# ID: svediakorp-gov637
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 30,455
# sentences: 1,130
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 13 Maj f. m.
601
i tillfälle att begagna sig af deras arbetskraft, att vårda och tillse
dem. Men på sätt Gr. Liljencrantz antydde, de minsta jordägarne
äro oftast de villigaste att uplåta jord åt den som behöfver en
bostad, och om ägaren af -g-:dels hemman har 5, 6 fattiga hushåll
på sina ägor så förmår han icke försörja dem. Hvilken är den
minsta storlek som en sådan krets får hafva? I Ryssvik, der jag
fordom bott, var församlingen delad i 12 rotar, men ouphörligt
upstod der fråga om att dela den i mindre kretsar, ty den ene
var rädd för den andras fattiga. Hr Gr:n säger, att vid indelningen
i kretsar så skulle man också dela upp de fattiga, d. v. s.
dela upp dem som boskapshjordar eller fårhjordar. Men man kan
icke såsom boskapshjordar dela upp de fattiga — NB. de som icke
äro hoimathlose, utan äga en bostad — ty de äga, enl. författmn,
rätt att bo qvar. Huru skulle likväl vissa fattiga som bodde inom
en rote kunna erhålla sitt understöd från en annan rote, då den
förra roten droge nyttan af dess arbetsbiträde. Jag skulle önska
att Gr. Sparre ville försöka, om han kunde, vederlägga denna anmärkn.
; ty jag förstår icke denna inkonseqvens. Slutligen ber jag
att få säga ett par ord om förslaget att antaga Hr Stolpes förslag.
Det är för mig alldeles oförklarligt att Frih. Alströmer och Hr
von Ehrenheim, hvilka yrkat bifall till Utsk:s förslag, kunnat förklara
sig vilja antaga Hr Stolpes reservation; ty den närmar sig
mera en modifikation af den nuv:de författmn. Han föreslår nemi.,
att det skall bero på pluraliteten inom hvarje rote, huruvida en
rote-indelning skall äga rum. Förslaget blir derigenom icke så
vådligt, ty någon rote kommer nog alltid att sätta sig deremot,
emedan hon blir mer betungad än de öfriga, och på så sätt hoppas
jag att icke särdeles många rote-indelningar skola komma att äga
rum. Det är i alla fall en onödig ändring och försämring af en
författn., som icke ägt bestånd längre än sedan 1853, under
hvilken tid den likväl visat sig vara nyttig. Om i en församling
finnes många possessionater, så komma desse alt isynnerhet vidkännas
bördan af fattigvården, och då kan rote-indelningen icke
medföra någon skada, men så är icke förhållandet i Blekinge, der
Hr von Koch köpt egendom, och der tror jag det skulle blifva
skadligt att införa den af Hr Stolpe föreslagna indelningen i kretsar.
På grund af hvad jag anfört och med den innerliga öfvertygelsen,
att hvarje ändring i den här föreslagna riktningen är
skadlig, anhåller jag om afslag å Betänk. För den händelse att
R. o. Ad. skulle besluta en återremiss, hvilket jag likväl hoppas
icke måtte ske, så anhåller jag att få med några ord yttra mig
om den tendens man tillvitat mig att vilja utvidga fattigvårdsdistrikten.
Jag har aldrig yrkat detta på annat sätt än att jag
vid 1854 års Riksdag yrkade, att hvarje socken skulle underhålla
sina fattiga, men om en eller annan socken blefve mera betungad
än de öfriga, så skulle den få ersättning från en gemensam länskassa.
Om man införde en sådan jemkning så tror jag att man
icke skulle hysa så stor fruktan för att låta fattiga bosätta sig
inom socknarne.
fi02
Den 13 Maj/, m.
Hr Estenberg, Carl Christian: För det första får jag
fästa Ståndets upmärksamhet på, att om Gr. Sparres princip antages,
så måste man p§ samma gång antaga att välmågan i landet
är jemt fördelad, och att landets naturliga tillgångar äro lika öfverallt,
men vi veta att så icke är, och vi se huru högst olika försynen
utdelat sina gåfvor i naturen. Om vi antaga denna princip
så råka vi ut för de olyckor som Frih. Iiaab så tydligt åskådliggjort.
Det skulle blifva en ordentlig jagt efter de fattiga, hvilka
slutligen skulle fördrifvas till ödsliga obebodda trakter, för att försörja
sig sjelfva, eller, m. a. o., för att äta upp hvarandra och
blifva menniskoätare. Det var sådana menniskoätande oaser som
de ville inrätta, hvilka fördrefvo de fattiga från sina områden,
men jag fruktar att dessa förskräckligt inbjudande oaser skulle
blifva skamfläckar för samhället. Man bör ej förorda rote-indelningen
när man känner menniskorna och vet att egennyttan oftast
är den verksammaste driffjädern. Det händer icke sällan, att ju förmögnare
en menniska är, desto egennyttigare är hon, och menniskokärlek
finner man mer hos de fattiga än bland de rika. Detta
är mennisko-kännedomens uptäckt. Om den fattige vågar vända
sig till den rike med anhållan om hjelp, så är han straxt en person
som genom dolskhet och lättja blifvit fattig, äfven om hans
egendom några dagar förut blifvit sköflad af eld och brand. Man
kan blifva fattig af många orsaker, och det är lätt för den A1 Isma
k t ige att göra den rike fattig, likasom han kan göra den fattige
rik. Det beror icke alltid på menniskan sjelf att vara fattig
eller ej, men äfven om någon genom eget förvållande skulle blifvit
fattig, så tillhör det menn iskokärleken att sörja för honom. Roteindelning
i fattigvårds-väsendet är en skön princip, grundad på
egennytta, men alldeles icke på menniskokärlek. För det andra
får jag fästa Ståndets upmärksamhet på en omständighet som ännu
icke blifvit vidrörd, nemi. att det är en stor skillnad emellan
församling och församling; ty huru olika är icke fattigvårdsväsendet
i de församlingar, som ligga kring en stor hufvudstad, mot i
öfriga församlingar. Om man anser såväl rote-indelningen som
de af Frih. Raab förordade stora distrikten vara skadliga, och
anser socknen böra utgöra fatligvårds-samhället, så återstår den
frågan: om de socknar, som ligga i grannskapet af en stor stad,
böra komma i alldeles samma kategori som andra socknar? Enl.
min tanka böra de det icke. Om en socken i grannskapet af
Stockholm skulle utgöra ett särskildt fattigvårds-samhälle, så skulle
vi der få se eländet i dess högsta potens; ty rikedomen och öfverflödet
samla sig i städerna. Om man tager Stockholms stortorg
till medelpunkt och ritar en cirkel med 2 mils radie, så skall
man få se huru eländet samlat sig ju närmare man kommer cirkelns
periferi; ty oduglingarne och de som förstört sin förmögenhet
de flytta ut på landet och der lefva de i största elände. Jag
tror icke att det lönar mödan att återremittera Betänk, till Utsk.,
utan får jag i likhet med Gr. Anckarsvärd anhålla om afslag på
detsamma.
Den 13 Maj f. m.
G03
Hr von Koch: Sedan jag sist hade ordet har egentligen
en vigtig anmärkn. blifvit gjord mot mitt förslag, och det är den
af Gr. Liljencrantz framställda, att såväl i nu gällande fattigvårds
författn.
som i de nya förslagen finnes den gemensamma brist, att
när rote-indelningen först införes, så träffas öfverenskommelsen
derom på annat sätt än när det blir fråga om förnyelse af denna
indelning. Ett par Utslcs-ledamöter hafva här yttrat en önskan,
det R. o. Ad. ville stanna vid ett beslut och icke återremittera
frågan. Då jag dessutom enskildt fått veta att man så mycket
mindre hade några väsendtliga anmärkn:r att göra mot Hr Stolpes
förslag som det i det närmaste öfverensstämmer med ett vid sisth
Riksdag af Frih. Alströmer väckt förslag, hvilket då understöddes
ef en och annan bland R. o. Ad:tis ledamöter, så får jag ändra
min förra begäran om återremiss och i stället anhålla om bifall
till Ilr Stolpes förslag med den förändring som föranledes af Gr.
Liljencrantz’s anmärkn. Förslaget kommer då att få följande lydelse:
»Vilja samhällets medlemmar i afseende på fattigvården fördela
samhället i kretsar eller rotar, med åliggande för enhvar af
dessa att försörja dithörande fattighjon, vare sådant ock tillåtet,
såvida de flesta rösterna inom hvarje af de föreslagne rotarne en
sådan förändring bifalla; och gälle beslut härom hvarje gång för
fem år, efter hvilkas förlopp frågan ånyo skall till öfverläggning
förekomma och fördelningen ytterligare för fem år fortfara, derest
de flesta rösterna inom alla rotarne dertill samtycka.»
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, hurusom i afseende på Utsk:s i förev:de
punkt gjorda förslag, blifvit yrkadt dels bifall och dels afslag,
och dels af Hr von Koch bifall till den af Hr Stolpe uti Betänk,
bifogad reservation föreslagna lydelse af ifrågav:de morn., med den
förändring att sista meningen skulle lyda sålunda: »och gälle
beslut härom hvarje gång för fem är, efter hvilkas förlopp frågan
ånyo skall till öfverläggning förekomma och fördelningen ytterligare
för fem år fortfara, derest de flesta rösterna inom alla rotarne
dertill samtycka», biefvo till bifall å dessa yrkanden framställde
propos:r alla besvarade med blandade Ja och Nej; hvarpå, efter
förnyad återigen med Ja och Nej besvarad propos. till bifall å
Utsk:s förslag, Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad.
behagade afslå Utsk:s förslag, samt, sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja
nu hafva varit öfvervägande.
Gr Sparre och Hr von Koch begärde votering.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan votering blifvit begärd
både af Gr. Sparre, som yrkat bifall å Utsk:s förslag, och af Hr
von Koch, som yrkat en af honom föreslagen redaktion, R. o. Ad:ns
mening om kontrapropos. först borde inhämtas, samt hemställde
derjemte först om bifall å Utsk:s förslag och sedermera om bifall
å Hr von Köchs förslag af B. o. Ad. antages till kontrapropos. vid
den äskade voteringen.
«04
Den 13 Maj f. m.
Härvid utföllo svaren åter med blandade Ja och Nej; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. till
kontrapropos. anloge bifall å Utslcs förslag, samt, efter denna propos.
besvarande med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det
dan ansåg att Ja varit öfvervägande.
Sedan härvid Hr von Koch begärt votering om kontraproposm,
uplästes till justering och godkändes en så lydande voterrs-propos.:
Den som till kontrapropos. vid äskad votering om afslag å
å Allm. Besv.- o. Ekon.Utslcs i Betänk. N:o 88 afgifna förslag till
förändrad lydelse af 2 §:ns 1 mom. i gällande FattigvårdsFörordn.,
antager bifall till samma förslag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antages tili kontrapropos. vid förenämnde votering
Hr von Köchs förslag att sagde mom. må erhålla följande lydelse:
»Vilja samhällets medlemmar i afseende på fattigvården fördela
samhället i kretsar eller rotar, med åliggande för enhvar af dessa
att försörja dithörande fattighjon, vare sådant ock tillåtet, såvida
de flesta rösterna inom hvarje af de föreslagna rotarne en sådan
fördelning bifalla; och galle beslut härom hvarje gång för fem år,
efter hvilkas förlopp frågan ånyo skall till öfverläggning förekomma
och fördelningen ytterligare för fem år forlfara, derest de flesta
rösterna inom alla rotarne dertill samtycka.»
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 28.
Nej — 7.
Härefter uplästes och justerades följande voterings-propos. i
hufvudsaken.
Den som afslår Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s i Betänk. N:o 88
afgifna förslag till förändrad lydelse af 2 S:ns 1 mom. i gällande
FattigvårdsFörordn., röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder samma förslag af E. o. Ad. bifallet.
Vid denna voterings slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 24.
Nej — 10.
Den återstående pröfningen af förev:de Betänk, upskjöts till
eftermiddagens plenum; och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ på 4 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Den 13 Maj e. m.
605
Onsdagen den 13 Maj 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prol:s-utdr. för förmiddagens plenum samt pleniprot.
för d. 8 sistl. April f. m.
Fortsattes pröfningen af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s Betänk.
N:o 88, i ani. af väckte frågor om ändring i de ang:de fattigvården
i Riket gällande föreskrifter.
Härvid förekommo först och biföllos Utsk:s i afseende på FattigvårdsFörordn:s
3, 4, 6 och 7 §§:r afgifna yttranden.
Beträffande sedermera Utsk:s i afseende på 10 §:n af samma
Förordn., i anledn. af Riksdagsmannen Carl Dahlgrens motion
gjorda tillstyrkande, yttrade
Hr von Koch, Nils Samuel: I denna § har Utsi;, till
styrkt,
att den afgift, som enl. 1 mom. skall utgå, må kunna fördubblas
emot hvad den f. n. är. Den grundsats hvarifrån motionären
utgått, är att de fol k lasser, hvilka isynnerhet betunga fattigvården,
böra ock mest bidraga till densamma. Denna grundsats
synes mig icke vara riktig. Utsfe. har antagit ett annat skäl, som
har det felet att bevisa alldeles för mycket. Utsk. säger nemi.,
att, »i anseende till den under sednare åren inträffade minskning
i penningens värde samtidigt med stegring i arbets- och fjenstehjonslönerne,
skulle, enl. Utsk:s öfvertygelse, den mindre bemedlade ej
genom den föreslagna förhöjningen i sjelfva verket blifva svårare
betungad än hvad för få år tillbaka var förhållandet och vid sednäste
författn:s utfärdande i ämnet afsågs.» Om detta skäl voro
grundadt, skulle det vara en god anledn. att fördubbla alla afgifter
och alla skatter, som för några år sedan bestämdes och hvilka
utgå i penningar. Detta lärer man väl icke vilja göra. Men
då är det skälet emot de fattigare så mycket orättvisare, när det
icke blifvit åberopadt i afseende på de förmögnare klasserna, för
att öka deras skatter, ej heller i afseende på de klasser, hvilka
sjelfva deltaga i beviljandet af skatter. Dessutom får jag, på sätt
jag ofta förut på detta rum sagt, förklara, att jag i allmänhet
anser alla kapitations-afgifter vara ett förhatligt sätt alt beskatta
personer, och om det också må f. n. anses nödigt att bibehålla
dem, så bör dock detta ske utan att de till sitt belopp ökas; ty
sådant kan jag ingalunda gilla.
På grund häraf får jag yrka afslag å denna del af Betänk, i
öfverensstämmelse med de af Hrr von Ehrenheim och Rehnberg
afgifna reservationer, samt får jemväl, i likhet med en reservant
af BondeSt., fästa upmärksamheten derpå, att det väl kan vara
något tvifvelaktigt, huruvida R. St:r i önskningsväg kunna med
-
606
Den 13 Maj e. m.
gifva en så beskaffad ökad beskattning. Dessutom torde det icke
böra förbises, att då, enl. Grundlagen, det tillkommer Svenska
folket att vid allmän Riksdag sig sjelf beskatta, så Lomme den
ifrågav:de afgiften att till en stor del drabba sådana personer, som
hvarken vid Riksdagarne eller ens vid sockenstämmorna äga rätt
att i beskattningen deltaga.
Hr Hjerta, Lars: Jag förenar mig till alla delar i den
siste värde talarens hemställan om afslag å förev:de del af Betänk.
Det är ganska gifvet, att det icke finnes något beqvämare sätt att
uptaga skatter än att lägga dem på hvarje hufvud af befolkningen;
detta beskattningssätt nyttjas också med mycken fördel i Ryssland,
der hvar och en pålägges en betydlig kapitationsafgift, hvaremot
de öfriga skatterna äro jemförelsevis ringare. I alla de stater
der man sökt utbilda kameral-läran, har man alltid sökt så fördela
utskylderna, att en större anpart kommit på de förmögnare klasserna
i förhållande till deras förmåga att bära dem, och hvad som
i detta afseende gäller om onera till Kronan, bör äfven hafva sin
tillämpning på skatterna till fattigvården och andra kommunala
behof. Jag har händelsevis med mig en debetsedel för ett gift
folk här i Stockholm, som, enl. ordningsmannens och presterskapets
intyg, var alldeles utfattigt och oförmöget att utbetala sin
kontribution. Det oaktadt voro dessa personer debiterade till en
afgift af 1 R:dr 4 sk. B:ko till fattigförsörjningen, och för denna
afgift voro utsökningsmännen på väg alt utpanta det enda de hade
i sitt lilla rum om de icke tillfälligtvis hade fått hjelp. Jag tror
att många befinna sig i samma belägenhet, och anser derföre de af
Hr von Koch gjorda anmärkn:ne vara i alla afseenden riktiga samt
förenar mig således med honom i anhållan om afslag å denna
punkt.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jag är icke mycket ifrig
för bifall till denna punkt; men jag anser mig böra redogöra för
de skäl som legat till grund för Utsk:s tillstyrkande. Till en
början ber jag att få nämna, att de som inom Utsk. önskade förhöjning
uti ifrågav:de kapi ta t ion s-a fg i ft, voro ledamöter af BondeSt.;
de ansågo nemi., att då denna afgift icke var någon ovilkorlig,
utan berodde på kommunerna att besluta eller icke, så vore det
icke af någon fara att medgifva en förhöjning deruti. Hvad åter
denna angår, trodde man, att då dagsverksprisen under närv:de
tid stigit till en ganska betydlig grad utöfver hvad de förut voro,
skulle den föreslagna förhöjningen icke blifva af någon tryckande
beskaffenhet.
Hvad vidare angår den af en talare framkastade anmärknm,
att det skulle vara tvifvelaktigt, huruvida R. St:r skulle äga rätt
att i önskningsväg besluta någonting i denna väg, så ber jag att
få nämna, att det icke är i önskningsväg som Utsk. framställt sitt
förslag, utan Utsk. har verkligen i sin hemställan begagnat sådana
ord som uttrycka att II. St:r skola i saken besluta och icke önska.
Riksd;sOrdn:ns 34 §:s 2 mom. säger uttryckligen, att det är sakens
Den 13 Maj e. m.
607
beskaffenhet och icke det Utsk. som behandlar frågan, som skall
utgöra grunden för, huruvida ett mål bör afgöras i enlighet med
Ständernas deröfver tillhöriga beslutanderätt; och det är till följd
häraf som Utsk. nyttjat ord som icke uttrycka någon önskan. Detta
har, man ansett sig desto hellre böra göra, som Utsk. i föreg:de
Betänk. ang:de FattigvårdsFörordnm i de framställningar det då
gjorde äfven talat om dessa afgifter, ehuru frågorna derom icke
varit behandlade af Bevilln.Utsk. Mig synes som denna fråga på
intet vis kan betraktas såsom en bevillningsfråga, utan egentligen
såsom ett bemyndigande af R. St:r för kommunerna att kunna bestämma
beloppet af en kommunal-afgift. Jag tror således icke att
frågan kan jemföras med de personella afgifter, som i Bevilln:sFörordnm
åläggas.
I afseende på hvad man vidare sagt derom, att denna afgift
skulle egentligen drabba de fattigare klasserna, så ber jag att få
fästa upmärksamheten derpå, att, utöfver dessa personella afgifter,
måste hvad som erfordras för behofvens fyllande utgå enl. BevilltusFörordn:s
2 Art., och detta tillskott drabbar hufvudsakligast och endast
de förmögnare. Dessutom är det för hvar och en, som vistas på landet,
nogsamt kändt att särskilda afgifter utgöras af hemmansägare,
till följd hvaraf således de förmögnare i alla händelser komma att
erlägga högre skatt till fattigvården än de som endast erlägga den
personella afgiften. Jag anser följaktligen, äfven i detta afseende,
att icke någon orättvisa genom Utsk:s förslag blifvit de fattige
vederfaren.
Jag uprepar Hvad jag i början yttrade, att jag visst icke vill
envist yrka på bifall till Utskrs förslag, men jag anser det dock,
för min del, vara på full rättvisa grundadt.
De härefter först till bifall och sedan lill afslag å LTtsk:s förev:de
tillstyrkande gjorda proposma besvarades med blandade Ja och
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt, samt sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
De efterföljande punkterne af förev:de Betänk, blefvo alla utan
discussion af R. o. Ad. bifallne.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som det på sednare
tider visat sig vara för StatsUtsk. af behofvet påkalladt, att erhålla
en tillökning i supleanternas antal, får jag hos R. o. Ad.
anhålla det ytterligare en supleant, utom de tre förut varande,
måtte af Hrr Elektorer utses. Redan från början af Riksdagen
har ett lika stort antal blifvit utvaldt för åtskilliga andra Utsk.,
och jag förmodar derföre att R. o. Ad. icke skall vägra att bevilja
samma förmån åt StatsUtsk.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
ytterligare en supleant i StatsUtsk. skulle tillsättas; hvarefter Hrr
608
D en 13 Maj e. m,
Elektorer af Hr Gr. o. Landtm, anmodades att vid deras nästa sammanträde
utse en sådan ytterligare supleant i nämnde Utsk.
Föredrogos och begärdes på bordet K. M:s denna dag f. m.
ankomne nedannämnde Nåd. Propos:r till R. St:r.
l:o) i fråga om otjenstbare PremierLöjtnanterne vid Flottan
H. E. A. Rundqvists, W. Heykenskölds och Frih. E. S. von Vegesachs
berättigande till pension å Allmänna lndragningsStaten vid
afskeds erhållande;
2:o) ang:de anvisande af statsbidrag till en förbättrad kommunikations-led
mellan Jemtland och Norrige;
3:o) om anvisande af ett anslag till bestridande af kostnaderno
för Sveriges deltagande i en blifvande allmän exposition i
Paris af race-djur och landtmanna-produkter;
4:o) ang:de anslag af kronotionde till fyllnad af 2:ne bristande
prostetunnor inom Norrköpings kontrakt af Linköpings stift; och
5:o) om anslag af vin- och byggnads-säd för Trosa stadsförsamlings
kyrka.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.UtsIcs d. 6 och 9 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 89, i fråga om förändrad fördelning
emellan stamrotar och hjelprotar af prestationerne vid knektehå 1 let.
Hr von Ehrenheim, Pehr Jakob: På sätt jag uti en
reservation tagit mig friheten närmare utveckla, tror jag icke att
Utskrs förev:de tillstyrkande är öfverensstämmande med lagliga
grunder. Utsk. har föreslagit, att »stamrote må vara berättigad
att, enl. värdering af gode män, hvilka af parterne ömsesidigt
väljas, för sådan utvidgning årligen upbära någon billig ersättning
af hjelproten i mån af dennes hemmantal, jemfördt med stamrotens;
samt att, sedan dylik ersättning blifvit fastställd, stamroten icke
vidare må äga att få den jord, för hvilken ersättning blifvit bestämd,
till hemmanets ägor åter utlagd.» Då knekte-kontraktet
är en öfverenskommelse emellan flere parter, och Utsk. här velat
åt den ena parten, stamroten, öfverlemna rättigheten att i öfverenskomma
vilkor göra ändring, synes mig Utsk. hafva gått utom
sin befogenhet, allrahelst som ett motsatt förfarande föreskrifves i
Krigs- och KammarCollmas Cirkulär af d. 28 Febr. 1846. — Af
dessa skäl anhåller jag om afslag å Betänk, i denna del.
IIr Printzensköld, Carl: Hr von Ehrenheims reservation
innehåller, såsom mig synes, så fullkomligt giltiga skäl för afslag
å Utslcs hemställan i denna del, att man endast behöfver hafva
genomläst densamma för att finna det oriktiga i Utsk:s förfarande.
Jag kan således icke annat än förena mig med honom i den anhållan,
att förev:de hemställan måtte af R. o. Ad. ogillas.
Uppå härefter särskildt framställda propos:r bifölls Utsk:s i
förev:de Betänk, afgifna yttrande, ang:de en af Riksdagsmannen
Dahlgren
Den 13 Maj e. m.
60»
Dahlgren väckt motion, och blef den sednare punkten, hvari en
underd. skrifvelse till K. M. blifvit tillstyrkt, efter först till bifall
derå framställd propos., som besvarades med Nej, af R. o. Ad.
afslagen.
Föredrogs ej mindre Hederv. BondeSt:s d. 9 dennes på bordet
lagda prot:s-utdr. N-.o 9, innehållande ett BondeSt:s beslut, att hos
öfrige Stånden framställa den önskan, att samtlige Stånden må,
sedan StatsUtsk:s Betänk. ang:de jernvägsfrågan till Stånden inkommit
och blifvit i något Stånd tvenne gånger bordlagdt, på sätt
2 mom. af 46 §:n Riksd:sOrdn:n stadgar, å ett rum sammanträda
till gemensamma öfverläggningar rörande de ämnen berörde Betänk,
innehåller och företrädesvis den financiel la delen deraf; än ock i
sammanhang dermed jemlikt 11. o. Ad:ns i sednaste plenum fattade
beslut, Gr. Frölichs, David, d. 2 dennes på bordet lagda motion
med förslag att alla fyra RiksStm måtte sammanträda till gemensam
preliminär öfverläggning i frågan huruvida R. St:r böra i
vidsträcktare måtto taga befattning med jernvägsfrågan, än att fatta
beslut om de anslag som böra beviljas för de jernvägs-anläggningar,
hvilka K. M., efter föregången pröfning, finner skäl låta utföra.
Hr Hjärne, Harald: Jernvägsfrågan är onekligen enbland
de vigtiga frågor som bäst egna sig för gemensamma öfverläggningar
Stånden emellan. Men då icke några beslut under dessa
sammankomster få fattas, anser jag att ganska litet är att vinna
i afseende å denna frågas utredning. Det är likväl en del af
samma fråga som det vore af väsendtlig nytta att under de gemensamma
sammanträdena kunna få utredd, och det är den financiella
delen, hvilken också BondeSt. ansett för sig vara af stor vigt.
Detta Stånd har derföre för sin del beslutat, att gemensamma
öfverläggningar skola äga rum öfver jernvägsfrågan, men företrädesvis
öfver den financiella delen deraf. Jag har sökt göra någon
bestämd tydning af BondeSt:s mening härutinnan; men af den
ordalydelse som dess prot:s-utdr. erhållit, synes att man icke velat
närmare inlåta sig i några detaljer, utan endast uttrycka den mening,
alt andra ämnen än de som direkt tillhöra den financiella
frågan icke böra under öfverläggningen vidröras. Granskar jag
likväl frågan i sin helhet, så är det klart, att om man vill att
den financiella delen deraf skall göras till den hufvudsakliga, så
måste man äfven till en viss grad medgifva, att jemväl de andra
delarne, t. ex: banornas sträckning, måste till någon del ingå i
discussionen, emedan det är på dessa hufvudfrågor som besluten i
finansfrågan måste grundas. Jag tror för min del, alt om man,
såsom jag med säkerhet hört att BorgareSt. gjort, fattar ett sådant
beslut i anledn. af BondeSt:s inbjudning, att StatsUtsk:s Betänk,
i sin helhet skulle göras till föremål för den gemensamma öfverläggningen,
så är det påtagligt att man derunder äfven bör ingå
i discussion om hvarje banas sträckning, utom det att man talar
i den financiella frågan. Att nu ingå i så vidlyftiga debatter,
som till följd häraf kan förutsättas komma att äga rum, och det
V H. 39
610
Den 13 Maj e. m.
rinder gemensamma sammankomster, hvilka egentligen icke äro
någonting annat än hvad man hittills kallat enskilda, synes mig
vara mindre lämplig, emedan dertill utan tvifvel skulle erfordras
flere veckor; och med den utredning frågan så väl i tryck som
vid enskilda sammanträden under en lång tid erhållit, är det min
öfvertygelse, att man icke är i stånd alt under de gemensamma
efverläggningarna framlägga någonting nytt i form af argumenter
för och emot den ena eller andra banans sträckning. Jag skulle
således för min del önska, att, till undvikande af de gemensamma:
sammanträdenas fortfarande under en längre tid utan något praktiskt
ändamål, man kunde förena sig om ett sådant beslut i afseende
på denna angelägenhet, att man icke inläte sig i sådana
ämnen som kunde göra öfverläggningarne alltför långvariga.
Jag är således benägen att instämma i BondeSt:s beslut hvadden
uppenbara meningen deri beträffar, nemi. att hufvudsakligen
göra den finaneiella delen af frågan till föremål för öfverläggnin
gen,
samt önskar, att R. o. Ad. för sin del måtte besluta, att
under detta vilkor antaga ifrågavide inbjudning. Ett sådant beslut
öfverensstämmer också fullkomligt med, eller går ett steg längre
än hvad Gr, Frölich föreslagit, i så måtto att han anser det R. St:r
icke böra befatta sig med något annat än den finaneiella sidan af
frågan. Jag möter således i hans förslag icke något motstånd mot
hvad jag nu hemställt. Det säger sig sjelft, att äfven med ett
sådant beslut man icke kan undvika att till en viss grad yttra
sig och resonnera öfver de olika bansträckningarne, emedan den
finaneiella frågan innefattar icke allenast vissa delar af banornas
sträckning, utan äfven hela sträckningen i all sin vidd. Jag tror
likväl, att, om man stannar i det beslut jag föreslagit, har man
derigenom lagt ett visst moraliskt band på de talare som komma
att upträda, och att man således skall kunna undvika den vidlyftighet,
sorn naturligtvis måste komma i fråga, då Ständerna sedermera
hvar för sig på sina rum samlas, och der stridsfrågan måhända
kommer att med någon öfverflödig hetta afgöras.
Jag anhåller om Ur Gr. o. Landtmrs propos. derå, att R. o. Ad.
matte instämma med BondeSt. i dess beslut, att den finaneiella
delen af jernvägsfrågan måtte blifva hufvudsakliga föremålet för
öfverläggningen vid det blifvande gemensamma sammanträdet.
Sedan härefter undert. Ridd3rh.Sekret., uppå förfrågan af Hr
Hjerta, Lars, uplyst att något af BorgareSt. uti ifrågav:de ämne
fattadt beslut, ännu icke blifvit R. o. Ad. meddeladt, anförde
Hr Hjerta: Då förhållandet är sådant, är R. o. Ad. visser
ligen
oförhindradt att besluta på det sätt R. o. Ad. finner för godt
i afseende på det från BondeSt. inkomna prot:s-utdr.; men jag
täger mig friheten göra en invändning emot Hr Hjärnes förslag.
Hr Hjärne har börjat med att säga, att jernvägsfrågan är en bland
dem som bäst egna sig för en gemensam öfverläggning emellan
de 4 Stånden ifall man dervid hade beslutande rätt. Det är klart,-  att om vid de gemensamma sammanträdena en sådan rätt ägde
rum, tror jag att alla frågor egnade sig för en dylik behandling,
Be n 13 M aj e. m.
811
och icke företrädesvis jernvägsfrågan; och man skulle derigenom
naturligtvis göra en stor vinst i både tid och möda. Men nu är
det icke så, och då är det nödvändigt att taga i betraktande huru
saken under befintliga förhållanden bör behandlas. För min del
måste jag säga, det jag tror att det blir ganska svårt att inskränka
discussionen inom det financiella området, och då BondeSt. tillkännagifva
att det önskar en sådan inskränkning samt BorgareSt.
berättas hafva beslutat att frågan i sin helhet skall blifva föremål
för öfverläggningen, tillåter jag mig att fästa upmärksamheten
på några skäl som tala för antagandet af detta sednare förslag.
Det är temligen allmänt bekant, att när man talar om jernvägar,
så menar man dermed icke blott den financiella sidan,
utan äfven frågan i sin helhet och förnämligast i hvad den rörer
lämpligheten af att nu fatta ett beslut ang:de ett fullständigt jernvägssystem,
— ett beslut, som äfven komme att binda blifvande
Ständer— eller att inskränka sig till hvad sorn under tiden intill
nästa Riksdag kan verkställas, livar och en vet, att när jernvägsfrågan
förekommer i samtal man och man emellan, så är det denna<
sida deraf som mest afhandlas, och jag tror således också, alt det
blir den sorn det blir af största intresset att få höra ledamöter af
alla fyra Stånden utbyta sina tankar om. Det är ganska väl
kändt, att tvifvel upstått bos allmänheten och äfven inom RiksSt:n,
huruvida det må vara rådligt att nu fatta ett så vidsträckt
beslut, som i K. M:s Propos. blifvit föreslaget. Jag anser vid
sådant förhållande att, långt ifrån att man bör förutsätta att en
discussion härom skall urarta till en strid som kommer att fortsättas
inom Ståndens enskilda rum, kan man snararo tro att man under en
gemensam öfverläggning bör kunna i någon mån sammanjemka de
stridiga åsigterna, så att hvar och en af de villrådiga får en bestämd
öfvertygelse i frågan. Dessutom föreställer jag mig att Konungens
rådgifvare, som tillstyrkt den K. Propos., skola och böra
anse önskvärdt att icke blott inför R. o. Ad. utan äfven inför de
öfriga Stånden få utveckla skälen hvarföre de tillstyrkt R. St:r
att i denna fråga gå längre än deras beslutande-rätt medgifver
och anticipera på kommande Ständers rätt i detta afseende. Det
är mycket sannolikt att Konungens rådgifvare kunna så tydligt
framlägga dessa skäl, att Ständerna skola blifva öfvertygade om
deras riktighet, och det är således gifvet, att detta äfven från den
synpunkten skall vara nyttigt, om man anser möjligt, att, i annan
händelse, farhågorne under närv:de förhållanden och de konjunkturer
som inträdt i penningeväg, skulle göra pluraliteten af Ständerna
så tvekande, att de inskränkte sina beslut i afseende på
systemet till hvad man anser böra vara fullbordadt i afseende pä
arbetena intill nästa Riksdag. Jag kan icke finna annat, än att
detta är en så utomordentligt vigtig del af alla de frågor som med
hänsigt till jernvägarna komma under R. St:rs öfverläggningar,
att just det företrädesvis förtjenar att behandlas, och det är dervid
alldeles icke nödvändigt, att, på sätt Hr Hjärne sagt, yttra sig
öfver de särskilda banorna hvar för sig; utan det låter sig tvärtom
ganska väl göra, att i korthet sammanfatta sina tankar om det
612
Den 13 Maj e. m.
speciella af frågan, då naturligtvis den financiella frågan af sig
sjelf ock hufvudsakligen kommer att utgöra föremålet för öfverläggningen.
Följaktligen vågar jag, i motsats till hvad Hr Hjärne yrkat,
anhålla det frågan må i sin helhet behandlas, hvilket likväl ingalunda
får förblandas dermed att StatsUtsk:s Betänk, skulle föredragas
punktvis. Jag föreställer mig att det gemensamma sammanträdet
hufvudsakligen afser att bereda de ledamöter af R. St:r,
som äga några uplysningar att i ämnet meddela, tillfälle att kunna
göra det, och vid sådant förhållande tror jag att en öfverenskommelse
kunde af R. o. Ad. på förhand träffas, icke såsom något
bestämdt beslut i afseende på det reglementariska af öfverläggningen,
utan såsom en önskan nedlagd i Ståndets prot., att ingen
talare skulle yttra sig mer än en gång, med undantag för det fall,
att han hade ett bestämdt faktum att replikera, och för öfrigt att
sedan hvar och en på detta sätt yttrat sig, Hr Gr. o. Landtm,
kunde på ett eller annat sätt inhämta de närv:des tankar. Detta
lemnar jag dock till vidare öfverläggningar att afgöra; dock anser
jag, att, såvida något intresse skall vinnas af frågans förhandlande
på ett gemensamt sammanträde, man icke uteslutande inskränker
sig till dess financiella del.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt under det Hr Hjerta yttrat
sig, det af honom efterfrågade prot:s-utdr:t från BorgareSt. hade
ankommit, hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, upläste samma prot:s-utdr.,
innehållande inbjudning till de öfriga RiksStm att förena sig i
BorgareSt:s, vid föredragningen af en inom samma Stånd väckt
motion och af BondeSt:s prot:s-utdr. N:o 262 fattade beslut, att
uttrycka den önskan, att sedan StatsUtsIcs Utlåt. ang:de jernvägsfrågan
inkommer, de fyra RiksSf.n må sammanträda till gemensamma
öfverläggningar rörande de ämnen som nämnde fråga innefattar.
Ilr Hjerta: Sedan Hr Gr. o. Landtm, nu haft den godheten
att upläsa det prot:s-utdr. , som från BorgareSt. ankommit, så synes
sättet för frågans behandling hafva vunnit i klarhet. Då det i
den vid innev:de Riksdag tillkomna grund]ags-§:n står, att två
Stånds bifall är tillräckligt för alt en fråga skall blifva föremål
för alla fyra Ståndens gemensamma öfverläggning, så kan det naturligtvis
icke kommma i fråga att R. o. Ad. skall kunna göra
någon inskränkning i föremålet för denna öfverläggning. R. o. Ad.
kan således antaga antingen BorgareSt:s eller BondeSt:s beslut,
hvilket sednare väl företrädesvis fäsler sig vid det financiella af
frågan, men icke utesluter det öfriga, och det återstår fördenskull
för R. o. Ad. ingenting annat än att bestämma sitt val emellan
dessa beslut, Det saknas således icke tillfälle för den som önskar
få frågan discuterad i sin allmänhet, att få sin mening gällande,
och jag för min del röstar för antagandet af BorgareSt:s beslut.
Hr Hjärne: Då den siste värde talaren i sitt första yttrande
erkänt, att han anser det vara af behofvet påkalladt att på för
-
Den 13 Maj e. m.
013
hand öfverenskomma om, alt hvarje talare inskränker sig till att
blott yttra sig en gång, så har han också, efter min öfvertygelse,
på förhand ultalat samma åsigt på hvilken jag grundat mitt förslag.
Ilan har nemi. tyckts befara detsamma som jag, eller alt,
på den fot jernvilgsfrågan f. n. befinner sig, den vid de gemensamma
öfverläggningarne skall taga en så gigantisk riktning, att
man bör önska någon inskränkning. När nu, enl. Grundlagen,
det är alldeles omöjligt att fatta något sådant beslut, som, i afseende
på formen är ett beslut och icke heller någon propos. får
af ordf:den framställas samt således ingen öfverenskommelse på förhand
får äga rum om öfverläggningen skall föras på ena eller
andra sättet, så får jag bekänna, att jag icke kan fatta hvaruti
Ur Hjerta och jag äro af olika tankar annat än i afsende på föremålet
för öfverläggningen. IIr Hjerta har ansett, att ingen talare
bör yttra sig mer än en gång, såvida icke något särskildt argument
behöfver ytterligare besvaras; men vid sådant förhållande är
det naturligt, att hvar och en som finner sig kunna ytterligare
vederlägga ett framkastadt argument, skall begära ordet andra,
tredje gången o. s. v., och det är detta som jag önskat förekomma.
Hr Hjerta har vidare sagt, att sedan BorgareSt:s beslut blifvit
upläst, så har han funnit både detta och BondeStis vara af den
beskaffenhet, att E. o. Ad. icke kan fatta något beslut som inskränker
föremålet för den allmänna öfverläggningen inom trängre
gränsor än förenämnde tvenne Stånd beslutat. Detta är ganska
sanni; men frågan är huru Hr Hjerta vill tolka BondeStrs beslut.
Detta Stånd har sagt, att det önskar gemensam öfverläggning om
jernvägsfrågan, men hufvudsakligen om dess financiel la sida. Detta
tolkar jag så, att BondeSt. har ansett sig behöfva hufvudsakligen
öfverlägga med de öfriga Stånden om den financiella delen af
jernvägsfrågan; men som BondeSt. funnit, att man icke kan tala
härom, utan att jemväl beröra öfriga delar af frågan, så har Ståndet
sagt, icke, att man ej får tala om banornas sträckning, utan att
man företrädesvis bör yttra sig öfver den financiella sidan, och blott
nyttja de andra frågorna såsom skäl för att yttra sig öfver nyssnämnda
sida. På det sättet tolkar jag detta beslut, och jag anser att R. o.
Ad. äfven bör göra det. Det innebär ingalunda någon inskränkning
i hvad BorgareSt. beslutat, utan tvärtom ett instämmande deri.
Jag fortfar således att anhålla om propos. på bifall till BondeSt:s
inbjudning.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.; Om E. o. Ad. behaga
besluta att instämma i BondeStis inbjudning, så är det ju klart,
att discussionen till följd af ett sådant beslut icke kommer att inskränka
sig till blott den financiella delen af frågan. Men som
jag föreställer mig att ingen önskar att JernvägsBetänk. skall vid
den gemensamma öfverläggningen punktvis föredragas, och då det
derjemte icke torde vara olämpligt, att Hr Gr. o. Landtm., som
vid detta tillfälle förer ordet, redan i beslutet får en vägledning
i afseende på den form för öfverläggningen som Ständerna önska,
skulle jag tro, att man närmade sig det som öfverensstämmer med
614
Den 13 Maj e. m.
allas meningar, örn man antoge BorgareSt:s inbjudning, hvarom
jag således får anhålla.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan vi nu i denna
fråga fått emottaga prot:s-utdr. från två Stånd, Sr det temligen
gifvet att vi icke hafva något annat att göra än att instämma i
ettdera af dem, och då det icke kan nekas, att BondeSt:s beslut
innehålles i BorgareSt:s, tror jag att R. o. Ad. kan instämma i
det förra, allrahelst som det bestämdt uttrycker hvad som hufvudsakligen
bör hlifva föremål för den gemensamma öfverläggningen.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: För min del är
det temligen likgiltigt, huruvida R. o. Ad. instämmer i BorgareSt:s
elier BondeSt:s inbjudning. Jag kan nemi. icke föreställa mig,
att man kan yttra sig öfver den financiella delen af frågan utan
att tillika vidröra frågan i sin helhet. Om R. o. Ad. således instämmer
i BondeSt:s inbjudning att hufvudsakligen yttra sig om
den financiella delen, så äro R. St:r dock oförhindrade att yttra
sig öfver frågan i sin allmänhet. Jag begärde emellertid ordet
med anleda, af en talares önskan, att ingen ledamot skulle få yttra
sig mer än en gång. Jag tager för gifvet, att de talare som upträda
i denna fråga ganska väl förut insett, att det icke kan vara
lämpligt att vid sådana sammanträden som de ifrågavide ingå i
specialiteter, utan att de skola hålla sig till hufvudfrågorna. Men
jag tror deremot, att det icke kan vara väl betänkt alt fatta ett
beslut i den rigtning som Hr Hjerta framställt. Det må kunna
uttryckas såsom en önskan, och jag förmodar att enhvar skall ställa
sig denna regel till efterrättelse. Men ifall ett beslut derom
skulle fattas, kunde det ju hända, att om den talaren, som på ena
sidan framställt de bästa skälen och gjort den mesta verkan på
motsidan, blefve af en annan talare på motsidan, såsom det syntes,
vederlagd, så skulle, om ingen annan kunde vederlägga denna
motståndare, den förre vara urståndsatt att visa oriktigheten af den
sednares argumenter. Jag skulle således för min del tro, att det
vore bäst och lämpligast, att man förenade sig om den önskan
att ingen talare upträdde mer än en gång, och att ingen finge
yttra sig mer än två gånger, d. v. s., att den, som yttrat sig en
gång, men som fann det nödvändigt att återigen begära ordet,
icke skulle erhålla det förr än alla de talare som anmält sig fått
tillfälle att yttra sig. Detta vore ett sätt att lägga band på den
som vore alltför mycket talträngd, utan att dock betaga den, som
hade goda skäl att anföra, att framkomma dermed äfven mer än
en gång.
Sedan härmed öfverläggningen om såväl BondeSt:s prot:s-utdr.
och Gr. Frölichs motion som BorgareSt:s i sammanhang dermed
förekomna prots:s-utdr. ansetts fulländad,, framställde Hr Gr. o.
Landtm, att under densamma blifvit yrkadt, dels af Hr Hjärne,
instämmande i BondeSt:s beslut om gemensam öfverläggning af alla
4 Stånden rörande jernvägsfrågan, såvidt det angår den financiella
1) e n 13 M aj e. m.
615
delen deraf, af Ilr Hjerta, antagande af BorgareStis inbjudning,
samt af Frih:ne Sprengtporten och Tersmeden instämmande i BondeSt:s
beslut; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, först hemställde om
R. o. Ad. behagade antaga det af Hr Hjärne framställda förslag.
Härvid ropades Nej, och den sedermera till antagande af
BorgareSt:s inbjudning framställda propos:n besvarades med starka
Nej, blandade med Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. behagade biträda den af BondeSt. i detta ämne framställda
önskan, samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja,
jemte några Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Bevilln.Ulskis
d. 9 dennes på bordet lagda Utlåt. N:0 9, i ani. af dels gjorda
anmärkn:r emot vissa delar, dels ock RiksSt:s skiljaktiga beslut i
afseende å andra delar af Betänk. N:o 5, ang:de ifrågaställda förändringar
i föreskrifterne om allmänna bevillningens utgörande.
Härvid förekom discussion endast rörande den punkt deri
Utsk. inbjudit R. o. Ad. att med frånträdande af sitt skiljaktiga
beslut antaga Utsk:s af de öfriga 3:ne RiksSt:n godkända förslag
i fråga om beloppet af den inkomst hvarför bevillning af skeppsbyggerier
skall utgå, och yttrade sig derom
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Då detta är en obe
tydlig
fråga, torde det icke vara skäl att fästa sig dervid. Jag
vill endast uplysa, att inom Utsk. erkändes allmänt, att 11. o. Ad:ns
beslut var det rätta; men då Utsk:s förslag genom ett förbiseende
blifvit godkändt af de tre öfriga Stånden, ansåg sig Utsk. icke
kunna gpra annat än att inbjuda R. o. Ad. att instämma uti dessa
Stånds beslut.
Hr Printzensköld, Carl: Enär förhållandet inom Utsk.
varit såsom Gr. Björnstjerna upgifvit, synes det icke vara skäl å
R. o. Ad:ns sida att frånträda sitt redan en gång fattade beslut.
Det är då bättre att denna fråga, som icke är utan sin vigt,
återkommer till Bevilln.Utsk., då möjligen R. o. Ad:ns lill riktigheten
erkända beslut varder R. St:rs. Man har då vunnit det mål,
till hvilket man rätteligen bör komma. Jag tilistyrkes således,
att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt redan fattade beslut.
Efter först till antagande af Utslcs inbjudning framställd propos.
, som besvarades med Nej, beslöt R. o. Ad. att med afslag å
inbjudningen vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut.
För öfrigt biföllos Utsk:s nu afgifne yttranden i fråga om §:n
24, Hr Falhems i sammanhang med §:n 25 omförmälda framställning,
§§:ne 55, 86, 107, 110, 116 m. fl., §:n 61, de i Sg ne
72 och 73 stadgade minimi-belopp för smidesvärdena, §§:ne 87,
88, 90, 116 m. fl., §:n 142, §:n 144 samt §:n 145; och ansågs
förevrde Utlåt, i öfriga delar ej erfordra annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
616
Den 13 Maj e. m.
Föredrogos och biföllos BankoUtslcs nedannämnde d. 9 dennes
på bordet lagda Utlåtrn :
N:o 30, i ani. af f. hemmansägaren Anders Bjurmans m. fl.
ansökning om eftergift af öfver-ränta § ett diskont-lån:
N:o 31, i ani. af ett utaf f. bruksägaren Otto Fredrik Dalman
gjordt ackords-anbud: och
N:g 32, i ani. af f. d. Bokhållaren i Riksg:sKont. J. Lindbergs
ansökning om eftergift af öfver-ränta å 2:ne diskont-lån.
Föredrogs och lades till handlingarne Sammansatta Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 9 dennes på bordet lagda Memorial
N:o 9, i ani. af återremiss af Sammansatta L'tsk:s Betänk. N:o 3,
i ani. af väckt motion om dels ändring i 3 §:n och dels uphäfvande
af 4 g:n af 3 Kap. HandelsB:n.
Föredrogos och biföllos Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:s nedannämnde d. 9 dennes på bordet lagda Betanien:
N:o 10, i ani. af väckt motion om uphäfvande af nu gällande
lagstadgande, rörande busvisitationer efter i Riket olofligen
infördt gods;
N:o 11, i ani af väckt motion om granskning af K. Förordn:n
till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor d. 22
Dec. 1841, SeglationsOrdn.-n d. 15 Maj 1843, och K. Stadgan om
hvad vid sjöfart inrikes orter emellan iakttagas bör samt om inrikes
tullförpassning och tullbevakning , likaledes af d. 13 Maj 1843;
N:o 12, i ani. af väckt motion om förtydligande af K. Förordna
d. 8 Mars 1770, ang:de rökfrihet; och
N:o 13, i ani. af väckt motion om förändrad grund för be
räkning
af boupteckningsproc. i städerne.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 9 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 14, i ani. af väckte motioner, rörande
ändring och tillägg till 4 Kap. 2 §:n samt 6 Kap. 2 och 3 §§:ne
Byggn ingaBint
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde
d. 9 dennes på bordet lagde Utiåt:n:
N:o 90, i ani. af-väckte motioner om ändring af åtskilliga
sladganden i K. Förordmn om sockenstämmor i Stockholms stad
d. 16 Mars 1847; och
N:o 91, i fråga dels om förändradt stadgande rörande den
ålder rustningsbäst vid antagandet bör innehafva, och dels om
föreskrifter ang:de häst-läkares åligganden vid remonterings-förrättningar.
Den 13 M sj e. m.
Cl 7
Anj'0 föredrogs Riddarh.Utsk:s d. 4 och 9 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 12, med förslag till gravering och inskriptioner
å en medalj öfver frami. Presidenten von Hartmansdorff.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Mot Utsk:s i förev:de
Utlåt, framställda förslag till medalj öfver frami. Presidenten von
Hartmansdorff anhåller jag att fa göra. några anmärkn:r.
I afseende å medaljens åtsida har Utsk. föreslagit att den
skall hafva följande inskrift: Aug. v. Hartmansdorff. Presid. i K.
KammarRåltcn. F. i792, D.18S6. Då med inskrift alltid förstås
hvad å fältet på en penning finnes anbringadt, och detta uttryck
således utesluter tanken på en bröstbild, hvarom icke heller i
Mern. finnes nämndt ett ord, är man berättigad antaga, att Utsk.
icke heller haft för afsigt att någon sådan skulle å denna minnespenning
framställas: men enär i allmänhet, ja, snart sagt alltid,
då möjlighet dertill förefunnits, den persons bröstbild, öfver hvilken
minnespenning är slagen, finnes derå anbringad, så, och då
af Presidenten von Hartmansdorff finnes två utmärkt lyckade porträtter,
det ena af Södermark och det andra af Staaf, vågar jag
hemställa, om icke äfven å denna medalj den aflidnes porträtt bör
anbringas, samt den föreslagna inskriften må blifva penningens
omskrift.
I afseende åter å frånsidans inskrift, hade jag önskat att
den varit något annorlunda. Orden: Enhälligt tillerkänd af vänner
och motståndare, tyckas mig icke noggrannt uttrycka hvad
man egentligen vill säga. Motståndare stå här i motsats till vänner,
ehuru det ganska väl låter tänka sig, hvad ingen heller
inom detta Hus torde jäfva, att Presidenten von Hartmansdorff hade
många motståndare, som ändock voro hans verkliga vänner. Jag
skulle derföre föreställa mig, att andra ordalag kunde begagnas,
t. ex.: Enhälligt af medborgare tillerkänd, men som, för att i
detta hänseende finna lämpliga ordalag, en förändring här låter
sig med svårighet verkställas, anhåller jag att Utlåt, måtte till
Utsk. återremitteras.
Hr af Funck, Carl Oscar, anförde skriftligen:
Då denna motion af Gr. af Ugglas väcktes vid det sorgliga
tillfället, förbjöd grannlagenheten, i vissa fall, att härom orda.
Jag begagnar derföre nu tillfället att häruti yttra mig, För min
del finner jag visserligen fullkomligt i sin ordning, att R. o. Ad.
för allas gemensamma och lika intressen, af Riddarh.Kassan bekostar
medaljen af guld, till frami. Presidenten von Hartmandorffs
enka; men anser oriktigt att betunga nämnde kassa med utgifter
för de medaljer i bronz, som tillställas endast de ledamöter af
R. o. Ad. hvilka antecknat sig vid denna Riksdag. Då nu de
öfriga af R. o. Ad. icke erhålla samma rätt, ehuru lika delägare
af Riddarh.Kassan, och då icke motionen, ej heller det beslut som
af R. o. Ad. är fattadt, lägger något hinder för R. o. Ad. att besluta:
all den, som erhåller medaljen i bronz, måtte erlägga en
lämplig lösen (icke öfverstigande 1 Rdr Bko), för att icke alltför
Den 13 Maj «. m.
drygt betunga Riddarb.Kassan , så anhåller jag att Hr Gr. o. Landtm,
härom måtte framställa propos.
Frih. Cederström, Rudolf: Vid det tillfälle då R. o. Ad.
beslöt att låta pregla en medalj, egnad åt minnet af Ståndets
högt aktade och värderade ledamot, frami. Presidenten von Hartmansdorff,
bestämdes jemväl, såsom af Utsk:s Dtlåt. synes, åt hvilka
personer denna medalj skulle utdelas. Det bestämdes dervid icke,
så vidt jag kan erinra mig, och sSvidt Riddarh.Utsls.-s nu föreliggande
Utlåt, gifver vid handen, någonting i afseende å sättet
och vilkoren för denna utdelning. Visserligen tyckes det falla af
sig sjelft, att ett exemplar i guld bör såsom en äreskänk tilldelas
den aflidnes efterlemnade enka; men hvad de öfriga exemplaren,
som skola förfärdigas i bronz, beträffar, så instämmer jag i den
åsigt Hr von Troil uti sin Utlåt, bifogade reservation framställt,
hvilken åsigt jemväl delats af tvenne andra ledamöter inom Utsk.
och härstädes nyss vunnit ytterligare understöd.
Hvad medaljens utseende vidkommer, får jag i likhet med
Frih. Stjernstedt hemställa, att den hädangångnes bröstbild målto
å medaljens åtsida anbringas. Men i afseende på den föreslagna
inskriften fl frånsidan kan jag icke dela den värde talarens betänklighet
deremot. Han har ansett det vara mera tjenligt att denna
inskrift innehåller, det medaljen blifvit Presidenten von Hartmansdorff
tillerkänd af »medborgare»; men jag kan icke finna annat
än att dels detta enda ord, oaktadt dess vackra betydelse, förefaller
litet fattigt för örat, dels ock att en särskild aktningsgärd
blifvit den aflidne betygad just genom tillkännagifvandet, att medaljen
blifvit såväl af lika som olika tänkande honom egnad.
Frih. Stjernstedt anser visserligen att ordet: motståndare, står i
motsats till ordet: vänner; men jag kan icke inse att ordet här
behöfver på detta sätt upfattas. Vi äro nemi. alla den aflidnes
vänner, hvilka, vare sig vi instämt eller bekämpat hans speciella
äsigter och förslag, veta att upskatta den sjelfupoffrande ihärdighet,
den varma fosterlandskärlek han städse såsom medlem af detta
Stånd ådagalade.
Jag hyser äfven den öfvertygelse, att det bl ifver för oss alla,
ledamöter af R. o. Ad., ett kärt åliggande att tillegna oss ifrågav:de
medalj, och att göra det för den skäliga lösen, som ett bronzexemplar
kan komma att kosta. På grund häraf får jag sålunda
vördsamt hemställa, först, att på åtsidan af medaljen den aflidnes
bröstbild måtte anbringas, och för det andra, att, såsom fortsättning
af hvad Utsk. föreslagit, måtte tilläggas följande ord: »och
derefter tilldela Presidenten von Hartmansdorffs efterlemnade enka
ett exemplar i guld af samma medalj samt, mot lösen, icke öfverstigande
En Rdr Bko, tillhandahålla de ledamöter af R. o. Ad.,
hvilka vid denna Riksdag äro antecknade, ett exemplar deraf i
bronz.» På det sättet ställes denna minnespenning i likstämmighet
med de som förut blifvit preglade öfver Ståndets vördade
Landtmarskalkar m. fl., hvarutinnan äfven synes mig förefinnas ett
Den 13 Maj e. m.
619
ytterligare skäl att bifalla hvad jag nu, i likhet med reservanterna,
tagit mig friheten förorda.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Då detta ärende
förekom till behandling inom Utsk., var jag en bland dem som
tillstyrkte bifall till Utlåt, sådant det nu befinner sig. I likhet
med öfrige ledamöter inom Utsk. ansåg jag del falla af sig sjelft,
att den aflidnes bröstbild skulle anbringas på åtsidan af medaljen,
och att således den föreslagna inskriften skulle blifva en omskrift.
Då jag emellertid nu hört, att man föreställt sig, det icke så
skulle komma att ske, får jag anhålla att den förändring i Ulslcs
förslag måtte vidtagas, att det bestämdt ultryckes att bröstbilden
skall anbringas på medaljens åtsida.
Hvad beträffar Frih. Cederströms föreslagna tillägg till Utsk:s
hemställan, så var det också fråga derom inom Utsk. De fleste
ledamöterna ansågo likväl, att It. o. Ad:ns remiss innefattade ett
ovilkorlig! beslut i saken, och på grund deraf ansåg sig Utsk. icke
kunna göra någon förändring deruti; men då fråga derom emellertid
här blifvit väckt, ber jag att tå instämma uti det i sådant hänseende
gjorda yrkandet.
Hr Adelborg, Anders Otto: R. o. Ad. har beslutat att
låta pregla en medalj till minne af Presidenten von Hartmansdorff.
Detta beslut är fullkomligt värdigt R. o. Ad., och säkert har under
tidernas längd sällan någon ledamot af detta Stånd varit mera förtjent
af en sådan hyllning än denne man. Jag instämmer således
fullkomligt i detta beslut. Men äfven jag önskar, att den ifrågavar:de
medaljen måtte blifva så beskaffad, att den fullt motsvarar
det ändamål hvarför den preglas. I detta afseende torde åtskilligt
vara att anmärka emot Riddarb.Utsk:s Utlåt.
Hvad åtsidan beträffar, tror jag att meningen är att derå anbringa
en bröstbild; åtminstone täger jag det för gifvet. Omskriften
kan äfven vara sådan den blifvit föreslagen, ehuru det kan
vara temligen likgiltigt att omnämna hvad plats den aflidne i lifstiden
bekiädt, enär han blott under den sednaste delen af sin
lefnad innehaft densamma. Således har det, att han varit President
i KammarRm, icke något att göra med denna medalj, som
blott afser hans verksamhet såsom riksdagsman.
Hvad åter frånsidan beträffar, tror jag att, ehuru Frih. Stjernstedts
anmärkn:r mot den derå föreslagna inskriften varit ganska
riktiga, densamma dock kunde bibehållas om man blott tilläde
ordet: politiska, så att inskriptionen finge följande lydelse: Enhälligt
tillerkänd af politiska vänner och motståndare. I sådant
fall kan meningen icke misstydas, hvilket deremot nu är förhållandet.
Hvad slutligen reservanternas åsigt beträffar, att medaljen skall
betalas af enhvar som vill äga densamma, så kan jag icke annat
än på det allvarligaste motsätta mig ett sådant beslut. Jag tror
att, ehuru betydlig kostnaden för en dylik medalj är, det dock
icke är finkänsligt att låta den betalas 8f dem åt hvilka den skall
620
Den 13 Maj e. m.
utdelas. Behöfver Riddarh.Kassan förstärkning, så bör detta utgå
på annat sätt. Minnespenningen bör utdelas utan någon ersättning
åt alla dem, som vid denna .Riksdag äro antecknade, och
som naturligtvis vilja ega ett minne af en man, hvilken i afseende
å fosterlandskänsla, medborgerlig dygd och ihärdighet i sitt riksdagsmannakall
har haft å sina likar. Jag motsätter mig således, att
denna medalj skall betalas och anser att den bör utdelas gratis,
samt föreslår att Riddarh.Ulsk. må updragas att inkomma med förslag
att på annat sätt betacka den brist, som möjligen i Riddarh.-  Kassans tillgångar kan upstå till följd af preglingskostnaden.
Gr. Sparre, Erik: I fall det icke skulle vara meningen,
att på medaljens åtsida låta anbringa President v. IJartmansdorffs
bröstbild, så måste jag erkänna att en väsentlig brist vidlåder
Utsk:s förslag. Jag antager likväl att detta varit Utsk:s mening,
ehuru det icke blifvit i Utlåt, uttryckt, samt anser till följd deraf
att till förekommande af allt möjligt missförstånd ett tillägg i detta
afseende bör göras.
Beträffande inskriptionen på åtsidan, instämmer jag med Hr
Adelborg. Om R. o. Ad. beslutar preglingen af en medalj öfver
Hr v. Hartmansdorff, så är det i egenskap af ledamot utaf detta
Stånd, som denna hyllning egnas honom, och icke i egenskap af
President i KammarR:n; hvarföre jag således icke kan finna, hvartill
utsättandet af denna titel tjenar.
I fråga om inskripten på frånsidan, så, ehuru jag icke alldeles
hyser samma betänklighet som Erih. Stjernstedt, kan jag likväl
icke undgå, att erkänna, att det ligger någon sanning i hans
yttrande, och jag skulle derföre vilja föreslå att ordet: vänner,
utbyttes emot: liktänkande, så att inskriptionens lydelse blef denna :
Enhälligt tillerkänd af liktänkande och motståndare. Likväl inser
jag att häremot den anmärkning skulle kunna göras, alt liktänkande
är ett adjektivum och motståndare ett substantivum; och
då jag icke är i tillfälle att nu upgifva förslag till något bättre,
och det i alla fall icke torde vara lämpligt, att nu i hast fatta
beslut i fråga om inskriptionen på en medalj, hvartill längre betänketid
torde böra erfordras, så skulle jag, i händelse icke flere
ledamöter dela min mening i afseende på det föreslagna utbytet
af ordet »vänner» mot »liktänkande», anhålla, att ifrågav:de Utlåt,
måtte till Riddarh.Utsk. återremitteras.
Hvad angår frågan om kostnaden, kan jag icke instämma med
Hr Adelborg. Jag anser nemi. lämpligt, att om R. o. Ad. beslutar
preglingen af ifrågav:de medalj, så bör ett exemplar deraf i
guld tilldelas den hädangångnes efterlemnade enka; men att hvar
och en vid denna Riksdag antecknad ledamot af Ståndet skall erhålla
samma medalj i brons gratis, dertill inser jag icke något
skäl. Den som värderar den aflidne så mycket som den värde
talaren gör, bör icke reflektera så mycket öfver den obetydliga
utgift, som egandet af denna medalj medför. Hr Adelborg har
sagt, att de ledamöter, som vid innev:de Riksdag antecknat sig,
böra erhålla medaljen utan lösen. Jag skulle snarare säga, atl
Dan 13 Maj e. m.
621
medaljen borde tilldelas dem, som bevistat de föreg:de Riksdagarne,
under hvilka den aflidne utvecklade den utomordentliga verksamhet,
som nästan gjort honom odödlig inom dessa murar. Då
det dessutom är nogsamt kändt, alt Riddar!).Kassan, med afseende
å de stora utgifter, som förestå densamma, icke kan vidkännas
några oförmodade utbetalningar, samt det med skäl kan sägas, att
de närvide icke böra tillegna sig utan betalning det som de frånv:de
icke få, så instämmer jag i deras åsigt, som yrka, att medaljen
måtte utdelas åt de ledamöter, som sig dertill antecknat, emot
erläggande af en bestämd skälig afgift.
Frih. af Ugglas, Carl Gustaf: Jag är förekommen af
Grefve Sparre. Lika med honom anser jag, att, hvad åtsidan beträffar,
orden »president i K. KammarR:n» böra utgå ur den föreslagna
inskriptionen; emedan det är åt minnet af Hr v. Hartmansdorff
i egenskap af ledamot utaf detta Stånd men icke såsom
President i Kammar-R:n, som R. o. Ad. beslutat den ifrågav:de
aktningsgärden.
Hvad inskriptionen på frånsidan beträffar, hafva vi hört åtskilliga
förslag framställas. För min enskilda del får jag dock
förklara, att jag icke funnit mig tillfredsställd af någotdera, och
kan icke eller helt oförberedd upgifva något, som synes mig fullt
lämpligt. Den af Utsk. förordade inskriften är icke heller, på
sätt Frih. Stiernstedt anmärkt, den mest lyckade. Jag får således
anhålla, att frågan i sin helhet måtte varda till
återremitterad, då jag är öfvertygad att Utsk , hvars ledamöter här
hört, hvartåt meningarne luta, icke skall finna det svårt att föreslå
en inskription.
Beträffande medaljens utdelning, anser jag, i likhet med Gr.
Sparre, att det icke är skäl att frångå den praxis, som i afseende
på andra medaljer blifvit följd, och att således ett exemplar i guld
bör tillställas Presidenten v. Hartmansdorffs enka och för öfrigt
hvarje ledamot af Ståndet, som vill ega medaljen, erhålla densamma
emot en gifven lösen.
Jag anhåller således om Utlåt:s återremitterande.
Frih. Stjernstedt: Med afseende på den första af de utaf
mig framställda anmärkningarne, anhåller jag att få fästa upmärksamheten
derpå, att jag anser den hafva varit behörig, emedan
man i numismatiskt hänseende gör ful Ikorn tig skillnad emellan
inskrift och omskrift. Inskrift som är på fältet af en medalj utesluter
nemi. ombringandet af en bröstbild derå, då deremot omskrift
är skrifven omkring bröstbilden, eller någon sinnebild. I
afseende på ordalagen i den föreslagna inskriptionen, tror jag orden:
»President i K. KammarR:n» böra bibehållas, enär samhällsställningen
af den person öfver hvilken en medalj är slagen sålunda
vanligen närmare bestämmes.
Beträffande frånsidans inskrift, som skall inneslutas af en eklöfskrans,
så hafva meningarne derom 'varit mycket delade. Jag
medgifver också, att jag icke är fullt öfverens med mig sjelf, om
622
Den 13 Maj e. m.
jag skall anse den af mig föreslagna inskriptionen vara den b3sta.
Jag bade väl tänkt mig, att d& eklöfskransen, som är medborgerlighetens
sinnebild, blifvit tillerkänd Presidenten v. Hartmansdorff,
skulle det varit lämpligt att äfven uttrycka, det densamma blifvit
honom tillerkänd af Svenska medborgare. I afskärningen står deremot,
att medaljen blifvit honom egnad af R. o. Ad. Det syntes
mig derföre olämpligt att sjelfva inskriften inom eklöfskransen visade,
det denna eklöfskrans tillerkändes Presidenten v. Hartmansdorff
ej blott utaf R. o. Ad. utan äfven af hans landsmän i allmänhet.
Hvad slutligen beträffar den yttrade åsigten, att medaljen
borde lösas af de utaf 11. o. Adis ledamöter, hvilka ville ega densamma,
så instämmer jag med de talare, som yttrat sig i denna
syftning. Kostnaden för hvar och en enskild blir ej stor, men i
motsatt fall för Riddarh.Kassan ej så obetydlig, och för öfrigt skulle
genom en sådan betalning blott gammal praxis dervid följas.
Jag förnyar således min anhållan om återremiss af ifråga vide
Utlåt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag är förekommen af Frih.
Ugglas, och anhåller att till alla delar få med honom instämma,
endast tilläggande, att då det vid alla tillfällen måste erkännas,
att det är svårt, att i en stor församling upgöra förslag till redaktioner,
denna sats måste vara ännu mera tillämplig, då fråga
är om en inskription på en medalj. Dessutom anhåller jag att få
lemna den uplysning, att då inom Vitterhets-, Historie- och AntiqvitetsAkademien
denna fråga var under Öfverläggning, flere olika
meningar yttrades, samt alt det således skulle vara särdeles nyttigt
om, innan saken afgöres, Riddarh.Utsk. kunde komma i tillfälle
att om dessa meningar få kännedom.
På grund häraf vågar äfven jag vördsamt anhålla om återremiss.
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan för min del icke bestrida
riktigheten af de anmärkningar, som här blifvit framställda
emot den åsigten, att man helt och hållet borde utesluta den titel,
som på medaljen skulle utvisa, hvilket embete Presidenten v.
Hartmansdorff i lifstiden beklädt; ty en minnespenning upfylier ej
fullständigt sitt ändamål, om den icke tillika antyder hvilken samhällsställning,
den person innehaft, öfver hvilken penningen blifvit
preglad. Må man, om man så tycker, på den nu föreslagna medaljen
taga bort de ord, som utmärka i hvilket embetsverk den
aflidne varit President, men sjelfva titeln bör dock alltid bibehållas;
och jag skulle önska att alltsammans finge qvarstå, emedan
man derigenom fullständigt uttrycker den embetsvärdighet, hvarmed
den hädangångne i lifstiden varit beklädd. Häraf följer således att
jag afstyrker hvarje förslag, som går derpå ut, att endast utsätta
den aflidnes namn omkring hans bröstbild.
Hvad åter beträffar inskriptionen på frånsidan, så tillåter jag
mig icke att derutinnan framställa något förslag, utan ville blott
Den 13 Maj e, m.
uttala den öfvertygelse, som hos mig gjort sig gällande, att nemi.
alla de här upgjorda förslagen äro mindre antagliga. Måhända
skulle man kunna komma ifrån saken på det sätt, att i stället för
att säga: vänner och motståndare, begagna de ord som stå i afskärningen,
och sålunda gifva inskriptionen följande lydelse: Såsom
aktningsgärd enhälligt tillerkänd af Svenska R. o. Ad. i836.
Derigenom har man på en gång uttryckt hvad som står både på
frånsidan och i afskärningen, utan att man beböft tala om den
aflidnes vare sig vänner eller motståndare. Emellertid må det ankomma
på Riddärb.Utsk. att .bedöma denna sak, efter inhemtande
af Vitterhets-, Historie- och AntiqvitetsAkademiens yttrande i
frågan.
Ilvad slutligen angår medaljens utdelning, anser jag att de
Hrr, som yttrat sig emot Utsk:s hemställan, hafva fullkomligt rätt
deruti, att en sådan utdelning icke bör ske annat än emot en
viss afgift; hvarföre jag också med dessa Hrr förenar mig i den
anhållan, att Riddarh.Utsk. måtte upgöra ett så beskaffadt förslag,
att Riddarh.Kassan icke belastas med den kostnad, som erfordras
för pregling af de exemplar utaf medaljen, hvilka äro afsedda till
utdelning bland det II. Ståndets Hrr ledamöter; varandes det, såsom
mig synes, lämpligast, att man låter en lista utgå, på hvilken
hvar och en som önskar sig ett eller flera exemplar af medaljen
antecknar sitt namn, samt att exemplarens antal derefter till utpregling
bestämmes.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag delar deras
åsigt, som anse, att det icke bör på medaljen finnas utsatt orden:
»President i K. KammarRm», eller ens president. Det är visserligen,
såsom en talare yttrat, icke något ondt uti, att dessa ord
stå der, men det måtte väl icke vara meningen, att R. o. Ad.
preglar denna medalj öfver Hr von Hartmansdorff i hans egenskap
af President; om så vore, då skulle inskriptionen visserligen vara
lämplig; utan meningen är såsom jag föreställer mig att medaljen
skall preglas öfver den aflidne i hans egenskap af Riksdagsman
och representant af detta hus. Mig vill det derföre synas, som
om det rättaste hade varit, att inskriften blifvit gjord i öfverens
stämmelse
med denna mening, så att den t. ex fått följande lydelse:
»Aug. v. Hartmansdorff, medlem af R. o. Ad. 1825—1856.»
Derigenom uttrycker man både hans egenskap af representant och
att han under en lång följd af år utöfva!' detta kali.
Hvad åter den andra inskriftpn beträffar, eller att medaljen
blifvit honom tillerkänd af vänner och motståndare, tror jag icke
att den är fullt lämplig. Hvad mig angår var jag visserligen en
af den aflidnes motståndare i många frågor, men jag var dock alltid
det oaktadt en af hans sanna vänner, och jag tror att mångå
befunno sig i samma kategori. Motsatsen emellan vänner och
motståndare är således icke i detta afseende tillämplig.
I fråga om medaljens utdelning, tror jag att Hr Adelborg har
rätt deruti, att det vöre mest principen 1 igt att ingen betalning
erlades för de exemplar i brons, som komma att hållas R. o. Ad:s
63i
Den 13 Maj e. m.
ledamöter tillhanda. Men denna utdelning gratis borde då ske
till alla R. o. Adis ledamöter, och icke endast till dem, som äro
vid denna Riksdag närvide; ty Presidenten v. Hartmansdorff har
icke bevistat denna Riksdag. Jag kan icke eller finna någon rättvisa
deruti, att man tillerkänner sig sjelf en medalj på bekostnad
af en kassa, som tillhör hela Ståndet. Vill man göra det, bör
man utdela medaljen åt hvar och en medlem af R. o. Ad. oberoende
af den omständigheten om de äro vid Riksdagen antecknade
eller icke; men om sådant ej låter sig göra så synes den mot
stadgad betalning böra tillhandahållas icke uteslutande de bland
R. o. Adis medlemmar, som bevistat denna Riksdag, utan hvarje
adelsman, som önskar att erhålla medaljen.
Frih. Alströmer, Garl Jonas Oscar: Jag skall icke yttra
mig i hufvudsaken, men jag ber att få fästa upmärksamheten derpå,
att man icke bör fatta något definitift beslut i afseende på inskriptionerna,
emedan, enligt gällande författning, man icke får
bestämma någon inskrift på en medalj, utan att den först blifvit
godkänd af Witterhets , Historie- och AntiqvitetsAkademien. Man
må således i och för den återremiss, som troligen kommer att ega
rum, uttrycka de olika meningar, som man önskar måtte blifva
gällande; men sedermera låta det blifva Riddarh.Utskis omsorg,
att underställa dem nämnde Akademis pröfning, hvilket är ett
vilkor för att få medaljen präglad.
Hr Adelborg: Jag tillåter mig att ännu yttra några ord i
afseende på medaljens utdelning. Då vid högtidliga tillfällen inom
Akademierna i vårt land medaljer utdelats till slägtingar och andra
har det aldrig kommit i fråga att någon betalning derför egt rum,
och samma förhållande tror jag äfven här bör existera. R. o. Ad.
bör icke jemföra preglingen af ifrågavide medalj med dem som
blifvit slagna till minne af R. o. Adis landtmarskalkar. Dessa
medaljers antal har varit ganska ringa och icke blifvit bestämdt
till samma storlek, som antalet af de antecknade ledamöterna.
Nu har dock R. o. Ad. i afseende på denna medalj, utan
att sälta i fråga någon inlösen, bestämt antalet till likhet med vid
denna Riksdag antecknade ledamöter, och detta beslut innebär efter
min tanke, att medaljerna skola åt hvar och en af dessa ledamöter
fritt utdelas, och nu kommer man ändå efteråt och begär
betalning för det, man först, i sin vackra ifver, ville lemna som
ett obetaldt minne. Jag, uprepar ånyo jag kan ej gilla ett slikt
förfarande. — Att utdela en minnespenning emot lösen eller gratis
är, enl. min öfvertygelse, till sin mening tvenne olika saker.
Vill man föreviga ett kärt minne, hvilket man önskar att hvar och
en skall bibehålla det så länge som möjligt för att öfverflytta ,hågkomsten
af en värderad personlighet på barn och efterkommande,
då måste ock utdelningen ske fritt, så vida denna minnesgärd skall
blifva värdig dem som föranstaltat den. Ar Riddarh.Kassan i behof
af hjelp, så kan detta behof fyllas på annat sätt. Låt t. ex.
en
Den 13 Maj e. m.
Bi5
en subskription öppnas för att insamla den erforderliga summan,
och jag är öfvertygad om alt dubbla beloppet snart på detta sätt
skall återfås. Jag anser det icke vara R. o. Ad. värdigt att först
besluta att ett lika anta! medaljer, som R. o. Ad:s närvrde ledamöter,
skall preglas öfver en så aktad medlem af Ståndet som Presidenten
v. Hartmansdorff, och sedermera föreskrifva att dessa medaljer
skola köpas.
Om förev:de Utlåt, återremitteras, önskar jag att Riddarh.Utsk.
med den frikostighet, som är öfverensstämmande med det första
RiksSlåndets särskilda Utslcs handlingssätt, måtte vidblifva sitt beslut
att utdelningen af medaljen malte ske gratis.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Blott ett par ord till
svar på hvad den siste värde talaren anfört. Ilan tror, att man
icke bör se på några skilling, då man vill bevara minnet af en
afliden utmärkt man. Ur Adelborg skulle häruti onekligen hafva
rätt, om det vore vi, de vid denna Riksdag närvrde ledamöter af
Ståndet, som ensamne bekostade medaljen; men så är ju icke fallet;
det är Sveriges bela 11. o. Ad., som gemensamt genom Eiddarh.-  Kassan betalar preglingen; är det då passande att vi, fåtalet, tillerkänna
oss en rätt på våra främmande Ståndsbröders bekostnad.
Jag tror det ej. Antingen måste vi sjeifve låta slå minnespenningen,
eller också betala det exemplar vi deraf erhålla. Delta
är solklart.
Medan jag har ordet, ber jag att få förena mig med de Hrr,
som önskat att Presidenten v. Harlmansdorffs titel mätte från medaljen
utgå. Frih. Stjernstedt kan icke för ögonblicket påminna
sig någon minnespenning der delta skedt, jag har likväl sett flere.
I England är detta ganska vanligt såväl på minnespenningen som
stoder. Ingen som läser t. ex. de enkla orden »Arthur Wellington»
lärer der misstaga sig om person. Utan att vilja anställa en
olämplig jemnförelse tror jag dock att lika litet någon här skall
misstaga sig om »August v. Hartmansdorff». Att utesluta hans
titel är att förflytta honom inom historiens område; att utsätta
den är deremot att neddraga honom bland bvardagsmenniskorne.
Då det dessutom torde vara till adelsmannen ej till Presidenten
och Kommendören som Svenska Adeln egnar detta minne, lärer väl
saken dermed vara afgjord.
Hr Adelborg; Om man skulle konseqvent tillämpa den siste
värde talarens sats, skulle t. ex. ett lika stort antal af R. o. Ad:s
prot. tryckas, som det finnes ättemän. Emellertid är förhållandet,
att ett så inskränkt antal exemplar af dessa prol:r tryckas, att
kanske icke en tiondedel af R. o. Ad:s ledamöter erhåller detsamma.
På samma sätt med denna medalj. Det är icke sagdt,
att de som icke bevista denna Riksdag skola ovilkorligen tilldelas
ett exemplar deraf; ty då skulle enahanda förhållande ega rum
med en mängd andra saker, som bekostas af Riddar!).Kassan utan
att komma alla till godo. Jag skulle dessutom tro, att preglingen
V il. 40
Den 13 Maj e. m.
och gravyren är det som kostar mest, och om äfven alla ätters
capita skulle få denna medalj samt ett par tusen exemplar i brons
ytterligare utdelas gratis, tror jag icke att kostnaden derför skulle
så betydligt ökas att detta vore värdt att tala om. Deremot tror
jag, att då R. o. Ad. beslutat en minnesgärd i detta afseende,
denna gärd också bör utföras så, att icke, så att säga, någon fläck
kommer att minska det vackra i beslutet; och en fläck på minnet
af denna vackra hyllningsgärd skulle det obestridligen, efter min
tanke blifva, att utminutera den likt all annan vara mot en lumpen
penning.
Hr af Funck: I likhet med hvad Hr AdelborgFärom yttrat, får
jag visserligen medgifva, att då enkan efter frami. Presidenten v. Hartmansdorff
skall tillställas en medalj i guld, och detta kostnadsfritt,
man äfven kunde tolka motionärens mening så, som det vöre ett
tyst medgifvande, att den medalj i brons, som tillställes hvar och
en hvilken antecknat sig vid denna Riksdag, äfven bör lemnäs
kostnadsfritt; men då det icke blir stridande emot R. o. Ad:s beslut,
att hvar och en som tillställes medaljen i brons, erlägger en
lämplig lösen, kan jag icke finna något förnärmande för R. o. Ad.
eller för någon enskildt af Ståndet, som gör denna ringa upoffring
af några skillin gar eller högst En Rdr Bko, då medaljen erhålles,
utan får jag yttra hvad Hr v. Troil i sin reservation anfört:
»att den aktningsgärd som derigenom lemnäs den aflidne utmärkte
mannen bör aktas högre och icke ringare än om minnespenningen
gratis utdelas(» — Hvad åter Hr Adelborg yttrat om
sammanskott till Riddarh.Kassan i den händelse den är i saknad
af medel, blir detta något helt annat och icke detsamma, som då
man erlägger en afgift eller lösen för en sak som man gerna önskar
och för hvilken man erhåller full valuta. — Denna ringa
summa är äfven för den enskildte en obetydlighet, som man med
nöje utbetalar, men skall det drabba Riddarh.Kassan för 6 å 700
personer, som vid denna Riksdag äro antecknade, utgör detta 6 å
700 Rdr Bko eller omkring 1,000 Rdr Rmt, som Kassan vore beröfvad.
Detta blir kännbart då mångfalldiga utgifter förestå, icke
endast för reparationer för Riddarhuset, utan många andra oförmodade
och ej påräknade utgifter.
Gr. Björnstjerna: Till svar på Hr Adelborgs sednaste yttrande
får jag endast nämna, att R. o. Adis prot:r icke tryckas på
Ståndets, utan på R. St:rs bekostnad. Sedan således premissen
ramlat torde äfven hela deduktionen förfalla.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad framställde
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på förev:de Utlåt, de fleste talare
hufvudsakligen yrkat återremiss, hvaruti äfven en talare af
dem som i afseende på vissa delar framställt särskildta yrkanden
bade instämt; men att likväl Frih. Cederström yrkat, att Utlåt,
må bifallas endast med det tillägg att vid slutet af Utsk:s förslag
infördes; »och derefter tillställa Presidenten v. Hartmansdorffs ef
-
Den 13 M aj e. 111.
627
terlemnade enka ett exemplar i guld af ifrågav:de medalj, samt,
emot lösen, icke öfverstigande En Rdr Bko tillhandahålla hvar och
en af Ståndets ledamöter, hvilka vid denna Riksdag sig antecknat
ett exemplar i brons.»
Frih. Cederström: Sedan jag sist yttrade mig, har återremiss
i åtskilliga hänseenden å Betänk, blifvit på goda grunder
begärd, hvarföre jag förenar mig i denna begäran.
Den härefter först till bifall å Utsk:s Utlåt, framstälda propos:n
hesvarades med Nej, och då sedermera Hr Gr. o. Landtm
hemstälde om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkningarne föranleda
till återremiss, ropadas Ja.
Föredrogs ånyo Riddarh.Utsk:s den 4 och 9 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 13, i ani. af Frih. Sljernsledls, Aug. Wilh., motion
om granskning af R. o. Ad:s i Riddarh.Arkivet förvarade geneologiska
tabeller.
Frih. Stjernstedt: Den af Gr. Lewenhaupt emot förev:de
Utlåt, afgifna reservation öfverensslämmer så helt och hållet med
de åsigter jag hyser i detta hänseende, att jag ber att få upläsa
densamma. Den är af följande lydelse:
Lika med Utsk. anser äfven jag den föreslagna granskningen
och fullständigandet af Riddarhusets Genealogiska Tabeller böra afstyrkas
så vida nemi. man åt detta arbete vill gifva den utsträckning,
som Utsk. förutsatt; ty då torde arbetet blifva både alltför
kostsamt och snart sagdt ogörligt.
Men att gifva forskningen en sådan utsträckning har efter
mitt förmenande aldrig varit motionärens afsigt. Att sträcka den
till tidehvarfven före Gustaf I vore visserligen af historiskt intresse
för fullständigandet af de jemförelsevis få Genealogiska Tabeller
som gå tillbaka till denna tid. Men detta är likväl icke af den
stora vigt, som rättandet af de felaktigheter och ofullständigheter,
hvilka förefinnas uti de Genealogiska Tabellerna för tiden under
och efter Gustaf I; ty både inom Riket och äfven från utlandet
anlitas ofta nog dessa Tabeller för utredande och uplysande af
slägtskapsförhållanden, genom hvilkas bestämmanden understundom
de mest maktpåliggande och invecklade rättsfrågor pröfvas och afgöras.
Ifrågav:de Tabeller ega således ej blott historiskt värde,
utan äro äfven af det allmännyttiga intresse att, om än ej något
fullkomligt torde kunna åstadkommas, man dock bör åt dessa anteckningar
gifva all den fullständighet och de förbättringar som
äro möjliga.
Att, lika med Utsk., såsom bestämd grundsats antaga, att
forskningsarbetena för en sådan granskning, ovilkorligen i hvarje
fall måste sträcka sig så långt tillbaka som till den tid, under
hvilken uplysande bidrag i detta hänseende skulle kunna lemnäs
af de i arkiverna förvarade Permbref, det vore att helt och hållet
f. n. generation afskära möjligheten att få oftanämnde Tabeller i
628
Den 13 Maj e. m.
det förbättrade skick, som ät detsamma, äfven förutan en så beskaffad
rent historisk forskning, han beredas.
Om man nemi. besinnar, alt de åberopade permbrefven, som
började i tryck utgifvas 1829, för nionde århundradet ej äro flere
än 11, för det tionde 7, för det elfte 8, för det tolfte 90, men
för det trettonde redan 1,184 och förde första -§:delarne af fjortonde
århundradet öfverstiga 2,000 samt tillökningen i antalet i
samma mån tilltager ju närmare man kommer 1500-talet, hvadan
ännu outgifne permbref, endast de beräknade som finnas i Statens
förvar, med säkerhet kunna antagas upgå till omkring 20,000, så
är det lätt att finna, att om en historisk forskning af den art
som den af motionären ifrågasatte, skulle göras beroende af dessa
permbref.? utgifvande i Svensk Diplomatarium, man kanske för
mansåldrar skulle undanskjuta förbättringen och fullständigande af
ett arkiv som snart sagt dagligen anlitas och lenman många ojafvado
bevis på sitt värderika innehåll.
Om således, enl. min upfaltning af motionärens afsigt, den
i frå gasta llda granskningen af Genealogiska Tabellerne skulle göras
beroende endast af lättare tillgängliga källor, såsom registraturen,
prolir och andra offentliga handlingar, så är den af Utsk. förespeglade
omöjligheten af arbetets företagande nu genast undanröjd;
hvadan återstår att pröfva sättet för detsammas utförande. Dervid
bar jag trott mig finna motionärens mening vara, att de ledamöter
af 11. o. Ad., åt hvilka det 11. Ståndet lemnade ett sådant förtroende-updrag,
af nit för saken och utan beräkning på någon ersättning
ej blott skulle utöfva ett öfverinseende vid arbetets anordning
och fortgång, utan äfven sjelfve lägga verksam hand vid arbetets
utförande, hvarvid de dock borde kunna till sitt förfogande
äga nödigt biträde för det mera mekaniska af arbetet. Om härvid,
likasom då 11. o. Ad. beslöt det påbörjade utgifrandet från
trycket af äldre Riksdagsprotir, ej någon viss tid bestämdes för
arbetets fullbordan, hvilket särdeles för ett sådant arbete torde
vara omöjligt, utan tillsvidare en viss årlig summa ansloges, t. ex.
motsvarande den som lemnades såsom bidrag för förberörde Riksdagsprotrrs
utgifvande, så och då jag lika med motionären finner
det nu ifrågaställa arbetet både vigtigare och mera en R. o. Ad:ns
såsom RiksStånd enskilda angelägenhet, än det nyssnämnda, hvilket
såsom varande af en mer allmän natur snarare torde böra af statsmedel
bestridas, vågar jag vördsamt föreslå: det R. o. Ad. behagade
för granskning och fullständigande af Riddarhusets Genealogiska
Tabeller utse en Komité beslående af sakkunnige män och till
doras förfogande ställa en summa af 400 Rdr Bko årligen intill
nästa Riksdag.
I denna reservation instämmer jag till alla delar, och vågar
till följd deraf vördsamt anhålla, alt R. o. Ad. behagade fatta ett
beslut i enlighet dermed; men då det måhända skulle möta svårigheter
för R. o. Ad. att här in pleno utse ledamöterna i denna
Komité, torde det vara lämpligast att detta bestyr updroges åt
lliddarh.Direkt., hvarom jag vördsamt vågar anhålla om propos.
Den 13 Maj e. m.
629
Frih. Cederström, Rudolf: Med den kännedom jag bör
äga om Riddarh.Kass8ns ställning, inser jag visserligen svårigheten
för nämnde kassa att bestrida några större utgifter än de som
redan åligga henne; men jag måste på samma gång vitsorda, att
behofvet af en åtgärd lill afhjelpande af de i förev:de hänseende
öfverklagade olägenheterna är i högsta måtto stort samt af den
mest faktiska och handgripliga art. Utsk. har fästat sig vid vigten
och erforderlighelen af genealogiernas kompletterando för äldre
tider, ja, äldre än Gustaf l:s tid; men huru viktigt ett sådant
fullsländigande ur historisk synpunkt vore, finnas dock tider, som
ej blott i anseende till årtalen, men äfven med hänsigt till gemensamma
intressen i det praktiska lifvet, ligga oss mycket närmare,
och der forskningen har ett ganska tacksamt fält för sina odlingsarbeten.
För icke mer än några dagar sedan förekom inom
Riddarh Direktm en anekdot, som möjligen kan hafva sin betydelse
för denna fråga. En enka med ett aktadt namn anmälde sig
nemi. för erhållande af en pension, och Direktm syntes också
villig att bifalla hennes ansökning. Man mäste emellertid efterse
på genealogierna, för att utröna hennes slågtskapsrält till den
sökta pensionen. Direktm fann dervid: l:o) samma enkefru vara
antecknad som död; 2:o) hennes efterlefvande man vara omgift
med en annan person, hvars namn 3:o) var upgifvet att heta
Christina Rerg, född på 1700-talet., året onämndt, gift med den
förbemälde förmente enklingen på 1800-ta let, året dock osagdt,
dotter af . . (två prickar l). Allt detta gaf icke mycken uplysning.
Då man emellertid icke gerna kunde pensionera en person,
som på genealogien stod antecknad såsom död, så nödgades Direktm
upskjuta ärendets afgörande, tills dess nödiga uplysningar hunnit
inhemtas från presterskapet i orien. Sådana händelser kunna ofia
inträffa, och vi böra ihågkomma att fullständiga genealogier äro
af högsta vigt icke blott för arfsfrågor och dylikt, utan äfven för
bevisande af Riddersmannens identitet för utöfvande af hans riksdagsmannakall.
Jag tror således att en årlig utgift af 400 Rdr
Bko, ehuru känbar, skall visa sig ganska ändamålsenlig för att i
möjligasle målto söka bereda rättelser och fyllande af lacuner i
de nuvrde genealogierna. Men enhvar torde äfven lätt finna, att
det för Direktm icke är möjligt att befatta sig så i detalj med
denna angelägenhet, utan att arbetet dermed fastheldre bör öfverlemnas
åt enskilde sakkunnige personer, dock alltid sådane åt
hvilka Direktm har förtroende, på det någon divergens ej mellan
deras tillgöranden må upstå. Motionären har också i följd häraf
hemställt, att komiteradc måtle varda utsedde för ärendets verksamma
bedrifvande; men både han och reservanterna emot Utskrs
Utlåt, hafva icke tillkännagifvit, huru många ledamöter som borde
utses för den föreslagna Komiléen. Jag skulle för min del anse
ett antal af tre vara lämpligt; och om R. o. Ad. fördenskull behagade
besluta: »att för granskning och fullständigande af Riddarhus
genealogiska tabeller Riddarh.Direktm äger att utse en Komité,
bestående af frenne sakkunnige män, och att till deras förfogande
ställes en summa af 400 Rdr Bko årligen intill nästa Riksdag»;
630
D mi i3 Maj e. m.
så förekommer det mig som om ändamålet skulle i icke ringa mån
kunna vinnas. Det är visserligen sannt, att en så omfattande och
genomgripande behandling af genealogierne, som Utsk. förutsatt,
icke skulle kunna med en så ringa summa som här blifvit föreslagen
åstadkommas, emedan dertill fordras en vidsträckt och kostsam
korrespondens samt långvariga forskningar i våra ar-kiver;
men det närmaste behofvet skulle utan tvifvel blifva afhjelpt, och
det är af sådant skäl som jag förenar mig med Frih. Stjernstedt
i den anhållan, att reservanternes förslag, helst på sätt här ofvan
blifvit närmare utveckladt, måtte af R. o. Ad. bifallas.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Nyttan af detutafFrih.
Stjernstedt framställda förslaget lärer icke kunna bestridas, och i
fråga om sättet för dess verkställande är jag tacksam för den reservation
som Gr. Lewenhaupt afgifvit. Jag vågar likväl i ett fall
vara af olika tanke med honom, samt tror att hvad Frih. Cederström
i det afseendet hemställt är ganska lämpligt. Jag ber emellertid
att få göra en ändring äfven i detta förslag. Då vi nemi.
inom Riddarh.Direktm äga så många män som egnat sig åt studier
i denna väg, hvaribland jag särskilt må nämna den värde reservanten,
synes det mig vara temligen öfverflödigt att tillsätta en
Komité. Man kan visserligen icke begära, att Riddarh.Direkt:n
skall egna så mycken upmärksamhet åt denna angelägenhet, att
deras tid deraf skulle tagas alltför mycket i anspråk; men då R.
o. Ad. lärer vara öfvertygad om, att inom denna Direkt, finnes
flere män, hvilka äro detta företag vuxne, tror jag att, om man
ställer till deras disposition en summa af 400 Rdr Bko, densamma,
ehuru ringa, skall kunna användas såsom ett bidrag till postporto
m. m., och äfven till en, om än ringa aflöning åt ett lämpligt biträde,
ifall Direktms ledamöter sjelfva icke skulle hafva tid att
åtaga sig hela arbetet. Jag får derföre vördsamt anhålla, alt slutmeningen
i Gr. Lewenhaupts hemställan måtte erhålla följande
lydelse: »det R. o. Ad. behagade för granskning och fullständigande
af Riddarhus genealogiska tabeller till Riddarh.Direktms förfogande
ställa en summa af 400 Rdr Bko årligen intill nästa
Riksdag.»
A detta mitt förslag vågar jag anhålla om Hr Gr. o. Landtm:s
propos.
Hr Printzensköld, Carl: Äfven jag upskattar som sig
bör det vackra ändamål, som Frih. Stjernstedt åsyftat med ifråga
var:de
motion; men jag betviflar möjligheten att detta ändamål på
det sätt han föreslagit kan vinnas. Att åtskilliga personer här i
Stockholm sätta sig ned för att granska genealogierna, i afsigt att
derigenom komma i tillfälle att komplettera dem och rätta de
misstag som uti dem förefinnas, anser jag gränsa till det omöjliga,
ja, till och med vara en omöjlighet. Hvar skola de finna adressen
till de personer, som, så vidt de veta, äro lefvande och finnas
uptagne på genealogierne? Det är visserligen sannt, att för en
mängd af dessa personer äro adresserne bekanta; men det är der
-
I) en 13 Maj e. m.
631
emot icke sagdt att, om man vill ingå med dem i någon undersökning
ang:de deras slägtförhållanden, de vilja lemna svar. Dessutom
kunna sådana förhållanden inträffa, som göra det alldeles
omöjligt att, r.är man sitter här i Stockholm och granskar genea-'
logierna, ens kunna misstänka långt mindre uptäcka, att i dem
finnas alldeles oriktiga anteckningar, ehuru sådana verkligen der äro
för handen. Det exempel, som Frih. Cederström anfört, bevisar bäst
sanningen häraf; ty huru skulle det för Direkt:n väl varit möjligt
att ens ana någon oriktighet i den å genealogien gjorda anteckning
ang:de den ifrågav:de enkans död, om icke händelsen fogat
så, att just denna, enl. genealogien, redan döda enka infunnit sig
lifslefvande inför Direktm för att anmäla sig till undfående af
pension.
Jag tror således, för min del, att de 400 Kdr Bko årligen,
som man föreslagit till användande i och för genealogiernas kompletterande,
ingalunda skola upfylla sitt ändamål, utan vara bortkastade,
och föreställer mig följaktligen att det vore bättre att
använda dem till andra ändamål för R. o. Ad:ns räkning. På grund
häraf får jag vördsamt anhålla om bifall till Utsk:s Utlåt.
Gr. Oxenstjerna, Axel Thure Gabriel: Anledmn till
det sätt hvarpå Utsk. behandlat denna fråga, är att finna i sjelfva
ordalagen i Frih. Stjernstedts motion. Han yttrar nemi., att granskningen
och bearbetningen af genealogierna borde sträcka sig till
tiden både före och efter 17:de århundradet, och man kunde ej
gerna förutsätta att han med liden före 17:de århundradet blott
menat de vid pass 50 år som ligga emellan Gustaf I och detta
århundrade, utan sålunda menat äfven tiden före Gustaf I. Utsk.
har icke ansett sig böra göra något annat än besvara denna motion
och icke framställa något nytt förslag, hvarföre Utsk. ansåg
någon delning af frågan ej kunna af detsamma föreslås. I anseende
till de dryga kostnader, som ovilkorligen skulle blifva förenade
med arbetets utsträckning så långt som motionären föreslagit, har
Utsk. trott sig böra afstyrka bifall till hans framställning. För
min del vill jag visserligen icke motsätta mig förslagets verkställighet
i enlighet med Gr. Lewenhaupt^ reservation: men jag är
fortfarande af den öfvertygelsen, att den föreslagna summan af
400 fkdr Bko är alldeles för liten för att i detta hänseende kunna
åstadkomma någonting väsendtligt. Gr. Lewenhaupt har hemställt,
att den ifrågav:de summan blott borde utgå intill nästa Riksdag;
men jag ber att få fästa upmärksamheten derpå, att en i någon
mån fullständig granskning af de genealogiska tabellerna, om den
äfven icke sträckes längre än t. ex. till Riddarhusets inrättannde
1625; alldeles icke kan med så ringa medel verkställas på tre år.
Dertill fordras måhända minst tio år.
I afseende på Hr von Knorrings förslag, att det borde öfverlämnäs
åt Riddarb.Direkt:n att ombesörja denna granskning, så
nödgas jag bekänna, att jag icke kan gilla detsamma. Jag tror
nemi. att en Komité, bestående af personer som helt och hållet
kunna egna sig åt detta updrag, är alldeles nödvändig, så mycket
Ren IS Maj e. m.
mer som dess medlemmar skulle utföra sjelfva arbetet, då ej större
anslag dertill gifves, och om äfven en och annan af Riddarh.-  Direktms ledamöter finnes som för denna sak är intresserad, torde
detta ej kunna påstås om alla dess ledamöter, hvilka dessutom det
vore högst ogrannlaga att förelägga ett sä mödosamt arbete, dåde
redan offra så mycken tid och möda för Ståndets bästa.
Frih. Cederström: Erkänsam för det förtroende Hr von
Knorring visat Riddarh.Direktm, tr.or jag dock, för min del, att
Frih. Sljernstedts förslag har ett företräde derutinnan, att det förutsätter
att. om än Direktms ledamöter böra hysa intresse för
genealogiernas hållande i tillbörligt skick och egna sina omsorger
jemväl åt detta ämne, så är dock icke detta den enda sferen för
dess verksamhet; hvaremot den ifrågasatta Komitén skulle blifva
särskilt tillsatt med afseende på de genealogiska tabellernas kompletterande
och sålunda mera speciellt verka för detta ändamål.
Jag anser visserligen på sätt Gr. Oxenstjerna omförmält, de
föreslagna 400 Rdr Bko icke vara så tillräckliga som önskvärd!
vore för målets mera fullständiga vinnande; men å andra sidan
måste dock erkännas, att med denna summa något kan i saken
göras, isynnerhet med afseende på de tider som för utredning af
nutida arfs- och andra genealogiska tvister torde vara af mesta
praktiska intresset att närmast behandla.
Anlednm hvarföre jag begärt ordet är jemväl den, att ledamöter
enskilt vändt sig till mig med den anmärkn., att det af
mig föreslagna antalet af ledamöter i Komiléen vore alltför ringa,
hvarjemte man ansett att fem vore bättre, och att om Komiléen
bestode af just så många medlemmar skulle arbetet blifva bättre
utfördt än af ett inskränktare antal. För min del fogar jag mig
gerna efter denna deras åsigt, och anhåller fördenskull, att få göra
den ändring i mitt förslag, att siffran fem mätte sättas i st. f. tre.
Hr von Knorring: En föregide värd talare på grefve
bänken
har helt och hållet missförstått mig. Min mening var icke
att Riddarh.Direkt:n skulle åläggas ett nytt onus, eller att af dess
ledamöter en Komité skulle tillsättas; utan afsigten med den af
mig föreslagna ändringen ligger deruti, att det skulle bero på
Direkl:n sjelf att vägra att åtaga sig arbetet, om den icke hade
tid dertill. Gr. Oxenstjerna har yttrat, att ledamöterna inom
nämnde Direkt, icke hafva intresse för denna angelägenhet; jag
tror deremot, att detta intresse finnes i hög grad hos den nuv;de
Riddarh.Direktm, och att således dess ledamöter sjelfva bäst kunna
afgöra antingen de vilja utse en Komité af främmande personer
eller inom sig sjelfva, och, ehuru jag icke vågar föreslå honom,
finnes dock här en person nära till hands och hvilken jag tror är
ganska lämplig för denna sak.
Jag får fördenskull fortfara i min anhållan, att till Riddarh.-  Direktms förfogande måtte för det ifrågasatta ändamålet ställas den
begärda summan af 400 Rdr Bko.
Den 13 Maj e. m.
333
Frih. Stjernstedt: Med anledn. af Gr. Oxenstjernas yttrande
ber jag att få erinra derom, att i min motion står icke någonting
som antyder att den ifrågaställda granskningen skall omfatta tiden
före Gustaf I. Jag har endast yttrat: »att förrän en sådan tryckning
kunde ifrågakomma, ett nödvändigt och oundvikligt arbete
borde föregå, nemi. nämnde tabellers noggranna och omsorgsfulla
granskning ej blott i afseende på fullständigande af de, särdeles
för äldre tider, deri befintliga många luckor så väl af biografiska
data sorn bristande ätteledninaar, likasom rättande af många väsentliga
misstag i biografiska och genealogiska upgifler, hvilka
ännu för 17:de och 1S:de århundradena förefinnas.» Detta häntyder
blott derpå, att, på sätt äfven reservanten upfattat min motion,
granskningen hufvudsakligen skall verkställas i afseende på
de genealogier som omfatta tiden efter Gustaf I, men att, om några
källor finnas att tillgå, före denna tid, man äfven då bör begagna
sig af dem.
I afseende på IIr von Knorrings hemställan, alt det skulle
updragas åt Riddarh.Direkt:n att utse en Komité antingen bland
sina egna ledamöter eller af andra 11. o. Ad:ns ledamöter, ber jag
att få erinra, det jag tror att det vore lämpligare om Komiléens
ledamöter utsågos utom Ridderh.Direklin, för att de desto lättare
kunde mer uteslutande egna sin tid åt ifrågav:de arbete, som fullkomligt
torde taga i anspråk all den verksamhet som ledamöterna
deråt vill lemna. Jag medgtfver äfven, att det torde vara bättre
att utsätta ledamöternas antal i denna Komité till fem i st. f. tre,
hvarföre jag förenar mig med Frih. Cederström i den hemställan
han i detta afseende gjort.
Ilr Cederschiöld, Rob. Theophron: Om det vore att
emotse, att ändamålet verkligen kunde vinnas, nemi. att få de
genealogiska tabellerna granskade och rättade intill nästa Riksdag
emot 400 Rdr Bl<o om året, såsom reservationen synes antyda,
så ville jag gerna medgifva summans beviljande och bifalla reservantens
förslag. Men som man af en utaf Riddarh.Utsk:s ledamöter
hört upgifvas, att det skulle fordras minst ett tiotal af år till
detta arbetes verkställande, och det sålunda sannolikt biefve en
permanent utgift för framtiden, ulan att ändamålet ändock biefve
vunnet, så får jag för min del motsätta mig förslaget. Jag tror
dessutom, alt det hade varit rättast af Riddarh.Ulsk., att i sammanhang
med denna fiåga besvara den återremiss, som, om jag icke
missminner mig, blifvit vidtagen i afseende på Ilr Anreps motion
om ulgifvande på trycket af de genealogiska tabellerna. Detta
anser jag vore enklaste sättet att få dessa tabeller kompletterade,
emedan, när de komma i allmänhetens händer, hvar och en finge
tillfälle att göra de rättelser sorn deri vore af behofvet påkallade.
Jag kan således icke finna annat, än att det vore lämpligast att
återremittera Utlåt, till Utsfe., på det alt Utsk. må i sammanhang
med Hr Anreps motion äfven besvara den nu ifrågav.-de, och R. o.
Ad. således komma i tillfälle att bedöma hvilket förslag som med
634
I> e n 13 M aj e. m.
största lätthet och minsta kostnad kunde leda till det åsyftade ändamålets
vinnande.
Gr. Oxenstjerna: Efter den förklaring Hr von Knorring
gjort af sitt förra yttrande, hvilket jag verkligen missförstod, får
jag förena mig med honom i den anhållan, att R. o. Ad. måtte
updraga åt Riddarh.Direkt:n att utse och bestämma antalet af de
personer, som böra utgöra den föreslagna Komitéen. I motsats
mot Frih. Cederström, tror jag icke att man bör binda Riddarh.-  Direkt:n vid ett visst antal ledamöter i Komitéen. Tvärtom är
det önskligt, att detta antal blifver så stort som möjligt, så mycket
mera som ledamöterna sjelfva blifva de arbetande och den summa
som är föreslagen icke är så stor att det egentliga arbetet icke
kan komma i fråga att betalas. Endast genom ett större antal
ledamöter i Komitéen kan sålunda ett betydligare arbete verkställas,
så mycket mer som ingens tid lär tillåta att helt och
hållet egna sig deråt.
I afseende på Hr Cederschiölds yttrande ang:de den af Hr
Anrep väckta motionen, får jag uplysa derom, att orsaken hvarföre
ltiddarh.Utsk. icke besvarat den med anledn. deraf gjorda återremissen,
är den, att en ledamot inom Utsk begärt, att den icke
skulle föredragas förr än R. o. Ad. fattat sitt beslut i förev:de
fråga.
Hr Printzensköld: Jag för min del anser de af Hr Ce
derschiöld
gjorda anmärkn:ne vara af den beskaffenhet att de förtjena
upmä-rksamhet, särdeles i hvad de röra den omständigheten,
att ifrågav:de motion hade bordt behandlas i sammanhang med den
som blifvit väckt ang:de tryckningen af genealogierna. Jag tror,
i likhet med Hr Cederschiöld, att det hade varit lämpligt om en
sådan förening af frågorna vid afgifvändet af Utsk:s Utlåt, hade
kommit att äga rum. Det lärer svårligen kunna bestridas, att
det enda sättet att tillvägabringa rättelse i genealogierna, äfvensom
att göra dessa fullständiga, är att utgifva dem på trycket,
emedan derigenom många medlemmar af samma familj kotnme i
tillfälle att lära känna sina der uptagna slägtförhållanden, och att
samfäldt komplettera hvad som angide dem kan brista. Detta bör
isynnerhet tagas i betraktande, och om ändamålet kan vinnas genom
genealogiernas tryckning, tror jag att en dylik utväg bör begagnas,
hvarföre jag afstår från mitt yrkande af bifall till Utslcs Betänk.
och instämmer uti Hr Cederschiölds anhållan, att Betänk,
måtte återremitteras för att pröfvas i sammanhang med Hr Anreps
motion.
Frih. Stjernstedt: Med anledn. af de här framställda yr
kandena,
att förev:de Utlåt, måtte återremitteras till Utsk. för att
tagas i betraktande i sammanhang med Hr Anreps motion, ber
jag att få yttra några ord. Det var just i anledn. af nämnde
motion som jag framställde mitt förslag. Jag ansåg nemi. alldeles
olämpligt att genealogiernas tryckning skulls föregå den gransk
-
Den 13 Maj e. ra.
635
ning deraf som jag satt i fråga, enär deras ofullständighet, oriktighet
och olämplighet för ett offentliggörande i många fall vore
så i ögonen fallande, att deras utlemnande till tryckning aldrig
borde ifrågasättas förr än deras brister blifvit afhjelpta. Tryckningen
ansåg jag i öfrigt mycket nyttig, endast en dylik granskning
finge föregå. Att nu gå en alldeles motsatt väg, eller att
låta tryckningen föregå, under förmodan att felen och ofullständigheterna
derigenom skulle blifva hulpne, anser jag vara en from
önskan, som till sitt resultat är ofruktbärande. Jag tror, att arbetet
skulle blifva så dyrt, att få skulle anse sig hafva råd att
köpa detsamma, och dessutom skulle måhända i alla fall högst få
felaktigheter blifva rättade om ej möjligtvis för den sednaste tiden,
för hvilken genealogierna dock äro minst bristfälliga, hvaremot
det egentligen är för den äldre tiden som jag ansett att gransknings-arbetet
vöre af vigt. För öfrigt vill jag visserligen icke
motsätta mig att Utsk. företager min motion i sammanhang med
Hr Anreps; jag lägger dock stor vigt uppå, att icke någon tryckning
beslutas förr än en granskning ägt rum; ty den, som vill
taga genealogierna i närmare ögonsigte skall otvifvelaktig! med
mig instämma deruti, att de icke i sitt närv:de skick lämpa sig
för offentligheten. '
Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framställde, hurusom, sedan Hr Printzensköld afstått
från sitt yrkande om bifall och instämt i begäran om återremiss,
numera endast var yrkadt af Hr Cederschiöld och Hr Printzensköld
återremiss, af Frih. Stjernstedt, att R. o. Ad. måtte såtillvida
bifalla Gr. Lewenhaupts reservation, att R. o. Ad. beslutar åt
Riddarh.Direktm updraga att för granskning och fullständigande af
Riddarhus genealogiska tabeller utse en Komité af fem sakkunnige
män samt att till deras' förfogande ställa en- summa af 400 Rdr
Bko årligen intill nästa Riksdag; uti hvilket yrkande äfven Frih.
Cederström instämt, samt af Hr von Knorring med hvilken Gr.
Oxenstjerna förenat sig, bifall till Gr. Lewenhaupts reservation
med den förändring alt R. o. Ad. skulle, för granskning och fullständigande
af Riddarhus genealogiska tabeller, till Riddarh.Direktms
förfogande ställa en summa af 400 Rdr Bko årligen intill
nästa Riksdag.
Do härefter först till bifall å Utsk:s Utlåt.-, sedan till bifall
å Frih, Stjernstedts förslag och sedermera till bifall å Hr von
Knorrings förslag framställda proposme besvarades med blandade
Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
ansåge de gjorda anmärkmne föranleda till återremiss, samt sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Stjernstedt begärde votering.
Gr. Oxenstjerna: Jag anhåller vördsamt, att det af Hr
von Knorring och mig framställda förslaget måtte vid den blifvande
voteringen få ingå såsom kontrapropos.
Häruti instämde Hr von Knorring.
636
Den 13 M aj e. m.
Frih. Stjernstedt: Då jag begärt votering, får jag natur
ligtvis
anhålla att mitt förslag måtte blifva konlrapropos.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde i anledn. häraf först om Frih. Stjernstedts
och sedan. om. Hr von Knorrings förslag till beslut af Ståndet
antoges till konlrapropos. vid voteringen; hvarvid svaren utföllo
med blandade Ja och Nej, och då sedermera förnyad propos.
om det af Frih. Stjernstedt afgifna förslags antagande till kontrapropos
framställdes samt besvarades med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, att han ansåg Ja härvid
hafva varit öfvervägande.
Uplästes till justering samt godkändes en så lydande voteringspropos.
:
Den som anser de emot Riddarh.UtsIcs Utlåt. N:o 13 gjorda
anmärkn:r föranleda till återremiss, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att åt Riddarh.Direktm updraga
attr för granskning och fullsländigande af Riddarhus geneaiogiska
tabeller utse en Komité af fem sakkunniga män, samt att till deras
förfogande ställa en summa af 400 Rdr Bko årligen intill nästa
Riksdag.
Yid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 15.
Nej — 14.
Föredrogs och beeärdes på bordet ett från H. PresleSt. ankommet
prot:s-utdr. N:o 226, innehållande inbjudning till Ii. o. Ad.
samt BondeSt. att instämma i det af Preste- och BorgareSt:n, med
afslag å hvad Ailm. Besv.- o. Ekon.Utsk. i Betänk. N:o 63 tillstyrkt,
fattade beslut, att R. St:r måtte i underd. skrifvelse anhålla
det K. M. täcktes utfärda ny författn. till skyddande af landets
fornlemningar, med stadgande af tjenliga ansvars- och vitesbestämmelser
för förstöring af desamma samt låta uprätta och
sprida förteckningar å dessa minnesmärken, äfvensom i öfrigt vidtaga
de åtgärder, som för deras bevarande kunna anses lämpliga
och, der R. Stms medverkan för sådant ändamål finnes nödig, i
ämnet aflåta Nåd. Propos.
LI. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ på 11 om aftonen.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Den 16 Maj.
C37
lördagen den 16 Maj 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 9 prot:s-utdr. för d. 13 dennes samt pleni-prot.
för d. 8 sistl. April e. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af
1 :o) En ledamot i StatsUtsk. efter N:o 2324, Hr Ericson,
Nils; hvartill blifvit utsedd :
N:o 778, Hr Leyonancker, Wilhelm Fredrik;
2:o) En ytterligare supleant i SlalsCtsk., hvartill blifvit utsedd :
N:o 279, Frih. von Vegesach, Achilles;
3:o) En ledamot i Bovilln.Utsk. efter N:o 373, Frih. Sköldebrand,
Knut, samt en supleant i samma Utsk. efter N:o 1257,
Hr Eding, Fullm. Gr. Piper, Thom.; hvarvid blifvit utsedde till
Ledamot :
N:o 1233, Hr von Strokirch, Johan Paul Fredrik;
Supleant:
Nio 215, Ilr Ramsay, Fuliin. Gr. Oxenstjerna, Axel Thure
Gabriel ;
4:o) Tvenne supleanter i BankoUtsk. efter 1794, Hr von
Hofsten, Cari August, och N:o 1703, Ilr Blomcreutz, Fullm. Hr
af Geijerstam, Gustaf; hvartill blifvit utsedde:
N:e 2255, Hr af Pontin, Fullm. Hr Mörner, Christer Hampus;
N.o 2088, Hr af Chapman, Fulltn. Hr Falkenstedt, Johan
August;
5:o) En ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter N:ol947,
Hr Odencrantz, Mathias, samt af tvenne supleanter i samma Utsk.
efter N:o 717. Hr Ekenstéen, Carl Herman, och N:o 325, Hr
Appelbom, Fullm. Ur voti Francken, Georg Wolfgang; hvarvid
blifvit utsedde till
Ledamot .-
N:o 161, Frih. von Höpken, Nils Albrecht;
Supleanter:
N:o 119, Frih. Lybecker, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Adam;
N:a 1861, Hr von Iiarlmansdoiff, August Edvard;
6:o) En ledamot i Riddarh.Ulsk. efter N:o 41, Frih. Wrangel,
Fullm. Frih. Leyonhufvud, Sten; hvartill blifvit utsedd:
N:o 1G7, Frih. von Köhler, Fullm. Ur Mörner, Hampus Gabriel.
Hr Falkenstedt, Joh. Au g.: Med stöd af grundlagens
begifvande får jag vördsamt anhålla att blifva befriad från förtro
-
638
Den 16 Maj.
endet att vara supleant i BankoUtsk., men bibehållen vid utöfvande
af min riksdagsmannarätt.
Uplästes ett af Hr Björnstjerna, Roger Magnus, inlemnadt
så lydande memorial:
Af mina tjensleåligganden förhindrad att fortfara med förtroendet
att vara supleant i Riddarh.Utsk., anhåller jag vördsamligen
hos Högvälborne Hr Gr. o. Landtm, samt H. R. o. Ad. om entledigande
derifrån med bibehållande af min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter, i följd af
dessa afsägelser samt enär Frih. Falkenberg, Melcher, som varit
supleant i Riddarh.Utsk. inlemnat sin riksdagsmanna-pollet, och Hr
von Strokirch, enl. nu öpnad vallista, blifvit utsedd till ledamot
i Bevilln.Utsk., der han förut varit supleant, Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val af en supleant i
Bevilln.Utsk., efter Hr son Strokirch, en supleant i Banko.Utsk.,
efter Hr Falkenstedt, samt tvenne supleanter i Riddarh.Utsk., efter
Frih. Falkenberg och Hr Björnstjerna.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.-  Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrivelser till K. M.:
N:o 74, ang:de afskrifning af en landtbrukaren C. Th. Skårman,
i egenskap af arrendator utaf indragna profossboställe! Bryntesgården
Lindärfva, ådömd arrendeskillings-ersättning;
N:o 75, ang:de uplåtelse af kronojord invid staden Eskilstuna
till hamn-anläggningar m. m.;
N:o 76, ang:de afsöndring af jord från åtskilliga krono-lägenheter
för utvidgning och Tätning -af vattendraget invid staden
Köping; samt
N:o 77, ang:de undersökning af Kongl, och Hvitfeldska gymnasii-godsets
tillstånd och förvaltning m. m.
Anmäldes och emottogs Hr StatsRådet Frih. Carl Gustaf af
Ugglas, som å K. M:s höga vägnar aflemnade en Dess Nåd. Skrifvelse
till R. St:r.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, ehuru StatsUtsk:s Utlåt..
ang:de jernvägs-anläggningar inom Riket, ännu icke till RiksStm
inkommit och således beslut om tiden för pröfningen deraf icke
nu kunde fattas, ansåg sig böra tillkännagifva, att frågan derom
varit föremål för Talmännens öfverläggning vid deras sednaste
sammanträde. Hr Gr. o. Landtm, hade dervid för sin del varit
af den tanke, att då, efter de uplysningar Talmännen erhållit,
StatsUtsk:s Utlåt, kunde tryckt inkomma till RiksStm nästa Onsdag,
jernvägsfrågan kunde blifva föremål för RiksStms gemensamma
öfverläggning redan nästkommande Fredag och sedan inom de särskilda
RiksStm företagas till afgörande i veckan näst före Pingst.
Borgare- och BondeStms Talmän och ledamöter hade dock varit
Den IG Maj.
G39
af den mening, att man inom deras Stånd ej var benägen att så
snart företaga ärendets pröfning, utan önskade något upskof dermed
för att vinna tillfälle att närmare taga kännedom af Utsk:s
förslag, samt hade derföre önskat att något gemensamt sammanträde
för öfverläggning i ämnet ej utsattes att hållas förr än någon dag
i veckan näst efter Pingst. Då det torde vara af nytta alt pröfningen
i Ståndens plena icke företogs långt efter de gemensamma
öfverläggningarne, komme derföre sannolikt RiksSt:ns sammanträde
till gemensam öfverläggning att utsättas till d. 3 nästk. Juni;
hvarförinnan, sedan StatsUlsk:s Utlåt, hos R. o. Ad. blifvit 2:ne
gånger bordlagdt, Hr Gr. o. Landtm, skulle föreslå dag för ärendets
företagande till afgörande; hvartill Ilr Gr. o. Landtm., i öfverensstämmelse
med hvad de öfrige Talmännen hade yttrat, förmodade
att Måndagen d. 8 Juni blefve lämplig. Något beslut derom
kunde icke i dag fattas, men Hr Gr. o. Landtm, hade i anledn.
af gjorda förfrågningar ansett sig böra tillkännagifva huru saken
blifvit behandlad vid Talmännens sammanträde.
Fö-redrogs och remitterades till StalsUtsk. K. M:s d. 13 dennes
på bordet lagda Nåd. Propos:r till R. St:r:
l:o) i fråga om ofjenstbare PremierLöjtnanterne vid Flottan
H. E. A. Rundqvist.?, W. Heykenskölds och Frih. E. S. von Vegesachs
berättigande till pension å Allmänna IndragningsStaten vid
afskeds erhållande;
2:o) ang:de anvisande af statsbidrag till en förbättrad kommunikationsled
mellan Jemtland och Norrige;
3:o) om anvisande af ett anslag till bestridande af kostnaderna
för Sveriges deltagande i en blifvande allmän exposition i
Paris af race-djur och landlmannaprodukter;
4:o) ang:de anslag af krono-tionde till fyllnad af 2:ne Prostetunnor
inom Norrköpings kontrakt af Linköpings stift; och
5:o) om anslag af vin- och byggnads-säd för Trosa stadsförsamlings
kyrka.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s denna dag
ankomna Nåd. Skrifvelse till R. St:r, ang:de hos K. M. framstäldt
anbud på amorterings-lån för Svenska statsverket.
Ånyo föredrogs Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.-o. Ekon.-  Utsk:s d. 9 och 13 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 14, i ani.
af väckte motioner rörande ändring och tillägg till 4 Kap. 2 §:n
samt 6 Kap. 2 och 3 §§:ne ByggningaB;n.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det förslag Utsk. här fram
ställt,
är, enl. min tanke, oriktigt och ofullständigt. Det är en
känd sak, att om underdikning skall kunna med någon framgång
verkställas, dessa diken måste läggas så djupa, att de under vintern
icke kunna ända till bottnen nås af kälen. Detta är i all
-
610
Den 16 Maj.
mänhet behöfligt, men isynnerhet nödvändigt, om de läggas med
tegelrör, emedan de i annat fall förstöras, och ändamålet med hela
dikningen förfelas. Underdikn ingen bör derföre göras 2 alnar
djup; men om också någon minskning häraf kunde medgifvas,
hvilket likväl icke är nyttigt, så måste i alla fall åflo ppsd i k et vara
djupare än underdikena, och att då föreskrifva, att det förra skall
vara blott l£ aln djupt, är följaktligen alldeles otillräckligt. Hvar
och en vet att, om ett dike skall ega bestånd, måste sidosluttningen
ligga i 45 gr. vinkel, d. v. s. diket måste jemte tillägg
af bottenbredden vara minst dubbelt så bredt som djupt. Här är
åter föreslagit, att bredden skall vara dubbel mot djupet, men utan
att man tagit i betraktande, det bottnens bredd äfven bör tilläggas.
Med sådana dimensioner måste ett dike ovilkorligen rasa. Jag
vill dessutom lemna den uplysning, att under loppet af Nov. månad
sisth år LandtbruksAkademien på befallning af K. M. i denna
fråga afgifvit Betänk. Den handling jag här håller i min hand,
är en afskrift af det Betänk, som FörvaltningsKomiléen till Akademien
inlemnade, och hvilket denna såsom eget afgaf till K. M.
Jag anhåller att få upläsa detsamma:
»K. LandtbruksAkad:s FörvaltningsKomité får, med anledn. af
erhållen remiss, härmed afgifva förslag till det lagstadgande rörande
afdikning, hvarmed K. Akademien bör, enl. Nådig befallning, till
K. M. inkomma:
»Komitéen tillstyrker nemi., att Akademien ville hos K. M.
i underd:het föreslå att, med uphäfvande af mom. 1 i §:n 2 af 4
Kap., samt af §§:na 2 och 3 i C Kap. ByggningaB:n, må stadgas:
»1:0. Afloppsdike skall läggas å oskift mark der det tarfvas
och i den riktning vattnet rinner. Det skall uptagas till åtminstone
4 fots djup och med en lutning af minst en decimaltum på
200 fot af dikets längd. Bredden i bottnen bestämmes efter
myckenheten af det vatten som skall afföras, men må ej understiga
en fot. Bredden i dagen skall minst motsvara tvenne gånger
dikets djup, med tillägg af bottnens bredd.
»2:o. Möter afloppsdike annans äga i åker, äng eller odlingsmark,
vare denne, der så lämpligen ske kan, skyldig dika undan
genom sina ägor, så att.vattnets aflopp icke hindras. Möter det
annans utmark eller skog, eller är grannes undandikning genom
åker. äng eller odlingsmark förenad med svårigheter, skall på
öfverenskommelse eller domares pröfning bero, tili hvad del hvardera
grannen bör undandikningen samt framtida underhållet bekosta.
Den i thy fall sig försummar, böle som i 27 Kap. ByggningaB:n
säges och ersätte skadan. Lägges afloppsdike i gränsen
grannar emellan, deltage de till hälften hvar i dikets uptagningsoch
underhålls-kostnad.»
»3:o. Upkommer tvist grannar emellan rörande dikes uptagande
och underhåll, och kan den ej af tillkallad landtmätare,
efter undersökning af förhållandet, biläggas, göres tvisten anhängig
hos AgodelningsRält, samt fullföljes i enahanda ordning som i
K. SkiftesStadgan d. 4 Maj 1827 ang:de skiftesmål sagt är.»
På
Den lfi Maj.
filt
På grund af hvad jag förut haft äran anföra, samt med åberopande
af det nu uplästa K. LandtbruksAkademiens Betänk, och
förslag, anhåller jag om ålerremiss.
Häruti hördes några ledamöter instämma.
Gr. Sparre, Erik: Det kan visserligen icke nekas, att i
många fall, kanske till och med i de flesta, de af Utsk. föreslagna
dimensioner å afloppsdiken äro för små, men då det, för att icke
vid hvarje förekommande fall tvister skola mellan grannar upstå,
är nödvändigt att i lagen stadga ett minimum, ansåg Utsk. detta
böra sättas så lågt, att det icke kunde blifva fråga om att i något
fall underskrida detsamma. Ehuru det är obestridligt, att vid
underdikning afloppsdiket måste hafva större djup än det täckta
diket, sora icke gerna kan läggas grundare än 1^ aln, så ansåg
man dock inom Utsk., att underdikningen ännu icke vunnit i
vårt land sådan allmännelighet och utsträckning, att man vid
detta lagstadgande borde antaga den till utgångspunkt och grund
för beräkningen af dimensionerna. Lagen mäste skrifvas för jordbruket
i allmänhet på den ståndpunkt det sig befinner och icke
med afseende å exceptionella fall, dit ännu åtminstone underdikning
mäste räknas.
I afseende å lutningen erkänner jag, att det föreslagna stadgandet
icke står i öfverensstämmelse med den af LandtbruksAkademien
förordade lutning af 45 gr. vinkel, men deremot öfverensstämmer
det med hvad som förut varit föreskrifvet i lagen,
och detta är orsaken, hvarföre Utsk. föreslagit dessa dimensioner.
Om 11. o. Ad., med anledn. af Gr. Lagerbjelkes uplysning, vill
återremittera Betänk., skall jag för min del icke hafva något deremot,
då LandtbruksAkademiens förslag afven kan komma till nytta;
men jag vill uplvsa, att de flesta af Akademien förordade punkter
har Utsk. redan pröfvat och a fs lag i t. En deribland, nemi. att en
afvägning alltid skulle föregå pröfning af dikestvister, underkändes
på den grund, att, enl. nu gällande lag, domaren är oförhindrad
att sådant föreskrifva. Den andra, att sådana frågor skola afgöras
af AgodelningsBätt, afslogs på den grund att åt denna rätt, som icke
är annat än en skiftesdomstol vid förekommande ägoskiften, för
att afgöra huru den ena partens ägor skola ligga och jemföra hans
förutvarande ägor med dem han skall få, icke lämpligen kunde
updragas tvistefrågor sådana som de om dikning.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag hoppas kunna tyda
Gr. Sparres upträdande mera som ett försök att ursäkta, än åsyftande
att försvara Utslcs förslag. Genom den uplysning Gr. Lagerbjelke
lemnat, torde R. o. Ad. finna, att det vore olämpligt
att nu bifalla ett förslag, som tillkommit genom enskildes motioner,
då man har att förvänta en K. Propos. i samma ämne, hvilken
kommer att af samma Utsk. behandlas. Redan häri ligger
ett ganska giltigt skäl för återremiss. Men sjelfva förslaget är så
föga svarande mot hvad erfarenheten visat vara beböfligt och ändamålsenligt
vid jordens afdikning, att äfven deruti innefattas mer
V H. 41
642
Den 16 Maj.
än tillräcklig anledn. för dess underkännande. Gr. Sparre har
visserligen medgifvit, att i många fall det är behöfligt att lägga
dikena djupare än 6 qvarter, meri ansett detta djup i allmänhet
tillräckligt. Jag kan derpå svara, att afloppsdike i alla fall erfordras
2 alnar djupt, äfven om underdikning icke begagnas, såvida
man vill draga full afkomst af jorden. Gr:n sade äfven, att
underdikning icke vunnit så allmän tillämpning i vårt land, att
de lagar som utfärdas böra hafva afseende derå. Detta yttrande
får jag helt och hållet bestrida. Underdikning är redan ganska
allmän i södra Sverige. Om jag icke bedrar mig, torde en Skåning,
som begärt ordet näst efter mig, besanna denna min upgift.
I Skåne är verkligen underdikning vorden så allmän och så stora
kostnader nedläggas derpå, att det vore ett stort, misstag af B.. St:r
att stifta en ny lag om afloppsdike, utan att fästa upmärksamhet
vid denna nu allmänt pågående förbättring i jordbruket. Om för
underdiknings verkställande skulle erfordras de omgångar Utsk.
föreslagit och Gr. Sparre understödjer, så skulle den förbättring
som derigenom afses, kunna upskjutas i många år, medan ert vanlig
rättegång hunne utageras.
Hvad Hr Grin i afseende å lutningen anfört, att nemi. Utskrs
förslag öfverensstämmer med nuvide lags stadgande, kan ej ens
gälla som en ursäkt, ty deri ligger icke något bevis på att den
är riktig. En alns bottenbredd och blott 3 alnars i öfre bredden,
skulle visa endast ^ alns lutning på hvardera sidan, och således
blott hälften så stor som oundgängligen fordras för att diket skall
stå. I vanlig jord åtminstone fordras minst de af Akademien
föreslagna dimensioner, för att diket icke skall rasa, och i lös
jordmån ännu bredare. Slutligen, hvad djupet beträffar, får jag
erinra, att när man dikar i sank mark jorden alltid sjunker, hvarigenom
ett 6 qvarters djupt dike snart förvandlas till ett af endast
en alns djup. Jag anhåller om återremiss af Betänk.
Hr Tornerhjelm, Budolf: Denna fråga synes vid första
påseendet vara helt obetydlig, men är verkligen af icke ringa
vigt. Jag beklagar att Utsk. afgifvit ett så opraktiskt förslag, och
skulle hafva önskat, att ordf:n, som är praktisk landtman, hade
reserverat sig deremot. Man kan omöjligen säga huru stort ,måttet
på diken bör vara, då man icke vet i hvad jord de skola läggas.
Jag har i detta fall erfarenhet att åberopa. Jag skulle utdika en
mosse, och hade efter nuv:de lag fått underkasta mig en långvarig
rättegång för att förmå min granne att dika nog djupt; men
jag fann mera uträkning vid att sjelf dika för honom, ehuru det
koslade mig öfver 1,000 Bdr. Om nu föreslagna stadgande då
varit gällande, hade jag icke kunnat göra detta, utan måst hafva
vattnet qvar. Gr. Sparre har sagt, att underdikning ännu icke
blifvit allmän hos oss. Om så är, bör lsgen likväl icke förhindra
dess användande, utan snarare tvärtom. Frih. Raab har redan
anmärkt, att sådan dikning mycket begagnas i Skåne, och jag kan
bestyrka hans yttrande; jag har sjelf gjort sådan i stor skala.
Jag kan icke annat än finna besynnerligt att man här söker mot
-
I)e 11 16 Maj.
643
verka och förhindra en förbättring i jordbruket, som i England
och andra länder man gjort sig all möda att underlätta och befrämja.
De 6 qvarter, Utsk. föreslagit alt djupet skulle bestämmas till,
äro en alltför ringa dimension. Man borde snarare stadga, att
afloppsdike skall vara så djupt och så bredt att det uptager grannarnes
vatten. Det vore mera ändamålsenligt än att så noga bestämma
tumtalet. I likhet med Gr. Lagerbjelke anser jag att en
förändring bör äga rum, men icke på det sätt Utsk. föreslagit,
och jag får derföre förena mig med dem som yrkat återremiss.
Gr. Sparre: Jag förmodar att man icke med tillräcklig
upmärksamhet genomläst Betänk. Det väsendtliga deruti utgöres
just af hvad man icke tyckes hafva observerat, nemi. att de föreslagna
dimensionerna äro ett minimum, då deremot nu gällande
lag föreskrifver, att afloppsdike skall vara så och så stort, och
icke mera. Jag kan således efter det gamla .stadgandet icke
tvinga min granne att lägga diket djupare. Just derföre lade jag
för min del vigt på att dessa ord : eller mera, blefvo intagna.
Jag ber Eder vara öfvertygade, mine Hrr! att jag lika med hvar
och en annan insåg behofvet af tillräckliga dimensioner på afloppsdiken,
men då jag begärde mera, motsades jag inom Utsk. af 4
jordbrukare. Jag ber således att få helt och hållet rentvå mig
från att vilja lägga något hinder för jordbrukets utveckling. Men
jag ansåg lämpligt, att till förekommande af onödiga tvister ett
minimum borde stadgas. Då man nu icke ville medgifva att detta
sattes så högt som behofvet torde kräfva, så ansåg jag mig likväl
kunna biträda beslutet allenast jag vann mitt hufvudändamål, nemi.
att domaren skulle kunna ålägga parten att gräfva djupare. Detta
är det vigtigaste af hela Betänk Jag uprepar hvad jag började
med, att jag icke har något emot en återremiss, då jag derigenom
torde få ett stöd för min åsigt, att dimensionerne böra bestämmas
något olika; men jag förklarar att jag icke på något sätt kan
lofva att få igenom i Utsk. hvad bär blifvit yrkadt, emedan ledamöterne
af BondeSt. ansågo, att minimum icke borde bestämmas
högre. Jag tror, att Utsk. icke gjort sia förtjent af så många
förebråelser som det nu fått mottaga, och att man vid en flyktig
genomläsningj af Betänk, icke fästat tillräcklig upmärksamhet vid
den domaren lemnade rätt att ålägga djupare dikning än till de
utsatta dimensionerna.
Frih. Baab: Jag beklagar Gr. Sparre, som haft det obeha
get
att förgäfves strida i Utsk. för en bättre åsigt, och sorn anser
sig förpligtad att här likväl försvara Utsk. Det fägnar mig emellertid
att erfara det Gr:n delar vår mening. Det är således icke
för att kämpa med Hr Gr:n, utan för att söka inverka på Utsk.,
som jag, i full öfvertygelse om alt Betänk, blir återremitteradt,
anhåller att få yttra några ord, dem jag hoppas Gr:n kommer att
understödja. Det är visserligen sannt, att genom det tillägg Hr
Gr:n omtalat, domaren kan ålägga djupare dikning än det före
-
644
Den 16 Maj.
slagna minimum, men derigenom blir odlingen möjlig först sedan
en kanske mångårig rättegång hunnit vinnas. Odlingshågen skulle
svalna under det att rättegångarnes antal skulle betydligt ökas.
Jag ber att få fästa Utslcs upmärksamhet på Lagberedningens förslag
i afseende på RättegångsOrdn. i fråga om dikning. Jag förordar
ej Lagberedningens förslag i afseende på dikenas dimensioner,
ty den tiden hade man ännu icke hunnit den förbättring i jordbruket
att man insåg behofvet af en djupare dikning; men jag
förordar Beredningens förslag att, i st. f. de vanliga långsamma
rättegångsformerna, öfverlemna frågan om dikens beskaffenhet åt
kompromisser, och jag ber Hr Gr:n inom Utsk. framhålla nyttan
af den skyndsamhet, hvarmed dessa ärenden på denna väg kunde
afgöras.
Gr. Sparre: I afseende å det sista yttrandet ber jag att
få upiysa, att Lagberedningens förslag ingalunda var Utsk. obekant,
och att frågan om kompromiss äfven der diskuterades. -Att Lagberedningens
förslag innehåller ett sådant stadgande kommer sig
deraf att kompromiss ingår som ett mom. i dess förslag till RättegångsOrdn.
. men att antaga den för detta fall ensamt, då den för
öfrigt ej är införd i vårt nu gällande rättegångs-system, det ansåg
Utsk. icke lämpligt Parterno äga alltid tillfälle att i detta sorn
andra fall sjelfva hänskjuta saken till kompromiss, men Utsk.
trodde sig af angifvet skäl icke böra ålägga dem det.
Den nu först till bifall å förev:de Betänk, framställda proposm
besvarades med Nej; hvarefter detsamma, på grund af de gjorde
anmärkn:ne, blef återremitteradt.
Föredrogs Högv. PresteStis d. 13 dennes e. m. på bordet
lagda prot:s-utdr. N:o 226, innefattande inbjudning till R. o. Ad.
samt BondeSt., att instämma i det af Preste- och BorgareStm, med
afslag å hvad Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. i Betänk. N:o 63 tillstyrkt,
fattade beslut, att R. St:r måtte i underd. skrifvelse anhålla,
det K. M. täcktes utfärda ny förfaltn. till skyddande af landets
fornlemningar, med stadgande af tjenliga ansvars- och vites-bestämmelser
för förstöring af desamma, samt låta uprätta ocb sprida förteckningar
å dessa minnesmärken, äfvensom i öfrigt vidtaga de
åtgärder, som för deras bevarande kunna anses lämpliga och, der
R. Stirs medverkan för sådant ändamål finnes nödig, i ämnet
aflåta Nådig Propos.
Frih. Cederström, Rudolf: Af erfarenheten tillräckligt
varnad att icke lita på min egen förmåga att framställa sakerna
i sin rätta dager, men med full förtröstan till R. o. Ad., som
alltid lifligt intages af hvarje sannt fosterländskt syfte, och alltid
visat sig mån om bildningens befrämjande, har jag i detta ämne
mottagit uplysningar af två män, som R. o. Ad:ns medlemmar
likasom alla andra för fosterlandet nitälskande medborgare torde
Den IP) Maj.
tillerkänna grundlig sakkännedom och intresse för sådana ärender
som det nu förev:de, nemi. RiksAntiqvarien Hildebrand och fornforskaren
Richard Dybeck. Af deras mig lemnade uplysningar
anhåller jag att få upläsa hvad som kan vara mest ledande till
det ändamål jag åsyftar, nemi. att R. 0. Ad. måtte lemna sitt
bifall till den af PresteSt. gjorda inbjudningen. Hr Hildebrand
säger: »På grund af den erfarenhet, jag under tjugoårig embetsutöfning
vunnit, tror jag mig rned visshet kunna försäkra, att
den af Utsk föreslagna ålgärden är otillräcklig för det afsedda
ändamålet .......
»Den från längre tid tillbaka fortgående förödelsen af våra
fornlemhingar har icke blifvit stäfjad genom den 1828 d. 17
April af K. M. utfärdade Förordn. om forntida minnesmärkens
fredande och bevarande; tvärtom har ödeläggelsen i sednare tid
fortgått djerfvare än någonsin förut. Förordnm upläses, enl. Nåd.
föreskrift, hvartannat år i Rikets kyrkor, och dess hufvudsakliga
innehåll har flera gånger, med vederbörandes tillåtelse, blifvit i
Almanachorna infördt. Någon” okunnighet om denna Förordms
bestämmelser bör således icke finnas, kan åtminstone icke som
ursäkt förebäras. Det har ock vid de rättegångar, som med anledn.
af nämnde Förordms öfverträdande blifvit anställda, städse visat
sig, att åverkaren icke saknat kännedom om fornlemningens märkvärdighet
och olagligheten af dess förstörande
»Grundfelet är, att de bestämmelser denna Förordn. innehåller
äro fullkomligt kraftlösa. Väl förbjuder den, alt, utan vederbörligen
sökt och erhållet tillstånd, rubba eller förstöra någon
fornlemning; men något ansvar eller straff för detta förbuds öfverträdande
finnes icke stadgadt, om man icke såsom sådant vill anse
förpligtelsen, »att allt i sitt förra skick återställa.» Denna förpligtelse
innebär dock i de flesta fall en omöjlighet. Det låter
sig icke göra att i sitt förra skick återställa en ättehög, hvars
krossade urna, brända ben och aska blifvit med jorden och gruset
utströdda på åkern eller landsvägen; eller en runsten, som blifvit
sönderslagen och bitarne förstörda; eller en nedbruten ruin, hvars
kalkbruk användts till åkerns gödning och stenarne brända till
kalk eller använda till andra ekonomiska behof.
»Det enda åverkaren äfventyrar, är att möjligtvis nödgas
erlägga en obetydlig plikt, högst 50 Rdr Bko, i händelse någon
sådan varit af K. Befhide särskildt n t fäst för den ifrågavide fornlemningens
förstöring. Alen hvad betyder denna ringa utgift, då
mat.erielen i det förstörda minnesmärket lemnat en vinst, flera
gånger öfverstigande denna summa?
»Utförliga förteckningar på hvarje sockens fornlämningar, så
önskligt det vore att sådana funnes, skulle för det afsedda ändamålet
ingenting uträtta, så länge den gamla författnin fortfar alt
vara gällande. — Vill man åt våra fornlemn ingar bereda ett nödigt
och kraftigt skydd, så återstår icke annat medel ån alt R. Sl:r
hos K. M. anhålla om utfärdandet af en ny förfil 11 n. med skärpta
ansvars-stadganden, rättighet att med utfästa vilen fridlysa samt
-
646
Den 16 Maj.
liga fornlemningar inom ett vidsträcktare område, jemte andra för
ändamålet tjenliga föreskrifter.
»Denna åtgärd'är så mycket mera nödvändig, som den offanämnde
K. Förordntn af d. 17 April 1828 af många lagtolkare
och domare anses icke i något afseende kunna eller böra tillämpas,
såsom ogiltig, emedan den utan R. St:rs hörande eller medverkan
blifvit utfärdad.»
Hr Dybeck yttrar i sina anmärkn:r vid den K. Förordn:n:
»Författn:n förbjuder all förändring, rubbning eller förstöring
af minnesmärken. Utan att det ringaste förstöras, rubbas eller
ens åtkomma!, kan ett minnesmärkes undergång säkert förberedas
och vållas genom kringgräfning och ännu mera genom att mer
eller mindre undergräfvas
»Såsom ett förberedande af eller vållande till ett minnesmärkes
undergång måste äfven anses det i författn:n förbisedda, men
ingalunda sällsporda ofoget, att fornlemningar, särdeles stensättningar
och liggande (fordomdags fallne] runstenar, utan att »förändras»,
»rubbas» eller »skadas», höljas med jord eller annat,
samt såmedelst blifva okända eller för fornforskaren oåtkomliga,
och alltid i större fara att förstöras. Om döljande af fasta fornlemningar
talar nemi. icke författnin, tilläfventyrs emedan redaktören
icke tänkt sig möjligheten deraf. Författn:n föreskrifver,
att ett förstördt minnesmärke skall återställas i sitt förra skick.
Att sådant i de aldrafiesta fall är en omöjlighet behöfrer icke
ådagaläggas. ' >
»Bland de i författnm nämnda' fornsakerna (lösa fornlemningar)
saknas sådana af jern, hvilka i vårt land likväl äro de talrikaste,
och de af slen och trä böra ovilkorligen närmare bestämmas till
slagen, tillika med de förra, - samt saker af ben och glas m. m.,
hvilka författn:n äfven förbigår. Sålunda böra stridsyxor och spjut
af jern, urnor och perlor samt verktyg af sten eller flinta m. m.
upräknas.
»Vådan af att, såsom författnm medger, låta anmälandet om
bortlagning eller förändring af en fornlemning mer eller mindre
bero på jord-innehafvaren, inser enhvar. Stadgandet har varit
och är i högsta måtto förderfvande, hufvudsakligen derföre att det
af denne sällan eller aldrig efterkommes.
»Likaledes har det varit snart sagdt ett underverk, om en
Fjerdings- eiler Länsman, i det lika sällsamma fallet, att jordägaren
anmält nämnde sitt upsåt, befattat sig med sakens fullföljande
hos K. Befhide, isynnerhet när fråga varit om mindre fornlemnin
gar,
hvilka det oaktadt kunnat vara ganska märkliga.
»Författn.-n tillstädjer, att under vissa vilkor ett minnesmärke
må borttagas eller förändras, utan att det vidare besigtigas eller
undersökes; men stadgas borde, att sådant under intet vilkor finge
ske, utan att en kunnig person närvore; och i öfrigt bör föreskrifvas,
hvad författnm icke ihågkommer, att en med tillåtelse
öpnad hög eller stensättning måste, äfven om jordägaren sådant
icke yrkar, återställas i sitt förra skick, och det omedelbart efter
bpnandet.
Den 16 Maj.
»Beträffande hembjudandet af jordfynd, så bör, hvad författn:n
icke föreskrifver, förteckning öfver fynden med derå lecknadt
qvitto.öfver emollagandet, af vederbörande tillställas hembjudaren,
äfven om denne sjelf icke vet att derom påminna. Under mina
forskningsresor har mera än ett klagomål öfver saknad af sådant
qvitto försports.
»Den som olofligen köper fynd, bör, såsom säljaren, plikta
för sin handling, och det mer ä.n denne. Härom är likväl i för
fattn:n
icke det ringaste stadgadt.
»Ny inventering af kyrkornas antiqviteter bör ske samtidigt
med det af mig föreslagna föitecknandet af minnesmärken ute å
marken och på ändamålsenligare sätt än den hittills verkställda,
d. v. s. så att en mängd nyare och obetydligare kyrkans tillhörigheter
uteslutas, men deremot de egentliga antiqviteterna så
fullständigt som möjligt förtecknas och beskrifvas.
»Slutligen anser jag behöfligt, att förfa 11 n :n i kyrka upläses,
icke, såsom föreskrifvet är, en utan två gånger, helst hvarje år,
i början af våren samt straxt efter skördetiden. Ett lämpligt
utdrag kunde härvid göra tillfyllest.
»Det vore obilligt, ja till och med orätt, att längre söka
förneka jordbrukaren draga nytta af den odlingsbara mark, hvarå
vanligare och obetydligare minnesmärken befinna sig. Genom den
af mig föreslagna förtecknings-åtgärden skulle, efter min kännedom
och åsigt, vida mer än halfva antalet af de å bördig jord
varande fornlemningar kunna uteslutas ur antalet af fridlysta, och
jordägaren äga att med de uteslutna efter godtycke förfara.»
Sedan R. o. Ad. nu tagit kännedom af hvad dessa båda
kunskapsrika män föreslagit, torde R. 0. Ad. finna, att det för
hvarje älskare af Sveriges forntid, historia och minnesmärken, är
af vigt att PresteStrs inbjudning antages. Jag har tagit mig friheten
något utförligare upläsa de begge fornforskarnes afgifna
yttranden, emedan, om 11. o. Ad. instämmer i PresteStis beslut,
hvarigenom det blir R. St:rs, Exp.Ulsk. vid deltas sammanfattande
icke har någon ledning af Ekon.Utskis redan ogillade Betänk.,
och Utsk. således bör hafva sig öppet att ur befintliga, för 11. St:r
tillgängliggjorda, handlingar, vid sin blifvande motivering för den
erforderliga underd. skrifvelsen, göra ett behörigt utdrag. Vördsamt
anhålles att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos.
på bifall till PresteStis gjorda hemställan.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Om K. M. skulle
behaga bifalla den framställning från R. Sltr, som R. o. Ad. redan
beslutat, och som äfven af Borgare- och BondeSt:n blifvit bifallen
i de punkter R. o. Ad. antagit, synes mig vara tydligt att, sedan
undersökning af befintliga fornlemningar blifvit verkställd, K. M.
icke lärer underlåta att i nu gällande författn. göra de tillägg
och ändringar, som för det åsyftade ändamålets vinnande kunna
vara af nöden. Skillnaden mellan R. o. Ad:ns beslut och Ekon.-  Utsk:s Betänk., som 2 Stånd bifallit, ligger således endast i den
omständigheten, att E. St:r begära det författnin skall utfärdas
64S
Den 16 Maj.
förr än upteckning skett, och att K. M. skall proprio motu vidtaga
den åtgärd som R. St:r afsett. Jag finner, lika med Frih.
Cederström, att Hr Dybeck har ganska rätt i sin erinran, att det
finnes en mängd fornlemningar, hvilkas bevarande hvarken är möjligt
eller behöfligt. Jag hemställer då, om man bör gå in till
K. M. och begära stadgande af stränga vitén för bevarande af
sådana fornlemningar, i följd hvaraf en fattig torpare, som icke
har något begrepp om Asar och Valar, skulle komma att straffas
med fängelse i brist af tillgång för böterna, derföre att han icke
kan skilja melian en sten af vanlig art och en sådan som bör
tillerkännas egenskapen af minnesmärke. Då frågan förevar, föreslog
jag R. o. Ad. att antaga den redaktion som sedan hIef Ståndets
beslut, och jag kan icke nu finna något skäl hvarföre R. o. Ad.
skulle öfvergifva densamma. Jag är också fullt förvissad att samma
ändamål genom denna vinnes, som genom instämmande i PresteSt:s
beslut.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har ansett,
att det beslut som R. o. Ad. förut fattat, skulle — såsom inbegripet
i 2:ne andra RiksStånds — kunna betraktas som R. Stms;
men så är icke förhållandet Det är icke på detta sätt som ett
R. St:rs beslut åstadkommes. Det kan t. ex. ganska lätt bända,
att just den del, hvari det ena Ståndets beslut skiljer sig från
det andras, innefattar något så hufvudsalfligl, att man icke är med
om samma beslut annat än på det vilkor man bifogat. Frih. Sprengtporten
bar behagat framställa den rörande omständigheten af en
fattig odalmans betryck, om han skulle råka att förstöra ett minnesmärke
af mindre vigt; men något sådant betryck skulle naturligtvis
aldrig upkomma för en ringa orsak, just savilia förteckning
af minnesmärkena ingår i de åtgärder man önskat; och ingenting
hindrar, efter min tanke, att ur de af mig nyss uplästa anföranden
låta i reciten till skrifvelsen några rader intagas om den
saken.
Jag är nu på enskild väg underrättad att BondeSt. biträdt
de andra båda Ståndens beslut, och det kan således visserligen
för ärendets framgång vara likgiltigt om R. o. Ad. deri instämmer
eller icke; men jag anser dock, för bedömandet af Ståndets egen
nitälskan för fornforskningens befrämjande, icke alldeles sakna sin
vigt, att, särdeles efter afhörande af de, som jag tror, fullkomligt
välgrundade skäl, dem tvenne ansedde vetenskapsmän oss i detta
för dem så välbekanta ämne benäget delgifvit, R. o. Ad. behagade
härutinnan uttala, i likhet med öfrige RiksSt:n, en bestämd önskan,
i st. f. att endast trygga sig vid K. M:s visserligen ganska presumabla
omsorg om ärendets vidare behandling: hvadan jag vågar
hemställa, om icke R. o. Ad. behagade förena sig i det beslut
som de andra Stånden fattat.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
med frånträdande af sitt förut i afseende på Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsles Betänk. N:o 63 fattade beslut, antaga PresteStis
Den 20 Maj.
649
förev:de inbjudning, ropades starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Justerades 2:ne prot:s-utdr., ang:de de denna dag af R. o. Ad.
beslutade remisser till StatsUtsk.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från LagUtsk.
inkomne Utlåt, och Memorial:
N:o 30, i ani. af gjorda anmärkn:r emot Utsk:s Betänk. N:o
9 öfver väckt motion om förändring af 13 Kap. 4 §:n GittermålsB:n
och
N:o 31, i ani. af återremiss utaf vissa punkter i LagUtsk:s
Betänk. N:o 29, om förändring af gällande KonkursLag.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på dagen.
In fidem protoco 11 i,
Alberl Munck.
Onsdagen den 20 Maj 1857.
Plenum kl. G e. m.
Justerades 2 prot:s-utdr. för d. 16 dennes samt pleni-prot:n
för d. 11 och 15 sisth April.
Uplästes ett af Frih. von Vegesach, Achilles, inlemnadt
så lydande memorial:
Undertecknad får i anseende till företagande af en utrikes
resa, afsäga mig förtroendet att vara supleant i StatsUtsk. äfvensom
alt vara Bänkman, med anhållan att få bibehålla min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hrr Elektorer
af Hr Gr. o. Landtm, blefvo anmodade att vid deras nästa sammanträde
utse en supleant i StatsUtsk. i st. f. Frih. von Vegesach.
Föredrogs LagUtskss d. 16 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o
30, i ani. af gjorde anmärkmr emot Ulslcs Betänk. N;o 9, öfver
väckt motion om förändring af 13 Kap. 4 §:n GiftermålsBm.
650
Den 20 Maj.
Frih. Wrede, Casimir: Mot ifråpav:de Betänk, har jag
inom LagUtsk. anmält min reservation. Jag finner nemi. CJtsk:s
förslag öfverflödigt och anser att man vid lagens nuv:de stadgande
bör förblifva eller på sin höjd deröfver meddela en förklaring.
Vår nuv:de lag uttalar visserligen den grundsats att äktenskapet
till sin idée är ouplösligt, men medgifver att fall kunna inträffa,
då dess inre ethiska väsende är förstördt och då dess yttre juridiska
form sålunda äfven bör uphöra. Ett af dessa fal! omnämnes
i 13' Kap. 4 § GiftermålsBm eller den g, som är föremål för
Utsk:s Betänk. Den innehåller, såsom bekant är, att om den ena
makan af ondska, eller motvilja öfvergifven den andra och reser
utrikes, så eger den hemmavarande rättighet att hos domare återkalla
den bortreste genom stämning om man vet hvar han sig
uppehåller eller i motsatt fall genom allmän efterlysning. ! det
sednare fallet är det stadgadt att domare skall förelägga den afvikna
makan natt och år, inom hvilken tid han bör återvända;
men i det förra fallet åter är icke någon viss tid utsatt, inom
hvilken den afvikna efter stämningens delfående skall infinna sig
till svaromåls afgifvande. Gå vi deremot till 1 1 Kap. 4 § RättegångsB:n,
så finna vi att en utomlands vistande part skall hafva
6 månaders stämningstid och denna anser jag vara alldeles tillräcklig
för att pröfva huruvida den förlupna makan fortfar i sitt
upsåt att icke vilja fortsätta äktenskapet. Motionären, som före
slagit antagandet af en motsvarande § af Lagberedningens förslag,
har såsom skäl dertill endast anfört att vid åtskilliga domstolar
skall så förfaras att sedan den hemmavarande har begärt stämning
på den förlupna makan och sådan stämning blifvit af domare utfärdad
samt den andra makan helt enkelt inkommet med det förklarande
att han icke vill återkomma och fortsätta äktenskapet,
så dömer domaren till äktenskapsskillnad. Ett sådant förfaringssätt
öfverensstämmer alldeles icke med lagens mening och derföre
har jag, då jag för min del hyser den åsigt att de domare, som
sålunda misstyda lagen, böra genom lagens mellankomst tillrättavisas,
inom Utsk. framställt ett förslag, som vid anställd votering
vara nära att vinna pluralitet. Detta förslag är af följande lydelse:
»1 det fall då domare, med föranledande af stadgandet i 30
Kap. 4 § GiftermålsB:n, genom stämning kallar afviken make till
inställelse, tiden derföre ej må utsättas kortare än som med föreskriften
i 4 Kap. 11 § RättegångsB.n om instämning af utom Riket
varande part är förenligt samt att till skillnad i äktenskap
ej må dömas förr än den i stämningen sålunda föresätta tid t i 11 -  änd.alupit.» Jag anhåller att Hr Gr. och Landtm, täcktes framställa
propos. å detta förslag.
Gr. Sparre, Erik: Då detta ämne första gången i LagUtsk.
förevar, deltog jag icke i öfverläggningen derom, emedan
jag vid den tiden icke vistades i staden. Utsk:s förslag blef emellertid
af 2:ne Stånd bifallet och vid den öfverläggning i frågan,
som härstädes förevar, upträdde flera talare, hvilka, med vitsordande
af det förhållande, som föranledt motionen, ifrigt påyrkade
Den 20 Maj
6!51
en förändring af det nu gällande lagstadgandet. Det blef äfven
inom Utsk. uplyst att ganska månsa fall hafva inträffat då äkta
makar, som vilja skiljas, vunnit sitt syftemål sålunda, att sedan
den ena af deni, enl. öfverenskommelse med den andra rest utotn
gränsen, har den andra gått till domstol och begärt stämning om
äktenskapsskillnad, hvarefter domaren, sedan han fått mottaga en
skriftlig förklaring af den bortresta maken, att han ej ämnar återvända
och fortsätta äktenskapet, genast dömer tili äktenskapsskillnad.
Jag yrkade vid frågans förnyande handläggning att man på
ett annat salt borde gå till väga för att förekomma dylika missbruk,
men Utsk. ansåg att sedan dess första förslag blifvit af 3:ne
Stånd bifallet, saknade Utsk skäl att samma förslag frånträda.
För min del kan jag icke neka att väsendtliga olägenheter hafva
varit en följd af det sätt, hvarpå i frå ga v :de J§ af åtskilliga domstolar
blifvit tolkad och iag t v i fia r på att den utväg, Frih. Wrede
föreslagit, kan leda till önskadt mål. Det kan nemi. ifrågasättas,
huruvida icke det i denna § omförmälda mål är af brottsmålsnatur,
och då någon bestämd stämningstid icke erfordras, ligger
det efter mitt förmenande någonting oriktigt till grund för Frih.
Wredes förslag att till äktenskapsskillnad icke skall dömas, förrän
en stämningstid af 6 månader förflutet, hvaraf sålunda skulle blifva
en följd att processen kunde börjas under denna stämningstid af
6 månader, ehuru den icke finge afslutas förrän samma tid förflutit.
Efter min åsigt vore det bättre att föreskrifva det processen
icke får börja, förrän ofvannämnda tid tillä n da gå tt. Om derföre
R. o. Ad., på grund af de skäl som af flere talare vid ärendets
förra föredragning anfördes, skulle finna att något bör åtgöras
för att förekomma de missbruk af lagens stadgande som onekligen
egt rum, anser jag för min del det af Utsk. afgifne förslaget vara
lämpligare än Frih. Wredes, hvarföre jag i sådan händelse tillstyrker
bifall till Betänk.
Proposition lill bifall å LagUtskis förevrde Utlåt, blef härefter
framstäld och besvarad med starka Ja, blandade med Nej; hvarpå
Ur Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtskis den 16 dennes
på bordet lagda Memorial N:o 31, i ani. af återrerniss utaf
vissa punkter i LagUtskis Betänk. N:o 29, om förändring af gällande
Konkurslag.
Föredrogs och lades på bordet ett från H. BondeSt. ankommet
prot.-utdr. N:o 270. ang:de pröfningen af Bevilln.Utsk:s Utlåt.
N:o 9, samt innehållande bland annat inbjudning tili de öfriga
RiksStin att instämma i ett dervid af BondeSt. fattadt beslut.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskin inkomne
Memorial och Utlåt, nemi.:
652
Den 20 Maj.
ConstitutionsUtsk:s Memoria] N:o 10, ang:de de af BondeSt.,
såsom dess gemensamma lanke, framställde anmärkningar vid ConstitutionsUtskis
i Memorial N:o 9 föreslagne grundlagsförändringar,
rör:de Ri ksStyrelsens förande i vissa fall; och
StatsUlsk:s Utlåt; N:o 62. ang:de föreslagna jernvägsstamliniers
utförande och dertill erforderliga medels anvisande.
Gr. Frölich, David: I ett föregående plenum hade Hr Gr.
o. Landtm, den godheten att underrätta oss derom att dagen
för de gemensamma sammanträdena var utsatt till den 3 Juni,
hvarvid egentligen såsom jag tror den financiela delen af jernvägsfrågan
skulle afliandias. Nu har sedan dess en sak mellankomma
som möjligen skulle kunna åstadkomma att den gemensamma
sammankomslen före den 3:dje Juni kunde ega rum. Den
K. Skrifvelsen ang:de ett gjordt anbud af lån blef nemi. i ett föregående
plenum med sådan skyndsamhet remitleradt till SlatsUtsk.
att deraf kunde dragas den slutsats, att man önskade få densamma
pröfvad så fort som möjligt. Nu ligger i sakens natur att om
denna speciella fråga skulle förekomma i Stånden innan det allmänna
mötet hade egt rum, så skulle den del af jernvägsfrågan,
som blifvit upskjuten att här på Riddarhuset af alla Stånden gemensamt
afhandlas, på sätt och vis blifva absorberad, eller åtminstone
en sak mellankomma, som helt och hållet skulle betaga
Ståndet tillfället att se frågan ur samma synpunkt som hittills.
Nu anhåller jag alt få veta om det icke skulle kunna gå an att
talmanskonferensen ånyo sammanträdde och utsatte en annan, tidigare
dag för det gemensamma mötet. Jag föreställer mig att
det beror på Hr Gr. o. Landtm, att ställa så till det vi kunna få
ett plenum utsatt till hvilken dag som lie 1 dst, dock något tidigare
än vanligt, för att få för andra gången bordiagdt det Betänk., som
nu blifvit det för första gången, hvilket också skulle hafva till
följil att det allmänna mötet blefve tidigare. Om Hr Gr. o. Landtm,
behagade härom yttra sig eller höra Ståndet, torde detta i sin
mån lugna vissa farhågor för att denna lånefråga skall allt för
brådstörtadt afgöras, och man kan då passa sin tid så att man ej
beböfver komma för sent och tala efteråt om densamma.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, i ani. af denna framställning,
ej hade annat svar att lemna, än att efter den öfverläggning
i ämnet, som egt rum vid talmännens sammanträde, han redan
meddelat R. o. Ad. underrättelse derom, att man då var af
den meningen, att svårligen jernvägsfrågan kunde hos RiksSrn företagas
till afgörande förr än efter Pingst, äfvensom att de gemensamma
öfverläggningarne borde förekomma så vidt som möjligt i
sammanhang med ärendets företagande lill afgörande, och derföre
talmännen ansett den 3 näslkule Juni vara lämplig dag för sammanträde
till gemensam Öfverläggning, såvidt RiksStm godkände
att såsom talmännen ämnade föreslå Utslos Utlåt, företogs till afgörande
den 8 i samma månad. Något beslut derom kunde dock
Don 23 Maj.
653
icke fattas förrän Utlät, förmodligen nästa Lördag blefve andra
gången bordlagdt. Skulle Ståndet då besluta att företaga pröfning
e n före den 8, kunde visserligen de gemensamma öfverläggningarne
ske tidigare, men Ur Gr. o. Landtm, förmodade att R.
o. Ad. ämnade foga sig efter de andra Ståndens mening om tiden
för frågans afgörande. Sedan andra bordläggningen egt rum skulle
talmännen åter sammanträda för att slutligen öfverenskomma om
tiden för RiksStins gemensamma öfverläggningar, dertill den 3
Juni vid förra sammanträdet ansetts lämplig dag, derest frågans
företagande till afgörande af Stånden, utsattes till den 8.
Gr. Frölich: Jemte det jag finner mig tillfredsställd af det
svar, som Hr Gr. o. Landtm, behagat 'afgifva, får jag dock tillkännagifva
såsom min enskilda opinion att jag anser som ett korollarium
deraf att icke något särskildt Betänk, fiån StatsUtsk.
rör:de denna låne-operation kan komma att interfoliera, innan
detta allmänna sammanträde egt rum.
Hr Gr. o. Landtm, anmärkte att Gr. Frölich dock torde erinra
sig att Hr Gr. o. Landtm, i afseende på StatsUlskis Utlåt,
angrde det Svenska Statsverket erbjudna lån ingenting yttrat, emedan
det ankom på StatsUtsk. att inkomma med sitt Utlåt, derom,
när det blefve färdigt och sedermera berodde på RiksStm att. bestämma
när det borde tagas i öfvervägande.
Uplästes och lades till handlingarne från de öfrige RiksStm
ankomne prot.-utdr. från och med den 4 sisth April till och med
den 16 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. { på 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 23 Maj 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 2me prot.-utdr. för den 20 dennes samt pleniprotm för
den 18 sisth April f. och e. m.
Föredrogs ett från Hederv. BondeSt. ankommet, d. 20 dennes
bordlagdt prot.-utdr. N:o 270, innehållande bland annat inbjudning
654
Den 23 Maj.
till de öfriga RiksStm, att instämma i det, vid föredragningen af
Bevilln.Utskrs Utlåt. N:o 9, af BondeSt. rör:de Utsk:s anmälan i
fråga om Bevilln:sFörordn:s 128 g, fattade beslut, att som Reg:sF:ns
83 g bjuder, att Grundlagarne skola i hvarje särskildt fall
efter ordalydelsen tillämpas, samt g GO samma Reg:sF:s stadgar,
det några allmänna afgifter af hvad namn och beskaffenhet som
helst, icke må utan R. Stms samtycke kunna förhöjas, och lösen
för debetsedlar ulgör en allmän genom bevillning bestämd afgift,
om hvars förhöjning nu är fråga, Betänk, i denna del återremittera,
med föreläggande för Utsk., att upsätta voteringspropos:r
för ärendets hänskjutande till förstärkt Bivilln.Utsk.
Hr von Koch, Nils Samuel: BondeSt:s mening i denna
fråga synes mig vara riktig och grundad på goda skål. Om den
i fråga v:i)e förhöjda afgiften för debetsedlar icke alldeles bestämdt
utgör en bevillning, så måste den likväl närmast vara att hänföra
under bevillningsfrågor, enär det är en afgift som Ständerne åtaga
sig utan den andra statsmaktens inblandning. Jag vet icke under
hvad kategori den annars skulle hänföras. Derföre torde det vara
försigtigast att så tillvägagå som BondéSt. föreslaget, och R. o. Ad.
komprometterar sig icke heller genom antagande af BondeStis inbjudning.
Genom tillbörlig upmärksamhet från vår uplvste ordfides
sida hafva vi vid behandlingen af Betänk. N:o 9 icke i anledn.
deraf vidtagit någon annan åtgärd än att lägga det morn-, som rörde
128 g, till handlingarne; R. o. Ad. bar således endast yrkat att
afgiften måtte höjas. I det afseendet delar jag R. o. Ad:s mening,
men här är nu endast fråga om formen, under hvilken Irågan
skall behandlas, om 3 Stånd skola derom besluta oller 4. BondeSt.
har inbjudit de öfrige Stånden att dela dess tanke att frågan skulle
behandlas såsom en bevillningsfråga och i anledn. deraf återremitterat
densamma med hemställan, lill Utsk. att uprätta förslag till
voteringspropos. Då Oterremiss icke kan ifrågakomma och således
icke eller fullständigt instämmande i BondeStrs beslut ega rum,
tager jag mig friheten hemställa huruvida icke R. o. Ad. skulle
vilja på så sätt lemna sitt bifall till BondeSt:s inbjudning att R.
o. Ad. anmodade Bevilln.Utsk. om uprättande af förslag till voteringspropos.
Hr Bildt, Knut: Jag vill icke motsätta mig ett antagande
af BondeStis inbjudning, ehuru Bevilln.Utsk. ansett 3 ne Stånds
beslut härutinnan vara gällande. BondeSt: åberopar till stöd för
sin åsigt 160 § Reg:sF., hvilken säger att. »icke må några allmänna
afgifter af hvad namn och beskaffenhet som heldst, utan
R. Stms samtycke kunna förhöjas.» Nu är likväl förhållandet att
ur den synpunkt som Bevilln.Utsk. upfattat denna fråga, är den
icke att bet-akta såsom en bevillningsfråga, och då nu redan 3:ne
Stånd fattat sitt beslut om densamma, borde således dessa Stånds
beslut gälla. Då BondeSt. likväl önskar motsatsen, och det icke
syftar på den financiela sidan af frågan, utan saken mera rörer
en princip, vill jag icke motsätta mig BondeStis hemställan.
Den 23 Maj.
655
Gr. Sparre, Erik: Jag är af samma mening som Hr von
Kock att nemi. denna afgift är en bevillningsafgift. Det är en afgift
som utgår i mån af det belopp, hvartill debetsedlarne upgå.
Den höjes om detta belopp är något högre, minskas om detsamma
är något mindre. Om afgiften omedelbart tillfaller häradsskrifvaren,
eller först Staten och denna sedan tilldelar Hdradsskrifvaren
densamma, synes mig vara likgiltigt. Jag anser således icke endast
pä de skäl som den siste talaren anfört, utan äfven derföre
att BondeStis påstående har minst sagdt skäl och kanske till och
med otvifvelaktig! grundlagens ord för sig, att inbjudningen bör
antagas, och anhåller om propos. å bifall dertill.
Hr Hjärne, Harald: Jag för min enskilda del vore mycket
benägen att bifalla BondeStis inbjudning. Men då denna fråga
här blifvit betraktad såsom en principfråga och man ur denna synpunkt
velat bevisa att den borde hänföras under bevillningsfrågor,
får jag erinra derom att den är af alldeles samma beskaffenhet
som frågan om den ersättning till Kronofogdarne för upbörden af
bränvinsmedel, som vid förra Riksdagen beslöts. Yid denna frågas
behandling, inom såväl det särskilda Utsk. som äfven några RiksSt.,
var den föremål för öfverläggning huruvida densamma vore att
anse som en bevillningsfrågä, och således, enär BondeSt., som bekant
är, afslog Utskis hela Betänk., borde blifva föremål för votetering
i förstärkt StatsUtsk. R. St:r beslöto dock att anse den
såsom en sådan fråga der 3:ne Slånds beslut vore gällande. På
grund häraf skulle jag, för konsequensens skull, och då denna
fråga enl. min öfvertygelse icke är någon bevillningsfrågä, afstyrka
R. o. Ad. från att lemna sitt bifall till BondeStis hemställan.
Öfverläggningen ansågs härmed fulländad och då, efter framställning
att under densamma blifvit yrkadt, dels af Hr von Kock,
att R. o. Ad måtte antaga BondeSl:s inbjudning, såvidt den angår
föreläggande för Bevilln.Utsk. att inkomma med voter ingsproposir
i ämnet, och dels af Hr Hjärne, att inbjudningen måtte blifva afslagen,
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade på
det af Hr von Kock föreslagna sätt antaga inbjudningen, ropades
starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och lades till handlingarne Const.Utskis d. 20 dennes
på bordet lagda Memorial Nio 10, angide de af BondeSt., såsom
dess gemensamma tanke, framstapla anmärkningar vid Const.-  Utskis, i Memorialet Nio 8, föreslagne grundlagsförändringar, röride
RiksStyrelsens förande i vissa fall.
Föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s d. 20 dennes på bordet lagda Utlåt. Nio 62, angide
656
Den 23 Maj,
föreslagna jernvägsstamliniers utförande och dertill erforderliga medels
anvisande.
Sedan sålunda detta Utlåt, blifvit för andra gången bordlagdt,
yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han, med åberopande af hvad han
förut meddelat om den öfverenskommelse, som vid Talmännens
sammanträde blifvit träffad, finge hemställa om R. o. Ad. behagade
besluta, att StatsUtslcs Utlåt. N:0 62 skall företagas till afgörande
i det plenum, som kommer att hållas Måndagen d. 8 nästk. Juni
samt då upföras främst å föredragningslistan; hvilket bifölls.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Emedan R. o. Ad. ingått
på den inbjudning till allmänt sammanträde, som af BondeSt.
utfärdadts, tror jag icke att någon bestämd dag kan utsättas, då
jernvägsfrågan bör företagas. Det är nemi. ovisst, när de allmänna
sammankomsterna kunna vara afslutade, och jag vill derföre reservera
mig emot ett beslut i detta hänseende.
Gr Lagerbjelke., Gust.: Sedan nu blifvit bestämdt att
jernvägsfrågan skall till afgörande företagas Måndagen d. 8 Juni,
får jag föreslå att R. o. Ad. måtte för sin del besluta att de gemensamma
öfverläggningarne må taga sin början Tborsdagen d. 4
Juni. Det har visserligen förut varit omtaladt att dessa öfverläggningar
borde ske Onsdagen den 3:dje, men mot denna dag förekommer
att det är en plenidag och att önskligt vore det alla andra
ärenden, hvilka till den tiden möjligen från Utsk. inkommit,
hunne före jernvägsfrågan afgöra», alldenstund denna sednare sannolikt
kommer att uptaga flere följande plenidagar. Mot samma dag
kan man äfven anmärka att, då -det är sannolikt att åtskilliga
Riksdagsmän äro bortresta under Pingst, hvilka skulle önska deltaga
i öfverläggningarne, dessa måste under helgen återvända till
Stockholm, hvilket icke vore nödvändigt, om öfverläggningarne utsattes
till Thorsdagen. I så fall har man 3:ne dagar på sig att
öfverlägga, innan afgörandets stund inträffar, hvilket torde vara
tillräckligt. Dessutom har grundlagen afsett och det faller äfven
af sig sjelf att nyttigt är, om dessa öfverläggningar omedelbart
föregå frågans företagande i Stånden. Jag får på dessa skäl förnya
min vördsamma anhållan att R. o. Ad. måtte för sin del besluta
att dessa gemensamma öfverläggningar måtte taga sin början
Thorsdagen d. 4 Juni.
Hr Stjernsvärd: Då jag förmodar att vid förhandlingarne
i de allmänna sammamkomsterna icke kommer att tillgå på annat
sätt än som fallet är vid våra vanliga plena, d. v. s. att sammankomsten
icke uphör, förrän icke någon talare vidare anmält sig,
tror jag att det vore att göra intrång på yttranderätten, om man
utsatte en bestämd tid för dessa sammanträden. Af sådan anledning
anser jag att man icke annorlunda bör bestämma om jernvägsfrågans
företagande i Ståndet, än att den skall taga sin början
omedelbart efter de gemensamma sammankomsternas slut.
Hr
Den 20 Maj.
657
Hr Bildt, Didrik Gillis: Till de skäl som Gr. Lagerbjelke
bär anfört derför att R. o. Ad. skulle uttala den önskan
att de allmänna sammanträdena mätte taga sin början Thorsdagen
d. 4 Juni, vill jag tillägga ännu ett, som bär afseende å statsregleringsfrågan.
Genom Hrr Talmäns beredvillighet hafva vi hittils
haft tillfälle att i StatsUtsk. hålla sammanträde äfven Onsdagsförmiddagar.
Skulle man nu börja de gemensamma öfverläggningar
d. 3:dje, så ginge StatsUtsk. miste om detta förmiddagsplenum,
hvilket vore så mycket mera att beklaga, som det annars
vore hopp om att både 4:de och 5:te HufvudTitlarne skulle kunna,
innan jernvägsfrågan till afgörande företages, af Utsk. till R.
St:r öfveriemnas. Derföre vågar jag äfven ur (benna synpunkt
understödja Gr. Lagerbjelkes förslag. Hvad Hr Stjernsvärds
åsigt beträffar, så kan det vara likgiltigt, om man bestämmer dagen
för de allmänna sammankomsterna till d. 3 eller 4 Juni, när
man utgår derifrån, att ingen dag för jernvägsfrågans företagande
inom Stånden bör utsättas, utan att den skall företagas i nästa
plenum efter de gemensamma sammankomsternas slut. Men på så
'sätt får man icke veta, hvilken dag jernvägsfrågan skall till definitivt
afgörande företagas, ehuru detta för en stor del af representanterna
är af vigt, på det att de då må kunna infinna sig här
och denna vigtiga fråga afgöras med så fulltaligt hus som möjligt
är. Visserligen kan det för dem, sorn här vid Riksdagen äro
närvrde, vara möjligt att kalkylera, huru länge sammanträdena
torde räcka, meri troligt är att de representanter som nedrest till
landsorten på permission, derom icke kunna erhålla kunskap. Jag
anser det derföre nyttigt och riktigt att bestämma dagen för frågans
definitiva afgörande, synnerligast som det är att förmoda det
några särdeles nya uplysningar i jernvägsfrågan genom dessa sammankomster
icke äro att förvänta. Så mycket är taladt, tryckt
och skrifvit härutinnan, att något nytt lärer hvarken den ene eller
andra hafva att andraga.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, bemstälde om R. o. Ad. på
sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit, behagade uttrycka den önskan, att
samtliga RiksStms sammanträde till gemensam öfverläggning rör:de
jernvägsfrågan må företagas Thorsdagen d. 4 nästk. Juni, blef
denna propos. besvarad med Ja.
Hr Stjernsvärd: Mot R. o. Ad:s nu fattade beslut får jag
i så måtto sig reservera, att jag icke anser R. o. Ad. kunna rör:de
tiden för jernvägsfrågans definitiva afgörande fatta ett beslut,
som möjligen störande inverkar på de allmänna sammanträdena.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåt., Betänk, och Memorial, nemi. från
Lag Utskottet •.
N:o 32, i ani. af ejorde anmärkningar mot Utsk:s Betänkm
V H. “ 42£
Den 27 Maj.
Niis 12 och 13, det förra öfver väckte förslag till dels uphäfvande
eller inskränkning af bördsrätten, dels annan förändring af
lagarne ang:de börd, dels ock uphörande af nabos och frälserättsägares
lösningsrätt, och det sednare öfver väckte motioner om förändring
af lagstiftningen ang:de testaments-rätten samt gåfva af
fast egendom;
N:o 33, i ani. af väckt motion ang:de dels ett tillägg till
17 Kap. 3 §:n Ha ndelsB:n, dels ock qvittnings-rätt i konkurs;’1
N:o 34, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om antagande af en
författning, ang:de sammanläggning af straff;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet :
N:o 92, i ani. af återremiss utaf Gtsk:s Betänk. N:o 75; samt
N:o 93, om förändradt sätt för utgörandet af presterskapets
aflöning m. m.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 f. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 27 Maj 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot:s-utdr. för d. 23 dennes samt pleni-prot.
för d. 22 sisth Aprii.
Uplästes ett af Hr Uggla, Carl Gustaf, inlemnadt så
lydande memorial:
Jag anhåller att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig min plats som ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att utse en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Hr Uggla.
Uplästes följande af Hr Peyron, Edv. Aug., inlemnade
memorial:
I anseende till nu förestående afresa från bufvudstaden, får
jag härmed vördsamligen afsäga mig förtroendet att vara Bänkman
inom 25:te BänkmansAfdelningen.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, dels att till honom af Sekretm
i Svenska Akademien blifvit öfverlemnade, för attR. o. Ad:ns
Den 27 Maj.
ledamöter tilldelas, ett antal inträdeskort till Akademiens offentliga
sammankomst å Stora Börssalen Fredagen d. 29 dennes e. rn.;
samt att dessa inträdeskort komme att utdelas af Riddar!).Fiskalen ;
dels ook, att en Exposition af arbeten utaf elever vid Svenska
Slöjdföreningens skola hålles öppen fiån kl. 10 f. m. till kl. 3
e. m. samt från kl. 4 till 7 e. m. intill denna veckas slut, och
att denna Exposition blifvit upställd i Brunkebergs Hotel stora
upgången till höger, 2 tr. upp.
Härefter tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att vid Talmännens
öfverläggning sist!. Måndag förekommit frågan, huruvida några
OrdningsStadgar skulle vara behof!ige eller kunde beslutas för att
iakttagas vid RiksStms gemensamma sammanträden. Denna fråga
hade blifvit väckt inom BorgareSt. och Talmannen för samma Stånd
hade derföre önskat att densamma af Talmännen skulle företagas
till öfverläggning, hvilken ledt till öfverenskommelse om en promemoria,
som Hr Gr. o. Landtm, nu finge upläsa och som å samtlige
Talmännens vägnar skulle upläsas jemväl i de öfriga RiksSt:n.
Denna härvid upläsla promemoria var så lydande:
Då Grundlagen icke i afseende på ordningen för Ståndens
gemensamma öfverläggningar har någon annan föreskrift, än att
Talmännen bestämma lid och ställe för desamma, synes den hafva
velat åt en vunnen erfarenhet öfverlemna, huruvida några reglementariska
föreskrifter i detta hänseende skulle vare behöfliga.
Talmännen, som i afseende på tiden för behandling af frågan om
jernvägs-stambanors utförande, fogat sig efter de inom RiksSt:n
uttalade önskningar, och till rum för sammanträdet valt Riddarhuset,
såsom det enda af Ståndens samlingsrum, hvilket kunde
antagas erbjuda tillräckligt utrymme, hafva emellertid och med
anledn. af hvad ej mindre vid deras öfverläggningar, än åtminstone
inom ett RiksStånd blifvit framstäldt, öfverenskommit att, i afseende
på den ordning som vid sammanträdet är att iakttaga, såsom endast
sin önskan och för att utröna huruvida några föreskrifter framdeles
må vara lämplige eller beböflige, framställa följande punkter:
l:o. Ståndens ledamöter intaga de platser, de sjelfva finna
lämpligt, utan att särskilta rum för de olika Ståndens ledamöter
anvisas och endast med den inskränkning, att de tomma främsta
bänkarne på båda sidor om Talmäcnen lemnäs lediga för dem,
hvilka anmält sig till yttrande under dagens sammanträde. Endast
härigenom blir det möjligt för större delen af talare att höras af
bela församlingen.
2:o. Då Stånden sjelfva bestämt öfverläggningens föremål,
och Talmännen för anslag till dess fortsättande icke hafva annan
ledning än antalet af de talare som anmält sig, anhålla Talmännen,
att de, sorn under ett gemensamt sammanträde vilja yttra sig,
behagade anmäla sig på f. m. före kl. 1, eller — så vidt anslag
till öfverläggningens fortsättande blifvit utfärdadt — innan Stånden
på f. m. åtskiljts. Det måste eljest kunna hända att den
gemensamma öfverläggningen afslutas eller åtminstone under en
860
Den 27 Maj.
eller flera dagar blir afbruten, utan att alla, som sådant önska,
hunnit yttra sig.
3:o. Enär afsigten med Ståndens gemensamma öfverläggningar
måste vara hufvudsakligen ett ämnes utredande till dess väsendtliga
innehåll, men ieke ett uptagande till vederläggning af
hvarje anmärkn. eller yttrande som af en olika tänkande framställes,
anhålla Talmännen, att Ståndens ledamöter måtte, så vidt
ske kan, sammanfatta sina yttranden så, att ej en talare måtte
behöfva upträda mer än tvenne gånger.
4:o. I allmänhet anse Talmännen visserligen, att allt som
finnes stadgadt för Ståndens plena, bör, så vidt sig göra låter,
tillämpas äfven på deras gemensamma öfverläggningar. Då emel
lertid
50 g:n Riksd:sOrdn:n, som handlar om StåndsLedamöternes
yttranderätt, icke i allo är vid de gemensamma öfverläggningarne
tillämplig, hafva Talmännen trott sig kunna vid dessa så tillvida
afvika från den vid Ståndens plena antagna ordning, att särskilta
upropslistor föras öfver dem som anmäla sig att yttra sig för 2:dra
eller 3:dje gången, och hvilka, så vida de ej särskilt uttrycka sin
önskan att tala i den ordning de sig dertill anmält , ej upropas
förr än listorne å dem, hvilka icke eller ett mindre antal gånger
yttrat sig, äro genomgångne.
5:o. Offentlighet kommer vid de gemensamma, öfverläggningarne
att äga rum, dock med Talmännen förbehållen rätt att, i
händelse anledn. dertill skulle förekomma, aflägsna främmande
åhörare.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
LagUtsk:s d. 23 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 32, i
ani. af gjorde anmärkn:r emot Ctslcs Betanien N:is 12 och 13,
det förra öfver väckte förslag till dels uphäfvande eller inskränkning
af bördsrätten, dels annan förändring af lagarne ang:de börd,
dels ock uphörande af nabos och frälserätts-ägares lösningsrätt,
och det sednare öfver väckte motioner om förändring af lagstiftningen
ang:de testaments-rätten samt gåfva af fast egendom.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 23 dennes på bordet lagda
Betänk. N:o 33, i ani. af väckt motion ang:de dels ett tillägg
till 17 Kap. 3 §:n HandelsB:n, dels ock qvittnings-rätt i konkurs.
Vid föredragning af LagUtslcs d. 23 dennes på bordet lagda
Betänk. N:o 34, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om antagande af
en författn. ang:de sammanläggning af straff, blef delta Betänk.,
på begäran af flera ledamöter, ånyo bordlagdt.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s d. 23 dennes på bordet lagda Memorial N:o 92, i ani. af
återremiss utaf Utsk:s Betänk. N:o 75.
Den 27 Maj.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Allm. Besv,- o. Ekon.Utsk:s d. 23 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 93, om förändradt sätt för utgörandet af presterskapets aflöning
m. m.
Anmäldes och lades på bordet ett från StatsUtsk. inkommet
Utlåt. N:o 63, ang:de gjordt anbud i afseende å ett utländskt
amorterings-lån till Svenska Slaten.
Föredrogs och begärdes på bordet ett från Vällofl. BorgareSt.
ankommet prot:s-utdr. N:o 240, innefattande inbjudning till
de öfriga EiksStin att förena sig i det af BorgareSt:s fattade beslut,
att StatsUtskrs Utlåt. N:o 02, ang:do föreslagna jernvägs-stamliniers
utförande och dertill erforderliga medels anvisande, skall till hufvudsaklig
behandling och afgörande förekomma första pleni-dag,
sedan RiksStms gemensamma öfverläggningar i ämnet äro till slut
bragte.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl, | på 7 e. m.
In fidem protocolli.
Alberl Alunde.
V il.
