# ID: svediakorp-gov638
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 163,998
# sentences: 5,968
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
stsiDa)im©ääÅ$ia ®©a jusia»,
VID
lagtima lliköitrtflcn t ^tadUjolm
ÅKE* 1856-1857.
HOjette Häftet.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISK A FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
1857.
Onsdagen den 3 Juni 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 2:ne prot.-utdr. för d. 27 sistl. Maj samt pleni-protd för
den 25 sistl. April.
Uplästes till justering samt godkändes nedannämnde från Bxped.-  Utsk. inkomne förslag till K. St:rs underd. skrifvelser till K. M.
N:o 78, ang:de viss tid inom hvilken den i 13 Kap. 4 §:n
GiftermålsBm omförmälda stämning eller lysning ej må utfärdas; och
N.-o 79, ang:de ändring i 1 mom. 10 §:n af K. Förordmn
d. 13 Juli 1853, angule fattigvården i Riket.
Gr. Oxenstjerna, Axel Thure Gabriel: Hindrad af
tjenstegöromål, sedan K. M. behagat förordna mig till Aktuarie i
RiksArkivet, får jag anhålla att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
varda befriad från förtroendet att vara Suppleant i BevillmsUtsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes ett af Hr Bogeman, Carl Adolf, inlemnadt så lydande
Mern.:
I anseende till afresa från Riksdags-orten, anhåller jag vördsammast
att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga
mig förtroendet att vara ledamot af BankoUtsk.
Äfven härtill lemnade R. o. Ad. sitt bifall.
Uplästes jemväl följande af Hr Cederhaum, Pehr Fredrik,
inlemnade Mern.:
I anseende till min snara afresa från hufvudstaden, nödgas jag
afsäga mig updraget att vara Suppleant i BankoUtsk., under vördsam
anhållan att varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
Efter äfven härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall blefvo Hrr
Elektorer af Hr Gr. o. Landtm, anmodade att sammanträda till
val af en ledamot i BankoUtsk. efter Hr Bogeman, en Suppleant
i samma Utsk. efter Hr Cederbaum samt en Suppleant i BevillmsUtsk.
efter Gr. Oxenstjerna.
4
Den 3 Juni.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Som jag efter
min ankomst hit hört, att prot:t för d. 55 April i dag blifvit ju
steradt,
begagnar jag nu tillfället att nedlägga min reservation mot
det beslut som då fattades, oell hvarigenom remiss vägrades på min
motion om undersökning af fullmäktiges i Riksg:sKont. förhållande,
i anledn. af de utaf Hr Gripenstedt deremot framställde anmärkmr.
Hvad jag i afseende hiirå mest beklagar, är att en representant,
för hvilken jag hyser den största högaktning, då förklarade, att han
för yttranderättens helgd måste yrka afslag på min motion, ehuru
denna afsåg att fä sanningen i dagen genom att anställa undersökning
om ett förhållande, som i sitt nuvar:de outredda skick
kastade en skugga på R. St:rs Fullmäktige, hvilken jag önskade
att se skingrad.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande LagUtsk:s
d. 53 och 57 sisth Maj på bordet lagda Utlåt. N:o 35, i anledn.
af gjorda anmärkmr emot Utsk:s Betänk:n N:is 15 och 13, det
förra öfver väckte förslag till dels uphäfvande eller inskränkning af
bördsrätten, dels annan förändring af lagarne ang:de börd, dels ock
uphörande af nabos och frälserätts-egares lösningsrätt och det sed
nare
öfver väckte motioner om förändring af lagstiftningen ang:de
testamentsrätten samt gåfvor af fäst egendom.
Usta och 5:dra punkterne ansågos ej föranleda till annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
Då härefter förekom mom:t litt. A af 3:dje punkten, yttrade
sig
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: LagUlsk. har i sitt
Betänk, afstyrkt bördsrättens afskatfande på landet, och detta Betänk.
har af R. o. Ad. saint BondeSt. redan blifvit godkändt.
Denna fråga är således för innevar:de Riksdag förfallen; och det är
från synpunkten af dess qvarblifvande i lagstiftningen som förev:de
Betänk, skall bedömas. Den förändring, som Utsk. förordat, går
ut på att minska bördemännens antal. Desse skola nemi. blifva
endast barn och bröstarfvingar, föräldrar och syskon. Vidare säger
Utsk., att, der jord säljes till bönderna, får börd icke äga rum.
För min del kan jag icke fatta, huru Utsk. kunnat inskränka bördsrätteu
till syskon, då en farbroder otvifvelaktig! är lika nära beslägtad.
Om den ene brodern dör, och hans arfvingar sälja jorden,
så skulle icke den andre brodern vara berättigad att lösa densamma
åter af den, som köpt af hans broders barn. Detta är högst besynnerligt,
helst då Utsk. sagt, att det är kärleken till fadrens jord,
som ligger till grund för bördsrätten. Jag kan åtminstone icke
gilla sådana inkonseqvenser, som innebära ett afvikande från den
grundsats man sjelf godkänt, utan anser sammanhang och öfverensstämmelse
i lagstiftningen högst nödvändiga, hvarföre jag äfven anhåller
om afslag på detta Betiink.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då frågan om bördsrättens
afskaffande förra gången förevar, hörde jag till deras antal,
som önskade dess uphäfvande, emedan jag ansåg, att de förhållan
-
Deii 3 Juni.
5
den, som föranledt dess införande, numera undergått betydliga förändringar
eller icke mera förefunnos, samt att den på sednare tiden
hufvudsakligen begagnades endast för egennyttiga spekulationer.
Men då det ieke lyckades att få bördsrätten alldeles afskaffad, är
jag tacksam mot Utsk., sorn tillstyrkt dess inskränkning till bröstarfvingar,
föräldrar oell syskon. Deremot kan jag ej instämma i
det stadgande att börd ej skall vara tillåten, der jord säljes till
bördeman. I samma mån man är nära slägt med jordens säljare,
bör man nemi. hafva rätt att börda. Jag kan således ej finna någon
konseqvens uti, att, om jag säljer jord till min broder, skulle
mina barn vara uteslutna från rättigheten att börda samma jord.
Jag tillstyrker således att Utskis förslag till § 1 måtte antagas,
med uteslutande af de sista orden, som innehålla nämnda stadgande,
och att således liksom hittills en närmare slägting skall äga att
börda af en fjermare. Den 3:dje §:n kan jag icke heller godkänna.
Ty om flera äro ‘lika närskylda, om t. ex. 2 söner anmäla sig att
börda, hvilken skall då hafva företrädet? Derom är intet stadgadt.
Jag tillstyrker således, att äfven 3 §:n, 1 mom:t måtte förkastas,
och att af det hela måtte antagas endast §:n 1, med uteslutande
af de ord jag förut nämnt.
Gr. Sparre, Erik: Att detta Betänk., som innehåller förslag
till förändring af en högst vigtig punkt i vår lagstiftning, skulle
möta motstånd, var icke oväntadt. Det är mig till och med kärt,
att det mött betänkligheter på detta rum. der de historiska minnena
äga rätt att omsorgsfullt vårdas, osli der man bör iakttaga den
varsamhet, som anstår de försigtige i samhället. Då jag, som alltid
och ifrigt bekant mig till den historiska skolan, eller — om
detta uttryck skulle anses stötande — ansett mig som en af denna
skolas lärjungar, då jag detta oaktadt med min röst inom Utsk.
tillstyrkt detta Betänk., så ber jag att få inför B. o. Ad. redogöra
för de grunder, som föranledt detta mitt åtgörande.
Bördsrätten är en urgammal institution: så långt tillbaka som
lagar finnas i Sverge, spårar man densamma, men tiderna hafva nu
väsendtligt förändrats. Utsk. har sagt, och jag delar denna dess
mening, att den historiska grunden för bördsrätten numera uphört.
Den bestod deruti, att jordens innehafvande gaf röst på tinget, och
således borde, på det slägtens representant ej skulle förlora denna
sin röst, jorden ej kunna afhändas slägten, utan hade dess ledamöter
vid försäljning rätt att återköpa densamma. Denna grund har
nu förfallit. Det är numera icke blott innehafvande af jord, som
ger en aktad plats i samhället; men det finnes äfven en annan
grund att för bördsrätten åberopa, och det är med stöd häraf jag
vill svara Hr Ehrenheim, som påstått Utsk:s sätt att gå tillväga
vara besynnerligt derföre, att Utsk. först sagt att den historiska
grunden försvunnit, men sedan likväl ansett bördsrätten icke böra
helt och hållet uphäfvas. Denna grund är slägtens kärlek till den
jord, som längre tid tillhört densamma; och denna känsla är ädel,
vi kunna icke bestrida det. Man må säga hvad man vill derom,
att kärleken till fäderneslandet icke är bunden vid kärleken till
6
Den 3 Juni.
torfvan; men denna är åtminstone ledande till och medel för den
förra. Så länge en sådan känsla linnes hos de Stånd, som till
största delen äga jorden, hyser jag betänkligheter vid att helt och
hållet uphäfva denna rätt. Men då densamma missbrukas, och då
missbruken gått så långt, att, vid remiss af de i detta ämne väckta
motioner, inom det företrädesvis jordägande eller BondeSt., nästan
halfva antalet af dess representanter förordade åtminstone inskränkningar
i denna rätt, så har jag ansett tiden vara inne att göra
sådana, emedan ett envist bibehållande af institutioner, som förlorat
sitt stöd i den allmänna opinionen, måste vara en dårskap, isynnerhet
om denna opinion icke är blott beroende på ett tillfälligt
vindkast, utan öfvermått till en allmän önskan. Jag tror dock icke
att denna önskan går ut på ett fullkomligt uphäfvande af bördsrätten,
utan blott på missbrukens förekommande, och att man således
vill inskränka bördsrätten till de fall, då man kan presumera
en sådan kärlek till slägtjorden, hvarom jag förut nämnt. Nu är
det visserligen sannt, att vid bestämmande af gränsen i detta fall
man icke kan gå godtyckligt tillväga, utan måste updraga densamma
allt efter som man anser billigheten fordra. Man bör då medgifva
rättighetens åtnjutande åt den, som kan antagas hafva ett sådant
motiv till anställande af talan; man bör utesluta den, hos hvilken
man icke kan antaga detsamma, utan i stället vinstbegär och spekulationslusta.
Utsk, ansåg, att man kunde med mesta skäl, såsom
grund för anställande af bördes-anspråk, förutsätta kärlek till slägtjorden
hos barn och bröstarfvingar, hos föräldrar och syskon. Det
är naturligt och nästan nödvändigt, att jag skall älska den jord
min fader ägt, den jord som sett mig födas. Antag om min fader
mig oåtspord säljer denna egendom, eller att den vid arfskifte efter
min fader fallit på min broders lott, hvilken sedan säljer den. —
Det synes vara någon grund för lagens stadgande om rättigheten
för mig att återköpa densamma. Ju längre jorden gått ifrån dessa
leder, ju mera blir, af helt naturliga skäl, denna känsla svagare,
och ju mindre skäl för lösnings-rätten. Det är sannt, på sätt en
talare anmärkt, att äfven om den gått ett led längre, kan en dylik
känsla förefinnas, men egendomen har då i alla fall varit länge
skiljd från mig. Utsk. har icke gjort mera än borttagit ,2:ne led
af bördemän, i den förmodan, att kärleken till slägtjorden vore
varmast hos de närmaste. — Hr Ehrenheim har sagt, att orsaken
hvarföre bördsrätten blifvit så förhatlig, vore den osäkerhet, som
alltid vidlåder inköp af fastighet. Ju större antalet af bördemän
är, ju större blir också denna osäkerhet. Om bördemännens antal
inskränkes på föreslaget sätt, hvarigenom det i vanliga fall blir
ganska ringa, kan jag utan stor svårighet göra mig på förhand
underrättad, huruvida mitt köp skall blifva underkastadt bördstalan
eller ej. Utsträckes åter denna rätt till syskonbarn eller kusiner,
så blir sannolikheten af sådana beräkningar mindre och den osäkerhet,
som Hr Ehrenheim beklagat, långt större. Jag fruktar att ett
vidhållande af bördsrätten i dess nuvarule utsträckning skulle endast
medföra det resultatet att öka missnöjet med sjelfva institutionen,
och att denna folie förr än den annars skulle hafva gjort. —
Den 3 Juni.
Efter do gamla lagarne, mine Hrr! var bördsrätten oinskränkt.
Det var först genom 17.20 års bördsordning den fick det inskränktare
omfång den nu liar. Det kan icke vara för mycket, om vi
nu 130 år derefter vidtaga ifrågavar.de inskränkning. Jag kan
vitsorda att inom Utsk. ingen ledamot af BondeSt. påyrkade bördsrättens
bibehållande i större mån än Utsk:s förslag innehåller. En
och annan föreslog till och med att inskränka den ännu mera, blott
till barn och bröstarfvingar. Till följd af allt detta tror jag det
är klokast och försigtigast af den, som vill bibehålla bördsrätten,
att icke gå längre än Utsk. föreslagit; för dem åter, som klagar
öfver den af bördsrätten följande osäkerheten, måste det vara tillfredsställande
att den inskränkes och olägenheterna således till en
del undanrödjas. Jag kan således icke förmoda att hvad Utsk.
föreslagit, icke skulle vinna B. o. Ad:s bifall. Denna lag sammanhänger,
på sätt Utsk. äfven visat, på det närmaste med testamentsrätten.
Utsk. har tillstyrkt ett utsträckande af denna, och jag hör
äfven till deras antal som anse, att det bör tillhöra innehafvare af
jordegendom att disponera öfver densamma; men om detta medgifves,
så måste också bördsrätten inskränkas: då får man icke tillåta
börd, när egendomen lemnäs åt en bördeman, emedan ändamålet
med testamentsrätten i sådant fall förfelades. Mot denna princip
hafva emellertid 2:ne talare upträdt. Om jag antager kärlek till
slägtjorden såsom grund för bördsrätten, så bör ju denna känsla
vara tillfredsställd derigenom, att egendomen blir qvar inom slägten;
och det är icke afunden som bör tillfredsställas, — den är
icke någon ädel känsla. Jag tror således att, såsom Utsk. föreslagit,
återköpande af arfvejord bör tillåtas endast då, när den är såld
utom börden, men att, om den öfverlåtes till en slägting, en annan
dylik icke bör äga rätt att anställa bördstalan. Det kan icke Stå
tillsammans med institutionens grund, och skulle endast leda till
ytterligare splittring af jorden, hvarföre ändå tillräckliga bemödanden
göras. Många röster påkalla nemi. obegränsad styckning af jorden;
men medgifves detta, så bör å andra sidan äfven medgifvas någon
möjlighet af sammanhållning. Hr Cederschiöld har sagt, att grunden
för bördsrätten vore arfsrätten. Jag tror det icke. Bördsrätten
följer ett helt annat system än arfsrätten. I fråga om
börd fästes afseende på hvarifrån jorden är Utgången, hvilket icke
är fallet med arfsrätten. Vi veta dessutom att bördsrätten redan
är inskränkt till vissa led: arfsrätten deremot är oinskränkt.
Den tvetydighet, som Hr Cederschiöld sagt skola förefinnas, tror
jag icke äger rum. Han har förmodligen icke observerat, att det
är blott Esta mom:t af § 3 som är förändradt, men de sednare
mom. af samma § stå oförändrade qvar, och således förefinnas icke
de olägenheter han i detta afseende anmärkt. Jag vågar således,
både ur synpunkten af bördsrättens bibehållande, men isynnerhet
med afseende å den utvidgade testaments-ratten, vördsamt anhålla
om bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar: Om
testamentsrättens utvidgning, på sätt Utsk. föreslagit, redan blifvit
s
Den 3 Juni.
af E. St:r bifallen och af K. M. i lag fastställd, så skulle måhända
äfven jag instämma i Gr. Sparres yttrande. Så är emellertid icke
nu förhållandet, och osäkert kan vara, huru dermed går. Utsk.
har icke satt dessa båda frågor i något oskiljaktigt sammanhang.
Det låter således ganska väl tänka sig, att den ena går igenom
och den andra blir afslagen; hvarföre jag anhåller att få yttra de
betänkligheter, som jag anser möta för att nu obetingadt antaga
Utsk:s förslag. Detta innehåller, att till börd må vara berättigade
säljarens barn och bröstarfvingar, äfvensom föräldrar och syskon.
Deremot äro här syskonabarn uteslutne. Gr. Sparre har till försvar
härför anfört, att vid bestämmande af gränsen, hvarutöfver
börd ej må äga rum, en viss godtycklighet måste göra sig gällande;
och sådant kan visserligen ej förnekas; men denna godtycklighet
kan vara större eller mindre. Det är, bland annat, förutsättningen
af kärlek hos slägtens medlemmar för den jord som tillhört densamma,
som ligger till grund för bördsrätten Denna kärlek till
jorden måste väl antagas vara lika stor och lika berättigad hos
syskonabarn som hos syskon. Jag kan åtminstone icke erkänna
motsatsen eller deri finna något skäl, hvarföre bördsrätten skulle
inskränkas, på sätt nu är i fråga. Och det lärer ej nekas, att
denna kärlek till slägtjorden, sammanhänger med och utgör, särdeles
bland de mindre uplyste och bildade, liksom grundvalen för kärleken
till fäderneslandet, samt att man således bör göra allt möjligt
för befrämjande och underhållande deraf. Gr. Sparre har medgifvit
att denna känsla är ädel. Hvarför vill då den värde Gr:n tillstyrka,
att genom lagstiftningen såra denna ädla känsla?
Utsk. säger, att arfvejords-systemet redan är här i landet afskaffadt;
men detta påstående innebär icke någon sanning, såsom
enhvar af oss väl vet.
Utsk. har bland sina motiver vidare anfört en förmodan, att
största delen af Sveriges jord skulle vara aflinge i nuvande innehafvares
händer. Detta måtte vara ett stort misstag, enär det eljest
måste antagas, att mer än hälften af den Svenska jorden skulle
inom en mansålder hafva gått i köp; som ju är en uppenbar orimlighet.
Då sålunda de anförda grunderna för Utsk:s tillstyrkande
i denna del icke hålla streck, och stora betänkligheter borde förefinnas
vid rubbningen af en institution, hvilken, såsom Gr. Sparre
erkänt, är urgammal i vårt land, föreiTar jag mig med Hr von
Ehrenheim i anhållan att E. o. Ad. måtte afslå nu förevaride mom.
af Betänkit.
Hr Cederschiöld: Då jag sade att arfsrätten ligger till
grund för bördsrätten, menade jag dermed, att den i tillämpningen
ligger till grund för den företrädesrätt, som den ene bördemannen
har framför den andre, och att Utsk. således begick en inkonseqvens
genom att tillstyrka, det börd icke finge äga rum, då jorden blifvit
såld inom börden, så att en närmare slägting icke såsom hittills
alltid skulle hafva företrädesrätt framför en fjärmare. Utsk. har
sjelf sagt att den af mig uttryckta åsigt är den rätta, då Utsk.
nemi. i sitt förslag säger: »tvista män om företräde till börd deraf;
Den 3 Juni.
9
»vare den närmare att lösa i börd, som närmare är att taga arf;»
i detta fall har Utsk. således helt och hållet följt arfsprincipen.
Det är mot Utsk:s inkonseqvens att likväl icke tillåta börd af en
närmare slägting, då jorden blifvit såld till en fjärmare, som jag
upträdt, och jag föreslår derföre, att orden: »och vare börd ej eller
tillåten, der jord säljes till bördeman», måtte ur §:n 1 borttagas;
ehuru man visserligen genom det föreslagna stadgandet skulle komma
närmare min åsigt att all bördsrätt borde uphäfvas. Men såvida
man vill bibehålla bördsrätten, bör man åtminstone vara konseqvent;
och jag föreslår derföre att l:sta moimt uti §:n 3 måtte,
med uteslutande af de första orden, erhålla följande lydelse: »Tvista
män om företräde till börd, vare den närmare att lösa i börd, som
närmare är att taga arf, allt efter som i 2:dra och 3:dje Kap.
ArfdaB:n sagdt är.»
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Då jag var den,
som väckte fråga om bördsrättens afskaffande, kan jag icke vara
belåten med Utsk:s förslag; men då så väl R. o. Ad. som PresteSt.
afslagit min motion, håller jag Utsk. räkning för detsamma. Jag
föreställer mig, att man icke velat taga steget fullt ut på en gång,
och att man fruktar för de rubbningar som deraf skulle föranledas.
För öfrigt delar jag Hr Cederschiölds åsigt i afseende å lösningsrätt
för närmare slägting, ehuru jorden är såld inom börden; och anhåller
derföre att sista mom. af § 1 måtte bortfalla.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag vanligen icke motsätter
mig förändringar i vår lagstiftning, vet jag dock med mig
att aldrig hafva leinnat min röst till hvad jag icke sjelf kunnat
godkänna. Dertill kan jag dock icke räkna Utsk:s förevaride förslag.
Hr Ehrenheim och en annan talare hafva redan förekommit
mig i detta fall. Jag tror att, om man skall lappa på vårt lagverk,
så bör det vara blott i sådana fall, der det finnes vara fullkomligt
nödvändigt: i detta kan jag icke inse att det är ens behöfiigt.
Hade frågan varit att autaga Lagberedningens förslag,
skulle jag med min röst hafva bidragit dertill, men då frågan är
om ett sådant lappverk som detta, måste jag yrka afslag.
Gr. Sparre: Jag kan icke ur någon synpunkt instämma med
den siste värde talaren. Han säger att han icke kan antaga Utsk:s
förslag, mea deremot gerna skulle bifalla ett nytt lagsystem. Jag
nödgas bekänna mig till en motsatt åsigt. Jag har den förkärlek
för vårt nuvar:de lagsystem, den på öfvertygelse grundade visshet
om att det är godt, att jag icke bättre önskar än att få bibehålla
detsamma; men just för att detta må blifva en möjlighet, vill jag
hafva det i vissa detaljer förändradt i öfverensstämmelse med tidens
fordringar, emedan det säkraste sättet att undergräfva ett lagsystem
är att icke medgifva de förbättringar som äro behöfliga. Jag vill
att man skall fortfarande vattna den gamla stammens rötter, låta
friska grenar upspira, och afskära de torra qvistarne. Det är derföre
jag förordar en inskränkning i bördsrätten, men icke dess up
-
10
Den 3 Juni,
häfvande. Jag förordar det äfven derföre att det är ett vilkor för
möjligheten att antaga det påföljande om testaments-friketen, ty
E. o. Ad. kan ieke gerna godkänna en lag som gifvet mig rättighet
att till en viss grad bestämma om min jord, och på samma
gång bibehålla en institution som gifver slägtingarne rättighet att
nedrifva den byggnad jag upfört. F. n. kan, äfven om egendomen
öfverlåtes till en'slägting, en annan dylik fråntaga honom hälften
deraf: således, om jag lemnar min egendom till det ena barnet, så
kan det andra komma och börda hälften. Detta förekommes genom
Utsk:s Betänk., som föreslår det stadgande, att börd må äga rum
endast då jord öfverlåtes till någon utom bördeledet Jag anhåller
således att enhvar, som anser det påföljande förslaget innehålla något
önskvärdt eller för landet båtande, ville äfven bifalla detta.
Hr Adlercreutz, xkxel: Att döma efter de talare, som
förordat ifrågavande förslag, synes det vara svårt att afgöra, huruvida
detta förslags antagande skall leda till bördsrättens bibehållande
eller dess afskaffande. Gr. Sparre anser nemi. detta förslag
såsom den enda räddningsplankan för bördsrätten, under det andra
talare godkänna förslaget såsom väsendtligen bidragande till bördsrättens
utplånande. I afseende på det sannolika resultatet af förslagets
antagande såsom lag, biträder jag den sednare meningen,
helst säkerligen man framdeles icke skulle anse det löna mödan
försvara en lag som väl talade om en rätt att börda, men förnekade
dess tillämpning, äfven i de fall, der den syntes som mest
påkallad. Gr. Sparre har åberopat den historiska utvecklingen af
frågan. Jag anhåller att dervid få göra ett tillägg med hänseende
dertill, att Utsk. ifrågasatt tillvaron i vår lagstiftning af den grundsats,
att närmare till arf äfven är närmare att lösa i börd. Före
1720 års Förordn. hade hela slägten rättighet att börda: genom
densamma inskränktes bördemännens antal till och med syskonabarn,
då äfven bestämdes, att vid tvist om företräde mellan sär3
skilda bördemän, den vore närmare att lösa i börd, sqiu vore närmare
att taga arf. Ej lång tid derefter, och otvifvelaktig! i samma
anda med de genom nyssnämnde förordn. meddelade och i 1734
års lag uptagne stadganden, utkom en Förordn. af innehåll, att
närmare hördeman äger att lösa såld arfvejord från fjermare bördeman,
som densamma köpt, äfvensom att en med köparen samarfva
bördeman ägde att lösa sin lott. Detta förhållande fortfor ända
till 184 5, då en liten inkonseqvens i grundsatsen tillkom genom
den nya arfslagen. Der nämnas syskons afkomlingar såsom samarfva
med syskon; och ehuru således emot hvad TJtslc. yttrat, syskons
barnbarn alltid varit bibehållna vid bördsrätten, nro likväl
syskons barnbarnsbarn, om de någongång finnas, från sådan rätt
uteslutne, ehuru närmare berättigade till arf än åtskillige andre
skyldeman, hvilka äga bördsrätt. Med undantag af denna lilla inkonseqvens,
som dock ej torde hafva praktiska följder, är den i
Utsk:s förslag kullkastade princip bibehållen i vår lagstiftning. På
grund af nu antydda skäl och de som blifvit af andra talare anförda,
anhåller äfven jag om afslag å Utsk:s Betänk.
Den 3 Juni.
11
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag anhåller att få fästa
upmärksamheten på, hvartill ett enkelt antagande af Utsk:s förev:de
förslag kan leda. Om E. o. Ad. såsom jag, ur Gr. Sparres synpunkt,
måste anse riktigt, antager såväl nu föredragna mom:t, som
det, hvarigenom testamentsrätten utsträckes, men de öfriga Stånden
icke förfara på samma sätt, utan 2 af dem bifalla endast första
(nu ifrågavande) delen af förslaget, men icke det följande (om vidgad
testamentsfrihet); så har K. o. Ad., på Grins upmaning, medverkat
till stiftande af en lag, hvilken Gr:n sjelf gillar endast under
förutsättning att dess antagande sättes i sammanhang med en annan
lag, som dock icke kommer till stånd. E. o. Ad. torde då lika
med mig, anse högst önskeligt, att K. M. måtte visligen vägra
sanktion å en sålunda, mot Ståndets egen mening af E. St:r beslutad
lagförändring. Gr. Sparre och Utsk. hafva mycket åberopat
ett skäl, som synes mig ganska olämpligt att framdraga, nemi.
inträffade missbruk af den nuvande rättigheten till börd. Jag erkänner
att sådana missbruk ägt rum, och beklagar högeligen att
en rättighet, som är så naturlig, så i vår samhälls-förfåttning och
våra seder grundad, skall derför vara utsatt; men det är en lika
allmän, som riktig grundsats, att missbruket af en sak ej uphäfver
dess bruk — och allraminst synes det vara på sin plats att åberopa
sådana skäl i en lagstiftande församling, sorn har medlen i
händerna att förekomma missbruket. Är saken god, så vore det
då värdigare, att föreslå en lag, hvarigenom missbruket kunde förekommas.
Härom är emellertid nu icke frågan, och inskränker jag
mig derföre till en förnyad anhållan om afslag på denna del af
Betänkit, eller, derest E. o. Ad. skulle finnas benägen att dertill
lemna bifall, att detta måtte ske, endast med vilkor att Utsk:s
sednare förslag om testaments-rättens utvidgande varder af E. St:r
antaget.
Gr. Sparre: Det är temligen klart, att Hr Adlercreutz, som,
förra gången dessa frågor föredrogos, motsatte sig testamentsrättens
utsträckning, såsom äfven synes af hans reservation, nu äfven skall
motsätta sig detta Betänk. Det är fullt konseqvent. Jag vill blott
mot honom erinra, att han åtminstone icke bör göra anmärkn. mot
de delar af förslaget, som onekligen sammanhänga. Det är nemi.
klart att, om jag vill stadga att börd icke är tilläten då jord öfverlåtes
till bördeman, så kan jag icke behålla för många bördsleder,
ty då blifva de orimligheter, Hr Adlercreutz påpekat desto större,
ju längre jag kommer. Om jag behåller bördsrätten för syskonbarn,
så skulle derigenom inträffa att, om jag gåfve jorden till mitt
syskonnbarn, mitt eget barn icke finge börda. Bimligare låter det
att, om jag gifver jorden åt ett af mina syskon, barnet då icke
får börda, ty mellan syskon finnes ännu den närmare förbindelse,
att anledningar kunna tänkas, hvarföre jag bör få öfverlåta egendomen
åt ett af dem, utan att mina barn må äga att deruti inblanda
sig. Det är samma grundsats, som är uttalad i K. M:s
Propos. om uphörande af bördsrätt i stad, enl. hvilken det är stadgadt,
att viderboende och nabo icke få lösa ett hus, som är såldt
12
Den 3 Jtini.
af en person till bans slägting, ehuru de hafva rätt att eljest tränga
sig emellan köpare och säljare. — Om för öfrigt R. o. Ad.
anser lämpligt att, på sätt Hr Carlheim Gyllenskjöld förordat, antaga
detta förslag under vilkor, att testaments-lagen bifalles, och
Hr Gr. o. Landtm, vill derpå framställa propos., så har jag ingenting
att deremot invända, ehuru jag anser det under alla förhållanden
böra antagas.
Hr Cederschiöld: Gr. Sparres sista yttrande har hos mig
stadgat öfvertygelsen om huru vigtigt det är att få bort sista raden
i lista §:n. Det vill synas mig som om Utsk:s afsigt varit att
omintetgöra den s. k. lika arfsrätten, och att borttaga hela verkan
af hvad som i de följande mom:r stadgas om testamentsrätten. Om
man nemi. stadgar att börd icke är tillåten då jord säljes till bördeman,
så är klart att en fader, som vill för sina barn omintetgöra
den lika arfsrätten, behöfver icke annat än öfverlåta sin egendom
till sin son, medan han ännu lefver. Derigenom utesluter han
dottern. Han kan äfven helt och hållet betaga barnen all arfsrätt,
och derigenom skulle stadgandet, att man icke får bortgifva mera
än hälften, tillintetgöras; ty man afslutar blott ett köp inom börden,
och qvitterar köpeskillingen, så äro barnen beröfvade sitt arf.
Jag vet icke om detta är Utsk:s afsigt, men sådan kan följden
blifva, och derföre anser jag det vara af stor vigt att orden: »och
vare börd ej heller tillåten, der jord säljes till bördeman», komma
att utgå.
Hr Dalman: Hr Cederschiölds yttrande kan jag icke god
känna.
Ar fråga om att genom bedrägeri eludera lagen och qvitta
köpeskillingen, så går det lika väl an nu som efter detta förslag.
Allraminst bör man supponera sådant då man stiftar en lag. Jag
kan således icke deri finna någon farhåga för att stadga något sådant
som detta mom. Jag får säga att, sedan man gifvit saken
denna tydning, så bifaller jag Utsk:s förslag sådant det är, hellre
än jag underkastar mig att förlora allt.
Hr Sparre, Sigge: Jag hade icke ämnat yttra mig, då
Utsk:s Ordfide likasom de fleste andre talare försvarat Utsk:s Betänk.
på, såsom mig synes, väl grundade skäl. Det är i anledn.
af en förfrågan af Hr Cederschiöld, hvad som utgjorde motivet för
Utsk. att så upställa förslaget, som jag begärt ordet. Jag får då
förklara, att hos mig har icke det motiv gjort sig gällande, som
Hr Cederschiöld antydt, utan jag har för min del ansett de bestämmelser,
som tjena till inskränkning af bördsriitten, böra vidtagas.
Detta har varit skälet, hvarföre jag tillstyrkt Utsk:s förslag
såväl i allmänhet, som äfven i afseende å sista mom:t af §:n 1,
som Hr Cederschiöld yrkat skulle utgå.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att, i afseende på det nu förevande mom:t
litt. A af 3:dje punkten blifvit yrkadt, dels bifall, dels afslag å
Den 3 juni.
13
Utsk:s förslag i dess helhet, dels oek af Hr Cederschiöld, att, i
fråga om l:sta §:n af 6 Kap. JordaB:n, Utsk:s förslag måtte bifallas
med uteslutande af slutorden: »och vare börd ej eller tillåten,
der jord säljes till bördeman» och, i fråga om 1 mom. 3 § af
samma Kap., Utsk:s förslag måtte bifallas, med den förändring, att
i st. f. de deri. förekommande orden: »Ar jord till annan än bördeman
såld, och tvista män om företräde till börd deraf», skulle införas:
»Tvista män om företräde' till börd»; hvarjemte Hr Gr. o.
Landtm., efter förklarande att i följd af dessa olika yrkanden,
ifrågavande §§ skulle blifva föremål för särskildta propos:r, nu,
med afseende endast å förenämnde l:sta .§ framställde propos. först
till bifall och sedermera till afslag å Utsk:s förslag samt derefter
till antagande af Hr Cederschiölds förslag-; hvilka propos:r alla besvarades
med blandade Ja och Nej.
Den sedermera förnyade proposm till bifall å Utsk:s i afseende
på ifrågavar:de l:sta § gjorda förslag, besvarades åter med Ja och
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han ansåg Ja nu
hafva varit öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd af Hr von Ehrenheim,
med anhållan att afslag, och af Hr Cederschiöld, med anhållan att
hans förslag måtte antagas till kOntra-propos., hemställde Hr Gr.
o. Landtm, först om afslag och derefter om Hr Cederschiölds förslag,
af K. o. Ad. antoges till kontra-propos. vid den begärda voteringen
; och blefvo dessa propos:r besvarade mad blandade Ja
och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o.
Ad. behagade antaga afslag till kontra-propos., samt efter det svaren
härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det
han nu funnit Ja öfvervägande.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller LagUtsk:s i Utlåt:t N:o 32 framställda förslag
till förändrad lydelse af l:sta §:n i 6 Kap. JordaB:n, röstar
J a,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder berörde förslag af B. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 46.
Nej — 47.
Erih. Baab, Adam Christian: Jag anhåller att genom
min reservation få tillkännagifva, att jag icke bidragit till voterin
gens
utgång.
Gr. Sparre: Sedan B. o. Ad. nu afslagit §:n 1, anser jag
som en följd deraf, att 3:dje § 1 mormt äfven bör afslås, och af
står
således från mitt yrkande om bifall dertill.
Uppå härefter framställd propos. afslog B. o. Ad. Utsk:s förslag
till förändrad lydelse af l:sta mom:t 3 § af 6 Kap. JordaBm.
H
Den 3 Ju ni.
Mom:t litt. B och 3:dje punkten, som nu förekom, blef utan
discussion af R. o. Ad. bifallet.
Vidare förekom mormt litt. C af 3:dje punkten och yttrade
sig derom:
Frih. Cederström: Af samma skäl som jag motsatte mig
det nyss afgjorda förslaget, motsätter jag mig äfven detta, och anhåller
om afslag på Utsk:s Betänk.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Såsom R. o. Ad. torde finna,
föreslås genom detta Betänk, en lag, hvarigenom testamentsrätten
i afseende å ärfd egendom skulle utvidgas, men i afseende å förvärfd
åter inskränkas. Enl. den åsigt jag förut uttalat, är den grund,
hvarpå Utsk. vid framställande af detta förslag stödt sig, alldeles
oriktig. I ett samhälle som är under utveckling måste egendomen
vara rörlig, och den förvärfda egendomen öfverstiga den ärfda.
En lag sådan som den nu föreslagna skulle innefatta ett gående
tillbaka i st. f. framåt. Det är mig icke obekant att flertalet härstädes
anser fördelarne af en dylik lag öfverväga olägenheterne och
följaktligen lärer lemna sitt bifall till Betänk:t; men, då jag på
förut vid särskilda tillfällen utvecklade skäl är af motsatt mening,
så nödgas jag anhålla om afslag å Utsk:ts nu gjorda framställning.
Hr Dalman: I anledn. af den föreg:de talarens anmärkn.,
får jag fästa upmärksamheten på, att den inskränkning han omnämnt,
gäller endast för det fall, att bröstarfvingar finnas. Då
denna lagstiftning är antagen i alla öfriga Europas länder, kunde
deraf den slutsats dragas, att den icke innebär ett tillbakagåénde,
utan tvärtom ett framåtskridande. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s
förslag på de grunder, som såväl af Utsk. som af Lagberedningen
blifvit framställda.
Hr Carleson: I anledn. af den siste talarens yttrande må
erinras, hurusom en af de nationer som stå i spetsen för nutidens
bildning, nemi. den Engelska, hvars lagstiftning eljest ofta åberopas
såsom mönster, har antagit en oinskränkt testamentsfrihet och att
icke ens den ringaste anledn. är för handen att en sådan lag som
den ifrågavande, hvarigenom testamentsrätten i afseende å förvärfd
egendom inskränkes, skulle vinna något bifall i händelse den i
England föreslogs.
Gr. Sparre: Utvidgning af testamentsrätten har så länge
varit af opinionen högt påkallad, att jag icke tror meningarna kunna
vara delade i fråga derom. Jag föreställer mig att hvar och
en, som ärft fastighet, någon gång kommit att tänka på olägenheten
deraf, att lian vid sitt frånfälle icke kan fritt disponera deröfver.
Jag vill blött erinra derom att, om jag äger arfvejord och är gift,
kan jag icke göra något för min maka, utan hon kan blifva af
giriga slägtingar drifven från hus och hem, utan att jag kan lemna
henne en skärf till sitt uppehälle; och detta ehuru hon är och bör
vara hvad jag har kärast på jorden. En sådan lag kan icke vara
Den .'i Jnni.
15
billig eller böra bibehållas, Den har tillkommit linder andra förhållanden,
och jag har redan derföre redogjort. Kristendomens införande
och det erkännande af qvinnans rätt, som den medförde,
förskaffade henne rättighet till arf efter fader, men dock blott hälften
mot sonen, hvarjemte hon fick sin lott i strögods, men han i
hufvudgården. Yi minnas ännu väl den tid, då denna arfslag undergick
ännu en modifikation, då qvinnan tillerkändes lika stor rätt
som mannen; men dermed var också stafven bruten öfver alla sådana
institutioner, som i fordna tider åstadkommit jordens bibehållande
inom slägten. Det är nemi. naturligt att, då jag icke kan
disponera min egendom, så skola mina arfvingar påyrka dess försäljande,
för att updrifva den till högsta möjliga pris, eller också i
samma ändamål klyfva den. En arfslag, tillkommen under fordna
förhållanden och då kanske nyttig, kan genom förändring af dessa
förhållanden blifva högst olämplig. Jag är visst icke den som
lastar förgångna tider, men att bibehålla institutioner, som öfverlefvat
sig sjelfva, och sorn motverka sitt syftemål, anser jag orätt,
helst i denna tid, då rop höjas om en fullständig frihet i afseende
å jordens sönderstyckning. Hr Carleson, som motsatt sig förslaget,
har sagt, att i en tidpunkt af rörlighet och utveckling vore det
orätt att inskränka testamentsfriheten, så att man icke finge disponera
fritt öfver sin ärfda egendom: men hvad innehåller denna lag
för inskränkning? Den innehåller att, om jag äger barn, får jag
bortgifva hälften af min egendom; äger jag åter icke barn, får jag
bortgifva alltsammans. Kan detta kallas ett tryckande band! Einnes
det väl någon, som har barn och skulle önska, att en lag funnes,
som gåfve honom vidsträcktare rättighet? Har icke samhället, då
det medgifver den förmögne individen att under sitt lif fritt disponera
öfver sin egendom och vid sin död öfver hälften deraf, rätt
att fordra någon garanti af honom för hans barns framtida bergning?
I intet enda land utom England är fullständig testamentsrätt
medgifven, icke ens i Amerika, som bildat sig efter England.
I alla andra länder inom Europa är den mera inskränkt än bär
blifvit föreslaget, och den inskränkning Utsk. gjort synes dessutom
vara af den naturliga känslan förestafvad. Einnes det någon som
kan säga att denna frihet icke är tillräcklig, fruktar jag han icke
förstår hvad frihet är. — Det är en sanning att man hittills haft
rätt att fritt disponera öfver förviirfd egendom, då man ieke ägt
att disponera alls öfver sin arfvejord, så måste grunden för medgifvandet
af någon testamentsrätt hämtas från skillnaden mellan
ärfdt och förvärfdt; och man kunde icke på en gång förbjuda disposition
öfver arfvejord samt inskränka disposition öfver den förvända.
Testamentsrätten öfver den sednare blef således fri. Skillnaden
mellan ärfdt och förvärfdt är emellertid sådan, att den stundom
blir nästan ingen. Ärfdt kallas hvad som genom arfsrätt tillfallit
mig efter slägtingar; men om min far gifver mig genom testamente
en egendom, sä är den icke ärfd utan förvärfd. Einnes det
något rimligt skäl, hvarföre jag skulle få gifva bort all egendom
som jag genom testamente fått af föräldrar och anhöriga, men icke
något af det jag ärft. Man må invända, att den som vill gifva
16
Den 3 Janl.
bort något åt kära anförvant!ter, må söka att förvärfva, men huru
många äro icke i den ställning, eller sakna den förmåga, att de
kunna förkofra sig?. Bör denna omständighet betaga honom rättigheten
att göra-någon disposition för hustru och barn? Den som
äger en jord, på hvilken han nedlagt svett och jnöda, bekymmer
och förhoppningar, manne icke hans första tanke är den: på hvem
skall min jord efter min död öfvergå? Det är naturligt att jag
önskar, att sdet system jag infört, den jord jag bildat, icke måtte
styckas mellan mina barn, utan att jag vill gifva densamma åt det
af dem, sorn jag anser bäst i tillfälle att sköta den och utlösa sina
syskon. — Man har sagt, att denna lag skulle innebära ett tillbakagående.
Ja väl, om man fäster sig vid afiinge-jorden. Men
den rfrihet som hittills varit i detta fall medgifven, har icke blifvit
på det sätt begagnad, att man beröfvat sina barn sin qvarlåtenskap;
eller hvem har sett exempel på, att någon gifvit mera än hälften
af den egendom från sina barn? Hvartill tjenar då medgifvande!
af större frihet, än någon kan antagas vilja begagna. Jag är för
min del' öfvertygad om, att en förändring i testamentslagen måtte
göras, och icke. kunde göras annorlunda än den nu föreslagne, och
jag tviflar på att Hr Carleson sjelf, som sagt att den innebär ett
tillbakagående, skulle vilja tillstyrka en fullständig testameiltsfrihet.
Ingenstädes i hela . Europa med undantag af England, der
förhållanderne äro egendomliga, har man gått så långt som här.
De flesta stater hafva följt Frankrikes exempel, och medgifvit rättighet
att disponera hälften om man har ett barn, ^ om man har
2 barn o. s. v. Jag är af den öfvertygelse att testaments-friheten,
som vid flera Riksdagar varit påkallad, och för hvilka R. o. Ad.
vid sednaste Riksdag uttalat en bestämd opinion, nu skall med
glädje mottagas af nationen, och jag anhåller om bifall till den af
Utsk. föreslagna lagen.
Hr Dalman: Det är djerft af mig att begära ordet efter
Ordf:den i LagUtsk., men jag ber likväl att i anledn. af Hr Carlesons
yttrande få göra den erinran att, om man tager England
till exempel på ett land som framskridit i lagstiftning, så har man
valt ett mycket olyckligt exempel, ty hvar och en vet, att det
landet alltjemnt bibehåller sina gamla vanor och plägseder. Dessutom
gälla der helt andra förhållanden än hos oss. Det är icke
värdt för oss, mine Hrr, att söka här i Sverige införa en aristokratisk
institution, såsom den finnes i England, beherrskande alla
förhållanden. Vi måste rätta oss efter vår egen historia och våra
egna förhållanden, som allt ifrån början varit byggda på rent demokratisk
grund, och komma att alltid så förblifva, så länge det
Svenska samhället består. För min del skulle jag icke hafva något
emot en oinskränkt testamentsfrihet, och är öfvertygad att
föräldrar ändå nog skulle se sina barn tillgodo. Jag tror derföre
att man, för att afhjelpa de många missförhållanden och de stora
orättvisor, som blifva en följd af nuvar:de stadganden, bör antaga
Utsk;s förslag.
Hr
Den 3 Juni.
17
Hr Carleson: På Gr. Sparres yttrande får jag svara att,
om det vore fråga om att utvidga testaments-friheten för de af
Svenska nationen, som lyda under landsrätt, skulle jag icke hafva
ett ord att säga deremot; men då efter min föreställning, oell såsom
Utsk. äfven i sina motiver antyder, en lag af beskaffenhet som den
ifrågavande ovilkorligen skall leda till inskränkning af testamentsrätten,
måste jag för min del motsätta mig en sådan lag. Det är
likväl här fråga om en grundsats för bedömande af hvars giltighet
juristers åsigter äi'o af underordnad vigt. Huruvida den för landets
flesta innebyggare nu gällande testamentsfrilieten i afseende å förvärfd
egendom bör inskränkas eller icke, kan livar och en utan att
äga juridiska insigter inse, och då så är förhållandet, torde det icke
för mig löna mödan att kämpa för en åsigt, för hvilken ingen annan
tyckes vara benägen att upträda till försvar. Min mening skall
sannolikt förfalla, men jag har likväl ansett mig böra uttala densamma.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag anser denna fråga
vara en af de vigtigaste för detta Stånd. Så länge den gamla arfsrätten
qvarstod, var det möjligt att bibehålla jorden inom slägten,
sonen med sin dubbla arfslott kunde lösa ut systern och behålla
stamgodset. Det enda nu återstående sättet att sammanhålla jorden
är en fri testamentsrätt; Grunderna för K. o. Ad:s afslag af den
lika arfsrätten var också den att en dylik testamentsrätt icke fanns.
Endast genom dess användande har det varit för Englands Adel
möjligt att under sekler qvarstå på samma höjd af makt och inflytande.
Då det nu är ett axiom, att ingen Adel, den må vara
huru personligen utmärkt som helst, kan bibehålla sig utan grundförmögenhet,
är det ju klart att, om den Svenska Adeln skall bestå,
måste jorden bibehållas inom slägten. Detta åter låter sig
icke göra under nuvor:de lagstadganden. Vi se dagligen, huru
egendomen förvandlas från en grundval för den aristokratiska idéen
till ett slags skiljemynt, som går ur hand i hand. Det är för att
motarbeta detta förhållande, lika olycksbringande för jordägaren som
arbetaren, som jag röstar bifall till LagUtsk:s förslag. Jag hoppas
att E. o. Ad. delar denna tanka. En monarkisk stat kan icke på
längden bestå utan aristokrati, denna åter icke utan jordegendom.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Lika med Hr Carleson anser
jag den nu föreslagna lagen vara en försämring i afseende å aflingejord
och lösören efter landsrätt; men man måste dock, innan man
afslår densamma, tillse om den icke gifver ersättning för detta genom
förbättringar i andra hänseenden. Alla de förhållanden, som
fordom i afseende å vår lagstiftning om arf förefunnos, hafva under
tidernas lopp så småningom förändrats. Det stadgande, att jorden
icke fick säljas, förrän den var slägten till inlösen hembjuden, har
öfvergått till bördsrätt: den olika arfsrätten har blifvit förvandlad
till lika. Men det är klart att, då den manliga arfvingen icke
ärfver dubbelt af jorden mot den qvinliga, så måste jorden gå ur
VI IL ' 2
18
Den 3 Juni.
slägten, försäljas och mer och mer öfvergå till en lösvara, hvilket
ingalunda kan vara utan vigt och betydelse, emot om egaren af
jorden känner, då han plöjer densamma, att det är fadrens mark,
på hvilken han nedlägger sitt arbete. Det är endast genom testamentsrättens
utvidgning som detta missförhållande kan häfvas. Betraktar
man åter tillkomsten af detta förbud mot borttestamenterande
af arfvejord, så egde det till en del sin grund i det missbruk,
som under katholska tiderna egde rum, då allt för mycket jord genom
de andliges bedrifvande testamenterades till kyrkor och kloster,
och man fann nödigt att sätta en gräns derför. Detta förhållande
har nu naturligen upphört. B. o. Ad. torde finna att, om någon
försämring skulle inträffa genom inskränkningen i fråga om lösören
och aflingejord å landet, så har dock en så stor förbättring i annat
afseende vunnits, att den måste betydligt öfverväga olägenheterne,
och Betänk, således bör bifallas.
Frih Wrede, Casimir: Jag har som ledamot deltagit i
Utsfcs Betänk., men deremot anmält min reservation, hvilken jag
anhåller att få uppläsa:
Uti Utsk:s ifrågav:de Betänk, har äfven jag instämt med undantag
likväl af en del, som dock i sig är ganska väsentlig och
det är i afseende å bröstarfvinges laglotter.
Utsk. har, efter min tanke, från ganska riktig grund nemi.
äganderättens natur och väsende härledt den af Utsk. föreslagna
testamentsfrihet, men likväl dervid, såsom LagBeredningen, gjort
den inskränkning att man ej må borttestamentera mera än hälften
af sin qvarlåtenskap, der bröstarvinge lefver efter samt förklarat att
andra hälften skulle falla bröstarvinge till såsom laglott.
Den hos menniskan naturliga böjelse att äfven sträcka sin omtanka
om detta jordiska utom sin lifstids gränsor är, efter hvad
man vet, uphofvet till den handling, som kallas testamente.
När man i afseende å sin qvarlåtenskap ej godkänner eller af omständigheterne
finner sig vid den ordning, som i arfslagen finnes
bestämd, gör man sitt testamente; och då efter allmänna rättsbegrepp
äganderätten, hvartill i främsta rummet hörer att få fritt disponera
öfver hvad man äger, hvilar på mycket fastare grund och
större samhällsnödvändighet, än arfsrätten, som för sin tillvaro endast
kan åberopa en presumtion om en afliden persons tysta önskan
att vilja gynna, framför andra, sina närmaste skyldeman, hafva
ock alla Europeiska länders lagar såsom allmän regel uttalat den
grundsats att, då testamentsrätt och arfsrätt komma i kollision,
den sednare eller arfsrätten skall vika. Historien lär väl ej eller
kunna visa att icke äfven äldre lagar i sig inrymt denna regel,
fastän undantagen efter tidsförhållanderna varit mångahanda, såsom
i Romerska lagen redan under hednatiden, då föreskriften om laglott
först upkom och derifrån sedermera utgått till flera andra länders
lagar. Vår 1734 års lag om landsrätt, har icke någon annan
inskränkning för testamente än att man ej får bortgifva arfvejord.
Detta förbuds stadgande är dock, som man finner, tillkommet i
rent patriakaliskt intresse och således praktiskt endast för sin tid
Den 3 Juni
19
eller den då egendom ansågs böra vara en gemensam tillhörighet
för slägten. Utsk. har ock lemnat detta stadgande å sido samt
derföre anfört skäl, som svårligen kunna vederläggas, då arfvejordssystemet
ej mera hvilar på ren inre rättsgrund och dessutom blifvit
i sin yttre betydelse, redan genom den lika arfsrätten för det
mesta tillintetgjordt. Frågan om lag för testamentsrätt borde således
nu hos oss stå fri från all historisk grund och kunna i sin naturliga
enkelhet nå den fullkomliga utveckling att, enligt eganderättens
fordringar, frihet lemnades att efter behag disponera öfver
sin egendom genom testamente lika så som genom annan gåfva och
utan annan inskränkning än den, som kan härledas från föräldrars i
naturen grundade pligt att bekosta uppfostran och underhåll åt sina
barn till dess de kunna sig sjelfve försörja i hvilket hänseende
Utslcs förslag i 2 § förekommer mig fullt tillfyllestgörande.
Genom den testamentsfrihet, jag sålunda vågat förorda och
som så nära öfverensstämmer med vår nu gällande landsrätt och är
ej eller främmande för utländska lagar, såsom t. ex. i England, behöfver
man med kännedom om menniskosinnet ej befara att föräldrar
skola undanrycka sin förmögenhet från sina barn. — Vi kunna
ju i detta hänseende vädja till erfarenheten. Fruktade man sådant
vore det vanmäktigt att ställa förbudet endast i sammanhang med
testamentsrätten, då det finnes flera andra sätt att öfverlåta sin
egendom. Jag misströstar åtminstone icke om föräldrahjertat, ty
dess känsla måste alltid blifva den naturligaste af alla, men mig
förekommer att stadgandet om laglott eller barns ovilkorliga arfsrätt
mången gång kunde medföra hinder för föräldrar att klokt
ordna inom familjeområdet. Till ex. om jag äger en landtegendom och
två söner, så skulle jag ej kunna bestämma att den ene sonen
skulle i följd af sina anlag ha landtegendomen och den andre utlösen
eller lösören. Om den ene sonen vore en ohjelplig rucklare
och förstört än mer, än som borde motsvara hans blifvande arfslott,
så skulle jag ej få bestämma att han efter min död skulle
åtnjuta blott ett visst underhåll i ränta. Jag skulle äfven vara
förhindrad att till skydd för något af mig i lifstiden påbörjadt industrielt
företag, såsom en fabrik kunna föreskrifva att denna min
qvarlåtenskap ej finge under någon viss tid skiftas utan för sin
utveckling förvaltas af min enka eller det af mina barn, hvartill
jag i sådant hänseende hade mesta förtroende; många andra exempel
att förtiga. Från BorgareSt. hafva oek länge hörts rop om en
fri testamentsrätt; och då vår lag af Statsekonomiska skäl redan
innehåller förbud för stiftande af varaktig fideikommiss i fast egendom
är ju någon fara för missbruk i det hänseendet ej för handen.
På sin höjd skulle det kunna hända, likasom nu kan ske, att en
fastighet någon tid undanhölls för sönderstyckning, men derom kan
väl ej vara något att säga, ty då å ena sidan åt den fria dispositionsrätten
lemnäs rättighet att stycka jord bör väl å den andra
ej läggas hinder i vägen för samma rätt att sammanhålla jord.
Då jag således anser att testamentsrätten bör lemnäs fri, men
någon återremiss till Utsk. ej mera kan få ske, får jag vördsamt instämma
med dem som yrkat afslag å Betänk.
20
Den 8 J^nf
Hr Cederschiöld: Efter nuvarande lag har man icke rättighet
att genom testamente bortgifva något af ärfd jord på landet,
men deremot all aflingsjord; och efter stadsrätt endast ^ då bröstarfvingar
finnas. Nu deremot skulle man, då bröstarfvinge ej finnes
till, få rätt att disponera all sin egendom, således en frihet
som man förut icke egt. Deremot skulle man icke få gifva bort
mera än af hvad man eger, om bröstarfvinge finnes, och således
i afseende å aflingsjord och lösören å landet förlora hälften af den
dispositionsrätt man nu eger, men deremot erhålla en frihet, som
man nu ej eger att förordna om hälften af arfvejorden fi landet,
och hälften af all egendom i staden. Då nu aflinge-egendom otvifvelaktigt
är större än den ärfda jorden så vore det på sätt Hr Carleson
anmärkt, dock sannt, att förslaget innefattade en inskränkning,
såvida det framställes som en allmän sats, gällande för alla
förhållanden; men man må noga besinna, att den inskränkning,
som här är gjord, att man icke får gifva bort mera än gäller
endast i det fall, att man har bröstarfvingar: i annat fall åter får
man bortgifva allt. Således innebär detta stadgande i de flesta fall
icke en inskränkning, utan en utvidgning. Under nuvarande förhållanden
har man icke en gång rättighet att gifva ens det ringaste
af arfvejorden på landet åt sin maka eller någon annan, till
hvilken man står i förbindelse, utan en aflägsen slägtinge kan
komma och göra ett sådant testamente om intet. Således kan jag
ieke finna annat än att Utsk:s förslag är en utvidgning af testamentsrätten.
Jag tillstyrker derföre bifall.
Många Ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag beklagar, att nödgas
upträda, då Ståndets tålamod redan tyckes vara satt på alltför svårt
prof. Jag skulle icke heller hafva gjort det, om jag icke ansfige
denna fråga vara af stor vigt, ja en bland de vigtigaste i civillagstiftningsväg,
hvilkas behandling inom detta Stånd jag öfvervarit.
Många, till en del besynnerliga och sins emellan stridiga skäl
hafva blifvit anförda till stöd för LagUtsk:s förev:de förslag till
vidgad testamentsfrihet. Det skulle utan tvifvel leda allt för långt,
att nu, på sena aftonen, uptaga och söka gendrifva dem alla. Nå
gra
anmärkmr torde vara tillräckliga, att visa, hvarföre jag icke
delar deras mening, som tillstyrker bifall å Utsk:s förslag i berörde
hänseende.
Ju starkare seden inom samhället är, desto mindre behöfver
lagstiftningen intränga uti arfs- och familjeförhållandena. Allmän
landsed är lag, ja ofta mäktigare än lagen. Hon herrskar, utan
tvång, med en kraft, den lagstiftningen ej förmår öka, men som
hon mången gång förgäfves söker gifva åt sina skrifna lagar.
Så är förhållandet i England, och det är der Som den fasta
eller jordegendomen, mer än annorstädes, förblifvit ostyckad, vare
sig på grund af eller oaktadt den fria testamentsrätten. Men
att, från detta förhållande, vilja, såsom Gr. Björnstjerna, sluta till
samma verkan af vidgad testaments- och dispositionsrätt öfver arfvejord
i Sverige, är i sanning att gå ganska långt i djerfva för
-
Den 3 Jani
21
hoppningar — och innebär tillika en glömska af all den erfarenhet,
som hittills hos oss är vunnen. Eller säger oss icke en daglig,
för mig sorglig, erfarenhet, att knappt fideikommisser, men ännu
vida mindre andra fastigheter kunna på en hand, eller ens inom
slägterna bibehållas? Och är väl denna erfarenhet ej äldre, än den
lika arfsrättens införande på landet? Om man, med Gr. Sparre, vill
hufvudsakligen afse BondeSt:s mening, och om BondeSt., på sätt
LagUtsk. i detta Betänk, yttrar, anser »grundsatsen om konsolide»ring
af en spridd äganderätt ej förtjena afseende, enär, ju mer
»egendomen delas, desto fördelaktigare vore del för landet;» så
synes mig den åtgärd, Dtsk. i förev:de mom. föreslagit, mera egnad
att gynna en sådan, än den tanka, Gr. Björnstjerna, med åberopande
af Englands mäktiga Adel, velat uttrycka. Jag, som anser
en långt sträckt hemmansklyfning, i statsekonomiskt, moraliskt och
politiskt hänseende, skadlig; som anser jordens bibehållande inom
slägterna såsom i alla dessa hänseenden gagneligt; sage följaktligen
ganska gerna, att Gr. Björnstjerna för sin mening ägde tillräckliga
skäl i våra förhållanden; men jag tror icke att det så är.
Här har blifvit sagdt, att Svenska Statsförfattningen hvilar
på demokratisk grund och man hav deraf velat sluta till fruktlösheten
af hvarje bemödande att här införa en aristokratisk institution,
såsom den finnes i England. Afven jag tror, att hvarje sådant
försök skall misslyckas. Jag önskar dock stärka och bevara
den aristokrati som, till vår lycka, ännu i Sverige finnes, i alla
stånd, stödd på ärfd fastighet och genomträngd af kärlek till denna
fadrens jord.
Man säger, att den af litsle, förordade utvidgade testamentsrätten
afser bibehållande af jorden inom slägterna. Det låter eget,
att höra detta, från ena hållet, medan, från det andra, samma frihet
yrka3 såsom. medel att få, äfven den ärfda jorden rörlig, såsom
hvarje annan vara. Hvad samhället i det hela, och hvad de hundratusenden,
hvilka såsom brukare och arbetare äro vid jorden fästade,
komma att iida, innan erfarenheten ådagalagt, hvilkendera
flsigten är den rätta, derom synes ingen nu bekymra sig.
Då man i andra länder bemödar sig att genom majoraters
stiftande motverka eller ersätta den förskingring, jordegendomen medelst
styckning undergår; så synes förfäktarne af närv:de förslag
dels alldeles icke anse sådant önskligt, än mindre sannolikt, dels, i
sitt nit för förslagets genomförande, förgäta, att sådant hos oss icke
kan ega rum, sedan genom K. Eörordnm d. 27 April 1810, det
blifvit förbudet att om vilkoren för fast egendom sträcka något förordnande
längre än till förste emottagarens och dess makas lifstid eller
om äganderätten vidare, än till utnämnande af emottagarens nästa
efterträdare. När härtill kommer, att Utsk., om det, emot all min
förmodan, haft för afsigt att befrämja jordegendomens bibehållande
inom slägterne, likväl stannat på halfva vägen — samt att dess
förslag bland jordstyckningens vänner äger sina flesta och ifrigaste
försvarare; så finner jag, i allt detta, endast nya skäl att icke, för
min del, biträda detsamma. Jag tillstyrker alltså afslag på denna
del af Betänk.
22
Den 3 Juni.
Propos. till bifall å Utsk:s uti förevide mora. af 3:dje punkten
afgifna förslag till författning oell förordning blef nu framstäld oeh
besvarad med starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade, att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Carlheim Gyllenskjöld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande vot:s-propos.
Den som bifaller det i LagUtskis Utlåt. N:o 3,2 uti 3:dje
punkten Litt. C. afgifna förslag till författning oeh förordning,
röst ai
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår R. o. Ad. förenämnde förslag.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, sålunda:
Ja
— 50,
Nej — 21.
Vidare förekom sista punkten, innehållande förslag till förfatning
om upphörande af den särskilda dispositionsrätt öfver aflinge
fastighet i stad, som tillkommer frälseman enl. 1.2 g i K. o. Ad:s
Privilegier d. 10 Okt. 1723: Oeh yttrade sig derom:
Gr. Lagerbjelke: Jag har visserligen ingenting emot att
antaga Utsk:s förslag i denna punkt, men likväl endast under det
vilkor, att jemväl hvad LagUtsk. föreslagit rör:de testamentsrätten
varder af R. St. gilladt. Jag får derföre till undvikande af all
tvetydighet i detta ämne föreslå, att detta förbehåll måtte varda i
beslutet uttryckligen intaget.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om E. o. Ad.
under det af Utsk. framstälda förbehåll behagade bifalla det i
förevarande punkt afgifna förslag blef denna propos. besvarad
med Ja
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n iukomne
Betänk, oeh Mern.: nemi. från
Lagutskottet :
N:o 3 5, i ani. af K, M:s Nåd. Propos. om antagande af en
författning ang:de straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i
enrum;
N:o 36, i ani. af väckte motioner om uphäfvande af K. Brefvet
d. 17 Okt. 1778, ang:de barnamord.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utslcotlet:
N:o 94, i ani. af väckta motioner om stadgar, rörande arbetsfolk,
som utgår för vinnande af arbetsförtjenst;
N:o 95, i ani. af väckta motioner om ändring af sladganden
i K. förordningen aug:de sockenstämmor i riket d. 29 Aug. 1843.
D«n8Juni. 23
RiddarhuslItskoltel:
N:o 14, ang:de förstärkning af grunden under Riddarhusbyggnaden.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck,
Måndagen den 8 Juni 1857.
Plenum kl. 0 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för <1. 3 dennes samt pleni-prot:t
för d. 29 sistl. April.
Upplästes ett af Hr Silfverstolpe, David Åug. Leonh., inlemnadt
så lydande Memorial:
Hindrad af enskildta angelägenheter får jag härmed äran afsäga
mig min plats uti BevillmsUtsk., och anhåller att vid mia
Riksdagsmannarätt blifva bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val af en
ledamot i BevillmsUtsk. efter Hr Silfverstolpe.
Uplästes ett af Hr Ribbing Arvid, inlemnadt så lydande Mern.
Af sjukdomsförfall hindrad att återvända till Riksmötet så tidigt
som jag eljest ämnat, anhåller jag vördsammast härmed att
med afsägande af min bänkmannabefattning få varda bibehållen
vid min riksdagsmannarätt.
Företogs till afgörande StatsUtsfcs d. 20 och 23 sistl. Maj på
bordet lagda Utlåt. N:o 62, ang:de föreslagna jernvägs-stamliniers
utförande och dertill erforderliga medels anvisande.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, först hemstält om R. o. Ad. ansåge
detta Utlåt, böra punktvis föredragas, samt denna propoa.
24
Den 8 J n i.
blifvit besvarad med Ja, yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han ansåg
sig böra tillkännagifva, att, vid öfverläggning om lämpligaste formen
för föredragningen af detta Utlåt., Talmännen öfverenskommit,
att hos EiksSt:n hemställa, att 2:dra punkten, hvari Utsk. tillstyrkt
»att B. St:r, till ledning och iakttagande vid besluten om ej mindre
verkställigheten af de genom Statens försorg och på det allmännas
bekostnad skeende jernvägs-anliiggningar, än dertill erforderliga medels
anvisande, måtte godkänna samt antaga och fastställa ett visst
system för Statens jernvägs-byggnaders utförande», måtte få förbigås
tills Ståndet fattat sina beslut om de i efterföljande punkter
särskildt föreslagna banorna, emedan det kunde hända att om förstnämnde
punkt af ett Stånd bifölles, men sedermera vid beslutens
fattande om de särskilda banorna, dessa af samma Stånd afslogos
icke någon möjlighet funnes, såvidt på detta Stånd berodde, att
verkställa det beslut, som i afseende på 2ulra punkten blifvit
fattadt.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv. För min del finner
jag det af Talmanskonklaven föreslagna sättet för föredragningen
af ifrågav:de Utlåt, vara riktigt och ändamålsenligt, men jag skulle
önska, att det blefve något vidare utsträckt. Såsom skäl till denna
önskan torde jag få åberopa det förhållande, att E. o. Ad. jemte
de öfriga Stånden under fyra dagars tid gemensamt öfverlagt om
jernvägsfrågan, så att man numera ej bör afgifva några längre anföranden,
hvilket endast vore att onödigtvis upptaga tiden. Vi
böra således, efter det Utsk:s hemställan i Lsta punkten ang:de
afslag å Hr Bodells motion blifvit, såsom jag förmodar, utan någon
discussion bifallen, förbigå så väl punkten 2, ang:de det s. k. systemet,
som punkten 3, ang:de bestämmande af stambanorna, samt
vidare jemväl punkten 4, hvari tillstyrkes afslag å Hr Wallenberga
motion om att sammanbinda banorna söder oell norr om Stockholm
vid något af Mälarens trängre sund nära staden, och slutligen 5:te
punkten, rörande bangårdarna i Stockholm. Efter denna punkt
komma anslagsfrågorna i 6:te till och med 11 :te punkterne och
dessa punkter hörå, i min tanke, efter den Lsta företagas och afgöras,
ty det är naturligt, att om sjelfva anslagsfrågorna afgöras i
öfverensstämmelse med Utsk;s förslag, så är i och med detsamma
stambane-systemet antaget och i sådan händelse blifver all discussion
om de föregående punkterne öfverflödig, likasom det jemväl
följer af sig sjelft, att om E. o. Ad. afslår anslag till vissa bansträekningar,
så är äfven systemet ogilladt. Jag får således vördsamt
föreslå, att sedan R. o. Ad. afgjort Lsta punkten, föredragningen
må börjas med Ode punkten samt derefter fortsättas till
och med den 1 Lte, efter hvars afgörande man skulle återgå till
den 2:dra punkten och vidare efter nummerordning.
Frih. Tersmeden, Wilh. Frdr.: Med anledning af Hr Gr.
o. Landtmilis nu gjorda framställning får jag fästa upmärlcsamheten
derpå, att den 3:dje punkten, eller den som handlar om statsbanorna,
hänger så tillsammans med den 2:dra punkten, som rörer
Den 8 Juni.
25
fastställande af ett statsbanesystem, att derestJden' sistnämnde punkten
upskjutes, den förstnämnde jemväl bör upskjutas. Jag anhåller
derföre om upskof med föredragningen af dessa båda punkter, intill
dess anslagsfrågorna blifvit afgjorda. Dessutom anser jag, lika
med Gr. af Ugglas, att om vi skola behandla denna fråga på det
sätt, Talmans-konklaven tyckes hafva antydt, böra jemväl den 4:de
och 5:te punkten upskjutas, så att vi genast gripa oss an med
anslagsfrågorna. Vilja vi åter icke beträda denna för oss utvisade
väg, bör Betänk, i sin nummerordning punktvis föredragas, hvilket
jag dock, på samma skäl som den förste värde talaren, anser mig
böra afstyrka.
Ilr Bildt, Didrik Gillis: Då det ålåg StatsUtsk. att till
K. St:r afgifva ett fullständigt Utlåt, öfver denna vigtiga fråga,
var det naturligt att Utsk., vid detta Utlåt:s upsättande, måste
utgå från några förut bestämda ledande grundsatser. Utsk. har äfven
derföre först yttrat sina åsigter öfver frågan om jeruvägsnnläggningar
här i landet i sin helhet och behandlat de särskildta förslag,
som i detta afseende förekommit, hvarefter Utsk, på grund af de
åsigter, det ansett sig böra följa, sedermera föreslagit E. St. att anslå
medel till de bansträckningar, hvartill Utsk. ansett medel vid
denna Riksdag böra nnslås. Det förslag, som Gr. af Ugglas nu
afgifvit, eller att, med förbigående af de punkter, deri Utsk. uttalat
sina åsigter i frågan, genast företaga de punkter, som röra de
tillstyrkta anslagen, anser jag för min del i sjelfva hufvudsaken föga
betyda. StatsUtsk:s åsigter äro af Eder alla, mine Hrr, ganska
väl kända och frågan har blifvit ytterligare utredd under de långvariga
gemensamma öfverläggningar, som nyss slutades. En hvar
af oss har derföre troligtvis redan bestämt sin tanke i saken och
är således beredd att besluta om de punkter, som röra anslags-summorna.
I enlighet med denna min åsigt har jag ingenting emot
det förslag till föredragningssätt, som Gr. af Ugglas afgifvit och
Erih. Tersmeden understödt, ehuru jag skiljer mig från den sistnämnde
värde ledamoten deri, att jag icke anser den 3:dje punkten
stå i något oskiljaktigt sammanhang med den 2:dra. Denna
2:dra punkt har nemi. tillkommit sålunda, att sedan inom Utsk.
fråga uppstått, huruvida ett system för Statens Jernvägsanläggningar
borde upgöras eller icke, yrkade de ledamöter, som icke ville
antaga ett sådant system, att ett särskildt beslut derom skulle fattas,
och en gifven följd af detta yrkande blef, att sedan denna fråga
genom votering afgjorts, densamma upptogs i en särskild punkt af
Betänk. Den 2;dra punkten har således icke tillkommit genom
tillgörande af dem, som ansågo att ett system borde upgöras, utan
leder sitt uphof just från dem, som icke ville upgöra något system
för Statens Jernvägsbyggnader, oell om detta förhållande har jag
ansett mig böra upplysa R. o. Ad.
Erih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Jag har trott mig finna,
att Gr af Ugglas med sin här gjorda framställning afsett, att 6:te
punkten först skulle företagas till afgörande, och i sådant fall får
26
11 e n 8 Juni.
j-ag desto hellre med honom mig förena, som Betänk:s föredragning
i dess nummerordning endast skulle leda till en onödig tidsutdrägt.
Gr. Frölich, David: Icke heller jag har något emot det
nu föreslagna föredragningsättet, så vida meningen icke är att, efter
förbigående af 2:dra, 3:dje, 4:de och 5:te punkterne, ännu i denna
dag företaga den 6:te punkten till afgörande. Om Hr Gr. o. Landtm,
behagade till E. o. Ad. yttra den försäkran, att vi, efter denna
formfrågas afgörande, finge åtskiljas, så tror jag, att E. o. Ad. kan
vara nöjd med det föreslagna föredragningssättet, men i motsatt fall
kan jag ej finna annat, än att det vanliga sättet för föredragning
af punktvis upställda Betänk, bör äfven nu iakttagas. Hvar och
en af oss har visserligen redan inom sig beslutat, huru han kommer
att votera, men denna omständighet bevisar ej, att det skulle
vara tjenligt att nu framåt natten till afgörande företaga de vigtiga
anslagsfrågorna, hvarföre jag vidblifver min redan yttrade åsigt, att
jag ej medgifver föredragningssättets förändring, så vida vi ej efter
detsammas afgörande få åtskiljas. 1' annat fall kommer jag att
emot förslaget försöka behörigt motstånd.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Till följd af den upställning
StatsUtsk. gifvit åt detta Utlåt, torde den åsigt jag i
frågan hyser få svårt att göra sig gällande, särdeles efter de yttranden
i ämnet, som från olika sidor afgifvits. Meu då hos de
fleste af oss råder en bestämd öfvertygelse derom, att Jernvägar i
stor utsträckning böra byggas samt att för detta ändamål lån till
stora belopp böra upptagas, så är det just storleken af Statens
skuldsättning i och för Jernvägsanläggningarne, som, i min tanke,
bör i första rummet bestämmas, hvarföre jag ock anser, att den
punkt i Utlåt., som handlar om låns upptagande för bestridande af
kostnaderne för Jernvägsbyggnaderne, bör först föredragas och afgöras.
I öfverensstämmelse med denna min åsigt får jag nu föreslå,
att den 24:de punkten måtte efter den förstas afgörande blifva
föremål för öfverläggningen.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag får uppriktigt lyckönska
hvarje ledamot af E. o. Ad., som icke, i likhet med mig,
finner sig behöfva något rådrum för att, efter en fyra dagars fortgående
discussion i frågan, samla sina tankar och stadga sina åsigter.
För min del finner jag ett sådant upskof vara högst behöfligt
och får derföre vördsamt hemställa, huruvida icke Hr Gr. o. Landtm,
samt E. o. Ad. skulle finna för godt att, efter den Lsta punktens
afgörande, upskjuta företagandet af de öfriga punkterne till en annan
dag, då man åtminstone finge en hel dag för sig och icke äfventyrade
att sent in på natten afgöra dessa vigtiga frågor. Jag
föreslår derföre att behandlingen af detta Betänk, måtte upskjutas
till ett annat plenum.
Frih. Tersmeden: Jag kan icke annat än till alla delar in
-
Den 8 Juni.
27
stämma uti Gr. Anckarsvärds yttrande. Då den gemensamma öfverläggningen
räckt ända till den timme, då detta plenum börjades,
samt Hr Gr. o. Landtm, sutit på sin stol sedan kl. 9 på f. m.,
torde E. o. Ad. finna lämpligt att icke ytterligare taga sin Ordförandes
krafter i anspråk genom en vidlyftig öfverläggning i afton.
Jag får derföre hemställa, att E. o. Ad. efter den första punktens
afgörande behagade åtskiljas.
Häruti hördes många ledamöter instämma.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Så vida Gr. Anckarsvärd med
sitt yttrande afsett, att vi nu endast skulle företaga den första
punkten och efter dess afgörande åtskiljas, utan att hafva bestämt
sättet för Betänk:s föredragning i öfrigt, finner jag mig nödsakad
att motsätta mig denna hans framställning. Deremot instämmer
jag gerna uti Frih. Tersmedens förslag, att vi i detta plenum endast
skola afgöra den l:sta punkten och föredragningssättet för de
öfriga delarne af Betänk.
Frih. Sprengtporten: Jag är förekommen af Hr von Troil
och förenar mig med honom.
Hr Cederschiöld, Eob. Theophron: Jag anser mig
kunna såsom alldeles gifvet antaga, att då R. o. Ad. fattade det
beslut, att Jernvägsfrågan skulle förekomma till hufvudsaklig handläggning
denna dag, E. o. Ad. föreställde sig, att de allmänna
sammankomsterne skulle sluta sednast i Lördags e. m. Då emedlertid
ett annat förhållande inträffat, ithy att dessa sammankomster
fortgått ända till kl. 6 i e. m. eller ända till dess detta plenum
börjades så måste jag visserligen å ena sidan uttrycka min beundran
öfver den ovanliga uthållighet, hvarpå Hr Gr o Landtm, så
väl denna dag som under de föregående dagarne visat prof, men
jag måste tillika å andra sidan erkänna, att jag för min del icke
är mäktig af samma ihärdighet utan i detta fall är betydligt underlägsen
vår ärade Ordförande. Jag tillstår gerna och upriktigt,
att jag ganska väl behöfver något rådrum för att begrunda de
många innehållsrika yttranden, som i frågan blifvit afgifna, och jag
tror icke heller, att det kan vara meningen, att nu taga oss par
surprise eller genom en öfverrumpling, utan att lemna oss tid att
moget begrunda frågan, innan vi deri besluta. Då denna fråga
utan tvifvel är en ibland de vigtigaste, som någonsin inom den
Svenska Eepresentationen förevarit, och bestämdt den aldra vigtigaste
med hänsigt till de stora summor, som äro föreslagna att genom
lån uptagas och för hvilkas återgäldande det skattdragande
folket måste vidkännas dryga och långvariga utgifter, så torde det
vara en billig önskan att få något rådrum, innan man går att
fatta beslut i denna vigtiga sak. Jag kan således icke annat än
på det lifligaste betyga Gr. Anckarsvärd min tacksamhet för den
framställning han här gjort och önska allvarligt, att densamma
måtte af E. o. Ad. bifallas.
28
Den 8 Juni.
Härefter yttrade Hr Gr. o. Landtm.: För att om möjligt förkorta
öfverläggningen anser jag mig böra nämna att, då Gr. Frölich
gjorde sin framställning, innebar den, att jag måtte försäkra,
att intet annat skall i detta plenum föredragas, än nu förevarande
formfråga, samt att enär detta beror på R. o. Ad., jag icke kunde
afgifva en sådan försäkran; men då sedermera flere ledamöter yttrat
sig för att R. o. Ad måtte åtskiljas sedan föredragningssättet
blifvit afgjordt, så kommer jag att, sedan den saken är afgjord,
hemställa att behandlingen af förev:de Utlåt, ieke i detta plenum
må fortsättas, hvilka ordalag i den blifvande proposm erfordras derföre
att från Utsk. inkommit några Betänk, som böra anmälas till
bordläggning.
Frih. Cederström Rudolf: Jag förenar mig med Gr. af
Ugglas och Frih. Tersmeden samt anhåller blott att få anföra några
ord i anledning af Hr Mannerskantz’s hemställan, att den 24:de
punkten först måtte företagas till afgörande, eller, med andra ord,
att innan vi öfvergå till de särskildta anslagssummorna, vi först
måtte bestämma det totalbelopp, som skall i och för Jernvägsbyggnaderna
uplånas. För min del hyser jag en alldeles olika åsigt
om lämpligheten af detta förslag, ty om vi först bestämma den
summa, som skall användas på Jernvägsföretaget, men sedermera
icke kunna komma öfverens om de Stambanor, på hvilkas utförande
denna summa skulle nedläggas, så stannade vi i sanning uti en
högst invecklad ställning. Deremot är det af Gr. af Ugglas föreslagna
föredragningssätt i min tanke serdeles lämpligt och jag önskar,
att det Högfl. Ståndet i afton icke måtte åtskiljas förr, än
beslut om föredragningssättet blifvit fattadt, så att vi i morgondagens
plenum må kunna företaga sjelfva hufvudfrågorna till behandling
och afgörande.
Gr. af Ugglas: Då åtskilliga talare tyckas hafva ifrågasatt,
att meningen med det af mig framställda förslaget möjligen vore
att genast komma till beslut i hufvudsaken, så får jag härmed förklara,
att min afsigt ieke varit sådan. Jag har endast afsett att
få föredragningssättet bestämdt, och som man icke lärer kunna
framställa tvenne yrkanden på en gång, har jag blott begärt propos.
på bifall till mitt förslag om föredragningssättet efter hvars afgörande
det står hvar och en ledamot af Ståndet öppet att begära
propos. om att åtskiljas.
Hr Cederschiöld: Hr Gr. o. Landtm, har yttrat, att här
endast är fråga om att fatta beslut ang:de föredragningssättet samt
att R. o. Ad. sedermera kunde besluta att åtskiljas. Detta låter
visserligen ganska oskyldigt, men jag kan ej underlåta att fästa
R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att det icke är likgiltigt med
hvilken punkt af Utlåt, vi börja, ty om vi ej gå i ordning med
frågorna, så binda vi möjligtvis våra händer i afseende å någon
förbigången punkt, hvarförutan jag föreställer mig, att det finnes
många af R, o. Ad:s ledamöter, som, lika med mig icke varit be
-
Den 8 Juni.
29
redda på den här gjorda framställningen om ett förändradt föredragningssätt
och följaktligen ej varit i tillfälle att för sig göra
klart, huruvida detsamma är lämpligt eller icke. Det är visserligen
möjligt, att en stor del af Ståndets medlemmar derom förut
öfverlagd och öfverenskommit, men jag tror likväl, att måhända en
ännu större del af R. o. Ad. icke afvetat, att man ämnade föreslå
förändring uti den vanliga föredragnings ordningen, och vid sådant
förhållande torde det ej vara likgiltigt, att man något får tänka på
saken och öfverväga, huruvida det må vara nyttigt att följa någon
annan föredragnings-ordning än den af Utsk. föreslagna. Det är
vanligt att Utsk:n upställa de särskilda delarne af sina Utlåt:n i
den ordning de anse vara den rätta, och då man föreslår en afvikelse
från denna ordning, torde det vara skäl att besinna de möj
liga
följderna af ett sådant beslut. För min del kan jag således
icke annat än reservera mig deremot, att vi nu genast skulle besluta
att antaga en annan ordning än den StatsUtsk. föreslagit,
hvarföre jag vidblifver min anhållan att vi efter första punktens
afgörande, måtte få åtskiljas, för att få någon hvila så väl för
våra kroppar som våra sinnen, innan vi gå att ytterligare besluta
ang:de detta så ytterst vigtiga Utlåt.
Gr. Frölich: Det är möjligt att mitt första yttrande grundade
sig på ett missförstånd af Hr Gr. o. Landtnäs först gjorda
framställning. Men sedan jag nu förnummit, att man icke tyckes
vilja bifalla den skäliga anhållan, som Gr. Anckarsvärd gjort och
Hr Cederschiöld bitriidt, får jag för min del förklara, att jag, lika
med den sistnämnde, anser att endast l:sta punkten af Betänk,
nu bör afgöras, samt att jag, om meningen är att gå vidare i frågan,
kommer att deremot göra allt möjligt motstånd. Jag bekänner
tillika, att jag icke kunnat uppfatta hvad Hr Gr. o. Landtm,
nämnde ang:de föredragningssättet, ty jag har visserligen hört Hr
Gr:n redogöra för hvad Talmans-konklaven öfverenskommit, men
detta är något helt annat än att besluta om föredragningssättet.
Jag kan således ej återtaga hvad jag förut yttrat utan vidblifver
min åsigt, att vi böra stanna vid första punktens afgörande och
icke i afton vidare öfverlägga och måhända votera om föredragningssättet,
hvilket torde vara vida vigtigare än man föreställer
sig.
Hr von Troil: Man har här insinuerat, dels att meningen
vore att nu taga R. o. Ad. par suprise och dels att en del af R.
o. Ad. på förhand öfverenskommit att förändra sättet för föredagningen
at' detta Utlåt., och nu vill förmå den öfriga delen af Ståndet
att utan vidare besinningstid derpå ingå. Med anledning häraf
får jag förklara, att jag icke deltagit i någon föregående öfverläggning
ang:de föredragnings-ordningen och icke heller har för afsigt
att taga R. o. Ad. par surprise, ehuru jag, med anledning af Gr.
Anckarsviirds framställning, att endast lista punkten nu skulle afgöras,
tog mig friheten att till Hr Gr. o. Landtm, hemställa, att vi först
måtte få afgöra frågan om föredragningssättet och sedermera före
-
30
I) en 8 Jun
taga den l:sta punkten. Det kunde nemi. icke annat än förvåna
mig, att sedan frågan om föredragningssättet redan var gjord till
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, man framkom med det förslag
att vi deruti ej i detta plenum skulle fatta något beslut.
Mig vill det synas vara ganska lyckligt, om vi kunde derom i afton
besluta, så att ej största delen af morgondagens plenum möjligtvis
af denna formfråga upptages. På grund häraf måste jag
förnya min första framställning att innan vi i qväll åtskiljas, vi
måtte få afgöra frågan om föredragningssättet och måhända äfven
den l:sta punkten i Utlåt.
Gr. Anckarsvärd: Hvad sjelfva frågan om föredragningssättet
beträffar, så synes det mig såsom skulle densamma på ett
ganska enkelt sätt kunna afgöras. Jag föreställer mig, att StatsUtsk.
gjort sig all möjlig omsorg att upställa sitt Utlåt, i den aldra
bästa och mest systematiska ordning och om så är, förstår jag
icke, hvarföre man nu vill förrycka denna ordning och, med förbigående
af punkterne emellan den Usta och den 6:te, börja den
hufvudsakliga föredragningen med den sistnämnde punkten. Bäst
synes mig vara att följa nummerordningen i Utlåt, och jag tvekar
ej att erkänna, att jag tillhör antalet af sådana troligtvis ganska
inskränkta personer, som äro vana att, som man säger, börja med
början. Jag hoppas, att de med mig liktänkande understödja detta
mitt förslag, hvilket torde vara det lämpligaste, då deremot det
andra förslaget synes mig endast medföra oreda.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Det kan visserligen ej
falla mig in att i någon mån klandra de Herrar, som uti en fråga
sådan som denna äro betänksamma, men jag kan å andra sidan icke
undgå att medgifva, att, det är förenadt med fördel att, på sätt
Gr. af Ugglas föreslagit, börja med den 6:te punkten. Såsom vi
veta, innefattar Usta punkten ett afstyrkande å Hr Bodells motion,
den andra frågan om det s. k. systemet, den tredje frågan om
stambanornas sträckning; den fjerde hr Wallenbergs motion om
sammanbindning af banorna norr och söder om Stockholm öfver
ett trängre Mälare-pass på något afstånd från staden, och den femte
frågan om bangårdarne i Stockholm. Derefter kommer man till
den 6:te punkten, hvari tillstyrkes anslag till vestra stambanan
söder om Mälaren. Örn R. o. Ad. icke beviljar detta anslag, är
det gifvet, att den del af Adje punkten, som handlar om denna
banas sträckning söder om Mälaren, är de facto förfallen, och på
samma sätt kommer det att gå med de öfriga bansträckningarne,
hvartill anslag icke beviljas, ty att fastställa bansträckningar utan
att för deras utförande anslå medel lärer icke tjena till något.
Följaktligen anser jag för min del det vara lämligt att antaga Gr.
af Ugglas’s förslag och således i nästa plenum till behandling företaga
den 6:te punkten i Utlåt.
Gr. Posse, Gustaf: Jag tror, att det är så mycket mera
angeläget att antaga Gr. af Ugglas’s förslag, som det i annat fall
D em 8 J ani.
31
skulle kunna inträffa något temligen löjligt, ithy att E. o. Ad. t. ex.
först kan besluta, att vestra stambanan skall gå söder om Mälaren,
men sedermera vid ett annat tillfälle, då möjligtvis en annan åsigt
vinner pluralitet, kan bevilja anslag åt samma bana men med
sträckning norr om Mälaren. För att undvika en sådan möjligtvis
inträffande stridighet i beslut, anser jag för min del det vara
lämpligast, att först besluta om anslagsfrågorna, ty med deras afgörande
är äfven frågorna om banornas sträckning de facto afgjorda.
Hr Cederschiöld: Gr. Liljencrantz kan ej inse någon våda
deri, att man nu beslutar om föredragningssättet; och han har så
till vida rätt, som ett sådant förfarande ej kan medföra någon våda
för den, som haft tid att tänka på saken och på förhand varit beredd
derpå, att ett nytt föredragningssätt skulle fastställas. Men
ett annat förhållande eger rum med dem, hvilka lika med mig,
icke voro beredda på den här gjorda framställningen om förändring
af det vanliga föredragningssättet, och det torde derföre ursäktas
mig att jag nu ej anser mig vara färdig att besluta om en slik
förändring.
Med anledning af Hr von Troils yttrande får jag förklara, att
jag ej velat framkasta den insinuation, att meningen vore att taga
oss par surprise, utan att jag endast velat framhålla möjligheten
af ett förliastadt beslut såsom ett skäl för det uppskof jag begärt.
Just emedan jag ej kunde föreställa mig, att man ville öfverrumpla
oss, förmodade jag, att ingen skulle motsätta sig det af mig yrkade
uppskofvet, men om, emot denna min förmodan, Gr. af Ugglas
icke skulle vara benägen att afstå från sitt yrkande om en förändrad
föredragnings-ordning, så anser jag mig böra å min sida yrka,
att Gr. af Ugglas’s framställning derom måtte få hvila på bordet,
för att i nästa plenum blifva föremål för beslut.
Hr Dalman, Wilh. Fred. Achates: Jag instämmer uti
Hr Cedersehiölds nu gjorda anhållan om bordläggning utaf Gr af
Ugglas’s förslag till till förändrad föredragnings-ordning,
Gr. af Ugglas: Hr Cederschiöld har frågat mig, om jag icke
skulle vilja återtaga det förslag jag här framställt. Härpå svarar
jag, att jag icke plägar taga någon menniska par surprise och alldra
minst vill det i en så vigtig fråga som den nu förev:de. Men
då frågan om föredragningssättet en gång blifvit framställd till föremål
för öfverläggning, har jag ansett mig böra afgifva det af
mig afgifna förslaget, emedan jag för min del funnit detsamma
vara bättre än att företaga Betänk, punktvis i nummerordning.
Jag vet icke, huruvida det går an att lägga frågan om föredragningssättet
på bordet, då man derigenom onekligen afklipper föredragningen
af ett Betänk., som redan tvenne gånger blifvit bordlagdt.
Detta är en sak, hvars bedömande tillhör Hr Gr. o. Landtm,
i första rummet och jag vill således ej deruti ingå.
32
Den 8 Juni.
Hr Adelborg, And. Otto: Äfven jag vill upriktigt erkänna,
att då man så här hastigt skall afgöra frågan om föredragningssättet
af ett så vigtigt Betänk, som det nu förev:de, det kan vara
fara värdt att man förhastar sig. Men om R. o. Ad. i dag fattar
beslut om föredragningssättet, får jag för min del föreslå, att början
göres med den 3:dje punkten, som handlar om de särskildta
stambanorna, samt att R. o. Ad. i sammanhang dermed företager
anslagsfrågorna, så att R. o. Ad., på samma gång en bansträckning
fastställes, jemväl beviljar det anslag dertill, som kan finnas skäligt.
Om deremot den 6:te punkten ensam för sig först företages, torde,
i min tanke, det ej blifva fullkomlig jemnvigt emellan de olika
meningarne, ty det är klart att då fråga om anslag för en viss
bana förekommer samt denna fråga har en stor del af R. o. Ad.
för sig, så kan det hända, att en annan del af Ståndet, som jemväl
vill bevilja anslag till samma bana, icke vågar bevil ja detsamma
i den fruktan, att anslag till andra banor sedermera ej anses kunna
beviljas. Men all anledning till en sådan fruktan är undanröjd,
om man börjar med 3:dje punkten och genomgår densamma momentvis,
ty då kan man vid hvarje morn., så vida den deri föreslagna
bansträckning gillas, tillika besluta om det anslag, som dertill
bör beviljas. På detta sätt synes mig frågan blifva enkel och
klar, på samma gång som hvarje fruktan för öfverraskning är
håfven.
Gr. Frölich: Jag hoppas, att så väl Hr Gr. o. Landtm, som
R. o. Ad. inser, att det blifver omöjligt att utan en längre diskussion
och slutlig votering afgöra frågan om Gr. af Ugg!as’s förslag.
Jag hade nästan lust att fråga Gr. af Ugglas, huruvida han
ej varit i okunnighet om Talmans-konklavens öfverenskommelse.
Sådant är åtminstone fallet med mig och, såsom jag tror, jemväl
med många andra af Ståndets medlemmar, hvarföre det ej torde
förefalla underligt om vi ej anse oss nu kunna besluta i frågan.
Då emedlertid Hr Cederschöld begärt frågan på bordet, kan jag ej
annat än förena mig med honom och får jag, med anledning af
Gr. af Ugglas’s tveksamhet om grundlagsenligheten af en sådan
bordläggning, erinra, att det i allmänhet öfverensstämmer med vår
Riksd:sOrdn:s anda, att ett nytt förslag icke skall kunna genast
drifvas igenom, så vida någon ledamot begär detsamma på bordet.
Då den nu gjorda framställningen om förändradt föredragningssätt
torde vara vigtigare än man föreställer sig, hoppas jag, att Hr Gr.
o. Landtm, beviljar den begärda bordläggningen och sålunda medgifver
oss uppskof med dess afgörande. Jag ber dessutom att få
omnämna hvad i min tanke skulle kunna blifva följden utaf att
antaga Gr. af Ugglas’s förslag, nemi. att de Stånd, som möjligtvis
icke följa samma föredragningssätt, komma att i frågans behandling
blifva så mycket efter oss, att de sysselsätta sig med vidlyftiga öfverläggningar
om principfrågor, medan vi gå på och votera det
ena anslaget efter det andra. Afsigten är måhända äfven sådan
och jag vill i så fall gerna medgifva, att det ligger en ganska väl
be
-
Den 8 Juni.
33
beräknad taktik till grund för förslaget; men vare härmed huru
som helst, tror jag, att vi, som hafva yrkat på uppskof med frågans
afgörande, hafva grundlagen på vår sida, och att vi på samma
gång bevisa en skyldig aktning för Hr Gr. o. Landtm, som efter
dagens långvariga och nästan oafbrutna öfverläggningar utan tvifvel
är i stort behof af hvila.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att hvad den begärda bordläggningen
beträffade, så innehöll 49 § Riksd:sOrd:n ganska bestämdt,
att då en fråga 3:dje gången föredrages skall den till afgörande
företagas. Det enda fall, då ett undantag derifrån vore
medgifvet, var enligt samma §:s 3:dje morn., som innehöll att om,
vid pröfningen af ett Utsk:s förslag, ett bestämdt förslag till förändring
blifvit upgjordt, så kan om dess antagande eller förkastande,
Ståndet antingen genast eller, derest någon ledamot det äskar, i
annat plenum besluta. Detta enda fall, då bordläggning kunde ega
rum af ett ärende, som tredje gången förekommer, afsåg sålunda
det förhållande att ett framstäldt motförslag ansågs erfordra den
betänketid, att Ståndet, efter slutad discussion, ville förklara att afgörandet
bör ega rum en följande dag. Det enda sätt, hvarpå de
yttrade meningarne i denna fråga syntes möjligen kunna sammanjemkas
vore derföre att discussionen öfver föredragningssättet finge
fortsättas tills den blifvit fulländad, oell som derefter Ståndet behagade
förklara att Ståndet fordrar betänketid, kunde det ske och
propos derom framställas.
Hr Cederschiöld: Så vidt jag kan förstå, innefattar det
förslag, Gr. af Ugglas hiir framställt, en afvikelse från det förslag
StatsUtsk. afgifvit, ty man måste väl antaga, att den ordning för
frågans afgörande, som i StatsUtsk:s Utlåt, blifvit upställd är ett
af Utsk. framställdt förslag. Om detta ej kan bestridas, så följer
deraf, att R. o. Ad. eger rättighet att betänka sig på det förslag
till förändring af nämnde ordning, Gr. af Ugglas afgifvit. Grundlagens
mening med en frågas bordläggning måtte väl vara den,
att representationen skall ega rådrum att betänka sig, innan den
fattar sitt beslut i frågan. För min del får jag här öppet förklara,
att då jag nu upträdt emot antagandet af Gr. af Ugglas’ förslag,
så har det skett, icke derföre att jag ogillar detta förslag, ty jag
kommer måhända att i ett påföljande plenum understödja detsamma,
utan derföre att jag i denna stund icke finner mig beredd att deröfver
fatta ett beslut. Detta är skälet hvarföre jag fortfarande anhåller
att vi måtte få åtskiljas och yrkar, att Ståndets tanke härom
måtte blifva inhämtad.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade: Möjligen har Hr Cederschiöld
icke rätt upfattat min framställning och måhända har jag gifvit
anledning dertill genom någon otydlighet, som härrört af trötthet
för ögonblicket. 3:dje mom. af 49 § Riksd:sOrdn:n innehåller:
»Yid pröfningen i Ståndens plena af Utsk:s afgifna förslag, skall
VI. H. 3
Den 8 J n nf.
detsamma först framställas till antagande eller förkastande utan förändring.
Göres dervid anmärkning till förändring och finner Ståndet
ärendet tillfyllest utredt, må Ståndet, sedan bestämdt förslag
till sådan ändring lrlifvit upgjordt, om dess antagande eller förkastande,
antingen genast eller, derest någon ledamot det äskar, i annat
plenum besluta.» På grund deraf öfverensstämde min framställning
deri med Hr Cederscliiölds mening, att om Ståndet skulle
finna frågan om föredragningsättet tillfyllest utredd, d. v. s. skulle
förklara öfverläggningen derom fulländad,, så är det Ståndets rätt
att, sedan särskildta förslag blifvit gjo-rde, besluta att antagandet
eller förkastandet af de särskildta förslagen icke skall ega rum
förrän i nästa plenum. Jag anser således grundlagens mening vara,
att sedan Utsk. framställt ett förslag om ordningen vid ärendets behandling,
nemi. den sorn blifvit följd i Utslcs Utlåt., och nu ledamöter
af Ståndet föreslagit ändring deri samt discussion derom upstått,
så kan upskof med denna frågas afgörande ega rum, men
att dervid Ståndets mening bör inhemtas och Ståndet då bör förklara
att beslutet i frågan skall fattas i nästa plenum, jag tror således
att 4 9 § Riksd:sOrd:n icke berättigar enskild ledamot att då
ett ärende 3:dje gången förekommer lägga ett i afseende derpå
väckt förslag på bordet men att den berättigar Ståndet att då sedan
ett ändrings förslag blifvit upgjordt, besluta att afgörande!
skall ske i nästa plenum, oell att således, om Hr Cederscliiölds mening
är, att sedan öfverläggningen blifvit fulländad, föredragningssättet
må afgöras i nästa plenum, så finnes icke hinder i grundlagen
att derom göra propos. till Ståndet.
Gr. af Ugglas: Enligt min upfattning afser Hr Adelborg»
förslag fullkomligt detsamma som jag med min framställning åsyftad,
nemi. att förekomma en dubbel discussion om samma sak.
Detta ändamål vinnes helt och hållet, om It. o. Ad. i sammanhang
med hvarje mom. i den 3:dje punkten ang:de de föreslngne bansträckningarne
företager frågan om det af Utsk. till bansträekningen
tillstyrkta anslag, hvilka tillstyrkanden'innefattas i Ode—10:de
punkterne. Jag är således villig att afstå fiån mitt förslag och
förena mig med Hr Adelborg, likväl med det förbehåll, att samma
förfaringssätt iakttages i afseende å "ute och ll:te punkterne, som
röra bnngårdarne här i hufvudstaden.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar: Innan
discussionen öfver denna fråga förklaras afslutad, anhåller jag
att få nämna några ord, som möjligen torde tjena till frågans utredning.
Jemte det jag anhåller att få instämma i den tydning
af 4 9 § 3 mom. Riksd:sOrdn:n. Hr Gr. o. Landtm, har argif vit
och enligt hvilken det är Ståndets rättighet att uppskjuta afgörandet
af frågan om föredragningssättet, anhåller jag att få belysa sjelfva
formfrågan. Mig synes denna fråga vara så enkel och klar, att
om den endast en gång klart fattas, torde densamma ej blifva föremål
för olika meningar. Sedan Utsk. i Usta punkten affårdat Hr
Rodell» motion, förekommer i 2ulra punkten frågan om det s. k.
Den 8 Juni.
3S
systemet. 3:dje punkten utgör en fortsättning af den 2:dra, och
likaså 4:de och 5:te punkterne. I 6:te till och med 11 :te punk
terna
behandlas frågorna om de anslag, hvilka skola under nästa
Statsreglerings period beviljas. Jag förmodar att Hrr Cederschiöld
och Dalman medgifva, att den rätta ordningen är, att först besluta
om de stambanor, som under den närmaste tiden skola byggas
jemte anslagen dertill och derefter afgöra huruvida ett system för
Statens Jernvägsbyggnader skall fastställas eller icke. Jag föreställer
mig att it. o Ad. efter denna utredning af frågan icke skall
finna betänkligt att ännu i afton bifalla Gr af Ugglas förslag.
Hr Dalman: Då Gr. af Ugglas frånträdt sitt förslag och
instämt uti det af Hr Adelborg afgilha, hvilket sednare förefaller
mig ganska inveckladt, hämtar jag af denna anledning ett ytterligare
skäl att förnya min anhållan om frågans bordläggning, på det
att vi icke måtte fatta ett förhastadt beslut. Jag får derföre vördsamt
hemställa till Hr Gr. o. Landtm., huruvida han icke behagade
framställa propos. derom, att upskof med frågans afgörande till nästa
plenum må ega rum.
Gr. Sparre, Erike Mig vill det synas, såsom skulle ibland
de här afgifna förslagen det af Hr Adelborg framställda hafva ett
så obetingadt företräde, att jag för min del utan någon tvekan anser
mig böra tillstyrka detsamma. Jag var sjelf betänkt uppå att göra
samina framställning, men då jag blifvit af Hr Adelborg förekommen,
får jag förklara, att jag helt och hållet förenar mig med honom.
Det är temligeu klart att den egentliga striden i denna
fråga blifver om anslag till vissa bansträckningar, och om vi således
först besluta om en banas sträckning och sedermera om anslaget
dertill, få vi två voteringar om samma sak. De ledamöter
af StatsUtsk., som tillhöra majoriteten derstädes, komma, enligt Hr
Adelborgs förslag, genast i tillfälle att framhålla det upgjorda systemet
vid behandlingen af Usta mom. i 3:dje punkten, och de,
som icke gilla systemets fastställande utan endast önska bevilja anslag
till vissa banor, få äfvenledes tillfälle att framkomma med en
kontrapropos. i frågan. Jag anser således det af Hr Adelborg afgifna
förslaget på ett särdeles lyckligt sätt afgöra den menings strid,
rörande föredragningssättet, som här upstått, och får på grund häraf
tillstyrka bifall till detsamma.
Gr. Frölich: Hvarken Hrr Cederschiöld och Dalman eller
jag kunna naturligtvis hafva något emot ett förfaringssätt, som leder
till samma resultat som det vi åsyfta, eller att få så snart som
möjligt sluta aftonens förhandlingar, hvarföre det torde vara likgiltigt
om detta ändamål vinnes genom den upfattniug af 3:dje
mom. i 49 § RiksdisGrdnm, Hr Gr. o. Landtm, meddelat oss, elter
genom frågans bordläggning. Men jag anhåller härförutan att få
förklara, att ehuru jag uti det citerade mom. finner nedlagd en
tillämpning af den allmänna grundsatsen, att man icke par surprise
kan tvingas att afgöra en fråga, så kan jag likväl ej finna annat
3 B
Den 8 Juni.
än att denna tillämpning är en speciell tillämpning och att den
allmänna regeln är, att hvar och en Ståndsledamot har rättighet
att bordlägga en fråga, som första gången förekommer. Att Gr.
af Ugglas’ förslag är en ny fråga, torde icke kunna bestridas, och
icke heller lärer den omständighet, att han afstått från sitt förslag
och biträdt Hr Adelborg, förändra saken. Om vi på något sätt
kunna slippa att i afton votera om föredragningssättet, hafva vi
vunnit vårt syftemål att få betänketid, men eljest komma alla de,
hvilka i likhet med mig, hafva den olyckan att ej ega en så ofantligt
snabb upfattningsförmåga som åtskilliga andra, verkligen att
famla i mörkret i afseende på det beslut vi måste fatta. För att
förekomma detta torde det vara säkrast att hålla sig till grundlagens
allmäna föreskrift, att man eger rättighet att begära ett nytt
förslag på bordet.
Hr Adelborg: Om man genom bordläggning af föredragningsfrågan
kunde upskjuta densammas afgörande, hade man de
facto uphäft det föregående beslutet att i dag till behandling företaga
StatsUtsk:s förevarande Utlåt. Ett sådant förfarande kan jag
för min del ej finna vara med grundlagen öfverensstämmande och
derföre får jag på det högsta bestrida yrkandet om bordläggning:
Det finnes endast ett sätt att handla i öfverensstämmelse tued grundlagens
föreskrift samt Ii. o. Ad:s en gång fattade beslut, och det
är att nu börja med frågans behandling, d. v. s. afgöra föredragningssättet.
Om R. o. Ad. derefter önskar åtskiljas, kan hem
ställan
derom göras och vanlig propos derå af Hr Gr. o. Landtm,
framställas.
Hr Cederschiöld: Uti sitt sista yttrande har Gr. af Ug"
glas sjelf lemnat det mest slående bevis på nödvändigheten af att
antaga mitt förslag om upskof med föredragningsfrågans afgörande,
ty sedan Hr Gr:n först framställt ett förslag, som jag och mången
med mig torde efter närmare öfvervägande tilläfventyrs finna lämpligt,
har Hr Gr:n sedermera återkallat detta förslag, med erkännande
att han för sin del finner Hr Adelborgs vara bättre än hans eget.
Härigenom är det ju tydligen ådagalagdt, att om vi genast antagit
Gr. af Ugglas förslag, hade vi åtminstone enligt hans nu förändrade
åsigt och måhända äfven enligt många andras omdöme, gjort oss
skyldige till ett förhastande. Jag säger måhända, ty för det närvarande
är jag icke beredd att afgöra, hvilketdera af dessa förslag
är det bästa, eller om intetdera af dem är lämpligt, och jag vågar
nästan påstå, att pluraliteten af R. o. Ad:s närvarande ledamöter
är i samma olyckliga belägenhet som jag, till följd af den trötthet,
som de långvariga gemensamma öfverläggningarne medfört. Det är
visserligen sannt, att 49 § Riksd:sOrdn:n stadgar att ett tvenne gånger
bordlagdt Utsk:s Betänk, ej får ytterligare bordläggas utan skall
i nästa plenum till behandling företagas, men jag föreställer mig,
att då ett Stånd har rättighet att fortsätta en öfverläggning så
länge någon ledamot har något att yttra i saken, och följaktligen
kan utan afbrott fortfara med öfverläggningen ett, ja till och med
Den 8 J un i.
37
flere dygn, ty Landtm, har ej rätt att emot Ståndets vilja uplösa
ett plennm; så måtte väl Ståndet äfven ega rättighet att besluta
upskof med en öfverläggning till påföljande dag, ty i annat fall
vore man ju tvungen att sitta och öfverlägga till dess man dignade
af trötthet eller hunger. Då jag åtminstone för min del nu börjar
att blifva ganska trött samt till följd häraf är urståndsatt att med
tillbörlig eftertanka fatta ett beslut i denna fråga, måtte det väl
vara en billig begäran af mig att få anstånd och besinningstid, ja
så billig, att den icke med fog torde kunna afslås. Yi hafva nu
att välja emellan flere förslag och då jag ej är beredd att för någotdera
af dem mig bestämma, begär jag det sednast väckta, eller
Hr Adelborgs förslag, på bordet, eller, hvilket är detsamma, jag
anhåller, att frågan om föredragningssättet måtte upskjutas till nästa
plenum.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, förfrågade sig huruvida Hr Ceder
schölds
mening var att frågan om hans sätt att lägga frågan om
föredragningssättet på bordet måtte underställas Ståndets pröfning
elley om han åtnöjde sig med det förklarande Hr Gr. o. Landtm,
redan derom afgifvit, yttrade
Hr Cederschiöld: Derest min anhållan om upskof bifalles,
är jag nöjd med den af Hr Gr. o. Landtm, nu afgifna förklaring,
enär densamma icke synes mig motverka det mål, hvartill jag
sträfvar.
Frih. Sprengtporten: Det har icke lyckats mig att uptäcka
någon egentlig skillnad emellan Hr Adelborgs och Gr. af Ugglas’s
förslag, ty det är gifvet, att om R. o. Ad. beviljar anslag till en
viss bana. så är i och med detsamma denna banas sträckning af
R. o. A. godkänd. Jag anser det således vara likgiltigt, om antingen
Hr Adelborgs eller Gr. af Ugglas’s förslag antages, men på
det att en alldeles onödig oenighet ej måtte ega rum, är jag för
min del villig att äfven förena mig med Hr Adelborg.
Frih. Cederström: I likhet med Frih. Sprengtporten finner
jag så mycken öfverensstämmelse råda mellan de båda förslagen, att,
ehuru det ena, af mig biträdda, synes ganska lämpligt i och för
sig, jag likväl för min del, och till undvikande af öfverflödiga tvister
om föredragningssättet, ej tvekar att instämma uti den andra
åsigten, som, någon liten öfvervigt i skäl, bäst synes egnadt att
göra sig gällande, nemi. Hr Adelborgs, den jag således numera
biträder.
Vidkommande deremot Hr Cederschiölds yrkande om upskof,
kan jag ej deruti visa enahanda villfarighet, emedan jag ej inser
nyttan deraf. Väl är det obestridligen sannt, att Ståndet, på sätt
nyssnämnde värde ledamot yttrat, har rättighet till beviljande af
dylikt anstånd, men en annan sak är om några allmäntgiltiga skäl
finnas för denna rättighets utöfning vid detta tillfälle, hvilket
jag alldeles icke kan finna. Hvilken orsak hafva väl Hr Cederschiöld
och Gr. Frölich egentligen åberopat för besagde anstånd?
38
D e ii 8 Juni.
Jo sitt eget personliga behof af några timmars rådrum för att
bestämma sitt omdöme i frågan. Men jag tror, att ledamöter med
dessa Herrars ljusa blick och kända skarpsinnighet skola, om de
några ögonblick endast rätt på allvar taga dessa sina gåfvor i anspråk,
ingalunda behöfva anstånd till morgondagen för bedömandet
af en sig sjelf så föga invecklad fråga, utan likaväl som vi andra
kunna i dag redan, på den ljusa sommarqvällen, fatta sitt beslut.
Gr. af Ugglas: För att öfvertyga Hr Cederschiöld derom,
att jag med mitt förslag ej afsett att öfverraska 11. o. Ad., får
jag tillkännagifva, alt jag är villig att förena mig med dem som
önska att vi först i morgon skola genom votering afgöra frågan
om föredragningssättet. Vinsten blifver i alla fäll att vi slippa att
vidare diskutera saken och äro i tillfälle att på mellantiden samla
våra tankar och bestämma vår åsigt.
Hr Cederschiöld: Jag anhåller om ursäkt derför att jag
så ofta i denna fråga upträder, men jag måste det., emedan jag anser
frågan vara af ganska stor vigt. Jag får tacka Gr. af Ugglas
för det att han medgifvit ett upskof till morgondagen, men jag
kan ej gilla hans mening, att någon discussion öfver frågan då ej
skulle få ega rum. Följden af denna åsigt skulle blifva, att de,
som ej i dag hunnit tänka sig in i saken, blefve uteslutna från
möjligheten att i morgon framställa skäl för deras åsigter, ifall de
ej öfverensstämma med Gr af Ugglas’s. Det förefaller mig såsom
skulle ett sådant förfaringssätt innebära en kränkning af yttranderättens
frihet och jag anser derföre, att om upskof beviljas det bör
vara utan vilkor, så att de, som ännu ej hunnit öfvertänka frågan,
i morgon äro oförhindrade att deri uttala sin åsigt. Det kan ju
vara möjligt, att Gr. af Ugglas, som först algifvit ett förslag och
sedermera antagit ett annat, tills morgondagen har funnit ett tredje
ämne bättre, och då vore det ju till skada för saken, om ej detta
3:dje förslag skulle få framställas och antagas. Jag fortfar i min
anhållan om obetingadt upskof med öfverläggningen till nästa
plenum.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då nu icke vidare någon
talare anmält sig, torde, innan frågan företages till afgörande, få
framställa de särskilda meningar, som förekommit, för att IL o. Ad.
måtte kunna bestämma sitt beslut om de särskilda propos:r, som
borde framställas. Gr. af Ugglas hade först hemställt, att K, o.
Ad., med förbigående af de föregående punkterne i Utsk:s Utlåt.,
utom den Usta, hvars föredragning först alla talare medgifvit, måtte
genast öfvergå till den 6:te samt afgöra den och sedermera de nästföljande
till och med den 11 :te punkten, innan de öfriga företagas
till afgörande, och i denna mening hade Frih. Tersmeden instämt;
Hr Mannerskantz hade framställt det yrkande, att efter föredragningen
af Usta punkten, början skall ske med 2i punkten, och att
sedermera de öfrige punkter må i deras nummerordning förekomma,
Gr. Anckarsvärd hade yrkat punkternes föredragning i den ordning
Deli 8 Janl.
»le i Utskrs Utlåt, innehafva; Hr Adelborg hade hemställt, att efter
lita punkten, måtte företagas den 3:dje, men jemte hvarje moment
deraf, den punkt i Utlåt., hvari föreslås anslag för den bana,
som i moni. förekommer, äfvensom ntt sedermera 5:te och 11 :te
punkterne må företagas i ett sammanhang; och slutligen hade Hr
Cederschiöld yrkat att ytterligare öfverläggning om föredragningssättet
måtte få ega rum i nästa plenum.
Gr. af Ugglas: Jag torde få fästa Hr Gr. o. Landtrms up
märksamhet
derpå, att jag afstått från mitt förslag och förenat mig
med Hr Adelborg, endast med den utsträckning af hans förelag,
att äfven 5.te och 11 :te punkterne blifva i ett sammanhang behandlade.
I ani. häraf förklarade Hr Gr. o. Landtm., att han väl hade
antecknat, att Gr. af Ugglas hade afstått från det af honom framstälda
förslag, men dock varit föranlåten att omförmäla detsamma,
emedan Frih. Tersmeden hade deruti instämt och icke sedermera
afstått derifrån.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att då Hr Cederschiöld
yrkat, att öfverläggningen icke må anses fulländad, utan att Ståndet
må förbehålla sig att få fortsätta densamma i nästa plenum,
det vore klart, att då nu propos. om K. o. Ad. anser öfverläggu
ingen vara fulländad komme att framställas, de ledamöter, som
delade Hr Cederschiölds mening, måste dertill svara Nej; hvarjemte
Hr Gr. o. Landtm, äfven erinrade att, derest öfverläggningen
af R. o. Ad. förklaras vara fulländad, propos. kommer att framställas
å Gr. Frölichs yrkande, att med beslutet i frågan om föredragningssättet
må anstå till nästa plenum.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Åd. ansåge
öfverläggningen om sättet för föredragningen af StatsUtsk. Utlåt.
N:o 02, vara fulländad, ropades starka Ja, blandade med Nej;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit
öfvervägande.
Hr Cederschiöld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-,propos.:
Den som anser öfverläggningen om sättet för föredragningen
af StatsUtsk:s Utlåt. N:o C2 vara fulländad, röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. berörde öfverläggning i ett följande
plenum kunna fortsättas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 151.
Nej — 93.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan R. o. Ad. nu afgjort
att öfverläggningen om sättet för föredragningen af StatsUtsk:»
40
Den 8 Juni.
Utlåt. N:o 62 är fulländad, så följde i ordningen att pröfva det
af Gr. Frölich och Hr Dalman gjorda förslag, att E. o. Ad.
måtte till nästa plenum upskjuta sitt beslut om sättet för berörde
föredragning, hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om E. o. Ad.
bifölle, att ett sådant upskof må ega rum, samt sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Sedermera förklarade Hr Gr. o. Landtm, att då E. o. Ad.
afgjort att beslutet om föredragningssättet upskjutes till nästa plenum,
någon vidare behandling af, StatsUtsk. Utlåt. N:o 62 icke i dag
kunde komma i fråga; hvarefter nedannämnde från Utsk. inkomne
Mern., Utlåt, och Betänk, blefvo anmälda till bordläggning, nemi.
från
StalsUlskotlel
N:o 6-4, med upgifter å verkstälda utbetalningar utaf de för
nprätthållande af Eikets neutralitet och försvarsverkets fullständigare
ordnande lyftade kreditiv-medel;
N:o 65, i ani. af erhållne återremisser å Utlåt. N:o 24,
ang:de ifrågaställd uplåtelse af jord till Strömsholms kanalbolags
disposition;
N:o 66, i ani. af väckta motioner, ang:de förändrad disposition
af kronosäteriet Ollestad;
N:o 67, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om afsöndring af
jord från Eyttmästarebostället vid Skånska HusarBeg:tet, kungsgården
Sandby, för att till ny kyrkogård för Sandby försam
ling
af Vestra Göinge härad af Christianstads län användas;
N:o 68, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de afsöndring af
jord från f. d. Sergeantsbostället vid WestgöthaDahls Eege:te
Lerdals Stom, för utvidgande af Lerdals församlings kyrkogård;
N:o 69, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de uplåtande till
Upsala läns Hushållningssällskap af en kronan tillhörig vid Upsala
stad belägen jordrymd;
N:o 70, i ani. af väckt fråga om Norriges Grundlags samt
EiksAktens utdelande bland riksdagsmännen vid början af hvarje
Biksdag;
Sammansalta Bevilln-.s-, Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekonomiutskottet
N:o 3, i ani. af väckt motion om förändringar uti K. M:s
Nåd. OrdnsStadga för större brännerier d. 1 Juni 1855;
N:o 4, i ani. af väckte mot:r om förändring i vissa delar af
K. Förordn-.n den 18 Januari 1855, ang:de vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa
drycker;
BankoUtskollel:
N:o 33, öfver väckte mohr om tillåtelse för Eiksg:sKont. att
kunna få begagna sitt kreditiv å Banken äfven under instundande Juli
och Augusti månader;
N:o 34, i ani. af erhållen återremiss af Mern. N:o 29;
Den 9 Juul f. m.
41
N:o 35, angrde årligt understöd till Enkan Louise Wigström,
född von Schwerin;
N:o 36, med förslag till taxa å expeditionslösen i E. Strrs
Bank, Banko-Diskontverket och LåneKont.;
Lagutskottet.
N:o 37, i ani. af väckte motioner, angrde stiftande af en lag
emot misshandling af djur; samt
N:o 38, i ani. af väckt motion, angrde utfärdande af en lag,
som förekommer olägenheterne af det i handeln rådande utborgnings-system.
H. E. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Tisdagen den 9 Juni 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. pleniprot. för d. 2 sisth Maj.
Fortsattes behandlingen af StatsUtskrs Utlåt. Nro 62, angrde
föreslagna Jernvägs-stamliniers utförande och dertill erforderliga
medels anvisande.
Hr Adelborg, Henr. Otto: Då i en för fäderneslandet så
ytterst vigtig fråga som denna hvar och en bör ega rätt att fatta
den ur den synpunkt som hans fosterländska tänkesätt förestafvar
honom och då jag anser förslaget leda dertill att en discussion om
systemets antagande i sin helhet eller icke genast efter det sammas
tillämpande skulle upstå samt icke vill lägga något hinder i
vägen för att äfven de som utan systemets antagande skulle vilja
anslå för vissa linier vissa summor, fritt få uttala sin mening, afstår
jag från detta förslag.
Hr Cederschiöld, Eob. Theophron: Jag får i E. o. Adrs
prot. nedlägga min reservation mot det beslut som R. o. Ad.
i gårdagens aftonplenum fattade. Det sätt hvarpå E. o. Ad. då
42
Den !) Juni f. m.
gick till viiga öfverensstiimmer åtminstone icke med hvad som hittills
inom representationen varit brukligt; ty såvidt jag vet har
aldrig en dylik tillämpning af grundlagen egt rum, och anser jag
således lt. o. Ad. hafva invigt de nya jernvägarne med att beträda
en bana som är fullkomligt stridande mot den grundlagen anvisat.
Emellertid har genom detta beslut jag och de med mig lika tänkande
blifvit betagne vår eljest egande rättighet att uttala de skäl
som skulle vara bevisande för de åsigter vi framställt. Jag nedlägger
således i prot:t min protest mot detta efter min åsigt grundlagstridiga
förfarande.
Gr Frölich, David: Jag förenar mig i den af Hr Cederschiöld
afgifne reservation.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag anhåller att
få till prot:t antecknadt det jag förenar mig med Hr Cederschiöld.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Då Hr Adelborg afstått
från sitt förslag hvari jag instämt, anhåller jag icke desto
mindre att detsamma måtte blifva föremål för en särskild propos.
af Hr Gr. o. Landtm, med det tillägg jag gjort nemi. att 11 :te
punkten skulle i sammanhang med den 5:te föredragas och afgöras.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde, att i afseende på sättet för
föredragningen af StatsUtsk:s ifrågav:de Utlåt., It. o. Ad. i gårdagens
plenum beslutat, att den skall ske punktvis, samt att alla talare
då varit enige derom, att l:sta punkten må först föredragas;
men i öfrigt blifvit yrkadt: l:o af Frih. Tersmeden, i öfverensstämmelse
med det förslag, som Gr. af Ugglas först hade framstält,
att efter Esta punkten skall följa den 6:te samt vidare i ordning
t. o. m. den 11 :te, och derefter öfrige punkter föredragas enligt
deras nummerordning; 2:o af Hr Mannerskantz, att början skall
ske med den 24:de punkten och, sedan beslut derom är fattadt,
de öfriga förekomma i deras nummerordning; 3:o af Gr. Anckarsvärd,
att föredragningen skall ske i den ordning, hvarje punkt i
Utlåt, erhållit; och 4:o af Hr Adelborg, hvars förslag blifvit uptaget
af Gr. af Ugglas, att efter Usta punkten skall företagas den
3:dje. men jemte hvarje mom. deri, den punkt i Utlåt., hvari föreslås
anslag för den bana, som i rnom:t förekommer, sedermera öde
och lUte punkterne i sammanhang och slutligen de öfrige punkterne
enligt deras ordning i Utlåt.
De härefter till bifall å förenämnde 4 yrkanden framstälde
proposme besvarades alla med blandade Ja och Nej, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde om R. o. Ad. behagade bifalla Frih.
Tersmedens i afseende på föredragningssättet framstälda förslag,
samt, sedan härvid svaren utfallit med starka Ja, blandade med
Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande
Den 9 Juni f. m.
48
Härvid begärdes votering af Hr Dalman, med anhållan att Gr.
Anckarsvärds och af Gr. Sparre Erik, med anhållan att Gr af
Ugglas’s förslag måtte antagas till kontrapropos.
Då i ani. häraf Hr Gr. o Landtm, hemstälde först om Gr.
Anckarsvärds och sedan om Gr. af Ugglas’s förslag af R. o. Ad.
antoges till kontrapropos. vid den blifvande voteringen, besvarades
dessa proposir med blandade Ja och Nej; och då sedermera förnyad
propos. framstäldes till det af Gr. Anckarsvärd gjorda förslags antagande
till kontrapropos., ropades åter Ja och Nej, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, förklarade att han trott sig finna, att Ja nu varit
öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som till kontrapropos. vid blifvande votering om bifall
till Frih. Tersmedens i afseende på sättet för föredragningen af StatsUtsk:s
Utlåt. N:o 62, gjorda förslag, att efter den l:sta punkten
skall följa den öde samt vidare i ordning till och med den ll:tc,
och sedermera de öfrige punkterne i deras nummerordning, antager
Gr. Anckarsvärds förslag att föredragningen skall ske i den ordning
hvarje punkt i Utlåt, erhållit, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antager R. o. Ad. till kontrapropos. vid förenämnde
votering Gr. af Ugglas’s förslag, att efter Lsta punkten skall företagas
den 3:dje, men, jemte hvarje mom. deri, den punkt i Utlåt.,
hvari föreslås anslag för den bana, som i mom. förekommer; seder
mera
5:te och llite punkterne i sammanhang, och slutligen de öfrige
punkterne enligt deras nummerordning.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer:
Ja — 129.
Nej — lil.
Sedermera uplästes till justering och godkändes en så lydande
votenspropos.:
Den som i afseende på sättet för föredragningen af StatsUtskis
Utlåt. N:o 62, bifaller Frih. Tersmedens förslag, att efter den lista
punkten skall följa den 6:te samt vidare i ordning till och med
den llite och sedermera de öfrige punkterne i deras nummerordning,
röstar
Ja;
det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifaller It. o. Ad. det af Gr. Anckarsvärd framstälde
förslag, att föredragningen skall ske i den ordning, hvarje punkt i
Utlåt, erhållit.
Vid denna voterings slut, befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
41
Den 9 Jani f. m.
Ja — 197.
Nej — 41.
l:sta punkten af Utsk:s Utlåt, blef härefter föredragen samt
af R. o. Ad. bifallen.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Då nu 6:te punkten föredrogs, anförde:
Frih. Cederström, Rudolf: Rör den, som varit en tyst,
men upmärksam åhörare af de i detta vigtiga ämne inför R. St:r
afgifna anföranden och dervid haft tillfälle att beundra ej allenast
deras innehållsrikedom och skönhet i framställningssätt, utan äfven
deras utomordentliga längd, blifver det en skyldighet, att, i fall
han för egen del är medvetande af att icke i de begge förstnämnde
hänsigterne kunna med besagde föredrag ingå i täflan, jemväl afstå
från att i det tredje hänseendet söka upnå någon likhet med dem.
Han bör fastmera i största möjliga korthet framställa motiverne
för den öfvertygelse, han i saken fattat; — och är det icke sannt,
mina Hrr att de fleste af oss redan med full bestämdhet beslutat
sig för hvad han i detta så rikligt afbandlade ärende vill och ämnar
göra? — samt derpå, utan tidsutdrägt, raskt framrycka till
resultaten. Jag skall, för min del, bemöda mig att iaktaga detta
förfaringssätt.
Ofvertygad, sedan längre tid tillbaka, om den mäktiga och
helsosamma inverkan, som ändamålsenligt anlagda jernbanor utöfva
på ett lands ekonomiska tillstånd och förkofran, äfvensom på ett
lättadt tillgodogörande af dess försvarskrafter i händelse af skeende
anfall, är det för mig hugnesamt att finna det denna idé, hvilken
för 3 å 4 Riksdagar tillbaka rönte så mycket motstånd, numera
äger så talrika vänner och anhängare, att det under närvarande
tidpunkt icke synes kunna vara fråga om annat än sättet, »questio
qvo modo,» ty »quaestio an» torde få anses afgjord, att det stora
flertalet inom nationen och dess representation vill att jernvägar
skola i Sverige anläggas. Men, på sätt reservanterne vid StatsUtsk:s
Utlåt., uppå grunder, enligt min åsigt, lika öfvertygande
som förtjenstfullt ådagalagda, hafva yttrat, böre vi befrämja jernvägsanläggningarne
i den rigtning och den skala, att kostnaden
icke blifver alltför äfventyrlig för Statens finanser, äfvensom de ansett
banorna böra hufvudsakligen byggas i fortsättning af de utaf
Rikets sednast församlade Ständer redan beslutade och påbörjade
sträckningar. På sådant vis kan man hoppas, att någorlunda snart
erhålla banor, som i viss mån kunna gagna såsom ett helt för sig
och bereda, om icke direkt afkastning i början, dock en åsyftad
nytta för befolkningen genom vunnen lättnad i kommunikationssättet
å de största, mest betydande stråkvägarne i vårt land. Detta
resultat vinnes icke inom samma tid, derest vi skulle, enligt Utsk:s
förslag, för bearbetandet af flera spridda bansträckor utgifva summor,
betydligare än de, hvarmed man skulle kunna åstadkomma
väsendtliga fördelar genom fortsättning af de påbegynta och redan
framskridna arbetena. Jag förbigår här de flere grundade inkast
D en 9 Juni. f. m.
45
reservantere för öfrigt framställt emot de af Utsk. förordade rigtningar
för nya banor, jag anser likväl dessa inkast förtjena det
största afseende och hänvisar alltså till deras, allom tillgängliga och
och kända innehåll. Men reservanterne öfverenstämma icke i allo
sinsemellan i hvad de hvar för sig i positift hänseende hemställt.
Det vore derföre angeläget, att vi måtte komma till en sammanfattad
mening af hvad de hufvudsakligen åsyftat. Mig synes, på grund
af de ofvan i yttersta korthet antydda premisser, det gemensamma
yrkandet kunna blifva ungefär sålunda, att R. St:r, fortsättande de
stambanor, hvilkas anläggning från ändpunkterne Götheborg och
Malmö redan är till några mil satt i verket, måtte till en sådan
fortgång anslå medel, dock endast så långt öfvertygelsen om Statens
förmåga att betala ränta och amortering å det för ändamålet
förmodligen erforderliga lånebelopp kan synas medgifva. Vidare
torde arbetet böra, så vidt möjligt, omfatta sådana bandelar, sora
äro minst till sin rigtning omtvistade, — och kan man få någon
tjenlig ändpunkt på inre sidan för arbetets fortskridande, för denna
gång, bör sådant äfven tagas i betraktande. I detta hänseende företer
sig, hvad den nu förevarande 6:te punkten beträffar, möjligheten
af att, genom fortsättande af den började banan från Götheborg
och dess förande fram till Orebro, vinna det resultat, att under
7 månader, således den större delen af året äga lättad förbindelse
mellan Götheborg och hufvudstaden. Ett i sanning ganska
vigtigt och eftersträfvansvärdt mål! Denna farled blefve ej beroende,
såsom trafiken å Götha-Kanal, af herraväldet i Östersjön; den
ginge helt och hållet genom det inre af landet. Tager man för
åstadkommande häraf, den genaste, kortaste, måhända äfven lättast
bearbetade leden, den som tillika genomskär Nerikes fruktbaraste
trakter och som vid en framtida förbindelse roed brödrariket kan
med största fördel ingå i den emellan Stockholm och Christiania
åsyftade Jernvägssträckning, så torde, med ledning af JernvägsKomiténs
beräkning af kostnaden, ett belopp af tretton millioner Rdr
blifva möjligen tillräckligt för ändamålet, i det arbetet fortginge
från den punkt, det nu upnått, rakaste vägen fram till Örebro.
Den borde då, såsom nyss antyddes, icke gå öfver Hallsberg, utan
öfver Svartå, ty afståndet från Hjulö till Örebro är i förra fallet
6^ mil, men i sednare 5J mil, således vinner man medelst den
genare vägen ej obetydligt i anläggningskostnad, blifvande frakt m.
m. — Jag anser det jemväl vara af vigt, att R. St:r fatta sitt
beslut i möjligaste mån öfverensstämmande med det R. St. vid sednaste
Riksdag fattade, konseqvens i handlingssätt är, synnerligast
vid ett företag af så stor omfattning och betydenhet, icke att förakta.
Att bryta nya banor, kan understundom hafva stort skäl
för sig; men är icke hela Jernvägsföretaget en ny bruten bana;
man måste tillse att man icke oförsigtigt vis öfvergifver de idéer,
som vägledt oss in i detta företag, eljest händer lätteligen att det
mål man nyligen för sig upställt varder till det allmännas skada
öfvergifvet, under jägtandet efter nya, mindre bepröfvade.
Ehuru min åsigt om banans sträckning således är bestämd,
vill jag dock icke hos R. o. Ad. göra hemställan om ett beslut i
46
D e ri 9 Juni f. m.
uttrycklig enlighet med hvad jag anser vara det ändamålsenligaste,
men hvarutinnan tilläfventyrs tankarne äro mera splittrade; men
det som jag föreställer mig kunna med mera enighet omfattas är
följande förslag till beslut, hvarutinnan jag äfven inbegripit anslaget
till bangård oell verkstäder i Götheborg, hvarom, så vidt jag vet,
ingen invändning har blifvit från något håll afgifven. Dessa äro
ordalagen af det beslut, jag vördsamt underställer R. o. Adis bepröfvande:
att R. o. Ad. måtte med afslag å hvad i 6:te punkten
af Utskis Betänk, hemställes, för fortsättande af den, i öfverensstämmelse
med R. Stirs vid sednasle Riksdag fattade beslut, påbörjade
stambanan som, utgående från Götheborg, kommer att, i riktning
genom Westergöthland och Nerike, fullbordad, förena nämnda
stad med hufvudstaden, anvisa en summa af 13,000,000 Rdr; samt
för fullbordande af bangård jemte verkstäder i Götheborg, 465,000
Rdr Rmt, eller tillsammans 13,46 5,000 Rdr Rmt. — Pa sådant
sätt synes mig R. o. Ad. bäst iakttaga del mål, hvarom största
enighet borde kunna påräknas, öfverlemnande åt framtiden fattandet
af beslut angide lämpligaste val af fortsatt sträckning för hufvudstadens
slutliga jernvngsförbindelse med Rikets vestra kust
och med det sydvestra Sveriges förnämsta handelsstad Götheborg.
Gr. Sparre: Det är hufvudsakligen i en punkt jag skiljer
mig från Frih. Cederström. Jag är med honom af samma mening
i så måtto att anslag böra beviljas för fulländande af den redan
påbörjade sträckning från Götheborg åt Orebro, men någon antydning
bör icke ega rum om fördelen af en eller annan bana med
Orebro till utgångspunkt. R. Stil- böra inskränka sig till att anslå
medel för statsbanor, och om de bestämma ändpunkterne, gå
de så långt de kunna, men på K. M. bör bero att afgöra om riktningen.
Således anser jag att anslag böra gifvas för fortsättande
af den redan påbörjade banan åt Orebro, utan att discussionen må
sysselsätta sig med riktningen i trakten af nämnde stad.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag har redan offentligen
tillkännagifvit a! t jag för nu följande Statsregleringsperiod icke
skulle vilja till jernvägars utförande bevilja en sammanräknad
högre anslagssumma än 20 mill., men att jag i så fall önskade att
denna jernvägsbyggnad skulle hafva till hufvudföremål att sammanbinda
Stockholm med Götheborg, samt att på samma gång
som man fortsätter banan från Götheborg öster ut, skulle man äfven
börja arbetet på banan från Stockholm genom Södermanland;
äfvensom södra stambanan fortsättas från Lund till Finja-sjön.
Jag får således föreslå att i stället för nu framställde förslag R.
o. Ad. måtte besluta att till fortsättande af den vestra stambanan
från Götheborg i den redan fastställde riktningen öfver Alingsås
och Sköfde till närheten af Skagern samt vidare öfver Hallsberg
genom Nerike samt inre delarne af Södermanland till Stockholm,
under innevarande och nästkommande 2:ne år eller tiden till 1860
anvisa en sammanräknad summa af 14 mill., hvaraf 11 mill. böra
användas för banan mellan Götheborg och Hallsberg samt bangår
-
Den 9 Juni f. m.
n
den i Götheborg, och de återstående 3 mill. till sådana förberedande
arbeten å stambanan mellan Stockholm och Katrineholm som för
deras utförande fordra en längre tid; vidare för stambanan mellan
Lund och Einjasjön, 4,600,000 Rdr samt slutligen för stambanan
mellan Orebro och Askersund 1,400,000 Rdr, hvarigenom arbetet
mellan Orebro och Hallsberg skulle kunna under nästkommande
Statsregleringsperiod i det närmaste fulländas. Jag har för banan
mellan Stockholm och Kathrineholm föreslaget 3 mill. Rdr; dessa
borde enligt min tanke hufvudsakligen användts för att fullborda
sträckningen mellan Stockholm och Södertelje, hvilken derigenom
skulle utgöra ett helt för sig, men då det dels i Regeringens förslag,
dels i StatsUtsk:s Utlåt, blifvit upgifvet att åtskilliga af arbetena
å banan mellan Stockholm öfver Södertelje och till Kathrineholm
icke hinna fulländas på tre års tid, anser jag det böra
komma att bero på K. M. att disponera dessa 3 mill. såsom Han
för godt finner på den sist upgifna sträckningen. Man har sagt
att konseqvensen fordrade att vidhålla de beslut som förut blifvit
af R. St:r fattade, samt att man följaktligen borde fortgå i byggandet
af de Jernvägssträckningar som redan blifvit beslutade och
påbörjade. Efter min åsigt bör man dock väl vara konseqvent i
det som är riktigt, men alldeles icke fortsätta med det som är
oriktigt, utan, när tillfälle yppar sig, söka att deri vinna rättelse.
Hå nu en stambana i vårt land, för att vara af en mera allmän
betydelse, nödvändigt måste åstadkomma en förbindelse med huf
vudstaden
och jag på den grund auser oriktigt att icke äfven börja
arbetet från Stockholm till någon sådan punkt hvarigenom äfven
kunde åstadkommas något helt för sig såsom nu mellan Jjund och
Malmö, har jag för sådant ändamål och för att söka föra R. Stms
beslut in i den rättare riktningen att för alla kommande Jeruvägsföretag
betrakta Stockholm såsom på en gång utgångspunkt och
slutpunkt, afgifvit förutnämnde förslag. I alla fall kommer äfven
genom mitt förslag snart att upstå ett helt för sig mellan Götheborg
ock Örebro, ty det kan icke draga ut mer än omkring år
efter nästa Riksdags början för att få jernvägen fullbordad mellan
Örebro och Götheborg öfver Hallsbergs och för det lilla upskofvet
i fullbordandet af sistnämnda bana, skulle man göra det,
möjligt att så mycket förr eller redan om 5 å 6 år härefter få
färdig hela banan mellan Stockholm och Götheborg. Skulle man
deremot fortsätta i de riktningar och från de håll der man redan
börjat, och derjemte såsom åtskilliga personer föreslagit gå från
Norska gränsen till Arvika, och sedan för konseqvensens skull alltjemt
bibehålla alla dessa en gång började riktningar, blefve naturligtvis
följden den att raan ouphörligen skulle arbeta från vester
till öster, hvarigenom Stockholm skulle komma att sist åtnjuta fördelarne
af jernvägar och det vore väl icke principenligt, emedan
det just är från liufvudstäderne man bör gå ut och till den man
bör komma, hvilket äfven vore fördelaktigast särdeles för Sverige
der alla de vägar inom landet som leda till och ifrån Stockholm
äro de mest befarna, både med resande och transporter af gods och
varor. Äfven i så fall blefve det mera ändamålsenligt och vinst
iS
Den 9 Juni f. m.
gifvande att börja från Stockholm, som meningen med den södra
banan väl måste vara att förbinda Skåne och utlandet med hufvudstaden,
emedan den bana som är föreslagen att gå ifrån Skåne genom
Småland aldrig för sig ensam kan få någon betydenhet utan
genom att förbinda utlandet och Skåne med Stockholm, och då vore
det väl särdeles olämpligt att draga denna bana söder ifrån först
vesterut och sedan norrut, innan man kommer till öster dit man
egentligen vill. Då det äfven blefve hufvudsakligast under vintern
som den komm att begagnas, för transport af fraktgods och resande
som äro på väg till Stockholm, emedan vi under sommaren
hafva så många andra komm ani kationsmedel i vårt land, måste — så
länge man icke hinner till Stockholm, och än mindre om man dertill
ej komme att sluta den vid Jönköping, vinsten icke blifva särdeles
stor. Jag anser derföre att sedan man kommit genom de
bördigare delarne af Skåne, bör man icke bygga fortare än att
mellan Malmö och Jönköping den bana lika fort blir färdig som
skall utgöra förbindelse mellan Stockholm och Jönköping. — Det är
således nödvändigt att komma från det system som förut begagnats
emedan detsamma måste anses vara oriktigt, och det är derföre
som jag har framställt det förslag jag afgifvit och hvarom jag
anhåller om propos.
Gr. Ankarsvärd, Carl Henr.: Efter en så långvarig discussion
som under de sista 3 dagarne egt rum skulle det väl
kunna synas att icke något mera vore att säga om sjelfva saken
och att man redan borde hafva hört tillräckligt för att fatta sitt
beslut; men så är likväl icke förhållandet. Det är nemi. någonting
helt annat att blott i allmänhet tala öfver ett ämne, eller att tala
då derpå skall följa ett beslut. Eör mig är det dessutom af särdeles
vigt att få i R. o. Ad:s prot. nedlägga mina åsigter öfver en
så högvigtig fråga som den nu förevarande, hvilken säkerligen sedan
vårt nya statsskicks införande och kanske ifrån ännu längre tillbaka,
är den mest ingripande på både samtids och efterkommandes välbefinnande
och belåtenhet. — Jag nödgas således för motiveringen
af den mening hvartill jag slutligen kommer, gå något längre tillbaka
än till StatsUtsk:s nu förevarande Betänk. Jag vill nemi.
anföra åtskilligt ur K. M:s Nåd. Propos. vid 1853 års Riksdag.
Det heter deri »att för utförande af sådana stamlinier, såvidt icke
direkte Statens tillgångar dertill kunna af R. St:r användas, medel
må, i den mån det erfordras, efter R. St:rs pröfning och bemyndigande
af deras fullmäktige i Riksg:sKont. beredas medelst uplåning
mot obligationer löpande med viss stadgad måttlig ränta samt
underkastad amortering i en bestämd proportion årligen eller i mån
af tillgångar för återinlösning.» Jag ber att härvid få fästa upmärksamheten
på, att i den K. Propos., som utgör utgångspunkten
för det vidsträckta Jernvägssystem som här är i fråga, finnes uttryckt
att K. M. icke ansåg såsom någon omöjlighet, att kostnaderne skulle
kunna bestridas af direkta Statens tillgångar. Vidare säges i den
K. Propos. af år 1853 »att likväl sådan uplåning af medel icke
må
Den 9 Juni f. m.
må ega rum i otid, cj heller derpå beroende byggnad af Statsbanor
företagas, utan såvidt och allt eftersom K. M obh ll, St:r finna
Statsinkomsterna kunna beräknas lemna sådant öfverskott, som för
betäckande af ränta och amortissement af byggnadskapitalet tillsvidare
årligen erfordras.» Här visar sig äfven en ganska påtaglig
försigtighet att icke gå längre med detta storartade arbetes företagande
än hvartill räntorne af de vanliga Stätsinkomsterne med all
tillförlitlighet kunna påräknas för de lån, som R. St:r i och för
detta ändamål skulle finna sig föranlåtne att uptaga. Vidare heter
det »att derest R St:r i följd af den särskilda propos., som från
K. M. nu derom aflåtes, vid denna riksdag besluta väsentligen högre
beskattning å tillverkning af bränvin, It. St:r matté bemyndiga sina
fullmäktige i ltiksg:sKont. att såvidt upbörden af denna skatt under
året 1855 eller 1856 visar sig, utöfver beliofvet för derå möjligen
i följd af K. M:s förslag skeende anvisningar, lemna ett nettoöfverskott
af minst 615,000 Rdr, successive i mån af behof genom
uplåning, på sätt ofvan förmält är, anskaffa och till K. M:s disposition
utbetala det kapitalbelopp, som enligt ofvannnförde beräkning
erfordras för anläggning af Jernvägsstambanah från Stockholm
till Götheborg, och med. afdrag of sträckningen mellan Örebro
och Hull, om hvilken anläggning väg- och vattenbyggnads-styrelsen
då borde för Statens räkning genast gå i författning.» Jag
ber Hrrme lägga vigt på detta uttryck i K. M:s Propos. »Om
hvilken anläggning väg- och vattenbyggnads-styrelsen då borde för
Statens räkning genast gå i författning» ty omisskänneligen visar
sig här, den af ett enskildt bolag bearbetade banan emellan Köping
och Hult hafva ingått i beräkningen till en minskning af
Statens anläggnings kapital. — K. Propos. af d. 10 Dec. 1853 —
innehåller derjemte en upgift att Jernvägar i Sverige skulle kunna
åstadkommas med en utgift af 333,333 Rdr 16 sk. bko eller efter
vår nuvarande beräkning 500,000 Rdr Rmt per svensk mil, äfvensom
att de utländska Jernvägarne kosta öfverhufvud 700,000 Bkd
eller 1,050,000 Rmt. Rätta förhållandet är dock, att t. ex. dé
engelska hafva upgått till 4,200,000 — å 3,357,000 Rdr Rmt;
de franska från 3,300,000 till 2,706,000; de amerikanske från
757,000 till 375,000 å 300,000, de belgiska till 1,725,000 Rdr
Rint. För Jernvägsfrågäns studerande skickades äf franska Regeringen
den utmärkte till namnet kände Michel Chevälier till Amerika,
der han uppehöll sig för sådant ändamål i 2 år, och ur hans
högst intressanta artikel: »Sur les chemins de fer» hemtar man
den upljsnirig att om Frankrike tillegnat sig det Amerikanska sättet
att gå tillvägd, skulle det otvifvelaktigt för samma summor som
det nu på Jernvägarne utöst, haft en dubbel våglängd af Järnvägar.
De åtgärder som, i sådant ändamål, af vår regering varit vidtagne,
äro åtminstone för allmänheten okände, och under sådane
förhållanden torde man saklöst kunna yttra; att det är illa om ingenting
likartadt egt rum, före Statens inledande uti ett så vidtutseende
företag; som Statsbanornes införande i vårt land. -— I
K. M:s Propos. till 1854 års Ständer förekom äfven att baiian
VIH. 4
Sfi
Dan S Jani f. ».
mellan Stockholm och Götheborg, med afdrag för den del som redan
var under byggnad (detta kan ieke vara någon annan än Köping-Hultbanan
som således ansågs böra ingå i den stambana K.
M. förordade) skulle upgå till en kostnad af 20 mill. Ernt, således
årliga byggnads-bidraget 922,500, en högst måttlig summa; banan
mellan Malmö och Stockholm till en årlig kostnad af 1,350,000
Edr Ernt — eller för hela företaget ett sammanräknadt årligt byggnads-bidrag
af 2,310,000 Edr — Detta var icke så afskräckande
och jag får för min del säga att jag icke så mycket förundrar mig
öfver att 1854 års Ständer på sådana vilkor fattade det beslut de
gjorde. Det hade varit önskligt, om den K. Propos:n då hade varit
vidfogad ett system, som nu först sedermera kommit i fråga;
men det är icke omöjligt att försynens hand, som ofta vakat öfver
våra öden, äfven vid detta tillfälle sörjde för att icke något system
kom i fråga. Våra Eiksdagar förete understundom vissa paroxysmer;
en öfverlfitande medgörlighet den ena gången, ett hårdnackadt
återhållande den andra. Det torde blifva märkvärdigt nog
för en efterverd, som kommer att studera vår Eiksdagshistoria, att
se, huru vid något mera än vanligt framstående tillfällen E. St:r
understundom förbise allt och bifalla allt. Vi hafva exempel från
1812 års Eiksdag, då vi litet hvar känna till, huru de politiska
förhållanderne förvecklade sig och i hvilken ställning vi befunuo oss;
E. St:r släppte då i häpenheten från sig en god del af tryckfriheten
utan någon annan garanti för återfåendet än några fattiga ord från
den Minister som föreslog lagen. Följderna hafva vi sedermera i
en längre tid fått vidkännas. Så var äfven förhållandet vid 1854
års Eiksdag, då den beväpnade,neutraliteten förklarades, hvilken i
mångas tanka och som äfven historien torde komma att vittna,
icke var för vårt land af behofvet påkallad; då beviljade E. St:r
så många millioner dertill som äskades; de skulle användas för
försvarsverket. Men icke nog härmed; E. St:r gjorde äfven livilande
på sitt bord en förändring i grundlagen, eller en förändring
i tryckfrihetslagen så att säga icke stort bättre än den som 1812 begärdes,
ehuru den blef denna gång fullkomligt grundlagsenlig! behandlad.
E. St:r gingo äfven in på att under en så kritisk tidpunkt som 1854, då
man icke visste huru de stridande makterna skulle förhålla sig till vårt
fädernesland, och under de politiska förvecklingar som pågingo, anslå
7-| mill. Edr Ernt till jernvägar under bestämmande af 2:ne stambanor,
nemi. en från Götheborg till Stockholm, den andra från
Malmö till Jönköping. Det är således i följd af ett sådant beslut
som vi finna oss bundna vid någon af de nyssnämnda stambanorna.
När jag nu lemnar det förflutna och kastar min blick på det närvarande,
så finner jag att K. M:s Propos. till E. St:r vid innevarande
riksdag innehåller bland annat under Pag. 19:
»att, som stambanornas anläggning kommer att medföra högst
betydliga kostnader och det med skäl kan befaras att, om än å
vissa af nämnda banor en liflig trafik redan första tiden efter deras
öpnande är att motse, genom hvilken kostnaden för deras underhåll
och administration kan fullkomligen betäckas och tillika
Den 9 Jnni f. m.
51
möjligtvis ett öfverskott upstå, ett motsatt förhållande likväl torde
å vissa andra banor, åtminstone i början, upkomma, antalet och utsträckningen
af stambanorna för närvarande bör inskränkas till hvad
behofvet oundgängligen fordrar, hvaremot det torde böra åt framtiden
öfverlemnas att besörja utvidgandet af detta stambane-system,
när en högre updrifven produktion sådant påkallar och landets derigenom
ökade hjelpkällor medgifva större upoflfringar af Staten för
kommunikationernas ytterligare förbättring.»
Härvid vill jag fästa upmärksamheten på upmaningen att gå
försigtigt tillväga, att icke börja allt för mycket på en gång under
ovissheten om resultaten. Då jag härpå förflyttar mig till pag.
23, läses deremot der: »att då en alltför lång utsträckning af arbetstiden
skulle dels öka kostnaderne för anläggningen, dels förorsaka
att rikets invånare så mycket sednare komme i åtnjutande afde
förmåner, sorn jernvägsbyggnaderna medföra, anser K. M. det
vara med landets sanna fördel öfverensstämmande, att de Stats-Jernbanor,
hvilkas anläggning af K. M. och R. St:r beslutas, måtte fullbordas
så skyndsamt, som tillgången på ingeniörer, arbetare och
materialier medgifver.»
Jag måste med ledsnad säga att jag icke kan finna någon
konseqvens mellan dessa båda perioder inom den K. Propos ; af
den första meningen inhemtar jag anledningar till mera återhåll: till
en långsammare gång, i den sednare att Rikets invånares väl kräfver
att vi så skyndsamt som möjligt anlägga Jernvägarne att det
vore förenadt med förluster att dröja o. s. v. Beträffande den i
K. M:s Propos. omnämnde kostnaden kan jag icke undgå att yttra,
att det förefaller mig besynnerligt det kostnaden för Jernvägsanläggningar
ansågs vid 1853 års Riksdag upgå till 500,000 Rdr per
mil, men deremot vid denna Riksdag till 720,000 Rdr. Således
skulle inom icke längre tid än tre år arbetskostnaden hafva ökats
med 33f proc. Detta ger mig naturligtvis en skälig anledning till
fruktan för huruvida med säkerhet kan antagas att det nu upgifna
förslaget kommer att stå fast under loppet af 13 år. Vi hafva
sett hvilka orimliga prisstegringar som hos oss på sednare tider egt
rum till följe af blotta talet om Jernvägar; skulle vi nu alltför lättfärdigt
rycka in på den föreslagna banan, torde hända att vår belägenhet
klefve vida äfventyrligare, vida betänkligare än den nu synes
vara. Vidare får jag fästa upmärksamheten på en annan sak.
I den nämnde punkten sid, 23 står väl »i den mån tillgångar på
ingeniörer, arbetare och materialier medgifva», men det är dervid
en icke obetydlig omständighet nemligen att vi behöfva pengar, och
dessa pengar erhållas icke med bara ingeniörer, arbetare och materialier,
och utan de här icke omnämde penningarne tror jag att
det kommer att gå trögt med Jernvägarne. På sid. 27 af den K.
Proposm begär K. M. för nästa Statregleringsperiod eller åren
1858—60 sammanlagdt 23,500,000 Rdr Rmt med rättighet för
K. M. att bestämma huru stort belopp deraf, inom ett maximum
af 9,00 0,000 Rdr, bör under hvartdera af ifrågavarande 3 år utgå.
Vid jemförelse af förslaget till 1853 och till 1856 års St:r. måste
jag säga att t>m det är sannt som ordspråket lyder: »att aptiten
Den 9 Juni f. m.
ökas medan man smakar», så har man nu tagit munnen ganska
full, ty från något öfver 2 mill., som utgjorde första förslaget, efter
hvilket vi inleddes på denna stråt, till 9 mill. är ett alltför häftigt
språng, för att utan begrundning förbigås. Men icke nog härmed;
K. M. begär derjemte för samma Statsregleringsperiod ett särskildt
kreditiv på 5 mill., hvilka jag likväl icke vidare behöfver vidröra.
StatsUtsk. redan afstyrker det. Men mina Hrr! Jag kommer nu
till en för mig högst vigtig punkt, det är nemi. att jag lika litet
j det till nuvarande Ständer medföljande Statsråds-prot. som i det
till 1854 års Ständer aflåtne, finner den utveckling af frågans nödvändighet
eller beskaffenhet, den tafla öfver fördelarne för vårt land
af en anläggning, till ett kostnads belopp af 10 Odals millioner,
ifrån hvilken man kunde fatta någon tillfredsställande vägledning
för omdömet i en så vigtig fråga. Jag kan icke föreställa mig
möjligheten af att Konungens Rådgifvare i en så vigtig fråga icke
för K. M. utvecklat de på statistiske upgifter och beräkningar fotade
förhållanden i landet, som kunna påkalla en dylik propos. till R.
St:r. Jag vill icke eller tro att icke så skett, men om så är att
Konungens Rådgifvare inför Konungen utvecklat fördelarne, den
trängande nödvändigheten af ett sådant företag, hvarföre hafva icke
R. St:r fått se det prot. sorn dervid fördes? Månne icke R. St:r
hafva rätt att fordra detta; månne icke det vore fullkomligt enligt
med grundlagens föreskrifter att R. St:r, då en K. Propos. medföljer
ett förslag, finge derifrån inhemta några verkliga uplysningar
i stället för den kompletta tankefattigdom, som röjes i dessa båda
Statsråds-prot. för 1854 och 1856. För mig hafva de åtminstone
icke varit i ringaste grad tillfredsställande. Under ett för mig säkert
mera än för någon annan kärt förhållande; under erkännande
af det vackra, det väl utförda, väl ordnade, i högsta måtto rikhaltiga
yttrande som Ministern för financerne i 2:ne föregående gemensamma
sammankomster och med så mycket bifall af hela Riksförsamlingen
här afgifvit; under det största deltagande för det bifall
han rönt, har jag likväl icke, trots alla vänskaps- och tillgifvenhetsband
oss emellan, känt någon så öfvertygande inverkan
på mig att jag skulle finna hos mig undertryckt det tvifvel Hr
Ministerns tal likväl hos mig qvavlemnat i afseende å färgläggningen
af Sveriges så oförmodadt blomstrande tillstånd. Jag kan således
icke frigöra mig från den förvåning som hos mig upstod, då
FinansMinistern efter den af glanspunkter lysande tafla som han
för oss uprullade öfver Sveriges lysande tillstånd både med afseende
på jordbruk, industri, penningeförhållanden etc., kom till den slutsats
såsom resultat af all denna inre välmåga, att mera än 100
milhs skuld borde göras, att detta icke vore farligt, emedan man
mer än väl skulle kunna bestrida ränta och amortissement å denna
skuld. Mina åsigter äro möjligtvis föråldrade, så att de hvarken
kunna eller böra ega anspråk å någon upmärksamhet men, mina
Hrr t Vid skuld oell särdeles vid Statsskuld kan jag icke fästa något
annat begrepp än följden af en påkommen förlägenhet, af ett
trängande behof. Jag hemtar äfven ur K. M:s Propos. anledning
till den slutsats, att K. M. åtminstone visat någon slags betänk
-
Den 9 Juni f. m.
»3
lighet vid att alltför häftigt kasta landet in häri. Detta behof,
denna nödvändighet är det enda, som enl. min tanke kan diktera
ett dylikt förfarande att skuldsätta ett land, som är ett bland de
lyckligaste i Europa, såsom varande skuldfritt. FinansMinistern
har yttrat att våra öfverskott vore i ett ständigt tilltagande. Det
är visserligen trösterikt; men när förhållandet är sådant, hvarföre
då söka åstadkomma ett motsatt förhållande P Vidare säger FinansMinistern
att dessa stora företag kunna med full säkerhet verkställas
utan att belasta landet med några ökade skatter. Det förundrade
mig mycket, att FinansMinistern efter detta yttrande bland
våra, som det yttrades, stora resurser, npgaf såsom utväg att skaffa
medel, den, att lägga en skillings afgift på hvart skålpund socker
eller kaffe, hvarigenom en million skulle åvägabringas. Jag tager
mig friheten anmärka att det är icke nog med att skapa resurser,
man måste äfven se till huru de komma att verka, och det är
godt och väl att säga det man på så eller så sätt kan öka inkomsten
utan att beskatta, men hvem är det som drabbas deraf? Det är
just folket som får betala den der ökade skillings-afgiften på kaffet
eller sockret och för tobaken, för hvilken i förbigående, jag ej
skulle finna skatteförhöjning olämplig, om den kunde skaffa oss af
med det otyget.
Hvad beträffar jemförelsen mellan export och import, så är
jag ock af samma tanke som FinansMinistern, att sjelfva summorna
bevisa ingenting, ty det borde vara en känd sak att värdet af det
som utföres ökas betydligt genom transport-kostnaden och försäljnings-värdet
på afsättnings-orten. Jag får för öfrigt anmärka att
jag icke tillhör dem som äro så fruktande för handels-balancen.
emedan dess undervigt i längden ej kan bestå. — Ett sådant förhållande
är helt och hållet temporärt; och ehuru det icke kan nekas
att silfret f. n. strömmat ur banken, torde det icke ensamt
kunna föras på räkning af missförhållande emellan export och import,
då andra i min tanka mera betänkliga orsaker dertill äro medverkande.
— Jag hemställer till dem som ligga djupare i finanserne
än jag, om icke silfret, när det inkommit i Banken, förlorat sin
egenskap af vara, som är att höja eller sänka sig med priset, ty
för 128 sk. får jag taga ut silfver till detta belopp, det må vara
värdt 129 eller hur mycket som helst, när det väl utträdt utur
Banken, emedan när det kommer in under ett visst värde, så får
jag taga ut det till det bestämda värdet af 128 sk., ehvad det i
handeln såsom vara gäller mera eller mindre. Yi stå redan i betydlig
ränteskuld till utlänningen för det som våra hypotheksföreningar
och privatbanker dragit in i landet, och när vi då finna
att Banken behöfver tillita sitt silfver i brist på vexlar, måste det
väcka betänkligheter att nu äfven taga ett utländskt lån, sorn1 alltid
måste medföra räntebetalningar i utländskt mynt. FinansMinistern
yttrade äfven att det skulle icke vara så mycket, så betydligt,
om Sveriges statsskuld skulle komma att belöpa sig till 30
Kdr på hvar person; och att detta vore en småsak då man besinnade
att dividenden af statsskulden på antalet innebyggare för personen
utgjorde i Holland 609 Bdr per menniska, England 522
Den 0 Juni f. m.
Spanien 403, Portugal 160, Frankrike 146, Preussen 126: 12 sk.,
Eyssland 28, d. v. s. lägre än dit vårt land skulle komma. Men,
mine Hrr! dessa länder hafva icke kommit i ett hopp till denna
statsskulds dividend på sin befolkning; man bör således finna att
det är ett något starkt steg att från ingen utländsk skuld kunna
få upgifne 110 å 115 milhr, som snart kunna blifva 200 milhr.
När har för öfrigt inträffat att ett förslag, det må nu vara upställdt
med den aldra största samvetsgrannhet och sakkännedom, kunnat
med tillförlitlighet upgöras för 13 års tid, för en hel framtid, och
hvart skall det taga vägen, om vi fortgå på denna bana? Jag
hyser en panisk förskräckelse att utan något oeftergifligt behof kasta
fädernesland och efterkommande in i en så beskaffad skuldförbindelse.
Mina motståndare hafva icke framlagt några andra probabilitets-kalkyler
öfver fördelen af företaget än att produktion, civilisation,
välmåga, rikedom och att allt hvad man kan hitta på för
benämningar, skola stiga upp ifrån lokomotivens fart på skenorna,
likt svampar ur jorden. Beklagligen fordrar jag några materiela
bevis och icke blott aestetiska utgjutelser för att blifva öfvertygad.
Jernvägarnes upkomst i andra länder härleder sig från helt andra
förhållanden än våra. Den som för 50 år sedan berest utlandet,
han vet och kommer ihåg huru illa stenlagde och sönderbrutna
chausséerna voro, så att man knappast kunde komma fram genom
Preussen på flera ställen, i Liineburg och flerestädes, der icke en
gång spår fanns på vägen, utan man måste köra öfver en hed.
Likväl voro då alla s. k. vägar öfversvämmade med tusentals forvagnar
och diligenser och industrien och transport-behofvet framkallade
således jernvägarne; och man ser följaktligen att jernvägarne
framkommit såsom en frukt af det menskliga snillets oändlighet i
upfinnings-förmåga, der den varit af behofvet verkligen påkallad.
Hurudant är väl förhållandet här i jemförelse med utlandet? I
Belgien t. ex., som är en stat af 2:dra ordningen liksom Sverige,
är (Tet en befolkning af 4,584,922 personer på en qvadratyta af
endast 5 36 mil; då deremot Sverige på en qvadratyta af öfver
8,000 mil har endast 3,600,000 menniskor. Belgien, beläget i
hjertat af kontinenten, har tillsammans med Tyskland och Frankrike
en sammanräknad menniskomassa af lil milhr; det formerar hjertat
af dessa länder, och är föremål för en beständig transitorörelse
genom den högt updrifna industrien i alla möjliga grenar. I Februari
månad, den kortaste af alla, detta år passerade 3 93,600 personer
jernvägen, som lemnade 367,000 Bdr i frakt-inkomster af
passagerare, och sammanräknade inkomsten af varor och andra
transporter för denna månad upgick till 1,100,000 Bdr. Och med
allt detta utgjorde netto-behållningen för de Belgiska jernvägarne
under året 1856 endast 3,913,556 Bdr svenskt E:mt. Oaktadt
dessa stora inkomster af de Belgiska statsbanorna, hvilka endast
utgöra en vägsträcka af 40 mil, då man deremot i vårt fattiga
land vill anlägga en tredubbelt så lång jern vägssträcka, har Belgien
måst göra en ganska stor statsskuld. Oaktadt Belgiens stora rikedom,
coneentrerad inom ett -så litet område, står den belgiska budgeten
med ett deficit af 13^ milhr och enl. hvad de offentliga
Den 9 Juni f. m.
handlingarne i Belgiska kammarens nu pågående sammanträde utvisa,
så får Belgien äfven under denna session en tillökning i skuld
af 24 milkr Bmt. I förbigående tager jag mig friheten fästa upmärksamheten
på det ofördelaktiga förhållande, hvari man befinner
sig vid föredragandet af tankar som ställa sig i strid med den
snart sagdt allmänna meningen. Hvad mig beträffar har det likväl
under min långvariga parlamentariska bana utgjort hufvuddraget
utaf min karakter att icke låta leda mig af annat än af min öfvertygelse,
och jag drager derföre icke i betänkande att yttra det, efter
mitt föreställnings-sätt, förbållanderne i afseende å denna fråga för
Sverige visa sig så egna, att de med intet annat land äro jemförliga.
Då vi betrakta vårt afskiljda och kringflutna läge, huru vi äro upträngda
mot Nordpolen under ett hardt luftstreck, med isbelupna sjöar,
snötäckta vägar, månne vi icke finna att naturen sjelf i detta afseende
gjort allt för våra behof och i fråga om kommunikationer lemnat föremål
för uparbetning, utan en så fruktansvärd statsskuld, som den,
hvarom nu öfverlägges. Hos oss har en enda Diligence med en
stats-upoffring af 1 5,000 Kdr emellan Stockholm, Götheborg och
Helsingborg kunnat hållas i gång. — Besandes fortskaffande åligger
ännu jordägaren i vårt land; och det är under sådane medeltidens
förhållanden, man nu inleder oss uti en för Sverige hitintills oerhörd
skuldsättning för jernvägs-anliiggningar, som, säga hvad man
vill, icke komma att i ringaste mån ifrån jorden lyfta hvarken
skjuts- eller väglagnings-kostnad och besvär. Jag säger icke derföre
att vi icke kunna lägga oss till jernvägar, men på annat sätt,
för annat ändamål, än de här föreslagna stambanorna åsyfta. I K.
M:s Propos. vid 1853 års Biksdag står:
»Det är obestridligt att lätta och beqväma fortskaffningsmedel
gifva åt näringarne ökadt lif och en mångsidigare utvecklig och
utan fullkomligare kommunikationsanstalter, sådana de nu mera
finnas nästan öfverallt i hela den öfriga civilicerade verlden, är det
icke sannolikt att Sveriges industri, för såvidt dess alster och
tillverkningar måste ingå i täflan med andra länders, skall vid
en sådanj konkurrens hafva de största svårigheter att bekämpa.»
Jag var i tillfälle att vid Pariser-expositionen 1855 se huru
det stod till med den omtalte konkurrensen. Med undantag
af Frih. Wahrendorff^ kammarladdnings kanon såg jag inga alster
som kunde påkalla jernvägar i vårt land och man har icke sagt
mig, hvilka alster det skulle vara? Våra hufvudsakligaste exportartiklar
äro jern, koppar, trädvaror och spanmål, när vi hafva någon
sådan att afyttra. Hvilken af dessa artiklar får väl ligga stilla
och icke komma fram till export-orten, då vårt land är så kringomfiutet
och långsträckt? Härpå har man icke afgifvit något svar;
visserligen säges att forlönerua ökas, att de blifva allt för dyra;
men jag frågar: är det Staten som skall betala dessa forlöner. Då
frågan om de större jernvägarne den 30 Maj 1842 förevar i franska
PärsKammaren, yttrade Baron Dupin att den dyraste af all
transportkostnad är den, som Staten skall betala och tillika den
orättvisaste. Jag vet icke hvad Staten tår igen. Man möter mig
visserligen med den invändningen att Staten får en direkt och in
-
56
Den 9 Juni f. m.
direkt vinst, men den sednare erkänner jag- icke. Jag gillar blott
ptt sådant Statens företag som afkastar räntan och något derutöfver
till amortissement af det kapital sorn Staten dertill anslagit. Forlönerna
hafva ökats, säger - man. Jag förstår ganska viii att de
södermanländska possessionaterne, som genom alltför vidsträckt afhysande
af sina bondehemman tinna svårighet att transportera sin
spanmål, skulle finna alltför förmånligt och beqvämt att få lasta
den på Statens stambana; meti till följd häraf kan väl icke argumenteras
såsom en hufvudsak att Staten skall bekosta dessa forlöncr.
Bland andra förmåner af jernvägarne omnämner den K. Propos:p
en lättad förbindelse med främmande länder. Hvari består den ?
Manne vi icke genom elektriska telegrafer, genom denna menniskosnillets
förvånande upfiuning, hafva allt det närmande som för affärslifvet
behöfves? Om någon handels-expedit, någon probenreuter,
som vintertiden finner sig hugad att besöka Sverige, får åka på
släde i st. f. på jernväg, så anser jag det högst likgiltigt och alldeles
icke påkalla sådana enorma utgifter sorn här äro i fråga. För
Öfrigt torde man besinna att det troligen icke finnes något land
som har ett sådant öfverflöd på ångbåtar som Sverige. Man stiger
att i början när ångbåtar här upkommo, påstods att de icke skulle
kunna bära sig (och jag vet att man härvid skulle kunna åberopa
mot mig hvad jag yttrade vid tvisterne om det allmännas bidrag
till Götha kanal, men jag behöfver icke försvara mig nu, enär något
sådant anfall icke skett; men om så skedde, skulle jag visa i
hvad syfte, jag då tillhörde oppositionen), men man kan väl icke
finna något mera talande exempel än just ångbåtsfarten hos oss å
hvad de inrättningar förmå, som öfverlämnäs åt den enskilda företagsamheten.
Vår ångbåtsflotta kostar Staten ingenting, men den
verkar, den gör nytta, den transporterar de resande som önska bese
Sverige, oell, hvad som här kanhända är det märkvärdigaste af allt,
förskaffar dem tillfälle att någon dag vid Nordpolen se solen icke
försvinna för åskådningen. Jag kan icke finna att jernvägarne skulle
åstadkomma något närmande till främmande länder, som ej af ångbåtsfarten
åstadkommes,, såvida icke fråga vnckes att sträcka jernvägen
öfver Öresund, ty då kunna yi på jernväg åka in i främmande
land.
Hvad kommunikation mellan välja vigtigjare handelsplatser inom
riket beträffar, så är förhållandet att om det södra intresset skulle
göra sig gällande, träffa vi, på hela vägsträekningen mellan Stockholm
och Götheborg, endast de säkerligen mindre vigtiga handelsplatserna,
Södertelje, Sköfde, Falköping och Alingsås. Skulle åter
det norra intresset få öfvervigten, trätfar man deremot Sigtuna,
Upsala, Westerås, Köping, Arboga, Örebro utom de redan nämnde.
— På alla våra 86 städer, Stockholm undantaget, belöper sig en
folkmängd af sammantaget 258,000 personer, då deremot i Belgien
den för nio städer utgör 1,200,000. Detta är något olika förhållande
och måste åstadkomma olika resultater.
Jag återkommer nu till FinansMinisterns vackra tafla öfver
det blomstrande tillståndet af Sveriges industri, dess stegrade pro
-
Den 9 Juni f. m.
57
duktion iifvensom dess tillväxt under 20 års tid. När industrien
på denna tid utan några jernvägar kunnat lemtia ett så lyckligt
resultat, då frågar jag, hvartill beliöfves jernvägarne? Det är ju
alldeles icke nödigt att gå så fort och brådskande tillväga härmed
som föreslaget är; jag skulle här kunna begagna det italienska ordspråket
»Clie va piano, va sånö». Jag önskar icke, jag alundas
icke den högt updrifna industrien på europeiska kontinenten; vi äro
lycki igare med den mindre vi äga. Vi hafva icke å ena sidan den
stora rikedomen, men å andra hafva vi ieke den ytterliga fattigdom,
den misére, det proletariat, som är rådande i andra länder.
Jag önskar oss icke något Manchester eller Birmingham med sina
kolossala rikedomar, i bredd med mycket arbetare-elände.
Det som hos mig väckt den alldra största förundran är frågan
om jernvägens strategiska vigt. Krigare-yrket har utgjort det
enda, hvaråt jag egentligen egnat min tankegång, fastän jag
lefvat i en sä lång overksamhet i detta afseende, att ganska
många inom detta hus icke vore födda, då jag lemnade detta
yrke. Jag har likväl icke lagt det alldeles å sido. Jag får då säga
att det förundrar mig, då man talat om jernvägens stora
nytta i strategiskt hänseende; det ser ut som om den skulle duga
till allt hvad man vill. Så var också förhållandet med Götha Kanal;
då om den tvistades, upgåfvos äfven strategiska ändamål.
Jag erkänner gerna att det ingalunda vore ofördelaktigt om man
vid passande tillfälle på jernvägen kunde hastigt föra fram en liel
truppstyrka, men för ett sådant ändamål fordras väl åtminstone
12 lokomotiver och 136 waggons för en styrka af 5,000 man utan
tross och utan hästar. Det förundrar mig äfven att man härföre
obetingadt kan dekretera medel, då man i sådant afseende besinnar
sig för något, som jag anser mera oeftergiflig nödvändigt, eller att,
för befästnings-konstens anlitande inom ett så beskaffad! land som
vårt, bereda en försvarsstyrka, som det derförutan i alla tider, och
under alla förhållanden kommer att sakna; att efter verkliga strategiska
grunder konstruera fasta platser för våra magasiner. I ett
sådant land som detta bör man söka att få alla möjliga motvärn
mot fienden, man bör hafva befästade utgångs-punkter för sina
strategiska manövrer, och i händelse af olycka fasta platser med1
mat-förråder, hospitaler och dylikt. Sådana hafva vi icke här och
vi tänka icke derpå; men man förebrår Ständerne att de i sådan
anslagsväg varit njugga. Hvarföre hafva de varit njugga? Jo,
derföre att oss aldrig blifvit i den vägen förelagt något system;
vi hafva aldrig sett någonting vidgöras. som skulle kunna bära
någon frukt; allt hvad vi i den vägen erfarit, har varit en uniformsmani,
som hos mången alstrat ofördelaktiga omdömen. Härpå hafva.
utösts betydliga summor utan något resultat. Men man behöfver
endast kasta ögat på kartan och se de färglagda jernvägs
sträckningarne,
så tror jag att hvarje militär, utgående från en
militärisk synpunkt, skall finna att det skulle absolut fordras en
vänlig öfverenskommelse med fienden, att just välja de punkter för
sina anfall, hvilka å dessa jernvägar kunna låna sig till åstadkommande
af ett försvar. Här äro en mängd andra behof, som i min
58
Den !) Juni f. m.
tanka äro vida behöfligare och mera påkallade 'ån jernvägarne; allra
mest efter det förändrade politiska skick, hvari vi nu mera, efter
hvad jag hoppas, hafva inträdt. Vi hafva i min tro för jernvägsföretaget
bestämdt valt en oriktig väg; vårt land är upfylldt af
insjöar, som äga samband med hvarandra, det hade i min tanke
varit ett vida mera statsekonomiskt beräknadt företag att söka, så
långt tillgångarne medgifva, förena dessa sjöar, att bereda segelleders
öppnande öfverallt i landet. På så sätt kunde alla orter
hafva fått del deraf; alla orters export eller rörelse med tunga
varor hade sålunda blifvit underlättad; man hade icke behöft utkasta
ett Eris-äpple bland oss om fördelarne af den ena eller andra
banan, understöd för den eller den jernvägen. Oin den enskilda
företagsamheten erbjudit sig att sätta arbetet i verket, hade tvifvelsutan
varit mera ändamålsenligt och med våra förhållanden, och
tillgångar mera öfverensstämmande. Man har sagt att det är billigt
låta kommande sliigten dela tungan, som det heter, af det
goda, som vi lägga grunden till; men, mine Hrr! här företer sig
den lilla omständigheten att det är egentligen framtiden som får
kännas vid följderna af nutidens förhastande. Jag får bekänna att
hvad statslån i allmänhet vidkommer, så hatar jag dem af hela min
själ. Jag kan icke gilla den naturvidriga maximen att hvälfva på
efterkommande den skuld som vi sjelfva göra. Jag hatar den, för
allt det onda den åstadkommit inom våra moderna stater; jag hatar
den för all den blodsutgjutelse den befrämjat; jag hatar den för
den demoralisation den påfört verlden, och ej mindre de styrande
än de styrde; jag hatar den slutligen derföre att den är i grunden
orättvis. För att förkorta det mundtliga föredragets tidspillan, vill
jag i detta afseende citera några utdrag ur »Dictionnaire d’Economie
politique», ett arbete, utgifvit af Frankrikes förnämsta statsmän,
lärde och ekonomer. Artikeln heter »le credit public», undertecknad
af Michael Chevalier, sid. 57:
»Lån, afsedda för nyttiga företag, för utvecklingen af det allmänna
välståndet, såsom för vägar, kanaler och jernvägar, skulle
man i vår tanke icke kunna gilla.
Den enskilda företagsamheten kan och bör ensamt befatta sig
dermed, emedan den alltid är skickligare, verksammare och hushållsaktigare
än Staten; och hvad de arbeten vidkomma, som icke tillhöra
den enskilde företagsamheten att. bearbeta, som han icke är i
tillfälle att företaga, emedan de icke lofva någon afkastning, eller
som angå för dess beräkningar främmande intressen, när det exempelvis
är fråga om strömrensningar, om förbättrande af fyrbåkar och
hamnar, böra skattemedlen säkerligen vara tillräckliga under lugna
och fördelaktiga tidpunkter, och under andra förhållanden bör man
icke tänka derpå, med mindre man är försedd med tillgängliga
besparingar.»
Det tillhör icke eller krediten att förse lyxens, konstens elier
nyckens företag Ludvig XIV anlitade Samuel Benard för fullbordandet
af Versailles, men i hvilket ttillstånd lemnade han
Frankrike?
Konung Oscar mottog detta^landets styrelse utan någon stats
-
Den 9 Jani f. nr.
S9
skuld; jag önskar att den Han lemnar efter sig icke måtte gifva
anledn. lör kommande slägten att beklaga sig öfver den rastlösa
fart, med hvilken vi nu tyckes gå en sådan skuld till mötes. Jag
är öfvertygad om att hans afgångne fader aldrig skulle hafva gått
in på ett sådant förslag, som det nu ifrågavande. Jag säger upriktigt
att jag icke skulle vilja vara i Konungens Rådgifvares ställe,
ställde mellan fruktan och hopp att deras förslag skall lyckas eller
misslyckas. Jag beklagar dem för den oro, hvari jag föreställer
mig att de nu skola befinna sig.
Hvad sjelfva 6:te punktens första mom. angår eller »att K..
St:r, för påbörjande och fortsättning af arbetena å vestra stambanan
från Stockholm öfver Södertelje mot Kathrineholm måtte, till utgående
under innevar:de samt nästkommande 3:ne år, eller under
tiden till 1860 års slut, anvisa en sammanräknad anslagssumma af
5.679.000 Rdr», så röstar jag emot dess antagande. Jag tillstyrker
R. o. Ad. att afslå detta morn.; hvad åter angår »för fullföljandet
af samma banas anläggning genom Westergöthland till och
förbi Götha Kanal föreslagne 7,160,000 Rdr», så finner jng med
anledn. af föreg:de Ständers tillgöranden ingen betänklighet att
bifalla punkten i denna del, äfvensom jag tillstyrker ett anslag af
465.000 Rdr för fullbordande af bangården jemte verkstaden i
Götheborg, hvarom jag, då vi hinna så långt, skall begära Hr Gr.
o. Landtnäs propos.
Hr Montgomerie, Rob. Nils Germund: Med afseende
på vägsträckningen finnes hufvudsakligen 2:ne åsigter, af hvilka den
ena är att Sverige endast skall hafva 2:ne statsbanor, en från vester
till öster och en från söder till norr. Jag respekterar denna åsigt;
men då densamma icke uttalat sig med någon bestämdhet hvarken
inom StatsUtsk. eller bland reservanterne eller i de förberedande
allmänna sammonkomsterne må det tillåtas mig att betvifla att den
räknar mångå anhängare. — Den andra åsigten, hvilken omfattats
af JernvägsKomitéen, af Ofverste Ericsson, af K. M. i Dess Nåd.
Propos. och nu äfven af StatsUtsk., uttalar den princip att till ett
stats-bansystem i Sverige erfordras flere banor än de nämnde 2:ne.
Ang:de denna hufvudtanke finnes således en stark och anmärkningsvärd
öfverensstämmelse; men vid utläggandet af vägsträckningarne
börja menings olikjieterna. Jernvägen mellan Stockholm och Götheborg
är otvifvelaktigt den vigtigaste af alla bansträckningarne och
har också varit föremål för de största stridigheter. Mig förefaller
det dock riktigt att denna bana eller den s. k. vestra stambanan
ledes söder om Mälaren, emedan den då får 12 mil gemensamt
med den östra stambanan samt är 3,J mil kortare än banan norr
om Mälaren. Man har ansett att transito-farten vore mindre vigtig
än mellan trafiken och att man derför med större fördel skulle
kunna låta denna bana gå norr om sjön, än välja den kortare
sträckan. Vi se dock huru i utlandet icke obetydliga upoffringar
göras för att komma den kortaste vägen. Så t. ex. bygges nu en
rak linie från London öfver Canterbury till Dover. Den gamla
linien går öfver Folkstone, och tidsbesparingen anses endast blifva
60
Den 9 Juni f, m.
en half timme. Från London till York gick den äldsta vägen öfver
Birmingham, Derby och Bugby. Efter en tid byggdes en väg, den
s. k. Midland raihvay till samma mål öfver Leicester och Nottingham
och för 5 år sedan, om jag rätt minnes, fullbordades mellan
London och York d. s. k. Great Northern vägen, som endast har
den fördelen att vara något kortare än de andra. — Det synes
således ligga vigt uppå att utvälja den kortaste linien. — I
afseende på byggnassättet eller anläggningen vill jag medgifva att
det kan göras en anmärkning emot Ofverste Ericssons förslag nemi.
att efter en tid af 3 år icke något större resultat vunnits, icke någonting
helt för sig är färdigt; men om man efterser, hvilka banor
skulle vara färdiga efter 6 år tror jag att man skall finna förslaget
val beräknadt; och föröfrigt ligger i sjelfva beskaffenheten af
Jernvägsarbeten att de icke kunna på ett ställe forceras för mycket,
äfven om man hade tillgång på folk och medel. Således löreställer
jag mig att efter en viss längre tids förlopp äro vida större
resultat vunna på det af Öfverste Ericsson föreslagna sätt än om
man skulle mera concentrera arbetet. Då dessutom ingen inom
representationen är så förfaren i Jernvägars byggande- som landets
skickligaste ingeniör, tror jag att man bör hysa större förtroendetill
Ofverste Ericssons upgifter än till dc anmärkningar, som emot
honom gjord ts.
I afseende på den financiella delen af frågan är redan så mycket
sagt, att ingenting återstår att tillägga. Det är visadt att landet
förmår bära anläggningskostnaden och utan att ånyo upräkna
z-ifffor är det hvar och en bekant huru åkerbruk, handel och näringar
gått framåt, samt följaktligen fordra förbättrade kommunikationer.
När man nu kan vinna detta mål genom att sluta sig till
ett förslag, som innefattar en princip; hvilken synes hafva vunnit
ett allmännare godkännande, så bör man antaga detta förslag och
jag har också derför ansett mig, då jag hufvudsakligen instämmer
i den K. Propos:n, böra inom StatsUtsk. understödja densamma.
Erih. Baab, Carl Adam: Det är i allmänhet icke underligt
att stora intressen samla ikring sig små, sorn synnerligen agiteras
för att genomdrifva de större; men utan tvifvel är det oriktigt att
en fråga af så storartad natur som Jernvägsfrågan blir till den
grad inmängd med parti-åsigter, att Statens stora och allmänna
fordringar härutinnan icke komma under den granskning, som förliållanderne
kräfva. Partiernas första tvistefrö ligger i den omständigheten
att 2:ne förslag till stambanor blifvit upgjorda nemi. det
ena af Jernvägs-komitéen och det andra af Hr Ericsson, hvilket sedermera
Begeringen antog’ såsom sitt. Följden häraf har blifvit att
man till en stor del förbiser landets intresse i denna fråga. Det
må vara Statens vinst om Jernvägar anläggas med minsta möjliga
kostnad och på den kortaste tid; men jag frågar, huru skall Jernvägssystemet
i sin helhet kunna utföras, såsom föreslaget är, då
den utgiftssumma, som Staten skall betala, belöper sig till mer än
100 mill. Det är visserligen upgifvet att kostnaden för systemet
skulle gå till 115 mill., men detta system är deri olikt alla andra,
Den 9 Juni /. ns.
61
att det icke är något — system; så att kostnaden kommer allt
att ökas succesive troligen till minst 200 mill. Detta oberäknadt
måtte väl hvar och en erkänna, att Jernvägar äro nyttiga för vårt
land, och att hvarje kommun, som kunde tillegna sig dem, skulle
derigenom på det högsta befordra sin industri. Jag har derföre
tänkt att lt. Sl:r borde med afseende på Jernviigsanläggningarne
upställa en annan grund för kostnaden än som i detta Betänk, egt
rum. Jag föreställer mig att kommunerne sjelfva borde tillsläppa den
jord, som åtgår till Jernvägarne, liksom de borde vara skyldige att
upföra stationshus. Derigenom skulle en lindring, till | af anläggningskostnaden,
för Statsverket upkomma, så att i stället för att
bygga 100 mils Jernväg, skulle man, för samma pris, kunna bygga
1333- mil. Man kan icke eller påstå att detta vore något ovanligt
sätt att gå tillviiga, ty Staten har nyligen fullbordat ett företag,
vid hvilket det tillgått på samma sätt, nemi. telegrafverket; öfverallt
har man tillsläppt jord och byggt stationshus dertill. För min
del önskade jag att inga anslag till Jernvägar vid denna Riksdag
beviljades förrän R. St:r beslutat, att all erforderlig jord skulle
tillsläppas af kommunerna, äfvensom stationshus af dem byggas.
Häri ligger allmän rättvisa, och, genom att fullfölja denna princip,
skulle man göra landet intresseradt för jernvägsfrågan, under det
att man på så sätt förhindrade partierna vid hvarje riksdag, att
vexa till och göra anmärkmr för att göra hvarje förslag till Jernvägar
omöjligt i vårt land. Alla de, som varit närvarande under
de föregående dagarnes gemensamma sammankomster, hafva så mycket
hört talas om statsskuld-systemet, att jag icke vill uptaga tiden
dermed; för öfrigt har jag redan yttrat mig härutinnan och
förklarat mig alldeles mot detsamma, sålunda förstått att man i
närvarande ögonblick icke skulle göra utländska lån. Vi inse alla
att om man kunde göra inländsk statsskuld på fördelaktiga vilkor,
så vore del första steget för att underlätta kredit och bankväsendet
i vårt land, som befinner sig i ett alldeles redlöst skick. Men
jag vill icke vidare inlåta mig på denna fråga; när vi komma litet
längre fram i Betänk, skall jag yttra mig derom; blott ber jag nu
få anmärka, att jag anser detta ögonblick för ett statslåns uptagande
vara det mest ogynsamran af alla. Man säger att ett dylikt
statsskulds-system skulle vara särdeles lämpligt, derföre att det ifrågavarande
företaget vore ett industrielt, och man har jemfört det
med de lån som blifvit af HypotheksFöreningarne uptagne; men
man glömmer att dessa sednare äro fonderade på produktionen och
att de personer som erhållit dem derigenom förstorat sin produktion,
så att de icke blott betala lånet utan äfven derutöfver åtnjutit
inkomst. Men så är icke förhållandet med ifrågavide statslån,
ty det företag, för hvilket detta afses, skall troligen icke komma
att betala en enda proc. å detsamma. Jag får således för att sammanfatta
mig, föreslå, och anhåller om Hr Gr:s o. Landtnäs propos.
derå att intet Jernvägs-system skall på Statens bekostnad företagas
under andra vilkor än att kommunerna der Jernvägen framgår
kostnadsfritt tillsläppa den erforderliga jorden samt upbygga stationshus.
0.2
Den 9 Janl e. m.
Hr Cederschiöld: Som jag tror mig hafva funnit tydliga
tecken till den önskan bland E. o. Adis Hrr ledamöter att snart
få intaga sin middag och att discussionen för denna gång således
måtte varda afslutad, anser jag grannlagenheten böra ålägga åtminstone
mig att icke lägga något hinder i vägen för denna önskans
upfyIlande, hvadan jag för närvarande afstår från ordet.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande
att ytterligare åtskilliga talare hade anmält sig och i anseende till
den redan långt framskridna tiden framstäld propos., upskjöts öfverläggningen
till e. m:s plenum samt åtskiljdes H. R. o. Ad. kl.
nära 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 9 Juni 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. pleni-prot. för d. 4 sisth Maj.
Portsattes pröfningen af StatsUtskis Utlåt. N:o 62, angide
föreslagna jernvägs-stamliniers utförande och dertill erforderliga medels
anvisande.
Härvid blef den i förmiddagens plenum började öfverläggningen
om 6:te punkten af Utsk:s Utlåt, fortsatt, och yttrade sig
Hr Hjerta, Lars: Utgående från den öfvertygelse, att E.
St:r vid denna Eiksdag borde inskränka sig till det mål, som vid
förra Eiksdagen afsågs, nemi. att sammanbinda Östersjön och Nordsjön
medelst en bana från Götheborg i sträckning åt Stockholm,
äfvensom att draga en bana nedåt Skåne, hade jag tänkt, isynner
het
sedan jag hört Gr. Anckarsvärds talangfulla tal, inskränka mig
till att i största korthet afgifva mitt votum, men jag anser att i
afseende å det historiska, som hör hit, finnas flera anmärkningsvärda
omständigheter och flera oklarheter som behöfva redas, för
att man skall få en säker ståndpunkt i denna sak. Utsk. säger
sidan 57:
»Enl. hvad Utsk. inhämtat af de, jemte oftaberörde K. Propos.,
Utsk. tillställda officiela handlingar, erfordras för vestra stambanans
fullbordande, oberoende af tillgången på penningar och arbetsfolk,
en tid af omkr. 6 år. Att under denna tid helt och hållet up
skjuta
företagandet af arbetena å de föreslagna samt för industriens
Den 9 Juni e. m.
acil rörelsens fortgående förkofran och utveckling högst nödvändiga
jernvägs-anläggningarne inom de orter, för hvilka vestra och södra
stambanorna icke komma att medföra något omedelbart gagn, skulle
säkerligen inom dessa orter, hvarest öuskningarne och förhoppningarne
om ifrågavide fortskaffnings-medels ofördröjda erhållande mer
och mer spridt sig, framkalla en allmännare missbelåtenhet. I betraktande
af den mäktiga inverkan ändamålsenligt anlagda jernvägar
visat sig äga på det ekonomiska tillståndet samt näringslifvet i de
trakter, som med sådana anläggningar blifvit försedda, förefaller det
också lätt förklarligt, att de väckta anspråken på denna inflytelserika
häfstång för all industri och rörelse icke komma att tillfredsställas
genom hänvisning på framtida möjligheten att deraf komma
i åtnjutande, sedan förut företagna jernvägs-anläggningar först hunnit
fulländas. Den numera äfven inom Sverige vunna erfarenheten,
att jernvägar, fastän de mellan sina ändpunkter icke blifvit fullbordade,
dock kunna tillskynda allmänna trafiken väsendtligt gagn,
samt att landets rörelse kan i hög grad befordras genom särskilda
bandelars öpnande för densamma, utgör dessutom ett tillräckligt
skäl för Utsk. att icke biträda ofvan omförmälda åsigt, ang:de afvaktande
af de efter sednaste Riksdag påbörjade 2:lie stambanornas
fulländning, innan några vidare dylika arbeten för Statens räkning
företagas.»
Det synes mig som hade Utsk. här sökt att med en allmän
sats, jag hade så när sagt, med en fras, affärda saken; åtminstone
har det så upställt sina satser, att dess resonnemang icke håller
stånd vid närmare betraktande. Dessutom har Utsk. antagit förutsättningar
hos öfriga provinsers innevånare, som visserligen kunna
äga grund, men som då äga den i en öfverdrifven föreställning om
hvad som genom statsanslag skulle kunna utföras. Dessutom får
jag hänvisa till det konkreta i Utsk:s förslag, då det säger i afseende
å sitt projekt om jernvägens fullbordande till Kathrineholm,
att under gynnsamma förhållanden denna bana kan blifva färdig
1860. Men det är en annan omständighet, som jag under de gemensamma
öfverläggningarna hörde framdragas, nemi. att denna
banas fullbordande kunde lägga hinder i vägen för R. St:r att vidblifva
hvad jag anser vara en följd af föreg:de St:rs beslut, nemi.
att öga färdigt så mycket som fordras för att sammanbinda Östersjön
och Nordsjön samt vägen till Skåne. — Då Utsk. såsom ett
kardinalskäl åberopat för sitt förslag »Östergöthlands rättmätiga anspråk»,
så finner man, vid efterseende huru Utsk. i sin plan sett
dem till godo, att den östra banan icke skulle kunna begynnas
förr än 1864 och icke blifva fullbordad förr än — om Gud vill—•
1869. Det är således 7 år qvar ännu, innan den ens kan komma
att bära någon frukt. Jag hemställer om man icke då kunde inom
dessa 7 år få de båda andra banorna färdiga, då åtminstone något
helt vore gjordt. Om det då visade sig, att jernbanor befordra
hvad man afsett, och upfylla sitt ändamål så fullt som man hoppats,
så måste det väl icke vara så särdeles svårt att med någon ansträngning
efter 1860, då man kan hoppas att få jernvägen till
Finjasjön färdig, börja arbeta på den östra banan. Vid ett af de
Den 9 Janl t. m.
gemensamma sammanträdena hörde jag en talare, som med stor
värma försvarade Utskrs åsigter, säga att det nu endast vore fråga
om huru förra Riksdagens beslut skulle utföras, och derifrån ledde
lian sig till det märkvärdiga resultat, att Utsk:s förslag borde in
extenso antagas. Man har på ena sidan lagt mycken vigt på att
K. M. framkommit med delta förslag, och sagt att vi iiro icke män
af facket, som kunna bedöma detsamma, utan att vi borde hafva
förtroende för K. M:s Regering. Jag skulle dock tro, att åtskilliga
omständigheter gifva anledn. till den slutsatsen, att K. M. icke
lagt någon särdeles vigt på Sitt eget yttrande eller förord för detta
förslag, utan blott öfverlemnat detsamma till R. St:r, för att de
skola deröfver få afgöra. För att gifva skäl för denna min åsigt,
vill jag fästa upmärksamlieten på att, sedan K. M. vid förra Riksdagen
till R. St:r afgifvit en Propos., hvaruti det tydligt står, att
K. M. föreslog att vestra banan skulle byggas med inbegripande af
KöpingHult-banan, hvilket redan gifver en bestämd antydning derom
att K. M. då sjelf tog för afgjordt att jernvägen skulle ledas
norr om Mälaren, så afgåfvo R. St:r vid förra Riksdagen underd.
supliker till K. M. om anställande af noggranna undersökningar
häröfver, samt att K. M. derefter ville afgifva sitt förslag. Sedan
då den tillförordnade JernvägsKomitéen yttrat sig, hvarefter K. M.
updragit åt Ofverste Ericson att inkomma med sitt utlåt., och han
detsamma afgifvit, så kommer denna K. Propos. till Ständerna.
Jag tror att man får lof att granska historien om denna saks tillkomst,
för att inse hvilkeu ställning K. M. och Dess rådgifvare
kunna anse sig intaga i detta ämne. Jag tinner då att, under det
§ 10 af Reg:sF:n innehåller: »Innan ärenderna hos Konungen i
»StatsRådet föredrages, skola de genom nödiga uplysningars inhära»tande
från vederbörande embetsverk, af den föredragande beredas»;
så hafva i afseende å det Ericsonska förslaget, ehuru det innefattade
så många nyheter af oberäknelig vigt, icke några utlåt:n blifvit
infordrade från några vederbörande. Man vet att föredraganden
för inrikes ärender hade Hr Ericsons Betänk, hos sig i 10 dagar,
och skulle således studera sig in i hela saken på denna korta tid;
under hvilken han dessutom hade en stor mängd andra mål att
bereda oell öfvervara i konseljen, med afseende på den påbörjade
Riksdagen. Derefter föredrog han det hos K. M., och på en enda
förmiddag afgjordes det i konseljen, hvarefter det blef till R. St:r
aflemnadt. Jag hämtar häraf anledn. att betrakta detta förslag
såsom temligen lösligt upkommet. Man har äfven sagt, att det
var med fullt^ förtroende till Ofverste Ericsons kunskaper och erfarenhet,
som K. M. afgifvit detta förslag; men otvifvelaktigt måtte
dock K. M:s afsigt hafva varit, att R. St:r skulle företaga detsamma
till pröfning, för att utfinua de åtgärder, som kunde vara behöfliga.
Jag liar ännu en annan anledn. att tro detta, nemi. att
den ende K. M:s Rådgifvare, som yttrat sig, icke sagt ett enda1
ord om det s. k. systemet, utan tvärtom låtit förstå att han afsigtligen
med lätt hand öfverfor denna del af frågan och endast höll
sig vid den financiella sidan deraf. Huruvida man haft skäl att af
honom
Den 9 Juni c. m.
S5
honom fordra något mera, är en fråga för sig; emellertid har han
icke annat än genom upställandet af en financiell tabell sökt förmå
E. o. Ad. att understödja förslaget i dess helhet. Jag har dock
svårt att fatta allt detta. Om K. M:s Eådgifvare skulle betraktat
denna fråga som en kabinettsfråga, så kan jag icke föreställa mig,
att de skulle hafva affärdat densamma på en enda förmiddag; utan
tror jag derföre dem hafva resonnerat så, att E. St:r, då de komma
tillsamman från alla provinser, hafva bättre tillfälle att pröfva frågan,
och att de äfven må göra det, som i alla fall skola släppa
till medlen. Då får jag en riktig ståndpunkt att utgå ifrån, och
blir frigjord från bandet af den föreställningen att K. M. och Dess
Eådgifvare skulle lägga någon särdeles vigt på det framlagda för
slaget,
såsom innefattande en noga öfvervägd plan. I afseende å
frågan om arbetets verkställande efter de olika alternativerna, tror
jag icke mycket är derom att säga. Både föregide Ständer och
K. M., äfvensom denna Eiksdag hafva såsom en hufvudsaklig grund
för stambanorna angifvit militäriska och politiska ändamål, äfvensom
att Sverige derigenom skulle mera närma sig andra länder. Dessa
ändamål synas ej kunna vinnas genom Utsk:s förslag att begynna
bygga på flera håll. Gr. Anckarsvärd har visat, att om man kan
lyckas komma till Orebro, så hafva vi dock der en slutpunkt, hvarifrån
man kan sjöledes komma till Stockholm, ty mellan Köping
och Orebro kommer man åter på jernväg, och kunde således på
ganska kort tid passera från Götheborg till Stockholm eller tvertom;
och dermed tror jag till en början något väsendtligt vore vunnet.
Då för öfrigt sjelfva frågan icke kan afgöras annat än i sammanhang
med och i betraktande af sträckningen mellan Stockholm och
Kathrineholm, så får jag fästa upmärksamheten derpå, att tvenne
intressen här göra sig gällande, nemi. Södermanlands och Östergöthlands.
I afseende å detta sednare måste jag erinra, att det
icke alls tillförses, om man börjar bygga först 1864; och i afseende
på det förstnämnda eller Södermanlands har jag trott det till
en början vara tillräckligt, om man verkställde de föreslagna kanalerna
eller s. k. stamlederne mellan sjöarne inom den provinsen.
Då jag under de gemensamma öfverläggningarna framställde detta,
förklarades att man ej behöfde svara derpå, emedan det icke var
fråga om att bygga en kanal, utan en jernväg. Jag hemställer dock
till Utsk., huruvida icke, då ett projekt till kanal förefinnes, det
hade varit skäl att undersöka, i hvad mån detta kunnat tillfredsställa
provinsens fordringar. Vid förra Eiksdagen var ostridigt E,
St;rs mening, att vestra jernvägen skulle byggas mellan Stockholm
och Götheborg, och denna mening hade också sannolikt blifvit bestämdt
verkställd, så vida icke vid expedierandet af Utsk:s Betänk,
det hade kommit att på ett eget sätt föreslås, att byggandet skulle
börja vid Götheborg. Detta har emellertid föranledt Utsk. att framställa
den önskan, som jag på intet sätt kan hålla Utsk. räkning
för, nemi. att äfven Stockholm skulle få komma i åtnjutande af en
statsbana. Men ehuru varm jag i detta afseende är för Stockholm,
och ehuru mitt enskilda intresse kunde vara förbundet med södra
Yl H. 5
66
Den 9 Juni e. m.
banan, så trorjag det dock vara bättre att vänta 3 år, till dess denna
fråga hinner blifva mera undersökt. I en sådan åsigt finner man
äfven förklaringsgrunden för den likgiltighet, som man orättvist
förebrått Stockholms stads innevånare. — Jag kan vid detta tillfälle
icke förbigå frågan om KöpingHult-bolaget, hvilken vid de
allmänna sammanträdena förevarit. Jag har hört åtskilliga förslag
om inlösande af denna bana, äfvensom flera protester deremot låtit
sig förnimma. Kanske har opinionen blifvit stämd åt ett annat
håll, men jag anser för min del det fördelaktigaste för Staten vara,
att bolaget får behålla sin bana, emedan genom dess byggande
Staten besparar ett kapitalutlägg och flera millioner, äfvensom tid.
Hvad man velat påstå, att bolaget skulle kunna hindra Statens
vagnar att gå öfver banan, eller kunde upställa orimliga fordringar,
tror jag vara blott hjernspöken och tomma skräckbilder. Om Staten
bygger sin väg färdig till Orebro, så har man tid till nästa Kiksdag
att underhandla med bolaget, och kan ju i värsta fall gå detsamma
förbi genom att bygga en ny jernväg, som icke skulle kosta
mera än dess egen, och då har bolaget all anledn. att sjelft inkomma
med antagligt anbud. Dock får jag bekänna att, för att
det skall blifva riktigt rent spel, så borde bolaget taga ett verksammare
initiativ till en öfverenskommelse. Man vet att rykten
varit i omlopp, att bolaget skulle hafva för afsigt att icke göra
banan fullt färdig; men jag kan så mycket mindre tro något sådant,
som det är icke allenast bolagets pligt utan äfven öfverensstämmande
med dess eget välförstådda intresse att i detta fall gå Staten
till mötes. Det är naturligt att ett bolag, som varit utsatt för
sådana missöden, först derigenom att det dröjde länge innan aktierne
blefvo fulltecknade, och sedermera genom att blifva så bestulet,
skall i totaliteten af sina affärer lemna ett mindre fördelaktigt
resultat och att detta gör ett obehagligt intryck; men om man
granskar det faktiska, skall man finna, att det är icke så farligt
som det låter.
Hvad beträffar det åsyftade ändamålet att så snart som möjligt
få kommunikation med främmande länder, så skulle jag för min del
icke vara obenägen att, ehuru Stockholmsbo, med upoffrande af dess
intresse, bevilja något mera till den södra banan, då man kunde få
något helt. Jag är i allmänhet icke någon vän af stambanor, men
anser att, då man nu en gång har dem började, man måste underkasta
sig några upoffringar för att få en ledning genom landet fullbordad.
Egentliga orsaken, hvarföre jag anser, att man ej borde
utan varsamhet inlåta sig på dylika företag, ligger i quatuor species.
Ty om man beräknar hvad dessa banor efter sannolikhets kalkyl
skola kosta, samt de belopp, hvartill drifts- och underhålls-kostnaderna
skola upgå och i andra länder utgöra, så kommer man till
det resultat, att de i sin helhet icke under en lång följd af år
skola kunna bära sig. Jag hade ansett lämpligt, om i StatsKådsprot:t,
som åtföljde den K. Propos:n, lemnats någon redogörelse för
Kådgifvarnes åsigter om, huruvida så verkligen är förhållandet, samt
om de ansåge att kostnadsförslaget komme att slå in Jag hade,
med beräkning af de högre priserna och med ledning af Öfverste
Den B Juni o. m.
67
Ericsons egna upgifter om det antal arbetare som fordras för att
få en mils jernväg färdig, samt jemförande dessutom våra jernvägar
med de Tyska och andra, som äro något dyrare, men under hvilkas
byggande arbetslönen stod till hälften af hvad man anser den
nu utgöra, äfvensom på den grund att materielen sedan dess stigit
i pris, framlagt en kalkyl, oell skulle önskat, att StatsRådet Gripenstedt
yttrat sin mening, huruvida han ansåg denna min kalkyl
felaktig. Jag tror att, lika nödvändigt som det är för en enskild
att se till huru hans räkning går ihop, lika nödigt är också detta
för en FinansMinister. Nu har Hr Gripenstedt för R. St:r upgifvit,
huru mycket han ansåg statsinkomsterna komma att under de
följande åren utgöra, men han har icke tagit i betraktande de förökade
utgifterna. I detta afseende sviifvar man i okunnighet om
bans tanka. Då man emellertid kan beräkna kostnaden för det
stora stambane-nätet i rundt tal till en million för hvarje mil, så
skulle det göra för de föreslagna 153J milen lika många milhr.
Den proc., ränta och amortissemang, som Regeringen sjelf antagit,
utgör 9 proc., och således gör detta 15,000,000 i st. f. 0 milhr.
Jag tror att häruti ligger en stor anledn. att närmare betänka sig,
innan man antager ett system, som gör många banor nödvändiga.
Nu återstår mig blott att i korthet vidröra det stöd, som Utsk.
hemtat af Ofverste Ericsons antecedentia och af det förtroende man
bör sätta till hans talang som arbetschef. Denna bestrider ingen,
men jag kan ieke inse, huru den skall kunna utgöra någon garanti
för hans förmåga att upgöra financiella planer, och denna min åsigt
står mycket väl tillsammans med den största aktning både för men
niskan
och medborgaren, ehuru icke med det afguderi, hvartill
beundran för honom stundom stegras, och hvilket strider mot de
gamles godkända sats: »nil admirari.» I afseende å bansträckningen
genom Westergöthland veta vi, att de skarpaste strider försiggått
mellan å ena sidan det parti, för hvilket Landsten Sandströmer
stod i spetsen, och å den andra Skaraboerne, och att från båda
partierne ingifvits underd. suppliker; men med dessa har ingen annan
åtgärd vidtagits, än att de blifvit remitterade till Hr Ericsons
eget utlåt., och det är mycket möjligt att han deri kan hafva misstagit
sig. Gå vi vidare till vägen norr eller söder om Mälaren,
så veta vi, att Öfverste Ericson sjelf, en ganska kort tid innan
detta Betänk, afgafs, tydligen angifvit, att han ansåg vestra banan
böra dragas norr om Mälaren. En representant från Fahlun, Hr
Boman, har ytterligare upgifvit, att i afseende å banan från Sala
till GefleFahlu-vägen Öfverste Ericson sagt honom, att han sjelf
icke var säker på densamma, utan att den kunde ganska väl dragas
längre till vester. Om SalaFrövi-banan har han äfven sjelf sagt,
att den kan läggas på annat sätt. Jag påminner mig härvid, huru
en läkare, som var mycket skicklig, men tillika odeciderad, föreslog
en af sina patienter att begagna ett visst medikament, men då
denne invände, att han fruktade det ej skulle hjelpa, så svarade
läkaren: »då kunna vi ju försöka det också.»
Jag nämner detta såsom ledande till den slutsatsen, att det
ingalunda är Öfverste Ericson sjelf som enträget håller på sitt för
-
68
Den 9 J ani e. m.
slag, hvilket han på K. M:s befallning afgifvit sådant som det förekommit
honom; men att det deremot med stor ifver blifvit uptaget
af enskilda intressen, som sökt att hvart för sig deraf draga det
största möjliga kapital.
Om man skulle, i afseende å st.atsbane systemet, bygga från
Stockholm till Kathrineholm, så skulle i sammanhang dermed stå
banan Stockholm-Upsala; men min öfvertygelse är att, när man får
se hvad kostnaden blir — och man bör komma ihåg. att Staten
har minst olägenhet af jernvägarne då de icke äro färdiga ännu,
ty sedan måste äfven underhålls-kostnaden tillsläppas — så kommer
vägen till Sala icke till stånd; och då stadnar det dervid, att man
kunde genom en annan plan komma till Gefle. Jag har nu slutat
och anser mig hafva framdragit tillräckliga motiver för min åsigt,
att till jernvägen mellan Södertelje och Stockholm inga anslag
måtte gifvas, utan i stället endast för banan Götheborg—Orebro
samt för den från Skåne.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Djupt öfvertygad
om vigten för vår framtid af det beslut, B. o. Ad. nu går att
fatta, skulle jag önska att kunna i mina ord nedlägga hela värman
af min känsla, samt åt densamma gifva ett fullt klart och redigt
uttryck. Om jag skulle nu till behandling uptaga eller vidröra
något, som i den föredragna punkten förekommer, så sker det dels
derföre att, då jag från en och samma synpunkt bedömt alla de
särskilda frågorna, är det naturligtvis för mig angeläget att för B.
o. Ad. framställa densamma i eft sammanhang, och bevisa dess riktighet.
— Vid ett företag så vigtigt som detta, är det nödvändigt
att väl och klart göra sig reda för icke allenast hvarje särskildt
företag, utan äfven dessas sammanbindande sinsemellan och med
det hela, på det man måtte kunna tillse, att det största möjliga
gagn vinnes, och att detta åstadkommes med så ringa upoffring för
Staten som möjligt. En sådan utredning har jag förgäfves sökt i
Utsk.-s Betänk. Om deremot en enskild man har för afsigt att
inkasta sig i något större företag: huru noggrannt går han icke
tillväga vid bedömande deraf och af sin förmåga att utföra detsamma!
Och om han genom underlåtande af denna föregående beräkning
går sin ruin till mötes, säger icke enhvar, att det är rätt
åt honom och att han icke bör hafva något medlidande att vänta?
Om åter någon i ett sådant företag nedlägger andras val och bestånd,
t. ex. deras, för hvilka han är förmyndare, samt detta företag
sedan går olyckligt, hvad namn ger man då åt ett dylikt handlingssätt?
Vi böra ihågkomma, att vi just nu befinna oss i en
liknande ställning. Då jag talar om behofvet af en utredning,
menar jag icke ett nogare bestämmande af de blifvande kostnaderna
för banan, ty jag har svårt att föreställa mig, att icke dessa, med
ledning af den under fleråriga förberedande arbeten vunna erfarenhet,
skulle vara noggrannt och samvetsgrannt beräknade. Jag talar
icke heller om den financieila sidan af frågan, ty i detta afseende
har jag icke hyst någon farhåga, och jag instämmer i nästan allt
som Hr Gripenstedt deröfver yttrat. Detta dock under 2 förut
-
Den 9 Juni e. m.
sättningar. Den ena är, att dessa banor på det ändamålsenliga^te
sätt anläggas och att en noggrann utredning måtte ske, huruvida de
verkligen komma att medföra det gagn som åsyftas; ty i annat
fall, om de skulle anläggas i en trakt, som icke upbär dem, så
blifva de för kommande tider en tärande kräfta. Jag hade önskat,
att man upgjort tillförlitliga beräkningar deröfver, huruvida de orter,
der banorna äro föreslagna att framgå, äro de lämpligaste i och
för trafiken, huruvida på den rayon, de komma att bilda, en tillräcklig
mängd varor vore att uphämta. I Betänk, finner man deremot
endast några beräkningar öfver folkmängden, sorn dock intet
egentligen bevisa. Man har äfven talat om dessa trakters produktion
af spanmål; men hvad bevisas derigenom, om man ej kan ådagalägga,
att denna produktion har fördel af banan? Hvad betyder
äfven det, såvida icke öfvertygelsen kan visa, att afgiften kan erläggas.
Den andra förutsättningen är, att denna afgift är en lika
mätare af förmögenheten. Men det kan likväl inträffa, att afgifterne
till Staten utgå på ett ställe med 2- å 3-dubbelt större belopp
än på ett annat, ehuru på det förra förmögenheten eller produktionen
är mindre än på det sednare stället och tvertom. Således
finner jag alla de upgifna siffrorna icke uplysande. Utsk. har sagt,
att vägen skall genom Södermanland dragas söder om Mälaren derföre,
att afseende måste fästas på beredandet af den, såvidt lokala
förhållandet det medgifva, minsta våglängden emellan landets 2:ne
folkrikaste och betydligaste handelsplatser, enär härigenom ej allenast
den liftiga person- och varutrafiken emellan dem, utan äfven den
ännu betydligare rörelsen emellan samma städer och de inom deras
handelsområden belägna orter mest underlättas. Går man nu något
längre fram i Betänk., så finner man, att Utsk. erkänt att tidsvinsten
blir ingen, ehuru vägen genom Södermanland till Kathrineholm
anses såsom den ginaste. När nu det äfven visat sig, att
anläggningskostnaden blir i denna rigtning större än om vägen
drages norr om Mälaren, frågar jag, hvad har man väl då vunnit?
Vidare säger Utsk. pag. 42, att resande och varutransporter emellan
Stockholm och Götheborg skola med större begärlighet betjena sig
af den södra vägen, ehuru Utsk. pag. 3 9 sagt, att vestra provinsernes
trafik kan antagas blifva ungefärligen densamma, på hvilkendera
sidan om Mälaren den till dessa provinser från hufvudstaden
gående stambanan anlägges. Då jag således uti Betänk, funnit så
många korssaude och stridiga skäl anförda, och förgäfves letat efter
en utredning, hvarest vägen med minsta kostnad och största fördel
borde anläggas, måste jag bekänna, att Utsk. icke lyckats att öfvertyga
mig om fördelarne af vägens anläggning söder om Mälaren,
utan snarare tror jag att Utsk. förfäktar en ganska sjuk sak.
Af hvad jag nu anfört, kan man möjligen draga den slutsats,
att jag förordar vägen norr om Mälaren, men jag lemnar min röst
lika litet för denna väg som för den söder om Mälaren. Dt t är
åtminstone för mig klart, att om nu vägen drages söder om M -  laren, men man i en framtid finner häruti ett misstag och anläggev
vägen norr om samma sjö, har man ju gjort sig en dubbel kostnad.
Min röst lemnar jag endast till vägen emellan Götheborg och Ore
-
TÖ
Den 9 Juni e. m.
bro, om hvilken någon tvist icke upstått. Jag liar hört sägas, att
denna väg skall dragas öfver Hallsberg. Jag vill icke bestrida detta
derföre, att man föreslagit en sammanbindning emellan Orebro och
Askersund medelst en kanal, hvartill kostnadslörslaget är upgjordt
af Hr Edström och understiger något kostnaden för en jernväg. En
dylik kanal skulle medföra ofantliga fördelar och vida större än
dem en jernväg kan åstadkomma. Lika orätt jag anser det vara
att afbryta en jernväg genom en kanal, lika orätt finner jag äfven
att afbryta en vattenkommunikation genom en jernväg. Denna sak
kan likväl ur en högre synpunkt betraktas. Jag tänker mig nemi.
ett fredsbrott och att Östersjön är stängd. Genom en kanal emellan
Hjelmaren och Wettern har Stockholms handelsflotta vägen öppen
till Nordsjön. Dessutom måste, i händelse af ett fiendtligt anfall,
skärgårdsflottan ingå i Mälaren, och om vår armé är underlägsen
fiendens, kunna göra denne ett ganska svårt afbräck, men denna
flotta är till spillo gifven, om icke en kanal finnes mellan Hjelmaren
och Wettern. Jag säger icke att denna kanal bör anläggas, jag tillåter
mig icke att bedöma den frågan, och tror att man bör öfverlemna till
K. M. att bestämma banans sträckning från Hjulö till Örebro. Emellertid
är jag fullkomligt lugn, ty jag vet att E. o. Ad. icke har för
vana att lättsinnigt behandla landets angelägenheter, och vet att dess
sjelfständighet har äfven bredvid sig anspråken på att med betänksamhet
handhafva folkets angelägenheter, och jag är förvissad att en
hvar, som nedlägger sin voteringssedel, icke gör det förr än han är
öfvertygad, att hans afgifna röst länder till fäderneslandets gagn.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Jag kan för beslu
tet
i denna fråga icke fästa den vigt vid de statistiska uplysningarne,
som den siste värde talaren, af det skäl, att deséa uplysningar
hvila på upgifter, som icke kunna vara tillförlitliga Dessutom
förändra sig förhållandena betydligt genom banornas anläggning.
Ett land, som är mindre befolkadt och mindre kultiveradt, blir det
mera just derigenom, att en jernväg drages der fram. Dessutom
saknas ej heller sådana uplysningar i Utsk:s Betänk., ty der äro
upgifter på folkmängden, äfvensom huru många som hafva 2 mil
till den föreslagna banan. Då emellertid den värde talaren fästat
upmärksamheten på dessa förhållanden, vill jag komplettera Utskis
upgifter med några ord, som jag fått från Ekon.Utsk. Enl. dessa
utgjorde antalet skjutshästar år 1855 vid Fittja 6,508 och vid
Barkarby . Huru det åter förhåller sig med allmogens trafik
å ömse sidor om Mälaren, är jag icke i tillfälle att meddela. För
öfrigt var det icke min mening att närmare ingå i frågan. Den
har blifvit så utförligt behandlad under de gemensamma öfverläggningarne,
att jag icke kan hafva något nytt att tillägga. Min afsigt
är att yttra mig öfver formen för beslutet, och utan allt omsvep
får jag förklara, att jag tänker för E. o. Ad. framlägga ett förslag
till förmedling af de stridiga åsigterna. Jag hyser för min del
icke någon betänklighet vid att biträda Utsk:s förslag. Jag tror
att, då man inlåter sig i ett så stort företag som detta, man gör
rätt i att gå så raskt tillväga som möjligt, och jag tror äfven att
Den 0 Juni e. m. ^ 1 71
Statens finanser kunna tåla den utgift Utsk. tillstyrkt. Jag fäster
också långt större vigt vid bestämmandet af banornas sträckning,
än vid summorna, och vid den omständigheten, att man måtte frångå
den skadliga och kostsamma afsigten, att endast fortsätta banan
från Götheborg, utan anser att man äfven bör begynna från Stockholm.
Jag vet icke huru länge denna discussion skall räcka; men i betraktande
af den på detta ämne redan använda tid, har jag föreställt
mig, att äfven andre talare skulle i sina yttranden inskränka
sig, och att såiunda hopp kunde vara, att vi inom kort komme
till ett afgörande. Att så tidigt som möjligt framställa bestämda
åsigter, tror jag leder till förkortande af öfverläggningen, och man
kau då bestämma sig för sitt votum. Det är på grund af dessa
åsigter jag anhåller att få framställa mitt förslag. Jag vet väl, att
nu är fråga endast om 6:te punkten, som handlar om banan från
Götheborg till Kathrineholm och derifrån till Stockholm, samt om
bangård i Götheborg. Jag skulle också i min framställning inskränka
mig till dessa båda frågor, men jag anser nödvändigt att visa huru
jag betraktar saken, och huru man skall kunna komma till den öfverensstämmelse
jag önskar. I afseende å summorna anser jag, att
man borde inskränka sig till 20,000,000. För banan från Stockholm
åt Kathrineholm föreslår jag 3 milla-. Det är ungefär så mycket,
som motsvarar vägen till Södertelje, ehuru jag icke vill att man
skall bestämdt föreskrifva, att banan nu skall dragas direkte till
sistnämnde stad, emedan jag hört af en tillförlitlig Ingeniör, att
lian hyste betänkligheter för att på detta sätt inrätta arbetet, utan
att det borde utföras på mellanliggande punkter. För vägen mellan
Götheborg och Götha kanal föreslår jag en summa af 7,100,000
Kdr, eller något mindre än K. M. föreslagit. För bangård och verkstäder
i Götheborg föreslår jag 450,000 Kdr. Dessa poster äro de,
som nu utgöra föremål för öfverläggningen.Dernäst föreslår jag ett
anslag af 1,200,000 Kdr för banan till Upsala, emedan jag anser
nödvändigt, att en bana drages från Stockholm norrut. Då emellertid,
under de gemensamma öfverläggningarne, det yttrat sig olika
meningar ang:de dragningen norr eller söder om Mälaren af den
bana. som skulle förbinda Stockholm med Gölhehorg, och jag anser
att en bana norr om Mälaren icke bör utesluta den söder om
samma sjö föreslagna vägen, hvilken jag önskar, och som jag anser
för den vigtigaste, så tillstyrker jag att, om K. St:r bevilja detta
anslag af 1,200,000 Kdr, det måtte åt K. M. öfverlåtas att efter
närmare undersökningar bestämma, huruvida norra banan skall dragas
öster eller vester om Sigtuna-fjärden. I fråga om södra banan
från Lund till Jönköping, kan jag icke tillstyrka någon afprutning
på hvad Utsk. föreslagit. Det är af största vigt att få denria väg
färdig, emedan vi genom den komma i förbindelse med kontinenten.
Jag var dessutom en af de förste, som fäste upmärksamheten
på nödvändigheten af denna banas anläggande, och man må då
icke förundra sig att jag önskar dess fullbordande. För bangård
och verkstäder i Malmö föreslår jag 260,000 Kdr, och för dem i
Stockholm 1,175,000 R:dr.
72
Den 9 Juni e. m.
Slutligen ber jag att få erinra, att det icke är i dag som jag
öfvergått till dessa tänkesätt. Jag har varit kallad till ledamot i en
komité, som handlagt dessa ärenden, och som också fått sina förebråelser,
men hvars arbeten torde hafva medfört det resultat, att
R. St:r nu kunna afgöra dessa frågor med öpna ögon. Den petition,
som i Utsk:s Betänk, omtalas såsom till K. M. iugifven af
possessionaten i Södermanland, var i sjelfva verket undertecknad af
deputerade utaf HushållsSällskapet. Denna falska upgift är ett oförlåtligt
fel, som Utsk. icke bort låta komma sig till last, då de haft handlingarne
att tillgå.
Drih. Stjernstedt, Au g Wilh.: Då vid denna frågas af
görande
yppat sig åtskilliga betänkligheter i afseende å summornas
belopp, så, ehuru jag icke hör till deras antal, som i dem se några
vådor, anser jag dock att man bör fästa tillbörlig npmärksamhet
vid de uttalade upmaningarne att försigtigt gå tillväga. Jag tror
att, då man icke kan hoppas att alla de föreslagna banorna kunna
under denna statsreglering fullföljas, bör man göra sig reda för,
hvilka man anser angelägnast; och då torde man utan tvekan kunna
säga, att vestra banan från Götheborg bör sättas i främsta rummet
och i sammanhang dermed äfven den östra. Man måste besinna fördelen
deraf, att arbetet samtidigt företages på 2 särskilda ställen,
och då dertill kommer, att lokalen från Stockholm, genaste vägen
genom Södermanland, i anseende till sin oländighet, fordrar lång
tid, så tror jag denna bana bör hafva företräde framför hvarje annan.
Hr Mannerskantz och Brill. Sprengtporten hafva redan framställt
förslag i denna syftning. Jag instämmer icke i allo med dem, emedan
jag ansett det bättre att uteslutande arbeta på dessa båda banor;
men då skiljaktigheterna äro ringa, och jag anser af vigt att
meningarne förenas om ett lika lydande förslag, så frångår jag det,
som jag eljest tänkt framställa, och som var i en detalj skiljaktigt
från deras, samt förenar mig med Brill. Sprengtporten i hans
förslag.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då jag under R. Strrs gemensamma
öfverläggningar redan haft tillfälle att redogöra för de skäl,
sorn, utom de af Utsk. anförda, hos mig stadgat den öfvertygelse,
att Utskis förslag bör antagas, vågar jag knappast uptaga Eder tid,
mine Hrr! Jag anser mig dock skyldig att bemöta de vigtigare
anmärkmr, som blifvit gjorda mot 6:te punkten.
Man har till en början yttrat, att man icke vore fri i sitt beslut
genom föregående Ständers. Detta sätt att betrakta frågan kan
visserligen för dem, som vilja hafva den vestra stambanan i annan
sträckning än Utsk. föreslagit, synas lämpligt och angenämt, men
jag fruktar att man vid denna positions intagande begått ett misstag.
Dörhållandet är nemi., att K. M. i Sin Nåd. Propos. vid sista
Riksdagen uttalade den åsigt, att banan StockholmGötheborg skulle
först och främst fullbordas för en viss summa, med antagande att
KöpingHult-banan skulle i denna bana ingå. Det svar, som R. St:r
å detta Regeringens förslag afgåfvo, var, såsom vi veta, sådant, att
Den 3 Jani e. m.
75
KöpingHult-banan ej kom med i beräkningen, men delta var icke,
såsom här blifvit upgifvet, frukten af en surpris i StatsUtsk., utan
af ett moget beslut. Jag var äfven den Riksdagen medlem af StatsUtsk.
, och jag minnes ganska väl de varma debatter, som föregingo
detta beslut både på afdelmn och i Utsk:s plenum. Detta svar,
som representationen då afgaf till Regeringen på dess förslag, måste
naturligtvis ligga till grund för den K. Propos., som nu aflåtits,
och det är således klart, att man är alldeles fri att fatta sitt beslut
i afseende på banans sträckning. Det är också ganska lyckligt
att man är fri i sitt beslut, emedan KöpingHult-bolagets afsigt,
som från början var att förena Östersjön med Nordsjön, genom en
bana mellan Örebro och Hult, i utförandet förändrats till att sammanbinda
Pljelmaren med Mälaren, Köping med Arboga och Örebro,
hvadan den icke kan sägas medföra det resultat man åsyftat.
Om man nu skulle besluta sig för att gå fram till Orebro, så vore
i och med detsamma afgjordt, att vestra banan skulle gå norr om
Mälaren, och då hade man kastat bort den fria ställning, hvari frågan
förut befann sig. Jag har redan förut visat, att den af Stats
Utsk.
föreslagna sträckningen är fördelaktigare än den motsatta, och
detta så väl ur militära, som ekonomiska och financiella skäl. Södermanland
är folkrikare, och sädesproduktionen der är större, per
qvadratmil, än i Westmanland är fället. Man har sagt att denna
beräkning icke är riktig, emedan man måste betrakta hvarje särskild
jordbit, som ligger i närheten af banan, och ej taga bela
trakten eller provinsen i betraktande; men jag tror att denna fråga
ej får med någon slags ensidighet betraktas, det kan ej vara nog
att blott räkna tunnelandstalet af den odlade jorden, utan man måste
äfven betrakta provinsernas olika geologiska beskaffenhet;'gör
man detta, så finner man att joiden i Södermanland är i det närmaste
öfverallt af samma bördiga beskaffenhet, då den deremot i
Westmanland är mera odlad i närheten af Mälaren och i dalgångarne
upåt vattendragen, hvarigenom de bördigaste trakterna redan
hafva sin kommunikation på nämnde sjö. Vidare har jag genom
exempel från Tyskland och Belgien visat, att erfarenheten gifvit
vid handen, det man egentligen bör fästa afseende vid varutrafiken
på en jernväg, hvilken, som vi veta, letnnar större inkomst än persontrafiken
; äfvensom att den Svenska befolkningen, vid jemförelse
med förhållandet i andra länder, om man tager i betraktande qvadrat-innehållet
af vårt land är i en fördelaktig ställning med afseende
på trafiken. Då man derjemte besinnar, att personaltrafiken
på redan färdigbyggda bandelar öfvergått äfven de djerfvaste förhoppningar,
så finnes all möjlig anledn. att antaga, det dessa nu
föreslagna jernvägar skola, icke om 15 eller 20, utan om 5 eller
6 år, gifva full ränta på anläggningskostnaden. Personaltrafiken på
banan mellan Lund och Malmö har t. ex. utgjort 70 å 80 tusen
personer, och denna bana är dock så nyligen öpnad.
En talare på f. m., hvars ålder och personlighet bjuda aktning
och vördnad, har sagt att de militäriska skälen icke betyda
så mycket. Mitt ord har naturligtvis föga giltighet mot hans, men
jag vågar dock påstå, att sednare tiders erfarenhet af trupptranspor
-
74
Den 9 Juni e. m.
ter på jernvägar vederlagt hans hufvudskål, eller att på dessa jernvägar
icke kunde föras stora truppmassor till hufvudstaden. Då
Sveriges svaghet ligger just deruti, att det har så få trupper, är
det af desto större vigt att, i behofvets stund, kunna föra dem
samman till en hotad punkt, isynnerhet till sådana, som företrädesvis
äro svaga och vigtiga; och det bör väl icke nekas, att Stockholm
är den vigtigaste punkt på hela östra kusten af Sverige. Det
måste således vara af största vigt att kunna dit sammanföra trupper
utan för stor tidsutdrägt, icke allenast under den tid af året,
då våra sjöar äro öpna, utan äfven då Vesterhafvet är öppet, men
Östersjön isbelagd; och detta var äfven en af liufvudorsakerna till
K. St:rs vid förra Eiksdagen fattade beslut, att en jernväg skulle
läggas mellan Götheborg och Stockholm. Att vid ett tillfälle, sådant
som det man måste föreställa sig, nemi. att det kunde gälla
en strid, der fäderneslandets och hufvudstadens öde stöde på spel,
då hitföra trupper från endast ett håll, är ingalunda tillräckligt.
Om vi tänka oss den vestra vägen färdig söder om Mälaren, så
kan på densamma, äfven under den tid, då Östersjön icke kan af
Svenska seglare befaras, hastigt hitföras folk från så väl Södermanland
som Östergöthland, och, då södra banan blir fullbordad, äfven
från Småland och Skåne. Den norra banan, som blifvit af
Utsk. föreslagen, kan äfven, fullbordad, hitföra Uplands, Dalarnes,
Westmanlands och de norra provinsernas stridskrafter.
Kan detta vara, ur militärisk synpunkt, af ringa betydenhet?
Man har sagt att Södertelje är en från sjösidan svag punkt;
desto nödvändigare blir det då, för att kunna försvara densamma,
att kunna komma dit hastigt, och desto mindre blifva skälen att
lemna denna position otillgänglig från landsidan. Härom torde i
detta Stånd, der så mycken sakkunskap i militära ämnen finnas, ej
behöfva mycket tvistas, ty saken är verkligen så enkel. Jag anhåller
blott, innan jag öfvergår till den financiella sidan af frågan, få
erinra, att vid Sebastopol ansåg man nödvändigt att anlägga jernvägen
till Balaklava, just för att till det förra stället kunna framföra
tillräckliga stridskrafter, hvilket under andra förhållanden varit
omöjligt.
Vid betraktande af den financiella sidan måste man först fråga:
hafva vi råd att bygga jernvägar eller hafva vi det icke? och vidare:
hafva vi råd att bygga dem i så stor skala, som StatsUtsk.
föreslagit, eller måste vi inskränka oss till att göra det i mindre
skala? Dessa frågor hafva Hr Gripenstedt redan gifvit den fullständigaste
utredning, och som jag icke funnit på något sätt poetiskt
färglagd, om den också varit framförd i ett utmärkt vackert
språk. Då genom detta anförande blifvit visadt, att våra financer
kunna bära de utgifter, som Utsk:s förslag innefattar, så kan jag,
för min del, icke finna någon anleda, att frångå detsamma i denna
punkt.
En annan fråga är, om vi böra använda befintliga tillgångar
på vestra stambanan och ej uplåna de erforderliga medlen. StatsUtsk.
har för densamma föreslagit 13,754,000 Kdr. Denna summa
är föreslagen att utgå med 7,610,000 Rdr för banans anläggande
Den 9 Juni e. m.
75
genom Skaraborgs län, med Götheborg till utgångspunkt. Det öfriga
är anvisadt till bangård i Götheborg samt till byggande af
den jernväg, som, utgående från Stockholm, skulle dragas genom
Södermanland. Men härpå synes man ej lägga någon vigt. Mot
summans storlek invändes ingenting, ej heller vill man låta sättet
för dess anskaffande inverka på beslutet. Men man vill icke bygga
andra banor än sådana, om hvilka man är fullt ense, och hvilka
man således kan vara säker att hafva lagt på säkert ställe. Må så
vara! Men alla äro ju ense om den ifrågav:de banan, fast under
olika namn, ty förhållandet är med denna bana, att så väl Jernvägs-komitén
och Ofverste Ericson, som K. M., föreslagit densamma,
ehuru Jernvägs-komitén ej ansett den böra ingå i den s. k. vestra
stambanan. En skiljaktighet finnes deri, att Jernvägs komitén från
det inre af Södermanland går på en annan väg, än som K. M.,
på Öfverste Ericsons tillstyrkan, föreslagit till Orebro, men denna
mindre skiljaktighet kan ej verka på hufvudfrågan. Att väg skulle
gå fram der, derom äro dock alla ense.
Man har föreslagit att sammanföra hela det ifrågasatta anslaget
för arbetena å vestra stambanan, för att användas till arbetande
på en bana emellan Götheborg och Orebro, och har derigenom trott
sig påskynda arbetet på banan mellan Götheborg och Stockholm,
om äfven denna bana skulle gå genom Södermanland. Men häri
ligger ett stort misstag, emedan de arbeten, som mäste utföras på
banan StockholmKathrineholm, på flera ställen äro sådana, att de
ej medgifva mer än en begränsad arbetsstyrkas användande, såsom
vid bergsprängningar m. fl. arbeten, och följaktligen kan ej tiden
för arbetets utförande förkortas öfver en viss gräns. Om man ock
ej fäster sig dervid, måste det alltid vara rättare att så fördela
medlen, att man derigenom gagnar § af landet i st. f. i, ty man
kan ej vinna det stora ändamålet, att hastigt förena Stockholm och
Götheborg, förutsatt att man vill draga banan genom Södermanland,
då man borttager det anslagsbelopp, som här är föreslaget
för arbetena mellan StockholmKathrineholm, ty dessa anslag äro beräknade
att hufvudsakligen användas till de nyssnämnde svårare och
långsammare arbetena.
Man talar om en jernväg mellan Götheborg och Örebro såsom
någonting ur helt politisk synpunkt (det vore nemi. en inre kommunikation
mellan vestern och östern), och att man ur militärisk
synpunkt ej borde tveka att votera densamma såsom högst nödvändig.
Man förbiser härvid, att man vinner det afsedda ändamålet
för vida bättre pris och vida hastigare, om man förenar Orebro
med Askersund medelst en jernbana. Man erhåller då en inre kommunikation
mellan Götheborg och Stockholm, under den årstid,
som man begagnar vattenvägen mellan Stockholm och Örebro. Och
detta, raine Hrr, har Utsk. föreslagit! Att lägga någon synnerlig
vigt på GötheborgÖrebro-banan, ur denna synpukt, är derföre ett
misstag, så mycket större, som man, genom denna banas utförande
nu, försenar föreningen mellan Stockholm och Götheborg, så utomordentligt
vigtig ur politisk synpunkt just derföre, att den förenar
vestern med östern, då våra sjöar ännu äro isbelagda.
76
Den 9 J n ni e. m.
.Tåg begagnar tillfället att bemöta den beskyllning, man här
tilltrott sig om att framställa, det StatsUtsk. skulle vilseledt 11. St:r
med afseende på Riksg:sKont:s tillgångar. Ehuru en dylik beskyllning
för hvar och en, som känner Kont:s ställning, ej förtjente besvaras,
anser jag mig dock, för att de, som ej haft tillfälle att närmare
följa denna sak, ej bör missledas, böra i minnet återföra huru
med denna beräkning sig förhåller. Utsk. föreslog nemi. It. St:r
att bevilja medel till fortsättandet af arbetena på södra och vestra
banorna, under yttrande att inom Riksg:sKont. fanns medel för att
bestrida utgifterna härtill under första halfåret. Nå väl! mine Hrr,
detta blir också händelsen, och jag stöder mig härvid på Fullmäktiges
kalkyl, som jag nu anhåller att få upläsa. — — —
Häraf synes ju klarligen, att tillgångarne äro ändå rikligare,
än hvad StatsUtsk. upgifvit. Hvar ligger då den försåtliga kalky
len,
som man besky Ilat Utsk. för?
Jag anhåller om bifall till StatsUtsk:s Betänk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Här har under loppet
af nära 5 dagar denna fråga blifvit i sin helhet så omständligt diskuterad
på detta rum, att jag icke vill uptaga tiden med något
vidlyftigt ordande derom. Jag vill endast hålla mig till den punkt,
som nu är föredragen, eller den Ode. Innan jag inlåter mig på
densamma, vill jag dock redogöra för den ståndpunkt jag intagit i
denna fråga. Den är redan angifven i min vid Utsk:s Utlåt, fogade
reservation, och är i korthet att jag anser, det R. St:r böra icke
nu antaga ett system, hvilket innefattar så många banor, som K.
M. i Sin Nåd. Propos. föreslagit och Utsk. i sitt Utlåt, under--  stödt; utan att endast till 2 statsbanor böra nu af R. St:r anslås
medel. Den ena af dessa är den som sammanbinder Vesterhafvet
med Östersjön. Den andra, utgående från sydligaste delen af landet
norrut, skall på någon lämplig punkt skära den förra. I afseende
åter å frågan, till hvilkendera af dessa båda vägar It. St:r
nu böra företrädesvis lemna anslag, tror jag man bör i främsta
rummet tillgodose dem som äro oomtvistade. Det är icke någon
hemlighet, att tankarna om riktningen af vestra banan, som skall
utgå från Stockholm, äro mycket skiljaktiga. Opinionen i denna
fråga har nästan delat representationen i 2 särskilda läger. Ar det
då skäl att under sådant förhållande söka framtvinga den ena eller
andra åsigten? Jag tror det icke, synnerligen som flera af de ifrågav:de
vägarne icke äro så undersökta, att man med full rätt och
grundade skäl kan bestämma sig för någondera af dem. Jag anser
derföre, att man under innev:de statsregleringsperiod bör koncentrera
sina krafter på fullbordande af vestra banan genom Westergöthland,
i den sträckning, som föregående Ständer afsett, och vidare genom
Nerike, så att Orebro deraf beröres, antingen öfver Hallsberg eller
öfver Svartå. För denua bana skulle jag således önska att man nu
ausloge medel, så vida man anser sig hafva råd dertill. Genom
densamma vinnes en verklig förbindelse mellan Stockholm och Götheborg,
emedan man har segelleden mellan Stockholm och Orebro,
Den !) Juni e. m.
77
ocK äfven en kortare, från hufvudstaden till Arboga. På detta sätt
vinner man det största möjliga resultat med minsta upoffring oell
på den kortaste tid. Går man åter tillväga så, som TJtsk. föreslagit,
så blifva jernvägsarbetena i Sverige fördelade på många ställen,
men man får icke något helt och fullständigt till nästa ltiksdag.
Det kan icke nekas att en jernvägskomraunikation, förenad med en
snabb ångbåtsfart, utgör ett helt för sig, då derigenom tvenne hufvudorter
förbindas med hvarandra. Må det sedan ankomma på nästa
Ständer att, sedan öfvertygelsen hunnit mogna mera än nu, och
sedan alla nödvändiga undersökningar om vägens längd och kostnad
blifvit fullbordade, fortsätta arbetet i den riktning, som då kan finnas
lämpligast. Der är kanske ej alldeles i sin ordning att i sammanhang
med denna punkt nämna något om den södra banan ■
men då flere talare förut gjort det, torde det tillåtas äfven mig.
Efter hvad jag tror mig hafva funnit, är banan från Lund till norra
ändan af Finjasjön oomtvistad. Jag skulle gerna, om medlen anses
räcka till, föreslå att denna bana fortsattes till Småland. Jag tror
dock icke att denna banas sträckning i denna riktning är så alldeles
gifven. Åtminstone vet man att flera förslag framkommit om
att draga denna bana något ostligare. Under sådana förhållanden
är det försigtigast att icke gå längre än till norra ändan af Finjasjön.
Men om man anser sig hafva tillräckliga medel dertill, så
skulle jag icke hafva något emot att den fortsattes i den af E. St:r
förut beslutade riktning. Pir Bildt har sagt, att den södra vägen
är kortare än den norra, och derföre borde äga företräde; men det
visar sig, .vid närmare betraktande, att i anseende till de betydliga
stigningar, sorn på densamma förefinnas, blir den dels lika dyr, och
dels vinner man icke heller något i tid, hvarföre detta argument
torde förfalla. Men, som jag redan förut sagt, under sådana förhållanden
anser jag det icke vara skäl att bestämma sig för någondera
af dessa banor.
Erih. Sprengtporten har visserligen framlagt ett — som han
kallar det — förmedlingsförslag. Jag hemställer dock, om det förtjenar
detta namn, då han tillstyrker anslag för vägen till Kathrineholm.
Deremot skulle jag tro, att det af Erih. Cederström framställda
förslag utgör en förmedling, som vi alla kunna komma öfverens
om, då deruti begäres anslag för en bana, som icke varit
tvist underkastad. Jag tillstyrker derföre bifall till Erih. Cederströms
förslag.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: Jag skall ställa mig Erih.
Cederströms upmaning, att icke uprepa hvad som under öfverläggningarne
på detta rum förut blifvit sagdt, till efterrättelse. Jag
anhåller om propos. på bifall till hvad StatsUtsk. i denna punkt
föreslagit. Ett skäl dertill är, att när jag lägger Sveriges karta
framför mig, så finner jag detta land, genom Hjelmarens och Mälarens
vattudrag, deladt i tvenne hälfter. Jag vet äfven att södra
Sverige är rikast på folk och produkter. Jag anser således både
ur kommerciella och politiska skäl af vigt, att Sveriges södra jernvägsnät
först kommer till stånd. Det är visserligen sannt, att en
78
Den 9 Juni e. m.
bana bör gå norr om Mälaren, men jag tror att icke ännu det
blifvit tillräckligt ådagalagdt, huruvida den bör dragas öster eller
vester ora Upsala, och genom att lägga den vestra stambanan i
denna nordliga direktion, skulle vi inskränka oss till ett jernvägsnät,
som komme att gå endast genom norra Sverige. — En talare
här har förut framkommit med — som han uttryckte sig — ett
stort jättelikt skäl, nemi. den militära vigten. Jag måste erkänna,
att min militära skarpsynthet är så ringa, att jag behöfver en ganska
god tub, för att uptäcka denria omtalade jättelika vigt. Det
är visserligen en fördel att få banan mellan Götheborg och Orebro
snart färdig, men jag frågar, om det icke är en ännu större
fördel att inom 12 år få en väg från södra Sverige, der de flesta
trupper stå. Det är nemligen klart att vår östra granne behöfver
hvila sig ett par lustrer, innan han företager sig några nya eröfringar,
och det är derföre mycket sannolikare att vi få ett krig om
10 eller 15 år, än att vi skulle hafva att vänta det snart.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Under de gemensamma
öfverläggningar, som föreg:de dagar ägt rum öfver denna fråga,
har jag haft tillfälle att inför ett större antal representanter uttala
mina åsigter. Jag tror mig vid detta tillfälle icke kunna lämpligare
ådagalägga min vördnad för det Höglofl. Ståndet, än genom att
inskränka mig till den förklaring, att jag helt och hållet instämmer
i hvad Frih. Tersmeden yttrat, att nemi. It. St:r böra under denna
statsregleringsperiod bevilja anslag för vestra banan OrebroGötheborg,
och likaledes för den södra, från Lund till norra ändan af
Finjasjön. Genom den första af dessa vägar vinnes, efter min öfvertygelse,
ett vida vigtigare mål, än hvad som kan vinnas genom alla
de föreslagna jernvägsbitarne. Dessutom vinner man något ännu
vigtigare, nemi. att icke hafva bundit händerna på sig för framtiden.
Jag har således äran nämna, att jag helt och hållet instämmer
i Frih. Tersmedens förslag.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag anser det vara af
största vigt att, då man inlåter sig i ett stort företag, man på förhand
bildar sig en klar öfversigt, huru företaget bör inrättas, eller
att man upställer för sig en viss plan för dess utförande, ty underlåtes
detta, så kan lätt hända, att den ena delen icke kommer
att passa in med den andra, att således åtskilligt behöfver ondgöras
och att kostnaderna derigenom blifva större än nödigt är. Visserligen
kan en antagen plan behöfva jemkas till följe af oförutsedda
svårigheter eller förändrade omständigheter; men sådant kan
icke förringa värdet af att en plan finnes. Man säger visserligen,
att vi icke hafva rätt att binda kommande Ständer, och detta kan
till en viss grad vara sannt, men det är dem obetaget att undandraga
sig fullföljden eller verkställigheten af vår plan, genom att
icke anslå vidare medel till utförandet. Detta är onekligen deras
rättighet, likasom det måste vara vår att uttala oss öfver, huru vi
anse företaget böra utföras. Jag har med dessa få ord endast velat
antyda min åsigt, att det är fullkomligt i sin ordning, att man
Den 9 Juni o. m.
T»
klart fattar i ögonen det mål, hvartill man vill komma, innan man
inlåter sig i företaget. Förr än jag öfvergår till det speciela af
frågan, anhåller jag att få bemöta en anmärkn., som af en talare
på f. m. blifvit framstäld mot K. M:s Propos. i detta ämne. Han
yttrade sin förvåning öfver att Regeringen, då den framkommit med
ett förslag, som tager i anspråk så många milhr, icke ens utvecklat
sina motiver till ådagaläggande af behofvet af en så vidtuseende
skuldsättning, att det underlåtits att framlägga en tafla öfver det
landets tillstånd, som kunde rättfärdiga en sådan åtgärd, att StatsBåds-prot:t
befinnes blottadt på all utredning af ämnet i denna del
o. s. v. Det synes mig som den värde talaren förbisett, att det
icke är Regeringen sorn i detta fall tagit initiativet, utan att det
var K. St:r som vid förra Riksdagen begärde framläggande af en
fullständig plan till Statens jernvägsbyggnader. Det måste således
förutsättas, att frågan om redan var afgjord, och det kunde då icke
vara ens passande för Regeringen att underlägga R. St:rs framställning
motiver, som redan bort vara pröfvade. Frågan huru, är deremot
i den K. Proposm fullt motiverad. I denna skulle visserligen
äfven jag hafva funnit åtskilliga jemkningar önskliga; men då jag
betraktat förslaget i sitt fullständiga sammanhang med de dermed
gemenskap ägande yttre förhållanden, såsom den beräkneliga arbetsstyrkan
å särskilda orter, tillgången å erforderliga qvalificerade Ingeniörer,
behofvet af vissa vidlyftigare förberedelser för arbetena i
den närmaste framtiden, de tekniska vilkoren för materialiers fortskaffande
o. s. v., har jag trott att subjektiva meningar böra, då
de icke äro allt för maktpåliggande, underordnas angelägenheten
deraf, att icke berörde sammanhang rubbas. Inom Utsk. hafva
emellertid skiljaktiga meningar gjort sig gällande, hvarigenom den
K. Propos. blifvit i vissa delar rubbad, i så måtto, som föreslagna
bandelar af Utsk. uteslutits och andra deremot tillkommit. Det är
detta förhållande, som framkallat den af mig afgifna reservation,
hvilken egentligen endast går derpå ut, att fortsättningen af vestra
banan till Hallsberg bordt gifvas företräde framför de bandelar,
som Utsk. föreslagit utöfver den K. Proposm. Men ehuru angelägen
jag anser denna utsträckning af vestra banan vara, anser jag
dock en annan omständighet af ännu större vigt, nemi. att icke
skuldsättningen blir alltför stor. Då K. M:s Propos. i alla öfriga
delar möjligen kan blifva bifallen, så skulle, derest äfven denna den
vestra banans ytterligare utsträckning beslötes, en större anslagssumma
beviljas, än den K. M. föreslagit, och hvilken jag anser
vara åtminstone ett maximum, som icke borde öfverskridas. Jag
skulle derföre önska, att man holle denna fråga öppen till dess de
anslagspunkter, som ännu återstå, blifvit afgjorda, och att R, o.
Ad. således nu endast ville bifalla de summor, som blifvit af K.
M. föreslagna, med upskjutande af frågan om fortsättandet af banan
till Hallsberg. Genom fattandet af ett sådant beslut skulle
frågan, i formelt hänseende, äfven blifva betydligt förenklad.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Upmärksamlieten
har af flera talare blifvit fästad derpå, att det icke vore i sin ord
-
80
Den 9 Juni e. m.
ning att nu framkomma med något utförligare tal, då man under
flera dagar, vid de gemensamma öfverläggnirgarne, haft tillfälle att
yttra sig; men då en af dessa talare, hvilken vid de gemensamma
öfverläggningarne, inför fullt hus, utvecklat sina asigter, såsom jag
vill minnas, i 2 hela timmar, sådant oaktadt nu afgifvit ett yttrande,
som räckte, om jag ej misstager mig, omkring en timma,
så torde det tillåtas mig att uptaga E. o. Ad:s tid en fjerdedels
eller möjligen en half timma, helst jag vid de gemensamma öfverläggningarne,
ehuru jag anmält mig den andra dagen, hade den
oturen att först på den fjerde blifva upropad så sent efter den vanliga
middagstiden, att af ett Stånd icke mera än en medlem var
närvande, och af detta Stånd endast 10 eller 12. — Om en eller
annan af dessa sistnämnda nu skulle vara tillstädes, anhåller jag
derföre om ursäkt, att jag af nyssnämnde anledn. uptager några af
de punkter, jag inför det fåtaliga auditoriet, vid den gemensamma
sammankomsten, berörde. Jag började då med den förklaring, att
jag, långt ifrån att vara fiende till jernvägar, tvärtom önskar dem
i ännu vidsträcktare skala, än
skar dem på ett sätt, som står i öfverensstämmelse med mitt begrepp
om rättvisa. Ett stort misstag har, enl. min tanke, blifvit
begånget, då E. St:r, vid sista Eiksdag, beslöto att stambanor skulle
af Staten anläggas. Hr Bildt har sagt, att detta beslut fattades
med mogen öfverläggning; men jag tror deremot, att det åvägabragtes
inom Stånden under en tid, då man icke var beredd derpå,
och icke många voro tillstädes. Efter min åsigt skulle det vara
mycket lämpligare att Staten kraftigt understödde enskilta personer,
som ville anlägga sådana banor, och jag är öfvertygad att, i
sådan händelse, sedan nu en gång hågen blifvit väckt för jernvägen,
stambanor skulll upstå i alla riktningar. Om man t. ex. erbjöde
lån mot 3 proc:s ränta, så är naturligt att man med lika summa
skulle kunna få dubbelt så långa banor som nu blir fallet, då Staten
ensamt får betala de proc. årligen, som erfordras för lånens
amortering. Jag är öfvertygad att, om ett sådant förslag ginge
igenom, hvar och en, som önskar erhålla jernvägar förbi sina ägor,
till en början skulle erbjuda den derföre erforderliga jorden kostnadsfritt,
i st. f. att man nu begär 50 proc:s förhöjning derför.
Man kan mot detta förslag visserligen anmärka, att derigenom Götheborgs-intresset
skulle gynnas, och detta må äfven, i viss mån,
vara sannt; men blir det icke ett mycket större intresse man kommer
att gynna i annat fall? Och min öfvertygelse är den, att om
Ständerna nu helt och hållet frånträda den åsigten, att Staten
bör anlägga de större banorna, så skulle just Götheborgrarne blifva
de, som lemnade största bidragen, för att få den påbörjade stambanan
ifrån Götheborg fortsatt till Örebro. Jag har icke hört
mer än en talare förut yttra sig i det syfte, att jordägarne borde
kostnadsfritt erbjuda sin jord. Det är äfven sannolikt, att man icke
nu lyckas genomdrifva denna åsigt, men jag anser dock detta förslag
vara framkommet i en lycklig stund, likasom striden om vägens
dragande norr eller söder om Mälaren, och ehuru alla tvister
i
D en 9 Juni e. m.
81
i och för sig sjelfva visserligen äro förhatliga, liar dock denna medfört
ett lyckligt resultat. Det är nemi. klart, att om vännerna norr
och söder om Mälaren äfven varit vänner inbördes, så hade vi med
s. k. express-trän farit igenom med hela jernvägsfrågan, men just
denna strid har gjort det för oss möjligt att få göra en halt i
denna fråga. Man bör nu egentligen undersöka huruvida våra tillgångar
medgifva att bygga jernvägar i så stor skala, som den föreslagna.
Man har påstått att EinansMinistern Hr Gripenstedt redan
besvarat denna fråga, och det är sannt att han framlagt talande
bevis på vår lyckliga financiella ställning. Då jag vid den gemensamma
öfverläggningen hade ordet, yttrade jag, att jag hvarken
kunde eller ville bestrida riktigheten af Hr Gripenstedts upgift, och
jag instämde fullkomligt i hans yttrande, att vi näst Gud, för vår
lyckliga ekonomiska ställning hade att tacka den kloka och visa
varsamhet hvarmed K. M. ledt regeringsärenderna; men då jag å
ena sidan hörde detta, måste jag deremot å den andra djupt beklaga
att K. M:s Rådgifvare, i stället att fortgå på den bana, som
för hela landet medfört så lyckliga resultater, beträdt en alldeles
mosätt, som lätt kan leda till vårt ekonomiska obestånd; och jag förklarade
derföre, att Konungens Rådgifvare, näst deras åtgärd att tillstyrka
tryckfrihetsfördmns förvandling från grundlag till civillag, så vidt
jag hade mig bekant, ej tillstyrkt någon åtgärd som, i lika grad
med denna, kunde lägga tyngd i vågskålen till förminskande af det
värde, som andra deras åtgärder utan tvifvel ägde. Då Hr Gripenstedt
ådagalagt att vi, som äro i saknad af jernvägar, likväl
befinna oss i en lyckligare ekonomisk ställning än de flesta andra
Europeiska länder, hvilka länge ägt fördelen af dylika kommunikationsmedel,
synes mig att man deraf snarare kunde draga den slutsats,
att de för oss ej vore så behöfliga, för att på denna höga
punkt af välstånd bibehålla oss, än att genom denna premiss leda
sig till den öfvertygelse, att vi borde genast och på en gång lägga
oss till dessa ofta omtalade jernvägar i hela dess stora utsträckning, som
nu blifvit ifrågaställd. — Om spelaren på ett enda kort vågar hela sin
vinst, kan sådant möjligen förklaras, och måhända af hans vänner
till och med ursäktas; men jag kan icke inse, huru den kloke och
vise statsmannen kan inför sitt samvete försvara, att han i ett enda
drag offrar eller riskerar all den vinst som landet just genom Regeringens
kloka oell visa varsamhets-anda en lång följd af år förvärfvat.
Om det är en sanning, hvilket jag icke vill bestrida, att vi äga
tillräckliga tillgångar för att kunna utföra detta företag, måste derföre
alltid upstå den frågan: böra vi nu på en gång gifva detsamma
hela dess föreslagna utsträckning, eller bjuder ej klokhet och
varsamhet att stadna på den punkt, der tvisterna börja, och der
opinionerna skilja sig från hvarandra? Ar det t. ex. för Eder, mine
Hrr, fullkomligt klart, hvilketdera säkrast länder till fäderneslandets
sanna väl, att vägen går antingen söder eller norr om Mälaren?
Jag bekänner att jag i detta afseende ej är fullt bestämd,
och jag skulle begå en mened, om jag påstode min öfvertygelse i
detta fall vara fullt stadgad. Det är då en pligt för mig och för
VI H. 6
82
D en 9 Joni e. m.
dem, sorn kunna vara i samma predikament, att stadna och icke
gå längre. Flere talare hafva dessutom redan anmärkt, att man
saknar de noggranna statistiska och topografiska undersökningar, som
äro af nöden för en riktig insigt häruti. Jag beklagar att icke Chefen
för Statens jernvägsbvggnader är närvande. Han skulle eljest
säkert kunnat svara på den frågan, om han sjelf varit i tillfälle att
verkställa sådana undersökningar, eller om det ens varit möjligt för
honom att få nog många skickliga personer dertill? I annat fall,
och detta tror jag just är för handen, kunna millioner förslösas genom
misstag vid undersökningarne. Jag får bekänna att jag således,
i detta afseende, ingalunda är tillfredsställd. — Man har för
banan från Stockholm till Södertelje äfven åberopat strategiska
skäl. Då jag ej är militär, kan det naturligtvis ej falla mig in att
fälla något omdöme om, huruvida våra trupper, i händelse af ett
fiendtligt anfall, rättast böra ställas på den ena eller andra punkten.
Men jag tror mig likväl kunna anföra ett skäl, som för en
hvar skall tydligen ådagalägga, att den föreslagna jernvägen från
Stockholm uti ingen mån kan lemna os3 någon större trygghet mot
ett anfall ifrån Ryssland. Den embetsställning jag innehar, såsom
medlem af Fångvårdsstyrelsen, sätter mig nemi. i tillfälle att meddela
den uplysning, att fängelserna årligen befolkas med 100-tals
personer, som äga intet att förlora, och bland hvilka många äro
färdiga att begå snart sagdt hvilken handling som helst för en
lumpen penning. Tror Ni verkligen, mine Hrr, att Ryssland, om
det ville göra ett anfall på vårt land, skulle dervid tillvägagå på
ett mera enfaldigt sätt än någon annan fiende, eller är det icke
alldeles påtagligt att Ryssland, då det hyste en sådan anfalls-afsigt,
skulle upoffra ett eller annat Tusen Rdr för att söka förmå några
bland nyssnämnde fängelse-kandidater att, samma dag Ryssen hos
oss landstege, förstöra jernvägarne på särskildte ställen och såmedelst
göra all fortskaffning på dem omöjlig. Detta är åtminstone,
min fullkomliga öfvertygelse, och jag måste derföre öppet förklara
att, om vi ej kunna försvara oss emot Ryssen utan jernvägar, så
är det så godt att vi gifva oss förlorade genast då anfallet göres,
enär den trygghet i afseende på försvaret emot denna fiende, som
man vill bygga på jernvägarne, enl. hvad jag nu trott mig hafva
visat, icke är af stort värde. Deremot föreställer jag mig, att om
Stockholm blefve befästadt, skulle denna befästning, fastän den icke
kunde i längden mot en öfverlägsen fiende försvaras, dock uppehålla
fienden några veckor, eller så länge, att tillräckligt antal trupper
hunne ankomma, utan att behöfva transporteras på jernvägar,
som så lätt kunna göras obrukbara.
Jag vill följa upmaningen af en föregående talare, att öppet
tillkännagifva mina åsigter, och jag önskar att så väl minoritetens
som majoritetens samtlige medlemmar måtte så gå tillväga, på det
efterverlden må af de uti prot. förvarade yttrandena kunna se, hvem
den har att tacka för följderna af det beslut vi nu gå att fatta.
Det ena partiet har angifvit det andra för att hafva handlat efter
inflytelsen af enskilda intressen; det var en aktad representant af
ett annat stånd, som framkastade denna beskyllning, under det han
Den 9 Juni e. m.
83
lyftade en flik af den slöja, som dittills, åtminstone för mina ögon,
dolt mysterierna inom StatsUtsk.; men han lemnade derjemte ett exempel
på, huru eljest sansade och förståndiga män kunna låta sig
förvillas. Han yttrade nemi., bland annat, uti en snart sagdt bönfallande
ton, att han ej kunde anse det vara möjligt att de rika
provinserna Södermanland och Östergöthland skulle blifva styfmoderligt
behandlade vid åtnjutandet af jernvägen gratis. Hittills har man
ansett, att de fattiga stundom fått röna missödet af styfmoderlighet,
men det är första gången jag hör den större rikedomen åberopas
såsom skäl för bistånds erhållande af den fattigare. Då dessa nu
nämnda provinsarna äro de rikare, borde väl de tvärtom kunna
hjelpa sig sjelfva eller åtminstone bidraga något till bestridande af
kostnaden för de banor, som äro ämnade att genomskära desamma.
Att låta dessa banor bekostas af Staten, är detsamma som att taga
från den fattige och gifva åt den rike, Mitt förslag är, att man stad
nar
der det t vistiga området börjar, och således går allra längst till
Hjulö; ty går man längre, så lutar man åt någondera sidan. Om
man iakttager någon återhållsamhet, är det äfven troligt, att vännerna
norr och söder om Mälaren blifva mera ifriga, och derigenom
kunde man kanske få åtminstone jorden gratis, i hvilket fäll det
blefve en möjlighet att få jernväg pä båda sidor om denna sjö.
Jag föreslår således att It. o. Ad. måtte, i likhet med Utsk:s
förslag, besluta för banan från Götheborg genom Westergöthland
och förbi Götha kanal 7,010,000, äfvensom för bangård och verk
städer
i Götheborg 465,000 Edr, eller tillsammans 8,075,000 Edr
Ernt; men deremot ingenting för utförande af banan från Stockholm
till Kathrineholm.
Efter min tanka är den ställning vi intaga, då vi nu gå att
fatta vårt beslut, att förlikna vid domarens. Det är frågan om en
stor skuldsättning. Genom vårt beslut ålägga vi det skattdragande
folket, nu och fortfarande, under en tid af 40 år, att betala den
skuld vi ikläda oss. Emellan oss och en vanlig domare företer sig
en skillnad i så måtto, att då den sednare ej kan döma någon att
betala en skuld, utan att först låta gäldenären anföra, hvad han
till sitt fredande derifrån har att andraga, så upträda vi deremot i
den dubbla egenskapen af Svenska folkets ombud och domare. Det
måste då vara så mycket mera af behofvet påkalladt, att vi noga
undersöka, om vi besitta den förnämsta af de egenskaper, som bör
ägas af domaren, för att vara viss om att kunna fälla ett oväldigt
domslut, den nemligen, att vara fullkomligt ojäfvig. Som jäfsanledning
mot domaren antager lagen det fall, då han kan sjelf hafva
att vänta synnerlig nytta eller skada af den dom han går att fälla.
Lagstiftaren har ansett äfven den mest redlige man kunna af ett
sådant förhållande, mot fri vilja, hänföras till afvikelse från det
rätta, och derföre är detta jäf gällande äfven för ledamöterne i Högsta
Domstolen, ehuru sjelfva grundlagen lemnar visshet derom, att
endast redlige män kunna blifva medlemmar deraf. Ingen domare
finner sig förnärmad af en sådan jäfsanmärknings framställande, men
den behöfver sällan framställas mot en vanlig domare, emedan pligten
bjuder honom att sjelfmant träda af ifrån domstolen, då han
84
Den g Jun: e. m.
vet att anledning till sådant jäf förefinnes. I min egenskap af en
bland Svenska folkets representanter anser jag det vara min pligt
att nu framställa en sådan jäfsanmärkning, som dock ej har annat
ändamål, än att hvar och en, då han går att afgifva den för menniskors
ögon slutna voteringssedeln, må med handen på hjertat
fråga sig sjelf, om det mål, till hvars vinnande han söker bidraga,
är endast och uteslutande ett älskadt fäderneslands sanna bästa.
Åtskilliga ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr von Kraemer And. Ko b.: I afseende å den siste värde
talarens anförande, kan jag icke annat än beklaga, att han yttrat
en så mörk åsigt om den Svenska nationalkarakteren, att det skulle
vara lätt för en inbrytande fiende att besticka Svenskar; och jag
frågar honom, hvartill det skulle tjena att befästa Stockholm eller
någon annan punkt, om vårt folk vore så beskaffadt. — Jag har
helst önskat att kunna yrka bifall till StatsUtsk:s förslag i denna
punkt, likasom i andra, och detta derföre, att man med en blick
på historien bör finna, att det Svenska folkets karakter är sådan,
att det har blott ringa kraft, då det slites mellan partier, och då
för dess verksamhet erbjuda sig endast obetydliga mål; men att
det deremot finnes mycken kraft i vår nations senor, då det är
fråga om att vinna ett stort ändamål. Mig förefaller det mål, som
Regeringen och StatsUtsk. här för Svenska folket framställt, att
försöka med stormsteg gå framåt, vara en stor och lycklig tanke,
äfvensom dess utförande skulle tillika hafva höjt vårt välstånd och
lifvat nationalkänslan. Men det finnes något, hvarunder afven den
lifligaste önskan måtte böja sig, och detta är nödvändigheten, hvilken
här framstår genom en från alla håll sig yttrande önskan om
inskränkningar. Jag anser då för en pligt att söka rädda hvad
räddas kan, och tillse att det som blir genomfördt, står så mycket
som möjligt i öfverensstämmelse med den ursprungliga tendensen.
Jag tror detta icke låter sig göra, om man afskär möjligheten för
kommande Ständer att bestämma, huruvida den vestra banan skall
dragas norr eller söder om Mälaren, utan att detta bör upskjutas
till dess passionernas svall hunnit lägga sig, och en stor uplysare,
nemi. sanningen, får tillfälle att ohöljd framträda. Detta skulle icke
blifva fallet, om Frih. Cederströms förslag antoges. Om banan dragés
öfver Svartå till Orebro, och banan från denna stad till Hult
fullbordas, så är frågan afgjord. Jag medgifver att äfven i det fall,
att vägen drages genom Hallsberg till Orebro, är en öfvervigt gifven
åt norra vägen, men dock icke allt för stor. Om banan drages
denna väg, är äfven ett helt, om dock ej så stort, vunnet, emedan
man då får färdig banan Götheborg—Orebro. Innan jag går vidare,
och kommer till mitt förslag, vill jag skingra en fördom, som
man hyser mot Södermanland, och torde jag i denna del vara kompetent
att yttra mig. Man säger nemi. att Södermanland en gång
erhållit anslag för en stor kommunikationslinie, men icke begagnat
detsamma, och att denna provins således saknade den allmänna
anda, som gjorde den värdig att i främsta rummet komma i åtanka.
I) en 9 Juni e. m.
Vid 1850 års Riksdag beviljades nemi. ett anslag at 100,000
Rdr för anläggande af en kanal, som skulle förbinda Storsjön oell
Mälaren. Kostnadsförslaget uptog 240,000 Rdr, och jag hyser
intet tvifvel, att ju de felande 140,000 kunnat af provinsen tillskjutas,
om icke vissa särskilda hinder mött för verkställandet af
denna plan. Det första var att den föreslagna kanalen utgjorde
blott en liten del af ett stort system, ty Storsjön ligger blott 2^
mil från Mälaren, och det var svårt att väcka provinsens intresse
för en så liten del deraf. Det andra hindret var, att just vid den
tiden började man tala om att anlägga jernvägar, och ifvern för
kanalen förbleknade vid tanken på jernvägar. Dessutom fruktade man
att denna kanal skulle omöjliggöra sänkningen af Hjelmarens stora
vattensystem. Man må således icke framkasta sådana förebråelser,
som att Södermanland icke vill tillgodogöra sig sina rikedomar.
Jag har blott velat från denna orts skuldror lyfta den anklagelse
man gjort.
Jag anser, såsom jag redan förut tillkännagifvit, att frågan om
banans dragande norr eller söder om Mälaren bör lemnäs öppen
och detta kan icke ske på annat sätt, än att man drager banan
från Hallsberg till Orebro, samt gör noggranna undersökningar för
den ifrågatta banan till Kathrineholm.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Under discussionen hafva
åtskilliga anmärkn:r blifvit gjorda mot hvad jag vid föreg:de tillfällen
haft äran yttra, hvilka äro af den vigt, att de väl kunde
anses fordra en vederläggning, och jag har äfven af sådan anlcdn.
deröfver gjort anteckningar; men jag är öfvertygad, att jag mera
går R. o. Ad:s önskan till mötes, om jag underlåter att härom
ingå i något vidlyftigt svaromål, och i stället endast håller mig till
hvad som mera direkt står i sammanhang med den nu under öfverläggning
varande tillämpnings-fråga.
Först är jag då skyldig, att uptaga den anmärkn., som af en
värd talare blifvit framkastad, att Regeringens åsigt om den lämpligaste
planen för jernvägars anläggande i vårt land icke skulle vara
bestämdt uttryckt i det förslag, som från Regeringen utgått. Man
har som grund för en sådan förmodan åberopat dels den korta tid,
som förflutit mellan ingifvandet till Regeringen af JernvägsKomiténs
förslag och afgörandet af frågan i konseljen; dels äfven att jag
under de förberedande öfverläggningarne iakttagit tystnad rörande
detta ämne. Hvad den första af dessa anmärkmr beträffar, får jag
erinra att, om också förslaget blef afgjordt temligen kort tid efter
sedan det inkommit till Regeringen, så var dock den af Jernvägskomitén
utstakade plan redan länge på förhand känd, samt hade
varit föremål för långa och lifliga öfverläggningar. Sedan Ofverste
Ericson, vid detta komiténs förslag, gjort sina anmärkmr, har
detta ärende, efter hvad jag kan bestämdt försäkra, icke, såsom här
blifvit upgifvet, blott en förmiddag, utan flera dagar utgjort föremål
för dels mera enskilda, dels samfälda öfverläggningar mellan
Regeringens ledamöter. Då det härvid befanns, att allas meningar
voro med hvarandra öfverensstämmande, och då K. M., äfven i
86
D en 6 J uni e, m.
detta afseende byste samma åsigt som konseljen, så frågas, huruvida
det bör synas underligt, att en hel förmiddag var tillräcklig för att
slutligen genomgå förslaget och fatta beslut. Jag tror det icke, och
vet knappt huru det, under sådana förhållanden, skall vara möjligt
eller nödigt att vidare fortsätta öfverläggningen i ett ämne, hvarom
alla voro ense. Hvad beträffar min tystnad vid föregående tillfälle,
ang:de det nu ifrågav:de systemet, eller jernvägarnes riktning, så
har jag redan förut antydt skälen, hvarföre jag ansåg mig då icke
böra deruti ingå; nemi. dels att den del af frågan, hvilken jag särskildt
företog mig att granska, var af så stor vigt och omfattning,
att om densamma skulle något fullständigare behandlas, dertill erfordrades
all den tid, som jag skäligen kunde begära att få taga i
anspråk, dels äfven att i detta ämne så många utredningar redan
blifvit gjorda, så många skrifter utgifna, och så många sakrika anföranden
vore att förvänta, att jag ej blott af min upfattning om
det lämpliga och nyttiga, utan äfven af grannlagenhet ansåg mig
böra afstå ifrån att dermed sysselsätta B. o. Ad. Men då detta
utelemnande nu blifvit åberopadt såsom ett bevis på någon förment
obestämdhet i åsigter hos mig eller Begeringen, ber jag att derom
få yttra några ord, och får då förklara, att jag af upriktigaste öfvertygelse
till fullo delar den åsigt, som af K. M., i Dess Nåd.
Propos., och sedermera af StatsUtskis majoritet blifvit uttalad Jag
gör detta derföre, att, enligt min förmening, sjelfva grunden och
målet för de Svenska jernvägs-anläggningarne, i väsendtlig mån äro
olika mot hvad som utgör grunden och målet för dylika anläggningar
i andra länder. Ty efter min öfvertygelse böra jernvägarne
här icke, såsom förhållandet är i andra länder, hufvudsakligen afse
att uptaga en redan befintlig rörelse, utan deras syfte måste härstädes
i främsta rummet vara att lifva och tillskapa en ökad produktion,
d. v. s. gifva tillfälle till verksamhet för olika näringsgrenar,
hvartill här finnes anledning i ymnighet, men som hittills
ieke kunnat upkomma i anseende till de långa afstånden och bristen
på kommunikations-anslalter. Och om man ur denna, såsom
mig synes, enda riktiga synpunkt betraktar frågan, torde det vara
svårt att förneka K. M:s förslag ett bestämdt företräde framför
alla de öfriga; och denna grundåsigt är för mig ett hufvudskäl,
hvarföre jag anser den norra Mälarestranden icke hafva samma behof
och följaktligen icke heller bör kunna hysa samma anspråk att
få en jernväg, som de inre delarne af landet, hvilka den södra banan
är ämnad att genomskära. Ett ytterligare skäl för mig att föredraga
denna sträckning har äfven varit, att Statens jernvägar ej
måtte komma i någon sammanblandning med KöpingHult-vägen,
hvilken, sedan bolaget lemnat sina förbindelser oupfyllda och derigenom
blifvit fullkomligt skiljdt från Staten, numera utgör en helt
och hållet enskild bana. Dessutom, då mången tviflat på att jernvägarne
här skulle komma att bära sig, derföre att vårt land är
mindre folkrikt än andra, så vill jag påminna derom, att det är
icke folkrikheten allena, som betingar möjligheten för jernvägar att
bära sig och göra nytta. Ty om man tänker sig ett land med stor
folkmängd, men som för öfrigt vore af alldeles enahanda natur,
1)en 8 Juni e. m.
87
och hvars näringar och produkter allestädes liknade hvarandra, så
iir det visserligen sannt att man här kunde påräkna en större personal-trafik,
men deremot finnes ingen anledn., hvarföre någon betydligare
varutransport (hvilket likväl är det vigtigaste) i ett sådant
land skulle upkomma.
Denna slags rörelse beror naturligtvis i främsta rummet på
olikheten af de särskilda orternas produktioner och det utbyte, som
häraf betingas; och i detta afseende erbjuder vårt land otvifvelaktig!
en större omvexling, och deraf följande utsigt till betydligare varutrafik
än många andra länder med en tätare befolkning. Man har
yttrat, att man önskade något bevis på, att jernvägars anläggande
skulle medföra en- stegrad produktion. Jag vet icke huru något
bättre eller starkare bevis härpå skulle kunna lemnäs, än det som
kan hemtas från jemförelser med utlandet i detta hänseende; och
hvar och en som besökt främmande länder, och härom tagit någon
kännedom, lärer säkert kunna intyga, att knappast något exempel
torde kunna anföras på att icke produktionen stigit, och vanligen
i förvånande grad, i den ort, der en jernväg blifvit anlagd. Och i
vårt eget land, om vi heldre derifrån vilja söka våra bevis, finnes
också ett storartadt faktura, som med största skäl kan tagas till
utgångspunkt för en sådan beräkning — jag menar ångbåtsfarten;
och, mine Hrr, kan icke enhvar, som ser våra ångbåtsflottor vid
Ihiddarholmen och Skeppsbron, och annorstädes, hafva rättighet att
af denna företeelse draga den slutsats, att jernvägarne skola komma
att, likasom ångbåtsfarten gjort, och i ännu högre mån, lifva produktionen?
Den
financiella utredning, som jag under de föregående sammanträdena
sökt lemna, har, såsom enhvar, hvilken med någorlunda
upmärksamhet följt densamma, torde inse, haft till ändamål att
visa, det vi utan oförsigtighet böra kunna ingå i det stora och omfattande
företag, hvarom fråga nu är, då dermed afses ett för hela
landets framtid och utveckling så utomordentligt betydelsefullt ändamål,
Jag ber dock att nu tillika få förklara, att jag för den
känsla af varsamhet och betänksamhet, som så onödigt af många
här blifvit förordad, hyser den upriktigaate aktning och sympathi,
och att således, om det anses vara för vinnande af en större trygghet
rådligast, att nu icke gå alldeles så långt, som förslaget innefattar,
så vill jag ingalunda motsätta mig en dylik mening. Deremot
anser jag af största vigt, att man icke i någon väsendtlig
mån förrycker den framlagda planen, och isynnerhet ej en så ytterst
vigtig puukt i densamma, som den hvilken flera talare här velat
borttaga, då de föreslagit att man skulle ännu ytterligare, underen
obestämd tid, utesluta hufvudstaden från de fördelar, som en
jernväg till densamma skulle medföra. Både i egenskap af hufvudstad,
och såsom vår förnämsta handelsplats, och i militäriskt afseende
torde det vara af yttersta vigt att Stockholm snart får en
jernväg, och flera andra talare hafva redan med öfvertygande skicklighet
utvecklat de närmare skälen härför. Jag anser, för min del,
icke blott oklokt, utan rent af förnärmande för hufvudstaden, som
dock utgör landets hjerta, om hon skulle uteslutas ur den plan
88
l)en 9 Juni e. m.
som E. St:r nu gå att i detta afseende fastställa, och jag får således
äfven af denna anledn. med fullaste öfvertygelse tillstyrka E. o.
Ad. att godkänna det förslag, som StatsUtsk. i förevar:de fråga
framställt.
Ett stort antal ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Hr Adelborg, Anders Otto: Det måtte i sanning vara
svårt att med sans behandla denna fråga, då det inträffat att en
talare förklarat, att han ville hålla sig endast till Pinjasjön och
dock hamnat på orätt ställe, en annan försäkrar sig skola tala blott
en qvart, och håller på i en halftimme, och då man säger sig älska
sitt fosterland, men dock säger att ett mord kan begås för en
tolfskilling, på samma gång som man säger att lättsinnet hos representationen
är så stort, som om de köpslagade om en gammal
häst. Pör egen del får jag bekänna, att jag till alla delar gillar
Utsk:s förslag, oell mina grunder derför äro, att det står i öfverensstämmelse
med Eegeringens förslag, som hvilar på noggranna
och under lång tid fortsatta undersökningar, att Utsk. under 3 å 4
månader grundligt behandlat frågan, då icke allenast dess ledamöters
åsigter, utan säkerligen äfven alla de meningar, som nu här
framträda, gjort sig gällande. Det är icke rätt att klandra Utsk.
blott derföre att man så tycker. Egentligen är det tre skäl, som
tala i detta fall. Det första är omsorgen om vårt lands försvar,
och detta måste först komma i vår åtanke. Jag anser det befordras
långt bättre genom lättande af kommunikationerna, än genom befästande
af Stockholm, då vi betrakta vår armés ringa numerär och
våra vidsträckta gränsor. Det är af vigt för oss att få jernvägar,
då vi besinna att vår östra granne gör sitt jernvägssystem färdigt
på 10 år. Vidare anser jag af vigt att sammanbinda våra båda
största städer. Att man icke börjat vid hufvudstaden, var ett stort
fel, men det är detta som bör rättas, genom att ir.an nu utgår
derifrån och later banorna sedan krypa tillsamman. Man har be
stridt
detta och sagt att man borde arbeta blott på få ställen.
Jag tror icke detta. Det skulle göra, att den öfverklagade bristen
på arbetare bielke dubbelt känbar, ty man finge dä lof att sammanhopa
stora massor af menniskor på en punkt, hvarigenom arbetslönerna
komrne att stiga omättligt. Den vinst, som arbetet
skulle lemna landet, bör äfven rättvisligen fördelas på olika delar
deraf. Man har sagt att arbetet borde fortgå i riktning åt Orebro,
men också der stadna. I strategiskt hänseende är detta högst oriktigt.
Om vi blefve vintertiden anfallna af vår östra granne, så vore
det då för oss omöjligt att till hufvudstadens försvar framkomma
medj de trupper, som i annat fall lätt kunde på jernväg ditföras.
Jag skulle tro att, om en förmedling här skall åstadkommas,
den bör göras med jemkningar å båda sidor; men derigenom har
man likväl brutit den egentliga grunden för ett sammanhängande
ystem i landet.
Frih. Sprengporten: Jag beklagar att tiden är så långt
framskriden, eljest vore här anledn. att anställa en ganska intres
-
D en 9 Juni e. m.
89
sant betraktelse öfver huru långt representantens omsorger och åtgärder
böra sträckas, då en föreg:de talare anmärkt olägenheten af
att man fattar beslut, som kunde lända en sjelf till fromma eller
skada. Man borde på samma grund icke handlägga en mängd lagstiftningsfrågor,
t. ex. om förändringar i arfslagarne eller testamentsrätten,
emedan sådana kunna hafva inflytande på enskildas ställning.
Icke finge man heller lägga sig i sådana frågor, som röra
tull-lagstiftningen, der beslut kunna fattas, som blifva gynsamma
för den ene och skadliga för den andre. Afven kommunala frågor
finge då ej behandlas af den, som tillhörde den ort, hvarom frågan
vore. Men då sådant i alla andra afseenden varit brukligt, torde
det endast vara i jernvägsfrågor, som en dylik grannlagenhet bör
iakttagas. Dessutom hvilar hela detta resonnemang på en oriktig
förutsättning, ty för en ort kan det vara fördelaktigt att blifva genomskuren
af jernvägar, för en enskild jordägare i denna trakt kan
det deremot ofta medföra ekonomisk förlust; och jag kan till den
kraft och verkan det må medföra, försäkra att många i Södermanland
skulle vilja betala ganska mycket, om de sluppe att se jernvägar
dragna öfver sina ägor, ehuru de icke derföre tveka att med
värma omfatta denna sak. Så måste äfven den offentlige mannen
handla, och denna egenskap tillkommer oss alla, då vi afgifva våra
vota. Man äger då ej rätt att, för att undvika en orättvis misstänka,
undandraga sig att verka för hvad man anser rätt och nyttigt
vara.
Det var för öfrigt icke härom jag ville yttra mig, då jag anmälde
mig att få ordet, utan för att framställa den anhållan, att
denna punkt icke måtte på en gång algöras i sin helhet, då Utsk:s
förslag innehåller 3 olika mom. Det är, att döma efter discussionen,
icke möjligt att fatta sitt beslut öfver alla dessa frågor på en gång,
hvarföre jag anhåller att E. o. Ad. måtte särskildt besluta öfver
hvarje särskildt mom.
Ilr Lefrén, Joli. Pehr: Jag besvärar icke ofta It. o. Ad.,
men i denna fråga anhåller jag om några ögonblicks upmärksamhet.
I likhet med Hr Fåhraeus tror jag vi icke hafva skäl att beklaga
oss öfver det förslag K. M. afgifvit. Det beror på enhvar
att förstå hvad det innebär. Jag har begärt ordet för att
yttra något om de så ofta begagnade uttrycken »strategi», »strategisk
fördel», och åtskilligt annat, som har gemenskap med frågans
militära sida. Att jag vill yttra några ord i detta ämne
bör icke förvåna, då jag egnat hela mitt lif åt det militära
ståndet. Att jernvägar skola försvara en ort, och att de af denna
anledn. böra läggas mera på en ort än på en annan, är en lära,
som jag icke förstår mig på. Jernvägarnes inflytande på försvaret
kan endast bestå i lättheten att transportera trupper och proviant
under krigstid, men något strategiskt ingår icke deri. Man bör således
se till, att vestern och östern, Götheborg och Stockholm, må
blifva förenade så hastigt som möjligt. Har man i de gjorda förslagen
sökt vinna detta mål? Jag vågar svara Nej. Om man fortsätter
arbetena i Skåne, så skall man, om man räknar efter kost
-
90
Den 9 Juni c. lii.
naderna, nfstånden, m. m., på grund af Öfverste Ericsons upgifter,
komma till det resultat, att man för samma pris kunnat innan nästa
Eiksdag få färdig jernvägen ÖrebroStockliolm. Jag är, såsom
t»0 detta kan synas, af samma åsigt som de, hvilka yrka på en
kommunikation från Stockholm så fort om möjligt, men jag har
icke hört någon yttra denna åsigt, som jag nyss nämnde. Jag skulle
vilja öfverräkna våra utvägar för att vinna detta mål, om jag icke
vore för gammal riksdagsman att icke veta huru fåfängt det vore.
Jag vill icke ingå i tvistefrågorna, utan blott i afseende å det militära
tillägga, att ingen väg är vigtigare än en kanal mellan Hjelmaren
och Wettern, ty utan en sådan hafva vi, i händelse af ett
krig, ingen riktig operationsbas för vår skärgårdsflotta Denna kanal
är det enda, som jag anser man kan i militärisk väg basera
sig på, och hmnar jag för öfrigt å sido alla strategiska utfiygter,
som jag hört ledamöter af alla 4 EiksStm göra, ledamöterna af
BondeSt. icke till förglömmaudes. Det gör mig obeskrifligt ondt
att hafva förnummit, att en stor fosterländsk fråga urartat till en
partistrid. Låtom oss, mine Hrr, sluta striderna medan tider är.
Det är icke första gången, som Sverige befunnit sig illa af sådan
anledning.
Jag är af den mening, att E. o. Ad. borde förena sig i Frih.
Tersmedens tanka. Vi upskjuta då tvisterna till nästa Eiksdag. Jag
lefver då troligen icke mer. men de som då lefva må afgöra frågan;
man bör emellertid kunna lugna sig något, och det kan väl
behöfvas efter de förslager, man lagt framför oss, men hvarvid man
åsidosatt den enkla aritmetiken och fallit in i en tvistefråga, som
jag önskar aldrig hade upkommit.
Härtill hördes åtskilliga ledamöter yttra bifall.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Lika med Hr Man
nerskantz
beklagar jag att arbetet på vestra stambanan började vid
Götheborg och icke vid Stockholm. Vi hade i motsatt fall redan
haft vägen dragen norr om Mälaren, ty vid sista statsreglering tänkte
ännu ingen på den nu så lifligt förordade Södermanlandsbanan.
Att detta beslut äfven var obilligt, kan icke bestridas, men torde
till stor del få tillskrifvas den som nu ifrigast klandrar detsamma.
Hufvudstadens anspråk böra således icke förbises, ehuru den, belägen
vid 2:ne vattendrag, efter de af Utsk. framställda åsigter, alldrig
borde få någon jernväg, men skall felet godtgöras på så sätt,
att den en gång af hela landet godkända sträckningen norr om
Mälaren öfvergifves och vägen i stället drages söder ut? Detta är
frågan. Ja, säger en aktad talare, »kasta blott en blick på kartan
och se huru väl, huru naturligt, den södra vägen tager sig ut.»
Det är just dessa skönhetssinnets inverkningar på praktiska frågor
som jag motsätter mig Den södra vägen blir mil kortare, det
är sannt, men vinsten deraf torde vara problematisk, om det visar
sig att den kortare blir dyrare än den längre, ja, att sjelfva tidsvinsten
blir ingen. Af jeinvägskommittéen beräknas anläggningskostnaden
för norra vägen, det svåra passet vid Stäket inberäknadt,
till 7 50,000 E:dr per mil, vägen mellan Södertelje och Cathrine
-
Den 9 Juni e. m.
91
liolm kostar deremot 947,000, och den mellan Södertelje och Stockholm
1,250,000 per mil. liela den längre norra kostar 17,450,000,
den södra deremot 19,700,000; talar detta för den sednare? Genom
de branta sluttningarne blir slitning och underhåll af den södra
långt större än af den jemnare norra. Skilnaden som 5 till 6,
transportkostnaden likaså; talar detta för den södra vägen? Då
farten naturligtvis minskas vid hvarje skarpare höjning, visar det
sig slutligen, att man kommer lika fort på den längre som på den
kortare banan. Hvad talar då till den sednares fördel? måhända
lofvar den en rikare afkastning? nej visst icke. Södermanland kan
hvarken i folkmängd eller tillgångar jemnföras med Uplands eller
Westmanlands fruktbara slättland. Att Westmanland har ringare
befolkning per qvadratmil bevisar intet, ty häri inräknas då ödemarkerne
i norra delen af länet, just der dit Utsk. vill förlägga
sin märkliga, af alla utdömda Salabana. Under det att Södermanland
således endast har en ringa spanmålshandel att erbjuda, känna
vi alla de massor af så val landtmanna- som bergsprodukter, hvilka
norr ifrån föras till hufvudstaden, hvarifrån bergslagerna deremot
återforsla sina talrika förnödenheter. — Herr Gripenstedts sats att
jernvägar böra läggas der ett stort varubyte är att påräkna, gillar
jag således fullkomligt, den talar kraftigt för den norra banan.
»Nej» utropar Utsk:s försvarare, »jernvägar böra alldrig läggas nära
vattendragen eller i de rikare floddalarne, utan i »mindre odlade»
trakter hvilka de i framtiden komma att omskapa till verkliga lustgårdar.
» Denna sats har åtminstone nyhetens behag; intet land har,
mig vetterligen, försökt den. Der liflig rörelse erbjuder borgen för
företagets framgång der anläggas vägar, dessa må för öfrigt löpa
längs efter eller tvärt öfver vattendragen. Wales och Högländerna
sakna ännu jernvägar, trots Utsk:s theorier, under det att otaliga
dylika genomkorsa StorBrittaniens rikare delar, ja följa alla hafskustens
böjningar. Dessa fakta tala högre än alla granna phraser.
Mycket omtalas den södra vägens »strategiska fördelar», låtom oss
se huru dermed hänger ihop, Att Stockholm till sitt försvar beliöfver
en jernväg torde ingen bestrida, ja bäst vore visserligen om
staden finge 2:ne, en norr och en söder ifrån, men då detta nu
icke kan ske, blir frågan: »hvilkendera af dessa båda vägar bör
först byggas? Hvilken befordrar bäst egna trupptransporter? Från
Södermanland och södra Nerike kan uphemtas 1 sqvadron, samt
3:ue batailloner; från Upland, Westmanland och norra Nerike 7
sqvadroner samt 0 batailloner. Hvilkendera vägen ligger bäst skyddad
för fiendtligt anfall? Den norra, på 10 mils afstånd från en
möjlig landstigningspunkt är betäckt af en bred vik af Mälaren,
samt af den framför liggande stora Upsalaslätten den en utan rytteri
landstigen fiende torde draga i betänkande att öfvergå; den
södra deremot löper, under en lång sträcka, längst hafskusten, kan
således afskäras af den första båt fienden sätter i land samt drager
dessutom uppmärksamheten till den svagaste punkt i hela vårt försvarssystem.
Denna vägs militäriska vigt torde således vara lika
litet bevisad som den öfriga fördelen. Hufvudfelet i Utsk:s förslag
är dock, att det med en kostnad för hvilken jag, trots FinanceMi
-
92
Den 9 Juni e. m.
nistern, fasar, vill börja arbetet på' en mängd olika ställen utan att
afsluta någonting. Huru skulle väl vestra stambanan se ut vid
1860 års slut. Jo, vi skulle hafva en bit färdig från Götheborg
till kanalen, en påbörjad bit på vägen till Södertelje samt några
förberedande arbeten kring Cathrineholm, således endast lappverk.
Ar det då icke bättre att söka åstadkomma något helt. Westerhafvets
och Mälarens förening, se der ett stort mål, ett mål, som
skulle fördubbla våra krafter så väl till inre utveckling som yttre
försvar, och detta mål kan till nästa statsreglering uphinnas. För
13,000,000, eller detsamma som Utsk:s små stycken kosta, kan vägen
fullbordas mellan Götheborg och Örebro; derifrån till Arboga
öpnas den i år. Jag vädjar lugnt till hvarje opartisk, hvilketdera
förslaget är förmånligast, ej blott för hela landet, utan till och med
för Stockholm. Af helt annan betydelse måste det ju vara för hufvudstaden
att finna sig förflyttad på 16 timmars afstånd från Götheborg,
än att veta en jernvägsbit vara under arbete mellan Hornstull
och Södertelje den der icke på flera år blir afslutad. Jag röstar
således för Frih. Tersmedens förslag, öfvertygad att derigenom
befordra hvad vi alla eftersträfva, fosterlandets sanna väl.
Hr Cederschiöld: Då man yttrar sig på detta rum, är
det förenadt med den olägenheten, att man icke kan veta, till hvad
grad man bör höja rösten, hvilket beror derpå, huruvida antalet af
åhörare är större eller mindre. Jag har trott, att jag talade alltför
högt, och att mitt tal derigenom gjorde ett obehagligt intryck. Jag
måste dock hafva misstagit mig, i afseende på styrkan af min röst,
då Hrr Adelborg och von Kraemer kunnat till den grad missförstå
mitt yttrande, att de trott mig hafva tillvitat Svenska nationen
att sakna heder. Jag tror mig vara lika god svensk som någon
af dessa Hrr, då jag älskar Sverige högre än allt annat. Allraminst
kan det falla mig in att misstänka någon af vårt högt aktade
militärstånd för att kunna förråda vårt land åt fienden, om
den här gjorde ett anfall. Jag har talat om helt andra individer,
nemligen om de personer, sorn hvarje år ankomma till våra fängelser,
och om, såsom nämnde Hrr synas förutsätta, äfven dessa
fängelsernas innevånare vore hederligt folk, så skulle jag icke en
enda dag vilja bibehålla min innehafvande tjenst, till hvars befattning
hörer, att meddela erforderliga föreskrifter för desse individers
säkra förvarande inom fängelsets murar. Att de värde talarne dock
misstaga sig i denna föreställning, derom skola de blifva fullkomligt
förvissade om de vilja åtfölja mig på ett besök å något af våra
fängelser, der jag skall visa bemälde Hrr många sådana biografier,
som ådagalägga att det för Kyssen, om han ville göra ett infall i
vårt land, skulle vara lättast genom löfte om belöningar locka sådana
ännu i frihet vistande förlappade menniskor, att förstöra våra
jernvägar, och jag påstår att Kyssen skulle vara dummare än hvarje
annan fiende, om lian icke gjorde det, ty det finnes ju något som
heter krigslist, och som jag förmodar hvarje militär känner till och
erkänner som tillåten.
Den f> Juni e. m.
Jag instämmer fullkomligt i den af Hr Gripenstedt uttalade
åsigt, att man icke bör bortrycka befintliga medel från de ändamål,
hvarför de äro afsedda. Men jag är rädd för skuldsättning; alltsedan
jag trädde ur barnskorna, har jag fruktat den, emedan jag
trodde att med detsamma jag beträdde den banan, skulle min sjelfständighet
gå förlorad. Om denna min åsigt att den enskildte mannens
sjelfständighet minskas i samma mån han fortgår på skuldsättningens
bana, är riktig, så torde förhållandet vara enahanda i afseende
på Staten; och det är derföre jag skulle önska, att vi sluppe
beträda denna bana, men, om det är nödvändigt, att det åtminstone
måtte ske med största varsamhet. Hr Gripenstedt har visserligen
försäkrat, att vi kunde, utan att öka skatterna, bestrida utgifterna
för dessa banor. Jag frågade vid ett af de allmänna sammanträden,
hvad garanti han kunde framlägga för att detta löfte
skulle hållas. Jag fann icke någon tillfredsställande sådan i hans
svar, att Sveriges inkomster under de sista 11 åren ökats med
12,000,000. Jag kan nemligen icke fatta annat än att folkets
skatter med detsamma hafva blifvit ökade, ty äfven den indirekta
skatten utgår, ehuru den icke är synlig för allas ög:m, likväl ur
folkets fickor. En annan talare, Frih. Sprengtporten, har till mig
framställt den frågan, om det af mig anmärkta jäfvet vore tillämpligt
endast i jernvägsfrngan. Jag svarar härtill ja, åtminstone har
icke mig vetterligen någon sådan fråga under den tid jag deltagit
i It. St:rs förhandlingar förekommit; ty lagen stadgar såsom jäf
det fall, att man kan hafva någon synnerlig nytta eller skada af
det beslut man kommer att fatta, och detta inträffar just på den,
hvars egendom kan genom ett sådant beslut komma att i värde
höjas 5 å 100 proc. Hr Adelborg har, såsom vanligt, tagit sig anledning
att mot mig göra åtskilliga utfall; men som han sjelf omedelbart
derefter erkänt att han befunnit sig i ett upbrusande tillstånd
och lofvat att iakttaga sansning, så torde jag bäst iakttaga
grannlagenhet mot E. o. Ad. om jag underlåter att besvara dessa
anfall; men då Hr Adelborg jemväl talar om lättsinnighet och flere
bland E. o. Ad:s ledamöter icke utan skäl kunna anse mig dertill
hafva gjort mig skyldig, då jag, som i gårdagens plenum ifrigt deltog
i discussionen om den ordning hvaruti Betänk:s särskildta punkter
skulle företagas, sådant oaktadt i dag ej deltagit uti voteringarne,
angående denna ordning, så har jag ansett det vara en pligt
mot mig sjelf, att i få ord upgifva orsaken till denna min underlåtenhet.
Då jag i förmiddagens plenum hit anlände, erhöll jag
nemligen af en aktad representant det råd, att ej vidhålla den af
mig i går förfäktade åsigt, att Betänk, borde föredragas i den ordning
punkterne deruti förekomma, utan i stället votera för Hr Adelborgs
förslag. Hr Adelborg och de öfriga vännerna af vägen söder
om Mälaren skulle nemligen nu hafva kommit till den öfvertygelse,
att de kommo att förlora bataljen om den i dag levererades, till
följd hvaraf Hr Adelborg i dag skulle återkalla sitt förslag. Då
Hr Adelborg i går under flere timmar uptagit E. o. Ad:s tid med
discussionen om hans förslag, samt han då påstått det böra vara
alldeles klart för en hvar att samma förslag egde så afgjordt före
-
Don 9 Juni e. m.
träde framför alla andra, att lian ansåg den af mig begärda betänketiden
alldeles öfverflödig, så kunde jag ej föreställa mig såsom
möjligt, att Hr Adelborg i dag skulle frånträda det förslag som
han i går framställt och med så mycken ifver förfäktat. Hå detta
likväl inträffade, fann jag att det måste finnas några mysterier uti
denna fråga, ej blott, såsom jag förut nämnt, inom StatsUtsk.,
utan äfven inom detta hus; oell då jag ej genast kunde genomskåda
dessa mysterier, ansåg jag mig handla rättast, då jag helt
och hållet afhöll mig från voteringen om ordningen för Betänka
föredragning. Jag öfverlemnar nu till R. o. Ad. att afgöra hvilkendera
det är, Hr Adelborg eller jag, som uti denna fråga handlat
lättsinnigt.
Frih. Raab, Carl Adam: Det förslag jag i f. m. tog mig
friheten framställa, liar jag nu skriftligen upsatt, det lyder sålunda:
»att R. St. för påbörjande och fortsättning af arbetena å vestra stambanan
från Stockholm öfver Södertelje mot Cathrineholm måtte, till
utgående under innevarande samt nästkommande 3:ne år, eller under
tiden till 1800 års slut, anvisa en sammanräknad anslagssumma
af 3,786,000 Rdr, och för fullgörande af samma banas anläggning
genom Westergöthland till och förbi Götha kanal 5,073,333^- Rdr,
äfvensom för fullbordande af bangården jemte verkstäderna i Götheborg
310,000 Rdr, eller tillsammans 9,1 69,333^- Rdr Rmt, likväl
under vilkor att kommunerna häradsvis i de trakter jernvägen
framgår, kostnadsfritt öfverlemna den för banan och stationerne behöfliga
jord och bekosta upförandet af stationshusen, på sätt och i
den ordning jernvägsstyrelsen framdeles kommer att bestämma.» En
af oss alla vördad gråhårsman har här upträdt och upmanat oss att
i lugn fatta vårt beslut. Han har talat om fordna tiders partier,
och varnat oss för följderna af att återkalla dessa strider. Det är
just med denna taflan framför mig, som jag kommit till den öfvertygelse,
att om man vill upnå något resultat i denna fråga, måste
man gå rättvist tillväga. Det är oss icke möjligt att bygga jernvägar
öfver hela landet på statens bekostnad. Onskar man en utvidgad
industri, så måste man rigta sina förhoppningar på den enskilda
företagsamheten. Då bör man kanhända icke nu beträda
skuldsättningsbanan, ty den leder till ännu större financiel förslappning
än den som eger rum, hvaraf hela landet kommer att lida.
Här har en talare tillstyrkt Statslånet under vilkor, att man icke
skulle ställa Staten i dess öfriga behof på förknappning; men jag
fruktar att, om man beträder skuldsättningsbanan och gör det för
så föga vigtiga ändamål som detta, så kommer man slutligen på
förknappning, ty alla lån måste återgäldas, och lättsinniga lån äro
stötestenar, som icke så lätt undanrödjas.
Gr. Sparre, Erik: Jag ämnar icke uptaga tiden med nå
gon
discussion. Jag bar redan talat nog i detta ämne. Min afsigt
är att för R. o. Ad. formulera det förslag till kontrapropos.,
som Erih. Tersmeden mundtligen framställt, och sorn jag nu ber
att få upläsa: Frih. Tersmedens förslag är: »att R. o. Ad., med
Den 9 Juni e. m.
95
afslag af hvad i 6:te punkten af StatsUtsk:s Utlåt, är hemstäldt,
matte, för fortsättande till Orebro af den, i öfverensstämmelse med
lt. St:rs vid sednaste Riksdag fattade beslut, påbörjade stambana,
som, utgående från Götheborg, skulle, i riktning genom Westergöthland
och Nerike, fullbordad förena nämnda stad med hufvudstaden,
anvisa 13,000,000 Rdr, med öfverlemnande till K. M. att bestämma
de punkter, öfver hvilka banan bör dragas; äfvensom för fullbordande
af bangården jemte verkstäder i Götheborg 465,000 Rdr.»
Detta förslag står i full öfverensstämmelse med E. St:rs vid förra
Riksdagen fattade beslut, som icke heller i någon mån angaf rigtningen
af banan, utom att den skall gå till Nerike. Samma ord
äro till och med bär begagnade; och det är tillika öfverlemnadt
till K. M. att bestämma öfver hvilka punkter banan bör dragas.
Man undviker då att ingå på det t vistiga området. Man bar hanskjutit
afgörandet till K. M., som det må tillkomma att pröfva och
bestämma detaljerna, sedan R. St:r anvisat medel. Det är således
min vördsamma anhållan att detta förslag måtte antagas till kontraproposition.
Jag hemställer äfven till de Hrr, som yrkat särskilda
proposir, hvartill det skall tjena att genom sönderdelning af
mom.-na förlänga en strid, som bör kunna afgöras med en votering.
Det kan visserligen finnas några mindre divergenser, men den hufvudsakliga
skilnaden är den: »bör del från Slockholm arbetas söderut
eller icke ?» Denna fråga tror jag blifva besvarad, om detta
förslag antages till kontrapropos.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Det torde vara Eder be
kant,
m. Hrr! att jag sällan yttrar mig länge, och J kunnen vara
förvissade att detta skall blifva händelsen ännu mera vid detta tillfälle,
då, fastän det ämne som nu bland oss afhandlas är af den
mest framstående vigt, här dock röjer sig en stark otålighet att
komma till detsammas afgörande. En aktad talare, till hvars väl
sagda ord R. o. Ad. varit van att lyssna med uppmärksamhet, har
yttrat, att ett af de aldravigtigaste mål i afseende på jernvägsanläggningar
i vårt land vore, att så hastigt som möjligt sammanbinda
Götheborg med Stockholm. Han har äfven sagt det vara ännu
vigtigare att söka förekomma de partistrider, sorn fordom sönderslitit
vårt land. Afven jag anser högst angeläget vara, att söka
vinna båda dessa mål, och jag har också derföre troget haft dem
till ögnamärke vid upgifvande af mitt förslag, och tror dem begge
vida bättre kunna upnås, genom mitt, än genom det af Grefve
Sparre m. fl. framställda förslag, som af den aktade talaren blifvit
understödt. Jag har nemi. föreslagit, att under perioden till nästa
Riksdag skulle fullbordas vägen från Götheborg till Orebro, så att
den några få månader efter 1860 års slut vore färdig. Derjemte
har jag föreslagit, att på den genom Södermanland tillämnade banan
skulle förrättas sådana arbeten, som i K. M:ts Propos. äro omnämnda
såsom fordrande en längre tid och efter upgift icke kunna
fullbordas på mindre än 6 år. På detta sätt skulle, jemte det man
hann fram till Orebro, blott några månader sednare än om man,
efter motsidans af Pir Lefrén understödda förslag under nästa stats
-
96
Den 9 Juni e. m.
regleringsperiod byggde endast mellan Götheborg och Örebro, hela
banan ifrån Götheborg ända fram till Stockholm, kunna fullbordas
på minsta möjliga tid. Då man vill undanskjuta till nästa Riksdag
afgörandet af den frågan, om vestra banan skall gå genom Södermanland
eller icke, för att undvika striden mellan partierna,
hvilka visserligen redan nått en alltför hög värmegrad, tror jag ock
att man gör sig skyldig till ett oändligt misstag, ty jag är säker,
att om ej den stora stridsfrågan nu slites genom att bestämma angående
jernvägsförbindelsen emellan Götheborg och Stockholm, om
den skall gå söder eller om den skall gå norr om Mälaren partierna
då vid nästa Riksdag skola upträda med långt större skärpa
än för närvarande, och för att förebygga detta, för att undvika den
farliga och förderfliga partistridens fortsättande, önskar jag, att saken
nu må afgöras, att de som vilja gå norr om Mälaren derföre
också öppet måste framställa sina påståenden derom, och att J,
mine Hrr, derefter ville bidraga, att nu genast föra frågan till sin
slutliga lösning, genom att rösta antingen för den södra eller för
den norra vägsträckningen.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den siste talaren har sagt, då
han framställde sitt förslag, att detta stod i öfverensstämmelse med
förra Riksdagens beslut. Detta kan vara ganska sannt, men med
det tillägg, att hans förslag innehåller vida mera än hvad R.St:r
då beslöto, ty då bestämdes icke huruvida vägen skulle gå norr
eller söder om Mälaren, utan endast att den skulle utgå från Götheborg
och genom Nerike fortsättas till Stockholm.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag skulle icke hafva besvärat
med något anförande, om ej den siste talaren yttrat, att han önskade
den södra banan. Jag delar äfven denna önskan, men anser
dock den propos., som Frih. Sprengtporten och Tersmeden vilja hafva
framställd, fullt tillfredsställande för mig. Jag tror att det låter
sig mycket väl göra att draga jernvägen söder om Mälaren och
likväl till Orebro, och jag har således ingenting emot att sådant
beslutas.
Gr. Ij ager bjelke: Plvad den siste värde talaren yttrat, kan
visserligen ega sin rigtighet så, som han upfattat förslaget, likväl
bör han då äfven visa, huru man skulle kunna sammanbinda Götheborg
med Hufvudstaden genom en bana söder om Mälaren, såvida
Örebro kommer att såsom mellanliggande punkt af densamma
beröras.
Hr Lefrén: Jag hemställer om icke den ändring bör ske i
förslaget till kontrapropos., att man nämner särskildt, att vägen från
Götheborg till Örebro skall gå öfver Hallsberg. Det är hvad
StatsUtsk:s majoritet föreslagit, Härom äro ju äfven alla ense,
och något beslut om vägen norr eller söder om Mälaren blir ej dergenom
fattadt.
Dan 9 Juni e. m.
Gr. von Platen: Jag liar begärt ordet, då man vädjat till
mig, för att förklara, det jag icke kan finna mig öfvertygad at hvad
Gr. Lagerbjelke anfört. Jag för min del har ingenting emot ett
sådant bestämmande som den siste talaren yrkat. Jag har sagt,
och jag har rätt att blifva trodd på mina ord, att jag upriktigt
önskar jernvägens dragande söder om Mälaren. Men för att icke
alltför många förslag måtte framläggas, har jag ansett lämpligt att
förena mig om den propos., som i detta syfte blifvit begärd, och
som jag icke kan finna behöfver utgöra något hinder för att sedan
bygga den södra vägen.
Gr. Sparre: Jag är i hufvudsaken förekommen af Gr. v.
Platen, Jag tror att den tydning Gr. Lagerbjelke velat gifva åt
det ifrågavarande förslaget, icke är riktig, emedan det afsteg af 1 -J
mil, som utgöres af vägen från Orebro till Hallsberg, ingalunda
hindrar banan att från sistnämnda ställe fortsättas till Hufvudstaden.
Då de flesta talare önskat alt striden om norra eller södra
vägen icke måtte nu afgöras, torde det vara lämpligast att förbigå
densamma, och till K. M. öfverlemna att draga denna väg öfver de
punkter som Han pröfvar rätt vara.
Frih. Cederström, Budolf: Som det af mig i dag på
f. m. framställda förslag ord för ord öfverensstäinmer med Gr. Sparres,
endast med det af honom gjorda tillägg, att till K. M. må
öfverlemnas bestämmandet af de punkter, öfver hvilka banan från
‘Westergöthland bör gå till Orebro, så har jag ingenting emot att
efterkomma Gr. Sparres till mig rigtade hemställan, att med ho
nom
förena mig. Visserligen har jag i min motivering på f. m.
yttrat mig om fördelen af banans dragande öfver Svartå, men Hr
Gr. o. Landtm, känner bäst, att icke ett ord derom förekommer i
det af mig inlemnade förslag till definitivt beslut.
Frih. Sprengtporten: Om jag icke bedrager mig, måste
det finnas en § i grundlagen, som säger att, då ett förslag innehåller
flera särskilda punkter, särskild propos. skall framställas på
hvar och en af dessa. Jag får sålunda förnya min redan förut gjorda
begäran, att till en början det första mom. af denna punkt må blifva
ensamt föredraget.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, framstälde, att de under discussionen framstäldta förslag, hvilka
återstodo sedan Frih. Cederström afstått från sitt förslag och för
enat
sig med Gr. Sparre, voro följande: af Hr Mannerskantz, »att
B. St:r för byggande af den vestra stambanan ifrån Götheborg i
den redan faststälda riktningen öfver Alingsås och Sköfde till gränsen
af Skaraborgs län i närheten af sjön Skagern samt derefter,
förbi sjön Toften och Hallsberg i Nerike, genom de inre delarne af
Södermanland till Stockholm, måtte till utgående under innevarande
samt nästkommande 3:ne år, eller under tiden till 1860 års slut
VI H. 7
98
Den 9 Juni e. m.
anvisa en sammanräknad anslagssumma af 14,000,000 Rdr Ernt,
hvaraf dock 11,000,000 böra användas å banan mellan Götheborg
och Hallsberg samt bangård i Götheborg, samt 3,000,000 till sådane
förberedande arbeten i sträckningen mellan Stockholm och Katrineholm
i Södermanland, som för deras utförande fordra längre
tid»; af Gr. Sparre, »att R. o. Ad:n, med afslag af hvad i 6:te
punkten i Statslltsk:s Utlåt, är hemstäldt, måtte, för fortsättande till
Orebro af den, i öfverensstämmelse med E. St:s vid sednaste Riksdag
fattade beslut, påbörjade stambana, som, utgående från Götheborg
skulle, i riktning genom Westergöthland och Nerike, fullbordad,
förena nämnde stad med hufvudstaden, anvisa 13,000,000 Rdr,
med öfverlemnande till K. M. att bestämma de punkter, öfver hvilka
banan bör dragas; äfvensom för fullbordande af bangården jemte
verkstäder i Götheborg 465,000 Edr»; af Gr Anckarsvärd, »att
E. St:r med afslag å Utsk:s förslag i afseende på vägen mellan Stockholm
och Katrineholm, för fullföljande af vestra stambanans anläggning
genom Westergöthland till och förbi Götha kanal, måtte anvisa
7,610,000 Edr, samt för fullbordande af bangården jemte verkstäderna
i Götheborg 465,000 Rdr, tillsammans 8,075,000 Rdr
Ernt»; af Erih. Raab, »att E. St, för påbörjande och fortsättning af
arbetena å vestra stambanan från Stockholm öfver Södertelje mot
Katrineholm, måtte, till utgående under innevarande samt nästkommande
3:ne år, eller under tiden till 1860 års slut, anvisa en
sammanräknad anslagssumma af 3,786,000 Edr, och för fullföljande
af samma banns anläggning genom Westergöthland till och förbi
Götha kanal 5,073,333^- Edr, äfvensom för fullbordande af bangården
jemte verkstäderna i Götheborg 310,000 Edr, eller tillsammans
9,169,333^ Edr Ernt, likväl under vilkor att kommunerna, häradsvis,
i de trakter jernvägen framgår kostnadsfritt öfverlemna den för
banan och stationerna behöfliga jord och bekosta upförandet af stationshusen,
på sätt och i den ordning jernvägsstyrelsen framdeles
kommer att bestämma»; af Hr Hjerta, »att anslag måtte anvisas
för banan från Götheborg till Orebro», dervid talaren icke upgifvit
anslagets belopp; af Gr. af Ugglas, »att anslag måtte anvisas för
banan från Götheborg till Örebro, dock att åt K. M. må öfverlemnas
att bestämma banans riktning från Hjulö till Orebro.»
Härvid anmälde sig och yttrade Gr. af Ugglas: Jag afstår
från mitt förslag och förenar mig med Gr. Sparre.
Hr Gr o. Landtm, framstälde vidare, att Erih. Sprengtporten
föreslagit, »att R. St. måtte, för påbörjande och fortsättning af arbetena
å vestra stambanan öfver Södertelje mot Katrineholm, till
utgående under innevarande samt nästkommande 3:ne år anvisa en
summa af 3,000,000 Edr, och för fullföljande af samma banas anläggning
genom Westergöthland till och förbi Götha kanal 7,100,000
Edr, äfvensom för fullbordande af bangården och verkstäderne i
Götheborg 465,000 Rdr Ernt»; uti hvilket förslag Erih. Stjernstedt
hade instämt; att Hr Bildt, med hvilken 2:ne talare hade förenat
sig, yrkat bifall till Utsk:s förslag, samt att Frih. Tersmeden
hade ....
Dea 9 Jan! e. m.
99
Härvid anmälde sig och yttrade Frih. Tersmeden: Jag förenar
mig med Gr. Sparre.
Hr Gr. o. Landtm, fortsatte sin framställning, med förmälan,
att ytterligare blifvit föreslaget, af Hr Fåhraeus, »att hvad H. M.
i afseende på vestra stambanan föreslagit nu måtte bifallas, och den
väckta frågan om medels anvisande för banans fortsättning till Hallsberg
må hållas öppen tills de öfriga i Utlåt, förekommande anslagsfrågor
blifvit pröfvade och afgjorde»; af Hr Cederchiöld, »att 11. o.
Ad. måtte anvisa för fortsättning af den vestra stambanan till Hjulö
7,010,000 Rdr, och för fullbordande af bangården jemte verkstäder
i Götheborg 405,000 Rdr Rint»; och slutligen af Hr v. Kramer,
»att R. St. l:o för byggande af den vestra stambanan från
Götheborg, i den redan faststälda riktningen öfver Alingsås och
Sköfde till gränsen af Skaraborgs län, i närheten af sjön Skagern,
samt derefter förbi sjön Toften och till Hallsberg i Nerike, måtte,
till utgående under innevarande samt nästkommande 3:ne år, eller
linder tiden till 1800 års slut, anvisa en sammanräknad anslagssumma
af 12,300,000 ltdr Rmt; samt vidare 2:o till utgående
under samma tid för en bana från Orebro till Hallsberg en sammanräknad
summa af 1,400,000 Rdr Rrut; och 3:o allt under samma
tid, till noggranna undersökningar samt till sådana förberedande
arbeten, som fordra längre tid, å en bana mellan Stockholm och
Katrineholm med berörande af sjön Båfven en summa af 1,000,000
Rdr Rmt».
Hr. von Kraemer: För att minska antalet af propos. in
stämmer
jag i Hr Mannerskantz’s förslag såsom närmast öfverensstämmande
med mitt.
Hr Cederschiöld: Mitt förslag afsåg bifall till Utsk:s fram
ställning,
med undantag af banan från Stockholm till Katrineholm.
Jag får dock nu förklara, att då mitt syfte var att icke komma
in på den tvistiga punkten, och då ingen understödt mitt förslag,
samt Gr. von Platen sagt sig önska södra banan och likväl instämt
ined Gr. Sparre, jag anser detta vara en borgen för mig att utan
all fara äfven kunna förena mig med honom.
Frih. Sprengtporten: För att undvika allt för många
propos. och deraf följande voteringar, anhåller jag att få förena mig
med Hr Mannerskantz.
Gr. Anckarsvärd: Då jag yttrat samma åsigt som Hr Ce
derschiöld,
afstår jag och förenar mig med Gr. Sparre.
Frih. Stjernstedt: För att minska proposmas *ntal, för
enar
jag mig med Hr Mannerskantz.
Hr Hjerta: Jag anhåller att få afstå från mitt särskilda
yrkande, och förenar mig med Gr. Sparre.
100
Den 9 Jun 1 e m.
- Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan nu åtskilliga förslag blifvit
frånträdde, K. o. Ad. endast bade att besluta om Utsk:s, Hr
Mannerskantz’», Gr. Sparres, Frih. Raabs och Hr Fåbrsei förslag,
samt att då Frill. Sprengtporten yrkat delning af propos., en sådan
delning enl. 54 § lliksd:sOrd:n måste ega rum; men att
Hr Gr. o. Landtm, finge fästa upmärksamhet derpå, att i Frih.
Raabs och Hr Fåbrsei förslag förekonuno 2:ne frågor, som torde oberoende
af de öfriga böra först afgöras, emedan de i viss mån hade afseende
på Utlåt, i dess helhet. Frih. Haab hade nemligen föreslagit,
att anslagen måtte beviljas endast »under vilkor, att kommunerna,
häradsvis, i de trakter jernvägen framgår, kostnadsfritt öfverlemna
den för banan och stationerna behöfliga jord och bekosta upförandet
af stationshusen, på sätt och i den ordning jernvägsstyrelsen
framdeles kommer att bestämma», och naturligtvis skulle ett bifall
härtill komma att inverka på alla anslagsfrågorna, hvarföre 11. o.
Ad. torde tillåta, att propos. först framstäldes på denna del af
Frih. Raabs förslag, hvilken kunde skiljas från de särskilda anslagssummorne
för de i förevarande punkt omförmälde arbeten.
Härvid ropades Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemstälöe om
R. o. Ad. behagade bifalla den nyss uplästa delen af Frih. llaabs
förslag, samt efter denna propos:s besvarande med starka Nej jemte
några Ja, förklarade sig hafva funnit Nej öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att den del af Hr Fåhrsei
förslag, som äfven fordrade särskildt beslut, innehöll, att den
väckta frågan om medels anvisande för den vestra stambanans fortsättning
utöfver hvad K. M. i Dess Nåd. Propos. föreslagit måtte
hållas öppen tills de öfriga i Utlåt, förekommande anslagsfrågor
blifvit pröfvade och afgjorde; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, liernstälde
om R. o. Ad. behagade bifalla denna del af Hr Fåhraei
förslag.
Denna propos. besvarades med starka Nej jemte åtskilliga Ja,
hvarpå Pir Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Nej äfven nu
hafva varit öfvervägande.
Härefter framstälde Hr. Gr. o. Landtm., att i afseende på förevarande
punkts första del, deruti Utsk. hemställt, att R. St.,
för påbörjande och fortsättning af arbetena å vestra stambanan från
Stockholm öfver Södertelje mot Katrineholm, måtte, till utgående
under innevarande samt nästkommande 3:ne år, eller under tiden
till 1860 års slut, anvisa en sammanräknad anslagssumma af 5,679,000
Rdr, Gr. Sparre yrkat afslag, hvaremot Frih. llaab ....
Härvid anmälde sig och yttrade Frih. Raab, Carl Adam:
Jag förenar mig med Gr. Sparre.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att Hr Mannerskantz
föreslagit, att för vestra stambanan måtte anvisas 3,000,000 Rdr
Rint till sådana förberedande arbeten å sträckningen mellan Stockholm
och Katrineholm i Södermanland, som för deras utförande fordra
längre tid; vid hvilket förhållande, sedan Frih. Raab afstått
från sitt förslag, nu komme i fråga antingen bifall till Utsk:s för
-
Den 9 Juni e. m.
101
slag, eller afslag derå enligt Gr. Sparres yrkande, eller ock anvisande
af 3,000,000 Itdr enligt Hr Mannerskantz’s förslag.
De härefter med afseende på förevarande punkts första del
framstälda proposme, först till bifall å Utsk:s förslag, sedan till afslag
derå, samt slutligen till bifall å Iir Mannerskantz’s förslag,
besvarades alla med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag i
denna del, samt sedan svaren härvid åter utfallit med Ja och Nej,
förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre m. fl. begärde votering, hvarefter Frih. Raab,
Adam Christian, anhöll att vid voteringen Hr Mannerskanlz’s
förslag måtte antagas till kontrapropos.
Sedan i anledn. häraf Hr Gr. o. Landtm, hemställt, först om
afslag och sedan om Hr Mannerskantz’s förslag af R. o. Ad. antoges
till kontrapropos. vid den blifvande voteringen, samt svaren
härvid utfallit med blandade Ja och Nej, blef propos. till
antagande af afslag såsom kontrapropos. förnyad och åter besvarad
med Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han
väl icke med någon säkerhet kunnat upfatta Ståndets mening, men
dock, enär ett förklarande måste afgifvas, finge tillkännagifva det
han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Stjernstedt begärde votering.
Uphistes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som till kontrapropos. vid blifvande votering om bifall
till StatsUtslcs förslag i fråga om anslag för påbörjande och fortsättning
af arbetena fl vestra stambanan från Stockholm öfver Södertelje
mot Katrineholm, antager afslag å detta förslag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antager R. o. Ad. till kontrapropos. vid berörde votering
Hr Mannerskantz’s förslag, att för vestra stambanan 3,000,000
Edr Rmt beviljas till sådana förberedande arbeten å sträckningen
emellan Stockholm och Katrineholm, som för deras utförande fordra
längre tid.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som föijer:
Ja — 168.
Nej — 132.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller StatsUtsk:s förslag i fråga om anslag för
påbörjande och fortsättning af arbetena å vestra stambanan från
Stockholm öfver Södertelje mot Katrineholm, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder berörde förslag af R. o. Ad. afslaget.
Vid denna voterings slut befunnos rösterne halva utfallit sålunda;
Ja
— 122.
Nej — 171.
102
Den 9 Juni e. m.
Frih. Raab, Adam Christian: Klockan har redan lidit
till ^2. Vi hafva ännu åtskilliga frågor att afgöra, och sannolikt
komma flera voteringar att öfver dessa äga rum. Jag föreställer
mig, att såväl Hr Gr. o. Landtm., hvilken under de föreg:de dagarne
så ansträngt sina krafter, som It. o. Ad:ns öfriga ledamöter
skulle föredraga att nu få hvila, och jag föreslår derföre, att ple
num
nu må uplösas, och de återstående frågorna upskjutas tills i
morgon, då vi säkert komma till samma resultat.
Gr. Sparre: Då redan två voteringar försiggått, och utgån
gen
således torde vara gifven, hemställer jag, om det icke vore
lämpligt att till slut afgöra den nu föredragna punkten.
Gr. af Ugglas: Jag hade gerna velat förena mig med Frih.
Raab, men hindras derifrån af åtskilliga betänkligheter. Det kan
lätt hända, att då vid början af plenum i morgon votering skulle
anställas, många äro frånv:de, och jag tror derföre det vore bäst
att nu fortfara.
Frih. Raab, Adam Christian: I afseende å det af Gr.
Sparre anförda skäl, att frågan är lätt afgjord, får jag anmärka,
att den kan vara det lika lätt i morgon bittida. Hvad Gr. af
Ugglas åter anfört, att många kunde i morgon icke komma tillstädes,
förfaller väl, då ej lärer kunna nekas, alt alla nu här när
vande
blifva fullständigt underrättade om att votering kommer att
anställas i morgon bittida.
Gr. Liljencrantz: Jag anhåller att få instämma med Gnne
Sparre oell af Ugglas, och får tillägga att, då Hr Gr. o. Landtm,
haft tålamod alt så sent på natten företaga 2:ne voteringar, så tviflar
jag icke på att både han och vi kunna stå ut äfven med den 3:dje.
Hr Printzensköld, Carl: Med kännedom af den vörd
nad
och tillgifvenhet, som R. o. Ad. hyser för sin Landtm., vågar
jag anhålla att R. o. Ad. ville åt Hr Gr. o. Landtm, sjelf öfverlemna
att afgöra, huruvida plenum bör fortsättas eller icke.
Häruti hördes många ledamöter instämma.
Gr. af Ugglas: Om frågan blir afgjord så, att vi nu komma
att åtskiljas, vågar jag hemställa, om icke plenum kunde utsättas
en timma sednare än vanligt, på det frågan icke måtte afgöras
genom något slags öfverraskning.
Hr Cederschiöld: Jag för min del hyser för Hr Gr. o.
Landtm, den största konsideration och beundrar hans ihärdighet
under de föreg:de dagarne, hvarföre jag äfven skulle yrka på uplösande
af plenum, såvida vi skulle fortsätta en discussion som erfordrade
Hr Gr. och Landtnäs närvaro, men då nu endast återstår
att nedlägga voterings-sedlarne, så ser jag för Hr Gr. o. Landtm,
icke något hinder att till den äldste närv:de Gr. öfverlemna ordf:de
-
Den 9 Juni e. m.
103
skåpet, då vi kunde fortsätta och afsluta voteringarne utan att
öfver höfvan taga Hr Gr. o. Landtnäs krafter i anspråk.
Gr. Posse, Gust., förklarade sig instämma med Hr Cederschiöld.
Gr. Björnstjerna: Jag instämmer med Hr Cederschiöld
och tror att voteringen redan varit nära slut om icke denna onyttiga
discussion upstått.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att hvad hans enskilda önskan
anginge, det icke kunde komma i fråga att han för sin person ville
yttra någon sådan, om Ståndet önskade företaga de voteringar, som
troligen förestodo; men att likväl då Frih. Haab ....
Plär vid anmälde sig och yttrade Frih. Itaab, Ådam Christian:
Om Hr Gr. o. Landtm, gör framställning till Ståndet i
denna fråga, skulle deraf kunna följa en votering om huruvida vi
nu skulle åtskiljas eller icke, och detta vore ännu värre än en
votering i hufvudfrågan, hvarföre jag icke anhåller om någon framställning
om mitt förslag.
Hr Cederschiöld: Frih. Raab har i sitt sednaste yttrande
visserligen rätt, då han sagt, att man kunde begära votering om
vi skulle åtskiljas eller ej, men den som begärde en sådan votering,
skulle derigenom ådagalägga, att han icke hade någon miskundsamhet
hvarken med Hr Gr. o. Landtm, eller med R. o. Ad.
Hr Gr. o. Landtm, framställde nu, att, i afseende på den förevar:de
6;te punktens nästföljande del, deruti Utsk. föreslagit, att
för fullföljande af vestra stambanans anläggning genom Westergöthland
till och förbi Götha kanal måtte anvisas 7,610,000 Rdr, blifvit
yrkadt, af åtskillige talare, bifall till Utsk:s förslag; af Pir Mannerskantz,
»att för byggande af den vestra stambanan ifrån Götheborg
i den redan fastställda riktningen öfver Alingsås och Sköfde,
till gränsen af Skaraborgs län, i närheten af sjön Skagern, samt
derefter förbi sjön Toften och Hallsberg i Nerike, genom de inre
delarne af Södermanland till Stockholm, anvisas en summa af
11,000,000 Rdr, att användas å banan mellan Götheborg och Hallsberg,
samt bangård i Götheborg»; hvilket förslag, sedan delning af
propositionerna blifvit begärd, förorsakade någon svårighet derföre,
att de öfrige förslagen uptagit anslag särskildt för banans anläggning
och särskildt för bangården, jemte verkstäderna i Götheborg,
men Pir Mannerskantz, utan någon sådan fördelning, föreslagit ett
för banan och bangården gemensamt anslagsbelopp; vidare af Gr.
Sparre, »att för fortsättande till Orebro af den, i öfverensstämmelse
med R. St:rs vid sednaste Riksdag fattade beslut, påbörjade stambana,
som, utgående från Götheborg skulle, i riktning genom Westergöthland
och Nerike, fullbordad, förena nämnde stad med hufvudstaden,
anvisas 13,000,000 Rdr, med öfverlemnande till K. M.
att bestämma de punkter, öfver hvilka banan bör dragas»; samt
slutligen af Frih. Raab ....
104
Den 9 Juni e. m.
Härvid anmälde sig oell yttrade Frih. Raab, Carl Adam:
Jag afstår från mitt särskilda förslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att följaktligen endast deafUtsk.,
Hr Mannerskantz och Gr. Sparre framställda förslag voro i fråga.
Hr Mannerskantz: Då den töreg:de delen af mitt förslag,
genom voteringens utgång, förfallit, så låter jag äfven det nu föredragna
förfalla.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Hr Mannerskantz^ förslag
frånträddes, det endast återstod att skilja emellan de af Utsk. och
Gr. Sparre framstäldte förslag.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Då jag instämde i Hr
Mannerskantz’s förslag, var det med afseende derpå, att vägen skulle
gå åt Hallsberg, och detta anser jag så vigtigt, att jag icke kan
derifrån afstå.
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att, sedan nu Frih. Stjernstedt
uptagit Hr Mannerskantz’s förslag, det kunde låta sig göra
att ställa detta förslag emot de öfriga på det sätt, att då de sistnämnde
förslagen ieke voro skiljaktige i fråga om anslaget för fullbordande
af bangården jemte verkstäderna i Götheborg, utan begge
innehöllo att dertill borde beviljas 465,000 Rdr, denna fråga om
anslag för bangården jemte verkstäderna nu företogs till afgörande
i sammanhang med frågan om anslag till banans fortsättande, hvarigenom
Utsk:s och Gr. Sparres förslag kommo att erhålla enahanda
omfattning, som Hr Mannerskantz gifvit åt sitt förslag, och som
fordrades för deras pröfning samtidigt dermed, Hr Gr. och Landtm,
finge dock hemställa, huruvida den eller de ledamöter, som önskat
proposmas delning, hade något att deremot erinra.
Frih. Sprengtporten: Jag har för min del ingenting att
invända emot, att propos:n må framställas under sådan form, som
Hr Gr. o. Landtm, behagat för Ståndet föredraga.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., såsom föremål för det beslut,
hvilket nu kommer att fattas, upläst l:o Utsk:s förslag, »att
för fullföljande af vestra stambanans anläggning genom Westergöthland
till och förbi Götha kanal anvisas 7,010,000 Rdr, äfvensom
för fullbordande af bangården jemte verkstäderna i Götheborg 465,000
It dr»; ,2:o Gr Sparres förslag, »att för fortsättande till Orebro af
den, i öfverensstämmelse med E. St:rs vid sednaste Riksdag fattade
beslut påbörjade stambana, som, utgående från Götheborg, skulle, i
riktning genom Westergöthland och Nerike, fullbordad, förena nämnde
stad med hufvudstaden, anvisas 13,000,000 Rdr, med öfverlemnande
till K. M. att bestämma de punkter, öfver hvilka banan bör dragas,
äfvensom för fullbordande af bangården jemte verkstäder i Götheborg
465,000 Rdr»; samt 3:o Hr Mannerskantz’s förslag, »att
för byggande af vestra stambanan ifrån Götheborg, i den redan fastställda
riktningen öfver Alingsås och Sköfde, till gränsen af Skaraborgs
län, i närheten af sjön Skagern, samt derefter förbi sjön Tof
-
Den 9 Jani e. ra.
105
fen och Hallsberg i Nerike, genom inre delarne af Södermanland
till Stockholm, anvisas en summa af 11,000,000 Rdr, att användas
å banan mellan Götheborg och Hallsberg samt bangård i Götheborg»;
blefvo propos:r till bifall å dessa förslag framställde och
alla besvarade med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
å nyo hemställde, om 11, o. Ad. behagade bifalla Utsk:s ifrågav:de
förslag, samt sedan denna pröpos. nu åter blifvit besvarad med Ja
och Nej, förklarade det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Härvid hördes flera ledamöter begära votering, hvarjemte Gr.
Posse anhöll att vid densamma Gr. Sparres förslag mätte blifva
kontrapropos.
Hr Wolffelt, Mauritz C ur t enberg: Då ingen begärt Hr
Mannerskantz’s förslag till kontrapropos., och han sjelf låtit detsamma
förfalla, anhåller jag att detsamma må, vid blifvande votering,
antagas till kontrapropos.
Hr Adelborg: I denna Hr Wolffelts begäran får jag för
ena
mig.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om K. o. Ad. till
kontrapropos. vid den blifvande voteringen behagade antaga Gr.
Sparres förslag, ropades starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr ILot/fftt begärde votering, hvarefter han dock, innan voteringspropos.
i anledn. deraf hann blifva upsatt, yttrade:
Dä man försäkrar mig, att ingen utsigt finnes att vinna den
af mig begärda votering, afstår jag derifrån.
Uplästes till votering samt godkändes en så lydande voteringspropos.
:
Den som bifaller StatsUtsk:s förslag i fråga om anslag för fullföljande
af vestra stambanans anläggning genom Westergöthland,
till och förbi Götha kanal, äfvensom för fullbordande af bangården
jemte verkstäderna i Götheborg, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifaller R. o. Åd. Gr. Sparres förslag, att för fortsättande
till Orebro af den, i öfverensstämmelse med R. St:rs vid
sednaste Riksdag fattade beslut, påbörjade stambana, som, utgående
från Götheborg, skulle, i riktning genom Westergöthland och Nerike,
fullbordas, förena nämnde stad med hufvudstaden, anvisas 13,000,000
Rdr, med öfverlemnande till K. M. att bestämma de punkter öfver
hvilka banan bör dragas, äfvensom för fullbordande af bangården
jemte verkstäder i Götheborg 465,000 Rdr.
Innan härefter denna voteringspropos. han blifva anslagen, anmälde
sig och yttrade
106
Don 9 Juni e. m.
Gr. Sparre: Jag observerade icke, att ordet »Riksmynt» felades
i voteringspropos., och jag anhåller att detta ord måtte få dit
inskjutas.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att som den upliista
voteringsproposm, deruti kontrapropos. blifvit uptagen i öfverensstämmelse
med det manuskript Gr. Sparre hade aflemnat, redan
var af E. o. Ad. godkänd, någon ändring deri ieke numera kunde
äga rum.
Gr. Posse: Jag hemställer till R. o. Ad., om icke alla up
fattat
Gr. Sparres förslag såsom slutande sig på 13,000,000
Edr Ernt.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att Gr. Posse torde finna att
det ej vore riktigt att framställa en propos., vid hvars besvarande
man skulle nödgas förklara huru andra upfattat ett förslag, samt
att Hr Gr. o. Landtm, tog för afgjordt, att då i Utsk:s Utlåt, anslagen
voro föreslagne i Biksmynt, äfven nu ifrågav:de summor
borde anses beräknade i samma mynt, men att förändring i den
justerade voteringsproposm icke genom någon af honom framställd
propos. kunde ske.
Gr. Björnstjerna: Då alla andra penningesummor, som här
förekomma äro utsatta i Biksmynt, hemställer jag om det icke kunde
gå an att få inskjuta detta ord äfven här, då det är tydligt att så
varit och är meningen, så mycket mera, som detta ord finnes i
förslaget om bangårdarne, hvilket Gr. Sparre afskrifvit efter Utsk:s
Betänk.
Hr Cederschiöld: Den omständigheten, att ordet Biksmynt
är uteglömdt, kunde visserligen eljest föranleda någon tvetydighet,
' men då motionären sjelf, före voteringen, tillkännagifvit att detta
var meningen, kan ingen, i detta afseende, taga miste, oell då är
det fullkomligt likgiltigt, om det står der eller icke.
Vid den härefter företagna voteringens slut befunnos rösterna
hafva utfallit, som följer:
Ja — 93.
Nej — 1-5 2.
Frih. Cederström, Thure: Då jag ieke haft äran deltaga
i discussionen öfver alla punkterna i Betänk., får jag härmed nedlägga
min reservation mot det beslut Ståndet fattat, och tillika beklaga
att den majoritet, som ansåg sig kunna anslå en summa af
5,000,000 till södra banan, icke kunde anslå ett lika belopp till
påbörjande af banan från Stockholm till Kathrineholm.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. | på 3 om morgonen.
In fidem protocolli,
Alberl Mundt.
Den 10 Junif. m.
107
Onsdagen den 10 Juni 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just-, pleni-prot. för d. 0 sistl. Maj f. m.
Uplästes ett af Hr Rosensvärd, Joli. Henr., inlemnadt
så lydande Memorial:
Som jag för en längre tid måste afresa från lmfvudstaden, anhåller
jag vördsamt hos Högloft. R. o. Ad. att, med bibehållande af
min riksdagsmannarätt, få afsäga mig förtroendet att vara ledamot
af Banko-Utskottet.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val af en
ledamot i BnnkoUtsk. efter Hr Rosensvärd.
Hr Hjärne, Harald: Då jag icke i går deltog i den dis
cussion,
som föregick de tre voteringar, hvilka bestämde utgången
af denna fråga, anhåller jag nu att i förevande, för vårt land så
vigtiga angelägenhet, få nedlägga min reservation mot det fattade
beslutet. Jag beklagar att R. o. Ad., detta Stånd, inom hvilket så
mycken sakkunskap finnes i militära ämnen, vid detta tillfälle förbisett
eller icke velat inse den utomordentliga vigt, som f. n. ligger
uppå att lemna anslag till en jernväg, som skulle förena hufvudstaden
med det inre af Södermanland och Rikets sydliga provinser;
utan i stället afslagit det af K. M. äskade och af Utsk.
tillstyrkta anslagsbeloppet för denna jernbana. Jag hyser emellertid
den förhoppning, att detta beslut ännu kan ändras genom de öfriga
Ståndens åtgärder i frågan; men jag uprepar det jag beklagar,
att just det Stånd, som, enl. min öfvertygelse, bordt vara det
första och det i främsta rummet beredvilligaste att bevilja detta
anslag, vägrat detsamma.
Hr Bildt, Didrik, Gillis: En talare af gårdagens majo
ritet
upmanade R. o. Ad. till öppen votering i jernvägsfrågan och
jag följer hans upmaning, då jag nu mot Ståndets beslut rörande
vestra stambanan nedlägger min reservation.
De, som i går utgjorde majoriteten, hafva under vinterns lopp
af de större allmänna tidningarne blifvit framställda såsom de der
ville iakttaga nödig sparsamhet med Statens medel, såsom de, hvilka
ensamma vore i besittning af nog mycken fosterlandskärlek för att
låta det enskilda intresset vika för det allmänna De hafva under
Ståndens gemensamma öfverläggningar best ridt StatsUtsk:s förslag
hufvudsakligen af frenne skäl, nemi. den stora skuldsättningen, farhåga
att jordbruket och näringarne skulle lida alltför mycket af
arbetskraftens dragande till jernvägs-arbetena samt brist på undersökningar.
Deras tillämpning häraf har varit, att de flyttat ett
anslag från en väg som var dem likgiltig till en annan, utan väsendtlig
ändring i beloppet, så att skuldbehofvet ej minskades; att
108
Den 10 Juni f. m.
de sammanfört beliofvet af arbetskraft på en punkt, hvarigenom det
onekligen kan blifva tryckande, i st. f. att genom arbetets fördelande,
såsom Utsk. föreslagit, göra det oskadligt; samt slutligen, att
de beslutit en bana, om hvars riktning de ej varit säkrare än att
dess närmare bestämmande måste göras af K. M. beroende.
Jag reserverar mig mot deras beslut, hvilket jag anser för
landet så mycket mera skadligt, som det under flera år hindrar en
lättare förbindelse mellan hufvudstaden oell söder derom liggande
orter, således minskar möjligheten af dess försvar i farans stund
och derigenom kan blifva en utsträckt hand åt den fiende som måttar
sitt hugg åt fäderneslandets hjerta.
Hr Hjerta, Lars: Då jag är en bland dem, som tillhört
majoriteten i de voteringar, som i går ägde rum, anser jag mig,
med anledn. af de nu afgifna reservationerna, äfven berättigad att
fä yttra några ord i afseende på motiverna för de beslut, mot
hvilka man nu gjort anmärkn. Med den största aktning för hvarje
ledamots rättighet att till prot. framställa sin särskilda tanke, tror
jag, just med hänseende till de värde reservanternas yttranden om,
den militära och politiska vigten af det fattade beslutet, att då
majoriteten räknat tvenne sådana ledamöter bland sig, som Generalerne
Lefrén och Akrell, densamma just i detta fall kan vara
tryggad att något motväga de andra herrarne.
I afseende på de öfriga punkterna, ang:de hushållningen och
bristande undersökningar, och de yttranden, som derutinnan blifvit
fällda, vill jag icke uptaga K. o. Ad:s tid, men ber att under den
påföljande discussionen derom få yttra några ord.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz, anförde skriftligen:
Till R. o. Ad:s prot. anhåller jag få anföra, att ehuru jag,
med hänseende till den uti nästlidne plenum afgjorda G:te punkten
af StatsUtsk:s Betänk. N:o 62, tillhörde den åsigt, som ansåg att
It. St:r, vid innevande Riksdag, borde inskränka sig till beviljandet
af nödige anslag för fullbordandet, under kommande statsregleringsperiod,
af den jernbana, som, gående genom Skaraborgs län till och
förbi Götha kanal, samt derifrån till Orebro, är afsedd att förena
Götheborg med Hjelmaren, och detta utan all slags fingervisningåt
kommande Ständer, för hvilka våra beslut äro lika litet bindande,
som föregående Ständers äro det för oss, men jag funnit ordställningen
uti det af Gr. E. Sparre afgifna, och af E. o. Ad. antagna
förslag till kontrapropos. sådan, att den möjligen, vid nästblifvande
Riksdag, genom någon advokatorisk tolkning, skulle kunna
tydas såsom en slags påhandtagning, dels för banans fortsättning
till Stockholm, dels för den riktning den härvid skulle komma att
gifvas, så har jag nödgats att vid sista voteringen inskränka mitt
votum till bifall för Utsk:s förslag, eller för banans fortsättning
endast till och förbi Götha kanal.
Erih. Raab, Adam Christian: Då jag hyser den öfvertygelse,
att man icke bör belasta prot. med yttranden utöfver gränsen
för de uplysningar, man är i tillfälle att afgifva, eller de mo
-
Den 10 Jun 1 f. ra.
loa
tiver, som legat till grund för det beslut man fattat, så och då
jag icke deltog i gårdagens discussion, samt således icke varit i
tillfälle att öppet tillkännagifva huru jag röstat, anser jag mig böra
nu förklara, att jag voterade för Hr Mannerskantz’s förslag. Jag
nedlägger således inin reservation mot det beslut, som blifvit fattadt,
icke ur den synpunkt, att någon stor våda i militäriskt afseende
skulle ligga i detta beslut, emedan jag föreställer mig att,
i händelse af behof, det kan vara bättre för Stockholm att hastigt
erhålla trupper från Orebro, eller till och med från Köping, hvilket
naturligtvis måste mycket lättare kunna ske, än om man endast
hade en bana till Södertelje; men ur den synpunkt, att tvisteämnet
qvarstår till nästa Riksdag, äfvensom emedan det ligger något understucket
i det förslag, som blef segrande, och som jag fruktar
kommer att, vid ett blifvande Riksmöte, befinnas skadligt.
Frih. Paijkull, Carl Samuel: Möt de i gårdagens plenum
af R. o. Ad. fattade beslut får jag reservera mig, och instämmer i
den mening Frih. Raab uttryckt.
Hr Bildt: Det har hittills varit en obestridd rättighet för
R. o. Ad:s ledamöter, att till prot. nedlägga motiverna för de reservationer,
som mot Ståndets beslut afgifvas. Likväl har en talare,
Hr Hjerta, upträdt för att färglägga de motiver och skäl, som 2:ne
ledamöter här ansett sig böra uttala såsom stöd för sina åsigter.
Detta visar, mine Hrr, hvar den värme, som man skulle kunna
kalla partisinne i jernviigsfrågans behandling, finnes, och är ett motstycke
till ett yttrande, som i går fälldes, då man sade, att man
icke borde åtskiljas, emedan det kunde blifva en surpris för och en orättvisa
emot de frånvar:de, som derigenom betoges rättigheten att votera.
Gr. Sparre, Erik: Utan att i någon mån vilja bestrida en
ledamot rättigheten att här anmäla sina reservationer, vill jag blott
i fråga om »värmen» underställa E. o. Ad:s pröfning, på hvilken
sida denna värme uttalat sig. Hvad reservationernas innehåll i öfrigt
beträffar, har jag ingen rättighet att deröfver yttra mig, enär
de icke kunna blifva föremål för discussionen. Men då en ledamot
fästat sig vid innehållet af R. o. Ad:s beslut i så måtto, att man
åt K M. öfverlemnat att bestämma öfver hvilka punkter banorna
böra gå, och dervid anmärkt, att sådant skulle vara olämpligt,' så
ber jag att få fästa denne ledamots, Hr Bildts, upmiirksamhet på,
att han sjelf, såsom ledamot i StatsUtsk., deltagit i beslutet ronde
12:te punkten af Utsk:s Betänk., och hvilken lyder sålunda: »att
R. St:r måtte åt K. M. öfverlemna att, vid jernvägsarbetenas utförande,
med afseende å ytterligare uplysta förhållanden, närmare bestämma
de orter, som hvarje statsbana eller bandel, hvartill anslag
är beviljadt, skall genomgå, oell de ställen den bör anlöpa.» Då
således R. o. Ad., i detta afseende, följt den anvisning, som StatsUtsk.
gifvit, hade jag föreställt mig, att Utsk:s ledamöter icke i
denna omständighet skulle finna någon anledn. till klander emot
R. o. Ad:s beslut.
Hr Hjerta: Jag skall visserligen icke vidare yttra mig i
110
Den 10 Jnnlf. m.
frågan, utan blott framställa en anmärkn. i anledn. af Hr Bildts
sednaste yttrande, nemi. att, under erkännande af principens
fullkomliga riktighet i öfrigt, det dock kan gifvas tillfällen, då i en
reservation kan nedläggas sådana yttranden i afseende fi deras motiver,
som tillhört majoritetens åsigter, att det blir en rättvis anledning
att besvara dem; och jag hemställer i sådant afseende till
R. o. Ad., huruvida det ieke är reservanterna, som här sökt färglägga
majoritetens motiver, och om i mitt yttrande finnes något,
som kan anses vara en färgläggning. Jag yttrade blott att jag trodde
det majoriteten kunde hafva ett stöd för sina åsigter af tvenne i
militäriskt och strategiskt afseende utmärkte ledamöters tanke.
Frill, von Duben, Au g. Gust. Henr.: Jag anhåller en
dast
att få till prof. antecknadt, att jag fullkomligt instämmer i
den reservation, som Hr Bildt afgifvit.
Gr. von Rosen, Fredr. Carl: Afven jag ber att få in
stämma
i den reservation, som af Hr Bildt blifvit afgifven.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 62, ang:de föreslagna
jernväigsstamliniers utförande och dertill erforderliga medels
anvisande.
Då nu 7:de punkten af detta Utlåt, föredrogs, yttrade sig
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Med godkännande af
den åsigt, som i går uttalades af Frih. Cederström, nemi. att det
numera icke är skäl att annat än i korthet angifva sina motiver
för det beslut man önskar vinna framgång, vill jag endast åberopa
hvad K. M. i Sin Nåd. Propos., ang:de den ifrågav:de stambanan,
yttrat, äfvensom hvad i Ofverste Ericsons och StatsUtsk:s Betänk,
till förmån för denna banas dragning från Stockholm till Upsala,
förekommer. Denna bana, säga hvad man vill, har bestämdt de största
förhoppningar om att kunna bära sig sjelf, och befria Statsverket
från alla bekymmer, så väl för dess underhåll, som för räntor
och kapital-afbetalningar, genom den lifliga trafik, som säkerligen
härstädes kommer att äga runi. Genom att besluta denna banas
anläggning skall man, enl. min öfvertygelse, hafva godtgjort en af
R. St:r, vid 1854 års Riksdag, emot Stockholms stad begången
orättvisa. Hvad Upsala samhälle beträffar, tror jag mig kunna försäkra,
att det är beredvilligt till upoffringar så viii i afseende på
bangård, som afträdande af jord. Med anledn. af hvad jag sålunda
i största korthet anfört, anhåller jag om bifall till den nu föredragna
punkten i StatsUtsk:s Betänk., nemi. om anslag af 4,800,000
Rdr till en jernvägs anläggande från Stockholm till Upsala; men
anhåller deremot om afslag å sednare delens summa, eller 200,000
Rdr till banans fortsättning från Upsala till Sala, emedan jag hoppas,
att i en framtid banorna från Upsala skola få en annan riktning.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag under de gemen
samma
öfverläggningarne hade tillfälle att i korthet uttala mina
åsigter om våra jernvägar i allmänhet, ställde jag mig på deras
sida, som af Hr Gripenstedt antyddes hafva hans aktning och del
-
Den 10 Juni f. m.
lil
tagande, nemi. de, sora icke vilja bevilja andra anslag, lin för de
oundgängliga vägarne. Det är ur samma synpunkt, som jag nu
upträder med begäran om afslag å ifrflgavrde punkt; och jag anhåller
att i korthet få anföra mina motiver derför. Den förste värde
talaren har sagt, och jag tror att han deruti har rätt, att Upsalabanan
skulle blifva den, som med allra första skulle lemna en god
inkomst, och för hvilken Statsverket skulle behöfva använda de
minsta kostnaderna. Om så är och blifver, torde det vara klart, att
Upsala banan också är en bland dem, för hvilkens utförande enskilda
bolag kunna bilda sig, de der, med något mindre anslag af
Staten, kunna verkställa företaget, utan att behöfva betunga Statsverket.
Frih. von Kraemer har vidare sagt, att Stockholms stad borde
få godtgörelse för den orättvisa, som sednast församlade 11. St:r begått
emot densamma. Jag kail icke finna någon orättvisa vara begången.
Stockholm är visserligen Eikets hufvudstad, men denna
stad är omgifven af vatten, och jag tror att ändamålet med jernvägars
anläggning är att åstadkomma kommunikationer, der sådana
icke förut finnas och der de behöfvas. Stockholms stad kan dessutom
få en godtgörelse, då frågan om bangårdar förekommer, hvilka
naturligtvis utvisa, att Stockholm kommer att erhålla jernvägar.
Utom dessa skäl, har jag ännu flera andra att anföra för min åsigt.
Innan frågan om jernvägarnes dragning söder eller norr om Mälaren
till Orebro blir afgjord, är det nemi. svårt att afgöra, om banan
till Upsala bör gå öster eller vester om Sigtuna-fjärden. Har
man underlåtit att bestämma sig i förra fallet, måste man också
dröja med sina beslut om anslag till Upsala-banan, intilldess det
blir afgjordt, hvilken riktning hufvudbanan bör få. Då i alla fall
Stockholm kunnat vänta på erhållandet af en jernväg, måste detta
ännu mera böra vara händelsen med Upsala. Denna stad har sjökommunikationer
under sju månader af året, och under denna tid
har Upsala en lätthet i afseende både på passagerare- och godstrafik,
som icke står öfriga orter inom Riket till buds. Härtill kommer
att fråga är väckt om universitetets flyttning från Upsala till
Stockholm. Blifver denna fråga en gång afgjord till förmån för
Stockholm, är det naturligt, att förbindelsen mellan de båda städerna
icke blir på långt när så vigtig som nu.
Jemförom nu förhållanderna mellan den trakt, hvarigenom banan
till Upsala skulle föras, och öfriga delar af Riket, t. ex. trakten
omkring Wettern. Der företer sig en bredd af landet af 30
mil, utan kanaler, sjöar eller segelbara floder. Upsala län innehåller
47 qvadratmil, med en befolkning af 89,000 innevånare. Småland
har 145,000 innevånare, pä en yta af 280 qvadratmil, och
litet hvar, mine Hrr, torde väl tillerkänna Småländningarne värde
i allmänhet såsom medborgare, arbetare m. m. Hvarföre hafva de
dock icke kunnat uparbeta sitt landskap till den höjd, dit dess natur
kan föra det? Jo, just emedan de sakna kommunikationer. Här
måste väl jernvägar vara angelägna, der man på flera ställen saknar
andra kommunikationsmedel, än de svårhållna vägarne, till
hvilka man esomoftast saknar grus. Der, uprepar jag, måste väl
vara angelägnare att snart åstadkomma förbindelser, än der en så
-
112
Den 10 Juni f. m.
dan sjökommunikation finnes, som i Upsala län, med Mälaren på
ena sidan oell Saltsjön på den andra.
Jag tror således att man ur denna synpunkt ganska väl kan
dröja med anläggande af banan till Upsala, intilldess de banor blifva
färdiga, sorn äro angelägnast för kommunikationerna i allmänhet.
Ar det åter fråga om truppers hastiga sammandragande till Stockholm,
sä kunna sådana sjöledes från Upsala hitföras på 4 å 5 timmar,
och jag hoppas att det icke skall komma i fråga, att hitföra
dem vintertiden.
Huru jag således ser denna sak, måste jag erkänna, att den
ifrågaställa banan tillhör deras antal, med hvilkas utförande det
ganska väl kan anstå.
Jemför jag åter Östergöthland, med sina 250,000 innevånare,
så finnes der visserligen en kommunikations-anstalt, nemi. Götha
kanal; men hela södra delen af denna provins, som är betydligt
större än Upsala län, saknar alla kommunikationer. Lägger jag
■Westmanland till Upsala län, så liar det förra länet ett tillfälle genom
den redan färdiga jernvägen emellan Köping och Orebro att
erhålla en kommunikation. Westmanland har dessutom en beqväm
sjökommunikation, och kan således ganska lätt underhålla förbindelsen
med Upsala län.
Jag har uttalat dessa åsigter derföre, att jag tror mig stå i
den ställning, att jag icke skäligen kan misstänkas för att hysa
någon afvoghet mot det beslut, som fattades i går, äfvensom emedan
jag verkligen tror, att man f. n. bör inskränka sig till de två
banor, som utgå från Götheborg och Malmö, med ett ord, de båda
banor, som genomkorsa landet. Jag anser dessa vara de vigtigaste,
och att man tills vidare kan stanna dervid. På grund häraf anhåller
jag om propos. på afslag å ifrågav:de punkt.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: I den siste värde tala
rens
framställning, ang:de afslag å förev:de punkt i Utsk:s Betänk.,
instämmer jag till alla delar. En reservant har i dag tilltrott sig
kunna förebrå majoriteten, sorn här företrädesvis upträdt såsom förordande
hushållningssystemet, att den i går gjort sig saker till bifall
å så rika anslag, att man icke hade kunnat vänta sig något
dylikt från den sidan. Ett dylikt påstående, så vidt det härrörde
från okunnighet, kunde visserligen anses befogadt; men, ty värr,
kan jag icke tillmäta det någon sådan grund. Den värde reservanten
vet, lika väl som någon annan, att majoritetens afsigt varit
att genom att koncentrera de bidrag, som från Statens sida karmides,
framkalla en för fäderneslandet väsendtlig fördel, och att
motsätta sig det lappsystem, som StatsUtsk. framställt, och de försök,
som blifvit gjorda att insnärja framtiden, binda kommande
Ständer och smickra vissa personer och enskilda intressen. Hvarje
reservant äger visserligen rätt att uttala sina åsigter; men han äger
icke rätt att tillägga sina motståndare bevekelsegrunder, som icke
förefinnas. Afslås nu denna punkt och följes den grundsats, som
hittills gjort sig gällande, eller att icke bevilja anslag för mer än
D en 10 inni f. m.
113.
två banor, så blifva de beviljade anslagen, 18 milbr, eller 11 milbr
mindre än StatsUtsk. föreslagit, och att detta är en hushållning
lärer väl icke kunna bestridas af någon, som icke påstår att 29
är mindre än 18.
Hvad beträffar den stora vigten och nödvändigheten, att lemna
anslag till en jernbanas utförande från Stockholm, instämmer jag
uti hvad Frih. Raab derom yttrat, samt vill icke uptaga tiden
med angifvande af de skiljaktigheter, som kunna förefinnas i mitt
omdöme. Jag måste derföre, i detta hänseende, söka frigöra mig
sjelf från den förebråelsen, hvilken måhända kunde göras mig, att
jag nemi. såsom representant, om jag så får uttrycka mig, af en
kommun, icke ansett mig förbunden att äfven arbeta i denna kommuns
intresse. Det skulle således anses vara en pligt för mig att
förorda den bana, som i denna punkt är föreslagen, emedan den
går igenom någon del af det län, öfver hvilket jag är styresman.
Om emellertid det öfverensstämde med min öfvertygelse om den
företrädesvis stora nytta, som skulle tillskyndas mitt län genom en
dylik banas anläggande, skulle jag visserligen icke underlåta att
förorda densamma; men min öfvertygelse är icke sådan, emedan jag
anser, att fäderneslandets fördel bör gå framför alla andra intressen.
Jag anser derjemte att, med undantag af den del utaf länet,
genom hvilken jernbanan skulle dragas, densamma för den öfriga
delen alldeles icke är af någon vigt, och det är mycket problematiskt
om den skulle vara af någon nytta. Säkert är dock, att för
landets intresse i allmänhet det är af stor vigt att icke, genom
användande af alltför stora summor på en gång, företaga jernvägsbyggnader.
De armar, som derigenom dragas från jordbruket, kunna
på ändamålsenligare sätt användas, och åtminstone är det för Stockholms
län en fördel, att arbetaare icke blifva oroade af det uprorstillståud,
hvaruti denna klass försättes genom hoppet att få deltaga
i den förmenta vinsten af användandet vid jernvägarne. Detta
är skälet, hvarföre jag icke, för min del, kan bifalla det begärda
anslaget, äfven om jag skulle kunna låta förleda mig att ifra för
ett intresse, som jag anser vara underordnadt fäderneslandets. Det
är eget att höra den motsatta sidans påståenden, att i de förslag,
som af majoriteten blifvit framställda, skulle ligga någonting understucket.
Jag kan icke finna annat, än att majoriteten så öppet och
ärligt som möjligt uttalat sina åsigter. Från första början har det
tillkännagifvits, att majoriteten önskat verka i den riktning, som
ansetts vara till båtnad för fäderneslandet, och såsom sådan måste
otvifvelaktigt anses det. att få någonting så helt, som en jernväg
emellan Götheborg och Köping, och dymedelst kunna från Götheborg
till Stockholm förflytta sig på 10 timmar. Att detta är någonting
väsendtligt godt och nyttigt, måste väl erkännas. Dessutom
har ju majoriteten tydligt uttryckt, att den vill bidraga till
södra banans fortsättande mot Småland, och denna majoritetens
åsigt är jag öfvertygad ej skall förnekas. Huruvida i en sådan öppet
uttalad åsigt kan ligga något understucket, kan jag icke inse.
Jag bekänner upriktigt, att jag icke förstår mig på sådana saker,
Yl H. 8
114
Den 10 Juni f. m.
emedan jag är van att oförstäldt och ärligt uttala hvad jag tänker.
Det är möjligt att åtskilliga finnas, som hafva något förstucket;
men att sådant icke är förhållandet hos mig, kan jag försäkra. Jag
yrkar afslag.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Ehuru jag för min
del tror, att det beslut, som af E. o. Ad. i går på morgonen fattades,
kommer att i väsendtlig mån förlama Statens verksamhet för
utförande af dess jernvägar, ser jag likväl, då detta beslut fått tillräckligen
visa och utveckla sina följder, icke saken så mörk, att
jag helt och hållet upgifvit hoppet, att man, jag vill icke säga,
följer ett system, hvilket blifvit så högtidligt förkastadt, men åtminstone
går något systematiskt till väga. Som nu den ifrågav:de
banan just äger den egenskap, att den afser riktningen af våra tillgöranden
i framtiden, finner jag tillräckliga skäl att önska, att i
denna del ett bestämdt beslut varder fattadt. Den anmärkmn, att
om banan är förmånlig, kan man hoppas att enskilda vilja lemna
bidrag till densamma, och att Staten således kan befrias från kostnaden
derför, kan jag icke gilla. Jag anser nemi. statsbanors anläggande
i allmänhet vara ett sätt att förekomma öfverdrifna spekulationer,
och ser man saken i sitt sammanhang, måste det medgifvas,
att om Staten skulle åt enskilda öfverlemna utförandet af
de banor, som vore de mest förmånliga, och sjelf öfvertaga dem,
som vore minst vinstgifvande, skulle den just frångå grundsatsen
att handla planmessigt och systematiskt. Att man åt enskilda kan
lemna bidrag eller icke, verkar ingalunda på min öfvertygelse i
detta fall.
Att en bana ifrån Stockholm till Upsala är och förblifver en
framtidsbana, äfven om också vid denna Riksdag något anslag dertill
beviljas, kan man antaga vara ganska gifvet; och så framt, man
icke vill att våra byggnadsarbeten i denna väg skola stanna vid de
beslut, som nu äro fattade, måste man inse vigten af att sammanbinda
hufvudstaden med öfriga delar af Eiket. Då här således icke
är fråga om att fatta ett beslut om en statsbana, hvars nytta kan
vara tvifvelaktig, anser jag icke någon fara vara för handen att
bifalla den nu föredragna punkten, hvarföre jag, med stöd jemväl
af hvad Erih. Kraemer i detta hänseende yttrat, får tillstyrka bifall
till StatsUtsk:s hemställan i denna del, med den jemkning, som
Frih. Kraemer föreslagit.
Hr Adelborg: Som jag anser att det af StatsUtsk. före
slagna
systemet icke bordt förkastas, ehuru jag tror att Staten icke
bör för framtiden insnärjas i alltför stora kostnader, så kan jag,
för min del, icke annat än gilla hvad Utsk. i denna punkt föreslagit.
Jag kan icke tänka mig möjligheten af att ett jernvägsnät skulle
kunna läggas i vårt land utan ett system. Om man åt enskilda
bolag och spekulanter, hvilka blott tänka på sin egen fördel och
vinst, skulle öfverlemna jernvägarnes utförande, skulle det kunna
hända, att stora stycken på detta sätt blefve föremål för spekulationen.
Sedermera skulle det tillkomma E. St:r, att genom förslag
Den 10 Juni f. m.
115
till K. M. öfvtrlemna den svåra upgiften, att sammanbinda dessa
banor, som blifvit anlagda blott med afseende på enskild vinst,
utan afseende på fäderneslandets väl i sin helhet. Jag för min del
kan icke gilla ett sådant förfaringssätt, och jag uttalar öppet min
förundran öfver, att något dylikt blifvit framstäldt. Jag har från
Riksdagens början följt StatsUtsk:s arbeten och har upriktigt gillat
hvad Utsk. föreslagit, och jag bar gjort detta så mycket mer, som
det varit grundadt på ett system, som utgått ifrån Regeringen,
hvilken utan tvifvel är bättre i stånd att bedöma denna fråga, än
R. St:r.
Då jag således önskar att systemet, så vidt möjligt är, måtte
följas, yrkar jag bifall till den föredragna punkten, men icke med
afdrag af de 200,000 Rdr, utan just till hela punkten, så att den
föreslagna banan' måtte blifva en del af det system, som af Regeringen
blifvit framstäldt och af StatsUtsk. antaget.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germ.: Med den aktning
jag hyser för gårdagens majoritet, ehuru jag icke delat dess åsigter,
är det visserligen att förutse, att samma majoritet i dag kommer
att neka allt anslag till Upsala-banan. Jag ber dock att få fästa
upmärksamheten på några omständigheter, som jag tror böra tagas
i betraktande vid denna frågas afgörande. De hufvudsakliga anmärkmr,
som blifvit framställda emot de andra banorna, hålla icke
streck i afseende å denna. Man har t. ex. anmärkt bristen på fullständiga
undersökningar; jag vill då nämna, att det icke torde finnas
någon bana, som är mera undersökt, än den nu ifrägav:de;
och då en reservant, Professor Carlsson, såsom exempel på en i topografiskt
och geografiskt afseende fullständigt undersökt bana anfört,
att mari i Frankrike, för att bygga en mils jernväg, undersökt
3^- mil, så inträffar detta någorlunda i afseende på denna bana,
som blifvit undersökt så väl af Engelska ingeniörer, som af Jernvägs-komitén
på vestra sidan och af Löjtnant Westrell på den östra.
Trenne undersökningar hafva således blifvit gjorda i topografiskt
afseende. I statsekonomiskt hänseende äro äfvenledes flera undersökningar
gjorda för denna bana, än för någon annan; och jag ber
att i detta fall få hänvisa till en af Hr Henschen afgifven reservation,
der åtskilliga sifferupgifter finnas meddelade.
I afseende på hushållsprincipen tror jag, att man ganska väl
kan bevilja det begärda anslaget, utan att Staten derigenom ådrages
någon vådlig utgift, emedan det, så sannolikt som med siffror
kan bevisas, tyckes kunna antagas att denna bana skall bära sig
sjelf. Jag tror således, att majoriteten kan bifalla anläggandet af
denna bana, utan att begå någon inkonseqvens, och anhåller således,
på grund af hvad jag nu haft äran yttra, om bifall till StatsUtsk:s
framställning i denna punkt.
Hr Cederschiöld, Robert Theophron: Då jag redan i
går uttalade den åsigt, att R. 8t:r begått ett stort misstag,
då de beslutat att direkte utföra s. k. stambanor, och att
detta misstag föranledt de olyckliga strider, som deröfver up
-
116
Den 10 Juni f. m
-
stått, samt jag derefter äfven uttryckt den önskan, att raan borde
så fort som möjligt rätta detta misstag, men att om så icke kunde
ske, borde man ändock så litet som möjligt fortgå på den beträdda
banan, så följer deraf att jag, för min del, yrkar afslag å den nu
ifrågav:de punkten. Det är gifvet, att om man bifaller densamma,
så liar man ingått på systemets väg, oell hvar oell en, som är anhängare
till detta system, skall derigenom naturligtvis kunna åbe
ropa
detta bifall såsom ett skäl, att man bör bifalla allt. Återgången
blir da svårare, än om vi stanna vid de banor, som redan äro
började. Det är derföre som jag velat, att några anslag icke må
gifvas åt andra banor, än dem från Götheborg oell Malmö.
Då jag hört klander framställas mot majoriteten derföre, att
den i går beviljade större anslag, än det som Utsk. ifrågasatt, får
jag, för min del, öppet tillkännagifva, att jag i denna punkt röstat
för Utsk:s förslag. Jag har ansett det vara en pligt att gifva detta
tillkänna, emedan jag i första voteringen röstade med vännerna af
den norra banan, men i den andra med vännerna af den södra.
Skälet härtill var, att jng framställde det förslaget, att man skulle
lemna bifall till StatsUtsk:s hemställan om vestra banan, med uteslutande
af den genom Södermanland; men som jag då ieke erhöll
understöd af någon annan än Gr. Anckarsvärd, och således icke
hade förhoppning om framgång, samt Gr. Platen, ehuru han vore
vän af den södra banan, likväl tillkännagifva sig rösta för Gr.
Sparres förslag, och jag såmedelst blifvit öfvertygnd derom, att man
genom dess godkännande icke förnärmade någons intresse, så ansåg
jag mig äfven böra afstå från mitt förslag. Men derefter inträffade,
genom de många voteringarne, det för mig smickrande resultat, att
just det förslag jag framställt blef ja-propos:n i den slutliga omröstningen,
och då var det också alldeles klart, att jag måste öfvergifva
dem, med hvilka jag röstat i de första voteringarne, och i
stället rösta för mitt eget förslag.
Gr. Posse, Gustaf: Jag begagnar detta tillfälle att gifva
tillkänna, att, ehuru jag i natt vid den slutliga voteringen röstade
med dem som yrkade anslags beviljande för jernvägens fortsättande
ända till Orebro, gjorde jag detta icke i den afsigten att R. St:r
derigenom skulle binda sig vid ett förord för banans sträckning
norr om Mälaren; utan, i likhet med Gr. Platen, finner jag mig
oförhindrad, att vid en kommande Riksdag, om saken då kommer
i fråga, rösta anslag för banans sträckning söder om Mälaren,
ehuru jag i detta hänseende icke hyser någon förkärlek hvarken
för den ena eller audra sträckningen.
Hvad nu förevule ämne beträffar, får jag förena mig med Frih.
Raab och yrka afslag å Utsk:s hemställan; just på de af honom
framställda grunder, nemi. att penningarne icke måtte delas, utan
att det måtte finnäs något qvar till att i någon större skala utföra
södra banan. Jag ber att få framlägga ett skäl, som hufvudsakligen
leder mig till detta beslut. Under discussionen i går och
under de allmänna sammanträdena framställdes såsom ett hufvud
motif,
alt man måtte få slut på striden om banans dragning norr
Den 10 Juni f. m.
117
eller söder om Mälaren. Äfven jag anser, att det är af största
vigt, och jag tror, mine Iirr! att om vi rätt betrakta saken, så
finnes det verkligen ett tillfälle för oss att upnå detta mål. Afslag
å denna punkt och rikare anslags beviljande för den södra banan
är i sjelfva verket ett slut på denna strid; det är nemi. klart, att
de fyra stora sträckningar, sorn jernvägarne i vårt land böra äga,
äro genom vestra, östra, södra och norra Sverige Nu hafva vi
beviljat medel till utförande af jernvägen genom vestra Sverige.
Bevilja vi dessutom något till den genom södra och öfriga delar
af Sverige, så är det naturligt att en stark kompetition skall upstå
mellan dessa delar. Om vi deremot bevilja ett rikt anslag för
södra jernvägen, så hafva vi vid denna Riksdag gjort ifrån oss
vestra och södra Sverige, hvarigenom således till nästa Riksdag
återstå östra och norra Sverige. Vid den Riksdagen kommer då
ett af de två att inträffa: antingen har det visat sig att statsbanesystemet
icke duger, och då får ingen af dessa banor något anslag;
eller ock inträffar motsatsen, och då förefaller det mig alldeles solklart,
att R. St:r då skola vara i tillfälle att tillfredsställa östra
och norra Sveriges önskningar, d. v. s. tillfredsställa båda deras
önskningar sorn vilja hafva en jernväg söder och norr om Mälaren.
Ty jag är fullt öfvertygad om att frågan icke löses genom antingen,
eller, utan genom både, och.
Hr von Kraemer, Anders Robert: Då jag i går yttrade
mig, beklagade jag, att omständigheterna, sådana de förefunnos,
förhindrade mig att oförändradt yrka bifall till StatsUtsk:s Betänk.,
emedan jag ansåg att den vackra tanke som( genomgick detsamma
vore förtjent af bifall. Men då jag i min ringa mån anser mig
pligtig att efter min förmåga rädda hvad som kan räddas, kan
jag icke annat än instämma uti hvad den förste värde talaren
yttrat, hvarvid jag dock icke kan förena mig i det något vidsträcktare
yrkande som Hr Adelborg framställt, och detta derföre, att jag
endast i afseende på denna bana icke är fullt öfvertygad om riktigheten
af ett statsbanesystem. Jag får således anhålla om bifall till
Utsk:s förslag i den del som rörer anslag till sjelfva banan. Tillika
må det tillåtas mig att besvara några få af de anmärkmr, som af
Frih. Raab och andra talare yttrats.
Frih-.n sade, att då denna bana förespeglades komma att bära
sig, borde också ett enskildt bolag åtaga sig densammas utförande,
Jag hemställer dock, om i denna tid af kapital betryck och då man
så väl kan placera penningar, det vore skäl att för detta företag,
som visserligen har stora utsigter att betacka sin kostnad, nedlägga
penningar som behöfves för andra företag? Det är derföre som
jag anser, att Staten i detta fall bör förskottera dylika banor genom
att anlägga dem på sin bekostnad. Man har i Sverige jernbanor,
hvilka knappast inbringa mer än underhålls-kostnaden; men den
mellan Stockholm och Upsala tror jag med säkerhet kommer att
bära sig i det allra närmaste sjelf, hvarföre det också är skäl att
Staten förskotterar dess anläggningskostnad. Jag får dessutom uprepa
hvad som af Hr Montgommerie blifvit anfördt, eller att detta
118
Den 10 Ju ni 1. m.
förskott icke bör betraktas såsom någon egentlig ökning af den
skuldebörda som Staten skall åtaga sig.
Frih. Baab liar vidare sagt, att Upsala är omgifvet af segelbara
vatten och att någon jernväg dit således icke är nödvändig.
Men hvarföre skall man då bygga vid Götheborg, der äfvenledes
segelbara vatten finnas? Att kommunikationen mellan Stockholm
och Upsala sommartiden är liflig med ångbåtar kan icke förnekas;
men under den öfriga delen af året veta vi alltför väl att förhållanderne
äro ganska olika. Om man nu lägger eti jernväg till
Upsala i den sträckning som Komitéen föreslagit, så skulle trängen
förmodligen blott kunna med en timme komma fortare än ångbåtarne.
Lägges deremot vägen på sätt Utsk. föreslagit, blir afståndet
blott 6 mil, och man kan således på två timmar komma från
Stockholm till Upsala.
Frih. Baab har ytterligare sagt, att många andra landsorter
torde vara mera förtjenta af jernvägar än denna, t. ex. Småland.
Jag betviflar icke att Småland möjligen behöfver en jernväg bättre
än Upland; men nu är ingen jernväg föreslagen genom denna provins,
oeh det torde icke vara skäl att fortsätta de bedröfliga strider
som fördes i går med att tvista om banor som icke blifvit
föreslagna.
Vidare har Frih. Baab yttrat, att derest, som det blifvit föreslagit,
Universitetet i Upsala kommer att flyttas till Stockholm,
blifver en jernväg mellan dessa begge städer ännu mindre af nöden.
Detta är dock en sak som jag anser tillhöra en långt aflägsen framtid,
och då jag för min del är öfvertvgad, att, utom med några få
undantag, Universitetet kommer att qvarblifva i Upsala, och denna
stad således genom en jernväg kommer att bilda en slags förstad
till Stockholm samt sålunda ett sätt finnes att lösa den onaturliga
söndring som f. n. äger rum mellan hufvudstaden och Universitetet,
så kan jag icke finna detta af Frih. Baab anförda skäl i någon
mån böra verka till afslag å den ifrågav:de punkten.
Gr. Liljencrantz har yttrat, att af denna bana endast den
ringa del af Stockholms län, som den komme att genomlöpa, skulle
hämta någon nytta. Den värde Gr:n torde härvid ieke hafva menat
den af Utsk., utan den af Komitéen föreslagna banan. Jag begagnar
tillfället att, med anledn. af denna anmärkn., fästa upmärksamheten
på att den hufvudsakliga nyttan af denna jernväg just
är att flytta hela det centrala Uplands rika kornbod på två timmars
afstånd från Stockholm och Saltsjön, i st. f. att man nu behöfver
6 timmar på ångbåt. Det är ingalunda så ovigtigt, att flytta
den rika provinsen nästan omedelbart till lastage-platsen.
Gr. Liljencrantz har vidare sagt, att de stegrade arbetspriserna,
som måste blifva en följd af denna jernväg, skulle mer än förtaga
den nytta som denna bana skulle medföra. Om en sådan åsigt är
icke mycket att säga. Jag vädjar till hvar och en som har egendom
i den trakten, och jag tror icke att någon skall kunna jäfva,
att icke denna bana skulle bära sig.
Slutligen har Gr. Posse fästat sig vid att ett afslag till denna
punkt skulle vara säkraste sättet att afgöra striden emellan norra
Den 10 Juni f. m.
119
och södra banan, och Grin har dervid talat mycket om norra,
södra, östra och vestra Sverige. Jag har emellertid icke kunnat
fatta Hr Grins mening med detta; ty med norra och södra banorna
har man i dagligt tal icke menat annat än hvad Utsk. derom föreslagit,
och der kallas norra banan den som från Stockholm utgår
till Sala. Yid sådant förhållande förstår jag icke kraften af Gr.
Posses yttrande; ty här är icke fråga om Komitéens bana, utan
om den, som blifvit föreslagen af StatsUtsk.
På grund af hvad jag nu tagit mig friheten anföra, får jag
tillstyrka bifall till ifrågavide punkt.
Gr. Cronstedt, Fredr. Johan: På de skäl jag vid de
gemensamma sammanträdena anförde, yrkar jag afslag å denna
punkt. Dessa skäl voro, att då de af R. St:r vid förra Riksdagen
såsom nödige ansedde undersökningar såväl i topografiskt som statistiskt
och ekonomiskt afseende ännu icke äro verkställde, så
sakna Ständerne, efter min öfvertygelse, ännu den fullständiga sakkännedom
som erfordras för att rätt kunna bedöma, hvilketdera almed
landets sannskyldiga nytta mest förenligt, antingen banans
dragande norr eller söder om Mälaren, en omständighet, som, efter
hvad här blifvit sagdt, utöfvar en icke obetydlig verkan på denna
punkt. Jag inskränker mig således att föreslå, det R. o. Ad. måtte
afslå Utskis förevide förslag, och jag tror att man nyttigare kan
använda det begärda anslaget genom fortsättande af arbetena på södra
banan, samt att det är skäl att upskjuta afgörandet af frågorna om
de andra banorna till dess R. Stil- blifva i tillfälle att fatta ett på
fullkomlig sakkunskap grutidadt beslut, om vestra stambanan bör
dragas söder eiler norr om Mälaren.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag hade redan vid de gemen
samma
öfverläggningarne tillfälle att yttra mig om de åsigter, dem
jag ansåg borde ligga till grund för R. St:rs beslut i denna fråga.
Omständigheterna föranledde mig då att göra detta yttrande så
sammanträngdt som möjligt, och min mening är att göra det ännu
kortare denna gång. Jag uttalade då den åsigt jag hyste, att det
finnes tre olika systemer, enl. hvilka R. St:r kunde i afseende på
anslagen tillvägagå i denna fråga. Jag förutsatte alltid såsom ett
oafvisligt sine qna non fullbordandet inom tre år af vägen emellan
Götheborg och Örebro. Med stöd häraf nämnde jag äfven, att jag
ansåg ett sätt för R. St:r vara att anslå 35 millioner till alla de
banor StatsUtsk. under nästa statsreglerings-period föreslagit. Ett
annat var att anslå 18 millioner till fullbordandet af banan mellan
Örebro och Götheborg, och det tredje, att, med förbigående af
alla kortare vägsträckningar, endast fullborda de banor som redan
vore påbörjade. R. o. Ad. har nu afgjort frågan genom sitt beslut
att välja den sistnämnda utvägen. Under sådana förhållanden erkänner
jag att det icke kan falla mig in att yrka bifall till StatsUtsk:s
förslag i afseende på den nu ifrågav:de vägen. Det har
visserligen blifvit sagdt, att de anledmr till upskof som kunde vara
för handen till följd af bristande undersökningar, icke här foretin
-
120
Den 10 Juni f. m.
nas; och icke blott derföre att jag hyser fullkomligt förtroende till
den persons trovärdighet, som npgifvit detta, utan äfven emedan
jag sjelf känner förhållandet, är jag öfvertygad att så är fället.
Men det finnes ett annat skäl för afslag å punkten, och det är,
att så tänge bansträckningen söder om Mälaren ännu icke är bestämdt
afgjord, tror jag att ett bifall skulle kunna föranleda en
bestämning på förhand i detta fall. Jag finner således härutinnan
ett skäl att icke f. n. förorda bifall till StatsUtsk;s förslag i
denna punkt.
Jag nämnde i mitt anförande under de gemensamma öfverläggningarne,
att jag ingalunda hyllade den inskränktare upfattningeu
af denna fråga, och att i ett allmänt jernvägssystem äfven
banan till Upsala borde ingå. Men, oaktadt jag fasthåller vid denna
åsigt, är det naturligt att jag icke kan bevilja medel till denna
bana, då sådana icke blifvit beviljade i andra punkter. Jag anhåller
således om afslag.
Frih. Baab, Carl Adam: Tvenne meningar äro här rådande,
hvarandra diametralt motsatta. Att dessa båda meningar skulle
leverera batalj i hvarenda fråga och göra öfverläggningarne tröttande,
har man kunnat förutse. Af dessa meningar, om man så
vill, kallade för systerner, tillhör jag den som önskar att man endast
skall färdigbygga jernvägen mellan Orebro och Götheborg samt
fortsätta skånska vägen. Detta kan ske med de tillgångar vi äga,
och vi skola derigenom icke behöfva beträda skuldsättningsbanan.
Den andra meningen vill att mati skall börja med jern vägs-anläggningar
öfverallt, efter ett s. k. stambanesystem och att kostnaderna
derför skola betäckas genom lån, och derföre vill roan också vid
hvarje punkt bygga en ny väg. Om man nu vid hvarje mindre
väg-anläggning fortsätter att diseutera om systemet, så blir resultatet
detsamma vid sista som vid första frågan. För min del får
jag förklara, att när man en gång bekant sig tillhöra den ena eller
andra meningen och röstar derför, så blir discussionen vid hvarje
särskild fråga föga uplysande. De små fördelar som kunna vara
förenade med den ena eller andra banan ligga alldeles utom ämnet,
emedan den stora frågan, huruvida man skall bygga efter det mindre
eller större systemet, är den enda som kan vara af något värde
att få utredd. Jag vill fördenskull för min del icke uppehålla
discussionen, utan erkänner mig vara bland dem som afslår banan
till Upsala, för att derigenom, med de tillgångar vi äga kunna,
utan att skuldsätta oss, fullfölja utförandet af banan mellan Örebro
och Götheborg, äfvensom af banan från Malmö så långt Statens
tillgångar medgifva.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Jag yttrade igår
såsom skäl för mitt afslag å Södermanlandsbanan, att jag icke
kunde taga på mitt ansvar att lemna min röst till en bana, om
hvars ändamålsenlighet såsom stambana meningarne ännu vore stridande.
En bana kommer visserligen alltid i framtiden att, vare
sig såsom stam- eller förenings-bana, gå genom Södermanland för
Den 10 Juni f. ni.
121
att fortsättas till Norrköping o. s. v. Men då jag icke kunde
med full visshet göra mig reda för, huruvida den föreslagna sträckningen
öfverensstämde med trafikens behof eller, m. e. o., att den
var på blista sätt utlagd, kuude jag icke dertill gifva min röst.
Enahanda förhållande äger rum i afseende på förevide bana. Afven
om den råda tvenne skiljda åsigter, den ena öster och den andra
vester om Sigtunafjärden. Boende i nordligaste ändan af Upland,
har jag dock genom mina färder i alla riktningar inom denria provins
förviirfvat en temligen noggrann kännedom derom, och oaktadt
jag på grund af denna min kännedom för mig sjelf skulle vilja
afgöra, att den bana som här blifvit föreslagen, isynnerhet med
afseende på dess fortsättning, icke är den som med provinsens
behof skulle öfverensstämma, beklagar jag likväl, att icke de utredningar
äro gjorda som härpå kunna lemna faktiska bevis. Man
har från åtskilliga håll påstått, att sådana faktiska utredningar äro
fullkomligt obehöfliga; man har till och med, för att förlöjliga dessa
undersökningar, velat kalla dem ett slags socken-statistik. Eör min
del kan jag dock icke gilla en sådan åsigt. Om vi skulle tänka
oss, mine Hrr! att Staten icke skulle bygga dessa banor, utan att
det skedde af enskilda bolag, huru skulle det då gå tillväga? Vore
det icke angeläget att undersöka, huruvida trafiken på den sträckning,
som blifvit föreslagen, vore sådan, att genom bibanors anläggande
på sidorna, denna trafik kunde erhålla någon tillökning?
Vore det icke nödigt att undersöka, huruvida möjligen, till följd af
bristande kommunikationer, resurser voro obegagnade, hvilka, om
de begagnades, skulle kunna åstadkomma en ökad produktion?
Skulle det icke vara nödvändigt att lägga denna bana så, att den
blefve för ändamålet lämplig, och under förutsättning att man deraf
kunde draga den största fördel?
Men, säger man, Staten skall se saken ur en annan synpunkt.
Det medgifver jag. Det finnes andra mål som Staten bör hafva för
ögonen; men de jernbanor, hvilka för dessa Statens ändamål böra
anläggas, nemi. för att hastigare koncentrera Statens resurser och
krafter, kunna gifva förlust i st. f. stor vinst. De banor, som i
Sverige egentligen äro stambanor, äro blott två, eller på sin höjd
tre: den, som afser föreningen mellan Stockholm och Götheborg,
den, som sammanbinder södra Sverige med Wettern, hvarigenom
det inre landets krafter, som nu till följd af långa kommunikationer
äro spridda, skulle kunna hastigt koncentreras, samt slutligen den
väg, som från Norge skulle sträcka sig åtminstone till Wenern.
Dessa äro de banor, vid hvilka man egentligen kan tala om Statens
ändamål; de andra falla mer eller mindre inom de kommunala intressenas
område.
Hvad nu den af dessa sednare beträffar, hvarom i dag är fråga,
så har man påstått, att den ovilkorligen bör dragas direkte till
Upsala, emedan det skulle vara öfverensstämmande med trafikens
fordringar. Frih. Baab har ganska riktigt besvarat detta påstående
dermed, att, derest denna bana verkligen bär sig sjelf, bör den
ingalunda anläggas på Statens, utan på enskilde bolags bekostnad,
ty Staten anlägger icke banor på spekulation, utan derföre att den
122
Den 10 Juni f. m.
i ett fattigare landskap och på ett längre distrikt vill mellankomma,
utan att afse någon stor vinst. Likväl hindrar detta icke, att Staten,
så vidt möjligt är, bör tillse att den icke på anläggningen
ådrager sig ett minus.
Beträffande valet af de banor, mot anslag till hvilka jag nu
talar, så måste man, i brist på närmare utredning, i främsta rummet
göra klart för sig, hvilken af dessa banor som skulle framlocka
den största trafiken. Betraktar jag då banan öster om Sigtunafjärden,
så har till den blifvit räknad en ganska stor folkmängd.
Huru denna räkning är upgjord fattar jag icke; jag har fått ytterligare
dubier derom, då jag i ett par yttranden, hvilka dels egentligen
afse vägen mellan Upsala och Sala och dels behofvet af den
möjligast hastiga kommunikation emellan Stockholm och Upsala,
hört samt i Öfverste Ericsons förslag sett orter upräknade, hvilka,
enl. min erfarenhet, omöjligen kunna af denna bana draga någon
nytta. Bemälde Öfverste sträcker sin folkmängdsberäkning öfver
Österby och Terna. Hvad Österby bruk beträffar, så är förhållandet,
att derifrån är mil till hafvet och 4^ mil till Upsala.
Längre bort ligger Wattholma bruk, der jag anser den rayon som
omgifver Upsala vara slutad. Denna trakt är en vidsträckt skogsbygd,
som ej har några produkter till afsättning, utan sjelf behöfver
från andra håll förskaffa sig sin spanmål. Ar det rimligt att
antaga, att någon trafik här skall upstå? Om någon vill resa till
Stockholm, så begagnar han visserligen hellre en väg som går rätt
ned än en annan; men att vilja taga ett distrikt, som för sina
produkters afsättning har dubbelt så lång väg till jernbanan som
till Stockholm, torde dock vara något förnuftsvidrigt.
Huru har ett sådant misstag kunnat äga rum? synnerligen då
man borde hafva vetat, att hvad som från dessa trakter kan af
sättas
är dessa tyngre varor, för hvilka jernvägar alltid äro ett
dyrare transportmedel än sjön. Det enda, som jag tror på detta
sätt kan komma i fråga att föras ifrån Österby, är en mindre qvantitet
stål, hvaraf på sin höjd tillverkas ungefär 400 skålp., af hvilka
måhända blott 50 eller 60 skola komma till Stockholm. Visserligen
är det sannt, att Tierpsslätten är en af våra större slätter;
den sträcker sig ungefär till Upsala och går 4 mil norr derom
fram emot Gefle; men förhållandet är likväl det, såsom hvar och
en som har den minsta kännedom om dessa orter vet, att Tierp
icke har Upsala till afsättningsort utan Gefle, till följd deraf att
priserna der äro högre, Den enda kommunikation sorn denna trakt
liar med Upsala, är för att upköpa produkter derstädes, hvilka
sedermera forslas till Gefle, der, såsom jag nyss nämnde, priserna
äro något högre än i Upsala. Vid sådant förhållande kan jag
icke finna annat än att man, vid beräkningen af folkmängden vid
denna väg, gått alltför långt i öster, likasom man gått alltför
långt i söder i afseende på vägen genom Södermanland.
Söker jag nu att göra mig reda för huru denna trafik öfver
Upsala skulle blifva, så afdrager jag först från all beräkning den
märmsta biten från Stockholm, emedan det är gifvet, att när man
icke är långt aflägsen från afsättningsorten, så tager man icke
Den 10 Juni f. m.
123
krokvägen att först resa till jernvägen och sedermera med sina få
tunnor spanmål fara till denna afsättningsort, utan man far direkt
dit. Jag undantager således den närmsta biten på ömse sidor om
jernvägen. Men när jag kommer till Byhus så möter der en ås,
som fortsattes upåt, går ned till Mälaren förbi Hysingen och Wallstanäs,
går vidare vesterut i höjd med Flottsund samt fortsätter
sin skogstrakt \ mil på andra sidan om Alsike. Emellan denna
ås och Mälaren ligger en sträcka af högst mils bredd och minst
1£ mil. För denna sträcka är det naturligtvis en fördel att jernvägen
går derigenom; hvaremot den öster om nämnde ås är till
föga gagn. Dels är nemi. trakten mera kuperad, och dels är det
omöjligt att de som bo norr om denna dalgång, som sluter sig
intill åsen, kunna finna någon fördel vid att färdas 6^ mil för att
lassa af sina varor på jernvägen, i st. f. att på kortare väg kunna
afyttra dem. Det är således hufvudsakligen Upsalaslätten som
skulle finna en jernväg fördelaktig. Men huru stor är denna slätt?
Den sträcker sig österut två mil till dess åsen af bry ter den; derefter
går den vidare genom bruksdistrikter af 1 mils bredd, två
mil ofvan Wattholma bruk, hvarpå den böjer sig ned åt vester,
så att då man kommer till Sala-vägen räcker den blott en mil.
Dessutom ber jag att få nämna, att när man kommer vester eller
sydvest om Upsala, blir det för dessa trakters intressen fullkomligt
enahanda om vägen tages till Giresta eller till Upsala, ehuru den
förbi Giresta är något kortare, dock obetydligt. Det finnes visserligen
en slätt några mil högre upp, nemi. Alundaslätten; men ifrån
denna trakt äger ingen afsättning rum till Upsala, emedan större
delen af dess spanmfils-produkter går till bergslagen. Dessa orter
äro nu de som i främsta rummet skola draga nytta af denna väg.
Hvad åter vägen vesterut beträffar, torde icke kunna förnekas,
att den bör gå igenom Stäket och sedermera genom en bördig och
sädesbärande trakt. Jag anser således, för min del, att ett gifvet
företräde för Upland skall ligga uti att vägen går norr ut. Men
hvad som det oaktadt beveker mig att icke lemna min röst till
det begärda anslaget, är tanken på hvad som skall följa derpå.
K. M. har i sin Propos. lemnat frågan oafgjord i så måtto, att
intet anslag är föreslagit för denna väg. Utsk. har dock gått
längre och velat binda oss vid en bana längre fram. Den förste
värde talaren förklarade sjelf, att han vore öfvertygad om att banan
ifrån Upsala borde taga en annan riktning, och min öfvertygelse
är, att derest nuv:de 11. St:r också skulle anslå de begärda 500,000
Rdr till ifrågav:de fortsättning af Upsala-banan, skulle kommande
Ständer, bättre uplysta om förhållandena, låta dessa 200,000 Rdr
ligga förlorade och heldre draga vägen på annat sätt, och derigenom
utsätta sig för denna mindre förlust, än för den större som
ovilkorligen skulle upstå genom banans fulländande.
Ty, genom hvad trakt går denna väg? Jo, på hvardera sidan
genom ödemarker och nejder som äro högst litet fruktbärande. Man
har sagt, att statsbanornas ändamål är att skapa rörelse, att framkalla
utveckling der den icke finnes. Jag tror att man visserligen
bör hafva detta mål för ögonen, men att utan någon bestämd för
-
124
Den 10 Juni f. m.
hoppning att vinna detta mål kasta ut millioner, är ett experiment
som man i andra länder icke vågat; och, om jag äfven erkänner,
att Sverige i afseende på välstånd gått betydligt framåt, tror jag
dock att man i förhållande till åtskilliga andra länder icke kan
anse sig hafva råd att göra dylika annorstädes icke pröfvade experimenter.
Man har citerat Amerika, och man har nämnt trakter
på många mils afstånd från de bördiga delarne dit emigrationen
kastat sig. Men det är dock nödvändigt äfven för en oas i öknen
att äga någon produktionsförmåga och någon möjlighet att afsätta
sina produkter, och den bryter derföre också väg genom öde trakter
för att nå en afsättnings-ort. Derigenom först upkommer befolkning
och produktion. Kan detta blifva fallet här? Lägges
vägen direkt öfver Upsala blir naturligtvis följden den att, derest
man misstagit sig om sträckningen för hela den stora trafik som
finnes i dessa trakter, en betydlig omväg kommer att äga rum.
Lägges åter banan öfver Giresta, blir det endast Upsala stads och
närmaste trakts intressen som komma att vidkännas omvägen.
Hvad som torde visa att det icke är min enskilda öfvertygelse
som här uttalas, utan den stora allmänhetens i dessa trakter, äro
de petitioner som utgått för att få banans sträckning öfver Giresta,
under det att för den andra vägen endast Upsala stad och trakten
deromkring talat. Detta torde ådagalägga, att icke allenast Uplands
utan äfven öfrige distrikters, bergslagens och Westmanlands intressen
här vilja göra sig gällande.
Man har sagt, att bergslagen står i förbindelse med bördiga
trakter och att den icke behöfver några andra kommunikationer
än dem de redan till sjös äga. Hr Schwan har ock i detta fall
påpekat åtskilliga förhållanden som skulle bevisa detta påstående.
Men först och främst torde hans siffror i detta afseende tåla någon
belysning; ty när han antager, att man på 5 timmar kommer till
Westerås, men att det sedan skall åtgå i timmar för att på jernväg
komma till Stockholm (?), torde man redan deri finna, att
siffrorna stå bredvid, som man säger. Men jag vill icke fästa mig
härvid; ty det finnes ett annat förhållande, som jag tror att man
förbisett. De af Hr Schwan åberopade siffrorna gälla nemi. icke
den direkta kommunikationen emellan Westerås och Stockholm,
eller hela det behof som finnes mellan dessa .punkter. Dör detta
förfaller hans argument helt och hållet.
Hvad trafiken öfver Westerås beträffar, som man ovilkorligen
vid den andra sträckningen mäste taga i betraktande, så kan jag
icke bestämdt upgifva dess belopp, ehuru jag tror, att om man
velat anställa några beräkningar häröfver, dessa varit ganska lätta.
Ty man bör ihågkomma en sak, nemi. att det för hvarje af dessa
vägar finnes tvenne broar som skola öfvergås, och hvilka äro lästa.
På rörelsen öfver dessa broar kan man grunda sina beräkningar.
Men hvad som ytterligare talar för den stora trafik, som på dessa
vägar ouphörligt fortfar vinter och sommar, äro de stora foror dem
man der ständigt möter, äfvensom det usla tillstånd hvari vägarne
till följd af det oafbrutna körandet befinna sig. Dessa omständig
-
Den 10 Juni f. m.
125
heter utgöra talande bevis för den på nämnde vägar rådande Miga
rörelsen, oaktadt man har sjön bredvid.
Hvad nu beträffar sträckningen emellan Upsala och Sala, så
frågar jag hvad man egentligen har för varor att vänta i denna
trakt? Jo, bergslags-produkter. Tror man verkligen, att man skall
kunna lägga dessa tunga alster på jernväg, vare sig denna sträcker
sig öfver Frövi till Orebro, eller öfver Upsala till Stockholm? Och
månne icke, om Staten der mellanlcommer, trafiken, heldre än att
underkasta sig en så dyr transport som medelst jernväg, skall återtaga
sin gamla naturliga väg från Sala till Westerås oell låta Statens
jernväg ligga der den ligger. Min öfvertygelse är, att mycket
förr än StatsUtsk-.s förutsägelse går i fullbordan, skall man blifva
tvungen att lägga ut en dubbelbana, och då skall banan mellan
Upsala och Sala sjunka till halfva spårvidden, om jag får begagna
en rhetorisk figur, och detta just till följd deraf att trafiken ovilkorligen
banar sig sjelf den naturligaste vägen. Man kan vilja
invända, att jag egentligen talat om den förbindelse som har Stockholm
till sin slutpunkt. Men jag ber att få fästa upmärksamheten
derpå, att Westmanland egentligen är mellanförlags orten så väl
för Stockholm som för förlagsorterna mellan Uplands rikaste bygd,
genom hvilken jernvägen skall gå för att sedermera föra varorna
till de norra trakterna. Ilen trafik, som jag nu omnämnt, är så
stor, att en jernvägsbit endast till Westerås icke är för densamma
tillräcklig.
Jag kan härvid icke underlåta att flista upmärksamheten på de
skäl Utsk. åberopat för denna väg; ty de förefalla mig i sanning
så litet bindande, att jag vågar uprepa hvad jag sade i går, eller
att när man framkommer med så klena skäl, lemna de åtminstone
för den, som läsa dem i sitt sammanhang, en supposition, att man
icke har några bättre. Vägen emellan Sala och Frövi är visserligen
icke föreslagen; men den ingår dock i systemet, ehuru ingen
undersökning är gjord ens om möjligheten att få fram den. Ofverste
Ericson säger sjelf, att lokala hinder möta för densammas utförande.
Men Utsk. stannar ändock icke der, utan anser från Sala i vester
och norrut föreslagna jernvägarne böra utföras. Fin okulär-undersökning
har ägt rum, som för Utsk. varit tillfredsställande, och
Utsk. säger, att »några lokala hinder eller olägenheter icke förekomma
emot dessa jernvägs-anläggningars verkställighet.» Ja, det
beror på omdömet, hvad man anser för hinder och olägenheter.
Likväl måste, då man icke uptager banan till mer än hvad medelvärdet
är, eller 700,000 ltdr milen, man anse, att allt hvad som
går öfver detta medium är en olägenhet. Det förefaller mig, likasom
mången, att när man här endast fäster sig vid hörsagor, så
är väl äfven detta en olägenhet. Ytterligare säger Utsk, att norra
stambanan bör bära sig; hvarföre? Jo, emedan det finnes en jernväg
mellan Christiania och Mjösen, på hvilken 160,000 personer
färdats. Skälet är, enl. mitt förmenande, icke logiskt riktigt. Jag
ber vid detta tillfälle att få fästa upmärksamheten på en besynnerlighet.
Man har så mycket ordat om faran af att komma i berö
ring
med KöpingHult-banan; men denna fara är i detta förslag
126
Den 10 Jani f. m.
alldeles kastad åsido. Man bar för denna orsak icke velat draga
vägen öfver Giresta; men går man vägen från Sala till Frövi då
finnes ingen fara, och kan man icke komma till Frövi, så går man
från Westerås till Köping. Utsk. har väl icke föreslagit detta;
men den person, på hvilkens framställningar detta är bvggdt, har
gjort det. Således i ena fallet fara, men icke i det andra. Kan
icke sådant kallas löjligt? Alla dessa omständigheter, som, enl.
min öfvertygelse, tala så mycket emot förslaget och som lemna
tvisteämnet så öppet, äro för mig fullkomligt tillräckliga skäl. att
icke genom min röst bidraga till afgörande af en fråga, hvilken
endast genom noggrannare undersökningar bör lösas.
Jag ber att få uprepa en sak, som jag i går omnämnde.
Misstager sig Staten på sin jernväg och lägger densamma på en
ort, der trafiken icke vill hafva eller icke behöfver den, så åstadkommer
Staten derigenom ett dubbelt ondt, derigenom att den
icke allenast nedlagt ett kapital, som icke gifver någon ränta och
som sålunda blifver en ständig kräfta, utan äfven förhindrat anläggandet
af en bana, som för orten och dess utveckling kunnat
vara af oberäknelig nytta. Det är detta, mine Hrr! som för mig
är ett tillfyllestgörande skäl att icke nu, genom att sluta mig till
endera af de båda sidorna, stänga vägen för en lugnare utredning
af frågan. Jag påminner mig härvid ett annat uttryck som undfallit
Utsk., nemi., att om man drager vestra banan söder om Mälaren,
så kan man anlägga den norra banan der den mest motsvarar
behofvet. Detta förefaller mig något obegripligt; ty jag hade
föreställt mig, att vestra banan kan gå söderut, utan att den
norra banan anläggande der trafiken mest kräfver den deraf behöfver
vara beroende, och då kan väl Staten få vara förlagsman. Jag
tror att de båda intressena söder och norr om Mälaren hafva fastgjort
sig alltför mycket vid ett ord, nemi. vestra banans ledning.
Så som jag skulle hafva velat upgöra det för mig, skulle jag först
hafva sett efter huru banan genom Södermanland och Östergöthland
borde gå för att på bästa sätt upfylla sitt ändamål, och derefter
huru den genom Westmanland och Upland borde dragas. Sedan
jag fått reda på detta, skulle jag hafva undersökt, hvar den lättaste
sammanbindningen kunde ske, och detta skulle hafva bestämdt
mitt val.
Jag anhåller att K. o. Åd. lika litet må förhasta sig i sitt
beslut i denna fråga som i den förra, och att K. o. Ad: måtte
lemna den öppen för en sundare och lugnare pröfning. Och detta
kan ske, om frågans afgörande upskjutes till nästa .Riksdag. Äro
intressena stora och starka, kunna de hjelpa sig sjelfva; men äro
de det icke, kunna de gerna utan fara vänta i tre år.
Hr Hjerta, Lars: De sakrika uplysningar som Gr. af
Ugglas lemnat i detta ämne och synnerligen den omständigheten,
på hvilken han fästat upmärksamheten, eller jemförelsen mellan antalet
af dem som velat hafva banan öster eller vester om Sigtunafjärden,
synes mig vara en tillräcklig anledn. att f. 11. upskjuta
afgörandet af denna fråga för att erhålla en närmare utredning
D en 10 Juni f. m.
127
deraf. Till hvad Gr. af Ugglas yttrat i afseende på det behof,
som man å andra sidan anfört, att erhålla detta anslag för att
derigenom bestämma en riktning för ett stambanesystem, ber jag
att få tillägga, emedan jag anser det möjligtvis kunna medföra
en förkortning af disoussionen, att då banans sträckning direkte
till Upsala-Sala, samt Gefle-Dala-vägen blifvit föreslagne hufvudsakligen
för det gagn som man derigenom skulle göra dels Dalarne,
dels Norrland, ber jag att få fästa upmärksamheten derpå, att så
väl de tvenne representanter från Dalarne som här äro vid Riksdagen
närv:de, som representanterna från Norrland protesterat mot
den af Utsk. föreslagna sträckningen. Jag vill icke uprepa detaljerna
af dessa protester, — de finnas dels i Hr Falhems reservation,
dels i det yttrande, som R. o. Ad. torde erinra sig från de
gemensamma öfverläggningarne, afgafs af representanten för Fahlun,
Hr Boman, dels ock i de yttranden, som i BondeSt. af representanterna
för Dalarne derstädes blifvit afgifna, äfvensom i hvad som
under de gemensamma öfverläggningarne anfördes af representanterne
från Norrland.
Frih. Cederström, Rudolf: Uti Frih. Carl Raabs åsigt,
att vi skulle kunna med behörig kraft fortsätta jernvägs-arbetena
utan skuldsättning, kan jag icke instämma; ehuru jag tror denna
bana endast med varsamma steg böra beträdas och icke i vidsträcktare
mån, än behofvet, enl. noggrannaste pröfning deraf,
kräfver. Det är derföre jag förenar mig med de ledamöter som
yrka afslag å denna punkt. Då jag således, ehuru under erkännande
af den ifrågav:de förbindelsens vigt, icke är ense med Utsk.
ang:de banans sträckning och icke f. n. kan tillstyrka det för densammas
utförande föreslagna anslaget, skulle jag dock gerna önskat
att medel kunnat beviljas till banans förande från Stockholm till
Giresta. JernvägsKomitéen har i sitt Betänk, pag. 13, 14 och 15
anfört så förträffliga skäl för denna bana, hvilka skäl hafva
vunnit ytterligare stöd genom Gr. af Ugglas’ anförande i ämnet,
att denna åsigt borde vinna ett betydande medhåll, som torde
hända det må blifva en kommande Riksdag förbehållet att
deråt egna.
Hvad Orsundsbro-Upsala banan beträffar, kunde man möjligen
anförtro dess utförande åt ett enskildt bolag; ty troligen skulle
den snabba förbindelsen mellan universitets staden och hufvudstaden
jemte mellanliggande trakter medföra mycken nytta för trafiken,
blifva mycket anlitad och göra banan lönande. Men om företagets
understödjande i sådan form är icke nu fråga. Jag anser skälen
emot sträckningen öster om Sigtunafjärden vara af reservanterna så
klart ådagalagda, att en så beskaffad bana ingalunda må för allmänna
medel byggas, och finner mig således förhindrad att instämma
i Frih. von Kraemers förslag, att åt K. M. måtte öfverlemnas
bestämmandet af banans dragning öster eller vester om
Sigtunafjärden; ty, oaktadt jag för min del anser skälen på ett
alldeles öfvervägande sätt tala för en bana vester om nämnde fjärd,
hafva vi dock sett Regeringen vid dess första pröfning af ärendet
128
Den 10 Juni f. m.
betrakta saken annorlunda, och jag ser icke, att R. St:r, med den
nnv:de Rådgifvarepersonalen, skola kunna antaga, att denna åsigt
varder frånträdd. Tvärtom tyckes det som Regeringen, så snart
R. St:r icke bestämdt uttrycka sin åsigt, har största anledn. att
vidblifva sin redan uttalade. Icke lärer det heller vara värdt, att
för ifrågav:de förhållandens närmare pröfning å ena och andra sidan,
förvänta eller önska sig en ombytt Rådgifvarepersonal. — Ganska
riktigt och välbetänkt har Gr. af Ugglas fästat upmärksamheten på
vådan af att bevilja den jemförelsevis visserligen ringa summan af
200,000 Rdr för Upsalabanans fortsättande i sträckning mot Sala;
ty derigenom skulle man i alla fall gifva på hand att understödja
den besynnerliga bana, som Utsk., med stöd af Ofverste Ericsons
system och Regeringens Propos., autydt böra framdeles varda fortsatt
genom Westmanland, från Sala till Frövi, tvärs öfver backar
och berg, öfver ådalarne der de äro som djupast, och genom länets
ofruktbaraste nejder. Ett så vildt förslag hoppas jag aldrig må
blifva antaget, oell det är derföre af vigt att man från början afskuddar
sig all delaktighet deri.
Men då jag således f. n. begagnar min rätt att å den föredragna
punkten vördsamt hos R. o. Ad. yrka afslag, hoppas jag
att likväl få vara fredad för hvarje utbrott af förebråelse af dem
som tilläfventyrs hylla Utsk:s mening. Det är visserligen sagdt,
att man icke bör ingå i besvarande af hvad endast reservationsvis
inom Ståndet blifvit yttradt; men ännu mindre bör det vara lofgifven
att, efter sedan discussionen blifvit slutad, vid afgifvande af
skiljaktig mening framslunga sårande beskyllningar mot sina motståndare.
Med stor ledsnad har jag emellertid, utom discussionen,
men i form af reservation, denna dag afhört ett så beskaffadt
yttrande af en man på hvilken jag sätter stort värde, och för
hvars insigter och förmåga It. o. Ad. har allt skäl att hysa aktning.
Dessa tänkesätt har det Högloft. Ståndet vid flere, ja vid alla tillfällen
för honom ådagalagt, och jag gläder mig upriktigt deråt;
men i samma mån det sålunda förvärfvade anseendet är välgrundadt
och allmänt erkändt, måste man önska att den aktade ledamoten
icke genom förhastade yttranden af harm och besviken väntan,
här grundlägger den föreställningen, att han på ett mindre
eftertänksamt och mindre rättvist sätt behandlar sina motståndare,
aldrahelst då samme talare sjelf började sitt anförande under de
gemensamma öfverläggningarne med att önska det man aldrig borde
tillerkänna sina vedersakare annat än hederliga, ädla motiver. Emellertid
har Hr Bildt i dag yttrat, att majoriteten, R. o. Ad:ns således,
som fattat beslut i olikhet med hvad StatsUtsk. föreslagit,
denna majoritet har, enl. den värde talarens ord, såsom jag upfattat
deras lydelse, genom sitt beslut i jernvägsfrågan minskat möjligheten
af hufvudstadens försvar i farans stund, hvilket förfaringssätt
kunde leda derhän, att i en framtid »blifva en utsträckt hand
åt den fiende som måttar sitt hugg åt fäderneslandets hjerta.» —
Nu är klart att härvid denna hand måste förutsättas blifva utsträckt
i vänskaplig mening; ty vore meningen att man måttade
Don 10 Juni f. m.
129
hugg mot hugg, utgjorde sådant icke föremål för något klander.
Hr Bildt har således i sina ord, om än icke i sin mening, framkastat
en beskyllning, som måste djupt ogillas af hvar och en som
äger någon känsla för fosterlandets heligaste rättigheter, den, att
af hvarje god medborgare värnas och försvaras. Jag vill gerna
antaga, att de anförda orden, under en sinnesstämning, beherrskad
af det måhända oväntade, nyss lidna nederlagets smärta, icke så
noga blifvit afvägda; men jag är öfvertygad att Hr Gr. o. Landtm.,
oaktadt allt det öfverseende han må hafva med våra ofullkomligheter,
funnit sig nödsakad afbryta detta yttrande, derest det icke
slutats i samma ögonblick det beklagliga uttrycket var fälldt. Men
då en väckelse till upmärksamhet på hvad de inneburo således från
detta håll uteblifvit, tillåter jag mig, såsom en upmärksam och
på Hr Bildts ord verklig vigt läggande medlem af detta Hus, att
härmed hos honom sjelf hemställa, huruvida han, derest han icke
nu finner sig föranlåten att återtaga eller närmare förklara sina ord,
åtminstone vid protokollsjusteringen icke ville något modiefiera dem,
på det de icke mätte gifva anledning till den upfattning, hvarpå
jag sökt göra talaren upmärksam. I våra prot:r bör icke oförändradt
eller oförklaradt qvarstå ett yttrande, som vore missfirmeligt
för B. o. Ad:ns majoritet, och sorn skulle innefatta ett sorgligt
vittnesbörd derom, att en ledamot, hedrad med B. o. Ad-.ns förtroende,
skulle mot sina medbroder i ett så vigtigt hänseende hafva
framställt en så oförtjent tillvitelse. Jag är öfvertygad att Hr
Bildts rättskänsla skall finna sig föranlåten att, derest yttrandet
skall qvarstå, öppet afgifva en dylik förklaring; ty han, såsom jag,
måste vara förvissad, att, långt ifrån att Sveriges Bidderskap och
Adel skulle vilja räcka en vänlig hand ät Bikets fiender, skall det
ibland oss ej finnas någon, som icke med gladt mod ville gifva
lif och blod för fäderneslandets väl och segra eller dö i striden
mot hvarje i fiendtlig afsigt fäderneslandets frihet och sjelfbestånd
hotande eller försåtligen utsträckt hand.
Frih. Baab, Adam Christian: Jag skulle anhålla att få
återföra tankarna på den närv:de banan, hvarom nu är discussion.
Jag skulle icke ytterligare hafva begärt ordet, så vida icke frågan
är så allvarsam, då den gäller millioner, att jag icke kan underlåta
att besvara de talare, som yttrat sig för det ifrågav:de anslaget.
Jag kan icke annorlunda förstå deras skäl dertill, än att de vilja
ådagalägga sin opartiskhet i så måtto, att när de velat anslå medel
åt banan söder om Mälaren, borde sådant äfven äga rum med den
norra. Eljest äro deras skäl allt för svaga.
Man har sagt, att fördelarne -af Upsala-banan skulle ligga deruti,
att riktningen blefve sådan sorn StatsUtsk. föreslagit, i afseende
på banans fortsättning norr om Upsala. Emellertid har jag, af
tvenne possessionaten, hvilka onekligen genom sina egendomars läge
skulle, derest de läte sitt eget intresse tala i saken, förorda denna
bana, hört yttras, att verkliga förhållandet med denna trakt är sådant,
att ända till 0|- mils väg icke fiunes knappt någon koja. Der
VI
H. 9
130
Den 10 Joni f. m.
nti finner jag icke någon lycka, lika litet sorn att det vore nyttigt
att härigenom befästa systemet i sin helhet, hvars brister redan äro
insedde. Systemet önskar jag inskränkt till de få linjer, som jag
förut nämnt, nemi. Stockholm-Götheborg och Mnlmö-banan.
Hr Kraemer har sagt, att det icke vore tänkbart att enskilda
bolag skulle bilda sig under det penninge-betryck, som nu råder, för
att utföra banan mellan Stockholm och Upsala. Om penninge-betryck
emellertid finnes, skall då Staten utlägga medel för en bana,
hvilken för närv:de är den mest umbärliga af alla de föreslagna?
Hr Kraemer har vidare frågat hvarföre, då man såsom skäl
emot denna bana åberopar, att både Upsala och Stockholm hafva
segelbara vatten, man då anlägger jernväg från Götheborg, som äfven
har sådant vatten. Det är dock icke fråga att skaffa staden
utväg att exportera, utan att kunna försälja sina varor, och i detta
afseende har Stockholm, genom Mälaren, ett omätligt företräde framför
Götheborg.
I afseende på skillnaden mellan den tid, som åtgår för att föra
trupper från Upsala till Stockholm sjöledes eller med jernväg, bar
Hr Kraemer uppgifvit, att man i ena fallet måste gå två sidor i en
triangel, fordrande en tid af fem timmar, då det deremot i sednare
fallet blott skulle fordras två timmar. Men hur skulle vi kunna
tänka oss så stor brådska med truppernas ankomst, att två eller
tre timmars fördröjning skulle vara af någon betydenhet.
Slutligen har Hr Kraemer sagt, att jag skulle hafva ett bedröfligt
ort-intresse. Jag förstår icke huru Hr Kraemer möjligen kan
bos mig spåra något sådant i detta afseende. Den ort jag bebor
ligger nära Stockholm; jag har ingen egendom i Småland, och jag
har hvarken velat beskylla Hr Kraemer eller någon annan för ett så
beskaffadt intresse, ehuru de, snarare än jag, skulle kunna misstänkas
derför.
Jag vill icke trötta med något längre föredrag, emedan jag
tror att saken är utredd, och hoppas, att K. o. Ad. kommer att
afslå punkten.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Efter den grundliga utredning,
som Gr. af Ugglas lemnat af frågan, skulle jag göra mig
skyldig till en oförlåtlig inkonseqvens, jag som ifrar för sparsamhet
och försigtighet, om jag skulle kosta ett ord mer på denna fråga,
då jag verkligen trotsar hvem som helst, att kunna bevisa något
annat, än hvad Gr. af Ugglas gjort. Jag ansluter mig således till
hans mening i denna fråga.
Gr. von Kosen, Adolf Eugéne: Jag vill visst icke ut
tänja
discussionen mer, än hvad som är nödvändigt, utan anhåller
jag blott, att, fullkomligt instämmande uti hvad Gr. af Ugglas och
Erih. Kaab yttrat, få, i likhet med dem, yrka afslag å ifrågav:de
punkt. Jag ber dock få tillägga, att, efter de mångfaldiga underökningar,
som blifvit gjorda för Upsala-banan, det torde kunna försäkras,
att ingen af de föreslagna riktningarna för denna bana är
sämre, än den Utsk. framställt. Hvad norra banan beträffar, så kan
Den 10 Juni f. m.
ISi
jag öppet förklara, att om någonsin de okulära undersökningarna
komma i dagen, skall det visa sig, att de nro af underhaltigare beskaffenhet,
än några andra. Vid förra Riksdagen, ehuru jag icke
blef öfverröstad, emedan jag icke begärde votering, förkastades dock
den propos. jag framställde och hvilken var i samma syftning, som
jag nu hört så många försvara, nemi. att banorna icke böra byggas
på Statens bekostnad, utan af enskilda bolag, eller sådana personer,
som erbjödo sig att bygga på det sätt jag vid förra Riksdagen proponerade,
nemi.: att, sedan en mil vore för enskild räkning byggd,
skulle Staten komma till hjelp med lån till |-:delar af anläggningskostnaden
och med 40 års amorteringstid. Jag finner emellertid nu
med glädje, att en reaktion inträdt, och jag hoppas, att vid nästa
Riksdag denna min åsigt om saken skall vinna ännu mera insteg
och att vi då skola komma till det resultat, att. dé af våra provinser,
som önska sig jernbanor, kunna få dem och få dem lagde der,
hvarest de vilja hafva dem. Nu är förhållandet, att Jemtland och
alla de norra provinserna få skatta till Skånska banan och derigenom
blifva graverade med icke obetydliga utgifter, utan förhoppning att
sjelfve få en bana sig tilldeldt. Jag tror, att det då är bättre, att
hvar och en får sörja för sig sjelf. Jag yrkar afslag.
Frih. von Kraemer: Jag hade icke ämnat yttra mig i
denna fråga vidare, än hvad jag vid början af discussionen anförde.
Men det är några af Gr. af Ugglas fällda uttryck, som föranleda
mig att ånyo begära ordet.
De anmärkmr som blifvit anförda emot Stockholm-Upsala-banan,
hafva redan af en föreg:de talare blifvit besvarade, och jag vill
således icke dermed uptaga R. o. Adms tid. I afseende åter å
Gr. af Ugglas anförande ber jag att få fästa Hr Gr:ns upmärksamhet
först och framt, derpå, att jag i milt yrkande uteslöt de 200,000
Rdr, som i StatsUtslos förslag blifvit begärda för banans fortsättning
emot Sala. Just härigenom trodde jag mig hafva tillräckligt
uttryckt den åsigt, att jag icke gillade denna sträckning. Deremot
kan jag försäkra Gr. af Ugglas, att om JernvägsKomitéens förslag
hade legat till grund för StatsUtsk:s Betänk., eller att vägen
skulle fortsättas till Gefle, hade den bestämt burit sig ganska väl
och haft en liflig trafik, derom är jag fullt öfvertygad. Det är
icke allenast de foror som föras från Upsala till Gefle, utan hela
norra Rikets produkter som komma att forslas på denna väg. Den
som färdats dessa vägar vet, att hela långa sträckor af foror komma
ända ifrån Gefle till Upsala för att sedan gå till Stockholm och
andra orter. Om således denna fortsättning af Upsala-banan hade
legat till grund för StatsUtsk:s Betänk., hade sådant varit välbetänkt.
Deremot blifva, genom vägens sträckning till Sala, de pulsådror
afskurna, som löpa ned till Mälaren. Beträffande den vidare
sträckningen från Upsala till Giresta, som JernvägsKomitéen äfvenledes
lörordat, erkänner jag upriktigt, att jag delar den åsigt, att
det varit vida bättre om vägen, på sätt Komitéen föreslagit, förts
öfver Stäket åt Stockholm. Men jag anser mig, till följd af det
beslut R, o. Ad. i natt fattade, nemi. att lemna den tvistiga frågan,
132
Den lO Jnni f. m.
huruvida vestra stambanan borde ledas norr eller söder om Mälaren,
öppen, hafva af grannlagenhet varit förhindrad att ånyo yrka,
att vägen från Stockholm till Upsala skulle föras vester om Sigtunafjärden,
hvilket ovilkorligen skulle haft till följd, att raan redan tagit
ett steg till fördel för banans läggande norr om Mälaren. Jag uprepar,
det jag trodde, att det icke var passande att göra en sådan
framställning, hvarföre jag nu yrkar, att It. o. Ad. ville bifalla det
föreslagna anslaget af 4,800,000 It dr till banan emellan Stockholm
och Upsala, hvilken, på sätt en reservant äfven yttrat, utgör ett
helt för sig, och ovilkorligen kommer att bura sig samt icke medföra
några bekymmer lör Staten, emedan jag är öfvertygad, att den
skall betacka alla kostnader, så väl för underhållet som för ränteoch
kapital-afbetainingar, till följd hvaraf också det gifna anslaget
kan betraktas såsom ett räntefritt förskott, hvilket i tidens längd
blifver till Staten återburet.
Den reservant, jag tagit mig friheten åberopa, har anfört åtskilliga
siffror. Jag medgifver att siffror kunna användas på många
sätt; men jag kan försäkra att dessa äro riktiga. J-Ir Henschen anför,
ibland annat, att behållningen af den trafik, som eger rum
emellan Stockholm och Upsala', äfven under nuvarande dåliga förhållanden,
utgör million om året, och såsom ett exempel på huru
liflig denna rörelse är, kan jag anföra, att det första ångfartyg, som
i Sverige färdiggjordes, var det af Owen byggda »Gamla Upsala»,
hvilket lemuade en behållning af 70 proc., och han ansåg det som
sin guldgrufva. Han uppmanades slutligen att bygga ett bättre fartyg,
men han gjorde ständiga uppskof dermed, hvilket föranledde
mig att bilda ett särskildt bolag, som sedermera i medeltal haft 25
proc. på sina penningar och dessutom byggt tvenne nya fartyg, hvilka
tillsammans kostat bolagets byggnadsfond 1 10,000 Edr Bco. Jag
är sjelf den största aktieägaren och jag talar således mot min egen
fördel; ty det är otvifvelaktigt, att om en jernväg skulle anläggas
emellan Stockholm och Upsala, skulle ångbåts-aktiernas värde falla;
men det är icke det enskilda intresset., som här får tala, utan det
allmänna, och min öfvertygelse är, att en jernväg mellan ifrågav:de
tvenne städer kommer att bära sig förträffligt. Jjig tror äfven, att
rättvisan emot Stockholms stad bjuder, att den, likasom öfriga huf
vudstäder
i den civiliserade verlden, erhåller en jernväg, särdeles när
denna är ämnad att föras till en allmänt besökt ort, der trafiken
kan bära sig. Härigenom skulle äfven den orättvisa, som af 1844
års Ständer begicks emot hufvudstaden, blifva godtgjord.
Det är af dessa skäl, som jag fortfarande yrkar bifall till Stats
Utsk:s
förslag, hvilket både af K. M. och af Ofverste Ericson på
ganska vidlyftiga skäl blifvit förordadt.
Hr Paykull, Carl Samuel: Jag vill icke länge uptaga
tiden, utan ber blott att få nämna, det jag anser, att en jernväg
direkte mellan Stockholm och Upsala skall blifva mycket förmånlig,
och oaktadt den opinion, som gjort sig gällande, att en jernväg
icke ännu bör gå genom Stockholm, vågar jag- dock på det högsta
Den 10 Juni f. m.
133
tillstyrka den väg, som uti ifrågavrde punkt är föreslagen. Visserligen
hafva åtskilliga talare sagt, att en jernväg emellan Stockholm
och Upsala icke bör anläggas på Statens bekostnad, emedan denna
bana troligen kommer att bära sig sjelf och således bör öfverlemnas
åt enskilda bolag att utföra. Men på samma skäl bör då icke heller
någon jernväg emellan Stockholm och Orebro anläggas af Staten.
Det har blifvit uplyst, att fraktvärdet på vägen emellan Stockholm
och Upsala upgår till 262,000 Rdr; denna beräkning är dock gjord
efter en mycket låg grund. Gr. af Ugglas har sagt, att Upsala vore
en ort, der man icke beräknar så mycken fraktförtjenst; det betydliga
värdet af frakten mellan Stockholm och nämnde stad tyckes
dock bevisa, att en ansenlig trafik eger rum. Det kan visserligen
anmärkas, att en stor del af varorna fortfarande komma att föras
sjövägen; men ännu är det blott £:del af den stora frakthandeln
emellan förenämnde begge orter, som förs på sjön, och således går
den betydligaste delen af trafiken landvågen. Jag, för min del, är
således öfvertvgad, att en jernväg emellan Stockholm och Upsala
skall bära sig, och anhåller derföre om bifall till StatsUtsbs Betänk,
i denna punkt.
Frih. Sprengtporten: Det är en beklaglig omständighet,
att den riktning, som discussionen synes taga på detta rum, gifver
anledn. till farhågan, att den ovisshet, som sväfvar öfver frågan
om den riktning, som jernvägarna i en framtid skola komma att
taga, ännu en längre tid kommer att fortfara. Man fordrar Statens
verksamhet för kommunala föremål; men jag lemnar derhän, huruvida
verksamheten under denna Riksdag varit upmuntrande för vårt
land. Hvad som dock är säkert, är, att en stor del af landet är
lemnad i okunnighet om hvad uti en framtid i afseende på kommunikations-anstalters
utförande kan vara riskabelt eller icke, emedan
man i detta fall icke erhållit någon vägledning för sitt omdöme.
Den verksamhet, som nu är beslutad, är obetydlig, och måste komma
att förlamas samt möjligen blifva helt och hållet tillintetgjord.
Jag vill anföra ett exempel: En talare har under ett föreg:de sammanträde
framkastat en förebråelse emot den provins jag tillhör,
derföre att man icke utvecklat mera omtanka för att kanalisera de
betydande vattendrag, som genomskära detta landskap. Om likväl
i en framtid den föreslagna jernvägen blefve framdragen i den riktning,
som K. M. och Utsk. tillstyrkt, så blefve hela kanaliseringsföretaget
reduceradt till en kostnad af icke fullt 200,000 Rdr. Sker
det deremot icke, så fordras det, ifall företaget skall fullständigt utföras.
en kostnad, som icke understiger 2,000,000 Rdr Ernt. Huru
är det tänkbart, mine Hrr, att någon kommunal verksamhet kan
upstå för orterna, då man vill att dessa orter skola handla med
förbundna ögon?
Då Gr. af Ugglas så vidlyftigt och så omständligt deducerat
fördelarna af att draga en jernväg till Upsala, icke på sätt K. M:s
Propos. innehåller, utan till och öfver Giresta, så hade jag i sanning
väntat en konklusion, ett bestämdt förslag, hvaröfver vi kunnat rösta.
Om han också af sparsamhet icke hade velat bevilja det erforderliga
134
Dan 10 Juni f. m.
anslaget, så borde han väl dock hafva angifvit jernbanans sträckning,
emedan kännedomen derom är högst nödvändig, på det att
ovissheten i dessa delar matte blifva skingrad. Jag tvekar icke att
öppet uttala den tanke, att en bana, som anlägges norr om Mälaren
öfver Giresta, omöjligen kan bära sig; men den kan ännu mindre
göra det, om man i bredd med densamma anlägger en bana söder
om Mälaren; åtminstone erfordras dertill en lång tid. Den naturliga
följden af att antaga systemet af denna banas dragning öfver
Giresta, är, att man måste vara betänkt på andra koramunikationslinier.
Frih. Tersmeden har väckt förslag derom, och det är denna
väg, som jag anser att man bör följa. Jag tror, att det är nödvändigt
att denna bana anlägges och att den måste mötas från de
södra provinserna. Det är af dessa skäl, som jag önskar, att man
måtte komma till ett bestämdt resultat, och jag anser, att ovisshet
härutinnan är sämre, än ett felaktigt system. Emellertid är det
icke min mening att framställa någon proposition, utan mitt yttrande
har blott varit att anse såsom en reservation, och jag hoppas, att
E. o. Ad. skall finna, det jag gått öppet tillväga och icke döljer
några afsigter i ena eller andra afseendet att leda denna fråga i
framtiden uti en riktning, som är någon annan, än den jag öppet
erkänt.
Jag begagnar tillfället att yttra några ord med anledn. af en
föreg:de talares reklamation mot en annan ledamots anförande. Jag
får erkänna, att jag icke funnit den ringaste anledn. till denna reklamation.
Jag har i den nyssnämnde ledamotens anförande funnit
en allegorisk framställning; ty han har icke sagt, att majoriteten
haft för afsigt att åstadkomma något ondt för landet, utan han har
sagt, att följderna af dess beslut kunna blifva skadliga, och jag hemställer,
huruvida det icke må vara hvar och en tillåtet, att om han
finner någonting vara skadligt för sitt fädernesland, signalera detsamma
och gifva det öppet tillkänna? Jag förnyar min förklaring,
att jag icke funnit den ringaste anledn. till Frih. Cederströms framställning
emot Hr Bildts yttrande.
Hr Bildt, Didrik Gillis: En af mina enskilda vänner har
här upträdt med en upmaning till mig, att återtaga ett yttrande,
som förekommer i den af mig vid pleni början afgifna reservation.
Han har, jag vågar säga det, missförstått och vanställt detta yttrande,
och jag var beredd på, att, när jag i denna fråga skulle upträda,
man också skulle misstyda mina ord. Jag har blifvit van
dervid under dessa debatter. Hvad jag emellertid hade haft rätt att
hoppas var, att dessa misstydningar icke skulle tagas allt för mycket
ur luften, och jag anhåller derför, att, för att freda mig, få upläsa
slutet af min reservation, hvilken jag, för säkerhetens skull,
skriftligen upsatt:
»En talare af gårdagens majoritet upmanade E. o. Ad. till öppen
votering i jernvägsfrågan och jag foijer hans upmaning, då jag
nu mot Ståndets beslut rörande vestra stambanan nedlägger min
reservation.
Den 10 Jani f. m.
115
»De, som i går utgjorde majoriteten, hafva under vinterns lopp
af de större allmänna tidningarna blifvit framställda såsom de der
ville iakttaga nödig sparsamhet med Statens medel, såsom de, hvilka
ensamma vore i besittning af nog mycken fosterlandskärlek för att
låta det enskilda intresset vika för det allmänna. De hafva under
Ståndens gemensamma öfverläggningar bestridt StatsUtsk:s förslag,
hufvudsakligen af trenne skäl, nemi. den stora skuldsättningen, farhåga
att jordbruket och näringarne skulle lida alltför mycket af arbetskraftens
dragande till jernvägs-arbetena samt brist på undersökningar.
Deras tillämpning häraf har varit, att de flyttat ett anslag
från en väg, som var dem likgiltig, till en annan, utan väsendtlig
ändring i beloppet, så att skuldbehofvet ej minskades; att de sammanfört
behofvet af arbetskraft på en punkt, hvarigenom det onekligen
kan blifva tryckande, i st. f. att, genom arbetets fördelande,
såsom Utsk. föreslagit, göra det oskadligt; samt slutligen, att de
beslutat en bana, om hvars riktning de ej varit säkrare, än att dess
närmare bestämmande måste göras af K. M beroende.
»Jag reserverar mig mot deras beslut, hvilket jag anser för landet
så mycket mera skadligt, som det under flera år hindrar en lättare
förbindelse mellan hufvudstaden och söder derom liggande orter,
således minskar möjligheten af dess försvar i farans stund och der.
igenom kan blifva en utsträckt hand åt den fiende, som måttar sitt
hugg åt fäderneslandets hjerta.»
Detta är min åsigt om följderna af det beslut, som R. o. Ad,
fattat. Dermed har jag ingalunda sagt, att någon finnes på dett»
rum, som räcker sin hand åt en fäderneslandets fiende; men jag har
sagt, att följden kan blifva den, och jag tror att så blir. Detta är
beklagligt; men jag har alldeles icke påstått, att någon af dem, som
röstat emot StatsUtsk:s förslag, haft ett sådant motiv.
Jag anser, att hvar och en äger rätt att uttala sina åsigter,
utan att derföre behöfva beskyllas för att svärta sina motståndare;
så har jag ock gjort, då jag helt enkelt framställt mina åsigter i
jernvägsfrågan. Har jag haft rätt, och detta måste väl åtminstone
jag äga rätt att påstå, blifva konseqvenserna deraf de, som jag framställt,
Äro premisserna origtiga, förfalla slutsatserna; detta är också
klart. Att alla mina motståndare med samma lugn behandlat frågan,
bestrider jag. Det är ej längesedan det yttrades, att StatsUtsk.
velat snärja R. St:r, d. v. s. att det försåtligt framlagt ett förslag,
som innehåller något annat, än det, som är synligt i detsamma.
Jag frågar, om de ledamöter af detta Utsk., som deltagit i Utsk:s
beslut, någonsin dolt sina afsigter? Månne icke dylika framställningar
äro sårande och af helt annan art, än den åsigt jag har om
följderna af majoritetens beslut inom detta Stånd. Man har vidare
sagt, att StatsUtsk:s förslag är ett lappsystem. Nå väl! de, som
hafva denna åsigt, må behålla den; ett dylikt yttrande tillåter jag
mig dock icke emot dessa Hrr; det må ankomma på hvars och
ens omdöme att afgöra, hvilken som mest lappar på sina åsigter.
Emellertid hade jag icke väntat mig, att här få höra ett dylikt yttrande
om StatsUtshs åtgöranden, ehuru jag någon gång sett det
framställas i tidningarna.
13S
Den 10 Juni f. ra.
Det har blifvit sagdt, att den föreslagna banan mellan Stockholm
och Upsala icke nu borde byggas, och att intet anslag dertill
borde gifvas. Jag har, mine Hrr, i afseende på sträckningen söder
eller norr om Mälaren, redan uttalat mina åsigter. Jag anser, att
det för vårt sjelfbestånd och fäderneslandets försvar fordras, att hastigt
kunna draga trupper till Stockholm; det fordras att åt mellanliggande
provinser gifva en bättre och lättare omsättning och derigenom
höja produktionen; och derföre kan jag icke, om också anslaget
till banan söder om Mälaren icke beviljas, finna något skäl
att motsätta mig det af Utsk. föreslagna anslaget åt den norra banan.
Om man ieke kan vinna ändamålet i sin helhet, bör man dock
vara glad, att det till en viss grad kan ernås.
Man har ansett, att den föreslagna banan öster om Sigtunafjärden
ur militärisk synpunkt är obehöflig. Jag tror dock, att de
militäriska skäl, som hindrade åtskilliga ledamöter att rösta för banan
söder om Mälaren genom Södermanland, icke böra hindra dem
att votera för banan öster om Sigtuna-fjärden. Om några pulkor
kosacker skulle kunna förstöra denna jernväg, kan man väl knappast
förutsätta att vår Regering vårdar fäderneslandets angelägenheter så,
som han hittills gjort det. Om man hastigt kan på denna bana
komma fram till Stockholm, så har man derigenom också betryggat
sig att kunna föra stridskrafter hit; det är detta, som jag ur militärisk
synpunkt främst åsyftar. Denna bana går dessutom genom bördiga
orter och stäcker sig till Uplands hjerta, Upsala, sjelfva medelpunkten
för Uplands rörelse. Man kan på några få timmar förflytta sig
till Stockholm, och Uplands stridskrafter sättas i en hastig förbindelse
med denna stad, på samma gång sorn denna förbindelse med
alla andra stridskrafter norr om Mälaren underlättas. Det är således
af största vigt, att utförandet af denna bana icke fördröjes. Det
är för öfrigt, på sätt en annan talare nämnt, i Hr Henschens reservation
tillräckligt utredt, att denna bana verkligen kan bära sig,
så att äfven ur financiel synpunkt något skäl icke finnes för E. St:r
att neka det begärda anslaget.
Att man skulle vinna de ändamål, som åsyftas med denna bana,
ännu fullständigare om den blifvit lagd vester om Sigtuna-fjärden
och gått direkte på Sala med en bibana till Upsala, tror äfven
jag; men då detta nu ej är i fråga, vill jag icke längre uppehålla
tiden med att framlägga de skäl, som tala härför ur militärisk och
industriel synpunkt, då flertalet af R. o. Ad., likasom jag, redan
torde vara uttröttade af de långvariga debatterna öfver detta ämne,
utan inskränker mig blott till att-yrka bifall till StatsUtsk:s förev:de
förslag.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Då jag i går yttrade mig, tillkännagaf
jag bestämdt min afsigt vara den, att försöka stifta fred mellan
de stridande intressena, genom att yrka, det man icke borde
draga vestra banan längre än till Hallsberg. Resultatet har visat,
att R. o. Ad. varit af samma tanke. En gifven följd af detta beslut
är, att R. o. Ad., efter min öfvertygelse, nu bör afslå den föreslagna
banan emellan Stockholm och Upsala, emedan, om man icke
Den 10 Juni /. m.
137
det gör, så har antingen den ena eller andra sidan af de tvistande
fasta på att dragningen bör gå vester eller öster om Sigtuna-fjärden.
Denna fråga bör, enl. min tanke, upskjutas till nästa Riksdag, då
R. St:r blifva i tillfälle att afgöra den stora striden emellan dem,
som vilja gå norr eller söder om Mälaren. Jag hoppas, att ingen
skall lägga någon annan afsigt i detta mitt yttrande, än den, att
söka få frågan på en neutral ståndpunkt.
Här har åtskilligt talats om reservanternes yttranden; de såra
åtminstone icke mig. Jag är född i ett land, som nogsamt tillkännagifves
genom den dialekt jag talar; men må det tillåtas mig att
säga, att icke fruktar jag, det någon skall räcka handen åt Rikets
fiender, och icke skall jag vara den siste, ifall jag lefver, att söka
sätta mig emot den, som vill framstå. K. o. Ad. torde ursäkta,
att jag gör ett kort afsteg, då jag framställer den önskan, att Ståndet
måtte, då de egentliga frågorna förekomma, på hvilka fädernesneslandets
försvar hufvudsakligen beror, nemi. Beväringsmanskapets
vapenöfningar, tillkännagifva hvad som tillkännagifvas bör, om man
vill se försvaret till godo eller lemna det derhän.
Hr Oxehufvud, And. Eolf: Då jag tagit mig friheten
begära ordet, är det för att förena mig med Gr. af Ugglas.- I afseende
på beskaffenheten af den trakt, genom hvilken den föreslagna
vägen emellan Upsala och Sala skulle framgå, instämmer jag fullkomligt
med Gr. af Ugglas deruti, att marken är alldeles otillgänglig
på siua ställen; kärr och moras sträcka fram i längder af ^ mil;
ingen stuga finnes på betydliga rymder och hela trakten är nära nog
en ödemark. Hvad der skall kunna frambringas att transportera,
torde således vara lätt att finna.
Hvad vägen öster eller vester om Sigtuna-fjärden beträffar,
hemställer jag, om icke afgörandet af denna fråga borde upskjutas
till nästa Eiksdag, af det skäl, att det ännu icke är bestämdt hvar
banan ifrån Stockholm skall gå, och derpå beror mycket huruvida
vägen norr om Mälaren skall gå på ena eller andra sidan om Sigtuna-fjärden.
Det skulle icke vara konseqvent af mig, om jag på
morgonen voterade för banan mellan Götheborg och Örebro, och
således så mycket som möjligt ville inskränka utgifterna under nästa
Statsregleringsperiod, och deremot nu skulle rösta för millioner till
Upsala-banan. Då dessutom ångbåtskommunikationen emellan Stockholm
och Upsala är högst liflig, tror jag icke att någon olycka sker
om så får fortfara ännu i tvenne år till.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den mening, som af Gr.
von Eosen blifvit framställd, att nemi. en reaktion inom E. St:’r
skulle inträffat mot det beslut, som Ständerna vid sista Riksdagen
fattade, att stambanorna i Riket skulle anläggas på Statens bekostnad,
innefattar ett ämne, som skulle påkalla ett vidlyftigare svar af
mig, derest öfverläggningen derom nu tillhörde den fråga, som är
E. o. Ad. till afgörande föredragen. Jag inskränker mig derföre endast
till att bestrida riktigheten af Gr:s yttrande i detta afseende,
och till styrka för min åsigt derom, åberopar jag så väl K. M:s
13S
Den 10 Juni 1. m.
Propos. och StatsUtskis Utlåt, derom, som det beslut R. o. Ad. i
natt fattat.
Gr Hamilton, Jacob Essen: Jemte det jag instämmer i
Frih. v. K mern ers första yttrande i denna fråga, ber jag att få uplysa,
det Stockholms kommun verkligen är villig att lemna bidrag,
i likhet med andra kommuner, till bangårds anläggande, hvarom
framställning också troligen kommer att göras till K. M.
Man har här yttrat, att Upsala-banan skulle blifva särdeles
vinstgifvande; jag iir också derom öfvertygad. Ingen punkt inom
Svea land har så stor rörelse, som Stockholm; under de sednare åren
har de resandes antal utgjort 25,000 anmälde personer, och säkerligen
har ett lika stort antal icke blifvit anmäldt. Om en jernväg
kommer till stånd, kan denna summa måhända fyrdubblas. Hvad
nu särskildt Upsala-banan beträffar, så, enär det är synbarligt, att
den kommer att bära sig, så är ju det begärda anslaget blott ett
förskott, som Staten gifver till dess anläggande; det kan väl icke
den för skuldsättning mest förskräckte jäfva. Det har blifvit sagdt,
att medel böra beviljas till Beväringsöfningarne; jag medgifver det,
men medel böra också lemnäs till en lättare transport af denna Beväring.
Ty kan den icke i farans stund komma fort, tjenar den
icke till mycket.
Här har jemväl anmärkts, att, såsom Frih. Palmstjerna nyss
yttrade, man icke borde hafva statsbanor, utan låta dem blifva föremål
för enskild spekulation. Detta måste jag på det högsta motsätta
mig, itliy att statsbanorna alltid blifva solidare byggda än enskilda,
äfvensom emedan derigenom det vingleri förekommes, som i
andra länder eger rum med jernvägsaktier.
Det har vidare blifvit yftradt, att om man arbetar på flere
punkter, skulle det försätta arbetarne i uprorstillstånd. Jag kan
försäkra att något sådant icke försports ibland arbetarne, utan snarare
belåtenhet. De hafva nu kommit i den ställning de böra ega,
och detta bör icke missunnas dem.
Jag vill ieke längre uppehålla tiden, utan slutar med att önska
det J, mine Herrar, icke vid detta tillfälle måtte glömma den
dyrbaraste punkt i vårt fädernesland, nemi. hufvudstaden.
Frih. Cederström: Den förklaring, som jag i mitt förra yttrande
åsyftade att framkalla af Hr Bildt, har nu blifvit afgifven;
och jag finner deraf, att den mening låg i hans reservation, som
jag äfven gerna förutsatte Hr Bildt hafva inom sig haft. Men det
hindrar icke, mine Herrar, att så länge orden hafva en valör, en
förklaring var nödig, aldra helst då de, efter min öfvertygelse, icke
kunnat upfattas på mer än ett sätt. Ty då man väljer för sitt uttryck
den allegoriska formen af en fritt handlande menniska, måste
dermed förstås en lefvande person och icke en automat. Att räcka
handen åt en fiende blifver fördenskull icke ett verk af den viljelösa,
utan af den genom viljan till handling lifvade handen. Herr
Bildt har förklarat sina uttryck, men han har icke Velat återtaga
sitt yttrande, och således lära både hans och mitt få qvarstå i pro
-
Den 10 Juni f. m.
139
tokollet. Då jag emellertid fått veta, att Hr Bildt var frånvarande,
under det jag yttrade mig, måste jag deruti söka förklaringsgrunden,
att han kunnat föreställa sig, att en person, som med sann tillgifvenhet
städse visat sig högt upskatta hans insigter och värde,
skulle hafva velat »misstyda» och »vanställa» hans ord. Jag har
endast fästat upmärksamheten på hvad de enl. min upfattning syntes
innebära, och trott detta deras innehåll icke kunna försvaras inför
rättvisans domstol, och icke kunna med tystnad emottagas, emedan
det finnes vissa tillvitelser, dem man hvarken kan eller bör
med likgiltighet åhöra, bland dem väl en af de mest gripande,
mest smärtande, den att svika fosterlandet i farans stund. Min
känsla vid åhörandet af sådana ord har varit delad af många mina
Ståndsbröder; och jag har funnit både för vår och Hr Bildts egen
skull nyttigt, att en sådan, anledning till framtida missförstånd genast
undanröjdes. Om detta ändamål, såsom jag vill hoppas, på
varaktigt sätt vinnes, har jag ej upträdt förgäfves. Helt och hållet
bestrider jag Frih. Sprengtportens påstående att jag för mitt yttrande
»icke ägt ringaste fog.» Af hvad som blifvit anfördt, torde
detta icke kunna dragas i tvifvelsmål. Må mig icke heller tillräknas
såsom fel, att jag tillåtit mig med detta- ämne några ögonblick
uptaga lt. o. Ad:ns tid. Den är dyrbar, jag vet det, men så är
ock för oss ej mindre vigtigt, att andan af våra öfverläggningar
bevaras vid den lugna och broderliga stämning den bör äga. Hvilken
angelägenhet kan då vara oss mera om hjertat, än den att genom
nödiga förklaringar aflägsna upkommande missförstånd, de der
röra föremål, bland de dyrbaraste vi äga, vår medborgerliga heder;
jag talar ej om den inre, som ligger uti det egna medvetandet, och
som intet fremmande omdöme kan beröfva oss; men jag talar om
den dernäst oss vigtiga, och som hos motståndare, så väl som hos
dem, hvilka dela åsigter om hvad som bör till allmänt gagn göras
och beredas, bestå i det erkännande utaf fosterlandskänslans fulla
helgd, samt afsigternes renhet och fläckfrihet, hvilket redlige män
hvarandra upriktigt och ömsesidigt egna.
Gr. Liljencrantz: Det är i allmänhet icke öfverensstämmande
med mina åsigter, att uptaga R. o. Ad:ns tid med onyttiga
strider. Jag tillåter mig dock, att till besvarande uptaga det anförande,
som Hr Bildt .sednast haft. Jag har hvarken nu eller någonsin
tillåtit mig att yttra mig om mina motståndares bevekelsegrunder.
Jag har sagt, och jag står dervid, att det förslag, som
StatsUtsk. framställt, är ett lapp-system, och dermed menar jag, att
det innefattar ett förslag att börja med jernvägsanläggningar på
många ställen. Ett sådant tillvägagående skall binda händerna på
framtida B. St:r; det behöfver man icke mycken skarpsinnighet för
att finna; ty ett af de tu måste inträffa, antingen måste St:rna
afbryta de började banorna eller ock måste de på ett eller annat sätt
besörja derom, att de blifva färdiga. Mitt samvete lemnar mig det
vittnesbörd, att jag icke mot min aktade väns hjerta måttat något
hugg; men det tillåter jag mig säga, att efter den djerfva tillförsigt,
som så länge rådt bland de herrar, som utgjort majoriteten
140
Den 10 Juni t. m.
inom Utsk., är det icke underligt, om, efter nederlaget, ett missmod
inträffar, som kan komma äfven en starkare natur, än Hr Bildt,
att förlora jemnvigten.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. C e. m.
Gr. Sparre, Erik: Det är sorgligt, ja mer än sorgligt, att
den i går afgjorda striden skall åstadkomma sådana ordvexlingar,
som liär ägt rum. Jag ämnar icke deltaga deruti.
Börande sjelfva saken ber jag blott att med några ord få yttra
mig. Här har blifvit framställd en önskan, att den påbörjade striden
emellan de enskilda intressena icke må fortsättas, och att man
bör göra slut på tvisten emellan provinser, som hvar och en vill
kasta sig öfver en statsbana. Vid detta tillfälle är det just innebyggarne
i de norra provinserna, som ställt sig denna önskan till
efterrättelse. Af de inom dessa provinser bosatta talare, som i dag
uppträdt, har, så vidt jag känner, ingen yttrat sig för bifall till den
nu ifrågav:de banan; de hafva talat deremot och med lugn tillförsigt
till framtiden afbidat den stund, då B. St:r skola finna det för
landet fördelaktigt, att tili dessa provinsers nytta anlägga denna
bana. Det kan då icke annat än förundra, att innebyggarne i an
dra
provinser just vilja pådrifva anläggandet mer till de norra provinsernas
skada, och genom den riktning de gifva denna bana motverka
för de norra provinserna välgerningen af den bana, som Staten
skall gifva dem; ty det är obestridligt att en stambana, anlagd
inom en provins, skall blifva en välgerning för densamma. Då
emellertid innevånarne i dessa provinser icke påkalla några stambanor,
och då de, med afseende derpå, att Statens tillgångar i betydlig
mån redan tagas i anspråk för fullbordandet af de påbörjade
banorna, förklara, att de icke önska anslag måtte gifvas för anläggande
af nya banor, utan afbida tiden till dess erfarenheten visat
hurudana resultaten af de påbörjade stambanorna komma att blifva,
så är det förunderligt att de, som med så mycken ifver och-så
stort nit förordat banans dragande genom Södermanland, med lika
stort nit ifra för banans läggande norr om Mälaren, och just der,
hvarest det ojemförligt största flertalet af dessa provinsers innevånare
önska, att den icke skall läggas. Jag frågar eder, mine herrar,
är detta icke, såsom en aktad gråhårsman här förut sagt, ett
förnyande af striden i går? Ar det väl för något annat än att bereda
framgång åt den södra vägen, som man vill gifva den norra
banan den riktning, att den icke kan utgöra någon sammanbindning
mellan Stockholm och Götheborg? Det är åtminstone svårt att fatta
någon annan anledning dertill.
Jag har sagt, att den af StatsUtsk. förordade banan är för det
ojemförligt stora flertalet af de norr om Mälaren belägna provinsernas
innebyggare den minst fördelaktiga de kunna önska, och jag
ber att få bevisa dessa ord. Man har sagt, att den södra stambanan
skulle anläggas just derföre, att norra Sverige borde erhålla
sitt system för sig. Detta är, såsom jag tror, motivet för Ofverste
De ii 10 Junlf. m.
141
Ericsons förordande af den södra stambanan, och detta motiv är af
Utsk. upptaget. Eör att således gifva norra Sverige ett särskildt
system, som skulle passa det väl, förordar man anläggandet af den
bana, sora, utgående från Stockholm, skulle sammanbinda norra och
vestra Sverige, så att den kommer att bilda en betydlig krok, och
detta endast för att den obetydliga punkten Upsala skall få 2 mil
kortare väg till Stockholm. Frågan är, hvilket intresse man bör
gynna, antingen staden Upsalas, samt deras som bebo den lilla trakt,
som ligger emellan Sigtuna-fjärden och Östersjön, eller deras som
bebo hela det öfriga norra och nordvestra Sverige; ty deras fördel
bjuder naturligtvis att de få den genaste vägen från Stockholm till
Gefle, från Fahlun till Bergslagerne. Jag hemställer således, om
man vill anlägga ett system, öfverensstämmande med det norra
Sveriges fordringar, bör då vägen gå, såsom den blifvit föreslagen,
i krok, eller bör den gå, såsom den af Öfverste Ericson dragna diagonal-linien
utvisar, rakt på Sala? Bör den anläggas endast och
allenast för att bereda Upsala en genväg till Stockholm; Upsala,
som redan har en beqväm sjökommuuikationtion med hufvudstaden?
Den omständighet, hvilken man anfört såsom den väsendtliga orsaken,
emot denna diagonal-linea, eller att en jernbana icke bör gå utmed
Mälaren, utan på ett afstånd af 2 eller 3 mil derifrån, inträffar
likväl just på i Stockholm-Upsala-vägen, hvilken till hela sin längd går
på ett afstånd af till 1 mil från sjökommunikation mellan dessa
städer.
Sådan är det förordade systemets beskaffenhet, och vid dylikt
förhållande anser jag otvifvelaktig!, att ehuru än en jernväg mellan
Stockholm och Upsala må läggas, icke kan den erhålla den riktning,
som af Utsk. blifvit föreslagen. En stambana, som af Staten
anlägges, måste väl afse att sammanbinda vigtiga punkter, och det
måste väl således vara mera skäl att lägga banan så, att den är
gemensam för Stockholm, Upland och Westmanland, än att den
skulle i en betydlig krok öfver Upsala gå till det norra och vestra
Sverige. Vill åter Upsala hafva en sammanbindningsbana med Stockholm,
och är förhållandet sådant, att denna bana bär sig, så upprepar
jag hvad Frih. Baab yttrat, eller att dess anläggande må öfverlemnas
åt enskilda bolag, hvilket torde vara det enklaste. Häremot
har man visserligen anmärkt, att under närv:de penningebrist
det ändock blefve nödvändigt för Staten att förskottera dessa bolag.
Det är samma tanke, som, om jag icke minnes orätt, fälldes
linder frihetstiden: Staten skall förskottera, då de enskilde icke äga
tillgångar till utförande af enskilda företag. Men om denna hushållsberäkning
är riktig, derpå tviflar jag. Jag fruktar att vi hafva
en alltför bedröflig erfarenhet af Statens försök att förskottera enskilde,
och jag tror icke att dessa exempel mana till efterföljd.
Det är väl obestridligt, att om en stambana skall utgå från
Stockholm till de norra provinserna, så bör den taga den väg, som
till Stockholm leder, närmast från de bergsbruksidkande länen. StatsUtsk.
har sjelf, pag. 45, sagt, att »den norra banans af K. M. godkända
ledning från Stockholm öster om Sigtuna-fjärden, i nästan
rak linea till Upsala, och derifrån till Sala, i förening med Dala
-
142
Den 10 Juni f. m.
Gefle-jernvägen, synes Utsk. vara denna banas mest ändamålsenliga
riktning med afseende å trafiken inom de på kommunikationer vanlottade
norra orterna, hvilka för tillgodogörandet af sina naturliga
näringstillfiillen och afsättandet af sina från så väl bergs-som jordbruket
och boskapsskötseln liemtade produkter, iiro i högsta behof
af lättade förbindelser.» Den förbindelse, som man emellertid nu
ville bereda dessa provinser, går på en omväg af 2 mil. Om man
vill söka hafvet för bergslagens tunga produkter, så har man från
Sala till Örsundsbro något öfver 4 mil, till Upsala 5 mil, hvarigenom
afståndet på jernväg således blir en mil längre till Upsala, der
varorna skola inskeppas, och slutligen skola föras utefter hela Fyrisån,
då de deremot genom Örsundsbro genast komma till Mälaren.
Jag kan således icke ur någon synpunkt anse, att denna bana bör
betraktas såsom stambana Deremot må den gerna af enskilda bolag
för enskilda intressen anläggas.
Man har vidare talat om Universitetet och fördelen för detta,
att erhålla en lättare förbindelse med Stockholm. Universitetets
qvarblifvande i Upsala är dock tvifvel underkastadt. Länge hafva
mäktiga röster höjt sig för dess förflyttning till Stockholm, och förr
eller sednare lärer viii den tiden inträffa, då äfven Sveriges hufvudstad,
i likhet med de flesta andra hufvudstäder i Europa får ett
Universitet inom sitt sköte. Jag tviflar icke, att detta, med afseende
å vetenskapens inverkan på det praktiska lifvet är nyttigt.
Således bortfaller, enligt min öfvertygelse, äfven detta skäl för den
föreslagna banan.
Man har vidare talat om att Upsala stads starka trafik på
Stockholm, och i detta afseende åberopat Hr Henschens reservation.
Men värdet af de varor, som enl. denna reservation på denna väg
skulle föras, är en obetydlighet i jemförelse med hvad från det nord
vestra
Sverige föres till Stockholm, och derest Universitetet skulle
hitflyttas, blefve passagerare-trafiken i väsendtlig mån förminskad.
Jag vill icke längre uptaga tiden. Jag ber endast att, på sätt
jag vid de allmänna öfverläggningarne yttrat, få förklara, det jag i
provinsens intresse naturligtvis skulle önska, att en jernväg blefve
dragen genom denna provins; men att jag, med afseende på Statens
redan hardt anlitade tillgångar icke nu kan förorda saken. Det
enda jag begär, är att lt. St-.r icke genom beslutande af en jernväg,
som för den ojemförligt största delen af Sveriges innevånare
icke blir af någon nytta, måtte förhindra möjligheten för dessa provinser,
att, om Staten i en framtid icke vill fortsätta anläggandet
af stambanor, sjelfve utföra sina jernvägar i den för dem förmånligaste
sträckningen. Då provinserna dessutom för närv:de icke önska
något annat, lin att undvika en olägenhet, synes mig denna önskan
så billig, att den af representationen icke gerna bör afslås.
Hr Tham, Carl Wilh. Au g.: Jag skall icke länge taga E.
o. Ad:ns tålamod i anspråk. Jag beklagar i flerfaldigt afseende, att
den nu föreslagna vägen mellan Stockholm och Upsala icke kan denna
gång vinna bifall. Det är att beklaga, med väsendtligt afseende på
våra kommunikationer, emedan hufvndstaden och Universitetet deri
-
Den 10 Juni f. m.
143
genom allt mera hindras från förbindelsen med hvarandra. Det är
vidare och isynnerhet att beklaga det frågan om Universitetets flyttning
blifvit indragen i striden mellan norra och södra banan. Denna
strid, som redan i går skulle vara afgjord, hvarföre skall den nu
åter uprifvasp Hvarföre kan man icke nöja sig med att upskjuta
dess slutliga afgörande till en annan gång? Det är af denna or
sak,
som jag skulle vilja önska upskof till nästa Eiksdag med beslutet
rörande den nu ifrågav:de banan. Det är nemligen onekligt,
att ett beslut i denna väg skall innebära något bindande för framtiden.
Beslutar man sig för att anlägga en direkt kommunikation
emellan Stockholm och Upsala, så har man för alltid eller för lång
framtid afslagit den norra banan, och vice versa.
Frågan har ännu en annan sida, hvarföre den tål upskof, nemi.
den, att de hittills gjorda undersökningarne svårligen torde vara tillräckliga.
Jag torde icke i detta fall behöfva åberopa mer, än att
länets egen chef förklarat, att icke mycken nytta skulle beredas Upsala
län genom vägens läggande öster om Sigtuna-fjärden; jag fruktar
visserligen, att häruti ligger ett misstag, men det visar emellertid,
att tankarne äro delade om hvilkendera vägen, som är den tjenligaste.
Vi hafva likaledes hört flera possessionater vara af olika
meningar, och åtskilliga, som till och med skulle hafva fördel af
banan, hafva yttrat sig emot densamma. Detta innebär ett tillräckligt
bevis för att banan ännu icke är fullkomligt utredd för
att rätt kunna afgöras; och jag skulle tro att båda sidorna, så väl
de som vilja gå öster, och de som vilja gå vester om Sigtuna-fjärden,
skola hafva intresse af att frågar, blir upskjuten till nästa
Eiksdag.
Men skall ett upskof vara af något gagn, måste tiden väl användas
intill nästa Riksmöte; och derest vi icke vilja förnya samma
strid, som nu pågått, måste något åtgöras. Det är icke nog med
nedsättande af Komitéer; de kunna icke fullständigt undersöka hvarje
behof af inre kommunikations anstalter. Det känna de bäst, som dermed
haft befattning. Ett sätt är dock att inhemta orternas egna
meningar. Dessa orter kunna meddela sig med hvarandra och rådgöra
om hvilka kommunikationer de behöfva. De kunna uplysa
hvarandra om att i den eller den staden afsätta eller hemta de sina
varor; der och der hemtar den staden sina förnödenheter o. s. v.
Man borde således för hvarje del af Sverige åstadkomma gemensamma
möten för att behandla dessa frågor, och jag vågar tro, att
sådana möten skulle möjligen vara af mera väsendtlig nytta för fäderneslandet,
än de sammanträden, som hållas för att bereda öfvervigt
åt en eller annan mening. Först genom sådana undersökningar
kan man åstadkomma någonting helt för hela Riket. Visserligen
skulle under dylika möten månget mindre vigtigt intresse framställa
sig; men må de då slita sig med närmaste grannarnes intressen,
och man skall alltid kunna utfinna något, som vore af fördel
för orten, och derföre äfven för fäderneslandet. Ty onekligen
ligger fäderneslandets väl och fördel i de särskilda orterna, nb. om
icke dessa orters intressen slitas med hvarandra.
Den 10 Junt f. in.
På grund af dessa skäl tillstyrker jag för min del upskof till
nästa Riksdag med afgörande! af frågan om banor mellan Stockholm
och Upsala, framför allt för att lemna provinserna sjelfva tid
att sins emellan upgöra, hvilken väg, som för hvar och en kan vara
den bästa.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter Hr
Gr:n och Landtm, framställde, att under densamma blifvit yrkadt
dels bifall, dels afslag å förev:de punkt i dess helhet; men att derjemte
Erih. v. Kraemer, med hvilken några andra talare förenat sig,
yrkat bifall till den föreg:de och afslag å den sednare delen deraf,
och derföre vore nödigt att å hvardera af dessa delar framställa särskild
propos. Den förra delen innehöll tillstyrkande, att R. St:r
måtte anvisa för norra stambanans påbörjande samt dess fullbordande
och öppnande för allmänna trafiken mellan Stockholm och
Upsala, den för verkställigheten deraf i arbetsplanen uppgifna summa,
4,800,000 Rdr, och först finge Hr Gr. o. Landtm, derföre hemställa
om R. o. Ad:n behagade bifalla denna del af Utsk:s förslag.
Denna propos. besvarades med starka Nej, blandade med Ja,
och då sedermera propos. till afslag å samma del af Utsk:s förslag
framställdes, ropades starka Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade att han ansåg denna sednare propos. besvarad
med öfvervägande Ja.
Hr Bildt och Frih. Sprengtporten begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition
:
Den, som bifaller StatsUtsk:s förslag i fråga om anslag för norra
stambanans påbörjande samt dess fullbordande och öppnande för allmänna
trafiken mellan Stockholm och Upsala, röstar
Ja;
det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder StatsUtsk:s ofvannämnde förslag af R. o. Ad:n
afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 75.
Nej — 143.
Sedan härefter, i fråga om återstående delen af förev:de punkt,
deri Utsk. tillstyrkt, att R. St:r måtte anvisa, för företagande af
erforderliga arbeten för norra stambanans fortsättning från Upsala
i sin sträckning mot Sala, 200,000 Rdr, propos. blifvit framställd
först till bifall, hvarvid svaren utföllo med starka Nej, jemte några
Ja, blef den till afslag å denna del af Utsk:s förslag framställda
propos:n besvarad med starka Ja, jemte ett eller annat Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit Ja öfvervägande.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. på 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Peil 10 Jnni e. m.
Ui
Onsdagen den 10 Juni 1857.
Plenum 11. 6 e. m.
Just. pleni-prot. för d. 6 sistl. Maj e. m.
Hr v. Knorring, Erik Oscar: Sedan, genom det beslut,
som med afseeende på lista mom. af 6:te och 8:de punkterna
här blifvit fattadt, frågan om jernvägars anläggande . från hufvudstaden
blifvit afgjord, så får jag begagna min grundlagsenliga
rätt att mig mot nämnda beslut reservera. Körande Esta
mom. af Gite punkten, instämmer jag i Hr Bildts reservation;
hvad angår lista mom. af 7:de punkten, så kan jag icke underlåta
att till protokollet uttrycka min förvåning deröfver, att när det är
fråga om att Stockholm, i likhet med (indra länders hufvudsläder,
skall hafva jernvägar, så säger man att i Sverige äro belt andra
förhållanden; och samme ledamot, som nu icke vill hafva jernvägar
mellan Stockholm och Upsala, har dock sagt, att man i Stockholm,
likasom i andra länders hufvudsläder, bör hafva ett Universitet,
och derföre vill lian förflytta detsamma från Upsala hit. Å denna
inkonseqvens önskar jag att få fästa upmärksamheten.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. Nio 62, angide föreslagna
jernvägs-stamliniers utförande och dertill erforderliga medels
anvisande.
I fråga om 8:de punkten af detta Utlåt., som nu först förekom,
yttrade sig:
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Jag får hemställa, att R. o. Ad.
ville bifalla denna punkt, med den förändring, att i st. f. »förutsättning»
sättes »vilkor.» Denna bana kommer att utgöra ett helt
för sig, och det är i politiskt hänseende af största vigt att R. o.
Ad. bifaller densamma.
Frih. Cederström, Rudolf: Man bör, enl. min tanka, hålla
Utsk. räkning för att det insett och behjertat vigten deraf i politiskt
hänseende, att ett anslag beviljas till denna bana; ty förbindelsen
med Norrige, den må hvila på mer eller mindre nöjaktiga
grunder i afseende på upgörelsen, utgör dock ett stort oell betydelserikt
faktum, en grund, hvarpå man bör fortarbeta, för att i allt
högre grad befrämja den andliga förbrödringen mellan de förenade
rikenas befolkning. För öfrigt instämmer jag i Hr Lefréns yttrande,
VI H. 10
Den 10 Juni e. ra.
att uttrycket »förutsättning» bör utbytas mot »vilkor.» Jag skulle
likväl önska en annan förändring i denna punkt, icke med afseende
pä anslagsbeloppet, ty det af Utsk. föreslagna är icke högt taget;
men det är i ett annat hänseende jag önskade förändring vidtagen.
Om man för kostnaden af en mill. Edr kunde anlägga och fullborda
en jernväg från riksgränsen till Arvika, så skulle det måhända
vara skäl att dertill använda denna million, ehuru denna sträcka är
den del af nordvestra stambanan, som i industriell hänseende skulle
tillskynda Sverige den obetydligaste fördelen. Men om man kan på
samma gång vinna det politiska och militäriskt strategiska ändamålet,
som man tillskyndar landet stora industriela fördelar, så synes väl
ett sådant alternativ vara att föredraga. Jernvågs-komitén har i
detta afseende föreslagit, att man borde tillvägabringa en förening
mellan Wenern och Hjelmaren. Komitén har också hemställt, att
såvida nästa StorThing skulle bevilja anslag för jernvägs anläggande
på Norska sidan, E. St:r borde anvisa medel till dess samtidiga
företagande på Svenska sidan vid Norska gränsen. Ofverste Ericson
har instämdt i denna del af Komiténs åsigter, men säger sjelf
(pag. 31): »Politiska och kommerciella förhållanden, skulle dessutom
kunna gifva anledning att med större verksamhet bedrifva arbetet å
nordvestra stambanan till Norrige, än i det föreg:de blifvit förutsatt.
» Som skäl mot antagande af hvad dessa auktoriteter hemställt,
har Utsk., pag. 01, anfört: att då vestra stambanan före nästa Eiksdag
icke kommer att utföras till den trakt, der nordvestra banan
skall från densamma utgå, samt följaktligen ej heller någon fördel
för allmänna rörelsen är att förvänta genom ett tidigare företagande
af de nu föreslagna, jemförelsevis mindre betydliga arbetena å ifrågav:de
ban-del, anser Utsk. att någon bana mellan Christinehamn
och vestra stambanan icke nu bör ifrågakomma. B. o. Ad. torde
finna, att när E. o. Ad. genom sitt beslut ang:de banans' dragande
ända till Örebro, har, såvidt på E. o. Ad. beror, försatt frågan i
ett helt annat läge, än StatsUtskottet förutsatt, så förfaller också
StatsUtsk:s yttrande, att i_ det hänseendet ingenting borde göras;
men de af Komitén och Öfverste Ericson anförda skäl qvarstå i
sin fulla kraft. Jag är bördig från Wermland, och är der fastighetsegare,
samt åberopar dessa förhållanden till stöd för min kännedom
om provinsens lokala intressen och förhållanden. Men till undvikande
af missförstånd, får jag uplysa, att de fastigheter, hvaruti jag äger
någon andel, äro belägna på cirka en mils afstånd från den afdelning
af nordvestra stambanan, till hvilken jag icke begär anslag.
Det må icke heller mot min ojäfvighet invändas, att, derest de 2:ne
andra ban-delarne blifva utförda, så måste det mellanliggande stycket
sedermera fullbordas. Men så är icke nödvändigtvis förhållandet;
ty äfven om denna afdelning blefve utförd, sfi vore de 2:ne
andra af stort värde för kommunikationen mellan Sverige och Norrige.
Bansträckningarne från Norska gränsen till Arvika och från
Christinehamn till vestra stambanan, utgöra om man så vill, sjelfständiga
länkar i kedjan, enär den ena slutar vid Arvika, hvarifrån
på Elgåfjorden, Glafsfjorden och Byelfven sjövägen är öppen till
Wenern; den andra han delen vidtager vid Wenern och fortgår inåt *
Den 10 Jali e. m.
147
Nerike tills den möter den s. k. vestra stambanan, och sättes såmedelst
i förbindelse med Hjelmaren och Mälaren öfver Örebro. Således
kunna dessa bnnsträckningar väsendtligen befrämja trafiken,
utan att det mellanliggande stycket blir upparbetadt till jernväg,
enär de hafva öppen sjökommunikation sig emellan Dessutom finnas
på denna sträcka, för hvilken jag icke begärt anslag, högst betydande
naturhinder, som t. ex. det breda Skärmnäs-sundet, öfver
hvilket Öfverste Ericson har i sin allmänna plan, eller det s. k.
systemet, föreslagit att jernvägen skulle framdragas på bro o. s v.
Jag anhåller att få för K. o. Ad. uppläsa ett förslag till beslut af
följande lydelse: Att It. o. Ad. behagade på det sätt bifalla K. M:s
Nåd. Propos., jemte hvad uti 8:de punkten af StatsUtsk:s Betänk,
är tillstyrkt ang:de den s. k. nordvestra stambanan, att, för påbörjande
af särdeles de svårare och längre tid medtagande jernvägsar
betena, dels mellan Christinehamn och lämplig punkt fl banan frän
Hjulö till Örebro, dels ock mellan Arvika och Norska gränsen, anvisas
tillsammans en million Rdr R.mt, med vilkor att åtgärder samtidigt
å Norska sidan varda vidtagna för att möta och fortsätta
denna jern vägsan läggning.
Detta förslag, som jag vördsamt underställer It. o. Ad:s bepröfvande,
synes mig i syftning sammanfalla med hvad Utsk. önskat,
hvad Hr Lefrén i sitt anfönde åsyftat, hvad Öfverste Ericson, i förening
med JernvägsKomitén förordat, hvad K. M. i sin Nåd. Propos.
till lt. St:rs behjertande framställt, och något, som jemväl Utsk.
väsendtligen gillat, ehuru Utsk. ansett att det f. n. kunde upskjutas,
då troligen icke vestra stambanan skulle framdragas till en punkt,
som kunde utgöra östra ändpunkten för de jernvägsarbeten, som nu
äro i fråga. Jag anhåller således vördsamt, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes å detta mitt förslag framställa propos.
Hr Westerstrand, Pehr: Dä det nordvestra Wermland är
fullt af vattendrag, hvarigenom man med lätthet erhåller vattenkommunikationer,
så anser jag att den nu föreslagna nordvestra banan
skulle blifva till ringa fördel för provinsen. Efter Norrska
StorThingets behandling af denna för Eikena gemensamma vigtiga
fråga, och i följd af Norrmännens tydliga sträfvan att på Sveriges
bekostnad göra föreningen för dem så nyttig, som möjligt, anser jag
det ieke vara skäl att skynda med anläggandet af en jernväg till
Norige. Denna väg skulle blifva till större fördel för Norige, än
Sverige, i afseende på personal-trafiken, och den kan hädanefter, som
hittills, gerna ersättas af ångbåtsfarten från och till Götheborg. Jag
yrkar således att dessa jernvägsarbeten tills vidare måtte upskjutas,
och att i följd deraf den nu föredragna 8:de punkten måtte afslås.
, Hr Bildt, Didrik Gillis: Den här af Utsk. föreslagna banan,
eller nordvestra stambanan, är egentligen afsedd att upfylla politiska
och militära ändamål. Politiska i det hänseendet, att derigenom
den förening, som förefinnes mellan de båda nationerna
å ömse sidor om Kölen, verkliggöres, emedan de båda nationerna
då med mera lätthet kunna råkas, göra bekantskap, utbyta
148
Den 10 Juni e. m.
sina idéer och vanor. Den siste värde talaren har riktigt insett, att
denna bana, om man endast betraktar Sverige, ej medför de fördelar
för landet, sorn inånga af de banor, hvilka ännu äro i saknad
af anslag, och som genomskära provinser, hvilka sakna kommunikationsanstalter,
på samma gång, som de äro rikare och bördigare
än Wermland. Meri i detta fall har Utsk. ansett de politiska och
de dermed förbundna militäriska ändamålen vara af öfvervägande
vigt. Man ansåg inom Utsk. att då man i Norrige f. n. sökte få
en jernväg, sorn från den melian Mjösen och Christiania gående
jernvägen skulle i öster närma sig Mangor vid riksgränsen, så visade
man all möjlig välvilja och grannlagenhet mot Norrska folket,
hvilket, jag är derom öfvertygad, gerna vill räcka Svenska folket en
broderlig band. Man har visserligen på denna väg endast anställt
okulära undersökningar, men de äro tillräckliga, då det är fråga om
ett politiskt ändamål; ty då behöfver man endast veta, om man
kan komma fram. Men just derföre att det blott nr fråga om ett
politiskt ändamål, så bör man icke heller nu votera större summa,
än som visar, att man vill detta ändamål. På sätt Ofverste Ericson
uppgifvit, så är det icke sannolikt att jernvägsarbetena i Norrige
under nu fastställda Statsregleringsperiod hinna upp till gränsen,
knappt till Kongsvinger, så att någon skada med afseende på
trafiken till eller ifrån Norrige icke gerna kan uppkomma deraf att
denna bana icke blir byggd. Man ville icke heller göra någon nedsättning
i den af K. M. föreslagna anslagssumman, om äfven detta
utan större olägenhet kunnat ske; ty man var öfvertygad, att om
Norrmännen fingo höra att StatsUtsk. eller E. St:r gjort någon sådan
nedsättning, så skulle de tyda det som en fiendtlig stämning
mot Norrska folket. Detta ville man undvika, och derföre ansåg
sig Utsk. böra tillstyrka den föreslagna millionen för vägen mellan ,
Arvika och Norrska gränsen.
Hvad åter angår det af K. M. begärda anslaget till förberedande
arbeten på vägen mellan Christinehamn och en punkt på vestra
stambanan, så ansåg sig Utsk. icke böra tillstyrka detsamma,
sedan Ofverste Ericson inom Utskottet uplyst, att man med dessa
penningar icke skulle vinna något annat, än att några förberedande
arbeten blefvo gjorda, men att tiden, hvarpå denna bana skulle fullbordas,
icke derigenom blefve kortare. Då nu dertill kom, att det
var ganska tvifvelaktigt hvar denna anslutningspunkt till vestra banan
skulle blifva, sfi är det klart att Utsk. icke ansett sig kunna tillstyrka
den härtill föreslagna summan af million, utan ansett att
den bättre kunde användas på andra stambanor.
Frih. Eaab, Adam Christian: I öfverensstämmelse med de
åsigter jag förut uttalat, skulle jag för min del vilja afslå alla anslag
för den nordvestra banan, såvida icke de af Hr Lefrén och Hr
Bildt anförda skäl öfvertygat mig att det var en politisk pligt å
Svenska folkets sida, att bevilja denna million, icke såsom anslag,
utan såsom kreditiv för den händelse att å Norrska sidan gjordes
några arbeten i samma syftning. Lika med nämnda Hrr anser jag
äfven nödvändigt att utbyta ordet »förutsättning» mot ett annat
Den 10 Juni e. m.
ord: »förbehåll» hade jag tänkt, mig, men då »vilkor» blifvit föreslaget,
så vill jag icke dervid göra någon anmärkn. Med afseende
på Frih. Cederströms förslag, att denna million måtte användas icke
allenast för banans påbörjande mellan Arvika och Norska gränsen,
utan äfven för att påbörja banan från Christinehamn till en punkt
på vestra stambanan, så är jag af olika mening. Det kunde visserligen
vara nyttigt för åtskilliga jordägare inom Wermland, men
denna bana har sin ena ändpunkt vid Christinehamn, och får troligen
äfven den andra ändpunkten vid sjön, möjligen vid Hjulö.
Jag tror derföre att den icke kan hänföras till de mera betydelsefulla
stambanorna, utan snarare till de s. k. bibanorna. Jag säger
likväl om denna bana detsamma, som jag sade, om Upsala-banan,
att den kan blifva föremål för ett bolag i orten, och då bör den
med rika anslag understödjas. Man kan icke säga, att denna banbit
bör utgöra en stambana, som K. St:r böra verkställa. Jag anser
derföre för rättast att bifalla Utsk:s förslag, med den skillnad i
ordställningen, som Hr Lefrén föreslagit.
Hr Adelborg, And. Otto: Under det att jag instämmer i
Hr Bildts yttrande, att man i politiskt afseende bör anlägga en
bana mot Norrska gränsen, emedan denna bana i en framtid kommer
att spela en ganska betydlig roll genom den förening, som den
åstadkommer mellan de båda rikena, sä vill jag tillägga att denna
bana äfven i ekonomiskt hänseende kommer att blifva af icke ringa
betydelse. Norrige är ett land, som producerar föga säd, oell som
måste för sitt underhåll hemta säd från andra hinder. Det hemtar
en del säd från England, Holland, Tyskland och Danmark, men
en ganska betydlig del från de Svenska hamnarne, och i utbyte
lemnar det Norrsk sill. Norrige, hvars industriella utveckling måste
byggas på sjöfart och annan industri, och hvarest åkerbruket icke
har någon framtid, mäste alltid söka att få utbyta sina egna produkter
mot alster från främmande länder. Att vi sätta oss i tillfälle
att i första rummet förse Norrige med sina behof, är af desto större
vigt, som just på'denna väg folken emellan kommer att upstå det
närmande, som vi nu alla önska. I de båda rikenas förening ligger
en stor och betydelsefull framtid för den politiska vigt, som Skandinavien
bör ega mot det öfriga Europa. Jag tror således, att om
också Arvika-banan kommer att spela en underordnad roll, så blir
det icke så i framtiden. När man i afseende på jernvägar fastställer
ett system, hvarigenom man afser att befordra de båda folkens
högre och framtida intressen, så bör man, då dessa intressen äro så
nära förknippade med brödralandets, äfven afse de sednare.
Gr. Liljencrantz: Ehuru jag i allmänhet anser att man icke
bör bygga på flera håll, och således icke är särdeles benägen för den
upoffring, som här är i fråga, så måste jag likväl medgifva, att
det ur politisk synpunkt kan vara skäl att göra densamma. Jag
har aldrig hvarken enskildt eller offentligt fällt ett uttryck, som kunnat
anses innebära en slags obenägenhet mot våra bröder på andra
sidan fjällen, och om vid något tillfälle olika upfattning af samma
150
Den 10 J uni e. m.
förhållanden upstår, så komma de inom kort att jemna sig; ty jag
är lika med en annan talare öfvertygad att benägenheten för Sverige
växer med hvarje dag. Likasom enskilda personer emellan, när
man vill formera bekantskap, man icke väntar på att den andre skall
räcka banden, utan sjelf räcker den först, så bör äfven folken emellan
ingen sådan väntan ega rum. Jag kommer således icke att motsätta
mig ett så beskaffadt anslag, men jag anhåller, i likhet med
föregående talare, att den af Hr Lefrén föreslagna förändrade ordställningen
måtte blifva antagen.
Gr. af Ugglas, Carl Dredr. Ludv.: Äfven jag anhåller
att få förena mig med Hr Lefrén. Jag tror icke att man bör taga
humör öfver det misstag, som nyligen af Norska Storthinget blifvit
begånget, utan man bör bibehålla sina vänliga tänkesätt. Dessutom
är min tanke, att detta förslag vida mer afser Sveriges än Noriges
fördel, ty det är för Sverige, som denna militärväg skulle beböfvas,
och det är Sverige, som på denna väg skulle föra foror till Norige.
Då jag understödjer Utsk. kan jag likväl icke annat än afstyrka det
af Drih. Cederström begärda anslag, dels derföre att detta anslag
skulle gifvas till en helt och hållet oundersökt väg, och dels derföre,
att då denna million ieke utgör mer än ^:del af hvad som
behöfs, så skulle vinsten af hela anslaget blifva högst obetydlig om
det splittrades ytterligare. Jag anhåller, på dessa skäl, att B. o. Ad.
måtte bifalla Utslcs förslag med den af Hr Lefrén föreslagna förändring.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag har redan förut tillkännagifvit
min åsigt vara den, att om man skall bevilja anslag af
Statens medel för någon del af en jernväg i vårt land, så måste det
vara för att vinna ett för tillfället särdeles vigtigt, allmänt nyttigt
ändamål, och äfven, att om man skulle anse sig kunna vinna ett
sådant, man likväl derjemte måste taga i betraktande, att den bana,
som man vill utföra, icke må blifva allt för kostsam, att un
derhålla,
och det måste den ju blifva om den utföres på ett ställe,
der, såsom för den nu ifrågav:de jernvägen, ingen särdeles afkastning
är att vänta, åtminstone icke förr, än den kan hinna sammanbindas
med andra banor. Så vida det vore af nödvändigheten påkalladt
för vårt lands försvar eller för annan lika vigtig orsaks skull,
att nu börja bygga denna bana, skulle jag, det oaktadt, vilja tillstyrka
utförandet; men denna bana kan icke sägas vara så absolut af
behofvet påkallad, att man icke gerna kan dröja med densamma. I
en stund, då man har åtskilliga andra stora arbeten af vida angelägnare
beskaffenhet, på hvilka man behöfver koncentrera all sin
kraft, skulle man endast splittra densamma med att nu företaga ett
sådant arbete, som detta, på en isolerad punkt i en aflägsen del af
landet. Meningen tyckes också endast vara, att genom ett sådant
anslag visa, att man har sympatier för en förbindelse med brödrariket.
Jag är lika varm härför, som någon annan, men jag anser,
att man icke bör göra något, som endast innehåller en tom, fastän
ganska kostsam demonstration och'sorn icke afser att vinna någon
-
Den 10 Juni e. m.
151
*1- i . ■
ting verkligt i sak. Om man trodde Statens tillgångar räcka till
att kunna anslå alla de af Utsk. föreslagna 30 millionerna, då kunde
man möjligen lemna någon del deraf till detta företag; men då man
här med skäl upmanat att iakttaga den största sparsamhet, och då
jag deri instämt, så får jag nu, för min del, fortfara att yrka detsamma,
ehuru jag är något förvånad att i detta ögonblick finna mig
ensam tala för sparsamheten, och att nu höra så många andra hafva
öfvergifvit denna position, som de dock med sådan ifver vid flere
tillfällen och ännu i går försvarat. Dessutom tillkommer den omständigheten,
att om man nu påbörjarfe denna bana från Arvika till
Norska gränsen, så skulle man säga vid nästa Eiksdag, att nu är
också denna bana påbörjad och derföre måste man fortsätta den från
Norska gränsen allt längre österut och sammanbinda den med vestra
stambanan i Nerike, på samma sätt, som man nu vill göra med södra
och vestra banorna. Jag tror, att om man, som jag anser att
man gjort, har begått ett misstag förut, genom att börja i Götheborg
och Malmö, men icke i Stockholm, så bör man icke öka detta
misstag genom att på nytt börja i orätt ända. Hvarken denna bana
från Norska gränsen eller den från Götheborg eller Skåne kan blifva
af någon betydelse förrän den sammanknytes med Stockholm, under
hela året, och icke blott under den korta tid då vattenkommuuikationerna
äro öppna, och det skulle derför vara för tidigt att börja
bygga på denna bana innan man ännu vill bygga ifrån Stockholm.
På dessa skäl och många andra, samt då jag anser, att man för
hvarje sak, för hvilken anslag af Statsmedel ifrågasättas, bör taga i
betraktande, huruvida den verkligen är i någon högre grad angelägen,
får jag afstyrka bifall till denna punkt.
Frih. Cederström, Eud.: Sparsamheten är visserligen en
ganska nyttig sak, och jag, som ofta förordat dess tillämpning, bör
ingalunda och vill icke bestrida dess värde, men E. o. Ad. torde
finna, att det existerar förhållanden af större vigt, än att hafva besparat
en och annan million. Ett af dessa förhållanden måste otvifvelaktig!
vara för handen, när man vill åstadkomma en i möjligaste
mån innerlig förening i tänkesätt, ömsesidig kännedom och ömsesidig
välvilja, de båda politiskt förbrödrade Eikena emellan.
Ett sådant närmande af sjelfva folken inbördes mäste i märklig
mån befrämjas genom trägnare och tätare kommunikation länderna
emellan, och jag tror, att de besök, som de nordiska Universitetens
ungdom i bägge Eikenas hufvudstäder verkställt, i icke ringa mån
bevisat sanningen af hvad jag nu haft äran yttra. Jag kan visserligen
icke frånträda hvad jag nyss anförde, att, på samma gång man
gåfve Norrmännen ett bevis på sin beredvillighet att åstadkomma
en snabbare kommunikation länderna emellan, borde man äfven befrämja
Sveriges industriella intresse, och i detta hänseende får jag,
till svar på Frih. Eaabs yttrande, att blott några få jordegare kunde
hafva nytta af mitt förslag, förklara, att detta tycks innefatta ett
misstag i så måtto, att det icke är hvad man vanligen benämner
jordegare, d. v. s. landtbruks-idkare, utan det är hufvudsakligen
Wermlands jernverks-egare, de nemi., hvilka måste hemta sina mal
-
162
Den 10 Juni e. m.
mer från Nora trakten, som af en lättare förbindelse i den omnämnda
rigtningen skulle draga en synnerlig fördel; och dessas antal är i
sanning icke ringa, hvarjemte hela vestra Wermland, som lider brist
på malmer, men har skogar och vattenfall, skulle betydligen häraf
erfara lättnad.
Men en aktad ledamot af detta Stånd, han är i detta ögonblick
min granne på bänken, har, under enskilda samtal, fästat min
upmärksamhet derpå, att det vigtigaste vid detta anslag måste vara
den beredvillighet man visar att narma sig Norrmännen. Om man
derför anslår den ifrågav:de millionen till en jernväg mellan Arvika
och Mangor, så visar man tydligare, att det är för befrämjande af
förbindelsen med Norrmännen, som man ger detta anslag, än om
man fördelar den på sätt jag föreslagit, hvarvid våra Norska bröder
kunde antaga våra egna provinoiella fördelar vara ett ögonmärke,
upställdt i paritet med den vigtigare förbindelsen de båda Kikena
emellan. Sådant borde likväl icke vårt tillgörande synas, om det
skulle bibehålla sin internationella vigt. Detta skäl är ganska betydande,
och jag kan icke instämma i Hr Mannerskantz’s yttrande,
att här blott vore fråga om en tom demonstration, utan verklighet;
ty om vi bevilja en million till förberedande arbeten å denafUtsk.
förordade jernvägs-sträckningen, så är det gifvet, att man framdeles
måste fullända denna sträckning ända till Norska gränsen. På sådant
sätt får man, så länge sjöfarten är öppen, en oafbruten och
lätt kommunikation mellan vestra gränsen och hufvudstaden Om
då den nu ifrågav:de bansträckningen å Norska sidan mötes af en
från Christiania utgående bansträckning, så blifva i en framtid båda
ländernas hufvudstäder sammanbundna, och transporten af det ena
Eikets truppstyrka till det andras försvar, om det skulle blifva angripet,
blir i betydlig mån underlättad. På dessa skäl, ehuru sanningen
af hvad jag i ämnet förut yttrat synes mig qvarstå orubbad,
vill jag, för att icke synas underordna ett vigtigare syfte under ett
jemförelsevis mindre vigtigt, och dymedelst möjligen också splittra
meningarna, afstå från mitt särskilda förslag och förena mig med
dem, som yrka på bifall till Utsk:s Betänk.; med den lilla ändring
i ordalagen, som af Hr Lefrén yrkats.
Sedan öfverlaggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, hurusom i afseende på den nu förevtde punkten
blifvit yrkadt, dels af Pir Lefrén, med hvilken flere ledamöter
förenat sig, bifall, med den förändring, att i stället för orden »under
förutsättning» infördes orden »med vilkor», och dels af Hr Westerstrand
och Hr Mannerskantz afslag, blef propos. till bifall å denna
punkt utan förändring framställd och besvarad med starka Nej jemte
ett eller annat Ja.
De sedermera till bifall å denna punkt, med den af Hr Lefrén
föreslagna förändring, samt sedan till afslag å 8:de punkten framställda
proposma besvarades med blandade Ja och Nej, och då, efter
sistnämnde 2:ne propos:rs förnyande, svaren åter hade utfallit med
blandade Ja och Nej, förklarade Hr Gr. och Landtm., det han an
-
Den 10 Juni e. m.
153
såg den sednast till afslag å förev:de punkt gjorda propos:n besvarad
med öfvervägande Ja.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, begärde votering och
att dervid Hr Lefréns förslag måtte blifva kontra-propos.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den, som bifaller 8:de punkten af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 62,
med den förändring att, i stället för orden »under förutsättning»,
införas orden »med vilkor», röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej. varder förenämnde punkt utaf Utsk:s Utlåt, af E. o.
Ad. afslagen.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 70.
Nej — 90.
Gr. Björnstjerna: Jag anhåller att få till prot. nedlägga
min reservation mot det beslut, som E. o. Ad. nyss fattat, hvilket
jag anser vara särdeles olyckligt. E. o. Ad. har nu beträdt samma
bana, på hvilken vi alla beklagat att det Norska Storthinget inträdt.
Genom ett barnsligt begär att straffa våra bröder hafva vi endast
straffat oss sjelfva.
Erih. Cederström, Thure: Jag vill blott anhålla, att till
prot. få nedlägga min reservation mot det beslut, som blifvit fattadt
ang:de 8:de punkten af StatsUtslcs Betänk. N:o 62.
Hr Lefrén: Jag får vördsamt anhålla, att till prof. få antecknad
min reservation mot det beslut E. o. Ad. nu genom votering
fattat.
Hr Adelborg: Mot det af E, o. Ad. nu fattade beslut får
jag anmäla min vördsamma reservation.
Hr af Funck, Carl Oscar: Då jag icke kan instämma i
det nu af E. o. Ad. fattade beslut, så får jag mot detsamma anmäla
min reservation.
Hr Lannerstjerna, Adolf: Då E. o. Ad. i en fråga, hvilken,
enl. min tanke, är af den största vigt, fattat ett mot min åsigt
stridande beslut, så får jag till E. o. Ad:s prot. nedlägga min reservation
mot detta beslut.
Sedan härefter 9:de punkten af Utsk:s Utlåt, blifvit föredragen,
anförde
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Under det nyligen slutade
allmänna sammanträdet hade jag tillfälle att för de församlade E.
154
Den 10 Jani e. m.
St:r framhålla den stora vigten af ifrågavule bana. Jag tog mig
då friheten påpeka det särdeles egna förhållande, sora eger rum med
den stora inre delen af Sverige, som vi benämna Småland. Jag visade,
att i hela mellersta och södra Sverige finnes ingen lands-ända,
som med Småland kan jemföras i brist på inre kommunikationsanstalter,
segel-leder och kanaler. Jag visade äfven huru dess innevånare,
med en i vårt land ovanlig skicklighet i handaslöjder, likväl
kämpade med brist och fattigdom, just till följd af dessa särdeles
egna lörhållanden. Jag tror, att hvar och en af de församlade EilcsSt:n
insåg och erkände sanningen af dessa förhållanden, och, såvidt
jag liar hört omtalas, så tror jag, att de flesta voro benägna att för
denna stora del af vårt land göra hvad som göras kan. Flere medlemmar
af RiksStrr. hafva, med afseende på riktningen af den bana,
som skulle förena Skåne med Jönköping och med den vestra banan,
varit af olika tanke. Vi hafva här hört åtskilliga medlemmar framställa
den mening, att denna bana, i st. f. att gå rakt på Jönköping,
borde dragas i något östligare riktning. Jag har i anledn.
deraf upsatt ett förslag som jag anhåller att få för Ståndet upläsa,
hvari jag föreslår, att man skall till K. M. öfverlemna att framdraga
banan i den riktning, som Han efter förutgången undersökning
finner vara lämpligast. Jag ber likväl få fästa uppmärksamheten på,
att första frågan om denna bana just har upstått från Skåne, från
den jernvägs-direktion, i hvilken jag hade den äran att vara ordförande,
och jag ber att med några ord få redogöra för orsaken till
att banan erhöll den föreslagna riktningen. Då jag inom Skåne
ansåg det vara af vigt att sätta mig i spetsen för jernvägs-rörelsen,
och då ensamt inom Malmöhus län mer än 37,000 Bdr llmt hopsamlades
för undersökning af de olika jernvägs-sträckningarna, införskref
jag från England en af detta lands utmärktaste Ingeniörer,
hvilken med ett sällskap af 11 personer anlände för att göra
dessa undersökningar. Under den längre tidrymd, som denna Ingeniör
vistades i Skåne, var det naturligt att jag med honom upgjorde
hufvuddragen af de undersökningar, som han borde verkställa, och
då man kom under fund med att ingen annan lämplig öfvergång
fanns öfver den stora höjdsträckning, som går ifrån Halländska gränsen
diagonalt öfver provinsen, eller den s. k. Linderöds-åsen, än den
dalgång, som sträcker sig mellan Bing-sjön och Finja-sjön, fick banan
denna riktning. Derefter borde man söka lämpligaste vägen
till Jönköping, och derföre drogs banan mot Lagaå-dalen, hvilken
den följer ända till Jönköping. Undersökningen är verkställd med
omsorg, och ehuru Lagaå-dalen först endast undersöktes genom okulär
besigtning, så har den likväl sedermera genom jernvägs komiténs
försorg blifvit undersökt af Frih. de Geer. Denna bana är obestridligen
den kortaste och billigaste; men ehuru jag borde ega en viss
faderskärlek för densamma, så får jag förklara, att jag icke håller
på denna riktning, om en lämpligare kan uptäckas. Jag erkänner,
att denna bana, ehuru den erbjuder mindre svårigheter än någon
annan, går genom orter, som äro mindre fruktbara, och om det derföre
för Småland är fördelaktigt att draga denna bana mera åt öster,
så skall jag icke sätta mig deremot. Mia vördsamma anhållan tili
Den 10 Juni e. m.
11. o. Ad. är derföre, att dess betänkligheter i afseende på banans
riktning från Finja sjön icke måtte hindra R. o. Ad. att bevilja det
anslag, som StatsUtsk. här föreslagit. StntsUtsk. har nemi. från
det anslag, som K. M. begärt för vägen från Falköping till Jönköping
tagit J-:delar och dermed förökat anslaget lör sträckningen
till Finjs-sjön. Detta är ett bevis att StatsUtsk. lifligt insett den
stora vigten af att skaffa ett aflopp för Smålands produkter och göra
det möjligt för Småland att täfla med andra provinser. Jag ber
derföre, att de anslag, som StatsUtsk. föreslagit för den södra banan
från Lund till Småland, måtte af R. o. Ad. bifallas. Jag vågar nu
göra en ytterligare framställning. K. M. har inalles för denna bana
föreslagit 8,375.000 Rdr; StatsUtsk. har för den södra delen endast
föreslagit 7,075,000 Rdr; således återstår 1,300,000 Rdr. Jag skulle
anse det vara synnerligen vigtigt att denna summa användes till
sådana svårare förberedande arbeten, som äro af vigt för norra delen
af banan, d. v. s. icke blott sträckningen från Fahlköping till Jönköping,
utan äfven från Jönköping söder ut. Man bör söka att så
fort som möjligt sätta hufvudstaden i förbindelse med dess vestra
och södra orter, och för det ändamålet anser jag det vara en god
arbetsplan, att på denna del af linien, hvilken är den svåraste att
utföra, i tid företaga sådana arbeten, som fordra mera omtanka och
mera arbete. Jag anhåller vördsammast att'få. uppläsa det förslag,
som jag underställer R. o. Ad.;
Att R. 8t:r, för den till Lund redan färdiga södra stambanans
fortsättning förbi Finja-sjön emot Jönköping, i den riktning, som af
K. M. efter föregående noggranna undersökningar bestämmes, måtte
anvisa en summa af 0,815,000 R:dr; för fullbordandet af bangården
jemte verkstäderna i Malmö och återstående bangårds-arbeten
vid Lund 260,000 Rdr, samt till påbörjande och grundläggning af
sådana arbeten å norra delen af samma bana, från Falköping till
Jönköping och vidare mot Skåne, som fordra en längre tid för deras
fulländning, 1,300,000 Rdr, eller tillsammans för södra banan
8,375,000 Rdr Rmt.
Hr Tornerhjelm, Rud.; Jag har varit bland dem, som
ansågo alt man borde taga Stockholm till utgångspunkt när man
åsyftar att sammanbinda hufvudstaden med de södra och vestra orterna,
men pluraliteten har gått en annan väg, hvilken kan leda till
samma mål, och tagit till utgångspunkt de banor, som redan äro
påbörjade, utgående från den åsigt, att man icke bör splittra krafterna,
utan fortsätta de påbörjade bandelarna och göra dem färdiga
så fort som möjligt. I full konseqvens med denna åsigt bör såle
des
den majoritet, som här dikterat besluten, gå till mötes de önskningar
man kan framställa för den södra banan, nemi. det af Hr
Troil framställda förslag. Man har talat mycket om »inlresscn»,
och man säger att det ligger i Skåningarnes intresse att få banan
dragen in i Småland. Om man tager kännedom om de Skånska
förhållandena, tror jag icke att man skall kunna spåra någon fördel
för Skåningarne deraf att banan drages några mil längre in i
Småland. Men det ligger i Skåningarnes intresse att komma i be
-
m
Den 10 Juni e. m.
röring nied hufvudstaden, och detta intresse är icke något enskildt,
utan ett allmänt, Ofverste Ericson har sagt, att denna södra bana
snarare bör försvaras af mellersta Sverige, än af det södra. I andra
länder har man så mycket som möjligt sökt att sätta sig i förbindelse
med hvarandra. Yi hafva viii sökt att på åtskilliga punkter
sätta oss i förbindelse med oss sjelfva, men på det hela hafva få
uttalat nödvändigheten af en förbindelse med kontinenten. Sommartiden
har man sjöledes en lätt kommunikation med kontinenten,
men till följd af våra långa vintrar, si ro vi långa tider derifrån utestängda.
De medel, som för denna bana blifvit föreslagna, äro icke
stora i jemförelse med dem, som blifvit begärda för andra banor.
Hvad angår den inkomst, som denna bana kunde komma att gifva,
så bör man taga i betraktande postbefordringen och passagerare-farten
mellan Danmark och Sverige. Inkomsten deraf skulle troligen
komma att utgöra en icke obetydlig ränta å det kapital, som på
denna jernväg skulle nedläggas. Man har bär tvistat om hvilken
riktning banan skulle taga från Finja-sjön. Derom vill jag icke
strida, utan jag instämmer i Hr v. Troils förslag, att till K. M. öfverlemna
att välja den riktning, som han efter närmare undersökningar
finner vara den lämpligaste. Banan skall gå till Jönköping;
denna punkt är bestämd och kan icke ändras; frågan är om banan
från Finja-sjön bör dragas något mera åt vester, således närmare
Blekinge och Kalmar län. lietta skulle för Skåne vara en ytterligare
fördel, och om det efter närmare undersökningar visar sig, att
så låter sig göra, skall jag med största nöje dertill lemna mitt bifall.
Troligen komma invändningar att göras mot att till K. M.
öfverlemna att bestämma sträckningen, men jag, för min del, tror,
att man med fullkomlig trygghet kan åt Ilegeringen öfverlemna att
efterse om det finnes någon lämpligare sträckning från Finja sjön
till Jönköping. I likhet med Hr Troil får jag föreslå, att hela det
af K. M. begärda anslaget, 8,375,000 lldr, måtte beviljas, men att
deraf 1,300,000 lidr måtte beviljas till arbeten på banan från Falköping
till Jönköping. Denna bana är af största vigt när södra
banan kommer till Jönköping, och då följer det af sig sjelf, att den
äfven då bör vara färdig. Öfverste Ericson anser äfven, att om han
får 1,300,000 lldr till förberedande arbeten, så kan han draga denna
bana fram till Jönköping samtidigt med den från södra Sverige.
Utan att för långt blicka in i framtiden tror jag icke, att hvad som
kan göras i dag bör skjutas upp tills i morgon. Således anser jag
att anslaget är nyttigt, så väl i politiskt som i stats-ekonomiskt och
strategiskt hänseende. I ekonomiskt hänseende talar man om fattigdomen
i Småland. Det är sannt, att Småland är fattigt, men der
ligger ett glasbruk, som nu är obetydligt kändt, hvars innehafvare
har sagt mig, att om en jernväg kom att gå der förbi, skulle
han ensamt för sin del bespara 200,000 Rdr årligen. Detta är en
icke ringa summa, då det är fråga om ett bruk, som ingen känner,
utom de, som bo i trakten. Genom en jernvägs-förbindelse upstå
ganska mångå inkomstkällor för den enskilde, och förtjena;' den enskilde,
så förtjenar det allmänna. Småland är ett land, som i allmänhet
har ganska dåliga kommunikations-anstalter, och i följd deraf
Den 10 Juni e. tn.
157
stå lifsmedel och skogsprodukter mycket lågt i pris. Om Småland
sättes i förbindelse med bättre lottade provinser, så tror jag, att
det kan utveckla större rikedomskällor än man föreställer sig. I
Danmark tvistades mycket, huru man borde lägga jernvägen i Jutland,
men den åsigten gjorde sig gällande, att den borde läggas
genom den magrare delen af Jutland, ty man ansåg, att
om man sammanband den magrare delen med den bättre lottade,
så skulle välmågan sprida sig. Småland är så beläget, att jernvägen
ovilkorligen måste gå derigenom; således kan man hvarken tala
om ett Småländskt eller ett Skånskt intresse. Här är taladt så mycket,
att det omöjligt kan vara af intresse för K. o Ad. att höra
långa debatter, derföre slutar jag med att instämma i Hr Troiis
förslag.
l£rih Sprengtporten, J a k. Wilh.: SA framt man annars
anser det önskvärdt, att omsider åstadkomma en förbindelse mellan
landet och lnifvudstaden, så måste det rätta vara att börja dessa
företag från ändpunkterna Stockholm, Götheborg och Malmö, och
låta banorna småningom mötas i det inre af landet. På så sätt kan
Staten tvifvelsutan, i den mån bandelarne blifva färdiga, af dem påräkna
den största afkastning. Men då man icke antagit denna
grundsats vid början af dessa företag, då man upskjutit verkställigheten
först 3 år, ytterligare 3 år, och kanske ännu längre tid,
sfi afviker man i sanning alltför mycket från deri princip, som jag
anser vara den naturliga och rätta, om man nu beviljar anslag
till en bana, hvilken i och för sig sjelf betraktad, om den också tiar
namn af södra banan, likväl icke är annat än en sammanbindningsbana
mellan Jönköping och Götheborg. Jag kan således icke tillstyrka
det anslag, som Hr Troil begärt för denna bana. Deremot
instämmer jag fullkomligt i lörsta delen af hans framställning, netnl.
att E. o. Ad. måtte bifalla hela det anslag, som StalsUtsk. tillstyrkt
med afseende på den del af södra banan, som är dragen från
Malmö inåt Småland. Likaledes instämmer jag i att It. o. Ad.
måtte förändra redaktionen af denna punkt, på sätt Hr Troil
hemställt. Den värde ledamotens sak- och lokalkännedom om
dessa trakter, kan jag icke betvifla. Jag tillstyrker således hsta
mom. af Hr Troiis framställning, men afstyrka- det 2:dra.
Drill. Haab, Adam Christian: Då jag till alla delar instämmer
med Hrr Troil och Tornerhjelm ang:de behöfligheten, nyttan
och ändamålsenligheten af en bana genom Småland och Jönköping;
och då jag vet huru väl denna provins är i behof af densamma,
så beklagar jag att jag icke kan instämma i det förslag,
som dessa Hrr framställt. Här, sorn på flera andra ställen, fattas
undersökningar. Ingen annan riktning är undersökt, än den i hvilken
banan är föreslagen att framdragas. Dör många år sedan reste
jag denna väg, och jag bibehåller ännu ett hemskt intryck af den
ohyggliga ödemark, som jag då genomfor. Jag har icke så noggrann
kännedom, som erfordras för att afgifva ett bestämdt utlåtande
i saken, men jag föreställer mig, att om banan drages litet
158
Den 10 Juni e m.
mera åt öster, så skall den bättre upfylla sitt ändamål, än som nu
skulle ske. Viii är det sannf, att banan, i den riktning den blifvit
föreslagen, skulle genomlöpa en jemn trakt, der anläggningskostnaden
blefve mindre än vanligt. Men det iir icke egentligen på en
mindre anläggningskostnad, som frågan om banans riktning beror,
utan den beror på den trafik, som på banan- kan komma att up
stå.
I det fället fruktar jag, att mellantrafiken blefve ringa på
denna bana, och jag tror, att den skulle blifva större, iin om banan
droges i mera östlig riktning öfver Albo, Kinnevald åt Wil
lands
härad, och derifrån till venster åt Jönköping. Den skulle då
beröra åtskilliga af de största sjöarne i Smaland, och derigenom
skulle en stor del af landet kunna exportera sina varor på jernvägen.
En annan sak vore den högst betydliga vinst, som skulle upkomma
deraf, att i så fäll troligen en tvärbana drages från kusten
till denna bana. Denna bana, hvilken finnes omnämnd i Professor
Carlssons reservation, skulle gå mellan Oscarshamn och Hvetlanda,
och statsanslag har till densamma blifvit begärdt. Den skulle blifva
af ofantlig nytta för den orten, men jag fruktar att den icke kan
upfylla sitt ändamål, om den icke kommer ut på någon stambana.
Man säger att om Smålänningarne äro tålmodiga, så få de så mycket
mera på en gång, när östra banan i en framtid från Östergöthland
drages ned i Småland. Men det blir för mycket att anlägga
2 banor i norr och söder på några mils afstånd; ty de kunna aldrig
komma att bära sig. Om man derföre endast bör anlägga en
bana, så bör man lägga den genom de fruktbaraste och mest befolkade
delarne. Hr Troil har ganska riktigt sagt, alt om man öfverlemnar
åt Ilegeringen att bestämma riktningen, så är Regeringen
i tillfälle att välja en annan väg än den föreslagna: Dervid
ber jag att få erinra Hr Troil om huru det gick, då fråga var om
södra banans dragande förbi Ringsjön. Då ansåg Regeringen det
vara sin pligt att till förminskande af kostnaden lägga banan i en
annan riktning än den Hr Troil ganska välbetänkt föreslagit. Om
Regeringen skall bestämma huru banan skall gå fram, så måste Regeringen
göra afseende på det billigaste pris, för hvilket banan kan
anläggas. Det är icke sagt, att man verkligen kan anlägga en bana
i den östligare sträckning jag föreslagit, eller att det är lämpligare
att der anlägga densamma, men en undersökning förtjenar i alla
fall det förslag, som Hrrme för några dagar sedan hörde framställas
af Riksdagsmannen Gustaf Johansson. Under sådana förhållanden
anser jag det vara bäst att icke under denna riksdags-period
anslå medel för södra banans byggande längre än till Finja-sjön.
Om de öfriga banorna till nästa Riksdag blifva färdiga i den utsträckning,
som R. o. Ad. beslutat, så kan man sedan med större
kraft arbeta på södra banan, och det erfordras icke så många år
för att få denna fullbordad. Jag får således för min del inskränka
mig till en anhållan, att R. o. Ad. ville bifalla 4 millioner Rdr till
Finja-sjön. Jag säger 4 millioner; ty jag vill icke att banan skall
fortsättas till norra ändan af Finja-sjön. Med den riktning banan
har vester om Finja-sjön, skulle nemi. ändamålet att komma ostvart
vara förfeladt, om denna ban-del blefve byggd. Derföre anser jag
Den 10 Juni e. m.
159
det icke vara ändamålsenligt att gifva högre anslag, än som erfordras
för att komma till Finja-sjön. Vidare är med afseende på
bangården föreslaget 200,000 Iidr. Jag kan icke bedöma, om det
är mycket eller litet för det ändamålet, men det vet jag, att banorna
på andra sidan Öresund, i Danmark, äro ganska tarflig», och
man är likväl glad att hafva dessa jernvägar. Millioner kunna utströs,
orri man vill hafva banorna här i Sverige lika prydliga, som
de äro på Kontinenten. Då jag icke anser det vara någon fördel
att hafva alltför kostsamma bangårdar, så vill jag till någon del
någon del nedsätta denna summa, och jag skulle tro, att 200,000
ltdr vore det belopp, som för detta ändamål kunde erfordras.
Hr Mannerskantz: Jag för min del instämmer till fullo i
hvad den siste talaren har yttrat, och jag anser det vara af största
vigt att banan, som är ämnad att i framtiden sammanbinda Malmö
med Jönköping, under nästa statsregleringsperiod icke drages längre
än till Finja-sjön; ty derifrån är det tvetydigt, om den föreslagna
sträckningen är den rätta, ty man bör hafva gjort de noggrannaste
undersökningar, innan man bestämmer i hvilken riktning banan skall
gå genom Småland. Det är visserligen sannt, att banan i den
sträckning, som blifvit föreslagen, kan byggas för det billigaste priset;
men om man gör något afseende på transporterandet af krigsmaterialer
och trupper, så bör banan icke dragas på vestra sidan,
emedan dessa sannolikare komma att behöfvas åt östra hållet, än åt
det vestra. Vidare anlägger man ju denna bana för att sätta sig
i förbindelse med hufvudstaden, hvilken äfven ligger öster ut, och
då man vill öster ut, så skall man väl icke draga banan vesterut.
Jag anser derföre att man icke nu bör anslå mer än 4 millioner, i
ändamål att fortsätta södra banan från Lund, i riktning mot Finjasjön.
Ett ytterligare skäl härtill är, att man icke bör utgifva Statens
medel förr än det är nödvändigt, och då denna bana icke kan
komma att utöfva något välgörande inflytande lill transportrörelsens
befrämjande, och ej heller lemna någon afkastning förr än den kommer
i förbindelse med hufvudstaden och andra märkligare handelsoch
omsättningsorter i Fiket, så tror jag icke att man bör söka fullborda
denna bana tidigare än att den blir färdig på samma gång,
som de andra för rörelsen vigtigare och mera vinstgifvande banorne,
med hvilka den är ämnad att sammanbindas. Om banan stannar
vid södra ändan af Finja-sjön, så kan man, sedan alla vederbörande
blifvit hörda, såväl K. Beflnde i alla de tre Smålands-länen, som
cck Landthushållningssällskapen, gifva banan den rigtning, som är
lämpligast för att åstadkomma en förbindelse, icke blott mellan utlandet
och hufvudstaden, utan äfven mellan de östra och vestra kusterna
och medlersta delarne af landet. Det är visserligen sannt, att
dessa förbindelser mellan kusterne och de medlersta delarne af landet
först i en aflägsen framtid kunna komma till stånd, men man
måste alltid tänka på huru det kan komma att se ut i en framtid,
och derföre tillstyrker jag f. n. endast ett anslag af 4 millioner för
banans fortsättande till södra ändan af Finja-sjön.
160
Den 10 Juni e. m.
Gr. Posse, Gust.: Då jag till alla delar förenar mig med
Hr v. Troil, oell yrkar ett anslag af 8,375,000 Edr till södra stambanan,
så ber jag att härför få framlägga mina skäl Prågan delar
sig i 2:ne mom. Det ena banans vigt för Småland, det andra
banans vigt för Skåne, och dertill skulle jag vilja lägga ett 3:dje,
banans vigt för hela landet. Hvad först beträffar Smaland, så vill
jag visserligen icke inlåta mig i någon dispyt om banans mer eller
mindre lämpliga läge, men mitr förefaller det, som om den af Regeringen
föreslagna banan icke skulle hafva ett så olämpligt läge,
som Frih. Haab säger. Mig synes, att man utgår från en god utgångspunkt
vid bestämmandet af jernvägens läge, om man lägger
den i brännpunkten för provinsens rörelse. Man säger stundom i
skämtsam bemärkelse, att Wernamo marknad är för Småland någonting
storartadt. Denna bana skulle komma att gå midt igenom
Wernamo köping, och en bana, som går genom centralpunkten för
provinsens rörelse, kan icke kallas så olämplig hvad riktningen angår.
Hvad åter beträffar det hemska intryck, som Frih. Raab erfor,
när han reste genom dessa öde nejder, så förundrar det mig att
Hr Frih:n anför detta såsom ett bevis på olämpligheten af banans
dragande genom denna trakt. När det vid sistlidne Riksdag var
fråga om att bevilja anslag till den södra banan, så berättade Hr
Frilen hurusom han för några år sedan rest öfver Liineburger-leden,
och sett den hemska belägenhet, hvari den befann sig, men att han,
då han en tid efteråt, sedan en jernväg blifvit lagd öfver denna
hed, for samma väg, så fann han till sin förvåning, att der upblomstrat
en rik industri och en stor produktion. Min öfvertygelse
är, att huru dåligt detta Småland iin må vara, så finns likviil inom
detsamma ganska stora ressurser, och dessutom äro, som vi alla veta,
Smålänningarne det mest företagsamma folk i hela Sveriges land.
De ressurser, som för en annan provins skulle vara ganska små, de
blefvo för Smålänningen stora. Han kan leta fram ressurser, der
ingen annan kan göra det. Dertill kommer att dessa ressurser icke
äro ringa, och när hvar och en, som rest i Småland, måste erkänna,
att det just är bristen på kommunikationer, som så länge hållit Småland
i lägervall, och sorn hindrar den Miga och industriella Smålänningen
att upbrihga sin provins till den ståndpunkt, som det kan
nå, sfi måste det vara af största vigt att räcka denna provins handen
för att nå en blomstring, icke allenast gagnelig för provinsen
sjelf, utan i följd deraf för landet i sin helhet. Hvad åter angår
provinsen Skåne, så är det min bestämda öfvertygelse, att. om denna
provins blir lemnad åt sig sjelf, om den slipper alla skattebidrag till
andra provinser, så skall den lättare än någon annan provins i Sverige
kunna skaffa sig alla de jernvägar och kommunikations anstalter,
som den behöfver, och utgöra ett slutet helt för sig. Men,
mine Hrr, hvad Skåne beträffar, så är det ett helt annat skäl, som
gör att jag anser det vara af största vigt att denna provins så fort,
som möjligt, sättes i förening med det öfriga Sverige. Jag menar
denna böjelse till isolering, som på sednare tider gifvit sig tillkänna
hos de tyska provinserna i vårt grannrike Danmark. Man gaf i
början icke akt på denna böjelse att gå söder ut med sina förbindelser
-
Den 10 Juni e. m.
161
delser och med sina sympatier, men denna böjelse har likväl sedermera
gifvit anledn. till förvecklingar, och det vore skäl i att förekomma
det sådana förvecklingar i en framtid kunna upstå med denna
provins. Jag säger icke att någon anledn. finnes dertill för det
närv:de, men om vi här i öfra Sverige anlägga ett fullständigt jernvägssystem,
och lemna de södra provinserna åt sitt öde; hvad blir
ovillkorliga följden? Jo, den blir, att så småningom måste denna
böjelse att vända sig söderut upstå, och då kan den medföra de
svåraste följder. Jag sade nyss, att inga anledn:r till en sådan förveckling
funnos för det närvide. Men, mine Hrr, jag tror verkligen,
att en viss tendens i detta hänseende kan upkomma just här
på Riddarhuset. Det är nemi. för oss alla bekant, att den Skånska
adeln, så väl till sitt antal, som ännu mer till sin representerade
förmögenhet på intet vis utgör ett ringa antal af Sveriges adel.
Men det är tillika bekant, att den är bra litet representerad här på
Riddarhuset; det är icke många medlemmar af denna adel här.
Anledn. dertill är icke den, att Skånska adeln hyser mjndre intresse
för fosterlandets angelägenheter, än de öfriga provinsernas adel.
Anledn. är icke heller den, att Skånska adeln saknar förmåga eller
tillfälle att egna sig åt Statens angelägenheter, utan anledn. är helt
enkelt den, att Skåne till följe af sitt läge är så aflägset från Sveriges
hufvudstad, anledn. är materiella hinder, upkomna genom brist
på kommunikations-anstalter. Jag nämner detta såsom ett exempel,
begrundansvärdt just af Svenska adeln; ty jag vågar påstå, att i
Skäne finnas prydnader för Svenska adeln, fast man sällan får höra
deras stämmor höjas inom dessa väggar. Jag vågar påstå att om
dessa materiella hinder icke funnos, så skulle vi här få höra både
namn och förmågor, som vi bra gerna skulle räkna bland oss.
Jag drager fram detta såsom ett exempel på en tendens till isolering
mellan provinsen Skåne och hufvudstaden. Jag drager
fram detta, för att visa, att det vis å vis södra banan icke endast
är fråga om de provinsers industri, som denna bana skall genomlöpa,
utan hvad södra banan angår, så bär det af så fort som möjligt
till Wettern; ty derigenom blir det södra Sverige satt i förbindelse
med det norra och vestra. Jag är sjelf synnerligen intresserad
för att denna bana fortsattes längre vester ut, men jag vill
heldre att hela anslaget lägges på vägen mellan Malmö och Jönköping;
ty jag anser den, som sagdt är. vara af aldra största vigt.
Den bör icke upskjutas till en aflägsen framtid; ty det ordet »framtid»
är ett vackert ord, och ger anledning till stora förhoppningar,
lysande förespeglingar, men i jern vägsfrågor är det ett bedrägligt
ord. »En annan gång är en skälm», det är ett skönt ordspråk.
De jernvägsförslag, som ställas på framtiden äro kinkiga; ty man
säger: denna bana är vigtig, den är bra, men den skall blifva framdeles.
Detta »framdeles» kan då blifva 10, 20, 30 år härefter.
Nej, mine Hrr, man får icke dröja; ty just det ordet »det är för
sent», det är ett kinkigt ord att råka ut för, synnerligast då det
är fråga om att sätta ett lands invånare i nära förbindelse och förening
med hvarandra. Jag vågar påstå, att med den framtid —
VI H. 11
162
Den 10 Juni e. m.
nu begagnar jag ordet »framtid», — som vårt land har att möta,
så är det af största vigt att hela vårt land kommer i den närmaste
förening, att hela vårt folk kommer att sluta sig tillsamman
som en man, och detta kan icke ske, utan att de vigtigaste jernvägarne,
som förena våra sjöar, jn förr dess heldre sättas i verket,
och icke ställas på framliden.
Hr Bildt: Jag instämmer med dem, som anse att en förbindelse
mellan Skåne och hnfvudstaden bör tillvägabringas icke allenast
på elen kortaste vägen, utan äfven på den kortaste tiden. Jag
anser det vara af vigt för vårt land att icke allenast draga kommunikations-anstalter
till hufvudstaden, utan äfven se till att detsamma
under andra tider än våren, sommaren och hösten befinner sig
i förbindelse med utlandet. Men med afseende på sträckningen är
jag af olika tanka med åtskilliga talare; ty man är icke fullkomligt
fri i denna fråga. E. St:r beslöto nemi. vid förra Riksdagen
att södra stambanan skulle från Malmö gå i riktning mot Jönköping.
Dessa båda punkter äro således bestämda, och man har endast
att söka den bästa vägen dem emellan. Man har yttrat att
vägen borde dragas något mera östligt än den är föreslagen, emedan
man skulle påträffa bördigare trakter och bereda Småland större
fördelar. Om också detta å ena sidan är en sanning, så måste man
likväl å andra sidan medgifva, att derigenom förfelar denna stambana
i väsendtlig mån sitt hufvudändamål, nemi. att förena Skåne
med de inre delarne af landet, och förnämligast med hufvudstaden;
ty arbetet blir dyrare och kommer att dröja längre tid än om man
söker den kortare banan, som Utsk. föreslagit. I afseende på denna
bana kan man icke säga att undersökningar fattats. Detta förslag
har af 3:ne auktoriteter blifvit genomgånget och af alla gilladt,
och det är först på sednare tider, som man börjat yrka att banan
skulle läggas i en annan riktning. Ätskillige personer hafva här,
såsom jag nämnde, yrkat att den skulle dragas litet mera åt öster,
men andra vilja deremot hafva den litet mera åt vester, på sätt
som synes i flera af K. M. till StatsUtsk. öfverlemnade enskilda
motioner. Detta tyckes visa att den föreslagna linien ej ligger så
oriktigt.
När man skall förbinda Malmö med Jönköping, så bör man
tillse att banan upfyller sitt hufvudändamål, men sedan i andra
rummet och så vidt som låter sig förena med detta hufvudändamål,
huru de enskifta orternas behof af kommunikation skall tillfreds
ställas,
Nu är den trakt, som skulle genomskäras af denna bana,
icke så dålig, som man här förespeglat. Trakten söder om Jönköping
är ganska bördig, ehuru icke ända fram till Wernamo; på
samma sätt är trakten norr om Finja-sjön ganska rik på skog och
bergsprodukter. Den åsigt, som ledt Utsk. vid anslagens fördelning,
har varit, att det vigtigaste ändamålet icke nu vore att sammanbinda
Småland med Skåne och Westergöthland, utan förnämligast
att så tidigt som möjligt updraga banan från Malmö genom Småland,
ty derigenom nalkades man hastigare Jönköping, som var slutpunkten.
Det var äfven derföre, som Utsk., utan att vilja öfver
-
D6 11 10 Juli e. m.
163
skrida den summa, som K. M. föreslagit för södra banan, ansåg sig
böra taga från det anslag K. M. föreslagit för vägeri mellan Jönköping
oell Falköping så stor del, som erfordrades för att draga
banan från Finja-sjön till Lagaå-dalen. Utsk. ansåg dervid, att man
vid fördelningen af anslagen i första rummet då tänkt på hufvudända
målet och på de orter, som voro mest i behof af lättad kommunikation.
Jag säger på de enskildta orternas behof; ty icke kan
det förnekas att trakten från Lagaå-dalen inåt Småland är i större
behof af kommunikation än Jönköpings trakten, som ligger nära
Wetterns bassin.
Sedan detta beslut blifvit fattadt, beslöt likväl Utsk. att icke
bevilja hela den af K. M. begärda summan, hvarigenom man icke blef
i tillfälle att använda den återstående delen af anslaget till vägen
mellan Jönköping och Falköping, hvilken utgjorde 1,300,000 Rdr,
till förberedande arbeten på samma bansträckning, så att föreningen
mellan vestra och södra stambanan upsköts till en kommande Riksdag.
Denna sednare åsigt föll likväl endast genom en rösts pluralitet,
och på så sätt blef detta anslag icke beviljadt, eller som andra
skulle säga, Statsverket besparadt. Jag, som tror att jernvägar
äro ett »conditio sine qua nori», och som anser våra finanser
vara sådana, att man utan fara för landet kan bevilja de anslag,
K. M. begärt, får för min del yrka bifall till den anslagssumma Hr
v. Troil påyrkat, och jag instämmer i den fördelning af anslaget, som han
föreslagit, emedan den öfverensstämmer med de åsigter, som ligga till
grund för Utsk:s förslag. Jag instämmer äfven i den af honom föreslagna
redaktionsförändringen; ty till följe af den osäkerhet vid ordens
afvägning, sorn alltid eger rum, när redaktionen bestämmes genom
votering, blef icke ordställningen i Utsk:s förslag så bra, som jag
skulle önskat; och härtill kan då en ytterligare förtjenst i Hr v. Troila
förslag läggas, att det finnes en liten meningsskiljaktighet i afseende
på banans sträckning, hvilken hålles öppen för bestämmande efter
nya undersökningar. Denna meningsskiljaktighet inverkar likväl ej
på banans gång till Jönköping, utan endast på .banans sträckning
mellan Finja-sjön och Ljungby.
Frih. Raab, Carl Adam: Det föredragningssätt R. o. Ad.
beslutat för detta Betänk., har jag från första början ansett vara
orätt, derföre att man först bestämmer jeruvägarnes riktning, och
derefter anslagssummorna. Jag hade trött, att man först borde
bestämma huru stor summa man hade råd att anslå åt jernvägarne,
och derefter beräkna huru mycket jernväg man kunde bygga för
denna summa. Nu måste man alltid först för sig sjelf beräkna den
inkomst, som Statsverket kan disponera. Vid beräkning häraf finner
jag att i K. M:s Nådiga Propos. ang:de Statsverkets tillstånd
och behof beräknas ett öfverskott af en million; likaledes lemnar
bränvinsskatten öfverskott af en million; allmänna bevillriingen en
million, och möjligen skulle man erhålla 2 rnilkr, om man på tullväg
ökade beskattningen på tobak och vin m. fl. lyx artiklar. Detta
blefve då 5 milhr om året eller på 3 år 15 mill. Denna summa
är ungefärligen den, som vi kunna anslå till jernvägarne, då vi icke
164
Den 10 Juni e. m.
vilja taga utländska lån. Sedan vi nu disponerat 11 millir för jernvägen
mellan Götheborg och Orebro, återstår egentligen icke mer
än 4 å 5 milbr att disponera. Mera kunna vi icke disponera till
denna jernväg, såvida vi icke komma öfverens om att uptaga lån,
men det lär väl ej löna sig, när frågan blott är om ett så litet
tillskott. Vi måste derföre inskränka oss. till de millioner, som vi
kunna anse oss hafva i öfverskott. Det är med anledn. deraf, som
jag icke vill anslå för den södra vägen mer än 4 millrr, och instämmer
i Hr Mannerskantz’ förslag.
Här för man talet alltför långt om det fattiga Småland. Jag
måste hänvisa de värde talarne till statistiken. Ensamt Calmar län,
såväl till folkmängd som export, är det fjerde länet i Riket. Hvad
sägs om det fattiga Småland, som är Sveriges mest roterade provins,
och på samma gång dess mest producerande? I sanning tyckes
den förtjena sin jernväg. Hvad angår sträckningen af en jernväg
genom Småland, så är det ännu oafgjordt, hvilken riktning
jernvägen bör taga från Finja sjön, antingen den bör gå åt öster
tili Wexiö, eller efter det Kongl, förslaget rakt på Jönköping. Detta
är också en anledn. hvarföre man icke nu bör anslå någon större
summa åt denna jernväg.
Jag hörde Gr. Posse för en stund sedan tala om huru trefligt
det skulle vara att på jernväg komma ett långt stycke upp i Småland,
och att få jernvägen färdig några mil längre än som är föreslaget.
Men i så fall får jag säga, att om man skall gifva ett högre
anslag, så ger jag det långt heldre åt Södermanlands-vägen,
emedan jag anser hufvudstadens intresse vara af vida större vigt än
några mil jernväg till på södra banan, norr om Finja-sjön. Jag får
derföre instämma i Pir Mannerskantz’ förslag.
Hr v. Troil: Det smärtar mig att i denna fråga vara af motsatt
åsigt med Frih. A. C. Raab, då jag till följe af mina samtal
med honom trott, att vi hufvudsakligen skulle vara af samma tanka,
och hvad angår mitt förslag, så tror jag att detsamma i det aldra
närmaste bör kunna tillfredsställa Hr Frilnn. Jag har förklarat, att
jag icke anser den af K. M. föreslagna riktningen ovilkorligen vara
den enda rätta, men när det är fråga om bestämmandet af en jernvägs
riktning, får man icke ensidigt betrakta frågan, man måste
då se den ur alla synpunkter. Vid detta tillfälle får man icke endast
tänka på Smålands, utan äfven på Hallands intresse, och ju
mer man drar jernvägen åt öster, desto mera förlorar detta län.
Den af Utsk. nu föreslagna jernvägen stryker nära till en ganska
betydlig sjö i Småland, nemi. Vidöstern, och på en mils afstånd
från jernvägen ligger Smålands största sjö, Bolmen, hvilken är omgifven
af ofantligt, stora skogar. Således kunna med föga svårighet
alla de skogsprodukter, som finnas der, forslas på sjön Bolmen,
och derefter antingen landvågen, eller på en liten obetydlig bibana
till den stambana, hvarom här är fråga. Jag får äfven fästa upmärksamheten
på att denna bana går genom köpingarne Ljungby
och Wernamo. Vägen har således sina fördelar, och sina ganska
stora fördelar, utom det att det är den kortaste, rakaste och billi
-
D an 10 Juni e. m.
165
gaste. Men, på sätt jag tog mig friheten nämna, är jag ingalunda,
derföre att jag ursprungligen framställt detta förslag, nog
egenkär att anse det för det rättaste, och derföre har jag äfven i
det af mig till Hr Gr o. Landtm, aflemnade förslag inryckt den
meningen, att K. M. skulle, efter lörutgångna undersökningar, bestämma
riktningen. Mig synes, att om K. M. i detta hänseende
hör sina Beflnde och länens Hushållningssällskap, och derjemte låter
undersöka de olika bansträckningarne, så är allan rättfärdighet upfylld.
Då nu en påföljande punkt i detta Betänk, föreslår B. St:r
att bevilja 150,000 Edr till dylika undersökningar, hvilka således
kunna verkställas innan arbetet kommer till Småland, så hemställer
jag om man icke kunde lemna denna fråga i Legeringens skön. Vi
hafva sett huru svårt det är på Biksdagarne att välja mellan de
olika riktningarne, ty somliga förorda en, och andra en annan.
Det är svårt för en representant att med fullkomlig sakkännedom
bestämma, hvilken af de föreslagna riktningarne. som är
den bättre, men Begeringen är i tillfälle att skaffa sig alla de dertill
erforderliga uplysningarne. Då man nu vidare af Begeringen
kan viinta den största oviild, så hemställer jag till Hrnne om icke
det säkraste sättet att tillfredsställa provinsen Smålands behof, är
att öfverlemna hela saken i Begeringens händer. Här har af Frih.
C. A. Baab och Hr Mannerskantz blifvit föreslaget att den summa
K. M. äskat för banans fortsättning till Finja-sjön eller 4,365,000
Rdr, skulle minskas till 4 mill. För att visa Hrnne hvart det leder,
när man så på fri hand bestämmer summorna, får jag nämna, att
om 4,365,000 Bdr beviljas, i händelse B. o. Ad. också icke ger
högreanslag, kommer man likväl med denna summa till den stora
stråkvägen, som går från Christianstad till Engelholm; man kommer
i närheten af Röinge gästgifvaregård, der gästgifvaregården sammanstöta
från Wittsjö, Broby och Marklunda gästgifvaregården Hrnne
finna således, att när man kommit dit, så är der en ändpunkt, från
hvilken någon rörelse kan upkomma. Om nu, på sätt Frih. Raab
och Hr Mannerskantz föreslagit, summan nedsättes till 4 mill., så
hafva Hrnne af ett infall uedprutat summan med 365,000 Bdr,
hvarigenom denna väg skulle stanna midt i en trakt, der inga andra
kommunikationer funnos. Så går det när man utan närmare
kännedom om trakten eller förhållandena tycker sig böra nedpruta
en summa, som på grund af undersökningar blifvit föreslagen. Frih.
Baab har äfven yttrat, att 260,000 Rdr vore för mycket till en
bangård. Jag ber då att få uplvsa, att bangårdsarbetet i Malmö,
och jag tror äfven i Götheborg, alldeles icke bedrifves med någon
öfverdrifven lyx. Man kan bygga prydligt och väl, utan att derföre
nedlägga ofantliga summor på lyx. Om Hrr:ne kunde göra sig
en föreställning om allt, som erfordras till en bangård, vid ändpunkten
af en stor bana, skulle Hrnne finna att denna summa är
ganska liten. Till en början fordras stationshus, med rum för de
personer, som skulle komma och gå med bantågen. Vidare fordras
embetslokalen för den stora tjenstemanna-personalen: stora skjul af
40 alnars bredd, hvarunder trainerna inlöpa; en stor byggnad för
lokomotiverna; likaledes varu-magasin, hvilket i Malmö iir 300 fot
166
Den 10 Jani e. m.
långt; grunden är lagd, men huset ännu icke upfördt. Vidare erfordras
ovillkorligen vid banornas ändpunkter verkstäder; med ett ord, jag
kan försäkra, att kostnaderna för våra bangårdar liro beräknade att
utföras med all den hushållning, som äj ändamålsenlig; men i alla
fall tarfva de betydliga summor. Jag ber äfven få fästa upmärksamheten
på en sak. Då jag nyligen var i Skåne, sade man mig
att flera egendomsköp upgjordes i närheten af jernvägslinien, och
att, i samma ögonblick som B. St:r fattade sitt beslut om banans
sträckning, skulle en hop egendomar komma att öfvergå i andra
händer. Detta är en ganska naturlig sak i de södra provinserna,
ty dit inflytta en mängd Danskar och Tyskar; de fordna egarne
flytta åt norden, hvarest de inköpa mindre odlade egendomar, och
utbreda der sina kunskaper och sin kännedom i landtmannagöromål.
Således blir det en naturlig följd af jernvägarne, att i mån, som de
framskrida, i samma mån kommer odlingen att utbreda sig å ömse
sidor om dem. Jag har tagit mig friheten att föreslå 1,300,000
Edr till påbörjande af de svårare arbetena på vägen från Falköping
till Jönköping, samt från Jönköping till Axamo, och vidare.
Jag får fästa upmärksamheten på att det i betydlig mån minskar
kostnaden, om man kan från sådana slutpunkter der man har vatten-kommunikation
eller jernvägskommunikation, börja arbetena från
båda sidor. Om man börjar arbetet äfven från Jönköping, så kunna
alla rnaterialier transporteras dit sjövägen, och derefter kan jernvägen
läggas ut undan för undan. Derigenom kunna nödige materialier
transporteras in åt landet med mindre kostnad, än om de först
fördes från Malmö en sträcka uppåt, t. ex. till Ljungby och från
Ljungby till Wernamo o. s. v. Af samma skiil anser jag det vara
uträkning att samtidigt börja arbetena äfven från Falköpings-sidan.
För öfrigt får jag vördsamt anhålla att Hr Gr. o. Landtm, ville
framställa särskilda propos:r på dessa båda förslag, särskildt angide
södra delen af banan och särskildt ang:de banan från Jönköping till
Falköping. Jag har väckt detta förslag, emedan jag anser det medföra
besparing för Staten. Då B. St:r här voro församlade, tog jag
mig friheten fästa deras upmärksamhet på vigten af den södra banan,
såsom varande den förnämsta transito-banan i vårt land. Jag
anser det vara af vigt att denna bana fullbordas icke alltför långt
efter sedan banan mellan Stockholm och Götheborg blifvit färdig.
Yi veta alla att här i Stockholm nödgas hvarje handlande redan
på hösten förse sig med alla de varor han behöfver, såväl nödvändighets-artiklar,
som Ivx-artiklar. Om man deremot hade en transito-bana
från Skåne till Stockholm, hvarigenom kommunikationen
mellan Malmö och hufvudstaden hela året blefve öppen, så skulle
köpmannen kunna successive införskrifva en mängd af dessa dyrbarare
varor, hvilka tåla transporten på jernvägen, hvarigenom han
skulle slippa flera månaders förlag, och kunna sälja för billigare pris,
då omkostnaderna blefvo mindre. Jag vill meddela en upgift, hvilken
jag visserligen icke kan garantera, men den har blifvit mig lemnad
af en ledamot af det Hederv. BondeStåndet., som är representant
för orten. Han upräknade namnen på en mängd bruk och
masugnar, belägna i den trakt jernvägen skulle genomgå, och på
-
Den 10 Juni e. m.
167
stod att 15,000 skepp, jern skulle från dessa bruk komma att transporteras
på den ifrågav:de jernvägen. En sak, som jag vet bestämdt
är, att från Hörle bruk, beläget icke stort mer än 5 mil
söder om Jönköping, släpas hvarje jernstång, som icke på bruksbacken
förssiljes, i allmänhet till Helsingborg, för att der försäljas.
Detta visar, att det är på det hållet, som man bör underlätta forslingen
af tyngre varor från Småland. Frih. C. A. Raab har fruktat
att man gjort Småland orätt, då man talat om dess fattigdom.
Jag medger att Calmar län icke bör derunder inbegripas, och då
jag för några dagar sedan yttrade mig i frågan, undantog jag Calmar
och Hallands län, såsom varande kustländer; ty båda dessa
län hafva fördelen af liflig vattenkommunikation. Men det är egentligen
de inre delarne al Småland, som jag talat om; ty jag har
under den tid jag varit Landshöfding i Malmöhus Län, hvarje vecka
sett otaliga skaror arbetsfolk, raska, lifliga Småländningar, som kommit
dels ensamma, dels med hustru och barn, och begärt pass på
utlandet; ty just till följe af de svåra kommunikationerna hafva de
svårt att underhålla sig hemma. Det är denna utvandring, som jag
anser vara olycklig; det är den, som hos mig har grundat öfvertygelsen,
att om R. St:r vilja göra något, hvaraf de verkligen skulle
skörda välsignelse, så böra de underlätta kommunikations-anstalterna
inom Småland. Jag tror äfven att man icke dermed bör dröja för
länge; ty ju längre man dröjer, desto värre blir det. Jag anser det
vara nödvändigt att vid denna Riksdag taga steget fullt ut, och dä
man utan tvifvel kan med fullt förtroende vända sig till Konungen,
så ser jag ingen svårighet vid att fatta det beslut jag tagit mig
friheten framställa. Annu ett skäl, hvarföre jag tror att man bör
göra något för Småland är, att det var denna provins, som under
Danmarks mäktiga tid utgjorde värnet mot den fiendtliga grannen,
hvarföre denna provins också är den, som är hårdast roterad i vårt
land. Vi hafva sett, huru många andra provinser agiterat och sökt
inverka på R. St:r. Smålands invånare deremot höra till de »stilla
i landena», och jag tror att de kunna vara lugna; ty de hafva endast
behof af sin rättvisa sak.
Hr Munck, Carl Jakob: Jag anhåller att få instämma i
det af Hr Troil gjorda förslaget, och att med några ord få yttra
mig om den del deraf, som rör anslaget till vägen mellan Falköping
och Jönköping. Min öfvertygelse är, att ingen jernväg hvarken
nu eller framdeles kan anläggas, som mera skulle gagna Jönköpings
län, än just denna. Såsom skäl till denna min öfvertygelse
får jag nämna, att mellan Götheborg och Jönköping gå för det
närv:de 3 å 4 ångfartyg; de gå från södra kanten af Wettern genom
Götha kanal till Wenern, och sedan vidare till Götheborg, således
hafva de en mycket lång väg; men det oaktadt bära de sig
synnerligen väl, och gifva ända till 40 proc. Om nu en jernväg
anlades direkt från Jönköping till Götheborg, så är allt skäl att förmoda
det trafiken skulle blifva ändå större. Väl må Småland kallas
och vara ett fattigt land, men vi Småländningar trifvas der väl utan
168
Den 10 J nili e. m.
rikedom. Småland är Rikets folkrikaste provins, och det torde icke
vara utan skäl, som Småländningarne med förtröstan vänta af R. St:r
att de skola göra Småland delaktigt af den lycka, som lättade kommunikationer
.medlöra; ty hittills hafva de icke erhållit några anslag
hvarken tili kanaler eller annat.
Gr. Björnstjerna: K. M. har för denna bana begärt4,365,000
Rdr; TJtsk. har ökat summan med mill. och dragit vägen några
mil högre upp, eller till Lagaådalen. Man har till stöd för
detta förslag ordat om huru förbindelsen med grannstaterna derigenom
skulle befordras. För min del har jag svårt att inse detta.
Men låt så vara. R. o. Ad. har nyss ansett en förbindelse ieke
blott med grannstaten, utan med brödralandet Norrige nu vara för
dyr, då dertill fordrades 1 mill. Rdr. Jag hemställer då om det
är skäl att gifva 2£ mill. för att åstadkomma lättare förbindelse
mellan Lagaå-dalen och Finja-sjön. Visserligen har en värd ledamot
påpekat, att om Skåningarue fiugo sköta sig sjelfva, skulle de
nog åt sig inrätta både jernbanor och annat. Jag trodde icke att
Skåne hade något att beklaga sig öfver vid jemförelsen med andra
delar af Sverige. Jag trodde tvärtom att Skåne var både mindre
beskattadt och roteradt än öfriga provinser. Att här antyda att
Skåningarue skulle befinna sig i ett slags jäsningstillstånd, att de
skulle vända sina blickar åt södern, att Skåne kunde blifva ett
Svenskt Schleswig-Holstein, detta är verkligen nog eget. Vore ställningen
sådan, borde vi visserligen skatta oss lyckliga om det onda
kunde afhjelpas genom 2| millions anslag; men så är ej förhållandet.
Jag vet att Skåne är lika innerligt tillgifvet Sverige, som, trots
något af de gamla landskapen. Slutligen då R. o. Ad. förut afslagit
alla anslag till de jernvägssträckningar, som ännu icke äro
fullt undersökta, anhåller jag på samma skäl om afslag äfven fi detta
Utsk:s förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Mig har handt den besynnerliga
händelsen, att jag, som alltid varit lifvad för en väg mellan
Malmö och Jönköping, har nu af mina motståndare blifvit bemött,
som om jag vore en afundsman till samma väg. Jag är med dessa
Hrr ense om vägens nytta och behöflighet, men jag hade trott att
man först börde undersöka hvilken riktning som vore den bästa för
saken ifrågav:de väg. Gr. Posse har tagit så, som om frågan, huruvida
vi skola få behålla provinsen Skåne eller icke, berodde på att
jernvägen blefve färdig ett år eller några månader tidigare. Jag
ber att få taga de hederliga Skåningarnes parti; ty ehuru jag mycket
har varit i Skåne, så har jag likväl icke hört talas om att Skåningarne
skulle vilja skilja sig från det öfriga Sverige. Allt deremot,
som Gr. Posse sagt till Skåningarnes beröm, är jag färdig
att underskrifva. Men, mine Hrr, det är väl icke blott fråga om
Skåningarne i hast skola kunna komma från Skåne till Stockholm,
utan det är väl äfven fråga om den större eller mindre fördel, som
denna bana kan komma att tillskynda de provinser, genom hvilka
den kommer att gå. Man har sagt, att man bör söka den kortaste
Den 10 Juni e. m.
169
vägen! Nåväl! om nu vägen kan läggas i den riktning jag föreslagit
— en sak, som jag icke kan garantera, emedan det är omöjligt
att känna till en väg, som icke är undersökt, — och om den
östra banan blir satt i verkställighet, så blir detta kortaste vägen
från Malmö till Stockholm. Hr Troil, med hvilken jag hade den
lyckan att vid förra Eiksdagen kämpa i samma led, torde benäget
erinra sig att vårt samtal gick ut derpå, att jag icke kunde bifalla
detta anslag, såvida icke en undersökning föregått, hvarigenom man
utrönt hvilken riktning vore den fördelaktigaste. Nu har man
icke undersökt den andra riktningen, och således har ingen jemförelse
kunnat ega rum. Hr v. Troil har antydt, att han, på grund af
ett enskildt samtal, hoppats att jag skulle understödja hans förslag
att öfverlemna bestämmandet af banans riktning åt Regeringen. Det
är godt och väl att Regeringen får i sin makt att bestämma hvilken
väg banan skall gå; men Regeringen kan icke taga på sitt ansvar
att välja en sträckning, som skulle kosta några millioner mera.
Om det verkligen ådagalägges, att 50,000 skepp, stångjern "kunna
komma att forslas på den nu föreslagna banan, och att trafiken der
kan blifva jemförlig med trafiken på den af mig föreslagna banan,
så är det klart att den redan utstakade banan alltid bör ega företrädet.
De jordegare, som bo i den trakten, hafva en gång fått hopp
om att jernvägen skulle komma att gå der, och det är icke rätt att
utan mycket vigtiga skäl fråntaga dessa personer en förhoppning,
som man en gång gifvit dem. Om icke Hr Troil hade yrkat,
att förberedande arbeten skulle påbörjas såväl på vägen mellan
Falköping och Jönköping, som ock mellan Jönköping och Axamo,
och vidare mot Skåne, hvarigenom vägens riktning blefve bestämd,
utan i stället endast begärt anslag för vägen mellan Fahlköping
och Jönköping, så skulle jag gerna understödja hans förslag
att anslå 1,300,000 Rdr till förberedande arbeten, ty jag vill icke
så noga hushålla på en eller annan mill., efter så många skola
springa; men jag är angelägen att icke en enda nedlägges på en
väg, som man sedan ångrar. Det är af dessa skäl, som jag i stället
för mitt förra förslag skulle vilja föreslå: att R. o. A ville besluta
en underd. skrifvelse till K. M., med anhållan att en undersökning
måtte verkställas, för att utröna om ej södra banans riktning genom
en folkrikare och bördigare trakt skulle, mer än den nu föreslagna,
kunna underlätta allmänna rörelsen och erbjuda lämpligare
sammanbindningspunkter med såväl den bana, som kan komma att
gå genom Östergöthland, som med bibanor till kusten.
Frih. Cederström, Rud.: R. o. Ad. har vid sin behandling
af de föregående delarne utaf detta Betänk, följt fyra hufvudsakligen
ledande principer, nemi. att fortsätta redan påbörjade arbeten;
att icke gifva större anslagssummor, än att man med säkerhet kunde
anse landet vara i stånd att för desamma bära ränta och amortering;
att undvika de nejder, der rigtningen af banans framgående
är omtvistad, samt slutligen att, så vidt möjligt, söka medelst hvarje
sålunda beslutad handel åstadkomma ett litet helt för sig, och i sådant
hänseende ernå någon lämplig ändpunkt. I afseende på nu
170
Den 10 Juni e. m.
ifrågav:de södra bana synes mig E. o. A. alltså böra, i öfverensstämmelse
med besagde, för sitt föreg:de handlingssätt ledande
grundsatser, bevilja medel till fortsättande af densamma. Men
man må dervid icke gå längre än K. M. föreslagit; ty gör
man det, så råkar man in på ett område, som är ganska mycken
tvist underkastad i afseende å förmånligaste sträckningen af
den blifvande jernbanan. Det torde således vara tjenligast att, i likhet
med hvad Gr. Björnstjerna och Frih. Raab yrkat, till fortsättning
af södra stambanan förbi Finja-sjön anvisa den dertill erforderliga
summa af 260,000 Rdr, eller tillhopa 4,025,000 Edr. En
invändning torde här böra besvaras. Det är nemi. nogsamt bekant,
att Finja-sjön icke i kommercielt hänseende kan sägas vara en ändpunkt
för någon del af banan; men den utgör likväl så tillvida en
ändpunkt, att banan, sora dittills genomlupit Skånsk slättbyggd,
möter nu en skiljegräns i det hänseendet, att skogsbyggd der vidtager.
För öfrigt bör bemärkas, att, på sätt Frih. Raab anmärkte,
den karta, hvilken åtföljer Hr Ericsons Betänk., är något inexakt;
ty den södra banan synes der gå vester om Finja-sjön, ehuru den
i verkligheten är ämnad att gå öster om samma sjö. Jag anser
denna omständighet vara af vigt; ty derigenom att banan går på
östra sidan om denna sjö, blir det lättare att, sedan man hunnit
den punkt norr om Finja-sjön, hvarom här är fråga, taga
sitt .parti i afseende på fortsättningen, antingen man då vill, på
sätt Ofverste Ericson förordat, med mindre anläggnings- och expropriationskostnad
gå till Lagaå-dalen, eller man vill draga banan i östligare,
nära parabel riktning, genom mera fruktbärande trakter, der
trafiken är större, och der banan således kan synas komma att lemna
bättre afkastning, och i alla händelser kunde verka mera till landets
förkofran. Hr v. Troils förslag att öfverlemna åt K. M. att bestämma
i hvilken riktning banan skall fortsättas, kan jag icke gilla;
ty det är gifvet, att när K. M. redan vid denna Riksdag aflåtit ett
förslag, och R. St:r icke framkomma med något annat, hvad skulle
väl föranleda K. M. och Dess rådgifvare att frångå hvad de en
gång föreslagit? Men om R. St:r icke f. n. anslå högre belopp,
än som erfordras för att anlägga vägen fram till Finja-sjön, eller
trakten närmast norr om densamma, så hafva de på det mest faktiska
sätt ådagalagt det de icke äro säkra på hvilken riktning som
längre norrut är den tjenligaste, och då blir detta en anledn. för
Regeringen att låta undersökningarne fortgå.
Hvad beträffar det af en och annan talare understödda förslaget,
att genast anslå medel till en sammanbindningsbana mellan Falköping
och Jönköping, så kan jag deri icke instämma; ty när Falköpingsbygden
genom vestra stambanan får tillfälle att åt Götheborgs-sidan
afsätta sina hufvudsakligaste produkter, så tycks den icke
nödvändigt derjemte behöfva Jönköping såsom afsättnings ort. För
öfrigt om man inom Westergöthland på en gång företoge sig så
stora arbeten, nemi. både fortsättning af vestra stambanan och förberedande
arbeten mellan Falköping och Jönköping, skulle troligen
inom denna provins upstå svårighet för alla andra arbeten, vare sig
allmänna eller enskilda, i följd af arbetarnes dragande till jernvägs
-
D en 10 J o nt e. m.
171
företagen, der de troligen blifva bäst betaldta. Mot detta hopande
af stora arbetskrafter inora ett enda område af jemförelsevis mindre
omfång hafva, icke utan skäl, varningar såväl i StatsUtsk:s Betänk.,
som ock uti lliksStåndens öfverläggningar, blifvit uttalade. De böra
vid detta tillfälle särskildt i hågkommas, och med hågkomst af de
betydliga summor, som redan blifvit för jernvägarnas fortsättande
beviljade, torde enhvar finna huruledes här ingalunda är fråga om
att undandraga dessa vigtiga kommunikationsmedels åvägabringande
den kraftiga medverkan, som ärendets stora betydenhet kräfver, utan
här är endast fråga om att med fasta, säkra och dock varsamma
steg fortgå på den redan vid förlidne -Riksdag lyckligt inledda stråt,
till framtida ernående af det önskade, gagneliga målet.
Gr. Sparre, Erik: Det kan å ena sidan icke nekas, att då
R. o. Ad. hittills iakttagit mycken sparsamhet vid beviljande af anslag
för jernvägar, skulle det tyckas som om E. o. Ad. ej heller
borde bifalla det mindre af de belopp hvarom nu är fråga. Dervid
bör likväl tagas i betraktande, att R. o. Ad. i fråga om vestra banan
yttrat den åsigt, att man genom koncentrerande af utgifterna
på en eller två banor skulle söka åstadkomma ett resultat, för att
såmedelst bereda någon inkomst af de påbörjade banorna. Jag, för
min del, är en varm vän af jernvägar, således äfven af deras skyndsamma
anläggande, och då jag här hört åtskilliga personer från de
södra orterna säga, att större trafik vore att förvänta om banan
framdroges inåt Småland, så anser jag det icke ^stå i strid med de
principer, som hos R. o. Ad. gjort sig gällande, om R. o. Ad. nu
beviljar det högre anslag, som blifvit begärdt för vägen emellan
Malmö och Jönköping; deremot kan jag icke tillstyrka beviljandet
af ett anslag för vägen mellan Falköping och Jönköping, ty det
vore att börja på 3 olika punkter och deremot har jag redan förut
yttrat mig.
Hr Tornerhjelm: Orsaken hvarför denna bana bör påskyndas
är att Skåne, yttersta delen af Sverige, derigenom blir förenadt
med den mellersta delen, och detta skulle icke allenast lända till fördel
för Skåningarna, utan för hela landet. Man har visserligen föga
hopp om bifall till Hr v. Troils förslag sedan Gr. Björnstjerna kastat
sin handske och sagt »vi vilja icke»; men i en fråga, som icke är
en parti-strid, som är af största vigt för hela landet, hoppas jag
att ett utkastadt ord icke skall diktera R. o. Ad:s beslut.
Gr. Posse: Jag har begärt ordet med anledn. af en misstydning,
som blifvit gjord af mitt sista yttrande. Gr. Björnstjerna har
upfattat det så, som om jag skulle hafva sagt, att här var fråga
om att utgifva 2% milioner, för att, som han uttryckte sig, »lifva
Skåningarnes patriotism.» Detta kunde så mycket mindre vara min
mening, som jag sade, att inom Skånska adeln fanns lika mycket
patriotism, som bland den öfriga svenska adeln, men att orsaken,
hvarföre den var så fåtaligt representerad, härledde sig från de
svårigheter den hade att komma hit. Denna upfattning var säle
-
172
Den 10 Juni e. m.
des fullkomligt origtig. Men jag sade, att en böjelse för isolering
kunde varseblifvas i Skåne, och att den till en stor del hade sin
grund deri, att en mängd Danskar och Tyskar dit inflyttade. Derföre,
sade jag, är det angeläget att dessa sättas i en närmare förbindelse
med det norra Sverige, än med sitt gamla fädernesland,
och denna åsigt vidhåller jag. Det förundrar mig så myeket mer,
att Gr. Björnstjerna icke kunde upfatta vigten häraf, som det ej är
mer än en timme sedan han framhöll vigten af den norska banan,
och att vi måtte komma i förbindelse med våra norska bröder; och
då är det väl af icke mindre vigt att komma i förbindelse med våra
bröder i södra Sverige. Hvad angår banans dragande inom Småland,
så har jag icke yttrat inig för någon bestämd riktning, utan
jag har förenat mig med Hr von Troil, som föreslagit att öfverlemna
åt K. M. att efter närmare undersökning bestämma riktningen.
Jag har likväl sagt, att vägen från Malmö till Jönköping har
den stora fördelen att den hastigare kan läggas, och att den trakt,
genom hvilken banan går, alldeles icke är så dålig, som man påstått,
och detta vidblifver jag.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Jag kan icke annat än
förena mig med Frih. Raab i denna fråga. Jag beklagar rätt mycket
att Finjasjön är en så dålig slutpunkt för hvad man skulle
kunna betrakta som en hel bana, och jag skulle icke vara emot att
öka summan för byggande åf en jernväg i denna riktning, såvida
nemi. man vore ense om denna riktning; men då somliga vilja hafva
jernvägen längre i öster, så anser jag det vara bättre att inskränka
anslaget till den summa, som Frih. Raab föreslagit. Min tanke är
att om vi hafva några penningar, så böra vi, i konseqvens med vårt
föregående sätt att gå till väga, antingen nedlägga dem på vägen
mellan Falköping och Jönköping, hvarest trafiken är liflig, eller också
använda dem på vägen mellan Orebro och Askersund I ena fallet
underlättar man den stora rörelse, som finnes mellan Götheborg och
Jönköping, och i andra fallet blir Wettern förenad med Hjelmaren.
I förbigående får jag nämna, att de skogar, som växa kring sjön
Bolmen, enligt min tanke, icke hafva deras hufvudsakligaste utskeppnings-ort
på Skåne, utan på Halland. Detta var äfven orsaken hvarföre
man för 2 år sedan, då banan utstakades, drog den något ifrån
Bolmen, ehuru der var stark agitation för att man skulle draga den
utmed samma sjö. I Småland finnes likväl flere andra skogar, hvilka
kunna nedföras på den södra banan, att exporteras från Skåne.
Af dessa skäl får jag anhålla om propos. på bifall till Frih. Raabs
förslag.
Gr von Troil: Jag ber endast att få nämna för Frih. Raab,
att banan från Falköping till Jönköping går förbi Axamo och att
man måste passera detta ställe för att komma mellan dessa punkter.
Jag har således ingenting emot denna förändring af mitt förslag,
blott R. o. Ad. bifaller den första delen deraf, utan den inskränkning,
som Frih. Raab föreslagit. För öfrigt vill jag endast nämna,
Den 10 Jani e. m.
173
att redan vid sista Eiksdagen beslöts, att banorna skulle gå i riktning
mot Jönköping.
Gr. Björnstjerna: Jag borde visserligen vara tacksam och
smickrad öfver det inflytande Hr Tornerhjelm anser ett ord af mig
hafva på It. o. Ad:s beslut. Olyckligtvis måste jag dock anse detta
som ett roligt skämt. Ståndet har sjelf dragit försorg om att skingra
alla illusioner i den vägen. För icke mer än en timme sedan tappade
jag en votering, den der jag har anledning förmoda att Hr
Tornerhjelm vunnit. Hr Tornerhjelm påstår att jag utan verkliga
skäl tillstyrkt inskränkningar i Utsk:s förslag. Jag vågar bestrida
detta; jag tror mig handla i full konseqvens med Ståndets beslut
i går, att icke anslå medel till vägar, hvars sträckningar äro oafgjorda.
Vi läsa i Ofverste Ericsons egen reservation: att då vägen
kommer förbi Finja-sjön, är det tvifvelaktigt antingen den bör dragas
mera åt öster eller mera åt vester. Denna auktoritet borde väl
ej af Hr Tornerhjelm jäfvas. Ett annat i min tanke grundadt skäl
för mitt afstyrkande är, att vi derigenom bespara mill. till nästa
Statsreglering. Detta är visserligen icke mycket, när man, såsom
nu, talar om hundratals millioner; men det är dock något, isynnerhet
då man icke kan visa, att denna banans förlängning med några
mil i Småland skulle medföra någon egentlig vinst hvarken för Skåne
eller Småland, allraminst underlätta förbindelsen med Danmark. Jag
anser således, att K. o. Ad. bör fortgå på samma väg som hittills,
och afslå alla dylika exentriska förslag. Jag fortfar att yrka bifall
till K. M:s propos. och ingenting derutöfver.
Frih. Sprengtporten: I allmänhet har jag icke funnit att
K. M. fästat så litet afseende vid E. St:rs önskningar, att Frih.
Cederström med något skäl kan förmoda, att för den händelse E.
Sfr skulle hos K. M. andraga, det de funnit undersökningarna ofullständiga
med afseende på vissa banor, så skulle man ändå icke erhålla
ett annat förslag, än det K. M. vid denna Eiksdag till Ständerna
afgifvit. Aldra minst bör en sådan tveksamhet upstå med
afseende på den ifrågav:de banan; ty det är icke fråga om riktningen
mellan hufvudpunkterna, utan det är blott fråga om att efter
förutgångna undersökningar bestämma banans riktning genom de
mellanliggande trakterna.
Hr Mannerskantz: Jag förenar mig i det af Frih. Eaab
gjorda förslag, och får tillika säga, att den omnämnda begärda undersökningen
om lämpligaste sträckningen af jernvägen inom Småland
här icke för mig är hufvudsaken, utan hufvudsaken är att man
icke nu bör göra större utgifter än man nödvändigt behöfver. Om
man fortsatte vägen inåt Småland, så vöre det icke allenast en utgift
af 2% mill., utan det vore äfven det minst fördelaktiga sätt att
använda denna summa; ty man skulle icke komma att erhålla någon
ränta å densamma på ganska lång tid. Vill man göra något
mera på den södra stambanan, än att bygga till Finja-sjön, så bör
174
Den 10 Jani e. m.
man snarare gå ut. från Jönköping, antingen söderut eller åt Westergöthland.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: En grundsats, som uttalats
under öfverläggningarna i detta ämne, är, att man icke-bör
splittra sina krafter på många olika banor, utan företrädesvis arbeta
på den vestra och den södra banan, hvilken sednare vid Falköping
förenas med den vestra. Jag anhåller derföre, att få fästa upmärksamheten
på ett beslut, som jag anser vara lämpligare än att bifalla
det af Hr Troil gjorda förslag att till södra banans fortsättning från
Lund inåt Småland gifva större anslag än K. M. föreslagit. Om
meningarna icke äro delade om att, i likhet med hvad K. M. föreslagit,
draga banan från Lund till Finja-sjön, så äro deremot meningarna
delade huruvida banan derifrån bör gå till Lagaå-dalen
eller dragas i nord-ostlig riktning. Jag anser det derföre vara rättast
att endast anslå 4,305,000 Rdr för banan från Lund till Finjasjön,
men att deremot gifva återstoden af den summa Hr v. Troil föreslagit
till banan mellan Falköping och Jönköping, om hvilken meningarna
ej heller äro delade. Derigenom skulle man vinna en vigtig
omständighet, nemi. att med stor arbets-styrka kunna bygga på
samma bana och på så sätt få den snart färdig, hvilket jag anser
vara en stor fördel. Dessutom tillkommer 260,000 Rdr till bangårdar
i Malmö och Lund, så att slutsumman i det förslag jag tar
mig friheten framställa blir 8,375,000 Rdr.
Hr Adelborg: När man afslagit vestra stambanans sträckning
söder om Mälaren och derigenom för en aflägsen framtid störtat
hela systemet och afskurit allt hopp om östra banan, hvilken
skulle varit af så stor fördel för Småland, denna på kommunikationer
så ytterst fattiga provins, der man får föra sädestunnan 14 å
15 mil på axel, så tycker jag att man bör fästa något afseende vid
en förändring af södra banan, hvilken kan sträcka sin verkan på
denna bana. Genom att sammanbinda Jönköping med Falköping
kommer en stor rörelse att upstå mellan dessa städer och derigenom
blir äfven Jönköping förenad med Götheborg. Jag instämmer i det
af Frih. Stjernstedt gjorda förslag.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att Hr v. Troils förslag, efter den
deri af honom medgifna förändring, var så lydande: »att R. St:r,
för den till Lund redan färdiga södra stambanans fortsättning förbi
Finja-sjön emot Jönköping, i den riktning, som af K. M. efter föregående
noggranna undersökningar bestämmes, måtte anvisa en summa
af 6,815,000 Rdr; för fullbordandet af bangården jemte verkstäderna
i Malmö, och återstående bangårds-arbeten vid Lund 260,000
Rdr, samt till påbörjande och grundläggning af sådana arbeten å
norra delen af samma bana från Falköping till Jönköping, som fordra
längre tid för deras fulländning, 1,300,000 Rdr, eller tillsammans
för södra banan 8,37 5,000 Rdr Rmt; att Frih. Sprengtporten
Den 10 Janl e. m.
175
ansett anslag för bansträekningen från Falköping till Jönköping icke
böra beviljas men i öfriga delar instämt i Hr v. Troila förslag; att
Frih. Raab, Adam Christian, föreslagit att R. o. Ad. måtte bevilja
för den till Lund redan färdiga stambanans fortsättning till norra
ändan af Finja sjön 4,365,000 Rdr, samt för fullbordande af bangårdarna
i Malmö och Lund 200,000 Rdr Rmt; hvarjemte Frih.
Raab, för den händelse detta bifölles, föreslagit, att R. o. Ad. ville
besluta en underd. skrifvelse till K. M., med anhållan, att en undersökning
matté verkställas för att utröna om ej södra banans riktning
genom en folkrikare och bördigare trakt skulle mer än den nu
föreslagna kunna underlätta allmänna rörelsen och erbjuda lämpligare
sammanbindnings punkter med så väl den bana, som kan komma att
gå genom Östergöthland, som med bibanor till kusten; att Hr Mannerskantz
väl framställt ett serskildt förslag, men sedan instämt med
Frih. Raab, Adam Christian; att Frih. Raab, Carl Adam, instämt i
det förslag Hr Mannerskantz först hade framställt och som innehållit,
att 4 mill. Rdr Rmt måtte anslås för jernvägen från Lund till
Finja-sjön samt bangårdarna i Malmö och Lund.
Härvid anmälde och yttrade sig
Frih. Raab, Adam Christian: Jag afstår från mitt förslag
om bangårdarna, och instämmer till denna del i Hr Troils förslag.
Hr Mannerskantz: Jag förenar mig fortfarande med Frih.
Raab.
Frih. Raab, Carl Adam: Jag afstår från mitt serskilda yrkande
och förenar mig med Frih. Adam Christian Raab.
Hr Gr. och Landtm, framställde vidare, att Frih. Cederström
föreslagit, det R. o. Ad. för den till Lund redan färdiga södra stambanans
fortsättning mot norr förbi Finja-sjön måtte anvisa en summa
af 4,365,000 Rdr Rmt,' samt för fullbordande af bangårdarna i
Malmö och Lund 260,000 Rdr s. m., eller tillsammans 4,625,000
Rdr; att Frih. Stjernstedt yrkat bifall till K. M:s Propos. i dess
helhet, hvarigenom sammanlagda anslagsbeloppet, likasom i Hr von
Troils förslag, blefve 8,375,000 Rdr Rmt; samt att öfrige talare
instämt antingen i något af nu nämnda eller ock i det af Utskottet
afgifna förslag.
Hr von Troil: Jag anhåller vördsammast att propos. måtte
framställas serskildt på anskiget till fortsättning af södra banan inåt
Småland och serskildt på anslaget till vägen mellan Falköping och
Jönköping.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan nu delning af propos:na
blifvit yrkad, så borde propos. först framställas endast i fråga om
södra stambanans sydligare del, i hvilket afseende Utsk. tillstyrkt,
att R. St:r måtte, för den till Lund redan färdiga södra stambanans
fortsättning mot norr förbi Finja-sjön till Lagaå-dalen, anvisa en
summa af 6,815,000 Rdr Rmt. Samma anslagssumma hade blifvit
176
Den 10 Juni e. m.
tillstyrkt äfven af Hr v. Troil, hvaremot andra talare yrkat, att detta
anslag, i öfverensstämmelse med K. M:s Propos., måtte nedsättas
till 4,365,000 Rdr Rmt; men då äfven olika redaktioner blifvit föreslagna,
torde R. o. Ad. finna lämpligt, att nu först endast anslagssummorna
bestämdes och sedermera serskild propos. i afseende på
redaktionen af R. o. Ad:s beslut blefve framställd.
Ropades Ja.
De härefter först till bifall å den af StatsUtsk. föreslagna anslagssumma
af 6,815,000 Rdr Rmt och sedan till bifall å den i
K. M:s Propos. föreslagna anslagssumma af 4,366,000 Rdr s. m.
för sydligare delen af södra stambanan, framställda proposma besvarades
med blandade Ja och Nej.; hvarpå samma propos:r förnyades
och på enahanda sätt besvarades; men då sedermera svaren å en
ytterligare till bifall å förenämnde af StatsUtsk. föreslagna anslagssumma
framställd propos. åter utföllo med Ja och Nej, förklarade
Hr Gr, o. Landtm., att han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Frih. Raab, Adam Christian, begärde vortering.
Uplästes till justering samt godkändes en så lydande voteringspropos.
:
Den, som bifaller den af StatsUtsk. föreslagna anslagssumma
af 6,815,000 Rdr Rmt för södra stambanans sydligare del, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beviljar R. o. Ad. den i K. M:s Propos. för nämnde
del af banan föreslagna anslagssumma af 4,365,000 Rdr Rmt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer,
Ja — 76.
Nej — 80.
Hr Gr. o. Landtm, framställde härefter, att, i fråga om fullbordandet
af bangården och verkstäderna i Malmö samt återstående
bangårds-arbeten i Lund, hvartill StatsUtsk. föreslagit ett ahslag af
260.000 Rdr Rmt, ingen skiljaktighet egde rum, samt framställde
derjemte, om R. o. Ad. i detta afseende bifölle Utsk:s förslag.
Ropades Ja.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, vidare framställt, att, i fråga om
norra delen af södra banan, Hr v. Troil yrkat, att för densamma
måtte anslås 1,300,000 Rdr Rmt, men Frih. Stjernstedt yrkat bifall
till K. M:s Propos. i denna del eller anslagets bestämmande till
3.750.000 Rdr, och deremot andra talare yrkat, att icke något anslag
för detta ändamål måtte beviljas, blefvo propos:r till bifall å
hvart och ett af dessa yrkanden framställda och alla besvarade med
blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde,
om R. o. Ad. bifölle förstnämnda af Hr v. Troil föreslagna anslagssumma,
samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade
med många nej, förklarade, det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Härvid
Den 10 Junie m.
177
Härvid begärdes votering af Gr. Liljencrantz, med anhållan att
afslag å allt anslag samt af Frih. Stjernstedt, med anhållan att bifall
till det af K. M. föreslagna anslaget måtte blifva kontra-propos.
Då i ani. häraf Hr Gr. o. Landtm, hemställde, först om afslag
å allt anslag för norra delen af södra stambanan, och sedan om bifall
till det af K. M. för samma bandel föreslagna anslag, af R. o.
Ad. antoges till kontra-propos. vid den blifvande voteringen, blefvo
dessa propos:r besvarade med blandade Ja och Nej, hvarefter, sedan
dessa propos:r blifvit förnyade och på enahanda sätt besvarade, Hr
Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande
vid besvarandet af den sednaste proposm.
Gr. Liljencrantz begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den, som till kontra-propos. vid blifvande votering om bifall
till Hr v. Troils förslag, att för nordligare delen af södra stambanan
må beviljas ett anslag af 1,300,000 Rdr Ernt, antager bifall
till det af K. M. för samma bandel föreslagna anslag af 3,750,000
Edr Ernt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antager E. o. Ad. till kontra-propos. vid berörde votering
afslag å allt anslag för nämnde del af södra stambanan.
Vid voteringens slut och sedan, i anseende till lika delade röster,
jemväl den före voterings-sedlarries upräknande aflagda och förseglade
sedeln blifvit öppnad, befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 53.
Nej — 5 i.
Gr. Sparre: På det att icke äfven detta plenum må komma
att räcka till kl. 1 eller 2, vågar jag hemställa, huruvida icke Hr
Gr. o. Landtm, skulle vilja framställa propos. på att upskjuta pröfningen
af Frih. Eaabs förslag till nästa plenum, så att Ståndet,
sedan denna votering blifvit afslutad, finge åtskiljas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att den nu af Gr. Sparre begärda
propos:n skulle blifva framställd så snart voteringen blifvit afslutad,
men att Hr Gr. o. Landtm., på sätt han redan vid ett föregående
tillfälle tillkännagifvit, ansåg sig, då voteringen var begärd men icke
försiggått, ej kunna framställa någon ny propos., helst det kunde
hända att äfven den propos, som då gjordes, skulle föranleda begäran
om votering, som då genast borde verkställas, men ej kunde
företagas innan den förut begärda voteringen blifvit undangjord.
Uplästes till votering och godkändes följande voterings-propos.:
Den, som bifaller Hr v. Troils förslag, att för nordligare delen
af södra stambanan må beviljas ett anslag af 1,300,000 Edr Ernt,
röstar
Ja;
VI H. 12
178
Den 12 Juni t. m.
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår E. o. Ad. allt anslag för nämnde del af södra
stambanan.
Yid voteringens slut befunnos röster hafva utfallit som följer:
Ja — 65.
Nej — 45.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att, i fråga om 9:de punkten af
förev:de Utlåt., ännu återstode att besluta om såväl sjelfva redaktionen,
som Frih. Eaabs förslag till underd. skrifvelse; men att Gr.
Sparre hemställt, att med ytterligare beslut i detta ämne måtte få
anstå till nästa plenum, samt Hr Gr. o. Landtm, i anledn. deraf
finge hemställa om E. o. Ad. nu behagade åtskiljas.
Härvid ropades Ja, i följd hvaraf Höglofl. E. o. Ad. åtskiljdes
kl. | 1 på natten.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Fredagen den 12 Juni 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleniprot. för d 9 sisth Maj.
Uplästes ett af Gr. Lewenhaupt, Erik Au g., inlemnadt
så lydande memorial:
I anseende till bortresa från hufvudstaden nödgas jag afsäga
mig min plats som elektor, anhållandes om att få blifva vid min
riksdagsmannarätt bibehållen.
E. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr bänkman att sammanträda till val af en elektor efter
Gr. Lewenhaupt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att K. LandtbruksAkademien,
genom dess Sekret., till R, o. Ad. låtit aflemna 50 inträdeskort för
bevistande af Akademiens offentliga sammankomst å Experimentalfältet
den 15 dennes, samt att dessa inträdeskort blifvit lemnade
till EiddarhusFiskalen, för att till Ståndets ledamöter utdelas.
Den 12 Juni f. m.
179
Portsattes pröfningen af StatsUtskis Utlåt. N:o 62, ang:de
föreslagna jernvägs-stamliniers utförande oell dertill erforderliga medels
anvisande.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad. afslutat sista plenum
efter det beslut blifvit fattade om beloppen af de anslag, som
borde beviljas för den södra stambanan, hvarom Utsk. yttrat sig i
Utlåt:s 9:de punkt; men att, för afslutande af denna punkts pröfning,
ännu återstod att bestämma redaktionen af Ståndets berörde
beslut, äfvensom att fatta beslut öfver det af Frih. Raab, med afseende
på denna stambanas riktning, framställda förslag till underd.
skrifvelse till K. M. I afseende på redaktionen af 9:de punkten
hade R. o. Ad. att pröfva l:o Utsk:s förslag; 2:o Ilr v. Troils förslag,
hvilket likväl till en del, eller såvidt det rörde banans sydligare
del, hade förfallit, genom Ståndets beslut att inskränka anslaget
för denna bandel till det af K. M. föreslagna belopp; 3:0 Frih.
Cederströms förslag, så lydande: »att R. o. Ad., för den till Lund
redan färdiga södra stambanans fortsättning mot norr förbi Finjasjön,
måtte anvisa en summa af 4,365,000 Rdr Rmt, samt för fullbordande
af bangårdarna i Malmö och Lund 260,000 Rdr s. m.,
eller tillsammans 4,625,000 Rdr»; och 4:0 Frih. Raabs förslag, innehållande:
»att R. o. Ad., för den till Lund redan färdiga södra
stambanans fortsättning till norra ändan af Finja-sjön, måtte anvisa
en summa af 4,365,000 Rdr Rmt, samt för fullbordande af bangårdarna
i Malmö och Lund 260,000 Rdr s. m., eller tillsammans
4.625.000 Rdr.» Härvid förekonrme dock ej mindre, att uti den
del af Utsk:s förslag, som innehöll, att 260,000 Rdr måtte anvisas
för fullbordande af bangården jemte verkstäderna i Malmö samt återstående
bangårds-arbeten i Lund, någon förändring ej syntes vara
åsyftad genom Frihme Cederströms och Raabs förslag, oaktadt deri
verkstäderna ej voro omnämnda, utan ock att den i sistmde förslag
uptagna slutsumma, såsom icke öfverensstämmande med R. o. Ad:s
beslut, ej numera kunde godkännas; och vid sådant förhållande torde
dessa förslag endast kunna komma i fråga såvidt de afsågo fortsättningen
af södra stambanans sydligare del »till norr, förbi Finja-sjön»,
eller ock »till norra ändan af Finja sjön».
Hr v. Troil, Sam. Gust.: Sedan R. o. Ad. icke godkänt
mitt förslag om en viss summa för södra delen af stambanan, måste
naturligtvis Ståndets blifvande beslut ställas i öfverensstämmelse med
K. M:s förslag, derefter frågan om bangårdarna förekommer. Sednare
delen af mitt förslag lyder sålunda: »samt till påbörjande och
grundläggande af sådana arbeten å norra delen af samma bana från
Falköping till Jönköping, som fordra en längre tid för deras fulländning,
1,300,000 Rdr, eller tillsammans för södra stambanan
5.925.000 Rdr Rmt». Jag anhåller alltså, att Hr Gr. o. Landtm,
ville i den blifvande proposm inbegripa hela summan, 5,925,000
Rdr Rmt.
Frih. Cederström, Rud.: Hvad Hr Gr. och Landtm, behagat
yttra rörande mitt förslag, finner jag oemotsägligt, och det
180
Den 12 Jnnl f. m.
har troligen ieke varit Frih. Eaabs mening, likasom det icke heller
varit min, att ju icke verkstäderna skulle inbegripas i de redan gifna
anslagen. I fråga om banans dragande till en punkt norr om Finjasjön
eller intill norra ändan af densamma, äro Frih. Raab och jag
af olika meningar. För min åsigt skulle jag kunna ytterligare anföra
åtskilliga skäl, men jag vill, i betraktande af den hufvudsakliga
öfverensstämmelse!) i våra åsigter uti denna del af det vigtiga
ärendet, uppoffra en liten menings skiljaktighet, och med frånträdande
af mitt förslag förenar jag mig med Frih. Raab.
Hr v. Troil, Sam. Gust.: Min upmärksamhet har blifvit
fästad derpå, att de här framställda förslagen, som afse att banan
skall dragas till en punkt norr om Finja-sjön, äro mera bestämda
än det af Utsk. föreslagna, och jag har intet att anmärka emot en
sådan banans sträckning.
Hr v. Troil, Emil: Till siste talarens yttrande beder jag få
tillägga, att meningen icke varit det banan skall komma till Finjasjön,
utan att hon skall dragas förbi södra sidan af samma sjö, något
norr om landsvägen. Jag tror således, att de af Utsk. föreslagna
ordalag
Detta yttrande blef härvid af Hr Gr. o. Landtm, afbrutet med
erinran, att R. o. Ad. förklarat öfverläggningen afslutad.
Hr v. Troil, Emil: Jag beder om ursägt, att jag uptagit
Ståndets tid, men jag ville fästa upmärksamheten på, att uttrycket
lill Finja-sjön är olämpligt, emedan K. M. icke föreslagit en sådan
sträckning för banan.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att jemväl i fråga om redaktionen
öfverläggningen var afslutad, och R. o. Ad. i dag endast hade att
fatta beslut öfver de i afseende på 9:de punkten framställda förslag,
emedan Ståndet i gårdagens plenum förklarat discussionen om denna
punkt afslutad och sedermera åtskiljts, efter det endast anslags-summorna
blifvit bestämda.
Hr v. Troil, Emil: Enl. min upfattning har Ståndet ännu
icke afgjort frågan om redaktions-förslagen.
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att, sedan Frih. Cederström afstått
från sitt förslag, det i afseende på l:sta delen af 9:de punkten
för R. o. Ad. återstod att besluta om 2:ne olika redaktions-förslag,
nemi. Utsk:s förslag, »att R. St:r måtte för den till Lund redan
färdiga södra stambanans fortsättning mot norr förbi Finja-sjön anvisa»,
eller Frih. Raabs förslag, »att R. o. Ad. för den till Lund
redan färdiga södra stambanans fortsättning till norra ändan af
Finja-sjön måtte anvisa en summa af 4,365,000 Rdr Rmt»; hvarjemte
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. i detta afseende
bifölle Utsk:s förslag, samt efter denna propos:s besvarande med
Den 12 Juni f. m.
181
starka Ja, blandade med Nej, förklarade, det han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
Hr v. Troil, Emil: Jag anhåller, att orden Lagaå dalen
måtte uteslutas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt han icke nämnt de i Utsk:s
förslag förekommande olden »till Lagaå-dalen», derföre att de stodo
i sammanhang med det anslagsbelopp af 6,815,000 Rdr, som Utsk.
tillstyrkt; hvaremot det anslag af 4,365,000 Rdr, som R. o. Ad.
bifallit, icke afsåg banans fortsättning längre än till Finja-sjön. I
följd deraf hade endast den del af Utsk:s förslag, som motsvarade
det af R. o. Ad. beviljade anslaget, blifvit omnämnd, och således
vore det beslut, hvartill R. o. Ad. nu, eill. Hr Gr. o. Landtm:s
upfattning, lemnat sitt bifall, så lydande: »att R. St:r måtte, för
den till Lund redan färdiga södra stambanans fortsättning mot norr
förbi Finja sjön, anvisa en summa af 4,365,000 Rdr.»
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att, i fråga om bangårdarne
och verkstäderna, någon skiljaktighet icke egde rum, och således
R. o. Ad. bifallit att i öfverensstämmelse med Utsk:s förslag
anvisa »för fullbordande af bangården jemte verkstäderna i Malmö
samt återstående bangårds-arbeten vid Lund, 260,000 Rdr; men att
R. o. Ad. dessutom, och utöfver hvad Utsk. föreslagit för södra banans
nordligare del, bifallit ett anslag af 1,300,000 Rdr, och då i
afseende på detta anslag förekommit endast ett af Hr v. Troil afgifvet
redaktionsförslag, innehållande »till påbörjande och grundläggning
af sådana arbeten å norra delen af samma bana från Falköping
till Jönköping, som fordra en längre tid för deras fulländning,
1,300,000 Rdr», finge Hr Gr. o. Landtm, hemställa om R. o. Ad.
bifölle Hr v. Troils förslag till redaktion i denna del af 9:de punkten.
Ropades Ja.
Jemte erinran, att sammanlagda beloppet af de anslag, som af
R. o. Ad. blifvit för södra stambanan beviljade, utgjorde 5,925,000
Rdr, i stället för af StatsUtsk. tillstyrkta 7,075,000 Rdr Ernt, framställde
nu Hr Gr. o. Landtm., at slutorden i 9:de punkten erfordrade
den förändring, att de kommo att innehålla: »eller tillsammans
för södra stambanan fem millioner niohundratjugofem tusen
Rdr Rmt,» hvaruti R. o. Ad. hördes instämma.
Sedan härpå Frih. Raabs förslag, »att R. o. Ad. ville besluta
en underd. skrifvelse till K. M., med anhållan att en undersökning
måtte verkställas för att utröna om ej södra banans riktning genom
en folkrikare och bördigare trakt skulle, mer än den nu föreslagna,
kunna underlätta allmänna rörelsen och erbjuda lämpligare sammanbindnings-punkter
med såväl den bana, som kan komma att gå genom
Östergöthland, som med bibanor till kusten», blifvit såsom föremål
för R. o. Ad:s beslut upläst, yttrade sig:
Hr v. Troil, Sam. Gust.: Då jag i sista plenum förklarade,
att jag, under förutsättning att det högre anslaget skulle beviljas,
förenade mig med Frih- Raab, hemställde jag, om icke Frilän ville
182
Den 12 Juni f. m.
låta sitt förslag hvila intilldess den 19:de punkten förekommer, som
afser undersökningar i allmänhet, och jag anser mig hafva haft desto
större skäl dertill, som det vore olämpligt, om i denna fråga
B.. St:r bevilja anslag till en bansträckning, om hvilken man icke
kan hafva någon idé förr än undersökningar derom blifvit gjorda.
Frih. Baabs förslag bör således komma i fråga först vid pröfningen
af 19:de punkten, emedan det måste vara högst olämpligt, att Ståndet
förordar ett förslag, som afser en annan punkt, än den föredragna.
Frih. Baab, Adam Christian: Emot siste talarens förslag
skulle jag hafva intet att anmärka, såvida jag kunde inse behofvet
påkalla en sådan åtgärd, ty icke föreställer jag mig att serskilda
skrifvelser böra aflåtas till K. M. öfver hvarje punkt. Under sådan
förutsättning har jag ansett lämpligt, att beslut öfver mitt förslag
nu fattas. Jag får dock höra hvad Hr Troil, E., har att säga,
hvilken i detta fall har ett intresse att bevaka.
Hr v. Troil, Emil: Jag instämmer med den förste talaren
så till vida, att jag anser lämpligt det denna fråga upskjutes intilldess
19:de punkten blifvit föredragen, och detta desto heldre, som
B. o. Ad. är derigenom oförhindradt att fatta sitt beslut sedan discussionen
om punkten blifvit fulländad. Jag anhåller således, att
frågan måtte hållas öppen tills ifrågav:de punkt förekommer.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Jag har intet att anmärka
emot aflåtandet af en sådan skrifvelse som Frih. Baab föreslagit,
men jag kan icke instämma i hans motiver, emedan man genom
deras antagande fäster sig vid omständigheter, som icke äro
bevisande för saken, nemi. den större eller mindre folkrikheten i de
orter, hvarigenom banan skall dragas, och denna folkrikhet dessutom
kan förändras just genom jernvägs-anläggningen. Skall således en
skrifvelse aflåtas, så måste den innehålla endast: »på grund af sig
företeende omständigheter.
Hr Gr. o. Landtm, anhöll nu, att de ledamöter, som ville yttra
sig, mätte inskränka sig till frågan om med beslutet f. n. må anstå
eller icke, men ej ingå i pröfning af sjelfva förslaget.
Frih. Cederström: Hr Gr. o. Landtnus upmaning skall jag
ställa mig till beredvillig efterrättelse, och får alltså förklara, att
jag såsom ledamot i Exp.Utsk, anser mig böra instämma i Hr v.
Troils, S., mening, att Frih. Baabs förslag må sättas i sammanhang
med 19:de punkten, emedan Exp.Utsk. svårligen eger att på eget
bevåg i den underd. skrifvelsen göra den omkastning i upställningen,
som måste blifva en följd utaf antagandet af Frih:s förslag.
Jag anhåller således, att Frih:s förslag måtte få anstå tills 19:de
punkten blifver föredragen och pröfvad.
Frih. Baab: Jag har ingen förkärlek för frågans afgörande
nu, hvarföre, och då jag erfarit att Ordföranden i Exp.Utsk. ansett
lämpligare att frågan upskjutes, jag afstår från mitt förslag.
Den 12 Juni f. m.
18 t
Sedan sålunda Frih. Eaab tills vidare afstått från sitt förslag,
föredrogs 10:de punkten af Utsk;s förev:de Utlåt., och yttrade sig
derom n '
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Jag tillstyrker bifall till
10:de punkten. Den i denna punkt omnämnda bana åstadkommer
en både nyttig och nödig förening emellan sjöarne Mälaren, Hjelmaren,
Wenern och Wettern samt Götha kanal, och samma bana
verkar nyttigt på industrien, ty den går i den rigtning rörelsen
inom Nerike redan tagit. Handeln från Götheborg öfver Orebro
skulle af denna bana hafva stor fördel, ty varorna fragtas nu sjövägen
till Askersund och sedan landvägen till Orebro, hvilken väg
är vida kortare än från Hult till Orebro. Af denna jernväg skulle
ytterligare bergshandteringen hafva stor nytta, särdeles inom Nora,
Lindes och Eamsbergs bergslager, som äga rik tillgång på malm,
men hafva brist på skog, så att för en tunna kol betalts 1 Edr
12 sk., men genom jernvägen skulle skogsrika trakter omkring
Wettern och Wenern kunna afhjelpa denna brist på kol, som hotar
att inskränka om icke helt och hållet omöjliggöra tackjernstillverkningen.
Vid ett föreg:de tillfälle har man sagt, att det vore lämpligare
att sammanbinda Hjelmaren och Wettern genom en kanal.
Eedan för 30 år sedan har man varit betänkt på ett sådant företag,
hvartill Majoren Edström upgjort förslag, men vid anställd
undersökning befanns vattentillgången i sjön Tisaren otillräcklig,
såvida man icke skulle inköpa de verk, som drifvas med vatten
från denna sjö. Kostnaden för denna kanal anläggning beräknades
till 2,228,000 Edr. Tager man nu i beräkning det högre inlösningspris,
som till följd af egendomsvärdets stigande måste erläggas
för dessa vattenverk, så skall anläggningen af en kanal i den riktning
jag nämnt kosta långt mera än en jernväg emellan Orebro
och Askersund. På grund af alla dessa skäl yrkar jag bifall till
den nu föredragna punkten.
Hr Heykensköld, Selim: Vid behandlingen af 9:de
punkten omtalades den rika skogstillgången inom provinsen Småland,
och äfven jag erkänner, att de småländska skogarne kunna bättre
än som rå vara användas. Om nu jernväg anlägges mellan Örebro
och Askersund, kunna Nerikes malmer lätt transporteras från Askersund
öfver Wettern till Småland för att der förädlas. Dessutom
är det kändt, att jerntillverkare i Öster-och Westergöthland hämta
malm och tackjern från Nerike, hvilka effekter nu föras på axel
från Örebro till Askersund, och sedan sjöledes öfver Wettern och
genom Götha kanal. Plvilken fördel skulle det icke vara om dessa
effekter kunde på jernväg föras från Örebro till Askersund. Ifrån
Öster- och Westergöthland hämtar vidare Nerike sitt spanmålsbehof,
som från Askersund nu måste forslas landvågen till Örebro. Vid
höstmarknaden sisth år i Lidköping upköptes flere tusen tunnor
spanmål för de norra orterne, som måste sjöledes fragtas till Askersund.
Vintern inträffar stundom tidigt och försvårar då spanmålstransporten.
Blir nu en jernväg emellan Örebro och Askersund,
så kan ett fartyg, som nu endast gör en resa på hösten, göra flera
184
Den 12 Jlini f. m.
sådana just i följd af den lättade transporten från Askersund. Troligen
svarar man mig, att jern väger! skär Götha kanal, hvarigenom
man vinner samma ändamål som med banan ÖrebroAskersund,
men häremot invänder jag, att vägen blir derigenom
dubbelt så lång. I fråga om Svea kanals anläggande har en talare
redan uplyst, att Hr Edströms anställda undersökningar utvisa, att
sjön Tisarens vatten, hvarmed omkringliggande verk drifvas, vore
för ändamålet otillräckligt, hvarföre tanken på denna kanal måst
öfvergifvas. En kanal kostar dessutom mera än en jernväg. Utsk.
har på det mest ampla sätt förordat anläggningen af ÖrebroAskersunds-banan,
men Utsk har för denna väg icke tillstyrkt något
anslag, dä Etsk. likväl velat lemna 1,400,000 Kdr för en bana
emellan Orebro och Hallsberg. Då nu likväl banan Orebro och
Askersund har långt större fördelar än banan Örebro-Hallsberg,
tillstyrker jag att R, o. Ad. måtte besluta, att i Utsk:s tillstyrkande
ordet: Hallsberg, utbytes emot: Askersund.
Hr Hjärne, Harald: Allas öfvertygelse om den stats
ekonomiska
sidan af denna fråga är redan stadgad. Alla äro vi
ense om, att en jernväg emellan Örebro och Askersund kommer att
bära sig ganska bra. Utsk:s förslag i nu föredragna punkt står
dessutom i fullkomlig öfverensstämmelse med majoritetens beslut,
att intill nästa statsreglering skall beviljas ett så stort anslag att
Götheborg derförinnan skulle kunna sammanbindas med Örebro.
Men innan jag ingår i frågan om det nu ifrågav.de anslaget, må
det tillåtas mig att yttra några ord med afseende på det inkast
som blifvit gjordt, att förbindelsen emellan Örebro och Askersund
borde heldre tillvägabringas genom en kanal än genom en jernväg.
En högt aktad ledamot af detta Stånd, som i militäriska frågor
är en af de högsta auktoriteter, har redan i sista plenum bestämdt
uttalat den åsigt, att sammanbindningen emellan Örebro och Wettern
borde åstadkommas genom en kanal i st. f. en jernväg. Det är
också för mig klart, att om en kanal kunde förena Örebro med
Wettern vore det i militäriskt hänseende af största vigt, emedan, i
händelse af ett anfall från östra sidan, man kunde, utan att taga
vägen öfver Östersjön, som då troligen vore för oss stängd, föra
såväl Norrska Skärgårdsflottan som Götheborgs eskader till Stockholms
skärgård. Men är en sådan kanal möjlig eller icke? Det
är denna fråga jag vill söka besvara. För närmare 30 år sedan
då Hr ÖfversteLöjtnant Edström först framkastade tanken på möjligheten
af att sammanbinda Wettern med Hjelmare!) genom en
kanal, hade jag i flera år varit anställd som nivellör vid Götha kanal
likasom numera Öfverste Ericson, och jag var således lifligt intresserad
af alla dylika frågor. Personligen bekant med Hr Edström
var jag flere gånger i tillfälle att samtala med honom härom. På
grund af dessa meddelanden gjorde jag anteckningar om den s. k.
Svea kanal, hvilka jag nu, sedan frågan om denna kanal åter blifvit
bragt å bane, genomsett. Såväl af dessa anteckningar som ock
af de uplysningar jag erhållit i Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader.
har jag kommit till det resultat, att Hr Edström efter
Den 12 Juni f. m.
185
anställda undersökningar funnit vattentillgången otillräcklig. Tisaren
är likväl icke högsta punkten på denna linea, såsom Frih. Åkerhjelm
upgifvit, utan det är 3:ne andra mindre sjöar som ligga
tvenne slusshöjder öfver Tisaren. Dessa sjöar äro små med otillräckligt
vatten och endast under gynnsam väderlek kan vattentillgången
blifva så ymnig att slussning dermed kan bestridas; och
såsom resultat af de noggrannaste undersökningar, kom ÖfversteLöjtnant
Edström slutligen till den öfvertygelsen, att, äfven med
upoffring af större kostnader, den ifrågavarande kanalen icke kunde
hållas öppen för trafik mera än en kort tid af sommaren i anseende
till bristande vattentillgång. För militäriska ändamål kunde den
sålunda möjligen blifva användbar, såsom en reträttväg för Skärgårdsflottan
i händelse af en fiendes inträngande i landet; men att endast
för detta sällsynta ändamål offra många millioner ansågs vara så
litet talande för saken, att OfversteLöjtnant Edström helt och hållet
öfvergaf all tanka på anläggningen af denna kanal. Kostnadsförslaget
upgick till omkring 4 millioner (hvari dock ej ingick ofvannämnde
stora kostnader för vatten-anskaffning), hvilken summa nu
skulle motsvara cirka 11 millioner, vid jemförelse med nuv;de priser
på arbete och materialier.
Då OfversteLöjtnant Edström likväl ej ville öfvergifva sin idé
att sammanbinda Mälaren och Hjelmaren med Wenern och Wettern,
började han nya undersökningar till ledande af en kanal från
Hjelmaren till Wenern Då frågan om denna kanal icke har någotsammanhang
med frågan om jernväg emellan Orebro och Askersund,
vill jag nu, för att komplettera historiken om kanalanläggningen,
endast i korthet nämna, att denna sistnämnde kanal — emellan
Hjelmaren och Wenern (icke Wettern) — befanns utförbar,
ehuru äfven der erfordrades högst betydliga extra arbeten och dyra
expropriationer för att kunna åstadkomma den vattentillgång som
behöfdes för att hålla kanalen tillgänglig föe ständig trafik. Fullständiga
ritningar och kostnadsförslag finnas att tillgå i Väg- och
VattenbyggnadsStyrelsen, och dessa utvisa att kostnaden efter nuv:de,
med cirka 150 proc. förhöjda priser, skulle upgå ända till cirka
14 millioner, utom expropriationskostnader för vattenanskaffning.
Namnet: Svea kanal, öfverflyttades då på denna kanal, och all
tanke på kanalen emellan Hjelmaren och Wettern har sedan dess
varit öfvergifven.
Efter dessa uplysningar, om hvilkas riktighet hvar och en kan
öfvertyga sig i Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader, torde man
finna, att ingen fråga numera borde kunna här upstå om en kanalanläggning
emellan Hjelmaren och Wettern, för att användas såsom
ett skäl emot den föreslagna jernvägen emellan Orebro och Askersund.
Jag öfvergår nu till frågan om det af StatsUtsk. förordade
anslaget till jernväg emellan Orebro och Hallsberg.
Till fullbordande af jernbanan emellan Götheborg och Örebro
har R. o. Ad. redan anslagit 13,000,000 Rdr. Jag betviflade redan
då, att denna summa skulle blifva tillräcklig för det åsyftade ändamålet
om jernvägen leddes öfver Hallsberg till Örebro, och skall
nu visa befogenheten af detta tvifvelsmål genom utdrag ur det
186
Den 12 Juni f. m.
kostnadsförslag som JernvägsKomitén uprättat, och som finnes intaget
i StatsUtsk:s Betänk. Komitén har beräknat kostnaden för
banan emellan Svartå och Örebro å 635,000 Rdr pr mil, efter 4
mils längd, till något mer än 2| million Rdr. Från Svartå till
Götheborg är 22 mil, och kostnaden för denna väglängd upgår
enl. Komiténs förslag till 15,685,000 Rdr eller tillsammans cirka
18,200,000 Rdr. Lägges nu härtill kostnaden för en bangård i
Götheborg, hvartill anslagits 465,000 Rdr utöfver den dertill redan
använda summan, så skulle hela kostnaden för banan emellan Götheborg
och Örebro öfver Svartå upgå till circa 19 millioner Rdr,
allt efter JernvägsKomiténs’ beräkning. Men om man tager i
öfvervägande, dels att Öfverste Ericsons förslag, troligen med afseende
på ökade priser på materialier och dagsverken, uptager en kostnad
af 65,000 Rdr pr mil mera än Komitén beräknat, hvilket för 26
mil gör en tillökning af mera än 1| million, dels att de redan
verkställda arbetena emellan Götheborg och Alingsås mött sådana
oförutsedda svårigheter, att de endast genom en betydlig tillökning
i arbetskostnaden kunnat öfvervinnas, och slutligen, att vägen öfver
Hallsberg är nära 1 mil längre än den öfver Svartå; så torde det
icke vara någon brist på skäl för mitt tvifvelsmål, att de till sammanbindningen
af Götheborg och Örebro anslagna cirka 1millioner
blifva otillräckliga äfven i den händelse vägen skulle komma
att emot det af K. M. framställda och af StatsUtsk. förordade
förslag ledas öfver Svartå.
Det beviljade anslaget bör dock blifva tillräckligt för vägen
från Götheborg till Hallsberg; och det synes mig derföre vara i
fullkomlig öfverensstämmelse med R. o. Ad;ns afsigt då de 13
millionerna beviljades, att nu anslå det begärda anslaget till jernväg
från Örebro till Hallsberg såsom ett nödvändigt vilkor för vinnande
af det ändamål man åsyftat.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag sluta med
att tillstyrka R. o. Ad. att, lika med BorgareSt., bifalla StatsUtsk:s
förslag i denna punkt.
Frih. Sprengtporten: Till de af Utsk. anförda och af
Frih, Åkerhjelm nu ytterligare utvecklade skäl för anläggningen af
ifrågavide bana har jag föga eller intet att lägga. Redan vid förra
Riksdagen fästade jag upmärksamheten på nödvändigheten af att
denna bana borde först anläggas, och denna åsigt har jag äfven
utom detta rum vidhållit. Man har här talat om anläggning af en
kanal emellan Hjelmaren och Wenern, men fördelen af banan
Örebro-Askersund är så öfvervägande, att. om man än icke kan
vinna ändamålet, att inom landet framskaffa krigsfartyg, detta ändamål
synes mig fullkomligt underordnadt, då annan utväg finnes
att framföra stridskrafter helt nära hufvudstaden. Jag tillstyrker
bifall till Utsk:s förslag oförändradt, emedan jag anser jernvägen
böra dragas öfver Hallsberg och icke öfver Svartå. Men oaktadt
detta mitt tillstyrkande anhåller jag, att R. o. Ad. till en bana
emellan Örebro och Askersund måtte anvisa ett anslag af 140,000
Rdr att användas till utförande af den del utaf nämnde bana K. M.
Den 12 Juli f. m.
187
kan finna skäligt att låta påbörja. Detta mitt förslag är icke i
strid med B. o. Ad:ns förut fattade beslut, och jag anhåller om
propos. derå.
Hr von Troil, Emil: Emot hvad flere talare yttrat ifråga
om den stora vigten af en ginare föreuingsväg emellan Hjelmaren
och Wettern har jag intet att anmärka. Tvärtom önskar jag att
en sådan kommunikation emellan dessa sjöar måtte ganska snart
komma till stånd; men jag får likväl fästa upmärksamheten på
att hvad Utsk. för' en dylik jernväg föreslagit, endast åsyftar att
sammanbinda Hjelmaren med vestra statsbanan, för hvilket ändamål
B. o. Ad. vid ett föreg:de tillfälle redan beviljat medel. Hr Hjärne
har visserligen framställt en kalkyl för att bevisa otillräckligheten
af dessa medel. Då jag icke är i tillfälle att kontrollera hans upgifter,
lemnar jag dem i sitt värde, Jag skulle likväl tro, att de
beräkningar hvafpå majoriteten stödt sig äro tillförlitliga, och om
B. o. Ad:ns beslut kommer att blifva B. St:rs, kan man hoppas
att R. St:r vid nästa Riksdag bevilja medel till fyllande af den
upkomna bristen. Orsaken, hvarföre jag f. n. icke vill bevilja anslag
i större omfång än som fordras för att sammanbinda Hjelmaren
med vestra banan, är ieke att härleda från statsekonomiska åsigter,
utan från åsigter hämtade från det yrke åt hvilket jag egnat största
delen af min verksamhet. Man har under discussionen mycket
talat om strategiska skäl. Enl. min åsigt, har ingen fråga i militäriskt
afseende haft större betydelse än den om en jernvägsförbindelse
emellan Hjelmaren och Wettern, ehuru jag helst önskade
denna förbindelse verkställd medelst en kanal. Visserligen har man
sagt, att en kanal är onödig, och Frih. Åkerhjelm samt Hr Hjärne
hafva sökt deducera detsamma Jag kan icke vederlägga dem, men
jag vill dock omnämna, att för några år sedan, då jag hade någon
beröring med Götha kanal, omtalades, att anställda undersökningar
ledt till annat resultat än det Hr Hjärne upgifvit. Jag skulle
likväl tro, att det vore något lättsinnigt, om B. o. Ad. nu skulle
grunda sitt beslut i en så vigtig fråga endast på de nu lemnade
upgifterne om företagets outförbarhet, utan att en noggrannare
undersökning föregår Ståndets beslut Skälen för anläggning af eli
sådan kanal torde icke vara okände af de många ledamöter, som
riktat sina tankar specielt på fäderneslandets försvar; men då andra
ledamöter finnas inom Ståndet, anhåller jag att med några ord få
söka för dem göra frågan tydlig.
Med skärgårdsvapnet, som tillkom för Finlands försvar, afsågs
möjligheten att i Finland betäcka vår armés högra flank mot vår
östra granne, och det har erkänts såsom ett förträffligt hjelpvapen.
Sedan hafva förhållandena förändrats, och man har funnit att detta
vapen är mindre lämpligt såsom försvar för en vidsträckt gräns,
der man bjuder fienden fronten. Skärgårdsvapnets vigt i framtiden
kommer möjligen att blifva på våra större insjöar, i händelse af
ett invationskrig i medlersta delen af Sverige, t. ex. i närheten af
Carlsborg, men om det vore omöjligt att försvara oss på denna
punkt och vi måste draga oss tillbaka till denna centralfästning
188
Den 12 Jnni f. m.
för att derifrån återtaga de öfriga delarne af hufvudstaden, hvad
skall man då göra med denna Skärgårdsflotta. Frih. Sprengtporten
har sagt, att jernvägar äga företräde framför kanaler. Detta må
vara en sanning i fråga om trupper och deras materiel, men dessa
jernvägar äro föga lämpliga för transport af skärgårdsfartyg, och
skall fästningen Carlsborg upfylla sitt ändamål måste vi beherrska
Wettern, hvartill åter fordras att på denna sjö hafva en Skärgårdsflotta.
Ett gammalt ordspråk säger: »En liten fästning är en dålig
fästning, men en stor är en god fästning.» Carlsborg är en stor
fästning, men Wettern är en mycket större sjö, och skall Carlsborg
göra allt det gagn denna fästning kan åstadkomma, måste en Skärgårdsflotta
beherrska Wettern, men då fästningen kan af fienden
kringgås och denne kan draga sig ned mot Wenern, fordras äfven'
på denna sjö en lika stark Skärgårdsflotta, hvaraf följden blir, att
vi på dessa sjöar måste hafva lika starka Skärgårdsflottor som på
Mälaren. Den häraf upkommande dryga kostnad öfverstiger den
som erfordras för en kanal emellan Hjälmaren och Wettern i st. f.
en jernväg. Det är möjligt att en kanal i denna rigtning icke kan
anläggas, ehuru jag länge varit af motsatt tanke, och jag tror att,
innan den frågan är fullt utredd och E. St:r deraf erhållit del,
det vore föga klokt att besluta sig tören jernväg i den rigtningen.
Att anlägga både jernväg och kanal på den linien är väl mindre
lämpligt, särdeles som personal-trafiken på denna väg icke lärer
blifva af stor betydenhet, men väl tyngre varor från bergslagen
komma att derpå transporteras. — På grund af dessa skäl anhåller
jag, att Ståndet måtte afslå den föredragna punkten, under förhoppning
att K. M. innan nästa Eiksdag låter anställa erforderliga undersökningar
om möjligheten af en kanal emellan Hjelmaren och
Wettern, och att K. St:r undfå del af dessa undersökningar.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan E. o. Ad. vid
6:te punkten fattat det beslut, att för fullbordandet af banan emellan
Götheborg' och Orebro skall beviljas anslag och att åt K. M. skall
öfverletnnas att bestämma de orter denna bana bör genomlöpa, och
det således är ganska möjligt att banan kommer att dragas öfver
Hallsberg, så torde E. o. Ad. inse, att det är föga lämpligt att
bifalla det af Utsk. tillstyrkta anslaget 1,400,000 Edr. Om banan
till Örebro drages öfver Hallsberg, så, för att få samband emellan
Askersund och Wettern, behöfde endast byggas en bana emellan
Hallsberg och Askersund, hvaremot, om banan drages öfver Svartå,
den troligen icke kommer att gå öfver Hallsberg utan till någon
punkt på Vestra banan, som torde blifva Qvistbro. Derifrån till
Askersund är 3 mil och från Hallsberg till Askersund är mil,
så att skillnaden är obetydlig. Under sådana förhållanden är det
väl icke skäl att draga en ny väg från Orebro till Askersund,
emellan hvilka städer afståndet är 5 mil, särdeles som anläggandet
af en jernväg emellan Hallsberg och Askersund blir dyrare än emellan
Qvistbro och Askersund. Ett annat skäl för denna min åsigt
förefinnes, nemi. att man ännu icke vet hvilket beslut E, St:r
komma att fatta i denna fråga, och förr än detta beslut är kändt
Den t2 Juui f. m.
1S9
lärer väl icke vara skäl att bevilja anslag till en sådan väg som
Utsk. ifrågasatt. En annan fråga. är, huruvida en kanal emellan
Hjelmaren och Wettern bör anläggas, hvars nytta i ekonomiskt och
militäriskt hänseende den siste talaren ådagalagt. Det torde således
vara lämpligast att återremittera frågan, på det att Utsk. måtte
komma i tillfälle att taga i öfvervägande allt detta, och lt. St:r
derefter fatta sitt definitiva beslut i ämnet.
På grund af hvad jag nu anfört, jemte de af Hr von Troil
andragna skäl, anhåller jag om återremiss.
Hr M ont go m m er i e, Rob. Nils Germund: Jagärföre
kommen
af Erih. Åkerhjelm och Hr Heykensköld, och inskränker
mig till att på de af Frih. Tersmeden anförda skäl yrka återremiss.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag hvarken vill eller
kan bestrida nyttan och fördelen för de orter och för de enskilda, hvars
jord ligga invid eller i närheten af jernvägen, enär de kunna erhålla
sina produkter transporterade snart sagdt på Statens bekostnad.
Härom har jag redan uttalat mina åsigter, men mina farhågor för
Sveriges belastande, ja, öfverlastande med statsskuld tvinga mig att
efter förmåga söka inskränka försöken till det aldraminsta på denna
bana, och derföre motsätter jag mig bifall till Utsk:s förslag i
denna punkt. Men oaktadt det för mig sjelf är alldeles tillräckligt
hvad jag redan yttrat i detta afseende, finner jag frågan om
Skärgårdsflottans införande på våra större sjöar medelst en kanal
vara af så stor vigt, att något afseende nu icke bör fästas på undersökningar
gjorda för 30 år sedan, och ehuru jag icke ifrågasätter
riktigheten af deras åsigter, som förklarat anläggandet af en kanal
omöjligt, tror jag dock, lika med Hr von Troil, att R. o. Ad.
med allt fog bör upskjuta denna fråga till en kommande statsreglering,
hvarförinnan närmare undersökningar hinna anställas.
Hvad åter angår jernvägar, måste jag bekänna, att det förundrar
mig höra, hurusom de duga till allt. Om jag icke missminner
mig, yttrades här för snart 9 år sedan, att man på jernvägar kan
transportera kanonslupar från Hjelmaren till Wettern. Jag tror
att våra prot:r innehålla något derom. Sedan nu Ordf:den i StatsUtsk.
begärt återremiss vill jag icke motsätta mig en sådan, men
om andra talare anse lämpligare att afslå punkten, så förenar jag
mig med dem.
Hr Hjerta, J^ars: Möjligen misstager jag mig, men det
förefaller mig som om tröttheten efter discussionerne om de öfriga
jernvägarne åstadkommit en viss likgiltighet för den nu föredragna
punkten, intilldess en talare, hvars röst tillvunnit sig en odelad
upmärksamhet, efter långt uppehåll begärt ordet. Efter denne talares
yttrande kan det visserligen vara öfverflödigt att något tillägga,
men då såväl i fråga om den nu föredragna punkten som i alla
andra jernvägsfrågor det är af vigt att få ett bestämdt omdöme om
vissa principer, anhåller jag att få yttra några ord ur tatsekonomisk
synpunkt. Ehuru, enl. hvad man här sagt, den föreslagna
190
Den 12 Juni f. m.
jernvägen är en ibland dem som säkrast komma att bära sig, tror
jag doek att skäl finnas, hvilka tala för ett upskof åtminstone intill
nästa Riksdag. Ett af dem är, att Ståndet i sitt beslut om vägen
emellan Götheborg och Orebro öfverlemnat riktningen af denna väg
till K. M:s bestämmande. Men äfven andra skäl finnas. Man har
sagt, att denna bana kunde möjligen komma att betraktas som en
bibana och blifva anlagd af enskilde, hvarigenom Statens medel besparas,
men detta skäl öfverväges af ett annat, nemi. att denna
bana är den fördelaktigaste af alla banor, och det skulle således
vara skäl att upskjuta allt beslut om denna bana, sedan fråga upstått
om anläggning af en kanal. Annu en omständighet talar för
ett sådant upskof. Det är nemi. otvifvelaktigt, att banan OrebroAskersund
är en bland dem, om hvars anläggning på Statens bekostnad
alla äro ense. Afven om man icke vill antaga ett system,
är det klart, att alla, som bo i orterne omkring Statens banor,
skola önska att så fort som möjligt få dem färdige, och att i främsta
rummet komma i åtnjutande af R. St:rs välvilja. Jag tror då
att det hörer till en klok statshushållning att begagna sig af denna
allmänna önskan och att profitera af orternes eget intresse, så att
man må kunna framkalla någon upoffring på deras sida. Ett sådant
förhållande kan möjligen inträffa med denna jernväg. Då man
framhåller, att flera bergslager och ett stort antal jordägare hafva
fördel af en kanal emellan Hjelmaren och Wettern, bör man äfven
antaga att de äro villige att till företaget något bidraga, och en
klok regering bör då icke heller försmå att begagna sig deraf.
Detta synes mig vara ett bland de många skälen, som tala för ett
upskof. Man invänder troligen häremot, att det dröjer 3 år längre
innan banan blir färdig. Härmed är icke så farligt, ty man kan
då på denna korta väg använda en större arbetskraft än vanligt.
Banan emellan Orebro och Askersund är 5 mil lång, och Ofverste
Ericson har beräknat, att 800 man behöfvas för anläggande af eh
mil, och med antagande häraf skulle således erfordras 4,000 man
på 5 mil eller 90.000 alnar. Det vore i sanning besynnerligt, om
man skulle åstadkomma trängsel genom användande af 4,000 man
på dessa 90,000 alnar. Sannt är det, att man förlorar i tid, men
man bör väl under tiden kunna anskaffa erforderliga materialier, och
på 3 år bör banan kunna medhinnas, då det Belgiska jernvägssysteraet,
innehållande 50 mil, fullbordades på 4 år. Det torde
äfven vara skäl att icke förbise en factor, som ännu icke blifvit
vidrörd, nemi. att man icke kan vara alldeles säker, att de politiska
förhållanderna i Europa komma att under 15 å 20 år undergå en
väsendtlig förändring, destoheldre som erfarenheten visat, att under
innev:de århundrade har en tidslängd af 20 år aldrig fortgått utan
större politiska omhvälfningar. Skulle något sådant inträffa, så
upstår för banan ett ogynnsamt förhållande, och då kan det vara
nyttigt att hafva iakttagit den största möjliga försigtighet. Hr
Gripenstedt har under de gemensamma öfverläggningarna med siffror
bevisat tilltagandet af vårt lands kapital-förmögenhet, och vi måste
lyckönska oss att vara i en fördelaktigare ställning än för en mansålder
sedan, men man måste härvid tänka på orsaken härtill, hvil
-
Den 12 Juni f. m.
191
ken icke är någon annan än den fred hvarunder vi lefvat. Man
bör äfven icke lemna ur sigte nödvändigheten af bytesmedel, och
dessa måste bestå i något, som hastigt kan utbytas emot de artiklar
som vi behöfva, d. v. s. metallisk valuta. Sveriges missöde
under mansåldrar liar varit brist på förlags-kapital. Historien visar
att från och med år 1809 till 1818 It. St:r kämpat med denna
tvinsot, brist på förlags-kapital, hvarföre man måste anlita krediten.
Detta åter har tillskapat inrättningar, som medfört mycken nytta
för landet, men äfven verkat derhän, att landets egen jord blifvit
skuldsatt. De hafva gått ut på att göra sjelfva den fasta egendomen
vexlande och deras säkerhet beror på deras förmåga att inlösa
sina sedlar, hvarföre ock deras utgifna sedlar icke böra stå i något
oproportionerligt förhållande till deras inneliggande valuta. Detta
är något, som i fråga om landets skuldsättning, raan måste taga i
öfvervägande, så att man icke ställer allt på den yttersta spetsen.
Af alla dessa skäl tillstyrker jag beviljandet af anslag till de stambanor
föreg:de R. St:r beslutat, d v. s. till fullbordande af vägen
från Götheborg till Orebro.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: I ett föreg:de plenum har jag
vidrört frågan om Svea kanal. I dag hafva Hrr von Troil och
Hjärne ytterligare utredt förhållandet med denna kanal. Jag yrkar
nu upskof med frågan, huru vigtig den i militäriskt hänseende än
är, och detta yrkande grundar jag derpå, att undersökningar om
vattentillgången och kostnaderne för en kanal böra föregå, och af
denna anledn. tillstyrker jag tills vidare afslag å denna punkt.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag har redan ut
talat
min åsigt, att det var ett olycksdigert beslut af R. St:r att
jernvägar skola utföras genom Statens försorg i st. f. att lemna
understöd åt dem, som ville åtaga sig att anlägga de ifrågav:de
statsbanorne. Det är då klart, att jag afstyrker anläggandet af
vägen emellan Hallsberg och Örebro, helst man upgifvit att den
jernbanan skall bära sig bäst. Jag har egentligen begärt ordet
för att fästa upmärksamheten på ett, som mig synes, talande skäl
för afslag; men jag är förekommen af Hr von Troil, som visat,
att R. o. Ad. redan beviljat anslag till denna bana, då Ståndet
anslog 13,000,000 till vägen Götheborg-Örebro, och R. o. Ad. har
såsom skäl derför angifvit,. att K. M. skulle äga att låta draga
vägen öfver Hallsberg till Örebro Således, finner K. M. för Riket
nyttigt att vägen drages öfver Hallsberg till Örebro, har R. o. Ad.
anslagit medel till ifrågav:de väg. Yår financiella ställning må vara
huru lycklig som helst, kan jag dock icke inse något skäl att bevilja
anslag tvenne gånger för denna bana. Beträffande de strategiska
skälen, har Hr von Troil på ett öfvertygande sätt bevisat, att en
kanal emellan Hjelmaren och Wettern har företräde framför en
jernväg. Gr. Anckarsvärd har sagt, att för 9 år sedan omtalade
man, att kanonbåtar kunde transporteras på jernvägar, och äfven i
dag har jag hört detsamma uprepas. Jag vill icke bestrida, att det
kan vara ipöjligt, men jag tror äfven, att ingen förnekar, att, om
1«2
Den 12 Juni /. m.
sådana båtar kunna fragtas på vatten, detta bör föredragas framför
deras forsling på jernvåg. Således, och då 2 aktade militärer förklarat,
att undersökningar om möjligheten af en kanals anläggande
emellan Hjelmaren och Wettern böra anställas innan man beslutar
sig för en jernväg, får jag anhålla att Utsk:s förslag i denna punkt
måtte afslås. Hvartill en återremiss skall tjena kan jag icke inse.
Frih. Cederström: På sätt flere talare yttrat, lärer det,
i konseqvens med R. o. Ad:ns i ämnet redan fattade beslut, vara
omöjligt att bifalla denna punkt. Jag skulle icke vara obenägen
att förena mig med Frih. Sprengtporten, såvida hans åsigt varit,
att anslagsmedlen skulle användas till en sammanbindning emellan
Askersund och den punkt på vestra stambanan K. M. funne godt
bestämma; ty då hade man prmcaverat sig mot det resultat Frilus
förslag kunde medföra, eller att en jernväg skulle anläggas från
Askersund tili Orebro, under det vestra stambanan tilläfventyrs i
annan rigtning till sistnämnde stad framdroges. Sådant, ehuru ej
beafsigtigadt, skulle Frilnns förslag kunna upfattas; men en sådan
tydning undvikes genom det förslag jag framställt. Men att här
upgöra redaktions-förslag improvisationsvis brukar icke vinna R. o.
Ad:ns bifall. Således, om återremiss beviljas, önskar jag, att StatsUtsk.
måtte taga i öfvervägande Frih. Sprengtportens förslag sådant
det genom mitt amendement lyder. Jag förbiser visserligen icke
vigten af en vattenkommunikation emellan Askersund och Orebro,
eller emellan Hjelmaren och Wettern, men det har redan länge
omtalats såsom en beklagligen alltför hinderlig omständighet, att
erforderligt vatten saknas för en dylik anläggning i någon större
skala. Då, emellertid en snabbare förbindelse emellan dessa sjöar
måste vara af stor vigt för landets försvar, skulle jag ogerna se
denna fråga undanskjuten, på samma sätt som frågan om en kanal
emellan Hjelmaren och Wenern blifvit. Konklusionen blir således,
att heldre än jag, i dess närv:de skick, bifaller ifrågavide punkt,
afslår jag den. Frågan är likväl af den vigt, att, enl min åsigt,
hon bör återremitteras.
Frih. Sprengtporten: Jag har icke lyckats att finna skill
naden
emellan siste talarens och mitt förslag. Båda afse vi, att,
i händelse den för vägen emellan Götheborg och Orebro beviljade
summan ställes till K. M:s disposition, Orebro kommer att sammanbindas
med Askersund antingen så att från Askersund vägen drages
till Orebro eller också till Qvistbro. Frih. Cederströms och mitt
förslag måste således vara enahanda. Då emellertid 2:ne aktade
talare visat, att ytterligare undersökningar i fråga om en kanalanläggning
emellan Orebro och Askersund erfordras, vill jag icke
motsätta mig en återremiss. Jag förnekar icke att en sammanbindning
medelst en kanal emellan Hjelmaren och Wettern kan
vara af militäriskt värde för vissa krigseventualiteter, ehuru jag
tror, att dessa eventualiteter böra och kunna aflägsnas genom andra
åtgärder. Jag har blott velat fästa upmärksamheten på, att man
äfven
Den 12 Janl f. m.
193
äfven bör taga i betraktande de utvägar, som nu förefinnas, att
kunna framföra Skärgårdsflottan genom Östersjön till Bråviken till
en början och sedan genom en teraligen skyddad skärgård. I bedömande
af frågan om möjligheten att på jernväg transportera krigsfartyg,
som kunna besegla Hjelmaren, ingår jag icke. I händelse
Utsk. ånyo får taga frågan i öfvervägande, lärer Utsk. nog förskaffa
sig närmare uplysningar i detta hänseende. Mekaniken har i våra
tider gjort ofantliga framsteg. "Vi se krigsfartyg byggas, som i st. f.
jollar hafva stora ångfartyg på sina sidor. För S00 år sedan, då
våra förfäder företogo sina röfverier, drogo de sina fartyg upp i
floderna, hvilka fartyg icke varit särdeles små, enär desamma kunde
besegla Nordsjön. Den af mig omnämnda transporten af krigsfartyg
på jernväg torde således icke vara omöjlig. I öfrigt får jag
nämna, att jag har intet att erinra emot en återremiss, såvida
R. o. Ad. anser en sådan böra äga rum.
Frih. Åkerhjelm: I anledn. af en talares yttrande får jag
tillkännagifva, att de af mig lemnade uplysningar har jag erhållit
af ÖfversteLöjtn. Modig, som äfven meddelat mig att Hr Edström
öfvergaf sitt förslag till Svea kanal just derföre, att erforderligt
slussvatten saknades. Samme talare har äfven lösligen upgifvit, att
en kanal skulle kunna anläggas emellan Iljelmaren och Wettern.
Det vore besynnerligt, örn förut upgjorda, men sedan öfvergifna,
outförbara förslag skola gälla som skäl för afslag. Det förvånar
mig, att man ieke anförde samma skäl då fråga var om jernvägens
dragande till Örebro. En annan talare har sagt, att det icke vore
skäl att anlägga den ifrågav.-de jernvägen, emedan den komme att
bära sig bättre än många andra, och att det enskilda intresset borde
dertill bidraga. Det förundrar mig, att denne ledamot, som eljest
visat sig som en skicklig räknemästare, vili att Staten skall bygga
endast sådana jernvägar, hvilka icke bära sig. En talare har sagt,
att R. o. Åd. redan anslagit medel till denna jernväg. Enl. min
åsigt, veta vi ännu icke om de beviljade medlen äro till denna
eller någon annan jernväg; men som jag åtminstone är tveksam
om R. o. Ad:ns beslut i detta fall, måste jag yrka bifall till
den föredragna punkten. Skulle än tvenne anslag vara beviljade
för samma jernväg, så lärer det väl falla af sig sjelf att icke tvenne
jernvägar i samma linea komma att byggas, utan endast en. På
grund af hvad jag nu anfört yrkar jag ånyo bifall till punkten.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Gr. Anckarsvärd har sagt,
att jag under en discussion på detta rum för 9 år sedan yttrat,
att kanonbåtar kunna föras på jernväg. Jag har haft detta yttrande
och vidhåller det fortfarande. Utan att ingå i någon scientifik
behandling af ämnet kan man finna sanningen häraf. Enhvar, som
sett ett linieskepp löpa af stapeln, vet att det sker på en bädd
eller s. k. släda några fot bred. Hvad är väl denna annat än en
slags släpväg liknande jernväg, och skeppets lopp är i fråga om
hastigheten vid slutet deraf fullkomligt jemförlig med lokomotiver
VI
H. 13
194
Den 12 Juni f. m.
nes på en jernväg. Linieskeppets tyngd nr öfver 60,000 kubikfot
vatten, hvaremot en kanonbåts upgår till endast 300 Skepp:d.
Engelska lokomotiverne väga ända till 300 Skeppa!. Jag tvekar
ieke säga, att om man anlägger dubbla jernskenrader (vi kafva blott
en på de Svenska banorna), så åtager jag mig att på en sådan
jernväg framföra hvilken korvett som helst fullt armerad, och skulle
omständigheterna olyckligtvis en gång sådant påkalla, förbinder jag
mig att utan all risk på jernväg forsla en bataljon kanonslupar på
en f m. från Örebro till Askersund eller Hult. Tillika får jag
förklara, att en jernväg emellan Orebro och Askersund är långt
fördelaktigare än en kanal, emedan malmer o. m. d., som från
bergslagerne nedföras till Örebro, komma hufvudsakligen att, fragtas
dit på jernväg och behöfver då icke omlastas. Jag vill visserligen
icke förneka nyttan af Svea kanal, ehuru jag hört upgifvas, att
erforderligt slussvatten dertill skall saknas. Men om så är, kan
man i nödens stund förfara dermed på samma sätt som i Frankrike,
nemi. att man genom lyftpumpar dragne af ångmaschiner upfordrar
vatten i en reservoir, hvarifrån detsamma sedan inledes i kanalen.
På grund af alla dessa skäl, och då det kan vara nyttigt, att, när
frågorna vid nästa Riksdag åter updyka, hafva alla i ämnet möjliga
uplysningar att tillgå, anhåller jag om återremiss.
Frih. von Kraemer, And. Robert: Då jag i det plenum,
hvari jernvägsfrågan först förekom, bekände, att jag lemnade min
röst för förslaget oförändradt, måste jag likväl nu erkänna, att jag
ingår på ett förmedlingsförslag, och detta af skäl, att man vill
åstadkomma ett helt, ehuru i mindre skala. Detta mindre hela är
förbindelsen emellan Götheborg och Örebro, ' hvilken majoriteten
föregifvit sig vilja afsluta år 1860. Nu synes mån likväl ieke
vara angelägen att få denna bana färdig, sedan man väl lyckats
att omintetgöra motståridarnes försök att erhålla en bana äfven
inom Södermanland. Detta mitt påstående grundar jag derpå, att
en talare har med siffror bevisat, att det för banan GötheborgÖrebro
beviljade anslag är otillräckligt, och att banan således icke
till den utsatta tiden kan blifva färdig. Ur denna synpunkt, och
just för att vidhålla majoritetens beslut, är det nödvändigt och
konseqvent att R. o. Ad. bifaller denna punkt; ty det beviljade
anslaget räcker icke längre än ungefär till vägens dragande till
Hallsberg från Örebro, och beviljar man nu ifrågav:de anslag blir
vägen emellan dessa punkter färdig, hvilket bör ligga majoriteten
om hjertat.
Hr Hjerta har sagt, att man icke kan vara säker att de politiska
förhållanderne förändras. Just derföre är det äfven nödigt,
att man arbetar medan dagen är, såsom Skriften säger, och att vi
göra färdigt hvad vi vilja hafva färdigt. I förbigående yttrade Hr
Hjerta farhågor mot PrivatBankernes soliditet. Såvidt jagupfattade
detta yttrande gick det ut på, att, i händelse af ett krig, skulle
jordvärdena icke blifva realisabla; men den värde talaren glömde
dervid den solidariska ansvarigheten, hvarunder PrivatBankerne nu
verka. Beträffande dea ifrågasätta vattenkommuDikationen emellan
Den 12 Juni f. m.
195
Hjelmaren och Wettern, liar man sagt, att den vore att föredraga
framför en jernväg. Den siste talaren barså fullständigt vederlagt
detta, att det är för mig öfverflödigt att vidare orda derom. Många
talare hafva yrkat, att man skall upskjuta frågan för att få ytterligare
undersökningar gjorda i fråga om möjligheten af Svea kanal,
men man har likväl ännu icke angifvit de skäl, på grund hvaraf
denna kanal är opåtänkbar för all framtid. Detta hinder ligger i
sträckningen af sjelfva kanalen och jemväl i sjön Hjelmaren.
Största djupet i sjön är 7 6 fot, enl. hvad jag vill minnas, och i
öfrigt är den mindre djup än Wettern. Den ligger 80 fot högre
än Mälaren, och i en framtid, då jorden får högre värde, är det
mera än sannolikt, att denna sjö kommer att betydligt uttappas;
men om man än anser detta vara en på framtiden alltför långt
ställd förhoppning, tror jag dock att i alla fall en sänkning af
Hjelmaren icke kan ske med mindre än att segelleden derstädes
göres omöjlig åtminstone för de med kanoner lastade farkoster.
Att en sådan sänkning likväl otvifvelaktigt kommer att ske, slutar
jag deraf, att genom en dylik åtgärd ieke mindre än 26,000 tdand
jord kan vinnas. Jag tror alltså, att hufvudskälet emot åstadkommandet
af en vattenförbindelse emellan Hjelmaren och Wenern eller
Wettern är detsamma jag anförde mot en vattenförbindelse i norra
Södermanland, nemi. att man måste afse sjösänkningar i framtiden,
som eljest blifva omöjliga.
Såväl derföre, att jag anser kanal-anläggningen skadlig som
ock att jernvägar, enl. min åsigt, äga företräde både i statsekonomiskt
och militäriskt hänseende, bifaller jag Utsk:s förslag, men
synnerligast derföre, att detta är det enda möjliga sätt att framtvinga
verkställighet af K. St:rs beslut om vestra banan.
Frih. Haab: Om man ser på kartan, kan icke nekas, att
en kommunikation emellan Hjelmaren och Wettern är särdeles nyttig,
och då vill man gerna, att Staten skall mellankomma och befordra
denna kommunikation. Enl. min upfattning måste den beviljade
summan 13,000,000 Edr vara fullkomligt tillräcklig för att kunna
få banan fullbordad ända till Orebro. En annan fråga är, huruvida
banan Orebro-Hailsberg bör blifva en statsbana. Jag tror den
böra komma under kathegorien af de banor, hvilka böra bekostas
af orterne, och jag har äfven hört, att det varit fråga om att ett
enskildt bolag skulle anlägga denria, bana. Derföre tror jag, att
man kan afslå summan, men för den händelse, att tillräckliga medel
icke äro beviljade för vägens framdragande till Örebro, vill jag icke
motsätta mig en återremiss. För åstadkommande af ett sådant
anslag är nödigt, att man tager i betraktande, att om än Gr. von
Kosens upgift, att man kan föra fartyg på jernvägar, är riktig,
måste väl jernvägen byggas på ett helt annat sätt, ty meningen
är väl icke att endast de små håtarne skola föras derpå, utan äfven
de större som gå med ånga. Jag anhåller om återremiss.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Alla talare hafva deruti
instämt, att en förbindelse emellan Örebro och Askersund bör äga
196
Den 12 Jani i. m.
rum, men de hafva varit skiljaktige i fråga om sättet för utförandet
af denna förbindelse, antingen det skall ske genom en kanal eller
jernväg. En kanal-anläggning kan vara lämplig och förtjenar att
tagas i betraktande, men det förundrar mig, att de, som ifra för
en kanal, icke önskat en utredning af frågan och för sådant ändamål
begärt en återremiss, emedan just en sådan åtgärd .eller ett
sådant beslut bereder Utslc. tillfälle att i öfvervägande taga, huruvida
en kanal eller jernväg bör anläggas, och i sednare fallet, om
jernvägen skall bekostas af Staten eller enskilde. På dessa skäl
yrkar jag återremiss.
Gr. Anckarsvärd: I anledn. af den siste talarens anfö
rande
får jag säga att, efter min tro, ett sådant updrag, oom han
åsyftat, svårligen kan af StatsUtsk. fullgöras, hvarföre jag fortfar i
mitt yrkande om afslag å denna punkt.
Gr. von B,osen: Eör att fullständiga mitt senaste yttrande
anhåller jag att få tillägga några ord. Vid bedömande af de kroppar
som skola transporteras på jernvägar, behöfves endast att man
beräknar den tyngd som skenor, viaducter eller broar skola bära.
Längden af dessa kroppar medför icke heller någon särdeles svårighet,
ehuru de kortare kunna naturligtvis med mera lätthet transporteras,
men det finnes snart sagdt ingen gräns för dessa transporter,
såvida man vill köra långsamt. Man kan med yttersta noggrannhet
afväga vägens förmåga att bära tyngder. Så t. ex. hafva
3:ne lokomotiver på en gång genomlupit den färdiga delen af
Köping-Hults-banan, och tyngden af dessa lokomotiver utgjorde
300 Skepp:d, hvilket är mera än de nya ångkanonsluparnes tyngd.
I Götheborg finnes en räddningsdocka, på hvilken fullt rustade
fartyg kunna updragas. Det enda man behöfver iakttaga, är att
tillse det broar o. d. äro fullt säkra, och att till deras ytterligare
förstärkande användas stöttor eller underlag af timmer. Således
kunna dessa ångkanonslupar ganska väl transporteras på jernväg.
Hr Tham, Carl Au g. Wilh.: De vigtigaste skälen för
bifall till Utsk:s Betänk, äro af Hr Kraemer anförda, nemi. vigten
af att Hjelmarens vattenhöjd i framtiden kommer att sänkas. Fråga
har äfven åtskilliga gånger varit å bane att sänka denna sjö och
åtskilliga delar af Svartån. Det är bekant, att i den folkrikaste
delen af Nerike finnas trakter som äro dränkte af vatten, och derföre
omöjliga att odla. För att göra dem fruktbara måste sjöar
sänkas, och i framtiden måste Hjelmaren i första rummet ifrågakomma.
Vid sådant förhållande måste det ligga i deras intresse,
hvilka ifra för vägen Köping-FIult, att den ifrågav:de jernvägen
kommer till stånd. Såvida man erkänner den satsen, att de banor
böra anläggas af Staten, som bereda nytta för flere provinser och
kunna uptaga flera bibanor, måste banan Orebro-Askersund, som har
båda dessa fördelar, af Staten bekostas. Det är redan nog sagdt
om vigten af denna bana för Nerike, Småland och Westergöthland.
Jag tror dock, att man för litet fästat sig vid nyttan för Öster
-
Den 13 Juni f. m.
197
gothland, sorn genom vägar dels öfver Krigsberg och Hellestad, och
dels öfver Wadstena och Motala har förbindelse med Nerike; men
den långa transporten gör att föga forslas landvågen, utan nästan
allt går ifrån Askersund sjövägen till Wadstena. Gr. Rosen, som
visat att en kanal emellan Hjelmaren och Wettern är svår, om icke
omöjlig, har äfven framhållit fördelarne af en jernväg i samma rigtning;
men den hufvudsakligaste består i möjligheten af en förbindelse
emellan hufvuristaden och Rikets eentral-fästning. På grund
af alla dessa skäl anhåller jag om bifall till den föredragna punkten.
Frih. Sprengtporten: Då de fleste, som här yttrat sig, yrkat
återremiss å Betänk., och en sådan möjligen kan blifva Ståndets
beslut, kan det synas öfverflödigt att jag vidare yttrar mig;
men då jag möjligen icke är närvarande, då frågan efter en återremiss
åter förekommer, anhåller jag att få uptaga några af de utaf
Hr Hjerta anförda skäl.
Han har till en början sagt, att ifrågav:de bana bör bekostas
af enskildte. Genom denna banas anläggning flstadkommes likväl
förbindelse emellan Arvika, beläget 3 mil från Norska gränsen oell
Upsala, samt emellan sistnämnde stad och Jönköping. Således får
man genom denna jernväg ett sammanhängande system med obetydlig
upoffring, hvarföre ock denna bana enl. min åsigt bör blifva
ett stort mål för Statens åtgörande. Dessutom, om den vestra stambanan
kommer att dragas öfver Hallsberg till Orebro, och K. M.
skulle åt It. St:rs beslut gifva denna form, i händelse de öfrige Stånden
stanna i samina beslut, som R. o. Ad , återstår ganska litet i
fråga om kostnaderne, nemi. 1,600,000 Rdr, hvilken summa är ringa,
i jemförelse med det stora mål, som vinnes, nemi. en direkt förbindelse
från Upsala mot Norska gränsen och Jönköping. På grund
af dessa och de af mig förut anförda skäl tillstyrker jag bifall
till anläggande af en jernväg emellan Orebro och Askersund,
hvilket bifall jag hoppas icke skall uteblifva efter Betänk:s återkomst
från Utsk.
Frih. Åkerhjelm: Då flere talare anmärkt, att Utsk:s redaktion
icke öfverensstämmer med R. o. Ad:s föreg-.de beslut, anhåller
jag om propos. på följande förslag: »Att R. o. Ad. för en sammanbindningsbana
emellan Örebro och Askersund måtte anvisa en anslagssumma
af J,400,000 Rdr Rint, att användas å den del af
nämnde bana, som K. M. pröfvar skäligt böra påbörjas.» Jag hemställer
till Hr Tham, om han icke vill förena sig med mig.
Gr. Sparre: Den siste talarens förslag synes mig icke passa
fullkomligt in på R. o. Ad:s fattade beslut. R. o. Ad. har beslutat
en jernväg emellan Götheborg och Orebro, kommer den att dragas öfver
Hallsberg, så kan väl R. o. Ad. icke bevilja särskildt anslag fölen
sammanbindning emellan Hallsberg och Orebro. Jag anhåller
derföre att E. o. Ad. ville i Frih:s förslag göra den förändring, att
det må heta: »från Askersund till Orebro eller någon annan lämplig
punkt på banan emellan Götheborg och sistnämnde stad.»
198
Den 12 Jani f. ra.
Frih. Åkerhjelm: Gr. Sparre har troligen icke hört mitt
förslag, och jag får derföre uplysa honom, att ordet Hallsberg deri
icke förekommer, och jag har undvikit det just för att förekomma
allt missförstånd.
Ilr Hjärne: Frih. Akerhjelms förslag är i fullkomlig öfverensstämmelse
med It. o. Ad:ns beslut och, jemte det jag pfstår från
mitt förslag, anhåller jag att få förena mig med Frih. Åkerhjelm.
Gr. Sparre: Jag vidhåller mitt påstående, att Frih. Akerhjelms
förslag afviker från E. o. Aduis beslut, hvarföre jag nu up
gjort
ett nytt förslag, så lydande: »Att E. St.-r måtte för anläggande
af en jernbana emellan Askersund och Orebro eller annan
lämplig punkt af den från Götheborg, i riktning mot hufvudstaden
gående stambana anvisa 1,400,000 Edr Ernt.» Genom detta förslag
komma, i händelse vägen går öfver Svartå, medlen att användas till
en sammanbindningsbnna emellan Askersund och Örebro eller en annan
lämplig punkt, t. ex. Askersund och Qvistbro. Kommer banan
att gå från Orebro öfver Hallsberg, kan man väl icke tala om en
sammanbindningsbana emellan Hallsberg och Orebro. Mitt förslag
öfverensstämmer således med E. o. Ad:s beslut, hvarföre jag anhåller
om propos. deri.
Hr Tham: Jag instämmer i Frih. Akerhjelms förslag, emedan
det leder till det ändamål jag åsyftat.
Gr. Hamilton, Malcolm: Då jag icke kan inse, hvarföre
banan emellan Orebro och Askersund skall, mera än alla andra, som
äro af lika om icke större vigt, anses som stambana, anhåller jag
om afslag å denna punkt.
Gr. Sparre: För den händelse E. o. Ad skulle vilja utan
återremiss bevilja anslag till ifrågav;de bana, anhåller jag om propos.
å mitt förslag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af Plenum kl. 6 e. m., samt framställde, efter det öfverläggningen
nu ansetts fulländad, att i afseende på
ten blifvit yrkadt, af 2:ne talare bifall; af Frih. Åkerhjelm, som
uptagit det af Frih. Sprengtporten först framställda, men sedermera
frånträdda förslag: »att E. o. Ad. för sammanbindningsbanan emellan
Örebro och Askersund måtte anvisa en anslagssumma af 1,400,000
Rdr Ernt, att användas i den del af nämnde bana, som K. M. pröfvar
skäligt böra påbörjas»; af Hr v. Troil m. fl. ledamöter afslag; af
Frih. Tersmeden m. fl. ledamöter återremiss, och slutligen af Gr.
Sparre, att E. St:r måtte, för anläggande af en bana emellan Askersund
och Orebro eller annan lämplig punkt af den ifrån Götheborg
i riktning mot hufvudstaden gående stambana, anvisa 1,400,000
Edr Ernt.
Den 12 Juni f. m.
199
Hr v. Kraemer: Då jag yrkat bifallntill Utsbs förslag, afstår
jag från mitt och förenar mig med Frih. Åkerhjelm.
Efter först till bifall å Utsbs i förevarande punkt gjorda förslag
framställd propos., som besvarades med starka Nej, jemte ett eller
annat Ja, blefvo de sedermera l:o till bifall A Frih. Akerhjelms förslag;
2:o till bifall å Gr. Sparres förslag; 3:o till afslag å 10:de punkten,
samt 4:o till samma punkts återremitterande framställde propositionerne
besvarade med blandade Ja och Nej, hvarpå sistmde 4
propos:r förnyades och på enahanda sätt besvarades; i ani. hvaraf
Hr Gr. o. Landtm, ytterligare hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla Frih. Akerhjelms förslag, samt, sedan härvid svaren åter utfallit
med Ja och Nej, yttrade att han, ehuru rösterne varit så delade
att han ej tilltrodde sig att med säkerhet bedöma hvad som
varit pluralitetens mening, likväl, enär något förklarande i afseende
derpå måste afgifvas, finge förklara det lian ansåg att nu Ja varit
öfvervägande.
Härvid begärdes votering af Gr. Posse, Gustaf, med yrkande
att återremiss och af Gr. Hamilton med yrkande att afslag
måtte antagas till kontra-propos.
Då i ani. häraf Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade antaga återremiss af 10:de punkten till kontra-propos. vid
den begärda voteringen, ropades Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Anckarsvärd begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings proposition
:
Den, osom till kontra-propos. vid blifvande votering om bifall
till Frih. Akerhjelms förslag, att R. o. Ad., för sammanbindningsbanan
emellan Orebro och Askersund, måtte anvisa en anslagssumma
af 1,400,000 Rdr Rmt, att användas i den del af nämnde bana,
som K. M. pröfvar skäligt böra påbörjas, antager återremiss af
10:de punkten af StatsUtsbs Utlåt. N:o 62, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antager R. o. Ad. till kontra-propos. vid berörde votering,
afslag å förenämnde punkt af Utsbs Utlåt
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 62.
Nej — 68.
Justerades en så lydande voterings-propos.:
Den som bifaller Frih. Akerhjelns förslag, att R. o. Ad , för
sammanbindningsbanan emellan Orebro och Askersund, måtte anvisa
JOO D en 12 Juni i. ns.
en anslagssumma af 1,400,000 Rdr Knat, att användas å den del
af nämnde bana, som K. M. pröfvar skäligt böra påbörjas, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder 10:de punkten af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 62, af
K. o. Ad. afslagen.
Vid denna voterings slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja
— 67.
Nej — 74.
Frill. Åkerhjelm: Emot K. o. Ad:s nu fattade beslut, anhåller
jag att få reservera mig, emedan jag anser detta beslut menligt
inverka i politiskt och industrielt hänseende.
Hr Heykensköld: Äfven jag anhåller att i protokollet få
nedlägga min reservation.
Frih. v. Duben, Henr. Gust. Aug.: Jag anhåller att få
förena mig med Frih. Åkerhjelm.
Frih. Palmstjerna.^ Carl Fredr. Herm.: Jag anhåller att
fa förena mig med Frih. Åkerhjelm.
Frih. Sprengtporten: Sedan K. o. Ad. afslagit denna punkt,
får jag förklara, att jag röstat för bifall, och reserverar mig mot
majoritetens beslut.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Äfven jag anhåller att få anföra
min reservation.
Hr v. Kraemer: Jag anhåller att få reservera mig.
Hr Cederschiöld: Ifall fråga är att anställa en öppen votering,
får jag tillkännagifva, att jag röstat för afslag å ifrågav:de
punkt.
Hr Hjärne: Såsom åtskillige ledamöter af K. o. Ad. torde
hafva sett, har jag icke deltagit i voteringen, emedan Hr Lefrén
bad mig hjelpa honom att få gå hem och intaga sin middag, hvarföre
jag, som i den nu afgjorda frågan varit med honom af olika
mening och äfven såg lians voteringssedel, hvilken var motsatt min,
qvittade med Hr Lefrén, som man säger.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 12 Juni e. m.
Fredagen den 12 Juni 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. plcni-prot. för d. 13 sist]. Maj f. m.
Anmäldes och lades på bordet ett från r.iddarhusUtsk. inkommet
Utlåt. N:o 14, i ani. af återremiss af Utsk:s Utlåt. N:o 7, öfver
RiddarhusDirektionens Riksdagsberättelse.
Uplästes ett af Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto, inlemnadt
så lydande memorial:
Då jag nu föranlåtes att för någon längre tid lemna Riksdagen,
nödgas jag afsäga mig det förtroende, hvarmed jag varit hedrad,
att vara ledamot uti Allm. Besv.- och Ekon Utsk.; men anhåller
att det oaktadt få blifva bibehållen vid min Riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes jemväl följande af Hr af Nordin, Gustaf, inlemnade
memorial:
Då jag, för skötandet af min helsa, har för afsigt att snart
afresa till Tyskland, får jag härmedelst afsäga mig förtroendet att
vara såväl ledamot utaf Höglofl. StatsUtsk., som ock Bänkman inom
14:de Bänkmans-afdelningen, under anhållan att få vara vid min
Riksdagsmanna-rätt bibehållen.
Efter äfven härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, anmodade Hr
Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer, att utse en ledamot i StatsUtsk. efter
Hr af Nordin och en ledamot i Allra. Besv.- och Ekon.Utsk.
efter Hr Silfverstolpe.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 62, ang:de
föreslagna jernvägs-stamliniers utförande och dertill erforderliga medels
anvisande.
Härvid förekom först H :te punkten af detta Utlåt., och yttrade
sig derom
Gr. Hamilton, Jakob Essen: Ehuru R. o. Ad. redan beklagligtvis
fattat det beslut, att f. n. någon jernväg icke skall utgå
från Stockholm, samt det måhända derföre vöre följdriktigast att
låta StatsUtsk:s förslag i den nu föredragna 11 :te punkten förfalla;
tager jag mig dock friheten föreslå, att medel mätte beviljas till anläggande
af bangårdar och inrättande af reparationsverkstäder här i
202
Den 12 Juni e. m.
staden. Jag grundar detta mitt förslag deruppå, att om, såsom jag
hoppas, R. St:r vid nästkommande Riksdag skulle anslå medel till
jernvägsanläggningar från Stockholm, vunnes en stor fördel derigenom,
att man under tiden hade nästan färdigbyggt.bangårdarne och
verkstäderne, hvilka arbeten, såsom erfarenheten visat, i allmänhet
fordra lång tid. Till vissa delar af dessa arbeten kunde man använda
personalen å Långholmen. Bangård,irnes läge skulle af K. M.,
efter kommunens hörande, bestämmas. Den menliga verkan af det
stjufmoderliga beslut R. o. Ad. i denna fråga förut fattat, skulle
genom beviljande af anslag till bangårdar i Stockholm uti betydlig
mån förminskas. Derest R. o. Ad. skulle gilla hvad jag nu i korthet
haft äran anföra, får jag vördsamt föreslå, att R. St:r vid denna
Riksdag, för anläggande af en bangård och en mindre stationsgård
samt reparationsverkstäder här i Stockholm, måtte bevilja ett anslag
af 1,100,000 Rdr Rint, hvilka bangårdar och verkstäder
skulle anläggas på lämpliga, af K. M. efter vederbörandes hörande
bestämda platser.
Jag slutar med den anhållan, att R. o. Ad. måtte behjerta den
af mig nu gjorda framställning.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke neka att det
förefaller mig såsom R. o. Ad. skulle förfara med alltför mycken
brist på konseqvens, om R. o. Ad, under nuv:de förhållanden bifölle
hvad StatsUtsk. i denna punkt tillstyrkt. Ii. o. Ad. har nemi.
afslagit Utsk:s förslag, att medel skulle anvisas till jernvägsanläggningar
både söderut och norrut ifrån Stockholm, vid hvilket förhållande,
och då man icke på förhand kan veta huruvida en eller
tvenne jernbanor i en framtid komma att utgå från denna stad,
det vore i min tanke högst olämpligt att nu genast bevilja anslag
till dyrbara bangårdsanläggningar härstädes. Deremot och för den
händelse, att medel till en från Stockholm utgående jernväg skulle
ännu vid denna Riksdag beviljas, vore det icke olämpligt att frågan
om bangårdarne liölles öppen; hvarföre jag tager mig friheten
föreslå, att denna punkt måtte blifva till StatsUtsk. återremitterad,
på det att RiksStånden, sedan frågan om jernvägssträckningen från
Stockholm blifvit afgjord, måtte blifva i tillfälle att i afseende å
bangårdarne härstädes fatta ett med den förra frågans afgörande
öfverensstämmande beslut. Yi känna alla, att i frågan om en jernväg
söderut, ifrån Stockholm, tvenne Stånd stannat emot de tvenne
andra, så att frågans utgång ännu är oviss. Vid detta förhållande,
och då det, för den händelse att medel för sistnämnde bana skulle
vid denna Riksdag beviljas, ingalunda vore ur vägen, att anslag till
en bangård här i staden jemväl beviljades, torde denna punkt, på
sätt jag redan tillstyrkt, böra till Utsk. återremitteras. Jag får härjemte
tillkännagifva, att, enligt min åsigt, StatsUtsk., vid tillstyrkandet
af anslag till en bangård här i Stockholm, bör fästa det vilkor,
att denna stora och mäktiga kommun skall handla lika oegennyttigt,
som andra mindre kommuner, och således sjelf uplåta den
för bangårdens anläggning erforderliga plats. Derigenom blefve äfven
R. St:r, och K. M. i första rummet, i tillfälle att erfara kom
-
Den 12 Juni e. ra.
20S
munens verkliga mening om den lämpligaste lokalen från bangården
eller bangårdarne, hvilken kännedom torde i icke ringa mån bidraga
till denna mycket omtvistade frågas lyckliga lösning.
Frih. Cederström, Rudolf: Ingenting kan vara mera naturligt,
än att hufvudstadens styresman söker att befrämja hvad han
anser lända till den åt honom anförtrodda kommunens nytta och
väl; men ehuru smärtsamt det må vara att afslå en så aktad mans
hemställan, nödgas jag dock nu yrka afslag derå. Jag anser derjemte,
på sätt närmare skall utvecklas, det vara i högsta måtto nödvändigt
att bekämpa StatsUtsk:s i denna fråga uttalade åsigt, och
får i sådant afseende fästa upmärksamheten deruppå, att, om E. o.
Ad. bifaller Gr. Hamiltons begäran, så har man icke tillräckligt betryggat
sig för de vådliga följderna af det förfaringssätt StatsUtsk.
i afseende å bangårdsanläggningarne här i staden ansett böra iakttagas.
Utsk. förutsätter nemi. att i en framtid en förening af de
båda bangårdarne i hufvudstaden skall komma att ega rum. En
sådan förutsättning kan jag för min del icke gilla, enär jag hvarken
godkänner förslaget, att hufvudbangården skall anläggas å den
sanka och lösa grunden vid Clara sjö, eller gillar planen att medelst
en säkerligen högst svårsprängd tunnel genom Södermalms
granitberg och öfver den föreslagna, alltför ryktbara Mälar-banken,
jemte andra kostsamma, men efter mitt begrepp icke af motsvarande
gagn för trafiken föranledda arbeten, förena nämnde bangård med
stationsgården å Söder. Jag skulle fastmera tro, att, vore här skäl
till omedelbart uptagande af frågan om fattande af beslut nu genast,
i afstde å bangård i hufvudstaden, borde dermed afses endast en
enda, och denna belägen i den trakt JernvägsKomitén föreslagit,
nemi. på en tomt emellan Humlegården och Nybrohamnen, hvilken
sednare då blefve en uplagsplats vid Saltsjön för varor, som
skulle föras till eller ifrån bangården. Eli af de väsendtligaste omständigheter,
som möta verkställandet af Ofverste Ericsons af StatsUtsk.
omhuldade förslag, är likväl i min tanke den, att jernbanans
framdragande öfver vattnet skulle afskära det mycket behöfliga tillträdet
till hamnen för sjöfarande, hvilka dädanefter på ett högst
obeqvämt sätt finge söka sin passage genom jernvägsbankens vindbryggor;
äfvensom att banans fortsättande förbi Riddarholmsbron
skulle lända till största mehn för den lifiiga trafiken emellan denna
holme och staden. För öfrigt, och om jag än i nyssnämnde antagande
misstoge mig, äro de summor, som denna förening skulle
medtaga, så stora, att man icke bör, utan verkligt nödfall, dermed
betunga Statskassan. Då må Stockholms innevånare mycket heldre
underkasta sig de mindre olägenheter, som kunna blifva en följd af
tvenne med hvarandra icke förenade bangårdar. Det vore äfven särdeles
lämpligt, att Stockholms kommun, om den är angelägen om
hela denna anläggning, erbjöde jord till bangården; men äfven —
derest jernbana ansåges böra, med fördel för trafiken, dragas genom
staden på ett eller annat sätt, — till besagde sträckning upläte lokal.
Ett sådant anbud har dock icke, så vidt jag vet, blifvit gjordt,
och Gr. Hamilton har icke heller ifrågasatt något sådant vilkor för
204
J>en X? Joni e. m.
bifall till hans förslag. När It. o. Ad. emedlertid icke beviljat anslag
till utförande af de båda jernvägslinier, som Utok. föreslagit
skola från Stockholm utgå, tror jag det icke vara af nöden att f. n.
bevilja något anslag till bangårdar och verkstäder härstädes.
På grund häraf anhåller jag, att R. o. Ad. måtte afslå Utsk:s
hemställan i denna punkt.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Enär, enl. hvad vi veta, 2 Stånd
stannat emot 2 i hufvudfrågau, torde både konseqvensen af det beslut
R. o. Ad. förut fattat, samt ett behörigt afs:de å frågans ställning
i det hela fordra, att. frågan om bangårdarne i Stockholm återremitteras
till ^latsUtsk., på det att denna särskilda fråga måtte
till RiksStånden återkomma, i förening med det sammanjemkningsförslag,
som Utsk., till följd af Ståndens olika beslut, har att afgifva.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: I motsats till dem, sorn
yrkat dels bifall till och dels återremiss af denna punkt, får jag
för min del anhålla om afslag derå. Jag kan ej fatta, att det vore
möjligt att R. o. Ad. skulle begå den inkonseqvensen att ena dagen
besluta, det ingen jernväg för det närvarande skulle anläggas
från Stockholm, och den andra dagen bevilja anslag till anläggande
af bangårdar derstädes. Ett dylikt beteende vore i sanningen högst
egen företeelse, helst vi nu icke kunna veta hvad utgång frågan om
jernvägen från Stockholm kan få vid en påföljande Riksdag. För
min del tror jag, att, i betraktande af de kommunikationsmedel
Stockholm, till följd af sjelfva sitt läge eger, denna stad bör sättas
i sista rummet i fråga om jernvägar, ehuru jag ganska väl vet, att
mångå finnas, som önska motsatsen. Jag yrkar afslag å punkten.
Hr Hjärne, Harald: Jag hade i sanning ej föreställt mig,
att man i denna fråga skulle påyrka afslag, när man vet, att 2
Stånd beviljat anslag till anläggning af en jernväg från Stockholm
öfver Södertelje och vidare inåt Södermanland. Då således 2 Stånd
stannat emot 2 blifver frågan föremål för votering i Förstärkt StatsUtsk.
, och om denna votering utfaller sålunda, att anslag till den
nyssmde jernvägen lemnäs, så vore det ju, för att så säga, alldeles
befängdt att icke anslå medel till en bangård i Stockholm, Deremot
ville jag gerna medgifva, att det icke bör komma i fråga att
nu genast bifalla punkten, innan hufvudfrågan, eller den, om anslag
till sjelfva jernvägssträekningen skall beviljas eller icke, blifvit
af R. St:r afgjord. Jag tror derföre, att den utväg Frih. Raab och
Hr Lefrén föreslagit, är så öfverensstämmande med det rätta och
konseqventa i detta fall, alf jag knappast skulle förväntat att någon
skulle yrka afslag å punkten. Af h.vad jag nu i korthet haft
äran yttra, torde det vara klart, att jag förenar mig med dem, som
anhållit om punktens återremitterande.
Hr Lefrén: Jag är af alldeles motsatt tanke med den talare,
som näst före den sista .yttrade sig. Jag hyser nemi. den bestämda
öfvertygelse, att niistsammanträdande Ständer skola i första rummet
Den 12 Janl o. m.
205
bevilja anslag till en jernväg ifrån Stockholm, ehuru man f. n. ansett
frågan derom bör anstå. Jag fortfar i min anhållan om återremiss.
Sedan lindert. Riddarh. Sekret., på förfrågan af Frih. Sprengtporten,
Jak. Wilh., tillkännagifvit, att ännu icke något prot.-  utdrag angide de öfrige ItiksStåndens, i afs:de på otatsUtskis förevide
Utlåt, fattade beslut, blifvit 11, o. Ad. meddeladt, yttrade
Frih. Sprengtporten: Jag vill endast i korthet tillkännagifva,
att jag förenar mig med dem, som påyrka återremiss. Om,
såsom jag hört berättas, Borgare- och BondeStåndeil beviljat anslag
till den vestra stambanan, i sträckning ifrån Stockholm söder om
Mälaren, torde R. o. Ad:ns beslut i denna fråga vara af mindre betydenhet,
enär det är temligen troligt, att om förstmde Stånds mening
segrar i Förstärkt StatsUtsk., kommer äfven anslag till bangård
i Stockholm att gifvas. Skulle åter denna mening icke segra,
synes det likväl vara för tidigt att nu besluta om bangårdar, då
kanhända ingen bana kommer att anläggas. Den rättaste utvägen
torde således vara att upskjuta frågan, och yrkar jag af detta skäl
punktens återremitterande.
Gr. Hamilton: DA det endast skulle onödigtvis uptaga tiden,
om jag sökte genomdrifva mitt fersing, vill jag derifrån afstå,
och förena mig med dem, som yrkat ätcrremiss.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag får beklaga, att jag ej
kan rätta mig efter Hr Hjärnes föreställningar, och då Frih. Ce
derström
så fullständigt utvecklat hvad jag velat yttra, ber jag blott
att få förena mig med honom, och yrka afs lag å punkten.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Man kan icke gerna be*
tvifla, att, om än något auslag till en från Stockholm utgående
jernväg ej vid denna Riksdag kommer att beviljas, anläggning af en
sådan jernbana åtminstone vid nästa Riksdag blifver beslutad. Men
då R. o. Ad. redan fattat det beslut, att endast de redan påbörjade
jernvägsarbefena skulle denna gång med anslag understödjas,
förefaller det mig vara i hög grad inkonseqvent att vidtaga någon
åtgärd i fråga om bangårdars anläggning här i Stockholm. Det är
naturligt, att de Stånd, sorn hafva fattat ett emot R. o. Ad:s åsigt
stridande beslut, äfven komma att gifva anslag till ifrågav:de bangårdar.
Denna anslagsfråga blifver således föremål för sammanjemkningSförslag
från StatsUtsk. och, om detta förslag ej antages, för omröstning
i Förstärkt StatsUtsk. På denna väg kommer följaktligen frågan
i sin rätta ordning under R. St:rs pröfning, då det deremot,
såsom jag redan nämnt, icke kan förefalla annat än högst besynnerligt,
att R. o. Ad., som afslagit Utsk:s förslag, att jernvägsarbeten
omkring Stockholm skulle under nästa Statsregleringsperiod
påbörjas, sedermera genom en återremiss af denna punkt skulle liksom
tillkännagifva, att R. o. Ad., oaktadt detta äfslag, icke skulle
206
Den 12 Ju ni e. m.
hafva något deremot, att anslag till bangårdar i Stockholm redan
vid denna Riksdag lemnades. På grund häraf anser jag mig böra
instämma i deras mening, som påyrkat punktens utslående.
Frih. Raab, Carl Adam: Man påstår att det skulle vara inkonseqvent,
om R. o. Ad., som alslagit StatsUtsk:s förslag, att anslag
till anläggning af en ifrån Stockholm utgående jernväg skulle
beviljas, nu återremitterade frågan om anslag till bangårdsanläggning
i samma stad. Men, mine Hrr, så länge R. St:r arbeta på 4
serskildta rum, är det, åtminstone i min tanke, inkonseqvent, att
det ena Ståndet icke upmärksammar de beslut, som fattas i MedStånden.
Då i detta fäll frågan om jernväg ifrån Stockholm icke
kommer att bero af R. o. Adis beslut, utan af utgången inom Förstärkt
StatsUtsk., kan jag för min del ej inse annat, än att det konseqventaste
förfaringssättet vore att upskjuta afgörandet af frågan
om bangårdarne, intill dess den första frågan blifvit afgjord. Jag har
ingalunda begärt punktens återremitterande derföre, att jag önskar att
anslag till jernvägsanläggning från Stockholm, söder om Mälaren,
skall beviljas; ty jag önskar upriktigt, att R. o. Adis beslut i detta
fall måtte blifva R. Stirs, men jag har förordat denna åtgärd derföre,
att för den händelse R. o. Adis beslut icke skulle blifva R.
Stirs, och således en bana från Stockholm, söder om Mälaren, komme
att byggas, det är alldeles nödvändigt att äfven gifva anslag
till bangårdar och verkstäder härstädes.
Till hvad jag förra gången yttrade, ber jag nu att få lägga,
att jag, lika med Frih. Cederström, fordrar, att Stockholms kommun
måtte tillsläppa icke allenast jord till sjelfva batigårdsanläggningen,
utan äfven den för banans dragande genom staden behöfliga mark,
samt att jag med nöje erfarit, att ett sådant anbud redan skall hafva
blifvit gjordt.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: En talare har här framställt
den mening, att då man vet, att 2 Stånd beslutat att en jernväg
skulle anläggas ifrån Stockholm, det skulle vara, som han yttrade
sig, alldeles befängdt att icke återremittera frågan om bangårdarne.
För min del finner jag det vara ganska naturligt, att de
Stånd, som gifvit anslag till jernvägsanläggning från Stockholm,
äfven lemna medel till bangård i Stockholm, och att således det uttryck,
den värde talaren begagnade, med skäl skulle kunna användas,
om dessa Stånd icke beviljade det sist omnämnda anslaget;
men jag hemställer huruvida R. o. Adis förfaringssätt skulle förtjena
samma benämning, om detta Stånd, som beslutat, att någon jernväg
från Stockholm icke byggas, detta oaktadt beviljade medel till
bangårdsanläggniug derstädes. Jag tror således, att någon anledn.
till punktens återremitterande icke kan hemtas af det förhållande,
att 2 Stånd fattat ett beslut, som strider emot R. o. Adis, utan
yrkar afslag å punkten.
Gr. Sparre, Erik: Ehuru jag fullkomligt erkänner, att
Stockholms stad bör så fort som möjligt komma i åtnjutande af
Den 12 Juni e. m.
207
jernvägar, har jag likväl med afseende å nödvändigheten att vid
denna Riksdag iakttaga sparsamhet, icke ansett mig f. n. kunna
tillstyrka medels anslående till nämnde ändamål, och då 11. o. Ad.
delat denna åsigt samt beslutat att icke bevilja några anslag dertill,
kan jag för min del icke fatta huru R. o. Ad. skulle kunna
bifalla eller återremittera en puukt, som innehåller tillstyrkan om
medels anslående till bangårdar i Stockholm. Det är visserligen
sannt, att representationen arbetar på 3 särskilta rum, men det är
lika visst, att hvar och en af representationens särskildta afdelningar
bör fatta sina beslut så, att det ena öfverensstämmer med det
andra. Det åligger sedermera StatsUtslc. att söka sammanjemka
RiksStms olika beslut, men om ett Stånd skulle vid första föredragningen
af en fråga upskjuta sitt beslut i anseende till möjlig
heten
deraf, att något eller några af de andra Stånden komme att
fatta olika beslut, kunde ju följden blifva den, att intet beslut
blefve fattadt, ty alla Stånden kunde ju besluta att afvakta de
andras beslut, att intaga, som man säger, en afvaktaude ställning.
Jag tror således, att R. o. Ad. i detta läll icke kan eller bör
handla annorlunda än i öfverensstämmelse med vårt redan fattade
beslut, och att Ståndet således bör afslå anslag till bangårdar i
Stockholm. Ett annat ganska vigtigt skäl för ett sådant beslut är
det, att den ifrågasatta platsen för bangården icke, såsom jag tror
mig veta, lyckats vinna den allmänna meningen för sig och att,
om denna åsigt delas af representationen, det vore önskllgt, att
denna representationens mening ju förr desto heldre öppet uttalades.
Slutligen hemställer jag till de Hrr, som icke vilja afslå punkten,
hvad man egentligen skulle vinna med ett bifall dertill. Det är
kändt, att de 2 Stånd, som beslutat att en jernväg skulle anläggas
ifrån Stockholm genom Södermanland, lör denna anläggning beviljat
en anslagssumma af endast 5 millioner Edr. Det är således icke
möjligt att denna jernbana under nästa statsreglerings-period kan
öpnas för trafiken, enär de förberedande arbetena på den särdeles
svåra terrängen troligtvis komme att medtaga största delen af anslaget,
och det är följaktligen troligt, att om än bangårds arbetet
f. n. upskjutes, det dock hinner blifva lika fort färdigt som jernvägen
emellan Stockholm och Katrineholm. Jag tror, på grund
häraf, lör det första, att det vore inkonseqvent af R. o. Ad. att
icke afslå anslaget till bangård i Stockholm, och för det andra, att
ett sådant anslag icke f. n. är af behofvet påkalladt, hvarföre jag
nu vördsamt yrkar afslag å punkten.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: På de skäl Erih. Ter
smeden
och Hr Gr. Sparre framställt, får äfven jag påyrka denna
punkts afslående.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, framställde, att sedan Gr. Hamilton afstått från sitt
första förslag och instämt i begäran om återremiss, endast var yrkadt
dels återremiss dels afslag å förev:de punkt, samt derjemte först
hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla denna punkt.
S08
Den 13 Juni e. m.
Härvid ropades starka Nej, jemte ett eller annat Ja, och de
sedermera till afslag och till återremiss af ifrågav:de punkt framställda
proposme, hvilka besvarades med blandade Ja och Nej,
blefvo äfven vid deras förnyande med Ja och Nej besvarade; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåg att den sednast
till afslag framställda proposm blifvit besvarad med öfvervägande Ja.
Gr. Hamilton begärde votering.
Justerades följande voteringspropos.:
Den som afslår ll:te punkten af StatsUtäbs Utlåt. N:o 62
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde punkt gjorda anmärkn:!'
föranleda till dess återremitterande.
Vi voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 61.
Nej — 40.
Frih. Cederström, Thure: Jag anhåller att få uti prot.
nedlägga min reservation emot det beslut R. o. Ad. nu fattat. Jag
kan icke annat än uttrycka mitt ogillande deröfver, att de, som
beviljat ända till 13 millioner Rdr för en jernväg, som i framtiden
skall förena Götheborg med Stockholm, fästat så litet afseende på
angelägenheten af att börja detina anläggning äfven vid Stockholm,
att de icke engång medgifvit återremiss af denna punkt, och således
tyckes hafva förbisett, att vare sig jernvägen till Stockholm
kommer att sträckas norr eller söder om Mälaren, en bangård i
denna stad alltid måste finnas.
I sammanhang härmed får jag förklara, att jag äfven reserverar
mig emot Ståndets beslut att ej vid denna Riksdag bevilja något
anslag till en från Stockholm utgående jernbana. Att, då fråga
är om jernvägs anläggningar i ett land, bevilja anslag åt andra
orter, men icke åt landets hufvudstad, är ett beslut af sådan beskaffenhet,
att jag emot detsamma måste nedlägga min allvarliga
protest.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Jag får anmäla min
reservation emot det nu fattade beslutet.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag har icke del
tagit
i öfverläggningen ang:de 6:te och 11:te punkten, derföre att
jag ej velat onödigtvis öka yttrandernes stora antal, då jag tydligen
trott mig förmärka, att de mest välgrundade skäl och slående
bevis ingenting förmått inverka. Sedan nu beslut om alla de ifrågasatta
anslagen till jernvägs-anläggningar blifvit fattade, får jag reservera
mig emot det beslut, hvarigenom anläggning af en från
Stockholm utgående jernväg blifvit till en obestämd tid upskjuten, ett
beslut, hvarigenom, enl. min öfvertygelse, fäderneslandets sanna väl
blifvit åsidosatt.
Hr
Den 12 Joni e. m.
209
Hr Reutersvärd, Patrik Oscar: Då jag i allo gillat
StatsUtsk:s förslag och vid hvarje punkt röstat i enlighet med denna
åsigt, anmäler jag min reservation emot de beslut It. o. Ad. fattat.
Till följd af R. o. Adois i afseende på föredragningssättet
fattade beslut, förekom nu 2:dra punkten af Utsk:s Utlåt., och
efter upläsningen deraf yttrade
Frih. Cederström, Rudolf: Att StatsUtsk. till RiksSt:ns
kännedom framställt ett jernvägssystem, det enl. Utsk:s öfvertygelse
bästa som i detta hänseende kunde upgöras, detta förfarande kan
oell bör icke klandras; men att, såsom Utsk. derutöfver vill, R.
St:r redan vid denna Riksdag skola godkänna samt antaga och
fastställa ett sådant system, tror jag för min del vara något för
tidigt. Såsom skäl för systemets antagande är anfördt, att de industriella
yrkenas idkare inom orterna skulle, om banornas riktning
vore på förhand bestämd, hafva något att rätta sig efter, för upgörande
af planer till nya anläggningar och företag, utstakning af
bibanor, o. s. v.; men då Utsk. jemväl medgifver, att hvad helst
E. St:r i anslagsväg vid denna Riksdag må bevilja, icke ett derutöfver
antaget s. k. system kan blifva någon oafvikelig norm för
kommande Ständers fortsatta tillgöranden, synes det mig såsom
skulle de, förhoppningar man genom systemets antagande velat gifva
de särskilta orternes innebyggare, kunna blifva af nog mycket illusorisk
beskaffenhet. Komme en eller annan af dessa förhoppningar
att, tillföljd af nästsammanträdande Ständers möjligen bättre vunna
insigt, för framtiden svikas, vore sådant något som icke skulle bidraga
till att hos landets befolkning stärka förtroendet till landets
representation. Jag vill härmed icke säga, att ett system för Statens
jernvägsbyggnader icke i framtiden kan vara tillrådligt, men
jag anser att tiden till ett sådant systems fastställande ännu icke
är inne, och detta så mycket mindre, som jag i afseende å beskaffenheten
af StatsUtsk:s system har ganska mycket att anmärka.
Men för att nu icke råka in i ett alltför vidlyftigt framställningssätt,
som utan tvifvel skulle trötta R. o. Ad. efter allt hvad i
denna fråga redan blifvit taladt och skrifvet, får jag, under åberopande
af hvad reservanterne ang:de denna punkt anfört, vördsammast
nu endast yrka, att R. o. Ad., med afslag å StatsUtsk:s
förslag i denna punkt, behagade besluta, det något allmänt system
för Statens jernvägsbyggnader icke vid denna Riksdag må fastställas.
Frih. Sprengtporten: Jag skulle anse det vara alldeles
ändamålslöst att yrka bifall till St,atsUtsk:s framställning i denna
punkt, men jag tror mig dock böra fästa upmärksamheten dervid,
att det är nödigt att .motiverna till denna punkt icke må anses
bindande för det beslut R. o. Ad. kan komma att fatta vid en
efterföljande punkt.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, att i afseende på denna punkt icke förekomVI
H. 14
210
Den 12 Juni e. m.
mit något annat yrkande, än hvad Frih. Cederström föreslagit,
nemi. att B., o. Ad. måtte, med afslag å förevrde punkt, förklara
att något allmänt system för Statens jernvägsbyggnader icke nn
bör fastställas, blef propos. till bifall å denna punkt först framställd
och besvarad med starka Nej, jemte ett eller annat Ja; och efter
sedermera gjord hemställan, om R. o. Ad. behagade bifalla Frih.
Cederströms nyssberörde förslag, hvarvid ropades starka Ja jemte
några Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, att han härvid funnit Ja
öfvervägande.
Då härefter 3:dje punkten förekom, yttrade
Frih. Tersmeden: Sedan R. o. Ad. fattat beslut ang:dede
jernvägslinier, åt hvilka anslag vid denna Riksdag borde beviljas,
samt jemväl bestämt beloppet af dessa anslag; så och då denna
punkt i flera delar strider emot R. o. Ad:s beslut, får jag hos Hr
Gr. o. Landtm, anhålla om propos. å afslag derå.
Frih. Raab: Jag finner visserligen, lika med Frih. Tersme
den,
att denna punkt icke kan af R. o. Ad. bifallas, likasom jag
anser det vara alldeles olämpligt att ingå i någon discussion öfver
de särskilta momme af punkten; men då R. o. Ad. obestridligen godkänt
några af de deri uptagna jernvägssträckningar, hemställer jag
huruvida det icke vore lämpligast att lägga punkten till handlingarne.
Man kan ju icke afslå hvad man redan de facto bifallit,
och på grund häraf får jag för min del yrka punktens läggande
till handlingarne.
Hr von Troil, Emil: Jag förenar mig med Frih. Raab
och anhåller således att, till följd af R. o. Ad:ns förut fattade
beslut, den nu föredragna 3:dje punkten måtte läggas till handlingarne.
Frih. Tersmeden: Det sätt att tillvägagå, som Frih. Raab
föreslagit, kan visserligen äfven följas, och då det leder till samma
mål som jag afsett, har jag för min del ingenting att deremot invända,
ifall det vinner R. o. Ad:ns bifall.
Hr Cederschiöld, Rob. Theopron: Jag får först anhålla
om uplysning, huruvida PresteSt:s beslut ang:de denna punkt blifvit
R. o. Ad. delgifvet.
I anledn. häraf tillkännagaf undert. Riddarh.Sekret., att någon
underrättelse om PresteSt:s i ämnet fattade beslut ännu icke blifvit
R. o. Ad. meddelad.
Hr Cederschiöld: Efter min upfattning ligger det ganska
stor vigt derpå, huruledes R. o. Ad. beslutar ang:de denna punkt.
Såsom vi alla torde veta, har PresteSt. afslagit 1 mom. af punkten,
hvilket morn., enl. hvad discussionerna gifvit vid handen, ansetts
vara det vigtigaste. Vid sådant förhållande anser jäg det vara
D en 12 Jani e. m.
211
ganska vigtigt, att äfven E. o. Ad. afslår detta morn., på det att
2 Stånd må hafva stannat i samma beslut. Frågan oin de jernvägslinier,
hvilka skola såsom stambanor anses, är, i min tanke, en
ekonomisk lagstiftningsfråga, hvarom K. M. förklarat sig vilja med
E. St:r öfverlägga, och om i en sådan fråga 2 Stånd stanna emot
2, är frågan förfallen. Hela jernvägsfrågans behandling här hos
E. o. A. har kommit i en skef ställning, derigenom att E. o. Ad.
icke börjat med början, på sätt jag tog mig friheten påyrka, utan
började med anslagsfrågorne, hvilket förfaringssätt, såsom jag jemväl
antydde, skulle leda till förveckling. — För att icke öka denna
villervalla, anser jag det vara af vigt att vi nu aktgifva på verkliga
förhållandet. Om B. o. Ad., såsom jag hoppas, afslår 1 mom.
i denna punkt, så är den deri afhandlade fråga, såsom varande af
ekonomisk natur, förfallen, och då har man vid denna Eiksdag
beslutat, att någon stambana emellan Stockholm och Götheborg i
den föreslagna riktningen icke skall anläggas, hvaraf följer att något
anslag till en sådan stambana icke kan komma i fråga. Jag hemställer
derföre, att E. o. Ad., i öfverensstämmelse med Ståndets
redan fattade beslut, måtte afslå 1 mom. i denna punkt, hvarjemte
jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhåller att de öfriga momme måtte
hvar för sig föredragas.
Gr. Anckarsvärd: Jag instämmer uti Frih. Tersmedens
första framställning om afslagfi punkten, hvarjemte jag, beträffande
Hr Cederschiölds yrkande om punktens föredragande momentsvis,
får förklara, att jag icke fattar nödvändigheten af ett'sådant förfaringssätt.
Jag tror icke att det kan komma i fråga att antaga
någon af de i dessa moimr föreslagna stambanor, enär sådant skulle
strida emot E. o. Ad:ns förut fattade beslut, hvarföre det vore
lämpligt och ledande till tidsvinst att afslå punkten i dess helhet.
Gr. Sparre: Jag är af den åsigt, att 1. 2, 3, 5 och 6
momme af denna punkt kunna och böra afslås, emedan StatsUtsk.
deri tillstyrkt E. St:r att fatta, i min tanke, alldeles otjenliga beslut,
enär desamma icke äro bindande, såvida ej anslag till de bestämda
stambanorna tillika beviljades, men dock möjligen kunde i en framtid
åberopas såsom af båda statsmakterna fattade. För att nu förekomma
detta, och få ett fullständigt och rent afslag å stambanesystemets
fastställande, anhåller jag, att de af mig först upräknade
momme måtte af E. o. Ad. ogillas. Hvad deremot det 4 mom.
beträffar, så har E. o. Ad. i sitt redan fattade beslut omnämnt
den södra stambanan och jemväl beviljat anslag dertill, hvaraf följer
att det icke är lämpligt att afslå detta morn., men då det icke
heller är lämpligt att bifalla morn., enär E. o. Ad. redan en gång
beslutat öfver den deri uptagna frågan, anhåller jag att 4 mom.
måtte läggas till handlingarne.
Frih. Sprengtporten: Jag ämnar icke inleda en discus
sion
i anledn. af Hr Cederschiölds framställning, som icke egentligen
rörer det ämne hvilket nu utgör föremål för öfverläggning.
212
Den 12 Juni e. m.
Frågan, huruledes de af RiksSfin fattade olika besluten skola behandlas,
blifver först föremål för öfverläggning, sedan StatsUtsk.
inkommit med sitt sammanjemkningsförslag. Jag får således förena
mig med Frih. Haab och begära punktens läggande till handlingarne.
Frih. Cederström, Rudolf: Det är något ovanligt och
ej med vedertagen ordning öfverensstämmande, att att en K. Propos.
lägges till handlingarne och således ej blifver besvarad. Jag
anser densamma ej kunna antagas, och finner mig derföre böra
förena mig med de ledamöter som yrkat afslag å punkten. Gr.
Sparre har från detta afslag trott det 4:de mom. böra undantagas.
Jag för min del inser icke behofvet af ett sådant undantag; ty att
jemväl nämnde mom. icke bör bifallas, är desto säkrare, som uti
detsamma finnes uttryckligen omnämnd en punkt, hvarigenom södra
stambanan skulle framdragas, nemi. Ljungby, ehuru meningarne om
lämpligheten af denna sträckning äro ganska delade.
I likhet med Gr. Anckarsvärd vill äfven jag hemställa, huruvida
det är lämpligt att vid punktens afgörande sönderdela densamma
i dess sex särskilda mom:r, då man fastbeldre genom ett
enkelt afslag å punkten i dess helhet vida enklare kan komma till
målet. Ehuru hvarje ledamot äger rätt att fordra en sådan sönderdelning,
torde denna rättighet, såsom alla andra, icke böra påyrkas
i annat fall än att dermed något gagn åstadkommes.
Vidare anhåller jag att få med några ord bemöta Frih. Raabs
yttrande, att, om man afsloge punkten, skulle man råka i strid
med sitt förut fattade beslut. Sådan blifver likväl ej händelsen,
ty de beslut, R. o. Ad. i anslagsfrågorna fattat, måste, hvad R. o. Ad.
beträffar, blifva beståndande, såvida icke R. o. Ad. genom ett särskilt
fattadt beslut sitt föreg:de beslut frånträder. Men derom är
icke nu frågan, utan här är fråga, huruvida R. o. Ad. skall fastställa
Statens jernbanor i den riktning StatsUtsk. föreslagit eller
icke. Om ett nekande svar härå af R. o. Åd. meddelas, förringas,
i min tanke, alldeles icke verkan af R. o. Ad:ns föreg:de beslut;
utan, för den händelse att R. o. Ad:iis beslut blifver R. St:rs,
kommer den afgående underd. skrifvelsen att innehålla, det R. St:r
beviljat anslag till vissa bansträckningar, men för öfrigt icke funnit
skäl att den Nåd. Proposrn bifalla. Jag får, på grund häraf, i likhet
med Gr. Anckarsvärd, anhålla, det punkten i dess helhet måtte
afslås.
Frih. Raab: Jag för min del har ej kunnat finna att några
giltiga skäl för afslag å punkten blifvit anförda. Hvarföre har
R. o. Ad. beslutat, att anslag till vestra stambanan icke skulle
beviljas för någon annan sträckning än den emellan Götheborg
och Orebro, om icke derföre att man derigenom velat undvika
striden om denna stambanas förläggande söder eller norr om Mälaren
? Om man nu yrkar rent afslag å denna punkt, så börjar man
ju ånyo denna strid. Hr Cederschiöld säger, att om 2 Stånd afslå
1 mom. i denna punkt så har frågan förfallit och kan icke blifva
föremål för omröstning i förstärkt StatsUtsk., men Hr Cederschiöld
Den 12 J un i e. m.
213
säger tillika, att ett sådant beslut i ekonomisk lagstiftningsväg icke
förringar de beslut, hvarigenom anslag blifvit beviljade, Om någonsin
gäller bär satsen, att det är penningarne som tala, och det
beslut hvarigenom penningar blifvit anslagna blifver äfven det gällande
beslutet. Jag fattar således ej hvarföre man nu skall inlåta
sig i den strid man förut velat undvika.
Hvad åter den södra stambanan beträffar, så måtte det väl
vara den största möjliga inkonseqvens att, sedan man först beviljat
anslag för hela denna banas sträckning, sedermera ogilla samma
bansträckning. Jag fattar ej hvad ett sådant beslut skulle betyda.
Frih. Cederström har sagt, att det icke skulle gå an att lägga
en K. Propos. till handlingarne. Jag hemställer dock, om, det är
bättre att afslå en framställning från K. M., än att lägga den tilt
handlingarne. Men här är dessutom icke fråga om en K. Propos.,
utan frågan är om ett StntsUtskis förslag, och det är detta förslag
hvaröfver vi alldeles icke behöfva utlåta oss, ty svar på tal får
Utsk. genom besluten i auslagsfrågorne.
För öfrigt får jag förklara, att om, genom det slutliga lotterispelet
i förstärkta StatsUtsk., It. St:rs beslut skulle blifva det, att
vissa bansträckningar bestämdes utan att medel till banornas utförande
på samma gång beviljades, så skulle ett sådant beslut kunna
lända landet till verklig olycka, ty hvarje jordägare skulle då genast
till ett högre värde upskatta den jord, hvarigenom den förväntade
jernbanan skulle löpa; men då dessa banors utförande på jorden,
och ej blott på papperet, torde vara ganska ovisst, så skulle dessa
jordägare kunna blifva på ett ganska menligt sätt bedragna genom
det gifna, men ej honorerade löftet. Beslutet skulle således kunna
leda både till enskilta personers skada samt till harm, bitterhet och
misstroende till 11. Stms beslut. På grund häraf anser jag denna
punkt hvarken böra bifallas eller afslås, utan läggas till handlinlingarne.
Hr Cederschiöld: Den åsigt jag uttalat om den verkan
som 2 Stånds beslut i denna fråga skulle medföra, har jag icke
framställt för att gifva anledn. till en vidlyftig discussion, utan jag
liar framställt densamma endast såsom ett motiv för de vidare
beslut, som jag anser It. o. Ad. böra fatta. Och ehuru jag anser,
att alla möner i denna punkt böra afslås, har jag likväl, då ett
utaf dem rörer en bansträckning, till hvars utförande 1!. o. Ad.
anslagit medel, ansett grannlagenheten bjuda, att icke företaga alla
monnr i en klump, utan behandla hvart och ett af dem särskildt,
hvilket behandlingssätt jag jemväl ansåg vara försigtigast, enär
motsatsen skulle kunna leda till ett annat mål än dit jag önskade
komma. Det är nemi. klart, att om man till afgörande företager
alla momma i en klump, så kunde ett sådant, förfaringssätt hindra
dem som vilja afslå alla momme utom det 4:de, att rösta för afslag
å punkten i dess helhet. Af denna orsak har jag ansett det vara
vigtigt att särskilja mommas behandling, men detta hindrar icke,
att en och samma propos. kan framställas på aliade möner, hvarom
ett likartad! beslut bör fattas, och att sedermera det 4:de morn..
214
Den 12 Juni e. m.
om hvars afslående eller läggande till handlingarne meningarne
inom R. o. Ad:ns majoritet tyckas vara delade, blifver föremål för
en särskild propos.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Jag anhåller att
få fästa upmärksamheten derpå, att det icke torde gå an att behandla
l:sta oeh 4:de mom. olika, åtminstone ieke under den förutsättning
Gr. Sparre och Hr Cederschiöld antagit, ty R. o. Ad.
har ju beviljat anslag till båda de jernvägssträckningar som i dessa
mom:r omtalas, ehuru, hvad den vestra stambanan vidkommer, endast
för sträckningen emellan Götheborg och Orebro. R. o. Ad. har
således beviljat anslag till ungefär hälften af den vestra stambanans
sträckning, och R. o. Ad. har likaledes beviljat anslag blott för en
del af den södra banan. Häraf följer, att det icke är konseqvent
att afslå det l:sta mom. och deremot lägga det 4:de till handlingarne,
utan anser jag, att begge momme skola antingen afslås eller
läggas till handlingarne. Man kan nemi. betrakta denna punkt
såsom afseende banornas sträckning i deras helhet, och enl. denna
säga: vi vilja ej hafva något härmed att skaffa, emedan vi endast
vilja anslå medel till vissa delar deraf. Man kan således afslå hela
punkten, men jag för min del tror, att det rättaste vore att lägga
den till handlingarne, ty det skulle väl se något besynnerligt ut,
att man först beviljade anslag till vissa bansträckningar och sedermera
förkastade de punkter, som afhandlade just de bansträckningar
åt hvilka man till en betydlig del anslagit medel.
Hr von Troil, Emil: Jag tager mig friheten att i minnet
återkalla innehållet af det beslut R. o. Ad. sednast fattade i afseende
å den andra punkten i detta Utlåt. Denna punkt innehåller
ett tillstyrkande: »att R. St:r, till ledning och iakttagande vid besluten
om ej mindre verkställigheten af de genom Statens försorg
och på det allmännas bekostnad skeende jernvägs-anläggningar, än
dertill erforderliga medels anvisande, måtte godkänna samt antaga
och fastställa ett visst system för Statens jernvägsbvggnaders utförande.
» Denna tillstyrkan om ett visst systems fastställande har
R. o. Ad. nyss afslagit. Hvad innehåller nu den 3:dje under öfverläggning
varande punkten ? Enl. min tanke ingenting annat än en
beskrifning af det system StatsUtsk. ansett böra antagas. Vid
sådant förhållande kan jag icke finna annat, än att det skulle vara
högst besynnerligt, att sedan man beslutat att icke antaga något
system, man derefter uppehåller sig med att discutera huru detta
system skulle se ut. Jag anser således, att hela denna 3:dje punkt
har, till följd af R. o. Adms nyss fattade beslut, helt och hållit
förfallit, samt att man således icke kan dermed vidtaga någon annan
åtgärd än att lägga densamma till handlingarne. Hr Cederschiöld
har visserligen ganska öppet tillkännagifvit hvad han åsyftade med
punktens afslående, nemi. att en votering i Förstärkt StatsUtsk.
.derigenom skulle förekommas, enär 2 Stånd stannat emot 2, och
frågan, såsom varande af ekonomisk natur, följaktligen förfallit;
men om Hr Cederschiöld behagade genomläsa ingressen till 3:dje
Den 12 Juni e. m.
215
punkten, så torde han finna, att denna punkt icke är af ekonomisk
beskaffenhet. Ingressen lyder sålunda: »att R. St:r måtte såsom
stam- eller statsbanor antaga och bestämma följande jernvägar,
hvilka således böra genom Statens försorg och på allmän bekostnad
anläggas och fullbordas.» Om R. o. Ad. skulle afslå ett eller annat
af de härefter följande momme, så innefattades i detta afslag ett
beslut, att de i mom. omnämnda jernbanor icke skulle på Statens
bekostnad anläggas. Andra Stånd hafva deremot beslutat, att just
samma banor skulle på Statens bekostnad anläggas och dertill gifvit
anslag. Frågan är således en anslagsfråga och följaktligen måste,
då 2 Stånd stannat emot 2, votering i Förstärkt StatsUtsk.
äga rum.
Jag förenar mig uti Frih. Raabs anhållan om punktens läggande
till handlingarne.
Frih. Alströmer: Jag är förekommen af Gr. af Ugglas och
Hr von Troil. Det skulle verkligen vara högst besynnerligt att
afslå denna punkt. Det står i Usta tnom., att den vestra stambanan
»skall ingå i den för denna banas fortsättning genom Westergöthland
redan fastställda riktningen.» Om nu It. o. Ad. afsloge
detta morn., komme ju ett sådant beslut i uppenbar strid med
It. o. Adms redan fattade beslut att anslå medel till vestra stambanan,
som skall gå just i den uti detta mom omnämnda riktningen.
Lika oegentligt vore det att afslå det 4:de morn., hvarföre
jag anser att punkten bör läggas till handlingarne.
Gr. Frölich, David: Jag är på sätt och vis förekommen
af de siste värde talarne, Hr von Troil och Frih. Raab, men jag
gör dock rättvisa åt Hr Cederschiölds och Gr. Sparres motiv att
försöka hindra framgången af den plan som tydligen röjt sig i
Frih. Sprengtporten yttrande, nemi. att frånrycka R. o. Ad:s majoritet
den vunna segern genom att få saken under tramphjulet eller
under votering i Förstärkt StatsUtsk. Detta motiv torde icke
vara så oriktigt, ehuru det råkat ut för oljckan att komma något
för sent, eller, som ordspråket lyder, såsom senapen på eftermiddagen.
Emellertid tror jag det icke löna mödan att kosta några
vidare ord på denna formfråga, utan att man gjorde bäst uti att
lägga punkten till handlingarne.
Gr. Sparre: Jag fortfar att hysa den mening-, att R. o. Ad.
bör fatta ett bestämdt beslut öfver punkten, och jag kan ej finna
något giltigt skäl för dess läggande till handlingarne. När ett
Utsk. afgifvit ett bestämdt förslag, böra Stånden besvara det med
ja eller nej och ej lemna det obesvaradt genom att lägga det till
handlingarne. Utaf en sådan åtgärd som den sistnämnda skulle i
detta fall följden blifva, att då 2 Stånd bifallit Usta morn., ett
Stånd afslagit detsamma och R. o. Ad. lagt mom. till handlingarne,
skulle StatsUtsk. möjligen inkomma med en ny hemställan oell säga:
»Som R. o. Ad. icke svarat på Utsk:s första förslag och Utsk.
således icke känner R. o. Adms åsigt derom, anhåller Utsk. att
216
Den 12 Jani e. m.
E. o. Ad. mätte fatta ett bestämdt beslut deröfver. En sådan omgång
bör undvikas, och derföre hyser jag den mening, att ett bestämdt
svar å förslaget bör gifvas.
Gr. af Ugglas liar anmärkt, att då jag från afslag undantog
det 4:de morn., borde jag äfven hafva undantagit det lista, enär
E. o. Ad. gifvit anslag åt den deri omnämnda stambanan. Härpå
iår jag svara, att E. o. Ad. alldeles ieke beviljat anslag åt, såsom
orden i lista mom. lyda, »vestra stambanan, som, utgående från
Stockholm, skall löpa genom de inre delarne af Södermanland och
sträcka sig förbi Hallsberg» etc , utan E. o. Ad. har beviljat anslag
till fortsättning af den vid sista Eiksdag beslutade jernbana, som,
utgående från Götheborg, skulle, i riktning genom Westergöthland
och Nerike, fullbordad, förena nämnde stad med Stockholm.
Jag förnyar min anhållan, att alla monia- i denna punkt mätte
afslås, med undantag af det 4:de mom, som bör läggas till liandlingarne.
Hr Cederschiöld: Hr von Troil har sagt, att då E. o. Ad.
afslagit den 2:dra punkten, innehållande en hemställan att ett system
för Statens jern vägsbyggnad er måtte fastställas, skulle deraf följa,
att den 3:dje punkten, som endast innehåller en beskrifning öfver
systemet, hade förfallit. Denna slutsats kan vid första påseendet
synas vara ganska riktig, men jag hemställer till Hr von Troil,
huruvida det icke är möjligt, att, ehuru E. o. Ad. eller alla 4
Stånden afslagit 2:dra punkten, och derigenom förklarat, att man
icke vill fastställa något jernvägssystem, E. o. Ad. eller något annat
Stånd eller alla 4 likväl sedermera vid 3:dje punktens behandling
kunde besluta, att godkänna en eller flera af de der föreslagna
bansträckningarne. Kan ett afslag å Sidra punkten icke hindra ett
Stånd att godkänna en i den 3:dje punkten föreslagen bansträckning,
så har ju icke heller denna 3:dje punkt förfallit till följd af
afslaget å den andra.
Jag har ingalunda förbisett ingressen till 3:dje punkten, men
jag har icke, såsom en annan värd ledemot, uteslutande fästat mig
vid slutet af densamma, utan jag har äfven upmiirksammat början
deraf, som lyder sålunda: »att E. Stir måtte såsom stam- eller
statsbanor antaga och bestämma följande jernvägar.» Deri inneliålles,
enl. min åsigt, sjelfva hufvudfragan eller den ekonomiska
lagstiftningsfråga, hvarom K. M. förklarat sig vilja med E. St:r
öfverlägga. Förklara E. Stir att de godkänna förslaget om dessa
stambanor, så blifver deraf en naturlig följd att medel till deras
utförande skola beviljas. I fortsättningen af ingressen heter det:
»hvilka (nemi. stambanorna) således böra genom Statens försorg och
på allmän bekostnad anläggas och fullbordas.» Ja, såvida E. Stir
antaga förslaget om stambanorna, så skola dessa på allmän bekostnad
anläggas, men om E. Stir icke antaga detta förslag, hvilket
sker om 2 Stånd besluta att de icke vilja hafva dessa stambanor,
så har frågan derom, enl. min oförgripliga mening, förfallit. Jag
förnyar derföre min anhållan till Hr Gr. o. Landtm, om propos.
Den 12 Juni e. m.
217
å afslag till alla momme, utom det Ode, i afseende hvarå särskild
propos. sedermera torde böra framställas.
Frih. Sprengtporten: Jag måste hafva blifvit missförstådd
af Gr. Frölich, enär jag icke yttrat något annat, än att jag instämde
med Frih. Haab deri, att denna punkt borde läggas till
handlingarne, enär K. o. Ad. redan beslutat till hvilka bansträckningar
Ståndet ville lemna anslag. Sedermera tilläde jag blott,
att jag icke ansåg mig böra inleda någon discussion öfver Hr
Cederschiölds framställning, eniir den fråga han deri afhandlat icke,
i min tanke, nu borde blifva föremål för öfverläggning, utan först
sedan StatsUtsk. inkommit med sitt sammanjemkningsförslag.
Frih. Alströmer: Det kan väl icke vara Gr. Sparres mening
att framtvinga ett beslut ang:de denna punkt, sedan Ii. o. Ad. nyss
beslutat att icke antaga något system för Statens jernvägsbvggnader
samt Hr Gr. sjelf afgifvit det förslag till beslut, genom hvars
antagande frågan ang:de vestra stambanans dragande söder eller
norr om Mälaren lemnades oafgjord. Jag känner ganska väl ordalydelsen
af R. o. Adrns på Gr. Sparres förslag grundade beslut,
men då R. o. Ad. onekligen beslutat, att vestra stambanan skulle
fortsättas till Orebro i den riktning K. M. behagar bestämma, så
måtte väl stycket från Götheborg till Orebro vara en del af den
vestra stambanan, och deraf följer, att det vore en orimlighet att
afslå en punkt, som just tillstyrker denna bansträckning.
Hr Hjärne: Flere talare hafva redan påpekat det olämpliga
uti att afslå Osta mom. af denna punkt, enär R. o. Ad. redan
beviljat anslag till en del af den der omnämnda bansträckningen.
Visserligen har Gr. Sparre, med den juridiska skarpsinnighet som
man mäste tillerkänna honom, anmärkt, att E, o. Ad. icke beviljat
anslag till den i Osta mom. omtalade vestra stambanan, utan till
fortsättning af den redan vid förra Riksdagen beslutade jernvägslinien;
men jag ber dock att vid detta tillfälle få erinra, att R. o.
Ad:ns beslut innehöll ett öfverlemnande åt K. M. att bestämma
riktningen af denna linie, antingen öfver Svartå eller Hallsberg.
Om således det till en viss grad är riktigt att säga, att afslaget å
Osta mom. icke kan gälla den del af banan, hvars riktning redan
är fastställd, så måste dock å andra sidan medgifvas, att afslaget
kan tillämpas på den del af sträckningen som icke är fastställd,
utan hvars bestämmande blifvit till K. M. öfverlemnadt, nemi.
vägen emellan Hjulö och Hallsberg. Jag har ansett mig böra
nämna detta såsom ett ytterligare skäl för den åsigten, att punkten
icke bör atslås utan läggas till handlingarne.
Frih. Raab: Jag kan icke underlåta att med några ord be
lysa
halten af Gr. Sparres argumentation. Han vill afslå Osta
morn., men bifalla det Ode. Hvarföre? Jo, derföre, att i Osta
mom. heter det, att banan skulle gå till Kathrineholm, hvartill
medel ej blifvit anslagna. Men i afseende å Ode mom. förbiser
218
Den 12 Juni e. in.
Gr. Sparre, att man blott beviljat medel till banans fortsättning till
Finja-sjön, men ieke beviljat anslag till dess fortsättning öfver
Ljungby, på samma sätt som man icke gifvit medel till banan öfver
Katrineholm. Huru kan man, vid sådant förhållande, behandla
dessa begge mom:r på olika sätt? Jag förstår det icke, och kan
ej heller finna att Gr. Sparre nöjaktigt utredt denna fråga.
Gr. Frölich: Det är visserligen icke af någon vigt för
K. o. Ad. att veta, om jag finner mig hafva missförstått Frih.
Sprengtporten eller ej; men jag anser mig dock böra förklara, att
om jag denna gång gjort det, så härrör det deraf, att jag alltid är
van att finna något inunder hvad den värde Frilen yttrar. Om
Frih. Sprengtporten ej åsyftade att få saken under Förstärkt StatsUtsk.
, så vet jag i sanning ej hvad han med sitt yttrande afsett.
Mitt missförstånd har således härledt sig från min vana att alltid
finna Frih. Sprengtporten yttranden innebära någon mening och
icke vara tomt.
Gr. Anckarsvärd: Det är med ett verkligt obehag jag
finner mig föranlåten att ånyo upträda i en fråga, som långt före
detta bordt vara afgjord. Om jag ej misstager mig, tvista vi nu
om blott och bart en titulaturfråga. Vi hafva ju afslagit systemet.
'Hvaruti består det? Jo, i de uti denna punkt uptagne stamlinierne.
Jag bekänner upriktigt, att jag icke förstår skillnaden
emellan att afslå en sak, som man ej godkänner, och att lemna
denna sak åsido, eller, som det heter, lägga den till handlingarne.
Det enda skäl, som något verkat på mig;, är det af Frih. Cederström
anförda, eller, att man måste svara på en K. Propos. och att
det således är bättre att rent afslå den än att lemna den åsido.
Jag tror tillika, att R. o. Ad. i denna fråga ganska visligen för
farit;
ty de anslag Ståndet beviljat äro lemnade åt vissa vägsträckningar,
utan att man nyttjat namnet stats- eller stambanor. Då
hela stambanesystemet således är förkastadt, torde det vara bäst att
afslå bela 3:dje punkten.
Gr. Sparre: Jag är skyldig Frih. Raab en förklaring, hvarföre
jag yrkat afslag å l:sta morn., men icke till det 4:de. Såsom
jag förut yttrat, har R. o. Ad. icke beslutat något anslag till vestra
stambanan, utan endast beviljat medel till fortsättande af den redan
påbörjade banan i den förut fastställda riktningen. R. o. Ad. har
ej åt denna bana gifvit namnet: vestra stanibanan, utan nyttjat
samma ordalag som nyttjades vid sisth Riksdag då beslutet om dess
påbörjande fattades. Hvad deremot södra stambanan angår, så har
R. o. Ad. beviljat anslag till den »södra stambanan», och således
nyttjat denna benämning. Följaktligen går det ej an att afslå
4:de morn., som handlar om denna bana, utan man måste lägga
detta mom. till handlingarne.
Frih. Tersmeden: Jag får upriktigt bekänna, att jag icke
förstår den meningsskiljaktighet som här upstått. Då R. o. Ad.
Den 12 Jani e. m.
219
nyss afslagit den 2:dra punkten, och dervid uttryckligen sagt, att
E. o. Ad. anser, att något allmänt system för Statens jernvägsbyggnader
vid denna Eiksdag icke skall antagas, samt att den
3:dje punkten icke innehåller något annat än en utveckling af eller
en redogörelse för just detta redan förkastade system, kan jag ej
finna annat än att man vinner samma ändamål som man med ett
afslag afser, om man, med åberopande af beslutet rörande 2:dra
punkten, lägger den 3:dje till handlingarne. Jag föreslår derföre,
att E. o. Ad. måtte tätta ett beslut af ungefärligen följande lydelse:
att li. o. Ad., till följd af sitt vid 2:dra punkten fattade beslut,
och då E, o. Ad. redan yttrat sig ang:de sträckningen af de jernbanor,
till hvars utförande E. o. Ad. beviljat anslag, finner denna
3:dje punkt icke böra föranleda till någon annan åtgärd än att
läggas till handlingarne. Jag tror, att E. o. Ad. öfver denna
punkt kan sägas hafva fattat ett bestämdt beslut, då E. o. Ad. för
dess läggande till handlingarne åberopar föregide beslut.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag hade begärt ordet innan
den siste värde talaren yttrat sig, och som jag är af honom helt
och hållet förekommen, skulle jag gerna hafva afstått från något
vidare yttrande, såvida jag ej ansett mig ännu en gång böra påpeka
det högst besynnerliga uti det påståendet, att E. o. Ad., sedan
Ståndet beslutat icke antaga något jernvägssystem, sedermera skulle
ingå i pröfning af just samma system. Och ännu besynnerligare
förefaller det mig, att sedan man å motsatta sidan uttryckligen
förklarat, att man vill lemna frågan om vestra stambanans dragande
söder eller norr om Mälaren oafgjord, man dock vill framtvinga ett
beslut, hvarigenom den södra sträckningen af denna bana skulle
ogillas.
Hr Cederschiöld: Jag för min del kan ej af E. o. Ad-.ns
föreg-.de beslut draga samma slutsats som Hrr von Troil och Bildt.
Och om än denna slutledning kan synas dessa Hrr riktig, så torde
det finnas andra, som ej gilla detta sätt att resonnera. Det säkra
är, att frågan komme på ett mycket renare fält, om vi rent uttryckte
vår förkastelse af denna punkt, enär derigenom 2 Stånd
fattat enahanda beslut, så att StatsUtsk. i sitt sammanjemkningsförslag
endast hade att förklara, att då 2 Stånd förkastat punkten,
hade frågan förfallit, då deremot, om E. o. Ad. hade lagt punkten
till handlingarne, PresteSt,. bifallit densamma, BorgareSt. fattat ett
tredje och BoudeSt. ett fjerde beslut, Utsk. skulle få icke mindre
än i särskilta beslut att sammanjemka. Sedan sättet för denna
sammanjemkning blifvit af StatsUtsk., förmodligen efter heta strider,
afgjord, skulle vi återfå frågan, ehuru jag tror att alla äro med
mig ense derom, att vi alldeles tillräckligt discuterat densamma.
Hr Bildt: Med anledn. af den siste värde talarens yttrande,
att StatsUtsk. möjligen skulle komma att anse E. o. Adms beslut,
det punkten skulle läggas till handlingarne, och PresteSt:s beslut
att afslå densamma, vara till dess praktiska verkan olika, får jag
220
Den 12 Juni e. m.
förklara, att jag bestrider den slutföljd den värde talaren deraf
dragit, enär jag under den tid jag varit ledamot af StatsUtsk.
alltid funnit, att nar en fråga blifvit af ett Stånd lagd till liandlingarne,
Utsk. ansett detta Stånd hafva förklarat frågan vara förfallen.
Jag förstår ieke, hvarföre Utsk. denna gång skulle komma
att beträda en annan bana, som, enl. hvad jag kan finna, ieke
skulle leda till något resultat.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att sedan i afseende på nu förev:de punkt
blifvit yrkadt, af Hr Cederschiöld, att särskilda proposir måtte framställas
dels å 1, 2, 3, 5 osli 6 momme gemensamt och dels å 4:de
mom. ensamt, en sådan delning ej kunde förvägras, och borde iakttagas
äfven vid framställningen af Frih Tersmedens förslag till
beslut, som var af följande lydelse: »Till följd af sitt öfver 2:dra
punkten fattade beslut, och då E. o. Ad. redan yttrat sig ang:de
sträckningen af de banor, för hvilka anslag nu blifvit beviljade,
lägger E. o. Ad. denna punkt till handlingarne»; hvaremot Hr
Cederschiöld och Gr. Sparre yrkat afslag å lista, 2:dra, 3:dje, 5:te
och 6:te momme.
Den härefter till bifall å lista, 2:dra, 3:dje, 5:te och 6:te
momme af Utskis i 3:dje punkten afgifna förslag framställda proposine
besvarades med starka Nej, jemte ett eller annat Ja, och
då sedermera framställdes propos. till afslag å dessa momn-, ropades
starka Nej, jemte åtskilliga Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde,
om E. o. Ad. i afseende på dessa momir behagade antaga
Frih. Tersmedens förslag till beslut, samt sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja, blandade med Nej, förklarade det han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Cederschiöld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande votersispropos.
:
Den som anser att E. o. Ad., till följd af sitt beslut öfver
2idra punkten af StatsUtskis Utlåt. Nio 62, och då E. o. Ad.
redan yttrat sig angide sträckningen af de banor, för hvilka anslag
nu blifvit beviljade, bör lägga lista, 2:dra, Bidje, 5:te och 6:te
momme af 3:dje punkten till handlingarne, löstalja;
den
det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varda förenämnde momir af E o. Ad. afslagne.
Yid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sorn följer:
Ja — 5 6.
Nej — 53,
Hr Cederschiöld: Jag begagnar tillfället att nedlägga min
reservation emot det nu fattade beslutet. Jag antager likväl, att
voteringens utgång till en stor del varit föranledd af Hr Bildts
förklarande, att StatsUtsk. plägar anse en frågas läggande till handlingarne
vara liktydigt med dess afslående, och jag får med anledn.
Den 12 Jani e. m. 221
häraf anhålla, att Hr Bildt måtte inom StatsUtsk. meddela denna
uplysning åt TJtsk:s öfriga medlemmar, då frågan inom Utsk. till
vidare behandling förekommer.
Hr Bildt: Jag måste helt oell hållet bestrida Hr Cederschiölds
tolkning af mitt förra yttrande. Jag har sagt, att StatsUtsk. brukat
anse en frågas läggande till handlingarne vara detsamma, som att
frågan ansetts böra förfalla; men jag har alldeles icke sagt, att den
förstnämnda åtgärden ansetts liktydig med ett afslag. Skillnaden
emellan läggande till handlingarne och afslag är den, att ett afslag
är en dom efter föregången pröfning, då deremot ett läggande till
handlingarne innebär, att en fråga ansetts böra förfalla utan pröfning.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, anmärkte, att, i afs:de på 4:de
morn., hvarom beslutet nu borde fattas, icke något serskildt yrkande
blifvit af Hr Cederschiöld framställdt, yttrade
Hr Cederschiöld: Beträffande detta 4:de mom. har jag ej
något att anmärka mot dess läggande till handlingarne.
Propos. till bifall å 4:de mom. af 3:dje punkten i Utsk:s Utlåt,
blef härpå framställd och besvarad med Nej, hvarefter R. o. Ad.
äfven i afseende på detta mom. antog det af Frih. Tersmeden framställda
förslag till beslut.
4;de punkten af Utsk:s Utlåt., som nu förekom, blef af R. o.
Ad. bifallen.
I fråga om den sedermera förekommande S:te punkten, anförde
Frih. Cederström, Rud.: E. o. Ad. har, redan vid behandlingen
af den 11 :te punkten, vägrat att bevilja de summor, som för
bangårdar och verkstäder i Stockholm blifvit af StatsUtsk. tillstyrkta.
Jag anser, att E. o. Ad. i konseqvens med detta beslut bör afslå
Utsk:s hemställan i denna punkt. För min del hyser jag ej den
åsigt, att norra och vestra stambanorna, derest de komma att anläggas,
böra förenas här i hufvudstaden, utan jag tror tvertom, att
en sådan förening svårligen låter sig verkställas, utan att lägga betydliga
hinder i vägen för trafiken inom staden, på sätt jag förut
haft äran anföra, men hvarpå jag måste lägga desto mera vigt, som
jag finner det en sådan framtida förening alltjemnt hägrar, för att
icke säga spökar, inför förfäktarne af den nu föredragna punkten.
Jag antydde nemi., att beviljandet af anslag till en gemensam bangård
skulle medföra i släptåg den vidt beryktade, stort tillämnade,
och förmodligen äfven kolossalt dyrbara Mälare-banken m. m., hvilka
arbetens stora kostnader ej synas mig blifva motsvarade af den dermed
åsyftade nyttan; äfvensom att StatsUtsk. syntes hafva alldeles
förbisett de väsendtliga och svåra olägenheter, som deraf, efter all
sannolikhet, skulle blifva en oundviklig följd. I öfverensstämmelse
med denna min redan förut antydda, och nu med all tydlighet
222
Den 12 Juni e. m.
hoppas jag, vördsamt uttalade åsigt, anhåller jag om afslag å denna
punkt.
Frih. Alströmer: Jag vill icke uptaga E. o. Ad:s tid med
att ingå i hufvudfrågan, utan hemställer endast huruvida icke
E. o. Ad. skulle finna lämpligt att i afs:de å denna punkt vidtaga
samma åtgärd, som i afs:de å den 3:dje, nemi. att, till följd
af E. o. Ad:s beslut rörande 11 :te punkten, lägga denna 5:te punkt
till handlingarne. Jag tror nemi., att det ej vore välbetänkt, vare
sig att afslå eiler bifalla denna punkt, utan att det vore bäst att
lemna frågan öppen.
Frih. Sprengtporten: Det är onekligen en ganska vigtig
omständighet, att man i detta ögonblick kanhända icke kan med
fullkomlig sakkännedom bedöma, huruvida en framtida sammanbindning
i hufvudstaden af de båda jernvägar, som skulle komma att
utgå från Stockholm, är verkställbar eller icke; men att, vid sådant
förhållande, utan en noggrann pröfning afslå förslaget, hvarförutan,
då E. o. Ad. förut afslagit flera bansträckningar, på grund deraf att
fullständiga undersökningar saknades, jag skulle tro, att E. o. Ad.
icke heller nu borde fatta ett beslut, som skulle för framtiden omöjliggöra
det med så många fördelar förenade förslaget. Jag medgifver
visserligen, att de olägenheter man här omtalat, kunna blifva
en följd af sammanbindningsbanan; men jag skulle dock tro, att
dessa olägenheter äro mindre än fördelarne. För den händelse, att
man skulle hysa farhåga för verkställbarheten af förslaget, att från
bangården vid Fatburs-sjön föra jernvägen genom en tunnel ned till
Mälaren vid Eagvaldsbacke, får jag erinra, att detta arbete ieke
torde blifva serdeles svårt. Vi känna ju, att uti Lyon går jernvägen
genom en tunnel under hela staden, och vidare på en bro öfver
Ehonefloden. Jag har nyligen läst uti ett arbete, kalladt »Annuaire
des deux Mondes», hvars trovärdighet är allmänt erkänd, och
jag har sedermera funnit bekräftelse derpå genom de sednaste utländska
tidningarne, att det i Sardinien å bane bragta förslaget
att sammanbinda Susa i Piemont med Baroche i Savoyen, genom
en tunnel af en mils längd, hunnit så långt att arbetets utförande
blifvit påbörjadt. Vid betraktande af dessa stora företag,
och de många tunnelar, som äro anlagda på de Europeiska jernvägssträckningarne,
torde man icke böra anse det här väckta förslaget
så afskräckande. Hvad åter angår banken öfver Mälaren, tror
jag icke att densamma, efter Ofverste Ericsons förslag, kommer att
hindra sjöfarten. Jag har visserligen hört Gr. v: Eosen yttra, att
det skulle vara serdeles farligt att föra en jernväg öfver en bank
med tvenne rörliga broar; men jag föreställer mig, att då sådant
vid jernvägsanläggningar i allmänhet icke kan undvikas, denna omständighet
icke bör afskräcka oss från företaget, helst olyckshändelser
torde kunna förekommas genom iakttagande af behöriga försigtighetsmått,
såsom signaler m. m. Vidkommande svårigheterna för
kommunikationen emellan staden och Eiddarholmen, så har Öfverste
Den 12 Juni e. m.
223
Ericson uplyst, att meningen är att under sjelfva jernvägen bereda
en serskild passage för fotgängare, så att det endast blefve vagnar,
som behöfde öfverfara jernvägen, och, som vi veta, är åkdonstrafiken
till .Riddarholmen icke serdeles vigtig.
På grund af dessa i största korthet anförda skäl, och på det
att R. o. Ad. icke jnåtte i denna fråga fatta ett beslut, hvarigenom
förslaget utan närmare pröfning och undersökning för framtiden
helt och hållet afskäres, får jag förena mig med Erih. Alströmer,
och anhålla, att punkten måtte läggas till handlingarne, hvarvid
jag får uttrycka den önskan, att när en gång beslut om bangårdens
anläggande i Stockholm kommer att fattas, man dervid icke
måtte helt och hållet förbise möjligheten af dessa bangårdars sammanbindning.
Uti ganska många af utlandets städer, såsom t. ex.
Paris och Berlin, har man insett den stora nytta af bangårdarnes
förening, och man har mycket ångrat sig deröfver, att sådant ej
vid jernvägarnes anläggande blifvit påtänkt och utfördt. Jag anser
det således vara af ganska stor vigt, att förslaget icke bestämdt förkastas,
och förnyar derföre min anhållan om punktens läggande till
handlingarne.
Frih. Cederström, Rud.: Erih. Sprengtporten har önskat,
att punkten icke måtte afslås, utan läggas till handlingarne, på det
att man icke för framtiden skulle betaga sig möjligheten att bereda
en för hufvudstaden nyttig sak. Jag tror likväl, att om man ock
f. n. finner sig förhindrad att antaga förslaget, sådant icke kan utgöra
något hinder för kommande Ständer, att, derest ett förslag till
bangårdarnes förening framlägges, hvilket förslag medför det nu afgifnas
fördelar, men utan dess olägenheter, samma förslag gilla och
antaga. Det är endast det nu framlagda förslaget, som jag ansett
R. o. Ad. böra afslå, enär genom ett sådant beslut ingalunda afskäres
möjligheten för kommande Ständer att bifalla ett annat bättre
förslag. Jag vet val icke huru det skulle komma att se ut; men
det vore väl orätt att, heldre än att afbida ett tillfredsställande sådant,
nu brådstörtadt antaga ett, hvarmed man, efter min tanke, alldeles
icke har skäl att vara belåten?
Frih. Alströmer har trott, att denna punkt borde läggas till
handlingarne af samma skäl, som den Btdje. Jag får dock fästa
upmärksamheten derpå, att forhållandet i båda frågorna icke är helt
och hållet likartadt. I den 3:dje punkten förekommo förslag, hvilka
till en del vunnit R. o. Ad:s bifall. I denna punkt åter beröres
endast sådana frågor, som redan blifvit af R. o. Ad. medelst afslag
afgjorda. Hvarföre skulle vi, under sådana förhållanden, åt denna
fråga gifva ett slags undfallande svar, en så till sägandes obestämd
utgång? Man upgifver att frågan vore långt ifrån utredd. I detta
hänseende kunde visst en mängd mer eller mindre svåra anmärkmr
mot förslaget, till dess bättre utredande, göras; men jag skall endast
antyda några få, utaf farhåga att eljest alltför mycket uptaga
R. o. Ad:s dyrbara tid. Anläggningen är icke af trängande behof
påkallad, så länge nya jernvägar tillstöta vid hufvudstaden, kostnaden
synes betydlig; men ändamålet, till sin nytta, mycket betvifladt.
224
Den 12 Juni e. m.
Frih. Sprengtporten har väl omnämnt några utländska städer, der
man varit betänkt på att sammanbinda de olika bangårdarne. Jag
skulle kunna citera andra städer, anlagda på en fullkomligt plan yta,
der man ändock icke brytt sig om att hafva någon sammanbindningsbana,
stationsgårdarne emellan, genom staden. Det torde vara
vanskligt för mig att ingå i det tekniska af saken, och derföre vill
jag afhålla mig derifrån; men då jag tror, att E. o. Ad:s ledamöter,
hafva, med tillhjelp af den uplysande och mångsidiga litteratur,
som rörande denna fråga sett dagen, bildat sig ett omdöme deri,
helst hvad det statsekonomiska och allmännyttiga beträffar, synes
mig ett bifall icke kunna meddelas; och då inser jag icke hvarföre
vi skulle, enär vi ej anse oss böra gilla förslaget, vidtaga den i allt
fall ovanliga åtgärden, att lägga en punkt, som innehåller ett bestämdt,
af K. M. gilladt och till E. St:r framställdt förslag till
handlingarne. Ett svar, om än nekande, anses också i allmänhet
innebära mera aktning för den, som föreslagit något, än den åtgärd,
att lägga förslaget obesvaradt till handlingarne. Jag fortfar
alltså att yrka afslag å punkten.
Gr. v. Eosen: Jag kan i sanning ej inse fördelen af att lägga
denna punkt till handlingarne. Jag tror ej att sådant skulle, på
sätt Erih. Sprengtporten förmenat, bidraga dertill, att frågan blefve
bättre utredd; ty derest E. St:r, såsom jag förmodar, beviljar penningar
till undersökningars verkställande, lärer man väl ej blifva
njugg på medel för de mest minutiösa undersökningar att utröna,
huruvida den nu ifrågav:de planen, vid hvilken man så fäst sig, att
man kallat densamma högst sinnrik och storartad samt ländande
till uppfinnarens stora ära, låter utföra sig.
Jag vill i förbigående nämna, att jag ganska väl känner, att
man i utlandet byggt en stor mängd tunnelar, samt att jag serskildt
känner förhållandet med den af Erih. Sprengtporten omnämnda tunneln,
ämnad att sprängas genom en af Alperna, enär den Ingeniör,
som upgjort planen dertill, haft den godheten sända mig ett exemplar,
såväl af ritningarne derföre, som ock beskrifningen, hvilken jag
med nöje skall visa en och hvar, som önskar taga kännedom deraf.
I förbigående tillåter jag mig nämna, att den Ingeniör, som
har sig arbetets utförande updraget, troligtvis kommer att använda
den af vår snillrike landsman, Kapten John Eriksson, upfunna method
att genom luftens kompression röra de borrar, som vid tunnelns
bildande skola begagnas.
En värd talare har ansett tunnelns, genom Södermalms-bergen,
åstadkommande vara snart sagdt en lika lätt sak, som att
skära i en ost, och jag skulle dela denna hans åsigt, om våra berg
vore af samma beskaffenhet, som de fleste i Erankrike och England.
I Frankrike t. ex. finnes bergssträckningar, som bestå af ett slags
stenart, kallad tuff, som relativt kan kallas mjuk som ost, om man
bearbetar den innan den hinner hårdna i luften. Vid arbetet i ett
sådant berg vet man bestämdt huru stor motståndskraften är.
Likadant är förhållandet med den röda sandstenen, som finnes
vid
Den 12 Juni e. m.
225
vid Liverpool och under en stor del af vestra Englands yta. Der
kan man bestämdt beräkna kostnaden för en tunnels sprängande.
Men helt annat är förhållandet här i Sverige, der man har
sköliga berg, vid hvars sprängande det är mycket svårt att beräkna
kostnaden äfvensom att afhålla vattnet.
Jag kan upgifva en bergknall nära Dylta, hvars bortsprängande
bestämt kostat tio gånger mera än en lika stor massa berg, sprängd
på annat ställe, och jag fruktar att Södermalms-bergen äro af detta
slag. Vi veta alla, att bergsprängning icke är en lätt sak i Sverige,
ty vore det förhållandet, så hade man nog bortsprängt alla knölarne
på gatorna i städerna, åtminstone i hufvudstaden. Skulle nu berget
vid den föreslagna tunneln på Södermalm befinnas sköligt, förökas
derigenom svårigheterna betydligt, enär man då får att strida äfven
med säckningarne från Fateburs-sjön, hvars vatten ligger 66 fot högre
än lliddarholms-fjärden.
Enahanda torde förhållandet blifva med bildandet af banken
öfver Mälaren. Jag har i afton fått bref från Götheborg, hvari berättas,
att en för jernvägen anbragdt bank öfver ett af vattnen för
4:de gången nedrasat, och att man troligtvis måste återgå till den
första planen att lägga banan öfver land. Jag säger detta icke i
afsigt att klandra ingeniören, utan för att visa huru vanskligt det
är att bygga bankar öfver sådana vattendrag, som dem vi hafva.
Så t. ex., då jernbron vid Djurgården byggdes, borrade den
ingeniör, som upgjorde planen för entreprenad-auktion, genom botten
till ett visst djup, som ansågs tillfyllest. Entreprenörerne af arbetet
voro nog oförsigtige att antaga detta för godt. Följden blef den,
att då bron upfördes på denna botten, som bestod af en med sand
blandad lera, som lågt sig på det djupare dylagret, så bar det sig
mycket väl ända till dess man började grusa landfästena. Men då
inträffade den tidpunkten då bron blef för tung och landfästena
skjöto sig, så att man måste rifva upp dem och borra ånyo nära
30 fot djupare än förut, tills man nu nådde den rätta botten. Man
torde häraf finna, att man icke får taga för afgjordt, det kostnaden
för den nu ifrågav:de banken icke kommer att öfverskrida beräkningen.
Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad., utan slutar med att
uprepa hvad jag förut yttrat, nemi. att man ingenting riskerar genom
att afslå punkten, ty vi återfå frågan helt säkert vid en kommande
Eiksdag, sedan noggrannare undersöknipgar blifvit anställda.
Jag anhåller således om afslag å denna punkt.
Gr Anckarsvärd: Jag kan icke rätt fatta huru man, med
iakttagande af konseqvens i besluten, kan annat än afslå denna
punkt. Jag tror icke heller, att någon af oss, som nu äro närvarande,
med undantag af Gr. v. Rosen, är så sakkunnig, att han kan
bedöma verkstiillbarheten af den föreslagna föreningen. Min prosaiska
natur finnér sig dessutom icke böjd att antaga det här föreslagna
storverket. Med begagnande af den utredning, som Hr Bildt
gjort af skillnaden emellan att afslå och lägga till handlingarne, får
VI IL 1 5
226
Don 12 Juni e. m.
jag slutligen förklara, att jag hädanefter aldrig skall lemna min röst
till annat än rent afslag, och jag anhåller nu, att Hr Gr. o. Landtm,
derom vilie framställa propos. till R. St:r.
Frih. Tersmeden: Jag anser mig hvarken böra eller behöfva
ingå i några betraktelser öfver den mycket omtalade Målarbanken,
utan jag har endast begärt ordet för att fästa upmärksamheten derpå,
att Frih. Alströmer har misstagit sig i sin slutsats, att denna
punkt borde läggas till handlingarne, derföre att med den 3:dje
punkten sä förfarits. Skillnaden är nemi. den, att 3:dje punkten
blott var en framställning af det i den 2:dra punkten föreslagna
systemet, hvilket R. o. Ad. afslagit, hvarföre äfven jag ansåg, att
den 3:dje punkten kunde läggas till handlingarne, utan att man
behöfde befara att den åter skulle nptagas. Men i afseende å denna
punkt torde bemärkas, att då R. o. Ad. afslagit den 11 :te punkten,
rörande anslag till bangårdar i Stockholm, måste äfven denna punkt
afslås, ty det heter deri: »att, med gillande af den i K. M:s Nåd.
Propos. uttalade åsigt, att norra och vestra stambanorna böra inom
hufvudstaden förenas och der erhålla en större gemensam bangård,
bevilja och anvisa hvad sorn, under den tid innevarande Riksdags
statsreglering kommer att omfatta, erfordras etc.» Då R. o. Ad.
afslagit 11 :te punkten och således icke beviljat anslag till bangårdarne,
måste R. o. Ad. naturligtvis äfven afslå denna punkt, deri
just tillstyrkes att anslag bör beviljas.
Frih. Alströmer: En värd talare har sagt, att frågan ora
bnngårdarnes förening är outredd och på grund häraf yrkat afslag
å punkten. Jag deremot är af den mening, att man icke bör uttala
något omdöme i en outredd fråga.
Vidare har blifvit sagdt, att man måste afslå denna punkt,
emedan man afslagit den li:te. För min del kan jag ej inse nödvändigheten
deraf, utan anser, att då R. o. Ad. afslagit l l:te punkten,
och således ej beviljat anslag till bangårdar i Stockholm, så
är deraf en gifven följd, att denna punkt är förfallen och bör läggas
till handlingarne, med förklarande, att den ej erfordrar någon
åtgärd.
Hr Printzensköld, Carl: Klokheten bjuder, att man ej
skall sträcka sitt yttrande längre, än nödvändigheten ovilkorligen
kräfver. Nu har, såsom den siste värde talaren erinrat, R. o. Ad.
afslagit Utsk:s framställning i U:te punkten, om anslag till bangårdar
i Stockholm, hvilken framställning just stödjer sig på den
punkt, som nu är under öfverläggning. Häraf mäste, enligt den
logik, som för mig gäller, klarligen följa, att R. o. Ad. i afseende
å denna punkt ej behöfver fatta något beslut, utan endast bör förklara,
att den, till följd af det förra beslutet, icke erfordrar någon
åtgärd från R. o. Ad:s sida och således bör läggas till handlingarne.
Frih. Sprengtporten: Lika litet som Frih. Cederström anser
jag mig kunna bedöma denna fråga ur teknisk synpunkt. Jag
Den 12 Juni e. m.
227
bär ej haft någon annan ledning för mitt omdöme än förtroendet
till den Ingeniör som upgjort planen, och ehuru jag ännu vidblifver
min begäran,, att punkten måtte läggas till handlingarne, är jag
likväl Frih. Cederström tacksam för det att han sökt mildra verkan
af det afslag som R. o. Ad. möjligen kan komma att besluta,
derigenom att han sagt, att ett sådant beslut icke kunde hindra
frågans uptagande vid en kommande Riksdag. Jag fäster desto
större afseende vid detta yttrande, som Frih. Cederström vid ll:te
punktens behandling med mycken bestämdhet påstod, att bangården
borde anläggas, icke vid Clara sjö, utan i närheten af Humlegården,
hvarigenom bangårdarnes blifvande förening naturligtvis tillintetgjordes.
Jag vidblifver mitt yrkande att punkten måtte läggas till
handlingarne, på det att man icke måtte afslå förslaget innan man
erhållit fullständig utredning om dess verkställbarhet.
Hr Bildt: Gr. Anckarsvärd har yttrat, att han ansåg de
skäl jag anfört för 3:dje punktens läggande till handlingarne utgöra
skäl för honom att afslå denna punkt. En annan ledamot har
enskilt till mig yttrat, att då han hörde Frih. Sprengtporten och
mig yrka punktens läggande till handlingarne, ansåg han sig böra
yrka afslag. Det kan således anses vara politiskt oklokt af mig
att nu begära ordet, men detta skall likväl ej afhålla mig att sluta
mig till Frih. Sprengtportens åsigt, som jag anser vara den enda
rätta, den enda rättvisa, emedan It. o. Ad. icke ingått i hufvudsaklig
pröfning af frågan, som är denna: Böra bangårdarne i Stockholm
anläggas så, att de kunna i en framtid förenas, eller icke?
Och då lt. o Ad. vägrat att bevilja medel för bangårdarnes anläggning,
blifver äfven en gifven följd deraf, att R. o. Ad. icke
behöfver ingå i någon pröfning af frågan om rätta läget för dessa
bangårdar. Det torde icke finnas någon fråga, som i både tekniskt
och industrielt hänseende är så invecklad som den nu förev:de,
och likväl tilltror man sig att, utan någon närmare pröfning af de
båda förslagens, nemi. Ofverste Ericsons och JernvägsKomiténs,
ömsesidiga fördelar och olägenheter, afslå det förra! Ar det nu så
lätt att säga hvilketdera förslaget som är bäst? JernvägsKomitén
har till bangårdsplats å söder föreslagit Barnängen, och för att få
banan ned till Saltsjön har Gr. von Rosen den ena gången föreslagit,
att en bibana skulle ledas öfver hustaken vid Stadsgården,
och en annan gång, att denna bana skulle gå bredvid husen.
Samma Komité har till bangårdsplats å Norrmalm förordat en trakt
nära Humlegården, derifrån en bana skulle gå ned till Nybrohamnen.
Ofverste Ericson har föreslagit, att en mindre stationsgård
skulle anläggas vid Fateburs-sjön, derifrån banan genom en under
Södermalm sprängd tunnel och på en bank öfver Mälaren skulle
föras först till mynningen af Riddarholms-kanalen, derifrån spår
skulle dragas till Itiddarholmshamnen och öfver Kornhamn till
Skeppsbron, och vidare, att banan skulle ledas längs Riddarholmskanalen
och öfver Norrström till trakten vid Clara sjö, derifrån
spår skulle ledas till Kungsholmen.
228
Den 12 Juni e. m.
Mot Ericsonska förslaget, hvars ändamålsenlighet och företräde
för trafiken ej kan bestridas, anmärkes hufvudsakligen, att det ej
kan utföras, enär de derför erforderliga bankerna, vattenbyggnaderna,
ej kunna med tillräcklig soliditet upföras. Mot detta omdöme
lägger jag i vågskålen de vattenbyggnader Ofverste Ericson utfört.
Man har sagt, att vattenbyggnader både i England och på andra
ställen misslyckats. Jag erkänner sanningen häraf, och jag medgifver
möjligheten deraf, att Öfverste Ericson äfven kan misslyckas>
ehuru han ännu ej gjort det, men denna möjlighet kan väl
icke utgöra ett skäl att nu fatta ett beslut, hvarigenom frågan om
banornas framtida förening förfaller. Ty om K. o. Ad. afslår denna
fråga, så måtte väl detta afslag betyda något. Hvad betyder det
då? Jo, att R. o. Ad. anser bangårdarne på söder och norr icke
kunna förenas Nåväl, mine Hrr! om J arén i tillfälle att uttala
en sådan förkastelsedom, så gören det! Jag för min del vågar det
icke, och jag anser, att en dylik dom i en sak, för hvars afgörande
fordras en djup och och noggrann pröfning, är förhastad Derföre
anser jag ock det vara klokast att lägga punkten till handlingarne,
hvarigenom frågan för denna gång är förfallen, ehuru icke förkastad.
Hr Hjerta, Lars: Utan att inlåta mig i någon afhand
ling
ang:de lämpligheten af bangårdarnes förening här i staden
hvilket jag anser desto mera öfverflödigt, som det är min fullkomliga
öfvertygelse, att om denna fråga återkommer vid nästa Riksdag
så skall man vara temligen ense derom, att en sådan förening ej
bör verkställas; ber jag blott att få fästa upmärksamheten derpå,
att denna punkt icke befinner sig i samma casus som den 3:dje.
Vid den sistnämnde punktens behandling var det fråga om att besluta
ang:de särskilda bansträckningar, om hvilka R. o. Ad. redan
uttalat sitt omdöme vid afgörandet af anslagsfrågorne; här åter
skulle det mycket väl gå an att besluta om bangårdarne, ehuru
penningar icke blifvit lemnade till bansträckningariie från hufvudstaden.
För öfrigt, och om än R. o. Ad. anser att några medel
icke böra anvisas till dessa bangårdar, får jag erinra, att R. o. Ad.
derföre icke uttalat någon dom öfver förslaget, ty detsamma kan
ganska väl återkomma vid nästa Riksdag; men då StatsUtsk. i
denna punkt tillstyrkt R. St:r att bevilja och anvisa medel till
bangårdar, så är det klart att ett bestämdt beslut deröfver måste
fattas. Om R. o. Ad. lägger punkten till handlingarne, så är det
visserligen troligt att frågan för denna gång förfaller; men det
skulle dock vara en möjlighet att StatsUtsk. i det blifvande sammanjemknings-Utlåt.
kommer att hemställa, att R. o. Ad. måtte
frånträda sitt förra beslut ora punktens läggande till handlingarne
och fatta ett definitivt beslut i frågan, samt att sedermera, till följd
af den flottanta majoritet som finnes inom detta hus, det slutliga
beslutet komme att uttrycka en annan tanke än den som under
dessa discussioner i jernvägsfrågan allmännast gjort sig gällande.
Ora R. o. Ad. icke anser att något skall vidgöras i afseende å
Stockholms bangårdar, så är det mera egentligt att rent afslå punkten
Den 12 Juni f. m.
229
än att lägga den till handlingarne, och jag för min del förenar
mig med dem som yrkat det förra.
Gr. Sparre: Förekommen af Hr Hjerta kan jag fatta mig
helt kort och säga, att jag finner afslag å denna punkt vara nödvändigt,
men att ett sådant beslut desto mindre är bindande för
framtiden och utesluter tanken på bangårdarnes framtida förening,
som vi här endast hafva lätt eli förslag derutinnan. Men då meningarna
om detta förslags antaglighet eller oantaglighet icke torde
vara mycket delade, anser jag det böra afslås.
Gr. v. Rosen: Jag vill blott yttra några ord. Hr Bildt har
sagt, att den som byggt södra slussen äfven kan bygga banken öfver
Mälaren. Jag får med anledning häraf nämna, att jag flere
gånger till den som byggt slussen gjort den anmärkning, att slussen
var för kort, så att en mängd större fartyg, serdeles ångbåtar, bevisligen
icke kunde passera densamma. Jag har alltid fått ett och
samma svar, nemi. att djupet vid slussen var så stort, att det varit
omöjligt fylla detsamma för att göra slussen längre. Jag inser dock
icke, hvarföre man ej kunnat bygga slussen längre, då man säger
sig kunna bygga banken öfver Mälaren på et t lika stort djup lör
den relativt obetydliga summa, som här nr föreslagen.
Hr Bildt har omnämnt, att jag föreslagit, det banan från Barnängen
skulle föras öfver hustaken längs stadsgården. Detta var mitt
första förslag; men jag har sedermera förklarat, att detta ej behöfdes,
utan att banan kunde läggas på sjelfva den väg, som nu är
sprängd långs berget mellan stora varfvet och stadsgården. Magasiner
kunde äfven byggas denna väg och lokomotiverna således löpa
i bottenvåningen af dessa byggnader, i stället för på deras tak, såsom
jag först föreslog, innan jag hunnit bese lokalen noga och öfverväga
saken. Denna anläggning blefve hvarken svår eller serdeles
dyr.
Hr Cederschiöld: Samma skäl jag anfört för afslag å 3:dje
punkten torde äfven gälla för afslag å denna. Jag åsyftar nemi.,
att man måtte komma på klar fot, så att man får flere Stånds sammanstämmande
beslut och derigenom undviker förvillelse i afseende
å anslagsfrågorna. Man har sagt, att om man afslår denna punkt,
så binder man sig vid en kommande Riksdag. Jag får då säga, att
ehuru jag afslagit den 3:dje punkten, anser jag mig dock fullkom
ligt
oförhindrad att vid en kommande Riksdag bifalla de der föreslagna
bansträckningarna, om jag finner dem lämpliga. Här är icke
fråga om något annat, än hvad vi böra göra vid denna Riksdag.
Hvad jag för denna gång fäster största vigt vid, det är att flere
Stånd måtte fatta sammanstämmande beslut och Hr Bildt har ytterligare
stärkt mig i denna åsigt. Det hette visserligen till en bör
jan,
eller innan R. o. Ad. fattat sitt beslut öfver 3:dje punkten, att
det var fullkomligt likgiltigt om punkten afsloges eller lades till
handlingarna; men sedan beslutet blifvit fattadt och jag anmodat
Hr Bildt att meddela StatsUtsk. den uplysning han lemnat om
230
Den 12 Juni e. m.
nämnde besluts lika betydelse, så yttrade han deremot, att det var
en betydlig skillnad emellan att afslå och lägga till handlingarna.
Jag anser, att R. o. Ad. bör taga vara på denna af Hr Bildt updragna
skillnad och nu afslå punkten.
Hr Printzensköld: Jag kan sannerligen icke för mig göra
begripligt, hvarföre nödvändigheten oafvisligen skulle bjuda att vi
nu skola kathegoriskt afgöra denna punkt. När R. o. Ad., vid
föredragningen af den 11:te punkten, har förklarat sig icke kunna
bevilja de af StatsUtsk. tillstyrkta anslagssummor till bangården i
Stockholm, måtte väl deraf följa, att saken i praktiskt hänseende
helt och hållet förfallit. När nu i denna punkt endast är fråga
derom, huruvida det kan vara nyttigt att anlägga tvenne serskilda
bangårdar eller en enda större, gemensam bangård, hvartill tjenar
det då att svara ja eller nej till denna fråga, då man ej gifvit några
penningar till bangårdar och de således icke under denna statsreglerings-period
komma att anläggas? Då man fattat ett beslut af
sådan beskaffenhet, att detsamma inverkar på en annan fråga, brukar
man, vid behandlingen af den sednare frågan, vanligen förklara,
att densamma, just till följd af det föregående beslutet, förfallit, så
att en pröfning deraf är öfverflödig. Här är förhållandet just sådant.
Hvarföre skall man här inlåta sig i ett förklarande, huruvida
en eller flere bangårdar skola finnas i Stockholm, när flere år komma
att förflyta innan det kan blifva fråga om att anslå medel till
anläggning af någon bangård härstädes? Det torde väl vara skäl att
upskjuta pröfningen ang:de bangårdarnas läge till den dagen då det
blifver fråga om deras anläggning. Jag förblifver således vid min
mening, att R. o. Ad. bör förklara, det, till följd af R. o. Ad:s beslut
vid 11 :te punkten, något yttrande i anledning af denna punkt
ej erfordras, hvarföre ock densamma lägges till handlingarne.
Prih. Sprengtporten: Lika med en värd talare å motsatta
sidan erkänner jag visserligen, att om R. St:r skulle afslå frågan
om en stambana från Stockholm, så hade R. o. Ad:s beslut icke
någon betydelse i konstitutionell mening, men för den händelse att
R. Stms beslut skulle blifva, att anlägga en stambana från Stockholm
söder om Mälaren, så är det sätt, hvarpå R. o. Ad. behandlat
denna fråga, icke utan sin betydelse, just med afseende å valet af
bangårdarnes läge. Jag skulle derföre anse det vara rådligast, att
R. o. Ad. icke fattade något bestämdt beslut i frågan, utan läte
densamma bero på en ytterligare och noggrannare pröfning.
Gr. Anckarsvärd: Det förefaller mig såsom skulle Hr Printzensköld
ieke hafva upfattat Prih. Tersmedens utredning af frågan,
ty i motsatt fall säger jag, att jag icke förstår det Hr Printzensköld
icke kan inse den väsendtliga skillnaden emellan att afslå denna
punkt och lägga den till handlingarne. Alla äro vi ju ense derom,
att vårt afslfiende beslut icke hindrar den storartade planens framgång
vid nästa Riksdag, derest då församlade R. St:r skulle gilla
densamma. Men, mine Hrr! efter Hr Bildts Utredning af skillna
-
Den 12 Juni e. m
231
den emellan afslag och läggande till handlingarne, förefaller det mig
såsom vi gjorde klokast uti att rent uttala, huruvida vi gilla eller
ogilla punkten. Jag tror att här ligger något inunder i denna
sak, och det är, att om R. o. Ad. hara skulle lägga punkten till
handlingarne, så kan Ståndet få en inbjudning från något annat
Stånd, att frångå detta beslut, hvilket ganska väl skulle gå an,
emedan R. o. Ad. icke derigenom förändrade ett bestämdt beslut.
Af allt hvad som här blifvit sagdt, för åtgärden af punktens läggande
till handlingarne, har jag icke kunnat öfvertygas dero n, att
det finnes någon annan utväg för dem, som icke vilja det mycket
omtalade storverket, än att rent ut afstå denna punkt.
Hr Printzensköld: Jag ber att få försäkra Gr. Anckarsvärd
derom, att jag, så godt mitt förstånd det medgifver, upfattat Frih.
Tersmedens yttrande, men att jag ändock icke lyckats komma till
någon annan konklusion, än den jag haft äran här tillkännagifva.
Jag är ej ibland dem, hvilka, lika med Gr. Anckarsvärd, anse ett
afslag och ett läggande till handlingarne vara ett och detsamma.
Jag, som ganska länge praktiserat såsom jurist, vet ganska väl att
skilja emellan att afslå en fråga samt att förklara, det något yttrande
deröfver, till följd af ett föregående beslut, ej erfordras samt
att frågan derföre lägges till handlingarne. Af ett sådant förklarande
följer naturligtvis, att saken är förfallen, så att den icke mera
för den gången kan upptagas af den myndighet, som haft den till
pröfning, ehuru samma myndighet än oförhindrad att i en framtid,
då omständigheterna möjligen äro förändrade, ånyo uptaga saken.
Att man deremot i förväg skulle meddela ett kathegoriskt beslut i
en fråga, hvarom man, till följd af ett föregående beslut, ej behöfver
yttra sig, det är någonting, som förefaller mig och troligtvis
hvarje annan jurist fullkomligt obegripligt. Eller är det icke alldeles
uppenbart oriktigt, ja orimligt, att först besluta att icke bevilja
medel till ett företags utförande och sedermera yttra sig om
beskaffenheten af just detta företag, hvars utförande man hindrat?
Det kan ej förefalla mig annat än högst olämpligt, att vilja
uti en persons yttrande inlägga en annan betydelse än den, som
verkligen blifvit i yttrandet uttryckt, och jag måste således förklara,
att jag uti Hr Bildts yttrande icke funnit någon anledning till det
antagande, att han skulle hafva antydt, det punktens läggande till
handlingarne vore detsamma som dess afslående. Jag anser Hr
Bildt hafva allt för skarp urskiljning för att ens tänka något sådant
och jag tror icke heller, att någon af R. o. Ad:s ledamöter skulle
kunna förklara tvenne så olika åtgärder vara med hvarandra identiska.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Bildt: Ropen på propos. mana mig att vara kort, men
jag tror, att, då man hört anklagelser emot en person, fordrar rättvisan,
att man äfven åhör försvaret.
En ledamot, Hr Cederschiöld, har företagit sig att så tyda ett
mitt föregående yttrande, att jag skulle hafva sagt, att det vore det
-
232
D«n 12 Juni e. m.
samma eller likgiltigt, om man afsloge punkten eller lade den till
handlingarne. Detta har jag alldeles icke yttrat, men jag har sagt,
att genom punktens läggande till handlingarne hade frågan förfallit,
och jag har tillagt, det jag fästade stor vigt derpå, att R. o. Ad.
icke genom ett afslag afkunnade en dom i frågan, utan att hafva
densamma allvarligen pröfvat.
Vidkommande Gr. Anckarsvärds antydan derom, att det måtte
ligga en hund begrafven under denna fråga, så får jag förklara, det
jag alltid trott, att den, som sjelf liar rena motiver, icke misstänker
en motståndare för dåliga.
Frih. Alströmer: Då jag var den förste, som väckte förslag
om punktens läggande till handlingarne, kan jag icke neka att äfven
jag funnit mig sårad af en ledamots yttrande, att under detta förslag
låge en hund begrafven. Jag får derföre här öppet förklara,
det jag med mitt förslag ej afsett något annat, än att R. o. Ad.
i formelt hänseende skulle fatta ett lämpligt beslut, i stället för ett
olämpligt.
Hr Cederschöld: De, som öfvervoro diskussionen öfver 3:dje
punkten, torde icke hafva förglömt, att Hr Bildt yttrade den åsig
ten,
att det vore alldeles likgiltigt, om punkten afslogs eller lades
till handlingarna samt att han derföre ansåg min anhållan om afslag
öfverflödig. Jag tror, att det var just detta Hr Bildts yttrande,
som gaf frågan den utgång, den fick, enär han tillika såsom ledamot
i StatsUtsk. förklarade, att Utsk. allt hittills betraktat en fråga,
som blifvit lagd till handlingarne, vara förfallen. På detta Hr
Bildts yttrande tog jag mig friheten fästa upmärksamheten, men då
upträdde Hr Bildt och förklarade att det var en betydlig skillnad
emellan att afslå en fråga och lägga den till handlingarne, enär man
genom det sednare beslutet ej afkunnat någon dom i frågan. Hade
Hr Bildt afgifvit detta förklarande före voteringen, så hade, enl.
min fullkomliga öfvertygelse, de tre röster, som afgjorde frågan, tillfallit
icke honom utan mig.
Gr. Anckarsvärd: Hvad Hr Bildts begrafna hund beträffar,
får detta yttrande stå för hans räkning, men icke för min, enärjag
icke yttrat något sådant. Jag har sagt, att det kan ligga något
inunder frågan och jag har utvecklat hvilka följderna af punktens
läggande till handlingarne kunde blifva, men ingenting vidare.
Hr Hjerta: Då jag delar deras åsigt, som anse att denna
punkt bör och kan afslås, men en annan ledamot förklarat, att det
vore olämpligt om R. o. Ad., i saknad af den sakkännedom, som
för frågans pröfning erfordras, skulle afslå förslaget, ber jag att få
fråga denne värde ledamot och StatsUtsk:s öfrige medlemmar, huru
det gått an för Utsk. att tillstyrka bifall till förslaget, utan att ega
närmare sakkännedom derom? Har StatsUtsk., på grund af lösliga
upgifter, kunnat tillstyrka bifall, så måtte väl R. o. Ad. kunna
afslå, utan att ett sådant beslut behöfver kallas obetänkt.
Den 13 Juni f. m.
233
Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framställde, att i afseende på den förev:de 5:te punkten
blifvit yrkadt, dels af Frih. Alströmer, med hvilken några ledamöter
förenat sig att E. o. Ad., i anledn. af dess beslut öfver 1 l:te
punkten, måtte förklara den 5:te icke erfordra annan åtgärd, än att
läggas till handlingarne, dels af andra ledamöter afslag.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm., med förklarande att propos.
till bifall å Utsk:s förslag, i anseende till Ståndets i fråga om 11 :te
punkten fattade beslut, icke kunde framställas, först hemställde om
K. o. Ad. behagade antaga det af Frih. Alströmer framställda förslag
till beslut, ropades Ja och Nej, och efter derpå till afslag å
förev:de punkt framställd propos., som besvarades med starka Ja
jemte åtskilliga Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm., det han ansåg
Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Frih. Sprengtporten begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den, som afslår 5:te punkten af StatsUtskis Utlåt. N:o 62,
röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
. Nej;
vinner Nej, anser E. o. Ad., i anledn. af Ståndets beslut öfver 1 l:te
punkten, den 5:te icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till
handlingarne.
Vid voteringens slut befunnos röster hafva utfallit sålunda:
Ja — 54.
Nej — 40.
Höglofl. E. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Alunde.
Lördagen den 13 Juni 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleniprot. för d 13 sisth Maj. e. m.
Hr Eeutersvärd, Patrik Oscar, Då jag för egna angelägenheters
skull måste aflägsna mig från hufvudstaden, anhåller jag
att få afsäga mig min plats som ledamot i Bevilln.Utsk.
E. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
234
Den 13 J n ni f. ra.
Uplästes ett af Gr. Piper, Thom. Henr., inlemnadt så lydande
memorial:
Som jag på en tid kommer att lemna hufvudstaden, får jag
äran afsäga mig förtroendet att vara ledamot uti Höglofl. Bevilln.-  Utsk., under anhållan att varda bibehållen vid min riksdagsmanna-rätt.
Efter äfven härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, anmodade Hr
Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda till val af 2:ne ledamöter
i Bevilln.Utsk. efter Hr Reutersvärd och Gr Piper.
Anmäldes och lades på bordet:
Const.Utsk:s Mern. N:o 1.2, med voter:spropos:r rörande Gonst.-  Utsk:s uti Mern. N:o 8 afgifna grundlngs-ändrings-förslag, ang:de
RiksStyrelsens förande i vissa fäll m. m.; och
StatsUtsk:s Utlåt. N:o 73, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.
om uphörande af fourage-passevolans-afgiften vid beridna RusthållsRegementen,
äfvensom ang:de i detta ämne väckta motioner.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskis Utlåt. N:o 62, ang:de föreslagna
jernvägs-stamliniers utförande och dertill erforderliga medels
anvisande; och förekom nu:
i%:le punkten.
Denna punkt bilölls.
13:<le punkten.
Gr. Sparre: Jag erkänner, att jag icke fattat meningen med
denna punkt. Deri säges: att K. M. måtte äga att till en början
för ändamål, gemensamma för olika stambanor, anordna medel, utan
omedelbart skeende fördelning mellan serskilda banor etc. Jag har
icke gjort den saken rätt klar för mig, utan skulle önska att få
någon uplysning härom.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Enl. min upfattning
måtte meningen vara, att för inköp af vagnar, rails m. m. K. M.
skall ega att anordna medel till den eller den banan, utan att Riksg:sKont.
för alla banorna, efter upgjorda leverans-kontrakter, må anskaffa
dylikt.
Frih. Raab, Adam Christian: Icke åtager jag mig att
försvara Utsk., men mig synes meningen klar, hvarföre jag äfven
önskar, att redaktionen måtte bibehållas. Punkten afser just förvaltnings-kostnaderna,
såsom resor utomlands i och för beställningar.
Man kan väl icke neka, att, då ett gemensamt stort företag finnes
i landet, det gifves flere saker, som äro gemensamma för hela arbetet.
Deremot kan jag icke dela Frih. Sprengtportens åsigt, att
punkten afser inköp af rails och vagnar, ty de måste vara bestämda
för de serskilda banorna. På grund af dessa skäl anhåller jag om
bifall till punkten.
Den 13 Juni f. m.
235
Hr von Troil, Sam. Gust.: Frihme Sprengtporten och
Eaab hafva uplyst förhållandet. Jag har mig bekant, att då rails
och lokomotiver för såväl vestra som södra stambanan skulle anskaffas,
beställdes dessa gemensamt och fördelades sedermera emellan
de särskilda banorna. Jag kan äfven uplysa, att då banan emellan
Malmö och Lund skulle verkställas, hade tillräckligt antal skenor
icke kunnat anskaffas, hvaremot i Götheborg fanns ett större antal
obehöfliga skenor, som afsändes till Malmö. Redaktionen bör, enl,
mitt omdöme, bibehållas, och förenar jag mig med Frih. Raab.
Vid många tillfällen utsändas personer till utlandet för att taga
kännedom om åtskilligt och för att göra beställningar. Kostnaderne
härför kari icke läggas på ena eller andra banan, utan de måste
vara gemensamma för båda. Jag anhåller om bifall till punkten.
Hr Liljehöök, Carl Berthild: Om man genomläser
motiverna för Utsk:s tillstyrkande i denna punkt, skall man icke
komma i någon tvekan om hvad Utsk:s mening varit; och jemte
det jag hänvisar till dessa motiver, anhåller jag om bifall till
punkten.
Gr. Sparre: Jag är fullkomligt tillfredsställd med den tyd
ning
af punkten föreg:de talare här lemnat, och instämmer med
dem. Jag befarade, att K. M. icke skulle kunna lemnäs fria händer,
men sedan jag nu hört hvad meningen egentligen är, anhåller
äfven jag om bifall till punkten.
Propos. till bifall å förev:de punkt blef härefter framställd och
besvarad med Ja.
1i:de punkten.
Denna punkt bifölls.
1 Side punkten.
Gr. Sparre: Utsk:s förslag i denna punkt anser jag mindre
lämpligt, och tror, att rättast är att underhålls- och driftkostnaderne
skiljas från byggnadsfonden, så att man får veta resultaterne
af de särskilda vägarne, hvarföre ock kostnaderne för trafiken böra
särskilt uptagas och redovisas, och byggnadsfonden dermed icke
belastas.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund: Den reda i
räkenskaperne, som Gr. Sparre åsyftar, vinnes fullkomligt genom
antagande af Utsk:s förslag. Det belopp, hvarmed kostnaderne
möjligen öfverskjuta inkomsterne, skall väl på något sätt godtgöras,
Och om detta sker derigenom, att den upkomna bristen uplöres å
byggnadsfonden, kan väl under denna statsreglerings-period'någon
oreda icke upkomma, helst under samma tid några särdeles långa
bansträckor troligen icke blifva öpnade och någon större driftkostnad
icke heller kan ifrågakomma. Dessutom skall ju redovisningen
granskas af R. St:rs Revisorer och af R. St:r. Jag anhåller om
bifall till punkten.
538
Den 13 Juni f. m.
Hr von Troil, Sara. Gust.: Såvida Gr. Sparre föreslagit,
att en särskild fond skulle af R. St:r anvisas till betäckande af
den brist, sora under kommande statsreglerings-period kan upstå,
skulle jag med honom instämt. Så är likväl icke förhållandet, och
Utsk. har alltså rätteligen förfarit. Det är högst angeläget, att i
den mån de olika bandeiarne blifva till större eller mindre del färdiga,
de genast öpnas för trafiken. Härmed afser jag icke så
mycket den direkta vinsten för de provinser, hvarinom vägarne
löpa, som icke mera möjligheten att kunna inöfva personalen, såsom
lokomotiv-förare, o. s. v. Skall man nu derföre, att tillgångar saknas
för öpnande af trafiken på en eller annan bandel, beröfva
Jernvägsstyrelsen möjligheten att inöfva den stora personal, som
behöfves, så har man ock derigenom försummat en högst vigtig
omständighet. Inkomsterne af den södra banan, så långt den är
färdig, äro i ständigt stigande, och det är således icke af intresse
för henne som jag talar. Enl. en mig från vederbörande Ingeniör
tillhandakommen skrifvelse, hafva under första veckan af denna
månad, inkomsterne af banan Malmö-Lund upgått till 3,390 Rdr,
och på en dag hade 1,500 personer färdats på denna bana. Rörelsen
är i stigande, och Ingeniören försäkrar mig, att snart nog skall
person-trafiken ökas till 15,000 pr månad, och ju mera denna ökas,
ju mera ökas äfven varu-trafiken. Jag tror alltså, att denna bana
skall lemna öfverskott, som bör komma vestra banan till godo.
Af vigt är det emellertid att banorna öpnas äfven om förlust derpå
skulle upkomma. Att hvarje bana i början medför förlust är säkert,
men denna minskas i den mån allmänheten vänjes vid begagnandet
af dessa kommunikations medel. Hade man anvisat något kreditiv
för detta ändamål, så skulle jag hafva medgifvit riktigheten af Gr.
Sparres inkast; men då så icke är, och beloppet, som nu är i fråga,
icke kan blifva särdeles betydligt, anser jag Utsk:s förslag böra
bifallas, hvarom jag anhåller att propos. måtte framställas.
Frih. Sprengtporten: 15:de punkten synes innehålla hvad
Gr. Sparre önskat. Deri säges: »att inkomsterne och utgifterne
å hvar och en före nästa Riksdag färdig och för allmänna trafiken
uplåten del af Statens jernbanor skola särskildt redovisas » Således
skall ju särskildt redovisning äga rum. Vidare omtalas i slutet af
punkten förskotter, och något annat kan icke heller komma i fråga,
då ett särskildt kreditiv icke är beviljadt eller kommer af R. St:r
att beviljas. Jag tillstyrker bifall tili Utsk:s förslag.
Gr. Frölich, David: Afven i denna punkt kan jag icke
instämma med Gr. Sparre; ty, enl. min åsigt, har Utsk. icke kunnat
föreslå något annat än det gjort. Jag tror likväl, att ett särskildt
conto för hvarje bana bör upläggas, såvida man skall kunna erhålla
någon reda på inkomster och utgifter. Frågan är af ren praktisk
natur.
Gr. Sparre: Då man vill ett ändamål måste man äfven
vilja medlen, och i anledn. af Hr v. Troils yttrande får jag lenina
Den 13 Janl f. m.
237
det svar, att det är naturligt, att då underhållskostnaden skall
skiljas från byggnadsfonden, måste för betäckande af' den möjligen
upkommande bristen anvisas en särskild fond. Detta ansåg jag mig
icke behöfva säga förra gången. Under nuv:de förhållanden, då
man ännu icke kan hafva någon aning om hvad man bör beräkna för
sådana fall, är det ostridigt betänkligt att anvisa kreditiv, hvars
belopp icke kan på förhand beräknas, och jag vill icke vidhålla min
anmärkn. utan endast förklara, att genom fortgående på den bana
Utsk. föreslagit, byggnadsfonden vid nästa Eiksdag möjligen blir
belastad med kostnaden för jernvägars underhåll, om de anläggas
på orter, hvarest en så betydlig inkomst, som, enl. Hr von Troils
upgift, erhållits af banan Malmö-Lund, icke är att påräkna. Jag
kan åtnöja mig med att hafva gjort den anmärkn., att det är af
vigt att underhållskostnaden skiljes från byggnadsfonden, på det
att man under den nu pågående jernvägsifvern icke må ställa så
till, att man skall uptaga lån icke blott för jernvägars byggande,
utan äfven för deras drift för Stateus räkning.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag skulle kunna afstå sedan
Gr. Sparre icke längre vidhåller sitt yrkande. Jag tror, att vid en
kommande Eiksdag kan ett särskildt kreditiv anvisas, hvarigenom
underhållskostnaden icke behöfver belasta byggnadsfonden, men förhållanderne
vid denna och en kommande Eiksdag äro olika. Nu
äro vi uti jernvägarnes begynnelse-stadium och kunna icke föreställa
oss huru stor eller liten trafiken blir, ehuru den säkerligen
blir minst i början.
Medan jag har ordet vill jag lemna Gr. Frölich det svar, att
jag anser ett särskildt conto obehöfligt, emedan jag är öfvertygad,
att de särskilda banorna komma att hvar för sig redovisas. Jag
förnyar min anhållan om bifall till 15:de punkten.
Förev:de punkt blef, uppå härefter framställd propos., af E. o.
Ad. bifallen.
16:de punkten.
Denna punkt bifölls.
17:dc punkten.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: I denna punkt är omta
lad
skälig ersättning till befäl och manskap; men jag anser det icke
vara så acceutueradt som jag skulle önskat. Visserligen har man
all anledn. förmoda, att med skälig ersättning förstås den, som bestämmes
i EeseEeglementet, men denna ersättning är för låg för
befälet, och således skulle jag anse b> höfligt, att ersättningen till
under- och öfverbefäl bestämmes i förhållande till den stegrade
lefnadskostnaden. Med truppen är sak samma. Häremot invändes
troligen, att truppen genom belings-arbete kan förskaffa sig ökade
inkomster, men detta gäller likväl icke för alla, enär de icke alltid
kunna åtaga sig sådant arbete i följd af ringare kroppskrafter o. d.
Eotehållarne hafva tillräcklig kännedom om förlusten af manskapets
233
Den 13 Juni f. m.
arbete genom deras frånvaro från roten, men denna förlust ökas
genom den dem åliggande skyldighet, att under manskapets frånvaro
sköta deras torp. Skola rotehållarne icke desto mindre dessutom
vidkännas skillnaden emellan den ersättning Staten lemnar
och den, som för manskapet i verkligheten erfordras, så blir tungan
ännu odrägligare. Möjligen kan detta förekommas genom proviantering
in natura; men jag önskar, att ersättningen måtte närmare
bestämmas, isynnerhet för befälet. Jag anhåller om Ståndets upmärksamhet
på denna fråga, och att med anledn. af denna punkt
en underd. skrifvelse till K. M. måtte af 11, o. Ad. beslutas.
Frih. Haab, Carl Adam: Lika med den siste talaren anser
jag nödvändigt, att ordet: skälig ersättning, närmare bestämmes,
på det att trupp och befäl må erhålla hvad som för deras uppehälle
erfordras. Vid Riksdagens början väckte jag motion, att Arméen
skulle göra arbeten vid jernvägarne. Sedermera aflat K. M. en
propos. i ämnet, hvilken ock blifvit af Utsk. tillstyrkt. Det är
emellertid nödigt att tillse, huruvida det kan vara nyttigt att enskilde
arbetare drifva flere mil bort på arbete från hustru och barn,
samt lemna dem utan tillsyn hemma. Många bevis för det onyttiga
häri behöfva icke anföras. Jag anser derföre rättast, att man öfverlåter
åt K. M., att, i händelse dessa förhållanden komma att betänkligt
utveckla sig under jernvägs-arbetet, bestämma, huruvida
det icke vore nyttigare att värfva en särskild trupp i och för jernvägsarbetena.
Häremot kan invändas, att en sådan åtgärd medför
olägenheter, då denna trupps underhåll efter jernvägarnes fullbordan
icke är bestämdt, ej eller hvartill den sedan skall användas, men dessa
jernvägsarbete!) komma likväl under en lång följd af år att erfordra
stor arbetsstyrka. Afven kan den anmärkn. göras, att Arméens
användande vid jernvägsarbetena förorsakar rotehållarne en dryg
kostnad genom deras skyldighet att under manskapets frånvaro
sköta torpen; men härvid fäster jag ingen vigt, ty jordbrukarne må
vidkännas denna tunga, enär de komma att draga största fördelen
af jernvägarne. Jag har velat fästa upmärksamheten på olägenheterna
af att draga en mängd folk från den ena till den andra
delen af landet, och att åt K. M. bör öfverlemnas att värfva en
särskild arbetstrupp för jernvägsarbetena, och i denna riktning anhåller
jag om återremiss af denna punkt.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I anledn. af de 2:ne siste
talarnes yttranden får jag uplysa, att jag har mig bekant, att Öfverste
Ericson till K. M. ingifvit förslag till aflöning för innev:de
års jern vägsarbeten, och att dessa aflöningar föreslagits högre än de
i ReseReglementet bestämde. Jag tror mig äfven veta, att K. M.
beslutat, att denna aflöning skall med 16 sk. Bko öfverskjuta hvad
R. St:r för vissa kategorier bestämt. Jag har hufvudsakligen fästat
mig vid manskapet, och i sällskap med Öfverste Ericson har jag
genomrest hela vestra bansträckningen, hvarest arbets-kommenderingar
ur Arméen varit använde, och deribland, enl. hvad jag vill
minnas, Skaraborgs Reg:te, hvars befäl, på min tillfrågan, förklarade,
Den 13 Jnnl f. m.
239
att manskapet genom betingsarbete hade god aflöning och vid sin
ankomst till hemorten ganska betydliga besparingar. Med provianteringen
var särdeles väl stäldt, och befälet sade, att de voro belåtne.
Då nu emellertid Utsk:s förslag innehåller orden: skälig
ersättning, och icke ersättning efter ReseRegiementet, anser jag att
manskapets och befälets fördelar icke blifvit förbisedde. Dessutom
kan ju Chefen för jernvägsbyggnaderne, i händelse af behof, göra
underd. framställning om erforderlig tillökning i arfvodet. I fråga
åter om den af Frih. Raab föreslagna värfningen af en särskild
arbetstrupp, bestrider jag densamma. Jag anser nödigt och nyttigt
att jernvägsarbetena verkställas på sätt hittills varit brukligt, nemi.
att arbetare, såvidt möjligt är, icke dragas från aflägsna orter.
Under arbetet å södra jernbanan hafva arbetare på kringliggande
trakter varit anställda, hvilka, till mehn för jernvägarne, men till
fördel för landet, vid skördetiden aflägsnat sig, ehuru de sedermera
återkommit. Skall man åter värfva en särskild arbetstrupp, så fäller
man just in i hvad man vill undvika, nemi. att uprätta en korps,
som efter jernvägsarbetenas fullbordande kommer fattigvården till
till last. Jag tror att denna punkt kan af R. o. Ad. godkännas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Denna punkt behandla
des
af Utsk. med särdeles omsorg Man ville uttrycka hvad Frih.
Raab åsyftat, nemi. att ReseReglementet icke skulle tillämpas, och
då Utsk. icke kunde afgifva bestämdt förslag till aflöning, ansåg
man lämpligast att begagna uttrycket: skälig ersättning lill befäl
och manskap. K. M. är alltså oförhindrad att bestämma beloppet,
och troligt är, att afiöningen kommer då att motsvara behofvet.
Jag tror således, att denna punkt kaji af R. o. Ad. godkännas, och
att en återremiss tjenar till intet. Stadgandet i 1842 års Kungörelse
äger egentligen tillämpning då trupp kommenderas till arbeten
af mera eller mindre enskild beskaffenhet. Man har ansett, att
äfven vid dessa arbeten rotehållarne böra komma i åtnjutande af
den ersättning, som i samma Kungörelse omförmäles, och likaså
att understödet åt enkor och barn, då manskap kommenderas på
dylika arbeten, bör utgå. Något vidare har Utsk. ansett sig icke
böra tillstyrka, då för öfrigt K. M. äger att bestämma afiöningen.
Jag anhåller om bifall till denna punkt.
Frih. Raab, Carl Adam: Hr von Troils argumenter synas
tala för raina åsigter. Han har sagt, att om arbetstrupper värfvas,
dragas arbetare från jordbruket. Det är just verkliga förhållandet
på det sätt jernvägsarbetena nu bedrifvas. Om på något ställe
arbetare under skördetiden gå hem, är det väl å sådana orter der
arbetarnes hem icke är alltför aflägset från jernvägen, hvarvid de
blifvit anställde; men häraf upkommer en annan olägenhet, som jag
trott Hr v. Troil icke skulle förbise, nemi., att genom detta arbetarnes
hemgående afstannar jernvägsarbete!, hvilket icke synes vara
förmånligt. Härförutan bör man taga i beräkning kommunernes
afgifter till fattigvården i och för sådana arbetare, som Staten godhetsfullt
använder och utsliter samt sedan skickar hem till kom
-
240
Den 13 Jani f. tö.
munen, som om de*i få draga försorg. Staten bör väl tillse, att
de icke förfalla i fattigdom; men så är icke förhållandet nu, utan
man använder arbetaren vid jernvägarne, och då de kalla dagarne
komma, hemsändas de till kommunerne, som om dem måste draga
försorg, och man bör väl så ordna arbetet, att tungan af arbelarnes
underhåll icke drabbar kommunerne eller enskilde. Det är
visserligen sagt, att Staten skall draga försorg om religionsvården,
och detta är så mycket mera af nöden, som han hittills lemnats
fullkomligt åt sig sjelf. Hans familj lefver ensam för sig och han
förnöter sin tid utan att tänka på sin inre menniska. Denna fråga
får således icke så ytligt behandlas som vanligen sker, och derföre
tror jag, att man bör öfverlemna saken till K. M., och om han finner
nödigt att värfva särskilda arbetstrupper, och att nuv:de förhållanden
åstadkomma förfång för kommunen, bör K. M. äga att låta
anställa en sådan värfning. Jag yrkar återremiss.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Jag anhåller om bifall
till denna punkt, desto heldre som jag tror, att sedan första året
tilländagått, man kan minska antalet arbetare af Arméen. Jag
grundar denna förhoppning derpå, att man för högt bestämt behöfliga
antalet arbetare på en svensk mil. I England beräknar man
50 man på hvarje engelsk mil, hvilket i rundt tal utgör 300 man
på en svensk mil. Antager man nu, att den engelska arbetaren
åstadkommer 5 0 proc. mera arbete än den svenska, så erfordras
på hvarje svensk mil 45 0 man. Men det är med detta som med
mycket annat, att erfarenheten är den bästa läromästaren. Yi hafva
redan någon erfarenhet, och den som ytterligare erfordras skall
säkerligen vinnas inom ett eller två år. Man har talat om behofvet
af att man lemnar arbetarne religionsvård. Det är en obestridlig
sanning, och det tillhör Staten att tillse, att den private arbetaren
icke förfaller i otukt och sedeslöshet, hvilket ovilkorligen
sker, om han utan tillsyn i religiöst hänseende lemnäs åt sitt öde.
På grund af hvad jag haft äran anföra anhåller jag om bifall till
17:de punkten.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Sedan jag senast yttrade mig
hafva Frih. Tersmeden och Gr v. Rosen belyst riktigheten af Utsk:s
förslag i 17:de punkten, och jag skall derföre inskränka mig till
att endast besvara Frik. Raabs anmärkn. Han sade nemi., att en
del arbetare användas vid jernvägarne endast under sommaren och
hemskickas då vintren inbryter, för att försörja sig bäst de kunna.
En del af dessa arbeten kunna likväl verkställas äfven under vintern.
Jag vill icke tala om Skåne, hvarest schaktnings- och andra
arbeten kunna fortsättas under hvilken årstid som helst, men i
andra provinser kan bergsprängning m. m. pågå äfven under vintern.
Till dylika arbeten kan ganska mycket folk användas, hvilka således
icke behöfva falla fattigvården till last. Jag anhåller ånyo om bifall
till denna punkt.
Gr.
De ii 13 Janl f. m.
Gr. Anckarsvärd: Jag skulle vilja finna mig öfvertygad
af Hr v. Troils yttrande, att inin framställda anmärkn. är öfverflödig.
Men jag hemställer om E. o. Ad. bör eller kan i ett fall
sådant som detta fästa något afseende på en helt lösligen framkastad
upgift, att arbetschefen är sinnad att till K. M. afgifva förslag
till aflöning. Jag hade föreställt mig, att särdeles inom detta
Stånd borde finnas förespråkare för befälets och manskapets skäliga
vedergällning. Det uttryck Utsk. begagnat innebär icke hvad
behofvet egentligen påkallar. Naturligtvis måste Eegeringen med
största besparing för Statsverket gå tillväga. Jag har redan sökt
visa, att EeseBeglementet måste af verkställande makten anses
lemna skälig ersättning, och vid sådant förhållande är väl nödigt,
att E. St:r i sin skrifvelse begagnar mera bestämda ordalag än dem
Utsk. föreslagit. Man har äfven sagt, att någon förhöjning utöfver
Eeglementet skall vara i fråga. Jemväl detta, om det än vore 16
sk. eller något dylikt, är icke tillfyllestgörande. Mig synes, som
vore det fullkomligt befogadt af E. o. Ad. att återremittera denna
punkt, med begäran, att Utsk. ville taga den i närmare öfvervägande,
så att man derefter kunde få ett skrifvelseförslag af följande
lydelse: »det täcktes K. M. vid arbetskommenderingars anbefallande
från indelta Arméen till jernvägsarbetets bedrifvande, såväl för
öfver- som underbefäl, utan afseende å KeseEeglementets föreskrifter,
i Nåder stadga traktamentsbeloppen så att de komma att svara
emot förhandenv:de lefnadskost.naders fordringar, samt att enahanda
stadgande i samma afseende i Nåder måtte vidtagas vid bestämmande
af aflöningen för korporaler, spel och manskap.» Det är
detta tillägg jag önskar, hvilket jag icke anser obehölligt derföre
att Ofverste Ericson ingått till K. M. med förslag om förhöjd
aflöning. Den sednare delen af punkten har jag icke vidrört. Jag
känner alltför väl de händelser, som kunna inträffa af sådana arbeten,
äfvensom deras mera eller mindre ofördelaktiga inflytande
på rotehållarne; men detta kan icke afhielpas på annat sätt än
som i författnm är medgifvet. Hvad angår Erih. Eaabs förslag,
kan jag icke godkänna detsamma, ty jag anser det vara alltför
kostsamt och dessutom ingalunda lämpligt. Jag anhåller om återremiss.
Erih. Eaab, Adam Christian: Erågan om sättet att kunna
erhålla tillräcklig arbetskraft synes mig kinkigast af alla. Om än
arbetskommenderingar ur Arméen användas till jernvägsbyggnader,
bör likviil ihågkommas, att hela indelta Arméen, såväl som beväringen,
till större delen äro arbetare i landsorterne. Erån alla provinser
har jag emottagit bref, uttryckande farhåga, huru man skall
kunna erhålla arbetare. Denna farhåga förefinnes såväl på landet
som i städerne hos näringsidkare, och derföre vore det icke ur
vägen att på förhand försäkra sig om arbetare för Statens jernvägar,
utan att man genom deras dragande från industrien nedtrycker densamma
och omöjliggör dess förkofran. Man beräknar en ökad
produktion ej allenast af jordbruket utan ock af öfriga näringar,
VI II. 16
242
Den 13 Jnnt f. m.
för att såmedelst kunna erlägga räntan på de blifvande statslånen;
men huru skall man väl kunna lyckas häri, om näringarne sakna
arbetare. Ur denna synpunkt instämmer jag med min namne Frih.
Baab, C. A., och föreslår ett så lydande tillägg: »Skulle det visa
sig, att den arbetsstyrka, som för jernvägs-byggnaderna erfordras,
icke kan frånryckas den enskilda industrien, med mindre, än att
densamma varder derpå märkbart lidande, torde för en del af arbetsbehofvét
corpser af in- och utländska arbetare blifva bildade för
byggnadens verkställande.» Jag tror, att den kostnad, som Staten
härigenom skulle få vidkännas, icke blir i proportion större, men
säkerligen mindre, än den kommunerna tillskyndas derigenom, 'att
männerne äro borta på jernvägs-arbeten och kommunerna få öfvertaga
vården om deras hustrur och barn. Gr. Anckarsvärds förslag,
i hvilket jag instämmer, måste på detta rum vinna understöd, men
jag hemställer, om icke, då 2:ne serskilda förslag blifvit framställda
såsom tillägg till denna punkt, det vore lämpligast, att återremittera
densamma, hvarom jag anhåller.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: På det att Utskrs
förslag må blifva antaget, anser jag mig böra lemna den uplysning,
att K. M. under sisth år bestämt aflöningen till befäl och manskap
vid Statens jernvägar, med hvilken aflöning de äfven varit belåtna.
Under den 30 Maj innev:de år har K. M. för arbetschefer och manskapet
äfvenledes fastställt aflöningen, hvarom Nåd. Bref till Öfverste
Ericson afgått. Denna aflöning bestämdes efter de af Gr. Anckarsvärd
föreslagna grunder, men alldeles icke efter Bese reglementet.
Jag anhåller om bifall till punkten.
Gr. Anckarsvärd: Frih. Tersmeden har ansett en återre
miss
obehöflig och jag vill icke vidare påyrka den, utan öfverlemnar
till B. o. Ad:s pröfning, huruvida det af mig föreslagna tillägg
öfverensstämmer med Ståndets åsigter eller icke. Beträffande Frih.
Baabs, A. C., förslag om värfning af en arbetscorps, så har jag alltid
hyst farhågor emot jernvägs-byggnaders stora inverkan på landets
arbetskrafter i allmänhet, men frågan är redan afgjord och nu kommer
blott an på att praktiskt gå till väga, dervid jag bekänner, att
jag icke vet huru man skall bete sig. Frih. Baab nämnde utländska
arbetare, men jag befarar, att genom antagande af sådana kostnaden
endast ökas, och skall arbetscorpsen värfvas inom landet, upstår
ju derigenom brist på arbetare å de orter, der värfningen sker.
Således kan jag icke inse någon fördel af Frih:s förslag.
Frih. Sprengtporten: Min öfvertygelse är, att ordnandet
af dessa arbeten, på ett sätt, som minst trycker på näringarna och
bäst befordrar moraliteten, måste ådraga sig största upmärksamhet
hos chefen för dessa arbeten, och jag har genom samtal med honom
öfvertygat mig, att denna fråga ådragit sig all upmärksamhet från
hans sida. Derföre skulle jag tro, att sättet för arbetets ordnande
bör rättas efter sig företeende omständigheter, och att B. St:r icke
böra gripa in i dessa förhållanden, hvilket jag anser så mycket mera
Den 13 Juni f. m.
243
obehöflig);, som det icke är sagdt, att i ena eller andra afseendet
det är nödvändigt att antaga serskilde arbetare med serskild arbetsskicklighet.
Skulle likväl sådant erfordras, så är chefen dertill oförhindrad.
Lika med Gr. Anckarsvärd anser jag, att ersättningen till
befäl och mauskap bör fullkomligt motsvara lefnadskostnaden, och
då jag tror, att en sådan ersättning innehålles uti uttrycket skälig
ersättning, anhåller jag om bifall till denna punkt.
Hr v. Troil, Sam. Gust.; Då jag i 30 år varit anställd
vid Indeldta Arméen, må väl ingen ifrågasätta, att jag icke vill understödja
ett förslag, sam länder den till fördel, men just för det
jag anser ett sådant förslag öfverflödigt, tillstyrker jag bifall till
denna punkt. I mitt första yttrande uplyste jag, att Öfverste Ericson
till K. M. ingått med förslag i detta hänseende och att K. M.
godkänt samma förslag. Frih. Alströmer har sedermera npgifvit, att
K. M. d. 30 sistl. Maj genom Nåd. Bref fastställt aflöningen, icke
efter Rese-reglementet, utan till de belopp, som K. M., efter chefens
förslag, ansett lämpliga. Således synes mig, att man redan
vunnit hvad man önskar. Jag uprepar ännu en gång: att Skaraborgs
Reg:te, som varit kommenderadt på jernvägs-arbete sisth års
sommar, förklarade sig belåtet med den då bestämda ersättningen,
och jag har sedan erfarit, att manskapet hemkommit med behållningar
af hundratals Rdr, förvärfvade genom betings-arbete. Hvad angår
Frih. Eaabs förslag om inrättande af en arbetscorps, så, om
den sammansättes af inhemska arbetare, tagas ju ändå arbetare från
jordbruket, och skola utländningar indragas i landet, kan deraf icke
goda följder upstfl. Utsk:s förslag anser jag lämpligt och tillstyrker
alltså bifall dertill.
Frih. Raab, Adam Christian; Lika med Frih. Sprengtporten
hyser jag största förtroende till Öfverste Ericson, men i fråga
om hans omsorg om industrien föreställer jag mig, att han låter
tyngst i vågskålen vara omsorgen att bringa till fullföljd sin åtagna
förbindelse, att hafva jernvägarne färdiga inom den af honom bestämda
tid, utan att dervid fästa hufvudsakligt afseende på verkan
häraf på den öfriga industrien i landet. Denna öfvertygelse hyses
äfven inom hela Riket. Yi erinra oss hurusom, för några månader
sedan, ifvern för jernvägars åstadkommande var långt större än nu,
och orsaken härtill är, att man börjat eftertänka, huru det skall gå
med andra påbörjade anläggningar och arbetsföretag. Så hafva åtminstone
de, med hvilka jag i ämnet samtalat, uttryckt sig, och då
jag delar deras farhågor, bör jag äfven uttala dem. Man har sagt
att om en arbetskorps värfvas, medtager den lika arbetskraft, som
om värfning icke eger rum. Skillnaden är dock, att den värfvade
arbetaren måste arbeta hela veckan igenom, men åtminstone har jag
icke erfarit, att flertalet af de icke fästade arbetarne haft ett sådant
åliggande, och derföre är det arbete de fästade arbetarne åstadkomma
30 å 40 proc. större, än de icke fästades. Jag anser behöflig!
att införskrifva utländske arbetare, och anser kostnaden derigenom
icke blifva större, ty jag har sjelf erfarit, att man kan erhålla ut
244
Den IS Juni f. va.
ländske arbetarn emot 5 silfvergroschen. Man kan erhålla dem på
det vilkor, att man hemtar dem om våren och afskedar dem om
hösten. De kunna hemtas med kronans fartyg, som i alla fall
årligen utgå på expeditioner. Härmed har jag besvarat en värd
talares fråga, hvartill de utländske arbetarne skola användas under
vintern.
Frih. Eaab, Carl Adam: Hr v. Troil har sagt, att jag yrkat
intagande af utländske arbetare. Detta är ett fullkomligt misstag.
Frih. Baabs, A. C., förslag fattade jag icke så noga, men säkert
är emellertid, att en arbetseorps icke förvärfvar större arbetsskicklighet,
än andra arbetare. Skulle emellertid mitt förslag icke
vinna Ståndets sympathier nu, så hoppas jag likväl, att så skall ske
i framtiden. Yi få väl se huru det kan gå vid nästa Eiksdag.
Efter härmed fulländad öfverläggning framställde Hr Gr. o.
Landtm., att i afseende på
dels återremiss, dels ock af Gr. Anckarsvärd, att E. o. Ad. skulle
besluta en underd. skrifvelse, deri E. St:r anhålla, det täcktes K.
M., vid arbetskommenderingars anbefallande ifrån Indeldta Arméen,
till jernvägs-arbetets bedrifvande, såväl för under- som öfverbefäl,
utan afseende å Eeghtets föreskrifter, i Nåder stadga traktamentsbeloppen
så, att de komma att svara emot förhandenvarande lefnadskostnaders
fordringar, samt att enahanda stadgande i samma afseende
i nåder måtte vidtagas vid bestämmandet af aflöningen för
korporaler, spel och manskap. Då likväl med detta Gr. Anckarsvärds
förslag endast afsågs ett tillägg till den af Utsk. föreslagna
punkt, torde E. o. Ad. finna lämpligt, att, för den händelse Utsk:s
förslag bifölles, detta skedde med förbehåll att serskildt få pröfva
Gr. Anckarsvärds förslag till tillägg, hvilket åter, i det fall att E.
o. Ad. beviljade återremiss, naturligtvis komme att åtfölja till Utsk.,
för att jemte öfriga anmärkningar tagas i öfvervägande; hvarföre
Hr Gr. o. Landtm, finge hemställa, om E. o. Ad., med förbehåll
att serskildt få pröfva Gr. Anckarsvärds förslag, behagade bifalla
den förev:de 17:de punkten.
Eopades Ja.
Efter sedermera framställd propos. till bifall å Gr. Anckarsvärds
förslag till tillägg vid denna punkt, som besvarades med starka Nej,
jemte åtskilliga Ja, hemställde Hr Gr. o. Landtm., om E. o. Ad.
behagade afslå samma förslag, och sedan härvid svaren utfallit med
starka Ja, jem.te några Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig hafva
funnit Ja öfvervägande.
■IS.de punkten.
Denna punkt bifölls.
19:de punkten.
Frih. Eaab, Adam Christian: Yid öfverläggningen om
19:de punkten framställdes förslag, att underd. skrifvelse borde till
K. M. aflåtas, med underd. anhållan, att K. M. ville anbefalla under
-
Den 13 Juni /. m.
sökningar inom Småland, till utrönande af huruvida ieke en lämpligare
väg än den föreslagna skulle kunna åstadkommas, hvilken fråga
R. o. Ad. beslöt skulle ställas i sammanhang med 19:de punkten.
På grund häraf, och utan att vidare motivera mitt förslag, anhåller
jag, att, efter de i Utsk:s förslag förekommande orden »undersökningar
blifvit anställde», tillägges: »dervid södra stambanans, äfvensom
möjligen blifvande bibanors lämpligaste sträckning genom Småland
torde förtjena serskild upmärksamhet.» Jag förnyar min anhållan
om bifall till detta mitt förslag.
Hr Hjerta, Lars: Oaktadt jag tillhör dem, hvilka anse,
att man icke kan kosta för mycket på undersökningar om jernvägsanläggningar
och dylikt, måste jag likväl fästa Ständernas upmärksamhet
på att de beslut R. o. Ad. fattat högst betydligt inskränkt
den till grund för K. M:s i ämnet aflåtna Nåd. Proposms plan.
Af sådan anledn. hemställer jag, om det icke kunde vara skäl att,
i likhet med hvad i andra Stånd blifvit beslutadt, nedsätta anslaget
till 100,000 Edr. Jag gör denna framställning på det att närv:de
ledamöter i StatsUtsk. må uplysa förhållandet.
Hr v. Troil, Emil: Under öfverläggningarna om jernvägarne
vid denna Riksdag, har icke sällan klagats öfver, att de framlagda
förslagen grundats på ofullständiga undersökningar, och likväl hafva
de vid sista Riksdagen dertill beviljade anslag varit otillräckliga och
måst öfverskridas. Under sådana förhållanden kan jag icke inse, på
hvad grund man yrkar nedsättning i det af Utsk. tillstyrkta anslaget
för undersökningar, hvilket jag således anser böra snarare förhöjas.
Om ett eller annat 100,000 Rdr mera eller mindre användes
till undersökningar om banornas sträckning m. m., är väl detta
en småsak, enär för hela arbetets fullbordande erfordras 130,000,000
Rdr. Det synes mig således vara den aldra största misshushållning
att inskränka anslaget för jernvägs-undersökningar. Då emellertid
fråga om anslagets förhöjande nu icke kan väckas, anhåller jag, att
det af Utsk. föreslagna anslag måtte åtminstone bifallas. I öfrigt
instämmer jag i Frih. Raabs föreslagna tillägg. Om banans sträckning
genom Småland hafva olika meningar upstått. Jag kan icke
afgöra, hvilken mening är den rätta, men då meningarna äro skiljaktiga,
och man i orterna föreställt sig, att en fördelaktigare sträckning,
än den hittills afsedda, skulle kunna bestämmas, tror jag det
vara skäl att önska, det alternativerna blifva undersökta och pröfvade,
innan hufvudsakligt beslut fattas. Det är ganska möjligt, att
raka sträckningen genom Sunnerbo härad, som blifvit icreslagen,
omsider befinnes vara den rätta. Om ett sådant beslut fattas, beliöfver
man icke frukta, att man i en framtid gifvit skälig anledn.
till klander mot den, som upgjort förslaget. Jag tillstyrker bifall
till Utsk:s förslag och Frih. Raabs redaktions-förändring.
Hr v. Troil, Sam. Gust.: Den siste talaren har nästan i
alla afseenden förekommit mig. Hvad Hr Hjertås förslag angår,
anser jag det vara det mest olämpliga beslut R. St:r kunna fatta.
246
Den 13 Juni f. m.
Jag tillåter mig erinra, att vid sista Riksdagen, då jag var ledamot
i StatsUtsk., lyckades jag der genomdrifva den åsigt, att den af K.
M. äskade summa i och för undersökningar borde förhöjas; men då
Utsk:s förslag inkom till Stånden, blef förhöjningen, på grund af
åtskilliga anmärkmr, afslagen. Jag sökte då förgäfves på detta rum
att få anslaget bestämdt till 100,000 Rdr, ty det nedsattes till
60,000 Rdr. Att ett dylikt belopp är otillräckligt se vi af ifrågav:de
Betänk. Jag anser nödvändigt, att vi till nästa .Riksdag
erhålla så fullständiga undersökningar, som möjligt, och lika med
den siste talaren anser äfven jag det at Utsk. tillstyrkta belopp snarare
för ringa än för högt, hvarföre någon afprutning icke rimligen
bör ifrågakomma. Då nu Frih. Raab mera generaliserat sitt förslag
till tillägg, än det han framställde under öfverläggningen om 9:de
punkten, har jag ingen anmärkn. deremot. Vid flere tillfällen har
jag visat behofvet eller nödvändigheten af ett fullständigt jernvägssystem
för provinsen Småland, och ehuru jag finner det måhända
mindre lämpligt, att uti ifrflgav:de punkt nämna en serskild provins,
då uti 19:de punkten alla Rikets provinser afses, vill jag icke motsätta
mig Frihrs förslag, ehuru jag tror, att undersökmr om förmånligaste
sträckningen af jernvägarna det oaktadt komma att anställas.
Gr Sparre: Afven jag anser af vigt, att de uti denna punkt
omnämnda undersökningar blifva verkställda, och då det är påtagligt,
att 150,000 Rdr för det ändamålet icke är för mycket, tillstyrker
jag bifall till punkten.
Frih. Sprengtporten: Under öfverlägningarna om dessa frågor,
så väl hos R. o. Ad. som vid allmänna sammankomsterna, har
man fästat upmärksamheten på sammanhanget emellan jernvägs-anläggningar
och kommunikations-väsendet i öfrigt. Jag hemställer
då, om det icke vore skäl, att, enär 150,000 Rdr blifvit föreslagna
att beviljas, R. St:rs skrifvelse till K. M. komme att innehålla något
härom. Skulle R. o. Ad. godkänna denna åsigt, så hemställer
jag, om icke näst före ordet industri borde inflickas orden kommunikalions-väsende.
Jag anser nyttigt att tillägga dessa ord, ty om det
skulle befinnas, att en sjökommunikation, eller kanal, eller en vanlig
farled har sammanhang med jernvägs-systemet, är det af vigt
att sådant icke förbises i den föreslagna skrifvelsen. Emot Frih.
Raabs förslag har jag intet annat att anmärka, än att det synes
mig betänkligt, att i denna punkt låta inflyta något, som har afseende
på ett serskildt landskap. Jag hemställer derföre till Frilen,
om han icke vill förändra sitt förslag, så att det kommer att utgöra
ett serskildt mom. I öfrigt tillstyrker jag bifall till Utsk:s
förslag.
Gr. v. Rosen: Den föreslagna summan är allt för låg, och
jag kan icke inse huru man kan begära att få fullständiga uplysningar
med ett så ringa belopp. Jag grundar detta påstående på
den erfarenhet jag såsom ledamot af jernvägs-komitén varit i tillfälle
att erhålla. Jag vill minnas, att utgifterna för den komité,
Den 13 Juni f. m.
247
sorn år 1851 eller 5.2 hade sig updraget att göra undersökningarne
för jernbanaus riktning mellan Svartå, Hult och Christinehamn, upgingo
till 26,000 Rdr bko, och min öfvertygelse är, att icke destomindre
all möjlig ekonomi användes. Resorna voro få, och komiténs
undersökningar koncentrerades omkring Orebro och dit angränsande
trakter. Åtskilliga brister i den sista komiténs arbeten är att
tillskrifva den inskränkta summa, hvarmed komitén hade att röra
sig, och derför kunde icke heller undersökningar om vägen emellan
Orebro och Askersund och icke heller om den banstriickning, Frih.
Raab i sitt förslag omnämnt, anställas. Jag medgifver, att en mängd
förarbeten blifvit gjorda, hvilka uti topografiskt afseende komma att
underlätta en framtida komités arbeten, men deremot är icke något
i industrielt eller statistiskt hänseende undangjordt. Frih. Sprengtportens
propos. biträder äfven jag, ty den går derpå ut, att ett fullständigt
förslag, omfattande alla kommunikationslinie!’, så till lands
som vatten, skall upgöras.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Föreg:de discussioner
om jernvägarne visa nogsamt, att jag vill hushålla med Statens
medel, men icke desto mindre vill jag ej motsätta mig denna punkt.
Jag anser af största vigt, att noggranna undersökningar verkställas
innan man beslutar att jernvägar skola anläggas. Deremot kan jag
icke godkänna Frih. Raabs förslag, rörande stambanans sträckning
genom provinsen Småland. Jag hemställer, om man icke kunde
deraf draga den slutsatsen, att man ej behöfde fästa mycket afseende
på de öfriga banornas sträckning. Det är likväl nödigt, att
undersökning göres om banornas sträckning, så väl inom andra provinser
som i Småland, och jag anser Frih:s förslag onyttigt, emedan
det synes gå ut på, att det är mera angeläget att draga jernvägen
genom Småland än genom andra provinser. I Frih. Sprengtportens
förslag instämmer jag deremot, emedan det är nödigt att få alla
möjliga uplysningar i afseende på jernvägarne. Jag tillstyrker således
bifall till punkten, med det tillägg Frih. Sprengtporten föreslagit.
Hr Tornerhjelm, Rud.: Då man inom R. o. Ad. afslagit
en af Utsk. tillstyrkt bansträckning, har sådant skett på den grund,
att fullständiga undersökningar saknats, och för att erhålla dem i
någon mån intill nästa Riksdag, har Utsk. tillstyrkt ett belopp, som
i sig sjelft är ganska ringa, men icke desto mindre vill man nu
nedsätta detsamma. De af enskildte inom Skåne bestridda undersökningar
kostade 25,000 Rdr och då lärer väl kostnaden för undersökningar
om hela landets jernvägar icke understiga 150,000
Rdr. Jag kan icke inse, hvarföre man skall, såsom Frih. Raab i
sitt tillägg föreslagit, påpeka Småland eller någon annan provins
företrädesvis. Jag vet icke för hvilken trakt af Småland Frih. intresserar
sig- Troligen är det sjön Sjösaln, och då undersökningar
i alla fall komma att sträckas dit, synes mig Frilns tillägg öfverflödigt,
hvarföre jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
548
Den 13 Juni /. m.
Hr v. Troil, Sam. Gust.: Det är med glädje jag erfarit,
att de fleste talare, och jemväl Gr. v. Rosen, ansett deri föreslagna
summan allt för ringa, hvilket ock är min åsigt, och jag föreslår
derföre, att R. o. Ad. måtte förvandla anslaget till ett förslags-anslag,
ställdt till K. M:s disposition i det upgifna ändamålet, hvarigenom
den fördel vinnes, att, om undersökningarne erfordra ett
högre belopp, K. M. då har medel att dertill disponera. I Frih.
Sprengtportens förslag instämmer jag, och lika med honom hemställer
jag till Frih. Raab, att han måtte tillåta, det hans tillägg
blir ett serskildt morn. Jag förnyar hvad jag redan sagt, att jag
anser mindre lämpligt att påpeka en serskild provins, då punkten
omfattar alla de län, der jernvägar skola anläggas.
Frih. Leijonhufvud, Bror Abraham: Alan har sagt, att
de på undersökningar nedlagda kostnader återgäldas vid arbetets företagande,
och jag är om sanningen häraf innerligen öfvertygad; men
lika öfvertygad är jag ock, att Regeringen omöjligen kan med den
föreslagna summan låta verkställa de erforderliga undersökningarna,
åtminstone icke så som erforderligt är. Den topografiska undersökningen
medtager 50 å 00,000 Rdr och då återstår för de statistiska
industriella icke mera än omkring 90,000 Rdr. Således är den
föreslagna summan alldeles för ringa, såvida man vill att undersökningar
skola göras inora alla län, hvilka jernvägarne skola genomlöpa.
Jag måste således biträda den siste talarens åsigt, att anslaget
måtte förvandlas till ett förslags-anslag, ställdt till K. M.s disposition.
Hvad angår Frih. Raabs förslag, är det icke svårt att
förklara, hvarföre provinsen Småland behöfver serskildt påpekas.
Jernbanan måste gå genom Småland, men denna provins är icke
ännu af topografiska korpsen fullständigt undersökt. Dessutom är
denna provins mera kuperad och bör derföre noga undersökas, hvadan
ock skäl är att detta behof bör uti underd. skrifvelse!) serskildt
påpekas. Undersökningarna inom denna provins blifva dessutom dyrare
än inom andra. Jag anhåller således, att R. o. Ad. måtte förvandla
anslaget till ett förslags-anslag och bifalla det af Frih. Sprengtporten
föreslagna tillägg.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag beder att få närmare
utveckla skälen hvarföre jag omfattat frågan, huruvida en lämpligare
sträckning af banan skall kunna åstadkommas inom provinsen Småland.
Då jag ser på kartan och genomläser Utsk:s Betänk., så finner
jag ett löfte gifvet, att i framtiden de större banorna skola gå
genom Östergöthland till Wexiö och derifrån till en lämplig punkt
på södra banan. Deraf skulle inträffa, att under en längd af 15
mil ,2:ne banor skola gå parallelt med hvarandra, på ett afstånd af
8 å 10 mil. Det är fruktansvärdt, att hvilken bana som helst inom
Småland icke får rätt stor trafik, och omöjligt förefaller det mig,
att 2 sådana banor kunna bära sig. Deremot föreställe' jag mig
det vara lämpligare att lägga vägen 2 mil i krok, til' undvikande
af vägens neddragande till Wexiö, som kostar långt mera och medför
den olägenheten, att de båda banorna få mindre trafik. Hr Tor
-
De ii 13 Juni f. m.
24#
nerlijelm liar omnämnt mitt intresse för sjön Sjösalen. Jag erinrar
mig nu, att en af mina mågar har en egendom i närheten af denna
sjö, och Hr Tornerhjelm har deraf tagit sig anledn. att tro, det jag
röstar för vägens riktning åt denna sjö endast af det skälet; men
han har likväl misstagit sig, ty om än södra banan förlägges så,
som Utsk. föreslagit, går hon genom denna miti mågs egendom.
Jag beder Hr Tornerhjelm för framtiden undvika dylika beskyllningar.
Jag har ansett mig böra upptaga detta, för att dermed bevisa,
huru lätt det är att blifva misstänkt, då man framställer ett
förslag. Jag misstänker ingen, ty jag tror, att vi litet hvar vilja
det bästa. Då man tager i betraktande, att Småland utgör en betydlig
del af Eiket och onekligen är den mest vanlottade provins i
fråga om kommunikationer, tror jag, att ensamt i denna omständighet
ligger en anledn. till mitt förslag, utan att jag derföre behöfver
anses hysa någon förkärlek för denna provins; men man kan ju
undvika att nämna densamma, derigenom att man säger södra vägen.
Jag har upgjort ett nytt förslag, hvilket lyder sålunda: »dervid
de från Götheborg och Malmö utgående, redan påbörjade banornas
jemte deras bibanors lämpligaste sträckning torde förtjena
serskild upmärksamhet.ä Detta förslag anhåller jag måtte få utbytas
emot mitt förra, öfvertygad att jag då skall erhålla understöd
för detsamma. I mitt sednare förslag är provinsen Småland icke
omnämnd, hvilket äfven är likgiltigt, endast banan är nämnd.
Hr Hjerta; Då jag förra gången hade ordet yttrade jag, att
min afsigt endast var, att erhålla uplysningar i ämnet. Jag beklagar,
att discussionen sedermera erhållit så vidlyftiga dimensioner.
Emellertid hafva de afgifna anförandena varit för mig fullt öfvertygande,
och afstår jag således från mitt förslag att nedsätta summan.
Jag vill dock tillägga, att jag anser Erih. Eaabs förslag öfverflödigt.
Otvifvelaktigt ordnar Eegeringen ifrågavide undersökningar
så, att äfven den ifrågaställda östra sträckningen jemväl blir
föremål för desamma. Det är naturligt, att en ny speciel undersökning
ar af nöden, i händelse Förstärkta StatsUtsk., till hvilket
en del af frågorna kommer, skulle underkänna Borgare- och BondeStåndens
beslut, ty då äro noggranna undersökningar af nöden, för
bedömandet om vägen skall gå norr eller söder om Mälaren; men
i alla fall tror jag det icke vara lämpligt att specielt påpeka det,
enär Eegeringen i landets intresse icke lärer underlåta att sådant
anordna. Ett bifall till Utsk:s förslag synes mig alltså tillräckligt.
Hr Cederschiöld: Ehuru jag redan förklarat, att jag icke
vill nedsätta det af Utsk. tillstyrkta anslag, kan jag likväl icke biträda
Hr v. Troils förslag, att, för anställande af undersökningar,
ställa till Kegeringens disposition ett obegränsadt anslag. Jag kan
icke föreställa mig annat, än att Utsk., som för öfrigt icke visat
sig hafva tillvägagått med öfverdrifven sparsamhet, skulle i detta fall
hafva visat för stor njugghét. Då likväl Utsk. ansett högst nödigt
att noggranna undersökningar anställas, och för detta ändamål föreslagit
en summa af 150,000 Edr, bör man väl kunna antaga, att
250
Den 13 Juni f. m.
denna summa är tillräcklig. Ett förslagsanslag kan jag icke bifalla.
Erfordras ett högre belopp än det föreslagna, sfi må Utsk., då frågan
återkommer, måhända med anledn. af Frih. Sprengtporten förslag,
inkomma med ett nytt förslag. Beträffande Frih. Eaabs förslag,
medgifver jag, att det sednare är bättre än det förra, men
det är för litet omfattande; ty det är nödigt, att dessa undersökningar
sträcka sig icke blott till den södra, utan äfven till de öfriga
vägarne. Jag motsätter mig icke Frih:s förslag, men jag vill
att undersökningar skola göras om alla vägarne, och antages Frih:s
förslag, blir följden, att södra banan anses af mera vigt än de öfriga
banorne.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Nyligen upkommen på detta
rum, har jag icke kännedom om de här afgifna yttranden, men vid
de allmänna sammankomsterne har jag hört, att de anställda undersökningarne
icke äro så fullständiga, som önskligt varit. Jag
har nu hört, att man ansett den af Utsk. föreslagna summa vara
för ringa, och då jag anser af vigt, att, innan ett arbete företages,
noggranna undersökningar anställas, finner jagäfven summan vara alltför
låg. När emellertid, enl. min åsigt, undersökningarne icke böra inskränkas
till en viss ort, utan öfverlemnas till K. M:s bestämmande, tillstyrker
jag, att ett högre, men bestämdt anslag beviljas; ty lika
med den siste talaren, anser jag ett förslagsanslag här icke böra
komma i fråga. Jag anhåller, att summan måtte förhöjas till 200,000
Edr Ernt.
Hr v. Troil, Sam. Gust.: Enl. hvad en ledamot i Stats
Utsk.
sagt mig, skola 3 Stånd redan bifallit Utsk:s förslag. Om
nu så är förhållandet, tjenar det till intet, att vi här besluta ett
förslagsanslag, hvilket jag likväl ansett vara det rättaste, hvarföre
jag afstår från mitt i detta hänseende framställda förslag.
Hr Montgommerie: Efter den uplysning, Hr v. Troil lemnat,
har jag intet att tillägga i fråga om anslagets förvandlande till
ett förslagsanslag. Då från Afdelmn frågan inkom till plenum, var
summan föreslagen till 100,000 Edr, men höjdes till 150,000 Edr,
så att en ytterligare tillökning deri icke torde vara möjlig. Till
Frih. Eaab hemställer jag, om hans förslag är behöfligt. Frih:n har
nemi. sagt, att undersökningar böra företrädesvis anställas å vestra
och södra banan, men de böra väl ske der de äro mest af vigt.
Jag anhåller om bifall till denna punkt.
Frih. Sprengtporten: Svårligen kan jag föreställa mig, att
de tvenne ord, jag till fullständigande af Utsk:s förslag framställt,
skola kunna betraktas, som serskild motion. Min afsigt har icke
varit att skilja anslaget till undersökningar om kommunikationsväsendet
i allmänhet från det anslag, som för undersökningar om jernvägarna
kan beviljas, utan endast att få alla dessa undersökningar
ställda i ett sammanhang, hvarföre jag förnyar min anhållan om
propos:n på mitt förslag. Slutligen hemställer jag, om, sedan vi
Den 13 Juni f. m.
251
erfarit, att 3 Stånd bifallit denna punkt, det kan tjena till något
att vidare orda om densamma.
Frill. Eaab, Adam Christian: Hr Montgommerie-Ceder
hjelm
har ansett mitt förslag öfverflödigt, men han torde bemärka,
att den sträckning af vägen, jag förordat, icke varit förut ifrågasatt,
och är således icke känd. Det kan dessutom hända, att Styrelsen
öfver jernvägarne låter anställa undersökningar på andra vägar, än
som varit i fråga, och derföre torde vara nödigt att påpeka den väg
man önskar. Hvad Hr Cederschiöld angår, hoppas jag att han låter
sin anmärkn. förfalla, sedan han erhållit närmare kännedom om
mitt förslag, som lyder sålunda: »dervid de från Götheborg och
Malmö utgående, redan påbörjade banornas, jemte deras bibanors
lämpligaste sträckning, torde förtjena serskildt upmärksamhet.» Nu
är händelsen, att B. St:r icke beslutat andra stambanor än från
Malmö och Götheborg, och således uttrycker mitt förslag icke annat,
än att det är angeläget att sträckningen af de redan påbörjade banorna
företrädesvis undersökes. Jag tror, att Hr Cederschiöld nu
skall gilla mitt förslag.
Hr Cederschiöld: Det må ursäktas mig, om jag icke kunnat
godkänna ett förslag, som jag aldrig hört förr än Frihm nu
upläste detsamma. Frihm talade först om att man skulle serskildt
hålla sig till undersökningar inom Småland, och sedan om södra
banan. Hade Frihm gjort framställning om de af E. St:r beslutade
och redan påbörjade banorna, så hade jag haft intet att deremot
erinra, helst som jag redan uttalat den mening, att, då jag
icke kunnat lyckas förmå R. St:r att frångå den åsigten, att stambanor
skola utföras för Statens räkning, jag önskar, att man åtminstone
borde hålla sig till de banor, som redan voro påbörjade.
Då nu öfverläggningen anså'gs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm, att, i afs:de på förev:de punkt, hvartill några talare yrkat
bifall, blifvit föreslaget af Frih. Eaab, att efter orden »undersökningar
blifva anställda», måtte tilläggas: »dervid de från Götheborg
och Malmö utgående redan påbörjade banorna, jemte deras bibanors
lämpligaste sträckning lorde förtjena serskild upmärksamhet)),
äfvensom af Frih. Sprengtporten, att å nästföreg:de rad näst före
ordet »industri», måtte tilläggas orden »kommunikationsväsende»,
samt af Hr Aminoff, att den i denna punkt tillstyrkta anslagssumma
måtte höjas från 150,000 till 200,000 Edr Ernt.
Hr Aminoff: Sedan numera är uplyst, att genom 3 Stånds
beslut frågan är afgjord, afstår jag från mitt yrkande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att E. o. Ad., på det propositionerne
ej må blifva alltför invecklade, torde finna lämpligt, att beslut
först fattades endast om 19:de punkten, sådan den af Utsk.
blifvit framställd, med Ståndet förbehållen rätt att sedan pröfva de
nu föreslagne tilläggen, samt hemställde derjemte om E. o. Ad.,
352
Den 13 Juni f. ra.
med sig förbehållen rätt att serskildt besluta om ifrågav:de tillägg,
behagade bifalla 19:de punkten af Utsk:s Utlåt.
Ropades Ja.
Propos. till bifall å det af Frih. Sprengtporten föreslagna tillägg
blef härefter framställd och besvarad med starka Ja, jemte några
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja
öfvervägande.
Vidare framställdes propos. till bifall å det af Frih. Raab föreslagna
tillägg, och ropades dervid starka Ja, jemte åtskilliga Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåg att äfven nu
Ja varit öfvervägande.
Hr Tornerhjelm begärde votering, men innan i anledn. häraf
voteringspropos:n hann blifva uppsatt, anmälde sig och yttrade
Hr Tornerhjelm: Oaktadt jag icke finner detta förslag lämpligt,
vill jag, för att icke för länge uptaga R. o. Ad:s tid, afstå
från min begäran om votering.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde vidare om R. o. Ad. behagade,
såsom Frih. Sprengtporten föreslagit, inbjuda de öfriga RiksStånden
att biträda R. o. Ad. i afs:de på 19:de punkten fattade beslut, och
sedan svaren utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
Hr Gr. o. Landtm, sig hafva funnit Ja öfvervägande.
30:de och 21:sla punkterna.
Dessa punkter biföllos.
22:dra punkten.
Gr. Anckarsvärd: Jag kan icke inse något skäl hvarföre
R. St:r skola binda sig genom ett beslut att ieke taga i anspråk
inkomsterna af bränvinstillverkningen. Det är visserligen sagdt, att
dessa medel erfordras för fyllande af Statsverkets behof i andra delar.
Detta kan vara möjligt; men jag vill erinra, att vid en föreg:de
Riksdag eller den sista K. M. beräknade inkomsten af bränvinsskatten
såsom en utväg till godtgörande af räntor och amortering
af uptagna lån för jernvägsanläggningar. Jag tror således, att man
icke bör binda sig genom något beslut i detta hänseende. Redan
vid början af innev:de Riksdag fästade jag upmärksamheten på nödvändigheten
att först upgöra statsregleringen, och att sedan företaga
frågan om jernvägarne. Frågan härom är numera afgjord, och kan
icke vidare blifva föremål för våra öfverläggningar. Nu befinna vi
oss i det stadium, att frågan om jernvägarne måste afgöras, ehuru
statsregleringen ännu icke är afslutad, och vi äro således okunnige
om beloppet af de öfverskottsmedel, som kunna för ändamålet vara
att tillgå. Jag frågar derföre, om det kan vara välbetänkt att genom
ett formligt beslut afhända oss denna tillgång eller bränvinsskatten.
Jag skulle derföre tro, att det vore bäst att återremittera
denna punkt.
Den 13 Juni f. m.
253
Gr. Frölich: Jag kan icke instämma med den siste talaren,
ehuru jag, likasom många andra inom de öfriga Stånden, genom
väckta motioner ifrågasatt, att bränvinsskatten, jemte andra Statens
inkomster, skulle användas till jernvägsbyggnader. Detta är numera
icke en principfråga, utan en ren praktisk fråga. Så länge vi be
farade
och hoppades kunna förhindra att ett större statslån skulle
uptagas, är det klart, att enhvar sökte afböja en sådan calamitet,
och att man då borde tänka på möjligheten att vid den tidpunkten
hänvisa på andra utvägar. Icke för jernvägarnes skull, utan förden
ställning, hvari E. St:rs Bank nu befinnes och örn några månader
än vidare kan befinnas, anser jag nödvändigt, att statslån uptages,
och just derföre synes mig bränvinsskatten icke böra beräknas till
jernvägarnes byggande. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Jag anser olämpligt, att afvika
från den hittills följda grundsatsen, att vid statsregleringens
upgörande taga i beräkning statsverkets alla tillgångar, utan att man
bestämmer, att den eller den inkomsten skall användas till det eller
det ändamålet. Genom ett motsatt förfarande upkommer dels obehöflig
vidlyftighet i räkenskaperne och dels oredor. Den hittills
följda grundsatsen har medfört nytta och reda, och jag vet då icke
hvarföre man skall göra en afvikelse derifrån. Jag anhåller om bifall
till Utsk:s förslag.
Frih. Tersmeden: Jag instämmer med Frih. Åkerhjelm, och
anser det högst olämpligt att afvika från den hittills följda grundsatsen,
och tror att Utsk. välbetänkt afstyrkt den väckta motionen.
Hr Cederschiöld: Jag antager för gifvet, att 24:de punkten
i Betänk, återremitteras, och om så blir förhållandet, tror jag
man gjorde orätt om man icke bifaller 22;dra punkten. Lika med
de tvenne sista talarne anser jag att en viss skatt icke bör bestämmas
eller anslås till ett visst ändamål, utan den bör ingå i hela statsregleringen.
Men genom ett bifall till denna punkt har man, enl.
min åsigt, beröfvat sig möjligheten att till jernvägarne använda
bränvinsskatten; ty Utsk. säger: »att ofvanberörde motion, jemte
öfrige framställningar ang:de de genom beskattningen å bränvinstillverkningen
och försäljningen inflytande medels användande till
jernvägsanläggningarne icke må af It. St:r bifallas.» Häraf kan dragas
den slutsats, att bränvinsskatten icke skulle få användas på
samma sätt, som andra skatter. Detta tror jag ieke vara meningen,
och för att få det riktigt uttryckt, anhåller jag att förslaget måtte
återremitteras.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I den financiella barndomens
tider kunde man anslå serskilda skatter till serskilda ändamål, men
i sednare tider har man funnit, att alla skatter böra till Statsverket
ingå, och alla utgifter bestridas af detsamma. I anledn. af Hr Cederschiölds
yttrande får jag uplysa honom, att sedan bränvinsskatten
inkommit i Statens skattkammare, förvaras den der icke i något
254
Den 13 Juni f. m.
serskildt fack, och att således, om Hr Cederschiöld vid 24:de punkten
lyckas att genomdrifva sina åsigter, det icke finnes någon bränvinsskatt,
utan endast allmänna medel. Han kan således vara lugn.
Jag anhåller om bifall till denna punkt.
Gr. Anckarsvärd: Såsom ursäkt för min barnsliga tvekan
att bifalla denna punkt, torde det tillåtas mig anföra, att jag hemtade
mina skäl från K. M:s Propos. vid sista Riksdagen.
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan icke finna något hinder
för afslag* å denna punkt, och de tvenne Landshöfdingar, som här
yttrat sådant, synas icke hafva tagit närmare reda på förhållandet
med räkenskaperne. På debetsedlarne uptages serskildt den bevillning,
som ingår till Riksg:sKont., och då möter ingen svårighet,
att, när man vet, att bränvinsskatten ingår i statskassan, använda
denna inkomst lill ett serskildt ändamål. Jag har härmed icke sagt,
att man skall vidtaga en sådan åtgärd, men jag bestrider, att räkenskaperne
lägga hinder i vägen derför. Bränvinsutskänkningsoch
utminuteringsskatten ingår icke annorlunda i statskassan, än att
den upbäres af Kronans upbördsmän och aflemnas till kommunerne
på sätt författningen föreskrifver. Denna afgift utgår med en proc.,
och det är lyckligt, att Staten kan skänka kommunerne vissa afgifter;
men huruvida detta till sin princip är riktigt, lemnar jag derhän.
Yid ett tillfälle, som detta, då fråga är om icke mindre än
att använda 20 å 3 0 milhr Rdr till jernvägsbyggnader, synes mig
rättast att använda ifrågav:de afgifter till detta ändamål, så att man
kunde undvika att uptaga åtminstone lån till belopp, motsvarande
samma afgifter. Jag vet icke beloppet af desamma, men jag tror,
att det upgår till 1,500,000 Rdr bko; och bättre är väl att använda
denna summa till jernvägsbyggnader, än att skänka densamma
till kommunerne, hvilka jag anser pligtige att ombesörja sina
utgifter, utan bidrag af Staten. Jag hade således önskat, att R. o.
Ad. velat förklara, att de icke godkänna Utsk:s förslag.
Efter härmed fulländad öfverläggning, framställde Hr Gr. o.
Landtm, hurusom en del talare yrkat bifall och andra återremiss å
denna punkt, och då sedermera Hr Gr. o. Landtm, började omnämna
den af Hr Printzensköld yttrade mening, anmälde sig och
yttrade
Hr Printzensköld: Jag har icke yrkat någon serskild propos.
, utan önskade endast, att R. o. Ad. icke måtte godkänna Utsk:s
förslag. Jag afstår ifrån denna min önskan.
Propos. till bifall å förev:de punkt blef härefter framställd och
besvarad med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm
förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
23:dje punkten.
Denna punkt bifölls.
Den 13 Jun) f. m.
2i:de 'punkten.
Hr Cederschiöld: Om StatsUtsk:s segrande majoritet, i motsats
till de åsigter jag redan uttalat, icke skulle anse förfallen frågan
om de stambanor, hvilka 2:ne Stånd icke godkänt, utan samma
majoritet vill drifva den frågan till Förstärkt StatsUtsk. för att
erhålla medel till dessa stambanors anläggande, innefattar likväl denna
punkt i Betänk, en räddningsplanka för dem, som icke vilja hafva
dessa banor; ty det står i E. o. Ad:s samt PresteStåudets makt att
säga nej till uptagande af lån, och detta är en fråga, som aldrig
kan blifva föremål för Förstärkta XJtsk:s åtgörande. Säga dessa 2:ne
Stånd nej till låns uptagande, så tror jag, att, om än frågan drages
till Förstärkt Utsk., hon icke blir farlig; ty om ledamöterne i StatsUtsk.
få veta, att man skall taga medlen ur egen ficka, och icke
genom statslån, hoppas jag, att de, som tänka lika med mig, kunna
vänta en lycklig utgång af frågan. Jag anhåller således om återremiss
af denna punkt, på det att vi först måtte taga under hufvudsaklig
pröfning den andra punkten, sedan Utsk. fått del af de olika
Ståndens beslut i denna fråga, och inkommit med ny framställning,
hvaraf man kan se huru stort beloppet, som för jernvägarne erfordras,
i det hela blir. Derigenom försättes E. o. Ad. samt PresteStåndet
i tillfälle att bedöma, huruvida lån bör uptagas eller icke.
Gr. Frölich: Ingen heldre än jag skulle se att det vore möjligt
att bestrida utgifterne för Statens nu beslutade jernvägar, på
•det sätt sista talaren åsyftar. Jag kan icke neka, att han intagit
en fast position för att vinna ett ändamål, som enl. min åsigt kan
på annat sätt ernås; men jag vill icke motsätta mig hans åsigt, så
länge jag har hoppet qvar, att vi kunna undslippa lån. Möjligen
vore det lämpligt att erhålla en återremiss för att kunna jemföra
vårt beslut med de öfrige Ståndens, och deri finner jag mycket förnuft
ligga; men det beror på om E. o. Ad. vill det. Vill E. o.
Ad. åter det icke, måste jag uptaga dess tid ganska länge med anmärkmr
emot denna punkt. Jag vill icke yttra mig vidare i afbidan
på att få erfara om andra med mig önska en återremiss. Emellertid
skall jag passa på att ännu en gång begära ordet.
Hr Tornerhjelm: Jag får tacka Hr Cederschiöld för det han
rent ut uttalat meningen med den af honom yrkade återremissen;
men jag beklagar, att denna eldbrand blifvit utkastad ibland E. o.
Ad. Det finnes nog eldfarliga ämnen ändå. Talaren sade nemi.,
att genom en återremiss kan förhindras anläggandet af de banor 2:ne
Stånd beslutat. Således vill han begagna detta medel för att köra
bort jernvägsfrågan, så att några jernvägar icke må blifva färdiga
till nästa Eiksdag. Jag tror, att när detta yttrande blir kändt inom
de öfrige Stånden, den redan befintliga bitterheten skall åtminstone
icke förminska den rådande oviljan mot E. o. Ad. Talaren har
fullkomligt förbisett ställningen inom landet. En hvar, som något
känner affärslifvet, vet, att penningetillgången i landet är knapp.
Jag tror, att i den mån vi erhålla jernvägar, vi i samma mån skola
256
Den 13 Juni f. m.
fa ymnigare penningetillgång. Jernvägarnes omintetgörande skall
högst menligt inverka på handel och rörelse Man kan svara mig,
att detta rörer icke R. St:r, men i följd af det utaf Regeringen
framlagda förslag har allmänheten hoppats, att statslån till större
eller mindre belopp skulle uptagas. Jag kan icke inse någon våda
af att R. o. Ad. utan återremiss updrager åt Fullmäktige i Riksg:sKont.
att uptaga lån till ett bestämdt belopp, t. ex. 10 mill. Rdr.
Således icke något maximum, som i ett annat Stånd blifvit yrkadt.
Jag har med flit föreslagit summan låg, på det att man icke måtte
hysa några farhågor, och tror, att om man fixerar summan, detta
skall för mängden vara lugnande; men att bevilja en återremiss i
den riktning Hr Cederschiöld föreslagit, anser jag högst oklokt,
hvarföre jag hoppas, att R. o. Ad. icke fäster något afs:de å denne
talares yrkande.
Hr Mon tgommerie: Om punkten skall afgöras i sin helhet,
komma så många anmärkmr mot densamma att göras, att jag icke
inser huru de skola kunna redas, annorlunda än genom en återremiss.
Denna punkt kan söndras i tvenne delar. Den ena innefattas
i att medlen för jernvägarne skola anskaffas genom lån; den
andra föreslår sättet och vilkoren för sådant lån. Det är nu fråga
om medlens anskaffande, och en hvar inser att det skall ske genom
lån. Alla 4 Stånden hafva beslutat att jernvägar skola b.vggas till
högre belopp än det, hvartill öfverskotten å Statsverkets inkomster
upgå. I afs:de åter på den frågan, att en del af dessa kostnader
skola bestridas med öfverskottsmedel, får jag erinra, att en punkt i
Betänk, finnes, som förbehåller R. St:r att anvisa sådane öfverskott
till jernvägarne, i den mån de befinnas tillgänglige. Jag tror således,
att man kan utan fara bifalla den egentliga 24:de punkten, och
att man i fråga om de påföljande mormna kan sedermera bestämma
sig för afslag å eller bifall till hvart och ett af dem. Jag anhåller
om propos. på ett sådant föredragningssätt.
Frih. Cederström, Thure: Jag måste djupt beklaga, att
Hr Cederschiöld framkommit med sitt förslag, som går ut derpå,
att sedan 2 Stånd afslagit, men 2:ne andra Stånd beviljat anslag
till jernvägar, de 2:ne sistmde skulle vara beröfvade rättigheten att
få sina beslut pröfvade i Förstärkt StatsUtsk. Jag måste bestrida
hans påstående såsom fullkomligt grundlagsvidrigt. Beträffande 24:de
punkten, anser jag något skäl för densammas återremitterande icke
förefinnas, utan kan den ganska väl bifallas, endast man borttager
3:ne ord, nemi. »vestra och södra.» Dessa ord böra icke inkomma
i Ståndets beslut, emedan man icke vet hvilken bana, som erhåller
anslag. Derföre bör ock meningen i punkten så redigeras, att man
säger: att R. St:r för innev:de års arbeten å stambanorna etc. Derigenom
lägges icke något hinder i vägen för anvisande af de medel,
som blifva anskaffade. Någon fara af ett bifall till denna punkt
kan jag icke inse; ty det är väl klart, att om R. St:r genom votering
i Förstärkt StatsUtsk. besluta att jernvägar skola byggas,
kan
Den 13 Jani f. m.
257
kan ingen skada vara dervid att åt Fullmäktige i Riksg:sKont.
updroges att pröfva, huruvida Statens öfverskott må dertill användas,
eller i händelse af brist på sådana öfverskott lån skola uptagas.
Jag kan icke föreställa mig, att 11." St:r icke skola ega så
mycket förtroende till Fullmäktige i Riksg:sKont., att de icke
skulle vilja anförtro dem en sådan pröfningsrätt. Då, enl. min upfattning,
intet vinnes med en återremiss, anhåller jag om bifall till
denna punkt, så mycket heldre, som kändt är, att hvarje dag Riksdagen
räcker, kostar 4,000 Rdr, och en återremiss endast ökar denna
kostnad. Det förundrar mig, att de Hrr, som ifrigast påyrka sparsamhet
med Statens medel, nu ingalunda bry sig om denna högst
betydliga kostnad, och något skäl att föröka den genom onödiga återremisser
kan jag icke inse. Jag förnyar min anhållan om bifall till
punkten, med den förändring jag föreslagit.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Då jag tager för gifvet
att denna punkt kommer att återremitteras i sin helhet, och sannolikt
inom de öfrige Stånden olika meningar komma att uttalas om
lämpligaste sättet för anskaffande af de för jernvägsbyggnaderne erforderlige
medel, tillåter jag mig yttra några ord, som möjligen
komma att tagas i betraktande af Utsk., i händelse återremiss af
R. o. Ad. beslutes.
Då jag begär återremiss, åsyftar jag dermed icke det ändamål
en talare antydt. Jag hyser den öfvertygelsen, att jernvägsanläggningar
böra bedrifvas med all möjlig kraft, äfven om statslån dervid
måste ifrågakomma; men jag tror äfven, att man i möjligaste
måtto bör undvika dessa utländska statslån. Deremot önskar jag,
att man må bereda tillgångar inom landet, och i främsta rummet
tillse, hvilka tillgångar landet i framtiden kan hafva att disponera
för betäckande af ränta och amortering å de uptagna lånen. Enl.
min åsigt har en talare på andra sidan haft mycket orätt, då han
sade, att det beslut, R. o. Ad. förut fattat, väckt ovilja. Jag är
öfvertygad, att den ojemförligt största delen af svenska folket har
med tillfredsställelse erfarit R. o. Ad:s beslut. Jag är säker derpå,
att landet, den stora majoriteten af folket, med ängslan afvaktat
följderne af de beslut, som skola fattas, och jag är äfven förvissad
derom, att detta folk väntar, det R. o. Ad. skall fortfarande ådagalägga,
att de beräkna landets tillgångar så, att de icke komma att
anlitas öfver böfvan.
Hvad sjelfva hufvudfrågan angår, så synes mig mom. litt. a
innehålla just det mål, hvartill jag önskar komma. Jag hade likväl
väntat mig, att Utsk. mera bestämdt uttryckt den önskan, som,
jag är viss derpå, näres i hvarje fosterländskt bröst, nemi. att utländsk
kredit skall anlitas endast i den mån lån inom landet icke
kunna erhållas mot antagliga vilkor. Jag tror, att majoriteten önskar
undvika den utländska skuldsättningen, och att det varit särdeles
väl, om en sådan tanke blifvit i mom. inlagd. Morn. litt. b
är icke allenast onödigtvis peremtoriskt, utan äfven skadligt. En
hvar, som följt de penningeuplåningar, som i sednare tider inom
VI H. 17
Den 13 Juni f. m.
landet egt rum, vet nogsamt, att först år 1855, — då penningetillgången
i landet var så rik, att den förr icke varit sådan, och troligen
komma väl 50 år att förflyta, innan en sådan tillgång ånyo
yppas, — blef det hypotheksföreningarne möjligt att uptaga lån mot
oupsägbara obligationer. Så är alltid förhållandet i ett land med
små kapitaler; ty man afsäger sig icke gerna rättigheten att disponera
sitt kapital, hvilket just sker, då man lemnar ut sina kapitaler
mot dylika oupsägbara obligationer; ty deras inlösen kan omöjligen
beräknas. Jag anser detta mom. innehålla en skadlig bestämdhet
i föreskrifterne, hvilken jag anser onödig. Mig synes, att Utsk.
bordt hafva lemnat fullmäktige öppet att utgifva obligationer, ställde
dels på upsägning, och dels äfven betalbara vid upvisandet. Vilkoret
för möjligheten af en sådan åtgärd är, att Riksgäldskontoret
måste disponera kreditiver både inom och utom landet. I obligationer,
betalbara vid upvisandet, ligger en förmåga att framkalla kapitaler,
som andra förbindelser icke ega, om icke skuldsedlar, ställde
att inlösas vid anfordran Det ligger i sakens natur, att dessa obligationer
icke böra utgifvas i större mängd, emedan de eljest möjligen
kunna uttränga det egentliga myntet ur rörelsen, såsom gångbara
man och man emellan. Denna obligationernes gångbarhet underlättar
rörelsen, utan att derigenom skapa något ondt eller ett
falskt mynt. Således hade Utsk. bordt taga i betraktande huru-,
vida icke fullmäktige i Riksg:sKont. kunnat tillerkännas rättighet
att utgifva obligationer, upsägbara efter viss tid, äfvensom betalbara
vid upvisandet. Men för att bedrifva en sådan rörelse fordras
kreditiv inom och utom landet, och jag skall icke underlåta
att väcka motion derom, att ett sådant kreditiv lemnäs fullmäktige
i Riksgäldskontoret uti Ranken. Uti litt. c, mom. l:o och 2:o förekommer
måhända en af de vigtigaste frågorna. Jag har hört mycket
omtalas, och man anser det af stor vigt, att på ett statslån
kapitalrabatt icke eger rum; men det är kanske af'ändå mera vigt,
att man genom statslån icke updrifver räntan. Om man t. ex. utgifver
obligationer, löpande med t-’- proc:s ränta, men penningeförlägenheten
inom landet föranleder uptagande af ett utländskt statslån
mot samma fänta, så skulle detta verka menligt först och främst
på hypotheksföreningarnes låne-negociationer utom landet, och höja
priset å dessa lån, och sedan på de intecknade kapitalerne i landet;
ty en hvar inser lätt, att statsobligationer, löpande med 4^ proc:s
ränta, och med någon kapitalrabatt; ty sådan kommer alltid att ega
rum, skola af kapital-egare föredragas framför enskildta föreningars
eller enskildte personers förbindelser, hvilka alltså måste draga högre
räntefot än den nu gängse. Jag tror derföre att man bordt
bestämma statsräntan, och sedan öfverlåta åt fullmäktige i Riksg:sKont.
att lemna den kapitalrabatt, som är nödvändig. Derigenom
hade man äfven förekommit, hvad som bör undvikas, nemi.
ränte-konventioner. Sådana hafva inträffat nästan i alla länder, och
isynnerhet i Frankrike, då nemi. Staten nödgats uptaga lån mot hög
ränta, söker man, när den financiella ställningen i landet förbättrats,
att omsätta dessa lån mot lägre ränta. Denna åtgärd är ej i allmänhet
väl ansedd, och betraktas af kapitalister eller innehafvare af
Den 13 Juni f. m.
259
obligationer såsom ett angrepp mot eganderätten; ty en hvar, som
fått en sådan obligation, och trott sig vara förvissad att erhålla den
förskrifna räntan, anser som ett ingrepp i sin påräknade förtjenst,
då han nödgas utbyta en obligation med högre ränta mot en annan
med en lägre. I detta afs:de vill jag endast påminna om de räntekonventioner,
som hypotheksföreningarne åstadkommit med sina obligationer,
enär de nedtryckt den utfästa 5 proc:s räntan till 4£ h
4 proc. På samma sätt förhåller det sig med statsobligationer. Det
är således måhända mindre klokt att icke bestämma en statsränta.
Det är vida klokare att medgifva kapitalrabatt. I mom. litt. f hafva
fullmäktige lemnats rättighet att för hvarje lån bestämma ordningen
och sättet för amorteringens verkställande. Jag är ingalunda
den, som vill binda fullmäktiges händer, enär jag anser dem böra
i möjligaste måtto vara fria; ty för att sköta sådana affärer, måste
man icke vara bunden inom några i förväg lagde hinderlige band;
men det enda fall, hvari ett sådant band bör finnas, är just i fråga
om statsräntan, emedan denna ränta inverkar på räntan i hela landet.
Jag tvekar likväl, huruvida det kan vara lämpligt, att statsobligationerne
u+Jottas och inlösas på samma sätt med hypotheksföreningarnes
tillgår. Det är en åtgärd, som icke förekommer i andra
länder. Der köpas vanligen obligationer till det pris de ega på
börsen, och en omtänksam styrelse begagnar sig alltid af den konjunktur,
då obligationerne kunna återköpas för bästa priset. Det är
ett säkert sätt att föröka obligationernes kredit, och det är nödvändigt
för att skaffa dem omlopp; ty man kan icke begära att utländska
affärsmän här skola hålla ombud att emottaga lösen för en eller
annan utlottad obligation. Det hade enl. min åsigt icke skadat, om
Utsk. närmare uttalat sina åsigter i det afs:det, så att R. St:r haft
närmare kännedom om det sätt Utsk. ansett lämpligast. Jag anhåller,
att detta mitt yttrande måtte få åtfölja återremissen till Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af Plenum kl. G e. ni.
Frih. Raab, Carl Adam: Denna punkt är tvifvelsutan den
vigtigaste, emedan den innehåller sättet för anskaffande af medel till
jernvägsanläggningarne. Ibland Utsk:s motiver har jag funnit följande
strof: »Upträder nu tillika Staten såsom låntagare, och söker
att i utbyte emot sina räntebärande förbindelser komma i besittning
af en stor del utaf de befintliga kapitalbehållningarna, måste den
återstående delen deraf under vanliga förhållanden blifva otillräcklig
för att tillfredsställa och upfylla allmänna rörelsens stigande fordringar.
» Ett lands behof af kapitaler är beroende af dess bank-inrättningar.
Om jag många gånger om året kan omsätta mitt rörelsekapital,
behöfver det ieke vara så stort, som om jag endast en gång
omsätter detsamma; ty om jag har ett rörelsekapital af 1 mill. Rdr,
och jag kan omsätta detsamma 4 gånger, har jag en summa af 4
mill. Rdr. Om nu allmänna rörelsen behöfver 40 milli Rdr, så är
det väl temligen tydligt, att ett bank-system, som underlättar en
sådan cirkulation, är vida bättre än det, som befordrar endast en,
260
Den 13 Juni f. m.
gång kapitalets cirkulation. Så är förhållandet, om icke i sin helhet,
åtminstone ganska nära i vårt land, och derföre anfaller man
bank-inrättningarne, emedan, säger man, de befordra icke denna cirkulation,
som är så nödig. Man hade endast behöft taga Skottska
banken till mönster, och snart hade det visat sig, att vi stått på
så låg ståndpunkt, att vi icke ens kunnat jemföra vår ställning med
Skottlands. Utsk. säger, att om Staten tager penningar från den
enskilda industrien, skall deraf upkomma en stor brist på kapitaler.
Detta är en sanning; ty om Staten tager dessa penningar i besittning,
så upkommer deraf en 3 eller 4 gånger större brist, än hvad
som tagits i anspråk; men om Staten genast utsläpper den summa,
den tagit i besittning, d. v. s. blott anlitar krediten, så är gifvet,
att nät rörelsekapitalet förminskas för hvarje industrigren, tagesdet
icke så i anspråk, som om det helt och hållet tages i besittning.
Det är också gifvet, att denna besittning af kapitalet, som Staten
skall taga, icke kan vara långvarig i alla fall, då Staten skall upträda
som arbetsgivare. Jag tror att helt andra orsaker förefinnas
för en penningebrist. Vi veta, att i produktion ingår arbetslönen
såsom en factor. Denna arbetslön har stigit dublvelt emot hvad den
fordom varit, och deraf följer, att antingen måste rörelsekapitalet
ökas för att produktionen må kunna updrifvas till hvad den förut
varit, eller också kommer man till det resultat, att man producerar
mindré. Det finnes många sätt att afhjelpa denna financiella svårighet.
Jag har tänkt mig ett, som jag anser vara gagnande. Jag
har nemi. föreställt mig, att om Riksg:sKont., som har ett kreditiv
på Banken af 1 mill. Bdr, hade rättighet att utgifva obligationer
på detta kreditiv till 2 å 3 gånger detta belopp, så skulle obligationer
snart vara i omlopp uti rörelsen. Min afsigt har icke varit,
såsom Gr. Liljencrantz antydt, att dessa obligationer skulle inlösas
vid anfordran, utan de skulle vara ställde på viss upsägningstid eller
också vara betalbara såsom i Frankrike, der Staten inlöser sina obligationer,
då de falla, men utsläpper dem, när de stiga i pris. Om
vi då tänka oss, att detta belopp af 2 å 3 mill. Kdr icke betyder
mycket i rörelsen, men vi conseqvent framgå i denna utveckling,
och få dessutom 1 mill. Bdr af Bankens behållningar, hvilka böra
till Riksg:sKont. öfverlemnas, så skulle man småningom komma till
ett sådant system af statsobligationer, som jag anser för Sverige alldeles
nödvändigt, och hvarmed man haft så svårt att komma i gång.
Utsk. har i Betänk, anmärkt, att dessa inhemska obligationer icke
velat cirkulera i rörelsen. Härtill svarar jag, att StatsUtsk. varit
för njuggt i fråga om räntefoten. Att erhålla lån inom landet emot
4 proc:s ränta, anser jag omöjligt, och tänker man sig, att utom
landet lån erhållas endast mot 5, 6 å 6-^ proc., hemställer jag om
det icke varit klokare att höja räntan till detta normalbelopp, hvarigenom
Statsverket vunnit mycket mera än genom utländska lån.
Jag har alltid i Ira t emot utländskt statsskulds-system. Det skall
enl. min åsigt utmatta den stat, sorn deraf sig begagnar. Genom
ett sådant skuld-system tär man på det lands välgång man vill befordra.
Jag har äfven tänkt mig. möjligheten att undgå det s. k.
skuld-systemet för anskaffande af de för jernvägsanläggningar bevil
-
D en 18 J uni f. m.
2K1
jade 18 mill. Jag har nemi. föreställt mig, att landets innebyggare
heldre åtaga sig en indirekt skatt än de ådraga sig en utländsk
skuldsättning. Om t. ex. 1 sk:s tull lades på hvarje införskrifvet
skålp. tobak och 9 sk. på hvarje införtullad kanna vin, 24 sk., allt
rgs, på hvarje lös gående hund och 1 Rdr bko på en hvar, som spelar
kort, så skulle härigenom erhållas en summa af nära 6 mill.
Itdr, utom bränvinsskatten och bevilln. Jag tror, att ingen svårighet
att utbekomma denna skatt skall upstå; ty den hr lagd på en •
dast lyx-artiklar, och ingen lärer neka, att ju icke de böra betalas.
Dessutom är denna skatt så ringa, att hvar och en, som begagnar dessa
artiklar, kan ganska väl uthärda densamma. Ett utländskt statslån
skall enl. min åsigt skada våra banker och kredit-anstalter; ty i
samma mån, som silfret, för betalning af räntan, utströmmar ur
Banken, i samma mån förvärras Bankens ställning. Dessutom känna
vi, att hypotheksföreningarne i närv:de ögonblick hafva utländsk
skuld af nära 70 mill. Rdr. Denna skuld är så stor, att man bör
noga betänka sig, innan man beslutar sig för en ytterligare skuld
sättning.
Hade man, när fråga upstod, att hypotheksföreningarne
skulle uptaga lån, bildat en större fond för dem alla, och slagit dem
tillsammans, så hade man med lätthet kunnat åstadkomma dessa
penningar, och man hade sluppit att vara dem skyldige till utländningen.
En annan omständighet, som måste tagas i betraktande,
består deruti, att vi hittills till större delen blifvit förlagde af utländningar.
Handtverkaren uptager utländska lån mot 3 å 4 proc,
hvilka penningar han sedan utlånar mot 5 å 6 proc. Under sednare
åren hafva ofantliga utländska kapitaler inkommit i Riket.
Hade min vid Riksdagens början väckta motion icke blifvit afslagen,
så hade hjelp emot det onda varit att tillgå, men nu ser jag
ingen utväg; ty då räntan är i utlandet och i Sverige lika hög,
kunna naturligtvis penningar mot drägliga vilkor icke erhållas i utlandet.
Jag har nu talat emot utländsk skuldsättning. FinansMinistern
beskref häromdagen vår ställning så blomstrande, att vi genast
kunde anse oss stå på spetsen af vår lycka, och för att göra denna
tafla riktigt målande, förklarade han, att vi icke behöfde mera än
1 10,000,000 Rdr statsskuld. Då jag icke har tycke för en sådan
ställning af landets finanser, och icke heller tror, att vår inre ställning
är så blomstrande, får jag anhålla om återremiss af denna
punkt, för att dymedelst förekomma den utländska skuldsättningen.
Hr af Forselles, Adam Magnus Fhilip: I denna fråga,
för att icke uptaga R. o. Ad:s tid, vill jag vara så kort som möjligt.
Jag har under de gemensamma öfverläggningarne tillkännagifvit,
att min mening är att söka hejda ifvern för utländskt statsskulds-system.
Sjelf, vän af jernvägar, har jag önskat dem lika lifligt,
som någon annan, men med vilkor att vårt lands finanser måtte
blifva orubbade. Statsskuld har jag i de länder, jag besökt, aldrig
sett medföra några förmånliga följder. Då England grundläde sin
lycka och rikedom, skedde detta väl icke genom statsskuld. För
det närv:de har England besittningar snart sagdt öfver Wela verl
-
262
Dell 13 J uni f. m.
den. Jag vill icke ingå i undersökning om sättet, hvarpå de kommit
till denna rikedom, utan att göra utländsk skuld. Säkert är,
att de haft andra källor. Helt annat är det med mitt fädernesland.
Jag har lefvat nära 60 år, men ännu har jag icke sett något
land lyckligare än vårt. Öfverallt i utlandet hör man vårt land
prisas just derföre att det icke har någon statsskuld; ty vi måste
hafva inom oss stora rikedomar, och icke vara så fattiga, sorn vi
låta påskina. Detta bevisar vårt lefnadssätt. Jag känner intet land,
der arbetsklassen har en sådan välmåga, som i Sverige. Gå vi till
England, så linna vi der en ryslig fattigdom. Jag vill icke omnämna
all den uselhet, som råder i Liverpool, Manchester och London.
Sådant känna vi Gudi lof icke. LIade vi krig, så skulle jag
vara den förste, som tillstyrkte uptagande af utländskt lån, men att
att nu, då vi icke behöfva det, inlåta oss i denna utländska statsskuld,
anser jag högst betänkligt. Vår tid är särdeles benägen för spekulationer,
och jag befarar att detta skuld-system, likasom all den
stora industri man vill i landet införa, skapa endast några få rika
män, men en massa fattiga. Aldrig vill jag anlita Statens kredit
så enormt, som nu är i fråga. Hade för 30 år sedan ett StatsUtsk.
tillstyrkt ett lån af 130,000,000 Edr, hvilket intryck hade väl
detta gjort på K. St:r. Det är icke omöjligt att våra jernvägar
komma till stånd; men jag tror, att man dervid bör gå något saktare
tillväga. Jag erinrar mig ett på denna fråga tillämpligt italienskt
ordspråk: »elie va piano va sånö.» Att behålla Statens kredit
i utlandet är nödvändigt, om, hvad vi alla frukta, vår östra
granne gör ett infall i vårt land. Ingen utländsk jernväg bär kostnaden
för dess anläggning och underhåll, och jernvägen i Skåne hör
i detta afs:de till undantagen. Driftkostnaden är icke obetydlig,
och räknar man de millioner, som åtgå i stenkol, så skall man finna
att det icke är någon småsak. Hela denna oerhörda statsskuld,
som blifvit af Utsk. föreslagen, skall svårt trycka på vår handelsbalans,
och i sanning vet jag icke hvarmed den skall betalas. Man
räknar på jordbruket. Ja! det är ock den enda af våra näringar,
som kan betala; men utländningen har god årsväxt och priserna
kunna fluktuera. Jag uprepar det ännu en gång, att jag anser vida
bättre, att man går saktare tillväga. Att inrätta vår kredit i stort
på den utländska marknaden, anser jag sfi mycket mera lämpligt, som
vi hafva så mycket annat att framför jernvägarne önska, såsom t. ex.
Stockholms befästning. Arméns öfning fordrar summor, och det
måste förvåna litet hvar, att man begärt endast .200,000 Edr till
beväringens öfning, under det man beviljar 115,000,000 Edr till
jernvägsanläggningar, Vår beväring är i sådant skick, att jag såsom
Svensk grämer mig deröfver. Hrr:ne må ursäkta, att jag vågar
påstå, att vår indelta Armé icke är i jemnbredd med den fiendes,
med hvilken vi skola mäta oss. Jag har i ryska Armén sett
reg:ten om tillsammans 24 eller 32 bataljoner, hvarifrån instruktörer
sedermera utgå till hela ryska Armén. Skarpskyttarne voro alla
försedde med minié gevär, och dessa regementen exercerades bataljonsvis.
Man må då icke finna underligt, att man beklagar den
njugghet man i vårt land visar emot vår Armé och beväring. Helst
Den 13 Juni f. m.
263
hade jag önskat, att förslaget om jernvägarne tillkommit på ett annat
sätt, så att man undvikit den partistrid, som nu inom representationen
fortgår. Jag vet, att Utsk:s majoritet handlat af ädla
motiver; men jag säger rent ut, att resultatet af dess verksamhet
är ett misstag, som numera icke kan ändras. Kgennyttiga beräkningar
hafva upkommit, och personer, som förut velat offra mycket
på fäderneslandets altare, skygga nu tillbaka för den vidtutseende
frågan; men det är också gifvet att, då man säger att Sverige skall
erhålla ett jernvägssystem till skänks, dessa egennyttiga beräkningar
icke kunna förekommas. Vid nästa Riksdag få vi nogsamt erfara,
att från de orter, hvarest någon jernvägsanläggning icke blifvit ifrågasatt,
anspråk derpå komma att göras. Jag har hört en ledamot
säga, att han vid förra Riksdagen väckte ett sedermera i Stånden
afslaget förslag, att kommunerne skulle sjelfve få säga hvad de vilja
göra i och för jernvägarne, om de vilja afstå sin jord utan ersättning,
o. s. v. Men man hade då icke väekt den jernvägsfeber,
som nu gripit så vidt omkring sig.
Mine Hrr! jag är gammal. Jag är bosatt i Södermanland,
och har således haft ett intresse att bevaka, men jag har likväl icke
röstat för vägen söder om Mälaren, och jag tror mig således kunna
tryggt påstå, att endast mitt fäderneslands välgång har varit ledtråden
för mina handlingar. Jag befarar, att i samma ögonblick denna
fråga afgöres, inträder en reaktion i opinionen, och vid nästa Riksdag
går allt förloradt. Jag har ansett mig böra påminna om detta.
Möjligen har jag orätt.
Hvad det finaneiella af frågan beträffar, får jag förklara hvad
jag redan yttrat, nemi. att jag ifrar emot statsskuld; ty den medför
icke rikedom. För en enskild person kan det möjligen vara
motsatsen, men det hör till undantagen, oeh i alla fall är förhållandet
emellan Staten och enskildte personer fullkomligt olika. Jag
förenar mig med Gr. Liljencrantz i den finaneiella delen af frågan,
såvidt den angår inländska lån. Man säger, att vårt rörelsekapital
är för ringa; men jag tror, att det kan mångdubblas. Fransyska
baukeu och dess diskont-system kan tjena till bevis derför. Detta
kan inhemtas af tidskriften »Revue de deux Mondes» för några månader
sedan. Jag har mycket mera att tillägga, enär frågan rör
mitt fädernesland; men jag inskränker mig nu till att endast yrka
återremiss.
Hr Åkerman, Fredr.: I de vidlyftiga öfverläggningar, som
egt rum i den stora frågan, som rör så mycket landets framtid och
framåtskridande, frågan nemi. om jernvägsanläggningar inom Sverige,
bar jag icke deltagit, ej derföre att jag icke hyser det lifligaste intresse
för denna fråga, utan derföre att jag finner mina åsigter så skickligt
framställde af talare, som här yttrat sig, att ett yttrande af mig
skulle endast obehöfligt förlänga discussionen. Vi hafva emellertid
nu kommit till en punkt i Betänk., då jag anser jag mig icke längre
böra iakttaga tystnad, enär jag blifvit hedrad med förtroendet
att vara en af R. St:rs fullmäktige i Riksg-.sKont., till hvars åliggande
hörer, att verkställa de penninge transaktioner, hvarom här
2fi4
D e 11 13 Juni f. in.
är fråga. Jag bör då, om jag också icke kan hafva något uplysande
att meddela, söka uplysningar för mig sjelf.
Enl. min åsigt kommer man till den största reda, om först till
afgörande företages den financiella delen af frågan, som 24:de punkten
innehåller, eller frågan om och på hvad sätt lån skola uptagas,
eller om äfven andra tillgångar skola tagas i anspråk. De sednare
mera afse sättet, hvarpå låuen skola uptagas. Jag skall hålla mig
endast vid det lista mom. De öfriga mom. äro så många, och under
discussionen har jag hört anmärkuir framställas emot dem, hvarföre
jag tror att vi icke komma till något slut, om vi icke förfara
på det sätt jag föreslagit.
Utan att ingå i några särdeles långa betraktelser, begärde den
talare, som först yttrade sig i denna fråga, återremiss af hela punkten.
En talare .yttrade, att om än mot hans förmodan de beslut,
som 2 Stånd fattat i afs:de på jernvägsanläggningarne, skulle anses
vara af den beskaffenhet, att frågan borde gå till Förstärkt StatsUtsk.
, så återstod i denna punkt för dem, som med honom tänka
lika i ämnet, en räddningsplanka, derföre att man sade nej till låneoperationerne.
Frågan, huruvida dessa 2:ne Stånds beslut kan anses
förfallen eller icke, vill jag icke bedöma; men jag kan deremot
icke föreställa mig, att, hvad som vore detta Stånd föga värdigt,
ett beslut, på laglig väg fattadt, skulle af 11. o. Ad. göras om intet
genom vägran af erforderliga penningar till det företag samma beslut
afser. En sådan åsigt kan jag icke biträda. En annan talare
har yrkat återremiss, på den grund, att han vill se hvad de öfrige
Stånden besluta i frågan. Den önskan synes mig till fidelar tillfredsställd
; ty Bonde- och BorgareStånden hafva afslagit denna
punkt, och jag vet icke om E. o. Ad., som är Kikets första Stånd,
bör intaga en sådan afvaktande ställning, i stället för att uttala sin
mening. Det skälet har således för mig icke någon vigt. Under
antagande att återremiss icke beviljas, kommer jag nu till granskning
af sjelfva frågan.
Åtskilliga åsigter i fråga om medels anskaffande till de beslutade
jernvägarne, hafva så väl här, som under gemensamma öfverläggningarne
blifvit framställde. En talare har förordat beskattning
å lyxartiklar, en annan inhemska lån och en tredje utländska lån,
såsom Utsk. föreslagit. Att ytterligare återuprepa hvad i detta hänseende
blifvit sagdt, anser jag öfverflödigt, och anhåller derföre att
få angifva de skäl, hvarföre jag understödjer Utskis förslag.
Man har såsom orsak för lättade kommunikationers verkställande
framhållit den omständigheten, att i vårt glest befolkade land erfordrades
lättade kommunikationer för befordrande af en hastigare omsättning.
Detta är ett af de hufvudsakligaste och måhända vigtigaste skälen,
som tala för ifrågavide upoffring. Hvilken näring man än bedrifver,
så vet man att förlaget tynger, om icke trycker den. Jordbrukaren sår
på hösten och skördar först påföljande år. Fabrikstillverkningar kunna
icke utan stor kostnad föras till andra orter i Riket, och således måste
förlaget tynga all rörelse. Men hvad är tyngden af detta förlag mot
den ofantliga tyngd af förlag, som de nu beslutande skola ikläda
hela landet, om vi vilja beträda den bana en talare förordat, nemi.
Deli 18 Juni t. m.
26,'i
att vi endast i den mån våra tillgångar medgifva, skola anlägga
jernvägar. Skola vi besluta oss härför, så beröfva vi oss möjligheten
att tillfredsställa våra egna behof och våra efterkommande om
15 å 20 år få skörda frukterne häraf. Man må icke tro, att nyttan
af jernvägarne visar sig straxt de äro färdige; ty det fordras
10 k 20 år innan industrien hinner vänja sig vid dessa kommunikationsmedel.
Då först komma de gyldene frukterne, men ingalunda
samma år jernvägarne blifva färdige. Detta är orsaken hvarföre
jag anser, att hvarje nation, som vill tillegna sig dessa jernvägar
och tillvägabringa dem med egna tillgångar, hvilka vanligen
icke äro större än att de endast räcka till de ordinarie utgifterne,
förfar oriktigt, och för åstadkommande af jernvägar måste derföre
lån uptagas. Kunde lån erhållas så, att man besparade ränteliqviderne,
så skulle jag hafva yttrat detta; men sådana lån kunna icke
erhållas, och derföre anser jag, att vi böra betala ränta och amortera
de uptagna lånen, allt till fördel för dem, som lefva 10, 15 å
20 år härefter. De böra tacka oss för denna upoffring; men att
begära mera vore för mycket.
Denna fråga har två afdelningar. Den ena lyder så, »att E.
St:r måtte besluta, det fullmäktige i Kiksg:sKont. böra genom lån
anskaffa medel för ej mindre ersättandet af de belopp, som för innevarande
års arbeten å vestra och södra stambanorna redan blifvit
utaf Kikets Ständer afräkningsvis anvisade, än utbetalandet af de
anslagssummor, som derutöfver varda under denna Riksdag beviljade,
att till 1860 års slut utgå för Statens jernvägsbyggnaders fortsättande
och utförande.
Sedan kommer den andra afdelningen, som nästan hotar att
tillintetgöra den första. Den är ungefärligen af samma beskaffenhet,
som då man vid förra Riksdagen inflickade orden: disponibla tillgångar.
Således säger man i första afdelningen, att man skall låna,
men i den andra, att man skall tillse, huru mycket man har sjelf.
I sanning vet jag icke, huru man i detta ögonblick skall komma
till något rimligt resultat, eller huru mycket jag skall låna, förutsatt
att lån skola uptagas; ty det är gifvet, att innan alla omröstningar
i förstärkt StatsUtsk. försiggått, hvilket vanligen först vid
Riksdagens slut inträffar, och man tagit i beräkning Statens öfverskottsmedel,
kan man icke upgifva huru mycket, som behöfver lånas.
Jag vet icke, om ändamålet med den sednare afdelningen i
punkten, hvilken måhända en och annan antagit, eller godkänt, utan
att så noga besinna meningen dermed, icke kan hafva varit att uphäfva
den förra. Såvida man vill att län skola uptagas, tillstyrker
jag att sednare afdelningen i punkten utstrykes, desto heldre, som
jag kan försäkra, att om fullmäktige i Riksg:sKont. icke snart få
uptaga ett lån, så få vi, enl. en § i Reglermtet, gå omkring och låna
på hvad vilkor, som helst. På grund af dessa skäl anhåller jag, att
R. o. Ad. måtte skilja emellan dessa 2:ne afdelningar i punkten.
Under discussionen har en talare med fosterländsk värma, som
jag högaktar, yttrat förskräckelse emot statsskuld. Jag delar denna
förskräckelse, såvida statsskulden göres i onödan. Onekligen är det
bättre att vara utan, än att hafva skuld. Men då hela Europa an
-
266
Den 13 3 ani e. m.
tagit detta system för att befordra industriens utveckling, så vore
det oklokt, om vi icke skulle göra på samma sätt, och derigenom
intaga vår rätta plats oell ordning i Europeiska statsförbundet. Man
bar talät icke blott om den utländska skuldsättningen, som nu är
är i fråga, utan man har äfven sagt, att vi pantförskrifvit oss hos
utländningen. Detta låter vackert vid första påseendet. Jag bekänner,
att jag äfven hyste någon fruktan, då hypotheksföreningarne
uptogo lån, derföre att jag befarade, att man derigenom skulle pant
förskrifva
sig för någon längre tid; men då jag ser på vår industri,
på de klena skördar vårt jordbruk frambringar, så välsignar jag den
tid, då hypotheksföreningarne började sina låne-operationer, hvarigenom
landet erhållit medel till högre utveckling af sin modernäring,
jordbruket.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att han, sedan delning af proposrne
ronde förev:de punkt blifvit begärd, och således propos-.ne,
efter öfverläggningens afslutande, borde delvis framställas, finge hemställa
om det ej vore lämpligast att låta discussionen omfatta endast
den del af 24:de punkten, som föregår de under särskilda litteris
uptagne momme, egentligen af det skäl, att om discussionen
omfattade hela punkten, men sedermera återremiss beviljades å endast
en eller annan del, så borde discussionen i dess helhet, och
således jemväl i de delar, som anginge hvad som möjligen af B,. o.
Ad. blefve bifallet, utskrifvas för att Utsk. meddelas. Hr Gr. o.
Landtm, trodde sig derföre böra hemställa, att LIrr talare ville till
en början inskränka sig till den af honom omnämnda l:sta delen
af 24:de punkten, som i alla fall, till följe af Hr Montgommeries
begäran, måste blifva föremål för särskild propos.
ltopades Ja.
Fortsättningen af förev:de öfverläggning upsköts till eftermiddagens
plenum, och R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Mundt.
Lördagen den 13 Juni 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleniprot. för d. 16 sisth Maj.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsfcs Utlåt. N:o 62, ang:de föreslagna
jernvägs-stamliniers utförande och dertill erforderliga medels
anvisande.
Den 13 Juni e. m.
267
Sedan Hr Gr. o. Landtm, omförmält, att, enligt It. o. Ad:s
på f. m. fattade beslut, öfverläggningen nu först komme att fortgå
öfver 24:de punktens första del, eller det morn., som föregår de under
serskilda litteris uptagna momme, anförde:
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Under f. m:s plenum
hufvudsakligen förekommen i hvad jag ämnade säga af Hr Akerman,
ber jag att få med honom instämma. Emellertid vill jag begagna
tillfället för att uptaga några anmärkmr, som af Gr. Liljencrantz
blifvit framställda. De röra måhända egentligen det efterföljande
morn., men då de möjligen i sin mån kunna hafva inflytande
på denna punkts afgörande, torde det tillåtas mig framlägga
hvad jag i detta afseende upfattat. Lika med Gr. Liljencrantz är
jag af den tanke, att det vore lyckligt om någon del af de lån,
hvarom här är fråga, i så stort mått som lämpligen kan ske, kunde
uptagas inom landet; men jag kan icke med honom dela den åsigt,
att man företrädesvis först bör tillse, huruvida de inom landet kunna
fås, innan man beslutar sig för utländska lån, emedan det skulle
försvåra transaktionen för liiksg:sKont:s fullmäktige och inveckla
saken. Emellertid är det gifvet att en del af dessa lån måste användas
för betäckande af kostnaden för införskrifning af materialier,
lokomotiver m. m. utifrån, och således utbetalas på främmande ort;
i så fall lärer det icke vara möjligt att undvika uptagandet af utländska
lån, desto mera som det är nödvändigt för Riksg:sKont.,
att kunna disponera ett sådant kreditiv utomlands, i samma mån
som det hoppas att inomlands kunna förmånligen uptaga lån. Min
åsigt är således den, att jag delar Gr:s önskan, att en del af lånen
kunna uptagas inom landet, men anser icke någon föreskrift för
Riksg:sKont:s fullmäktige af så bindande beskaffenhet som den ifrågav:de
böra meddelas. Likaledes delar jag med Gr. Liljencrantz i
visst fall den öfvertygelse, det förmånligast vore att uptaga lån till
låg räntefot och med kapitalrabatt, emedan man derigenom kan hoppas
att kursen på statsskulden småningom förbättrar sig, och deri
ligger ju en upmuntran att erhålla billigare vilkor. Deremot tror
jag icke det vara rätt att föreskrifva någon rättighet för Staten att
upsäga lånet till återbetalning. Sådant beror på den räntefot som
bestämmes; ty om t. ex. lån uptagas till högre ränta eller nära al
pari, så gör detta, att den bankir, som lemnar lånet, icke kan påräkna
obligationernas stigande och följaktligen icke kan prestera det
på så goda vilkor, som man då kunde påräkna. Jag tror, att det
bästa och förmånligaste sättet att kunna bereda Staten de tillgångar,
som fordras för att utföra jernvägar, är att lemna Itiksg:sKont:s
fullmäktige så fria händer som möjligt. Ju mera man binder fullmäktige
i detta hänseende, ju mindre fördelaktiga transaktioner föreställer
jag mig att de kunna ingå. Det är icke heller alltid lätt
för den, som skall låna, att bestämma på förhand några bindande
vilkor för den andra parten, som skall lemna lånet, eller fastställa
den form han anser förmånligast. Särdeles för oss, som skola inträda
på en alldeles ny bana, anser jag det vara bäst att icke lemna
dylika föreskrifter. Att Riksg:sKont:s fullmäktige derföre icke böra
blifva utan instruktioner, är naturligt, men de böra endast vidröra
268
D e n 13 Juni e. m.
de vigtigaste och allmännaste omständigheterna och icke vara allt
för bestämda. StatsUtsk. synes i detta afseende hafva gått en medelväg.
Jag har åtminstone icke funnit någon anledn. till anmärku.
mot Utsk:s förslag, hvarken i afs:de på l:sta mom 23 § eller de
efterföljande punkterna, med undantag af hvad jag nu anfört. Jagtror
icke att man ovilkorligen bör vindicera en rätt för Statsmakten,
att när som helst upsäga de lån, som uptagas till återbetalning,
emedan detta bör bero på lånens beskaffenhet och fullmäktiges pröfning.
Jag, för min del, tillstyrker således R. o. Ad. att antaga
24:de punkten; denna åtgärd är alldeles oundviklig, ty här är numera
icke fråga om qvsestio an, eller om vi skola bygga jernvägar,
utan frågan är huru medel skola anskaffas, och då, såsom jag upfattat
saken, någon annan utväg icke finnes, än att låna, så lärer
det väl vara nödvändigt att fatta sådana beslut, hvarigenom dessa
lån kunna erhållas. Jag tillstyrker således bifall till 24:de punkten
och synnerligast dess första mom.
Gr. Frölich, David: Jag tvekar verkligen om jag bör åtlyda
Hr Gr:s o. Laudtm:s upmaning under f. m:s plenum, och endast
yttra mig öfver den hufvudperiod, hvarmed 24:de punkten börjas,
eller, i likhet med den siste talaren, uttala mig öfver punkten
i sin helhet. Jag får tillstå, att om icke så mångå talare i förmiddags
utbredt sig öfver det hela och derjemte betraktat frågan ur så
många statsekonomiska och financiella synpunkter, skulle jag gerna
önskat att första mom. blifvit antaget, sådant det finnes i Utsk:s
Betänk., kanske likväl med någon modifikation af den sista punkten
deri. Deremot vill jag framställa ett förslag till förändring af mom.
litt. o och b. Först torde likväl vara alldeles nödvändigt att yttra
sig om statsskulden och anslagen till jernvägar, eller frågans financiella
ställning i allmänhet. Jag ämnar dock icke ingå i någon
afhandling öfver bankväsendet, men jag anser nödvändigt, efter de
förvecklingar man sett ega rum när fråga varit om financerna, att
försöka en utredning i detta afseende, emedan man annars omöjligen
kan förstå hvarandra. Det går nemi. icke an att förvexla rörelsekapital,
förlag och bytesmedel på sätt här skett. Det kan väl synas,
som låge det något pedanteri i denna anmärkn.; men det är
mig omöjligt att göra mig förstådd, om ej R. o. Ad. tillåter mig
att definiera de termer jag kommer att begagna. När det talas om
att bristen på rörelsekapitalet här i landet fortfar så att vi måste låna
upp pengar, så har man icke menat annat än blott att bytesmedel
fattas, fastän man begagnat ordet rörelsekapital. Detta sednare är
såväl i Sverige som öfverallt kanske 20-faldigt större än bytesmedlen,
eller hvad man kallar sedelstocken; rörelsekapitalet är det rörliga
kapital, som hvarje rörelse måste hafva i förlag, för att drifva
rörelsen med besked. När man således sagt att vi behöfva icke så
stort rörelsekapital, om blott bankväsendet vore rätt inrättadt, så
bar man väl i grunden ganska rätt, d. v. s. att man behöfver en
mindre numerär, för att under nämnde vilkor sköta affärer med vinst
och fördel, och man undviker att lida så stor ränteförlust, som nu
existerar; men då man säger att rörelsekapitalet är för litet, talar man
D en 13 Juni e. m.
269
om en sak, som icke kan komma under denna rubrik. Körelsekapitalet
i Sverige har alltid, i följd af det dåliga banksystemet, varit
mindre än det bordt eller behöft, och så är det ännu i denna
stund, ehuru det blifvit betydligt ökadt på sednare tider jemte förmögenheten
på det hela, som öfvergått i fasta kapitaler. Men om
man nu tror att man kan taga af detta rörelsekapital, i rigtig mening
sagdt, d. v. s. af de kapitaler som äro flytande man och man
emellan, men som icke derföre behöfva vara penningar, om man tror
sig kunna begagna en del af detta kapital och genom uplåning förskaffa
det i Eiksgis Kont:s kassa, och sedan deraf göra penningar,
för att dermed bygga jernvägar, då begår man ett kolossalt misstag,
som flere stora, rika nationer redan låtit komma sig till last, och
jag ser icke något skäl till att efterapa deras exempel. I Amerika
hafva flere stater blifvit tvungna till en slags statsbankrutt, derföre
att de anviindt sitt rörelsekapital till att bygga jernvägar. I England
hade år 1837, i följd af såväl ofördelaktig konjunktur för handeln,
som svår missvext, äfvensom nödvändigheten att hjelpa det
fattiga Irland, obegagnade kapitaler till den grad minskats, ehuru
dessa der vanligen öfverflöda, att när kapitalisterne i England likväl
vågade sig på att bygga allt för många jernvägar med inrikes kapitaler,
framkallade detta en kris, jemförlig med den, som existerade
1825. Detta är nu erkändt af statsekonomer i alla länder, och lika
klart som abed är i utlandet, men här synes det icke kunna förstås,
emedan man förvexlar ordet rörelsekapital med kapital i allmänhet,
eller med. ett kapital, som bör vara odisponeradt och svårligen blir
tillräckligt användbart, utan att hvila på antingen myntbara metaller
eller en nära obegränsad kredit, sådan som engelska Bankens.
Under den allmänna sammankomsten hade Finansministern den godheten
att gifva en slags förklaring öfver orsaken till den generella
penningebrist, som röjer sig öfver hela handelsverldén. Jag kunde
icke, för min del, fullt gilla den förklaring han afgaf, och fann mig
t. o. m. föranlåten att dervid göra en liten anmärkn. Hans förklaring
var ungefärligen den, »att det ökade välståndet framkallat
spekulationer, och att dessa, i deras ofantliga utsträckning nu emot
fordom, erfordrade större kapitalbelopp.»' Om man med hänseende
härtill säger, att det är den generella välmågan i Europa, som alstrat
spekulationen, och att denna spekulation, som behöfver använda
stora kapitaler, är orsaken till penningebristen, så frågar jag: hvad
är en stor välmåga hos Europas folk? Kan det vara annat än ett
ökadt kapital, ett sådant kapital, som kan förflyttas från ett land
till ett annat, i och för spekulationen? Jag vet icke hvad välmågan
är, om den icke stöder sig på kapitalförmögenheten. Ej heller för
står
jag huru rörelsen i verldsmarknaden skulle se ut utan spekulationer;
än mindre huru man kan göra någon protest emot spekulationers
verkan. Jag vill nu i korthet söka visa hvarpå den allmänna
förlägenheten i penningemarknaden beror. Den har sin grund -  deri, att, till följd af oriktigt banksystem och dåliga penninge-anstalter,
har allt för stor del af tillgängliga kapitaler samlat sig på
rika bankirers händer, och när så skett, är det förklarligt hvarföre
spekulationerna bli allt för stora; ty dessa bankirer bry sig föga
270
Den 13 Jnni e. m.
om att de frånrycka det land, hvari de bo, de kapitaler, som kunna
användas till landets fördel; de se blott på sin egen vinst, och när
icke inrikes industriella företag ge dem tillräcklig vinst, så skicka
de sina kapitaler utomlands. Man skulle kunna säga, — ehuru jag
väl vet att jag icke skall lyckas derom öfvertyga dem, som endast
flygtigt resonnera öfver ämnet, — att dylika kriser, som hela den
handlande verlden allt mer och mer torde bli utsatt för, och hvaraf
äfven de Stater bli till någon del lidande, som i ringare mån sjelfve
bidragit genom eget förvållande, måste allt mer bjert träda fram
som missbruket af kredit i dess värsta form ökat sig, och hinner
bringa sina verkningar till mognad. Denna- värsta form af missbruk
anser jag vara när en Stat, eller Statsmakt, eller någon sådan korporation,
som tillätes få samma makt öfver ett lands kredit, som en
Statsmakt, befattar sig med aktiv kredit eller lånerörelse med kreditsedlar.
Man har aldrig funnit, äfven i rent fysiska och materiella
ting, att någon erkändt oriktig eller skadlig princip icke
slutligen frambragt elaka verkningar, och det är derföre alldeles icke
underligt, om det felaktiga banksystem jag angifvit, kommer att
medföra sitt rättmätiga straff. Jag sade, att detta beror på ett felaktigt
banksystem. I England, der Banken eger så stora kapitaler,
att man deröfver förvånar sig, nemi. 14 mill. pund sterb, der är
likväl det kapital, som bankirerne ega, kanske 20 gånger större än
denna summa, och detta gör att dessa bankförvaltare kunna uprätthålla
den engelska Banken, ty så ofta dess metalliska kassa sjunker,
fylla de med sina egna kapitaler. Så kunna vi icke göra i Sverige
deremot, ty B. St:r hafva vanligen inga pengar att insätta i sin
egen bankrörelse. Detta banksystem, som man kallat det representativa,
har varit en orsak till att kapitalerna samlat sig så småningom
på bankirers händer. Efter ett sådant krig, som nyligen varit,
händer det alltid att kapitalerna taga sin riktning olika mot hvad
de gjorde före kriget, och således är det begripligt, att bankirerne,
då de icke kunnat disponera dem med fördel inom landet, skickat
dem till Byssland eller något annat land, der större vinst kunnat
tillskyndas dem, och det är deraf vi, jemte Europa, på det hela fått
känning. Likafullt vill den svenska Staten nu anlägga jernvägar.
Vid Riksdagens början var frågan: skola vi kunna bygga med egna
kapitaler, eller månne vi behöfva göra utländska lån? Jag åberopar
min motion, hvaraf synes, att om vi bygga i en mindre skala, eller
t. o. m. icke större än hvad som nu genom 2:ne Stånds beslut blifvit
fastställdt att byggas till nästa statsreglering, så hade vi ej behöft
göra statslån. Nu återigen, ifall man får antaga det vara bestämdt
huru stora kapitaler som behöfvas, och när jag då hör en
så aktad och i finansväsendet klassiskt bildad man, som Gr. Liljencrantz,
tala om att vi skola taga penningar af inländska kapitaler,
så bedröfvar det mig, emedan när han kan göra ett sådant misstag,
'så måste det vara flere inom svenska representationen, som begå
detsamma. Om rörelsekapitalet inom Sverige på sednare åren har
blifvit så tillräckligt stort, att all produktion inom landet kunde
med tillhjelp deraf vara belåtet och då äfven öka sig, så skulle jag
vara hjertligt glad; men detta förhållande tager jag mig friheten
Den 13 Juni e. m.
271
betvifla, helst, på sätt jag redan anmält i detta Stånd, jag hört industri-idkare
i BorgareStåndet från alla Rikets delar beklaga sig öfver
brist på rörelsekapital. Hos den handlande klassen är naturligtvis
penningar mera egentligen rörelsekapital än allt annat; men
bar man säljbara varor och produkter, så vankas nog pengar. Från
början af Riksdagen hafva vi hört talas om det blomstrande tillståndet
af våra financer; det är visserligen bra och jag vill icke bestrida
det, men jag bestrider att höjden af förkofran är så stor, att
det går an att taga någon del häraf för att bygga jernvägar. I
hvarje land hafva kapitalerna en viss gifven riktning. I Sverige,
der så mångfaldiga skiften framkallats af vaekling i det löpande
myntets värde, der ännu icke hos mängden är hopad någon fast tro
på vårt bankväsendes soliditet (och hvarpå jag åberopar att Frih.
Palmstjerna stridde, under den tid han hade portföljen, ganska ifrigt
för att räntorna icke skulle förvandlas i pengar, utan bibehållas i
natura-prestationer, emedan han ansåg att löntagaren skulle vara
ganska obelåten med att möjligen i en framtid få blott £ eller
^:del mot hvad han rätteligen bordt hafva), bildas visserligen icke
desto mindre kapitaler, men de användas icke så som det kunnat
ske, i händelse icke pappersmyntet i cirkulation öfverflyglat, i st. f.
att blott löpa i bredd med det metalliska myntet i allmänna rörelsen.
Silfvermyntet är för det mesta undandraget från rörelsekapitalet
och hvilar uti några få rika personers händer. Men en sådan
kapitalbildning, som i England, finnes icke här; der visar den sig
uti mer eller mindre öfverskott, ja, alldeles obegagnade kapitaler,
som kunna understundom i Banken stiga till 12 å 13 mill. pund
sterb, utan ränta, och då faller räntan i allmänhet ända till 1 å 1|
proc. Sjelfva denna stockning eller upsjö på kapitaler, hvilket just
är en bland effekterna af Banksystemet (det representativa) blir ett,
tu, tre en orsak, ja, en tvingande nödvändighet för egare af dessa
kapitaler. att använda dem i Amerika eller någon annan verldsdel.
Landet kastas på så sätt ofta uti financiella oredor, ty man kan väl
förstå, att alla de, som varit vana vid att gå till »Bank of England»,
blifva förvägrade en sådan diskontering, eller ock få de den
till 7 å 8 proc. Detta är hvad man vanligen benämner peningekris
i England. Om man nu hemtar exempel från England och
applicerar den på våra svenska förhållanden, så finner man att detta
icke duger för oss, och det är ock på denna grund jag afstyrker
från ntt söka de kapitaler, hvarmed vi skola bygga jernvägar, inom
landet.
Gr. Liljencrantz har sagt att lån borde på antagliga vilkor anskaffas,
Dervid tror jag att han tänkt: »här finnes mångå, som
hafva stora kapitaler liggande oell hafva svårt alt få dem utsatta
på ränta; det vore således bättre att de lånade ut dem till Staten».
Men hvad blefve väl följden af att uptaga 10 eller 12 mill. till
jernvägar? Jo, att en ruin framkallades hos dem, som äro skuld-’
satta jordegare. När nu folk börjar köpa egendomar och betala dem
2 eller 3 gånger mer än de äro värda, torde man väl se huru de
bedömt penningeställningen. Den förlägenhet, som nu råder, har
likväl ännu icke nalkats katastrof; den har upstått af en stark minsk
-
272
Den 13 Juni e. m.
ning i sedelstocken, eller det cirkulationsmedel, som Ilrr:ne behagat
kalla rörelsekapital, men som icke affekterar rörelsekapitalet direkt,
utan blott den summa i pengar, som rörelsen har till vant sig att
höfva. Denna sedelstock kan vara mindre under en vis bankstyrelse;
men sådana hafva vi icke och derföre har Svensken fått vänja sig
vid att hafva en större portion bankosedlar, än eljest nödigt vore,
på sin ficka, ty man vågar icke att, såsom i andra länder, placera
sina pengar hos bankirer, för att undgå ränteförlust. Den försigtighet,
som sjelfmant inställer sig vid farhågan för kriser, minskar
äfven betydligt anledmna till utbrott, men lidandet finnes, fastän
tigande och afvaktande. Nu torde de, som bevärdigat mig med någon
upmärksamhet, inse, att då jag sagt, det vi icke utan skada
kunna taga upp så många mill. för att nedlägga i jernvägen, så har
detta icke sin grund deri att jag älskar uplånings-systemet, tvertom,
jag har alltid talat deremot, och jag är åtminstone under bankväsendets
nuv:de ståndpunkt rädd derför, men då de beramade utgifterna
icke kunna på annat sätt bestridas, då måste man vidtaga
denna åtgärd. Jag kan derföre icke instämma hvarken uti Gr. Liljencrantz^
eller öfrige talares opinion, hvilka här på f. m. orerat
om det oriktiga i att begagna utländska kapitaler; ty för sådant fall
att det bestämdt behöfves större käpitaler, så böra dessa icke ryckas
från den produktiva rörelsen inom landet.
Den siste värde talaren har föreslagit såsom en allmän panacé,
till hvilken vi borde taga vår tillflykt, att öfverlemna åt Eiksg:sKont:s
fullmäktige upgörandet af lånet. Jag, för min del, känner
mig dertill föga benägen. Med all personlig aktning för de värde
ledamöter, som nu äro fullmäktige i Eiksg:sKont., får jag dock säga
att jag icke känner deras financiella skicklighet, och då jag nu hört
en af dem yttra sig och dervid kalla det kapital, som erfordras, för
förlag, börjar jag fatta misstanke, att äfven han ligger under en
något oklar upfattning af frågan. Att då öfverlemna förtroendefullt
åt dessa Hrr förvaltningen af en så »epinös» fråga, det vore att
lemna den största gärd af förtroende, som jag såsom representant
anser mig berättigad att ge någon person. Vi måste hafva några
garantier bevarade uti föreskrifterna. Jag kan icke vara så förtroendefull
som Frih. Sprengtporten, synnerligen som Ilrnne torde erinra
sig, att vi hafva under den förflutna tiden hört åtskilliga små
»pourparlers» mellan chefen för finansärenden och de afgångne fullmäktige
i Riksg:sKont., som just icke kunnat bidraga till att öka
förtroendet. När nu äfven StatsUtsk. i sitt förev:de Utlåt, talat
om inhemska eller utländska lån, allt efter som Hrr fullmäktige finna
för godt, så får jag säga, att alla föreläsningar, som vi erhållit,
såväl inom detta hus som i tidningarne med allt för väl bekanta
signaturer, föga bidragit till att lemna några uplysningar hvarmed
jag kan finna mig nöjd. När vi äro nödsakade, icke att skaffa oss
•rörelsekapital, utan ett kapital, som skall nedläggas i jernvägar och
som icke ger någon inkomst på flere år, så måste man skaffa det
annorstädes ifrån, och likväl tvekar man om det skall tagas inrikes
eller utrikes ifrån! Det är visserligen sannt, att det är möjligt erhålla
-
Den lS^Juni e. m.
273
bålla genom agenter för utländska hus kapitaler om vi adressera oss
till börsmäklare eller andra personer, som äro lierade med stora bankirhus;
men jag skulle önska att sådana negociationer måtte afklippas.
Det är ej meningen att yttra mig mot några vissa personer
och jag har icke velat mot någon framkasta beskyllningar; men, i
allmänhet sagt, här har i landet existerat s. k. »Jobbers», d. v. s.
sådana personer, som med en enträgenhet och ihärdighet, ovanlig
hos andra menniskor, ligga åt Regeringen att taga del i stora företag,
hvarigenom de skörda icke allenast provision, utan möjligen
äfven andra fördelar. Detta har skett för icke länge, sedan och när
folket är så okunnigt om sin penningeställning och landets finanser,
så kan det ännu ske och det tjenar till intet att, såsom ordspråket
säger: »spela med läpparna efteråt», utan man får då endast beklaga
det blinda förtroende man hyst. Man kan nu fråga: hvad tillstyrker
den person, som anser att ett lån är nödvändigt? Jo, han tillstyrker
att ett lån, icke för stort, men minst 1 mill. pund sterb
upnegocieras, icke genom sådana åtgärder, som StatsUtsk. föreslagit,
utan på det sätt, som jag har här skriftligen uptecknat, såsom en
förändring af mom. litt. a i förev:de punkt: »Denna uplåning bör
ej ske annorlunda, än att Hrr fullmäktige låta kungöra å de platser
der penningar vanligen fås, såsom Börserne i London, Amsterdam
och Hamburg, att svenska Staten vill uptaga lån emot viss'
ränta och amortissement, och att anbud deraf komma att af Hrr
fullmäktige å viss dag antagas, eller, derest de-icke anses så förmånliga,
som man för tiden har skäl förmoda, afslås.» Det kan ej
förutsättas, att icke här måste vara ganska många inom denna församling,
som känna till, att sista gången då England uptog ett
statslån, så tillgick det på det sätt, att Regeringen, som ville låna
18 mill. pund sterb, upmanade bankirer att göra anbud. Åtskilliga
inställde sig, deribland Rotschild, och inom en half timma var saken
afgjord, ty Rotschild gjorde ett anbud, hvarpå skattkammarkanslern
kunde genast säga: »vi antaga det.» Nu, oaktadt den orimliga skilnaden
mellan detta lands och Englands rikedom och förmögenhet,
hvilket gör att Sverige synes böra gå mera ödmjukt tillväga, så är
jag likväl öfvertygad derom, att, i händelse Sverige upträdde genom
ombud på Londonerbörsen och lät tillkännagifva, att det betalar
4,L proc. för ett statslån, så kunde väl hända att, om det vore
ondt om pengar, vi finge lemna 2 proc. kapitalrabatt, men vi skulle
då vinna 2:ne fördelar, först och främst att få det bästa anbud och
tillika få kapitalet på det stället der vi bäst behöfde det. Jag är
förvissad, att lån kunna vinnas på grund af sådana öpna tillkännagifvanden,
och man kan gerna lemna fullmäktige full makt att antaga
eller afslå anbuden; men de böra icke få i tysthet höra sig
för, hvarken här på börsen eller utomlands: utan man bör kunna
se såväl annonser som rapporten derom i tidningarna, förrän Ständerna
komma tillsammans till nästa statsreglering. Det kan icke
blifva understueket spel om man får veta att lån i England kunna
fås till den eller den proc., och alls icke bör någon fråga inblandas,
huruvida den summa man begär få låna kan eller icke kan bli för
VI H. 18
271
Den 13 Juni e. m.
jernvägarne tillräcklig; derom behöfver icke heller afgifvas någon
extra kommunikation, utan lånefrågan bli en helt enkel och simpel
transaktion. Men att vi skulle lemna fullmäktige fria händer att
uptaga lån till hvad proc. som helst, det vore att ge den svenska
krediten en hjertstöt, då man besinnar, att vi hafva hypotheks-inriittningar
i landet, hvilka uplånat utländska kapitaler till 4 proc.,
och då vore det väl icke värdigt svenska Staten att ge derutöfver.
Jag skulle icke tro att något kapital- kan fås mot lägre ränta än i
London, och taga vi lånet i London, få vi det efter behag i silfver
eller guld, fastän vi förskrifva oss i pund sterb; taga vi deremot
lånet i Hamburg, så slår det icke felt att Hamburgarne af eget
intresse fordra att lånet skall återbetalas i silfver, och då skulle vi
alltid blifva tvungna, antingen vi ville det eller ej, att bibehålla
silfver till myntfot. Afven om det i London skulle möta svårighet
att erhålla lån mot förbehåll att få silfver, så tillåta de åtminstone
att man får å dem draga vexlar, och då kunna vi för guldet sjelfva
köpa silfver. Om man således förstår saken riktigt, så ber man
Gud bevara sig från att göra inländska lån, och man måste då säga
rakt ifrån, att uplåniugen icke får verkställas inom landet. Derigenom
intager man en attitud i afseende på uplåningen, som icke
kan tydas till svenska Statens nackdel eller föranleda ett misskännande
af dess financiela ställning, utan när den utländske kapitalisten
får veta för hvad ändamål vi låna och att Sverige förut icke
har någon statsskuld, så säger lian: Jag lemnar gerna penningar.
Det finnes äfven politiska skäl, som göra att Engelsmännen icke
skulle vara mot att nu förbinda Sverige på något sätt, ty huru rik
en långifvare än är, önskar han naturligtvis att kunna ställa den
fattige i en viss moralisk förbindelse till sig när han lånar honom
penningar. England kan svårligen missbruka denna sin ställning,
men Hamburgs kapitalister icke så; jag är derföre öfvertygad om,
att en dylik lånetransaktion skulle af England mötas med välvillig
medverkan.
Jag anser Hr Åkerman hafva rätt deruti, att lånen böra ske
snart och att man icke bör söla med att återremittera denna punkt,
ty innan allt hvad som nu är taladt blifvit upskrifvet och granskadt,
så kan en ganska lång tid draga om. Jag skulle således icke
hafva någonting emot om Hrr fullmäktige hade kunnat från alla
samtliga Stånden få en upmaning, att genast göra annons om en
rund summa. Jag instämmer således med Hr Akerman deruti, att
det är nödvändigt att vi låna snart, ty vi kunna icke ansvara för
huru länge denna kris kan fortfara utan brytningar i krediten. Nog
brukas, handlande emellan, att nya terminer för liqvider utsättas,
hvarigenom lemnäs anstånd, men jag vet ej något sätt att hindra
silfverfonden från att successive ytterligare förminskas. Visserligen
har ordf:den i Const.Utsk., som tillika är ordf:de hos Hrr Bankofullmäktige,
föreslagit, att vi i grundlagsenlig väg måtte till nästa
Eiksdag ändra vår myntfot; detta är ett sätt att hjelpa, som erinrar
om det gamla ordspråket: medan gräset växer dör kon. Här
har äfven varit ett annat förslag om att ändra vår myntfot, men
det har blifvit kastadt under bordet, Det är likväl ännu en möj
-
D en 13 Juni e. m.
275
lighet att mynta det omyntade guld vi hafva, så att det icke kommer
i någon kollision med de sedlar, som skola lösas in med silfverbanksedlarne,
att på detta vis öka de cirkulerande medlen, och att
för öfrigt upmana de rikare i landet att skaffa sig kapitaler och
bytesmedel sjelfva, ty det är icke Staten som bör skaffa dem bytesmedel,
sedan Staten upställt en riktig typ. Statens enda skyldighet
är, att hafva en myntsort, som är fast och som är tillräcklig för
Statens utgifter; men då så olyckligt är att den ena Statsmakten
tillika vill vara bankör, vill taga vinster på en näring, som kallas
bankrörelse och genom denna rörelse ligga i vägen för den privata
krediten att utsträcka sig så långt som den kunde göra, då är icke
möjligt att här tänka på något regleradt myntväsende. Hrrne må
icke tro, det jag föreställer mig, att jag genom mitt nu afgifna förslag
kan göra allt i detta afseende klart; allt hvad förslaget åsyftar
är att förekomma trassel inom Riksg:sKont:s förvaltning och outredda
frågor vid nästa Riksdag. Allt hvad det går ut på är, att
då vi äro nödsakade att låna upp kapitaler, vi då måtte taga dem
der de finnas, der vi kunna få dem för den minsta ränta, der vi
kunna få den utan att skada rörelsen i landet, samt att varna för
att vi icke låta bedåra oss af några fraser, visserligen vackra, om
landets blomstrande tillstånd och stigande välmåga; ty om det, som
deraf innebär sanning, skulle utsträckas till inrikes uplåning såsom
slutföljd, så nödgades jag påstå, att man upgifvit motsatsen af sanning.
Om vi draga 12 mill. och en icke obetydlig arbetsstyrka från
näringarne, för att bygga jernvägar, då hafva vi förstört denna blomstrande
ställning. Jag förenar mig med de Hrr, som begärt återremiss.
Hr Hjerta, Lars: Utan att vilja förbise eller göra allt för
litet utaf de stora farhågor, som en värd ledamot här yttrat sig
hysa, med afs:de på den brännbara egenskapen af alla de talares
anföranden, hvilka yrkat återremiss, tror jag dock, att dessa farhågor
äro öfverdrifna och måhända hafva sin grund i någon sjelfantändlig
egenskap hos nämnde ledamot; men då 2:r,e Stånd redan
beslutat en återremiss, skulle jag förmoda, att en sådan icke heller
här gerna kan förvägras, synnerligen efter åhörandet af de mera
uplysande föredrag, som här afgifvits. Innan jag går att i största
möjliga korthet yttra mig öfver frågan, skulle jag dock önska att
Hr Gr. o. Landtm, behagade benäget tillkännagifva inom hvilken
begränsning man möjligen kan få yttra sig. Jag fattade nemi. Hr
Gr:s o. Landtm:s hemställan så, att R. o. Ad. skulle göra den öfverenskommelsen,
att under nu pågående discussion hålla sig till
första afdelmn af 24:de punkten, som handlar om huruvida medel
till jernvägar skola anskaffas genom lån ensamt, eller om R. St:r
derjemte böra se till i hvad mån medel kunna åvägabringas. Om
så är, bör jag inskränka mitt anförande härtill, och då de 2:ne
siste talarne hafva yttrat sig öfver frågan i dess helhet, skulle jag
önska att Hr Gr. o. Landtm, täcktes bestämma denna gräns, hvilket
skulle leda till förkortning af den påbörjade öfverläggningen
27*
Den 13 Juni e. m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade i anledn. häraf, att 24:de punkten
föredrogs för E. o. Ad. i dess helhet, men att vid början af discussionen
derom blifvit yrkadt, det E. o. Ad. mätte bifalla denna
punkts första del, deri Utsk. endast yttrar sig om medlens anskaffande
genom lån, med ett dervid fästadt förbehåll; samt att Hr Gr. o.
Landtm, då hemställt och Ståndet bifallit, att discussionen må först
omfatta endast denna del, på det att, i händelse den bifölles, discussionen
derom icke skulle behöfva, jemte de yttranden, soro kunde
föranleda åtcrrcmiss af de efterföljande delarne, afgå till Utsk. Discussionen
borde derföre nu omfatta blott förstmde del, och, efter det
beslut derom blifvit fattadt, komme E. o. Ad. att öfvergå till de
öfriga under serskilda litteris uptagne delarne af 24:de punkten.
Hr Hjerta, Lars: Med anledn. af hvad Hr Gr. o. Landtm,
yttrat, skall jag hålla mig till denna del, men jag hemställer tillika
vördsamt, att de ledamöter, som hädanefter komma att framträda,
måtte iakttaga samma förfaringssätt, på det att Hr Gr. o. Landtm, måtte
sättas i tillfälle att snart inhemta E. o. Ad:s beslut i afs:de på detta
morn., samt derpå skrida till det efterföljande. Beträffande första
afdelmn har jag den föreställningen, att det icke går an att endast
och allenast med förhanden varande medel eller med besparingar
bestrida de anslag, som E. St:r hafva beviljat. Detta är så tydligt,
att det icke lönar mödan att derpå spilla många ord, men å
andra sidan kan jag icke heller ingå på hvad som, efter hvad jag
hört, skulle varit föreslaget i andra Stånd, att nemi. den sednare
afdelmn i l:sta morn., så lydande: »dock torde E. St:r förbehålla
sig att derest, sedan alla andra statsutgifter vid nuv:de Eiksdag
blifvit bestämda, det visar sig, att dem öfverstigande tillgångar förefinnas,
pröfva och afgöra dels om och i hvad mån dessa tillgångar
böra till Statens jernvägsbyggnader användas, och dels huruvida
fullmäktige i Eiksg:sKont. må ega att för samma, ändamål under
tiden intill nästa Eiksdag, jemväl använda blifvande öfverskott» —
borde utgå. Jag kan icke förstå hvarföre E. St:r, då här icke är
fråga om någon bestämd befallning till Eiksg:sKont. att använda
blifvande öfverskott, utan blott ett förbehåll om rättigheten för E.
St:r att pröfva sådant, skulle afsäga sig denna pröfningsrätt. För
öfrigt torde man vid denna Eiksdag kunna vara lugn för att icke
af förhanden varande medel blifver något öfver för jernvägarnes räkning,
och att man således måste taga sin tillflykt till lån. Detta
är hvad jag för tillfället velat säga, och förnyar jag min anhållan
att efterföljande talare endast måste hålla sig till l:sta mom. iden
24:de punkten.
Hr Cederschiöld, Eob. Theophron: Först får jag till Hr
Gr. o. Landtm, hembära min tacksamhet derför, att Hr Gr. o.
Landtm, gjort framställning om, att under nu pågående öfverläggning
först skulle behandlas sjelfva ingressen till denna punkt, hvilken
dock utgör dess hufvudsakligaste mom. Derigenom blifver det
för E. o. Ad. lättare att bestämma huruvida det är nödvändigt att
återremittera punkten eller icke. Det vill synas mig såsom vore de
Den 13 Juni e. m.
277
skäl man för bestridandet af denna återremiss anfört, ganska haltlösa,
snart sagdt icke tillfinnandes, då man vill komma fram med
sådana, som l^rih. Cederström framlagt. Man har sagt, att jag genom
min begäran af återremiss velat bidraga till ökande af riksdagskostnaderne.
Derpå kan jag endast svara, att jag önskar det
Frih. Cederström och de med honom lika tänkande aldrig måtte begära
återremiss på någon mindre bagatell, än den, som nu är i
fråga, hvilken, om den bifalles, skulle inleda R. St:r på en bana,
som kunde medföra mer än 100 milbr skuldsättning. Frih. Cederström
har förklarat, att då 2 Stånd beslutat anslag, så skulle
frågan gå till Förstärkt StatsUtsk. Ja! det är ganska klart, att så
skulle ske, såvida nemi. icke det förslag, hvarföre anslag begärts,
har förfallit. Om nemi. 2:ne Stånd icke bifallit det framställda förslaget
att den vestra stambanan skall gå söder om Mälaren, och
detsamma således förfallit, efter den upfattning jag gjort mig af
grundlagens tydliga stadgande, så kan det ju icke blifva föremål för
votering i Förstärkt Utsk. att anslå medel till en stambana, om
hvars anläggande frågan vid denna Riksdag förfallit. Således beror
denna fråga helt och hållet på huruvida jag misstagit mig i min
tillämpning af Grundlagen; har jag det gjort, så följer deraf visserligen,
att jag är Frih. Cederström och Hr Tornerhjelm underlägsen
i förmågan att rätt tolka våra Grundlagar, och detta får jag med
tålamod underkasta mig; men deremot tror jag icke att jag gifvit
anledn. till något klander mot mig, derföre att jag uttalat min öfvertygelse.
Om jag misstagit mig, så måste jag likväl hafva rätt
att uttala denna öfvertygelse, och jag har icke tillåtit mig annat än
att begagna denna min rätt, och upfylla min pligt såsom representant.
Ilr Akerman har sagt, att han icke trodde det vara grannlaga
att R. o. Ad. först beslutade en sak, och sedermera vägrade att
anslå medel dertill, och deri har han rätt; men något sådant har
aldrig varit ifrågasatt, utan jag har blott förklarat, att jag icke ansett
det riktigt att genom lån bestrida detta anslag. Jag är icke
någon anhängare af lånesystemet, utan tvärtom hatar jag detsamma,
såväl i det enskilda lifvet, som för Staten, och får derför, antingen
lån komma att uptagas eller icke, uttrycka min åsigt vara den, att
vi icke böra låna; men om så sker, skulle jag önska att den majoritet,
som lika med mig afslagit stambanan söder om Mälaren,
jemte åtskilliga andra, icke måtte bevilja större lån, än som erfordras
för bestridande af kostnaden för de stambanor, som R. o. Ad.
bifallit. Jag får nemligen fästa Hr Hjertås upmärksamhet derpå,
att om vi antaga denna punkt, hvilken han förklarat vara så lätt
att bifalla, skulle vi derigenom bifalla icke blott uptagande af lån
till det belopp, som R. St:r för jernvägar anslagit, utan äfven låns
uptagande för alla de summor, som vid denna Riksdag kunna blifva
anslagne. Om det då lyckas StatsUtsk. att gora en sådan åsigt
gällande, att frågan icke förfalit, rörande de stambanor, hvilkas anläggande
2 Stånd vid denna Riksdag ogillat, så blir följden den att
det Förstärkta StatsUtsk. påtvingar R. o. Ad. ett beslut, hvarigenom
kommer att såsom lån uptagas större summor än R. o. Ad,
J78
Den 13 Juni e. in.
beviljat. Jag kan icke föreställa mig att Hr Hjerta önskat något
sådant, oell är det icke förhållandet, så måste han lika med mig
yrka återremiss på denna punkt. De andra punkterna äro endast
detaljer, som jag fäster mig mindre vid ; meri det är alldeles nödvändigt
att, innan man beslutar det lån skall uptagas, man får en
framställning från StatsUtsk., huru stor den summa är, hvarom frågan
rörer sig, äfvensom en klar utredning af de punkter, hvarom
R. St:r äro ense, och som utgöra It. St:rs beslut. Tillika bör Utsk.
framlägga punkter, som komma att blifva föremål för behandling i
Förstärkt StatsUtsk.
Jag har fästat upmärksamheten på, att i händelse StatsUtsk.
skulle vilja i denna fråga tillämpa Grundlagarne på ett sätt, som,
enl. hvad jag antydt, vore stridande mot deras mening, så finnes
det ett medel att förekomma det man icke påtvingar oss denna
skuldsättning, och det är att R. o. Ad. samt PresteStåndet antingen
helt och hållet afslå eller åtminstone förklara, att de icke medge
låns uptagande till högre belopp, än de sjelfva beslutat böra anslås
till jernvägarne. Denna fråga har åtminstone ej blifvit föremål för
votering i Förstärkt Utsk., enär för Rikets skuldsättning erfordras
3 Stånds beslut och Konungens bifall. Jag har hört sägas, att man
i enskildt tal brännmärker detta mitt förslag såsom en fint. Jag
deremot anser att detta mitt förfarande just är att gå öppet tillväga.
Hr Tornerhjelm behagade äfven betyga mig sin tacksamhet
deröfver, att jag så öppet uttalat detta. Jag får säga Hr Tornerhjelm,
att det öfverensstämmer med min karakter att öppet säga
hvad jag tänker, och att aldrig välja smygvägar; men jag anser
mig derföre icke vara förtjent af hvarken Hr Tornerhjelms eller någon
annans tacksamhet, emedan jag derigenom icke gjort något annat
än hvad representantens och hvarje redlig mans pligt tillhörer.
Hr Tornerhjelm har vidare talat om den stora ovilja, som skulle
jäsa i sinnena, derföre att R. o. Ad. vågal att icke bifalla allt hvad
StatsUtsk. tillstyrkt. Den värde representanten har derpå redan fått
svar af Gr. Liljencrantz; men då han sedermera såsom skäl till
denna ovilja upgifvit, att om man icke beviljade dessa lån, skulle
icke den betryckta penningeställningen kunna underhjelpas, så vill
jag visserligen medge att ej allenast Hr Tornerhjelm och Frih. Cederström,
som med honom instämt, utan äfven alla de, hvilka ligga
i stora affärer, kunna önska att få in i landet genom lån stora summor,
hvarigenom sådana affärsförhållanden kunna underlättas; men
jag vill tillika fästa den värde representantens upmärksamhet på att
StatsUtsk:s förslag afser uptagande af lån för jernvägar, men icke
för underlättande af penningeställningen, och jag förmodar, att R.
o. Ad. icke heller haft sistnämnde syfte med de beviljade lånen.
Hr Tornerhjelm har förmenat, att jag skulle vilja undertrycka
alla jernvägar. Tvertom, jag har förklarat, att jag önskar jernvägar
i vida större utsträckning än föreslaget är; men att det måtte
ske på ett helt annat sätt, genom understöd från Statens sida, och
att man icke nu måtte taga så mycket för sig, att återgång blir
omöjlig.
Hvad den nu föredragna puukten angår, så vill jag ännu en
D en 13 J u n i e. m.
279
gång fästa It. o. Ad:s upmärksamhet på den stora vigten af att återremittera
detta morn., på det att man icke måtte påtvinga oss ett
vida större lån, än som öfverensstämmer med de summor, hvilka
It. o. Ad. beviljat för jernvägarne.'
Frill. Cederström, Thure: Sedan It. o. Ad. på Hr Gr. o.
Landtnäs framställning behagat förklara att föremålet för discussionen
skulle endast vara första mom. af ;24:de punkten i StatsUtsk:s
nu föredragne Betänk., skulle jag häfva afstått från ordet sedan jag
förklarat att jag icke fortfar i min på f. m. gjorda begäran om bifall
till detta mom. med borttagande af ordet vestra, så vida jag
icke blifvit upkallad af Hr Cederschiölds yttrande. Jag får säga
att jag ogillar den upfattning af Grundlagen i afseende på 2:ne
Stånds beviljande af anslag eller icke, som Hr Cederschiöld förfäktat,
men derom vill jag nu icke inlåta mig, det kan blifva tids
nog, när den frågan förekommer; jag skulle dock tro att den som
opartiskt bedömer saken skall finna att Hr Cederschölds framställning
icke stöder sig på något Grundlagens stadgande, utan endast
på ett slags advokatyr. Men då Hr Cederschiöld sagt att jag likasom
Hr Tornerhjelm skulle, af den orsak att vi ligga i stora affärer,
önska att lån måtte uptagas, så får jag förklara för Hr Cederschiöld
att detta är en insinuation som hvarken Hr Cederschiöld
eller någon annan eger rätt att framkasta. Hvad mig beträffar, så
får jag ge tillkänna att jag har lika mycken fosterlandskärlek som
någonsin Hr Cederschiöld eller någon annan af detta Höglofl. Stånd,
och jag har hvarken i mitt enskilda eller offentliga lif sökt att
göra det enskilda intresset gällande på Statens bekostnad. Jag har
endast uttalat min åsigt i fråga om jernvägarne; jag har tillhört
minoriteten inom Ståndet, men då jag icke ens deltagit i debatterne
utan endast begagnat min grundlagsenliga rätt såsom representant
att få till prot. antecknad min reservation i ett beslut,
deri jag icke kunnat instämma, så tror jag icke att jag begått något
förnärmande, och jag vet icke med hvad rätt Hr Cederschiöld
vågar påstå att jag önskar statslån för mina enskilda affärer. Jag
frågar eder Mine Hrr! är det värdigt en representant inom detta
hus, att kasta skugga på andras motiver? Vore Hr Cederschiöld
verkligen en så stor patriot, som han vill låta påskina, skulle Hr
Cederschiöld aldrig kunnat tillåta sig något sådant, ty den som
verkligen är rädd om sin egen ära, han framkommer icke med beskyllningar
mot en annans. Om jag således i motsats mot Hr
Cederschiöld icke ser någon fara uti att uptaga lån för jernvägars
byggande, så måtte detta väl icke berättiga Hr Cederschiöld att
framkomma med en sådan insinuation. Jag vill icke längre uptaga
B. o. Ad. med någon vidare förklaring häröfver, utan inskränker
mig till att rösta bifall för första mom. af J2-i:de punkten i StatsUtsk:s
Betänk.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredrik: Efter det 150 år
gamla financiela trashankeri som egt rum här i landet, är det icke
tänkbart att någon allvarlig, den stora massan af nationen genom
-
280
Den 13 J ani e. tn.
trängande känsla för vigten af att uprätthålla ett stadigt myntvärde,
kan förefinnas; men likafullt är det fägnesamt att de sista
23 åren hafva hos svenska folket utbildat åtminstone någon benägenhet
för att uprätthålla de fördelar som härigenom tillskyndas
oss. Man har så mycket talat om och undrat på de stora fram
steg
som på sednare tider skett i alla riktningar inom samhället,
men man har dervid icke kommit att tänka på den väsentligaste
anledningen till alla dessa fördelar nemi. den under en längre tid
fortgående bestämdheten i myntvärde. Kastar man en blick på tiden
mellan bankväsendets upkomst här i Sverige eller år 1668, då
banken inrättades, till 1834, så finner man att under denna tid
aldrig någon sjelfständig och fri silfverutvexling egde rum. Deremot
veta vi att under den s. k. frihetstiden då banken förvaltades
under den s. k. Sekretessen tillgick det sålunda att det rådande
partiet delade ut håfvor åt sina vänner, och man arbetade på lån
lika ifrigt som nu, och detta rop torde komma att genljuda så
länge Sverige består. Jag vill icke nu besvära R. o. Ad. med att
uptaga till besvarande några af de framställningar som här blifvit
gjorda; jag finner det så mycket mindre lämpligt som jag anser
att en återremiss kommer att ega rum, och då blir det StatsUtsk:s
sak att taga i betraktande de olika meningar som här blifvit framställde,
och deraf utvälja hvad StatsUtsk. finner kunna blifva af
båtnad för fosterlandet. Men i hufvudsaken får jag förklara att
jag icke finner ringaste hinder för att bifalla nu föredragne första
punkt; hvaremot jag på det allvarsammaste motsätter mig förslaget
att utesluta den sista delen af samma punkt, sorn innehåller en
förhoppning, hvilken är för mig och de flesta ganska kär, att. möjligen
något bidrag af Statsverket må komma att lemnäs för jernvägsbyggnader.
Jag tror mig så mycket mindre kunna medgifva
ett sådant uteslutande, som jag med visshet vet att, utan åsidosättande
af de vigtiga utgifter som äro af nöden, Statsverket kan
lemna ett sådant biträde; och det, sådant oheräknadt, i alla fall
icke vore skäl att utan anledning eller utredning af saken, afstå
från en förhoppning vid hvilken jag och många med mig med glädje
fästat oss. Jag tillstyrker således bifall till första punkten i
sin helhet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Här hafva under loppet
af discussionen om 24:de punkten flera talare yttrat sig för den
åsigt, att kostnaden för jernvägars anläggande skulle bestridas genom
lån. Vi veta att II. o. Ad. beslutat att anslå 19,540,000
Rdr för jernvägsbyggnader under nästkommande statsregleringsperiod.
Jag hemställer tili eder, mine Hrr, huru det vore tänkbart att bestrida
denna utgift, utan att uptaga lån. Det kunde naturligtvis
ieke ske utan betydligt ökade skatter. Vi veta äfven att Riksg:sKont.
alldeles icke har något öfverflöd på penningar f. n., och att
det t. o. m. är i förlägenhet för utbetalningar, som blifvit det ålagdt
under innev:de år. Under sådana förhållanden anser jag att det
enda sättet för att kunna bestrida dessa utgifter är att låna,
och jag anser t. o. m. att när sådana företag, som jernvä
-
Den 13 Juni e, m.
281
gar, hvilka komma framtiden till godo, anläggas, är det obilligt
att begära det nutiden skall helt oell hållet deraf bära tungan.
Den blir i alla fall tillräckligt kännbar för den nämde tiden, emedan
under det dessa arbeten pågå, det alltid blir en upoffring för
samhällets industri och näringar, genom det betydliga arbetsbiträde,
som erfordras för jernvägarne. Man kan äfven taga för afgjordt,
att, sedan dessa jernvägar väl blifvit färdiga, det drager en längre
tid om, innan man af dem kan skörda någon betydligare nytta.
Således tror jag, att för sådana företag, som dessa, hvilka egentligen
hafva för ändamål att i framtiden utbilda industrien och hjelpa
fram näringarne, det äfven är rätt att framtiden kommer att deltaga
i gäldandet af de kostnader, af hvilka den får njuta fördelarne.
Derföre anser jag, att kostnaderne bör genom lån bestridas.
Vi hafva dessutom ganska betydliga utgifter för den extra statsregleringen,
hvilka äro nödvändiga, och skola af Eiksg:sKont. bestridas.
Derigenom äro icke mindre än 26 mill. begärda, dels såsom
lån, dels såsom understöd för enskilda företag, såväl i afs:deå jernvägar,
som andra kommunikations-anstalter. Det är, som Hrr:ne se,
en ganska betydlig summa. Jag kan icke tro, att hela denna summa
blifver af It. St:r bifallen; men i alla fall torde någon mer eller
mindre del deraf godkännas; ty det vore en stor olycka om anläggandet
af jernvägar, och behofvet af penningar dertill skulle föranleda
E. St:r att helt och hållet taga sin hand från alla enskilda
företag. Vi hafva alltsedan 1840 års ltiksdag sett hvilken nytta
det biträde E. St:r lemnat åt enskilda företag, fört med sig. En
mängd sådana hafva upstått, hvilka, äfven om de utan detta understöd
hade upkommit, dock sednare kommit till lif, och således icke
haft de välgörande verkningar, som de nu medfört. Efter detta tillkännagifvande
kan E. o. Ad. inse, att jag för min del icke kan
tillstyrka att något af statsmedlen lemnäs till dessa jernvägar. Jag
anser således, att l:sta delen af 2i:de punktens Esta mom. bör bifallas,
men den sednare delen af morn., som börjar med : »dock torde
E. St:r», etc. böra utgå, dels på de skäl jag redan antydt, dels emedan
fullmäktige i Eiksg:sKont. icke gerna kunna gå in i någon
transaktion förr än vid denna Eiksdags slut, då sednare delen af
detta mom. deremot blifvit bestämdt att tillämpas; men som kändt
är, behöfva vi snart detta lån. Vi hafva redan förskotterat jern-
vägarne, och lån behöfvas, om vi skola kunna upfylla våra förbindelser.
En talare har yttrat, att om vi bifalla denna punkt, så visste
icke E. o. Ad. huru stor lånesumman kunde blifva. Det är gifvet
att lånesumman icke kan blifva större än hvad E. St:r vid denna
Eiksdag besluta. Nu veta vi, att BorgareStåndet är det Stånd, som
beviljat det största anslag för jernvägarne. Det öfvergår icke det af E.
o. Ad. bifallna med mer än några 100,000 Edr. Men vill man försäkra
sig om att icke något större lån, än hvad som inom detta
Stånd anses nödvändigt för jernvägarne, skall uptagas, så går det
ju an att bestämma ett maximum af 20 mill. Edr; då är den fruktan,
som Hr Cederschiöld förklarat sig hysa, i och med detsamma
håfven. Jag vill icke vidare uptaga E. o. Ad:s tid, utan tillstyr
-
282
Den 13 Juni o. m.
ker bifall till lista mora. af denna punkt, möjligen med det tillägg,
att lånet icke får öfverstiga 20 mill.
Hr Cederschiöld: Yissa talare synas gå väl långt i sina
anspråk; de tillbakavisa sina motståndare och anfalla dera, och om
man vågar uptaga deras yttrande till besvarande, så erhåller man
derföre tillrättavisning. Jag har ingalunda talat om Frih. Cederströms
enskilda affärer; men jag har yttrat, att_ Hr Tornerhjelm
åberopade, bland annat, såsom stöd för uptagandet af lån, att pen
ningestfillningen
inom landet derigenom skulle förbättras, och då
Frih. Cederström instämt i Hr Tornerhjelms åsigter, anmärkte jag
att det för mig visserligen vore förklarligt, att Frih. Cederström
och Hr Tornerhjelm, likasom de, hvilka ligga i vidsträcktare affärsförhållanden,
kunna linna det vara väl om större lån uptagas; men
jag fästade upmärksamheten vid att StatsUtsk. icke har föreslagit
uptagandet af lån för det ändamålet, utan för jernvägarne, och att
jag förmodade det K. o. Ad. endast för samma ändamål skulle gilla
lån-systemet. Jag tror icke, att jag härigenom gått grannlagenheten
för nära. Jag har uptagit till besvarande ett skäl, som å motsidan
blifvit anfördt, och jag tror, att det var min rättighet.
Frih. Tersmeden liar sagt, att det icke kunde vara fråga om
att bevilja större lån för jernvägars anläggande, än som R. Stil- beslutat;
men jag hemställer till den ädle Frilnn, hvilken är då den
summa, som E. Stir beviljat? Godkänner man icke den åsigt, som
jag yttrat, att frågan förfallit om de stambanor, som 2 Stånd icke
godkänt, utan anser att den skall gå till Förstärkt Utsk., så kan
det ju hända att 2:ne Stånd hafva beslutat 15 millis lån och de
2me andra Stånden också 15 mill., men för helt olika ändamål.
Om det nu blifver votering i Förstärkt StatsUtsk.,. och alla de an
slag,
som 2 Stånd godkänt, skulle bifallas, så hafva E. Stil' beslutat
låns uptagande till 30 mill., och i den händelse att E. Stir
skulle bifalla detta morn., att nemi. lån får uptagas för hela den
summa, som vid denna Riksdag anslås, så skulle följden blifva den,
att vi kunde få lån uptagne till det belopp, jag nu exempelvis anfört.
Fördenskull har jag ansett riktigast att återremittera denna
punkt, och då, efter hvad uplyst blifvit, de öfrige Stånden redan
gjort detta, så synes det vara mest välbetänkt om R. o. Ad. följer
deras exempel. I annat fall skulle jag visserligen hafva biträd t det.
alternativa förslag, som Frih. Tersmeden framställt och tillstyrkt,
att om E. o. Ad. komme att besluta öfver morn., det måtte uttryckas,
att Ståndet beviljar lån till högst det belopp, hvartill de sjelfve
besluta att anslaget för jernvägar bör upgå. Jag förnyar min anhållan,
att E. o. Ad. måtte yrka återremiss.
Hr von Troil, Sam. Gust.: För min del kan jag vara
så mycket mera kort, som min åsigt i denna fråga till alla delar
öfverensstämmer med hvad som af Hr Akerman och Frih. Tersmeden
blifvit yttradt. Hessa Hrr hafva båda på ett klart och tydligt
sätt framställt nödvändigheten af att dc medel, som för jernvägarne
Den 13 Juni e. m.
283
komma att användas, måste genom lån uptagas, och att icke dertill
några statsinkomster kunna anslås, utan att öka beskattningen, hvarom
här icke varit fråga. Icke heller duger att för samma ändamål
använda en del af de blifvande öfverskotten; de betänkliga följderne
häraf har D.r Gumaelius under den gemensamma sammankomsten
tydligen ådagalagt. Det är enl. min tanke af den högsta vigt för
industrien, att såväl de många enskilda jernvägsanläggningarne, till
hvilka lån blifvit begärda, som äfven de många andra anslagen för
industriens och vetenskapens uphjelpande, med ett ord alla du föremål,
som tarfva understöd för att fortfarande gå framåt både i industriel
och andra hänseenden, icke lemnäs åsido. Jag tror, att om sådana
medel kunde besparas, så måste näst sammanträdande B. St:r blifva
i tillfälle att tillse huruvida af dessa besparingar något kan till jernvägarne
anslås; men att nu för ett föremål, som detta, vilja tillgripa
andra medel, än de som StatsUtsk. i sitt lista morn. här föreslagit,
tror jag skulle vara särdeles oförsigtigt. Jag önskar, så framt
icke återremiss kommer att ega rum, bifall till första delen af den
ifrågavide ingressen, men deremot afslag å den sednare.
IIr'Tor ner b j elm, Bud.: Jag beklagar, att jag icke var
närvide vid det personliga anfall, som Hr Cederschiöld behagade
med sin kända advokatoriska förmåga rikta emot mig och andra
personer, hvilka ligga i affärsförhållanden. Hvad mig beträffar, så
får jag förklara, att hvarken mina enskilda affärer eller de personers,
med hvilka jag står i något förhållande, bero af anslag till
jernvägarne. Jag ber Hr Cederschiöld sköta sina rättegångar; jag
skall sköta mina affärer; rättegångar har jag, Gudskelof, inga.
Då jag i förmiddags hade ordet, yttrade jag mig, under förutsättning,
att It. o. Ad. skulle börja öfverläggningen om denna fråga
i den ordning den blifvit af Utsk. upställd, och icke på en gång
behandla Betänk, i sin helhet. Då nu likväl discussionen tagit en
allmännare utflykt, får jag också be att i allmänhet få yttra mig
öfver frågan.
I f. m:s plenum upträdde en talare, som framkastade beskyllningar
mot StatsUtsk., på den grund att StatsUtsk. väl skulle
hafva föreslagit lån till jernvägar, men åsidosatt landets sanna
intresse. Jag hade hoppats att en sådan beskyllning icke skulle
komma StatsUtsk. till last, emedan jag vet att landets sanna
väl ligger StatsUtsk. om hjertat. Jag tror, att då StatsUtsk. tillstyrkt
låne-systemet såsom den enda möjligheten att utföra jernvägar;
så har StatsUtsk. handlat rätt, och alla jemkningsförslag om bränvinsskatten
etc. skulle vära högst olycksbringande för landet. Man
kan icke heller för jernvägarne använda de ordinarie statsinkomsterne;
ty detta skulle medföra, att man blefve ur stånd att upfylia
de nödvändiga bidragen till Staten, såsom löneförhöjningar eller
förbättringar i andra hänseenden, eller ock skulle man tillgripa
sådana medel, som böra användas till enskilda nyttiga företag. Här
ligga uti StatsUtsk. ansökningar om kanaler, vägbyggnader etc.
Hvad skulle väl de stora jernvägarne uträtta, såvida icke de små
pulsådrorne upmuntra industrien och skaffa källor till de stora. Af
-
284
Don 13 Juni e. m.
klipper man källådern, så upstår aldrig floden. Skulle man stanna
vid ett så olyckligt beslut att af Statens inkomster bygga jernvägar,
så förklarar jag, att så varm vän jag än är af dessa, jag heldre
röstar emot hvarje jernväg, den må gå norr eller söder om Mälaren,
öster eller vester om Sigtuna, eller huru som helst. Lån är
det enda sättet för att inom vårt land bygga jernvägar; jag menar
då med lån, att de skola tagas utomlands. Jag är fullt öfvertygad
om att ett sådant lån för ett sådant ändamål skulle förstärka industrien
och rörelsen i allmänhet, och att den ökade produktionen
skulle alstra kapitaler, som vi i framtiden kunna använda på jernvägar.
En person, sorn- tillhör de försigtige i landet, har sagt det
komma att gå derhän, att af de medel, som för jernvägarne behöfvas,
skulle T9ff:delar lånas och T\j:del utgå af Statens medel. Jag
går icke så långt, utan tror, att den tid kan komma, då man fortsätter
jernvägarne med ett större belopp af våra egna tillgångar.
Man har mycket ordat om den penninge-kris, som nu råder. Man
vet att hypotheksföreningarne knappt äro i tillfälle att fullgöra sina
förbindelser, att de största hus befinna sig i förlägenhet. Som jag
under de gemensamma öfverläggningarne tog mig friheten yttra,
härrör detta från den starka utveckling, som vår industri på sednare
tider fått. Man behöfver tiodubbelt så stort rörelsekapital,
som förr. Detta har varit orsaken till nu rådande kris, och hvarje
samhälle, som utvecklat sig, har genomgått en sådan. Man har påstått,
att Hr Gripenstedt yttrat det vara en lycka att göra skuld.
Så fattade jag icke hans yttrande, utan så att det vore en lycka
att låna, när man rätt använder pengarne. När man lånar pengar
för ett produktivt ändamål, så är det också nyttigt. Hade vi,
såsom andra länder, ingått på statsskulds-systemet, för att bygga
fästningar, för krig, för vapenöfningar, för byggande af flotta, då
hade det varit olyckligt; men för ett produktivt ändamål, som kommer
att afkasta direkt eller indirekt, då måste det vara till fördel
för ett land. Jernvägarnes nödvändighet är allmänt erkänd; vista
på den punkt, att 2 Stånd beslutat jernvägar i en riktning, 2 Stånd
i en annan; allmänna opinionen är således för dem; men deras
sträckning hör icke hit, utan nu är meningen att tillskjuta medel
till dem. Det vore beklagligt om den financiella delen af frågan
skulle upväcka en partistrid,, hvaraf följden skulle blifva känbar, icke
för den enskilde, utan för det allmänna. Det är derföre jag önskar,
att B.. o. Ad. ville, utan afs:de på alla partistrider, fatta sitt
beslut i sjelfva lånefrågan. Återremitteras den, så kunde deraf följa
ett beslut, som icke vore öfverensstämmande med pluralitetens önskan,
och således med landets bästa; ty jag är fulR öfvertygad om
att pluraliteten inom R. o. Ad., liksom de andra Stånden, vill fosterlandets
sanna väl.
Hr Tersmeden torde hafva rätt deruti, att bäst vore att besluta
uptaga lån till det belopp, som R. o. Ad. samt PresteStåndet
besluta anslå till jernvägar. Skulle genom framtida beslut af K.
St:r större summor blifva ifråga att uptagas, så må det blifva föremål
för framtida öfverläggning.
Jag tillhör icke dem, som i allmänhet hysa misstroende till
Den 13 Janl e. m.
285
menniskor; jag har således fullt förtroende till Riksg:sKont:s fullmäktige,
och är öfvertygad om att de med lugn och sans skola bevaka
Statens fördel, hvarföre man åt den kan öfverlemna låne-operationen.
Men först är frågan: skola vi låna eller icke? Här har
discussionen tagit en utsträckning öfver hela Betänk.; men jag tror,
att först bör man inskränka sig till att afgöra denna fråga, då man
sedermera lättare kan komma till ett resultat. Jag tillstyrker It.
o. Ad. att icke besluta någon återremiss, hvilka kunde hafva bedröfliga
följder för det allmänna, utan anser jag att R. o. Ad. bör
förena sig i Frih. Tersmedens förslag, hvaruti jag för min del instämmer.
Gr. Liljencrantz: Då tilläfventyrs icke alla af E. o. Ad:s
ledamöter hafva i sin hand det Betänk., hvarom öfverläggning nu
pågår, så tager mig friheten upläsa den korta mening, hvarom här
är fråga. Dock torde E. St:r förbehålla sig att, derest, sedan alla
andra statsutgifter vid nuv:de Eiksdag blifvit bestämda, det visar
sig att dem öfverstigande tillgångar förefinnas, pröfva och afgöra,
dels om och i hvad mån dessa tillgångar bör till Statens jerm ägsbyggnader
användas, och dels huruvida fullmäktige i Eiksg.sKont.
må ega att för samma ändamål, under tiden intill nästa Riksdag,
jemväl använda blifvande öfverskott.» Jag kan ieke föreställa mig
något skäl hvarför E. St:r skulle frånsäga sig en så beskaffad rätt.
Jag kan icke ens fatta denna oöfvervinneliga håg att låna, att man
icke kan tillåta sig sjelf rättighet att bedöma huruvida tillgångar
finnas att använda, utan på förhand ovilkorligen dikterar, att det
skall lånas. Jag tycker, att denna mening är så oskyldig, så litet
bindande, att den icke på något skäl bör förkastas. Yi hafva sedan
förra Riksdagen någon erfarenhet att åberopa i detta hänseende.
Det visar sig nemi., att då E. St:r vid förra Riksdagen anslogo en
ganska betydlig summa för jernvägarne, så kunde dessa omkostnader
bestridas, utan att Statsverket betungades med lån. Ett sådant
förhållande kan möjligtvis komma att inträffa under en blifvande
statsreglering, och hvarföre skall man då frånkänna R. St:rs
fullmäktige i Riksg:sKont. rättighet att för detta ändamål använda
möjliga öfverskott. Jag finner denna mening så oskyldig, att jag
anser den böra qvarstå.
Frih. Sprengtporten: Ehuru jag förutser åtskilliga svårigheter
vid frågans lösning, derigenom att man bestämmer ett maximum
af lån, för den händelse att inom det Förstärkta StatsUtsk.,
der frågan skall afgöras, det blifver E. St:rs beslut att bevilja en
summa, som öfverstiger 20 milhr, ty man kan visserligen icke tänka
sig att den skulle komma att upgå till 30 mill., som Hr Cederschiöld
föreställt sig, men möjligen till omkr. 25 milhr, skulle jag
likväl tro, att det icke vore omöjligt alt åstadkomma en sammanjemkning
i detta hänseende, hvilken StatsUtsk. kan föreslå, och jag
vill af denna anledn. icke motsätta mig Frih. Tersmedens förslag,
om det kan leda till att förena tänkesätten i denna sak. Jag delar
Frihfs åsigt, att en återremiss skulle medföra ganska stora svå
-
28(5
Den 13 Juni e. m.
righeter. Jag får likväl fästa Frih. Tersmedens upmärksamhet derpå,
att då han sagt det icke något direkt" anslag bör lemnäs, så
skulle, om man tiinker sig att lån uptagas med kapitalrabatt, inflyta
en mindre summa än 20 milhr, och således 11. o. Ad., om
Frihrs. förslag oförändradt antogs, verkligen härigenom hafva tillåtit
låns uptagande under det belopp, som 11. o. Ad. sjelf bifallit. Af
denna anledn. hemställer jag, huruvida icke Hr Frih:n skulle vilja
göra någon jemkning i sitt förslag. I öfrigt tillstyrker jag dess antagande.
Hr Cederschiöld: Lika med Gr. Liljencrantz, anser jag att
E. o. Ad. icke bör afsäga sig sin rättighet att, på sätt StatsUtsk.
i sista delen af detta mom. föreslaget, besluta om användandet af
de tillgångar, som Staten kan hafva för detta ändamål; men deremot
föreställer jag mig, att Gr. Liljencrantz icke hört den anmärkn.,
som blifvit gjord i afs:de på Lsta delen af detta morn., då han
kunnat tillstyrka E. o. Ad. att antaga detsamma. Gr:n har nemi.
nogsamt under föreg:de diskussion ådagalagt, att han icke vill tillstyrka
läns uptagande i den skala, som blifvit af StatsUtsk. föreslaget.
Detta skulle likväl kunna blifva händelsen, på sätt jag förut
visat, om E. o. Ad. bifaller morn., sådant det är, nemi. att man
medgifver låns uptagande till högre belopp, än E. o. Ad. beviljat
anslag för jernvägarne.
På det att E. o. Ad. sjelf må bedöma hvilkendera, antingen
Hr Tornerhjelm eller jag, äro största anhängarne af jernvägar, får
jag fästa upmärksamheten på att Hr Tornerhjelm förklarat, det han
alldeles icke vill hafva några jernvägar, om han icke får statslånesystemet
genomfördt, hvaremot jag, om statsskulds-banan icke beträdes,
är villig att åtaga mig särskild beskattning för jernvägarne.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Mig synes, att vi nu befinna
oss i ett tillstånd med afs:de på denna fråga, som jag redan
förutsett, och torde den enda möjligheten att undvika detsamma, vara,
att i den ordning Grundlagen föreskrifver, först afgöra den ordinarie
statsregleringen, för att derefter kunna med all säkerhet veta
hvad vi af de ordinarie inkomsterne hafva att påräkna. Det skulle
vara i högsta måtto besynnerligt, om efter så mycket ordande, som
här egt rum, så många olika åsigter, som här blifvit framställde,
man icke skulle vilja företrädesvis välja den utvägen att göra en
återremiss till StatsUtsk., för att der få de olika tankarne sammanförde
och utvecklade, och derigenom få någon viss bestämd upgift
på hvad man har att påräkna. Här är nu icke anfördt annat, än
att troligen icke något är att påräkna; detta är äfven hvad jag föreställer
mig, blifva händelsen; men jag hemställer likväl om lagstiftaren
bör gå så tillväga, att han blott på en upgift i ett dylikt fall
förkastar den utväg, som ligger öppen att vinna utredning i saker.
Här har blifvit sagdt af ett par ledamöter, som äro af alldeles motsatta
åsigter i afs:de på hela denna fråga, att det skulle medföra
så ofantligt beklagliga följder om detta Betänk, blefve återremitteradt.
Jag kan icke inse hvaruti vådan af en återremiss skulle be
-
Den 13 Juni e. m.
287
stå, och på denna grund förenar jag mig med de ledamöter, sorn yrkat
en sådan.
1-Ir Printzensköld, Carl: Ehuru lifligt jag önskar, att
Statens egna tillgångar räckte till för att jemväl kunna ieke allenast
fylla alla Statens ordinarie behof, utan äfven lemna öfverskott
för. att användas till jernvägsbyggnaders fulländande, utan att lån
för detta ändamål beböfde uptagas, så inser jag likväl att ett sådant
förhållande hör till omöjligheterna. Det återstår således icke
någon annan utväg än att genom lån anskaffa de -medel, som erfordras;
men deraf följer icke att man hör rent af förbjuda användandet
af de tillgångar, som tilläfventyrs på annat sätt kunna blifva
tillgängliga. Jag vet väl att särdeles sedan sista Riksdagen en häftig
strid upstått inom Riksg:sKont. om betydelsen af de sedan många
Riksdagar tillbaka i Riksg:sKont:S Reglerare influtna orden: »att
fullmäktige skulle ega att uplåna hvad som utöfver disponibla tillgångar
erfordrades för hvarjehanda af R. St:r anvisade föremål.»
Man vill anse dessa ord vara utan betydelse, och stå der, såsom
någon yttrade sig, som en tom fras, hvarpå man icke borde
göra afs:de; men erfarenheten har likväl bevisat att denna fras verkligen
har en ganska vigtig betydelse, emedan Riksg:sKont:s förvaltning
är af den beskaffenhet att tillgångar der kunna finnas, som
i verkligheten äro disponibla, ehuru de icke blifvit i statsregleringen
betraktade annorlunda, än såsom af R. St:r till dessa ändamål
anslagne. Förhållandet är nemi. med Riksg:sKont. i afs:de på dess
inkomster och utgifter, ungefärligen detsamma, som med Banken, i
afs:de på dess skyldighet att genast inlösa sina sedlar med silfver,
under det att likväl Bankens utelöpande sedelstock med 20 mill:r
Rdr bko öfverskjuter värdet af den reella valuta, sorn ligger i dess
hvalf. Orsaken är att Riksg:sKont. har på sig anvisade utgifter,
intagna uti den vid hvarje Riksdag upgjorda statsreglering, och till
hvilkas betäckande motsvarande tillgångar blifvit af R. St:r anslagne.
Dessa utgifter äro likväl till stor del af den beskaffenhet, att, innan
de kunna ifrågakomma, långa mellantider förflyta, så att det
ligger utom möjligheten för Regeringen att kunna på en gång lyfta
de till dess disposition i och för utgifternas bestridande ställda medel.
Derigenom att en sådan lyftning hvarken sker eller får ske
annorlunda än i mån af behofvet, händer det således icke sällan,
att flera 100,000 Rdr, som för ett år äro anvisade till vissa ändamål,
icke komma i fråga att utbetalas förrän under det följande året.
Men dessa medel äro påräknade att inflyta samt inflyta äfven under
det år hvartill utgifterne äro i statsregleringen hänförde och
sålunda fås kontanta penningar ofta till betydliga belopp, hvilka
Kontoret kan för andra ändamål disponera, utan att derigenom råka
i förlägenhet, när tiden inträffar för utgifternas bestridande, emedan
då alltid nya inkomster tillflytit Riksg:sICont., hvilka i stället kunna
för ändamålet användas. Såsom en följd af detta förhållande har
också Riksg:sKont. under en tid af omkring 10 år kunnat hafva i
sin kassa skrinlagde 2, 3 ända till 4 mill. Rdr Bko, förvandlade i
räntebärande obligationer, ehuru dessa penningar varit afsedde för
288
Den 13 Juni e. m.
extra utgifter, som blifvit på RiksgisKont. anvisade; ty RiksgisKont.
liar alltid varit i tillfälle att med för handen varande tillgångar
betacka anslagen för ett föregide år, och på detta sätt har
RiksgisKont. alltid kunnat bespara detta kapital. Om nu RiksgisKont.
kunde på enahanda sätt till jernvögs-anläggningarne bidraga
med en eller annan million, som vore i Kontoret disponibel, samt
derigenom bespara ränteutgiften på ett deremot svarande penningebelopp,
som eljest måste uplånas, så vill det för mig synas, som
skulle häruti ej ligga något ondt, utan saken tvertom vara ganska
förmånlig för Staten. Jag instämmer således med de Hrr, som yrkat
att punkten måtte få qvarstå oförändrad i hela sin vidd, så att
icke R. St:r blifva förhindrade att tillse huruvida någon del af Statens
intrader må för jernvägsbyggnaderna kunna användas.
Hr Akerman yttrade sig på f. m. ang:de upgjorda kalkyler,
de der icke skulle hafva innefattat någon bevisning att RiksgisKont.
verkligen ej för närv:de befunne sig i den betänkliga ställning, som
man förespeglat. Jag får i anledn. häraf förklara, att, efter den
kännedom jag eger om kalkylerna inom Riksg:sKont, kunna de icke
komma från mer än tvenne håll, nemi. Understyrelsen och RikgisKontis
fullmäktige sjelfva. Min erfarenhet under de 12 år jag varit
fullmäktig i Riksg:sKont., är den, att understyrelsens kalkyler
alltid varit till siffran tillförlitliga, så att från den sidan ingenting
emot dem varit att erinra. Men de hafva deremot, i afs:de på det
praktiska resultat, som med dem skulle ådagaläggas, aldrig varit tillförlitliga,
hvilket härrört derifrån, att understyrelsen följt oriktiga
grunder vid deras uprättande. Hos fullmäktige afhjelptes alltid detta
förhållande sålunda, att man skaffade sig uplysningar från andra
verk och myndigheter om tiden då den eller den summan kunde
ifrågakomma till utbetalning, hvarefter man beräknade hvad RiksgisKont
hade att disponera, och på detta sätt kunde RiksgisKont. alltid,
med en i jemförelse till de på detsamma anvisade utgifter mindre
betydlig kontant kassa, verkställa alla utbetalningar när dessa
borde ske, utan att någonsin komma i förlägenhet för de medel,
som för detta ändamål erfordrades.
Frih. Tersmeden: Med anledn. af de till mig gjorda framställningar
får jag svara, att jag föreställer mig, det R. o. Ad. bör
rätta sitt beslut efter föregide beslut, som R. o. Ad. fattat; sedermera
blir det StatsUtskis skyldighet att, då Ständerna afgjort huru
mycket som skall anslås, derefter ställa sina jemkningar. Dessutom
är verkligen den föreslagna maximisumman, 20 milhr, något mera
än hvad R. o. Ad. till jernvägar beslutat, hvilken summa upgår till
19,540,000 Rdr; således tror jag, att ingen våda kan upstå i händelse
summan icke blifver högre än dessa 20 milhr. Dessutom äro
anslagen för jernvägarne beräknade t. o. m. 1800 och R. Stir sammanträda
i Oktober 1859, således \\ år innan tiden för de arbeten,
hvartill dessa pengar anslås, tilländalupit. Derföre tror jag,
att bestämmelsen af 20 milhr gerna kan afR. o. Ad. antagas, såvida
E. o. Ad. finner en sådan bestämmelse nödvändig.
Hr
Den 13 Juni e. m.
289
Hr Cederschiöld: Förvissad, som jag är om att Gr. Liljencrantz
önskar att det beslut, som R. o. Ad. i denna fråga fattar,
måtte stå i full öfverensstämmelse med hvad R. o. Ad.
förut beslutat i afs. på jernvägarne, får jag hemställa till Gr:n,
huruvida harl icke skulle vilja förena sig med dem, som begärt åter
remiss,
på det att man måtte få fullt och klart utredt, hvilka till
gångar,
som i öfrigt kunna vara att för jernvägarues räkning disponera,
innan vi fatta beslut om den summa, som skall uplånas.
Hr Hjerta: Då jag icke velat förena mig med dem, sorn bestridt
borttagandet af det sednare mom. i ingressen till nu förevrde
punkt, kan jag så mycket mindre instämma uti Hr Printzenskölds
åsigt, som vi bafva sett huruledes på penningemarknaden här i hufvudstaden
ganska stora svårigheter pläga upstå de tider, då en stor
massa penningar ingått genom bevillning till RiksgisKont. och legat
der utan att släppas i rörelsen. Således kan jag icke finna annat än
penningekrisen härigenom skulle blifva större. Beträffande återremissen,
så tror jag att dess nödvändighet blifvit mer och mer under
discussionen ådagalagd. För min del vill jag tillägga en omständighet
i afs. på hvad som förekommer om betalandet af de an
slagssummor,
som, utöfver hvad nu blifvit beviljadt, kunde komma
att utgå Jag hyser någon farhåga för att om R. St:r skulle nu
genom bifall till denna punkt bestämma att äfven det, som framdeles
i anslagsväg kan beslutas, skall genom lån uptagas, så innefattar
detta visserligen icke någonting annat, än hvad man kan förutse
deraf blifva en följd. Ärligheten fordrar att man medger det ett
beslut på förhand, att allt skall uptagas genom lån, kan inverka på
R. St:r att visa en större släpphäudthet, än man annars skulle önskat
i beviljandet af de fördelar och de presenter, som enskilde bolag
begära i och för anläggandet af bibanor. Här har af en talare
blifvit yttradt, att man bör så mycket, som möjligt, söka befordra
dessa banor, såsom varande grenar af den stora stambanan.
Men jag tager mig friheten fästa upmärksamheten på att af de bibanor,
som blifvit vid denna Riksdag begärda, komma de flesta icke
att debouchera stambanorne. Jag har redan, vid remissen af den
Kongl. Propos. om bibanor, fästat upmärksamheten på att man bör
för framtiden vid alla frågor af sådan beskaffenhet, som denna, hvilka
komma under R. St:rs pröfning, fastställa som princip, att R. St:r
skola af alla krafter understödja sådana företag, och Staten genom
sin kredit söka anskaffa penningar mot billigare ränta, än enskilda
bolag kunna erhålla; men att den så mycket som möjligt bör undvika
att göra presenter. Detta är orsaken hvarför jag anser mig
icke böra på förhand dekretera allt hvad som vid denna Riksdag
kan komma att beslutas.
Gr. Liljencrantz: Med anledn. af Hr Cederschiölds fram
ställan
till mig, får jag förklara, att jag så mycket mindre har något
emot att en återremiss eger rum, som jag hyser den fasta öfvertygelse,
att StatsUtsk., som föreslagit det stadgande, hvarom vi
VI IL 19
Den 13 Juul e. nä.
Jange ordat, blir derigenom i tillfälle att bättre än förut beräkna
huruvida Statsverket kan ega några tillgångar att för jernvägarne
använda.
Frih. Sprengtporten: Med afs. på de uplysningar, som
Frih. Tersmeden behagat lemna, låter jag min anmärkn. förfalla,
och förenar mig med honom.
Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter Hr
Gr.‘o. Landtm, framställde, att sedan Frih. Cederström afstått från
sitt första yrkande, i afs. på förev:de mom. blifvit yrkadt dels bifall,
dels fiterremiss, dels ock af Frih. Tersmeden, att detta mom.
måtte erhålla följande lydelse: »Att Fullmäktige i RiksgisKont. böra
genom lån anskaffa medel, till belopp af högst 20 milbr Itdr Ernt,
för ej mindre ersättande af de belopp, som för innev:de års arbeten
i vestra och södra stambanorna redan blifvit utaf E. St.r afräkningsvis
anvisade, än utbetalandet af de anslagssummor, som derutöfver
varda under denna Riksdag beviljade, att till 1860 års slut utgå
för Statens jernvägsbyggnaders fortsättande och utförande.»
Sedan efter först till bifall å detta mom. utan förändring framställd
propos., som besvarades med Nej, propos:r till återremiss och
till antagande af Frih. Tersmedens förslag blifvit framställde och
besvarade med blandade Ja och Nej, blef förnyad propos. till återremiss
besvarad med Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Frih. Tersmeden begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition
:
Den som anser l:sta mom. i 24:de punkten af StatsUtsk:s Utlåt.
N:o 6.2, böra, på grund af deremot gjorda anmärkmr, till Utsk,
återremitteras, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antager R. o. Ad. Frih. Tersmedens förslag, att detta
mom. må erhålla följande lydelse: »Att Fullmäktige i Eiksg:sKont.
böra genom lån anskaffa medel, till belopp af högst 20 milbr Rdr
Ernt för ej mindre ersättande af de belopp, som för innev:de års
arbeten i vestra och södra stambanorna redan blifvit af E. St:r afräknirigsvis
anvisade, än utbetalandet af de anslagssummor, som derutöfver
varda under denna Riksdag beviljade, att till 1860 års slut
utgå för Statens jernvägsbyggnaders fortsättande och utförande.»
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 53.
Nej — 70.
Beträffande sedermera de öfrige momme af 14:de punkten, yttrade
sig
Hr Åkerman, Fredr.: Jag får i afs. på den punkt, som
Den 13 Jnni e. m.
291
blifvit framställd til! föremål för öfverläggning, till en början betyga
StatsUtsk. min erkänsla derför att det i allmänhet lemnat sådana
föreskrifter, att jag föreställer mig det ändamålet derigenom
skall vinnas, d. v. s. att det blir för Fullmäktige i Riksg:sKont.
möjligt att utan inskränkning af på förhand upgjorde föreskrifter
efter deras bästa förmåga verkställa uplåningen med afs. på de å
penningemarknaden förhanden varande förhållanden. Det har blifvit
sagdt af en talare, att de nuv:de Fullmäktige icke förtjena ett sådant
förtroende. Detta gäller i främsta rummet mig; men det anstår
mig icke att söka vederlägga honom, utan får jag, likasom
mina kamrater, söka min tröst i det förtroende, som R. o. Ad. visat
genom sitt val.
I afs. på denna punkt är under f. m:s öfverläggning, innan
man inskränkte sig till l:sta mom. af ingressen, några anmärkmr
gjorda, som jag skall be att få bemöta. Gr. Liljencrantz önskade,
under uttalandet af en allmännare ovilja root låne-systemet, att det
måtte föreskrifvas det lån skulle göras endast i det fall utrikes, att
icke inrikes lån kunde fås. Men efter de många skäl, som dels
under allmänna sammankomsten dels i dag blifvit anförde, tror jag
icke att det vore väl handladt att göra ett sådant försök. Man
skulle få betala en ovanligt hög ränta, på samma gång, som man
ryckte penningar från de ställen, der de behöfvas. Jag tror derföre
att det är så godt först som sist att börja med lån utrikes. Han
liar äfven föreslagit att man skulle ställa till med obligationer, och
tycker icke om Utsk:s förslag, att lånet skulle vara oupsägbart på
långifvarens sida, utan han vill att en del skall uplånas mot obligationer,
en annan del mot obligationer att inlösas å vista, och att
Fullmäktige till hjelp vid denna sin rörelse skulle få ett kreditiv på
Banken. Denna operation, om den lät sig utföras, tror jag icke
vore särdeles lyckad. Hvad som nyss är yttradt om lån inrikes,
gäller äfven om penningar, placerade mot obligationer, såvida man
icke sätter en alltför hög ränta på penningarne. Att ställa till med
inlösen å vista blir en rörelse, som jag icke tror kan verkställas.
Det är visserligen sannt, att man kan få ett kreditiv på Banken
för att få sina obligationer inlösta, och det ginge väl bra så länge
kreditivet räckte, men när det tagit slut, då vet jag icke huru det
skulle se ut, isynnerhet som vi i dessa dagar erfarit huruledes
BankoUtsk. icke velat lemna Riksg:sKont. anstånd på 2:ne månader,
och då vore det icke troligt att Banken skulle låta ett sådant kreditiv
stå, och äfven om så skedde, hvad skulle man göra med de
obligationer, som komma till inlösen sedan kreditivet till hela beloppet
är begagnadt? Det kan jag icke inse, såvida man icke vill
vidtaga den fruktade åtgärden att låta Banken betala kalaset.
En annan talare, Gr. Frölich, har klandrat mitt uttryck, då
jag sagt, att det kapital, som begagnas för att bereda fördelar för
framtiden, kunde förliknas vid ett förlagskapital, eller ett sådant
förlag, som hvar och en, hvilken har en rörelse och förskjuter penningar
för att bereda sig inkomster längre fram, behöfver. Det är
möjligt att detta uttryck icke öfverenssstämmer med de tekniska
termer, som Gr:n upställt för sin finanslära, hvilken jag icke kun
-
292
Den 13 Juni e. m.
nät göra för mig klar; men jag liar föredragit att använda sådana
ord, som den församling, inför hvilken jag talar, förstår och hvarigenom
icke föranledes något missförstånd. Derföre har jag nyttjat
det i allmänna språkbruket använda ordet förlag. Samme talare
har äfven sagt, att det vore bäst att ställa till med en slags entreprenad
eller ett kungörande i England eller på andra ställen, samt
införande i tidningar, der sådana finnas, om lån för Sveriges räkning.
Det klefve en ganska vidsträckt kungörelse, och om It. Stnvilja
gifva det updraget åt sina Fullmäktige i EiksgisKont., så klefve
det ett aldra beqvämaste sätt att gå tillväga, att bara sitta i god
ro och låta anbud, ifall sådana anmälte sig, komma in, och sedan
behandla dem såsom en direktion gör, hvilken skall handla upp skor för
ett regementes behof; den tager det lägsta anbudet, och dermed
godt och väl. Det vore det beqvämaste för Fullmäktige, och det säkraste.
Men jag tviflar på att detta sätt skulle blifva lör landet
det fördelaktigaste. Jag tror icke, om än man kungör i aldrig så
många tidningar, att det skulle fästa Europas upmärksamhet, att
Sverige önskade låna ett belopp, sammanlagdt i pund sterb af en
mill., utan troligt är att våra vänner i Hamburg skola fästa upmärksamhet
vid detta anbud, och ställa så till att inga täflande
komme i fråga. Jag fruktar, att om detta förslag antages, så
blir det beqvämt för de Fullmäktige, men icke för Staten det fördelaktigaste.
Samme talare har åberopat huru det tillgick när styrelsen
i England gjorde det sista lånet; den annoncerade, och inom
en half timme var saken afgjord. Jag skulle dock tro, att det drog
ut något längre. För öfrigt kan det gå an i ett land, som England,
der man har långifvare inom London, der kan man göra något
sådant; men vi hafva ett godt stycke dit, och jag fruktar att
de icke följa oss med den upmärksamhet, som man föreställer sig.
Sedan jag sålunda bemött de inkast, som blifvit gjorda mot Utsk:s
förslag, tillåter jag mig att föreslå några ändringar i detsamma.
Här står under litt. b, »att uplåning sker emot fonderade, till inuehafvaren
ställda, och å dennes sida icke upsägbara, räntebärande
obligationer, utfärdade på lt. St:rs vägnar af Fullmäktige i Kiksg:sKont.
, som uti obligationerne böra förbehålla ltiksg:sKont. rättighet
att framdeles, derest omständigheterne pröfvas, härtill föranleda, upsäga
desamma till inlösen efter viss bestämd förfallotid.» Detta sednare
morn., som innehåller att fullmäktige böra förbehålla rätten att
upsäga obligationerne till inlösen, der omständigheterne dertill föranleda,
vore bäst att utesluta, derföre att det är visst möjligt, att
detta förbehåll kan göras oeh att man lyckas få det intaget i kontraktet;
men står det, som en ovilkorlig föreskrift, då fruktar jag att det
kommer att utgöra hinder för ett låns uptagande. Dylika förbehåll
bruka vanligtvis göras, då man uptager lån inom landet al pari, då
afser det att vid en svår penningeställning förekomma det man begagnar
tillfället för att upsäga lånet eller tilltvinga sig högre ränta;
men som jag förut anmärkt, gifves icke någon den ringaste förhoppning
eller göres ens försök att få lånet inom landet. Således
blir detta vilkor ovilkorligen ett hinder för att erhålla lån utomlands.
De, som lemna länet, komma naturligtvis icke att behålla
Den 13 Ju fri e. m
393
obligationerne i min pulpet, utan sprida den bland deu allmänhet,
som är van att begagna sådana och placera sina penningar i statspapper.
De kunna icke gå in på att en massa obligationer, spridda
på flera håll, skola göras beroende af en kungörelse i vår Post-tidning.
Ett sådant vilkor anser jag således hinderligt för sakens framgång.
Detta har äfven insetts inom BorgareStåndet, hvilket armera
bekant med dylika operationer, än man i allmänhet är inom
de öfriga Stånden. Jag anhåller således om Hr Gr. och Landtrms
propos. å att denna del af mom. b måtte uteslutas, som börjar
med: »sorn uti obligationerne.»
Gr. Frölich: Jag är icke i stånd att finna hvad den siste
talaren kan vinna på att accentuera mina ord så, som han gjort,
och jag kan ej hindra att hans framställning för B. o. Ad. måtte
i öfrigt blifvit öfvertygande; men der han särskilt argumenterat mot
mig, har jag icke kunnat finna att han uttryckt annat än det att
han tviflar och fruktar. Tviflar man på att i England tillgått på
sätt jag nämnt, kan jag icke hjelpa det; men då man fruktar att
det icke skulle bära sig för oss att följa detta exempel, så får jag
saga att om denna opinion kommit från en annan person, kunde
man dervid fästat något afseende; men man torde icke böra förbise
att Hr Akerman, såsom en af fullmäktige i Riksg:sKont., måste
nödvändigt af en naturlig böjelse önska att slippa erhålla föreskrifter,
och att få handla efter som han vid pröfning af hvarje
särskild fråga finner vara det lämpligaste, och derföre tycker jag att
hans yttrande icke bör ega mycken vigt. Detta kommer dock naturligtvis
att bero på B. o. Ad. eller StatsUtsk., i händelse frågan
blir dit återremitterad. För öfrigt tror jag mig hafva uttryckt,
hvilket Hr Åkerman ej heller kunnat bestrida, att i enlighet med
mitt förslag det skulle vara ganska beqvämt för Hr Fullmäktige
om de kunde få sittao och pröfva anbuden och taga det som är
bäst; hvarföre nu Hr Åkerman icke velat begagna denna beqvämlighetsåtgärd,
det kati jag naturligtvis icke veta. I afs. på mitt
försök att redogöra för och definiera några s. k. tekniska termer,
får jag säga att jag tviflar på det vid underställd jemförelse mellan
mitt och Hr Åkermans yttrande, någon särdeles anledn. till förtroende
för den sednare kommer att vinnas, såvida lian icke antager
min förklaring af de tekniska termerna. Om Hr Åkerman fortfarande
vill kalla rörelsekapital för förlag, så beror det på hans åsigt
om hvad som är tekniskt rätt. Beträffande deremot de anmärkmr,
som Hr Åkerman gjort emot Gr. Liljencrantz förslag, och allt som
är i fråga att bestämma på förhand om räntan, om den skall ske
med upsägning efc., så instämmer jag härutinnan med Hr Åkerman.
Men hufvudfrågan anser jag vara: skola Hrr Fullmäktige få
charte blanche på att i denna sak handla utan föreskrifter, eller skola
dessa blifva så sväfvande, som de i detta Betänk, förekomma? För
öfrigt vare långt från mig att frånkänna hvarken den värde ledamoten
eller öfrige Fullmäktige i Riksg:sKont. så beskaffade egenskaper,
att de kunna decidera om på hvad sätt lån skola fås, och huru
de skola behandlas. Men kanske det fordras ännu en annan egen
-
291
Den 13 Juni e. m.
skap; månne ieke det fordras ett på känd erfarenhet i handläggandet
af sådana saker byggdt förtroende? Efter allt hvad jag funnit,
ega icke nuv:de Fullmäktige en sådan erfarenhet; man kan hoppas
att de skola förvärfva sig den; det är således något, som
återstår att göra, icke något som redan nr gjordt. En sådan låneaffär,
som den här, har Sverige aldrig förut förehaft, och då är det
väl icke orätt att se sig före, och icke »jurare in verba Magistri.»
Hr Akerman har slutligen yrkat på lindring af punkterna, men vill
icke hafva en återremiss. Jag får tillstå att jag ogerna afstår från
att det, som nu i afton blifvit tahidt om de särskilda mormna, icke
får genom återremiss gå tillbaka till StatsUtsk. Jag får likväl söka
att afvakta den tid, då propos. derom kan fattas.
Frih. Cederström: Då jag förutser att StatsUtsk:s Betänk,
i nu föredragna del kommer att återremitteras, anhåller jag att få
framställa några anmärkmr, hvilka torde få åtfölja återremissen. Jag
får först förklara att jag icke kan instämma uti Gr. Frölichs förslag,
att annonsera om attn svenska staten vill uptaga ett lån på 20
milhr, utan delar jag Hr Åkermans tanka att dylika annonser icke
skulle leda till något resultat. Lika litet kan jag förena mig i den
åsigten att lånet borde uptagas inom landet. Detta skulle blifva
ytterst skadligt och vådligt, då roan betänker att penningetillgången
inom landet icke, i förhållande till våra näringar, är så stor, att
något större kapital kan dragas derifrån. Om nu en uplåning af
20 milhr skulle ske, och Fullmäktige uptaga lån mot 5 proc:s ränta,
skulle följden blifva den, att nästan alla inteckningar, utom dem
mot 5 proc., upsades, och på så sätt slutligen en stockning i allmänna
rörelsen upkoin. Man har yttrat, att statslån skulle innebära
någonting förskräckligt, någonting hotande, som man borde
undvika. Efter mitt förmenande förhåller det sig med lån
för statens räkning på samma sätt, som med enskilda lån,
att de äro nyttiga om de användas för goda ändamål, men skadliga
om så icke är förhållandet. En värd talare har yttrat, alt han
icke funnit någon lycka hos de land, sora hafva statsskuld, utan
tvärtom borde den engelska statsskulden vara ett varnande exempel
för oss att icke beträda samma bana. Jag vill då fästa denne talares
upmärksamhet på att den engelska statsskulden icke blifvit uptagen
för produktiva ändamål, utan för betäckande af krigsomkostnader.
I fråga om uplåningen skall ske emot fonderade, till innehafvaren
ställda, och å dennes sida icke upsägbara räntebärande obligationer,
så tror jag visserligen att det är rätt det obligationerne
icke äro uppsiigbara; men om meningen är att taga lån utomlands,
tror jag att sednare mom. af litt. b, eller »som uti obligationerne
böra förbehålla KiksgäldsKont. rättighet att framdeles, derest omständigheterna
pröfvas härtill föranleda, upsäga desamma till inlösen
efter viss bestämd tid», bör bortfalla, emedan ett dylikt förbehåll
kunde leda dertill att inga utländska kapitalister skulle vilja lemna
lån. Gr. Liljencrantz har yrkat att räntan skulle bestämmas till
ett visst belopp. Detta visar sig lika skadligt, som att stadga det
icke högre ränta får tagas än 6 proc,, utan bör det öfverlemnas åt
Den 13 Juni e. m.
295
Fullmäktige i Riksg:sKont. att uptaga lån efter den ränta, som
kan fås.
Här har äfven blifvit sagdt, att jernvägarne endast skulle komma
att gifva den eller den egendomen ett ökadt värde, och att häri
lage anledmn till att man ifrade för dessa. Så nr likväl icke förhållandet,
jernvägarnes ändamål är icke att öka värdet af en eller
annan egendom, utan deras ändamål är att befrämja kommunikationen,
skaffa den ena provinsen den andras produkter, och på så sätt
åstadkomma en jemnare fördelning af priserna, pä det att t. ex. icke
ett dylikt förhållande måtte inträffa, att då rågen å ett ställe står
till 18 Kdr, gäller den å ett annat 30 Itdr tunnan.
Gr. Liljencrantz: Då jag af hvad som här blifvit mot
denna punkt anfördt, måste föreställa mig att en återremiss kommer
att ega rum, vill jag icke till besvarande uptaga hvad som
blifvit yttradt, enär sådant icke skulle vara behöfligt, ty det Utsk.,
som åligger att tillse hvad som kan vara förtjent af upmärksamhet,
kommer således att pröfva värdet af dessa anföranden, men jag tillåter
mig endast att med anledning af föregående talares anmärkmr
att jag yttrat det lån icke borde uptagas utomlands förrän det visat
sig vara omöjligt att uptaga inom landet och att således Hrr
Fullmäktige skulle vara nödsakade att sitta och vänta på en viss
tid, innan det visade sig om lån i landet kunde fås, nämna att jag
helt och hållet frikänner mig från en sådan framställning. Jag har
icke ens yttrat mig om någon ordning för dessa lån utan jag har
sagt att i denna punkt ligger en viss tendens att förorda utländska
lån och jag har önskat att redaktionen vore annorlunda. En talare
har yttrat sin farhåga för att det kreditiv, som skulle erfordras
för inlösen af obligationer, torde blifva allt för stort. Jag har sagt
att det vore ett hjelpmedel att utgifva obligationer till ett inskränktare
belopp, och om man tänker sig att under loppet af 4 på hvarandra
följande år man utgaf hvarje år mill. Bko, så inser man
att ett kreditiv på högst 100,000 vore mera än tillräckligt för
dessa obligationer hvilka således skulle utgöra tillsammans 2 mill.
Bko, ty deras natur är sådan att de ingalunda komma att presenteras.
till inlösen, utan att kunna åter utgifvas, och ännu mindre
komme de att presenteras till inlösen i massa. En annan farhåga
har varit att dessa 'obligationer på bankens sedelstock skulle utöfva
en menlig inverkan. Det håller jag med om att de skulle göra i
händelse de utgifvas samtidigt till större belopp, men utgå de såsom
ett hjelpmedel under flera år till ett så ringa belopp som jag
nu föreslagit, så ingå de i allmänna rörelsen. Jag tror att detta
försök icke vore farligt att göra. I öfrigt då jag förmodar en återremiss
komma att ega rum, hvilken jag ytterligare påyrkar, vill
jag icke vidare besvära B. o. Ad.
Frih. Tersmeden: Mot det här föredragne mom. hafva flera
anmärkmr blifvit gjorda. Mot mom. litt. A har Gr. Frölich anmärkt
att det borde föreskrifvas i afseende på lån som utomlands
tages, att derom bör annonseras. Utsk. har ansett att It. St:r borde
öfverlemna åt Fullmäktige i Riksg:sKont, att, på sätt de finna
38 S
D en 13 Jani e. m.
lämpligast verkställa uplåningen på de för Staten såsom låntagare
mest fördelaktiga villkor. Jag skulle tro att en sådan inskränkning
i fullmäktiges rätt- och skyldigheter som Gr. Frölich föreslagit
vore högst olämplig. Jag är öfvertygad om att de vidtaga de åtgärder,
som verkligen för hvarje särskildt fall kunna anses vara
mest ändamålsenliga, och det kan icke vara rätt att föreskrifva ett
visst sätt, lika litet som jag tror att R. St:r, hvilka här skola besluta,
hafva så full kännedom om det ändamålsenligaste sättet, att
de i detta afseende böra binda Riksg:sKont:s Fullmäktige. Således
afstyrker jag den inskränkning Gr. Frölich föreslagit.
Vidare har Gr. Frölich ansett att man borde föreskrifva det
lånet utomlands skall uptagas. Häri instämmer jag så till vida att
jag anser att i närvarande tidpunkt, då vi veta att vi icke här i
landet hafva öfverflöd på kapitaler utan tvertom brist derpå, är det
icke skäl att Staten upträder på penningemarknaden som penningebehöfvande,
utan att vi böra låna utomlands. Men Mine Hrr! en
annan tidpunkt kan komma. Jag vill framlägga ett exempel. Om
Staten t. ex. 185 5 hade behöft göra en mindre uplåning så hade
det varit skäl att göra den inom landet, emedan här då linde varit
öfverflöd på penningar, hvilket nogsamt syntes på de många mer
eller mindre lyckade spekulationer som skedde derpå följande åren,
och hvilka voro föranledde af den stora penningetillgången, som då
fanns. Derföre tror jag icke att det är skäl att binda Fullmäktige
hvarken vid det ena eller andra. Man får väl lof att hafva det
förtroende för dem, efter man valt dem att styra R. St:rs penningeverk,
att de skola kunna bedöma, när tiden är inne att företaga
den ena eller andra åtgärden. Således skulle jag, oaktadt jag
med Gr. Frölich instämmer deri att lånet bör tagas utomlands,
anse att man icke bör binda Fullmäktige härvid.
Hr Akerman har föreslagit att sista delen af mom. b borde
utgå. I det afseende instämmer jag med Hr Åkerman. Jag tror
att den föreskriften kan och troligen komma att medföra det man
finge svårt för att få pengar på utländska marknaden. För lån
som uptagas med kapital-rabatt är denna föreskrift alldeles utan
värde, ty det är gifvet att Staten icke löser in efter pari obligationer
som den kan köpa in för ett lägre pris. Jag instämmer
således härutinnan helt och hållet med Hr Akerman. Vidare har
blifvit yttradt att räntan borde fixeras och såsom skäl härföre anförts
att om Riksg:sKont:s Fullmäktige uptaga ett lån mot 5 proc.
ränta, skulle en hop inteckningar upsägas och kapitalisterne anse
fördelaktigare att köpa obligationer. Jag medger visserligen att
något sådant kan inträffa, för den händelse att Fullmäktige verkligen
skulle betala en sfi hög ränta som 5 proc. för sina inländska
obligationer, och detta kan icke gerna hända annat än under en
mycket svår penningeställning. Under den närvarande hafva vi
haft ett utländskt anbud på ett lån af A£ proc. och så länge sådana
kunna göras, är det gifvet att Fullmäktige icke inom landet
kunna betala 5 proc. Men om en maximi-ränta fastställes kan
man vara säker på att icke erhålla lån under denna ränta. Således
tror jag icke att det är skäl bestämma någon .yiss maximi-ränta.
Den 13 Jnni e. m.
297
I öfrigt har jag icke observerat att någon anmärkn. är gjord mot
StatsUtskis förslag i denna del. Jag får derföre hemställa huruvida
icke R. o. Ad. skulle finna lämpligt att bifalla de här föredragne
moisa' med uteslutande af den sednare meningen i mom.
litt. B.
Hr Hjerta: Det är visserligen beqvämast både för R. St:r
och Fullmäktige i Riksg:sKont., om de sednare erhålla »Charte
blanche» på att handla så som de finna för godt, och, med afseende
på dessa Hrrs fosterländska tänkesätt, tror jag icke att deruti
skulle ligga någonting vådligt, men då fråga är om en för
framtiden dels i egenskap af prejudikat dels i afseende på penningeställningen
så vigtig sak, tror jag att det vore särdeles maktpåliggande
om någon utväg fanns att, utan att alltför mycket binda
de Fullmäktiges händer, likväl lemna några generella föreskrifter.
Beträffande frågan om in- eller utrikes lån, så torde det vara klart
att man icke kan undgå att taga utländskt lån; dock skulle jag
önska, att Fullmäktige icke uteslutande taga sin tillflykt härtill,
hvilket jag dock fruktar blefve händelsen, om icke någon föreskrift
gåfves att en del af lånet skall tagas inom landet. Hvad denna
sak angår, så har StatsUtsk. sökt väcka farhåga derför genom ett
resonnement, som enligt min tanke icke håller riktigt streck. Utsk.
säger, att »i samma mån som landets näringar utvidgas och en
större arbetsamhet samt en allmännare företagsamhetsanda uppenbara
sig uti industriens särskilda grenar, i samma mån ökas naturligtvis
det för alla näringsidkare gemensamma behofvet af förlagskapitaler.
Härigenom kommer sålunda den enskilda industrien att
under sin utveckling och förkofran medtaga allt större och större
belopp utaf de kontanta tillgångar som för allmänna rörelsen äro
åtkomliga.» Detta är sannt, men hindrar icke att det kan inträffa
som händt under de sista goda åren nemi. att i följd af lyckliga
handelskonjunkturer ett visst »pro tempore» öfverskott af kontanta
medel inkommit i landet. Då är det nyttigt vid sådana tillfällen
om det finnes någonting som kan absorbera dessa medel så att de
icke åter utgå för import af öfverflödsvaror. Det förhåller sig vid
dylika tillfällen så, att ehuru en stor mängd personer, industriidkare,
använda sina vinster att nedlägga dem i nya företag, så finnes det
deremot en stor mängd andra personer, som hafva en liten behållning,
men som icke veta huru de skola göra den fruktbärande.
För sådana tillfällen anser jag nyttigt att statsobligationer finnas
för att upptaga dessa besparingar; dock bör man väl observera att
detta bör ske mot en ränta, som är något lägre än den i landet
gångbara. Hvar och en som har en besparad penning skall naturligtvis
alltid finna större beqvämlighet uti att hafva en räntebärande
obligation än att hafva en inteckning för hvilken han i
händelse af uteblifven ränteliqvid nödgas lagsöka. Han cederar
hellre en litén del af räntan för att ega denna realisabla tillgång
som kan begagnas icke blott vid alla liqvider, utan också användas
vid alla möjliga transaktioner såsom säkert hypothek. Nu vill jag
äfven erinra, att om också icke konjunkturen i allmänhet är så ly
-
298
Dea 13 Juni e. m.
sande, kan det likväl hända att på ganska många händer kunna
upstå besparingar af små summor, hvilka man förut icke gjort sig
mödan att använda. Under sista tiden har likväl en utväg i det
hänseendet yppats, som i följd af den serdeles stora lättheten för
.våra PrivatBanker att förtjena penningar på sedeltillverkning icke
förut varit begagnad, nemi. att dessa Banker gifva en högre ränta
för medel, som insättas på 3 månads upsägning. Men detta är
icke så beqvämt att det öfverallt kan begagnas och man måste besinna
att det blir en skillnad mellan att sätta in sina penningar
på detta vis mot 3 månaders upsägning, och att hafva en så säker
och kurant effekt som en statsobligation. — Derföre är det min
mening att om sådana obligationer skulle utfärdas, det icke går
an att utfärda dem med 5 proc:s ränta, emedan då skulle en stor
mängd personer, som hafva sina penningar utestående mot inteckning,
upsäga dem, för att placera deni på ett mera beqvämt sätt.
Men äro obligationerna ställde på 4| proc. då skulle icke de, som
hafva penningar utestående mot inteckning, upsäga dem, men deremot
ganska många, som hafva små besparingar, under vissheten
att göra dessa räntebärande, förvandla dem i obligationer. Här är
ingalunda min mening att Fullmäktige skulle uptaga hela eller en
del af lånet på detta sätt, men en mäktig orsak till den penningebrist,
som nu förefinnes i penningemarknadeu, är, att arbetslönerna
hafva stigit och bytesmedlen kommit på andra händer, så att bland
arbetsklassen finnas flere med besparade summor på 20, 30, 40
Kdr. Härigenom vanns således ett tillfälle att göra de medel, som
nu ligga på kistbotten fruktbärande, utan att åstadkomma någon
skada för den större industrien. Af dessa skäl vill jag gerna instämma
i ett vid början af denna Eiksdag afgifvet förslag att utfärda
obligationer på mindre summor från 50 till J00 Kdr; men
anser att detta icke bör sträckas öfver 4 å 5 mill. och denna
summa tror jag kan utan att genera rörelsen lätteligen inom landet
uptagas, serdeles då man tager i betraktande att dessa pen
ningar
i alla fäll icke gå förlorade för den enskilda omsättningen
utan i ganska många förhandlingar begagnas såsom omsättningsmedel.
Nu vore det min önskan om detta kunde på något sätt
uttryckas och i detta afseende får jag förena mig med dem, som
anhållit om återremiss. Dessutom bör jag i afseende på myntsorten
fästa upmärksamheten på att bäst vore, om lånet kunde uptagas
i guld, emedan man har anledning tro att denna myntsort
möjligen icke skall stiga såsom silfver. A andra sidan böra Fullmäktige
se väl till den omständigheten, att om lånet i guld uptages,
man icke förlorar för mycket under vexlingen. Hvad slutligen
beträffar att lemna räntan fri så tror jag icke att det raisonnement
som Utskottet här framställt, att nemi., om man fixerar
ett maximum, skulle detta också medföra att man finge betala den
högsta räntan — håller streck. De vilkor, på hvilka lån kunna
erhållas för Staten, bestämmas endast af konkurrensen. Den, som
lemnar lån, ser på sin egen fördel och söker att underbjuda andra,
men bryr sig icke om hvad som är utsatt såsom ett maximum.
Det är sannt, att ett sådant förhållande kan inträffa uti Europa
Den 13 Joni e. m.
299
då det blifver svårt om penningar och räntan för en viss tid ginge
högt upp hvarigenom en stor förlust skulle tillskyndas Staten medelst
uptagandet af lån, men i sådant fall anser jag det vara bättre
att inställa en del af jern vägsbyggnaderna än att göra en så stor
upoffring, ty det vore icke blott för tillfället, som denna upoffring
gjordes. Om fråga vore oin ett lån, som man skulle taga mot
3 eller 6 månaders upsägning, då vore förlusten ej så stor, men
att ingå på ett lån mot 8 å 9 proc:s ränta, hvilket vöre oupsägbart,
det vore dock en något för stor upoffring för Staten och då
torde bäst vara att upskjuta med någon del af det tillämnade arbetet,
till dess B. St:r ånyo komma tillsammans. Jag skulle derföre
önska att 6 proc. sattes såsom ett maximum. Jag kan icke
neka, att jag finner mig böjd för de förslag Gr. Frölich framställt,
att man skulle försöka med 4 procisräntan, men lemna åt Hrr Fullmäktige
i Eiksg:sKont. att pröfva antagandet af den kapitalrabatt,
som skulle erfordras, för att behålla lånet vid denna ränta. Detta
är den omständighet, som jag ansett böra tagas i betraktande, och
hvilket icke kan ske utan att återremiss beviljas, hvarföre jag derom
får anhålla, förenande mig med Frih. Tersmeden i förslaget att
borttaga sednare punkten i mom. b, hvilket skulle åstadkomma hinder
för erhållandet af medel.
Ilr Tornerhjelm: Sedan Frih. Tersmeden yttrat samma
åsigt som jag, kunde jag bespara mig de ord jag ämnat säga. Jag
har visserligen hört här ett par enstaka röster tala för återremiss af
mom. rörande sättet att låna, men jag hoppas att man har förtroende för
Fullmäktige och åt dem öfverlemnar afgörandet härutinnan. Manbar
sagt, att det vore beqvämt om inga föreskrifter lemnades. Jag skulle
deremot tro, att om man ger Fullmäktige så fullständiga föreskrifter,
så vore detta just beqvämt för dem, ty de hafva då intet ansvar;
de kunna då med reglementet i hand låna. Men jag tror,
att de skola motsvara det förtroende, som B. o. Ad. gifvit dem, och
tillstyrker derföre B. o Ad. att icke binda dem vid några stränga
föreskrifter. Hr Hjerta har sagt att man inom landet bör upsöka
de små kapitalerna. Efter min åsigt vore det ganska vådligt att
söka upp dessa små källor, som röra sig inom kommunerna. Detta
lilla rörelsekapital ingår nu i våra sparbanker och blifva der fruktbärande.
Man bör skilja mellan det stora och lilla kapitalet. Jag
vill icke inlåta mig i någon strid, efter tiden är så långt framskriden,
men säger dock i förbigående, att det vore högst svårt om
man bestämde en fix ränta. Jag instämmer med Frih. Tersmeden
och Hr Akerman.
Gr. Frölich: Jag kan mycket väl begripa, att när den sista
voteringen utföll med 70 rösters pluralitet för dem som icke velat
återremittera punkten, skall äfven pretentionen vara att icke återremittera
den nu förevule. Men jag vill fästa upmärksamheten på
hvad denna pretention innehåller, som blifvit temligen tydligt uttalad
af StatsUtsk:s ordförande och åtskilliga ledamöter. Det är
att dels slippa få den anmärkn gjord inom detta Stånd, att vi icke
300
Den 13 Juni e. m.
hysa ett så blindt förtroende till fullmäktiges åtgöranden, dels att
fullmäktige skola hafva rättighet att få den ändring de önskat i
dessa punkter, men att vi andra, som gjort anmärkmr och begärt
att de skulle pröfvas af StatsUtsk., vi skola icke få dem fram,
Sådan är här pretentionen.
Hr v. Troil: Lika med Hr Hjerta erkänner äfven jag den
stora fördelen af att der penningetillgång inom landet finnes, utfärda
obligationer, som cirkulera man och man emellan och äro räntebärande,
men jag får tillika erinra Hr Hjerta, att det är åt fullmäktige
i Riksg:sKont. öfverlemnadt att .verkställa denna uplåning inom
eller utom landet, på sätt dem lämpligast synes. Om således penninge-ställningen
är sådan, att Riksg:sKont:s Fullmäktige finna en
dylik åtgärd nödvändig, så kan den, i följd af dessa föreskrifter,
utaf dem verkställas. För öfrigt är jag förekommen af Hr Aker
man
och Frih. Tersmeden. Lika med dessa Hrr anser jag nödvändigt,
att sednare delen af mom. b utgår. Jag är fullt förvissad,
att i händelse Riksg:sKont:s fullmäktige skulle förbehålla sig rättighet
att framdeles upsäga lånet, skulle det föranleda, dels att detta
blefve dyrare, dels klefve svårare att erhålla. Man bör lemna Riksg:sKont.
så fria händer som möjligt, och detta finner jag uttryckt
i de ofvanstående raderna uti morn., hvarföre jag tillstyrker bifall
till detsamma, med den förändring Frih. Tersmeden och Hr Akerman
yrkat.
Frih. Leijonhufvud, Bror Abraham: Efter mitt begrepp
är det alldeles icke möjligt att bestämma huruvida ett lån, som uptages,
i verkligheten blir in- eller utländskt. Det må t. ex. vara beslutadt
att länet skall vara inländskt; deraf följer dock icke att det
är inländska personers penningar, som man använder. Det är gifvet,
att om man bestämmer räntan så hög, att det vore någon fördel
att taga mot dessa obligationer, så skulle det gifvas personer,
som med all gevalt skaffade sig pengar utifrån, i Hamburg eller hvar
som helst, för att sedan låna ut dem här, och det, hetes då vara
inländska lån, utan att vara det. Första vilkoret för att uptnga
större inländska lån är, att den ränta man erbjuder verkligen är
sådan, som löper i landet, och att denna ej ar betydligt högre än
räntan utom landet. Förhållandet är för närv-.de sådant här i Sverige,
att man icke skulle kunna npsamla de smärre kapitalerna för
att disponera dem, utan att det skulle åstadkomma en minskning i
sedelstocken. Jag tror således, att uttrycket i Betänk, »såvida här
blifver tillfälle» är ganska välbetänkt, ty blir här en sådan återgång,
som 1855, skulle här verkligen finnas öfverflöd på penningar ilandet.
För öfrigt vore visserligen det beqvämaste för såväl fullmäktige
som oss, att icke binda deras händer genom allt för noggranna
föreskrifter; men att bestämma en viss fix ränta har dock många
skäl för sig, hvilka det likväl skulle blifva allt för vidlyftigt att nu
utreda, äfven om jag tilltrodde mig dertill ega förmåga. Jag inskränker
mig derföre att yrka bifall till Utsk:s Betänk., med undantag
af sista delen utaf litt. b.
