# ID: svediakorp-gov640
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 155,204
# sentences: 6,016
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOKOLL,
HÅLLNA
nos
IIÖGLOFLIGE
aillö3DiSasaÅ®31 ®®aj ÅffiSlLSts,
VID
Iflgtinm Utliölmgeit t ^töfhljulm
tKlä.V 1850—1857.
VJmitli- Häftet.
♦—:»!» flon——
STOCKHOLM,
typografiska föreningens boktryckeri,
1858.
Don 3 Juli
3
Fruhagen den 3 Juli 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 1 prot.-utdr. för d. 29 sistl. Juni.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Expd.-  Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M.
N:o 80, ang:de gjordt anbud af ett utländskt amorterings-lån
till Svenska Statsverket;
N:o 81, ang:de uplåtelse af jord till Strömsholms Kanal-bolags
disposition;
N:o 82, ang:de afsöndring af jord från Ryttmästarebostället
Sandby att användas till ny kyrkogård för Sandby församling;
N:o 83, ang:de afsöndring af jord från f. d. Sergeantsbostället
Lerdals Stom, för utvidgning af Lerdals församlings kyrkogård
;
N:o 84, ang:de uplåtande till Upsala läns Hushållningssällskap
af en Kronan tillhörig vid Upsala stad belägen jordrymd;
N:o 85, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de utbetalning
af innehållen och till Statsverket indragen aflöning för de under
kriget 1806—1810 fångne ogifte Officerare, Underofficerare m. fl.
N:o 86, ang:de den för R. Stms Bank faststälda nya Exped:s
taxans utfärdande genom allmän kungörelse;
N:o 87, i ani. af K, M:s Nåd. Propos. om antagande afen
författning ang:de sammanläggning af straff;
N:o 88, ang:de förändring i sättet för utgörandet af Presterskapets
aflöning; samt
N:o 89, ang:de skyddande af landets fornlemningar.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Med ani. af en förestående
utrikes resa för vårdandet af min helsa, är jag nödsakad
att afsäga mig det mig af R. o. Ad. tilldelade förtroende att vara
ledamot af innev:de års Statsrevision.
I ani. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm, att han, då R. o.
Ad. snart komme att företaga pröfningen af StatsUtsk:s Utlåtui
ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens 4 och 5 Huf
-
*
Den 3 Juli.
vudTitlar, samt förmodligen derigenom Ståndets plena komme att
blifva en längre tid uptagne, torde, sedan dessa Utlåt:n blifvit afgjorde,
få göra hemställan om bestämmande af dag för val af en
StatsRevisor efter Frih. Sprengtporten.
Uplästes ett af Hr Oxehufvud, Tönne, inlemnadt så lydande
Mern. :
I anseende till förestående bortresa ifrån hufvudstaden får jag
vördsamt afsäga mig förtroendet, att vara Bänkman vid 9:de bänkmans
afdehn; med ödmjuk anhållan att få bibehålla min Riksdagsmannarätt.
Uplästes följande af Frih. Beckfriis, Joachim Tavast, inlemnade
Mern.:
Hos Högloft. R. o. Åd. får jag anhålla att, med bibehållande
af min Riksdagsmannarätt få afsäga mig förtroendet att vara ledamot
af Riddarh.Utsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes ett af Hr Burenstam, Carl, inlemnadt så lydande
Mern.:
I anseende till min snart förestående afresa från hufvudstaden,
är jag nödsakad afsäga mig förtroendet att vara Suppleant i BevillmsUtslc.
under vördsam anhållan att varda vid min Riksdagsmannarätt
bibehållen.
Äfven härtill lemnade R. o. Ad. sitt bifall.
Uplästes jemväl följande af Gr. von Schwerin, Fritz, inlemnade
Mern.:
Då jag i anseende till enskilda angelägenheter nödgas för en
tid lemna Riksdagsorten, anhåller jag vördsamt hos Högloft. R. a
Ad. att med bibehållande af min Riksdagsmannarätt, få afsäga mig
förtroendet att vara ledamot i Högloft. Riddarh.Utsk.
Efter äfven härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, och med anledning
äfven deraf, att Hr Bogeman Joh. Ludv. blifvit vald till
ledamot i Const.Utsk., der han förut varit Suppleant, och att Frih.
von Dyben, Aug. Gust. Henr., inlemnat den pollet, han innehaft
såsom fullmäktig för adliga ätten Palmstruch, samt derigenom upliört
att vara suppleant i BevillmsUtsk., anmodade Hr Gr. o. Landtm.
Hrr Elektorer att sammanträda till val af en Suppleant i Const.-  Utsk. efter Iir Bogeman 2:ne Suppleanter i BevillmsUtsk. efter
Frih. von Duben oell Hr Burenstam samt 2:ne ledamöter i Riddarh.-  Utsk. efter Frih. Beckfriis och Gr. von Schwerin.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk.
d. 22 och 25. sistl. Juni på bordet lagda Utlåtande N:o 71,
D eu 3 Juli.
ang:de reglering af utgifterne under RiksStntens Fjerde HufvudTitel.
l:sta punkten, angrie Ivnefärliöjning för LandlförsvarsDeparl:t
Chef.
Bifölls.
2:dra punkten, angrie löneförhöjning för embels- och tjenstemän
jemte vaktbetjenle inom LandlförsvatsDcparl:s K ansii•expedition.
Härvid företogs först mom. litt. a. angrie Exped.Sehrel.s
•aflöning.
Hr af Klint, Erik, anförde skriftligen:
StatsUtsk. har, med afseende, såsom det heter, »å göromåiens
beskaffenhet», ansett Exped.Sekret:s aflöning kunna nedsättas från
föreslagna 4,500 Rdr till 4,000 Bdr Ernt, eller enahanda belopp,
som för äldste Assessorerne i HofR:ne blifvit tillstyrkt. I)et
tyckes häraf, som det varit Utsk:s mening att efter göromåiens
komparativa beskaffenhet eller vigt bestämma de nya lönebeloppen.
Men då göromålen för Hof-Rätts-Råd och för Assessorer i HofR:na
äro alldeles enahanda, hade Utslc., efter samma beräkningsgrund
och med större skäl kunnat föreslå Exped.Sekretm till
erhållande af enahanda lönebelopp, som äldste HofRättsRåd. Lika
med dessas embeten upnås Exped.Sekret.graden icke förr, än vid
mera framskriden ålder, då anspråken på någorlunda bekymmerfri
utkomst äro så billiga som naturliga; och denna lönegrad utgör i
allmänhet det mål på tjensteman nabanan, hvaröfver K. Kansliets
personal sällan hinner. Också hafva, ända intill embetsverkens under
senare tiden efter hand skedda lönförbättring, hvilken dock
ännu icke kommit K. Kansli till godo, Exped.Sekret, alltid varit
i löneväg lika lottade med sina vederlikar, Eåderne i HofRätter
och Kollegier, och till och med derutöfver. På Exped.Sekret:s ansvar
hvilar redaktionen af alla från Regeringsmakten utgående författningar,
propos. till R. St:r och beslut i särskilda mål; hvarvid
mer än vanlig omsorg erfordras, emedan ett förbiseende, begånget
i ett StatsDepart., icke kan hjelpas genom anlitande af högre instans.
Målens antal i LandtförsvarsDepart:s KansliExped. har, sedan
Depart:talstyrelsens införande år 1840, varit i ständigt stigande,
från 11 å 120*0 till 15 å 1600, hvilka numera handläggas af
endast 2:ne Exped.Sekret., ehuru i fordna KrigsExpedm ett vida
större antal för samma göromåls bestridande var anstäldt; derföre
ock Exped.Sekreterarne numera icke, såsom Embetsmännen i HotRätterna
och en del andra verk, kunna åtnjuta någon semester eller
några ferier, utan mäste, året om, vara i oafbruten tjenstgöring.
På grund af dessa förhållanden anser jag, för min del, med billighet
och rättvisa och med möjligheten att för de maktpåliggande
äreudernas bestridande framgent kunna påräkna nitiske och skicklige
embetsman vara alldeles oförenligt att i någon mån nedsätta
Den 3 Juli
den för Exped.Sekret. i LandtförsvarsDepart. af K. M. äskade aflöning;
helst Exped.Sekret. komma att, såsom AfdelningsChefer,
handlägga hvar sin anvisade del af Depart:s ärenden, hvarigenom
både göromålen och ansvaret för dem i betydlig mån ökas.
Erih. Cederström, Rudolf: Vid behandlingen af 2:dra
HufvudTiteln förekom en tjenstegrad, som efter min tanke står i
närmaste förhållande med den nu förev:de nemi. ByråChefen eller
Exped.Sekret:n inom Just.StatsDepart., och åt denna embetsman
förvägrades ieke det högre anslag af 4,500 Rdr som af K. M. var
hegardt. Här deremot har Utsk. ansett sig kunna stanna vid en
mindre summa; den öfverstiger visserligen det lönebelopp som ifrågav:de
tjensteman för närv:de åtnjuter och ur sådan synpunkt
bör man vara StatsUtsk. tack skyldig för dess välvilja, men jag
tror i likhet med den talare som näst före mig haft ordet att R.
St:r ega skäl att i detta hänseende bifalla K. M:s Propos. Man
bör taga i betraktande att ifrågav-.de syssla ingalunda är af underordnad
eller ringa beskaffenhet, hvarförutan äfven med befolkningens
tillvext och rättsförhållandernas mera invecklade skick, omkretsen
för dessa tjenstemäns rättsverksamhet blir mera utvidgad.
Den föreg:de talaren fästade upmärksamheten derpå att Kansli-tjen
stemän
icke förrän vid en mera framskriden ålder kunna påräkna
detta det yttersta målet för sina sträfvanden, (ty Chefsplatserne
kunna i anseende till sin fåtalighet icke vara föremål för tjenstemännens
förhoppningar, utan är det endast undantagsvis som en
eller annan blir med ett så maktpåliggande värf hedrad) och på dessa
skäl tror jag att R. o. Ad. eger anledning att bestämma ifrågav:de
tjenstemäns aflöning till 4,500 Rdr och anhåller derå om Hr Gr.
o. Landttms propos.
Hr Printzensköld, Carl: Till hvad som blifvit af Hr
Klint anfördt för afslag å StatstJtsk:s framställning och bifall till
K. M:s Propos. finnes icke något att tillägga, och jag skulle således
onödigtvis uptaga R. o. Ad:s tid genom att uprepa de af honom
anförde skäl, hvarföre jag endast vill åberopa dessa, tilläggandes
den erinran att sedan tjenstemannen inom en StatsExped.
vunnit Exped.Sekret.grad, kan han också dermed i allmänhet an
ses
hafva nått målet för sin fortkomst på tjenstemannabanan, och
det synes då icke vara mer än billigt och rättvist att denna grad
förses med en aflöning, som jemt oell nätt räcker till för att underhålla
tjenstemannen och en visserligen icke talrik familj, på det
alldra tarfligaste sätt. Jag anhåller således om bifall till hvad
K. M. i sin Propos. föreslagit.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag har inom StatsUtsk.
sökt göra gällande K. M:s Nådiga Förslag i denna punkt, ehuru
utan framgång. Det ligger, såsom mig synes, en villfarelse uti
Utsk:s antagande, att beskaffenheten af Exped.Sekret:s göromål skäligen
kan gifva anledning till bestämmande af en lägre aflöning
för dessa tjenstemän än för Rådsplatserna i Rikets Kollegier. En
D en 3 J uii.
7
hvar torda medgifva, att arbetet inom StatsDepart:ne är af den
jemförelsevis stora vigt, att det med all den fullkomlighet, som ske
kan, bör utföras, om ej hela den underordnade förvaltningen deraf
skall lida. — På det att detta ändamål må kunna vinnas, måste
derföre Depart:sChefen vara understödd af biträden i de närmaste
tjcnstegraderna, som ega den skicklighet ©cili -embetsmannaerfarenliet,
att de till deras befattning hörande ärenden kunna med fullt förtroende
till dem öfverlemnas. Genom Exped.Sekret.-lönens bestämmande
lägre än Kollegiiltådernas, skall det komma att inträffa,
att Exped.Sekret., sedan de någon tid innehaft sina embeten, söka
förflyttning till ledamotsplats i något Kollegium. Det vore dock,
efter iniu tanka, illa beställdt, om Depart.Cheferne skulle oftare gå
i mistning af dessa biträden just då de genom samlade insigteroch
erfarenhet förvärfvat större förmåga att gagna. Sådant skulle oundgängligen
medföra menliga verkningar för göromålen inom Departma,
hvarigenom Depart.Chefernes beskattning, tung nog ändå, skulle
blifva ännu tyngre..
Exped.Sekret, lönen har tillförene varit lika med Kollegiiltådens,
med hvilka Exped.Sekret. äro vederlikar; men som någon
förändrad lönereglering tor K. Kansliet på längre tid icke egt rum,
hvaremot Kollegierne i allmänhet på seduare åren, i sammanhang
med företagen organisationsförändring fått förbättrade löner, så
har deraf blifvit en följd, att Exped.Sekretme, lör att i löneförmåner
åter blifva likställde med Råderna, skulle få en procentvis högre
tillökning än dessa. Detta sistnämnda har ot vifvel a k tigt utgjort
ett doldt motiv för Utskottsmajoritetens tillstyrkande att bestämma
Exped.Sekret. lönen till lägre belopp; men på grund af det omförmälda
torde detta skäl icke kunna tilläggas någon giltighet.
Med afseende å dessa omständigheter, som jag tror vara af
särdeles vigt, oell med åberopande i öfrigt af de skäl, som föregående
talare anfört, instämmer jag i deras yrkande om propos. å bifall
till hvad K. M. rörande denna punkt i Nåder föreslagit.
Erih. Tersmeden, Wilh. Fred.: StatsUtsk. har haft något
skäl till den nedsättning som det föreslaget för Exped.Sekret. jemförelsevis
mot Kollegiiltåderna, hvilket torde medgifvas om man
betraktar deras nuvarande aflöning. En Exped.Sekret. har för närvarande
i lön 2,767 Rdr 50 öre, hvaremot ett Krigsltåd har 3,900,
således öfver 1,000 Rdr skillnad. Att befattningen visserligen kan
vara ganska kinkig medger jag, likväl har den icke varit af beskaffenhet
att kunna jemföras med KollegiiRådens. Jag vill dock icke
motsätta mig en förhöjning; jag liar af tidningarne sett att redan
en förändring uti organisationen företagits inom OivilDepart., och
kommer en sådan att ske inom de öfriga Departma, så tror
jag att dessa befattningar äfven blifva sådana att de förtjena en
aflöning jemlik KollegiiRådernas.
Hr Printzensköld: Det är ett misstag af Frih. Tersmeden
att tro det Exped.Sekretis göromål inom K. M:s Kansli icke skulle
till deras beskaffenhet kunna jemföras med Radernas inom Kollegi
-
8
D e 11 3 Juli.
erne. Hvad de sednares göromål beträffar så kanner jag dem ganska
val och saknar icke heller erfarenheten i afseende på de förras,
och jag kan försäkra, att så vida en Exped.Sekret. skall som sig
bör fullgöra sina skyldigheter, d. v. s. med sakkännedom och urskiljning
författa de från K. M. utgående expeditionerne, fordras
dertill större skarpsinnighet och försigtighet och större kännedom
af språket än som erfordras för en Kollegii ledamot för att upsätta
ett understundom ganska tarfligt beslut. Niir man vill hafva tjenstemän
som äro dugliga så bör man icke aflöna dem på ett »Imussligt»
sätt; och det- är nog knussel ändå med flera af de löner som
StatsUtsk. föreslagit. K. M. bar af undseende för Ständerne begärt
löner, hvilka i jemförelse med nu giingse priser på alla lilsförnödenheter
och äfven hushyror äro ganska knappt tilltagna, och
då synes rättvisa och billighet fordra att man icke nedsätter dessa,
hvarföre jag också förblifver vid min anhållan om bifall till K. M:s
Propos.
Propos. till bifall å förev:de mom. blef härefter framstäld och
besvarad med starka Nej jemte några Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
liemstälde om 11. o. Ad. behagade, i öfverensstämmelse med K. M.-s
Propos., bestämma nflöningen för Exped.Sekret.-ne till 4,500 Edr
Ernt; samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte några
Nej, förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
Vidare förekom mom. litt. b., ang:de löneförhöjning arne för
Kanslister och Kopister.
Frih. Cederström: Redan vid öfverläggningen rörande 2:dra
HufvudTiteln beslöt It. o. Ad. att icke bifalla hvad Utsk. i enahanda
hänseende tillstyrkt. It. o. Ad. hade till detta beslut fullkomligt
giltiga skäl, för såvidt man åsyftar att befrämja KansliVerkens
fördel och så ordna förhfillanderne, att platserne inom
Kanslien måtte blifva väl tillsatte och man icke äfventyra dessa
maktpåliggande embetsverks framtid. Om man, på sätt StatsUtsk.
tillstyrkt endast skulle öfverlemna till K. M:s förfogande en
viss summa, visserligen temligen nära upgående till det belopp som
K. M. begärt, men icke för att såsom K. M. hemställt användas
till förbättrande af lönerna för de ordinarie tjenstemännen, utan
för att ställas till K. M:s disposition för befrämjandet af ärendenas
gång inom de.-sa lönegrader, så har man icke efter min tro betryggat
tjenstemännens ställning. Utsk. har redan uttalat den öfvertygelsen
att Kopist- och Kanslistgraderna borde försvinna, om så
skedde blefve Prot.Sekret.graden den första ordinarie tjenstegrad
som tjenstemännen inom K. M.-s Kansli skulle hafva att förbida,
men denna grad hinner man i allmänhet icke förrän vid 40 års
ålder. När man nu tillika besinnar att ordinarie fullmakt utgör
det »terminus a quo», från hvilket beräknas tiden för erhållande af
pension, så torde E. o. Ad. finna att den ålder, då tjenstemännen
inom Kanslierne skulle kunna påräkna pension blefve vid upfyllde
70 å 80 lefnadsår. Huru många menniskor upnå väl denna ålder?
D e n 3 J ul i.
9
Sannt är att författningarne medgifva att man med erläggande af
retroaktiva afgifter från den tid då man inskrifves som extra ordinarie
tjensteman får beräkna denna terminus från den dag då man
i Verket inskrifves; men i samma mån som tiden för den ordinarie
tjensten fördröjes, blifva de retroaktiva afgifterna så ackumulerade
oell till sitt belopp så betungande, att det icke är allom gifvet att
dertill samla erforderliga medel inom den termin som är utsatt för
att deraf sig begagna. Man kan visserligen säga att genom arfvodets
ställande till K. M:s disposition bör ])epart:sChefen på det
mest noggranna sätt tillse att medlen användas för befrämjande af
dermed afsedde ändamål, men mig synes detta vara ett nog handtverksmessigt
siitt att upfatta deras åligganden. Det meehaniska
arbetet kan väl på en viss tid blifva utfördt, men det finnes någonting
som är af mera värde än detta mekaniska arbetes ändamålsenliga
fullgörande och det är alt den svenska embetsmannakorpsen
vårdas af ltegering och representation på ett sådant sätt
att till detta yrke måtte egna sig personer af sann och djup bildning,
samt att sådana personer icke måtte finna med sin fördel
mera förenligt att vända sig åt något annat yrke, heldre lin att
ingå uti Statens tjenst. StatsUtsk. har ansett aflöningsbeloppet
för Kanslister kunna nedsättas från 2,000 Kdr till 1,800. Jag
skulle mindre hafva fästat mig vid denna omständighet derest StatsUtsk.
behagat tillstyrka att dessa 1,800 Kdr blifvit Kanslisterne
anslagne såsom årlig lön; men så har Utsk. icke förfarit, utan
Utsk. har sammanslagit denna summa med den som blifvit Kopistgraden
tillagd samt ej heller velat tillägga Kopistgraden någon fix
lönetillökning, alltid utgående från den högst felaktiga grundsats
att Kopist- och Kanslistgraderna skulle försvinna. Granskar man
förhållandet med lefnadskostnaden i hufvudstaden, skall man finna
att för en tjensteman hvilken vanligen först efter fyllda 30 år upnår
Kanslistgraden äro lefnadsbehofven ingalunda understigande en
summa af 2,000 Kdr. Jag tror således att K. M. har visligen
och rättmätigt förfarit då han för dessa tjenstemän föreslagit denna
summa och att K. o. Ad. har full anledning att gilla detta K. M:s
Körslag. Vid den likartade frågan om Kopist- och Kanslistgraderna
inom Justitieverken har K. o. Ad. icke lemnat sitt bifall till Utsk:s
förslag; Ståndet återremitterade då såväl denna frågan som alla till
samma HufvudTitel hörande, hvilka rörde dessa lönegrader; men
jag kan icke inse hvarföre ej ett enkelt bifall till K. M:s Propos.
är att föredraga framför en återremiss, hvarigenom man vinner
att Kansliet icke belastas med utskrifvande af våra anföranden och
StatsUtsk således förr kommer i erfarenhet af hvad, K. o. Ad. anser
tjenligt och rättvist. Jag anhåller om afslag å Utsk:s hemställan
samt bifall till K. M:s Propos.
Krih. Tersmeden: Det har länge varit öfverklagadt att unga
tjenstemän, när de slutat sin akademiska kurs och kommit in i
Statens verk, under loppet af många år hufvudsakligen blifvit använda
till renskrifuing, hvilket haft till följd att personer med
bättre anlag vid en mera framskriden ålder icke innehaft den skick
-
lö
Den 3 Juli.
ligbet och duglighet, man annars af dem kunnat påräkna. Utsk.
har äfven utgått från denna synpunkt samt ansett Kopist- och
Kanslistgraderna vara af en sådan beskaffenhet, att en förändring
af deras tjensteåligganden borde åstadkommas, och med afseende
härå har Utsk. tillstyrkt att de nu föreslagna tillökningarne skulle
ställas till K. M:s disposition för befrämjande af ärendenas gång
inom dessa tjenstegrader. Bet är gifvet att de som för närv:de
äro i tjenst och befinnas dugliga, komma i åtnjutande af de föreslagna
löneförhöjningarne, men man har ansett tjenstgöringen inom
Expedrne lättare genom denna åtgärd kunna organiseras, än om ett
anslag såsom fix lön åt de nuvrde tjenstemännen beviljades. Det
är detta förhållande som ligger till grund för StatsUtsk. tillstyrkande.
Beträffande Frih. Cederströms yttrande rörande dessa tjenstemäns
pensionsrätt, så kan jag ieke finna att den är förändrad, då
man icke fråntagit de nuvrde innehafvarne de löner de f. n. åtnjuta.
I afseende på den nedsättning som är föreslagen för Kanslisterne
från .2,000 till 1,800 Rdr, så är den lika för alla dylika
befattningar så väl inom KansliExped:ne som äfven motsvarande
inom Kollegierne. Man har ansett skillnaden i aflöningen väl stor,
då för Irsta graden föreslagits 1,000 lidr och för den 2:dra 2,000.
Vid behandlingen af 2:dra IiufyudTiteln föreslog StatsUtsk. i afseende
på ifrågavrde grader inom Just.Eevisionen enahanda aflöning;
visserligen återremitterade It. o. Ad. den frågan och jag vet icke
huru den inom alla de öfriga Stånden blifvit behandlad; men med
säkerhet känner jag att 2:ne Stånd bifallit Utskrs' förslag, och
jäg tillstyrker derföre R. o. Ad. att bifalla nu förevrde punkt i
Utskrs Betänk.
Herr Printzensköld: När 2:dra Hufv.Titm hos R. o. Ad.
förevar till öfverläggning och en lika beskaffad fråga med denna
diskuterades, tog jag mig friheten yttra att det ingalunda vore
välbetänkt af StatsUtsk. att, tvertemot hvad K. M. föreslagit sätta
dessa tjensteplatser på indragningsstat, med förklarande att de föreslagna
lönerna endast skulle i form af arfvoden utgå och ställas
till K. Mrs disposition. Jag utvecklade då följderna af att indraga
dessa underordnade tjenster. Den erfarenhet som jag personligen
förvärfvat i detta hänseende, har öfvertygat mig derom, att det är
en absolut nödvändighet för Statens egen säkerhet att kunna påräkna
ett tillräckligt antal skickliga och dugliga embetsman öfver
hvilka Staten eger att disponera. Med afseende härpå måste det
vara angeläget att bibehålla dessa lägre tjenstegrader för att från
dem kunna upflytta de sujetter som visat sig vara lämpliga för bestridande
af högre tjensteplatser. Det är med ifrågavrde båda platser
inom den civila tjenstemannabanan så till sågandes samma förhållande
som med de båda lägsta graderna inom den militära; de
utgöra en plantskola hvarur framdragas till de högsta platserna i
samhället de som dertill erkännas dugliga och användbara. Kastar
man nu bort dessa lägre grader och förvandlar dem till sysslor beroende
på Expedrs- eller DepnrtrsChefens godtycke, så skall derige
-
Deii 3 juli
11
norn (»tvifvelaktigt håglöshet upkorama hos dera som söka inträde i
StatsDep:terne, hvilket slutligen leder derhän att de söka skaffa sig
andra befattningar som inbringa en större och mera säker vinst
än några 1000 Ibdrs arfvode i något af Dep:terne. När deremot
den unge tjenstemannen efter några års tjenstgöring erhåller fullmakt
på en dylik tjenst, då är han derigenom lästad vid densamma,
och kan erhålla befallning att upfylla de sysslor, som icke allenast
åtfölja tjensten enl. gällande fullmakt, utan äfven andra som kunna
honom åläggas, när de icke äro fremmande för hans inuehafvande
befattning. Det är således af yttersta vigt att de lägre tjenstegraderne,
det må vara inom hvilket civilt eravetsverk som helst,
bibehållas, och detta företrädesvis inom StatsDep:ten. Man synes
icke hafva betänkt att understundom förekomma inom StatsDep.ten
sådana ärenden hvilka icke få allmängöras, och följaktligen de expeditioner,
som röra dessa ärenden, icke utlemnas till lejda renskrifvare,
hvilka sedermera kunde glömma dem på en krogdisk eller
ock lemna dem till förkommande tidningsredaktören för att offentliggöras.
Jag hemställer om en organisation af K. M:s Kansli
hvarigenom sådant kan inträffa vittnar om klokhet oell försigtighet.
Jag tror att man bör låta denna organisation blifva sådan som K.
M. i sin Nåd. Propos. föreslagit. Deri tillstyrkes att både kopistoch
kanslist-graderna måtte qvarstå såsom ordinarie tjenster med viss
lön på stat. Hvad lönebeloppet angår, så visar sig, om man jemför
hvad StatsUtsk. för protok.sekret. tillstyrkt med hvad som blifvit
den nästföljande graden tilldeladt, att det är en skillnad af ieke
mindre än 1,000 Rdr Bko. Nu är kanslistgradeu en så beskaffad
tjenst inom StatsDep:ten att, i händelse af förfall för protok.sekret.
eller till och med exped.sekret., är kanslisten skyldig att, till följe
af K. M:s Nåd. förordnande, mottaga pro l:o protok.sekret.-befattning
och pro 2:o exped.sekret.-befattning, för den händelse att
de fordra förstärkning. Således ligger äfven deruti vigt. uppå att
kanslisten får en i förhållande till sin ställning inom Dep:tet passande
aflöning. Jag tillstyrker på nu anförde skäl att de belopp
som K. M. föreslagit för kanslister och kopister inom Dep:tena
måtte af K. och Ad. beviljas samt således Utsk:s förslag förkastas.
Erih. Cederström: Oaktadt det nära grannskapet mellan
våra platser och likheten för öfrigt i många hänseenden med afseende
på åsigter har Frih Tersmeden fullkomligt missförstått mitt
anförande rörande pensionsrätten för tjenstemän inom K. M:s Kansli.
Det kunde ingalunda vara min mening att dervid tänka på de nu
anställde tjenstemannen, deras rättigheter måtte väl vara oförkränkt a
och det är icke deras fördel som jag åsyftar, utan det är Kansliets
framtid. K. M:s Kansli har beklagligtvis under så många år —
att icke säga decennier — varit af statsmakterne helt och hållet
förbisedt, och det är en verklig heder för Kansliet att hafva kunnat
hålla sig fast vid den grad af duglighet det nu innehar med det
åsidosättande af dess fördelar som hittills egt rum. Men om StatsUtsk:s
åsigt att kanslist- och kopist-graderna böra försvinna vinner
bifall, skola de personer hvilka hädanefter komma in i K. M:s Kansli
11
De ii 3 Juli.
icke hafva någon annan »terminus a quo» för beräknande af pensiotMrätt
än den dag då de blifvit antagne till prot.sekret. Det är detta
jag velat uttala; detta har Friherre Tersmeden missförstått! Låtom
oss anställa en jemförelse med tjenstemän inom andra klasser!
Skulle väl en underlöjtnant, en löjtnant eller en kapten vara belåten
med att ieke hafva fast lön, utan vara benande, qvartal efter
qvartal, af Reg:tsChefens eller DistriktChefens godtfinnande? Månne
detta verksamt skulle bidraga till vidmakthållande af den sjelfständighet,
den ädla sjelfkänsla, som såväl inom arméen som den civila
embetsmannakorpsen i Sverige är rådande? Må man icke låta vilseleda
sig af den föreställningen att kanslist- och kopist-graderna,
såsom deras titel tycks innebära, äro till för att expediera eller kopiera
hvad som inom K. M:s Kansli författas; Kansli-ordningen ålägger
visserligen dessa tjenstemän en sådan skyldighet, men den ålägger
dem äfven att biträda i måu af behof med alla de åligganden
som de högre tjenstegraderna, prot.sekret. och expedit.sekret., tillhöra.
Förhållandet är verkligen sådant att inom Depitena har behofvet
ovägerligen påkallat ett dylikt användande af de lägre tjenstegraderna,
ja! långt innan vissa grader inrättades, hade man i allmänhet
måst åtaga sig en ganska ansvarsfull och mödosam upsättning
dels af promemorier dels af expeditioner. Om man således icke
låter vilseleda sig af en tom titel, utan tager kännedom om verkliga
förhållandet, finner man alt dessa tjenstemän äro anlitade i
ganska maktpåliggande värf, hvilka såväl för det allmänna som för
talrika rättsökande äro af väsentlig nytta. Jag skulle således tro
att K. M. ganska rättvisligen föreslagit ifrågavide förhöjning. Frih.
Tersmeden har visserligen ansett att mellan kanslist- och kopistgraderna
borde icke vara så stort afstånd i löneförhålhde som K.
M. tillstyrkt; men K. M. har härutinnan endast följt ett hittills
varande förhållande, ty då skillnaden nu är mellan 800 och 400,
samt enl. K. M:s hemställan skulle blifva mellan 5,000 och 1,000,
så är ju tydligen samma proportion iakttagen. Kan man således
icke med skäl bestrida behofvet af 5,000 R:dr för tjenstemän,
hvilka vid 30 års ålder tillträda en befattning, hvarmed i de alldra
flesta fall är förenad en oafbruten prot.föring, kan jag icke afstå
från den föreställning att K. M. haft rätt uti sin hemställan, och
anhåller derföre att R. o. Ad. i någorlunda konseqvens med hvad
R. o. A. i Januari månad beträffande en liknande fråga beslöt,
ville bifalla K. M:s Nåd. Propos.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Just på grund af hvad
Frih. Cederström nu anfört för konseqvensen3 skull, anser jag att
då R. o. Ad. återremitterat en likartad punkt, borde R. o. Ad.
äfven återremittera den nu ifrågavide. Jag tror icke att man kan
säga annat än att StatsUtsk. med stor frikostighet gått K. M:s
begäran om förhöjd aflöning för embets- och tjenstemän till mötes,
och om StatsUtsk. på samma gång sökt att iakttaga en viss sparsamhet
och bemödat sig att föreslå utvägar för minskandet af de
utgifter som derigenom påläggas det allmänna, bör man derföre
hålla StatsUtsk. räkning. Men om det är bevisadt att Utsk:s för
-
Den 3 Juli
slag icke låter sig med fördel verkställas, så bör man låta Utsk.
taga ärendet under förnyad pröfning, men intilldess denna förnyade
handläggning ägt rum, bör man icke frångå Utsk:s förslag. Jag
har således ingenting emot att frågan återremitteras, men om detta
icke medgifves, yrkar jag bifall till Utsk:s tillstyrkan.
Gr. Sparre, Erik: Då R. o. Ad., på sätt här hlifvit up
lyst,
redan vid behandlingen af 2:dra HufvudTiteln beslöt återremiss
af frågan rörande Kopist- och Kanslist-lönerne, skall jag icke motsätta
mig att en återremiss, i öfverensstämmelse dermed, äfven nu
äger rum. Att deremot, såsom här blifvit förutsatt, bestämma lönerna
i enlighet med K. M:s Propos., det vågar jag afstyrka. Jag hyser
den åsigt att då en omreglering af Kansliet förr eller sednare förestår,
vore det icke lämpligt att med detta för ögonen bestämma
högre löner för embetsmän, hvilka troligen, just emedan de innehafva
en högre lön, skulle vägra att ingå på den tjenstgöring, som
genom den nya regleringen skulle komma att tilldelas dem; utan
vid sådana förhållanden anser jag det ändamålsenligare att ett arfvode
för dem bestämmes. Jag har deraf erfarenhet från HofR:n,
der vid en företagen omreglering vissa tjenstemän förklarade att
de icke ville underkasta sig densamma, hvilket hade till följd att
de blefvo pensionärer. Jag tror således att Utsk:s förslag är det
lämpligaste, och jag kan icke, ehuru jag derutinnan äfven äger någon
erfarenhet, lika med Hr Printzensköld påstå att behofvet af
dessa platser är så trängande att de icke skulle kunna undvaras;
åtminstone bör den saken vid en ifrågakommande reglering tagas i
betraktande. Jag får tillika uplysa att 3:ne Stånd redan beslutat
bifall till StatsUtsk:s förslag i fråga om Kanslist- och Kopist-lönerna,
som höra till 2:dra HufvudTiteln, och det är således icke sannolikt
att R. o. Ad:s sig derifrån skiljande beslut kan hafva något särdeles
inflytande; men för konseqvensens skull vill jag visserligen icke
motsätta mig en återremiss.
Hr Printzensköld: Det kan visserligen hända att Gr.
Sparre har erfarenhet om huru tjenstgöringen är beskaffad inom Kanslistoch
Kopist-graderne. Då förefaller mig likväl Gnns omdöme desto
mera besynnerligt, som det förråder en fullkomlig obekantskap med
de till Kanslist- och Kopistgraderne hörande göromål. Också lärer
Hr Gr:n, efter hvad jag tror mig känna, aldrig hafva tjenstgjort
inom dessa grader, innan Hr Gr:n blef ledamot i IIofR:n, och Hr
Gnns erfarenhet om beskaffenheten af de till dem hörande göromål
torde således få antagas vara hvad den rätteligen är, nemi. alldeles
ingen. — Min erfarenhet åter, hemtad från verklig tjenstgöring
uti både Kanslist- och Kopistgraderne, har öfvertygat mig om deras
absoluta nödvändighet inom så väl Kansliet som StyrelseVerken.
Jag skulle visserligen, likasom vid 2:dra HufvudTiteln, hafva yrkat
återremiss af denna punkt, ifall icke det särskildta förhållande här
vore för handen, att, enl. hvad det den K. Proposm bifogade prot:t
innehåller, man ämnar organisera tjenstgöringen inom de öfriga
StatsDepartme så, att Kanslisterne få en annan vida vigtigare be
-
14
Den 3 Juli.
fattning än den att blott vara renskrifvare, hvilken befattning jag
för öfrigt tror att de bestridt i ringa mån, emedan renskrifningen
hufvudsakligen blifvit ombesörjd af Kopisterne med biträde af extra
ordinarier, så att Kanslisterne kunnat användas till andra och nyttigare
göromål. Ar det väl då, jag frågar det, ringaste skäl för
handen, att ej fortfarande ställa dessa tjenstemän på ordinarie stat ?
De försättas ju derigenom i ett alldeles olika förhållande med den
motsvarande graden inom Just.Depart., der hufvudsakligen Revisionsoch
Prot.Sekret. förrätta alla förekommande göromål, utan att fråga
någonsin kan upstå om att göra en sådan organisation som inom
de öfriga StatsDepart:n. Man säger att meningen ingalunda är att
sätta de tjenstemän, som f. n. finnas inom itrågavide graden, på
indragningsstat eller att beröfva dem de fördelar som en förhöjd
aflöning skulle medföra. Det är visserligen oändligt beskedligt af
StatsUtsk. att icke vilja fråntaga de ordinarie tjenstemännen den
aflöning som på ordinarie Stat är dem tillagd, samt att icke heller
vilja beröfva dem all delaktighet i den nu tillstyrkte förbättring i
tjenstemännens löner i allmänhet; men Utsk:s afsigt med sitt förslag
är ju tydligen den, att sedan nuvar:de Kanslister och Kopister
afgått, inga sådana tjenstemän skola vidare tillsättas, och derigenom
gjordes just det arbetssätt omöjligt, som K. M. inom StatsDepartme
vill införa; ty icke lämpar det sig att taga en extra ordinarie som
åtnjuter arfvode och sätta till så beskaffade göromål som Kanslisten,
efter K. M:s förslag, borde förrätta. Då, om någonsin, är det nödvändigt
att Kanslisten är ordinarie tjensteman, så att vederbörande
Depart:sChef har honom så till sågandes i sina händer, kan tilltala
honom för de fel han begår och alltid påräkna hans tjenstebiträde,
emedan man väl icke lärer kunna förneka att en person, som är
försedd med fullmakt på sin tjenst, derigenom med Staten afslutat
ett kontrakt, som han är förbunden att fullgöra, under det att den
som endast upbär ett arfvode, kan säga: Jag bryr mig icke om
detsamma, jag lemnar befattningen, hvilket skulle kunna försätta
Depart:sChefen uti icke ringa förlägenhet. Jag anhåller derföre att
E. o. Ad. icke måtte fästa något afseende vid livad Gr. Sparre
anfört till bifall för en återremiss, utan deremot helt enkelt bifalla
den K. Proposm i denna del.
Frih. Tersmeden: Jag vill endast fästa Ståndets upmärk
samhet
på att vår discussion här icke torde tjena till någonting,
enär det icke är troligt att 3 Stånd, som redan fattat beslut rör:de
Just.StatsExped. och Just.Revision skulle göra en annan grundsats
än den som för dessa beslut legat till grund, gällande beträffande
tjenstemännen inom K. M-.s Kansli. Jag har nemi. nu förvissat
mig om att den motsvarande punkten i 2:dra HufvudTiteln är af
PresteSt. bifallen, att Borgare- och BondeStm bifallit densamma,
visste jag förut. Således tjenar ingenting till att fatta ett häremot
stridande beslut. En återremiss vore visserligen det mest konseqventa,
enär Ståndet återremitterat en liknande punkt i 2:dra
HufvudTiteln, men då discussionen dragit så långt ut, skulle denna
återremiss endast medföra besvär att utskrifva, men icke något an
-
Den 3 Juli.
15
nät resultat. Jag fortfar således att yrka bifall till Utsk:s hemställan.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Till hvad Gr. Sparre
yttrat för en återremiss af denna punkt, vill jag göra ett tillägg.
Då jag tror att konseqvens i handlingssätt bör utgöra den förnämsta
ledningen för hvarje rådslående församling, bör man frånträda
StatsUtsk:s Betänk. Om således på sätt Frih. Tersmeden gifvit
tillkänna, det är helt och hållet utan ändamål att återremittera
frågan, så synes den mig icke kunna förekomma under annan form
än den att B. o. Ad:s majoritet skulle biträda den mot Utsk.-s förslag
stridande åsigten eller Hr Printzensköld som talar för bifall
till den K. Proposm, oell skulle frågan taga den vändningen, får
jag förklara, att jag sluter mig till deras mening som yrka återremiss.
Hr Printzensköld: Om äfven 3:ne Stånd bifallit Stats
Utsk:s
Betänk, i denna del, så bör, enl. min åsigt, detta icke blifva
en norm för K. o. Ad:s beslut. Jag tror att frågan är till sin
princip af den vigt, att det kan blifva nyttigt om It. o. Ad. utan
afseende på hvad de tre andra Stånden tillgjort, fatta sitt beslut i
öfverensstämmelse med sakens verkliga beskaffenhet. Det är ofta
nog ganska vigt att säga: det är icke värdt att behandla en
fråga, emedan 3:ne Stånd redan afgjort densamma, men detta visar
en liknöjdhet för sjelfva saken, som jag icke kan dela. Yore det
en bagatell, kunde jag måhända underkasta mig tre Stånds beslut
och lemna saken åsido, men då så icke är, yrkar jag att K. o. Ad.
fattar sitt beslut oberoende af de 3 öfriga Stånden. Man må säga
sig hafva skäl att bevilja en aterremiss, men jag får fästa upmärksamheten
derpå att göromålen inom StatsDepartm och Just.Revision
äro så olika, att dessa sednares icke alls äro jemförliga med de
förras, och skiljaktighet i förhållanden bör väl föranleda skiljaktighet
i beslut. Jag fortfar i mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, att i afseende på förev:de mom. blifvit yrkadt
dels bifall, dels aflöningens bestämmande i öfverensstämmelse
med K. M:s Propos., för Kanslisterne till 2,000 Rdr och för Kopisterne
till 1,000 Rdr Rmt, dels ock återremiss, blefvo de till bifall
å dessa yrkanden framställde propos:ne besvarade med blandade Ja
och Nej, hvarefter Pir Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o.
Ad. behagade bifalla hvad Utsk. i detta mom. hemställt, samt sedan
svaren härvid åter utfallit med Ja och Nej, förklarade det han
ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering samt att dervid bifall till
K. M:s Propos. måtte blifva kontrapropos.
Uplästes till justering och godkändes följande voter.s-propos.:
Den som bifaller mom. litt. a af 2:dra punkten i StatsUtsk:s
Utlåt. N:o 71, röstar
Ja;
16
Den 3 Jnlf.
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar It. o. Ad. att på sätt K. M. föreslagit, åfloningen
bör bestämmas för Kanslisterne i Landtförsv:sDepart:s Kansli*
Exped. till 2,000 ltdr och för Kopisterne i samma Exped. till 1,000
Rdr ltmt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 3G.
Nej — 38.
Härefter förekom Utsk:s tillstyrkande rörande hela den erforderliga
tillökningen af Expedil:ns anslags summa.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Med anledn. af det
beslut hvartill It. o. Ad. genom votering kommit, måste det här
föreslagna anslag undergå en derefter lämpad rättelse.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att sedan lt. o. Ad. bestämt aflöningen
för Exped.Sekret, till 4,500 Rdr, för Kanslisterne till 2,000
Rdr och för Kopisterne till 1,000 Rdr, så borde i följd af dessa
förändringar, derest Utsk:s förslag i öfrigt bifölles, äfven slutsumman
af den erforderliga anslags-tillökningen förändras till 15,442 Rdr,
i st. f. 13,842 Rdr Rmt, samt hemställde derjemte om R. o. Ad.
med berörde förändringar bifölle den i Utsk:s förev:de tillstyrkande
åberopade tabell N:o 1.
Ropades Ja.
3:dje punkten, ang.dc anslagen för KrigsColl:m.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s yttrande ang:de en af
Gr. Lagerbjelke och en af Riksdagsfullmäktigen Anders Pehrsson
väckt motion.
Vidare förekommo följande denna punkt tillhörande mom:r:
Mom. litt. a, angule lön för ColUiPresidenl.
Hr af Klint: Så länge KrigsColhm är bibehållet vid sin
nuvamde organisation och således är ett af Rikets Colher, så följer
deraf också att det måste hafva en President. 72 §:n Reg:sE:n
antyder ett sådant förhållande. Redan af denna orsak bör äfven
en lön å Stat dertill anslås. Det är visserligen af Depart:sChefen
uplyst att en sådan lön är umbärlig, så länge embetet af dess nuvärde
innehafvare bestrides, men hvem ansvarar för att detta lyckliga
förhållande icke till nästa statsreglerings-period af en eller annan
orsak uphört. Hvad är då att göra? K. M. är då, derest R,
St:r afslå denna punkt, nödsakad att till president-befattningen tillförordna
en person, som innehar en ordinarie lön på stat; detta
vore att vidtaga en åtgärd, som med skäl varit så mycket öfverklagad.
Jag anhåller derföre vördsamt om propos. på bifall till
K. M:s hemställan i denna del.
Erih.
Den 3 Juli.
17
Frih. Tersmeden: Det kan visserligen icke bestridas att
det i visst afseende är orimligt att ieke KrigsColhm är försedt med
President, men det är ett förhållande som länge varat. Förslaget
om förändring af nämnde Colhm har flera gånger framställts, men
af R. St:r blifvit afslaget. Att under sådana förhållanden just nu
anslå en särskild lön för Colhi President, äfven samtidigt när dess
t. f. Chef inkommit med begäran om en organisation tror jag icke
vara så fullt riktigt. Jag anser visserligen att KrigsColhm alltid
måste hafva en Chef, men i sammanhang med denna organisation
blifver man i tillfälle att taga i betraktande den lön som skall åt
Chefen anslås. Det är således starkare skäl för R. o. Ad. att ieke
nu tillstyrka en sådan lön, än som funnits vid någon föregide Riksdag,
då äfven R. St:r härå gifvit afslag. Jag yrkar således bifall
till punkten
Gr. Anckarsvärd: På de skäl Frih. Tersmeden anfört, in
går
jag till alla delar och tror att Utsk:s Betänk, i denna del bör
bifallas.
Den härefter till bifall å förevar:de mom. framställda propos:n
besvarades med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Mom. litt. b, ang:de Generalintendentens aflöning.
Hr af Klint: StatsUtsk. har här nedsatt det af K. M.
äskade anslaget till 5,000 Rdr, på den grund att Gen.Intendenten
derigenom skulle få lika lön, med KrigsRåden. Men utöfver de
tjenstegöromål som berättiga KrigsRåden till de löneförmåner, K.
M. fördem föreslagit och hvaraf således äfven Gen.Intendenten skulle komma
i åtnjutande, har denne sednare dessutom ännu mera ansvarsfulla
och trägna åligganden, och då synes det billigt att han erhåller
den förhöjning, utöfver den för KrigsRåden föreslagna lön,
som K. M. äskat. Jag anhåller derföre att R. o. Ad. ville bifalla
hvad K. M. i denna del föreslagit.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Jag instämmer med Hr Klint och
det äeon på den grund att Intendenten är en af de personer inom
KrigsC lim, som i händelse af Presidentens frånvaro skall presidera
i hans ställe.
Gr. Anckarsvärd: Mig förefaller det, att då ett embetsverk
icke undergått den reorganisation som under flere Riksdagar varit
af R. St:r såsom behöflig påyrkad, bör någon försigtighet iakttagas
vid lönernas bestämmande med afseende på de förändrade lefnadsförhållanderne;
men dervid synes det att Utsk:s förslag i afseende
på de högre lönebeloppen talar så mycket för nödvändigheten af
dessa förhöjningar att någon utväg för lättnad inom lägre tjenstegrader,
der lönerne äro tilltagne i en så ringa skala, slutligen torde
saknas. Jag hemställer derför, om man icke bör understödja detta
förslag till nedsättning som Utsk. afgifvit.
YII H. 2
18
Den 3 Juli
Hr Lefrén: Föregående punkt, öfver hvilken jag såsom varande
jäfvig icke yttrat mig, är ett slående exempel på motsatsen
af hvad Gr. Anckarsvärd anfört. Det är från den högre klassen
inom detta verk som man afdragit för att kunna underhjelpa den
lägre. Gr:n torde icke hafva förbisett de förhöjningar, hvilka för
Adjutantsbeställningarne inom Colhm blifvit föreslagna, och vid
jemförelse med dem torde icke kunna sägas att man haft i kikaren
ätt gynna de högres löneförmåner genom att bespara på de Ingres.
Jag tillstyrker den K. Proposm.
Hr Printzensköld: Inom krigsadministrationen torde det
vara få, om någon tjensteman, som har en så ansvarsfull och vidlyftig
detaljbefattning som Gen.Intendenten. Han är Chef för de
utredningsförråder som stå under KrigsColhii förvaltning, han har
en detalj, för hvilken han ansvarar, der millioner äro nedlagde;
det är väl då också billigt, att den aflöning, som denne tjensteman
tilldelas, är i någorlunda jemförligt förhållande till det ansvar som
honom i denna egenskap åligger. När man betraktar detta förhållande
synes mig det lönebelopp som K. M. föreslagit icke för högt,
tvertom är det så nätt tilltaget som omständigheterne kunna medgifva.
Gr. Anckarsvärd har anfört, såsom ett skäl för bifall till
Utsk:s 'Betänk, att embetsverket icke undergått någon slutlig organisation.
Vid hvarenda Eiksdag hör man denna anmärkning och
jag är säker på, att om äfven embetsverket i följd af B. St:rs redbart
aflåtne underd. skrifvelse underginge en förändring, så
blefve den ingalunda definitiv, utan den visan komme beständigt
att höras det verket icke undergått slutlig organisation
och att man derföre icke borde förse tjenstemännen med vederbörliga
löner. Men om äfven förhållandet vore sådant att en
ny organisation erfordrades inom alla embetsverk och företrädesvis
inom Krigsförvaltningen, så står det fast, att, huru man än må
organisera detta sednare verk, så måste en Gen.Intendent med de
detaljer han har om händer ovilkorligen finnas. När detta är förhållandet,
så synes det vara billigt att han icke, blott derföre att
ett beständigt rop höres på organisation af verket, skall vara i
mislning af en aflöning, som står i skäligt förhållande till hans
embetsbefattning. Jag tillstyrker således bifall till hvad K. M. härutinnan
föreslagit.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Afven jag tillhör dem som anse
att Gen.Intendentens lön bör höjas till det belopp som K. M. föreslagit,
men jag tror likväl att det icke går an att nu genast fatta detta
beslut, emedan den löneförhöjning, som i K. M. Propos. blifvit
föredragen, skulle då förvandlas till provisioncll, ty alla de i detta
Betänk, förekommande löneförhöjningar äro provisionella, Gen.Intendentens
deri inberäknad. Detta gör att då denne tjensteman är
militär och har militärlön på stat, så uppstår den frågan, skall han
bibehålla denna militärlön och dessutom erhålla detta arfvode,
och om då detta bestämmes till 3,500 så blir det vida mera, än
man från början afseit. K. M. har föreslagit att Gea.Intendenten.
Dun 3 Juli.
19
skulle upföras på stat till 5,500 Rdr; och är det äfven här meningen,
så skulle jag icke vilja synnerligen motsätta mig detsamma,
emedan jag är öfvertygad, att huru Krigsförvaltning än organiseras,
så måste en sådan embetsman alltid finnas; ehuru jag icke kan
finna att det är så alldeles riktigt att, då icke Colhm undergår
någon förändring i sin helhet, man sätter en enda tjensteman på
stat, under det de öfriga lönerna blifva provisionella. Men då
hufvudsaken är att Gen.Intendenten får den lön hans arbete är
värd eller 5,500 Rdr, så torde det vara bäst, om man är ense
härutinnan, att låta Utskottet få uppgöra vilkoren, i sammanhang
med öfriga bestämmelser för Collin och det är derför jag föreslår
återremiss.
Hr Mannerskantz: Jag kan icke finna annat än att då StatsUtsk,
för en så hög aflöning som denna föreslagit en tillökning
af 1,100 Rdr tyckes det vara en ganska tillräcklig förhöjning,
hvilken står i öfverenstämmelse med de förhöjningar som Utsk. på
andra ställen föreslagit. Jag tror äfven att då den högsta lön för
EegitsChef icke är föreslagen till mer än 6,000 Rdr och dessa
Reg:tsChefer måste hafva betydligt större representationskostnad än
Gen.Intendenten, bör äfven detta vara ett skäl hvarför den af
StatsUtsk. föreslagna summa måtte anses vara tillräcklig. R. o. Ad.
bör icke vara sfi frikostig med dessa anslag, på det man icke måtte
finna det vara underligt att detta stånd ensamt möjligen skulle bevilja
allt hvad som blifvit föreslaget, då det likväl torde vara af
nöden att iakttaga en försigtig hushållning med Statens medel, då
tillgångarne tagas i anspråk för så många andra föremål. Jag tillstyrker
bifall till Utsk. Utlåt, i denna punkt.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Lika med Hr Bildt
anser jag att denna punkt bör återremitteras. Det är nemi. högst
maktpåliggande att först få veta huruvida nu ifrågav:de tjensteman
jemte den föreslagna tillökningen äfven fortfarande skall innehafva
denna lön på stat. Det är alldeles icke nödigt att nu afgöra denna
fråga, ty när vi komma till de värfvade Reg:terne, vid hvilka han
är anställd, så blifver då äfven lönetillökning föreslagen, och jag
skulle icke tro det vara i sin ordning att besluta lönetillökning för
en och samma person på 2:ne ställen. Rå denna grund förenar
jag mig med Hr Bildt om återremiss.
Prih. Tersmeden: Hvad Gen.Intendentens aflöning beträffar,
så finner jag icke, med fästadt afseende å det vigtiga embete han verkligen
bekläder, och de många göromål som dermed äro förenade,
att det är för mycket hvad K. M. föreslagit. En Reg:tsChef
vid ett garnisons-reg:te är föreslagen till 6,000 Rdr, och jag tror
att Gen.Intendents-platsen är fullt ut lika vigtig, och i alla fall
skulle han få 500 Rdr mindre än Reg:tsChefen om K. M:s Propos.
bifalles. I StatsRåds-prot. finnes Dep:tsChefen hafva tillstyrkt
att denna lön, 5,500 Rdr, skulle blifva en ordinarie lön och, att han då
skulle frånträda den militärtjenst han förut innehaft. Då nu dessa
20
Den 3 Juli.
löner endast äro provisoriska, så hemställer jag, om icke det lämpligaste
sättet att förekomma det han får upbära båda lönerna, vore
att förklara, att om Stånden skulle bevilja 5,500 Edr, han då
icke äger att upbära den lön, han på något reg:te kan innehafva.
På så sätt borde det tillgå, om man anser att han icke bör lemna
sin innehafvande lön på stat, derföre att den nu föreslagna endast
är provisorisk.
Gr. Anckarsvärd: Den uplysning, som af Hr Bildt blifvit
lemnad, öfverensstämmer, enl. min åsigt, icke till fullo med hvad
Prih. Tersmeden yttrat. Jag anser det verkligen behöfligt att återremittera
denna punkt, för att genom Utsk:s tillgörande få detta
förhållande med lönerna fullt bestämdt, men om jag rätt upfattat
Hr Bildts anförande, så har det varit fråga om att upföra denna
lön på stat, i st. f. att vara arfvode såsom förut. Till Hr Printzensköld
hemställer jag, om det är B. St:rs fel att, såsom han yttrat,
de vid hvarje Biksdag återkomma med begäran om reorganisation
af embetsverken. Det måste vara ett bevis på B. St:rs fasta
öfvertygelse i afseende på behofvet af nämnde organisation, men
att derpå icke följer någon åtgärd från Begeringens sida, det är
beklagligt, utan att R. St:r likväl rå derför. Vid början af denna
punkts föredragning lät jag undfalla mig den anmärkn. jag skulle
gjort i afseende på den ringa upmärksamhet, som Utsk. synes hafva
fästat vid Gr. Lagerbjelkes förslag om en särskild begäran hos K.
M. rörande KrigsColhi reorganisation, detta bevisar ju huru litet
afseende man fäster vid B. St:rs önskningar i detta hänseende.
Hr Lefrén: Jag instämmer i Frih. Tersmedens sednaste
yttrande.
Hr Printzensköld: Säkerligen har det icke fallit ur Gr.
Anckarsvärds minne, att alltifrån 1818 års Biksdag har, vid hvarje
derpåföljande Biksdag, begäran blifvit framställd om reorganisation
af embetsverken. Likaledes kan det icke vara Gr:n obekant, huruledes
Regeringen, med aldra största beredvillighet i detta hänseende
gått R. St:rs önskningar till mötes, äfvensom att vid 1818 års
Biksdag ett särskildt Utsk. tillsattes för att utreda denna fråga.
Vid 1823 års Biksdag var förhållandet enahanda. Vid 1826—27
årens Biksdag tillsatte K. M. en komité, för att upgöra förslag till
embetsverkens reorganisation, hvilken då också verkställdes ganska
grundligt, så att en mängd ärenden skiljdes från det ena och lades
till det andra verket. Vidare måtte det vara bekant att KrigsColhm,
för blott några få år sedan, återigen undergått en fullkomlig
reorganisation ända derhän till och med att afdelmne fått helt
andra namn än de hade för några och 20 år sedan, då jag hade
äran att såsom AdvokatFiskal tjenstgöra i detta verk. Äfven
StatsKont. är reorganiseradt, likaså BergsColhm; med ett ord, åt
hvilket håll man vänder sig, så finner man huru Begeringen fullgjort
E. St:rs önskan i detta hänseende. Då må Gr:n också ursäkta,
om jag anser det vara en'för långt drifven förebråelse mot
I)en 3 Juli.
21
Regeringen, att säga det den icke i detta fall sökt tillfredsställa
R. St:rs önskan; tvertom vågar jag påstå, att det är just genom
denna beredvillighet, som måhända icke alltid de bästa organisationer
blifvit vidtagne. Men detta är en sak för sig; jag har blott
velat anmärka detta, på det man må se att det icke finnes någon
sådan motsträfvighet å Regeringens sida, såsom en och annan låtit
påskina.
Hr Bildt: Om R. o Ad., med R. St:rs rätt, kunnat afgöra
denna fråga, skulle jag, för min del, velat instämma i Frih. Ter
smedens
förslag, att genast afgöra frågan, på sätt han hemställt,
men då denna del af representationen icke utgör mer än ^:del och
det kan hända att, om R. o. Ad. fattar nu beslut, och redigerar
det såsom Frilen föreslagit, ett annat Stånd, som fattar ett likartadt
beslut, redigerar det på annat sätt, inträffar härigenom att
frågan kommer att lösas genom förstärkt StatsUtsk., och då skall
man jemka och göra inbjudningar etc. Allt detta kan undvikas om
man återremitterar punkten, ty om den äfven återremitteras från
etft annat Stånd, så skulle Utsk:s ledamöter få tillfälle att, åtminstone
reservationsvis , framlägga ett förslag för de Stånd, som vilja
öka lönerna för Gen.Intendenten. Således synes mig, för frågans
framtida lösning, vara vida bättre att återremittera densamma, än
att nu genast fatta beslut.
Hvad beträffar Gr. Anckarsvärds yttrande, att här kanske
vore fråga om att bestämma lönen på stat, så ber jag att få nämna,
att K. M. föreslagit denna plats sättande på stat, men att
StatsUtsk. icke gillat detta, och att om man här vill bestämma
anslaget till 5,500 Rdr, utan att taga i betraktande, att denne
tjensteman är på annan stat satt, hela detta arfvode, 5,500 Rdr,
vore ett anslag, vida större än som af K. M. blifvit tillämnadt.
Frih. Tersmeden: Jag skulle i allmänhet vara af samma
tanke som Hr Bildt, om icke den redaktion, som här ifrågakommit,
vore så enkel, att den icke kan blifva på annat sätt, så vida man
derom är öfverens. Jag har nemi. föreslagit att Gen.Intendenten,
så länge han upbär den löneförmån, som nu kan komma att honom
anslås, skall, för den händelse att han innehar någon annan
tjenst, under den tiden icke få upbära aflöning för denna sednare
befattning. Detta är ju en ganska enkel redaktion, och när dertill
kommer, att vi i dag haft plenum, hvilket icke är förhållandet
i något annat Stånd, och således det beslut, som här i denna fråga
fattas, lätteligen kan (och det skall jag åtaga mig) blifva bekant i
de andra Stånden, kunna ju de, hvilka vilja bevilja den föreslagna
lönetillökningen åt Gen.Intendenten, fatta alldeles enahanda beslut
med R. o. Ad. Jag vidhåller således min förra anhållan.
Gr. Mörner, Carl Johan Detlof: Jag vill blott fästa
upmärksamheten på, att om, såsom Hr Bildt nämnt, det skulle
hända att 2:ne Stånd bifalla Betänk , så lärer väl Utsk. vidblifva
sitt nu gjorda förslag, och i den händelse torde återremiss ieke
22
Den 3 Juli.
föranleda till någon ny framställning från Utsk. Vi stå då på
samma punkt som förut. Med afseende så väl härpå, som de skäl
Frih. Tersmeden anfört, röstar jag för bifall till Frihms förslag.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, att å ifrågav:de mom. blifvit yrkadt af Gr.
Anckarsvärd bifall och af Hr Bildt återremiss, anmälde sig och
yttrade
Gr. Anckarsvärd: Jag förenar mig med Hr Bildt om återremiss.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att i öfrigt blifvit yrkadt
af Hr af Klint och Hr Printzensköld bifall till K. M:s Propos.
i denna del, samt. af Frih. Tersmeden, att afiöningen för Gen.Intendenten
måtte fastställas till 5,500 Kdr Ernt, dock med skyldighet
för honom att, vid emottagandet af den förhöjda lönen, och så
länge han densamma upbär, frånträda den lön han möjligen kan å
annan stat innehafva.
Hr Printzensköld: Jag afstår från min anhållan om bi
fall
till K. M:s Propos. i detta läll och förenar mig i Frih. Tersmedens
förslag.
Hr af Klint: Jag anhåller att få förena mig med Frih.
Tersmeden.
De härefter först till bifall och sedermera till återremiss i förevarande
mom. framställde proposme besvarades med starka Nej,
jemte några Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om E. o. Ad.
behagade bifalla det af Frih. Tersmeden framstälda förslag, samt,
efter dennajpropos. besvarande med starka Ja jemte åtskilliga Nej,
förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Mom. litt. C., ang:de aflöningen för en Intendent vid IntendcnU-mililär-kontoret.
Hr af Klint': Då Utsk. erkänt, att nuvärde Adjutant vid
IntendentsMilitärKont., som hädanefter skulle benämnas Intendent,
har en ytterst trägen och maktpåliggande befattning, så synes det
besynnerligt att Utsk. så betydligt nedsatt den för honom föreslagna
aflöning. Hans tjenstebefattning är fullt ut jemförlig med hvilken
Kont.Chefs-befattning som heldst inom Krigslörvaltningen, och likväl
har Utsk. föreslagit en aflöning, som icke ens motsvarar hvad
Notarierne inom samma afdelning hafva. Utsk. säger visserligen
»att icke någon definitiv reglering af tjenster och löner f. n. bör
ega rum, utan endast att tillses må att, med afseende å närv:de
förhållanden, personalen erhåller en billig förhöjning i nu innehafvande
löneförmåner». Förhållandet är dock verkligen sådant, att
nuvar:de adjutanten icke har någon annan inkomst än den som
beredes honom af hans kaptens-peusion ur Arméens Pensions
-
D en 8 Jull.
23
Kassa och det arfvode som K. St:r nu åt honom behaga anslår
Det kan visserligen tyckas vara en ganska stor förhöjning, när man
jemför 2,000 ltdr med 750, men ieke bör man mäta efter denna
grund; hans ansvarsfulla befattning är sådan, att den med allt skäl
kan rättvisa en högre aflöning än den sorn Utsk. föreslagit. Jag
yrkar således att R. o. Ad. måtte bifalla hvad K. M. begärt.
Hr Printzensköld: Jag tror att hvad Hr Klint här har
anfört, förtjenar allt afseende. Intendenten är på sätt Hr Klint
erinrat, Chef för ett Kontor. För KontorsChefer i allmänhet har
K. M. föreslagit och StatsUtsk. jemväl tillstyrkt 3,500 Rdr som
lön på stat; då må det väl vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att den som fordom kallades Adjutant, men rätteligen
bör kallas Intendent, får en aflöning som står i riktigt förhållande
till den befattning som han har sig anförtrodd. Dessutom
bör man, hvad löne-anslag inom denna titel i allmänhet men särdeles
i afseende på KrigsColhi administration beträffar, nogsamt
lägga märke till att denna administration är af den beskaffenhet att
ingen tjensteman, vare sig högre eller lägre, kan någonsin få åtnjuta
hvad man kallar »ferier», hvilket likväl är förhållandet inom de
juridiska verken; utan tjenstemannen måste, såvida tjensten skall
till Statens gagn och nytta handhafvas, beständigt alla tider på
året vara på embetsrummet tillstädes. Då man härpå fäster afseende
och tillika vet att den ifrågav:de personen varit så illa lönad
som nu är händelsen, så synes det som skulle den nedsättning,
hvilken StatsUtsk. föreslagit, icke vara med rättvisa förenlig, hvarföre
jag vördsamt instämmer i anhållan att It. o. Ad. täcktes bifalla
hvad K. M. för denna tjensteman i aflöning föreslagit.
Hr Lefrén: Jag ber att R. o. Ad. ville tillåta mig att uplysa
om orsaken hvarföre såväl denna som den i föreg:de punkt
omtalade befattning blifvit så arbetsamma och vigtiga mot hvad
förut varit förhållandet. Vid 1849 års organisation af KrigsColhm
gick man ganska allvarsamt tillväga med att vilja lägga på KrigsColhm
en massa af göromål, tagna från StatsKont. och man kan
af StatsKont:s enskilda Utlåt, inhämta, att de mål som derifrån
förflyttades, voro af stor vigt och särdeles kinkig beskaffenhet.
Emellertid mottogos dessa mål af KrigsColhm, och af deras stora
antal föll en betydlig del på just denna IntendeutsAfdelning i anseende
till ärendenas beskaffenhet. På samma gång drog man in
ett KrigsRåd, nemi. just det som hade att göra med Iuteudentsbefattningen,
och behöll endast det som har med Arméens utredning
alt beställa. Göromåleti blefvo, jag säger icke för mycket, på den
förra afdelningen ökade med 33£ proc., och ett KrigsRåd och en
Kamererare drogos in från nämnde afdelningar. Gen.Intendenten
och hans Adjutant som hörde till dessa båda afdelningar blefvo
qvar på den ena återstående s. k. InfendentsAfdelningen. Huru
skulle man nu bära sig åt för att få arbetet verkställda för att få
dessa nya ärenden beredde och de gamla icke försummade. Jo, det
24
Den 3 Juli.
tillgick på det sätt att Gen.Intendenten tog på sig så många göromål
äfven från den civila sidan, som möjligen kunde ske, och KrigsEådet
bibehölls vid de ärenden som nödvändigt fordrade den civila
tjenstemannens handläggning, såsom räkenskaps-ärenden o. s. v. Men
hvem skulle förrätta den 5:dre Kamererarens göromål som blifvit
indragen? Jo, de skulle förrättas af Adjutanten för MilitärKont.
Derigenom fick han en mängd ärenden som egentligen icke tillhörde
hans befattning. Detta gör att innehafvaren af denna plats
har fullt upp att göra, lika mycket som Kamererare i KrigsColhm,
och det vill säga ganska mycket, ty Kamererare såväl som öfrige
tjenstemän derstädes hafva så trägna göromål att man icke utan
största obillighet kan undandraga dem all den upmärksamhet med
afseende på löne-tillökning som Statens tillgångar medgifva. Jag
tillstyrker således K. M:s Propos. i denna del.
Hr Mannerskantz: Jag har visserligen redan gjort den
erfarenheten att det ieke tjenar något till att påyrka sparsamhet
med afseende på här föreslagne anslagssumma, men jag tillåter mig
dock fästa upmärksamheten derå att K. M. synes hafva för afsigt
att inrätta en lön på stat för denna tjensteman och att bestämma
lönen till 3,500 Rdr. StatsUtsk. har icke velat att någon fix lön
skulle antagas, men har föreslagit ett arfvode till det betydligt förhöjda
beloppet af 5,000 Rdr. Om då detta arfvode bestämdes till
3,5 00 Rdr och samme tjensteman möjligen hade en lön af samma
belopp på stat, skulle han kunna erhålla en dubbelt så stor aflöning
som af K. M. blifvit afsedd. Det kan således icke gå an att arfvodet
fixeras till så högt belopp, icke heller anser jag det vara
riktigt att fastställa en lön af 3,500 Rdr för denna tjenst, då StatsUtsk.
föreslagit att dessa löneförhöjningar icke skulle vara definitiva.
Således anser jag att hvad Utsk. föreslagit, bör bifallas, och
om R. o. Ad. icke bifaller det, så bör punkten återremitteras, ty det
torde vara särdeles svårt att vid hvarje punkt göra en godtycklig
förändring och derigenom rubba i sin helhet det system, som af
StatsUtsk. blifvit upgjordt.
Hr Bildt: Det är med denna tjenst på samma sätt som
med den föreg:d'e, att K. M., på sätt Hr Mannerskantz omnämnt,
föreslagit en lön på stat och att StatsUtsk. deremot föreslagit arfvode.
Jag anser att den tjensteman, som innehar en så trägen
och ansvarsfull befattning som nu ifrågav:de, bör hugnas med en
löneinkomst, så stor som K. M. afsett, men jag tror också att man
bör dervid fästa samma vilkor som för Gen.Intendentens lönebelopp.
Det är visserligen sannt att den nuvar:de Intendenten icke har
någon lön på stat, men man bör icke lagstifta för endast den person,
sorn innehar tjensten, utan för sjelfva tjenstebefattningen. Jag
har visserligen lika med Hr Mannerskantz trott att man, då man
vill hafva en löneförhöjning lika med hvad K. M. föreslagit, äfven
bör uttala denna önskan i andra ordalag än här förekommit, men
då nu förhållandet är att dessa / löneförhöjningar icke äro bestämda
Den 3 Juli.
25
att gälla för mer än 3 år, på hvilket förhållande K. M. deremot
icke baserat de af honom föreslagtie löneförhöjningar, och R. o. Ad.
ansett sig böra bestämma lönerna endast provisoriskt, så böjer jag
mig för E. o. Ad;s beslut och anhåller derföre om Hr Gr:ns o.
Landttms propos. om bifall till den af K. M. föreslagna summa,
med de vilkor som E. o. Ad. beslutat skola gälla i afseende på
Gen. Intendenten.
Efter härmed fulländad öfverläggning och sedan Hr Gr. o.
Landtm, framställt hurusom i afseende på förev:de mom. blifvit
yrkadt af Hrr af Klint, Printzensköld och Lefrén, bifall till den af
K. M. föreslagna aflöning, 3,500 Itdr Ernt, af Hr Mannerskantz
återremiss, och af Hr Bildt bifall till den af K. M. föreslagna aflöning,
med samma vilkor, som 11. o. Ad. i afseende på tillökningen
i Gen.Intendentens aflöning stadgat; anmälde sig och yttrade
Hr Lefrén: Jag instämmer deruti att i afseende på denna
punkt vilkoren må blifva desamma som förut äro beslutade med
hänsigt till Gen.Intendentens lönebelopp.
Hr af Klint förenade sig med Hr Lefrén.
Då nu propos. först framställdes till bifall å förevar:de morn.,
ropades starka Nej jemte ett eller annat Ja; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om E. o. Ad. bifölle att aflöningen för en Indentent
vid IntendentsMilitärKont. bestämdes till 3,500 Edr Ernt
med samma vilkor som K. o. Ad. i afseende på tillökningen i Gen.-  Intendentens aflöning stadgat.
ltopades Ja.
Mom. litt. d, ang:de aflöningen för 2:ne Adjutanter.
Hr Lefrén: Här är nu tillfälle att taga i betraktande hvad
Gr. Anckarsvärd förut yttrat. Här är lägsta platsen i fråga, likväl
har man nedprutat den föreslagna summan från 800 Edr till 6 00.
Jag tycker verkligen att det icke är mycket hegardt om en person
som har stadig tjenstgöring i ett verk och den icke så obetydlig
heller, erhåller i lön 800 Edr Rmt. Jag vill icke besvära med
mycket tal i denna fråga, men jag anhåller vördsammast att R. o.
Ad täcktes lemna sitt bifall till hvad K. M. föreslagit, samt tillika
dervid fästa afseende, alt den ena af Adjutanterne har icke lön på
stat, den andre en lön på 300 B:ko vid Artilleristaben.
Hr Bildt: Till de skäl som den siste talaren anfört, anhål
ler
jag att få lägga ännu ett som rörer den af Adjutanterne som
är anställd vid ArtilleriMilitärKont. Genom det förslag som StatsUtsk.
här framställt, skulle denne tjensteman komma i sämre vilkor
än han f. n. sig befinner. Han har visserligen på KrigsColhi stat
ett arfvode af 200 Edr Bko, men han har tillika från ArtilleriStaten
ett anslag af 300 Bko, tillsammans 500 Bko. Han har
således f. n. ett arfvode som med 150 Edr Ernt öfverskjuter hvad
StatsUtsk. föreslagit, eller 600 Edr Ernt. Det skulle visserligen
kunna anmärkas, att denne tjensteman fortfarande skulle från Ar
-
Den 3 Juli.
tilleriStaben kunna erhålla de 300 Bko han förut haft; men under
förutsättning att lt. St:r bifalla K. M:s Propos. i hvad som rörer
denna stat, är sådant omöjligt. Sedan K. M. ansett att antalet
af officerare i Artilleristaben kan nedsättas från 5 till 7 personer,
kan väl icke arfvodet utgå till en person som icke gör tjenst i
Staben. Det är väl då af rättvisa påkalladt att ifrågav:de arfvode
höjes till ett belopp ungefärligen motsvarande den inkomst han nu
åtnjuter och då det icke är mer än 50 Edr som skiljer från den
af K. M. föreslagna summan, tyckes icke vara något skäl att förminska
denna sednare. Beträffande den andre Adjutanten, så har
den siste talaren uplyst att han icke är lönad på stat; att då upföra
honom till ett arfvode af 800 Edr är en summa så ringa och
obetydlig, att äfven jag yrkar bifall till K. M:s Propos. i denna
del.
Sedan efter härmed fulländad öfverläggning Hr Gr. o. Landtm,
framställt att under densamma endast blifvit yrkadt, att ifrågav:de
aflöning måtte bestämmas i öfverensstämmelse med K. M:s Nåd.
Propos. till 800 Edr Ernt, blef propos. till bifall å förevrde mom.
framställd och besvarad med Nej; hvarefter E. o. Ad. biföll att
aflöningen för ifrågav:de Adjutanter skulle bestämmas för hvardera
till 800 Edr Ernt.
Mom. litt. e, ang:de aflöningen för Coll:i Advokatfiskal.
Hr Lefrén: Det är visserligen riktigt att jag i mitt till
K. M. afgifne förslag hemställt att AdvokatFiskalen skulle få en
aflöning af 3,000 Edr, men det är att märka att detta förslag
innehåller derjemte att hela den grad dit AdvokatFiskalen hörer
eller Kamererare-graden, der AdvokatFiskalen står främst, skulle få
lika löner med honom. Af den K. Propos:n synes att detta förslag
blifvit taget i betraktande, ty K. M. föreslår deri alldeles i likhet
med min hemställan att Ivamererarens äfvensom AdvokatFiskalens
aflöning skulle sättas till 3,500 Edr från 3,000. Det är således
ingalunda någon inkonseqvens af mig att nu tala för det AdvokatFiskalen
i KrigsColhm må erhålla samma lönebelopp som Kamereraren
derstädes. Det vore äfven besynnerligt om den person som
har samma tjenstepligt, samma tillsyn öfver förhållanderne i KrigsColhm
som Kamereraren, skulle hafva mindre lön än denne, synnerligen
som de alltid haft lika lönebelopp. Det anföres visserligen
som ett skäl hos LTtsk. att AdvokatFiskalen har tillfälle att få
sportler; men huru stora äro väl dessa sportler; månne de väl
kunna uptagas till 500 Edr som Utsk. afdragit från den summa
K. M. föreslagit? Förhållandet är sådant att först på de sednare
åren har Advok.Fiskalen erhållit några sportler, men dessa har han icke
fått från K. M. och Kronan, utan från K. SerafiroerOrdensGillet pä så
sätt att vissa plikter inflyta för underlåtande af åtskilliga leveranser
och af dessa erhåller AdvokatFiskalen en del för det besvär han
för SerafimerOrdensGillet underkastas. Afven har han inom KrigsColhm
haft några sportler af obetydlig art under dessa sednare
åren, då rustningen pågick och stora leveranser förekommo, likväl
Den 3 Juli.
27
hafva dessa sportler tillsammanstagne icke utgjort mer än 804 Rdr
på 5 år, deraf största delen sådane medel som utgått från SerafimerOrdensGillet,
eller 160 lidr 45 öre på året. Det är mer än sannolikt
att då vi inträda i våra vanliga förhållanden, då inga leveranser
behöfva förskrifvas såsom för ett par år sedan, kommer
detta belopp att nedgå ända derhän att han icke får mer än 30,
40 å 50 Rdr. Det skulle vara bra besynnerligt om han för blotta
hederns skull att hittills hafva haft sportler, skulle behöfva frångå
500 Rdr. Jag vågar hemställa om icke R. o. Ad. behagade
bifalla K. M:s Propos., nemi. att AdvokatFiskalen måtte erhålla
lika lön med dem som stå i samma grad.
Hr Printzensköld: Det är svårt för mig att vid detta
tillfälle afgifva något yttrande, emedan det skulle synas som om
jag talade i egen sak, alldenstund jag har ett till namnet lika beskaffadt
embete som det, hvars aflöning nu är i fråga; men man
må anse det vara så eller icke, jag kan likväl icke undertrycka min
tanke i ämnet. Jag får då förklara att jag beklagar det Regeringen
på ett styfmoderligt sätt behandlat just desse tjenstemän. Det
finnes måhända inom embetsverken ingen som har en så obehaglig
och på samma gång ansvarsfull syssla som Verkets AdvokatFiskal,
och som derföre har mera grundade anspråk än han på en anständig
aflöning. För att erhålla denna befattning måste man hafva
genomgått en både svår och kostsam examen vid något af Rikets
Universiteter, nemi. den som berättigar till inträde i Rättegångsverken,
och man måste derjemte hafva ådagalagt skicklighet i
praktiskt hänseende inom det juridiska facket. Således står AdvokatFiskalen
både på kunskapernes, erfarenhetens och vetandets vägnar
öfver KontorsCheferne, emedan till erhållande af dessa platser ej
annat eller större kunskapsmått erfordras, än det som är ådagalagdt
genom undergående af den temligen torftiga Kameral-examen. Kan
man nu icke förneka, att det är vigten af en tjenst, det med den
förknippade ansvar i förening med det högre kunskapsmått, som
fordras för att kunna rätt och till det allmännas gagn förvalta densamma,
som måste utgöra den enda rättvisa grunden för bestämmandet
af tjenstemannens aflöning, så hade häraf bordt följa att
AdvokatFiskalens lön blifvit af Regeringen föreslagen till högre belopp
än Kamererarnes. Man har likväl lika litet vid detta tillfälle
som vid andra å Regeringens sida följt denna grundsats. Man har
satt AdvokatFiskalen i samma kathegori som Kamererarne, och sålunda
icke fästat det ringaste afseende på de egenskaper, som gjort
den förra förtjent utaf att ställas framför de sednare, R. St:r sjelfva
hafva icke ens handlat på detta sätt, ty inom det enda verk
R. St:r tillhörande, nemi. Banken, der det finnes en AdvokatFiskal,
der hafva R. St:r just, med afseende å vigten af det ansvar som
med detta embete är förenadt, satt denna tjensteman uti samma
grad som ledamöterne i Bankens understyrelse, hvilka åter anses
både med afseende på deras skyldigheter och löneförmåner lika med
ledamöterne inom Rikets Styrelseverk, så att Bankens AdvokatFiskal
är med sistnämnde ledamöter lika aflönad. En sådan rättvisa hade
28
Deri 3 Juli.
man haft skäl att Regeringen skulle iakttaga emot AdvokatFiskalerna
inom Statens embetsverk, men den har uteblifvit och lärer icke
heller någonsin vara att förvänta. Man har då i det hänseendet
lika litet att hoppas af R. St:r. Hvad som dock af deras StatsUtsk.
bort kunna väntas i nu förev:de fråga är det, att
minstone icke, såsom likväl händelsen är, för KrigsColbi AdvokatFiskal
nedsatt den aflöning som Regeringen föreslagit, ehuru den
är lägre än hvad Regeringen, såsom sagdt är, om den sett saken
ur en rättvisare synpunkt, bordt föreslå. De skäl Utsk. anfört för
nedsättningen, äro högst oriktiga. Först och främst har en föregående
talare uplyst att sportlerne icke upgå till hälften af den
summa som Utsk. afprutat; dertill kommer, att dessa sportler ej
bestå i sådana medel, hvilka Konungen icke kan af gunst och nåd
efterskänka, utan i straffböter dem Han äger obestridlig rätt att
eftergifva. Således vill man ställa Fiskalens ordinarie aflöning i
beroende af en tillfällig inkomst på samma gång, som man sätter
K. M. i nödvändighet att för lönens oförminskade bibehållande åt
AdvokatFiskalen afstå från sin rätt att gifva nåd i brottmål, der
nåd kan vara af billighet påkallad. Om Utsk. hade öfvervägt dessa
omständigheter, är jag öfvertygad att Utsk. icke skulle framkommit
med detta förslag. Jag tillstyrker således bifall till den K. Proposm
och hyser i öfrigt förhoppning derom, att den tid varder kommandes,
då Regeringen skall inse att de tjenstemän, som företrädesvis
måste äga högre kunskapsmått och högre erfarenhet, också i förhållande
derefter böra aflönas utaf Staten.
Då öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde Hr
Gr. o. Landtm, att äfven i afseende på detta mom. endast blifvit
yrkadt bifall till K. M:s förslag eller aflöningens bestämmande till
3,500 Rdr Rmt, hvarefter R. o. Ad., sedan propos. till bifall å
förevar:de mom. blifvit först framställd, men besvarad med Nej,
biföll att aflöningen för KrigsColbi AdvokatFiskal skulle såsom K.
M. föreslagit, bestämmas till 3,500 Rdr Rmt.
Fortsättningen af R. o. Ad:s pröfning af StatsUtsk:s förev:de
Utlåt, upskjöts till morgondagens plenum, och det Högloft. Ståndet
åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 4 Juli f. m.
29
Lördagen den 4 Juli 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. pleni-prot. för d. 9 sistl. Juni f. m.
Erih. Raab, Carl Adam: Då jag vid denna Riksdag fått
mottaga förtroendet att vara ledamot i Ekon.Utsk., men dels har
många enskilda affärer att besörja, och dels icke kan ständigt uppehålla
mig i Stockholm, anhåller jag att, med bibehållande af min
riksdagsmannarätt, från nämnde förtroende blifva befriad.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer, att vid deras nästa sammanträde
utse en ledamot i Allm. Besv.- och Ekon. Utsk. i st. f. Erih. Raab
Eortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 71, ang:de
reglering af utgifterna under Riksstatens Fjerde HufvudTitel.
Af 3:dje punkten, hvars mormr a till och med e redan blifvit
pröfvade, förekom nu
Mom. litt. f, ang:de löneförhöjning för Kanslisterna samt öfriga
i slaten för KrigsColl:m föreslagna tillökningar.
Bifölls.
Mom. litt. g, äng :de löneförhöjningar för personalen vid VIr
edningsförråden.
Härvid förekom först Utsk:s förslag rör:de arfvodet för Förvaltaren
vid Stockholms Utredningsförråd, och yttrade sig derom:
Hr Lefrén, Joli. Pehr: I underd. Utlåt, af d. 25 April
1856, ang:de reglering af löneförhållandena vid Arméens Utredningsförråd,
anförde KrigsColhm bland annat: »att i Stockholms Utredningsförråd
förvaras största och hufvudsakligaste delen af Arméens
och Beväringsmanskapets materiel, Reservförrådets tillgångar samt
den vida öfvervägande delen af Arméens sjukvårdsattiralj; att denna
sistnämnda attiralj, genom de dertill anvisade medel, under sednare
åren vunnit betydlig tillväxt; att vid ifrågav:de (Stockholms) Förråd,
som står under närmaste tillsyn af Colbm, måste fortfarande
mottagas och besigtigas de väsendtligaste och största leveranser för
Arméen, hvilket fordrar en synnerlig vana vid effekternas bedömmande,
helst mottagningen ofta måste äga rum samtidi g t
med de från detta Förråd i vida större mängd än från Götheborgs
Förråd skeende af sändningar till Regem-.r och Corpser;
30
Den i Juli f. m.
alt förlust genom, nyssnämude förhållande lätteligen kan tillskyndas
F ör rå d s f ö r v alt ar en, som, enl. K. Kungörelsen d. 20 Dec.
18.25, är K. M. och Kronan personligen ansvarig för beskaffenheten
af de persedlar, han utan anraäkn. till det vid besigtningen
förda prot. mottager; att de sålunda antydda svårigheterna för Förrådsförvaltaren,
att utan äfventyr af förlust handhafva varu- och
persedel-besigtningarne torde komma att ej obetydligt förökas, derest
BekliidnadsDirektionen, såsom det för omsättning i Kronans Förråd
vore önskligt, för framtiden komma att i betydligare mån derifrån
fylla sina behof af kläde, samt slutligen att, så ofta reparation af
allmänna Garnisons-sjukhusets materiel erfordras, densamma alltid
vid ifrågavide Förråd verkställes.
Med afseende å dessa förhållanden, och då de vid Stockholms
Förråd anställde tjenstemän och betjente måste åt sina vigtiga åligganden
derstädes, så framt de skola ordentligen fullgöras, egna hela
sin verksamhet, blir det ock en nödvändighet att derefter lämpa
aflöningen för denna personal, på det näringsomsorgen ej må behöfva
menligt inverka på deras nit för Kronans bästa.»
Hr Printzensköld: Genom en föga angenäm händelse har
jag blifvit nödgad att taga kännedom om förhållandena med Utredningsförrådet
här i Stockholm, och dervid funnit i alla afseenden
bekräftadt, hvad den siste talaren yttrat om Förrådsförvaltarens göromål.
Dennes tjenst är sådan, att den lön K. M. föreslagit, af
2,500 Edr, icke ens står i jemförligt förhållande till den vidsträckta
ansvarighet, som åtföljer tjensten, långt mindre till det ofantliga
värde af förrådsartiklar, som Förvaltaren har under sina händer.
Jag skulle anse det vara sf största fördel för Staten, om denne
tjensteman blefve så aflönad, att befattningen icke, såsom nu, vore
att hänföra till de lägsta tjenstegraderna inom embetsmannacorpsen,
utan att den kunde med framgång erbjudas åt personer, hvilka redan
innehade en samhällsställning, som lemnade full garanti derföre.
att de voro utrustade med sådana egenskaper, som här voro
af så oberäknelig vigt, nemi. den strängaste integritet, den största
moralitet. Men om en sådan lön icke kan denne tjensteman tilläggas,
så bör han åtminstone erhålla hvad K. M. föreslagit, hvarföre
jag tillstyrker bifall till K. M:s Propos. och afslag på Utsk:s Betänk,
i denna del.
Den härefter först till bifall å Utsk:s förslag framställda propos:n
besvarades med starka Nej, jemte ett eller annat Ja; hvarefter
arfvodet för Förvaltaren vid Stockholms Utredningsförråd bestämdes
till 2,500 Edr llmt.
Beträffande sedermera Utsk:s tillstyrkande rör:de tillökningarne
för öfriga personalen, anförde
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Jag erkänner fullt giltigheten
af de skäl, som inom KrigsColhm gjort sig gällande, men
får hemställa, att vid den inkomstförhöjning, som här är föreslagen
för Intendenten vid Stockholms Utredningsförråd, måtte stadgas
samma vilkor, som E. o. Ad. beslöt för Gen.Intendenten. Den förre
Den 4 Juli f. m.
31
liar nemi. indeldt lön som Kompanichef på ett indeldt Kegemite,
och otn man läser hvad Utsk. i sitt Betänk., pag. 29, yttrar om
löneförhöjningen för Indeldta Arméens befäl, så torde deraf kunna hemtas
ytterligare stöd för mitt yrkande, hvarpå jag anhåller om propos.
Hr Printzensköld: Jag tror, för min del, att B. o. Ad.
icke lämpligen bör fatta annat beslut i denna fråga, än det som i
går fattades. Om sådana förhållanden skulle inträffa, att Intendenten,
till följd af sin trägna tjenst, skulle af K. M. anses förtjent
af någon ytterligare lön utöfver de 3,500 Rdr, som i följd af R.
o. Adis beslut skulle komma honom till godo, så tror jag detta
är en sak, som bör bero på K. M:s pröfning. Man bör komma
ihåg att det belopp som nu är i fråga, är 2,000 Rdr mindre, än
det som Gen.Intendenten fick, hvadan det dervid kunde vara något
skäl att göra ett sådant förbehåll; men här är ej samma förhållande.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Förhållandet med nu
ifrågav:de tjensteman är egentligen detsamma, som med Gen.Intendenten;
åtminstone har DepartemisChefen föreslagit, att deras löner
skulle upföras på stat, och en följd deraf vore, att de icke kunde
bibehålla lön på annat, ställe. Detta var grunden hvarföre jag i går
tog mig friheten föreslå det beslut, hvari R. o. Ad. då stannade.
För den nu ifrågavide tjenstemannen är det deremot icke uttryckt,
att han skall hafva lön på stat. Äfven är förhöjniugen från 1,500
till 2,000 Rdr icke så betydlig, att den skulle kunna ersätta förlusten
af den lön han nu har som Officer. Jag vädjar dock till
Presidenten i KrigsColhm, och anhåller att han ville uplysa oss,
huru med denna fråga sig förhåller.
Ilr Lefrén: Den n. v. Intendenten vid Götheborgs Förråd
har icke lön på stat, och det arfvode, sora här är föreslaget, är så
lågt, att man mot detsamma icke kan få en lämplig person att
sköta tjensten. Jag tillstyrker således, att Utsk:s förslag må bifallas
utan det ifrågasatta tillägget.
Hr Stjernsvärd: Hvad här blifvit anfördt om Götheborgs
Förråd, hörer icke till saken. Denne tjensteman har icke lön på
stat. Hans tjenst är icke heller mera maktpåliggande, än en KompaniChefs-befattning,
och lemnäs vanligen åt någon pensionerad militär,
som förökning i pensionen. Hvad Stockholms Förråd angår,
så finnes intet skäl för en afvikelse från hvad som förut ägt rum,
och jag har i hvad som blifvit anfördt icke funnit någon anledn.
att afstå från mitt förut gjorda yrkande.
Hr Lefrén: Jag missförstod Frih. Tersmeden nyss, då han
upmanade mig att yttra mig i denna fråga. Jag trodde det angick
Intendenten vid Götheborgs Förråd. Den i Stockholm har lön som
Kompanichef vid Westmanlands Regem:te.
32
Den 4 Juli f. m.
Hr Printzensköld; Jag ber att få erinra derom, att Intendenten
är Kontrollant på Förrådsförvaltarén, och har såsom sådan
ganska stort både ansvar och besvär. Ty om det kan visas att
Intendenten begått någon försummelse, hvarigenom Förvaltaren fått
tillfälle att försnilla något från Förrådet, så är Intendenten underkastad
ansvar derföre. Och om man vill låta den grundsatsen
gälla, att tjenstemäns löner skola bestämmas efter vidden af ansvaret
vid deras befattning, så frågar jag, hvilken bland KrigsColldi
tjenstemän har större ansvar eller trägnare göromål, än den som
skall kontrollera ett så stort och värderikt Utredningsförråd, som
Stockholms? Det är då billigt att det må öfverlåtas åt K. M. att
afgöra, huruvida Intendenten, om han har några andra löneförmåner,
må antingen helt och hållet, eller till någon del, få behålla
desamma. Jag anhåller således om bifall till K. M:s Propos., utan
alla slags tillägg och vilkor.
Frih. Tersmeden: Intendenten vid Stockholms Förråd up
bär
f. n. 2,500 Edr, som skulle höjas till 3,000, och af StatsEådsprot.
synes icke annat, än att detta belopp skulle fortfarande utgå
som arfvode, och icke blifva lön på stat, som förhållandet är med
de öfrige Intendenterna. Det är således en betydlig skillnad Att
Intendentens i Stockholm befattning företrädesvis är af vigt, tager
jag för afgjordt. Det är nemi. rätt illa, att en KompaniChefs-lön
går bort från ett Eegem:te, för att aflöna Intendenten; men då
arfvodet icke är föreslaget högre än till 3,000 ltdr, så synes detta
vara afsedt. Om de, som hafva närmare reda på förhållandet, anse
3,000 Edr vara tillräckliga, så vill jag vara den förste, som går
in på Hr Stjernsvärds åsigter, att samma bestämmelse göres här,
som för Gen.Intendenten; men det vär just härom jag önskade uplysning
af Hr Lefrén.
Hr Lefrén; Jag är helt och hållet af Frih. Tersmedens
tanka, men vill tillägga ett ytterligare skäl för bifall till denna
åsigt, nemi. att en person med arfvode kan skiljas från sin innehafvande
befattning, då deremot sådant icke, utan rättegång, kan
ske med en person, som har lön på stat.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Mig synes dock, att i
denna fråga ingår en princip, som ingalunda är likgiltig. Hvad
Hr Lefrén påpekat, att detta belopp utgår som arfvode i st. f. lön,
finner jag ganska förmånligt, men principen anser jag böra iakttagas.
För ett så beskaffadt betydligare arfvode anser jag lönen på
Eegem:tet icke böra bibehållas, utan tillfalla den, som verkligen
sköter tjensten Jag har icke sagt att den, som får en befattning
i KrigsColhm, borde skiljas från en förut innehafvande tjenst, men
för den tid befattningen räcker, bör den sednare lönen komma Regem:tet
till godo, för tjenstgöringens oafbrutna bestridande. Ur
denna synpunkt anser jag Hr Stjernsvärds yrkande med billigheten
öfverensstämmande.
Sedan
Den i Juli f. m.
33
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, att i afseende på Utsk:s ifrågav:de tillstyrkande
blifvit yrkadt dels obetingadt bifall, och dels af Hr Stjernsvärd
bifall med ett så lydande tillägg: »dock att Intendenterne
erhålla de föreslagna arfvodena med det vilkor, som för tillökningen
i Gen.Intendentens aflöning är af 11. o. Ad. stadgadt», blefvo
propos:r till bifall å dessa yrkanden framställda och besvarade med
blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde
om It. o. Ad. behagade utan något tillägg bifalla Utsk:s ifrågav:de
tillstyrkande, samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte
åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Stjernsvärd begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voteringspropos.
:
Den som bifaller StatsUtsk:s uti Utlåt. N:o 71, 3:dje punkten,
mom. litt. g, gjorda tillstyrkande i afseende på de föreslagna
tillökningarne i aflöningen för personalen vid Utredningsförråden i
Stockholm och Götheborg, med undantag af Förvaltaren vid förstnämnde
Förråd, röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifaller R. o. Ad. berörde tillstyrkande, med följande
tillägg: »dock att Intendenterne erhålla de föreslagna arfvodena med
det vilkor, som för tillökningen i Gen.Intendentens aflöning är af
R. o. Ad. stadgadt.»
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 61.
Nej — 17.
Hr Stjernsvärd: Jemte det jag får anmäla min reservation
mot R. o. Ad:s beslut, vill jag förklara, att jag anser detsamma
härleda sig från att StatsUtsk. icke behörigen utredt frågan. Hade
sådant skett, och Utsk. förnummit att ifrågav:de embetsman tillika
innehar lön på stat, är jag öfvertygad att Utsk. föreslagit lönen
till högre belopp, med bifogande af det vilkor jag yrkat.
Mom. litt. h, ang-.de öfverflyltning å Allm. Indragningsstaten
af f. d. Kamercraren i KriysColl-.m, KrigsKommissarien Obitz
samt f. d. Förvaltaren Francke och Vaktmästaren Nilsson vid
det uplösla Ulredningsförrådet i Christianstad; och mom. litt. i,
ang-.de öfverflyltning å Allm. Indragningsstaten af Revisorn i
KrigsColl-.m Pettersson och Intendenten vid Götheborgs Utredningsförråd
Majoren Barck.
Biföllos.
Mom. litt. k, ang-.de öfverflyltning på Rilcsstaten af en del
utaf aflöningen för KrigsColl:m oell Utredningsförråden, hvilken
f. n. utgår från åtskilliga under Coli.ii förvaltning ställda kassor
och särskilda medel.
VII H. 3
34
Den 4 Juli f. m.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s tillstyrkande, att ifrågav:de
kassor oell fonder nu och för framtiden må från alla utgifter
i berörde hänseende befrias.
Då sedermera förekom Utsk:s hemställan om den förändring,
som i följd af kassornas och fondernas befrielse från sagde utgifter
borde i Riksstaten vidtagas, yttrade sig
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag gillar Utsk:s förfarande,
att befria kassor från afgifter, främmande för deras egentliga
ändamål, men beklagar att steget icke tagits fullt ut. Utsk,
föreslår visserligen här, att befria Krigsmanshuskassan från att till
KrigsColhii aflöningsstat utbetala en årlig summa af 9,000 Rdr,
men på samma gång förordas en motsvarande ersättning i Kassans
anslag. Vinsten häraf förefaller lika med 0. Kassans bestämmelse
är att pensionera åldrige soldater. Vi veta alla att dessa pensioner
äro så små, att de snarare utgöra ett hån mot, än en hjelp för
den fattige. I medeltal 12 Rdr, mine Hrr, i ersättning för en hel
utsläpad lifstid. Må vara att vi icse böra jemföra oss med andra
länder. Jag tillåter mig dock nämna, att den Engelske soldaten,
efter 20 års tjenstetid, har rätt till en pension af 1 Rdr Bko om
dagen, dessutom en fullständig uniform om året. Utsk. har på ett
annat ställe föreslagit en betydlig summa till officerares pensionering,
jag tackar Utsk. derför, Svenska härens brukbarhet beror till
stor del härpå, men jag beklagar att Utsk. icke lika lifligt omhuldat
nummerkarlen, den genom hvars mod och kraft segren dock
slutligen afgöres. Jag vågar hoppas att R. St:r icke skola göra sig
saker till samma förbiseende; framför allt hoppas jag att detta
Stånd, der guld-porte-d’épéen räknar så mången representant, icke
skall glömma våra tappra kamrater i ledet. Jag anhåller således
vördsamt, att R. o. Ad. ville låta Krigsmanshuskassan behålla de
9,000 Rdr Utsk. nu föreslagit till indragning. Fördelade på så
många, utgöra de visserligen en obetydlighet, men kommer dock
säkerligen att öfver oss nedkalla mången varm välsignelse. Jag föreslår
att punkten må erhålla följande lydelse: »att någon annan förändring
i följd af kassornas och fondernas befrielse från sagde afgifter
icke må i Riksstaten vidtagas, än att 4:de HufvudTitelns
anslag till skrifmaterialier och expenser m. m. för KrigsColhm minskas
med 680 Rdr Rmt, hvilken nedsättning skall af Utsk. å behörigt
ställe iakttagas.»
Mine Hrr! Jag har icke talat för personliga lönetillökningar,
tänker ej eller göra det, ej ens för AdvokatFiskalerna, ehuru jag i
går underrättades att dessa äro samhällets vigtigaste personer, men
jag har icke kunnat förblifva stum, då den gamle krigarens rätt
träddes för nära. Jag är säker att J, mine Hrr, ursäkten mig.
Hr Stjernsvärd: Det är mig en särdeles tillfredsställelse,
att Gr. Björnstjerna lemnat så stor upmärksamhet åt hvad jag yrkade
vid de gemensamma öfverläggningarne, att Gr:n ville vara den
förste som fordrar detsamma. Jag har således endast att förena mig
med honom. Jag vill dock tillägga ännu ett skäl. På 9:de HufvudTiteln
finnes upfördt ett särskildt anslag till Krigsmanshuset,
Den 4 Juli f, m.
3 fl
hvilket tillkommit sä, att R. St:r beslöto, att dettas räntor skulle
indragas till StatsKont. och ersättas af statsmedel. Detta anslag är
således icke annat än vederlag för räntor, som Staten fått upbära
från Krigsmanshuset, och det vore således orätt att deri göra någon
minskning eller afdrag.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag har, för min del, ingenting
emot det förslag till beslut, som här blifvit yrkadt, men man misstager
sig, om man tror att StatsUtsk. förbisett soldaternas intresse
och endast tänkt på officerarnes, en hänsyftning som, lindrigast
sagdt, är besynnerlig, då här blott och bart är fråga om en räkenskapsåtgärd,
som Utsk. ansett böra vidtagas. Man kan så mycket
mindre förebrå StatsUtsk. bristande intresse för soldaterna, som Utsk.
tillstyrkt ganska betydliga anslag till deras förmån. Att denna Utsk:s
välvilja för Arméen, med afseende på befälets pensionering, gått så
långt, det Utsk., ehuru pensionsfrågan ej anses vara fullständigt utredd,
likväl tillstyrkt en summa af 150,000 Kdr årligen till pensioneringen,
på samma gång som Utsk. ansett sig böra föreslå R.
St:r att besluta en underd. skrifvelse, med anhållan, att pensioneringen
för Arméens befäl skulle fullständigt regleras, är väl ej föremål
för klander? Att Utsk. ej ansett sig böra föreslå några åtgärder
för soldaternas pensionering, borde ej af någon klandras, emedan
det ej borde vara obekant, att frågan härom hörer till den
9:de HufvudTiteln och icke till den 4:de, som nu är under behandling.
Ofverflyttningen af de 9,000 Rdnna har Utsk. betraktat
som en räkenskapsfråga, och derföre tillstyrkt denna åtgärd; men
då man föreslagit att de skulle afses för soldaternas pensionering,
har jag ingenting deremot, så vida man ej anser sig dermed hafva
gjort nog för truppens pensionerande. Att truppers pensioner böra
blifva större, än de genom detta tillskott skulle blifva, torde kunna
tagas för afgjordt; men huru stora de böra vara, torde möta svårigheter
att nu säga, då K. M:s Propos. icke lemnar någon ledning
för omdömet härutinnan, ehuru jag förmodar att Regeringen
skulle kunna, åtminstone approximativt, upgifva någon summa, som
blefve tillräcklig, för att till lämpliga belopp kunna höja pensionerna.
På nu anförda skäl motsätter jag mig icke Gr. Björnstjernas
förslag, sedan jag nu haft tillfälle att visa halten af de anmärkningar,
som mot StatsUtsk. blifvit fällda.
Frih. Tersmeden förklarade sig häri instämma.
Hr Lefrén: Jag gillar deras åsigt, som mot Krigsmanshus
kassan
velat visa och föreslagit en liberalitet, som ej kan annat än
vara på sin plats, hufvudsakligen derföre, att jag anser farligt
att göra det ifrågasatta afdraget på de medel kassan fått till ersättning
för till Statsverket indragna räntor; farligt, emedan derigenom
skulle väckas misstroende för likartade förslag, som möjligen kunde
framdeles förekomma. Då man lofvat kassan ersättning, bör man
väl äfven lemna och icke indraga densamma. Om således meningen
är, att denna kassa icke skall få tillgodonjuta samma förmåner som
de öfriga, må man då låta dessa 9,000 Rdr qvarstå ensamt för
36
Den 4 Juli f. m.
denna kassa till KrigsColhii aflöning. Då har man icke gjort, att
jag så må säga, ett kontraktsbrott, genom att minska den summa,
man åtagit sig att lemna för de indragna räntorna.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag har ingenting
emot det framställda förslaget, utan finnér det godt, om B. o. Ad.
medgifver att intet afdrag må äga rum. Jag vill blott erinra att,
om jag icke allt för mycket misstager mig, förslaget utgått från
KrigsColhm, om denna öfverflyttning, på det enkelhet måtte vinnas
i räkenskaperna. Hvad en annan talare sagt derom, att soldaternas
pensioner i medeltal utgöra 8 Bdr Bko. så är det ett misstag, ty
detta belopp är den lägsta pensionen. Deras pensioner hafva blifvit
så mycket förbättrade, som tillgångarne medgifvit, och denna tillökning
kan äfven sätta K. M. i tillfälle att deri göra ytterligare förbättring,
som är af billighet och behof påkallad.
Gr. Björnstjerna: I händelse jag misstagit mig i afseende
å beloppet af soldat-pensionerna, rättar jag detta gerna. Jag tror
dock jag sade, att de vanligen utgöra 12 Bdr.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
och Landtm, framställt, att i afseende på Utsk:s ifrågav:de hemställan
blifvit yrkadt, att densamma måtte erhålla följande lydelse:
»att någon annan förändring i följd af kassornas och fondernas befrielse
från sagde afgifter icke må i Biksstaten vidtagas, än att 4:de
HufvudTitelns anslag till skrifmaterialier och expenser m. m. för
KrigsColhm minskas med 680 Bdr Ernt, hvilken nedsättning skall
af Utsk. å behörigt ställe iakttagas», blef propos. till bifall å Utsk:s
hemställan först framställd, men besvarad med Nej, och bifölls sedermera
ofvanberörde af Hr Gr. och Landtm, uplästa förslag till
förändrad redaktion.
Härefter förekom och bifölls Utsk:s hemställan rörande godtgörelse
för utarbetande i sammanhang med KrigsColhii bokslut af
statistiska upgifter öfver samtliga kostnaderna till de särskilda föremål,
som tillhöra KrigsColhii förvaltning.
Då nu vidare förekom Utsk:s tillstyrkande rörande hela den
erforderliga tillökningen i KrigsColhii anslag, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att sedan B. o. Ad. bestämt aflöningarne för Gen.Intendenten
till 5,500 Bdr, för Intendenten till 3,500 Bdr, för 2:ne
Adjutanter till 800 Bdr för hvardera, för AdvokatFiskalen till
3,500 Bdr, samt för Förvaltaren vid Stockholms Utredningsförråd
till 2,500 Bdr, samt B. o. Ad. genom dessa förändringar med tillsammans
3,400 Bdr Ernt förhöjt de af Utsk. föreslagna anslagsbelopp,
så borde äfven slutsumman af den erforderliga anslagstillökningen
förändras till 75,361 Bdr Bmt i st. f. 71,961 Bdr
Ernt; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om B. o. Ad. med
berörde förändringar bifölle Utsk:s ifrågav:de tillstyrkande.
Bopades Ja.
4:de punkten,
Bifölls.
Den 4 Juli f. m.
37
5;te punkten,
af Ijenslehäslar samt särskild godtgöreke lill stallhyra m. m. för
sådane hästar.
På härvid först förekom Utsk:s hemställan ronde rationsersättninge.
i för de officerare, som böra vara med tjenstehästar försedde,
yttrade:
Hr af Klint, Erik: StatsUtk. har sjelf erkänt det vara med
billighet och rättvisa öfverensstämmande, att rationsersättning för
officerare, som böra vara med tjenstehästar försedde, lemnäs till ett
belopp, som motsvarar utfordringskostnaden för deras hästar. För
att tillämpa denna grundsats, har Utsk. antagit ett medelpris, som
för de följande åren skulle bestämmas för rationsersättning. Jag
kan icke bestrida, att ju detta medelpris kan vara riktigt, men då
fråga är om ersättning för kostnader, hemställer jag om det icke
vore riktigare att följa K. M:s förslag, nemi. att rationsersättniugen
utginge på samma sätt som fouragering för nummerhästar, d. v. s.
efter det för året gällande pris. StatsUtsk:s förslag liar också den
olägenhet, att It. St:r måste för hvarje år särskildt besluta om rationspriset,
då i stället, om K. M:s Propos bifölles, man sluppe
vidare besvär med denna fråga. Jag anhåller således om bifall till
K. M:s Propos.
Hr Stjernsvärd: Det finnes endast en rätt norm för fouragering,
nemi. att den utgår in natura, ty blott derigenom kan den
komma att motsvara den rätta kostnaden. På samma sätt är det
med hvad som förekommer i nästa morn., som det må vara mig
tillåtet att i förbigående vidröra, ty der finnes ett anslag, som icke
motsvarar sitt ändamål. Jag tror det enda rätta sättet vara, att
den tjensteman, som är skyldig att hafva häst, äfven har rätt att
få hästen född på Kronans stallar. Går man till det praktiska, så
frågar jag, om officerarne skola sjelfva sköta och rykta sina hästar.
Härom är ingenting sagdt. Vi känna emellertid, att under en tid
utdelades till officerarne portionsersättning för deras drängar, men
denna fick sedan fiterbäras. Kan man tänka sig något mera abderitisk!,
än att en person, som skall vara beriden, icke får ersättning
för skötseln af sin häst. Det hade icke varit svårt för Krigsstyrelsen
att hemta ledning af huru det tillgår i andra länder, och
jag kan icke förstå detta system, att ouphörligen vilja handla annorlunda
än andra makter. Allt detta kunde hjelpas om det fastställdes,
att officerarne hade rätt att få sina hästar födda och skötta
på Kronans stallar. Deremot kunde invändas, att de bo långt från
stallarne, men detta kan ju lätt hjelpas. Vid Wendes Artilleri och
Kronprinsens Husarer finnes intet som hindrar antagandet af denna
princip. Af dessa skäl anhåller jag att denna punkt måtte af 11. o.
Ad. till Utsk. återremitteras. Det finnes ytterligare en sak, hvari
vi stå alldeles isolerade, och det är hästarnes antal. En hvar, som
känner vår Armées tjenstgöring, måste medgifva, att vi icke behöfva
så många tjenstehästar, och jag tror att äfven officerarne
skulle vara rätt belåtna, om hästarnes antal inskränktes, och Sta
-
3S
Den 4 Juli f. m.
ten åtoge sig att bekosta utgifterna derför. Jag får således anhålla
om återremiss af så väl denna punkt, som den efterföljande.
Frih. Tersmeden: Vi hafva här 2 förslag att öfverlägga
om, i afseende å sättet att få officerarnes hästar födda. Hr af Klint
har förordat K. M:s Propos. i afseende å sättet att bestämma den
summa, som för hvarje corps skulle lemnäs officerare i ersättning.
Det är sannt att man på detta sätt, genom bestämmande efter årspriset
för truppers hästar, kommer för hvarje år till ett rättvist resultat,
men skillnaden häremellan och hvad Utsk. föreslagit är väl
icke så betydlig. Man vet också att detta förslag väckt mycket motstånd
inom StatsUtsk., för hvilket jag också förgäfves kämpade.
Men man vinner ungefär detsamma med Utsk:s förslag, och då
detta icke skall gälla för all framtid, utan blott till nästa statsreglering,
samt har all utsigt för sig att gå igenom i de öfriga
Stånden, så ser jag icke hvarföre vi skulle skilja oss från dem, då
skillnaden i alla fall blefve högst obetydlig. Iir Stjernsvärds förslag
medgifver jag vara det fullkomligaste, men det förutsätter en
ordentlig kasernering, icke blott för truppen, utan äfven för officerarne.
Vi hafva här i landet mycket som bör förändras, men det
bör icke allt ske nu. Vi kunna vänta dermed till längre fram. Jag
för min del tror lämpligast vara att bifalla hvad StatsUtsk. föreslagit.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Hufvudfrågan här måste vara
att votera ett tillräckligt anslag för officerarnes tjenstehästar; en
summa så lämpad, att derigenom icke upstår hvarken någon förlust
eller någon särskild inkomst. Det är denna grundtanke, som är uttryckt
i K. M:s Propos., eller att den som är skyldig hålla häst,
skall i ersättning bekomma hvad detta kostar. Denna åsigt har jag
också sökt göra gällande inom StatsUtsk., men den gick ej igenom,
utan ansågs att ersättningen borde utgå efter ett medeltal för
10 år. Skillnaden mellan Utsk:s förslag i afseende på hästarnes
utfordring och K. M:s Propos. derom, är emellertid icke så stor,
att detta bör blifva föremål för votering i förstärkt StatsUtsk., som
kunde inträffa, om något annat Stånd än B,, o. Ad. skulle stadna i
samma beslut. Men i afseende å den andra punkten, om stallhyran,
ligger efter min tanke en orättvisa deri, att man icke gjort någon
skillnad mellan de officerare, som hafva en eller två och de som
hafva flera hästar, ty då man vet att priset för en hästs skötsel
och stallhyra är årligen 400 Bdr, kan man dock deraf tj draga den
slutsats, att kostnaden för 4 hästar är 1,600 Bdr. Som nu är föreslaget
skulle likväl så blifva, att man för en häst får otillräcklig,
men för flera hästar tillräcklig stall-lega. Man måste medgifva att
det förslag, Hr Stjernsvärd framställt, är det rätta, nemi. att hästen
underhålles på Statens bekostnad. Jag anser icke, på sätt Frih.
Tersmeden sagt, att *hela Beg:tet derföre skulle blifva kaserneradt.
Inom Artilleriet består Staten hästar åt alla officerare, till och med
kaptensgården, och någon olägenhet har deraf icke upstått. Det
kan visserligen vara litet besvärligt, att skicka hästarne från kasel--
Den 4 Juli f. m.
nen, så vida man bor långt bort, men för en fattig officer blir det
dock en vinst att få sin häst skött och född med minsta möjliga
kostnad. Kunde Hr Stjernsvärds förslag vinna framgång, skulle jag
åtminstone med min röst understödja detsamma. I alla fall, äfven
om K. o. Ad. icke skulle gilla Hr Stjernsvärds åsigt, torde det
dock vara nödvändigt att återremittera punkten, om It. o Ad. icke
vill bifalla den, sådan Utsk. föreslagit densamma. Jag anser således
en återremiss böra äga rum.
Frih. Leuhusen, Carl Herman: Jag ber att få instämma
med de Hrr, som yrkat bifall till K. M:s Propos., emedan det rättaste
är, att rationspriset för officerares hästar bestämmes efter hvad
kostnaden verkligen utgör. Deremot kan jag icke instämma med
dem, som önska att rationshästar skola inrymmas på Kronans stallar.
Först och främst skola då dessa byggas mycket större, och för
det andra — hvar skulle infanteristernas hästar inrymmas? I andra
länder, hvilkas exempel man åberopat, hafva officerarne rum i kasernen,
men så är icke förhållandet här. Jag har alltid ansett för
en glädje att gå ned i mitt stall och se efter mina hästar. Detta
nöje är officeraren hos oss alldeles beröfvad, då han bor för långt
bort från kasernstallarne. Vid många tillfällen är man också nödsakad
att genast hafva sin hiist till hands, och det möter då svårigheter.
Jag får, för min del, på dessa grunder, anhålla om bifall
till K. M:s Propos.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att endast 5:te punktens första
del, som rörde rationsersättningen, nu utgjorde föremål för öfverläggningen,
och att den sednare delen, hvari frågan om stallhyra
förekom, ännu icke var för R. o. Ad. föredragen.
Hr Stjernsvärd: StatsUtsk:s Ordf:de har som skäl för bi
fall
till Utsk:s förslag anfört, att detsamma skulle komma att gå
igenom i de öfriga Stånden. Jag har ingenting emot denna princip,
men den följes vanligen icke här på Riddarhuset, och jag tror
den icke böra anföras sorn skäl. Hvad denna fråga särskildt beträffar,
tror jag icke det finnes något Stånd, som är mera kompetent
domare öfver detta förhållande, än R. o. Ad , och jag tror således
att om det beslut, R o. Ad. fattar, icke blir gällande, så bör
man dock icke underlåta att besluta efter öfvertygelse Här är icke
fråga om penningar, utan om remonteringskostnaden, d. v. s. sådana
saker, som utgå in natura, och böra ersättas till deras verkliga belopp.
Man har vidrört hvad jag ber att få åberopa, nemi. förhållandet
vid ArtilleriReg:terna, hvilkas hästar födas på Kronans stallar.
Jag tror icke att dessa personer finna sig mindre belåtna med detta
förhållande, än om de skulle hafva sina hästar hemma hos sig. Här
har äfven talats om det förhållande, som äger rum utomlands endast
för kasernerade trupper. Detta är ett fullkomligt misstag. Härär
en omständighet, som jag ber att få åberopa. I hvilken svår
belägenhet sätter man icke då en fattig officer, som kanske nedlagt
hela sitt kapital i sina tjenstehästar, om deras skötsel skall öfverlemnas
till en främmande person, som kanske inom 24 timmar för
-
40
Den 4 Juli f. m.
stör hästarne. Det är icke alltid möjligt att få någon kamrat, som
tillser hästarnes skötsel. I garnisonsorterna Christianstad och Malmö
tror jag ingen har ringaste anmärkn. att göra deremot, att deras
hästar skulle befinna sig på Kronans stallar. Det vore äfven en
stor nödvändighet, att Infanteri-officerarne hade rätt att der insätta
sina hästar. Hvad Frih. Leuhusen anmärkt, så kan jag, huru jag
må anstränga mitt förstånd, icke begripa att det är något militäriskt
skäl. Att han vill gå och se om sina hästar, är mycket bra,
och det må han gerna göra; men det är ett helt annat förhållande
med de indeldta Iteg:terna, der officeren har boställe och är i tillfälle
att se efter sina hästars skötsel. Det vore här mycket att tillägga,
men jag tror att hvad här blifvit yttradt inses och gillas af
majoriteten; och jag anhåller således om bifall till mitt förslag.
Gr Björntjerna: Ur ekonomisk synpunkt kan jag icke annat
än hembära min tacksamhet till Hr Stjernsvärd för hans förslag.
Det vore onekligen en stor penningevinst för Kavalleri officerare
att slippa bestyret med sina hästar, att helt enkelt skicka dem
till Kronans stallar; men å andra sidan medför saken så stora olägenheter,
att jag hoppas den aldrig må vinna R. St:rs bifall. Afven
med beräkning af det minskade antal tjenstehästar, som Hr Stjernsvärd
föreslagit, visar det sig att endast för GardesReg:terna till
häst och fot samt Staberna erfordras här i Stockholm plats i Kronans
stallar för 00 stycken officershästar. Då ingen enda öfverloppsspilta
finnes i Hästgardets kasern, blefve således den första åtgärden
att bygga ett nytt stort officersstall. Redan detta kostar betydligt.
Till hästarnes skötsel åtgår 40 man, d. v. s. hälften af en
beriden sqvadron. Jag hemställer om vårt redan allt för svaga rytteri
har råd till något dylikt. Men icke nog härmed. Om t. ex.
Svea Garde skulle ut på marsch, så måste, efter Hr Stjernsvärds
förslag, en hop hästgardister medfölja för hästarnes skötsel. Huruvida
dessa hästgardister skulle vara beridna på nummerhästen eller
gå till fots, vet jag icke. Man har sagt att vid Artilleriet tillgår
så som här föreslås. Jag har den största aktning för Artilleriet, för
dess utmärkta kunskaper och duglighet, men jag betviflar att artilleristen
har eller ens kan hafva samma kärlek till sin häst, som
Kavalleri-officeren. Denna kärlek kan icke upkomma på annat sätt,
än genom att ständigt hafva hästen under ögonen. Huru ofta skulle
en officer, boende i staden, komma att begagna en häst. som stod
vid Fredrikshof? troligen aldrig, utom i tjensten. Den kavallerianda,
sorn ännu lyckligtvis finnes qvar hos oss, tror jag hufvudsakligen
komma deraf, att officeren, då han icke har annat att göra,
nu rider ut, för sitt nöje, och derigenom öfvar både sig och sin
häst. Det är denna fältridning, som bildar den djerfve ryttaren,
der inläres hinderridning, der öfvas fyrsprånget, saker af så öfvervägande
vigt i striden, men som aldrig kunna inläras inom ridhusets
väggar. Tag bort hästen från officeren och allt detta försvinner
af sig sjelf. Jag hoppas således att Hr Stjernsvärds förslag lika
lifligt mätte ogillas af R. o. Ad., som af hvarje sann ryttare.
Slutligen kan jag icke annat än vara tacksam, om R. o. Ad. bi
-
Den 4 Juli f. ra.
41
faller K. M:s Propos., men förklarar mig, med betraktande af ställningen
och förhållandet inom MedSt:n, ratt belåten om StatsUtsk:s
förslag antages.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag begärde ordet, då jag hörde
en värd talare yttra, att en återremiss skulle innebära uttalandet
deraf, att antalet tjenstehästar borde nedsättas. Jag delar icke Hr
Stjernsvärds åsigt, att antalet af officerarnes tjenstehästar bör förminskas.
Men det är nu icke fråga om den saken, utan om att få
en rationel grund för utgående af Statens bidrag för tjenstehästars
underhåll. Det är af detta skäl jag understödt Hr Stjernsvärds förslag.
I afseende å Gr. Björnstjernas yttrande, att den kavallerianda,
som nu finnes, beror derpå, att man bor i närheten af sin
häst, så får jag anmärka, att detta nu icke är fallet annat än undantagsvis,
att officerarne hafva sina hästar i samma gård, der de
sjelfva bo; likasom jag aldrig hört att de få officerare, som hafva
stallrum i det hus de bebo, skulle vara skickligare kavallerister än
andra officerare, som sakna detta tillfälle. I afseende på den förespegling
Gr:n gjort, att officerarne icke skulle få se om sina hästar,
så vida dessa stodo i stallarne, så tror jag det är lika vågadt. Jag
vet icke, hvarföre man ej vill godkänna en princip, då den är riktig.
Det är visserligen sannt, att många soldater behöfde användas
för hästarnes skötsel; men är det utredt att detta ej låter ordna
sig utan någon särskild kostnad för Statsverket? Nej, frågan är
alldeles icke undersökt och det synes mig densamma förtjena.
Hr Stjernsvärd: Gr. Björnstjerna har i sitt anförande velat
draga den slutsats af mitt yttrande, att jag skulle föreslagit att
en officer, sora får sin häst född på ett kavalleristall, skulle, då
han kommenderas ut till marsch, hafva en artillerist eller kavallerist
till ordonnans. Något så absurdt har jag aldrig yttrat. Vill
man på detta sätt öfverflygla sina motståndare, så är det omöjligt
att vara med. I händelse af kommendering får officeren bete sig
som han gör nu, nemi. förse sig med soldater af sitt eget Reg:te.
Att åter kärleken mellan kavalleristen och hans häst skulle förfalla
genom att de bo på olika ställen, vill jag bemöta dermed, att det
är lång tid, som officerarne skola finnas på stallarne, och då hafva
de godt tillfälle att sysselsätta sig med sina hästar. Jag tror det
är få officerare som, sedan tjenstgöringen är slut, på e. m. besöker
sina hästar. Hvad kavalleriandan beträffar, tror jag den beror derpå
att åt kavalleristen från början bibringas undervisning i ridkonsten.
Denna anda tror jag till stor del försvann då man förändrade stuferierne,
hvarigenom de uphörde att vara skolor, der man fick lära
sig rida, och ansvaret torde drabba den, som föranledt denna fordring.
Gr. von Platen, Baltzar: Att en profan inblandar sig i
discussion, som blifvit förd af sakkunnige män, kan synas mindre
lämpligt. Jag skall heller icke kasta mig in i den egentliga kavallerifrågan,
utan söka göra mig till nytta hvad här blifvit anfördt.
42
Den 4 Juli f. m.
Häraf måste jag draga den slutsats, att frågan icke är fullständigt
utredd; och ehuru jag icke kan neka att alla, som yttrat sig för
den ena åsigten, varit kavallerister, skulle jag dock hafva mesta
fallenhet att icke följa deras råd. Hufvudsaken torde vara att tillse
att, då man önskar upnå ett mål, man dertill icke väljer allt för
olika vägar. Alla tyckas vara ense om, att rättvisan bör beredas
dem af Svenska Arméen, som äro skyldige att hålla hästar. I afseende
å sättet härför hafva åsigterna varit olika. Några hafva antagit
bäst vara att följa K. M:s förslag, som också torde vara det
rätta, då man icke vill gå in på att hästarne skola födas på Kro
nans
stallar och bekostnad. Blir punkten återremitterad, tror jag
jag det vore väl, om någon valfrihet kunde medgifvas, ifall man
anser hästarne böra på Kronans stallar fodras. Det må då lemnäs
officerarne fritt att föda sina hästar hemma, om de så vilja, nemi.
mot skälig ersättning.
Gr. Anckarsvärd: Jag tager mig friheten anmärka, att efter
min upfattning hafva vi nu förslösat en ganska lång tid på blott
den enkla frågan, huruvida rationspriset bör bestämmas efter 10
års markegång, såsom StatsUtsk. föreslagit, eller efter hvarje års
pris särskildt, såsom K. M:s Propos. innehåller. För mig synes
skillnaden så ringa, att man utan fara kan bifalla Utsk:s förslag.
Från denna fråga hafva vi sedan kommit till en ganska lång tankevexling
ang:de fördelarne af att kavallerister eller andre militärpersoner,
som måste hafva tjenstehästar, skulle äga att låta dessa
födas och skötas vid kasernerna. Men vi hafva här talat om något
som icke kan komma i fråga vid denna statsreglering, ty, mine
Hrr, vi hafva icke några stallar för det åsyftade ändamålet. Här
är tillkännagifvet, att Lifgardet till häst icke har rum för andra
än sina egna hästar och dem, som redan äro der inqvarterade. Jag hemställer
således om icke det lämpligaste vore att nu bifalla Utsk:s
förslag och öfverlåta åt kommande Ständer att reglera denna fråga.
Gr. Björnstjerna: Jag instämmer i den siste talarens yttrande,
men då detta ämne troligen ej vidare förekommer, torde jag
få besvara några anmärkmr mot mitt föreg:de yttrande. Hr Stjernsvärd
började med att framhålla det orimliga deri, att officerare
förut fått rationsersättning för sina drängar, men sedan måst återlemna
densamma, och förordade i följd deraf, att Kronan borde
gifva så väl fourage som hästskötsel in natura. Kunde det då falla
mig annat in, än att han önskade att samma person, som skött
hästen i garnisonsorten, äfven skulle göra det i fält. Någon ordonnans
har jag icke talat om. Hrr Stjernsvärd och Bildt hafva båda
anmärkt, att officeren ganska väl kan se om sin häst i kasernen;
ganska sannt. Men det är icke häri det vigtiga ligger, utan i möjligheten
att nyttja hästen. Båda dessa Hrr torde nogsamt veta, att
under kaserntjenstgöringen ingen tid dertill gifves. De Ryska officerarne
åka till kasernen och sitta ej upp tili häst förr än Eeg:tet
utrycker. Den Engelska deremot tumlar om på sin kamp dagen i
ända. Balaklava lärer oss hvilketdera sättet är det lämpligaste att
Den 4 Juli f. m.
43
dana sådana ryttare, som vi behöfva. Jag förenar mig med Gr. Anckarsvärd
och Frih. Tersmeden.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt ITr Gr.
o. Landtm, framställt hurusom under densamma blifvit yrkadt, dels
bifall till Utsk:s hemställan, dels bifall till K. M:s Propos. i afseende
å rationsersättningen för officerares tjenstehästar, dels ock återremiss,
blefvo propos:r till bifall å dessa yrkanden framställda och
besvarade med blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s förevar:de hemställan,
samt efter det svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte
åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Stjernsvärd, begärde votering.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Uplästes till votering och godkändes följande voteringspropos.:
Den som bifaller den del af 5:te punkten i StatsUtsk:s Utlåt.
N:o 71, som angår rationsersättningen för de officerare, hvilka böra
vara med tjenstehästar försedda, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot Utsk:s Utlåt, i denna del
gjorda anmärkmr föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 63.
Nej — 10.
Härefter förekom Utsk:s tillstyrkande i fråga om ersättning af
kostnaden till stallhyra m. m. för tjenstehästarne, och yttrade sig
derom:
Hr Bildt, Knut: Efter min tanka har StatsUtsk. så behandlat
denna fråga, att man förfarit med billighet mot åtskilliga
officerare, som hafva rations-ersättning, men obilligt mot andra.
Vid genomläsning af Statsråds-prot. i ämnet finner man, att hvad
K. M. framställt som ett minimum, det har StatsUtsk. antagit till
maximum; och om man läser K. Propos:n om finansernas ställning,
så måste man medgifva, att orsaken ej kan vara bristande tillgångar.
Om man tager i betraktande den verkliga kostnaden, så finner
man, att föda och skötsel för en häst upgår till betydligt mera än
hvad StatsUtsk. här föreslagit skulle utgå i rations-ersättning, äfven
i det för beräkningen fördelaktiga fall, att officeren har 2 hästar
att underhålla. En stalldräng för hästarnes skötsel kostar nemi.
480 Rdr, hyra för hans rum jemte eldning deraf 100 Itdr, stallhyra
100 Rdr, skoning 48 Rdr, samt stallinventarier och hästmedikamenter
32 Rdr, eller tillsammans 760 Rdr, således för hvarje
häst 380 Rdr. Om man härtill lägger af hästens värde eller
45 Rdr, som utgör omsättningskostnaden i likhet med hvad som
44
Den 4 Juli f. m.
för artillerihästar är beräknadt, så blir summan för hvarje häst
425 Edr. Jag skulle derföre vilja föreslå att E. o. Ad. behagade
bifalla den motion, som i detta afseende blifvit väckt, deri ersättningen
är uptagen till 300 Edr. Detta är det minsta som kan
begäras. Om man ser till huru det förhåller sig, så finnér man
att de gamla rationspenningarna voro 360 Edr. Afven bör man taga
i betraktande, att lönetillökningen för en kavalleri-officer är så ringa,
att han kommer att tjena för mindre än infanteri-officeren, emedan
den förre måste af sin lön betydligt bidraga till underhållet af de
för honom nödvändiga tjenstehästar. På grund af alla dessa skäl
anhåller jag att Ståndet behagade, med afslag å Utsk:s Betänk, i
denna del, bifalla Hr Sandels motion i fråga om kostnaden för
stallhyra m. rn.
Hr Printzensköld: Jag förutser visserligen möjligheten deraf,
att StatsUtsk:s förslag i denna fråga vinner bifall, men måste dock
beklaga om utgången blir sådan. Det måtte väl ligga i sjelfva sakens
natur att hvarje Statens tjenare skall hafva så stora inkomster,
att hvad han ovilkorligen behöfver och är skyldig i och för tjensten
att bekosta, kan genom hans lön bestridas. Staten har derföre
också alltid gjort skillnad mellan infanteristen och kavalleristen, emedan
för den sednare fordras att hafva häst och sadelmundering. Nu
har man erkänt såsom grundsats, att hästens skötsel och underhåll
bör utgöra en sak för sig, skild från officerens aflöning. Då är väl
med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att de kostnader som
fordras för hästens underhåll och vård, tilltagas och utgå så tillräckliga,
att officerens aflöning får användas för hans egen person.
Lägger man nu härtill den vigtiga omständighet, att en tjenstehäst
kostar en betydlig summa, hvarpå räntan alltid för officeren går
förlorad, så synes mig en verklig orättvisa ligga i att icke förhöja
den nu ifrågav:de summan så, att åtminstone med fog kan sägas,
att officern fått för sina kostnader i och för hästens vård och skötsel
en sådan ersättning, att han kan dermed vara någorlunda belåten.
Jag tror att den motion Hr Sandels, som är Chef för ett
KavalleriEeg:te och således bör ega sakkännedom, inom detta Stånd
väckt, bordt hos Utsk. väcka mera upmärksamhet. Jag är öfvertygad
att denne man har i sitt förslag gått så noggraunt tillväga,
att man kan antaga det han bestämt beloppet snarare mindre men
icke större än det bör utgöra. Jag måste således, på grund af min
rättskänsla, yrka antingen bifall till Hr Sandels motion eller ock
återremiss till Utsk.
Frih. Tersmeden: Det kan icke nekas, att den förste talaren
rör sig ganska ledigt med siffror, men haus framställning var
så snabb, att jag ieke kunde följa med honom. Hvad sjelfva frågan
beträffar, är det väl icke möjligt att med ett par hundra Edr föda
och underhålla en häst; men jag tror man bör taga i betraktande,
att så beskaffad ersättning förut icke funnits. Detta är således att anse
som ett nytt tillskott. Jag vill medgifva att det icke är tillräckligt,
roen då K. M. ej föreslagit mer, så må det ursäktas Utsk. att ej hafva
D en i Juli f. m.
gått längre än det gjort. För öfrigt lemnar jag åt E. o. Ad. att
häröfver besluta. Någon återremiss torde icke behöfvas, och upmanar
jag dem, som önska ett högre belopp, att detsamma uppgifva.
Gr. Anckarsvärd: Jag erkänner villigt otillräckligheten af
det nu föreslagna beloppet för underhållet och skötseln af en häst.
Jag erkänner äfven att hvad Hr Sandels föreslagit icke är för öfverdrifvet.
Men jag hemställer till Eder, mine Hrr! om icke lagstiftarekallet
bör ses ur högre synpunkt. Jag tror att då K. M. i
sin egenskap af StatsChef och högste Befälhafvare för Arméen icke
fordrat mera än detta anslag så har K. M. dertill haft sina goda
skäl, hvilket äfven Statsråds-prot. ådagalägger. Jag föreställer mig
att särdeles detta Stånd bör, vid sådana frågor som denna, så mycket
som möjligt skilja från sig deras beskaffenhet af embetsman.
Man bör taga i betraktande att vi äro Svenska folkets ombud;
och då med säkerhet kan antagas, att de öfriga Stånden komma
att antaga Utsk:s förslag, så skulle det göra en ganska dålig verkan,
om vi hade fattat ett sådant beslut, som nu är ifrågasatt.
Jag har icke som en grundsats i det konstitutionella systemet ansett
att man bör pruta på de anslag som begäres af den högsta
makten, men jag kan icke heller förlika mig med att Ståndet skulle
besluta en tillökning utöfver hvad K. M. begärt. Helst skulle jag
se att i vårt land likasom i andra länder det så stadgades,
att officerarne finge rida nummerhästar. Jag gjorde denna anmärkning
ingalunda i förhoppning att derigenom föranleda något beslut
för denna statsreglering; men jag gjorde det i den afsigt att StatsUt.
sk.,
uptaga till pröfning den af mig framställda tanke. Jag väntade mig
icke annat än afslag, men denna åsigt framkastad inom representationen,
kunde möjligen för framtiden verka något. Jag återkommer
till min förklaring och mitt erkännande, att det föreslagna anslaget
är för litet; men, som Frih. Tersmeden uplyst, är det ett
nytt anslag, och jag finner det icke lämpligt samt nästan otillbörligt,
om E. o. Ad. skulle finna sig föranlåten att gå längre än
denna.
Hr Bildt, Knut: I anledn. af Frih. Tersmedens yttrande
får jag, då han icke hört hvad jag sade, säga att jag begärde 3-00
Edr i likhet med Hr Sandels. I afseende å den siste värde talarens
yttrande, att vi här äro Svenska folkets ombud, så får jag
förklara att jag just derföre anser mig skyldig att yttra min öfvertygelse.
Hvad K. M:s Propos. beträffar, så synes det mig som det
funnits någon tvekan hos KrigsS ty reisen: det hade varit bättre att
den sagt sin mening rent ut. Det må så vara att Utsk:s förslag
innebär en tillökning, men då denna är nödvändig, och resultatet
i alla fall blir att kavalleri-officerarne få mindre lön än infanteristerne,
så synes den böra antagas. — Att män skulle, derföre att
man är tjensteman, finna sig af någon grannlagenhet förhindrad att
framlägga fakta, kan jag icke gilla; och får förnya min anhållan
om propos. på 300 Edr.
46
Den 4 Juli f. m.
Efter härmed fulländad öfverläggning, framstälde Hr Gr. o.
Landtm, att under densamma blifvit yrkadt dels bifall till Utsk:s
tillstyrkande, dels ock att ifrågavide ersättning måtte bestämmas till
300 Itdr Ernt ärligen för hvarje utgående hästration; och då, efter
till bifall å dessa yrkanden framstälde proposir, som besvarades med
blandade Ja och Nej, förnyad propos. till bifall å Utsk:s tillstyrkande
framstäldes, ropades starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå
Hr Gr. och Landtm, förklarade det han ansåg att Ja härvid varit
öfvervägande.
Hr Bildt, Knut begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringspropos.
Den som bifaller den del utaf 5:te punkten uti StatsUtsk:s
Utl&t. N:o 71, som angår ersättning till stallhyra m. m. för officerares
tjenstehästar, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser E. o. Ad. ofvannämnde ersättning böra bestämmas
till 300 Kdr Ernt årligen för hvarje utgående hästration.
Yid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer.
Ja — 42.
Nej — 21.
Hr Stjernsvärd: Jag anhåller att få till prot. anfördt, att
jag ieke deltagit i denna votering, af den anledn., att jag anser
såväl ja- som nej-propos:s innehåll innebära stadganden, som äro
helt och hållet principlösa.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm framstäld propos. beslöt
E. o. Ad. att till eftermiddagens plenum upskjuta fortsättningen af
StatsUtsk:s nu förev.-de Utlåt:s pröfning.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåt:n, Memorial oeh Betänk:n, nemi. från
Stals Utskottet:
N:o 76, i ani. af väckt motion om anslag till beredande af
tillfälle för officerare af Arméen att ingå i utländsk krigstjenst;
N:o 77, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om indragning till
Kronan af den ränteved, som är anslagen för Wisby s. k. kronokalkugn
i Gottlands län, oeh om ersättning derför till kalkugnens
egare;
N:o 78, ang:de ett föreslaget låneunderstöd utaf allmänna medel
till byggnads- och utflyttnings-kostnader å Häradshöfdinge-bostället
Mälby;
BankoUlskoltet:
N:o 38, öfver väckte förslag om vissa förändrade föreskrifter,
ang:de Bankens vexlingskassa och depositions-rörelse;
N:o 39, i fråga om åtgärder till undvikande af penninge-remisser
med posterne emellan Stockholm och de orter, der Banken
har lånekontor, m. m.;
Ben 4 Juli f. m.
47
N:o 40, i ani. af väckt motion om inköp af jord oell skog för
Tumba bruks behof;
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 15, i ani. af vackt motion om ändring i nu gällande
MäklareOrdn. af den 31 Mars 1853;
N:o IG, i ani. af väckt fråga om förändrad lagstiftning i afseende
å kronohemman;
N:o 17, i ani. af väckt fråga om afskaffande af Fideikommisser;
N:o 18, i ani. af väckt motion om rättighet för jordegare att
få upsagd och afhyst, men likväl qvarboende landbo förpassad till
något Kronans allmänna arbete;
N:o 19, i ani. af väckt motion om ändring i gällande FiskeriStadga,
i hvad den rörer sillfisket i Bohusländska skärgården;
Nio 20, i ani. af väckt motion om förändring af 20, 21 och
26 §g af K. GrufveStadgan den 12 Januari 1855;
N:o 21, i ani. af väckt motion om utfärdande af en författn.
ronde torplägenheters afträdande;
N:o 22, i ani. af väckt motion om tillägg till 17 Kap. 3 §,
ByggningaBalken;
N:o 23, i ani. af väckt motion om kapellförsamlings befrielse
från byggnads- och underhållsskyldighet vid moderkyrka;
N:o 24, i ani. af väckt motion derom, att allmogens målkärl
och vigter skola endast hvart femte år krönas;
N:o 25, i ani. af väckt motion om bestämmande af hvilka
afgifter eller besvär må såsom kommunala anses;
Allm. Besvärs- och Eicon.Utskottet :
N:o 96, i ani. af väckte motioner om ändringar uti K. Instruktm
för FörmyndareKammaren i Stockholm den 9 April 1856.
Uplästes ett af Gr Wrangel, Anton Reinh., inlemnadt
så lydande Memorial:
Med anledn. af min afresa ifrån Riksdagsorten, får jag, under
anhållan om bibehållande af min riksdagsmannarätt, ödmjukast afsäga
mig befattningen som ledamot af Höglofl. Riddarh.Utsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer att vid deras nästa sammanträde utse en
ledamot i Riddarh.Utsk. efter Gr. Wrangel.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
48
Den 4 Juli e. iu.
Lördagen den 4 Juli 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleniprotokollet för den 9 sistl. Juni e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 71, ang:de
reglering af utgifterue under RiksStatens Fjerde HufvudTitel; och
förekom nu:
6:te punkten, ang:de anslag för ÖfverBfommendanls-expedtn
i Slockholm.
Mom. litt. a, ang:de aflöning för ÖfverKonmendanten i
Slockholm.
Hr af Klint, Erik: Jag tager mig friheten hos Hr Gr. o.
Landtm, förfråga mig, huruvida det må vara mig tillåtet att nu,
vid discussionen om denna punkt, taga i skärskådande den af StatsUtsk.
framställda principen för löneregleringen inom KommendantsStaten,
i hvilket fall jag skulle dervid vilja göra några anmärkningar.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det torde vara bäst att Hr
Klint, derest yttrande i det upgifne afseendet erfordrades, afgaf det
nu, emedan, efter det R. o. Ad. fattat beslut öfver hvarje särskildt
morn., sjelfva principerne icke kunde komma att särskildt framställas
såsom föremål för Ståndets beslut.
Hr af Klint, Erik: Jag hade trott att om R. o. Ad., såsom
jag tänkte taga mig friheten föreslå, behagade, med gillande af de
grunder jag har för afsigt att andraga, återremittera hela denna
punkt, så sluppe man att discutera alla de öfriga mom. af densamma.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag tror att det ändadamål
Hr af Klint afser, vinnes om punkten ang:de KommendantsStaten
nu discuteras.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag får instämma med
Hr af Klint, och tror att principfrågan, huruvida lönen bör utgå
som arfvode eller som traktamente, bör i främsta rummet afgöras.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Pir af Klints första framställning
afsett, att sedan hvarje mom. var genomgången och Ståndet
derom beslutat, man kunde återgå till discussion om premisserne.
Dermed skulle, såvidt Hr Gr. o. Landtm, kunde inse, ingenting
vinnas emedan, redan R o. Ad. beslutat om momme, en discussion
om
1) en \ Juli e. m.
om premisserne ej kunde medföra något resultat. Deremot trodde
Hr Gr. o. Landtm, ändamålet kunna vinnas, om Hr af Klint nu
yttrade sig om grundsatserne, ty om It. o. Ad:s mening blefve öfverensstämmande
med Hr af Klints yttrande, så följde deraf att
samma grundsatser kunde följas vid hvarje momts afgörande och
således vunnes ändamålet om vid pröfningen af det nu föredragna
mom. litt. a, grundsatserne discuterades.
Hr Adelborg, Anders Otto: Jag instämmer fullkomligt
med Hr Gr. o. Landtm. Jag tror att, om principen skall discuteras,
detta bör ske nu, emedan, i händelse den ej vinner bifall
utan återremitteras, så kommer det icke i fråga att behandla de öfriga
momme.
Hr af Klint:. I det prot., sorn åtföljde K. M:s Propos., har
Chefen för LandtförsvarsDepart., såsom mig synes, ganska tydligt uttalat
sin åsigt, att kommendants-beställningarne icke böra vara tjenster
på stat, utan betraktas som kommenderingar. Denna åsigt har
Utsk. icke ansett sig kunna dela. Yigten af ifrågav:de beställningar,
som af ingen är bestridd, synes ej heller hafva undgått
Utsk:s upmärksamhet, då det säger att täta ombyten af personer på
dessa platser skulle mera skada än gagna. Jag vågar dock försäkra
att StatsUtsk. missförstått den K. Propos A, äfvensom det yttrande
Depart:sChefen afgifvit, om det tror att ifrågav:de förslag framställts af
sådan orsak. Det har aldrig kunnat vara någons mening att framkomma
med ett förslag sådant som det ifrågav:de endast för att få tillfälle att
byta om personer; ändamålet med förslaget har helt enkelt varit
att se till, att för Regeringen beredes möjlighet att pä dessa platser
anställa de lämpligaste och mest passande personer Detta kan icke
verkställas, om beställningarne såsom hittills upföras med arfvoden
på stat. Genom att gifva de till Kommendanter utsedde personer
traktamenten, enl. resereghtet, sättes Styrelsen i tillfälle att lättare
få passande personer, hvilket under nuv:de förhållanden visat sig
omöjligt på annat sätt, än att K. M. måst kringgå författmn, och
detta kan efter min tanka icke vara öfvensstämmande med god ordning.
Det enda sättet att förekomma detta är, att det till K. M.
öfverlåtes att dertill kommendera dem han anser tjenliga, med åtnjutande
af de i resereghtet föreskrifna traktamenten, ty ingen lärer
kunna mot sin vilja utnämnas till sådan plats, och det vore
dessutom väl hårdt att tvinga någon flytta till en aflägsen, möjligen
dyr ort med den aflöning som nu bestås. Med anledn. häraf tror
jag det rättaste vore att frågan blefve till StatsUtsk. återremitterad,
för att komma under ny behandling. StatsUtsk. säger sig. befara,
att genom bifall till K. M:s Propos. kunde inträffa, att man icke
finge veta hvad kommendants-aflöningarna ginge till. Till en viss
grad är detta sannt, men jag skulle tro, att efter det af K. M.
framställda förslag kommer man närmast rätta förhållandet, ty K. M.
har uptagit det högsta belopp och den högsta grad, som på något
ställe kan förekomma. Det är således möjligt, ja till och med troligt,
att KommendantsStaten komme att kosta mindre än hvad som
VII H. 4
50
Den i Juli e. m.
blifvit till B. St:r upgifvet, såvida K. M:s förslag antages; bifalles
deremot StatsUtsk:s nu förevarande Betänk., så skall Kommendanternes
aflöning ovilkorligen blifva högre än Utsk. antagit. Besparingar
på den s. k. KommendantsStaten komma nog att ega rum,
men utgifterne på rese- oell traktamentsfo-nden att så mycket mera
ökas. På grund af allt detta anhåller jag om återremiss af hela
denna punkt.
Frih. Tersmeden: Den punkt, som nu är föredragen, rörer
icke — efter hvad jag tror — KommendantsStaten i sin helhet, utan
ÖfverKommendantens i Stockholm aflöning. För honom var af K.
M. icke ifrågasatt någon traktaments-ersättning, utan bestämdt arfvode:
med Kommendanten är deremot förhållandet motsatt. Jag
hemställer då, om icke det mål, Hr af Klint åsyftat, vinnes bättre
genom att nu först afgöra litt. a) af denna punkt, och sedermera
vid litt. b), som handlar om aflöning för Kommendanten, ytterligare
afhandla sjelfva tvistefrågan. Ty icke är det skäl att, emedan
man vill hafva Kommendanten aflönad med traktamente, återremittera
frågan om arfvode för OfverKommendanten.
Gr Anckarsvärd: Mig förekommer det som man icke kunde
nu afgöra frågan om ÖfverKommendantens aflöning utan att sedan
komma i kollision med principen för dessa aflöningar i allmänhet.
Det skulle visserligen kunna gå för sig, såsom Hr af Klint föreslagit,
och jag ansluter mig gerna till denna åsigt, att för Kommendanten
i hufvudstaden bestämma traktamente i st. f. arfvode,
men jag ser icke hvad som hindrar att till en början taga hela
denna princip i öfvervägande, och jag tror äfven att Hr Gr. o.
Landtm, redan medgifvit, att man må som premiss till sin slutsats
orda om Utsk:s förslag i denna del. Jag är då af den tanka, att
det hos oss, som icke egentligen hafva några fästningar och der
kommendants bestyret inskränker sig till gränsposteringar, är mera
rationelt och enligt med det rätta, att K. M. eger till sådana platser
kommendera de personer han behagar. Jag kan icke förstå den
logik i Utsk-.s Betänk., att det skulle vara maktpåliggande ■ att
Kommendanten, särdeles på sådana platser der fångar äro förvarade,
aflönas med arfvoden; eller hvarför de måste hafva en så långvarig
bekantskap med dessa olyckliga. K. M:s Propos. synes mig då
hafva företräde framför Utsk:s förslag. Men härvid upstår äfven
den frågan, huruvida och för hvad ändamål ÖfverKommendantsbefattningen
i Stockholm är behöflig. Jag vet ganska väl, att sedan
60 år tillbaka en dylik befattning funnits, som då innehades
af GeneralAdjutanten, men hvartill den tjenar, vet jag sannerligen
icke. — I likhet med Hr af Klint anhåller jag om återremiss af
hela punkten.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, då frågan rörde föredragningssättet,
trodde sig böra fästa upmärksamheten derpå, att 6:te
punkten innehöll, utom sådane anslag, hvarpå den af Hr af Klint
framstälda princip hade afseende, äfven andra anslag, som icke der
-
Den 4 Juli e. m.
51
med hade gemenskap. Det vore således möjligt att E. o. Ad. kunde -  dela Hr af Klints åsigt om grunderne för Kommendanternes aflöning,
utan att derföre finna skäl att återremittera alla de mom:r,
som icke hade sammanhang med dessa aflöningsgrunder, och derföre
hade Hr Gr. o. Landtm, ansett att K. o. Ad. kunde afgöra de
särskildta momme hvart för sig, samt att vid första mom. litt. a
vore rätta tillfället att discutera den grundsats, efter hvilken aflöningen
för Kommendanterne må utgå.
Hr af Klint: I anledn. af hvad Erih. Tersmeden anfört får
jag förklara, att jag så upfattat Hr Gr. o. Landtmrs yttrande,
att jag -nu borde uttala hvad jag i afseende å grundsatsen för aflöningens
utgående till Kommendanterne i allmänhet hade att andraga.
Jag vill då framställa en anhållan om återremiss. — Jag
erkänner för öfrigt i likhet med Utsk., att det i allmänhet icke
finnes något behof af 2 Kommendanter på ett och samma ställe,
och detta har äfven föranledt dertill, att tid efter annan öfverKommendants-befattningarna
i Götheborg och Carlsten blifvit indragna.
Deremot har man icke ansett lämpligt, att denna befattning
i hufvudstaden skulle uphöra. Utsk. har ansett att »den i
hufvudstaden förlagda garnison, dels i egenskap af lif- och hustrupper,
dels såsom tillhörande en fördelning af arméen, ej saknar
det samband, som är afsedt genom tillvaron af ett högre generalbefäl.
» Detta torde väl icke vara så alldeles riktigt; ty om vi
granska förhållandena, så utgöres hufvudstadens garnison af GardesKegemma
under sina Chefer, af Artilleriet och Ingeniör-corpsen under
särskilda Chefer; men någon, som i sista hand leder det hela
och ordnar garnisonens tjenstgöring, finnes icke annat än OfverKommendanten,
och det är just derföre som en sådan behöfves.
Kiktigheten af att dertill kommendera någon för öfrigt i hufvudstaden
stationerad högre militärperson har ingen bestridt. På sådant
sätt har ock nästan alltid förfarits; men icke kan man begära
att denna person skall mottaga ett sådant ansvar utan att derför
erhålla någon aflöning. — Utsk. säger att hittills ingen särskild
aflöning varit för OfverKommendanten upförd på stat. Häruti
ligger likväl ett misstag. Intill 1840 finnes verkligen ett arfvode
af 600 Kdr upfördt, som vid den Eiksdagen indrogs, ehuru befattningen
qvarstod, och de 600 R:drne utgingo på besparingarne.
Den som för närv:de innehar denna plats, upbär visserligen icke
något arfvode, men detta oegennyttiga förhållande bör väl icke utgöra
något skäl för E. o. Ad. att, om rättmätigheten af ett dylikt
anspråk måste godkännas, afslå medel dertill. Jag anhåller således
om bifall till hvad K. M. i detta afseende föreslagit.
Hr Adelborg: Äfven jag instämmer fullkomligt i Hr af
Klints åsigt. Jag tror att E. St:r under fredens lugn äro benägne
att glömma hvad som i händelse af krig kan behöfvas, och jag
kan icke annat än på det högsta förorda bifall till den siste talarens
yrkande. Men jag tror icke någon återremiss är af nöden,
utan torde det vara nog om E. o. Ad. besluter att de af Utsk.
föreslagna arfvoden skola komma att utgå som traktamenten.
52
Den 4 Julie. m.
Frih. Tersmeden: Jag får till en början hemställa, om det
icke är mom. litt. a), som nu är under öfverläggning. Detta mom.
rörer OfverKommendanten, och jag skall söka besvara hvad Hr af
Klint derom sagt. Denna tjenst var för längre tid tillbaka förenad
med ÖfverStåthållare-befattningen, men sedermera tillsattes den särskildt.
Såsom Hr af Klint anmärkt, fanns till 1840 ett arfvode,
men som då indrogs på den grund att R. St:r ieke ansågo något
särskildt arfvode derför vara af nöden. En OfverKommendant har
likväl äfven sedan funnits. Jag vill icke ingå i någon tvist om
behofvet deraf, ehuru min öfvertygelse är att, då det finnes en särskild
gardesbrigad äfvensom åtskilliga generalspersoner stationerade
i hufvudstaden, samt dessutom en Kommendant, som upfyller sin
befattning, något särskildt arfvode icke borde behöfvas för öfverKommendantstjensten.
Jag får derjemte i afseende å denna punkt
och äfven den 7:de uplysa, att de redan äro af PresteSt. bifallna
sådana Utsk. föreslagit dem. Att någon förändring skulle komma
att, i den riktning Hr af Klint önskat, med dem vidtagas inom
BorgareSt., är väl icke troligt, och då tjenar en tvist i detta ämne
endast till att draga ut på tiden, ty någon förändring är icke att
hoppas. Jag får således anhålla om bifall till litt. a).
Gr. Anckarsvärd: Jag nödgas föra mig till last, att jag
vid mitt första upträdande lät undfalla mig, att det nu föredragna
mom. handlar om OfverKommendanten i Stockholm. I detta afseende
sluter jag mig helt och hållet till S(atsUtsk:s åsigt, och yrkar
i likhet med Frih. Tersmeden bifall till Betänk.
Frih. Leijonhufvud: Jag vill endast fästa mig vid en plats,
der jag ganska noga känner förhållandena, nemi. Carlsborg. Den
kan ännu icke kallas en fästning, utan blott en fästningsbyggnad,
och jag är öfvertygad att det icke vore lämpligt der tillsätta en
tjenstgörande Kommendant med högt dagtraktamente, då platsen
likaviil kan bestridas af äldste tjenstgörande Officeren på platsen.
Jag anser således allt skäl vara att bifalla Utsk:s förslag.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framstälde Hr Gr. o.
Landtm, att i afseende på förev:de mom. blifvit yrkadt dels bifall
till Utsk:s Utlåt., dels bifall till den af K. M. för ÖfverKommendanten
i Stockholm föreslagna aflöning af 1,500 11dr Ernt; hvarjemte
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om E. o. Ad. behagade bifalla
Utsk:s Utlåt, i detta morn., samt efter denna propos:s besvarande
med starka Ja, blandade med Nej, förklarade det han ansåg Ja
hafva varit öfvervägande.
Mom. litt. b, ang-.de aflöningen för Kommendanten i Stockholm.
Hr af Klint: Som denna punkt är den första, der tillämpning
af grundsatsen kommer i fråga, anhåller jag om återremiss,
på det Utsk. må blifva i tillfälle att taga densamma i närmare betraktande.
Den 4 Juli e. m.
53
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Utsk. har i litt. h), hvad ziffran
vidkommer, antagit K. M:s Propos., då 2,555 Kdr motsvara Öfverste-traktamente;
men om nu en annan person, som vore blott
OfversteLöjtnant, kommenderades till ifrågavarande plats, så vore
det ju en besparing för Statsverket, om han finge blott ÖfversteLöjtnants-traktamente.
Jag är af samma tanke som Hr af Klint,
att aflöningen borde för alla stabsbefattningar utgå i traktamente
efter innehafvande grad. Utsk. har visserligen sagt, att det icke
vore bra att ofta byta om Kommendanter, men det är ändå mycket
sämre att borttaga all möjlighet af ombyte, och detta sker genom
att fixera lönen på platsen. Man säger, att arfvoden äro icke
lön, och man har ej fullmakt på arfvode, hvarföre en Kommendant
ej skulle vara berättigad att blifva upförd på indragningsstat; men
det torde också vara obilligt att fråntaga en person, då han blir
gammal och utsliten eller sjuklig, en aflöning derföre att han förut
åtnjutit den under form af arfvode. Deremot om en kommendering
eger rum, så kan K. M. taga en person, som passar för platsen,
och då är ingenting riktigare lin att han får traktamente efter
resereglementet för den tid han gör tjensten. Vi hafva nyligen
haft erfarenhet i afseende på dessa beställningar, under den tid då
oroligheterna voro i Östersjön. Det skulle hafva varit intressant
att erfara huru det gått och huru man skulle betett sig, om vi då
t. ex. i Waxholm hade haft en gammal orkeslös Kommendant, som
ej varit lämplig att under krigstid föra befälet på en sådan punkt.
Nu gick det så till, att den befälhafvare, som ditkommenderades,
blef Kommendant, och sedan kommenderades dit en Major från
Arméen, med traktamente. Det kan icke vara meningen att under
längre tid taga bort en person från det regemente, till hvilket han
hör. — Den sats Hr af Klint yrkat, är så riktig, att jag icke förstår
huru man kan vilja antaga någon annan; jag anhåller således
om återremiss.
Frih. Tersmeden: Jag vill på intet sätt bestrida riktigheten
af den grundsats Hr af Klint framställt, och jag har äfven inom
StatsUtsk. sökt att göra den gällande, ehuru sådant icke lyckades.
I afseende å detta särskilda fäll kan man icke neka, att det för
den som upbär arfvodet är likgiltigt huru det heter, när det upgår
till samma belopp. Dessutom kan man äfven säga, att Kommendants-befattningen
i Stockholm är lika maktpåliggande och lefnadskostnaden'
lika hög, antingen Kommendanten är Ofverste eller ÖfverstLöjtnant;
och ur denna synpunkt kan man väl komma till det
resultat, att platsen bör aflönas med fixt arfvode. Som jag nyss
nämnde, har dessutom PresteSt. redan bifallit denna punkt, och det
är således intet hopp att vinna något genom återremiss. Den skulle
endast åstadkomma ett ökadt skrifveri inom kansliet, då StatsUtsk.
efter all probabilitet icke kan uptaga densamma till pröfning. Jag
skulle derföre tro Ståndet gjorde rättast i att bifalla punkten sådan
den är.
Gr. Anckarsvärd: Jag har intet att tillägga emot hvad
54
Den 4 Juli e. m.
Hrr af Klint och Lefrén yttrat i frågan, utan instämmer med dem;
men det förekommer mig som skulle punkten ej behöfva återremitteras,
om blott det enda ordet: arfvodct, i Utsk:s förslag utbytes
mot ordet: traktamentet.
Frih. Tersmeden: Skilnaden mellan arfvode och traktamente
består deri, att det förra beräknas för år, men det sednare utgår
efter dag; således skulle efter Hr af Klints åsigt bestämmas, att
Kommendanten finge traktamente.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall och sedermera till
återremiss fi förevule mom. framstälde propos:r besvarades med blandade
Ja och Nej; hvarpå förnyad propos. till bifall blef framstäld,
samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga
Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja nu hafva varit
öfvervägande.
Hr af Klint: Jag vill icke begära votering öfver denna punkt,
då Frih. Tersmeden uplyst oss om frågans behandling i de öfriga
Stånden.
Mom. litt. c, ang:de arfvodena för förste och andre Adjutanlerne.
Hr Lefrén: Jag vågar förorda att det afdrag, som StatsLTtsk.
gjort å den af Iv. M. äskade summa, måtte afslås, och att K. o.
Ad. måtte bifalla för förste Adjutanten 1,003 Rdr 75 öre eller för
jemnhetens skull 1,000 Kdr, och för den andre 730 Kdr, såsom
K. M. begärt. Jag hoppas att ingen skall anse traktamentena för
höga för dessa Adjutanter, som icke hafva tjenst på stat och som
äro i ständig tjenstgöring.
Frih. Tersmeden, W. F.: Hr Lefrén nämnde ordet traktamenten;
men då R. o. Ad. redan bestämt ett visst arfvode för
Kommendanten, böra väl äfven dylika bestämmas för nu ifrågav:de
tjenstemän.
Hr Adelborg: Jag instämmer med Hr Lefrén, men skulle
önska att summan 1,003 Rdr 75 öre icke måtte förändras till 1,000,
på det den måtte blifva lika med Kaptens aflöning.
Den härefter först till bifall å förev:de mom. framstälda proposrn
besvarades med starka Nej, blandade med Ja; hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, hemstälde om K. o. Ad. behagade, på sätt Hr Lefrén
föreslagit, bestämma arfvodena för förste Adjutanten till 1,000 Rdr
och för den andre till 730 Rdr Rmt, samt, sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg,
att Ja nu varit öfvervägande.
Mom. litt. d, ang:de arfvodes-förhöjning för 2,ne Vaktmästare
samt tillökning af anslaget för skrifmaterialier och expenser.
Bifölls.
Den 4 Juli e. m.
55
Morn. litt. e, ang:de ralions-ersältning samt ersättning till
stallhyra m. m. för tjenstehästar.
Hr Lefrén: Sedan nu frågan om OfverKommendantsExpedit:n
blifvit af E. o. Ad. afgjord, anser jag mig böra nämna, att, under de 5
år jag varit OfverKommendant, jag icke upburet en skilling i denna
egenskap, hvarken traktamente eller hästrationer.
Förevar:dc mom. blef uppå härefter framstäld propos., af R. o.
Ad. bifallet.
Då härefter förekom Utsk:s hemställan ang:de hela den erforderliga
fyllnaden i anslaget för OfverKommendantsExpeditin i Stockholm,
yttrade Hr Gr. o. Landtm., att sedan E. o. Ad. med tillsammans
430 Rdr Ernt förhöjt de af Utsk. föreslagna arfvodena
för 2:ne Adjutanter, så, borde äfven slutsumman af anslagstillökningen
förändras till 3,422 Rdr 50 öre, i st. f. 2,092 Rdr 50 öre
Ernt; hvarefter Utsk:s ifrågav:de hemställan med berörde förändringar
bifölls.
7:de punkten, ang:de anslag för Kommendantsstaten
Mom. litt. a, ang:dc aflöningen för Kommendanten samt en
PlaceMajor och Adjutant å Waxholm.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s hemställan rör:de arfvodet
för ifrågav:de Kommendant.
Beträffande sedan Utsk:s förslag rör:de arfvodet för PlaceMajoren
och Adjutanten, yttrade sig
Hr Lefrén: Jag vågar vid denna punkt göra samma anmärkning,
som jag förut gjort vid frågan om KommandoExpedit:n i
Stockholm. De föreslagna beloppen synas mig vara allt för ringa
tilltagna.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då R. o. Ad. bestämde
arfvodet för andre Adjutanten i Stockholm till 73 0 R:dr, torde
samma ziffra böra bestämmas för nu ifrågav:de PlaceMajor och Adjutant,
hvarpå jag anhåller om propos.
Efter först till bifall å Utsk:s ifrågav:de förslag framstäld propos.
, som besvarades med starka Nej, blandade med Ja, hemstälde
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade, såsom Gr. Mörner
föreslagit, bestämma arfvodet för PlaceMajoren och Adjutanten å
Waxholm till 730 Rdr Ernt, och ropades härvid starka Ja jemte
åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande
Mom. litt. b,
Majoren i Carlsten.
Hr Printzensköld, Carl: Då Utsk. antagit samma grunder
för aflöningen åt Kommendanten och PlaceMajaren å Carlsten och
å Waxholm, samt R. o. Ad. beslutat ett belopp af 730 Rdr för
PlaceMajoren och Adjutanten å den sednare orten, så synes samme
tjensteman å Carlsten böra erhålla ett lika belopp.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag tror dock, att fårhållandet
50
Den 4 Juli e. m.
på Carlsten är något olika mot det på Waxholm, ty efter hvad
jag känner, har PiaceMajoren på det sednare stallet icke någon annan
tjenst på stat, då deremot PiaceMajoren å Carlsten tillika är
Chef för infanteri-kommenderingen; och då han i denna egenskap
upbär arfvode, synes mig det na föreslagna af 400 Rdr vara aldeles
tillräckligt. Jag anhåller således om bifall till Betänk, i denna
punkt.
Hr Printzensköld: Jag afstår från mitt yrkande, sedan
Hr Bildt nu lemnat tillfredsställande uplysningar i ämnet, beklagande
blott att sådana icke finnas i Utsfcs Betänk.
Uppå härefter framstäld propos. biföll R. o. Ad. förevide mom.
Mom. litt. c,
Place Maj or och Adjutant i Carlsborg.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s förslag ang:de afiöningen
för ifrågav:de Kommendant.
Vidkommande åter Utsfcs tillstyrkande i fråga om aflöningen
för PiaceMajoren och Adjutanten, anförde
Frih. Leijonhnfvud: Jag skall visserligen aldrig motsätta
mig beviljandet af ett verkeligen behöfligt anslag, men hvad det nu
ifrågav:de angår kan jag ej betrakta det såsom sådant. Under
många år har på Carlsborgs fästning PlaceMajorens befattning blifvit
bestridd af den officer som varit befälhafvare för den i och för
fångarnes bevakande der förlaggde kommenderingen ur indelta Arméen,
och PlaceMajorens åligganden å denna ort äro inskränkta till
ganska litet, eller knappast mer är det dagliga utdelandet af fältrop
och lösen, så synes befattningen kunna skötas hädanefter såsom hitintills
utan att någon serskild person behöfver aflönas för. dess
handhafvande.
Frih. Tersmeden: Frih. Leijonhufvud, som tyckes känna förhållandet
på Carlsborg, har ansett detta arfvode vara öfverflödigt.
Han har likväl medgifvit, att en PlaeeMajor der har något att göra,
och jag hemställer då, när arfvodet icke är större än 400 Rdr och
K. M. föreslagit denna plats samt således ansett den behöflig, om
det icke vore skäl att bifalla densamma. Jag är visserligen fullt
öfvertygad att Frih. Leijonhufvud är opartisk i frågan, men eljest
är det en känd sak, att förhållandet, icke varit rätt godt mellan
fortifikations- och kommenderings-befälet på Carlsborg.
Frih. Leijonhufvud: Carlsborgs fästning har visserligen en
PlaeeMajor som upbär arfvode för fästningsbyggnads-anslaget, men
icke kan meningen vara att gifva honom ifrågavide lön, då han ej
på många år bestridt befattningen, utan vistas hvar han behagar.
Är afsigten att tillägga den officer som, jemte det han för befälet
öfver bevakningstruppen, äfven sköter PlaceMajorens befattning den
nu föreslagna aflöningen, så har jag ingenting deremot, men ansåg
mig endast böra uplysa om obehöfligheten af en serskild PlaceMajors
anställande derstädes.
Den 4 Juli e. m.
57
Den härefter till bifall å Utsbs förev:de tillstyrkande framstälda
propos:n besvarades med starka Ja jemte ett eller annat Nej;
hvarpå Ilr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Mom. litt. d,
holmen.
Bifölls.
Mom. litt. e,
materialier vid förutnämnde fyra fästningar, dels de ifrågaslälde
anslags-förhöjningarne vid de följande i Staten upräknade platserne.
Hr af Klint: Jag har på förut anförda skäl icke yttrat mig
i afseende å de föreg:de punkterna, anhållande att få reservera mig
mot It. o. Ad:s beslut deröfver; men i afseende å denna, der StatsUtsk.
föreslagit bibehållande af hittills varande arfvoden och beställningar,
torde jag få uplysa att det bland dessa finnas åtminstone
2, nemi. de i Grisslehamn och i Haparanda, der jag vågar
påstå det vara alldeles omöjligt att få personer som vilja åtaga sig
dessa befattningar mot nu utgående arfvoden. Det är 525 Rdr
lt:dr, som bestås åt desse gränsbefälhafvare. K. M. har föreslagit
1,000 Rdr just på den grund, att för dem fordras, utom att de
för öfrigt äro tjenliga personer, särskild språkkunskap. Den i Haparanda
måste kunna Finska, och med detta anspråk är det icke
lätt att få en passande person, när man icke har mera iin 525 Rdr
att bjuda honom. Likaså är förhållandet i Grisslehamn. Följden
blifver en förökad kostnad, då det blir nödvändigt att särskildt beordra
dit personer. Den besparing StatsUtsk. genom sitt. förslag
kan göra på KommendantsStaten blir blott 1,783 Rdr. Statsverket
kommer, då aflöningen förmodligen bestrides af rese- och traktamentsfonden,
icke att göra någon besparing. Jag hemställer derföre
om det icke vore skäl att åtminstone för de nämnda begge
platserna frångå detta förslag, > och anhåller att gränsbefälhafvarne i
Grislehamn och Haparanda må upföras med 1,000 Rdr Rint hvardera.
Gr. Anckarsvärd: Mig synes, hvad Hr af Klint anfört,
vara så riktigt, att jag ieke kan annat än med honom förena mig,
särdeles som här icke begäres något utöfver hvad K. M:s Propos.
innehåller. Jag skulle tro det icke vara öfverdrifvet, om R. o.Äd.
behagade för dessa båda platser bibehålla de af K. M. föreslagna
traktamenten.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Jag ber att få instämma
i hvad Gr. Anckarsvärd anfört, och tror att förhållanden kunna
inträffa, då dessa platser kunna blifva ganska vigtiga.
Frih. Ter smeden: Jag instämmer i att de begge ifrågav:de
Befälhafvarne äro behöfliga, och att det arfvode, K. M. för dem
föreslagit, icke är allWör högt tilltaget; men deremot finnes på kommendantsstaten
uptagné flera så väl Gränsbefälhafvare som Kommendanter,
som man ej rätt kan inse behofvet af, och genom hvil
-
58
Den 4 Juli e. m.
kas indragning tillgång bör kunna beredas för de förras bättre aflönande,
oell hvarigenom detta anslags beviljande nu torde vara öfverflödigt.
Sådant är t. ex. förhållandet med Carlshamn. Då dessutom,
såsom jag redan ett par gånger förut anmärkt, någon förändring
icke är att förvänta hos de andra Stånden, så synes det
mig temligen ändamålslöst, att R. o. Ad. här beslutar någon förhöjning.
Hr Lefrén: I händelse E. o. Ad. skulle besluta i enlighet
med Utsk:s förslag, får jag fästa upvnärksamheten på vigten deraf,
att hvad som står i premissen litt. e, måtte inflyta i redaktionen,
så att icke ett naket afslag kommer att i den underd. skrifvelsen
till K. M. synas.
Hr Printzensköld: Med anledn. af hvad Hr Lefrén nu
yttrat, anser jag mig, som ledamot i Exped.Utsk. skyldig uplysa,
att i den underd. skrifvelsen till K. M. ofelbart måste uptagas några
skäl, hvarföre E. St:r icke bifallit K. M:s Propos. Dessa skäl
kan Utsk. icke hemta, ur andra källor, än det Utsk. Betänk., sorn
varit behandladt, och som de skäl, hvilka här blifvit anförda, äro
de enda för afstyrkande af K. M:s Propos., så lärer Exped.Utsk.
blifva försatt i nödvändighet att begagna dem, ehuru jag, för min
del, anser dem vara af beskaffenhet, att jag skulle önskat, det bättre
och mera talande kunnat anföras.
Efter först till bifall å förevande mom. framställd propos., som
besvarades med starka Nej, blandade med Ja, hemställde Hr Gr.
och Landtm., om E. o. Ad. behagade, på sätt Hr af Klint föreslagit,
bifalla detta mom. med den förändring, att arfvodena för GränsBefälhafvarne.
i Haparanda och Grislehamn bestämdes för hvardera
till 1,000 Rdr Rmt, och ropades härvid starka Ja, jemte åtkilliga
Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja nu
hafva varit öfvervägande.
Pir af Klint: Jag får, med anledn. häraf, anhålla, det R. o
Äd. ville besluta en inbjudning till de andra Stånden, att med E
o. Ad. förena sig i detta,
Hr Printzensköld: Vill man en god sak, som jag tror
denna är, så måste man också begagna de vanliga medel, som för
dess befrämjande stå till buds, och då en inbjudning är det enda
sättet, att vinna det ändamål man åsyftar, får jag instämma i Hr
af Klints nu framställda anhållan.
Pir Bildt: Jag tror att endast PresteSt. ännu behandlat
denna fråga. Jag vet icke om det är öfverensstämmande med den
vanliga formen, att man beslutar en inbjudning, förrän Stånden
fattat sitt beslut i frågan, utan synes mig inbjudningen komma för
tidigt. Men om det icke är ett fel i formelt hänseende, vill jag
icke motsätta mig densamma.
Den 4 Juli e. ra.
59
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag anhåller att detta
förslag måtte få hvila på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att den af Hr af Klint väckta
fråga, om inbjudning till de öfriga RiksSt:n, enl. Gr. Björnstjernas
begäran, komme att hvila på bordet.
Mom. litt. f, ang:de f. d. Kapellanen vid Dalarö skans, SlottsPredikantun
Hofbergs och f. d. Waktmästaren derstädes Spegels
ifrågastälda upförande på Allmänna Indragnings slaten, med deras
nu innehafvande arfvoden.
Bifölls.
Då härefter förekom Utsk:s tillstyrkande rörande hela den erforderliga
tillökningen i anslaget för Kommendantsstaten, yttrade
Hr Gr. och Landtm., att sedan E. o. Ad. förhöjt de af Utsk. föreslagna
aflöuingarne för PlaceMajoren och Adjutanten å Waxholm
med 330 Edr, samt för GränseBefälhafvarne i Haparanda och Grisslehamn
med 475 Edr Ernt för hvardera, så borde också slutsumman
för anslagstillökningen förändras till 5,816 Edr, i st. f. 4,536 Edr
Ernt, hvarefter Utsk:s ifrågav:de tillstyrkande, med dessa förändrin.
gar, af E. o. Ad. bifölls.
8:de punkten, ang:de anslag för KrigsAkademien.
Gr. Anckarsvärd: Vid ett af de gemensamma sammanträ
dena
tog jag mig friheten åter uttala de åsigter jag under lång tid
hyst och förfäktat. Jag vill således icke besvära E. o. Ad. med ett
återuprepande af hvad jag då yttrade. Jag anhåller blott om Ståndets
upmärksamhet derpå, att under den discussionen uplystes, att
KrigsAkademien icke lemnar mer än 27 proc. af det behöfliga antalet
Officerare för Arméen. Jag skulle icke vilja påstå, att icke
bland de återstående 73 proc. finnes ett lika stort antal fullgoda
som de, hvilka utgå från KrigsAkademien. Jag tror derföre att de
medel, som härföre begäres, skulle kunna användas på bättre och
ändamålsenligare sätt, om de ansloges till någon anstalt inom huf
vudstaden,
hvarigenom den mängd unga militärer och civile ernbetsmän,
som der samlas, gåfves tillfälle dels att förvärfva nya kunskaper,
dels att underhålla de gamla. Jag bestrider ingalunda den
lönetillökning Utsk. f. n. tillstyrkt för lärarepersonalen, då det icke
finnes något skäl hvarföre denna skulle mindre än andra embetsman
komma i åtnjutande af nödvändig förhöjning; jag bifaller således
Utsk:s framställning i detta afseende. Men jag anhåller att E.
o. Ad. ville dessutom, för sin del, besluta en underd. skrifvelse till
K. M., att K. M. ville taga i öfvervägande, huruvida icke det anslag,
som nu utgår för KrigsAkademien, kunde lämpligare användas
till någon anstalt för spridande af kunskaper och bildning bland
den stora mängd embetsman, som i hufvudstaden samlas. Jag anhåller
att propos. härå må af Hr Gr. o. Landtm, till R. o. Ad.
framställas.
Hr Adelborg: Jag finner ganska väl, att den af StatsUtsk.
föreslagna lönetillökning för lärarne vid Carlberg bör beviljas, helst
som lönerna icke blifvit förändrade sedan 1816, och då de äro all
-
60
Den 4 Juli e. m.
deles för ringa, för att det skulle vara möjligt dertill få skickliga
personer. Men jag anhåller, att detta medgifvande ej måtte så anses,
som skulle jag icke inse nödvändigheten af denna anstalts reorganisation.
Jag kan dock icke gå in på Gr. Anckarsvärds åsigt.
Jag tror att en sådan militärisk tillämpningsskola måste finnas,
ehuru den bör vara på annat sätt organiserad. Jag vill dock nu ej
vidare yttra mig i detta ämne, utan upskjuter alla detaljer till
dess Betänk, från vederbörande Utsk. i frågan inkommit.
Frih. Creutz, Stephan: Jag ber att till alla delar få in
stämma
uti Hr- Gr. Anckarsvärds sed naste yttrande, och särdeles
med afseende på skrifvelsen till K. M., som af Gr:n blifvit yrkad.
I öfrigt synes mig underligt, att Utsk. icke fästat något afseende
dervid, att inom Stånden åtskilliga motioner blifvit väckta om uphörande
eller reorganisation af KrigsAkademien på Carlberg. Då
man vägrar anslag till IjifbeväringsReg:tet på den grund, att man
anser detsamma böra indragas, tycker jag det är inkonseqvent att
icke förfara på samma sätt i detta fall. Men då frågan återkommer
från Ekon.Utsk., torde blifva tillfälle att vidare orda derom.
Hr Printzensköld: Jag tror att de Hrr, sorn i anlédn. af
StatsUtsk:s Betänk, ingått i frågan, huruvida Krigsskolan å Carlberg
bör bibehållas i sitt nuvar:de skick eller ej, inlåtit sig på ett
fält, som icke bör nu beträdas, emedan här icke är fråga om reorganisationen,
i afseende hvarå särskilda motioner äro väckta, som
framdeles komma att behandlas. För min del vill jag blott mot
Utsk. anmärka, att allt anslag blifvit afstyrkt för det af K. M.
begärda arfvode af 0,000 Rdr till Akademiens Guvernör, derföre
att den n. v. Guvernören upbär sådana emolumenter, att han af
arfvodet icke kan komma i åtnjutande. Jag förstår ej huru detta kan
blifva ett skäl, då det lätteligen kan hända att denna Guvernör,
inom några få månader, ja inom några dagar, ined döden afgår,
eller af K. M. kallas till annan befattning. När man skall afstyrka
anslag, bör man åtminstone icke fästa sig vid sådana förhållanden,
som äro af rent tillfällig natur, utan man skall väl betrakta saken
i sin allmännelighet. Gör man detta, så måste man erkänna, att
det af K. M. föreslagna arfvodet är af behofvet påkalladt och ingalunda
öfverdrifvet. Men då det torde vara föga värdt att yrka afslag
på Utsk:s Betänk., afstår jag derifrån, helst saken, lyckligtvis,
ingenting betyder, så länge Akademien får bibehålla sin n. v. Chef.
Afven måste jag anmärka det sätt, hvarpå StatsUtsk. gått tillväga
i afseende å den af K. M. begärda aflöningen till KrigsAkademiens
Kamererare. Utsk. har icke ansett beloppet, 1,5 0 0 ltdr, vara för
högt, så vida ej Kamereraren tillika har någon annan tjenst, men
har han det, så bör, säger Utsk., arfvodet nedsättas till 1,000 Rdr.
Således inträffar här det högst besynnerliga förhållandet att, om
Kamereraren icke har någon annan tjenst, så äro hans göromål vid
KrigsAkademien af den beskaffenhet., att han då för dem förtjenar
att åtnjuta en aflöning af 1,500 Rdr; men om han har en annan
tjenst, samt således behöfvei använda biträde och sina fria timmar
Den 4 Juli e. m.
Cl
för att kunna behörigen sköta Kamererare-befattningen, då är hans
arbete värdt mindre. Jag hade svårligen kunnat föreställa mig, att
dylika grundsatser skulle lyckas att hos Utsk. göra sig gällande.
Mig synes det ligga utom gränsen för StatsUtsk:s befogenhet att
bedöma, huruvida en befattning bör aflönas bättre eller sämre derföre,
att dess innehafvare tillika har en annan tjenst. Den enda
rättvisa grunden bör vara tjenstens beskaffenhet sådan den är, utan
allt afseende å personen, som innehar densamma. Om man utgår
från denna grund, så mäste väl, då Utsk. erkännt att 1,500 Edr
icke är för mycket, ifrågavide tjensteman dermed aflönas i alla händelser.
Jag får således tillstyrka K. o. Ad. att bifalla den summa
af 1,500 Edr, som K. M. begärt och StatsUtk. tillstyrkt, men med
borttagande af det vilkor Utsk. dervid föreslagit, och hvilket vilkor
måste medgifvas vara både obilligt och orättvist.
Hr Bildt: En Krigsskolas ändamål är att åt Arméen bilda
skickliga Officerare och åt fäderneslandet sjelfständiga och redbara
medborgare; och jag vågar påstå, att KrigsAkademien på Carlberg
ganska lyckligt löst pin upgift, och undantag, om sådana finnas,
vederliigga ej detta påstående. En sådan inrättning, som åt Arméens
Officerare gifver en likartad bildning, och sammanhållning genom
ett kamratskap, som lefver i alla tider, måste finnas för att
åstadkomma militärisk skicklighet och ésprit. Denna skola har visserligen
också sina fel, och deribland räknar jag som det förnämsta,
att den är af för liten omfattning. Men detta fel, likasom
flera andra, mäste alltid inträffa, då man har för litet medel att
röra sig med och för få lärare. Ett steg till dessa bristers afhjelpande
skulle dock vara taget, om K. M:s Propos. vunne bifall,
emedan den afser att åt Carlberg bibehålla den skickliga lärarepersonal,
som nu der finnes, samt att, i händelse af någons afgång,
möjliggöra ersättandet med personer af lika förmåga. StatsUtsk.
har också, på grund häraf, ansett sig böra tillstyrka denna Propos.
Gr. Anckarsvärd har mot Akademien uttalat ett ogillande, hvari
jag ingalunda kan instämma. Plan utgår från den grundsats, att
man icke bör från början kasernera ungdomen, och för bittida uteslutande
skapa dem till militärer. I detta afseende har Carlberg
redan undergått en reorganisation, då Usta klassen blifvit borttagen,
så att nu endast 4 återstå. Det enda verkliga hindret för en
ytterligare indragning af den eller de båda nedersta klasserna, som
af somliga blifvit ifrågasatt, ligger i våra allmänna skolors beskaffenhet,
då det nästan är omöjligt för ynglingen att komma in i
Usta klassen på Carlberg, utan att särskildt studera för den ganska
allvarsamma inträdesexamen. Man må för öfrigt säga om Carlberg
hvad man behagar, det måste dock medgifvas, att under dessa 3
år, som nästa statsregleringsperiod omfattar, kan den ifrågasatta
organisationen icke verkställas, äfven om sjelfva de personer, som
önska en sådan, finge sig anförtrodt att densamma utföra; ty dertill
fordras först en upgjord plan, som nu icke finnes, och sedan
tid, säkerligen vida mer än 3 år. Nu är emellertid frågan icke om
detta, utan om att gifva lärarepersonalen en löneförhöjning för dessa
62
Den i Juli e. m.
3 år, på det att de måtte kunna existera under denna tid. I afseende
å Guvernörens lön tror jag Hr Printzensköld liar rätt i
principen, att man borde bifalla K. M:s Propos., emedan den bör
bestämmas sådan, att, om den n. v. skulle lemna sin plats, efterträdaren
får ett tillräckligt belopp; men då lian förmodligen komme
att tagas bland högre militärpersoner, och jag icke kan föreställa
mig, att han kan förut på stat åtnjuta ett belopp mindre än 2,580
Rdr 37-| öre, som Guvernörens lönetillökning skulle utgöra, så kan
jag icke tro det vore någon fara i att bifalla Utsk:s förslag. Annat
är förhållandet med Kamereraren. Han har under sig, såsom en reservant
uplyst, både Slottsinspektor, Kassör och Bibliothekarie, och
innehafver, såsom Chef för hela Akademiens penningeväsende, en
ganska ansvarsfull befattning. Det är sannt, att den n. v. tillika
är KrigsRåd på stat, och detta anfördes äfven i Utsk. såsom skäl
för att icke gifva den af K. M. äskade löneförhöjningen. Denna
åsigt vann visserligen ej framgång, men man ansåg att summan
borde jernnäs på sätt förslaget innehåller. Efter min tanke begår
man deri en verklig orättvisa, emedan denna lön är alldeles för liten
för ett dylikt arbete. Det finnes icke någon enskild man, som
skulle kunna gifva 1,000 Rdr åt sin förste Kassör, och då borde
väl 1,5 00 icke vara för mycket för denna plats. Men det finnes
äfven ett annat skäl, som gör denna orättvisa ännu större, nemi.
att denne tjensteman har fullmakt på att i Akademien hafva en
boställsvåning, hvilken han dock afstod, då personalen ökades. Utrymmet
på Carlberg blef, då det utvidgades, nemi. starkt taget i
anspråk, och Kamereraren fick flytta. Man kan visserligen invända,
att det är omöjligt för en tjensteman att bo på Carlberg; men då
får jag uplysa, att jag påminner mig ganska väl att, under den
tid jag var Kadett, Kamereraren verkligen begagnade sig af denna,
isynnerhet nu för tiden, betydliga fördel. Jag anser att en tjensteman,
som till det allmännas gagn afstår en fördel, sorn med rätta
tillkommer honom, icke bör på detta sätt behandlas, anhållande att
lt. o. Ad. behagade bestämma lönen för Kamereraren, utan vilkor,
till 1,500 Rdr, men för öfrigt bifalla Utsk:s förslag i denna punkt.
Hr Lefrén: Jag är visserligen förekommen af den siste ta
laren,
men ber att få tillägga några ord i afseende å den vid alla
Riksdagar framträdande febern att organisera och omorganisera i
alla riktningar. Om en landtman skulle ouphörligt plöja sin jord,
så snart han såge den späda broddén sticka upp, kunde han då
hafva någon skörd att vänta? Det är för öfrigt icke sjelfva formerna,
som här äro af största vigt, det beror på huru man arbetar
inom formerna.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag finner mig föranledd
tillkännagifva, att jag icke kan instämma i den siste talarens åsigt.
Man måste noga pröfva om de inrättningar, som åsyfta att befordra
samhällets väl äro sådana, som de böra vara. Skulle man då
finna dem behäftade med grundfel, bör sådant naturligtvis rättas.
Jag vill ej neka, att KrigsAkademien gjort och gör ganska mycken
Den 4 Juli e. m.
03
nytta för den militäriska bildningen, men jag tror också, att den
har åtskilliga väsendtliga brister, som icke kunna hjelpas derigenom
att de, som sköta inrättningen, upfylla sina pligter på bästa möjliga
sätt. För att bevisa detta, vill jag taga ett exempel. Det har
af ganska många blifvit öfverklagadt, att Sjö-officerarnes bildning i
vårt land ieke är så tillgodosedd, som den borde vara, derföre att
man icke gifver de unge männen tillfälle att utbilda sig i sjömansyrket
förr, än de blifva Officerare, utan först derefter söker gifva
dem en bildning, som de borde haft förut. Se der ett af de väsendtliga
felen hos KrigsAkademien, att man i flera års tid instänger
dessa lärjungar på landbacken, i st. f. att låta dem som Sjökadetter
genomgå sin lärotid; och detta fel förringas alldeles ieke
derigenom, att lärarne äro aldrig så skickliga.
Hr Lefrén: Det är besynnerligt att just den punkt, som af
den siste talaren anförts som hufvudfel i Akademiens organisation,
anses af många vara en gagnelig inrättning. Jag vill först i minnet
återkalla de Officerare af vår Flotta, som man under loppet af
30 å 40 år ansett skickligast, och som gått längst fram i graderna,
och, utan att i någon mån vilja förringa de öfriges förtjenst,
måste man då medgifva, att de, som stå främst, råka just att vara
elever från Carlberg. Då jag var Guvernör på Carlberg, besöktes
Akademien af en Holländsk Amiral, som hade med sig på sitt skepp
en mängd Officerare och Kadetter, som icke behöfdes för skeppets
manövrering. Han frågade mig då, om jag icke hade flera Kadetter
än som då voro hemma. Jag svarade att en del vore ute på
sjöexpedition. Hvad, invände han, upfostras här Landkadetterna
tillsammans med dem, som egna sig åt sjömansyrket? Jag, svarade
ja, så hafva vi haft det i 30 år. Då vände han sig
till sina Officerare och sade: »Der kunnen J se, mine Hrr, att
man satt i verket hvad jag och många andra så länge förgäfves
sökt utföra.» Sedan vände han sig till mig och frågade efter första
följden af denna gemensamma upfostran. Jag svarade honom: »Det
är den, att dé blifva vänner för hela lifvet.» Han frågade då ytterligare
specielt: »Om ett Svenskt skepp ligger vid en strand och
en arméfördelning skickar om bord och begär att få låna några fastager
att hemta vatten, huru gör man då?» »Jo,» svarade jag, »de
gamle kadettkamraterna skicka sina gamla fastager i land och hjelpa
sina gamla vänner, och lägga sig att skydda dem mot fienden.» Då
sade han, att inom Holländska Arméen och Flottan kunde man ej
vänta sig ett sådant inbördes bistånd; de vore nära nog fiendtligt
sinnade mot hvarandra.
Det är ej fråga om, att ju sjömanskapet skulle kunna bättre
utbildas i Carlskrona, men en annan sak är, om nitet att göra sig
rätt reda för allting är lika varmt hos den som gått der länge och
väl, som hos den, hvilken kommer dit efter att hafva gjort ett par
sjöexpeditioner, sedan han inhemtat den theoretiska bildningen och
hvad som behöfves för att göra sig bekant med yrket. Jag beder
K. o. Ad. om ursäkt, att jag nu åter uptagit dess tid, men jag
anser detta böra betänkas, när orgauisationsfebern börjar grassera.
04
Den 4 Juli e. m.
Hr Bråkenhjem, Pehr Henr.: Jag får blott i korthet
meddela den uplysning, att under sista åren den förändring blifvit
införd, att hvarje Kadett, från och med l:sta klassen, får anmäla
sig att deltaga i sjöexpeditionerna hvarje sommar, hvadan Kadetten
på Carlberg har alldeles samma tillfälle till öfning, som om han
bodde i Carlskrona; enda skillnaden är, att han ej vistas der om
vintern. Jag vill visst icke bestrida, att detta kunde medföra någon
fördel, men jag tviflar att denna blefve tillräcklig att upväga den,
som den siste talaren omnämnt. Jag har dessutom all anledn. att
icke misströsta om nyttan af Kadettskolan på Carlberg, emedan derifrån
utgå och hafva på de sista åren utgått öfver 90 proc. af alla
Sjöofficerare, som blifvit befordrade vid Flottan.
För öfrigt är det med största tillfredsställelse jag funnit, att
ingen af It. o. Adis ledamöter opponerat sig mot detta ifrågasatta
anslag. Hvad angår Kamererarens aflöning, är det så mycket angelägnare
att bifalla K. M:s förslag, som Akademien, vid skeende
ombyte, icke kan vara belåten med att hafva sin förste Räkenskapsförare
i Stockholm, utan måste han bo på stället.
Frih. Tersmeden: Jag har begärt ordet endast i anledn. af
Gr. Anckarsvärds framställning, att en skrifvelse skulle i denna fråga
afgå från K. St:r till Regeringen. Det synes mig vara något tidigt,
då denna fråga nu är föremål för EkonomiUtskis behandling,
till hvilket motioner deröfver äro remitterade. Jag hemställer till
Hr Gr:n, om det icke vore att gå Utsk. i förväg, om man nu beslöte
en så beskaffad skrifvelse, och jag tror det derföre vara bäst
att vänta, tills motionerna återkommit från nämnde Utsk.
Gr. Anckarsvärd: Jag deremot anser det lämpligt att just
nu, då frågan är om anslaget, göra en sådan framställning till K.
M:s Nåd. pröfning. Jag har föreställt mig, att min begäran i detta
fall vore högst oskyldig. Jag har icke yrkat annat än en underd.
skrifvelse. Skulle den bifallas, tror jag den kunde åtminstone verka
derhän, att det blefve ett tvång för vederbörande att till K. M.
framföra hvad som utgjort R. o. Ad:s åsigt i afseende å denna,
sak. Utgången må för öfrigt blifva hvilken som helst, så har jag,
hvad mig sjelf beträffar, blott upfyllt min pligt genom att i min
mån förfäkta en mening, som jag stridit för i mera än 30 år inom
detta rum, och som är alldeles orubblig, oaktadt allt som deremot
blifvit sagdt och ännu säges Jag fortfar således i mitt yrkande.
Sedan, efter härmed fulländad öfverläggning, Hr Gr. o. Landtm,
framställt, att i afseende på ifrågav:de punkt blifvit yrkadt, af Frih.
Tersmeden bifall till Utskis förslag, men af Hr Printzensköld och
Hr Bildt bifall till samma förslag, med uteslutande af det förbehåll
Utsk. ansett böra fästas vid beviljandet af den för Kamereraren
vid Akademien föreslagna arfvodestillökning till 1,500 Rdr Rmt,
anmälde sig och yttrade
Frih. Tersmeden: Jag instämmer med Hr Bildt.
Hr
Deh 4 Juli o. m.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att Gr. Anckarsvärd
yrkat bifall till Utsk:s förslag, men med det tillägg, »att en underd.
skrifvelse skulle afgå med anhållan, det K. M. täcktes taga i Nåd.
öfvervägande, huruvida, då K. KrigsAkademien endast lemnar något
mera än £ af Arméens behof af officersrekryteringen, Statsverkets
kostnader i och för KrigsAkademien, nedlagde uti någon anstalt
inom lmfvudstaden, som beredde tillfälle för en mängd der
anställde unge tjenstemän, så väl militäre, som civile, att underhålla
och förvärfva ej mindre för det allmänna lifvet, än för de
olika tjensteföremålen erforderliga kunskapsbehof, icke skulle för
det allmänna åstadkomma en mera vidsträckt och således ojemförligt
större nytta, än hvad som f. n. af K. KrigsAkademien åstadkommes,
och hvaröfver K. St:r torde kunna hoppas vid nästa Riksmöte
få erfara K. M:s Nåd. åsikter».
Sedan härefter, på hemställan af Hr Gr. o. Landtm., Gr. Anckarsvärd
medgifvit, att Utsk:s förslag finge först afgöras med R.
o. Ad. förbehållen rätt att sedermera pröfva det af honom framstäldta
förslag till tillägg, blef propos. till bifall å Utsk:s i förev:de
punkt gjorda förslag framställd och besvarad med starka Nej,
jemte ett eller annat Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om
R. o. Ad. behagade bifalla samma förslag, med uteslutande af det,
vid beviljandet af den för Kamereraren vid Akademien föreslagna
arfvodestillökning till 1,500 Rdr Rrat, af Utsk. fästade förbehåll,
samt efter denna propos:s besvarande med starka Ja, jemte några
Nej, förklarade det han härvid funnit Ja öfvervägande.
Den härefter till bifall å det såsom tillägg vid denna punkt
af Gr. Anckarsvärd framställda förslag gjorda proposm besvarades
med starka Nej, jemte några Ja, hvarpå Hr Gr. o. landtm. förklarade
det han funnit Nej öfvervägande.
Gr. Anckarsvärd begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringspropos.:
Den som bifaller Gr. Anckarsvärds förslag, att såsom tillägg
vid 8:de punkten af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 71 måtte beslutas en
underd. skrifvelse med anhållan, det K. M. täcktes taga i Nåd. öfvervägande,
huruvida, då K. KrigsAkademien endast lemnar något
mera än af Arméens behof af officersrekryteringen, Statsverkets
kostnader i och för KrigsAkademien, nedlagde uti någon anstalt
inom hufvudstaden, som beredde tillfälle för en mängd der anställde
unge tjenstemän, så väl militäre, som civile, att underhålla och förvärfva
ej mindre för det allmänna lifvet, än för de olika tjensteföremålen
erforderliga kunskapsbehof, icke skulle för det allmänna
åstadkomma en mera vidsträckt och således ojemförligt större nytta,
än hvad som f. n. af K. KrigsAkademien åstadkommes, och hvaröfver
R. St:r torde kunna hoppas vid nästa Riksmöte få erfara K.
M:s Nåd. åsigter, röstar
J a
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde förslag af R. o. Ad. afslaget.
VII H. 5
66
Den 4 Joli e. m.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sorn
följer:
Ja — 6.
Nej — 62.
9:de punkten, ang-.de anslag för Allmänna Garnisonssjukhuset.
Bifölls.
10:de punkten, ang-.de anslag till förändrad organisation af
Generalstaben.
Hr af Klint: Om något beliöfts för att stadfästa min öfvertygelse,
att grunderna uti det af K. M. framlagda förslag till Generalstabens
organisation vore de för bildandet af Svenska Arméens
Generalstab lämpligaste och nyttigaste, så skulle StatsUtsk:s Betänk,
hafva gjort det. De skäl Utsk. anfört för afslag derå, synas mig så
beskaffade, att de icke bevisa något deremot. Då man som skäl
för den mindre lämpligheten af en sådan organisation anför, att
GeneralstabsOfficerarne hafva vidsträckta kunskaper, att organisationen
ieke kan verka något inom en tidrymd af tio år o. s. v., så
måste man i sanning medgifva, att föga måtte varit att mot förslaget
anmärka. Jag tror det således hafva varit mindre välbetänkt
att afstyrka bifall dertill. Öfverlemnande åt B. o. Ad. att deröfver
fatta beslut, vågar jag dock hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om
delande af denna punkt. Orsaken dertill är, att i den summa, som
K. M. begärt för Generalstaben, ingär äfven 4,000 Bdr till resestipendier.
Jag skulle derföre anhålla att, om det låter sig göra, propos.
framställes på dessa 4,000 Bdr särskildt, och på de öfriga till
Generalstabens organisation nödiga medlen särskildt, på det att, om
E. o. Ad. ej skulle vilja bevilja de sednare, åtminstone de förra
måtte blifva anslagna. För öfrigt har jag, under de gemensamma
öfverläggningarne, så fullständigt, som mig varit möjligt, redogjort
för förslaget, och vill derföre nu ej längre uptaga B. o. Ad:s tid
med vidare ordande i ämnet.
Hr Lefrén: Jag instämmer till alla delar med den siste talaren.
Det vore sorgligt, om Svenska Arméen skulle fortfarande
vara i saknad af en väl organiserad Generalstab — jag menar icke
en fristående, utan en sådan, som är införlifvad med Arméen.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm, att han, då Hr af Klint, i afseende å denna punkt,
yrkat bifall till K. M:s Propos., samt att frågan måtte delas så,
att propos. framställdes särskildt rörande det af K. M. för Generalstaben
äskade anslag af 4,000 Bdr Bmt till resestipendier, och
särskildt i fråga om öfriga delen af hvad K. M. i afseende på Generalstaben
föreslagit, först finge hemställa om R. o. Ad. bifölle
den del af TJtsk:s förevar:de yttrande, hvarigenom bifall till berörde
anslag af 4,000 Bdr blifvit afstyrkt.
Denna propos. besvarades med blandade Ja och Nej, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om B. o. Ad. behagade bifalla det
af K M. äskade anslag af 4,000 Bdr Ernt till resestipendier för
Den 4 Juli e. m.
67
GeneralstabsOfficerare, samt sedan svaren härvid utfallit med starka
Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det lian ansåg Ja nu hafva varit
öfvervägande.
Propos. till bifall å öfriga delen af Utsk:s i förevar:de punkt
afgifna yttrande biet härefter framställd och besvarad med starka
Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det
han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
1 l:te punkten, ang-.de anslag för Landi försvars Departementets
Kommando Expedition.
Mom. litt. a, ang-.de a/löningen för ExpcdilionsChefcn.
Hr Printzensköld. Utsk. synes liiir hafva utgått från samma
hushållsprincip, som Utsk. vid flera andra tillfällen sökt göra gällande.
Jag respekterar denna grundsats såsom ganska berömlig, så
snart den kan följas utan menliga resultater för det allmänna, men
jag tror icke att den alltid bör blifva grund för besluten i anslagsfrågor.
I afseende å denna fråga, torde hvar och en kunna inse, att
till ExpedmsChef i KommandoExpedm fordras en person just så
qvälificerad, som man hoppas de högre Officerare skola blifva, sorn
komma att danas efter de grunder K. M. föreslagit för Generalstabens
organisation. Han bör derjemte äga en icke ringa kännedom
i åtskilliga kunskapsgrenar, som höra till det civila facket, för att
kunna lemna DepartdsChefen nödiga uplysningar. Vid sådant förhållande
synes det mig rätt och billigt, att han får den här af K.
M. föreslagna lön. Den är dock 1,000 Edr mindre än hvad Chefen
för den civila afdelmn af LandtförsvarsDepart:ts Expedin erhållit.
Jag anhåller att E. o. Ad. måtte i detta afseende bifalla KL
M:s Propos.
Erih. Tersmeden: Då denna plats är af den beskaffenhet,
att den ovilkorligen mäste beklädas af en militär, och det torde
vara klart, att den då ej kommer att någon längre tid innehafvas
af samma person, vore lämpligast att för dennes aflöning bestämdes
ett arfvode, med bibehållande af den lön han kunde hafva förut.
Utsk. har derföre också nedsatt det af K. M. föreslagna beloppet
från 4,500 till 3,000 Edr; och beloppet torde i hvilketdera fallet
som helst blifva ungefär detsamma, som K. M. föreslagit. För öfrigt
är denna punkt redan bifallen af PresteSt., och det är väl ej
att förmoda, att de andra båda Stånden deruti göra någon ändring.
Jag anhåller om bifall till Utsk:s Betänk.
Propos. till bifall å Utsk:s i förevide mom. gjorda förslag blef
härefter framställd och besvarad med starka Ja, jemte några Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfver
vägande.
Mom. litt. b, angtde ralionsersättning jemte ersättning lill
stallhyra m. m. för ijenstehäsiar.
Hr af Klint: Jag vill visst icke särdeles mycket motsätta
mig Utsk:s förslag, men jag måste beklaga, att Utsk. icke ansett
sig kunna tilldela rationsersättning åt alla vid Generalstaben tjenstgörande
Officerare. Det hade då åtminstone varit möjligt för dessa
68
Den 4 Juli e. m.
att användas i tjenstgöring vid läger, truppsammandragningar och
dylika tillfällen. Utsk. har visserligen tillstyrkt 2 hästrationer åt
den uti KommandoExped:nen tjenstgörande personal, men då denna
upgår till ett antal af 5 GeneralstabsOfficerare, kan man med skäl
anmärka detta Utsk:s förslag.
Hr Lefrén: Mig synes det vara sorgligt, att man hushållar
på 3 hästrationer. Jag begär derföre propos. på, att sådana måtte
tilldelas alla de ifrågavide Officerarne.
Hr Bildt: Jag medgifver det sorgliga i att Utsk. afstyrkt
hvad K. M. i detta afseende begärt. Jag var bland deni, som ansågo
att alla hästrationerna borde beviljas, likasom att sådana borde
anslås för hvarje Stabsofficer inom Arméen. Men då sådant ej blifvit
tillstyrkt för de öfriga Staberna — Artilleristaben, som består
af 5 Officerare, har t. ex. varit nog lycklig att få en ration, — så
får väl KommandoExped:n nöja sig med de 3, som Utsk. föreslagit.
Staberna kunna kanske vid en kommande Riksdag blifva ihågkomna,
men f. n. har StatsUtsk. just mot KommandoExpedin varit
frikostigast i detta afseende.
Då nu propos. framställdes till bifall å Utsk:s i detta mom.
gjorda hemställan, ropades Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemställde, om R. o. Ad. bifölle de af K. M. för ifrågavide Expedition
äskade 6 hästrationer, jemte belöpande ersättning för stallhyra
m. m., samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade
med Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Utsk:s härefter förekommande yttrande om de öfriga i den
föreslagna staten uptagne tillökningarne bifölls.
Då sedermera förekom Utsk:s tillstyrkande rörande hela den
erforderliga anslags-tillökningen för ifrågavide Expedition, yttrade Hr
Gr. o. Landina., att sedan R. o. Ad., utöfver hvad Utsk. tillstyrkt, beviljat
rationsersättning, jemte ersättning till stallhyra m. m. för 3
hästar, motsvarande tillsammans 1,180 Rdr Rmt, så borde äfven
slutsumman af anslagstillökningen förändras till 6,385 Rdr, i st. f.
5,275 Rdr Rmt; hvarefter Utskis ifrågavide tillstyrkande, med berörde
förändringar, af R. o. Ad. bifölls.
Härefter upskjöts pröfningen af StatsUtskis förevide Utlåt, till
nästa plenum, samt åtskiljdes Högh R. o. Ad. kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Den 6 Juli f. m.
G»
Måndagen den 6 Juli 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Uplästes och lades till handligarne från de öfriga EiksStm ankomne
prot.-utdrag från och med d. 18 sisth Maj till och med d.
2 9 sisth Juni.
Portsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 71, ang:de
reglering af utgifterna under lliksstatens Fjerde HufvudTitel; och
förekom nu:
12:te punkten, ang-.de anslag för Generaliiclsslalen.
Mom. litt. a, ang:de arfvodena för de S kos G enerat lie fälhafvarnc
anställde SlabsChcferna.
Hr af Klint, Erik: De skäl StatsUtsk. anfört för afslag
af denna punkt, liro till en del icke öfverensstämmande med verk
liga
förhållandet. Utsk. säger nemi., att StabsChefer åtnjuta skjutsoch
traktaments-ersättning under de resor, som de i denna sin egenskap
företaga. Enl. K. Brefvet af år 1834 åtnjuta StabsChefer väl
vid dylika resor ersättning lör skjuts, men ingalunda traktamente.
Det står tydligen i detta Bref utsatt, att något traktamente icke
får af dem upbäras.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Oaktadt den af Hr af
Klint meddelade uplysning, hvilken jag förut kände, får jag tillstyrka
bifall till nu föredragna punkt, likväl med iakttagande deraf,
att vid beslutets expedierande orden »traktaments-ersättning» utgå
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Jag får vitsorda, att Hrr Stabs
Chefer
aldrig från KrigsColhm erhållit ersättning för annat än skjuts,
hvartill de äro berättigade enl. det af Hr af Klint åberopade
K. Bref.
Propos. till bifall å förev:de morn., utan förändring, blef nu
först framställd och besvarad med Nej; hvarefter B,, o. Ad. biföll
detta mom. med förklarande att, vid expedierandet af B. St:rs beslut,
de uti detta morn. bland motiverna intagne orden »och traktaments-ersättning»
borde utgå.
Mom. litt. b, ang:de arfvodena för StabsChefen och Stabs
Adjulanlen
hos Chefen för LifGardes brigaden.
Då härvid först förekom Utsk:s yttrande i fråga om StabsChefen,
anförde:
Hr af Klint: Äfven i denna punkt af StatsUtslcs Betänk,
förekommer en liten oriktighet. Utsk. säger sig sakna skäl att till
-
70
Den 6 Joli f. ni.
styrka någon löneförhöjning för StabsChefen vid LifGardes-brigaden,
emedan han, såsom tillika tjentgörande vid ett af LifGardes-reg:tena,
i allt fall måste uppehålla sig i luifvudstaden. Så är visserligen
förhållandet för det närv:de, men så har förut icke varit händelsen
och ingen kan förutspå huru härmed för framtiden kan komma att
äga rum; jag vågar derföre anhålla, att E. o. Ad. vill för StabsChefen
vid LifGardes-brigaden bestämma lika arfvode som för de
öfriga StabsCheferna.
Häri instämde Hr Lefrén.
Efter först till bifall å Utsk:s yttrande framställd propos,, som
besvarades med Nej, bestämde E. o. Ad. arfvodet för ifrågav:de
StabsChef till 1,000 Edr Ernt.
Beträffande sedan Utsk:s i afseende på StabsAdjutanten afgifna
yttrande, yttrade
Hr af Klint: På samma skäl, som jag nyss anförde med afseende
på StabsChefen, får jag anhålla att arfvodet för StabsAdjutanten
vid Gardes-brigaden bestämmes till lika belopp, som för de
öfriga StabsAdjutanterna, eller till 600 Edr Ernt.
Erih. Tersmeden: Hvad beträffar lönen för de öfriga StabsAdjutanterna,
så är något beslut derom ännu icke fattadt. Utsk.
har med afseende på dem tillstyrkt K. M:s Propos., och derföre ålderås
lön intagen i slutsumman. Vill man nu förhöja lönen för
StabsAdjutanten vid LifGardes-brigaden, så torde man icke
böra bestämma någon summa, utan endast säga: StabsAdjutantens
lön bestämmes lika med de öfriga Adjutanternas.
Hr af Klint: Jag inser mycket väl riktigheten af Erih.
Tersmedens anmärkn., men då den punkt, som handlar om arfvodet
för StabsAdjutanten vid LifGardes-brigaden, nu var före, ansåg
jag mig genast böra förklara min åsigt, på det man icke.sedan skulle
kunna säga, att jag låtit frågan oanmärkt passera då den föredrogs.
Propos. till bifall å Utsk:s förev:de yttrande blef nu först framställd,
men besvarad med Nej; hvarefter arfvodet för ifrågav:de
StabsAdjutant af E. o. Ad. bestämdes till 600 Edr Ernt.
Mom. litt. c., ang:de arfvodet för StabsChefen hos KavalleriInspektören.
Bifölls.
Då härefter förekom Utsk:s tillstyrkande rörande hela den erforderliga
förhöjningen af anslaget för Generalitetsstaten, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att sedan E. o. Ad. med tillsammans 700 Edr
Ernt förhöjt de af Utsk. föreslagna arfvoden för StabsChefen och
StabsAdjutanten hos Chefen för LifGardes-brigaden, så borde ock
slutsumman af anslagsförhöjningen förändras till 3,750 Edr, i st. f.
3,050 Edr Ernt; hvarefter Utsk:s ifrågav:de tillstyrkande med berörde
förändringar af E. o. Ad. bifölls.
13:de punkten, angidc anslag för Topografiska Corpsen.
Dbu 6 Juli f. m.
11
Härvid förekom först Utsk:s förslag i afseende pä aflöningen
för Corpsens Chef, och yttrade sig derom
Hr Björnstjerna, Joli. Magnus: Uti min Betänk, åtföljande
reservation har jag sökt utveckla de skal, hvarpå jag grundar
min åsigt, att Chefen för Topografiska Corpsen bör behandlas lika
med öfriga i Stockholm varande Chefer. Man har visserligen inviindt
att denna Corps, för hvilken K. M. föreslagit chefslönen till
6,000 Rdr, har en vida mindre OfficersCorps än de öfriga Beg:tena,
men man bör taga i betraktande att denne Chef har under sin tillsyn
icke allenast de Officerare, som tillhöra hans Corps, utan äfven
en mängd Officerare, kommenderade från Arméen. För att upnå
chefsplatsen måste han hafva genomgått grundliga studier, och som
han icke gerna kan transporteras på ett annat Reg:te, så vinner
han vanligen denna sin befordran mycket sent. Då måste det väl
vara skäl att han erhåller lika lön med de öfriga Cheferna, hvilka
erhålla sina platser tidigare, och jag vågar derföre anhålla om propos.
på att denna chefslön bestämmes till 6,000 Exil1.
Häruti instämde Hr af Klint.
Efter först till bifall å Utsk:s förslag framställd propos., som
besvarades med Nej, beslöt B o. Ad. att aflöningen för Topografiska
Corpsens Chef skulle bestämmas till 6,000 Rdr Ernt.
Vidare förekom och bifölls Utsk:s tillstyrkande i fråga om de
öfrige af K. M. äskade tiilökningarne.
I fråga om Utsk:s sedermera förekommande hemställan om
hela den erforderliga förhöjningen af Topografiska Corpsens anslag,
yttrade Hr Gr. o. Landtm., att sedan R. o. Åd. med 1,000 Rdr
Rmt förhöjt den af Utsk. föreslagna aflöningen lör Corpsens Chef,
så borde äfven slutsumman af anslagstiliökningen förändras till
15,061 Rdr, i st. f. 14,061 Rdr Rmt; hvarefter Utsk:s ifrågav:de
hemställan, med berörde förändringar, af R. o. Ad. bifölls.
14:de punkten,: ang:de anslag för indeldla Kavalleri- och
Infanteri Reg tiena.
Bifölls.
Hr af Klint: Jag vill icke göra någon anmärkn. mot det
beslut, som nu är fattadt, men reservationsvis får jag nämna, att
jag icke kan förstå, hvarifrån StatsUtsk. fått summan 1 00,000 Rdr;
ty huru jag i detta afseende än må göra mina beräkningar, så kommer
jag dock aldrig till denna summa.
15:de punkten, angtde ersättning till Södermanlands Regtle
for förlust i följd af förändring i sättet för Satpeterhjelpens beräkning
inom en del af Södermanlands län.
Lades till handlingarne.
16:de punkten, angtde ersättning till LifRegdets HussarCorps
för slejutsfärdspenningar.
Bifölls.
17:de punkten, ang:de anslag till indeldta Arméens vapenöfningar.
R. o. Ad. biföll den del af denna punkt, hvari det af K. M.
äskade anslaget tillstyrkes, samt lade till handlingarne Utsk:s ytt
-
72
Den 6 Juli f. m.
rande, ang:de användandet af nu befintliga reservationer å anslaget
till ersättning för utöfver markegångspris förhöjd betalning till inqvarteringsgifvare
ra. m.
18:de punkten, ang;de anslag för Lif Gardel lill häst.
Mom. litt. a, ang-.de aflöning för SekundChefen.
Frih. Leuhusen, Carl Herin.: Hvad jag här går att yttra
ber jag äfven få hänföra till litt. b. Utsk. har, med 500 Edr för
hvardera, nedsatt Chefens och Majorernas vid Gardet till häst löner,
hvilka likväl hittills utgått och varit å stat upförda till högre belopp
än K. M. föreslagit. Det är obilligt att göra detta vid en
tidpunkt, då andra embets- och tjenstemän erhålla en löneförhöjning,
och så mycket obilligare blir det derigenom, att Staten icke
bidrager till upsättning af nödigt antal tjenstehästar, och med ganska
litet bidrager till dessa hästars upfodring och skötsel. I föregående
plenum bestämdes, att rationsersättningen skulle under de
följande 10 åren utgå med 270 Ildr Ernt för hvarje häst, ehuru
hvar och en vet, att fourageartiklarne stigit i värde under de sista
4 å 5 åren; på samma sätt är det med stallskötseln, hvilken är
bestämd till 100 Edr Egs, ehuru, såsom synes af K. M:s Propos.,
KrigsColhm föreslagit denna ersättning till 400 Edr. Då således
den härigenom upkomna bristen i den till hästarnes utfordring och
skötsel afsedda summan mäste fyllas af den personela aflöningen,
så är det klart att Officerarne vid Gardet till häst alltid få mindre
lön, än motsvarande grader vid de andra GardesEeg:tena. Det
tyckes derföre vara skäl, att SekundChefen och Majorerna erhålla
den lön, som K. M. för dem föreslagit och jag får derföre anhålla
om E. o. Adis bifall till hvad K. M. Propos i detta afseende innehåller,
Hr Björnstjerna: Det lärer icke kunna bestridas att KuvalleriOfficerens
aflöning i förhållande till hans utgifter är vida mindre
än InfanteriOfficerens. Ett sådant förhållande bör visserligen
i allmänhet icke ega rum, men aldraminst bör man nedsätta lönen
för en högre grad, ty de lägre hoppas naturligtvis alltid att blifva
befordrade, och då skulle de, om de slutligen vunno en sådan befordran
komma att befinna sig i en ställning, som icke motsvarade
den, hvilken de hoppats att efter en långvarig tjenst ernå. Det är
visserligen sannt att rationspenningar och ersättning för stallhyra
tillkommit, det sednare ett nytt anslag och de förra beräknade till
något högre belopp än förut, men dessa anslag räcka icke till för
de med dem afsedda ändamål. Alla skäl synas således tala för att
Chefens vid Gardet till bläst lön, på sätt K. M. föreslagit, bestämmes
till 0,500 Edr. Äfven i följande punkt har Utsk. föreslagit
en nedsättning, och jag må lika så gerna genast yttra min tanka,
nemi. att man bör gifva Majorerna den lön som K. M. föreslagit.
Hr Lefrén och Hr Klint förklarade sig till alla delar instämma
i de 2:ne föregående talarnes yrkanden.
Frih. Tersmeden: StatsUtsk. har nedsatt lönen för dessa
EegitsOfficerare just af samina skäl, som K. M. med detta enda
Den 6 Juli f, m.
73
undantag föreslagit lika löner för alla värfvade trupper såväl kavalleri,
som infanteri och artilleri; men denna nedsättning kan naturligtvis
icke komma att drabba de personer, som för det närvarale
innehafva dessa platser. Att det är dyrt vid Lifgardet till häst,
det är kändt, men så har det varit och kommer alltid att blifva,
och för Ryttmästarne och öfriga lägre grader är lönen föreslagen
lika med öfriga värfvade regementen. Om R. o. Ad. således bifaller
denna löneförhöjning för Chefen, så upkommer derigenom
ett olika förhållande, sora icke blir så lätt att försvara.
Propos. till bifall å förev:de mom. blef nu först framstäld,
men besvarad med Nej; hvarefter R. o. Ad. beslöt att aflöningen
för ifrågav:de Sekundchef skulle bestämmas till 0,500 Rdr Rmt.
Mom. litt. b, ang:de aflöninyarnc för Öfverslö Löjtnanten
och andre Majoren.
Efter af Hr Gr. o. Landtm, gjord erinran, att under öfverläggningen
om nästföreg:de mom. blifvit yrkadt, att aflöningarne
måtte bestämmas för Ofverste Löjtnanten till 5,000 Rdr och för
Andre Majoren till 4,500 Rdr Rmt, yttrade:
Hr Brakel, Maurits Gust.: Jag får göra Ståndet upmärksamt
på att såväl Majorerna vid Artilleriet som fotgardena
hafva att betala en ackords-ränta på 4 å 500 Rdr. En sådan ackordsränta
hafva icke Majorerne vid Lifgardet till häst, och således
hafva »de facto» Majorerna vid Lifgardet till häst, redan genom
den af StatsUtsk. föreslagna lönen, 500 Rdr mera än Majorerna vid
Artilleriet och Eotgardena. Jag vill visserligen icke motsätta mig
den summa, som Hr Björnstjerna här yrkat, men jag har ansett
mig böra uplysa Ståndet om denna omständighet.
Efter först till bifall å förev:de mora. framställd propos.,
som besvarades med Nej, beslöt R. o. Ad. att ifrågav:de aflöningar
skulle bestämmas för Ofverste Löjtnanten till 5,000 Rdr och för
Andre Majoren till 4,500 Rdr Rmt.
Mom. litt. c, ang:de löneförhöjning för Regementspastorn.
Bifölls.
Mora. litt. d, ang:de ny lön för en Sqvadrons Predikant.
Hr v o n-Fr an eken, Georg Wolfgang, anförde skriftligen:
Vid värfvade Regementen hafva sedan längre tid tillbaka funnits
Reg.Pastor samt en eller 2:ne Ord. BataljonsPredikanter. I
äldre tider kallade Reg.Cheferna äfven extra Ord. KrigsPrester till
obestämdt antal. Men genom K. Brefvet af den 22 Okt. 1784
bestämdes, till förekommande af missbruk, att för framtiden skulle
ej få tillsättas flere än »en Reg.Pastor och en Predikant vid hvarje
Bataljon, som då vore på ordinarie stat upförde och gjorde tjenst
vid Reg.Församlingen» Detta bestämdes ytterligare genom förnyade
K. Bref af den 1 Juni 1791, samt af den 17 Mars 1813,
hvilka K. Bref sedermera alltid blifvit af K. HofConsistorium tillämpade
på dessa befattningar.
u
Den 6 Juli f. m.
Härutaf synes, att dessa tjenster icke äro på ett godtyckligt
sätt tillkomna, utan till följd af K. M:s Nåd. Bref och föreg:de
regleringar bestämda till det antal, som ansetts vara nödigt för religionsvården.
Det må här tillåtas, att i möjligaste korthet framställa
de skäl, som torde hafva legat till grund för bibehållandet
af dessa Ordinarie Batalj.- och Esqvad.Predikant-tjenster vid Gardena
och Artilleriet.
I första hand är Pastor för Keg.Församlingen ansvarig för
religionsvården. Men dels är Pastor berättigad att beordra, om
han är hindrad af andra göromål eller af sjuklighet, BataljonsPredikanterna,
att fungera i de presterliga förrättningar, Beg.Pastor
kan finna för godt att åt dem updraga; dels äro BataljonsPredikanterna
efter en viss upgjord ordningslista förpligtade, att med
Beg.Pastor turvis åtaga sig lika många predikningar, hvilka hållas,
så väl i Hedv. Eleonora kyrka, som på Garnisonssjukhuset; att
förrätta Skriftermål och Natlvards-utdelning ; samt dessutom lika med
Pastor hålla vissa Husförhör årligen med manskapet och dess hustrur
och barn, Bibelförklaringar under veckorna från hösten till
exercistidens början om våren m. m. Häraf synes, att utom den
dagliga expeditionen, som Pastor under vanliga förhållanden ensam
ombesörjer, deltaga Bat.Predikanten i Pastors alla öfriga göromål; nemi.
utom de ofvannämnda turvis bestämda, äfven i begrafningar på
de båda GarnisonsKyrkogårdarne, den ena belägen i stadshagen,
utanför Kungsholms tull, den andra på Ladugårdsgärdet, m. fl.
ecklesiastika förrättningar. Häraf är klart, att, efter som Bat.Predikanten
måste för sitt uppehälle hafva annan Presterlig befattning
eller Skolläraresyssla, lian af sina knappa inkomster stundom måste
göra upoffring, för att alltid kunna vara tillhands, när hans tjenst
erfordras vid Itegementet. Blifver Pastor sjuk eller anhåller om
tjenstledighet, är Bat.Predikant derjemte förbunden, att göra Pastors
tjensteåligganden i allo.
"Vid Garnisons församling förekomma många särskilta bruk och
förhållanden, nödiga att känna för att de Pastorala göromålen skola
rätt kunna handhafvas. K. M. har ock förordnat intyg om aflagd
PastoralExamen för sökande af dessa tjenster, hvilka dessutom sökas
och tillsättas alldeles som BegementsPastorsbeställningar. Då nu till
dessa sysslors bestridande fordras särskildt öfning och erfarenhet,
samt K. HofConsistorium ej eger några extra ord. prestman, att missivera
i händelse af behof; torde härmed behofvet vara tillräckligt
visadt af dessa befattningars bibehållande, äfven under vanliga förhållanden.
Besinnas derjemte, att Bat.Predikants-tjenster äro afsedda
för tjenstgöring vid längre kommenderingar eller vid inträffande
fälttåg, så är det väl en fördel, att personer äro att tillgå,
som äro bekanta med Regementet, i st. f. att under nuvarande
prestbrist tjenstemän dragas från sina vanliga befattningar till
dessa för dem ovanliga och främmande.
Då Reg.Pastorer vid indelta Arméen äro uptagne omkring fyra
veckor om året eller under mötestiden, äro deremot Bat.Predikanterne
bundna hela året om vid tjenstgörings-orten. Vidare bör
man taga i betraktande de utgifter, såsom fullmaktslösen, som äro
D eli f» Juli f. m.
75
förbundne med dessa tjenster; samt de förmåner, som varit förut
med dem förenade, men sedan blifvit borttagna, såsom dubbel årsberäkning,
inqvarterings-penningar m. m.
Efter upläsningen häraf tilläde Hr von Fran eken: På grund
af livad jag nu anfört anhåller jag om afslag å UtskisBetiink. och
bifall till K. M. Nåd. Propos.
Hr af Klint: Afven jag anhåller om bifall till hvad K. M.
föreslagit med afseende på Sqvadrons-prediknnternes aflöning. Jag
vill ieke trötta K. o. Ad. med anförande af skälen härtill, utan får
endast hänvisa till StatsRåds.- prot. der de finnas tydligt uttalade.
Hr af Funck, Carl Osear, anförde skriftligen:
K. M. har i sin Nåd. Propos. föreslagit för en SqvadronsPredikant
vid Lifgardet till häst 500 Rdr Rmt, äf vensom för en
Bat.Predikant vid hvardera FotGardesReg:te och Artilleriet, samma lön.
Utsk. har afslagit detta, af det skäl: att tvenne Preslerliga beställningar
på eli Reg-.te icke är af verkligt bthof påkallad.
Ar, som Utsk. säger, 2-ne sådana tjenster på hvarje GarnisonsReg:te
icke af behofvet påkallad, bör ännu mindre 3:ne vara det. — Hvad
har då (Jlsk. genom sill Ullål. bevisat ? Jo, att det skulle således här
ligga en orättvisa emot de öfriga Presterne, deruti: att de 2:ne
Bat.Predikanter, som äro på ett värfvadt Eeg:te oell erhålla I103
K. M. eivira ansökningsrålt, åtnjuta denna förmån framföre andra
Prester. — Jag vill icke här uptaga tiden med någon jemförelse
emellan Bat.Predikanterne vid värfvade Reg:terne och Presterne
inom Indelta Arméen eller andra församlingar. Här är således
endast fråga om Ilai. Predikanterne vid värfvade Reg-.terne äro
behöfliga eller ej ? För att kunna bedöma detta, mäste man först
afgöra huruvida Reg.Pastorn ensam kan medhinna att förrätta sin
tjenst. Jag vill derföre i största korthet, nämna: Reg:tsPastorn
måste hela året igenom dagligen vara tillgänglig, så att rekryter,
hvilken dag som helst, skola kunna antagas; äfvenledes för den
händelse en soldat skall hafva afsked, för begrafning, läsförhör,
gudstjenst och Nattvardsgång, (detta för hvarje FotGardesReg:te
med 9 kompanier), samt mångfaldiga andra göromål, såsom korrespondens
till laudsorterne om Prestbetyg för Rekryter, m. fl. andra
dylika saker
K.
M:s Nåd. TjenstgöringsReglemente af år 1819, (l:a Del.
3 Kap. 41 § 3 mom.) innehåller: Reg:tsPastorn fördelar göromålen
emellan sig och de öfriga Prcstcrna vid Iteg itel. Då nu detta är
RegdsPastorns tillerkända rättighet, och Bat.Predikantcrnas göromål
äro således beroende af Reg:tsPastorn, kan någon då Iro alt Ilai. Predikanterna
blifva ulan göromål? Ar nu Reg:tsPastorn deremot
ensam om alla sina mångfaldiga göromål — och insjuknar — hvem
skall då förrätta Ijcnslen? Ar icke då en Bat.Predikant af behofvet
påkallad ?
Då en RegitsPastors lön (från 94 5 Rdr Rmt) endast är föreslagen
till 1,200 Rdr Rmt, tyckes detta väl icke vara så tillräck
-
76
Den 6 Juli f. m.
ligt, att han, som vanligen är gift och har familj, dermed kan eller
bör aflöna Bat.Predikanten vid inträffad sjukdom eller annat hinder.
Här kan visserligen invändas, att om Eeg:tsPastorn är hindrad,
det får anmälas till Consistorium lör att få ett arfvode till en Bat.-  Predikant, men detta är väl högst olämpliga omvägar, som jag tror
hvarken har skett eller kommer alt ske, såvida det icke blir på
en längre tid. Då nu under samma tid ökade löner i allmänhet
begäres och beviljas, i följe af dyr tid, — kan man då billiglvis
neka eller afstå för dem som tjenstgöra ulan lön, och således icke
ega ett enda öre för sin tjenstgöring, då en så ringa summa, som
500 Edr Ernt är af K. M. begärd? Här tyckes icke många ord
behöfva sägas, ty saken talar för sig sjelf. Lägger man nu. härtill
att Bat.Predikanten på sednare tider förlorat sin dubbla tjensleårsberäkning,
tyckes äfven detta vara ytterligare ett talande skäl för
att gifva dem någon ersättning. Afven får jag nämna att 500
Edr Ernt för Bat.Predikanten lär blifvit på afdelm inom Utskottet
tillstyrkt, ehuru det afslogs i StatsUtsk. genom votering. Summan
som begäres är liten, och stora skäl finnas för att bevilja den.
Det har visserligen blifvit invändt, att, då en Bat. Predikants
plats blir ledig, det icke saknas utan tvärtom är många sökande.
Detta är naturligt då extra ansökningsräll hos K. M. medföljer
tjensten, men de lefva icke för tillfället på hvad de i framtiden
möjligen kunna få. Då man nu vill gifva åt dem som hafva löner,
en tillökning, tyckes det vare ett större och mera talande skäl
för att gifva något åt dem, som hafva intet, och då nu Bat.Pre
dikanter
i verkligheten finnas utan lön, till och med 2 på hvarje
GarnisonsEeg:te, äro de i sin belägenhet under denna dyra tid så
mycket mera att beklaga. Det är således icke utan stora skäl som
K. M. insett behofvet och derföre åt dem föreslagit lön.
Då nu K. M. föreslagit för en Bat.Predikant vid hvarje värfvadt
Eeg:te, 5 00 Edr Ernt, finner jag icke något skäl att afslå
detta anslag, för det att StatsUtsk. anser denna beställning icke vara
af behofvet påkallad, utan får jag anhålla vördsamt att E. o. Ad.
måtte tillstyrka det af K. M. föreslagna anslag af 5 00 Edr Ernt
för en Bat.Predikant vid hvardera Garnisonsregementet.
Erih. Tersmeden: K. M. har föreslagit lön till en SqvadronsPredikant
vid hvardera af GarnisonsEeg:tena, oberoende af deras
storlek. En prests mer eller mindre sysselsättning beror på församlingens
talrikhet. Nu veta vi, att Lifgardet till häst icke utgör
mer än 400 man, hvaremot de öfriga GardesEegitena hvardera utgöra
800 man, och Artilleriet är ännu större. Utsk. kar visserligen
i allmänhet afstyrkt anslag till Bat.Predikanter, men af alla
måtte det väl vara minst skäl att bevilja anslag för en Sqvadrons
Predikant
vid Gardet till häst; ty man kan väl ej neka, att icke
själavården vid ett Eegemente af 400 man mycket väl kan skötas
af en prest. Deremot skulle jag i konseqvens härmed vilja bifalla
den lön, som blifvit begärd till en Bat.Predikant vid nvartdera af
EotGardena och vid Artilleriet. Med afseende på denna punkt
tillstyrker jag sål. bifall till Utsk:s förslag.
Den 6 Juli f. m.
77
Hr Hjärne, Harald: Jag anser, att de båda talare, som
här yrkat bifall till K. M. propos., icke tillräckligt motiverat denna
deras anhållan. Man bör komma ihåg att det med dessa tjenster
är ett helt olika förhållande än med de öfriga tjenster, hvartill
ökade löne-anslag begäras. Det är här fråga om en tjenst, som
f. n. icke har någon lön sig anslagen, och detta förhållande
har fortfarit allt sedan 1813, då dessa tjenster inrättades. Jag
anser att då StatsUtsk. icke haft något att anmärka vid att denna
tjenst fanns till, så borde Utsk. hafva föreslagit lön för densamma.
Utsk. har endast fäst sig vid Beg:tets fåtalighet, men enl. min tanka
är frågan: huruvida en SqvadronsPredikant är nödvändig vid Lifgardet
till häst eller icke? Jag har sjelf någon kännedom om hans
tjenstebefattning, och jag vet att det förhåller sig så som 2:ne
ledamöter uplyst, att han hela året om har mångfaldiga arter af
tjenstgöring, och att han icke en enda dag kan aflägsna sig från
staden utan att erhålla permission. Han bestrider BegdsPastorstjenst,
då denne är sjuk eller frånv:de utan att derför erhålla den
ringaste ersättning. Om således ett substitut för Beg:tsPastorn är
nödvändigt, så bör detta äfven hafva lön på stat. StatsUtsk. har
icke en gång vid sitt tillstyrkande af lönetillökning åt Reg:tsPastorn
fogat det vilkor att han skall afstå sin lön åt SqvadronsPredikanten,
om lian af sjukdom eller annat förfall är hindrad att utöfva sin
tjenst. Man bör likväl alltid fasthålla den vigtiga principen att en
tjenst på stat bör vara försedd med lön på stat, och då man tillika
tager i betraktande de göromål, som med denna tjenst äro förenade,
så synes mig 500 Bdr icke vara för mycket. Jag tillstyrker således
bifall till K. M:s Propos.
Hr Brakel: 1 likhet med Hr Funck får äfven jag tillstyrka
bifall till K. M:s Propos. Är Beg:tsPastorn förhindrad, så finns
ingen utom SqvadronsPredikanten som kan förrätta hans tjenst, och
dessutom äro Iieg:tsPastorns göromål jemförda med den nu för honom
förelagna lön så mångfaldiga, att han mycket väl behöfver
någon som hjelper sig. Under hela vintern mellan exercis-tiden
håller Bat.Predikanten vexelvis med Reg:tsPastorn bibelförklaringar
en gång i veckan; dertill kommer husförhör, begrafningar
m. m. Bat.Predikanterna åtnjöto förut dubbel tjensteårs-beräkning
och inqvarteringspenningar, men nu hafva de förlorat båda dessa
förmåner. Församlingen är vidare icke så liten, som Frih. Tersmeden
föreställt sig; ty den består icke, såsom han upgaf, af 400
utan af 700 personer. Jag tillstyrker derföre bifall till hvad K.
M. med afseende på denna SqvadronsPredikant föreslagit.
Hr af Klint: Man kan visserligen synas vara konseqvent,
då man säger: om en Bat.Predikant är tillräcklig vid Fot-garderna,
så behöfs der ingen vid Gardet till häst, som blott består af 1
Bataljon. Men Hr Brakel har redan uplyst huru med den saken
förhåller sig, och dessutom måste ju någon finnas, som kan förrätta
själavården, när BegdsPastorn är sjuk. Jag anhåller således om
bifall till K. M:s Propos.
78
D-en 6 Jali f. m.
Hr Bildt, Didrik Gillis; Om stats kassan vore så elastisk,
att man från den kunde bifalla alla de anslag, sorn möjligen kunde
vara behöfliga, så skulle jag icke motsätta mig den lön som K.
M. här föreslagit för en Bat.Predikant vid Lifgardet till häst. Men
då jag såsom ledamot af StatsUtsk. dagligen varit i tillfälle att se,
huru många och stora behof som finnas, så har jag funnit nödvändigheten
af att i främsta rummet fylla de angelägnaste behofven,
och att låta de mindre angelägna komma i andra rummet. Dessa
tjenster finnas icke på Riks-stnt; ty K. M. har väl utnämt Bat.Predikanter
på Lifgardet till häst, men R.St:r hafva icke godkänt
detta förr än de tillerkänt dem en penningelön. Dessa platser
mäste likväl hafva några fördelar, efter det finnas personer som söka
dem, så t. ex. kunna de prestman som äro Bat.Predikanter i sina
yngre år förskaffa sig tjenste år utan att stå under Consistorii befäl,
och blifva skickade än hit och än dit, denna för prestman så betungande
och svåra gradpassering; och dessutom kunna de här i
Stockholm mycket väl på samma gång vara skol-liirare.
Jag har inom Utsk. vid alla tillfällen, så långt tillgångarne
medgifvit det, voterat bifall till K. M:s Nåd. Propos., men när
icke. allt kan beviljas måste, enligt min tanka, de platser och anslag,
som äro af allmännare vigt hafva företräde. Det är ur denna
synpunkt, som jag anser denna lön icke böra beviljas. Härtill
kommer ännu ett skäl; StatsUtsk. har tillstyrkt och It. o. Ad.
bifallit en enskild motionärs framställning, att den prest som gör
tjenst vid Garnisons-sjukhuset skulle få lön, ehuru det åligger garnisonens
presterskap att ombesörja själavården vid sjukhuset, som
genom detta förslag fått sin tjenstgöring der betydligt lindrigare.
Dertill kommer också att Beg:tsPastorn vid Gardet till häst i likhet
med alla andra har fått löneförhöjning. På grund af dessa
omständigheter vågar jag anse StatsUtsk:s förslag i denna punkt
vara riktigt och får derföre tillstyrka bifall till detsamma.
Frih. Baab, Carl Adam: Jag inser fullkomligt riktigheten
af att de embetsman, som hafva löner, få en den dyra tiden motsvarande
lön, men jag kan icke förstå hvarföre man, då statskassan
anlitas på alla håll, skall bilda nya tjenster, som icke en gång äro
af behofvet påkallade Man har här mycket talat om den stora
vigten af att tillsätta en Sqvadronspredikant vid LifGardet till Häst,
men på sätt nämndt är, så består reg;tet endast af 400 man, och
man skulle således erhålla tvenne prester för en församling af 400
man. På landet hafva vi likväl församlingar på 6,000 menniskor,
men hvilka icke hafva mer än en prest. Man skulle med lika skäl
kunna fråga, hvem som derstädes skall sköta pastoralvården när pastor
är sjuk, men likväl finnes i dessa församlingar ingen hjelpprest
på stat. Då tycker jag också att det för en själavård af 4 00 man
bör vara tillräckligt med tn Regtspastor. För öfrigt får jag fästa
upmärksamheten på att om man går för långt i anslagsväg, så torde
en ganska betydlig nedsättning deraf blifva följden, synnerligen då
dessa anslag äro provisoriska. Jag får derföre tillstyrka att Betänk,
till alla delar bifalles.
Den 6 Juli f. m.
73
Hr Hjärne: Det var något oväntadt att höra de StatsUtsfcs
ledamöter, som hittills upträdt, yttra sig mot detta förslag, då de
med sin röst biträdt nästan alla de anslag som Utsk. föreslagit.
Denne Bataljonspredikant har här icke någon af sitt eget Stånd
som talar för honom, och derföre har jag ansett, att han behöfver
en annan målsman. Jag har sagt att dessa tjenster äro af behofvet
påkallade. Hr Bildt har tyckts medgifva att så är förhållandet,
men han har afstyrkt löneanslag till denna tjenst, derföre att tillgångar
dertill icke skulle finnas. Jag får då säga, att vid en Riksdag,
då man anslår så många millioner, så gör några tusen lidr
till eller från ieke så mycket. Man har äfven sagt, att denna tjenst
har så många fördelar, att den ieke behöfver någon ersättning i
kontanter Dessa tjenster hafva likväl förlorat just den hufvudsakligaste
fördelen, som var den dubbla tjensteårsberäkningen, och om
man vill att de skola finnas, så måste man också gifva dem något
anslag. Man har sagt, att här blott är fråga om löneförhöjning
på grund af den dyra tiden. Det medger jag, men då bör det
väl äfven vara skäl att gifva något åt dem, som hittills haft nästan
intet. Dessutom föreställer jag mig, att K. M. bäst bör vara
i tillfälle att bedöma, huruvida denna tjenst kan umbäras eller icke,
och då K. M. nu föreslagit ett anslag åt denne tjensteman, så böra
It. St:r bevilja det, såvida de anse att tjensten fortfarande bör finnas
till. Nu då alla andra tjenstemän få löneförhöjning skulle dessa
för första gången erhålla en lön. Jag tillstyrker derföre fortfarande
bifall till K. M:s Propos.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall å förev:de mom.
och sedermera till bifall å den af K. M. för en SqvadronsPredikant
äskade lön af 500 Itdr Ernt framstälde Proposrr besvarades med
blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde
om B. o. Ad. behagade bifalla detta morn., samt, sedan svaren härvid
åter utfallit med Ja och Nej, förklarade det han ansåg Ja nu
hafva varit öfvervägande.
Hr Hjärne begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringspropos.
Den som bifaller mom. litt. d af 18:de punkten i StatsUtsk:s
Utlåt. N:o 71, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, beviljar R. o. Ad. den af K. M. för en SqvadronsPredikant
vid LifGardet till häst äskade lön af 5 00 Ildr Ernt.
Yid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer
Ja — 23.
Nej — 39.
Härefter förekommo och biföllos mom. litt. e, ang:de aflöningen
för RegUsAudilörer; mom. litt. f, ang:de aflöningarne för Läkarne
vid Reguel; äfvensom Utsk:s tillstyrkanden ang:de dels öf
-
80
Den 6 Juli f. m.
riga tillökningar i Slaten och deln ersättning för häslrationer
jemte belöpande stallhyra m. m.
Då härefter förekom Utsk:s hemställan ronde hela den erforderliga
tillökningen i kontanta anslaget för LifGardet till häst, erinrade
Hr Gr. o. Landtm., att R. o. Ad. med tillsammans 5,000
Rdr Rmt förhöjt de af Utsk. tillstyrkte anslagsbelopp, och att i
följd deraf äfven slutsumman af anslagstillökningen borde förändras
till 53,635 Rdr i st. f. 51,635 Rdr Rmt; hvarefter Utsk:s ifrågav:de
hemställan med berörde förändringar af R. o. Ad. bifölls.
19:de punkten, ang:de anslag för Kronprinsens UusarReg:le.
Då härvid först förekom Utsk:s hemställan ang:de aflöningen
för SubalternOfficerare och deras vederlikar, yttrade
Hr af Klint: Jag vill på intet vis motsätta mig den lönetillökning
StatsUtsk. här föreslagit för öfverbefälet vid Kronprinsens
IiusarReg:te, men mig synes, att StatsUtsk. äfven bort hafva underbefälet
vid samma Reg:te i minnet och för detsamma föreslå en
löneförhöjning motsvarande den hvartill öfverbefälet nu blifvit upfördt.
Frih. Tersmeden: Den tillökning Utsk. här föreslagit utöfver
K. M:s Propos. grundar sig på en enskild motion, och då denna
endast rörde StibalternOfficerarne och deras vederlikar, så har Utsk.
deraf icke haft någon anledn. att förslå en tillökning för underbefälet.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Till de skäl Frih. Tersmeden
anfört ber jag få tillägga, att efter hvad man sagt mig, så har
underbefälet vid Prinsens HusarReg:te särskilda fördelar framför
underbefälet vid LifGardet till häst. Der lär nemi. finnas några
indragna platser och behållningen deraf fördelas på underbefälet.
Jag får derföre tillstyrka bifall till hvad Utsk. i denna punkt föreslagit.
Uppå härefter framstäld propos., biföll R. o. Ad. Utsk:s ifrågav:de
hemställan; oell i öfriga delar blef förev:de punkt utan discussion
bifallen.
50:de punkten, ang:de anslag för Svea LifGarde.
Mom. litt. a, angtde ny lön för en Bataljonspredikant.
Hr Brakel: När det var fråga om Majorerne vid LifGardet
till häst uplyste jag, att dessa Majorer vore de enda i garnisonen,
som icke hade någon ackords-amorteringsränta att betala. Jag anser
visserligen icke den lön K. M. föreslagit vara för högt tilltagen,
men jag anser, att det icke tjenar till något att här fatta frikostiga
beslut, då man icke har något hopp att kunna drifva dem igenom
i de andra Stånden; ty våra beslut få derigenom vid andra tillfällen
mindre kraft.
Detta anförande blef härvid äf Hr Gr. o. Landtm, afbrutet
med
D e n 6 Juli f. m.
81
med erinran att det morn., sorn nu var föredraget, endast rörde löneanslag
för en Bataljonspredikant.
Hr Brakel: Jag ber om ursäkt, att jag misstog mig om den
punkt, som var föredragen. Med afseende på BataljonsPredikanten
yrkar jag detsamma som jag yrkade då det var fråga om en SqvadronsPredikant
vid LifGardet till häst, nemi. bifall till K. M:s Propos.
Hr af Klint: I afseende på denna punkt, och af samma
skäl som anfördes då fråga var om SqvadronsPredikant vid LilGardet
till häst, anhåller jag om bifall till K. M:s Nåd. Propos.
Efter först till bifall å förev:de mom. framstäld propos., som
besvarades med Nej, beslöt B. o. Ad. att bevilja den af K. M. för
ifrågav:de Bataljonspredikant äskade lön af 500 Kdr Ernt.
Hr Brakel: I Betänk, står före den sist föredragna punkten:
»Den föreslagna staten (se den DepartementsChefens Betänk, bilagda
tab. litt. P) synes Utsk. blott i följande delar påkalla förändring.»
Nu synes mig att en förändring påkallas äfven i en annan del,
nemi. med afseende på Majorernes löner, och derföre får jag till
Hr Gr. o. Landtm, hemställa, om jag bör framkomma med mitt
förslag till förändring genast när punkten föredrages, eller upskjuta
dermed tills alla dess delar äro genomgångna.
I ani. häraf anmärkte Hr Gr. o. Landtm., att Utsk., efter att
hafva afgifvit särskildta yttranden öfver vissa delar af denna punkt,
vid slutet af densamma yttrat: »Den i Beg:tets kontanta anslag
härigenom erforderliga fyllnadssumma utgör 23,442 Kdr: och hemställer
Utsk. att anslaget må med detta belopp förhöjas att utgå
på sätt Utsk. föreslagit (se tab. N:o 10)» samt att fördenskull, då
denna Utsk:s nu upläst.a hemställan blefve föredragen, rätta tillfället
inträffade att göra anmärkmr i fråga om de anslagsbelopp, hvarom
Utsk. icke i de föreg:de delarne af denna punkt hade utlåtit sig.
Morn litt. b, ang;de aflöningen för Reg:lsAuditören.
Bilölls.
Mom. litt. c, ang:de nya löner för 8 Sergeanter.
Hr af Klint: Jag anhåller att få yttra några ord mot det
beslut, som Utsk. i denna punkt fattat. Utsk. har visserligen tillstyrkt
de 8 Sergeantslöner, som K. M. föreslagit, men med det
vilkor att 8 DistinktionsKorporaler skulle på samma gång indragas.
Depart:tsChefen har uti det K. M:s Propos. bifogade Statsråds prot.
tydligen sagt, hvarföre han ansåg ett ökadt antal underbefäl vara
behöfligt. Vid hvarje kompani finnes för det närv:de 1 Fanjunkare,
1 Furir och 2 DistinktionsKorporaler. K. M., som ansåg detta
otillräckligt, föreslår i sin Nåd. Propos. till R. St:r dessutom 1
Sergeant på hvarje kompani. StatsUtsk. har visserligen gått K.
M:s önskningar till mötes så till vida, att det tillstyrkt de föreVII
H. 6
82
Den 6 Juli f. m.
slagna Sergeantslönerne, men derigenom att Utsk. på samma gång
ifrågasatt indragning af 8 DistinktionsKorporaler, så har Utsk. icke
allenast motverkat hvad som med dessa Sergeanter var afsedt, nemi.
att anskaffa ett tillräckligt antal underbefäl, utan Utsk. har äfven —
såsom jag tror genom misstag — dragit in ett nummer på hvart
kompani. Ty då Utsk. antagit hvarje Korporalsarfvode till 1C5
Kdr, så har Utsk. icke allenast inberäknat DistinktionsKorporalens
arfvode, som är 75 Kdr, utan äfven nummerkarlens lön, som är
90 Rdr. DA således i denna punkt ett väsendtligt misstag blifvit
begånget, så får jag anhålla, att den mätte återremitteras till Utsk.
Frih. Tersmeden: Hr Klint har visserligen rätt deri att
Utsk., då det beräknat en DistinktionsKorporals lön till 105 Kdr,
inberäknat nummerkarlens lön sorn är 90 Kdr. Men för att rätta
detta beliöfver man ingalunda återremittera punkten, utan man behöfver
endast från den summa, till hvilken Utsk. beräknat de 8
DistinktionsKorporalernes arfvoden, afdraga 8 nummerkarlars lön,
som är 7 20 Kdr. Deraf följer naturligtvis också att de af Utsk.
föreslagna 2,680 Kdr böra ökas med samma summa.
Hr af Klint: Jag afstår från min anhållan om återremiss,
men yrkar i stället bifall till K. M. Propos.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framstält hurusom, i afseende
på detta morn., blifvit yrkadt, dels af Hr af Klint bifall till
hvad K. M. i dess Propos. föreslagit, och dels af Frih. Tersmeden
bifall till Utsk:s hemställan med den förändring att såsom tillgång
för ifrågav:de 8 nya Sergeantslöner, i st. f. de af Utsk. beräknade
8 nuvande DistinktionsKorporalers med 165 Kdr för hvardera utgående
arfvoden, endast 75 Kdr å hvartdera af dessa arfvoden med
tillhopa 000 Kdr beräknas, och derföre skillnaden mellan denna
summa och berörde Sergeantslöners sammanlagda belopp till fyllnad
i aflöningen anvisas med 3,400 Kdr Kint, blefvo de först till bifall
å Utsk:s i delta morn. gjorda hemställan och sedermera till bifall å
K. M:s i afseende på ifråga vide Sergeantslöner gjorda förslag, framstälde
Propos:ne besvarade med starka Nej jemte åtskilliga Ja; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om K. o. Ad. bifölle Frih. Tersmedens
ofranberörde yrkande, samt, sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja jemte några Nej, förklarade det han ansåg Ja nu
hafva varit öfvervägande.
Vidare förekommo och biföllos Utsk:s yttranden ang:de dels
öfriga i Staten upförde tillökningar oell dels rationsersättning för
9 tjenstehästar jemte belöpande ersättning för stallhyra in. m.
Härefter förekom Utsk:s hemställan rör:de den i Keg:tets kontanta
anslag erforderliga fyllnadssumma.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att sedan K. o. Ad. utöfver hvad
Utsk. tillstyrkt beviljat 500 Kdr såsom lön för en Bataljonspredikant
samt 720 Kdr till aflöningen för 8 Sergeanter, så borde äfven
slutsumman af anslagstillökningen förändras till 24,662 Kdr i st. f.
23,442 Kdr Kmt.
D en 6 Juli f. ra.
83
Hr Brakel: Utom de uplysningar jag förra gången meddelade
får jag dessutom underrätta It. o. Ad., att Majorerne vid LifGardet
till häst ieke hafva någon ackordsränta att betala, då deremot
Majorerna vid Artilleriet årligen få betala en ackordsränta af
40 5 Rdr; Uste Majoren vid Svea LifGarde får betala en ackordsränta
af 506 Rdr 25 öre, 2:dre Majoren betalar 438 Rdr 75 öre;
Uste Majoren vid Andra LifGardet betalar 472 Edr 50 öre, oell
2:dre Majoren 405 Itdr. På grund deraf får jag yrka, att dessa
Majorers löner sättas lika med hvad R. o. Ad. beslutat för Majorerna
vid LifGardet till hiist; de få i alla fall 500 Rdr mindre.
Frih. Tersmeden: LTtsk. hav med afseende på Majorslönerne
tillstyrkt K. M:s Propos. Ingen enskild motion har blifvit väckt
om en förhöjning af nämnde löner; jag hemställer då, om det är
lämpligt att lt. o. Ad., utan att frågan blifvit förberedd, på fri
hand beslutar en sådan förhöjning. Jag tror det icke och yrkar
derföre bifall till K. M. Propos.
Hr af Klint och Hr Lefrén förklarade sig instämma med
Frih. Tersmeden.
Uppå härefter framstäld propos. bifölls Utsk:s ifrågav:de hemställan
med de förändringar som föranleddes af R. o. Ad:s förut i
ämnet fattade beslut.
21 punkten, ang.-de anslag för Andra LifGardet.
Hr Björnstjerna: Jag anhåller, att R. o. Ad. äfven med
afseende på Andra LifGardet ville bifalla K. M:s Propos. om en
Bataljonspredikant. Med afseende på Sergeanter och DistinktionsKorporaler
blir förhållandet naturligtvis detsamma som vid Svea
LifGarde. Hvarföre jag anhåller, att B. o. Ad. ville i slutsumman
vidtaga de förändringar, som häraf blifva en följd.
Efter först till bifall å denna punkt framstäld propos., som
besvarades med Nej, bifölls densamma med de förändringar, som
med afseende på Svea LifGardet i 20:de punkten blifvit af R. o.
Ad. beslutade.
22:dra punkten,
Regde.
Bifölls.
23:dje punkten, ang;de anslag för Svea, Götha och Wendes
ArtilleriRcgtlen jemte Fyrv er k are Korp sen.
Mom. litt. a, ang-.de a/löningen för Löjtnanterne vid Artilleriet.
Bifölls.
Mom. litt. b, angule ny lön för en Bataljonspredikant vid
hvartdera ArlilleriReg:let.
Hr Brakel: På grund af hvad jag anförde, då det var fråga
om lön till SqvadronsPredikanten vid LifGardet till häst får jag
anhålla, att It. o. Ad. ville bifalla de 500 Rdr som K. M. föreslagit
till lön åt en Bataljonspredikant vid detta Reg:te.
84
Den 6 Juli f. m.
Hr Björnstjerna: Uti min Betänk, bifogade reservation
föreslår jag endast en Bataljonspredikant vid Svea Artilleri, men
icke någon vid de öfriga begge ArtilIeriReg:tena. Jag liar icke
ansett mig hafva skäl att gå längre. Men jag anhåller att B,, o.
Ad. ville bifalla lön till en Bataljonspredikant vid Svea Artilleri,
dels på grund af den stora församlingen, hvilken upgår till 1,400
personer, och dels derföre att manskapet ligger å olika kaserner,
och hafva sina hustrur och barn spridda öfver hela staden.
Hr Brakel: Jag får i motsats till Hr Björnstjerna hos R.
o. Ad. hemställa, huruvida det icke är skäl att äfven bevilja lön
till en Bataljonspredikant vid Götha och Wendes Artilleri, ty vid
Götha Artilleri upgår församlingen troligen till lika stort antal som
vid Svea Artilleri, och vid Wendes Artilleri upgår den till minst
700 personer. Jag yrkar derföre bifall till hvad K. M. i sin Propos.
i detta afseende föreslagit.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Det testimonium Hr
Björnstjerna lemnat åt religionsvården vid Wendes och Götha Artilleri
är visserligen smickrande för dessa Reg:ten. Jag för min
del tror likväl, att om vi bevilja lön till en Bataljonspredikant vid
Svea Artilleri, så böra vi äfven bevilja lön till en sådan vid de
öfriga ArtilleriReg:tena. Vi böra icke göra oss löjliga genom att
begå en sådan inkonseqvens, som den Hr Björnstjerna föreslagit.
Efter först till bifall å förev:de mom. framstäld propos., som
besvarades med Nej, beslöt E. o. Ad. att bevilja den af K. M.
föreslagna nya lönen af 500 Rdr för en Bataljonspredikant vid
hvartdera ArtilleriReg:tet.
Mom. litt. c, ang:de aflöningen för ArlilleriReyäcnas Auditör
er; Mom. litt. d, ang-.de aflöningen för Sergeanlerne vid Artilleriet
; Mom. litt. e, ang-.de aflöningen för Konstaplarne; Mom.
litt. f, ang:de arfvoden för del vid undervisningen biträdande
underbefäl samt Utsk:s hemställan, ang-.de dels aflöningen för förste
Konstaplarne vid Tygstaten, och dels rationsersäiining för Al
tjenstehäslar jemte belöpande ersättning lill stallhyra m. m.
Bifölls.
Dä härefter förekom Utsk:s tillstyrkande rörde hela den erforderliga
tillökningen i Artilleriets anslag yttrade sig
Hr Brakel: Jag kan icke underlåta att göra någraanmärkmr
vid Utsk:s sätt att aflöna de äldre Kaptenerne vid Artilleriet. Vid
hela Artilleriet finnes 32 äldre Kaptener, och nu har Utsk. före
slagit,
att 12 af dessa hvilka Utsk. ansett icke hafva batteri, skulle
få i lön 3,000, men de öfriga äldre Kaptenerna ansetts hafva batteri
och följaktligen endast erhålla 2,400 Rdr i lön. Nu är förhållandet
vid Artilleriet så, att batterierna icke erhållas i tur efter
ålder, utan Gen.Pälttygmästaren förordnar hvem han behagar till
Batterichef, och det har handt att så många yngre Kaptener haft
batteri, att der funnits vida mer än 12 äldre Kaptener utan batteri.
Jag anser derföre att man i denna tabell icke bör bestämma
Den 6 Jall t. m.
8 fl
antalet äldre Kaptener med eller utan batteri, utan att man endast
bör sätta: äldre Kaptener utan batteri erhålla i lön 3,000 Rdr och
äldre Kaptener med batteri erhålla i lön 2,400 Kdr. På grund af
denna anmärkn. vid de äldre Kaptenernas löner, hvilken jag har
anledn. att förmoda äfven blir gjord inom Borgare- och PresteStm,
så anhåller jag om återremiss af denna fråga.
Hr Bildt, Didrik Gillis: StatsUtsk. har i denna punkt
följt den ledning, som blifvit gifven af K. M:s Nåd. Propos., i
hvilken antages att 12 äldre Kaptener skulle vara utan batteri.
Vid första påseendet förefaller denna siffra sväfvande, och så är äfven
förhållandet. Jag anhåller derföre att få redogöra för dess
tillkomst, emedan detta måste bidraga till afgörande! af den fråga
som blifvit väckt af Hr Brakel.
År 185 0 eller 1851 nedsattes en Komité af ArtilleriOfficerare,
med åliggande att upgöra grunderne för en lönereglering vid Artilleriet.
Med afseende på lönerne i Kaptensgraden utgick denna
Komité från den förutsättningen, att passevolantörerna hade så stor
behållning af passevolansen, att de borde hafva mindre lön än de
andra Kaptenerna, som icke hade en sådan passevolans, oaktadt de
förstnämnde hade en besvärligare tjenst och större ansvar. Då passevolansen
anses böra finnas vid de värfvade Reg:tena, på det att
Kronan icke allt för dyrt skall få betala soldatens föda och kläder,
så bör den likväl icke vara ställd på så sätt att man förutsätter
det passevolantörerna vid Artilleriet lagligen kunna förtjena 000
Kdr om året så som nämnde Komité antog. Det är denna grundtanke
i förslaget som jag icke kan gilla. Detta ArtilleriKomiténs
förslag ingafs till K. M. år 1851 och på grund af detsamma begärda
K. M., vid påföljande Riksdag en löneförhöjning för Artilleriet,
olika med Komiténs löneförslag och utan att i öfrigt gilla eller
godkänna hvad Komitén föreslagit. K. St:r som ansågo den af K.
M. begärda tillökningen vara alldeles för liten om man ville vinna
det dermed afsedda ändamålet, eller att vid Artilleriet erhålla skickliga
sujelter, gåfvo ArtilleriOfficerarne en löneförhöjning som satte
dem i jemnbredd med gardena i enlighet med Komiténs förslag.
I detta Komiléns förslag fanns siffran 12 å ifrågav:de Kaptener. Denna
siffra var endast tagen som det vill synas för att få en jemn siffra,
ty den har utom det oriktiga i dess bestämdhet en praktisk olägenhet
med afseende på dess tillämpning när den skall fördelas
mellan Reg:tena. Officers-personalen inom de 3 ArtilleriReg:tena
förhålla sig så till hvarandra, att om man väljer siffran 3 för Svea
och Götha Artilleri, så blir det siffran 2 för Wendes. De tvänne
stora lteg:tena förhålla sig till det mindre som Banko till Riksgäld.
Men tillföljd af detta sifferförhållande kan man omöjligen riktigt
fördela 12 mellan dessa Reg:ten, utan man har gifvit Wendes 3,
Svea 4 och Götha 4 äldre Kaptenslöner och den 12:te lönen har
fluktuerat i tur mellan de 2 sistnämnde Reg:tena.
Det blef följden af detta E. St:rs beslut, men att fortfarande
utdela löner på detta sätt anser jag vara orätt och inom Utsk.
sökte jag också göra den åsigt gällande som Hr Brakel här fram
-
86
1) e n 6 Juli f. m.
ställt, så mycket billigare att bifalla, som den ej föranleder för
det närvaride till någon löneförhöjning eller förökad utgift, utan endast
en reglering inom Artilleriet. Om man antager Hr Brakels
förslag, kan tvärtom en besparing upstå för Statsverket; ty det
kan hända att så många äldre Kaptener hafva Batteri, att 12 Kaptener
icke blifva öfver, och i sådan händelse skulle dessa högre Kaptens-löner
besparas Statsverket. Jag understöder på anförde skäl
Hr Brakels framställning, och anser det vara lämpligast att återremittera
punkten.
Hr Mannerskantz. Carl Axel: Jag delar icke den siste
talarens åsigt, att man bör bibehålla passevolansen för den värfvade
arméen, utan jag anser det vara bättre både för befälet och manskapet,
att bestämma en viss aflöningsstat för manskapet, och att låta en Beklädnadskommitté
ombesörja anskaffandet af deras beklädnad. Men
så länge passevolansen finnes, anser jag det vara högst orätt att
från BatteriChefens lön afdraga den vinst, som han anses skola göra
på passevolansen, ty en sådan vinst borde rätteligen uppkomma.
BatteriCheferna erhålla en viss summa för att dermed bestrida manskapets
underhåll, och det skulle då endast vara de, som sparade
på manskapets underhåll, som kunde få någon behållning. Om
punkten återremitteras, vore det derföre biist att borttaga denna skilnad
i lön för Batterichef och en Kapten utan Batteri. Om en
Batterichef skall kunna göra någon vinst, som icke göres på hans
underlydande manskaps bekostnad, så måste detta vara till följe af
en särskild omtanka genom klok hushållning, som således förtjena!-  den belöning en måttlig vinst kan lemna. En annan deremot kan
göra förlust på passevolansen för sitt Batteri, ehuru han sköter sig
och hushållar så godt han förmår och förstår, och då vore det orätt
om han skulle lida en förminskning af sin lön, på grund af en vinst,
som han aldrig haft eller kunnat göra.
Hr af Klint: Jag vill ieke tvista med Hr Bildt om fördelarne
eller olägenheterne af denna siffra 12. Den har blifvit föreslagen
af K. M. på grund af ArtilleriKommittéens eller GeneralFälttygmästarens
förslag. För öfrigt anser jag att det är mindre
lämpligt att, då den, tillkommen, som jag ofvan haft äran anföra,
säkerligen låter försvara sig, nu ingå i någon pröfning häraf, hvarföre
jag yrkar bifall till K. M:s Propos.
Frih. Tersmeden: Jag vill icke ingå i bedömande af passevolansens
mer eller mindre lämplighet, utan endast fästa upmärksamheten
på att Utsk. här icke gjort annat än tillstyrkt K. M:s
propos. Om jag rätt upfattade Hr Brakek yttrande, så önskade
lian ingen annan förändring, än att man skulle taga bort orden
»med batteri» och »utan batteri», så att beslutet skulle blifva »för
12 äldre Kaptener en lön af 3,000 B:dr, och för 20 äldre Kaptener
en lön af 2,400 B:dr». Om detta var Hr Brakels mening,
så är det mycket lätt att göra denna förändring, och man behöfver
Den 6 Juli f. m.
87
derföre ej återremittera punkten. Någon förändring i sak kan, enligt
min tanka, aldrig komma att vinnas, oell derföre får jag tillstyrka
bifall till Utsk:s förslag, men medger gerna att orden »med
batteri» och »utan batteri» må utgå.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Som jag upfattade Hr Brakels
yttrande, så var hans mening att man icke borde bestämma antalet
af äldre Kaptener, som icke hade Batteri. Detta har K. M. gjort
och sagt att antalet är 12, men denna siffra är mycket fluktuerande,
och det var detta, som Hr Brakel anmärkte. Om man på
tabellen i stället sätter »förslagsvis beräknad till 12», så vinner man
det ändamål man åsyftar. Jag vill begagna mig af tillfället och
besvara Hr Mannerskantz’ sista yttrande. Jag är icke någon vän
af det sätt, hvarpå Passevolans-verket nu är inrättadt. Bäst vore
att öfverlemna passevolansen åt manskapet, men man har dervid mött
åtskilliga olägenheter, som ansetts vara oundvikliga, och, med undantag
af Vendes Artilleri, så har det ieke ens låtit sig med fördel
verkställas, att något närma sig detta förhållande. Om man kunde
borttaga orden »utan batteri» och »med batteri», och låta hela passevolansfrågan
blifva föremål för It. St:rs pröfning, så anser jag, att
man toge ett önskvärdt steg framåt, och då skulle jag med ännu
mera skäl yrka återremiss; men jag anser icke detta mål kunna
vinnas.
Hr Klint har sagt, att man icke bör ingå i någon pröfning
af sjelfva siffrans lämplighet, men jag anser att man bör göra sig
reda för tillkomsten af denna siffra 12, obestämd som den i verkligheten
är. K. M. har icke ingått i någon ny pröfning af denna
siffra, utan K. M. har grundat Sin Propos. på E. St:rs eget beslut.
Men just derföre att denna fråga tillkommit genom E. Stms eget
beslut, så synes mig också att E. St:r ega rätt att granska siffran
och rätta den om den är oriktig och icke motsvarar ändamålet.
Det är derföre, sorn jag tror, att man bör rätta siffran och
antaga den redaktion, som Hr Brakel föreslagit.
Frih. Tersmeden: Hvad beslut E. o. Ad:n än må fatta, så
får jag i alla händelser på det högsta motsätta mig Hr Bildts yrkande,
att vi skulle förslagsvis bestämma några löner. Hur skall
man kunna upgöra EiksStater, om man icke bestämmer huru många,
som skola hafva den högre lönen af 3,000 Edr?
Hr Brakel: För att visa Hr Klint olämpligheten af siffran
12, så får jag anföra att passevolantörerna inom Artilleriet, icke på
sätt här uppgifves, äro 20, utan de äro 25. Om vi nu bibehålla
denna EiksStat, så kan det hända att alla dessa passevolantörer äro
äldre Kaptener, och i så fall skulle endast 7 äldre Kaptener vara
utan Batteri. Om nu 7 äldre Kaptener äro utan passevolans, men
25 äldre Kaptener hafva passevolans, hvilka af dessa 25 skola då
erhålla de 5 öfriga större lönerna? Ett motsatt förhållande kan äfven
inträffa, nemi. att så många yngre Kaptener hafva Batteri, att
88
Den 6 Juli f. m.
det finns mer än 12 äldre Kaptener utan Batteri. Hvad lön skall
då de Kaptener hafva, som öfverskjuta antalet 12? Jag anhåller
att punkten måtte återremitteras till Utsk., på det man antingen
må, som Hr Bildt föreslagit, förslagsvis bestämma en högre lön åt
12 äldre Kaptener, eller ock ställa dermed på något annat sätt; ty
som förhållandet nu är, så kan lätt i en framtid uppstå krångel.
De härefter först till bifall å Utskottets ifrågavide tillstyrkande,
med iakttagande af de förändringar, som af R. o. Ad:ns redan
i afseende på 23:dje punkten fattade beslut föranleddes, och sedermera
till återremiss framställde proposme besvarades med blandade
Ja och Nej; hvarpå förstnämnde propos. förnyades, och sedan svaren
härvid åter utfallit med Ja och Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Brakel begärde votering.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att anslag
blifvit utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m., upplästes
till justering och godkändes en så lydande voteringspropos.:
Den, som anser den del af 23:dje punkten i StatsUtsk:s Utlåt.
N:o 71, som angår den erforderliga fyllnaden i Artilleriets anslag,
böra bifallas, med iakttagande af de förändringar, som af R. o. Adins
redan i afseende på denna punkt fattade beslut föranledas, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde del af den ifrågavide 23:dje punkten,
på grund af deremot gjorde anmärkningar, återremitterad.
Vid voteringens slut, befunnos rösterue hafva utfallit, som
följer :
Ja — 30.
Nej — 39.
Härefter förekom och bifölls Utskis hemställan, ang:de AriilUrilialteriet
i Norrland.
24:de punkten, ang-.de anslag för Ingeniör Korpsen.
Mom. litt. a, ang-.de ifrågasatte nya löner vid denna Korps.
Hr af Klint: Skälet hvarföre K. M. begärt ökade anslag till
ifrågavide Korps, är att tjenstgöringen derstädes är så betungande,
att man löper fara att icke få några Officerare vid densamma. De
åtnjuta ingen semester och erhålla knappast kortare tjenstledighet,
IngeniörKorpsens Officerare äro inalles 30. Åt 3 af dem äro andra
befattningar f. n. updragne, men de deltaga likväl ofta uti tjenstgöringen
inom Korpsen. Såsom ett bevis på de öfriga 27 Officerarnes
trägna tjensteåligganden får jag anföra: att 2 RegitsOfficerare
alltid måste vara tjenstgörande i Stockholm, och som de icke
hafva något biträde, så är deras tid så mycket mera uptagen; på
SappörKompaniet tjenstgöra 4, på Carlsborg 3, på Waxholm 3, i
Carlskrona 2, på Carlsten 1, på Enholmen 2, vid Borghamn 1, i
Den G Juli f. m. 1
8!)
Christianstad med Ystad 1, i Landskrona med 3:ne garnisonsorter
på Vester-kusten 1, i Götheborg 1, samt vid Marieberg 2 elever.
Återstår således 4, att i Stockholm bestrida Lärarebefattningar vid
Marieberg och Carlberg; Adjutants- oell Archivarie-bestiillningarna,
undervisningen för UnderOfificerarne, alla förefallande besigtningar,
tillsyn vid GardesBegtinas Casern-lägenheter, ritningar m. m. Omöjligt
är således för någon af dem att tillgodonjuta den semester, som
annars är tillförsäkrad hvarje Officer. Detta är orsaken hvarföre
K. M. ansett sig böra begära nödigt anslag till personalens förökanden
vid denna Korps.
Frih. Leyonhufvud, Bror Abrah.: Då jag till alla delar
instämmer i hvad Hr Klint yttrat, och då jag dessutom vet, att
denna fråga genom 3 Stånds beslut redan är afgjord, så anser jag
det vara onödigt att uptaga 11. o. Ad:ns tid, utan får endast reservera
mig mot det sätt, hvarpå denna fråga blifvit behandlad i
Utskottet.
Hr Lefrén: IngeniörKorpsens göromål tilltaga beständigt, men
personalen är så liten att tjenstgöringen endast med yttersta nöd
kunnat bestridas. Jag instämmer helt och hållet i hvad Hr Klint
yttrat, men jag gör mig föga hopp om att denna gång någon förökning
af befälet kommer att ega rum. Jag beklagar likväl att så
icke kan ske; ty en del tjenstgöring, hvilken icke hör till Korpsen,
men väl till Korpsens tjenst, ligger rakt nere. KrigsColl. t.
ex. har många gånger behof af IngeniörKorpsens biträde för besigtningar
och byggnadsförslags uppgörande. KrigsColl. har alltid erhållit
detta biträde, när sfi kunnat ske, men ibland har det varit
omöjligt till följe af brist på Officerare. Denna brist har vissa tider
gått så långt, att man icke en gång haft råd till en Adjutant
vid hufvudstationen, utan man har måst kommendera en Officer
från ett främmande Eeg:te att göra Adjutantstjenst vid IngeniörKorpsen.
Propos. till bifall å förevarande punkt blef härefter framstäld
och besvarad med starka Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Mom. litt. b, ang:de äskade arfvoden för 2:ne Lärare vid
Korpsen.
Bifölls.
Då härefter förekom hela Utsk:s hemställan om hela den erforderliga
tillökningen i anslaget för ifrågavarande Korps, yttrade
Hr af Klint: Jag vill ingalunda motsätta mig StatsUtsk:s
förslag i detta hänseende, synnerligast då det blifvit bifallet af flera
Stånd, men jag kan icke undertrycka den tanke, som föll mig in
vid genomläsandet af detta förslag. Då Utsk.. tvärtemot K. M:s
propos. påyrkat borttagandet af den löneskilnad K. M. föreslagit
inom Löjtnantsgraden vid Artilleriet, — en sak, som jag icke anmärkte
då den förevar — då förvånar det mig i sanning, att Utsk.
»0
Den 6 Jtili f. m.
icke föreslagit detsamma med afseende på IngeniörKorpsen, hvilken,
likasom Artilleriet, tillhör de vetenskapliga Korpserne.
Utsk:s ifrågavtde hemställan bifölls.
25:te punkten, ang:dc tillökningar å anslaget lill Kavallerioch
Artilleri-hästars reinonlerinq och omskoning.
Bifölls.
2G:te punkten, ang-.de tillökningar å anslaget lill lega för
hästar till Artilleriets exercis.
Härvid förekom först och bifölls Utskts tillstyrkande. ang:de
ifrågastälde legnings- samt skånings- och medikamentskoslnader för
ett ökadi antal hästar för Artilleri Re götenäs exercis.
Beträffande sedermera Utsk:s yttrande, ang:de legningskostnad
jemte skånings- och medikamenlspenningar för de hästar, som
skulle erfordras för Ingeniör Korpsens Sappörlrupp, yttrade
Hr Lefrén: Vid de allmänna öfverläggningarne, tog jag mig
friheten att med några ord söka vederlägga StatsUtsk:s åsigt i denna
fråga. Utsk. tyckes nemi. hafva föreställt sig, att de i denna punkt
omtalda hästarne endast skulle behöfvas för att transportera de lör
en pontonbrygga nödige materialierna, och att man således för detta
ändamål lika väl kunde hyra åkare- eller bondhästar för dagen. Så
är likväl icke förhållandet, utan ändamålet med dessa hästar är att
gifva folk och befäl den absolut nödvändiga öfningen i att röra
trossen, likasom man vid manövrerna rör artilleripjeser. Det är
ingalunda den lättaste, utan den aldra svåraste manöver, som förekommer
vid en armé, när man beräknar dessa pjesers tyngd och
obäklighet, och nödvändigheten att manövrera dem med lätthet och
säkerhet, så att icke oreda upkommer, när man kommer till den
plats, der bryggan skall läggas, hvilket kanske sker under fiendtlig
eld. Likaledes mäste nedtagningen af bryggan, sedan man begagnat
der,, ske med ordning, så att man icke blottställer materielet för
att blifva taget. Hvar och en torde således finna att folket behöfver
öfning, helst som i de flesta fall de komma att arbeta under en
fiendtlig, allvarsam eld. Jag anhåller derföre om Hr Gr:s o. Landtnäs
propos. på bifall till hvad K. M. i denna punkt föreslagit.
Frih. Tersmeden: När denna fråga förevar på Afdelningen,
uplystes det att minst 100 hästar erfordrades, om man skulle vinna
det dermed afsedda ändamålet. Men deremot ansåg Afdelmn att
tiden, under hvilken dessa skulle begagnas, möjligen skulle kunna
minskas något, och derföre föreslogs art dessa 30 dagarue skulle
nedsättas till 15. Om man således vill bevilja något anslag till
detta ändamål, så skulle jag föreslå att tiden nedsattes tiil hälften,
och att till följe deraf, i st. f. de begärda 6,000 It dr, anslaget bestämmes
till 3,000 Bdr.
Hr Lefrén: Jag förenar mig med Frih. Tersmeden; ty det
är bättre att få något än intet.
Den 6 Juli f. m.
91
Frill. Tersmeden: Skonings- och medikaments-penningarne
liro äfven beräknade för dubbla tiden, således torde äfven de böra
nedsättas.
Efter först till bifall å Utsk:s ifrågav:de yttrande framställd
propos., som besvarades med Nej, biföll K. o. Ad. att hälften af
det i K. M:s Propos. äskade anslaget för Sappörtruppens hästar
skulle beviljas med 3,000 Rdr till legningskostnad samt 64 Rdr
G öre till skonings- och medikaments-penningar.
Då nu förekom Utsk:s förslag, rör.de hela tillökningen i anslaget
lill lega för hästar lill Artilleriets exercis, erinrade Hr Gr.
o. Landtm., att sedan It. o. Ad , utöfver hvad Utsk. tillstyrkt, för
Sappörtruppens hästar beviljat tillsammans 3,064 Rdr G öre Rint,
så borde äfven slutsumman af anslagstillökningen förändras till
8,740 Rdr 45 öre, i st. f. 5,070 Rdr 39 öre Rint; hvarefter Utsk:s
ifrågavide förslag med dessa förändringar af R. o. Ad. bifölls.
27:de punkten, ang:de anslaget lill fouragering af Artilleriets
och värfvade Kavalleriets hästar.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s hemställan, rör;de
fourageringslioslnaden för eli ökadt antal hästar för Artilleriet.
Beträffande sedermera TJtslcs yttrande, angnle fourageringskoslnad
för hästar till Sappörtruppens öfningar, yttrade
Erih. Tersmeden: Sedan R. o. Ad. nu beviljat ett anslag
af 3,000 Rdr till lega af 100 hästar under 15 dagar, så torde äfven
vara nödigt att bevilja hälften af den fourageringskostnad, som
K. M. för dessa hästar begärt.
Uppå härefter framstäld propos. bifölls att, såsom fourageringskostnad
för de hästar, som erfordras för Sappörtruppens öfningar,
hälften af hvad K. M. äskat skulle beviljas, att med 1,818 Rdr
80 öre Rrut utgå från ifrågavide anslag.
Vidare förekommo och biföllos Utskis yttranden avg:de dels
ralionsersättnings upfiirande å del ifrågav.de fourageringsanslaget
och dels förhöjning af samma anslag.
28:de punkten, ang-.de anslag för underhållet af i garnison
förlagde trupper.
Härvid förekom först Utskis hemställan, all R. Sl:r måtte för
nästa statsregleringsperiod anvisa en summa af 17 ti,000 Rdr Rint
årligen lill betäckande af de utgifter, som utöfver härför afsedde
medel kunna erfordras för GarnisonsReg:lenas manskap.
Hr Björnstjerna: Behandlingen af frågan om garnisonstruppernas
utspisning har inom Utsk. uptagit en ganska vidlyftig
tid, förmodligen derföre att en mängd ledamöter icke kunnat göra
sig reda för de grunder, hvarföre K. M. ville hafva ett förslagsanslag.
Alla GarnisonsReg.-ten äro dagligen genom dagrapporterna
92
Den 6 Juli f. m.
till siffran bestämda, och således har man alltid reda på huru mycket
manskap, som skall inom Reg:tet bespisas. Man eger derföre
en fullkomlig kontroll på de portioner som böra utgå. Hvad angår
utspisningsstaten, så synes af det K. M:s Propos. bifogade Statsrådsprot.
att K. M. d. 19 Juni 1855 förordnat, att jemte det de
vid LifGardet till Häst förut följda utspisningsstater fortfarande
borde inom detta R,eg:te tillämpas, samma stater skulle från och
med d. 1 Okt. 1855 och intill dess annorlunda kunde förordnas,
lända till efterföljd jemväl vid öfriga värfvade Reg:terne af Arméen.
De tvänne hufvudsaklige delarne af denna fråga äro portionspriset,
och de garnisonerade truppernas antal. Antalet kommer visserligen
att förändras dagligen, men man känner likväl för hvarje dag huru
många som skola utspisas och kan således beräkna portionernas antal.
Det blir likväl omöjligt att på förhand kunna bestämma portionernas
antal och på dem sätta ett bestämdt pris. Detta pris
utrönes genom den offentliga auktion, som för provianteringen hålles,
oftast i Nov. månad. Man kan visserligen ungefärligen kalkylera
sig till ett pris, men man kan omöjligt bestämma det med någon
säkerhet. Vill man derföre sätta i verket den grundsats som
af föreg:de Riksdags Ständer godkändes, nemi. att truppen bör vara
försedd med en tillräcklig men tarflig utspisning, så är det ett alldeles
oeftergifligt vilkor att icke bestämma en viss summa öfver
hvilken man icke får gå; ty tillfälliga anledningar kunna förorsaka
portionsvärdets höjande eller närvaron af ett större antal manskap
än man på förhand beräknat. En stor del af manskapet eger visserligen
rätt att åtnjuta permission, men så snart någon anmäler
sig till tjenstgöring, så är han berättigad att blifva försedd med
portion i sin kasern. Man kan visserligen mycket vidlyftigare bevisa
nödvändigheten af att hafva ett förslagsanslag, om man bestämdt
skall kunna tillförsäkra manskapet en viss portion under
hela året. Men det torde vara så mycket mindre behöfligt som
man endast behöfver taga kännedom om det Propos. åtföljande
Statsrådsprot. för att fullkomligt inse omöjligheten att kunna med
ett bestämdt anslag verkställa utspisningen af en garnison. Man
har här fäst sig vid att det är mathållning; man har till och med
under de allmänna öfverläggningarne påstått att det var en enskild
inrättning. Det blef likväl ganska tydligt ådagalagdt att så icke
var, utan att hela förvaltningen undergår Kammarverkets granskning.
Man har äfven af benämningen mathållning dragit den slutsats
att det skulle vara ett marketenteri, och att det således icke
skulle vara en sådan mathållning som vid andra trupper eger rum.
Här i Stockholm är förhållandet så att garnisonen icke med säkerhet
vet hvilken portion den skall erhålla, om den skall få åtnjuta
samma portion vid slutet af året som i början. En trupp som
blir kommenderad till Långholmen vet på förhand, hvilken portion
han kommer att åtnjuta. Man begär icke mer än att garnisonstrupperne
skola erhålla samma portion som andra trupper erhålla
då de äro sammandragna. Det öfverensstämmer fullkomligt med
rättvisa och billighet. Antingen man kallar det matinrättning eller
manskapets förseende med portion, så lär det vara obestridligt att
Den 6 Juli f. m.
93
manskapet måste bespisas, och att man i st. f. att som förut gifva
dem 6 sk. bör förse dem med portion. Jag hoppas nu att jag
lyckats för Ståndet framlägga nödvändigheten af att i enlighet med
K. M:s Propos. ställa ett förslagsanslag af 150,000 Itdr till K.
M:s disposition för att förse de garnisonerade trupperne med portion.
Hr Lefrén: Som jag icke vill uprepa hvad den siste värde
talaren redan sagt, så har jag endast några få ord att yttra. Huru
man än betraktar denna saken, så mäste man gifva ett förslagsanslag,
såvida man vill sätta soldaten i den ställning att han hela
året om erhåller en tarflig portion, han skulle i alla fäll endast erhålla
2 mål då andra menniskor deremot äta 3. Huru skall befäl
eller styrelse kunna sköta en trupp som det ena året får ut sin
rätta portion, men som det andra året måste sättas på svältkur,
derföre att priserna hafva höjt sig. Man har så säkra kontroller,
att några bedrägerier omöjligen kunna upkomma derigenom att det
blir förslagsanslag. Dessutom är Svenska Arméen så beskaffad att
man vid Reg:tena icke tillåter sig något underslef med Kronans
medel, och man kan vara säker på att de offentliga myndigheterna
gå hushållsak tigt tillväga med de medel, som anslås för ett sådant
ändamål som detta. Jag tillstyrker således bifall till K. M:s Propos.
, och jag hoppas att R. o. Ad. bifaller att det blir ett förslagsanslag.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Inom Utsk. sökte jag göra de
skäl gällande, som de båda siste talarne här anfört, och talade för
bifall till K. M:ts Propos., men detta mötte inom Utsk. ett ganska
starkt motstånd, på sätt, som synes deraf, att den K. Propos:n i
denna punkt blef afslagen. Detta motstånd härledde sig likväl icke,
på sätt man här tyckes tro, deraf, att man icke ville gifva soldaterna
en portion, som var fullt tillräcklig att föda dem, utan man
resonnerade såhär: K. M. har föreslagit, att 150,000 Rdr om året
skola användas till dessa mat-inrättningar; denna summa kan visserligen
komma att ökas, men någon väsendtlig förhöjning kan icke
under nu pågående statsreglerings-period komma att ega rum. Om
man derföre förhöjer denna summa med £:del, så är det gifvet att
soldatens portion icke kommer att behöfva minskas under loppet af
de påföljande åren, helst då K. M. upgjort detta förslags-anslag
under en period, då prisen på alla lifsförnödenheter till följd af den
dyra tiden äro ytterst upjagade. När man dessutom vet att K. M.
kan använda besparingarne på 4:de Hufvudtiteln, extra utgiftsmedel
och andra summor till detta ändamål, så synes det vara ändå mera
påtagligt, att StatsUtsbs majoritet icke velat ställa soldaterna på
förknappning, utan gifva dem ett tillräckligt underhåll. Man säger
då: hvarföre har icke StatsUtsk. tillstyrkt ett förslags-anslag? Det
är derföre, att man inom Utsk. varit i högsta grad obenägen mot
alla dylika anslag; när det var fråga om arméens vapenöfningar, så
voro -|:delar af Utsk. ense om att bifalla den summa, som till detta
ändamål erfordrades; men när det blef fråga om att det skulle blifva
förslags-anslag, föllo så många röster ifrån, att det endast gick
94
Den 6 Juli f. m.
igenom med en rösts pluralitet. Jag har mig äfven bekant, att,
oaktadt Utsk. föreslagit till dessa vapenöfningar ett förslngs-anslag,
så ämnar man inom de andra Stånden besluta, att detta anslag endast
skall beviljas såsom bestämdt anslag, oell detta blir måhända
K. St:rs beslut. Hvad nu beträffar dessa mat-inrättningar, så harman
väl velat gifva soldaten ett tillräckligt underhåll, men icke
något förslags-anslag. När frågan förevar inom StatsUtsk. röstade
jag, och, som jag vill minnas, alla de Utsk:s ledamöter, som finnas
på detta rum för den här föreslagna summan, resonnerande på så
sätt: det är bättre att soldaterna få denna summa som bestämdt
anslag, derigenom blir deras portion tryggad; men man riskerar att
icke få ett tillräckligt anslag, om man nödvändigt vill forcera ett
förslags-anslag. Blefve It. o. Ad:s beslut nu det afgörande i frågan,
ville jag gerna rösta för ett förslags-anslag, emedan det otvifvelaktigt
är till sin princip riktigare; men de andra Stånden hafva ock
sin röst med i laget, och jag får fästa uppmärksamheten på en omständighet,
som vid afgörandet af denna fråga förtjenar att tagas i
betraktande. Het kan nemi. hända, att It. o. Ad. och ett annat
Stånd beslutar att gifva 1 50,000 lt:dr som förslags-anslag, om då
de 2:ne öfriga Stånden bifalla Utsk:s förslag, eller att gifva 175,000
R:dr som bestämdt anslag, så kommer frågan att gå till förstärkt
StatsUtsk., och då kan det möjligen hända, till följd af det sätt,
hvarpå man ibland ser voterings-proposa- upsatta, att förslags-anslaget
blir bortvoteradt i Förstärkt StatsUtsk., och att de 150,000
B:dr stå qvar som bestämdt anslag. Derhän kan det gå om man
ovilkorlig^ yrkar på förslags-anslag. Jas öfverlemnar åt R. o. Ad.
att sjelf afgöra, hvilket som är klokast; målet, som är, att vårt
lands försvarskrafter blifva väl vårdade .och underhållna, är det ingen
här som får förbise.
Hr Lefrén: Jag är i allmänhet mycket obenägen mot all
s. k. Riksdagstaktik; jag bryr mig föga om, hvad som möjligtvis
kan hända i Förstärkt StatsUtsk. Dessutom får man icke idkeligen,
på sätt StatsUtsk. gjort, hänvisa till besparingarna och extra
utgifts-medlen, utan att beräkna huru stora summor slutligen skola
på så sätt betäckas. Man hänvisar dit utgifter, som kanske belöpa
sig till |:delar af denna HufvudTitel. En portions-förhöjning af ett
par skillingar är alldeles icke otänkbar; vi hafva under de sednare
åren sett huru priset varit 4, 5, 6 och t. o. m. 12 sk. högre på
den ena orten än på den andra. Dessa besparingar äro afsedda fölen
mängd utgifter, som icke kunna frambäras till R. St:r; tror man
då att denna källa icke kan sina, då man oupbörligt dit hänvisar
alla de anslag, sorn man icke vill bifalla. Det förundrar mig, att
man i ett ordnadt land, som Sverige, som har en ordnad administration
med kontroll på kontroll, kan hafva det misstroende till
förvaltningen, att man icke anser den kunna sköta ett förslagsanslag,
så att Staten icke derpå förlorar. Man tyckes misstänka,
att Regeringen vårdslösar med de medel, som äro ställda till dess
disposition. Jag kan icke förstå hvarifrån denna misstanke kommer,
ty jag vågar påstå, att det icke i Europa finns en redigare admi
-
D e n 6 Juli f. m.
95
nistration, än den Svenska. Man kan derföre med fullt förtroende
gifva ett förslags-anslag, när man icke på förhand kan bestämma,
om anslaget kommer att gå 5 0 proc. öfver eller under en viss
summa. I händelse det skulle blifva någon besparing på förslagsanslaget,
så kommer hvarje styfver att gå till Riksg:sKont. Viii
hör man ständigt den lösen: här går man handlöst tillväga; men
jag vågar påstå, att här går allt ärligt till i detta land, äfven i
småsaker, och mer ärligt, än i något land i Europa. Jag tillstyrker
förslags-anslaget utan att bry mig om hvad man voterat i Utsk.,
jag hoppas att man skall bli förnuftig en gång.
Hr Hjärne: När man vill att ett företag skall utföras, så
bör man också dertill anvisa tillräckliga medel. Rätteligen borde
alla anslag, som gå ut på upliandling af persedlar eller varor, vara
förslags-anslag, emedan det är omöjligt att på förhand beräkna priset
på hvarje artikel; men vissa anslag måste ovilkorligen blifva
förslags-anslag, emedan det ändamål, för hvilket de äro afsedda,
nödvändigt måste upfyllas. Det nu ifrågav:de anslaget är af denna
beskaffenhet.
Beräkningarne äro visserligen grundade på de priser, som gälla
under den nuvande dyra tiden, men det är derföre ieke sagdt, att
icke dyrare tider kunna komma. Huru vilja de, sora äro emot ett
förslags-anslag, att man skall gå tillväga, om anslaget ej räcker till,
och man ej har några disponibla besparingar? Ty det kan väl
icke vara någons mening att man i så fall skall förknappa manskapets
portion. Hr Bildt upgjorde nyss en kalkyl med afseende på
de olika beslut, som de olika Stånden kunna komma att fatta.
Han sade: om två Stånd besluta 1 50,000 Rdr som förslags-anslag,
och 2;iie andra Stånd 175,000 Rdr såsom bestämdt anslag, så kommer
det Förstärkta StatsUtsk. först att votera om summan skall
vara 150,000 eller 175,000 Rdr, och sedan om det skall vara förslags-anslag,
eller icke, och då skulle det kunna hända att vi fingo
150,000 Rdr såsom bestämdt anslag. Jag kan icke fatta huru
StatsUtsk. skulle kunna framlägga för Ständerna en sådan voteringspropos.
, ty om 2 Stånd besluta 150,000 Rdr såsom förslags-anslag,
och 2 Stånd besluta 175,000 Rdr såsom bestämdt anslag, så måste
det Förstärkta Utsk. komma att votera mellan 150,000 Rdr såsom
förslagsanslag, och 17 5,000 Rdr såsom bestämdt anslag. Denna
Hr Bildts deduction bör således icke kunna inverka på någon, och
jag yrkar fortfarande, att anslaget må blifva förslags-anslag.
Hr Björnstjerna: Jag yrkar fortfarande al t, med öfrigt iakttagande
af hvad K. M:s Propos. och det dervid bifogade StatsRåds-prot.
innehåller, ett förslags-anslag må för det ifrågav:de ändamålet anvisas.
Frih. Tersmeden: För hvarje omdöme ligger det klart, att
utgifter af denna beskaffenhet icke ändamålsenligt kunna bestridas
utan med förslags-anslag, och att af samma skäl, som man aldrig
ifrågasatt att anvisa ett bestämdt anslag till fouragering af hästar
96
Den 6 Juli f. m.
så bör man icke heller göra det när det är fråga om manskapets
utspisning. Jag har också inom Utsk. sökt göra denna åsigt gällande;
men på sätt Betänk, utvisar, så har det icke lyckats mig.
Fördomen mot förslags-anslag finnes icke allenast hos Borgare- och
BondeStm, utan äfven till en del hos PresteSt. Utsk. ville hafva
ett bestämdt anslag, men för att det skulle räcka till, förhöjdes den
af K. M. begärda summan. Att denna högre summa likväl icke
var för högt tilltagen, visar sig deraf, att det i år kommer att behöfvas
öfver 200,000 Edr för detta ändamål. Under nuv:de förhållanden,
och med den opinion, som i denna fråga gjort sig gällande,
är jag likväl icke fullt förvissad, om det är klokt af E. o.
Ad. att bifalla K. M:s Propos. och gifva 150,000 Edr under form
af- förslags-anslag; om E. o. Ad. skulle vara af den tanken, att det
bör blifva förslags-anslag, så bör summan höjas till 175,000 Rdr.
Hr Bildt har upgjort en kalkyl med afseende på de olika Ståndens
möjliga beslut, jag vill upgöra en annan. Om E. o. Ad. gifver
150,000 Edr under form af förslags-anslag, PresteSt. bifaller Utsk:s
förslag, de båda andra Stånden gifva 150,000 Edr, men såsom fast
anslag, då bortfaller frågan om förslags-anslag och om summans
höjande till 175,000 Edr, och 150,000 Edr står qvar såsom ett
bestämdt anslag. Jag får derföre fästa upmärksamheten på att om
E. o. Ad. bestämmer, att det skall blifva förslags-anslag, så bör
summan bestämmas till 175,000 Rdr.
Hr Bildt, Didrik Gillis: För alt bevisa Hr Hjärne, att
Förstärkta Utsk. kan komma att votera mellan 150,000 och 175,000
Edr såsom bestämdt anslag, behöfver jag endast nämna, att alla
Stånden kunna fatta olika beslut, och då skall hvarje beslut pröfvas
i Förstärkt Utsk. Man har yttrat, att man utan afseende på den
s. k. Eiksdagstaktiken bör uttala sin öfvertygelse. Då det är fråga
om en princip-fråga, — om en moralisk fråga, då skall hvar och
en stå för sin tanke, och icke tillåta sig ett afsteg derifrån. Men
när det är fråga om en praktisk fråga, när det gäller magen för
andra, då bör man gå tillväga på det sätt, hvarpå man synes bäst
kunna vinna det mål man åsyftar, och icke sätta hela saken på spel
blott för att få uttala en riktig princip. Men det gör man, om
man fattar ett sådant beslut, som här blifvit förutsatt. Hvad mig
beträffar, anser jag det vara af sådan vigt, att soldaterna erhålla
detta anslag, att jag icke vill blott för uprätthållandet af en princip
göra utgången tvifvelaktig. Det är af dessa skäl — man må
kalla dem Eiksdagstaktik eller hvad man vill — som jag tror att
man handlar klokast, om man ej bifaller hvad K. M. i detta afseende
föreslagit. Jag är för det K. förslaget såsom grundsats, men
då de andra Stånden icke Bro för ett förslags-anslag, det må nu
vara af misstroende eller hvad som helst, så bör man respektera
deras öfvertygelse, och noga betänka sig innan man afgör frågan på
sätt här blifvit föreslaget.
Hr Lefrén: Jag är icke någon absolutist i s. k. princip-frågor,
men jag tror icke att det finns en medelväg mellan att gå från
grund
Den 6 Juli f. m.
97
grundsatser och hålla sig fast vid dem. Jag tror äfven att det
icke är förenadt med någon fara, att göra anslaget till ett förslagsanslag,
såvida R. o. Ad. anser det vara riktigt; sjelfva summan
kommer dervid så mycket mindre att löpa någon fara, som man vet
att BondeSt. gifvit 175,000 Edr såsom fast anslag. Det är nödvändigt
för framtiden att E. o. Ad. uttalar en klar grundsats i
denna fråga, och om den också icke blir antagen nu, så blir den
antagen en annan gång; ty det förståndiga måste till slut göra sig
gällande och segra. Orsaken hvarföre jag särskildt är varm i denna
frågan, är, att jag innehar en befattning, som i första rum kommer
att handlägga dessa ärenden. Det är ieke så angenämt att erhålla
ett anslag, som bestämdt icke kommer att räcka till för det dermed
afsedda ändamålet. Jag får förklara, att om det icke blir ett för
slags-anslag,
så kommer ovilkorligen ett deficit att upstå i Krigs
Coll-.
ii räkenskaper, ty man kan icke svälta soldaten. Man kan,
när det är fråga om fouragering, låta hästarne svälta, och då blifva
de magra och odugliga; de kunna icke beklaga sig, utan de få dö.
Men man kan icke följa samma grundsats med afseende på soldaten,
ty soldaten beklagar sig, om han icke får den mat, som blifvit
honom lofvad, och såvida det icke blir förslags-anslag, så måste man,
för att mot honom kunna fullgöra sina förbindelser, utgifva mera
än R. St:r anslagit. Då skall man åter i StatsUtsk. få höra den
gamla visan, att KrigsColhm gått orätt tillväga, och öfverskridit de
bestämda anslagen. Man kan icke med skäl säga, att vår administration
är oskicklig, så att man icke kan anförtro den ett förslagsanslag.
Jag ber E. o. Ad. hålla sig fast vid den grundsatsen, att
det bör blifva ett förslags anslag, och fatta sitt beslut utan någon
onödig fruktan för följderna.
Hr Bildt, Knut: Jag för min del hyser ingen betänklighet
vid att bifalla Utsk:s förslag, ty om 175,000 Edr icke skulle räcka
till, så kan K. M., på grund af 03 § Beg:sE:n dertill använda det
lilla kreditivet, ty det måste vara af högsta vigt att icke truppen
svälter.
Då, efter härmed fulländad öfverläggning, Hr Gr. o. Landtm,
framställde, att, jemte det af någre talare blifvit yrkadt bifall till
Utsk:s hemställan, å andra sidan blifvit yrkadt att, på sätt K. M.
föreslagit, till mathållningen för GarnisonsRegmas manskap måtte
beviljas ett förslags-anslag af 150,000 Edr Ernt årligen; anmälde
sig och yttrade
Hr Björnstjerna: Enligt mitt yrkande, skulle förslags-anslaget
bestämmas till 175,000 Rdr, och jag anhåller om Hr Gr. o.
Landtnäs propos. härå.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han i sådant fall hade orätt
upfattat Hr Björnstjerna* yrkande, samt att vid detta förhållande
någon annan ändring i hvad Utskottet hemställt, ej vore yrkad, än
att ifrågavarande 175,000 Rdr må beviljas såsom förslags-anslag.
VII II. 7
98
Den 6 Juli e. m.
Den härefter först till bifall å Utsfcs ifrågav:de hemställan
framställda proposin besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om B. o. Ad. bifölle, att den af
Utsk. tillstyrkta anslagssumma af 175,000 Edr Ernt årligen beviljades
såsom förslags-anslag, samt sedan svaren härvid utfallit med
starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade, det han ansåg Ja nu hafva
varit öfvervägande.
Härefter förekom och bifölls Utsk:s hemställan, att ett af Hr
Sandels framstäldt förslag om förhöjning af portions- och tobaksskillingen
för manskapet vid LifGardet lill Häst icke må till någon
åtgärd föranleda.
Fortsättningen af förev:de Utlåt:s pröfning upskjöts till eftermidd:s
plenum; och det Högloft. Ståndet åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 6 Juli 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsTJtsk:s Utlåt. N:o 71, angrde
reglering af utgifterna under EiksStatens 4:de HufvudTitel; och
förekom nu
29:de punkten, ang:de anslag för LifBeväringsReg:let.
Hr af Klint, Erik: Utan att ingå i pröfning, huruvida LifBeväringsEeg:tet
bör indragas eller organiseras på ett mindre kostsamt
sätt, måste man väl erkänna, att denna omorganisation icke kan,
åtminstone inom denna statsreglerings-period, verkställas. Under
tiden skulle detta Eeg:te blifva det enda lottlösa af de förmåner,
E. St:r beviljat de öfrige Beg:terne. Jag anser Utsk. hafva obefogadt
afslagit hvad K. M. begärt. Utsk. anser, att den exercis,
som nu tillhör detta Eeg:te, kan öfvertagas af andra Eeg:ten. Möjligen
kan sådant låta sig göra, men jag betviflar dock, att det kan
ske för så godt pris, som Utsk. föreställt sig. Skulle Eegrtets
tjensteåligganden öfverflyttas på Garnisonen i Stockholm eller Uplands
och Södermanlands Keg:ten, så kan sådant icke ske utan betydligt
ökad kostnad, och, hvad Gardena beträffar, icke utan tillökning
i personalen. Jag anhåller om bifall till K. M:s förslag.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Jag skall i korthet ge
nomgå
Utsk:s premisser och conclusion. Till en början säger Utsk.:
Den G Juli e. m.
09
»Utsk., som hyser den mening, att ifrågav:de OfficersCorps bör, i
mån af afgång, indragas, eller åtminstone på ett för Statsverket
mindre kostsamt sätt organiseras, anser sig derföre icke kunna tillstyrka
någon förhöjning af Regitets nuv;de anslag.»
Hvad det mindre kostsamma sättet beträffar, har Hr af Klint
redan uplyst huru dermed sig förhåller, och hvad angår Utsk:s yttrande,
att derföre, att Regitet skall indragas, någon löneförhöjning
icke bör detsamma tilldelas, kan jag icke fatta, hvari konseqvensen
skall sökas, ty om jag efterser i Utsk:s Betänk. rör:de 5:te HufvudTiteln,
så finner jag, att Utsk. för öfvertaliga Kammarskrifvare vid
Carlskrona station ansett rättvisan fordra, att, intilldess indragning
af deras tjenster kommer att ske, de icke böra ställas på svältkur;
men, i fråga om LifBeväringsRegitet, har Utsk. icke ansett sig böra
tillstyrka någon förhöjning i de knappa lönerna. Utsk. har sagt,
att Regitet bör indragas i mån af afgång. Olämpligheten häraf har
jag redan vid allmänna öfverläggningarna visat. Indragningen bör
väl ske efter någon princip, och skall den tillgå så, att Officerarne
få behålla sina löner, skola de väl hafva tjenstgörings-skyldighet,
och om så är måste en Kapten, sedan afgifter till pensionskassan
m. m. afgått, bestrida kostnaden för vivre och uniform med återstoden
eller 600 Rdr, hvilket naturligtvis är omöjligt. Utsk:s afsigt
har troligen varit, att Officerarne skola få behålla sina löner
och göra intet. Vidare säger Utsk., att det är olämpligt, att
Staten skall vidkännas aflöningen till en särskild OfficersCorps för
2me veckors exercis årligen med Stockholms stads och läns bevärings
manskap. Vid allmänna öfverläggningarna har jag visat orimligheten
af en sådan upgift och Reg:tsChefen har äfven deri instämt.
Reg:tsOfficerarne hafva under sednare åren haft samma tjenstgöringsskyldighet
i fråga om kommenderingar som GarnisonsReg:terne inom
liufvudstaden. Utsk. har äfven ansett, att bevärings-exercis kan ombesörjas
af Uplands, Södermanlands eller Stockholms GarnisonsReg:ten.
Nu förhåller sig med LifbeväringsReg:tet sålunda, att
Reg:tsCheferne vid GarnisonsReg:terne beklagade sig öfver beväringsmanskapets
stora tillökning, och önskade få manskapets exercis fördeladt
på andra Reg:ten, och då tilldelades LifbeväringsReg:tet det
manskap Reg:tet nu har. Man har sagt, att Sverige bör upställa
5 klasser af beväringen, men huru var väl förhållandet inom Danmark
åren 1848 och 1849. Jo! att för upställandet af det beväringsmanskap,
som för kriget erfordrades, saknades tillräckligt antal
Officerare, och så är förhållandet äfven hos oss. Hvarföre skall
man väl då taga bort en hel OfficersCorps, hvilken likasåväl som andra
Corpser icke gjort sig känd för att leda beväringen på villospår
utan tvertom ledt den till ära och seger. Slutligen har Utsk. sagt,
att om än OfficersCorpsen bör bibehållas, torde med anskaffande
af det under exercisen behöfliga underbefäl jemte tillhörande spel
fortfarande tillgå som hittills; d. v. s. endast korporaler tillsättas,
hvars skyldighet blott är att tjenstgöra 14 dagar årligen emot
aflöning, som motsvarar tobaksskillingen. I våra dyra tider är
denna aflöning allt för ringa och bör förhöjas. Sedan Utsk.
afstyrkt förhöjning af Reg:tets nuvide anslag tillstyrker Utsk. der
-
100
Den 6 Juli e. m.
emot beviljandet af nödige medel för aflöning af nödigt underbefäl.
Orättvisan af ett sådant förfarande är så i ögonens fallande, att den
icke vidare behöfver utvecklas. Jag förenar mig med Hr af Klint.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz: Förekommen af Hrr af Klint
och Knorring har jag föga att tillägga. Jag anhåller likväl, att få
lemna några uplysningar. Officerarne vid ifrågav:de Regie måste
betala ackordsräntor med sina löner, hvilka räntor äro ingalunda
små. Chefslönen är med denne utgift icke belastad, men de öfrige
lönerne få vidkännas den i följande proportion:
å 1 :ste Majorslönen 1,500 Bdr afdrages ackordsriintan med 180: —
» 2:dre D:o 1,100 » » 139:24.
» Reg:tsQv.-mäst. lön 600 » » 85: 24.
» l:ste Löjtnantslön. 350 » » 45. —
» 2:dre D:o 300 » » 42:24.
» UnderLöjtnantslönen 200 » » 36:24.
Dessa ackorder medföljde öfverflyttandet af Drabantkorpsen på
LifbeväringsKeg:ts stat, och räntan har utgått sedan år 1833, då
ackorderne inom Svenska Arméen uphörde. Jag hemställer, om
det kan vara lämpligt att minska OlficersCorpsen just nu, då så
många unga män lemna fanorna och ingå i de produktiva yrkena.
Jag har dessutom redan visat, att detta Regis löner äro de minsta
ibland hufvudstadens garnison. Vid de allmänna sammankomsterne
hade jag äran uplysa, att Utsk. misstagit sig i sin upgift, att OfficersCorpsen
icke har mera än 14 dagars exercis årligen, emedan
utom manskapets exercis befälet har befälsmöte under 14 dagar årligen
och dessutom 14 dagars exercis med det sist antagna och
minst öfvade underbefäl. För öfrigt har jag redan visat hvad Hr
v. Knorring äfven omnämt, att Officerarne ganska ofta kommendederas
på besigtningar vid de större förråderne o. s. v. Jag anhåller
att få förena mig med Hr v. Knorring.
Frih. Baab, Carl Adam: Utsk:s afstyrkande i förev:depunkt
anser jag icke vara föranledt af någon animositet emot Reglet utan
Utsk. har sannolikt ansett, att det bör indragas eller reorganiseras,
dock icke så indragas, att ju icke ett lika antal officerare skola bibehållas
för exercisen af det manskap, som på Reglet blifvit indeladt.
Då nu Utsk. icke föreslagit eller tillstyrkt II. Stn att till K.
M. ingå med und. anhållan, att LifBeväringsReg:tet skall organiseras
på samma sätt som Hallands Infanteri-bataljon eller Gottlands
Beväring, föreställer jag mig att meningen varit, att offficerarne
emellan mötena permitteras, hvarigenom deras löner blifva tillräckliga,
emedan officerarne då kunna egna sig åt andra yrken än just
krigsyrket. Under sådana förhållanden tager jag för afgjordt, att
K. M. skall bifalla en B. St:rs skrifvelse med und. anhållan, att
Reg:tet måtte undergå en sådan organisation och tillstyrker alltså,
att E. o. Ad. måtte besluta sig för en sådan skrifvelse.
Frih. Leijonhufvud, Carl Hjalmar: Under de allmänna
sammankomsterne har jag framhållit de skäl, som tala emot indragning
af ifrågav:de Regie. Jag vill tillägga ett ytterligare skäl, nemi. att vid
Den 6 Juli e. m.
101
Svenska Arméens försättande på fältfot npstår brist på officerare nära
kanske flere 100. Jag hemställer då, om under sådana förhållanden
det kan vara lämpligt att indraga en hel officerscorps. Med min
röst vill jag icke bidraga dertill, att en enda plats indrages; mycket
mindre en hel corps.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: I allmänhet exerceras
beväringen af Officerare vid de Kegiten, som äro förlagde inom de
orter beväringen tillhör, hvilket äfven synes vara det rätta. Meningen
kan icke vara, att i händelse af krig beväringen skall utgöra
en särskild Corps, hvilket med dess korta öfningstid alltid
måste blifva ett misslyckadt försök, utan den måste inflikas ibland
den gamla stammen. Under sådana förhållanden kan, det måste
man medgifva, Lif bcväringsReg: tets nuv:de organisation icke vara
annat än felaktig. Jag vill icke påstå, att Officerarne vid de närmast
hufvudstadeu förlagde Reg:ten äro tillräckiige för att exercera
Stockholms stads och läns beväring; men jag förmodar, att, i händelse
LifbeväringsReg:tet indrages, antingen GarnisonsReg:terne i
hufvudstaden eller också lleg:terne i de närmast omkringliggande
orterne få derigenom ökadt antal Officerare. Det kan väl icke heller
nekas att en officerscorps med endast 14 dagars sysselsättning, jag
beder om ursäkt att jag uprepar det, icke kan blifva så danad som
den officerscorps, hvilken ständigt är i tjenstgöring och har trupp.
Derföre tror jag också, att för officerarnes daning den nuvule organisation
är mindre lämplig. Utgående från denna synpunkt har jag
biträdt LTtsk:s beslut, men derföre gillar jag likväl icke alla dess
motiver. En talare har omnämnt, att den tjenstgöring Lifbeväringens
Officerare nu hafva utom vid befälsmöten och vid beväringens
exercerande är af den beskaffenhet, att den utan afsaknad kan undvaras,
och jag tror derföre, att om en särskild officerscorps för beväringen
skall finnas, måste den så organiseras, att den kan under
mellantiderne sysselsattes på annat sätt, m. e. o. att aflöningen bestämmes
så, att officerarne måste egna sig åt andra yrken och icke
uteslutande lefva på lönerne. På grund af dessa skäl anhåller jag
om bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Lewenhaupt: Lika med Hr af Klint vill jag icke yttra mig
om Reg:tets indragning. Jag fäster mig vid att, i händelse Regitet indrages,
kan det ieke ske, och troligen icke heller sker det under loppet af
nu pågående statsregleringsperiod. Det är således med hänsyn till de af
K. M. föreslagne tillökningarna i Regitets löner jag yttrar mig, och jag
tror icke, att det är billigt och rättvist att utesluta Lifbeväringen
och Hallands Infanteri-bataljon från den förhöjning, som blifvit andra
corpser beviljad. I så måtto gillar jag Frih. Tersmedens åsigt,
att det är en fördel för beväringen att införlifvas med den gamla
stammen; men det har funnits tider, då beväringen varit en särskild
trupp såsom t. ex. vid intagandet af Fredrikshald fästning,
då Hallands Infanteri-bataljon jemväl var med i elden och 2:ne
officerare undfingo hedersmedaljen i guld och en under-officerare en
dylik i silfver. Vid denna affär voro kanonsluparne bemannade
102
Den 6 Juli e. m.
med samma beväring, och jag tror icke, att man hade något att
anmärka emot densamma.
Hr Bildt, Knut: Då man här ordat om ordnandet af landets
försvar och velat införa en folkbeväpning, synes mig högst olämligt
att vilja indraga en hel officerscorps, då hvar man vet, huru
otillräckligt Arméens befäl är för att kunna inöfva 40 å 50,000
man beväring, hvartill 2:ne klassers beväring upgår, och hvilken inöfning
ännu mera omöjliggöres i händelse af ett krig. Indragning
af LifbeväringsReg:tets officerscorps synes mig således icke kunna
ifrågakomma, desto heldre som i behofvets stund det svårligen låter
sig göra att anskaffa erforderligt antal fullt skicklige officerare. På
grund af dessa skäl tillstyrker jag bifall till K. M:s Propos.
Hr von Knorring: I händelse R. o. Ad. icke skulle bifalla
mitt förslag, anhåller jag att, i händelse votering skall ske, kontrapropos.
måtte blifva så lydande:
»R. o. Ad. bifaller det belopp af 8,193 Rdr 87-| öre, som K.
M. i afseende på ökadt anslag för LifbeväringsReg:tets nuvande
personal föreslagit; dock beslutar E. o. Ad., att E. St:r i underd.
skrifvelse hos K. M. anhålla, det tiicktes K. M. för Rikets näst
sammanträdande Ständer framlägga förslag till en sådan organisation,
att, — under fästande af behörigt afseende å de nuvande Officerarnes
vid LifbeväringsReg:tet rättvisa anspråk på framtida befordran
och utkomst, — Stockholms stads och läns Beväring må kunna på
annat sätt än hittills blifva öfvad.»
Hr Bildt, Didrik Gillis: Under förev:de diskussion hafva
flere talare yrkat bifall till K. M:s Propos. Denna Propos. sönderfaller
likväl i 2:ne väsendtligen skiljda delar. Den ena afser
löneförhöjning för befälet och den andra beviljande af nya löner för
8 Fanjunkare å 300 Edr 2,400: —
8 Sergeanter å 225 Edr  1,800: —
8 Furirer å 187: 24
1,500: —
47 Korporaler ä 75 Edr  3,525: —
48 v. Korporaler å '37: 24
1,800: —
1 Reg:ts trumslagare  225: —
16 Trumslagare eller hornblåsare å37:24 . . . . 600: —
Summa Edr 11,850: —
En sådan delning af frågan synes mig desto nödvändigare,
enär de fleste talarne, yrkat bifall till den K. Propos. begärt
Reg:tets reorganisation, hvilken svårligen låter sig göras om nya
tjenster skola inrättas. Emellertid synes väl billigheten fordra att
löneförhöjning beviljas för nuv:de Officerare, hvilka icke kunna undergå
någon organisation under denna stats-reglerings-period. Jag
anhåller om bifall till mitt förslag.
Gr. Lewenhaupt: Hr Bildt har sagt, att man vore här öfverens
om Reg:tets omorganisation, men detta är ett misstag, ty jag åtminstone
har icke ifrågasatt något sådant. Jag har önskat, att i
Den 6 Jnli e. m.
103
protokollet få detta antecknadt, och instämmer i öfrigt med den
värde talaren.
Hr af Klint: Ehuru jag förut yrkat bifall till K. M:s Nåd.
Propos. i dess helhet, får jag dock, på de af Hr Bildt anförde skäl,
instämma deruti att Hr Gr. o. Landtm, behagade dela propos. på
sätt Hr Bildt föreslagit.
Hr Bildt, Knut: Jag instämmer med den siste talaren.
Hr von Knorring: I anledn. af Hr Bildts, D. G., yttrande
får jag nämna, att jag icke yttrat mig om indragning eller organisation
af Regdet, hvilket ligger utom min befogenhet, utan jag
har endast sagt, att, om Ståndet icke bifaller K. M:s Propos., jag
önskade att mitt framställda förslag måtte blifva kontrapropos. i
händelse af en votering.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framstälde, att i afseende på förev:de punkt,
hvartill Frih. Tersmeden yrkat bifall, delning af propos:rne blifvit
begärd sålunda att propos. skulle framställas särskildt i afseende på
den föreslagna lönetillökningen för LifbeväririgsRegdets nuv:de personal,
och särskildt i afseende på de af K. M. för detta Reg:te
äskade nya löner. För att sammanställa detta med Utsk:s framställning,
borde derföre först propos. framställas endast å den del
af förev:de punkt, hvari Utsk. hemställt, »att R. St:r icke må be
vilja
någon förhöjning af nuv:de anslag för LifbeväringsReg:tet, utan
låta detta anslag fi Riksstaten oförändradt upföras,» då propos:n för
den motsatta meningen komme att lyda å bifall till den af K. M.
äskade lönetillökning af 8,193 Rdr 87-| öre Rmt för Regdets nuvande
personal; och finge Hr Gr. o. Landtm, således nu först hemställa
om R. o. Ad. i afseende på denna del bifölle hvad Utsk. i
förev:de punkt hemstält.
Denna propos. besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade bifalla den
af K. M. för LifbeväringsRegdets nuvande personal äskade lönetillökning
af 8,193 Rdr 87-| öre Rmt, samt, sedan svaren härvid
blifvit afgifne med starka Ja, blandade med några Nej, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Tersmeden begärde votering.
Hr von Knorring: Jag anhåller att mitt förslag må blifva
kontrapropos.
Hr Gr. o. Landtm, anmärkte, att Hr von Knorrings förslag
innefattade hela det af K. M. för LifbeväringsRegdet äskade anslag,
och att detsamma således icke dess helhet kunde antagas såsom kontrapropos.
vid en votering som endast afsåg en del af berörde anslag.
Hr von Knorring: I händelse Utsk:s förslag delas,anhåller
Den G Juli e. m.
jag, att med min propos. förfares på samma sätt, så att anslagen
till de nya tjensterne skiljas från löneförhöjningen.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde, att Hr von Knorrings förslag
till kontrapropos. i sådant fall klefve så lydande: »R. o. Ad. bifaller
det belopp af 8,193 Rdr 87,] öre, som K. M. i afseende på ökadt
anslag för LifbeväringsReg:tets nuvande personal föreslagit; dock
beslutar R. o. Ad., att R. St:r i undexR. skrifvelse hos K. M. anhålla,
det täcktes K. M. för Rikets näst sammanträdande Ständer
framlägga förslag till en sådan organisation, att, — under fästande
af behörigt afseende å de nuvande Officerarnes vid LifbeväringsReg:tet
rättvisa anspråk på framtida befordran och utkomst, —
Stockholms stads och läns Beväring må kunna på annat sätt än
hittills blifva öfvad,» hvarjemte Hr Gr. o. Landtm., för att inhemta
Ståndets mening huruvida, i öfverensstämmelse med Frih. Tersmedens
yrkande, bifall till Utsk:s hemställan eller och Hr von Knorrings
folkslag skulle blifva kontrapropos, hemstälde om R. o. Ad.
till kontrapropos. vid den äskade voteringen antoge bifall till Utsk:s
hemställan, samt, efter det svaren härvid utfallit med starka Ja
jemte några Nej, förklarade det han fuirnit Ja öfvervägande.
Uplästes till justeiung och godkändes följande voter:spx-opos.:
Den som bifaller den af K. M. äskade lönetillökning af 8,193
Rdr 87-£ öre Rmt för LifbeväringsReg:tets nuvarxde personal, röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifaller R. o. Ad. StatsUtsbs hemställan att R. St;r
icke må bevilja någon förhöjning af nuvande anslag för nämnde
Reg:te, utan låta detta anslag i Riksstaten otörändradt upföi-as.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer.
Ja — 28.
Nej — 47.
Gr. Lewenhaupt: Jag] anhåller att få reservera mig emot
R. o. Ad:s nu lättade beslut.
Hr von Knorring: Äfven jag anhåller att få till prot. anföra
min reservation, och beklagar, att R. o. A:ds tillgångar äro
så inskränkta, att R. o. Ad. icke kan bifalla en löneförhöjning af
8,000 Rdr.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framstält, att återstående
delen af förev:de punkt, innefattade XJtsk:s hemställan, »att deremot
R. St:r måtte medgifva, att nödiga medel för aflönande af behöfiigt
underbefäl med tillhörande spel under beväx-ingsmanskapets exercis
få, i den mån Reg:tets anslag härtill ej lemnar tillgång, utgå af
förslagsanslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar»; samt att
deremot K. M:s Propos., hvartill några talare yrkat bifall, i denna
del innehöll, att nya löner till ett belopp af 11,850 Rdr Rmt
D en 6 J ali e. m.
105
matte beviljas, biföll 11. o. Ad. hvad Utsk. i denna sednare del af
ifrågav:de punkt hade hemstält.
30:de punkten, ang-.de anslag för Gottlands NationalBeväring.
Då härvid först förekom Utsk:s hemställan, om bifall till den
af K. M. äskade anslagsförhöjning, yttrade
Hr Bildt, Knut: Vid Riksdagens början väckte jag en motion
till förmån för Gottlands NationalBevärings Officerare. En
dylik motion har inom PresteSt. äfven blifvit väckt, hvilka motioner
Utsk. besvarat sålunda: »att då Utsk. icke funnit lämpligt att tillstyrka
tillökningar utöfver de belopp K. M. äskat, men Utsk. ansett
samtlige desse båda billige och behöflige, har Utsk. tillstyrkt
förhöjning i anslaget för Gottlands NationalBeväring med 9,206
Rdr 83 öre Ernt.» Detta Utsk:s svar på de båda motionerne är
dock icke svar på tal. Utsk. har icke upgifvit några skäl utan endast
sagt att det anser o. s. v. Vid flere Eiksdagar från och med
1847 till och med sisth Riksdag har Utsk. tillstyrkt löneförhöjningar
på grund af enskilde motioner, och jag vet då icke, hvarföre
ett undantag vid denne Riksdag och just uti förev:de fall skall
göras. Jag väckte min motion derföre, att K. M. i sin Propos.
icke föreslagit någon löneförhöjning för Gottlands NationalBevärings
öfverbefäl, och det hade sina orsaker. Man ansåg sig möjligen icke
böra ifrågasätta löneförhöjningar för andra än underbefälet, och
ehuru MilitärBefälhafvaren på Gottland hade yttrat, att han erkände
det vara dyr tid på ön, hade han icke begärt någon förhöjning för
befälet. För min motion hade jag äfven en annan grund. Landshöfdingen
på Gottland hade i sitt underd. Memorial då frågan var
om Landsstatens löner upgifvit, att en ogift embetsman icke kunde
i Wisby lefva på mindre än 1,000 Rdr årligen, och derföre föreslog
jag i min motion samma löneförhöjning för Officerarne vid
Gottlands NationalBeväring, som K. M. äskat för WesterNorrlannis
och Hallands Beväring. StatsUtsk. säger nära nog, att min motion
är obillig och obehöflig. Jag hemställer likväl, huruvida det
är obilligt, att en Officer, som skall undergå så väl student- som
linieoffioersexamen, undfår 300 Rdr i årlig lön, och säkerligen vill
ingen yngling på sådana vilkor blifva anställd som Officer vid Beväringen.
Denna Beväring utgör 8 å 9,000 man och befälet är
nu otillräckligt, så att i behofvets stund en Officer måste öfvertaga
100 å 150 man. Dessutom skall OfficersCorpsen sköta 2 batterier
artilleri, hvarigenom den öfver höfvan anstränges. På det att Officerarne
nu skola kunna lefva på sina löner måste de permitteras
för att dymedelst kunna skaffa sig biförtjenst. Då nu PresteSt.
bifallit min motion, anhåller jag, att Ståndet ville göra sammaledes,
hvarom jag anhåller att propos:n måtte framställas.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Jag förenar mig med Hr
Bildt och åberopar hvad jag yttrade vid remissen af motionen.
Motionären har förglömt NationalBeväringen för Wisby stad, ehuru
den har samma skyldighet som den öfriga Beväringen. Jag har
velat yttra detta i förbigående och anhåller om bifall till motionen.
106
Den 6 Juli e. m.
Hr Bildt, Knut: I min motion har jag sagt: »Det är endast
Artilleriets och Landtbeväringens Officerare, hvilka aflägga vanliga
kunskapsprof för att vinna Officersbefordran, som nu böra
komma i fråga.» Wisby stads Officerare aflägga icke någon examen.
Man har velat sammanslå denna Beväring med den öfriga, men den
har icke viljat afstå från sin rättighet, att desse Officerare skola
väljas af de beväringsskyldige inom borgerskapet. De äro således
i en helt annan kategori än de öfrige. Jag har uteslutit dem derföre,
att jag ansåg dem icke behöfva någon förhöjning såsom varande
borgare i Wisby och qvarblifvande vid sina yrken. Men vill
MilitärBefälhafvaren väcka motion derom, är frågan derom ännu
öppen.
Gr. von Platen, Baltzar: Enskilde riksdagsmäns håg att
intränga i organisationsfrågor måste medföra olägenheter och så synes
äfven här vara fallet. 2:ne riksdagsmän, som interessera sig
för frågan och säkerligen båda hafva sakkännedom, hafva likväl
stannat i olika meningar. Jag vågar icke bestrida deras påståenden
om den äskade löneförhöjningen, meri jag har alltid hyst farhåga
för att på grund af väckta motioner bevilja löneförhöjningar eller
pensioner. Jag har förr bestridt en sådan åtgärd och gör det äfven
nu. Om någonsin ett K. förslag bör ligga till grund för R.
St:rs beslut, är det väl i fråga om lönerne för Arméen. Jag anhåller,
att R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s förslag.
Hr af Klint: Visserligen erkänner jag rigtigheten af hvad
den siste talaren anfört, såsom allmän regel betraktadt, men då Utsk.
redan bifallit hvad enskilde motionärer föreslagit, finner jag ingen
betänklighet att tillstyrka bifall till hvad Hr Bildt föreslagit.
Hr Bildt, Knut: Jag förenar mig med siste talaren och
anhåller om propos. å hans förslag.
Gr. von Platen: Det måste vara en väsendtlig skillnad emellan
det fall, då StatsUtsk. tillstyrkt bifall till endast hvad en motionär
begärt, och det då Utsk. såsom här tillstyrkt bifall till ett
K. förslag i ett ämne, hvaruti en motionär jemväl afgifvit förslag.
Jag anhåller således, att R. o. Ad. måtte nu bifalla endast hvad
K. M. äskat.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Laudtm. framställt, att Gr. von Platen yrkat bifall å Utsk:s
förev:de hemställan, och Hr Bildt yrkat, att R. o. Ad., med afslag
å Utsk:s hemställan, måtte bifalla de af Hr Bildt i dess motion
föreslagne och af Utsk. i förev:de punkt uptagne belopp af löneförhöjningar,
blef propos. till bifall å .Utsk:s förev:de hemställan
framstäld och besvarad med starka Ja, blandade med Nej; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Den 6 Juli e. m.
107
Hr Bildt, Knut: Jag har icke yttrat mig om, huru man
bör förstå denna propos. De 9,000 Edme har jag äfven yrkat måtte
bifallas.
I ani. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att Hr Bildts yrkande
varit, att R. o. Ad. måtte, med afslag å Utsk:s hemställan, bifalla
Hr Bildts motion, och att detsamma på detta sätt blifvit af Hr
Gr. o. Landtm, framstäldt.
Hr Bildt, Knut: Om jag i mitt första yttrande än glömde
dessa 9,000 Rdr, var min mening likväl att begära bifall på såväl
dem som min motion, och detta så mycket heldre som K. M:s
Propos. angår underbefälet och min motion OfficersCorpsen. Jag
anhåller således, att propos. måtte först framställas på bifall till
min motion och sedan till det K. förslaget.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att i sådant fall saken tycktes vara
lätt hjelpt dermed, att Hr Bildt begärde votering med en kontrapropos.
, som innehölle bifall till såväl hvad Utsk. tillstyrkt som
hvad Hr Bildt i sin motion yrkat.
Hr Bildt, Knut: Jag anhåller, att kontrapropos:n måtte uptaga
de 9,000 Edme och derjemte hvad jag i min motion begärt.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande votenspropos.
Den som bifaller den af StatsUtsk. för Gottlands NationalBeväring
tillstyrkta löneförhöjning af 9,206 Edr 83 öre Ernt, röstar
Ja j
det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar E. o Ad. att, jemte bifall till berörde löneförhöjning,
bifalla den löneförhöjning för Officerare m. m. vid samma
Beväring, som i den af Hr Bildt, Knut, väckte motion blifvit föreslagen.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer.
Ja — 31.
Nej — 37.
Härefter förekom och bifölls Utsk:s yttrande, ang:de en af
Prosten Gahne gjord framställning om särskiljande af de högste
civile och militäre myndigheterne på Gottland.
3 l:sta punkten, ang-.de a/löningen för befälet vid Hallands
Beväring.
Hr af Klint: I öfverensstämmelse med hvad jag yttrat i
fråga om LifbeväringsReg:tet anhåller jag om bifall till K. M:s
Propos.
Häruti instämde Hr Lefrén, Joh. Pehr.
Frih. Tersmeden: På samma grund jag yrkade bifall till
108
Den 6 Juli e. m.
Utsk:s förslag i fråga om LifbeväringsReg:tet, anhåller jag äfven
om bifall till Utsk:s förslag i denna punkt.
Efter först till bifall å Utsk:s i förevrde punkt gjorda hemställan
framstäld propos., som besvarades med blandade Ja och Nej, hemstälde
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla den af
K. M. med 2,100 Rdr Rint äskade tillökning i aflöningen för befälet
vid Hallands Beväring, och ropades härvid starka Ja, jemte
åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande.
32:dra punkten, ang:de löneförhöjning för befälel vid WeslerNorrlands
Beväring.
Bifölls.
33:dje punkten, ang:de anslag för Beväringsmanskapets vapenöfning.
Härvid förekom först Utskottets hemställan, att K. M:s Nåd.
framställning om ökadt anslag för utsträckning af Beväringsmanskapets
vapenöfning icke må af R. St:r bifallas; och yttrade sig
härom:
Erih. Raab, Carl Adam: Erånvrde under de gemensamma
öfverläggningarne om 4:de och 5:de HufvudTitlarna begagnar jag
nu tillfället, att i R. o. Ad:s plenum yttra några ord om nationalförsvaret,
denna för hela landet så vigtiga fråga.
Den K. Proposm i detta ämne, som vill synas utgå från ett
system, saknar den omfattning, som man skäligen äger rätt att
fordra. StatsUtsk., som icke funnit för godt, i ett sammanhang
med denna Propos., pröfva de flera förtjenstfulla förslag om landtförsvarets
ordnande, som af enskilde motionärer vid denna Riksdag
blifvit aflemnade, synes deremot icke erkänna något system, hvarigenom
denna fråga blifvit allt för betänkligt eftersatt.
Den K. Proposm grundar nationalförsvaret på Arméen och
Beväringen och detta är godt och väl, i fall systemet haft djupare
rötter än hvad man finner af förslaget. Utan att någonsin blifva
efter detta system nog kraftigt och starkt, skall det deremot blifva
alltför kostsamt, dyrbart och financielt tryckande. Regeringen föreslår
vissa förändringar i exercis och materiel för Arméen och dessa
måste godkännas, äfven om de icke äro fullständiga. Äter hvad
Beväringen beträffar, så har Utsk. ansett det vara tillräckligt, att
den exercerar 14 dagar, då deremot i Proposm önskas 45 dagars
exercis, men med hänseende till den stora kostnaden endast äskas
understöd för 30 dagars.
Vid jemförelse med den tid andra länder använda för Beväringsöfning,
som ganska riktigt af KrigsMinistern upgifves i Preussen
vara först 3 års och derefter under 7 på hvarandra följande
år vissa månaders årlig exercis; i vissa Tyska stater och Danmark
först 1 helt års, i Frankrike äfvenså årtals exercis; så kan väl en
exercistid af 45 dagar för Beväringen icke anses vara tillräcklig.
KrigsMinistern nöjer sig visserligen dermed, att Beväringen skulle
Den 6 Juli e. m.
109
vara någorlunda exercerad, men med så beskaffad trupp uträttas
krigets värf endast någorlunda oell det är i sanning för litet mått
af kunskaper vid strid med väl öfvede Arméer. Han erkänner sjelf
att krigen numera utföras i hastiga och väldiga slag, hvarigenom
tid icke vinnes för inöfvandet af en Armée, som, om den på ett
kraftigt sätt skall upträda, måste vara enskildt öfvad i krigsyrkets
olika delar: i skjutning, fäktning och fälttjenst m. m., som förvärfvas
endast genom mångårig öfning. Häraf följer också tydligt, att
en sammanraffsad Armée är en Armée mera på papper, mera för
skenet, än för den verkliga nyttan och ändamålet. Men låtom oss
vidare betrakta hans system. KrigsMinisterns organisation af Beväringen
fattar jag icke. Visserligen säger han, att Arméens bataljoner
böra med 50 proc. ökas med Beväring, men är hans mening
att de skola inrulleras och exerceras med Reg:terne och begagna
gemensamma öfningar? Detta tyckes vara alldeles nödvändigt.
Antages äfven I eller 2 klasser skola åtgå härtill, hvad vill han
göra med de öfriga klassernas Beväring? Derom nämnes ingenting.
Böra de icke indelas i Regiter och Bataljoner? Han nämner ingenting
om befäl dertill. Visserligen föreslås korporalskolor hvart 3:dje
år för underbefäls bildande för indelta Arméen, men skulle tillräckligt
befäl vinnas för hela Arméen, så tarfvas dessa skolor för hvarje
år. Om man indelade Arméens Officerare i Reg:ter och Korpser
med befordringsrätt utan lön, med dagtraktamente för den tid de
möjligen tjenstgöra, så skulle så småningom öfverbefäl för Beväringen
kunna erhållas.
Deråt måste systemet riktas. Såsom en följd deraf skulle äfven
dessa 3 klassers Beväring exerceras, om föröfrigt de skola anses
stridsskicklige. Men kostnaden? Här stadnar konseqvensen af
hans system, ty nationen kan icke bestrida de ofantliga kostnaderna.
Nationalförsvaret är icke betryggadt med 50,000 man och landet
kan icke bära kostnaderna för hela Beväringens organisation. Låtom
oss derföre se denna sak från en annan sida.
Stater af 2:dra rangen böra i våra dagar grunda sitt national
försvar
på allmän folkbeväpning. Rör att göra denna princip lefvande
i nationens föreställningssätt, så måste man hos densamma
fostra en varm känsla för fosterlandet och befordra ett uplyst na
tional-medvetande.
Dessa krafter äro häfstången för nationalförsvaret,
hvarigenom ett litet men tappert folk går segrande ur striden
för frihet och fosterland.
Nationalförsvaret ålägger alla medborgare värnepligt, att draga
vapen för fosterlandet. Men det är icke nog med denna pligt, som
ålägges hvarje medborgare, han bör dessutom, såsom i Schweitz,
sjelf bekosta sina vapen och öfningen i vapnens bruk. Utan en
sådan väl genomförd plan blir nationalförsvaret en omöjlighet för
ett fattigt folk. Härmed är en stor grundsats för nationalförsvaret
uttalad, en grundsats på hvilken indelningsverket stöder sig och
som gjort denna organisation till ett storverk för alla tider. Indelningsverkets
grundprincip hvilar på det rigtiga antagandet, att
det skulle vara omöjligt eller allt för betungande för StatsKassan,
att underhålla en för landets försvar tillräcklig Armée. Man ålade
110
Den 6 Juli e. m.
derför hvarje i den tiden besutten person att bidraga till försvaret,
indelade alla hemman i rotar och rusthåll, ålade hvarje indelning
hålla en krigsman af rotens befolkning, men gaf tillåtelse till legning.
Detta var också ett nationalförsvar. Låtom oss tillämpa
samma tanke på vår tids nationalförsvar, systemet endast utsträckt
till hvarje medborgare. Skulle någon individ sakna tillgångar till
dessa nödiga utgifter, så må kommunen komma till hjelp.
Huru kraftigt ett sådant försvar kan blifva det visar det lilla
Schweitz — kastadt mellan Europas stormakter — ett folk om 2|
millioner menniskor, som okränkt bevarat sitt fosterland och frihet
genom seklerna.
Att ingå i någon närmare organisation skulle icke vara nödigt
vid detta tillfälle, nog af att en stor del af dessa krigsöfningar,
skjutning, exercis, gymnastik, fäktning m. m. inhemtas mera som
folknöje i skyttföreningar, söndagsparader, skolor m. m. än i långa,
kostsamma, tidsödande lägeröfningar, hvilka synnerligast tagas i anspråk
för manöver, fälttjenst m. m. Upfostran rigtas redan från
barndomen häråt."
På detta sätt skulle hela nationen stå rustad såsom en man,
utan att betunga StatsKassan på oskäligt sätt, och det afsedda ändamålet
vinnas. Ett folk i läger anfaller man icke utan besinning.
Ett lands försvarssystem måste ställas i sammanhang med dess
allianssystem. — En blick härpå torde öfvertyga oss derom.
Den makt, som i våra dagar beherrskar håfven, är den mäktigaste.
En blockad, systematiskt utförd, utestängande ett land
från dess förbindelser och handels-gemenskap med andra länder, är
tillräcklig att betvinga detsamma. Ett aldrig så väl ordnadt landtförsvar
är derför icke tillräckligt nu för tiden att betrygga ett folk;
sjöförsvaret är lika vigtigt som landtförsvaret. Det måste vara så
omfattande, att det under inträffande krig kan möta och betvinga
en fiende. Den mäktigaste sjöstat är verldsstat.
En nation af andra ordningen, som vår, med relativt små resurser,
kan aldrig updrifva sitt sjöförsvar till den punkt, som erfordras.
Det måste derför söka skydd för sin svaghet härutinnan
hos andra mäktiga folk.
Att Ryssland icke är en sådan stat, som med hänseende till
sin sjömakt kan skydda andra folk, hafva vi helt nyligen erfarit,
emedan det icke kunnat skydda sig sjelft. Att vi äfven om så
vore hvarken kunna eller böra begära dess skydd är uppenbart. Så
mycket mera nedslående för nationalkänslan och vår nationalpolitik
måste det intima förbund med Ryssland anses, som Carl Johan inledde,
i motsats till den fosterländska politik, som blifvit ett arf
från våra stora Oarlar och Gustafver och öfvergått till en traditionel
instinkt hos folket.
Hvad har också blifvit följden af densamma? Jo! att vi invaggat
oss i sömnaktig säkerhet, — et dolce farniente — utan eftertanka.
I hvad skick befunno sig våra försvarsanstalter vid Carl
Johans dödliga frånfälle?
Må man beskylla oss för karghet. Må hans systems förfäktare
göra hvilka tillmålen som helst; nog afl för nationen kan det en
-
Den 6 Juli e. m.
lil
dast blifva skäl, att för fosterländskt ändamål göra stora upoffringar
och utgifter.
Men förutsatt att vi kunde skydda oss både till lands och
vatten, försvaret hvilar dock på en vigtig omständighet, som heter
penningar. 1809 bestod stora kreditivet af 2 millioner silfverspecier
lika med 8 millioner sedlar. — Genom myntförsämringar och realisationen
har det sednare blifvit bestämdt till 3 millioner i sedlar.
Dermed kommer man icke långt i krig. Om Eyssland, troget sin
vänskap och sin politik 1808, då det midt under freden anföll oss
och tog Finland, skulle blockera våra kuster, hvad skulle vi då
företaga? Flottan otillräcklig och penningarne ännu otillräckligare.
Här finnes ännu i denna kammare veteraner, hvilka 1820-talet
yrkade på att samla en krigsskatt. I ett land, med förvirradt kredit-
och bankväsende, bilda sig icke kapitaler. I händelse af krig
stöde vi redlösa, så framt vi icke kunde få låna penningar. Men
hvar skola vi låna dem? Ingalunda i Eyssland, ty det landet lånar
sjelft. Det finnes knapt mer än ett land, som disponerar verkliga
kapitaler och det är England.
Ett förbund med England, sedt ifrån alla synpunkter, är sålunda
för oss en politisk nödvändighet. Det skyddar oss med sina
skepp, det understödjer oss med sina penningar. Med utvecklade
handelsförhållanden mellan England och Sverige, öka sig intressen
och sympathier. Englands politiska och ekonomiska fördelar mana
det till stöd för vårt oberoende och existens, ty England hotadt af
Eyssland från någon Svensk nordsjö eller Norrsk hamn förlorar
herrskarmakten öfver håfven.
Låtoin oss derför ärligt och öppet ansluta oss till denna makt,
ty ett förbund med England skall gifva lyftning åt nationalkänslan
och kraft åt nationalförsvaret.
Hr Adelborg, Anders Otto: Utsk:s motivering har af
den siste talaren och under de gemensamma öfverläggningarna blifvit
så fullständigt nagelfarne, att jag icke behöfver mycket derom
orda. Ingen, som vet, huru svårt det är att dana en oerfaren till
soldat, bör framkomma med sådana skäl som Utsk:s; dock kunde
man väl säga, att det vore kanske icke för mycken utsträckning i
tiden, då man tager i betraktande behofvet. Man vill, att man
skall göra afseende på folkets tänkesätt. Jag får då framställa ett
förslag, som inom Utsk. af några ledamöter förordades nemi. att de
30 dagarnes öfning fördelas på 2 år med bibehållande af det anslag
K. M. i sin Propos. äskat.
Hr Hjärne, Harald: Då jag ser mig omkring, finner jag,
att de fleste här närv:de ledamöter tillhöra militärståndet. Granlagenheten
fordrar, att man vid detta tillfälle icke inlåter sig i så
vidlyftiga discussioner, som ämnet påkallar, såvida man vill meddela
andra sina åsigter. Dessutom är det få dagar sedan denna
fråga discuterades i de allmänna öfverläggningarna, och såsom bevis,
huru vigtig man ansåg denna fråga vara och hvilken jag anser
vara den förnämsta på hela HufvudTiteln, får jag nämna, att nä
-
112
Den 6 Juli e. m.
stan alla ledamöter, som yttrade sig, erkände nödvändigheten af
Beväringsmanskapets öfning. Jag anser mig derföre böra endast i
korthet yttra min enskilda öfvertygelse i ämnet.
Jag har någon liten erfarenhet i detta ämne, I 32 år har
jag tjenat vid ett indeldt Reg:te och under denna tid exercerat
många klasser Beväring. Det är således nnledn. förmoda, att om
jag med upmärksamhet följt saken, bör jag hafva bildat mig ett
omdöme, huru mycket man kan begära i vapenöfning med fullkomligt
råa rekryter. Jag behöfver icke säga, att den föreslagna exercistiden
är nästan detsamma som ingen. Man må likväl häraf icke
draga den slutsats, att 30 dagars exercis icke skall bära frukt, ty
hvarje militär vet nog, att efter 11 eller 12 dagars förlopp ynglingarna
göra ganska raska framsteg. De börja då få någon hållning
och kunna handtera geväret, men just då skiljas de åt. Jag
tror, att om de fingo fortfara första året 4 eller 5 dagar längre,
skulle man komma ganska långt med dem, men finge man sammandraga
dem året derpå och exercera dem tillsammans med den
gamla stammen vid ett regementsmöte, skulle de enl. min åsigt
hinna den stadga i manövren, att de kunde inflikas i gamla stammen.
Deremot tror jag, att, om man, som K. M. föreslagit, inskränker
exercistiden till 30 dagar under endast ett år, man icke
vinner ändamålet. Det är således nödigt, att exercisen måste fortgå
ännu ett år, och derföre instämmer jag med Hr Adelborg, att exercistiden
bör fördelas på 2:ne år efter hvarandra och således 15
dagar hvarje år. Jag tillstyrker således, att ett årligt anslag af
450,000 It dr måtte beviljas till Beväringens vapenöfningar, fördelade
sålunda, att hvarje klass exercerar 15 dagar under 2:ne hvarandra
påföljande år. Utan att inlåta mig i någon discussion om det organisationsförslag
en talare framställt, vill jag dock yttra, att någon
förbättring i Beväringens exercis är nödig, men jag kan likväl icke
godkänna något af de förslag, som i detta afseende blifvit framställda.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Denna fråga är den vigtigaste
på hela HufvudTiteln, och då jag icke kunnat biträda Utsk:s förslag
i denna del, anhåller jag att med några ord få tillkännagifva
min åsigt.
Jag tror, att frågan om Arméens vapenöfningar icke får betraktas
såsom fristående. Man måste i detta fall se på landets för
svarskrafter
i sin helhet. Om man skall bedöma dessa, måste man
åter beräkna grannarnes anfallsstyrka och eget lands beskaffenhet
såsom krigstheater. Med dessa kända storheter kommer man till
den 3:dje eller, huru stor vapenstyrka behöfves, då man hotas med
ett anfall, och hvilken styrka som är den minsta, för att genast
vara färdig. Under krigets fortgång måste denna styrka kompletteras,
och i och för denna komplettering måste man hafva i beredskap
alla nödvändiga materialier. Brån dessa premisser måste
man utgå, för att få veta huru stor styrka som erfordras för landets
försvar. En allmän försvarsplan måste derföre finnas, en plan
till
Den 6 Juli e. m.
113
till mobilisering af landets stridskrafter. Af det Statsrådsprot. som
är bifogadt den K. Propos. erhåller man val ej uplysning om, huru
Chefen för Landtf.Dep:tet kommit till sina förslager, men såsom militär
är det för mig klart, att indeldta Arméen icke är tillräcklig,
ittan måste förökas genom Beväringens inflickande på densamma.
Huru stor del af Beväringen som härtill erfordras, beror äfvenledes
af den mobiliseringsplan K. M finner för godt att bestämma,
och hvari bör stadgas, huru stort förhållandet bör vara
emellan stammen och den Beväring, som skall finnas i den kompletterade
Arméen, äfvensom förhållandet emellan stammen och
Beväringen i den ArméeCorps, som först utskickas emot fienden.
Men ehuru några officiela data härutinnan saknas för Beväringsfrågans
fullständiga bedömande, så kunna likväl flera steg tagas för
att närma oss detta mål, med den kunskap som vi redan hafva om
ämnet. Ett sådant steg anser jag innefattas uti UtgiftsAfdelms
förslag; hvars egentliga skillnad från den K. Propos. ligger deruti
att öfningstiden enligt Afdelms förslag fördelas på 'Z år, då den
K. Propos. sammanför den på ett år. Manskapets öfning en
kortare tid under 2:ne år anser jag hafva ett betydligt öfvervägande
företräde framför öfningen under endast ett år, och jag åberopar
här Krigsministerns yttrande. Han säger nemi: »om jag vid
besvarandet af denna fråga finge åsidosätta allt annat utom det
rent militära i detta hänseende, skulle jag för min del aldrig tveka
vid afgifvandet af min röst. Beväringsmanskapets sammandragande
under åtminstone 2:ne på hvarandra följande år har så stor militärisk
vigt, så grundade skäl för sig, att endast medvetandet af den
tunga sådant i anseende till den förminskade arbetskraften och de ökade
marschkostnaderne skulle för landet medföra, kan förmå mig afstå från
yrkandet af detta såsom ett oeftergifligt vilkor.» Det varma intresse som
hos representationen finnes för denna fråga låter oss hoppas dess snara
utveckling och att försvarssystemet blifver organiseradt på det mest
ändamålsenliga sätt. Striden emellan dem, som ifra för stående härar
och för allmän folkbeväpning skall omsider försvinna, och min öfvertygelse
är, att ett bifall till UtgiftsAfdeln:s förslag skall verka
derhän, att vi vid en kommande Riksdag skola erhålla ett förslag,
utvisande huru stor del af vår Armée skall i första ögenblicket vara
färdig att möta fienden, och huru stor del af Beväringen skall vara
färdig att ersätta denne Armées förluster. Ty när ett steg blifvit
taget så stort som nu är i fråga kan man ej gå vidare utan att
upgöra ett fullständigt förslag. Inför det praktiska förståndet skola
då de gamla tviste-fröen bortfalla eller gå hvarandra till mötes, förena
indelta Arméen med Beväringen.
Uti det stadium som denna fråga sig nu befinner och då det
nu ifrågav:de förslaget ej gerna kan blifva på allvar tvist underkastadt,
vill jag icke längre uptaga R. o. Ad:s tid utan inskränker
mig till begäran, att R. o. Ad. ville besluta ett anslags beviljande
till Beväringens öfning under 15 dagar 2:ne år efter hvarandra,
och då nödvändigt är att, för att det må kunna blifva R. St:s
beslut och för att få anslagssiffrorna så rigtigt som möjligt upgjorVII
H. 8
lil
Ren 6 Juli e. m.
de, återremittera alla de öfrige dermed sammanhängande frågor, anhåller
jag, att B. o. Ad. måtte besluta en sådan återremiss. Anser
E. o Ad. sig kunna genast fatta beslut äfven i dessa delar,
så har jag visserligen intet deremot, men tror dock att säkrast är
att bifalla den återremiss jag ifrågasatt.
Hr af Klint: Jag är till större delen förekommen af Hr
Bildt och instämmer med honom, deri, att E. o. Ad. må besluta,
att Beväringsmanskapets öfningar måtte 15 dagar under 2:ne år
återkomma. Denna min åsigt stödjer jag på hvad K. M. i sin
Nådiga Propos. yttrat. Det måste vara Styrelsens högsta önskan,
att, om R. St. vilja åtaga sig den härmed förenade kostnaden,
söka få frågan i möjligaste måtto väl löst. Till B. o. Ad:s bedömande
öfverlemnar jag huruvida beslut i dessa frågor kunna nu
genast fattas eller om en återremiss är behöflig.
Frih. Stael von Holstein, Fab Willi.: Då ändamålet med
det här begärda förhöjda anslaget synes vara att lä beväringen så öfvad,
att den kan förenas med gamla stammen, får jag uplysa, att försök i
detta afseende redan varit gjorda och lyckligt utfallit med den
nuv:de exercistiden. Enl. hvad jag vill minnas, anställdes vid 1847
års läger på Axevalla hed ett sådant försök, som slog väl ut, men
hvarföre dessa försök sedermera icke fortsats, är mig obekant,
och då man redan erfarit, att denna åtgärd visat sig fördelaktig,
kan jag icke inse, hvarföre anslaget skall ökas och exercistiden utsträckas.
Förr än en förändrad organisation af hela försvarsverket
blifvit gjord, lemnar jag icke min röst för någon förhöjning i anslaget.
Hr Hjerta, Lars: Jag vill icke underkänna rigtigheten af Hr
Bildts framställning om ändamålsenligheten deraf, att beväringen exerceras
1 5 dagar under 2:ne hvarandra påföljande år, för att derigenom
gifva den en större öfning än som kan erhållas under 14 dagars
exercis endast ett år. Lika litet vill jag bestrida de rigtiga och vigtiga
sanningar Frih. Eaab uttalat. Jag instämmer äfven med Hr Bildt
deri, att den stående härens och folkbeväpningens försvarare icke
behöfva stå i opposition emot hvarandra; men det oaktadt tror jag,
att det icke är nödvändigt att nu frångå Utsk:s förslag, om jag
än icke gillar Utsk:s logik, hvarigenom det kommit till den slutsats,
att det blir tid nog att öfva beväringen, då ett krig utbryter.
Jag tillstyrker, att vi måtte stanna vid Utsk:s förslag under förhoppning
att, så som de politiska förhållanderne inom vår verldsdel
nu visa sig, man med visshet kan påräkna att ännu några år
hafva fred. Den, som känner vår östra grannes financiella ställning
och dess ofantliga förluster under sista kriget, synes mig kunna
utan förmycken förmätenhet hoppas, att den furste, som nu der
regerar, icke har håg eller anledn. att komma öfver oss som en
röfvare och angripa vårt land. Jag tror, att ingen kan vara så
enfaldig, att han föreställer sig, det vårt land är nog försvaradt
genom stående arméens utkommenderande eller en eller 2 klasser
Den 6 Juli e. m.
11S
bevärings uttagande, ty om faran kommer, betiöfvas ganska väl alla
5 klasserne och kanske mycket deröfver. Det är således icke i följd
deraf som jag tror, att man bör bifalla Utsbs förslag, utan på
grund af hoppet, att vi icke hafva att befara något krig af vår
östra granne under ännu några år. Dessutom veta vi alla, att den
fordran gjort sig gällande, att försvarsverket bör grundas mera på
fast beväring, att sjelfförsvarssystemet skall göras mera nationelt,
att den militäriska andan införlifvas med nationens ungdom, och
att man skall så ställa till, att dess öfning till någon del må kunna
försiggå på tider, då ungdomens arbetskraft ieke behöfves på annat
håll. Sålunda låter sig förklaras, hvad som eljest förekommer såsom
en gåta, såvida det icke är en dikt, att t. ex. i Schweitz en försvarsstyrka
af 160,000 man reguliera trupper och ett lika antal
landtstorm kunna uppsättas af en befolkning af 2,500,000 menniskor,
och att detta icke kostar mera än j- af hvad det kostar i ett
par angränsande stater med lika befolkning. Det synes mig tydligt,
att någon annan förklaringsgrund härför icke finnes, än att
den militäriska undervisningen ingår i den Sclnveitziska befolkningens
bemlif, och att den åtager sig en del nf de kostnader som
nu erläggas till staten, samt att dessa kostnader icke uptagas i
budgeten. Derföre förklarade jag äfven vid de gemensamma öfverläggningarna
min förundran, att man med sådana data för ögonen
icke gjort sig mödan att närmare studera dessa förhållanden, så att
något likartadt kunnat framläggas för national-representationen, likasom
man icke lemnat upmärksarahet åt försvars-systemet inom Danmark,
ehuru man vet, att en styrka af 60,000 man kan upsättas
der med en befolkning af något öfver 1,000,000 menniskor. Jag
skulle således tro, att om än 11. St:r stanna vid Utsk:s förslag,
är dervid ingen fara, och i denna min öfvertygelse styrkes
jag ännu mera deraf, att endast en ledamot i Utsk. reserverat sig
emot denna punkt. Af de i ämnet väckte motionerne och af hvad
vid gemensamma öfverläggninngarne yttrats äfvensom af utkomna
skrifter har Regeringen tillräcklig anledn. att nästa Riksdag framlägga
för R. St:r en genomförd plan till försvarssystemets ordnande.
Till följd af mitt yttrande vid de gemensamma öfverläggningarne
har jag ansett mig pligtig att uttrycka min åsigt, och jag röstar
för bifall till Utsk:s förslag.
Hr Lefrén: Min åsigt i denna fråga kännen J alle mine
Hrr. Jag har begärt ordet för att understödja den åsigt, som synes
här göra sig gällande nemi. att beväringen skall exerceras i
2 i stället för ett år, och om man framdeles blir mera uppmärksam
på fäderneslandets väl, än som nu synes vara händelsen,
hoppas jag, att man skall blifva i tillfälle att öka exercisdagarnes
antal för den 2:a klassen efter behof. Jag anser således,
att man beträdt en rigtigare väg än då man vill öfva beväringen
30 dagar under endast ett år. En ledamot har sagt, att försöket
att förena beväringen med indeldt trupp slagit väl ut. Man gjorde
det för att se, huru det skulle slå sig ut, och för att erfara det
minimum af exercisdagar, som erfordras, för att kunna med den in
-
116
D en G Juli e. m.
deldta truppen förena Beväringen. För öfrigt är jag öfvertygad,
att en officer, hvilken, såsom den värde ledamoten, tjenat så länge
vid ett GardesReg:te, måste såsom ett raljeri anse sitt yttrande, att
det skulle gå särdeles väl an att bilda en trupp på några dagar,
som skall utsändas emot fienden. Afven måste jag fästa mig vid
Hr Hjertås yttrande. Det gläder mig ofantligt att hafva hört hans
premisser. Han började med erkännandet af den rigtiga grundsatsen,
att man kan förena opinionerne om folkbeväpning och om
stående hären. Af dessa premisser hoppades jag, att vi Gudskelof
skulle hafva en motståndare mindre, men hans konklusion blef, att
Svenska folket skulle upskjuta organisationen af sitt försvar. Skall
man väl vänta till dess kriget står för dörren och denna är öpnad?
Jag hemställer till Hr Hjerta, om det kan vara hans mening
att tillstyrka Svenska Riddarhuset att upskjuta beväringens
grundligare vapenöfningar till lägligare tillfälle.
Frih. Tersmeden: En hvar, som följt händelsernas gång skall
säkerligen medgifva, att nu om någonsin är tiden inne för Sverige
att ordna sitt försvar, att beväringen utgör en del af landets försvar
och att en ökad öfning för densamma utgör ett af de första
vilkoren. Jag erkänner således med tacksamhet K. M:s förslag
i detta afseende. Inom Afdeln:n, som behandlade detta förslag,
rönte det sådant intresse, att Afdeliun tillstyrkte utsträckning af exercistiden
för beväringen, ehuru med någon förändring af det K. förslaget,
men i öfverensstämmelse med Departementschefens åsigter.
Detta förslag föll inom Utsk. Hr Hjerta har grundat sitt yrkande
af bifall till Utsk:s förslag derpå, att inga utvecklade reservationer
blifvit Betänk, bifogade. Orsaken härtill är, att då Betänk, skulle
afgå till tryckning var tiden så uptagen med öfverläggningar på
detta rum, att några reservationer icke hunno att skrifvas. Detta
kan likväl icke vara skäl för ett afslag å en utvidgad exercistid
för Beväringen. Hr Bildt har förslagit, att denna exercis skulle
så fördelas, att beväringen skall första året exerceras ensamt som
rekryter och andra året tillsammans med gammal trupp. Jag skulle
också tro. att man på detta sätt vinner ändamålet säkrast. Jag
yrkar sål. bifall till Afdelmns förslag, och torde jag ånyo få upläsa
detsamma. Jag gjorde det vid de allmänna sammankomsterne, men
sannolikt voro många af Hrrme då frånv:de. Sedan Afdelnm redogjort
för den K. Propos. och yttrat sig om den nuv:de exercistiden,
kommer Afdelnm till följande slutsats:
»Att under denna korta tid någon väsendtlig öfning icke kan hinna
bibringas Beväringsynglingen är lätt att inse. En vida längre tid
är obestridligen behöflig, om man vill vinna det ändamål, som med
allmänna Beväringens inrättande åsyftades, nemi. att denna skall
tillsammans med den stående hären utgöra landets försvar. Om
än icke den öfningstid af 30 dagar, som nu är föreslagen, må anses
fullt tillräcklig för Beväringens bildande till soldater, bör denna
dock derigenom i vida större mon, än nu är fallet, kunna erhålla
den förberedande daning, som erfordras, för att densamma vid på
-
Den 6 Jnli e. m.
117
kommande behof, då Arméen skall sättas på krigsfot, må kunna
förstärka denna och inom dess leder emottaga vidare utbildning.
En sådan längre utsträckning af öfningstiden medför dock utan
tvifvel ganska kännbara utgifter för Staten och äfven stora olägenheter
för den enskilte, men å andra sidan bör ock i betraktande
tagas, att Sveriges sjeifförsvar och värnande emot yttre våld hufvudsakligen
grundar sig på Beväringsmanskapets fullständiga danande
till krigstjenst. Och torde ingen upoffring anses för stor, som
afser bevarandet af nationens dyrbaraste egendom, dess sjelfständighet.
Utsk. inser och erkänner således vigten och behofvet deraf,
att öfningstiden, såsom K. M. föreslagit, bestämmes till 30 dagar,
Hvad åter angår frågan om vapeuöfningens undergående blott en
gång under den tid Bevärings-pligten varar, eller om, såsom, enl.
DepartitsChelens Betänk:de, jemväl varit ifrågasatt, Beväringsmanskapet
bör under tvenne på hvarandra följande år på kortare terminer
sammandragas, anser Utsk. för sin del det sednare alternativet
i flere hänseenden äga företräde. I förra fället komme under
en längre period arbetskrafter att dragas från näringarne och särdeles
jordbruket, som onekligen lättare kan undvara detta arbetsbiträde
på kortare tider under olika år, och måhända skulle Beväringsynglingen
genom den långvariga och derigenom mera tröttande
tjenstgöringen bringas att fatta leda för krigareyrket, i stället att
hans i allmänhet medfödda lust och fallenhet derför bör lifvas och
underhållas, hvilket sannolikt inträffar, derest öfningarne blifva kortare
och återkommande. För öfrigt bör icke heller den omständigheten
lemnäs utan upmärksamhet, att, i händelse den längre öfningstiden
bestämmes, svårighet torde i många fall möta för Beväringsynglingen
af den tjenande klassen att kunna erhålla årstjenst.
Utsk. anser derföre lämpligast, att den föreslagna tiden af 30 dagar
fördelas på tvenne efter hvarandra följande år, så att ynglingen
kommer att exerceras halfva tiden, eller 15 dagar, hvartdera året;
och som häraf blifver en följd, att tvenne Beväringsklasser komma
att årligen sammandragas, synes jemväl böra bestämmas, att dessa
skola, icke samtidigt, utan efter hvarandra exerceras. Beträffande
beloppet af det för ifrågav:de ändamål erforderliga ökade anslag får
Utsk., jemte erinran, att K. M:s vid innev:de Riksdag särskildt
gjorda Nåd. framställning om ett års framflyttning af tiden för
Beväringspligtens vidtagande samt i följd deraf inställandet af ett
års vapenöfningar med Beväringsmanskapet icke blifvit af K. St.
bifallen, fästa upmärksamhet derå, att nuv:de anslag för dessa vapenöfningar,
180,000 Rdr, blifvit lagd till grund för beräkningen
af den tillökning, som K. M. äskat, men att, enl. räkenskaperna,
brist derå årligen upstått, hvilken under åren 1849—1854 i medeltal
för hvarje år upgått till 38,888 Rdr. Om detta förhållande
vid beräkningen iakttages, blifver det erforderliga anslaget för 30
dagars öfningstid 547,220 Rdr, eller, för erhållande af en rund
summa, 550,000 Rdr. Då likväl under första året vapenöfning
med blott en Beväringsklass torde ifrågakomma, utsträckt till hälften
af nämnde tid, eller 15 dagar, utgör anslagsbehofvet för samma
år endast 275,000 Rdr och för hela nästa Statsreglerings period
118
D en 6 J nli e. m.
1.375.000 Rdr. Fördelas denna summa på 3 år, uppkommer ett
belopp af 458,333 Rdr årligen; och när •nuvarande anslagssumma,
180.000 Rdr, derifrån drages, blifver den årliga tillökning,;som nu
erfordras, 27S.333 Rdr.
På grund af hvad sålunda är anfördt, hemställer Utsk.:
att, utan hinder af hvad i afseende fi Beväringsmanskapets
upbådande till tjenstgöring är stadgadt i 11 § af
Kongl. Kungörelsen den 27 Octoberl812, ang:de allmänna
Beväringsmanskapets inrättande, sådan denna § lyder i
Kongl. Kungörelsen den 13 Februari 184 9, R. St:rj för
utsträckning af .Beväringsmanskapets exercis till 30 dagar,
må förhöja de i nuv:de RiksStat upförda förslagsanslag
för nämnda manskaps vapenöfning med 278,333
Rdr årligen under nästa Statsregleringsperiod, dock med
förbehåll, att berörde exercistid fördelas på 2:neårilika
terminer, samt att de 2 Beväringsklasser, som sålunda
komma att årligen sammandragas, icke samtidigt exerceras.
Hr Bildt har yrkat återremiss, men då man har ett fullständigt
förslag, som åsyftar hvad Hr Bildt önskar, hemställer jag, om
det icke är skäl att bitalia detsamma. En annan fråga är, huruvida
de med denna punkt sammanhang egande frågor skola nu återremitteras.
Anser man dem icke fullt utredda, så går det ju an,
att, när de förekomma, återremittera dem. Jag anhåller således om
bifall till Afdeluingens förslag.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Den punkt, hvarom nu
öfverlägges, utgör, enligt mitt förmenande, Riksdagens vigtigaste fråga,
långt mera så, än dagens stridsäpple, jernvägarne. Genom dessa befordras
visserligen landets utveckling; på beväringsfrågan deremot beror ej
allenast Sveriges blomstring, utan sjelfva dess framtida bestånd. Vår
krigshärs sammansättning må nu vara huru förträfflig, som helst,
måste vi dock erkänna, att den ensam icke förmår värna oss. 29.000
krigare, upstälde mot vår östra grannes 800,000 äro otillräckliga;
detta kan icke bestridas. Vårt försvar måste således grundas på en
folkbeväpning, men en verklig, icke en sådan, som endast finnes på
papperet. Jag är Regeringen djupt tacksam för det förslag hon
framställt, men beklagar desto lifligare att saken icke lyckats tillvinna
sig Utsk:s sympathier. Man ansåg der en utsträckning af beväringsexercisen
medföra dels alltför stor kostnad för Staten, dels
alltför stor tunga för jordbruket, då arbetskraften för längre tid drages
derifrån. Ja, det är sannt, öfningen är dyr, men får man tänka
derpå, när frågan gäller landets sjelfbestånd. Skaldens ord äro
ännu sanna; vi kunna fylla våra fält »med malmstöpt åskas hot,
med männer och med jern.» Men dessa männer måste veta att sköta
sitt jern, annars tjenar det till intet, utom att göra fället ännu djupare.
Hr Lefrén har redan kraftigt besvarat de 2:ne talare, hvaraf
den ene ansåg några få dagars öfning tillräcklig att utbilda krigaren,
ehuru han säkerligen sjelf anviindt månader på sina rekryter,
innan han insatt dem bland gamla stammen; den andra åter för
-
Den 6 Juli e. m.
119
menade, att vi borde begagna oss af den fredliga konjunkturen, oell
i förlitande derpå uppskjuta all organisation af vår Armée, troligen
intill dess fiendens krigstrumpeter väckte oss ur vår dvala. Några
ord önskade jag dock tillägga. Hr Hjerta har i förbigående sagt
oss huru en allmän folkbeväpning borde inrättas, och dervid framställt
Schweitz såsom mönster. Afven jag har någon kännedom om
detta land, men vill nu endast anföra en af oss alla värderad mans
yttrande om dess här. Han anländer händelsevis till Ziirich, delen
större manöver då försiggick. Han inbjöds af värdshusvärden
att bevista densamma. Detta väckte redan hans förundran, hvilken
ytterligare stegrades, då nämde värd upträdde i en lysande uniform
och presenterade sig såsom batoljonschef. Om sjelfva exercisen yttrade
den svenske generalen, »den gick så, som den skulle gå, då
bataljonscheferne äro värdshusvärdar.» Lyckligt för Schweitz, att
diplomaterne togo hand om Neuehåteler-frågan; hade det kommit till
drabbning med de Preussiska trupperne, torde utgången, all enthusiasm
oaktadt, blifvit fega tillfredsställande. Vi känna af sorglig erfarenhet
sedan 1808 hvad en dylik oöfvad folkbeväpning förmår.
De. få gånger vårt landtvärn var i elden, höljde det sig med skam.
På hvarje historiens blad upprepas samma lärdom. Under Carl X:s
fälttåg i Polen, vågade Ragotski med sina 70,000 vilda krigare icke
skilja sig mer än -j mil från den blott 6,000 man starka, men ypperligt
öfvade svenska hären. Denna handfull folk utgjorde ett säkert
skydd för de tallösa, men oordnade Siebenbiirgiska skarorne.
Under 1830 års Revolution uppsattes i Belgien en här af 70 å 80,000
man. Den wallonska stammen var alltid utmärkt för mod; hären
såg ståtlig ut, den mötte de underlägsna, men öfvade Plolländarne.
Efter en kort strid fanns ingen qvar på fältet, utom Konung Leopold
sjelf. Uti Italien, veta vi alla, huru deLombnrdiska massorna,
glödande af fosterlandskärlek, rusade till kamp mot Radetzky’s veteraner;
efter 5 dagars campagne, hade de smält bort som snö för solen.
Fosterlandskärleken ensam är således ej tillfyllestgörande. Öfning,
öfning framför allt. De af Regeringen föreslagna 30 dagarne äro
visserligen otillräckliga, men utgöra dock en god grund, hvarpå framtiden
kan bygga. Erågan blir således huru dessa dagar ändamålsenligast
kunna användas, antingen på en gång eller fördelade på 2
år. För jordbrukaren blir det långt känbarare att undvara sitt biträde
under en hel månad å rad, än om denna tid fördelas på 2:ne
år. För Beväringsynglingen sjelf verkar äfven en alltför ihållande
ansträngning tröttande, då deremot en kortare, men återkommande
öfning lifvar och muntrar lynnet, samt väcker den håg för krigareyrket,
som för oss är så nödvändig. .Tåg instämmer således i UtgiftsAfdelms
förslag. Bifallea detta, hoppas jag vi skola lemna fosterlandet
åt våra barn lika fritt, men starkare, mäktigare och ärorikare,
än vi sjelfva emottagit det af våra fäder.
Hr Hjärne: Jag begärde ordet, då Frih. Stael v. Holstein
omnämnde, att redan år 1847 försök blifvit gjorde, att med gamla
stammen exercera Beväring. Detta är ett misstag, ty det var 2 år
sednare dessa försök anställdes, och Hr af Lefrén har redan besvarat
120
Den 6 Juli e. m.
detta. Jag vill likväl göra några tillägg. Det Reg:te, som gjorde
detta försök, var just det, vid hvilket jag tjenade, och jag kan intyga,
att derigenom att Beväringen inflickades på den gamla stammen,
försvann visserligen den osäkerhet i manöver och rörelser, som
vanligen förefinnes, men den gamla stammen deremot neddrogs till
den löshet i manöver, som hos en ny soldat alltid måste uppenbara
sig. Reg:tet var eljest kändt för skicklighet i manövren, men detta
år kunde det icke göra någon vacker manöver för Beväringens skull.
Frih:n skulle säkerligen hafva förändrat sin opinion, om han vetat
att man med denna så sammansatta trupp icke vågade att göra den
på slagtfältet vigtigaste manöver, nemi. mot kavalleri, och jag tror
att detta skulle ensamt hafva afhållit Frih:n från sitt yttrande.
Hr Bildts begäran om återremiss vore jag mycket benägen att
biträda, emedan flere af de efterföljande punkterne ega sammanhang
med denna fråga, och det är svårt att afgöra den på stående fot,
helst anslagen blifva möjligen olika; men om Frih. Tersmeden till
tror
sig att vid de kommande punkterne framställa sådana förslag,
hvarigenom misstag undvikas, har jag intet emot att de nu genast
afgöras. Jag tror dock att det är försigtigast att återremittera dem.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag har redan offentligen
uttalat min åsigt att, för betryggande af vår sjelfständighet, vi böra
grunda vårt försvar på nationalbeväpning, och att man således måste
upbjuda all sin förmåga för att utveckla militärisk skicklighet
hos alla landets vapenföra unge män. I öfverensstämmelse härmed
tror jag, att hvarje medel, som kan tjena att föra oss fram på vägen
till detta mål, bör begagnas, och ehuru jag anser att man derigenom
ännu icke på långt när tager steget fullt ut i denna rigtning,
instämmer jag dock med Hr Bildt, att vi nu böra besluta,
att Beväringens exercis skall utsträckas till 30 dagar, på det sätt
Frih. Tersmeden föreslagit. Jag anser, såsom jag redan sagt, detta
visst icke tillfyllestgörande, och jag önskar derföre, att Regeringen
icke må anse sig hafva gjort nog blott med afgifvande af sin Propos.
ang:de förlängning af tiden för Beväringens vapenöfningar. Det
fordras mycket mera för att komma till målet. Dertill fordras en
fullständig omorganisation af hela vårt försvarsverk, hvilken jag önskar
verkställd i dess största möjliga utsträckning, så att med iakttagande
af den största möjliga hushållning åt hela den manliga vapenföra
ungdomen fullt nöjaktig vapenskicklighet må bibringas. Det
skulle blifva alltför vidlyftigt att här ingå i undersökning om bristerne,
som böra afhjelpas, men om KrigsStyrelsen tager saken i allvarligt
öfvervägande, skall den, enl. min åsigt, slutligen komma till
klar insigt, dervid en tillfredsställande lösning af den framför andra
vigtiga frågan om vårt fäderneslands försvar, icke kan vinnas på
något annat sätt än genom en konseqvent tillämpning af grundsatsen
om en allmän folkbeväpning, och oaktadt man i Kongl. Propos:n
ang:de vårt försvarsväsendes ordnande, icke gått så långt i den
angifna rigtningen, som jag önskat, måste jag dock erkänna att den
nuv:de KrigsStyrelsen mera än dess företrädare visat sig inse behofvet
att snart afhjelpa de många väsendtliga brister, som vidlåda
Den 6 Juli e. m.
121
vår nuv:de försvars-organisation, och att man derföre kan hafva anledning
till den förhoppning, att hvad som ännu återstår att göra,
af KrigsStyrelsen skall föreslås att verkställas för en kommande
Eiksdag. Nödigt är dock att göra detta så fort som möjligt, ty
man må icke lita på den nuvtde freden, hvilken kan störas långt
förr än man tror. Jag tillstyrker bifall till Frih. Tersmedens förslag,
och anser en återremiss obehöflig, då vi här hafva UtgiftsAfdelms
förslag till ledning.
Frih. Stael von Holstein: Att raljera i allvarsamma saker
har aldrig varit min sed, och alldeles icke här. Mitt yttrande har
varit grundadt på GeneralBefälhafvarens upgifter, hvilka finnas intagna
i KrigsVetenskapsAkademiens Tidskrift. Om nu GeneralBefälhafvaren
eller Hr Hjärne har rätt, lemnar jag derhän. Tills vidare
håller jag mig vid officiella upgifterna. Gr. Björnstjerna har
sagt, att jag tror, det man efter 12 dagars exercis har en fullt exercerad
soldat. Något sådant har jag icke yttrat men väl att man
efter en sådan exercistid kan insätta beväringsynglingen i stammens
leder, men för att få honom fullt krigsvan, dertill fordras kriget.
Tror man, att man bildar soldaten under freden, så bedrager man
sig. Samme talare har äfven ordat om folkbeväpning och sagt, att den
icke upfyllt sin bestämmelse, dervid han åberopade 1809 års landtvärn.
Orsakerna till deras många olyckor kunna vara flerfaldiga, hvilka här
icke äro lämpliga att omnämna, men det vill jag dock hafva sagt,
att den fördes såsom en serskild Corps, och att de bildade militärerne
vid den stående arméen ansågo sig för goda att tjena vid en
landtvärnstrupp, och under sådana förhållanden lärer man icke kunna
med en sådan trupp uträtta serdeles mycket. Gr:n har citerat länder,
der man försökt folkbeväpning, men misslyckats. Gr:n glömde
likväl att omnämna de länder, hvarest dylika försök åter lyckats, t. ex.
Schweitz, som försvarade sig mot Österrike under Edsförbundets tider,
Holland, som försvarade sig mot Hertigen af Alba, hvars trupper
voro de förnämsta i Europa, flera andra exempel att förtiga. Att
en trupp, om den skall göra någon nytta, måste exerceras, är naturligt,
men man må väl icke föreställa sig, att ett krig skall komma öfver
oss såsom tjufven om natten, utan vi få väl alltid någon tid på oss
att före krigets utbrott öfva våra trupper. Härmed må nu vara
huru som helst. Säkert är, att den nu föreslagna förändringen icke
är tillräcklig. Dertill fordras en fullständig omorganisation af den
stående Arméen, och att en sådan omorganisation af Arméen är nödig,
har K. M. i sitt throntal vid 1844 års Eiksdag redan ådagalagt,
men orsaken hvarföre den icke kommit att verkställas, är mig
obekant. Emellertid får jag förklara, att jag icke godkänner något
förslag till förlängd exercis af Beväringen, så länge Arméen bibehålies
sådan den nu är.
Hr Hjerta: Under åberopande af mitt förra yttrande får jag
förklara, att det är ett missförstånd, då man påbördat mig den åsigten,
att vi icke böra öfva våra trupper förr än fienden står vid hufvudstadens
portar. En sådan slutsats kan icke dragas af min framställning.
Det må tillåtas mig att göra en fråga: Tro de H:rr,
122
Den 6 Juli e. m.
hvilka så strängt bedömt mitt anförande, att en sådan fara kan
inom 2 eller 3 år stå för dörren från vår östra grannes sida? Om
nu så är, måste jag bekänna, att den Kongl. Propos:n synes mig
serdeles lam, ty man saknar deri hvarje mera omfattande förslag att
erhålla läkare och sjukvård för Arméen, och en hvar känner, att under
fälttåg är dödsnummern på sjukhusen alltid större än på slagtfältet.
Derföre är ock af högsta behof att hafva sjukvården väl ordnad,
på det att den Armée vi hafva, icke må genom fältsjukdomar
alltför mycket förminskas. Den mindre omsorg, som lemnats häråt,
har öfvertygat mig, att Regeringen sjelf ansett någon serdeles stor
fara icke vara för handen. Detta har äfven varit anledningen, hvarföre
jag trodde, att man skulle kunna bifalla Utsk:s förslag, utan
att behöfva anses hysa öfvertygelsen, att icke vilja öfva Arméen förr
än Ryssen står vid Stockholm.
Frih. Raab: I mitt förra anför:de yrkade jag bifall till K.
M:s Proposm. Jag har skäl att frångå detta yrkande, och anhåller
att få förena mig med Frih. Tersmeden.
Hr v. Troil, Sam. Gust.: Om jag under behandlingen af de
föreg:de punkterne i Betänk, icke besvärat R. o. Ad:n med något
yttrande, anser jag mig likväl icke böra med tystnad förbigå denna
punkt, som enl. min åsigt är den vigtigaste i Betänk.
Det är med sann glädje jag hört så många talare utveckla så
riktiga oell fosterländska åsigter i denna fråga, men med ännu
större glädje har jag vid de gemensamma öfverläggningarna hört
många ledamöter af de andra Stånden, hvilka icke såsom vi
kunna vara så noga bekante med denna fråga, utgå från samma
åsigter. Jag tillstyrker R. o. Adin att förena sig om det af Frih.
Tersmeden föreslagna beslut. Jag tror, att det är af vigt att icke
återremittera denna fråga, utan vi böra bestämdt visa hvad vi vilja,
och då TJtgiftsAfdm afgifvit ett fullständigt förslag, synes mig rättast
vara att bifalla detsamma. Eli talare har sagt, att man kunde
låta detta anstå till en kommande Riksdag, emedan de politiska förhållanderne
antydde, att vi under flera år kunde påräkna att få bibehålla
freden. Jag får då erinra, att kort före det stora Europeiska
kriget många af de s. k. fredsvännerne förutspådde, att något
krig inom Europa icke skulle utbryta, och att de afsände deputationer
till flera Regeringar för att påyrka eller utverka en allmän
afväpning. Yi hafva likväl sett resultaterna häraf. Vi hafva sett,
hurusom i Ostindien, i det Brittiska riket uppstigit moln, som kunna
utbreda sig öfver större delen af horisonten. Uti Italien glöder elden
under askan. Man vet, hurusom i Frankrike lugnet beror af en
enda mans lif, och om England kommer att sysselsättas i Ostindien,
vet man icke på förhand huru det kan komma att se ut inom Europa.
Under sådana förhållanden är det väl nödigt att tänka på
vårt försvarsverk. Den tid kan eljest komma, då detta är för sent.
Vid 1851 års Riksdag vidtogs en stor och vigtig förändring i Beväringslagen,
då Konungen tillerkändes att, i händelse Riket hotades
med krig, uppkalla en eller flere klasser af Beväringen. Till
Den 6 Juli e. m.
123
följd af denna Konungens rättighet är det enl. min åsigt af desto
större vigt, att nu under fredens lugn så organisera denna Beväring,
att den utan allt för lång tidsutdrägt må på den hotade punkten
kunna möta fienden, och dertill erfordras icke blott en ringa del,
utan flera klasser för att freda blott vår hufvudstad. Möjligen fordras,
att 3 klasser Beväring hastigt skola införlifvas med Arméen,
och utan deras öfning dels enskildt och dels tillsammans med gamla
stammen, är en sådan förening eller ett sådant införlifvande omöjligt.
Just en dylik förening, hvarigenom stammen är liksom monitorer,
anser jag af vigt. Jag instämmer således i den åsigten, att
Beväringens exercis måste utsträckas till 2:ne hvarandra påföljande
år, och då, såsom jag redan nämnt, UtgiftsAfd:n utarbetat ett, fullständigt
förslag, förenar jag mig med dem, som yrkat bifall till
Frih. Tersmedens förslag.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, att bifall till Utsk:s ifrågav:de hemställan
blifvit yrkadt af Frih, Stael v. Holstein och Hr Hjerta; men att
deremot dels Hr Adelborg yrkat, att det af K. M. äskade anslag
måtte beviljas för Beväringsmanskapets öfvande 15 dagar årligen,
2:ne år å råd; dels Hr Hjärne, som först framställt ett särskildt
förslag, uti sitt sednare yttrande yrkat återremiss; och dels Hr Bildt,
utan att yttra sig om anslagets belopp, hemställt att E. o. Ad.
måtte bevilja anslag för Beväringsmanskapets vapenöfning 2:ne år å
rad, 15 dagar hvarje år, men i öfrigt återremittera frågan till vidare
utredning, anmälde sig och yttrade:
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då jag yrkat bifall till de anslagssummor,
som äro erforderliga för Beväringsmanskapets öfning
under 15 dagar 2:ne hvarandra påföljande år, och denna summa blifvit
af Frih. Tersmeden framställd, instämmer jag i hans förslag.
Orsaken hvarföre jag icke uppgaf någon summa var, att jag icke
hade att tillgå UtgiftsAfd:ns förslag. Återremiss yrkade jag icke
på denna punkt, utan på de efterföljande punkterne, hvilka äro corollarier
af denna punkt.
Hr Hjärne: Sedan jag erfarit, att Frih. Tersmedens framställning
är grundad på UtgiftsAfd:ns förslag, frånträder jag mitt
yrkande och förenar mig med honom.
Hr Adelborg! Jag förenar mig också med Frih. Tersmeden.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att Frih. Tersmeden
föreslagit ett beslut af följande lydelse: »att, utan hinder af hvad i
afseende å Beväringsmanskapets upbådande till tjenstgöring är stadgadt
ill § af K. Kungörelsen den 27 October 1812, ang:de allmänna
Beväringsmanskapets inrättande, sådan denna § lyder i K.
Kungörelsen den 13 Februari 1849, E. St:r för utsträckning af
Beväringsmanskapets exercis till 30 dagar, må förhöja de i nuv:de
KiksStat upförda förslagsanslag för nämnde manskaps vapenöfning
124
D e n 7 Juli e. m.
med 278,333 Rdr årligen under nästa Statsregleringsperiod; dock
med förbehåll att berörde exercistid fördelas på 2:ne år i lika terminer,
samt att de två Beväringsklasser, som sålunda komma att
årligen sammandragas, ieke samtidigt exerceras»; hvarefter, sedan
propos. till bifall å Utsk:s ifrågav:de hemställan blifvit först framställd,
men besvarad med starka Nej, jemte ett eller annat Ja, R.
o. Ad. biföll det af Frih. Tersmeden framställda förslag till beslut.
Frih. Stael v. Holstein: Jag anhåller att få reservera mig
mot det fattade beslutet.
Vidare förekom Utsk:s förslag att nuv:de förslagsanslag för
ifrågav:de vapenöfning må ökas med 40,000 Rdr.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad:ns nyss fattade beslut
omfattade äfven den fråga, hvarpå detta Utsk:s förslag hade afseende,
R. o. Ad. torde finna samma förslag icke föranleda till annan
åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
Beträffande sedermera Utskottets hemställan i frågan om anslag
dels till lega m. m. för 76 hästar, afsedde för exercis med
det åt ArtilleriReg:tena anslagna Beväringsmanskap, dels till fouragering
för samma hästar, yttrade sig:
Hr Bildt, Didrik Gillis: På grund af hvad förut blifvit
anfördt, anhåller jag, att denna punkt måtte återremitteras, och att
Utsk. må åläggas att inkomma med ett förslag, grundadt på det
beslut R. o. Ad. nyss fattadt.
Häruti hördes flere ledamöter instämma.
Uppå härefter framställd propos. förklarade R. o. Ad. de emot
Utsk:s förev:de hemställan gjorde anmärkningar föranleda till återremiss.
Fortsättningen af StatsUtsk:s förev:de Utlåtandes behandling,
upskjöts till nästa plenum, och det Högloft. Ståndet åtskiljdes kl. -i
11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Älunck.
Tisdagen den 7 Juli 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, upläste ett så lydande Memorial
:
R. St. hafva numera till hvilande, för att slutligt afgöras vid
nästa Riksdag, antagit ett förslag till grundlagsändring, hvarigenom
stadgandena ang:de StatsRådets behörighet, att föra RiksStyrelsen
Den 7 Juli e. m.
125
under Konungens sjukdom eller vistelse utrikes, skulle ändras till
föreskrift, att, vid sådana tillfällen, Thronföljaren må ega att såsom
Regent styra Riket, samt att, då Thronföljaren icke kunde öfvertaga
Styrelsen, densamma skulle föras af en InterimsRegering, så sammansatt,
som RiksAkten föreskrifver. I och för antagandet af detta
förslag bör likväl ej heller förbises, att, i sammanhang dermed, sista
mom. af 7 § RiksAkten bör ställas i öfverensstämmelse med den
nya Grundlagen, hvilket låter verkställa sig genom den obetydliga
förändringen, att ordet »StatsRådet» utbytes emot InterimsRegering;
till följe hvaraf detta mom. skulle erhålla följande lydelse: »Vidalia
de tillfällen då, efter Sveriges och Norriges Grundlagar, Rikets Styrelse
föres af InlerimsRegering, skola begge Rikenas Statsllåd till
lika antal, och efter ofvan anförda grunder, sammanträda.»
Det hade visserligen varit önskvärdt om, jemte det rättighet
sålunda bereddes för Thronföljaren, att, vid de ifrågavide tillfällena,
såsom Regent, styra Riket, man äfven kunnat erhålla en förbättrad
organisation af den vid tillfällen, då icke heller Thronföljaren kan
föra Regeringen, i allt fall behöfliga InterimsRegeringen; men denna
sistnämnda fråga är af vida mer invecklad beskaffenhet, och det
skulle derföre lätteligen kunna hända, att, till följe af meningsskiljaktigheter
ang:de densamma, hela saken förfölle, om båda frågorna
voro sammanbundna med hvarandra. En sådan sammanbindning är
dessutom så mycket mera obehöflig, som just tilldelandet af den
ifrågavide rättigheten åt Thronföljaren gör, att någon InterimsRegering
vida mindre, än under nuv:de lagstadganden, bör kunna komma
i tillfälle att behöfva träda i verksamhet. Under Konungarne
Carl XIII och Carl XIV Johan hade Thronföljaren den nu föreslagna
rättigheten, och till följe deraf behöfde, under desse Konungars
regering, InterimsRegering icke att vid något tillfälle sammanträda.
Denna rättighet var då tillkommen utan iakttagande af laga
former, och derföre fullkomligt förkastlig; men tillämpad visade den
sig vara i sak riktig och välgörande; och om man nu, med iakttagande
af alla föreskrifna former, för framtiden intager denna rättighet
i Grundlagen, finnes intet, som hindrar att derefter särskildt
arbeta på möjliga förbättringar uti InterimsRegeringens sammansättning.
Den nu hvilande grundlagsfrågan med dermed sammanhängande
förändring i sista mom. af 7 § RiksAkten, medför emellertid behofvet
deraf, att motsvarande rättighet för Thronföljaren meddelas äfven
i Norrige, samt att samma förändring i RiksAkten jemväl der
antages; hvarom det derföre är angeläget att förslag må varda till
StorThinget framställda. Förbises får icke heller, att RiksAkten i
Sverige är CivilLag, och att oftanämnda förändring deri således icke,
såsom grundlagsfrågor, bör ligga hvilande från denna Riksdag till
den nästa, utan att den bör väckas på sistnämnda Riksdag för att
då afgöras i sammanhang med beslutet öfver den hvilande grundlagsfrågan.
Till följe häraf får jag vördsamt hemställa, det 11. St.
måtte besluta, att genom underdånig skrifvelse, jemte anmälan att
ofvannämnda förslag till grundlagsändring blifvit, för slutligt afgörande
vid nästa Riksdag såsom hvilande antaget, i underd:het an
-
126
Den 7 Jn 11 e. m.
hålla, att K. M. måtte täckas, så väl till Rikets näst sammanträ*
dande Ständer, som till Norriges nu församlade StorThing, aflåta
Nåd. Propos., på sätt här ofvan blifvit antydt.
Denna motion remitterades till Const.Utsk.
Portsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 71, ang:de
reglering af utgifterna under RiksStatens 4:de HufvudTitel; och
förekom nu
34:de punkten, ang;de vilkoren för de Arméen tillhörande
mililäre och civile embels- och tjenstemäns rättighet att komma
i åtnjutande af löneförhöjning under nästa slalsreglerings-period.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Enligt min öfvertygelse
anser jag förev:de puukt till sin natur vara af mycken vigt, emedan
det är på den, som regleringen af 4:de HufvudTiteln i visst
afseende till stor del hvilar. Vi hafva under fortgången af öfverläggningarne
ronde detta Utlåt, beviljat många och stora anslag,
och jag tror att dessa anslag haft skäl för sig; det beror blott på,
att man vid deras bestämmande går tillväga så, att de blifva fullt
rättvisa. En af hufvud frågorna har varit, att i anseende till de i
följd af stegrade varupriser förhöjda lefnadskostnaderna, bereda vissa
tjenstemän en för deras bergning tillräcklig löneinkomst. Jag tror
att detta är fullkomligt öfverensstämmande med hvad rättvisan kräfver.
Men man får icke föreställa sig denna fråga så, att man blott
och bart ser individen, utan man måste hufvudsakligen hafva den
af individen beklädda tjenstebefattningen för ögonen, ty det är
denna, som bör erhålla den föreslagna lönetillökningen. Jag hade
helst önskat, att StatsUtsk. gifvit denna tillökning ett annat namn,
t. ex. dyrlids-anslag; ty jag tror att om vi använda denna benämning,
skulle mycket krångel vid en blifvande Riksdag kunna undvikas,
enär, derest samma förhållanden som nu fortfara, och dyrtids-anslag
följaktligen blifver af nöden, kommer det också troligtvis
att gifvas; under det att å andra sidan, om den dyra tiden uphört,
det blifver ganska lätt att borttaga förhöjningen. Gifver man
deremot anslaget namn af löneförhöjning, kan man möjligen genom
hårklyfveri gifva det en annan natur, än som varit E. St:rs afsigt
med dess beviljande. Jag vill emellertid icke fästa mig härvid,
utan vid vissa brister, som jag tror förefinnas i denna punkt.
På sätt jag nyss nämnde, är det befattningen och icke individen,
som bör tilläggas löneförbättring, och på denna grund tror
jag, att det skulle vara med full rättvisa öfverensstämmande att
genom ett tillägg till denna punkt bestämma, det ingen eger upbära
den ifrågav:de löneförhöjningen, som icke aktivt tjenstgör i den
befattning, för hvilken förhöjningen blifvit beviljad, hvarvid dock
icke något afdrag bör ske för händelse af sjukdom. Jag tror, att
det är af stor vigt, att ett dylikt tillägg göres, helst inom detta
Stånd, hvars medlemmar till betydlig del komma att tillskyndas förmånen
af den ifrågasatta löneförhöjningen.
Den 7 Jali e. m.
127
Det finnes ytterligare en annan brist i Utskis hemställan. Yi
veta nemi. alla, att det finnes personer, som innehafva två- eller
flera tjenster. Det kan nu ieke vara meningen, att på Statens bekostnad
gifva dessa personer en högre förmån, än andra, utan jag
tror att det enda, som It. St:r hafva att tillse är, det hvar och en
kommer i åtnjutande af så stor inkomst, att han är någorlunda
fredad från ekonomiska bekymmer. Jag tror således, att ett tillägg
af följande lydelse bör göras, nemi. att hvar och en, som innehar
flera tjenster, hvilka tillsammans gifva en inkomst af 3,000 Kdr
Ernt, ieke bör komma i åtnjutande af lönetillökning. Jag tror ej
att rättvisan i detta tillägg kan jäfvas.
Slutligen tror jag också att det finnes en annan omständighet,
som man vid denna punkt icke bör förbise. Här har visserligen
yttrats, att det är en slags mani, att reorganisera allting, som rör
Arméen. I K. M:s Propos. har på flera ställen blifvit yttradt, att
betydliga brister vidlådde vårt försvars system, och att det endast
är till följd af svårigheten att dem afhjelpa, som den behöfliga reorganisationen
undanskjutes. En af de största bland dessa brister,
och den som förorsakar den största misshushållningen, är den militära
indelningen. Gå vi till grunden och söka göra oss reda för,
hvaraf Arméen består, så finna vi, att den består af 2:ne hufvudelementer,
nemi. det administrativa och det verkställande. Det är
på dessa elementer, som Corps-indelningen bör hvila, och man bör
såsom utgångspunkt härvid antaga det antal verkställande, som en
styrande kan administrera. Så eger dock icke hos oss rum. Vi
hafva t. ex. öfverste-befäl, hvars största antal verkställande utgör
1,126 man, så att bataljonen ungefär består af 560 man; men vi
hafva äfven dylika befäl, som under sig icke hafva mer än 686
man, och således hvarje bataljon utgörande blott 343 man o. s. v.
Gå vi nu till andra lunder, med hvilka vi dock alltid måste jemföra
oss, så, under förutsättning, att Svenska Arméens befäl besitter
lika mycken kunskap och skicklighet, som främmande Arméers,
måste vi också kunna antaga, att ett lika stort antal verkställare
böra af detta befäl kunna administreras, som af andra. Men i
Österrike t. ex. består ett öfverste-befäl af 4,000 man, och hvarje
pluton utgöres af 120 man; i Preussen består ett dylikt befäl af
3,000 man, i Frankrike af 2,180, med hvarje pluton stigande till
120 man; således helt annat förhållande än hos oss.
Men man invänder, att detta blott är med afs. på stammen, och
att antalet betydligt ökas, när Beväringen tillkommer; denna invändning
tål dock icke att närmare skärskådas; ty om man än vill öka
stammen till sitt största antal, och indela den så, att första ledet blir
stam och andra Beväring, tror jag dock att icke mer, än 60 man
komma på plutonen vid de lteg:ten, som nu hafva det största antalet
manskap. Detta förhållande gör; att jag tror, det vi måste
vara betänkta på att införa en sådan fördelning af Corpserna, att
de kunna blifva dugliga och sammanhålliga i krig. I detta fall är
förhållandet hos oss ganska bristfälligt, och jag tror att hvar och
en, som icke vill åsidosätta det rent militäriska, och som icke anser
de militära platserna vara blott och bart sinekurer, skall i detta
128
Den 7 Juli e. m.
fall inse att en jemkning är af behofvet påkallad.T Jag vill påförhand
uptaga ett inkast mot detta mitt påstående. Man har sagt,
att det icke går an att sammanslå de indelta Reg:tena, emedan de
böra tillhöra hvart och ett sin provins; men huru många Reg:ten
tillhöra en viss provins? Om man går till hvilket som helst skall
man finna, att manskapet ligger kringspridt inom flera provinser,
och något annat skulle genom en sammanslagning icke komma att
inträffa, än hvad som nu eger rum, nemi. att lteg:tena komma att
ligga i olika provinser. En hop ekonomiska bestyr skulle dessutom
komma att försvinna, ehuru knekte-kontrakten skulle qvarstå. Jag
tror således, att man bör göra en sådan förändring, att Reg:tena
till sin sammansättning blifva så pass stora, att om de äfven fördubblades
med Beväring, de kunde blifva krigsdugliga. Vårt Infanteris
effecti va styrka utgör 22,599 man, med 1,056 Officerare. Således
finnes 1 Officer på 23 man I Frankrike finnes 1 Officer
på 44 man, och om vi således i vår Armé insätta hälften Beväring,
komma vi ändock icke till ens 40 man. Det finnes dessutom
en organisation hos oss, som heter Underofficerare, — ett slags
militära individer, som äro beväpnade såsom befäl, och derföre icke
kunna användas som stridande, utan som befallande. Af denna
anledn., och då jag tror det vara Ståndets pligt att i tid vidtaga
sådana åtgärder, som skulle kunna underlätta en möjlig förändring
i berörda hänseende, och på samma gång förhindra dess onödiga
fördröjande, anser jag för min del att ett så beskaffadt tillägg till
denna punkt bör göras, att alla blifvande fullmakter tills vidare utfärdas,
icke på särskilda Regden och Corpser, utan på vapenslag.
I annat fall skulle följden kunna blifva, att om K. M. beslöte, att
t. ex. de båda Skånska InfanteriRegdena skulle sammanslås till en
Corps, hvilket ganska lätt låter sig göra, skulle den invändningen
kunna göras, att fullmakterna vore utfärdade på det eller det
Regdet. På samma sätt komme äfven att ega rum, i fall fråga
vore om LifRegdets Grenadierers sammanslående medWestmanlands
Regde, hvilka båda Corpser ligga péle méle förlagda inom samma
provinser. Enahanda blefve förhållandet i Westergöthland, och jag
anser derföre det af mig föreslagna tillägget vara högst nödigt, så
framt ej Allmänna IndragningsStaten skall komma att obehörigen
belastas.
Slutligen anser jag ännu ett tillägg böra göras, motiveradt af
samma förhållande. I enlighet med hvad jag nyss visade, tror jag
att vid första indragning alltid en del öfverbefäl skall komma att
försvinna, och jag anser derföre, att det vore ganska mycket i sin
ordning, att R. St:r såsom vilkor för åtnjutandet af löneförhöjningen,
framställde den önskan, att de Ofverste- eller CorpsChefs-beställningar,
som hädanefter blefve lediga, endast återbesattes på förordnande
och ej med fullmakt. Yi hafva sett, att det ganska lätt låter
sig göra, att en person, som icke är Ofverste, under åratal sköter
chefs-platsen, såsom exempel hvarpå jag kan anföra LifRegdets
Hussarer. Vi hafva äfven sett ett motsatt förhållande i så måtto,
att en plats, hvilken K. M. föreslagit till indragning, dock under
det
Den 7 Juli e. m.
129
det frågan ännu låg oafgjord på K. St:rs bord, och det således var
ovisst, huruvida Ständerna ville indraga befattningen, blifvit tillsatt
med fullmakt. Hade nu befattningen blifvit indragen, så hade det
förhållande upstått, att den utnämnde, efter ganska kort tjenstetid
hade kommit på IndragningsStat. Det är icke på detta sätt, som
man bör hushålla med allmänna medel, och allraminst bör anledning
dertill gifvas från Riddarhuset.
Jag ber härvid att få uttala en åsigt, som jag tror vara delad
af allmänna opinionen. Det är icke längesedan det sunda förnuftet
tillvägabragte ett härnadståg emot R. o. Ad. som Stånd, äfvensom
mot de andra Stånden. För detta härnadståg hade Regeringen
satt sig i spetsen, och följden deraf var afgifvandet af ett förslag,
som åsyftade Ståndens försvinnande. Denna opinion har nu lagt
sig; men, mine Hrr, vi böra-derföre noga betänka, att icke genom
några okloka åtgärder gifva nytt lif åt denna opinion, och mest
tror jag, att den bör akta sig derför, som önskar It. o. Ad:s bibehållande
såsom Stånd. Detta kan icke ske på annat sätt, än att
alla enskilda konsiderationer sättas åsido, och att vi genom våra
beslut visa, att vi, lika mycket som de öfrige Stånden, hafva det
allmänna bästa i sigte.
På grund af hvad jag nu haft äran framställa, tillstyrker jag
att, då redaktions-förändringar icke inom Stånden kunna med erforderlig
noggrannhet vidtagas, il'rågav:de punkt måtte återremitteras,
samt att detta mitt yttrande matte till Utsk. få medfölja.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Det är svårt att ingå i något svaromål
på den siste värde talarens framställning, utan att blottställa
sig för att komma in i en hel serie af organisations-förslag. Jag
känner mig emellertid för min enskilda del högst benägen, att, så
godt jag förmår, vederlägga största delen, för att icke säga alltsammans,
af hvad den värde talaren anfört; och isynnerhet vill jag
gerna hålla mig till hans premisser. Ty hans framställning är ganska
konseqvent: han upställer premisser och. drager deraf slutsatser,
som äro fullt logiska. Det är derföre nödvändigt att i främsta
rummet hålla sig till premisserna. Dessa äro två, och den första
lyder så, att Svenska Arméen, i händelse af behof att rusta sig för
ett krig, icke skall med stammen införlifva mera af Beväring, än
på sin höjd en lika styrka med den förra. Den andra premissen
innehåller, att vår armée eger för många Reg:tsOfficerare. Denna
har sin innersta grund i den föreg:de, nemi. så till vida, att om
man ville såsom grundsats antaga, att icke med stammen bör förenas
mer än ett lika antal soldater, som denna sjelf, är man också
icke i behof af så många Majorer, som för när v: de finnas vid arméen.
Den andra premissen är således en följd af den första, och
antyder, att Ofverstarnes antal måhända skulle förminskas till
hälften.
Hvad nu först vidkommer sjelfva grundpremissen, eller huru
stort antal Beväringsmanskap bör och kan förenas med stammen,
så skall, efter talarens förmenande, då han upgifvit att Infanteriets
VII II. ö
130
Den 7 Juli e. m.
stamtrupp upgår till cirka 35,000 man, deraf följa, att Beväringsmanskapets
styrka bör blifva lika stor, och följaktligen hela arméens
omkring 45,000 man. Jag vågar påstå, alt denna styrka är måhända
30,000 eller 25,000 man för liten. Sverige kan försvara
sig; detta är åtminstone min innerliga öfvertygelse; men det kan
icke göra det, om vi införa en organisation, hvarigenom vår armée
icke blir större, än 45,000 man. Men vi hafva först och främst
ett exempel att anföra från 1814 års fälttåg; då inträffade vidalia
de Begiten, som voro hemma och icke tillhörde den del af arméen,
som var i Tyskland, att en lätt bataljon ut-gjorde 300 man. Dessa
bataljoner indelades i tre kompagnier med hvar sin Capiten och
hvar sin SubalternOfficer, förutom en Underofficer och en Korporal
samt en BataljonsChef, som vanligen togs från det Reg:te, de tillhörde.
Af dessa 300 man utgjorde 50 man stam och de öfriga
Beväring, hvadan förhållandet mellan stam och Beväring var som 1
till 6. Dessa bataljoner exercerades af stammens befäl, och som
man beredde sig på allvarsamt användande af dessa trupper så länge
kriget stod för dörren, gjordes ifriga bemödanden att begagna den
tid, som var för handen, emedan infallet i Norrige väl var att
förutse, men berodde af oss sjelfva att företaga, när omständigheterna
så fordrade. Bataljonerna kommo också slutligen i elden och
slogos väl. Jag hade tillfälle att personligen se en af dem åtskilliga
gånger, nemi WestgöthaDals. Det var en glädje att åse, huru
detta manskap, ledt af den ringa delen stam, nemi. Ddel. begick
sig så väl i fråga om skötsel, som om att slåss. Det är från denna
tid, och jag kan ej neka att ju äfven jag hade någon del häruti,
som dessa försök blifvit gjorda för att för framtiden blifva öfvertygad
om huru mycket befäl och huru mycket stamtrupp som behöfdes
för att leda ett Beväringsmanskap, som var exerceradt. Derföre
var det med glädje som jag och alla andra vid Arméen sago att
detta förslag lyckades, och att en sålunda bildad trupp var fullt
användbar i fält. Denna tröstegrund har följt mig i 40 år; jagbar
aldrig ett enda ögonblick misströstat, att icke Svenska Arméens
stam i förening med 3 eller 4 klasser Beväring skall bilda en god
trupp, såvida nemi. Beväringsmanskapet erhåller den öfning, som
erfordras, och som R. o. Ad. för sin del i går afton gjorde ett
stort steg framåt att befordra. När jag således å ena sidan föreställer
mig det absoluta behofvet, icke, såsom Hr Stjernsvärd sade,
att fördubbla stammen, utan att göra den åtminstone tre gånger sä
stor, så att stammen utgör ^ och Beväringen så har jag å andra
sidan den tröst af min erfarenhet från kriget, att det låter sig
väl göra, emedan det då lät sig göra med en \ stam och Beväringsmanskap.
Utgående således från den synpunkt, att tre Beväringsklasser
äro maximum af behöfligt Beväringsmanskap, som
skall ingå i stammen då ett försvarskrig kommer i fråga, och om jag
dessutom antager att en klass Beväring per medium på hvarje Reg:te
upgår till 600 man (jag vet att somliga hafva mer), så får jag på
hvart och ett 1,800 man, eller 2,000 för jemnhetens skull. Lägger
jag härtill stammen, 800 man, och lemnar en del af densamma
hemma för att tjena till rekrytmästare och stam för den rekrytskola,
Den 7 Juli e. m.
131
sorn måste inrättas af depoterna, så får jag en sammanlagd styrka
på hvarje Reg:te af 2,800 man. När jag delar denna styrka i två
delar, emedan vi hafva två bataljoner på våra Reg:ten, får jag ett
antal af 1,400 man på hvarje bataljon. Denna styrka torde hvar
och en finna vara för stor, ty i allmänhet kan man icke sköta en
bataljon, som är större än 1,000 man. Österrikiska arméen har höjt
sina bataljoner till 1,200 man, men detta i beräkning på en hastigare
afgång; eljest anser man i allmänhet i Europa 1,000 man
vara lagom för en manövrerande bataljon. Dessa 1,000 mans bataljoner
nedgå snart genom sjukdomar och andra orsaker till 800
ä 700 man, och då äro och förblifva de de lämpligaste att slåss
med; ty det är redan temligen släpigt att slåss och manövrera med
1,000 mans bataljoner. Om jag således delar ifrågav:de 2,800 man
med 3, får jag 933 man, hvilket utgör en lagom stor bataljon,
emedan, såsom jag nyss yttrade, den snart nog nedsmälter till 800
å 700 man. Yi komma fördenskull i behof att hafva tre bataljoner
på hvarje Iteg:te. En styrka, som bestiger sig till cirka 3,000
man, anser jag ej vara för liten för en Öfverste, helst det måste
tagas i betraktande, att, när arméen går i fält, så måste en del af
Öfverstarne tagas till BrigadChefer, — till Befälhafvare i högre
mening, — och andra användas i staben. Jag anser det således
icke ,vara förenligt med riktiga grundsatser för en armées organisation,
att man borttager hälften af Öfverstarnes antal, emedan, efter
den beräkning jag gjort angående Regmas styrka i krig, hvarje Öfverste
då skulle få 6,000 man under sitt befäl. Jag betraktar Regements-
och Öfverste-inrättningen icke ensamt ur den synpunkt,
att den är gjord med afseende å krig, utan jag anser den vida hufvudsakligare
vara afsedd för fredstid.
Hr Stjernsvärd säger, att man måste reorganisera Arméen när
man går i fält, och han synes vilja hafva brigaderna formerade redan
under fredstid. Jag å min sida är deremot öfvertygad, att om
vi skulle hafva dessa brigader formerade i fred, skulle, när krig utbryter,
icke hälften vara tjenlig att rycka ut i fält, dels till följd
af ålder, dels ock emedan Cheferna, som kunna vara ganska goda
ltegdsBefälhafvare, möjligen icke innehafva den skicklighet, som erfordras
för att vara BrigadChefer. Jag anser nemi. EegdsChefen
vara väsendtlig i fredstid: han är Chef för den gamla krigarefamiljen,
och den som misskänner vigten af den sammanhållning, som
en duglig RegdsChef kan gifva sitt Reg:te; den, som icke inser,
att det är en väsendtlig omständighet i hans åliggande, att söka i
Reg:tet ingjuta en god anda, utan tror att det är klokt att så utsträcka
hans befattning, att han blir en BrigadChef med flera bataljoner,
än han har under fredstid, han blundar också för den möjligheten
att sammanhålla Reg:tet, och inser ej, att man icke har
rättighet att vänta, det en god esprit skall bibehållas, hvilket deremot
är lätt, då Reg: tet icke är för stort. Erfarenheten visar det
allestädes. Jag vill här icke citera Ryssland, som konstituerat 4
bataljoner på hvarje Reg:te, och hvaraf jag hört att man rönt olägenhet;
men jag är öfvertygad, att, om man icke vårdar Reg:tsChefs-befattningen
ur denna synpunkt, utan vill organisera Arméen
132
Den 7 Juli e. m.
på krigsfot, så afsäger man sig sjelf, utan skäl, de fördelar, som
ligga i sjelfva krigs-organisationen. Vi liro här, mine Hrr, åtskilige
medlemmar af krigsbefälet; vi sirö djupt införlifvade med den tanken,
som kallas Reg:tets heder, Reg:tets ära, och jag tror icke att
man gör rätt, om man försvagar denna sammanhåilnings-princip.
Jag anser den vara sjelfva kärnan till utbildandet af det befäl, som,
mine Hrr, ehuru fåtaligt, likväl måste anses tillräckligt, emedan
man icke har mer att ställa framför den trupp, sorn blir förökad
genom Beväringsmanskapets införlifvande dermed. Jag fruktar således
på det allra högsta, att man rör vid den pelare inom hvarje
Reg:te, sorn heter Reg:tsChefs befattningen. Beg:tsChefen är pére
de famille; så kallas han i Frankrike, och han är Reg:tets fader
efter de begrepp, som vi inom vårt fosterland alltid haft, och hvilka
jag hoppas måtte fortfara.
Jag afstyrker således, utan att i öfrigt misskänna den värde
talarens åsigter, på det högsta det af honom föreslagna-tillägget.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det förslag, som StatsUtsk.
här framställt, är hufvudsakligen öfverensstämmande med Utsk:s
tillstyrkande i afseende på de civila tjenstemännen. De stadganden,
sorn finnas angifna i Utsk:s Utlåt. N:o il, eller de der upställda
egentliga vilkoren, äro redan af R. St:r godkända. Några punkter
äro visserligen af ett eller flera Stånd återremitterade, men dessa
punkter innefattade i det hela sådana bestämmelser, som icke äro
på Arméen tillgängliga. Den hufvudsakligaste punkten i förev:de
Utlåt., nemi. mom. a, lyder sålunda:
»De Arméen tillhörande militäre och civile embets- och tjenstemän,
hvilka komma i åtnjutande af ifrågav:de provisoriska lönetillökning,
skola, efter hvad i allmänhet eller för särskilda fall kan vara
af K. M. bestämdt, vidkännas skäligt afdrag å lönebeloppet, dock
icke öfverstigande fjerdedelen, derest, vid erhållen tjenstledighet, sjukdomsförfall,
hvilket räcker öfver 2 månader, eller eljest förekommande
hinder för tjenstens utöfning, annan person till tjenstens bestridande
behöfver förordnas. Dylika afdrag kommer likväl ej att
äga rum för Underofficerare och deras vederlikar»
Detta är alldeles öfverensstämmande med hvad som i Utlåt.
N:o 41 blifvit föreskrifvet för de civile tjenstemännen. Jag skulle
således tro, att äfven ifrågav:de mom. bör bifallas.- När för öfrigt
hela den föreslagna löneförhöjningen icke är annat än provisorisk,
hvilket i början af hvarje Betänk, är tillkännagifvet, och sedan af
B. St.-r blifvit godkändt, blir det möjligen ganska svårt att ingå i
pröfning af alla de bestämmelser, hufvudsakligen afseende en förändrad
organisation, som Hr Stjernsvärd föreslagit. Jag tror, att om
man vill göra dessa åsigter gällande, torde det vara lämpligare, närfråga
förekommer om en definitiv organisation af Arméen. Någon
sådan är likväl ännu icke å bane.
Att man icke benämnt den föreslagna lönet.illökningen ett »dyrtids-anslag»,
är af alldeles ingen betydenhet; ty det torde vara temligen
likgiltigt antingen den benämnes så, eller en provisorisk löneförhöjning.
Denna benämning är dock af B. Sta godkänd vid de
Den 7 Juli e. m.
133
föreg:de HufvudTitlarne, och konseqvensen lärer väl således fordra,
att man bibehåller den äfven vid de följande.
Jag är ieke i tillfälle att bedöma Hr Stjernsvärds förslag i
allmänhet; men jag skulle tro, att för det speciella fallet af provisorisk
lönetillökning, det icke kan vara skäl att, i afseende på vilkoren
för Arméen, gå längre, än hvad som är föreskrifvet löt de
civile tjenstemännen.
På dessa grunder anhåller jag om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Stjernsvärd: Jag har icke i någon mån kunnat finna
mig vederlagd af hvad Hr Lefrén anfört, och det af det enkla skäl,
att jag till stor del instämmer i hvad han yttrat, emedan det alldeles
icke involverar på hvad jag sagt. Hr Lefrén har börjat med
att förklara, det Beväringen» antal i förhållande till stammen skulle
kunna ökas till öfver hälften. Detta är äfven min mening, hvilken
jag grundar på K. M:s Propos. Jag har icke yrkat någon förändring
i afseende på BataljonsCheferne, men väl beträffande Reg:tsCheferne;
ty om man föreställer sig ett krigstillstånd hafva inträdt,
så är Beg:tsChefens befattning ingen, utaavden tillhör Bataljonschefen,
under det den förre deremot är Befälhafvare för en brigad,
och såsom sådan måste han väl hafva en emot befälet svarande
truppstyrka. Hr Lefrén har förbisett det jag yttrat, att med det
antal Officerare, som Svenska Arméen f. n. eger, hafva vi en Officer
på 44 man, hvilket är detsamma, som i de länder, hvilka hafva
sina Arméer på ständig krigsfot. Men vi hafva tillika Underofficerare.
hvilka uteslutande måste användas sorn befäl, och vi finna
således deruti ett tillräckligt antal befälsplatser, ifall vi ville öka
Beväringen. Skall emellertid någon tillökning ega rum, så bör det
ske i afseende på KompaniBefälhafvare och icke på Öfverstar. Jag
har vid ett föreg:de tillfälle tillräckligt uttalat min åsigt derom, att
jag för min del önskar, att öfverste-befattningen måtte erhålla ett
mera vidgadt fält för sin verksamhet under fredstid, och icke bindas
vid de förlamande band, som nu nedtrycka densamma. Jag
tror också att RegitsChefen då lättare skall blifva hvad Hr Lefrén
vill, en pére de famille. Hr Lefrén har talat om Reg:tsChefen såsom
varande en Chef för den gamla krigare-familjen; jag vill icke
minska dessa ords betydelse, men jag tror att den lika väl kan
bevaras, om Chefen får ett dubbelt antal trupper att befalla.
Vidare har Hr Lefrén talat om Beg-.tets heder och om dess
ära. Jag tror att denna känsla var lika stor på den tid, då man
sade Nerikes och AVermlands Reg:te, som då man säger Nerikes
Reg:te och Wermlands Reg:te. Jag tror, att detta förhållande icke
har den ringaste inverkan på denna fråga, och för öfrigt anser jag,
att hvar och en, som vill noga betrakta saken, icke i Hr Lefréns
yttrande skall finna någonting, som minskar rigtigheten af hvad jag
tagit mig friheten anföra. Jag fortfar således i yrkande om bifall
till hvad jag föreslagit.
Proposition till bifall å förev:de punkt af Utsk:s Utlåt, blef
härefter framställd och besvarad med starka Ja, jemte några Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande
134
Den 7 Joli e. m.
Hr Sj erns värd begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den sora bifaller 34 punkten af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 71, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde punkt gjorde anmärkmr
föranleda till densammas återremitterande.
Yid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer
Ja — 61.
Nej — 5.
35:te punkten, angtde reservalions-anslaget för försvarsverket
till lands i allmänhet eller KrigsColldi Depart.r.
Mom. Litt. a, ang:de tillökning i anslaget för Mariebergs
högre ArtilleriLäroverk.
Hr af Klint, Erik: I det prot., som åtföljer K. M:s Propos.
, har Chefen för LandtförsvarsDepart. omnämnt, att arfvodena
för lärarne vid Marieberg blifvit bestämda till så låga belopp derföre,
att det vore att föredraga, om åt desse lärare i st. f. högre
arfvoden, bereddes förmånen af pension på sätt vid KrigsAkademien
eger rum.
Till den ändan föreslog K. M., som fullkomligt gillade Depart:sChefens
åsigt, att lärare vid högre ArtilleriLäroverket, som i denna
egenskap tjenstgjort i 20 år eller derutöfver, må efter afskedstagandet
från lärare-befattningen, under sin återstående lifstid, åtnjuta
från Allmänna IndragningsStaten en årlig pension, motsvarande
hälften af den aflöning, han vid afgången från Läroverket i egenskap
af lärare upbar.
Ehuru härom ieke finnes någonting yttrat i StatsUtsk:s förev:de
.Utlåt., så, då jag föreställer mig att det förekommer på en annan
HufvudTitel, möjligen den 9:de, har jag blott velat anmärka förhållandet.
Erih. Tersmeden: Alla pensionsfrågor med undantag af dem,
som röra Arméens PensionsKassa, förekomma under 9:de HufvudTiteln,
och som Depart:sChefens omnämnda yttrande rörer pensioner
för lärarne vid Marieberg, kommer denna fråga att i sammanhang
med öfriga dylika behandlas i Utsk:s Utlåt. rör:de förbemälda HufvudTitel.
Eörev:de mom. blef uppå härefter framställd propos. af R. o.
Ad. bifallet.
Mom. litt. b, ang\de stipendier för ArlilleriOfficerare, som
genomgå lärokursen vid Marieberg.
Bifölls.
Mom. litt. c, ang:de tillökning af Fortifikations Af deln :s anslag
till bestridande af kommendantskaps-utgifter.
Den 7 Juli e. m.
135
Hr Lefrén: Med denna sak förhåller det sig sä, att före den
ur 1849 verkställda organisationen af KrigsColl., hörde kommendants-utgifterna
till IntendentsAdelmn, och anslaget var gemensamt
för hela denna Afdeln. När vid 1849 års organisation bestyret
med KommendantsStaten öfverflyttades på Fortifikations A fdeln:n,
som dertill lag närmast och dessutom hade mindre att göra, enär
den icke, i likhet med öfriga Afdelmr, fick några nya åligganden,
så afdelades från anslaget till IntendentsAldelmn först 8,000 Edr,
och sedan otillräckligheten häraf blifvit ådagalagd, ökades detta anslag
till 9,000 Edr. Derefter stego dessa utgifter ytterligare, och
K. M. blef nödsakad att något minska anslaget under såväl Artilleri-
som IntendentsAfdelmne, så att det förra anslaget upgick till
12,000 Edr. Emellertid förhåller det sig nu så, att dessa 12,000
Edr icke räcka till utgifterna, och detta icke allenast på grund af
högre priser, utan äfven derföre, att fästningarnes antal ökas, eller,
rättare sagdt, mer och mer närma sig att blifva färdiga, och således
fordra utgifter i stigande förhållande. Utsk. föreställer sig att dessa
stegrade utgifter åtminstone till någon del kunna bestridas af de
inom Titlarne redan befintliga tillgångarna, och har således ansett
sig i så måtto böra tillstyrka bifall till K. M:s Propos., att det
föreslagit en förhöjning i anslaget af 1,500 Edr. Det är väl nogsamt
bekant för Utsk. att dessa kommendants-utgifter äro af den
beskaffenhet, att på dem icke någon slags besparing kan ega rum.
De utgöras merendels af små summor, hvilkas sammanräknade belopp
upgår till ganska betydligt. FortifikationsAfdelmn kan icke
till bestridande häraf taga något af det anslag, som är afsedt för
fästningsbyggnader; ej heller från det, som är afsedt till underhåll
af Kronans byggnader i landsorterna. KrigsColl. har således icke
någon resurs att bestrida dessa utgifter, och vid sådant förhållande
vågar jag hos E. o. Ad. anhålla om bifall till K. M:s Propos. i
denna del. Det kan visserligen hända, att R. o. Ad. blifver ensamt
om ett sådant beslut, men jag anser ändock af vigt att det blifver
fattad t.
Efter först till bifall å förev:de mom framställd propos., sorn
besvarades med blandade Ja och Nej, hemställde Hr. Gr. o. Landtm,
om E. o. Ad. behagade, på sätt Pir Lefrén yrkat, bevilja den af
K. M. äskade tillökning af 4,500 Edr Ernt uti FortifiicationsAfdelms
anslag till bestridande af kommendantskaps-utgifter, och ropades
härvid starka Ja, jemte åtskilliga Nej;' hvarpå Hr Gr o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
De nästföljande momenterna litt. d till och med m biföllos.
Då härefter förekom Utsk:s hemställan ronde hela den erforderliga
förökningen' af anslaget för försvarsverket till lands i allmänhet
eller KrigsColhii Departu-, erinrade Hr Gr. o. Landtm, att
redan E. o. Ad., i fråga om mom. litt. c, med 2,000 Edr Ernt förhöjt
det af Utsk. tillstyrkta anslag, så borde äfven slutsumman af anslagsförhöjningen
förändras till 83,498 Edr 76 öre, i st. f. 81,498
136
Den 7 Juli e. m.
Edr 7 0 öre Ernt; hvarefter Utsk:s förev:de hemställan med berörda
förändringar af E. o. Ad. bifölls.
3 6:te punkten, ang:de eli nytt anslag lill li[- och släpmunderingar
vid RolhållsReg:lena.
Lades till handlingarne.
37:de punkten, angule anslaget lill ved och ljus för fäslningsoch
garnisons-orter; och 3H:de punkten, ang:de anslag för organiserande
af Skjulskolor.
Eiföllos.
39:dc punkten, ang:de anslag för organiserande af Ridskolor.
Frih. Leuhusen, Carl Herman: Onskligt hade varit, om
K. M:s Propos. ang:de organisation af dessa ridskolor, hade rönt
framgång inom StatsUtsk.; t)' nekas kan ej, att en dylik organisation
är af verkligt, behof påkallad. Arméen eger ett ganska stort
antal Adjutanter, förutom Kavalleri- och ArtilleriOffieerare, af hvilka
med skäl fordras icke allenast att de skola kunna rida, utan äfven
meddela undervisning' i ridkonsten. Men hvar skall öfning deruti
vinnas? I vårt land äro tillgångarne dertill så ringa, att man nästan
kan säga, att vi äro i fullkomlig saknad deraf. Det är visserligen
sannt, att /nan kan begagna utländska ridskolor, och det
har äfven praktiserats; men härvid möter dcck ganska många och
stora svårigheter. Jag vet t. ex. att det ofta är rätt svårt för
främmande Officerare att få plats vid dessa skolor, och de få det
icke utan rekommendation. Men största svårigheten är likväl i
pekuniiirt afseende; ty om man tager i betraktande subaltern-gradernas
små och obetydliga löner, vet man väl att dessa löner knappast
räcka till deras bergning, långt mindre att bekosta dyra ut
ländska
resor. Det måste således ske medelst enskilda upoffringar;
men jag hemställer, huru många bland dem, som ingå såsom Officerare
vid Artilleriet eller Kavalleriet, ega sådana tillgångar, att de
kunna bekosta sig en längre vistelse på utländsk ort?
I följd af hvad jag nu andragit, och då jag härtill torde få
lägga, att den ridkonst, som i vårt land finnes, är ett arf från de
gamle miistarne, Scheussen och Ehrengranat, hvilket snart torde
vara försvunnet, samt enär våra Kavalleri- och ArtilleriEeg:ten äro
i saknad af Stallmästare, som för dem äro ovilkorligen nödvändiga,
skulle jag helst önska, det Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa
propos. om bifall till K. M:s Propos. i ämnet. Men som jag har
mig bekant, att PresteSt. beviljat blott 13,000 Edr, och det är
bättre att få något än intet, vågar jag anhålla, det E. o. Ad. ville
instämma i detta beslut.
Hr af Klint: Jag anhåller att få förena mig med Frih. Leu
husen,
och anhåller om propos. på den summa, han föreslagit.
Häruti hördes flere ledamöter instämma.
Den 7 Juli e. m.
137
Frih. Tersmeden: Behofvet af ridskolor i Sverige är ganska
stort, och bristen derpå har högeligen känts inom Kavalleriet under
de sednare åren, så att det icke kan nekas, att ett anslag till dylika
skolor är nödvändigt. På sätt Frih. Leuhusen nyss uplyst, har
PresteSt. beviljat ett anslag af 13,000 Rdr för en ridskola vid
Strömsholm. Det torde vara skäl, att om R. o. Ad. vill bifalla
detta anslag till nämnde ridskola, beslutet derom blir lika med
PresteSt:s. Detta Stånd har medgifvit, att utaf de två första årens
anslag 17,000 Rdr få användas till nybyggnad af stall vid Strömsholm,
och 1,000 Rdr till inköp af sadlar, betsel, remtyg o. s. v.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. behagade fatta ett beslut, som
öfverensstämmer med hvad jag nu nämnt, enär det då blifver lika
med PresteSt:s.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr.: Jag tager mig friheten
göra den anmärkn., som Frih. Tersmeden redan gjort, nemi. att
det beslut, som R. o. Ad. kommer att fatta, bör blifva lika med
PresteSt:s.
Frih. Leuhusen: Jag kände icke specialiteterna af Preste
St:s
beslut; men då jag nu derom fått uplysning af Frih. Tersmeden,
ber jag att få instämma med honom.
Hr von Troil, Samuel Gust.: Jag beklagar att PresteSt.
blott beviljat anslag till en ridskola; jag inser också omöjligheten
att komma längre, men anser mig dock vid detta tillfälle böra uttala
den öfvertygelse, att det af K. M. äskade anslaget till berörde
ändamål är af behofvet särdeles påkalladt. Då man emellertid måste
nöja sig med något, när icke allt kan erhållas, får äfven jag instämma
i hvad Frih. Tersmeden och Leuhusen yrkat.
Efter först till bifall å förev:de punkt framställd propos., som
besvarades med Nej, biföll R. o. Ad., att såsom Frih. Tersmeden
föreslagit, ett årligt anslag af 13,000 Rdr Rmt skulle beviljas för
eti ridskola vid Strömsholm, under medgifvande, att af de 2:ne första
årens anslag må användas till nybyggnad af stall vid Strömsholm
omkring 18,000 Rdr och till inköp af sadlar, betseltyg m. m.
för ridskolan omkring 1,000 Rdr.
40:de punkten, ang:de anslaget lill skrifmaterialier samt ved
och ljus m. m. för KrigsColl. m. fl. Verk; 41:sta punkten, ang:de
förslags anslaget lill skrifmaterialier och expenser samt ved och
ljus m. m. för Landt försvarsDeparhs KansliExpedilion, samt 42:dra
punkten, ang:de öfverskotlel af de indelningsränlor, som förut ingått
ensamt lill rusthållare vid södra bataljonen af Bohus läns
Ileg:te.
Biföllos.
43:dje punkten, ang:de fyllnaden i vederlaget för de uphörde
vakans- och liggelids-besparingarne.
Lades till handlingarne.
138
Den 7 Jnli e. m.
44:de punkten ang:de öfrige till i:de HufvudTiteln hörande
anslag.
Bifölls.
Härefter förekommo i följande ordning Utsk:s yttranden, ang:de
de för landtförsvarets behof af K. M. äskade nedannämnde extra
anslag för år 1858, 1859 och 1800, nemi.
1:0 För Artilleribehof.
Utsk:s ang:de denna punkt afgifna yttranden biföllos.
2:o För Forlifikaiionsbehnf.
Mom. Litt. a, till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad.
Brill. Lejonhufvud, Bror Abrah.: Utsk. har börjat med
att säga att den nu äskade summan betydligt öfverstiger det anslagsbelopp
som hitintills varit för fästningbyggnaden anvisadt, men
kommer dock till det resultat att med anledning af det stegrade
priset å dagsverk och materialier m. m. någon förhöjning i det
anslaget är behöfligt. Jag anhåller att derutöfver för R. o. Ad.
få framdraga några skäl som tala för nödvändigheten att bifalla
det anslag K. M. äskat. För Carlsborgs fästning var för några
år sedan ett anslag beviljadt af endast 30,000 Rdr, hvilket sedermera
ökades till 50,000. Att bygga en fästning för 50,000 Rdr
om året är snart sagt en löjlighet. Men under denna tid upbar
fästningen 24,000 Rdr om året under trenne år såsom ersättning
af Riksbanken för ett för dess räkning upfördt hus inom fästningens
vallar. I öfverensstämmelse med K. M:s.befallning blef detta
Bankens hus upfördt i linie med fästningens slutvärn, hvaraf det
nu utgör en del, och ersättnings-summan kom sålunda fäsjnin
gens byggnader direkte till godo, och tillgången utgjorde således
dessa åren 54,000 om året, hvilken ringa summa endast derigenom
blef någorlunda tillräcklig att den å Carlsborg förlagde KronoarbetsCorpsen
detta år upgick ända till 710 man. Sedan dess har
anslaget vid sednaste Riksdag blifvit ökad till 00,000 Rdr, men
dagsverkskostnaden oeh priset på materialier hafva stigit i så
stor proportion, att fästningen verkligen befinner sig i sämre belägenhet,
än för några år sedan. Dertill kommer, att KronoarbetsCorpsen,
nu nedsjunkit ända till 299 man enl. sednaste underrättelser.
En minskning i arbetsstyrkan af mer än 300 man har således
egt rum, och att ersätta denna brist antingen med privata
arbetare eller med arbetskommenderingar ur Arméen medför en högst
betydlig kostnad. Om man äfven medgifver att soldat-dagsverkena
äro billigare än privata arbetares, och att båda äro kraftigare än
kronoarbetskarlar, så är dock missförhållandet för stort då ett soldatdagsverke
kostar fästningen cirka 10 gånger så mycket som ett
kronoarbetskarl. Förra året måste fästningen hafva en arbetskommendering
af 100 man, och i år lika mycket; men det är dock
säkert att dermed icke kan åstadkommas det arbete, som var beräknadt
att utföras med den förra styrkan. Jag hoppas således att
R. o. Ad. måtte inse, att det anslag, sorn Utsk. här förslagit, ingalunda är
Den 7 Jall e. tn.
139
tillräckligt för fästnings-byggnadens fortsättande. Jag skulle visserligen
kunna nämna åtskilliga utgifter, som stigit i högst betydlig
mån och sålunda ofördelaktigt inverkat på arbetets fortgång, men
då i detta hänseende förhållandet är lika i hela landet, då är det
också tvifvelsutan af alla kändt. Jag anhåller således, att, R. o.
Ad. behagade bevilja den af K. M. äskade summan, 90,000 Rdr
Bco om året.
Hr Lefrén: Det förhåller sig, såsom hvar man vet,'med
byggnader i allmänhet så, att om man har för litet medel, så att
arbetet går långsamt, återfaller på detta allt hvad man kallar faux
frais eller tillfälliga förluster mycket tungt. Har man deremot alltför
stora tillgånger, så upkommer deraf på andra sidan ett annat
slag af misshushållning i så måtto, att man då nödgasmnskaffa stora
förlag af byggnadsmaterialier och mycket folk till arbetets bedrifvande,
till följd hvaraf man måste höja aflöningen. Således är förhållandet
med byggnadsföretag i allmänhet sådant, att man hvarken
bör hafva för mycket eller för litet medel, så vida man vill gå sparsamt
till väga. Nu är förhållandet med Carlsborgs fästning, att
om R. St:r bifalla hvad K. M. äskat, så kan oaktadt de stigande
priserne m. m., som Frih. Lejonhufvud antydt, det största möjliga
arbete produceras. Vilja åter R. St:r i likhet med hvad StatsUtsk.
föreslagit nedsätta beloppet, kommer, enl. hvad jag förut nämndt,
arbetet derpå att lida, och faux frais falla för tungt på detsamma.
Man kan icke afskeda de personer, sorn stå i spetsen för företaget,
utan de måste qyarstå, ehuru man drifver arbetet med en mindre
summa och det följaktligen måste gå lamt. På grund häraf äfvensom
på de skäl Frih. Lejonhufvud anfört, hemställer jag till R. o.
Ad., det Ståndet måtte bevilja hvad K. M. i detta hänseende föreslagit.
Efter först till bifall å förev:de mom. framstäld propos., som
besvarades med Nej, biföll R. o. Ad. att, på sätt K. M. förslagit,
till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad skulle anvisas 405,000
Rdr Rmt att utgå under åren 1858, 185 9 och 1800 med årligen.
Mom. litt. b, lill fortsättande af fäslningsbyggnads-arbctcna
vid Carlskrona, Marstrand och Waxholm.
Härvid förekom först Utsk:ts hemställan, »att R. St. icke
måtte nu anvisa några medel för ifrågakomna befästningsarbete vid
Carlsten samt besluta, att hvad af förut anslagne tillgångar kan
återstå, sedan det södra, strandverket blifvit fullbordadt, skall Statsverket
besparas», och yttrade sig härom
Frih. Leijonhufvud: Det är visserligen sannt, att hufvudverket
vid Carlstens fästning är fulländadt, äfvensom att södra verket
är färdigt; men norra verket är ännu icke enl. planen ombyggdt.
Det är också ganska riktigt, att hufvudverket är det vigtigaste,
men jag vågar hemställa till R. o. Ad. om det är skäl att
afbryta fulländandet af en fästnings byggnad, som är så vigtig som
Carlstens, heldst det som återstår deraf icke är utan betydenhet.
140
Den 7 Jnll e. m.
Sjelfva fästningen ligger högt uppe på klippan, och det är således
nödvändigt att få ett par låga verk, som kunna bestryka vattenytan
och dessa verk måste nödvändigt vara kassematterade då de inom
gevärshåll iiro omgifne af höjder. Att i våra dagar söka försvara
ett öppet verk, som är omgifvet af höga berg, hvilka när som helst
kunna af henderne besättas med skarpskyttar, de der plocka bort
servisen, är icke rådligt. Dessutom hafva krigsfartyg genom sina
j20 å 30 fot öfver vattenytan belägna kanoner, och sina skyttar i
mastkorgarne en stor öfverlägsenhet öfver dylika verk. Ett skäl
som talar emot Utsk:ts förslag att de återstående penningarne skulle
Statsverket besparas är att den summa som är beräknad såsom tillgång
redan till större delen är använd till inköp af materialier, såsom tegel,
virke m. m.; skall allt detta försäljas af Kronan så upkommer derigenom
förlust; skalidet transporteras till andra länder, upstår äfvenledes förlust;
skall det åter magasineras, så måste provisionela byggnader underhållas
till dess förvarande, och äfven det medför förlust; skall slutligen
arbetena på fästningens norra delar åter uptagas, så blir det
en förlust. I alla hänseenden skola således ett afbrytande af befästningsarbetet
medföra förluster för Staten och jag anhåller således,
att Hr Gr. och Landtm, behagade föreslå 11. o. Ad. att den af K. M.
begärda summan måtte beviljas till fullbordande af detta visserligen
icke ovigtiga verk.
Erih. Tersmeden:
nader i allmänhet tillstyrkt icke obetydliga anslag. Hvad Waxholm
och Carlskrona fästningar beträffar, har Utsk. till och med tillstyrkt
mer, än K. M. begärt, för att få arbetena derstädes desto förr färdiga,
i öfverensstämmelse med hvad Chefen för IngeniörsCorpsen
föreslagit. Deremot har Utsk. afstyrkt allt anslag till Carlsborgs
fästning. Förhållandet är att hufvudverket är färdigt, och att nu
ett verk på norra sidan skall anläggas. Utsk. ansåg, att detta arbete,
oaktadt det förr eller sednare måste åvägabringas, icke f.
n. vore så af behofvet påkalladt, att det icke kunde anstå under
blifvande Statsregleringsperiod. Det finnes också icke något
skäl alt fortsätta arbetet, då der icke finnas några fångar, ty dessa
äro flyttade till annan ort. Om 11. o. Ad. bifaller de betydliga
anslagen till Carlskrona och Waxholm hemställer jag, huruvida
icke E. o. Ad. vill låta dervid bero. Jag anhåller således om bifall
till hvad Utsk. i denna del föreslagit; ehuru jag för min del
skulle vilja ingå på, att Ståndet icke ginge så långt som Utsk.,
utan blott beslöte att inga nya medel skulle beviljas, men de gamla
anslagen qvarstå orubbade för sina ändamål.
Hr Lefrén: .Tåg instämmer till alla delar i hvad Erih. Tersmeden
anfört, och jag ämnade också begära, att skyldighet icke
måtte upstå för FortifikationsAfdm att till Statsverket återlemna
den nyss upgifna tillgången, emedan den till stor del finnes nedlagd
i materialer.
Erih. Leijonhufvud: Jag anhåller om propos. på bifall till
K. Mus Propos.
Den 7 Juli e. m.
141
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Frih. Leijonhufvud yrkat
bifall till hvad K. M. i afseende på befästningsarbetet vid Carlsten
föreslagit, men Frih. Tersmeden oell Hr Lefrén yrkat bifall till
endast första delen af Utsk-.s derom gjorda hemställan, innehållande
»att lt. St:r icke måtte nu anvisa några medel för ifrågakomma befästningsarbete
vid Carlsten» propos. å denna första del af Utskis
hemställan borde först framställas, med It. o. Ad. förbehållen rätt
att efteråt besluta om sednare delen, derest Frih. Leijonhufvuds
yrkande ej vunne bifall; hvarjemte propos. till bifall å berörde första
del af Ulsk:s hemställan nu framställdes.
Härvid ropades stnrka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade, det han ansåg .Ta hafva varit öfvervägande.
Sednare delen af Utsk s förev:de hemställan, innehållande »samt
besluta att hvad af förut anslagne tillgångar kan återstå sedan det
södra strandverket blifvit fullbordadt, skall Statsverket besparas,»
blef sedermera, efter först till bifall derå framställd propos., som
besvarades med Nej, af E. o Ad. afslagen.
Vidare förekom och bifölls Utsk:s hemställan, ang:de anslagen
till fästningsbyggnäds-arbetena vid Carlskrona och Waxholm.
Mom. litt. c, till befäslnings-arbetena vid Slilö på Gottland.
Frih. af Ugglas, Carl Gust.: Jag ämnar icke ingå i någon
undersökning om nyttan af befästningen vid Slitö, eller på något
sätt söka vederlägga Utsk:s sorn mig svnes nog knapphändiga motivering
i detta hänseende; ty denna fråga är af den beskaffenhet,
att jag gerna erkänner, det jag icke är i tillfälle, att densamma
bedöma. Det må likväl såsom ett motstycke till hvad StatsUtsk.
anfört gälla hvad Hr af Klint i sitt yttrande omförmält, och som
ett annat motskäl torde jag fä åberopa den omständighet, som Konstit.
Utsk. i sitt s. k. decharge-betänk:de vidrört, nemi. att sedan
dessa befästningar blifvit påbörjade, yttrade Engelska regeringen
till den Svenska, att den lifligt önskade deras fortsättande med all
möjlig drift och skyndsamhet. Jag har nu blott velat fästa R. o.
Ad:s upmärksamhet på en annan sida af denna fråga, som här bör
tagas i betraktande, nemi. det kreditiv som vid sista Riksdagen
beviljades äfvensom det, hvilket anvisades för neutralitetens uprättliållande,
Frågan var således för E: St:r icke obekant; ty It. St:r
hade ganska väl haft tillfälle, att vid granskningen af Revisorernes
berättelse finna, hvad som varit användt till dessa arbeten, och
någon anmärkning deremot framställdes icke, och, på sätt jag äfven
hört flere andra talare yttra, hade det varit Regeringen fullkomligt
obetaget, att på det till neutraliteten lemnade kreditiv äfven lyfta
de summor, som här äro i fråga. DeparbsChefen ansåg dock, för
sin del, grannlageuheten fordra att helt öppet framlägga hela förhållandet
för R. St:r och derjemte uttrycka den förhoppning, att,
då kreditiv-medlen blifvit återlemnade, skulle Ständerne, under erkännande
af det grannlaga i detta sätt att gå till väga, bevilja
hvad Depart:sChefen önskade. För min del skulle jag äfven tro,
att många skäl tala för beviljandet af detta anslag. Det kan väl
142
Den 7 Juli e. m.
icke vara skäl att sedan så mycken kostnad blifvit nedlagd på en
fästningsbyggnad, låta densamma förfalla; och hvarifrån skola de
medel tagas, som erfordras för att ersätta KrigsColl. de förskotter,
som redan blifvit af detsamma utbetalde? K. M. har i sin
Propos. äskat två särskilda anslag, om jag så får säga: det ena
för att ersätta det belopp KrigsColl. lemnat, och hvilket rätteligen
upgår till 39,800 Rdr, samt det andra det belopp, som
erfordras för att fullborda fästningsbyggnaden.
På de skäl jag nu i största korthet tagit mig friheten framställa,
vågar jag hos It. o. Ad. vördsamt anhålla, det R. o Ad.
matte, med bifall till hvad K. M. föreslagit, bevilja det äskade anslaget
till ifrågav:de fästningsbyggnad, dock med den rättelse, som
till följd af Utsk:s uplysning måste vidtagas, eller att från det af
K M. begärda beloppet måtte afdragas 26,468 Rdr.
Frih. Leijonhufvud: Vid de allmänna sammanträdena redogjorde
Hr af Klint fullständigt för upkomsten af Slitö befästning.
Jag anhåller att få tillägga blott några ord rörande vissa omständigheter
derstädes. Det har af många blifvit sagdt, att befästningen
bordt anläggas vid Fårösund i st. f. vid Slitö, och att orsaken
hvarför så ej skett skulle vara den att Fårösunds företräde såsom
hamn var okändt ända till dess stället undersöktes af den Engelska
Flottan. Det må vara en sanning att Fårösunds hamn varit obekant
för KoopvserdieSkeppare och dylika; men för dem i Sverige,
som borde ega kännedom om våra kuster och huru de böra förvaras,
var den dock sedan gammalt bekant. Jag har i KrigsArkivet
funnit, att deto redan 1815 beslöts, att både Slitö och Fårösund
skulle befästas. Åren 18.20 och 1821 beordrades d. v. Kaptenen
Hjelm att undersöka dessa ställen och upgöra plan för deras befästande,
och en sådan plan biet' då upgjord äfven för Fårösund.
Detta utgör således ett tydligt bevis på att stationen var känd och
dess vigt upfattad. Derjemte kan jag uplysa, att nu, då valet skulle
ske, gjordes det efter mycket öfvervägande, och att ett af skälen
hvarföre Slitö föredrogs var att befästningar vid Fårösund skulle
kosta omkring sex gånger så mycket som vid förra stället. Vid
Fårösund är en liten ö, belägen midt i inloppet; men denna ö,
hvarå det inträngandet förhindrande fästet borde anläggas, är beherrskad
af de höga stränderne på ömse sidor, hvilka derföre äfven
måst befästas, på det att icke fienden skall der kunna logera sig.
Inloppet är icke så djupt, att större Orlogs-fartyg der kunna ingå,
hvilket äfven är förhållandet med den andra ändan af Sundet, der
inga mer än 18 fot djupgående fartyg kunna inlöpa. För att förvandla
hamnen till en Orlogshamn, hvarom dock ej hitintills varit
fråga, skulle således stort arbete behöfva derpå nedläggas. Deremot
är kostnaden vid Slitö ojemförligt mycket mindre; der finnes redan
från 1600:talet ett gammalt värn, som nu blifvit repareradt, och
genom att anlägga tvenne nya cassematter, erhåller befästningen en
försvarlig styrka. De skäl, som tala för denna hamns befästningar
redan af Hr af Klint omnämnda. Ändamålet med densamma är
egentligen icke att försvara ön, ty dertill fordras mycket mer, utan
-
Den 1 Juli e. m.
143
att på något ställe af ön kunna plantera Svenska flaggan och derifrån,
i fall något fiendtligt vederfores ön, genast kunna protestera
deremot, på sådant sätt, att hvarje opposition deremot skulle vara
liktydigt med krigsförklaring. Att låta en så vigtig ö som Gottland
ligga midt i gapet för kringvandrande ulfvar, torde icke vara
rätt. När ifrågav:de befästning beslöts, var det ganska ovisst hvad
utsträckning kriget skulle få, och hade det, såsom då var ganska
sannolikt, kommit till en strid på lif och död mellan östern
och vestern, så är det ganska tvifvelaktigt hvad öde Sverige skulle
gått till mötes.
Jag anhåller således, på grund af hvad jag nu yttrat, att E.
o. Ad. måtte bevilja den af K. M. äskade summa, så väl i hvad
den afser till ersättning för de af KrigsColl. utgifne förskotten,
som till verkets fortsättning och fullbordande.
Hr af Klint: Eedan under de gemensamma öfverläggningarne
hade jag tillfälle, att, som jag tror, ganska fullständigt meddela
historiken öfver Slitö befästning. Att den icke var något verk
för tillfället, utan ett sedan längre tid tillbaka påtänkt arbete, som
afstannat dels till följd af bristande medel, dels af andra angelägnare
arbeten, tror jag mig hafva visat, äfvensom att slutligen de
förvecklingar, som inträffade år 1853, föranledde dess uptagande
ånyo. Jag tog mig äfven friheten vid samma tillfälle nämna att,
ehuru K. M. visserligen icke framställt någon plan för arbetet, —
vid hvilket förhållande också icke någon anmärkn. blifvit gjord —
så kan man ändock icke säga, att K. St:r varit i okunnighet derom.
_ Vid föreg:de Eiksdag blef helt öppet för E. St:r tillkännagifvet
att dessa arbeten, beräknade till en kostnad af 190,000 Edr,
blifvit företagne.
Men jag vill icke nu uptaga E. o. Ad:s tid med att ingå i
alla de detaljer, som jag vid de gemensamma sammanträdena anförde,
allrahelst efter de sakrika uplysningar, som Frihme af Ugglas
och Leijonhufvud meddeladt; jag ber blott att få åter uprepa
hvad jag då vid tillfället slutligen yttrade. Jag sade nemi. »att
jag alldeles icke kunde finna några autagliga skäl för E. St:r att
neka ersättning af kostnader, som af stundens betänkligheter och
förvecklingar blifvit föranledde, men som till Eikets nytta blifvit
använde och efter bästa förmåga använde. Hafva icke dessa
utgifter utgått för att i nödens stund verkställa arbeten, som icke
varit ögonblickets mindre väl betänkta hugskott, utan tvertom
i alla tider ansetts och af kompetenta domare förklarats vara lika
nyttiga som nödvändiga, ehuru man under ett långt fredslugn kanske
alltför länge upskjutit att gripa verket an? Bör skälet till klander
och afslag sökas uti den omständigheten, som man någongång
hört framkastas, att det varit bättre och ändamålsenligare att, i
stället för Slitö, befästa Fårösund? Jag undrar, i fall sådant verkligen
skett och kostnaden derigenom blifvit 6 å 8 gånger större,
hvilket då oundvikligt blifvit en följd — om E. St:r af denna
orsak velat visa sig mera redobogna än nu, att bevilja det derför
erforderliga anslaget? Icke heller bör skälet gerna kunna hemtas
1 u
Den 7 Juli e. m.
derifrån att den erforderliga slutkostnaden icke sedan de politiska
förvecklingarne uphört, tagits ifrån samma kreditiv, som förut bekostat
en del? Hvad skulle R. St:r hafva sagt, om sådant tillstyrkts
utan visa aktning för gifne föreskrifter samt utan tillbörligt afseende
å de beviljade krediti vernes ändamål och beskaffenhet? Har
icke Statsverket nu en motsvarande besparing, som om den
disponeras alldeles icke ökar den en gång afsedda utgiften. Kan
StatsUtsk. vilja npmana R. St-r att genom det äskade anslagets
förvägrande, förklara vederbörande sitt stränga ogillande af den vidtagna
grannlagenheten att öppet framlägga saker till 1?. St-.rs eget
afgörande? Hade medlen åter bordt tagas af de anvisade kreditivmedlen
hvarföre skulle icke nu K. St:r medgifva att den genom det
uraktlåtna användandet upkomna besparingen finge till det upgifna
ändamålet användas och sålunda det förhållande godtgöras, som man
ogillat att icke redan hafva egt rum?
Den närmaste följden af de genom Utsk:s pluralitet uttalade
åsigter, om de af K. St:r gillas, blifver att arbetet, i brist på tillräckliga
medel för att i år efter plan fullbordas, måste genast afbrytas,
samt byggnaderne — emedan det just är inredningar och
taktäckningar som nu återstå och måste uraktlåtas, — snart öfvergå
till ruiner. Sådane minnesstoder måtte man väl ej vilja förskaffa
fäderneslandet ?
Med anledning af allt hvad jag nu haft äran anföra, vågar
jag anhålla, det R. o. Ad. måtte bifalla hvad K. M. i detta hänseende
föreslagit, med den förändring, som Frih. af Ugglas närmare
angifvit.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Mig förefaller defsom
icke blott förödmjukande för nationalkänslan, utan äfven som en
ganska stor misshushållning, att icke fullborda denna fästning. De
medel, som härtill användts, hade måhända varit nyttigare, om de
nedlagts på en annan punkt af Gottland, hvars befästande erfordrat
med större kostnader; men der de nu ligga äro de dock ganska
väl använda, och jag ber derföre att få instämma i hvad Frih.
af Ugglas och Hr af Klint yttrat.
Hr af Dahlström, Gust. Jakob: Redan vid RiksSt:ns
gemensamma öfverläggningar anförde jag de skäl, som talade för Slitö
hamns försättande i försvarstillstånd. Jag har sedermera hört dessa
skäl ytterligare utvecklas af föregående talare, och jag tror icke att
någon af E. o. Ad:s här närvarande ledamöter lärer sätta i fråga
att icke hvad K. M. i sin Nåd. Propos äskat, är af behofvet påkalladt.
Jag ber emellertid att få omnämna en omständighet, som
ingen vidrört. Jag talar om hvad inflytande vägran af det äskade
beloppet skulle inverka på Gottlands befolkning. Denna befolkning
är kär för fäderneslandet; den har gjort den största upoffring, som
varit möjlig och tänkbar att verkställa; den har nemi. åtagit sig
allmän Bevärings-pligt ifrån 17 år till 50, och dertill vapenöfning
till och med det 30:de året samt mönstring till 50. Denna befolkning
-
D en 1 J uK e. m.
145
tolkning liar med tacksamhet emottagit alla de bevis, som moderlandet
lemnat den genom erforderliga- vapen och krigsförråd, att
man erkänt dess bemödanden att försvara sin kära ö. ltedan från
äldre tider har fråga varit om att befästa Slitö hamn; man har
ansett sådant som ett vilkor för att kunna fästa Gottland närmare
invid dess moderland; man har beklagat att det redan i flydda tider
upförda fästningsverket blifvit raseradt; man har häpnat dervid, ty
man har fruktat, att man velat förminska öns försvar. Hvad skulle
man nu säga, om .man finge se nuvnle fästningsarbeten förvandlas
till ruiner. Jag tror att det skulle med smärta åses, och jag tror,
att man med nedslagenhet skulle finna, att 1857 års Ständer ville
neka en så liten summa, som nu af K. M. är äskad, för att återbetala
hvad som redan är förskotteradt och för att fullborda hvad
som redan är påbörjadt.
Jag anhåller på det allvarligaste, att B. o. Ad. måtte bevilja
hvad K. M. föreslagit, och jag gör det för Gottlands befolknings
skull, hvars höfding jag är. Jag älskar detta folk, och jag vet
huru högt det älskar sitt fädernesland.
Hr Lefrén; Jag instämmer till alla delar i hvad Frih. af
Ugglas framställt, och jag anser mig äfven böra göra det i afseende
på hvad Länets Höfding yttrat. Det kan hända, att man bör
åsidosätta alla små pekuniära konsidcrationer, och ihågkomma att
en sådan aflägsen provins, som Gottland är, bör af E. St:r få en
anledning att fortfarande älska sitt fädernesland, i stället för att
sänkas i misströstan öfver frånvaron af moderlandets kärlek.
Den härefter först till bifall å förev:de mom. framställde propos.
besvarades med Nej, och uppå sedermera framställd propos. bifölls
K. M:s Propos. i afseende på anslag till befästningsarbetena vid Slitö;
dock att summan minskades med de af StatsUtsk. anmärkte 26,463
Edr 37 sk. 4 rst Boo.
3:o För Bcklådnadsbchof.
Hr Hjärne, Harald: K. M. har här äskat ett ökat anslag
till beklädnad för Beväringen, till följd af den förlängda öfningstid
för samma beväring, som i K. M:s Propos. blifvit föreslagen.
StatsUtsk., som afstyrkt anslaget till öfningarne, har i öfverensstämmelse
dermed äfven afslagit det här ifrågav:de anslagsbeloppet.
Men då E. o. Ad. bifallit det förra, hvilket äfven tvenne
andra Stånd lärer hafva gjort, så blir en följd deraf, att jemväl
detta anslag bör beviljas. Men då det belopp, sorn i K. M:s
Propos. är äskadt, endast afser tvenne års vapenöfningar, och E.
St:r beslutat beväringens sammandragande under två år, så måste
anslaget också bestämmas efter detta beslut. Huru stort anslaget
behöfver vara; kan jag nu icke på stående fot beräkna, emedan det
beror på det belopp hvartill beklädnadsersättningen kommerj^att
upgå i följd af den förändrade tiden för beväringens sammandragande.
VII II. 10
146
Den 7 Juli e. m.
Jag anser det derföre vara ändamålsenligast att återremittera denna
punkt, likasom redan skett med punkten om anslaget till hästar
för artilleriets Bevärings-exercis. StatsUtsk. kommer derigenom i
tillfälle att bringa denna punkt i öfverensstämmelse med det anslag,
som It. o. Ad. beviljat för Beväringens vapenöfningar.
Då nu Hr Gr, o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla förev:de punkt, ropades Nej; hvarefter denna punkt, på grund
af de deremot gjorde anmärkningar, till Utsk. återremitterades.
4:o För Fällbrygge-ulredning.
Hr Lefrén: De 10,000 Itdr årligen, sorn här äro begärda,
påkallas af två anledningar; l:o emedan fältbrygge-utredningen
på långt när icke är färdig, och 2:o emedan sjelfva det manskap,
som utgör SappörCorpsen måste få öfning i dylika arbetens utförande,
som här äro i fråga, och under sin tjenstgöringstid sysselsättas
dermed för Kronans räkning. Det är således en ren hushållning
att bifalla detta anslag, emedan Kronan derigenom kan
erhålla för fältbehof dugliga arbeten af det manskap, hvilket dylikt
egentligen tillhör. Jag vågar fördenskull till E. o. Ad. hemställa,
huruvida det icke är skäl att bifalla K. M:s Propos. i denna del.
Efter först till bifall å denna punkt framstäld propos, som besvarades
med Nej, biföll E. o. Ad. det af K. M. för Eältbryggeutredning,
till materialens anskaffande äskade anslag.
5:o För Topografiska Corpsens arbeten.
Denna punkt bifölls.
6:0 För Arméens pensionering.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Af alla de anslag, som afsett
att förbättra de under denna hufvudtitel varande tjenstemäns vilkor,
finnes intet, som jag betraktat med så sann tillfredsställelse,
som det af StatsUtsk. här föreslagna. Då Staten af sina militära
tjenstemän fordrar, att de skola, upoffra sina bästa år i dess tjenst,
är det också rättvist, att de på sin ålderdom betryggas mot nöd
och elände. Sådant har dock förhållandet hittills icke varit, och
så framt dessa personer ej varit nog lycklige att erhålla någon civil
tjenst eller ega enskild förmögenhet, hafva de fått kämpa med nöd
och brist på gamla dagar. Att StatsUtsk. erkänt rättvisan och billigheten
af att dessa tjenstemän, då krafterna äro uttömda och förmågan
icke mer är tillräcklig att förskaffa sig lifsuppehälle på annat
sätt, skola hafva sin nödtorftiga bergning, kan således icke vara
annat än glädjande för hvar och en, som nitälskar för att vår Armée
skall bibehållas tjenstbar och sålunda kunna upfylla hvad fäderneslandet
af densamma fordrar.
Då jag fördenskull gillar hvad StatsUtsk. i detta hänseende
föreslagit, är det också gifvet att jag här, likasom i Utsk., yrkar
bifall dertill. Men jag vill gå ett steg längre än Utsk. och fästa up
-
Don 7 Juli e. m.
märksamheten derpå, att, oaktadt Utsk. gjort rättvisa åt dem, som
f. n. äro i tjenst, har det likväl icke tagit i betraktande, att
det finnes icke mindre än 974 pensionerade militärer som af Staten
ej erhålla något annat än deras knappa pension och hvilka genom
nu föredragna förslag icke blifvit försatte i samma lyckliga
ställning, som de, hvilka, derest Utsk:s förslag blifver R. St:rs
beslut, deraf då skola komma i åtnjutande. Såsom bevis för de
nuv:de pensionernas otillräcklighet att lemna en knapp bergning
behöfver jag blott anföra att för Kaptensgraden, i hvilken de fleste
taga afsked, pensionen upgår till 000 Rdr Rmt. Att en person
med 600 Rdrs inkomst kan under dessa dyra tider existera, är på
tagligen
omöjligt. Då bland afskedade pensionerade Militär-tjenstemän
endast de, som af Slaten ej upbära någon lön eller annan pension
undantagit kunna hafva anspråk på en pensionsförbättring, så har
jag från antalet af alla pensionerade sådane afskedade Militärer, som
hafva tjenst pä stat, såsom Postmästare, Tulltjensteman o. a., äfvensom
dem, hvilka hafva pensioner på annat håll, t. ex. Landshöfdingar
m. fl. Jag har således blott uptagit sådana som endast åtnjuta
pension ur Arméens pensionskassa, och hvilka, derest de icke
hafva enskild förmögenhet eller på annat sätt kunna förvärfva sitt
uppehälle, blott hafva denna pension att lefva af. Dessa afskedade
Militärer hafva dock, lika väl som de nu tjenstgörande, upfyllt sina
pligter mot samhället, och mången "af dem har kanske på ett värdigare
sätt fullgjort dessa pligter, eller, rättare sagt, dertill haft mera
tillfälle, emedan de varit i krig. Att således åt dessa gamle krigare,
hvilka numera äro orkeslösa, icke gifva ett dyrtidstillägg vore
obiligt, hvarföre jag hemställer vördsammast att R. St:r ville äfven
åt dem gifva ett sådant tillägg i deras pensioner.
Jag vågar icke här föreslå någon bestämd summa, emedan deantal
af dessa personer, som jag upgifvit, blott är approximativt.
Jag har visserligen erhållit mina upplysningar från Arméens pensionskassa,
men med den upgift, att man icke vore i tillfälle att
bestämdt upgifva, huruvida icke en eller annan af de i det upgift
na antalet inbegripne hade civil tjenst, eller åtnjöte pension på annan
rikets stat. Det är således sannolikt att antalet är något mindre,
och att den summa, som nu utgör pensionernas belopp, är för
högt beräknad. Enligt en kalkyl, som jag här har i handen, skulle
pensions-beloppet utgöra för ifrågavide personer emellan 300,000
och 400,000 Rdr. Ett dyrtidstillägg af blott 55 proc. skulle följaktligen
uppgå till omkring 100,000 Rdr. Men denna summa
skulle möjligen medgifva en större proc. förhöjning om antalet är
mindre än hvad sorn blifvit mig upgifvit, kanske ända till 50 proc.;
men det vore väl också icke obilligt.
StatsUtsk. har visserligen icke haft någon K. Propos. eller
någon enskild motion, att i detta fall stödja sig vid; men då StatsUtsk.
i den näst föreg:de punkten, som handlade om Topogr. Corpsens
arbeten, trott sig kunna föreslå en summa, som är vida större
än K. M. äskat; ser jag icke något hinder för Utsk., som det åligger
att pröfva och utreda statsbehof, att äfven göra det i detta
148
Den 7 Juli e. m.
fall, och således föreslå det belopp, som för ändamålet kan finnas
lämpligt och som Statens tillgångar medgifva.
Den nu uplästa punkten i Utsbs Betänk:de delar sig i frenne
delar; första delen innehåller ett tillstyrkande af bifall till de
150,000 Edr, hvilka K. M. äskat såsom ett kreditiv på Eiksg.-
Kontoret för att användas till förhöjning i pensionerna för hädan
efter
afskedstagande Militärer; den andra delen innehåller vilkoren,
under hvilka denna förhöjning får åtnjutas, och den tredje delen,
att E. St:r skola ingå till K. M. med en und. skrifvelse, att pensionsväsendet
måtte intill nästa Eiksdag ordnas på det upgifna sättet.
I andra Afdelnms l:sta mom. står: — — — — — — —
»att pensionerne, enl. de föreslagne nya pensions-staterne, icke må
tilldelas andra än framdeles afgående pensionsberättigade, under
vilkor, som här nedan föreskrifvas.»
Om nu E. o. Ad. återremitterar endast detta morn., men bifaller
alla de öfriga, så följer deraf, att pensionsfrågan, så vidt den
af detta Stånd beror, är afgjord för alla dem, som nu äro i tjenst.
Men derigenom att l:a mom. är återremitteradt, har också frågan
blifvit öppen för möjligheten för dem, som redan tagit afsked, att
erhålla en förhöjning i sina pensioner.
E. o. Ad. har under dessa dagar beviljat större anslag, än
StatsUtsk. föreslagit, för de tjenstemän, som äro i tjenst. Jag förmodar
derföre att Ståndet icke i dag skall vägra, att med sin röst
söka lindra bekymren hos de tjenstemän, som erhållit afsked, och
som fordom egnat sina bästa krafter, sin manna-ålders bästa förmåga
att tjena fosterlandet.
På grund häraf anhåller jag vördsamt om återremiss af l:a
mom. samt bifall till de öfriga delarne af Betänk:det.
Hr Sjernsvärd: Att Arméens pensioner blifva förbättrade
är ett nödvändigt vilkor för dess tjenstbarhet. Jag tror nemi., att
en sorgfri, eller åtminstone från alltför stora bekymmer befriad
bergning för de afskedstagande är en framtid, som Staten bör tillförsäkra
hvar och en, som tjenar densamma. Jag tror dock, att
dessa pensioner böra vara lika för alla; så väl för den, som tjenat
vid den indelta som värfvade Arméen allt inom samma grad, äfvensom
för dem, som redan erhållit afsked. Må aflöningen blifva större
under deras tjenstgöring, om rättvisan så påkallar; men den torftiga
bergningen bör vara lika för dem alla, sedan de uphört att
tjena. Såsom ett stöd för denna min åsigt, ber jag att få anföra
hvad det StatsEådsprot., som åtföljde K. M:s Propos. i detta ämne,
innehåller. Depart:sChefen yttrar nemi.:
»De nuv:de pensionerna, redan förut otillräckliga för de ound»gängligasle
lefnadsbehofven, hafva, genom de på sednare tiden in»träffade
förhållanden med varuvärden, blifvit nedsatte till ännu
»ytterligare grad af obetydlighet. De motsvara ingalunda sitt än»damål
att betrygga löntagarens bergning efter afskedet.»
Bör icke detta med verkliga fakta öfverensstämmande förhållande
tala lika för alla, så väl den värfvade som indeldte, äfven för de redan
afskedade? Bör icke äfven någon upmärksamhet fästas på det stora
Den 7 Juli e. m.
litt
antal afskedade soldater, hvilkas pensioner icke ens upgår till det
belopp, som bestås ett fattighjon? Det har dock hos mig väckt en
särdeles upmärksamhet, att när detta ärende föredrogs inför thronen,
afseende icke fastades på detta förhållande. Vi böra likväl ihågkomma,
att så väl de afskedade som de i tjenst varande Militärerne
hafva ingen annan målsman, än Chefen för LandtförsvarsDepart.
Då likväl, mine Hrr, de personer, som utträdt ur Arméens
leder och lemnat rum för en stor del af eder, icke gifva någon anledning
att blifva åsidosatte, ej eller det manskap, för hvilket intet
blifvit afgjordt, så är det ur denna synpunkt, som jag förenar mig
med Hr Bildt i den begäran om återremiss, som han framställt,
och jag gör det under förhoppning, att StatsTJtsk. med den rätt,
som detsamma tillkommer, må föreslå någon åtgärd för afhjelpande
af den nödställda belägenhet, hvaruti de redan afskedade sig befinna.
Hr von Knorring, Erik Osear: Då redan tvenne talare
utvecklat skälen för en återremiss af Da morn., har jag intet annat
att tillägga, än en anhållan att få förena mig med dem. Jag
måste bekänna att det förundrar mig, att StatsUtsk. velat sätta de
officerare, hvilka redan tagit afsked och till en del bevistat fälttåg,
i mindre fördelaktig kategori, än dem, sorn' ännu äro i tjenst, och
som hädanefter taga afsked, men icke bevistat fälttåg. Jag kan
således icke med min röst bidraga till gillandet af en sådan orättvisa
emot de redan afskedade.
Då jag icke vill uptaga tiden, och ehuru jag skulle haft åtskilligt
att anmärka emot Utsk:s förslag, så, enär jag till följd af
tjenstgöring icke haft tillfälle att noggrannt genomgå Betänbdet,
inskränker jag mig till att förklara, det jag helst önskat att 6:te
mom. icke funnits.
Hr Erih. Stael von Holstein, Fab. Wilh.: Uti den af
Hr Bildt begärda återremiss instämmer jag. Jag kan icke finna
annat, än att det skulle vara den mest skriande orättvisa, om man
skulle föreslå en pensionsförhöjning endast för de framdeles afskedstagande.
Flere af dem, som redan tagit afsked, hafva bevistat
fälttåg, och hvarföre skola de bibehållas vid den lilla pension de
hafva, utan att erhålla någon tillökning deri?
Hr Bildt har likväl endast begärt återremiss af l:a morn.;
men bifall till alla de öfriga. Jag ber dock att få fästa upmärksamheten
derpå, att i en reservation af Hr Björck anser han att
följden af de förökade pensionerna skulle blifva den, att en mängd
yngre Officerare skulle taga afsked, hvilket visserligen icke vore
omöjligt, om man vid 43 års ålder, då man är pensionsberättigad,
äfven skulle ega rätt till den förhöjde pensionen. Jag skulle derföre
tro att i 6:te mom. den mening borde inryckas, att man skulle
hafva upnått 5 0 års ålder för att vara berättigad till den högre
pensionen. Till följd häraf anhåller jag, att B., o. Ad. måtte antaga
ett så beskaffadt tillägg.
Frih. af Ugglas: Ingen kan varmare än jag behjerta deras
lf>0
Din I Juli e. m.
ställning, sorn redan för längesedan tagit afsked från sin tjenst,
och nu endast åtnjuta en för deras bergning högst otillräcklig pension.
Min mening kan således icke vara att motsätta mig den fiterremiss,
som Hr Bildt och flere talare med honom begärt, och hvilken
jag förmodar kommer att medgifvas. Men jag har vid detta
tillfälle blott velat fästa It. o. Ad:s och StatsUtsk:s upmärksamhet
derpå att om någon åtgärd, i följd häraf, för afskedade Militärer
vidtages, äfven afskedade civila Embets- och Tjenstemän-kunna ega
likartade anspråk. J veten väl, mine Hrr, att de fleste af dessa
civila tjenstemän åtnjuta pension på Allm. Indragnings-staten. Dessa
pensioner bestämmas efter deras innehafvanda lön på stat, och deraf
följer att så snart en lön ökas, så höjes äfven pensionen i förhållande
derefter. Skall nu den grundsats följas, som Hr Bildt förordat,
så bör äfven den civile tjensteman, som redan tagit afsked,
hugnas med förhöjd pension, då hans vederlike i tjenstegrad som
erhållit ökad lön, till följe deraf vid afskedstagandet åtnjuter högre
pension.
Jag har ansett det vara min pligt, att fästa StatsUtsk:s upmärksamhet
på detta förhållande, så att de civila tjenstemännens
bästa i detta afseende äfven måtte blifva iakttaget.
Frih. Leijonhufvud: Så väl af egen drift som dertill på
det bevekligaste upmanad af många åldrige krigare, de der långt
före min födelse klädt blodig skjorta för fäderneslandet, hade äfven
jag önskat i min mån bidraga att förskaffa dessa afskedade Militärer
en lika billig som för dem högst behöflig förhöjning i deras
nuv:de knappa pension. Men jag erkänner att jag ej var nog hemmastadd
i Riksdagsformerna för att inse huru frågan derom nu
skulle möjligen kunna väckas. Genom den föregående discussion
finner jag dock att en sådan möjlighet finnes, och jag skyndar mig
derföre att, i det af föregående talare yrkade syfte, med dem förena
mig i begäran om återremiss af ifrågav:de punkt.
Hr Blomstedt, Christian Ja k.: Den ömmande belägenhet,
hvaruti de redan afskedstagne inom Arméen äro försatte, till
följd af de små pensioner, som från Arméens pensionskassa komma
dem till godo, kan väl icke annat än på det högsta behjertas af
hvar och en, som har känsla för sina likars bästa. Jag liar också
med sann glädje och tillfredsställelse hört, att Hr Bildt fästat R.
o. Adis upmärksamhet på detta förhållande, och, efter en fullständig
utredning af saken, begärt återremiss af l:a mom. i den nu föredragna
punkten för Arméens pensionering, på det Utsk. måtte komma
i tillfälle att föreslå förhöjd pensionering äfven åt dessa redan förut afskedade
och pensionerade Militärer inom Arméen; i hvilket afseende
jag ock i allo förenar mig med Hr Bildt, och gör det så mycket
hellre, som jag är öfvertygad om, att StatsUtsk. med den kända
rättskänsla, hvarmed det behandlat alla frågor rörande försvarsverket,
äfven skall behjerta denna ömmande angelägenhet. För öfrigt
anser jag mig för min del böra fästa Utsk:s upmärksamhet derpå,
att enligt mitt förmenande den äskade förhöjningen i de förut
Dan 7 Juli e. m.
1*1
afskedstagne Militärernas pensioner synes vara analog med stadgandet
i reglementet för Arméens pensionskassa nemi., att då kassans
tillgånger blifvit så förökade, att de tillåta en förhöjning i de
afskedstagandes pensioner, skola äfven de, som redan tagit afsked
med pension komma i åtnjutande af en dylik förhöjning; — genom
hvilket stadgande det sålunda vill synas att de förut afgångne
pensionsberättigade kunna med skäl äga rättmätiga anspråk på, att
äfven blifva tilldelade den nu ifrågasatte pensions-förhöjningen.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, äfvensom på de
skäl, som af Hrr Bildt och Stjernsvärd blifvit framställda, anhåller
jag vördsamt om återremiss af l:a mom. i förev:de punkt.
Hr Stjernsvärd: Det är med anledn. af Frih. af Ugglas
anförande som jag anhåller att få nämna några ord. Jag bestrider
visserligen icke, att samma grundsats, som här blifvit uttalad i
afseende på de militära tjenstemän, som redan tagit afsked, rättvisligen
äfven borde tillämpas på de civile, som befinna sig i samma
kategori. Men desse tjenstemän hafva dock haft ett bestämdt företräde
framför dem, som från militär-ståndet tagit afsked. Detta
företräde består nemi. deruti, att de hafva tagit afsked på Allmänna
IndragningsStaten, och erhållit sin fulla lön i pension. Detta är
deremot icke förhållandet med militärer, hvilkas pensioner äro bestämda
till ett alltför ringa belopp. Jag har icke kunnat göra mig
reda för orsaken till detta företräde å de civile tjenstemännens sida.
Det är i detta som i mycket annat, der man spårar något dylikt,
sora jag funnit anledn. att fasta uppmärksamheten derpå, att, ehuru
vi, med ledning af historien, med skäl kunnat benämnas en Militär
Stat, så har icke dessmindre de civila intressena alltid vetat att
företrädesvis göra sig gällande.
När jag sist hade ordet, glömde jag att tillägga en omständighet,
som bör inverka på R. o. Ad:s samt StatsUtsk:s beslut i
detta hänseende. Yi hafva nemi. inhemtat, att Norrska StorThinget
beviljat ett dyrtids-anslag äfven åt redan pensionerade tjenstemän.
Jag tror, att Svenska Arméen i fullgörandet af sina pligter kan fullt
ut sättas i parabel med den Norrska, och jag är förvissad att R.
St:r skola af detta handlingssätt hos våra grannar finna sig upmanade
att icke stå dem efter.
Hr Bildt: Afven jag har begärt ordet med anledn. af Frih.
af Ugglas’ anförande. Pensionernas förhållande emellan de militära
och civila tjenstemännen kunna, enl. min öfvertygelse, icke fullt
jemföras. Af den militära tjenstemännen fordras vida mera kroppskrafter,
vida mera rörlighet, vida mera fysisk förmåga vid en framskriden
ålder, än af en civil. Derföre bör också rättigheten för
honom att få åtnjuta pension börja förr, än för den sednare. Men
just till följd deraf, att den militära tjenstemännens pensionsålder
inträffar tidigare, och då han således icke kan tjena Staten så länge
som den civile, har man ansett, att beloppet af hans pension bör
vara något mindre. I detta förhållande ligger också något rättvist,
ty ju längre man väl kan tjena Staten, desto större anspråk har
152
Den 7 Jull e. m.
man ock att erhålla pension. Men derföre att så är, bör man dock
icke låta skillnaden emellan de militära och civila pensionerna vara
så betydlig, som f. n. är händelsen. E. n. har t. ex. en Reg:tsChef
en pension af 800 Rdr Bko; och ser man efter bland de civila
tjenstemännen, så är en Notarie i HofRätterna fgreslagen till
en pension af 1,200 Rdr. Min jemförelse tager jag ur den K.
Proposm om Statsverkets tillstånd och behof. Jemför man dessa
båda tjenster med hvarandra, så kan väl icke nekas, att en Reg:tsChef
bekläder en meia ansvarsfull och högre plats i samhället, än
Notarie i en IIofRätt. Den ene är nära kulminationspunkten för
avancement, den andre vid dess början. Sådana exempel kunna
ändå bjertare framdragas, och det torde sålunda icke ligga någon
orättvisa uti att gifva de militäre tjenstemännen ett dyrtids-tillägg,
utan att på samina gång bevilja ett dylikt åt de civile, som redan
hafva hela sin lön i pension. Om man beviljar ett dyrtids-tillägg
af 50 proc. åt en ÖfversteLöjtriant, som har 600 Rdr Bko i pension,
kommer han icke till högre kategori, jemförd med HofRätternes
tjenstemän, än till AdvokatFiskalen, som är upförd till 1,500
Bdr. Vi vete likväl att dessa båda platser icke tillhöra samma
tjenstegrads-kategori, utan att den sednare befinner sig mycket lägre.
Deremot kan en OfversteLöjtnant närmast jemföras med ett HofRättsRåd,
och denne har dock en pension af 4,000 Rdr Rmt, under
det att den gamle nu redan afskedade OfversteLöjtnanten blott
skulle få 1,350 Rdr s. m. Jag tror således att en tillökning i
dessa små pensioner icke af de civile skall anses obillig, och jag
vågar, med afseende härå, föreställa mig, att StatsUtsk. skulle finna
någon utväg att bifalla det förslag, jag' tagit mig friheten framställa,
under förutsättning att punkten blir återremitterad.
Hr Blomstedt: Till det yttrande, som jag nyss afgaf, an
håller
jag att få tillägga, att den ifrågasätta förhöjda pensioneringen
måtte åtminstone tillerkännas alla de militärer, som äro afskedade
och icke innehafva annan tjenst eller pension på Rikets Stat, samt
synnerligast dem, som ännu qvarstå i Arméen, hvilka äro skyldige
att när som helst ingå i tjenstgöring, och sålunda förhindrade att
odeladt egna sin tid åt någon annan yrkes-sysselsättning.
Efter härmed fulländad öfverläggning, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att, då särskilda anmärkningar blifva framställda i afseende
på en del af de under förev-.de punkt uptagna morn., proposma
derå borde särskildt framställas, samt att, i fråga om det första af
dessa morn., emot hvilket icke någon anmärkn. blifvit gjord, Hr
Gr. o. Landtm, nu finge hemställa, om R. o. Ad. behagade bifalla
detsamma.
Ropades Ja.
Vidare framställde Hr Gr. o. Landtm, att Hr Bildt yrkat återremiss
å det nästföljande morn., som innehöll: »att pensionerna, enl.
de föreslagna nya PensionsStaterna, icke må tilldelas andra, än
framdeles afgående pensions-berättigade, under vilkor, som här ne
-
Den 7 Juli e. m.
dan föreskrifvaa»; och då, efter först till bifall å detta mora. framställd
propos., sora besvarades med blandade Ja och Nej, Hr Gr.
o. Landtm, hemställde, om E. o. Ad. ansåge de emot ifrågav:de
mom. gjorda anmärkmr föranleda till återremiss, ropades starka Ja,
jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han
ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Sedan härå Hr Gr. o. Landtm, framställt, att, i afseende på
de 3 nästföljande mom. icke någon anmärkn. blifvit gjord, blefvo
dessa mom. af K. o. Ad. bifallna.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att, i “afseende på det
sedermera följande morn., som innehöll: »att nuv:de stadgande det
ingen kan erhålla pension i graden, som icke minst i 2 år innehaft
den beställning, hvarför pension ifrågasattes, må fortfarande äfven
för de nya pensionerna tillämpas; dock att för åtnjutande af de nya
generals pensionerna erfordras att i 5 år hafva innehaft generalsbeställning
på Stat», Erih. Stael von Holstein framställt anmärkmr,
som förmodligen afsågo återremiss.
Erih. Stael von Holstein: Som jag förmodar, att det af
mig föreslagna tillägget lättare kan inom Utsk. pröfvas, anhåller
jag om återremiss.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i sådant fall Erih. Stael von
Holstein yrkade bifall till detta mom. med den förändring, att vid
slutet deraf tillädes: »samt att ingen, som ej vid afskedstagandet
upnått 50 års ålder, må blifva berättigad till förhöjd pension.» '
De härefter framställda propos:na först till bifall å ifrågav:de
mom. utan förändring och sedermera till bifall derå med det af
Erih. Stael von Holstein yrkade tillägg, besvarades med blandade
Ja och Nej; hvarpå förstnämnda propos. förnyades, samt, sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade, att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Efter det Hr Gr. o. Landtm, vidare framställt att de 4 nästföljande
morn. blifvit lemnade utan anmärkn., blefvo dessa mom. af
E. o. Ad. bifallne.
Sedermera förekom och bifölls Utsk:s förslag att E. St:r må i
underd. skrifvelse anhålla, det K. M. täcktes låta uprätta och till
Eikets härnäst sammanträdande Ständer öfverlemna Nådigt förslag
till fullständigt ordnande af pensioneringen för Arméens befäl oell
tjenstemän samt till beredande derjemte af nödig förenkling i förvaltningen.
Härefter förekommo Utsk:s yttranden, ang:de de af K. M., till
utgående för en gång, äskade nedannämnda extra anslag:
Den 7 Juli e. m.
a) lill anskaffning af 1,300 läll för Beväringsmanskapets vapenöfning
samtidigt med den gamla stammen.
Hr af Klint: Sedan It. o. Ad. beslutat utsträckning af Beväringsmanskapets
vapenöfning;)!', är det också nödigt, att It. o.
Åd. bifaller K. M:s Propos. i afseende på anskaffande af tält; hvarföre
jag anhåller om återremiss af denna punkt.
DA nu först propos. till bifall å detta mom. framställdes, ropades
Nej, hvarefter B. o. Ad. förklarade sig anse de gjorda anmärkmne
föranleda till återremiss.
b) till upförande af nödiga förrådshus för bevarande af Beväringsmanskapets
materiel.
Frih. Tersmeden: Jag får bekänna, att StatsUtsk. i sin upgift
här begått ett misstag, enär det verkligen var af Utsk. upgjort
ett förslag öfver kostnaden för de förrådshus, som skulle upföras på
de olika mötesplatserna för beväririgs beklädnadernes förvarande. Det
visade sig också, att dessa hus voro behöfliga äfven för Reg:tena,
hvilket jag anser lämpligt. Jag skulle således för min del anse,
att det vore lämpligt att bevilja de äskade 7 5,000 Iidr, icke såsom
en följd af det beslut, som fattades ang:de ökade bevärings-öfningar,
utan med anledn. af upsättandet af två särskilda beväringsmunderingar.
Då behofvet således är konstateradt, får jag föreslå, att
R. o. Ad., med afslag å Utsk:s Utlåt, i denna del, bifaller K. M:s
Propos.
Hr Lefrén: Jag har ingenting att tillägga till hvad Frih.
Tersmeden anfört, utan ber att få instämma i hans yrkande.
Efter först till bifall å detta mom. framställd propos., som besvarades
med Nej, beviljade R. o. Ad., på sätt K. M. äskat, till
upförande af nödiga förrådshus för bevarande af Beväringsmanskapets
materiel, förslagsvis, 7 5,000 Rdr.
c) till nybyggnad af en kasern m. m. för Smålands HussarRegäe
å Bönne slätt.
Bifölls.
d) lill siallsltjuls upförande för SappörKompagniels hästar.
Hr Lefrén: Då R. o. Ad. bifallit, att hästar skola för detta
ändamål legas, anser jag mig böra hemställa, huruvida icke hvad
här blifvit föreslaget, bör bifallas.
Frih. Tersmeden: Det skulle visserligen synas som om det
vore en gifven följd, att när man beviljat legningskostnad för hästar,
man äfven bör bifalla anslag till upförande af stallskjul. Men
jag ber att få fästa upmärksamheten derpå, att under mötena stå
Den 7 Juli e. m.
155
Kavalleriets hästar lika länge, om icke längre tid, under bar himmel.
Jag hemställer derföre, om icke detsamma bör ega rum i
förev:de fall. Det är icke mer än 15 dagar, som II. o. Ad. tillstyrkt,
att dessa hästar skola begagnas, och jag tror derföre, att
det icke är någon gifven följd af det förra beslutet, att E. o. Ad.
nu skall bifalla, hvad här blifvit föreslaget.
Hr Lefrén: Efter de uplysningar, Erih. Tersmeden nu lemnat,
anhåller jag att få afstå från det af mig framställda yrkandet.
Eörev:de mom. blef uppå härefter framställd propos. af E. o.
Ad. bifallet.
e) till upköp af 13 st. nya hästar för Svea Arlillerilleg;te.
Lades till handlingarne.
f) lill beslridnnde af ökad. beklädnads-passevolans under år
1857 för Svea LifGarde, Andra LifGardel, LifGardet till häst,
Kronprinsens Hussar Rcg:te och Sappör Kompaniet.
Bilölls.
g) lill värfvade GarnisonsRcg:lenas mathållning under åren
1856 och 1857.
Hr af Klint: StatsUtsk. har häraf tillstyrkt, att det för år
1857 äskade anslagsbeloppet må af E. St:r beviljas; hvaremot, beträffande
frågan our dylikt anslag för år 185G, Utsk., vid det förhållande
såsom Utsk. omförmäler, att, innan KrigsColhii räkenskaper
för sistnämnda år hunnit afslutas, det icke med någon visshet
kunde bedömas om och i hvilken män årets besparingar komma att
lemna ytterligare tillgångar för den upgifna bristens betäckande,
funnit sig, i frågans sålunda outredda skick, böra hemställa »att det
äskade anslagsbeloppet för år 185 6 icke f. n. må af E. St:r beviljas.
»
Hvad nu först angår det begärda extra anslaget för år 185 6,
så grundar sig framställningen härom på den af KrigsCoil. straxt
före ltiksdagens början och innan antalet af de under årets sista 3
.månader behöfliga portionerna kunde vara kändt, förslagsvis gjorda
beräkning, att berörda kostnad skulle upgå till omkring 148,000
Itdr Bco, hvarutaf, utom det för året beviljade extra anslag, 10,000
Edr, besparingarna å vissa 4:de IIufvudTitelns anslag ansågos kunna
godtgöra ett belopp af 38,000 Edr Bco. Enl. hvad K. M. tillika
härvid tillkännagifvit, utgör detta belopp det högsta möjliga, som
af dessa besparingar i allmänhet kan till ändamålet disponeras, såvida
icke KrigsStyrelsen skall komma i förlägenhet för liqviden af
andra utgifter, sorn till stor mängd förekomma för landtförsvaret och
för hvilka särskilta medel icke äro anvisade.
Extra mathållningskostnaderna för år 1856 befinnas, efter numera
afslutade räkenskaper, hafva utgjort 154,884 Edr Bco, och
således med omkring 6,800 Edr öfverstigit den af KrigsCoil. kal
-
156
Den 7 Jtili e. m.
kylationsvis beräknade och hittills till stor del förskjutna summan.
Andra tillgångar till godtgörelse häraf förefinnas ieke, än de af
Chefen för LandtförsvarsDepart. upgifna, dels årets extra anslag för
mathållningen, dels en mindre summa å anslaget till durchmarschkostnader,
dels extra utgiftsmedel, samt slutligen Artilleriets och
4:de HufvudTitelns besparingar. Men om den af K. M. derutöfver
anmälta brist af cirka 100,000 Tielr Bko, för hvilka extra Statsanslag
begärts, skulle, såsom StatsUtsk. synes påpeka, böra äfvenledes
bekostas af 4:de HufvudTitelns allmänna besparingar, så skulle
derigenom alla för flera föreg:de år reserverade dylika tillgångar
blifva helt och hållet medtagna; och då några nya sådana tillgångar
icke blifva kända förr än efter 1857 års slut, skulle följaktligen
K. M. under ett helt års tid blifva i saknad af medel, som
dock genom B. St:rs beslut äro ställda till K. M:s disposition, och
hvilken K. M:s fria dispositionsrätt, på sätt äfven R. St:r, uti skrifvelse
af den 5 Octob. 1834 och den 12 Maj 1841, förklarat, är
oundgänglig, på det K. M. må vara i tillfälle att låta bestrida sådana
kostnader, som, vid Stadens reglerande ej förutsedda, under
tiden emellan Riksdagarne finnas nödvändige.
Saknaden af dessa medel har redan i åtskilliga afseenden låtit
sig förmärka; och förlägenheten å tillgångar att bestrida ofta förekommande
oförutsedda utbetalningar skulle under årets fortgång tilltaga,
samt slutligen fullkomlig brist1 i detta hänseende upstå, derest
icke det af K. M. begärda extra anslag för år 185 6 skulle beviljas.
Enl. den af KrigsColl. lemnade öfversigt af 4:de HufvudTitelns
ställning efter 1856 års utgång, anser jag, ehuru, på sätt jag förut
omnämnt, årets extra mathållningskostnad för GarnisonsRegdena i
verkligheten med omkring 6,800 Edr Bko öfverstigit den förslagsvis
beräknade, det derför såsom behöfligt anmälda extra anslag af
1 50,000 Edr Ernt, likväl icke behöfva förhöjas; men af hvad jag
,nu haft äran anföra, lärer R. o. Ad. nogsamt inse, att sistnämnda
anslag för landtförsvaret och dess förvaltning icke, utan mångfaldig
oreda och trassel, kan undvaras, hvadan ock R. o. Ad. torde finnas
benägne att detsamma bifalla.
Vidkommande slutligen 1857 års extra anslag för mathållningen,
har väl StatsUtsk. tillstyrkt R. St:r att, i enlighet med TC.
M:s Propos., bevilja detsamma till ett belopp af 150,000 Edr Ernt;
och deremot skulle således icke varit något att erinra, så framt portionspriset
kunnat bibehållas inom samma gräns, som 1856 års
portionspris. Men då, på sätt jag förut anfört, portionspriset för
år 1856 utgjorde 10 sk. 8 rst., har det för år 1857, sedan behöriga
leverans-auktioner blifvit hållna^vid sista slutet af år 1856, i
följd af prisstegring uti å de i utspisnings-staten ingående mat-artiklar,
stigit till 12 sk 2 rst., hvarigenom beklagligen upkommer en
skillnad på hvarje utspisad portion af 1 sk. 6 rst., hvilken skillnad
föranleder en ökad utgift i mathållningskostnaden för år 1857, jemförd
med samma kostnad för föreg:de året, af icke mindre än 60,000
Rdr Ernt. I följd af detta faktiska förhållande, som lika litet kunde
vara kändt vid den tid, K. M.-s Propos. afgafs, som det kan tillskrifvas
KrigsStyrelsens förvållande eller bristande förutseende eller
Den 7 Juli e. m.
157
misshushållning, och då besparingarnas å J:de HufvudTiteln anlitande
för detta årets behof ieke kunna afses i större mån, an som
af K. M. redan blifvit upgifvet, samt manskapet torde böra bibehållas
vid den detsamma alltsedan hösten 1855 tillerkända förmånen
af åtnjutandet utaf en, om icke fullt tillräcklig, dock hjelplig,
underhålls-portion, så att det ej må lida brist, eller rental' svälta;
föranlåtes jag härå fästa E. St:rs upmärksamhet oell anhålla, att
extra anslaget för meranämnda mathållning måtte af E. St:r bestämmas
att utgå för år 1857 med 210,000 Edr Ernt.
Frih. Tersmeden: Att fatta ett så beskaffadt beslut, som
Hr af Klint nu, på grund af de utaf honom lemnade uplysningar,
begärt, tviflar jag kan låta sig göra, enär en pröfning af de åberopade
hatilingarne torde böra först af Utsk. verkställas, och är det
derföre jag härmed får föreslå, att den föredragna punkten till Utsk.
återremitteras.
Efter först till bifall å förev:de mom. framställd propos., som
besvarades med Nej, blef detsamma, på grund af de deremot gjorda
anmärkntr, till Utsk. återremitteradt.
h) för Arméens pensionering under år 1857.
Bifölls.
i) för tillämpning under är 1887 af de föreslagna förhöjda
lönestalerna för den LandlförsvarsDeparl. tillhörande personal.
Lades till handlingarne.
Då härefter slutligen förekom Utsk:s yttrande, ang:de en af
EiksdagsFullmäktigen Johan Westermark väckt motion om anvisande
af erforderliga medel för att med en passande fernissa öfverdraga
piporna till Arméens gevär, yttrade sig
Hr Lefrén: Jag är af alldeles samma tanbe, som reservanten;
men jag tror icke, att det nu är lämpligt, att härutinnan göra någon
förändring, utan anhåller om bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Utsk:s ifrågav:de yttrande bifölls.
H. E. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ på 11 om aftonen.
In fidem protocolli
Alberl Munck■
158
Den 8 Juli f. m.
Onsdagen den 8 Jnli 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot:S-utdr. för d. 7 dennes samt pleni-prot. för
d. 10 sistl. Juni f. ra.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsfcs
d. 22 och 25 sistl. Juni på bordet lagda Utlåt. N:o 72, ang:de
regleringen af utgifterna under liiksStatens 5:te HufvudTitel.
Usta punkten, ang:de tillökning i Chefens för SjöförsvarsDcparl.
aflöning.
Bifölls.
Sedan härefter Hr StatsRådet Frih. Carl Gustaf af Ugglas
ankommit och å K. M:s höga vägnar aflemnat 5 Dess Nåd. Propos:r
till R. St:r, förekom
2:dra punkten, angtde tillökning i anslagssumman för SjöförsvarsDepart.
-s Kansli Expedit ion.
Mora. litt. a, ang:de aflöningen för ExpeditionsSehrelcraren.
Frih. TersmedenWilh. Fredr.: Då 2:ne Stånd hafva för
Exped.Sekret:n vid LandtförsvarsDepart. bestämt aflöningen till
4,500 Rdr, så hemställer jag om icke R. o. Ad. skulle, för konseqvensens
skull, med afseende på Exped.Sekretm vid SjöförsvarsExped.,
fatta samma beslut.
Hr v. Schantz, Malcolm Gustaf: Jag instämmer med
Frih. Tersmeden.
Den härefter först till bifall å förev:de mom. framställda propos:n
besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle att aflöningen för ifrågav:de
Exped.Sekret-, i öfverensstämmelse med K. M:s Propos., bestämdes
till 4,500 Rdr Rmt, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka
Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja hafva varit
öfvervägande.
Mom. litt. b, ang-.de aflöningen för Expeditionens Kopist.
Hr v. Schantz: Då R. o. Ad. behandlade enahanda fråga i
afseende på LandtförsvarsExped:n, bestämdes att beloppet icke skulle
Den 8 Juli f. m.
159
ställas till K. M:s disposition, utan utgå såsom förhöjd aflöning för
Kopister. Här är 1111 visserligen icke någon jemkning beträffande
aflöningen af Utsk. föreslagen, men för-konseqvensens skull yrkar
jag att samma förhållande måtte ega rum med hänseende till sjöförsvarets,
som landtförsvarets Kopister.
Frih. Tersmeden: Jag medger visserligen att konseqvensen
fordrar att R. o. Ad. fattar ett lika beslut med hvad R. o. Ad.
i samma afseende förenat sig om vid 4:de IiufvudTiteln, men förhållandet
är likväl det, att sedan detta beslut afgafs, hafva de 3:ne
öfriga Stånden bifallit Utsk:s förslag i detta hänseende, hvilket således
är R. St:rs beslut. Jag skulle fördenskull tro att det kunde
försvaras, om It. o. Ad. nu vidblefve Utsk:s förslag, enär förhållandet
i detta afseende troligen blifver enahanda med det nyssomför
inälda,
att nemi. de 3:ne öfriga Stånden afgöra denna fråga i likhet
med Utsk:s förslag.
Hr v. Schantz: Med auledn. af hvad Frih. Tersmeden anfört,
bifaller jag Utsk:s förslag.
Förev:de mom. blef, uppå härefter framställd propos., af R. o.
Ad. bifallet.
Då nu förekom Utsk:s tillstyrkande rör:de hela den erforderliga
anslagsförhöjningen för ifrågav:de Expedition, erinrade Hr Gr.
o. Landm., att sedan It. o. Ad. med 500 Itdr Itmt förhöjt den af
Utsk. föreslagna aflöningen för Exped.Sekret., sfi borde också slutsumman
af anslagstillökningen förändras till 0,842 Edr 50 öre, i
st. f. 6,342 Edr 50 öre Ernt; hvarefter Utskus ifrågav:de tillstyrkande
med dessa förändringar af It. o. Ad. bifölls.
3:dje punkten, ang-.de tillökning i anslagssumman för SjöförSvarsDcparl:s
KommandoExped.
Härvid förekom först Utsk:s tillstyrkande ronde arfvodet för
Expeditionens Chef, och yttrade sig derom
Gr. Puke, Folke Magnus: Något skäl har Utsk. icke förebragt
för nedsättandet af det föreslagna arfvodet för Chefen vid
SjöförsvarsDeparhs KommandoExped. till 2,000 Edr, och jag kan
icke inse orsaken härtill, då han har samma befattning, som Chefen
för LandtförsvarsDepart:s KommandoExped., hvars atlöningsbelopp
blifvit af Utsk. föreslaget till 3,000 Edr. Visserligen kan det hända
att göromålen i LandtförsvarsDepart:s KommandoExped. någon gång
aro af mera vidlyftig beskaffenhet, men i allmänhet hafva tjenstemännen
i dessa "båda Expeditioner samma grad och samma tjenstgöringsskyldighet,
hvarföre jag äfven yrkar att arfvodet för ifrågav:de
Chef, i likhet med aflöningen för Chefen i LandtförsvarsDepart:tets
KommandoExped., måtte upsättas till 3,000 Edr.
Frill. Tersmeden: DA jag i allmänhet tror atf lönen bör
lfiO
Den 8 Juli f. m.
bestämmas efter befattningens vigt och omfattning, och icke efter
graden, anser jag att Utsk. handlat rätt, då Utsk. föreslagit att
arfvodet lör nu ifrågav:dé Chef skulle sättas något lägre, än hvad
som för Chefen vid Landtförsvarets KommandoExped. blifvit föreslaget.
Jag får på denna grund anhålla om bifall till Utsk:s Betänk,
i denna del.
Gr. Puke: Om äfven det i viss mån måste medges, att arfvode
bör lämpas efter arbetet., så kan det väl icke bestridas att lefnadskostnaden
stiger till lika mycket för en Exped:sChef i Sjöförsvaret,
som för en Exped:sChef i Landtförsvaret, och detta är väl
efter mitt förmenande ett skäl att tilldela dem båda lika aflöning,
hvarföre jag anhåller om bifall till hvad K. M. i denna del föreslagit.
Propos. till bifall å Utsk:s ifrågav:de tillstyrkande blef först
framställd och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, hemställde om B,, o. Ad., såsom Gr. Puke yrkat,
behagade bestämma arfvodet för ifrågav:de Exped:sChef till 3,000
Rdr Knit, samt elter denna propos. besvarande med starka Ja jemte
åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Då härefter förekom Utsk:s yttrande, ang:de öfriga tillökningar
i Staten samt hela den erforderliga förhöjningen i anslagssumman
för ifråg:de Exped. erinrade Hr Gr. o. Landtm, att, sedan K. o.
Ad. med 1,000 Rdr Rmt förhöjt den af Utsk. föreslagna aflöningen
för Expedms Chef, så borde äfven, derest Utsk:s förslag i öfrigt
bifölles, slutsumman af anslagstillökningen förändras till 2,820 Kdr,
i st. f. 1,820 Rdr Rint; hvarefter Utskis ifrågavide yttrande med
dessa förändringar af R. o. Ad. bifölls.
■i:de punkten, ang:de E. Förvaltningen af SjöArendena.
Härvid förekom först och bifölls Utskis yttrande ang:de ett af
Gr. von Platen framställdt förslag till Förvaltningens af SjöArendena
ombildning.
Beträffande sedermera Utskis hemställan i afseende på aflöningeu
för i fråga vide Embetsverk, yttrade
Gr. Puke: Vid den lönetillökning, som Utsk. för Förvaltningen
af SjöArendena föreslagit, har jag ingenting vidare att anmärka,
än att den upgjorda aflöningstabellen uptagev en revisor, hvilken
tjenst vid nuvide innehafvarens afgång kommer att indragas, utan
att uptaga något anslag till hans aflönande. Förvaltningen har i
sin skrifvelse till K. M. anhållit, att nämnde tjensteman skulle blifva
upförd på IndragningsStat, men K. M. fann icke skäl, hvilket äfven det
Proposin bifogade prot. utvisar, att understödja denna åsigt. Förhållandet
är emellertid sådant, att inga medel finnas till denne
tjenstemans aflönande. Något skäl till att icke upföra honom på
In
-
Den 8 Juli f. m.
161
IndragningsStat kan jag icke finna, så mycket mer, som K. M. i
sin Propos. ang:de KrigsColI. föreslagit 2:ne dervarande tjenstemän
att nptoras pä IndragningsStat, hvilken hemställan 11. o. Ad. bifallit,
och som jag tror äfven de öfriga Stånden. Således skall det
förhållandet fortfara vid förvaltningen, att inga tillgångar finnas för
bestridande af denne tjenstemans lön, ehuru visserligen det nu tillgår
så, att han aflönas af de öfrige tjenstemännen, på det sätt, att
de få alla vidkännas afdrag på sina lönebelopp för att fylla hans
lön. Jag kan icke finna att detta är öfverensstämmande med rättvisa
eller billighet, så mycket mindre, sorn Utsk. i sitt Utlåt, uttalat
den åsigt, att den tjensteman, som nu erhåller lönetillökning,
skall deraf komma i åtnjutande. Af dessa skäl hemställer jag, om
icke R. o. Ad, skulle finna rättvist att upföra denne Revisors lön
till 3,500 Rdr.
Frih, Tersmeden: Hvad Förvaltningen af SjöÄrendena be
träffar,
så har Utsk. tillstyrkt hvad K. M. begärt, och dessutom
ett anslag af 450 Rdr på sätt Förvaltningen föreslagit, att fortfarande
utgå till ersättning för ljuspenningar åt e. o. tjenstemän. Således
har StatsIJtsk. tillstyrkt något mer än K. M. begärt. K. M.
har icke äskat denne Revisors upförande på IndragningsStat. Att,
ifall Utsk:s förslag bifölles, det kunde hända hvad Gr. Puke förutsatt,
att nemi. Revisorn komme att aflönas af de öfrige tjenstemännens
löner, tror jag icke är möjligt, emedan tjenstemännen äro särskildt
utmärkte och deras löner bestämda i detta Betänk., ehuru
jag visserligen medger alt det kan inträffa att icke medel till denne
Revisors aflönande inom Förvaltningen finnas, utan måste från annat
håll anskaffas. Något skäl för R. St:r att i en sådan fråga,
som denna, tillstyrka mer än hvad K. M. föreslagit, kan jag således
icke gilla, utan anhåller om bifall till Utsk:s- förslag.
Hr v. Schantz: Uti 15:de punkten af detta Betänk, har
StatsUtsk. uttalat den åsigt, att de löneförhöjningar, sorn beviljas
tjenstemännen, skulle oafkortade till dem utgå, hvilket i den åberopade
punkten fidagalägges derigenom, att StatsUtsk. tillstyrker att
ett belopp af 2,000 Rdr till skrifningshjelp skulle anvisas, för att
såsom löneförhöjning tilldelas 11 Kammarskrifvare, hvilkas tjenster
af K. M. blifvit föreslagna att indragas. Då K. M. vid utfärdande
af sednaste Staten för SjöFörvaltningen 1853 föreskref, att Staten
skulle utgå med förminskning af nu ifrågav:de Revisors lön, hvilken
borde fördelas på de öfrige tjenstemännen, för att genom afdrag å
deras löner aflöna Revisorn, så måste det fall, som Gr. Puke nyss
nämnt, inträffa, att då icke något särskildt anslag är beredt åt Revisorn,
måste ett särskildt afdrag af desse tjenstemans löner till
hans förmån ske. Jag hoppas att R. o. Ad., som alltid visat sig
benäget mot tjenstemanna-corpsen, återremitterar denna punkt
med begäran att ett särskildt anslag måtte upföras åt Revisorn på
Förvaltningens Stat, eller också att han måtte komma på IndragningsStat.
VII H. 11
162
Den 8 Juli f. m.
Gr. Puke: Då måhända icke, på sätt jag förut begärde, R.
o. Ad. kan bevilja nu genast den af mig begärda tillökningen af
1,300 Rdr, så förenar jag mig med Hr von Schantz i anhållan om
Revisorns upförande antingen på Förvaltningens Stat eller IndragningsStaten.
Gr. v. Platen, Baltzar: dag har visserligen redan förut vid
flera tillfällen funnit att R. o. Ad. varit benäget att, då fråga upstått
om beredande af större löneförmåner, än K. M. äskat, gå de
behöfvandes önskningar till mötes, och det är möjligt att så blir
äfven förhållandet denna gång, men jag anser, i öfverensstämmelse
med den åsigt, jag förut många gånger uttalat, att man bör ställa
sig den K. Proposm till efterrättelse, och icke sträcka sina fordringar
längre. Här är visserligen endast yrkadt en återremiss, och
jag anser den i sig sjelf ganska oskadligt, enär jag vågar taga för
gifvet att intet annat Stånd i detta fall kommer att gå längre, än
K. M. föreslagit; men jag skulle likväl tro att R. o. Ad. handlade
bäst, om det antog Utsk:s förslag.
Gr. Puke: Jag får blott uplysa Gr. Platen derom, att det
alldeles icke är fråga om någon lönetillökning, utan endast att bibehålla
en tjensteman vid den lön, han nu innehar, hvilken icke är
föreslagen att ökas med ett enda öre, och således aldrig kommer
under rubriken löneförhöjning eller ökadt anslag, som af K. M. be
gäres,
utan är en lön, som icke kan honom betagas, och således
måste på ett eller annat sätt utgå.
Då, efter härmed fulländad öfverläggning, Hr Gr. o. Landtm,
framställde att, i afseende på Utsk:s förev:de hemställan, hvartill
Frih. Tersmeden och Gr. von Platen yrkat bifall, återremiss blifvit
yrkad af Gr. Puke och Hr von Schantz, anmälde sig och yt
trade
Gr.
Puke: Jag har icke yrkat återremiss på hela denna punkt,
utan endast på den del, som rörer Revisorns lön.
1 anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm., att den af Gr.
Puke omnämnda Revisors-lön icke var i Utsk:s Utlåt, omförmäld,
och att fördenskull, derest återremiss med afseende derpå ansåges
nödig, Utsk:s hemställan i dess helhet borde återremitteras; hvarefter,
sedan propos. till bifall å Utsk:s ifrågav:de hemställan blifvit
framställd och besvarad med starka Ja jemte några Nej, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Vidare förekommo och biföllos Utsk:s i denna punkt afgifna
yttranden, ang:de dels Lots- och FyringsVerkets befrielse från utgörande
af det till Förvaltningens aflöning derifrån "hittills utgående
bidrag, och dels hela tillökningen i Förvaltningens anslagssumma.
5:te punkten,
Corps.
Don 8 Juli f. in.
163
Mom. litt. a, ang:de af Ulslc. tillstyrkta förändringar uti K.
M:s i ämnet afgifna förslag.
Gr. Puke: StatsUtsk. har visserligen på ett annat ställe i
detta sitt Utlåt, förklarat, att det icke nu vore fråga om någon
definitiv lönereglering inom Flottans OfficersCorps, men likvisst nu
ansett sig kunna föreslå reglering i afseende på amiralsgraden. Jag
vill icke yttra mig öfver detta förfaringssätt eller möjligheten af
att indraga 2:ne amiralsplatser framdeles, när K. M. så kan finna
för godt; men när StatsUtsk. (och som jag äfven tror, Ständerna)
i allmänhet erkänner billigheten deraf, att hvar och en i sin mån
vinner förbättring i de knappa lönevilkoren, och på den grund tillstyrkt
alla de af K. M. äskade förbättringar för OfficersCorpsen
med undantag af 2:ne Amiraler, vågar jag hemställa, huruvida det
ligger någon rättvisa deri, att nuv:de innehafvare af dessa amiralslöner
icke äfven komma i åtnjutande af någon tillökning. Jag får
således anhålla, att E. o. Ad. behagade bifalla alla de af K. M.
äskade löneförhöjningar för StationsOfficerare, samt besluta, att i
mån af de nuv:des afgång 2:iie amiralsplatser må, om K. M. så för
godt finner, indragas. Detta torde icke vara obilligt, och jag får
nämna, att det icke är för min egen person jag talar, enär jag ej
innehar amirals-lön, och om den föreslagna indragningen af 2:ne
kommer att ske, troligen ej kan emotse att deraf komma i-åtnjutande,
men verkliga orsaken är, att jag anser obilligt att de nuv:de
inneliafvarne icke skulle likasåväl som andra inom Corpsen, få tillökning
i sin lön.
Frih. Tersmeden: Det stora antal Amiraler som vid Flottan
finnas i förhållande till OfficersCorpsen i allmänhet, jemfördt
med antalet Generaler vid Arméen i förhållande till Arméens Officerare
har gifvit Utsk. anledn. till den föreslagna indragningen, äfven
ur den synpunkt att man har svårt att utfundera hvad dessa
5 Amiraler hafva att göra, utan lärer deras befattningar ganska väl
kunna fullgöras af 3:ne. Utsk. har icke velat minska antalet i det
hela af Officerare i Flottan, och det är af den orsak som Utsk.
föreslagit att 2:ne kommendör-kaptens-löner skulle utgå i mån som
amiralsplatserna blifva lediga. Gr. Puke har, om jag rätt upfattade
hans yttrande, icke egentligen motsatt sig denna indragning, utan
Gr:s yttrande gick ut på att inneliafvarne af dessa amirals-löner
borde komma äfven i åtnjutande af lönetillökningen, så länge de
qvarstå i tjenst. Det är visserligen en åtgärd som låter sig göra;
men Utsk. har likväl ansett, att vid de lägre platserna, som redan
hafva betydliga löner, borde dylik löneförhöjning för de på indragning
ställda icke vara behöflig. Anser Ståndet att äfven de böra
åtnjuta den provisoriska lönetillökningen, skall jag icke motsätta
mig densamma.
Hr Blomstedt, Christian Jakob: Med anledn. af den
utaf Utsk. föreslagna indragning af 2:ne amiralsplatser inom Flottan,
utbeder jag mig att få anföra följande:
164
Den 8 Juli f. m.
Utsk. liar nemi. föreslagit, att Förste Amiralen, en vice Amiral
och en ContreAmiral på Flottans Stat skola bibehållas, men
,2:ne ContreAmiraler indragas. Jag hyser deremot den åsigt, att
såsom ändamålsenligare för den Flotta Sverige eger, och för att befrämja
större besparing uti utgifterna afanslagen under 5:te HufvudTiteln, än
Utsk:s förslag åsyftar, förste amiralslönen och en contre amiralslön
skulle kunna indragas, men vice Amiralens och 2:ne ContreAmiralers
bibehållas på Flottans Stat.
I sammanhang härmed, då det icke kunnat undgå min upmärksamhet,
att uti det utdrag ur StatsBåds-protokollet, som åtföljt
K. M:s Nåd. Propos. ang:de Statsverkets tillstånd och behof, »Chefen
för SjörförsvarsDepart., utan att vilja biträda Förvaltningens af
SjöArendena gjorda hemställan om en fullständig återgång till 1824
års organisation af Flottans OfficersCorps, ansett sig böra i underdånighet
föreslå ändring i nuv:de Stat», anser jag mig ock med
anledn. af detta Hr Depart:sChefens tillkännagifvande, icke böra
underlåta att uttala den på egen erfarenhet grundade åsigt, jag äfven
ang:de denna angeliigenhet hyser, nemi. att 1824 års organisation
af Flottans OfficersCorps ojäfaktigt var af den mest gagneliga
och ändamålsenliga egenskap för sjöförsvaret, och sålunda
med synnerlig belåtenhet omfattades af Flottans personal
under 20 års lid till 184 3, då den tyvärr undergick
förändring, troligtvis åsyftande en förbättring, fastän motsatsen,
till mehn för Flottan, sedermera visat sig ega rum; hvadan,
och då af Depart:sChefens förutnämnde tillkännagifvande, det vill
synas att K. M. är i begrepp att göra ändring uti Flottans nuv:de
Stat, en fullständig återgång lill omförmälde 1824 års organisation,
såsom varande i flera afseenden af väsendtlig vigt för Flottans
OfficersCorps, borde vid skeende reform af Flottans Stat, beslutas
och fastställas, likvisst, enligt min öfvertygelse, med iakttagande
af den förändring uti AflöningsSlaten för att bereda densamma
en otvifvelaktigt betydlig besparing uti utgifterne, att, analogt
med förhållandet inom Arméen der särskildta löner på Stat
icke äro anslagne för Generalsgraden, utan blott löneförmåner för
DistriktChefer, icke eller å Flottans Stat må anslås särskilda löner
för Amirals-graderne, såsom icke behöfliga, enär Amirals- och Commendörs
gradens tjensteåligganden äro af enahanda beskaffenhet och
båda graderna omvexlande anförtros lika maktpåliggande befäl, så
väl till sjös som i land, och Flottans Stat sålunda icke bör betungas
med höga löner till Amirals-graden, för hvilken grad särskilda
tjensteåliggande icke äro stadgade, utan bero af tillfälliga
Nådiga förtroende-updrag; men deremot borde Chcfplals-löner inrättas
och anslås, hvilka skola tillerkännas ÖfverStyrelsen inom
Flottan så i militäriskt sora ekonomiskt hänseende, samt StafionsBefälhafvaren
å hvardera af Flottans Stationer, med 9,000 IldrRml
årligt lönebelopp för hvarje af de förstnämnde och 7,300 Rdr Rint
för hvarje af de sistnämnde Chefs-platserne, deruti likväl inberäknadt
de löneförmoner, som för tjenst å Stat af den t. f. Chefen
förut upbäres; hvarigenom den hushållning med Statens medel vanns,
att vid skeende ombyten af Chefer å förenämnde Chefsplatser, den
Den 8 J uli f. m.
165
afgående Chefen endast tillkomme att få åtnjuta de löneförmåner
lian före förordnandet till Chefsplatsen innehade eller de som tillhörer
den tjenstebefattning, till hvilken han återgår. Och borde till
ifrågav:de Chefsplatser, medförande Amirals värdighet i Flottan,
ombytliga Chefer utses och tillförordnas af Flottans Commendörsgrad,
hvilken grad, för att kunna lemna tillgång till behöfliga ombyten
inom Chefsplatserna, bör bestå af 10, men CommendörsKaptensgraden
deremot utgöra ett antal af 16, uti en eller tvenne löneklasser.
Emellertid då dessa af mig uttalade åsigter, med anledning af
Hr Depart:sChefens tillkännagifvande angale en tillämnad ändring i
Flottans nuvule Stat, skulle medföra en rubbning hvarpå StatsUtsk.
kanhiinda, uti sakens närv:de skick, icke skulle vilja ingå, anser
jag mig icke böra begära återremiss af Utsk:s Betänkule, utan, åtuöjande
mig med att hafva mina här ofvan uttalade åsigter nng:de
ifrågav:de angelägenhet förvarade uti protokollet, vill jag nu endast yrka
den förändring uti Utsk:s ifrågav:de Utlåtande som jag först framställt,
nemi. att i st. f. indragning af 2me ContreAmiraler, som Utslc.
tillstyrkt, R. o. Ad. ville såsom ändamålsenligare bifalla mitt förslag
att första Amirals-löuen och en CoutreAmirals-lön måtte indragas,
hvarom jag vördsamt anhåller att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
framställa propos.
Frih. Tersmeden: Den siste talaren tror jag har misstagit
sig beträffande Utsk:s tillstyrkande i denna del. Utsk. har alldeles
icke ingått i något resonnement, om hvilka Amiralsplatser som skulle
indragas; utan har endast föreslagit hvilka löner somför framtiden
borde för Amiralerne anslås; och af dessa löner har Utsk. låtit den
nuv:de Amirals-lönen vara oförändrad, men deremot tillstyrkt förhöjning
tor 2me Amiraler till 2,125 Rdr, hvilken summa dock är
ställd till K. M:s disposition att använda till löneförbättringar inom
Amiralsgraden. Just derigenom har Utsk. velat ställa så till att
K. M. skulle kunna reglera den saken efter som han finner lämpligast,
och har Utsk. derföre icke ingått i något bedömande af de
särskilda graderna. Jag skulle tro att om Gr. Pukes förslag bifalles,
så bör icke heller det då tillkommande anslaget fastställas
såsom bestämd lön för de ifrågav:de personerna, utan äfven denna
summa slås tillsammans med den här föreslagna att utgå såsom
löneförhöjning inom Amiralsgraden, och att sedan, när dessa 2me
Amiralsplatser blifva lediga, deras löner jemte föreslagne lönetillökningar
måtte användas för bildandet af nya KommendörsKaptenslöner.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: För min del anhåller jag att
på Stat måtte upföras med de löner som Utsk. föreslagit 1 Amiral,
1 ViceAmiral och 2me ContreAmiraler; summa 4 Amiraler.
Dessa 4 Amiraler anser jag vara behöfliga, nemligen 2:ne för besättande
af hvardera Chefplatsen vid Flottans stationer i Stockholm
och Carlskrona, en i Förvaltningen af Sjöärendena, hvarförutan jag
hoppas att i en framtid, om anslaget åt Sjöstaten okas, expeditio
-
166
Den 8 Joli f. m
nerne måtte komma att tilltagas i en större skala än hittills, och
då torde en Amiral böra afses såsom Befälhafvare för utgående eskadrar.
Med anledn. häraf anhåller jag om propos. på 4 Amiralsplatser.
Hr Blomstedt: Jag kan visserligen icke motsäga det förtydligande
af Utsk:s Utlåt, i denna del som Frih. Tersmeden sökt
göra; men jag hemställer, huruvida man af Utsk:s förslag »att R.
St:r bevilja en emot beloppet af de äskade lönetillökningarne för
1 ViceAmiral och 1 ContreAmiral svarande summa af 2,125 Rdr»
kan sluta till annat än att af Amiralerne 1 ViceAmiral och 1 ContreAmiral
skola erhålla löneförhöjning och de båda andra deremot
icke få någon förhöjning. Jag tror icke att, ifall R. Sta- bifalla
detta förslag, Regeringen kan fatta saken på annat sätt. För öfrigt
hemställer jag till R. o. Ad. om icke alia R. Stms beslut böra
vara klara och bestämda, så att Regeringen kan veta hvad den har
att rätta sig efter. Bå nu dessutom Utsk. i sitt resonnement förklarat
»att Utsk. finner i sådant afseende lämpligast att, i denman
de till indragning afsedda Amiralslönerna, utgörande tillsammans
9,300 Rdr, blifva disponible, desamma användas till bildande af
2:ne nya CommendörsKaptens-löner» samt det endast äro 2me ConterAmirals-löner,
utgörande hvardera efter nu gällande Stat 4,650
Rdr, som upgå till dessa 9,300 Rdr, synes deraf tydligen att 2me
ContreAmirals-platser äro afsedde att indragas. . Jag vidhåller mitt
i förra anförandet gjorda förslag.
Frih. af Ugglas, Carl Gust.: Jag anhåller endast att med
afseende på Hr Blomstedts anförande få förklara att, såvidt jag
kan upfatta StatsUtsk:s Betänk :de, finnes deruti icke uttryckt
att 1 Amiral, 1 ViceAmiral och I ContreAmiral skola qvarstå,
utan att 3:ne Amiraler skola finnas med löner motsvarande de som
Amiraler, ViceAmiraler oall ContreAmiraler enl. nu förev:de aflöningsförslag
komma att erhålla. Jag för min del kan icke finna
någon tvetydighet i detta Utsk:s Betänk:de.
Gr. von Platen: Jag har redan förut haft tillfälle att utla
min åsigt om det af StatsUtsk upgjorda förslagets nytta för fäderneslandet,
i händelse det ginge igenom, icke derföre att jag ovillkorligen
gillar allt hvad som i Betänk, föreslås, men derföre att
den olika upfattningen af hvad som för fosterlandets väl är det
bästa blifvit af Utsk. gamska viii skärskådad, och jag är fullt öfvertygad
om att hvar och en, huru varmt han än nitälskar för genomdrifvandet
af den åsigt han hyser, är färdig att till någon del
låta jemka med sig i detta afseende, för att åstadkomma något för
det hela gagneligt oell väsendtligt. Emedan fråga nu är om denna
punkt så torde det tillåtas mig, efter att sålunda först hafva uttalat
min önskan om bifall till Betänk, i sin helhet, att i afseende
på densamma yttra det jag icke kan underkänna en slags skyldig
billighetskänsla, sorn talar för medgifvande af lönetillökning äfven
åt de öfvertaliga Amiralerne, men å andra sidan måste jag gilla
Den 8 Juli f. m.
167
den af en talare framställda idéen, hvilken jag äfven förut framlagt,
ehuruväl utan att då lägga den vigt på densamma som jag
nu finner den förtjena, att nemi. icke några bestämda Amiralsplatser
skulle finnas inom Flottan, utan att de borde för tillfället tillsättas
ur den grad hvarifrån Amiraler nu tillskapas. Fördelarne
deraf skulle blifva många, men tillfället torde icke ännu vara inne
att göra en sådan åsigt gällande. Det har blifvit uplyst af Ordf:den
inom StatsUtsk. äfvensom af en ledamot inom konseljen att StatsUtsk:s
förslag bör uplättas så att endast eti viss summa är ställd
till K. M:s disposition för att ordna förhållandena inom Amiralsgrnden,
och då anser jag att Ståndet icke har skäl att visa den
farhåga som Hr Blomstedt hyst nemi. att hädanefter ovillkorligen
skulle finnas en Amiral, en 'ViceAmiral och en ContreAmiral.
Hr Blomstedt: Sedan Statsrådet Ugglas i likhet med Frih.
Tersmeden gifvit en sådan förklaring åt Utsk:s Betänk, i denna del,
finner jag deraf att man kan hysa förhoppning om en dylik tolkning
af punkten äfven inom konseljen, och att man således icke
har att befara, det Staten blifver betungad med löneanslag åt högre
platser utan något ändamål, utan att deremot den besparing som
derigenom kan upkomtna, lägges till Commendörsgraden, som kan
göra samma tjenst som Amirals-graden. Det är icke genom graden
man innehar som tjensten rättsenligt utföres utan medelst Icunslcapen,
man förvärfvat sig och denna kunskap har hvar och en som
uphunnit Commendörs-grad i lika stort mått som Amiralen; derpå
har man olta sett bevis.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att i afseende på förev:de mom.
blifvit yrkadt dels bifall, dels af Gr. Puke, med hvilken Frih. Tersmeden
förenat sig, »att 11. o. Ad måtte bevilja de af K. M. för
Flottans OffieersCorps föreslagne lönetillökningar samt besluta, att,
i mån af afgång, 2 Amiralsplatser må indragas, att af derför nu
anslagna aflöningsbelopp 2 nya CommendörKaptens-löner, en i Usta
löneklassen med 4,000 Edr och en i 2:dra löneklassen med 3,500
Rdr må bildas, samt att öfverskottet 4,500 Edr Statsverket besparas»,
samt att i öfrigt Hr Brakel, derest Hr Gr. o. Landt, ej misstagit
sig, yrkat bifall till K. M:s Propos utan det af Utsk. föreslagna
tillägg.
Hr Brakel: Jag yrkade icke bifall till K. M:s Propos., utan
mitt förslag var att en af ContreAmirals-platserne skulle indragas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att i sådant fall Hr Brakels yrkande
afsåg bifall till K. M:s Propos. med det af Utsk. föreslagna
tillägg, inskränkt till endast en Amirals-plats.
Hr Brakel: K. M. har föreslagit att bibehållas 1 Amiral,
1 ViceAmiral och 3 ContreAmiraler; min propos. är att endast
163
Den 8 Juli f. m.
4 skola bibehållas, 1 Amiral, 1 ViceAmiral och 2 ContreAmiraler,
summa 4 Amiraler. — — — —
Hr Gr. o. Landtm, afbröt detta yttrande med erinran att öfverläggningen
var fulländad, samt att således nu endast Hr Brakels
förslag, men icke motiverne derför, borde upgifvas; hvarjemte
Hr Gr. o. Landtm, anhöll att Hr Brakel, då enl. hans förslag endast
en Amiralsplats skulle indragas, ville upgifva beloppet af den
besparing som genom detta förslag skulle upkomma.
Hr Brakel: Jag kan icke nu på fläcken upgifva det belopp
hvartill besparingen skulle upgå, utan utbeder mig en kort stund
för att beräkna detsamma.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade nu att i händelse Hr Brakels
mening var, att i stället för en ContreAmirals-lön å 4,650 Bdr
skulle bildas en CommendörKaptens-lön å 4,000 Bdr, besparingen
upginge till 650 Bdr.
Propos. till bifall å förevrde mom. blef härefter framställd och
besvarad med starka Nej jemte några Ja; hvarpå propos. till bifall
å det af Gr. Puke afgifna förslag till beslut framställdes och besvarades
med Ja.
Då nu förekom Utsk:s tillstyrkande i fråga om den erforderliga
förhöjningen af anslagssumman för ifrågav:de OfficersCorps,
yttrade
Gr. Puke: Denna summa lärer till följe af B. o. Ad:s beslut
komma att förändras till 163,400 Bdr.
Uppå härefter framställd propos. bifölls Utsk:s förev:de tillstyrkande
med de förändringar som blefvo en följd af B. o. Ad:s
nyss fattade beslut, och hvarigenom slutsumman af anslagstillökningen
förhöjdes till 163,400 Bdr i stället för 160,700 Bdr Bmt.
6:te punkten, ang:de löne-anslag för Flollans LinderOfficcrsCorps.
Då härvid först förekom Utsk:s yttrande ang:de ifrågaställde
löner för ökadt antal Underbefäl, yttrade
Gr. Puke: Ehuru jag icke vill yrka ändring i denna punkt,
kan jag icke annat än beklaga att Utsk. icke behjertat det så mycket
vitsordade behofvet af ökadt Underbefäl för Flottan. Jag anser
att Utsk. så mycket mindre borde hafva varit förhindrad t från att
tillstyrka denna så nödvändiga tillökning af Underbefälet, som Utsk.
ansett sig på sätt och vis kunna reglera inom OfficersCorpsen i
afseende på lönegraden.
Utsk* ifrågav;de yttrande blef uppå härefter framställd propos.
bifallet.
D en 8 Juli f. m.
169
Vidare förekom oell bifölls Utsk:s hemställan rörande äskade
lönetillökningar för å Flottans nuv:de stat upförde Underofficerare.
7:de punkten, ang:de anslaget för Gemenskapens vid Flottans
Corpser natura underhåll.
Gr. Puke: Då E. o. Ad. i ett föreg:de plenum beviljade upförande
på 4:de HufvudTiteln af ett förslags-anslag för värfvade
Arméens matportioner, förmodar jag att E. o. Ad. likaväl erkänner
behof för Flottans Corpser och trupper att komma i åtnjutande
af ett dylikt anslag och anhåller derå om Hr Gr. o. Landtnäs
propos.
Propos. till bifall å förev:de punkt utan förändring blef först
framstäld, men besvarad med Nej; hvarefter E. o. Ad. biföll densamma
med den förändring att det ifrågav:de anslaget skulle upföras
såsom förslags-anslag.
8:de punkten, ang:de anslag för Flottans MarinReg:le.
Härvid förekommo först och bifölls Utsk:s särskildt i fråga
om Kaptenernes aflöning och rörande de öfrige anslagstillökningarne
afgifne yttrande.
Då sedermera förekom Utsk:s tillstyrkande med afseende på
hela anslagsförhöjningens beviljande, att utgå enligt Utlåtandet åtföljande
tabell, yttrade
Gr. Puke: Jag har här den anmärkn. att göra mot 3 mom.
af denna punkt, att der står »att berörde anslags-förhöjning beviljas,
att utgå såsom Utsk. föreslagit.» Utsk:s förslag kommer nemi. att
i alla delar tillämpas, utom hvad angår matportionerne, hvilka öfverföras
på förslags-anslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, till följe af E. o. Ad. i afseende
på 7 :de punkten fattade beslut, gemenskapens natura — underhåll,
på sätt Gr. Puke anmärkt, borde utgå af särskildt förslagsanslag;
hvarefter Utsk:s ifrågav:de tillstyrkande bifölls, med förbehåll
om iakttagande af den i afseende på nämnde punkt af E. o.
Ad. beslutade förändring.
9:de punkten,
Härvid förekommo först och biföllos Utsk:s yttranden, ang:de
dels ifrågastäld förökning i denna Corps samt äskade förhöjningen
i aflöningen för nuv:de Befäl och Manskap, och dels fortfarande af
anslaget till aflönings förbättring för 100 Matroser. /
Då sedermera förekom Utslcs hemställan om hela anslags-tillökningensanvisande
att utgå i enlighet med Utlåtandet bifogad tabell, yttrade
Gr. Puke: Samma anmärkn. som jag nyss gjort rörande Ma
-
170
Den 8 Juli f. m.
rinReg:tet, eger rum äfven med afs. på MatrosCorpsen, nemi. att
anslaget för deras matportioner öfverföras till förslags-anslag.
Uppå härefter framställd propos. bifölls Ut:sk:s ifrågavrde hemställan,
med förbehåll om .iakttagande af den i afseende på 7:de
punkten af K. o. Ad:s beslutande förändring.
10:de punkten, ang:de anslag för ICanonierCorpsen.
Härvid förekommo först och biföllos Utsk:s yttranden, ang:de
dels aflöningen för Kanonierer och UnderKanonierer, och dels förhöjd
aflöning för ett till 20 ökadt antal OfverKanonierer.
Då sedermera förekom Utsbs hemställan om hela anslagstillökningens
beviljande att utgå enl. Utlåtandet bifogad tabell, erinrade
Hr Gr. o. Landtm, att äfven härvid R. o. Ad:s i afseende på
7:de punkten fattade beslut borde iakttagas, hvarefter Utsk:s förev:de
hemställan bifölls med förbehåll om iakttagande af den i fråga om
nämnde punkt af R. o. Ad. beslutade förändring.
lide punkten, ang-.de anslag för SkeppsgosseCorpsen.
Härvid förekom först Utsk:s yttrande i fråga om tillökning i
Skeppsgossarnes nuv:de antal; och yttrade sig derom:
Gr. Puke: Samma anmärkn. som egde rum med afs. på MatrosCorpsens
och MarinEeg:s matportioner, får jag äfven framställa
beträffande SkepsgosseCorpsen.
Utsk:s ifrågav:de yttrande blef uppå härefter framställd propos.
af R. o. Ad. bifallet.
Vidare förekommo och biföllos Utsk:s yttranden, ang:de dels
upförande å stat af de 75 gossar, som från underhållsanslaget för
närv:de aflönas och dels äskade förhöjningar i aflöningen jemte ett
nytt arfvode.
Då sedermera förekom Utsk:s hemställan om hela den erforderliga
anslagstillökningens beviljande att utgå på sätt i Utlåtandet
bifogad tabell blifvit föreslaget, yttrades af
Gr. Puke: Jag vill visserligen icke yrka förändring i denna
punkt, men förundrar mig öfver att Utsk. sett sig förhindradt att
tillstyrka den obetydliga tillökningen af 20 Skeppsgossar, hvarigenom
man åtminstoue vunnit den fördelen att komma till ett jemnt
tal i detta afseende.
Uppå härefter framställd propos. bifölls Utsk:s förev:de hemställan,
med förbehåll om iakttagande af den i afseende på 7:de
punkten af R. o. Ad beslutade förändring.
12:te punkten, äng:de anslag för KonslruktionsCorpsen.
Den 8 Juli f. m.
171
Härvid förekom först och bifölls den del af förev:de punkt
hvari en underd. skrifvelse till K. M. blifvit tillstyrkt.
Beträffande sedermera Utsk:s hemställan att en summa af
9,000 ltdr må under hvardera af åren 1858, 1859 och 1860 ställas
till K. M:s disposition, att användas till löneförbättring för Corpsens
personal, yttrade sig
Hr Toll, Erik Osvald: I afseende å denna punkt anhåller
jag vördsamt få anföra: StatsUtsk. har nedsatt det af K. M. äskade
anslag af 11,465 Rdr såsom löneförbättring för Flottans konstruktion
till 9,000 Rdr, hvilken tillökning skulle någorlunda motsvara
den sorn Utsk. trott sig böra tillstyrka för Flottans öfrige Corpser.
Att den icke blifvit fullt motsvarande denna tillökning, tror jag ej
vara så alldeles förenligt med »rättvisa och billighet.» Då K. M:s
Propos anger att Corpsens tjensteåliaganden kräfde en trägen sysselsättning,
har Höglofl. Utsk. likväl icke kunnat undgå fästa sig vid en
upgift att »föga mer än 3:ne Officerare hade fullt sysselsättning.» Jag vågar
på det bestämdaste påstå att deri ligger en stor irring. Utan att vilja
upräkna de arbeten som uptaga den personal af 14 Officerare, som
nu på stat finnes, torde det vara tillfyllest att anföra det en arbetspersonal
af i medeltal 850 timmermän och handtverkare, samt
71 Underofficerare, Machinister och Handtverksmästare, är anställd
till arbete inom Skeppsbyggnadsdetaljen å Statens 3:ne Skeppshvarf.
Som denna naturligtvis fordrar ledning och tillsyn, är ej för mycket
begärt att dertill äro satte 2 Officerare i Stockholm, 1 i Götheborg
och 8 i Carlskrona. (Chef, Adjutant och InformationsOfficerare
utgöra resten i 14).
Att desse Officerares tjenstgöring skall vara beroende af fastställd
arbetstid å Varfven är naturligt, och då denna är Tio timmar
dagligen, torde med allt skäl en sådan tjenstgöring kunna kallas
trägen.
Fördelas desse 9,000 Rdr på den personal som af K. M. föreslagits
att uptagas på Stat, nemi. 14 Officerare och 3 me UnderKonstruktörer,
så inträffar att de samtliga erhålla lägre löner än
motsvarande grader i Flottan, och ännu mycket lägre än dem
vid IngeniörCorpsen. Då likväl föreg:de Ständer uttr ckt den mening
att Ingenör- och KonstruktionsCorpserne skulle hafva lika aflöningsförmåner,
och K. M. i öfverensstämmelse dermed äskat ett
tillökadt anslag för sistnämnde Corps af 1 1,465 Rdr Rmt, så vågar
jag vördsammast hos R. o. Ad. anhålla det denna summa
måtte beviljas i st. f. de af Utsk. tillstyrkte 9,000, hvarom jag
således lika vördsamt anhåller hos Hr Gr. o. Landtm, om propos.
Gr. von Platen: Jag har redan förut tillkännagifvit att om
jag önskade bifall till detta StatsUtsk:s Betänk:de så skedde det
icke derföre att jag i alla delar ansåg detsamma riktigt utan derför
att Utsk. sökt så mycket som möjligt att sammanjemka de olika
åsigterna, men jag får erkänna att denna del af Utsk:s Betänk:de
är en af dem som föranleder mig till anmärkmr, ehuru alldeles i
motsats mot dem den siste talaren anfört. Naturligtvis bör han
17-2
Den 8 Juni f. m.
bättre känna förhålländerne, bättre vara i tillfälle att bedöma livad
en KonstruktionsOfficer bar att göra, huru hans tid kan och
bör användas. Men jag vädjar till honom, då jag vet att han icke
allenast sjelf eger förmåga att utföra sådana arbeten som tillhöra
hans fäck, utan jemväl besökt främmande länder och der inhemtat
erfarenhet, huruvida han verkligen anser och känner till att i dessa
länder en personal, jemförlig med antalet Officerare vid KonstruktionsOorpsen
i svenska flottan, är antagen. I Plymouth i Porthsmouth,
vid de fransyska varfven och i Amerika, vet jag åtminstone
att en personal af 8 stycken sådane 'Officerare äro antagne för
att utföra arbeten af den omfattning som verkställas vid Carlskronas
Skeppsvarf. Då jag funnit förhållandet vara sådant, kan jag
icke i och för sig sjelf gilla det förslag, hvartill Utsk. kommit,
emedan jag anser att Utsk. gått alldeles för öfverflödigt tillväga,
men på skäl jag redan anfört yrkar jag likväl på Ståndets bifall
till detta förslag.
Gr. Puke: Ehuru jag icke vill bestrida att en omorganisation
af KonstruktionsCorpsen möjligen bör ega rum, hvarföre jag
icke heller motsätter mig denna del af Utsk:s förslag, måste jag
likväl motsätta, mig Gr. Plåtens yrkande om bifall till den del af
punkten, hvarigenom den af K. M. för KonstruktionsCorpsen äskade
löneförhöjning nedsättes med några 1,000 Kdr. Så länge individer
äro qvar vid Corpsen, måste de vara lika berättigade till förhöjd
aflöning som personalen vid andra Corpser, och jag skulle derföre
i likhet med Hr Toll önska att det af K. M. begärda tillskott
måtte beviljas med det tillägg att i händelse af afgång inom Corp
sen
under dessa 3 år hvad som öfverstiger 9,000 Kdr måtte besparas,
till dess den af K. M. föieslagna organisationen kan komma
till stånd.
Frih. Tersmeden: En talare har visserligen medgifvit bifall
till StatsUtsk:s Betänk, i denna del likväl med det tillägg att han ansåg
StatsUtsk. härutinnan hafva handlat allt lör frikostigt. Jag tror
deremot att Utsk. valt den rätta medelvägen, ty åtminstone är förhållandet
det att Corpsens personal är större än behofvet kräfver,
och då den nedprutning Utsk gjort är högst obetydlig, är det allt
skäl att bifalla Utsk:s förslag, synnerligen då det icke är någon
anledn. att förmoda det någon förhöjning i de öfriga Stånden kommer
i fråga.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Jag kan icke ingå på
den idéen, att det skulle vara tjenligt att omorganisera KonstruktionsCorpsen
hvarken efter det mönster som finnes i England eller
Frankrike. . I ett sådant fall liksom alla andra tror jag det vara
bäst att hvarje land har sitt eget skaplynne. Jag kan blott beklaga
att det scientifika elementet inom Flottan har till den grad
förminskats, att man vill nedsätta antalet af KonstruktionsOfficerare.
Jag har länge varit tjenstgörande i Carlskrona både vid Varfven
och Flottan, och jag har dervid inhemtat den erfarenheten att det
Den 8 Juni f. m.
173
vore väl om denna Corps hade mera makt än den der verkligen
utöfvade. Jag tror visserligen att vid en blifvande organisation
kunna de göromål som Corpsen nu åligger öfve!flyttas på andra
personer, men efter det arbete den nu liar för händer tror jag icke
att dess antal kan förminskas. Likaså anser, jag att man handlar
illa, om man itke sätter denna Corps löneförhållanden i paritet med
IngeniörCorpsens; ty är man njugg mot Corpsen, kommer tjensten
att derpå lida. Jag förenar mig således med Gr. Puke och Hr Toll.
Gr. von Platen: Ehuruväl den siste värde talaren ansett
sig kunna biträda den åsigt som hufvudsakligen ligger till grund
för min anmärkning eller att en förminskning i antalet af de personer,
som för närv:de utgöra KonstruktionsGörpsen, kan ega rum,
har jag likväl ansett mig böra bemöta hans yttrande att de som
hylla den åsigten att en förändring vore nyttig, skulle dermed vilja
afse ett nedsättande af det vetenskapliga elementet inom Flottan.
Jag har för detta element lika mycken aktning som den värde talaren,
men jag har med honom en olika upfattning om sättet att
göra detsamma gällande. Jag anser att långt ifrån att hafva en
stor personal föga sysselsatt, föga öfvad, är det bättre att hafva en
mindre personal, väl öfvad och strängt sysselsatt; det är denna
princip som jag förordat och hvilken jag vill att den skall göra
sig gällande, och då jag finner att StatsUtsk. ehuruväl på ett något
mildt sätt hyllat denna åsigt samt öfverlemnat reorganisationen
åt K. M., har jag på denna grund yrkat bifall till Utsk:s Betänk.
Gr. von Bosén: Det kan omöjligen hafva varit Gr. von
Plåtens mening att jag skulle-så upfattat hans yttrande, som ville
han icke understödja det scientifika elementet. Jag liar för länge
känt Gr. Platen för att icke veta att sådant ingalunda är förhållandet,
men jag tror att Gral missförstått mig samt måhända äfven
sträckt sin önskan att hushålla något för långt. Jag vet icke på
hvad grund man kan påstå att den Corps är för stor som består
af 14 individer då det är 3:ne varf, hvarvid de i händelse af verklig
rustning måste tjeustgöra. Om man tänker sig att 1 eller 2 af
dem sjukna, och då vid en rustning en mängd arbeten måste nödvändigt
forceras, huru skall det då blifva möjligt att samtidigt utföra
dessa arbeten med 14 Officerare? För att nu återkomma till
det scientifika elementet, så menade jag dermed att på den tid då
jag var i Carlskrona, hände det mången gång att just emedan Kon8truktions0orpsen
var så fåtalig och hade så liten betydenhet, förändringar
blifva vidtagna med Fartyg i afseende på deras konstruktion,
deras utredning, som bestämdt voro lör desamma ofördelaktiga.
Derom vittna åtskilliga skepp, hvilka blefvo så öfverlastade med
Artilleri att de ingalunda motsvara sitt ändamål och det var bestämdt
mot IConstruktionsCorpsens önskan och omdöme. Jag
tror således ingalunda att 14 Officerare utgöra en för stor Corps,
såvida vi någonsin få en rustning; om vi deremot alltid kunna påräkna
en lika fredlig tid som nu, då kan man måhända hafva rätt
härutinnan.
174
Den 8 Jnni f. m.
Hr Eåfelt, Anton: Då Gr. Kosen åberopat sin erfarenhet
beträffande KonstruktionsCorpsens tjenstgöring, så torde det tillåtas
mig att äfven åberopa min, som måhända är lika stor som Gr:s.
Jag anser att KonstruktionsCorpsen är för stor sådan den nu är,
samt således bör förminskas, ty orsaken hvarföre Oificerarne kunna
användas är den att de sysselsättas med andra befattningar än sådana
som egentligen tillhöra KonstruktionsCorpsen, såsom Verkmästarebeställningar
o. s. v. Jag anhåller derföre om bifall till Utsk:s
Betänk.
Hr Toll: I afseende på personalen vid Flottans KonstruktionsCorps
ber jag att få uplysa Gr. Platen derom att det är 14
Officerare på Stat, 3 UnderKonstruktörer och 3:ne äldre, hvilka
äro af K. M. föreslagna till indragning. Då dessa UnderKonstruktörer
tagit sin examen, befordras de till Officerare och få innehafva
UnderKonstruktörs-lön till dess Officerare på Stat gått undan —
Emellertid finnes det 14 Officerare med Konstruktörs-lön och 3
med UnderOfficers-lön, summa 17 Officerare f. n. i Corpsen, och
derigenom att de 3:ne SurnumerärOfficerarne tjenstgöra, kan ett,
motsvarande antal af de andra Oificerarne permitteras, men alltid
hafva 14 Officerare varit tjenstgörande och ansetts nödvändiga
för arbetenas bedrifvande på de 3:ne varfven.
Hr von Platen: Jag är ledsen öfver att åter behöfva uptaga
E. o. Ad:s tid, men jag anser mig skyldig att ådagalägga,
det jag icke utan skäl ansett en sådan reorganisation nödvändig.
Här har blifvit anfördt att det är 14 Officerare som afses för nu
ifrågav:de Corps. Jag har förut hemställt och jag vädjar till hvar
och en sakkunnig inom och utom landet, om jag reducerar det arbete
som verkställes vid våra etablissementer här i Sverige till dess
verkliga värde och jemför det med andra länders, månne dessa sednare
använda lika stor upsyningspersonal för verkställande af ett
arbete af lika värde? Jag.tror det icke. Härtill kommer att om
man efterser i den sednast utkomna rullan för Flottan, så finner
man att utom de under KonstruktionsCorpsen utförde Officerare
finnes dessutom 18 eller 19 personer till Officeraretjenst öfvade.
Detta måtte väl vara tillräckligt för att verkställa de arbeten som
vid Flottan kuna vara af nöden. Jag får tillägga att jag icke afser
i första rummet den besparing af några 1000:de Edr, som kunde
upkomma genom mitt förslag, utan att det enl. min öfvertygelse
annars är omöjligt att åstadkomma den duglighet som fordras för
att få dessa platser väl skötte. Icke kan det inom en scientifik
Corps vara lämpligt att det drager 30 till 40 månader om, innan
man får försöka sig med något sjelfständigt arbete; detta kan icke
befordra duglighet och skicklighet inom någon Corps; och jag anser
derföre att hufvudsaken här icke är att bespara några 1,000 Edr
utan att indraga några platser, på det de öfriga inom Corpsen må
vinna en lämpligare tjenstgöring och derigenom utveckla sig till
den duglighet, hvartill de verkligen äro i stånd, åtminstone en stor
del af dem, om vi sätta dem i tillfälle att få utöfva den.
Den 8 Juni f. m.
175
Hr Toll: Den omorganisation som måhända af Ståndet nu
kommer att beslutas, torde afse just indragning af åtskilliga Oflficerareplatser
vid Corpsen, men med de göromål, som nu åligga
densamma, försäkrar jag att 14 Officerare icke äro för många.
Gr. von Rosen: Beträffande Hr Råfelts yttrande får jag anföra
att att om vi skulle hålla oss till den tjenstgöring som f.
n. eger rum inom Flottan, torde en stor del af nuv:de OfficersCorps
vara öfverflödig. Jag har nemi. varit i tillfälle att erfara, huruledes
KommendörKaptener fått göra Löjtnantstjenst o. s. v., och detta
har ingalunda skett derföre att de icke verkligen skulle vara behöfliga,
när tjenst kommer ifråga, utan på grund deraf att vi alla
tjena vid ett vapen, som har att sköta en materiel, hvilken i krig
är ganska stor och fordrar mycket folk, men som deremot i fredstid
alldeles icke kommer ut. Detta har också till följd att KonstruktionsCorpsen
har relativt allt för litet att göra. Men om en rustning
skulle ifrågakomma och en SkärgårdsFlotta sättas i stånd, så
måste denna Corps i temlig talrikhet förefinnas för att besigtiga arbetena
på varfven; hvarförutan alltid 2 eller 3 af Corpsen böra
vara ute på resor, för att förvärfva sig erfarenhet och insigt i sitt
yrke. Härutaf drager jag den slutsats att en numerär af 14 Officerare
icke är för stor, och jag vädjar i detta fall till den komité
som möjligen i framtiden kan blifva nedsatt för att bestämma huru
denna Corps’ tjenstgöring bör organiseras. Utomland har jag visserligen
sett att det är ett ganska litet antal Skeppsbyggare vid
stora varfven; men då har det varit andra personer som upfyllt de
åligganden, hvilka tillhöra våra KonstruktionsOfficerare och hvad de
må kallas, så snart de hafva liknande befattningar, gör det ingen skillnad
i sak. Jag tror för öfrigt att den Engelska organisationen af
KonstruktionsCorpsen ej bör af oss eftersträfvas, ty knappast inom
någon Corps finnes ett sådan split som der, just till följe deraf att
den icke har en passande organisation. Jag kan icke finna att
KonstruktionsCorpsen är mera disproportionerlig i afseende på personalen
och tjenstgöringen än Flottans OfficersCorps, jag måste endast
beklaga att för bådadera så liten öfning i alla riktningar lemnäs;
men orsaken härtill ligger i de ringa medel hvarmed vi hafva
att röra oss.
Frih. Stael von Holstein, Fab. Wilh.: Då R. o. Ad.
redan bifallit hvad Utsk här föreslagit eller att »i underd. skrifvelse
anhålla, det K. M. täcktes låta upgöra och till Rikets näst
sammanträdande Ständer öfverlemna förslag till ny lönestat, grundad
på den förändrade organisation af Flottans KonstruktionsCorps,
som K. M. kan finna mest lämplig och ändamålsenlig», så anser
jag denna fråga vara definitivt afgjord och således ingen discussion
derom böra hållas; men deremot är här fråga om huruvida Utsk:s
förslag till löneförhöjning åt de nuv:de Officerarne vid KonstruktionsCorpsen
bör bifallas, eller om Rikets St:r skola gifva hvad K.
M. begärt. Då såväl Utsk. som R. o. Ad. i alla anslagsfrågor
176
Dén 8 Jali f. m.
visat sig mycket frikostiga, tycker jag att det skulle vara en stor
inkonseqvens att nu vilja minska det af K. M. begärda löneförhöjningsanslag,
och då jag tillika icke finner olämpligt att dessa 9,000
Itdr ställas till K. M s disposition, för att af lumont sedermera fördelas,
anhåller jag att K. M:s Propos i denna del måtte blifva af
K. o. Ad. bifallen.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Gr. Eosen liar sagt att
hvarken Officerare vid Flottans KonstruktionsCorps eller Flottans
egna Officerare hafva tillräcklig öfning för att bilda sig för
sitt yrke. Konklusionen deraf borde vara att både den ena oell
den andra Corpsen förminskades, ty ingalunda kan det vara lämpligt
att Staten bekostar en Corps, det må vara hvilken som helst,
sora ieke behörigen kan upfylla sina skyldigheter, — det länder hvarken
till nytta för Staten eller för Corpsen. Öfningen måste nödvändigt
slå i en bestämd proportion till OffieersCorpsens eller TjenstemannaCorpsens
storlek, och har man ej tillfälle gifva den tillräcklig öfning,
så bör man förminska den. Visserligen kan det gå an att
lemna ett och annat 100,000 Kdr för att förskaffa Flottans OfficersCorps
nödig öfning i sitt yrke men att kasta bort många 100,000
Kdr till Fartygs byggande för att hålla KonstruktionsCorpsen i öfning
måste blifva allt för dyrt, hvarföre jag yrkar bifall till hvad
Utsk. föreslagit.
Gr. von Eosen: Det är verkliga föhållandet att det fattas
vår KonstruktionsCorps tillfällen till öfning inom landet, men det
vore en lätt sik att skaffa dem sådan utomlands, genom att låta
dem göra resor. Att förminska Corpsen derföre att den icke har
tillräcklig öfning under freden kan jag icke finna vara hvarken
riktigt eller försigtigt, ty jag hemställer huruvida det vid en möjligen
behöflig rustning kan vara tänkbart att anskaffa Officerare,
som kunna göra tjenst som KonstruktionsOffieerare? Det nuv:de
antalet är så ringa och den besparing som kan göras i förhållande
till den dyra materialen så liten, att jag anser det opolitiskt att
förminska deras antal och icke hålla sig till hvad K. M. föreslagit.
Gr. Puke: Jag skulle tro att hela frågan om KonstruktionsCorpsens
förminskning är öfverflödig att göra till föremål för discussion,
ty det torde väl bero på det förslag som K. M. kommer
att afgifva i följd af den skrifvelse som Ständerna aflåta. I
afseende på löneanslaget kan jag icke underlåta att besvara Hr
Mannerskantz’ yttrande då han förklarat att såväl Flottans Officerare
som KonstruktionsCorpsen icke skulle vnra i tillfälle att upfulla
sina skyldigheter, när det komme i fråga, — till följd af bristande
anslag. Jag skulle innerligen beklaga om detta vore Hr
Mannerskantz’ öfvertygelse, min öfvertygelse är att såväl Flottans
Officerare i allmänhet som KonstruktionsCorpsen skola upfvlla sina
skyldigheter när det gäller. Jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm.
behagade
Den 8 J ull f. m.
177
behagade framställa propos. på löneförhöjning i enlighet med K.
M:s förslag.
Ilr Mannerskantz: Jag får uplysa Gr. Puke om att jag
blott begagnade mig af den premiss sorn Gr. Bosén upställt. Han
sade att Flottans OfficerareCorps’ likasom Flottans KonstruktionsCorps’
Officerare hade för liten öfning, och då påstod jag att om
så är förhållandet, hvilket jag dock äfven hört af sakkunniga personer
upgifvas, är det omöjligt att Flottans KonstruktionsCorps,
lika litet som Flottans egna Officerare, kunna upfylla sina skyldigheter
så som de borde och säkerligen skulle göra, om dem hade
blifvit lemnadt tillfälle att förvärfva den praktiska skicklighet som
särdeles inom deras yrken endast genom långvarig, ständigt fortsatt
öfning kan bibringas och bibehållas. Att de icke skulle vilja anstränga
sig att så vidt de förmådde upfylla sina skyldigheter* det
har jag icke kunnat sätta i fråga. Men att förmågan kan svara
mot viljan då man icke får den öfning som för vapnet erfordras,
det tror jag vara alldeles omöjligt. Det vore alldeles samma förhållande
som att tro, att om man aldrig ger en Kavallerist tillfälle
att rida och sedan sätter honom upp på en häst, och tillsäger honom
att rida fram mot fienden han då skulle kunna till nöjes
utföra hvad honom åligger. Detta har varit min upfattning af saken
utan att derföre tro det icke Flottans Officerare liksom hvarje
annan Officer inom svenska krigsmakten skall efter sin yttersta
förmåga upfylla sina skyldigheter i behofvets stund.
Hr Blomstedt: Efter min upfattning af denna discussion,
anser jag att den sträckt sig utom ämnet. Utsk. har icke åsyftat
att bestämma hurudan denna organisation bör blifva, utan blott
hemställt att till K. M:s disposition skulle ställas 9,000 Bdr att
användas till löneförbättring för Corpsens personal. Utsk. säger
nemi. »att då Utsk. har anledning förmoda att den Corpsen åliggande
tjenstgöring skulle kunna besörjas af ett färre antal Officerare
än Staten nu uptager, finner sig Utsk. böra tillstyrka,
att K. St:r i underd. skrifvelse anhålla, det K. M.
täcktes låta upgöra och till Bakets näst sammanträdande
St:r öfverlemna förslag till ny lönestat, grundad
på den förändrade organisation af Flottans KonstrukiionsCorps,
som K. M. kan finna mest lämplig och ändamålsenlig.
Men då Utsk. emellertid anser rättvisa och billighet fordra
att äfven de vid denna Corps anställde personer under nästa Statsreglerings-period
erhålla en aflöning, någorlunda motsvarande den
Utsk. trott sig böra tillstyrka för Flottans öfriga Corpser, får Utsk.,
som vid ofvanupgifna förhållande funnit sig icke böra ingå i någon
närmare granskning af de utaf K. M. för Corpsens särskilda löntagare
föreslagna lönebelopp, hemställa,
att en "summa af 9,000 Bdr må under hvartdera afåren
VII H. 12
178
Den 8 Jali f. m.
1858, 1859 och 1860 ställas till K. M:s disposition,
att användas till löneförbättring för Corpsens personal.»
Den förra framställningen grundar sig således på en förmodan.
Om nu denna förmodan icke besannas, utan K. M. beslutar att
med den förändrade organisationen den nuv:de numerären skall bibehållas,
så upstår ett deficit för denna Corps’ aflöning till nästa Statsreglerings-period.
Jag får således yrka att med afslag å Utsk:s
Betänk. R. o. Ad. behagade behjerta denna Corps’ behof af tillökning
i lönen och således bifalla hvad K. M. föreslagit.
Propos. till bifall å Utsk:s förev:de hemställan blef härefter
framstäld och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarpå Pir Gr.
o. Landtm, hemställde om II. o. Ad. ansåge att till löneförhöjning
för Blottans KonstruktionsCorps, i stället för de af Utsk. föreslagne
9,000 Rdr, den af K. M. äskade summa af 1 1,465 Rdr borde
beviljas, samt efter det svaren härvid utfallit med starka Ja jemte
åtskilliga Nej förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
13:de punkten, ang:Je löne anslag för MachinislO/ficerare.
Då härvid först förekom Utsk:s förslag rörande aflöningen för
de båda äldste MachinistOfficerarne, yttrade
Gr. Puke:. Det är visserligen en sanning såsom Utsk. här yttrat
att desse begge MachinistOfficerares aflöning varit lika, men det
förhållande har egt rum med den vid Carlskröna stationerade Officeraren,
för hvilken den högre lönen är afsedd, att han med anledning
af den trägna tjenstgöringen i och för tillseende af alla varfvets
smedjor och mekaniska verkstäder åtnjutit ett arfvode på särskild
stat af 500 RdrBco, hvilket han skulle förlora om denna högre
lön komme honom till godo. Skulle han icke erhålla mer än denna
lön på 2,500 Rdr, komme han derigenom i sjelfva verket att förlora
50 Rdr. Jag inser svårigheten för honom att bibehålla det
nämnde arfvodet å 500 Rdr Bco, hvilket han nu har på extra stat,
hvarföre jag anhåller om propos. på att lönerne för dessa begge Officerare
må blifva sådana som K. M. dem föreslagit. Jag vill för
öfrigt anmärka att den vid Stockholms station anställde MachinistOfficeraren
har tillfälle till många biförtjenster, hvilka icke erbjuda sig
för den i Carlskrona, hvilken omständighet jag ber R, o. Ad. behjerta.
Då nu propos till bifall å Utsk:s förslag först framställdes, ropades
Nej; hvarefter samma förslag bifölls med den förändring att
aflöningen för den ena af ifrågavule Officerare, i öfverenstämmelse
med K. M:ts Propos., bestämdes till 3,000 Rdr Rmt.
Vidare förekom och bifölls Utsk:s hemställan i fråga om de
af K. M. äskade nya lönerne för ytterligare 2:ne MachinistOfficerare.
Då sedermera förekom Utsk:s tillstyrkande rörande hela anslagstillökningen
för MachinistOfficerarne, erinrade Hr Gr. o. Landtm.
Den 8 J 11 li f. m.
179
att, sedan R. o. Ad. med 500 Rdr förhöjt den af Utsk. föreslagna
aflöningen för en af ifrågav:de Officerare, så borde äfven slutsumman
af anslagsförhöjningen, derest Utsk:s förslag i öfrigt bifölles,
förändras till 4,275 Rdr i st. f. 3,775 Rdr Rmt; hvarefter Utsk:s
ifvågav:de tillstyrkande med berörde förändringar bifölls.
14:de punkten, ang:de anslag för Mekaniska Corpsen.
Bifölls.
Gr. von Rosen: Jag kan icke annat än beklaga att icke
K. M. i sin Propos. omnämnt en reorganisation af Flottans Mekaniska
Corps, då så många andra organisationer kommit i fråga.
Förhållandet är nemi. att några Officerare äro uptagne på stat och
andra utom stat; dessa sednare få vistas, hvar de behaga, med ett
ord det finnes ingen organisation. Man har trott att de skulle
öfverflyttas till Väg- och VattenbyggnadsCorpsen eller ställas i tjenstgöring
eller sortera under InrikesDep:tet, men så har icke skett
och man har icke alls fästat något afseende vid denna del af Corpsen,
som icke är upförd på stat. Jag vill blott anmärkningsvis
anföra detta, då det, som jag hoppas, icke är för sent ännu att någon
propos. i detta ämne kan från K. M. eller StatsUtsk. vara att
förvänta.
15:de punkten, ang:de anslag för Flottans Civilstat.
Då härvid först förekom Utsk:s hemställan i fråga om ett af
K. M. äskadt arfvode för Auditörsgöromålens bestridande vid Götheborgs
depot, yttrade
Gr. Puke: Det är visserligen en sanning att så länge den
nuv:de Sekreteraren, som är ställd på indragning, finnes qvar vid
Depöten, är han skyldig att sköta Auditörens göromål, men om
han på ett eller annat sätt skulle afgå, så finnes icke några medel
att bekosta detta arfvode som ovillkorligen då skall utgå. Jag vill
icke yrka på någon återremiss med afseende på detta arfvode, som
väl på något sätt, när fråga derom upstår, får fyllas, utan har blott
velat i förbigående anmärka detta förhållande.
Propos till bifall å Utsk:s ifrågav:de hemställan blef härefter
framställd och besvarad med Ja; och sedermera blefvo de öfriga
delarne af förev:de punkt utan discussion bifallne.
16:de punkten, ang:de aflöningen för KlericiSlaten.
Bifölls.
17:de punkten, ang:de aflöningen för MedicinalStalen.
Lades till handlingarne.
18:de punkten, ang;de aflöningen för den vid Flottans sjöfästningar
å Kungsholmen och Drottningskär anställda personal.
180
Den 8 Juli f. m.
Gr. Puke: Det är verkligen att beklaga att StatsUtsk. icke
kunnat bifalla det af K. M. begärda anslag för aflöning af den
vid sjöfästningen å Kungsholmen anställda personal. När man
har fästningar, bör man också bevaka dem. Förut har å Kungsholmen
en ganska obetydlig bevakning funnits, hvilken dock på
sednare tiden blifvit något tillökad. Då nu hela det anslag som
fordras till dennas aflöning utgör endast 6,778 Itdr 28 öre, så
måtte det icke vara en för stor summa att bekosta på en så dyrbar
anläggning som fästningen å Kungsholmen verkligen är. Utsk.
har visserligen hänvisat på blifvande besparingar, det är sannt att
sådana kunna upkomma, men jag får uplysa att f. n. finnas inga
s. k. besparingar på 5:te HufvudTiteln emedan K. M. har ansett
sig nödsakad att anlita dem för att dermed i någon mån förbättra
UnderOfficerares, Handtverkares med fleres knappa vilkor. Jag anhåller
derföre om återremiss af denna punkt till StatsUtsk. på det
att Utsk. må taga i öfvervägande huruvida icke detta obetydliga
anslag må kunna beredas på sätt K. M. begärt.
Frih. Tersmeden: Det här ifrågav:de anslaget är ett nytt,
och StatsUtsk. har i allmänhet ansett sig icke böra ingå i nya
regleringar. Detta är orsaken hvarföre det blifvit afslaget. Gr.
Puke säger visserligen att några besparingar icke finnas f. n., det
är onekligen öfverensstämmande med verkliga förhållandet, men
man bör ihågkomma orsaken hvarföre dessa besparingar måst anlitas,
det är just derföre att under den förflutna tiden en mängd
utgifter har måst anvisas på dem; och hvad som isynnerhet medtagit
en betydlig del af dem, är matinrättningen. Det kommer
numera icke att blifva förhållandet, åtminstone till en obetydlig grad,
och så är också fallet med diverse andra utgifter som hittills måst
i brist af ordinarie anslag på besparingarne anlitas. Om anslaget
beviljas så kommer det icke att gälla förr än vid nästa Statsreglerings-period.
Således är det all anledning att den här ifrågav:de
utgiften kan af nämnde besparingar utgå, hvarföre Utsk. icke ansett
sig böra tillstyrka det af K. M. begärda nya anslag. Om man
ser på budgeten i sin helhet, så har Utsk. icke varit njuggt utan
tillstyrkt hvad som blifvit hegardt och i vissa läll till och med
derutöfver.
Gr. Puke: Frih. Tersmeden har icke bestridt behofvet af detta
anslag. Det är klart att det måste på ett eller annat sätt anskaffas.
Vid detta tillfälle tror jag mig böra påminna R. o. Ad. derom
att Frih. Tersmeden yttrat det besparingarne blifvit anlitade
hufvudsakligen för truppernas mathållningar. Det är sannt att
dessa sednare i betydlig mån bidragit dertill, men hvad 4:de HufvudTiteln
angår, så har K. M., såvida jag icke missminner mig,
begärt ett anslag för att betäcka de föregående årens brist på mathållningen.
Jag tror äfven att Utsk. tillstyrkt och R. o. Ad. be
viljat
detsamma. Något sådant tillskott på 5:te HufvudTiteln har
icke af K. M. blifvit begärdt och det torde vara ett skäl att nu
bevilja denna summa. Jag fortfar att yrka återremiss.
D en 8. Juli f. m.
181
De härefter först till bifall och sedan till återremiss å förevide
punkt framställde propos. besvarades med blandade Ja och Nej;
hvarpå förstnämnde propos. förnyades och sedan svaren dervid utfallit
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han trott sig finna att Ja varit öfvervägande.
19:de punkten, ang:de förhöjning af anslaget lill inqvarleringspcnningar
åt Flottans Embels- och Tjenstemän.
Bifölls
20:de punkten, ang:de eli nytt anslag lill arfvoden å 300
Rdr ål Chcferne för 9 Bålstnans-ltompanier,
Gr. Puke: Jag finner visserligen häraf att StatsUtsk. tillstyrkt
hvad K. M. begärt med afseende på upförandet af detta anslag på
stat, men StatsUtsk. har icke besvarat den del af K. M:s förslag
som afser fyllnaden i iunnevide års brist. Jag förmodar att detta
framdeles måste ske och att således ingen glömska vållat det. För
öfrigt anhåller jag om bifall till punkten.
Förev:de punkt bifölls.
21:sta punkten, ang-.de anslag lill jcmnande af arfvodena för
227 Båtsmans-knrporaler; och 22 punkten äng-de å spannmålsanslagel
för aflönings-stalen upltommande öfverslcolts användande
till betäckande af bristen i spannmålsantlagel på Flottans underhålls-stat.
Dessa punkter biföllos.
23:dje punkten, ang:de upförandet å S:le Hufvud Titeln af ett
förslags-anslag, såsom tillskott i de lill Båtsmans-indelningen uti
Blekinge Län anslagna räntor.
Gr. Puke.- Något skäl hvarföre detta förslagsanslag blifvit
upfördt på 5:te HufvudTiteln kan jag ieke finna; det måste väl
komma att tillgå hädanefter som hittills med öfverskotts- och reservräntor
i Blekinge. Det är LandslndeEmbetet som kommer att
verkställa de liqvider, som dervid kunna upstå, men Förvaltningen
af SjöArendena bör efter min förmening aldrig komma att hafva
någon befattning med detta anslag, och således finnes intet skäl
att upföra det under 5:te HufvudTiteln. Att detsamma bifalles
derom kan ingen tvekan upstå, men jag har endast velat reservera
5:te HufvudTiteln från att med detsamma taga befattning.
Hr von Schantz: Jag vill blott anmärka att då detta anslag
afser Sveriges försvar, synes det vara naturligt att detsamma
får sin plats på 5:te HufvudTiteln.
B. o. Ad. ansåg denna punkt icke föranleda till annan åtgärd,
än att läggas till handlingarne.
182
Den 8 Juli f. m.
24:de punkten, ang:de vilkoren för vid Flottan anställde
Embets- och Tjenstemäns rättighet alt komma i åtnjutande af
löneförhöjning under nästa Slalsreglerings-period; 25:te punkten,
ang:de Flottans pensionering; 26:te punkten, ang:de tillökning i
anslaget för Flottans timmermans- och handtverks-slaler samt 27:de
punkten, ang:de anslag till ökade inqvarlerings-penningar för Matroser
och Båtsmän.
Dessa punkter biföllos.
28;de punkten,
Båtsmäns aflöning och underhåll.
Denna punkt bifölls med förbehåll om iakttagande af den i
afseende på 7:de punkten af E. o. Ad. beslutade förändring.
29:de punkten ang:de ifrågaslälld sammanföring af anslagen
lill Flottans underhåll och nybyggnad; 30 punkten, ang-.de för -  höjning af anslaget lill beklädnad åt Mariner, Kanonierer, Matroser
och Skeppsgossar; samt 31:sta punkten, ang:de en af Hr
Ridderstad väckt motion.
Dessa punkter biföllos.
32:dra punkten, angele tillökning i anslaget lill exercis för
Flottans bemanning.
Frih. af Ugglas: Hvar och en varm vän af sjöförsvaret måste
med odelad tillfredsställelse erfara StatsUtsk:s beredvillighet att i
detta afseende gå K. M:s önskningar till mötes. Det kan således
icke vara mot beloppet som jag nu vill framställa några anmärkningar,
utan endast mot de vilkor som
njutande af det nya anslaget. Då man besinnar att vid 4:de HufvudTiteln
StatsUtsk. i fråga om Arméens vapenöfningar sammanslagit
icke mindre än 4 särskilda anslag till ett, under benämning
af det gemensamma anslaget för Arméens vapenöfningar; så förefaller
det besynnerligt att StatsUtsk. nu skiljer på ett förut gemensamt
anslag och delar det i 2:ne särskilda. Anledningen till
detta förfarande synes hafva varit den att StatsUtsk:s majoritet fruktat
det utgifterne för den stora Flottan skulle blifva så ansenliga,
att anslag till SkärgårdsFlottans öfning icke i tillräcklig mån skulle
komma att medgifvas. 1 detta afseende får jag fästa E. o. Ad:s
upmärksamhet på det yttrande som Dep:tsChefen till protokollet
afgifvit ang:de planen för exercis med Flottans bemanning. Häraf
synes att han för exercis med 1 fregatt och 1 korvett det första,
2 korvetter det andra, och 3 korvetter det tredje året, ansett behöfliga
320,000 Edr årligen, hvarjemte han funnit nödigt att en
större eskader någon gång sammandrages och för sådant ändamål
föreslagit ett belopp af omkring 400,000 Edr på 3 år, eller 133,000
Edr i medeltal om året räknadt. Till öfning af SkärgårdsFlottan,
hvaraf skulle utgå Usta och 3:dje året 1 bataljon kanonjollar och
1 rekognoscerings expedition samt 2:dra året 2:ne ångfartyg, 1 bataljon
bombkanonslupar och 2 bataljoner kanonjollar, har han be
-
Den~8 Juli f. m.
183
räknat ett anslag till just det belopp som StatsUtsk. ansett för
ändamålet erforderligt. Vid sådant förhållande synes det påtagligt
att Depart:sChefens mening icke kan vara någon annan än att låta
SkärgårdsFlottan få sin tillständiga öfning och att då fördela anslaget,
kan icke leda till något annat än trassel. Ty hvad menar
Utsk. hiir med öfning af större fartyg? Om man också förenar sig
derom att med större fartyg menas linieskepp, så frågas: om en
kombinerad expedition af korvetter och skärgårds-fartyg skulle ifrågakomma,
till hvilken klass af öfning skulle denna eskader då hänföras?
Jag tror att det blifver svårt att praktiskt tillämpa» den bestämmelse
som Utsk. föreslagit och att så på skillingen uträkna
anslaget till den ena eller andra expeditionen. Vid sådant förhållande
får jag anhålla att R. o. Ad. behagade helt enkelt bifalla
hvad K. M. föreslagit eller att Rikets St:r måtte, med uteslutande
af sednare mom. i Utsk:s förslag, förhöja nuvale anslag till exercis
med Flottans bemanning med 150,787 Rdr 50 öre.
Hr Gr. o. Landtm, tiilkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. G e. m.
Gr. Puke: Då jag tacksamt erkänner StatsUtskottets tillstyrkande
af det begärda exercisanslaget, måste jag likväl i likhet med
Frih. Ugglas motsätta mig det sednare mom. af denna punkt. Detta
har alldeles icke sin grund deri att jag skulle vilja beröfva SkärgårdsFlottan
den öfning som för densamma är behöflig, men jag
anser det vara orätt att StatsUtsk. och R. St:r. bestämma fördelningen
af ett anslag, som alltid varit stiilldt till K. M:s disposition.
Då man såsom Frih. Ugglas anmärkte sammanfört 4:de
Hufvudlitelns anslag för Arméens vapenöfningar, och ej på samma
skäl, som för nu ifrågav-.de fall blifvit framställda, föreskrifvit att
Artilleriet, Sappörer, Kavalleriet &c. skulle hvardera hafva så och
så många 1,000 Rdrs anslag, finnes ej heller något skäl till nu
ifrågaställda delning. Jag förenar mig således med Frih. Ugglas.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag finner visserligen att,
inom den nu pågående Statsregleringen, det kan komma att blifva
ganska likgiltigt, huruvida detta anslag för de särskilda Flottornas
exercis blifver deladt eller icke, men jag kan icke se någon olägenhet
af det förslag som StatsUtsk:s Betänk, innebär, och vi torde
nödgas komma öfverens derom att ännu icke blifvit definitivt afgjordt,
huruvida anslaget för en Linieflotta kan anses vara fullt
ändamålsenligt. Jag för min del är af motsatt tanke och anser
att allt hvad man kan använda på Skärgårdsvapnet vore det mest
ändamålsenliga i försvarsväg. Jag yrkar således bifall till hvad
StatsUtsk. i denna del föreslagit.
Frih. Tersmeden: Motivet för Utsk:s tillstyrkande i denna
punkt ligger temligen öppet. Det är gifvet att det härledt sig af fruktan
att, med de antecedentia som SjöförsvarsDep:tet ådagalagt,
den mindre Flottan eller SkärgårdsFlottan möjligen icke skulle få
184
Den 8 Juli f. m.
den öfning som ansetts behöflig. Det är visserligen sannt att
Dep:tsChefen i sitt förslag antydt att meningen vore att använda
nngefärligen de summor som Utsk. afsett, för hvardera Flottans
öfning. För att nu denna Dep:tsChefens mening skulle blifva en
verklighet har StatsUtsk. tillstyrkt denna punkt. Att det låter sig
göra, då Dep:tsChefen så sjelf ansett, lider intet tvifvel. Då så är
förhållandet hemställer jag om icke, med den fruktan man i allmänhet
hyser att icke SkärgårdsFlottan skall få tillräcklig öfning,
det är skäl att bifalla Utsk:s förslag i denna del. Jag kan icke
finna att det trassel som Frih. Ugglas i afseende på redovisning
påpekat, kan blifva så särdeles stort; vi veta att dessa Flottor i
fordna tider varit åtskiljda, och dessutom har opinionen i den vägen
uttryckt sig bestämdt i detta fall. Då för öfrigt ingen skada
derigenom sker, tycker jag att det är mer öfverensstämmande med
det rätta att bifalla hvad StatsUtsk. tillstyrkt.
Hr Brakel: För min del kan jag icke finna att det vilkor
StatsUtsk. föreslagit för beviljande af detta anslag är på något sätt
bindande för K. M., ithy att det icke står det en del af detta anslag
skall användas till exercis med Skärgårds-fartyg, utan endast
med större fartyg och det således kan mycket väl användas såväl
till exercis med fregatter och korvetter, som .ångfartyg. Men i
likhet med Frih. Ugglas och Gr. Puke anser jag att bestämmandet
af en sådan fördelning utmärker ett misstroende mot K. M. och
vår Sjöminister att de icke skulle ega förmåga att bedöma hvad
som erfordras för den ena eller andra Flottans exercis. På denna
grund får jag förena mig i Frih. Ugglas’ yrkande att detta anslag
utan inskränkning måtte beviljas.
Hr Liljehök, Carl Berthild: Åberopande min reservation
får jag instämma i Frih. Ugglas’ yrkande och vill endast tillägga
att man kan grunda sitt beslut i detta afseende på den erfarenhet
som man vunnit de sista 12 åren rörande exercisen med Skärgårdsfartyg.
Jag tror att den föreslagna fördelningen är obehöflig hvarjemte
den medför olägenheten af särskilda räkenskaper, enär, för att
B. St:r skola blifva i tillfälle att bestämma hvad som för större
eller mindre fartyg är nödigt, detaljerade redogörelser borde till dem
öfverlemnas.
Gr. von Platen: Man har såsom invändning mot Utsk:s
förslag yttrat att det skulle föranleda trassel, enär det skulle vara
svårt att bestämma hvad slags betydelse man fäster vid större eller
mindre fartyg. Jag har likväl svårt att fatta huruledes trassel deraf
skall upstå att man på förhand bestämmer huru stor del af anslaget som
bör användas för den ena eller andra klassen; snarare tror jag att trassel
och olika åsigter om rätta användandet af medlen skulle upkomma,
om detta icke vore på förhand afgjordt. Emellertid skulle
jag tro att det är alldeles tillräckligt svängrum lemnadt åt Dep:tsChefen,
då i detta afseende icke något närmare är uttaladt, utan
regeringen eger att under den ena eller andra kategorien hänföra
Den 8 Juli f. m.
185
en viss klass af fartyg, och således kan man icke rättvisligen förebrå
StatsUtsk. att detsamma alltför strängt velat updraga begränsningen.
Orsaken till detta förslag tror jag vara så tydlig att den
icke behöfver för någon upgifvas; och man kan icke gerna förevita
StatsUtsk. att hafva visat förkärlek för SkärgårdsFlottan, då det
uttryckt den önskan att ungefäiligen £:del af det anslag sora af
Dep:tsChefen anses för det hela nödigt, skulle till detta vapen anslås.
En talare har nämnt' att han ansåg det vara bäst att öfverlemna
åt DepttsChefen att fördela dessa summor. Jag får öppet
säga att det finnes icke någon person, till hvars åsigtcr om eller
förmåga att bedöma det inre sjöförsvaret jag har större förtroende,
än den nuvaie Dep:lsChefen, men då det är mig bekant att han,
just till följd deraf att han egnat sin utmärkta skicklighet åt det ena
försvaret, icke varit i tillfälle att egna sin förmåga åt det andra,
så må det förlåtas mig om jag icke tilltror honom lika stor insigt
i att bedöma huru öfningarne bäst böra ställas för detta vapen och,
icke hyser fullt förtroende för den plan han för detsamma upgjort.
Likväl måste jag medge att i afseende på kostnaden hafva StatsUtsk.
och nämnde Chef kommit hvarandra temligen nära, så att då
StatsUtsk. föreslagit 40,000 Rdr, har Dep:tsChefen föreslagit 39,900.
Således synes mig att det befarande intrånget icke är så synnerligen
farligt. På dessa skäl och de som ändra talare af lika åsigt
med mig anfört anhåller jag om bifall till Utsk:s Betänk.
Frih. Stael von Holstein: Jag förenar mig med dem som
yrkat bifall till StatsUtsk:s förslag.
Hr Mannerskantz: Jag delar äfven deras åsigt som yrkat
bifall till det af StatsUtsk. framställda förslag. Jag kan icke finna
annat än att när man af B. St:r begär ett anslag så stort som
detta, R. St:r äfven böra ega rättighet att uttala sina åsigter
om a vändandet af detta anslag, och då en sådan fråga som denna
kommer under R. St:rs pröfning, så måste det icke vara oriktigt
att taga i betraktande om man i större utvidgning skall gifva
anslag åt det ena vapnet eller det andra. Detta hindrar icke att
man kan ställa medel till K. M:s fria disposition i vissa andra
fall, men då R. St:r uttryckligen vilja att öfningen inom Skärgårdsvapnet
skall uprätthållas, då anser jag att denna mening bör
uttryckas och detta är för mig ett tillfyllestgörande skäl att yrka
bifall till hvad Utsk. föreslagit. Jag får tillika nämna att, oaktadt
detta högst betydliga anslag, som af R. Stur genom bifall till Utsk:s
förslag skulle beviljas till exercis för Flottans befäl och manskap,
tror jag icke att detsamma blifver tillräckligt, på det sätt åtminstone
som det blifvit föreslaget att användas, för att åstadkomma all
den öfning som dervid borde åsyftas, emedan jag af åtskilliga män
af facket hört yttras att det är omöjligt att bibringa ett alltför
stort antal unga Officerare, samlade på ett fartyg, den nödiga öfning
i deras yrke som man afser med deras utsändande på dessa exercis-expeditioner,
hvilken öfning de mycket bättre skulle erhålla, i hän
-
186
•SIDen 8 Juli f. m.
delse de icke i egenskap af Officerare, utan såsom Kadetter vore ute på
dylika längre expeditioner.
G)-. Puke: Det är såsom jag nyss nämnde, alldeles icke för
att motsätta mig den behöfliga exercisen för Skärgardsvapnet, som
jag ogillat Utsk:s förslag; utan orsaken är den att jag icke ansett
det tillständigt att visa ett sådant misstroende mot K. M. och
Chefen för Sjöförsvaret, som antagande af Utsk:s förslag skulle utvisa.
För öfrigt har jag här en upsats som på det nogaste utreder
huru öfningsanslaget på sednaste tiden blifvit användt. Deraf
visar sig att SkärgårdsFlottan icke saknat nödigt anslag.
Kostnaden för:
Med Stora
Flottan.
Med Lilla
Flottan.
Med
Ångfartyg.
1842 års Expeditioner
För Handeln, årliga
11,933: 16.
—
13,905:
20.
11.
— —
Expeditionen
7,500: —
1843 års Expeditioner
16,700: —
—
9,060:
40.
10.
— —
Arliga Expeditionen
20,308: 20.
5.
—
—
— —
1841 års Expeditioner
21,522: 37.
8.
6,677:
32.
1.
— —
Årliga Expeditionen
23,286: 24.
11.
—
—
— —
1845 års Expeditioner
23,817: 22.
5.
13,327:
38.
10.
— —
Årliga Expeditionen
44.062: —
—
—
—
— —
1846 års Expeditioner
105.856: 40.
1.
4,480:
20.
4.
7,925:
14. —
Arliga Expeditionen
33,300: 4.
8.
—
—
— —
1847 års Expeditioner
13,601: 11.
11.
7,118:
6.
2.
3,701:
32. 1.
Årliga Expeditionen
27,554: 1.
—
—
—
— —
1848 års Expeditioner
3,217: 12.
—
—
—
— —
1849 års Expeditioner
56.147: 26.
—
12,697:
26.
6.
— —
Årliga Expeditionen
6n,641: 6.
5.
—
—
— —
1850 års Expeditioner
11,975: 33.
6.
9,993:
44.
8.
— —
1851 års Expeditioner
42 979: 39.
1.
19,213:
38.
4.
22,095:
35. —
Årliga Expeditionen
20,000: —
—
—
—
— —
— —
1852 års Expeditioner
37,795: 1.
4.
20,389:
3.
10.
— —
Årliga Expeditionen
21,526: 10.
8.
—
—
— —
1853 års Expeditioner
55.700: 18.
10.
5,004:
1.
7.
— —
Årliga Expeditionen
53,519: 39.
2.
—
—
— —
1854 års Expeditioner
88.160: 7.
7.
25,500:
—
—
17,217:
21. —
1855 års Expeditioner
37,105: 33.
7.
47,310:
—
—
50,891:
43. 2.
Årliga Expeditionen
20.000: —
—
—
—
— —
1856 års Expeditioner
48.500: —
—
5,740:
—
—
10,000:
— —
Årliga Expeditionen
22.500: —
1857 års Expeditioner
72,150: —
—
27,770:
—
—
5,280:
— —
Årliga Expeditionen
22,500: —
Man torde således finna att icke någon partiskhet i afseende
på fördelning af anslaget gjort sig gällande; men det är naturligtvis
klart att den stora Flottan skall kräfva större anslag än den
mindre. Jag fortfar således att yrka bifall till hvad K. M. föreslagit.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, hurusom en del talare yrkat bifall till förev:de
punkt i dess helhet; men andra bifall till endast den del
deraf, hvari förhöjning af nuv:de anslag till exercis för Flottans
bemanning med 150,787 Edr 50 öre blifvit tillstyrkt samt afslag
å återstående delen, innehållande »dock med vilkor att af denna
Den 8 Juli t. m.
187
summa högst 110,787 Edr 50 öre må användas för öfning å större
fartyg» blef propos. till bifall å denna punkt i dess helhet först
framstiilld och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om It. o. Ad. behagade bifalla
det i denna punkt tillstyrkta anslag, men afslå det dervid af Utsk.
fästade vilkor, samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja
jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva blifvit
öfvervägande.
Gr. von Platen begärde votering.
Uplästes till votering och godkändes följande voteringspropos:
Den som bifaller 32 punkten i StatsUtsk:s Utlåtande N:o 71,
röstar
Ja
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifaller E. o. Ad. att såsom Utsk. hemställt, Rikets
St:r matte förhöja nuv:de anslag till exercis för Flottans bemanning
med 150,787 Edr 50 öre, men varder återstående delen
af förenämnde punkt afslagen.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer.
Ja—18.
Nej—30.
33:dje punkten, ang-de förhöjning af anslaget för diverse behof;
34:de punkten, ang:de förhöjning af anslaget lill skrifmaterialier
och expenser för Förvaltning uf SjöArendena m. m. ; 35:te punkten,
ang:de förhöjning af anslaget för Lolseri- och FyringsSlaterne;
36:te punkten, ang:de förminskning af förslags-anslaget lill skrifmaterialier
och expenser m. m. för SjöförsvarsDep:lets KansliExpedition;
samt 37:de punkten, ang;de öfrige i 5:le HufvudTiteln
upförde summor, deri någon förändring icke förekommit.
Dessa punkter blefvo af K. o. Ad. bifallne.
Härefter börjades föredragningen af Utsk:s yttranden ang:de
de af K. M., till fyllande af utomordentliga behof vid sjöförsvaret,
äskade särskilda eller extra anslag för åren 1858, 1859 och 1860,
nemi.:
A.) Till fullföljande af iståndsältningen och vidmakthållandet
af Flottans krigsfartygs materiel.
Gr. Anckarsvärd: Sedan mer än 100 år tillbaka har en
tankestrid försiggått i afseende på SkärgårdsFlottans mera eller mindre
lämplighet för svenska sjöförsvaret, vid understundom olika förhållanden,
och med afbrott af olika tiderymder, allt ifrån 1750:talet
då frågan upstod om GalérFlottans skiljande från ÖrlogsFlottan,
till dess slutligen vid medlet af förra seklet dåvarande Fältmarsk.
Gr. Ehrensvärd i samråd med af Chapman skapade det egentliga
Skärgårdsvapnet. Denna strid mellan Stora och Lilla Flottan saktade
sig äfven genom en Trolles och Ehrensvärds utgående från
188
Den 8 Juli t. m.
Stora Flottan såsom befälhafvare öfver SkärgårdsFIottan och ifrån
1790 års fredsslut uphörde äfven åsigterne att vara så mycket delade.
Men då genom förlusten af Finland Armée- eller SkärgårdsFlottan
förlorade den styrka den dittills haft, se vi åter de olika
meningarne med understundom fördubblad häftighet återkomma.
Onsktigt hade varit om StatsUtsk. utredt frågan rörande sjöförsvaret
eller huruvida det för våra tillgångar och förhållanden är lämpligt
eller icke att bygga sjöförsvaret på djupgående fartyg. K. M:s
Nåd. Propos. svnes ganska tydligt framhålla LinieFlottans företräde
framför Skärgårds-vapnet.. Det inhemtas nemi. af StatsUtsk:s
Utlåt, sidan 30 att Depart:sChefen, enligt dess Betänk., på anförde
skäl i underdånighet tillstyrkt, att, intilldess ett efter tidens fordringar
mera fullkomligt vapen hunnit beredas, den del af nu befintliga
sjömateriel, som, i saknad af ångkraft, funnes mest tjenlig
för dess anbringande, nemligen skeppen Försigtigheten, Skandinavien
och Gustaf den Store, samt fregatterne Desirée, Götheborg och
nybyggda fregatten Norrköping måtte, genom ångkraftens tillämpande,
försättas i ett för kriget så brukbart skick som möjligt. Men
i och med detsamma har Depart:sChefen också ansett att, vidkommande
roddfartygen, bombkanonslupar och kanonjollar samt de
öfriga certerna Skärgårdsfartyg utan ångkraft, all nybyggnad af sådana
Skärgårdsfartyg tillsvidare kunde upskjutås; hvaremot, enligt
Depart:sChefens åsigt, den mindre AngbåtsFloUan till en början
borde ökas, dels med 22 st. ångkanonslupar, af sådan beskaffenhet
som de nyligen vid Motala mekaniska verkstad förfärdigade, såvida
nemi. dessa, efter behörig pröfning, befunnes vara till alla delar
fullt ändamålsenliga, men i motsatt fall, så förändrade, som erfarenheten
kunde gifva vid handen, dels ock med 2:ne st. snabbgående
Depesch- eller ChefsAngfartyg, ett för hvardera af Flottans
båda stationer.
Således synes tydligen häraf att då all nybyggnad af SkärgårdsFlottan
är föreslagen att inställas, måste afsigten naturligtvis
vara att förnämligast grunda försvaret på LinieFlottan. Utsk. säger
sig äfven hafva tagit kännedom om Gr. Plåtens vid remissen
af den K. Proposm fogade anmärkmr, men har icke destomindre
endast kommit till det resultat att föreslå ett anslag af 42,000
Edr till en eller flere rodd kanonbåtar, men deremot till komplettering
af 6 ångkanon-båtar 750,000 Edr, och väl hade måhända varit
om de 2me som redan blifvit anskaffade, hade inskränkt sig
till en; ty efter hvad jag förnummit, lära de vara i betydlig mån
förfelade derigenom att kanonen ligger 10 fot öfver vattnet, och
sjelfva fartygen lära vara 7 föt djupgående, då deremot kano
nen
på den vanliga roddslupen blott ligger 4 fot öfver vattenytan,
och denna slup dessutom är mindre djupgående. Detta förhållande
med ångkanonslupen skall hafva ett högst menligt inflytande på
skottsäkerheten, emedan projektilen från detta högre läge beskrifver
en större båge och det till den grad att den i andra eller tredje ricochetten
understundom öfvergår Linieskeppet. Då Gr. Platen tillstyrkt
ett obetingadt bifall till Utsk:s Betänk., borde visserligen
äfven jag inskränka eller rättare sagt undertrycka alla anmärknin
-
Den 8 Juni f. m.
189
gar mot detsamma, men jag kan icke rätt förlika mig med detta
Gr. Plåtens antagande af Utsk:s förslag. Jag finner det icke alldeles
öfverensstämmande med Gr. Plåtens åsigt att de nuv:de gamla
Linieskeppen borde nedhuggas, hvilket, efter mitt begrepp om saken,
hade varit det enda rätta förfarande med dem. Man torde vilja anmärka
att alla yttranden i denna väg äro obefogade af andra än män af facket;
men förhållandet i afseende på försvarets anordnande delar sig
uti detaljförhållanden inom sjelfva vapnet oell den Militärfilosofiska
delen eller sjelfva tanken på vapnets användbarhet både med afseende
på möjligheten att anskaffa det och med hänsigt till den stridskraft
det har att motsätta sig. Utsk. säger sig icke böra ingå i
någon detaljerad granskning af den upgjorda planen, men har funnit
i flera hänseenden betänkligt att tillstyrka ifrågav:de system. Det
är detta Utsk:s sätt att behandla frågan, som jag tager mig friheten
anmärka. Vare långt ifrån mig att på minsta vis vilja underkänna
det besvärliga kall som Utsk:s ledamöter haft att upfylla.
Det Ur således ingalunda såsom en klandrare af deras åtgärder jag
upträder, men It. St:r hafva äfven en pligt att vid granskningen
af deras Betänk, iakttaga, den nemi. att uttala sina åsigter i de fall
der de kunna vara i strid med Utsk:s majoritet Jag säger att
det hade varit önskligt om Utsk. afgifvit ett fullständigt Betänk.,
hvari det på giltiga grunder uttalat den mening att svenska försvaret
måste absolut omfatta en LinieFlotta i beräkning på vissa
eventualiteter, eller också argumenterat till det förhållande att Sverige
i anseende till de stridskrafter med hvilka det möjligen torde
hafva att mäta sig och med afseende på de kostnader, som erfordrades
för försvarets uprätthållande till väsendtlig nytta, hufvudsakligen
borde rikta sina ansträngningar åt en SkärgårdsFlotta. Utsk.
förbiser icke att förslaget afser en tid af 15 år, men härvid visar
sig äfven en slags lutning frånoUtsk:s sida åt Linieskeppen, derutinnan
att nybyggnaden af ett Anglinieskepp kan förekomma, ehuru
Utsk. icke för närvule tillstyrkt den erforderliga, högst betydliga
kostnaden får åstadkommande af en LinieFlotta. Jemför man härmed
det obetydliga anslag som StatsUtk. funnit sig kunna föreslå
R, St:r för SkärgårdsFlottans behof, hade detta i min tanke
bordt leda till lösning af den frågan: Iean och bör Sverige i sin
försvarsplan afse en LinieFlotta med allt hvad dertill hörer? Utgångspunkten
för försvarsverkets behandlande inom alla länder beror
obestridligen på deras förhållande till andra stater. Sveriges kringflutna
läge, dess hårda luftstreck, dess stora landvidd och glesa
befolkning utgöra i sig sjelfva ett verkligt försvar, som för Sverige
och Skandinavien är en egenhet. Östersjön bildar ett värn mot
Sveriges öfversvämmande med härar, hvilka öfver sjön måste påföras
oss, och enligt mångas mening, genom en LinieFlotta böra hindras
derifrån. Hvad Rysslaud disponerar i afseende på sjöförsvaret
torde i andra eller snart sagdt första rummet tagas i betraktande.
Jag täger mig då friheten till allmänt och upmärksamt begrundade
erinra om att ryska Flottans Stat var före orientaliska krigets
början 66 skepp med 5,000 kanoner, ryska ÖrlogsFlottans och
190
Den 8 Juli f. m.
SkärgårdsFlottans hela personal, militära, civila och varfsarbetare
tillsammans var bestämd:
för Östersjön .... till 69,348 personer
för Svarta Hafvet . » 26,924 »
Summa 96,272 personer
då deremot hela våra personal upgfir möjligen till 36,000 personer.
Uti ryska flottan fanns 813 SkeppsOfficerare, 316 SkärgårdsOfficerare
och 253 SjöartilleriOfficerare eller summa 1,382 Officerare; i
Sverige deremot 228. Penningeanslaget i fredstid till ryska flottans
underhåll utgjorde för flera år sedan 15 mill. silfv. rubel, men
har sedermera blifvit öka dt några år före kriget med Vestmak
terne
till 20 mill. silfv. rubel, som svarar mot 38| mill. Rdr Sv. Bko,
årligen, och säkert är att den Ryska Flottans tillvext fortgår med
den starkaste fart. Jag tror mig veta att det icke är mer än tre
veckor sedan den 38:de ftngkanonsiupen ankom till Helsingforss;
40 sådana lära ligga i Cronstadt. Vi hafva oss äfven bekant de
stora ansträngningar, som göras för inrättande af ett nytt marinetablissement
i Libau på samma gradbredd som Carlskrona, men
med det företrädet framför Carlskrona, att der aldrig fryser, hvarjemte
belägenheten lärer vara så fördelaktig att bakom en landtunga
ligger en insjö af ganska betydlig areal. 7 å 8,000 man lära redan
vara sysselsatta med arbetet på detta i så stor skala inrättade
marin-etablissement. Till jemförelse härmed tager jag mig friheten
fästa uppmärksamheten på det resultat hvartill efter 15 års ansträngningar
vi, till följd af den K. Propos., syfta och hvartill, med
de anslag för blifvande statsreglering som Utsk. ansett sig böra
tillstyrka, vi anses kunna komma. I motsats till de enorma stridskrafterna
skulle vi då vid 1872 års slut hafva 8 ångskepp (3 af
nyaste och största klass, 3 af äldre lista klass oell 2 af äldre 2:dra
klass). Dessa benämningar »af äldre klass» antyda tillräckligt att
de redan efter 15 års förlopp hunnit en betydlig ålder, och då vi
hafva exempel på att våra skepp, som ännu icke gått i sjön, blifvit
så angripne af torröta att betydliga kostnader måst användas
för att afhjelpa denna olägenhet, synes mig att allt sträfvande att
i detta afs. nå Rysslands styrka är icke allenast nära nog, utan
helt och hållet, fruktlöst, samt att medlen kunna och böra fördelaktigare
och ändamålsenligare användas. Man har understundom
påstått att blotta instängandet af vår flotta i Carlskrona skulle
sysselsätta en betydlig del af ryska flottan; och således vara ett
medel att hindra denna att använda hela sin styrka på ett anfall
mot våra kuster. I detta fall torde vi dock böra påminna oss
hurudant förhållandet var under de sednaste krigshändelserna i
Östersjön 1854—55. Jag känner icke nu precist antalet af de
allierades krigsfartyg som voro samlade i Östersjön, men jag vill
antaga att de utgjorde med små och stora 100; kanske det var
något mindre, men det betyder ingenting. Uti Cronstadt och på
redden af Helsingforss innanför Sveaborg lågo vid samma tillfälle
36 linieskepp instängda af blott en del af de allierades flotta d.
v. s. att denna betydliga ryska flotta uträttade icke något annat än
att ockupera en obetydlig del af de allierades, men hindrade icke
D en 8 Juli f. m.
191
den återstående delen att bombardera de finska städerna, att afskära
tillförseln, hindra handeln och tillfoga landet all den skada som
öfverlägsenheten kan åstadkomma. Om vi nu som sagdt är antaga
att de allierades flotta utgjorde 100 skepp och den ryska 36 (jag
nämner blott 36, men dertill kommer 15 fregatter och andra mindre
fartyg, som äfven, efter hvad kändt är, lågo instängde i Kronstadt),
så motsvarade således den ryska flottan, som låg instängd
vid Kronstadt, af de allierades; och om vi nu antaga att Ryssland
har 50 skepp, hvilken styrka troligen efter de 15 år, då Sverige
skulle ega 8, vore upbringad till 60, då hemställer jag hvad
som skulle kunna uträttas mot dessa 60 skepp af en svensk flotta
som endast utgjorde -J- deraf? Månne icke vapnet med afseende å
Sveriges utvägar är för dyrt; månne icke medlen att uprätthålla
det till någon mot ett högre mål svarande nytta ögonskenligen i
alla tider måste blifva otillräckliga; och kan det på fullt allvar påstås
att en linieflotta hos oss skul|e böra underhållas och nybyggas
blott i ändamål att låta instänga sig i Carlskrona? Det torde icke
heller böra förbises att en betydlig truppstyrka fordras för att hindra
en mäktig flotta att landstiga och att ifrån landsidan upbränna
Carlskrona med flotta och alla dess tillhörigheter. Jag är fullt
öfvertygad att, om Kronstadt hade haft samma belägenhet som Carlskrona,
skulle säkert icke ett enda fartyg af alla dem, som lågo på
dess redd, nu mera finnas till. Kriget i Östersjön 1854—55 hade
således efter mitt förmenande bordt vara mera lärorikt och föranledt
till andra slutsatser än de hvartill man synes hafva kommit.
Man borde derifrån hafva inhemtat en på fakta grundad öfvertygelse,
att i afseende på sjöförsvaret, skärgårdsvapnet är det enda
hvarpå Sverige bör använda sin omtanka och offra sina krafter.
Det är helt naturligt att jag icke kan göra anspråk på den noggrannare
detaljkunskap som fordras för att tala om eller beräkna
skärgårdens beskaffenhet och derefter upställa ett förslag, men jag
har derföre sökt att skaffa mig uplysningar och underrättelser från
personer, som häri hafva insigt och kännedom. Jag har varit i
tillfälle att taga notis om en af Öfverste Hagelstam upgjord krigskarta
öfver Svenska skärgården som företer det märkvärdiga förhållande
att när 2:ne sund utanför Öregrund och söder om Gräsön
som äro 3 famnar djupa, samt 2:ne smala sund mellan Singön och
Grisslehamn 2 famnar djupa, blifva försänkta, så får man en förmur
af 8 svenska mil, midtför Aland, hvarifrån sedan finnes blott
ett inlopp att försvara, emellan Weserön och Långgrundet. Af denna
karta inhemtas att lika vigtigt är att det forntida sundet, som
nu är igenfyllt emellan Rådmansön och Norrtelge, blifver uppränsadt
för kanonslupar, hvilket, efter Väg- och VattenbyggnadsCorpsens
förslag, skulle kosta 60,000 Rdr. För att hindra landstigning vid
Erstavik, är högst angeläget att sundet rätt utanför i yttre skärgården,
emellan Boskapsön och Gelingeön blifver försänkt, samt för
att försvåra landstigning vid Witså qvarn nära Arsta i Södertörn,
bör Jernholms sund vid nordostudden af Utö äfven försänkas, derigenom
erhåller man midtför Stockholm en annan förmur äfven af
8 svenska mil nemi. från sydvestra udden af Nåtarö till nordost
-
192
Den 8 Juli t. m.
udden af Möijaön, hvarpå icke finnes mera än det mycket smala
och lätt försvarade inloppet vid Sandhamn. Efter dessa upgifter
skulle ingen linieflotta på en längd af 16 mil kunna operera mot
svenska kusten. Sedermera blefve det visserligen en öppen rymd
från Landsort och något söder derom, tills man kommer in i Nyköpings
skärgård. Härifrån och ända till något söder om Ölands
norra udde företer skärgården samma förhållande, endast man utanför
Söderköping vid Kopparholmen anlägger några befästningar till
skyddande af inloppet till Götha kanal och inloppet till Blåviken.
Sålunda synes häraf att hela den vidsträckta kusten af 40 mil från
Öregrund till söder om Ölands norra udde kan blifva alldeles otillgänglig
för en fiendtlig örlogsflotta, huru stark den än må vara,
genom anläggandet af några smärre förskansningar, ett och annat
Martellertorn äfvensom en väl ordnad, utaf rodd- och ångslupnr samt
jollar bestående skärgårdsflotta. Jag hemställer då huruvida det
icke vöre bättre att nedlägga alla skatteansträngningar på skärgårdsoch
landtförsvaret, hvarigenom naturligtvis äfven skulle åstadkommas
mera än om man splittrar krafterna på flera håll, och isynnerhet
kastar sig på ett dyrt vapen, som, på grund af de upgifter jag
lemnat, omöjligen kan upbringas till en sådan höjd att det för
Sverige kan komma att förete något väsendtligt försvar. Med förlusten
af Finland förlorade vi den förmur, som dittills fredat det
egentliga Sverige från fiendens inbrott; hufvudstaden har blifvit
en gränsort och vår politiska tillvaro genom det 1810 upkomna
olyckliga gränsförhållande visar sig i högsta måtto bekymmersamt.
Insöfde under familjefördragets dynastiska politik har man under
dessa sednare fyratio åren föga bekymrat sig om de förvecklingar,
som kunde komma att upstå till vår östra granne, genom gammal
vana och slentrian har man bortkastat den ena Riksdagen efter den
andra de smärre och mindre betydliga summor man kunnat åstadkomma,
utan att de blifvit på något planmessigt sätt använde. Vårt kabinett
öfverraskades af den krigslåga, som 1853 upblossade i Orienten
och från blotta aningen om hvad som då skulle komma,
hemtades anledning hos oss till den ryktbara neutralitetsförklaringen,
och om den icke verkade till något annat, måste man dock
medgifva att den hjelpte till att dölja den verkliga oförmåga
hvari vi då befunno oss att efter 40 års fredstillstånd kunna deltaga
i de i Östersjön pågående förvecklingarne. Från den långvariga
vanan af ett mera än fredligt förhållande till Ryssland, kom
till mångas förvåning Novembertraktatens hastiga politiska frontförändring,
möjligen i afseende på tillförlitliga beräkningar för ögonblicket
förfelad. Vår vinst af det orientaliska kriget blef i ekonomiskt
hänseende tillfälligtvis gauska stor, men de ryska stridskrafternas
förflyttande från Svarta' hafvet till Östersjön var oss ett
streck i räkningen, emedan ökade anfallskrafter mot oss äfven påkalla
motsvarande försvars utvägar, och detta torde ännu ytterligare
bevisa omöjligheten för oss att fortgå på den bana vi beträdt. Genom
Novembertraktaten blef Sveriges politik i och med detsamma
oåterkalleligt bestämd till ett ouphörligt förbund med Vestmakterne
och
Den 8 Juli f. m.
S" 193
och företrädesvis med England, men icke föreställer jag mig att
Novembertraktaten till den grad förbinder Vestmaktérne med oss,
att vi skulle, derom oåtsporda, kunna inkasta oss i hvilka förvecklingar
som heldst, dock har den allmänna upinärksamheten icke
kunnat undgå att finna det besynnerligt att då allt, ifrån Hr von
Scheeles beryktade not ända till dagens utländska tidningar, talar
om en offensiv- och defensiv allians mellan Danmark och Sverige,
ingen officiel vederläggning förekommer, och då R. St:r icke derom
hafva den ringaste aning, föreställer jag mig att ryktet måste vara
ogrundadt. Under sådana förhållanden förekommer det mig äfven
oväntadt att oaktadt Kronprinsen mottagit regeringen under
Hans M:s, som det säges, förestående resa, har likväl K. M. undantagit
från regeriugsärendena de utrikes angelägenheterne, men inom
oss förekomma i afseende på de utländska förhållanderne ofta så
besynnerliga företeelser, hvilka visserligen icke inom andra konstitutionella
länder, särdeles under representationens sammanvaro, skulle
kunna ega rum. I vår egenskap af kringflutet land och handlande
nation med konstitutionell statsförfattning måste vi finna våra intressen
så nära förenade med England, vårt förbund med detta land
så gifvet och fast, att våra försvars-anstalter i betydlig mån från
denna åsigt bör utgå. Jag tager mig med anledning deraf friheten anföra
öfver hvilka krafter till sjös England har att bjuda De utgöra
Linieskepp för segel 5 6, för
ånga
43,
summa
99.
Fregatter » 80,
»
20,
»
100.
Korvetter » 50,
»
58,
»
108.
Briggar och
mindre fartyg » 61,
)>
47,
»
108.
Kanonslupar med skruf
»
156,
»
156.
8 Hospital 21,
»
—
»
21.
Ångfartyg med skofvelhjul
»
120,
»
120.
Summa 268,
444,
712.
hvilka tillsammans föra 16,871 kanoner och hästkrafter 90,276.
Dessutom förefinnas 112 större och mindre fartyg som icke mera
repareras. Hvad deras marinbudget upgår till, torde vara onödigt
anföra såsom varande ojemförlig. Skulle nu Frankrikes sjömakt
kunna intagas i beräkningen vore det väl, men att derpå bygga,
vore måhända oförsigtigt. Autokraternas sympatier hafva redan
börjat visa sig och man må ingalunda föreställa sig att de ryska
ansträngningarne för sjöförsvaret afse oss. Så är icke förhållandet,
det behöfva de ej, utan torde anledningen rättare träffas uti Rysslands
naturliga hugkomst af Englands betydliga andel i det orientaliska
kriget. För ryska Autokratiens välde har landvidden börjat
blifva för trång, och Czar Peters anda som städse sväfvat öfver det
ryska kabinettets sluga politik har visat huru man åsyftar att äfven
tillegna sig herraväldet öfver hafvet såsom enda utvägen för vinnande
af det universalvälde hvartill det synes sträfva. Jag har
understundom hört yttras att tillvaron af aldrig så liten skymt af
Linieflotta skulle för oss utgöra en angelägenhet för bibehållande
af alliansen med Yestmakterne. Detta kan jag omöjligen förstå i
VII H. 13
194
Den 8 Juli f. m.
bredd med de Sjöförsvarskrafter som både Frankrike och England
förete. I)e kunna icke vara i behof af våra 8 skepp, dem vi 1872
skulle hafva tjenstbara, men Ryssland skulle kunna komma att behöfva
dem och deri ligger det vådligaste för deras bibehållande.
Då en brytning emellan England och Frankrike möjligen kommer
att upstå. hvem ansvarar för, att det då icke blifver af stort intresse
för Ryssland att till sina möjligen 00 skepp få råkna 8 svenska
oell kanske öfver 8 danska (viii förståendes att Danmark utan
något särdeles i ögon fallande ändamål fortgår -på den bana
det beträdt) för att såmedelst bjuda England spetsen. Det är ifrån
en sådan synpunkt jag afven hyser en verklig fruktan för Sveriges
fortfarande ansträngningar med skattemedlens fruktlösa nedläggande
på en LinieFlotta, sorn omöjligt hädanefter mera än hittills kan
inom försvaret komma att upfylla det afsedda ändamålet; och omöjligt
är det ingalunda att sådane tidsförhållanden kunna upkomma,
att våra 8 skepp kunde blifva påfordrade att i förening med den
Ryska sjömakten bekriga England — vår enda naturliga förbundsstat;
och det är detta jag mera än allt annat fruktar.
Dessa mina åsigter få icke upfattas såsom någon förnärmelse
emot LinieFlottan i och för sig sjelf, eller som ett underkännande
af vapnets värde, derest förmågan att upbringa och till erforderlig
styrka underhålla det, vore för handen. Det är endast tviflet i
detta hänseende som dikterar mina åsigter. — Ingenting är naturligare
än att en sjöman, som varit van vid större skepp, älskar dem;
men derifrån får icke utgå ofördragsamhet emot åsigternes olikhet
i afseende å ändamålsenlighet och nytta under vissa förhållanden;
och jag får säga att vi i det afseende gjort inom våra parlamentariska
förhandlingar ett betydligt framsteg, då en så beskaffad fråga
som denna nu mera kan här behandlas med hofsamhet och lugn;
och naturligt är att man söker vederlägga sådana åsigter, som män
finner kunna bestridas. Jag har nämnt Rysslands intresse af att
Sverige fortfar att ega en för sitt försvar otillräcklig LinieFlotta
och jag tager mig friheten erinra ryska kabinettets beteende vid den
i olycksaligt minne bekanta skeppshandeln, då ryska Ministern hufvudstupa
begaf sig till Konungen i Christiania för att motarbeta
försäljningen. Vid remissen af den K. Proposm tog jag mig friheten
begära Utsk:s upmärksamhet på ändamålsenligheten af att återgifva
vår Armée sin SkärgårdsFlotta, att tillstyrka särskilda anslag
för den, och särskildt för de djupgående fartygen, som för handelns
och sjöfartens värnande uti aflägsna farvatten kunde vara af nöden;
jag påpekade äfven det kostsamma nybyggandet af Linieskepp och
utgifterna för deras bibehållande. Flottornas sammanslagning egde
rum under då varande ryssvänliga politik, under familjefördragets
tillvaro, som om det ej tryggade sjelfva den svenska folkkäuslan,
åtminstone smickrade högsta maktens innehafvare med tron på en
oqvald besittning af hvad man innehade. Skärgårdsvapnet har alltsedan
sammanslagningen varit så till sägandes ställt i bakgrunden
och att denna åsigt fortfar torde icke kunna bestridas på grund af
den K. Proposm, som afstyrker all nybyggnad af SkärgårdsFartyg.
Men systemet har i detta hänseende aldrig varit så bestämdt utta
-
Den 8 Juni f. m.
195
ladt som nu i den K, Propos. StatsUtsk. har visserligen icke ansett
sig kunna understödja den K. Proposui men StatsUtsk. har
icke heller afstyrkt densamma. Utsk. har icke klart uttalat sin
mening huruvida det vore förenligt, ändamålsenligt och klokt, att
vid betraktande af den Ryska sjömaktens styrka och framtids syften
och med afseende å våra ekonomiska utvägar fortgå på ett i min
tanka fruktlöst skattemedlens användande på en gren af försvarsverket
som aldrig kan komma att lemna något tillfredsställande och
till landets båtnad ledande resultat. — Tiden synes således i alla
hänseenden nu vara inne att R. Stu- komma att öppet uttala en
öfvertygelse. Men härtill fordras StatsUtsk:s ledning för omdömet;
och det är ett sådant jag till min ledsnad uti StatsUtsk:s Betänk,
funnit mig sakna. Här är icke fråga om att afpruta några siffror,
fråga nr här örn uttalandet af en stor och vigtig grundsats för att
afgöra en fråga som varat allt för länge för att icke leda till något
bestämdt och grundligt beslut. Utsk. har icke, såsom vid 4:de
IdufvudTiteln, åt mina anmärkmr egnat det afseende att ens hafva
antydt deras genomögnande (jag nämner detta i förbigående, och
utan alla anspråk på ett motsatt förhållande) men såsom anledning
att begära en återremiss af Utsk:s Betänk, i hvad det omfattar materieleu
inom 5:te HufvudTiteln; för att ifrån Utsk. återfå ett bestämdt
yttrande, om Utsk. anser sig med godt samvete kunna fortfarande
föreslå R. St:r att splittra Sveriges finansiella utvägar emellan
ett försvar bygdt på 8. om 15-år tjenstbara Linieskepp och
det högst tarfliga anslaget för Skärgårdsvapnet, som nu tillstyrkes.
Jag hoppas att från Utsk. få ett bestämdt på sakförhållanden grundadt
Utlåt, hvarföre icke den djupgående Blottans och SkärgårdsFlottans
Corpser, stater och anslag till materiel böra från hvarandra
skiljas, då föremålen för deras verkningsomfång och bestämmelse
är så oändligt olika, för att såmedelst sätta R. Stu- i tillfälle
att i underd. underställa K. M. de åsigter, hvari R. St:r i
denna vigtiga gruudsatslråga stannat. Det är på grund häraf jag
tager mig friheien anhålla om R. o. Ad:s bifall till återremiss af
Betänk, samt Pir Gr:s o. Landtm, propos. derå.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande
att många talare anmält sig till afgifvande af yttranden i detta ämne,
framställd propos., upskjöts fortsättningen af förev:de öfverläggning
till eftermiihs plenum, samt åtskiljdes Högloft. R. o. Ad. kl. 3 e. m.
In fidem protocolli.
Alberl Munck.
196
Ren 8 Juli e. m.
Onsdagen den 8 Juli 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 10 sistl. Juni e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. NYo 72, ang:de
regleringen af utgifterne under RiksStatens Femte HufvudTitel.
I fråga om det under litt. A. uptagna, af K. M. äskade extra
anslag till fullföljande af iståndsättningen och vidmakthållandet af
Flottans krigsfartygs materiel, hvarom öfverläggningen under f. m.
plenum hade blifvit börjad, yttrade sig
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: På f. m. omtalade Gr.
Anckarsvärd, huruledes vår östra graune efter sista kriget med Vestmakterne
börjat att vinlägga sig om skapandet af en mindre AngFlotta
i stället för en RoddFlotta, hvilken sednare han funnit vara
oförmögen att fullgöra sitt åliggande, nemi. kustförsvaret, hvarjemte
Hr Gr.-n yttrade, att som han för sin del hyllade den åsigten, att
Sverige borde rikta alla sina krafter på åstadkommandet af ett starkt
landtförsvar, ansåg han att man, till förstärkandet af detta försvar,
borde vara betänkt uppå att skapa ett mindre sjövapen, som med
framgång kunde upträda emot den AngSkärgårdsFlotta, vår östra
granne börjat bygga. På grund af detta utaf Gr:n anförda skäl
får jag anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos.
till bifall^ å det af K. M. begärda anslaget till nybyggnad af åtta
stycken Angkanonslupar. Het kan ej annat än förefalla mig högst
besynnerligt, att man uti det innev:de framåtskridandets tidehvarf,
då menniskorna söka att i alla riktningar tillgodogöra sig naturens
mäktiga krafter, skall envisas att vilja för fartygs framdrifvande
använda muskelkraften i st. f. ångkraften; och detta ehuru erfarenheten
visat att de medelst rodd framdrifna krigsfartygen äro ångkrigsfartygen
i allt underlägsne. Jag har under den gemensamma
öfverläggningen sökt att ådagalägga, huru underlägsna roddfartygen
äro i manövern, huruledes det är omöjligt att med dessa fartyg,
efter ett lyckligen tillbakaslaget anfall, tillgodogöra sig segrens frukter,
och jag vill nu med ett exempel visa, huru lätt det är att
med ångfartyg öfversegla dessa roddfartyg. Jag skall t. o. m. antaga,
att en flottilj af de sistnämnda fartygen ligger i en för dem
fördelaktig position, t. ex. i ett sund, ett pass, der de icke behöfva
manövrera samt att den vid kusten opererande LandtArméens ena
flygel stödjer sig på dem. Jag antager vidare, att detta sund icke
kan forceras till sjös men att Arméen måste, till följd af fiendens
påträngande, vika från sin innehafda position. Följden deraf blifyer
naturligtvis den, att fiendens Armé intager denna position, up
-
Den 8 Juli e. m.
197
för batterier på strändernas höjder, der de af roddflottiljens kanoner
ej kunna träffas, och börjar beskjuta RoddFlottan, hvaraf åter
blifver följden, att denna Flotta måste äfven i sin ordning retirera.
Nu är det vanligtvis förhållandet, att omkring sund ligga mer
eller mindre öpna fjärdar och öfver en sådan fjärd måste således
roddsluparne föras. Har fienden för sitt anfall valt en dag då det
blåser häftigare, så inträffar den omständighet, att dessa på den
öpna fjärden utkomna roddkanonslupars skottsäkerhet blifver så
ringa, att en ångflottilj utan särdeles våda kan tränga dem på lifvet
och öfversegla dem. Ar det åter alldeles lugnt väder och fienden
kan alltid välja dagen, då ångflottiljen angriper roddsluparne,
så blifva de sednare under den började kanonaden så insvepta i rök,
att man knappast kan se 3 å 4 alnar framför sig. och huru lätt
är det ej då för ångflottiljen att rycka fram och omkullkasta dem!
Enär jag således fortfarande hyser den fasta öfvertygelsen, att
roddkanonbåtar numera äro ett alldeles olämpligt sjövapen, så vida
de ej betraktas som positionsbatterier bakom stängsellinier och svårt
forcera sjöpass, får jag anhålla om afslag å det morn., deri Utsk.
tillstyrker ett anslag af 42,000 Rdr för anskaffning af en eller flere
rodd-kanonbåtar, och deremot om bifall till K. M:s begäran om
medel till 8 ång-kanonslupars nybyggnad. Den tillstyrkta summan
är visserligen en obetydlighet, men det är för den af mig hyllade
principens skull som jag anser mig böra motsätta mig dess beviljande.
Jag hade tänkt att belysa åtskilligt af hvad Gr. Anckarsvärd
på f. m anfört, men jag skall afstå derifrån, såvida icke discussionen
får en större utsträckning och Gr. Anckarsvärd ånyo
uptager ämnet.
Gr. Puke, Folke Magnus: Att följa Gr. Anckarsvärd på
bans politiska betraktelsers vidsträckta fält, torde icke vara behöfligt,
och jag vill derföre helt och hållet förbigå denna del af Hr Grms
anförande. Såsom skäl för sitt yrkande, att StatsUtsk:s Utlåt, uti
nu ifrågav:de hänseende måtte återremitteras, har Hr Gr:n, ibland
annat, anfört, att det vore särdeles angeläget att från Utsk. få en
utredning, huruledes Sveriges Sjöförsvar borde vara beskaffadt. Jag
för min del kan ej annat än lyckönska StatsUtsk., för det att Utsk.
icke försökt att beträda denna väg, ty jag tror, att hvarken StatsUtsk.
eller något annat Utsk., det må nu sammansättas huru som
helst, mäktar afgifva ett förslag, som skulle lyckas tillvinna sig
odeladt bifall. Förslag kunna visserligen upgöras, men hurudant
blifver deras öde? Jo, att sönderrifvas. E. Stu- hafva redan en
gång uttalat deras åsigt i denna fråga, och jag frågar, om den
blifvit respekterad? Om R. St:r äfven nu uttalade en bestämd åsigt,
skulle den troligtvis lika litet respekteras. Jag tror derföre det
vara bäst att låta Regeringen, fri från alla bearbetningar vare sig
från det ena eller andra hållet, sköta denna angelägenhet.
Gr. Anckarsvärd har uttryckligen här förklarat, att Regeringen
tillbakasatt Skärgårdsvapnet och såsom skäl för detta sitt påstående
anfört den omständighet, att Chefen för SjöförsvarsDepart:t afstyrkt
all nybyggnad af kanonbåtar under nästk:de Statsregleringsperiod. 1'
198
D en 8 Juli e. m.
detta afseende anser jag Hr Depart:tsChefen hafva handlat ganska
välbetänkt. Yi hafva redan ett tillräckligt antal kanonbåtar, fullt
så många som vi kunna bemanna och till alla delar fullt utrustade.
Att nu under freden bygga ännu flera vore alldeles obehöfligt, ty
om krig skulle utbryta hinner man ganska väl bygga de kanonbåtar
man ytterligare kan behöfva, enär dylika kunna byggas på
ganska kort tid. Jag anser således Gr. Anckarsvärd hafva saknat
allt skäl för sin emot Regeringen i detta hänseende framkastade
beskyllning.
Vidare har Gr. Anckarsvärd berättat oss, huruledes Rysslands
LinieFlotta dagligen tillväxer och från detta förhållande dragit den
slutsatsen, att vi icke borde hafva någon LinieFlotta utan blott
Roddflotta. Jag beklagar den befälhafvare, som med dessa roddbåtar
måste möta en fiendtlig AngFlotta, och jag vill ej önska
den värde Gr:n sjelf något så illa, som att han skulle vara med
på Skärgårdsflottan vid ett sådant möte. Men långt ifrån att
anse den Ryska OrlogsFlottans förökande vara ett skäl för den
Svenskas förminskande, tror jag tvärtom, att åsynen af den förras
tillväxt bör vara en sporre för oss att skapa en så mäktig Flotta
som vi möjligen kunna åstadkomma och underhålla.
Gr. Anckarsvärd har åberopat en af Öfverste Hagelstam författad
stridskarta. Jag lemnar denna karta i sitt värde, jag har
ej fått tillfälle att se den och vill derföre ej deröfver mig yttra,
men hvad jag med säkerhet tror mig kunna förklara, det är, att
om vi, såsom Gr. Anckarsvärd tyckas vilja, skulle företaga oss att
täppa igen alla de sund, hvarigenom en fiendtlig Flotta kan inlöpa,
och dito uprensa åtskilliga andra lör alt hindra fiendens landstigning
å våra kuster, så finge vi mera att göra än vi skulle medhinna,
helst under nuv:de förhållanden, då jernvägs-arbetena taga en
så stor del af våra arbetskrafter i anspråk.
Gr. Anckarsvärd har äfven velat skrämma oss dermed, att
Ryssarne skola vara sysselsatta med att bygga en hamn för Örlogsflotta
i Libau. Jag för min del skulle tro, att de kunna välja vida
bättre platser än denna, så att, om Gr. Anckarsvärds upgift är
grundad, vi icke behöfva mycket frukta för denna anläggning.
Gr. Anckarsvärd har sagt, att de nybyggda ångkanonsluparne
skall vara misslyckade. Jag känner icke, hvarifrån Hr Grun hämtat
denna underrättelse, hvilken alldeles står i strid med hvad jag fått
mig meddeladt. Jag bar äfven varit närvrde vid en profskjutning
som dessa slupar verkställde, och dervid man hade skäl att vara
belåten med resultatet. Det är väl sannt,. att de i åtskilliga detaljer
tarfva någon förändring, men denna är lätt åstadkommen och
jag skulle lyckönska oss, om vi aldrig komme att göra några mera
misslyckade försök än detta. Andra nationer hafva gjort mycket
större, mycket beklagligare misstag.
Jag slutar med att förklara, att jag skulle hafva önskat, att
StatsUtsk:s förslag hade varit något annorlunda beskaffadt, men
att jag ej anser mig böra uptaga tiden med att ingå i en utförligare
framställning af min åsigt härutinnan, såvida jag ej under
discussionens fortgång finner mig dertill upmanad.
Den 8 Juli e. m.
199
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Jag vill ieke ingå uti
någon utförlig framställning i afseende å Skärgårds-vapnets rätta
beskaffenhet i en framtid, utan endast fästa mig vid några få punkter
af det som under denna discussion blifvit yttradt. Frågan om
Sveriges sjöförsvar har under nästan ett halft århundrades tid varit
så mycket afhandlad. att man möjligtvis, ir.ed deraf vunnen erfarenhet,
skulle kunna för sig upgöra en plan derför. Jag fruktar
dock, att de fleste, som vågade ett såd ant försök, med afseende på
en något aflägsen framtid skulle misslyckas.' Krigskonsten är, såsom
allt annat, i en ständig utveckling och deraf följer, att den
plan man nu anser vara förträfflig, törhända måste förkastas om
några få år. Jag tror derföre, att vi göra klokast, om vi med den
materiel vi för närv:de ega, söka åstadkomma det högsta möjliga.
Utgående från denna ståndpunkt och efter att hafva efter bästa förmåga
pröfvat frågan, har jag kommit till den öfvertygelse, att Sve
rige
ingalunda bör frånsäga sig dess nu innehafda plats såsom en
sjömakt af andra ordningen. Det finnes icke något land, som gränsar
till hafskust och har sjövant folk, som icke anser sig behöfva
bevarade fartyg. Jag kan framdraga exemplet af en nation, som
f. u. söker att bilda sig till sjömakt under ingalunda gynnsamma
förhållanden, nemi. Preussen. Detta land liar en kuststräcka, som
icke upgår till -gidel af vår, men detta oaktadt nedlägger det ganska
betydliga kostnader på bildandet af en ÖrlogsFlotta. Att ett sjövapen,
bestående af roddkanonslupar jemte ångslupar, skulle vara
ett tillräckligt sjöförsvar för Sverige, kan jag för min del ej antaga.
Då jag kastar en blick på kartan och ser, att stora sträckor
af våra kuster äro alldeles olämpliga för en SkärgårdsFlottas
upträdande och ligga långt aflägsne från andra delar af kusten,
som lättare kunna försvaras, samt då jag tillika besinnar, att Sverige
icke har förmåga att skapa och underhålla en så stor OrlogsFlottn,
att den kan försvara hvarje punkt af kusten, der en mäktig
fiende vill företaga en landstigning, så kommer jag till den
slutsatsen, att vi måste söka skaffa oss ett sjövapen, hvilket både
kan biträda SkärgårdsFlottan i försvaret af vissa Skärgårdar och
derjemte förmår att skydda de öpna kusterna. Jag tror att med
ångkraft, försedda krigsfartyg äro de, som kunna upfylla denna dubbla
bestämmelse. Sedan ångkraften blifvit använd för krigsfartygs framdrifvande,
finnes icke mera något hinder för äfven de största sådana
fartyg att ingå i inre farvatten och operera tillsammans med
en SkärgårdsFlotta. Men denna Flotta måste äfven vara försedd
med ångkraft och det nr icke, såsom några tyckes tro, nog dermed,
att en roddflottilj vid sina operationer har hjelp af ångfartyg, ty
jag hemställer till hvar och en, som har någon sakkännedom i
denna fråga, huruvida han icke finner, att en sådan roddflottilj,
under det att den bogseras, är alldeles värnlös och lätt kan blifva
af en fiendtlig Ångflotta helt och hållet tillintetgjord. Jag.tror
derföre, att en roende SkärgårdsFlottas röle hädanefter blifvei; inskränkt
till försvaret af vissa punkter i våra inre farvatten.
Vidare hyser jag den öfvertygelse, att ett Skärgårds-vapen,
betrakta i och för sig sjelft och utan att vara grundadt på Sjö
-
200
Den 8 Juli e. m.
manskapet, icke kan bära sig. Jag har genomgått en mängd handlingar
från 1780-talet t. o. m. år 1812 för att finna, huruledes
Skärgårds-vapnets ryktbaraste och skickligaste Officerare fått sin
krigarebildning, och jag har funnit, att alla dessa Officerare blifvit
bildade till sjömän dels på de fregatter, som fordom utsändes på
expeditioner både i Östersjön och Nordsjön samt till Medehafvet,
dels och på handelsfartyg. Tjenstgöring på större fartyg synes också
vara den enda rätta vägen till att blifva en duglig sjöman. Utan
en sådan bildning kan en Befälhafvare på ett Skärgårds-fartyg visserligen
vara ganska skicklig, men fullt duglig Olifver han icke;
dertill fordras att vara väl hemmastadd med vind och våg. Jag
underkänner således ingalunda vigten af att ega ett Skärgårds-vapen,
men jag tror att vi derutöfver måste ega ett vapen, som kan användas
på öppna sjön. Under krig kunna ganska ofta transporter
långt ifrån kusten förekomma och dessa transporter kunna icke verkställas
utan större fartyg. Om vi fortfarande bibehålla och utveckla
vårt yttre sjöförsvar, så tvingas fienden att göra vida större ansträngningar
att anfalla oss, än om vi lemnade honom vägen öfver
hafvet alldeles öppen och hinderfri. Jag tror äfven, att det skulle
Väcka hvarje annan nations förvåning, om den sage, att Sverige,
eller rättare sagdt den Skandinaviska halfön, ehuru på trenne sidor
omgifvet af haf, likväl ville uphöra att vara en sjömakt. Jag kan
ej neka, att jag finner det vara för nationalkänslan i högsta grad
nedslående och sårande, att vi skulle lemna herraväldet öfver Östersjön
och Kattegat, haf, öfver hvilka vi fordom varit herrskare, åt
hvilken Stat som helst, blott den förskaffade sig C å 8 större krigsfartyg
och således med en jemförelsevis ganska ringa styrka kunde
blockera våra hamnar, hindra vår handel, hvarpå vårt välstånd i så
hög grad beror. Man har visserligen under en längre följd af år
sökt att inprägla hos nationen den åsigt, att Sverige borde helt
och hållet kasta tanken på att vara en sjömakt öfver bord, men
man har dock lyckligtvis icke förmått att i nationens sinne utplåna
denna tanke.
Man har i dag ånyo framdragit en sak, som många gånger
förut blifvit framhållen, så snart det är fråga om att klandra Regeringen,
nemi. den s. k. Skeppshandeln. För att söka visa rätta
halten af detta så ofta idisslade klander, anhåller jag att få upläsa
hvad en utmärkt utländsk författare derom yttrat. Efter att hafva
redogjort för frågans upkomst och hela utveckling, säger han:
»Svenska Regeringen som ehuru den derigenom ådrog sig penninge-upoffring,
återkallade försäljningen och handlade dermed
värdigt och rättsenligt.» (Causes Célébres du droit maritime des
nations par du Cussy.)
Så bedömes denna sak af en utländning, hvilken, så vidt jag
vet, ej haft några skäl att i sitt omdöme spara Sverige.
Jag slutar med att tillkännagifva, att ehuru jag icke i allo
gillar hvad StatsUtsk. i denna del af sitt Utlåt, föreslagit, likväl
och då dess förslag, i sin helhet betraktadt, synes mig vara ganska
förtjenstfull!, anser jag att detsamma bör af R. o. Ad. bifallas.
Den 8 Jull e. m.
201
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Jag beklagar att våra förhållanden
ej medgifva, att Chefen för det Departit, hvars budget nu
är föremål för E. o. Ad:s öfverläggning, sjelf kan vara närv:de och
yttra sig i frågan. Emellertid vill jag, å lians vägnar, till vederläggning
uptaga några af de anmärkningar, Gr. Anckarsvärd framställt.
Den värde Grin har ej inskränkt sitt klander till den nuv:de
förvaltningen, utan deri gått så långt tillbaka i tiden som ända
till 1824, då SkärgårdsFlottan förenades med LinieFlottan. Gr.
Anckarsvärd har nemi. sagt, att man ifrån det året kan räkna tiden
för Skärgårds-vapnets förfall. Hvarifrån Hr Grin hämtat anledning
till detta påstående, känner jag icke, ty han har icke beledsagat
detsamma med något bevis. Jag skall deremot lemna några uplysningar,
grundade på officiella dokumenter; hvilka, i någon mån,
torde Jäfva ett sådant påstående.
Ar 1824, eller vid den tiden, då de båda Flottorna förenades,
bestod SkärgårdsFlottan af 138 tjenstbara fartyg; i år räknar denna
Flotta 242 sådana fartyg. Följaktligen har densamma under
denna tid af s. k. förfall ökats med icke mindre än 100 fartyg.
Vill man taga i betraktande dessa fartygs effektiva styrka, så finner
man, att de förstnämnda 138 fartygen förde en bestyckning af
200 kanoner, till större delen af 24-pundig kaliber, men att den
nuvide SkärgårdsFlottan förer omkring 300 kanoner och dessa af
gröfre kaliber. I afseende å utredning, inventarier och reservförråd
är förhållandet enahanda.
Såsom ett bevis att den nuvide Chefen för SjöförsvarsDepartit
tillbakasätter Skärgårds-vapnet har Gr. Anckarsvärd åberopat den
omständighet att denna Chef föreslagit, att någon nybyggnad af
roddkanonbåtar icke vidare skulle ega rum. Hans förslag inskränker
sig dock dertill, att med en sådan nybyggnad lills vidare skulle
anstå, och det borde icke förefalla underligt eller klandervärdt, om
han i närvide ögonblick, då försöken att använda ångkraften på
Skärgårdsbåtar pågå, vill afvakta resultaten af dessa försök. Han
har dermed ingalunda uttalat någon bestämd förkastelsedom öfver
EoddFlottan, utan endast, i min tanke, ganska klokt och försigtigt,
velat upskjuta all nybyggnad af sådane fartyg, till dess det visat
sig, huruvida ångkraftens applicerande på dem vore lämpligt eller
icke. Att Chefen för SjöförsvarsDepartitet icke hyser någon obenägenhet
i allmänhet för det mindre Sjövapnet, visar sig deraf, att
han föreslagit, att 8 ångkanonslupar skulle byggas med en årlig
kostnad af 333,333 Edr eller nära hälften af den summa, som
han ansett böra till nybyggnad af krigs-fartyg årligen användas.
Häremot torde man kanhända invända, att dessa ångkanonbåtar icke
egentligen höra till Skärgårds-vapnet, utan snarare till den s. k.
stora Flottan. Att dessa båtar dock måste till förstnämnde kathegori
hänföras, förefaller mig uppenbart ty skillnaden emellan roddkanonbåten
och ångkanonslupen består ju endast deri, att den förre
framdrifves med menniskokraft och den sednare med ångkraft. Uti
ångkraftens användande ligger äfven, enligt min åsigt, ångkanonslupens
företräde framför roddkanonbåten, då det väl ej kan vara
202
Den 8 Juli e. m.
med klok hushållning förenligt att använda menniskokraft der man
kan använda någon annan kraft, att använda 60 å 70 man för att
sköta ett par kanoner, då hälften eller derunder är tillräckligt.
Hvad mig angår vill jag tillkännagifva, att jag anser Skärgårdsvapnet
böra ega bestånd, böra utvecklas,- men vill dock ej att denna
utveckling skall ske på LinieFlottans bekostnad, ty, på sätt Hr
Lilljehöök redan yttrat, utan LinieFlötta kan man ej få ett dugligt
sjömanskap och utan sjömanskap ej någon duglig bemanning icke
ens för SkärgårdsFloltan.
Lika litet som en annan värd talare ämnar jag vidröra den,
om jag så får uttrycka mig, politiska delen af Gr. Anckarsvärds
anförande. Hvad han deruti yttrat har tillförene ofta blifvit framkastadt
och lika ofta vederlagt. Jag öfvergår i stället till StatsUtsk:s
Utlåt. Uti den plan för Flottans nybyggnad som Depart:sChefen
upgjort, hade han föreslagit, att R. St:r vid denna Riksdag
skulle anslå medel till byggandet af ett ång-linieskepp. Utsk. har
icke tillstyrkt ett sådant anslags beviljande utan i stället föreslagit,
att medel skulle anvisas för byggandet af en ång-fregatt. Hå Utsk.
härigenom icke kan anses hafva uttalat något ogillande af den plan
Depart:sChefen framställt och K. M. godkänt, utan endast föreslagit
en förändring af planen i så måtto, att den fregatt, med hvars
byggande Uepart:sChefen ansett det kunna anstå till nästa Statsrcgleringsperiod,
blifvit framflyttad till den. nu vidtagande, så vill
jag icke motsätta mig ett bifall till denna del af Utsk:s förslag.
Jag beklagar, att Utsk. icke ansett sig böra tillstyrka bifall
till beviljandet af hela den anslags-summa K. M. begärt för byggandet
af 8 ångkanonslupar, men äfven i detta afseende vill jag
icke framställa någon anmärkn. emot Utsk. då det öfverhufvud gatt
K. M:s önskningar med så mycken beredvillighet till mötes, att det
tillstyrkt beviljandet af anslag till ett belopp, som t. o. m. öfverskrider
det af K. M. begärda. Icke heller vill jag motsätta mig
Utsk:s tillstyrkan, att 42,000 lldr m"tte beviljas för nybyggnad af
rodd-kanonbåtar, enär jag tror, att om det lyster lt. St:r att i detta
hänseende experimentera, Regeringen gerna kan gå denna önskan
till mötes. Dessutom kan, på detta sätt, den stora tvistefrågan om
dessa båtars förträfflighet eller oduglighet möjligen blifva praktiskt löst.
På grund af hvad jag här anfört anser jag mig oförhindrad
att till Utsk:s förslag i dess helhet tillstyrka R. o. Ad:s bifall.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Lika med den talare, som
på f. m. hade ordet i denna fråga, anser jag, att det hade varit
både önskligt och nyttigt, att StatsUtsk:t yttrat en bestämd åsigt
ang:de den ställning sjöförsvaret borde intaga uti rikets försvarsväsende.
Jag tror, att det finnes vissa tidpunkter, då det är nödvändigt
för ett folk att allvarligt taga i betraktande, huruledes det
bör ordna sitt försvar och jag anser, att en sådan tidpunkt nu är
inne för det svenska folket. Man hade således vid denna riksdag
bordt vara betänkt uppå att upgöra en plan för hela vårt försvarsväsende,
att ordna dess särskildta beståndsdelar, att bestämma hvilken
röle sjöförsvaret deri skulle utföra äfvensom hvilken del af sjö
-
Den 8 J uli e. m.
208
försvaret som skulle företrädesvis uprätthållas. Det är, på sätt en talare
redan anmärkt, visserligen en sanning, att om man än upgör en
sådan plan, så är den likväl underkastad måhända temligen täta förändringar,
men jag tror dock, att om denna plan är klokt, beräknad,
så skall den ock till sina hufvuddrag bibehålla sig, såvida man ej
låter hänföra sig af ögonblickets hugskott att derifrån afvika. Jag
anser följaktligen, att det varit rättast, om Utsk:t framlagt en helgjuten
plan för ordnandet af vårt försvarsväsende både till lands
och sjös, utvisande hvarje dels förhållande till en annan och till
det hela; men jag inser äfven, att det numera, sedan riksdagen så
långt framskridit, icke låter sig göra att få en sådan omfattande
plan framlagd. Jag vill således ej bestämdt påyrka den återrémiss
af denna fråga som jag för min del eljest skulle ansett böra ega
rum, utan jag vill i stället fästa mig vid Utsk:s förslag och anmärka
hvad jag deri funnit anmärkningsvärdt.
Till en början får jag då tillkännagifva, att jag finner Utsk:s
förslag vara bättre än det af Hr Depart:sChefeu afgifna, derföre att
Utsk. icke godkänt planen att uti de gamla linieskeppen insätta
ångmaschiner och derigenom förvandla dem till ångskepp. Men
äfven emot Utsk:s eget förslag har jag att anmärka, att då Utsk.
föreslagit, att den ångfregatt, som skulle nybyggas, borde förses
med en ångmaschin af 300 ä 350 hästars kraft, torde en sådan
ångfregatt icke blifva af bästa modell, enär dess maschinstyrka blifver
alldeles för ringa. Jag är visserligen, till följd af bristande
sakkännedom, icke någon kompetent domare i detta.fall, men jag
förlitar mig på omdömet hos andra sakkunniga personer, till hvilka
jag hyser fullt förtroende. Jag hemställer derföre, huruvida det icke
vore skäl att ur punkten litt. a) utesluta de ord, sora röra ångmaschinens
styrka.
Vidare får jag emot punkten litt. c) erinra, att det torde vara
ovisst hvad Utsk. menar med »ett nytt för sjöförsvaret afsedt ångfartyg».
Med dessa ord kan nemi. menas såväl ett linieskepp som
en fregatt eller en korvett eller någon annan fartygscert. Jag tror
att det varit skäl att bestämdt uttrycka hvad man härmed menat.
Dessa äro de hufvudsakligaste anmärknir jag har att emot förslaget
framställa.
Frih. von Klinkowström, Milhelm, anförde skriftligen:
Närv:de vid det allmänna sammanträdet härstädes då 5:te
HufvudTiteln discuterades, hörde jag en ledamot af det Hederv. BondeSt.
begära uplysningar ang:de Sjöförsvaret, i hvad mån detta kunde
vara, såsom ett värn emot fiendtliga anfall, förtjent af de hittills
gifna och allt mer äskade anslag, som folket måste bifalla; och man
har äfven sett, att pressen med ett slags otålighet väntat på ett
definitift svar på den frågan: Hvilket är för Sverige råilligast, att
lita på ett uteslutande land/försvar genom armé- och folkbeväpning,
eller ett kraftfullt, öppet sjöförsvar, när så är, att begge delarne
icke kunna anskaffas?
Med spänd väntan hoppades äfven jag att få höra någon af
flottans mest framstående män gifva ett nöjaktigt svar; ett svar
204
Den 8 Juli e. m.
sorn kunde reda begreppen och ingifva allmänheten någon tröst och
förhoppning att millionerna icke äro bortkastade på Sjöförsvaret.
Under förväntan att såsom åhörare få erfara stora sanningar
framlagda, som kunnat leda omdömet om en Svensk Örlogsflottas
värde för fäderneslandet, var jag oberedd att upträda såsom frågande
eller anmärkande, och hade helst önskat att äfven nu undvika
denna sista resurs, väl vetande att jag blott helt ofullkomligt,
såsom icke varande en man af facket, kan blotta sanningen, och
framhålla denna högst vigtiga sak på ett för dess framgång önskvärdt
och mest fördelaktigt sätt.
När landtförsvaret här discuterades i allmän sammankomst,
upträdde en erfaren och högst förtjent General och förklarade för
allmänheten, att en folkbeväpning, eller hvad vi kalle beväringsmanskap,
icke duger till något förr, än den hunnit blifva öfvad och
säker på sig sjelf, icke allenast uti vapnens rätta bruk, utan säker
att stå på sin post för fiendens kulor, utan att det inre lugnet
sviker.
Denna ojäfaktiga sanning, som tillika var en varning för det
Hederv. BondeSt., att ej för mycket lita på gammal häfdvunnen
krigsära, huru har den, ehuru ej ny, blifvit respekterad? Jo, —
man vill väl att landet skall modigt försvaras, men genom blott
och bart den nuv:de, lilla indelta och värfvade arméen, understödd
af en beväringsstyrka som knapt hinner mönstras än mindre öfvas.
Man vill ej höra talas om ulslräckla vapenöfningar emedan sådant
skulle beröfva jordbruk och öfriga näringar deras bästa krafter den
tid af året då de bäst behöfvas och äro fruktbärande för det allmänna
välståndet. Generalens varning bekämpas nu liksom alltid
af en folkets instinkt, som säger det: att en allmän folkbeväpning,
som är mer än namnen på rullorna, och skall göras effective, hämmar
i hög grad ett lands industriella utveckling och kostar derföre,
både direkt och indirekt, ganska betydligt; ty det är icke blott de
700,000 dagsverken, om 50,000 man beväring 14 dagar hvarje år
skulle exerceras, som förspillas, utan derjemte armeringen och underhållet
samt den incalculabla effekt som desse 700,000 dagsverken
skulle återgäldat åkerbruket och näringarna om de icke frånryckts
dem.
Den slutsats jag för min enskilda del vågar draga af dessa
betänkligheter är: att det är mycket fråga om hvilketdera, som i
tillämpningen blir mer eller mindre kostsamt och känbart för ett
folk som är i full sträfvan framåt på det industriella framskridandets
bana; antingen underhållet af en tillräckligt stor och exercerad
folkbeväpning, eller, då man har valet öppet, en stridbar Örlogsflotta,
i hvilket sednare fall materielen är kanske något dyrare, men
dock ett dödt ting som här spelar hufvudrölen, och för hvars eflectivitet
ingen fruktbärande menniskokraft, jemförlig med en folkbeväpning,
behöfver anlitas, eller i större skala under freden inöfvas.
Utan att vara militär är det lätt att förstå, att om det är
svårt att på landbacken sammanhålla och föra i elden en ovan trupp,
så är det deremot alls ingen konst att föra en skeppsbesättning
inom pistolhåll om Chefen så vill och är beslutsam, ty om hela den
Den 8 Juli e. m.
205
stridande massan i förra fallet mäste vara genomträngd af det mod
som fordras för att gå fienden rakt på lifvet, är det i sednare fallet
hufvudsakligast på befälhafvarens och några få personers lugn och
rådighet det beror, att utföra striden, emedan en SkeppsChef numera,
genom ångmasehinen, har manövermedlet fullkomligt i sin
hand, men besättningen, på hvars sjömansvana fordom manöverns
utförande berodde, är nästan endast till för att sköta kanonerna och
handvapnen, när det behöfs, utan att folket kan vika eller af räddsla
springa sin väg, om det är ovandt och oöfvadt. Vissheten att reträtt
ej finnes, gör att manskapet står eller stupar på sin post, och
att äfven den alldeles ovane bjuder till att sälja sitt lif så dyrt han
kan, och slåss derföre med mera ifver, än den vane krigaren, som
går mera lugnt tillväga. Den omständigheten att Chefen numera,
i och för manövern, är nästan oberoende af besättningsstyrkan och
dess sjömansdaning, alstrad af ångkraftens inflytande på Örlogsskeppets
effectivitet, är en ofantligt större fördel än man i förstone tänker
sig för alla de folk som ega sjögränser emedan på en ångflotta
icke behöfs ett på långt när så stort antal fullgodt sjöfolk, som på
en seglande flotta, utan besättningsstyrkan kan fyllas af en vida
större proportion obefaret folk, som väl bragt inom relingarne alltid
vida fortare' blifver disciplineradt och användbart än en i försvarsplanen
motsvarande landtstyrka hinner inöfvas.
Dör vår östra granne, Ryssland, är detta en högst välkommen
anledn. att med hopp om framgång, med allvar bereda sig på utvecklandet
af ett kraftfullt ansvars- och försvars-sjövapen; — men
ännu fordras äfven för denna makt en lång tid, innan dess anfallsångflotta,
Anglinieskeppen, blifver färdigbygd; och i hvad mån denna
slutligen kan blifva fruktansvärd genom sin storlek beror ytterst
deraf om den skall för ett uthållande krig kunna förses med stenkol
från egna grufvor eller ej, och torde detta möjligen bestämma
en gräns för dess utvidgning. F. n. begagnas blott engelska kol
och tillförseln deraf kan naturligtvis lätt blifva hämmad.
Annu är vår östra grannes ångflotta i sitt första stadium af
utveckling, ty mig vetterligt är det blott dess gamla kasserade roddflotta
som blifvit ersatt af 60o å 70 ångkanonslupar; men af det
starkaste slaget Örlogsfartyg, Anglinicskepp, har jag icke hört att
ännu mera än 2:ne finnas färdige. Hvad segel-linieskeppen beträffar,
är man i detta land nog klok att inse det de spelat ut sin
röle i öpna sjön, likasom det gamla slaget skärgårdsfartyg framdrifne
med rodd i skärgårdarne, och såsom icke konstruerade för det
nya elementet ånga, ej äro värde att förändras; men på samma gång
tillerkännes dem ett stort värde så länge de kunna flyta, i och för
försvaret af egna skärgårdspass och hamninlopp, såsom blockskepp
och flytande lavetter.
Hade Flottans styrelse i vårt land kunnat handla lika fritt
som förutseende, så hade man troligtvis icke gifvit sig till att förändra
något af de gamla alltför trånga segelskeppen till ångskepp,
utan bibehållit och nödtorftigt underhållit dem till hvad de hädanefter
endast duga till, nemi. blockskepp, hvilka äro ganska nyttiga
både till Carlskronas, samt Stockholms och andra sjöstäders försvar,
■206
Den 8 Juli e. m
och ypperliga stöd för Skärgårdsflottan af den gamla sorten, men i
stället satt i verk att bygga nya ändamålsenliga ångskepp, hvaraf
vi redan kunnat hafva 2 å 3 mer än halflärdiga, hvad tiden beträffar.
Vi hade då stått, i afseende på den nya marinkraften för
öpna sjön, ungefär på samma ståndpunkt i utveckling som vår
östra granne.
Ingen Amiral, Engelsk eller Fransk, skulle numera vilja åtaga,
sig att med en flotta af 12 segelskepp blockera Carlskrona, om vi
på vår sida ibland vår till antal underlägsna flotta räknade 2 å 3
fullgoda ångskepp, ty den fiendtliga Amiralen hade då att befara,
att en enda stiltjedag kunde göra honom alltför mycket underlägsen.
Den som saknar en ånglinieflotta har, enligt min öfvertygelse,
icke tillräcklig makt, under nuv:de förhållanden, att göra och skydda
en landstigning på vår Östersjökust och tillika blockera Carlskrona
samt hålla vår flotta der instängd, icke en gång såsom egare af den
stora segelskeppsflotta som Ryssland kan disponera, så länge deribland
ej räknas ett temligen betydligt antal ångskepp. Ryssland,
om denna vänskapliga sjömakt skulle hysa fiendtliga tankar mot oss,
måste derföre intaga en afvakt nde ställning tillsvidare, men hinner
den att få allt för stort försprång, så vore det ett förbiseende på
vår sida, som kunde hafva högst betänkliga följder. Med den ångkanonslupsflotla
som Ryssland redan med ansträngda krafter förskaffat
sig, tror jag heller icke att denna makt åsyftar annat än sjelfförsvar,
men anser den alltför svag att derpå bygga eröfringsplaner.
Vi hafva således nu ett serdeles gynnsamt tillfälle, att äfven
vi skapa en, för vårt sjelfförsvar, respektabel ångflotta, eftersom vår
supponerade blifvande fiende äfven är nybörjare, hvad anfallsförmågan
på öpna sjön beträffar.
Historien lärer oss att staters, med vidsträckta sjökuster, politiska
storhet bör mätas efter deras förmåga att uprätthålla sitt maritima
anseende och välde på sjön; faller anseendet som sjömakt så
faller ock nationen till föga. Så föll Spaniens storhet med dess
oöfvervinnerliga Armadas skeppsbrott, och England, som, derförinnan
en oansenlig makt, tviflade på en flottas värnande kraft, har växt
till så, att dess armar omfatta jorden, endast och allenast genom
dess trögna hängifvenhet åt hafvet. Granske vi vår egen historia
så skole vi finna, att vår politiska makt stått i ett bestämdt förhållande
till vår maritima makt, derföre, att våra af sjön omslutna
kuster anvisat oss platsen ibland sjönationer.
Jemför man hvad det sednaste kriget på Krim kostade England
i landttrupper och sjöfolk, eller arméens och flottans komparativa
fysiska uthållighetskrafter och således förmåga att uthärda en långvarig
kampagne under alla klimatförhållanden, så skulle man lätteligen
komma till den slutsats, att det är vida lättare att armera
och underhålla en utsänd flotta, än att vårda en stor armé förlagd
i läger, kämpande på köpet med den värsta af alla fiender, ett hardt
klimat och som med en myckenhet tross skall röra sig på ofta ganska
dåliga landsvägar. Deremot inrymmer ett örlogsskepp allt, sina
stridskrafter som sina förnödenheter i fullt mått, hvarigenom ock
besättningen kan med mera omsorg vårdas och derföre med lätthet
D en 8 Juli e. m.
207
uthärda såväl sommar- som vinterkampagner utan att man behöfver
frukta att den decimeras af köld eller elände.
Detta anser jag, åtminstone för min del, vara ett bland de
mest talande skid hvarföre Sverige, som är ett folk fatt igt land och
har brist på arbetare för att odla jorden och sköta de växande näringarne,
och fördenskull behöfver att hushålla på hvarenda arm
som kan besparas ifrån ett st rid färd igt iandtförsvar, hufvudsakligen
bör söka att föröka sina försvarskrafter på öpna sjön, såsom det
skedde i fordna tider, då Svenska folket var en respektabel sjömakt
som kunde både anfalla och försvara sig, utan hjelp, hvarigenom
sådant aldrig förr handt, af hvad vi nu kunna btvittna; att vårt
kära fosterland fått såsom en grace emottaga främmande makters
garanti att behålla vårt territorium ostyckodt.
Jag kan åtminstone för min del icke anse delta för någonting
serdeles lyckligt eller afundsvärdt, men hvems är skulden? Icke
Konungens, som måst betrakta vår ställning sådan den är, utan
R. St:rs och splittringen inom flottan, som hindrat oss att gå på
våra förfäders bana till ära och sjelfständighet.
Jag anhåller, på grund af mina nu anförde skäl för att ånglinieskepp
såsom hufvudbeståndsdel af en sjögående flotta bör byggas
och tillräckliga medel framför annat dertill anslås, — att R. St:r och
R. o. Ad. måtte bifalla K. M:s Nåd. Propos. om påbörjandet af
åtminstone ett ångskepp, men afstå förändring af alla gamla segelfartyg
till ångfartyg, vare sig skepp, fregatter eller lägre certer;
samt att nybygnad af den utaf StatsUtsk. föreslagna ångfregatten
får anstå, till dess ånglinieskeppsflotlan hunnit blifva så stor som
behofvet i första rummet kräfver, efter som antagas bör att fregatter
och andra mindre certer äro bihang till det egentliga sjöförsvaret
— linieskepp.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag kan icke annat än beklaga,
att striden mellan den stora och den lilla flottans anhängare har
upstått vid detta tillfälle, i st. f. vid den gemensamma öfverlägg
ningeu.
Jag erkänner äfven, att jag icke mycket lörstår nyttan af
denna strid och jag skall derföre icke heller mycket inlåta mig deri,
utan blott uptaga ett eller annat skäl till besvarande.
Här har blifvit ointaladt, att Ryssland f. n. skulle ega en ganska
stor ångkanonslupsflotta. Jag tror mig veta, att denna flotta
består af omkring 70 eller 80 fartyg, men jag får tillika säga, att
jag tror, att åsigterna om dessa fartygs duglighet äro mycket delade.
Jag tror, att dessa fartyg hafva en olägenhet som våra ängkanonslupar
visserligen med dem dela, nemi. att de draga alltför
djupt vatten, så vida den mig meddelade upgiften, att de fordra 7
fots djup, är sanningsenlig.
En talare har, såsom ett skäl emot lämpligheten att hafva en
mindre flotta, anfört, att större ångkrigsfartyg kunna på många ställen
af våra kuster inlöpa och röra sig i de inre farvattnen. Jag
tror, att hvar och en, som vill taga kännedom af de handlingar,
som i denna fråga kunna lemna tillförlitliga uplysningar, skall blifva
öfvertygad derom, att det finnes ganska få ställen vid våra kuster,
208
Den 8 Juli e. m.
der inloppet från hafvet är djupare än 20 fot. Jag öfverlemnar till
en hvars bedömande, huruvida det är särdeles rådligt för ett större
krigsfartyg, ja t. o. m. för en större fregatt, att gifva sig in i ett
sådant inlopp, och jag ber eder ihågkomma, att om våra större
krigsfartyg skola vara till någon väsendtlig nytta för vårt försvar,
så böra de, när de förföljas af en öfverlägsen fiende, kunna inlöpa
på ett ställe och sedermera utlöpa på ett annat. Om någon skulle
önska det, är jag i tillfälle att bevisa, att det är omöjligt för ett
fartyg, som drager mera än 20 fots vatten, att inlöpa på något
ställe emellan Stockholms och Carlskronas skärgårdar, och det är en
känd sak, att om ett sådant fartyg gifver sig i Kalmar sund, så
kan det fångas såsom i en säck. Detta torde väl vara ett ovedersägligt
bevis för nödvändigheten att jemte de större fartygen hafva
fartyg som draga mindre vatten.
För att ådagalägga, att det icke behöfves någon särdeles stor
öfning för skärgårdsflottan, har här blifvit anfördt, att de af denna
flottas Officerare, som under 1808—1809 årens krig mest utmärkte
sig, hade förut endast tjenst.gjort på örlogsfartyg eller handelsfartyg.
Afven jag vet, att flere af dessa Officerare tjenstgjort på örlogsoch
kofferdifartyg, men jag känner tillika, att många af dem och
icke de minst utmärkta icke förut haft en sådan tjenstgöring, hvarförutan
det torde vara ett faktum, som det blifver svårt att bestrida,
att det just var skärgårdskriget åren 1808 och 1809, som, jemte de
mest lysande prof på tapperhet och fosterlandskänsla, gifvit oss de
mest slående bevis på bristande förmåga att rätt föra ett skärgårdskrig.
Man torde således inse nödvändigheten af att i tid gifva vår
skärgårdsflotta en god och fullständig öfning.
Jag kan icke med tystnad förbigå ett par yttranden af den
siste värde talaren. Han sade, att de engelska truppernas förhållande
vid Sebastopol hade tydligen visat fördelen af att hafva trupper
ombord på en flotta i st. f. på land. Jag tror, att den värde
talaren ej behöft bevisa, att de engelska trupperna äro sämre till
lands än till sjös, men jag tror tillika, att man deraf ingalunda
får draga den slutsatsen, att äfven Sverige bör företrädesvis söka
att försvara sig till sjös. Vidare yttrade han en sats, som tyckes
utvisa, att han skulle betvifla den svenska soldatens håg och mod
att gå sin fiende på lifvet eller uthärda och tillbakaslå ett anfall.
Jag måste i den svenska soldatens namn högeligen protestera emot
en sådan kränkande förutsättning och jag tror ej att vår krigshistoria
gifvit den värde talaren skäl att dermed framkomma. Jag tror att
detta sätt att försvara sjöförsvaret är högst olämpligt samt att vida
bättre skäl kunna anföras.
Hvad nu StatsUtsk:s Betänk, angår, så har jag redan en gång
förut förklarat, att jag önskar, att detsamma måtte bifallas. En
talare har anmärkt, att det ej vore skäl att bestämma den maschinstyrka,
som den till nybyggnad föreslagna ångfregatten borde hafva.
Jag kan ej vara af samma tanke utan jag tror, att då man vill
antyda fartygets storlek, det är bättre att göra det medelst bestämmande
af maschinstyrkan än genom utsättandet af kanonantalet.
Jag
Den 8 Juli e. m.
209
Jag tror att den bestämning af maschinstyrkan som Utsk:t gifvit,
eller 300 å 350 hästars kraft, är ganska lämplig, och jag får, till
stöd härför, åberopa, att den engelska ångfregatten Imperieuse, som
f. n. anses vara en mönsterfregatt, är försedd med en ångmaschin
af 360 hästars kraft. Jag tror, att tvifvelsmålet ang:de lämpligheten
af den föreslagna maschinstyrkan möjligen härleder sig derifrån,
att man icke erinrar sig, att en ångmaschin af 350 nominella
hästkrafter effektift kan updrifvas till ett vida högre belopp.
Slutligen har en talare ansett det vara olämpligt att anslå medel
till nybyggnad af roddkanonbåtar. Jag kan ej dela denna åsigt
enär jag i allmänhet anser det vara oriktigt att förkasta något som
ej blifvit försökt och särskildt är öfvertygad derom, att det finnes
en bättre konstruktion för dessa fartyg än den, hvarefter de som
vi nu ega äro byggda och inrättade.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag för min
del anhålla om bifall till den nu föredragna delen af Utlåt.
Hr Hjerta, Lars: Då jag anmälde mig att få ördet, var
det endast i afsigt att uti största korthet göra den erinran vid
Hr Mannerskantz yttrande som Gr. von Platen sedermera framställt,
nemi. att det icke torde löna mödan att återremittera punkten litt.
a) blott för att få orden: om 300 å 350 hästars kraft utbytt emot
orden: en snabbgående ångfregatt. Jag har nyligen läst uti en
officiell tidskrift, att det icke är så företrädesvis vigtigt, att ångfregatterna
äro utomordentligt snabbgående, utan att största vigten
ligger derpå, att de i öfrigt äro väl konstruerade.
Då jag infann mig härstädes för att såsom åhörare öfvervara
öfverlägguingen ang:de denna HufvudTitel, anade jag nästan, att
discussion skulle upstå rörande sjöförsvarets och dess särskilda afdelningars
förhållande till landets försvarsväsende i allmänhet, äfvensom
dessa afdelningars förhållande sinsemellan. I samma mån
som dessa frågors utredande blifver af tilltagande vigt och betydelse
för svenska folket, i samma mån tilltager angelägenheten af att
discutera dem inom representationen, emedan de olika åsigternas
jemförande vid den mundtliga öfverlägguingen bättre än skriftliga
afhandlingar leder till att stadga omdömet i en sak. Jag tror äfven,
att dessa frågor icke kunna discuteras på ett lämpligare ställe
än här på Riddarhuset, emedan den största sakkunskapen härom
onekligen finnes hos R. o. Ad. Emellertid är det klart, att formen
för StatsUtsk:s Betänk, gjort en discussion öfver sjöförsvaret i allmänhet
temligen öfverflödig och jag har icke heller förnummit, att mera
än två ledamöter deruti Därmare ingått. Det anförande, som näst
före det sista afgafs, afhörde jag med mycken upmärksamhet; det
syntes mig röja en sann fosterländsk anda, och om jag finge såsom
riktiga antaga alla de praemisser, som i detta anförande förekommo,
skulle jag g*enast antaga konklusionerna, emedan för ett land med
Sveriges belägenhet ingenting då vore lämpligare än att inrätta
försvarsväsendet på det sätt den värde talaren förordat. Men då
jag, i likhet med största delen af svenska folket, befinner mig i den
VII H. 14
210
Den 8 Juli e. m.
olyckliga belägenhet att icke förstå dessa frågor i all deras vidd
och djup, anhåller jag vördsamt att få till den värde ledamoten
framställa den förfrågan, huruvida icke han anser antagligt, att
medan vi förskaffa oss 2 å 3 ånglinieskepp, så kan vår motståndare
under samma tid förskaffa sig 4 å 6, o. s. v. i samma proporlion.
Den värde talaren har vidare sagt, att om vi för några
är sedan hade beviljat de anslag till ÖrlogsFlottan som Regeringen
äskade, så hade vi nu, i afseende på vår sjömakt, stått på samma
punkt som vår östra granne, och han framkastade äfven den tanken,
att vi kunde vara vid godt mod endast vi skaffade oss några
fullgoda ånglinieskepp, samt tilläde, att det för oss såsom en folkfattig
nation vore vida fördelaktigare att försvara oss med en Flotta,
som ej tager i anspråk så manga menniskor som ett landlörsvar.
Jag ber att härvid i all enfaldighet få framställa den frågan, huruvida,
i fall man antager att Rysslands finansiella krafter medgifva
anskaffandet af en ångflotta, 3 å 4 gånger o större än vår, samt
tillika erkänner att för manövrerandet af en AngFlotta fordras mindre
sjövant manskap än för manövrerandet af en SegelFlotta, det
med något sken af sannolikhet kan antagas, att vår östra granne,
som visat sig ega en så riklig tillgång på skickligt befäl, både vid
landtnrméen och i fästningarne, icke äfven skulle kunna skaffa sig
ett för skötandet af en AngFlotta skickligt befäl?
Det hade varit ganska intressant, att under denna discussion
få hörå en eller annan af Gr. Anckarsvärds anmärkmr besvarad, såsom
t. ex. den, att om Kronstadt skulle haft samma belägenhet
som Carlskrona, så hade det förra, under kriget med vestmakterne,
otvifvelaktigt blifvit intaget och den derstädes stationerade OrlogsFlottan
tagen; men besvarandet af denna anmärkn., likasom af
flera andra, har alldeles uteblifvit. Det hade emellertid varit önskligt
att få isynnerhet den af mig nu omnämnda frågan besvarad,
emedan de, som i tal och skrift ifra för ett starkt yttre sjöförsvar,
likväl medgifva, att den egentliga nyttan af att hafva linieskepp
bestode deri, att de skulle ligga trygga innanför Carlskrona fästning,
under det att den största delen af fiendens Flotta vore sysselsatt
med dess blokering. Jag får dock erkänna, att jag äfven
från OrlogsFlottans försvarares sida hört ett icke besvaradt skäl
framställas, nemi. det, att oaktadt Ryssland under det sista kriget
hade ett ganska stort antal Skärgårdsfartyg, så vågade man ej med
dem inlåta sig i strid med de engelska och fransyska linieskeppen.
Jag betraktar mig icke heller såsom hysande en bestämd, förut
fattad mening i denna tvistefråga, utan fast hellre såsom en person,
hvilken, enär han liar en röst med uti frågors afgörande, vill af
öfverläggningen derom lära att sedan draga slutsatser.
De discussiotier, som i dessa ämnen egt rum, måste väl, liksom
hvarje annan öfverläggning, der man söker sanning i sak utan
bitterhet emot personer, slutligen leda till någon åsigternas sammanjemkning,
och i enlighet med denna önskan och tro har jag
äfven tagit kännedom af åtskilliga ströskrifter, som utkommit och
röra detta ämne, samt deribland en med titel: »Om Flottan och
dess beroende af landets allmänna försvarsplan». Denna skrift, hvars
Den 8 Juli e. m.
211
författare jag ej har den äran att känna, har sina förtjenster i stilen
och kan möjligen i vår sjölitteratur komma att intaga ett aktadt
rum. Men i afseende å de stats-ekonomiska praemisser, författaren
upställer ang:de fördelen af att hafva en stor Örlogsflotta, tillåter
jag mig att säga, att de förekomma alltför vådliga och vittnande
om oerfarenhet och hugskott, för att kunna gillas.
Såvida ett lands förmåga att försvara sig måste grunda sig
på landets egna tillgångar, på dess naturliga näringar m. m., synes
det tydligt, att författaren begått ett misstag, då han t. ex. säger,
att åkerbruket intager blott ett ringa rum bland våra näringar.
Det torde knapt vara nödigt att åberopa mer för att inse huru
pass djupsinnig författaren är i nationalekonomien eller i kännedomen
om sitt fädernesland, då eljest olika tankar ej lära finnas derom,
att åkerbruket otvifveläktigt är Sveriges förnämsta näring,
under det några bland de öfriga icke på långt när förslå för landets
eget behof. Jag vill icke uptaga tiden med en fortsatt granskning
af denna skrift, utan slutar denna lilla kritik med att säga,
att den icke är utan sin moraliska nytta såsom lemnande en varning
att akta sig från att utgå från sådana praemisser eller antaga
sådana satser, som äro tagna ur luften och strida mot verkliga
förhållandet, ty derigenom kommer man ock till slutsatser, som
icke hålla streck. Samme författare har uttalat den önskan, att
våra svenska handelsfartyg borde till större antal besöka de transatlantiska
hamnarne och derifrån i forsta hand upköpa och hemföra
de produkter vi behöfva i st. f. att hemta dem från Hamburg
eller andra närliggande handelsplatser. Författaren borde likväl
veta, att hvarje Stat handlar klokast om det öfverlemnar anskaffandet
af dess behof åt den enskildta industrien samt att, om en
Stat söker att genom monopolier eller på något annat sätt inleda
den enskildta spekulationsandan på aflägsna vägar, dit den ej sjelf
i annat fall sökt sig, så upstår ovilkorligen jemförelsevis en nationalekonomisk
förlust för landet. Att utskicka bevarade fartyg för att
utsträcka vår handel till aflägsnare farvatten skulle otvifveläktigt
medföra större kostnad än saken förtjenar Jag nämner detta,
emedan satsen om en stor OrlogsFlottas uprätthållande blifvit satt
i sammanhang med en annan vid denna Eiksdag väckt motion,
som jag anser vara ' af ert nog äfventyrlig art för svenska statskassan,
eller den, att Sverige skulle ständigt hålla Örlogsskepp på
åtskilliga stationer i och för vår handels skyddande. Sverige är,
om det också gått framåt i välmåga på de sista 20 åren, likväl
alltför mycket i behof att använda befintliga tillgångar inom sitt
eget land, för att företaga sådana halsbrytande saker, och man kan
vid det nyssnämnda förslaget med allt skäl, om någonsin, anmärka
att det är bäst att icke flyga högre än vingarna bära.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag skulle anse det
vara ganska olämpligt att här, såsom under en disputationsakt, ingå
i ett utförligt försvar för de åsigter jag tagit mig friheten yttra,
isynnerhet inför en församling sådan som denna, inom hvilken förmågan
att skilja emellan det rätta och det orätta hos de fleste
212
Den 8 Jnli e. m.
möjligen är större än hos mig sjelf. Men jag nödgas förklara, att
de fleste af de yttranden, som här blifvit afgifna emot mitt anfö
rande
på f. m., synas mig icke ega full tillämplighet på hvad jag
andragit. Jag har yttrat, att jag trodde, att Sveriges krafter,
folkets förmåga att bära skatter icke försloge att införa och underhålla
ett yttre sjöförsvar, tillräckligt starkt att motsvara vår östra
grannes sjömakt, updrifven och omhuldad af en oinskränkt herr
skare
öfver CO millioner menniskor, en sjömakt, emot hvilken de
8 skepp, som vi inom 15 år efter den af Regeringen föreslagna
planen skulle ega, blefve en sådan obetydlighet, att de i min tanke
ingalunda kunde upfylla ändamålet med ett yttre sjöförsvar. Detta
har jag yttrat oell detta yttrande har ieke, mig veterligen, blifvit
vederlagdt. Jag hyser ännu samma öfvertygelse, som jag sedan en
lång tid tillbaka alltid hyst, nemi. att, om alla de kostnader, som,
enligt min fasta öfvertygelse, ändamålslöst blifvit använda på OrlogsFlottan,
i stället blifvit nedlagda på vårt landtförsvar och vår
SkärgårdsFlotta, hade vårt försvarsverk varit vida fullständigare och
bättre ordnadt än nu, och detta mitt påstående har icke heller
blifvit vederlagdt. Jag har vidare yttrat, att jag ansåge tiden vara
inne att åtminstone bilda sig ett bestämdt omdöme, på hvilkendera
vägen vi borde framgå, och att jag derföre hade trott det vara
lämpligt, om StatsUtsk. gifvit R. St:r en ledning för det omdöme,
som måste bildas. Jag har trott, att det vöre fruktlöst att sträfva
efter ernåendet af en stor LinieFlotta och att man i det stället
borde anskaffa en med vida mindre kostnader erhållen talrik SkärgårdsFlotta.
Jag förklarar mitt yttrande, att denna Flotta blifvit
tillbakasatt, sålunda, att vi, just till följd af vårt fruktlösa sträfvande
efter en stor OrlogsFlotta, blifvit urståndsätta att, såsom det
vederbordt, upbringa vår SkärgårdsFlotta till behörig storlek. Om
vi för 40 år sedan upgjort och sedermera oafbrutet fullföljt en plan
i detta hänseende, så hade vi säkerligen vid inträffandet af 1853
års politiska förvecklingar varit i en vida bättre ställning än vi då
voro. Månne detta mitt yttrande blifvit nöjaktigt besvaradt?
Man har sagt, att Sverige icke borde afstå ifrån att vara en
sjömakt. Om detta låter sig göra, nå väl, gerna för mig. Jag
tror mig ega lika mycken nationell sjelfkänsla som någon annan
och säkerligen tryter mig icke det högmod, hvarför vi i detta hänseende
förebrås, och jag skulle derföre ganska gerna se, att Sverige,
sedan det förlorat -|:delar af sina kuster, ändock kunde bibehålla
sig i den ställning det förut intagit, men mitt förnuft säger mig,
att detta numera är en omöjlighet, och derföre har jag ansett oss
böra öfvergifva ett sträfvande utan mål.
Det är egentligen tvenne hufvudpunkter af Regeringens förslag,
vid hvilka jag fästat mig. För att få den långvariga och
säkerligen icke lyckobringande tvisten en gång afgjord, önskade jag
erhålla svar på den frågan: tror vår Regering verkligen, att dessa
åtta linieskepp äro tillräckliga för vårt försvar? Skulle under loppet
af de . 15 åren de ifrågasatta millionerna icke lemna större nytta
om de på annat sätt användes? Här har blifvit sagdt, att de nya
jernångbåtarne lemnat goda resultater. Om så är, så mycket bättre.
Deii 8 Juli e. m.
213
Jag sjelf har icke varit närvarande vid någon profskjutning, men
de underrättelser jag fått äro mig meddelade af personer, som
öfvervarit profskjutningarne. Om det afgifne omdömet icke är
riktigt, så är ju ingen skada skedd. Chefen för SjöFörvaltningen
har här upgifvit, att de lernnat goda resultater. Men M. H. hvad
som icke går framåt, det går tillbaka, ty något stillastående finnes
icke. Nu säger jag, att det är ett bevis på stillastående i denna
väg, att både de danska och de norrska kanonsluparne skola ega
ett afgjordt företräde framför våra, som under långliga tider ej undergått
någon förändring. En sådan underrättelse har åtminstone
blifvit mig meddelad och jag har derföre trott mig böra omnämna
detta upgifna förhållande.
Jag vill ej länge uptaga tiden utan inskränker mig till att
uprepa hvad jag begärt. Jag har begärt en återremiss af Betänk.,
för att derigenom kunna från Utsk. erhålla ett bestämdt yttrande,
huruvida Utsk. anser vårt sjöförsvar böra byggas på 8 om 15 år
tjenstbara linieskepp. Jag har begärt denna återremiss i hopp om
ett bestämt svar på den frågan: hvarföre äro den stora Flottan och
SkärgårdsFlottan förenade, då föremålen för deras bestämmelse och
verksamhet äro så olika? Jag har icke begärt återremiss för att få
en afprutning å de anslagssummor, hvars beviljande Utsk, tillstyrkt.
Jag har ansett, att Utsk. gått ett slags medelväg och sålunda icke
förhindrat den plan i afseende å sjöförsvaret som för de nästföljande
3 åren blifvit framställd; men jag uprepar, att jag finner det
vara smärtsamt, att inga stora resultater kunna vinnas under dessa
3 år. M. H. 3 år äro nu för tiden ganska mycket. I vår tid
framgår nästan allting med hastigheten af en jernvägsträng eller en
elektrisk telegraf, om jag får använda liknelser. Således säger jag,
att resultatet af Utsk:s tillstyrkande varit alltför ringa, alltför tarfligt.
Det är för att få denna ärade församling att uttala ett värdigt
beslut som jag framställt mina anmärkningar, och det är äfven
derföre som jag hos Hr Gr. o. Landtm, förnyar min anhållan om
propos. å återremiss.
Frih. Raab, Carl Adam: Jag hade icke ämnat att yttra
rnig i denna fråga, men då discussionen blifvit så allmän, må det
tillåtas mig att säga några ord.
Med blicken fästad på Sveriges karta kommer man snart på
den tanken, att vi äro ämnade att vara en sjömakt. Det är derföre
icke sagdt, att vi äro ämnade att vara den starkaste sjömakten,
men vi måste bevaka de stora intressen, som äro oss ålagda. Det
är visserligen sannt, att vi icke kunna komma att mäta vår sjömakt
med Englands, Amerikas, Frankrikes och Rysslands, men deremot
kunna vi mäta oss med hvarje annan stat af andra ordningen. Om
vi således skulle föreställa oss att vi vore utan en Flotta och att
således våra handelsförbindelser vore utan det ringaste skydd i en
tid, då man så mycket talar om att befordra handel och näringar,
så frågar jag, om det vore klokt att låta en stat af andra klassen
trakassera vår handel. Vi hafva sett huru nyligen några danska
krigsfartyg kunde trakassera hela Tysklands handel. Dessutom, om
214
D en 8 Juli e, m.
vi betrakta vära politiska förhållanden, så måste vi väl medgifva,
att vår Flotta, om den än ieke kan mäta sig med de största Flottor
i verlden, dock eger ett stort värde. Om vi t. ex. skulle öfverlemna
liela vår handels beskydd åt främmande nationer, så skulle
vi derigenom ställa oss i ett sådant beroende, att vi skulle hafva
svårt att få någon hjelp. Om vi föreställa oss, att Skandinavien
kunde åstadkomma en Flotta af 16 linieskepp, så vore detta ganska
mycket. Den andra frågan skulle vara, huru stor Flottan bör
vara. Till de Hrr, som yrka, att vi skulle sätta lipp en mycket
stor Flotta och derigenom upsuga landets resurser, till dem hörer
jag visserligen icke, men jag anser, att en Flotta, som står i förhållande
till våra finansiella inkomster, är både nyttig oell nödvändig
för oss. Dessutom tror jag att man bör fästa vigt vid ett
förhållande, som synes mig vara odisputabelt. Jag anser nemi., att
SkärgårdsFlottan ovilkorligen bör vara skiljd från ÖrlogsFlottan.
Man vet, att om man vill hafva en duglig LinieFlotta, så måste
man beräkna befälet uteslutande för densamma, men om LinieFlottans
befäl skulle sammanblandas med SkärgårdsFlottans befäl och
således sysselsättas med utforskande af sund och grund, så tror jag
att man derigenom skadade LinieFlottan, utan att gagna SkärgårdsFlottan.
En talare på e. m. har sagt, att om man hade ett visst antal
kanonslupar detacherade i ett sund, så voro de. förlorade. Gr. von
Platen har redan uplyst, att man genom ångkraften kan afhjelpa
detta missförhållande oell att Skärgårdsbåtarne icke äro ämnade för
öpna sjön. Sedermera framträdde ep annan talare, Gr. Puke, och
sade, att man borde öfverlemna dessa frågor åt Regeringens afgörande.
Jag är icke af samma tanke sorn lian, ty jag har under
ett ganska ringa antal af år sett, att från Regeringen kommit, den
ena gången ett- förslag uteslutande gynnsamt för SkärgårdsFlottan,
och den andra gången en plan, företrädesvis befordrande LinieFlottans
förkofran. När Regeringen under en så kort tid afgifvit
tvenne så olika förslag, inser jag icke att man kan hafva någon
fördel deraf.
Jag slutar mitt andragande med att yrka bifall till K. M:s
Propos. Den af Utsk. föreslagna ångfregatten skulle kosta omkring
1,200,000 Rdr, men ett linieskepp kostar ej mera än 1,500,000
Bdr. Då linieskeppet, kostar så litet mera men förer mycket flere
kanoner, så anser jag, att man ovilkorligen bör laga så, att man
först får den stora Flottan färdig, hvarefter man kan vända sig till
de mindre fartygen. Hvad särskildt beträffar StatsUtsk:s Bet. i
fråga om detta ärende, så anser jag, att Utsk. bordt taga Hr Liljeliööks
motion i sammanhang med denna fråga, ty är det fördelaktigt
att särskildta krigsfartyg stationeras för handelns beskydd, så
är det lämpligt, att exercisen till dessa fartyg öfverflyttas. Jag
yrkar bifall till K. M:s Prop. i detta fall.
Hr Mannerskantz: Jag har upfattat det af StatsUtsk. här
framställda förslaget sålunda, att Utsk. åsyftat att, jemte några ångkanonslupar,
åstadkomma en ångfregatt af möjligen bästa modell.
Den 8 Juli e. m.
215
Oaktadt jag af en aktad talare blifvit motsagd, måsle jag dock
fortfarande vara af den tanken, att det då ieke är riktigt att bestämma,
vare sig kanonantalet eller hästkraften, emedan man genom
en sådan bestämmelse på förhand möjligen kunde förhindras ätt
åstadkomma det möjligen bästa man åsyftat. Jag kan icke inse
någon olägenhet, hvarföre man icke skulle kunna lemna så viii det
ena som det andra obestämdt. Man har här citerat exempel af en
Ängfregatt i den Engelska Flottan såsom en bland de bästa, som
f. n. finnas och som skulle ega ungefärligen samma hästkraft som
den här föreslagna ångfregatten skulle få, men jag får härvid erinra,
att den omtalade fregatten byggdes redan för 3 å 4 Ar sedan samt
att man numera både inom den Engelska och Franska Marinen
efterstrafvar att åt fartygen bereda allt större och större förmåga
att hastigt röra sig. Men det är, enligt min öfvertygelse, icke blott
vid kanonantalet och hästkraften, som man bör fästa sig, utan jemväl
vid kanonernas beskaffenhet, vid deras förmåga att skjuta långt
och säkert. Jag tror således, att K. M. borde erhålla full frihet
att låta bygga och bestycka denna angfregatt såsom honora bäst
synes, hvarigenom det blefve en möjlighet att få en riktig, hvad
man kallar, mönsterfregatt. Om vi skola söka att mäta oss med
fienden på sjön, så böra vi icke i främsta rummet afse fartygens
antal utan fast heldre deras beskaffenhet, så att vår Flotta, om jag så
får säga, till sina inre egenskaper blifver den fieudtliga öfverlägsen.
Dessutom är det icke lämpligt att föreskrifva ångmachinens hästkrafter,
utan det vore vida lämpligare att, om en föreskrift nödvändigt
måste gifvas, bestämma, att fartyget borde göra en viss
fart i timmen, t. ex. 11 ä 12 knop.
På grund af hvad jag nu ytterligare anfört, anser jag mig
böra vidblifva min förut yttrade åsigt, men som det kunde hända,
att kostnaden för en angfregatt af den mest ändamålsenliga konstruktion
komme att öfverskrida det af Utsk. tillstyrkta beloppet,
eller 1,263,739 lidr, oell jag anar, att man icke bör höja den af
Utsk. föreslagna totalsumman, så föreslår jag, att den vid punkten
litt. c) utförda summan skulle öfverflyttas och sammanslås med
summan vid litt. a), så att denna summa blefve 1,635,552 11 dr, hvarjemte
man borde föreskrifva, att af denna summa skulle användas
hvad som åtginge till nybyggnad och fullständig komplettering af
en snabbgående angfregatt af blista modell samt det öfriga till
de i litt. c. uptagna ändamål.
Hr Liljehöök: 'Sedan disenssionen så länge fortgått, skall
jag icke vara vidlyftig, utan blott uptaga några yttranden, som
tarfva beriktigande.
Sveriges kanonslupar hafva blifvit förklarade vara de Danska
och Norrska underlägsna. Förhållandet är, att de Svenska roddkanousluparne
äro efter en ny konstruktion byggda efter år 1834;
bombkanonslupar funnos ej förr, utan de hafva sedermera blifvit
inrättade och kunna chargera både långskepps och åt sidorna. Den
Danska kanonslupen är efter Chapmans method fortfarande öppen
och kan således i afseende å folkets bevarande icke jemröras med
216
D e n 8 J ali e. m.
den Svenska. Vid ett år 1848 anstäldt försök med båda slagen visade
sig den Danska slupen hafva företräde i rodd, den Svenska i segling.
Jag vill äfven i förbigående nämna, att inom den Danska
Marinen anses att för kanonsluparne icke något särskildt befäl erfordras,
utan det är afsedt att de under krig skola föras af månadsbefälet.
Den Norrska kanonslupen eller jollen är ett mellanting
emellan den Svenska kanonslupen och kanonjollen. Den förer
en 60-pundig kanon, hvilken är af en i min tanke alldeles olämplig
kaliber-klass, emedan den är underlägsen den 30-pundiga kanonen,
då deremot den Svenska 72-pundiga kanonen kan i afseende
å portéen jemföras med den 30-pundiga. Således tror jag att de
Norrska kanonbåtarne icke kunna jemföras med våra.
Man har klandrat, att StatsUtsk. icke i sammanhang med
denna fråga behandlat Hr Liljehööks motion om örlogs-fartygs stationerande
uti åtskilliga aflägsna farvatten, men detta klander grundade
sig på ett misstag, ty denna motion tillhör icke StatsUtsk.
utan Ekon.Utsk.
Hr Mannerskantz har yrkat, att bestämmelsen ang:de ångfregattens
machinstyrka skulle ur förslaget utgå. Jag får härvid
erinra, att flere af de fregatter, hvilka inom den Engelska Marinen
anses såsom mönsterfregatter, just hafva den föreslagna machinstyrkan.
Att bygga en sådan fregatt, som uti England eller Amerika
anses såsom mönsterfregatt, låter sig knappast verkställas i någon
af våra dockor. En sådan fregatt skulle blifva lika djupgående
som ett af våra Linieskepp och skulle således icke utan stor svårighet
kunna passera Balterna eller Sundet, hvarförutan den skulle
blifva 40 fot längre än Linieskeppet Stockholm, och en sådan koloss
sktdle i min tanke, icke passa för Östersjön. Jag tror, att en
för oss lämplig fregatt är en sådan, som förer 31 kanoner. För
öfrigt vill jag nämna, att den nominella hästkraften vanligen utgör
endast hälften af den effektiva. Angskeppet Stockholms nominella
machinstyrka är 350 hästars kraft, men dess verkliga är 650
eller 700. Att konstruera ett fartyg som i superlativ grad skulle
ega alla goda egenskaper torde vara omöjligt, ty hvad man vinner
i ett afseende, förlorar man i ett annat. Detta gör, att vid bedömandet
af ett fartygs godhet, kan den ene säga, att det är ett
ypperligt skepp, under det att den andre påstår, att det är ett
dåligt. Sådant beror helt och hållet på det individuella omdömet.
Hr Brakel: Sedan discusionen tagit en mera allmän riktning
och fått denna oväntade utsträckning samt Gr. Anckarsvärd för
andra gången upträdt, torde det förlåtas mig, om äfven jag ånyo
upträder i afsigt att bemöta några af Hr Gr:ns yttrade åsigter
och för att belysa några hans upgifter om vår och Eysslauds förmåga
att upträda på sjön.
Gr. Anckarsvärd har framhållit den Eyska marinens betydliga
storlek och den ofantliga summa, nemi. 20 millioner silfverubel.
som derå årligen nedlägges, förmodligen med afsigt att genom jemförelsen
emellan Eysslands Marin-budgets storhet och Sveriges relativa
obetydlighet afskräcka oss från hvarje försök att till sjös
Den 8 Juli e. m.
217
mäta oss med denna makt. Härvid torde jag få erinra, att uti den
Hyska Marinens anslag ingå trenne ganska betydliga HufvudTitlar,
nemi. 1) den öfver hela verlden bekanta försnillningen inom den
Ityska förvaltningen, 2) materielens vanvård, som jag af Hyska SjöOfficerare
har hört vara ganska stor och 3) bröd, föda, kläder och
sold åt mer än 30,000 man sjöfolk, som Hyssland har i ständig
tjenst, vinter och sommar.
Hr Gr:n har vidare yttrat, att underl de 15 år, inom hvilka
K. M. föreslagit, att vi skulle upbringa vår OrlogsFlotta till 8 Linieskepp,
skulle Ryssland kunna frambringa en Flotta 4, 5, ja 6
gånger så stor som vår. Om det är riktigt att af det förflutna
sluta till det tillkommande, torde man med fullt skäl draga i tvifvelsmål
Rysslands förmåga att upbringa sin sjömakt till den af Gr.
Anckarsvärd förutsatta storleken. Om man kastar en blick på vår
och Rysslands sjöstyrka under en förfluten tiderymd som jag icke
vill lägga längre tillbaka än under Gustaf III:s regering, och jemför
densamma med Sveriges, så finner man att den Svenska OrlogsFlottan
var till sin beskaffenhet, ganska dålig, att flere landt-regementen,
fullkomligt ovana vid sjön, vore på densamma kommenderade
samt att sjukdomar af flere slag, till följd af vanvård, af brist
på tjenliga födoämnen och på läkarehjelp, derstädes herrskade; men
att, allt detta oaktadt, denna Flotta var jemngod med den Ryska.
Under 1808 och 1809 årens krig hölls den Ryska Flottan instängd
af den Svenska, understödd af obetydlig Engelsk hjelp. Under det
sednaste kriget emellan Ryssland och Vestmakterna, veten J alltför
väl, mine Hrr, att en Rysk Flotta af icke mindre än 27 linieskepp
och 18 fregatter låg bakom Kronstadt, blokerad af blott 2 Engelska
linieskepp och några fregatter när den öfriga förenade Flottan
bombarderade Sveaborg. Mina Hrr, denna stora Ryska Flotta
försökte icke en gång att löpa ut och mäta sig med denna ringa
styrka. Och hvarföre? Jo, derföre att den var mångfaldigt underlägsen
den EngelskFranska i allt, i fartygens beskaffenhet, i deras
bemanning och i ånga. Men om jag än antager möjligheten deraf,
att Ryssland skulle kunna upbringa sin Flotta till 60 skepp, som Gr.
Anckarsvärd förespeglat., så hemställer jag, huruvida det blefve möjligt
för oss att, lemnade ensamme, försvara oss, då vi veta att den Ryska
Arméen är så stark, att, ehuru Ryssland, enligt ltyssarnes egna upgifter,
under det sednaste kriget förlorade öfver 300,000 man, den
likväl vid krigets slut stod slagfärdig emot Europa! Jag hemställer,
om det blefve oss möjligt att till lands försvara oss emot denna
makt, då den en gång får sina jernvägar färdiga och derigenom
lätteligen kan vid sina gränsor koncentrera sin makt och så öfverföra
denna ofantliga stridsmakt på 60 skepp till de för ett anfall
lämpligaste punkterna af våra kuster. Jag för min del tror, att
om det skulle inträffa, att Ryssland upbringade sin Flotta till 60
skepp, sfi kunna vi icke med framgång försvara oss utan i förbund
med andra makter, och i sådant fall blefve det vida lättare för oss
och våra allierade att motstå Ryssland till sjös än till lands, ty
dess landtmakt är mångdubbelt starkare än dess sjömakt någonsin
kan blifva.
218
Den 8 Jull e. m.
Gr. Anckarsvärd har sagt, att med en stark Skärgårdsflotta
kunna vi försvara kusten från Nyköping till Oregrund. Till svar
härpå vill jag endast nämna, att örn vi än skulle hafva vår Skärgårdsflotta
stationerad endast på den korta sträckan emellan Östanå
och Ersta vik, så åtginge det dock omkring 7 eller 8 timmar för
att koncentrera denna styrka på någondera af de nämnda ändpunkterna,
och detta ehuru Skärgårdsflottan framsläpades af ångbåtar,
med hastighet af. ända till 5 knop i timman, i stället för en fart
af 2-| knop, som den utan tillhjelp af ångbåtar endast kan
göra. Om detta ej kan bestridas, så frågar jag, om man tror det
vara möjligt för oss att med denna flotta hindra en landstigning
på en längre kuststräcka, då vi veta, att den 14 September 1854
kl. 7 och 10 minuter på morgonen ankrade den franska Flottan
vid Krims kust att debarkeringen började kl. 8 och 10 minuter
samt att straxt efter kl.jl 27,000 man landstigna truppar mönstrades
af franska fältmarskalken St. Arnaud ! Om vi tänka oss, alt vår Skärgårdsflotta
skulle försvara en större front af vår kust, stränderna
emellan Norr- och Södertelje, så skulle icke mindre än några och
20 timmar åtgå för att få denna flotta koncentrerad på de yttersta
ställena. Och, mine Hrr, då man ständigt och jemnt förespeglar
oss, att Ryssland skall kunna bygga en Liniefotta, 6, 7, 8
gånger större än vår, så frågar jag, hvad som hindrar Ryssland att
bygga en RoddSkärgårdsflotta, som i samma proportion är vår
Skärgårdsflotta öfverlägsen? Men Ryssland gör icke detta, ty Ryssland
vet allt för väl, att det kan nedlägga sina medel på bättre
fartyg iin roddbåtar, men just derföre att Ryssland icke detta gör,
så antager man att vi kunna vara det öfverlägset i något, och detta
framhållna »något» äro just det som denna makt förkastar och såsom
odugligt föraktar.
Gr. Anckarsvärd har betviflat Sveriges förmåga att skapa och
underhålla en Linieflotta. Jag har under denna Riksdag deltagit
i BevillningsUtsk:s förhandlingar och jag kan således lemna Gr.-n
några tillförlitliga upgifter om rätta beskaffenheten af Sveriges förmåga
att bereda sig inkomster. Under året 1855 importerades till
Sverige omkring 3 5 mill. skålp. råsocker, 15 mill. skålp. bomull
och 14 mill. skålp. kaffe. Om man höjer tullen på endast dessa
frenne artiklar med 2 öre per skålp., så erhåller man
för 35,000,000 skålp. råsocker  700,000
» 15,000,000 d:o bomull  300,000
» 14,000,000 d:o kaffe  280.000
Summa Rdr 1,280,000.
Om man ej tager i beräkning qvinnor och beskattningen å
deras förmögenhet, finnas i Sverige öfver 1 mill. män, som betala
personliga skyddsafgifter. Antager man att livar och en af dessas
årliga förvärf i medeltal utgör 500 Rdr, hvilket är mycketf.lågt
tilltaget, blifver totalbeloppet af dessa 1 mill. mäns årliga inkomster
500 milhr. En bevillning efter endast 1 proc. på 100 Rdr
inkomst kommer således att utgå med minst 5 milhr. Nuvtde be
villning
är beräknad att utgå efter 2-| proc. för näringsidkare och
Den 8 Jani e. m.
219
med endast 2 proc. för jordbrukaren. En väl inrättad och rättvis
BevillningsEörordn. skulle således komma att öka den direkta
beskattningen med minst  3,000,000.
Om dertill lägges ofvannämnde ökade tullinkomst . 1,280,000.
Och genom en obetydligt förhöjd tull på andra öf
verflödsartiklar
såsom tobak m. m  700,000.
Så erhålles i förökad Statsinkomst circa . . . Rdr 5,000,000,
en summa, större an som behöfves att för Sverige skapa en verklig
Marin af 15 å 20 skepp. Följaktligen anser jag mig kunna
bestämt påstå, att vi, utan att i ringaste mån angripa roten för
vårt välstånd, kunna, om vi vilja, bereda oss inkomster, för det försvar,
som vårt läge och vår talrika kustbefolkning utvisat.
Gr. Anckarsvärd har ofta uprepat, att Sverige till sjös aldrig
skall kunna mäta sig med Ryssland, att den Ryska sjömakten alltid
skall blifva den Svenska öfverlägsen. Skulle jag äfven medgifva,
att om vi betrakta Sverige såsom alldeles isoleradt, det icke skulle
kunna mäta sig med Ryssland på sjön, så kan man dock ej betrakta
det som sådant, ty Sverige är förenadt med ett land, som är den
3:dje nationen på hafvet uti Europa, som kan lemna 80,000 man
till sin Elottas bemanning. Vi böra icke heller förbise det mäktiga
sträfvande till sammanslutning, som röjer sig hos de 3 nordiska
folken, och om man gillar detta sträfvande, om man äskar att
tänka sig att målet för detsamma skall en gång hinnas, så torde man
äfven med temlig visshet kunna förutsäga, att om och när detta
mål lunnes, så skola dessa trenne hafomslutna länder utan svårighet
kunna åstadkomma en sjömakt, som tryggt kan mäta sig med Rysslands.
Och det är för att kunna fortgå på en sådan bana, för att
närma sig ett sådant mål, som jag anser det vara af den aldra
största vigt för Sverige att, så långt dess tillgångar medgifva, söka
utbilda sig till en verklig sjömakt,. Anser man åter målet icke
vara något eftersträfvansvärdt, vill man att Sverige allt framgent
skall fortlefva i politisk vanmakt, då må man gerna hylla Gr. Anckarsvärds
åsigt, då må man gerna icke kosta ett öre på den Svenska
ÖrlogsFlottan.
Hittills har jag endast ordat om en OrlogsFlottas verksamhet
i krig; men jag ber nu att få nämna något derom, att en sådan
Flotta jemväl har en verksamhet, som är mycket vackrare än denna,
nemi. under freden. Under de gemensamma öfverläggningarne
rörande jernvägarne, har Hr Gripenstedt så sannt och så vackert
yttrat, att en nations handel och sjöfart är en mätare på denna
nations icke allenast materiella välstånd utan äfven andliga kultur.
Han visade huru den Svenska HandelsFlottan från 1830 —1855
stigit från 1,809 till 2,784 fartyg, från 63,000 till 126,000 lästers
drägtighet och framhöll, till följe af vår KofferdiFlottas tillväxt,
vår handels ofantliga tilltagande och förkofran.
Om man endast upskattar vår handel och sjöfart efter fartygens
antal och lästetal, så är det onekligt, att Sverige på de sednare
åren gjort stora framsteg i afseende å handel och sjöfart. Men
man kan icke mäta denna handel och sjöfart endast och allenast
220
Den 8 Juli e. tn.
efter lästetalet, utan man måste tillika taga i betraktande Sveriges
verkliga liandels-transaktioner, och då finna vi det egna förhållandet
inträffa, att ehuru vi endast af varan socker importera för ett tullvärde
af 9 mill. Rdr, så upgår dock hela värdet af Sveriges import
från Asien, Afrika och Amerika till icke mera än 8 mill.
Itdr. Detta bevisar tydligen, att vi inom dessa verldsdelar icke
hafva de handelsrelationer som vi borde hafva, att våra fartyg befraktas
af utländska köpmän, att de införa varorna från produktionsorterna
till England eller Hamburg och att vi sedermera få köpa
varorna i andra hand för betydligt höjda priser. Orsaken hvarföre
vi icke hafva direkta handelsförbindelser med andra verldsdelar är
naturligtvis den, att vi icke hafva några Orlogs-fartyg stationerade
i dessa aflägsna farvatten till vår handels beskydd, att vi icke utsändt
fartyg till de ociviliserade folk, som bebo dessa länder, för
att taga kännedom om deras behof och begär och sedermera utbyta
våra alster emot deras. Detta är en alldeles motsatt merkantil och
politisk bana emot den, sorn England med så mycken framgång
beträdt och som obestridligt lyftat England till det välstånd, hvaraf
det njuter, till den makt, det innehar och utöfvar. England har
utsändt sina skepp till alla jordens delar, tagit kännedom om de
olika folkens önskningar, begär och behof, anlagt fabriker för desammas
tillfredsställande, och utfört fabrikernas alster till dessa aflägsna
afsättningsorter. Dessa storartade fabriksanläggningar, för
hvilkas drifvande en stor mängd menniskors arbetskraft tages i anspråk,
hafva i sin ordning framkallat ett högt updrifvet åkerbruk,
som för sina produkter fått stora och isynnerhet närbelägna konsumtionsorter.
Och, mine Hrr, på det att ni icke måtte betvifla en
OrlogsFlottas verksamhet i fredliga tider, så må det tillåtas mig
att citera några ord af Disraeli, en man, hvilken man väl måste
tillerkänna omdömesförmåga och statsmaunablick. Denne man yttrade
en gång under loppet af år 1853 uti Engelska Underhuset
följande ord: »Dessa tusende förbindelser med jordens innebyggare,
denna noggranna kännedom om alla förhållanden, detta öfvermått
af hopade skatter som göra oss till den största potentat
på hvarje verldsmarknad, denna oerhörda inre utveckling, detta förbättrade
statsskick, denna hastighet i förträffliga upfinningar, detta
vetenskapernas användande i praktiska lifvet, allt detta äro ÖrlogsFlottans
friskaste lagrar, vunna på fredens område uti de segrar
öfver mörkrets, okunnighetens och de inskränkta omdömenas makter,
hvartill denna Flotta varit hufvudmedlet.»
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på förev:de punkt, hvartill åtskilige
talare yrkat bifall, blifvit yrkadt, af Gr. Anckarsvärd återremiss;
af Hr Brakel bifall till Utsk:s förslag, med den förändring
af mom. litt. b, att till nybyggnad och fullständig komplettering
af 8 st. ångkanonslupar anvisades 1,000,000 Itdr, samt med uteslutande
af det sista morn., deri anslag för anskaffning af en eller
flere rodd-kanonbåtar blifvit tillstyrkt; af Hr Mannerskantz förändring
af mom. litt. a, och c, sxå att de kommo att innehålla, det
Den 8 Juli a m.
221
förra: »till nybyggnad och fullständig komplettering af en snabbgående
ångfregatt af bästa modell samt påbörjande af ett nytt för
sjöförsvaret afsedt ångfartyg  1,525,593 Rdr»,
och det sednare: »till Linieskeppet Skandinaviens
komplettering till segelskepp . . . . 109,959 Rdr;»
samt slutligen af Frih. von Klinkowström den ändring i Utslcs
förslag att,• i st. f. anslag till nybyggnad af en ångfregatt, måtte
beviljas det af K. M. äskade anslag till påbörjande af ett nytt
ångskepp med machin om cirka 4 00 hästkrafter.
Propos. till bifall å Utsk:s i förev:de punkt afgifna förslag
blef härefter framställd och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja
öfvervägande.
Vidare förekommo och biföllos Utsk:s yttranden ang:de de
under litt. B. och C. uptagne extra anslag, som af K. M. blifvit
äskade, dels för åtskilliga angelägna byggnadsarbeten och anskaffningar
vid Flottans stationer, och dels för upförande af ennyjernbro
emellan Skepps- och Kyrkoholmarne här i hufvudstaden.
Slutligen förekom och lades till handlingarne sista delen af
förev:de Utlåt., ang:de det af K. M. äskade Kreditiv för uprättliållande
af pensioneringen från AmiralitetsKrigsmanskassan, samt
det af K. M. för innev:de år äskade anslag till aflönings-förbättringar
åt personalen vid de under SjöförsvarsDepantet lydande stater
och corpser.
Föredrogs och begärdes på bordet K. M:s nedannämnde denne
dag f. m. ankomne Nådiga Proposir till R. St:r.
l:o) ang:de antagande af en Förordn. om verkställighet af domar
och utslag, meddelade af Norrsk Rätt, och om det biträde,
som i andra afseenden bör lemnäs rättskipningen i Norrige;
2:o) om eftergift af Direktören A. L. Hård af Segerstad ålagdt
ersättningsbelopp;
3:o) i fråga om behof af medel för en fyr-anläggning å Gottska
sandön;
4:o) ang:de Landshöfdme Frih. R. F. von Kraemers, Gr. G.
E. Frölichs och Gr. P. A. Lewenhaupts bibehållande vid deras rätt
till framtida pension från Arméens pensions-kassa; samt
5:o) om pensions beviljande åt f. d. Sekreteraren och Auditören
vid Flottan, Assessoren J. G. Björkegrens enka, Anna Maria
Hedmansson.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåt:n och Betänkm nemi. från
SlalsUlskotlel
N:o 79, i anledn. af K. M:s Nådiga Propos., ang:de eftergift
af åtskillige Embets- och tjenstemän ådömdt ersättnings-ansvar i
följd af LänsBokhållaren Caspar Langlets bedrägliga förhållande;
222
Den 11 Jali f. m.
N:o 80, ang:de vackt fråga om löneförhöjning åt Statens Embets-
och Tjenstemän m. fl. för år 1857.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet.
N:o 97, i ani. af väckta förslag, åsyftande förflyttning till hufvudst.
aden dels af Universiteten i Upsala och Lund, dels af båda
Universitetens juridiska fakulteter och dels af Upsala Universitets
medicinska fakultet.
H. K. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ på 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 11 Juli 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne Prot.Utdrag, innefattande E. o. Ad:s under
sednaste plena fattade beslut vid pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt.
N:ris 71 och 72, ang:de regleringen af utgifterne under liikStatens
4:de och 5;te HufvudTitlar.
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Wilh.: Jemte det jag
anhåller att få i protokollet antecknadt, det jag icke deltagit uti
II. E. o. Ad:s öfverläggningar och beslut ang:de regleringen af utgifterna
under EiksStatens 4:de HufvudTitel, till och med 17:de
punkten af StatsUtsbs Utlåt. N:o 71, får jag äfven anmäla min
reservation
l:o) mot alla de ändringar uti de öfrige punkterne af nämnde
Utlåt, hvarigenom förhöjningen uti de af Utsk. tillstyrkte anslagen
egt rum, eller sådane anslag blifvit beviljade, som af Utsk.
varit afstyrkte, med undantag af hvad som rörer materielen och
diverse anslag.
2:o) Emot de uti 34:de punkten stadgade vilkor för åtnjutande
af den beviljade provisionella lönetillökningen, anseende jag
att dessa vilkor bordt stadgas i öfverensstämmelse med det af Hr
Stjernsvärd, G. M., härom afgifna förslag.
I afseende å StatsUtsbs Utlåt. N:o 72 ang:de regleringen af
utgilterne under 5:te HufvudTiteln, får jag äfven reservera mig emot
de beslutade ändringarne uti de af Utsk. tillstyrkte anslagen, med
undantag af hvad som rörer 12:te punkten, vid hvilken jag, på de
skäl jag under öfverläggniugen anförde, tillstyrkt bifall till K. M:s
Den 11 Juli f. m.
223
Propos. — Slutligen får jag äfven reservera mig emot det beslut,
hvarigenom den återremiss undertrycktes, som af Gr. Anckarsvärd,
C. H., yrkades rörande anslaget för iståndsättning, &c. utaf Flottans
krigs-fartygs materiel, instämmande jag uti hufvudsaken till
alla delar uti det, som af nämnde ledamot blifvit i detta afseende
yttradt.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Äfven jag ber att till
protokollet få anmäla min reservation emot de beslut, som blifvit
fattade i afseende & 34:de punkten i StatsUtsk:s Utlåt. ang:de 4:de
HufvudTiteln. Skälen, hvarför jag hade önskat en annan utgång,
har jag förut anfört och anser det derföre obehöfligt att åter uprepa
desamma.
Gr. Frölich, David: Jag anhåller, att få till protokollet
antecknadt, att jag icke öfvervarit besluten rörande 4:de och 5:te
HufvudTitlarne. Skälen dertill hafva varit af den imperiösa natur,
att de lagt oundvikliga hinder derför.
Uplästes ett af Hr Björnstjerna, Boger Magnus, inlemnadt
så lydande memorial:
I anseende till förestående afresa från hufvudstaden, får jag
vördsamt afsäga mig den plats jag innehaft såsom ledamot af Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk.; anhållande att likväl blifva vid min Riksdagsmannarätt
bibehållen.
R. o. Ad, lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes jemväl följande af Gr. Lewenhaupt, Adam, inlemnade
memorial:
Då jag af enskildta angelägeheter nödgas företaga en resa från
hufvudstaden får jag afsäga mig förtroendet att vara ledamot af RiddarhusUtsk.
och Suppleant i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.; med anhållan
att fortfarande varda bibehållen vid min Riksdagsmannarätt.
Efter äfven härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, anmodade Hr
Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda till val afen ledamot
i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Hr Björnstjerna, samt af
en suppleant i samma Utsk. och en ledamot i RiddarhusUtsk. efter
Gr. Lewenhaupt.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att han, vid det tillfälle då
Frih. Sprengtporten afsade sig förtroendet att vara ledamot af Statsrevisionen
för innev:de år, hade tillkännagifvit sin afsigt att i afseende
på tiden för anställande af det i följd deraf erforderliga valet
af en annan Stats-revisor göra hemställan, sedan StatsUtsk:s Utlåt.
ang.de
tiden kunde lättare medgifva valets företagande; samt hemställde
derjemte om R, o. Ad. behagade bifalla, att ifrågav:de val af en
224
Den 11 Jul i f. m.
ledamot uti innev:de års Statsrevision må företagas vid början af
plenum nästa Onsdag den 15 dennes.
Ropades Ja.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. K. M:s den 8 dennes
ankomna och på bordet lagda Nåd. Propos till R. St:r, ang:de
antagande af en Förordn. om verkställighet af domar och utslag,
meddelade af Norsk Ritt, och om det biträde, som i andra afseenden
bör lemnäs rättskipningen i Norrige.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
den 8 dennes ankomne och på bordet lagda Nåd. Propos-r till
R. Sta-,
1 :o) om eftergift af Direktören A. L. Hård af Segerstad ålagdt
ersättningsbelopp;
2:o) i fråga om behof af medel för en fyr-anläggning å Gottska
Sandön;
3:o) ang:de Landshme Frih. E. F. von Kraemers, Gr. G. E.
Frölichs och Gr. P. A. Lewenhaupts bibehållande vid deras rätt
till framtida pension från Arméens pensionskassa, och
4:o) om pensions beviljande åt f. d. Sekreteraren och Auditören
vid Flottan Assessoren J. G. Björkegrens enka, Anna Maria
Hedmansson.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s den 22 och 25 sist. Juni på
bordet lagda Betänk. N:o 37, med förslag till reglering af Bankens
lane- och kreditiv-rörelse.
Då härvid Hr Gr. o. Landtm, framställde att R. o. Ad. torde
finna nödigt att detta Betänk, punktvis företogs till pröfning, ropades
Ja; hvarvid dock
Gr. Frölich, David anmälde sig och yttrade: I samma ögonblick
som Hr Gr. o. Landtm, framställde sin propos. reste jag mig
upp för att yttra mig. Om jag fattade Hr Gr:ns propos. rätt,
skulle ifrågavule Betänk, punktvis föredragas. Ett sådant föredragningssätt
är visserligen det allmänna och i sig sjelf riktigt, derest
fråga vore om att Stånden kunde genast stante pede göra förändringar
i de särskilda punkter, der sådant möjligen vore af hög
nödvändighet påkalladt. Jag föreställer mig emellertid att i detta
läll är det alldeles omöjligt. Orsakerna äro lätt insedda. Af de
emot förev:de Betänk, afgifna reservationer synes nemi., att nästan
bela Utsk:s personal varit i ett eller annat afseende reservanter, och
man vet äfven att besluten blifvit fattade med 1, 2 eller 3 rösters
pluralitet, hvarjemte en ledamot öppet i sin reservation förklarat
att han icke kunde föreställa sig annat, än att Betänk, måste omarbetas.
Under sådane förhållanden hemställer jag, om det är riktigt
att börja med en punktvis föredragning, då man naturligvis i sådant
-
Den 11 Juli f. m.
225
dant fall måste besluta öfver en punkt i sender, och derigenom
binda händerna i afseende på de återstående. Jag har ansett mig
endast böra erinra härom, i öfrigt öfverlemnande åt Hr Gr. och
Landtm, samt R. o. Ad. att i denna väg göra som de behaga.
Jag föreställer mig dock att något hinder icke bör möta för att
låta discussionen, åtminstone till en början, omfatta hela Betänk.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: I motsats till Gr. Frölich
anser jag Betänk, böra punktvis föredragas. Åtskilliga punkter äro
af den beskaffenhet att man kan tala om systemet i sin helhet.
Hvad beträffar de många reservationerna tror jag att när det Bifråga
om ett Betänk., som innehåller så många punkter som förev:de,
det icke är möjligt att ej de fleste ledamöterne inom Utsk.
skola finna anledning till reservationer, hvilket dock ingalunda hindrar,
att ju icke enigheten i det hela varit starkare än under de
fleste Riksdagar jag bevistat. Jag har velat nämna detta, på det
att Gr. Frölichs anmärkn. icke måtte föranleda tili den tron att så
ej varit förhållandet.
Gr. Frölich: Om Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad., antager
den amplifikation af rättigheten att yttra sig, som Hr Mannerskantz
gifvit deråt, har jag naturligtvis ingenting deremot, men
vill dock undvika att begagna mig deraf, emedan om jag t. ex.
ville något vidlyftigare utbreda mig öfver en eller annan punkt,
jag då vore underkastad den vanliga påföljden att icke få fortsätta.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. på sätt
Gr. Frölich yrkat, bifölle att detta Betänk, i dess helhet blefve föremål
för öfverläggningen, ropades starka Nej jemte ett eller annat
Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge
Betänk, böra punktvis företagas till pröfning, samt sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja jemte ett eller annat Nej, förklarade
det han funnit Ja öfvervägande.
Härefter förekom:
l-.sta punkten.
Bifölls.
2:dra punkten.
Gr. Frölich: Denna punkt erinrar mig om det beslut, som
för mångå Riksdagar sedan fattades, att statsskuld till Banken icke
skulle afskrifvas, utan föras inom linien. Detta beslut fattades för
att ett bevis skulle qvarstå på, huru det fordom gått till, när R.
St:r, såsom Bankens förvaltare, finna sig icke kunna eller vilja, i
egenskap af Hrr öfver Statsverket, liqvidera Statens skulder till
Banken, man upför då skulderna inom linien och der stå de, sedan
en half mans ålder tillbaka, såsom en vårdkas, om hvilken man dock
icke bekymrar sig. Jag kan icke undgå påpeka, att förhållandet
är sådant, att det visar den allmänna cirkel, hvaruti R. St:r
VII H. 15
226
D e n II Juli f. m.
alltid falla, när de skola gemensamt reglera Bankens rörelse och då
de för tillfället endast ha för ändamål att ställa så till, att denna
rörelse kan fortgå någon tid längre, dervid ofta förglömmande att
Banken förskjutit Svenska Staten medel, under det den mången
gång aldrig återfått hvad den lemnat. Denna cirkelgång leder ovilkorligen
Bankens egare, R. St:r, att tro sig kunna sköta Banken
som de behaga. Det är icke så noga, om man iakttager de reglor,
som för Banker i allmänhet äro nödvändiga att vidhålla, eller om
man låter den reella fonden stå i ett visst underlägset förhållande
till den massa af kreditsediar, som man derpå utgifver, utan
man jemkar sig så godt man kan från den ena Riksdagen tili den
andra.
Jag hemtar af denna anmärkn. anledning att taga en liten
återblick af förhållanderne vid förra Riksdagen, jemförda med tillståndet
före 1844 års Riksdag. Det kom visserligen icke i
fråga att röra vid hvad, som är föremål för denna puukt; men
man hade då råkat i stor förlägenhet då den metalliska valutan
mycket nedsjunkit, t. o. m. något lägre än nu. Skillnaden emellan
då och nu är dock ganska betydlig till Bankens nackdel, i så måtto,
att nu faller en ganska stor yttre sedelskuld på Bankens metalliska
valuta, till följd af den mängd Privatbanks-sedlar och obligationer,
som nu äro i omlopp, och för hvilken det icke är möjligt att uptäcka
någon basis, än Bankens metalliska valuta. Vid 1844 års
Riksdag inträffade ungefär detsamma som R. St:r nu synas vilja
ställa till. Presidenten Skogman, då ledamot af BankoUtsk. och
författare till den bekanta promemorian, började sin framställning i
det afgifna Betänk., som var analogt med det nu förev:de, med en
ingress, som i sanning var högst upbygglig för alla, som önskade
att någon sund princip skulle göra sig gällande vid Bankförvalt*
ningen. Han började med att yttra att i ett land, der hårdt njynt
är det enda rörelsemcdlet, inträffar sällan kriser, och de tillfälliga
sådane, som genom handelsförhållanderne upstå, hjelpa sig vanligen
lätt sjelfva. I ett land åter, der hardt mynt cirkulerar i ungefär
lika belopp som kreditsedlar, är det ganska lätt att reglera de inträffande
kriserna; men i ett land, der kreditsedlar hufvudsakligen
finnas i rörelsen, är detta utomordentligt svårt. Nu torde det, mine
PIrr, kunna erkännas att denna svårighet i vårt kära fädernesland
icke rätt upskattas, ty man hade af en sådan ingress kunnat vänta
sig, att Hr Skogman kommit till ett annat resultat än han gjorde,
då han, i likhet med detta Betänk., föreslog att sedelfonden skulle
okas, och detta med 25 milhr kreditsedlar utöfver hvad som förut
blifvet utgifvet. Jag ber eder, mine Hrr, lägga märke till huru
det kan tillgå inom ett BankoUtsk.; man börjar med att för dem
som deraf låta sig dåra upduka de aldra grannaste fraser och principer,
meli straxt efteråt, när alla blifvit deraf tryggade, kastar man
dem sedan sjelf öfver bord. Jag skall nu söka visa, att ungefär
detsamma kommer att nu ske; eljest skulle jag icke velat besvära
R. o. Ad. med denna retrospekt. Det är klart, att BankoUtsk.
har en ganska svår upgift att lösa. De grunder, som vid realisationen
antogos, voro för det första, att Banken skulle uprätthålla mynt
-
Den 11 Juli f. m.
225
värdet, och för det andra att Banken skulle understödja näringarne.
Hvar och en, som är aldrig så litet bevandrad i Bank-förhållanden,
torde genast finna, att en bankmessigt inrättad, enskild Bank d.
v. s. som står under lag och der förvaltarne tillika äro dess egare,
bryr sig icke om att reglera rörelsen för annat än eget intresse,
hvilket endast afser eget bestånd och den egna vinsten. En sådan
Bank skulle gå utanför allt hvad bankmessigt är, om man säger att
den skulle understödja näringarne. Men man tror att en StatsBank
skulle kunna göra det, ja, borde så. Nå väl, det är just den kinkiga
frågan. Ar den såsom StatsBank myntvärdets uprätthållare,
så är det med mycken varsamhet som den tillika kan åläggas understödja
näringarne genom direkta utlåningar. Dertill fordras då
en i proportion vida större reel fond. Sedan denna åter sjunkit
borde understödet icke nu komma i fråga, emedan Bankförvaltningens
befattning blir då så att säga en slags quadratum circuli. De
kunna icke förena båda sina pligter, och då blir fråga om hvilkendera
principen skall ega öfvervigt, antingen den att uprätthålla
myntvärdet eller att hjelpa rörelsen. Vid föregide Eiksdagar, då
jag hade äran åhöra debatterna, utan att deltaga deri, men då en
Munk af Rosenschiöld, en Skogman lefde, då hörde jag mycket talas
om att Bankens första pligt var att uprätthålla myntvärdet. Nu
deremot ser det verkligen ut och jag skall söka att bevisa det, som
om principerna voro alldeles up- och nedvända. Jag skulle icke
kunna försvara ett sådant omdöme, om jag icke Aade att stödja
mig vid hvad en Bankledamot yttrade i sitt Stånd, då fråga der
var om Banken. Han sade nemi., då anmärkn. gjordes derom att
Banken verkligen egde till pligt att uppehålla myntvärdet: »Uppehålla
myntvärdet det är Kgl. Myntets sak, men icke Bankens; det
är någonting sekundärt». Då fråga derefter upstod om huruvida
det vore nyttigt att ega en Bank eller icke, sade han: »En RiksBank
är alltid en god sak att ega, ty den kan alltid på ett eller
annat sätt begagnas till rörelsens bedrifvande i landet». Så har
blifvit yttradt i detta Stånd, der man väntar att få höra de sundaste
åsigter uttalas, i fråga om Banker, och jag har derföre icke
kunnat undgå att lägga märke dertill. Det händer nog att jag
icke lefver så länge, att jag får se den påföljd jag befarar; men
fortfar man att låta kreditväsendet hädanefter likasom hittills stiga
i ett slags klimax, så blir BankoUtsk. det rätta Utsk., der man
gör affärer. Ja jag ser ingenting som hindrar att man slutligen
skulle möjligen kunna komma derhän, att ett beslut förelägges R.
St:r att den dåvarande personalen sins emellan delar hela vinsten
af Banken; hvilket naturligtvis vore att sätta kronan på verket.
Om man fortfar att så småningom jemka bort sådana reglementariska
föreskrifter, som vid organisationens beslutande och införande
inflöto, och som egentligen hade för afsigt att skydda Bankprinciper
samt för att orubbligt förblifva gällande, hade bort inrymmas
i grundlagen, så jemkar man så länge att man slutligen
måste uplösa hela inrättningen. Man tror sig nu kunna våga mycket
emedan landet verkligen är i okunnighet om förhållandet; åtminstone
har det handt mig, att, då jag vändt mig till flere af
228
Den 11 Juli f. m.
mina bekanta och vänner, för att bedja dem fästa sin upmärksamliet
vid Banken, de svarat, att de icke förstå sig derpå. Det ser
äfven ut som om lt. o. Ad. sjelfva icke skulle anse sig förstå Bankaffärer;
ty vi äro liu icke flere än på sin höjd några och trettio
ledamöter, som skola afgöra dessa vigtiga frågor.
Förevide punkt blef uppå härefter framställd propos. af lt. o.
Ad. bifallen.
3:dje punkten.
Bifölls.
4 :de punkten.
Gr. Frölich: Det är här, som den serie af punkter börjar,
hvaruti Utsk. framställt de hufvudsakliga förändringar, som genom
detta Betänk, blifvit föreslagna. Den går ut på att förbereda det
beslut, att samtliga de särskilda fack, som vid realisationens början
oell allt sedermera blifvit afsedda för de särskilda lånerörelsens grenar,
nu skola borttagas och alla de till hvar och en af dessa fack
bestämda fonderna sammanslås till en enda. Derföre är det som
man preludierar ang:de den goda verkan, som Fullmäktige anse
borttagningen af de ifrågav:de §§ skola medföra, på det att de skola
få begagna medel, som blifvit anslagna för än ett ändamål, än ett
annat. Derföre talas det också om huru dessa §§ varit hinderliga
för en dylik öfverflyttniiig, ehuru lt. St:r redan vid början af Eiksdageu
gifvit vid handen, att de vilja besluta en ytterligare sedelemission
af 1,300,000 Edr. Om nu E. o. Ad. vill tillåta en revision
af dessa §§, så är det nödvändigt att den föredragna punkten
återremitteras. Men då jag icke väntar mig något understöd af
någon och således naturligtvis finner det vara fåfängt att framställa
något yrkande, ber jag likväl att, ytterligare, än hvad jag i mitt
förra anförande gjorde, få karakterisera hvart hela planen syftar.
Jag ville förmå E. o. Ad. att eftersinna att det icke var för ro skull,
som föregale lt. Stu- bestämde alla dessa fack med hvar och en sin
särskilda fond, som BankoStyrelsen hade att handhafva. Det var
Berni, derföre att de särskilda pretentionerna på lån skulle få en
slags begränsning, som man ansåg rättvis. Nu förutsattes att enperson
skall kunna få låna t. ex. 200,000 Edr i Banken, och då
är naturligtvis icke en ensam kassa dertill tillräcklig, utan man behöfver
flere. Men det var ännu en annan omständighet, sorn låg
till grund för dessa särskilda fack, nemi. att på samma gång, som
man tillstyrkte en så stark utvidgning af sedelbeloppet på det hela,
hade man att vänta en invändning mot dem, som tyckte det vara
för mycket att höja sedelstocken ända till 25 milin- utöfver metalliska
valutan. Man kunde nemi. besvara denna invändning sålunda: Vi
skola komma i håg, att det icke är möjligt, att alla dessa anslag på de
särskilda fonderna kunna på en gång gå ut, utan ett öfverskott derå kommer
alltid att innestå, och vid sådant förhållande hr det ieke så farligt att
nominelt öka sedelstocken. När en af de särskilda fonderna är utlånad,
så svaras af DiskontDirektion att lån kan icke läs. Efter
Den 11 Juli f. m.
229
sådan förklaring gick raan in på de 25 millis förökning. Nu tager
man bort dessa vilkor och slår allt i en så kallad reservfond, och
sedan man gjort det, kan jag icke finna annat än att man, i stället
för den mängd §§, som här äro föreslagne, helt enkelt kunnat gifva
BankoStyrelsen en carte blanche på att gifva ut så många sedlar
den behagar, och begagna dem på hvilket lånesätt som helst. Det
tjenar alldeles icke till någonting att gifva några bestämda föreskrifter,
sedan man tagit bort saken; den må då hafva fria händer att
låna än åt den ena, än åt den andra. Nu vill jag icke neka, och
har äfven redan gifvit tillkänna, det jag anser, att om en Bank
skall skötas bankmessigt, bör förvaltningen verkligen hafva rättighet
att begagna sin kredit så godt den synes. Men jag frågar eder,
mine Hrr, om det är möjligt att med bankmessiga Banker jemföra
It. St:rs Bank, der delegarne icke komma tillsammans oftare än
hvart tredje år. Det ligger då i sakens natur och i R. St:rs skyldighet
att vårda denna Bank genom till siffror bestämdt gifna föreskrifter
för lånerörelsen och dennas fördelning i särskilda fack. Nu
är likväl meningen att borttaga samma fördelning, och denna luminösa
idé har lått en benämning, som jag icke kan undgå att
vidröra såsom något löjligt, nemi. »Reserv-fond.» Med detta namn
tror man att folket skall nöja sig. Om man anskaffat sådan Reserv-fond,
som bestode af guld och silfver, skulle jag tacka BankoUtsk.
Deri borde dock vara så beskaffad, att den icke kunde åtkommas
af dem, som ville vexla vid Banko-luckan. Men när denna
fond icke består af annat lin idel papper då är det i sanning mycket
begärdt af folkets förtroende, att man skall nöja sig med ett
sådant namn. Det låter präktigt att hafva reserv; benämningen är
tagen från krigsvetenskapen, der det är vigtigt att hafva en sparad
styrka bakom den egentliga opererande stridshären; men hvad är
kreditsedlar på gammal klen valuta för en Reserv-fond? Det är
sådana slags grundsatser, som fattat makt med Banken, och då ser
man sitt öde för sig och kan icke hjelpa det. Jag kan dock icke
undgå att begära återremiss å denna punkt. Naturligtvis kommer
jag att yrka detsamma i afseende på de öfriga punkterna, t. o. m.
den 30:de, enär de allesammans gå ut på etablerandet af den ifragav:de
Reserv-fonden, hvars belopp är mindre än 7,000,000 Rdr,
de der skola stå till Banko-styrelsens disposition för att betjena
hvarjehanda spekulanter hvilka man förr icke kände, men hvilkas
upstående i landet man ganska väl kan under Riksdagarne spåra.
Jag har nyligen fästat upmärksamheten på annonser om FilialBankers
inrättande i aflägsna landsorter, och som dessa orter äro något
oåtkomliga för affärsmännen och man icke har tillräckligt med penningar
för deras åvägabringande på stället, så inbjudas Stockholms
kapitalister att deltaga deruti. Ingenting är simplare än att sådana kapitalister
(eller om de icke äro det, så kunna de blifva det genom att, på
sätt i en här i Stockholm nyligen inrättad PrivatBank skett, sättas till
styresmän för inrättningen), få en ganska indrägtig rörelse, den de sköta
pä för dum bästa sätt. Det måtte vara för att nu kunna tillfredsställa
och gynna alla dessa spekulanter som det har ansetts nödvändigt
att Banken skall ha en ReservFond? På delta sätt tycker jag att
2.10
Den 11 Juli f. m.
det ser ut, och vi få se om det icke kommer att så gå. Jag har
ansett det vara min skyldighet att påpeka detta, ehuru det måhända
icke har något annat till påföljd, än att komma i protokollet.
Men emellertid har jag sökt städa för min port.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Hvad denna punkt beträffar,
har jag ingenting annat att anhålla, än att E. o. Ad. måtte
dertill lemna sitt bifall. Jag anser nemi, att det alldeles icke innebär
någon olägenhet om denna § borttages, äfven om man sedermera
icke skulle vilja ingå på den ifrågasatta sammanslagningen.
När vi komma till den punkt, som derom handlar, skall jag hafva
äran nämna några ord i anledning af hvad Gr. Frölich anmärkt,
samt inskränker mig derföre f. n. att yrka bifall till den förev;de
punkten.
De härefter till bifall i förev:de punkt framställda propos:r
besvarades med starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
S;le punkten.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Gr. Frölich har framställt
åtskilliga anmärkmr emot den här föreslagna sammanföringen af åtskilliga
fonder till en enda. Skälen till denna sammanföring hafva
visserligen som jag tror blifvit i Utsk:s Betänk, tillfyllest framställda;
men jag ber dock att i korthet få nämna några ord i afseende
derå. Hittills har det förhållande egt rum, att för hvar och en af
de olika grenar af den rörelse, som i PiskontVerket bedrifves, en
särskild fond varit bestämd, utöfver hvilken någon tillökning icke
kunnat få göras af DiskontStyrelsen, förr än tillåtelse dertill erhållits
af BankoFullmäktige. Detta har varit till stort hinder för den
hastiga rörelse, som synnerligen i fråga om en Bauk bör ega rum.
Deraf har förorsakats att på den ena fonden medel legat oanvända,
under det att det varit brist på en annan, derå talrika låneansökningar
inkommit, och till följd häraf har icke allenast Banken fått
vidkännas ränteförlust, utan äfven allmänheten lidit men, då den
icke fått tillgodonjuta de medel, som E. St:r för den allmänna rörelsen
afsett. Detta har man nu sökt förebygga genom den föreslagna
öfverflyttningen, hvarmedelst det lemnäs Direktionen öppet
att öfverföra från den ena fonden till den andra de medel, som hon
anser nödigast och nyttigast för de lånetagande. Åtgärden innebär
således ingenting, som kan åsidosätta Bankens säkerhet. Jag kan
nemi. icke finna att denna säkerhet, ej heller Bankens förmåga, i
egenskap af EealisationsBank, att uprätthålla myntvärdet i någon
mån äfventyras derigenom, att man anvisar en fond af några milkr
i en gifven summa, som öfverlemnas åt en särskild styrelse, utan
att på förhand stadga att så eller så mycket skall gifvas åt den,
och så eller så mycket åt den. Det måste i alla fall vara betryggande
för denna Styrelses assignationsrätt, att man till dess disposition
lemnar en gemensam fond, i stället för att den skall vara
fördelad på flere häll. Det är möjligt att någon större ansträng
-
Den XI Juli f. m.
231
ning och omtanka komma att erfordras hos DiskontVerkets Direktion,
än förut, men de äro dock icke större, än att de väl blifva
tagna i anspråk inom många andra penningeanstalter. Långt ifrån
således att denna sammanslagning utgör någon försämring i penningerörelsen,
tror jag den innebära en förbättring. Utsk. bar också
icke allenast varit temligen ense om att åstadkomma den, utan det
har äfven ansett sig böra låta BankoFullmäktige hafva någon del
deri i afseende på verkställigheten och fördelningen.
Under sådana förhållanden tror jag, att R. o. A.d. utan någon
fara för Bankens säkerhet och bestånd, lika litet som af någon
fruktan för otillräcklighet i tillgångarne för de lånesökande, kan
lemna sitt bifall till denna punkt.
Gr. Frölich: Jag väntade mig, då Hr Mannerskantz upträdde,
att få höra någon annan förklaring, än den, som redan tinnes
i Betänk. Jag trodde, emedan han var närvule vid mitt första
och sista yttrande, att han skulle anse dem värda någon slags vederläggning;
men jag finner motsatsen. Han har tagit frågan helt
simpelt så, som om det blott handlade om hvad som är förmånligast för
att kunna utlåna det största belopp af kreditsedlar. Jag har redan
på förhand sagt, att det icke är fråga om att ej BaukoUtsk. för
vinnande af sådant ändamål har rätt; men på min anmärkn., att
de särskilda facken, när de fastställdes, voro ansedda såsom högst
nödiga och nödvändiga, och åberopades såsom skäl, hvarföre man
kunde tillstyrka en stor utvidgning af Bankens lane- och kreditivrörelse,
på denna anmärkn. har den värde talaren icke lemnat ett
enda ord till svar, utan i stället hänvisat oss till en auktoritet,
nemi. BankoFullmäktige, som tillstyrkt förslaget. A la bonheur!
Det är på auktoriteter, sådana som BankoUtsk. och BankoFullmäktige,
som B. o. Ad. är upmanadt tro och bygga, utan att' bry sig
om några grundsatser, icke ens så mycket att man anser de anmärkmr
som i ett eller annat afseende framställas, förtjena ett svar;
det är nog om man talat för tomma väggar, — man behöfver sedermera
blott gå på.
Hr Mannerskantz har sagt, att han icke kan finna, att Bankens
kredit på något sätt förlorar genom den föreslagna åtgärden.
Emot ett sådant argument har jag naturligtvis ingenting att invända.
Jag har flere gånger på detta rum varit i tillfälle att säga,
att när jag får en opponent, som förklarar att han icke kan finna
att skäl väga någonting i vågskålen, har jag derpå intet att säga
till gensvar. Den värde talaren borde väl finna, att man först bör
undersöka skälens halt, innan man kan komma till ett sådant resultat.
Ett dylikt argumentationssätt afklipper all discussion i sak.
Att man vill komma till att begagna sådana tillgånger, som ligga
oanvända, är ju detsamma som att säga: vi hafva en förmögenhet
i penningar, som ligger oanvänd; och det förlorar både Banken
och allmänheten på. Det vore förträffligt om det vore guld och
silfver till öfverflöd. Biskop Agardh har sagt i sin statistik att det
vore oförsvarligt låta så mycket metallisk valuta ligga alldeles oanvänd
i Bankens hvalf. Hvarföre kan man icke tillika draga ränta
23-2
Den 11 Juli f. m.
på den metalliska kassan? Detta Hr Biskopens yttrande har man
ansett något oförklarligt då han borde veta att för det i banken
insatta silfret är utgifvet motsvarande kreditmynt i rörelsen. Men
de behållningar som nu äro i fråga och som man nu hör icke böra
ligga oanvända, utan, sorn Hr Mannerskantz säger, man bör draga
ränta på, hvad
genom sifferupställniug i enlighet med ett vågsamt II. Stms beslut.
Sedan jag nu, såsom jag tror, gjort för enhvar begripligt hvar
det kniper i afseende fl denna fråga, hvar gruudsatserne på den
ena och undflykterna på den andra sidan ligga, tjenar det till ingenting
att vidare orda härom. Ty är det gifvet att man blundar
för grundsatserna och då man blott ser på de fördelar, som expedientvis
kunna vinnas, då är discussionen sådan, att jag icke ens
anser det hedervärdt att deltaga deruti, emedan då är det icke fråga
om hvad som är rimligt eller icke, utan hvad man vill skall ske.
Hr Bildt, Knut: Denna fråga är ingalunda af den omfattande
beskaffenhet, som Gr. Frölich påstått. Den består helt enkelt
deruti, att inom lånekontoren vissa fonder skola sammanföras,
på det att de på bästa sätt inå kunna användas. Detta förslag
är, enligt min öfvertygelse, ganska riktigt och har ingenting att
göra med de öfriga i detta Betänk, gjorda frarirställningar. Det
har verkligen vid det Lånekontor, der jag har den äran att vara
Direktör, inträffat, att penningar funnits på Handels- och Närings-fonden,
under det deremot Kreditiv-fonden varit hårdt anlitad. Det
är således, enl. min tanke, ganska riktigt att de blifva sammanförda,
emedan det åstadkommer stor frihet i förvaltningen. Jag
yrkar således bifall på denna punkt.
Hr Mannerskantz: Så vida Gr. Frölich endast behagar
fästa sig vid den form, som jag begagnar för mina framställningar,
tror jag att han mången gång kan få skäl till anmärkn., emedan
jag måhända icke alltid så använder den form som jag borde; och
jag vill derföre icke taga mig i försvar i detta afseende. Men jag
vågar ännu en gång uprepa hvad jag nyss nämnde, eller att jag
för min del icke kan inse, att det på något sätt kan inverka på
Bankens realisations-förmåga att på ett LåneKontor anvisa en viss
bestämd fond, antingen sammanslagen eller delad i flere delar. För
att en dylik åtgärd skall kunna ega något inflytande på Bankens
förmåga att uprätthålla myntvärdet och dess egenskap af ltealisationsBank,
måste det vara någonting annat än sjelfva sammanslagningen,
och jag ser icke huru jag på något annat sätt skall kunna
möta den härutinnan gjorda invändningen, allrahelst som Gr. Frölich
sjelf icke gifvit något skäl för sitt påstående, att den
ifrågasatta sammanslagningen skulle inverka på Bankens förmåga
att uprätthålla myntvärdet. Det återstår en annan del af frågan,
som jag uraktlåt att besvara, nemi. om den verkan sammanslagningen
kan hafva på de särskilda industrigrenar, som hittills hvar
och en haft siri särskilda fond. Man kan säga, att de som härintills
haft rättighet att låna på jern, på enskilda papper o. s. v. kunna
1>en 11 Juli f. m.
233
blifva förorättade genom en sådan sammanslagning; men jag tror,
att, äfven om man i fordna tider velat på detta sätt utminutera
Bankens medel särskildt till den klassen af industriidkare och särskildt
till en annan, så skall det dock vara fördelaktigare både för
rörelsen i landet oell för industri-idknine sjelfva att få anmäla sig
på en gång. och få sina ansökningar pröfvade inför en lånebeviljande
Styrelse. Och om det är en fördel ieke blott för de lånesökande
utan äfven för den, som beviljar lånen, så måste det vara
fördelaktigt äfven för landet i allmänhet.
Af dessa skäl kan jag icke annat lin vidblifva mitt förra yrkande
om bifall till ifrngavide punkt.
Gr. Frölich: De värde ledamöter, som sist yttrat sig, hafva
gifvit mig anledn. till den tron, att jag ännu icke blifvit rätt förstådd,
och jag skall derföre söka att gifva en annan form åt min
framställning om den våda, som jag befarar af denna punkts antagande.
Först ber jag dock att få erinra Hr Bildt, att jag i mitt
första yttrande gaf tillkänna, att jag icke faste mig vid en viss
punkt i detta Betänk., utan begagnade det slags kreditiv jag fått
att på en gång få tala om alla punkterna. Han har således rätt
att sammanslagningen af de nu ifrågav:de fyra kassorna icke kan
verka mycket; men jag har icke inlåtit mig på att pröfva, hvilken
af dessa kassor behöfver mest, mer eller mindre motstånd. Hvad
jag yttrat har blott varit en förberedelse för hvad jag ämnar säga,
när vi komma att besluta öfver den 30:de punkten, ang:de reservfonden.
Efter denna förklaring torde det tillåtas mig säga att jag
icke torde behöfva svara på sådana anmärkmr.
För att nu göra fullt begripligt hvad jag menar med vådan
af förslaget, ber jag att få nämna, att så länge man hade särskilda
fack och personer kommo till Banken för att begära lån, svarade
BankoStyrelsen: »Det är slut på kassan, Ilrrme kunna ieke få några
lån.» Det var således ett sätt, som då låg i BaukStyrelsernas
skön att icke gå utom gifna föreskrifter. Det fanns visserligen
andra kassor, der penningar voro att tillgå; men deras bestämmelse
var för helt andra ändamål. När man nu skaffar sig ett anslag
genom att sammanföra fonderna, så icke allenast gör man det
omöjligt för spekulanter, att få de lån de beräkna, ehuru jag derom
icke bekymrar mig mycket; men man har skaffat sig en charte
blanche på att gifva ut huru mycket sedlar som helst.
Förtjenar ingenting häraf att vederläggas, då gagnar det föga
att jag anstränger mig.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag skall i största korthet
besvara Gr. Frölichs anförande, hvilket jag dock anser hafva sträckt
sig utöfver föremålet för den nuv:de öfverläggningspunkten. Hr
Gr:n har sagt, att den föreslagna sammanföringen af Bankens medel
ifrån åtskilliga olika lånefonder, dels till en gemensam utiåningsfond
och dels till en reservfond under BankoFullmäktiges disposition,
vore detsamma som en carte blanche för BankoFullmäktige att i
obegränsadt mått utgifva sedlar. Den gemensamma utiåningsfond,
2S4
Den 11 Juli f. m.
som i Betänk, kallas Handels- och NäringsDiskontfonden, består
dock af sådana medel, som tillhört förut befintliga lånefonder i Banken,
hvilka nu blott äro föreslagna att sammandragas, och densamma,
såväl som reservfonden, äro anordnade inom gränsorna för den
sedelutgifningsrätt, som afses då man tager det för Bankens sedelstock
bestämda maximum i beräkning. De 7 millioner, som genom
reservfonden ställas till BankoFullmäktiges disposition, innefatta således
icke en styfver öfver det maximum, som är stadgadt för Bankens
sedelutgifning. Vid alla de operationer, som Fullmäktige göra
med denna reservfond, antingen de bevilja den åt FilialBanker eller
åt andra rörelsegrenar, skola de dessutom alltid, enligt de föreskrifter
som i Betänk, blifvit meddelade, taga Bankens säkerhet i betraktande,
och tillse att icke det bestämda maximum för sedelstocken
öfverskrides. — Hittills hafva Bankens lånemedel varit fästade
inom för vissa ändamål bestämda fonder, och derigenom har ofta
handt, att Fullmäktige varit alldeles förhindrade att disponera medel
ifrån en fond, der tillgångar derå funnits, emedan de lånesökande
icke haft rättighet att få dem ifrån denna fond. Nu är deremot
föreslaget, att några bland dessa fonder skola dragas tillsammans
till en enda fond, på det att BankoFullmäktige derigenom
må erhålla större frihet att utlåna alla till utlåning disponibla medel.
Och då Fullmäktige icke behöfva utlemna dessa medel förr
än de hafva full säkerhet, så långt ifrån att häruti ligger någon
förminskning af Bankens säkerhet, innebär det således snarare en
större sådan, emedan det på sådant sätt blir lättare för Banken att,
med iakttagande af nödig säkerhet, göra dessa medel fruktbärande.
Detta påstår jag icke skall kunna vederläggas, när vi komma till
en närmare utredning af Betänk:s innehåll i den särskilda punkten.
Jag har alltid ansett det vara Bankens hufvudsakligaste bestämmelse
att uprätthålla myntvärdet; detta utgör dess förnämsta åliggande,
och jag har städse ansett, att den, som är ledamot af
BankoUtsk., bör hafva till sin vigtigaste pligt att söka uprätthålla
detta värde. I stöd häraf har jag också trott, att då det ifrågav:de
förslaget, utom de fördelar jag nyss nämnt att det skulle medföra,
i öfrigt äfven komme att utgöra ett medel att på bättre och sundare
bankprineiper utöfva bankrörelsen, skulle otvifvelaktigt derigenom
jemväl Bankens säkerhet befordras. Om man utan förutfattad
mening vill genomläsa Betänk., tror jag att man »verkligen skall
komma till en sådan öfvertygelse. Jag slutar med att förnya min
anhållan om bifall.
Hr Printzensköld, Carl: Såvida Gr. Frölichs påstående
att det oriktiga i det förslag, som denna punkt innehåller, grundar
sig på den förutsättningen, att derigenom en väg skall öpnas för
en utsträckt sedelutgifning, tillåter jag mig anmärka att i denna
hans förutsättning ligger ett bestämdt misstag. Hr Gr. har sig
nogsamt bekant, att alla de lånefonder, hvarom här är fråga, finnas
f. n. fixerade till sina belopp; och då det således lätt kan hända,
hvilket också inträffat, att alla dessa lånefonder till fullo anlitas af
lånesökande, så är ju derigenom den sedelmassa, som innefattas i
Den tl Juli f. m.
alla dessa särskilda fonder, ute i allmänna rörelsen. Nu hafva
hvarken Fullmäktige i sin framställning eller BankoUtsk. i sitt förslag
gjort någon annan hemställan om förändring, än att ifrågav:de
redan till beloppet bestämda lånefonder skola sammanslås till en
enda, så att den Styrelse, under hvars förvaltning dessa medel stå,
eller DiskontStyrelsen, skall få rättighet att utan den inskränkning,
som förut varit stadgad i afseende på särskilda industrigrenar, kunna
till alla de olika slagen af lånesökande utlemna de äskade lånebeloppen,
för så vidt tillgångarue medgifva, utan afseende derpå om
vid lånens utlemnande det förut i BankoEeglem:tet stadgade maximibelopp
för den eller den fonden öfverskrides eller icke. Förändringen
innebär således ieke någon den ringaste syftning att bereda
någon utväg till sedelmassans förökande, utan blott att, såsom Hr
Mannerskantz ganska riktigt anmärkt, bereda en lättnad vid utlåningen
af dessa redan till utlåning anslagna fonder, ehvad lånesökande
från den elia eller andra industrigrenen sig anmäla. Enl.
nu varande stadgande har en lånegren kunnat anlitas med få summor,
samt derigenom lemna öfverskott, under det att motsatsen inträffat
med andra grenar, så att mängden af sökande icke kunnat
af Styrelsen tillfredsställas, ehuru på det hela tillgångar förefunnits.
Till afhjelpande häraf beslöto It. St:r vid sista Eiksdagen, att Fullmäktige
skulle af dessa särskilda lånefonder kunna från den ena,
som eger en oanvänd tillgång, öfverflytta densamma till en annan,
å hvilken brist yppat sig, så att alla fonderna i sjelfva verket må
kunna utgå i allmänna rörelsen. För att nu än säkrare vinna ändamålet
med detta förfogande, hvilket icke kunnat verkställas annorlunda,
än efter Fullmäktiges derom fattade beslut, har Utsk.
framställt förslaget i förev:de punkt, och jag kan sannerligen icke
inse att genom bifall till detsamma de faror äro för handen, som
Gr. Frölich förespeglat. När vi komma till de punkter, hvilka Gr:n
synes frukta vara af den beskaffenhet, att de innefatta föreskrifter,
hvarigenom en möjlighet kan upstå att utsläppa en större sedelmassa,
än som med realisationens bestånd är förenligt, då först torde
det vara tid att om den saken ingå i undersökning och fatta ett
beslut, hvarigenom den vigtiga saken, realisationens bestånd, icke i
något fall må äfventyras. På sådant sätt tror jag att man förfar
redigast och riktigast, och önskar derföre att man inskränker sig
till denna punkt, sådan han är, och hvilken, såsom varande ganska
oskyldig, jag tror att E. o. Ad. utan betänklighet kan bifalla;
hvilket jag yrkar.
Frih. Haab, Carl Adam: Här har visserligen blifvit anmärkt,
att denna punkt icke egentligen skulle angå frågan om reservfonden;
men jag tror för min del, att denna fråga står i sammanhang
dermed, ty sjelfva sammanslagningen af de olika kassorna
i Diskonten är ett förslag, som innefattar att man sedan ämnar
begagna tillgångarne för reservfonden. Det är visserligen klart att
icke någons mening varit, att genom denna sammanslagning vilja
befria BankoStyrelsen från besvär; men det ligger dock makt uppå
att undersöka, huruvida det kan vara förmånligt att sammanslå
236
Den 11 Juli f. m
dessa fonder. I förevide Betänk, är föreslaget, att enskilda personer
skulle få låna ända till .500,000 Bdr. Om man nu betänker,
att det inträffar en sådan kris, som den närvide och att således
handels-corpsen skall behöfva stora tillskott af penningar, så är det
icke omöjligt, att dessa fonder uteslutande skola komma i fråga att
till det mesta tagas i anspråk för handels-intressena, under det att
andra intressen, och deribland hufvudsakligen jordbruks-intresset,
skulle komma att betydligt lida. Jag skulle visserligen icke hafva
fästat så stort afseende vid detta förslag, så framt det icke framkommit
i närvide ögonblick. För öfrigt tror jag att de grundsatser,
som Utsk. i detta Betänk, följt, i många afseenden äro riktiga.
Den föreslagna indragningen på Diskont-rörelsen och de lösa
lånen, har jag alltid ansett vara riktig, likasom att man borde i
landet inrätta FilialBanker och söka gruppera rörelsen kring dem
samt införa kreditiver. Deremot tror jag att benämningen reservfond
på de penningar, som skola från de olika Titlarne indragas,
är oriktig. Med en sådan fond kan man, på sätt Gr. Frölich anmärkt,
icke mena något annat än guld och silfver, hvars bestämmelse
är att konsolidera Banken och reglera sedelutgifningen, som
ingalunda får nedtynga guld- och silfvervalutan. I fråga åter om
förändringen i sin helhet, eller att med de 7 millionerna utvidga
FilialBank-systemet, dermed tror jag, att man skall komma vida
längre och göra krediten i landet större nytta, än om man bibehåller
rörelsen, som den nu befinner sig i Diskonten.
På grund af dessa skäl, yrkar jag bifall till förev:de punkt.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr.: Jag tar mig friheten
fästa upmärksamheteu derpå, att hvad i denna puukt föreslås, innebär
att gifva Fullmäktige en rättighet, som de i sjelfva verket redan
ega, nemi. att,, derest omständigheterna sådant påkalla, sammanslå
de särskilda fonderna till en. DiskontDirekt:na måste deremot
nu begära tillstånd hos Banken i Stockholm för att kunna
göra en sådan sammanslagning, och innan svaret härå hunnit anlända,
kan mången näringsidkare redan på annat håll hafva bekommit
det lån han sökte. Förslaget innefattar således ingenting annat,
än att underlätta verkställigheten af ett redan fattadt beslut. För
öfrigt torde det jemväl böra tagas i betraktande, att den frihet,
som här lemnäs åt Fullmäktige, icke är någon annan än den hvarje
enskild Bank i landet eger, nemi. att till olika näringsidkare utlåna
penningar, och jag kan ej inse, hvarföre E. Sfirs Banks Fullmäktige
skulle i detta hänseende vara mera inskränkta än andra
Bank-Styrelser. Tvertom tror jag, att hvarje BankStyrelse bör
hafva så fria händer som möjligt, och af detta skäl anser jag det
icke vara någon fara att lemna en sådan rättighet, som här är
ifrågasatt, åt Fullmäktige.
Hvad beträffar inkastet, att en större sedelmassa skulle komma
ut i rörelsen, är det redan af en föregidé talare besvaradt, och för
öfrigt torde det icke kunna förnekas, att då alla de särskilda fonderna
hittills ganska ofta varit utlemnade, så ligger val icke mera
Den 11 Juli f. m.
237
våda uti att sammanslå dem. Jag anhåller således om bifall till
punkten.
Pörev;de punkt blef uppå härefter framställd propos. af R. o.
Ad. bifallen.
6:le, 7:dc, 8;de och 9:de punklerne.
Bifölls.
iO:de punkten.
Hr Printzensköld: Jag vågar till Hr Gr. o. Landtm, samt
R. o. Ad. hemstiilla, om det icke vore riktigast att först företaga
det ganska vigt.iga l:sta mom. och sedan 2:dra morn. med sina
underafdelningar o. s. v. Det första inom. innehåller nemi. ett så
i lmfvudsaken på Bankens rörelse inverkande förslag, att jag tror,
att det är nödvändigt, att deröfver få särskildt discutera och sedermera
särskildt besluta. Jag anhåller hos Hr Gr. o, Landtm, att
han för sin del behagade tillåta ett sådant föredragningssätt samt
derom framställa propos. till IL o. Ad.
Sedan, uppå Hr Gr. o. Landtm, i ani. häraf framställda propos.
R. o. Ad. bifallit att de till förev:de punkt hörande möner
skulle hvart för sig blifva föremål för öfverläggningen, förekom
J/om. 1.
Hr Printzensköld: Då det vill synas som om inom BankoUtsk.
dels köpmanna-intresset, dels förhoppning om framgång åt
PilialBanks-intresset skulle hafva vid bestämmandet af lånefonderna
inom Banken lyckats företrädesvis göra sig gällande, anhåller jag
att derom få yttra några ord. Utsk. har här föreslagit, att man
dels under innev:de år, dels under de följande skall af landfastighets-lånefonden
indraga icke mindre än 1 mill. Rdr Rint, och att
från stadsfastighetsfonden äfvenledes göra en indragning af 150,000
Rdr s. m. Nar man laser den reservation i ämnet, som af Dr
Sandberg blifvit afgifven, kan man icke finna sig annat än föga
tillfredsställd med detta förslag. Banken skall, enligt de af R. St:r
fattade beslut, hafva en grundfond af 10 mill. Rdr Bko eller 15
mill. Rdr Rmt. Denna grundfond bör stå i sådant förhållande, att
den under intet vilkor kan förminskas. Jag hemställer nu till R.
o. Ad. om någon större säkerhet för grundfonden kail erhållas, än
de inteckningar, som fordras för att komma i åtnjutande af fastighetslån.
Utsk. har sjelf erkänt, att denna säkerhet är den osvikligaste
för Banken. Är det nu så, att Banken bör vara mån om
bibehållandet af alla sina fonder, men framför allt om bibehållandet
af sin säkerhet, så förefaller det mig vara ganska oriktigt att söka
minska denna lånefond för att öfverflytta den på en s. k. reservfond,
oell derigenom göra den så rörlig som möjligt. Jag tror icke,
att Banken funnit sig illa af att hafva dessa fastighetslån å landet,
och jag tror äfven, att Sveriges jordegande innebyggare hafva ganska
ofta och i väsendtlig mån funnit sig belåtne med att erhålla
238
Den 11 Juli f. m.
dessa lån. När man således ieke förmått upgifva den ringaste olägenhet
för Banken att hafva ifrågavide medel insatta i Sveriges
jord, vet jag icke hvarföre man skall, på sätt nu är föreslaget,
minska denna fond. Väl säger man, att ifrågav:de rörelse icke är
bankmessig; men jag hemställer till eder, m. Hrr, hvad menarman
med detta ord? Jag tror icke annat än att Banken skall drifva
en rörelse, som ger den säkerhet på samma gång som den ger inkomst.
Båda delarne äro här förenade, och då tror jag att något
giltigt skäl för öfverflyttande af nu föreslagna belopp alldeles icke
finnes, ej heller att åtgärden är med något slags fördel förknippad,
hvarföre jag för min del anhåller att med afslag å BankoUtskis
framställning i detta fall, B. o. Ad. täcktes besluta, att fastighetslånefonden
må bibehållas vid sitt nuv.-de belopp. Man skall visserligen
emot mig göra den anmärkn. att en del af denna fond under
sednare tider legat oanlitad och således, på grund af B. St:rs medgifvande,
blifvit af BankoBullmäktige öfverflyttad på andra lånegrenar;
men detta har varit en tillfällighet, som är af öfvergående
natur. BankoDiskont-lånefonden låg äfven under en viss period
oanlitad till ett belopp af 1 mill.; men nu är förhållandet annorlunda.
Nu är den på långt när icke tillräcklig för att tillfredsställa
det anmälda lånebehofvet, och säkerligen kommer enahanda
förhållande att inträffa med fastighetslånefonden. Att den någon
tid legat oanlitad utgör således icke något skäl att begagna denna
tillfälliga händelse för att vidtaga en åtgärd, som icke af något
behof kunnat framkallas eller kan försvaras.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I den nu föredragna frågan
nödgas jag vara af motsatt tanka mot Hr Printzensköld. Ehuru
man visserligen icke kan neka, att Jandfastighet innebär en tillräckligt
god säkerhet för låns utgifvande, kan man dock icke medgifva
att sådana lån derföre äro bankmessiga. Jag föreställer mig t. o.
m. att man är temligen öfverens derom, att dessa lån just äro de
allra minst bankmessiga. Jag ber i detta fall att blott få påpeka,
huru Banken under 28 års tid icke kan fullständigt disponera öfver
sina penningar. Det står visserligen föreskrifvet, att Banken
när som helst kan upsäga dessa penningar, om penningeställningen
så fordrar; men jag hemställer, om detta skall låta sig utan alltför
stora rubbningar göra. Banken kan således icke vidare, än i afseende
på amorterings-beloppen, under hela denna tid disponera sina
medel, och man har derföre under flere Biksdagar i allmänhet erkänt
det vara en vinst för Bankens rörelse att den kan förändras
från det nuv:de sättet till en mera bankmessig. Men äfven om
man icke vill erkänna detta, måste man dock taga i betraktande
den stora skillnaden som genom Hypotheks-föreningarne upkommit
i de flesta delar af landet. När fastighetslånefonden inrättades, var
den afsedd för hela landet. Sedermera har genom Hypotheks-föreningarnes
inrättande behofvet af lån å fastighet i större delen af
landet betydligt förminskats. Det är gifvet att om fonden för behofvets
fyllande vid sin början var lagom, så blir den, sedan detta
genom ofvannämnda föreningars inrättande blifvit minskadt, alldeles
Den 11 Juli f. m.
239
för stor. Att så äfven är förhållandet tyckes väl ådagaläggas deraf
att under en tid af så stor penningebrist som den närv:de, likväl
en så betydlig del af denna fond kan ligga oanvänd af brist på
ansökningar. Det torde väl då vara rätt, att Banken, vid bestämmandet
af denna fonds belopp, äfven om man eljest skulle anse
den vara lämplig, rättar det efter behofvet oell således inskränker
densamma. Från hvilken sida man betraktar saken, är derföre Utsk:s
förslag riktigt, på grund hvaraf jag också anhåller om bifall dertill.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr.: Jag tror att om man
genomläser BankoUtsk:s Betänk, skall man finna, att det är vissa
hufvudprinciper, som Utsk. sökt upställa, ehuru det icke alltid lyckats
att göra dem gällande. En af dessa principer är den, att
göra det så lätt som möjligt för Banken att kunna använda sina
tillgångar. Jag tror derföre att, i konseqvens med beslutet att
sammanslå de tre lånefonderna, man äfven bör indraga en lånefond,
som icke visat sig vara behöflig, synnerligast, såsom Gr. Lagerbjelke
anmärkt, efter det Hypotheks föreningarne upkommit. Jag tror
för öfrigt att hvar och en skall finna den ifrågav:de lånerörelsen
vara föga bankmessig samt yrkar derföre bifall till denna punkt.
Hr Hjerta, Lars: Sedan jag anmälde mig, hafva de två
siste talarne redan till en del framställt hvad jag ämnade till bemötande
af Hr Printzenskölds anmärkmr anföra. Jag vill dertill
blott lägga några ord. För att beteckna hvad man menar med
bankmessig, torde det vara lämpligt att ihågkomma hvad man förstår
med bytesmedel, nemi. en vara, bestående af klingande mynt,
eller dess värdemätare i papper, hvilket sednare har till ändamål
att tjena till utbyte vid handel med varor. Man vet äfven att ett
och samma belopp af denna vara gör den allmänna rörelsen nytta
i samma mån som det kan hastigare omsättas, så att en summa,
som inom en viss tid kan 20 gånger omsättas, gör 20 gånger mera
nytta än om den omsättes blott en gång på samma tid, och detta
icke blott för köpmannen, utan för hela landets rörelse. Derföre
förefaller det också tydligt att Banken, som skall hålla dessa bytesmedel
tillhanda, bör vara så inrättad, att den icke fastläser ett för
stort belopp af dessa bytesmedel på ett sätt, att de icke befordra
omsättningen. Sådant är dock förhållandet med fastighetslånen.
Jag tror för öfrigt att Ståndets beslut om bildande af fastighetslånefonden
härledt sig från en tid, då landtmannen var i stort betryck
och hade brist på nödiga kapitaler, och då mången af detta
skäl var utsatt för äfventyret att vid inträffande upsägningar nödgas
sälja sin egendom utan att den var öfverintecknad Det var
då nödvändigt, att Staten trädde emellan för att rädda dem. Men
sedan man upfunnit andra sätt att genom hypothekslån lösa fastigheterna
på landet från de svåra bördor, af hvilka de förut varit
nedtyngda och sedan Banken bildat Lånekontor i landsorten m. m.,
hvarigenom jordegaren är i stånd att erhålla lån på namn eller på
annat sätt med lätthet förskaffa sig sådana, tror jag att de ifrågav:de
fastighetslånen blifvit mindre angelägna. Man kan väl inse,
240
Den 11 Juli f. m.
huru det kan gå till att, såsom Hr Printzensköld nämnt, äfven under
hvilka förhållanden som helst fastighetsfonden kan vara anlitad.
I närv:de tid är det icke underligt, då en sa vild spekulation i
fastighetsköp egt rum, och då köparne naturligtvis måste vara i
behof af penningar samt derföre vilja erhålla lån för att undvika
att behöfva sälja dessa egendomar. Men då man tager i betraktande
i hvad grad fastigheterna på sednare tider stigit, måste deruti
ligga ett bevis för att Bankens mellanträdande för att hjelpa,
icke numera är så behöfligt.
På grund af dessa skäl förenar jag mig med de ledamöter,
som begärt bifall till ifrågavide punkt. Jag har den största högaktning
i ganska många fall för D:r Sandbergs statshusbållningsprinciper
och särskildt för hans husbållnings-principer; men jag tror,
att han i detta fall har misstagit sig.
Hr Printzensköld: Om den definition, som den siste värde
talaren gifvit på bankmessighet vore den enda riktiga, när det gäller
Sveriges Rikes Bank, så borde man i sanning söka att göra
alla möjliga derv:de fonder sä rörliga, att man kunde, på sätt han
yttrade, omsätta dem ända till 20 gånger om året. Hvaraf kommer
det sig emellertid, att bankirer, hvilka man väl icke kan frånkänna
förmågan att bankmessigt drifva sin rörelse, finna förmån uti
att gifva lån mot ungefärligen lika afbetaluingsvilkor, som vår
Bank föreskrifvit för sina fastighetslån ? Det är visserligen sannt,
att de lån, som bankirerna lemna, utgöra milla-; men grunden blir
enahanda om utlåningen gäller milla- eller några tusende Rdr, och
således måste väl icke bankmessigheten ligga deruti, aft man gör
penningen så rörlig som möjligt. Den verkliga bankmessigheten
liar jag deremot föreställt mig består deruti, att Banken å ena sidan
söker att på det ändamålsenligaste sätt gå allmänheten tillhanda
med de medel lian eger, och å andra sidan för sina försträckningar
förskaffar sig den största möjliga säkerhet, så att han kan uprätthålla
myntvärdet och sålunda upfylla den vigtigaste af sina förbindelser.
Att köpmannaintresset vid detta tillfälle sökt göra sig gällande,
kommer att ytterligare visa sig, då vi hinna till de följande
punkterna, der det är tillåtet för en person att vara skyldig Banken
ända till 200,000 Rdr på en gång. Ar det på detta sätt man
vill förvalta fonderna eller vinna ett bankmessigt ändamål, genom
att till en mera rörlig fond öfverflytta fonder, sorn innefatta den
osvikligaste säkerhet? Då torde det väl kunna hända, att förnämsta
ändamålet med Banken, myntvärdets uprätthållande, kommer,
hastigare än man tror, att försvinna. Banken skall hafva en grundfond
af 15,000,000 Rdr. Hvad är då riktigare och naturligare,
än att denna fond göres visserligen i någon mån rörlig genom de
årliga inbetaluingarne, men å andra sidan icke så rörlig, att den
kan ett, tu, tre komma på några tjog köpmäns händer? Jag kan
icke inse att någon bankmessighet ligger i ett dylikt förfarande,
och jag tror att pluraliteten af Sveriges innebyggare äro vida mera
belåtna
Den 11 Juli f. m.
241
belåtna med att de stadganden, som i afseende på fastighetslånen
finnas, varda för framtiden beståndande, än att man gör de omstörtningar,
som BankoUtsk. nu föreslagit.
Jag anhåller således att Utsk:s förslag i denna del måtte förkastas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag anhåller för min del att
få förena mig med de Hrr, som yrkat bifall till ifrågavide punkt.
Jag tror att Utsk. i detta hänseende gått ganska klokt och försig
tigt
till väga. Utsk. har endast fortgått på samma bana, på hvilken
man redan vid förra Riksdagen inträdt; men Utsk. har jemväl
förutsatt att denna indragning skall blifva ganska obetydlig. Den
indragning, som nu skulle ega rum, var redan disponerad, och sedan
är det blott med 225,000 Rdr Rmt, som fonden skulle förminskas.
Jag behöfver för öfrigt ieke tala om de skäl, som ligga
till grund för den föreslagna åtgärden, ty de äro redan förut framlagda.
Jag ber endast att med anleda, af Hr Printzenskölds sednaste
yttrande, hvari han frågade hvarföre det skulle vara mindre
bankmessigt för vår Bank att gifva fastighetslån, då stora bankirer
i Europa utlåna penningar på ungefär samma vilkor, eller 2 h 3
proc., få nämna, att om dessa bankirer drifva en sådan rörelse, så
är det derföre att de när som helst kunna försälja de erhållna
obligationerna och på dem vinna stora summor. Deremot kan vår
Bank icke under något slags förhållande sälja sina skuldförbindelser.
Banken är nödsakad att under en längre tid hafva en högst
betydlig del af dessa fonder afsatta. Jag anhåller på dessa skäl
om bifall till punkten.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Såsom tillägg till hvad
som nu blifvit yttradt till stöd för Utsk:s förslag får jag hänvisa
på att Utsk. samtidigt föreslagit en nedsättning i maximum för de
lånebelopp, som från denna fond få utgifvas, hvaraf måste följa en
minskad tillgång på lånesökande inom samma fond. Man har nemi,
ansett att de, som hafva säkerhet i större fastigheter att erbjuda,
t. ex. ett upskattadt värde af ända till 9000 Rdr, hvilket är ett
mycket högt belopp, relativt till det fastighets-taxeringsvärde, som
nu är gällande på egendomar, kunna lätt skaffa sig penningar på
fördelaktiga vilkor, utan att behöfva vända sig till Banken. Hvad
åter de mycket små lånetagarne beträffar, så utan att vilja förminska
lättheten för dem att få lån ur Banken, så, då de kunna erhålla
utan att behöfva inteckna sina fastigheter, kan man, med den
utsträckning dessutom, som kredit-anstalterna i vårt land erhållit,
utan öfverdrift våga påstå, att hvilken näringsidkare som helst, som
har säkerhet att erbjuda i en ograverad fastighet, kan skaffa sig
penningar nästan hvar som helst på ganska förmånliga vilkor, utan
att behöfva anlita Banken. Jag tror derföre, att om Utsk:s förslag
antages, så, utom att det skall vara nyttigt för Banken, kommer
det äfven att icke menligt inverka på de lånesökande, som troligen
VII H. 16
242
I)en 11 Juli f. m.
icke blifva talrikare, än att fonden räcker till. Jag tillstyrker således
bifall till ifrågav:de punkt.
Hr Printzensköld: Att det ligger en bankmessigliet i denna
lånerörelse vill jag bevisa dermed, att det alldeles icke förhåller sig
så som Hr von Troil yttrat, nemi. att Banken icke kan realisera
sina fordringar. Om så vore, skulle ju Banken vara oberättigad
ej blott att upsiiga sina innehafvande reverser, utan äfven att transportera
dem om behofvet så påfordrar. Men nu äger Banken rätt.
att göra både det ena oell andra. Hvad är det då som brister i
den der bankmessiglieten? Ty på hvarje börs, der sådana papper
som intecknings dokumenter utbjudas, under en tid, då räntefoten
icke öfverstiger 4 proc., skall man ovilkorligen också företrädesvis
kunna försälja dessa papper, emedan de, i jemförelse med andra
penningevalutor, erbjuda en större säkerhet. Det är också rent af
omöjligt att Banken kan på ett fastighetslån göra någon förlust,
äfven om den penningekris, hvari vi nu befinna oss, vore af än
svårare beskaffenhet. Jag tror för öfrigt det man alldeles icke så
bör förändra Bankens lånerörelse, att man nödgas hänvisa de lanesökande
till FilialBankerna, utan är det tvertom min öfvertygelse,
att det är nyttigt både för den lånesökande och för Banken, att
ega säkerhet, den erie att mot en förmånlig ränta få lån, och den
andre att mot fullkomlig säkerhet utlåna 31'na penningar, hvilket,
enligt mitt förmenande, icke blir förhållandet, då man ämnar försträcka
en så stor summa åt FilialBankerna, emot papper, hvilkas
beskaffenhet man icke känner, och om hvilka man icke vet, huruvida
de verkligen innefatta den säkerhet de böra erbjuda. Jag
förblifver vid min anhållan om afslag å denna punkt af Betänk.
Hr Bildt: Jag inser ganska väl, att det icke tjenar till mycket
att understödja Hr Printzenskölds mening; men jag hyser dock
samma öfvertygelse som han. Efterser jag i BankoKeglem., så finner
jag ätt det innehåller följande föreskrifter, pag. 4, Litt. B. »I
egenskap af Lånebank» — — — »att till befordrande af handelns
och nyttiga näringars upkomst och förkofran förebygga ocker och
obilliga intressens beräknande enskildte emellan.» Jag kan icke
föreställa mig annat, än att icke den föreslagna förändringen verkligen
stör jemnvigten mellan de olika samhällsklasserna, och är till
fördel för handels-corpsen. Föreskriften att maximum för ett lån
skall vara 80,000 lldr har man, ändrat derhän, att detta maximum
bestämts till 200,000 lldr. Detta har man kunnat göra, då man
flyttat den ena fonden till den andra. Jag tror icke att man
bör gå så långt för att gynna den s. k. stora rörelsen, hvilken i
sa många fall gynnar sig sjelf, och jag förenar mig således med
Hr Printzensköld samt yrkar återremiss å denna punkt, eller också
afslag å den del deraf, som innefattar ifrågav:de förslag.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Hvar och en, som har
läst Betänk, i sin helhet, torde, om de, jemte de Hrr som gjort
Den 11 Juli f. m.
24 3
anmärkmr mot den nu förev:de punkten, gå till de efterföljande,
finna att hufvudsakliga afsigten med detta förslag är att skapa låneinrättningar
i landsorterna och att dymedelst sprida penningetillgången
öfver allt i landet. Nu har Hr Printzensköld sagt, att den
säkerhet, som FilialBankerna uti sina deponerade hypotheker skulle
lemna, icke vore att tro på. Men om BankoFulImäktige, såsom de
måste ega rätt att göra, utnämna en kommission som pröfvar dessa
handlingar, måste väl deruti ligga lika mycken säkerhet som om
en inteckning pröfvas och godkännes af Banken sjelf, och derjemte
tillkommer ett plus i säkerhet deruti, att utöfver de hypothek
FilialBankerne lemna Banken, skola den Bankens delegare
svara en för alla och alla för en för alla Bankernes förbindelser.
Man har fäst sig mycket vid de ofantliga summor som i låneväg
skulle kunna hopas på en person, men man glömmer, att det är
öfverlemnadt till de särskilda BankStyrelserna att pröfva denna sak,
och det torde väl icke vara omöjligt att finna personer, som med
sakkännedom och försigtighet upfylla detta åliggande. Om dessa
personer icke anse sig böra utlåna så stora summor, hvartill de
hafva rätt,. så äro de ju oförhindrade att minska lånebeloppen.
Förändringen innefattar blott att i st. f. att låntagaren ansett sig
hafva rätt att få lån, är denna rätt nu dem fråntagen på det sätt,
att det endast i 2:dra rummet kommer i fråga, då deremot pröfningen
af den säkerhet de erbjuda tillika med landets och Bankens
fördel komma i främsta rummet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Printzensköld: Jag har för min del aldrig varit af
den åsigt, att man skulle använda någon annan eller större del af
den utelöpande sedelstocken till fastighetslån än den som f. n.
finnes och utgör 9,750,000 Rdr Iimt, hvaraf 8,475,000 Rdr för
inteckningar i egendom å landet och 1,275,000 Rdr för inteckning
i hus och jord i städerna. Detta är således icke stort mera än £
af den sedelstock Banken vanligen har utelöpande i Riket äfven
under de svåraste omständigheter. Att detta belopp skulle orubbadt
få bibehållas för den lånegren hvartill det sedan många år
varit anvisadt, är, hvad jag påstår vara både billigt och rättvist.
Man säger väl att genom utlåning till FilialBanker och andra penninge-anstalter
spridas penningarna bättre öfver hela Riket än nu;
men jag hemställer till den, som försvarat indragnings-åtgärden, om
icke fastighetsfonden är utspridd öfver hela riket och om icke således
precist samma ändamål vinnes genom denna rörelse som genom
att lemna penningarne till FilialBankerna. Att icke samma
säkerhet finnes hos dessa sora hos öfriga serskilda lånetagare på
fastigheter bevisas deraf att den lånsökande i sednare fallet är pligtig
att förete sådana dokumenter, hvilka efter all möjlig visshet
äro så beskaffade, att Banken derpå icke kan något förlora. Inom
FilialBankerna uter är förhållandet icke sådant, ej heller kan det
Den 11 Juli f. m.
så blifva, emedan aktie-egarne aflemna hypotliek, bestående af inteckningar
än i ena egendomen än i den andra, icke så noga vetande
om den, sorn lemnat dessa inteckningar, förut är skuldsatt
för betydliga summor, hvarigenom hela säkerheten kan försvinna.
Icke heller kan man så noga veta, om icke största delen af aktieegarne
jemväl innehafva sådana befattningar, med hvilka tyst förmånsrätt
är förenad till deras egendom. Om äfven ett BankoOmbud
med aldrig så stor noggrannhet granskar de dokumenter
som aktionärerne lemnat till FilialBanken, så blir det Ombudet
dock omöjligt att kunna i den saken med sådan säkerhet gå tillväga
som när man före utgifvandet af ett fastighetslån granskar
hvarje skuldförbindelse för sig med aila dertill hörande dokumenter,
hvilka icke behöfva finnas i FilialBanken. Jag kan således icke
gilla denna del af försvaret, och då icke något annat kan med
sannolik framgång förebringas, vidblifver jag den satsen, att en förminskning
af ifrågav:de lånefond, hvilken hittills verkat ganska godt
i landet, och jemväl kommer att välgörande inverka på detsamma,
är både onyttig och olämplig.
Hr Bji 1 dt, Knut: Man har sagt, att genom den föreslagna
öfverflytt ningen från Banken till FilialBankerna skulle man få mera
bankmessiga papper. Jag frågar dock hvaruti detta skulle bestå ?
FilialBankerna skola lemna inteckningar, säger man; nå väl! dessa
inteckningar har man ju förut, och man har dem i jord, nu får
man dem måhända i städerna. Kunna de sednare vara bättre än
de förra? Det blir då enskilda, som få dem och för dem blir det
ganska fördelaktigt; ty vi hafva sett, att Banken erhållit endast
£ å | proc. på sina kreditiver, då likväl kreditivtagare i lånekontoren
betala 5 proc. — Jag fortfar att yrka återremiss.
Hr Hjerta, Lars: Jag tror icke, att det varit fråga omatt
bestrida, det panterna för fastighets-lån erbjuda så stor säkerhet,
som Banken möjligen kan önska sig, äfven i anseende till de många
formaliteter, som dervid är föreskrifna. Olägenheten ligger deremot
i de långvariga och små afbetalningarne, hvarigenom den fond, som
Banken använder för dessa lån, icke på långt när gör den nytta
för allmänna rörelsen, som den borde, derest den användes till lån
med kortare omsättningstider. Jag har aldrig sagt, såsom en talare
tyckes påstått, att man borde göra så. att penningarne kunde omsättas
20 gånger om året. Att frågan om FilialBankerna står i
så alldeles omedelbart sammanhang med denna fråga, kan jag icke
finna; men i alla fall ligger Bankens säkerhet för dessa inrättningar
icke allenast i rättigheten att pröfva hvarje särskildt dokument,
sora aktieegare skola afgifva, utan äfven i dess solidariska ansvarighet,
åt hvilken man företrädesvis gifvit det högsta värde. Jag
medgifver, att om FilialBankerna icke skulle betala mer än 3 proc.
för de penningar de af Banken erhålla, så har Banken icke vunnit
mer af dem än f. n. af KreditsedelBankerna; men, då det är
fråga om en Bank-inrättning och särskildt om en StatsBank-inrätt
-
Den 11 Juli f. m.
215
ning, hvars ändamål är att göra) den största nytta för landet, bör
man väl ieke endast se på den största möjliga säkerhet, så att
Banken icke förlorar något; ty då går det på samma sätt som om
jag i en stad ville föreskrifva ett så oerhördt strängt byggnadsreglemente
för att förekomma eldfara, att ingen ville bygga några hus,
utan folket måste flytta till andra ställen. Man måste således se
till, att man gör vilkoren för hvarje inrättning sådana, att de i
möjligaste måtto åstadkomma den allmännaste nytta; och om man
nu antager att en Bank någon gång får göra en förlust, måste
man äfven besinna, att den på det hela gör stora vinster. Banken
måste genom de medel, den håller rörelsen tillhanda, åstadkomma
allmän och enskild nytta. Man får väl härvid hålla sig till samma
argument, sorn man flere hundra gånger hört uprepas i afseende
å jernvägarne, nemi. att det är för den individuella nyttan, som
de i synnerhet liro fördelaktiga; men härvid förekommer dessutom
den omständigheten, som icke får glömmas, när det är fråga om
Banken, nemi. atjt Banken har sina bestämda inkomster och behöfver
icke frukta för faux frais. Således tror jag, att man icke uteslutande
bör lägga an på den största möjliga säkerheten. Hvad
är orsaken dertill, att man på sednare tider varit ense om att förflytta
lånerörelsen till landsorten och dymedelst utsprida den öfver
hela landet, i stället för att koncentrera den i Stockholm? Jo orsaken
har varit, att ehuru B. St:r bestämt mycket lindrigare vilkor
för låns erhållande, dessa dock genom de formaliteter, som varit
föreskrifna, blifvit svåra eller tunga ätt erhålla härstädes, så att
många icke kunnat begagna sig deraf.
Gr. Lagerbjelke: Utsk:s motståndare hafva sökt införa discussionen
på ett fält, dit den icke hör. De hafva talat om huru
säkra de nuv:de lånen äro; denna säkerhet har ju ingen förnekat,
utan tvärtom alla erkänt. De hafva ytterligare sagt, att den säkerhet,
FilialBankarne kunde erbjuda, icke skulle vara tillräcklig. Jag
anhåller att få fästa upmärksamheten derpå, att denna fråga icke
hör till den nu förev:de punkten. Denna punkt innehåller nemi.
icke ett ord om, hvar dessa penningar skola läggas, lika litet som,
om dessa penningar skulle komma att nedläggas i FilialBanker, det
i denna punkt står ett ord om hvilken säkerhet dessa FilialBanker
skola prestera. Jag anhåller, att mina värde motståndare,
när vi komma till den punkt, som handlar härom, då söka göra
sina åsigter gällande, och att frågan nu måtte få återföras till den
ståndpunkt, dit den hör, nemi. om dessa lån äro Bankmessiga eller
icke. Mina värde motståndare förneka icke, att dessa lån äro ställda
på 28 år; nå väl, denna långa omloppstid måtte väl icke vara
Bankmessig. De hafva då sökt komma ifrån saken derigenom att
de säga att Banken kan upsäga dem; nå väl, äfven detta har ingen
förnekat, Men om vi i nödens stund skulle nödgas upsäga
dessa lån, skulle icke derigenom en så stor financiell oreda upkomma,
att Banken kan i sjelfva verket sägas icke kunna upsäga lånen just
till följd af det lidande och de kriser, sorn en sådan upsägning
skulle medföra?
MG
Den 11 Juli f. m.
Man har vidare framkommit med det ganska besynnerliga påstående,
att skuldsedlarne på dessa lån kunna jemföras med det
sätt, på hvilket de stora bankirerna använda sina tillgångar. Jag
kunde i början icke förstå detta påstående; jag hade nemi. icke
hört att något bankirhus använde sina penningar på lån på ifrågav:de
sätt. Jag fattar nu, att de värde ledamöterna mena räntebärande
obligationer; men att jemföra ett intecknadt amorteringslån
med en allmänt löpande obligation med ränte-kuponger, lärer
väl svårligen låta sig göra.
Hr Printzensköld: Jag afstod från mitt yrkande om afslag
på ifrågav:de punkt, och förenade mig med Hr Bildt i begäran om
återremiss; hvarigenom jag tror, det Hr Gr. o. Landtm, icke behöfver
framställa mer än en propos.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, hurusom i afseende på förev:de morn., hvartill
åtskilliga talare yrkat bifall, med uteslutande af orden: »likväl
med åliggande för Fullmäktige, att innehålla af landtfastighets-fonden
525,000 Edr under innev:de år och 225,000 ltdr under hvartdera
året 1858 och 1859, samt af stadsfastighets-fonden 50,000 Edr,
allt Ernt, under hvart och ett af åren 1858, 1859 och 1800»;
samt Hr Bildt yrkat återremiss; anmälde sig och yttrade
Hr Printzensköld: Den princip, som Utsk. följt vid sitt förslag
i l:a mom. skall väl också vara bankmessig, kan jag tro, och
man finner den äfven tillämpad vid upställningen af andra afdelningen
i 2-a mom. Den första tillämpningen af denna bankmessighet
består deri, att BankoUtsk. föreslagit, att det högsta belopp, som
på fastighet får utlånas är 6,000 Edr Ernt, ehuru, enligt, förut
gällande Banko-reglemente, detta maximum var bestämdt till 9,000
Edr s. m. Förmodligen har BankoUtsk. ansett lämpligt att göra
denna nedsättning för att tillvägabringa hvad Hr Mannerskantz
yttrat, nemi. att, indragningen oaktadt, lika stort antal fastighetsegare
å landet som förut ändå komma att tillgodonjuta lån ur denna
fond. Men för att riktigt fullfölja denna princip och sålunda kunna
alltjemt minska fonden men ändå fördela återstoden på ett lika
stort antal lånesökande som förut, så kunde man ju nedsätta lånets
maximisumma till 300 Edr eller mindre belopp, och derigenom
kunde man t. o. m. komma derhän att lånesökanderne skulle
till antalet mångdubblas emot nu. Då hade skälet för förminskningen
också blifvit ännu mera talande, än det är nu. Jag tror
dock icke att, derföre att man minskat fonden, man bör öka
göromålen för Bankens tjenstemän, då derigenom ingen fördel beredes
de lånesökande, och intet gagn åstadkommes hvarken för landet
eller för Banken. När man vill försvara den grundsatsen, att
fastighetslånen icke äro bankmessiga, så borde man väl per conseqventiam
rei söka att minska denna lånerörelse så mycket som möjligt
derigenom, att man, i stället för att nedsätta maximum, tvertom
ökade detsamma, så att lånen folie på några få händer. Då
Den 11 Juli f. m.
247
kumle man också indraga 1, 2 eller 3, utan att en mängd fastighetsegare
derigenom blefve lidande. Jag kan således icke för min
del inse att man med en tredjedel bör minska ifrågavide lån, utan
tror tvertom att det vore bättre om de utginge till ännu högre
belopp på en hand, än f. n. Jag yrkar fördenskull, att
denna punkt måtte ogillas och att det gamla morms föreskrift måtte
få qvarstå. Såsom en följd af detta yrkande, anhåller jag äfven,
att de tvenne sednare mom:n i litt c) mätte, hvad summorna beträffar,
afslås, och att de i samma mom. uptagna sifferbeloppen i
gamla reglem:tet måtte i det nya få införas.
Propos. till bifall å ifrågavtde mom. blef härefter framställd
oell besvarad med starka Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den som bifaller lista mom. af 10:de punkten i BankoUtsk.-s
Betänk. N:o 37, röstar
Ja,
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot förenämnde mom. gjorda anmärkn.
föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befuntios rösterne hafva utfallit som följer:
Ja—32.
Nej—10.
Mom. 2.
Hr Printzensköld: Den siste värde talaren har behagat förebrå
mig, att jag inblandat frågan om FilialBanker i förevide ämne,
emedan, säger han, det nu endast är fråga om indragning från en
viss lånegren. Det må dock ursäktas mig, om jag önskar att få
veta, hvarföre denna indragning skall ske och hvart dessa indragna
medel skola taga vägen. Denna fråga har jag icke på ett
för mig tillfyllestgörande sätt funnit besvarad i de efterföljande
punklerne i Betänk., och då är det naturligt att den föreställningen
skall hos mig. sjelfmant upstå, att man vill använda dessa penningar
i en lånerörelse, som efter min åsigt icke är en hårsmån
bättre, än den Banken nu bedrifver genom fastighetslån. Man säger
att det icke är bankmessigt att i 28 år hafva Bankens penningar
fästade vid jorden. Men jag hemställer om det väl är mera bankmessigt,
att lemna penningarne till en hop IhlialBanker mot lägre
ränta än å fastighetslånen och mot vida sämre säkerhet och måhända
på lika lång om ej kanske ännu längre tid och detta utan
någon kapital-amortering? Man har vidare sagt, att man icke uteslutande
bör fästa sig vid säkerheten; jag skulle dock tro, att om
man också icke bör vara alltför nogräknad i detta fall i afseende
å lån mot namn, så fordrar dock en nödig omtanka om Bankens
sannskyldiga bästa att en del af dess medel utlånas mot sådan sä
-
248
Dea 11 Juli (. m.
kerliet, att någon förlust nlldrig kan ega rum. Detta iir förhållandet
med landfastighets-lånen; under det att motsatsen icke så
sällan inträffar med de lån som man utlemnar.- mot namn genom
diskonten m. m., och hvilka medel vid förefallande behof lätt kunna
indragas. Man säger visserligen, att hypotheks-föreningarne öfvertagit
den förra slags lånerörelsen, hvilken Banken tillförene ensam
bedrifvit; men jag hemställer till dem af eder, mine Hrr, som tala
så mycket om bankmessighet, om icke, innan hypoteks-föreningarne
bildades, andra penningeverk bedrefvo den lånerörelse, sorn Banken
nu bedrifver? Jag kan dessutom icke, från hvad sida man lin betraktar
saken, anse det ligga någon fördel för Banken uti att hopa
milhr på penningekorporntioner, hvilkas soliditet man icke har sig
med någon verklig visshet bekant, men minska Bankens rörelsekapital
i en fond, der lånen äro ganska måttliga och der säkerheten
också eger företräde. Den förskräckliga händelse, som den siste
talaren förespeglat, nemi. att Banken skulle vilja sälja sina lånehandlingar
på fastigheter eller upsäga dem, kan jag icke anse vara
så förfärlig; ty om så skedde, vore det åtminstone tusentals personer,
som hade säkerhet för dessa handlingar, hvilka också följaktligen
vore mycket lättare realiserade, än eljest. Om deremot Banken,
för myntvärdets uprätthållande, nödgades iios en mängd i riket
befintliga FilialBanker upsäga sina fordringar, tror jag att oredan
skulle blifva mycket värre; ty upsägningen hos några FilialBanker
skulle otvifvelaktig! hafva till följd att de återstående genast gjorde
bankrutt, och det så mycket säkrare, sorn enligt den princip, hvilken
genomgår Betänk., FilialBankerna skulle i framtiden komma
att understödjas med vida större summor, än här blifvit föreslaget.
Vill man upmuntra FilialBankerna, bör man göra det så, att de
kunna göra face mot sina skulder, och icke så, att de genast fälla;
ty en bankrutt af en korporation är vida farligare, än af en eller
annan enskild person. Jag tror för min del, att man bör tillåta
Banken att hafva säkerhet för åtminstone en del af sina fonder,
må man sedermera använda den återstående delen till så beskaffade
lånegrenar, att man kan få det nöjet att se en eller annan låntagare
stå i skuld hos Banken för en, två, tre eller 400,000 Rdr.
Visserligen har en ledamot erinrat om rättigheten för vederbörande
Styrelse att afslå dessa stora lån, emedan reglenntet sådant icke
förbjuder; men så mycket liar jag varit med, att jag nogsamt inser
omöjligheten för BankodiskontStyrelsen, att, när fråga är att
utgifva lån på namnsäkerhet, vara till den grad försigtig, att ju ej
ganska betydliga förluster kunna upkomma, och det i den mån mera,
som lånerätten blifvit utvidgad. En Styrelse, som tillstädjer en
sådan lånerätt, som jag omförmält., kan icke, utan att begå orättvisa,
så uppenbarligen afvika från regleimtet, att den kan säga: »Vi tro
er icke; ni får ej mer än en tiondedel af hvad ni begärt» o. s. v.
Jag tror således ieke att man på något sätt iakttager Bankens
fördel genom att leman stora fonder i händerna på en Styrelse för
att efter dess åsigtcr i låneväg mot personlig säkerhet utlemnas;
dermed kommer Banken, hvad säkerheten beträffar att stå på vida
sämre fötter, än om man bibehölle åtminstone en del af Bankens
Den 11 Juli f. m.
249
medel på en sådan rörelsegren, att de icke kunna efter alltför godtyckliga
principer utlemnas. Jag förblifver således vid min anhållan,
och som jag icke yttrat mig angående en återremiss, hvilket
en annan talare gjort, så får jag instämma i lians begäran, att
denna punkt måtte varda till BankoUtsk. återremitterad.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr.: Ehuru jag för min
del iir öfvertygad derom, att BankoUtsk. vid upställningen af förev:de
Betänk, utgått från ganska goda och sunda åsigter, anser
jag dock att det härutinnan gjort sig skyldigt till en inconseqvens.
Jag tror nemi, att då man skall upgöra reglemden för huruledes
våra IhiksBanker eller enskilda tanker skola styras, bör man så
vidt möjligt är fasthålla vissa nödvändiga principer. En bland
dessa principer, som jag i detta afseende tror vara af vigt, är att
man bestämmer räntans belopp å de lån, man vill gifva, hufvudsakligen
efter den efterfrågan, som eger rum på varan. Denna princip
har BankoUtsk. visserligen sökt tillämpa, men, så vidt jag förstår,
icke conseqvent följt. Enligt hvad af Betänk, synes, hafva
vid Biksdagens början åtskilliga motioner blifvit väckta, enl. min
öfvertygelse ganska välgrundade, utgående derpå, att fastighets-fonden
skulle indragas. En motionär har föreslagit, att denna fond
i stället skulle användas till kreditiver åt hypoteks-föreningarne; en
annan, Gr. Gyldenstolpe, har ansett, att ifrågav:de lånerörelse vore
olämplig för Banken, särdeles sedan hypoteks-föreningarne i landet
blifvit inrättade; och slutligen har en tredje motionär ansett att
det ieke vore ändamålsenligt för Banken att bedrifva en lånerörelse,
dervid lånen bortlemnades på så lång tid som 28 år, då man hufvudsakligen
borde afse, att penningarne så mycket som möjligt
kunde omsättas. Jag vill nu icke afgöra, hvilken af dessa meningar
af den bästa; men så mycket inser jag dock, att de alla äro välgrundade,
enär de alla gå ut på indragning af fastigiietslånen. Man
bör nemi. bemärka, att då denna lånerörelse infördes, funnos i landet
inga andra penninge-anstalter, och framför allt inga hypoteksföreningar.
Utsk. har äfvenledes vitsordat, olämpligheten deraf, att
Banken bedrifver en så beskaffad lånerörelse; men oaktadt allt detta,
har Utsk. emellertid på samma gång föreslagit en ränta af icke mer
än 4 proc., å fastigiietslånen, men tillstyrkt att BankoFullrn. skola
ega rätt att taga högsta lagliga ränta för lån till hypoteks-föreningarne,
och detta, ehuru det gäller den fond, om hvilken man gifvit
tillkänna, att den så småningom borde indragas. Jag kan icke
finna, att Utsk. kommit till detta resultat på annat sätt, än att
man så mycket som möjligt sökt vara opartisk. Utsk. har nemi.
velat gynna låntagarne på en fond, som Utsk. icke anser vara liankmessig,
på samma gång som Utsk. bestämt högre ränta på en fond,
som ansetts vara bankmessig. Jag tror icke, att det är rätt att
ställa så till, att en Bank skall kunna taga den högsta möjliga
ränta, som i lag är föreskrifven, utan högst vigtiga orsaker. Bland
dessa räknar jag kreditiv till enskilda personer, som måste betala
folieafgift, om kreditivet är ordentligt begagnadt, och icke användes
som ett stående lån, utan så att kreditivegaren ofta drager
2fi0
Den 11 Juli f. m.
derpå och för de lyftade summorna betalar 5 proc. På samma sätt
anser jag t. ex. förhållandet vara med FilialBankerna. Då man
vill hafva sådane Banker, Hr det gifvet, att man måste ställa så till,
att de kunna existera; men detta kunna de icke om man tager
den högsta möjliga ränta; detta Ur klart för alla, som derom ega
kännedom.
På grund af hvad jag nu anfört, skulle jag visserligen helst
önska att kunna -få räntan å fastighetslånen bestämd till den högsta
möjliga; men då jag icke tror mig kunna lyckas deruti, anhåller
jag, att Iir Gr. o. Landtm, behagade framställa propos. på att 5
proc. måtte sättas i stället för 4.
I afseende å hvad Hr Printzensköld anfört, rörande nedsättning
af lånens belopp till 6,000, får jag nämna att jag anser denna
nedsättning vara riktig, såvida man betraktar saken ur synpunkten
af Bankens fördel. Jag anser nemi. förslaget vara ganska välbetänkt,
emedan låntagare, som behöfva stora lån, hafva hypoteksföreningarne
att vända sig till; och om fonden skall qvarstå, är
det till de mindre jordegarnes gagn, hvilka behöfva mindre lån.
Jag inser således ingen nödvändighet att förhöja maximisumman.
Prih. Tersmed e n, Wilh. Fredr: 1 motsats till Hr Printzensköld
anser jag, att BankoUtsk. har gått ganska conseqvent tillväga,
då det nedsatt maximum till 6,000 1{ dr. Det är nemi. naturligt,
att när den grundsatsen blifvit fastställd, att fastighetsfonden
småningom skall förminskas, måste äfven maximibeloppet för
lån ur denna fond nedsättas. Dessutom, när, såsom Hr Mannerskantz
sade, hypotheks-föreningar blifvit inrättade i de flesta af
rikets orter och troligen inom en icke aflägsen framtid blifva det
i alla, har denna lånerörelse fått en annan natur, än den förut
haft. Den bör således icke utgöra föremål för Bankens verksamhet
i någon annan mån, än för att dermed bispringa de mindre fastighetsegarne,
som icke kunna erhålla lån i hypotheks-föreningarne,
och vid sådant förhållande är summan af 6,000 Kdr alldeles tillräcklig,
och lån till detta belopp tror jag icke utgifvas af någon
hypotheks-förening. Då detta förslag således afser alla mindre jord -  egares fördel, tror jag att det bör bifallas.
Beträffande räntan är jag deremot af alldeles samma tanke
som Hr Mannerskantz. Jag ser intet skäl, hvarföre Banken skulle
sätta en lägre ränta för en lånerörelse, som Utsk. ansett böra så
småningom uphöra; och som denna åsigt redan genom det förra
beslutet blifvit godkänd af E. o. Ad., torde Ståndet äfven nu finna,
att det är allt skäl att bestämma räntan till 5 proc.; och denna
ränta kan icke gerna, såsom i öfrigt är föreslaget, blifva beroende
af BankoFullmäktige i hvarje särskildt fall, enär hela denna lånerörelse
verkligen är exceptionel och måste hafva en särskild lagstiftning
för sig, så länge den qvarstår. Jag får således tillstyrka, att
mom. d) måtte ändras så, att i stället för 4 proc. insattes 5 proc.,
samt anhåller i öfrigt om bifall.
Hr Printzensköld: Jag tror icke, att det vore inconse
-
Den 11 Juli t. m.
251
qvent, om man bibeliölle det maximibelopp af 0,000 Rdr Bko,
som hittills varit det högsta, som utgifvits från landfastighetsfonden,
ehuru denna fond nu blir förminskad. Om amortissements-procenten
blir oförändrad derigenom att man fördelar lånen på många
händer, så måste dock besväret för banken med dessa lån blifva
helt olika, om de utgå på flere än på färre händer, och då man
vill indraga hela denna lånerörelse, ser jag icke hvarföre man skall
förändra sjelfva lånebeloppen, så att den, som har en större fastighet
icke skall få ett större lån, än den, som har en mindre.
Hvad åter beträffar den af Frih. Ter.-meden och Hr Mannerskantz
förordade höjningen i räntan, synes mig att dessa Hrns syftemål
säkrast skulle vinnas, om man höjde den till 0 proc. med bevillningsafdrag;
ty då kan man vara förvissad om atc den erfor
derliga
säkerheten alldeles icke skulle erbjudas, och att landfastighetsfonden
således komme att blifva helt och hållet obegagnad. Ty
det förhåller sig med den allmänna penningerörelsen, åtminstone
här i Sverige, så, att ju större säkerhet jag har att erbjuda för
eft lån, desto mindre ränta pretenderar den, som har lån att gifva
på längre tid. Om således två lånesökande konkurrera med hvar
andra,
så tager långifvaren hellre den större säkerheten och åtnöjer
sig med en lägre ränta, än lian tager den större räntan mot
en mindre säkerhet. När Utsk. således tillstyrkt den vanliga räntan,
är det väl derföre, att Utsk. ansett det icke vara billigt eller
rättvist eller ens med grundsatsen om fastighets belåning förenligt,
att bestämma en högre ränta och således just motverka det ändamål,
som Utsk. säger sig vilja vinna genom att nedsätta maximum,
nemi. att låta dessa lån komma de mindre jordbrukarne till godo.
Ty vore icke lånevilkoren bättre, än att lån endast skulle lemnäs
under halfva taxeringsvärdet af en egendom, så är det säkert att
egaren söker och erhåller lån på närmare håll, då lian icke behöfver
underkasta sig alla de formaliteter, som äro föreskrifna för bankolån.
Det är just de nuv:de vilkoren som locka en mindre jordegare
att begagna en sådan lånefond, men vill mun genom förändrade
föreskrifter söka försvåra möjligheten för honom att erhålla
lån, så vinner man 'just hvad Frih. Tersmeden och andra med honom
åsyftat, nemi. att göra den ifrågavide lånefonden obegagnelig
för fastighetsegare och i stället disponibel för den mycket omordade
bankmessiga lånerörelsen. Jag tillstyrker derföre bifall till Utsk:s
förslag hvad räntan beträffar.
Då jag förmodar att samtlige desse underafdelningar och morankomma
att af Hr Gr. o. Landtm, framställas till bifall eller afslag,
så tillåter jag mig att vid detta tillfälle yttra några ord angtde litt.
e), der Utsk. tillstyrkt årliga inbetalningsskyldighet.en till 7 proc.
och att lantagnrne dermed skall fortfara till dess lånet blir liqvideradt.
Detta är visserligen ett sätt att förkorta lånetiden; men
när man endast har för sitt syftemål att indraga liela denna lånerörelse,
bör man ju förr desto hellre söka vinna detta mål och således
sätta t. ex. 10 proc. i stället för 7. Men då jag tror att
Banken icke är i behof af större afbetalningar, än dem, som äro
fastställda i det äldre reglemitet, så synes det mig icke vara skäl
252
Den 11 Juli f, m.
att öka desamma, emedan en sådan förhöjning i förening med det
minskade lånebeloppet skulle för låntagaren vara särdeles betungande.
I alla fall tillåter jag mig säga, att om litt. d) förändiffls
från 4 till 5 proc. men b) bibehålles oförändrad, så kommer man
till ett sämre resultat, emedan afbetalningen då icke blir högre än
2 proc. af kapitalet. Om man således vill påskynda återbetalningen
måste man också förändra amorterings-proc. till ett belopp, som
BankoUtsk. med den föreslagna förändringen synes åsyfta.
Hr Hjerta: Frih. Tersmeden synes mig hafva gifvit nöjaktiga
skäl för antagandet af det föreslagna maximum af 0,000 Bdr
Ernt, såvida något ytterligare skäl eljest behöfde tilläggas de af
Utsk. anförda motiver. Men dessutom torde det vara bekant för
enhvar, som deltagit i öfverläggningarne rörande detta ämne vid
föregående Biksdagar, att bela det egentliga skälet för bibehållande
af dessa lån varit att derigenom kunna gå BondeSt:s önskningar
till mötes och gynna några få fattigare eller mindre bemedlade
jordbrukare på landet, som haft svårt att anskaffa sådan säkerhet,
som kunde vara antaglig i andra lånefonder.
Hvad åter litt. e) beträffar, förenar jag mig med Hr Mannerskantz,
att räntan måtte bestämmas till 5 i st. f. 4, och det derföre,
att det ej finnes någon anledning, hvarföre man skall gifva
en skänk af en proc., då det icke sker på andra ställen. Det blir
i alla fall en fördel för dem, som erhålla dessa lån att få göra så
små afbetalningar som här äro föreslagne. Jag ser äfven icke
någon fara om man vid höjandet af räntan till 5 proc. skulle
höja afbetalningen till 8. Hr Printzensköld har visserligen invändt,
att så gerna kunde man taga 10 proc. Men åt detta slags sätt
att bevisa plägar man gifva benämningen af bevisning ex absurdo,
och den håller icke här streck, emedan det blir en stor skillnad
för en näringsidkare att få göra en afbetalning af några få proc.,
som han kunnat åstadkomma genom den besparing han kan samla
på sin näring, eller att betala en större del af kapitalet. Jag vågar
på denna grund anhålla att äfven af de skäl, som Hr Mannerskantz
framställt, räntan måtte sättas till 5 proc. och afbetalningen
till 8.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att då olika yrkanden blifvit framställde i afseende
på de särskilde underafdelningarne af förev:de morn., största redighet
torde upkomma derigenom att dessa afdelningar blefvo föremål
för särskilde propos:r; hvarefter propos. till bifall å de utan
anmärkn. lemnade afdelningarne litt. a, och b, först framställdes
och besvarades med Ja.
Hr Gr. o. Landtm, framställde sedermera, att, i fråga om afdelningen
litt. c., Hr Printzensköld yrkat, att det deri omnämnda
maximi-belopp för lån måtte höjas från 6,000 till 9,000 Bdr Ernt,
samt hemställde derjemte om E. o. Ad. behagade bifalla LTtsk:s i
afdelningen litt. c, afgifna förslag, hvilken propos. besvarades med
Den 11 Juli e. m.
253
starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Vidare framställde Hr Gr. o. Landtm., att Hr Mannerskantz
jemte flere talare yrkat att afdelningen litt. d. måtte erhålla följande
lydelse: »å lånen beräknas 5 proc. ränta,» och då, efter först
till bifall å Utsk:s förslag framställd propos., som besvarades med
starka Nej jemte åtskilliga Ja, propos. till bifall å Hr Mannerskantz’
berörde yrkande blef framställd, ropades starka Ja, blandade med
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja härvid
hafva varit öfvervägande.
Sedan-härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt, att i afseende
på afdelningen litt. e, blifvit yrkadt, af Hr Printzensköld, att 6
för 100:de och af Hr Hjerta att 8 för 100:de, i stället för af
Utsk. föreslagne 7 för 100:de af lånets primitiva belopp måtte bestämmas
såsom årlig inbetalningsskyldighet, blef propos. till bifall
fi Utsk:s i denna afdelning afgifna förslag framställd och med Ja
besvarad.
Den utan anmärkn. lemnade afdelningen litt. f, bifölls.
Öfrige till förevrde 10:de punkt hörande mom. biföllos utan
någon discussion.
Fortsättningen af förev:de Betänka pröfning upskjöts till efterm:s
plenum och det Höglofl. Ståndet åtskiljdes kl. | på 3 e. m.
In fidem protocolli
Alberl Munck.
Lördagen den 11 Juli 1857.
Plenum kl. 0 e. m.
Justerades 2:ne prot.-utdrag för f. m:s plenum samt pleni-prot.
för den 12 sisth Juni f. m.
Fortsattes pröfningen af BankoUtsk:s Betänk. N:o 37, med
förslag till reglering af Bankens låne- och kreditiv-rörelse.
11 :le lill och med 21 islå punlclerne.
Biföllos.
254
Den 11 Juli e. m.
S2:dra punkten.
Hr Bildt, Knut: Direktionen för lånekontoret i Wisby har
i sin berättelse till BankoUtsk. anmält behofvet att få sina fonder
tillökta, och har för sådant ändamål begärt 10,000 lidr bko på
den fond som är med omsättning, och 30,000 Rdr bko på Handelsocli
NäringsDiskontfonden. En ledamot-af BankoUtsk., Hr Kramér,
har intygat denna summas behöflighet. Sista gången kreditiv-kontraktet
förnyades, var det så många ansökningar, att man omöjligt
kunde bifalla dem alla. Man säger visserligen längre fram i Betänk.
att Fullmäktige skulle kunna bispringa lånekontoret med någon
del af reservfonden, men det kan hända att ett behof inträffar
under den tid af året då kommunikationen är afbruten, och jag
får derföre föreslå, att lånekontorets fonder ökas på sätt Direktionen
föreslagit, så att det i denna punkt förekommande anslaget ökas
till 270,000 R:dr.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det vore visserligen ganska
önskvärdt, om man under nuv:de penningebrist kunde lemna lånebidrag
åt alla de sökande, som hafva säkerhet att prestera, men
det är alldeles omöjligt. Att Wisby och Gottland icke är illa
lottadt, jemförelsevis med det öfriga Sverige, synes tydligt, om man
tar i betraktande att ön icke eger mer än omkring 40,000 invånare,
således icke öfver T^:del af hela Rikets folkmängd; efter den
beräkningen skulle nemi., om hela det öfriga Riket i detta afseende
vore lika väl lottadt som Gottland, Handels- och NäringsDiskontfonden
bestiga sig till omkring 22^ milhr. Lånekontoret på Gottland
har vid hvarje Riksdag erhållit tillökning, oell jag tror att
det svårligen låter sig göra, att vid denna Riksdag gifva det mera.
Jag anhåller derföre om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Bildt: Den beräkning, som den siste värde talaren upgjorde
med afseende på folkmängden, kan visserligen vara riktig,
men man får äfven taga i betraktande den omständigheten, att
Gottland, till följe af sitt afsöndrade läge, icke kan komma i någon
närmare kontakt med Filial- och Privat-Bankerne. Man försökte
för några år sedan att komma i beröring med en PrivatBank, men
det afslogs; nu har man velat anlägga en FilialBank, men det är
ännu icke gjordt och om också en sådan kommer till stånd, så är
45,000 Rdr jemförelsevis en sådan småsak, ehuru de kunde vara
till stor nytta för Gottland, att man gerna kan bevilja dem. I
sednare tider har allmogen börjat att göra ny-odlingar, och dertill
äro penninge-förskotter nödiga. Det finns bland allmogen på Gottland
de som hafva mindre jordlotter, men hvilka i alla fall skulle
hafva stor fördel, om de fingo begagna ett kreditiv. Det är detta
som Direktionen åsyftat med sin anmälan hos BankoUtsk. Jag
anhåller ytterligare att R. o. Ad. ville taga saken i betraktande och
öka anslaget till lånekontoret i Wisby med 45,000 Rdr, så att det
blir 270,000 Rdr i st. f. de af Utsk. föreslagna 225,000 Rdr.
D eli 11 Julie. m.
255
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Utsk. liar vid bestämmandet
af nästan alla de anslag till särskilda fonder, sorn blifvit
gifna, utgått från den grundsatsen att de bestämda fonderna ieke
skulle ökas, utan att allt livad man möjligen kunde samla tillhopa
skulle liiggns till reservfonden, hvilken skulle ställas till Fullmäktiges
disposition. Fullmäktige skulle derigenom blifva i tillfälle att
gifva ett förökadt anslag åt de lånekontor som deraf verkligen vore
i behof. Man bör icke på förhand säga, att kontoret ovilkorligen
skall hafva en så och så stor fond, ty dels kan det hända att lånekontoret
icke behöfver hela fonden, och dels kan det Ilända att
den blir för liten. Båda olägenheterna förekommas, om man ställer
medel till Fullmäktiges disposition, ty då kunna de öfverföra medel
till det kontor, som för tillfället deraf är i behof. Vidare har
Utsk. ansett, att man i st. f. att öka de under Banken lydande
lånekontors fonder borde söka befordra enskilda låne-anstalters upkomst.
Derföre att det finns medel att, tillgå, så kan det mycket
lätt hända att en FilialBank upkommer på Gottland, och då vore
det orätt att först bevilja medel till lånekontoret i Wisby, då man
sedan skall gifva medel till bildande af en FilialBank. Nu säger
man att det är bättre att Banken verkar direkt genom de egna
lånekontoren än att den inrättar FilialBanker, men det är den stora
skillnaden att om man bildar en FilialBank, så är det mycket lättare
att concentrera alla de tillgångar, som finnas i orten, och att
upsamla besparingarne i mån som de göras. Om det också icke i
början kan ske i så stor skala, så i samma mån som rörelsen utbildar
sig, blir FilialBanken allt starkare och starkare, nyttigare
och nyttigare. Lånekontoren äro deremot af en mera fast beskaffenhet,
och deras rörelse kan endast ökas på det sätt att de vid
någon Riksdag erhålla en tillökning af sina fonder. Jag tillstyrker
derföre bifall till hvad Utsk. i denna punkt föreslagit.
Hr Printzensköld, Carl: Jag har nyss ånyo hört, att
FilialBanker skola hugnas med understöd framför enskilda personer,
som hvarken hafva lust att blifva delegare i FilialBank, eller att
anlita någon sådan om lån. Min tanka är emellertid, att man bör
öka fonden för ett lånekontor, liggande inom en sådan provins som
Gottland, åtminstone icke vägra denna tillökning blott derföre att
roan hoppas der kunna bilda en FilialBank, som då skulle erhålla
icke allenast den ifrågasatta tillökningen i lånekontorets fond utan
äfven annat understöd, och hvilken FilialBank sedan skulle kunna
uphemta alla de besparingar i kontanta penningar som der kunde
göras. Aro då dessa FilialBanker af den nytta som man förespeglar?
Äro de så lätt stiftade, sfi upväxa de i alla fall, utan att
man behöfver framkalla dem på Bankens bekostnad. Jag påstår
bestämdt att det sker på Bankens bekostnad, och när vi komma
till den punkt som handlar om FilialBankerna, så skall man få se,
att deras vänner och försvarare vilja förskaffa dem lån i Banken
mot lägre ränta än den, hvilken enskilde låntagare otvifvelaktigt
komma att betala åt lånekontoren och Bankens härv:de diskontverk.
Om nu Banken ökade lånefonden för Wisby lånekontor med 45,000
256
Den 11 Juli e. m.
Bdr, så kunde Banken med säkerhet påräkna, att för dem erhålla
den högsta ränta, som i allmänhet för lånekontoren och diskontverken
är bestämd, då Banken åter för dessa 45,000 Bdr, utlemnade
till en FilialBank, ovilkorligen skulle erhålla 1 å 2 proc:s
lägre ränta. Huruvida det är bankmessigt att så förvalta sina penningar,
det lemnar jag derhän. Jag instämmer med Hr Bildt och
anhåller om bifall till det af honom framställda förslag.
Hr Bildt: Om jag icke missförstod Hr Mannerskantz, så
tycktes han medgifva, att en tillökning skulle ske, der den var af
behofvet påkallad, då BankoFullmäktige hade föreskrift att låta fylla
ett förekommande behof.
Med detta lånekontor är förhållandet så att de enskilda betala
5 proc. på de penningar de få lyfta på kreditiv, och oaktadt förr
valtningskostnaden är 3,000 Bdr bko, så har på Bankens medel,
kreditiven inberäknade, erhållits 3 proc. årlig behållning. För en
FilialBank erfordras' minst 750,000 Bdr, hvad kan det då göra om
man beviljar en så liten summa som 45,000 Bdr till lånekontoret,
som lemnar fullt ut lika stor ränta som FilialBanken.
Här står i slutet på mom. »Fullmäktige dock förbehållet att,
efter sig företeende omständigheter, kunna dessa summor mellan
diskontverken annorlunda fördela.» Detta afser förmodligen sådana
fall, då ett hastigt påkommande behof skall afhjelpas. Men ett
sådant behof kan inträffa under en tid, då det i anseende till isläggning
är omöjligt att meddela sig med Stockholm eller fasta
landet på flera veckor. Den af mig begärda summan är obetydlig,
men den skulle i' alla fall kunna göra stort gagn, och jag förnyar
derföre min anhållan om bifall till densammas erhållande.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Här har blifvit uplyst,
att Wisby lånekontor redan har större fonder än det i anseende
till öns folkmängd kan göra anspråk på. Det oaktadt är det ingenting
i Bankens nu gällande stadgar, som hindrar Fullmäktige
att öka denna fond, om de finna det vara af behofvet påkalladt,
hvarföre äfven lånekontorets direktion kunnat vända sig till Fullmäktige
med sin ansökan. Om det här föreslagna stadgandet blir
antaget, så få Fullmäktige samma makt, och jag anser att man
icke bör gå från den grundsatsen att Fullmäktige böra kunna flytta
medlen dit de bäst behöfvas. Man har här anställt en jemförelse
mellan de inkomster Banken skulle hafva af lånekontor och af
FilialBanker. Hr Bildt har sagt att lånekontoret i Wisby gifver
Banken 3 proc.; det är alldeles detsamma som FilialBankerna betala.
Hvad angår frågan om kreditiverna till FilialBankerna, så
skall jag längre fram söka utveckla densamma.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Hvad här serskildt beträffar
behofvet af ökadt kassakreditiv, så tror jag att lånekontorens fonder
äro otillräckliga, åtminstone är förhållandet så med den i Malmö
förlagda afdelningen af R. St;rs Bank; men om en sådan tillökning
skulle
Den 11 Juli e. m.
257
skulle komma i fråga, så borde den ega rum icke allenast i Wisby,
utan afven i Malmö oell Götheborg. Men jag anser, i likhet med
Hr Mannerskantz, det vara bättre att åt Fullmäktige i Banken
öfverlemna, att efter sig företeende omständigheter öka tillgångarne
der behofvet sådant kräfver. Man har redan bevisat, att de lån,
som från Banken äro gifua till Gottland, äro proportionaliter större
än de, som lemnäs till andra orter. Det är möjligt att Gottlands
afskilda läge gör en sådan tillökning nödvändig, och jag skulle icke
motsätta mig Hr Bildts förslag, derest icke, på sätt Hr Mannerskantz
uppgifvit, Fullmäktige kunde, i händelse af behof, öka fonden.
För min enskilda del får jag säga, att det var ett misstag
att ett lånekontor inrättades på Gottland, men det var under en
tidpunkt, då det var svårt att tillvägabringa en enskild låneinrättning
inom denna provins; nu, då fråga upstått om inrättande af
en FilialBank, tror jag icke att man bör genom tillökning i lånekontorets
fonder försvåra dess inrättande. Man bör tvertom så
mycket som möjligt underlätta upkomsten af en sådan enskild inrättning.
Jag anhåller derföre om bifall till denna punkt af
Utsk:s Betänk.
Hr Bildt: Om det verkligen varit ett misstag att inrätta
ett lånekontor på Gottland, så var det åtminstone ett lyckligt misstag;
ty det har varit jordbrukarne till en ganska god hjelp. Förut
när de togo lån här i Stockholm fingo de först betala alla möjliga
slag af provision, och det var exempel att de som fått lån bifallna,
hvilka efter 3 veckor borde utfalla, måst betala 5 proc. serskilt för
att genast utfå summan; det var således omöjligt för de mindre
bemedlade att på så hårda vilkor låna några penningar frun BankoDiskonten
i Stockholm. Direktionen har sökt att utdela dessa små
fonder så rättvist som möjligt, och följden har varit den, att ingen
förlust skett på 6 år. Jag har all aktning för Hr Mannerskantz’
grundsatser, men då ett behof verkligen finnes, kan jag icke inse,
hvarföre jag skulle afstå från miu begäran. Någon sade att lånekontoret
i Malmö med lika skäl borde hafva ökadt kassakreditiv
som lånekontoret i Wisby. Under förlidet år hade likväl det förra
så goda tillgångar, att mycket penningar lago oanvända; så var deremot
icke förhållandet i Wisby, ty der anlitades kassakredivfonden
i högsta grad. Jag anhåller derföre fortfarande att fonden måtte
tillökas med 45,000 Bdr.
Hr Printzensköld: B. St:r begingo troligen ett stort misstag
då medel anslogos till inrättande af lånekontoret i Malmö; ty
Skåne är otvifvelaktig^ den rikaste provinsen i landet, och bör således
bättre än någon annan kunna hjelpa sig sjelf utan biträde af
It. St:rs Bank. Man har uteslutit hufvudstaden från rättighet att
få fastighetslån i Banken, derföre att denna stad ansågs inom sig
sjelf ega tillgångar nog, för att kunna inom sig gifva och erhålla
lån. Förhållandet med Malmöhus län bör vara nära nog enahanda,
men deremot är förhållandet med Gottland helt olika. Denna pro
VII
H. 17
258
Den 11 Juli e. m.
vins är ibland under flera månader afstängd från all kommunikation
med moderlandet, och under denna tid kunna lånebehof upstå,
hvilka ieke kunna fyllas med den inom provinsen varande penningestocken.
Derföre måste det väl vara af vigt att de fonder som
äro anslagna till Wisby lånekontor äro så starka, att af desamma
en kreditivrörelse kan bildas. Hr Bildt har för öfrigt så tydligt
ådagalagt nyttan och nödvändigheten af sitt förslag, att man icke
borde tveka att bifalla detsamma.
Hr Hjerta, Lars: Jag anhåller att få instämma med Hr
Printzensköld.
Pir Mannerskantz, Carl Axel: Hr Bildt har framställt
de fördelar som upkommit deraf att man inrättat ett lånekontor i
Wisby. Det är klart att dä man skaffar en penningetillgång i en
ort, som icke förut har någon sådan, så upkomrner derigenom en
fördel, men om man får en annan penninge-inrättning, som är i
stånd till större utveckling utan att behöfva Bankens hjelp, och
som utvecklas 'inom det område, der den rör sig, 'så medlör denna
mycket större fördel för trakten än en sådan ofruktsam inrättning,
som icke har någon kraft att öka sig sjelf. Det är skillnad mellan
den allmänna inrättningen, som icke fritt kan sköta sig, och den
som är af mera enskild beskaffenhet; det är mycket större kraft
hos den ena än hos den andra. Hr Printzensköld har sagt att
man skall öka anslaget, derföre att orten är fattig. Det är en
besynnerlig sats, såvida han icke menar att der finns fördolda krafter,
och att man skall kunna framdrifva en skörd, om man gör ett
utsäde; men om han anser att orten bör hafva större hjelp blott
derföre att den är fattig, så anser jag honom hafva orätt. Hr
Bildt klagar ständigt öfver att man icke vill gifva några penningar,
blott derföre att man ämnar använda dem till anläggandet af en
FilialBank, som dock kanske icke sedan kommer till stånd, men
det är likväl förut af mig ådagalagdt, att om en FilialBank icke
upkomrner, och penningar finnas af Bankens fonder att tillgå, så
står det i Fullmäktiges makt att gifva Wisby lånekontor en sådan
tillökning som Hr Bildt för detsamma söker.
Sedan ofverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt att i afseende på förev:de punkt blifvit yrkadt,
dels bifall utan förändring, dels bifall med den förändring, att
Handels- och NäringsDiskont-fonden ökas med 45,000 Rdr Rmt,
hvilka jemte de af Utsk. föreslagna 225,000 Rdr tillhandahållas
lånekontoret i Wisby, blefvo propos:r å dessa yrkanden framställde
och besvarade med blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla denna punkt utan
förändring, samt, sedan härvid svaren utfallit med starka Ja, blandade
med Nej, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Bildt begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den 11 Juli e. m.
259
Den sorn bifaller 22:dra punkten af BankoUtsk:s Betänk. N:o
37, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, bifalles nämnde punkt med den förändring att Handelsoch
NäringsDiskont-fonden ökas med 4 5,000 Rdr Ernt, hvilka,
jemte de af Utsk. föreslagna 225,000 Kdr, tillhandahållas lånekontoret
i Wisby.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 17.
Nej — 14.
33;dje och 2i:de punklerne.
Biföllos.
23:te punkten.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr.: Samma anmärkn. som
jag på f. m. teg mig friheten framställa med afseende på en bestämd
ränta å lån från fastighets-lånefonden, tror jag man här kan göra
med afseende på 2:dra morn., der Utsk. föreskrifver: Vid utlåning
från allmänna Diskontfonden är räntan fastställd tiil 5 proe. Den
åsigt jag då framställde var i korthet den att man alltid bör med
afseende på en Bankrörelse — vare sig RiksBank eiler enskild —
följa vissa principer, hvarifrån man icke bör afvika utom högst giltiga
orsaker, och bland dessa principer, sade jag, var äfven den:
att man bör tillåta BankStyrelsen, såväl som den enskilde, att taga
den högsta ränta som lagligen är tillåten i landet. R. o. Ad. beslöt
också i förmiddags att räntan å utlåning från fastighets-lånefonden
skulle bestämmas till 5 proc. i st. f. 4 som Utsk. föreslagit.
Hvarföre man icke kan göra räntan fluktuerande derföre att det är
fråga om lån, som skall amorteras på 2|- år, det kan jag icke inse.
Jag får derföre föreslå att 2:dra mom. utgår och Usta mom.
i stället erhåller följande lydelse: Räntan vid diskontering och utlåning
från såväl Handels- och NäringsDiskont-fonden som från allmänna
Diskont-fonden utgör minst fyra, högst sex proc. och bestämmes
af Fullmäktige med afseende å penningeställningen och
andra omständigheter, som till räntans höjning eller sänkning kunna
föranleda; skolande allmänheten genom kungörelse i tidningarne om
räntefotens förändring underrättas. Räntan vare alltid lika vid
samtliga Diskont Verken. Deremot hvad 4:de mom. beträffar, der
det är föreskrifvet: »För de summor, som å kassa-kreditiv lyftas
eller insättas, beräknas å kreditiv till enskilde personer fem och å
kreditiv till Sparbankerne fyra proc. ränta» har man först inskränkt
Fullmäktiges rätt att taga mer än 5 proc. för summor som äro
lyftade på kreditiv, hvilket likväl är välbetänkt; ty som jag i förmiddags
yttrade: det är klart att, då bokförings-afgift erlägges för
hela beviljade kreditiv-summan, den ränta som erlägges på hvad af
kreditivet per medium, under ett år är lyftadt, blifver betydligt högre
än 5 proc.
260
Den 11 Juli e. ro.
Nu är att märka, att om det också varit skäl, att i början
då SparBankerna bildades, gifva dem förmånligare kreditiv rätt, då
dessa inrättningar verkligen äro välgörande, så finnes likviil intet
skäl hvarföre de fortfarande böra få åtnjuta denna förmånligare
kreditiv-rätt, då de nu äro allmänna, och flertalet af dem hafva
stora fonder, sorn betrygga deras framlida bestånd. Mycket fn
SparBanker hafva dessutom på sednare tider begagnat sig af denna
sin kreditiv-rätt. Det är naturligt att om också SparBankerne
kunna få kreditiv i RiksBanken på förmånligare vilkor så taga de
likväl heldre kreditiv i en enskild Bank som ligger dem närmare,
ty förmånen af.en lägre ränta motsvarar icke förmånen att genast
och när som helst kunna lyfta de summor man behöfver. Dessutom
hafva SparBankerne en särskild fördel framför de enskilde personerna,
nemi. att icke behöfva betala bokförings-afgift för de kreditiver
dem af RiksBanken meddelas. Jag vill visserligen icke att
SparBankerne skola betala högre ränta än andra kreditiv-egare i
Banken, men de böra blifva ålagda att betala samma ränta eller 5
proc. för å kreditiven lyftade summor.
Hr Printzensköld: Jag tror icke att det ligger någon billighet
i att bifalla det förslag, som den siste talaren framställt ang.
räntans ökning utöfver 5 proc. å lån från allmänna Diskont-fonden.
Man måste besinna, att låntagaren i sjelfva verket erlägger mera
än 5 proc., derigenom att denna ränta innehålles af sjelfva lånet
när det utfaller och således erlägges förskottsvis. Orsaken hvarföre
BankoUtsk. föreslagit att gifva Fullmäktige rättighet att höja räntan
vid utlåning från Handels- och NäringsDiskont-fonden till 6
proc. är tydligen den, att Fullmäktige derigenom skulle ega i sin
hand ett medel att stäfja ett öfverdrifvet spekulations-begär; ty den
låntagande skulle då icke hos Diskonten kunna erhålla lån på bättre
vilkor än hos den enskilde. Men den allmänna Diskont-fonden är
ieke afsedd för den stora handelsrörelsen, den är tvärtom afsedd
för tjenstemän och andra individer i samhället, som kunna vara i
behof af lån på billiga vilkor, och derföre synes mig räntan på lån
från denna fond icke böra höjas till samma belopp, som den enskilde
penningemannen - höjer den, då han diskonterar papper af
hvad namn och beskaffenhet som helst. Jag tror derföre, att man
gör bäst i att bestämma räntan på lån från allmänna Diskont-fonden
till 5 proc., med rättighet för Diskont-inrättningen att, på sätt
-Utsk. föreslagit, genast afdraga räntan. Hvad beträffar Pir Mannerskantz’
anmärkn. mot Utsk:s förslag i 4:de morn., nemi. att räntan
å kreditiv till SparBanker borde höjas från i proc., som Utsk.
föreslagit, till 5 proc., så ehuru jag delar Hr Mannerskantz’ åsigt
att SparBankerne numera kommit i den ställning att de icke äro
i behof af något kreditiv, anser jag likväl att de böra få behålla
den lägre räntefot, som sedan kreditiv beviljades har varit dem
förunnad; ty SparBankerne hafva medfört och komma för framtiden
att medföra stor nytta särdeles för de mindre bemedlade klasserna
i samhället, och de som endast äro i tillfälle att samla smärre ka
-
Dan 11 Juli e. m.
261
pilaler. Jag anhåller derföre att BankoUtsk:s förslag i denna punkt
matie af R. o. A. bifallas.
Frill. Raab, Carl Adam: Jag kan icke instämma med den
siste talaren deri att man ökar spekulations-ifvern derigenom att
man höjer Diskont-riintan från 5 till 6 proc. Jag anser i likhet
med Ilr Mannerskantz att det bör vara öfverlemnadt åt BankStyrelsen
att bestämma räntan lika väl för allmänna Diskonten som
för Handels- och NiiringsDiskonten. Man har begått ett fel i Betänk.
, hvilket jag framdeles tänker anmärka, och derföre nödgas jag
nu uptaga frågan: om Banken endast bör gifva 3 proc. på sådana
depositioner som göras i Banken. Då Stockholms enskilda Bank i
närvide stund ger 5 proc. för depositioner, så vet jag icke huru
man kan vänta, att någon skall deponera sina penningar i Banken
mot 3 proc. Om nu räntan å Diskontlån höjdes till C proc., så
blefve följden den att man finge ge för depositioner 5 proc. Om
man vill förfara bankmessigt, så nr det nödvändigt ätt tänka sig
depositions-rörelsen i sammanhang med vexel-rörelsen. _ För öfrigt
måste jag instämma i Hr Mannerskantz’ yttrande i afseende på
räntan å kreditiv, lemnade SparBankerne. Jag förstår icke, hvarföre
de för sina kreditiv icke skola betala mer än 4 proc., då de
utlåna sina penningar mot G proc. utan bevillnings-afdrag. SparBatikerue
disponera stora summor, och det finns icke det ringaste
skäl, hvarföre de skola hafva kreditiv på RiksBanken. Om de likväl
skola hafva det, så böra de icke hafva förmånligare vilkor än
andra penningeverk. Jag instämmer således i denna fråga fullkomligt
med Ilr Mannerskantz.
Tlr Bildt: Jag är af lika tanka med Utsk. och anser, att
Fullmäktige böra vara berättigade att höja räntan vid utlåning från
Handels- och NäringsDiskont-fonden; ty omständigheter kunna inträffa,
som göra det af behofvet påkalladt. Att vidare räntan vid
utlåning från allmänna Diskont-fonden icke ilr fastställd till mer än
5 proc. anser jag vara riktigt; ty denna ränta bör icke vara beroende
af tillfälliga penninge-förhållanden, och dessutom om lånet icke
inbetalas efter 14 dagars förlopp, så beräknar man straffränta efter
G proc. — förut beräknade man 8 proc., men det ansågs obilligt.
Under en längre följd af år hafva de lånsökande vant sig vid dessa
förhållanden. Utsk. föreslår i 4:de mom. att å kreditiv till enskilde
personer beräknas fem, och å kreditiv till SparBanker fyra proc.
ränta; äfven detta anser jag vara riktigt. Skälet hvarföre SparBankerne
erhållit rätt till kreditiv i Banken, är att man ansett dem
såsom välgörenhets-anstalter, och jag vet icke hvarföre man icke bör
fortfara att så betrakta dem. Om också en och annan SparBank
med större fonder icke begagnat sig af denna sin kreditiv-rätt, så
kunna likväl nya SparBanker, som bilda sig, mycket väl deraf blifva
i behof. Jag får derföre anhålla om bifall till hvad Utsk. i
denna punkt föreslagit.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hvad först beträffar frå
-
2G2
D en 11 Jull e. rn.
gan otn räntan på lån från allmänna Diskonten, så är jag af samma
tanka, som flera af de Hrr hvilka bär yttrat sig, nemi. att det
.borde bero på Fullmäktige att bestämma räntan. Med lån i allmänna
Diskonten förhåller det sig likväl så att räntan betalas på
förhand, och således är räntan verkligen högre än 5 proc. Jag
tror derföre att man svårligen under nuv:de förhållanden kan låta
räntan vara obestämd. Hvad deremot angår Utsk:s förslag i mom. 4
att beräkna lägre ränta på de kreditiv som lemnäs SparBankerne,
så kan jag icke finna något skäl för detsamma. Det kan väl icke
vara meningen att SparBankerne skola hafva dessa kreditiv som
stående lån; meningen är väl att de i händelse af behof derpå skola
kunna lyfta penningar. Derföre är det icke något skäl att räntan
derå är lägre än räntan i allmänhet. Följden blir annars den att
dessa kreditiv blifva stående, och det har icke varit meningen. Man
får icke fästa något afseende vid att SparBankerne äro inrättade
för ett nyttigt ändamål, utan meningen med de kreditiv, som BiksBanken
lemnar SparBankerne, kan icke vara annat än att bereda
dem tillfälle att erhålla penningar i händelse af ett tillfälligt behof.
Jag får derföre föreslå att, hvad 4:de mom. beträffar, SparBankerne
sättas i samma kategori sorn andra kreditiv-tagare och få betala
5 proc.
Gr. Lagerbjelke: Jag är till alla delar af samma tanke
som den siste värde talaren. Det vore visserligen önskvärdt, om
man kunde åt Fullmäktige öfverlemna att vid alla tillfällen bestämma
räntan, men man kan det icke i afseende på den allmänna
Diskonten. Denna lånerörelsegren är oriktig i och för sig sjelf och
deraf följer andra oriktigheter. Som bekant är så medgifves i allmänna
Diskonten omsättning under år, och denna lånerörelse
begagnas hufvudsakligen af en hop personer, hvilka orri aflfärsverlden
hafva föga kännedom. Det är derföre gifvet att om räntan skulle
fluktuera äfven på den allmänna Diskonten, så måste, på samma
gång som räntan ändras för de nya lånen, räntan äfven ändras vid
alla omsättningar af gamla lån. Men flertalet af de personer, som
hafva lån i allmänna Diskonten, äro obekanta med affärsverlden,
och om Fullmäktige utfärda en kungörelse att räntan är förändrad
till det och det beloppet från den och den dagen, så förblir större
delen af låntagarne i okunnighet derom. Följden häraf blir ovilkorligen
den att då omsättning skall göras, så komma de att misstaga
sig på den ränta som skall erläggas. Man kan visserligen
säga: dessa personer få skylla sig sjelfva, de kunna läsa annonsen
i tidningarne. Men denna lånerörelsegren begagnas af personer öfver
hela landet, hvilka kanske aldrig se en tidning, och således
skulle de komma att blifva utsatta för jemförelsevis med deras tillgångar
stora förluster. Denna lånerörelse är i och för sig sjelf
oriktig, derföre nödgas man att, så länge den qvarstår, icke gå fullt
bankmessigt tillväga. Det enda man har att göra är att, som
Utsk. gjort, så småningom minska de fonder, som till denna lånerörelsegren
äro anslagna. Jag vågar derföre, med afseende på allmänna
Diskonten, vördsamt anhålla om bifall till hvad Utsk. före
-
Den 11 Juli e. m.
263
siagit. Med afseende på mom. 4 eller ang:de den ränta som bör
beräknas å kreditiv, lemnade åt SparBankerne, så är jag till alla
delar af samma tanka sorn Frih. Tersmeden. Kreditivet bör icke
begagnas för att å detsamma lyfta penningar till utlåning, utan
blott då den egentliga kassan vid något tillfälle tryter. Då är det
äfven gifvet att det icke finns något skäl, hvarföre SparBanken skall
behöfva eller ens kan begära att erhålla förmånligare vilkor än andra
kreditiv-tagare. Jag får derföre, med afseende på mom. 4, anhålla
om bifall till det af Frih. Tersmeden framställda förslag.
Frih. Baab: Yi äro många ense derom att Diskont-rörelsen
icke är bankmessig, men om så är, så bör man icke göra den mindre
bankmessig än den kan vara. Man bör åtminstone vid räntans
bestämmande gå tillväga på samma sätt som vid de andra lånegreriarne,
och göra räntan lika på lån från allmänna Diskont-fonden
som från andra fonder. Häremot invänder man, att det 8r ett
särskildt förhållande med allmänna Diskonten, emedan räntan afdrages
vid lånets lifgifvande. För min del får jag då uplysa, att
mau betalar förskottsränta såväl för lån från Manufaktur-Diskontfonden,
som för andra lån på kortare tid, och när man kan betala
förskottsränta för dem och ändå betala 6 proc, så kan man göra
detsamma med lån från allmänna Diskont-fonden. Jag får derföre
förena mig i det yrkande som flera talare framställt, nemi. att räntan
för lån från allmänna Diskonten skulle bestämmas i likhet med
räntan för lån från allmänna Handels- och NäringsDiskonten.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr.: I afseende på en talares
anmärkn. att man icke borde bestämma räntan till 6 proc.,
derföre att räntan betalas i förskott, får jag säga: att de Filial
Banker,
som ännu icke ingått på de af B. St:r vid sisth Biksdag
bestämda vilkoren, taga i detta ögonblick 6 proc., och likväl räntan
i förskott;'det är i enlighet med det Begleimte som för dem blifvit
sanktioneradt. Jag kan icke se, hvarföre icke allmänna Diskonten
likaväl skulle kunna taga 6 proc. som dessa FilialBanker. Frih.
Baab har ppgifvit flera exempel på lånerörelser, der förskottsräntan
är 6 proc. Hvad beträffar att allmänheten icke skulle få kännedom
om räntans stigande, så är det visserligen sannt att flertalet af
dem, som taga lån i Diskonten, utgöras af allmoge och för öfrigt
af personer här i Stockholm. Hvad nu allmogen angår så har den
vanligen en kommissionär här i Stockholm, sorn uträttar affären,
såvida den icke sjelf reser in och anmäler saken i Banken, då den
lätt kan erhålla underrättelse om ränte-beloppet. Man kan icke
med skäl anmärka, att det är orätt att bevilja ett lån mot 5 proc.
och att efter några månader höja räntan, så att man vid omsättningen
får betala 6 proc. ränta; ty om låntagaren kan erhålla förmånligare
vilkor på annat ställe, så står det honom fritt att betala
in hela lånet. Mig synes denna regel vara riktig: att räntans
storlek beror på huru stor efterfrågan det är på penningar, och
den satsen kan här tillämpas, om man ser saken praktiskt. Jag
fortfar således med mitt förra yrkande.
264
Den 11 J ali e. m.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag hyser visserligen såsom
grundsats den åsigten att räntan på den allmänna Diskonten
borde vara lika variabel som på de andra fonderna, men denna
fond befinner sig dock nu uti en helt och hållet except.ionel ställning.
Den afser isynnerhet att gifva lån åt konsumenter, då deremot
Handels- och NäringsDiskont-fonden är inrättad för den produktiva
rörelsen, derföre kan det vara nyttigt att ibland höja på
denna sednare fondens utlåningar och ibland sänka väntan allt som
rörelsen är beskaffad. Så är deremot icke förhållandet med den
allmänna Diskont-fonden, och om man skulle göra stadgandena lika
för båda fonderna, så skulle man naturligtvis icke blott kunna
ibland höja räntan till 6 proc, utan äfven sätta ned den till 4.
Men om man ger lån från allmänna Diskonten mot 4 proc., så
upmuntrar man till en skuldsättning, som man snarare bör söka
att minska, och just för att slippa gifva dem, som vän^a sig till
allmänna Diskonten, lån mot 4 proc., vill jag att de icke skola
tvingas att ibland betala 6. Hvad beträffar räntan å kreditiv, lemnade
SparBankerne, sä har Utsk. icke nu, då man inskränkt SparBaukernes
kreditiv, på så sätt att man fixerat summan, velat höja
proe:n, emedan man då skulle beröfvat dem flera förmåner på en
gång. Den grundsats, som genomgår hela Betänk, är att man
icke bör göra några brådstörtade förändringar, utan gå varsamt
tillväga, och det är äfven skälet hvarföre proc:n här blifvit föreslagen
till 4 och icke till 6.
Gr Lagerbjelke: Det är. fullkomligt riktigt, som åtskilliga
talare här yttrat, att man icke bör utgifva lån på andra vilkor än
att man erhåller tillbaka hvad som penningarne verkligen äro värda
när lånet utgifves. Det är således icke fråga om att det icke är
rätt, att fullmäktige kunna höja och sänka räntan. Derföre har
äfven BankoUtskottet föreslagit, att räntan skall kunna höjas och
sänkas på lån från Handels- och NäringsDiskonten. Det är likväl
icke samma förhållande med Allmänna Diskonten som med Handels-
och NäringsDiskonten. Jag vill icke bestrida att det icke
theoretiskt låter sig göra att afdraga förskotts-ränta äfven med tillämpning
af föränderlig räntefot, men om man betraktar listan på
de personer, som låna i Allmänna Diskonten, så skall man finna
att flertalet af dem tillfölje af sin samhälls-ställning troligen icke
skulle veta, huru mycket de vid hvarje omsättning borde betala,
såvida ieke räntan under hela lånetiden blefve densamma. För det
närv:de kunna de mycket väl sjelfva veta huru mycket penningar
som behöfves för hvarje omsättning, men om Hr Mannerskantz’
förslag går igenom, så kunna de omöjligt veta det på förhand utan
tvingas att vända sig till kommissionärer, hvilket både förorsaker
kostnad och olägenhet. Helt olika är förhållandet med Handelsoch
NäringsDiskonten, den tillitas isynnerhet af affärsmän, som
mycket väl kunna hafva reda på hvad' Fullmäktige med afseende
på räntan kungjort i de allmänna tidningarne. I denna låuegren
finns icke heller något sätt till omsättning, utan när lånet efter C
jnanader år förfallet, så måste det inbetalas. Om möjligen samme
Den 11 Juli e. m.
265
låntagare erhåller ett nytt lån, så är det en sak för sig, och i allmänhet
är man icke angelägen att befordra sådana nya lån. Hr
Mannerskantz har påpekat en annan omständighet som gör att det
icke ar samma förhållande med dessa båda lånerörelser. Det är
mycket rätt att man med afseende på allmänna Handels- och NäringsDiskonten
gör räntan beroende af det värde penuingarne
hafva, då lånet tages, och denna fond anlitas äfven företrädesvis
af affärsmän. Allmänna Diskonten åter anlitas isynnerhet
af obemedlade personer. Nu kan man icke neka att det
finns personer som då de uptaga ett lån måste beräkna detsamma
på de förhållanden, under hvilka de göra det, och det skulle för
dem medföra stor olägenhet, om vilkoren under tiden betydligt
förändrades. Om räntan nedsattes, vore det visserligen rätt angenämt,
men så mycket värre vore det om räntan blefve höjd och
det kunde för dem blifva känbart nog. Dtt är visserligen sannt
att dessa lån i afseende på våra skuldsedlar icke sträcka sig längre
än 6 månader, och att man sedermera lemnar nya skuldsedlar,
hvilka ytterligare skola pröfvas. Men män får icke förbise, att
låntagaren, om det icke är något att anmärka mot säkerheten, har
rätt att få behålla lånet öfver de 6 månaderna, och får omsätta
detsamma tills det efter år blir inbetaldt. Det är något helt
annat att få omsatt ett lån som man har i Allmänna Diskonten
emot att erhålla ett nytt lån. Man kan således icke neka, att man
till en viss grad får lof att betrakta lånet såsom fortlöpande från
den tid det tages och tills det inbetalas. Ehuru, jag gillar den
grundsatsen, att räntan bör vara fluktuerande, så kan jag likväl
icke annat än fortfara med min vördsamma anhållan att man
med afseende på denna låne-grens natur ville fortfarande bibehålla
den nu gällande proc.
Hr Bildt: Med afseende på 2:dra mom. instämmer jag med.
Gr. Lagerbjelke; ty Hr Mannerskantz’ förslag kan komma att medföra
stora olägenheter. En låntagare i provinsen får icke kunskap
om att räntan är höjd, och hans kommissionär underlåter att göra
omsättningen, emedan han icke fått nog penningar att betala den
högre räntan. Vid 1844 års Riksdag hände sig att en ledamot af
BondeSt. hade ett lån i en Diskont, han skickade sin kommissionär
den summa som erfordrades för att omsätta det, men Diskonten
följde sin instruktion och ville icke emottaga penningarne, derföre
att de voro i Privatbank-sedlar; kommissionären brydde sig icke
om att bortväxla dessa sedlar, och på så sätt blef länet icke omsatt.
Lika lätt skulle det kunna hända att en kommissionär underlät
att göra en omsättning, derföre att han icke erhållit hela
den erforderliga summan, och följden kunde blifva densamma sora
vid det af mig omnämnda tillfället, nemi. att man sålde ett hemman
och att egaren blef ruinerad. Hvad åter angår Sparbankernes
rätt att icke betala mer lin 4 proc. på sina kreditiv, så kan jag
icke inse, hvarföre de icke skulle få behålla den fördelen. Det finnas
Sparbanker, hvars kredit ännu icke är stadgad och de kunna
vara i behof af en sådan förmån. De större Sparbankerne tillkom
-
266
Den 11 Juli e. m.
ma på så sått att de s. k. principalerne göra ett sammanskott för
att bilda förvaltningen, och efter en längre tid komma de till stadga
och behöfva icke vidare något kreditiv, men de små Sparbanken»,
som hafva små kapitaler, behöfva kreditiv, och det har man hittills
icke förnekat dem, emedan man ansett dem vara barmhertighets-inrättningar,
och det är äfven orsaken hvarföre de slippa Bevillningsafdrag.
Jag anhåller således om bifall till hvad Utsk. föreslagit i
mom. 4.
Hr Printzensköld: Om den siste värde talaren till alla
delar instämt med Gr. Lagerbjelke, så kan deremot jag icke göra
det, utan jag instämmer endast och allenast i det yrkande, hvarvid
Hr Gr.n stannat. Jag kan icke finna att Hr Gr:n på något sätt
bevisat, att dessa lån icke äro Bank-messiga. Om man så skulle
förstå den der Bank-messigheten som vissa talare på Riddarhuset,
ehuru ganska otydligt, förklarat densamma, så skulle den hufvudsakligen
bestå deri att man kunde samla alla låne-fonderne uti en
kassa och sätta denna på så rörlig fot att lånen lemnades blott på
14 dagar å 3 veckor. Den Allmänna Diskonten utlånar på högst
år, således tror jag att den är lika bank-messig som någon annan
lånerörelse och derföre bedrifves ockå lånerörelsen precis på
samma sätt som vid Privat- och FilialBanker. Hvad sjelfva frågan
beträffar, så är det tydligt ådagalagdt att 5 proc. förskotts-ränta
är högre ränta än siffran utvisar. Den allmänna Diskonten är bildad
för att i allmänhet underlätta lånebehofvet, och då är det väl
billigt att räntan varder derefter lämpad. Man får icke betrakta
S. St:rs Bank från alldeles samma synpunkt som en enskild Bank
eller behandla dess tillgånger på samma sätt som en FilialBank
behandlar sina. FilialBankerne äro enskildta associationer, hvilkas
syftemål ingalunda är så berömligt som man här vill låta påskina,
•nemi. att underlätta industrien, utan de äro anlagda blott för att
delegarne skola på dem kunna förtjena penningar. RiksBanken
synes mig icke böra följa deras exempel, ty den bör kunna, med
sina större tillgångar, tillfredsställa lånebehofvet, utan att dervid
söka förskaffa sig den största möjliga vinst. Jag tror derföre att
det är både billigt och rättvist att bibehålla den ränte-fot som är
faststäld för Allmänna Diskont-lånefonden, hvarföre jag anhåller
om bifall till hvad Utsk. i detta afseende föreslagit. Hvad angår
Sparbankerne så kan det vara likgiltigt, om de betala 4 eller 5
proc.; ty få hafva begagnat sig af sin kreditiv-rätt. Men nog är
det underligt, att de Hrr som ständigt tala om Bank-messighet
icke vilja gifva så välgörande inrättningar som Sparbankerne ett i
förhållande till Bankens rörelse kapital så obetydligt understöd När
det blir fråga om FilialBankerne få vi väl se om de äfven då skola
visa sig så ifriga att påyrka Bankens rätt att erhålla den högsta
möjliga ränta på sina penningar.
Frih. Raab: Frågan börjar blifva utsliten och jag har icke
heller tänkt att till besvarande uptaga några af de anmärkmr, som
blifvit gjorda mot det af Hr Mannerskantz framställda förslag.
Den 11 Jali e. m.
267
Jag vill endast med några ord besvara Hr Printzenskölds anmärkn.
mot Gr. Lagerbjelke, att den lånerörelse, som drefs med Allmänna
Diskont-lånefonden, vore lika bank-messig som någon annan. Hr
Printzensköld liar alldeles icke tänkt på livad som menas med bankmessigliet.
Dermed förstås icke sådana lån som uptagas på borgen,
och som i allmänhet komma att gynna konsumtionen; men deremot
äro sådane lån bank-messiga, som uptagas på vexel och skuldsedlar,
emedan de äro försträckningar som göras åt industrien sjelf. Jag
återkommer nu till sjelfva frågan. Det går lika väl an i allmänna
Diskonten som i andra låneanstalter att höja räntan; man tillkännager
blott att räntan från en viss dag är högre. Om Diskpntverket
dessutom på förhand tillkännagifvit att omsättning af de
redan erhållne lånen, möjligen icke kommer att ske för samma ränta,
som lånen ursprungligen erhöllo, så är all rättfärdighet upfyld. Vidare
får jag anmärka, att om man anser förskottsräntan vara ett
hinder för ett systematiskt ordnande af BankoDiskontens låne-operationer,
så kan man mycket väl taga bort förskottsräntan, och
sätta Allmänna Diskont-rörelsen på samma fot som den andra lånerörelsen.
Man bör väl icke tillfölje af ett så litet hinder sora en
förskottsräuta fortfarande misshushålla med en af Bankens fonder.
Man gör sig mera skada om man bibehåller den nedsatta Diskonträntan
än om man låter den fluktuera. Man tror sig gynna jordbrukarne
och i allmänhet låntagarne derigenom att man sätter räntan
till 5 proc., men det är ett misstag och man kan gerna låta
räntefoten i Allmänna Diskonten vara beroende af samma förhållanden
som räntefoten i de öfriga lånegrenarne. Vill man vidare
mottaga depositioner i Banken så måste man betala så stor ränta
som den allmänna räntan i landet. Om den allmänna räntan är
5 proc. och man icke ger mer än 3, så får man .icke några depositioner.
Det är i allmänhet likgiltigt om man ger 5 eller 3 proc.
men det är icke likgiltigt, att inga depositioner göras i Banken;
ty man hindras i och med detsamma att i större mån kunna bispringa
de lånesökande.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Flertalet af de som yttrat
sig i denna fråga anse i likhet med mig att man bör hafva
en fluktuerande ränta, hvars storlek bestämmes af Bankstyrelsen
som beviljar lånet. Men det är första gången något sådant här
blifvit satt i fråga, och derföre tror jag att man bör gå försigtigt
tillväga, och icke tillämpa denna grundsats inom någon annan fond,
än den Utsk. här föreslagit. Om också grundsatsen är riktig, så
fordras det en konst att tillämpa den, hvilken endast kan läras
genom bruket. BankoStyrelserne komma troligen att i början begå
ett eller annat misstag och då är det bättre att ett sådant misstag
drabbar personer, som kunna anmärka felet och deri göra rättelse.
Om deremot ett sådant misstag begicks i någon af de andra Diskontera,
så skulle det medföra större olägenhet, emedan det icke
så snart uptäcktes, och då kunde möjligen så stort missnöje upväckas
att man helt och hållet öfvergaf den grundsats man nu vill
införa. Jag anser således att de, som tala för att räntan skall
2«8
Den 11 Julie. m.
blifva fri, göra klokast i att denna gång åtnöja sig med Utsk:s
förslag.
Frih. Tersmeden: Det råder enligt min tanke en stor förvillelse
i begreppet, om man anser It. Stms Bank som en välgörenhets
inrättning. Dess ändamål är i första rummet att uprätthålla
myntvärdet och i andra rummet att uprätthålla rörelsekapitalet.
Det sätt hvarpå man förr i verlden lagstiftade för denna
Bank har gjort att man ansett den äfven böra i viss mån upträda
sorn välgörenhets inrättning. Det är hög tid att man rättar detta
misstag och det är derföre som jag ansett, att ^parbankerne icke
borde få kreditiv mot lägre ränta än andra. Sparbankerne äro
dessutom alldeles icke några välgörenhuts-anstalter utan de äro till
för att hopsamla de små kapitalerne och göra dem fruktbärande.
Man bör frångå alla dessa gamla begrepp och anse det vara lika
vigtigt för låne-inrättningen att få sina fonder väl placerade som
för de låntagande att erhålla lån. Men för att komma derhän
fordras likhet i rättigheter och likhet i skyldigheter. Man har
sagt,a att andra låne-inrättningar, såsom Filial- och PrivatBanker
utlåna Diskont-lån på samma sätt som BiksBauken. Jag känner
icke huru dermed förhåller sig på alla ställen, ty det brukas olika,
men det känner jag, att på några ställen lemnar man dessa Diskont-lån
på 4 å 6 månader såsom rena lån utan omsättning och
med en viss föreskrifven ränta. Såsom princip hyser jag visserligen
den tanken att räntan på dessa Diskont-lånefonder icke bör
bestämmas på annat sätt än som nu är förhållandet. Men vi iå
komma ihåg att här är det fråga om stora förändringar, och då
jag i allmänhet icke är fallen för att taga stora skutt på en gång,
så tror jag att man gör bäst i att stanna vid Utsk:s förslag. Utsk.
har föreslagit de flesta fondernas sammanslagning och att räntan
för dessa fonder, med undantag af allmänna Diskonten, skulle
kunna bestämmas af Fullmäktige inom de gränser, som här äro
föreskrifna. Det är redan ett så stort steg, att jag icke tror, det
vi böra gå längre vid denna Biksdag.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att i anseende till de i afseende på denna punkt framställda
särkildta yrkanden, B. o. Ad. torde finna lämpligast att propos. framställdes
först gemensamt å 1 och 2 momme och sedermera särskildt
å hvart och ett af de följande momme; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm,
efter framställning att, i fråga om 1 och 2 momme, Hr Mannerskantz
yrkat uteslutande al 2 mom. samt antagande af det första
med den förändring, att, deri näst efter orden »Handels- och NäringsDiskont-fonden»
tillädes orden »samt från Allmänna Diskontfonden»
hemställde om B. o. Ad. i afseende på 1 och 2 momme
behagade bifalla Utsk:s förslag.
Härvid ropades starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr.
och Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare att 3 mom. blifvit lemnadt.
utan anmärkn,, hvarpå detta mora. bifölls.
Den 11 Juli e. m.
269
Beträffande sedermera 4 mom. framställde Hr Gr. o. Landtm,
att Hr Mannerskantz yrkat, att detsamma måtte erhålla följande
lydelse: »För de summor, som å kassa-krediiiv till enskilde personer
och Sparbankerna lyftas eller insättas, beräknas Fern proc. ränta»;
hvarjemte Hr Gr. o. Landtm., efter först till bifall å Utsk:s i afseende
på detta morn. afgifna förslag framställd propos., som besvarades
med starka Nej jemte åtskilliga Ja, hemställde om B. o.
Ad. behagade antaga berörde af Hr Mannerskantz föreslagna redaktion,
samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte några
Nej, förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
5 morn., hvaremot icke någon anmärka, förekommit, blef uppå
härefter framställd propos. bifallet.
26:te punkten.
Hr Printzensköld: Jag tar mig friheten fästa upmiirksamheten
på den förändring som Utsk. föreslagit i Usta mom. af 26
g. Detta mom. lyder som föijer: Svensk medborgare, som är bosatt
utrikes får icke såsom låntagare eller löftesman antagas. Detta
stadgande har funnits i BankoReglem:tet allt sedan 1834 års Riksdag,
då det först infördes, men då lydde det icke på samma sätt
som nu, utan det innehöll, att .Svenska Ministrar och Consuler och
andra personer, som bosatt sig eller vistades på utrikes botten, icke
vora berättigade att erhålla lån på allmänna Diskont-lånefonden,
eller att antagas som löftesmän. Man ansåg detta vid en följande
Riksdag vara obilligt, och derföre ändrade man stadgandet till den
ordalydelse som nu finnes i BankoRegleimtet, hvilken jag anser vara
ganska riktig. Det är visserligen sannt att en person icke kan
anses vara bosatt utrikes derföre att han vistas der, men det kan
hända — hvilket erkändes af R. St:r vid den Riksdag, då ordalydelsen
på BankoUtsk:s förslag förändrades — att han vistas der
så lång tid att en mängd svårigheter upstå för BankoDiskonten om
en lagsökning eller låne-indragning skulle komma i fråga. Man
lemnar derföre icke gerna lån åt personer, som vistas utrikes,
och jag tror, att man icke bör frångå denna princip. Man har
aldrig hört någon klagan öfver detta stadgande och således vet jag
intet skill att ändra detsamma. Det medför äfven den fördelen att
Banken Hildrig behöfver anlita UtrikesMinistern, för att genom hans
bemedling indrifva ett lån af en person, som vistas t. ex. i Amerika.
Då ingen motion blifvit väckt om förändring, och då Utsk.
icke kunnat upgifva någon giltig anleda, dertill, så vågar jag tro,
att en sådan förändring är obehöflig, och tillstyrker derföre vördsamt,
att det nu gällande reglem:tet i denna del blifver bibehållet.
Gr. Lagerbjelke: Den här föreslagna förändringen är enl.
min tanka både riktig och af behofvet påkallad. Det skulle lätt
kunna hända, att en person, hvilken sökte ett lån vid lånekontoret
i Malmö, under det ansökan afgjordes reste öfver till Köpenhamn
och vistades der. I öfverensstämmelse med det gamla stadgandet
skulle i så fall Direktionen, om den fick kännedom om denna resa,
icke få gifva något lån. Hvad angår den våda, som den siste vär
-
270
Den 11 Juli e. m.
de talaren har ansett upkomma deraf att personer vistades under
en längre tid på en från fäderneslandet aflägsen ort, utan att derstädes
vara bosatta, så är denna vid närmare påseende ingen. Direktionen
är ålagd att vaka öfver verkets säkerhet och i och med
detsamma Direktionen erhöll kunskap om att en person vistades
utom fäderneslandet så länge att det kunde medföra osäkerhet för
lånet, så lärer Direktionen, sin pligt likmätigt, icke underlåta att
afslå eller upsäga lånet. Derföre att en person söker ett lån så
har han ingen rättighet att erhålla detsamma, såvida icke Direktionen
anser den säkerhet han erbjuder lämplig och nöjaktig. Det
har visserligen handt att personer, som erhållit afslag på sin ansökan
om lån i BankoDiskonten, begärt besvärs- hänvisning, men någon
rättighet dertill kunna de icke hafva haft annat än i sin egen
inbillning. Då således Direktionen vid alla låne-transaktioner är
skyldig att bevaka verkets säkerhet, så bör man icke insätta ett
stadgande som icke behöfs, och som kan leda till sådana orimligheter
som den af mig påpekade. Jag anhåller derföre om bifall
till denna punkt.
Frih, Tersmeden: Jag tror icke att någon annan än lagstiftarne
för R. St:rs Bank kunnat falla på den tanken att i instruktionen
för Fullmäktige intaga ett så beskaffadt stadgande, som det
hvilket finnes i det gamla BankoReglemdet. Detta stadgande har
stått der länge och kommer sig deraf att R. St:r velat ingå i de
minsta detaljer. Jag anser detta vara ett stort fel, hvilket vi böra
rätta för att kunna få vår Bank skött bank-messigt. Hufvudsaken
är att till Fullmäktige välja personer, om hvilka man är förvissad
att de hafva både vilja och förmåga att sköta denna Bank, och
sedan att icke ingå i några detaljer, utan endast gifva några allmänna
föreskrifter. Hvad särkildt angår de här uteslutna orden
»den som vistas utrikes», så bör man besinna att tillfölje af den
lifliga rörelse som lättade kommunikationer medfört mellan de olika
länderna, så besöker nästan hvar och en industri idkare främmande
land, och om detta stadgande bibehålies, så, skall han under de
3, 4 månader han vistas utrikes icke kunna emottagas i Banken
som löftesman eller låntagare. En Bankstyrelse bör alltid kunna
bedöma en lånesökandes ställning, och om Styrelsen icke anser den
vara säker, så har Styrelsen rättighet att afslå låne-ansökan. Men
det är orimligt att i BankoReglem:tet stadga: att personer, som
för ögonblicket vistas utrikes, icke få antagas sorn löftesman eller
låntagare; ty nu för tiden vistas -|-:del af våra närings-idkare en
viss tid af året utrikes. Jag anser derföre att Utsk. handlat ganska
välbetänkt och jag skulle hafva önskat att Utsk. borttagit hela
mom. och öfverlemnat åt Fullmäktige att i hvarje särskildt fall
fatta sitt beslut.
I andra mom. heter det: »Ingen må erhålla lån af annat Diskontverk
än det, inom hvars låne-distrikt han är mantalsskrifven,
med undantag likväl för ledamöter i Direktionerna vid Låne-kontoren
och dervarande tjenstemän, på sätt § 77 bestämmer, äfvensom
låntagare, hvilken, efter att vid ett Diskontverk hafva lån er
-
Den 11 Juli e. m.
271
hållit, till annat låne-distrikt afflyttat och vid dervarande Diskontverk
lån uptager, må vid omsättningsrätten bibehållas. Detta stadgande
har funnits förut och har egentligen afseende på den allmänna Diskontrörelsen,
men om det tillämpas äfven på de andra lånegrenarne,
så kan olägenhet deraf upkomma. En Bruksegare som är mantalsskrifven
i någon af de provinser, som höra till Stockholms lånediskont,
skickar jern till Götheborg, låter väga det der; jernet kan
icke afsättas; han sjelf behöfver lån, då får han icke belåna sitt
jern emedan han hör till Stockholms lånedistrikt och jernet ligger
i Götheborg. Jag anhåller att någon af BankoUtsk:s ledamöter
ville säga sin upfattning af saken. För min del förmodar jag, att
man intagit stadgandet oförändradt, utan att betänka de förändrade
förhållanden,- som upstått derigenom att fonderna blifvit sammanslagna.
Hr Bildt: Hvad angår 1 :sta morn., så instämmer jag fullkomligt
i hvad de 2:ne sista talarne yttrat. Det vore ju en orimlighet
om en förmögen sjöfarande, som kunde lemna full säkerhet,
icke skulle kunna erhålla ett lån, derföre att han för tillfället var
ute på en af sina sjöresor. Jag yrkar derföre bifall till mom. 1.
Hvad angår mom. 2, så anser jag att man, för att undvika oreda,
bör utgå från den grundsatsen, att icke låna till andra än dem,
som äro mantals-skrifne inom distriktet, men jag anser att ett undantag
bör göras när det är fråga om jern och dylika effekter.
Hr Printzensköld: Jag kan sannerligen icke undertrycka
min förundran öfver det sätt, hvarpå alla de tre sista talarne upfattat
min anmärkn. Sedan 1834 då denna § infördes i Reglermtet
har säkert aldrig en så orimlig tolkning af densamma blifvit ifrågasatt,
som den hvilken dessa Hrr tillåtit sig göra. Den bästa
och klokaste föreskrift kan leda till orimligheter, då den skall tillämpas
af oförnuftiga menniskor. De värde talarne borde val hafva
haft den godheten att förutsätta hos mig så mycken urskillning,
att jag ingalunda yrkat bibehållandet af detta stadgande, om jag
ansett det skola tillämpas på personer som resa utrikes på några
månader eller år. Jag har ansett att detta stadgande borde bibehållas
för de fall att en låntagare begifver sig utrikes och vistas
der flere år. Detta är äfven orsaken till stadgandets tillkomst,
men meningen har aldrig varit att det skulle tillämpas på så orimligt
sätt som dessa Hrr förutsatt, och jag skulle beklaga om en
DiskontDirektion funnits, som tänkt åt ett sådant håll som Gr.
Lagerbjelke och Frih. Tersmeden förutsatt. Jag tror, att hvar och
en som har aldrig så liten förmåga att bedöma förhållandena, sådana
de visa sig i verkligheten, skall kunna inse omöjligheten af
att lt. St:r infört ett sådant stadgande i Iteglem:tet, om de kunnat
ana att det i tillämpningen skulle blifva tolkadt på ett så orimligt
sätt. Då man reglementerat i 24 år i denna fråga utan att ändra
detta stadgande, och då det, med den riktiga tolkning man
hittills gifvit detsamma, icke medfört minsta olägenhet, så hade jag
trott att ändrings-lusten icke skulle taga sådan fart, att man vill
272
Den 11 Jali e. m.
taga bort än det ena, än det andra blott derföre att man anser
det vara mindre nödvändigt. Jag delar i hufvudsaken Frih. Tersmedens
åsigt, att man icke bör uprätta detaljerade reglem-.ten,
utan att man i första rummet bör tillse det de som sitta i Styrelsen
äro män, kända för redbarhet och duglighet; ty då behöfs i
sanning ganska litet reglementerande. Jag får derföre tillägga, att
jag alldeles icke yrkar bibehållande af detta stadgande för Styrelsens
skull; ty jag är fullt öfvertygad att, under nuv:de Styrelse
för Diskontverket i Stockholm och i landsorten, det icke behöfves.
Men då man en gång ansett nödigt att införa det och då det icke
blifvit orätt tillämpadt, så tror jag att man gör bäst i att låta det
qvarstå. Heldre än att borttaga en bit bör man, på sätt Frih.
Tersmeden föreslagit, borttaga hela morn.; ty då följer man den
riktiga grundsatsen att man bör hafva förtroende till Styrelsen.
Jag hoppas att Hrrrne nu äro öfvertygade att det icke var af något
begär att bibehålla orimliga och olämpliga stadganden som jag
yrkat att man icke måtte borttaga en föreskrift, som under några
och 20 år funnits i reglermtet utan att på något sätt visa sig
skadlig.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Med anledning af den
fråga Frih. Tersmeden framställt till BankoUtsk:s ledamöter får jag
nämna att mom. 2 enligt min tanka icke innebär något hinder för
en person, som ehuru bosatt inom Stockholms låne-distrikt har jern
deponeradt i Götheborg, att belåna detsamma. Men han får icke
belåna det i Götheborg, utan i Stockholm, hvilket likväl bör vara
honom likgiltigt. Jag tror derföre att denna Frih. Tersmedens
anmärkn. icke bör hindra antagandet af detta mom. Hvad angår
mom. 1, så anser jag, att Utsk. gjort rätt i att föreslå borttagandet
af orden »den som vistas utrikes»; ty om man äfven för en
kort tid är utrikes, så vistas man der, och på så sätt skulle icke
en person, som för en helt kort tid begifvit sig utomlands, kunna
erhålla lån i Banken.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt att Hr Printzensköld
yrkat afslag å l:sta mom samt att det deremot svarande
stadgande i nu gällande BankoReglem:te måtte oförändradt bibehållas;
att Frih. Tersmeden framställt anmärkn. emot 2:dra morn.,
men icke afgifvit något förslag till detsammas förändring, samt att
3:dje mom. blifvit lemnadt utan anmärkn., blefvo dessa mom:r,
uppå derom särskildt framställde propos:r, af It. o. Ad. bifallne.
27;de punkten.
Gr. Lagerbjelke; Som Högloft. Ståndet behagade finna, så
innehålles i sednare delen af mom. 3 ingen föreskrift, utan endast
välvilliga råd, och då sådana kunna undvaras i ett reglem:te, så
anhåller jag, att detta mom. måtte uteslutas.
Hr Bildt: Sednare delen af mom. 3 innehåller endast en
erinran
Den 11 Julie. m.
273
erinran, som har funnits i det gamla reglem:tet, hvari Direktionen
påminnes att noga granska de dokumenter, som inlemnas, på det
att såväl förlust för verket som andra personers oförskylda lidande
må förekommas. Det hela är en oskadlig påminnelse, och jag kan
icke se, hvarföre den skulle borttagas.
Hr Printzensköld: Jag finner Hr Gr. Lagerbjelkes framställning
om borttagande af ifrågav-.de punkt vara helt naturlig;
ty jag är fullt öfvertygad att om den står der eller ej, så lär icke
Hr Grm underlåta att fullgöra hvad den innehåller—jag är skyldig
sanningen och Hr Grrn detta erkännande. Men d®t är icke
alltid säkert att lika pålitliga personer som Gr, Lagerbjelke äro
Direktörer i Diskonten, och då kan det sannerligen ieke vara ur
vägen att DiskontDirektionen i reglem:tet finner en påminnelse om
hvad dess frid tillhörer. Utgående från denna grundsats tror jag
således, att påminnelsen bör qvarstå. I allmänhet stadgar man icke
några ansvars-bestämmelser för personer, som fullgöra sin skyldighet
med största nit och skicklighet, emedan om alla voro så beskaffade,
så behöfde man inga ansvars-bestämmelser, erinringar, eller ens några
föreskrifter. Men just derföre att icke alla personer, som hafva förtroendet
att förvalta tjenster och befattningar i det allmänna, innehafva dessa
egenskaper, är det vigtigt att hafva lagar, som bestämma ansvar,
och föreskrifter, som erinra om skyldigheternas fullgörande.
Propos:r blefvo härefter framställde först till bifall å förev:de
punkt utan förändring, och sedan till bifall å densamma med den
af Gr. Lagerbjelke yrkade förändring, att sednare stadgandet i 3:dje
mom. skulle uteslutas, och blefvo dessa propos:r besvarade med
blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde
om K. o. Ad. behagade utan förändring bifalla denna punkt, samt
sedan svaren härvid utfallit' med starka Ja jemte åtskilliga Nej,
förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
St8:de och 29:de pmklerne.
Biföllos.
30:de punkten.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr.: Mot denna punkt har
KiksArkivarien Nordström afgifvit en på mycket goda skäl grundad
reservation, hvilken jag anhåller att få upläsa:
»Beträffande denna punkt hade den förberedande afdelningen
inom Utsk. föreslagit, att äfven vexlar, dragna i Svenskt mynt af
utländsk man på inländsk trassat, måtte kunna i Banken diskonteras,
derest de voro af trassaten accepterade och åttrninstone en af
endossenterne tillika var inländsk man. För dessa vexlar skulle
sålunda två inländska gäldenärer funnits att hålla sig till, i fall
af behof. Detta förslag har likväl af Utsk. in pleno icke blifvit
godkändt, ehuru dess antagande obestridligen skulle hafva möjliggjort
en jemnare vexel-verkan emellan införsels- och utförsels-handeln
VII H. 18
un
D en XI Juli e. m.
och, såsom en följd deraf, i sin mån aflägsnat eller minskat bebofvet
att med silfver betala importen, En inländsk exportör skulle
uti en sådan vexel, derest den vore i Banken diskontabel, kunna
beredvilligare än eljest emottaga betalning för sin export, och den
inländska importören på denna väg, utan remiss, afbörda sig sina
för sin import ådragna skulder till utlandet, samt sålunda, allena
genom operationer inrikes, en afliqvidering af utländsk skuld mot
utländsk fordran blifva möjlig, som, utbildad i större skala, icke
kunde annat än för beståndet af Bankens silfverfond vara helsosam.
Afven för vexelsummans inkassering skulle Banken genom en sådan
diskont-operation icke blifva utsatt för större äfventyr, än vid diskontering
af inhemska vexlar, enär både acceptant och endossent
uti förutsatta fall skulle vara inländske män.»
På grund af dessa skäl, i hvilka jag fullkomligt instämmer
vågar jag vördsamt anhålla om Hr Gr. o. Landtm, propos. på återremiss
af denna punkt, med föreläggande för Utsk. att inkomma
med nytt förslag i öfverensstämmelse med de grunder, som reservanten
här framlagt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag har ingenting mot
en sådan förändring som den siste värde talaren föreslagit, men jag
tror att man skulle kunna åstadkomma den genast, utan att för
det ändamålet behöfva återremittera punkten. I sådant fall skulle
mom. 1 få följande lydelse:
Diskontering tillåtes allenast af vexel, som är ställd i Svenskt
mynt på högst 6 månader, dragen af in- eller utländsk man på
inom Riket bosatt Svensk undersåte samt inrättad i enlighet med
den i vexel-lagen d. 2 3 Aug. 1851 för inrikes vexlar stadgade
form och behörigen accepterad.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, framställde, att det nu afgifna
redaktions-förslaget, derest det af honom blifvit rätt upfattadt,
innehöll: »Diskontering tillåtes endast af vexel, som är ställd i
Svenskt mynt på högst 6 månader, dragen af in- eller utländsk
man på inom Piket bosatt Svensk undersåte samt inrättad» o. s. v.
enl. Utsk:s förslag, anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke: Det af den siste värde talaren framställda
förslag är något helt annat än det förslag, som den förste talaren
framställt. Den förste talaren har nemi. endast afsett sådana vexlar,
på hvilka finnas åtminstone 2:ne svenska namn, nemi. acceptantens
och endossentens. Den sednare talaren åter har talat om
sådana vexlar, på hvilka det kanske ej finnes mer än ett svenskt
namn; och detta sednare förslag vågar jag derföre motsätta mig.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr.: Då jag förra gången
framställde mina anmärkmr mot den nu föredragna punkten, så
framkom jag ieke med något förslag till ny redaktion, emedan det
är svårt Lör en person, som i allmänhet icke är hemmastadd med
dessa ämnen, att upgöra ett sådant, och emedan jag ansåg det vara
af vigt att den nya redaktionen blef upsatt med fullkomlig nog
-
Den 11 Juli e. m.
276
grannhet, så anhöll jag om återremiss. Detta är äfven orgaken
hvarföre jag hemställer, om icke den ledamot, som velat åvägabringa
förändringen genast, i stället skulle vilja förena sig med mig
om en anhållan om återremiss.
Hr Printzensköld: Vid flere föregående tillfällen, då fråga
varit om redaktions-förändringar af Utsk:s förslag, har jag tagit mig
friheten fästa upmärksamheten på det mindre lämpliga, att icke
säga äfventyrliga i, att här mpgöra dessa redaktioner. De kunna
visserligen blifva bra, men bända kan att de icke blifva så upgjorda
som sig borde, särdeles då frågan är af en något invecklad natur.
Jag tror derföre, att man handlar klokast, om man erkänner att
Hr Nordströms reservation till sina grundsatser är riktig, men öfverlemnar
redaktions-bestyret åt BankoUtsk., och som följd deraf
återremitterar frågan. Riksdagen blir troligen så lång att Utsk.
mycket väl hinner besvara denna återremiss och R. o. Ad. att fatta
ett nyttigt beslut i denna fråga.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Det kan väl hända att
jag vid mitt försök att undvika en återremiss ej lyckades finna
reda på det bästa redaktions-sättet, och derföre vill jag ej vidare
sätta mig emot att denna punkt till Utsk. återremitteras.
Då nu propos. till bifall å förev:de punkt framställdes, ropades
Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtnäs hemställan om R. o. Ad.
ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkmr föranleda till återremiss
blef med Ja besvarad.
31:sla punkten.
Bifölls.
32.-dra punkten.
Hr Printzensköld: Jag tror att Utsk. varit nog mycket
liberalt i fråga om utsträckning af låne-rätten. Genom 178 § i
nu gällande BankReglemde stadgas, att högsta skuldsättningsbeloppet
under alla de förhållanden, uti hvilka någon vare sig i egenskap
af vexel- eller hypotheks-utgifvare, låntagare, acceptant eller
löftesman kan blifva häftande, deruti ej inbegripet hvad han må
vara skyldig i och för kassa-kreditiv samt till fonderna för utlåning
dels mot hypothek af aktier och publika papper, dels ock med omsättnings-rätt,
får icke öfverstiga 80,000 Rdr Bko. Nu åter haiman
tillstyrkt att han skall fä häfta för ej mindre än 200,000
Rdr Rmt, och detta utan afseende på hvad han kan vara skyldig
i egenskap af trassent, endossent, hypotheks-utgifvare eller löftesman,
eller i och för kassa-kreditiv eller mot pant af vågförda effekter.
Att icke något maximum bestämmes för sådana lån, för hvilka
lemnäs reel säkerhet, hvarigenom Banken blir betryggad mot all
förlust, det är fullkomligt i sin ordning. Men att tillåta en person
att blifva skyldig i Banken 200,000 Rdr, oberäknadt att han
är hypotheks-utgifvare eller löftesman, det synes mig vara att gå
276
Den 11 Juli e. m.
väl långt, ty han kan hafva utlemnat skuldsedlar till ett belopp
af 200,000 Edr, han kan hafva gått i borgen för samma summa
och på så sätt skulle han enl. detta Eeglem:te kunna häfta i Banken
för 4, 5 å 600,000 Edr, och detta måtte väl ej vara menin
gen.
Denna förutsättning af mig har visserligen i någon mårt slägttycke
med den som Gr. Lagerbjelke och Frih. Tersmeden gjorde
med anledn. af mitt förslag att borttaga ett stadgande i en föregående
§ ang. lånerätt i BankoDiskonten för personer som vistades
utrikes, men förhållandet är likväl olika. Orimligheten ligger här
icke så öppen för dagen, ty en affärsman kan ega skuld- och borgens-förbindelser
för mer än 200,000 Edr och likväl anses vederhäftig
för lån till och med af 200,000 Edr. Jag tror att det, jemförelsevis
till den handelsrörelse som finnes här i landet, är nog
mycket vågadt att låta en persom skuldsätta sig för en så stor
summa i BankoDiskont-verket. Man har enl. min tanka gjort nog
för rörelsen då man utsträckt lånerätten så långt som nu vale BankBeglem:te
medgifver. Den verklige affärsmannen, som icke är vinglare
behöfver icke större utsträckning. Man bör icke införa stadganden
som kunna förorsaka BankDiskont-verket stora förluster.
Jag bör hafva, och jag har också, förtroende lill BankoDiskontverkets
direktion, men de äro menniskor och de kunna med DiskontBeglem:tet
i handen misstaga sig, och således, utan att man
ens kan förevita dem den ringaste brist på upmärksamhet, föranleda
ganska betydliga förluster. Jag tillstyrker derföre att bibehålla
det nuv:de stadgandet, med den förändring likväl att 80,000 Edr
Bko utbytes mot 120,000 Edr Ernt.
Gr. Lagerbjelke: Om jag rätt upfattade den siste talarens
anmärknu- så innehöllo de bland annat att Diskont-verkets säkerhet
skulle vara förbisedd derigenom att man utsträckt lånerätten till
200,000 Edr. Utsk:s här framlagda förslag står i fullkomlig öfverensstämmelse
med Utsk:s på flere ställen i detta Betänk, uttalade
åsigt, att man bör lemna friare händer åt Bankens Styrelse
och förvaltning. Det är naturligtvis ganska nyttigt om Direktionen
kan afpassa den summa som skall utlånas till en person efter
hans kända rörelses storlek och efter penningeställningen för tillfället.
Under en tidpunkt då penningeställningen är tryckt kan
det vara lämpligt att Direktionen icke på en harid utlemnar allt
för stora summor, för att icke göra det ändå otillräckliga rörelsekapitalet
ännu mera otillräckligt. Men om en sådan tidpunkt inträffar,
så är icke Direktionen, derföre att maximum är satt högt,
tvungen att utlåna mer än en jemförelsevis mindre summa nt hvarje
person. Deraf följer likväl ingalunda att man vid ett annat tillfälle
då stora summor ligga obegagnade, och det finns mera tillgångar
än låntagare, bör qvarhålla summorna i Diskonten om de kunde
användas af stora industriidkare, blott derföre att ett maximum
vore satt, som band Direktionens händer. Det är gifvet att om
man vill hafva dessa saker väl skötta, så måste man lemna Direktionen
någorlunda fria händer. Jag anhåller om bifall till Utsk:s
förslag.
Den 11 Juli e. m.
277
Hr Bildt: Det synes mig vara en vanskelig sak att medgifva
DiskontDirektionen rätt att utlåna en så stor summa; ty missbruk
kunna lätt upstå. Förut har ett maximum af 120,000 Bdr
varit stadgadt, nu vill man höja det till 200,000 Rdr. Det är
visserligen ganska smickrande för dem som skola låna ut penningarne
att man till dem har så stort förtroende, men jag tror likväl
att de heldre skulle hafva sett om summan varit mera begränsad.
För det närv:de vill jag likväl ieke afgifva något bestämdt
yrkande, emedan jag hört en ledamot af BankoUtsk. anmäla sig,
af hvilken jag säkert erhåller uplysning om motiverna till detta
Utslcs förslag; ty då Utsk. föreslagit en så betydlig utsträckning
af lånerätten, så mäste andra motiver förefunnits än' de, hvilka innehållas
i Utsk:s Betänk.
Hr Hjerta: Om förhållandet vore, på sätt Hr Printzensköld
tycks hafva förmodat, att en och samma person skulle kunna genom
antagande af den här föreslagna förändringen häfta i Banken
under åtskilliga rubriker för 3 å 400,000 Rdr, så skulle jag icke
allenast i likhet med honom anse det för nog mycket, utan äfven
för ganska betänkligt. Om man besinnar att det maximum som
Utsk. föreslagit af 200,000 ltdr äfven inbegriper all belåningsrätt
på publika papper, men att de 80,000 Rdr som förut voro stadgade
icke inbegrepo denna belåningsrätt på publika papper — det
kan hända att jag häruti misstar mig men så förefaller saken mig —
så skall man finna, att den skillnad i lånebeloppet, för hvilken man
yttrat så stor farhåga, bortfaller. Hvad åter angår den latitud som
man ansett icke böra gifvas BankDirektionen att bedöma de särskilda
firmornas ställning, så får jag fästa upmärksamheten på att
äfven de solidaste affärsmän icke få lån pä sitt blanka namn utan
äfven de måste hafva säkerheter att erbjuda. Vid bedömandet af
dessa säkerheter fäster sig BankDirektionen icke allenast vid värdet
af hypotheks-utgifvarens eget namn, utan äfven huru ofta han haftsitt
namn inne i Banken, och mycket annat söm för en sådan
BankDirektion lätt blir bekant. Om icke man antar, att en sådan
Direktion kan genom den erfarenhet den har att handlägga
sådana mål erhålla en noggrannare kännedom om de lånesökande
personernes affärsrörelse än man i allmänhet eger, så vågar jag tro
att man skall få svårt att förklara det märkvärdiga men för Banken
tillfredsställande faktum att så ringa förluster blifvit gjorda
t. o. m. på Bankens Diskont-rörelse, ehuru en mängd personer varit inne,
hvilkas affärsställning varit ingenting mindre än lysande, men BankoDiskontDirektionen
kunnat bedöma om de då »pro tempore» kunde
fullgöra sina ingångna förbindelser. På grund häraf tror jag,
att de farhågor man yttrat för det af Utsk. föreslagna maximum
äro öfverflödiga.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Hr Printzensköld har anmärkt
dels att maximum för skuldsättningen blifvit till siffran betydligt
höjdt, och dels att åtskilliga låne-operationer blifvit undantagna,
hvilka vore inbegripna i det nu gällande maximum. Hvad
278
Don 11 Juli e. m.
först siffran beträffar, så är den blott obetydligt större hädanefter
än förut, emedan det förra maximum endast afsåg lån på vexlar
eller namn, och man hade rätt att samtidigt uptaga lån på publika
papper. Således är dervid ingenting att anmärka, ty omen person
presenterar hypothek af inteckning i fast egendom, som äro fullt
motsvarande det sökta lånet, eller en mängd med andra säkra
reverser, så att ingen förlust för Banken rimligen kan upkomma,
så vet jag i sanning icke hvarföre han ej skulle kunna få lån till
det högre belopp han önskar, om tillgång dertill i Banken förefinnes.
Hvad angår den andra anmärkmn eller att man undantagit
trassent, löftesman &, så anser jag det vara ganska rätt; ty om det
är en stor affärsman som försäljer för betydligare belopp varor och,
emedan han ej derföre får kontant betalning, derå färdar ut många
vexlar, så är det egentligen köparen af varorne eller acceptanten
af vexlarne som i första rummet bör anses såsom låntagare och stannar
i ansvar för lånet. Detta var äfven orsaken hvarföre Utsk.
ansåg det vara obilligt att en affärsman skulle vara beröfvad sin
lånerätt, derföre att han färdat ut vexlar. En vexel löper man
från man och kan hafva varit i en persons hand såsom endosserad
vexel, och då skulle med lika skäl denne person vara förhindrad
att begagna sin lånerätt för det han innehaft vexeln några dagar.
Om man derföre vill införa en utsträckt vexelrörelse och framför
allt belåning af vexlar, så måste man ställa så till, att icke säkra
och kända namn förvägras att erhålla lån, emedan de skrifvit på
en vexel, för hvilken de icke skola ansvara i främsta rummet. Man
har sålunda haft goda skäl att göra denna förändring, och jag anhåller
vördsamt om propos. på bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Jag tror icke att jag lyckats uttrycka
mig så tydligt att Gr. Lagerbjelke och Hr Mannerskantz rätt upfattat
mina anmärkmr mot denna punkt. Om frågan endast vore
att utsträcka lånerätten till 200,000 Itdr för en sådan affärsman
som den, om hvilken förberörde Hrr talat, så skulle jag icke dervid
hafva något att erinra, och om Utsk. — märk noga hvad jag
nu säger — från de förbindelser till Banken, som i den gamla §
äro inbegripna under maximum, endast hade undantagit endossering
af vexlar, så skulle jag icke vid detta förslag gjort någon anmärkn.,
men nu har Utsk. tillika undantagit utgifna hypotheks- och löftesförbindelser.
Hvari består ett utgifvet hypothek ? Det kan icke bestå
i annat än en skuldförbindelse. En löftesmäns ansvar åter kan
väl icke bestå i annat än en borgens-förbindelse'som han utgifvit.
Nu skulle, enl. Utsk:s förslag, en person, oberäknadt att han är
hypotheksutgifvare och löftesman, sjelf kunna möt hypothiserade
skuldförbindelser få låna i BankoDiskonten ända till 200,000 Itdr.
Derigenom skulle en och samma person samtidigt kunna blifva
skyldig i BankoDiskonten 600,000 Rdr; ty om han är borgesman
för 200,000 Itdr, sjelf utfärdar en skuldförbindelse på 200,000,
som af annan person hypothiseras i Handels- och NäringsDiskonten,
och slutligen sjelf begär ett lån af 200,000 Rdr, så måste välden
summa, för hvilken han, i händelse de andre gäldenärerne brista,
Den 11 J uli e. m.
är skyldig att ansvara Diskonten, upgå till 600,000 Rdr. Detta
är dock en ganska betydlig summa och jemförelsevis med affärsförhållandena
här i landet anser jag den vara allt för stor. Jag
medger visserligen, att en försigtig DiskontStyrelse — oell en sådan
hafva vi lyckligtvis för ögonblicket — icke kommer att handla på
annat sätt än som med Bankens säkerhet och bästa är förenligt.
Men man kan tänka sig en Styrelse, som handlar på annat sätt,
och då kan den med Reglem:tet i handen försvara sitt förfarande.
Jag tror att man gör bäst i att i detta fall icke utsträcka vederbörande
affärsmäns rättigheter för långt. Man säger att den som
utgifvit ett hypothek eller är löftesman ej egentligen kan anses stå
i ansvar för det lån, som mot sådan säkerhet utlemnas. Men hvem
känner icke att mången affärsman ofta i låneväg begagnar namn
som äro mindre solida när han vet sig sjelf ega kredit, äfvensom
att förtroendet till hans redbarhet utgör grunden för beviljandet af
lån så väl till honom sjelf som till dem, hvilka för sig fått begagna
hans nanm såsom säkerhet; men om då beklagligtvis inträffar,
att denna affärsman verkligen icke är så solid, som man trott, utan
gör bankrutt, så kommer BankoDiskonten att lida en långt större
förlust än hittills kunnat ske, om lånerätten utvidgas så betydligt
som här är föreslaget. Jag vill emellertid gå derhän att medgifva,
det man bestämmer maximum af den skuldsättning hvarom här
är fråga, till 200,000 ltdr, men då skall man deruti inbegripa den
skuld, hvarför låntagaren såsom hypotheks-utgifvare eller löftesman
häftar till Banken. Man har i alla fall underlättat affärsrörelsen,
ty jemte det man uti detta maximum af skuldsättnings-belopp icke
inbegripit de förbindelser, som det gamla BankoReglem:tet derifrån
undantog, så har man äfven derifrån undantagit de förbindelser, i
hvilka affärsmannen kan stå såsom endossent eller trassent af en
vexel. Och dervid anser jag försigtigheten bjuda att man stannar.
Frih. Tersmeden: Jag anser visserligen hela stadgandet onödigt,
men efter det en gång inkommit BankoReglem:tet, så vill jag
icke sätta mig emot dess bibehållande. Jag anhåller derföre om
bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke: Jag skulle gerna i likhet med Frih. Tersmeden
se, om något stadgande af maximum icke funnes. Någon
synnerligen ökad säkerhet kan man icke vinna genom bestämmande
af ett sådant maximum; ty säkerheten beror på personens soliditet
i förhållande till lånets storlek, men icke ensamt på detta sednare.
200,000 Rdr kunna på en hand stå mycket säkrare än 2,000 på
en annan. Att nu under detta maximum äfven inbegripa utgifna
hypothek, det skulle för de handlande medföra ganska stora svårigheter.
Om t. ex. en fullkomligt säker affärsman söker ett lån
i Handels- och NäringsDiskontfonden på 150,000 Rdr, så anser han
sig säker om att erhålla detsamma, då han vet att penningar finnas
inne och att han anses för säker. Men då kan det hända att någon
annan lånsökande utan hans vetskap i Diskonten sökt lån mot
hypothek, som af den förste lånsökanden är utgifvet, på 60,000
280
Den 11 Juli e. ra.
Rdr. Om detta lån förut blifvit sökt och erhållits, så skulle den
säkre affärsmannen icke kunna få sitt lån. Det är en uppenbar
orimlighet; ty han sjelf kan icke förutse det, då det hypothek, som
derifrån skulle hindra honom, icke är i hans hand; det har af annan
affärsman blifvit till Diskonten öfverlemnadt, utan att han vet
något derom. Om båd« den ene och den andre affärsmannen är
fullt säker, så blir icke Diskontens säkerhet mindre om en affärsman
erhåller ett lån vid samma tid som händelsevis ett af honom
utgifvet hypothek blifvit inlemnadt i Diskonten. Enl. Hr Printzenskölds
förslag skulle likväl en affärsman i sådan händelse icke kunna
få låna en summa, hvilken tillsammans med det af honom utgifna
hypothek öfverstege det fastställda maximum, likasom om han,
sjelf förut erhållit lånet, den andre affärsmannen icke kan erhålla
lån på det af den förste utgifna hypothek. Hrrrne torde finna att
detta skulle medföra stora olägenheter utan att öka Diskontens säkerhet,
och jag får derföre förnya min vördsamma anhållan om bifall
till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Jag vill blott med anledning af Gr.
Lagerbjelkes anförande erinra, att en affärsman, som icke har bättre
reda på sin ställning, än att de skuldförbindelser han utgifvit kunna
utan hans vetskap vara i Handel- och NäringsDiskonten hypothiserade
och det till så betydligt belopp, att de kunna utgöra hinder
för honom, att sjelf inom maximisumman 200,000 Rdr Ernt
uti Diskonten upträda såsom låntagare, — han förtjenar i sanning
ej bättre än afslag på sin låneansökning, och en sådan affärsmans
rätt till lån i Bank-verket bör vara ingen. Man har icke funnit
att den begränsning som nu eger rum för lånerätten hos Handelsoch
NäringsDiskonten medfört någon slags olägenhet; ty erfarenheten
bevittnar att både handel och industri det oaktadt tilltagit
på den sednare tiden högst betydligt. Att då påen gång frånträda
det gamla stadgandet att ingen får skuldsätta sig till högre belopp
än 80,000 Rdr Bko; medgifva, det en och samma person får i
Handels- och NäringsDiskonten samtidigt häfta icke allenast för
lån i eget namn, utan äfven för utgifna reverser eller vexlar och
påt.ecknade borgensförbindelser ända till ett sammanräknadt belopp
af 5 å 600,000 Rdr, det strider mot den försigtighet, som 11. St:r
böra iakttaga vid fastställandet af BankoReglemdet. Man säger visserligen
att det är andra personer, hvilka ansvara för de lån, som
utgått mot hypotheker och borgensförbindelserne. — Visserligen är
det sannt, att om t. ex. A. belånar en förbindelse 60,000 Rdr,
utgifven af B., så står A. i betalningsansvar; men A. kan vara en
klen affärsman, som ingenting eger, och då är B. den, sorn på sig
får öfverflyttad betalningsskyldigheten. — Om nu B. sjelf tager upp
ett lån på 200,000 Rdr — hvilka han möjligen kan betala, ehuru
icke de 60,000 — så tillätes honom likväl att häfta i Diskonten
för en skuld af 260,000 Rdr; och jag frågar, om väl härutinnan
icke ligger en oförsigtighet af ganska betänklig art. Enl.
min tanke har man gjort allt som skäligen kan begäras, öm man
höjer maximum för lånerätten från 120,000 Rdr till 200,000 Rdr
Den 11 Jall e. m.
*81
Ernt, och derifrån fortfarande undantager samina förbindelser som
undantagas i den gamla § samt dessutom de förbindelser, hvari
låntagaren kan stå till Diskonten såsom endossent eller trassent,
men deremot under detta maximum inbegriper de förbindelser låntagaren
kan hafva såsom hypotheks-utgifvare eller löftesman. På
detta förslag anhåller jag om Hr Gr. o. Landtm:s propos.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Om man vill förändra
denna g så är det visst bättre att återremittera den än att antaga
det förslag Hr Printzensköld här framställt, men jag för min del
anser, att man utan fara kan antaga densamma. Det är Direktionens
skyldighet att pröfva låntagarens säkerhet, och det är lika lätt
för Direktionen att misstaga sig med det ena stadgandet, som med
det andra. Man har här följt den grundsatsen att det är den som
begär lån, hvars säkerhet skall pröfvas, och på denna pröfning samt
på de säkerheter han kan ställa, beror det om han får lån eller
icke, men alldeles ej på en förut bestämd siffra. Orsaken till att
en sådan siffra här finnes bestämd är att den fanns förut, men man
har åtminstone höjt upp den för att komma närmare det rätta som
är att icke hafva någon bestämd siffra, utan öfverlemna åt Styrelsen
att dermed ställa på sätt den finner vara bäst oell nyttigast.
Hr Printzensköld: Jag erkänner riktigheten af Hr Mannerskantz’
anmärkn. att den redaktion jag föreslagit måhända icke
är fullt tillfredsställande, och får derföre i st. f. mitt förra yrkande
anhålla om återremiss af denna punkt. Vid hvad Hr Mannerskantz
sagt om DiskontStyrelse, får jag anmärka, att om genom denna
Styrelses misstag förlust upstår för Banken, en lagstiftning, som
hindrar att denna förlust på en enda person någonsin kan öfverstiga
200,000 Rdr, måste vara vida klokare, än den, som sätter samma
Styrelse i tillfälle, att kunna begå ett misstag, som möjligen kan
förorsaka Banken en förlust af 4 å 500,000 Edr, utan att Styrelsen
derföre är underkastad ringaste ansvar.
Prih. Stael von Holstein: Jag förenar mig med Hr Printzensköld
och anhåller om återrémiss.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall och sedan till åter
remiss
å förev:de punkt framställde proposu- besvarades med blandade
Ja och Nej, hvarefter sedan förnyad propos. till bifall blifvit
framställd och åter besvarad med Ja och Nej, Hr Gr. o Landtm,
förklarade att han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den som bifaller 32:dra punkten af BankoUtsk:s Betänk. N:o
37, röstar
Ja,
den det ei vill röstar
. Nej;
282
Den 13 Juli,
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde punkt gjorde anmärkmr
föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja— 9.
Nej—12.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos. upskjöts
återstående pröfningen af BankoUtsk:s förev:de Betänk, till
nästa plenum.
Anmäldes och lades på bordet:
BevillningsUtsk:s Betänk. N:o 10, angrde Tullbevillningen och
dermed sammanhang egande ämnen;
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s Betänk.
N:o 26, i ani. af väckta frågor om förändring eller förklaring af nu
gällande stadganden, ang:de skyldighet att bygga och underhålla
kyrka, prestgård, tingshus och länsfängelse; samt
ILederv. BondeSt:s Prot.Utdrag N:o 521, med inbjudning till
instämmande i BondeStrs beslut i fråga om föreläggande för Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk. att inom viss tid inkomma med Utlåt, i
den till Utsk. remitterade fråga om reglering af skjutsnings-skyldigheten.
H. E. o. Ad. åtskiljdes kl. | 11 på om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Måndagen den 13 Juli 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 12:te sisth Juni e. m.
Fortsattes pröfningen af BankoUtsk-.s Betänk. N:o 37, med
förslag till-reglering af Bankens lane- och kreditiv-rörelse.
33:dje t. o. m. 3S;de punklerne.
Biföllos.
Den 13 Juli.
283
39:de punkten.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I afseende å första niomina af
nu föredragna punkt har jag ingenting att anmärka, men.i fråga
om det sista tror jag Utsk. förbisett en högst vigtig omständighet,
nemi. att man kunnat och bordt lemna Fullmäktige öppet att något
höja räntan, då medel insättas på viss tid eller upsägtiing. Det
är bekant, att andra Banker, till nytta för sig sjelfva och rörelsen,
i allmänhet antagit detta sätt att anskaffa penningar, hvarigenom
icke allenast den, som har penningar på kortare tid, får tillfälle att
göra dem fruktbärande och med säkerhet placera dem, utan äfven
Banken kan skörda deraf någon liten vinst, och framför allt det
allmänna derigenom beredas fördel. Jag får således anhålla, att B.
o. A. behagade bifalla hvad Utsk. föreslagit i 39:de §:ns första
mom:r, men återremittera mom. e).
Frih. Raab, Carl Adam: Jag var färdig att göra samma
anmärkn. som den siste värde talaren, och instämmer således med
honom deri, att det måtte åt BankoStyrelsen öfverlemnas att efter
sig företeende omständigheter höja eller sänka räntan för hvarje
fall särskildt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag har inom Utsk. förfäktat
samma åsigt som de sista begge talarne, men icke lyckats
vinna framgång åt min mening. Utsk:s beslut är dock måhända
tillkommet mera af ett formelt skäl, emedan ett beslut blifvit fattadt
förut, som hindradt Utsk att taga detta i betraktande, och skulle
således kunna hända att, om frågan förekomme till ny behandling,
ett annat beslut kunde åvägabringas. Afven jag får derföre instämma
i yrkandet om återremiss.
De utan anmärkn. lemnade momme a. b. c. och d. af förev:de
punkt blefvo af K. o. A. bifallne; hvaremot den sedermera till bifall
i mom. e. framställda propos. besvarades med Nej, och de emot
samma mom. gjorda anmärkmr ansågos föranleda till återremiss.
AO:de t. o. m. 4 6;le punkterne.
Biföllos.
47:de punkten.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Den rättighet för FilialBankerne,
som Utsk. föreslagit, är af ganska stor vigt, och jag anser
dem böra betala 5 proc. å de dem beviljade kreditiv. Fördelarne
af kreditivet äro, att PrivatBankerne i mån af behof ega att
draga på BiksBanken, och erfarenheten har visat, att i den mån
FilialBankerne utvidgades, blefvo deras utgifna sedlar längre i rörelsen,
så att inlösen deraf icke så ofta ifrågakommit. Sällan utgår
någon större summa på en gång, och då kan, enl. min åsigt, det
icke vara någon förlust för FilialBankerne att erlägga 5 proc. ränta
å hvad de lyfta af erhållna kreditiver. Jag vet i sanning icke,
hvarföre kreditivräntan för dem skall vara lägre än för andra. Hvad
281
Deii 13 Juli.
försträckningarna angår, tror jag att räntan bör bestämmas till 4
proc., och jag yrkar således förhöjning af räntan å kreditivet till 5
proc. och å försträckningarna till 4 proc.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr.: Jag kan icke inse något
skäl, hvarföre Utsk. föreslagit, att FilialBankerne skola till RiksBanken
erlägga 3 proc. å erhållna lån och kreditiver. Det synes
mig besynnerligt, att man skall betala ränta för penningar som
man icke begagnar, och jag tror, att ingen annan Bank har en sådan
bestämning. Utsk. har således gjort ett undantag från allmänna
reglor. För enskilde har blifvit föreskrifvet, att de skola betala
bokföringsafgift, men för FilialBankerne har man gjort ett serskildt
stadgande. Anledmn härtill kan icke vara någon annan, än att
man vill på guldvigt afväga deras rättigheter och skyldigheter, så
att aktie-egarne icke skola få någon behållning. Vill man göra sig
besvär att undersöka förhållandet, skall man1 finna, att de nästan
icke hafva någon behållning på sin rörelse, men derigenom att de
skaffa sig inkomster på andra bankmes3iga vägar, upkommer likväl
en ringa behållning, men alldeles icke genom lån hos RiksBanken.
Hade Utsk. föreslagit räntan till ^ proc. å kreditivet, skulle jag
icke haft något att deremot invända, men att erlägga 1 proc. å
penningar, som icke varit begagnade, anser jag, lindrigast sagdt,
orimligt. Vid sista Riksdagen beviljades FilialBankerne rättighet
till kreditiv å RiksBanken mot skyldighet att icke taga mera än 5
proc. ränta, och detta var en fördel man förunnade dem på samma
gång man ålade dem en skyldighet, men vid denna Riksdag har
man förfarit annorlunda. Jag anhåller derföre att §:n måtte få
denna lydelse: »FilialBank erlägger för de summor, som de i R.
St:rs Bank lyfta, 3 proc.» och sednare delen af §:n från och med
ordet »dock» uteslutas.
Hr Printzensköld, Carl: Oaktadt den siste talarens yttrande
om den ringa nytta FilialBankerne hafva af deras erhållna lån
hos RiksBanken, har jag ändock icke lyckats att göra mig annat
begrepp om sättet för upkomsten af deras vinst, än att den härrör
just från den verksamhet de kunna utöfva genom lånet från RiksBanken.
Det är väl klart, att då ett bolag erhåller lån mot låg
ränta och utlånar detsamma mot högre ränta, måste deraf upkomma
en vinst, som bolaget stoppar i sin ficka. Utsk. har föreslagit, att
FilialBankerna må beviljas lån hos RiksBanken mot 3 proc. ränta
och ega rätt upbära 5 proc. ränta å de af dem utlånta kapitaler,
ehuru många yrkat, att dessa Banker skola få beräkna sig 6 proc.
ränta å utlånte medel. Således är det gifvet, att när de erhålla
lån mot 3 proc. ränta, men sjelfva taga 6 proc., skola de förtjena
3 proc. minus kostnaden för Bankens administration. Hvad räntefoten
beträffar, delar jag icke Frih. Tersmedens åsigt, utan tror, att
R. St:r göra en uppoffring, som FilialBankerne icke förtjena, derigenom
att RiksBanken lemnar lån till • dessa Banker mot bättre
vilkor än till enskilde. Jag anser en sådan åtgärd stridande mot
rättsgrund, ty hvarföre skall ett bolag, som kan erbjuda den säker
-
Den 13 Juli.
285
het, att det kan erhålla 500,000 Bdr, vara berättigadt att erhålla
lån mot bättre vilkor än alla andra Man säger, att man måste
understödja FilialBankerne, derföre att de sprida penningar i orterne,
att de kunna röra sig bättre än BiksBanken oell kunna uphemta
de i orterna obegagnade kapitalerna. Om så är, hvarföre
kunna icke dessa FilialBanker existera genom sin egen industri, och
detta desto heldre som den siste talaren förklarat, att de icke förtjena
något på de från Banken erhållne lånen. När nu så är förhållandet,
frågar jag ånyo, hvarföre skall BiksBanken göra en upoffring
till dessa bolags fördel. Dessa lån äro icke ringa, ty sammanräknas
de, utgöra de milhr. Med den bevågenhet man i allmänhet
i vårt land visar FilialBanker, är det, enl min åsigt, omöjligt
att kunna updrifva räntan högre än Frih. Tersmeden föreslagit, men
åtminstone bör man kunna förvänta, att den räntefot han föreslagit
blir bestämd, desto heldre som, om man skall så noga granska de
af FilialBankerne lemnade säkerhetshaudlingar, som Kommissarierne
i B. St,:rs Bank granska säkerhetshandlingar för lån å fastigheter,
man nogsamt får se, att Filial Bankernes säkerhetshandlingar icke
med de sednare äro jemförlige. Då måste den grundsats tillämpas,
som säkerligen skulle göras gällande om räntan vore fri, nemi. att
ju sämre säkerhet, som för lån erbjudes, ju högre måste räntan
vara. Nu har man bestämt räntan å fastighetslånen till 4 proc.
men å de FilialBankerne förunnade kreditiv och lån till endast 3
proc. Ar detta rättvist? Är det väl de enskilde personerne i
FilialBanks-bolagen man skall understödja, ty jag tror icke att vinsten
kommer andra än aktie-egarne till godo? Dessa aktie-egare bör
man väl behandla på samma sätt sam hvarje annan lånesökande, så
att de få betala den ränta, som är gällande i landet, FilialBankerne
obetaget att begagna penningarne eller icke, ty jag inser icke
något skäl, hvarföre man skall neka Banken att utlåna sina penningar
på andra händer än just till FilialBankerne. Emellertid
anser jag att räntan för lånen bör bestämmas till minst 4 proc.
Hvad räntan å krediti vet beträffar, så tror jag, att Utsk:s förslag
icke är byggt på riktig grund. Troligen har det tillkommit i följd
af uplysningar, erhållna inom Banken, nemi. att FilialBankernes
kreditiv på BiksBanken icke rendera densamma mera än ^ proc.
i ränta, och att Banken derföre borde tillförsäkras en viss proc.
Den föreslagna räntan är högst ringa mot den fördel eller förtjenst
FilialBankerne hämta just af kreditivet på Banken, ty såvida min
föreställning om dessa Bankers natur och om sättet, hvarpå de upgöra
sina transaktioner, icke är allt för oriktig, förfara de sålunda,
att de på sina kreditiver i Banken utfärda assignationer, fördelade
på 15 å 20 olika poster, men dessa assignationer upvisas icke genast
i Banken utan de äro antingen i allmänna rörelsen eller ock
stanna de i en PrivatBank. Dessa assignationer äro att anse såsom
sedlar, utgifna af BiksBanken, och således löpa de icke med någon
ränta, emedan räntan först får beräknas af Banken då de till inlösen
derstädes upvisas, hvilket vanligen sker vid årets slut, men
Banken har emellertid skyldighet att hafva penningar i beredskap.
Detta kan icke vara rättvist och derföre instämmer jag med Frih
286
Den 13 Juti.
Tersmeden deri, att räntan å kreditivet bör bestämmas till 4 proc.
och å lånet till 5 proc., äfvensom jag yrkar, att en half proc. i
folii-afgift bör erläggas. I denna rigtning önskar jag att Utsk.
måtte utarbeta ett nytt förslag och anhåller derföre om återremiss.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Om man genom en liknelse
skulle vilja åskådliggöra de åsigter, i afseende på statshushållningen,
som den siste talaren är van att framställa och förfäkta,
så kan man säga, att han synes vara särdeles mån om att pådrifva
liästarne som skola draga lasset, men deremot alldeles icke benägen
att vilja gifva dessa hästar något, foder. Då det är fråga om en
tillökning i statsutgifterna, bpviljar han den genast, men motsätter
sig deremot allt som kan. vara dem till någon fördel, hvilkas arbete
skall bereda staten inkomster. Intet bidrager så mycket till ett
lands industriella framåtskridande sorn samlandet af kapitaler inom
väl inrättade, öfver allt tillgängliga Bank-anstalter, dertill man från
alla möjliga källor hemtar allmänhetens gjorda besparingar tillhopa,
men åter såsom förlag för näringarne sprider dem så mycket som
möjligt i allmänna rörelsen. En riktig upfattning härom har gifvit
anledn. till PrivatBankernes upkomst, oell det kan icke heller nekas
att dessa hafva i industrielt hänseende höjt vårt land. Alla de
många företag och den stora industriella utveckling som vi under
sednare 15 å 20 åren hafva att framvisa, äro att härleda från de
många den industriidkande närbelägna penningekällor som vi förskaffat
oss i olika delar af landet. Men under det de i hög grad
befordrade arbetsverksamheten i landet, utsläppte dock PrivatBankerne
allt för mycket sedlar i rörelsen, hvarigenom man både såg dem
skörda en, som mångå tyckte, oskälig vinst och kunde göra den
mera befogade anmärkmn att denna i rörelsen utsläppta stora massa
af sedlar skulle menligt inverka på RiksBankens förmåga att uprätthålla
myntvärdet, hvilket naturligtvis beror derpå, att RiksBankens
metalliska valuta står i ett visst förhållande till hela den i landet
utelöpande sedelstocken, ty om än de enskildta Bankernes sedlar,
om de i större mängd utgifvas, icke kunna anses hafva samma inverkan
till försvagande af säkerheten för myntvärdets uprätthållande
som RiksBankens egna sedlars alltför starka utsläppande i allmänna
rörelsen, så är det likväl klart att äfven PrivatBankernes sedlar måste
utöfva en viss, i mån af deras talrikhet, stark tryckning å RiksBankens
silfverfond, och att derföre en hvar, som ifrar för RiksBankens
förmåga att uprätthålla myntvärdet, men på samma gång
icke vill tillintetgöra enskilda penninge-anstalter i landsorten, måste
taga i öfvervägande, om icke till försvar, och för att vårda utvecklingen
af det system af enskilda Bank-anstalter, som man genom
PrivatBankerna vill införa, man skulle kunna inrätta enskilda Banker
med mera begränsad sedelutgifniiigsrätt. Och det var tanken
härpå som föranledde tillkomsten af de s. k. PilialBanker, hvilka
aro att anse såsom enskilda Banker med begränsad sedelutgifningsrätt
och stående i ett visst beroende af RiksBanken. Ofvertygad
om nyttan af begge har jag alltid sökt att befrämja både PrivatBankens
och FilialBanks-systemets uprätthållande eller utveckling
Deu 13 Juli.
287
bredvid hvarandra, oell det har också visat sig, att planen såväl
för Privat- som för FilialBankerne varit väl upgjord, och att begge
inrättningarne ganska väl kunnat trifvas tillsammans. Men ett
grundfel har alltid vidlådit FilialBankerna, nemi. att hela inrättningen
varit absolut beroende af R. St:r och att genom detta beroende
man uphiingdt ett Damocles svärd, som med skäl kunnat befaras
hvad stund som helst skola falla ned öfver deras hufvuden och
just nu synes ögonblicket derför vara inne, ty då det är omöjligt
för FilialBankerna att de kunna bära den af Utsk. tillstyrkta ränta,
långt mindre den af Pir Printzensköld påyrkade, är det fara värdt
att de nu skola tillintetgöras. Skola FilialBankerne icke erhålla
någon annan fördel än den Hr Printzensköld föreslagit att gifva
dem, så är det bättre rent af säga att man vill att inga sådana
Banker skola finnas. Hr Printzensköld har sagt, att det icke vore
skäl att lemna ett bolag af 30 personer större fördelar än enskilde
i allmänhet åtnjuta. Häremot får jag invända, att dessa 30 personer,
som bildat ett PrivatBanks-bolag, deponera fullt säkra handlingar,
som, för att godkännas, måste blifva utan anmärkn. granskade
af RiksBankens Ombud, och att dessa 30 personer iklädtsig
icke allenast solidarisk ansvarighet utan äfven skyldigheten att vidkännas
kostnaden för tjenstemäns aflöning, hyra för lokaler o. s. v.
Likaledes är det sagdt, att då Banken på sina till FilialBankerne
disponerade kapitaler icke kotnme att erhålla mera än 3 proc. ränta,
Banken derigenom skulle göra en ränteförlust. Detta är dock icke
fället, ty efterser man förhållandet med Bankens lånerörelse, skall
man snart finna grundlösheten af denna anmärkn., emedan RiksBanken
i allmänhet icke kan tillgodogöra sig högre behållen ränta
å alla sina utlåningar än 3 proc. Beträffande kreditiverne, så skulle
FilialBankerne kunna undvara dem, om de inskränka sig till att
endast i diskontväg utlåna de belopp, som de af RiksBanken erhålla,
men de äro skyldiga att sjelfva lemna kreditiver, öpna uppoch
afskrifningsräkningar o. s. v. och derföre måste de hålla en
räntelös kassa liggande. Med afseende till allt detta är då äfven
klart att den nu föreslagna räntan skulle blifva alltför hög, och om
den icke bestämmes så, som jag föreslagit eller i likhet med hvad
den förut varit, är det min oförgripliga tanke, att FilialBankerne
icke kunna bedrifva sin rörelse till allmänhetens belåtenhet som
hittills. Vill man således detta mål, så måste man äfven vilja
medlen för att kunna betjena allmänheten med den nyttiga kassakreditivrörelsen,
och genom att på upp- och afskrifningsräkning uptaga
befintliga besparingar, är det nödvändigt för FilialBankerne att
hafva tillräcklig kassa liggande, och för detta ändamål måste RiksBanken
lemna sina kreditiver på någorlunda billiga vilkor. Tror
man att RiksBanken härigenom förlorar i ränta, så inträffar samma
förhållande med de kreditiver, som RiksBanken sjelf lemnar, emedan
den aflagt ett kapital för att hållas kreditivtagarne tillhanda.
Då man en gång antagit FilialBanks-systemet, bör man väl icke
stanna på halfva vägen och försvåra dess fortsättning medelst föreskrifvande
af vilkor, som, snart sagdt, omöjliggöra all Bank-rörelse.
Räntans bestämmande till 3 proc. å krediti vet verkar derhän, att
288
Den 13 Juli.
FilialBankerne skola drifva in sina lemnade kreditiver och de skola
då tvingas till en oriktig rörelse. Jag anhåller alltså, att räntan
måtte förblifva sådan den i nu gällande BankoReglem. är bestämd.
Frih. Tersmeden: Lika med Hr Mannerskantz anser jag af
vigt, att man ställer så till, att enskilda Banker kunna upstå i
orter, der någon Bankrörelse icke finnes. Enl. min åsigt är det
af mycken vigt för industrien, att lätt kunna erhålla penningar.
Således är det icke för att omöjliggöra tillkomsten af FilialBanker
jag yrkat förhöjning i räntan, ty jag tror, att FilialBanker komma
ändock att upstå. Beträffande nu denna ränta, bör den väl bestämmas
efter numera förändrade förhållanden. Vid sisth Riksdag
ville man bereda FilialBankerne serdeles fördelaktiga vilkor för att
få dem i gång. Erfarenheten har likväl visat, att begäret att erhålla
dessa lån och kreditiver på Banken, för att dermed bilda
FilialBanker, icke varit serdeles stort. Jag är också öfvertygad,
att de medel, It. St:r en gång beviljat FilialBanker, skola lika väl
användas, antingen räntan bestämmes till 4 eller 3 proc. I mitt
sista anförande yttrade jag, att räntefoten är nu högre än den var
vid förra Riksdagen, och derföre anser jag äfven billigt att FilialBankerne
erlägga högre ränta. Afsigten med dessa lån till FilialBankerne
kan väl icke vara någon annan än att uppmuntra deras
tillkomst. Kan således detta ändamål vinnas likaväl med 4 som
med 3 proc., så vet jag i sanning icke, hvarföre RiksBanken skall
låna ut sina medel mot 3 proc. Hvad angår kreditivet, anser jag
likgiltigt, hvilken räntefot som än bestämmes, emedan en FilialBank,
som sköter sig väl, icke har mycket penningar uttagne på
kreditivet, och när så är förhållandet, finner jag icke, att FilialBankerne
kunna lida deraf, att räntan bestämmes till samma höjd
som för kreditiver i allmänhet. Fördelen af kreditiv består icke
deri, att man erhåller de penningar man betingat sig, utan deri att
man derigenom bildar en kassa. Jag har icke yttrat mig om FilialBankers
rätt att draga på Banken mot föreslagna räntan, och jag
finner icke något skäl, hvarföre man skall belägga dem med en
exceptionel ränta. Deremot anser jag billigt och rätt, att FilialBankerne
betala en afgift af £ proc. för erhållande af kreditivrätt.
Hr Mannerskantz har sagt, att FilialBankerne icke hafva någon
egentlig vinst på försträckningarne från RiksBanken. Det måste likväl
vara en betydlig vinst, då man erhåller penningar mot 3 proc.
och utlånar dem mot 5 proc., och säkert är, att om penningar i landet
kunde af FilialBankerne utlånas eller erhållas, behöfdes icke
RiksBankens mellankomst. På grund af alla dessa skäl fortfar jag
i mitt förra yrkande med tillägg, att en afgift af proc. bör erläggas
af FilialBankerne för den dem lemnade kreditivrätt.
Gr. Frölich, David: Jag skall icke blifva mångordig. Jag
vill endast fästa upmärksamheten på, att den här framställda argumentationen
innefattar ett partielt försvar för partiela inrättningar,
dels för RiksBanken, på det att han må kunna få ut sina sedlar,
dels
Den 13 J u 1 i.
289
dels för PrivatBankerne, söm gjort någon nytta i landet, och dels
för PilialBankerne, som är en 3:dje slags anstalter i landet. Det är
klart, att om vi bjuda till att sammanfatta omdömet öfver dessa
Banker, huru de kunna stå tillsammans, om de äro byggde på riktiga
grundsatser, och om krediten i landet blifvit så förstådd, att
man kunnat dela den på alla dessa olika anstalter, så måste man
göra sig den frågan, huru man, såsom här är händelsen, kan disputera
med hvarandra i all evighet. Man kati ganska väl förfäkta
den satsen, att RiksBanken skall bibehållas för att bereda de öfriga
tillfälle att drifva sin rörelse. Man kan säga, att de sednare måste
lefva utan afseende på om PrivatBankerne urartat från hvad
meningen med dem ursprungligen varit oell öfvergått att blifva sådana
monopol-anstalter som RiksBanken. Nu har Hr Mannerskantz
såsom vanligt öppet och ärligt erkänt, att BilialBankerna tillkommit
af rädsla för enskilda Bankerna. Det är icke min mening att
de gjort det, och jag tror icke, att man kan framdraga bevis på,
att den satsen är riktig, men det vet jag, att en sådan opinion
utbildat sig, och de, som äro angelägna om, att RiksBanken icke
skall få en annan reform, de äro äfven angelägna, att enskilda Banker
icke skola finnas. När man icke ville bortskära den skadliga
utvexten, så, under en tid då jag icke var Riksdagsman, hittade
man på att inrätta FilialBanker. Dessa FilialBanker äro inrättade
efter samma mönster som de, hvilka stupade i Malmö och Götheborg.
Flere utvägar till kontroller äro vidtagne och den bästa är,
att man numera förstår något bättre Bankrörelsen, och officiela upgifterne
om Bankernes ställning göra bedrägerier svårare att begå.
Jag vill icke förklara mig fiende till dessa FilialBanker, ty jag tror
mig förutse, att när FilialBankernes antal upgår till PrivatBankernes
eller det blifvit sådana i hvarje stad, kan det hända att (vi
hafva hört Hr FinansMinistern säga att med Banklagstiftningen hafva
R. St:r ensamt att göra) R. St:r finna för godt att lyssna till
ett förslag att låta Banker utan hinder bilda sig. Ett sådant förslag
har jag framlagt, som blifvit remitteradt till Lag- och BankoUtsk.
, men jag förstår mycket väl, att man först vill hafva fattat
beslut om inrättande af grund för en mängd FilialBanker innan
man ens företar mitt förslag till pröfning. Det är således icke
värdt att tala om en fullständig reform. Det är det vanliga sättet
att låta det gå och det synes gå bra. Jag vill icke säga, att sjelfva
saken är absolut farlig. Yill man likväl bilda FilialBanker för
att upsamla i orterna befintliga små kapitaler, så må man icke bestämma
räntan så låg, att Bankerne säga: vi bry oss icke om dessa
små kapitaler utan vi gå till RiksBanken. Detta är icke svårt att
genomskåda, att ömmandet för de små kapitalernes användning blott
är ett för sken skull upställdt argument. Man finner detta nogsamt,
endast man föijer' sakens gång. Om man endast fäster sig vid de
här framställda argumenterne, är det omöjligt att finna något fel i
dem, ty de kunna hvar för sig vara riktiga. Får jag ställa upp
prsemisserne, så skall man sedan lätt kunna draga slutsatsen deraf.
Jag har velat yttra detta som en reservation till prot., och i afseende
på den speciella frågan instämmer jag med Frih. Tersmeden.
VII IL 19
290
Den 13 Juli.
Hr Printzensköld: Jemförelsen emellan Hr Mannerskantz
yttrande i sista plenum, rörande regleringen af fonderne för fastighetslån,
och hans i dag afgifna anförande om lånefonderne för
FilialBankerna, måste väcka upmärksamhet. Han bestridde nemi.
det bankmessiga deruti, att mot en säkerhet, som vore osviklig, utlåna
penningar med amortering och 4 proc. ränta, hvarigenom lånet
skulle inbetalas inom 28 år. Nu då det är fråga om FilialBankerne,
heter det, att det är orimligt, att bestämma räntan högre
än till 3 proc., men att det icke dess mindre är bankmessigt,
att Banken utlånar sina kapitaler till dessa inrättningar, änskönt
enl. en föreg:de punkt denna utlåning skall ske under en tid af
icke mindre än 10 år, hvarigenom, enl. mitt omdöme, Banken både
i fråga om återbetalningstidin och äfven räntefoten blir lidande.
Hvad conseqvens som ligger i dessa åsigter öfverlemnar jag åt en
hvar att bedöma.
Jag öfvergår nu till Hr Mannerskantz svar på mitt förra anförande.
Han har nemi. till bemötande af mina åsigter framställt
liknelsen af en häst som man vill skall ouphörligt draga utan att
erhålla någon föda, hvilket blefve förhållandet med de skattdragande,
som skola betala utan att man dertill bereder dem tillgångar.
Jag hemställer om denna liknelse är lämplig. Hvad hafva de skattdragande
att göra med FilialBanker? Visserligen äro aktieegarne i
dessa Banker skattdragande, men jemför man antalet af desse aktieegare
med antalet af öfrige skattdragande, så tror jag att de förra
skola blifva ganska få mot de sednare. Till hvilket slag af skattdragande
skola väl aktieegarne hänföras? Jo! i allmänhet måste
man antaga, att de hafva en viss kapitaltillgång, enär de kunna i
Bankens kassakista nedlägga inteckningar till högst betydliga belopp
och derjemte kontant insätta \ af aktiekapitalet. Således är det
de förmögnare i provinserne, som skola hjelpas på RiksBankens bekostnad,
men de behöfvande skola vända sig till FilialBanken och
betala högsta möjliga räntan, på det att dess aktieegare måtte få
den högre vinst, som beredes genom den högre ränta desse behöfvande
betala till FilialBanken än denna erlägger till RiksBanken
för erhållna lån derstädes. Detta förhållande måtte väl bevisa, att
hvad Hr Mannerskantz yttrat om det obilliga i att icke understödja
de skattdragande, som skola betala violerne, icke är, hvad FilialBankerne
beträffar, tillämpligt. Samme talare har äfven sagt, att
FilialBankerne äro af RiksBanken beroende anstalter, hvilket vore
ett grundfel. Jag vet icke, om detta är riktigt. Jag åtminstone
har icke funnit i något Reglermte förbud för stiftare af FilialBanker
att bedrifva sin rörelse utan att behöfva uptaga något lån eller
kreditiv hos RiksBanken, och följaktligen anser jag den framställda
satsen oriktig. Hr Mannerskantz har vidare anfört, att med den
af mig föreslagna räntan skulle det vara omöjligt för FilialBanker
att existera. De af Hrrrne, som med någon upmärksamhet afhört
mitt yttrande, torde kunna erinra sig, att jag ansåg rättvist, att
FilialBanker för sina lån i RiksBanken erlägga samma ränta som
för lån derstädes i allmänhet är föreskrifven, men jag förklarade
derjemte, att jag ansåg omöjligt att åstadkomma en sådan förhöj
-
Den 13 Juli.
291
ning i räntan för desse FilialBanker, hvarföre jag förenade mig med
Frih. Tersmeden. Har jag således framställt ett förslag, som kan
göra FilialBankerne omöjliga, så har Frih. Tersmeden den oturen
att med mig dela lika öde. Men om jag skulle antaga, att jag
icke förenat mig med Frih. Tersmeden i detta fall utan framställt
raina anraärkn. såsom ett serskildt påstående, så tror jag mig hafva
haft ganska goda skäl derför. Nu har jag likväl icke gjort mig
skyldig till en sådan förebråelse, hvilken alltså icke bordt mot mig
framkastas. Beträffande mitt förslag, att kreditivräntan borde bestämmas
till 5 proc., så har Hr Mannerskantz förklarat detta vara
en orimlighet. Det är möjligt att så är, men jag har i det afseendet
den lyckan eller olyckan att finna min åsigt delad af en person,
som icke är främmande för PrivatBanker, FilialBanker eller
sjelfva BankoUtsk., nemi. Hr Wallenberg, som i sin reservation
säger: »ang:de räntan för kreditiv åt FilialBanker hemställer jag,
det den må bestämmas till 5 proc. å lyftade beloppet, hvaremot
FilialBanker böra berättigas att uti sin lånerörelse taga den ränta,
som deras af K. M. fastställda Reglem:te medgifver. Detta torde ej
tarfva någon motivering.» Då denne man yttrat sig i full öfverensstämmelse
med de åsigter jag framställt, synes mig Hr Mannerskantz
icke hafva bordt tillvita mig några orimliga påståenden, och
icke heller hafva ansett dem innebära en omöjlighet för FilialBankers
upkomst, hvilket hans åtgörande bevisar, att han har mindre
kännedom om FilialBankernes historia än reservanten Hr Wallenberg.
Ehuru Frih. Tersmedens ord icke föllo sig så, instämde han
likväl med mig deruti, att den föreskrifna 1 proc. borde försvinna
men FilialBankerne, likasom hvarje annan kreditivtagare, vara skyldige
att erlägga proc. i folioafgift, och jag hoppas, att denna
Frilus mening skall af R. o. Ad. delas. För bibehållande af de
redan stadgade vilkor för FilialBankers tillvaro och belåningsrätt i
R. St:rs Bank har Hr Mannerskantz yttrat följande tänkvärda ord,
att då man en gång gått in på FilialBankers bildande, vore det
orätt att göra förändringar, hvarigenom de Banker, som framdeles
stiftas, icke blifva lika väl lottade som de nuvtde. Mot denna
princip torde den värde talaren ursäkta, att jag erinrar huruledes
lian ifrigt förfäktade ett af R. o Ad. äfven bifallet förslag, att
räntan och amorteringsproc. å fastighetslånen skulle höjas till 7 proc.,
hvilket innefattar en betydlig afvikelse från nuv:de BankoReglem:te,
och försätter blifvande fastighetslåntagare i en sämre ställning än
de närv:de, emedan de få betala 3 i st. f. 4 proc. amortering. Med
tillämpning af detta skäl frågar jag Hr Mannerskantz, hvari ligger
väl rättvisan af den af honom förordade förändring? Man ser således
att, då man vill försvara en sak, som icke efter rättsgrund
kan försvaras, man kommer i motsägelse med sig sjelf.
Gr. Frölich har sagt, att man vore fiendtligt stämd emot
Privat- och FilialBanker, men detta måtte vara ett missförstånd.
Jag har åtminstone icke någon obenägenhet emot dem, ehuru jag
mången gång funnit det besynnerligt, att stundom en PrivatBank
utgifvit penningar emot inteckningar, som icke äro så hastigt realisabla
som man önskat. Dessa Banker hafva gjort nytta. De
2«9
Den 13 Juli.
hafva icke skadat RiksBanken och icke heller föranledt någon oordning
i landet, och då erfarenheten besannat deras nytta, vore det
orättvist att utrota dem och förhindra andra Bankers npkomst.
Men det må ursäktas mig att jag anser det obilligt emot svenska
nationen, att flere mill-.r Rdr utgå ur RiksBanken till enskilda bolag
eller korporationer, som sedan utlåna dessa medel och derpå
draga en betydlig vinst, under det att Banken går miste om denna
samma högre ränta, som skulle väsendtligen bidraga till Bankens
styrka för myntvärdets uprätthållande.
Jag har nu sökt att försvara mig emot Hr Mannerskantz beskyllningar,
och då jag vunnit understöd af Frih. Tersmeden, hoppas
jag att R. o. Ad. i denna omständighet anser sig hafva tillräcklig
grund att bifalla ruin anhållan om återremiss af denna
punkt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Om, hvad jag dock icke
tror, jag misstagit mig om Hr Printzenskölds yttrande, är jag förvissad
likväl, att han missförstått mig, ty han har sagt, att jag icke
tagit kännedom om innehållet af Hr Wallenberga reservation. Att
jag likväl gjort det, bevisas deraf, att Frih. Tersmeden, till svar på
ett yttrande af mig, anfört, att FilialBanker ganska väl kunna betala
5 proc. ränta på hvad de lyfta å deras i RiksBanken erhållna
kreditiv, just emedan de, såsom jag yttrat, skulle komma att lyfta
ganska litet deraf. Derföre har Hr Wallenberg också kunnat säga,
att det är den minst skadliga utvägen, om man vill på något sätt
minska den inkomst FilialBankerne hafva, att för dem höja räntan
å hvad de å kreditiven lyfta. Men orsaken, hvarföre jag är emot
denna punkt, är att jag anser det ganska farligt att i minsta mån
förändra vilkoren för FilialBanker. En af de största olägenheter
med FilialBanks systemet är att dessa Bankers tillvaro är beroende
af de föränderliga beslut, som vid hvarje Riksdag kunna af R. Stor
fattas. Nu har man dock nyligen gjort sig mycket besvär i hela
landet för att förena sig om att stifta sådana Banker, under hopp,
att vilkoren skola blifva oförändrade. Bildandet af dessa Banker
har icke annorledes kunnat åstadkommas, än att några personer,
för att få en penningeanstalt i orten, satt sig i spetsen derför och
anskaffat det erforderliga aktieteckningsbeloppet. Hvad är väl de
lockelser de användt för en sådan teckning? Jo! att de som teckna
sig skulle erhålla en vinst. Möjligen finnas några så interesserade
för dylika företag, att de icke räkna på att hafva någon vinst, och
dessa ställa sig vanligen i spetsen, men man kan väl icke fordra
detta af alla. Någon synnerlig vinst hafva FilialBankerne icke
egentligen hittills haft att erbjuda, och om vilkoren för FilialBankernes
upkomst försvåras, skall den troligen helt och hållet uteblifva.
Således är det icke tänkbart, att personer skola ingå i dy
lika
bolag, om vilkoren försvåras, som ovilkorligen inträffar genom
antagande af Frih. Tersmedens förslag. Möjligen kunna nya FilialBanker
ändå åstadkommas, men blir deras rörelse förändrad, skola
de icke mera hafva den kraft, som är att önska. Hr Printzensköld
har fästat sig vid att, genom utlemnande från RiksBanken af pen
-
Den 13 Juli.
298
ningar pA fördelaktiga vilkor, man endast skulle gynna några få
förmögnare delegare i Bankerne, som deraf icke vore i behof, men
detta hans yttrande visar, att han icke rätt upfattat syftet med
sådana enskilda Bank-anstalter, ty om än man dermed skaffar någon
vinst åt aktieegarne, blir dock en fördel i vida högre grad
beredd den ort, der en sådan penningeanstalt finnes, emedan den
der har en högst fördelaktig inverkan på industrien, derigenom att
den drager till sig och omsätter kapitalen,e samt upträder såsom
mäklare mellan dem som vilja utlåna och dem som vilja uplåna
penningar. Den lemnar kreditiver, och en hvar, som begagnat sig
häraf, känner äfven fördelen häraf. Man behöfver blott resa i de
landsorter, der dessa Banker finnas, för att erfara, att man der,
under sednare 20 åren, utsträckt företagsamheten långt mera än
kanske under de nästföreg:de 200 åren, och denna företagsamhet
har uteslutande sin grund i den ökade penningetillgång, som genom
dessa Banker upkommit. Man har talat om den stora vinst
FilialBankerne hafva. Men huru tillkommer väl denna vinst? Tror
man väl. att det till FilialBanken af aktieegarne lemnade kapital
skulle inbringa desse någon vinst, om förvaltningskostnaden skulle
afdragas? Vinst upstsr derigenom att personer, interesserade för
företaget, öfvertaga bestyret dermed för intet. De äro lönlöse, derföre
att de icke få någon direkt vinst, men de äro icke lönlöse
derföre, att de bereda orten och derjemte sig sjelfva möjligheten
att erhålla penningar på närmare håll och derjemte befrämja sina
grannars och sin egen industriella verksamhet. Dessa Bankers tillkomst
är framkallad icke af det enskilda vinstbegäret ensamt, utan
af kommunal andan med tillhjelp af det enskilda in teresset.
Gr. Frölich har framhållit, att man icke fästat sig vid ett
system ensamt för sig utan partielt talat om än det ena och än
det andra, eller också förordat båda utan något sammanhang, och
han har äfven sagt, att RiksBanken skulle uphöra att vara en låneanstalt
och i stället blifva en DepositionsBank, samt att utlåningsrörelsen
skulle öfverlemnas åt enskilde eller de af honom skapade
PrivatBankerne. Enl. min åsigt bör man väl uprätthålla både det
ena och det andra som är godt, och jag tror, att de nuv:de enskilde
Banker, så väl Filial- som PrivatBanker, icke böra förstöras
utan snarare utvecklas, och detta desto heldre som vi äro i fara
att få i landet införde inrättningar, som äro långt ifrån grundade
på samma säkerhet som dem vi förut hafva. Nödvändigt är det,
att hafva penningeanstalter i stor skala spridda öfver hela landet,
och detta måste på ett eller annat sätt åstadkommas. Förqväfver
man FilialBankerne, så skola vi få antingen ett utsträckt PrivatBankssystem
eller också utlandets stora penningeanstalter i landet
importerade. Jag beder Hrrrne väl besinna sig innan J lemnen
edra röster för eller emot den frågan, huruvida FilialBankerne
kunna eller icke kunna bestå med den tunga Frih. Tersmeden föreslagit,
nemi. -4 proc. ränta å lånet jemte proc. i folio-afgift och
5 proc. å kreditivet. Min öfvertygelse är, att ett bifall till detta
Frih. Tersmedens förslag skall omöjliggöra tillkomsten af nya FilialBanker
till stor skada för vårt land. 1 en framtid kan man möj
-
291
Den 13 Juli.
ligen bättre organisera FilialBanks-väsendet, sä att dessa Banker
kunna på ett mera ändamålsenligt sätt förbindas med BiksBanken
och denna godtyckliga utportionering af fördelar från BiksBanken
undvikas. Hade jag kunnat tänka mig möjligheten att genomdrifva
något sådant, skulle jag framställt förslag härtill; men jag har
ansett det för tidigt och att man i det afseendet ännu bör vänta.
Att emellertid nu helt och hållet tillintetgöra FilialBankerne och
derigenom afbryta utvecklingen af vårt penningesystem, anser jag,
lindrigast sagdt, mindre välbetänkt. Vill man likväl göra en förändring,
så böra de 5 proc. läggas å de belopp som å kreditivet
lyftas, men 3 p'roe. bibehållas å lånen.
Hr Munck, Carl Jakob: Jag delar Hr Mannerskantz’
åsigter i ämnet och vill icke trötta B. o. Ad. med mina skäl härför.
Jag önskar att E. St:r måtte besluta sådana åtgärder, att
FilialBanker kunna bildas, men jag gör det icke för den vinst
aktieegarne kunna få, utan för den vinst orterne beredas genom
dessa Banker. Ur denna syupunkt anhåller jag att få besvara ett
af Gr. Frölichs argumenter. Han sade nemi., att det vore för allmänheten
en stor vinst om FilialBankerne erlägga 4 proc., emedan
de derigenom på upp- och afskrifningsräkning kunde lemna allmänheten
samma ränta. Detta argument förfaller likväl, då man betänker,
att just genom räntans bestämmande till 4 proc. å lånet
någon FilialBank icke kommer att finnas, hvarföre jag anhåller, att
denna ränta måtte blifva endast 3 proc.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr.: I händelse denna punkt
återremitteras, anhåller jag att få uttala mina åsigter i ämnet.
Min öfvertygelse är, att "FilialBanker kunna betala 6 proc. ränta
å lånet och 5 proc. å kreditivet endast E. 8t:r besluta på samma
gång att hvad dessa Banker från BiksBanken erhålla skall utgå
med såsom lån och | såsom kreditiv. Jag tror icke, att den
talare, som svnes sätta EiksBankens inkomster framför den nytta
dessa FilialBanker tillskynda industrien, skall motsätta sig detta,
emedan BiksBanken genom ett sådant beslut blir i tillfälle att med
större summor röra sig på annat håll. Frih. Tersmedens yttrande,
att FilialBankerne hafva vinst endast af sina lån och kreditiver hos
BiksBanken, är icke grundadt. I min hemort har jag under flera
år sett revisionsberättelser från FilialBanken derstädes, och jag
skulle kunna visa Frilnn, att åtminstone denna Bank icke haft någon
vinst, derest den icke beredt sig sådan genom upp- och afskrifningsräkningar.
Skola således FilialBankerne röra sig endast
med Bankens medel, så skulle de hafva förlust.
Hr Printzensköld: Hr Mannerskantz, C. A., har gjort en
vacker tafla öfver FilialBankernes verksamhet, serdeles i fråga om
deras förmåga att uphemta smärre kapitaler och sedan åter utlåna
dem. Jag vill icke bestrida riktigheten af denna framställning,
men hvad har väl BiksBanken att göra med de fördelar, som FilialBanker
förskaffa sig på det sätt, att de genom upp- och afskrif
-
Den 13 Juli. 295
ningsräkning uptaga i orten befintliga kapitaler och sedan utlåna
desamma. Härom har jag icke talat och är långt ifrån att missunna
FilialBankerne denna einst. Jag önskar dem tvertom all
möjlig framgång. Jag talar blott om BiksBankens förhållande till
FilialBankerne. Man har emellertid erkänt, att en mängd låntagare
i Banken varit oskäligt gynnade genom den låga ränta, som varit
fastställd för åtskilliga lånegrenar. Ar det icke då orätt att yrka,
det EiksBanken skall, i fråga om FilialBankerne, nöja sig med
ännu lägre ränta än den som för Bankens lånefonder i allmänhet
blifvit bestämd. Det är detta fall jag bestrider och påstår att
FilialBankerne icke böra vara mera berättigade att skörda fördelar
på BiksBankens bekostnad än privata personer, och derföre anser
jag orätt, att, då Fullmäktige i B. Stms Bank erhållit bemyndigande
att af enskilde taga den högsta lagliga ränta, man skall bestämma
räntan för FilialBankerne till 3 proc. Hr Mannerskantz
påstående, att dessa Banker då måste antingen upböra eller drifvas
med förlust, kunde möjligen ega något sken af sanning, om högsta
räntefoten för FilialBankerne vid utlåningen från dem kommer såsom
hittills att bibehållas vid 5 proc.; men det är en egenhet,
som jag icke kan förklara, nemi. att Hr Mannerskantz sagt, att
omöjligheten för FilialBankerne att bestå vore att härleda från räntans
förhöjande å försträckningarne från EiksBanken, under det han
i sin reservation yrkat, att räntan på lån från FilialBankerne bör
bestämmas till 6 proc., hvaraf naturligtvis följer, att FilialBankernes
vinst blir så mycket större som denna rär.teförhöjning utgör,
och det är väl af denna orsak Hr Mannerskantz i sin reservation
framställt detta yrkande, roen alldeles icke för den stora nytta
FilialBankerne i orterne åstadkomma, hvilken nytta omöjligen kan
mera befrämjas med den högre än med den lägre räntefoten. När
man sålunda betraktar saken, och man tillika kan antaga att B. o.
Ad., och måhända B. St:r, besluta räntefotens förhöjande till 4
proc för FilialBankerne, så måste deraf följa, att vinsten för dem
blir densamma som nu, då de betala 3 proc. Under nuv:de vilkor
har ett icke ringa antal FilialBanker upstått. Om nu dessa erlägga
till BiksBanken 4 proc. för lånet och får taga 6 proc. på
sina utlåningar, så blir ju förhållandet detsamma som nu eller
vinsten 2 proc., och då förfaller ju Hr Mannerskantz’ skäl för bifall
till Utsk:s förslag. En annan talare har delat min åsigt rörande
kreditivräntan och tillagt, att räntan på det lån BiksBanken
lemnar FilialBankerne kan höjas ända till 6 proc., om man bestämmer
lånet till £ och kreditivet till f af de medel BiksBanken
lemnar FilialBankerne. Detta vore en betydlig vinst för FilialBankerne,
men skulle deremot tillskynda BiksBanken förlust på jemnt
halfva räntebeloppet; ty det är säkert, att om en FilialBank fåren
försträckning å t. ex. 600,000 Bdr, deraf 200,000 Bdr såsom lån
och återstoden såsom kreditiv, blir följden den, att denna återstod
begagnades nära nog räntefritt derigenom att, såsom jag i mitt
första anförande yttrade, man ställer så till, att de utfärdade assignationerna
ligga året om i PrivatBankernes kassor, utan att de inkomma
i BiksBanken, hvarigenom denne erhåller ingen ränta på
296
Den 13 Juli.
kreditivbeloppet, och då kunna FilialBankerne med största nöje betala
6 proc. på de öfriga 200,000 Rdr, emedan om man fördelar
dessa 6 proc. på hela lånesumman, 600,000 Rdr, riintevinsten blir
2 proc., då RiksBanken nu har åtminstone 3 proc. på största delen
af summan. Detta förslag är således ganska fördelaktigt för FilialBankerne,
men en hvar, som tänker på saken, lärer nog akta sig
att antaga detsamma. Jag vidblifver min anhållan, att räntan måtte
bestämmas till 4 proc. på lånet och 5 proc. på krediti vet jemte |-  proc. folii-afgift. Om, såsom man sagt mig, Hr Gr. o. Landtm,
skulle hafva erhållit något förslag till redaktionsförändring i denna
syftning, så att en återremiss kan undvikas, anhåller jag att detsamma
måtte blifva upläst och mig tillåtas att närmare granska
samma förslag, då den frågan förekommer.
I ani. häraf tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att, enligt Frih.
Tersmedens yrkande, ifrågav:de punkt borde erhålla följande lydelse:
»FilialBank erlägger till RiksBanken å lånet fyra proc. För de
summor, som å kreditivel lyftas, vare räntan fem proc. Såsom
kreditiv-afgift erlägger FilialBank dessutom årligen en half proc. af
kreditivets hela belopp.»
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Den siste talaren har
uprepat att han icke kan förstå, hvarföre RiksBanken skulle utlemna
penningar mot lindrigare vilkor till FilialBankerne än till
privata personer. För att åter till besvarande uptaga denna fråga
får jag fästa upmärksamheten derpå, att vår RiksBank eger f.
n. så att säga monopol på sedelutgifningsrätt. Detta monopol
har likväl i viss mån blifvit rubbadt, derigenom att PrivatBankerne
jemväl fått en sådan rättighet, men då de vid utöfningen af denna
deras rättighet menligt inverkat på RiksBankens förmåga att uprätthålla
myntvärdet, har man, till förekommande af denna skadliga
inverkan, velat öfverlåta en del af Bankrörelsen i landet till inrättningar,
som mindre skadade RiksBankens säkerhet än PrivatBankerne
kunna göra, om dessa utsträckte sin verksamhet i för
stor skala. Nödvändigheten att på samma gång åstadkomma penningeanstalter
i landsorten, och att undvika för stort intrång på
RiksBankens monopol att utgifva sedlar, har således skapat FilialBankerne,
och RiksBanken har derföre i sitt eget interesse lemnat
till dem penningar mot skenbart förmånligare vilkor än till andra
inrättningar. Jag sade skenbart förmånliga vilkor, ty i sitt svar
bar Hr Printzensköld glömt, att jag sagt, att man kan bevisa, att
RiksBankens nettobehållning på utlåningar till allmänheten icke är
större än nettobehållningen på utlåningen till FilialBankerne, emedan
de sednare åtagit sig ali förvaltningskostnad. Det är således
fullkomligt falskt, att RiksBanken afsagt sig någon del af sin vinst
till fördel för dessa enskilda anstalter. Banken har deremot haft
en icke obetydlig fördel derigenom, att den haft ränta på sina
medel med den minsta möjliga fara för sin realisationsförmåga. Nu
har man sagt, att derföre, att man i en sednare punkt vill medgifva
FilialBankerne rättighet att taga 6 proc., de skola kunna
I) en 13 Juli.
297
betala en proc. högre ränta. Om Hr Printzensköld kan åstadkomma
ett lagligt påbud, hvarigenom FilialBankerne icke blott tillerkännas
rättighet att å deras utlemnade lån få upbära 6 proc.,
utan äfven ålägger iåntagarne att betala dylik ränta, så har han
rätt i sitt påstående, men det är likväl ett nytt sätt, att betunga
den lastdragande trafikerande allmänheten genom en ovilkorlig föreskrift.
att den skall betala en sådan ränta. Då blir det omöjligt
för FilialBankerne att, som de önska, kunna lemna lån mot lägre
ränta, ty huru än konjunkturen må blifva, måste Iåntagarne betala
6 proc. Pir Printzensköld har fästat sig vid, att om FilialBankerne
fä på sina lån beräkna sig 6 proc., skulle de ovilkorligen kunna
lemna aktieegarne högre ränta på deras i FilialBankerne insatta
medel. Detta bevisar, att den värde talaren icke gjort sig reda
för förhållandet. I min reservation har jag sagt, att om FilialBankerne
få beräkna sig 6 proc. ränta, kunna de, om än icke gifva
delegarne högre behållning, dock erbjuda allmänheten tillfälle att
under svårare konjunkturer, insätta sina penningar mot 5 proc. och
dymedelst befordra upkomsten af kapitaler till stor nytta för hela
landet och serdeles för den ort, der de finnas. Man har äfven
velat pålägga en serskild foliiafgift för FilialBankernes kreditiv och
man har härför åberopat förhållandet med enskildes kreditiv. Det
är likväl icke jemförligt, ty FilialBankerne måste hafva sin kassa
räntefri, såvida de skola kunna drifva kreditiv och depositionsrörelse,
och derföre blir hvarje afgift, som drabbar denna kassa, mycket
mera betungande, än om en högre ränta bestämmes å utgående
medel. Verkan af denna på enskildes kreditiv lagda proc.
är, att de få sammanriiknadt betala 7 å 8 proc. årligen.
Denna fråga har så många olika sidor, och hvarje liten förändring
i de redan bestämda siffrorna rubbar hela systemet, och
leder till ett annat mål än det man åsyftar. Jag tror, att, om
räntan bestämmes så som här blifvit föreslaget., FilialBanker nog
skola upstå, men de komma då att bedrifva sin rörelse på ett helt
annat sätt. De måste då sköta sig på samma sätt som EiksBanken
fordom; men det vore då så godt att säga, att för framtiden
lemnäs inga medel till FilialBanker; vill man deremot befordra deras
tillkomst, måste man icke försvåra vilkoren, hvarföre jag yrkar att
räntan å kreditivet och lånet måste bestämmas till endast 3 proc.
Frih. Baab: Jag vill endast i största korthet göra några anmärka.
Om man betraktar denna fråga i sin omfattning, så kan
väl ingen tro, att, då B. St:r beslöto inrättandet af FilialBanker,
de dermed icke afsågo annat än vinst för BiksBanken, ty eljest hade väl
en bättre organisation varit uttänkt för åstadkommande af denna högre
vinst. Min öfvertygelse är, att E. St:r afsågo något helt annat
nemi. att bereda landet en högre produktion. Vi känna litet
hvar Banksystemets mägtiga inverkan på industrien och produktionen.
En talare har sagt, att kreditiver på Banken begagnas endast
af de förmögnare, och detta är sannt. Kapitalet i vårt land är så
litet, att det icke räcker till industrien i dess ringare skala. Huru
väsendtligt kapitalet likväl är, känna vi nogsamt, likasom att län
-
298
Den 13 Juli,
der med goda Banksystemer updrifvit sin nationalrikedom långt
högre än andra, som icke tillegnat sig dessa systemer. Orsaken,
hvarföre dessa FilialBanker tagit en sådan favör är, att Privat
Bankerne
äro monopoliserade och hafva icke kunnat så organiseras
som behofvet fordrat. Derföre har man kastat sig på FilialBankssystemet,
som varit mera gynnadt af K. St:r icke derföre, att FilialBankerne
hafva större vinst än PrivatBankerne, utan derföre, att
större hinder för utvecklingen af PrivatBanks-systemet än af FilialBanks-systemet
hafva mött. När man ser saken så i stort, är det
väl icke skäl att uteslutande se på, om Banken kan erhålla en
eller flere proc. på sina penningar, utan man måste väl efterse om
det af R. St:r upställda system upfyller sitt ändamål. För att ett
Banksystem skall upfylla fordringarna på detsamma, måste man
bortrensa en hel mängd s. k. Bankmässigheter, som ruinera industrien.
Om man vore så lycklig, att man kunde gifva åt vårt
Banksystem den utsträckning, som flere talare nämnt, att det funnes
en Bauk i hvarje stad, så skulle man på FilialBankerne kunna
upställa de fordringar man har på sådana anstalter, hvilka skola
gifva lyftning åt industrien, och jag skall vid 46 punkten söka
närmare utveckla den saken. En enda anmärkn. vill jag göra.
Den har redan till en del blifvit gjord nemi. om depositionerne,
ty äfven om man tvingar FilialBankerne att betala högre ränta,
lära väl dessa icke kunna tvinga rörelsen att betala högre ränta,
men den nödvändiga egenskapen hos dessa Banker är att samla
kapitaler. Höjer man således räntan å de medel FilialBankerne
erhålla af RiksBanken, så är också klart, att de icke kunna på de
hos dem deponerade kapitaler gifva så hög ränta som nu, och då
har man gått miste om deras egenskap af DepositionsBanker, emedan
allmänheten då heldre utlånar sina kapitaler än inställer dem
i FilialBankerne.
På grund af dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Jag vill icke besvara den siste talarens
yttrande och förlänga discussionen, hvilken jag gjort nog vidlyftig
till följd af ett, som jag tror ursäktligt nit för rättvisa mot RiksBanken,
utan jag vill endast tillkännagifva, att sedan Hr Gr. o.
Landtm haft godheten att för mig upläsa förslaget till redaktionsförändring,
jag finner mig belåten dermed, hvarföre mitt yrkande
af återremiss torde få förfalla.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Förev:de fråga är af stor vigt,
derföre att om R. o. Ad. nu fattar beslut, hvarigenom det blir omöjligt
att vidare organisera FilialBanker i vårt land, skall en stor olycka
för landet deraf blifva en följd. Det är nogsamt bekant, hurusom
i många landsorter man sökt bilda föreningar för att på grund af
de vid denna Riksdag fattade beslut åstadkomma nya FilialBanker.
Frih. Tersmeden har redan antydt, att, då han är sinnad att vid
nästa punkt föreslå, att FilialBankerne skola berättigas att upbära
6 proc. på sina utlånta penningar, de borde åläggas, att till Riks
-
Den 13 Juli
299
Banken erlägga 4 proc. på kreditivet. Om man vore förvissad,
att desse Banker alltid kunde erhålla 6 proc., vore Frih:s yrkande
rättvist, men om man föreställer sig, att räntan i allmänhet nedgår
till 5 proc., skall enl. min åsigt det vara omöjligt för FilialBankerne
att med deras dryga förvaltningskostnad m. m. erlägga dessa
4 proc. på lånet. För ett riktigt bedömande af denna fråga är
nödigt att känna FilialBankernes inkomster utaf deras rörelse. Detta
är mig obekant, men hvad jag känner är, att dessa Bankers vinst
varit mindre än PrivatBankernes, och att de gjort stor nytta i de
orter, der de funnits. Derigenom, att de upsamla mindre kapitaler
och göra dem räntebärande samt bereda mindre jordägare tillfälle
att erhålla kreditiver, gagna desse Bankinrättningar, och derföre
tror jag, att de icke kunna eller böra erlägga 6 proc. Det vore
enl. min åsigt en olycka för landet om dylika penningeanstalter icke
kunna vidare upstå, och af denna anledn. önskar jag, att R. o. Ad.
måtte bestämma räntan till endast 3 proc. Möjligen kunna FilialBankerna
draga 4 proc., men då man icke är förvissad, att dessa
nyttiga inrättningar kunna bära en så hög ränta, bör man icke heller
dermed belasta deras lån från RiksBanken. Deremot anser jag
rättvist, att, som flere talare yrkat, räntan å kreditivet höjes till
5 proc., men att slutmeningen, som börjas med ordet »dock» bör
utgå. På grund häraf anhåller jag, att räntan måtte bestämmas
till 3 proc. å lånet och 5 proc. å kreditivet.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr
o. Landtm, framställt, att Frih. Tersmeden, med hvilken Hr Printzensköld
instämt, yrkat att ifrågav:de punkt måtte erhålla följande
lydelse: FilialBank erlägger till RiksBanken å lånet 4 proc. För
de summor, som å kreditivet lyftas, vare räntan fem proc. Såsom
kreditivafgift erlägge FilialBank dessutom årligen en half proc. af
Kreditivets hela belopp; att Hr Mannerskantz, Adolf Fredr., yrkat
bifall till Utsk:s förslag med uteslutande af sista meningen
»dock så att minsta ränteafkomst, som RiksBanken för kreditiv påför,
till en proc. af kreditivets hela belopp efter år räknadt, bestämmes;»
samt att Frih. Raab yrkat bifall till Utsk:s förslag i dess
helhet, anmälde sig och yttrade
Frih. Raab: Jag instiimmer med Hr Mannerskantz, C. A.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr : Afven jag instämmer
med Hr Mannerskantz, C. A., hvars förslag är något olika med mitt
i fråga om upställningen men i hufvudsaken detsamma, som jag
tagit mig friheten framställa.
F’rih. Tersmeden: Jag glömde att begära propos:nes skiljande,
så att frågan om räntan å lånet först afgöres, och derefter
frågan om räntan å kreditivet.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag har icke hört Hr
Gr. o. Landtm, omnämna mitt förslag och jag vill nu gifva det föl
-
300
D é n 11 J n 1 i.
jande redaktion: »FilialBank erlägger till KiksBanken å lånet 3
proc. För de summor, som å kreditivet lyftas vare räntan 5 proc.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, härefter omförmält ej mindre att
Hr Mannerskantz, Carl Axel, under discussionen samt i sitt nn
ånyo framställda förslag yrkat, att räntan må bestämmas till 3 proc.
å lånet och till 5 proc å de summor, som lyftas å kreditivet samt
att sista meningen i Utsk:s förslag må utgå, än ock att till följd
af Frih. Tersmedens yrkande särskilda propos:r å hvarje del af
förevide punkt borde framställas, hemställde Hr Gr. o. Landtm,
först om R. o. Ad., i öfverensstämmelse med Utskrs förslag behagade
bestämma räntan å lånet till 3 proc.
Härvid ropades Ja och Nej, och då Hr Gr. o. Landtm, sedermera
hemställde om R. o. å-d. på sätt Frih. Tersmeden föreslagit,
behagade bestämma räntan å lånet till 4 proc. utföllo svaren jemväl
med med blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
ånyo hemställde om R. o. Ad. i denna del behagade bifalla Utsk:s
förslag, samt, sedan härvid svaren åter utfallit med blandade Ja
och Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
TJplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.
Den som bifaller att, såsom BankoUtsk. i 47:de punkten af
dess Betänk. N:o 37 föreslagit, FilialBank till RiksBanken å lånet
bör erlägga 3 proc., röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. räntan å ofvan nämnde lån böra erläggas
med 4 proc.
Vid voteringens slut och efter öpnandet jemväl af den voterings-sedel,
som före de öfriges upräknande hade blifvit undantagen
och förseglad, befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja—18.
Nej —19.
Beträffande sedermera räntan för de summor, som å kreditivet
lyftas, hemställde Hr Gr. o. Landtm, först om R. o. Ad., i öfverenstämmelse
med Utsk:s förslag, behagade bestämma denna ränta
till 3 proc., 'hvarvid ropades starka Nej, blandade med Ja, samt
sedermera om R. o. Ad. bifölle, att samma ränta bestämdes till
5 proc.; hvarefter, sedan denna propos. blifvit besvarad med starka
Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o Landtm, förklarade det han
ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
I fråga -om slutmeningen uti förev:de punkt innehållande:
»dock så att minsta ränte afkomst, som RiksBanken för kreditiv
påför, till en proc. af kreditivets hela belopp, efter år räknadt,
bestämmes» blef propos. till bifall d^rå först framställd och besvarad
med starka Nej jemte ett eller annat Ja; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge denna mening böra helt
