# ID: svediakorp-gov639
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 101,029
# sentences: 3,408
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


II en 13 Juni e. m.
301
Gr. Liljencrantz: Jag kan sä mycket mindre hafva något
att erinra mot det förslag, som Frih. Tersmeden och Hr Akerman
framställt, att ur mom. b uttaga det sista stadgandet, som jag redan
på f. m. framställde min öfvertygelse, att detsamma skulle hindra
obligationernas spridande i utlandet, och i följd deraf motverka
konkurrensen om lånet. Deremot kan jag icke med dessa Hrr instämma
uti att nu afgöra frågan. Här har yttrats åsigter, som väl
förtjena att tagas i betraktande af StatsUtsk., oell jag tror isynnerhet
att det ligger ett väsendtligt hinder i den aktning man är skyldig
11. o. Ad. Hedan på morgonen och långt förut har det varit
en allmän mening, att den fiuanciella delen borde sedan den blifvit
diskuterad till StatsUtsk. återremitteras, och jag kan icke finna det
vara grannlaga mot Ståndet, att nu vilja hafva frågan afgjord, åtminstone
ämnar jag icke förspilla de sofvandes rätt, utan vill, såvidt
jag förmår, befordra saken till votering.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde Hr
Gr. o. Landtm., att i afs. på nu ifrågav:de morna1 af 24:de punkten
blifvit yrkadt, af en del talare återremiss och af andra bifall, med
den förändring, att i mom. litt. b uteslutas följande ord: »som uti
obligationerna böra förbehålla Itiksg:sKont. rättighet att framdeles,
derest omständigheterna pröfvas härtill föranleda, upsäga desamma
till inlösen efter viss bestämd förfallotid»; hvilket, såvidt Hr Gr. o.
Landtm, kunnat upfatta, var det enda bestämda förslag till förändring,
som blifvit framställdt af dem, hvilka ansett återremiss icke
erfordras.
Efter sedermera först framställd propos. till bifall afifrågav:de
mom:r utan förändring, hvarvid ropades Nej, jemte ett eller annat
Ja, hemställde Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla
dessa mom:r, med nyssnämnda förändring i mom. litt. b, och sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
Hr Gr. o. Landtm., att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Frölich: Jag trodde, att då jag anmälde mig innan beslut
var fattadt, skulle jag kunnat få ordet, för att ge tillkänna,
att jag icke afstått från mitt förslag till ändring i l:sta och 2:dra
morn., och att jag vore lika så berättigad att yrka derpå, som en
sednare talare, hvilken också önskade förändring. När nu detta af
Hr Gr. o. Landtm, blifvit förbisett, kan jag icke undgå att deremot
mig reservera. Då beslut emellertid är fattadt och jag icke
vill rifva upp detsamma, måste jag likväl nu begära votering, för
att söka erhålla en återremiss.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voter:spropos.
:
Den, som bifaller mom. litt:s a till och med h af 24:de punkten
i StatsUtsk:s Utlåt. N:o 62, med den förändring, att i mora,
litt. b uteslutas följande ord: »som uti obligationerna böra förbehålla
Riksg:sKont. rättighet att framdeles, derest omständigheterna
302
D e n 16 Juni e. m.
pröfvas härtill föranleda, upsäga desamma till inlösen efter viss bestämd
förfallotid,» röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser E. o. Ad. de mot förenämnde morna gjorda anmärkn.
-r föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer
Ja — 46.
Nej — 14.
Härefter förekom och lades till handlingarne Utsk:s vid slutet
af förev:de Utlåt, gjorda anmälan, att Utsk. öfver åtskilliga i fråga
om anskaffande af medel för jernvägs-anläggningarna väckta motioner
skulle afgifva särskildt Utlåt.
Högloft. E. o. Ad. åtskiljdes kl. på 12 om natten.
In fidem protocolli
Alberl Munck.
Tisdagen den 16 Juni 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr., innefattande E. o. Ad:s vid pröfningen
af StatsUtsk:s Utlåt, N:o 62 fattade beslut, samt pleni-prot.
för d. 20 sisth Maj.
Uplästes ett af Hr Didron, Joli. Herman, inlemnadt, så
lydande memorial:
»Hindrad af enskildta göromål för' en längre tid att deltaga i
riksdags-förhandlingarne, anhåller jag att, med bibehållande af min
riksdagsmannarätt, härmed få afsäga mig förtroendet såsom suppleant
i Const.Utsk.»
E. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes följande af Frih. v. Höpken, Nils Albr., inlemnade
memorial:
»Hos Högloft. E. o. Ad. får jag, i anseende till bortresa från
riksdags-orten, vördsamt anhålla, att, med bibehållande af min riks
-
Den 16 Julli e. m.
303
dagsmanna-rätt, få afsäga mig Ståndets mig updragna förtroende att
vara ledamot af Besv.- o. Ekon.Utsk.»
Äfven härtill lemnade E. o. Ad. sitt bifall.
Uplästes jemväl följande af Hr Hjerta, Carl Gustaf, in
lemnade
memorial:
»Till följd af mina trägna tjenstegöromål nödgas jag afsäga mig
förtroendet att vara suppleant uti Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., med
anhållan att få bibehålla min riksdagsmanna rätt.»
E. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm., med tillkännagifvande att Gr. Wachtmeister, Axel
Predrik, som varit ledamot af Bevilln.Utsk., inlemnat sin riksdagsmanna-pollett,
anmodade Hrr Elektorer, att sammanträda till val
af en suppleant i Oonst.Utsk. efter Hr Didron, en ledamot i Bevilln.-  Utsk. efter Gr. Wachtmeister, en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk. efter Erih. v. Höpken samt en suppleant i sistnämnde Utsk.
efter Hr Hjerta.
Erih. Bosse, Joh.'Aug., upläste en så lydande motion:
»Vid sisth Eiksdag fattade E. o. Ad. det beslut, att, i och för
lifgifvande från trycket af de E. o. Ad. särskildt eller hufvudsakligen
rörande protokoll och handlingar, fr. o. m. 1627 t. o. m. 1714
års Eiksdag, hvilka finnas i RiddarhusArkivet uti handskrift förvarade,
från EiddarhusKassan anordna en summa af 400 Bdr Bko
årligen, fr. o. m. 1855 intill slutet af det år då påföljande Eiksdag
uphörde, för att dermed åt den eller de vetenskaps-idkare, som, efter
anmälan hos EiddarhusDirekt:n, och dess derom fattade beslut, åtoge
sig att besörja utgifningen af berörde protokoll och handlingar, garantera
en afsättning af högst 200 tryckta exemplar utaf omkring
24 ark, hvilka derefter skulle aflemnas till EiddarhusKansliet, att
der blifva för subskription inom E. o. Ad. tillgängliga.
Såsom bekant är, har Lektorn uti Historien vid K. KrigsAkademien,
Magister Wilhelm Tham benäget åtagit sig utgifvandet af
nyss omförmälde protokoll; och enär jag blifvit af EiddarhusDirekt:n
utsedd att, å dess vägnar, med närmare upmärksamhet följa arbetets
fortgång; så anser jag mig pligtig att, efter lemnad uplysning
om huru långt arbetet tills dato fortskridit, till Högloft. E. o. Ad.
hemställa, huruvida icke detsamma bör fortsättas jemväl under följande
tre år.
I dessa dagar har 3:dje häftet utkommit, som går till år 1642.
Utgifvarens afsigt är, att inom årets slut trycka ännu ett häfte,
hvarigenom arbetet blifver fördt till slutet af EörmyndareStyrelsen
under Drottning Christinas minderårighet. Kostnaderna för dessa
fyra häften lära komma att upgå till högst 1,100 Bdr, således icke
fullt den anslagna summan 1,200 Edr. Härmed är omkring ^:del
af arbetet fullbordadt. I enlighet med sålunda vunnen erfarenhet
skulle hela arbetet till år 1714 kosta ytterligare 4,800 Rdr, och,
med beräkning af 400 Edr Bko årligen, afslutas på 12 års tid.
Beviljar R. o. Ad. under nästkommande tre år 400 Edr Bko arli
-
301
Den 13 Juni e. m.
gen, så anses dermed kunna fullbordas Riksdagarne tiil Konung
- Carl X:s död, hvarigenom man hunnit en afslutad period i Svenska
historien.
Då ett påbörjadt värdefullt litterärt arbete väl ej bör lemnäs
ofullbordadt, och då den kunskapsrike utgifvaren med nit och kärlek
samt omsorgsfullt utför det åtagna varfvet, så anser jag mig
böra väcka den motion, att R. o. Ad. måtte från RiddarhusKassan
anordna en summa af 400 Rdr Bko årligen fr. o. m. år 1858 intill
slutet af det år nästa Riksdag uphör, för att dermed, på enahanda
sätt och vilkor som hittills, fortsätta utgifvandet af R. o. Ad:s
protokoll och handlingar fr. o. m. 1627 t. o. m. 1714.
Mot utgifvandet af ifrågavide protokoll gjordes vid sisth Riksdag
den invändning, att ett dylikt åliggande, om det pröfvades nödigt,
tillkomme Staten. Men utom det att denna invändning numera,
sedan arbetet blifvit påbörjadt, förlorat mycket af sin vigt,
bör derjemte iakttagas, att om, såsom vid förra Riksdagen föreslogs,
Ständernas äldre förhandlingar skulle på Statens bekostnad utgifvas,
så skulle börjas från år 1521, och således en lång tid åtgå innan
man hunne till år 1044, äfvensom dessa handlingar i öfrigt blefve
allt för vidlyftiga för att medgifva utgifvandet äfven af hvarje särskildt
Stånds protokoll. En annan anmärkn. kommer ock att göras,
vid denna Riksdag med mera skäl än vid den förra, att nemi.
då svårighet upstår att finna medel till nu förestående kostsamma
reparationer, böra utgifterna inskränkas till de minsta möjliga. Men
det är just derföre jag i denna tidpunkt framställer detta förslag,
på det att R. o. Ad. må kunna på en gång pröfva alla de utgiftsposter,
som vid denna Riksdag kunna komma för R. o. Ad. i fråga.
Det torde dervid kunna hända, att R. o. Ad., som för materiella
ändamål måste använda stora summor, icke skall tveka att till ett
litterärt syfte påkosta en relativt ringa utgift; och då ett stort kapital
måste användas för att lägga nya grundmurar under riddarhusbyggnaden,
torde R. o. Ad. på samma gång vilja fortsätta bekostandet
af den grundval, som är nödig, på det att R. o. Adis historia
under svenska folkets ärofullaste tid må kunna blifva med
sanning tecknad.
Utgifvaren har utaf sitt arbete en högst ringa, nästan ingen
behållning. Jag har dock ej velat föreslå några förändrade vilkor,
utan öfverlemnar detta till RiddarhusUtskis bepröfvande, dit jag anhåller
att denna min motion måtte blifva remitterad.»
Denna motion remitterades till RiddarhusUtsk.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtskis den 23 och 27 sisth
Maj på bordet lagda Betänk. N:o 34, i anledn. af K. M:s Nåd.
Propos. om antagande af en författning, ang. sammanläggning af
straff.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm. Besv.-  och Ekon.Utskis den 23 och 27 sisth Maj på bordet lagda Betänk.
N:0
Ö«n 16 Jani e. m.
305
N:o 93, i anledn. af väckta motioner om förändradt sätt för utgörandet
af presterskapets aflöning m. m.
Härvid förekom först Utsk:s pag. 33 gjorda hemställan, ang.
nedsättande af en komité m. m.; och yttrade sig derom:
Hr Tham, Casper Wolrath Victor: Jag skulle i sanning
nästan tro, att det icke finnes någon af E. o. Ad., som med
egen erfarenhet bättre än jag har kunnat pröfva det otjenliga sätt,
på hvilket Sveriges presterskap i allmänhet är aflönadt, och de stora
olägenheter, som vidlåda detsamma. Men det är också en temligen
bepröfvad visshet, att alla bemödanden, sora hittills blifvit gjorda
för att åstadkomma något bättre, varit förgäfves. An påstår man,
att man tagit ut steget för litet, än att man begärt så mycket, att
derigenom ingenting kunnat ernås. Då Gr. Posse hos E. o. Ad.
väckte sin motion om förändrad reglering af sättet för presterskapets
aflöning, uttalade han, enligt min öfvertygelse, en stor sanning,
hvilken, om han hållit sig blott till den, måhända lättare än hvarje
annan numera kunnat leda till ett önskvärdt resultat. Han föreslog
nemi., att E. St:r skulle till K. M. ingå med en underd. anhållan,
det en terminus ultimus måtte utsättas, inom hvilken lönekonventioner
borde inom hela Eiket vara upgjorda. Men härvid begick
lian, efter mitt förmenande, det misstag, att han bestämde denna
terminus allt för kort, emedan på så kort tid en allmän lönekonventions-reglering
svårligen skall kunna åstadkommas.
Han föreslog sedermera ytterligare, att E. St:r skulle hos K.
M. begära, att ifrågav:de lönekonventioner skulle vara gällande i
,100 år. Afven härutinnan tror jag att motionären begick ett stort
misstag, emedan en konvention lika gerna kan leda till skada för
lönegifvarne som för löntagarne. Tiden hade derföre bordt inskränkas
till 30, eller på sin högsta höjd till 5 0 år.
Emellertid har Ekon.Utsk:s pluralitet gått ännu längre än Gr.
Posses motion innehåller. Etsk. har nemi. grundat sitt Utlåt, på
den motion, som Hr v. Koch liktidigt väckte, såsom ett slags bihang
till Gr. Posses. Utsk:s pluralitet bar verkligen föreslagit E.
St:r, att hos K. M. i underd. skrifvelse anhålla, dels att en komité
af sakkunnige män måtte i Nåder tillsättas, för att, med hufvudsaklig
ledning af ofvanangifne grunder, så skyndsamt sorn möjligt
upgöra förslag till allmänt ordnande af presterskapets aflöning, samt
att berörde förslag derefter måtte varda E. St: r i Nåder meddeladt,
dels ock, att samtliga Konsistorierna i Eiket måtte i Nåder anbefallas,
att under tiden söka, genom tillfälliga öfverenskommelsers
åvägabringande, så bereda, att all tionderäkning på åkern må upliöra,
att de af offren härflytande inkomster må på annat sätt komma
vederbörande till godo, samt att såväl kapellpredikanter och komministrar,
som vice pastorer och adjunkter, de båda sednaste uteslutande
genom bidrag från presterskapets sida, må blifva försatte i en
med hänsigt till deras bergning mera tryggad ställning. Jag tror,
att vill man rätt djupt begrafva en nödvändig reform, finnes i sanning
ingenting bättre, än att nedsätta en komité, åt hvilken lemnäs
•ett updrag af så vidsträckt omfång, som här blifvit föreslaget. EeVI
H. 20
306
Den 16 Juni e. m.
dan vid 1830 års Riksdag viicktes hos PrestePtåndet en motion om
en förbättrad lönereglering för Stockholms stad; der var åtminstone
omfånget inskränkt till Stockholm, och man hade hoppats och väntat,
att en lönekonvention inom detta område hastigt skulle kunnat
verkställas. Jag var en bland dem, som hör arbetade för att en
skrifvelse till K. M. i nämnde syftning skulle antagas. Sedan detta
blef R. St:rs beslut och skrifvelsen verkligen algått, har jag förnummit,
att K. M. sjelf i bref till Öfverståthållare-Embetet förklarat,
det K. M. ville med sin särskilda upmiirksamhet följa detta ärendes
behandling, samt anbefallt OfverståthållareEmbetet, att hvarje
år inkomma med en berättelse om huru arbetet fortskridit. Det
oaktadt har efter 7 års förlopp ingenting blifvit afgjordt, utan förslaget
har blifvit skickadt från den ena komitén till den andra, för
att slutligen komma derhän, att allt stannar vid blott idel komitéer,
utan att något resultat förspörjes.
Doktor Nordlander har i sin vid Betänk, fogade reservation,
efter min öfvertygelse, så väl och så tydligt utvecklat, hvilka stora
svårigheter, som skulle upkomma i afseende å regleringen af presterskapets
aflöning, i händelse man till Iv. M. ingrnge med en skrifvelse,
hvilken åsyftade nedsättandet af en komité, att jag tror, det
jag blott behöfver åberopa denna reservation för att för R. o. Ad.
göra klart, att en dylik komité icke skall föranleda till någonting.
Jag får derföre hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, det Hr Gr. behagade
framställa propos. om afslag å Ekon.Utsk:s i förev:de punkt
gjorda tillstyrkan, samt bifall till det förslag till skrifvelse, som Doktor
Nordlander i sin reservation framställt.
Hr Adelborg, And. Otto: Vigten af en reglering utaf
presterskapets löner torde numera vara så allmänt erkänd och sfi
föga bestridd att derom icke lärer vara någonting att säga. I den
omständigheten har den siste värde talaren oekså icke motsagt Utsk:s
Betänk., utan han har tvertom förklarat sig inse nödvändigheten af
en sådan reglerings åvägabringande. Deremot har han ansett det
sätt, på hvilket- Utsk. föreslagit att regleringen bör ske, vara oriktigt,
samt i det stället hemställt, att R. o. Ad. måtte antaga Doktor
Nordlanders förslag till beslut, sådant det finnes angifvet i hans
reservation. För min del medgifver jag visserligen, att komité-betänkandens
afgifvande vanligtvis blir så utdraget på tiden, att nästan
inga lyckliga följder deraf kunna upstå, emedan arbetenas skyndsamma
gång vanligen hämmas genom en mängd förhållanden, hvilka
under tiden upkomma, såsom olika meningar, opinions-yttringar
o. s. v., hvarigenom arbetet uttänjes i all evighet och någon verklig
framgång icke kan vinnas. Skulle man deremot antaga hvad
Doktor Nordlander föreslagit, skulle man visserligen komma ett tuppfjät
fram, på det sätt nemi, att man finge presterskapets löner upgjorda
efter konventioner inom alla församlingar i Riket; men man
skulle icke vinna det utjemnande af och den likhet emellan dessa
löner, som är det hufvudsakliga syftemålet med förev:de Betänk.
Det är icke nog med att man undviker de olägenheter, som åtfölja
räknandet af skördarna på fälten, offren, o. s. v., utan man måste
Den liä Jani e. M.
307
hufvudsakligen se till att det lägre presterskapet blifvev så aflönadt.
att det kan finna sin bergning, och till följd af en bättre ekonomisk
ställning utveckla en högre grad af verksamhet i sitt kall såsom
kyrkans tjenare. Den förnämsta olägenheten i afs. på presterskapets
löner är utan tvifvel den stora olikhet, som råder dem emellan,
emedan just derigenom orsakas att religionsvården nära nog
icke kan handhafvas sä som sig bör. Hvad vill man väl att en
fattig prestman, hvars lön ofta icke upgår till 800 å 1,000 Kdr
Ernt om året, nedtryckt af ekonomiska bekymmer, och med stor
familj, hvad vill man väl, frågar jag, att han skall kunna uträtta,
äfven om han är fullt skicklig i sitt kall? En prest är naturligtvis
likt andra menniskor icke fri ifrån svaghetssynder eller från egennyttans
lockelser; man kan således ieke undra om han vill stå väl
hos sina sockenboer och om han är slapp i sitt embetes utöfning,
för att sålunda kunna få mera vinst och inkomst af sin församling.
Huru vill man hindra, att en eller annan personlighet i detta fall
nedsätter kyrkans värdighet och, hvad mera är, skadar den religiösa
verksamheten? För att undvika detta, och för att undvika att den
ene sitter med en lön från 20,000 till 25,000 Itdr, under det att
den andre med största bekymmer går den kommande dagen till
möte, är det högeligen nödvändigt att en jemvigt emellan lönerna,
så vidt möjligt är, åstadkommes, så att hvar och en, som är i kyrkans
tjenst, erhåller en lön, som motsvarar vigten af hans embete
och behofvet af en tarflig bergning. En sådan reglering skulle dock
icke genom Doktor Nordlanders förslag kunna vinnas, utan jag tror
att det snarare, ehuru ofullkomligt, kan låta sig göra på den väg
Utsk. föreslagit. Om äfven en komités arbeten vanligen fordra lång
tid, tror jag dock, att ett dylikt arbete bör påskyndas af den kraft,
som bäst kan göra det, nemi. opinionens, hvilken, ju starkare den
under tidernas längd uttalar sig, desto förr skall bringa arbetet till
slut; och i afs. på denna fråga trotsar jag att någon i vårt samhälle
kan, med hänseende till opinionens styrka, ställas i bredd med
densamma. Jag fruktar således icke att åt en komité öfverlemna
ifrfigav:de arbete, ty jag är förvissad, att denna komité förr än de
föregide, från hvilka man hemtat exempel, skall sluta sin verksamhet
och lemna ett bättre resultat, än man eljest under dylika förhållanden
är van att finna.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra anhåller jag om bifall
till Utsk:s förslag, hvilket jag önskar all framgång.
Frih. Raab, Carl Adam: Denna fråga är redan i allmänna
opinionen så utarbetad, att jag icke tror, det man behöfver vidlyftigt
orda derom, hvadan jag också blott med några få ord vill söka
belysa detsamma. Jag får i sådant afseende först och främst uttala
min förundran deröfver, att en talare här sagt, det han har så litet
förtroende till komitéer i allmänhet, att han icke tror, det denna
fråga skall blifva nöjaktigt utredd och behandlad, derest den blifver
öfverlemnad åt en komité. Jag för min del tror, att om E. o. Ad.
bifaller Hr Thams förslag, skall frågan derigenom ingalunda vinna
den lösning, som af behofvet är påkallad, och det är detta, som jag
308
*. .
Den 16 Ju ni e. m.
skall söka ådagalägga. Om man enligt Hr Tharas förslag blott vill
söka åstadkomma konventioner för kyrkoherdarne inom hvarje pastorat,
lemnar man derigenom å sido all lönereglering för de sämst
lottade presterna, kotmninistrarne och adjunkterne, hvilka äro de,
sorn äro i största behof af en löneförbättring. Biträder man åter
Utsk:s förslag, ser man frågan i sin omfattning, i sin allmänhet,
och man har då skälig anledn. till den förmodan, att man på den
vägen skall kunna vinna en allmän reglering för hela presterskapet
inom kyrkan. Derföre, mine Hrr, är det af mycken vigt, att hvar
oeh en, som i denna fråga gjort sig reda för hvad han vill, icke sa
hastigt stannar vid Hr Tharas förslag att blott reglera kyrkoherdelönerna
inom hvart pastorat; ty frågan är i sanning mycket djupare
och, som jag nyss sade, af den beskaffenhet, att den angår hela
svenska presterskapets icke blott aflöning, utan ställning till församlingen,
och i detta fall skola konventioner möjligen kunna upfylla
ett af de afsedda ändamålen.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, vågar jag tillstyrka,
att Utsk:s Betänk, i sin helhet måtte bifallas:
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Jag beklagar att jag upkom
först då Hr Tham slutade sitt anförande med yrkande om bifall till
Doktor Nordlanders reservation. Jag anhåller att med anledn. af
detta yrkande få fästa upmärksamheten derpå, att .ifrågav:de reservation
endast afser att anbefalla en lönereglering för presterskapet
inom alla församlingar i Itiket, der sådant icke skett, men att TTtsk;s
förslag, som slutar med en underd. anhållan till K. M. att en
komité måtte nedsättas, afser icke allenast presterskapets löner, utan
äfven och hufvudsakligen att reglera emellan löngifvare och löntagare,
på samma gång som det borde undanrödja det mindre lämpliga
sätt, på hvilket lönerna nu utgå, och som jag tror att allmänna
opinionen tetnligen bestämdt anser verka menligt i många hänseenden.
Det synes nogsamt af de många motioner, som Utsk. i detta
hänseende fått emottaga, att en opinion är ganska allmänt ense derom
att en förändring i detta hänseende är af behofvet högeligen
påkallad, och under de långvariga öfverläggningarna, som inom Utsk.
öfver ifrågav:de ämne egde rum, har man funnit att för frågans lösning
den åtgärd, som Utsk. föreslagit, lärer vara den lämpligaste.
Hr af Sillén, Abrah. Wilh.: Visserligen instämmer jag
med en föreg:de talare deruti, att Komitéer ofta äro ett sätt att
begrafva frågor, så att deras lösning blifver oafgjord; men någonting
måste dock göras i afseende på presterskapets aflöning, om icke
för annat, åtminstone för att undanrödja den verldsironi, som man
under sekler sett göra sig gällande, nemi. att genom presterskapets
aflöning söka på allt sätt materialisera ett stånd, hvars sysselsättning
borde vara den mest immateriella i verlden. Det finnes tvenne
sätt, som här på jorden befordra materialismen: det ena, att
hafva för mycket, det andra att hafva för litet att lefva af. Till
det sednare slaget kan man tvifvelsutan räkna de flesta presterskapets
medlemmar, 'sorn icke blifvit befordrade till pastorat. De äro
Den 10 Juni o. m.
30 S
tvungne att egna sig åt det materiella, just till följd af deras ekonomiska
ställning, och emedan kyrkotjensterna på många ställen äro
så organiserade, att de äro på en gång förenade med få göromål
och knappa löner, hvilket gör att en innehafvare af en dylik tjenst,
derest han sitter med familj, måste slå sig på en mängd saker,
hvilka icke borde tillhöra annat än en lekman. Vi hafva i alla
tider fördömt katholicismen; men genom vårt aflöningssiitt skaffa vi
oss en här af tiggarmunkar, sora kringstryka riket ungefär som i
medeltiden. När sedermera prestmannen på detta sätt vid mognare
år, efter alla fattigdomens försakelser och ansträngningar, kommer
till det s. k. Canaans land eller pastoratet, skulle man tycka att
lian borde så att säga hvila på sina lagrar och lägga sig i ro, hvarmed
hopen menar, att lian skall göra ingenting. Jag skulle dock
vilja fatta det så, att han uteslutande kunde få egna sig åt sitt
kall, utan andra materiella bekymmer, än sådana, som åtfölja hvarje
mensklig verksamhet.
Det är en af hufvudprinciperna i ett konstitutionelt samhälle,
att domaremakten skall vara oberoende. Presterskapet är ett stånd,
som, då det upfyller sina skyldigheter, är lika vigtigt, lika ansvarsfullt,
som domareståndet, och borde derföre äfven vara oberoende.
Det är visserligen sant, att det är oberoende i den mening, att dess
medlemmar icke äro amovibla; men det beroende, hvari de till följd
af sitt aflöningssätt stå till församlingen, kan vara lika vådligt för
deras sjelfständighet, som om de vore amovibla. Ar presten svag
i sin tro, kan han just af denna orsak blifva i st. f. en kristen en
jude, i st. f. en jude en Grek, emedan han för sin utkomsts skull
måste lämpa sig etter alla opinioner, vare sig i politik eller andra
ämnen. Så bör det dock icke vara; utan han måste, för att kunna
bibehålla aktningen, bevara sin sjelfständighet.
Man hör för det nuv:de afiöningssättet åberopas Skriftens ord
ända ifrån Gamla Testamentets tider; men härutinnan hafva tiderna
så betydligt förändrat sig, att man i afseende pa natura-praestationer
icke lärer kunna hålla sig till Gamla Testamentets tionde system.
Man har äfven stödt sig på det historiska faktum, att skatterna
lemnades in natura till regenterna ända in i medeltiden. Meri söker
man historiska vittnesbörd, bör man också märka, att hos den
sekt inom kyrkan, som hade den mest protestantiska riktning, nemi.
den montanska, erlades vanligen peuningelöner åt presten.
Man säger, att det gamla löningssättet utgör ett medel att
förena församlingen med dess herde; men hvad vinner kyrkan och
kristendomens sak på att en bonde kommer med några kappar säd
och får sig ett mål till belöning. Träffar han sin pastor, så samtala
de sannerligen ieke om religiösa ämnen, utan om spanmålspriser,
vederlag o. s. v. Man tvingar presten genom nuvrde löningssiitt
att vara spanmålshandlare; och det vore derföre redan
mycket vunnet, om man kunde reglera saken på det sätt, att själasörjaren
helt och hållet befriades från alla jordiska omsorger. Ett
sådant sätt är det, som jag hört omtalas vara brukligt bland methodisterna,
nemi. att pastorn har en viss gifven penningelön, hvilken
alltid ökas, när han gifter sig och i den mån han får ett eller
310
Den 16 Juni e. m.
flere barn, allt beräknadt på en anständig bergning. Detta sätt är
ingalunda förkastligt, och det skulle, efter mitt förmenande, icke
vara illa, om ett dylikt system antoges öfverallt.
Någon förändring måste emellertid vidtagas, och i det fallet
är det ofelbart det rätta, att en komité bildas, hvilken jag supponerar
komme att vara hastigare i sina göromål och ställa saken så,
att presterna få sin aflöning af Staten i kontant, hvilken aflöning
dock må beräknas i spanmål och icke efter penningepriser. Lönerna
böra också jernnäs, och dertill anser jag totalsumman, ehuru ingalunda
för stor, vara tillräcklig. Vill man tänka på Statskyrkans
bibehållande, anser jag, på grund af hvad jag yttrat, att en lönereglering,
på lämpligt sätt utförd, är den enda och säkraste vägen
i våra tider att sammanhålla densamma.
Hr Hjerta, Lars: De yttranden, som redan blifvit här
afgifna, tyckas utvisa, att så föga sympati möter den förste värde
talarens framställning, att det kan synas öfverflödigt att vidare orda
derom. Jag ber likväl att få tillägga några ord i samma riktning
som den talare, hvilken sist upträdde, angaf. Denne talare
har rätteligen anmärkt, att det förr gått an att tillsätta Komitéer
på sådant sätt, att det sett ut sorn om man på förhand velat begrafva
en fråga, men att detta icke behöfver vara följden af den
nu ifrågavide Komitéens nedsättande, och jag tror icke, att om R.
o. Ad. behagar bifalla hvad Ekon. Utsk. föreslagit, deruti ligger
någonting som skall behöfva leda till en så beskaffad begrafning.
Om vi betrakta förhållauderna i de Komitéer, der afgörandet af
ärender, i hvilka revision och reform varit af nöden, blifvit fördröjdt,
så kunna vi lätt finna orsaken dertill, nemi. att möjligen
just den, som förordnat Komitén pro tempore icke varit af samma
tanka med dem, som begärt densamma, och till följd deraf tyckt
det vara ett beqvämt siitt att undanskjuta frågan.' Jag vill icke
säga, att motivet vid alla tillfällen varit sådant; men jag vill blott
anföra ett exempel, då resultatet blef detsamma. Vi påminna oss
alla, huruledes vid många Riksdagar motioner blifvit väckte om
vissa ändringar i kyrkolagen; slutligen begärdes, att en Komité
skulle nedsättas för att öfverse denna lag; den gången var det verkligen
icke Komiténs nedsättande, som verkade till upskof. Redan
år 1839 afgaf den ett förslag att revidera kyrkolagen, men
sedermera, när detta förslag föredrogs inför konungen, var en prestman
föredragande, och han remitterade frågan till Konsistoriernas
hörande, utan att föreskrifva någon tid, när ärendet åter skulle inkomma.
Följden deraf har varit, att 18 år förflutit efter Komiténs
nedsättande, utan att någon skymt försports att den högst
behöfliga revisionen af kyrkolagen kan komma att ega rum. Den
gången var det således icke Komiténs fel, utan felet låg i de åtgärder,
som följde på Komiténs förslag.
Nu ber jag blott att få följa innehållet af Dr Nordlanders
reservation, hvilken den förste värde talaren velat lägga till grund
för R. o. Ad:ns beslut; det sker lör att visa, att de invändningar,
sorn Hr Doktorn gjort, efter min öfvertygelse icke äro så fullkorn
-
Den 16 Juni e. m.
311
ligt af nödvändigheten påkallade. Reservanten yttrar först, att det
af Utsk. föreslagna beslutet ”kommer att upskjuta presterskapets
löne-reglering till en obestämd framtid.” Men om man ser på
Utsk:s förslag till skrifvelse till K. M., så yrkar Utsk. att en Komité
af sakkunnige män måtte tillsättas, för att, med hufvudsaklig
ledning af ofvanupgifue grunder, så skyndsamt, sorn möjligt, upgöra
förslag till allmänt ordnande af presterskapets aflöning.” Detta
förslag till allmänt ordnande af presterskapets löner kan omöjligen
anses skola innefatta en reglering af hvarje soeken särskildt, utan
det måste väl betyda afgifvandet af allmänna grunder, hvilka sedermera
böra genom embetsmännen verkställas, och då kan jag icke
se, att det, på sätt Dr Nordlander säger, behöfver blifva ett lilstidsarbete
för Komitén. Vidare säger Hr Doktorn, »att beslutet
förorsakar en kränkning af presterskapets privilegier, som innebära,
att hvarje församlings presterskap skall bibehållas vid de förmåner,
det åtnjuter.» Först och främst vet jag icke om så är, men jag
tycker mig minnas, att Dr Nordlanders citation icke är så ordagrann,
att hvarje församlings presterskap skall bibehållas vid sina
löneförmoner; ty då skulle icke någon förminskning deruti kunna
egn rum genom konventioner. Men Utsk. föreslår att löneregleringen
skall göras så, att presterskapet på det hela varder bibehållet
vid den aflöning, det f. n. eger. Detta tror jag också är förenligt
med hvad som finnes stadgadt i privilegierna för presterskapet,
såsom stånd betraktadt i det hela, hvadan således ingenting
i detta förslag förekommer, som sårar dessa privilegier. För öfrigt
är det gifvet, att om ett förslag skulle framläggas, som innebure
en förändring i privilegierna, behöfdes icke någonting annat, än att
presteståndet sjelf inginge derpå vid en riksdag, för att förslaget
skulle komma till verkställighet. Man finner således, att något annat
hinder mot den önskade och önskvärda regleringen af lönerna,
hvilken onekligen tor presterskapet i det hela skulle vara fördelaktig,
icke kan komma från någon annan än presterskapet sjelft. Jag
tror fördenskull, att nedsättandet af en Komité i detta fall sktill
blifva ganska nyttigt, och Dr Nordlanders yttrande att denna Komités
arbete skulle blifva ett lifstidsarbete, vederlägges genast deraf,
att det icke finnes något hinder för R. St:r att vid en riksdag
ingå till K. M. med en önskan, i hvad riktning som helst, för
detta ändamål, utan afseende på om en Komité blifvit nedsatt eller
ej. R. Stil- kunna genom dylika åtgärder påskynda ärendets handläggning
och åt Komitéens arbeten gifva den riktning de vilja.
Jag anser således att de skäl, Dr Nordlander anfört, hvila mera
på skenbara än verkliga grunder, och jag förenar mig derföre med
dem, som yrkat bifall till betänkandet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Det har utgjort min
förundran, att allt sedan är 1810, då den första författningen ang:de
reglering af presterskapets löner utkom, och oaktadt de flerfaldigt
förnyelser af denna författning, som blifvit gifna, snart sagt vid
hvarje riksdag, frågan derom dock återkommer. Enligt min öfvertygelse
och efter den erfarenhet jag eger i detta hänseende, kari
312
Den 16 J ir n i 0. m.
jag icke undanhålla den hos mig varande öfvertygelsen, att det i
mycket berott på socknens eget skön att tillvägabringa de sämjor,
som så väl K. författmr som upmaningar till presterskapet och socknarne
åsyfta. För min egen del ar jag, i afseeude på den socken
jag bebor, alldeles ointresserad i frågan; ty det är mer än .20 år
sedan en sämja derstädes, vid inträffadt pastorsombyte, tillvägabrngtes.
Med denna sämja äro sockneboarne ganska belåtne, och
jag tror icke heller att pastor har haft skäl att beklaga sig deröfver,
enär hans lön är ganska betydlig och pastoratet tillhör 1 :a
klassen. Vid sämjans upgörelse protesterade naturligtvis konsistorieombudet
deremot och fick understöd af konsistorium, men landsböfdingeembetet
ansåg socknens förslag upgjordt på billiga grunder,
och K. M. behagade fastställa detsamma för en tid af 50 år. Häraf
synes att det ganska väl låter sig göra att åvägabringa dylika
sämjor, och jag tror att klagomålen från myndigheternas sida i
många fall härröra derifrån att socknarne på mångå ställen och
vid åtskilliga tillfällen äro alltför nidska och vilja draga in mer
än hvad som är billigt, hvarigenom sämjorna naturligtvis hafva
svårt att komma till stånd. Men jag tror att, på sätt Utsk. föreslagit,
och då Utsk. bättre än någon individ varit i tillfälle att
undersöka förhållanderne, nedsättandet af en Komité skulle vara
ganska gagneligt, och vill derföre icke motsätta mig detta förslag,
ehuru jag, i conseqvens med mina vid många tillfällen yttrade
grundsatser, har föga hopp om något resultat af Komitéer i allmänhet,
enär jag alltsedan år 1810 haft erfarenhet af en mängd
Komitéer, de der icke burit några frukter.
Hvad emellertid den nu föreslagna Komitén beträffar, hemställer
jag, huruvida det icke skulle vara mera ändamålsenligt och
till sakens framgång ledande, om i den underd. skrifvelsen vore uttryckt
den önskan, att Komitéer blefve stiftvis eller inom hvarje
provins bildade, i st. f. att utgöra en enda för ett så vidsträckt
rike som Sverige, med sina mångfaldiga olika förhållanden både i
fråga om jordbruk, socknarnes fördelning, folkrikhet 0. m. d. Jag
tror att ändamålet skulle bättre och lättare vinnas, om inom hvarje
provins sakkunnige personer utvaldes för att bilda en Komité och
Upgöra förslag i den åsyftade riktningen, än om en Komité nedsattes,
hvilken naturligtvis skulle hafva sitt säte i hufvudstaden och
inhemta uplysningar om förhållanderna inom 2,400 socknar, eller
deromkring, som jag tror finnas i Sverige.
Dessutom vågar jag förklara, det jag knappast tror att en to
tal
omskapning af socknarnes områden är möjlig. Man kan bedöma
svårigheterna dervid, då man sett huruledes ett ganska vigtigt
förslag, ang:de en förändrad länsindelning, icke kunnat komma
till stånd. Jag har således ingenting annat att anmärka, än att,
derest It. o. Ad. i öfrigt pröfvar min framställning riktig och antaglig,
det tillägget måtte göras i Utsk:s förslag, att lt. St:r be
sluta
att hos K. M. anhålla, det K. M. täcktes förordna en Komité
inom hvarje stift, för upgörelse af hvad förslaget i öfrigt innehåller.
Men, mine Hrr, jag ber att få fästa upmnrksamheten derpå,
D en IS Juni e. m.
313
att Utsk:s Betänk, innefattar en mängd motioner, hvilka icke föranledt
till något förslag å Utsk:ts sida, och deribland en af mig väckt,
åsyftande att R. St:r måtte hos K. M., såsom högste innehafvaren
af den kyrkliga lagstiftningsrätten och derjemte i egenskap af Lutherska
kyrkans öfverhufvud inom Sverige, i underd. anhålla om
ett allmänt Nådigt bestämmande af den aflöning vice pastor eller
adjunkt •för kyrkoherde-tjenstens bestridande borde åtnjuta, i förhållande
till gällets taxerade eller kända afkastning, så att aflöningen
ej längre komme att bero af kyrkoherdens godtycke. Dessa personer
befinna sig i sanning uti en högst beklagansvärd belägenhet,
och påkalla tvifvelsutan ett mera ädelmodigt förfarande än det allmänna.
Ty visserligen måste vi medgifva, att det är ett missförhållande
att en prestman, som måste göra tjenst för en kyrkoherde,
afspisas med en aflöning, den der möjligen icke upgår till 300 Rdr
Rmt, och att en adjunkt på många ställen icke har mer än 150
Rdr s. m Jag anser det derföre vara riktigt, att när en Statens
embetsman icke är i tillfälle att utöfva sitt embete, han då bör afstå
en viss bestämd andel af sin lön åt den, som förrättar tjensten.
Det klagas öfver allt, särdeles i det stift jag tillhör, öfver prestbrist.
Förhållandet är t. ex. sådant, att, när inom den socken,
der jag bor, hvilken har en längd af 5 mil, pastor icke kan sköta
sina tjensteåligganden, finnes, enär komministern för några månader
sedan dog, ingen som kan åtaga sig att vara vice pastor. Jag är
öfvertygad om att konsistorierna skola i denna del göra allt, hvad
som på dess makt beror; men emellertid hafva vi för en församling,
med en befolkning af icke mindre än 2,500 personer, blott
en enda själasörjare. Jag tror att denna prestbrist i mycket måste
tillskrifvas de klena utsigter, som för en ung man, hvilken inträder
på denna bana, förefinnas; ty säkerligen är denna bana den
mest ogynnsamma man kan välja, så vida man icke kan erhålla något
annat än en komministratur eller ett mindre pastorat. Jag har
nyss deltagit i ett koinministersval, der ingen sökande kom i fråga,
som var under 50 år.
Jag kommer af hvad jag nu haft äran anföra till den slutsats,
att R. o. Ad. mätte bifalla Utsk:s Betänk, med det amendement,
jag dervid tagit mig friheten föreslå, samt derjemte att i den underd,
skrifvelsen måtte inflyta den önskan, att K. M. måtte i Nåder bestämma
ett minimum af aflöning för vice pastorer och adjunkter,
med afseende naturligtvis på de särskilda pastoratens olika inkomstförhållanden.
Hr Tham: Jag befinner mig uti det predikament, att alla
de, som talat mot mig, fullkomligt delat mina tankar i afseende
på det resultat, till hvilket jag ansett frågan böra ledas, och att
det blott är i afseende på medlen att vinna detta resultat, som vi
varit af skiljaktiga meningar. Tvenne talare, som efter mig uptriidde,
hafva nemi. sagt, att opinionen i-denna fråga är så stark,
att man icke längre Iean undgå att böja sig under densamma för
att åstadkomma något bättre, och på det frågan en gång måtte
blifva löst i enlighet med denna opinion. För min del ville jag
3 li
Den 16 Jani e. m.
önska, att med raina ringa krafter kunna göra delina opinion ännu
mera gällande, så att vida kraftigare åtgärder eller fullkomligare
förslag blifva framlagda än det, som har blifvit tillstyrkt.
En talare har i sitt svaromål mot mitt första anförande anmärkt,
att Ekon. Utskrs pluralitet företrädesvis åsyftat, att åstadkomma
en jemnhet och likhet i lönerna emellan de inom församlingarne
tjenstgörande presterna. Jag får upriktigt förklara, att
denna tanke längesedan varit min, och jag alltid velat en total omstöpning
i presterskapets löner måste ega rum. Jag har förut gifvit
tillkänna, det jag önskade att stiften kunde indelas i pastorater,
så vidt möjligt jemnstora med hvarandra, och att således alla prester
vore lika aflönade. Men jag anser för min del, att vi stå
långt aflägsne från vinnandet af ett sådant mål, och att det möjligen
erfordras ett halft sekel för att komma dit. Min önskan är
dock att vi, så mycket som möjligt är, sträfva dit. Min fullkomliga
öfvertygelse är emellertid, att Ekon. Utsk:s Betänk, skall motarbeta
en sådan önskvärd lönereglering; ty genom en sådan Komité,
som Utsk. föreslagit, kan aldrig någon likhet eller jemnhet i
lönerna åstadkommas. Hvad skola resultaterna af en sådan Komité
blifva, i fall så lyckligt vore, att dess arbete blefve färdigt? Jo,
— ehuru jag vet att man här skall höja sina röster emot denna
tanke, — jo, att de inkomster, som i denna stund tillhöra presterskapet,
skulle befinnas alldeles otillräckliga för den nya löneregleringen.
Jag vet visserligen, att det finnes pastorater, som under
nuv:de förhållanden lemna en inkomst af till och med 12,000 Itdr
Bko, men jag vet också, att det gifves pastorater, der inkomsterne
äro så låga, att pastorerna icke kunna förmå en adjunkt att mottaga
vården af pastoratet för hela lönen. Det finnes ett praebende
under biskopsstolen i Skara, der just denna omständighet egt rum.
Skulle nu alla komministraturer förvandlas till egna gäll, skulle
följden naturligtvis blifva att pastoraternas antal blefve ansenligen
förökadt. Om man kastar en blick på svenska kartan, tror jag att
hvar och en bör komma till den slutsatsen att pastoraternas antal
icke kan blifva mindre; ty meningen nr väl att få en måttlig, en
icke' alltför vidsträckt själavård för hvarje prest, emedan man ju i
främsta rummet bör hafva ögonen fästade på själavården och icke
på inkomsten. Har man således ansett själavården såsom det vigtigaste,
så blir också, efter min öfvertygelse, följden den, att långt
ifrån att det, sorn J nu, mine Hrr, tron vara tillräckligt, skall visa
sig vara alldeles otillräckligt.
När jag i mitt första anförande yrkade bifall till det af Dr
Nordlander framställda förslaget, var den varmaste och innersta
tanken den, att jag i första rummet visste, att den opinion, som
förefunnes i afseende å en reglering af presterskapets aflöning, egde
sin rot och sin näring i Skåne; ty der eger verkligen de förhållanden
rum, som Utsk. påpekat, nemi. att man räknar kärfvarne på
åkern. I den mån åkerbruket utvecklar sig, kommer detta räknande
ovilkorligen att framkalla den splittring, som man befarar
emellan presten och hans församling. Om man deremot går till de
öfriga stiften, om man kastar blicken på de förändringar, som der
-
Den 15 Juni e. m.
315
slädes genom konventioner blifvit åstadkomiie, skall man finna, att
konventionerna både här och der mött storå svårigheter. Pluraliteten
inom försarnlingarne hafva dock godvilligt gått in på dessa
öfverenskommelse!-, och der de mött svårigheter, hafva de dock genom
Landshtge-Embetenas och Konsistoriernas åtgärder bringats till
verklighet. Om nu, i enlighet med Dr Nordlanders reservation,
en lönereglering inom alla de församlingar, eler sådant icke skett,
anbefalldes, så kunna åtminstone icke de, som önska en förbättring,
neka dertill, att man har en fast utgångspunkt, på hvilken man
kan stödja sig. Man får då bestämdt se, hvad inkomst hvarje pastorat
ger; man har förberedt en blifvande Komités arbeten; man
har gjort en början till lösning af frågan om pastoraternas fördelning
och lönernas förbättring; och man har kunnat visa, huruvida
en sådan reglering låter verkställa sig eller icke, samt huruvida den
är af behofvet påkallad eller ej. Jag vill visst icke för någon del
motsätta mig, att skrifvelse aflåles till K. M. med begäran om nedsättandet
af en Komité; tvertom! Men jag ber eder likväl, mine
Hrr, att bifalla Dr Nordlanders förslag, emedan om Komitén arbetar
och arbetar, och ingen må, i likhet med en föreg:de värd talare,
hysa den chimära förhoppningen, att arbetet skall blifva hastigt
verkstäldt, så förekommer man åtminstone de häftigaste striderna,
i synnerhet i Skåne, och verkar dertill, att man vida lugnare, vida
mera sansadt, än hvad som under nuv:de förhållanden är tänkbart,
pröfvar frågan.
Jag kan icke underlåta att fästa särskild upmärksamhet vid
den vederläggning, som Hr Hjerta ville göra af åtskilliga i Dr
Nordlanders reservation förekommande punkter. Hörde jag rätt,
så yttrade han, i anledning af l:a punkten, att beslutet om en reglering
af presterskapets löner icke behöfde upskjutas till en obestämd
framtid, derföre att Komitén kunde upgöra vissa allmänna
grunddrag för denna reglering. Men jag hemställer, huruvida icke
en längre tid erfordras just för att upgöra dessa allmänna grunddrag?
Jag vill se den Komité, som ens på 10 år kan bestämma
grundvilkoren för hela Svenska presterskapets aflöning, förvandla
sacellanier till pastorater och göra sådana förändringar, att hvarje
prest skall erhålla en till sitt belopp fullt bestämd lön.
Beträffande den emot l:a punkten gjorda anmärkningen, torde
den värde talaren ursäkta mig, att min öfvertygelse verkligen är
att det föreslagna beslutet innebär en kränkning af presterskapets
privilegier, ehuru jag visserligen tror, att, derest någonting godt
verkligen kan åstadkommas genom en nedsatt Komité, presterskapet
sjelft skall vara det första att efterskänka dessa privilegier. Men
jag tror äfven, att det ligger en fullkomlig sanning i de ord Dr
Nordlander begagnat.
Jag har icke heller kunnat underlåta att fästa mig vid ett annat
uttryck af samme talare Jag bär den största högaktning för
denne talares premisser i öfrigt, och för hans sträfvande för en förbättrad
fattigvård m. m., hvilket sträfvande jag måhända bättre än
någon annan inom detta stånd har varit i tillfälle att lära känna.
Hans nit och hans värme i detta afseende liro alltför väl kända,
316
Den 16 Juni e. m.
för att de skulle kunna bestridas. Men Iian yttrade, att sedan
kyrkolagsförslaget blifvit utarbetadt af den dertill utsedde Komitén,
remitterades det af den då utnämnde Ecclesiastik-ministern, sorn var
prest, till konsistorierna, utan att någon bestämd tid för dess åter'insändande
var föreskrifven. Jag tror emellertid att denna åtgärd
var fullt grundlagsenlig, och har blott i förbigående velat omnämna
förhållandet.
I afseende på det förslag, som Gr. Anckarsvärd framställt, vågar
jag till Hr Grin hemställa, huruvida han i st. f. att påyrka
antagandet af detta förslag, icke hellre skulle vilja begära återremiss
å Betänk. Hr Gr. gjorde en anmärkning, som enl. min tanke valgod,
ehuru den icke var fullständig. Han föreslog nemi. att Komitéer
borde stiftvis utses för att utarbeta förslag i den angifna
riktningen. Jag hemställer, huruvida det icke vore bättre, att Komitén
vore en enda, men att den afgjorde frågorna stiftvis. Jag
tror att man derigenom hastigare skulle komma till det resultat,
som Gr. Anckarsvärd lika lifligt som jag önskar. Skulle Hr Gr.
återkalla sitt yrkande om bifall till Betänk , med de förändringar
han deruti föreslagit, och i stället begära återremiss, skall jag hos
Hr Gr. o. Landtm, anhålla att få afstå från mitt yrkande och förena
mig med Gr. Anckarsvärd. Skulle deremot Hr Gr icke vilja
afstå från sin begäran, nödgas jag fortfarande anhålla om bifall till
det af Dr Nordlander framställda förslaget.
Frih. Baab, Adam Christian: Då icke ens den siste
värde talaren, som egentligen talat emot Utsk:s förslag, med något
riktigt allvar har velat motsätta sig detsamma, skulle det visserligen
vara öfverflödigt att upträda till dess förordande. Men jag har
icke kunnat underlåta att uttrycka min tacksamhet emot de Utskrs
ledamöter, som understödt detta förslag. Jag gör det så mycket
heldre, som jag vid föreg:de Riksdagar tvenne serskilda gånger väckt
motion i förev:de syftning, hvilken nu ändtligen vunnit bifall, men
som då blott efter ett starkt motstånd lyckades tillvinna sig en minoritet.
Då således, på sätt förut blifvit nämndt, opinionen så lyckligt
ändrat sig genom Utsk:s åtgörande, tror jag att vi förfara högst
orätt mot denna opinion, hvilken både är billig och riktig, om vi
icke begagna oss af förslaget för att möjligen kunna komma till en
förbättrad reglering af presterskapets löner.
Hr af Sillén har så väl afmålat olyckorna och följderna af det
hittills varande aflönihgssättet, att man icke behöfver lägga många
ord till denna framställning. Det hjelper icke att, såsom Hr Tham
vill, blott åstadkomma konventioner; ty så länge församlingsboen
direkte ur sin ficka eller sin spanmålsbod, eller sin ladugård skall
gifva presten aflöning, så länge skola också anledningar till misshag
och obelåtenhet finnas, hvilket allt deremot skulle kunna undvikas,
derest Utsk:s förslag bifalles. Om så lyckligt vore, att man genom
detta förslag kunde vinna att genom tillfälliga öfverenskommelsers
åvägabringande, ali tionderäkning på åkern uphörde, och att de af
offren härflytande inkomster på annat sätt kcmme vederbörande till
godo, tror jag att ett stort steg vore taget till höjande af prester
-
Den 16 Juot e. Di.
317
skåpets anseende, och till möjliggörande af deras högre inflytande i
moraliskt och religiöst hänseende, och jag tror, att vi då äfven skulle
kunna vinna en förändring i opinionen om presterskapet, hvilken
skulle verka, att man ieke då, såsom nu, hesiterade att ingå i detta
stånd, ej så mycket för de små inkomsterna, som för de obehag
det medför.
Jag vänder mig lill Gr. Anckarsvärd, som framställt ett förslag
till förändring i Betänk., och ber honom att derifrån afstå.
Jag får tillika fästa upmärksamheten derpå, att 2 Stånd bifallit
detta Betänkande. Om vi således, på sätt Hr Tham föreslagit, återremittera
detsamma eller också deruti göra en eller annan tillsats,
så vinna vi icke hvad vi åsyfta, ett sammanstämmande K. St:rs beslut;
och jag tror, att vi genom ett bifall till Utsk:s hemställan
bättre begagna oss af det lyckliga tillfället, som yppat sig att en
gång kunna i denna fråga få ett enhälligt beslut.
Jag ber att såsom en motivering af denna begäran få genomgå
Gr. Anckarsvärds förslag, och fästa upmärksamheten derpå, att
detsamma icke torde vara af behofvet påkalladt. Gr. Anckarsvärd
säger nemi., att det kunde vara skäl att Koinitéer tillsattes stiftsvis.
Af Utsk:s förslag synes att syftemålet är att erhålla en allmän
lönereglering, d. v. s. ieke allenast för hvarje stift inom sig,
utan för hela riket, och på grund af denna reglering skulle alla
pastorater indelas i 3 klasser, utan afs. på stift. Jag föreställer
mig, att det icke vore lyckligt om det ena stiftet inkomme med ett
förslag, och det andra med ett annat, utan att någon möjlig jemkning
dem emellan kunde ega rum. Jag tror t. ex. att biskopslönerna
icke skulle sins emellan kunna jetnkas, och då ligger ju redan
deruti ett hinder för en allmän reglering. En gemensam Komité
torde derföre vara den ändamålsenligaste; ty jag ser intet hinder
uti att den kan upgöra icke blott förslag för det hela, utan äfven
antyda hvad som bör gälla för hvarje särskildt stift.
Vidare har Gr. Anckarsvärd antydt ett behof, som verkligen
är för handen, nemligen att ett minimum utsättes för vice pastorers
och adjunkters aflöning. Men i Utsk:s förslag förekommer icke al
lenast
att 11. Stil' skola hos K. M. anhålla om nedsättandet af en
Komité, utan äfven »att såväl kapellpredikanter och komministrar,
som vice pastorer och adjunkter, de båda sednare uteslutande genom
bidrag från presterskapets sida, må blifva försatte i en, med
hänseende till deras bergning, mera tryggande ställning.» Jag tror
således att häruti finnes allt, hvad som för närvide i detta afs.
kan anses behöflig!, uttryckt.
Vid en jemförelse mellan Utsk:s förslag och det af Doktor
Nordlander framställda, visar sig, att ett bifall till detta sednare
icke skulle innebära annat än antagandet af den minst betydande
delen af det förra. Detta förslag innefattar tvenne delar: det ena
att begära nedsättandet af en Komité för upgörande af en allmän
lönereglering; det andra, att under tiden tillfälliga öfverenskommelser
må åvägabringas etc. Doktor Nordlander har icke föreslagit något
annat än att begära, det K. M. måtte anbefalla att konventioner
skola uprättas inom alla de församlingar, der sådant hittills icke
318
Den 16 Juni e. m.
skett. Om man genomläser Betiink., erfar man att det ligger ett
nonsens deruti, att anbefalla konventioners uprättande; ty man kan
icke tvinga folk att komma öfverens, om det ieke sjelfva vilja det.
Befallningen kan således icke sträcka sig längre än att upmana vederbörande
att, så mycket i deras förmåga står, söka åvägabringa
dylika öfverenskommelse!-. Jag tror således, att uttrycket: »anbefalla
konventioners uprättande», ar ett missbruk, som visat sig alldeles
otjenligt och ingalunda till ändamålet ledande; hvaremot jag
tror, att det förslag Utsk. upställt, är riktigt och ändamålsenligt.
•Jag har i min hand presterskapets privilegier, och ehuru jag
erkänner, att jag icke i ögonblicket kan få reda på den § deruti,
mot hvilken en så beskaffad åtgärd, som den nu ifrågav:de, skulle
vara stridande, ber jag dock att få till vederläggning uptaga en
af Hr Tharas anmärkmr. Den värde talaren har yttrat, att det blott
är i Skåne, der förhållandet är så olyckligt emellan presterne och
åhörarne, som man här låtit påskina, samt att i alla de församlingar,
der konventioner blifvit gjorda, förhållanderne äro goda. Ja,
i allmänhet är det så; men det qvarstår alltid i de församlingar,
der bonden skall betala ifrån sig sin spanmål, en viss obelåtenhet,
som icke skulle existera, derest aflöningen utginge på annat sätt.
Jag säger detta icke ur synpunkten att vilja åstadkomma en fördel
för åhörarne, på bekostnad af presten; utan tvärtom, jag vill höja
prestens anseende oell inflytande.
Jag har nu fått reda på den nyssnämnda §:n i presterskapets
privilegier, och kan således med säkerhet intyga att i densamma står
ingenting derom, att hvar och en för sig skall bibehållas vid hvad
han har, utan blott att så skall ske med presterskapet i dess helhet.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag om
bifall till Utsk:s Betänk.
Frih. Leijonhufvud, Bror Abrah.: I likhet med älla de
föreg:de talarne är äfven jag öfvertygad om nödvändigheten och
önskvärdheten af en förändrad reglering af presterskapets löner, och
alla de olägenheter, som åtfölja det nuv:de sättet för dessa löners
utgående, inser jag ganska väl. Men då jag genomläser Utsk:s förslag
och granskar de hufvudgrunder, hvilka äro upställda till rättelse
för Komiténs arbeten, så, ehuru jag vid första påseende anser
de resultater, som deraf borde upkomma, ganska önskvärda, har jag
dock åtskilliga anmärkmr att göra mot vissa punkter. Den första af
dessa anmärkmr gäller sjelfva Komitén. Jag bekänner att jag tillhör
deras antal, som högeligen betvifla, att en Komité blir i stånd
att upgöra en sådan reglering. Det finnes visserligen i Utsk:s förslag
uttryckt, att Komitén skall upgöra förslag till ett allmänt ordnande
af presternes aflöning; men för möjligheten häraf fordras i
främsta rummet att Komitén skall skaffa sig fullkomlig reda på alla
de befintliga tillgångarne, så att det icke vid regleringen blir brist
på ena stället och öfverflöd på det andra. Komitén måste således
taga noggrann kännedom om förhållanderne på hvarje särskildt ställe
med tionden, prrebenden, befolkning o. s. v. Härtill tror jag i sanning,
i likhet med Doktor Nordlander, att det skall erfordras ett
Den 16 J u n i e. nl.
319
lifstidsarbete, äfven om man kunde antaga att de, som vore intresserade
i saken, funnes villige att lenina ärliga och pälitliga uplysningar.
Sedan detta blifvit gjordt oell frågan underställd E. Stirs
bedömande, så måste om dessa bifalla förslaget, hvilket dock icke
är gifvet; ty det händer ju oftast att Komité-förslager icke vinna
Ständernas godkännande, särskilda tjenstemän tillsättas för att bringa
förändringen i verkställighet. Då möta nya svårigheter och strider,
och följden blir efter min öfvertygelse ingen annan, än att man får
återgå till konventionerna. Erfarenheten bar visat, att den nuvide
författningen, äfvensom 1681 års lag i sjelfva verket icke öfverallt
kan tillämpas, enär många af de rikare församlingarna icke gifva
presten mer än j-idel af hvad lagen bestämmer, och i fattigare lärer,
vid konventioners upgörande, det som bestämmes åt presten sällan
upgå till mer än hälften af hvad lagen angifver såsom hans rätt.
Jag säger detta för att visa, att denna lag icke alltid låter tillämpa
sig, och jag tror icke att denna tillämpning blir lättare derföre att
aflöningen kommer att utgå på annat sätt. I alla fall är dock icke
min mening att förorda bibehållandet af det nuvarande sättet.
För det andra tror jag, att Utskis mening, ehuru den icke är
fullt uttalad, är att lönerna skola bestämmas en gång för alla till
en viss summa, angifven dels i kontanter, dels i spanmål, och då
jorden allt fortfarande måste ansvara för det hufvudsakliga af afgiften,
fördelad efter en eller annan grund på hemmanen. Detta
blefve en ny grundsats, medförande alla de olägenheter, som så länge
varit öfverklagade vid de gamla nu befintlige. Huruvida sådant
vore rättvist, är svårt att säga; att det icke blefve det i framtiden,
är emellertid visst. Ty penningelönerne skola snart förändra
sitt värde med den å hemmanen fördelta afgiften och då blefve förhållandet
detsamma, som med alla andra grundskatter, attdenkomme
att drabba högst ojemnt. Den nuvide principen är åtminstone
så till vida riktig, att afgiften är beroende af gårdens afkastning,
d. v. s. af dess förmåga att underhålla personer, som äro i behof
af själavård. Af det en gång för alla bestämda aflöningsbeloppet
följde de olägenheter, att då församlingsboernes antal tillvexte, och
den nuvide prestpersonalen ej räckte till för de till ett antal af flera
tusende upgående försämlingsboerne, sfi felades medel till aflönande
af erforderligt antal prester; ty om ock den bestämda lönen, derigenom
att en del deraf beräknades i spanmål, kan antagas vexa i *
samma förhållande, som prestens lefnadskostnad, så är dock ej att
antaga, att den i framtiden skall förslå för flera presters aflönande,
än första dagen. Brist på prester, eller åtminstone på medel
till deras aflönande, blefve således en säker följd af en sådan bestämmelses
antagande. Eli annan olägenhet blefve att möjligheten
att dela de alltför stora församlingarne, försvunne; ty hvarifrån
skulle löner tagas, då den tillgängliga summan redan vore disponerad.
Det finnes i alla fall redan nu i sådana församlingar personer,
som föga se på själavården, men så mycket mera på afgifterna,
och som derföre alltid äro nitiske att söka förhindra ali sådan delning
af församlingarne, huru högt den ock kan vara af behofvet
påkallad. Den sammanslagning af små församlingar, sorn mången
-
320
Den 16 Juni e. m.
städes är önskvärd, blefve ej heller underlättad; ty, såsom Doktor
Nordlander anmärkt, det finnes intet tvingande intresse derför, sedan
de större och rikare församlingarne kunna åläggas att bidraga
till aflönandet af presterna i de mindre och fattigare. Mig synes,
som om det enda praktiskt rätta sättet att härvid gå tillväga, vore
att ovilkorligen bestämma en viss tid, t. ex. 1866 års utgång, inom
hvilken i alla församlingar löneregleringar skulle vara upgjorde Der
man ej kunde godvilligt komma öfverens, skulle kompromissarie!
väljas. Af dessa till antalet 5, skulle församlingen utse .2, pastor
2, och dessa fyra välja den femte, hvarefter öfverenskommelsen, af
dem upgjord, skulle öfverlemnas till K. M:s pröfning och stadfästelse
för en viss, ej för kort tid. Klagomål med kompromissens utslag
kunde naturligtvis i vanlig ordning anföras och afgöras.
Härigenom skulle konventioner snart nog i hela landet kunna
åstadkommas, och de flesta af de olägenheter, som åtfölja det nuv:de
aflöningssättet, blifva häfda. Att något dylikt blir det hvarvid vi
slutligen måste stanna, är, som jag nyss sade, min öfvertygelse; ty
äfven om de nu af Utskottet föreslagna grunderna skulle antagas,
så blefve följden en mängd tvister och processer, .då de af dertill
utsedde tjenstemän skulle tillämpas.
Att ej presten sjelf bör upbära sin lön, anser jag såsom en
alldeles gifven sak, men finner ej att ändring i hvad i detta hänseende
nu är brukligt, skall behöfva medföra såsom följd en sammanslagning
af lönerna. Mot en sådan sammanslagning önskar jag
att få anföra ännu ett skäl. Jag tror nemi. att i samhället finnas
vissa grundelementer, som man bör akta sig att rubba, och bland
dessa intaga familjen det första och församlingen det andra rummet.
Alla de band, som sammanhålla dessa, bör man noga vårda, och det
lider intet tvifvel att ju de gemensamma ekonomiska angelägenheterna
höra till dessa sammanhållande band. Skulle presternas aflöning
upbäras af Statens embetsman och sammanslås med Statens inkomster,
så blefve presten snart helt och hållet Statens tjensteman i st. f.,församlingens
herde, och sammanblandning af stat och kyrka har redan
nu gått längre än jag skulle önskat. Skulle deremot presternas
aflöning upbäras af särskilde kyrkans embetsmän, sfi kunde det lätt
hända att kyrkan blefve en verldslig makt, en stat i Staten, hvilket
vore än sämre. Mitt förslag är således, att R. St:r ingå till K. M.
» med en underd. anhållan, att K. M. behagade föreskrifva en viss tid,
t. ex. slutet af 1866, inom hvilken löne-konventioner böra vara ingungne
i alla de församlingar, der sådant ännu icke skett; samt att,
derest sådana öfverenskommelse! ej godvilligt kunna åstadkommas,
kompromisser böra bildas, sammansatte af 5 personer, af hvilka församlingen
väljer 2, pastorn — eller om ingen finnes, Konsistorium
— 2, och dessa 4 den 5:te. Dessa personer skola då slita
tvisten och utslaget underställas K. M:s nådiga pröfning och stadfästelse.
Detta anser jag vara det enda sättet att vinna ett önskvärdt
resultat. Att allmänt omreglera församlingarnes storlek tror
jag vara omöjligt om det ock vore i många hänseenden önskvärdt;
ty våra svenska förhållanden hafva i sanning en seghet, som trotsar
både en och flera Riksdagar.
nen 16 Juni e. m.
321
Frih. Alströmer, Carl Johan Oscar: Då Ilr Tham har
sagt, att detta förslag gillas af allmänna opinionen, och detta, enl.
min tanka, öfverensstämmer med verkliga förhållandet, tror jag att
Hr Tham också gör bäst, om han bifaller hvad Utsk. hemställt.
Jag stödjer detta påstående derpå, att meningarne inom Utsk. voro
temligen eniga, hvilket bäst visar sig deraf,, att endast 4 reservationer
blifvit afgifna, och sedermera har inom 2:ne Riksstånd Betänk.
utan någon anmärkn. blifvit bifallet. Under sådana omständigheter
tror jag, att K. o. Ad. handlar rättast att äfven bifalla
hvad Utsk. hemställt, särdeles som en förändring i Utsk:s förslag
möjligen skulle föranleda dertill, att hela förslaget om en förändrad
reglering vid denna Riksdagen skulle förfalla.
Man har mycket yttrat sig emot Komitéer i allmänhet, och
förmenat, att den, som här blifvit föreslagen, icke skulle förmå uträtta
någonting. Det är visserligen sannt, att det arbete, som kommer
åt densamma att updragas, blir ganska svårt och mödosamt;
men att Komitéer numera äfven kunna åstadkomma resultater, tror
jag hafva visat sig på de sednare decennierna.
Det har äfven blifvit sagdt, att frågan rättast borde behandlas
stiftsvis genom särskilda Komitéer. Det har visserligen icke undgått
Utsk:s upmärksamhet, att ett dylikt sätt att gå tillväga kunde
vara nyttigt; men man ansåg fördelarne af en generell Komité vida
öfvervägande, emedan det skulle bero på densamma att inom stiften
låta verkställa särskilda utredningar, och man trodde icke att man
borde binda händerna på den. Sakens beskaffenhet fordrar dylika
utredningar, och de torde också i ganska många fall kunna göras.
Hvad konventioner beträffar, så om man gör sig reda för fortgången
af dessa öfverenskommelsers åvägabringande under de sednare
åren, torde de icke lemna något särdeles gynsamt resultat,
Det har t. ex. icke sällan inträffat, att ehuru pastor och församling
varit ense om sämjan, densamma ändock blifvit kullkastad derföre
att Konsistorium icke ansett presterskapets rätt fullt betryggad.
Vidkommande Gr. Anekarsvärds förslag om bestämmandet af
ett visst minimum för adjunkters och vice pastorers aflöning, ber
jag att få nämna, att det visserligen var fråga derom inom Utsk.,
men man kunde icke finna någon grund, hvarefter ett sådant minimum
borde bestämmas. Det skulle nemi. ieke kunna fastställas
så, att det icke på ena stället blefve för litet och på det andra för
stort. Jag tror derföre att då allmänna tänkesättet framför allt är
gynsamt för det lägre presterskapets bättre aflönande, kan man gerna
vid Utsk:s Betänk, i denna del låta bero.
Frih. Haab har redan besvarat den anmärkn., som gjordes af Hr
Tham i afs. å PresteSt:s privilegier. Den frågan ansågs inom Utsk.
icke lägga hinder i vägen för en sådan reform, som Utsk. föreslagit,
ehuru en reservant visserligen vidrört densamma. Men det torde vara
temligen afgjordt, att PresteSt:s privilegier endast innehålla, att
PresteSt. skall kollektivt bibehållas vid sina tillhörigheter, hvilket
naturligtvis icke lägger något hinder i vägen för att öfverflytta någon
del af en enskild prestlägenhets inkomster på en annan.
vi h. n
322
Den 16 Juni e. m.
Öfriga aumärkn:r hafva af föreg:de talare blifvit så fullständigt
vederlagda, att jag icke har någonting vidare att tillägga, utan slutar
med att anhålla om bifall till Betänk.
Gr. Anckarsvärd: Jag befinner mig här i den särskilda
belägenhet, att jag från det ena hållet blir anmodad att återtaga
mitt amendement för att derigenom tillvägabringa afslag å Utsk:s
Betänk., och från det andra upmanas till samma åtgärd för att förskaffa
bifall till samma Betänk. Ifall vi nu lefde under reformernas
tid skulle jag mycket gerna och med bättre öfvertygelse, än jag nu
eger, tillstyrka bifall till ifrågav:de Betänk.; men jag uprepar hvad
jag nyss nämnde, att jag icke hyser några förhoppningar om något
resultat af den Komité, som här är föreslagen. Jag gör det icke,
derföre att jag först och främst anser föremålet för Komiténs arbete
så genomgripande, så omfattande, att jag icke ens kan föreställa mig,
huru lång tid, som kan behöfvas för åstadkommandet af ett resultat
i denna väg. Jag instämmer i många afseenden i det anförande,
som Frih. Leijonhufvud afgifvit; men, mine Hrr! jag ber att få
taga vara på ett yttrande af Frih. Alströmer. Han sade nemi. att
vi hafva exempel på sämjor, hvarom pastor och församling varit
ense, hvilket verkligen också flerestädes varit fallet; men Frilen tilläde,
att dessa sämjor icke kunnat komma till stånd, derföre att
Konsistorium, som ansett dem innebära ett ingrepp i presterskapets
rättigheter, afslagit dem. Under så beskaffade förhållanden frågar
jag eder, mine Hrr, om det icke tillkommer högsta makten att afgöra
frågan? Mig förekommer det åtminstone så, och jag tror att
det missförhållande, som nu öfverklagas i detta hänseende, ehuru
man haft skäl att önska dess afhjelpande, härrör af en slags maktens
courtoisie mot presterskapets privilegier, hvilken icke torde böra
anses lämplig. Jag tror, att de författningar, som i ämnet blifvit
af K. M. utfärdade, och de upmaningar, som af Begeringen blifvit
ställda till såväl församlingarne, som PresteSt., otvifvelaktig! skulle
medföra önskad påföljd, derest Regeringen i sådana fall använde sin
myndighet, så att, ifall pastor och församling äro öfverens om en
sämja, Regeringen då, för den händelse att Konsistorium icke företer
sådana abnormiteter deruti, att det uppenbarligen synes, att man
bjudit alltför litet, träder emellan och bestämmer hvad som bör ske.
På sådant sätt tror jag, att de fleste olägenheterna skulle vara undanröjda.
Såsom jag nyss nämnde, har jag sjelf befunnit mig i
samma förhållande, och der har Regeringen trädt emellan och emot
Konsistorii beslut fastställt församlingens åtgöranden, till belåtenhet
för både pastor och socken.
Hvad hufvudfrågan beträffar, har jag icke motsatt mig bifall
till Utsk:s Betänk. Det innebär, enl. min öfvertygelse, en from önskan,
för hvars framgång jag på det lifligaste intresserar mig, nemi.
att den föreslagna Komiténs nedsättande måtte leda till ett godt resultat.
Jag bekänner dock, att jag i detta afs. hyser åtskilliga tvifvelsmål;
och jag hemställer huruvida icke ordspråket här, med hänseende
till de arma vice pastorerna och adjunkterna, kan komma att
saunas, att »medan gräset gror, dör kon»; ty de komma att fortfa
-
Den 16 Juni e. m.
328
rande förblifva i sin hittills varande beklagansvärda belägenhet, så
framt ej någonting, utom hvad Utak. föreslagit, beslutas. Om likväl
så ej sker, skall det otvifvelaktigt leda till det resultat, som jag
nyss omnämnt, nemi. förökandet af den förhanden varande högst
betänkliga prestbristen. Då jag här väckte min motion, var en ledamot
af R. o. Ad. från Kronobergs län närv:de, och han upgaf för
mig att förhållandet der med vice pastorernes och adjunkternes aflöning,
ehuru den blifvit bestämd af Konsistorium, är sådant att man
kan häpna deröfver; ty ingen af våra betjenter, mine herrar, hafva
så litet, emedan de åtminstone merendels hafva både kläder och husrum.
Såsom en bland anledningarne, hvarföre jag föreslog en förbättring
i dessa lägre presters vilkor, anförde jag äfven att de ofta
komma skuldsatte till sin befattning. De få der så ringa lön, att
de, äfven med den strängaste hushållning, icke kunna afbörda sig
sina skulder; de äro icke i tillfälle att hålla sig med någon slags
theologisk litteratur, hvilket dock för deras vidare bildning och utveckling
i sitt kall är alldeles oundgängligt, särdeles som jag vågar
påstå, att i mången prestgård en komplett saknad af sådan litteratur
eger rum. Det gifves visserligen undantag; men det allmänna
förhållandet är dock, så vidt jag vet, sådant.
Under sådana omständigheter kan jag icke inse hvad Frih. Raab
egentligen har emot, att till det af Utsk. föreslagna beslutet fogas
en begäran, det K. M. ville i Nåder fastställa ett minimi-belopp för
vice pastorers och adjunkters aflöning, intilldess en allmän reglering
af presterskapets löner kan vara vidtagen. Förkastas sjelfva tanken,
skall jag naturligtvis icke insistera derpå, utan frågan må då förfalla.
Frih. Raab, A. C.: Som jag icke är någon varm anhängare
af ståndsprivilegier i allmänhet, har jag också icke så noga studerat
privilegierna för presterskapet. Jag har således icke så noga kunnat
muntligen citera den ordställning deruti, som har afs. å förev:de
fråga, och ber derföre att nu få uptaga blott ett par rader, hvilka
torde ådagalägga hvad jag velat bevisa. De lyda sålunda: »Alla
biskopar, superintendenter, theol, doctores, professores o. s. v., och
alle prester i gemen, skola oförändradt behålla, efter gammal häfd,
sine biskopsstift, praebenden, socknar och hemman, tionden o. s. v.»
Häraf synes klart, att på sätt Frih. Ahlströmer förut sagt, det
är till presterskapet i allmänhet och icke till hvarje prest särskildt,
som privilegierna föreskrifva att tionden och öfriga inkomster skall
utgå, och således måste icke det hinder förefinnas, som här blifvit
antydt.
Jag vänder mig nu till Gr. Anckarsvärd med tillkännagifvande
att jag visserligen icke har någonting emot ett tillägg till Utsk:s förslag
i den syftning, som Gr. Anckarsvärd framställt. Men jag önskar företrädesvis,
att Utsk:s förslag icke måtte ändras, emedan det är af
högsta vigt att tre Stånds beslut blifva lika. Jag tror icke heller
att Hr Gr:ns förslag är så synnerligen af behofvet påkalladt, enär
det verkligen innefattas i Utsk:s hemställan; men om han önskar
324
Den 16 Juni e. m.
framställandet af propos. på sitt särskilda tillägg, skall jag visserligen
icke sätta mig deremot.
Häruti ligger äfven, enl. mitt omdöme, ett svar på Frih. Leijonhufvuds
förmening, att man borde stanna vid en begäran om
konventioners åvägabringandej ty äfven en sådan begäran ligger i
Utsk:s förslag uttryckt. Att inskränka sina önskningar till hvad
Frilen åsyftat, tjenar icke till mycket, då vi sett att alltsedan 1810
denna fråga återkommit än under en, än under en annan form,
utan att man ändock kommit längre fram med frågans lösning. Då
är det väl icke för bittida att försöka gå en annan väg för att en
gång erhålla en omreglering af lönesättet i allmänhet.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Jag anhåller att för
min del få instämma i Utsk:s Betänk., och jag ber att till de Hrr,
som upträdt med amendementer till Utsk:s förslag, få framställa den
önskan, att de måtte återtaga dem, och detta af det skäl, som Frih.
Baab anfört, eller att förslaget måtte blifva ett B. St:rs beslut. Det
kan nemligen hända, att om blott 2 Stånd fattat gemensamt beslut,
och de andra 2 afvika derifrån, saken sedermera, när den återkommit
från Utsk., kommer att förfalla. Jag anser vigtigt, att det blifver
B. St:rs beslut, icke egentligen derföre, att jag fullt gillar de
grunder, som Utsk. framställt, och på hvilka Komitén skulle upgöra
sitt förslag, utan emedan jag anser det vara i högsta måtto angeläget,
att en skrifvelse aflåtes till K. M. från K. St:r, deruti B.
St:r gifva den förmodan tillkänna, att det icke måtte i afs. på presterskapets
löner vara så tillställdt, som det borde vara. Faller saken
inom representationen, skall åtminstone den tanken kunna göra
sig gällande, att åsigterna huruvida det nuv:de tillståndet är godt
eller dåligt, äro delade.
Här har mycket talats om konventioner. Jag anser det för min
del vara ganska vigtigt, att dylika konventioner så mycket som möjligt
åvägabringas, emedan derigenom ofta förekommes ett spändt förhållande
mellan pastor och församling, hvilket åter ogynsamt inverkar
på det inflytande, som den förre bör utöfva på den sednare.
Men jag anser det icke vara så vigtigt, som man här velat göra
det; ty jag förutsätter, att den Komité, som skall behandla frågan,
ovilkorligen kommer att råka in på många andra frågor af högsta
vigt för en god själavård. Lika vigtigt, och mycket vigtigäre än
dessa konventioner är, t. ex. frågan om beloppet af prestens lön,
eller huruvida han skall kunna beräkna sig en sådan inkomst, att
han utan ekonomiska bekymmer kan vända sin håg åt det embete,
som han valt; ty med ett af bekymmer nedtyngdt sinne kan
man icke begära den verksamhet, som man af presten har rätt att
fordra. Enahanda är förhållandet, om presten genom vården om ett
stort boställe blifver med sina tankar dragen ifrån det kall han egentligen
har att sköta. Det är för mycket begärdt att presten, ifall
han ser att vården om hans ekonomiska förhållanden inverkar icke
allenast på hans egen, utan äfven på hans hustrus och barns framtid,
skulle kunna lösgöra sig derifrån, och endast egna sig åt sitt
kalls upfyllande. Ty hvad begär man af en prest ? Icke blott dessa
D en 16 Juni e. m.
325
förrättningar, som äro honom af Kyrkolagen ålagda; icke blott hans
predikningar hvarje söndag, utan i främsta rummet vården om församlingens
själar. Och om denna vård skall rätt utöfvas*. så bör
han egna hela sitt lif deråt. Detta torde ieke af någon, med kunskap
om förhållauderna, kunna bestridas. Må man dock icke förebrå
presten, att han så icke gör. Det är på detta förhållande, som jag
önskar, att man måtte fästa K. M:s upmärksamhet, på det att någon
ändring deruti måtte åstadkommas. Jag anser detta vara desto
vigtigare, som vi innan kort, mine Hrr, hafva ett förvänta ett förslag
till en lag, i hvilken blott åt öfvertygelsens makt är öfverlemnadt
att strida för hvad i alla fall måste anses vara det rätta, vår
nuv:de religion. Och i sanning måste det då vara nödvändigt att så
ordna presteus ställning, att han med odelade krafter kan öfverlemna
sig åt vården om kyrkan. Det är min innerliga öfvertygelse,
att en Komité, tillsatt oberoende af de grunder, som här äro uttalade,
ovilkorligen måste föras till skärskådande af en mängd förhållanden,
hvilka, på det att presten må kunna upfylla sitt kall,
måste på ett ändamålsenligt sätt ordnas; och det är för att åstadkomma
ett allvarligt upmärksammande häraf, som jag anser, att K.
St:r böra fatta ett enhälligt beslut.
Jag anhåller om bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Carlhei m-Gyllensköld, Henr. Adolf Oscar: Jag
instämmer i de flesta delar uti hvad Gr. af Ugglas yttrat. Hans
skildring af behofvet utaf en lönereglering för presterskapet, och af
ett närmare skärskådande utaf de förhållanden, hvarunder presterna
verka, har jag funnit fullt öfvertygande. Men jag kan deremot icke
med honom öfverensstämma deruti, att det medel Utsk. föreslagit,
är det rätta. Hade Utsk:s mening varit att för en obestämd, ganska
aflägsen framtid upskjuta allt afgörande, all närmare utredning
af dessa förhållanden, tror jag verkligen, att Utsk. vunnit sitt mål,
och detta utbedjer jag mig att med några ord få visa.
Frih. Alströmer har visserligen sagt, att de på sednare tider
tillsatte Komitéer hafva visat, att sådana delegationer kunna åstadkomma
ett godt resultat. Det är utan tvifvel sannt, att detta omdöme
kan tillämpas på några Komitéer, t. ex. den, som varit nedsatt
för upgörande af förslag till ordnande af fattigvården, äfvensom
den statistiska Komitén, hvilken nyligen slutat sina arbeten, och hvars
Betänk, blifvit af K. M. i allt hufvudsakligt gilladt, samt till R. 8t:r
öfverlemnadt, såsom jag hoppas, för att af dem bifallas. Men med
undantag af dessa två, vet jag sannerligen icke en enda, hvars arbeten
ledt till något godt resultat eller hvars förslager icke behöft
förändras. Man kunde visserligen tillägga Komitén för upgörande
af förslag till ny bränvinslagstiftning, och jag nekar icke att dess
arbeten varit mycket förtjenstfulla; men jag tror att denna fråga,
äfven utan tillsättandet af en Komité, hade nått sin lösning, enär
opinionen derom var tillräckligt stark. Kasta vi deremot blicken
på alla andra Komitéer, hvilka sedan 70 år tillbaka blifvit tillsatte,
så skall man finna, att nästan alla icke ledt till något egentlig resultat.
Må jag blott nämna LagKomitén, Komitén för städernas
326
Den 16 Juni e. m.
beskattning m. fl., och jag tror att J skolén medgifva, mine Hrr,
att jag icke saknar skäl för mina farhågor, att den Komité, Utsk.
föreslagit, ieke skall på så kort tid, som önskligt vore, lösa sin upgift,
och afsluta sina arbeten. Jag tror detta icke blott pä grund
af erfarenhet, utan äfven på grund af det sätt, hvilket Utsk. föreslagit
för Komiténs arbeten.
I likhet med Hr Tham, anser jag hufvudsaken vara att få utredt,
hvilka presterskapets inkomster äro, samt huru och till hvad
belopp de utgå. Derom har Utsk. icke nämnt ett ord, och således
icke upgifvit huru Komitén skall gå tillväga, eller hvilka grunder
den skall följa för att få reda på dessa förhållanden. Deremot har
Utsk. föreslagit, hvad jag till en god del anser öfverflödigt, nemi.
huru den blifvande regleringen skall blifva beskaffad. Denna reglering
bör, enl. min öfvertygelse, grunda sig på de sakförhållanden,
som genom den förberedande utredning blifvit ådagalagda. Så gick
KepresentationsKomitén tillväga: den samlade först noggranna upgifter
i alla till frågan hörande ämnen, och derpå grundade den sitt
förslag; och ehuru jag icke gillade detta förslag, sådant det afgafs,
måste jag dock säga, att Komitén valde den rätta vägen i afs. på
arbetssättet. Skulle den gjort, såsom Utsk. här föreslagit, hade den
otvifvelaktigt gått tillväga på ett alldeles bakvändt sätt, och aldrig
kommit till något mål.
Hvad de särskilda punkterna i Utsk:s motivering beträffar, har
jag åtskilliga anmärkningar emot dem att göra, och ehuru jag icke
vill uptaga tiden, ber jag dock att i allmänhet få redogöra derför.
Här står: »att presterskapets inkomster, utan att ingå till Statsverket,
böra i annan ordning än omedelbart ur den enskilde medborgarens
händer komma presterskapet till godo.» I detta hänseende
finnas mångå olika vägar att gå; man kan öfverlemna upbörden åt
Kronans tjenstemän, och man kan inom hvarje stift eller pastorat
hafva särskilda upbördsmän. Väljer man den förra vägen, blifva
Kronans upbördsmän, som redan nu äro mycket öfverliopade med
göromål, ännu mera belastade dermed. Väljer man åter den andra
vägen, råkar man ut för den fara, på hvilken Frih. Leijonhufvud
fästat upmärksamheten, nemi. att dessa tjenstemän blifva en stat i
staten, och sådant kan naturligtvis icke vara önskligt. Skulle upbörden
återigen öfverlemnas åt enskilda tjenstemän inom hvarje församling,
torde det blifva ganska svårt att finna personer, som vore
skickliga dertill, och som utan aflöning ville åtaga sig updraget
I
en annan punkt heter det, att ”ali tionde, vare sig tertial-,
smör- eller qvick-tionde, utbytes emot en gång för alla bestämda
afgifter.” Utsk. vill således förvandla de hittills in natura utgående
afgifterna till penningar. Visserligen är det sannt att i åtskilliga
konventioner, som af K. M. på sednare tider blifvit gillade,
jura stol® utgå i penningar; men dessa konventioner äro fastställda
för en viss inskränktare tiderymd, såsom 30 eller 50 år, och under
sådana förhållanden kan en dylik förvandling af vissa naturaprsestationer
måhända icke vara olämplig. Men skall det ske i afseende
på alla och för alltid, anser jag sådant vara mycket orätt;
och Utsk. tyckes sjelf icke hafva varit alldeles i saknad af en så
-
Den 16 Juni e. m.
327
dan tanke, då det i ett följande moment förklarar, att i allmänhet
presterskapet tillhörig jord, som icke kan i förening med bost.adsboställe
brukas, utarrenderas enl. samma grunder, som för till Staten
eller boställsdirektionen indragna boställen följas;” vi veta nemi.
att dessa boställen i allmänhet utarrenderas på 30 år.
I en af de första punkterna säges: ”att presterskapets inkomster
fördelas emellan det ordinarie presterskapet sålunda, att hvarje
tjenstgörande ordinarie prestman får anständig bergning.” Om nu
lönen bestämmes för en pastor så, att han med sin familj kan vara
bergad, så, om han under större delen af embetsförvaltningen skulle
nödgas öfverlemna församlingsvården åt en vikarie, hvilken af honom
skulle aflönas, huru borde då förhållas? Har lönen blifvit
bestämd endast med afseende å en pastors bergning, så räcker den
icke till två. I en sådan mängd svårigheter råkar man genom
Utsk:s förslag.
På grund af allt detta anser jag således förslaget vara ganska
olämpligt, först och främst emedan det, i st. f. att befordra en snar
lösning af frågan, snarare upskjuter densamma, och för det andra
derföre att, om man än antager, att den väg, Utsk. beträdt, är
den rätta, äro likväl de grunder, från hvilka Utsk. utgått, oriktiga.
Jag tror derföre, att man kan väl på en annan väg, och jag kan
i detta fall icke annat än instämma med Frih. Leijonhufvud i den
åsigt han framställt, nemi. att R. St:r måtte hos K. M. begära,
det K. M. ville i Nåd. låta uplifva 1848 års författning, som anbefaller
åvägabringande af öfverenskommelse!', ang:de presträttigheternas
utgörande, med det tillägg dock, att derest icke Fullmäktige,
vare sig Jjandsh:ge-Embetets eller Konsistorii, kunna åstadkomma sämjan,
en kompromiss måtte utses af 5 ledamöter, två valde af församlingen,
två af pastor och den femte af dessa fyra, för att skilja
i tvisten, och dess utslag underställas K. M:ts Nåd. pröfning. Derigenom
skall' en fullständig öfversigt kunna vinnas af hvad hvarje
pastorat kan gifva; en öfversigt, som Komitén aldrig kan förskaffa
sig.
Jag ber att få fästa upmärksamheten på de svårigheter, som i
sådant afseende skulle möta Komitén. För ett tiotal af år sedan
anbefallde K. M., att för upgörande af grunderna för en blifvande
reglering af domsagorne i riket och ett lämpligare sätt för domrarnes
aflöning, upgifter skulle af hvarje domare afgifvas öfver beloppet
af hans inkomster, i hvilket ändamål formulärer medskickades
till hvar och en af dem. Dessa formulärer voro på det sätt
upställde, att den domare, som förde ordentlig räkning öfver sina
inkomster, blott behöfde ifylla några kolumner. Men, hvad hände?
Jo, att åtskilliga svarade, att de så och så länge varit domare, men
under denna tid aldrig upgifvit sina inkomster, hvarföre de också
icke kunde upgifva dem. Utslagens antal innebär icke derom något
vittnesbörd, emedan sådan understundom utskrifvas, utan att
sådant varit nödigt. Detta gör, att man icke vidare ansett det
lämpligt, att besvära dem med afgifvandet af dylika upgifter. För
ett år finnas de emellertid; men de äro i hög grad felaktige; ty
det finnes domare, som hafva tre gånger större inkomster, än dessa
328
Den 16 Juni e. m.
upgifter utvisa, ehuru de ändock skola anses vara officiella. När
sådant kunnat inträffa med domare-korpsen, hvilken måste förutsättas
vara företrädesvis van vid ordning, och hvars inkomster äro
vida enklare, emedan de egentligen inflyta blott två gånger om året,
hvad skall då hända med presterna, hvilkas inkomster inflyta successive?
Grefve
af Ugglas yttrade, att han fästade synnerlig vigt derpå,
att detta Betänk, blefve R. St:rs beslut, på det att K. M:s upmärksamhet
måtte fästas på nödvändigheten att snart tillvägabringa
en förändring uti ifrågavarande hänseende. Jag tror icke, att K.
M. och hans rådgifvare behöfva på detta sätt underrättas om sinnesstämningen
inom representationen; men jag anser icke nog, att
denna opinion är känd och erkänd, utan jag anser isynnerhet vigtigt,
att de åtgärder, som af representationen vidtages, äro sådana,
att K. M. kan på dem grunda något beslut, så att de icke, såsom
opraktiska, behöfva läggas å sida, utan att leda till något resultat.
Af sådan beskaffenhet anser jag innehållet af Utsk:s Betänk, vara,
och jag hemställer, med anledning deraf, hvad aktning skall regeringen
slutligen få och hvad afseende skall den fästa på E. St:rs
skrifvelser, om hvilka Ständerna sjelfva förklara, att de icke gilla
innehållet deraf, men vilja ändock aflåta dem?
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag, att
Betänk, måtte återremitteras. Det är visserligen sannt, att två
stånd redan bifallit detsamma; men om detta bifall lemnats utan
anmärkning, så kan sådant möjligen, på sätt understundom är händelsen,
hafva sin orsak deruti, att man icke närmare tänkt på saken.
En återremiss utesluter likväl icke möjligheten af ett frångående
af de fattade besluten och bifall till hvad R. o. Ad. beslutat,
hvilket jag för min del skulle önska.
Friherre Raab, Carl Adam: Då jag vid början af denna
discussion hade ordet, trodde jag icke, att den skulle komma att
blifva så vidlyftig i ett ämne, hvilket jag ansåg redan inom den
allmänna opinionen hafva erhållit sin dom. Men jag ser att, såsom
en talare sade, det finnes vissa ståndsförhållanden, hvilka äro
af den seghet, att de trotsa flere riksdagars opinion, och jag skulle
vilja tillägga flere seklers. Man kan göra sig ett begrepp om huru
länge den nu förevarande frågan utgjort ett stridsäpple, om man
betänker att författningen daterar sig ända ifrån 1681. I början
af discussionen uplvste jag, att frågan sönderfaller i två delar: den
ena åsyftar åvägabringandet af konventioner, och den andra nedsättandet
af en Komité, för att utarbeta förslag till förändrad reglering
af aflöningen för presterskapet i dess helhet. När man nu
önskar att endast den förra delen skall bifallas, erkänner man i och
med detsamma, att man icke vill reglera andra löner, än kyrkoherdarnes.
De åter, som icke nöja sig med uprättandet af konventioner,
utan anse, att preste.ståndet, i afseende på sin financiella ställning,
hvilar på en dålig grund, då, under det att somliga i rikt
mått njuta af det verldsliga goda, andra deremot hafva intet och
nära nog svälta, de skola också helt naturligt sluta sig till förslå
-
Den 16 Juni e. m.
329
get om nedsättande af en Komité. Det finnes, mine Hrr, icke någon
kast i hela Sverige, som om sina rättigheter varit hvarken så
ömtålig eller så envis, sorn presterskapet. Under det alla andra
stånd så småningom aflemnat nästan alla sina privilegier, qvarstår
ändå presteståndet sådant det var år 1681, med alla de privilegier,
det då erhöll, och detta i en tid, då man i allmänhet funnit dem
för kyrkan vara högst skadliga. Likaså kan man såsom en tolk af
denna presterskapets opinion betrakta den reservation, som finnes
införd i detta Betänk., och jag tager mig friheten att få genomgå
några punkter deruti, för att ådagalägga dess syftning och hvart
det skulle leda, derest det deruti framställda förslaget klefve antaget.
I l:a punkten yttrar Dr Nordlander, ty det är hans reservation,
jag här åsyftar: »Beslutet kommer att upskjuta presterskapets
lönereglering till en obestämd framtid.» Detta kan jag icke
inse, emedan jag icke förstår, huru frågan någonsin skall kunna
lösas på annat sätt, än genom en Komité. Det är visserligen sannt,
att Komitéer kunna arbeta mycket långsamt, men detta beror dock
mycket på huru den sammansättes och hvilka dess ledamöter komma
att blifva. Vidare säger reservanten: »Beslutet förorsakar en
kränkning af presterskapets privilegier, som innebära, att hvarje församlings
presterskap skall bibehållas vid de förmåner, det åtnjuter.»
Deruti ligger sjelfva hufvudfrågan. Under det man reglerar alla
andra indel ningshafvares löner, så att man förminskar den enes och
förstorar den andres, tycker man sig dock icke kunna jemka någonting
i afseende på presterskapets löner, och så snart man kommer
in på denna fråga, blir den genast en privilegiifråga.
Vidare säger reservanten: »Beslutet medför ett orättmätigt dragande
af tionden från den ena församlingen till den andra. De
små socknarne skola fröjdas öfver att få sina nu svagt lönade prester
nöjaktigt underhållna på de stora församlingarnes bekostnad.
Dessa sednare åter skola lika rättmätigt klaga öfver åtgärden.» Ja,
det är visserligen en sanning, att så skall kunna tyckas; men jag
vet icke huru det skall kunna vara annorlunda. Kommer afiöningen
till presterskapet att ingå till kronan, så är det icke den enda
aflöning, som församlingarne betala till kronan, utan sådant eger
rum i alla andra afseenden.
Ytterligare säger reservanten: »Beslutet kommer likaledes att
lägga hinder i vägen för större församlingars delning, hvilken, sedan
tionden derifrån är på förhand disponerad till andra socknars
presterskap, ej kan ega rum förr, än B. St:r höras deröfver och
meddela nödigt löneanslag.» Detta är icke heller sannt. Ty äfven
om presterskapets tionde skulle från någon socken komma att ingå
till stiftet eller till kronan, så ligger deruti icke något hinder för
socknarnes fördelning. Det är klart, att om en öfverstyrelse finner,
att församlingen bör delas, vet den också, att den skall tillsläppa
medel för den nya lönen, vare sig af statsmedel eller af de öfverblifvande
tillgångarne på presterskapets inkomster.
En talare har sagt: »tänk om det skulle hända, att alla dessa
presterskapets prerogativer och förmåner icke skulle räcka till att
aflöna hela presterskapet efter den förändrade regleringen af dess
330
D en 16 J u n i e. m.
löner; hvad skulle då Ilända?» Jag svarar, att det just vore väl,
om man ändtligen kunde vinna det önskade målet, att presterskapet
blefve aflönadt på ett sätt, sorn religionsvården fordrar. Räcka
icke presterskapets hittills egande inkomster till, så går det i denna
fråga icke annorlunda, än vid alla dylika, nemi. att Staten fyller
hvad som felar. Men detta är dock icke orsaken, hvarföre man ej
vill hafva en förändrad reglering; utan man vill bibehålla det gamla
förhållandet, att t. ex. en biskop sitter med en lön af 50,000 Rdr,
en kyrkoherde med 20,000 lldr o. s. v., under det att andra prester
svälta hela sin tid. Jag har från trycket utgifvit en liten
broschyr, deruti jag söker utreda, huru förhållanderna skulle blifva
i Norra Tjusts härad, derest en reglering af dervarande presterskaps
löner skulle ega rum; och, oaktadt jag tilldelat flere församlingar,
hvilka i egenskap af kapell tillhöra vissa moderförsamlingar, egna
pastorer, har jag dock för lia klassens pastorater fått en lön af
4,000, för 2:a af 2,000 och för 3:e af 1,500 Itdr, och med nu
gängse höga priser, skulle dessa löner sannolikt komma att för
dubblas.
Man säger att det gör ingenting, att presterna mottaga tionde;
men häruti ligger en bestämd inconseqvens. Vi veta, att under
Gustaf lis tid tog Staten af presterskapets tionde, för att användas
till Statens behofver. Under tidernas längd har man ansett
det alldeles odrägligt att lönegifvaren och lönetagaren skola af hvarandra
utkräfva sin rätt; och derföre har man infört en skatteförenkling,
hvilken utan tvifvel kommer att utvecklas derhän, att alla
skatter skola betalas med penningar; och vid sådant förhållande
frågar jag, om det är skäl, att låta det gamla lönesättet qvarstå
inom kyrkan.
Några talare hafva tydligen gifvit tillkänna, huru orätt det
är, att presterna skola sjelfva uttaga sin tionde. Man vet något
hvar, att när denna tionde skall utgå, är den som skall emottaga
den mera mesquin, och den som skall gifva den, allt för litet liberal,
och derigenom upstår en spänning mellan församlingen och
pastorn, som alltid är obehaglig. Detta torde dock anses vara af
mindre vigt; men jag frågar eder, mine Hrr, hvad man af en prest,
som måste fördjupa sig i landtbruk, kan begära i afseende på religionsvården?
Och kan man icke tryggt förklara att Svenska kyrkan,
just till följd af detta aflöningssätt, förstenas inom sig sjelf,
emedan presten måste mera tänka på sitt verldsliga goda, än det
andliga, för hvilket han egentligen är ämnad? Jag medgifver visserligen,
att icke aflöningen ensam är skulden till allt det onda,
som uppenbarar sig inom kyrkan; den ligger hos mycket annat,
och deribland hos sjelfva prestbildningen, men säkert är emellertid,
att det nuvide lönesättet först och främst hindrar de yngre presterna
att vid akademierna göra sin kurs så, att de kunna blifva
af verklig nytta för kyrkan, och för det andra icke lemnar dem i
allmänhet den bergning, som motsvarar deras ställning. Det ligger
således, mine Hrr, mycken vigt uppå, att vi se denna fråga ur rent
praktisk synpunkt.
Man frågar, hvad en Komité kan uträtta; ja, kan icke en
Den 16 Ju ni e. m.
331
Komité utreda frågan, då få vi aldrig någon utredning; och de,
som nu vilja återremittera detta Betänk., de, fruktar jag, tänka
blott på att få en upgörelse af tionde emellan sookenboarne och
tiondetagarne, men se icke saken från någon högre synpunkt. Jag
yrkar bifall.
Hr Tersmeden, Nils: Jag är nyss kommen till staden
och har icke af discussionen fått höra mer, än hvad Frih. Leijonhufvud
yttrat, äfvensom hvad de talare, som efter honom upträdt,
anfört. Jag är emellertid i väsendtliga delar af olika mening med
de fleste af dessa talare. Jag har den öfvertygelse;), att hvad den
föreslagna Komitén skulle kunna åstadkomma, vöre af ganska ringa
betydenhet. Jag tror t. o. m. att en Komité, sådan som denna,
skulle nära nog kompromettera ståndet; ty af alla Komitér, som
varit föreslagne och önskade, torde ingen kunna vara mindre lämplig
än den nu ifrågasatta. Omfattningen af föremålet för dess arbeten
är så stor, att den blott derigenom ingenting kan uträtta.
Den skulle naturligtvis börja med att infordra uplysningar snart
sagt från hvarje hemman i Sveriges rike.
Jag medgifver att ganska många missförhållanden kunna finnas
i det nuv:de aflöningssättet; men äfven, under medgifvande häraf,
äro de dock icke så stora, som man i allmänhet tror. Statens
embetsmäns aflöning hvilar i allmänhet på helt andra grunder än
kyrkans, och de hafva också utgått på helt annat sätt. Jag tror,
att det skulle verka eu särskild motvilja hos vår allmoge, om man
gjorde regleringen så, att man sammansloge alla församlingarnes inkomster,
dividerade dem och toge från den ena för att lägga till
den andra.
En talare har här upmanat de personer, som framställt amendementer
till detta förslag, att de skulle derifrån afstå, derföre att
han trodde det vara af omätlig vigt, att R. St.-r vore enhälliga i
denna fråga. Den, som icke delar denne talares åsigt i allmänhet,
kan icke heller dela den i detta fall; och om äfven hela denna sak
skulle förfalla, skulle jag derföre icke sörja, emedan jag anser Komitén
vara orimlig.
Jag delar till en stor del hvad åtskilliga andra talare yttrat;
men då jag icke tror, att man i andra stånd skall fästa sig dervid,
och då en annan talare yrkat bifall till Dr Nordlanders förslag,
biträder jag denna mening, som åtminstone kan lända till något
godt. Jag hemställer i sådant afseende till Gr. af Ugglas, som upmanat
dem, som gjort amendementer till Utsk:s förslag, att afstå
derifrån, huruvida han icke ville lägga de i Betänk, framställda
grunderna å sido.
Gr. Anckarsvärd: Jag har redan varit i tillfälle förklara,
att jag i afseende på önskan om uplifvande af 1848 års författning
instämde i hvad Frill. Leijonhufvud yttrat. Jag har derefter fått
anledning att göra samma förklaring, med anledning af ett yttrande,
som Hr Carlheim-Gyllensköld haft. Men, mine Hrr, ehuru jag
tror mig redan förut hafva yttrat mig i samma anda i afseende på
332
Den 16 Juni e. m.
den föreslagna Komitén, som Hr Tersmeden nyss gjorde, så och då
de åsigter, jag framställt, ieke förmått tillvinna sig så öfvervägande
sympatliier inom R. o. Ad., att jag kan anse dem leda till något
resultat, finner jag mig, på de grunder, som Gr. af Ugglas och
Frih. Raab framställt, nemi. att det vore önskvärdare, att i denna
fråga få ett uttryck af Ständernas tänkesätt, än att paralysera det
hela, föranlåten afstå från det amendement jag begärt.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Jag hade icke tänkt att
i denna fråga anhålla om ordet för att upträda till försvar för Utsk:s
Betänk., som enl. min åsigt fullt försvarar sig sjelf, och äfven af
flere talare blifvit försvaradt. Men då flere värde ledamöter här
upträdt med anmärkningar mot de grunder, på hvilka Utsk. stödt
sitt tillstyrkande, anhåller jag, att med några ord få uptaga dem
till besvarande.
En talare har emot Utsk:s yttrande »att presterskapets inkomster,
utan att ingå till Statsverket, böra i annan ordning än omedelbart
ur den enskilde medborgarens händer komma presterskapet
till godo,» invändt, att det skulle föranleda många svårigheter i afseende
på upbörden, vare sig den uptages af kronans tjenstemän,
eller också genom särskilda upbördsmän. I förra afseendet ansåg
han, att kronobetjeningen redan hade tillräckligt många bestyr;
men för den, som en längre tid lefvat på landet, torde det vara
bekant, att denna kronobetjening icke af sina tjenstebestyr är förhindrad
att åtaga sig en mängd enskilda updrag, auktioner och dylikt.
Jag tror således, att de utan särdeles svårighet skulle kunna
åtaga sig äfven detta bestyr, när saken en gång blir reglerad.
Samme talare har äfvenledes gjort anmärkningar emot Utsk:s
yttrande: »att presterskapets inkomster fördelas emellan det ordinarie
presterskapet sålunda, att hvarje tjenstgörande ordinarie prestman
får anständig bergning.» Den värde talaren har häruti sett
en olägenhet i så måtto, att om en prestmans löneförmåner bestämdes
endast och allenast med afseende på hans anständiga bergning,
men han sedermera genom sjukdom hindrades från att sköta
sin tjenst, skulle det vara ganska hårdt för honom, att åt en adjunkt
afstå ett minimum, förutsatt att detta vore så bestämdt, att
vice pastorn deraf kunde hafva sin bergning. Jag hemställer likväl,
huruvida denna olägenhet är någon annan, än den, som för
när:de är för alla tjenstemän gemensam; och i betraktande af den
verkligen beklagansvärda ställning, hvaruti det lägre presterskapet
befinner sig och hvaruppå både här och på andra ställen såväl allmänhetens
som E. St:rs upmärksamhet blifvit fästad, anser jag
icke någon olägenhet ligga uti Utsk:s förslag.
Samme värde talare har ytterligare framställt anmärkning emot
Utsk:s sats: »att all tionde, vare sig tertial-, smör-eller qvicktionde,
utbytas emot en gång för alla bestämda afgifter», och ansett att
om härmed menades, såsom det synes, att detta skulle bestämmas
för lång tid, skulle i anledn. deraf olägenhet upstå. Jag får i afs.
härpå fästa upmärksamheten dervid, att bland Utsk:s grunder finnes
en, som lyder, »att lönerna beräknas uti en eller flere af de ränte
-
Den 16 Juni e. m.
333
persedlar, soin enl. grunderna för ränteförenklingen äro för hvarje
län bestämda, och utgå efter tioårig medelmarkegång, dock att aldrig
mer än en mindre del må beräknas i penningar.» Genom
denna föreskrift anser jag att större delen af den värde talarens farhågor
är undanröjd.
Samma talare, jemte ett par andra före honom och en efter
honom, hafva fästat sig vid det olämpliga af en Komités nedsättande;
ja, en talare har gått så långt, att han ansett det en Komité
skulle kompromettera R. St:r. Jag vågar vara af en annan
tanke, och anser att det är en pligt för lt. St,:r, att så mycket på
dem beror befordra en nyttig och nödig reform. Den värde ledamoten
har jemväl ansett, att en Komité skulle på en gång vara
omöjlig och orimlig. Jag för min del tror att ingenting är omöjligt,
så framt man med allvar vill saken, och att orimligheten egentligen
ligger i de missbruk, som Komitén skulle hafva att rätta och
förekomma. Man har här anfört exempel på flere Komitéer, hvilka
icke upfyllt det med dem afsedda ändamål. Jag tror likväl att om
en Komité utses af Regeringen, oell väljes bland sakkunnige män,
bör man icke hysa någon alltför stor farhåga, att denna Komité
icke komme att upfylla sin bestämmelse.
En talare har äfven yttrat, att det skulle vara svårt att få reda
på presterskapets inkomster, itliy att någon pastor vore skyldig att
upgifva sina löneförmåner. Jag hade emellertid trott, att hvarje
pastor, lika väl, som hvarje annan medborgare vore skyldig att till
TaxeringsKomitén upgifva sina inkomster; men om detta icke låter
sig göra, har man alltid den utvägen att infordra upgift på pastoratets
inkomster, der icke löne-konventioner finnas; ty der sådana
finnas, har man på förhand saken klar.
Jag kan för min del icke betrakta denna fråga annat än som
en röst från nationen. Denna röst har vid flera tillfällen gifvit sig
tillkänna vid denna Riksdag af icke mindre än 13 motionärer i 18
motioner, och dessa motionärer från olika delar af Riket. Ekon.-  Utsk. har användt en berömvärd omsorg på att sammanföra innehållet
af dessa motioner, och med ledning deraf upgjort ett förslag,
som om det också i en eller annan del kan vara mindre fullständigt,
dock öfverlemnar åt den blifvande Komitén att göra det fullständigare.
Hvad den begärda återremissen beträffar, anser jag densamma
icke tjena till mycket, då 3 Stånd redan bifallit Betänkandet, utan
önskar jag att R. o. Ad. måtte lemna ett enkelt bifall till hvad Utsk.
i denna del föreslagit.
Erih, Ahlströmer, Jonas: Då jag väckte den motion,
hvaraf denna motion är en del, inskränkte jag mig till att begära
nedsättandet af en Komité, emedan jag ansåg sådant vara det enda
sätt, hvarigenom man skulle kunna bringa saken å bane, och jag
föreställde mig att det alltid vore kommande Ständers rätt att tillse
hvad denna Komité hade uträttat, samt med ledning deraf vidtaga
sådana åtgärder, att saken kunde komma till stånd. Emellertid hade
man genom nedsättandet af en Komité erkändt sakens vigt, och
334
Den 16 Juni e. m.
och visat att man ville göra någonting. Detta var orsaken
till min begäran. Na gillar jag visserligen för min del icke det
resonnement, som Utsk. här upställt; men det resultat, hvartill Utsk.
kommit, anser jag mig icke desto mindre böra gilla, emedan det
står i full öfverensstämmelse med min motion. Jag får derföre anhålla
om bifall till Utsk:s förslag.
Då jag emellertid nu har ordet, ber jag att med anledning af
åtskilliga ledamöters yttrande, att det borde vara ett samband äfven
i ekonomiskt afseende mellan församlingen och dess pastor, får nämna
att jag anser detta icke mera kunna faktiskt existera till sin grund,
utan att man bör ställa presterskapets aflöning på annat sätt. Om
man hade ett kristligt presterskap och en kristlig församling, sådana
som under den apostoliska tiden, skulle jag icke yrka någon förändring
i hvad som från den tiden utgått; men då så icke är förhållandet,
och då det visar sig att församlingen ofta står i harnesk
mot sin pastor, och denne, om han är en godsinnad man, ieke sällan
måst eftergifva hvad han haft rätt att fordra, anser jag tiden
vara inne, att borttaga det band, som ieke verkar till kärlek, utan
tvärtom till bitterhet. På denna grund var det, som jag önskade
att man härutinnan ville göra någon förändring, och ställa så till,
att aflöningen skiljes från församlingen och ingår till Statsverket.
Hade jag trott, att någonting direkt skulle vinnas hos II. St:r, hade
iag visserligen varit för att gilla den mening, som Frih. Leijonhufvud
här framställt; men jag ansåg att man icke skall få något beslut
på den vägen, och derföre var det, som jag önskade nedsättandet
af en Komité.
Jag anhåller af dessa skäl om bifall till Betänk.
Hr Carlheim-Gyllensköld: Jag skall icke många ögon
blick
uptaga tiden. De anmärkmr, som blifvit gjorda, skall jag icke
uptaga till besvarande. Jag vill blott nämna, att de dels grunda sig
på misstag om mina ord, och dels på missförstånd af Utsk:s Betänk.
Hr Tersmeden har sagt, att för att få reda på huru stora inkomsterna
äro vid hvarje pastorat, behöfver man endast se på taxeringslängderna.
Jag hemställer om detta är det rätta sättet?
Emellertid har jag egentligen begärt ordet, i ani. af Frih. Kaabs
yttrande, att åsigterna delade sig i tvenne, nemi. de, som verkligen
vilja hafva en reglering af presterskapets löner i sin helhet, och de,
som icke vilja annat än en partiell reglering. För att visa att jag
önskar en reglering i sin helhet, ber jag att få förklara, att jag är
villig att godkänna nedsättandet af en Komité, om det af mig
väckta förslaget blir gilladt, eller att regleringen bör ske i den mån
ledighet inom församlingarne upstår. Om K. M. bifaller en sådan
åtgärd och den sättes i verkställighet, så hafva R. St:r, nästa gång
de sammanträda, någon ledning för sitt omdöme i denna fråga.
Frih. Alströmer sade, att blifvande Ständer kunde efter hvad den
nedsatta Komitén uträttat, foga sina åtgärder. Jag önskar högeligen
att Ständerna måtte blifva i tillfälle att se, huruvida en Komité
eller mitt förslag uträttat det mesta. Jag fortfar i mitt yrkande
om återremiss.
D en 16 Jun i e m.
Öfverlägguingen ansågs härmed fulländad; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, framställde, att sedan Gr. Anckarsvärd afstått från det af
honom föreslagna amendement, i afs. på förevide punkt var yrkadt,
af åtskilliga talare bifall; af Hr Tham, med hvilken Hr Tersmeden,
Nils, hade instämt, att lt. o. Ad., med afslag å Utskis hemställan,
måtte bifalla det förslag Doktor Nordlander uti bifogad reservation
framställt; af Hr Carlheim-Gyllensköld återremiss och af
Frih. Leijonhufvud, att R. St:r måtte hos K. M. i underd. anhålla
om föreskrift, att i alla Rikets församlingar konventioner om presterskapets
löner inom 1860 års slut böra vara ingångna; att der
sådant ej genom godvillig öfverenskommelse kan ske, lönerne bestämmas
af 5 personer, 2:ne valde af församlingen och 2:ne af pastor,
eller i hans frånvaro af Konsistorium, hvilka fyra kompromissarie!-  utse den femte, samt att de sålunda upgjorda förslag till presterskapets
aflöning underställas K. M:s Nåd. pröfning och fastställelse.
Hr Carlheim-Gyllensköld: I fall särskild propos. kom
mer
att framställas rörande det af Frih. Leijonhufvud väckta förslaget,
förenar jag mig med detta.
Den först till bifall å Utskts ifrågav:de hemställan framställde
propos. besvarades med blandade Ja och Nej; men då, efter till bifall
å Hr Thams och Frih. Leijonhufvuds yrkanden framställde propos:r,
som besvarades med starka Nej, jemte åtskilliga Ja, propos.
till bifall å Utsk:s hemställan förnyades, ropades starka Ja, jemte
åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg
Ja häl vid hafva varit öfvervägande.
Vidare förekommo Utsk:s, pag. 36, afgifne yttranden, ang:de
åtskilliga delar af en utaf Frih. Ahlströmer väckt motion, och yttrade
sig härvid
Frih. Alströmer, -Jonas: Jag ämnar visserligen icke göra
någon anmärkn. emot Utsk:s förslag i denna punkt; men jag måste
dock beklaga, hvad jag ser, och visste det redan förut då jag väckte
motionen, att tiden ännu icke är inne att göra en sådan reform i
presterskapets organisation, att vi kunna motse den tidpunkt, då vi
inom vår kyrka kunna finna en sann kristlig församling. Jag vill
derföre blott nedlägga min reservation emot Utsk:s yttrande i denna
del, och ämnar icke inlåta mig i någon vederläggning deraf.
Utsk:s nu ifrågav:de yttranden blefvo, uppå härefter framställd
propos., af R. o. Ad. bifallne.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 27 sistl. Maj på bordet
lagda Utlåtande N:o 63, ang:de gjordt anbud i afs. å ett utländskt
amorteringslån till svenska staten.
Föredrogs ett d. 29 sistl. Maj bordlagdt, från BorgareStåndet
ankommet prot.-utdrag N:o 246, innehållande inbjudning till de öf
-
336
Den 16 Juni e. m.
riga RiksStånden att instämma i BorgareStåndets beslut, att StatsUtsk:s
Utlåt. N-.o 62, ang:de föreslagna jernvägs-stamliniers utförande
och dertill erforderliga medels anvisande, skulle företagas till afgörande
första pleni-dag, sedan IliksStåndens gemensamma öfverläggningar
i ämnet blifvit till slut bragta; och fann K. o. Ad. denna
inbjudning f. n. icke föranleda till annan åtgärd än att läggas till
handlingarne.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde i följande ordning å föredragningslistan uptagne Betänka,
Memorial och Utlåtm, nemi. från
Lagutskottet:
N:o 35, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om antagande af en
Författning ang:de straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i
enrum;
N:o 36, i anledn. af väckta motioner om uphäfvande af K.
Brefvet den 17 Oktober 1778, äng:de barnamord.
Allm. Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 94, i anledn. af väckta motioner om stadgar rörande arbetsfolk,
som utgå för vinnande af arbetsförtjenst;
N:o 95, i anledn. af väckta motioner om ändring af stadganderna
i K. Förordn.-n om Sockenstämmor i Biket d. ,29 Aug. 1843.
SlatsUlskottel :
N:o 64, med upgifter a verkställda utbetalningar utaf de för
uprätthållande af Rikets neutralitet och försvarsverkets fullständigare
ordnande lyftade kreditiv-medel;
N:o 65, i anledn. af erhållna återremisser å Utlåt. N:o 24,
ang:de ifrågaställd uplåtelse af jord till Strömsholms Kanal-bolags
disposition;
N:o 66, i anledn. af väckta motioner, ang:de förändrad disposition
af Krono-säteriet Ollestad;
N:o 67, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om afsöndring af jord
från Ryttmästare-bostället vid Skånska HussarEegitet Kungsgården
Sandby för att till ny kyrkogård för Sandby församling i vestra Göinge
härad af Christianstads Län användas;
N:o 68, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de afsöndring af
jord från f. d. sergeants-bostället vid Westgötha-Dahls Reg:te, Lerdals
stom, för utvidgande af församlingens kyrkogård;
N:o 69, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang.-de uplåtande till
Upsala läns Hushålln.Sällskap af en Kronan tillhörig, vid Upsala stad
belägen jordrymd;
N:o 70, i ani. af väckt fråga om Norriges Grundlags samt RiksAktens
utdelande bland Riksdagsmännen vid början af hvarje Riksdag.
Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Elton.-  Vlskotlel:
N:o 3, i ani. af väckt motion om förändring i K. M:s Nåd.
OrdningsStadga för större Brännerier den 1 Juni 1855;
N:o 4,
Den 16 Juul e. m.
837
N:o 4, i ani. af väckta motioner om förändring i vissa delar
af K. Förordna! d. 18 Jan. 1855, ang:de vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker.
BankoUlskollel :
N:o 33, öfver väckta motioner om tillåtelse för Riksg:sKontatt
kunna få begagna sitt kreditiv å Banken äfven under instundande
Juli och Äng. månader;
N:o 34, i ani. af erhållen återremiss af Mern. N:o 29;
N:o 35, ang. årligt understöd till Enkan Lovisa Wigström, f.
v. Schwerin;
N:o 36, med förslag till taxa å expeditionslösen i K. Stas
Bank, BankoDiskontverxet och LåneKontoren.
Lagutskottet ;
N-.o 37, i ani. af väckta motioner ang:de stiftande af en lag mot
misshandling af djur;
N:o 38, i ani. af väckt motion ang:de utfärdande af en lag,
som förekommer olägenheterna af det i handeln rådande utborgningssystcm.
Konstitutionsutskottet:
N:o 1.2, med voter:s-propa ronde Konstit:sUtsk:s uti Mern.
N:o 8 afgifna grundlagsändringsförslag aug.-de Itiksstyrelsens förande
i vissa fall m. m.
SlatsUlskotlet :
N:o 73, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om uphörande af fourage-passevolance-afgiften
vid beridna RusthållsReg.-ten, äfvensom
ang:de i detta ämne väckta motioner.
RiddarhusUlskotlcl :■
N:o 15, angide förstärkning af grunden under EiddarhUs
byggnaden;
N:o
14, i ani. af återremiss af Utsk:s Utlåt. N:o 7 öfver RiddarhusDirektionens
Riksdagsberät telse.
Slutligen föredrogs ett från Vallöf!. BorgareStåndet inkommet
prot.-utdrag N:o 25 5, innehållande inbjudning till B. o. Ad. att
förena sig i BorgareStåndets godkännande af förslaget litt. a af 3:dje
punkten i LagUtskis Utlåt. N:o 32.
Gr. Sparre, Erik: B. o. Ad. torde påminna sig. att frå
gan
om förändring i bördsrätten hos B. o. Ad. föll med blott en
rösts öfvervigt. Jag tror, att om denna fråga icke hade förekommit
i det plenum, som föregick jernvägsfrågans behandling, och då få af
Ståndets ledamöter voro närv:de, hade utgången blifvit annorlunda.
Det är på denna grund, och då jag för min del är öfvertygad att
VI II. ‘22
338 Den 17 Jnni f. in.
denna fråga står i sammanhang med den om testamentsrätten, som
jag anhåller om bifall till BorgareStåndets inbjudning.
Uppå härefter af åtskilliga ledamöter framställd begäran lades
förev:de prot.-utdrag på bordet.
Höglofl. B. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Onsdagen den 17 Juni 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för d. 16 dennes, samt pleni-prot.
för d. 23 sisth Maj.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 3 och 16 dennes på bordet lagda
Betänk. N:o 35, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om antagande af
en författning, ang:de straffarbetes och fängelsestraffs verkställande
i enrum.
Gr. Sparre, Erik: I min reservation har jag redogjort för
min åsigt om 2:dra punkten af ifrågavrde förslag, hvars goda egenskaper
jag i öfrigt erkänner. Den första anmärknm jag mot densamma
framställt, angår den omständigheten att förkortning i strafftiden
genom lagen blifvit bestämd för de svårare straff, som benämnas
»straffarbete», och sorn, i likhet med det lindrigare straffet, fängelse,
skulle verkställas i enrum, under det att för detta sednare
straff förkortning i tiden ej medgifves. K. M:s Propos. innefattar
i motiverna, att cellfängelsernas närv:de organisation icke medgifver,
att det lindrigare straffet verkställes i andra rum, än det svårare
straffarbetet. Deraf är också tydligt, att några väsendtliga modifikationer
i dessa straff icke kunna ega rum. Om också för den förmögnare
fången, sorn kan förskaffa sig åtskilliga agrementer i fängelset,
kan åstadkommas någon lindring, så kan dock denna icke
ega rum för den fattigare, och den hvars hem är aflägset från fängelseorten,
och som således saknar, dels anförvandter, genom hvars
umgänge någon lindring kan åstadkommas, dels medel att förskaffa
sig de agrementer, som lagen medgifver. Det kan vid sådant förhållande
icke vara rätt att t. ex. af två fångar, som samtidigt in
-
Den 17 J uni f. m.
339
satts i samma fängelse, den som begått en mindre förbrytelse får
sitta sin fulla tid i cell, under det att den, som begått svårare brott,
och blifvit dömd till det svårare straffet: straffarbete, får åtnjuta
förkortning i strafftiden till £:del. Det skall utan tvifvel för begge
dessa tångar blifva obegripligt hvarföre den enes straff förkortas och
icke den andres. Om jag antager eiisamhetsfängelse såsom princip,
så är det väl isynnerhet i fråga om de mindre förbrytelserna, der
brottslingen framför allt bör bevaras från den moraliska smitta, som
fängelset medlör, som detta slags straff skall tillämpas. Om ensamhetsfängelse
skall tilliimpas i afs. på frihetsstraff, så bör det ske genom
alla grader deraf; och just den omständigheten, att den lilla
cellen icke medgifver några väsendtliga modifikationer, tvingar dertill,
att den lörnämsta gradationen blifver tiden. Jag tror således
att en förändring i detta afs. är nödvändig, och har derföre påyrkat
densamma.
Min andra anmärkn. angår fångarnas sysselsättning. Det är i
lagen stadgadt, att straffarbets-fången, den gröfre förbrytaren, skall
hållas till det arbete, hvartill tillgång finnes. Det är stadgadt, att
den mindre förbrytaren »eger att sjelf förskaffa sig arbete»; men,
mine Hrr, huru skall den fattige, den långt ifrån sitt hem varande
fången, kunna förskaffa sig arbete? Han blir således, derest han
hålles ulan arbete, hårdare straffad än den andre. Ty vi veta, att
den enda lindring, som finnes i ensamhetsfängelset, är arbete. Jag
har i min reservation nämnt, det jag icke förbisett, att instruktionen
för fängelse-direktörerne innehåller, att de böra vinnlägga sig
om att förskaffa tångarne arbete. Men jag anser frågan om fångarnes
arbete vara så vigtig, att den icke bör vara föremål för blott
den verkställande maktens åtgärder, utan fastmera för lagstiftningens.
På dessa grunder, och då ett Stånd, nemi. BondeSt., som står
närmast de medellösa fångar, hvilka hårdast skola drabbas af denna
lag, beslutat återremittera Betänkandet i dessa delar, vågar jag för
min del också anhålla om återremiss deraf.
Frih. Wrede, Casimir: Likasom Gr. Sparre har äfven jag
deltagit i behandlingen af ifrågav:de Kongl. Propos., och jag anser
de af Gr. Sparre framställde anmärkmr vara fullt befogade. Då jag
i mina åsigter fullkomligt instämmer med den siste talaren, så inskränker
jag mig nu till att instämma i hans begäran om återremiss.
Hr Stråle, Wilhelm: K. M:s ifrågavide nåd. Propos. skulle
efter mitt omdöme medföra högst väsendtliga förbättringar i det
närv:de förhållandet, dels derigenom att då i allmänhet de flesta,
som för brott första gången dömas till frihetsstraff, vare sig med
eller utan arbete, åläggas sådant straff, under en tid af högst 2 år,
skulle dessa förbrytare, så vidt utrymmet medgifver, hållas i cell,
hvarigenom de komma under inflytelsen af de företräden cellfängelset
har framför gemensamhetsfängelset, och hvaribland jag i förbigående
endast vill nämna den fullständigare undervisningen i religionens
sanningar, som, understödd af den böjelse för sjelfbesinning
340
Den 17 Jani t. ni.
ensamhetsfängelse medförer, bör kraftigt bidraga till ett allvarligt
upsåt otn bättring, eller till det ringaste åstadkomma att förbrytaren
ej utgår mera förderfvnd från fängelset, än han var da han kora
dit, hvilket äter tyvärr ofta torde vara fallet inom gernensamhetsfängelset,
oaktadt den ganska stränga disciplin, som der eger rum,
dels derigenom att man på detta sätt sannolikt kommer att undgå
den betydliga kostnaden för upförandet af högst väsendtligt utvidgade
eller nya straff-fängelser, på samma gång man i administrativt
och ekonomiskt hänseende drager största möjliga fördel al de nuv:de
cellfängelserna, hvilkas upbvggande kostat landet stora summor, oell
fortfarande medför betydliga årliga utgifter för förvaltnings- och underhållskostnader,
som väsendtligt öfverstiga hvad vid de äldre kronohäktena
åtgått. Uplysningsvis bör jag nämna, att sedan K. Förordmn
af d. 4 Maj 185 5 utkom, och i Sept. månad s. å. började tillämpas,
voro vid Maj månads utgång inuevule Ar i gemensamhets-sf rafffängelserna
på en gång förvarade ej mindre än öfver 350 manspersoner,
som enligt denna författning blifvit dömda till straff-arbete
på viss tid, ett förhållande, som, genom det ökade fång-antalet, naturligtvis
'medfört stora svårigheter för utrymme, sjukrum, arbetssalar,
bevakning, o. s. v. Antalet af de enligt nämnde Kongl. Förord)).
dömda straffångar, som förvaras i kronohäkteua, utgjorde vid
April månads slut 288, deraf 241 män- och 47 qvinnor. Fångantalet.
för Maj månad är mig ännu icke till fullo bekant.
Emot de åsigler jag nu framställt, förmodar jag att något egentligt
inkast icke kommer att göras; men man anmärker, att den föreslagna
lagen skulle vara obillig, i fråga om behandlingen af sådana
fångar,; som äro dömda till frihets-straff utan arbete. I cellfiingelserna
förvaras hufvudsakligen fångar af tre slag: de, som äro dömda
till straff-arbete; de, sorn äro dömda till frihels-straff, utan arbete,
eller till förvandlings-straff, och slutligen rausakuingsfångar. Straffarbetsfånge
behandlas redan f. n. i närmaste öfverensstämmelse med
de föreskrifter lagförslaget nptager, och som innefatta en betydlig
skärpning i cellbehandlingen, genom stadgandet att straff-fången icke
får mottaga besök, eller annan föda, än vid fängelset bestås, eller
begagna egna kläder, eller sammanträffa med andra fångar, m. m.
De åter, som dömas till frihetsstraff utan arbete, skulle enligt lagförslaget
komma i åtnjutande af ganska stora förmåner, hvilka blifva
ännu betydligare, om den 5 § bör tolkas så, att fånge, som icke är
dömd till straff-arbete, kan, då han förvaras under upsigt utom cellen,
äfven arbeta tillsammans med andra fångar. Ifrågavide fångar
skulle komma att behandlas hufvudsakligen lika med ransakningsfangarne,
och det lärer väl icke vara meningen, att den, som är
dömd till frihets-straff, bör betraktas ur fördelaktigare synpunkt än
ransakningsfånge. Sådant skulle likväl blifva förhållandet, om den
af Gr. Sparre yrkade förändringen enbart antogs; t. ex. en för edsöresbrott,
häktad och i cellfängelse förvarad fånge skulle då, sedan
han blefve dömd till fängelse-straff, anses underkastad så sträng behandling,
oaktadt af enahanda beskaffenhet med den han såsom ransakningsfånge
undergått, att afkortning till tid borde ega rum.
De, som dömas till frihets-straff utan arbete, hafva mindre ofta
Den 17 Juni f. m.
341
att utstå fängelse öfver 3 månader, för hvilken tid afdrag i alla fall
icke skulle ske. Straff af ifrågaV:de beskaffenhet på längre tid följa
vanligen för brott mot tull, bränvins- eiler edsöres-författningarne,
eller för upbörds-balans icke öfverstigande ett visst belopp, eller för
vårdslöst förhållande såsom gäldenär; och sådana fångar äro oftast
icke utan välvilliga gynnare, vänner eller anhöriga, som sannolikt
skola hjelpa dem att kunna tillgodogöra sig de förmåner under fängelsetiden
förslaget innehåller. Motsatsen kommer troligen att höra
till undantagen; men jag måste likväl medgifva, att fall kunna inträffa,
då en sådan fånge saknar vänner och anhöriga, eller ock har
dem bosatta på för långt afstånd från fängelset, eller eljest utan förmåga
att kunna hjelpa honom. Härvid vill jag likväl till en början
anmärka, att det icke är möjligt förekomma att ju ej en lag
blir hårdare i ett fäll än i ett annat. Vidare bör det tagas i betraktande,
att fångar, dömda till endast frihetens förlust, komma i
en ganska olika ställning emot straff-arbetsfångar, äfven om de icke
kunna bereda sig här ofvan antydda fördelar. Så t. ex. äro förstnämnde
fångar berättigade, att af det arbete, hvarmed de må sysselsätta
sig, åtnjuta hela behållna afkastningen och att använda den
till förbättring af sina vilkor, då deremot straff-arbetsfången för sitt
arbete endast erhåller ett premium, hvilket han ej heller får använda
utan inskränkning. Dessutom torde icke obetydlig skillnad med afk
på disciplinen kunna och böra iakttagas mellan dessa fångar. Jag
vågar således uttrycka den åsigt, att, med iakttagande af de föreskrifter
lagförslaget innehåller, behandlingen af fångar, som äro dömda
till straffarbete och endast till frihetens förlust, kan och bör så ordnas,
att all skälig ariledn. till klagan deröfver att de sednare ej åtnjuta
afdrag å strafftiden, undanrödjes. Då för öfrigt K. M:s Propos.
, som af LagUtsk. blifvit tillstyrkt, redan är bifallen af åtminstone
ett Stånd, och då lagen är af stor vigt för vinnande af det
ändamål, sorn jag i början af mitt, anförande omtalat, hemställer jag
vördsamt, det 11. o. Ad. behagade bifalla LagUtsk:s ifrågav:de Betänk.
H. Exc. Hr Gunther, Claes Ephraim; Då man vill genom
lag reglera frågan om straff-fångars behandling, är det i första
rummet nödvändigt att göra sig ett klart begrepp om de olika slag
af fängelse-straff, hvartill lagen dömer. Den svenska lagen innehåller
flere särskilda arter af frihet s-st raff, under flere olika benämningar,
men de kunna likväl alla hänföras under 2:t e kategorier, nemi.
ett svårare och ett lindrigare fängelse. Under det svårare fängelset
inbegripes hvad i vår äldre lag benämndes fästnings arbete, och hvad
i sednare författningarne har blifvit betecknadt, med namnet straffarbete.
Under den lindrigare arten af fängelse kan åter hänföras
alla de öfriga fängelse-st raff; n, som i lagen benämnas dels fängelse
ä fästning utan arbete, och dels enkelt fängelse, antingen det är förenadt
med tjenligt arbete, såsom det i författningarne heter, eller
det är utan arbets-skyldighet. Med alla dessa särskilda benämningar
afser lagen en lindrigare art af straff, än det som åsyftas med
fästnings-arbete; och så länge lagen gör en sådan skillnad emellan
342
Den 17 Juni f. m.
olika fängelse-st raff, hvilket jag anser den fortfarande böra göra, så
mäste ock vid straffets verkställighet denna skillnad iakttagas, derigenom
att tångarne undergå olika behandling. Härom har dock
hittills icke hos oss funnits något genom lag stadgadt. I afs. på
verkställigheten af straff, har man åt nöjt sig dels med en utbildad
praxis från äldre tider, och dels på sednare tider med de särskilda
föreskrifter, som innefattas uti K. M:s till Fångstyrelsen utfärdade
Keglementen och Instruktioner. Då nu fråga upstatt, att genom
lag ordna sättet för verkställigheten af de särskilda frihets-straffen,
såvidt de skola i ensamhetsfängelse undergås, har derföre ett af de
hufvudsakligaste ändamålen med den föreslagna lagen varit, att tydligen
och klart angifva den grundsats, att en olika behandling skall
vederfaras olika slag af straff-fångar, och man har härvid sökt begagna
sig af hvad erfarenheten redan visat vara lämpligt, hvadan
det vid lagförslagets bedömande är angeläget att jemföra dess stadganden
med det förfaringssätt, som förut varit iakttaget. Hittills
har det så tillgått, att hvar och en, som blifvit dömd till straffarbete
eller till arbete å fästning, och sålunda gjort sig skyldig till
ett brott, som i lagen är med svårare frihets-straff belagdt, har för
straffets undergående blifvit insatt i någon af de större straff-anstalterna,
der han genast vid ankomsten blifvit iklädd fångdrägten och
underkastats lika sträng disciplin ock behandling, som alla andra der
förvarade gröfre brottslingar. Deremot har behandlingen varit helt
olika, när det varit fråga om personer, som blifvit dömda för brott,
hvilka lagen belägger med fängelse af lindrigare art. Hit höra de,
som dömas för politiska brott, eller för brott emot tryckfrihets-lagen,
äfvensom vårdslösa gäldenärer, lurendrejare, upbördsmän, som kommit
på balans, samt en och annan edsöres-brytare, som blifvit dömd
till fästning utan arbete, samt slutligen alla de, som i brist af böter
dömas till längre eller kortare fängelse. För alla dessa har man
sökt att göra fängelset så lindrigt som möjligt, och man har dervid
i främsta rummet, såsom en förmån för tångarne, sökt förekomma
deras inspärrande tillsammans med andra brottslingar. När man
någon gång varit tvungen att begagna samma straff-anstalt för båda
slagen af fångar, har man ändock så mycket som möjligt sökt undvika
sammanblandning; man har gifvit dem särskilda rum; man har
låtit dem hafva sina egna kläder; de hafva fått det underhåll de
sjelfva kunnat bestå sig; och när de varit dömda till arbete, har
detta hufvudsakligen bestått i skrifvare biträde åt Styrelsens personal,
eller andra sådana arbeten, som för dem och deras samhälls ställning
varit passande. Iakttagandet af en nödig skillnad i fångarnes
behandling, allt efter det ådömda straffets olika art, bar sålunda varit
en redan länge antagen grundsats, som blifvit följd utan att vara
i lag bestämd, och det kan väl icke vara skäl att derifrån afvika,
när förhållandet nu genom lag skall regleras. Lagförslaget går således
först och främst ut på att bestämma, det en så beskaffad olika
behandling af gröfre och ringare förbrytare skall ega rum, hvarigenom
hvarderas straff i sjelfva verket får den skilda karakter, som
brottmålslagen dermed afsett, och jag tror också, att hvad lagförslaget
i detta hänseende innehåller, skall finnas i allmänhet upfylla sitt
Den 17 Janl f m.
343
ändamål, ehuru det visserligen kan hända, att personer finnas, som,
till följd af den ställning de innehaft i sitt fria lif, icke kunna begagna
sig eller hafva någon nytta af de förmåner och lättnader, som
lagen åsyftar att under ett ådömdt lindrigare fängelse åt dem bereda.
Men detta förhållande kan icke hjelpas genom lagen, utan
måste afhjelpa» genom särskilda åt vederbörande fängelse-styrelser
gifna föreskrifter att äfven åt sådana fångar bereda all den lindring,
som omständigheterna kunna medgifva, hvilket också hittills skett
på sådant sätt, att då fången icke kunnat skaffa sig någon lämplig
sysselsättning, har man, så vidt möjligt varit, anskaffat honom en
sådan, med inkomsten hvaraf han jemväl kunnat bereda sig andra
lättnader i sin ställning. För öfrigt måste man äfven ihågkomma,
att sådana förhållanden, som nu blifvit omnämnda, icke kunna betraktas
annorlunda an såsom undantagsfall, hvilka icke kunna förringa
giltigheten af de allmänna reglor lagen bör innehålla. Erkännes
nödvändigheten af olika straff-fångars olika behandling, så
tror jag, som sagt är, man skall finna, att lagförslaget i detta hänseende
innehåller allt hvad genom lag kan för ändamålet åstadkommas,
och det återstår att tillse hvad inflytande vid de upställda
reglornas tillämpning straffets verkställande i enrum må medföra,
serdeles med afs. å strafftiden.
Man har på sednare tider mer och mer kommit i erfarenhet
af fördelen af ensamhetsfängelse, såsom medel att förekomma den
ytterligare depravation, som eger rum inom gemensamhets-fängelset
under ett oinskränkt samband mellan fångarne, men då man med
afs. härå å ena sidan icke bör underlåta att, i så vidsträckt tillämpning
som möjligt, begagna sig af detta fängelsesystem för alla slags
fångar, blifver ock å andra sidan af det föreg:de en följd, att systemet
måste vid utförandet så modifieras, att det lemnar utrymme
för ett ömsom lindrigare och ömsom svårare straff. Det är äfven
en sådan modifikation, med bibehållande af systemet i sin hufvudgrund,
som lagförslaget i sina serskilda stadganden afser. Sålunda
har den, som blifvit dömd till straffarbete eller annat svårare fängelsestraff,
då han skall undergå straffet i ensamhetsfängelse, blifvit
underkastad all den stränghet, som ensamhetsfängelset i sin egentliga
mening medför; och under sådana förhållanden måste som regel
anses, att i sjelfva sättet för straffets verkställande ligger en
skärpning, som påkallar inskränkning i strafftiden, ehuru äfven i
detta afs. undantag kunna ega rum, och sådana brottslingar finnas,
som, heldre än att komma i våra gemensamhetsfängelser, betrakta
som en fördel att utstå sitt straff i det mest stränga ensamhetsfängelse.
Det har nemi. händt på sednare tider, att grofva brottslingar,
som blifvit dömda till flerårigt straffarbete, begärt att få undergå
det i ensamhetsfängelse. Men detta måste alltid betraktas
såsom undantag, dervid lagen icke kan fästa något afs.; hvadan
oek lagförslaget icke allenast ansett det strängare ensamhetsfnngelsets
tillämpning böra inskränkas till dem, som blifvit dömda på
högst två år, utan äfven medgifvit en viss afkortning på strafftiden.
Men helt olika är förhållandet med det lindrigare ensamhelsfängelse,
som lagförslaget uptager, och hvilket i sjelfva verket ej innebär
344
Den 17 Juni f. m.
annat, än den befrielse från sammanblandning med andra fångar,
hvilken man såsom en förmån redan tillförene utan någon föreskrift
i lag sökt bereda alla sådana straff-fångar, som blifvit dömda till
ett lindrigare fängelsestraff. i)å det derföre i 5 § af den nu föreslagna
lagen heter, att jemväl dessa fängelsestraff skola på sådant
sätt verkställas, att fången, så vidt ske kan, förvaras i särskildt
rum, skild från andra fångar, har afsigten visserligen varit att äfven
i afs. på så beskaffade fångar uprätthålla den hufvudgrund i ensamhetssystemet,
som förbjuder all hemlig gemenskap mellan flera
fångar; (ill följd hvaraf hvarje fånge enligt samma § bör, så långt
utrymmet medgifver, hafva sitt särskilda förvaringsrum för de tider
af dygnet, då han måste lemnäs utan bevakningens omedelbara tillsyn;
men icke har meningen härmed kunnat vara att hålla dessa
fångar, likasom de till straffarbete dömda, både dag och natt innestängda
i cell, utan rättighet att der få se magön menniska, eller
att derifrån utgå på annan tid än en viss timme. Som det ådömda
straffet endast afser frihetens förlust för en bestämd tid, behöfver
man mot dem ej iakttaga andra försigtighetsmått än som erfordras
för att förekomma rymning, och det blifver för samhället till och
med en pligt att för sådana fångar göra fängelset i öfrigt så lindrigt
som möjligen ske kan utan att äfventyra ordningen på stället, eller
rubba det hufvudsakliga syftemålet med ett ensamhetsfängelse, nemi.
fångarues afskiljande från hvaraudta vid alla de tillfällen bevakningen
icke kan hafva dem under ögonen.
Besinnar man nu, att eusamhetsfängelset i denna form, och
med den förmildrade behandling i öfrigt som förslaget innehåller i
afs. på de slags fångar, hvarom här är fråga, säkerligen skall af
det stora flertalet bland dem betraktas som en verklig fördel framför
det nuv:de gemensamhets-fängelset, så kan jag icke föreställa
mig att äfven för dem någon afkortning i strafftiden skulle bchöfvas,
såsom här blifvit pästädt. Sådant skulle, efter min tanka,
tvärtom leda till en ganska stor orättvisa. Ty om man t. ex.
tänker sig. två personer, som på lika lång tid blifvit dömda till
enkeit fängelse, men af hvilka blott den ena, i anseende till bristande
utrymme, komme att undergå sitt straff i ensamhetsfängelse
efter den nya lagen, under det den andra skulle undergå det i ett
geniensamhetsfängelse, så hemställer jag till eder, mine Hrr, huruvida
det kan vara rättvist att den sednare, som i gemensamhetsfängelset
är underkastad den förnedrande kontakten med andra
grofva brottslingar, skall vara skyldig att undergå sitt straff till
fullo, men den förre fä en afkortning deruti endast derföre afl hail,
under en lika behandling i öfrigt, derjemte haft fördelen af särskildt
förvaringsrum, der lian sluppit all sammanblandning med andra
fångar. Bör min del kan jag icke tro, att en lag, som leder till
sådana resultater skulle kunna som ändamålsenlig anses. Uti Lagberedningens
förslag till fängelselag, som äfven uptog tvänne slags
fängelsestraff, ett strängare och ett mildare, hvilket sednare under
namn af förvandlings-fängelse ungefär motsvarade det fängelse, som
i 5 och 6 §§ af det nu förevide förslaget omtalas, ansåg man sig
icke heller ega anleda, att för det lindrigare slaget antaga någon
Den 17 Juni f. m.
345
afkortning i strafftiden, oell jag tillåter mig, med anledn. häraf, attala
den öfvertygelsen, att för hvar och en, som riktigt tänkt sig
in i ämnet, ett sådant antagande alltid skall komma att visa sig
såsom overkställbar^ och att lagens ändamål till stor del förfelas,
helst om härvid äfven tages i betraktande ännu en annan omständighet,
som jemväl förtjenar upmärksamhet. Anser man, att ett ensamhetsfängelse
äfven i sin lindrigaste form fordrar afkortning i strafftiden,
så betraktar man straffsättet som en skärpning i straffet, och
man kan då icke använda det under huru lång strafftid som helst,
utan man måste inskränka det till någon viss tid, hvilken jag förmodar
att man vill hafva bestämd till två år, likasom för det svårare
ensamhetsfängelset. Men härigenom råkade man ånyo in på
samma inkonseqvens i behandlingen af samma slags fångar, som jag
förut visat blifva följden af den påyrkade äfkortningen. En politisk
förbrytare, sorn blifvit dömd till två års fängelse, skulle väl fortfarande
få undergå sitt straff uti ungefär samma slags ensamhets-fängelse,
som hittills för sådane förbrytare varit begagnadt, men en annan,
som blifvit dömd på tre år, skulle ovilkorligen försändas till
något gemensamhets-fängelse, för att sammanföras med andra brottslingar,
och således gå miste om det afskiljande från dem, som för
en person i den samhälls-stä! 1 tving sådana förbrytare vanligen innehafva,
måste såsom en betydlig förmån anses. Jag kan icke, för min
del, biträda en mening, som leder till sådan inkonseqvens, och tror
icke, att lagförslaget, som i samråd med sakkunniga personer blifvit
upgjordt, och jemväl undergått behörig granskning i Högsta Domstolen,
skulle vinna på en förändring i den syftning här blifvit yrkad,
hvadan jag, med bestridande af återremiss, anhåller att Utsk-.s
Betänk, måtte blifva bifallet.
Sedan härefter Hr StatsBådet. m. m. Nils Fredrik Wallenstéen
hade ankommit samt, A K. M:s höga vägnar, aflemnat 1.2 Dess Nåd.
Propos:r och 1 Dess Nåd. Skrifvelse till E. 8t:r, anförde:
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Till en början torde det tillåtas
mig att för B. o. Ad. upliisa några punkter ur förslaget. Den
1 :sta § lyder sålunda: »Den, som till straffarbete pä två år eller
kortare tid dömd är, skall, der så slie lian, under strafftiden hållas
i enrum eller s. k. cell.» »Förordnar Konungen, att någon, i st. f.
annat ådömdt straff, må under viss tid undergå fängelse i cell, galle
ock i afs. å sådan fånge hvad i 2 § 2 mom. föreskrifvet är, der ej
Konungen annorlunda bestämmer.» 5 § stadgar, att »Fängelse å
fästning eller tukthus utan arbete, äfvensom enkelt fängelse, med
eller utan arbete, skall ock, ehvad straffet blifvit omedelbart för brott
eller såsom förvandliugsstraff, i st. f’. ädömda böter, ålagdt, på sådant
sätt verkställas, att fången, så vidi ske kan, förvaras i särskildt
rum, skiljd från andra fångar.» Genom denna lag komrne uppenbarligen
att åt verkställande makten öfverlemnas, att elter godtfinnande'
utbyta de af domstolarne fastställda fängelsestraffen mot det
af lagen förut okända straffet »ensamhetsfängelse.» Hvem vore det
väl, som skulle bedöma när utbytet kunde och således borde ske,
om icke just verkställande maktens organer? At dessa högre eller
Den 17 Juni f. m.
lägre — mari får icke ens veta hvilka, skulle högtidligen updragas
rättigheten att, sedan Rikets domstolar lagligen ådömdt en förbrytare
ett visst fängelsestraff, förvandla detta straff till ett annat eller
befordra det förra till verkställighet, allt efter som omständigheterna
i hvarje särskildt fall gåfve anledn. till det ena eller det andra förfarandet.
Ar den lag, som tillstädjer sådant, rättvis? Kan det vara
statsklokt att godkänna den? Den som nekande besvarar dessa frågor,
bör dermed jemväl hafva ovilkorligen bestämt sitt votum. Utan
afs. bör icke heller lemnäs, att, genom införandet af den nya straffarten
med sina jemförelse- eller förvandlings grunder, förökas den
redan allt för stora oredan i vårt nuv:de straffsystem, om det ännu
ens kan kallas ett system. Denna oreda torde, om den föreslagna
lagen godkännes, slutligen tvinga R. St:r att antaga första straffsystem,
som framlägges, vare sig hvilket som helst. Huru ytterst
svårt det varit att finna något talande skäl för denna lag, kan man
sluta sig till af Utslcs knapphändiga motivering, i anledn. af hvilken
jag för öfrigt tillåter mig att erinra, det ensamhets-fängelsets
lämplighet såsom straff icke ännu kan anses afgjord, utan tvertom
är ganska omtvistad, i synnerhet i fråga om så lång strafftid, som
ett och ett halft år, hvilket skulle svara mot två års straff-arbete.
Dessutom har Utsk. icke åstadkommit den ringaste utredning om i
hvad mån det blir möjligt att tillämpa det nya straffet. Utsk. inskränker
sig till att säga R. St:r, att »efter de uplysningar Utsk.
inhemtat, något hinder numera icke lärer under vanliga förhållanden
möta för grundsatsens tillämpning i allmänhet.» Jag hemställer, om
denna utredning kan anses såsom tillfredsställande. För min del
skulle jag helst vilja anhålla orri ett enkelt utslag å Betänk.: men
då jag icke tror mig för tillfället kunna vinna något understöd för
denna min mening, förenar jag mig med dem, som yrkat återremiss.
Hr Stråle: I anledn. af hvad Hr Carleson anfört, anhåller
jag- att få nämna, att sedan åren 184 6 och 184 7, då de första cellfängelserna
i Riket blefvo färdiga, hafva dessa frågor, hvilka Hr
Carleson anser nya och oafgjorda, förekommit. Redan vid det första
cellfängelsets öpnande upstod naturligtvis den skilnaden, att t.
ex. en fånge, sorn blifvit dömd till 14 dagars fängelse, fick sitta
dessa 14 dagar i cell uti det ena länet, då deremot en dylik fånge
i ett annat län, som ej hade cellfängelse, undergick straffet i gemensamhets-fängelse.
På samma sätt har det äfven tillgått med ransaknings-,
vatten- och bröd- samt äfven st raff-fångar, hvilka understundom
genom K. M:s nåd fått tillstånd att inom kronohäkte utslå
det straff, som blifvit dem ålagdt att aftjena å straff-arbets-fängelse.
Slutligen har äfven lagstiftningen beträdt samma bana genom K.
Förordmn den 4 Maj 1855, rörande vissa förändringar i ansvaret
för stöld m. m., der den principen uttalas, att straff-arbets fångar
inom en viss kategori skola hållas i kronohäkten; och då de flesta
dylika häkten äro cellfängelser, upkommer den följd, att nämnde
straff-fångar i allmänhet komma att förvaras i cell. Jag tror således,
att systemet i verkligheten redan länge vunnit tillämpning i
vårt land, och jag tillstyrker på det högsta, att man nu begagnar
Den 17 Juni f. m.
317
tillfället att vidare utveckla detsamma, särdeles då man derigenom
kan i möjligaste måtto förekomma sådana beklagliga företeelser, som
att till ett eller två års straff-arbete dömda fångar måste, utan afs.
derå, om de för första gången äro häktade och måhända ieke ens
blifvit beredda till sin första nattvardsgång, skickas till gemensamhets-fängelserna
och der ty värr icke sällan gå förderfvet till mötes.
Det vore mycket att beklaga om man, sedan högst betydliga summor
blifvit och blifva använda för cellfängelserna, hvarmed numera
de flesta af Rikets län äro försedda, och då dessa fängelser åtminstone
f. n., i följd af ett väsendtligt förmiuskadt antal af ransaknings-fångar
och sådana som äro häktade för att tind ergå förvandlingsstraff,
lemna utrymme för ett stort antal st raff-fån gar, icke skulle
vilja tillgodogöra sig den särdeles moraliska men äfven administrativa
vinst, som deraf kan skördas.
Att lagen försigtigt vis innehåller såsom vilkor för dess tillämpning,
det utrymmet sådant medgifver, är nödvändigt, ty då cellfängelserna
företrädesvis äro afsedda, och fortfarande böra vara det,
för ransaknings-fångar, så måste ett tilläfventyrs ökadt fång-antal
medföra den följd, att cellfängelserna icke lemna det erfoiderliga
utrymmet för ifrågav:de straff-fångar. Jag uttalar endast såsom en
sannolik förhoppning, att cellfängelserna, när de blifva färdiga i de
återstående länen, skola lemna utrymme för alla dessa fångar; hvarom
icke, lärer efter omständigheterna en del straff-fångar så behandlas
såsom hittills; men nedslående vore det om man, för en blott
eventualitets skull, förnekade sig alla de stora fördelar, som genom
den föreslagna lagen kunna beredas åt menskligheten och samhället,
och jag förnyar derföre min anhållan om bifall till Betänk.
Hr Hjerta, Lars: Man behöfver blott genomläsa K. M:s
Propos. för att se, att den är afgifven i humanitetens intresse, och
att den afser att åstadkomma en förbättring i det till en viss grad
förbistrade tillstånd, som hittills egt rum med afs. på fångstyrelsen.
Den, som i det afs. stannat i något tvifvelsmål, har, enligt min
tanke, kunnat öfvertyga sfg genom det utförliga tal, hvari H. Ex.
Hr Gunther utvecklat motiverna till den K. Proposm. Detta oaktadt
bekänner jag likväl, att det, enl. min tanke, icke skulle skada
om Betänk., på grund af dervid gjorda anmärkmr, återremitterades,
om man erkänner den betydande inverkan på en mängd menniskors
tillstånd, som måste utöfvas af en lag, hvars tillämpning, på sätt
en talare redan anmärkt, i hufvudsaklig mån måste öfverlämnäs åt
den verkställande maktens organer, och till en viss grad till de lägre
deribland. Jag kan icke undertrycka följande erinran, ehuru den
ännu är något impopulär. Den strider, jag medgifver det, nog mycket
mot de allmänt rådande begreppen; men jag tror att det kommer
en tid, då den skall tagas mera i betraktande. Denna erinran
består deruti, att, såsom man vet, straffen för brott emot eganderätten
i sjelfva verket blifvit betydligt skärpta i materielt afs., i
sammanhang med kyrkopliktens borttagande, genom dess ersättande
med ett betydligt längre fängelsestraff, vid hvars ådömande en stor
latitud ock blifvit lemnad åt domaren. Straffet har äfven, enligt
348
Den 17 Jnnl f. mt
min tanke, blifvit skärpt derigenom att vår lag har allt för få gradationer
i ansvaren för de olika slagen af tjufnadsbrott; och tager
man i betraktande de moraliska orsaker, som dertill kunna vara
medverkande, så skall, enligt min öfvertygelse, den tid komma då
man finner, att lagstiftningen i många fall emot dessa förbrytelser
varit allt för hårdhändt. Jag vill blott erinra om de fall af detta
slag, der den brottslige kan vara en mycket nödställd person och
der man för öfrigt kan tillämpa den bekanta sagen, att »tillfället
gör tjufven», då ett oöfverlagdt begär, utan tanke på följderna, förorsakar
tillegnandet af annans egendom, hvilken jemförelsevis kan
vara af obetydligt värde, men brottet straffas likväl med förlust af
frihet under längre tid, kanske under ett heltår. Jag tror att straffet
der är större än brottet. Men jag nprepar att jag sjelf anser
denna anmärkn. i närv:de ögonblick vara impopulär, emedan det tillhört
de juridiska begreppen snart sagdt öfver hela Europa under
detta århundrade, att straffen för egendomsbrott icke kunnat nog
hardt skärpas. Hos oss har delta straff varit utomordentligt hårdt
i jemförelse med straffen för brott mot person. Till följd häraf tror
jag det icke skada att Utsk. får tillfälle gölia en kontra-propos , som
upfyller det vackra ändamål K. M. och dess rådgifvare afsedt, men
som tillika mera svarar mot ändamålet af en noggrannare lagstiftning.
Dessutom ber jag att få påpeka ett par §§ ang-.de de fångar,
som dömas till enkelt fängelse, antingen omedelbart för brott eller
i st. f. ådömda böter. Om dessa står der: fångens maka, föräldrar,
barn eller syskon må honom i fängelset besöka; likväl skall anmälan
derom förut ske hos fängelsets styresman. Men med afs. på
fångarnes rättighet att brefvexla med utanför fängelset varande personer,
heter det: »att han icke må utan lof af fängelsets styresman
emottaga eller afsända bref.» Att denna rättighet icke beviljas i
allmänhet, utan att den skall beviljas särskildt för hvarje bref tinnes
af efterföljande mening: dock att, der brefvet rörer enskilda angelägenheter,
sådant lof ej vägras må, sä framt brefvet ej finnes innehålla
något hvaraf ordningen eller säkerheten inom fängelset kan
äfventyras.» Det är klart att om denna g bifälles, så skola de
underordnade verkställarne af lagen anse sig ovilkorligt förpligtade
att neka en person, som sitter på förvandling derföre att han saknar
tillgång till böter, att korrespondera såvida lian icke har tillstånd
dertill af fängelsets styresman, hvilken, om han är borta,
naturligtvis icke kan gifva detta tillstånd. Om således denne fånge,
som i öfrigt åtnjuter den strafflindring som lagen medgifver, har
råd att bestå sig större beqvämligheter, sä skulle han icke hafva
rättighet att mottaga ett enda bref ulan anmälan hos styresmannen.
Detta skulle jag önska få ändradt så, att fångens maka, föräldrar,
barn eller syskon alltid finge besöka honom i fängelset, och
att lian må äga rätt att mottaga och afsända bref, såvida brefven
ej fiunes innehålla något, hvaraf ordningen eller säkerheten inom
fängelset kan äfventyras. Vidare må det tillåtas anmärka, att det
synes som om de, hvilka föreslagit lagen, sjelfva sväfvat i en viss
osäkerhet om huru de skulle förstå »enskildt fängelse»; ty i första
§:n står: »Den, som till straffarbete på två år eller kortare tid
Den 17 Juni f. m.
349
dömd är, skall, der så ske kan, under strafftiden liållas i enrum
eller så kallad cell.» Men man vet, att man under begreppet »cell»
vanligen förstår ett särskildt system af behandling som en person
blir underkastad. I 5:te g:n står icke nämnt hvarken om ensamhets-fängelse
eller cell, utan der står att fången, såvidt ske kan,
skall förvaras i särskildt rum, skiljd från andra fångar. Det synes
således, och man kari icke annat än hålla höga vederbörande räkning
derför, att de i rnensklighetens intresse velat etablera en skiljaktighet
mellan detta fall och hvad som finnes stadgadt i lista §:n.
Men jag tror att det vore önskligt, derest det vore möjligt, att få
detta genom lag något närmare detaljeradt, och ehuru jag icke
egentligen nr hemmastadd i dessa ämnen har jag dock, med allt
skyldigt erkännande af det goda och menniskoälskande syftemålet i
K. M:s Propos., icke ansett det kunna vara komprometterande eller
skadligt, om denna fråga blir närmare öfverlagd af Utsk.
Pir Carleson: Om jag rätt upfattade Hr Stråles yttrande,
så ansåg han att fängelsernes beskaffenhet redan medgifva en allmän
tillämpning af den nya straff arten i stället för dem, hvilka
af den förra skola suppleras, och att det således icke skulle kunna
hända, att af två för en stöld till 2 års straffarbete dömde personer,
den ene underkastades 1-J års ensamhetsfängelse, och den andre
2 års straffarbete; eller att i det fängelse der en fånge vid
årets början underginge cell-fängelse, han eller annan fånge kunde
mot årets slut, i anseende till mängden af då i häktet förvarade
ransakningsfångar, blifva för enahanda förbrytelse underkastad olika
påföljd och behandling. Jag anhåller, att Hr Stråle behagade uplysa,
om det är hans mening att taga på sitt ansvar, det en sådan
olägenhet som jag autydt, icke kan inträffa, om den ifrågavide
lagen antages.
Frih. af Ugglas, Carl Gustaf: Då man påminner sig med
hvilket intresse K. St:r, för icke lång tid tillbaka, omfattade frågan
om cellfängelser, förefaller det besynnerligt, att man nu gör svårigheter
emot antagande af en lag, som åsyftar att bringa ordning
och reda i dessa förhållanden, ty såsom ställningen f. n. är, råder
icke något system i afs. å tillämpningen af fängelsestraffen.
De anmärkmr, som mot denna lag blifvit gjorda, hafva dels
gällt frågan om sjelfva fängelsestraffets beskaffenhet, och dels att
tiden för längsta enkelt fängelse icke blifvit bestämd. Hvad den
första anmärkn. beträffar, har man såsom en brist och oegentlighet
i förslaget påpekat och synnerligen fästat sig vid 3:dje mom. Offe
g:n. Den lyder som följer:
»Af andra än nu nämnde personer och dem som i 2:dra gms
2:dra mom. omförmälas, eger fången ej utan tillstånd emottaga besök.
Ej heller må han utan lof af fängelsets styresman emottaga
eller afsända bref; dock att, der brefvet rörer enskilda angelägenheter,
sådant lof ej vägras må, så framt brefvet ej finnes innehålla
något, hvaraf ordningen eller säkerheten inom fängelset kan äfventyras.
»
350
Den 17 Juni f. m.
Man har ansett, att det borde vara fängelse-styresmannen förunnadt,
att om bref innehåller enskilda angelägenheter, att på förhand
öpna och undersöka skrifvelsens beskaffenhet. Då meningen
med den styresmannen lemuade pröfningsrätt, på sätt mom. tydligen
utvisar, är att förekomma att icke genom brefvexling ordning
och säkerhet inom fängelset må kunna äfventyras, men sådant icke
kan ske, såvida icke hvarje bref på förhand pröfvas, och det ju
dessutom icke är möjligt att. veta hvad ett bref innehåller förr än
detsamma blifvit undersökt, ty på bref-aflemnarens eller fångens
upgift kan man väl icke lita, synes denna anmärkn. vara i allo
obefogad. Vidare har man, såsom ett fel mot förslaget, anmärkt,
att någon ovisshet skulle råda i afs. å hvad man egentligen menade
med cell, och såsom stöd härför anfört, att i l:sta §:n talas
om enrum eller s. k. cell, men i den 5:te om särskildt rum. För
min del kan jag icke Anna, att någon skillnad emellan dessa tvenne
saker finnes.
Hvad åter beträffar den hufvudsakligaste anmärkn., eller den
af Gr. Sparre gjorda, att en tid borde vara bestämd, öfver hvilken
enkelt fängelse icke finge räcka, så kan det väl vara möjligt att
vid ett eller annat fall någon hårdhet vid tillämpningen kan upkomma;
men jag hemställer om det kan vara möjligt att stifta en
allmän lag, af den beskaffenhet som denna, vid hvilkens tillämpning
ingen orättvisa kan komma att ega rum. Sådant mäste afhjelpas
genom serskilda föreskrifter, och synes till en stor del vara förebygdt
genom 7:de §:n, som stadgar: »I fråga om hvad ytterligare
i afs. å ensamhetsfångars vård, arbete och behandling skall iakttagas,
samt hvad i öfrigt till ordning vid ensamhetsfängelse och tillsyn
derå hörer, galle hvad derom redan är eller framdeles kan
blifva föreskrifvet.» Dessa föreskrifter kunna icke, enligt min öfvertygelse,
komma att meddelas af den verkställande maktens lägre
organer, såsom Hr Carleson uttryckt sig, och då tror jag icke heller,
att någon våda skall upkomma. I alla fall äro dessa små olägenheter
af så ringa vigt, att de icke böra hindra antagandet af en
lag, som är i högsta måtto nödvändig, och hvars tillämpning vore
af största nytta.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, vågar jag tillstyrka
E. o. Ad., att bifalla Utsk:s Betänk.
Hr Stråle: Med anledn. af Hr Carlesons yttrande har jag
begärt ordet.. Jag kan visserligen icke ansvara derför, att ju icke
en eller annan olägenhet kan inträffa efter antagandet af denna lag,
särdeles som det är möjligt att cellfängelserna icke lemna erforderligt
utrymme för de ifrågav:de straff-fångarne. Jag yttrade endast,
då jag förra gången hade ordet, att när samtliga Länen blifvit försedde
med cellfängelser och om fångantalet icke ökas i någon större
proportion än f. 11. är fallet, så antager jag att dessa fängelser
blifva tillräckliga för att hålla nämnde straff-fångar i cell; men jag
fästade jemväl upmärksamheten derpå, att ifrågav-.de lagförslag innebär
en möjlighet att i större mån än hittills tillgodogöra sig
förmånerne af cellfängelserne. Om E. 0. Ad. beviljar återremiss,
Den 17 Juni f. m.
351
borde sådant väl ske för att vinna ett bestämdt ändamål; men de
talare, som yrkat återremiss, Lafva alla haft olika mål i sigte och
livar för sig yrkat ändring i skiljda §§ derförutan en talare med
återremiss åsyftat afslag. Medan jag nu har ordet torde mig tillåtas
fästa Hr Hjertås upmärksamhet derpå att tjenstgörande föreståndare
för ett fängelse icke något ögonblick bör kunna saknas,
ty då den förnämligaste tjenstemannen är frånvide, inträder hans
närmaste man o. s. v. Ej heller inser jag huruledes man skall
kunna tillåta en fånge att skriftvexla, med mindre än att man först
förvissat sig derom att brefven icke innehålla något mot ordningen
eller säkerheten inom fängelset stridande. Väl må fångar finnas
häktade under sådana omständigheter t. ex. då frihetsstraff för kort
tid är ådömdt, att någon skälig farhåga för rymning eller annan
oordning icke bör ega rum, men man får härvid icke förbise möjligheten
deraf att en sådan fånge, genom brefvexling eller annan
gemenskap med personer utom häktet kan bereda annan för groft
brott häktad fånge tillfälle att rymma. Jag vågar således antaga,
att man icke på allvar kan yrka derpå, att en fånge må utan upsigt
hafva beröring med andra personer än fängelsets tjenstemän.
Emellertid, mine Hrr, om hvarje jemförelsevis liten meningsskiljaktighet
hos en hvar af oss, som önska framgång åt lagförslaget
i det hela, skulle efter hvars och ens individuella åsigter i fråga
om förslagets detaljer söka göra sig gällande, så är det fara värdt,
att man förlorar de stora och väsendtliga förmånerne som af förslagets
antagande till lag kunnat vinnas. Betänk, är bifallet af
åtminstone ett Stånd och återremitteradt af ett annat. Blir det nu
äfven af B. o. Ad. återremitteradt, kan sådant lätt föranleda dertill,
att någon meningsskiljaktighet gör sig gällande inom LagUtsk.,
utan att man på förhand kan antaga att en sådan förändring vinner
RiksStåndens och slutligen K. M:s bifall. Jag anser derföre
bäst att antaga förslaget sådant det är, då man för visso kan säga,
att fördelarne af detsamma äro mycket stora. Jag slutar med hvad
jag yttrat förut, nemi. att jag anser verkställigheten kunna så ordnas,
att skälig anledn. saknas till klagan deröfver att fångar, dömde
endast till frihetens förlust, ej åtnjuta afdrag å strafftiden.
Hr Carleson: I anledn. af Erih. af Ugglas’ yttrande utbeder
jag mig att få i hans minne återkalla att äfven jag ifrågasatt
huruvida våra kriminal-lagar numera kunna anses innehålla
något straffsystem. Genom den föreslagna lagen skulle likväl förhållandet
i så måtto förvärras, i stället att förbättras, som de många
redan befintliga slagen af fängelsestraff med särskilda förvandlingsgrunder
skulle förökas med ännu ett nytt slag. För Hr Frilnn
sjelf torde jemväl blifva svårt att bestämdt upgifva huru vid förvandlingen
till det nya straffet i verkligheten skulle komma att
tillgå. Måhända blefve det i yttersta hand en fängelsedirektör som
afgjorde när en förbrytare borde undergå det ådömda straffet eller
i stället underkastas ett annat. Om ock lagstiftningen skulle medgifva
att af domstolarne fastställde straff kunde af verkställande
makten förvandlas till andra, borde väl åtminstone bestämmas ge
-
3Ä2
De ii 17 Juni f. m.
liom hvilken af dess organer en sådan åtgärd finge vidtagas, eller,
med andra ord, det borde åtminstone upgifvas på hvem det finge
bero att utbyta det lagligen ådömda straffet mot ett annat. Bristen
på föreskrift i detta hänseende är, såsom mig synes, icke det
minst anmärkningsvärda vid ifrågav:de lagförslag.
Gr. Sparre: Det är utan allt tvifvel att ifrågav:de förslag
innebär en väsendtlig förändring i vårt straffsystem. Sedan många
år tillbaka har man varit sysselsatt med förberedelserna för denna
förändring genom upbyggaudet af de många fängelser med celler,
som numera iiro uplorda. Det är nu fråga om att göra bruk af
dessa arbeten, hvarföre det också är vigtigt att sjelfva grundprincipen
för ensamhetsfängelset blir i den nu ifrågav:de lagen konseqvent
genomförd. Jag anser också detta vida vigtigare, än att
lagen några månader förr eller sednare blifver antagen. Genom en
återremiss riskera vi ingenting annat än att lagen någon kort tid
sednare blifver antagen, ty det är icke troligt att LagUtsk. nu afstyrker
denna lag, då Utsk. för kort tid sedan tillstyrkt densamma.
Eusamhetsfängelset förändrar i väsendtlig mån karakteren af frihetsstraff.
Det försvårar delta straff ur alla de synpunkter ur hvilka
man kan betrakta straffen, nemi. såsom försonande, varnande för
andra och förbättrande, om jag nemi. äfven antager detta mom.
såsom ingående i begreppet straff. Ur alla dessa synpunkter verkar
ensamhetsfängelset agraverande. Man kan icke tänka sig ett
hårdare straff än då fången öfverlemnas åt siir ånger, åt sina qval,
åt sina dystra tankar, beröfvad sina umgängesvänner, sin familj,
sina vanor. Ur synpunkten af varnagel verkar denna dysta ensam
het
tillräckligt på inbillningen för att kunna afskräcka från brott.
Ur synpunkten af. förbättring är det naturligt att fången, lemnad
i ensamhet åt sig sjelf med sina samvetsqval, skall lättare föras till
ånger och besinning. Men då ensamhetsfängelset således ur alla
dessa synpunkter verkar till sitt ändamål, är det alldeles obehöfligt
att qvarhålla fången i fängelset längre tid än med afs. å dessa
ändamål för straffen är nödvändigt; och det är derföre man lagt
så mycken vigt på att tiden vid ensamhetsfängelset förkortas. Nu
skall, enligt detta förslag, förkortning i strafftiden ske i fråga om
straffarbete, men icke i fråga om fängelse i cell. Man har sagt,
att man vill medgifva fängelsefången en mängd fördelar; detta anser
jag för min del icke riktigt, det vore stridande emot principen för
ensamhetsfäiigelset. Det är mycket bättre att öka intensiteten af
straffet men förkorta tiden. Man vinner derigenom i flerfaldigt
afs.: det behöfves ett mindre antal celler att deri förvara tångarne;
kostnaden för fångarnes underhåll blir mindre; de undanhållas) kortare
tid från sitt yrke, samt hafva lättare att återtaga detta yrke,
än om de på längre tid varit skiljda derifrån; och ändtligen återgifvas
de snarare åt sin familj, för hvilken de ofta utgöra det enda
stödet. Det är således af högsta vigt, att strafftiden i möjligaste
måtto förkortas, och då just denna förkortning kan ske genom användande
af cellsystemet, kan jag icke inse, hvarföre icke sådan
förkort
-
Den 17 Joni f. m.
S5S
förkortning bör ega rum och! straffets intensitet okas, såvälmed
afs:de på fiingelsefången som straffarbetsfången. Hr Stråle bar sagt
att det icke skulle gå an att medgifva fiingelsefången flera förmåner
ån lian enligt förslaget skulle få, emedan lian då skulle komma i
en bättre ställning än ransakningsfången. Hetta är fullkomligt
sannt, ty naturligtvis måste man göra någon skillnad mellan ransaknings-fångar
oell straff-fångar; oell detta är för mig den förnämsta
orsaken, hvarföre jag icke kan antaga förslaget. För ransakningsfången,
hvilken jag icke kan beröfva mer än friheten, bör jag
göra fängelset så drägligt, så litet smärtsamt som möjligt, emedan
ändamålet med hans hållande i förvar endast är att försäkra sig
om hans person. Straff-fången deremot, såväl den som undergår
straffarbete som fängelse, bör behandlas annorlunda och deri ligger
just ett skäl, hvarför man icke bör gifva honom så stora fördelar
men i stället förkorta strafftiden. Lika med Lii- Carleson anser jag
att man lemnat alltför mycket åt den verkställande magtens godtycke,
ty då lagstiftaren upträder måste lian bestämma grunden
hvarefter detina magt må ega att verkställa straffet; det är icke
nog att åt densamma öfverlemna bestämmandet af hvad som kari
anses ingå i straffet; man måste äfven bestämma de grunder, efter
hvilka denna verkställighet bör ske. Jag är lika intresserad som
Hr Stråle af att denna lag så fort som möjligt kommer att tillämpas;
men jag anser att denna tillämpning bör byggas på rigtiga
grunder, och det är af denna orsak som jag fortfar i mitt yrkande
om återremiss af Betänk.
De härefter först till bifall och sedan till återremiss af förev:de
Betänk, framställde proposme besvarades med blandade Ja och Nej,
hvarefter dessa propos:r förnyades samt åter besvarades med Ja och
Nej, och slutligen Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg
den sednast till återremiss framställda propos:n vara besvarad med
öfvervägande Ja.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den 3 och 16 d:s på bordet lagda
Betänk. N:o 36, i anledn. af väckta motioner om nphäfvande af
Kongl. Brefvet den 17 Okt. 1778, ang:de barnamord.
Hr Tham, Casper Wolrath Victor: Då jag väckte min
motion om uphäfvande af Kongl. Brefvet 17 78, väntade jag mig
att möta motstånd, men jag hoppades likväl, att den skulle röna
en annan behandling i LagUtsk. än som skett; ty jag hoppades,
att LagUtsk. skulle afstå från de motiver, som grundläde Utslcs
afstyrkande vid förra Riksdagen. Detta Kongl. Bref har, skulle jag
tro, varit föremål för lt. St:rs pröfning snart nog vid hvarje Riksdag
efter dess emanerande, och det Svenska presterskapet, som enl.
min åsigt bäst bör kunna bedöma vådorna af detta Kongl Bref.
har också påyrkat dess uphäfvande. Vid denna Riksdag har Utsk.
ansett sig icke behöfva anföra andra grunder för sitt afstvrkande
VI H. 23
334
Don 17 Juni f. m.
jin de gamla grundsatseme, godkände vid förra Riksdagen. R. o.
Ad. måste derföre ursäkta, att jag, som ämnar göra allt för genomdrifvandet
af min åsigt i ämnet, söker genomdrifva dessa gamla
grundsatser.
Utsk. säger, att det saknas bevis för, »att författningen ingalunda
upfyllt dermed afsedda ändamål att från vanära förskona den
qvinna, som framfödt oäkta barn och dymedelst förekomma barnamord.
» Först och främst har jag i min motion just frambragt den
bevisning Utsk. påstår skola saknas, och för det andra kan jag icke
tillbakahålla min förundran öfver Utsk:s sätt att upfatta vanäran,
ty hon ligger ostridigt i sjelfva brottet men icke i dess följder eller
i straffet. Hade Utsk. velat öfvertyga sig derom, att denna vanära
allt mer och mer fortplantas, så hade Utsk. endast behöft göra
ett flyktigt besök hos Pastors expeditionerne i hufvudstaden. Vidare
har jag i min motion sagt, »att vanäran icke ligger i det straff,
som ett brott medför eller brottets uppenbarande, utan i sjelfva
brottet.» Jag hade icke föreställt mig, att Utsk. skulle behöfva
bevis på sanningen häraf; ty, såsom jag redan nämnt, medför sjelfva
brottet vanäran men alldeles icke straffet, hvilket, såsom en talare
uti en annan fråga yttrat, har en tvåfaldig betydelse, nemi. varnande
och försonande, och såsom sådant bör straffet också qvarstå.
Att emellertid framlägga andra bevis derpå, att brottet vanärar, än
dem allmänna lifvet snart sagdt dagligen företer, anser jag obehöflig!.
I min motion har jag äfven sagt, att författningen gynnar
eedeslöshet, men Utsk. säger, att äfven detta är obevist. Jag beder
att få nämna en bevisning som jag tror vara temligen exact. Dopboken
i S:t Jacobs församling i hufvudstaden utvisar nemi. att år
17 97 anmäldes 28 eller 29 barn, födde af icke gifte föräldrar,
hvaremot antalet af sådana barn år 1856 utgjorde 167. Jag undrar
om icke detta är ett fullkomligt slående bevis derpå, att sedeslösheten
stigit i följd af det Kongl. Brefvet. Visserligen har LagUtsk.
sagt, att detta tilltagande af sedeslösheten bör tillskrifvas en
förökad folkmängd; men härvid beder jag att få göra en anmärkn.
nemi. att skillnaden emellan folkmängden i Stockholm år 1797
och innev.-de år är icke mera än 30,000 personer. Ar det väl
tänkbart, att sedeslösheten inom en enda församling skall kunna
så hafva tilltagit, derföre att folkmängden så ringa blifvit förökad.
Jag tror således, att jag har fullkomligt skäl för den åsigt jag i
min motion uttalat. Vidare har jag sagt, »att författningen vore
onaturlig och grym, då den liksom upmanade moder att förneka
sitt barn samt närde, i st. f. att förekomma, falsk blygsel. Jag
hade trott, att äfven i detta fall jag icke behöfde framlägga bevis.
Min. öfvertygelse är, att hvar och en, som nogare öfverväger saken,
skall inse, att, det är den största onaturlighet, att modren förskjuter
sitt barn och under sin lifstid icke efterfrågar barnet. Slutligen
påstår Utsk., att bevis saknas derom, »att författningen öppnar
ett fritt fält för de onaturligaste förbindelser, såsom för blodskam
samt äktenskap och lägersmål i andra förbudna leder.» Jag
trodde, icke, att jag äfven i detta fall behöfde framlägga någon bevisning.
Om majoriteten i LagUtsk. velat göra sig underkunnig
1)en 17 Jnnt t. m.
om sanningen i min upgift, hade sådant, kunnat ske genom att
vända sig till någon af de J!:ne i liufvudstaden vistande ConsistoriiNotarierne,
hvilka kunnat lemna uplysnitig om den stora massa af
uplösta äktenskap, och då man vet detta antal, upstår ovilkorligen
den frågan, huru det varit möjligt, att alla dessa äktenskap straxt
efter deras ingående kunnat så hastigt uplösas. Min 13-åriga erfarenhet
har öfvertygst mig, att oftanämnde Kongl. Bref ofta varit
orsaken härtill. Om jag således går från början till slutet, kan
jng icke finna annat, än att mina i motionen anförda skäl äro fullkomligt
tillräckliga. 1 allmänhet måste jag göra den anmiirkn.
emot Utskis Betänk., att det allt för litet sett på det rent kristliga
momentet, den kristliga försonligheten, hvilken mycket lättare
kunnat inrymmas i handhafvandet i alside på barnens ställning till
sina föräldrar, om det Kongl. Brefvet blifvit uphäfdt. Jag beder om
ursäkt, att jag ytterligare måste hålla mig till LagUtskis Betänk.
Utsk. påstår, att författningen är dicterad af mensklighet. Mig
undras högligen orri så kan vara förhållandet då den helt och hållet
uphäfver sednare taflan af Tio Guds bud, innehållande att
menniskan skall älska sin nästa som sig sjelf, och skall väl detta
budord i något fall tillämpas, bör det väl vara i fråga om barns
och föräldrars skyldigheter inbördes. Är det menskligt att utstryka
4:de budordet? och är det så, så är det åtminstone icke kristligt,
ty det sannt kristliga bör åtminstone visa sig i erkännandet och
upfostrandet af sitt barn. Utsk. säger ytterligare, »att qvinna af
blygsel, af fruktan för den skymf hennes tillstånd medför och af
bekymmer för sitt barns öde ej låtit sig afskräckas från barnets
afdagatagande genom det i Lagen utsatta dödsstraff.» Såvidt jag
kan inse och förmått följa med min tid, hafva barnamorden icke
minskats. Erfarenheten visar ock, att desse okände baruföderskor
nästan hvarje vecka afdagataga sina barn och äfven med de mest
fullständiga statistiska uplysningar kan icke visas, att barnamorden
aftagit. Men hvarföre är väl en sådan bevisning omöjlig? Jo derföre,
att de allmännaste morden äro de aldra tidigaste, ja! nästan
i första stunden, af barnets aflelse, och vågade jag anföra exempel
i detta fall från min erfarenhet såsom prest, hvilka exempel jag
dock är förbunden att icke yppa, skulle Hrnne finna, att de icke
i obetydligt antal årligen inträffa. Således har 1778 års Kongl.
Bref icke förminskat barnamordens antal. LagUtsk. har icke uptagit
ett af mig i min motion anfördt skäl för upbäfvande af detta Kongl.
Bref nemi. att dess bibehållande är en orättvisa emot en del af
svenska befolkningen och emot Stockholms stad. Det är en orättvisa
emot svenska befolkningen derföre, att inom landsförsamlingar
kuntre fattigare qvinnor icke fördölja sitt olyckliga tillstånd. De
måste antecknas i kyrkoboken. De förmögnare åter kunna, om de
vilja dölja sitt tillstånd, resa antingen till liufvudstaden eller till
utrikes ort och der framföda barn. Hvilken prest som helst kan
intyga detta. Det är en orättvisa emot Stockholms stad derföre,
att här samlas flertalet af de talrika olyckliga barnaföderskor oell
vistas här intilldess barnen kommit till verlden, hvarefter de aflägsna
sig härifrån, och, derföre att man icke har rättighet att
Den 17 Janl I. ra.
efterfråga föräldrarne, hemfalla barnen till stadens kommuner. Detta
kan af PastorsExped:ne inom hufvudstaden när som helst vitsordas.
Utsk. har äfven förbigått ett anuat af mig anfördt skäl, att allmänna
barnhuset och stadsnämnden hafva förklarat, att när de
lemna understöd åt en olycklig barnaföderska, vilja de åtminstone,
att hon skall npgifva barnafadren, oell de hafva gått så långt, att
de haft färdigtryckta stämningsmemorialer för att i händelse af behof
kunna göra dylika mål anhängiga vid domstolen. Detta mätte
väl vara brott emot 1778 års Kongl. Bref, och då frågar jag, hvarföre
skola icke vid slikt förhållande Pastorsembetena hafva rättighet
att efterfråga barnets föräldrar, och skola de icke ega det, lära
väl andra myndigheter icke heller hafva det.
Då jag icke har anledn. att hoppas, att K. o. Ad. skulle vilja
antaga mitt förslag, anhåller jag om bifall till Hr Adlerereutz’s
reservation.
Pir Carleson, Ed v. Henr.: Såvidt jag kunnat följa Hr
Thams argumentation, har den gått derpå ut. att den tilltagande
sedeslösheten skulle i främsta rummet vara att härleda från 1778
års Kongl. Bref, hvilket han sökt bevisa med förhållandet inom
S:t Jacobs församling. Detta förhållande jemförde han med det,
som förefanns inom församlingen år 1798. Hans bevisningssätt
är dock icke af den beskaffenhet han trott den vara, ty dertill
fordras mera än ziffror, som bevisa intet. Anser 11. o. Ad., att
en fallen qvinna bör behandlas på det sätt, att hon skall för sin
förseelse utestängas från församlingens gemenskap, och från salighetsmedlens
nyttjande, i lysningar till giftermål eller andra handlingar
utmärkas såsom mindre ärlig o. s. v. Nåväl! uphäf då det Kongl.
Brefvet; men anser 11. o. Ad. åter, att stadgandet i det Kongl.
Brefvet bör qvarstå, låt då detsamma vara oförändradt.
Hr Hjerta, Lars: I motsats till den talare, som väckt motionen,
anser jag Utsk. hafva ganska väl motiverat sitt afstyrkande.
Motionären har anfört åtskilligt, hvilket han sedermera här återuprepat,
för att dermed söka tillvägabringa ett underkännande af
Utsk:s resonnemang. Jag anhåller att få uptaga ett par af hans
aumärknir för att visa, att de icke hafva det ringaste sammanhang
med de omständigheter, ' som föranledt tillkomsten af 17 78 års
Kongl. Bref. Till en början har han talat om de mångå äktenskap,
som här i Stockholm uplösas. För det första tror jag, att
antalet af dessa äktenskap icke är så särdeles stort, såvida man
jemför Sverige med andra protestantiska stater. För det andra
tror jag, att uplösningen af dessa äktenskap icke härrör från ifråga
v:de Kongl. Bref, utan orsaken måste vara, att äktenskapen förhastadt
blifvit ingångna. Man kan icke undgå att bemärka, hurusom
från äldre tider lagstiftningen varit angelägen att befordra
äktenskaps ingående, men på samma gång försvåra deras uplösning.
Delta har härflutit från theologiska begrepp som på visst traditionel
t sätt öfvergått från katolicism till protestantism och verkat
derhaiq att man betraktar äktenskapet icke såsom ett kontrakt,
Ten IT Janl f. m.
Sfi 7
hvilket det enligt var lag i sjelfva verket är, utan som ett slags
Sacrament och såsom sådant ouplösligt. Jag sade, att orsaken till
äktenskapsuplösning ligger just i deras för hastiga ingående, och
detta måtte väl icke hafva någon gemenskap eller sammanhang med
1778 års Kongl. Bref. Motionären har äfven anfört, att barnaföderskor
inkomma från landet och efter förlossningen begära understöd
hos stadsnämnden, hvilket skulle ytterligare bevisa nödvändigheten
af uplnifvandet utaf 1778 års Kongl. Bref. Icke heller
denna omständighet eger något sammanhang med författningens
uphäfvande, hvars syftemål är att förebygga det slags vanära, som
konvenansen fäster vid dessa förseelser, en vanära, som är olika
med den vår lag menar med att vara ärelös. Det måste man
medgifva. Hvad beträffar barnamorden, så, om man täger i betraktande,
att folkmängden i Stockholm är 100,000 menniskor,
och att Hr Tham sjelf sagt, att barnaföderskor från omkringliggande
provinser ankomma till hufvudstaden. och efter förlossningen återgå
till hemorten, måste man väl erkänna, att antalet af dessa brott
inom Stockholms egen befolkning icke är särdeles stort; men i alla
fall kunna dessa brott deduceras från helt andra orsaker än dem
den värde talaren upgifvit, emedan de härröra oftast från barnaföderskornas
fattigdom o. s. v. t. ex. den förhöjda afgiften för barns
intagande på allmänna barnhuset. Dessutom mäste man taga jemväl
i betraktande, att för den qvinna, som råkar i denna belägenhet,
är det redan ett tillräckligt straff själslidandet af känslan eller
medvetandet af att vara vanhedrad och oförmögen att kunna försörja
sitt barn. Jag tror icke, att man behöfver tillägga något
som är lök på laxen. Jag är öfvertygad, att motionären af verkligt
nit väckt denna sin motion, och att han äfven tror på riktigheten
af de satser han här uttalat; men hvem erkänner icke, att
man i sådana saker icke bör låta nitet gå allt för långt. I språkbruket
finnes en benämning på dem, som i religiöst hänseende tillåta
sig öfverdrifter. De kallas nemi. Zeloter och Purister. På
hvarje sida visar oss historien, hvarthän ett sådant öfverdrifvet nit
ledt, och de yppersta författare hafva äfven förevigat detta, såsom
t. ex. Schiller, då han i Don Carlos heskrifver markisinnan de
Monticarlo. Vi hafva sett, i Skottlands historia, till hvilken öfverdrift,
nitet stundom kunnat leda, och hvilket Walter Scott skildrat
i sin Roman Medlothians Hjerta, hvari omtalas hurusom en hafvande
qvinna, då man icke kunde få reda på hennes framfödda
foster, eller hon icke kunde göra reda derför, drogs inför domstol
och dömdes till döden. Detta är på ett särdeles förtjenstfullt sätt
framhållet i denna roman. Straffet för qvinnnn är tillräckligt stort
just genom hennes olyckliga belägenhet, utan att det behöfver ökas
genom uphäfvandet af 1778 års Kongl. Bref. Jag hemställer till
Hr Tham, om, då man vill återinföra dylika straff, man icke äfven
bör skärpa straffen för kaflarne. Afven de böra viii böta; men
derföre, att man icke kan veta uphofsmannen till hennes belägenhet,
vill man nu taga den stackars qvinnan för hufvudet. Jag
hemställer, huru många kunna lika med phariséen slå sig för bröstet
och utropa: jag tackar Gud, att jag icke är som andra rhen
-
358
Den 17 Juni f. m.
niskor. Jag tror, att man bör låta denna känsla en liten smula
leda sig vid bedömandet af denna sak. Om man än medgifver, att
antalet af oäkta barn ökats så betydligt sorn Hr Tham upgifvit,
så förefinnes dertill helt andra orsaker än 1778 års Kongl. Bref.
Het är i min tanke ett i flere afs:deu förändradt lefnadssätt, som är
orsaken, och man kan val beklaga det, men tiden har medfört det
i sin ström, och man kan icke motverka det. Svårigheterna att
ingå äktenskap äro na större än fordom, och det till följd häraf
upkomna stora antal ogifta män inom hufvudstaden, måste alltså
tillskrifvas orsaken till den stora förökningen af de oäkta barnen.
Det är en sanning att uphäfvandet af oftanämnda Kongl. Bref
varit vid hvarje Kiksdag ifrågasatt, men man bör dock ihågkomma,
att endast PresteSt. yttrat sig derför, hvaremot de öfriga Stånden
varit ense om författningens ändamålsenlighet. Om man än, likasom
jag, önskar en modifikation i författningen, så att det vore en
skyldighet för qvitinan att upgifva sitt eget namn för presten i
församlingen, mäste man likväl erkänna, att motionen i allt öfrigt
icke är tidsenlig, och om det visar sig, att endast ledamöter af
PresteSt. ifrat för författningens uphäfvande, månne man icke då
kan leda sig till den slutsatsen, att desse Ilögv. måhända sig
sjelfve omedvetet varit ledde af instinctens makt, af begär att öka
sin presterliga makt likasom i de katholska länderne. Det gifves
vissa sympathier som föranleda misstanken, att presterskapet inom
vårt land eftersträfvar att få införd ett litet, litet grann Luthersk
papism, och jag tror icke, att de öfriga Stånden hafva skäl att
understödja detta presterskapets bemödande.
På grund af hvad jag nu och en talare före mig anfört, anhåller
jag om bifall till Utsk:s Betänk.
Hr von Koch, Nils Sam.: Jag kan icke förena mig hvarken
med motionären, Utsk. eller reservanterne.
Kongl. Brefvet 1778 innehåller föreskrifter dem jag gillar,
men ock sådane som jag ogillar.
Alla de stadganden, som hafva för afsigt att mildra strängheten
emot modren, godkänner jag, och anser den olycka, som
drabbar en stackars förförd och fallen qvinna, i och för sig sjelf
vara så stor, att lagstiftaren visserligen icke bör öka densamma
genom något slag af straff, verldsligt eller kyrkligt. Jag ville
t. o. m. bibehålla straffet å annan person som lägger last på bördan
och förebrår ogift qvinna att hon blifvit mor.
Men deremot måste jag ogilla allt som i nämnde författning
leder dertill, att åtskilja mor och barn, att betaga den värnlösa
varelse som. kommen till lifvet, såsom frukten af ett brott, och
som till följd deraf nästan aldrig med säkerhet kan få känna sin
får, att betaga denna äfven utvägarne att få visshet om hvilken
den qvinna är som burit honom under sin barm. — Alla dessa
föreskrifter borde emellertid genast och ovilkorligen afskaffas, samt
lagstiftaren tvärtom göra allt hvad han kan för att sammanknyta,
icke för att sönderslita, naturens ömmaste, ädlaste band. Mine
Hrr! om det finnes, bland allt det herrliga som Skaparen förlänat
Dan 17 Juni f. m.
menniskan, något som står öfver allt annat och som mest närmar
sig sitt gudomliga uphof, så är det väl — moderskärleken, den
oegennyttiga, tåliga, försakande, vakande, allt upoffrande modrens
vård om det hjelplösa, oftast lidande, och ofta för andra mindre
behagliga, späda barnet.
Säkerligen bör lagstiftaren icke vara behjelplig att slita detta
kärleksband. Den lagstiftare har icke upfattat sitt kall, som icke
tror samhället, Lagen i främsta rummet, böra skydda den mest
värnlöse. Och hvem är väl värnlösare än det nyfödda barn, som
aldrig med säkerhet kan få känna sin fader, dess af Försynen bestämde
beskyddare?
Skall man nu beröfva det äfven kännedomen om sin egen
mor och låta det utkastas i främmande, oftast äfven för det späda
litvets bevarande, allt för känslolösa händer?
Jag kan icke tro, att en lagstiftare i ett civiliseradt samhälle,
bör kunna äf några bevekelsegrunder tillåta sig en så skriande
orättvisa, en sådan undfallenhet för lasten, lättsinnet, pligtförgätenheten
och den falska blygseln, på oskuldens och värnlöshetens bekostnad.
Men flera andra skäl finnas dessutom, hvarföre lagstiftaren bör
upbjuda alla krafter att uppsöka oäkta barns föräldrar, i stället att
vara behjelplig att för barnen undangömma dem.
Gudomlig och mensklig lag bestraffar blodskam, förbjuder giftermål
i vissa nära skyldskapsgrader. Dessa bud kunna knappast
uprätthållas, ja man kan utaf ovetenhet bryta emot dem, om föräldrar
få dölja sig för barn.
Oäkta barn — ofta af en mild Försyn utrustade med utmärkta
förmågor — blifva, när de förskjutas och utkastas bland samhällets
drägg, ej sällan försatta uti ett fiendtlighetsförhållande till Staten,
och blifva, tyvärr, då lika lätt notabiliteter i brottmålsannalerna
som de, under en öm modersvård, ofta blifva utmärktheter på konstens
eller vetandets fält.
Man antager till försvar för tillåtelsen för modren att dölja
sig för barn (må hon gerna, om hon kan, utan att skada detta,
dölja sin vanära för alla andra), att barnamord derigenom skulle
förekommas. Man är emellertid alldeles skyldig bevisen för detta
antagande.
Eller hvilka äro dessa bevis, att 1778 års Kongl. Bref minskat
dem i Sverige eller att barnamorden här, till följd af denna
Lag, äro färre än på andra ställen, eller än de, utan densamma,
här skulle vara?
Jag tror det icke vara sannolikt, att barnamord kunna förekommas
genom rättigheten att i tysthet framföda bärn, ty endast
de förmögnaste, och i allmänhet mera bildade, kunna begagna de
fördelar denna författning anses lemna moder. Men i de bildade
klasserna äro barns mördande icke i allmänhet att befara. Den
qvinna, som blyges att vara förförd, blyges i allmänhet ock att
mörda. Brottmålsstatistiken visar, att det är nöden, fruktan" att ej
kunna försörja sig och barn, icke blygsamheten, som föranleder
309
Den 17 Jnnl f. m.
födda barns afdagatagande. Fosters fördrifning hörer till ett annat
kapitel och angår icke egentligen nu förev:de fråga.
Om jag ock, tvärt emot min verkliga öfvertygelse, skulle ett
ögonblick medgifva, att ett eller annat direkt barnamord möjligen
kunde förekommas genom moders rätt, att dölja sig för barn, så
vågar jag dock påstå, alt minst tiofalt flera indirekta barnamord
derigenom föranledas.
Kännen J, mine Hrr. hvart de barn taga vägen, som framfödas
af s. k. kascherade fruntimmer?
Huru stor procent af dessa tron J komma till lifs? Det ligger
i sakens natur, att den offentliga statistiken härom icke kan lemna
serdeles tillförlitliga upgifter. Men dels tordén J alla erinra eder,
att för några år sedan allmänheten fasade när våra domstols förhandlingar
måste lyfta en flik af den slöja, som betäcker det förskräckliga
eländet bland de varelser, hvilka, framfödda af dessa kascherade
fruntimmer, sedermera vanligen anförtros åt vissa af Stockholms barnmorskor;
dels har jag sjelf, under utöfningen af särskilda updrag,
kommit till den bedröfliga erfarenhet, att dessa arma varelser, tyvärr,
oftast vanvårdas och vanligen förgås af köld eller hunger.
Det är egentligen i Stockholm, som man eger både rum för
kascherade fruntimmer och barnhus-inrättningar, deruti barn af okända
föräldrar, (ehuru enligt min tanke mindre riktigt) intagas.
Nå väl! visa de ziffror, som finnas att tillgå, att barnens död
deraf lorekommes? Tabellkommissionens berättelser för åren 1846—50
innehålla, bland annat, att under dessa fem år var antalet af
Oäkta barn:
Födda Döda före ett års ålder
På landsbygden 33,093. 6,797, eller ej fullt 20|.dels proc.
I Stockholm 6,515. 2,775, öfver 41 proc.
I öfriga städerna 6,962. 1,952, föga öfver 28 proc.
Det är sannt, att vår trångbyggda och smutsiga stad företer
för aila åldrar högre dödlighet än vår sunda landsbygd. Men om
jag anställer jemförelse med den klass, som står den nyssnämnda
närmast, nemi. med de aleta barnen, så finnes, att under samma
fem år äro af
Aitla barn:
Födda Döda före ett års ålder
På landsbygden 441,345. 62,050, eller ej fullt 14,06 proc.
1 Stockholm 8,151. 1,773, ej fullt .21,76 proc.
I öfriga städerna 28,043. 4,611, något öfver 16,4 proc.
De oäkta barnens dödlighet är sålunda istockholm 19,14 proc.
större än de äktas. Skillnaden emellan dödligheten i Stockholm och
i öfriga städer är för äkta barn blott 5,36 proc, men för de oäkta
barnen 13 proc., hvarmed dödligheten här i Stockholm är större.
Det är emellertid just här i Stockholm, der, som förut anmärkt
är, barnen skulle njuta skydd af 1778 års Författning.
Jag vågar nu ej längre uptaga tiden, men hoppas det sagda
vara nog för att visa, det nyssnämnda Författning i vissa delar är
Den 17 Juni t. m.
861
orättvis och olämplig, samt anhåller, att R. o. Ad. ville besluta det
stadgande: ,
att Kongl. Brefvet d. 17 Okt. 1778 uphäfves uti
allt hvad som kan anses innefatta hinder för barnmorska
eller annan person, att till vederbörande prestman,
för anteckning vid dop, eller till barn, eller till dess
målsman lemna nödig uplysning ang:de barnets moder.
Hr Adlercreutz, Axel: Hr Carleson har föranledt mig att
begära ordet. Han sade nemi., att genom uphäfvande af ifrågav:de
Kongl. Bref skulle ogift qvinna, som framfödt oäkta barn, benämnas
i offentliga handlingar mindre ärlig, och att vid dop skulle skillnad
göras emellan äkta och oäkta barn. Ledamöter af PresteSt.
uplyste likväl inom Utsk., att särskildta formulärer icke finnas för
dop af de sednare barnen, och min öfvertygelse är, att det icke kan
falla någon prest in, hvarken att göra en sådan skillnad eller att
vid lysning framhålla qvinnans fall. Deremot förbigick Hr Carleson
den vigtigaste punkten, som stadgar, att qvinna, som vill å okänd
ort förlossas, skall lemnäs ostörd, och att barnmorska icke må npgifva
namnet på qvinna, som'föder barn. Det är temligen klart,
att om denna författnings syftemål skall vara, att bereda qvinna tillfälle
att, utan att begå barnamord, undgå det, som skulle blifva följden
af barnets tillkomst till verlden, måste hon på en annan ort framföda
sitt barn och emot betalning låta det upfostras af andra. Följden
häraf blir åter, att endast bemedlade personer kunna begagna
sig häraf. De fattige kunna det icke, och för dem återstår endast
att söka förmå lägersmannen, eller rättare barnets fader, att bidraga
till barnets underhåll. Eli föreg:de talare har redan ådagalagt, att
qvinnans rättighet att å främmande ort föda barn, i hög grad missbrukas,
och mångå bland PresteStus ledamöter i Utsk., och deribland
en högt upsatt prestman, hvars vittnesbörd icke kail jäfvas, intygade,
att Författningen missbrukas på det mest förvånande sätt, så att
personer, tillhörande både herreklassen och allmogen, framföda barn
hos barnmorskor, och efter förlossningen eller tillfrisknandet aflägsna
sig, utan att man vet hvarthän de gå. Författningen innehåller
äfven ett omhuldande af qvinnan, hvilket, enligt min åsigt, icke bör
finnas, och omedelbart efter Författningens utfärdande begärde presterskapet
också dess uphäfvande Det är nu icke möjligt för barnet
att få veta hvem dess moder är, oaktadt det måste vara en bland
de menskliga rättigheterna, och hvarthän leder det väl, att man gifver
barnet dess rätt efter modren, men barnet icke får veta hvem
modren är. Det blir ju ett kaos, och ehuru jag icke vill tillerkänna
oäkta barn arfsrätt, kan jag likväl icke förneka dem rättigheten att
veta hvem modren är. Slutligen vill jag nämna, att denna författning
står i strid med Kongl. Förordmn d. i Maj 1 85 5. 1 Kongl.
Brefvet d. 17 Okt. 1778 stadgas, att lägrad qvinna icke får utestängas
från nattvardens begående, hvaremot nyssnämnde Kongl. Förorda.
säger, att den, som är dömd för lägersmål, skall undergå enskild
skrift hos kyrkoherden i den församling der brottet skett, och
vidare, att samma person icke får nyttja salighetsmedlen förr än en
-
362
Den 17 Janl f. m.
skilda skriften är undergången. Af Hr Carlesons yttrande synes det
sora om han ansåg 1855 års Författning icke tillämplig på qvinna,
som låtit sig lägras. Mig synes det fullkomligt tydligt att så måste
ske, och det strider bestämdt emot Författms anda, att qvinna
icke skall upgifva sitt namn. Jag anser således, hvad jag äfven i
min reservation upgifvit, att, med undantag af 5:te morn., 1778 års
Bref bör uphäfvas, och yrkar således återremiss.
Hr Tham: Jag är förekommen af den siste talaren och skall
blifva kort. Det har alldeles icke förvånat mig, att, då en värd
talare tillförene förebrått mig att vara för mycket katholskt sinnad,
man nu tillvitar mig att vara för mycket protestantiskt, och i öfrigt
får jag förklara samma värde talare, att alla de anmärkmr man gjort
emot min person eller emot mina åsigter icke skola rubba min öfvertygelse.
Jag måste först genom giltiga skäl öfverbevisas. Skulle
jag hafva sagt, hvad jag dock bestrider, att förnämsta anledmn till
den öfverhandtagande osedligheten vore tillvaron af 1778 års Kongl.
Bref, så skulle jag hafva begått ett stort misstag. Min afsigt har
endast varit, att visa, det just detta Kongl. Bref lemnat ett fritt
spelrum för sedeslösheten. En hvar vet, att källan till osedlighet
har djupare grunder än ett Kongl. Bref, och måste sökas i en försvunnen
religiositet. Det sedliga tillståndet kan icke genom en Författning
återställas, och skall det kunna återställas, måste det ske
genom ett återkommande troslif. Mina motståndare hafva sagt, att
det vore skäl att skona en på fall bringad qvinna. Jag medgifver
det; men det är ännu mera skäl att bereda den fallna qvinnan uprättelse.
Jag hemställer, huruvida uti modrens förskjutande af sitt
späda barn ligger något skäl till skonsamhet. Efter min upfattning
af kristendomen, ligger försoningen just i erkännandet af brottet, i
främsta rummet inför Gud och i det andra inför barnet, som hon
framfödt, men nu vill förneka sin moderskärlek. Om man icke vill
lägga lök på laxen, såsom en värd talare uttryckte sig, så måste
också modren icke lägga sten på börda, och hon gör det, såvida hon
icke erkänner sig vara, hvad hon är, barnets moder, och genom sitt
handlingssätt visar sig förtjent af detta namn. Man har äfven sagt,
att ingen kan slå sig för sitt bröst och säga att han är bättre än
andra. Skall detta hafva afs:de på 6:te budordet, så är det i san
ning
en naiv bekännelse af den hedervärde talaren. Han hade icke
behöft göra den. Han hade kunnat sluta den inom sig sjelf. Det
hade varit mer tillfredsställande att få hysa bättre tankar om honom.
Men om än, i afs:de på 6:te budordet i dess aldra krassaste
bemärkelse, ingen kan här säga sig vara utan synd; skulle man väl
derföre vilja stifta en lag, som gynnade synden och legaliserade densamma.
— Källan för all lagstiftning måste ovilkorligen vara ren,
och hvilar lagen icke på en sann, hög och klar grund, så är den
en lögn. Jag hemställer, om man kan säga, att det Kongl. Bref
vet,
hvars uphäfvande jag så lifligt önskar, hvilar på en ren och
sann grund? Jag bestrider det. Jag tror snarare, att det Kongl.
Brefvet, så länge det qvarstår i gällande kraft, skall, äfven om den
brottslige på manliga sidan bötfälles, ådagalägga att, endast man kan
Den 17 Juni f. m
363
begå lasten i tysthet, man har rättighet dertill. Såsom skäl för bifall
till Utsk:s Betänk., har man bland annat anfört, att endast
presterskapet ifrat för det Kongl. Brefvets uphäfvande. Detta må
vara en sanning; men hvad är väl orsaken, om icke den, att de
vant dertill tvungne af sin egen ställning och såsom förvaltare eller
handhafvare af kyrkolagen, som ålligger presterskapet att vaka öfver
sedligheten, och således äfven att vaka öfver och föra talan för det
olyckliga barn, som lödes af okända föräldrar. Jag tror således, att
den hedervärde talaren icke behöft till stöd för sitt yrkande åberopa,
att endast presterskapet önskar uphäfvande af 17 78 års Kongl. Bref.
Jag är öfvertygad, att lian skall tinna sitt nu afgifna yttrande stå
i fullkomlig strid med det han afgaf i fråga om oäkta barns arfsrätt.
Således, vill den hedervärde talaren vara konseqvent, måste
han påyrka att barnet får föräldrar, ty får det icke föräldrar, kan
det icke heller få något arf.
Jag yrkade sista gången bifall till den Betänk, vidfogade reservation;
men då reservanten, Hr Adlercreutz, begärt återremiss, afstår
jag från mitt yrkande och förenar mig med honom.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar: Då
här en viss vigt blifvit lagd derpå, huruvida barnamordens antal i
sednare tider ökats eller icke, äfvensom å de motiv, som till sådana
pläga föranleda, och då ingen bättre än jag bör vara i tillfälle att
härom ega kännedom, enär till min embetsbefattning sedan år 1842
horf, att emottaga och till sina resultat framlägga domstolarnes officiella
redogörelser i dessa afs:den; så finner jag mig böra yttra
hvad jag derom vet. — Jag kan då till en början genast förklara,
att barnamordens antal, i förhållande till folkmängden, icke kan
sägas hafva den sednare tiden ökats. Hr Just.StatsMinisterns på
domstolarnes upgifter grundade underd. embetsberättelse visar nemi.,
att de åtalade barnamordens antal, hvilket åren 1830 t. o. m. 1856
vexlat mellan minst 10 (år 1842) och högst 32 (år 1848), utgjort
i medeltal för hela tiden 18, under de fem åren 1836 —1840 medeltal
28, åren 1841 —1845 i medeltal 27, samt att antalet deraf
år 1856 ytterligare nedgått till 25. — Men, äfven om det således
måste erkännas, att barnamordens antal på den sednaste tiden förminskats,
så synes mig dermed alldeles icke vara bevisadt, hvad man
synes benägen att antaga, eller att 3 778 års Kongl. Bref upfylit
det dermed åsyftade ändamål, såvidt nemi. som detta varit, hvad här
blifvit påstådt, att verka minskning i antalet af barnamord. De enda
i sådant afs:de uplysande statistiska upgifter vi ega, äro Tabellverkets,
på presterskapets års- och femårs-berättelser grundade, rörnude
antalet af mördade barn.
Enligt Sundh.Koll. underd. berättelse om medicinalverket i Biket
för år 1851, skall, från Tabellverkets början år 1749 till år
1770, antalet af mördade barn i Sverige jemte Finland vexlat mellan
8 och 15. Det utgjorde i Sverige ensamt åren 1771 —1775 i
medeltal 6, upgick åren 1776 —1780 till 10, förblef under 2:ne derpå
följande femårsperioder vid pass 8, och ökades derefter 1791 —1795
till i medeltal 8,6, åren 1796—1800 till 9,2, åren 1801 —1805
361
Den 17 Juni f. m.
till 14,6, o. s. v. Långt ifrån att, genom sin tillkomst hafva tjena
t till minskning, synes alltså denna Författning snarare hafva medfört
förökning i barnamordens antal. Den förminskning, som nu,
sedan år 1848 — sjutio år efter Författningens tillkomst — inträffat,
måste alltså ega någon deraf oberoende orsak. Såsom sådan
kan icke osannolikt betraktas ökadt välstånd och lättare utvägar till
arbetsförtjenst, samt derigenom äfven till oäkta barns underhall, mahanda
jemväl minskad känslighet för den vanära, obarns framfödande
utom äktenskap i allmänna tänkesättet medför. Åtminstone är det
visst, att uti domstolarnes upgifter till Hr Just.StatsMinistern dessa
motiv allt mindre ofta förekomma såsom ledande till barnamord.
Reservanten, Hr Adlercreutz, anmärker med rätta, att, »under
sken af att söka förekomma barnamord, lemnar den ifrågav:de Författningen
åt häfdad qvinna, som önskar dölja sitt hafvande tillstånd
och göra sig qvitt det för hennes framtid besvärliga barnet, uttrycklig
frihet att kasta det ut i verlden, utan vård af sin moder eller
ens kännedom om henne; ja, än mera, den bereder den lättsinniga
och samvetslösa modren det yppersta tillfälle att, okänd och ostörd
af andra, genom våldsam eller vårdslös behandling, sluta det arma
barnets lif.» Han tillägger: »och att Författningen blifvit för sådant
ändamål begagnad, derom finnes månget ojäfaktigt vittnesbörd.» Uprörande
erinringar om sådana, allmänt kända »vittnesbörd och om
andra afskyväckande följder af denna Författning, hafva af motionären
och Hr von Koch blifvit gjorda. Jag vill derföre inskränka
mig till att endast söka ådagalägga, huru mot all sund lagstiftnings
princip stridande Författningens innehåll är.
Det är en i alla tider erkänd och af erfarenheten på det mest
afgörande sätt bestyrkt sanning, att hoppet och lättheten att kunna
dölja brott och förseelser äro bland de vanligaste anledningar till
lagöfverträdelser. Huru många sådana skulle icke hafva blifvit ogjorda,
om gerningsmannen vetat eller med sannolikhet väntat sig att
vara bevakad, och att missgerningen skulle blifva uptäckt? — Nn
säger det Kongl. Bref, hvars bibehållande af Utsk. och flere talare
här förordas, det ändamålet dermed varit, att för lägrad qvinna »underlätta
döljandet» först af hafvandeskapet och sedermera af förlossningen.
Ingenting är således naturligare, än att hon, på sätt en
bedröflig erfarenhet vittnar, följande denna af lagstiftaren sjelf anvisade
viig, begagnar densamma och de medelst Författningen beredda
o’ o o _ ....
utvägar äfven att döl ja de medel, genom hvilka hon undanrödjer sitt
foster eller sitt barn?
I fullkomlig motsats till hvad Författningen bjuder och LagUtsk.
tillstyrkt må såsom lag bibehållas, yttrar sig Sundh.Koll., uti
dess ofvan åberopade, förtjenstfull» årsberättelse: »barnamordet är ett
bland de gröfre brott, som lättare än många andra kan undandölja»
och förblifva af lagen ostraffadt. Det hör ock otvifvelaktig! till antalet
af de brott, som, genom tillbörlig upmärksamhet på qvinnan,
sedan hon misstänkts vara hafvande, skulle lätt och säkert kunna
förekommas. — Skälet att söka enslighet vid förlossningen och just
derigenom dubbelt blottställa sig att af sinnesrörelserna öfverväldigas,
hämtar qvinnan hufvudsakligen af föreställningen att hon lyckats
Den 17 Juni f. m.
3«IS
dölja sitt hafvandeskap, och nu blott behöfver ytterligare dölja frukten
deraf. Om deremot den ogifta qvinnans hafvande tillstånd i
tid upmärksammas, och hon af husbondefolk, anhöriga, husfolk eller
andra vederbörande ömt och allvarligt derom underrättas och tillförsäkras
biträde i afs:de på medlen för barnets försörjande, så äro
dermed ock de vådligaste bevckelsegrunderna för barnamordet undanröjda.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, och hvad af andra
talare i lika syftning blifvit yttradt, tillstyrker jag bifall till Hr Adlercreutz^
reservation, d. v. s. att Kongl. Brefvet d. 17 Oktober
1778 må till hela sitt innehåll uphäfvas, med undantag endast af
5 morn., deri stadgas, att lägrad qvinna eger att skriftligen erkänna
sin förbrytelse.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr: Ogerna upträder jag i ett
ämne, som blifvit af föreg:de talare fullständigt utveckladt.; men då
man yrkat återrerniss och jag icke kan göra mig rätt fattlig nödvändigheten
deraf, anhåller jag att få yttra några ord till bestridande
af denna återrerniss.
Hr Hjerta och i synnerhet Hr Carleson hafva åtminstone på
ett för mig ganska öfvertygande sätt stadgat mitt omdöme i frågan.
Den sednare hemställde till It. o. Ad., huruvida de vilja återinföra
allt hvad som genom 17 78 års Kongl. Bref blifvit undanröjdt i fråga
om en hafvande qvinnas olyckliga belägenhet, då hon saknar den,
som bör ansvara för hennes barn. Hr Tham har, som mig synes,
här ådagalagt, att upsigten öfver sedligheten måtte vara särdeles vidsträckt
hos det Högv. Ståndet, då han sagt, att, om icke hans presterliga
ed förbjöde sådant, han skulle kunna anföra många exempel
på barnamord under första perioden af adelsen; men jag frågar honom,
om han icke genom uphäfvandet af den anbefallda förtegenheten
skulle finna sig betagen den ljufliga pligten, att kunna på sedlighetens
väg återföra en sådan för honom sig bigtande fallen qvinna.
.Tåg kan icke inse vinsten af borttagandet utaf denna i lag anbefallda
tystnad om qvinnans förseelse, och hvarigenom hon blottställes
för den skam, som motionären sagt ligger i sjelfva brottet. Men
låtom oss betrakta saken ur sin enkla och rätta synpunkt. Hvari
ligger val egentliga orsaken till barnamord? Utan tvifvel i mannens
lättsinniga förskjutande af qvinnau och i hans förnekande att deltaga
i hennes olyckliga belägenhet. Deri ligger orsaken, och förr än vi
undanröjt orsaken till brottet, finnes icke heller någon anledn. för
handen att ännu mera tungt göra ansvaret för den arma qvinnau,
som alltid är den anfallna, den olyckliga, och således minst brottslig
af de båda personerna.
En talare har med statistiska npgifter uplyst, att barnamorden
i sednare tider, relativt till folkmänuden, icke ökats, utan snarare
förminskats. Jag hemställer då, hvarföre vi skola förkasta den vackra
bilden från Konung Gustaf III:s tid, barn af den mildare lagstiftning,
som vi nu till följd af tidens kraf söka tillegna oss. Hr v.
Köchs yttrande fattade jag icke riktigt, meri jag tror att det åsyftade,
att man geuoru ett lagbud skulle stadga, att oäkta barn icke
366
Den 17 Jnnl f. m.
skola förblifva i okunnighet om sin moder. Jag tror, att ett sådant
stadgande icke hörer till denna fråga i dess nuv:de skick, och att
på grund deraf en återremiss icke bör beviljas. I alla fall ser jag
icke, hvartill ett sådant lagbud skall tjena, och icke heller att det
står i öfverensstämmelse med 1778 års Kongl. Bref, hvilket tvertom
skulle genom ett dylikt tillägg alingsnäs från hvad man med det
Kongl. Brefvets utfärdande åsyftat. Jag minnes icke Hr v. Köchs
ordalag, man jag tror att han ville, det man genom offentlig myndighet,
genom barnmorska och dylikt skulle erhålla kännedom om
namnet på barnets moder. Jag hemställer likväl, om detta kan vara
riktigt. Hvilka olyckor inom familjer skulle icke upkomma, som likväl
nu undanrödjas just genom den anbefallda förtegenheten.
På grund af alla dessa skäl anhåller jag om bifall till Betänk.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 0 e. m.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Då jag understödt
motionen om oäkta barns arfsrätt, hvilken motion förutsatte, att modren
skulle erkänna sitt barn, hvarförutan naturligtvis någon arfsrätt
icke kan komma i fråga, kan jag icke annat än anse att konseqvensen
fordrar, det jag fullföljer detta yrkande, nemi. att modren bör
erkänna sitt barn. Jag medgifver visserligen, att om 1778 års Kongl.
Bref skulle, såsom motionären upgifvit, endast befordra i st. f. att
undanrödja hvad med detsamma varit afsedt, skulle jag icke ett
ögonblick tveka att påyrka uphäfvande deraf; men då jag betviflar
riktigheten af motionärens upgift, hvilken erfarenheten icke heller
besannat, kan jag icke instämma med dem, som önska uphäfvande
af detta Kongl. Bref. Hrnne torde icke kunna förneka, att förhållandena
nu äro helt annorlunda än år 1778. Straffbestämmelserna
för lägrad qvinna äro nu-mycket mildare än då. Vanäran var då
mycket större än nu. Går man således till motiverne för barnamord,
så skall man finna, att icke blygsel öfver förseelsens updagande ut_
gjort motivet till dessa mord, utan de hafva varit föranledda antingen
af nöd eller ock af ett lättsinne, som haft sin grund i något
helt annat än blygsel. Jag tror således, att ändamålet med detta
Kongl. Bref numera icke kan vinnas, och att en förändring deri bör
göras. Ur denna synpunkt instämmer jag i Hr v. Köchs förslag
och anhåller om återremiss. Genom detta hans förslag skall, enligt
min åsigt, det blifva möjligt för ett oäkta barn att få veta hvem
dess moder är.
Hr Hjerta: Efter den vidlyftiga diskussion, som i ämnet
förevarit, skall jag fatta mig helt kort.
Jag kan icke underlåta, att ånyo erkänna såsom ett aktningsvärdt
motiv hos motionären och hos dem, som understödt honom,
att om den genom 1778 års Kongl. Bref sanktionerade hemligheten
om barnaföderskor uphäfves, skall sådant afhålla qvinnan från lättsinne,
och jag går så långt, att jag gerna vill erkänna, att i denna
serskildta punkt, sein Hr v. Koch vidrört, eller skyldigheten för barn
-
I) e n 17 Jan 1 f. m.
367
morska att för presterskapet yppa modrens namn, ligger ett medel
till målets vinnande; men längre vill jag icke gå. Den förste talaren
har sagt, att en lagstiftning icke må grundas på tillåtandet af
en synd; men detta kan icke hårdraga en slutföljd så långt, att
1778 års Kongl. Bref generelt är grundad på tillåtelsen af en synd.
Det innebär, om man så vill, fördragsamhet med en synd, men alldeles
icke en approbation deraf. I samhället finnas vissa förhållanden,
som man i allmänhet skyr att vidröra under samtal. Det är
vissa förhållanden, hvilka upsökas, likasom nedanföre de frågor, som
äro föremål för undersökningar i samhällslifvet eller i den litterära
meningens vexlingar; men då man resonnerar som lagstiftare, måste
man stundom beröra dessa förhållanden, och då tvingas man att
nämna dem vid deras rätta namn. Ur denna synpunkt måste jag
hemställa till de talare, som äro mina motståndare, om de kunna
upgifva ett sätt, hvarigenom man kan förekomma umgänge emellan
ogifta af de båda könen. Kunde de efterkomma denna min önskan,
så skulle jag i allo instämma med dem deri, att man kan göra lagstiftningen
så sträng som möjligt; men nu tager jag mig friheten
påstå, att om de än lägga sina hufvuden tillsammans och fundera
derpå huru mycket som helst, kunna de icke åstadkomma något dylikt.
Såsom det nu är har förhållandet varit sedan verldens skapelse
och kammer att länge så blifva. Derföre veta vi också, att
den synd, som begås genom att afla barn utom äktenskapet, är så
till vida en konventionel synd, som den icke varit ansedd såsom
någon synd, i de länder der äktenskap efter vår ritual ieke varit
stadgade. Också har vår egen lagstiftning kommit derhän, att barns
födande i lägersmål icke anses såsom ett brott, ty vore det ett brott,
skulle straff derför äfven vara stadgadt, och såsom straff kan ingalunda
algiften till kyrkan anses. Det är således af lagstiftaren betraktadt
endast såsom en förseelse. En talare har ogillat min anmärkt!.
, att endast PresteSt. har vid Riksdagar påyrkat uphäfvande
af 1778 års Kongl. Bref, och han har grundat sitt ogillande derpå,
att presterskapet är bäst i tillfälle att bedöma verkningarna af det
Kongl. Brefvet. Vi känna likväl, hurusom presterskapet i alla tider
af verkligt och varmt nit föraniedts att gå för långt. Vi erinra oss
hvilka begrepp som funnos, icke för hundra år sedan, utan i vår
barndom, och jag påminner mig ganska väl, att jag under min vistelse
vid universitetet läste en theologisk lärobok, nemi. Wcldikers
Theologi, der det uttryckligen sades, att Socrates icke kunde blifva
salig. Vi påminna oss äfven Godeuii barnafrågor, deri helvetet betecknas
i konkret form, och det säges, att man der ständigt skall
brinna i eld och svafvel. Möjligen finnas ännu i våra dagar dem,
hvilka vilja återföra oss till sådana begrepp. Vi veta, att PresteSt.
likväl frångått dessa begrepp allt mer och mer, och att presterskapet
här i Stockholm icke betraktar Frälsarens nedstigande till helvetet
i dess konkreta form, utan fastmera som en allegori. Tiden
utsträcker sina verkningar äfven, till de mest konservativa, och enl.
min åsigt är detta händelsen mera i detta än i alla andra fall.
I den sednast af OfverStåthJSmb. afgifna femårsberättelse inbemtas,
att af Zi tjenstefiickor hafva 18 eller 19 framfödt barn.
368
Den 17 Jani f. m.
Detta är af så stor faktisk betydenhet, att lagstiftaren måste taga
detta faktum som det är och derefter rätta sitt förfarande. Det går
icke an att taga ett steg för långt tillbaka, utan man måste söka
finna sig i hvad man icke kan hjelpa. Jag får hufvudsakligen på
denna grund yttra, att om än det är önskvärdt att få den punkt
ändrad i 1778 års Kongl. Bref., som angår barnmorskas skyldighet
att förtiga barnaföderskors namn, skulle jag likväl icke vilja återremittera
Betänk., isynnerhet sorn jag tror att 2 Stånd redan bifallit
detsamma.
Gr. Sparre, Erik: Jag erkänner villigt det välmenta i syft
ningen
af dessa motioner, och att möjligen ifrågav:de Kongl. Bref
icke haft goda verkningar; men, mine Hrr! en sak är att klaga öfver:
sedeslösheten i samhället, och en annan är, att utfinna det rätta
medlet att utrota denna sedeslöshet. Om likväl detta alltid lyckas
genom lagstiftnings-åtgärder, derpå tviflar jag. Roten ligger långt
djupare, än att lagstiftaren genom stränga föreskrifter kan motverka
det onda. Om jag än icke till alla delar kan instämma i den siste
talarens motivering för bifall tili Betänk., tror jag likväl att ganska
många skäl finnas för ett sådant bifall. Klagan öfver det Kongl.
Brefvet har länge varit förspord, och endast 8 år efter dess utfärdande
begärde presterskapet ändring deri. Jag kan icke kortare
besvara eller vederlägga de här gjorda invändningarna, än genom
upläsande af K. M:s svar på presterskapets anhållan om det Kongl.
Brefvets uphäfvande. Detta K. M:s svar, afgifvet d. 20 Nov. 1780,
lyder sålunda:
»K. M. har med Nåd. välbehag uptagit hvad uti en underd.
skrifvelse vid sisth Riksdag PresleSt. anfört, ang:de 1778 års Cirkulärbref,
och det dermed åsyftade ändamål af barnamords förekommande.
Det blir alltid ett vedermäle af PresteSt:s nit för ärbarhet
och goda seder. K. M. känner deras dyra ansvar uti denna del,
men ock det större och vidsträcktare, som Konunga-embetet åtföljer.
När lärare genom undervisning och efterdöme gå sina åhörare tillhanda,
bägge skyddas och upmuntras, blir mycket hulpet, men icke
allt. Der tager lagstiftningen vid, af alla omsorger den svåraste.
Om deruti icke rätta grunder följas, blir den till intet nyttig, ofta
obillig, mången till förderf, ingen till uprättelse.
Uti 57 Kap. af Mitt Bref hafva lösaktighet och skörlefnad fått
.sin rätta stämpel af vanära. Icke kan eller bör straffet derå följa
oftare, än lagliga bevis ii ro att tillgå. Om annorlunda hände, om
blotta angifvelse!' finge gälla för domskäl, egde samhället icke bestånd,
ty allmän säkerhet vore bruten. Icke heller får ett lägersmål dermed
bortblandas, hvarom uti Cirkulärbrefvet är fråga; ty efter gerningens
moraliska beskaffenhet, verkan på samhället och analogieu med
andra lagens rum, måste straff mätas. En häfdad qvinna bär väl
inom sig bevis till en förutgången oordentlighet, men ock tillika ett
barn, som har sitt lif från en och samma Skapare med alla andra
menniskor, och som från första stund af rörelse kräfver hägn och
beskydd. Att glömma det sednare för att så mycket strängare förfara
-
Den 17 Juni f. ra,
389
fara emot den förra, det är både emot religion och Staten. Icke
visar erfarenheten, att igenom det förra bestraffningssätt, som PresteSt.
vill hafva återställdt, barnamord uti större eller mindre mån
uphört, men viii att en häfdad qvinna ansett barnet för sin olycka,
och våld uppå ett menlöst lif, för sin räddning. Hvad för medel är
då öfrigt, annat än att genom en lindrigare medfart föra henne på
den tanke att hon är mor, att komma både henne och barn till
undsättning då den bäst beliöfves, att u prat ta ifrån ett begånget fel,
men ej störta henne för hela dess lifstid uti olycka och nöd, eller
uti en förtviflan, som slutas med förspillning af tvenne lif, det ena
oskyldigt, det andra brottsligt. Inrättningar för barnens underhåll
och upfostran, som tillika blifvit påtänkta, hafva redan visat sin verkan
der de kommit i gång. Att lå dem mera allmänna, dertill fordras
tid och penninge-tillgångar. Om ett enda lif blifvit frälst, bevisar
det nyttan, huru mycket mera örn många blifvit frälsta? Längre
är icke möjligt att komma.»
Detta svar, skulle jag tro, innehåller motiver för det Kongl.
Brefvet, hvars uphäfvande allmänna opinionen icke rättfärdigar. Jag
befarar, att inqvirerandet inom familjen hvartill uphäfvandet af Kongl.
Brefvet tilläfventyrs skulle gifva anleda., icke medför nytta, utan
tvertom frestelsen att beröfva de oskyldiga barnen lifvet på sätt K.
M. i sitt ofvannämnda svar antydt. Jag tror icke, såsom Hr Dalman,
att åsigterna förändrats, så att vanära icke träffar qvinnan för
sin förseelse. Tvertom tror jag, att samma åsigter i detta fall råda
nu som fordom, och jag önskar att de så må blifva; derföre synes
mig också frestelsen, om det Kongl. Brefvet uphäfves, blifva större
för den olyckliga qvinnan, att genom utrotandet af barnets lif, utrota
spåren af sitt felsteg. Möjligen kunna olägenheter af det Kongl.
Brefvet upstå, det vill jag icke bestrida, men frågan är likväl endast:
skall man väl afhjelpa dessa olägenheter genom återinförandet af ett
tillstånd, sora möjligen upmanar till barnamord? Efter noggrann
pröfning har jag icke kunnat komma till öfvertvgelsen, att|uphäfvandet
af ifrågav:de Kongl. Bref är af behofvet påkalladt.
Hr Tham: Jag anhåller att till Ståndets prot. få afgifva min
reservation mot den framställning af läran om synd, som Hr Lars
Johan Hjerta här gjort, och får jag derjemte försäkra, attfdenna
hans framställning icke är grundad i den Heliga Skrift.
Hr Printzensköld, Carl: Jag bär den största aktning för
de motiver, sorn ligga till grund för de väckta motionerna om uphäfvande
af 1778 års Kongl. Bref, men af de skäl Hr Tham anfört
har jag icke blifvit öfvertygad om nödvändigheten af denna åtgärd.
Tvertom hafva hans motståndare tydligen ådagalagt, att detta uphäfvande
alldeles icke leder till det mål motionärerne åsyfta. Jag
vill icke åberopa alla de motiver dessa talare anfört, men jag vill
fästa mig vid en af Hr v. Koch omnämnd omständighet, nemi. att
den § i Författningen, som förbjuder yppandet af namnet på den
fallna qvinnan, skulle ändras. Denqa förändring kan icke leda till
VI II. Z4
STO
Den 17 Juni f. m.
det gagn talaren åsyftat. Man har äfven sagt, att man genom uphäfvandet
af det Kongl. Brefvet skulle förekomma den grymhet, som
stundom uppenbarar sig hos qvinnan, enär lion icke vill vårda sig
om det af henne framfödda barn. Enl. min åsigt är moderskänslan
den heligaste, den aldra starkaste af alla qvinnans känslor, och är
denna känsla i och för sig sjelf icke nog mäktig att hindra henne
från den grymhet man vill förebygga genom tvånget lör henne att
upgifva sitt namn, så är det rent af omöjligt att afhålla henne från
denna grymhet, och man må vidtaga hvilka lagstiftnings-åtgärder
som helst, kan hon icke förmås till annan behandling af sitt barn,
än hennes hjerta föreskrifver. Deremot tror jag, att den hemlighetsslöja
öfver den fafina qvinnans förseelse, som det Kongl. Brefvet
medgifver, just verkar derhän, att hon icke öfvergifver eller mördar
sitt späda barn. Man har understundom exempel på, hurusom späda
barn till upfostran utsättas på landsbygden, utan afl foster-iöräldrarne
någonsin få kännedom om barnets föräldrar, och detta vid
en tid, då barnen fordra den aldra ömmaste vård och omsorg. Jag
anser Författningen böra oförändradt bibehållas, och, utan att inlåta
mig i någon tvist med motionären eller någon annan prestman, om
hvad som är synd eller icke, vill jag erinra här om Frälsarens ord,
då man till Honom förde en fallen qvinna och frågade, hvad straff
hon borde undergå, dervid Han svarade, att den, som känner sig
fri, han kaste första stenen. Jag anhåller om bifall till Betänk.
Den härefter till bifall å förev:de Betänk, framställda propos.
besvarades med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogos och begärdes på bordet K. M:s nedannämnde denna
dag ankomna Nåd. Propos:r till K. St.:
l:o ang:de utvidgad religionsfrihet och vissa dermed gemenskap
egande ämnen;
j2:o om uphörande af landsflykt såsom påföljd för brott;
3:o ang:de ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig;
4:0 ang:de användandet af influtna medel för ett parti expor
teradt
och i Tripoli försåldt krut;
5:o ang:de anslag till inköp af fysiska apparater och mekaniska
modeller för Svenska Slöjdföreningens i Stockholm inrättade Söndags-
och Aftonskola;
6:o ang:de understöd af allmänna medel för uppehållande af
gästgifveri vid Malmngens by i Hede Tingslag af Jemtlands Län,
på vägen från Långå by till Norrska gränsen;
7:0 ang:de anvisande af ett kreditiv till betäckande af kostnaderna
för anskaffande af likare och modeller för mått och vigter åt
GeneralLandtm.Kont. och ProvinsLandtm.Kontm;
8:o ang:de ersättning till Landshut i Orebro Län för löningsjord,
som blifvit afträdd för jernvägs-anlägguingen emellan Örebro
ecb Skebäck;
Den 17 Janl e. m.
871
9:0 ang:de åtskilliga inom Götheborgs och Bohus Län belägna
kronohohnars afgift.sfria uplåtelse till allmänt begagnande;
10:o ang:de beviljande för Myntverkets behof af ett räntefritt
lån från II. St.:rs Bank å 50,000 Rdr Ernt;
ll:o ang:de förvandling af en inom Färentuna Härad i Stock- .
bolms Län utgående skattetitel under namn af tegelved; samt
12:o ang:de pensionsrätt för Ofverjägmästaren Anders Henri’
Kasten.
Äfvenledes föredrogs och begärdes på bordet K. M:s denna dag
ankomna Nåd. Skrifvelse till R. St., med det af särskilde kommiiterade
afgifna underd. utlåt, och förslag, ang:de åtgärder för befrämjande
af en förbättrad skogshushållning.
Uplästes ett af Hr Ehrenheim, Pehr Isak, inlemnadt så
lydande memorial:
I anseende till en förestående längre resa nödgas jag anhålla,
att få, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, afsäga mig min
plats i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
K. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer, att vid deras nästa sammanträde utse en
ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Hr Ehrenheim.
Högloft. R. o. Ad. åtskiljdes kl. på 3 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Onsdagen den 17 Juni 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.-utdrag för förmidd:s plenum samt pleniprot.
för d. 27 sisth Maj.
Gr. v. Rosen, Adolf Eugéne, upläste en så lydande motion:
Då Rikets Högloft. Ständer nu anslagit medel till statsb; nors
byggande i Sverige, torde ingen anläggning vara mera af nöden eiler
mera påkallad, än den af en central-verkstad, vid hvilken så väl
372
Den 17 J un t e. m.
lokomotiver, som annan rörelsemateriel, och materielen i allmänhet
kunde med stor fördel tillverkas och till stor besparing för landet,
mot att utifrån införskrifva densamma. Man kunde äfven vid en
centralverkstad här i landet bäst utstudera detaljerna af den materiel,
som bäst passar till våra nationela och klimatiska förhållanden,
hvilket icke låter sig göra utrikes, annat än med stor svårighet och
kostnad; äfvenledes kunde man med fördel vid en sådan inrättning
bilda de lokomotifförare och arbetare, hvilka blifva nödvändiga vid
Statens jernbanor. Hade en sådan verkstad genast efter förra Riksdagen
blifvit anlagd, skulle redan öfver 100,00 0 Edr varit besparade.
Tjenligaste stället för en sådan anläggning torde vara Orebro,
hvarest äfven en slöjdskola ärunder anläggning; samt tillika har
fördelen af att ega stora och på alla jernsorter rika bergslager helt
nära sig, jemte den af vattentransport. Mindre passande deremot
anser jag Stockholm eller Götheborg vara, enär der redan en mängd
arbetare är koncentrerad, och båda äro långt aflägsna från bergslagerna
I
följd af hvad jag nu haft äran andraga, får jag, med stöd
af 56 § Riksd:sOrdn;n, väcka motion derom;
att R. St:r måtte anslå en summa af 600,000 Rdr
Ernt till anläggande af en centralverkstad för tillverkandet
af den tor statsbanorna nödiga materielen; eller
ock att nämnde summa må -såsom lån och mot behörig
säkerhet lemnäs den, hvilken, på samma gång han styrker
sig ega behörig erfarenhet till ett sådant företags
utförande, vill på billiga vilkor åtaga sig materielens tillverkande
för statsbanorna.
Denna motion begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm. Besv.-
o. Ekon.Utsk:s d. 3 och 16 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 94, i anledn. af väckta motioner om stadgar rörande arbetsfolk,
som utgår för vinnande af arbetsförtjenst.
De 3 första punkterna biföllos utan diskussion, men då 4:de
eller sista punkten förekom, anförde;
Gr. Sparre, Erik; Den reservation, som Hr Edholm afgifvit
mot denna punkt af Utsk:s förslag, synes mig vara särdeles tänkvärd.
Enligt min tanke har man för stora fordringar på en arbetschef,
då man vill meddela den föreskrift: att arbetsschef må åligga,
att dels, efter arbetares antagande, derom genom K:s Befhde underrätta
vederbule Fattigvårds-samhälle. dels ock, på anmodan af Fattigvårds-styrelse,
foga anstalt, att det bidrag af arbetares förtjenst,
sora för hemmavarande hustrus eller barns försörjning bör, enl. gällande
Författmr, komma Fattigvårds-syrelsen till godo, må för Fattigvårds-samhällets
räkning innehållas. — Då dessutom samhället
svårligen kan utfärda ett stadgande, hvarigenom band lägges på individens
fria verksamhet, så anser jag detta stadgande vara minst
sagdt opraktiskt.
Den 17 Juni e. m.
878
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Lika med Gr. Sparre an
ser
jag det vara alldeles omöjligt att göra ett sådant stadgande, som
Ekon.Utsk. hår föreslagit. Om ett sådant stadgande blefve antaget,
så skulle arbets-cliefen få en ganska vidlyftig skriftvexling med K.
M:s Befhde och Fattig-styrelser, men i alla fall icke kunna uträtta
något; ty då arbetaren fått kännedom om, att en del af hans arbetsförtjenst
icke skulle komma honom till godo, så skulle hans benägenhet
att använda sina krafter på arbete betydligt minskas. Jag
kan icke inse något skäl hvarföre man skulle antaga ett sådant stadgande,
utan instämmer med den siste värde talaren och anhåiler om
nfslag.
Ifråga vide punkt blef, efter först till bifall derå framställd propos.
, som besvarades med Nej, af It. o. Ad. afslagen.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:s den B och 10 dennes på bordet lagda Betänk. N:o
95, i anledn. af väckta frågor om ändring af stadgandeu i Kongl.
Förordmn om sockenstämmor i Kiket d. 29 Aug. 1843.
l:sta punkten, deri
väckt motion ej må till någon 11. St:rs åtgärd föranleda, bifölls utan
diskussion.
\
I. fråga om 2:dra punkten, innehållande förslag till ändring i
2:dra och 3:dje mom. af ifrågavide Förordms 5:te g, yttrade:
Gr. Sparre, Erik: Ben ifrågasatta förändringen synes mig
icke vara tillräckligt motiverad. Med afs:de på nuv:de peutiingevärden
synes det mig ej vara riktigt att bestämma samma rösträtt
för ett bevillnings-belopp af 2 lldr llmt, som för -^dels mantal.
Sockenstämmo-förordmns i 5 § 2 mom. stadgar för ett bevillningsbelopp
af 2 Bdr 20 sk. Bko lika rösträtt med T1^:dels mantal, och
jag vet ej hvarföre man skall nedsätta detta belopp till det nu ifrågasatta
af 2 Bdr, särdeles med afs:de på det värde, hvartill jordegendom
nu stigit. Afven synes mig den förändringen onödig, att
rösträtten i vissa fall skulle beräknas efter oförmedlade hemmautal.
Jag får derföre anhålla om afslag.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Jag kan icke neka, att
ej den siste värde talaren har rätt deri, att för ett bevillnings-belopp
af 2 Bdr Bmt icke lämpligen bör beräknas lika rösträtt med fidela
mantal. Men jag hemställer till honom, om det gör någonting att
detta stadgande antages; ty T1^:dels mantals rösträtt är vanligen icke
af vigt. Jag hyser derföre ingen betänklighet att bifalla Utsk:s förslag,
ehuru jag erkänner att det icke är alldeles riktigt.
Gr. Sparre: Om, på sätt den siste värde talaren yttrade,
T16:dels mantals rösträtt vid sockenstämman icke är af betydenhet,
så är det icke heller af betydenhet, om i Författmn står 2 Bdr Ernt
eller 2 Bdr 20 sk. Bko. Jag vet derföre icke hvarföre man skall
f 374 Dea 17 Jani e. m.
göra en sä obetydlig förändring, synnerligen^ då den icke på något
sätt är af Utsk. motiverad.
Ifrågav:d punkt blef, efter först till bifall derå framställd propos.
, som besvarades med Nej, af R. o. Ad. alslagen.
Sedermera blefvo de återstående punkterna i förevale Betänk,
utan diskussion bifallna.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 8 och 16 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 64, med upgifter å verkställda utbetalningar utaf de för
uprätthållande af Rikets neutralitet oell försvarsverkets fullständigare
ordnande lyftade kreditivmedel.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Att uptriida i en så vig
tig
fråga sorn denna inför ett så glest luis, är föga upmuntrande.
I)å jag vid början af Riksdagen tog mig friheten att i motionsväg
anhålla, det R. St:r genom StatsUtsk. måtte blifva uplvsta, på hvad
sätt man användt, dels det af R. St:r på grund af Reg:sF:iis stadgande
afsatta mindre kreditivet för oförutsedda händelser, dels de
vid sista Riksdagen beviljade 2-£ mill.r Bko till den s. k. neutralitetens
uprätthållande, så a nsåg jag mig derigenom fästa StatsUtsk:s
och R. 8t:rs upmiirksanihet på förhållanden, som väl voro värda att
i högsta måtto skärskådas. Reg:sF:ns 03 § innehåller: »Dessutom
böra, för oförutsedda händelser, tvenne särskilda tillräckliga summor
anslås och till utbetalning å Riksens St:rs Riksg:sKont. anvisas; den
ena ni t vara tillgänglig då Konungen, till Rikets försvar eller andra
högst vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela StatsRådets tankar
deröfver blifvit inhemtade, tinner den varn oundvikligen nödvändig.
» Det är för utomordentliga, oförutsedda händelser, sorn lilla
kreditivet är afsedt; men genom Kongl. Brefven d. 31 Juli och 21
Okt,. 1853 uplyses, att det af R. 8t:r vid 1850 och 1851 årens
Riksdag, lör det ändamål, som Reg:sF:n dervid fäster, anvisade kreditiv
blifvit användt på följande sätt: till fästnings-bvggnader under
1853 användes 26,000 Rdr; under 1854 50,000 Rdr. Jag får
fästa Hrrmes uppmärksamhet på, att dessa 50,000 Rdr, äfvensom
de under 1855 till samma ändamål, eller fästnings-byggnader, använda
37,290 Rdr användes sedan R. Str 1853 ånyo sammanträdt
till Riksdag. Jag, för min del, har föreställt mig, att ett anslag,
under den form som Reg:sF:ns 63 § bestämmer, icke kan afse annat
än, som orden lyda, »oförutsedda händelser.» Det kan icke gerna,
efter mitt begrepp, komma under namn af oförutsedda händelser,
att fästnings-byggnader fortsättas, och jag kan således icke fatta,
att dessa medel på sådant sätt kunnat användas. Annu mindre kan
jag inse, att dessa kreditiver, om ingen oförutsedd händelse under
tiden inträffade, skulle vara gifna tili spillo. Jag ber att få gå tillbaka
till upkorasten af detta gruudlags-stadgande. Då 1809 års
Grundlag stiftades, förflöto, såsom vi alla veta, 5 år mellan hvarje
Riksdag, och derföre var det af klokheten påkalladt, att förse Regeringsmakten
med medel för sådana händelser, sora icke kunde beräknas.
Förhållandena hafva sedan den tiden betydligt förändrats,
Den 17 Janl e. ra.
STS
oell det är allenast. 3 år mellan hvarje Riksdag, men dessa kreditiv
kunna likväl icke anses användbara annat än för oförutsedda händelser.
Här finns ytterligare åtskilliga poster, som visa att dessa
kreditivmedel blifvit använda under pågående Riksdag, utan att R.
St:rs tanke deröfver blifvit hörd. Vid hvarje Riksdag upgifver K,
M. hvad som erfordras för Statsverkets behof, och då framlägges
iifven hvad sorn behöfs för militärväsendet, men lin finnes här på
dessa kreditiv anvisade för bombkanoner 17,306 Rdr 32 sk. etc.,
eller tillsammans 43,042 Rdr; deribland 7,800 tändhattsväskor, allt
sådana saker, att jag icke nog kan förundra mig, att icke dessa behof
voro upgifna vid nyss förut pågående statsreglering. De kunna
omöjligt anses för »oförutsedda händelser», och då Grundlagen föreskrifter,
att den alltid skal! tolkas efter ordalydelsen, så anser jag
dessa anordningar vara lagstridiga. Rör landtförsvaret är på det lilla
kreditivet uptaget. 137,7 57 Rdr, utan att R. St:r på något sätt
tagit del i pröfningen af dessa medels användande, livad sjöförsvaret
beträffar, så har man handlat på samma sätt; man har på
lilla kreditivet anordnat 188,710 Rdr för insättning af en ångmachin
på linieskeppet Carl XIV Johan. Samma anmärkmr sorn jag gjorde
med at's:de på de poster, som blifvit lyftade för landtförsvaret, gälla
naturligtvis med alinde på de summor, som blifvit använda för sjöförsvaret.
Hela den summa, som på detta kreditiv blifvit disponerad
är 500.000 Rdr. Enl. min tanke bör detta kreditiv ej användas
annat än i missvext-år, eller då förhållanden inträffat, som
sätta Regeringen i nödvändighet att bispringa med understöd. Detta
är oförutsedda händelser, och dit kan äfven räknas då man behöfver
sammankalla trupper med anledning af oroligheter inom landet, men
icke har några medel på ordinarie stat, eller då ett, krig hastigt påkommer.
I Grundlags-paragrafen stå orden: »till Rikets försvar»
uptagria, och således måste man fästa någon mening dervid, men jag
kan icke dervid fasta någon annan än den jag här framställt.
Derefter komma vi till det sätt, hvarpå man användt det till
uprätthällande af Rikets neutralitet vid 1 853—1854 års Riksdag
anvisade anslag af 2,500,000 Rdr. Detta är en ganska betydlig
summa, som blifvit utgifven för neutralitetens skull. Ehuru, på sätt
jag nämnt, huset är temligen glest, så har jag likväl den tillfredsställelsen
att här se H. Exc. Hr StatsMinistern för Utrikes Ärendena,
hvilket icke var händelsen när 3:dje Hufvudtiteln var före,
ehuru han likväl då ersattes af sin närmaste man, som på ett ganska
tillfredsställande sätt bemötte mina då gjorda anmärkmr. DA
jag tager mig friheten att yttra mina tankar om neutraliteten, så
är det endast för att motivera de anmärkmr, som jag med skäl anser
mig kunna göra mot de dryga kostnader, som erfotdråts för denna
neutralitets upprätthållande. Hvad mig beträffar, så anser jag, att neutralitets-förklaringen
på intet vis var af nödvändigheten påkallad,
och jag tror mig icke fela så mycket, om jag säger, att en stor del
af allmänheten, i likhet med mig, ansåg denna neutralitets-förklaring
hafva utgått i ryskt intresse. Jag stöder detta mitt påstående derpå,
att Ryssland beklagligtvis numera eger en vidsträcktare strand
af Östersjön, än Sverige; eger en mängd hamnar, der de hafva sina
Den 17 Jnnl e. m.
militära etablissementer, till följd hvaraf Ryssland alldeles icke under
krig liar något behof af de svenska stränderna. Min tanke är således,
att neutralitets-förklaringen vida mera skadade vestmakterna,
än Ryssland. Ser jag saken från en annan sida, så var likväl denna
neutralitets-förklaring äfven för vestmakterna högst likgiltig; ty om
de funnit någon fördel i att våldföra sig på oss, så hade de säkerligen
gjort det, utan att akta på vår neutralitets-förklaring. Ehuru
den afgafs i förening med Danmark, så vet jag likväl icke om man
deraf kan draga den slutsats, att den afgafs i skandinaviskt intresse.
Mig synes, att denna neutralitets-förklaring afgafs i fullkomligt ryskt
intresse, så snart den afgafs i förening med Danmark, hvars Regent,
så väl genom slägtskap som genom andra förhållanden, sedan långvariga
tider är förbunden med ryska sjelfherrskaren. Möjligen afgafs
den äfven — hvarför ej uttala denna förmodan? — på grund af
gällande traktater, på grund af 1812 års familj-fördrag.
Den har, så vidt jag kan se, icke varit af nödvändigheten påkallad,
men om den afgafs i skandinaviskt syfte, så får jag säga,
att det skandinaviska intresset bättre bordt bevakas vid Londonerprotrna
ang:de danska successions-följden. En annan ledning för
omdömet finnes äfven, nemi. att man vid början af Riksdagen
ville göra för Ständerna begripligt att stora anslag behöfdes, och
derföre använde denna neutralitets-förklaring såsom ett medel att
förskaffa sig sådane anslag, hvilket äfven i icke obetydlig mån
lyckades.
M. Hrr! den 15 Nov. 1853 afgafs den Svenska neutralitets
förklaringen, och då var, såvidt jag vet intet europeiskt krig bör
jadt.
Det var då ännu blott en strid mellan Ryssland och Tur
kiet,
hvilken syntes så obetydligt intressera det Svenska kabinettet,
ehuru en gammal allierad till Dorten, att vi vid detta högst vigtiga
tillfälle icke engång egde en diplomatisk agent på stället, åtminstone
icke en Svensk; ty jag anser icke en Drogman vara så
qvalificerad. Man säger vanligen, att det var slaget vid Sinope,
som framkallade kriget och gjorde det till en nödvändighet. I så
fall var det ännu mindre nödvändigt för Sverige att afgifva en
neutralitetsförklaring, emedan den åtminstone icke var en följd af
slaget vid Sinope, hvilket inträffade den 30 December, således 6
veckor efter det Sverige den 1 5 November afgifvit sin neutralitetsförklaring.
Vestraakternas krigsmanifest åter afgafs icke förr än
den 15 April 1851, eller nära 5 månader efter den svenska neutralitetsförklaringen.
Nu kan man fråga, på hvad sätt denna neutralitetsförklaring
verkligen var af nytta för Ryssland. Jag anser den
hafva varit det derigenom att Sverige satte sig ur stånd att taga
parti på ena eller andra sidan. Att Ryssland åter icke måtte hafva
ansett neutralitetsförklaringen skadlig för sig, det antyddes här på
detta rum af f. d. Ministern i Petersburg General af Nordin, när
3:dje Hufvudtiteln var före. Hr Nordin uppgaf, att han i October
på permission aflägsnade sig från Ministerposten, emedan svenska
kabinettet då ansåg, att förvecklingarue skulle kunna biläggas, men
•att han, efter att i Januari hafva återkommit, icke behöfde mer
än en timmas samtal med Kejsar Nikolaus för att förmå honom
Den 17 Juni e. m.
877
att medgifva neutraliteten. Med all möjlig aktning för det svenska
sändebudets förmåga i öfvertalningsviig tror jag likväl att Kejsar
Nikolaus icke var en man som låt öfvertala sig, då han fann det
vara stridande mot sitt intresse. Jag vill nu i korthet sammanfatta
händelserna. Mot slutet af Okt. afliigsnade sig General af
Nordin, d. 15 Nov. utkom vår neutralitetsförklaring, d. 30 Dec.
stod slaget vid Sinope, i Jan.' 1854 inträffar vårt sändebud ånyo i
Petersburg, och då medger Kejsar Nikolaus efter 1 timmas samtal
neutralitetsförklaringen. Allt detta skedde innan vestmakterna d.
15 April 1854 utfärdade sin krigsförklaring. Då Sveriges politiska
intresse är så nära förenadt med Turkiet så tycker jag, att vi åtminstone
vid ett så vigtigt tillfälle borde hafva haft en diplomatisk
agent i Constantinopel. Förra gången detta ämne var i (råga tog
jag mig friheten anmärka, att vi hafva ett ständigt sändebud i
Plaag, men att vi icke vid detta vigtiga tillfälle hade någon agent
i Constantinopel. Jag möttes då med den invändningen att det
var urgamla förhållanden, daterande sig ända från Gustaf I:s tid,
som gjorde detta nödvändigt, ehuru jag vet att detta förhållande
åtminstone varit afbrutet och att vi under långa mellanrum icke
haft någon minister derstädes. Det står icke i mensklig makt att
bevisa hvad som skett om det gjorda varit ogjort, men man kan
likväl få fästa tanken dervid. Om Sverige icke förklarat sig, utan
intagit en afvaktande ställning, så kunde vårt lilla land möjligen
kommit att väga icke så obetydligt i vågskålen, och vi kunde möjligen
blifvit i tillfälle att liqvidera med vår miigtige granne, med
hvilken vi hafva så mycket ouppgjort. Det är obehöfligt att för
denna samling genomgå de 5 sista årens historia, men de komma
att intaga ett högst märkvärdigt rum i vår politiska historia. Om
Sveriges intresse vid detta tillfälle blifvit bättre iakttaget, så är det
åtminstone en möjlighet att de allierades flottor i Östersjön frambragt
större resultat. Enligt min tanka borde Furst Menschikoffs
uppträdande i Constantinopel hafva gifvit svenska kabinettet anledn.
att genom en diplomatisk agent på stället bevaka sina intressen,
och det var tillräcklig tid till att anställa någon, ty Furst Menschikoff
ankom till Constantinopel d. 28 Jan. 1853 och afreste
först d. 25 Maj; d. 23 Juli gingo Ryssarne öfver Pruth, d. 23
Okt. 1853 sammanstötte de Ryska och Turkiska förposterna, och
d. 15 Nov. utfärdades vår neutralitetsförklaring. Hvad olägenhet
kunde inträffat om Sverige blott intagit en afvaktande ställning?
Jag är icke tillräckligt bevandrad i politiken för att kunna utreda
denna fråga, men jag svarar för min del obetingadt, att jag icke
kan inse den allra ringaste olägenhet deraf. Jag ber likväl att man
icke förstår mig så som om jag skulle vilja förneka fördelarne af
den lyckliga ställning som Sverige innehaft, men jag tror att förhållandet
blifvit precist detsamma, om ingen neutralitetsförklaring
blifvit utfärdad, likväl med den skillnad att vi icke hade behöft
använda dessa stora summor under förevändning af neutralitetens
uprätthållande. Jag har redan haft äran göra mina anmärkmr mot
de medel, som blifvit använda af det vid 1850—1851 års Riksdag
anvisade kreditiv, nu kommer jag till det vid sista Riksdagen å
878
Den 17 Juni e. m.
Riksg:eKont. anvisade kreditiv af 2,500,000 Rdr Bko till uprätthållande
af en neutralitet, som aldrig var hotad. För försvarsverket
är sedan 1853 använd den icke obetydliga summan af 6,000,000
Rdr Ernt, utan att K. St:r före användandet i minsta mån haft
tillfälle att yttra sin tanka öfver behofven. Det torde derföre ursäktas
mig om jag tog mig friheten att fästa StatsUtsk:s och R.
Stars uppmärksamhet på detta förhållande. Då jag väckte min motion
i detta afs:de trodde jag, att som vanligt vid våra B.iks
dagar
hela ltiksstaten skulle komma att föredragas i sitt sammanhang,
så att jag vid 4:de och 5:te Hufvudtitlarne kunnat anföra
hvilka summor som till sådana ändamål blifvit använda, utan att
R. Star varit i tillfälle att godkänna något system för dessa medels
användande. Då jag nu går att yttra min tanka om det sätt,
hvarpå dessa 3,750,000 Rdr Rint blifvit använda, så faller mig
genast i ögonen första raden i detta Betänk, nemi. »Landtförsvaret
tillhörande föremål». Då jag afgaf denna motion var jag långt från
att förmoda, att jag skulle komma till så beskaffade uptäckter
som jag här tinner. Först och främst står här en utgift af
17.380: 23. 7. för den till dels Drottningholm och dels Ladugårdsgärdet
år 1854 kommenderade indelta trupp, och för samma ändamål
1855 en utgift af 5,057: 16. I. Dessa kommenderingar
kostade således tillhopa den stora summan 22,437: 39. 8., men
jag kan alldeles icke inse i hvad mån de inverkat på neutralitetens
uprätthållande. För kommenderingen å Waxholms fästning äro
utgifna år 1854 63,028: 39. 1. Jag gör dervid samma anmärkn.;
ty mot Ryssland kunde denna garnisonsförstärkning aldrig behöfvas;
ty ryssarne voro då för tillfället fullkomligt instängda, och såvida
den icke var mot Vestmakternas 100 skepp, så kan jag icke begripa
orsaken. Derefter kommer kommenderingen till Gottland,
hvilken kostade icke mindre än 390,069: 29. 8. Ämnade man
derigenom hindra Vestmakterna att bemäktiga sig Gottland? Ty
ingen lär väl påstå att ryssarne kunde hafva gjort det. På samma
vis garnisonsförökningar liela vägen, i Carlskrona, i Landskrona oell
t. o. m. på Carlstens fästning, ehuru den icke tyckes vara så blottställd
från ryska sidan. Vidare till underhållskostnad och beklädnadsslitnings-ersättning
m. m. för öfverkommenderadt artillerimanskap
samt dylik ersättning åt lifgardes-regementena 4,851: 31. 6.
hvilket tillhopa med 12,463: 17. 6. för år 1855 gör en summa
af 17,325: 1, i upköp af artillerihästar 35,968: 40, fouragering af
d:0 under år 1854 16,000 Rdr, under år 1855 18,000 Rdr, under
år 1856 1 5,887: 10. 4, men jag finner på intet ställe hästförsäljningen
krediterad. Vidare för Waxholms fästnings försättande
i försvarstillstånd 48,600 Rdr, oberäknadt de medel som R. St:r
för sådant ändamål anslagit. Vi hafva nu kommit derhän att
kreditiven fått utseende af supplementar-anslag till 4:de och 5:te
Hufvudtitlarne, och detta anser jag vara orätt. På intendentsafdelningen
har man utgifvit för uphandlade persedlar för arméens
behof 80,000 Rdr, hvaraf för 113 st. nya tält utbetalts 7,049 Rdr
13 sk., för 3,000 par stöflor 18,012 Rdr, jag beklagar i sanning
de som skola bära dem i ty sora med Guds hjelp neutraliteten
Den 17 Juni e. m.
*79
kommer att fortfara, så komma de länge att vistas i förrådshusen,
och blifva i följd deraf bra styfva när de skola begagnas; vidare
6,000 par byxor, 10,000 kapotter &c. Utan att derföre på minsta
vis vilja begära återremiss eller någon uplysning, får jag likväl
anmärka, att man endast redovisat för 61,847: 4 5, ehuru man utgifvit
80,000 och att man således icke gjort reda för 18,152: 3.
Om jag icke ruissminner mig allt för mycket, så var det sedan
dessa summor blifvit tillgängliga, som man införskref från Preussen
en mängd med pickelhufvor och det är icke omöjligt, att dessa
pickelhufvor blifvit betalda af dessa 18,000 Rdr, för hvilka man
icke redovisat. Afven i militäriskt hänseende är detta förfarande
anmärkningsvärdt genom den förändringslust, som sedan en längre
tid hos oss, icke alltid välbetänkt, kommit krigs-administration till
last; ty med anleda, af den miste våra gardesregementen sina vackra
kaskar, hvilka likväl lyckats undgå 2 ä 3 decenniers lust att förändra
uniformer, och hvilka voro ganska ändamålsenliga. På dessa
afskaffades ville man hafva våra gardesregementen lika det Preobraskiriska
eller Sernenoffska gardet, och derföre införskref man från
Petersburg dessa hiskliga tschakoer, som voro obarmhertigt tunga
till följd af sin höjd. Sedermera inkommo pickelhufvor från Preussen
men efter rysk modell. Gardet till häst hade dem en tid,
huru de blefvo af med dem vet jag icke, men efter en kort tid
fingo de andra hufvudbonader. Nu tyckas vi hafva fått en starkare
lutning åt vester, och derföre hafva vi skaffat oss kapis, hvilkas
nytta, ehuru icke färg, jag erkänner. Tillsammans hafva för
landtförsvaret af dessa medel blifvit använda den betydliga summan
1,238,207: 14. 8.
Nu öfvergår jag lill sjöförsvaret, der förhållandet är på samma
sätt. Oaktadt de allierade flottorna icke gåfvo någon anledn. till
att förmoda det neutraliteten, i händelse af behof, skulle kunna försvaras
af den ringa styrka vi kunde åstadkomma, så är här likväl
utgifter för floltans bemanning till neutralitetens uprätthållande.
Bland annat finns här utgifter till båtsmansbeklädnad. Jag hade
föreställt mig att till sådana saker voro årliga ordinarie anslag afsedda,
och jag kan icke förstå huru man kan upföra det såsom
nödigt till neutralitetens uprätthållande. Vidare är här en hel hop
bomb- och landstigningskanoner &c., och den 20 April 1857 är
hos GeneralKrigsKommissariatet af hela summan endast en kontant
behållning af 77,778: 1 5. 9.
Men, mine Hrr, icke nog dermed, vi komma nu till användandet
af ännu ett kreditiv, nemi. det som Grundlagen bestämmer,
att R. St:r skola afsätta för oförutsedda händelser, och af detta
kreditiv har blifvit lyftadt 1,500,000 Rdr P>ko. Här förekommer
äfven fästningsbyggnader; å Fctifikations-afdelningen upgående till
en summa af 26,463: 37. 4; å Artilleri-afdelningen bombkanoner
för 44,000 Rdr, till anskaffning af 1,200 par pistoler 60,000 Rdr.
Här framställer sig för mig den betraktelsen, att man gjort, mycket
bättre om man i st. f. att bortplottra största delen pä detta sätt,
tagit af de 2,500,000 Rdr Bko, som blifvit gifna till neutralitetens
uprätthållande, och derför anskaffat 50 ä 60 tusen gevär. Por att
380
Den 17 Juni e. m.
i allmänhet kunna uprätthålla försvaret, det må kallas neutralitet
eller hvad som helst, så är första behofvet folk och det andra beväpning.
Nu åter har man endast anskaffat 500 kammarladdningsstudsare
och 5,000 rainie-gevär, och denna proportion anser jag
vara alldeles för liten. Jag tror icke att man kunnat invända något,
om Regeringen i st. f. att bortplottra penningar på onödiga
marcher och på truppers hopsamlande vid Drottningholm och Ladugårdsgärdet,
hade för denna summa anskaffat 50.000 gevär. Denna
summa är ingen annan än de af R. St:r beviljade 6,600,000 Rdr
Bko, med afsuie på hvilka R. St:r aldrig yttrat något annat än att
de blifvit lemnade dels under form af kreditiv och dels för neutralitetens
uprätthållande. Hvad angår den summa som blifvit lemuad
för neutralitetens uprätthållande så rnedger jag, att inga föreskrifter
kunde gifvas a priori, men ang:de kreditiven anser jag det vara
hög tid att StatsUtsk. och R. St:r tillse det icke kreditiven antaga
egenskap af supplementar-krediter. Jag kan icke finna på hvad
grund man anser sig hafva rätt att använda hela kreditivet, äfven
om R. 8t:r komma tillsammans innan något derpå blifvit lyftadt.
Enligt miu tanka är kreditiv-rätten slut, så snart R. St:r ånyo
träda tillsammans. Det är af vigt att R. St:r icke låta genom
bristande upmärksamhet sådana missbruk insmyga sig i Grundlagarnes
tillämpning, ty de få snart värdighet af praejudikater.
Hvad nu angår slutsatsen af detta mitt anf:de, så vet jag
mycket väl att jag icke har någonting att yrka. Frågan har redan
varit före i ett annat Stånd, och der tillkännagafs att det inom
StatsUtsk. varit fråga om antnärkmrs väckande, men att frågan
derom förfallit, och derföre är ingenting annat att göra än att
lägga Betänk, till handlingarne. StatsUtsk. eger samma anmärkmsrätt
som Konst.Utsk. och har, som jag vill påminna mig, äfven
vid något tillfälle densamma begagnat. Då nu icke så skett, så är
att förmoda det StatsUtsk. icke upfattat förhållandena från samma
synpunkt som jag. För den enskilde Riksdagsmannen skulle det
således vara förmätet att tilltro sig ett säkrare omdöme än dessa
båda Utsk. Jag har således ingenting att göra, och jag medger
gerna, att enda vinsten af det långa tal, hvarmed jag uptagit Hrnnes
upmärksamhet, varit den, att jag fått i R. o. Ad:s prot. nedlägga
mina tankar, för att der i en framtid bära vittne om den konseqvens
jag åtminstone sökt ådagalägga under ett nära 50-årigt parlamentariskt
handlingssätt.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Såsom bevis att Hr Gr. Anckarsvärds
yttrande ännu tarfvar ett beriktigande kan omnämnas, att
Hr Gr:s flere gånger, såsom stöd för hans anmärkmr, framställda
upgift, att neutralitetsförklaringen afgafs redan den 15 Nov. 1853,
i så måtto strider mot verkligheten, som redan offentliggjorde handlingar
visa att den icke beslöts förr än den 14 Dec. samma år,
hvarförinnan den icke kunde vara afgifven. Denna neutralitetsförklaring
var icke allenast ett tillkännagifvande från Sveriges sida,
att detta land skulle förhålla sig neutralt under en strid hvars angifna
syfte icke i minsta mån rörde dess intresse, utan den var
Den 17 Juni e. m.
•181
äfven ett fastställande af det begrepp, som man enligt Svenska
Regeringens tanka borde fästa vid ordet »neutralitet». Det är bekant
att, sedan lång tid tillbaka, oell isynnerhet sedan slutet af
18:de århundradet, nästan under hvarje europeiskt krig tvist upstått
om neutrala makters rätt. Om det sista kriget utbrutit innan
neutralitetsförklaringen blifvit afgifven, skulle tilläfventyrs tvist om
de rättigheter och skyldigheter, hvilka tillkomma Sverige såsom
neutral makt, hafva upstått midt under kriget, och hvart tvisten
då skulle kunna hafva ledt, torde vara vanskligt att beräkna. Så
mycket mindre bör väl denna förklaring nu kallas onödig som
händelserne i allo rättfärdigat den. Sedan Turkiet i Sept. 1853
afgifvit sin krigsförklaring, kunde snart, icke allenast af de franska
och engelska officiella tidningarnes språk, utan äfven af innehållet
af de noter, som emellan kabinetten blefvo vexlade, förutses, att
England och Frankrike skulle, på sätt som sedermera skedde, upträda
såsom Turkiets bundsförvanter i striden mot Ryssland. Tillfälle
till en neutralitetsförklaring var dermed gifvet och vid dess
utfärdande togs uppenbarligen i betraktande den omständighet, att
det under vintermånaderna skulle blifva omöjligt för främmande
flottor att inkomma i Östersjön, hvarigenom krigsskådeplatsen förflyttades
till svenska kuster, samt att derförinnan rådrum förefanns
att å underhandlingens väg lösa en i afs:de å den tillkännagifna
neutraliteten möjligen upkommande tvist.
Hvad angår användandet af de till neutralitetens uprätthållande
anslagna medel, förmodar jag att den delen af Gr. Anckarsvärds
yttrande kommer att besvaras af någon ledamot af StatsUtsk.
Men till Gr. Anckarsvärd, som anser att Sverige bort iakttaga en
såsom det kallas »afvaktande ställning», förmodligen för att derigenom
blifva i tillfälle att begagna en fördelaktig konjunktur för
deltagande i kriget, vågar jag hemställa, huruvida Regeringen äfven
i detta fall kunnat underlåta att försätta Riket i försvarbart skick.
Det hade val ej varit önskligt att Sverige år 1854 eller 185 5
börjat krig med en utrustning, sämre än den under kriget 1741
till 1743? Då Svenska Regeringen i sin neutralitetsförklaring tillknnnagaf,
att åtskilliga af Rikets hamnar stängdes för de krigförande
makternas fartyg, synes det helt naturligt att Regeringen
försatte dessa hamnar i sådant skick, att de åtminstone kunnat
göra något motstånd i händelse ett plötsligt anfall försökts från
ena eller andra sidan. Hvad arméens utrustande beträffar, borde
mot en slik åtgärd minst vara något att påminna af den, som anser
Regeringens rätta politik legat deruti, att den hållit sig beredd
att i ett gynnsamt ögonblick gripa till vapen.
H. Exc. Frih. Lagerheim, Elias: Då Gr. Anckarsvärd behagat
på ett för mig smickrande sätt anmärka min närvaro, anser
jag mig skyldig att äfven yttra några ord i denna fråga, men först
måste jag utbedja mig R. o. Ad:s gunstiga öfverseende, då jag,
efter mer än 20 års frånvaro från detta rum, icke kan vara så
hemmastadd som jag önskade vid våra parlamentariska öfverläggningar.
Hr Gr. har jemväl omnämnt min frånvaro vid ett föreg;de
382
Den 17 Juni e. m.
plenum, oell till svar derpå får jag nämna, att jag vid det tillfallet
befann mig illamående, och således urståndsatt att här kunna med
någon nytta uptriida. Jag ansåg mig så mycket snarare kunna
vid denna öfverläggning vara fråimde, sorn hvar och en lärer lätteligen
kunna inse, att jag, som endast några veckor förut emottagit
det mig i iS!åder anförtrodda Embete, omöjligen varit i tillfälle att
utarbeta de vidlyftiga framställningar och förslag, som med afs-.de
på 3:dje Hufvudtiteln framlades, hvilka, då jag den 19 sisth Sept.
tillträdde min nuv:de befattning, redan till största delen voro bestämde
och upstäide. Ehuru jag anser dessa förslager omsorgsfullt
utarbetade, med ledning af min företrädares insigter och erfarenhet,
var jag likväl icke med detaljerne af desamma nog bekant, för att
kunna med fullkomlig sakkännedom besvara de deremot riktade
anmärkmr. Den enda åtgärd, hvari jag deltagit, var bestämmandet
af Utrikes StatsMinisterns lön. men hvad denna fråga beträffar,
hade jag i alla händelser ämnat iakttaga tystnad. Jag kände min
oförmåga att fylla den plats, hvartill Konungens förtroende kallat
mig, men jag ansåg mig skyldig att, så vidt mina återstående krafter
kunde det tillåta, motsvara detta höga förtroende och var glad
att på fäderneslandets altare åtminstone kunna nedlägga ett offer
af min enskildta förmögenhet. Hvar och en, som känner huru dyrt
det är att lefva i Stockholm, torde lätteligen inse, att man icke
med ,24,000 lldr Ernt kati bestrida utgifterna för ett större hushåll,
då man har en dryg representations-skyldighet att upfylla,
förbindelser att utöfva gästfrihet emot de utländska sändebuden
samt att underhålla en talrik betjening.
En del af Gr. Anckarsvärds anf:de synes vara riktadt mot en
person, som nu icke är närv:de, och jag inskränker mig derföre
till den anmärkn., att man icke af en isolerad handling, lösryckt
ur sitt sammanhang, kan med oväld bedöma den politik, som H. M.
följt under de 7 sista åren, men när dechargefrågan förekommer
torde ett lämpligare tillfälle yppa sig att i ett sammanhang behandla
hela den utrikes politiken. Jag vågar likväl tro, att den
då kommer att betraktas ur en helt annan synpunkt, än den Gr.
Anckarsvärd här sökt göra gällande. Konst.Utsk. har pä begäran
erhållit del af prot:r, som annars icke vanligen blefvo Utsk. meddelade,
och har derigenom blifvit satt i tillfälle att med sakkännedom
bedöma de politiska grundsatser K. M. följt under de sednare
åren, och hvilka, enligt min tanka, för fäderneslandet haft de mest
välgörande följder. Gr. Anckarsvärd tyckes fordra, att hvarje del
af det af E. St:r beviljade kreditiv skulle blifvit användt till ett
visst gifvet ändamål med bestämdt afs:de på neutraliteten. Detta
kreditiv har, enligt min förmening, blifvit begagnadt på ett sätt,
att landet derigenom blifvit satt i tillfälle att i allmänhet häfda
siri neutralitet, och jag anser det vara nära nog overkställbar! att
så afpassa hvarje utgift att man icke med lust att ogilla, möjligen
kan säga utgiften vara främmande för neutraliteten. Gr. Anckarsvärd
har vidare klandrat den omständigheten, att Sverige icke
hade någon minister i Constantinopel vid det tillfälle, då Porten
kom i trångmål, ehuru Sverige likväl vid samma tid hade en mi
-
Den 17 Juni e. m.
383
nister i Haag. Dervid får jag anmärka, att ingen lifligare än Chefen
för Utrikes Depart:tet kunnat beklaga, att våra tillgångar icke
medgifvit att hålla ministrar på alla de ställen, der fäderneslandets
tjenst kunnat det fordra, att man icke den ena dagen kan hafva
en minister vid ett hof och den andra skicka honom till ett annat.
Om vi också för öfrigt endast, hade en f. d. drogman som Chargé
d’affaires i Constantinopel, så var detta likväl en person, som varit
der i öfver 3 0 år, under hvilken tid han förvärfvat en sällsynt
erfarenhet rörande Orientens angelägenheter och lyckats förskaffa
sig så vidsträckta förbindelser, att de underrättelser han alltjemt är
i tillfälle att lemna sin Regering, göra honom fullkomligt förtjent
af det förtroende han åtnjuter. Gr. Anckarsvärd har ytterligare
ansett vår neutralitetsförklaring hafva varit så mycket mera onödig,
som denna de förenade Rikenas neutralitet, enligt hans tanka, troligen
hade blifvit våldförd, om någon af de krigförande makterna
hade ansett sådant vara med deras fördel förenligt. Jag anser icke
detta påstående vara väl gruudadt. Man får icke tro, att de Europeiska
stormakterna till den grad rådfråga endast sitt eget intresse,
vid bestämmandet af sitt handlingssätt mot en mindre Stat, och
erfarenheten har oftare visat, att de låta sig leda af ädlare grundsatser.
Såsom en allmän regel torde kunna antagas, att de samvetsgrannt
upfylla de förbindelser de ingått med en sådan mindre
Stat, och derföre blef neutralitetsförklaringen afgifven, hvilken af
alla Europas makter erkännes. K. M. ville derigenom på förhand
bestämma Rikets ställning, på det ieke den ena eller andra krigförande
makten skulle inleda Sverige i ett krig, som då syntes vara
fullkomligt främmande för dess intressen. Gr. Anckarsvärd har
vidare omnämnt Londoner-protma, och påstått att vi icke vid detta
tillfälle bevakat våra verkliga fördelar. Denna sak är fullkomligt
fremmande för närv:de öfverläggning, och jag tror mig derföre böra
förbigå densamma. Min tanka är för öfrigt att man, för att kunna
bibehålla neutraliteten och värna den för alla angrepp, varit tvungen
att sätta sitt försvarsverk i tillbörligt skick och att de utgifter,
som deraf blifvit en följd, ländt till fäderneslandets båtnad. Det
är en gammal latinsk sats som säger: att om man vill bibehålla
freden, måste man vara beredd på kriget, och denna regel anser
jag icke vara oäfven att följa.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredr. Nils: Gr. Anckarsvärd
har i hög grad klandrat neutraliteten, och gjort en mängd anmärkmr
mot de utgifter som deraf varit en följd. Hvad angår
den första omständigheten, så beklagar jag, att den icke vunnit
Hr Gr:s sympathi. Jag anser den icke vid detta tillfälle behöfva
försvaras, och ämnar så mycket mindre upträda till dess försvar,
som vi snart torde hafva att förvänta vederbörligt Utsk:s Betänk.
ang:de verkställd granskning af StatsRåds-prol:na och då torde
rätta tillfället vara inne att äfven vidröra denna fråga. Hvad angår
de många aumärkmr som Gr. Anckarsvärd gjort mot nästan
hvarje punkt, der summariska upgifter förekomma, så hade jag visserligen
mycket att svara, men det förefaller mig, att när K. M. i
384
Den 17 Janl e. m.
grundlagsenlig ordning beslutat, att en väpnad neutralitet stall ega
rum, så borde hvar och en inse, att deraf måste följa en mängd
med utgifter, till rustningar, till anskaffande af materialier, till
trupptommeuderingar m. m. Detta hafva äfven föreg:de Ständer
insett och derföre afsatte de för detta ändamål en viss summa. Att
nu här ingå i granskning af hvarje särskild summa och upgifva
orsaken hvarföre den och den summan blifvit använd till det och
det ändamålet, det skulle uptaga en allt för lång tid. Gr. Anckarsvärd
säger i slutet af sitt attfide att det må läggaä till handlingarne,
hvilket äfven jag anser vara det bästa, men om detta är
Hr Gris mening, så kan jag icke förstå hvarföre Hr Gr. begär, att
få svar på sitt anf:de; ty i så fall är jag tvungen att begära detsamma
på bordet. För hvarje rad i mern. hafva utgifter blifvit
klandrade, och då StatsUtsk, endast inkommit med summariska
upgifter, så är det omöjligt för mig att nu genast besvara detta
klander. Skulle Hr Gr. verkligen anse, att utgifterna blifvit använda
utan ändamål, så är Hr Gr. säkert icke den som behöfver
uplysas hvart man i så fall bör vända sig.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: StatsUtsk:s nu föredragne
Mern. har upkallat en af Riddarh:s mest öfvade och oftast hörda
talare att framställa allvarsamma anmärkmr med afs:de icke blott
å användandet af de ifrågavide kreditivmedlen, men äfven å anledmne
dertill. Jag utber mig att med några ord få besvara dessa
anmärkmr och inskränker mig härvid desto heldre till uptagande
deraf i deras största allmänlighet, som jag tror det icke nu vara
rätta tillfället att ingå i närmare pröfning af de härmed gemenskap
egande frågor.
Den värde talaren har erinrat derom att anvisade kreditivmedel,
enligt Grundlagen, icke finge användas till annat än oförutsedda
behof, men att dertill icke kunde hänföras vissa i mern. uptagne
föremål, hvartill medel å kreditiven blifvit anordnade, såsom
fästningsbyggnadef, hvarjehanda vapen o. s. v. Jag vill gifva Hr
Gr. rätt deruti, att fästningar, kanoner m. m., i och för sig sjelfva,
eller med hänsigt till deras allmänna ändamål, icke kunna betraktas
såsom oförutsedda behof; men ingen lärer väl kunna neka, att
påskyndandet af ett fästningsarbete, att ett skyndsammare förstärkande
af något vapenförråd, eller annat dylikt, kan blifva dertill
hänförligt, såsom följd af oförutsedda händelser, t. ex. hastigt påkommande
krig eller antagandet af beväpnad neutralitet, och att
detta sednare nu varit fallet, tarfvar injren bevisning.
’ O O
Hr Gr. har äfven fästat sig dervid, att åtskilliga, mer eller
mindre betydliga, utgiftsposter, hvartill medel erhållits af det vid
1850—51 årens Riksdag anvisade kreditiv, i upgifts-sammandraget
förekomma för åren 1854 och 1855, ehuru Regeringen icke kan
grundlagsenligt förfoga om någon del af ett kreditiv längre än tills
R. St.;r ånyo sammankomma. Häremot kan likväl erinras, att,
änskönt medlen utbetalts under sistnämnda år, sådant ingalunda
bevisar att ju ej åtgärderna, uphandlingarne eller reqvisitionerna
skett
Den 17 Juni e. m.
885
skett förut. Förhållandet dermed kan endast af StatsRåds-protm
med tillförlitlighet inhemtas, oell jag antager såsom otvifvelaktigt,
att om någon oriktighet i berörde hänseende egt rum, Konst.Utsk.
icke underlåter att vid nämnde prot:rs granskning dervid fästa behörig
upmärksamhet.
Ytterligare har Hr Gr. fästat sig vid den omständighet att, genom
användandet, till största del, af ifrågav.-de kreditivsummor, flere milhr
Rdr från Statsverket utgifvits, utan att R. St:r kommit i tillfälle att
pröfva de särskilda behofven. Men detta är ju kreditivens natur, att
medlen kunna, efter K. M:s pröfning, för oförutsedda behof användas.
Summornas större eller mindre belopp verkar ingen förändring
häruti. Då E. St:r beviljat så stora kreditiv-belopp, måste de antagas
jemväl hafva förutsatt, att dessa belopp kunde komma att
före nästa Riksdag användas. Skulle äfven för sådana utgifter,
som 63 § EegisFm afser, E. St:rs pröfning af behofven föregå, så
inser jag icke, hvartill kreditiven skulle tjena.
Men glanspunkten af Hr Gr.s föredrag eller det som han synes
med mesta intresse hafva omfattat, är neutralitetsfrågan. Så
uplysande och lärorikt än föredraget i detta häiiseende för mig
varit, så beklagar jag, att detta ljus blifvit uptäudt så sent, eller
först sedan saken är en fait accomplé. Yi veta nemi. alla, att
neutralitetsfrågan redan genomgått pröfning af 3:ne, om jag så får
kalla dem, autoriteter. Den första var Hemliga Utsk., som, efter
hvad kändt är, i sin fullständigaste helhet godkänt den afgifna
neutralitetsförklaringeu. Den andra var E. St:r vid sista Riksdag,
som inför thronen, genom särskild adress, nedlade en gärd af tacksamhet
för den omsorg om Rikets väl, som genom neutralitetsförklaringen
blifvit ådagalagd; och den tredje är Svenska folket, hvars
stora majoritet, ja, jag påstår, ojemförligt stora majoritet, otvetydigt
instämt i E. St:rs uttalade åsigt. Ett fjerde tribunal i denna
fråga återstår ännu, nemi. Konst.Utsk. Det har nu under öfverläggningen
blifvit upgifvet, att en gjord antnärkn, i neutralitetsfrågan
der blifvit underkänd. Om så är, så bevisar det, att äfven
majoriteten der hyllar samma åsigt om den af Regeringen i omförmälda
hänseende följda politik, som uttalats af Hemliga Utsk.
och R. St:r vid sista Riksdag.
Allt hvad den värde talaren i öfrigt anmärkt är af den beskaffenhet,
att något tillförlitligt omdöme derom här icke är möjligt,
innan vederbörande Stats-revisioner granskat specialiteterna af
räkenskapen, och Revisions-berättelserna blifvit underställda E. St:rs
pröfning. Jag har velat antyda detta särskildt med afs-.de derpå,
att Gr. Anckarsvärd på visst sätt interpellerat ledamöterne af StatsUtslc.
, som ansetts hafva grundlagsenlig^ haft befogenhet att genom
anmälan till vederbörligt Utsk. underkasta de anmärkta förhållandena
en konstitutionel pröfning, men sådant underlåtit. Det måste
nemi. vara klart för en hvar, att StatsUtsk. lika litet som EikaStånden
är i tillfälle att på grund endast af ett summariskt sammandrag,
och innan ännu räkenskaperne blifvit afslutade, ingå i
någon pröfning af dessas detaljer. Jag inskränker mig således, efter
VI H. ii
886
Den 17 Juni e. in.
det nu anförda, till den hemställan, att, pä sätt i de öfriga RiksStånden
lärer hafva skett, mern. må läggas till handlingarue.
Jag har inom Utsk. icke kunnat instämma uti majoritetens
mening i denna fråga. Rör att redogöra för min åsigt derom,
torde det göra tilllyHest att erinra om innehållet af min i ämnet
afgifna reservation.
Då derjemte, hvad angår öfriga af Utsk. ifrågasatte instruktioner
och Författningar, det ingalunda kan vara angelägnare att
tillhandahålla Riksdagsmännen dessa än hvarje annan civil lag; och
manga delar af den ekonomiska lagstiftningen, finner jag mig ega
full anledn. att hemställa, det Hr Gr. o. Landtm, behagade gifva
propus, på afslag å nu föredragne Betänk.
Hr Carleson: Till mitt förra anfide torde det tillåtas mig
att ännu lägga några ord. Gr. Anckarsvärd yttrade bland annat
att neutralitetsförklaringen varit till fördel endast för Ryssland.
Hr Gr.-n tyckes likväl dervid hafva glömt hurusom genom neutralitetsförklaringen
bestämdes att de krigförande makternas fartyg skulle
icke allenast hafva tillträde till alla hamnar och platser vid Svenska
kusten, utom några få befästade örter, utan ock ega rättighet
att der förse sig med alla förnödenheter utom krigskontraband.
För de allierade makterna, som förde krig med Ryssland på en
krigsskådeplats långt aflägsen från deras hem, var det naturligtvis
af yttersta vigt att, i händelse af ogynnsam väderlek eller upkommande
brist på förnödenheter, ega tillträde till de Svenska hamnarne.
Om detta tages i betraktande, så torde äfven medgifvas,
att den klandrade neutral i tetsförki a ringens hufvudbesthmmelser varit
nästan uteslutande till fördel för Frankrike och England, men deremot
till nackdel för Ryssland, hvilket, såsom krigförande Stat, ej
hade något behof af vära hamnar. Till fördel för hvem — om ej
för de bägge sjömakterna — kunde väl ock neutralitetsförklaringens
bestämmelse om kapare anses lända? —- En närmare uplysning örn
Rysslands egen, såväl som dess motståndares upfattning af dessa
förhållanden kommer för öfrigt troligtvis att för Ständerna, genom
det s. k. decharge-betänk., framläggas.
Gr. Anckarsvärd: Jag har begagnat min Riksdagsmannarätt,
att yttra mig i denna fråga, ehuru det ingalunda var mig
oväntndt att min mening skulle mötas med motstånd. Jag har
yttrat min åsigt, mina motståndare hafva yttrat deras; der står
saken, och jag ämnar icke vidare yttra mig derom. Mitt yttrande
har visserligen i ett och annat hänseende blifvit missförstådt, men
det har likväl varit så obetydligt, att jag icke bryr mig derom.
Att jag skulle hafva upmanat StatsUtsk. att förfara i anmärkmsväg,
derifrån fritager jag mig likväl, och får förklara, att det är
ett misstag. Jag har sagt, att jag ansåg frågan vara underkänd i
Konst.Utsk., och att då StatsUtsk. eger en sådan anmärkn:s-rätt,
rrtan att begagna densamma, så var det föga lämpligt för den enskilde
representanten. Hvad angår det sätt, som Hr Fåhraeus an
-
Den 17 Juni e. m.
*8T
visat mig att begagna, så kände jag det lika så val som Hr Fåhraeus
förut, men derom iir nu ingen fråga.
Frill, Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det kan icke annat än
väcka en viss förundran, att den aktade ledamot af detta hus, som
först yttrade sig, gjort anmärkmr vid sjelfva neutralitetsförklaringen,
då vi veta, att Ständerna vid sista Riksdagen inför thronen nedlade
sin tacksägelse för densamma. Då jag äfven vid förra Itiksdagen
var ledamot af StatsUtsk., så finner jag mig föranlåten att
uptaga till besvarande några af de gjorda anmärknine. Hvad först
sjelfva neutralitetsförklaringen beträffar, så har Hr Gr:n sagt, att
den icke var af behofvet påkallad, och att det hade varit bättre
om Sverige, utan att afgifva en sådan förklaring, endast hade intagit
en afvaktande ställning. Man bör likväl besinna Sveriges
läge mellan de krigförande makterna, och med en lång kust vid
det haf, der kriget efter all anleda, skulle komma att förås. Om
en sådan neutralitetsförklaring icke egt rum är det mycket troligt
att Sverige fått starka påstötningar att fatta sitt parti, och sluta
sig till ena eller andra sidan. Hr Gr:n påstod att denna förklaring
blifvit afgifven hufvudsakligast i Ryskt intresse. När raan i minnet
återkallar händelserna, linner man likväl, att det just var detta
Ryssland som visade största motvilligheten att erkänna neutraliteten,
och Hr af Nordin yttrade eig just om. dess motvillighet här
pä Riddarhuset. Gr. Anckarsvärd drog likväl af detta yttrande
den slutsats, att det varit ganska lätt att öfvertala Ryssland att
gifva sitt samtycke, ehuru det icke gafs förr än 2 månader sedan
neutralitetsförklaringen var utfärdad. På grund häraf, och på grund
af de skäl som Hr Carleson hemtat från Sveriges läge och den
stora vigten för Vestmakterna att kunna med siria fartyg inlöpa i
de Svenska hamnarne, vågar jag påstå, att neutralitetsförklaringen
icke afgafs i Ryskt intresse. Under de 2 sednare åren har landets
rikedom i betydlig mån tilltagit just till följd af vår neutralitet,
och om således de här omtalade milhna bidragit tiil uprätthållande
af neutraliteten, så kan man säga att vi fatt dem mångdubblade
igen. Hvad angår de särskilda poster, mot hvilka Hr Gr:n gjort
anrnärkmr, så kan StatsUtsk. icke öfver dem afgifva någon närmare
förklaring, emedan räkenskaperna ännu icke äro afslutade. På sätt
föreg:de talare anmärkt, så var det af vigt att arméen sattes i det
skick att den kunde, i händelse af behof, användas, och att fästningarne
ställdes i ordning. Till följd häraf blefvo en mängd utgifter
nödiga, och om man granskar hvarje utgift för sig, så kan
en och annan synas mindre angelägen, men man får icke i en sådan
fråga som deuna se på annat än saken i sin helhet, lemnande
åt Revisorerna att granska siffrorna och deröfver afgifva sitt yttrande.
Hvad först beträffar det första kreditivet på 500,000 Rdr
Bko, så anslogs det vid 1850—1851 års Riksdag till bestridande
af utomordentliga utgifter för Rikets försvar. Ändamålet med k redi
ti vet var således bestämdt, men det Europeiska kriget var oförutsedt,
och det var detta som gaf anledn. till användande af detta
kreditiv. Hr Grin har såväl vid detta som vid det sednare krediti
-
38*
Den 17 Juni e. m.
vet anmärkt, att det blifvit användt utan att utgifterna blifvit underställda
K. St:rs pröfning. Naturen af ett kreditiv innebär likväl
just att de särskilda behofven ieke kunna vara af R. St:r
kända. För öfrigt anser jag den enda lämpliga åtgärd, med afsrde
på mern., vara att lägga det till handlingarne.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Jag vill väl ej nu framställa
något direkt klander öfver Regeringens sätt att använda de
af R. St:r vid föreg: de Riksdagar beviljade betydliga kreditivmedel
till neutralitetens uprätthållande m. m., till hvilket förev:de Utlåt,
kan gifva anledn., emedan klandret, som härföre kan drabba Regeringen,
grundlagsenligt torde böra framställas i sammanhang med
och vid behandlingen af decharge-betänk, samt efter det StatsRevisorerne
granskat räkenskaperna; men om, såsom jag fruktar,
det härvid visar sig, att Regeringen hvarken i fråga om den yttre
politiken gått tillväga i enlighet med samhällets fördelar och nationens
sympatier, eller användt de af Svenska folket lemnade medlen
i öfverensstämmelse med Grundlagens bud och gifne föreskrifter;
så måste sådant, som är högeligen att beklaga, lära nationen och
dess representanter, att ej vidare på god tro till Regeringens disposition
lemna så höga kreditiver och anslag, som vid föregide Riksdagar
anvisats. Emellertid kan jag ej nu underlåta att till StatsUtsk.
hembära min tacksamhet för den exposé öfver kreditivmedlens
användande, som i detta Utlåt, blifvit framlagd. Denna handling
blir, efter hvad mig synes, en nyttig vägledning för en rätt upfattning
och ett rätt bedömande af den yttre politik, som Regeringen
följt, och skall, såsom jag vågar tro, lända till mycken uplysning
för den eller dem, som komma att skrifva Svenska Regeringens
historia från och med 1853 intill närv:de tid. Af allt det
som i ämnet förekommer hvarje betraktare mörkt och besynnerligt,
förefaller dock den omständigheten icke minst märklig att, på sätt
af StatsUtskis Utlåt, inhemtas, Regeringen långt efter det freden
emellan Vestmakterne och Ryssland afslutats, ja, läs år efter
freden, fortfarande till neutralitetens uprätthållande användt högst
betydliga, till milhr upgående summor, i stället att, såsom mig
synes, dessa bordt för Statsverket reserveras, destoheldre som å
4:de och 5:te Hufvudtitlarne varit beviljade anslag till de föremål,
hvartill kreditivmedlen användts.
Gr. Anckarsvärd: Jag anhåller endast att med några få
ord få förklara mig med afs:de på Frih. Tersmedens yttrande. Såvida
jag icke missförstått Hr Frihm, så skilja vi oss nemi. i en
vigtig principfråga. Jag anser, att om det lilla kreditivet, hvilket
afsättes för oförutsedda händelser, är obegagnadt när R. St:r ånyo
sammanträda, så förlorar det sin kraft och verkan. Frih. Tersmeden
åter tyckes anse, att sedan det lilla kreditivet en gång är anslaget,
så står det allt framgent till Regeringens disposition, och
skulle således kunna användas äfven under en Riksdag. Denna
åsigt anser jag för min del vara oriktig.
Den 17 Juni e. m.
88f*
Hr Printzensköld, Carl: Den anmärkn. Hr Palmerantz
gjort, att StatsUtsk:s Mern. skulle utvisa det Regeringen användt
de till uprätthållande af Rikets neutralitet anslagna medel äfven
sedan fred blifvit sluten mellan de krigförande makterna, vittnar
blott om en föga ursäktlig okunnighet hos anmärkaren. När man
vill bedöma en räkning skall man först göra sig underrättad om
beskaffenheten af de leverans- eller andra kontrakter, som blifvit
afslutade och sedan om liqvidationsterminerna. I en tidpunkt, då
omständigheterna fordra att Riket sättes i försvarstillstånd, uphandlar
man förnödenheter medelst leveranskontrakter, men dessa kunna
icke — det borde sunda förnuftet säga hvar och en — ögonblickligen
fullgöras, och så inträffar det, att leveranserna först blifva
verkstälda måhända långt efter den tidpunkt, då fred blef sluten.
Hvar och en torde likväl inse, att Regeringen icke kan bryta de
kontrakter som den ingått i och för anskaffandet af nödiga reqvisita
till ett möjligen inträffande krig, utan måste fullgöra sina förbindelser;
och för det att tiden för ett sådant fullgörande icke inträffar
förr än efter freden, så kan icke Regeringen underlåta att
mottaga och betala de effekter som den reqvirerat. Man kan således
icke, på sätt Hr Palmcrantz förespeglat. af Stat,sUtsk:s Mern.
draga den slutsats, att Regeringen förfarit orätt och öfverskrida
gränsen af sina rättigheter. Jag får derföre till prof. nedlägga
min protest mot de på rent af okunnighet stödda anmärkn:r som
Hr Palmcrantz här framställt. Hvad beträffar Gr. Anckarsvärds
yttrande ang:de naturen af ett kreditiv, så kan jag icke underlåta
att erinra, att det kreditiv, som R. St:r ställt till Regeringens
disposition, måste omfatta den period, för hvilken statsregleringen
gäller. Nu veta vi att 1854—1855 års Ständer fastställde statsregleringen
för den treåriga perioden 1855, 1856 och 1857, och
deraf måste naturligtvis följa, att kreditiv-rättens begagnande icke
uphör förr än med detta års slut, då den nya statsreglerings-perioden
tager sin början, och R. St:r ega rättighet att antingen indraga
detta kreditiv, eller låta detsamma gälla äfven för nästa stalsreglerings.
period. Jag för min del kan således icke finna, att Regeringen
begått ens den aldra minsta oriktighet; ty olaglighet kan här
icke komma i fråga. Icke heller har Regeringen brustit i grannlagenhet
mot R. St:r genom att anvisa medel på detta kreditiv,
äfven sedan R. St:r ånyo sammanträda då detta sammanträdande
inträffat mer än ett år innan sista statsreglerings-perioden lupit till
ända. Det är visserligen icke ur sin ordning att framställa anmärkrnr
mot Regeringen, då dessa anmärkmr hvila på någon skälig
grund. Men att grunda dem på åsigter, som äro stridande mot
sakens natur och verkliga beskaffenhet anser jag vara orätt, och
jag måste bekänna, att Regeringen denna gången varit blottställd
för en anmärkn. som, enligt min öfvertygelse, varit i högsta måtto
oriktig, att icke säga — obefogad.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Här har så mycket
blifvit ordadt i denna fråga, att jag icke skulle hafva begärt ordet,
om jag icke med anledn. af några sednare talares yttrande ansett
S98
Den 17 Ju ni e. m.
mig skyldig ntt meddela några uplyäningar. Regeringen liar alldeles
icke lyftat några medel på det lilla kreditivet sedan R. St:r
sammantriidt, men sedan beslut blifvit fattadt om en reqvisition,
och anvisningen blifvit utfärdad, så sker lyftningen sedan i mån af
behof. Att den tabell, sorn utvisar att liqvider skett under åren
1856 och 1857, alldeles icke ådagalägger, att någon beställning då
blifvit gjord, det borde vara klart för hvar och en. Men hvad
som en gång är bestäldt, måste betalas då det blir färdigt, äfven
om det skulle dröja något länge. Jag tror derföre att Hr Palmcrantz’
anmärkn. i detla afs.-de helt och hållet förfaller. För öfrigt
tror jag, att Regeringen kan mycket, lugnt afvakta den dom, som
Hr Palmcrantz anser att historien skall komma att fälla öfver de
sista årens politik. Det var skada att Gr. Anckarsvärd icke då
fanns närv:de för att tillhandagå Regeringen med sina råd och uplysningar;
ty då frågan ännu icke var afgjord, hade de säkert varit
af mera nytta än nu då du komina efteråt. Jag tror likväl, att om
de då afgifvits, så hade de varit öfverensstämmande med den politik
som Regeringen följt. Slutligen får jag tillägga, att jag instämmer
med de talare, som yrkat att Mern. måtte läggas till
handlingarne.
Pir Palmcrantz: Jag ber att mina motståndare ville erinra
sig, att jag i början af mitt förra anf:de förklarade, att jag ingalunda
ville framställa ett klander mot Regeringen. Men jag sade,
att om det vid en blifvande undersökning visade sig, att medlen
icke blifvit så i allo använda sorn vederbort, så kunde detta lära
Svenska folket att icke en annan gång bevilja så storn anslag. Jag
vet icke att jag dermed sagt något som icke hvar och en mäste
erkänna vara ganska riktigt. En annan värd ledamot har sagt,
att en särdeles stor okunnighet föranledt detta yttrande. Jag
skulle vara rätt glad om den värde ledamoten ville meddela mig
en del af sin kunskap om det rätta sättet att uprätthålla neutraliteten,
och ännu bättre vore det om han äfven ville meddela den
åt andra medlemmar af detta hus. Jag vet likväl icke att jag i
detta fall gjort mig skyldig till någon okunnighet. Jag har endast
fäst mig vid den upgiften, att efter freden stora summor blifvit
utbetalda. Om nu, som upgifvet är, detta föranledts deraf att leveraus-kontrakterna
på förhand varit upgjorda, så föranleder detta
mig till den anmärkn , att dessa leveranser ieke måtte hafva varit
så nödvändiga.
Frih. Tersmeden: Jag vill endast med anledn. af Gr. Anckarsvärds
sista yttrande förklara, att jag i likhet med honom anser,
att Regeringen icke kan besluta några nya utgifter på kreditivet
sedan R. St:r sammantriidt, och så har icke heller nu skett. Men
deremot anser jag, att Regeringen kan lyfta penningar på nämnda
kreditiv för att verkställa före Riksdagen fattade beslut.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. förevule Mern.
ej föranleda till annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Den 17 Juni e. n.
891
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde den 8
och 16 dennes på bordet lagde Mern. och Utlåt:n.
N:o 65, i anledn. af erhåilne återremisser å Utlåt. N:o 24,
ang:de ifrågaställd uplåtelse af jord till Strömsholms Kanalbolags
disposition;
N:o 66, i anledn. af väckte motioner, ang:de förändrad disposition
af kronosäteriet Ollestad;
N:o 67, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om afsöndring af
jord från Ryttraästarebostället vid Skånska HussarRegem:tet, Kungsgården
Sandby, för att till ny kyrkogård för Sandby församling i
vestra Göinge härad af Christianstads län användas;
N:o 68, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos , ang:de afsöndring
af jord från f. d. Sergeantsbostället vid VestgöthaDahls Regemde,
Lerdals Stom, för utvidgande af Lerdals församlings kyrkogård,
samt
N:o 69, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de uplåtande
till Upsala läns Hushålln.-sällskap af en Kronan tillhörig vid Upsala
stad belägen jordrymd.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs den 8 och 16 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 7 0, i anledn. af väckt fråga om Norriges Grundlags
samt Riksaktens utdelande bland Riksdagsmännen vid början
af hvarje Riksdag.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag har inom Utsk. icke
delat pluralitetens mening i denna fråga, och för att i detta afs;de
redogöra för mina åsigter, anser jag mig endast behöfva uppisa min
vid Betänk, fogade reservation.
»Stadgandet i 21 § Riksd:sOrdn:n, att hvarje Riksdagsman
skall, vid anteckningen och då inträdes-pollet erhålles, tilldelas ett
exemplar af Rikets Grundlagar, »på det», såsom orden lyda, »ingen
må, till sin undskyllan, okunnighet derom förebära.» lemnar skäligen
rum för den anmärka., att, enär ingen medborgare får förebära
okunnighet om någon, vederbörligen kungjord, Författning, det
framför allt borde anses öfverflödigt att iakttaga ett så beskaffadt
försigtighetsmått med dem som åtnjuta förtroendet att å folkets
vägnar vara lagstiftare, hvilka väl borde antagas hafva gjort sig
hemmastadde med åtminstone de Författningar, som hafva egenskap
af Grundlag. Men änskönt detta stadgande, hvartill ett motstycke
icke torde igenfinnas i något annat lands statsförfattning, fått i
våra Grundlagar orubbadt qvarstå, bör väl derifrån icke hemtas
anledn. att ytterligare utsträcka Statsverkets lörbindelse i detta
hänseende ända derhän, att Riksdagsmän skulle på allmän bekostnad
förses med bidrag till deras bokförråd äfven af andra länders
litteratur. Att Norrska Grundlagen, likasom andra främmande
statsförfattningar, kan erbjuda ett nyttigt studium jemväl för Svenska
Riksdagsmän, bestrider jag icke, men jag förnekar bestämdt,
att den för behandlingen af Svenska Riksdags-ärenden kan vara af
pågot direkt gagn, eller annat än det medelbara, som kunskaper i
allmänhet, och alltså äfven bekantskapen med andra länders kon*
S9f
Den 17 Jani e. ffi.
stitutions-urkunder, kunna till omdömesförmågans bildande åstadkomma,
och då ej heller Riksakten torde kunna anses vara en ourobärligare
följeslagare vid riksdags-arbetet än hvarje annan af våra civillagar,
inser jag icke ringaste skäl att betunga Staten med kostnaden
för tillhandahållandet åt Riksdagsmän af någondera utaf dessa
Författmr. Jag får således hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos.
på afslag af Betänk.
Förev:de Utlåt, blef, efter först till bifall derå framställd propos.
, som besvarades med Nej, af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d 8 och 16 dennes på bordet lagda
Betänk. N:o 3, i anledn. af väckt motion om förändringar uti K.
M:s Nåd. Ordnir.gs-stadga för större brännerier d. 1 Juni 1855.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 8 och 16
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 4, i anledn. af väckta motioner
om förändring i vissa delar af Kongl. Fördordmn d. 18 Jan.
1855, ang:de vilkoren lör försäljning af bränvin och andra brända
eller distillerade spirituösa drycker.
Utsk:s rörande 2, 4, 5 och 0 §§ af ifrågav:de Förordn. afgifna
yttranden biföllos utan discussion.
Sedermera och i fråga om 8 och 12 gg samt ny 13 g. förekom
nu först Utsk:s hemställan, att åtskilliga motionärers förslag,
om uphörande af den gästgifverierna å landet tillerkända rättighet
att utskänka bränvin och andra spritdrycker, ieke må vinna R. St:rs
bifall; och yttrade sig härvid:
Hr Adlercreutz, Carl: Genom den lag ang:de bränvins
försäljning,
som antogs vid sisth Riksdag förklarades gästgifvare icke
mera vara skyldiga att tillhandahålla resande sådana drycker, och
då gästgifvare äro till för de resandes beqvämlighet, och då dessa
sednare icke hade rättighet att fordra, att få sådana drycker sig tillhandahållna,
så hade jag trott, att gästgifvarnes rättighet att försälja
spirituosa äfven borde uphöra. Trotsande på sin ovilkorlig^ rättighet,
utöfva de denna rättighet på ett sätt, som är störande för den
resande och för den kringliggande trakten. Enligt min tanke bör
såväl för gästgifvare som för hvarje annan person rättigheten alt
försälja bränvin vara beroende af sockenmyndigheterna, och man kan
icke antaga att dessa skulle beröfva honom denna rättighet, om han
på ett anständigt sätt utöfvade densamma.
Gr Sparre, Erik: Jag instämmer till alla delar med Hr
Adlercreutz, så mycket mer, som Utsk. väl tillkännagifvit, att en
del af de olägenheter, som motionären öfverklagat, böra afhjelpas,
men icke i någon mån sagt på hvad sätt det skulle gå till. Stån
-
Den 17 Jnni o. m.
393
det är således icke i tillfälle att bedöma, om det förslag Utsk. i
detta afs:de tänkt framställa, kan motsvara det dermed afsedda ändamålet.
Jag anser äfven, i likhet med Hr Adlercreutz, att sockenmyndigheterna
böra få utöfva något inflytande vid bestämmandet af
en gästgifvares rätt att försälja bränvin, emedan denna rättighet kan
missbrukas, till allmän förargelse för socknen. Jag anhåller derföre
om afslag.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag kan deremot alldeles
icke instämma med Hr Adlercreutz, utan anhåller om bifall
till Utsk:s förslag. Rättigheten att försälja bränvin är redan ganska
inskränkt genom den vid sista Riksdagen utgifna Författmn,
och jag anser det vara i högsta grad olämpligt att inskränka den
ännu mer. Bränvins-försäljning kommer i alla fäll på ett eller annat
sätt att ega rum.
Hr Adelborg, Anders Otto: På landet har man allmänt
gjort den erfarenheten, att rättigheten till bränvins-utskänkning på
mångå gästgifvaregårdar missbrukas. Frestelserna att öfverskrida
måttan vid utskänkningen, äro större der än på något annat ställe.
Under en lång tid har allmogen vant sig att draga sig åt detta
håll, och till följd deraf är afsiittningen der lifligare än på andra
ställen. Deraf följer också, att om en mindre välfrejdad person är
gästgifvare, så kan han skada i mycket högre grad. Det enda skäl,
hvarföre gästgifvare framför andra skulle hafva en sådan utskänkningsrätt,
är, att detta skulle vara en ersättning för de större utgifter,
som äro förbundna med ett gästgifveri. Men då på sednare
tider gästgifvare på flera ställen frivilligt afsagt sig denna sin rättighet,
utan att de derigenom råkat i obestånd, sä tror jag, att det
för deras ekonomiska bestånd är alldeles nödvändigt att hafva en
sjelfskrifven utskänkningsrätt. Jag får derföre förena mig i samma
yrkande som Hr Adlercreutz.
Frih. Wrede, Casimir: Den efter sista Riksdagen fullän
dade
bränvins-lagstiftning har visat sig så välgörande, att man med
allt skäl kan vara med densamma belåten, och jag har icke erfarit
att gästgifvarne missbrukat den dem medgifna bränvins-utskänkningsrätt.
Allt sedan äldre tider hafva gästgifvare varit ålagda och således
berättigade att tillhandahålla allmänheten spirituosa, och om
man fråntager dem denna deras gamla rättighet, så tror jag, att
man mot dem begår en orättvisa. Dessutom skulle, om gästgifvarne
förbjödos att utskänka bränvin, krögerier upstå på andra ställen, der
oordningar mycket snarare voro att befara. Som kändt är, så skall
länsmannen eller kronofogden månadtligen undersöka hvad som förefaller
vid gästgifvaregårdarna, och derföre kunna några större oordningar
der icke opåtaldt ega rum. Jag kan således icke inse, att
det är någon fara vid att bibehålla gästgifvarne vid denna deras
rättighet, och jag anhåller derföre om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Hjärne, Harald: Då R. St:r vid sista Riksdagen icke
inskränkte gästgifvares rätt att utminutera bränvin, så kunde man
894
Den 17 Juni fl. m.
förutse, att det skulle blifva svårt att vid denna Riksdag åvägabringa
någon förändring i detta hänseende. Man skulle möjligen kunna
tro, att då det särskildta Utsk. vid förra Riksdagen, då denna fråga
behandlades med så mycken omsorg, icke inskränkte gästgifvarnes
rätt till bränvins-utskänkning, så var det derföre att Utsk. icke an*
sett skäl förefinnas till en sådan inskränkning. Jag ber då att få
uplysa, att första gången då denna fråga behandlades inom det särskildta
Utsk., så beslöt Utsk. med stor pluralitet, på grund af de särskilda
motioner, som i detta ämne blifvit afgifna, att icke någon utskänkning
skulle få ega rum vid gästgifvaregårdar. Men Utsk. hade
från början öfverenskommit, att icke definitivt besluta om någon särskild
fråga, utan att först upställa hela Författmn, med förbehållen rätt
att sedan pröfva de fattade besluten. Andra gången detta beslut
skulle prö vas, lyckades det att förändra detsamma, genom en af
dessa s. k. koalitioner mellan de motsatta intressena. BorgareSt:s
ledamöter sade öppet, att de ville medgifva BondSt. denna rättighet,
om BondeSt. ville gå BorgareSt:s önskningar till mötes i en
annan fråga. Till följd af en sådan öfverenskommelse tillkom det stadgande,
som lagen nu innehåller. Min tanke var, både på grund af
egen erfarenhet och på grund af de uplysningar, som Utsk. erhållit,
att man borde förbjuda all utskänkning vid gästgilvaregårdarna, och
då nu en ledamot af BondeSt. väckt motion i samma syftning, så
kan jag icke annat än understödja densamma.
TIr Arnell, Gust. Fredr.: Det skäl, som vid förra Riksdagen
föranledde lt. St:r att icke beröfva gästgifvarne deras rätt att
utskänka bränvin, var enligt min tanke det, att denna rättighet af
ålder dessa peisöner tillkommit, såsom en ersättning för flera dem
åliggande skyldigheter. Jag tror ej att missbruken varit så stora,
och dessutom eger sockennämnden i sin hand ett korrektiv mot desamma.
Såsom ett exempel får jag anföra hvad som handt i den
ort, der jag är bosatt. Man visste, att vid gästgifvaregården en
ganska stor utskänkning af bränvin egde rum, och derföre upskattades
detta gästgifveri ganska högt af nästkommande års taxeringskommitté.
Följden häraf blef den, att då gästgifvaren icke fann
någon uträkning vid att betala den höga skatten, så afsade han sig
sin utskäukningsrätt. Detta korrektiv kan af hvarje sockennämnd
begagnas, när den anser att missbruk eger rum, och i följd deraf
tillstyrker jag bifall till förslaget.
Frih. Cederström, Rud.: Askilliga ledamöter hafva i nykterhetens
intresse yrkat förändring i Utsk:s hemställan, att den i fråga
vide motionen måtte lemnäs utan alside. Jag hyser en skiljaktig
tanke från nämnde ledamöter; ty jag tror icke att nykterheten skall
vinna på att gästgifverierna beröfvas den rättighet de nu hafva. Om
man någonsin, genom förtärande af en starkare dryck, behöfver vederqvicka
sina lifsandar, så torde det vara under de långa resorna
i vårt kalla land, särdeles vintertiden, våren och hösten, och således
bör icke den resande förmenas att på detta sätt återhemta sina krafter
på de just till resandes beqvämlighet inrättade gästgifvaregår
-
Den 17 Juni e. m.
39»
darna. Om lönnkrögeriet kommer att, såsom befaras kan efter ett
sådant beslut, än mer florera, skall superiet ovilkorligen komma att
tilltaga och att åtföljas af alla de vidriga omständigheter, som med
en i lag förbjuden njutning äro förknippade. En värd ledamot, reservant
i detta amne, Hr Arnell, anser visserligen, att gästgifvare
ofta nog utöfva sin utskäukningsrätt på ett siitt, som väcker enskild
och allmän förargelse. Om så någorstädes vore förhållandet, så mätte
det vara i förening med lagbrott, d. v. s. fylleri o. s. v.; men idet
fallet kan man stäfja ofoget genom stämning till tinget. Jag delar
med Frih. Tersmeden den öfvertvgelsen, att en Författning, så nyligen
utfärdad, och som blifvit vidtagen först efter så grundliga och
mångfaldiga öfverläggning!»-, icke bör i en eller annan punkt, utan
högst vigtiga skäl, nu förändras. Utsk. har äfven på- ett mystiskt
vis förklarat sig framdeles skola redogöra för det siitt, hvarpå Utsk.
tänkt sig svårigheterna skola kunna afhjelpas. Det hade dock varit
bättre, om Utsk., i st. f. ordet »framdeles», upgifvit den § längre
fram i detta Betänk., (det är nemi. § 4), genom hvars förändring
Utsk. sökt åstadkomma en sådan förbättring. Jag delar för öfrigt
icke Utsk:s tanke i detta sednare hänseende, och när vi komma så
långt, skall jag, derest ingen annan deri mig förekommer, taga mig
friheten gifva It. o. Ad. min skiljaktiga mening tillkänna. Men jag
anser icke denna lilla otydlighet i Utsk:s framställning vara af sådan
beskaffenhet, att Betänk., i dess nu föredragna del, endast på den
grund bör afslås. Jag anhåller således, i likhet med Frih. Tersmeden
och flere andra ledamöter, att hvad Utsk. i nu föredragna punkt
hemställt, måtte bifallas.
Hr Adelborg: Hvad man här egentligen anser klandervärdt,
är att gästgifvare ega rätt att utskänka bränvin, utan att kommunen
har någon säkerhet för att hans moraliska karaktär är sådan,
att han icke missbrukar denna sin rättighet. En gästgifvare kan
vara huru dålig person som helst, och likväl ega rättighet att utskänka
bränvin, men en annan person får icke en sådan rättighet,
såvida han icke, till följd af sin moraliska karakter, anses kompetent
att en sådan utskänkning förestå. Lika viii som man säger,
att man icke bör inskränka denna rättighet, emedan den af ålder
tillhört gästgifverierna, lika väl kan man säga, att som bränvinsbränningen
af ålder tillhört jordbruket, så bör man icke inskränka
densamma. Man har det oaktadt på denna näring lagt mera tryckande
lagar än på någon annan, och detta till fördel för landet.
Med samma skäl kan man fråntaga gästgifvarne denna deras sjelfskrifna
rättighet, isynnerhet som de icke förmenas att i laglig ordning
förskaffa sig denna samma rättighet, och om gästgifvaren är
en hederlig och redbar man, skall sådant troligen aldrig honom förvägras.
Jag medger, att det på sina ställen kunde blifva svårt att
erhålla gästgifvare, om man borttoge denna rättighet, men jag anser
ieke, att man fördenskull bör förbise den allmänna nyttan.
Hr Printzensköld, Carl: Jag erkänner det välmenande
syftemål, som uppenbarar sig i Hr Arnells reservation, men jag kan
396
Den 17 Juni e. m.
derföre icke instämma i densamma. Jag tror nemi. att den förändring,
som motionären föreslagit i den ifrågav:de punkten af Eörfattmn,
är stridande mot all rättsgrund. Vi veta, att enl. den gamla
Författmn, så hade gästgifverierna icke allenast en rättighet, utan
äfven en skyldighet att tillhandahålla resande spirituosa. På grund
af denna skyldighet, hvilken understundom ansågs för ett onus, och
äfven till följd af andra besvär, som gästgifveri-skyldigheten medförde,
hade gästgifverierna flera fördelar, hvilka icke tillkommo andra
hemman, ehuru de för öfrigt voro i samma kategori. Nu har
man förklarat giistgifvarne berättigade att afsäga sig den skyldighet
de hade, att tillhandahålla resande spirituosa. Derigenom har man
redan till en del löst på privilegiet, men på ett sätt, som är med
rättsgrunder-förenligt; ty när man ålagt, någon en skyldighet, men
gifver honom rättighet att afsäga sig densamma, så har man gått
så långt, som man bör och med fog kan gå. Men om man går
längre, och säger, att gästgifvarne icke få utöfva den skyldighet,
hvarifrån det ankommer på dem sjelfva att sig befria, äfven om de
finna det vara med sin fördel öfverensstämmande att skyldigheten
bibehålla, så beröfvar man dem ett privilegium, som blifvit dem i
laglig ordning tillförsäkradt. Det är ett kontrakt, som Staten ingått
med dessa personer, och hvilket icke kan af den ena parten egenvilligt
brytas. Jag tror således, att man gått så långt, som rättsgrunderna
medgifva, då man beviljat gästgifvarne rättighet att afsäga
sig denna utskänkningsrätt, men att man icke kan beröfva dem denna
rätt, om de sjelfva anse den för en fördel. Jag tillstyrker så mycket
heldre bifall till Utsk:s förslag, som vederbörande Taxerings ochPröfningskomit.
éer alltid kunna, om en gästgifvare missbrukar denna
sin utskänkningsrätt, så att oordningar deraf upstå, pålägga honom
så hög beskattning, att han betages all lust att med utskänkningsrätten
fortfara.
Gr. Sparre: Vi hafva ofta i tid och otid hört privilegier
åberopas, och man har med och utan skäl klagat deröfver. Men
det går i sanning väl långt, om man anser bränvins-utskänkningsrätten
för ett privilegium, hvilket icke utan alla fyra Ståndens bifall
kan beröfvas gästgifvarne. Jag anser den ekonomiska lagstiftningsmakten
mycket väl kunna inskränka denna rättighet, och om
det allmännas väl fordrar en sådan inskränkning, så anser jag, att
vi icke allenast äro berättigade, utan äfven förpligtade till en sådan.
Då man å andra orter öfverlemnat åt kommunal-myndigheterna att
förekomma och motverka ett öfverdrifvet bränvins-supande, hvarföre
medgifver man icke samma makt åt kommuual-myndigheten i den
ort, der en gästgifvaregård är belägen? Eller skulle denna ort, hvilken
kan hafva den lifligaste önskan att motverka bränvins-supandet,
vara derifrån hindrad, endast derföre att ett gästgifveri är beläget
inom densamma? Jag delar den åsigten, att man ieke bör beröfva
en gästgifvare rättigheten, att, med iakttagande af skick och ordning,
utskänka bränvin, emedan resande ofta deraf kunna vara i
behof. Men om å andra sidan oordningar deraf upkomma, så bör
kommunen ega rättighet att förhindra ett sådant ofog. Man har
Den 17 Juni e. ra
807
sagt, att Taxeringskomitén är i tillfälle att göra detsamma; men om
så är, så går Taxeringskomitén dervid på oriktig väg. Den får icke
genom öfverdrifven beskattning lägga band på en näring, utan den
måste handla efter öfvertygelse. Om också för öfrigt Taxeringskomitén
skulle anse sig berättigad att pålägga en öfverdrifven beskattning,
för att derigenom hindra superiet, så kan detta beslut
ändras af den högre myndighet, hvilken pröfvar Taxeringskomiténs
beslut, och hvilken icke lär underlåta att ställa sig lagar och Författningar
till efterrättelse.
Hr Arnell: En värd ledamot har anmärkt, att om gästgif
varen
är en ordentlig person, så kan han lika väl som hvar och en
annan erhålla denna rättighet. Om så vore förhållandet, så kunde
man utan fara bifalla Utsk:s förslag. Men nu är förhållandet så,
att om en gästgifvare afsäger sig sin rättighet att utminutera bränvin,
så är han icke säker på att återfå densamma, äfven om han är
aldrig så ordentlig. Det beror nemi. först på Sockennämnden att
yttra sig, huruvida den anser en Sidan utmiuutering nödvändig, ty
i annat fall blir der ingenting af. Säger nu Sockennämnden, att
en sådan bränvins-utskänkning behöfs, så är det icke derföre sagdt,
att gästgifvaren blir den högst-bjudande. På detta sätt hafva en
mängd gästgifvaregårdar förlorat denna rättighet. Jag vet i hela
Östergöthland endast ett ställe, der bränvins-utskänkniugs-rätt är
medgifven utan att vara förenad med gästgifveri, ty de afstyrkas i
allmänhet af Sockennämnderna. Om man borttager denna rättighet
på ett ställe, som t. ex. är beläget 4 å 5 mil från stad, så tror
jag, att löunkrögeriet derigenom skall komma att florera. Enl. min
tanke har den nuv:de lagen visat sig så välgörande, att man icke
bör förändra den, innan man under en längre tid haft tillfälle bedöma
dess verkningar.
Hr Printzensköld: Jag beklagar verkligen Svenska sam
hället,
om de lagstiftnings-grunder, hvilka Gr. Sparre här framställt,
skulle komma att göra sig gällande. I så fäll skulle det icke blifva
så särdeles väl bevändt med individens rättigheter; ty blott man
kunde säga: det öfverensstämrner med den eller deri kommunens
fördel, att den eller den individens rättighet uphör, så skulle man
med ett penndrag kunna beröfva individen denna rättighet. Jag
hemställer, hvart lagbundenheten då skulle taga vägen. Den lagstiftning
K. St:r och K. M. kunna finna för godt att utöfva rörande
utskänkning och bränvins-försäljning, den kan här endast så till vida
tillämpas, att man förklarar gästgifvare icke vidare vara skyldig att
tillhandahålla resande spirituosa. Om man säger, att en kommun,
inom hvilken ett gästgifveri är beläget, icke bör hafva mindre fördelar
än andra kommuner, så kan man med lika skäl säga, att de
hemman, som ligga i närheten af en gästgifvaregård, och till följd
deraf äro underkastade reservskjuts-skyldighet, icke längre behöfva
fullgöra denna skyldighet, emedan det finnes flera hemman, som äro
från densamma befriade. Huruvida det åter skulle stå tillsammans
med allmän ordning och enskild rätt, det öfverlemnar jag åt hvars
598
Den 18 Juni.
och ens eget bedömande. För öfrigt anser jag, i likhet med Hr
Arnell, att Författmn ännu är så ny, att man icke hunnit riktigt
pröfva den, och derföre bör man ej heller ännu i densamma göra
några ändringar.
De härefter först till bifall och sedan till återremiss å Utsk:s
förev:de hemställan, framställda propos:r besvarades med blandade
Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde, om R. o.
Ad. behagade bifalla Utsk:s hemställan samt, sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Adlercreutz begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voter:spropos:
Den.
som bifaller Sammansatta Bevilln.-, Lag-samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utskrs afstyrkande af bifall till väckta motioner, om uphörande
af den gästgifverierna å landet tillerkända rättighet att utskäuka
bränvin och andra spritdrycker, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot Utsk:s förenämnde afstyrkande
gjorda anmärkmr föranleda till åtérremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sorn följer:
Ja — 27.
Nej — 7.
Återstående pröfningen af förev:de Betänk, upskjöts till morgondagens
plenum; hvarefter H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Thornia gen den 18 Juni 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 6 prot.-utdr. för d. 17 dennes e. in.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 1 Suppleant i Konst.-  TJtsk. efter N:o 440, Herr Didron, Johan Herman; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o i,255. Hr von Schantz, Malcolm Gustaf.
Den 18 Juni.
S9»
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 1 Ledamot i StatsUtsk.
efter N:o 2,145, A., Hr af Nordin. Gustaf, samt 2 Suppleanter
i samma Etsk., efter N:o 778, Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm,
och N:o 379, Frih. von Vegesach, Achilles; och befunnos
hafva blifvit utsedde till
Ledamot:
N;o 2,183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof.
Suppleanter:
N:o 1,330. Hr Eosentvist, fullm. Gr. Hamilton, Malcolm.
N:o 1,712. Hr v. Nackreij, fullm. Frih. Leijonhufvud, Abraham.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 4 ledamöter i Bevilln.-  Utsk. efter N:o 366, Frih. Ehrenborg, fullm Gr. Wachtmeister,
Axel Fredrik; N:o 1,210, Hr Reutersvärd. Patrik Oscar, N:o 1,257,
Hr Eding, fullm. Gr. Piper, Thom, och N:o 1,7 22, Hr Wulffschmidt,
fullm. Hr Silfverstolpe, David August Leonard; samt 2 Suppleanter
i samma Utsk., efter N:o 1,233, Hr v. Strokirch, Johan Paul
Fredrik, och N:o 215, Hr Ramsay, fullm. Gr. Oxenstjerna, Axel
Thure Gabriel; och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamöter:
N:o 3 55. Hr De la Wall, fullm. Frih. v. Knorring, Axel.
N:o 872. Hr Rudebeck, Edvard Ulrik.
N:o 1,855. Hr Brummer, fullm. Gr. Lagerberg, Gustaf Otto
Fredrik.
N:o 2,092. Hr Wrangel, Erik Fredrik.
Suppleanter:
N:o 69. Frih. Uggla, fullm. Gr. Horn, Fredrik.
N:o 2,156. Hr Burenstam, Carl Reinhold.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 2 ledamöter i BankoUtsk.
, efter N:o 1,67 5, Hr Adlerbjelke, fullm. Hr Bogeman, Carl,
och N:o 2.144, Hr Rosensvärd, Johan Henrik; samt 2 Suppleanter
i samma Utsk., efter N:o 2,035, Hr Cederbaum, Pehr Fredrik, och
N:o 2,088, Hr af Chapman, fullm. Hr Falkenstedt, Johan August;
och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamöter:
N:o 1,039. Hr Stjernhoff, fullm. Hr Montgommerie, Gustaf.
N:o 1,885. Hr Arnell Gustaf Fredrik.
Suppleanter;
N:o 2,078, C. Hr Toll, Johan Ludvig Osvald.
N:o 2,294. Hr af Funck, Carl Oscar.
400
Den 18 Juni.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 4 Ledamöter i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk., efter N:o 88, Erih. Lovisin, fullm. Hr Silfverstolpe,
Fredrik Otto; N:o 161, Frih. v. Höpken, Nils Albrecht;
N:o 1,196, Hr Bäärnhjelm, fullm. Hr Uggla, Carl Gustaf, och N:o
1,749, B., Hr v. Ehrenheim, Pehr Jacob; samt 1 Suppleant i samma
Utsk., efter N:o 121, Hr Hjerta, Carl Gustaf; och befunnos
hafva blifvit utsedde till
Ledamöter i
N:o 104. Gr. Beckfriis, Corfitz.
N:o 25 5. Frih. Falkenberg, Conrad Gabriel.
N:o 1,671, B. Hr Liljehorn, fullm. Frih. Raab, Carl Adam.
N:o 1,988. Hr Adlersparre, fullm. Hr Björnstjerna, Roger.
Suppleant:
N:o 1,417. Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 2 Suppleanter i RiddarhusUtsk.
, efter N:o 166, Frih. Stjerncrona, fullra. Frih. Falkenberg,
Carl Melcher, och N:o 1,988, Hr Adlersparre, fullm. Hr Björnstjerna,
Roger; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 258. Hr Svenske, fullm. Gr. v. Rosen, Thomas Fredrik.
N:o 166. Frih. Stjerncrona, fullm. Frih. Falkenberg, Carl
Melcher.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, enligt från Riksmarskalksembetet
ankommen underrättelse DD. MM. Konungen, Drottningen
och EnkeDrottningen samt DD. KK. HH. Kronprinsen och Kronprinsessan,
Hertigen och Hertiginnan af Östergöthland, Hertigen af
Dalarne och Prinsessan Eugénia nästa Lördag, den 20 dennes, emottaga
underd. lyckönskningar af R. St:r m. fl., i anledn. aflp K. H.
Hertigens af Östergöthland höga förmälning. Klädseln dervid blefve
stor uniform samt hattar med hvit plumet, för dem som dertill äro
berättigade; och de af R. o. Ad:s ledamöter, som ville deltaga i
denna upvaktning, behagade samlas å Riddarhuset kl. | 1, för att
åtföljas tili Kongl. Slottet.
Äfvenledes tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att från Konungens
Hofmarskalk ankommit en skrifvelse, hvarenligt den främste
ledamoten af hvarje Stånd i R. St:rs 7 Utsk. är bjuden till middag
hos DD. MM. Konungen och Drottningen, nästkommande Lördag
kl. J 5 e. m., samt att för dem serveringen blefve i festsalen vid
Hofmarskalkstaffeln, samt klädseln likasom till couren.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf vidare, att Konungens ÖfversteKammarherre
meddelat, att Te Deum i anledn. af H. K. IL Hertigens
af Östergöthland höga förmälning kommer att nästa Söndag,
i den Kongl. Familjens närvaro, afsjungas i Kongl. SlottsKapellet,
samt att för bevistande deraf platser äro utsedde för 50 ledamöter
af
Den 18 Juni.
401
af R. o. Ad. Gudstjensten komme att börjas kl. lif. m., och
de ledamöter, som önskade dervid infinna sig, behagade dertill låta
anteckna sig hos Kiddarh.Piskalen samt samlas på Riddarhuset kl.
11, för att åtföljas till Slottskapellet.
Slutligen tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm , att H. M. Konungen
behagat låta till hvartdera af RiksSt:n öfverlemna J?5 biljetter
till bevistande af den representation å Kongl. Theatern, som nästa
Måndag kommer att ega rum; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm., enär
det vanliga sättet, att efter anteckning hos Riddarh.Fiskalen utdela
biljetterna, vid detta tillfälle syntes mindre lämpligt, då biljetternas
antal var så obetydligt i förhållande till antalet af Ståndets ledamöter,
hemställde, om R. o. Ad. behagade tillåta att af dessa biljetter
öfverlemnades 22 till Utsk:n, i förhållande till antalet af ledamöter
i hvarje Utsk., en till Ordf.den för Hrr Bänkman samt de tvenne
öfriga, enär någon biljett icke erfordrades åt Ordf:den för Hrr Elektorer,
som tillika var Utsk:sOrdf:de, till Ståndets Talman och Sekreterare.
Ropades Ja.
Hr Estenberg, Carl Christian. Vi se i dag på föredragningslistan
den länge väntade Kongl. Propos:n ang:de religionsfriheten.
Jag får föreslå R. o. Ad., om det icke vore skäl att upskjuta
föredragningen af denna Propos. till dess den blifvit tryckt
och till oss utdelad. Den innefattar en hel corpus af uptysningar,
och utan tvifvel skall den del af R. o. Ad., som hittills visat sig
varm för kyrkans angelägenheter, vilja åt densamma egna en grundlig
diskussion. Jag kan ej anse en diskussion grundlig, som icke
är grundad! på en fullkomlig insigt i Proposms innehåll. Jag vet
väl, att här finnas de, som motsätta sig denna Propos., men jag ser
icke en enda här. Jag ser mycket illa på långt håll, men jag ser
ej mångå af dem, som hittills visat sig med verkligt uplyst nit ifra
för kyrkans angelägenheter. Derföre anser jag det vara en skyldig
aktning mot dessa frånvarande, att icke beröfva dem tillfälle att få
deltaga i diskussionen. Vi hafva visserligen redan kännedom om
frågans innersta väsende, och genom publiciteten hafva vi fått åtskilligt
oss meddeladt; men då jag är öfvertygad om, att vi sakna kännedom
om det hufvudsakliga, vågar jag föreslå detta. Dessutom
måste det blifva för LagUtsk. mycket välkommet att få en sådan
diskussion från Riddarhuset, hvars medlemmar alltid visat sig sd
lifliga och uplysta i kyrkans angelägenheter, att man förvånat sig
öfver, det R. o. Ad. haft tid att inlåta sig i religiösa ämnen och
upfatta dessa ämnen från den theologiska basen. R. o. Ad. har derigenom
visat, att det står sjelfva Presterskapet öfver hufvudet, ty
detta Stånd har icke visat en så theologisk grundlighet, som både
inlandets och utlandets theologer erkänt. Jag hoppas således framgång
af det förslag jag nu väckt.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att Hr Estenbergs
VI H. 20
402
Den 18 Juni.
förslag, i den form det blifvit framställdt, då han yrkat, att R. o.
Ad. skulle upskjuta föredragningen af den Kongl. Proposm tills den
blifvit tryckt, och således till en obestämd framtid, icke vore förenligt
med 49 § ltiksd:sOrdn., och att det visserligen kunde hända,
att en första gången förekommande fråga icke i nästa plenum efter
dess bordläggning remitterades, utan blefve upskjuten till annat plenum,
på det sätt, att Ståndet lät upföra den i ett sednare rum å
föredragningslistan och åtskiljdes innan föredragningen deraf i sålunda
bestämd ordning medhanns, men att med Grundlagen ej vore förenligt,
att upskjuta en sådan fråga till en obestämd framtid.
Hr Estenberg: Jag har icke velat upskjuta frågan till en
oviss framtid, utan till dess Proposm blifvit i tryck oss meddelad, och
denna framtid måtte viii icke kunna blifva så lång, att vi ej kunna
anse den vara temligen nära.
Hr v. Troil, Sam. Gust.: Enligt min upfattning af 49 §
Riksd:sOrdn. går det icke an att upskjuta remissen af den Kongl.
Proposm. 1 mom. af nämnde § är nemi. aflöljande lydelse: »Hvar
och en allmän fråga, som första gången i något Stånd förekommer,
skall, såvida ej Ståndet enhälligt genast densamma till vederbörligt
Utsk. förvisar, ligga på bordet till nästa plenum, då remiss bör ske.»
I går ankom den Kongl. Proposm, i dag är nästa plenum och således
måste remissen i dag ega rum. Men om man än af det uplästa
stadgandet skulle kunna draga en annan slutsats, så kan jag
dock ej inse lämpligheten af att upskjuta remissen till dess Proposm
blifvit tryckt och utdelad, enär det är af stor vigt att frågan snart
blifver af Utsk. handlagd. För öfrigt tror jag, att om än Hr Estenberg
anser sig och sina vänner stå öfver PresteSt., så lärer dock
K. o. Ad. icke förlora derigenom att Hr Estenberg icke för tillfället
är beredd att afgifva ett längre anförande i ämnet. Jag anser således,
att, enl. 49 §, remiss af Proposm bör ovägerligen ske, så snart
vi komma till denna del af föredragningslistan.
Erih. Cederström, Thure: Jag är hufvudsakligen förekom
men
af Hr v. Troil, och får derjemte förklara, att jag ej kan finna
hvartill det skulle tjena att upskjuta remissen, då hvar och en, som
velat taga kännedom af den Kongl. Proposm, dertill i dag haft
tillfälle.
Hr Tham, Casper Wolrath Victor: Jag inskränker mig
till att förena mig med Hr v. Troil, men skulle R. o. Ad. stanna
i en annan åsigt, får jag, med stöd af den nyss uplästa grundlagspamgrafen,
anhålla, att jag åtminstone måtte få rättighet att ännu
i afton yttra mig öfver den Kongl. Proposm.
Erih. Creutz, Stephan: Jag ber att få instämma uti Hr
v. Troils yttrande, och dä jag är öfvertygad, att denna fråga är i
den allmänna opinionen stadgad, är jag äfven öfvertygad att den
får den framgång jag pä det lifligaste öuskar, och som K. M. i den
Nåd. Proposm afsett.
Den 18 Juni.
403
Hr Estenberg: Jag mäste bekänna, att jag sjelf sväfvar i
ovisshet, huruvida min propos. är öfverensstämmande med Grundlagen
eller ej. Derföre har jag gjort mig underrättad hos personer,
som äro hemmastadda i Grundlagen, och som jag är öfvertygad, att
äfven Hr Gr. o. Landtm, i denna del ingalunda anser detta såsom
stridande mot Grundlagen, så har jag tagit mig friheten föreslå det,
som jag nämnt. Eör öfrigt då jag hört dem, som ifra mot mitt
förslag, yttra, att den allmänna opinionen skulle redan till den grad
vara bestämd i denna fråga, att en grundlig diskussion skulle vara
öfverflödig, så måste jag säga, att jag ej tror, det förhållandet är
sådant. Jag tror nemi., att opinionen är så vacklande och obestämd,
att den mycket väl behöfver stödjas för att blifva stadgad. Då frågan
icke rör något mer eller mindre, än om den Svenska Statsreligionen
skall blifva beståndande eller icke, så anser jag, mine Hrr,
att yrkandet på en fullkomligt grundlig diskussion, är stödd på en
klar upfattning af den Kongl. Proposm och dess bilagor. Vi måste
medgifva, att ingen af alla dem, som förut så varmt och lifligt
yttrat sig för religions-friheten, nu är närv:de. För deras skull böra
vi låta dem vara närv:de då frågan remitteras, och derföre anhåller
jag fortfarande om upskof.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu: Med anledn. af Hr Estenbergs
sista yttrande får jag tillkännagifva, att Hr Estenberg i dag på f.
m. tillfrågade mig om de utvägar Grundlagen medgaf för att få
frågan upskjuten. Jag svarade då, att, enl. 49 § Eiksd:sOrdn., en
allmän fråga, som, då den första gången förekommit, blifvit bordlagd,
borde i nästa plenum remitteras, men att likväl Grundlagen
måste så tolkas, att den kan alltid efterlefvas, och deraf följde, att
då t. ex. under motionstiden ett så betydligt antal motioner förekom,
att de icke hunno i nästa plenum efter deras bordläggning
remitteras, Grundlagens föreskrift måste anses fullgjord om de förekommo
i den ordning Grundlagen bestämde, fastän Ståndet åtskiljdes
innan de alla blifvit behandlade, och att således sättet att upskjuta
nu ifrågav:de fråga var, att R. o. Ad. kunde åtskiljas innan
densamma förekom; men jag kan icke anse med förenämnde 49 §
förenligt, att upskjuta frågan till en framtid, som, om den också är
nära, icke är bestämd, emedan ingenting är bestämdt om tiden då
Kongl. Proposu- skola vara befordrade till trycket. Så, som Hr Estenbergs
förslag är framstäldt, yttrade jag redan då, och jag vidhåller
det nu, att å ett sådant förslag propos. enl. nämnde § icke kan
framställas, och såvida Hr Estenberg icke vill åt sitt yrkande gifva
sådan form, att propos. derå kan framställas, torde jag få öfvergå
tili de ämnen, som å föredragningslistan förekomma.
Hr Estenberg: Såvidt jag rätt upfattat Hr Gr. o. Landtnäs
mening, skulle det gå an att upskjuta remissen, till dess Propos.
blifvit i tryck oss meddelad. Om det strider mot Grundlagen, är
det en gifven sak att jag ej föreslår detta; men det är blott under
förutsättning, alt detta upskof enl. Grundlagen låter sig göra, sorn
^04 ^ 1:1
Den 18 Joni.
jag gjort min framställning, och jag öfverlemnar åt Hr Gr. o. Landtm.,
som bättre känner Grundlagen, än jag, att afgöra saken.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. icke kunde uppehållas
längre med en fråga, som i sig sjelf var afgjord genom Hr
Gr. o. Landtm:s vägran att derå framställa propos., så återstode endast,
att Hr Estenberg tillkännagaf, huruvida han yrkade propos.,
om Ståndet yrkade denna propos.
Hr Estenberg: Jag anhåller att få höra den propos., som
Hr Gr. o. Landtm, skulle vilja föreslå Ståndet.
Gr. Sparre, Erik: Jag hade icke förmodat, att Hr Esten
berg
skulle vilja, i olikhet mot hvad någonsin på Riddarhuset handt,
fortfara med ett yrkande, som Hr Gr. o. Landtm, förklarat vara
stridande mot Grundlagen. Jag hemställer till Hr Estenberg, huruvida
han, ehuru ingen enda ledamot förenat sig med honom, ändock
vill fortfara med ett sådant yrkande.
Hr Estenberg: Jag inser att mitt ord alldeles ingenting
betyder, om jag föreslår något, som strider mot Grundlagen, och
det är icke heller min mening att föreslå något sådant. Derföre
anhåller jag, att Hrrme sjelfve, som känna Grundlagen, måtte i detta
fall bestämdt säga, om mitt yrkande strider mot Grundlagen, då
det af sig sjelft förfaller. Men om det icke strider mot Grundlagen,
anhållet jag att propos. derå må framställas. Jag har alldeles
fullkomligt afstått från min anhållan, om den strider mot Grundlagen.
Gr. Sparre: Hr Gr. o. Landtm, har redan tillkännagifvit,
att Hr Estenbergs yrkande, enl. hans upfattning, strider emot Grundlagen,
och vid sådant förhållande borde väl Hr Estenberg ej längre
yrka propos. derå.
Hr Estenberg: Vid sådant förhållande har jag ju redan
afstått.
Eortsattes piöfningen af Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 4, i anledn. af väckta motioner
om förändring i vissa delar af Kongl, Förordmn d. 18 Jan. 1855,
ang:de vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker; och förekommo härvid Utsk:s yttranden,
ang:de berörde Förorda:s nedanuämnde §§:
§§ 8 och 12, samt ny § 13.
Sedan af hvad Utsk. i afs:de på dessa §§ yttrat, dep del, som
rörde den gästgifverierna å landet tillerkända rättighet att utskänka
bränvin och andra spritdrycker, i gårdagens plenum blifvit pröfvad,
blef nu såsom föremål för öfverläggningen framställd Utsk:s hem
-
I)eu 18 J uni.
405
ställan med anleda, af ett utaf Lektor Sondén framstäldt förslag,
och yttrade sig derom:
ITr v. Troil, Sam. Gust.: Uti den nu ifrågav:de 13 § har
Sammansatta Utsk. föreslagit ett stadgande, hvilket jag anser vara
i alla hänseenden af behofvet påkalladt, nemi. att klagomål öfver
Taxerings-komités beslut i fråga om beräkning af det kannetal bränvin,
hvarför minuthandels- eller utskänkniugs-afgift skall erläggas,
får anföras icke allenast af närings idkaren, utan äfven af hushållnings-sällskap,
stad, socken m. m., äfvensom att det tillkommer Pröfnings-koinité
att, utan föranledande af lord klagan, höja eller 6änka
dessa afgifter; men i det andra mom. af §.-n säger Utsk.: »Utan
hinder af förd klagan skall försäljnings afgiften utgå efter det af
Taxerings-kommitté bestämda kannetal, intill dess ändring deri blifvit
vidtagen genom beslut, som vunnit laga kraft.» Då nu i allmänhet
vid all bränvins-försäljnings-taxering de förändringar, som
Pröfnings-komité gör uti Taxerings-komités beslut, skola genom prot.-  utdrag vederbörande tillkännagifvas, samt debiteringen sker, icke efter
Taxerings-komités, utan efter Pröfnings-komités beslut, sfi skulle jag
tro det vara ett misstag af Utsk. att säga, det försäljnings-afgiften
skall utgå efter det af Taxerings-komilé bestämda kannetal; ty, såvidt
jag kan finna, borde det stå Pröfnings-komité i st. f. Taxeringskomité.
Jag anser detta vara en gifven följd af innehållet uti 121
och 122 §§ BevillmsFörordmn, deri siiges, att besvär i debiteringsmål
icke må uppehålla upbörden af hvad påfördt blifvit, utan att,
om den skattskyldige lyckas att i högsta instansen vinna lindring i
debiteringen, lian må erhålla restitution af det för mycket erlagda.
Enär jag tror, att det skulle leda till förvillelse, om ett annat förfaringssätt
egde rum i afs:de å bränvins-försäljnings-taxeringen, får
jag, derest icke någon ledamot af Utsk. gifver nöjaktigt skäl för
stadgandet, vördsamt föreslå, att ordet Taxerings-koinité utbytes emot
ordet Pröfnings-komité.
Frih. Wrede, Casimir: ITr v. Troils anmiirkn. vore ganska
riktig, såvida här vore fråga om en allmän bevillnings afgift; men
så är icke förhållandet, utan här är fråga om en afgift af egendomlig
natur, nemi. bränvins-försäljnings-afgifteu, som af Taxerings-komité
åsättes. Enl. 48 g i Bevilln:sFörordn:n skola Taxerings-komitéerna
sammanträda i Juni månad, och då skola de således bestämma
det kannetal bränvin, hvarför bränvins-försäljarne böra erlägga
afgift. Tiden för Pröfnings-komitéeruas sammanträde är icke närmare
bestämd, än att i 112 § af samma Förordn. säges, att K:s
Befhde skola utsätta tiden derför, med iakttagande af, två månaders
rådrum ifrån det taxeringarna blifvit fulländade. Erfarenheten har
visat, att denna mellantid icke blifvit för knappt tilltagen, enär Pröfnings-komitéerna
ofta icke sammanträda förr än i Oktober månad.
Nu innehåller den nu ifrågav:de bränvins-försäljnings-förordmn, att
afgifterua skola i förskott erläggas för försäljnings-året, som börjar
med d. 1 Oktober, hvaraf följer, att skyldigheten för närings-idkaren
att erlägga afgiften kan inträffa förr än tiden för Pröfningskomiténs
sammanträde, eller åtminstone innan dess beslut vunnit laga
406
Den 18 Juni.
kraft eller fastställelse. På grund häraf anser jag, att Utsk. haft
mycket rätt, då det föreslagit, at.t Taxerings-komités beslut skulle
lända till efterrättelse, till dess detsamma blifvit genom laga kraftvunnet
beslut ändradt. Att säga, det Pröfnings-komités beslut skall
lända till efterrättelse, skulle leda till förvillelse, enär denna komité
mången gång icke ens meddelat något beslut på den tid afgifterna
skola erläggas. Jag får således yrka bifall till hvad Utsk. i denna
del föreslagit.
Hr Printzensköld, Carl: Så länge den nu gällande För
fattrnn
oförändrad bibehålies, är det stadgande, som förekommer i
sednare mom. af denna § riktigt, ty Författmn säger uttryckligen,
att Taxerings-komités beslut icke får af Pröfnings-komité ändras,
såvida ej besvär blifvit anförda. Nu har den förändring blifvit föreslagen,
att Pröfnings-komitén, i fråga om bestämmandet af det kannetal
bränvin, hvarför bränvins-försäljarne skola erläggn afgift, skall
få samma makt som den eger i fråga om bestämmandet af den
skattskyldiges bevillning. Häraf synes mig konseqvent följa, att ett
och samma förhållande skall ega rum i afs:de å afgifternas debitering,
så att, när afgiftens bestämmande beror af Pröfnings-komitén,
ingen debitering utaf afgiften bör ifrågakomma förr än nämnde komité
yttrat sig, hvarefter det först är kändt, huruvida Taxeringskomiténs
åtgärd blifvit fastställd eller ändrad. Det är möjligt, att
ett undantag i detta fall bör ega rum, derföre att man, tvärt emot
hvad Hr v. Troil och jag vid förra Kiksdagen yrkade, antagit ett
särskildt skatte-år för bränvins-försäljningen och föreskrifvit, att afgifterna
skola förskottsvis erläggas, hvarföre och då skatte-året för
städerna börjas d. 1 Oktober och för landet d. 1 November, den
händelse, som Frih. Wrede förutsatt, verkligen kan inträffa, eller
att Pröfnings-komité icke hunnit granska Taxerings-komités beslut
då afgifterna skola erläggas, så att man nolens volens måste hålla
sig till Taxerings.komiténs beslut. Men det kan ej nekas, att det
är i högsta måtto inkonseqvent, att i en Författn. säga, att verkställighet
skall följa å ett beslut, som i sjelfva verket icke är något
beslut, förr än det blifvit af annan myndighet pröfvadt och fastställdt.
Jag, för min del, skulle derföre hafva önskat, att en förändring
af §:n kunde åstadkommas; men med alside på det särskilda
förhållande Frih. Wrede framhållit, måste man låta inkonseqvensen
qvarstå, ehuru mången säkerligen torde komma att deröfver högeligen
sig förundra. Jag afstår derföre från att instämma uti Hr v.
Troils yrkande, att ordet Taxerings-komité måtte utbytas emot ordet
Pröfnings-komité.
Hr v. Troil: I allmänhet skulle jag tro, att det är högst
sällsynt, att en Pröfnings komitée icke slutat sina arbeten före September
månads utgång, och jag tror, att motsatsen inträffar inom
Pikets flesta län. Om dessa arbeten sluta inom September månad,
är det tydligt, att -den förändring jag föreslagit, är icke allenast
verkställbar, utan äfven lämplig, ty Pröfnings komitéernas beslut för
städerna komma dem genast tillhanda, och ehuru jag raedgifver, att
D e n 18 Juul.
407
Häradsskrifvarne å landet få dessa beslut något sednare, bör jag
dock erinra, att, såsom vi veta, försäljniugs-året å landet ej börjar
förr än d. 1 November, vid hvilken tid Pröfnings-komitéernas beslut
viii böra hafva kommit vederbörande tillhanda. Det är möjligt,
att, på sätt Frih. Wrede förmenat, något trassel, till följd af den
utaf mig nu föreslagna förändringen, skulle understundom kunna
upkomma, men å andra sidan torde böra bemärkas, att om man bibehåller
stadgandet sådant som Utsk. föreslagit, så skulle det, i de
fall, då Pröfnings komité ändrar Taxerings-komités beslut, kunna inträffa,
att närings-idkare först få erlägga afgiften efter Taxeringskomiténs
beslut och sedermera efter Pröfnings-komiténs.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Hr Printzensköld
har sjelf medgifvit, att det här intagna förslaget är ordagrannt detsamma,
som det nu gällande stadgandet; men han har fästat sig
dervid, att Pröfnings-komitén fått rätt att bestämma afgifterna, utan
att besvär öfver Taxerings-komiténs beslut blifvit anförda. Jag torde
dock få fästa upmärksamheten derå, huruvida denna förändring i
sjelfva verket är så väsendtlig, som Pir Printzensköld förmenat. Om
t. ex. en bränvins-försäljare hos Pröfnings-komitén klagar öfver ett
af Taxerings komitén åsatt kannetal och den förstnämnda myndigheten
ändrar kannetalet, ehuru icke till den siffra klaganden begärt,
samt denne ytterligare öfverklagat detta beslut, så och ehuru Pröfniugs-komiténs
dom är fallen, utgår likväl, enl. nu gällande Författn.
, afgiften efter Taxerings-komiténs beslut. För öfrigt torde det
skäl till bifall å Utsk:s förslag, som Frih. Wrrede anfört, göra tillfyllest,
hvarförutan jag, i afs:de å Hr v. Troils förslag, får anmärka,
att det icke torde gå an att i det ifrågav:de mom. nämna endast
Pröfnings-komitén, utan att åtminstone en hänvisning till Taxeringskomitén
måste der finnas.
Frih. Wrede: Då en person, i den embetsställning, som Hr
Printzensköld innehar, kan här ega rätt att fordra, att hans utsago
tilierkännes vitsord, och Hr Printzensköld medgifvit riktigheten af
hvad jag förra gången yttrade, har jag ingenting vidare att i saken
säga.
Hr Printzensköld: Med anledn. utaf Gr. af Ugglas yttrande
ber jag att få erinra derom, att det är en stor skillnad emellan nu
gällande författmr rörande besvärsrätten öfver Taxerings-komités beslut,
ang:de debitering af bränvins-afgiften samt besvärsrätten öfver
Taxerings-komités beslut i bevillningsmål. Denna skillnad består
deri, att taxerings-åtgärden i sednare fallet alldeles icke anses ega
laga verkan förr än Pröfnings-komitén granskat och godkänt densamma,
så att taxeringen först är fullkomnad genom Pröfnings-komiténs
beslut, hvarföre ock BevillningsFörordmn omtalar, huru besvär
kunna anföras först öfver Taxerings-komités och sedermera öfver
Pröfnings-komités beslut, men tillägger genast, att taxering, som
blifvit af Pröfnings-komité godkänd, skall gå i verkställighet, utan
hinder af deröfver fullföljd klagan. Nu har genom Utsk:s förslag
408
Dan 18 Juni.
bestämmandet af kannetalet för bränvins-minuterare och utskänkare
blifvit satt i lika kathegori med bevillnings-taxeringen, emedan Pröfnings-komitén
fått lika makt i förra fallet, som den f. n. eger i det
sednare. Deraf borde naturligtvis äfven följa, att ett likartadt förhållande
skulle ega rum i afs:de å verkställigheten af de båda slagen
utaf taxering, så att verkställighet af en taxerings-åtgärd i och
för bränvins-försäljnings-rättens utöfvande, ej skulle följa förr än
Pröfnings-komitén yttrat sig öfver denna taxerings-åtgärd. Så har
likväl ej blifvit af Utsk. föreslaget, enär Utsk. tillstyrkt, att Taxerings-komités
beslut skall gå i verkställighet. Ehuru jag således ej
kan frångå den gjorda anmärkmn om inkonseqvens, erkänner jag
villigt, att det förhållande, att Pröfnings-komitén på många orter ej
slutat sina arbeten d. 1 Oktober, då bränvins-försäljnings-afgiften i
städerna skall förskottsvis erläggas, ger ett eljest saknadt stöd åt
Utsk:s förslag. Jag måste således låta bero vid detta förslag, ehuru
jag ej kan annat än beklaga, att uppenbara motsägelser skola i en
allmän Författn. förefinnas.
Hr v. Troil: Jag har begärt ordet endast för att förklara,
att jag för min del vill låta min anmärkn. falla. Jag förutser visserligen,
att enl. Utsk:s förslag en upbörd kommer att verkställas
på helt olika sätt, än det, som iakttages vid upbörden af allmänna
bevillningen, men någon egentlig olägenhet deraf torde måhända ej
upstå.
Gr. af Ugglas: Då Hr v. Troil afstått från sitt förslag, af
står
jag ifrån ordet.
Utsk:s ifrågav:de hemställan blef, uppå härefter framställd propos.
, af R. o. Ad. bifallen.
g 13, (ny g 14), gg 10 och 14, (ny g 15), g 16, (ny § 17),
g 17, (18), g 19, (20), g 21, (22) och g 23, (24).
Utsk:s i afs:de å dessa gg afgifna yttranden biföllos.
§ 2i, (25).
Frih. Wrede: I denna g har Utsk. föreslagit en ganska väsendtlig
förändring. I den nu gällande g heter det, att vid hvarje
till folksamling föranledande förrättning må bränvin ej försäljas annorlunda
än vid måltider åt spisande gäster. Detta är en inskränkning,
som upfyller allt hvad man, enl. min tanke, med billighet kan
begära. I den nya g deremot stadgas, att ingen bränvins-försäljning
får ega rum under hela den tid, som en slik förrättning varar.
Jag tror, att man vid denna föreskrifts meddelande gått för
långt. Sådana förrättningar, som thing, npbörds-stämmor, mantalsskrifningar
besökas af personer, som man icke kan förmoda skola
vid måltiden öfverlasta sig med starka drycker. Ar det billigt att
förhindra dessa personer att till middagen taga sig hvad man kallar
en aptitssupp Dessutom har Utsfc. föreslagit, att utskänkning af
De n 18 Juni.
bränvin ej får ega rum inom j mil från det ställe der förrättningen
hålles. Denna föreskrift synes mig vara opraktisk. Man kan
tänka sig, att sockengränsen framgår inom J mil från förrättningsstället,
och då är det inom den andra socknen måhända icke en
gång kändt, att en förrättning inom detta afstånd hålles.
På grund af hvad jag nu i korthet anfört, anser jag att Utsk.
saknat skäl till förändringen, och anhåller derföre, att den nu gällande
gm måtte oförändrad bibehållas.
Gr. af Ugglas: Jag för min del tror att Utsk:s förslag har
skäl för sig. T. ex. vid Ting samlas alltid en mängd personer,
hvilka icke pläga försumma att öfverlasta sig, om tillfälle dertill
gifves, och för dem torde det absoluta förbudet varu särdeles lämpligt.
Som R. o. Ad. torde finna, afser den föreslagna inskränkningen
dels tiden, dels omkretsen. I afs:de på tiden ansåg Utsk. det
vara bäst, att under de ifrågav:de förrättningarne krogarne vore
stängda hela dagen, på det att den tillströmmade menigheten ej
skulle få tillfälle att öfverlasta sig hvarken före eller efter förrättningen.
Beträffande omkretsen var det inom Utsk. först fråga om
att bestämma den till endast mil, men just på ledamöternas af
BondeSt. begäran fastställdes den till \ mil och såsom skäl dertill
anfördes, att den som ville supa sig full ej skulle sky att gå en
så liten vägsträcka som g mil. Jag skulle tro, att Utsk:s förslag
är välbetänkt och anhåller om bifall till detsamma.
Ilr Printzensköld: Man kan i sanning på det nu föreslagna
stadgandet tillämpa det fransyska ordspråket: »les extrémes
se touchent». Vid förra Riksdagen sökte man genom denna författning
vinna det vigtiga målet att i möjligaste måtto minska
bränvinssupandet och derigenom förekomma såväl de brott som
många andra olägenheter, hvilka af fyllerilasten esomoftast blifva
en följd. Man stadgade då sådana föreskrifter som man ansåg
vara väl beräknade. Denna författning har nu gällt i nära 3 år,
och erfarenheten har visat att den burit de bästa frukter. Vid
sådant förhållande synes det mig hvarken lämpligt eller af behofvet
påkalladt, att derföre att en eller annan fanatism det påyrkar, förändra
författningen i en sådan riktning, att en reaktion emot densamma
ovilkorligen måste upkomma såsom följd af de ytterligheter
och de orimliga stadganden, som man vill åstadkomma. Säg, huru
kan man väl påstå, att det icke är orättvist och orimligt att stadga,
att under ett Ting, som ofta pågår i flere, ja understundom t, o. m.
åtta dagar, de rättssökande icke skola ega tillfälle att på ett näringsställe,
der de fleste af dem måste intaga sina måltider, erhålla
en sup bränvin eller ett glas vin till maten? En i allmänhet
nykter och måttlig persons moralitet måtte väl ej lida deraf, att
han på ett näringsställe tager en sup eller dricker ett glas portvin
till sin måltid, och derföre att det finnes personer, som pläga öfverlasta
sig då de få tillfälle att förtära starka drycker, bör man väl
icke stifta en lag, sorn förbjuder ett bruk, hvilket i sig sjelf är alldeles
oskadligt. Jag tror att de, som stiftat den nu gällande för
-
410
Den 18 Juni.
fattningen, nogsamt betänkt sig vid nedskrifvandet af den nu ifrå
gav:de
§:n, och då raan ej gittat förete bevis derpå, att den deri
medgifna rättigheten gifvit anledn. till missbruk i någon större
skala, utan endast förutsatt möjligheten deraf, så tror jag att man
handlar klokast om man låter den gamla §:n oförändrad qvarstå,
hvarom jag också vördsamt anhåller.
Hr von Troil: Jag ber att få förena mig med Frih. Wrede
och Iir Printzensköld. Jag tror, att den nu gällande författningen
upfyller allt hvad man i detta afs:de bör förvänta, och att man
således ej bör ändra stadgandet, såvida man vill undvika att detsamma
skall i större skala öfverträdas. Oin Utsk. nödvändigt velat
intaga tillägget om den ^:dels milen,, så hade sådant bordt^ske i
l:sta mom. af den nu gällande ,24:de §:n, der det heter: »Ä landet
vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin förbuden
på eller invid det ställe, der auktion, marknad eller mönstring
med beväringsmanskap hålles, eller der menighet för kronoskjutsning
eller skallgång samlad är». Der har det möjligen varit lämpligt
att utsträcka afståndet till |-:dels mil, ehuru jag för min del
anser det vara af föga betydenhet. Deremot tror jag det vara i
alla afs:den olämpligt att t. ex. vid ett Ting, som ofta räcker en
hel vecka, förbjuda alla som bevista tingsförhandlingarne att vid
måltiderna taga sig en sup bränvin eller ett glas vin. Dessutom
hemställer jag till Gr. af Ugglas, huruvida icke den nya §:ns up
ställning
medgifver hvem som helst att om han så önskar, öfver
lasta
sig om natten. Det heter nemi. i början af Usta morn.: »å
landet må under den eller de dagar &c.» Deremot innehåller det
nu gällande stadgandet, att bränvin endast får vid måltiderna utskänkas.
Jag tror, att om man vill gå så långt i stränghet som
här är föreslaget, så kommer man att skjuta öfver målet, hvarföre
det torde vara rådligast att behålla §:n oförändrad.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Jag, förenar mig med Hrr
Printzensköld och von Troil samt yrkar afslag å förslaget, hufvudsakligen
af det skäl, att då man stiftar en lag, bör man stifta den
så, att den kan efterlefvas. Att detta är omöjligt i afs:de å denna
§, vill jag bevisa. På flere orter hafva häradsboerne köpt hus i
en inom häradet belägen stad och i dessa hus hållas Tingen. Derunder
skulle, enligt förslaget, ingen enda menniska i hela staden
få på näringsstället taga sig en sup bränvin till maten. Detta är
ju alldeles orimligt och kan ej efterlefvas.
Efter först till bifall å Utsk:s förev:de förslag framställd propos.
, som besvarades med Nej, beslöt E. o. Ad. att ifrågav:de § i
nu gällande Författning må förblifva oförändrad.
g 25 (26).
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: För min del finner
jag det här föreslagna tillägget icke vara särdeles lämpligt. Det
innehåller, att om man på apothek vill köpa sprit till tekniska be
-
Den 18 J n n i.
411
hot', skall man förete intyg, utgifvet i stad af handtverksförening
och på landet af socknenämnd, att man idkar sådant yrke till
hvars bedrifvande sprit erfordras. Man torde kunna taga för gifvet,
att på alla ställen der apothek finnas, finnas äfven bränviusutskänkningsställen,
och derföre är det föga troligt, att den, som
vill åtkomma bränvin för att supa, först köper sprit på apotheket
och sedan utspäder det, då han på utskänkningsstället utan sådan
omgång kan få det. Föreskriften om intygs företeende är således
obehöflig, men deremot hinderlig för alla dem, som behöfva sprit
för tekniska behof, och torde icke heller leda till det åsyftade ändamålet,
ty man kan förutsätta, att socknenämnd ofta kommer att
lemna sådana intyg utan att efterforska, huruvida verkligt behof
deraf förefinnes. På dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad. måtte
afslå det föreslagna tillägget och låta § 25 vara oförändrad, hvilken,
efter min upfattning af samma § jemförd med § 35, icke
lägger hinder i vägen för försäljning på apothek af renad sprit till
medicinskt eller tekniskt behof, enär denna vara icke är någon dryck.
Gr. af Ugglas: Om jag rätt upfattat den siste värde talarens
mening, så hade han ej något att anmärka deremot, att apothekare
skulle vara förbjudna att sälja bränvin, men ville icke, att
något hinder för spritförsäljning å apothek skulle förefinnas. B. o.
Ad. har redan vid behandlingen af 6 § godkännt förslaget, att
apothekare ej skulle ega rättighet att försälja bränvin, och om detta
förbud skall blifva en verklighet, torde det äfven vara nödvändigt
att gilla det här föreslagna tillägget, helst erfarenheten har visat,
att apothekare i minut .försålt sprit, som sedermera genom utspädning
med vatten förvandlats till bränvin, utan att derför kunna till
ansvar fällas, enär sprit är en vara, som uptages i medicinal-taxan.
För att förekomma en sådan eludering af Författningen har Utsk.
nu föreslagit, att sprit ej får utan behörigt intyg å apothek försäljas,
och jag för min del kan ej finna annat, än att denna före=-  skrift är lämplig och behöflig, hvarföre jag ock anhåller om R. o.
Ad:s bifall till §:n.
Frih. Alströmer: Jag är fortfarande af den tanke, att det
endast kan vara undantagsvis som sprit upköpes å apothek för att
förvandlas till bränvin, samt att sådana troligtvis temligen sällsynta
undantag icke böra gifva anledn. till en föreskrift, som utan tvifvel
är besvärlig för alla dem, som behöfva sprit för tekniska behof.
Då emellertid R. o. Ad. måhända icke är benägen att nu genast
afslå tillägget, anser jag mig böra frångå mitt förra yrkande och
anhålla om återremiss, på det att Utsk. måtte få tillfälle att öfverväga,
huruvida §:n må kunna erhålla en annan mera lämplig ordalydelse.
Hr Printzensköld: Den välmening, som ligger till grund
för Utsk:ns ifrågav:de förslag och som jag till sitt fulla värde upskattar,
har likväl jeihväl i detta fall föranledt Utsk:n att föreslå
ett stadgande, som, i min tanke, innebär en uppenbar orättvisa.
■112
Den 18 J ani.
Det är allmänt bekant, att sprit af renaste slag icke kan erhållas
hos distillatorer, utan att tillredningen deraf fordrar en sådan omsorg,
att den endast kan verkställas af verkliga pharmaceuter. Om
nu en person skulle behöfva ett mindre qvantum sådan sprit, måste
han, enligt förslaget, förskaffa sig intyg från socknenämnd eller
magistrat, att han behöfver sprit för tekniska behof. Men huru
kan socknenämnd eller magistrat veta, om en person inom sitt hem
har för sig något arbete, hvartill sprit behöfver användas? Och
skulle icke, vid sådant förhållande, dessa myndigheter med mycket
fog kunna svara? »Yi kunna ej gifva eder det begärda betyget,
emedan vi ej känna, att ni verkligen behöfver sprit?» Således
blefve följden den, att man ieke fick den sprit man behöfde, hvilket
åter innebure en uppenbar orättvisa, ty det är väl icke rättvist,
att den som behöfver sprit till något arbete skall betagas möjligheten
att få denna vara, derföre att personer kunna finnas, som
köpa sprit för att utspäda den till bränvin. Jag tror, att om
Ut.sk:n närmare öfvervägt förslagets följder, hade det funnit sådana
betänkligheter deremot, att de afstått från dess framställande. Sällan
är det möjligt att stifta en lag så tydlig och klar, att den icke
på något sätt kan eluderas. Men att fördenskull utbyta denna lag
mot en annan, sorn är både orimlig och orättvis, det är att, såsom
ordspråket lyder, bota ondt med hälften värre. Jag tror, att den
lagstiftare, som sammanskrifvit den nu gällande bränvinsförsäljningslagen,
noga betänkt sig då han nedskref den nu ifrågavule §:n,
och jag yrkar för min del att den till sin nuv:de ordalydelse mätte
bibehållas.
Frih. Raab, Adam Christian: Vid föreg:de Riksdag har
jag haft en icke så ringa del i upställningen af ifråga vide Författning,
och jag torde således afven hafva författarekärlek till densamma;
men jag får upriktigt bekänna, att jag under den tid, som
derefter förflutit, kommit till den erfarenhet., att ju mera man kan
inskränka tillfällena till bränvinsförsäljning, desto bättre är det.
Jag ansåg vid förra Riksdagen det vara vigtigt, att det funnes
många lagliga bränvinsutskänkningsställen, på det att de olagliga
ej måtte upkomma, men jag har, såsom sagdt, sedermera funnit,
att hvarje möjlig inskränkning i detta hänseende medför sin stora
nytta. Det må väl vara, att. det förefaller mången orimligt, att
man ej skall få köpa sprit på apotheken, då apothekare hafva distilleringsrättighet,
men jag får härvid erinra, att man enligt förslaget
derstädes finge köpa sprit, blott man företedde recept eller, om
man är näringsidkare, betyg fran vederbörande myndighet, samt att
detta recept eller betyg troligtvis kunde begagnas flere gånger eller
hvarje gång man behöfde varan, så att besväret ej blefve särdeles
stort. Oell man saknar väl icke anledn. att befara, att då apothe
kare
ega rättighet att hålla två distilleringspärinor samt vinsten af
oloflig bränvinsförsäljning är betydlig, mången af (lem skall låta af
vinstbegäret förleda sig att missbruka distilleringsrättigheten. Jag
erinrar mig just nu ett exempel på ett slikt missbruk, som egde
rinn vid en marknad, der det försåldes en betydlig qvantitet s. k.
Den 18 Juni.
413
Riga balsam, som i sjelfva verket icke var något annat än bränvin.
Jag anser mig böra tillstyrka bifall till förslaget.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Många personer, som icke
äro näringsidkare, kunna ganska ofta behöfva fullkomligt ren sprit
till hvarjehanda ändamål. Då de, som äro berättigade att försälja
sprit, icke äro ålagda att tillhandahålla allmänheten fullkomligt ren
dylik vara, så vore, om ej sådan sprit finge köpas på apotheken,
det omöjligt för t. ex. en person, som sysselsätter sig med kemiska
experimenter, att få den sprit eller alkohol han dertill kan behöfva.
På grund häraf får jag anhålla om afslag å det i denna g föreslagna
tillägg.
Hr Printzensköld: De skill för bifall till denna §, som
Prih. Raab här anfört, kan jag för min del icke godkänna. Till
en början får jag anmärka, att det exempel på missbruk af spritförsäljningsrättigheten,
som den värde Fritnn upgifvit, icke är så
alldeles öfverensstämmande med sanna förhållandet, ty det var icke
en apothekare, som på den omtalade marknaden försålde Riga
balsam, utan en kringstrykande qvinnsperson, som till en dylik försäljning
hade fått tillstånd, men missbrukade detsamma. För det andra
skulle jag tro, att man i allmänhet bör och kan antaga, att en
examinerad apothekare icke vill utsätta sig för möjligheten att blifva
fälld till ansvar för lönnkrogen och att följaktligen, om något sådant
en eller annan gång inträffat, det hör till de sällsynta undantag,
som icke böra föranleda till någon allmän lagstiftningsåtgärd.
Men det finnes jemväl ett annat skäl, som ådagalägger olämpligheten
af det föreslagna stadgandet. På sätt Hr Lilljehöök redan
omnämnt, gifves det ganska många personer, som för deras nöjes
skull, till kemiska analyser, till fernissor m. m., behöfva begagna
ren sprit, och äfven jag räknar mig till dessa personers antal.
Nu får en brån vinsförsäljare icke afyttra mindre qvantum än ^:dels
kanna, men jag behöfver måhända icke mera än ^Mels kanna.
Skall jag då icke ega någon möjlighet att förskaffa mig denna mindre
qvantitet sprit? Från hvilken synpunkt jag således må betrakta
förslaget, förefaller det mig vara alldeles olämpligt. Det nit, som
föranledt Utsk:n att så mycket som möjligt förminska tillfällena
till bränvinssupande, detta nit har drifvit Utsk:n, i min tanke, alldeles
för långt, då Utsk:n föreslagit stadganden, hvilkas olämplighet
ovilkorligen måste föranleda en ganska snart inträffande reaktion i
tänkesätten, som måhända torde vara menligare för den sak, hvarför
lJtsk:n nitälska, än fortfarandet af ett eller annat missbruk af
den nu gällande lagen.
Gr. af Ugglas: Hr Printzensköld har utgått från en alldeles
oriktig förutsättning, nemi. den, att riktigt ren sprit icke skulle
vara att tillgå på andra ställen än apothek. Jag får då nämna,
att innan den nu gällande Författningen utkom, erhöll jag af en
distillator så fullkomligt rent bränvin, att då jag lade det på handen
och strök det en gång, så fördunstade det. När nu R. St:r
414
Den 18 Juni.
hafva godkändt det af Utsk:n förut framlagda förslaget, att man
åter skulle få rättighet att distillera med enkel redskap, så kommer
fullkomligt ren sprit att finnas i handeln, ehuru den ej får säljas
i mindre qvantitet än |:dels kanna. Då det verkligen har handt,
att en apothekare blifvit icke mindre än tvenne gånger sakfälld för
oloflig bränvinsförsäljning, är det då skäl att fortfarande lemna
tillfälle till försäljning af bränvin under namn af sprit? Då man
måst välja emellan dessa tvenne saker, hafva Utsk:n, i min tanke,
förfarit ratt, då de mindre afsett åtskilliga personers beqvämlighet
att få köpa sprit i mindre qvantitet, än att söka rätta ett missbruk,
som möjligen kunde inrota sig. Jag anhåller om bifall till §:n.
Hr Hjärne, Harald: För mitt omdöme framställer sig denna
fråga såsom ganska enkel. Hr Printzensköld har visserligen
sökt att göra densamma till en ganska vigtig fråga men jag skulle
tro, att förhållandet icke är sådant. Han har t. o. m. yttrat, att
om vi biföl le denna §, så hade vi att vänta oss en fullkomlig reaktion
i hela bran vinslagstiftningen. Jag för min del hyser ej en
sådan farhåga. Frågan är egentligen helt enkelt den: anser man
det vara nödigt att fastställa någon kontroll å apothekares rätt att
distillera bränvin? Det har redan blifvit uplyst, att missbruk af
denna rätt redan egt rum och jag tror, att om ock blott ett enda
sådant fall inträffat, vore detta en tillräcklig anledn. att kontrollera
rättighetens utöfvande. Jag tror ej, att apothekare här i hufvudstaden,
hvilka drifva deras näring såsom vetenskapsmän och icke
lägga särdeles vigt på deras distilleringsrättighet, skola finna sig
förnärmade af det här föreslagna stadgandet; men jag anser det
vara af mycken vigt, att den ganska stora frestelse, som onekligen
kan upkomma genom apothekares rätt att begagna tvenne distilleringspannor,
med hvilka således en ganska stor qvantitet sprit om
året kan åstadkommas, icke måtte förleda dem att missbruka denna
rätt. Det är i allmänhet icke lätt att kontrollera, om sprit är
fullkomligt ren eller icke. Det är icke heller föreskrifvet, hvilken
styrka spriten skall hafva, men jag tror likväl, att någon kontroll
mäste finnas.
Det har blifvit sagt, att sådana personer, som behöfva ren
sprit för vetenskapliga ändamål, icke kunna få sådan vara annorstädes
än på apotheken. Jag vill antaga, att fullkomligt ren 24-  gradig sprit f. n. mycket sällan tillverkas af andra än apothekare,
men en person, som behöfver sådan sprit, har ju ett ganska lätt
sätt att få detta behof upfyldt, om han går till en läkare och ber
honom gifva sig ett recept på sådan sprit: Det händer ju, att
man utan att vara sjuk kan behöfva ganska många af de tillverkningar,
som finnas å ett apothek och det är äfven, såsom bekant,
ganska lätt att erhålla ett recept på en drogue eller någon annan
tillverkning, som man behöfver. Härmed anser jag det enda väsendtliga
skälet emot förslaget vara vederlagdt och jag för min del
finner mig alldeles oförhindrad att bifalla detsamma.
Hr Printzensköld: Såsom ett ytterligare försvar för §:n
Den 18 Juni
415
har Gr. af Ugglas anfört, huruledes man haft ett exempel derpå,
att apothekare missbrukat sin distilleringsrätt. Nå väl, mine Hrr,
när inom Riket finnas minst 150 kanhända ända till 200 apothek,
kan väl då eli enda exempel på nämnde rätts missbrukande vara
ett giltigt skäl för förändring af en Författning, som för öfrigt befunnits
ändamålsenlig? Jag påminner ånyo derom, att ett eller
annat fall af missbruk ingalunda bevisar en Författnings oduglighet,
utan blott, att det är omöjligt för menniskor att stifta en lag, som
ieke kan missbrukas. Dessutom är förslaget så upstäldt, att en
person, som vill köpa fin sprit för något tekniskt behof, utan att
vara näringsidkare, icke lian få köpa denna vara. Det står nemi.
i §:n, att sprit ieke må å apothek i minut försäljas annorlunda än
antingen efter läkares recept eller oek till tekniska behof åt den,
som företer behörigt intyg, att han idkar sådant yrke, till hvars
bedrifvande sprit erfordras. Om jag således vill köpa sprit och
hos en läkare begär recept derpå, så frågar han naturligtvis, hvartill
jag skall begagna den. När jag då svarar, att den skall begagnas
till fernissa, så säger hail: gå då till socknenämnd eller
handtverksförening och begär intyg; jag har ingenting att skaffa
med herms fernissa. Kommer jag, som icke är näringsidkare, till
handtverksföreningen och framställer min begäran, så svarar den
naturligtvis, att den ej lemnar betyg åt andra än näringsidkare.
Det blifver följaktligen för mig omöjligt att på lagligt sätt förskaffa
mig varan. Nå väl, mine Hrr, skall man lagstifta på ett
sådant sätt, att den, som vill på ärlig väg förskaffa sig en behöflig
vara, icke kan få detta sitt behof upfyldt? §:n, sådan den nu finnes,
är lämplig och ändamålsenlig, och om ett eller annat missbruk
egt rum, är detsamma ingalunda af den beskaffenhet, att det i någon
mån förringar de stora fördelar, som upkomma af §:ns nuv:de
innehåll, hvarföre jag fortfarande yrkar afslag å förslaget och §:ns
bibehållande i sitt gamla skick.
Hr von Troil: Jag anhåller att de Hrr, sorn anse att förslaget
icke kan antagas, derföre att detsamma skulle alstra svårigheter
för dem, hvilka ville köpa sprit i mindre qvantitet, behagade
erinra sig, att den gamla 25:te g:n är vida strängare än den nu
föreslagna. Den gamla g-.n lyder sålunda: »På apothek må ej bränvin,
med eller utan droguer eller andra tillsatser, i minut säljas,
utskänkas eller annorledes till förtäring på stället utdelas.» I l:sta
mom. af den nya §:n är det äfven föreskrifvet, att bränvin eller
andra brända eller distillerade spirituösa drycker icke få på apothek
utdelas eller utskänkas, men deremot är det i 2:dra mom. medgifvet,
att sådana varor tå i minut försäljas emot läkares recept eller
behörig myndighets intyg. Skulle den nu gällande §:n i sin fulla
stränghet tillämpas, så finge ej någon apothekare i minut försälja
sprit, då han deremot, om förslaget antages, skulle under de deri
omnämnda vilkor få afyttra äfven mindre qvantiteter af sådan vara.
Jag för min del finner således den föreslagna §:n vara liberalare
än den nu gällande.
416
Don 18 Jani.
Hr Lilljehöök: Det torde vara skäl att uplysa, att verklig
kemisk ren sprit, alkohol, icke åstadkommes genom distillering utan
beredes på ett sätt, hvartill ovilkorligen erfordras sådane medel,
som i allmänhet finnas endast hos apothekare. För öfrigt får jag
ytterligare anmärka, att, enligt förslagets ordalydelse, man icke
skulle ega rätt att på ett apothek få köpa en flaska s. k. Eau de
Gologne, hvilken tillverkning icke är något annat än sprit med
någon tillsats, såvida man ej först, skaffat sig recept derpå från läkare.
Jag hemställer, huruvida en sådan föreskrift kan vara lämplig.
Hr Printzensköld: Hr Troils yttrande, att den nya §:n
skulle vara liberalare än den gamla, har icke kunnat rubba min
förut uttalade åsigt, ty försäljning af bränvin och försäljning af
ren sprit är icke detsamma. Men då en ytterligare granskning
och jemförelse af de båda g.-nas innehåll torde kunna leda till ett
förslag, som tillfredsställer allas önskningar, så vill jag för min del
ej motsätta mig den af Frih. Alströmer redan begärda återremissen,
utan förenar mig med honom och hoppas, att Gr. af Ugglas äfven
medgifver vidtagandet af en sådan åtgärd.
Gr. af Ugglas: Då Hr Printzensköld afstått från sitt yrkande
om afslag å förslaget och den gamla §:ns bibehållande, vill jag
icke bestrida den begärda återremissen. Jag vill dock anmärka,
att det förefallit mig något besynnerligt, att man påstått, att sprit
icke kunde fås annorstädes än på apothek. Men då det möjligtvis
kan finnas en utväg att, utan att förlora det syfte Utsk:n haft för
ögonen, åstadkomma en sådan föreskrift, som för dem, hvilka vilja
köpa sprit i minut, icke till förtäring utan för annat ändamål, bereder
en större lättnad att förskaffa sig varan, vill jag, såsom sagt,
icke motsätta mig §:ns återremitterande.
Hr von Troil: Att sprit måste hänföras under de drycker,
hvarom denna Författning handlar, bevisas redan af sjelfva titeln,
som lyder sålunda: »Förslag till Förordning ang:de vilkoren för
försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituosa
drycker.» Jag har endast velat nämna dessa ord till svar på Hr
Printzenskölds sednaste yttrande, och då flere talare nu förenat sig
i begäran om återremiss, vill jag ej motsätta mig densamma.
Sedan härefter jemväl Hr lilljehöök och Frih. Haab förklarat
sig instämma i begäran om återremiss, blef propos till bifall
å Utsk:s förslag framställd och besvarad med Nej; hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot detta förslag
gjorde anmärkmr föranleda till återremiss, samt sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja jemte ett eller annat Nej, förklarade det
han funnit Ja öfvervägande.
§ 20 (27).
Frih. Eaab: Jag har redan tillkännagifvit, att jag i allmänhet
gillar de åsigter, som ledt Utsk. vid afgifvandet af detta förslag,
Den 18 Juni.
417
slag, men, livad särskildt denna § vidkommer, måste jag säga, att
jag anser Utsk. i sitt ifrande för nykterhetens sak gått alldeles för
långt. Utsk. har föreslagit, att all utskänkning af bränvin skall
vara förbjuden å Sön- eller helgedag. Då under hela veckan bränvin
får utskänkas på spisqvartereu, så är det ju alldeles orimligt,
att när Söndagen kommer, de personer, som besöka dessa ställen,
icke skola få sig en sup bränvin vid måltiderna, och detta orimliga
förbud skall utan tvifvel på något sätt eluderas, så att spisgästerna
taga bränvinsflaskan med sig eller på något annat sätt.
Gr. af Ugglas har i denna fråga afgifvit ett särskildt förslag,
hvilket jag visserligen gifver företräde framför Utsk:s, men som jag
dock ej anser mig kunna förorda, enär äfven det går för långt.
Då man olyckligtvis icke kan utrota bränvinet i vårt land, måste
man fördraga att vid utskänkningen deraf missbruk kunna ega rum.
Genom allt för mycken stränghet framkallar man underslef och
botar ett ondt med hälften värre. Jag finner mig således föranlåten
att yrka afslag å förslaget.
Frih. Wrede: Jag förenar mig med Frih. Haab. Enligt nu
gällande Författning är på landet om Sön- och helgedagar all utskänkning
af bränvin förbjuden utom på gästgifvaregårdar vid måltider
till resande. Detta undantag anser jag icke böra borttagas.
I stad får sådan utskänkning icke ega rum på andra timmar än
dem vederbörande myndigheter bestämma, och under Gudstjenst skall
utskänkningsställe alltid vara tillstnngdt. Dessa bestämmelser torde
vara alldeles tillräckliga och en ytterligare utsträckning deraf kan
med skäl anses vara ett alltför stort ingrepp uti förhållanden, som
ligga inom individernas enskildta område. Jag yrkar afslag å den
föreslagna förändringen.
Gr. af Ugglas: Ingen torde förneka, att det mål, som här
föresväfvat Utsk., är godt och önskvärd!, och jag medgifver öppet,
att jag, för att få sakén i gång, inom Utsk. gaf min röst åt förslaget,
ehuru jag pä samma gång förklarade, att jag komme att
föreslå en modifikation deraf. Såsom motiv till förslaget anfördes
inom Utsk., att samma lag blifvit införd i Norrige, der all försäljning
af bränvin är förbjuden från kl. 5 Lördags e. m. till Måndagsmorgon.
Jag känner ej alla de särskildta förhållandena i Norrige,
för att kunna säga, hvarföre ett sådant stadgande der är lämpligt
och låter sig verkställas. Att det icke öfverallt här i Sverige kan
tillämpas inser jag ganska väl, enär en stor del af befolkningen i
Stockholm och de öfriga större städerne icke har något egentligt
hem utan måste lefva på krogen. Orsaken hvarföre förslaget gick
igenom uti Utsk., var den, att 3 ledamöter af BorgareSt., eller just
det Stånd inskränkningen gällde, ganska ifrigt förordade förslaget,
på det att det skulle blifva möjligt att i de städer de representerade,
få krogarne stängda under Söndagarne. För att åt de stadskommuner,
som sådant önskade, bereda möjlighet dertill, men tillika
förekomma förbudets utsträckning till de städer, der detsamma
VI H. 27
418
Den 18 Juni.
kunde anses ej vara lämpligt, fann jag mig föranlåten att afgifva
det särskildta förslag, som i min reservation finnes intaget, och
hvilket innehåller, såsom regel, att utskänkning af bränvin skall
vara förbjuden under Sön- och helgedagar, men, såsom undantag,
medgifver, att sådan utskänkning får ega rum, der vederbörande
sådant pröfva nödigt och å de timmar af dagen de bestämma. Om
detta förslag antages, kunde vederbörande i städerne ordna denna
angelägenhet så, som förhållandena å hvarje särskildt ort ansåges
kräfva, och, hvad jag lägger särdeles vigt på, mun beredde de stä
der,
som icke vilja hafva något kroglif om Söndagarne, rättighet
att få krogarne under dessa dagar tillstängda. På detta skäl skulle
jag för min del önska, att mitt förslag skulle lyckas tillvinna sig
bifall.
Hr Hjärne: Då jag vid förra Riksdagen deltog i den lagstiftning,
som nu är i fråga, var jag en bland dem, som påyrkade
så stränga föreskrifter som möjligt, på det att superiet måtte så
mycket som möjligt förekommas. Men det finnes en gräns (ör
denna stränghet och den inträder, då lagbudet går så långt på
förbudenas bana, att det ej kan tillämpas utan att på samma gång
framkalla underslef och eludering. Sådant tror jag detta förslag
vara. Den nu gällande lagen har i stränghet redan gått så långt
som möjligt, och man har t. o. m. temligen ofta hört klagomål
deröfver, att en person t. ex. här i Stockholm icke om Söndagen
får slippa in på något näringsställe eller schweizeri om lian känner
sig hungrig eller törstig under någon af Gudstjenst-timmarne. När
således den nuvrde lagen hos ganska många väcker knot och missnöje,
huru skulle val då det här föreslagna absoluta förbudet uptagas?
Jag anser någon vidlyftighet i denna enkla fråga ej behöfvas,
utan förenar mig med dem, som yrkat afslag å förslaget.
Hr von Troil: Till de skäl, som för afslag redan blifvit anförda,
vill jag blott lägga ett enda. Det är bekant att i närheten
af många städer finnas s. k. utvärdshus, dit städernas innevånare
om Söndagarne under den vackra årstiden pläga utströmma för att
tillbringa några timmar i det gröna och dricka ett eller annat glas
punsch eller intaga s. k. sexor m. m. Man vet. äfven, att de som
hålla dessa utvärdshus erhålla sin hufvudsakliga förtjenst just under
dessa dagar, då största delen af den s. k. medelklassen, efter en
hel veckas träget arbete, finner sig ega behof af någon rekreation.
Om nu Utsk:s förslag blefve lag, kunde sådana utvärdshus icke
bestå, enär, såsom sagdt, den hufvudsakliga förtjensten eger rum
om Sön- och helgedagar, och allmänheten ginge miste om en ganska
behöflig och ofta ganska oskyldig förströelse. Skulle åter Gr.
af Ugglas5 förslag antagas, blefve följden den, att alla gästgifvare
på landet och näringsidkare i städerne inkommo till K:s Befhde
och magistraterne med ansökningar om undantag från den stränga
regeln, och som det blefve nästan omöjligt att icke bevilja dylika
ansökningar, skulle tillåtelsen utsträckas till så många, att undantaget
blefve regeln och regeln undantag. Jag ber slutligen att
Den 18 Juni.
41!)
till alla delar instämma uti Hr Printzenskölds yttrande, att om
man i sin lagstiftning går alltför långt i stränghet, så framkallar
man sjelf en reaktion i tänkesätten som kan hafva vida skadligare
följder, än ett eller flera missbruk af den mindre stränga lagen.
Gr. af Ugglas: Ehuru jag icke hyser mycken förhoppning
derom, att mitt förslag skall antagas, måste jag dock fortfarande
förklara, att jag anser det vara temligen hardt för de städer, som
ej vilja hafva något kroglif om Söndagarne, att ej kunna sådant
förhindra.
Det hufvudsakliga skälet emot Utsk:s och mitt förslag har jag
ansett vara det, att de, som icke hafva- något hem, skulle om Söndagarne
vara utestängda från vistandet på näringsställena, men utaf
Hr von Troils yttrande har jag inhemtat, att han går ännu längre
i sin liberalitet och vill att den, som ganska väl kan taga sig sitt
glas punsch i hemmet, äfven måtte få tillfälle att taga det på
värdshuset. Jag för min del tror, att lockelsen till utvärdshusen
består i något helt annat än i behaget att vistas i det gröna, ty
vore gröngräset hufvudsaken, kunde ju de utvandrande sällskaperna
taga förfriskningar med sig och förtära dem i det gröna. Jag tror,
att Norrmännen älska lifvet i det gröna lika mycket som Svenskarne,
men detta oaktadt kunna Norrmännen undvara både krogar
och utvärdshus om Söndagarne.
Erih. Haab: Jag känner visserligen ej förhållandena i Norrige,
men jag vill dock erinra derom, att man der, mycket tidigare än
här, började med reformer i bränvinslagstiftningeu. Det kan val
hända, att vi efter någon tids förlopp kunna gå lika långt som
Norrmännen, men ännu anser jag det vara för tidigt.
Gr. af Ugglas’ hufvudsakliga skäl består deri, att han ej vill
förhindra de städer, som ej vilja hafva sina krogar öppna om Söndagarne,
att få denna deras önskan upfylld. Jag får härvid fästa
Hr Grms upmärksamhet derpå, att enligt nu gällande Författning
ega vederbörande myndigheter i städerna att bestämma hvilka timmar
på Söndagen näringsställena få vara öpna. Nåväl! hvad kan
hindra dem att bestämma t. ex. blott en enda timme på dagen?
Magistraterna hafva således redan nu sig öppet, att efter sig företeende
omständigheter förfoga om denna rättighet, hvilket lagstiftaren
ej genom ett absolut förbud bör betaga dem. Jag yrkar fortfarande
afslag både å Utsk:s och Gr. af Ugglas’ förslag.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt att i afs:de på ifrågav:de § blifvit yrkadt,
af åtskillige talare afslag, med bibehållande af §:ns nuv:de lydelse,
och af Gr. af Ugglas bifall till det af honom i Betänk, bifogad
reservation afgifna förslag, biet' propos. till bifall å Utsk:s förslag
framställd och besvarad med Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemställde om lt. o. Ad. med afslag å Utsk:s förslag behagade besluta
att ifrfigav:de § i nu gällande Författning må förblifva oförändrad,
samt efter denna propos:s besvarande med starka Ja jemte
i'20
Deli 18 Juni.
ett elier annat Nej, förklarade det lian härvid funnit Ja öfvervägande.
§ 33 (34), § 39 (40) och § 60 (61).
Utskis i afside på dessa §§ afgifne yttranden biföllos.
Hr Gr. o. Landtm, framställde härefter att Utskis förslag i
öfrigt innehöll några smärre förändringar, rörande dels myntbestSmmelser
som blifvit utförde i riksmynt, och dels §§:nes nummerordning,
samt hemställde derjemte om It. o. Ad. till dessa förändringar
lemnade sitt bifall.
Ropades Ja.
Föredrogs K. M:s den 17 dennes f. m. ankomna och på bordet
lagda Nåd. Propos. till R. St:r, ang:de utvidgad religionsfrihet
och vissa dermed gemenskap egande ämnen.
Hr Tersmeden, Nils: Då det anförande jag nu går att
afgifva icke är ett af de kortare, får jag på förhand anhålla om
R. o. Ad:s benägna öfverseende, att jag tager Ståndets tålamod i
anspråk, ett öfverseende, som jag anser mig desto heldre kunna
påräkna, som här är frågan om en lagstiftning af den aldra största
vigt för samtid och efterverld.
Hr Tersmeden upläste härefter följande:
Den korta tidrymden mellan bordläggningen och föredragningen
af denna Kongl. Propos. har gjort det för mig omöjligt att
taga så fullständig kännedom af dess innehåll och af de motiver,
som legat till grund för densamma, som jag det hade önskat. Jag
har dock funnit att lagförslaget till sina hufvudsakliga delar öfverensstämmer
med det redan kända till Högsta Domstolens granskning
öfverlemnade, hvarföre mina åsigter öfver saken i sin helhet,
äfven med de gjorda förändringarne, äro desamma som förut.
Vi kunna ej förutse när denna Kongl. Propos. cn gång kommer
att till afgörande företagas. Jag står här i dag, morgondagen
är icke min och en stark inre pligtkänsla manar mig derföre att
uti denna fäderneslandets stora fråga ju förr ju hellre utsäga ett ord.
Några uplysningar lör ett LagUtsk. har jag väl ej att erbjuda,
ehuru jag likafullt begär, att hvad jag här anförer måtte blifva remissen
följaktigt, men jag vågar anhålla att få göra de många af
detta Hus, hvilka möjligen ännu ej betänkt denna stora angelägenhet,
upmärksamtna på hela djupet af den andliga reform, sorn detta
Nåd. Lagförslag väl ej afser, men till sina följder kan innebära,
och med hvilken ingen sedan reformationen inom vår kyrka vidtagen
åtgärd kan till sin omfattning jemföras.
Alla föreg:de från framfarna Regeringar i religionsviig vidtagne
åtgöranden eller utgångne offentliga påbud, hafva öppet ådagalagt
och erkänt behofvet af att bevara och befästa vår läras och vår
kyrkas samband med samhället. Konung Gustaf I öfverförde till
den Svenska jorden samma rena ljus som Martin Luther hade åter
-
D e n 18 J u n i.
421
uptändt genom att skingra det täckelse, hvarmed det katholska
väldet så länge hade höljt Guds i den Heliga Skrift uppenbarade
ord. Carl IX gaf ett offentligt uttryck åt den reformerade läran
genom Upsala Mötes beslut. Dennes store son gick i härnad för
samma läras försvar. Ilan blödde ej för tanke- eller religionsfrihet,
sådan våra lösa tider den förstå. Häfderna vittna att han med sin
lilla här öfverkommen på Tyska jorden, knäböjande tackade Gud
med de orden: »Du vet Herre att jag företagit detta tåg för Din
ära och Din betryckta kyrkas hjelp.» Konung Carl XI utfärdade
en lag, hvars 1 kap. binder hvarje Svensk vid den rena Evangeliska
läran. Detta hafva Sveriges framfarna stora Konungar gjort
för upriitthållandet af vår tro och vår lära, och dessa åtgärder voro
ovedersägligen vid tagne i kyrkans och samhällets gemensamma intresse.
Spåras väl samma anda i det förslag vår tid anser sig här
böra framlägga, och med hvilken ära kan vår Kofiungathron derigenom
omgifvas? Jag fruktar i främsta rummet dagens hyllning
för allt slags frihetsdyrkan, andlig som verldslig, inom oss,
och ett återljud af katholicismens, indifferentismens och den protestantiska
secterisrnens eller svärmeriets förenade lofoffer utom. oss.
Det Svenska folket tror jag dock beklagar en Sveriges och dess
Konungs ära, hvaraf glansen jemte värdet ej kunna oförminskade i
häfderna bestå inför en efterverlds strängt pröfvande dom. Den
kristligt fromma hopen har kännt ett stygn i sina hjerten vid
detta budskap. Den har från fäderna ärft en högt skattad vana
att hos sin Öfverhet se det högsta skyddet för sin lära. Sedan
den åter redan länge lidit af att se landets barn utsättas för tviflets
retelser, secterisrnens villomeningar och främmande trosbekännares
lönliga arbete, kommer detta Kongl, bud och ökar farhågorna. De
trogna frukta att se sig öfvergifvas. De höja då sina blickar dit,
hvarifrån den rätta hjelpen kommer, och bedja allt innerligare sitt:
Herre, inled oss icke i frestelse, ulan fräls oss ifrån ondo.
För få år sedan trodde vår Regering sig böra omskapa vår
hela politiska samhällsorganism; pulsådrorna voro dock för starka
för att åt blodets gång medgifva någon ny riktning. Man ville
tro att söderns vindar orsakade och ledde företaget, den nordiska
friska luften var dock för stark att af dem taga något djupare intryck
och vår nationalitet blef denna gång bevarad. I dag gäller
ett Kongl, lagförslag samhällets hela själ, dess tro, dess kyrka, —
visserligen blott passivt — men derföre ej mindre ingripande. Mången
vill äfven häri se ett söderns verk, hvars osynliga trådar måtte
vara spunne af samma, väl ej himmelska, men hemliga makt, som i
sekler verkat i alla länder långsamt men jemnt, och mot hvilken
protestantismens öpna och rena kraft saknar vapen. En politisk
feberyrsel upväckte förra gången en tillfällig rörelse, denna grep det
menskliga sinnet, och vår Regering delade mensklighetens lott.
Månne ej denna Regerings förhållande i, dag företer en viss likstämmighet,
då hon nu tvekes likasom vilja ställa sig i spetsen fölen
rörelse af en annan natur? Må den dock ej i sin välmening
genom detta steg se förspillas den Evangeliska anda, som i sekler
gifvit oss styrka och enhet, och må ej förslagets följd blifva ett
422
Den 18 Juni.
opåkalladt störande af det samljud, hvarmed liela nationen i de i
onda som den goda dagen till den Högste upstämt sina lofsånger
och tacksägelser! Må Sverige aldrig få se lossas de kristliga kärleksband,
hvarmed dess innebyggare alltid känt sig med sin Konung
och sinsemellan förenade, och hvad värre vore, må aldrig några
förhastade lagar rubba de heliga faroilje-förhållanden, hvarpå hela
samhällsbyggnaden hvilar!
Hvad har då vållat ett steg af så utomordentlig omfattning?
Står här så illa till i landet, att det onda skall botas med fara af
ett värre, eller genom att med lag godkänna missbruk, så vådliga,
att de i sekler ansetts böra beläggas med svårt ansvar? Skola en
ringa hops eller några enskildes fordringar nödvändigt tillfredsställas,
vore det än med fara för samhällets lugn? Vår Regering erkänner
sig alltså sakna medel och förmåga att undanrödja anledningarna
till klagomålen. Nej, säger man, tiderna äro andra. Uplysningen, fördragsamheten,
friheten, ökade andliga behof fordra reformen. Landsförvisning
är ej mera förenlig med tidens anda. Ett affall har hittills
ansetts såsom en , handling, innebärande vådor för samhället,
mindre som ett brott, det der kunde försonas med vanliga straff
eller böter, och den afifällige eller med samhällets lagar missnöjde
har betraktats såsom den der just derigenom skiljt sig ifrån detsamma.
Anmärkas bör här, att landsförvisning, hvad nu kallas ett
onaturligt straff, af katholicismen tillämpas som en nåd, vid förbrytelse
af ifrågav:de art.
Hr föredragandens påstående, att rättsbegrepp, som äro i strid
med dem om kyrklig enhet, numera gjort sig gällande äfven inom
den katholska kyrkan, innebär en nyhet alldeles i motsats mot allt
hvad man hittills har sig bekant om denna kyrkas nuv:de ställning
och verksamhet.
Ligger der oclc en uplysning i att likasom godkänna villfarelser,
och med allmän lag nära befrämja deras spridande? Samhället
och kyrkan skola alltså frånsäga sig all rätt att freda sig för främmande
intrång i våra andliga förhållanden.
Fördragsamheten, säger man vidare, ligger i protestantismens
idé. Ja väl! denna lider gerna främmande trosläror bredvid sig.
Fördragsamheten åter använd som ett medel att uplösa eller uttränga
egen på Guds rena ord grundad kyrka, deri man genom ett döpelseförbund
blifvit uptagen, och hvilket vidare genom den Heliga Nattvarden
blifvit vid Herrans Altare kanske mången gång besegladt,
— så använd, säger jag, blir denna fördragsamhet en svaghet, ja,
än mer. Den förordas nu inom oss af en menlös fromhet, en kortsynt
godtrogenhet och utom oss högst af den äldsta kristna bekännelsen.
Katholicismen, den ofördragsammaste af alla inom eget område,
upreser öfverallt, just på denna tolerans i andra länder, dess
hela byggnad; den försmår ej att under vakor och böner utså det
ringaste frö, om ock i den otacksammaste jordmån; den vårdar
hvarje spädaste planta, är ödmjuk och tacksam tills makten vunnits,
hvarefter allt motstånd är förgäfves. Behöfva exempel härpå åberopas
af individer eller hela folk? Hvad är nu det protestantiska
Holland? Sjelfva det fria England med Skottland, i sednare tider
Der; 18 Juni.
425
öfverspunria med ett papistiskt nät, stå snart rådlösa för denna läras
med andliga vapen utvidgade verldsliga makt. Det är i våra dagar,
som striden just i dessa länder utkämpas mellan katholicismen och
protestantismen om herraväldet i verlden. Kunna vi tveka på hvilkendera
sidan vi skola ställa oss? En lag, antagen i den föreslagna
riktningen, kan dock i strid med syftet blifva en lika kraftig åtgärd
för katholicisrnens utbredande, som något förbund med utländska
makter kan det vara mot ett främmande öfvervälde. MA vi ej sjelfva
i en vek frihets förtjusning blunda, till dess vår tid kommer att
falla offer för nämnde vapen! Eller hoppas raan, att vår kristliga
anda och tro i våra dagar hvila på starkare oell fastare grund än
förr, då man ville i möjligaste måtto aflägsna frestelsen ? Göra ej kyrka
och samhälle, just sorn den enskilda menniskan, rådi igast uti att,
såvidt ske kan, undvika det ondas åsyn och gemenskap?
Frihet är i sanning det mäktiga ord, hvarpå alla missnöjda
stödja sina fordringar och alla lättrogna entusiaster sina förhoppningar.
Beklagansvärd den Styrelse, som ej märker, att hvarhelst frihetens
fana höjes, stå sjelfsvåidet troget på lur, färdigt att vid första
tillfälle framträda under samma frihets sköld. Religionsfrihet
yrkas nu som en rättighet. Tills i sednare dagar har ingen betviflat
att den ju varit vår lott. Uti 1781 års Kongl. Författn., som
bestämmer andra trosbekännares förhållande till samhället, uttalar
K. M. följande ord; »Som, bland Förordna angide religionen, WI
»funnit några emot en fri religions-öfning alldeles stridande, så för»klare
WI alle sådane härigenom till sin kraft och verkan alldeles
»uphäfne. Då religionsfrihet väl måtte vara ett vilkor för och ej
en följd af fri religions-öfning, ege vi alltså efter lag religionsfrihet.
Den skall dock utvidgas; det skulle då vilja synes till sin öfverdrift
eller till ett sjelfsvåld. Att döma efter det föreslagna lagbudet, i
dess första offentliggjorda skepnad, syntes det ock skydda en frihet
t, o. m. från »ali» religion. — Nej! ordet religionsfrihet innefattar
i våra dagar ett alldeles nyskapadt begrepp. Man vill nu dermed
förstå en rättighet hos en hvar samhällets medlem, att få, oberoende
af sina inför församlingen gjorda heliga löften och åtagna förbindelser,
offentligen bekänna hvilka villomeningar, ja, hvilken lära som
helst. Månne man väl ock skulle vilja med samma ögon betrakta
och med samma eftergift behandla alla i socialt eller borgerligt
afs:de ingångna förbindelser? Man skulle då väl ega en revolution
för dörren. Med denna tolkning af ordet frihet, synes mig ett stort
steg vara taget till både Kyrkans och Statens undergräfvande. Man
anser sig böra göra allt för den individuella samvetsfriheten, men
glömmer att samhället kollektift också har ett samvete. Man hör
numera t. o. m. offentligen påstås, att en dylik frihet skulle vara
oss genom Grundlag försäkrad, på samma gäng allmän lag stadgar
ansvar för affall. Den 16 § lteg:sF:n har förr ansetts innebära ett
skydd från konungamaktens sida för främmande trosbekännare, i det
den lemnar en hvar fri utöfning af sin religion. Om det ock medgifver,
att ordställningen af denna g är sväfvande, har dock ingen
förr vågat påstå att den skulle lemna rätt till rent affall, och hörer
(124
I) e n 18 J a n i.
detta till nyare tiders uplysning. Det gifves ingen verklig bestående
frihet, utan band. Korsets börda är en kristens sanna frihet.
Man hörde vidare yrkas den fria forskningens rätt, helst bland
Protestanter. Jag är långtifrån att den förneka. Man forske fritt
i den Heliga Skrift, men tolke ej derföre hvar och en efter sitt
hufvud hvad menskligt förnuft aldrig rätt kan fatta. Att pröfva
sig sjelf deri ligger dock den säkraste hos en kristen nedlagda förmåga,
— och utom vetenskapens område, hvad är väl en frihet
lemnad hvarje individ af ett oförståndigt menskligt slägte att pröfva
andliga ting, i hvilkas innersta djup vi förgäfves söka intränga, och
der Allmaktens vishet bjuder tron som den enda saliggörande. Mig
synes denna frihet i verkligheten förnämligast uplösa sig i den att
lemna ett fritt tillfälle för en mägtigare men ej derföre bättre menniskoande
att verka på en svagare, ehuru än mången gång renare
ande. Den inskränker sig med andra ord ofta till en frihet till
proselytism, för hvilken den enskilda, med all sin fria pröfning, ofta
slutar med att falla ett offer. Denna frihet att pröfva och domina, —
ganska helig och naturlig, — men oftast svår att sjelfständigt begagna,
vill man nu ock utsträcka till handling, om ock denna pröfvande
dom, denna fria handling verkar störande, ja förstörande för
samhället, och härför tror man sig som stöd kunna åberopa en medborgerlig
rättighet. Ar sådant ens rimligt? Har detta samhälle
eller dess styrelse ingen rätt till begränsning af en sådan frihet,
ingen skyldighet att skydda den fromme, den enfaldige som blott
önskar lugn och frid, andlig som verldslig, för sig och de sina.
Men tiden är vek, den religiösa andan svag. Den lika svaga menniskan
tager deraf intryck, hög som låg. Om någon inser det rätta,
saknas doek viljan och kraften att det uttala.
Men, säger man slutligen, de andliga behofven kännas större,
de deraf följande rörelser äro så betänkliga, att något måste göras.
Det ondas rot bör väl då sökas och kännas, innan botemedel föreslås.
Dessa rörelser visa ingalunda någon sträfvan at.t rubba vår
Evangeliska tro, tvertom, alla som söndrat sig för enskilda andaktsöfningar
äro så fasta i denna tro, att de å mången ort sätta Luthers
bekännelse-böcker och skrifter nära nog framför den Heliga
Skrift, och anse sig framför Statskyrkan utgöra den rätta Evangeliska
församlingen. Det kan således ej vara för deras skull man
tror sig böra lemna en hvar full frihet till affall till en rent främmande
lära. Många af våra andliga ifrare rädes ock för denna tilltänkta
frihet. Vi äga ej heller några aflällingar bland dessa separatister.
De få sådana man känner hafva uteslutande varit till fördel
för den Katholska bekännelsen. Det torde möjligen, till någon
del vara just för dessas skull, mot hvilka man ej vill tillämpa gällande
lag, som vår kyrka nu skall öpna dörren för ett utträdande,
med rättighet dock för dem att i deras land stadna, för att med
hjelp af den andliga makt, hvars öfverhufvud och lidande princip
de erkänna, arbeta för ett mål, som är stridande mot vårt samhälles
och vår kyrkas. Man vill ej erkänna och inse, att den hemliga
meningen just med dessa offer hvilka ej vilja emottaga Konungens
Nåd, är att genom desamma kunna inför verlden framställa
Den 18 Juni.
vårt land såsom ofördragsamhetens, oell söka tvinga Regering och
folk att tillintetgöra lagar som skydda vår lära, vårt lugn, och dem
säkert mången klok styrelse utom oss afundas. Ar det väl något
sjelfpröfvande förstånd, någon inre öfvertygelse om en bättre tro,
som verkat dessa affall bland en menniskoklass, hvilken svårligen
någon högre uplysning kan tillmätas? Nej! Visst icke. Man lärer
tvärt om kunna antaga att denna öfvertygelse blifvit dem bibringad
just af dessa Katholiker, som med barmhertighet, völgörenliet,
böner och vakande öfver alla, der någon själsoro kan visa sig
eller väckas, erbjuda tröst, och dymedelst mången gång i deras kyrkas
sköte emottaga de villrådige, de själslidande. Hvad har man
ej då att befara af desse nitiskes fria arbete bland en lättrogen
hop, då ett affall ej mera medför någon påföljd. Vore ej katholicismen
till i verlden med dess verksamhet, dess läror och medel af
så samhällsvådlig beskaffenhet, skulle en religionsfrihet, äfven sådan
man nu förstår den, ej vara af någon större fara. Men katholicismeu
och despotismen verka som grund och följd. Uplysning har
sällan varit befrämjad af den förra och aldrig rätt. älskad af den
senare. Principen för samhällets utveckling kari omöjligt vara oberoende
eller i strid med principen för menniskans andliga utveckling,
till det mål Herran utlofvat. Om så är, blifva aldrig religionens
form och beskaffenhet likgiltiga för ett samhälle. Äro vi protestanter,
rätt öfvertygade derom att vi äga ett renare begrepp om
Guds Ord, än t. ex. katbolicismen, böra vi väl ej så ställa att just
denna lära, på samma gång den inleder menniskan i villfarelsen,
genom sin makt undergräfver samhället. Detta blir dock händelsen,
då man som regel nästan medgifver ett fritt utbredande af
densamma, — och så verkar den föreslagna lagen, förr eller senare.
Lemna blott oinskränkt religionsfrihet i ett land, och katbolicismen
står der färdig med sina nät, hvilka aldrig förgäfves utläggas.
Hvilken är då skillnaden emellan de gamla och de här föreslagna
lagstadganden. De förra äro byggda på en stark förening
mellan Stat och Kyrka, de senare tyckas innebära ett förnekande af
denna grundsats. Föredraganden af detta ärende inför Konungen
förmenar att dessa begrepp om kyrklig enhet hafva framkallat denna,
som han säger mot Protestantiska lärans väsende, stridande lagstiftning.
PI. Exc. har dock till vedersakare, utom mången insigtsfull
man af vår tid, Konungarne Gustaf Erikson, den store Gustaf
Adolf och Carl XI, hvilka högt manade för denna enhet, och kanske
bättre än vi voro genomträngde af Protestantismens väsende på
en tid då civilisationen, nu betraktad synonymt med uplysning, ej
bade gjort så stora framsteg kanske till en del på bekostnad af ren,
Gudsfruktan och religionsanda. De förra lagstadganderna bjuda att
hvarje Svensk skall bekänna den Evangeliska fäderneläran, — de
senare tillåta en hvar att, ehuru i densamma upfödd den dock utan
påföljd förneka. — Yår tryckfrihetslag straffar Gudsförnekaren med
utt skiljas från samhället. Efter lagförslaget försonas brottet med
59 å 300 Dalers böter, så vida TryckfrihetsOrdn:n i denna del
sättes i öfverensstämmelse med den föreslagna civil-lagen. Förbrytaten
skulle dock fortfara att vara medlem af samhälle och kyrka,
Den 18 Juni.
om lian så behagade, — går alltså värjemålsed, om lian är djerf
att bestå förhöret inför sin Pastor, det är svär sig vid Skaparen,
som han förnekat, fri från ej fullt bevittnad förbrytelse. Lagförslaget
ingår här på grundlagens gebiet genom att stadga straff för
förbrytelse i skrift. Svårt synes mig att förklara dess 9:de g som
säger att hvad i Författningen stadgas, ej gäller till rubbning af
grundlag, hvilken ock t. ex. i TryckfrihetsFörordmns 3 § 2 mom.
straffar Gudsförnekaren på sätt i 1 kap. 4 § Missgernings-Bafken
säges. Det sistnämnde lagstadgandet skulle altså, ehuru genom författning
uphäfd, dock i vissa fall fortfara att vara gällande. — De
förra binda hvarje främmande trosbekännare vid en församling; de
senare lemna enhvar rättighet att ställa sig utom kyrkan, utan bestämda
grunder för dess nya förhållanden till samhället De förra
lemna ordets predikande uteslutande åt ett ordentligen kalladt Presterskap,
hvilket uti aflagda prof och embetsed lemnar åtminstone
någon borgen för den rena lärans tolkande, och ett värdigt upfyllande
af dess kall. De senare lemna detta ords öpna förklarande,
utan ens möjlighet af controll, åt en hvar, på en tid då man ser
secterismens apostlar, bevisligen hyllande mot vår lära stridande
satser, resa omkring i landet att förbrylla de lättrogne, de svagare,
och mot hvilkas predikande, såsom ofta upväckande hat tvedrägt
och osämja inom förr fredliga boningar,, de sansade å mången ort
nödgas begära Regeringens skydd, — ett skydd, som efter den nya
lagen ej mera står att lemna
Kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade Svenske Män af
den rena Evangeliska läran, hafva inför Konungen framlagt och tillstyrkt
detta förslag till lag för Svenska Folket. De prisas redan
af mången, men hafva de derför iakttagit Rikets sannskyldiga nytta?
Samtiden må fritt så dömma. Jag bjuder dock till att vidga synkretsen
och slärka förmågan att i den intränga, och önskar upriktigt
att desse Hrns förtjenster, af fäderneslandet må bli så stora,
att deras minnen en gång må i häfderna kunna bära den skuld,
hvarmed en oväldig efterverld möjligen kan i detta afsale komma
att dem belasta.
Mine Hrr! Ett misstroende till landets Regering har aldrig
legat i mitt lynne, ty vid begreppet Regering eller Styrelse har
jag stiidse med förtroende fästat ett vårdande, ett uprätthållande,
men då just denna makt i samhället, af tillfälliga bekymmer eller
smärre förvecklingar, anser sig skyldig framlägga förslag, som rubba
sekelgamla förhållanden, vid hvilka så väl den enskilde som hela nationen,
slägte efter slägte upvuxit, och på hvilka Statens och Kyrkans väl
och fortkomst ytterst hvila, då måste alla känslor vika, och ett
motstånd inträder lika allvarligt som gällde det fosterlandets ära
och sjelfständighet.
Åtskilliga ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Hr Tham Casper Wollrath Victor: Det är i sanning
icke utan en känsla af fruktan och oro som jag nu går att framställa
åtskilliga anmärkmr emot den Kongl. Propos., som nu blifvit
oss föredragen. Denna oro härflyter i främsta rummet ifrån den
Den 18 Juni.
427
djupa vördnad jag hyser för den lära, som i mera än 300 år varit
den Svenska statsbyggnadens säkraste grundval, för denna tro, sora
slagit sina djupa rötter i det Svenska Folkets innersta hjerta och
för hvilken detta folk ännu i denna stund hyser en sådan lefvande
och varm tillgifvenhet, att det för sin trosläras skyddande gerna
nu såsom fordomtima skulle offra lif oell blod, ja allt det käraste
en menniska kan offra. Men min oro härleder sig derjemte derifrån
, att så ofta jag på detta rum vågat höja min röst för vår
religions försvar, hafva olika tänkande upstått och förmenat, att mina
yttranden härflutit från en annan källa än just vördnaden för den
tro jag bekänner och det kall jag bekläder, en tro oell ett kall,
hvilka jag skall söka att efter bästa förmåga vörda och upfylla allt
intill lifvets slut. Jag beder derföre nu på förhand dessa mina motståndare
att åtminstone låta mig vederfaras sä pass rättvisa, att de
tro att den åsigt jag går att uttala, verkligen är min innerliga, min
fasta öfvertygelse, grundad på sanningen och född allena af kärlek
till den, och att dea icke härleder sig från någon annan bevekelsegrund.
Då,frågan om religionsfrihetens införande här i Sverige för
omkring åtta år sedan väcktes, eller som jag vill minnas vid 1848
års Eiksdag af en ibland detta Stånds medlemmar, vann den ej
understöd af några andra än den s. k. straussionismens anhängare,
eller anhängarnc af en lära, som till sitt innersta väsende är kall
och likgiltig för ali religion. Den fann äfven derföre ringa, nästan
inga sympathier hos allmänheten. Frågan dog i sin födsel. Andra
gången väcktes samma fråga af en annan aktad ledamot utaf detta
Stånd, som ansåg den Svenska Statskyrkans band och bojor vara
alltför tunga och derföre hoppades, att om religions-friheten infördes,
det skulle blifva en stor rörlighet, en stor utveckling i det religiösa
lifvet, men It. St:r afslogo äfven då temligen enhälligt det
väckta förslaget. Denna gång har ett dylikt förslag utgått från
Konungen, från landets llegering och måste således härleda sig från
vigtiga, jag ville nästan säga heliga orsaker, ty jag är fullt och
fast öfvertygad derom, att den Konung, som nu sitter på Sveriges
thron, och de män, som Han kallat till att vara Hans liådgifvare,
icke utan vigtiga, heliga orsaker hafva framlagt ett förslag, som
rubbar hela vår samhällsbyggnad i dess innersta fogningar, och förändrar
sekelgamla förhållanden. Men hvilka öro dessa vigtiga och
heliga orsaker? Det med den Nåd. Proposm åtföljande Statsltådsprot.
förtiger dem. Ingen vet dem med visshet, utan enhvar stannar
vid idel gissningar. Går man till allmänheten och spörjer, hvarföre
man anser sig behöfva en utvidgad religions-frihet, så får man
vanligtvis af några sjelfkloke, som mer säga sig veta hvad tro in
nebär,
än verkligen lifvas af tro, det svar, att den Svenska Statskyrkan
derigenom skall få nytt lif, skall pånytt födas genom den
täflan och strid som skall upstå med dessenters. JEn sådan sats
behöfver blott nämnas för att genast vederlägga sig sjelf. Ar den
tro vi bekänna sann till sitt väsende, är den grundad på ett verkligt
Guds ord och är den utgången snart nog sagdt från Guds
hjerta, så behöfver den i sanning ej pånyttfödas genom konflikten
428
D en 18 J uni.
nied andra trosläror, utan om den behöfver få nytt lif, så liar den
tillräckliga medel i och genom sig sjelf, genom Ordet och Sacramenten
till detta nya lif. Har dea förlorat sin sanning och med
den sin egen inneboende kraft, då kan den aldrig återuplifvas, icke
en gång genom konflikter med andra trosbekännare. Den måste då
dö, för att gifva rum just för sanningen sjelf.
Ett annat skal, som man äfven hört framhållas, är det, att
främmande makter hafva lifligt påyrkat detta förslags framläggande,
ja, om man finge sätta tro till en fransysk tidnings upgift, så skulle
man t. o. m. komma till den slutsats, att den helige fadern i Rom
vore förste uphofsmannen till det förslag, som nu blifvit lagdt på
Svenska Ständernas bord. Jag, för min del, vill icke sätta tro till
en sådan upgift, ty saken vore då i sanning allt för hemsk och
sorglig. Rom kan icke i Sverige ega sådana tjenare. Då jag nu
omnämner denna upgift, uttalar jag tillika min öfvertygelse och den
lifliga önskan, att denna upgift måtte sakna t. o. m. skenet af sanning.
Ett tredje skäl har man trott sig finna i den omständighet,
att antalet af schismatici inom den Svenska kyrkan skulle å sednare
tider hafva så tilltagit, att Regeringen icke funnit någon annan utväg
öppen att hämma och reda det onda, än att införa religionsfriheten
i landet. Jag, för min del, kan ej tro något sådant, ty
om antalet af schismatici i något mera betydlig och oroväckande
mån tilltagit, så hade, enl. min öfvertygelse, Regeringen nog varit
betänkt uppå, att genom alla de medel som kunnast stå till buds,
söka motverka denna till vext. Alla sådana medel hafva emellertid,
mig veterligen, icke blifvit vidtagna. Vi hafva icke allt sedan år
1593 haft något allmänt Svenskt kyrkomöte, och sakna ännu idag
någon verklig kyrklig representation här i Sverige. Då således K.
M. icke tillgripit detta medel, som efter min tanke stått llfjgeringen
öppet, icke en gång för R. St:r framlagt förslag till lag för
kyrkomötes hållande, och då Regeringen i denna sin Nåd. Propps,
icke en gång nämnt några svårigheter med hänseende till de religiösav
rörelserna inom landet, så har jag icke rättighet att antaga,
det schismatiska rörelser framkallat förslaget. Dess orsak måste följaktligen
sökas annorstädes. Jag skulle önska, att de af Konungens
Rådgifvare som äro ledamöter af detta Stånd, ville frimodigt uttala
hvad som föranledt dem att framlägga detta förslag. Eör min del
måste jag bekänna, att jag sväfvar i fullkomlig okunnighet om motiverna
till förslagets afgilvande, men min fasta öfvertygelse är, att
det Svenska folket skulle känna sig mycket lugnadt, om det finge
för sina ögon klart och tydligt framlagda anledningarna, så att folket
ej längre behöfde undra, hvarföre detsamma blifvit väckt.
I början af det Kongl. Förslaget läsa vi, att 1 kap. 3 och 4
§§ MissgerningsBalken, 4 kap. 7 § ÄrfdaBalken samt 1 kap. 2 §
Kyrkolagen skulle uphäfvas, d. v. s. att landsförvisnings-straffet skulle
helt och hållet försvinna. Man har i sednare tider häftigt klandrat
detta straff, och jag vill äfven medgifva, att under nuvide politiska
förhållanden, och då den Svenska Staten icke eger någon deportationsort,
samt man icke kan tvinga främmande makter att emottaga
Den 18 Julli.
429
sådana personer man sjelf icke vill behålla, så kan tillämpningen af
detta sträft' möta svårigheter. Men jag måste detta oaktadt uttala
den öfvertygelse, att den nu gällande lagstiftningen uti ifrågav:de
hänseende är till sin princip vacker och helig, samt att man derföre,
innan man afskaffar densamma, bör, såsom en värd ledamot af detta
-Stånd en gång yttrat, betänka sig, icke allenast en gång, icke två
gånger, utan tre gånger. Ty, mine Hrr, hvad tro kan man sätta
till den, sorn öfvergifver sina fäders tro? Hvad trohet kan man vänta
af den, sorn sviker det heligaste trohetslöfte en menniska kan afgifva?
Vår nu gällande lagstiftning utgår från den höga och heliga
grundtanke, att sanningen, den högsta åt oss menniskor gifna sanning,
är blott en, samt att denna sanning ligger klarast och renast
uttalad uti vår rena Evangeliska lära. Den får ej vidröras med oheliga
händer, ej kränkas, ej öfvergifvas. Den som detta gör, den
bryter icke blott alla samband med kyrkan, utan äfven med samhället.
Den som affallen från sanningen, gör sig saker till allt. —
Likasom han sedermera ieke kan tros, kan ingenting heller åt honom
anförtros eller updragas. Samma lagstiftare har tänkt sig förhållandet
emellan Konung och folk lika med förhållandet emellan en
fader och talrika barn, samt att således, likasom en fader är skyldig
att vaka deröfver, att barnen ej afvika från sanningen, till hvilken
fadren genom deras upfostran leder dem, likaså är det Konungens
pligt att tillse, det undersåtarne icke afvika från den rena tron.
Och, mine Hrr, detta landsförvisnings-straff tillämpas ej, och får ej,
enl. allmän lag och kyrkolag tillämpas, förr än andra medel att
återföra den förvillade visat sig hafva varit förgäfves. En god fader
söker i det längsta, att först genom varningar och förmaningar samt
sedermera genom aga, återföra sitt fallna barn till dess faders hjerta;
men om detta icke hjelper, är ju fadren ofta tvungen att skilja
det vanartiga barnet från hemmet och låta det segla öfver hafvet
till fjerran land, att der kämpa emot hårda öden och se sin trotsiga,
egenmäktiga vilja böjas under Allmaktens hand, på det att slutligen
barnets hjerta åter skall öpnas, och blifva tillgängligt för den faderskärlek,
det förut ieke vetat upskatta. Samma heliga afsigt är äfven
den nu gällande lagstiftningens innersta rot, och om detta är en
sanning, då, mine Hrr, mätte jag väl hafva skäl till mitt yttrande,
att vi böra betänka oss länge och allvarligt, innan vi till alla dess
delar afskaffa en sådan lagstiftning!
Efter det utförliga och sanna anförande den värde talaren före
mig afgifvit, vill jag icke trötta K. o. Ad. med att längre uppehålla
mig vid de allmänna grunderna för den Kongl. Proposm, utan jag
vill nu öfvergå till en granskning af sjelfva lagförslaget, paragraf
efter paragraf. Mången torde kanhända finna mig i denna granskning
vara allt för småaktig, men jag beder eder, mine Hrr, vara
öfvertygade derom, att det icke är min mening att hålla mig till
småaktigheter, utan att min afsigt är att fästa mig vid det stora
hela, för att sålunda, om möjligt, vinna edert samtycke till att vi
få förblifva vid den goda gamla religionsfrihet, som vi egt under
skydd af våra gamla lagar, endast medgifvande de förbättringar, som
för vår tid äro absolut nödvändiga.
430
Don 18 Juni.
Uti Förslagets l:sta § säger K. M.: »Vill någon, som till Svenska
kyrkan hörer, derifrån öfvergå till annat kristligt religions-samfund,
som i Riket redan finnes, eller framdeles med Konungens tillstånd
bildas, och låter han sig icke genom sin själasörjares förmaningar
och undervisning derifrån afrådas, etc.» Vid afgifvandet af
detta förslag har K. M. således tagit för gifvet, att den, som är
sinnad att affalla från vår rena Evangeliska lära, för det första vill
öfvergå till ett annat samfund Det ligger vanligen icke i dissenters
natur. De vilja helst lefva på kyrkans bekostnad, utan att tillhöra
något samfund. För det andra framstår den frågan, huruvida
dessa som affalla, verkligen skulle vilja underkasta sig förmaningar
och undervisning af Statskyrkans presterskap. Men, mine Hrr, nu
tordén J ganska väl känna, hvad äfven jag under min 13 års långa
presterliga tjenstetid mångtaliga gånger erfarit, att nemi. de flesta
affällingar helt och hållet vägra att emottaga någon undervisning
och förmaningar af sina rätta själasörjare. Jag anser mig, till följd
af det kall jag bekläder, vara pligtig att till bestyrkande häraf, omnämna
ett förhållande som under de sednare åren egt rum. Sedan
jag erhållit kännedom derom, att tvänne personer här i staden affallit
från vår troslära, sökte jag, min pligt likmätigt, att få samtala
med dem och undervisa dem om deras villfarelse; men hvad hände
då? Jo, att dessa personer innestängdes uti en främmande kyrka här
i staden, och pastorn derstädes ville ej tillstå att de voro der fördolda,
och kunde ej förmås att lemna mig tillgång till dem förr, än
han dertill tvingades af OfverStäth.Einbetet, som genom pastorsembetet
erhållit underrättelse om saken 1 Endast på detta sätt lyckades
jag att få tillträde till dessa affällingar, hvilka jag förut så
bevekligt som möjligt, ja, som en fader beder sitt vilseförda barn,
bedt att få undervisa och förmana! De undanrycktes mig och höllos
uti en klosterlig afsöndring, på det att den, hvars pligt det var att
undervisa dem, ej måtte uptäcka dem och möjligen lyckas återföra
dem på den rätta vägen, Det hade således varit önskligt, att Regeringen,
då den framkommer med ett förslag sådant som detta,
åtminstone hade tydligt och klart stadgat, att den, som vill affalla
från sina fäders tro, vore ovilkorligen skyldig att förut underkasta
sig sin själasörjares allvarliga och kärleksfulla undervisning i den
tro han ämnar öfvergifva, och huru presterskapet skulle gå till väga,
om affällingen, för att begagna en lagterm, tredskades.
Jag anser mig vara skyldig att emot denna § göra en annan
anmärkn., som kanhända af mången jemväl anses småaktig, men som
jag, för min del, finner icke sakna sin vigt. I gm säges, att affällingen
skall varnas och undervisas af sin själasörjare; men är det
väl rätt att öfverlemna denna omsorg endast och allenast åt en församlings
själasörjare? Kyrkolagen föreskrifver i mångå fall, att varning
första gången skall meddelas af presterskapet, men andra gången
inför kyrkorådet; hvarföre har man då ej uti en så vigtig fråga
som denna stadgat, att varningen skall ske inför pastor och kyrkoråd
gemensamt?
Kastar jag ännu ytterligare en blick på denna §, så finner jag,
att det i början deraf visserligen heter: »öfvergå till annat kristligt
Den 18 Ju ni.
411
religions-samfund»; men jag frågar då: hvad menas med kristligt
religions-samfund? Många af eder, mine Hrr, torde förundra sig öfver
denna fråga, men den torde dock vara fullt befogad, ty svaret
är ofta ganska svårt. Aro t. ex. mormonerna kristna eller icke?
Det finnes mången på detta rum, som kan intyga, att då InterimsRegeringen
under K. M:s sednaste sjukdom styrde Riket, förekom
inför Norrska StatsRådet frågan: böra mormonerna anses vara en
kristen sekt eller icke? För så vidt jag af kyrkohistorien kunnat
inhemta, är läran om rättfärdiggörelse!! det enda rätta kristerium
derpå, huruvida ett religions-samfund är kristligt eller icke. Rättfärdiggörelseläran
är hufvudläran i all religion, och efter den bestämmes
lärans sanning. Också förklarade theologiska fakulteten i Christiania,
på Norrska Regeringens förfrågan, att den icke kunde anse
mormonerna mindre än katholikerna utgöra ett kristligt samfund.
Går man nu till mormonerna och kastar en blick på deras troslära,
så torde man hafva svart att påstå, det mormonismen är mindre
kristlig än socialismen, och i många afsulen mindre kristlig än
katholicismen. Tiden torde icke tillåta mig att här tydligt utveckla
och förklara trosläran, men livar och en, som slår upp Professio
Tridentiua och jemför den med mormonernas heliga bok, skall finna
likheten dem emellan förundransvärd. Det återstår att betrakta sedoläran.
Ingen vill väl påstå, att den hos mormonerna är kristlig,
och jag, för min del, vågar tryggt påstå, att mormonerna i hänseende
till deras sedolära äro hedningar, ty deras sedolära är så hednisk
som möjligt. Men har katholicismen icke i detta afs:de någon
likhet med mormonismen? Jo, visserligen i många fall. Låtom oss
t. ex. tänka på aflaten, som utgör en af katholikernas förnämsta
trosartiklar, och vi skola finna, att inom katholicismens sköte kan
den grofsta syndare, som framhärdar i sin synd, göra sig vägen till
Guds Rike så lätt och beqväm som han någonsin kan önska sig.
Ingå vi vidare i granskning af den dogen, som kallas coelibatet., sä
torde vi med temlig trygghet kunna påstå, att det månggifte som
framstår såsom en öppet uttalad trosdogm hos mormonerna, hos katholikerna
är i hemlighet medgifvet, och när som helst hos dera kan
utöfvas. Då frågan om religionsfrihet första gången år 1C89 väcktes
i England, så var den i mörkret sig höljande katholska sedoläran
så förhatlig för så val engelska folket, som dess högkyrka, att
katholikerna likasom socinianerna uteslötos från den andra sekter beviljade
religionsfriheten. Icke förr än 1828, då testakten uphäfdes,
vunno dessa sekter lika frihet som de andra, och katholicismen, som
dessförinnan var bunden inom vissa skrnnkor, utbildade sig. sedermera
i puyseismen, om hvilken sekt en ledamot af detta Stånd för
några år tillbaka utgaf en förtjenstfull afhandling. Puyseismen sammansmälte
sedermera med deismen, och socianismen med socialismen,
en lära, som vi torde tillräckligt väl känna. Jag föreställer mig,
att då K. M. vill framlägga ett förslag till kyrkofrihet åt Svenska
folket, det åtminstone vore skäl, att till en början bilda en sådan
öfvergång som förefinnes i Englands kyrkohistoria, och jag tror, att
om en sådan frihet blifvit beviljad och utöfvad, så skulle vi inom
en ganska kort tid deraf haft så tillräckligt ledsamma följder, att
4'i 2
Den 18 J ani.
vi skulle hafva undanbedt oss några vidare framställningar i den
vägen.
Den l:sta §:n innehåller vidare, att sedan en person affallit
och — l&tom oss antaga det — underkastat sig själasörjarens undervisning,
utan att låta sig derutaf rättas, skall hans öfvergång till
annan lära antecknas i kyrkoboken. Menas härmed hans egen församlings
kyrkobok? Eller skall detta besvär helt och hållet kastas
på det Svenska protestantiska presterskapet? Detta är icke nog tydligt
oell bestämdt. Vidare måste man här påpeka dessa ord: »som
i Itiket redan finnes eller framdeles med Konungens tillstånd bildas»;
men jag frågar då: handlar man viii så alldeles rätt och försigtigt,
om man sålunda åt Regeringen ensam öfverlemnar att utarbeta en
dissenterlag? Jag medgifver, att jag i närv:de ögonblick hyser det
oinskränktaste förtroende till Konungen och hans Rådgifvare; men
om det är sannt, att lagförslaget tillkommit genom främmande makters
påtryckning, hvilka följder kunna icke i en framtid upkomma
af ett sådant obetingadt öfverlåtande? Jag tror, att äfven detta tål
att mera än en gång betänkas. Genom ett sådant öfverlåtande till
K. M. kunna vi i en framtid komma att se tillstånd lemnadt åt
Jesuiter-orden, att slå upp sina bopålar i vårt gamla Sverige. Vi
kunna komma att få se munkar kringstryka i landet och kloster
derstädes inrättas, utan att R. St:r blifvit hörda eller fått begagna
sin rättighet att föreskrifva vilkoren för dylika stiftelsers tillvaro.
Kan sådant vara rådligt och välbetänkt? Dessutom strider detta,
efter mitt förmenande, emot Grundlagens föreskrift. Visserligen står
det i en efterföljande g i den Nåd. Proposm, att alla främmande
religionsförvandter skola vara underkastade Sveriges borgerliga lagar,
men det står icke kyrkliga lagar. Jag tror derföre, att i afs:de på
kyrkoböckernas förande, och beträffande dessa kloster och munk-ordnar,
något borde vara stadgadt.
Vid inledningen till detta mitt anförande glömde jag att framställa
en vigtig anmärkn. Då K. M. framlagt ett förslag, som uphäfver
landsförvisnings-straffet, hemställer jag, huruvida icke K. M.
bordt vara betänkt uppå att låta detta straff qvarstå, åtminstone för
åtskilliga fall. Jjåtom oss, mine Hrr, antaga, att sedan ett katholskt
religions-samfund på grund af detta lagförslag blifvit organiseradt
här i Sverige, så inkallar detsamma och uptager inom sig några jesuiter.
Sedan dessa hitkommit och blifvit inskrifna i samfundets
kyrkobok, hafva de rättighet att fritt utöfva sin verksamhet, en verksamhet,
mine Hrr, som aldrig sker offentligt, utan alltid i lönndom,
så att . man icke ser orsaken, utan blott följderna. Skall nu Svenska
folket afsäga sig sin rätt att afbryta en sådan verksamhet, att
ifrån sig utstöta en sådan i mörkret smygande jesuit, som icke är
född i Sverige eller tillhör den Svenska kyrkan, utan endast i kraft
af detta lagförslag innästlat sig hos oss, för att utså sina giftiga,
olycksbringande läror?
Öfvergår jag nu till den ,2:dra §:n, så lyder dess l:sta mom.
sålunda: »Lärosatser, som mot den rena Evangeliska lärans grundsanningar
stridande äro, må icke offentligen förkunnas eller på annat
sätt
Den 18 Jani.
433
sätt genom tal eller skrift till de enfaldiges förledande utspridas.»
Åter utsätter jag mig för beskyllningen att vara småaktig, men jag
anser mig dock böra förklara, att jag hade önskat att det hade
stått: den rena Evangeliska läran, sådan som den uti Gamla och
Nya Testamentet befinnes, samt uti den Augsburgiska bekännelsen
och Upsala mötes beslut antagen och förklarad är. Hvarföre jag
önskar detta tillägg, torde ej vara svårt att finna. Det föreslagna
stadgandet kan nemi. icke hindra papismen att stiga fram och påstå,
att den bekänner den rena Evangeliska läran. Visserligen kan man
här inviinda, att i Eeg:sF:n finnes föreskrifvet, att Konungen skall
tillhöra den rena Evangeliska läran, och det är väl möjligt att jag
misstager mig, men min öfvertygelse är likväl, att detta är den enda
§, som i något fall kan tjena till ledning härvid. Men jag anser
denna § vara alldeles ofullständig, och när K. M. afgifver ett lagförslag,
bör det vara fullt tydligt och klart, isynnerhet när frågan
gäller religionsfrihet för schismatici, som så väl veta att lägga märke
på hvart enda ord, och på ett enda litet ord kunna bygga ett helt
Babelstorri af slutföljder. För öfrigt förefaller mig denna g helt underlig.
Deri heter det: »offentligen förkunnas.» Hvad menas dermed?
Skall det vara inom de främmande trosförvandternas egna kyrkor
och församlingar? Jag kan icke tro annat, än att K. M:s mening
varit, att dessa religions-samfund skola vara förpligtade att
bygga sig offentliga kyrkor, ty om meningen är att låta dem smyga
i mörkret, blir förhållandet ännu hemskare. Jag kan således icke
annat än såsom en brist i förslaget anmärka, att det icke är föreskrifvet,
att dessa främmande trosbekännare skola hafva offentliga
tempel, samt att deras Gudstjenst skall vara lika tillgänglig för oss,
som vår för dem. Här förefinnes således en bestämd motsägelse.
Eller hvad menas med orden: offentligen förkunnas? Menas måhända,
ett Ordets förkunnande på gator och gränder? I sådant fall
kan jag medgifva, att stadgandet kan vara tillfyllest; men tager man
ordet offentligen i högtidlig stil, då är stadgandet högst ofullständigt.
Vidare heter det: »eller på annat sätt genom tal eller skrift.»
Jag undrar, huru detta stadgande skall kunna verkställas, så länge
tryckfrihetslagen är i gällande kraft. Jag har en gång förut på detta
rum lidit smälek, derför att jag föreslagit att kolportörer måtte förbjudas
att utsprida böcker, innehållande villfarande lärosatser, samt
att offentligen predika, med mindre lin att de hade pastors och kyrko-råds
tillåtelse dertill. Men att detta stadgande strider emot
TryckfrihetsFörordmn, synes mig vara klart, ty eljest kan jag i sanning
ej förklara, huru det varit möjligt att vid den Evangeliska
Alliansens sednaste års-sammankomst ordföranden tillkännagaf, att
man bildat en kolportörsskola, hvarifrån två baptist-kolportörer utgått,
för att sprida denna läras skrifter. Jag har mig bekant, att
sådant länge egt rum, och jag behöfver blott hänvisa till sista prestrnötets
handlingar med Carlstads stift för att bevisa, huruledes kolportörer
genomströfvat hela Wermland, utan att vederbörande ansett
sig kunna åtala dem.
VI H. 28
434
Den 18 Jun1.
Jag kan fördenskull ej finna annat, lin att stadgandet är en
klingande fras, som anslår till en början, men vid närmare eftersinnande
befinnes sakna all verklig betydelse.
I samma 2:dra g förekommer något högst eget, nemi. att Svenska
Kyrkans presterskap skall för villfarighet hårdare behandlas, än
de lärare, som komma att fungera inom de blifvande schismatiska
församlingarna. Om nemi. någon af Statskyrkans prester beträdes
med utspridande af villfarande lärosats, så skall han genast lagforas
och förbjudas att utöfva embetet; men om t. ex. en baptist reser
omkring i landet och upväcker förargelse genom irrlärors predikande,
så kan han icke genast utkommas, utan JustitiaeKansleren skall
först underrättas om saken, och sedermera beror det på denna embetsmans
pröfning, huruvida åtal skall anställas eller icke. Då man
ifrån vår lagstiftning utplånar sekelsgamla vackra förhållanden, bör
man i min tanke, åtminstone tillse att lika rättvisa vederfares alla,
samt att brottsliga företag i deras början stäfjas. Hade man ihågkommit
detta, så hade det varit helt enkelt och naturligt, att stadga,
att, så fort någon inför pastor och kyrkoråd framlade giltiga bevis,
att en schismatisk lärare utspred irrläror, så skulle den sednare
förbjudas att utöfva sitt embete, till dess JustitiaeKansleren tagit
saken i öfvervägande.
Går jag vidare och kommer till den 3:dje §:n, så läser jag
der: »Den som genom bedrägliga medel, hotelser eller löften om
timliga fördelar söker förmå någon till affall från den rena Evangeliska
läran, vare etc » Då jag första gången läste denna §, tyckte
jag mig i dess innehåll finna åtminstone någon säkerhet för vår läras
bestånd, och gladdes deråt, att lagstiftaren åtminstone här ställt sig
emot orostiftaren; men denna min tillfredsställelse försvann ganska
snart, då jag närmare besinnade §:ns ordalydelse. Hvad menas med
bedrägliga medel? Hvad menar den med bedrägliga medel, som
har ett valspråk, hvilket lyder: ändamålet helgar medlen? Sedan
vi gifvit katholikerna rättighet att bilda egna församlingar, huru
skola vi kunna förhindra, att dessa katholiker, hvilka — man måste
medgifva det, numera äro vordne ett med jesuiterna, använda
medel, som vi anse bedrägliga, men som de anse tillåtliga och lofgifna.
Här finna vi åter en af dessa skarpa motsägelser, hvaraf förslaget
är upfyldt. Men låtorn oss antaga, att katholikerna såsom
bedrägligt anse detsamma, som vi anse vara bedrägligt. En hvar
af oss torde känna jesuiternas sätt att gå tillväga, huru de sorgfälligt
och skickligt alltid undvika att sjelfva blottställa sig, utan
smyga omkring i mörkret och välja sina offer, hvilka sedermera, om
bedrägerierna uptäckas, lemnäs i sticket och få stå hela risken. Jag
har nödgats nästan uteslutande vända mig emot katholicismen, emedan
den protestantiska kyrkan från denna sida alltid haft att utstå
sina största faror, och jemväl derföre, att under den tid jag tjenat
den Svenska Statskyrkan, jag haft tillfälle att följa katholicismens
smygande fjät i spåren, och sålunda iakttaga dess förderfliga verkningar.
Jag vet ganska väl, att jag i mångens tanke bryter stafven
öfver mitt eget hufvud, men jag måste uttala min fasta öfvertygelse,
att J:delar af de söndringar, som i denna stund yppa sig
Den 18 Juni.
435
inom den Svenska Statskyrkan, härleda sig ifrån den inom oss kring*
smygande katholicismen, och det skulle icke vara alldeles omöjligt,
att med klara faeta styrka detta mitt påstående. Det har t. o. m.
varit denna vår läras arffiendes största sträfvande, att nära och un*
derblåsa de andra söndringar, som yppat sig inom vår kyrka, att
gifva dessa söndringar medel i händérna att upresa sig emot Statskyrkan;
ty katholicismen, mine Hrr, känner tyvärr allt för väl, att
om det blott lyckas densamma att söndra sinnena, att utså religiös
oro och missbelåtenhet, så har densamma lättare att vinna målet,
i det att den blott behöfver öpna sina armar, för att de söndrade,
af tvifvel och oro sönderslitna själarna skola kasta sig deri. Det
ligger således i katholicismens intresse, att först draga de tviflande
bort från all egentlig tanke och troshandling, för att sedermera sluta
de religiöst redlösa till sitt sköte. Sedan detta väl är undangjordt,
kan katholicismen med trygghet öppet stiga fram och säga: »Se, antalet
af min läras anhängare är nu så stort, att J ej laitinen förvägra
oss att bilda ett eget samfund. Jag är öfvertygad, mine Hrr, att
om ett kyrkomöte blifvit sammankalladt till kyrkotuktens uprätthållande,
så hade just dessa i mörkret dolda bemödanden blifvit updagade
och vi skulle hafva fått se, hvilka bedrägliga medel blifvit använda
för målets vinnande.
Mine Hrr, jag har under en längre tid varit illamående, och
jag känner, att jag icke längre förmår, att, såsom jag hade önskat,
utveckla denna fråga och granska det Kongl. Förslaget. Jag måste
således inskränka mig till att säga, att om man nagelfar detta förslag
ifrån början till slutet, så skall man finna den ena motsägelsen
efter den andra. Jag vet, att jag med detta anförande tröttat eder,
mine Hrr, men jag hoppas, att det blifver mig förlåtet, om jag säger
att jag, som sannolikt icke är närvarande då afgörandets stund
kommer, härmedelst har velat nedlägga ett varmt hjertås reservation
emot det förslag, som här blifvit framlagdt, och emot hvarje försök
att rubba den heliga tro, som hittills utgjort det Svenska folkets
lycka, och — jag är innerligt derom öfvertygad — äfven allt framgent
skall göra detta folk starkt och enigt, såvida de bemödanden,
som nu söka undergräfva denna tro i folkets sinnen, ej vinna framgång.
Jag vet, att det finnes en gammal tradition, som säger, att
den tid skall komma, då hela kristenheten skall vara nedsjunken i
katholicismens mörker, men att det dock skall finnas en svag strimma
af ljus i nordanlanden, som småningom skall vidga sig och undantränga
mörkret. Skall detta mörker en gång äfven öfverskugga
ett älskadt fosterland, vill jag varmt och innerligt bedja till Gud,
att dess natt må blifva så kort som Midsommarnatten i norden, då
aftonrodnaden förmäler sig med morgonrodnaden.
Äfven härtill hördes åtskilliga ledamöter yttra bifall.
Hr Tersmeden, Pehr "Reinh.: Då jag anhöll om ordet i
denna fråga, var min afsigt endast den, att yttra några ord af tacksamhet
för den Kongl. Proposm, men de anföranden, som de tvenne
siste talarne afgifvit, tvinga mig att i största korthet, väl mindre
430
Den 18 Jm n i.
högtidligt och mindre långt, men måhända ej utan all öfverensstämmelse
med det sunda meunisko-förståndet, yttra min åsigt i ämnet.
Hvad den förste talarens skriftliga anförande beträffar, deri en
varm öfvertygelse omisskänneligen uttalade sig, sfi vore det visserligen
ej svårt, att till vederläggning uptaga detsamma, såväl i dess
helhet, som i hvar och en punkt, men jag anser tiden nu icke vara
dertill lämplig, enär jag icke vill inleda en polemik under en öfverläggning,
sådan som denna, och hvilken måhända redan tröttat 11.
o. Ad. Dessutom har jag ej ansett lämpligt, att här upträda emot
en vän och en frände, emot en person, för hvilken jag, äfven såsom
parlamentarisk motståndare, hyser den djupaste aktning. Jag vill
icke heller följa den andre värde talaren på hans vidlyftiga utflykter
på kyrkohistoriens område, lika litet som jag anser behöfligt att
vederlägga hans många, om en, enl. min tanke, oriktig upfattning
af den Kongl. Propos:n vittnande påståenden. Afven för hans öfvertygelse
hyser jag mycken aktning, men jag kan likväl ej annat
än uttrycka min förundran öfver den stora farhåga för katholicismen,
somt utgör grundthemat i hans yttrande, enär jag förmodar,
att han, som visat sig ega en så stor historisk kunskap, icke kan
hafva glömt, att denna så förfärliga bätholicism icke förmådde rubba
det Svenska folkets tro under Johan III:s och Sigismunda regeringar,
ehuru protestantismen då här i landet ännu icke var ett sekel
gammal, och ehuru katholicismen då gynnades af både katholska
ilegenters och katholska presters förenade bemödanden. Då sedan
den tiden protestantismen under tvenne sekler rotfästat sig hos det
Svenska folket, och då detta folk nu icke torde stå på en lägre
bildningsgrad än då, skulle jag för min del tro, att den yttrade förskräckelsen
för katholicismens intrång är temligen öfverdrifven. Den
värde talaren har påstått, att under -g:delar af de nu inom Svenska
kyrkan pågående rörelser ligger katholicism. Man skulle derpå kunna
svara, att mycken papism ligger i vår nu gällande kyrko-författning,
och att ett af ändamålen med den Kongl. Proposm just är det, att
vår Statskyrka hädanefter skall kunna frigöra sig derifrån, samt emot
yttre angrepp endast använda andliga vapen, icke verldsliga.
Den styrelse-åtgärd, emot hvilken man här riktat ett så skarpt
klander, dervid man låtit förstå, att densamma icke skulle — såsom
vi likväl alla veta — leda sitt ursprung ifrån timonen, utan vöre
ett påfund af Konungens Rådgifvare, denna styrelse-åtgärd är af den
beskaffenhet, att den försvarar sig sjelf, och sålunda ej här af mig
behöfver försvaras. För dem, som, i likhet med mig, länge sträfvat
för genomförandet af den vigtiga reform, som nu blifvit föreslagen,
och, enl. min innerliga öfvertygelse, högeligen är af ett verkligt behof
påkallad; för alla dessa måste det vara en stor tillfredsställelse
att finna, det landets Regering, med dea omfattande öfverblick den
från sin uphöjda ståndpur,kt måste ega, nu visat sig hylla samma
åsigter. När man, såsom jag, befinner sig i den ställning, att ehuru
man ingalunda hörer till en s. k. opposition quand naeme, man likväl
vid flera tillfällen måst ställa sig i opposition emot Regeringens
förslag, så kan det icke vara annat än ett ytterligare ämne till glädje
och tillfredsställelse, att vid detta tillfälle icke ha någon opposition
Den 18 J u »ä.
437
att bekänna', endast förbindelser att erkänna. Äfvenledes är det tillfredsställande
att finna den Kongl. Proposm vara i sina hufvuddrag
så affattad, att den, åtminstone under nuv:de förhållanden, lyckats
påträffa det i alla menskliga förhållanden så svårfunna lagom, att
den utstakar gränsen och uppehåller jemnvigten emellan frihet och
ordning, dessa båda samhällsfaktorer, hvilka jag åtminstone ej kan
betrakta såsom sinsemellan stridiga, utan fastheldre anser dem ömsesidigt
betinga hvarandra.
Man har här yttrat åtskilligt om de förmodade motiverna till
det Kongl. Förslaget, och man har t o. m. antydt, att ett ibland
skälen, ja, det förnämsta skälet till förslagets framläggande, skulle
vara främmande makters påtryckning. Ojti en sådan förespegling
vill jag ieke yttra något annat, än att den förefallit mig, lindrigast
sagd t, obehörig.
Jag anser mig icke böra längre uptaga tiden, som redan är
långt framskriden, utan slutar med att ännu en gång uttrycka min
erkänsla för förslagets afgifvande. Jag emottager detsamma, såsom
en länge väntad gäst, med ett hjertligt välkommen, och jag önskar
detsamma en lyckosam färd förbi alla de klippor och skär, som kunna
upresa sig, uti välmenta farhågor, betänksamma betänkanden och
slutligen uti sväfvande Ståndsmajoritet.er. K. M. och hans Regering
hafva nu gjort hvad på dem ankommit, för genomdrifvandet af en
stor, en vigftig reform. Måtte R. St,:r äfven göra hvad på dem beror,
så att vi må finna en välsignelsebringande lösning af denna
fråga, så ytterst vigtig för Kyrka och Stat, för samtid och efterverld
!
Frih. Cederström, Thure: Efter de biSalls-yttringar, hvar
med
R. o. Ad. emottog de tvenne första talarnes anföranden, skulle
jag i sanning vara tveksam at.t upträda i en motsatt syftning, derest
jag ej vore innerligt öfvertygad, att det förslag, sorn innehålles
i K. M:s nu föredragna Nåd. Propos., är af högsta behof påkalladt,
och kommer, derest det antages, att lända vårt älskade fädernesland
till ära och gagn. Enl. denna min fasta öfvertygelse får jag nu
förklara, att jag hyser en källsta af den största tacksamhet till Regeringen,
derför att den genom detta förslag sökt att göra 16 § i
vår Reg:sForm till en sanning, och att i religiöst hänseende försätta
Sverige i en sådan ställning, att det ej vidare af alla andra civiliserade
Stater måtte betraktas såsom ett af de mest barbariska land
i verlden.
Vidkommande den mycket omtvistade frågan, huruvida vår
Grundlag verkligen tillerkänner Sveriges innebyggare religions-frihet,
så har väl den förste värde talaren detta fortfarande bestridt; men
om man vill öfverväga sjelfva Grundlagens innehåll, så skall man
linna, att detta bestridande saknar all grund. För att tydligen inse,
att 16 § Reg:sF:n medgifver hvarje Svensk medborgare rätt at#,
fritt välja den religion, hvartill han vill sig bekänna, samt skydd i
utöfningen af densamma, bör man jemföra vår nu gällande Grundlag
med Reg:sF:n af d. 21 Aug. 1772, hvarvid förekommer, att 1
g uti nyssnämnde Reg:sForm stadgar, »att härefter, som tillförene^
<38
Don 18 Juni.
skall såväl Konungen, som alla Embetsman och Undersåtare här i
Riket först och främst blifva vid Guds rena och klara Ord, såsom
tliet uti the Prophetiska och Apostoliska skrifter förfaltadt, uti Christeliga
Symbolis, Lutheri Cathecismo, then oförändrade Augsburgiska
Confession förklaradt, och i Upsala Consilio, samt förra Riksens
Beslut och Förklaringar, theröfver stadgadt är»; samt att 2 §, hvilken
motsvarar den 16 § i 1809 års Reg:sForm, eger, följande lydelse:
»Konungen eger styra Rike sino, som Sveriges Lag säger,
Han och ingen annan, Rätt och Sanning styrka, älska och gömma;
men vrångvisa och orätt förbjuda, afskaffa och nedertrycka; Ingen
förderfva till lif, ära, lem och välfärd, utan lian lagligen förvunnen
och dömder är, och ingen afhända eller afhända låta något gods,
löst eller fast, utan laga Dom och Ransakning, samt styra Riket
efter KonungaBalken, LandsLagen och thenna Reg:sForm»; men att
uti 16 § Keg:sF:n af d. 6 Juni 1809 blifvit tillagda orden: »Ingens
samvete tvinga, eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid
en fri utöfning af sin Religion.» Om man nu, för att finna rätta
betydelsen af detta stadgande uti 16 § Reg:sF:n, återgår til! förhandlingarna
vid 1809 års Riksdag, så inhemtas dels af öfverläggningarna
inom Konst.Utsk., att meningen med lagstadgandet vore,
att, i motsats till hvad förut varit stadgadt, medgifva religions-friliet,
att frågan härom inom Utsk. lifligt afhandlats af PresteSt:s
ledamöter, som utgjordes af Biskoparne af Nordin och Rosenstein
samt dåv:de Theologie Doktorn, sedermera Biskopen i Westerås, Wikman
Casparsson; att religions-tvången på det ifrigaste inom Utsk.
förfäktades af Biskop Nordin, hvaremot religions-fribeten och ordalydelsen
af 16 § Reg:sF:n på det varmaste förfäktades af Biskop
Rosenstein och Doktor Wikman, dels att, sedan, efter Reg:sF:ns antagande
d. 6 Juni, RiksSbn till Konst.Utsk. inkommit med anmärkn:r
mot särskildta §§ i densamma, så har Konst.Utsk. uti dess d. 29
Nov. samma år till Ständerna öfver de gjorda anmärkmna afgifna
Mern., sig utlåtit, hvilket Konst.Utsk:s Utlåt., i hvad det rörer den
sak, hvarom fråga nu är, eller huruvida Grundlagen medgifver hvarje
Svensk medborgare rättighet till fri religions-utöfning, lyder som
följer:
»Hos Högv. PresteSt. hafva följande anmärkmr förekommit:
»Uti § 2 har man yrkat del stadgande, all äfven Konungahuset
borde vara af den rena Evangeliska läran,»
Detta stadgande är, så vidt det beträffar de Kongl. Prinsarne,
i SuccessionsOrdmn intaget, och man lärer ej kunna föreställa sig,
det en Regent skulle underlåta att Upföda sina söner i den lära,
som är ett hufvudsakligt vilkor för thronföljden. Det vore kanhända
på en gång opolitiskt och onyttigt, att än vidare utsträcka
denna föreskrift. Det är endast Konungens böjelse i förening med
afs;det på fäderneslandets fördelar, som torde böra bestämma hans
val af gemål. Prinsessorna åter ega ingen arfsrätt till thronen, och
kunna således ej af några statsskäl beröfvas »den hvarje undersåte
tillagda religionsfrihet.» — — — — — — — — —
§ 16; »All det hägn, som landets religion bör njuta, malle
Den 18 Juni.
439
i §:ii utmärkas genom följande tillägg : Såvidt derigenom icke tillskyndas
mehn och skada för den rena Evangeliska läran, icke slörer
samvetets lugn etc.»
»Då alla band på samvetet snarare tjena att tillskapa skrymtare,
lin rätta kristna, då tvånget, långt ifrån att skänka öfvertygelse
oell förbättra hjertat, ofta födt af sig fanatiska sekter oell blodiga
förföljelser, då ändteligen religionen säkrast försvaras genom
sin egen gudomliga kraft, anser Utsk. en fri rcligions-iifning, med
iakttagande af de i <§:n föreskrifna förbindelser, ej vara vådlig för
religionens sanning, ej kunna betagas ett samhälle, der hvarje nyttig,
lugn och laglydig medlem njuter skydd.»
Ilikets Högloft. St:r, hvilka icke förbisågo hvad Grundlagen
stadgade, förklarade, såsom prot:n utvisa, Konst.Utskis Utlåt, böra
hvila till nästa Riksdag, hvarefter pröfningen af detsamma än vidare
upskjöts först till Riksdagen 181,2 och sedermera till 1815 års Riksdag,
då det i grundlagsenlig form antogs och godkändes.
I grund af hvad jag sålunda haft äran att anföra, visar sig
tydligen, att genom 16 § Reg:sF:n, sådan densamma d. G Juni 1809
antogs, hvarje Svensk medborgare blifvit tillförsäkrad en fri religions-utöfning,
d. v. s. rättigheten att sjelf välja den religion, hvartill
han sig bekänna ville, samt skydd i utöfningen af densamma, utan
annan inskränkning i den sålunda meddelade religions-friheten, än
att Grundlagens stiftare, till stöd och uprätthållande af Statskyrkan,
bestämt, uti 2 § Reg:sR:n, att Konungen alltid skall vara af den
rena Evangeliska läran, samt uti 28 §, att civile embetsman och
domare skola tillhöra samma lära. Nyss åberopade §§ i Grundlagen
visa nogsamt, att genom 16 § Reg:sE:n alla i äldre lagar gifna
förbud mot affall från den Evangeliska läran blifvit uphäfna. emedan
i annat fall, då den Evangeliska läran redan genom Upsala
mötes Beslut blifvit såsom den enda bekännelsen för Sveriges innebyggare
antagen, samt MissgerningsBalkens 1 kap. 3 § innehöll förbud
mot affall från samma lära, det ingalunda erfordrats att särskildt
i Reg:sF:n stadga, det Konungen samt alla civile embetsman
och domare skulle bekänna sig till den rena Evangeliska läran.
Härförutan och då Grundlagens egna stiftare, eller 1809 års
Konst.Utsk., såsom äfven anmärkt är, förklarat, att hvarje medborgare
blifvit tillagd religions-frihet, mäste det vara uppenbart, att
sådant skett genom stadgandet uti 16 § Reg:sF:n, emedan svårligen
någon lärer kunna på allvar vilja påstå, att sådant skett hvarken
genom Upsala mötes Beslut eller genom 1686 års Kyrkolag, som
bestämma, att alla Sveriges innebyggare skola bekänna sig till den
rena Evangeliska läran, eller genom 1 kap. 3 § MissgerningsBalken
och 7 kap. 4 § ÄrfdaBalken, hvilka belägga affall från samma lära
med straff af landsförvisning samt förlust af arfsrätt.
Frågar man åter, huru vidsträckt är deri religions-frihet, som
enl. Grundlagen blifvit Sveriges innebyggare medgifven, så är uppenbart,
att hvarje medborgare fått frihet att sjelf välja den religion
lian vill bekänna, endast med den inskränkning, att, jemlikt 2 och
28 §§ Reg:sF:n, Konungen samt alla civile embetsrnän och domare
skola tillhöra den rena Evangeliska läran, samt att, enl. 18§Riksd:s
440
Den 18 Juni.
Ordmn, icke någon annan må väljas till Riksdagsman, än bekännare
af de Lutherska och Reformerta lärorna.
Motståndarne till den Kongl. Propos:n hafva yttrat, att den
nu föreslagna Förordmn icke skulle vara af behofvet påkallad, emedan
något samvetstvång icke hos oss skulle ega rum, samt att det
blott skulle vara en ringa hop som önskade religions-frihet, och att
denna hop ej hade rätt att trotsa landets lagar. Men förhållandet
är icke sådant, ty det är icke en ringa hop, som önskar befrielse
från tros- och samvetstvånget, utan ett större antal medborgare bland
alla samhällsklasser, hvilka ingalunda vilja trotsa landets lagar, men
tvertom, på grund af besvuren Grundlag yrka, att någon förföljelse
för religiös öfvertygelse ej må ega rum. Behofvet deremot af den
nu föreslagna förändringen torde svårligen af någon på fullt allvar
kunna förnekas, då man besinnar, att under en tidrymd af omkring
13 år tre medborgare för deras religiösa öfvertygelse blifvit landsförvista,
samt ett stort antal medborgare, endast för sådan orsak,
bötfällde och släpade i fängelse, såsom exempel hvarå jag får upgifva,
att Saköreslängderna för Bergssjö och Forssa Häradsrätter
inom Helsinglands norra fögderi visa, att under åren 1851 till 1854
427 personer blifvit, för det de tagit nattvarden utan biträde af
vigd prestman, dömda att böta 8,493 Rdr Bko, samt att under
åren 1852 till 1854, af Elfdalens oell Särna socknars Tingslag, 210
personer blifvit, för dylika förseelser och för sammankomster till
Gudtsjenst, fällda att böta 5,774 Rdr Bko, hvarjemte anmärkas kan,
huru »en man, som på en Söndag för 13 män och 20 qvinnor upläste
några stycken ur Bibeln och bönen Fader Vår, derför dömts
att böta 66 Rdr 32 sk. Bko och 3 Rdr 16 sk. för sabbatsbrott,
samt att, i brist af tillgång, undergå 28 dygns fängelse vid vatten
och bröd.
Man har äfven sagt, att Förslaget skulle komma att undergräfva
den rena Evangeliska läran. För min del kan jag ej finna,
att Förslaget har en sådan syftning, ty då den protestantiska läran,
enl. min öfvertygelse, innehåller sanningen, måsle denna lära äfven
uprätthållas samt blifva beståndande tili följd af egen kraft samt
dess gudomliga natur, men icke genom några tvångslagar. Deremot
har historien gifvit oss otaliga bevis derpå, att religiös öfvertygelse
icke kan bibringas genom yttre tvångsmedel, att intet trosbegrepp
kan upprätthållas genom användande af bål och tortyr. Eller föreställer
man sig verkligen, att menniskoanden kan genom yttre våld
intvingas i en bestämd oföränderlig trosform, under en tid då menniskorna,
till följd af de snabbaste kommunikationsmedel, stå i det
närmaste samband med hvarandra, samt då rnenniskornas tankar och
idéer med elektricitetens hastighet utbytas?
De Hrr, hvilka med så mycken tillförsigt utbredt sig öfver
vår läras renhet, samt att vår kyrka vore den enda sanna, borde
icke af bifall till ifrfigav:de lagförslag hafva särdeles att frukta för
beståendet af vår rena Evangeliska, ty Bibeln, hvars auktoritet måste
skattas högre än menniskors utsagor, innehåller den bestämda
försäkran, att den sanna läran icke kan hafva någon undergång, ty
vår Frälsare säger: »Jag skall sända min församling Hugsvalaren,
Den 18 Juni.
4 It
13en Helige Ande, hvilken skall blifva niir henne intill verldens
ända samt leda henne uti all kunskap och sanning, att helvetets
portar icke skola blifva henne öfvermägtige». Utgör således vår
kyrka Christi sanna församling, så är den ock genom Skriftens ord
tillförsäkrad att blifva beståndande och att icke kunna besegras af
någon annan lara, icke en gång af katholicismen, som åtskilliga
personer tyckas anse vara värre och farligare än sjelfva helvetes
portar.
Jag får vidare förklara, att yrkandet på tvång i religionssaker
snörrätt strider emot kristendomens anda och gör henne lill en
osanning, ty det heter i den 3:dje af Trons Artiklar, »Jag tror på
en helig, allmännelig kyrka.» Nå väl! Tror jag på en helig, allmännelig
kyrka, så kan jag ej på samma gång tro, att denna heliga
allmänneliga kyrka endast finnes inom den Svenska statskyrkans
trånga gränser, lika litet som att den endast finnes uti något annat
kyrkosamfund. Jag måste tvärtom tro, att denna heliga allmänneliga
kyrka utgör en förening af alla trogna, af alla sanna bekännare
till kristendomens lära, de må nu heta greker, katholiker, armenianer,
lutheraner eller bära hvilket annat namn som helst. Vill
jag från denna kyrka utesluta någon som bekänner Christus, så
gör jag kristendomen till en lögn och begår en svår synd, ty kristendomen
är kärlekens lära och icke hatets, och jag vågar, trots
alla deklamationer, tryggt påstå, att den som i religiösa fall påyrkar
tvångslagar, har ej känt kristendomen i sitt hjerta, utan blott
bekant densamma med läpparne, ty Christus sjelf säger, såsom apostelen
Johannes vittnar: »Derpå skall hvar och en igenkänna mina
lärjungar, att J älsken eder inbördes;» samt »den som säger, att
han älskar Gud men hatar sin broder, han är en lögnare.» Att
deremot den yttre confessionen icke utgör något väsendtligt kännetecken
på en kristen, samt att de kristnas åtskiljande från hvarandra,
endast på grund af det yttre trossamfund, hvilket de tillhöra,
är en villfarelse, visar sjelfva den Heliga Skrift, ty apostelen
Paulus säger: »Jag är hvarken Apollisk, Paulisk eller Kaefisk, utan
jag är kristen.»
I grund häraf tror jag att, betraktadt ur ren kristlig synpunkt,
är det Kongl, förslaget både godt, nyttigt, nödvändigt samt
af behofvet påkalladt; ja! jag vågar tro, att om kristendomens
sanna anda trängt in hjertat på vedersakarne till den Kongl.
Propos., skulle de icke yrka på densammas förkastande.
Och, mine Hrr, hvartill gagna religiösa förföljelser? Hvad
hafva de i alla tider förmått uträtta? Hvad uträttade i Frankrike
det Nantesiska ediktets återkallande, om icke att tusentals laglydiga
och idoga fransmän utvandrade till andra länder? Skall alla länders
historia förgäfves gifva os3 sitt ovederläggliga vittnesbörd i
detta fäll? Hafva icke redan de flesta civiliserade stater antagit
religionsfrihetens heliga grundsats? Ar denna grundsats icke gällande
i England, Frankrike, Österrike, Spanien, Portugal, våra egna
brödrastater Norrige och i Danmark, ja t. o. m. uti en viss mån
i sjelfva Ryssland? .Men för att visa det äfven rättvisan och billigheten
af religionsfriheten blifvit insedd af andra än kristna, må
41-2
D en 18 Juni.
det liiir tillåtas mig, att åberopa det tal som Iteschid Pascha år
1846 höll i Ådrianopel, deruti lian yttrar: »Vår allernådigste Herre
önskar sina musei maliska undersåters välstånd och trygghet, men
han önskar ock att de kristne och judar, hvilka 8ro hans undersåter,
skola åtnjuta samma skydd. Om olikheten i trosbekännelser
må hvarje enskild menniskas samvete döma, men denna olikhet
bör icke bringa undersålarnes rättigheter i fara. Vi äro alla ett
och samma rikes undersåter — barn af ett och samma fädernesland.
— Vi
andra med misshagna blickar? Nej! låtom oss heldre vandra på
den bana vår höge monark utstakat — hitom oss följa hans föredöme!
Hans Kejser!. Majit känner vid fördelningen af sin nåd ingen
skillnad i religion.» Jag frågar eder, mine Hrr, om icke denne
Turks ord äro i sjelfva verket långt mera kristliga än deras, som
med kristendomens namn på läpparne yrka förföljelse mot olika
tänkande?
Då nyttan och nödvändigheten af religionsfrihet numera är
erkänd och tillämpad af nästan alia civiliserade nationer, tror jag
ej att Sverige är ett sådant exceptionelt land och Svenskarne ett
så eget folk, alt det som passar för andra folk icke anstår oss.
Tvärtom är det, enligt mili tanke, sedan numera nästan hela Europa
hyllar religionsfrihetens princip, icke värdigt Sverige, detta frihetens
urgamla land, att ännu höja religionstvångets mörka och
förhatliga fana.
Af de som ifra emot religionsfriheten hör man i allmänhet
framställas att de icke skulle ega särdeles att invända mot en vidsträcktare
frihet i religiöst hänseende derest de icke fruktade för
de s. k. läsarne och katliolikerne; låtom oss derföre tillse huruvida,
enligt nu gällande lagar, läsare och katholiktr äro de, som, derest
hagarne uprätthållas, hafva något särdeles att befara af desammas
tillämpning.
Hvad nu först beträffar läsarne, så förekommer den märkliga
omständigheten att. just de så mycket afskydda läsarne äro de enda
verkliga lutheraner, eftersom denna lära finnes upfattad och framställd
i våra symboliska böcker, den oförändrade Augsburgiska bekännelsen
samt försvaret till densamma (Apologia confessionis Augusten®);
såsom bevis hvarpå är nog att anmärka, att den dogm,
som egentligen utmärker läsarne är lärau om menniskans rättfärdiggörelse
allenast genom tron på Christus; mea att i detta afs:de
heter det i berörde symboliska böcker, i den artikeln, som handlar
om rättfärdiggörelse!!: »Quod remissionem peccatornm sola fide in
»Christum consequamur» d. v. s. att vi erhålla syndernas förlåtelse
allenast genom tron på Christus.
Beträffande åter katliolikerne, så enär icke blott Reg:sF:n
utan äfven Upsala mötes beslut, samt öfriga i detta afs:de gällande
lagar stadga, att den »oförändrade» Augsburgiska bekännelsen utgör
grunden och normen för hvad som skall förstås med den rätta
Evangeliska läran i Sverige, samt hvarje Konungens embetsman, ja
hvarje student, aflagt ed att den oförändrade Augsburgiska bekännelsen
skall vara den symboliska bok, som utgör rättesnöret för
Den 18 Juni.
443
hans tro, torde således den oförändrade Augsburgiska bekännelsen
utgöra grundkällan för bestämmelsen huruvida katholicismen bör
såsom en villfarande lära anses. Välan då! jag vädjar till den
Augsburgiska bekännelsen att i detta fall falla utslaget.
Jag eger nu till hands ett exemplar af Upsala mötes beslut
oell den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, sådan den på Upsala
möte antogs samt af trycket utgick år 1593. Öpnar jag
denna bok, så finner jag der hvilka betecknas såsom de der affallit
ifrån den rätta Evangeliska läran, och hvilka som densamma bekände;
och vill jag nu blott ur samma bok upläsa följande:
»NIJONDE ARTIKEL.
»Om Dopet.
»Om Dopet warder lärdt, at tbet är aff nödlien til saligheten.
»Och at Gudz nådh genom Dopet tillbudhin oell giffuin warder.
»Och at man små barn döpa skal. Hwilka genom Dopet Gudhi
»öffuerantwardadhe, bliffua aff Gudhi til nådher uptaghna.
»Här fördömes tlie Wedherdöpare, som ogilla th.et Doop som
»skeer medh små barn, och föregiffua, att barnen föruthan Dopet,
»kunna salige varda.
»TUONDE ARTIKEL.
»Om Herrans Nattvard.
»Om Herrans Natward bliffu#- lärdt, at Christi Lekamen och
»Blodli sannerligha äro tilstädhes, och uthskifftas i Herrans Natward
»allom them, som thar äta och dricka.
»Therföre warda oek the ogilladhe och förkastadhe, som an»norlunda
lära.»
Denna tionde artikel visar, att Augsburgiska bekännelsen t. o.
m. ogillar och förkastar calvinisterne eller de s. k. reformerte; men
fortgå vi vidare och komma till sjelfva Beslutet af den Augsburgiska
bekännelsen, sd lyder det sålunda:
»BESLWT:
»Thetta är j thet närmesta Summan på then Lära, som boos
»oss förkunnat warder, aff hwilka man må see, at ther ibland intet
»är, lnvilket icke öffuereens kommer medh then helgina Scrifft, och
»medh then Cliristeligha alrnänneligha församling, Så ock medh
»then Romerska Kvrkionne, så mykit lion aff t lie gamla Scribenter
»kunnog är. Hwilket effter så är, döma the ochristligha, hvilke
»begära, att wij ibland kättare skole reknadhe bliffua. Men oenig»heten
och trättan är om en hoop Misbruk, som uthan all skäl
»och grund, äro j Gudz Församling listeligha inkomne, utlii hvilka
»om än någhon Stskilligheet voro, borde lijkwäl the Påweske Bisper»ne,
så menniskelighe vara at the. för then Trons bekännelse skuld,
»som wij nu gjordt haffuom, måtte oss oell wara, lijdha och icke
»förfölia, efter thet at Canon^s eller then gamle Kyrkiolaghen icke
»så sträng är, at hon på all rum krnffuer lijka kyrkiosedher, ej
»heller haffua kyrkiostadgarnar någhon tijdh varit lijke utlii alle
»Församlingar. Och effter thet hoos oss, meste parten aff the
444
Dea 18 Juni.
»gamle Kyrkiostadgar bliffua flitigt belioldne: Therföre är t be t fal»skeligha
updichtat, at wij alle Ceremonier och alle gamle Kyrkie»ordningar
utbi wara Församlingar haffua bortlagdt. Men thet
»haffner warit een almiinneligh klaghan, at någhre rnisbruk skole
»liengia hoos gemene Kyrkiostadgar: hwarföre effter tliesse misbruk,
»medli gott samwet icke kunne gillas, äro the mesledeels förandra»dhe
wordne.»
När nu den Augsburgiska bekännelsen yttrar, att intet är,
som i läran skiljer henne från den katholska läran, samt att de
Påfviska Biskoparne måtte för den trosbekännelses skull, som i den
Augsburgiska bekännelsen blifvit aflagt!, vara så meusklige att de
måtte lida och icke förfölja dem, som samma bekännelse omfattade,
synes det mig nära nog gränsa till löjlighet att man hos oss, detsamma
Augsburgiska bekännelse är antagen såsom den symboliska
bok, som utgör normen för vår tro, vill, i det nittonde seklet, anklaga
dem, som bekänna sig till den katholska läran, för affall fran
den rena Evangeliska läran. Men nog härom, trostvånget är stridande
emot sjelfva protestantismen, hvars ursprungliga mening icke
var något annat, än att bryta sainvetstvångct samt att hvar och
en skulle i trossaker ega rättighet att följa den tro och den öfvertygelse
hans samvete förestafvade honom.
En värd talare, Ilr Tham, har yttrat att katholicismen och
mormonismen vore nära nog identiska läror, såsom bevis hvarpå
talaren åberopade presternes cgelibat inom den katholska kyrkan;
jag vill icke vidare till besvarande uptaga detta yttrande, än att
det i prot:na må qvarstå såsom ett lefvande bevis på den insigt
Ilr Tham eger i den dogmatiska theologien, hvilken, enligt hvad
hans yttrande ådagalägger, för honom nära nog synes vara en terra
incognita. För öfrigt och ehuru jag anser att här icke är stället
att afhandla dogmatiska frågor, kan jag dock icke, till nndanrödjande
af en vilseledande framställning, undgå att anmärka, att aflatet,
icke såsom mången synes tro, utgör någon syndaförlåtelse, eller ens
har något med syndaförlåtelsen att skaffa, utan att det blott är en
eftergift af det straff kyrkan, enligt katholsk åsigt, eger att pålägga
syndaren för begångna öfverträdelse!' af Budorden.
Här har blifvit omtaladt, huruledes Guslaf I införde, Carl IX
stadfästade och Gustaf II Adolf beseglade vår Statskyrkas lära samt
att man icke skall öfvergifva sina fäders tro, en tro, som man bekännt
i trenne sekler. Men om man obetingadt antoge denna sats,
så gjorde ju Gustaf I högst orätt uti att affalla från sina fäders
tro, katholicismen, som var ännu äldre, enär den redan af Ansgarius
i 9:de seklet fördes till Sverige. Ja, de Svenskar, som då öfvergingo
till katholicismen, voro ännu svårare affällingar, ty Asaläran
var en ännu äldre lära. Jag tror således att talet om våra fäders
ira icke är annat än en tom fras, ty vi bekänna ej en religion
derföre, att den varit våra fäders, utan derföre att vi anse den
vara den sanna och rätta tron. Det är för öfrigt en stor villfarelse
att tro, det vår store Konung Gustaf II Adolf kämpade och
dog för vår Statskyrka, ty haus kamp giillde just uprätthållandet
af religionsfrihetens grundsats och utgjorde en lefvande protest
Den 18 Juni.
145
emot religionstvånget, som då uppenbarade sig i katholicismens
gestalt, och det var äfven religionsfrihetens princip, som erkändes
i den Westfaliska freden. Vilja vi således hedra vår ädlaste, vår
störste Konungs minne, vilja vi icke öfvergifva den heliga sak, för
hvilken han gjöt sitt'Iblod på Liitzens blodiga slätter, så måste vi
antaga det Kongl. Förslaget.
Man har sagt, att genomförandet af detta förslag skulle rubba
vår samhällsbyggnad i dess innersta fogningar. Jag vågar hysa en
motsatt tanke; jag tror att samhällets bestånd just genom detta
förslag skall befästas, men deremot tror jag, att om man fortfarande
genom tvångslagar söker förhindra olika tänkande att bekänna
och utöfva sin tro, så angriper man just samhällets innersta rötter,
ty de som äro af en från Statskyrkans lära afvikande tro hysa
denna tro af öfvertygelse och om man vill tvinga denna öfvertygelse,
åstadkommer man svåra skakningar i landet. Dessa olika
tänkande äro verkligen, icke en så ringa hop, som man söker att
föreställa oss, ty jag tror mig med visshet känna, att icke mindre
än 922 baptister finnas, samt att de och en mängd anhängare af
andra från Statskyrkan afvikande religionssamfund fattat det fasta
beslut, att derest K. St:r ej antaga det Kongl. Förslaget, genast
offentligen gifva tillkänna, att de utträdt ur den Svenska Statskyrkans
gemenskap och begära, att landsförvisningsstraffet måtte å
dem tillämpas. Jag hoppas, att man skall betänka sig, innan man
tillämpar ett sådant straff på talrika medborgare, hvilka icke begått
annat brott än det, att de icke vilja hyckla en öfvertygelse som
de icke ega, utan anse sig förbundna att i religiöst hänseende följa
deras samvetes bud. Föreställer man sig verkligen, att samhället
ej skall rubbas deraf, att tusentals laglydiga och idoga medborgare
endast för deras tro fördrifvas från fäderneslandet och kastas i
landsflykt? Och skall man icke rygga tillbaka för en åtgärd, som
skall blifva utan exempel i nutidens uplysta tidehvarf och för ali
framtid hölja vårt land med vanära?
Slutligen vill jag nämna, att de Hrr, som påyrka bibehållandet
af religionstvånget, tyckas icke hafva reda på innehållet af den
lära de bekänna. Grundprincipen för denna lara är den, att hvar
och en icke skall följa någon annan öfvertygelse än den, som är
hemtad ur den Heliga Skrift, samt samvetet förestafva!', en sats
sorn Luther på nästan hvarje blad i sina skrifter uttalar. Vi benämnas
ju protestanter derföre, att stiftarne af den lära vi bekänna
nedlade en högtidlig protest emot allt samvets- och religionstvång,
och likväl är det just de, hvilka hafva till embetspligt att förkunna
deri protestantiska kyrkans lära, som ifrigast påyrka samvets- och
religionstvångets bibehållande.
Ehuru jag redan länge nog uptagit It. o. Ad:s dyrbara tid,
anhåller jag att ännu få yttra några ord, samt får då omnämna,
att min åsigt derom, att religionsfrihet är oss tillförsäkrad genom
16:de §:n Reg:sF:n, jemväl delas och blifvit öppet uttalad af en
utaf vära mest utmärkte rättslärde, Hr Prof:n vid Jurid. fakulteten
i Lund, Christian Nauman, hvilken i sitt förtjenstfulla arbete
»Sveriges Grundlagar», i detta afs:de sig sålunda utlåter: »Då
446
Den 18 Juni.
Konst.Utsk. elen 2 Juni 1809 afgaf sitt förslag till ny Reg:sForm,
var dervid, i afs:de på 16:de §:n, fogad en reservation af Biskopen
Doct. Nordin: »att han icke i annan mening kunde bifalla livad
uti denna § om en fri religionsöfning stadgades, än att derigenom
icke skulle vara förändradt hvad allmänna lagen om Svensk mans
religion förordnade (se It. o. Adis prot. för den 2 Juni 1809,
p. 382). Efter en liflig discussion i ämnet inom PresteSt., gjordes
emot §:ii den erinran: »att det hägn som landets religion bör
»njuta, måtte i denna § utmärkas genom följande tillägg: så vidt
»derigenom icke tillskyndas mehn och skada för den rena Evan»geliska
läran, icke störes samvetes lugn &c.» — Konst.Utsk. svarade
härpå: »Då alla band på samvetet snarare tjena att tillskapa
»skrymtare än rätta kristna — — — anser Utsk. en fri religions*
»öfning, med iakttagandet af de i §:n föreskrifne förbindelser, ej
»vara vådlig för religionens sanning, ej kunna betagas ett samhälle
»der hvarje nyttig, lugn och laglydig medlem njuter skydd.» (Konst.-  Utsk:s Mein. den 29 Nov. 1809.)
»Jemlörer man härmed hvad Konst.Utsk. i anleda, af erinringar
vid Reg:sF:ns 2 § yttrade rörande Prinsessornas religionsfrihet
(se vidare sista. §, p. 3), så är uppenbart, att lagstiftaren genom
antagandet år 1809 af lieg:sF:ns IG §, sådan den ännu i dag oförändrad
lyder, och genom bifallet till Konst.Utsk:s svar på de deremot
gjorda anm:irkn:r, åsyftat en betydlig modifikation af äldre
lagar och stadganden rörande förbindelsen att tillhöra Statskyrkan
samt ang:de religionsöfningar; hvarföre ock de föreskrifter, som
derutinnan innefattas, bordt efter 16 §:n Reg:sF:n jemkas och
rättas. Men då sådant ej skett, så, och ehuru vid lagskipningen
allmän lag eller särskilt allmän författning skall vika för Grundlag,
och en äldre lag för en nyare, hafva förenämnde äldre lagar och
stadganden ej sällan fortfarande blifvit efter sin ordalydelse tillämpade,
hvilket åter orsakat manga skadliga missförhållanden.»
Härförutan anser jag mig böra uplysa, att då jag i slutet af
år 1844, efter hemkomsten från en utrikes resa, en gång sammanträffade
med numera aflidne Laudslnn Hans Järta, hvilken hufvudsakligen
författat 1809 års Reg:sForm, samt samtalet oss emellan
händelsevis kom att föras örn målaren Nilsson, hvilken för öfvergång
till katholska läran blifvit dömd att landsförvisas, yttrade
Järta till mig: »all denna dom var det grofsta våld, som allt
sedan 1789 blifvit emot Svensk Grundlag föröfvadl.»
Ehuru jag ännu hade mycket att tillägga, vill jag icke, då
tiden nu är långt framskriden, längre uppehålla det Högloft. Ståndet,
utan anhåller att med remissen af den Kongl. Propos. måtte få
åtfölja såväl detta mitt yttrande, som ock Doct. Marthin Luthers
bref till de Böhmiske Bröderne, ang:de försaralingarnes rätt att
välja sina själasörjare, jemte ett exemplar af den petition rörande
förevide ämne, hvilken vid Riksdagens början till K. M. afleranades,
och hvilken petition finnes omnämnd af Hr Just. StatsMinistern uti
det yttrande han till StatsRådets prot. atgaf, vid förehafvande inför
StatsRådet af den nu föredragna Nåd. Propos., hvilka handlingar
jag härmed har äran att till prot. aflemna.
Den 18 Jup!
447
Slutligen må det tillåtas mig att nu uttala den förhoppning,
att det Högloft. Ståndet, hvilket i alla frågor, som rört fäderneslandets
sanna väl, gått i spetsen för de öfriga Stånden, icke eller nu
skall rygga tillbaka, utan kraftigt understödja vår ädla och högsinnade
Konungs nu afgifna Nåd. Propos.
Ilr Estenberg, Carl Christian: Här har i afton med
stora klingande ord sådant blifvit ut talad t, hvaraf det skulle synas,
sorn vore religions- och samvetstvång våra fäders tro, hvaruti vi
borde förblifva orubbligt faste, att samvetstvång skulle vara protestantismens
oförytterliga grundval, hvaruppå vår kristna kyrka
hvilar, och att lösgörandet af detta religions- och samvetstvång
skulle vara identiskt med en inbjudning till påfvedöme! att insvepa
land och folk i otrons mörker och vantrons alla styggelser. Här
har ytterligare blifvit påstått, att källan, hvarutur den förev:de
Kongl. Propos. skulle hafva flutit, varit oren och förkastlig: detta
sednare påstående är enligt min åsigt, minst sagdt, grundlöst och
orättvist. Hvad de öfriga påståenden beträffar dem jag först antydt,
innehåller jag tills vidare min egen åsigt, men vill till en
början endast låta 2:ne vår Evangeliska kyrkas allmänt erkände
och frejdade lärare derpå svara:
Gottfried Buchner har öfver denna fråga sprid t ett ljus, som
hvar och en sannskyldig Evangelisk lärare måste erkänna vara fullt
tillförlitligt. Buchner yttrar följande:
(Biichners Concordens pag. lill: 11. 12.)
§ 11. Gud är Herre öfver menniskors samvete; men ieke
någon menniska. Samvetet är fritt, och dess' tvång strider både
emot förnuftet och Guds Ord. Att tvinga menniskor till sådana
gerningar, om hvilkas laglighet de ej hafva någon öfvertygelse inom
sig sjelfva, det är orimligt och orätt. Samvetet bojes icke annorlunda,
än genom tydliga föreställningar oell öfvertygande begrepp;
utvärtes straff finner här ej rum, och menniskor hafva icke heller
fått makt och rättighet att bruka sådant till dess vinnande. Huru
skall derföre en Öfverhet kunna vara domare öfver menniskors invärtes
tankar, dem han icke vet, och föreskrifva dem hvad de tro
eller icke tro skola? Dock måste undersåtare så bruka sin samvetsfrihet,
att den utvärtes roligheten icke förstöres; ty eljest kunna
de såsom fridsförstörare med straff beläggas.
§ 12. Enligt med Guds Ord, håfve vi icke om händer fått
några våldsamma vapen, till menniskors omvändelse. 2 Cör. 10: 4.
Det står icke, att man skall tvinga dem, som ej lyda vilja, utan
att man ingen umgängelse med dem hafva skall: 2 Thess. 3: 14.
De llomerskt sinnade träffa alltså icke rätt, när de af Luc. 14: 23
vilja utprässa ett utvärtes tvång; ty derom var nu icke något tal,
utan om ett nödgande, som sker med förmanande, bedjande, lockande
och föreställningar af både vid och ve. Det är ju alldeles
oerhördt, att tvinga en menniska till måltids, och med eld och
svärd förfölja den, som ej vill blifva ens gäst. Toge Påfven i akt
Jesu lärdom: Matth. 20: 25. 26. och födde Christi hjord 1 Petr.
448
Den 18 Juni.
S: 2. 3. så skiljde lian sig med sitt anhang, icke så långt ifrån
det rätta sättet, att föra själar till Christum. Så långt Biiehner.
Vår kyrkas lärofader Martin Luther yttrar sig äfvenledes öfver
samma ämne sålunda:
(Kyrko-Postillan, Sommardelen: N:o 61: 17). Man bör icke
tvinga någon till tron; ty fåren följa den de känna, men fly för
de främmande. Nu vill Christus, att man ej skall tvinga någon,
utan låta hvar och en följa af frivilligt hjerta och lust, och ej af
fruktan för skam eller straff. Man bör låta Ordet gå ut, och uträtta
alltsammans. Vinner man dermed deras hjertan, så komma
de väl sjelfmaute. Tron går icke af hjertat, så framt det icke
häfver Guds Ord. Derföre äro vår tids Hrr galne och rasande, i
det de taga sig före att med makt och med svärd drifva folk till
trona; ty Christus vill här hafva, att fåren skola komma sjelfmante,
derigenom att de känna hans röst. Men med utvärtes tvång kan
man icke tvinga eller vinna hjertat, såsom Påfven med sina lagar
har nödgat folk till Skrift och Nattvarden. Christus vill hafva det
fritt: han hade ock kunnat bruka tvång; men han ville uträtta det
med sin ljufliga och kärliga predikan: den som följde med, han
biet' dervid, och lät ej rycka sig derifrån. Men desse vilja med
svärd och eld, det är, med ursinnighet allt uträtta. Derföre märk
väl: man bör bara låta Guds rena Ord hafva sin gång, och sedan
låta den följa med fritt, som man derigenom vinner, ja, då lära de
väl frivilligt och af sig sjelfva följa med.
(Kyrko-Postillan, Sommardelen, N:o 89: 35. 36.)
g 35. Christi rike är ett barmhertighets och nådes rike, der
intet annat är, än ett ständigt bärande. Christus bär våra skröpligheter
och krankheter, våra synder tager han uppå sig, och har
tålamod med oss, när vi fele, och vi ligge honom alltjemt uppå
halsen; och ändå tröttnar han icke att bära: detta bör vara vår
största tröst, när vi rake i anfäktning af synden. Predikanlerne
i detta riket böra trösta de sargade samveten, umgås vänliga med
dem, och spisa dem med Evangelio, bära de svaga, hela de kränka,
och veta att rätt dela Ordet, samt föredraga hvarjom och euom
det, som han beliöfver.
§ 36. Detta är en rätt biskops och predikants embete, och
icke att fara med öfvervåld, såsom vare biskopar nu göra, sora
binda och fängsla folk, och ropa: fort, häran, haran, den som icke
vill, han skall! Icke så; utan en biskop eller predikant börskicka
sig såsom en, som sköter de sjuka: han far helt sakta med dem,
talar väl med dem, och använder dervid all flit. Så bör ock en
Biskop och Kyrkoherde göra, och icke föreställa sig annat, än att
hans stift eller pastorat är ett hospital och sjukhus, deruti han halen
stor hop sjuklingar af mångahanda krämpor. (Så långt Luther.)
Evangel» lära är att betrakta som ett rikt gästabud, anrättadt
åt menniskorna för att de deraf skola låta sig benådas med syndernas
förlåtelse, lif och salighet. Uteblifvandet från denna ymniga
nåd straffar sig sjelf, affall derifrån kan således icke med fog bestraffas
af en yttre tvångsmakt. Så är ock den rena Evangeliska
läran
Den 18 Janl.
41»
läran icke någonting som en hvar lätteligen fattar och förstår, utan
med denna lära förhåller det sig så, som med den himmelska visheten.
Visheten och tron är icke hvar mans. Den består hvarken
i en utanlexa, eller i en utvärtes kyrkoliturgi; derföre har det
ock beklagligen alltför ofta handt, att de som skulle anses vara
allramest genomträngda af Christi sinne och Evangelii kraft, varit
just de, som svårast förföljt Christi trogna bekännare, och hafva
groft misstagit sig, när de skulle döma i tros-saker. En kristens
hela lif och verksamhet Ur just icke så angenäm och genomskinlig,
att den kan behaga alla, eller genomskådas i hela sitt innehållsrika
djup: denna omständighet gör att hans tankar, ord och gerningar
äro jemt utsatta för missförstånd och bitterhet. Må derföre kyrkans
Författning lemna åt troslifvet och religiositeten en tillbörlig frihet,
på det Andans utveckling hos en hvar må taga den riktning, som
för en hvar är behöflig. Det är blott Gud som känner menniskornas
tankar och själsbehof; må derföre icke den ena menniskan,
med obehörig beställsamhet, inkräkta gebitet för den andra, der
denne skulle fritt utveckla sig, till följd af den egendomliga och
inneboende Guds Andas gå'va, hvaraf denne kan vara i besittning,
utan att en annan ens derom kan ega 'någon aning. Ingenting
kan uti ett kyrkoskick mer skada, än den stela döda formalismen,
som qväfver allt sannt troslif i församlingen. Omgärda Statskyrkan
med tvångslagar och spökuippor, sätt ofördragsamma och ensidiga
.hierarcher till dess målsmän, och förfölj de olika tänkande med eld
och svärd — och vi bafve då med detsamma förrådt kyrkans höge
Stiftare i sina fienders hand; ty Christi lif och Anda är alltigenom
kärlek, frid och försoning. Just då blir sanningen mäktig att;
vinna, på öfvertygelsens väg, sina segrar på jorden, när det ofördragsamma
otidiga nitet lägger ned sina vapen, och nådenes Sol
lemnäs rum att smälta och ombilda det stenhårda menniskohjertat.
Likasom solstrålen tvingar menniskan att aflägga det ena klädesplagget
efter det andra, då åtet den kalla stormvinden drifver henne
att samla ikring sig sina kläder; så äfven verkar Evangelii försoningsfulla
nådes- och sanningsord med oemotståndlig kraft uppå
menniskohjertat, att lösgöra det frän lögnens, fördomarnes och egenrättfärdighetens
villfarelser, under det ovislighetens stormande nit
drifver de förvillade derhän, att de mer och mer befästa sig uti
det adalina och afskurna läge de intagit i förhållande till Christi
församling. Det är den gode Herden som församlar dem, legoherdarne.
maktspråkens och spöknippornas män äro de ulfvar och
tyranner, som förskingra dem ännu mer ifrån hjorden. Och det
olyckligaste af allt är, att dessa nitfulla ifrare gå oftast blindvis
löst emot de oskyldiga fåren, lemnande ulfvarna i fred. Det har
så gått i kyrkans alla tider der man infört religions- och samvetstvång:
och det kommer väl så att gå allt framgent der kyrkans
anseende skall befästas med eld och svärd, böter och landsförvisning,
fångenskap och tyranni. Gå vi ut ifrån den sanningen, att
otron och förvillelsen i religionsmål bär inom sig sjelf hela ofridens
sjelffördömelse, så blir det ju klart, att den olycklige, som kommit
VI H. 29
4M>
Den 18 Jönk
på villoväg i sin odödliga själs högvigtiga angelägenheter, bör just
i detta hans olycksaliga tillstånd utgöra ett mål för själasörjarens
och församlingens synnerliga omtanka och kärleksfullaste behandling.
Nu piskar roan ju ej och drifver ej det sjuka fåret till helsa och
krafter, utan man omhuldar det ju på det ömmaste, herden lägger
det på sina axlar och bär det i sin famn; vore det då icke skäl,
att man likaså ginge till väga med de svaga och sönderslagna och
borttagna och bortkomna från lifsens väg? det vore i sanning större
välsignelse med ett sådant förfarande, än att trampa neder utan
barmhertighet, och utsläcka trons halfsläckta veke, i st. f. att söka
återtända den. Och det är och blir endast kärleken, den himmelska,
eviga, sig sjelf upoffrande kärleken, som utför detta stora verk,
att tillvägabringa anda och lif uti församlingen. Det fordras visserligen
kraft och allvar då den egensinnige och halsstarrige affällingen
och förnekaren skall straffas och tillrättavisas; men denna
kraft och detta allvar blir alldeles förfeladt, om det gör sig gällande
på de vägar och inom det område den borgerliga lagen utstakat
för ordningens vidmakthållande. Sammanblandas strafflagarne för
.vidmakthållande af borgerlig ordning, med straffen för vidmakthållande
af god ordning inom kyrkan, så löper man jemt fara att
begå misstag af den allra vådligaste art. Varningsordets kraft,
och i yttersta fall bannlysningens makt, är kraftig nog att inom
kyrkans heliga område och dess angelägenheter anlitas, hvad derutöfver
går, finnes ej i Guds Ord föreskrifvet, må derföre ej någon
våga att bruka, isynnerhet som kyrkans häfder uttala en bestämd
förkastelsedom öfver alla de åtgärder, som gatt ut på att med det
verldsliga svärdets användande styra Christi Kyrka och församling.
Kyrkan är en bild af himmelen, der gör sig en helt annan ordning
gällande, än den här nere i jordelifvets qvalmiga regioner
. herrskar. De andeliga tingen måste andeligen betraktas, andeligen
bedömas. Och om någorstädes menniskotankens fria forskning,
menniskoandens fria verksamhet skall på örnavingar få lyfta sig upp
till det ljus, der alla nattens mörka 'dimmor måste gifva vika, så
är det inom Christi Kyrka, der Herren sjelf bor, och der Han
skrifvit med outplånliga drag de orden: Sanningen skall göra eder
fri: Joli. 8: 32.
Efter att hafva uti det föreg:de motiverat min åsigt rörande
den Kongl. ProposT, får jag härmed äran tillkännagifva, att jag för
min del gillar lmfvudgrunderna för den Nåd. Propos., men förbehåller
mig att framdeles, då denna fråga återkommer inom Höglofl.
Ståndet, efter att hafva blifvit behandlad inom vederbörligt Utsk.,
få göra några anmärkmr vid de särskilda §§:ne i det oss förelagda
lagförslaget, uti hvilket jag anser, att åtskilliga motsägelser insmugit
sig, hvilka jag önskar måtte blifva rättade.
Frih. Creutz, Stephan: Då R. o. Ad. säkerligen vid denna
sena timma önskar att åtskiljas, så skall jag afstå från det yttrande
jag nu ämnat afgifva, såvida det står mig öppet att i ett annat
plenum framkomma med detta yttrande.
Den 18 Juni.
431
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att om Frih. Creutz hade anmärktnr
att framställa, de borde nu afgifvas, emedan i händelse
E. o. Ad. förklarade öfverläggningen fulländad och remitterade
den Kongl. Propos. till LagUtsk., sedermera någon ytterligare öfverläggning
i ämnet naturligtvis icke finge ega rum.
Frih. Creutz: Då jag är ibland deras antal, som af själ och
hjerta nitälska för religionsfrihetens införande i vårt land såsom en
Statsgrundsats, och nu har den glädjen att se K. M. framkomma
med en Propos. af den beskaffenhet, att jag måste vara på det högsta
tacksam, och, om icke i allo tillfredsställd, likväl åtnöjas, då
man till en början icke får hafva så stora anspråk i ett land, der
religiös intolerans förut varit rådande. Jag önskar, att denna
Kongl. Propos. måtte vinna icke allenast LagUtsk:s utan äfven E.
St:rs godkännande och att den måtte blifva lag och såsom sådan
otvifvelaktigt välsignelsebringande för vårt fädernesland. De talare,
som här hafva upträdt emot religionsfriheten, hafva hufvudsakligen
anfört samma argumenter som vid förra Eiksdagen, och denna fråga
blef i sanning så utförligt då diskuterad, att det är ganska svårt
att komma fram med något nytt. Men då motståndarne framkommit
med samma argumenter, anser jag mig böra med några få ord
bemöta dem, på det att Utsk:s ledamöter måtte få se, icke endast
den ena sidans åsigter, utan äfven något af den andras.
Hr Nils Tersmeden har sagt, att K. M. ställt sig i spetsen
för en rörelse af annan natur än den, som anfördes af Gustaf I
och Gustaf It Adolf. Jag mätte tyda historien på helt annat sätt
än Ilr N. Tersmeden, ty genom densamma har jag kommit till en
fullkomligt motsatt öfvertygelse. Jag anser nemi. den Propos. af
K. M., som nu ligger framför oss, vara till sina principer i grunden
desamma som de, hvarför Konung Gustaf I och Gustaf II Adolf
upträdde och kämpade. Målet har varit detsamma och sättet för
detsammas vinnande har utvecklat sig endast till följd af förhållande
i mån af folkets olika bildningsstudier. Det steg på religionsfrihetens
bana som för 300 år sedan af Konung Gustaf I togs
genom Eeformationen, var måhända tillfyllestgörande för dåvarande
tidehvarfs andeliga ståndpunkt, men kan omöjligen vara nöjaktigt
för ett folk med en mera framskriden kultur. Det deltagande Konung
Gustaf II Adolf tog uti protestanternes kamp för den allmänna
religionsfriheten, upfattades knappast i Sverige af hans samtid,
men synes det för nuv:de tid, så rik på sociala utvecklingar,
vara förbehållet att på den grund dessa våra store Konungar lagt,
. bringa religionsfrihetens stora grundsats fram till en lefvande verklighet,
samt på samma gång gifva tillbörlig aktning åt besvuren
Grundlag och låta folket komma i åtnjutande af den religionsfrihet
som dess 10 g Eeg:sF:n tillerkänner.
Konung Gustaf I:s reformation var af en stor och omfattande
betydelse. Den reformation som Konung Oscar I genom den
förev:de Nåd. Propos. åsyftar, öfverträffa!- vida den förra, ty det
■ gifves intet som utöfvat ett så vidt omfattande inflytande på
; mensklighetens historia, som religionsfrihet såsom statsgrundsats er
-
451
D en 18 .T uni.
känd, derom gifva andra liinders historia de ojäfaktigaste bevis*
Der densamma blifvit tillämpad har den gifvit en ny lyftning, en
vidgad synkrets åt de folk, inom hvilka den blifvit erkänd, oell
utöfvat ett omätligt inflytande på menniskornas utveckling, icke
allenast i spirituelt hänseende, beträffande menniskoandens individuela
återförening med Gud, utan i intellektuelt. afs:de, beträffande
själsutvecklingen till folkens framåtskridande i den allmänna kulturen;
men äfven i materielt hänseende har den lifvat industrien,
derigenom att den af kristendomen lifvade associationsandan, närmat
individer och nationer till hvarandra, hvilka förr inom consessionernas
råmärken, stått uti ett mera spändt förhållande af ofördrag
samhet
och inbördes förkättring, hvarigenom intelligens och industri
legat nere, till den största skada för både handel och näringar.
Konung Gustaf I:s Reformation kail anses såsom ett större
verk i betraktande af det påfviska mörker hvaruti folket var inhöljt
på denna tid, och måste derföre äfven genomdrifvas, snart
sagt med våld, ty folket bringades vid tillfället af Westerås Recess,
att göra sitt val emellan det gamla påfvedömets bibehållande och
Konungens abdication. Men den Reformation sorn K. M:s Propos.
här åsyftar har framkommit på fullkomligt fredlig väg genom angifvande
på tidehvarfvets riktning, och emedan Hans Maj:t med Sin
vanliga uplysta storsinthet, haft ett öppet hjerta för de rop som
låtit höra sig utur folket, om behofvet af en så beskaffad frihet.
I afs:de på verkningarne af denna åtgärd påstår jag ännu en gång,
att de komma att vida öfverträffa dem, som Gustaf Ls Reformation
åvägabragt. Jag måste således sätta Gustaf I:s och Oscar Ls åtgärder
i religiöst hänseende uti ett oskiljaktigt sammanhang med
hvarandra, och bestrider Hr Tersmedens påstående, att de stå i
strid med hvarandra. Den skefva upfattning man gjort utaf Gustaf
II Adolfs deltagande uti det Tyska religionskriget, anser jag
vara framkommen i den mening att derigenom ställa K. M:s Propos.
i en mindre fördelaktig dager, ty hvar man begriper lätt att
Konung Gustaf II Adolf stridde för religiös frihet då han stod i
förbund med både lutheraner och calvinister m. fl., och det dessutom
är historiskt huru Konungen personligen besökte en katholsk
Gudstjenst under krigen emot påfvedömets förtryck, och derunder
vänligen talade med der fungerande prester.
Hr N. Tersmeden har vidare sagt, att Statskyrkan är grunden
för samhällets bestånd och att kyrkans enhet är samhällets grundval.
Detta vågar jag äfven bestrida, ty grunden för ett samhälles
bestånd är uprätthållandet af den allmänna rätt och sanning, som
är nedlagd i hvarje menniskas bröst af naturen, eller som vi kalle,
den allmänna sedelagen eller natur-rätten, och hvilken äfven igenfinnes
uti Uppenbarelsen under namn af Stentaflornas Lag eller de
Tio Budorden. Denna grund finnes äfven hos hedningarne, som
äfven apostelen säger: »Hedningarne som icke hafva den uppenbarade
Lagen, veta dock af naturen det Lagen bjuder» m. m. hvarföre
vi äfven hafva sett antikens Stater upblomstra och utvecklas
under de mest kraftfulla och snillrika lagar och regeringssätt.
Kyrka är något belt andeligt, och kan såsom sådant aldrig vara
Den 18 Juni.
iÄ3
grundvalen för ett samhälles bestånd, ty denna grundval måste vara
något som kan begripas med förnuftet, och icke något hvaruppå
endast Tron kan förlåta sig med afs:de på en tillkommande verld.
Satsen är således såsom yttersta princip alldeles grundfalsk. Hr
Tham har äfven anfört detsamma, men jag deremot påstår, att
Kyrka och Stat icke böra vara i det oskiljaktiga förbund, hvari de
f. n. här i Sverige äro, ty detta står i strid icke allenast med den
Heliga Skrift utan äfven med våra Symbola, ty den Augsburgiska
bekännelsen lärer ordagrannt följande: »Thet verldsliga och tliet
andeliga Regementet måga icke sammanmängias, utan häfver denna
falska förmängelse varit orsak till många häftiga krig, förderfliga
uppror och tvedrägt.» De böra således åtskiljas och deraf befrämjas
Statens utveckling till sitt mål och Kyrkan framskrider i sin
rätta utveckling. Man har derföre äfven motionerat, att Kyrkan
skall hafva sin representation och Staten sin, ty sinnliga ting, som
man kan handlägga med förstånd, tankar och begrepp, måste åtskiljas
från öfversinnliga ting, som man måste omfatta med tro.
Hr N. Tersmeden har äfven sagt, att den religiösa friheten
endast sökes af en menlös tro och af en kortsynt nitälskan. Huru
kan man i en parlamentarisk församling framkomma med ett sådant
yttrande, då man ser, huru verldens mäktigaste nationer, England,
Frankrike, Tyskland, och våra egna grannstater Norrige och Danmark
antagit religionsfriheten såsom en Stats grundsats.
Jag kan icke heller dela Hr N. Tersmedens åsigt, att man
genom religionsfrihetens införande skulle befrämja katholicismen.
Denna lära torde icke få många anhängare i ett land som Sverige,
der hatet till katholiker blifvit snart sagdt ett nationalhat. Genom
religionsfrihetens införande motverkas tvärtom katholicismen, och
jag har den fulia tillförsigt till sanningens makt, att den skall gå
segrande ur alla strider, och att det är genom friktionen af olika
läromeningar som dess kraft visar sig som störst, och med religionsfrihetens
antagande har sanningen så mycket större stridsfält till
vinnande af sina segrar, och villfarelserna skola då uphöra att vara
farliga, när man fritt får träda dem under ögonen. Detta har i
alla tider och länder visat sig vara förhållandet, och argumentet är
gammalt och kändt som ett utnött skrämskott frän presternas sida,
då fråga varit om religiös tolerans.
Hr N. Tersmeden beklagar sig slutligen deröfver, att K. M.
vill utsträcka trosfriheten till handling. Ja, det säger sig sjelft,
att när jag tror något, vill jag bekänna denna tro, och när jag
bekänner något, vill jag handla derefter. Det ena är en produkt
af det andra. Under katholicismens herravälde får man tro hvad
man vill, men icke handla derefter. En sådan frihet hade man
äfven under Kejsar Nero, ty den kunde han ej åtkomma, men bekände
man sin tro, blef man uphängd vid en lyktpåle eller bränd.
Hr Tham har sagt,, att man utaf religionsfriheten hoppas på
en nyfödelse inom Kyrkan, men tillägger besynnerligt nog, att. detta
vederlägger sig sjelf. Jag tror icke att en så beskaffad kyrka som
vår Statskyrka kan i biblisk mening pånyttfödas, men genom religionsfrihetens
införande måste, då de olika meningarne fritt få
454
Dan 18 Juni.
framträda, äfven i vår Statskyrka upstå en slags nitälskan för de
sanningar man bekänner.
Hr Tham liar sagt, att främmande makter skulle hafva utöfvat
sitt inflytande vid förslagets afgifvande. Om förhållandet är
sådant, länder det de främmande makterna till ära och äfven K. M.,
som gifvit vika för deras påtryckningar. Detta vore för båda parterne
hedrande, ehuru Hr Tham anser det för en skam, ty i en
tid då alla nationer räcka hvarandra en broderlig hand för materiela
ändamål, nråtte det väl äfven vara hedrande och aktningsvärdt
att nationerna i andligt hänseende närma sig till hvarandra.
Hvad åter beträffar insinuationen om den Helige Fadrens inverkan,
så har redan en föregide talare tillbakavisat densamma såsom i
högsta grad obehörig, och jag instämmer fullkomligt deruti.
Hr Tham säger: hvad tro kan man sätta till den, som öfvergifvit
sina fäders tro? Jag fattar icke hvad man menar med fäders
tro. Våra fäder äro ju alla, som lefvat före oss ända upp till
Oden, såväl lutheraner och katholiker som hedningar. Skulle man
icke kunna sätta tro till en person, som öfvergifvit sina fäders tro,
så skulle man icke kunna sätta tro till de mest civiliserade nationer
i Europa, hvilka alla öfvergifvit sina fäders tro för antagande
af något bättre under tidernes utveckling. Man skulle således,
efter Hr Thams argumentation, icke kunna sätta tro hvarken lill
det Franska eller Engelska folket, med hvilka vi nyligen varit nära
allierade och fortfarande äro, och jag hoppas skall blifva det.
Jag vill icke längre uppehålla II. o. Ad:s tid, utan slutar med
den anhållan, att dessa mina yttranden måtte få åtfölja till Utsk.,
samt med den önskan att den Kongl. Proposm måtte få den framgång
den förtjenar och ämnets vigt fordrar.
Hr Hjerta, Lars: Ehuru jag med tillfredsställelse och erkänsla
tagit kännedom af den Kongl. Proposms innehåll och gillar
densamma i dess allmänhet, har jag dock några nnmärkmr att deremot
framställa. För det första anser jag att det, vid beviljandet
af en utvidgad religionsfrihet för främmande trosförvandter, är angeläget
att mera uttryckligt än hvad hittills finnes i Författningarne
föreskrifvet, stadga, att inga processioner eller andra religiösa
ceremonier af livad slag som helst må ega rum utomhus, med undantag
af hvad sora är öfligt och nödvändigt vid liks jordande;
och för det andra tror jag, lika med Hr Tham, att man icke bordt
helt och hållet afsäga sig rättigheten att ur Piket förvisa utliindningar,
som hit inkomma och utsprida villfarande lärosatser, ty derigenom
har man betagit sig möjligheten att blifva af med katholska
missionärer eller jesuiter, hvilkas bosättande här i landet torde
vara onödigt.
Tid besvarandet af Hr Tharas öfriga yttranden emot den
Kongl. Proposm skall jag försöka att vara så kort som möjligt.
Den värde talaren synes mig uti sitt anfide hafva utgått från det
begrepp, att kyrkan bör, i afs:de på församlingen, följa den kända
satsen: »Den man älskar, den agar man», enär han mycket utförligt
utvecklat nödvändigheten af den strängaste tukt och Herrans
Den 18 Juni.
förmaning emot affällingar;. så att han nästan synes mig betrakta
vår Statskyrka mera som ett tukthus än som ett religionssamfund.
Då man stödjer sitt motstånd mot den Kongl. Propos. på sådana
uttryck, som »att den rubbar sekelsgamla förhållanden», eller »att
ingen religionsfrihet behöfves», kan jag ej förstå annat, än att dessa
uttryck vittna om en stor farhåga för religionsfrihetens följder samt
gifva anleda, att misstänka, att det icke står så alldeles rätt till
med öfvertygelsen om den egna Statskyrkans inre styrka, ty i motsatt
fall behöfde man väl icke taga sin tillflykt till dylika fraser.
Ilr Tham har äfven mycket ut bred t sig öfver vådan af mormonismens
införande, men synes dervid hafva helt och hållet förgätit,
att mormonismen icke är tillåten här i landet, samt att, enligt förslagets
uttryckliga innehåll, öfvergång ej får ske till andra religionssamfund
än sådana, sorn i Riket finnas eller framdeles med Konungens
nilsland bildas. Samme talare har äfven nämnt socialismen
såsom en mycket farlig religiös sekt. Ehuru den värde ledamoten
beklagligtvis nu ej är närv:de, måste jag dock säga, att jag
till min stora förvåning i qväll för torsta gången hört omtalas socialismen
såsom en religionssekt. Jag har förut trott, att socialismen
var en benämning på en viss riktning af statsekonomiskt politiska
åsigter, afs:de samhällsinrättningeus ombildande på andra
grunder än de munde, men att den skulle vara lika illa anskrifven
i religiöst som i socialt hänseende, var för mig i sanning obekant.
Hr Tham har vidare varnat oss för faran af puyseismen, men han
har icke tagit i betraktande eller icke velat förstå, att puyseismen
ligger ganska nära vår ortodoxa lära, till stöd för hvilket påstående
kunde åberopas en och annan upsats i den såsom fullkomligt ortodox
erkända Aordislra Kyrkotidningen. Emellan puyseismen och
katholicismen är afståndet icke särdeles stort och anmärkas bör
jemväl, att ehuru våra prelater, i fråga om dogmerna, anses vara
stränga lutheraner, äro de dock, i fråga om Kyrkans förhållande till
församlingen, tcmligen katholskt sinnade. En föreg:de talare kar
äfven gifvit R. o. Ad. en ganska intressant uplysning, då han upläste
en del af den Augsburgiska bekännelsen, af ett innehåll, som
utvisade att densamma icke innebär någon egentlig protest mot
katholicismen.
Jag vill icke längre uppehålla mig vid Hr Thams anförande,
ehuru mycket ännu vore att derom säga, utan öfvergår till den del
af det Kongl. Förslaget, som jag egentligen anser böra tagas i betraktande,
nemi. den 2:dra §:n, ang:de ansvar för utspridande af
villfarande lärosatser. Under nuv:de förhållanden, och då vår Statskyrka
under långvariga tider varit stelnad i sina gamla former, vill
jag ganska gerna medgifva, att det måhända hade varit ett nog
brådstörtadt steg, om man nu genast velnt införa religions-friheten
i samma utsträckning som i Norrige och Danmark. Jag för min
del anser derföre uti denna §:s innehåll en lycklig medelväg vara
funnen, för att ej kunna gifva orthodoxien anledn. att framkasta för
stora skräckbilder, men kan dock ej underlåta att anmärka, att uttrycket
den rena Evangeliska lärans grundsanningar är till sin betydelse
så vidsträckt, att detsamma möjligen kan medföra vudor, sär
-
Den 18 Jnnt.
deles om jag jemför detsamma med den lista §:ns innehåll, nemi.
att öfvergång från Svenska Statskyrkan till annat kristligt religionssamfund
är tillåten, men att, intilldess anmälan derom skett, man
skall vara pliktig, att i kyrkligt hänseende ställa sig till efterrättelse
de för Svenska Kyrkans medlemmar gifna föreskrifter. Man har
nemi. svårt att finna, det någon frihet här blifvit inrymd åt den
talrika del af den Svenska församlingen, som icke vill utträda ur
den Svenska Statskyrkans gemenskap, men i en eller annan punkt
af Kyrkans satser är afvikande om hvad som är det verkligt Evangeliska
och sanna. Dei skulle ganska lätt kunna hända, att sådana
personer, oaktadt den beviljade religions-friheten, blefve föremål för
förföljelse, derföre att de offentligen förkunnade sina satser. Jag
hemtar anledn. till denna min farhåga derifrån, att Hr Just.StatsMinistern
sielf har definierat uttrycket den Evangeliska lärans grundsanningar
så, att det från 1781 års lieligions-edikt hemtade uttryck
bibehållits, nemi. sådana satser, »om hvilka intet tvifvel är, att lärarne
af den rätta trosbekännelsen derom äro eniga. Men nu är
det bekant, att presterskapet i afside å den gällande trosläran har
auktoritet, och då är det föga troligt att detta presterskap, hvars
medlemmar alla aflagt ed att följa de föreskrifna dogmerna, blifver
i afside å någon dogm oenigt, ty när det gäller att åt en korporation
bibehålla inflytande och makt, torde det sällan vara fallet, att
den ena Ståndsbrodren vill sticka ut ögonen på den andra. I afside
på rätta förståndet af denna §, lärer man icke heller få förbise den
tolkning deraf, som kan dragas såsom slutsats af Hr Statsrådet Anjous
reservation. I förbigående vill jag nämna, att det icke är utan
sin stora märkvärdighet, att Chefen för EcklesiastikDepartitet reserverat
sig emot hela Förslaget, och detta förhållande leder mig till
den tanken, att man inom presterskapet, som skall döma om sådana
frågor, möjligen skall komma att åt §:n gifva en med 16 § RegisF:n
ingalunda öfverensstämmande tolkning Slutligen hemtar jag
anledn. till farhåga äfven deraf, att en ledamot af detta Stånd, som
tillika tillhör presterskapet och här upträdt med ett, om icke särdeles
upbyggligt, åtminstone mångordigt och vältaligt anförande, har
belt och hållet fästat sig vid totaliteten af den hos oss gällande
orthodoxa läran, och ansett densamma utgöra den rena Evangeliska
lärans grundsanningar. Af allt detta har jag ansett mig föranlåten
upträda med en påminnelse emot denna del af det Kongl Förslaget.
Jag medgifver gerna, att det varit mycket svårt för Regeringen
att fullkomligt gå till mötes de allmänna önskningarna om religions-frihet,
men jag skulle önska, att LagUtsk., som kommer att
afgifva Utlåt, öfver den Kongl. Proposm, och, såsom jag hoppas,
kommer att tillstyrka densamma, måtte för denna sin tillstyrkan
afgifva en motivering, som vid framtida behof kan lemna en tjenlig
och val behöflig ledning för omdömet, huruledes uttrycket: den rena
Evangeliska lärans grundsanningar må förstås i juridisk mening. För
att äfven å min sida gifva Utsk. någon ledning i detta fall, ber jag
att få anföra, icke mina egna åsigter, utan hvad en af vårt lands
utmärktaste män, Esaias Tegnér, yttrat uti ett offentligt tal, vid
ett religiöst tillfälle, i Wexiö domkyrka år 1832:
Den 18 Jnnl.
457
»Hufvudsaken i den protestantiska trosbekännelsen», sade han,
»den ledande tanken i hela dess lärobyggnad, är just den, att ingen
»mensklig sägen skall bilda vår tro; att tanken skall vara fri inom
»de vidsträckta gränsor, som uppenbarelsen utstakat; att forskningen
»skall släppas lös i alla riktniugar, och menskliga förnuftet, som
»också är en uppenbarelse, hafva sin pröfningsrätt oförkränkt. Denna
»tanke är mensklighetens stora fribref, den är Guds konungaförsäk»ran
till jorden, den är kristendomens innersta merg och kärna.
»Utan den tanken är ingen utveckling möjlig af menniskoslägtets
»högsta anlag: menniskobildningen; ty der den står stilla som ett
»förruttnadt vatten, der kan ej heller någon borgerlig frihet trifvas,
»och ingen boja är så tryckande, som den, hvilken är fastsmidd vid
»himmelen. Sålunda är protestantiska kyrkan alltjemt menskliglie»tens
högskola; hon är ljusets fästning; hon är frihetens sköldborg.
»För detta var det, som Gustaf II Adolf stridde; dessa skatter ville
»han rädda undan förstörelsen. Hade lian ej varit, — ack!
»Guds vishet är outgrundlig, och hans rustkammare saknar aldrig
»vapen; men efter menskligt utseende skulle Europas bildning varit
»kastad ett årtusende tillbaka.»
Med detta yttrande af vår odödlige Tegnér, deri han nedlagt
sin åsigt om protestantismen, ber jag att få sammanställa ett annat,
som en af Tysklands största tlieologer nyligen yttrat:
»Den närv:de tidens orthodoxi talar icke med Luther i Worms
»om Bibeln och de klara förnuftsgrunderna; den ställer icke sam»vetsfriheten
emot medeltids-traditionernas auktoritet, utan har af
»det sextonde århundradets symboliska böcker gjort en papperspåfve,
»under hvilken både den fria öfvertygelsen och vetenskapen skall
»böja sig, och upställer sålunda, i st. f. själens pånyttfödelse och
»trons audeliga lif, ett dogmatiskt förståndsverk såsom vilkor för
»saligheten. Reformationen uphätde skilnaden mellan prester och
»lekman och högkyrkan i församlingen, samt förkunnade enl. Bibelns
»egna ord det allmänna prestadömet. Nu deremot vill man tvinga
»äfven den protestantiska kyrkan derhän, att kyrkoherden skall stå
»såsom en medlare emellan Gud och menniskorna; icke den himmel»ske
Fadren, utan presten, en syndig menniska likasom andra, skall
»förlåta eller icke förlåta våra synder.»
Samme författare säger på ett annat ställe: »I Christi lära äro
»de eviga sanningarna om menniskans sedliga natur och Guds vä»sende,
om vårt förhållande till honom uttalade; protestantismen är
»grundad på ett sjelfständigt tillegnande deraf, icke på bekännandet
»af dogmatiska formler. I den fria forskningen, bunden af ingen
»auktoritet af menskliga satser; i theologiens och sjelfva dogma»tikens
fortgående utbildning genom vetenskapen; i andens rike lig»ger
för alla, som icke vilja upgifva folkets bildning och adel, pro»testantismens
rätt och betydelse; det är prolesten emot hvarje lii»erarkisk
boja, och ett gammalt ordspråk säger: principiis obsen.»
Det är klart, att om man sammanställer dessa yttranden, hvilka
måste medgifvas innehålla åtminstone någon sanning, så kommer man
till den slutsatsen, att de symboliska böckerna, som till stor del
innehålla en tradition, icke i sin helhet kunna anses utgöra »den
4f>8
Den 18 Jani.
rena Evangeliska lärans grundsanningar.» Uti sjelfva den Heliga
Skrift säges ju om dess innehåll, att bokstafven dödar, men anden
gör lefvande, och dermed är äfven till en viss grad tankens, frihet
sanktionerad. En inom den Svenska kyrkan högt upsatt ännu lefvande
man, som dock ej bevistar denna Riksdag, har äfven yttrat,
att de symboliska böckerna befinna sig på en ståndpunkt, på hvilken
vi icke kunna qvarstå, samt att det vore bättre att hafva en
lefvande påfve, som dock en gång måste dö och lemna rum för en
annan, som alltid något skulle jemka sig efter tiden, än en papperspåfve,
som aldrig dör. Ofverväger man allt detta, så måste man
återkomma till frågan: »Huru skall man i den nya lagen kunna bereda
trygghet åt den talrika del af Svenska folket, som icke vill
öfvergå till något annat religions-samfund, utan anser sig bekänna
den rena Evangeliska läran, ehuru den i vissa hänseenden skiljer
sig från Statskyrkan? Skall denna talrika del af befolkningen fortfarande
vara underkastad ansvar för irrlärighet, under det att raan
tillåter hvar och en att ansvarsfritt öfvergå till den katholska läran
eller något annat från Statskyrkan skiljdt religionssamfund? Det
är i detta hänseende som jag beklagar, att uti ingressen till den
Kongl. Propos:n ingenting finnes uämndt om denna sak, ibland annat
t. ex. om uphäfvande af den s. k. Sakramental-lagen och af den
Kongl. Förordn., som tillåter K. M. att genom kronobetjeningen
låta afhemta och emot föräldrarnes vilja till dopet befordra barn,
som icke inom några veckor efter födelsen blifvit döpta. För att
ådagalägga, att jag för dessa Författningars uphäfvande har en.auktoritet
att åberopa, anhåller jag att få upbisa några koria stycken
ur en i svenskt tryck utgifven skrift med titel: Doktor Martin Luthers
Herdabref till de Böhmiska bröderna, och rätta siittet att förordna
och tillsätta församlingens herdar; men dessförinnan ber jag
att få tillkännagifva, att om R. o. Ad. skulle finna de uttryck, den
gamle hedersmannen' Doktor Luther begagnat, på åtskilliga ställen
vara något, som man säger, grofkornig^, så är detta hans fel och
icke mitt, och jag får derom säga som Kellgren i sin saga om smeden
och bagaren yttrat om ett der förekommande, på dålig latin utgifvet
läkarebetyg: »att latinet hör icke mig, men Tyska Doktorn
till.»
Doktor Luther inleder detta sitt bref med denna förklaring:
»Hår gä vi på spår efter det reno, och råtta kyrkoskicket, som ärframståldt
för oss i Skriften, och derföre fråga vi icke stort efter hvad bruket
Tiar infört och fäderna efterföljt i detta stycke. Vi hafva nemi. nu
redan en rund tid klart nog ådagalagt, att vi icke behöfva, ja, hvarken
bordt eller, vilja vara slafvar af menskliga påfund.»
Härefter förekommer på sidan fl, ang:de Döpelsens förrättande:
»Och då det det jemte har enhälligt medhåll, och är bruk öfver hela
verlden, att medgifva äfven andra än prester rätt att döpa, så år det
tillika mitt råd, att hvar och en husbonde som blefve fader, sjelf döpte
sina barn, och sålunda sörjde för sig sjelf och de sina, i öfverensstämmelse
med kristendomens lära, t. o. m. om de hela sitt lif igenom icke
vågade eller icke kunde åtnjuta den Heliga Nattvarden; ty Altarets Sa
-
Den 18 Juul.
krament är icke ovilkorligen nödvändigt till saligheten, såsom Evangelium
och Dopet allena äro.»
Sannerligen om 2 eller 3 eller 10 hus eller en hel hy eller flere
hyar eller städer blefve eniga om att följa detta råd, så att de hemma
i husen, mellan sig sjelfva inbördes öfvade tron och kärleken genom Evangelii
kraft, så skulle Christus. mycket säkert vara midt ibland dem och
erkänna dem för sin församling, om också aldrig någon invigd, kronrakad
eller huru som helst pätvungen tjenare komme och räckte dem Altarets
Sakrament och andra kyrkans förmåner; Christus skulle icke fördöma
dem.
Sidan 14 heter det om prestvigningen: »Jag upskjuter tills vidare
den klagan, som kan göras mot den papistiska vigningen, att alla,
som kallas till prester, smörjas och förordnas allenast i följd af Biskopens
maktfullkomlighet, utan att man i minsta måtto frågar efter eller
bekymrar sig om den menighets samtycke och röst, öfver hvilken man
sätter dem att styra; ändock just menigheten, såsom Guds folk, har mest
att säga och den största andel i saken, så att man ej borde påtvinga
dem någon emot deras vilja; ty endast den, som vore för menigheten
välkänd, och som den hade kallat, emedan man trodde sig kunna af honom
gagnas, endast honom skidle Biskopen stadfästa i embetet. Nu inviger
man deremot prester i allmänhet i det ovissa, sd att nästan ingen
mera vet, hvilken menighet han en gång kommer att betjena.» Vidare
sidan 17:
»Ty att vara skaffare öfver Guds hemligheter, och att värda själar,
det är ju en simpel syssla, hvartill den outplånliga preststämpeln
icke behöfves, eller den heliga vigningens Sakrament.»
Ang:de prestvigningen och prestadömet Jortjenar vidare, såsom
särdeles märkvärdigt, att citeras följande yttrande, sidan 27: »Här
mäste man utgå frän trons fasta grund, på det att vi genom Guds ords
kraft md kunna omkullvälta denna stora och mäktiga förargelse-klippa,
att menniskor först påfunnit att bruka namnet prester (der Guds ord
har namnet presbyter eller äldste) och sedan att styft och trotsigt påstå,
att de och endast de vore prester, som blifvit plättrakade och smorda af
Biskoparna; ty just under detta namn har satan listigt insmugit sig och
derefter förödt alltsammans med grufligt väsen; sedan har han hemtat
sju andra djeflar, som voro ännu värre, samt med dem tagit borgen i
besittning, och der sitter han nu på sin tron i god ro och fred, så att
allt folket under namnet prest nu bara tänker pä ett sådant plätlrakadt
och insmordt kreatur, som år upbläst af menskligt högmod och tillkommet
i mörk vidskepelse.» Och längre ned på samma sida: »Till prest
i det Nya Testamentets mening mäste man födas och icke fabriceras,
skapas och icke invigas. Denna födelse är emellertid icke efter köttet,
utan af vatten och andan, och sker i den nya födelsens bad, hvarföre
också alla kristna utan undantag äro prester och alla prester kristna;
och det vore ett förbannadt och förvändt talesätt, om man ville säga, att
en prest vore något annat än en kristen; ty sådant tal strider emot Guds
ord, grundar sig på idel menniskolärdom, gammal vana eller mängdens
mening.»
Sidan 30: »Häraf draga vi nu följande slutsats: Ar Christus vorden
det nya förbundets förste prest, utan rakning, smörjelse och prest
-
IBO
Den 18 Juni.
marke, och utan den biskopliga prestvigningens hela apspel, sd har han
också gjort sina apostlar och lärjungar till prester, utan dessa narraktiga
påfund, hvarföre hela detta galna bruk år alldeles öfverflödigt, och
der det begagnas år det dessutom alldeles otillräckligt att göra någon till
prest; annars tvingas man ju till att suga, att hvarken Christus eller
hans apostlar varit råtta prester. Häraf år det dd alldeles klart, att
jag med full rätt har kunnat säga, att der ingenstädes finnes i mindre
grad prester, ån just der, hvarest man inviger prester såsom nu för tiden.»
»Men låtom oss nu gä vidare och af de s. k. presterliga förrättningarna
bevisa, att alla kristna uro prester.» — »Det första och aldra
vigtigaste, hvaraf edit annat beror, och hvartill det slutar sig, år Guds
ords förkunnande, ty medelst ordet undervisa, välsigna, binda, lösa, döpa,
offra, pröfva och bedöma vi edit, sd att när vi öfverantvarda ordet dt
någon, kunna vi ingalunda taga oss rättighet att frånkänna honom fullständig
andel i prestadömet. Men nu är ordet just alla kristnas gemensamma
egendom, såsom Esaias säga': edla dina barn skola varet lärda
af Gud, hvilket Christus sålunda utlägger, att alla de uro lärda af Gud,
som höra Fadrens ord och lära att komma till honom.» — »Men att
denna första förrättning, nemi. Guds ords tjenst, (ministerium verbe divini),
tillhör alla kristna, år ytterligare klart af följande Skriftställen:
J åren ett konungsligt presterskap, det heliga folket, och det egendomsfolket,
att J skolén kungöra hans dygd, som eder kallat häfver af mörkret
till sitt underliga ljus. Får jag nu taga mig den friheten att fråga,
hvem det är, sorn år kallad från mörkret till Hans underliga ljus1 Ar
det kanske bara de plättrakade och smorda komediantpresterna, eller är
det icke fastmer alla kristna? Men S:t Petrus medy ifver dem icke allenast
rätt till, utan rent af befaller dem att förkunna Guds dråpliga
verk, hvilket sannerligen icke vill säga något annat, än att predika Guds
ord. Lät dem nu komma fram, alla de som hafva upfunnit ett dubbelt
prestadöme, nemi. dels ett andeligt och allmänt, och dels ett utvärtes och
särskildt, och som föregifva att S:t Petrus här talar om det första af
dessa. Hvari består dd deras utvärtes och särskildta prestadöme? Och
skall detta då icke förkunna Guds herrlighet? Här gifver Petrus just det
andeliga och allmänna presterskapet befallning derom. Detsamma bestyrka
också Christi egna ord hos Mattheus, Marcus oall Lucas, når
han säger till dem alla vid den sista aftonmåltiden: »görer detta till
min åminnelse!» Detta ho han icke blott sagt till de plättrakade och
smorda, ty annars skulle ju inga andra ån de anamma Christi lekamen
och blod. Men nu består åminnelsen alldeles icke i något annat,
ån just ordets förkunnande, såsom Paulus också utlägger det, når han
säger: ty så ofta J äten af detta bröd och dricken af denna kalk, skolén
J förkunna Herrans död, till dess han kommer. Men att förkunna
Herrans död vill icke såga något annat, ån just detta, att förkunna den
Herres »dygd, som häfver kallat oss från mörkret till sitt underliga ljus.»
Derföre är det ett dumt snack af dem att såga, att apostelens ord blott
angå presteständet eller de personer, som åro prestvigda genom deras
narruptåg, oaktadt apostelen hår ålägger och förpligtar alla och enhvar
till samma ords tjenst.»
»Härmed hafva vi då tillräckligen bevisat hvad dessa Skriftställen
pä det starkaste och klaraste sätt äfven bevittna: nemi. att Guds ords
Den 18 J u ni.
tjenst, som är kyrkans vigtigaste embete, alltid tillhörer alla kristna gemensamt,
ja, är icke blott deras rätt, utan äfven deras pligt.. Derföre
år och mäste prestadömet också nödvändigt vara ett för alla kristna gemensamt
embete, så att mot dessa gudomliga maktord gälla alla fäder
och kyrko-församlingar sä mycket som intet, om de ån vore flere, än att
de kunde räknas»; och lika litet ligger der makt på någon gammal slendrian
och all verldens vana, som är den lösa grund, hvarpå de plättrakade
stackarena tinder std sig att bygga sitt prestadöme.»
»Den andra prestförrättningen är att döpa: en förrättning, som
man i nödfall t. o. m. gifvit ät qvinnan rätt att sköta, och som nu snart
icke längre räknas för någon prestförrättning. Men antingen det behagar
papisterna eller ej, sä måste vi hår för dem lägga i dagen, och
dertill begagna deras egna medgifvanden, såsom bevis, att alla kristna,
qvinnorna inberäknade, åro prester, utan plättrakning och utan något utvärtes
prestmärke; ty när man döper, så uttalar man ju det lefvande
ordet, som pånyttföder sjularne, och frälsar från synd och död, och detta
har ju, utan cili jemförelse, mera att betyda, ån att välsigna brödet och
vinet, ty att föra Guds ord är kyrkans vigtigaste embete.»
»Den tredje förrättningen består i att välsigna och utdela det
invigda brödet och vinet. Här stoltsera de plättrakade och berömma
sig af, att segren är på deras sida; här trotsa de riktigt, och säga:
denna makt har ingen annan, hvarken englarne eller den heliga jungfrun,
Guds moder. Vi vilja nu icke vidare inlåta oss på detta sladder,
utan svara blott, att också denna förrättning är gemensam för alla
kristna, alla kristnas tillhörighet, lika sd vål som de andra delarna af
prestadömet. Och vi begära icke. att. någon skall tro oss bara på våra
ord, utan vi grunda vårt påstående på Herrans ord och uttryckliga
förklaring, när Hem vid Nattvarden säger: »detta gör er till min åminnelse!»
ty också de plättrakade pr esterna medgifva, att Christus genom
dessa ord har skapat prester, och gifvit dem fullmakt till att välsigna.
Men nu har Han talat dessa ord till alla sina lärjungar, sd väl till
dem som den gången voro nämde, och åto och drucko af brödet och
vinet, som också till alla dem som sednare i tiden skidle komma till att
äta och dricka deraf. Häraf följer dä, att den fullmakt, som här gifves,
år gifven till dem alla; och häremot hafva de andra ingenting annat
att sätta eller anföra, ån fäderna, kyrkomötena, och det gamla bruket,
samt deras aldra yppersta tros-artikel, hvilken lyder sålunda: vi hafva
de flesta på vår sida, och vi bruka sä, derföre måste det vara sannt
och säkert. Ytterligare kunna vi såsom vittne framföra S:t Paulus, som
säger: »jag häfver undfått af Herran, det jag ock eder gifvit häfver.»
Paulus talar äfven hår till alla Corinthierna, och ställer dem alla lika,
d. v. s. viger deni lill prester, med fullmakt att välsigna Sakramentet.»
Och slutligen på sidan 54: »Vi std deremot fast på, att hår intet
annat Guds ord gfves, ån det som alla kristna åro förpligtade att
förkunna; att här icke gifves något annat dop, ån det som alla kristna
kunna meddela; att det icke gifves någon annan åminnelse-måltid vid
Herrans bord, ån den som hvar och en kristen efter Herrans egen instiftelse
kan begå; att hår icke gifves några andra slags synder, än dem
som hvar och en kristen har rätt att lösa och binda.»
Jag har upläst dessa stycken derföre, att deraf tydligen följer,
462
Den 18 Juni.
att vår gamle reformator i afs:de å Sakramental-lagen oell församlingarnas
rätt att döpa barn, var af en annan tanke än Svenska
presterskapet nu är, och detta så tydligt, att om den hedersmannen
kunde stiga upp ur sin graf och ställas ansigte mot ansigte med
vår nuv:de Erkebiskop, som deltagit i Ilegeringens beslut om Sakramental-lagen,
som belägger Nattvardens utdelande af andra än
prester med hardt ansvar, så och då en och samma sak icke kan
på samma gång vara och icke vara, eller ieke vara på en gång sig
sjelf och dess motsats, så måste ettdera inträffa, nemi. antingen att
Svea Rikes Erkebiskop, Doktor Reuterdahl, icke kunde anses vara
riktig lutheran, eller ock att Doktor Luther sjelf icke kunde anses
bekänna den rena Evangeliska läran.
Sedan jag nu upläst några de vigtigaste ställen af denna Luthers
skrift, ber jag dock tillika få tillkännagifva, att ehuru det klarligen
synes, att det mesta som Luther yttrat om papisternas anspråk
inom kyrkan, i afs:de på Ordets förkunnande och Sakramentets förrättningar,
i fullt mått gäller äfven om vår Kyrkas presterskap och
dess begrepp om sin uteslutande rätt inom församlingen, så har det
endast varit med hänseende till innehållets stora vigt för den sak,
hvarom här är fråga, som jag ansett mig förpligtad att åberopa sjelfva
verba formalia, och att sådant alldeles icke skett med biafsigt att
på något sätt kasta skugga på vårt Svenska presterskaps personliga
värde, hvilket jag anser både i bildning och i sedlighet stå lika högt
som något annat presterskap och måhända högre än de flesta af dessa
korporationer.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, såvida R. o. Ad:s ledamöter
önskade fortsätta öfverläggningen i ett annat plenum, skulle
framställa propos. om R. o. Ad., med afs:de på den långt framskridna
tiden, behagade åtskiljas; men att, efter hans upfattning, det ej
kunde vara tillåtet, att i en sådan fråga, hvari öfverläggning egt
rum och Ståndet förklarat den fulländad, fortsätta öfverläggningen
en annan dag, emedan i sådant fall Ståndets förklarande att öfverläggningen
blifvit fulländad, blefve lemnadt utan afs;de, och jemväl
de yttranden, som då komme att afgifvas, borde få en annan gång
uptagas till besvarande.
Hr Estenberg: Jag anhåller att få förena mig med Hr
Hjerta deri, att denna fråga icke må anses vara slutad i detta plenum,
utan må kunna fortsättas en annan gång, då det må vara tillfälle
för de återstående att yttra sig. För min del anmäler jag mig
äfven såsom önskande att få tillägga några ord till remissen, men
åstundan, likasom Hr Hjerta, att det måtte upskjutas, då det är
mindre lämpligt att vid denna tid i så få personers närvaro afhandla
frågan.
Hr v. Troil, Sam. Gust.: Då det torde vara de närv:de
ledamöterne af R. o. Ad. bekant, att plenum icke kan komma att
ega rum hvarken i morgon eller öfvermorgon, samt att, efter hvad
jag hört sägas, om Måndag endast ett kort bordjäggnings-plenum
D en 18 Juni.
kommer att hållas, torde Hrrne finna, att följden af det bégärda
upskofvet blefve, att den Kongl. Propos:n icke komme att på flere
dagar remitteras. Fördenskull hemställer jag, huruvida icke de Hrr,
som .ännu hafva något i ämnet att anföra, behagade afgifva sina
yttranden i afton, på det att såväl den nu föredragna, som de öfriga
Kongl. Proposma måtte blifva remitterade.
Frih. Creutz: Jag anhåller att få förena mig med Hr v.
Troil, oell ber Hr Estenberg återtaga sitt yrkande, på det att vi
måtte få åtskiljas.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af den
framställning som blifvit gjord, finge hemställa om It. o. Ad. till
ett följande plenum behagade upskjuta öfverläggningen om K. M:s
ifrågavide Propos., ropades starka Nej jemte några Ja; hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge öfverläggningen
om denna Kongl. Propos. fulländad; hvilken hemställan besvarades
med starka Ja, jemte ett eller annat Nej; hvarjemte
Hr Hjerta anmälde sig och yttrade:
För den händelse att öfverläggningen skall anses böra afslutas
i qväll, så att det förnekas mig att i ett efterföljande plenum afgifva
mitt yttrande, nödgas jag, ehuru ogerna, anhålla om ordet, för
att få anföra hvad jag aktar nödigt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att, såsom han upfattat Ståndets
mening, hade ^Ståndet önskat att få förev:de fråga afgjord i
afton, och att öfverläggningen må vara fulländad, med undantag för
de talare, som redan anmält sig; hvarföre Hr Gr. o. Landtm, anhöll,
att Hr Hjerta nu mätte fortsätta sitt anförande.
Hr Hjerta: Som tiden nu framskridit nära till midnattstimman,
så, ehuru Hr Gr. o. Landtm, nyss upmanat oss att under
detta plenum afgifva de yttranden, hvarmed vi önska beledsaga den
Kongl. Proposm vid dess remiss, anhåller jag likväl att för det
niirv:de få afstå från ordet och en annan gång få framkomma med
de anmärkmr, hvartill icke så mycket den Kongl. Proposm som fastmer
ett emot densamma här afgifvet yttrande gilvit mig anledn.
Det är icke möjligt, att i ett så vigtigt och innehållsrikt ämne som
det nu förev:de, sammanfatta sina tankar i sådan korthet, att ens
yttrande icke uptager en längre stund, och jag hoppas, att något
hinder för bifall till min anhållan desto mindre skall möta, som ett
dylikt upskof tillförene icke förnekats, såsom t. ex. då Hr Tham, i
anledn. af ett mitt yttrande öfver en af Gr. v. Stedingk väckt motion
vid en föreg:de Riksdag, hvilken också handlade om religionsfrihetens
införande, fick uti ett efterföljande' plenum afgifva ett yttrande,
som sedermera fick följa den förutgångna remissen af nämnde
motion. Jag förmodar, att derest Hr Gr. o. Landtm, behagade inhemta
R. o. Ad:s tanke om min nu framställda begäran, Ståndet
desto heldre torde villfara densamma, som grannlagenheten synes
fordra, att de talare, emot hvilka jag ämnar upträdsq få tillfälle att
afhöra hvad jag kan hafva att andraga.
464
Den 16 Jnnl.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
förev:de Kongl. Propos. jemte de i anledu. deraf afgifna yttranden
remitterades till LagUtsk.
Föredrogos och remitterades till LagUtsk. nedannämnde d. 17
dennes f. m. ankomna och på bordet lagda Nåd. Propos:r till E. St:r:
1:0 om uphörande af landsflykt såsom påföljd för brott; och
2:o ang:de ogift qviuuas rätt att vid viss alder vara myndig.
Pöredrogos och remitterades till StatsLTtsk. K. M:s nedannämnde
d. 17 dennes f. m. ankomna och på bordet lagda Nåd. Propos:r till
R. St.r:
1:0 ang:de användandet af influtna medel för ett parti exporteradt
och i Tripoli försåldt krut?
2:0 ang:de anslag till inköp af fysiska apparater och mekaniska
modeller för Svenska Slöjdföreningens i Stockholm inrättade
Söndags- och Aftonskola;
3:o ang:de understöd af allrrfahna medel för uppehållande af
gästgifveri vid Malmagens by i Plede Tingslag af Jemtlands län på
vägen från Långå by tili Norrska gränsen;
4:o ang:de anvisande af ett kreditiv tili betäckande af kostnaderna
för anskaffande af likare och modeller för mått och vigter åt
GeneralLandtm.Kont. och ProvinsLap.dtm.Kontin;
5:o ang:de ersättning till Landskin i Orebro län för löningsjord,
som blifvit afträdd för jernvägsanläggningen emellan Orebro och
Skebäck; samt
6:0 ang:de åtskilliga inom Götheborgs och Bohus län belägna
kronoholmars afgiftsfria uplåtelse till allmänt begagnande.
Föredrogs och remitterades till BankoUtsk. K. M:s d. 17 dennes
f. m. ankomna och på bordet lagda Nåd. Propos. till R. Stil-,
ang:de beviljande för Myntverkets behof af ett räntefritt lån från
R. St:rs Bank å 50,000 Edr Rmt.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 17 dennes f. m. ankomna och på bordet lagda Nåd. Propos-r till
R. St:r:
l:o ang:de förvandling af en inom Färentuna härad i Stockholms
län utgående skättetitel, under namn af tegelved; och
2:o ang:de pensionsrätt för Ofverjägmästaren Anders Henrik
Kasten.
Föredrogs K. M:s d. 17 dennes f. m. ankomna och på bordet
lagda Nåd. Skrifvelse till R. St:r, med det af särskilde komiterade
afgifna
Ilen 18 Juni.
4G5
afgifna underd. utlåt, och förslag, ang:d6 åtgärder för befrämjande
af en förbättrad skogshushållning.
Hr Palmcrantz. Joh. Mauritz: Jag hade, visserligen åt
skilliga
anmärkn:r att göra emot denna Propos, men då tiden är
så långt framskriden, afstår jag från de flesta. Jag vill dock i korthet
nämna en. K. M. har nemi. föreslagit, att på alla boställen,
hvilkas skogs-områden icke öfverstiga 500 tunnland, boställs-innehafvaren
skulle ega att för egen räkning begagna all afkastuing deraf,
och således för egen räkning försälja allt hvad som för boställets
underhåll ej erfordras. Mig synes dock, att ett boställes skogs-omfång
af ända till 500 tunnland, är allt för stort för att i lag medgifva
innehafvaren att för egen räkning, och till förökande af sina
förut bestämda löneförmåner, få begagna all afkastning deraf; och
jag anhåller att LagUtsk. täcktes taga i betraktande, om icke det
är nödvändigt att bestämma, det ett mindre skogs-omfång af t. ex.
300 tunnland anses såsom tillräckligt för en boställs-innehafvares
euskildta behof. Meningen bör väl ej heller vara, att på en sådan
väg, som den föreslagna, öka en boställs-innehafvares löneförmåner.
Eemitterades till Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk.
Uplästes ett af Hr Tersmeden, Nils, inlemnadt så lydande
memorial:
I anseende till en förestående resa för en längre tid till en
badort, nödgas jag afsäga mig det förtroende jag eger att vara ledamot
utaf Högloft. Konst.Utsk., men anhåller dock att få förblifva
vid min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val af en ledamot i
Konst.Utsk. efter Hr Tersmeden.
Högloft. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 på natten.
In fidem protocolli
Albert Munch.
VJ II.
30
466
Den 22 Jun!.
Måndagen den 22 Juni 1857.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för d. 17 ock 18 dennes samt 4
prot.-utdrag för sistnämnde dag.
Uplästes ett af Hr Rudebeck, Ed v. Ulrik, inlemnadt så
lydande memorial:
I anseende till trägna tjenstegöromål nödgas jag afsäga mig
förtroendet att vara ledamot i Bevillu.Utsk.
Gr. Horn, Predrik: Då jag af enskilda angelägenheter fin
ner
mig nödsakad att resa från Riksdags-orten, får jag afsäga mig
den mig af Hrr Elektorer tilldelade plats att vara Suppleant i Bevilln.
Utsk.
I anledn. häraf och enär, enl. i sista plenum öpnad vallista,
Pir Gripensvärd, Joh. Olof, blifvit utsedd till ledamot i StatsUtsk.
, der han förut varit suppleant, anmodade Hr Gr. o. Landtm.
Hrr Elektorer att sammanträda till val af eu ledamot i Bevilln.Utsk.
efter Hr Rudebeck, en suppleant i samma Utsk. efter Gr. Horn
samt en suppleant i StatsUtsk. efter Hr Gripensvärd.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att han, genom en skrifvelse
från Styrelsen för K. M:s Hofkapell och Spektakler, blifvit anmodad,
att hos R. o. Ad. anmäla en inbjudning till St:t, att Fredagen
d. 26 dennes på e. m. bese Kongl. Theaterns lokal och förråder
samt öfvervara en s. k. upvisning med dess nyuprättade elevskola;
hvarjemte berörde skrifvelse innehöll, att behöriga programmet-
och entré-biljetter skulle blifva aflemnade å RiddarhusKansliet,
samt att det för Kongl. TbeaterStyrelsen skulle vara särdeles angenämt
om den finge hoppas, att äfven damer, tillhörande Ståndsledamöters
familjer, ville genom sin närvaro vid samma tillfälle skänka
glans åt den enkla fest, TbeaterStyrelsen låtit anordna.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 8 och 16 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 33, öfver väckta motioner om tillåtelse för Riksg:sKont.
att kunna få begagna sitt kreditiv å Banken äfven under instundande
Juli och Augusti månader.
I sammanhang härmed föredrog Hr Gr. o. Landtm, ett från
Högv. PresteSt, ankommet prot.-utdrag N:o 250, innehållande in
-
I) en 22 J unl
467
bjudning till de öfriga RiksSt:n att instämma i PresteSt;s, vid
föredragning af BankoUtsk:s ifrågav:de Utlåt. N:o 33, fattade beslut,
att bifalla Utsk:s sidan 5 gjorda hemställan, dock med tillägg
af följande ord efter slutet deraf: »eller ock, derest mot fullgörandet
deraf hinder skulle möta, Kont:t berättigas att, mot förskrifning,
för Juli och Augusti månader utaf it. St:rs Bank erhålla ett
lån af 1 mill. ltdr Bko.»
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det förslag till beslut, som BankoUtsk.
här afgifvit nr, efter mitt förmenande, till alla delar välgrundadt.
Det nfhjelper Riksg:sKont:s förlägenhet, på samma gång som
icke något intrång sker på den vigtiga principen om Bankens skiljande
från Staten och dess utgifter. Deremot skulle ett bifall till
PresteSt:s inbjudning vara ett afsteg från denna vigtiga princip, ty
efter Utsk:s förslag borde Riksg:sKont. till Banken försälja reela
valutor; men genom bifall till PresteSt:s inbjudning skulle Banken
för fyllande af Statens behof lemna Riksg:sKont. ett lån. Denna
method är den, som vid föreg-.de tillfällen blifvit använd och slutligen
haft till följd Bankens bankrutt. Jag är visserligen fullt öfvertygad
om, att vid detta tillfälle icke någon fara skulle genom,
bifall härtill direkte upstå, men det är likväl så mycket vådligare
att frångå en så vigtig princip, enär den allt sedan 1834 års realisation
varit noga iakttagen, och det är pä den, som tryggheten af
denna realisation hvilar. Jag hoppas, att B. o. Ad,, som vid alla
tillfällen visat sig sätta värde på den säkerhet, som för penningeställningen
inträdt, äfven nu vid detta tillfälle skall göra det, och
sålunda afslå PresteSt:s inbjudning, men bifalla Utsk:s förslag. Jag
har ett ytterligare skäl till denna min vördsamma anhållan, nemi.
att beslutet måste vara R. St:rs redan innan denna månads utgång,
såvida genom detsamma någon nytta skall åstadkommas. Det är
bekant, att ltiksg:sKont:s kreditiv på Banken, till hvars infriande
de försålda obligationerna skulle användas, bör vid innev:de månads
slut vara iubetaldt, och det skulle således alldeles icke tjena någonting
till, att hänskjuta frågan till förstärkt BankoUtsk., med ali den
tidsutdrägt som derigenom skulle upkomma. Nu har Borgare- och
BondeStm oförändradt bifallit Utslcs förslag; om R. o. Ad. gör på
samma sätt, så är beslutet R. St:rs och kunde således expedieras.
Huru den nu afgilna och här föredragna inbjudningen blifvit behandlad
i andra Stånd känner jag icke; men man har försäkrat
mig, att BondeSt. afslagit densamma, hvadan R. o. Ad. torde finna,
att om vi antaga inbjudningen skulle detta ganska lätt kunna inveckla
frågan. Äfven af detta skäl får jag anhålla om fattande af
det beslut som jag här föreslagit.
Hr Printzensköld, Carl: Äfven jag anser den utväg, som
i PresteSt:s inbjudning föreslås, ingalunda vara tillfredsställande.
Det kan icke vara affärsmessigt, såsom det bör vara mellan vare sig
privata personer, privata bolag eller offentliga myndigheter, att handla
så, som PresteSt. ansett Banken och Riksg:sKont. böra förfara mot
hvarandra, ty till en affär hörer först att den upgöres på redig fot.
468
Den 22 Juni.
Nu är Riksg:sKont. skyldigt hela beloppet af sitt kreditiv i Banken,
d. v. s. har lyftat det helt och hållet. Det skall inora en viss
tidpunkt vara återbetaldt, och således är det Kont:s skyldighet att
dertill använda för handen varande tillgångar. När denna inbetalning
skett, då är affären upgjord; sedermera kan Riksg:sKont. möjligen
erhålla en försträckning af Banken i kontanta penningar, men
då blir det en alldeles ny affär, som icke har med den förra att
skaffa. Skulle åter affären upgöras så, att Riksg:sKont. icke betalade
den skuld det har till Banken, utan utfärdade en kreditiv-förbindelse
på detta belopp, gällande i tvenne månaders tid, så vore
det ungefärligen detsamma som att A är skyldig B 10,000 Edr,
att betala om en viss tid, och A kommer till B och säger: nog har
jag 10,000 Rdr i säkra papper och vill Ni, så skall jag lemna eder
dera, men jag såge helst att Ni tog min skuldsedel på denna summa.
Då vore ju denna skuldsättning en fortsättning af den förra,
men icke någon ny affär. Jag anser således, att Eiksg:sKont. bör,
i öfverensstämmelse med BankoUtskrs förslag, med sina tillgångar
kontant utbetala sin kreditivskuld till Banken, hvaremot den sedermera
kan under de tvenne månaderna tilläfventyrs lemna kontoret
försträckning, som icke har med kreditivskulden alls att skaffa. Då
är hvar sak för sig upgjord och derjemte Banken skiljd från Riksg:sKont.
, som den alltid bör vara i dylika frågor. Jag yrkar derföre,
att, med afslag å PresteSt:s inbjudning, B. o. Ad. måtte bifalla
Utsk:s förslag, derå jag vördsammast anhåller att Hr Gr. o. Landtm,
benäget täcktes framställa propos.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att, med bifall
till BankoUtsk:s Utlåt., afslå PresteSt:s i ämnet gjorda inbjudning.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna BankoUtsk:s d. 8
och 16 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 34, i anledn. af erhållen
återremiss af Mern. N:o 29.
Föredrogos ånyo och biföllos BankoUtsk:s nedannämnde d. 8
och 16 dennes på bordet lagda Mern.:
N:o 35, ang:de årligt understöd till enkan Louise Wigström,
född Schwerin; och
N:o 36, med förslag till taxa å expeditions-lösen i R. St:rs
Bank, BankoDiskontverket och Lånekontoren.
Föredrogos ånyo och biföllos LagUtsfcs nedannämnde d. 8 och
16 dennes på bordet lagda Betänk:n:
N:o 37, i anledn. af väckta motioner ang:de stiftande af en
'lag emot misshandling af djur; och
N:o 38, i anledn. af väckt motion ang:de utfärdande af en lag,
som förekommer olägenheterna af det i handeln rådande utborgnings-system.
Den 22 Jnni.
469
Vid förnyad föredragning af Konst.Utsk:s d. 13 och 16 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 12, med voter:s-propos:r rörande
Utsk:s uti Mern. N:o 8 afgifna grundlags-ändrings-förslag, ang:de
Riksstyrelsens förande i vissa fall m. m., blefvo de i detta Mern.
föreslagna voter:s-propos:r af R. o. Ad. godkända.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
13 och 16 dennes på bordet lagda Utlåt. N:0 73, i anledn. af
K. M:s Nåd. Propos. om uphörande af fourage-passevolans-afgiften
vid beridna Rusthålls-regementen, äfvensom ang:de i detta ämne
väckta motioner.
Efter föredragning af l:sta punkten utaf detta Utlåt, uplästes
ett utaf Hr af Silén, Georg Axel, inlemnadt så lydande anförande:
Då
StatsUtsk:s Utlåt. N:o 73, rörande K. M:s Nåd. Propos.
om fourage-passevolans-afgiftens uphörande och dess ersättning med
kontanta statsmedel, hos R. o. Ad. förekommer, utbeder jag mig
att få fästa upmärksamheten på ämnets vigt, och dertill behöfves ej
många ord af mig. Jag anhåller, att Hr Prosten Arosenii reservation
måtte blifva upläst. Jag instämmer fullkomligt i Hr Prostens
mening, att den föreslagna eftergiften af en Statens ordinarie inkomst
är obehöflig, orättvis, ej för fäderneslandet gagnelig. Detta
påstående är stödt på grundliga utredningar och bevis. Jag anser
mig böra tillägga, att, sedan man vid 1840 års Riksdag börjat undergräfva
rustnings och roteringsverken, dessa, med fortgåendet på
samma bana, snart skola ramla, till ingen fromma för fäderneslandet.
Utsk. anför, att K. M. uti den Nåd. Proposm (af d. 28 Okt.)
i betraktande af Statens allmänna ökade tillgångar, funnit skäligt
att någon lindring bereddes i rustningsbesväret, hvars tyngd ofta blifvit
öfverklagad; men om ock ökade tillgångar d. 28 Okt. förefunnos,
månne med dem skulle kunna tillfredsställas alla de sedermera
tillkomna, dels bifallna, dels ännu hvilande anspråk på ökade penninge-anslag?
R. St:rs bekymmer för tillgångar till de beslutade
jernbanornas åstadkommande och tillflykt till Rikets djupa skuldsättning,
besvarar bäst denna fråga; och om klagan höres i en för
all lätthet efterfikande tid, må väl öronen vara öpna, men den ledas
till förståndets pröfning. Lättingen beklagar sig ju, för att vinna
allmosa, heldre än att med svett och möda arbeta för ett tarfligt
bröd. Grisen springer skrikande efter sin mor, då hon går ifrån
det läger, der hon åt honom öfverlåtit sina spenar och hans föda.
Skrik är alltså en svag grund att bygga på; grundlig pröfning säkraste
grundvalen.
Utsk. yttrar, att R. St:r redan bifallit K. M:s Propos. om uphörande
af roteliållarnes afgift till beklädnads-bidraget, och att konseqvensen
fordrade bifall till ifrågavide förslag. Ja, konseqvens är
visserligen ofta bra; men i detta fall synes den vara lika god som
den, att en syndare borde, för det att han begått en synd, fortgå
på banan.
470
Den 22 Juni.
Jag anhåller vördsamt om återremiss nf Utsk:s Utlåt., med bifogande
af detta anförande, på det Utsk. måtte taga under öfvervägande
Prosten Arosenii oell Hr Henschens reservationer; men om
återremiss ej beviljas, må de af mig nu anförda betänkligheter bli
en protest emot bifall till den föreslagna skaltelindringen.
Sedan i anledn. häraf den af Prosten Arosenius emot Utsk.-s
Utlåt, afgifna reservation blifvit upläst, yttrade:
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan icke annat än förena
mig i den nyligen uplästa reservationen. Vid 1844 års Riksdag
började man att delvis eftergifva den tunga, som allt sedan Carl
XI:s tid ålegat den Svenska jorden; man eftergaf då den s. k. mötespassevolans-afgiften
för både rust- och rotehållare. Sedan dess
hafva äfven andra eftergifter blifvit gjorda, särskildt till Kungsöbrs
sqvadron af J.ifReg:tets Hussarcorps, hvilken eftergift, enl. min öfvertygelse,
hvarken var af behofvet påkallad eller hade så fullkomliga
rättsgrunder för sig, som man velat påstå. Efter några års förlopp
fortgår man nu återigen på samma bana och vill göra eftergifter,
hvarken nödvändiga eller med rättvisa öfverensstämmande.
Rusthållet är af den beskaffenhet, att man med stort skäl kan påstå,
att den tyngd det drager i och för rustningen icke är så särdeles
svår; det finnes t. o. m. rusthållare, hvilka bestämdt förklarat,
att augraentet ensamt är tillräckligt för att bekosta alla utgifter i
och för rustningen, så att sjelfva rusthålls-stommen icke är med någon
afgift besvärad. Kati det då ligga rättvisa deruti, att göra en
eftergift, hvilken äfven deruti är oriktig, att den kommer rusthållsstommen
till godo, men icke augments-hemmanet, så att detta sednare
alltid får betala lika stora skatter, under det att stommen får
sig en skattenedsättning beviljad. Dessutom ligger en orättvisa uti,
att på detta sätt från vissa medborgare-klasser flytta skatter, som
dessa äro skyldiga att vidkännas, och fördela dem på andra klasser,
som icke böra draga den tungan. Så har förhållandet varit med
mötes-passevolans-afgiften; nu är meningen att så äfven skall ske
med fourage-passevolans-afgiften. Jag kan icke inse, hvarföre andra
medborgare, än de hvilka innehafva just den jord, som från ålder
och enl. särskildt ingångna kontrakter äro förpligtade att utgöra
denna tunga, böra vara förbundna att deri deltaga. Jag måste således
instämma i den anhållan, att StatsUtskns tillstyrkan i detta
afs:de icke måtte af R. o. Ad. bifallas. Annars skulle man fortgå
på en bana, hvilken, på sätt en reservant anmärkt, slutligen skulle
leda derhän, att Indelningsverket helt och hållet uplöstes; ty när
man plockar bort än den ena och än den andra skyldigheten för rostoch
rotehållare, så kommer man derhän, att sjelfva den hufvudsakligaste
delen af skyldigheten uphör, och då är detta storverk, ett af
de vackraste minnen från Carl XLs tid, helt och hållet försvunnet,
till föga båtnad för fäderneslandet.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germ.: Det är verkligen
ätt drifva sin omtanke om en gammal institution väl långt, då man
förmodar, att Indelningsverket genom ett bifall till nu förev:de Utlåt.
D en S2 Junt.
4T1
»kulle komma att lida skada. Det kan omöjligen vara genom bibehållandet
af vissa särskildta, tryckande skyldigheter, som Indelningsverket
kan vara i och för sig sjelf, så berömvärdt och allmänt
omfattas med en sådan förkärlek. Hvad beträffar den nu ifrågav:de
afgiften, så torde den kunna sättas i jemförelse med den af 11. St:r
nyligen bifallna K. M:s Propos. om beklädnadsbidraget till Infanteriet.
Här föreslås nu en motsvarig fördel, att komma rusthållare
till godo. Man kan visserligen säga, att genom augments-räntorna
tillskyndas rusthållarne en stor fördel; men det torde icke kunna
bestridas, att alla utgifter för honom på sednare åren tilltagit, och
framför allt, att sjelfva remonteringen så högst betydligt blifvit fördyrad,
att rusthållaren väl torde förtjena den lindring i sitt besvär,
som här åsyftas. Prosten Arosenius har i sin reservation anfört
exempel från Upland, för att visa, det rustningen inom denna provins
skulle stå på en högst fördelaktig fot. Det är möjligt; men
om man tager exempel från andra Reg:ten, från LifReg:tets Hussarer
t. ex., så finner man, att augments-rustningen der är alls icke
jemförlig med den för Uplands Dragoner. Således tror jag, att hans
exempel är ganska fördelaktigt för det han vill visa, eller att rustningen
inom Upland icke är tryckande, men gäller icke såsom allmän
sats. Prosten Arosenius har vidare sagt, att rusthålls-hemmanen
vore eftersökta, och att man föredrager dem framför andra.
Detta tror jag är ett misstag; tvertom har jag alltid hört rusthållare
beklaga sig öfver svårigheten att komma öfverens om hästens
anskaffande. Men hvad som hufvudsakligen, efter min tanke, bordo
verka till bifall är, att K. M. anser tiden vara inne att taga en
börda från landtbruket. Jag tillstyrker bifall till K. M:s Propos.
Hr Printzensköld: Det är visserligen ganska berömvärdt
af Regeringen, att vilja lyfta bördor från jorden, när så ske kan,
och ur den synpunkten betraktadt har jag ingenting emot den erinran,
hvarmed Hr Montgommeries anförande slutade; men jag har
förestäldt mig, att när man vill lyfta bördor från de skattskyldige,
så bör det ske efter fullkomliga rättsgrunder, och dessa bjuda, att
bördorna lyftas jemnt från alla medborgare. Nu är bördan lyftad
från åtskilliga hemman i Riket, med den påföljd, att en summa af
något öfver 57,000 Rdr, som dessa hemman förut utgjorde såsom
fourage-passevolans, skall fördelas på Rikets öfriga skattskyldiga medborgare,
och följaktligen den orättvisan begås, att man tager bördan
från en klass för att lägga den på en annan. Jag medger att det
icke märkes, emedan medlen gå ut från Statsverket, men efter som
alla medborgare bidraga till fyllande af Statskassan, så lärer väl
följden blifva, att alla medborgare böra i sin mån skatta till fourage-passevolans-afgiften.
Att således, på det sätt Hr Montgommerie
förordat, vilja lindra de skattskyldiges bördor, finner jag icke vara
rättvist. Bättre hade varit att föreslå en ytterligare nedsättning i
bevillningen, hvilken nedsättning träffat alla medborgare; men man
bör akta sig för att gynna en medborgareklass på de andras bekostnad.
Det skall naturligtvis alltid väcka missnöje och missbelåtenhet,
hvarjemte äfven den åtgärden alltid väcker anspråk för audra
472
Den 22 Ju nl.
medborgare-klasser att få åtnjuta samma förmåner, och på det sättet
torde man komma i ganska svåra omständigheter, då man omöjligen
förmår att tillfredsställa allas fordringar. Att eftergiften alldeles
ieke är af något behof påkallad, det har Prosten Arosenius i
sin reservation tydligen ådagalagt; ty om äfven medgifvas må, att
fourage-persedlarne ökat sig i värde, så har också rusthållsvärdet,
rusthållens afkastning i samma mån ökats, och således såväl det
ena som det andra löljt tidsförhållandena, så att ingen orättvisa
sker emot rusthfllls-innehafvarne genom fourage-passevolans-afgiftens
bibehållande. Hr Montgommerie har derjemte förklarat, att det
exempel, som Prosten Arosenius velat hemta från förhållandet med
rusthållen i Upland, för att ådagalägga orättvisan af den föreslagna
eftergiften, icke skulle vara lämpligt, emedan, säger Hr Montgommerie,
som likväl medgifvit riktigheten af Prosten Arosenii upgift i
detta fall, andra rusthåll skulle finnas, som icke äro lika lyckligt
lottade. Om så är, vittnar det ännu mera mot förslaget, ty vill
man göra en eftergift för den, som är i verkligt behof, så må man
vidtaga den åtgärden, som ar vanlig med skattehemman, nemi. undersöka,
om i förmedlingsväg man bör låta dem erhålla den eftergift
de begära; men att skära alla öfver en bank, och medgifva eftergift
för alla rusthåll utan undantag, derför att en rusthållare kan
vara mera betungad än de öfriga, det anser jag vara en större orättvisa,
än om man går ut från den grundsatsen, att i allmänhetsöka
lindra de skattebördor, som finnas i landet, när tillfälle dertill sig
erbjuder. Dessutom framställer sig sjelfmant den anmärkmn, huruvida,
uti en tidpunkt då stats-utgifterna äro så betydliga, som för
närv:de, då till så mångfaldiga ändamål Statens tillgångar tagas i
anspråk, det är så alldeles välbetänkt, att med några penndrag minska
dessa tillgångar med 57 till 60,000 Rdr? Månne de icke kunde
på bättre sätt användas, än att nu utan behof skänka bort dem till
rusthållarne, och att i st. öka statsbudgeten med motsvarande summa.
Det vore då vida bättre att använda medlen till allmänna ändamål,
hvarigenom mycket nyttigt skulle kunna åstadkommas, i st.
att nu icke annat gagn beredes, än att rusthållarne få till skänks
ett kapital, hvars ränta motsvarar det skattebelopp, som genom fourage-passevolansens
afskaffande försvinner; ty nuv:de egare af rusthållen
veta nog att, i den raan deras onera blifva eftergifna, upskatta
sin egendom så mycket högre, hvarigenom de efterföljande
rusthålls-egarne alls icke komma att af denna eftergift skörda någon
förmån. Jag kan således icke undgå att, oaktadt E. St:r vid denna
Riksdag redan gjort en annan orättvis eftergift i samma väg genom
beklädnads afgiftens afskaffande, yrka det StatsUtsk:s nu it’rågav:de
Utlåt, måtte ogillas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det har länge inom R.
o. A. varit kändt oell erkändt, att jordbruket dragit den största
tungan af våra skatter. Derföre hafva också E. St:r så småningom
lyftat bort den ena skattetiteln efter den andra från jordbruket, allt
efter som tillfälle och omständigheter medgifvit. Det nu förev:de
förslaget omfattar endast samma sak. R. St:r hafva redan vid denna
Den 22 Jani.
473
Riksdag bifallit StatsUtsk:s Utlåt, med anleda, af K. M:s Propos.
om beklädnadsafgiftens upliörande; jag hoppas att R. o. Ad. vill
gå konseqvent tillväga och på samma skäl som det förra vann bifall,
äfven bifalla nu ifrågav:de förslag. Dessutom förefaller det
mig såsom borde icke R. St:r, när K. M. föreslår borttagandet af
en skattetitel, sätta sig deremot, när Statens tillgångar det medgifva,
hvilket visserligen är förhållandet om man får tro den Kongl.
Propos. Jag anhåller derföre om bifall till Betänk.
Hr Printzensköld: I fall rättvisan vore så fullständig som
den siste talaren anmärkt, så frågar jag, hvarföre hafva icke alla
de hemman, som hålla båtsmän, äfven blifvit hugnade med samma
förmåner som t. ex. de med soldater roterade hemmanen? Ligger
det då icke en orättvisa deri, att hela båtsmanshållet har sin beklädnadsskyldighet,
under det soldathemmanen fått sig en sådan
tunga efterskänkta. Man utöfvar således genom dylika eftergifter
välvilja än mot den ena än mot den andra medborgareklassen, i
st. f. att, enligt min öfvertygelse, en Regering åligger att öfva
rällvisa mot alla medborgareklasser pä en gång. När Regeringen
anser en tunga kunna eftergifvas, då bör samma Regering vara
pligtig att efterse, på hvilka denna tunga ligger såsom allmän, och
icke taga några vissa att föreslå till erhållande af lättnad, under
det andra vid detta tillfälle icke blifva ihågkomna. Att R. St:r
icke böra vara de som afslå en af Konungen föreslagen eftergift af
ett allmänt onus, kan visserligen för sig ega något skäl; men om
eftergiften af detta allmänna onus, det må nu ligga på jorden eller
hvar som helst, åstadkommer en tyngre beskattning på andra medborgare
än som eljest skulle blifva händelsen, då har icke rättvisa
blifvit utöfvad mot alla samhällsmedlemmar, som, efter hvad mig
synes, böra ega rätt att vara lika mycket ihågkomna af Regeringen
som några vissa medborgareklasser. Således kan hvad Frih. Tersmeden
anfört ingalunda ega någon giltighet, och jag förutser, att
under denna Riksdag varder nog den tid kommande, då StatsUtsk.
icke lärer underlåta att förklara det StatsUtsk. gerna skulle hafva
velat tillstyrka bifall till det eller det af K. M. äskade anslaget,
men att medel icke finnas till fyllande af ett dylikt behof. När
man efterger vissa skatter, för att sedan fylla bristen med Statens
öfriga tillgångar, då kommer man derhän, att nödgas vägra anslag
der de verkligen äro af behofvet påkallade. Det prejudikat, som
Frih. Tersmeden upgifvit, kan ingalunda här gälla, och faran af
att åberopa ett dylikt visar sig genom Frih:s eget anf:de. Jag är
nemi. säker på, att vid nästa Riksdag åberopar man detta prejudikat,
och kommer man in på prejudikaternas bana, går det snart ända
derhän, att hela indelningsverket uphäfves.
Pir Mannerskantz, Carl Axel: Jag är från en sådan
trakt af landet der ett dylikt förhållande eger rum, som Hr Printzensköld
antydt eller der det finnes båtsmanshåll, men icke sådana
rusthåll för hvilka en lindring nu blifvit ifrågasatt. Jag borde således
då, enligt Hr Printzenskölds upfattning, vara bland dem som
474
Den 22 Juni.
icke äro för en sådan lindring sora K. M. föreslagit, men långt
ifrån att misstycka densamma, gillar jag den på det högsta och
hoppas, att andra orter vid ett annat tillfälle skola få del af en
lika eller motsvarande fördel. Då detta kan ske, kommer eftergiften
de enskilda skattdragande till godo, och blir dock icke till
skada för landet utan tvertom till en väsendtlig fördel för hela
samhället, emedan det är klart, att om en eftergift af en bestämd
grundskatt kommer innehafvarne af dylika hemman till godo, ökas
derigenom äfven kapitalvärdet inom samhället i samma förhållande,
och om man således småningom kunde borttaga dylika tryckande
bördor, om också det är en skänk åt de nu lefvande, är det dock
en ännu större skänk åt framtiden. Således är det ur alla möjliga
synpunkter statsekonomiskt riktigt att taga bort så många grundskatter
som möjligt. Afven tror jag att det är militäriskt rätt att
icke låta mathällen fortfarande bestrida sådana utgifter, som att
underhålla hästar under mötena. Jag tillstyrker således bifall till
Utsk:s Utlåt.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Det är alltid vanligt, då
det är fråga om eftergift af några vissa utskvlder, att flera röster
höjas deremot. Jag vill påminna mig, att då fråga var om borttagande
af mötespassevolans-afgiften, yttrade en värd talare ungefärligen
detsamma som han nu anfört i fråga om fourage-passevolansafgiften.
Han har påstått, att man skulle kunna lindra de allt för
hårdt beskattade hemmanen genom förmedling. Han är sjelf tjensteman
inom ett verk der skattliiggningsfrågor förekomma, och borde
således ganska väl veta, att någon förmedling af hemmansskatter
icke kan erhållas med mindre att det kan visas att de genom tillfälliga
olyckor, tillskyndade af vatten eller eld, lidit minskning i
sitt territorium. Hans hänvisning, att på denna väg erhålla lindring
i beskattning, torde således kunna anses såsom ett hån mot rusthållshemmanens
innehafvare. Jag tror att lt. o. Ad., på sätt en
ledamot förut yttrat, skulle handla rätt om de fortgå på den bana
de förut beträdt, nemi. att så småningom bortflytta från jorden sådana
grundskatter, som tillfället medgifver att de kunna försvinna.
Jag vill likvisst icke derigenom påstå, att denna furagepassevolansafgift
är någon grundskatt, ty jag anser att den blifvit ålagd utan
att en sådan form blifvit iakttagen. Jag vill likväl icke uppehålla
E. o. Ad. med någon exposé öfver tillkomsten af denna passevolans-afgift,
utan inskränker mig till att yrka bifall på StatsUtskrs
Utlåt., under förhoppning att vid en kommande Eiksdag äfven de
hemman, som nu icke blifvit hugnade med eftergift, måtte komma
i åtnjutande deraf i likhet med de ifrågav:de rusthållen. Man säger
visserligen, att en dylik lindring sker till förfång för öfrige
medborgareklasser, det är ett argument som man alltid söker att
begagna, men jag hemställer till den värde ledamot, sora yttrat
detta, om icke äfven en löneförhöjning för en viss medborgareklass
kan anses ske till förfång för de öfriga. Det ena argumentet kan
gälla likaväl som det andra, och jag tror att det är oegentligt att
begagna dylika skäl.
Den 22 Juni.
475
Hr Printzensköld: Man liar af de 2:ne sista talarnes yttranden
inhemtat, att den egna nyttan icke obetydligt inverkar på deras
åsigter i nu förev:de fråga, och detta gäller isynnerhet om Hr Mannerskantz,
hvilken omnämnt att han är båtsmansrotehållare och
huru han hoppas att framdeles få njuta samma förmån som den,
hvilken rotelndlarne vid regernenterna redan vunnit. Nu är händelsen
den, att äfven jag är båtsmansrotehållare och att jag således
både betalt och ännu betalar till båtsmansbeklädnaden. Jag har
t. o. m. varit rotemästare för den båtsmansrote i hvilkeu jag är
deltagare, men af mina föregide yttranden torde St:t hafva funnit
att jag ingalunda derföre låtit förmå mig att gå från den grundsats
som jag anser böra följas vid frågan om eftergift af de onera,
som ligga på den Svenska jorden. Naturligtvis får jag, om en
sådan eftergift, som Hr Mannerskantz påpekat, kommer att inträffa,
äfven tillgodonjuta densamma, men det hindrar mig likväl icke att
förblifva vid den åsigten, att den fördel mig således tillgodokommer,
tilldelas mig på andra medborgares bekostnad, enär det iir
sjelfva rättsgrunden, hvarefter skatteuedsättning bör ske, som jag
försvarar; och dess riktighet har hvarken Hr Mannerskantz eller
Hr Palmcrantz gittat vederlägga. Att jemföra det onus som åligger
ett hemman med en löneförhöjning, det är något som jag tillförene
icke hört omtalas. Tjenstemännen äro till för att hvar och
en på sin plats gagna alla medlemmar i samhället, då är det också
i sin ordning, att alla medborgareklasser, efter de grunder för beskattningen
som äro gällande, sammanskjuta medel till tjenstemännens
aflöning, men att eftergifva vissa afgifter åt än den ena än
den andra medborgareklassen, och kasta följderna af denna eftergift
på andra klasser, det är något som alldeles strider mot vissa rättsbegrepp,
och jag fullföljer således min anhållan, ehuru jag förutser
att den icke kommer att bifallas.
Hr Mannerskantz: Jag anser mig skyldig att för Hr
Printzensköld omnämna det jag är egare af sådan jord som är i en
högst lindrig grad betungad med joteringsskyldighet, och att jag
derföre anser denna jord icke under någon händelse kunna komma
i åtnjutande af en lindring i roteringsbördan, men att deremot den
jord, som ligger omkring min egendom, d. v. s. alla mina grannars,
är betungad af en synnerlig hård roleringsskyldighet, och att det
således vore en fördel för den orten om den kunde erhålla denna
lindring, hvilken, efter min öfvertygelse, skulle leda till alla näringars
upblomstrande derinom, och till stor fördel för ej blott den
orten utan för hela landet. Men för min enskilda del har jag ej
tänkt på någon lindring för det slags jord jag besitter, det kail
jag försäkra.
Den härefter till bifall å den nu förev:de punkten framställda
propos. besvarades med starka Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Gr,
o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
470
Den 22 Juni.
De öfriga uti förev:de Utlåt, förekommande punkterne blefvo
alla utan discussion af R. o. Ad. bifallue.
Anmäldes oell lades på bordet nedannärnnde från Utsk:n inkomne
Utlåtm och Betänkm, nemi. från
StalsVlskotlel:
N:o 71, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Fjerde Hufvudtitei;
N:o 72, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Femte Hufvudtitei;
N:o 74, i anledn. af väckt motion om Statsanslag för KrigsYetenskapsAkademien;
N:o
75, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de utbetalning
af innehållen och till Statsverket indragen aflöning för de under krigsåren
1806 —1810 fångne ogifte Officerare och Underofficerare m. fl.
Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Ulsk.;
N:o 5, i anledn. af dess gjorda anmärkmr emot vissa delar,
dels ock RiksStms skiljaktiga beslut i afs:de å andra delar af
Betänk:t N:o 2, ang:de vilkoren för bränvinstillverkning;
BankoUlskollet:
N:o 37, med förslag till reglering af Bankens lane- och kreditiv-rörelse;
Lagutskottet:
N:o
39, i anledn. af framställde anmärkmr emot Utsk:s Betänk.
N:o 8, öfver väckt motion ang:de förändrad Ndelse af 4:de
§:n Usta kap. GiftermålsBalken.
Slutligen justerades ett prot.-utdrag, innefattande R. o. Ad:ns
denna dag fattade beslut i fråga om BankoUlsk:s Utlåt. N:o 33;
hvarefter R. o. Ad. åtskiljdes kl. | på 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 25 Juni.
477
Tliorsdagen (leii 25 Juni 1857.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 5 prohs-utdrag för den 22 samt pleni-prot. för den
3 dennes.
Uplästes ett af Frih. Cederström, Anders, inlemnadt så
lydande mern.:
Nödsakad att för egna angelägenheter aflägsna mig från ltiksdagsorten,
anhåller jag ödmjukligen att fa afsäga mig Bänkmansbefattningen
inom 17:de Bänkmans afdelningen, med bibehållande
af min Kiksdagsmannarätt i öfrigt.
I anledn. häraf och då jemväl inom andra Bänkmans-afdelningar
ledigheter upstått, tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att vid
början af nästa plenum komme att förrättas val af Bänkmän efter
Frih. von Vegesach, Achilles, inom 7:de, efter Hr a f Nord in,
Gustaf, inom 14:de, efter Frih. Cederström, Anders, inom
17:de, efter Hr Bibbing, Arvid, inom 20:de, och efter Hr
Peijron, Edv. Aug , inom 25:te Bänkmans-afdelningen.
Föredrogs ånyo ej mindre Hr Hjärnes, Harald, den 4 och
8 sistl. April på bordet lagda motion, att B. o. Ad. måtte för sin
del besluta att, enligt 46:te §:n ltiksd:sOrdn., de punkter i StatsUtsk:s
Betänk., ang:de regleringen af BiksStatens 4:de Hufvudtitel,
hvilka röra anslagen till såväl den stående Arméens som Beväringens
vapenöfningar, skola blifva föremål för gemensam öfverläggning
emellan alla 4 BiksStrn, än ock Hederv. BondeSt:s den 2 och
9 sistl. Maj på bordet lagda prot.-utdrag N:o 248, innehållande
att BondeSt. beslutat, att hos öfrige BiksSt:n framställa den
önskan, att samtliga St:n må, sedan StatsUtsk:s Betänk:n,
ang:de regleringen af BiksStatens 4:de och 5:te Hufvudtitlar, till
St:n inkommit och hvart för sig blifvit i något Stånd 2:ne
gånger bordlagde, på sätt 2 mom. af 46 g Biksd:sOrdn. stadgar,
i ett rum sammanträda till gemensamma öfverläggningar, hvilka
böra hafva till hufvudsakligt föremål berörde Hufvudtitlar i deras
helhet eller såvidt de angå allmänna grundsatser, hvar och en ledamot
vid de gemensamma sammanträdena dock obetaget, att yttra
sig öfver hvilken särskild punkt af Betänkma han finner för godt.
Hr Hjärne, Harald: Jag afsåg med min motion att, då
gemensamma öfverläggningar öfver dessa Utlåtrn troligen skulle
478
Den 2S Juni.
inom något annat Stånd begäras, möjligen kunna inskränka discussionerna
inom vissa bestämda gränsor, så att de icke skulle sväfva
omkring alla detaljfrågor, som innefattas under 4:de och 5:te Hufvudtitlarne,
hvarigenom den nytta och de uplysningar, man annars
kunde med skäl vänta, skulle möjligen gå förlorade. Jag inskränkte
derföre min begäran dertill, att endast de vigtigaste principfrågorna
i dessa Hufvudtitlar, såsom frågan om vapenöfningarne, skulle utgöra
ämnet för dessa öfverliiggningar. Men den af R. o. Ad. beslutade
långvariga bordläggningen af min motion har gjort, att
detta ändamål icke kan vinnas. BondeSt. har beslutat, och äfven
BorgareSt. har deri instämt, att hela 4:de och 5:te Hufvudtitlarne
skulle vid sammanträdena behandlas. Då detta redan är ett R.
St:rs beslut, anser jag icke lämpligt att yrka på några inskränkningar,
ehuru det visserligen icke vore omöjligt att genom inbjudning
någon förändring kunde åstadkommas i det fattade beslutet.
Då emellertid tiden torde vara väl knapp härför, anser jag min
motion nu ej erfordra någon särskild åtgärd.
Med tillkännagifvande att, enligt ankommet prot.-utdrag, BorgareSt.
instämt i BondeSt:s ifrågavrde beslut, yttrade Iir Gr. o.
Landtm., att då Hr Hjärne sjelf ansett sin motion ej böra föranleda
någon åtgärd och hvad de gemensamma sammanträdena beträffade,
dessa, sedan de af 2:ne Stånd blifvit beslutade, i alla händelser
måste komma att ega rum, så torde R. o. Ad. i detta afs:de
löga sig efter det sålunda fattade beslutet, samt förev:de motion
och prot.-utdrag med sådant förhållande ej erfordra annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
Härefter tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att i anledn. af 2:ne
Stånds beslut, att RiksStm borde sammanträda till gemensamma
öfverlägguiugar rörande regleringen af 4:de och o:te Hufvudtitlarne,
frågan om tiden för dessa sammanträden i dag varit föremål för
Talmännens öfverläggning, och att dervid blifvit beslutadt, att utsätta
tiden till nästa Måndag kl. 5 e. m. Öfverläggningen komme
då att fortgå till kl. 10 på aftonen, så att efter nämnde tid
icke vidare någon talare komme att upropas, och på samma sätt
skulle öfverläggningen fortsättas på e. m. följande dag; hvarefter,
i händelse öfverläggningarne icke då blefvo afslutade, ytterligare
sammanträde skulle anslås till Onsdag f. m. För öfrigt och i afs:de
på RiksStms särskilda plena, så hade, enär det vore af vigt
isynnerhet för Stats- och LagUtsk., som f. n. hade det mesta arbetet,
att få dermed sysselsätta sig, ansetts nödigt att lemna hela
nästa Fredag och Lördag samt f. m. nästa Tisdag lediga för Utsk:ns
sammanträden; men beträffande Måndags f. m. hade Talmännen
öfverenskommit att hemställa det val af Förstärkt Konst.Utsk. då
måtte blifva anstäldt; och finge Hr Gr. o. Landtm, derföre nu
hemställa, om R. o. Ad. behagade nästa Måndag f. m. företaga
detta val, samt dervid, utom de genom Grundlagen bestämde 14
Den 25 Juni.
47r»
ordinarie ledamöter, utse 6 suppleanter, så att hvarje vallista komme
att innehålla 20 namn.
Ropades Ja.
Föredrogs BorgareSt:s den 16 dennes på bordet lagda prot.-  utdrag N;o 255, innehållande inbjudning till R. o. Ad. att förena
sig i det af BorgareSt., vid föredragning af LagUtsk:s Utlåt. N:o
32, fattade beslut att godkänna det deri under litt. A af 3:dje
punkten afgifna förslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. afslagit det förslag,
hvarpå BorgareSt:s inbjudning hade afs:de, oell samma förslag,
enligt ankommet prot.-utdrag, jemväl af PresteSt. blifvit afslaget,
så att frågan om detsammas antagande för detina Riksdag förfallit,
R. o. Ad. torde finna förevide prot.-utdrag icke föranleda till annan
åtgärd än att läggas till handlingarne.
Härvid ropades Ja, hvarjemte dock Gr. Sparre, Erik, anmälde
sig och yttrade:
Jag måste beklaga, om R. o. Ad. skulle finna sig förhindrade
att biträda denna inbjudning. Jag känner icke, om vid föreg:de
tillfällen blifvit så praktiseradt, att en inbjudning från ett Stånd
icke blifvit inom R. o. Ad. antagen, derföre att den förut varit
af 2 Stånd afslagen. Hvad jag deremot med säkerhet vet, är att
inom andra Stånd förfarits på annat sätt. Anser Hr Gr. o. Landtm,
sig deremot förhindrad att framställa propos. om bifall, sä yrkar
jag det icke, men i annat fall får jag derom anhålla.
Hr Gr. o. Landtm yttrade: I anledn. af Gr. Sparres åberopande
af hvad vid föregide Riksdagar skett, får jag tillkännagifva,
att då jag haft äran hos R. o. Ad. föra ordet, har jag alltid iakttagit
den grundsats, att då ett R. St:rs beslut varit fattadt, detsamma
icke kunde få genom en inbjudning uprifvas. Då 2 Stånd
fattat likalydande beslut och ett tredje Stånd ett derifrån afvikande,
så att frågan icke varit slutligen afgjord, har jag ansett St:t
oförhindradt, att uppå inbjudning frångå sitt beslut och fatta ett
annat, enär vid sådant förhållande frågan i allt fall genom sammanjemkning
eller Förstärkt Utsk. bordt slutligen afgöras; men
när deremot, genom vissa Stånds bifall eller alslag, frågan varit
med R. St:rs rätt afgjord, har jag ansett det icke vara förenligt
med Grundlagen, att ändra ett sådant beslut på grund af inbjudning,
och har äfven hittills alltid detta förfarande blifvit af R. o.
Ad. gilladt.
Gr. Sparre: Vid sådant förhållande anser jag mig icke böra
påyrka framställande af propos. till bifall.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att lian ansåg den af honom
framställda propos. besvarad med Ja.
480
Den 25 Juni.
Föredrogs Gr. von Eosens, Adolf Eugéne, den 17 d:s
e. m. på bordet lagda motion, att R. St:r måtte bevilja ett anslag
eller lån af 600,000 Edr Ernt till anläggande af en Centralverkstad
för tillverkandet af den för Statens jernvägs-stambanor nödiga
materielen.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Då K. M. i propos. till
E. St:r föreslog anläggande af jern-stambanor för Statens räkning
med så betydliga kostnader, att E. St:r funnit sig befogade derpå
göra afkortningar, förekommer det mig något underligt, att en enskild
motionär framträdt, åsyftande en ytterligare statsutgift för
detta ändamål af icke mindre än 600,000 Edr. Att dertill lemna
bifall synes åtminstone för mig miudre lämpligt, då K. M. i Sin
Propos. torde allt för väl hafva förutsett behofvet af en sådan
Centralverkstad som här är i fråga. Jag har ansett mig böra bifoga
dessa få ord till remissen, öfvertygad, som jag är, att StatsUtsk.
kommer att vid motionen fästa det afs:de, som detsamma
finner öfverensstämmande med närv:de förhållanden.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Jag instämmer så till vida
med motionären, att jag tror en sådan Centralverkstad vara af behofvet
påkallad, men jag skiljer mig från honom såväl i afs:de på
orten der den skulle anläggas, som i afs:de å de föreslagna alternativerna.
Jag anser Orebro olämpligt dels derföre, att det icke
ännu är afgjordt huruvida jernvägen kommer att gå derigenom,
dels derföre att jag föreställer mig det hufvudstaden, ehuru ännu
icke någon jernväg blifvit bestämd att derifrån utgå, dock otvifvelaktigt
måste snart komma i åtanka, då naturligtvis centralpunkten
för hela systemet och äfven för verkstäderna måste komma att der
förläggas. I afs:de å sättet för medels anvisande tror jag det bästa
vore, att E. St:r gåfve ett anslag för sådant ändamål att ställas
till K. M:s disposition, och icke beslöte något lån åt enskilda personer,
hvarigenom möjligen skulle kunna inträffa, att man finge
ytterligare erfarenhet af huru nödvändigt det är, att Statens intressen
noga afsöndras från enskildas transaktioner. Jag tror således
det biista vara att en Centralverkstad anlägges i Stockholm och
att medel dertill af E. St:r anvisas; hvarjemte jag anhåller att
detta mitt yttrande måtte få medfölja remissen till StatsUtsk.
Frih. von Duben, Henr. Gust. Aug.: Jag instämmer till
alla delar med Frih. Stjernstedt, och är- af den tanke, att Orebro
icke är lämplig ort för en Centralverkstads anläggning, materialierne
skulle dessutom der blifva allt för dyra. I den rörliga materielen
ingår en stor mängd med ekvirke, som måste anskaffas utifrån
och som blefve, tillika med alla öfriga materialier, ganska dyrt
innan det anlände till förbrukningsorten Örebro. Att anlägga en
så stor verkstad, att, förutom all öfrig jernvägsmateriel, äfven locomotiver
der kunde förfärdigas för en summa af 600,000, är omöjligt;
locomotiv-verkstad är dessutom ännu icke behöflig, synnerligast
då Motala verkstad har förklarat sig vilja göra locomotiver när
jern
-
Den 25 Juni.
481
jernvägarne i Sverige fått den utsträckning att den kan erhålla beställning
på flere locomotiver på en gång och efter samma modell.
En verkstad i den utsträckning, som motionären föreslagit, stiger
dessutom till en .2,000,000 Rmt. — Deremot anser jag det vara
af högsta beliofvet, att medel beviljas, ju förr desto heldre, till en
Centralverkstad för förfärdigande af öfrig jernvägsmateriel, och får
jag således tillstyrka remiss af motionen, samt att de 600,000 Rdr
måtte beviljas såsom anslag för en af behofvet påkallad Centralverkstads
anläggning, till förfärdigande af jernvägsmateriel för Statens
jernvägar.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag vill icke bestrida, att ju i en
framtid en sådan Centralverkstad, som den här föreslagna, kan
blifva nödvändig, men då bör den åtminstone anläggas på en ort,
som kan med skäl betraktas såsom en medelpunkt för Statens jernvägar;
och då R. St:r redan nu beslutat, att något system för
dessa icke skall vid denna Riksdag fastställas, är det omöjligt att
kunna bedöma, hvar en sådan centralpunkt skall förläggas. Det
torde således vara rättast att upskjuta anläggandet af denna verkstad,
till dess sådant blifvit utredt, och för min del kan jag icke
annat än bestrida, att man skulle i frågans närv:de skick öfver detta
ämne fatta något beslut. Jag anhåller äfven att särskildt få fästa
upmärksamheten på olämpligheten af det sednare alternativet i Gr.
af Rosens förslag. Då Staten beslutar att för egen del anlägga
jernvägar, vore det väl icke skäl uti att sammanblanda detta system
med enskilda personers intressen, genom att i låneväg anslå
medel för en Centralverkstad, helst då vi redan hafva erfarenhet
af, huru menligt det inverkat, att en stambana mellan Köping och
Hult anlägges af enskilda, och man har icke någon anledn. förmoda
att det nu ifrågasatta försöket skulle slå bättre ut. Om det
genomfördes, skulle det sannolikt endast medföra förslag framdeles
om att Staten skulle inlösa denna verkstad. På dessa grunder kan
jag icke annat än afstyrka motionen.
Remitterades till StatsUtsk.
Eöredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s nedannämnde den 22 d-.s på bordet lagde Utlåtm:
N:o 71, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
4:de Hufvudtitel; och
N:o 72, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
5:te Hufvudtitel.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos., beslöts
att StatsUtsk:s nu ånyo bordlagde Utlåt:n N:ris 71 och 72
skulle upföras det förra i första och det sednare i andra rummet
å föredragningslistan för det plenum, som komme att hållas först
efter det RiksStms gemensamma öfverläggningar om dessa Ut
låt:n
blifvit fulländade.
VI H. 31
482
Den 25 Juni.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde den 22 d:s
på bordet lagde Utlåt:n:
N:o 74, i anledn. af väckt motion om statsanslag för KrigsVetenskapsAkademien;
och
N:o 75, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de utbetalning
af innehållen, och till Statsverket indragen aflöning för de under
krigsåren 1806—1810, fångne ogifte Officerare och Cnderofficerare
m. fl.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s den
22 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 5, i anledn. af dess gjorda
anmärkn:r emot vissa delar, dels ock KiksSt:ns skiljaktiga beslut
i afs:de å andra delar af Betänk. N:o 2, ang:de vilkoren för
bränvinstillverkning.
Äfvenledes föredrogs och bordlädes ånyo BankoUtsk:s den 22
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 37, med förslag till reglering
af Bankens låne- och kreditiv-rörelse.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtsk:s den 22 d:s
på bordet lagda Utlåt. N:o 39, i anledn. af framställda anmärkmr
emot Utsk:s Betänk. N:o 8, öfver väckt motion, ang:de förändrad
lydelse af 4 § 1 kap. GiftermålsBalken.
Föredrogs ånyo och bifölls Biddarh.-Utsk:s den 3 och 10 d:s
på bordet lagda Mern. N:o 15, ang:de förstärkning af grunden under
Riddarh.-byggnaden.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Riddarh.-  Utslc:s den 12 och 16 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 14, i
anledn. af återremiss af Utsk:s Utlåt. N:o 7 öfver Eiddarh.-Direktionens
Riksdagsberättelse.
De 2:ne första punkterne af detta Utlåt, biföllos utan discussion,
men i fråga om den 3:dje eller sista punkten, som rörde förändrad
inredning af Itiddarhussalen, yttrade sig:
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Som detta Utsk:s
förslag till en del skiljer sig från R. o. Ad:s beslut vid sista Riksdagen,
får jag anhålla om afslag derå samt om bifall till det i min
reservation framställda förslag.
Frih. Stjernstedt, Au g. Willi.: Jag anser lika med Hr
von Francken att, då R. o. Ad. — såsom jag vill minnas — vid
sista Riksdagen beslöto en alldeles oundgänglig reparation af Riddarh.
-salen, pa det den icke måtte komma att, såsom hittills, se ut
som ett uthus, Utsk:s vilkor i afs:de å tillgångarne icke bör i beslutet
qvarstå, emedan en relativt så ringa utgift icke bör tagas i
betraktande,. då det är fråga om att anskaffa medel för den stora
Den 25 Janl.
483
reparationen, och det måste vara i sin ordning att den mindre å
salen företages samtidigt och i sammanhang med den större. Jag
får således med Hr von Francken instämma' i hans reservation.
Gr. Lagerbjelke: Afven jag anser nödvändigt att, på samma
gång Riddarh. undergår reparation till det yttre, jemväl dess sal
måtte komma i åtanka. Vi hafva alla i minnet den köld, som
under vintern här är rådande, och detta förhållande lärer icke utan
reparation kunna förbättras. Ofver ledamöternes platser liar man
också förnummit klagan. Jag kan då icke finna något skäl, hvarföre
man skulle vid denna Riksdag mindre än vid föreg:de anse
en sådan reparation nödig, och hoppas således att St:t måtte
vidblifva sitt beslut vid förra Riksdagen. Likväl kan jag icke instämma
i det förslag till beslut, som Hr von Francken framställt.
Han yrkar nerol, att R. o. Ad. måtte, med afslng på Utsk:s Betänk.,
vidblifva sitt förut fattade beslut. Hetta var visserligen i afs:de å
platserne lämpligt, men deremot förekom i detsamma ieke något
rörande värme-apparaten, och ej heller något om att trossning skulle
läggas ofvanpå taflan i taket. Jag tror således att, om R. o. Ad.
vidblifver sin vid förra Riksdagen yttrade tanke, så bör den dock
annorlunda uttryckas, äfvensom naturligtvis det gjorda förbehållet,
att reparationen icke skulle företagas förr än öfverflödiga tillgångar
upkomme, bör borttagas ur Utsk:s förslag. I detta afs:de är Utsk:s
förslag vid denna Riksdag sämre än vid föreg:de. Utsk. har i detta
Betänk., som nyss blifvit bifallet updraget åt Direktionen att genast
gå i författning om reparation af grunden, och Utsk. säger
ytterligare, att det förbehåller sig att framdeles afgifva särskildt
yttrande öfver sättet att anskaffa medel. Vid jemförelse mellan
kostnaderne för den yttre oell inre reparationen måste den sednare
förefalla högst obetydlig; och jag får således anhålla, att R. o. Ad.
behagade bifalla LUsk:s förslag med uteslutande af orden: »så vidt
under handen varande eller framdeles anvisade tillgångar medgifva».
Hr von Francken: Jag får anmärka, att mitt förslag, in
nehåller
just detsamma som Utsk:s äfven i afs:de å värme-apparaten,
men blott med den skillnad derifrån, som Gr. Lagerbjelke önskat.
Frih. Stjernstedt: Jag förenar mig med Gr. Lagerbjelke
i yrkande om den propos., han föreslagit.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad; hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framstälde att Hr von. Francken yrkat bifall till
sitt uti Utlåt, bifogad reservation framstäldta förslag.
Härvid anmälde sig och yttrade Hr von Francken:
Som mitt förslag är lika lydande med Utsk:s, sedan dessa ord
ur det sednare blifvit borttagna, instämmer jag med Gr. Lager
bjelke.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde, att, sedan nu Hr von Francken
afstått från sitt yrkande och förenadt sig med Gr. Lagerbjelke,
endast den sistnämndes förslag, hvari äfven Frih. Stjernstedt instämt,
481
Den 25 Junl.
återstode och innebölle, att B. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s tillstyrkande
med uteslutande af orden: »så vidt under handen varande
eller framdeles anvisade tillgångar medgifva», hvarjemte Hr Gr. o.
Landtm, hemstälde om R. o. Ad. med uteslutande af dessa ord
behagade bifalla hvad Utsk. i förev:de punkt^tillstyrkt.
Ropades Ja.
Föredrogs ett från Vällofl. BorgareSt. ankommet prot.-utdrag j
N:o J267, innehållande inbjudning till de öfvige RiksSt:n att förena j
sig i det, vid föredragningen af LagUtsbs Betänk. N:o 37, i anledn.
af väckte motioner, ang:de misshandling af djur, af Borgare- i
St. fattade beslut, att bifalla Utsk:s Betänk, med tillägg af orden:
»och med» framför ordet Fem. \
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att det af LagUtsk. föreslagna !
Lagstadgande, hvilket af R. o. Ad. blifvit bifallet, innehöll: »visar j
någon i behandling af egna eller andras kreatur uppenbar grymhet;
straffas med böter från Fem till och med Etthundra Rdr Rint»
och att således det beslut, hvari BorgareSt. stannat och erbjudit
de öfrige RiksSt:n att instämma, afsåg att äfven ett bötes-belopp .
af Fem Rdr måtte kunna ådömas. 1
Gr. Sparre, Erik: Då på det hela kan vara likgiltigt hu- |
ruvida denna ziffra eller någon annan bestämmes, och det är af
vigt, att samstämmighet kommer att råda i Stins beslut, anhåller
jag om bifall till BorgareSt:s inbjudning.
Propos. till antagande af BorgareSt:s förev:de inbjudning blef
härefter framstäld och besvarad med starka Ja, blandade med Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit
öfvervägande. i
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att utdelning af biljetter till
det Spektakel, hvartill Kongl. TheaterStyrelsen enl. i sednaste plenum
gjord anmälan, inbjudit R. o. Ad., komme att ske i morgon
emellan kl. 10 och 11 f. m. af RiddarhusFiskalen, samt att tiden
för förvisningen af Theaterns lokal och förråder var utsatt till emellan
kl. 5 och 7 e. m.
Höglofl. E. o. Ad. åtskildes kl. \ 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 29 Juni.
485
Måndagen den 29 Juni 1857.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 8 prot.-utdrag för d. 25 samt pleni-prot. för d. 8
dennes.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Ledamot i Konst.-  Utsk. efter N:o 369, Friherre Lagerstråle, fullm. Hr Tersmeden,
Nils; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1,038. Herr Bogeman, Ludvig.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Ledamot i Bevilln.-  Utsk. efter N:o 872, Hr Rudebeck, Edvard Ulrik; sam två Suppleanter
i samma Utsk. efter N:o 355, Hr de la Wall, fullm. Frih.
v. Knorring, Axel, och N:o 69, Frih. Uggla, fullm. Gr. Plorn, Fredrik;
och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamot:
N:o 2,255. Herr af Pontin, fullm. Hr Mörner, Christer Hampus.
Suppleanter:
N:o 1,149. Hr Hjärne, Harald; och
N:o 6 57. Hr Palmstruch, fullra. Frih. v. Duben, August Gustaf
Henrik.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i StatsUtsk.
efter N:o 2,183, Hr Gripensvärd, Jacob Olof; och befanns
hafva blifvit utsedd:
N:o 121. Pir Hjerta, Carl Gustaf.
Hr Mörner, Christer Plampus: I anseende till tjenste
göromål
får jag afsäga mig förtroendet att vara ledamot i Bevilln.-  Utsk.
I anledn. häraf, och med tillkännagifvande att Hr v. Troil,
Emil, inlemnat sin riksdagsmanna-pollet, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda till val af en ledamot i
Bevilln.Utsk. efter Hr Mörner och en ledamot i BankoUtsk. efter
Hr v. Troil.
Företog Höglofl. II. o. Ad. val af Bänkman inom nedanstående
BänkmansAfdelningar
486 Den 29 Juni.
7:de Bänkmans Afdelningen:
efter N:o 379, Frih. v. Vegesach, Achilles;
4 4:de BänlcmansAfdelningen:
efter N:o 2,145, A, Hr af Nordin, Gustaf;
i7:de Bänkmans Afdelningen :
efter N:o 1,502, B, Ilr v. Utfall, fullm. Frih. Cederström, Anders;
20:de B änkmans Afdelning en:
efter N:o 1,184, Hr Hummelhjelm, fullm. Hr Bibbing, Arvid;
28;te Bänkmans Afdelningen:
efter N:o 2,312, Hr Peijron, Edvard August.
Och befunnos vid valförrättningens slut hafva blifvit till Bankmän
utsedde:
inom 7:de Bänkmans Afdelningen:
N:o 361, Frih. Edelcreutz, Jacob Daniel;
inom 14:de Bänkmans Afdelningen :
N:o 1,846, A, Hr Fock, fullm. Frih. Alströmer, Carl Jonas
Oscar;
inom i7:de Bänkmans Afdelningen:
N:o 1,519, Hr v. Döbeln, Ernst Georg;
inom 20:de Bänkmans Afdelningen:
N:o 1,885, Hr Arnell, Gustaf Fredrik;
inom 25:le Bänlcmans Afdelningen:
N:o 2,317, Hr Fåhraeus, Olof Immanuel.
Företog Ilöglofl. B. o. Ad. val af 14 ordinarie Ledamöter och
0 Suppleanter i Förstärkta Konst.Utsk.; och befunnos vid valförrättningens
slut hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o 140, Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, med 44 röster;
N:o 246, Frih. Manderström, Carl Adolf, med 44 röster;
N:o 25 5, Frih. Falkenberg, Conrad Gabriel, med 44 röster;
N:o 279, Frih. Wrangel af Sausis, fullm. Frih. Cederström,
Budolf, med 44 röster;
N:o 391, Frih. Hochschild, fullm. Gr. v. Bosén, Gustaf Fredrik,
med 44 röster;
Hr Liljehöök af Fårdala, Carl Berthild, med 44 röster;
N:o 45 6, Hr Aminoff, Johan Fredrik, med 44 röster;
N:o 645, Hr Möllersvärd, Carl Henrik, med 44 röster;
N:o 734, Hr Taube, fullm. Gr. Piper, Carl Fredrik, med 44
röster;
Den 29 Juni.
487
N:o 1,600, Hr Braunerhjelm, Berdinand, med 44 röster;
N:o 1,702, Hr Törnebladh, Gustaf, med 44 röster;
N:o 2,051, Hr Furuhjelm, fullm. Hr Björnstjerna, Johan Mag
nus,
med 44 röster;
N:o 2,183, Hr Gripensvärd, Jacob Olof, med 44 röster;
N:o 2,195, Hr Edelstam, Fabian, med 44 röster.
Suppleanter:
N:o 360, Frih. Ehrenborg, fullm. Hr v. Troil, Samuel Gustaf,
med 44 röster;
N:o 20, Frih. Bonde, Carl Jedvard, med 44 röster;
N:o 139, Gr. Wirsén, Axel Emil, med 44 röster;
N:o 1,992, Hr Lagerstråle, Carl Erik, med 44 röster;
N:o 1,386, B, Hr Adlercreutz, Axel, med 43 röster;
N:o 2,25 5, Hr af Pontin, fullm. Hr Mörner, Christer Hampus,
med 43 röster.
Sedan genom särskildta lottningar blifvit bestämdt, dels hvilka
bland dem som erhållit 44 röster borde blifva Suppleanter, jemte
ordningen för dessa Suppleanters inträde i Utsk., dels ock i hvilken
ordning de 2:ne öfriga Suppleanterna skulle ega att deruti inträda.
Vid förnyad föredragning af Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 22 och 25 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 5, i anledn. af dels gjorda anmärkmr emot vissa delar,
dels ock ItiksSt:ns skiljaktiga beslut i afsule å andra delar af
Betänk. N:o 2, ang:de vilkoren för bränvins-tillverkning, biföllos
Utsk:s tillstyrkanden, att i 2, 68 och 72 <§§ ordet »mäskning» må
utbytas emot ordet »mäskberedning» samt ansågs förev:de Utlåt, i
öfrigt icke föranleda till annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Bevilln.Utsk.
ankomna Mern. och Betänkm
N:o 11, i anledn. af RiksSLns skiljaktiga beslut, ang:de behandlingen
af frågan om debetsedels lösen;
N:o 12, ang:de den s. k. kurhus-afgiften; och
N:o 13, ang-.de städernas salu-accis.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på dagen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
1
I
i
i
i
i
i
\
