# ID: svediakorp-gov635
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 160,171
# sentences: 5,629
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
hos
HÖGLOFLIGE
VID
gTrtötimit ItiliSiXiöeu t ^todiljolro
ÅKEN 1856—1857.
Fr »st te t Sii fiel.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
1857.
Onsdagen den 1 April 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. pleni-prot. för d. 14 sisth Mars.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Allm. Besv.
o. Ekon.Utsk. inkomne Betänkanden:
N:o 71, i ani. af väckte motioner om åtgärder till befrämjande
af sabbatbens helgd;
N:o 72, i ani. af väckt motion om beviljande af stapelrätt
för staden Wadstena;
N:o 73, i ani. af vackt motion om beviljande af stapelrätt
för staden Falkenberg; samt
N:o 74, i ani. af väckt motion om beviljande af stapelrätt
för staden Kungsbacka.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s Betänk. N:o 5, angide
ifrågaställde förändringar i föreskrifterne om allmänna bevillningens
utgörande; och förekom nu
26:te punkten, ang:de §§ 67, 71 och 109.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Då det är allmänt
erkändt att den nu gällande BevillmsFörordn. 'är bristfällig samt
det äfven vid denna Riksdag visat sig att ökade svårigheter upstått
vid upslällandet af en Förordn., som skulle undanrödja bristerna,
delar äfven jag Utsk:s åsigt, att det vore skäl för R. St:r
att vända sig till K. M. för att begära Dess biträde för upställande
af ett sådant förslag, hvartill erfordras en mängd nödvändiga statistiska
upgifter, hvilka icke under Riksdagen kunna åstadkommas.
Då Utslcs förslag synes gå derpå ut, att få jordens värde närmare
bestämd, synes mig den af Utsk. föreslagna und. skrifvelse icke
vara så omfattande, att man med säkerhet kan antaga, att det åsyftade
ändamålet vinnes. Jag skulle derföre tro, att man bör taga
steget längre ut och hos K. M:t anhålla derom att ett fullständigare
förslag till BevillmsFörordn. måtte, på sätt lämpligast synes,
emellan Riksdagen utarbetas för att sedermera föreläggas R. St:r.
I öfverensstämmelse härmed har jag upställt ett förslag, som är
skiljaktigt från Utsk:s samt af följande lydelse; »Att R. St:r måtte
hos K. M. i und:het anhålla, det täcktes K. M:t, på sätt lämpligast
synes, låta utarbeta förslag till grunder för en ny Bevilln.Förordn.,
Den 1 April f. m.
i ändamål att föreläggas Rikets nästsammanträdande Ständer, och
hvarvid hufvudsakligen bör iakttakas: att bevillning må komma att
utgöras af hvarje skattskyldig i mån af dess inkomst, och med antagande
af en lika procent-beräkning för alla.» Då R. St:r ingå
tili K. M. med begäran om utarbetande af en Författn., som afser
beskattning, föreställer jag mig att vid en sådan framställning bör
bifogas ett yttrande om de grunder, hvilka böra följas och att, i
händelse ett sådant yttrande saknades, det embetsverk, som kunde
fä sig updraget att utarbeta förslaget, stannade i alltför mycken
ovisshet om hvad som kunde anses utgöra R. St:s åsigt i detta
hänseende. Det är på denna grund, jag tillåtit mig föreslå do
sista orden, nemi.: »att bevillning må komma att utgöras af hvarje
skattskyldig i mån af dess inkomst och med antagande af en lika
procent-beräkning för alla.» Hvad första mom. häraf beträffar, utgör
det endast en tillämpning af de grunder hvarpå nuvar.de
BevillmsFörordn. hvilar, nemi. att man skall så långt man kan
beskatta inkomsten. Beträffande det andra mom. eller procentberäkningen,
så öfverensstämmer det med de åsigter som vid öfverläggningen
af förevarande Betänk, hos R. o. Ad. gjort sig gällande.
Jag anhåller alltså vördsamt att Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos. å det af mig nu framställda förslag.
Hr Ribbing, Arvid: Hufvudsakligen instämmande uti de
åsigter, som af den siste värde talaren blifvit framställda, skulle
jag önska erhålla kännedom om det beslut, som i förevar:de hänseende
blifvit af Ilögv. PresteSt. fattadt. Jag tror att dess förslag
till underd. skrifvelse är ungefärligen af enahanda lydelse, som
Frih. Sprengtporten föreslagit.
Frih. Sköldebrand, Knut: Den utredning som Utsk. i
afseende på förevar:de punkt föreslagit, att R. St:r skulle hos K. M.
i und:het begära, är så vidt omfattande, att den knapt under närvarande
generation skulle kunna blifva fullbordad. Hvarförutom
då under den långa tidsutdrägt, som skulle för utredningens tillvägabringande
erfordras, fastigheternas och jordegendomarnes värden
skulle komma att undergå högst betydliga förändringar, vi
skulle befinna oss på samma punkt som nu. Då jag alltså icke
anser det af Utsk. framställda förslag antagligt, får jag härmedelst
vördsamt underställa Ståndets pröfning följande förändrade redaktion
till und. skrifvelse: »Att R. St:r hos K. M. i und:het anhålla
det K. M. måtte täckas låta uprätta somt förelägga näst sammanträdande
R. St:r förslag till grunder för bevillningens fördelning
samt sättet för dessas tillämpning, efter hvilka på ett lämpligare
och rättvisare sätt än efter gällande Bevilln.Förordn. den af R. St:r
fastställda bevillningssumman må kunna fördelas til! utgörande.»
Jag anser en und. skrifvelse till K. M. af enahanda beskaffenhet,
som jag tagit mig friheten föreslå, vara så mycket mera önskvärd,
som jag eljest tror att vi icke kunna vinna det önskade målet,
att vid nästa Riksdag få en förbättrad och på andra grunder byggd
BevillmsFörordn.
Den 1 April f. ni.
6
Jag anhåller vördsamt om bifall till det af mig framställda
förslag.
Hr Printzensköld, Carl: I likhet med den siste värde
talaren tror jag, att Frih. Sprengfportens förslag är af så vidt omfattande
beskaffenhet, att det kommer att dröja alltför länge innan
det blifver möjligt för det embetsverk, som får sig ifrågavarande
utredning updragen, att densamma fullgöra. Jag hyser också den
fruktan, att hvad Frih. Sköldebrand föreslagit måhända äfven
kommer att leda till samma resultat. Jag skulle derföre tro, att
den und. skrifvelsen icke bör innehålla begäran, att K. M. måtte
föreslå någon grund till fördelning af skatterna, utan helt enkelt
att K. JI. täcktes, på sätt Han kan finna lämpligt, låta verkställa
en undersökning om jordegendomarnas och fastigheternas verkliga
värde, samt om städernas skattebidrag; samt derefter förelägga
denna undersökning R. St:r, hvilka då kunna bestämma beloppet
af den bevillning, som bör utgå. Godkänner man ett sådant
skrifvelse-förslag, så har man dermed vunnit den fördelen, att man
icke talat om, att resultatet af dessa undersökningar skola R. St:r
föreläggas; och jag anser detta så mycket heldre böra underlåtas,
som det, enl. min åsigt, är rent af omöjligt att under den knappa
tiden som återstår intill nästa Riksdag verkställa dessa undersökningar.
Jag anhåller alltså om bifall till det af mig nu framställda
förslag.
Sedan härefter undert. Ridd:h.Sekret., i anledn. af Hr Ribbings
förfrågan, t i 11 k ä n n a g i f v i t att prot.-utdrag, angtde PresteSt:s i förevarande
ämne fattade beslut, ännu icke blifvit R. o. Ad. meddeladt,
yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Att nuvar:de BevillmsFörordn.
är särdeles bristfällig, lärer väl medgifvas; olika personer inom
samma klass och samma kommun erlägga, i förhållande till sina
inkomster, bevillning särdeles ojemnt, men ännu värre är, att olika
klasser äro ojemförligt olika beskattade. Jemför man t. ex. den
bevillning tjenstemännen, i förhållande till sina inkomster få vidkännas,
med den näringsidkande erlägga, så finner man, huru
mycket mera tjenstemännen äro betungade emot den sednare klassen.
Att ett sådant förhållande icke bör få fortfara, är klart, men lika
önskligt som det är alt detta missförhållande upphör, lika säkert
är det ock, att en sådan genomgripande förbättring icke kan åstadkommas
genom Bevilln.U tsk. För denna min åsigt talar
erfarenheten. Den bevisar, alt icke blott en mängd erforderliga
statistiska uplysningar för utarbetande af en ny Förordning saknas,
utan ock att Bevilln.Utsk. icke är särdeles lämpligt för upgörande
af en ny Bevilln:sFörordn., likväl icke derföre att inom Utsk.
saknas tillräckligt nit och kunskaper, men derföre alt Utsk. är
alldeles för talrikt och saknar erforderlig tid. Det är icke möjligt
att 48 personer skola kunna afgifva förslag lill en Förordn. sådan
sorn Bevilln:sFörordn. Sådana förslag böra upgöras af ett färre
antal och sedan granskas af en talrikare församling. Såsom jag
6
Den 1 April f. m.
nämnt anser jag Bevilln.Utsk. olämpligt för upgörande af förslag
till Författn., ehuru ganska lämpligt att granska ett redan upgjordt
sådant; och derföre anser jag det önskligt, att man må kunna erhålla
ett förslag, sammanfattadt af ett mindre antal sakkunnige
personer, hvilkas förslag sedermera böra af R.' St:r granskas.
Bevilln.Utsk. har i detta afseende delat min åsigt och inkommit
med en framställning i denna syftning. Jag anser R. St:r böra
derför vara Bevilln.Utsk. tacksamma, men på samma gång jag anser
Utsk. i den nu föredragna punkten hafva förfarit rätt, kan jag
icke neka, att denna punkt ändock icke är fullt tillfredsställande,
emedan förslaget är dels något för vidsträckt och dels icke innefattar
allt hvad det bör, det säger nemi. att R. St:r skola hos
K. M. anhålla om en efter fullständig undersökning och utredning
om så väl den fasta egendomens verkliga värde som om städernes
och landets ömsesidiga skattebidrag, förmåner och onera, samt sedan
i Nåder låta förelägga R. St:r resultaten af denna undersökning,
med ledning hvaraf R. St. blifva i tillfälle att bestämma den bevillning,
som skäligen kan anses böra i framtiden utgå. Det lärer
väl svårligen låta sig göra att inom en så kort tid som intill
nästa Riksdag kunna utfinna det verkliga värdet på den fasta
egendomen, och om än en sådan utredning skulle kunna göras,
blifver den bevisande endast för en kort tid, hvarefter den måste
ånyo företagas. Jag tror derföre, att en sådan utredning icke är
möjlig att erhålla och att den dessutom är obehöflig. Nödvändigt
är det deremot, att grunder upgifvas, hvarefter beskattningen skall
utgå, och derefter sättet för dessa grunders tillämpning, så att
man kan erhålla en billig och jemförligt lika beskattning å alla
klasser, allt i mån af deras inkomster; deremot har Utsk. alldeles
icke yttrat sig om att skrifvelsen skall innehålla en begäran om
förslag i sistnämnde afseende. Jag förenar mig alltså med Frih.
Sköldebrand. Enl. hans förslag skola R. St:r hos K. M. anhålla
om förslag till förbättrade grunder för bevillningens utgörande och
sättet för dessa grunders tillämpning. Ett sådant förslag som Frih.
Sköldebrands, ingriper icke på ringaste sätt i R. St:s beskattningsrätt,
ty dels är i detta förslag tydligen uttalad, att R. St:r önska
förslag till grunder, efter hvilka den af R. St.r fastställda bevillning
skall uttaxeras, dels kan icke heller med något skäl påstås,
att derföre, att man- fått ett förslag till grunder, man icke förbehållit
sig fri beslutande rätt och således icke heller afsagt sig beskattnings-rätten.
I annat fall skulle man kunna säga, att R. St:s
beskattnings-rätt blifvit förnärmad derföre, att Regeringen afgifvit
förslag till ny tulltaxa, ett förhållande som är fullkomligt jemförligt
med det förevar:de.
Frih. Sprengtportens förslag, åsyftande detsamma som Frih.
Sköldebrands, kan jag deremot icke biträda, ty det går något för
långt i specification af hvad man önskar Det innehåller nemi.,
att K. M. vid upgörandet af sitt förslag måtte iakttaga, att bevil 1-  ningen skall komma att utgöras af hvarje skattskyldig i mån af
dess inkomst och med antagande af en lika procent-beräkning för
alla. Det må visserligen vara en sanning, att om man kan genom
Deli 1 April f. ni.
7
förbättrade grunder och ett förbättradt sätt för dessa grunders
tillämpning, vinna säker kännedom om de skattskyldigas verkliga
inkomster, kan det vara skäl att uttaxera bevillningen efter en
lika procent. Om det åter skulle visa sig att en klass medborgare
t. ex. embetsman kunna för hvarje R:dr af deras inkomst taxeras,
men en annan klass, t. ex. handlande, ehuru man efter nya grunder
möjligen kan, bättre än för närvar:de, känna deras inkomster,
icke kan så noga som embelsmännen beskattas, skulle det ju vara
en uppenbar orättvisa att efter lika procent-beräkning beskatta
båda dessa klasser. Skall procenten, hvarefter bevillningen utgår,
vara lika för alla, så är det också klart att kontrollen öfver allas
inkomster äfven måste blifva lika, ty eljest begår man en orättvisa,
såsom jag redan nämnt; och är det uprättade förslaget icke
rättvist, så är det icke heller nyttigt. Jag anhåller om bifall till
Frih. Sköldebrands förslag.
Gr. af Ugglas, Garl Fredr. Ludv.: Hr Prindensköld
har emot Frih. Sköldebrands och Frih. Sprengtportens förslag anmärkt,
att hvad dessa förslag åsyfta, kommer endast alt förorsaka
tidsutdrägt och att man således i det hela hade ingenting vunnit.
Jag är likväl af motsatt tanka. Jag tror nemi. att det förslag till
grunder för en ny Bevilln:sFörordn., som dessa tvenne talare afsett,
skall af dertill lämplige personer kunna inom den begärda tiden
upgöras, och jag är fullkomligt öfvertygad, att om än en sådan
utredning skulle göras, hvilken den talaren önskat och hvilken
utredning han föreställt sig komma att draga långt på tiden, kommer
den att för Bevilln.Utsk. medföra ett ganska svårt och vidt
omfattande arbete, som möjligen ändock icke kan fullt tillfredsställande
af Utsk. verkställas. Det är två omständigheter man vid
upgörandet af en BevillmsFörordn. måste taga i betraktande. Den
ena och hufvudsakligaste är grunderna, hvarefter bevillningen skall
uttaxeras, äfvensom krontrollen deröfver, att denna bevillning uttages
lika af alla. Den andra omständigheten är, att något så
när söka få kännedom af beloppet utaf den inkomst hvarpå bevillning
skall läggas. Det är angeläget, att känna dessa förhållanden
för att statsbristssumman må kunna fyllas, men detta är en
secundär sak. På procent-beräkningen syftar Utsk:s förslag. Inom
Utsk. motsatte jag mig icke detta förslag, som icke heller väckte
någon strid. Man lät saken gå. Inom Utsk. framställdes åtskilligt,
såsom t. ex. utredning af städernas onera och utskylder borde
erhållas, men hvilket likväl icke har med bevillningen att göra,
och såsom jag nämnt stannade det dervid och man lät saken gå.
Utsk:s förslag åsyftar beräkning af verkliga beloppet utaf de skatt
skyldiges
inkomster, på det att man må kunna veta, hvilken procent
bör bestämmas, äfvensom att minimi-tariffen för jordbruket
må rättvist uppställas. Jag är öfvertygad att ett sådant arbete
skall draga särdeles långt ut på tiden. Jag instämmer fullkomligt
i Frih. Sköldebrands förslag. I fråga om Frih. Sprengtportens förslag,
delar jag de åsigter han i allmänhet uttalat, utom i afseende
på bevillningens utgörande, och jag fäster mig icke mycket vid
8
Den 1 April f. m.
Gr. Lagerbjelkes inkast deremot, ehuru jag medgifver att, om
man icke kan åstadkomma en någorlunda lika kontroll på allas
inkomster, man begår en orättvisa. Jag tror dock, att Taxeringskomitéerne,
om de väl sammansättas och ordentliga grunder upgöras,
skola mera samvetsgrannt förfara än hittills, oell att orättvisa
derigenom kan undvikas. Enl. min åsigt, förefinnes i Bevilln.-
Förordn. åtminstone en punkt, som torde påkalla en olika beskatt
ning.
I 36 § nemi. omtalas beskattning å gåfvor och testamenten.
Denna beskattning är der bestämd till högre procent än å
någon annan inkomst, och detta torde hafva skäl för sig, enär
gåfvor och testamenten icke äro hvad man egentligen menar med
årlig inkomst, utan de äro endast en tillfällig kapital-inkomst.
Min öfvertygelse är, att om Frih. Sköldebrands förslag antages,
vinnes det riktiga i de hufvudgrunder Frih. Sprengtporten framställt,
och derigenom hindrar man icke genom bestämda föreskrifter
att, i händelse af behof i något specielt fall, fastställa en olika
procent-beräkning. Jag anhåller således, att Frih. Sköldebrands
förslag måtte antagas, och jag får för R. o. Ad. uttrycka min
under flere år samlade erfarenhet, alt, utan att ett väl utarbetadt
förslag i alla dess detaljer öfverlemnas till BevillnrsUtsk. kommer
denna fråga att ständigt upskjutas. Man har här mycket talat
om Bevilln:sUtsk:s skyldighet att inkomma med ett eget förslag,
men denna skyldighet har Utsk. omöjligen kunnat upfylla; och
jag hemställer till de Hrr, som yttrat sig i motsatt syfte, huru de
vilja eller kunna begära att i en komité af 16 personer, som af
utgången äro intresserade, något riktigt förslag skall kunna upgöras,
helst då man hvarje gång - bestämmer en kontroll, stöter
intressen och frågans lösning är beroende af votering. Skall icke
då lusten att åstadkomma ett helgjutet förslag helt och hållet förtagas.
Först då, när man fått ett förslag fullständigt detaIjeradt
och grunder för beskattningens utgående upgjorda, kan Utsk.
afgifva et,t riktigt och antagligt förslag. På grund af dessa skäl
anhåller jag om afslag på Utsk:s förslag, och bifall till Frih. Sköldebrands.
Hr Adelborg, Henr. Otto: Till större delen förekommen
af föreg:de talare, anhåller jag att få tillägga endast några ord.
Det är en gifven sak, att grundskatterna småningom komma att
uphöra, antingen genom deras kapitaliserande eller efter hand
genom deras borttagande. Det måste då vara klart, att Svenska
nationens representanter lägga vigt på, att åstadkomma något,
hvarigenom en rättvisare bevillning än nu blir möjlig. Om alla
grundskatter borttagas, återstår således icke annat sätt att beskatta
nationen, än genom bevillning. Skall det fortgå såsom nu, då
man vid beskattningen följer en oefterrättlig förordning? Det är
icke tänkbart, ty man skulle eljest komma i en labyrinth af orättfärdigheter.
Således mäste i denna sak något åtgöras. När man
icke velat återremittera hela Betänk., för att vid denna Riksdag
komma till något resultat, måste man tillse, att denna punkt må
blifva förändrad; och för vinnande häraf instämmer jag i Frih.
Den 1 April f. m.
9
Sprentportens förslag, som från Frih. Sköldebrand i så måtto är
afvikande, att det förra afser bestämmandet af lika proc. för alla.
Detta anser jag vara enda medlet att kunna i en framtid förmå
personer att riktigt upgifva sina inkomster, och en rättvis bevillning
derå såmedelst åstadkommas. Huru man nu än upgör förslag,
skall man först i en aflägsen framtid komma till en fullständig
rättvisa. Förgäfves tror mari att man nu kan åstadkomma något
sådant. Nu hafva vi bufvudsakligast att söka upgöra rättvisa grunder
för beskattningen, så att densamma, i mån af inkomst, drabbar
alla lika. Huru vill man väl nu påslå, att man kan åstadkomma
eller framkalla rättvisa i beskattningen om, efter behållen inkomst,
den enas beskattning utgår efter 2^ proc., en annans efter
2 proc. och den tredje efter 1 proc.? Hvad blir följden? Jo, att
den som ålägges bevillning efter den högre procenlberäkningen,
söker på allt sätt att oriktigt upgifva sina inkomster, hvaremot,
om proc:n är låg och lika för alla, hvarje skattskyldig samvetsgrann!
upgifver sina inkomster. Man bör väl också hafva det förtroende
till menniskors rättskänsla i allmänhet, att då den ene
ser att den andre riktigt upgifvit sina inkomster, han äfven också
ärligt upgifver sina. Bevillningen efter taxeringsvärdet å jorden
utgör icke mer än jf af hvad den borde vara, och då är det väl
ju gifvet att den, som idkar handel och rörelse, anser sig icke
vara skyldig att ordentligt upgifva sina inkomster, hvilket likväl
skulle blifva händelsen, om proc:n är lika för alla. Jag anser
Frih. Sprengtportens förslag fullkomligt riktigt och anhåller om
bifall till detsamma.
Hr Printzensköld: Efter jemförelse emellan Frih. Sprengtportens
och Frih. Sköldebrands förslag, anser jag den sednares ega
företräde, men emot dess antagande förekomma likväl åtskilliga
betänkligheter. Det Högloft. Ståndet torde erinra sig, att vid en
föreg:de riksdag föreslogs den förändring i grundlagen, att K. M.
skulle vid hvarje riksdag föreslå beloppet af den bevillning, som
under statsregleringsperioden borde utgå, äfvensom sättet för dess utgörande.
Detta förslag vann icke R. St:s bifall, hufvudsakligen på
den grund, att man icke fann lämpligt, att K. M. skulle i en
fråga, som denna, hvilken rörer Svenska folkets beskattning, taga
initiativet; och likväl skulle detta nu blifna förhållandet, hvarigenom,
i händelse R. St:r biföl le de af K. M. framlagda grunder,
ett missnöje möjligen kunde riktas mot Regeringen öfver beskattningssättet,
hvilket missnöje, enligt min åsigt, ingalunda bör falla
på Regeringen, ulan på R. St:r, såsom den enda beskattande myndigheten.
Mig synes således lämpligare, att antaga Utslcs förslag
till underd. skrifvelse, enligt hvilket R. St:r skola begära, att K.
M. endast ville låta anställa undersökning om stadsfastigheters
värde och om städernes samt landets skattebidrag. Genom en sådan
undersökning erhålla också R. St:r material ier, för att kunna
sjelfve bestämma de grunder, efter hvilka bevillningen bör utgöras:
och för denna orsaks skull eger Utsk:s förslag ett värde, som man
möjligen vid första påseendet icke bemärker, men som dock gör
10
Den 1 April f. m.
det mera antagligt än något af dem, som bär blifvit framställda.
Jag vill emellertid icke förneka, att Frih. Sköldebrands förslag
eger förtjenst, men jag tror, att man med detsamma icke vinner,
hvad man egentligen åsyftat. Jag antager t. ex., att K. M. remitterar
R. St:s skrifvelse, vare sig till KammarRin eller KammarColl.
, för att efter vederbörande Landshöfdingars hörande afgifva
underd. utlåt, i ämnet. Bien huru är det väl möjligt för
dessa embetsmyndigbeter att framställa något förslag till grunden
för bevillningens utgörande, med mindre än att de infordra en
mängd upplysningar, som i delta hänseende äro alldeles nödvändiga?
Eljest befinna de sig i samma mörker, som Bevilln.Utsk.,
och kunna följaktligen icke afgifva något på sakkännedom grundad!
yttrande. Huru saken än må betraktas, så blir jag dervid, att
Utsk:s förslag är det bästa, hvarföre jag anhåller om bifall till
detsamma. Skulle likväl R. o. Ad. vilja antaga något af de andra
här framställda förslagen, anser jag Frih. Sköldebrands ega
företräde.
Gr. Björnstjerna, Carl Blagnus: Innan en rättvis
Bevilln.Förordn. kan upgöras, måste man känna det ungefärliga
värdet af Svenska jorden, äfvensom i hvilken proportion de olika
samhällsklasserna bidraga till statsbehofvens fyllande. När man nu
vet, att de illa aflönade embetsmännen, hvilkas bevillning utgår
efter 1 procent af inkomsten, betala till staten 85,000 Rdr, under
det att handels- och rörelse-idkande medborgare, efter 2|-  procent af deras inkomst, icke betala mer än 106,000 Bdr, visar
det sig ju uppenbart, att den grymmaste orättvisa begås mot de
förre. Skall nu, såsom en och annan talare föreslagit, procenten
bestämmas till en för alla, hemställer jag, om man icke derigenom
ytterligare ökar denna orättvisa. Innan en sådan likhet införes,
blir det ett oeflergifligt vilkor att utfinna sådana kontroller,
att allas inkomster samvetsgrannt upgifvas. Gr. af Ugglas har
redan visat, huru omöjligt det varit för Bevilln.Utslcts 48 personer,
med sina olika interessen, att upgöra nya och billiga grunder
för beskattningen. Det blir således nödvändigt för alla, hvilka
önska en förbättrad Bevilln.Förordn., hvaribland jag räknar mig,
att sträfva, ej efter det tbeoretiskt bästa, men efter det praktiskt
möjliga; detta tror jag innefattas i den skrifvelse, som här blifvit
framställd. Att redactionen är mindre god, har Gr. af Ugglas redan
visat. Det är också klart, att de inom Utslct, hvilka önskade
den goda sakens framgång, måste, för att icke sätta allt på spel
vid val af uttryck, rätta sig efter dem, som i likhet med Hr
Printzensköld helst sågo, att allt uppskjöts till en obestämd framtid.
Detta är' orsaken till det sväfvande i ordalagen. Vi tröstade
oss med hoppet att sedermera, hvar och en inom sitt Stånd, kunna
gifva en bättre form åt det i sig sjelf nyttiga beslutet. Då jag
nu anser detta mål vara vunnit genom F'rih. Sköldebrands förslag,
kommer jag att rösta bifall till detsamma. Hr Adelborg har förordat
Frih. Sprengtportens förslag, hufvudsakligen på den obestridda
rättsgrund, att lika bevillningen borde erläggas af alla;
Den 1 April f. m.
11
talaren anställde derjemte en jemförelse emellan landtbrukaren och
borgaren, hvari han tycktes antyda, att dessa båda klasser beskattas
olika. Detta sednare är ett misstag, båda betala procent
af sin inkomst, de stå således i fullkomlig parilé med hvarandra.
Under discussionen har jag icke kunnat finna, att man här
ansett det särdeles orättvist, att embetsmännen fortfarande erlägga
en ringare proc. i skatt än andra medborgare. Jag tror det således
vara mindre lämpligt att på förhand bestämma det grunden
för den nya BevillningsFörordn. skall blifva lika beskattning för alla
Det torde vara skäl att vänta med en dylik bestämmelse, till dess
att kontroller utfinnas, hvarigenom man från handel och rörelse
erhåller hvad dessa böra betala. Från jordbruket'får man naturligtvis
denna afgift, så snart ett rättvist jordvärde blifvit funnit.
Hr Printzensköld har förordat Utsk:s förslag derföre, att någon tid
för arbetets afslutande deri icke finnes utsatt, och anser deremot
Frih. Sköldebrands vara oantagligt, emedan arbetets verkställande
intill nästa riksdag, enligt hans tanka, vore omöjligt. Jag kan
icke fatta detta; visserligen skall K. M. från vederbörande infordra
uplysningar, men ingalunda behöfva desse vara så i minsta
detalj gående, som Hr Printzensköld förutsatt. Icke behöfver manj
för att komma till en rättvis beskattning af den Svenska jorden
i allmänhet, upgöra an ordentlig gradering af hvarje jordlapp.
Jag tror, alt man under loppet af de tvänne år, som återstå till
nästa riksdag, genom nit hos våra Landshöfdingar skall lyckas få
en fullt tillförlitlig upgift på jordens jemförliga värde, och detta
är allt hvad som erfordras till målets vinnande. Då PresteSt. redan
antagit en skrifvelse nära nog lika med den Frih. Skölde
brand
föreslagit, vågar jag tillstyrka bifall till nämnde förslag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I ett föregide plenum har
jag redan yttrat den åsigt, att det vore önskligt, om vid denna
riksdag R. St. kunde förena sig om rättvisare grunder för upgö
rande
af en ny Bevilln.Förordn., och jag har derföre yrkat återremiss
på betänk, i sin helhet, men hvilken återremiss R. o. Ad:n
afslagit. De öfrige Stånden hafva punkt för punkt beslutat öfver
ifrågavar:de Btänk. Jag tror således, att den åsigt jag från början
hyst, eller att Bevilln.Utskit skulle åläggas omarbeta ifrågavar:de
författning, numera icke kan göras gällande. Frågan står
nu på den punkt, att man måste öfverlemna henne i Regeringens
bänder. Såväl Ordföranden i Utsk:t, Gr. af Ugglas, som Gr. Björnstjerna,
ordförande på den afdelning, som först behandlat frågan,
hafva förklarat, att de olika åsigter, som inom Utsk:t gjort sig
gällande, förhindrat utarbetandet af en fullt ändamålsenl. författning
eller ens grunderna för en sådan. Under sådana förhållanden
måste jag afstå från min åsigt, att R. St. skola taga denna
sak om händer. En underd. skrifvelse måste aflåtas, och då bl ifver
frågan, i hvilka ordalag skall denna skrifvelse affattas. Utsk:s
förslag i detta afseende skall, om det antages, hänskjuta frågan till
en obestämd framtid Detta förslag innehåller, «att K. M. måtte
täckas antingen genom en för sådant ändamål nedsatt Kommité
12
Den 1 April f. m.
eller på sätt eljest kan finnas lämpligt låta efter gemensamma
grunder verkställa en fullständig undersökning och utredning om
såväl den fasta egendomens verkliga värde, som om städernes och
landets ömsesidiga skattebidrag.» Man kan lätteligen göra sig en
föreställning om den tid, som härtill erfordras, då man ibågkommer,
huru länge den nedsatta lvomitéen för utredande af städernes
beskattning varit härmed sysselsatt, utan att ännu hafva afslutat
sina arbeten. Jag tror derför, alt om en skrifvelse af det innehåll
Utsk:t föreslagit kommer att aflåtas, skall vid nästa riksdag
resultatet deraf icke motsvara 11. St:s önskningar. En underd.
skrifvelse till K. M., hvari begäres upgörande af grunder och
förslag till en ny Bevilln.Förordn., bör emellertid afgå, och vi
hafva nu att välja emellan 2:ne här afgifna, det ena af Frih. Sprengtporten
och det andra af Frih. Sköldebrand, båda i samma syfte.
Frih. Sprengtportens går derpå ut, att alla skola beskattas efter
enahanda grund, i hvilken åsigt jag destoheldre instämmer, som
jag redan uttalat den och vidblifver densamma. Men frågan är,
bör något sådant stadgande inflyta i den underd. skrifvelsen? Jag
skulle hafva tillstyrkt det, såvida alla Stånden antagit en sådan
beskattningsgrund; men då så icke är förhållandet, skulle jag tro,
att det snarare invecklar än utreder frågan. Frih. Sköldebrands
förslag är affattadt i mera allmänna ordalag, ehuru det i sig inbegriper
nära nog detsamma, som Frih. Sprengtportens förslag.
Frih. Sköldebrands lyder sålunda: »att R. St. hos K. M. anhålla,
att K. M. måtte täckas låta uprätta samt förelägga nästsammanträdande
R. St. förslag till grunder för bevillningens fördelning samt
sättet för dessas tillämpning, efter hvilka på ett lämpligare och
rättvisare sätt än efter gällande Bevilln.Förordn. den af R. St.
fastställda Bevilln.-summan må kunna fördelas till utgörande.» Så
snart rättvisa kommer i fråga, tror jag man bör fästa afseende på
Frih. Sprengtportens yttrade åsigt. Men jag har ett annat skäl,
hvarföre jag tror lämpligare vara att antaga Frih. Sköldebrands
förslag, nemligen att jag tror det vara lättare att vinna R. St:s
bifall dertill. Enligt hvad mig blifvit sagdt och flere talare här
yttrat, lärer ett i det närmaste alldeles lika förslag blifvit af PresteSt.
antaget, och att en stor del af BorgareSt:s Ledamöter i Bevilln.
Otsk. förklarat sig nöjde med detta förslag, hvilket de skulle
söka att inom BorgareSt. genomdrifva. Då således en icke obetydlig
del af representationen gillat detta förslag, och det kan
hafva mera utsigt för sig att blifva ett R. St:s beslut samt det
lemnar fria händer åt Regeringen, får jag på dessa grunder yrka
afslag på Utsk:s framställning och bifall till Frih. Sköldebrands
förslag.
Hr Flach, Joh. Fredr. Philip: Jag begärde ordet då
Hr Adelborg förordade Frih. Sprengtportens förslag, hvars hufvudsak
1 igaste företräde skulle bestå deruti, att en lika procentberäkning
för ali be v i lin. deruti åsyftas. R. o. Ad:n torde erinra sig,
att d. 26 i förra månaden behandlades frågan om den lika proc.-  beräkningen, i anledning af derom väckta motioner, hvilka finnas
Den 1 April f. m.
13
uptagna å sid. 6 i förevar:de Betänkande, men R. o. Ad. afslog
alla dessa motioner. Jag hemställer således, huruvida det må vara
lämpligt att, sedan man i föregående plenum afslagit framställningarne
om den lika proc.-beräkningen, men icke destomindre nu
beslutar en underd. skrifvelse, som skulle komma att slå i strid
mot ett Ståndets föregående beslut härutinnan. Snarare anser jag
då Frih. Sköldebrands förslag vara antagligare, sedan man, i motsats
till den åsigt, jag bekänner, beslutat taxeringsmannaedens
afskaffande.
Frih. Cederström, Rudolf: Svårigheten för ett Utskott
som består af 48 Ledamöter, att framlägga grunder för Bevillningens
utgörande, hafva Utslctets egna Ledamöter bär åskådliggjort.
Ostridigt bär deras arbete emellertid vittne om särdeles flit och
eftersinnande. Jag får derföré, med anledning af hvad som bär
blifvit yttradt, förklara, att jag anser det vara till komplett evidens
desuderadt, att till afhjelpande af dessa svårigheter något torde
böra göras. De afgifna förslagen stå hvarandra ganska nära, men
mig synes Frih. Sköldebrands ega företräde framför både Utsk:s
och Frih. Sprengtportens förslag. Det förstnämnde är mera omfattande,
det binder icke alltför mycket, utan lemnar friare utrymme
för en ändamålsenlig utveckling af .samma idé, som ligger
till grund jemväl för de öfriga förslagen. Jag förenar mig således
i anhållan om bifall till Frih. Sköldebrands förslag, och skall i
delta hänseende icke blifva utförligare, enär hans förslag redan
hos andra talare vunnit, som jag tror, tillräckligt stöd.
Orsaken, hvarföre jag begärt ordet, har egentligen varit, att
under ventilerande af en föregående punkt i Utsk:s Belänk., berördes
i förbigående det i denna g förekommande nedsättandet af en Komité.
En värd talare, Hr Adelborg, yttrade dervid, alt man af en sådan
Komité icke borde vänta sig något särdeles stort, såsom ett, jag
fruktar, i afskräckande mening framdraget exempel, hvarpå han
åberopade en för någon tid tillbaka nedsatt Komité, för undersökande
af grunderna för städernas beskattning. Den värde talaren
sade, att denna Komité, som, enl. hans förmenande, blifvit bildad
för 7 år sedan, ännu icke medhunnit mera än historiken öfver 5
ä 6 städer eller något deröfver. Den värde talaren har likväl
misstagit sig först derutinnan, att Komitén nedsattes icke för 7,
utan för 5 år sedan, och för det andra har den utarbetat historiker
öfver icke blott 5 å 6, utan 14 städer, hvaraf 10 stadsberättelser
aflemnats i vederbörligt StatsDeparl:t, och flere äro ännu
under arbete, samt gifva anledning att till ett antal af 5 å 6
vara färdiga under loppet af detta år, i hvilket fall närmare 20
berättelser vid nämnde tids utgång vore fullbordade. I alla händelser
äro de redan nu, på långt när, icke så fåtaliga, som Hr
Adelborg hört samtalsvis vara upgifvet. Med tillfredsställelse har
jag funnit, att den värde ledamoten icke uttalat något klander öfver
Komiténs arbeten, ty förmodligen har han insett, att den rikhaltiga
samling af materialier, som blifvit för Komitén tillgänglig,
men tillförene aldrig varit på ett ställe sammanförd, böra och
n
Den 1 April f. m.
kunna icke så behandlas, alt hela arbetet blefve ett hastverk, i
st. f. att utgöra ett tillförlitligt sta t istisk t-b istor isl< t verk; men har
den värde talaren icke klandrat Komiléns arbeten, så har han likväl
framställt sin mening så, att andra personer skulle kunna
deraf taga sig anledning att fälla ett ogynsamt omdöme öfver Komitén,
hvilket jag ansett mig, såsom ledamot deri, så mycket mera
föranlåten att söka förekomma, som Komiténs skrifter ännu icke
blifvit tryckte; men när de, såsom jag hoppas, framdeles blifva
utgifne och för allmänheten tillgänglige, skola de, efter hvad jag
vågar med tillförsigt förespå, skänka den tänkande läsaren en
sann tillfredsställelse och många uplysningar, hvarom bl ifver tid
att utförligare tala, då arbetet en gång bl ifver tryckt.
Frih. Sprengtporten: Jag påstår ingalunda att det ända
mål,
som åsyftas, nemi. att erhålla en bättre BevilIn:sFörordn:g,
kan lika väl upnås genom Frih. Sköldebrands förslag, som om mitt
förslag antages. Jag tror likväl att Hr Printzensköld, i sina anmärknm
emot det sednare, att det vore mera omfattande än Frill.
Sköldebrands, ganska mycket misstagit sig, ty då Frih. Sköldebrands
redaktion lemnar de embetsverk, som komma att handlägga
frågan, all möjlig frihet att föreslå hvad som helst i bevillningsväg,
t. ex. att i stället för de grunder, som nu äro gällande,
föreslå att bevillningen bör utgå efter inkomst, såsom t. ex. att
den skall förvandlas i acciser, eller att man skall införa en inkomsttaxa,
så har jag fästat mig vid den grundsats, som är iakttagen
i Bevilln:sFörordn:n, nemi. att inkomsten skall beskattas.
Emedlertid ligger häri måhända ingenting orätt. Frih. Sköldebrands
förslag öfverensstämmer ganska nära med det förslag, som
vid förra Riksdagen framställdes, men då förkastades, nemi. att K.
M. borde, på samma gång förslag aflemnas till R. St:r i och för
statsregleringen, tillika föreslå R. St:r sättet, hvarpå de behöfliga
afgifterna skola uttaxeras. Jag hade trott att då R. St:r till K. SI.
ingå med begäran om utarbetande af en ny Bevilln:sFörordn:g
eller grunderna dertill, det vore i sin ordning att det embetsverk,
som erhåller detta updrag, har någon ledning af R. Stms åsigt i
ämnet, och detta har varit orsaken till mitt förslag. Hvad åter angår
anmärkn. mot mitt förslag till skrifvelse, nemi. att den innefattar
en orättvisa emot embets- och tjenstemännen, i fråga om beskattning
af deras löner, tager jag mig friheten erinra om, att det icke
är fråga om att de embetsverk, som skola handlägga frågan, äfven
skola uttaxera bevilln:n, utan de skola föreslå grunderna för
all bevilln:g. Jag har endast uttalat en alimän sats, och mig synes
att den saken för öfrigt, i sig sjelf, är så klar och så helt
och hållet beror på R. Stms beslut, att den icke erfordrar något
vidare yttrande. För öfrigt, och då de flesta talare här yttrat sig
för Frih. Sköldebrands förslag, ämnar jag icke motsätta mig detsammas
antagande, men hvad angår frågan ora bevilln:g på em
betsmäns
löner, så, på sätt jag redan visat, behöfver det embets
verk,
som får sig frågans utredning anförtrodd, alldeles icke derom
yttra sig, emedan den saken är fullkomligt tydlig och klar.
Den 1 April f. m.
15
Hr Printzensköld: Jag protesterar emot befogenheten af
den tillvitelse jag fått emottaga af Gr. Björnstjerna, att min framställning
åsyftar att få saken upskjuten till en obestämd framtid.
Man äger icke att påbörda sina motståndare mindre goda motiver,
då man icke kan visa att sådana i verkligheten förefinnes. Skillnaden
emellan Gr:ns och mina åsigter har sin grund måhända i
bådas vår erfarenhet. Jag har sedan min ungdom vandrat den
civila banan. Jag har deraf erfarit hvilken tid, som fordras för
att med sakkännedom och grundlighet bedöma hvarje fråga, och
på detta sätt har jag kommit till den öfvertvgelsen, att om man
vill åstadkomma något gediget arbete, måste man hafva tid på sig,
eljest bl ifver det, i de flesta fall, hastverk, och så torde äfven
blifva händelsen, om till nästa Riksdag förslag till bevillmns utgörande
skall från K. M. för R. St:r framläggas. Gr:n har ti11-  bragt sin tid på den militära banan. Han är van att, efter kommando-ordets
uttalande, hans sqvadron ögonblickligen verkställer
sina rörelser, med ett ord, att få sina befallningar hastigt åtlydda.
Gr:n tror måhända att det arbete, som skall verkställas vid skrifbordet,
går lika lätt och lika skyndsamt, men jag kan försäkra att
så icke är händelsen, och jag hoppas att Gr:n skall få en annan
öfvertygelse, om han erhåller en plats på den bana, der jag nu
vandrat i 40 år. Det vore önskligt, om man åt Gr:n ville updraga
att upgöra de grunder för Bevilln:sFörordn:n, hvilka man
nu vill att Regeringen skall föreslå. Då torde Gr:n komma alt
inse, det arbetet härmed icke är så lätt, som han nu antager, och
att hans tillvitelse emot mig således saknar all slags befogenhet.
Jag anser Frih. Sköldebrands förslag oskadligt, men min öfvertygelse
är, att det för Regeringen är omöjligt att, med mindre än
både föredraganden och Statens öfrige embets- och tjenstemän biträda
vid förslagets upgörande, hvarigenom naturligtvis Regeringen
måste åsidosätta alla andra vigtiga göromål, kunna åstadkomma en
sådan utredning i ämnet, som erfordras, för att vid nästa Riksdag
framlägga för R St:r ett förslag, som är fullt tillfredsställande.
När jag önskar att Regeringen skall biträda R. St:r i lagstiftningsväg,
vill jag ock lemna denna Regering rådrum att göra det med
den fullständighet, som man bör äga rätt att förvänta, det Högsta
Makten alltid iakttager vid behandlingen af hvarje sak, som af
densamma behandlas, så att R. St:r sedermera må med Regeringens
åtgärd finna sig belåtne. Att åter begära af Regeringen s. k.
hastverk, att icke fråga efter huru ett förslag blir upgjordt, blott
skyndsamhet dervid iakttages, är något, som jeg icke vill tillstyrka;
och att en begäran, det K. M. skall till nästa Riksdag för
R St:r framlägga ett förslag till Bevilln:sFörordn:n, innefattar en
orimlighet, visar sig deraf, att om den föreslagna skrifvelsen skall, i
sammanhang med Bevilln:sFörordn:n, ingå till K. M., så torde
med densamma komma att ännu 7 ä 8 månader fördröja, så att
icke mera än 1 och ^;dels år återstår intill nästa Riksdag.
Hr Gripenstedt, J o h. Au g.: De olika förslag, som i detta
ämne blifvit afgifna, vittna nogsamt derom, att man inser behofvet
16
Don 1 April f. m.
af on förändring i nu gällande Bevilln:sFörordning; och att denna
förordning är ganska bristfällig icke allenast i afseende på sina
principer, . utan fastmera i sin tillämpning, derom tyckas äfven
åsigterna vara temmeligen enhälliga.
De upgifna förslagen skilja sig väsendtligen i 2:ne afseenden.
Utsk:s' går derpå ut, att K. M. skall göra en utredning af ärendet,
och att denna utredning skulle öfverlemnas till R. St:r, så
att de, med ledning deraf, må kunna lättare och säkrare utföra
den lagstiftning, ang:de bevillningens fördelning, sorn dem tillkommer.
Frih-.ne Sköldebrands och Sprengtportens förslag afse
jemväl en sådan utredning; men att K. M. derjemte skulle, på
grund af denna utredning, för R. St:r framlägga sin tanke om rättvisaste
sättet för denna beskattning. Jag tror icke att man gör
R. St:r någon orättvisa, då man säger att de, i följd af sin sammansättning,
i allmänhet synas vara mindre egnade att taga initiativet
i de större, mera invecklade frågorna; ty för att med framgång
taga initiativet i en sak, fordras naturligtvis i främsta rummet
att, ang:de det ifrågavaride ämnet, äga fullständig sakkännedom,
och detta torde emedlertid icke gerna — åtminstone ej allmänt
— kunna förutsättas vara fallet med våra fasta Utsk., sammansatta
af ledamöter från alla fyra RiksSt.n. Jag anser derföre
riktigt, att i alla vigtigare frågor Regeringen framlägger förslag
för R. St:r, och att dessa, samt deras Utsk., sedermera fungera
egentligen såsom en granskande, bedömande och jemkande myndighet.
Redan häraf torde vara klart, att jag hyllar de åsigter,
som de båda Frihrne i sina förslag uttalat, och i valet mellan dessa
skulle jag vilja gifva företräde åt Frih. Sköldebrands. Dessa förslag
äro sinsemellan nära öfverensstämmande, men Frih. Sprengtporten
har upgifvit några grunder, hvarpå K. M. skulle bygga den
nya Bevilln:sFörordn:n. Visserligen tror jag att dessa grunder äro
ganska riktiga, och att de också torde blifva de, som komma att
tillämpas vid förslagets upgörande, men jag tror äfven att det är
svårt att på förhand, innan ännu en föregående utredning skett,
bestämma sig för den ena eller andra af dessa grunder, och att
detta lämpligast bör ske sedan frågan blifvit underkastad behörig
granskning, hvarvid någon annan inskränkning icke torde vara
nyttig, än den som ligger i det mål, som sökes, nemi. en rättvis
fördelning af bevillnm. Ur denna synpunkt anser jag att Frih.
Sköldebrands förslag är lämpligare än Frih. Sprengtportens. Det
är onekligen sannt, att denna fråga är så vidlyftig och ömtålig,
att den fordrar mångå och noggranna förberedelser, och att det
möjligen, såsom den siste talaren förmenat, torde blifva svårt att
till nästa Riksdag medhinna en så grundlig utredning af ämnet,
som vederbör, men jag tror emedlertid, att om man så snart
som möjligt griper verket an, och vid valet af ledamöterna i Komitén
lyckas att träffa fullt lämpliga personer, så torde det icke
vara alldeles omöjligt att till nämnde tid hafva frågan någorlunda
fullständigt utredd, och att således deraf icke bör hämtas skäl för
underlåtande af en und. skrifvelse i ämnet till K. M. Jag tillstyrker
bifall till Frih. Sköldebrands förslag.
Deri 1 April f. m.
3 7
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Meningarno synas icLa
vora särdeles delade om behofvet af en skrifvelse till K. M., med
anhållan om upgörande af nya grunder för Bevilln:sFörordnm, men
jag ber att få fästa upmärksamlieten derpå, att om andra grunder '
för bevillnms utgörande antagas, så är det också nödvändigt att i
sammanhang dermed förslag upgöres om borttagande af grundskatterne.
Det är bekant att bevillnm för fast egendom icke är annat
än en tillfällig beskattning. Antager man således nya grunder för
denna bevillning, så är också gifvet att detta har ett bestämt inflytande
på beloppet af grundskatterna. Jag tror att initiativet i
detta hänseende bör från Regeringen utgå, och jag hyser den öfvertygelse,
att Regeringen inser nödvändigheten deraf, att förslag
om grundskatternas borttagande sättes i sammanhang med upgörande
af nya grunder för bevillnm. Om, såsom det synes mig,
II. o. Ad. är benägen att aflåta en sådan skrifvelse, som nu är
förordad af de flesta talare, hemställer jag derföre, om icke deri
äfven bör inrymmas en anhållan till K. M., att förslag till grundskatternas
uphörande på samma gång må utarbetas.
Hr Ribbing: Då denna fråga otvifvelaktigt är den vigtigasto
i hela Bevilln:sFörordnm, torde det vara skäl att man gör sig
reda för hvad dessa tre särskilda förslag innehålla. Det första är
ett af Utsk. föreslaget sätt att hos K. M. begära att få vissa der
taljer utredda, hvilka skola ligga till grund för den blifvande bevillnm.
Dessa detaljer äro undersökningar om den fasta egendomens
verkliga värde och om städernas skattebidrag, onera och utskylder.
Det andra förslaget, som jag vill uptaga, ehuru det icke
kommit i den ordning, som jag nu sätter det, men till sitt inne
håll
synes böra komma i 2:dra rummet, är Frih. Sköldebrands, och
som går ut på det, som förmodligen alla tre förslagen synas hafva
till syfte, nemi. en rättvisare fördelning af bevillnm. Förslaget begär
att grunder skola upgöras, efter hvilka, på ett lämpligare och
rättvisare sätt än nu bevillnm må kunna utgå. Tredje förslaget,
Frih. Sprengtportens, uttrycker egentligen hvari denna rättvisa beslår,
och Frihm har funnit den ligga deruti, alt skatterna skola
utgå af hvarje skattdragande, i mån af inkomst, under antagande
af lika procenlberäkning. Om nu R. St:r, hvilka äro, såsom
ofta uprepats, just de, som skola sig sjelfva beskatta, besluta
sig för en skrifvelse till K. M., synes mig lämpligt, att de icke
så der handlöst kasta frågan om sättet för skatternas utgörande
ifrån sig, utan att ens något bestämma vägen för målet, hvartill
de syfta. Man vill en rättvisare fördelning af bevillnm. För min
del skulle jag tycka att R. St:r, såsom beskattande sig sjelfva,
böra uttrycka hvari rättvisan ligger, och jag finnér den i att
skatta efter inkomst. Detta hafva flere talare från början så noga
utredt, att jag blott hänför mig till hvad de sagt. Man har (jag
har icke så noga kunnat höra, som alltid är händelsen med oss
där borta) talat om sqvadroner och annat, men efter hvad jag hört
andra talare derom yttrat, skulle jag kunnat sluta till att detgåtfc
derpå ut, att embetsmännen skulle hårdast och säkrast träffas af
V. II. 2
18
Den 1 April f. m
den beskattningsgrund, som nu åsyftas, under det andra kunde
komma att gå frie eller mindre säkert träffas deraf, men vi äro i
alla fall så beroende af R. St:rs välvilja, så att detta icke bör
hindra oss att antaga, hvad vi i alla fall anse rätt, och då nu
BondeSt. önskat en rättvisare fördelning af be v i 11 n :n, och rättvisan
synes ligga i det, som är bestämdt uttryckt i Frih. Sprengtportens
förslag, så skulle jag tro, att om någon sammanjemkning
kommer i fråga med BondeSt. och man har två Stånds beslut, det
blir lätt för Utsk:s sakkunnige ledamöter att afgifva ett efter omständigheterna
lämpadt nytt förslag.
Hr Adelborg: Jag måtte uttrycka mig otydligt, då jag kunnat
få riktad mot mig en anmärkning, sådan Gr. Björnstjerna framställt.
Min mening var icke, att det skulle vara en lika procentberäkning
för städer och landet, utan min mening var att det
skulle vara en lika, men lägre procent å egendom och inkomst.
Då får mitt yttrande ett annat utseende, än hvad Gr:n behagat
gifva det. Hvad beträffar Frih. Cederströms yttrande, rörande Komitén
för utredande af städernas beskattning, får jag nämna, att
då jag i förra plenum talade om en Komité, upställde jag endast
en jemförelse mellan 2:ne sådana Komitéers arbeten, och jag tog
då t. ex. den Komité, hvari Frih:n sitter, för att visa huru lång
tid, som behöfves för dylika arbeten. Jag sade då att jag trodde,
att man på 7 år icke kunnat åstadkomma mera än 7 å 8 städers
historik. Jag erkänner att jag begått ett misstag, och min afsigt
har endast varit att upställa en jemförelse emellan olika Komitéers
arbeten, men alldeles icke något klander, och hoppas jag att
Frih:n anser detta mitt erkännande tillfyllestgörande. Hr Flach
har sagt, att det vore inkonseqvent att bifalla Frih. Sprengtportens
förslag, då man redan afslagit väckta motioner om lika bevillning
för alla, men straxt derefter förklarade Hr Flach, att han
icke inom Utsk. förordat nedsätlande af en Komité, men, sade han,
jag är ganska villig att nu frångå denna åsigt och förenar mig
med dem, som yrka motsatsen. Kan han sjelf vara inkonseqvent,
så lärer det väl icke vara så farligt, om R. o. Ad. antager Frih.
Sprengtportens förslag och kommer till en annan princip, en princip,
som jag dock vågar påstå att hvar och en, som tänker sig
ett arbete i denna fråga, utgånget från Regeringen, nödvändigt
måste finna att det skall i Betänk, framställas. Får man inkomsten
beräknad så nära som möjligt hvad den bör vara, så väl af
landtbruk, som stadsnäringarne, så har man ju äfven fått en grund
för bevillnrns utgörande, som blir beståndande för framtiden, och
då faller af sig sjelft, att det bör vara en lika procentberäkning
för alla, ty det måste vara klart att, om allas inkomster kunna
noga beräknas, skatten till Staten äfven bör vara lika för alla.
Det finnes ingen billighet uti att säga, och det kan icke annorlunda
ske än på höft, att en skall betala så efter en proc. och
den andra så efter en annan proc., emedan vi icke kunna komma
åt hans inkomster förr än man fått nya grunder för Bevilln:sFörordn:n,
men ehuru man möjligen icke alltid kan träffa rättvisan
Den 1 April f. m.
19
på håret, måste man likväl alltid antaga att man träffat det rätta
åtminstone så nära sorn möjligt, och man måste äfven då i Bevilln:sFörordn:n
vara så rättvis, att b e v i 11 n: n träffar alla i möjligaste
måtto lika. Alan har talat om embetsmannen och talat om
nödvändigheten af nedsättning i proc:n för dem. Ja väl, nedsatt
proc:n till 1, eller ^:del, men gör då ock samma nedsättning
på 'alla, och då först åstadkommer man rättvisa, men detta sker
ingalunda, om endast embetsmannen skall åtnjuta nedsättning, då
han möjligen äger i sin lön en långt större behållen inkomst, än
skuldsatte näringsidkare och joi dbrukare. Embetsmannen måste
betraktas från 2:ne synpunkter, nemi. såsom embetsman, då han
upbär lön af Staten, och såsom medborgare, och i denna hans
dubbla egenskap skall han betala bevillning till Staten. Just derföre
att den nuvartde Bevil!n:sFörordn:n är orättvis, har nedsättning
i be v i 11 n :n för embets- och tjenstemän måst ske, men, såsom
jag redan yttrat, hoppas jag att en låg, men lika procentberäkning
kommer att blifva grunden i en blifvande Bevilln:sFörordn:g, om
icke förr, åtmistone efter nästa Riksdag.
Hr af Dahlström, Gust. Ja k.: Denna fråga är den vigtigaste
i hela Bevilln:sF’örordn:n, och det lärer icke kunna bot v i flas
att någon förändring bör äga rum i nu gällande sladganden. Jag
har alltid, i alla Komitéer, erfarit att denna fråga blifvit väckt,
och alla hafva icke varit ense om sättet, hvarpå man skulle komma
sanningen närmast. Vid detta tillfälle har jag med största
upmärksamhet följt frågans behandling och funnit, att den med
stor tillförlitlighet blifvit utredd, så att jag tror att en hvar fattat
sin öfvertygelse i detta ämne. Till hvad som redan blifvit yttradt
vill jag icke lägga något vidare, utan endast yttra mina åsigter
om sättet för frågans lösning. Mina åsigter öfverensstämma i det
närmaste med Frih. Sköldebrands, men för att icke uptaga tiden
med anförandet af mina skäl, anhåller jag om afslag å Utskts förslag
och bifall till Frih. Sköldebrands.
Hr Hjerta, Lars: Jag skall icke särdeles mycket förlänga
denna redan utförliga discussion om valet emellan de föreslagna
skrifvelserna, emedan jag icke har förhoppning om något resultat
deraf. Enl. min öfvertygelse hade det varit öfverensstämmande
med Utslcs befogenhet att afgifva förslag till vinnande af det sökta
ändamålet, att erhålla en rättvisare grund för bevi 11n:s utgörande,
och då i Utsk. finnas så många utmäikta ledamöter, synes det mig
icke hafva bordt medföra särdeles svårighet att, om man velat, utfinna
grunden för jordegendomarnes värdering. Andra ledamöter
hafva dock varit af annan tanke. En har framställt den åsigten,
att R. St:r och deras Utsk. icke voro så sammansatta, alt de i frågan
kunna taga initiativet till förbättring af lagar. Det är nogsamt
bekant, att jag icke är någon särdeles beundrare af sammansättningen
utaf vår representation. Jag tror likväl att det kan
finnas olika meningar om den thes den värde talaren sålunda
framställt och som nu blifvit af mig åberopad, så att, om man
UO
Den 1 April f. m.
granskar de lagar och förslag dertill, som sedan år 1809 utgått
från de båda statsmakterna, II. St:r, enl. min åsigt, med heder
kunna tillerkännas initiativet till nästan alla dem bland dessa lagar,
som innefattat något framskridande. Jag måste äfven bekänna,
att då den ledamot, som yttrat en från min skiljaktig tanke, sagt
att häri anser Beviiln:»Förordn:n behöfva till sina giunder omarbetas,
och att Regeringen är den myndighet, som bäst är i tillfälle att
taga initiativet i denna fråga, det synes mig hafva stått i ett icke
olämpligt sammanhang med delta påstående, om denne ledamot,
såsom Chef för FinansDepartitet, i början af denna Riksdag framkommit
mod ett förslag i ämnet. När nu så icke skett, utan vi,
för vinnande af det stora målet, måste förena oss om en skrifvelse
till K. M. med begäran, att K. M. måtte intill nästa Biksdag låta
förbereda saken, och i valet mellan de föreslagna skrifvelserna, Frih.
Sköldebrands, såsom affattad i allmänna termer, bör tillerkännas
företrädet, så önskar jag blott att K. M. icke måtte anse den underd.
skrifvelsen hafva sin grund i villrådighet och vanmakt hos
R. St:r att kunna utreda frågan, eller att här skulle kunna tillämpas
hvad som stod att läsa i 1815 års riksdagsvisa, nemi.: »så tog’
de hela luntan oell skrefvo utanpå: Ers Majestät var nådig och
hjelp oss härifrå.»
Jag har för öfrigt egentligen begärt ordet i ani. af en talares
yttrande, hvilket jag icke kan låta oanmärkt passera. Gr.
Björnstjerna sade nemi., att det vore en stor orättvisa om jordbrukare,
som äro belagda med en proc:s bevillning, jemfördes med
idkare af handel och näringar samt fastighetsägare i städerna, hvarvid
Gr:n tilläde, att den af städerne utgående bevillning utgjorde
endast 106,000 Rdr. Det är fullkomligt obestridligt, att städernas
beskattning är olika med landets eller jordbrukets, och att ensior
del af dem, som skatta för handel och rörelse i städerna, upgifva
sin inkomst mindre än hvad den verkligen är, men orsaken till
städernas ringa bevilln:s-summa på del hela är, om man vill vara
rättvis och erkänna det, att de handlande i städerna äro så få.
En ledamot af BevillmsOtsk., Komminister Beckman, har i sin reservation
yttrat raka motsatsen till Gr. TSjörnstjernas tanka, lian
säger nemi.: »Det är i synnerhet jordbruket, som just under de
sednaste åren, då jordegendomen och dess alster varit uti ett jemnt
stigande genom mindre samvetsgrann tiMämpning af Bevilln:sStadgans
sväfvande föreskrifter, förmått undandraga sig en tillbörlig
andel af de allmänna bördorna, och på andra medborgares bekostnad
göra sig till godo en lindring, hvars verkliga storhet ingen
annan kan fatta än den, som gör sig möda att anställa närmare
jemförelse.» För mig synes det klart, att man bör söka förvisa
från R. St:rs öfverläggningar sådana oformligheter, som att den
ena klassen medborgare framställer så svåra anklagelser, som Hr
Beckman i sin reservation framkastat, och äfven Gr. Björnstjerna
nu, å sin sida, uttalat emot de borgerliga yrkena. Jag tror nemi.
att alla medborgare i samhället lifvas af så pass mycken patriotism,
att de icke äro ovilliga att fullgöra sina skyldigheter, och om än
några enskildta söka undandraga sig detta, tillkommer det de af
D e u 1 April f. m.
21
Staten eller lagstiftaren tillsatte myndigheter att korrigera ett sliki
ofog, men ingalunda böra de beskyllningar, jas omnämnt, framkastas
inom Ständen, hvilket gifver ani. till partisplittringar inom
dem sjelfva. Såsom en reservation emot Gr. Björnstjernas yttrande
och Hr Beckmans reservation anhåller jag alt få hänvisa R. o. Ad.
till ett resultat, som kan dragas af de upgifter Hr Bildt, K., i sin
reservation framställt, hvaraf sig visar, att 5,951 handlande i städer
och köpingar för 1855 erlagt i bevillning 106,283 Rdr 20
sk. 11 rst. Dividerar man nu delta belopp med antalet handlande,
så utgör bevillningen för hvar och en af dem 18 Rdr, som efter
proc. motsvarar en inkomst af 717 Rdr 10 sk. per medium.
Det är visserligen sant, att ett stort antal handlande i städer och
köpingar hafva många gånger större inkomst, men det finnes Sfven
många, som hafva mindre. En jordbrukare, som i bevillning
erlägger 18 Rdr, har faslighet till ett värde af 18,000 Rdr. Om
man jemnför den inkomst en jordbrukare af en sådan egendom har
med den, som en handlande med 18 Rdr bevillning har, tror jag
att den förre har all anledning att finna sig belåten, och deraf
drager jag den slutsatsen, att någon orättvisa icke är begången,
när jordbrukaren betalar 1 per mille och idkare af handel och rörelse
i städerna proc. af sin inkomst. Det kan icke vara utan
sitt intresse att hafva anmärkt detta.
Hr Adelborg: Då, såsom man bör, man i allmänhet ser landet
ur dess högsta synpunkt, ur dess sant konstilutionela synpunkt,
så är också nödvändigt att iakttaga den grannlagenhet, som bör
äga rum emellan de båda statsmakterna. Det måste då väcka förvåning
att på detta rum höra personer uttala den åsigt, att, derföre
att R. St:r vid denna Riksdag önska att till K. M. hänskjuta
frågan om utarbetande af en ny Bevilln:sFörordning, FinansMinistern
bordt vid denna Riksdags början afgifva förslag dertill, oviss
om R. St:r önskat det eller icke. Detta anser jag obilligt, och jag
frågar, om man skall kunna få hederlige män att bekläda sådana
platser, när man förfar på detta sätt. Bevillmsfrågor äro de ömtåligaste
Régeringen har alt handlägga, emedan de angå Svenska
folkets rätt att sig sjelfva beskatta. Kunna de icke upgöra rättvisa
grunder för en sådan beskattning, utan vilja öfverlemna åt
Regeringen att dertill utarbeta förslag, då må också Regeringen
taga hand derom, men att begära det FinansMinislern skall afgifva
ett sådant förslag, innan ännu en dylik begäran hos K. M. blifvit
framställd, anser jag högst orätt. Samme talare har i ett längre
anförande jemnfört jordbruket med näringarne. Jag påminner honom
då om den lista han i sista plenum upläste, hvarvid han ville
visa huru obilligt det är. att högt beskatta de arma handtverkarne,
emedan deras inkomster äro så små, att man borde lemna 6törre
delen af dem utan bevillning. Jag kan ur minnet anföra endast
några få af hans upgifter, och jag gör det derföre att jag af dem
kommit till ett annat resultat än han, emedan dessa upgifter fullkomligt
ådagalägga, hurusom man, i fråga om bevillning i städerna,
söker på allt möjligt sätt att öfverljuga hvarandra, och att
22
Den X April f. m.
i det afseendet Stockholms handtverkare kunna täfla med hvilka
som helst. Den värde talaren upgaf t. ex. att 3:ne bildhuggare i
Stockholm med 18 arbetare hade tillsammans en brutto-inkomst af
933 R:dr bko, d. v. s. 311 R:dr hvardera med 6 arbetare. Om
jag nu härifrån afdrager kostnaden för rudimaterier med Ij, upstår
en netto-behållning af 200 R:dr, hvarpå hvardera af dessa bildhuggare
skola underhålla sig och sina 6 arbetare. Antingen 8r det
osannt, hvad man säger, att lefnadskostnaden i Stockholm är så
dyr, eller också måste dessa upgifter vara osanna. En garfvare,
som upgifvit sig till 100 R:dr bko inkomst, hade likväl gesäller
på verkstaden och måste ligga i betydliga förlager med skinn o. s. v.
För underhållet af en sådan rörelse och i näringidkarens hushåll
bör i Stockholm fordras många gånger det belopp, han i inkomst
upgifvit sig äga, men om jag än skulle som möjligt antaga, att
denna upgifna inkomst vore sanningsenlig, och att näringsidkaren
på den med hustru, barn och gesäller skulle kunna lefva, förutsätter
sådant, att den nu beslutade kok-inrättningen måste vara i
gång, men då så nu icke är, följer också deraf, att upgiften är
osannfärdig. Jag tror mig således hafva visat, att mantals-upgifterne
från idkare af handel och rörelse i städerne äro så otillförlitlige,
att de under intet vilkor kunna jemföras med jordbrukarnes,
hvilka sednare hafva åtskilliga för många städer främmande
servituter såsom skjuts, väghållning och många andra kommunala
utgifter. Jag önskar och anhåller således, att man för framtiden
ville underlåta att göra dylika jemförelser, på det att försvararne
af de olika intressena icke måtte komma i lufven på hvarandra.
Gr. Björnstjerna: Jag anhållerom ursägt, att jag förlän
ger
en redan utförlig discussion, men jag måste i prot. nedlägga
min protest emot ett af Hr Hjerta mig påbördadt yttrande.
Jag har aldrig gjort någon jemförelse emellan jordbrukarne och
idkare af handel och rörelse, men väl emellan dessa sednare och
statens embets- samt tjenstemän, hvilken jemförelse utföll så, att
då embetsmännen efter 1 proc:s bevillning erlägga årligen 85,000
R:dr, utgår den af handel och rörelse efter 2^ proc. med endast
106,283 R:dr 20 sk. 1 1 rst. Häraf visar sig således, att handlande
och näringsidkare icke hafva hälften så stor inkomst som
våra uselt aflönade embets- och tjenstemän, alltid förutsatt att den
upgifna inkomsten varit till siffran riktig; om så är förhållandet
beklagar jag hvarje idkare af de borgerliga yrkena. Erfarenheten
tyckes likväl bevisa, att ställningen bland våra närings-idkare icke
är så förtviflad som man af dessa upgifter måste tro den vara.
Gr. af Ugglas: Jag beder att få uptaga ett yttrande af
Hr Hjerta, som Hr Adelborg ondast till hälften besvarat. Det var
nemi. en förebråelse emot Regeringen syftande derpå, att Hr Gripenstedt
sagt, att han ansåg Regeringen bättre än R. St:r kunna
upgöra förslag till grunder för bevillningens fördelning. Det torde
icke vara Hr Hjerta obekant, att ömtåligheten i denna fråga just
vållat, att något förslag af Regeringen icke kunnat afgifvas, då
Den 1 April f. m.
23
R. St:r icke begärt sådant; och under sådana förhållanden synes
det mig högst förvånande, att man vill utkasta en sådan förebråelse.
Hvad angår talarens anmärknir i öfrigt, vill jag derom
ingenting orda, ty jag har denna gång icke fästat mig vid dem,
emedan jag ansåg dem icke vara på sin plats, och då de förra
gången framställdes, ansåg jag det icke löna mödan att fästa upmärksamhet
dervid.
Hr Hjerta: Den af Gr. Ugglas mig lemnade tillrättavisning
anser jag mig så mycket mindre förtjena, spm jag endast yttrade
mig anse det öfverensstämmande med Bevilln:sUtsk:s både åliggande
och befogenhet att afgifva förslag till nya grunder för bevillningens
fördelning. Jag har således icke yttrat, att Regeringen
skulle hafva förelagt 11. St:r något förslag i det afseendet, ulan
endast dragit en slutsats af en värd talares påstående, att R. St:r
icke äro lyckliga i initiativa åtgärder och att det vore lämpligare
att Regeringen afgifver förslag, men alldeles icke såsom någon
förebråelse. Gr. Björnstjernas förra yttrande har jag missförstått
och beder om ursägt derför, ty jag trodde, att Gr:n gjorde
en jemförelse emellan städerne och landet. Hr Adelborg vill
jag besvara dermed, att den tablå jag häromdagen upläste var
hämtad från Handels- och Ekon.Coib.m här i stade» , och att
den angick endast en mängd fattige fabrikanter, hvilka icke
äro annat än sjelfförsörjare i Stockholm, och hvad angår den garfvare,
hvarom samme talare ordat oeh hvilken icke htide mera än
100 R:dr i inkomst, så får jag nämna, att bland de s. k. fabrikanterna
finnas många, hvilka kanske icke ens hafva detta inkomstbelopp,
ifall deras rörelse icke gifver någon behållning utan få
lifnära sig genom några andra sysselsättnirfgar bredvid, men ändock
icke vilja ställa sig på fattiglistan; och likväl måste desse nu
beskattas efter minimi-afgiften. Den värde talaren hade alltså
kunnat bespara sig mödan att framkomma med sina anmärkn:r i
detta afseende. Att Gr. Ugglas ansett mina erinringar icke förtjena
upmärksambet, är ett kors, som jag måste bära med tålamod:
Hr Adelborg: Jag är mycket ledsen att jag misstagit mig
om Hr Hjertås upgifter, men det kommer sig deraf, att jag icke
kunde tro att en sjelfförsörjare kan hafva 6 arbetare.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm, att i afseende på denna punkt, hvartill icke
någon talare yrkat bifall, hade blifvit föreslaget af Frih. Sprengtporten:
att R. St:r måtte hos K. M. i underd:het anhålla, det
täcktes K. M. på sätt lämpligast synes, låta utarbeta förslag till
grunder för en ny Bevilln:sFörordn., i ändamål att föreläggas Rikets
nästsammanträdande Ständer, och hvarvid hufvudsakligen bör iakttagas:
att bevillning må komma att utgöras af hvarje skattskyldig
i mån af dess inkomst och med antagande af en lika procent-beräkning
för alla. Frih. Sköldebrand åter hade föreslagit: att R. St:r
hos K. M. i underd:het anhålla, det K. M. måtte täckas låta up
-
24
Den 1 April f. m.
rätta samt förelägga nästsammantrödande R. St:r förslag till grunder
för bevitlningens fördelning samt sättet för dessas tillämpning,
efter hvilka på ett lämpligare och rättvisare sätt, än efter gällande
Bevilln.-sFörordn., den af R. St:r fastställda bevillningssumman må
kunna fördelas till utgörande. Hr Printzensköld hade i Utsk:s
förslag endast föreslagit en mindre väsendtlig förändring, så alt
det skulle komma att lyda: att R. St:r hos K. M. i underd:bet
anhålla, det K. M. måtte täckas, på sätt K. M. kan finna lämpligt,
låta verkställa en fullständig undersökning och utredning om såväl
den fasta egendomens verkliga värde, som om städernes och landets
ömsesidiga skattebidrag, förmåner och onera samt sedan i Nåder
låta förelägga R. St:r resultaten af denna undersökning, med ledning
hvaraf R. St:c blifva i tillfälle att bestämma den bevillning,
som skäligen kan anses böra för framtiden utgå. Hr Palmcrantz
bade särskildt föreslagit, att i sammanhang med den skrifvelse till
K. M., som möjligen kunde komma att beslutas, äfven skulle framställas
att ett förslag till grundskatternas borttagande måtte 11. St:r
föreläggas. Hvad grundskatternas •borttagande anginge, så vore det
en fråga som tillhörde StatsUtsk:s behandling samt icke nu var
väckt, och som, äfven om den kunde till StatsUtsk. remitteras,
icke varit föremål för något Utlåt, af nämnde Utsk., och följaktligen
kunde Hr Gr. o. Landtm, icke framställa propos. till bifall å
det af af Hr Palmcrantz gjorda förslag.
Den härefter först till bifall å Utsk:s i denna punkt, gjorda
förslag framställda propositionen besvarades med Nej.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, då det förslag som stod
Utsk:s närmast var Hr Printzenskölds, nu finge hemställa om R. o. Ad.
behagade bifalla Hr Printzenskölds förslag; och utföllo svaren härvid
med starka Nej, jemte ett eller annat Ja.
Vidare framställdes propos. till bifall å Frih. Sprengtportens
förslag, och ropades härvid starka Nej, jemte åtskilliga Ja; men
då slutligen propos. till bifall å Frih. Sköldebrands förslag framställdes,
ropades starka Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
27:de punkten, ang:de §§ 72 och 73.
Utsk:s i denna punkt afgifne yttranden blefvo hvart för sig
bifallne.
28:de punkten,
Hr Printzensköld: Utsk:s skäl för afslag å Hr Stolpes
motion synas mig alldeles icke tillfredsställande. Om man reflecterar
öfver det omröstningssätt, som i allmänhet äger rum, finner
man, att det af motionären framställda i verkligheten iakttages,
så snart personer öro i fråga. Inom R. St:r'begagnss slutna sedlar
vid alla valförrättningar. Man vet, att så äfven tillgår inom
Utsk:n och inom R. St:rs Öfverstyi elser i Banken och Riksg:sKont.
är sluten omröstning föreskrifven, då frågan angår personer,
men deremot förbjuden, då frågan angår sakförhållanden. Hos Sta
-
Den 1 April f. in.
25
tens embetsverk, är det väl icke stadgadt, att slulen omröstning
vid något tillfälle skall ske; men vid tjensters tillsättande är den
likväl äfven der införd på det sätt, att embetsverkets dörrar stängas
och de underordnade tjenstemännen förbjudas att inträda under
öfverläggningen och medan beslut fattas. Nu må man väl svårligen
kunna förneka angelägenheten deraf, att i frågor om personers
beskattning, samma grundsats bör iakttagas. Grannlagenhet
för att icke säga menniskofruktan föranleder mången att icke säga
sin mening, då frågan rörer A, B, G och D, hvaremot detta hvarken
är eller någonsin kan blifva händelsen, då meningen får
genom en sluten sedel tillkännagifvas. ilan vill nog, såsom ordspråket
lyder: watt yxan skall gå, men man vill ej sjelf hålla i
skaftet.» Undseendet försvinner när behofvet att öppet säga hvad
man tänker icke är för handen; då har erfarenheten lärt att man
mer än eljest undviker alla konsideralioner. Detta är företrädesvis
nödvändigt i fråga om en persons beskattning; och på dessa grunder
anhåller jag om återremiss på det att Utsk. måtte taga i
närmare öfvervägande Herr Stolpes motion.
Frih. Cederström: Jag kan icke instämma i den siste
värde talarens här yttrade åsigter. Ilan har nemi. till stöd för
Hr Stolpes motion förordat, att man skulle i TaxeringsKomitéerna
införa samma slutna omröstnings-sätt, som inom RiksSUn är antaget.
Häremot måste jag erinra, att ledamotspersonalen inom
BiksSlm är så talrik, att den slutna voteringen inom dem kan
göra det möjligt för den; som till sina tänkesätt vill vara okänd,
att så förblifva; men detta är alldeles icke händelsen inom Taxer
ingsKomitéerne, hvilka bestå af ett vida färre antal ledamöter,
och då blir i de flesta fall sedeln, om än hoprullad, likväl till
sitt innehåll lätteligen genomskådad. Alltså synes mig en ändring
i delta hänseende endast blifva af tvifvelaktig nytta. Hr Printzensköld
har trott, att det skulle lända till rättvisans befrämjande,
om vi bereda lätthet för personer alt, äfven under inflytande af
menniskofruktan, kunna verka det rätta. Det förundrar mig att
höra detta från Hr Printzensköld, som sjelf ingalunda plägar sätta
sitt ljus under ena skäppo, utan tvertom alltid' håde vill, att yxan
skall gå och aldrig fruktar att hålla i dess skaft. Men då han
sjelf ådagalägger en sådan manlighet i tänkesätt, så vet jag icke,
hvarföre han ej kan tilltro öfrige medborgare i samhället enahanda
mod och beslutsamhet. I sådant fall synes det vara vida bättre,
att han ej blott med efterdöme, meri äfven genom lagstadganderno
upfostrar dem dertill, än att t. ex. genom den föreslagna åtgärden
bidraga att fritaga dem från den öpna bestämdhet i tänke- och
handlingssätt, som han för egen del älskar utöfva, och för hvilka
jag egnar honom gärden af min upriktiga aktning, en hyllning,
hvaraf han under hela sin offentliga bana gjort sig förtjent. — 1
det jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag, sker det jemväl på den
grund, att jag icke älskar vidtagande af sådane mått och steg som
i alla fall synas mig sannolikt ej af natur att dymedelst ernå det
mål af säkrare rättsskipning, som man söker vinna. Detta mål
2fi
Den 1 April f. m.
vinner man genom tänkesättens rigtning till pligtkänslans efterföljande,
vare sig med eller mot andras omdömen, loford eller
klander. Så föreställer jag mig saken.
Hr Hjerta: Lika med Hr Printzensköld anser jag, att Hr
Stolpes motion bort lagas i närmare betraktande. Det är sannt,
att de, som äro valda representanter, skola öppet uttala sin öfvertygelse,
men man mäste å andra sidan ihågkomma, att en representant
i TaxeringsKomiléen väljes af klasser inom kommunen och
att derföre konsiderationer komma i fråga vid den öpna votering
inom dessa Komitéer, och sannolikt ligger häri orsaken att taxeringen
blir oriktig. Antages således en sluten votering, blir deraf
följden, att meningarne böra blifva närmare öfverens, och i alla
fall må den, som finner sig vara för högt beskattad, söka ändring
hos PröfningsKomitéen. Jag tror derföre, att fördelen af Hr Stolpes
förslag är långt större än vådan deraf.
Hr Printzensköld: Jag hade icke trott, att Frih. Ceder
ström
skulle motsätta sig den återremiss jag yrkat. Visserligen
synes Frih:n vilja hålla i yxans skaft, när hon skall gå, men besynnerligt
nog hindras de flesta derifrån af den s. k. grannlagenhetskänslan,
och det är just min erfarenhet härutinnan, som hos
mig verkat den öfvertygelsen, att man handlar klokast och rättast,
om den, som icke vågar öppet utsäga sin mening, försättes i tillfälle
att göra det på annat lagligt sätt. Jag vill icke göra mig
till upfostrare af menniskor. Dertill är jag ingalunda passande,
utan öfverlemnar åt Frih:n att dermed sysselsätta sig, ifall han
skulle finna sådant för sig vara angenämt. Menniskorna, huru
de ock må hafva blifvit upfostrade, äro nu emellertid i allmänhet
så beskaffade, att de icke gerna vilja, som man säger, gora hvarandra
missnöjde, så vidt möjligt är, och Frih:n torde väl också
kunna erinra sig fall, då Frih:n varit af denna mening. Således,
när man dels icke vill desobligera men ändock utöfva rättvisa,
gör man utan tvifvel bäst att försätta den dömmande i tillfälle att
fullgöra sina skyldigheter, utan att den, som blifver dömd, vet
af hvilken han dömmes. Dessutom finnes en ganska säker garanti
mot de missbruk, som Frih:n befarat af ett bifall till motionen,
nemi. den beskattades rättighet att klaga öfver den honom ågångne
taxering. När saken kommer till domstol, behöfves icke sluten
omröstning, emedan der sitta ansvariga tjenstemän, hvilka, i följd
af sin ed, äro pligtige att uttala sin öfvertygelse, och de stå till
sina medborgare i det förhållande, att något undseende alldeles
icke kan ifrågakomma. Jag tror att en sluten omröstning skall
blifva ett ganska väsendtligt medel att göra beskattningen så rättvis
som rättskänslan hos de skattskyldige räcker till. Jag yrkar
fortfarande återremiss.
Gr. af Ugglas: Till de skäl Utsk. anfört, anhåller jag få
lägga, att någon särdeles stor tillförlitlighet icke är af förslaget
att vinna, synnerligast då ledamöterna i TaxeringsKomitéerna, utom
Den 1 April f. m.
27
i Stockholm, äro så fåtaliga. Ett annat skäl, som föranledde Utslcs
afstyrkande, var den stora tidsutdrägt, som skulle förorsakas om
voterings-propos:n skall justeras m. m., i hvilket fall Komitcernas
arbete kommer att fördröjas två eller tre gånger längre än eljest,
utan att lemna någon säkerhet för vinnande af ett bättre resultat.
Sedan R. o. Ad. i föregide punkt godkänt Utsk:s förslag, tror jag
det icke vara skäl att vidtaga någon annan åtgärd, än att helt
enkelt bifalla Utsk:s förslag.
Den härefter till bifall å förevande punkt framställda propos:n
besvarades med starka Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Hr Gr. och Landtm, tillkännagaf alt anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
29:de punkten, ang:de §§ 87, 88 och 116.
Härvid förekom
l:o) Utsk:s hemställan alt Hr Flachs förslag om förändrad
organisation af städernes TaxeringsKomilcer mätte lemnäs ulan
afseende.
Hr Flach: Den öfvertygelse, jag redan vid sisth Riksdag
uttalat ang:de nödvändigheten af en reform i afseende på städernas
taxering, bar icke blifvit rubbad, af det sätt hvarpå den af R. St:r
vid sista Riksdagen utfärdade Bevilln:sEörordn. blifvit tillämpad.
Tvertom har min öfvertygelse blifvit stadgad i detta hänseende
och föranledt mig att vid denna Riksdag förnya samma motion med
den utsträckning, att tillämpning deraf jemväl måtte ske vid organisationen
af Stockholms stads PröfningsKomité. Då denna motion
kom till Bevilln:sUtsk. och der behandlades på den Afdelning,
hvaraf jag är ledamot, yttrade Afdelningen i sitt förslag, bland
annat följande: »Enär städernes Borgerskap, i förhållande till öfrige
der bosatte personer, i allmänhet utgör ett så stort antal, att det
ej synes billigt, att åt detsamma inrymma ett så öfvervägande
inflytande på taxeringarne, som varit en följd af den nu stadgade
proportionen emellan ledamöternes antal i TaxeringsKomitéen och
PröfningsKomitéen i Stockholm deltagande medborgareklasser, har
Utsk., som likväl icke trott sig böra understödja Hr Elachs förslag
om bestämmande af ett lika antal af hvarje stånd, ansett det öfverkiagade
missförhållandet på det sätt afhjelpas, att antalet af Borgerskapets
ledamöter i dessa Komitéer bestämmes till dubbelt emot
antalet af hvarje af de öfrige Ståndens.» — Det är visserligen
sannt, att detta Afdelningens förslag icke bvilade på den
grund, som jag anser vara den rätta, nemi. fullkomlig likhet i
antalet ledamöter af RiksStånden; men då jag hyser den öfvertygelsen,
att äfven genom detta förslag, de väsendtliga missförbållanderna
kunde undanrödjas, motsatte jag mig icke detsamma; men
i Utsk:s plenum rönte detta förslag sådant motstånd, att följden
blef det Utsk:s yttrande, som nu är föremål för R. o. Ad:s pröfning.
Jag känner icke det öde, som min åsigt, uttalad i min vid
Den 1 A p r i 1 f. m.
detta Betänk. fogade reservation innehåller, i de öfriga RiksStm
har att vänta, men anhåller, att 11. o. Ad. måtte, nu liksom vid
förra Riksdagen, behjerta min framställning på det sätt, att R. o. Ad.
återremitterar denna punkt af Betänk., för att få saken i öfverensstämmelse,
om icke med mitt, hvilket jag helst skulle önska, åtminstone
med Afdelningens förslag.
Gr. Björnstjerna: Onekligt är, alt TaxeringsKomitéerna
i städerna äro illa sammansatta. Skrå-intresset är för starkt. Det
kan icke bestridas. Men å andra sidan måste mcdgifvas, att TaxeringsKomitéerna
på landet äro ännu långt sämre. Jag hemställer
då, om man skäligen kan påyrka en förändring i städerna, då vi
icke kunna åstadkomma något motsvarande på landet. Jag medgifver,
att jag inom Utsk. delade Ilr Flachs tanke, men sedan
Frih. Sköidebrands förslag nu blifvit godkändt, hemställer jag om
man icke bör afvakta dess följder innan man börjar att alltför
myckel upiappa den gamla oefterrättligheten. Jag anhåller om
bifall till Utskis förslag i denna punkt,
Ilr Flach: Det kan visserligen vara ett skäl, såsom Gr.
Björnstjerna anfört, att oefterrättligheten ännu icke hunnit sin
kulminationspunkt, och förr än så skett, lönar det icke mödan att
göra några lappverk; det är äfven en sanning att It. o. Ad. beslutat
en skrifvelse till K. M, men deraf följer ingalunda, att
detta R. o. Ad:s beslut kommer att blifva ett R. St:s; icke heller
att något förslag till nästa Riksdag i ani. af en sådan skrifvelse
komme alt aflåtas. Om nu emellertid en sådan förändring, som
den jag föreslagit, kan vid denna Riksdag verkställas, är det min
öfvertygelse, att derigenom skulle vinnas ett korrektiv emot all
orimlig och obillig taxering; ty det är gifvet, att så länge en
klass af medborgare i Komitéerne nära nog lika stark som aliade
öfriga, skola dessa vid alla de tillfällen, då de olika intressena
komma i strid med hvarandra, blifva undertryckte. I anledning af
Gr. Björnstjernas jemförelse emellan TaxeringsKomitéerna vill jag
endast göra den reflexion, att om man än i ett fall icke kan åstadkomma
det rätta, skall man likväl försöka att göra det i ett annat.
Jag vill fördenskull hoppas, att R. o. Ad:s beslut måtte blifva ett
uttryck af R. o. Adis åsigt om det rätta och billiga, och derföre
anhåller jag om återremiss.
Efter först till bifall och sedermera till återremiss å Utsk:s
förevaride hemställan framställde proposir, som besvarades med
blandade Ja och Nej, blef förnyad propos. till bifall derå besvarad
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Ilr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Utskis öfrige i denna punkt afgifne yttranden, hvilka hvarför
sig förekommo, blefvo af R. o. Ad. bifallne.
30:de punkten, ang:de § 90; hvarjemte förekom Dtskis förslag
till redaction af denna §.
Utskis förslag bifölls.
Den 1 April f. m.
Sii
3l:sta punkten, ang-.dc § 109.
Denna punkt bifölls.
32:dra punkten, ung:dc § 114; hvarjemte förekom Utslcs
förslag till reilaction af denna §; och 33:dje punkten, anr/:de §
118; hvarjemte förekom Dtsk:s förslag till redaction af denna §.
Utsk:s förslag b i fö 11 os.
34:de punkten, ang:de §119; hvarjemte förekom Utslcs förslag
lill redaction af denna g.
Frih. Cederström: Jag godkänner alldeles icke Utslcs
åsigt, att den nu föreskrifna eden skall utbytas mot en förmaning
af ordfönn i TaxeringsKomitéerna till dessas ledamöter, att iakttaga
hvad deras frid tillhörer. En värd motionär har vid denna
Riksdag föreslagit borttagande af edgång före bevillnings-taxeringen,
till undvikande af s. k. »samvetsträngsel» och »menederi.» Enl.
min åsigt äro rymliga samveten långt skadligare än de trånga,
ilan kan visserligen säga, att en rättskaffens man handlar såsom
han bör äfven utan afläggande af någon ed; men, mine Hrr! vi
hafva likväl i lifvets vigtigaste förhållanden på goda skäl bibehållit
edgång: vi svärja derpå, att med lif och blod försvara Konung och
fosterland; vid vigseln lofvar man sin äkta maka trohet och kärlek;
inför domstol lofvar man edligen, att vittna hvad man vet rätt
och sannt vara. Jag inser således icke, hvadan man ej lika,gerna
må fortfarande bibehålla edgången för taxeringsman. Det är en
väckelse för den samvetsgranne. Enhvar, som haft förtroendet att
vara taxeringsman, vet, huru ofta man utsättes för upmaningar att
icke alltför högt taxera än den ene, än den andre bland skattskyldige.
När nu så är förhållandet, att ganska ofta den erfarne
taxeringsmannen finner taxeringen ganska billig, kan han besvara
dessa upmaningar dermed, att han inför Gud har svurit, att taxera
efter bästa förstånd och öfvertygelse, såsom i formuläret säges;
kunnande han således icke i detta fall gå dylika önskningar till
mötes, ty i jemförelse med ens egen eviga välfärd och salighet
gälla inga konsiderationer. Det är ju också icke meningen att
efterskänka något, ulan hvarje skattskyldig person skall i mån af
sin inkomst beskattas. Denna edgång innefattar alltså icke annat, ♦
än att taxeringsmannen skall följa sin öfvertygelse och följaktligen
söka att undvika misstag; och då han det redligen fullgörer, kan
jag icke finna att edgången kan vara förnärmande för en samvetsgrann!
redbar man. Jag har sjelf aflagt en sådan ed och troget
bemödat mig att densamma hålla, samt vågar trygga mig vid det
medvetande, att de misstag, hvilka det oaktadt kunna vara af mig
begångna, hafva varit ofrivilliga och alltså, enl. edens innehåll,
icke mig tillräkneliga. Således anser jag 119 § böra blifva oförändrad,
och anhåller om afslag på Utslcs hemställan. Jag har icke
förbisett, att en aktad reservant har likasom jag ogillat Utsk:s
förslag och i stället önskat, att man skulle vid TaxeringsKomitéernas
första sammanträden upläsa de vigtigaste <§,§:na i Bevilln:»-
30
Den l April f. ra.
Förordmn, men jag befarar, att ett sådant upläsande icke afhöres
med all den upmärksambet, som mati iakttager, då man på Guds
heliga ord aflägger ed, »så sannt oss Gud hjelpe till lif och själ.»
På grund af alla dessa skäl förnyar jag min anhållan om afslag på
Utslcs hemställan och bibehållande af 119 §.
Frih. Sköldebrand: Emot Utsk:s förslag att borttaga den
uti 119 § af nu gällande BevillmsFörordn. föreskrifna edgång,
har jag intet att erinra. Många skäl för dess borttagande förefinnas
och jag föreställer mig, att flertalet af de personer, som
deltagit i Taxerings- och PröfningsKomitéernas göromål, samt i
öfrigt haft sig updragit att tillämpa denna temligen elastiskaBevillnrsFörordn.
, skola inse det olämpliga i denna edgång. Jag har icke
heller något att erinra mot det förslag, att man ur BevilImsFörordn.
upläser de §§:r som innehålla föreskrifter om taxeringsmännens
skyldigheter. Deremot anser jag det af Utsk. föreslagna stadgande,
att Ordfönn i Taxerings- och PröfningsKomitéer skola vid
dessas första sammanträden erinra ledamöterna om deras skyldighet
att handla efter öfvertygelse och samvete, är i högsta måtto olämpligt.
Om med detta stadgande afses, att Ordförm skall lemna ledamöterna
endast en enkel erinran om deras skyldigheter, synes
mig stadgandet vara obehöfligt och öfverflödigt, då bland de §§:r,
som skola upläsas, den andra i ordningen innehåller, att det åligger
taxeringsmännen att på ära och samvete tillämpa Författnm.
Afses åter med detta stadgande, och delta antager jag vara meningen,
att denna erinran till ledamöterna skall innefatta en föreställning,
som har till ändamål att hos någon ledamot, som deraf
kan vara i saknad, uparbeta ära och samvete, om jag så må uttrycka
mig, så hemställer jag om det är tänkbart, att en Ordfide genom
en sådan föreställning kan framkalla denna ära och samvete hos
den som icke eger dem; och i alla fall förblifver den kränkande
för. ledamöter i Komitéen med ära och samvete. Jag anser mig
således ega fullkomligt goda och giltiga skäl för mitt yrkande om
afslag på 119 §, sådan den af Utsk. blifvit föreslagen och anhåller,
att B. o. Ad. ville antaga det förslag till redaction jag i min
reservation upgifvit, hvilket lyder sålunda: »Till erinran om den
hvarje ledamot i Taxerings- och PröfningsKomitée åliggande skyldighet,
att efter bästa förstånd och med tillämpning af föreskrifterna
i Bevilln:sStadgan, på heder och samvete, påföra hvarje
skattskyldig den beskattning, han bör vidkännas, så att hvarken
Kronan eller de skattskyldige förnärmas i sin tillständiga rätt,
skola vid början af Komitéernas verksamhet §§:na 64, 65, 66, 67,
71, 102, 104, 105, 106 och 109 i denna Stadga upläsas.»
Man har sagt mig, att tvenne Stånd, med afslag å Utsk:s
hemställan antagit denna redaktion, och jag anhåller ånyo att
R. o. Ad. ville förfara på samma sätt.
Hr Printzensköld: När man afhört Frih. Sköldebrands
anförande, skulle man ovilkorligen deraf draga den slutsatsen, att
alla edgångar borde borttagas, och att man endast borde förbinda
Den 1 April f. m.
31
sig att handla efter heder och samvete. Jag tror likväl, att detta
icke skulle medföra några särdeles lyckliga följder. Man ser, hurusom
inom hvarje civiliseradt samhälle, man alltid tager en offentligt
afgifven försäkran till grund derför, att menniskor skola handla
efter heder och samvete. Sålunda aflägger man tro- och huldhetsed
till Konungen, när man utnämnes till en tjenst, så aflägger
man den s. k. tjenste-eden. Enhvar,, som skall utöfva domareembetet,
måste aflägga domare-ed, emedan Staten vill i denna ed
finna en garanti derför, att domaren skall i sitt embete göra alla
lika rätt, den fattige såväl som den rike. Äfven fordrar lagstiftaren
af vittnet, att det inför domaren skall vid sin själs salighet
försäkra, att det skall tala sanning i allt, hvarom vittnet tillfrågas,
och lagstiftaren har i detta hänseende varit så omsorgsfull om sanningens
utletande, att han till och med ålagt domaren, att, efter
vittnesedens afläggande, erinra vittnet om edens vigt och värde.
När nu i alla offentliga bestyr, lagstiftaren föreskrifvit edgång såsom
en garanti för samvetspligtens upfyllande af menniskan, och
man icke lärer kunna förneka, att det är en samvetspligt att vid
tillämpning af Bevilln:sFörordn. göra rätt, så bör man väl icke
göra något undantag för dem, som skola tillämpa denna Förordn.
mera än för dem, som skola tillämpa andra lagar och författningar.
Om alla vore med motionären, i afseende på hjertats och samvetets
egenskaper, lika qvalificerade, skulle jag anse alla slags edgångar
öfverflödiga; men då så icke är, utan man tvertom beklagligen
nödgas antaga, det behofvet icke så sällan klöfver påminnelse om
att handla efter samvete och hederns lagar, tror jag det vara ganska
nyttigt, att det gamla stadgandet bibehållas, och alt således
de, som skola bestämma medborgares bevilln.-s-afgifter, inför allmakten
försäkra, att de efter bästa förstånd och samvete skola
utöfva sin pligt. Erfarenheten har visserligen visat, att ifrågav:de
ed icke blifvit af åtskilliga personer upfylld, likasom att vittneseden
icke ledt till det med densamma åsyftade ändamål, men derföre,
att dessa så heliga saker varit missaktade, bör man väl icke
fördöma desamma, hvarföre jag lika med Frih. Cederström anhåller,
att R. o. Ad. ville afslå Utsk:s hemställan och bibehålla 119 §:n
oförändrad.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Lika med Frih. Sköl
debrand
anser jag att Utsk. välbetänkt afskaffat edgången. Jag
anser äfven obeböfligt och obehagligt, att Ordf:n i dessa Komitéer
skall lemna ledamöterna varningar. Man kan visserligen tycka,
att det är både följdriktigt och icke af stor betydelse om i ett land,
sådant som vårt, der man svär så mycket, man svär litet mer eller
mindre; men jag kan för min del likväl icke instämma i denna
åsigt. Man kan derjemte icke neka, att så beskaffad som Bevilln:sFörordn:n
är med sina obestämda föreskrifter, hvilka således måste
föranleda tvekan vid tillämpningen, det är obehagligt, ja ohyggligt,
att höra personer svära på hvad som i viss mån kan anses omöjligt
att fullgöra. Jag förenar mig alltså med Frih. Sköldebrand
och anhåller om bifall till hans förslag.
3'2
Den 1 April f. m.
Gr. af Ugglas: Jag anhåller att Riddarh,Sekret:n mått#
uplysa, i hvilka beslut de öfriga Stånden stannat.
I ani. häraf uplyste undert. Riddarh.Sekrel., att numera från
samtlige de öfriga RiksSt:n ankomne prot.-utdrag, rörande pröfningen
af Be v i 11 n :s Ctslcs Betänk. N:o 5, innehöllo, att, i fråga om
hvad Utsk. i afseende på den ifrågavarde 119 § yttrat, såväl
Preste- som RondeSt. godkänt första mom. samt med afslag å livad
Utsk. i sednare mom. tillstyrkt, antagit den lydelse af 119 §:n,
som Frih. Sköldebrand uti sin Retänlct vidfogade reservation föreslagit,
samt att BorgareSt. bifallit det första af Utslcs i afseende
på denna § afgifne yttranden, men upskjutit det andra, för att
pröfvas i sammanhang med. behandling af upstäldt förslag till ny
BevillnrsFörordn.
Gr. af Ugglas: Sedan trenne Stånd beslutat borttagande
af edgången, torde vara öfverflödigt att här uptaga tiden med ådagaläggande
af riktigheten i Utslcs åtgärd, hvilken torde bäst bevisas
af erfarenheten om det oriktiga sätt, hvarpå Taxerings- och
PröfningsKomitéerna tillvägagått. Hvad beträffar Frih. Sköldebrands
förslag, så är det af tvenne Stånd antaget och det tredje har upskjutit
frågan. Således har R. o. Ad. nu till föremål endast att
välja den lämpligaste redaktionen. Jag tror mig äfven veta. alt
man i BorgareSt. lemnar företräde åt Hr Frih:s förslag. Afven
inom Utsk. ansågo många det vara ganska obehagligt för Ordf-.n,
att lemna ledamöterna påminnelser att handla efter heder och samvete;
och skulle ett dylikt stadgande blifva gällande, hade detta
till följd, att Ordf:n låter upläsa 119 §:n och de öfriga som dermed
hafva sammanhang ulan att säga ett ord. Aid sådant förhållande
torde det vara lämpligast att R. o. Ad. antager Frih. Sköldebrands
reservation, hvilken ålägger Ordf:n endast att låta för
Taxerings- och PröfningsKomiléens ledamöter upläsa de hufvudsakligaste
§§:na, hvilka skola tjena dessa Komitéer till efterrättelse.
Jag anhåller om afslag på Utslcs hemställan och bifall till Frih.
Sköldebrands reservation.
Hr Bildt, Knut: Jag begärde ordet för att få instämma
med Frih. Gederström och Hr Printzensköld och detta på grund af
min reservation, men då jag nu hort, att frågan är afgjord, vill
jag icke besvära Ståndet med någon upläsning af densamma.
Gr. Sparre, Erik: Då man vid innevcde Riksdag hört en
nästan enhällig klagan öfver att TaxeringsKomitéerna icke motsvara
sitt ändamål, synes det mig i sanning underligt, att man borttager
snart sagdt det enda medel, hvarigenom ledamöter i TaxeringsKomitéer
kunna förmås att upfylla sina pligter. Det är beklagligen
en sanning, hvad Gr. Ugglas sagt, att detta medel hittills
visat sig vara icke tillfyllestgörande; och under sådant förhållande
hade väl varit lämpligt, att, då man afskaffar edgången, man i
stället
Den 1 April f. m.
SS
stället föreslår något annat, och hvad Utsk. i det afseendet hemställt
hafva talare redan underkänt, och jag måste bekänna, att
jag delar deras åsigt, hvilka anse Ordf:s admonition till ledamöterna
i dessa Komitéer tjena till intet, men jag tror, att upläsandet af
några §§:r ur Bevilln:sFörordn. uträttar lika litet om icke ännu
mindre. Jag vädjar till Herr:ne, om J någonsin håfven deltagit
i val, der upläsandet af vissa §§:r ifrågakommit och om J afhört
detta upläsande, samt om J tron, att ledamöter i Taxerings- och
PröfningsKomitéerne skola lemna någon särdeles upmärksamhet åt
dessa §§:r som skola för dem upläsas? åfan kunde snarare borttaga
äfven detta, så vore saken klar. Om vi skola hoppas, att den
åtgärd för åstadkommande af en jemnare fördelning af bevillningen,
om hvars vidtagande R. St:r heslutat att hos K. åf. anhålla, skall leda
till ändamålet och lemna taxeringsmännen ledning för sitt omdöme
i frågan, skulle jag tro, att bibehållandet af edgång för dem icke
är mera olämplig än edgång i många andra afseenden, och i detta
hänseende instämmer jag med hvad en föregule talare yttrat. Alla,
som innehafva embeten eller tjenster, hafva ju aflagt ed, att sköta
dem efter bästa förstånd och samvete. Jag är öfvertygad, att dessa
flrr i alla fall skölt sina befattningar samvetsgrannt, men då edgång
såväl för beklädande af tjenster som i många andra fall
bibehållas, kan jag ingalunda inse, att edgång för taxeringsman
är mera olämplig än i många andra fall. En ledamot, som inträder
i Nämnden vid en tläradsRätt skall aflägga ed på, att han
skall döma efter lag och månne det för honom icke är svårare
att tillämpa denna .lag än för en taxeringsman att tillämpa Bevilln:sFörordn.
Jag tror, att antingen böra aila edgångar afskaffas
eller också bibehållas i de fall, då en erinran eller ett tvång att
upfylla sin pligt är nödvändigare än eljest. Orsaken dertill, att
den taxeringsman ålagda edgång hittills icke upfyllt sitt ändamål,
anser jag vara, att taxeringsmännen icke haft någon ledning för
sitt omdöme, och skulle det kunna lyckas oss att åstadkomma en
sådan, vet jag icke, hvarföre edgången skall i detta fall borttagas,
hvilket icke heller bör ske förr än den i alla andra afskaffas.
R. St:r hafva redan begärt en revision af edgångarne, och förr än
resultatet af denna revision blifvit kändt, tror jag vi kunna vänta
med afskaffandet af edgången uti förevar:de fall.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag begärde ordet, innan
ännu här var olficielt kändt, att frågan är afgjord. Jag får således
endast tillkännagifva, att jag delar Gr. Sparres mening och
befarar, att vi snart nog få erfara, att borttagandet af edgång kommer
att medföra minskning i bevillningen.
Gr. Björnstjerna: Utsi;, har, enl. mitt förmenande, hand
lat
rätt, då det föreslagit edens borttagande. Jag anser denna ed
obillig, då den icke kan hållas. Man kan svära på, att försvara
sitt fädernesland, att tala sanning, att dömma efter skrifven lag,
men man kan icke svära på, att riktigt tillämpa en Författning,
hvars innehåll man icke känner. Der sitter i TaxeringsKomitéernas
V. H. 3
34
Den 1 April f. m.
mången, hvilken aldrig sett BeviilmsFörordn., icke desto mindre
aflägga desse en heliged, att vederbörligen tillämpa de 140 §§:na
i Förordn. Är detta rätt, är detta billigt? Jag tror det icke.
Eden är vidare olämplig. De många öfverklagade orättvisorne
visa ju tydligen, att den icke kunnat afhjelpa det onda. Den är
slutligen onödig; ty den person, som lofvar att på heder och samvete
handla rätt, men ändock icke gör det, han bindes säkerligen
ej af någon ed, den må vara huru kraftig som helst. Hvad angår
Frih. Cederströms fruktan för blifvande tumningar, så tror jag, att
taxeringsmannen har lika lätt att afböja dessa försök om han svarar:
jag har vid heder och samvete lofvat att göra rätt, som om han
säger: jag har svurit på att göra det. Tre Stånd hafva redan
bifallit punkten. Jag hoppas, att R. o Ad. skall göra så med.
Jag skulle visserligen vilja göra några anmärkn:r mot Frih. Sköldebrands
redaktionsförslag, men då det redan blifvit af MedStånden
godLändt, nödgas jag förena mig deri.
Hr Printzensköld: Mycket lönar det icke mödan att vidare
orda i denna fråga, då hon blifvit af tie Stånd afgjord, men jag
kan icke underlåta att besvara Gr:ne Liljencrantz och Björnstjerna.
Det vöre i sanning beklagligt, om edgången skulle borttagas derföre,
att, som Gr. Liljencrantz anfört, edsformuläret är mer eller
mindre lämpligt upstäldt. Skulle dess upställning befinnas mindre
lämplig, sä inser jag licke något hinder derför, att It. St:r såsom
för någon tid tillbaka skett, i fråga om edgång för borgenärer i
konkurs, göra ändring i formuläret, men bibehålla sjelfva edgången.
Således är detta icke något skäl för edens afskaffande. Man vet,
att en sådan helig handling, som en edgång, är djupt rotfästad i
folkets sinne, och derföre bör man så litet som möjligt rubba den
öfvertygelse, som finnes hos den stora massan af nationen, att edgång
är en högst vigtig sak, så att man icke bör leka med densamma.
Om nu, såsom jag förmodar, edgång inom TaxeringsKomitéerna
hädanefter icke kommer att äga ruin, b!ifver otvifvelaktig! följden
den, att den stora mängden af skattskyldige, närde imer eller
mindre mån linna sig orätt beskattade, skall förklara, det orsaken till
en sådan beskattning ligger deri, att man numera icke handlar efter
aflagd ed utan efter godtycke. Jag skulle tro, att man bör söka
förekomma dylika omdömen. Gr. Björnstjerna har bland skälen för
edens afskaffande anfört, att om taxeringsman skola aflägga ed,
denna edgång innefattar skyldigheten för dem att tillämpa en författning,
om hvars innehåll de icke ega kännedom. Jag måste
sannerligen beklaga, om det så går till i TaxeringsKomitéerna, att
man icke ens gör sig mödan att läsa Bevilln:sFörordn. Jag tror
icke, att en sådan TaxeringsKomiléernas lättsinniga behandling af
ärenderna derstädes skall af någon Ordf:de kunna afhjelpas. Men
om nu äfven icke alla taxeringsman känna BevilimsFörordn., så
är med den saken icke värre än med nämndemännen i en HäradsRätt.
Dessa få icke utöfva domarekallet med mindre än att de
aflägga domare-ed, men icke lärer man vilja påstå att nämndemännen
hafva den fullständiga kännedom om lagen, som Ordf:n i
Pen [ April f. m.
35
Rätten, och skulle man väl derföre befria dem från eden? Sådant
skulle i hög grad ogillas a-f den allmänna rättskänslan. Frih. Sköldebrand
har velat renplacera eden med upläsning af vissa stadganden
i BevillmsFörordn.; på det att taxeringsmännen skola få
veta hvad deras frid tillhör. Jag hemställer likväl till Herr:ne,
om det då icke är vida lämpligare, att vid sin själs salighet svärja
på att göra rätt, samt att Ordf:n i Komitéerna erinrar om, att
man skall hålla denna ed och fullgöra de skyldigheter, hvartill
densamma förbinder. Det är något, hvaröfver ingen ledamot i
Komitéen kan finna sig stött. På grund af alla dessa skäl, och
då jag tror, att R. o. Ad:s blifvande beslut möjligen kan göra sig
gällande inom de öfriga Stånden, anhåller jag, att R. o. Ad., utan
afseende på dessa Stånds beslut, måtte afslå Utsk:s framställning
och bibehålla det gamla stadgandet.
Hr Ribbing: Frågan är af tre Stånd redan afgjord och
jag skall derföre blifva ganska kort. Jag har begärt ordet i ani.
af en talares yttrande, hvilket jag anser icke böra förbigås. Han
sade nemi., att eden icke borde borttagas, emedan den innefattar
en kraftig upmaning att handla rätt; men om kraftiga upmaningar
alltför olla göras, förlora de sin verkan. Såsom sådana böra derföre
ederne i möjligaste måtto inskränkas, hvartill jag hemtar skäl
från 17 Kap. 30 och 31 §§ Rätteg:sB:n. Då lagstiftaren således
visat, att han velat, så vidt möjligt är, inskränka begagnandet af
edgång, måtte det väl vara ett skäl mer att afskaffa sådan också för
taxeringsman. Jag anhåller om bifall till Frih. Sköldebrands förslag.
Frih. Paykull, Joh. Gust.: Jag anser Utsk. hafva hand
lat
välbetänkt, då det föreslagit edens afskaffande, och jag gör det
desto heldre, som jag varit ledamot i en Komitée, der ingen mer
än Ordf:n och jag haft BeviilmsFörordn. i händerna. Och min
öfvertygelse är, att flere ledamöter hvarken sett förfatfnm eller
ännu mindre kände den. En talare har sagt, att vi hafva mänga eder,
hvilka äro mindre lämpliga än den ifrågavaride, hvilken alltså
borde bibehållas. I anledn. häraf får jag förklara, det jag anser
att man ju förr desto hellre bör göra början med afskaffandet af
dylika eder, och derföre anhåller jag om bifall till Frih. Sköldebrands
förslag.
Hr Hjärne, Harald: Jag hade icke ämnat deltaga i denna
discussion, emedan jag dels hufvudsakligen delar Utsk:s åsigter och
dels erfarit, att tre Stånd redan afgjort frågan, ålen jag har begärt
ordet i ani. af de här uttalade åsigterna om edens beskaffenhet.
Gr. Björnstjerna har sagt, att eden är af den beskaffenhet, att
taxeringsmännen icke kunna upfylla sina förbindelser att t i i 1 lämpa
Bevilln:sFörordn:s föreskrifter, och Gr. Liljencrantz har yttrat detsamma
med tillägg, att det varit honom ohyggligt att höra personer
aflägga denna ed. Dessa omdömen drabba naturligtvis de
personer, som hafva varit nog olycklige att af R. o. Ad. väljas
till taxeringsman här i Stockholm. Denna ära har vederfarits mig
3»
Deu 1 April f. m.
Åtskilliga gänger, och jag måste afskudda mig det omdömet, att
jag icke ansett mig kunna upfylla R. o. Adis förtroende. Jag får
erinra derom, att denna ed icke innehåller, att jag skall tillämpa
Förordn. på ett bestämdt sätt, utan endast att jag efter bästa öfvertygelse
skall tillämpa den, och jag har åtminstone icke funnit
någon svårighet vid denna förfaltms tillämpning. Alin öfvertygelse
är, att om man nu borttager alla kontroller, så hör det vara ganska
lätt att vid nästa Riksdag kunna erhålla nya grunder för be v i 11-  ningens utgörande, hvarom, såsom jag hoppas, K. AI. till R. St:r
låter afgifva förslag.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, hemställde Hr Gr.
O. Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla den i första delen af
förevaride punkt gjorda hemställan att den i 119 g stadgade edgång
må uphöra; och ropades härvid starka Ja jemte åtskilliga
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings-proposm.
Den som bifaller BevillmsUtskis hemställan att den i 119 §:n
af BevillmsFörordn. stadgade edgång må uphöra, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, varder denna hemställan af R. o. Ad. afslagen.
yjd voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 58.
Nej — 20.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt, att i afseende
på sednare delen af förevaride punkt, deri Utsk. föreslagit förändrad
redaction af 119§:n, blifvit yrkadt, dels bibehållande af den
redaction som nu gällande BevilimsStadga innehåller, hvilket yr^
kande dock numera till följd af R. o. Adis sednast fattade beslut
hade förfallit, dels bifall till den redaction af 119 gin, sorn Frih.
Sköldebrand uti förevaride Betänk, bifogad reservation föreslagit,
blef först proposin till bifall å Utskis förslag till redaction af
ifrågavide § framställd och besvarad med Nej; hvarefter R. o. Ad.
biföll den i Frih. Sköldehrands reservation föreslagna redaction af
denna §.
35:le punkten, ang:de § 123; och 36:te punkten,
$ '27.
Dessa punkter biföllos.
37:de punkten, ang:de § 128.
Härvid förekom först Utskis hemställan, angide förhöjning för
lösen af debetsedlar; och yttrade sig derom
Hr Palmcrantz: Då de tjenstemän, som utfärda debet
äedlaf,
troligen vid denna Riksdag erhålla löneförhöjning, vet jag
Me, hvarföre löneförhöjning skall dem beredas äfven derigenom
Den 1 April t. m.
ST
att lösen för debetssedlarne höjes. Denna förhöjning, om den
vinner R. St:s bifall, blir inom många orter säkert ganska betydlig
derigenom att på debetsedeln upföras icke blott personliga afgifter,
utan afven kronotionde, häst-vacanceafgift, m. m., allt för
att högre lösen för debetsedeln må kunna af den skattskyldige
uttagas. Det synes mig alltså lämpligare all det gamla stadgandet
bibebålles, hvarom jag anhåller.
Hr von Troil: Jag hembär Utsk. min tacksamhet, för det
att Utsk. vidtagit en af behofvet så högt påkallad åtgärd. Af alla
landsstats-tjenstemännen äro Häradsskrifv:ne mest betungade med
arbete och det ringa tillskott Utsk. i deras löner föreslagit är
endast en ringa ersättning för deras tunga möda vid riebetsedlarnes
utfärdande. Jag hemställer till enhvar, om den af Utsk. föreslagna
lösen kan på något sätt anses betungande. Jag anhåller om
bifall till Utslcs tillstyrkande.
Hr Palmcrantz: Jag vill tillägga, att genom bifall till
Utsk:s förslag blifva Häradsskrifv^ löner betydligt ökade. Jag kan
icke förstå hvarföre de skola hafva serskild betalning för allt hvad
de göra. De skola väl göra något för deras löner.
Frih. Stael von Holstein, F a b. Wilh.: Jag anhåller
att få instämma i hvad Hr Palmcrantz yrkat.
Propos. till bifall å Utslcs förevar:de hemställan, blef härefter
framställd och besvarad med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Sedermera förekom och bifölls Utslcs i förevar:de punkt afgifna
tillstyrkande, i fråga om rättighet för skattskyldig alt emot
lösen undlå särskild debetsedel för hvarje å hans förteckning uptaget
tjenstehjon.
38:de punkten, ang:de § -134; och 39:de punkten, angtdt
§ Hl.
R. o. Ad. biföll hvad Ut9k. i dessa punkter hemställt.
40:de punkten, ang;de § 142.
Gr. af Ugglas: Då delta Utsk:s tillstyrkande öfverenssläm
mer
med motiveringen af beslutet om 2 <§:n, nemi., att 500 Rdr
skall vara minimum af den inkomst, hvarefter bevillningen skall
utgå, och då R. o. Ad. ogillat detta beslut samt fastställt minimum
till 300 Rdr, torde i öfverensstämmelse härmed en förändring
böra göras.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han i anseende till R. o. Adis
förut fattade beslut ej kunde framställa propos. till bifall, utan
finge hemställa om R. o. Ad. behagade afslå Utskis i förövande
punkt gjorda framställning.
Ropades Ja.
s *
lien 1 April f. m.
4 Irsta punkten, ang:de § 145, 42:dra punkten, ang:de §
146; och 43:dje punkten, ang:de formuläret till debetsedel
Dessa punkter biföllos.
Sedan Ti. o. Ad. sålunda genomgått de särskilda punkterna
af Bevilln:sUtsk:s förevar:de Betänk., framställde Hr Gr. o. Landtm,
att dessutom, på sätt Utsk. i början af Betank:t anmält, i de särskilda
§§:r af förslaget till ändringar i gällande Bevilin:sStadga,
förekommo några mindre väsentliga förändringar, hvarom Utsk.
icke ansett nödigt att afgifva särskildta yttranden och hvilka således
icke blifvit för R. o. Ad föredragne. För att emellertid R. o. Ad:s
beslut må komma att omfatta Betänlct i dess helhet, finge Hr Gr.
o. Landtm, nu hemställa om R. o. Ad. behagade bifalla de i Utsk:s
förslag uptagne förändringar, som icke förut varit underkastade
R. o. Ad:s pröfning.
Härvid ropades Ja ; hvarjemte
Hr Palmcrantz, anmälde sig och yttrade: R. o. Ad. har
nu genomgått hela Betänk:t och naturligtvis kommer Utsk. att
upgöra sjelfva Bevilln:sFörfattn:n. R. o. Ad. har äfven godkändt
Utsk:s förslag till redaction i 2:dra §:n af 2:dra Art. rörrde bevillning
af embets- och tjenstemäns inkomster af boställen. Redactionen
af denna § är likväl något otydlig i så måtto, att den
icke uttryckligen tillerkänner taxeringsman rätt att årligen efter
sig företeende omständigheter öka eller sänka taxeringsvärdet å
embetsmäns boställen. Jag förmodar visserligen att författningens
anda och mening varit sådan, men jag hemställer, om icke för
tydlighetens skull det vore nyttigt, att förständiga Utsk. att upgöra
en redaction i denna syftning, på det att olika meningar
icke måtte kunna upstå om taxeringsmäns rätt att verkställa tidsenlig
och tillförlitlig upskattning af alla de löneinkomster, som af
boställen härflyta.
I ani. af detta yttrande erinrade Hr Gr. o. Landtm., att R. o.
Ad. då den nu nämnde 2 §:n föredrogs, hade fattat det beslut att
densamma borde erhålla samma lydelse som i nu gällande BevillnrsFörordn.
, med endast den förändring att de deri förekommande
lönebelopp och afgifter skulle utföras med motsvarande belopp i
Riksmynt. Någon annan förändring i denna § kunde således icke,
mot R. o. Ad:s beslut, vidare framställas till pröfning.
Hr Palmcrantz: Enl. Hr Gr. o. Landtm:s yttrande, skulle
man tro det vara omöjligt att erhålla en annan än den af Utsk.
föreslagne redaction, och om så är, får jag f. n. med reservation
afstå från mitt yrkande i ämnet. Jag hade likväl trott det vara af stor
vigt och tillbörligt, att TaxeringsKomitéerne tydligt tillerkännas en
sådan rätt och att ett stadgande derom uttryckligen i §:n intoges.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, då vid besvarandet af
den sist framställda propos:n, Hr Palmcrantz anmälde sig, hade trott
att det var Hr Palmcrantz mening att yttra sig öfver någon af de
Den 1 April e. m.
39
frågor, hvarom icke förut propos. blifvit framställd, och finge nu
ånyo hemställa, om lt. o. Ad. godkände de redaktionsförändringar
i Bevilln:sUtsk:s förslag, som icke förut varit särskildt underkastade
R. o. Ad:s pröfning.
Ropades Ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Onsdagen den 1 April 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. ett prot:s-utdrag, innefattande R. o. Ad:s under nästföreg:de
plena fattade beslut vid pröfningen af Bevilln:sUtsk:s Betänk.
N:o 5, i ani. af i frågast ä I Ide förändringar i föreskrifterne,
ang:de allmänna bevillningens utgörande.
Äfven just. pleni-prot:t för d. 18 sisth Mars.
Föredrogs ånyo Bevil!n:sUtsk:s d. 14 o. 18 sisth Mars på bordet
lagda Betänk. N:o 6, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse med förslag
till förnyad förordning, ang:de Sveriges och Norriges ömsesidiga
handel och sjöfart;
Frih. Raab, Carl Adam: Då K. M. i Maj månad sisth
år förordnade en Komité af Svenske och Norske män, för att afgifva
förslag till reglering af de båda Rikenas handels- och sjöfartsförhållanden,
så förväntade man sig att denna Komité skulle
utarbeta ett förslag till tullförening emellan Rikena, eller, om en
sådan förening ej läte verkställa sig, åtminstone söka sammanjemka
de håda Rikenas olika tullbestämmelser till en gemensam
tulltariff. Detta har emedlertid icke skett, och hvarföre det ej
skett, lemnar jag derhän; men jag kan ej underlåta att uttrycka
den åsigt, att man haft skäl att förvänta sig ett sådant resultat,
då man besinnar att Sverige och Norrige äro förenade icke allenast
genom en gemensam Konung, utan äfven genom en RiksAkt,
som innehåller bestämmelser ang:de Rikenas unionella förhåIlande
r, under det att Tyskland, der man lyckats tillvägabringa en
Den 1 April «. w.
tullförening, består af 27 Stater, med olika Furstehus och sins
emellan högst stridiga intressen. Man säger att en tuilförening
emellan Sverige och Norrige skulle möta många hinder, och ibland
andra det, att man ej har någon egentlig norm för tull-intradernas
fördelning. Härpå svarar jag, att vi kunna begagna samma
norm sorn Tyskarne, eiler folkmängden, och detta desto hellre,
sorn vi redan använda denna norm i afseende å de internationella
utgifterna. Emedlertid synes det att opinionen i Norrige icke är
mogen för en sådan förändring, huru mycket än den Svenska Regeringen
arbetat för densamma.
När de Svenska Komiterade sammanträdde för utarbetande af
ifrågavaride förslag, hade de redan varit tre månader tillsammans
innan de Norska ledamöterne anlände, samt sökt att jemka vår
tulltariff så, att den så mycket som möjligt öfverensstämde med
den Norska. Men när Norrmännen började deltaga i för hand 1 in
garne,
förklarade de att de, enl. sin instruktin, icke vore berätti
gade
att ingå i pröfning af frågan om en tullförening, utan endast
hade att hålla sig till revision af MellanRiks-iagen. Såsom vi
veta förordnade K. M., i enlighet med Ständernas anhållan, år
1846 en Komité för att revidera nyssnämnde lag, dervid Norrmännen
gjorde det påstående, att varuartikeln socker, som då var
belagd med half tull, skulle med hel tull beläggas. De Svenska
ledamöterne satte sig deremot, och frågan förföll, men icke desto
mindre updykade densamma vid 1851 års Norska Storthing, som
beslöt att hos K. M. i underdihet anhålla om en sådan förändring
af MellanRiks-lagen. Samma begäran förnyades af 1854 års Storthing,
och jag tror att K. M. gaf Sin sanktion dertill ; men om
ock K. M. lemnat denna sanktion till följd deraf, att tre Storthing
i saken fattat sammanstämmande beslut, skulle på sådan
grund det ena Rikets representation kunna förändra MellanRikslagen
utan det andra Rikets representations bifall? Detta vore i.
sanning ett ganska farligt prKjukat, och jag anser derföre alt den
sista året nedsatta Komitén kommit ganska väl till pass för att
rädda UnionsRegeringen ur den dilemma, hvari den ganska lätt
kunnat råka.
De fördelar, som antagandet af det ifiågav:de förslaget skulle
för oss medföra, äro, i min tanke, så obetydliga, att de knappast
löna mödan att omnämnas. För åtskilliga artiklar har visserligen
den halfva tullen blifvit borttagen, men deremot har hel tullafgift
blifvit bestämd för andra ganska vigtiga artiklar, såsom socker och
tobak. Det är emedlertid en § i förslaget, vid hvilken jag egent
ligen
vill fästa mig, nemi. det? l’2:dje, som åt Norrmännen inrymmer
rättighet att, med samma förmåner som vi sjelfva, deltaga i
vår inrikes sjöfart. Denna rättighet anser jag vara ganska betänklig,
enär den är bortgifven utan någon motsvarande skyldighet.
Allt från Föreningens början hafva Norrmännen haft rättighet att
deltaga i den Svenska utrikes skeppsfarten, men förhållandet har
äfven blifvit, att då under de 25 åren från Föreningens ingående
vår stapeIstadsflotta ej ökades med en enda läst och minskades till
fartygens antal, har deremot den Norska andelen i den Svenska
Pen 1 April e. m.
41
utrikes sjöfarten, som Sr 1820 endast utgjorde tVdel, år 1854
stigit till |:delar. Under samma tid hafva de Norska fartygen ökat
sig med 174 proc., i förhållande till deras förra antal, under det
att den Svenska stapelstadsflottan på samma tid endast ökat sig
med 64 proc. På den korta tiden af ett år, nemi. 1854, ökade
sig den Norska handelsflottan med 18,000 läster, och den Svenska
endast med 2,700. Detta torde vara tillräckligt för att ådagalägga,
hvilket intrång den Norska utrikes sjöfarten gjort på den
Svenska. Vi äga i närvartde ögonblick endast den inrikes sjöfarten,
som är oss förbehållen, och från 1830 till 1854 har vår inrikes
sjöfarlsflotta ökat sig med 132 proc. Om man nu gifver
Norrmännen rättighet att deltaga äfven i vår inrikes sjöfart, så
kan jag ej förslå annat, än att den Olifver helt och hållet ruinerad.
Jag har för min del ej något emot att afstå från en rättighet,
så vida man får en annan i stället, men då så ej är fallet,
torde man höra hålla på sina rättigheter.
Man har i Betänk, åberopat den satsen, att friheten i handel
och sjöfart fordrade, att Norrmännen er hö 11 o den ifrågavar:de rättigheten.
Men jag frågar Eder, mine Hrr, huruvida det finnes någon
konseqvens i ett sådant yttrande! Man säger att Norrmännen
böra äga rättighet att segla öfverallt i Sverige, med samma fördelar
som Svenskarne sjelfva, men man vill ej gifva Svenskarne
rättighet att skicka sina varor tullfritt till Norrige! Man säger
alt Norska fartyg, som inkomma till våra hamnar, böra få gå mod
last till andra Svenska hamnar, men man finner det ej vara onaturligt,
att Svenska fartyg icke tullfritt få föra produkter till
Norrige! Man åberopar nödvändigheten deraf, att den Svenska industrien
begagnar sig af de Norska fartygen. Detta är alldeles
icke nödigt, ty, såsom vi alla veta, söka Svenska fartyg, på både
närmare och fjermare haf, fraktförtjenst, emedan de icke få den i
sina egna hamnar.
För att styrka riktigheten af sina satser, åberopar man Englands
exempel. Men detta exempel är ej i förevar:de fall tillämpligt,
ty Sverige kan ej jemnföras tued England. Jag vet icke huruvida
England har en handelsflotta, som i närmare och fjermare
haf söker fraktförtjenst, men hvad jag vet är, att England har
verlds-industrien i sina händer, och behöfver nästan hela verldens
fartyg för att frakta sin industris alster. Så är icke förhållandet
med Sverige. Dess industri har ej växt till sådana dimensioner,
att den för sina produkters fraktande behöfver den Norska handelsflottans
hjelp. Vi veta, mine Hrr, att Navigations-akten i England
uphäfdes år 1849, och att andra nationers fartyg då fingo
rättighet till fraktfart i England, men detta hade äfven det inflytande
på Englands egen handelsflotta, att då år 1848 den utgjorde
72 proc.' af det lästetal, som förde varor från England, så nedgick
den år 1850 till 67 proc., 1854 till 66 proc. och 1855
till 59 proc.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag för min del afstyrka
bifall till den del af förslaget, som afser Norrmännens rättighet
att deltaga i vår inrikes sjöfart, och slutar med uttalande af den
42
Den 1 April e. m.
allmänna sats, att man icke bör upoffra något af våra intressen
förrän man får motsvarande fördel i Norrige, ty sedan man bortkastat
en fördel, har man sedermera svårare att komma till stånd
med de internationella förhållanderna, hvartill man vill komma.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Då, såsom jag har
mig bekant, tre Stånd redan bifallit detta Betänk., torde någon
särdeles vidlyftig discussion härom ej vara på sin plats, och jag
vill derföre endast i största korthet uptaga Frih. Raabs anmärkning.
Frih. Raab började med att klandra Krimitén derföre, att den
ej sökt tillvägabringa en tullförening emellan Sverige och Norrige.
Att emedlertid Komiténs yttrande om en sådan förenings möjlighet
är den värde Frih:n väl bekant, hafva vi mycket väl funnit
af de utdrag derur han citerat, men han har aldeles uraktlåtit att
omnämna de stora svårigheter för en sådan förenings till väga br i ngande
Komitén framhållit. Frih. Raab har åberopat Tysklands
exempel, men i afseende å detta exempels tillämplighet ber jag
att få nämna, att i Tyskland ställde sig en Stat af första ordningen
i spetsen för reformen och drog, genom sitt öfvervägande inflytande,
de öfriga småstaterna med sig, då deremot här endast
finnas tvenne jemnlike Stater, Sverige och Norrige. Emot en tullförening
dem emellan upreser sig först och främst den stora svårigheten,
att det ej finnes någon myndighet för fastställande af de
lika tullsatser, som skulle för de båda Rikena blifva gällande. Så
väl den Svenska som den Norska grundlagen bestämmer, hvem
tull-lagstiftningen i hvartdera landet tillhör, och i den sednare
grundlagen är det dessutom förordnadt, att en antagen tulltaxa
endast gäller under tiden från det ena Storthinget till det andra,
så att om en ny tulltaxa då ej utfärdas, all tull uphör. Den andra
stora svårigheten ligger i de båda Rikenas olika intressen.
Dessa intressen bero af tvenne omständigheter, för det första, att
då det i Norrige icke finnes någon direkt beskattning, måste man
der genom tullintraderna söka fylla största delen af budgetens behof,
så att tullen i Norrige utgör fidelar af hela budgetssumman,
då den i Sverige utgör W:delar. För det andra är de båda ländernas
ställning i industrielt hänseende ganska olika. I Sverige
är industrien mera utvecklad än i Norrige, och denna olikhet har
äfven utöfvat ett väsendtligt inflytande på de båda Rikenas tullbestämmelser.
I Norrige är till och med råvaran belagd med hög
tull, men lifsförnödenheter äro der alldeles tullfria.
Den tredje svårigheten för en tullförening ligger i frågan om
grunden för de gemensamma tull-intradernes fördelning. Frih.
Raab säger, att till en sådan grund kan tagas hvartdera landets
folkmängd. Denna grund vore visserligen ganska fördelaktig för
Sverige, som sålunda skulle få ett dubbelt så stort belopp af tullinkomsten,
som Norrige, ehuru tullintraderna i Sverige f. n. ej
med mera än 50 proc. öfverstiga Norriges; men om Norrige skulle
gå in på en sådan fördelning, lemnar jag derhän. 'Vi finna således
att stora, ja snart sagdt oöfvervinnerliga svårigheter möta en
Deni A p r H e. m.
13
gemensam tull-lagstiftning för 'bägge länderna, och vid sådant förhållande
har Komitén måst nöja sig med att söka så mycket som
möjligt närma dessa länders tullsatser till hvarandra. Det förefaller
mig såsom det ej vore klokt att stöta ifrån sig de fördelar
den nu föreslagna MellanRiks-lagen erbjuder, derföre att man ej
kunnat erhålla den ännu större fördelen af en tullförening.
Frih. Raab har ansett den Norrmännen medgifna rättigheten,
att idka fraktfart emellan våra hamnar, vara särdeles skadlig.
Jag får likväl hemställa huruvida, då det är en i Sverige antagen
maxim, att medgifva fraktfart åt alla de nationer, hvilka gifva oss
samma fördel tillbaka, det vore skäl att i denna regel göra ett
undantag för Norrige. Frih. Raab har påpekat det förhållande, att en
mängd Svenska fartyg varit tvungna att söka sig frakt utrikes, emedan
de ej kunnat få sådan här hemma. Sådant kan måhända förhållandet
vara på vissa orter, der öfverflöd å fraktsökande fartyg finnes,
men jag kan deremot upställa en annan erfarenhet, ty i min hemort
är det ofta ganska svårt att få tillräckligt antal fraktfartyg,
till följd af den hastiga utveckling industrien på de sednare åren
tagit.
Jag skulle tro, att då MellanRiks-lagen i allt fall är för
Sverige ganska fördelaktig, enär den åt Sverige, som i industrielt
hänseende står vida högre än Norrige, inrymmer rättighet att få
tullfritt i Norrige införa sina produkter, med undantag af socker
och tobak, som skola draga hel, samt bomullsvaror, som skola draga
half lull, samt då, på sätt Frih. Haab af de tabeller, som åtfölja
Komiténs Betänk., kan inhemta, den landväga transporten är af
ganska stor betydenhet äro de fördelar vi deraf erhålla öfvervägande
dem, som komma Norrmännen till godo, helst jag har ganska
svårt att tro, att inom Sverige Svenska fartyg icke skulle
kunna uthärda täflan med Norska, ehuru jag väl vet, att de sednare
i allmänhet, till följd af en mängd förhållanden, segla för
bättre frakt än de förra. Jag anhåller om bifall till Betänk.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, att i afseende på förevar:de Betänk. Gr. af
Ugglas yrkat bifall samt Frih. Raab instämt i detta yrkande, utom
i hvad som rörde Svenska och Norska fartygs ömsesidiga rättigheter,
hvarvid förmodligen menades att 23 g borde utur den föreslagna
förordnm utgå, blef propos. till bifall å Utsk:s Betänk, framställd
och besvarad med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilin:sUtsk:s d. 14 och 18 sist!.
Mars på bordet lagda Betänk. N:o 7, i ani. af Riksdagsfullmäktigen
Anders Jonssons från Wermlands län motion, angide förtullning
af varor, som från Norrige införas.
Föredrogs Hr Sljernsvärds, Gust. Maurits, d. 18 sisth Mars
på bordet lagda motion, att de öfrige RiksStm måtte inbjudas att
Pen 1 April e. m.
på gemensamt rum sammanträda (ill Öfverläggning lifver regleringen
af RiksStatens 4, 5 och 9 HufvudTitlar, jemte härmed sammanhängande
enskilda motioner, så snart Utslcns blifvande U11 åt:n
i förenämnde hänseenden till RiksSt:n inkommit och för 2:dra
gången blifvit bordlagda.
Hr Stjernsvärd: Innan R. o. Ad. går att besluta öfver
detta af mig väckta förslag, anhåller jag att i korthet få anföra de
motiver, som ligga till grund derför. Till en början vill jag åberopa
hvad jag yttrade samma dag förslaget väcktes, nemi. att ibland
de mångå brister, som vidlåda vårt nuvar:de representationsskick,
är den största utan tvifvel den, att de 4 Siånden särskildt öfverlägga
hvart och ett på sitt rum Följden af ett sådant förfaringssätt
är naturligtvis den, att osammanhängande och stridiga beslut
fattas, till mycken skada för det allmänna. Förra Riksdagens Const.-  Utsk. har velat afhjelpa denna väsendtliga brist och afgaf derföre
det grundlagsändringsförslag, att alla 4 RiksSt:n äga att sammanträda
till gemensamma öfverläggningar, hvilket förslag vid denna
Riksdag vunnit så väl representationens enhälliga bifall, som K.
M:s Nåd. fastställelse. Då således den länge öfverklagade stora bristen
ändtligen blifvit afhulpen, återstår det nu att bringa förslaget
till verkställighet, och ett tillfälle dertill har synts mig sjelfmant
erbjuda sig, då vi skola öfverlägga om 4:de och 5:te HufvudTitlarne,
de der innesluta landets vigtigaste fråga, dess försvar
så väl till lands som sjöss, och dessutom kräfva så stora anslagssummor,
att de utgöra lika mycket, som alla de öfriga statsutgifterna
tillsammanlagda. Jag tror således, att det är af mycken
vigt att dessa HufvudTitlar blifva föremål för en gemensam öfverläggning
af hela Riksförsamlingen.
Jag tror äfvenledes, att då vid denna Riksdag förekommer
den vidtomfattande frågan om ny reglering af embets- och tjenstemännens
löner, den 9:de HufvudTiteln, som rörer den dermed nära
sammanhängande frågan om pensionsväsendet, är af särdeles stor
vigt, ty om man ej bestämmer pensionerna till sådana belopp, att
de någorlunda motsvara lefnadsbehofven, torde en stor del af de
förväntade fördelarne af löneförbättringen uteblifva. Med fästadt
afseende å jemväl denna frågas stora vigt, har jag föreslagit, att
den 9.de HufvudTiteln äfvenledes skulle blifva föremål för gemensam
öfverläggning. Då R o. Ad., utan gensägelse, är det Stånd,
inom hvilket de största insigterna i dessa ämnen finnas, är det
äfven, i min tanke, R. o. Ad., som bör inbjuda sina MedStånd
att derom gemensamt öfverlägga.
Efter denna korta framställning af skälen för mitt förslag, öfverlemnar
jag detsamma till R. o. Ad:s eget ompröfvande.
Hr Nordenfelt, Enar \V i I h.: Det förslag, Hr Stjernsvärd
framställt, är visserligen af så stor betydelse, att det tål att betraktas
från flera än en sida. Hvar och en, som ifrar för fäderneslandets
väl och har en varm fosterlandskänsla, kan ej förbise,
»It ett alla 4 RiksStåndens sammanträdande till gemensam öfver
-
Den t April e. m.
läggning i ett vigtigt ämne, är en sak af ganska stor vigt, men
jag hemställer till R. o. Ad. att bedöma, huruvida det vore skäl
att R. o. Ad. gör det första steget på den nya banan vid ett
tillfälle då frågor förekomma, deruti K. o. Ad:s flesta ledamöter
äro dels personligen, dels genom slägtskapsförbindelser intresserade.
Sådana frågor äro ulan tvifvel frågorna om aflöning för så väl Ar*
méon, som Flottan, pensioneringen derstädes m. m. Då förhållandet
är sådant, torde möjligen en framställning till de andra Stånden,
att deltaga i R o. Adis öfverläggn ingar i dessa ämnen, hos
många af deras ledamöter väcka den föreställning, att vi vilja bereda
oss ett tillfälle att söka utverka deras bifall till hvad vi
sjelfva önska. Jag anser således, att det för sakens skuld vore
lämpligare att, till föremål för den första gemensamma öfverläggningen,
välja en fråga, deri R. o. Adis ledamöter ej vore personligen
intresserade, någon allmän principfråga, såsom frågan om religionsfrihetens
införande, eller om qvinnans myndighet, om hvilka
man ej kan säga, att de röra något särskildt Stånds intresse. Skulle
den misstanke upstå hos flerta'et af de andra Ståndens medlemmar,
att R. o. Ad. önskade ett gemensamt sammanträde för öfverläggning
om militärväsendet, för att, genom sina ovedersägligen
större insigler deri, imponera på dem och diktera deras beslut,
skulle man, i min lanke, äfventyra att vinna sitt syftemål, enär
man, i st. f. att bibringa dem en sann åsigt om saken, måhända
framkalla en oppositionsanda, som eljest kanhända ej gjort sig
gällande.
Dessa äro mina betänkligheter emot förslaget. Jag erkänner
emedlertid villigt, att detsamma är af ganska stor vigt och förtjena
r att noga öfvervägas. Jag har endast velat uttala ett var
ningsord
i afseende å det, i min tanke, mindre lämpliga ämne,
som motionären velat göra till föremål för en behandling, om hvars
verkningar vi ännu sakna all erfarenhet, och det är hufvudsakligast
denna betänklighet, som nödgar mig att yrka afslag å förslaget.
Gr. von Platen, Baltzar: Då jag så väl vid förra, som
innevaride Riksdag med sann tillfredsställelse deltagit i de beslut,
som hafva beredt möjligheten för R. St:r, att till gemensamma öfverläggningar
sammankomma på ett rum, önskar jag naturligtvis
äfven att bereda verkställighet åt detta beslut, så snart något lämpligt
tillfälle dertill sig yppar. Jag tror äfven att förevaride, af Hr
Stjernsväid väckta förslug är till sin syftning ganska ändamålsenligt,
ehuru jag erkänner, det jag hade önskat att förslaget, i
st. f. att omfatta alla tre HufvudTitlarne, hade, såsom föremål för
den gemensamma öfverläggningen, upgifvit några färre vigtiga delar
deraf. Denna brist i förslaget torde likväl ej vara af den be
skaffenhet,
att den bör föranleda till det eljest goda förslagets förkastande.
En talare midt emot mig har ansett sig ej kunna gilla
förslaget derföre att de frågor, detsamma omfattar, skulle vara
mindre lämpliga för en gemensam öfverläggning. Jag hyser stor
aktning för grannlagenheten och respekterar således äfven denne
46
Den 1 April e. m.
talares fruktan, att R. o. Ad., hvars ledamöter till större delen
gro personligen intresserade af utgången utaf en mängd till de
ifrågavar:de HufvudTitlarne hörande frågor, skulle anses handla
mindre grannlaga, om Ståndet ville genom ett samfäldt sammanträde
bereda framgång åt dessa frågor; men jag tror att denna
fruktan är ogrundad, enär R. o. Ad. allt för ofta gifvit bevis deruppå,
att Ståndet icke sätter sitt ensluldta intresse i främsta rummet,
för att en sådan tydning af R. o. Ad:s handlingssätt, som
den nyssnämnda, skulle kunna befaras. Jag tror deremot, att just
i frågor, sådana som flera af de till 4:de och 5:te HufvudTitlarne
hörande, deri R o. Ad. äger den största sakkännedom, är det af
vigt att de öfriga Stånden sammanträda med R. o. Ad., för att
göra sig de af detta Stånd lemnarje uplysningar tili godo, och
ehuru jag visserligen ej vill bestämdt påstå, att uplysningar alltid
verka i den riktning sorn den hvilken meddelar dem, afser, har jag
dock vid flere ti i lfa 1 len kommit i erfarenhet deraf, att ledamöter
af de andra Stånden verkligen önska erhålla uplysningar i sådana
frågor, dem de anse sig ej tillräckligt förstå. Jag hyser således
den öfvertygelse, att då en stor del af de frågor de af Hr Stjernsvärd
upgifna HufvudTitlarne innefatta, är af ganska stor vigt, då
R. o. Ad., mera än de andra Stånden, är i tillfälle att lemna uplysningar
i dessa frågor, då de andra Stånden utan tvifvel önska
att erhålla sådana uplysningar, bör man äfven göra försöket och
hoppas att detsamma skall leda till ett godt resultat. Jag har visserligen
hunnit samla den erfarenhet, att man icke bör allt för
mycket öfverlemna sig åt förhoppningar på framgång af de företag
man försökerj men jag hyser äfven den åsigt, att om saken är
god, bör man ej låta afskräcka sig af ett misslyckadt försök, utan
framhärda i försöken till dess något af dem lyckas. Det är på
denna grund jag, för min del, tillstyrker bifall till Hr Stjernsvärds
förslag.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: För min del kan jag ej
gifva mitt bifall till Hr Stjernsvärds förslag i hela dess utsträckning,
enär det, i min tanke, ej är lämpligt att alla 4 Stånden
sammanträda för att punkt för punkt genomgå StatsUtslcs blifvande
Utlåt. ang:de 4:de, 5:te och 9:de HufvudTitlarne. Sådant
skulle gifva anledning till ett vidlyftigt och i de flesta fall alldeles
onyttigt ordande. Icke heller anser jag det vara lämpligt, att
discussionen skulle fritt få hvälfva sig kring alla de till dessa
HufvudTitlar hörande frågor, ty då skulle det kunna inträffa, att
den ene talaren yttrade sig om skjutskolor, den andre om artilleriets
och kavalleriets hästar och fouragering, eller att en talare,
som ordat om indelningsverket, efterträddes af en talare, som afhandlade
frågan om Stockholms befästning o. s. v. Men på samma
gång jag således ej kan erkänna lämpligheten af Hr Stjernsvärds
förslag i hela dess vidd, får jag förklara, att jag anser detsamma
till sitt hufvudsyfte vara godt och således förtjena all upmärksamhet.
Jag anser att detta förslag bör så till vida godkännas, att
R, o. Ad. skulle besluta, att vissa hufvudfrågor af de till ifråga
-
D en 1 April e. 111.
4T
varide HufvudTitlar hörande ämnen skulle blifva föremål för RiksSt:ns
gemensamma öfverläggningar. En sådan hufvud- eller principfråga
är, i min tanke, först och främst sjelfva hufvudgrunderna
för och sammanhanget emellan Sveriges landt- och sjöförsvar. Dessa
sednare stå i ett så innerligt sammanhang med hvarandra, att man
icke kan fatta beslut om det ena, utan att tillika, eller i och med
detsamma, fatta beslut om det andra. Skulle Sverige t. ex. beträda
den bana, som utaf en ledamet af detta Stånd blifvit föreslagen,
eller att utvidga sin handelsrörelse och till följd deraf sina
handelsförbindelser, samt på detta sätt småningom utbilda sitt sjöförsvar,
så att i en framtid detsamma, åtminstone i en ganska betydlig
mån, blefve Sveriges värn, så följer deraf, att flera andra
förslag blifva mer eller mindre obehöfliga, såsom t. ex. Hr Mannerskantz
motion om en allmän folkbeväpning eller K. M:s Propos.
om utsträckning af Beväringens exercistid, hvars antagande skulle
för Svenska Statsverket möjligen medföra en kostnad af omkring
en millin Rdr rmt. Vill man åter ej beträda denna bana, utan
fullfölja den redan under en längre tid följda, eller att försvara
sig inom sitt eget land, så är det naturligtvis nödvändigt att så
mycket som möjligt öfva Beväringen o. s. v. samt deremot inskränka
sjöförsvaret och göra detsamma till endast ett bihang till
landtförsvaret. Dessa frågor äro den Svenska sjelfständighetens verkliga
lifsfrågor och böra således utgöra första föremålet för den
Svenska Riksförsamlingens öfverläggningar.
En annan principfråga är den, som rörer anslag till våra fasta
platser. Jag tror att detta Stånd, inom hvilket så mycken
sakkännedom i militära ämnen finnes, bör inbjuda de öfriga Stånden
till gemensam öfverläggning om vårt befästningsväsende och
framför allt om Frih. Sprengtportens förslag att befästa hufvudstaden.
Vidare anser jag det vara lämpligt att öfverlägga om Arméens
pensionering. Vi veta alla, att för det närvande en officer,
som tjenstgjort i 30 år och hunnit till Kaptens-graden, vid afskedstagande!
får en pension af endast 400 Rdr bko, en summa,
som den simplaste dagakarl årligen kan förtjena, samt att en soldat,
efter 20 ä 30 års tjenstgöring, afskedas med en pension af
12 till 20 Rdr. Denna fråga är af stor vigt icke allenast för de
individer, som komma i åtnjutande af pensionerna, utan för hela
samhället, enär den Svenska Arméens duglighet och tjenstbarhet
i icke ringa mån beror af pensioneringsväsendet, ty det kan icke
vara nyttigt att i den aktiva Arméen bibehålla personer af så hög
ålder, att de förlorat icke allenast själens spänstighet, utan äfven
kroppens rörlighet.
Slutligen finnes en fråga, som äfven bör blifva föremål för
gemensam öfverläggning, nemi. Hr Stjernsvärds förslag om Svenska
Arméens reorganisation. Jag har i denna stund ännu ej tagit
fullständig kännedom om detta förslag, och jag tror ej att jag kommer
att detsamma biträda, men jag anser, att då en af Svenska
folkets representanter utarbetat ett fullständigt förslag för Svenska
Arméens organisation, och detta förslag blifvit vid två Riksdagar
af tvenne RiksStånd gilladt, icke är annat än en gärd af
Den 1 April e. m.
skyldig aktning för dessa tvenne Stånd, att R. o* Ad. inbjuder
dem att bevista R. o. Ad:s öfverläggning om samma af dem gillade
förslag, oeb sålunda bereder dem tillfälle att inhemta de skäl,
som i främsta rummet Hr KrigsMinistern, och dernäst andra ledamöter
af Ståndet, kunna hafva att emot detsamma anföra.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag hos Hr
Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla om propos. å inbjudning till de
öfriga Stånden, att med R o. Ad. sammanträda till öfverläggning
om förutnämnde fyra hufvudfrågor.
Frih. Cederström, Rudolf: Det är, så vidt jag kan förstå,
f. n. egentligen Hr Stjernsvärd» motion, som nu utgör föremål för
öfverläggningen, och jag anhåller derföre att derom få yttra några
ord. Till en början får jag förklara, att jag finner Hr Nordenfelt,
som eljest plägar se ämnena både ljust och gladt, denna gången
har sett saken allt för mörkt, då han antydde möjligheten, att R.
o. Ad. skulle misstänkas för att, vid yrkandet af anslag för militära
ändamål, afse icke allenast det allmännas bästa, men dervid,
till någon hufvudsaklig del, jemväl sina egna, personliga fördelar.
En sådan misstanke torde ej böra förutsättas kunna upstå, och om
den skulle hos en eller annan med förhållanderna obekant person
förefinnas, bör den, såsom alldeles obefogad och orättvis, ej i ringaste
mån inverka på II. o. Ad:s handlingssätt.
Men, ehuru jag således ej delar Hr Nordenfelts farhåga i besagde
hänseende, instämmer jag likväl i hans åsigt, att Hr Stjernsvärds
motion ej bör antagas. Jag tror att i och med detsamma Hr
Stjernsvärd och Gr. von Platen hafva förklarat, att R. o. Ad. obestridligen
äger de största insigterna i allt till militärväsendet hörande,
och således bör gifva de öfriga Stånden en vägledning deri, så
hafva dessa ledamöter tydligen gifvit tillkänna, att de anse, det
de öfriga Stånden, i dessa frågor, böra rätta sig efter R. o. Ad.
Detta röjer ju lika tydligt en afsigt att både vilja inverka och tilltro
sig kunna, medelst sin öfverlägsenhet, imponera på deras öfvertygelse.
Om jag skulle, i likhet med hvad Gr. von Platen
m. fl. tyckes hafva förutsatt, vilja i fullt mått tillerkänna våra
MedStåndsledamöler de sällsynta dygderna af att vara anspråkslösa
och £erna taga råd, tror jag dock ej det vara tjenligt, att
allt för mycket sätta dessa dygder på prof.
Vidare förefaller det mig, såsom skulle de föreslagna gemen
samma
öfverläggningarne föranleda till en betydlig vidlyftighet i
ärendets behandling och dermed förknippad tidsutdrägt. Det skulle
visserligen låta sig göra, att afskilja vissa utur de förväntade Ut]ål:na
hemtade principer, och göra endast dessa till föremål för
rådplägningarne; men då dessa Utlåt:n komma att omfatta alla de
förslag, som af K. M., eller enskildta motionärer, blifvit framställda,
så är det ganska sannolikt att mången, lill föremål för
sitt begrundande, heldre vill hafva dessa konkreta förslag, än blott
och bart principer, hvaraf tillämpningen är, hvad som egentligen
borde intressera de flesta.
Öfvertygad, att under innevar:de Riksdag komma att yppa
Den 1 April e. m.
49
sig många andra och bättre tillfällen, att bereda verkställighet St
den antagna grundlagsförändringen, än det hvaraf R. o. Ad., enl.
Hr Stjernsvärds förslag, skulle begagna sig, anser jag oss till dessa
lämpligare tillfällen böra spara användandet af de gemensamma
öfverläggningarne. Ty, mine Hrr, om det skulle inträffa, att det
steg, K. o. Ad. står i begrepp att taga, komme att menligt inverka
på MedSt:ns sätt att betrakta dessa allmänna sammankomster,
om t. ex. en mängd af R. o. Ad:s ledamöter, vid det första
sammanträdet, begärde ordet för att meddela de öfriga Stånden
sin större visdom och rikare skatt af erfarenhet i militärväsendet,
så inträffade lätteligen, att antingen funno MedStrns ledamöter våra
anspråk på obestridligt öfverlägsna insigler ganska ledsamma, eller
ock skulle det kunna hända, att en mängd af de öfriga Ståndens
medlemmar, de der icke ansågo sig böra åtnöjas med auskultantsrolen,
utan äfven ville hafva ett ord med i laget, började att utveckla
sina åsigter, sina theorier, sina föreställningssätt, hvadan
man i sådant fall snart skulle befinna sig fördjupad i ett sådant
haf af tidsödande öfverläggningar, att det vore fara värdt, att all
lust till förnyande af de gemensamma sammanträdena deri drunknade.
Gr. von Platen har, i motsats till dessa mina farhågor, yttrat
sig för sin del vara öfvertygad derom, att ledamöterne af RiksStin
gerna emottaga uplysningar, då sådana dem erbjudas, samt att
Utskisförhandlingarne bekräftat denna hans öfvertygelse. Jag vill
gerna medgifva detta utan tvifvel lyckosamma förhållande, men jag
måste fästa upmärksamhelen på den väsendtliga skillnaden emellan
RiksStms och Utsk:ns förhandlingar. I de sednare beredas målen,
och alla uplysningar äro således derstädes begärliga, i de förra
åter skola beslut fattas öfver de förut beredda ärendena; de flesta
representanter hafva då redan, på grund af den förutgångna beredningen,
stadgat sina tankar i frågorna; hvartill kommer, att
discussionen inom ett mindre antal personer alltid aflöper lättare,
än en öfverläggning inom större församlingar. Redan blott för att
göra sig hörd inom en så talrik församling, som Svenska representationen,
samlad på ett rum, .fordras det i sanning starka lungor,
aldrahelst om dervid kommer att äga rum det hos oss icke
ovanliga förhållandet, att de enskilda betraktelserna gifva sig nog
hörbart luft i jemnbredd med den ordet ägande, offentlige talarens
föredrag. Om således de i den talrikare församlingen afgifna
yttranden skola något verka, få de icke omfatta allt för invecklade
och omfångsrika, af en mängd smådetaljer upfyllda föredragningsämneri,
ty då blir det nästan omöjligt att kunna förkorta
och förenkla sitt föredrag till den grad, som erfordrades för behörig
verkan af hvad som säges. Men det finnes många andra,
vigtiga ämnen, som dertill bättre torde lämpa sig. I alla händelser
bör det icke vara just det Stånd, hvilket anser sig i besittning
af största kunskapsmåttet uti ämnet, som bör ge sig mina
af att vilja »endoctrinera» de öfriga.
Af hvad jag nu haft äran anföra torde R. o. Ad. finna, alt
jag, för min dei, icke kunnat röja så stora fördelar af förslagets
V. H. 4
50
Den 1 April e. m.
antagande, att desamma öfvervägde de dermed förenade olägenheter,
och får jag således vördsamt afstyrka bifall till Or Stjernsvärds
motion.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Jag anhåller att
med några få ord få motivera mitt afslag å Hr Stjernsvärds motion.
Mitt hufvudmotiv dertill är alldeles icke den grannlagenhetskänsla,
Hr Nordenfelt omförmält, ty jag insläinmer helt och hållet
uti Gr. von Plalens derom yttrade mening, utan detta motiv ligger
i min åsigt, att få frågor kunna vara sämre valda såsom föremål
för det första allmänna sammanträdet, än 4:de och 5:te HufvudTillarne.
Dessa HufvudTitlar innefatta en sådan mängd af olika
frågor, att discussionen derom skulle uttänjas till en odräglig
längd, i fall alla dessa frågor skulle blifva föremål för längre och
grundligare föredrag, eller ock, derest öfverläggningen skulle sammanträngas
inom en kortare tid och föredragen till följd deraf förkortas,
skulle de blifva i hög grad ssäfvande och orediga. I intetdera
fallet skulle det åsyftade resultatet vinnas, men den säkra
följden blefve, att representationen finge leda för sådana öfverläggningar.
Rörande Hr Brakels förslag vill jag ieke utförligen yttra mig,
enär det ej nu är föremål för öfverläggning, utan endast fästa
upmärksamheten derpå, att om än discussionen blefve inskränkt
till vissa principfrågor, finge densamma dock, till följd af den upräkning
af sådana frågor, Hr Brakel gjort, ett ganska stort omfång.
Dessutom får jag anmärka, att bland de utaf Hr Brakel upräknade
principfrågorna finnes åtminstone en, nemi. befästningsfrågan,
som, enl. hvad jag tror mig veta, icke af StalsUtsk. förg;
tages samtidigt med 4:de HufvudTiteln. I allt fall kan det nu
icke blifva fråga om Hr Brakels amendement, ulan blott om Hr
Stjernsvärds förslag, och i afseende derå vidblifver jag min redan
yttrade tanke, att ett bifall dertill vore ett ganska olyckligt experiment,
att draga nytta af den nyligen antagna grundlagsförändringen.
Frih. Raab, Adam Christian: Vid det förhållande, som
nu äger rum, eller att RiksStm särskildt öfverlägga om riksdagsärendena,
torde det ej kunna förnekas, att det vore en väsendtlig
fördel, om de vigtigaste af dessa ärenden blefve föremål för gemensamma
öfverläggningar. Jag tror visst icke, att någon ledamot
af representationen skulle finna sig förfördelad derutaf, att en annan
representant erbjuder honom uplysning i något ämne och ogillar
följaktligen helt och hållet detta skäl till afslag å Hr Stjernsvärds
förslag, hvilket jag till dess syfte anser vara godt och emot hvilket
jag endast hyser den redan af en annan talare yttrade betänklighet,
att vi derigenom skulle förås ut på ett haf af öfverläggningsämnen.
Detta är ett verkligt hinder för mig att obetingadt antaga
förslaget. Att åter, på sätt Hr Brakel föreslagit, på förhand
bestämma vissa hufvudfrågor til! föremål för den blifvande öfverläggningen,
såsom frågan om de fasta platserna m. m., torde icke
Den 1 April e. m.
heller vara lämpligt, ty om StatsUtsk. icke uptager denna fråga
i sitt första Betänk., så har man fattat ett beslut, som icke leder
till något resultat. Jag inser således i sanning ej huru man kan
utplocka några punkter från Betänk., innan man har detsamma i
handen och vet hvad det innehåller.
För min del skulle jag tro, att ändamålet med Hr Stjernsvärds
förslag bäst vunnes derigenom, att R. o. Ad., med bifall
till förslagets hufvudsyftning, beslöt att updraga åt Talmanskonferensen
att bestämma de punkter af de förväntade Utlåtme, som
borde blifva föremål för gemensam öfverläggning. Jag kan ej
föreställa mig annat, än att Talmanskonferensen, som i så många
andra fall gjort sig förtjent af Ståndens förtroende, skulle med
samvetsgrannhet upfyila detta updrag samt således upsöka de vigtigaste
punkterne och framställa dem såsom föremål för den gemensamma
öfverläggningen. På detta sätt undveke man att få en
sådan massa af öfverläggningsämnen, att ett ordande om dem alla
skulle blifva i högsta grad tidsödande och alldeles utledsna dem,
som väntat sig fördel af grundlagsförändringen.
Jag anhåller vördsamt, att Hr Gr. o. Landtm, behagade lill
R. o. Ad. framställa propos. å det förslag, jag nu tagit mig friheten
väcka.
Hr Stjernsvärd: Emot mitt förslag har blifvit anmärkt,
att början till de gemensamma öfverläggningarne borde göras med
någon annan fråga, såsom frågan om qvinnans myndighet, elier om
religionsfriheten. Jag får härvid anmärka, att R. St. ännu icke
erhållit någon Propos. i dessa frågor, och att således ett allmänt
sammanträde kunde blifva aflägsnadt till ett ganska långt fjerran,
samt att, enl. hvad erfarenheten gifvit oss vid handen, frågan om
religionsfriheten åtminstone icke är en sådan fråga, som hastigt
och lätt afgöres.
Vidare har man funnit det strida emot grann lagenheten, att
R. o. Ad. skulle inbjuda de öfriga Stånden till gemensam öfverläggning
om de ifrågav:de HufvudTitlarne, enär R. o. Ad. egde
de största insigterna i försvarsväsendet såväl lill lands som sjös,
och dessutom i flera anslagsfrågor vore personligen intresseradt.
Jag får å min sida erinra, att det finnes ganska olika åsigler om
vårt försvarsväsende, så väl inom detta Stånd som hos de öfriga
Stånden och att det således ej kan vara annat än nyttigt, att
kämparne för dessa åsigter upträda emot hvarandra. Hvad åter
det personliga intresset vidkommer, har en föreg:de talare redan
undanröjt den betänklighet, som man deruti, i min tanke, alldeles
utan skäl trott sig finna.
Man har fordrat, att de ämnen, som skulle blifva föremål för
öfverläggningarne, borde närmare bestämmas. Härpå svarar jag,
att sådant ej varit möjligt, enär de StatsUtsk:s Betänk:n, som röra
4:de, 5:te och 9:de HufvudTitlarne, ännu icke blifvit till RiksSt:n
afgifna. För öfrigt tror jag, att en sådan begränsning af ämnena
icke vore lämplig, ty det skulle derigenom hända, att ganska vigtiga
och maktpåliggande ämnen måste utelemnas. Jag befarar icke,
Den 1 April e. m.
att representationen skall fördjupa sig i discussioner rörande delaljfrågor
och dermed onödigtvis uptaga tiden. Alt en fullkomligt
lika vidsträckt fräga förut varit föremål för gemensam öfverläggning,
torde de af R. o. Ad:s ledamöter, som bevistat 1840 års
Riksmöte, ganska väl erinra sig, och så vidt jag kan påminna mig,
gick detta sammanträde ganska väl för sig, utan några större utflygter
från öfverläggningsämnet.
Hvad åter angar Frih. Raabs förslag om öfverlemnande åt
Talmanskonferensen att bestämma öfverläggningsärnnena, så förefaller
det mig så eget, att jag ej rätt vet, huru jag skall bedöma
det. Enligt detsamma skulle R. o. Ad. inbjuda de öfriga Stånden
att sammanträda för att öfverlägga om frågor, som icke vore bestämda,
utan berodde af Talmanskonferensens beslut. Sådant anser
jag icke vara lämpligt, utan jag anser, att R. o. Ad., som aflåter
inbjudningen, äfven bör bestämma de ämnen, hvarom MedSt:n
inbjudas att öfverlägga.
Jag kan således ej medgifva någon inskränkning af min motion,
utan begär propos. derå i dess helhet.
Hr Brakel: För min del kan jag ej upfatta det af Konst.-
Utsk. vid förra Riksdagen väckta samt af R, St. och K. M. vid
denna Riksdag antagna grundlagsändringsförslaget om de gemensamma
öfverläggningarne från någon annan synpunkt än den, att
då, till följd af den Svenska Representationens heterogena sammansättning,
det icke är möjligt för ledamöterne af de särskildta
Stånden, att besitta alla do sakkunskaper, som erfordras för de
olika riksdagsärendenas riktiga afgörande, borde det beredas tillfälle
för Stånden, att genom allmänna sammanträden tillgodogöra
sig den sakkännedom, som endast i ett eller annat Stånd, allt
efter frågornas olika beskaffenhet, förefinnes. Ibland de frågor,
hvari endast ett Stånd har den erforderliga sakkunskapen, är utan
tvifvel militärväsendet, ty jag tror ej, att någon med fog kan
påstå, att Preste-, Borgare- eller BondeSt:ns ledamöter äro så hemmastadde
i denna fråga, att de kunna bedöma sättet för rikets
försvar och de dertill erforderliga medel. När nu R. o. Ad. är
det Stånd, som inom sig sluter en ganska stor mängd af personer,
som egnat sig åt krigareyrket och ibland dem Hr KrigsMinistern,
hvilken är i tillfälle att söka göra regeringens åsigt om vårt försvarsväsende
inom representationen gällande, kan jag för min del
ej finna annat, än att det ej finnes någon till gemensam öfverläggning
mera lämplig fråga än just några af de vigtigaste frågorna
i 4:de och 5:te HufvudTitlarne. Dessa frågors verkliga allmänna
vigt hoppas jag ej af någon underskattas, ty hvad är vigtigare
för Svenska folkets representanter än frågan om Svenska
jordens försvar?
Frih. Cederström har förmenat, att R. o. Ad. genom att inbjuda
MedStrn till öfverläggning om militära ämnen, skulle utsätta
sig för misstanken, att vilja genom sin större sakkunskap imponera
på dem. I min tanke är det ej farligt att utsätta sig för en dylik
misstanke, ty jag anser det vara R. o. Ad:s ovilkorliga, af om
-
Den 1 April e. m.
5d
tanka för fäderneslandets väl föreskrifna skyldighet, att söka imponera
på MedSl:n genom förebringandet af verkliga skäl för de
åsigter, R. o. Ad. förfäktar och söka göra desamma inom hela den
Svenska Representationen gällande, när det galler sältet och medlen
för fäderneslandets försvar, torde det vara ganska lofvärdt att
vilja bibringa sin öfvertygelse derom till så många som möjligt af
dem, som äga frågornas utgång i sina händer, och jag utsätter mig
derföre gerna för den misstanke, som Frih. Cederström tyckes så
mycket frukta.
Gr. af Ugglas har påstått, att här icke kunde blifva fråga
om det förslag jag framställt. Jag får härpå svara, att, med undantag
af hvilande grundlagsändringsförslag, det ej, så vidt jag
vet, finnes någon fråga, hvari ett Stånd ej äger rättighet att antaga
ett föreslaget amendement. Samme värde ledamot har erinrat,
att en af de utaf mig föreslagna hufvudfrågorna, nemi. befästningsfrågan,
icke inom StatsUtsk. blifvit behandlad i sammanhang
med 4:de HufvudTiteln. Jag har till min stora förundran äfven
hört detta, men jag kan ej inse, hvad som hindrar R. o. Ad. att
inbjuda MedS(:n till gemensam öfverläggning om befästningsfrågan,
då densamma till RiksSt:n inkommer, och komma måste den ju,
vare sig förr eller sednare. Jag förnyar min anhållan om propos.
å mitt förslag.
Frih. Stael von Holstein, F a b. Wilh.: Uppå de af Hr
Stjernsvärd och Gr. von Platen anförda skäl får jag tillstyrka bifall
lill motionen. Emot densamma har man egentligen endast anfört
tvenne skäl. Det första gick ut derpå, att det skulle vara stridande
emot grannlagenhelen, att R. o. Ad., som egde den största
sakkännedomen i militära frågor, inbjöde de öfriga Stånden till
öfverläggning derom. Detta skäl har Gr. von Platen fullständigt
vederlagt. Det andra skälet var, att öfverläggningsämnena hada
en sådan utsträckning, att discussionen deröfver skulle blifva alltför
vidlyftig och tröttande. Jag anser, lika med Hr Stjernsvärd,
icke heller detta skäl vara af sådan vigt, att det bör föranleda
till afslag å motionen, och anhåller fördenskull, att densamma
måtte af R. o. Ad. bifallas.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag delar deras åsigt,
som anse syftningen af förslaget vara god. Då R. St. hafva fått
rättighet att på ett rum sammanträda lill öfverläggning om förekommande
frågor, kan denna rättighet ej bättre begagnas än i
fråga om fäderneslandets försvarsväsende. Men jag erkänner tillika,
att jag tvekar att antaga förslaget i hela dess vidd, enär öfverläggningsämnena
derigenom skulle få en alltför stor utsträckning.
Jag anser det vara en brist i grundlagens nya stadgande om de
gemensamma öfverläggningarne, att deri ej finnas intagna några
närmare bestämmelser om sättet för desammas hållande, ty det
behöfdes ganska väl en särskild OrdningsStadga för dem, innehållande
såväl huru besluten om deras hållande skola fattas- och på
hvad sätt vid dem skall tillgå. Då något sådant icke finnes be
-
51
Den 1 April e. m.
stämdt, föreställer jag mig, att Talmanskonferensen skulle kunna
behandla sådana frågor och åtminstone till en början upfylla det
åliggandet att bereda dem. Jag skulle derföre anse det vara
lämpligt, att R. o. Ad. anhöll hos iir Gr. o. Landtm., att han
behagade i Talmanskonferensen framställa, huruvida det icke vore
skäl att hålla en gemensam öfverläggning om åtskilliga bufvudfrågor,
som röra försvarsväsendet. För den händelse att Talmanskonferensen,
sammansatt af ledamöter från alla fyra RiksStm,
skulle finna saken nyttig, borde konferensen upgöra förslag å de
hufvudfrågor,' som skulle blifva föremål för den gemensamma rådplägningen.
Jag anser, att R. o. Ad. bör besluta något i den af
mig nu antydda syftning samt icke helt och hållet skjuta ifrån sig
ett i och för sig godt förslag.
Gr. Frölich, Davjd: Jag vill icke uppehålla mig vid de
skäl, som blifvit anförda för ett ovilkorligt afslag å motionen, enär
jag ej kan anse dem annorlunda än hvad man kallar de obotfärdigas
förhinder; utan jag vill endast framhålla ett ännu ej omnämndt
skäl för motionen, nemi. det, att då vi äro det enda Stånd,
som har den lyckan att inom sig hysa åtskilliga af Konungens
Rådgifvare, borde de öfriga Stånden villigt samtycka till ett sammanträde,
dervid de kunde erhålla nödiga uplysningar af dessa
Rådgifvare. Men jag får derjemte förklara, att jag hyser samma
betänklighet som den siste värde talaren, att obetingadt bifalla Hr
Stjernsvärds motion, ehuru jag, i olikhet med honom, måste undanbedja
oss något ytterligare reglementerande ang:de de allmänna
sammankomsterne. Vi hafva alldeles nog med reglementen och jag
kan ej finna nyttigt, att tid efter annan få den ena Stadgan hopad
på den andra.
För att komma till målet i detta fall, anser jag för min del,
Hr Mannerskantz’s förslag vara det lämpligaste, ja det enda antagliga.
Jag hyser icke någon fruktan derför, att Talmanskonferensen
skulle vilja allt för mycket inskränka föremålen för den
gemensamma öfverläggningen och anser således det åt dess ledamöter
lemnade updraget, att bestämma öfverläggningsämnena, ej
innefatta någon våda. Jag vill dock dervid göra det förbehåll, att
ettlsådant steg ej kommer att betraktas såsom ett praejudikat för
framtiden, ty jag hatar prmjudikaler lika mycket sorn reglementerande,
utan endast såsom ett för tillfället och i brist af något
bättre antaget sätt att finna en. utgång i frågan. Jag tillägger,
att jag tror, att det varit bättre, om motionären väntat med sitt
förslag, till dess de ifrågavtde HufvudTitlarne inkommit, då man
hade fått veta, huru de dertill hörande frågor blifvit af StatsUtsk.
behandlade. Det kan ju hända, att Utsk. från dessa HufvudTitlar
särskiljer åtskilliga frågor och i sådant fall bär ju en god del af
denna discussion varit alldeles öfver flöd ig; men som motionären ej
haft denna-åsigt om saken, se vi, som vilja framgång åt förslaget,
oss tvungna, att såsom det enda möjliga sättet att vinna målet,
biträda Hr Mannerskantz’s till förslaget gjorda amendement.
Den 1 April e. m.
55
Gr. von Platen: Jag vill blott tillkännagifva, att jag för
enar
mig med Hr Mannerskantz i afseende å sättet för denna frågas
behandling. I ani. åter af den siste värde talarens yttrande,
att frågan skulle vara förtidigt väckt, får jag nämna, att om frågan
kommer att få den bär föreslagna behandling, nemi., att först
framställas i Talmanskonferensen samt att, sedan den der blifvit
ansedd lämplig och nyttig, man sedermera, skulle öfverenskomma
om de ämnen, hvarom komme att öfverläggas, hade det varit alldeles
för sent att framkomma med förslaget, först sedan de ifrågav:de
HufvudTitlarne till RiksStin inkommit.
Slutligen må det tillåtas mig att nämna några ord om den
befarade mångordigheten vid de blifvande allmänna sammanträdena.
Flera af de nu närv:de ledamöterne af Ståndet torde icke hafva
deltagit i det vid 1844 års Riksdag hållna allmänna sammanträdet,
men jag vädjar till dem, som deri deltogo, huruvida icke- detsamma,
ehuruväl något resultat deraf ej vanns, . i allmänhet ansågs
hafva utfallit ganska tillfredsställande. Jag för min del anser mig
hafva funnit, att den talrika församlingen med upmärksamhet afhörde
de talare, som då yttrade sig samt att någon talträngdhet
alldeles icke då gjorde sig gällande, utan att tvärtom medvetandet
af MedSt:ns närvaro föranledde en större hofsamhet och betänksamhet
i hvad som yttrades, än vanligtvis är fallet.
Jag beklagar ännu en gång, alt förslaget icke blifvit så affattadt,
att det förhindrar mindre vigtiga ämnen att blifva föremål
för discussionen, och om än alla utflygter till småsaker icke heller
förebyggas genom antagandet äf Frih. ltaabs eller Hr Mannerskantz’s
amendementer, tror jag dock, att någotdera af dem bör väljas och
anhåller således om propos. derå.
Hr Stjernsvärd: Jag förmodar, att Gr. Frölich icke var
närvarande då förslaget väcktes, ty i motsatt fall hade han troligtvis
ej nu yttrat, att han ansåg förslaget vara för tidigt väckt,
enär en föreg:de motion i samma syftning förföll, just derföre att
den var för sent väckt.
Hvad beträffar förslaget, att åt Talmanskonferensen öfverlemna
bestämmandet af de frågor, som borde blifva föremål för öfverläggningen,
så får jag anmärka, att alla de talare, som yttrat sig
i frågan, hafva varit ense derom, att hos R. o. Ad. finnas de största
insigterna i militärfrågor. Se vi nu efter, huru Talmanskonferensen
är sammansatt, så finna vi, att af dess 12 ledamöter äro 9,
eller Talmännen för och medlemmarne af Preste-, Borgare- och
BondeSt:n, helt och hållet utan närmare sakkunskap i militärfrågorna,
så att majoriteten i denna konklav ingalunda kan betraktas
såsom en auctoritet i militäriskt- hänseende. Jag kan således ej
annat än fortfarande anse denna förändring af mitt förslag olämplig.
Frih. Raab: Jag anhåller till en början, att få höra upläsas
Hr Mannerskanlz's förslag, hvilket man ansett ega likhet med det
af mig afgifna.
Den 1 April c. m.
I ani. häraf lillkännagaf IIr Gr. o. Landtm., att Hr Mannerskantz
aflemnat ett så lydande förslag: »Att R. o. Ad. måtte anmoda
Landtmarskalken, att göra till föremål för rådplägning inom
den s. k. Talmanskonferensen, huruvida det icke må anses lämpligt,
nödigt och nyttigt att, sedan 4:de och 5:te IIufvudTitlarne
blifvit lagda på Ståndens bord, men innan desamma inom Stånden
föredragas, under gemensamt sammanträde emellan alla fyra R i k sSt:n,
öfverlägga om några i afseende på ordnandet af värt landtoch
sjöförsvar särdeles vigtiga hufvudfrågor; äfvensom att i sådant
fall meddela de respektive RiksSt:n förslag i de frågor, Talmanskonferensen
för sin del ansett höra göras lill föremål för gemensam
öfverläggning.»
Frih. Raab: Skillnaden emellan mitt och Hr Mannerskantz'»
förslag består deruti, alt jag tillstyrkt bifall till Hr Stjernsvärds
förslag med den förändring, att Talmanskonferensen skulle anmodas
alt bestämma de punkter af de inkommande Ullåt:na, som
borde blifva föremål för öfverläggningarne, då deremot Hr Mannerskanlz
föreslagit, alt Talmanskonferensen skulle ega att bestämma,
så väl huruvida någon gemensam öfverläggning ang:de
4:de och 5:te IIufvudTitlarne skall hållas som ock de delar deraf,
hvarom i sådant fall skall öfverläggas. Jag anser det af mig afgifna
förslaget ega företräde, ty uti det sednare ligger intet positift
beslut från R. o. Ad:s sida. Jag tror, att grundlagsförändringen
åsyftar, att RiksStm sjelfva skola besluta att i vigligare frågor
gemensamt rådpläga, likasom jag i sanning ej känner någon
vigtigare fråga än den om landets försvarsväsende, särdeles i den
tid hvari vi nu lefva. Sedan frågan om gemensam öfverläggning
derom en gång blifvit hos 11. o. Ad. väckt, skulle det förefalla
mig högst besynnerligt, om detta Stånd, som i främsta rummet
bör vara angeläget om fäderneslandets försvar, skulle genom ett
afslag i frågan antyda, att det icke ansåg densamma vara af den
vigt, att den borde blifva föremål för gemensam rådplägning. Jag
vädjar till edert eget omdöme, mine Ilrrt huruvida icke ett sådant
beslut kunde tydas såsom innebärande en viss likgiltighet för vårt
försvarsväsende. Jag anser derföre, att något måste i saken åtgöras,
äfvensom att Hr Mannerskanlz’s förslag är nog litet positift,
ehuru det torde vara ändamålsenligare än Hr Stjernsvärds, enär
det sednare lemnar fältet öppet för en hel här af detaljfrågor,
genom hvilkas afhandlande ändamålet skulle helt och hållet förfelas.
Hr Ribbing, Arvid, förklarade sig instämma med Frih.
Raab.
Hr Mannerskantz: Jag har tagit mig friheten föreslå, att
Talmanskonferensen skulle göra till föremål för öfverläggning, hvilka
af de till 4:de och 5:te HufvudTitlarno hörande frågor borde komma
att behandlas vid det blifvande allmänna sammanträdet, emedan
det är omöjligt att nu på förhand sådant bestämma och det icke
linnes någon annan auetoritet än Talmanskonferensen, åt hvilken
ett sådant updrag kan lemnäs. Jag anser delta vara det enda sätt,
Den 1 April e. m
57
hvarpå frågan f. n. I;an lösas, emedan vi svårligen lära kunna
komma öfverens om de frågor, som böra vid sammanträdet före
komma,
så länge vi ännu icke fått emottaga StatsUtsk:s Utlåt,
om de ifrågavande IlufvudTitlarne.
Hr Brakel: Om jag rätt upfatlat det grundlagsstadgande,
som vid denna Riksdag blifvit anlaget, är dess mening ej den, att
Talmanskonferensen skulle ega att afgöra, hvilka frågor skola blifva
föremål för E. St:s gemensamma öfverläggningar, utan att detsamma,
enl. dess ordalydelse, bör så förstås, att om ett Stånd skulle besluta
att inbjuda de öfriga Stånden till gemensam öfverläggning
om ett bestämdt upgifvet ämne samt ett annat Stånd antoge denna
inbjudning, måste den gemensamma öfverläggningen försiggå. Jag
tror således icke, att Talmanskonferensen eger rättighet att bestämma
de fiågor, hvilka skola afhandlas inom Riksförsamlingen.
Om ett sådant bestämmande i detta fall skulle öfverlemnas åt Tal-,
manskonferensen, skulle det väl tillgå sålunda, att Hr Gr. o. Landtm,
nu föresloge R. o. Ad. att, sedan Talmanskonferensen upgifvit de
frågor, den för sin del ansett lämpliga till öfverläggningsämnen,
fatta beslut om aflåtande till de öfriga Stånden af en inbjudning
till gemensam öfverläggning i dessa frågor. En sådan procedur
öfverensstämmer emellertid icke med det nya grundlagsstadgandet,
och jag tror således, att propos. derå ej kan af Hr Gr. o. Landtm,
framställas.
Jag förnyar min anhållan om propos. å mitt förslag.
Hr Ribbing: Åtskilliga af dem, som deltagit i denna discus
sion,
hafva talat om allmänna sammanträdet vid 1840 års Riksdag.
Jag minnes ett sådant ännu längre tillbaka i tiden, nemi. det
som bolls under 1823 års Riksmöte. Dervid öfverlades just om
samma ämne, som här är å bane, eller rikets försvarsväsende,
discussionen fortgick långt in på natten och derunder yttrade sig,
utom andra, Gr.ne von Platen, Björnstjerna och Anckarsvärd. Af
BondeSt. upträdde Nils Månsson i Skumparp, hvilken, sedan öfverläggningen
länge fortvarit, lade. sitt ord med i laget och sade:
»väl har jag hört de goda Hrr länge här öfverlägga om vårt försvarsvääende
och jag kan icke neka, att då jag för mitt rusthåll
i Skåne fick min debetsedel, jsg förundrades deröfver, att lufvan
kostade tre gånger så mycket som sabeln, som jag dock trodde
vara den förnämsta.» I likhet med den, hvars yttrande jag nu
åberopat, skulle jag tro, att vid den öfverläggning, som nu ifrågasattes,
sabeln eller sjelfva försvarsmedlet bör anses vara det förnämsta;
och då sabeln är af stor vigt, torde man icke böra låta
tillfället att göra den till föremål för gemensam öfverläggning gå sig
ur bänderne. Jag kan dock icke annat än dela åtskilliga talares
åsigt om frågans grannlaga beskaffenhet. Utvägen som vår Ordfide
har att i Talmanskonferensen underrätta sig om öfriga Stånd önskade
en sådan sammankomst, torde deiföre böra begagnas. Först
derefter vill jag yttra mig, om denna fråga hör vara den första
som öpnar banan för de gemensamma öfverläggningarne.
56
Den 1 April e. m.
Frih. Raab: Hr Brakel har förmenat, att grundlagen skulle
lägga hinder i vägen för antagandet af mitt förslag, att Talmanskonferensen
skulle anmodas bestämma de punkter, som borde blifva
föremål för öfverläggning å det allmänna sammanträdet. Nu heter
det likväl i början af det nya grundiagsstadgandet: »Stånden vare
medgifvet att på ett rum till gemensam öfverläggning rörande
allmän vid Riksdagen under handläggning varande fråga sammanträda
etc.», och dessa ord innehålla väl det mest elastiska
uttryck, man kunnat begagna. Alla HufvudTitlarne äro ju allmänna
frågor och likaså hvarje punkt deraf, hvaraf följer att grundlagen
ej hindrar att några särskildta delar af dessa HufvudTitlar
göras till föremål för gemensam öfverläggning.
I afseende på valet emellan mitt och Ilr Mannerskantz’s förslag,
får jag fästa upmärksamheten derpå, att om det sednare antages,
så skulle det kunna hända alldeles detsamma som inträffade
med Hr Hjärnes motion, eller att man ej finge tid att öfverlägga
om saken, innan Dtlåt. förekom lill afgörande, ty. Talmanskonferensen
kunde naturligtvis ej utplocka punkterne förr än den hade
Utlåt, i händerne, och då vore det mähända redan för sent för
Stånden att besluta om den gemensamma öfverläggningen. Samma
förslag har dessutom en annan olägenhet, som jag anser mig böra
anmärka, och den är, att då alla fyra Stånden skola öfverlägga om
öfverläggningsämnena vid det allmänna sammanträdet, blifver den
demarche, Hr Mannerskantz föreslagit, utan tvifvel mycket tidsödande
och kommer följaktligen att verka afskräckande för framtiden.
Jag ber Hr Mannerskantz behjerta detta och öfverväga,
huruvida man ej kommer lättast från saken genom antagandet af
mitt förslag.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma, jemte det bifall till motionen
blifvit yrkadt, följande särskildta förslag blifvit afgifne,
nemi. af Hr Brakel: »att R. o. Ad. måtte besluta inbjudning till
de öfriga RiksSt:n att på gemensamt rum sammanträda till öfverläggning
öfver följande till 4:de och 5:te HufvudTitlarne hörande
ämnen, nemi., hufvudgrunderne för och sammanhanget emellan
Sveriges landt- oah sjöförsvar, anslag för de fasta platserne, arméens
pensionering samt Hr Stjernsvärds motion om Svenska arméens
organisation»; af Frih. Raab: »att R. o. Ad. måtte bifalla
Hr Stjernsvärds motion med den förändring att vid slutet deraf
tillädes orden: dock endast i de punkter, hvilka Talmanskonferensen
anmodas att bestämma»; samt slutligen af Hr Mannerskantz:
»att R. o. Ad. måtte anmoda Landtm:n, att göra till föremål för
rådplägning inom den s. k. Talmanskonferensen, huruvida det icke
må vara lämpligt, nödigt och nyttigt att, sedan 4:de och 5:te
HufvudTitlarne blifvit lagde på Ståndens bord, men innan desamma
inom Stånden föredragas, under gemensamt sammanträde emellan
alla fyra RiksStin öfverlägga om några i afseende på ordnandet
af vårt landt- och sjöförsvar särdeles vigliga hufvudfrågor;
äfvensom att i sådant fall meddela de respektive RiksStin förslag
Den X April a. m.
59
§ de frågor Talmanskonferensen för sin del ansett böra göras till
föremål för gemensam öfverläggning.»
Hr Gr. o. Landtm, yttrado sedermera, att R. o. Ad. torde
finna, att om Ståndet biföl le antingen Hr Stjernsvärds motion eller
något af de förslag, som Hr Brakel och Frih. Raab framställt, Hr
Mannerskantz's förslag derigenom komme att förfalla, men att,
på det icke sistnämnde förslag måtte kunna anses förfallet äfven
derigenom att de öfrige afslås, R. o. Ad. borde förbehålla sig att
särskildt besluta öfver Hr Mannerskantz förslag, i händelse de
öfrige afslås.
Ropades Ja.
De härefter framställde proposme: l:o) till bifall å Hr Stjernsvärds
motion utan förändring, 2:o) till bifall å samma motion
med det af Frih. Raab föreslagna tillägg, 3:o) till bifall å Hr Brakels
förslag och 4:o) till bifall å Hr Mannerskanlz’s förslag, besvarades
alla med starka Nej, blandade med Ja; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla Hr Stjernsvärds
motion utan förändring, samt sedan svaren härvid åter utfallit
med starka Nej, blandade med Ja, förklarade det han funnit
Nej öfvervägande.
Hr Stjernsvärd: Jag ämnar ej besvära R. o Ad. med en
votering, utan inskränker mig till att anmäla min reservation emot
det fattade beslutet.
Hr Brakel: Då jag anser denna fråga vara af stor vigt,
begär jag votering och anhåller att mitt förslag måtte blifva kontrapropos.
till Hr Stjernsvärds.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade härvid, att det torde vara lämpligt
att Hr Brakel väntade med sin begäran om votering tills beslut
om hans förslag blifvit af R. o. Ad. fattadt.
Efter sedermera förnyad propos. till bifall å Hr Sljernsvärds
motion med det af Frih. Raab föreslagna tillägg, som besvarades
med starka Nej, blandade med Ja, förklarade IIr Gr. o. Landtm,
att han härvid ansåg Nej hafva varit öfvervägande.
Frih. Raab: För att bespara Hr Brakel besväret att begära
votering, begär jag den nu, så att hans förslag kan blifva kontrapropos.
Gr. af Ugglas: Jag tror ej att R. o. Ad. kan företaga en
sådan votering, som Frih. Raab begärt, ty derigenom skulle R. o.
Ad. tvingas att antaga antingen Frih. Raabs eller Hr Brakels förslag.
Hr Ribbing: Jag hörde för en stund sedan Frih. Raab
säga sig vara benägen att öfvergå till instämmande i Hr Mannerskantz^
förslag, och får jag af sådan anledn. hemställa till Frih.
Raab, huruvida han ej ville dervid blifva.
60
Den 1 April e. m.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då Frih. Raab begärt vote*
ring måste votering anställas om bifall eller afslag å Frih. Raabs
förslag, utan att de öfrige förslagen dervid blefvo föremål för pröfning.
Frih Raab: Jag förstår i sanning icke, hvarföre vi nu
skola följa en sådan från vanlig praxis afvikande ordning, att
kontrapropos. till hvarje förslag skulle blifva afslag å detsamma.
Jag föreställer mig, att Ilr Gr. o. Landtm, kunde så väl nu som
förut vid andra tillfällen bestämma, att det förslag, hvarom votering
blifvit begärd, skulle blifva Ja-propos. samt sedermera till
R. o. Ad. hemställa att afgöra, huruvida antingen Hr Brakels förslag
eller Hr Mannerskantz’s förslag eller afslag å mitt förslag skulle
blifva kontrapropos.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att härvid egde den skillnad
rum, att vid detta tillfälle 3:ne särskildta förslag voro framställde,
och att om nu Ja-propos:n, i öfverensstämmelse med Hr Gr. o.
Landtmrs upfattning af II. o. Ad:s svar, blefve afslag å Frih. Raabs
förslag, samt vid blifvande votering om kontrapropos., ett annat
förslag segrade, skulle den oformlighet upstå, att R. o. Ad. måste
i slutliga voteringen rösta om bifall till ett förslag och afslag å
ett annat. Hade åter förhållandet varit, att åsigterna varit delade
endast om bifall till tvenne olika förslag, hade man naturligen
kunnat ställa dessa mot hvarandra.
Frih. Raab: Jag anser mig böra gifva vika för Hr Gr. o.
Landtm:s åsigt, men jag anhåller blott att få erinra, alt genom
det af Hr Gr. o. Landtm, framställda voteringssätt komma alla
från mitt förslag afvikande meningar att sättas i opposition emot
mig, då deremot, om en kontrapropos. till mitt förslag blifver bestämd,
det förhållande inträffar, att alla de, som föredraga mitt
förslag framför det, som innehålles i kontrapropos., finna sig befogade
att heldre rösta med mig än för kontraproposm. Genom
ett motsatt förfarande blifver hvarje nu framstälidt förslag utan
tvifvel hvart och ett i sin ordning undertryckt, genom förening
af de motsatta åsigterna, i st. f. att, om såsom vanligt kontrapropos:n
genom votering emellan de återstående förslagen först
utrönes, alla meningarne slutligen mäste välja emellan ettdera af
'de förslag, som innefattas i Ja- eller Nej-propos:n.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att om det också ej varit alldeles
omöjligt, att voteringen kunnat tillgå såsom Frih. Raab önskade,
Frih:n likväl torde finna, att då det beslut Hr Gr. o. Landtm,
ansett Ståndet hafva fattat, endast innefattade afsiag å Frih. Raabs
förslag, Hr Brakel och Hr Mannerskantz icke hade anledn. att begära
att deras förslag må blifva kontrapropos:r dertill, emedan de
ej blifvit öfverröstade och således kunde förvänta att deras förslag
blefvo särskildt framställde och då kunde bifallas. Samma resultat,
som Frihtn fruktade, eller att flere meningar skulle förena sig
emot hans förslag, måste i alla fall upstå, enär alla, som framställt
Deni April e. m.
61
eller Önskade bifall till ett annat förslag, måste förena sig för att
samfäldt afslå det som Frih:n framställt. Hr Gr. o. Landtm, trodde
derföre, att frågan enklast och hastigast skulle afslutas derigenom,
att hvarje förslag för sig pröfvades, tills blott tvenne särskildta
meningar återstodo, då det blefve lätt att skilja frågan mellan dem
möjligen utan särskild votering.
Härefter uplästes till justering och godkändes en så lydande
voteris-propos.:
Den som bifaller Frih. Raabs förslag, att R. o. Ad. måtte besluta
en inbjudning till de öfrige RiksStin att på gemensamt rum
sammanträda' till öfverläggning öfver regleringen af RiksStatens
4:de, 5:te och 9:de HufvudTitiar jemte härmed sammanhängande
enskilda motioner, så snart Utsk:ns blifvande Utlåtin i förenämnde
hänseenden till RiksStin inkommit och för andra gången blifvit
bordlagde, dock endast i de punkter, hvilka Talmanskonferensen
anmodas att bestämma, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår R. o. Ad. Frih. Raabs förenämnde förslag.
Vid voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 30.
Nej — 76.
Sedan nu Hr Brakels förslag blifvit ånyo upläst, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla detta förslag,
och ropades härvid starka Nej, blandade med Ja, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade att han funnit Nej öfvervägande.
Efter härvid af Hr Brakel begärd votering, uplästes till justering
och godkändes följande voteris-propos.:
Den som bifaller Hr Brakels förslag, att 11. o. Ad. måtte besluta
en inbjudning till de öfrige RiksStin att pä gemensamt rum
sammanträda till öfverläggning öfver följande till 4:de och 5:te
IlufvudTitlarne hörande ämnen, nemi., hufvudgrunderne för och
sammanhanget emellan Sveriges landt- och sjöförsvar, anslag för do
fasta platserne, arméens pensionering samt Hr Stjernsvärds motion
om Svenska arméens organisation, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår R. o. Ad. Hr Brakels förenämnde förslag.
Vid voteringens slut funnos röslerne hafva utfallit sålunda:
Ja — 15.
Nej —— 64.
Det af Hr Mannerskantz afgifna förslag blef härefter ånyo
upläst, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om E. o. Ad. behagade
bifalla detta förslag, hvilken propos. besvarades med starka
Nej, blandade med Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade det
han ansåg Nej jemväl nu hafva varit öfvervägande.
02
Den 1 April e. m.
Föredrogs och bifölls BankoUtskis d. 18 sisth Mars på bordet
lagda Utlåt. N:o 20, i ani. af förre GeneralKonsulen m. m. A.
Kahrs ansökning om eftergift af öfverränta å ett diskontlån.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
nedannämnde d. 18 sisth Mars på bordet lagda Utlåtanden,
Memorial och Betänkanden, nemi. från
BankoUlskollel:
N:o 21, i ani. af väckte motioner om utgifvande från Banken
af 20,002 Rdr Bko, jemte ränta, till Kapitenen E. Skottes
sterbhusdelägare ;
N:o 22, i ani. af förre Förvaltaren vid Tumba pappersbruk
C. Möllers ansökning om förhöjd pension;
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet :
N:o 62, i ani. af RiksSt:ns beslut, rörande Betänk. N:o 30,
angide de vid större allmänna arbeten anställde personers religionsoch
sedlighets-vård;
N:o 63, i ani. af väckt förslag om utfärdande af ny författning
till skyddande af landets fornlemningar;
N:o 64, i ani. af väckt motion att ett sammandrag af lagrum
och författningar, rörande presterskapets och klockares aflöning,
måtte hvarje församling tillhandahållas;
N:o 65, i ani. af väckt motion om åtgärder för tillsynen öfver
fångars behandling i häkte;
N:o 66, i ani. af väckt motion att civil- eller militär-fjenste
män,
som vid K. M:ls Hofstat vinner anställning, må frånträda
sin lön på Rikets stat;
N:o 67, i ani. af väckt motion om KrigsHofRättens indragning;
N:o 68, i ani. af väckte motioner om åtgärder på det den
tjenande och s. k. arbetande klassen må hafva penningar afsatte
för ålderdomen;
N:o 69, i ani. af väckte motioner om Styrelse- och Förvaltningsverkens
reorganisation.
Äfvenledes föredrogos, men bordlädes ånyo, uppå begäran af
flere ledamöter, nedannämnde d. 21 sisth Mars på bordet lagde
Utlåtanden och Betänkanden ; nemi. från
SlatsVtskottet ■■
N:o 44, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos., angide uplåtelse af
vissa delar af Jönköpings f. d. fästningsområde till Jönköpings stads
disposition för ny tomtreglering derstädes;
N:o 45, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos., angide utbyte af indragna
Militiae-boställena Nio 1 Steglinge och Nio 1 Plöninge vid
Skånska HussarRegit emot Höganäs stenkolsverks egande andelar i
krono-skattehemmanen Nio 1 Vestra Klappe och Nio 1 Östra Klappe
i Malmöhus län;
Nio 46, i ani. af erhållne återremisser å Betänk. Nio 18,
angide R. Stis år 1855 församlade Revisorers Berättelse om verkställd
granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel
Deni April f. m.
63
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under åren
1852 och 1853;
N:o 47, i ani. af väckt motion om rättighet för allmogen
inom Ase härad af Skaraborgs län att erhålla utsyning å kronoparkerne
Hunne- och Halleberg;
Lagutskottet:
N:o 22, i ani. af väckte motioner om förändring i vissa delar
af hvad stadgadt finnes ang:de dammluckas öpnande;
N:o 23, i ani. af väckt motion om införande af en s. k.
summa appellabilis;
N:o 24, i ani. af väckte motioner, ang:de uphäfvande eller
ändring af hvad finnes stadgadt i afseende på revisions-skilling;
N:o 25, i ani. af väckt motion, ang:de förmånsrätt för Sockenmagaziner;
Allm,
. Besvärs- och Ekon.Ulsliollel :
N:o 70, i ani. af väckte motioner om ändring och revision
af Kongl. Instruktm för Landshöfdrne och de vid LänsStyrelserne
anställde tjenstemän af d. 10 Nov. 1855.
Med tillkännagifvande att Frih. Beckfriis, Joachim Tavast, återlemnat
sin riksdagsmannasedel, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr
Elektorer att sammanträda för att utse en ledamot i Riddarh.Utsk.,
i stället för Frih. Beckfriis, som varit ledamot i nämnde Utskott.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli
Alberl Munck.
Lördagen den 4 April 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 2 prot:s-utdrag för d. 1 dennes e. m.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot:s-utdrag
från de öfrige RiksStm från och med d. 21 sistl. Januari till och
med den 1 dennes.
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Wilh., anförde skriftligen:
-
64
Den 4 April f. m.
Emot Höglofl. R. o. Ad:s i-sist!. Onsdagsplenum fattade beslut,
hvarigenom den af Hr Stjernsvärd väckta motion ang:de gemensamt
sammanträde blef afslagen, får jag härmed anmäla min reservation,
och måste jag beklaga, att detta förkastande af ett förslag, som
afsåg ett ömsesidigt utbyte alla EiksStm emellan af tankar och
åsigter i så vigtiga frågor som de hvilka röra Rikets försvarsverk
till lands och sjös, samt pensionerandet af dem som i främsta
rummet egnat sig åt detta försvar, kunnat fattas på så svaga skäl,
som de, hvilka man emot motionen hade att anföra. — Dessa voro
hufvudsakligen, att det skulle vara stridande emot den grannlagenhet,
som EiksSt:n böra emot hvarandra iakttaga; om R. o. Ad.,
som dels ansågs vara enskildt intresseradt i frågan, dels obestridligen
ägde mesta kännedomen om det ifrågavar:de ärendet, och
således vore i tillfälle, att derom meddela de bästa uplysningarne,
sjelft skulle inbjuda MedSt:n till sig, för att der endast såsom
auscultanter afhöra den öfverflödande visdom, som det Höglofl.
Ståndet kunde hafva att meddela. — Att grannlagenhet är en
berömvärd egenskap, kan icke bestridas, men att drifva den till
ytterlighet blifver dock ett fel, och att så skedt i detta fall synes
mig vara lika ostridigt. Dessutom står denna nu visade grannlagenhetskänsla
uti en alltför skärande kontrast till den ringa, för
att icke säga fullkomliga brist på grannlagenhet mot MedSt:n
hvilken R. o. Ad. ådagalade vid det tillfälle, då det, sedan förledne
Riksdag, hvilanda grundlagsändrings-förslaget ang:de E. St:s
Utslits rätt att bland sina ledamöter sjelfve utse Ordftde, förevar
till antagande, men då af det Höglofl. Ståndet afslogs. Emellertid
kan man, med anledning af hvad som under öfverläggningen i
frågan om denna motion förekom, hysa den förhoppning att förslaget
om det gemensamma sammanträdet, ännu icke helt och hållet
förfallit. Om nemi. detta förslag skulle önskas äfven af något af
de andra RiksSttn, och detta nu blifver uplyst derom, att R. o. Ad.
afslagit frågan, hufvudsakligen på den grund, att den icke bordt
väckas inom dem sjelfva, så synes mig detta vara en anledning,
eller nära nog upmaning, att derom inkomma med en inbjudning
till R. o. Ad., som då, befriadt från de svåra grannlagenhetsscruplerna,
icke lärer underlåta att med bifall omfatta förslaget,
heldst detta då kan vara så upställdt, att de äfven framkastade
farbågorne för en alltför mycket i detaljer gående discussion, kunde
blifva skingrade.
Hr Munck, Carl Jakob: Då jag i dessa dagar ämnar
afresa från hufvudstaden, får jag afsäga mig min plats såsom ledamot
i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:t, under vördsam anhållan att varda
vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes ett af Gr. Lewenhaupt, Claes Magnus, inlemnadt
så lydande Memorial:
I anledn. af enskilda angelägenheters skötande, nödgas jag
afsäga mig det förtroende jag åtnjutit, att vara ledamot af Allm.
Besvärs
-
Den i April f. m.
65
Besvärs- och Ekon.Utsk. samt Bänkman inom 13:de Bänkmansafdelningen,
med vördsam anhållan, att vid min riksdagsmannarätt
blifva bibehållen.
Afven härtill lemnade R. o. Ad. sitt bifall.
Äfvenledes uplästes följande af Hr Nordenfelt, Enar
Wilh., inlemnade Memorial:
I anseende till afresa från hufvudstaden får jag härmed vördsamt
afsäga mig min befattning såsom ledamot i BankoUtsk., från
och med d. 7 dennes, under ödmjuk anhållan att få bibehålla min
riksdagsmannarätt, ifall jag skulle till Riksdagen återkomma.
Efter jemväl härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, anmodade
Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda, för att utse en
ledamot i BankoUtsk. efter Hr Nordenfelt samt 2:ne ledamöter i
Allm. Besvärs-och Ekon.Utsk. efter Hr Munck och Gr. Lewenhaupt.
Hr Hjärne, Harald: Under discussionen öfver Hr Stjern
svärds
motion, ansåg jag mig icke böra yttra mig, emedan jag
ansåg att man icke dertill borde lemna sitt bifall, då den angick
både 4:de och 5:te HufvudTitlarne, som innefatta flera särskilda
punkter, hvilka hvar för sig kunna gifva ani. till långvariga discussioner.
Ehuru jag således anser, att man icke genom ett förutfattad!
beslut bör binda sig vid gemensamma öfverläggningar öfver
hela detta vidlyftiga ämne, så anser jag likväl af vigt, att man
en gång börjar med dessa gemensamma öfverläggningar, för att få
veta om de kunna medföra någon fördel eller icke. Fjerde och
Femte HufvudTitlarne äro visserligen passande ämnen för en gemensam
öfverläggning, derföre att icke alla fyra Stånden derom
kunna hafva någon speciel kännedom, men, på sätt Frih. Raab
förra gången föreslog, så anser jag att man ur dem bör utvälja
några få punkter.
Jag anhåller således om Hr Gr. o. Landtnäs propos. derpå:
att 11. o. Ad., för sin del, beslutar att, enl. 46 §:n
Riksd:sOrdn:n, do punkter i StatsUtsk:s afgifvande Betänk.
ang:de regleringen af RiksStatens 4:de HufvudTitel,
hvilka röra anslagen till så väl den stående
arméens som beväringens vapenöfningar, skola blifva
föremål för gemensam öfverläggning emellan alla fyra
EiksStin.
Denna motion begärdes på bordet.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Jag får lill en bör
jan
anmärka, att jag icke kan fatta den logik, som ligger till grund
för Hr Hjärnes yttrande. Han har klandrat ett gemensamt sammanträde
ang:de 4:de HufvudTiteln, på grund deraf att den vore
upställd i för många §§:r. Hr Hjärne har likväl i ett föregående
plenum, så vidt jag icke missminner mig, yrkat, att 2:dra och 3:dje
HufvudTitlarne skulle blifva föremål för gemensam öfverläggning,
oaktadt dessa på samma sätt som 4:de HufvudTiteln innefatta flera
V. 11. 5
Den 4 April f. m
olika ämnen. Hvad angår Hr Hjärnes nu väckta förslag, så vili
jag upskjuta att yttra mig deröfver, då det af en ledamot har
blifvit begärdt på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att Hr Hjärnes motion, enl.
derom gjord begäran, komme att hvila på bordet.
Föredrogs ånyo BankoUtslcs d. 18 sisth Mars och d. 1 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 21. i ani. af väckte motioner om
utgifvando från Banken af 20,002 Rdr bko, jemte ränta, till Kapitenen
E. Skottes sterbhusdelegare.
Hr af Geijerstam, Garl: Jag får anhålla att Hr Riddarh.-
Sekret:n behagade uplysa, om några underrättelser ankommit huru
de öfriga Stånden afgjort detta mål.
I ani. häraf uplyste undert. Riddarh Sekret., att protrs-utdrag
ankommit, som utvisade att Preste- och BondeSttn afslagit BankoUtsk:s
förevarrde Utlåt., och att BorgareSt. beslutat, att en ersättning
af Bankens medel må med 10,000 Rdr bko till Kapitenen
Skottes sterbhusdelegare utgå med vilkor, att allt vidare anspråk
emot Banken af bemälde sterbhusdelegare frånträdes, samt tillika
godkänt den vid slutet af Utlåt: gjorda hemställan, med tillämpning
af den summa, Ståndet, på sätt ofvan säges, bifallet.
Hr af Geijerstam: Detta ärende har vid frenne Riksda
gar
varit i fråga och vid alla tre har jag haft tillfälle att inom
Utsk. öfvervara detsamma. Ang:de egendomens försäljning vill
jag åberopa Hr Dr Sandbergs reservation, som deraf lemnar en
fullständig utredning. Sedan sista Riksdagen har jag varit i tillfälle
att läsa original handl in ga me, och af dem synes tydligt att
BankoKommissarierna icke orätt förfarit; ty de hade på förhand
tillkännagifva, att Banken icke hade panträtt i mer än trenne af
de ifrågavaride hemmanen. Således har man ingen anledning att
fordra någon ersättning af R. St:s Bank, och Banken är äfven,
såsom vi veta lagligen frikänd från en sådan ersättningsskyldighet.
Jag anhåller om afslag på Betänk.
Frih. Cederström, Anders, upläste följande:
Ehuru jag helst önskat att bibehålla tystnad i denna sak,
Anner jag mig dock nödsakad att, med ani. af Hr Dr Sandbergs
(Betänk, bifogade) reservation, lemna några uplysningar, nödige att
fria min frami, fader och min farbroder, Presidenten Baron Jakob
Cederström, äfvensom mig från de grava tillmälen Hr Doct:n emot
oss tillåtit sig. Hr Doct:n har nemi. behagat insinuera, att BankoKommissarierna
ej kände de ifrågav:de egendomarnes natur, och
(som orden lyda i reservation) »ansågo sig icke heller behöfva
fråga derefter, ulan hade fullt förtroende till de ädle och högt
upsatte män, med hvilka de hade att göra. De efterkomma på god
tro dessa Hirs billiga önskan och tillåta att egendomarne lå gemen
-
1) 0 11 4 April f. ta.
67
samt säljas, ty de kunde väl aldrig förmoda, att ett groft bedrägeri
skulle vara möjligt för män af den börd och den samhällsställning,
som desse Frihir innehade. Emellertid vet Frih. Anders
Cederström den äldre ganska väl, att de egendomar han säljer och
för hvilka han upbär köpeskilling, dem kän hansson Frih. Anders
Cederström d. y. återtaga för intet när han behagar. Det oaktadt
säljer fadren egéndomarne, emottager köpeskillingen, hvilken efter
hans död skall tillfalla hans barn i art. Den andre brödren, Frih.
Jakob Cederström, sorn köpt egendomarne, vet också ganska väl, att,
om han säljer dem och derför upbär köpeskilling, så kan hans
brorsson, den förenämnde Frih. Anders Cederström d. y., återtaga
dem för intet när han för godt finner. Likväl säljer han bemälde
egendomar och upbär med god smak betalningen, ehuru han för
visso vet, att de skola förr eller sednare fråntagas en köpare utan
ringaste ersättning.»
»Detta inträffar också i laga ordning. Fadren, Frih. Anders
Cederström d. ä., dör och lemnar åt sina barn i arf, bland annat,
äfven den köpeskilling lian upburit för de omtvistade egendomarne.
betta hindrar naturligtvis icke en af dessa arfvingar, den oftanämnde
sonen, Frih. Anders Cederström d. y., att sätta sig i besittning
af samma egendomar, utan att betala någon köpeskilling
till Herrme Skotte och jungfru Blom, hvilka genom testamente
deraf kommit i åtnjutande. När härtill kommer, att Frih Anders
Cederströms d. y. farbroder, den förutnämnde Frih. Jakob Cederström,
med mycken klokhet satt både sin egendom och sin person
i fullkomlig säkerhet, så att han icke kan åtkommas af några
anspråk på hemulskyldighet, så har man här, när allt tages tillsammans,
af män på samhällets höjder en sådan bragd, hvars namn
jag icke vill nämna.»
Allt detta, säger Hr Docttn med positiv visshet, och likväl
förhåller sig saken annorlunda. Huru man än må betrakta min
framlidne faders och min farbroders tillgörande i denna sak, något
svekfullt eller bedrägligt fanns ej deri. Förhållandet med försäljningen
var nemi. i full enlighet med hvad i BankoUtskis Betänk,
finnes relateradt, men dertill kommer, att K. Mits och Rikets Svea
HofRätt, på grund af den anmälan, som blifvit gjord om egcndomarnes
fideicommissnalur, och för att vid blifvande Banko-auction
bevaka min rätt, såsom då ett omyndigt fyra års barn, under förmyndare-ansvar
förordnade min frami, farbroder, dåvarande Löjtnanten
sedermera Majoren Frih. Ulric Cederström, hvilken ock,
efter erhållande af förordnandet, i akt och mening att för min räkning
inbetala den obetydliga pantesumman, gaf sig i väg från
Jälla egendom i Upland, der han då var boende, för att på detta
vis hindra verkan af den utlysta auctionen. Han hade dock det
missödet att på vägen köra sönder sin vagn, hvilket å Rotebrö
gästgifvaregård förorsakade så långt uppehåll, att han, när det
redan var för sent, framkom till auctionsstället. Härtill kommer,
att min frami, farfaders, Kapitenen Baron Anders Cederström, fideicommiss-förordnande,
sedan det blifvit bevakadt i Svea HolRätt
af t. f. förmyndaren för min far och farbiöder, •frami) General
-
68
Den 4 April f. m.
Majoren Frih. Ulric Cederström, äfven inlemnades till anteckning
i såväl Wermdö som Svartlösa och Sotholms TingsRätters protokoller;
och var det just Lagman Junbeck, som i Svartlösa och
Sotholms HäradsRätter gjort dessa anteckningar. Någon okunnighet
om egendomarnes natur fanns således hvarken hos Bankens
Kommissarier, ej heller hos domaren, Hr Lagman Junbeck, och
något bedrägligt eller svekfullt förfarande kan således i denna sak
ej tillvitas, hvarken min frami, fader, eller min farbroder, Presidenten.
Såväl min aflidne fader som min farbroder voro vid den
tiden unga män, illa bevandrade i juridiken, och båda voro öfvertygade
om lagligheten af den handling, som godkändes af såväl
Bankens Kommissarier, som domaren i orten; ett förhållande, hvilket
framstår så mycket tydligare vis-å vis min farbroder, Presidenten,
som han visserligen ej annars riskerat att hemula egendomarne,
en åtgärd så mycket obehöfligare, som han blott behöft
transportera köpet på min far; och således varit fri från allt ansvar
i denna sak.
Att de kunnat misstaga sig om lagens tydning i detta fall,
är ock så mycket ursäktligare, som bland de lagkloke vid den
tiden en stor villrådighet förefanns om lagens rätta mening i afseende
å klander af jordafång. K. Förklaringen d. 14 Maj 1805
var ej tillräckligt tydlig och vid en stor mängd domstolar ansågs
meddelad fasta afklippa all klandertalan.' Först långt sednare,
genom utfärdandet af K. Förklaringen d. 17 Dec. 1818, blef till
vinnande af enhet i lagskipningen (som orden lyda) »stadgadt och
förklaradt med lagens grund och mening öfverensstämmande, att,
enär, i stöd af JordaB:ns 10: 1, det klander anföres alt annan mans
jord, hus och tomt blifvit såld, skiftad eller förpantad, utan rätter
ägares öpna bref eller fullmakt dertill, domaren, om ock upbud
och laga stånd eller ock derå grundad fasta mellankommit, icke
är deraf betaget att pröfva sådan talan efter Lag ochförekommande
omständigheter, då i öfrigt iakttages den tid, Lag och K. Förordntn
d. 14 Maj 1805 föreskrifva.»
Hvad slutligen Hr Doct:ns insinuationer emot mig i denna
sak angår, så erkänner jag villigt, att det är med stor motvilja
jag upträder till eget försvar, ty jag har alltid haft och har ännu
den öfvertygelse, att ogrundade tillvitelser bäst mötas och lättast
afväpnas genom stillatigande. Men då en sådan man, som Hr Doct.
Sandberg upträder och, utan att ens göra sig besvär med att i
ringaste mån taga reda på sanna förhållandet, likväl oförskräckt
framställer detsamma i en dager, att min heder och mitt namn
derigenom skulle lida, så torde några ord till svar kunna anses
behöfliga. Hr Doct:n förmäler, att jag, oaktadt min frami, fader
i arf efter sig lemnat den köpeskilling, han upburit för de för
sålde
egendomarne, satt mig i besittning af samma egendomar.
Att Hr Doct:n, såsom icke jurist, kunnat anse sådant möjligt, låter
visserligen förklara sig, men att Hr Doct:n påstår att så skedt,
det hade jag ej väntat af en andans man och sanningens tolk.
När min fader dog, efterlemnade han inga andra tillgångar än
revenuerna under fardagsåret af de återstående fideicommiss-egen
-
Den 4 April f. m.
69
domarne, men väl skulder, hvilket nödgade hans sterbhusdelegare
och bland dem mig att söka urarfva-görelse. Detta torde vara
nog, för att bevisa det grundlösa i Hr Doct:ns upgifter.
Hr Doct:n säger pag. 14 l:sta och följ. rader: »Jag kan visst
icke annat än gilla Utsk:s framställning, att den, som i sina enskilda
angelägenheter gjörl sig skyldig till eli sådant förfarande,
icke skulle kunna med bibehållet samvetslugn tillbakavisa en upmaning
alt ersätta den förlust, som han visste sig hafva förorsakat,
och hvilken hans tillgångar medgåfvo honom att godtgöra,
derom kan blott finnas en mening. Men på hvem är det, som
denna sanning rättvisligen här tillämpas? Är det väl på Banken?
Jag frågar blott.»
Så vidt denna Hr Doct:ns fråga syflar på min farbror, Presidenten
Baron Cederström, så bar det visat sig, att han ej kunnat
ersätta Skottes testamentarier deras förlust. Är åter frågan rigtad
emot mig, borde det tillkommit Hr Doctin att med rättsgrunder
hafva visat det vara min skyldighet. Intill sådana skäl blifvit
förebragta, torde det ursäktas mig, om jag anser frågan, såvidt
den syftar på mig, olämplig. Dessutom äro afledne Kapitenen
Skottes testamentarier bäst i tillfälle att bedöma, huruvida jag
sökt att, efter min förmåga, hålla dem skadeslösa eller ej.
Efter upläsningen häraf tilläde Frih. Cederström:
Det är af vigt, såväl för K. o. Ad. som för mig sjelf, alt så
grofva tillmälen, som de, hvilka Hr Sandberg i sin reservation
gör både mot min farbror, fader och mot mig sjelf, icke blifva
obesvarade, och då de öfriga Stånden endast hafva fått kännedom
om Hr Sandbergs reservation, utan att afhöra det försvar jag nu
tagit mig friheten att anföra, så får jag hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om propos. på, att mitt nu uplästa anförande måtte få
delgifvas de öfriga RiksStm.
Hr Heykensköld, Selim: Som jag inom Utsk. tillhörde
den åsigt, som blef undertryckt genom den förseglade sedelns öpnande,
så anhåller jag att få upläsa min reservation, hvilken lyder
som följer:
»Man har antagit att Bankens Kommissarier, genom sitt till
ägarnes anhållan gifna bifall, att, jemte de till Banken pantförskrifna
Norra och Södra Lisma samt Upsala, låta å samma auktioner
försälja äfven de af pantägaren innehafda och i sambruk
med de nyssnämnda nyttjade samt å saluvärderingen inbegripna
hemman Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen, begått ett fel,
som föranledt den förlust, för hvilken ersättning nu sökas; men
man har dervid velat glömma, att detta redan blifvit i de tvenne
högsta domstols-instanserne pröfvadt och af dem likstämmigt
förklaradt icke hafva egt rum; hvadan det synos mig som Utsk.
icke bort grunda ett tillstyrkande af godtgöreise till de lidande
på sådana skäl, som, ehuru man sökt att så godt ske kunnat icke
gifva dem en sådan mening, likväl i sin enkelhet och rätt förstådda,
innefatta ett underkännande af de skäl domstolarne för
sitt domslut användt, hvaribland det hufvudsakliga, att vid försälj
-
70
Ben 4 A p r i 1 f. m.
ningen af de ifrågav:de hemmanen något sådant fel icke blifvit
från Bankens sida begånget, som kunde till ersättnings-skyldighet
föranleda. Härmed är således afgjordt, att ingen rättighet till ersättning
från Banken bör åberopas, icke ens antagas att Banken
bär dertill någon moralisk förbindelse.
Derjemte förekommer härvid, att,
komna handlingarne, väl blifvit såsom styrkt antaget, att hos samtlige
de personer, hvilka genom köp blifvit innehafvare af hemmanen
Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen, sedan de på
Banko-auktionen försåldes gemensamt med Lisma och Upsala, tillgång
saknats till den ersättning de för bristande hemul förklarats
skyldiga utgifva; men om förhållandet var sådant vid den tid då
hemulsfrågan af domstol behandlades, bevisar ej detta att förhållandet
f. n. och framgent skall vara enahanda.»
Dessutom ber jag att fa fästa upmärksambeten på tvänne, enl.
min tanka, vigtiga omständigheter. Man har nemi. sagt: att ett
köpebref, utfärdadt å egendom, hvilken för Bankens räkning skulle
varit upbuden, skulle ega den kraft och verkan, att domstolen,
utan att efterfråga säljarens åtkomsthandlingar, derpå måste bevilja
fasta; och att således i närvide fall fasta nödvändigt måst beviljas,
när Bankens köpebref presterades. Till bevis härpå, ber jag att
få ur Betänk:t upläsa: »Svartlösa IläradsRält beviljade häruppå
ofvanherörde dag, d. 20 Maj 1809, i enlighet med kommissariatets
sålunda gifna anmodan, laga fasta å den del af egendomen,
som varit för Bankens räkning lagfaren,, eller Norra och Södra
Lisma jemte frälsehemmanet Upsala, äfvensom Sotholms IläradsRält
samma dag, uppå anhållan af Frih. J. Cederström, meddelade
honom laga upbud första gången å fastigheterna Eketorp, Samuelsås
och Sadelmakarekrogen.»
Häraf synes att Sotholms HäradsRätt beviljat laga fasta på
dessa trenne sistnämnde hemman utan att begära få se säljarens
laga åtkomsthandlingar, och således är det der som felet är begånget,
men alldeles icke af Hrr BankoKommissarier. Jag vill
icke ingå i svaromål på den af Frih. Cederström uplästa försvarsskriften;
ty ingen må förtänka honom att han, i den ställning
han innehar, sökt belysa saken så som han gjort. Som jag förut
haft äran säga, så är fastans beviljande vid Sotholms RäradsRätt
egentliga orsaken hvarföre flera köpare efter hvarandra blifvit
narrade på god tro. Jag anhåller om afslag på Betänk:t.
Erih. Raab, Adam Christian: Det förekommer mig sorn
om denna fråga, vore ett spöke, en gengångare, som vid hvarje
Riksdag skall återkomma tills man försonat det brott, som blifvit
begånget. Man har sagt, att Kapten Skottes arfvingar icke lagligen
äga några anspråk. Detta är visserligen sannt, ehuru pluralitelen
i Högsta Domstolen endast utgjorde en röst, och frågan
hade kunnat få en helt annan utgång, om den kommit före några
dagar sednare, då ombyte af ledamöter ägde rum. Men här är
väl icke ensamt fråga om den lagliga rätten; ty det finnes en
annan rätt, nemi. den moraliska, som visserligen alttid borde vara
Den 4 April f. m.
71
Öfverensstämmande med den lagliga, men som hkviil icke alltid är
det. Med afseende på den moraliska rätten, anser jag att man
icke kan vara af mer än en tanka; ty frågan är af den besynnerliga
art, att sedan fyra lagligen fastställda köp ägt rum af
samma egendom, då kommer rättsanspråk, om hvilka egendomens
innehafvare icke hafva den ringaste aning, men som taga ifrån
dem egendomen utan ersättning. Häraf visar sig tydligt, att något
fel blifvit begånget. Antingen måste de författningar som R. St:r
utfärdat vara feiaktiga, eller också måste de embetsman sorn handhaft
dem, vid tillämpningen af desamma, begått, om icke ett lagligt,
åtminstone ett moraliskt fel. Enl. min tanka, äger en medborgare,
som skattar till Staten för att åtnjuta säkerhet till person
och egendom, anspråk på att få åtnjuta denna säkerhet, men dethafva
icke dessa personer fått. De hafva blifvit öfverrumplade och
beröfvade allt hvad de ägde. Det är en moralisk skyldighet att
betala, och det är temligen likgiltigt om denna betalning utgår
från Banken eller Statsverket. Min moraliska känsla bjuder, att
någon ersättning lemnäs dessa personer, och jag skulle derföre
vara benägen att tillstyrka bifall till Utslcs förslag, men då, efter
hvad jag hört, BorgareSt. nedsatt denna summa till 10,000 Rdr,
och då det är bättre att få något än intet, så hemställer jag om
icke R. o. Ad. skulle vilja i likhet med BorgareSt. besluta en
gåfva af 10,000 Rdr bko, under de vilkor BorgareSt. dervid fästat.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Frih. Raab har vis
serligen
rätt, då han säger att det ieke finns någon juridisk skyldighet
att ersätta den förlust, som drabbat Kapten Skottes arfvingar.
Det är gifvet, att någon juridisk rätt icke kan finnas, sedan
Högsta Domstolens utslag fallit. Men då detta beslut fattades med
endast en rösts öfvervigt, bör det förlåtas om man hyser några
dubier om hvad uti ifrågav:de fall är det moraliskt rätta. Det
torde ursäktas mig, om jag går något tillbaka, och i korthet redogör
för Bankens tjenstemäns åtgöranden i detta fall. Frih. Cederström
har nyss upiyst att BankoKommissarierna mycket väl visste
af hvad natur de ointecknade egendomarne voro. Det förefaller
då högst besynnerligt, att dessa Hrr, på Frih. Cederströms enkla
anmodan, först i tidningarne kungöra att Banko-auktion skulle
hållas öfver alla, såväl de intecknade som icke intecknade hemmanen,
och derefter låta hela klumpen gå under samma utrop och
samma klubbslag; visserligen med det muntliga tillkännagifvande,
att Banken endast svarade för en del deraf; men må man dock
ihågkomma, att utan detta BankoKommissariernas begifvande, ingen
försäljning kunnat ske. Frih. J. Cederström hade aldrig kunnat
erhålla upbud på dessa egendomar, då han icke å dem kunde
upvisa åtkomst-handlingar. Nu deremot ansåg HäradsRätten sig
böra bevilja fasta, då, såsom 3:ne reservanter i Högsta Domstolen
yttra: »under den tiden en Banko-auction var så kraftig, att en
lagfart ansågs onödig.» Vid sådant förhållande, kan jag icke finna
annat, än att BankoKommissarierna äro första orsaken till den
olaglighet som skett. När dertill kommer, att tre särskilda per
-
72
Den 4 April f. m.
söner hafva köpt egendomen och derpå erhållit fasta, är det väi
bland de hårdaste tilldragelser, att den sista köparen på en gång
skall finna sig beröfvad ailt hvad han äger, och detta utan det
ringaste sitt eget förvållande. Ingen laglig rätt återstår emellertid för
Kapten Skottes arfvingar; men, lika med Utsk. tror jag att en
moralisk skyldighet qvarstår för R. St:r, hvars embetsman voro
orsaken till det törsta misstaget, att i någon mån söka godtgöra
de förluster, som drabbat oskyldiga personer. Jag vet mycket väl
att genom MedSt:ns beslut, allt hopp för de Skottiska arfvingarne
vid denna Riksdag är ute, att det således tjenar till föga att
vidare uptaga tiden. Men jag vågar dock tro, att R. o. Ad. bör,
för sin del, visa sig vilja godtgöra en stor orättvisa. Jag förenar
mig derföre med Frih. Baab och anhåller om propos. på bifall till
BorgareSt:s beslut i denna fråga.
Frih. von Saltza, Anton Philip Carl: Då frågan redan
i tvänne Stånd är afgjord, då tjenar det visserligen icke till mycket
att här vidare orda om saken, men jag har icke desto mindre ett
behof att uttala min åsigt. Lika med de gånger jag förut yttrat
mig skall jag blifva helt kort, och jag kunde blifva ännu kortare
genom att instämma i hvad Frih. Raab anfört. Den juridiska
rätten är ovilkorligen mot den lidande parten; ty dom är fallen i
högsta instansen och den kan icke ändras. Men, mine Hrr! det
finns en annan rätt, som jag anser ännu högre, och det är den
moraliska rätten. De Skottiska arfvingarne hafva blifvit förorättade,
och jag tycker, att R. o Ad. borde erkänna och söka afhjelpa
detsamma. Lika med Frih. Raab anser äfven jag att det bör göra
detsamma, om det är Banken eller Statsverket som betalar; ty
hufvudsaken är, att de förorättade få någon ersättning. Om R. o. Ad.
biträder denna åsigt, så, ehuru det nu ej kan medföra önskadt
resultat, bör likväl tvänne Stånds uttalade önskan kunna inverka
på en kommande Biksdag.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Äfven jag hör till deras
antal, som anse det rättskänslan kräfver att R. o. Ad. en gång
gör slut på denna sak. Derigenom att BankoKornmissarierna tillåtit
dessa egendomars försäljning på Banko-auktion, så hafva de,
enl. min tanka, bestämdt öfverskrida deras instruktion. I 4 §:n
af Kongl. Resolutionen d. 30 April 1689 ang:de Banko-auktion
stadgas för öfrigt: »att Banken skall vara vederredo att hemula hvar
och en allt hvad som under auktionen försäljes.» Efter det Bankostyrelsen
låtit förrätta gemensam värdering af alia dessa fastigheter,
har den sedermera på en gång försålt dem och utfärdat köpebref,
utan att, på sätt Lag bjuder, specielt fritaga sig från skyldigheten
att hemula fasligheterne Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen,
i hvilka Banken ingen panträtt hade. Dessa fel af Bankstyrelsen
kunna icke bortresonneras, utan de stå fast; och hade dessa fel ej
blifvit af Bankostyrelsen begångne, är väl gifvit att någon lagfart
icke heller kunnat beviljas. Nu är härigenom fel begånget, först
af Bankostyrelsen, derefter af HäradsRätten och sedan af K. M:ts
Den 4 April f. m.
73
Befalln:hfde. Jag respekterar visserligen Högsta Domstolens beslut,
hvarigenom Skottiska arfvingarne äro frånkände att på juridisk
väg erhålla någon ersättning, och vill ej klandra detta; men,
mine Hrr, det är en sak för sig, en annan sak är, att medgifva
hvad billighetskänslan fordrar. Jag uprepar hvad jag förut har
sagt, att rättskänslan kräfver att de förorättade få ut åtminstone
något af hvad de till följe af förtroende till handlingssättet hos
Statens Myndigheter förlorat, och jag hoppas att E. o. Ad. gör
slut på detta mål, och biträder det beslut ett annat Stånd fattat,
att nemi. gifva 10,000 Rdr hko såsom ersättning. Vidare får jag
påpeka, att om icke HäradsRätten gått olagligen till väga vid beviljande
af lagfart å de i Bankens felaktiga köpebref uptagna fastigheterna,
så bade förev:de ersättningsfråga aldrig kommit under
R. o. Ad:s pröfning, och jag ber särskildt att R. o. Ad. ville påminna
sig detta mål, när den af mig väckta motionen om ny organisation
af HäradsRätterna kommer till afgörande. Att den organisation
de nu hafva är sådan, att det ofta finnes ingen kontroll
på en domares åtgärder, och att deraf kan upsla högst betänkliga
följder och långvariga tvister, det visar sig tydligt af förev:de mål.
Hr Heykensköld: Då flere talare här yttrat sig som om
felet skulle ligga hos BankoKommissarierna, så måtte jag icke nog
tydligt fäst Hrr:s upmärksamhet på, att af Belänk:t synes, hurusom
Bankens Kommissarier, då det blef fråga om att begära fasta p&
de försålde egendomarne, anmodat HäradsRm att meddela fasta
å de pantförskrifna egendomarne, men deremot beviljades fasta vid
Sotholms HäradsRätt å fastigheterna Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen
på begäran af Frih. Cederström. Man har vädjat till
Ståndets billighetskänsla. Jag vill icke förneka, att det kan synas
öfverensstämmande med billigheten, att ge både halfva och hela
summan, men man bör besinna, hvad följden skulle blifva, om
alla mål, der den ena blir lidande på den andras bekostnad, skulle
dragas under Ständernas pröfning. Gr. Björnstjerna har uplyst,
att Kommissarierna visste att de 3:ne ifrågav:de egendomarne voro
af den natur, att de icke kunde försäljas. A andra sidan får jag
då, för att ställa frågan i jemnvigt, uplysa, att ä-fven säljaren visste
att egendomarne voro af denna natur. Jag anhåller om afslag af
Betänk:t.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Att de Skottiska arfvingarne
icke hafva någon juridisk rätt till ersättning är redan afgjordt af
HofRätterna och Högsta Domstolen. Det är också icke på denna
grund som anspråken blifvit byggda, utan motionen har blifvit
framställd under förespegling att billigheten fordrade det Banken
gåfve någon ersättning för den orättvisa som blifvit begången.
Men om man ser närmare på saken, så finner man, att icke heller
detta påstående håller streck; ty det synes då, att hvarken första
köparen eller någon af de andra hade genom Bankens förvållande
behöft blifva narrade af denna försäljning, och det kan sålunda icke
blifva Bankens fel, om de låtit narra sig. Man ser nemi. af
74
Den 4 April f. m.
Betänkt, att BankoKommissarierna icke allenast muntligen föra
auktionen, utan äfven i köpebrefvet, tillkännagifva anledningen,
nemi. säljarens begäran, hvarföre Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen
försåldes tillsammans med Lisma, hvilket sistnämnde
ensamt var intecknadt för Bankens räkning. Afven förekommer i
köpebrefvet det uttryckliga förbehåll, att Banken icke åtoge sig
någon bemuls-skyldighet för den försålda egendomen, utan så vidt
den varit till Banken förpantad. Af nämnde köpebref synes alltså,
att Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen icke försåldes för
Bankens räkning, utan i kommission, samt att Banken icke iklädde
sig bemuls-skyldighet för annat än Lisma. Vid auktions-ti 11fal let
kunde derföre ingen blifva narrad, och om också den första köparen
icke haft särskild kännedom om saken, så bade han endast
behöft tillita handlingarne. HäradsR:n behöfde icke på något
sätt genom köpebrefvet inledas i villfarelse, och det synes tydligt
att icke heller så skedde; ty för försäljningen af Lisma blef fasta
genast beviljad, men för försäljningen af de andra egendomarne
blef fastan hvarken beviljad på samma gång som för Lisma, eller
på samma sätt som på den tiden var vanligt vid Banko-auktioner,
utan dessa blefvo först upbudna, hvilket icke hade behöfts, om
HäradsRätten hade trott att de blifvit försålde på vanligt sätt för
en till Banken förskrifven fordran. På hvad sätt HäradsR:n
sedan kom att bevilja fasta synes icke af dessa handlingar, men
då, som jag förut har nämnt. HäradsRm ansett sig böra bevilja
upbud, så synes tydligt, att HäradsRm icke genom någon Bankens
åtgärd blifvit narrad till att gifva denna fasta. Vid första
försäljningen hade således ingen behöft blifva narrad, och de sednare
köparne hade icke behöft vara i okunnighet om huru första
köpet tillgått. Allt hvad jag nu haft äran framställa, står i köpebrefvet,
och om således Kapten Skotte låtit narra sig, och hans
arfvingar i följd deraf fått vidkännas en förlust, så kan det icke
blifva Bankens fel, och jag kan icke förstå, huru man derför kan
fordra någon ersättning af Banken. Om en sådan ersättning beviljades
skulle ett ganska farligt prejudikat gifvas; ty då skulle
hvar och en, som blifvit lidande i följd af en offentlig handling
kunna fordra ersättning af Staten. Jag anhåller att få anföra ett
exempel, som nyligen tilldragit sig; En egendom blef intecknad
för en allmän kassas räkning: denna inteckning ansågs fullkomligt
gällande och deremot fanns ingenting att anmärka, men några år
derefter uptäcktes att hemmanet icke, som man antog vid inteckningen,
var krono-skatte-, utan att det var kronohemman, hvarigenom
inteckningen förföll och blef oduglig. Jag vet icke om
denna kassa på annat sätt återfått sina penningar, men om icke
så skett, så hemställer jag, om man då kunnat fordra att Staten
skulle ersätta denna kassa den förlust hon iråkat genom något
slarf vid HäradsRm. Flere sådana exempel skulle kunna framdragas
på förluster, som förorsakats genom offentliga handlingars
ofullständighet, men hvarvid ingen ersättning blifvit lemnad, ehuru,
vida mera bevekande anledningar kunnat framdragas, än de sorn.
af de Skottiska arfvingarne blifvit framställda. Praejudikatet är.
Den 4 April f. m.
75
således ganska vådligt. För det närvide är likväl frågan af temligen
obetydlig praktisk vigt, då det blifvit uplyst att tvenne
Stånd afslagit densamma, och att den således för denna Riksdag
kommer att förfalla. För R. o. Ad. är den likväl icke utan all
betydelse; ty redan vid 1850—1851 års Riksdag föreslog BankoUtsk.
, att en ersättning af 10,000 Rdr bko skulle beviljas de
Skottiska arfvingarne, men delta förslag blef då af R. o. Ad. ooh
BondeSt. afslaget. R. o. Ad. afslog det efter en lång discussion
och votering, hvarpå frågan för den gången förföll. Vid sista
Riksdagen afstyrkte Utsk. en motion i ämnet, och detta afstyrkande
blef af R. o. Ad. bifallet. R. o. Ad. har således vid tvenne föregående
tillfällen konseqvent afslagit all ersättning från Banken för
ifrågav;de sak, och jag hemställer huruvida det kan vara lämpligt,,
att Ståndet, utan att några nya skäl tillkommit, frångår detta vid
tvenne tillfällen fattade beslut. Jag anhåller derföre om afslag på
Betänkit.
Hr Flach, Joh. Fredr. Philip: Hela proceduren af denna
discussion är det tydligaste bevis på, hvarthän det skulle föra, om,
sedan alla lagliga rättegångsformer blifvit iakttagna och dom fallit
i sista instansen, R. St:r sjelfva skulle inlåta sig i bedömandet af
tvistefrågan; ty här vill man åtaga sig en betalnings-skyldighet
icke till följd af någon rättsgrund, utan af consideration. Vi
minnas, mine Hrr! i detta afseende, hvilken sorglig ryktbarhet
Riksdagarne under frihetstiden vunno. Den ena Riksdagen efter
den andra beslölo Ständerna, att icke fälla dom i enskilda mål,
icke destomindre drogos tid efter annan enskilda tvister under
Ständernas pröfning, hvaraf följden slutligen blef, att R. St:r vid
hvarje Riksdag fingo döma öfver flera tusende enskilda tvister.
Det synes mig, som skulle R. St:s bifall till förevide Betänk, kunna
föra in på samma afväg, för hvars beträdande frihetstidens Ständer
fått i rikt mått upbära en sansad efterverlds rättmätiga klander.
Då jag således nu yrkar afslag å detta Betänk., sker det för att,
så vidt på mig beror, söka bevara oförkränkt den grundsats, att
R. St:r ej må genom sin inblandning störande inverka på lagskipningen
i enskildes rättstvister. Man säger väl, att de här ifrågavide
personerna utan eget förvållande lidit en stor orättvisa. Jag vill
icke, af skäl, som jag nyss anfört, inlåta mig i bedömande häraf,
men jag ber dock att få fästa upmärksambeten på en omständighet,
som nyss enskildt meddelades mig, och hvilken synes mig
väsendtligen inverka på dennna frågas bedömande. För att reparera
den förlust, som sterbhusdelägarne förmenas lidit, bar nemi.
nuvaride egaren af ifrågavide fastigheter, jemte det han afstått från
5,000 Rdr som Kapten Skottes sterbhusdelägare voro ålagde att
ersätta honom för den tid af 10 år, som de innehade egendomen,
lofvat att under hela sin återstående lifstid åt nämnde sterbhusdelägare
utbetala ett belopp, motsvarande den arrendesumma de
erhöllo af den person, som arrenderade egendomarne, eller 500
Rdr bko. Jag hyser icke minsta tvifvel att denna upgift är sanningsenlig,
då jag har den af egaren sjelf, och i så fall frågar jag,
76
Den 4 April f. ,m.
om det är grannlaga att, med förtigande af denna omständighet,
inkomma till R. St:r med anhållan om ersättning. För min del
anhåller jag alltså, på grand både af rättvisa och billighet, om afslag
på Betänk:t.
Frih. Raab: Man bar såsom skäl för afslag af Betänlct åbe
ropat
det farliga prsejudikat som skulle upstå genom ett bifall till
detsamma, och till bevis härpå här man anfört frihetstidens farliga
åtgöranden att draga enskilda tvister under Ständernas pröfning.
Men, mine Hrr! jag kan icke tro att det står så ilia till med
lagar och författningar i landet, att sådana fall som detta ofta kan
förekomma. Man förlitar sig på flera efter hvarandra följande
fastor, och på dem blir man duperad. Ett sådant fall anser jag
mycket sällan kunna förekomma, men i alla fall, mine Hrr! om
t. ex. en stad brinner i följd af några personers vårdslöshet med
elden, så kunna väl dessa personer dömas till ersättning, men
om de icke hafva något att ersätta med, så har man ofta sett att
R. St:r beviljat rätt stora anslag för att uprätta den lidande staden.
Yidare har man sagt, att konseqvensen fordrar att R. o. Ad. nu
afslår Betänk:t, derföre att R. o. Ad. vid föreg:de Riksdagar så
gått tillväga. Jag anser, att den rätta konseqvensen är den, att
handla rätt utan afseende på om R. o. Ad:s majoritet varit rätt
uplyst eller icke. Den siste värde talaren har sagt, att de personer,
som här gått i mistning af sin egendom, fått en rik ersättning,
derigenom att nuvar:de egaren efterskänkt sina anspråk på
den inkomst de haft af egendomen under den tid de besuto densamma.
Hårdt är det att blifva af med sin egendom, men ännu
hårdare är det, att, då man kanske är utan alla resurser, få gifva
ersättning derföre, att man haft egendomen under eganderätt.
Det är en rättvisa, som åtminstone icke känns särdeles fyllande i
fickorna. Hvad åter angår den nämnda ersättningen af 500 Rdr
bko om året, så är det ganska vackert af den nuv:de ägaren att
gifva denna summa, men den motsvarar endast räntan på halfva
det kapital egendomen då köptes för, hvaremot den under närv:de
förhållanden kanske är värd tre gånger så mycket. Då dessutom
detta belopp endast utgår på obestämd tid, så torde arfvingarna ej
derigenom hafva erhållit den fullkomliga rättvisa, hvarom Hr Flach
talar. Jag kan icke inse, att de här anförda skälen på något sätt
förminska de billiga anspråk, som de Skottiska arfvingarne hafva
att få någon ersättning för den himmelsskriande orättvisa, som
blifvit begången, och jag fortfar derföre med min anhållan, att
R. o. Ad. ville biträda BorgareSt:s beslut, och tilldela dessa arfvingar
en gåfva af 10,000 Rdr bko.
Hr von Troil, Sam. Gust.: För min del ämnar jag icke
ingå i frågans detaljer, eller undersöka, huruvida Kapten Skottes
arfvingar hafva mer eller mindre moralisk rätt att fordra någon
ersättning af R. Skr, utan jag ämnar uteslutande hålla mig till
de skäl för afslag, som blifvit anförda af Gr. Lagerbjelke och Hr
Flach. Dessa Hrr hafva sett saken ur en vidsträcktare synpunkt
Den i April f. m.
77
än motionärerna, och de hafva tydligt och klart visat hvart det
skulle bära, om R. St:r medgifva ett sådant prejudikat, som det
hvilket här af flera ledamöter på ganska vackra barmhertighetsskäl
blifvit föreslaget. Vidare skulle det se illa ut, om R. o. Ad., efter
att vid flera föregående Riksdagar hafva afslagit denna ersättning,
nu skulle bevilja densamma. Enskilda personer skulle endast derigenom
upmanas att underställa Ständerna sina enskilda tvister och,
på sätt Hr Flach riktigt anmärkt, det skulle återföra oss till frihetstiden,
då litet hvar ansåg sig genom R. St:r kunna återfå hvad
han hos domaremakten förlorat. Jag anser detta prsejudikat vara
så farligt, att jag, oafsedt öfriga skäl, som kunna tala för afslag,
endast på grund deraf anhåller om afslag på Betänkit.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: En och annan ta
lare
har här yrkat, att man skall gå en medelväg och ersätta förlusten
med halfva köpeskillingen, men jag får deremot på det
kraftigaste protestera; ty om man erkänner den moraliska förbindelsen,
så är man i och med detsamma förbunden att utbetala
hela beloppet, men att söka frigöra sig från sin moraliska förbindelse
derigenom att man endast betalar en del af beloppet, är en
sak som jag icke anser vara förenlig med Statens värdighet. Jag
för min del, erkänner deremot icke denna moraliska skyldighet;
ty de offentliga handlingarne styrka fullkomligt, att Banken bör
vara fri från ansvarsskyldighet. Jag hemställer till de Hrr, som
yttrat sig för ersättning, hvart det skulle leda, om alla, hvilka
icke kunde få ut sin fordran af den rätta gäldenären, skulle få
vända sig till R. St:r för att af gunst och nåd erhålla ersättning
för sin förlust. Om, såsom i Hr Sandbergs reservation upgifves,
i första köpebrefvet uttryckligen utsattes, hvarföre hemmanen på
en gång försåldes, och att Banken icke iklädde sig hemul för
Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen, emedan de icke voro
under Bankens pant inbegripne, så står saken på det torra, och
då köpebrefven gått hand ur hand, så lian dessa omständigheter
aldrig hafva varit obekanta för de sednare köparne. Det skulle
blifva ett ganska farligt prejudikat, om R. St:r, efter att vid flera
föregående Riksdagar hafva afslagit denna ersättning, nu slutligen
af trötthet gifva med sig.
Gr. Björnstjerna: Jag finner det helt naturligt, att Gr.
Lagerbjelke, såsom Ordfuie i Banken, söker befria densamma från
en opåräknad utgift, men då han går så långt, att han talar om
de stora vådor, som deraf skulle kunna upkomma, och frågar hvart
dylika beslut skulle leda, får jag bekänna, att jag icke kan följa
Hr Gr:ns tankegång. Jag kan icke finna annat, än att de leda
till rättvisa, och deri måtte väl ej ligga något ondt. De förespeglingar
man gjort om frihetstiden äro helt simpelt olämpliga;
ty här är icke fråga om någon R. St:s rätt att ingripa i rättvisans
skipande i allmänhet, utan blott, huruvida R. St:r vilja af
gunst och nåd godtgöra en förlust, som drabbat en person till
följd af, minst sagt, mindre upmärksamhet hos BankoKommissarier
-
78
Den 4 April f. m.
na; jag har icke hört bestridas, att dessa begått åtminstone en
oförsigtighet när de tiiläto försäljningen. Då vi dessutom dagligen
från BankoUtsk. erhålla Betänkin, hvari tilIstyrkes att efterskänka
kapitaler, som icke vidare kunna från de skyldige utkräfvas, anser
jag det icke vara farligt att bevilja en ersättning åt en, den der
blifvit lidande genom våra egna embetsman. Hvad angår Gr. Ugglas’
yttrande, att de sednare köparne bordt af köpebrefvet se, huru
första försäljningen tillgått, är detta väl möjligt, om egendomen i
2:dra och 3:dje hand försålts i klump, men då den genast i första
hand styckades, kunde Kapten Skotte, som köpte ett lösryckt
stycke, omöjligen hafva någon ledning af det första köpebrefvet,
hvilket han troligen aldrig sett. Jag medger deremot fullkomligt^
att de, hvilka tala för saken, borde yrka på hela summans betalande,
men då 2:ne Stånd afslagit detta, anser jag det vara bäst,
om de båda öfriga Stånden stannade i ett gemensamt beslut; det
är derföre som jag förenar mig med Frih. Baab och anhåller att
R. o. Ad. ville, i likhet med BorgareSt., besluta en ersättning af
10,000 Rdr bko till de Skottiska arfvingarne.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Palmcrantz: Jag har begärt ordet med ani. af Gr.
Lagerbjelkes påstående, att Kommissarierna i Banken fullgjort sin
skyldighet, enär de i köpebrefvet infört att Banken icke iklädde
sig hemul för mer än de egendomar, som voro till Banken förpantade.
Dervid får jag fästa Hr Gr:ns upmärksamhet derpå, att
JordaB:n innehåller ett stadgande, att den säljare, som vill undandraga
sig hemuls-skyldighet, är förpligtad att i köpebrefvet uttryckligen
nämna detta, äfvensom upräkna de fastigheter för hvilka
hemuls-förbindelse icke äger rum. Man kan väl icke skäligen
påstå, att BankoKommissarierna gått så tillväga, utan både de och
BankoStyrelsen hafva i detta fall afvikit från Lag och instruktrr.
Det vore under sådana förhållanden visserligen, enl. min tanka,
rättast att bifalla Betänk., men då flera talare här yttrat sig för
biträdande af BorgareStis beslut, så får jag göra detsamma. Ingen
kan förebrå mig, att jag någonsin visat en otillbörlig benägenhet
att medverka till höga utgifter från Statens sida, men vid detta
tillfälle anser jag, att rättskänslan bör förmå R. St:r att godtgöra
de fel, som af dess myndigheter blifvit begångne, och endast derigenom
tror jag det vara möjligt att äfven få slut på detta mål,
så att det icke vid en annan Riksdag återkommer.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad framställde
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma blifvit yrkadt, af Hr af
Geijerstam m. fl. talare afslag å Utsk:s Utlåt., samt af Frih. Raab
med hvilken äfven flera talare instämt, att R. o. Ad. måtte instämma
i BorgareSt:s i ämnet fattade beslut; hvarjemte detta beslut
nu ånyo blef upläst.
De härefter först till bifall och sedan till afslag å förev:de
Utlåt, samt slutligen till instämmande i BorgareSt:s beslut framställde
propos:ne, besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr
Den 4 A p r i 1 f. m.
79
Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade afslå
förev:de Utlåt., samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja,
blandade med Nej, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Björnstjerna begärde votering.
Gr. von Platen, Baltzar: På de skäl som af Gr. af
Ugglas blifvit anförda, får jag anhålla, att kontrapopos. måtte blifva
bifal 1 till Betänlct, eller en gåfva af 20,002 Rdr bko.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, sedan 2:ne kontrapropos:r
blifvit ifrågastalide, borde till Ståndet hemställa, hvilkendera af
dem borde till kontrapropos. vid den blifvande voteringen antagas,
samt först finge hemställa, om R. o. Ad. ansåge att såsom kontrapropos.
vid den blifvande voteringen borde ingå det beslut BorgareSt.
fattat.
Härvid Ropades Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. såsom kontrapropos. vid den blifvande voteringen
behagade antaga bifall till BankoUtsk:s förevrde Utlåt., samt
sedan härvid svaren utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej,
förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Palmcrantz: Jag hemställer, huruvida icke det sätt,
hvarpå voteringen i förra plenum anställdes, äfven nu kunde begagnas;
ty i så fall blefve ingens mening undertryckt, utan de
olika åsigterna om ersättningssummans belopp finge i voteringen
fritt uttala sig.
I ani. häraf yttrade sig Hr Gr. o. Landtm., att vid detta tillfälle
kunde icke, genom det sätt hvarpå voter:s-propos:n blifvit
bestämd, någon mening blifva undertryckt, emedan det för dem,
som icke voro nöjde med den kontrapropos. Hr Qr. o. Landtm,
ansett Ståndet hafva antaget, stöde öppet att begära votering om
kontrapropos:n, och då ingen mening annorlunda än genom Ståndets
majoritet kunde blifva undertryckt.
Uplästes till justering och godkändes följande voler:s-propos.:
Den, som bifaller BankoUtsk:s Utlåt. N:o 21, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår R. o. Ad. förenämnde Utlåt.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som föijer;
Ja — 24.
Nej — 90.
Hr Gr. o. Landtm, framställde nu, att Frih. Cederström under
den nyss slutade discussionen begärt, att det af honom uplästa
anförande måtte få meddelas de öfriga RiksSt:n, samt hemställde
derjemte om R. o. Ad. behagade dertill lemna sitt bifall.
Ropades Ja.
80
Den 4 April f. m.
Frih. Sprengtporten, Jair, Wilh.: Jag får hemställa till
Hr Gr. o. Landtm, och till R. o. Ad., huruvida icke, med ani.
af den djupa sorg, som träffat vårt konungahus genom H. H. Grefvinnans
af Wurtemberg död, en deputation borde afgå för att göra
sig underrättad om H. M. Drottningens helsotillstånd. Huru dervid
bör tillgå, öfverlemnar jag åt Hr Gr. o. Landtm, att föreslå
på samma gång som Hr Gr. o. Landtm, härpå framställer propos.
I ani. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade
besluta, att genom en Deputation uttrycka R. o. Ad:s deltagande
i H. M. Drottningens förlust genom H. H. Grefvinnan Teodolindas
af Wurtemberg dödliga frånfälle samt underrätta sig om
H. M:ts helsotillstånd.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade sedermera, att då Frih. Sprengtporten
velat åt honom öfverlemna att föreslå sättet för verkställigheten
af det nu fattade beslutet, han nu finge hemställa om
R. o. Ad. ansåge lämpligt, att han jemte några af Ståndets ledamöter,
sedan plenum blifvit afsiutadt, begåfva sig till Kongl. Slottet,
för att fullgöra R. o. Ad:s updrag.
Ropadas Ja.
Ånyo föredrogs BankoUlsk:s d. 18 sisth Mars och d. 1 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 22, i ani. af förre förvaltarens vid
Tumba pappersbruk C. Möllers ansökning om förhöjd pension.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det vore visserligen för Hr
Möller ganska önskvärdt att erhålla den förhöjda pension, som här
blifvit föreslagen, men jag befarar, att praejudikatet vore särdeles
vådligt för R. St:s kassor. Nämnde Möller fick vid sitt afskedstagande
hela sin lön i pension, ehuru likväl sedermera lönerna
inom Banken blifvit förhöjde. Det är en sanning att lefnadskostnaden
stigit, och det är möjligt att Möllers helsotillstånd försämrats,
men förhållandet är detsamma med tusentals andra pensionstagande.
Jag hemställer hvart det skulle taga vägen, om dessa
skäl till pensionsförhöjning ansågos vara giltiga. Alla de svagt
pensionerade tjenstemännen skulle med lika rätt kunna begära
förhöjning af sina pensioner; men, ehuru det vore ganska önskvärdt,
så är det likväl alldeles omöjligt att kunna verkställa en
sådan allmän pensionsförhöjning. Under sådana föreållanden kan
jag icke inse hvarföre Möller, framför andra, skall hafva någon
förhöjning, och derföre får jag anhålla om afslag på Betänk:t.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Lika med den siste värde
talaren, anser äfven jag, att ett bifall till BankoUtsk:s förslag skulle
medföra ganska stora betänkligheter. Det är gifvet, att ingen
gräns finnes, om man en gång börjar med att förhöja pensionerna,
och i så fall skola R. St:r vid nästa Riksdag blifva öfverlupna med
dylika ansökningar. Jag anhåller derföre om afslag på Betänk:t.
Hr
Heil 4 April f. m.
61
Hr von Troil, Emil: Jas vill ingalunda jäfva do betänkligheter,
som kunna förefinnas vid bilall till det föredragna mom:t,
men jag har ansett mig böra uplysa, att praejudi katet icke torde
vara särdeles farligt, derföre att med afseende på Möller förekomma
sådana förhållanden, som högst sällan kunna inträffa. För en
längre tid tillbaka, då jag hade den äran att vara enbland R. o. Ad:s
fullmäktige i Banken, var det som Möller öfverflyttades till pensionsstat.
Han tiade en längre tid vid Tumba förrättat fiskalstjensten,
och han upfyllde de fordringar man hade på denna tjenst,
när han tillträdde densamma; men man fann, att man lill förvaltare
vid Tumba borde hafva en person med teknologisk bildning,
hvilket Möller saknade, och det var således utan att Möller begått
något fel som Fullmäktige ansågo sig nödsakade att öfverflytta
honom på pensionsstaten. Om man icke ansett nödigt att vid
Tumba anställa en teknologiskt bildad man, för att erhålla papperstillverkning
efter nutidens fordringar, så hade troligen Möller flera
år stannat qvar på sin plats, och derigenom kommit i åtnjutande
af den löneförhöjning, som i sednare tider blifvit Bankens tjenstemän
i allmänhet beviljad. Jag för min dol vill hvarken yrka afslag
eller bifall, utan jag har blott velat meddela de ganska egna omständigheter,
som förekomma med afseende på Möller, emedan Gr.
Lagerbjelke påstått, att det skulle vara ett ganska vådligt prsejudikat,
och att samtliga Bankens afskedade tjenstemän skulle kunna
inkomma med samma anhållan.
Propos. till bifall å förev:de Utlåt, blef härefter framställd,
och besvarad med Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. behagade afslå Utslcs Utlåt., samt efter det
svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förkla
rade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Allm. Besvärs- o.
Ekon.Utsk:s d. 18 sisth Mars och d. 1 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 62, i ani. af RiksStms beslut, rörande Be t ä n k: t N:o
30, ang:de de vid större allmänna arbeten anställde personers
religions- och sedlighetsvård.
Ånyo föredrogs Alim. Besvärs- och Ekon.Utslcs d. 18 sisth
Mars och d. 1 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 63, i ani. af
väckt förslag om utfärdande af en ny författning till skyddande af
landets fornlemningar.
Frih. Cederström, Rud.: Ekon.Utsk. synes mig icke
hafva omfattat denna sak med den omsorg, som den enl. mintanka
förtjenar. Utsk. har visserligen i så måtto behjertat motionen, att
det föreslagit: »att R. St:r måtte i underd:het anhålla, det täcktes
K. M. låta genom Almanachorna eller på det sätt K. M. eljest
kan finna för ändamålet lämpligast, sprida bland allmänheten kännedom
om de författningar, som angå rikets fornlemningar och
V. H. 6
82
Den 4 April f. m.
vården om desamma.» Häraf synes likväl, att Utsk. ansett dessa
författningar i och för sig vara tillfyllestgörande, derest man kunde
sprida en allmännare kännedom om desamma. De Betänk:t åtföljande
reservationer äro ganska sakrika och uplysande, och bland
dem är Hr Lallerstedts den utförligaste och mest vägledande. Uti
grannriket Danmark finns en conservator anställd på Statens bekostnad,
hvilken har till tjensteåliggande, att kringresa och uplysa
allmänheten om den vård, som bör egnas landets fornlämningar.
Omvårdnaden om desamma får ej betraktas med likgiltighet; ty
den är af vigt för den historiska forskningen, samt utgör en gradmätare
på ett folks inre lif och på 1 i fl igheten af dess nationala
känslor. Ett annat RiksSt:d har redan, på enahanda skäl, beslutat
att R. St:r, med afslag af Utsk:s förslag, måtte uti en und. skrifvelse
hos K. M. anhålla om utfärdande af en ny författning till
skyddande af landets fornlemningar, med lämpliga vitesbestämmelser
för åverkan å desamma, samt att K. M. måtte låta uprätta och
sprida en förteckning på dessa minnesmärken, och om R. St:s medverkan
skulle befinnas nödig i ämnet aflåta en Nåd. Propos. Jag
för min del anser visserligen att man kan gå något längre; men
för att vinna enighet, får jag, under förutsättning att R. o. Ad.
hyser verkligt intresse för ämnet, såsom det förtjenar, vördsamt
föreslå, att R. o. Ad. behagade förena sig med PresteSt. om samma
beslut. De nuv:de stadgandena ega icke tillräcklig kraft, och äro
icke heller nog allmänt kända, och erfarenheten visar, tyvärr! i
alltför hög grad, huru overksamma de äro. Man bör likväl icke
misströsta om bättre tider; ty om man tänker sig tillbaka 20 a
25 år, så minnes man t. ex. huru unga träd då blefvo föremål
för lättsinnets och okynnets förstörande lustar, hvaremot dylika
planteringar numera sällan eller aldrig blifva ofredade. På samma
sätt tror jag det skall gå med våra fornlemningar, om sådana författningar
vidtagas, som här blifvit föreslagna. Jag är förvissad
att R. o. Ad. vid detta tillfälle icke skall underlåta att gifva ett
nytt prof på sin gamla kärlek till Sveriges historia, och på sitt
upriktiga nit för allt som till uplysning och bildning länder. Det
är på dessa skäl, som jag vågar tillstyrka ett instämmande i PresteSt:s
beslut, och som jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, derå ville
göra propos.
Hr Adelborg, Anders Otto: Äfven jag anser Utsk:s
förslag icke medföra tillräckligt skydd för våra fornlemningar; ty
om icke något kraftigare vidtages, så kommer hädanefter som hittills
våra fornlemningar att sköflas, och på så sätt blifva dessa
vackra, och för hvarje Svensk dyrbara minnen småningom utplånade
från vår jord, och på samma gång de fakta som de lemna
till bevis på civilisationens framsteg. I första rummet bör en förteckning
upgöras på dessa fornlemningar; ty det är icke ensamt
af brist på aktning för desamma, utan af okunnighet som de förstöras.
Om sakkunniga personer fingo reseunderstöd för att uprätta
sådana förteckningar, och om man sedan i kyrkorna upslogo
desamma jemte vidfogade vitesbestämmelser, lämpade efter den
Den 4 April f. m.
83
skada som kan åstadkommas, så tror jag att man tagit ett stort
steg fram mot det mål, som man önskar att upnå. De författningar,
som nu finnas äro ganska vidlyftiga, och erbjuda i de flesta
fall allt som man kan önska; genom de nu föreslagna förteckningarne
kan man åstadkomma en rigtig tillämpning af desamma.
För det närv:de finnes visserligen stränga ansvarsbestämmelser för
den uphittare, som uraktlåter att till Kronan hembjuda lösa saker,
men för åverkan å fasta minnesmärken finnas inga bestämda vitén
utsatta. Landsbme hafva visserligen rättighet att fastställa från
1 till 50 Rdrs plikt för sådan åverkan, men som det icke är
bestämdt hvilken tjensteman, som skall vaka öfver denna författnings
efterlefvande, så blifva dessa vitén aldrig utkräfda. Jag
förenar mig med den siste värde talaren och anhåller att R. o. Ad.,
i likhet med Preste- och BorgareSt:n, ville ingå till K. M. meden
sådan anhållan, som den siste talaren föreslagit; men jag skulle
tro att R. o. Ad. gjorde rättast i att icke begära någon ny författning;
ty om man tager kännedom om den gamla författningen,
så finner man att den innehåller allt hvad man kan önska, och
att det endast är kraftig tillämpning af densamma som fattas. Jag
anhåller derföre, att R. o. Ad. endast ville instämma i sista delen
af Preste- och BorgareSl.-s beslut, eller att ingå med en anhållan
det K. M. täcktes låta uprätta och sprida förteckningar på landets
fornlemningar, samt i öfrigt vidtaga de åtgärder, som för deras
bevarande kunde anses lämpliga, och om R. St:s medverkan för
sådant ändamål skulle befinnas nödig, i ämnet aflåta en Nåd. Propos.
Frih. Sprengtporten, J a k. Wilh.: Jag finner mig huf
vudsakligen
förekommen af Frih. Cederström, och vill för min del
äfven instämma i det förslag till skrifvelse, som PresteSt. antagit.
Men det synes mig ligga en oegentlighet uti att begära utfärdandet
af en ny författning, då vi hafva en författning af år 1828,
sorn är ganska bestämd, och torde vara fullt tillfredsställande så
vida icke någon svårighet mötte vid tillämpningen af densamma;
men denna svårighet kan afhjelpas genom en förteckning öfver
fornlemningarne. Af dessa skäl skulle jag heldre vilja instämma
med den siste värde talaren, och skulle önska att i st. f. ingressen
till PresteSt:s skrifvelse följande ord kunde införas: »Till befordrande
af en bättre efterlefnad af de föreskrifter, som för bevarande
af landets fornlemningar äro utfärdade.» Om den ifrågav:do
skrifvelsen finge denna förändrade ingress, så skulle man icke
komma att begära någon ny författning, och jag får hos Hr Gr. o.
Landtm, anhålla om propos. på detta mitt förslag.
Hr von Ehrenheim, Pehr Ja k.: Då man här ånyo up
tagit
motionärens förslag om en ny författning i ämnet, torde det
tillåtas mig att i största korthet referera den nuvar:de författningens
innehåll. Efter att i föreg:de §§:r hafva bestämt, huru med
fornlemningar skall förfaras, stadgas i sista §:n, att K. M:s Befhhde,
Consistorium, Kronobetjening och Presterskap skola efterse, att
hvad i Förordningen är stadgadt efterlefves. Vidare säger samma
Den i April f. m.
§, att K. M:ts Befhf-.de eger att, på anmälan af RiksAntiqvarien,
enskildt jordägare eller eljest på förekommande anledning, stadga
ett vite från 10 till 50 Rdr för åverkan å vissa bestämda fornlemningar.
Man kan aldrig i en författning bestämma hvilka fornlemningar
som äro värde att bevaras och således ej heller för
rubbande af fornlemningar i allmänhet stadga ansvar, utan sådant
måste ske för hvarje fornlemning särskildt. Då nu en,, såsom mig
synes, tillfredsställande författning finnes, synes det öfverflödigt att
begära utfärdandet af en ny sådan. Hvad derefter beträffar Utskis
förslag, så har Utsk., likasom Frih. Cederström, satt ett högt värde
på uplysningen, och derföre trott, att om man genom Almanachorna
sökte åvägabringa en allmännare kännedom af författningen i
ämnet, dertill hörer en af H. Sjöberg författad samt af Vitterhets-,
Historie- och AntiqvitetsAcariemien granskad upgift å fornlemningars
kännetecken, så skulle derigenom mycket för fornlemningarnes
bättre vårdande vinnas. Då emellertid Utskis förslag redan blifvit
af 3 Stånd ogilladt, och hvad af Frih. Sprengtporten blifvit föreslagit
jemväl synes ändamålsenligt, så anhåller jag att få förena
mig med honom och således tillstyrka ett instämmande i PresteSt:s
beslut, med uteslutande af den del deraf, som innehåller begäran
om en ny författning.
Frih. Cederström: Tacksam för det understöd min fram
ställning
till en viss grad rönt af föreg:de talare, vågar jag likväl
hysa den åsigten, att ändamålet icke på så fullständigt sätt, som
önskligt vore, kan vinnas, om man icke söker få en ny författning,
utan endast vill åstadkomma en vidsträcktare spridning af de författningar
som finnas. Ett utdrag af 1828 års författning har,
på sätt Hr Lallerstedt i sin reservation uplyst, redan trenne gånger
varit i Almanachan infördt. RiksAntiqvarien, hvilken, enl.
sin instrukt., bör taga kännedom om landets fornlemningar, har
likväl en så trägen sysselsättning med vården om samlingarne i
Stockholm, oeh med correspondance med utländske lärde, att
mycken tid icke blir öfrig att egna åt de omsorger, som här äro
i fråga. Professor Carlsson säger i sin motion, att han anser 1828
års författning lemna fornlemningarne ett ofullkomligt skydd, emedan
icke alla dess stadganden äro verkställbara. Vidare har Frih.
Sprengtporten medgifvit, att ansvarsbestämmelserna borde få en
större utsträckning än de för närv:de hafva, och under sådana förhållanden
anser jag det vara bäst att omarbeta den gamla författningen.
Man bör bibehålla allt det goda som finnes i den gamla
författningen, men tillägga de bestämmelser, som ytterligare kunna
vara af nöden, hvarvid de förflutna årens erfarenhet och fremmande
närbeslägtade nationers lagstiftning i enahanda ämne kunna vara
till den säkraste ledning. Jag vågar derföre fortfara med min anhållan
att R. o. Ad. ville instämma i PresteSt:s beslut.
Hr af Sillén, Abrah. Wilh.: Utsk. föreslår, att man
skall åtnöja sig med den gamla författningen och sprida kännedomen
om densamma genom dess införande i Almanachorna, men
Den 4 April f. m.
85
äfven om man på denna väg skulle kunna vinna ändamålet, så
ligger likväl ett hinder härför i den omständigheten, alt i Almanachorna
alltid brukar stå hvad som för ögonblicket är v ig t igast
för allmogen att veta; så t. ex. står der f. n. en förklaring öfver
decimal-systemet, och för ett pär år sedan stod der föreskrifter
med afseende på choleran. Föregtde talare hafva tillräckligt ordat
om fornlemningars värde för historie-forskaren, och jag vill derföre
blott erinra om den sträfvan som förefinnes hos alla nationer,
likasom hos alla individer, att äga minnen från sin barndomsålder.
Till och med i Amerika, hvilket, som vi veta, bebos af en helt
olika befolkning mot fordom, har denna sträfvan nått en stor höjd.
Huru mycket lifligare bör den ej då vara hos oss, der allt kullurlif
så nära sammanhänger med vår fordna historia? En omsorgsfull
vård af fornlemningarne har äfven den stora fördel med sig,
att den ger åt nationen en viss immateriel lyftning, hvilken ganska
väl skulle behöfvas hos oss, der den egentliga bildningen ännu
blott finnes hos de högre klasserna, utan att hafva trångt ned till
de lägre. Derigenom skulle en finare bildning kunna spridas
genom alla samhällsklasser ända ned till allmogen, och den immateriella
riktning, som nationens bildning derigenom skulle få,
skulle äfven bidraga att lyfta densamma i andra vetenskapliga frågor,
ja — till och med indirekt förbättra dess moralitet. På dessa
skäl får jag instämma i de af Hrr Landgren och Lallerstedt afgifna
reservationer.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Om man först un
dersöker
hvad motionären har begärt, och derefter gör sig reda
för innehållet af 1828 års författning, så tror jag att man skall
erkänna, att Ulsk. icke gått orätt tillväga, då det framkommit med
det förslag, som synes af Betänlct. Helt annat blir förhållandet,
om man anser att andra åtgärder än nya författningar äro nödiga,
och i det hänseendet tror jag äfven att sådana äro erforderliga och
nyttiga. Orsaken hvarföre Utsk. icke föreslagit några sådana i
detta Betänk., är hufvudsakligen den, att man visste att en motion
i denna syftning var remitterad till ett annat Utsk. Då R. o. Ad.
nu tyckes vilja instämma i det af 2:ne andra Stånd redan fattade
beslut, så anhåller jag att detta instämmande måtte inskränka sig
till den sednare delen deraf, och icke början, som innefattar begäran
om utfärdande af en ny författning. Det är en stor villfarelse
att, om man icke är nöjd med en författning, anse saken
bjeipt genom utfärdande af en ny. Det är temligen säkert, att
om man utfärdar en ny författning i detta ämne, utan att söka
sprida kännedom om fornlemningarne och upteckna de, som äro
värda att bevara, så blir den nya författningen lika overksam som
den gamla. Jag förenar mig derföre till alla delar med Frih.
Sprengtporten, och anhåller att R. o. Ad. måtte antaga det af
honom framställda förslag.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Ehuru jag icke varit
närvtde från denna discussions början, tror jag mig likväl hafva
se
Den 4 April f. m.
funnit, att ingen motsatt sig att R. St:r måtte till K. M. ingå med
en und. anhållan, det åtgärder borde -vidtagas för våra fornlemningars
skyddande mot förstöring. Det är mer i afseende på ordalagen
i den und. skrifvelsen, som meningarne synas vara delade.
Utsk. har ansett det vara tillräckligt, att i underdihet anhålla,
det K. M. täcktes låta genom Almanachan eller på det sätt K. M.
eljest kan finna för ändamålet lämpligast, sprida bland allmänheten
kännedom om de författningar, som angå Rikets fornlemningar och
vården om desamma; men jag tror, i likhet med några andra talare,
att 1828 års författning icke är tillfredsställande och att
något annat bör sättas i stället. Ehuru det icke skulle skada att
lägga ett eller annat ord till den af Preste-och BorgareSt:n föreslagna
skrifvelsen, så anser jag det likväl vara bäst om R. o. Ad.
antager samma skrifvelseförslag oförändradt, emedan, sedan sålunda
3:ne Stånd förenat sig om samma beslut, ingen Utsk:s åtgärd
vidare fordrades för att en sådan skrifvelse skulle kunna afgå till
K. M. Ordalagen i denna skrifvelse äro förut uplästa, och det är
således onödigt att ånyo uprepa dem. Denna skrifvelse innehåller
på en gång en antydning om de åtgärder, som böra vidtagas och
tillika en sådan latitud lemnad, att K. M. kan, om anslag skulle
erfordras för ändamålets vinnande, derom till Ständerna afgifva
Nåd. Propos. vid nästkommande Riksdag. Det är på dessa skäl
som jag får förena mig med de Hrr som tillstyrkt, att R. o. Ad,
måtte instämma i Preste- och BorgareStms beslut i ämnet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Då jag delar de
åsigter Hr Lallerstedt i sin reservation framställt, så hämtar jag
deraf ani. att upläsa denna, och hoppas derigenom äfven kunna
vederlägga de talare som yrkat, att man ur den af Preste- och
BorgareStm föreslagna skrifvelsen skulle utstryka det som rör antagandet
af en ny författning. Hr Lallerstedts reservation lyder
som följer:
»Ett utdrag ur 1828 års K. Förordning har redan tre särskilda
gånger varit i Almanachan införd, utan att någon påföljd
deraf kunnat förspörjas. Kraftigare åtgärder måste derföre vidtagas,
och jag tillåter mig att såsom sådana upgifva: att genom
folkskrifter utbredes större kännedom om fornlemningarnes betydelse
och vigten af deras bevarande; alt en särskild anvisning till
en sådan kännedom författas och påbjudes till bruk i folkskolorna;
att äfven i andra skolor, men företrädesvis i folkskolelärare-seminarier,
landtbruksinstitut och rättareskolor meddelas undervisning
I ämnet; att sedan ännu qvarvarande fornlemningar blifvit ånyo
undersökte och förteckningar uprättade å dem, som icke böra få
förstöras, dessa förteckningar för de socknar, der sådana fornlemningar
finnas, anslås i vapenhuset eller sockenstugan samt en gång
om året i kyrkan upläsas, med erinran om den ansvarspåföljd,
som åverkan å dem medför; att vid märkligare ruiner efter borgar,
kyrkor eller kloster sättas särskilda vaktare, hvilket kan ske med
ganska ringa kostnad, då dertill kan användas någon i grannskapet
boende soldat eller annan pålitlig person; att andra fornlemningar,
Deri i Aplil f. m. 87
såsom runstenar, ättehögar, domare-ringar, af mera framstående
beskaffenhet, på Statens bekostnad omgifvas med inhägnad och ställas
under fridlysning; samt att, då RiksAntiqvariens tid 8r af
andra vigtiga embetsgöromål. uptagen, för den närmare befattningen
med fornlemningarne, tillsättes en konservator, som under
resor i landsorterna tillser att åt dem egnas behörig vård. (öfrigt
skulle det vara önskvärdt, om det föreskrefves alt, när vid landtmäteri-skiften
förekomma fornlemningar af den vigt, att de böra
bibehållas, den plats, der de stå, skall från skifte undantagas och
såsom samfäld tillhörighet anses, hvartill tillräckligt skäl finnes i
den i Svenska lagstiftningen från äldre tider uttryckta grundsats,
att den enskilde icke eger förfoga öfver fornlemningar, utan att
de tillhöra det allmänna; och angeläget är, att vid de nu förestående
jernvägs-arbetena förbjudes, det fornlemningar endast i
högsta nödfall få rubbas.»
Jag föreställer mig att åtskilliga af dessa föreskrifter skulle
kunna inrymmas i en allmän författning, och då för öfrigt ett
afvikande från den af Preste- och BorgareStm föreslagna skrifvelsen
skulle kunna medföra en skadlig splittring, får jag tillstyrka
It. o. Ad. att antaga den oförändrad.
Hr von Ehrenheim: I olikhet med den siste värde tala
ren
nödgas jag påstå, att de af Hr Lallerstedt föreslagna åtgärderna,
mer eller mindre lämplige, som de för öfrigt Bro, synas
mig icke så beskaffade att de kunna införas i en allmän författning
om fornlemningarne. Icke bör man uti en sådan införa hvad
i folkskolor och andra undervisningsanstalter bör läsas, icke kan
man der stadga att vissa fornlemningar ' böra inhägnas och andra
med väktare förses, icke heller lärer tillsättande af en konservator
till fornlemningars skydd sammanhänga med utfärdande af en författning.
Huru enskildt jordägare skall förfara, som för något sitt
ändamål, önskar rubba en fornlemning, finnes redan i 1828 års
författning stadgadt; han är redan i det afseendet underkastad
vissa inskränkningar och någon föreskrift om fornlemningars undantagande
vid skifte således ej behöflig. För att vinna önsklig
öfverensstämmelse med Preste- och BorgareSt:ns beslut, behöfveS
efter min tanke blott att instämma i sednare delen af detta beslut,
som då blifver Rikets Ständers. R. o. Ad. kommer härigenom att
vinna sitt ändamål, utan att nödgas förorda en ny författning, då
en gammal finnes, som ej kan visas vara i någon mån bristfällig.
Jag fortfar derföre med min anhållan om bifall till Frih. Sprengtportens
förslag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då alla önska vinna samma
mål, så vore det önskvärdt om man äfven kunde blifva ense om
sättet, hvarpå man dervid bör gå tillväga. Tvenne RiksSlånd hafva
redan beslutat en und. skrifvelse, och åtskilliga talare hafva här
förordat dess antagande i sin helhet, hvaremot andra önskat förändra
den så tillvida, att man icke skulle af K. M. begära utfärdandet
af någon ny författning. Utom flera andra ganska nyttiga
SS
Dtn 4 April f. ra.
stadganden, som skalle kunna införas i den nya författningen, vore
afven meningen att deri få införd vitesbestämmelser för åverkan
å fornlemningar; ty så vidt jag icke missminner mig så finnes
inga sådana i den gamla författningen. Den innehåller endast det
stadgandet, att om skada göres å fornlemningar, så skall denna
skada ersättas af den sorn skadan vållat. Jag får derföre tillstyrka
R. o. Ad. att, på sätt Frih. Cederström föreslagit, biträda Presteocb
BorgareSt:ns beslut.
Frih. Alströmer: Orsaken hvarföre jag för min del icke
kan biträda den af Preste- och BorgareStin föreslagna skrifvelsen
ligger just deri, att man i densamma begär utfärdandet af en ny
författning med utsatta vilen och ansvarsbestämmelser för åverkan
i allmänhet å fornlemningar. 1828 års författning innehåller, att
presterna, eller hvilken enskild person som helst kan begära att
K. Mits Befhfide skall utsätta vitesansvar för den, som åverkar en
bestämdt upgifven fornlemning. För att kunna i allmänhet bestämma
ansvar för åverkan å fornlemningar, måste man först upgöra
en bestämd definition på hvad som menas med fornlemningar,
och angifva, hvilka som äro förtjenta att skyddas; ty allmänheten
kan icke alltid veta hvad som är fornlemning eller icke. Att
emellertid den nuvaride författningen icke är alldeles overksam,
visar sig deraf, att för kort tid sedan en bonde i Upsala Län inkom
till K. Mits Befhfide med anhållan, att få borttaga några på
hans åker belägna jordkullar.
Frih. Sprengtporten: Jag erkänner visserligen, att det
kan vara likgiltigt om 11. Slir ingå till K. M. med anhållan om
en ny författning, eller om de blott begära ändring af den gamla
författningen; ty i sednare delen af PresteStis förslag till und.
skrifvelse utpekas tydligt de brister som finnas i den gamla författningen,
och derom har ingen olika tanka bland R. o. Ad. upstått.
Orsaken hvarföre jag föreslagit en förändrad ingress, är
egentligen den, att jag ansett det vara mera formriktigt att gifva
skrifvelsen denna lydelse; men om man icke fäster något afseende
dervid, så vill icke heller jag vara af någon skiljaktig mening i
denna sak.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma ingen yrkat bifall till
Utskis Betänk., hvaremot Frih. Cederström yrkat, att R. o. Ad.
måtte instämma i PresteStis beslut, som var af följande lydelse:
»Ståndet beslöt för sin del, det R. St:r måtte i und. skrifvelse
anhålla, att K. M. täcktes utfärda ny författning till skyddande af
landets fornlemningar, med stadgande af tjenliga ansvars- och vitesbestämmelser
för förstöring af desamma, samt låta uprätta och
sprida förteckningar å dessa minnesmärken, äfvensom i öfrigt vidtaga
de åtgärder, som för deras bevarande kunna anses lämpliga,
och, der R. St:s medverkan för sådant ändamål finnes nödig, i
ämnet aflåta Nåd. Propos.» Hr Adelborg hade äfven yrkat instäm
-
Den i April f. tn.
89
mande i PresteSt:s beslut, likväl med någon förändring, så att
It. St:r skulle anhålla, att K. M. täcktes låta uprätta och sprida
förteckningar å landets fornlemningar samt i öfrigt vidtaga de åtgärder,
som för deras bevarande kunna anses lämpliga, och, der
R. St:s medverkan för sådant ändamål finnes nödig, i ämnet aflåta
Nåd. Propos. Frih. Sprengtporten hade instämt med Hr Adelborg
med den skiljaktighet, att i början af den und. skrifvelsen skulle
inflyta, att till befordrande af en bättre efterlefnad af de föreskrifter,
som för bevarande af Rikets fornlemningar äro utfärdade,
K. M. täcktes låta uprätta och sprida förteckningar å dessa minnesmärken,
äfvensom i öfrigt vidtaga o. s. v., likasom Hr Adelborg
föreslagit.
Härvid anmälde sig och yttrade Hr Adelborg: Jag afstår
från mitt förslag och instämmer med Frih. Sprengtporten.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att i öfrigt Hr af Sillén
yrkat bifall till Hr Lallerstedts Utskrs Retänk. bifogade reser
vation.
Efter först till bifall å Utsk:s Retänk. framställd propos., som
besvarades med Nej, hemställde Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad.
behagade instämma i det af PresteSt:t i ämnet fattade beslut, och
ropades härvid Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. behagade antaga det af Frih. Sprengtporten framställda
förslag till beslut, samt efter denna proposrs besvarande med
starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja nu
hafva varit öfvervägande.
Frih. Stjernstedt begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterrs-propos.:
Den som, i stället för bifall till den i Allm. Resvärs- och
Ekon.UtsIcs Retänk. N:o 63, tillstyrkta und. skrifvelse, beslutar
en und. skrifvelse till K. M., med anhållan att, till befordrande
af en bättre efterlefnad af de föreskrifter, som för bevarande af
Rikets fornlemningar äro utfärdade, K. M. täcktes låta uprätta och
sprida förteckningar å dessa minnesmärken, äfvensom i öfrigt vidtaga
de åtgärder, som för deras bevarande kunna anses lämpliga,
och, der R. St:s medverkan för sådant ändamål finnes nödig, i
ämnet aflåta Nåd. Propos., röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, instämmer R. o. Ad. idet af Preste- och BorgareSt:n
i ani. af förenämnde Betänk, fattade beslut.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 56.
Nej — 28.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
MO
Oen 4 April f. m.
Föredrogos ånyo och biföl los Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s
nedannämnde d. 18 sisth Mars och d. 1 dennes på bordet lagde
Betanien :
N:o 64, i ani. af väckt motion, att ett sammandrag af lagrum
och författningar, rörande presterskapets och klockares aflöning,
måtte hvarje församling tillhandahållas;
N:o 65, i ani. af väckt motion om åtgärder för tillsynen öfver
fångars behandling i häkte; och
N:o 66, i ani. af väckt motion att civil eller militär tjensteman,
som vid K. M:ts Hofstat vinner anställning, må frånträda
sin lön på Rikets stat.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk.-s d. 18 sisth
Mars och d. 1 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 67, i ani. af
väckt motion om KrigsHofRättens indragning.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredr. Nils, anförde skriftligen
:
Enligt milt förmenande, torde Begementrs KrigsRätter, eller
den s. k. första instansen uti vår militär-1agstiftning, hvarken kunna
eller böra afskaffas, enär svårligen något annat lämpligt lärer kunna
sättas i stället. Följaktligen synes mig KrigsHofRm icke heller
kunna utan olägenhet indragas, emedan det torde vara lika litet
rättsén ligt som nyttigt, att ÖfverDomstolen blifver organiserad på
annat sätt än OnderDomstolarne. Principen hvarpå sjelfva KrigsEättens
sammansättning grundar sigärden, att militärer böra, för
tjenstefel och andra förbrytelser under tjenstens utöfning, dömas
af personer med special-kännedom af de ämnen och ärenden som
förekomma till afgörande. Principen skulle ju blifva till intet, om
den icke äfven gjorde sig gällande i afseende på den högre instansen,
der målen ganska ofta, — likasom vid KrigsRme —
måste omedelbarligen uptagas och afdömas. Att tjenstefel, m. fl.,
skulle i UnderRätt pröfvas af militärer, men i ÖfverRätt af civila
personer, förefaller mig i flera afseenden oformligt. Dessutom, huru
skulle förhållas i krig? Skulle då inga ÖfverRätter finnas eller
skulle ÖfverDomstolen vara olika sammansatt i fred och i krig, —
i ena fallet af civila och i det andra af militära personer? Ty
icke kan jag föreställa mig eller antaga, att mål, som i fält afdömdes
af KrigsRätter och antingen underställningsvis elier genom
besvär blefve föremål för ÖfverRätts pröfning, skulle öfverlåtas till
den civila ÖfverDomstolen. Lika litet torde det vara rimligt, att
om officer, ute i fält beginge tjenstefel eller brott, derför han
borde vid KrigsÖfverDomstol tilltalas, han, i stället att på platsen
undergå ransakning och dom, måste sjelf inställa sig eller blifva
inställd i Stockholm eller annorstädes, för att svara vid den civila
Domstolen. Man kan visserligen invända, att militära mål, hvilka
från KrigsHofRm dragas under K. M:ts Nåd. pröfning, sluteligen
afdömmas, likasom alla andra mål, i högsta Domstolen. Detta är
sannt, men torde ej vara jemförligt med frågan om en särskild
KrigsÖfverDomstol. Konungens domsrätt utöfvas ej mer än på ett
Den i April f. m.
91
sätt, — nemi. det som grundlagen stadgar — UnderRätterne må
vara hvilka som helst. Att särskild ÖfverDomstol för krigsmakten
är nödvändig och oumbärlig i vissa mål ang:de tjenstefel af officerare,
deröfver män af facket måste vara de lämpligaste och
erfarnaste domare, ligger i öppen dager. Man behöfver härvid
blott nämna sådana mål som röra sjökrigstjenlen och manöfvern,
m. m. d. Jag befarar att civila Domstolar skulle dermed taga
sig temligen illa ut. En icke obetydlig nytta, som särskild KrigsOfverDomstol
medför, är den, att målen — synnerligaät ransakningar
samt besvärs- och ansöknings-mål — der mycket skyndsammare
afgöras och expedieras, än det blifver möjligt om de skulle
af civil HofRätt handläggas på samma gång eller i bredd med den
stora massan af andra der förekommande mål.
Enl. den af KrigsHofRm till K. M. inlemnade arbetsförteckning
för sisth år, fanns vid dess slut, om jag icke misstager mig,
icke ett enda, på KrigsHofR:ns åtgärd beroende, oafgjordt mål;
endast några få, till kommunikation eller förklaringar utställda
eller under de sednaste dagarne af året inkomne, voro till innev:de
år balancerade; men äro nu troligen redan afgjorda. Detta förhållande,
hvilket svårligen skulle hafva inträffat, om målen handlagts
af en, förut af göromål öfverhopad Domstol, torde böra tagas
i betraktande samt särdeles afseende fästas å fördelame af en
snabb rättegång, synnerligast med till krigsståndet hörande personer.
En officer, som är sub reatu, kan enl. gällande författningar,
under den tid rättegången varar, icke erhålla befordran
ej heller tillgodonjuta semestre eller permission. De personer
åter, som i häkte afbida en ofta långvarig rättegångs slut, äro de
som genom en långsam behandling af målen blifva ännu mera
lidande.
Jag frågar ytterligare hvilken vinst skulle upkomma genom
KrigsHofR:ns indragning och de till denna Domstol förut hörande
målens öfverflyttande till en civil ÖfverRätt? Antingen
borde den väl bestå derutinnan, att målen komme att behandlas
af flera lagfarne personer, än nu förhållandet anses vara, eller ock
deruti, att indragningen skulle medföra besparing i utgifter. Efter
all anledn. komme målen antingen att fördelas bland den civila
HofRrns samtlige ledamöter, eller ock att handläggas af särskild
Division. I förra fallet tyckes väl, som om någon besparing
i utgifter borde upkomma, enär på sin höjd endast arfvoden till
de militära ledamöterne, hvilka oundgängligen måste tillkallas,
behöfde utgå, utöfver de civila ledamöternes redan förut innehafvande
löner; men deremot skulle en sådan fördelning af målen
bland HofRrns samtlige ledamöter icke kunna, enl. mitt förmenande,
vara annat än till stor skada för lagskipningen, då man
nemi. tager i betraktande den mängd af särskilda författningar,
utom sjelfva KrigsArtiklarne, hvilka vid KrigsDomstolar måste
komma i fråga att tillämpas, såsom alla utkomna bref och cirkulärer,
hvilka ändra eller förklara KrigsArtiklarne, TjenstgöringsReglementets
4 delar, 2:ne ganska digra Reglementen för flottan,
Lotsförfattningar samt hvarjehanda Instrukt:r, finner man lätt huru
92
Den i April (. m.
orimligt det vore att begära, det HofR:nes alla ledamöter,
redan förut öfverhopade med alltför många ansträngande göromål,
skulle hafva tid alt om allt detta taga behöflig kännedom och med
andan af krigslagarne göra sig rätt hemmastadde. Jag kan icke
begripa annat än, alt, i följd häraf, vid tillämpningen af de ifrågavar:de
talrika författningarne, vida mindre sakkännedom, enhet
och bestämdhet skulle komma att i allmänhet göra sig gällande,
än om målen utarbetades och föredrogos af en eller flera personer
de der specielt egnat sig åt studium af krigslagfarenheten och
den militära lagskipningen.
Icke torde samma officerare, för hvarje gång bebofvet påkallade,
kunna kommenderas till i fråga v.-de ansvarsfulla befattning.
Huru ofta skulle det icke kunna inträffa, att de militära ledamöter,
hvilka deltagit i första behandlingen af ett vidlyftigt mål,
hvars afgörande kunde erfordra längre tid, icke vid detsammas
åter-företagande funnos att tillgå, utan andra i deras ställe måste
tillkallas; och sådant kunde mer än en gång under samma måls
handläggning blifva händelsen? Ombyte af ledamöter skulle sålunda
för lagskipningen kunna blifva högst skadligt. När en officer
blifvit väl hemmastadd med målens gång och ärendernas behandling
samt derunder vinnlagt sig om inhämtande af nödig kännedom
om dithörande lagar och författningar, skulle då ombyte
ske och en annan, i dessa delar mera eller mindre oerfaren, sättas
i stället? Olämpligheten häraf förefaller mig alldeles påtaglig.
Beträffande åter målens handläggning på en särskild Division
af HofR:n, hvad vore vinsten dermed? I öfverensstämmelse med
Lag skulle på samma Division finnas 5 ledamöter. Af dessa kunde
antingen 4 vara militära och 1 civil, eller ock 2 militära och 3
civila. I förra fallet blefve förändringen med KrigsIlofR:n ingen
annan, än i afseende på embetsrummet, och besparingen endast
tvenne militär-arfvoden; i det sednare åter blefve kostnaden betydligt
större, då 3:ne civila ledamöter skulle aflönas, i st. f. en
sådan, såsom nu är fallet. Någon besparing skulle således icke
upkomma, helst i hvarje fall antagas måste, att en särskild Krigsfiskal
■— om ej flera — borde finnas och att den civila OfverRättens
kansli nödvändigt skulle komma att ökas icke obetydligt,
i anseende till de vidsträcktare göromålen.
Möjligen kunna anmärkn:r göras emot KrigsHofR:ns nuvarrde
organisation och sammansättning; men detta rörer form
och icke sak, och kan sålunda rättas, utan att en inrättning, som
till sin grundtanke är riktig, derföre beböfver borttagas. Hvar
och en, som vill göra sig den mödan att taga en närmare kännedom
om förhållandena samt desamma fördomsfritt öfverväga och
opartiskt bedöma, torde tydligen kunna inse, att om ock genom
KrigsIlofRms indragning någon ringa besparing för Statsverket
möjligen synes kunna beredas, — hvilket jag dock lemnar oafgjordt
— densamma säkerligen icke i någon mån motsvarar alla
de betänkliga olägenheter, så väl i militäriskt afseende som i lagskipnings-väg,
hvilka genom ifrågav:de indragning skulle upkomma,
— att icke tala om de stora svårigheter, som troligen möta vid
Den 4 April f. m.
93
försöken, att skaffa något mera ändamålsenligt och lämpligt i stället,
— hvadan jag för min del icke anser tillräckliga skäl vara för
handen, för att ensidigt eller utan moget bepröfvande fördöma
och förkasta en inrättning, som med alla sina — dock lätt afhjelpta
— brister, icke destomindre under sin 200-åriga tillvaro visat
sig behöflig.
Hr af Funck,-Carl Oscar, anförde dels muntligen dels
skriftligen:
Alltsedan Konung Gustaf II Adolfs tid, och ännu i denna dag,
är den principen bibehållen, att män af facket äro de lämpligaste
domare öfver krigsmäns fel och förbrytelser. Att denna princip
är och måste vara den rätta, bör hvar och en snart finna, som
ser tillbaka på förflutna tider. Huru KrigsOfverDomstol frän fordna
tider till närv:de varit organiserad och handhafven, då domarena
varit och ännu äro äldre, utmärkte och i facket erfarne män, om
äfven ett och annat undantag funnits, skall detta nog vittna om
nyttan af en enda och allmän ÖfverDomslol för krigsmakten till
lands och sjöss. För min del anser jag derföre det vara af vigt,
såväl inom flottan som för arméen, att bibehålla K. KrigsHofR:n,
med den förändring att ledamöterna göras oafsättliga eller äro kommenderade
på viss tid, t. ex. 4 eller 5 år. Men att borttaga K.
KrigsIIofR:n, skall ovilkorligt komma, att, mer eller mindre, skadligt
inverka på disciplinen, dess uprätfhållande och en sann militärisk
anda. Att ÖfverDomstolen bör, till alla delar, -vara organiserad
lika med UnderDomstolarne eller KrigsR:ne, för bibehållande
af samma principer, borde väl ingen kunna bestrida; och
lika litet bör kunna bestridas, att icke män af facket äro de
lämpligaste domare. — I Utsk:s Betänk, står: »Lisk tror alt
ifräguv;de mål lämpligen kunna och böra lill HofR:ne öfverflyltas.
» Genom erfarenhet har det redan visat sig olämpligt att
hafva flere KrigsÖfverDomstolar, hvarföre K. KrigsHofR:n återuplif
vades 1797. Troligen blir det äfven nu lika olämpligt att hafva
ifrågav:de mål i flere OfverDomstolar. Hvad besparingen beträffar,
genom att öfverflytta målen i HofR:ne, tror jag den blir ingen eller
ringa, jemförd med det hvad som genom en sådan organisation
kommer att förloras, då K. KrigsHofR:n af Andra HufvudTiteln
endast uptager den ringa summan af 9,555 Rdr 50 öre Rmt.
Utsk. säger: »Om det ock må vara nödigt att flere män af
yrket deltaga i handläggningen af ifråyavtde mål uti första Domstolen,
der undersökningen i målet eger rum och hvarest, i anseende
härtill, en mera speciel sakkännedom hos Domstolens fleste
ledamöter må erfordras.» Erkänner Utsk. detta, (ehuru Utsk.
tyckes visa osäkerhet, då det säger: om i st. f. som), måste det
äfven erkänna vara nödigt att flere män af yrket deltaga i handläggningen
i Andra Domstolen, då denna Domstol oftast äfven utgör
första instansen, och således fordras vid undersökningen i KrigsHofR:n
lika speciel sakkännedom, som i KrigsR.-ne. Hvad Utsk.
således tagit till skäl för att visa, att KrigsllofRm bör uphöra,
äger icke, efter min åsigt, fullt grundade skäl. Att Utsk. häruti
94
Den 4 April f. m.
sväfvat i all okunnighet, tyckes Sfven bevisas derigenom, som nogsamt
är bekant, att Utsk.-ledamöter af PresteSt. nu funnit de
misstag Utsk. gjort, genom de uplysningar de först i PresteSt.
erhållit, och der Sfven måste erkänna en bristande sakkännedom,
som föranledde dem önska afslag å Betänk. Man hade kunnat förvänta,
att åtminstone de i tjensten ännu varande militärer, som
äro ledamöter af Utsk., hade kunnat påpeka för Utsk. hvad KrigsArlme
innehålla, (laga Domstolar, 14 Kap. 14 §:n), så hade Utsk.
troligen aldrig sjelf, genom sin okunnighet bevisat motsatsen hvad
de önskade, då Utslcs nyssnämnde yttrande är just hvad som talar
för KrigsHol'R:ns bibehållande. — Utsk. säger äfven: »hvaremot
det synes vara mindre lämpligt alt en sådan pröfning af UnderRälls
beslut verkställes af en Domstol, hvilken, såsom KrigsHof11
;n, bland sina ledamöter, blott har en lagfaren person.» De
mål som först hafva varit i KrigsRätt, och sedan komma till KrigsHofRätt,
hafva ju varit under 2 lagfarne personer. Kommer ett
mål deremot aldrig till andra instansen, utan endast att afgöras i
KrigsRätt, der äfven endast en lagfaren person finnes, b 1 ifver här
ju samma förhållande, som om målet kommer i första instansen
till KrigsHofR:n. Målen komma ju då i KrigsR:n, efter Utsk:s
åsigt, i lika bedröflig belägenhet, som de i KrigsHofR:n. Skola
derföre äfven KrigsR:ne uphöra?
I Utslcs Betänk, har man icke kunnat finna någon reservation,
ehuru i Utsk. finnes ledamöter, som ännu äro i militärisk
tjenst. Detta skulle visserligen kunna förundra mången, men då
man i detta Utsk. funnit en afvikelse från hvad i andra Utsk.
brukligt är, och hvilket ingen lärer kunna gilla, nemi. att man
här kan, som en ledamot gjorde vid frågan om Biskoparnes inkomster,
gilla Betänk., och sedan, då frågan kommer före i Ståndet,
upträda som reservant och ogilla Betänk.; bör man ännu kunna
tro eller hoppas på att få ett stöd från Utsk. för K. KrigsHofRms
bibehållande.
Nödvändigheten af en KrigsÖfverDomstol, har icke endast erfarenheten
visat, utan äfven de författningar och handlingar, hvilka
finnas tillgängliga, vittna nogsamt derom; ty, enl. de af Gustaf II
Adolf utfärdade KrigsArtir af d. 15 Juli 1621, omförmäles en
OfverslcKrigsRält i fält, deruti Marsken, eller i hans frånvaro,
Fältmarskalken, skulle sitta som President. Öfrige ledamöter skulle
utgöras af Generaler och Ofverstar. — Sedermera inrättades i
Stockholm, genom ett K. Bref af d. 5 Juni 1650, en KrigsRätt,
deruti Riksmarsken förordnades till President; en Fältmarskalk till
vice President, och till öfrige ledamöter, så många Ofverstar eller
ÖfversteLöjtnanter att antalet blefve åtminstone 12 personer. Denna
KrigsRätt undergick visserligen sedermera någon förändring, och
blef en Afdelning af K. KrigsColhm; genom den af Drottning
Christina i Mars månad 1636 utfärdade Instruktm, då Riksmarsken,
såsom President, ägde att utvälja så många af Generalitetet, eller
Ofverstar, ÖfversteLöjtnanter och Majorer, att Rätten utgjorde 13
personer, »när så beböfdes.» Är 1683 uprättades en särskild
GcneralKrigsRålt, uti hvilken Fältmarskalken eller någon Generals
-
Den 4 April f. m.
95
person af K. M. förordnades till Ordf:de, och till ledamöter kommenderades
Generalspersoner, Öfverstar och öfrige officerare. De
ärender, som hit hörde, öfverflyttades ånyo till K. KrigsColhm
1774, der de förblefvo tills det inrättades en enda och Allmän
ÖfverDomslol för krigsmakten till lands och sjös i Sverige och
Finland, under benämning: K. M:ls KrigsHofRätl, hvilken tog
sin början d. 16 Maj 1791. Under samma dag utfärdades en särskild
Rättegångsordning för K. KrigsHolRm, som skulle bestå af
minst 7 ledamöter, deraf 6 militärer, med Ordf:de inberäknad,
hvilka K. M. utur krigsmakten qvartaliteter, eller efter som omständigheterna
fordrade, ville låta kommendera. Från denna Rätt
skiljdes sedermera alla mål och ärender som rörde Stockholms garnison,
samt den här förlagde bataljon af Arméens flotta, hvilken
skulle tillhöra en särskild GeneralKrigsRätt, med GeneralAdjutanten
till Ordfide, eller i händelse af hans förfall, af den Reg:tsChef,
han, å K. M:ts vägnar, ägde utse, och såsom ledamöter 5
Reg:tsOfficerare, jemte en Justitiarie. Denna KrigsRätt tog sin
början d. 1 Jan. 1794. Den 16 Aug. sistn. år, inrättades en
AmiraliletsKrigsHofRäll i Carlskrona, samt d. 19 Oct. s. å. en
ÖfverRätt vid Arméens Flotta, hvarföre alla ärender rörande krigsmakten
till sjös, likaledes skiljdes från K. KrigsHofR.-n, som således
endast handlade LandtArméens rättegångsmål. K. KrigsHofR:n
uplöstes d. 1 Jan. 1795, då LandtArméens rättegångsmål öfverflyttades
på GeneralKrigsR:n, som då blef OfverDomstol för hela
krigsmakten till lands. De 3 KrigsÖfverDomslolarne voro således:
GeneralKrigsRm för Arméen, AmiralitetsHofRm i Carlskrona för
krigsmakten derstädes och OfverRm i Stockholm för Arméens Flottas
Stationer. — Olämplighelen af dessa 3:ne KrigsÖfverDomstolar
insågs, hvarföre det blef genom K. Kung:n d. 1 1 April 1797 förklaradt,
att dessa skulle uphöra, och för att befordra en i lagskipningen
för den allmänna och enskilda säkerheten angelägen ordning
och likhet, återuplifvades K. KrigsHofR:n i hufvudstaden d.
1 Oct. 1797. Från denna tid har KrigsHolRin egt bestånd, och
är nu Andra Domstol (OfverDomstol) för krigsmakten till lands
och sjös; ehuru utgörande vid måls handläggning oftast första
instansen. (Se KrigsArtme 14 Kap. 14 §.).
Hr af Dalström, Gust. Ja k.: Då jag ingalunda kan god
känna
det beslut, som Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. fattat i
närv.de ämne, så anser jag det vara en skyldighet mot mig sjelf,
att tillkännagifva, att jag vid den tiden icke var ledamot af detta
Utsk.; ty i så fall skulle jag efter min förmåga sökt verka till
ett annat beslut, och om jag icke det kunnat, så skulle jag åtminstone
uti en allvarlig reservation hafva protesterat mot detsamma.
Ehuru 2:ne Stånd redan godkänt Utsk:s Betänk., så vill jag likväl
i korthet för R. o. Ad. redogöra för de åsigter som skolat leda
mitt beslut i denna fråga. Enl. min tanka bör en KrigsÖfverDomstol
finnas, och den bör vara sammansatt af personer, som
äga noggrann kännedom om krigsväsendet, d. v. s. om Arméens
och Flottans organisation, örn dess styrelse och förvaltning, och
Den 4 April f. m.
om de åtgärder sorn kunna behöfva vidtagas för fäderneslandets
försvar. Utsk. har vid fallandet af sitt beslut i hufvudsaklig mån
förbisett dessa omständigheter. Uti den organism, som jag kallat
krigsväsendet, måste en allmän disciplinär anda vara rådande, och
om några afvikelser inträffa, så måste de bestraffas af en särskild
Domstol, hvilken bör äga kännedom både om de abstrakt-theoretiska
grunder, på hvilka allmänna lagen hvilar, och tillika om alla
de ärenden, Reglementen och föreskrifter, som röra krigsväsendet.
Den Domstol man nu vill indraga har funnits från urgamla tider,
och den hvilar på en Svensk grund, som är: »judiciutn parium»,
hvilket ingalunda kan öfversättas med privilegierad Domstol. Jag
tviflar icke på att HofR:ns ledamöter äga fullkomlig kännedom om
civila lagstiftningens theoreliska grunder vid deras tillämpning,
men det är kanske omöjligt för dem, att inöfva sig i alla de författningar
rör:de krigsväsendet, som utkommit; ty de , h v i 1 a alla
på praktiska begrepp om detsamma. Jag får derföre på det högsta
afstyrka förslaget, att vid IlofR:n skola uptagas och afdömmas mål,
som tillhöra krigsväsendet.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Såsom allmän regel
torde få gälla, att en Domstol bör vara så sammansatt och organiserad,
att den inger förtroende och trygghet hos de medborgare,
som med densamma kan komma i beröring. Detta tror jag icke
vara förhållandet med KrigsHofRm. Den första i ögonen fallande
brist som denna domstol företer, är att ledamöterne befinna sig
på alltför lösliga konstitutorialer, för att kunna handla med den
sjelfständighet som vederbör, och hvaraf följderna kunna blifva
ganska vådliga, derigenom att förhandlingarne kunna i viss mån
komma att bero af ögonblickets tycken och åsigter. Vidare tyckes
denna domstol, som den nu är sammansatt, hafva blifvit förvandlad
till en slags pensions-inrättning till föga fromma för aomare-åiigganderne.
Derjemte är sammansättningen ingalunda i öfverensstämmelse
med nu gällande KrigsArt:s anda och mening. Af deras
innehåll kan man nemi. icke bibringas annat begrepp, än att
KrigsHofR:ns ledamöter skola, i öfverensstämmelse med förhållandet
inom andra KrigsDomstolar, utgöras af i verklig tjenst varande
personer, och icke som nu är fallet, af till större delen afskedade,
eller i Arméen endast qvarstående, hvilka icke äro att anse annorlunda
än som afskedade. Undersöker man, hvad KrigsArt:ne ang:de
KrigsDomstolars sammansättning innehåller, så finner man t. ex.
med hänseende till sammansättningen af KrigsRätt, som är första
instansen, att den skall bestå »af en OfversteLöjtnant eller Major
såsom Ordf:de, samt af två Ryttmästare eller Kaptener, två Löjtnanter,
en Officer af l:sta graden samt en Auditör, såsom ledamöter,
alla med röst och stämma.» Att alla dessa personer skola
vara i verklig tjenst, följer af sig sjelf. Till och med ang:de den
KrigsRätt, som ägde att döma öfver förbrytelser begångna inom
den numera uplösta InvalidKorpsen, stadgades, att ledamöterne
skulle utgöras af officerare tillhörande Stockholms garnison, således
utaf i verklig tjenst varande personer. Ang:de slutligen Krigs
Hof
-
Den i April f. m.
97
HofR:n, så finnes stadgadt, att uti denna Domstol skall Fältmarskalken
eller en Generalsperson vara Ordf;de, samt tvä Öfverstar,
tre andra Regem-.tsOfficerare och ett KrigsHofRätlsRåd, ledamöter.
Att äfven dessa förutsättas vara i verklig tjenst, torde icke kunna
bestridas. Det är ju inot all militärisk ordning och anda stridande,
att i tjenst varande personer skola dömas af afskedade, såsom
nu till stor del är fallet. Hvad föreskriften om innehafvande
tjenstegrader angår, så är den icke heller tillämpad.
Jag tror således, som jag nyss tog mig friheten anföra, alt
KrigsHofR:ns sammansättning icke står i öfverensstämmelse hvarken
med KrigsArlmes innehåll, eller med ändamålet med sagde
KrigsÖfverDomstol. Men på samma gång jag uttalar detta ogillande
öfver KrigsHofll:n, i det skick den nu sig befinner, ber jag
få tillägga, att jag derföre omöjligt kan ingå på Ulsk:s förslag,
afseende KrigsRofRms indragande och målens öfverflyttning på de
vanliga HofR:ne. Jag anser nemi. för min del, tillvaron af en
serskildt KrigsÖfverDomstol, sammansatt lill sitt flesta antal af
militärledamöter, vara högst nödvändig och af behofvet påkallad.
Det är icke allenast såsom domare, i den bemärkelse härmed i
allmänhet förstås, som KrigsfIofR:ns militärledamöter skola fungera;
deras upgift är äfven att i sina förhandlingar ingjuta den
militäriska anda, som är ett nödvändigt vehikel för en Armées
sammanhållning och tillvaro såsom en ordnad samhälls-organisation.
Vi böra icke förglömma att en stor del militärförbrytelser
endast conventioneit hafva intagit egenskap af förseelse och brott,
och att de, begångna af en samhällsmedlem utom krigsståndet, i
st. f. alt påföljas af de strängaste straff, ofta med en ganska ringa
påföljd kunna försonas. Det är disciplinen, Arméernas sammanhållningslänk,
som erfordrar denna åtskillnad. Uti Utslcs förslag
finnes i öfrigt något som jag anser omöjligt att verkställa, nemi.
att öfverflytta KrigsHofRätts-målen på en Division af de vanliga
HofR:ne. Vi veta alla, att krigslagfarenheten icke är densamma
som vanlig lagfarenhet; att den fordrar ett särskildt studium, som
af vanliga jurister icke alltid kan påräknas, och att den fordrar
en längre tids erfarenhet, för alt utan misstag kunna appliceras.
Undersöker man huru de vanliga HofRättsDivisionerne äro sammansatta,
så finna vi att de årligen bestå af nya ledamöter, som
således icke äro i tillfälle att sluthandlägga möjligen redan påbörjade
mål. — Efter att hafva anmärkt så väl bristerna i KrigsHofR:ns
närv:de organisation, som anfört de skäl som hindra mig
tillstyrka Utskis förslag, så ber jag få framställa de grunder hvarefter
jag anser att KrigsHofRm bör sammansättas, för att hunna
motsvara sitt ändamål såsom KrigsÖfverDomstol. För det första
anser jag"att ledamöterna böra kommenderas för en viss bestämd
tid, under hvilken tid de äro lika oafsällliga som andra domare:
för det andra, böra inga andra personer blifva ledamöter, än de sorn
äro i verklig tjenst, och för det tredje, bör tiden för kommenderingen
icke vara så lång att den medför minskning af förmågan, att verkställa
innehafvande mi 1 itärtjenst, m. a. o. blifva otjenstbar. I öfverensstämmelse
härmed tager jag mig friheten föreslå, att R. o. Ad.,
V. H. 7
98
Den 4 April f. m.
med ogillande af Utslcs förslag, måtte i lind. skrifvelse anhålla,
att K. M., med hänseende till KrigsHofR:ns sammansättning , måtte
stadga och förordna:
att till Ordf:de kommenderas, i tur, en på stat varande, i
bufvudstaden stationerad, Generals-person;
att till de militärlodamöter, hvaraf KrigsHofR:n, i enhhet med
14 Kap. 7 § Krigs Arl:ne skall hesta, kommenderas af 4:de och
närgränsande MilitärDistrikters Reg:ten och Corpser, efter tur
corpsvis, och af K. M:ts Flotta äfven efter tur inom Stockholms
station, föreskrifvet antal Reg:tsOfficerare;
att den tid, som dylik kommendering för hvar och en kommer
att gälla, bestämmes till ett år, hvarefter ombyte skall ske;
att under den tid sagde kommendering gäller, äger för såväl
Ordhde som ledamöter samma oafsättlighet rum, som för domare
i allmänhet.
På begäran af Hr Aminoff, Johan Fredr., uplästes ett
af honom nu allemnadt så lydande anförande:
Det saknar icke sin märkvärdighet, att anlednm till förevar:de
förslag, en gengångare från 1840 års Riksdag, gifvits från
R. o. Ad. och af en motionär, som, om jag ej bedrager mig, sjelf
tillhör krigsmakten.
R. o. Ad. bibehåller, nemi. för sig, undantagsrätten att i flere
fall omedelbart dömas af HofR:ne, då deremot alla andra medborgareklasser
lyda under de allmänna UnderDomstolarne; men det
hörer icke till förev:de ämne, att undersöka i hvad mån detta
undantag må lända till R. o. Ad:s verkliga förmån eller skada;
det factum må dock här anmärkas, att några särskilta kunskaper
icke erfordras för att döma öfver frälsemans rättsförhållanden, och
pä dem tillämpa allmänna lagbud.
Annorlunda är förhållandet med militärståndet — hvilket,
såsom sådant, är för sin verksamhet underkastadt en alldeles särskild
lagstiftning. — Det har så varit från uråldriga tider, och
ingen militär med sakkännedom lärer kunna förneka nödvändigheten
deraf äfven för framtiden.
Förpligtelser af mångfaldig art äro alldeles egna för detta
stånd, kalladt att i tider af yttre fara eller inre oro med lif och
blod värna fosterlandets sjelfständighet och medborgares lagbundna
frihet. I dessa förpligtelser, som, rätt upfattade, innebära högsta
uttrycket af den sanna medborgerligheten, ligger så mycket af
sjelfupoffring och hängifvenhet för allmänt väl, att de enskilta
mångskiftande menskliga anlagen, äro de ock aldrig så goda, måste
underkastas en strängt disciplinerando organisation, för att kunna
bringas till punktligt och noggrannt fullgörande af hvarje särskild
förrättning, hvilken ingår såsom vilkor och medel för det helas
oförryckta och kraftfulla verksamhet. I viss mån gör sig väl detta
disciplinens behof gällande inom all mensklig verksamhet, så väl
i kommunen som statsmaschineriet. Men ju mera ögonblickets
iakttagelser äro af framstående vigt, ju strängare måste också förpligtelserna
dertill ordnas, inskärpas och handhafvas. Deraf den
Den 4 A pr i i f. m.
oändlighet af reglementen och detaljbestämmelser inom Arméen,
som återfinnas i alla länder, äfven med de mest fria medborgerliga
institutioner.
Dessa mångfaldiga detaljbestämmelser äro af verklig nödvändighef
inom den militära organisationen, samt böra med insigt
upfattas och tillämpas, ej allenast under sjelfva tjensteförrättningarne
af deri deltagande, utan också, vid förekommande klagomål,
af de deröfver dömande; ty i annat fall måste lagbuden blifva
vanmäktiga och föraktade, hvilket vore än värre, än om de icke
funnos.
Kan man väl tro, att våra allmänna Domstolar, så aktningsvärda,
så utmärkta för kunskaper och rättrådighet de än äro, skola
med något lefvande intresse omfatta studier af krigslagfarenheten,
genomtränga dess anda och ur den synpunkt, som militärväsendets
alldeles egna detaljbestämmelser kräfva, bringa dem i sträng tillämpning?
Kan man tro, att dessa detaljbestämmelser och klagan öfver
deras underlåtande eller öfverträdande skulle tillvinna sig all tillbörlig
upmärksamhet af Domstolar, som måste egna sin bufvudsakliga
verksamhet åt bedömandet af de allmänna medborgerliga rättsfrågorna?
Jag tviflar derpå, och huru skola de militära ärenderne
i sådan händelse blifva vårdade.
Utsk. har i sitt Betänk, förutsatt, att KrigsRrr, såsom första
instans för militära måls behandling, fortfarande kunde vara bohöflige;
och Utsk. har grundat denna förutsättning på ganska goda
skäl. Men KrigsHofR:ns egenskap är också af första instans i alla
mål som röra befälet; och detta synes Utsk. hafva förgätit att
anföra, en underlåtenhet, så mycket mer anmärkningsvärd, ^om i
Utsk. finnes flere militärer, hvilka om förhållandet bordt utlysa,
då säkerligen motionen fått en helt annan tydning; emedaji det
är denna KrigsHofR:ns egenskap, som, efter mitt förmenande, är af
aldrastörsta vigt att ihågkomma.
I de mångfaldiga, ej sällan ömtåliga disciplinära frågor, som
hos KrigsHofR:n förekomma till omedelbar handläggning, både för
undersökning och dom, tages visserligen i anspråk ett mångfaldigare
studium af krigslagfarenheten och en skarpsinnigare utredning af
tjenstepligternas inbördes förhållande, än hvad möjligen vid KrigsR:ne
gemenligen ifrågakomma. Flere frågor, som styrka detta
förhållande, hafva kommit till allmänhetens kunskap; men hvilka
grannlagenheten förbjuder mig att vidröra. Det må dock tillåtas
mig erinra, att allmänna meningen länge och med rätta gifvit
denna Domstol det vitsord, att sträng oväld och öfver alla personliga
considerationer uphöjd rättvisa, i förening med grundlig sakkännedom,
der blifvit, icke mindre än hos öfriga Domstolar,
utöfvad.
Huruvida Staten genom indragning af KrigsHofR:n skulle
beredas någon besparing, synes åtminstone problematiskt.
Af hvad jag förut anmärkt torde följa, att, för vinnande af
en rätt lefvande upfattning och tillämpning utaf Krigslagarne,
någon särskild organisation af de Afdelningar utaf HofR:ne, som
skulle behandla militärmål, blefve alldeles nödvändiga.
100
Den i April f. m.
Skulle nu inom hvarje HofRätt, endast en eller flera ci v illedamöter
egna sig åt behandlingen af dessa mål, så måste de ock
derföre aflönas. Skulle ytterligare tvänne eller flere militär ledamöter
kommenderas att emot. arfvode biträda den särskilda MilitärDivisionen
inom de tre HofR:ne, hvilket icke kan undvikas; så
behöfves icke mycken räkenkonst för att Anna, att dessa splittrade
KrigsDomstolsDivisioner blifva åtminstone lika dyra, som den enda
nu concentrerade. Men huru beskaffad blifver lagskipningen inom
de tre KrigsOfverDomstolarne ? Utan allt tvifvel, såsom nu, oväldig
och sjelfständig; men är dot att förmoda, att den tillika blifver
likstämmig och konseqvent? Man rådfrågar erfarenheten inom alla
våra Domstolar, som arbeta på flere Divisioner.
Det är allmänt kändt, att med olika personal skilja sig åsig
terne
ofta om lagarnes mening. I enskilda tvister, man och man
emellan, är detta visserligen icke lyckligt. I tvister om embets
pligter
vore sådant i hög grad äfventyrlig*. Om t. ex. en kom
mendant
i sydligaste Sverige förklarades af Christianstads HofRätt
skyldig till suspension för en handling, som Götha HofRätt förklarade
straffllös för en annan kommendant, och sorn Svea HofRätt
icke blott ansåg strafflös, utan fullkomligt laglig; — hvartill menar
man väl att en sådan ÖfverRmas olika tolkning slutligen skall
leda? Men huru vill man finna tillgång på lämpliga militärledamöter,
i Jönköping och Christianstad? Af Landtarméen finnes
i dessa orter visserligen tillgång på RegttsChefer och andra Reg:tsOfficerare.
Dessa skulle nu döma icke blott öfver sina egna kamrater
inom Reg:t eller Corpsen, utan äfven öfver kamrater inom
MilitärDistriktet; ja, till och med öfver sin närmaste förman, militärbefälhafvaren,
hvilket alltid vore obehagligt. Detta 'må nu
vara lagligt och af mindre betydenhet; men svårare förekommer det
mig, att reda sig ur förlägenheten vid HofR:ne i Jönköping och
Christianstad, att finna militärledamöter af Flottan, hvilka måste
ovilkorligen deltaga i handläggningen af sjömål. Skola nu Flottans
Officerare kommenderas från Stockholm, Götheborg eller Carlskrona
till dessa Ho(R:r, för behandlingen af hvarje särskilt mål, så upstår
en ytterligare kostnad för resetraktamente. Delta mi äfven
anses vara af en underordnad betänklighet, emot den för allt
rättstillstånd äfventvrliga, att Domstols-ledamöter skulle för hvar
särskild sak utses. Man tanke sig möjligheten att sådana tider
kunna inträffa, då någon makllysten, besinningslös skulle finnas,
som till och med vill inverka på Domaren, och derefter gjorde
kommenderingen, så vore ju vägen öppen till förtryck och mannamån.
Dessa mina betraktelser, och ännu flera, förekomma emot Utsk:s
förslag att indraga KrigsHofRrn, utan att derföre upgifva några
antagliga skäl, blott åberopande sin »tro» om lämpligheten deraf.
Emot denna tro, — hvilken jag respekterar — vågar jag dock
åberopa den öfvertygelse, för hvilken jag här framlagt några ur
verkligheten hemtade grunder, att KrigsHofRm bör bibehållas,
med, uti vissa afseenden, förändrad organisation.
Jag tillstyrker, vördsamt, afslag å Utskss Betänk.
Den 1 April f. m.
101
Hr von Ehrenheim, Pehr Jair.: Då jag inom Utsk.
instämt uti detta Betänk., torde det tillåtas mig att få anföra
skälen dertill. Mot KrigsHofR:n kan man isynnerhet göra 2:ne
anmärknm, nemi., -att dess ledamöter endast äro tillförordnade oell
således icke äga den oafsättlighet, som blifvit ansedd så nödvändig
för alla andra' domare, samt att der icke finnes mer än en lagfaren
ledamot emot en stor öfvervigt icke lagfarne. hvilket uti en
ÖfverRätt, som har att tillse att Lagen blifvit af UnderRm riklig},
tillämpad, ostridigt är olämpligt. Hvad beträffar det påståendet,
att en KrigsOfverRätt icke bör vara organiserad på annat sätt än
UnderRm, så får jag deremot erinra, att Högsta Domstolen, hvilken,
såsom allmänt bekant är, hos oss icke är en CassationsDomstoi,
utan pröfvar och afgör de mål, som derunder dragas,
äfven i sista instansen uptager mål från KrigsDomstolarne, dervid
Domstolen allenast förstärkes med två militärledamöter. Utsk. har
således, i min tanka, haft rätt, då det förordat en annan andra
instans i KrigsRätts-frågor än KrigsHofR:n, och då Utsk. endast
tillstyrkt R. St:r att hos K. M. i und. skrifvelse anhålla, det K. M.
behagade efter ärendets utredning, taga i Nåd. öfvervägande,
huruvida ej KrigsHofR:n må kunna indragas m. m., som i Betänk,
förmäles, så har jag, som i hufvudsaken gillar Utskrs åsigt, utan
hinder deraf att emot detaljerne i förslaget till und. skrifvelse
kan förekomma en och annan betänklighet, som af K. M. vid
ärendets utredning i allt fall ulan tvifvel kommer att tagas i betraktande,
ansett mig böra biträda Betänk. Utsk. har för öfrigt
fält emottaga den hårda beskyllningen, alt icke hofva haft sig bekant
att KrigsfIofR:n ibland dömer i första instansen, men från
denna beskyllning torde Utsk. böra fritagas. Utsk. bar nemi. i
den del af Betänk., som gifvit anledn. till nämnde klander, endast
sagt: »Om det ock må vara nödigt att flera män af yrket deltaga
i handläggningen af ifrågav:de mål uti första Domstolen, der
undersökningen i målet äger rum » etc. etc. Nu inhemtas af 14 och 15
§§:na i 4 Kap, af KrigsArlme, att KrigsHofRm i de flesta mål, som
till dess omedelbara uptagande höra, skall förvisa målet till undersökning
vid vederbörlig KrigsRätt, samt att undersökning i öfrige
dylika mål. hvilka för öfrigt äro af natur att högst sällan förekomma,
endast skall ske af KrigsHofRm »om det lämpligen sig
göra låter.» Undersökning skall eller kan således, enl. nu gällande
föreskrifter, alltid ske vid UnderRätt. Uti hvad Utsk. sagt ligger
följaktligen icke något origtigt, och att KrigsHofRm aldrig dömer
i första instansen har Utsk. icke sagt.
Gr. Sparre, Erik: Det kan icke förundra någon som är
med saken bekant, att ett temligen allmänt missnöje upslått med
KrigsHofRms närv.de organisation. Med den siste värde talaren
instämmer jag deri, att det egentligen är två fel, som vidlåda
denna institution. Det ena, att den icke har mer än en enda
lagfaren ledamot, hvarigenom den icke kan anses innebära tillräcklig
garanti derför, att hos Rätten finna den grundligare insigt
i lagfarenheten och pröfning af ärenderna, för den mångsidighet,
102
Den 4 April f. ra.
som man bör kunna förutsätta hos en ÖfverRätt. Den andra bristen
är den, att Domstolen, utom den lagfarne ledamoten, består
af militära ledamöter kommenderade på obestämd tid, hvilka derigenom
sakna den oberoende ställning, som i allmänhet anses utgöra
en garanti för den sjelfständighet, man önskar finna hos
domaremaktens innehafvare. Men då jag sålunda erkänner dessa
båda högst väsendtliga fel, så följer likväl icke deraf att man bör
bryta stafven öfver hela institutionen; ty annorlunda organiserad
kan den försvara sin plats. Med skäl har, tid efter annan, de
privilegierade Domstolar, som fordom funnos i värt land blifvit
uphäfde Jag säger »med skäl»; ty de tillkommo på en tid, dåde
särskilda samhällsklasserna hade sina särskilda privilegier, och då
hvar och en sökte förskansa sina fri- och rättigheter bakom en
sådan särskild lag; då hvarje samhällsklass ansåg sig böra blifva
dömd af sina ståndsbröder och af sina Ilkar. Denna tid är nu
förbi och hvarje samhällsmedlem gör sig en ära af att lyda under
en lag som är lika för alla. Detta är orsaken hvarföre de privilegierade
Domstolarne tid efter annan blifvit uphäfde och om KrigsIlofR:n
vore en privilegierad Domstol, så skulle jag jemväl tillstyrka
dess uphäfvande. Men här finnes väl ingen, som anser
KrigsArtine vara ett privilegium för krigaren. Att det måste gifvas
en särskild lag, under hvilken krigaren måste lyda, härrör af
den helt och hållet exceptionella ställning, hvari han befinner sig;
deraf också dessa stränga, stundom grymma straffbestämmelser,
under hvilka soldaten är hemfallen då han begår en, under andra
förhållanden ringa förseelse. Detta är icke ett privilegium, det
är krigets lag, under hvilken medborgaren i allmänhet hvarken kan
eller bör hemfalla.
Ingen har således ifrågasatt att det icke bör finnas särskilda
lagar för den som idkar krigets yrke; ehvad det finnes en särskild
Domstol som tillämpar dem, eller de allmänna Domstolarne tillämpa
dem, så komma vi alltid att hafva KrigsArt:r. Men, säger man,
det är onödigt att hafva en särskild Domstol för detta ändamål,
utan de allmänna Domstolarne kunna tillämpa KrigsArtrne. Då
upkommer den frågan, huruvida icke, med afseende på särskilda
förhållandan, särskilda Domstolar böra finnas. Jag har redan uttalat
mitt omdöme öfver de privilegierade Domstolarne; de kunna
af ingen försvaras, men speciella Domstolar, som äro afsedda att
bedöma särskilda förhållanden, äro en helt annan sak, oeh för dem
tala flera högst vigtiga skäl. Det är blott några få år sedan den
akademiska jurisdictionen uphäfdes, men det föll ingen menniska
in att påstå, att icke UniversitetsStyrelsens myndighet öfver de
studerande i disciplinar-mål skulle bibehållas. Vi hafva ännu en
SpecialDomstol i Consisttna, och förnekar deras lämplighet att vaka
öfver presterskapets embets-åtgöranden. I detta ögonblick fortgår
i de flesta civiliserade länder en stark påtryckning för inrättande
af HandelsDomstolar, och om jag ej mycket misstar mig, så är
den tidpunkt icke aflägsen, då dessa Domstolar komma att införas
äfven hos oss; ty handeln är af en så särdeles egen beskaffenhet, att
handels-frågor böra bedömas af personer, som derom äga en speciel
Den 4 April f. m.
103
kännedom. Den allmänna lagen kan nemi. aldrig blifva sä fullständig,
att icke den vigtiga regeln »pröfve domaren» bär blifva
af stor tillämpning. Om detta förhållande äger rum med afseende
på handeln, så bör det väl i ännu högre grad äga rum med kriget,
hvars söner, genom sitt yrke intaga en ännu mera egen
ställning. Månne väl någon kan bestrida, att icke militärer äro
lämpligast alt bedöma detta som krigaren kallar »militärisk esprit»,
och att bedömandet deraf icke gerna bör hemfalla under jurislerne?
Man kan invända, att detta kan afhjelpas derigenom att
Domstolarne erhålla ett par militär-personer till biträde, men detta
är icke detsamma; ty juristerna bedöma i alla fall sakerna ur sin
vanliga synpunkt, och ibland kunna frågorna vara så beskaffade,
att de måste bedömas annorlunda. Jag ber att få taga ett exempel
från dagen, som något skall uplysa saken. Vi känna alla ett märkvärdigt
mål emellan åtskilliga officerare vid ett af de inom hufvudstaden
förelagde Reg:ten, hvilket nu beror på KrigsllofRms
pröfning, och som rör upsägandet af »duskap». Om man bedömer
detta mål ur juridisk synpunkt, så hemfaller det under det löjliga,
men sedt från militärisk synpunkt blir förhållandet olika. Jag
anför detta blott som ett bevis på, att inom det militära yrket
frågor förekomma, hvilka böra ses ur annan synpunkt än ur den
rent juridiska. Det förekommer dessutom ofta mål, såsom t. ex.
rör:de seglationen, der det är alldeles omöjligt för en jurist att
äga den special-kännedom som erfordras. Man invänder, att han
kan få dessa uplysningar derigenom att militära personer agreeras;
men är det då icke bättre att hafva en särskild Domstol, der
sakkännedomen från början måste förutsättas, än att juristerna
skola behöfva söka uplysningar för dessa särskilda mål? Jag tror
således att samma skäl, som tala för införande af SpecialDomstolar
för handeln, förefinnas i ännu högre grad för bibehållandet af
SpecialDomstolar för krigsväsendet, och jag kan icke gå in på att
dessa mål böra behandlas vid de vanliga ÖfverR:na. En annan
sak är om dessa måls antal skulle befinnas så ringa, att en särskild
ÖfverDomstol icke kan anses behöflig. Jag är likväl af den
mening, att R. St:r icke i detta afseende böra fälla något omdöme,
utan åtnöja sig med att till K. M. göra en framställning, hvari
endast påpekas de olägenheter af Domstolens nuv:de inrättning,
hvarom, så vidt jag känner, alla meningar äro ense. Man bör
icke i sin ifver gå längre än man vill, och fördöma hela idéen
derföre att man är missnöjd med inrättningens närv:de organisation.
K. M. bör från Sin ståndpunkt bäst kunna bedöma hvilka åtgärder
som lämpligast kunna vidtagas, och derföre får jag anhålla, att
R. o. Ad. ville besluta att R. St:r skulle till K. M. aflåta en
und. skrifvelse af innehåll, att då den
KrigsHofRm, såsom bestående af allenast en ständig lagfaren ledamot
samt för öfrigt af till tjenstgöring derstädes på obestämd tid
kommenderade militära ledamöter, icke kan anses innebära tillräckliga
garantier, hvarken för den, särdeles hos en ÖfverEätt erforderliga
insigt, som utgör vilkoret för en mångsidigare pröfning
af förekommande ärenden, eller för den fullkomligt sjelfständiga
101
Deni April f. m.
ställning, som förvissar om det hos domaremaktens innehafvare
nödvändiga oberoende, K. SI. läckles låta utarbeta och för Rikets
näst sammanträdande Ständer framlägga förslag till en ändamålsenligare
organisation af nämnda Domstol.
Fril). Raab, Adam Christian: Jag har hört flera föreg:de
talare påstå, att ett bifall till det ifrågav:de förslaget i sig skulle
innebära ett frö till uplösning af den militära andan. Om man
dermed förstår militärisk disciplin, så får jag på förhand förklara,
att jag är långt ifrån att vilja försvaga densamma, ehuru jag nu
går att tala mot KrigsHofRms bibehållande. Man har sagt, att
det icke skulle vara nyttigt om öfverDomstolen vöre annorlunda
organiserad än UnderDomstolen, och i det afseendet har man åberopat
möjligheten af alt vi kunde få HandelsDomstolar. Jag får
då fästa upmärksamhoten på, att här icke är fråga om att uphäfva
första instansen, utan frågan gäller blott andra instansen,
och om den ofvannämnda satsen vore rigtig, så skulle icke Högsta
Domstolen, såsom nu är fallet, i sista instansen kunna afgöra de
mål som förekomma vid KrigsHofRm. Man har sagt, att Officerare
dömas i första instansen af KrigsHofR:n, men dervid ber jag få
erinra, att i de flesta fall ett förhör anställes vid KrigsR:ne, ehuru
de likväl icke döma. Vidare har man sagt, att om man också i
fredstid skulle kunna hjelpa sig utan en så beskaffad Domstol som
KrigsHofR:n, så blefve det deremot omöjligt under krig. Men
härvid glömmer man att KrigsHofR:n alldeles icke fungerar under
krig, utan, om jag icke hedrar mig, så förordnas då en KrigsÖfverDomstol
att handlägga de mål, som annars höra under KrigsHofR:n.
Gr. Sparre har nyss framdragit ett olyckligt exempel,
och ehuru jag icke vidare vill vidröra den saken, så får jag likväl
säga, att det vore högst olyckligt om en Domstol vore så organiserad,
att dess ledamöter kunde upfatta målet annorlunda än så
som Gr. Sparre trodde att juristerna skulle upfatta detsamma. Jag
har så nyss hört Gr. Sparres förslag upläsas, att jag för det närv:de
icke är i stånd att bedöma, huruvida deri ligger något bättre än
det som Ekon.Utsk. föreslagit. Enl. min tanka skulle en division
af HofR:n, biträdd af ett par militärpersoner lika fördomsfritt och
med lika sakkännedom vid dessa mål kunna tillämpa lagens bokstaf.
Då man för öfrigt tagit bort alla andra SpecialDomstolar,
såsom BorgRätt, SlottsRätt, m. fl., så fordrar konseqvensen att man
äfven tager bort denna. Innan- iag läst Gr. Sparres förslag, vill
jag icke bestämdt bestrida att det icke kan vara bättre, men jag
skulle tro att man mycket väl kan bifalla Utsk:s förslag.
Frih. Stael von Holstein, Jak. Wilh.: Om det endast
vore rent disciplinära mål som afgjordes af KrigsHofRm, så skulle
jag gilla denna Rätts nuv:de sammansättning, och då skulle man
endast behöfva borttaga det svåraste lytet i dess nuv:de organisation,
nemi. att dess ledamöter förordnas på obestämd tid i st. f.
att kommenderas på bestämd tid och göras så oberoende och oafsättliga
som möjligt. Men då der äfven förekommer mål, som
Den i April f. m.
105
bero på förbrytelser mot den allmänna lagen, så kan jag icke anse
denna Rätt vara riktigt sammansatt, då den består af ett öfvervägande
antal militära ledamöter, och endast af ett mindre antal
lagfarna. Det är på dessa skäl som jag vågar tillstyrka bifall till
Ulskrs Betänk., hvari föreslås att R. St:r skulle uti en und. skrifvelse
till K. M. anhålla, det K. M. behagade låta öfverflytta de
mål som nu tillhöra KrigsHofRm på en Afdelning af HofRma,
som, i händelse af behof, kunde förstärkas med ett par militära
ledamöter, hvilket äfven står i öfverensstämmelse med hvad som
är föreskrifvet för den högsta instansen, eller för Högsta Domstolen.
H. Exc. Hr Gunther, Claes Ephraim: Då Ekon.Utsk:s
Betänk, redan lärer af 3:ne Stånd vara bifallet, och då i följd
deraf en så beskaffad skrifvelse, som Utsk. föreslagit, kommer att
till K. M. aflåtas, så anser jag mig icke för det närv:de böra uttala
något bestämdt omdöme öfver tvistefrågan, emedan det i alla
fall blir min pligt, alt vidare pröfva densamma sedan vederbörande
auctoriteter blifvit hörda, och alla tillgängliga uplysningar derigenom
erhållits. Då likväl R. o. Ad. nu skall fatta sitt beslut
öfver frågan, så tager jag mig deraf ani. att meddela några uplysningar,
för att bereda Ståndet utväg att pröfva hvilka olägenheter
eller fördelar, som kunna finnas å ena eller andra sidan.
Det är och måste vara en allmänt erkänd sanning, alt i alla lagskipningar
tvenne omständigheter äro af yttersta vigt, nemi. skyndsamhet
med ärendenas behandling och noggrannhet med lagens
tillämpning. Båda dessa saker befordras i betydlig mån genom en
särskild ÖfverKrigsDomstol för de militära ärendenas behandling,
och man måste erkänna, att man i hög' grad afsäger sig dessa
fördelar, om man öfverflyttar dessa måls behandling på de allmänna
Domstolarne, som redan äro i betydlig mån betungade med arbete,
och då de derjemte för det närv:de arbeta på icke mindre än 12
Divisioner, så kan man icke hos dem påräkna samma enhet, som
man får då dessa mål handläggas vid en Domstol, som är gemensam
för hela Riket och sammansatt af blott en enda Division. Om
man skall afsäga sig fördelarne af en redan befintlig institution,
så fordras det onekligen att olägenheterna af densamma skola vara
särdeles bjert framstående. Hvilka äro då dessa olägenheter, som
böra förorsaka KrigsHofRms indragning? Den kostnad som KrigsHofR:n
medför kan väl icke dertill vara någon hufvudsak lig anledn.;
ty äfven efter den af K. M. vid denna Riksdag föreslagna lönelillökningen
upgår totalsumman för KrigsHofRms aflöning icke till
mer än 12 ä 13.000 Rdr årligen. Äfven om man bifaller Utsk:s
förslag kommer man icke att kunna inbespara särdeles mycket af
denna summa; också har jag icke hört någon åberopa detta skäl.
Man har isynnerhet fäst sig vid att ledamöterne i denna Domstol
äro afsättliga och kommenderade för tillfället. Det är sannt att
detta utgör, om man så vill kalla det, en brist uti KrigsHofRms
närvar:de organisation, men denna brist finnes hos alla länders
KrigsDomstolar; ty åtminstone, så vidt jag vet, så har man hittills
icke i något land lyckats bilda sina KrigsDomstolar annorlunda.
106
Den 4 April f. m.
Härpå vill man grunda indragningen af KrigsHofRtn, men ingen
har vågat tala om uphäfvande af RrigsR:na, oaktadt deras organisation
är behäftad med alldeles samma fel. Jag fruktar, att man
svårligen skall kunna undvika denna brist i organisationen, utan
att på samma gång förfela ändamålet med denna institution. Det
återstår likväl en omständighet, hvilken åtminstone talar för någon
förändring, och det är det ringa antal mål, som årligen handläggas
af KrigsHofR:n, och möjligen skulle de kunna afgöras på ett enklare
sätt. Jag vill likväl, såsom jag förut yttrat, icke nu derom
fälla något bestämdt omdöme. Det är väl möjligt, att man kan
utfinna ett bättre sätt för dessa måls afgörande, men jag vågar
tryggt påstå, att denna förbättring icke vinnes genom Utsk:s förslag
att öfverflytta målen på HofRma, och gifva dem ett par militär-personer
till biträde. En svårighet härför ligger redan i den
omständigheten, att uti de särskilda städer, der våra HofR:r residera,
icke alltid Officerare af Arméen och Flottan kunna vara till
hands för att taga säte i Domstolen; Det finns andra sätt att
komma till målet och jag har här hört 2:ne särskilda förslag framställas.
Hr Stjernsvärd har framställt ett bestämdt förslag, och Gr.
Sparre har framställt ett annat, hållet i mera allmänt syfte. Afven
jag sjelf är betänkt på en annan utväg, men det är onödigt att
här ingå i några specialiteter, när, såsom sagdt är, frågan i alla
fall, i följd af tre Stånds beslut, kommer under K. M:ts pröfning.
Jag har blott velat framställa dessa mina åsigter, för att sätta
K. o. Ad. i tillfälle att öfverväga de fördelar eller olägenheter,
som kunna finnas å ena eller andra sidan.
Hr Stjernsvärd: Då tre Stånd beslutat att en skrifvelse
ang:de KrigsHofR:ns indragning skall afgå till K. M., så kommer
naturligtvis denna skrifvelse att afgå, och det blir först sedan
R. o. Ad. beslutat att afslå det af Ekon.Utsk. gjorda förslaget
som mitt förslag kan komma under öfverläggning. Sedan jag sist
hade ordet har Gr. Sparre gjort ett annat förslag, och som jag
tror att det är ganska få skiljaktigheter dem emellan, så skulle
möjligen en votering om dessa två förslag kunna undvikas, om vi
kunde förena oss om samma förslag. Jag håller icke alls på ordalagen
af mitt förslag, blott grundtanken blir bibehållen, och jag
har ingenting emot att förena mig med Gr. Sparre, om i den
skrifvelse han föreslagit blir intaget, att R. o. Ad. för sin del
anser att endast i tjenst varande Officerare böra kommenderas,
och att de böra vara oafsättliga under den tid de innehafva kommenderingen,
samt att denna kommendering bör ske efter tur
corpsvis.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag vill icke ab
solut
bestrida lämpligheten af en särskild MilitärDomsto), och detta
är för öfrigt, enl. min upfattning, icke hufvudfrågan, utan här är
egentligen fråga om organisationen af denna särskilda Domstol, och
i det hänseendet är frågan, huruvida den närv:de organisationen
är sådan som den borde och kunde vara. Det är visserligen
Den 4 April f. m.
107
sannt, att i viss mån speciella kunskaper erfordras för att döma i
dessa speciella mål, och äfven att tillämpningen af KrigsLagen
tilläfventyrs kan vara svårare för den som endast äger allmän
juridisk insigt, än för en militär, som efter praktiken bättre bedömer
förseelsens beskaffenhet och följder. Men jag tror likväl
att erfarenheten visar, att om de militära ledamöterna i KrigsHofR:n
icke hade en väsendtlig ledning af den lagfarne ledamoten,
så skulle de stå sig ganska slätt. Och hvad de lägre KrigsR:na
beträffar, så har man icke få exempel på actioner mot dessa Rätter,
då de haft Auditörer, som saknat domare-erfarenhet och således
missledt Rättens öfriga ledamöter. För öfrigt lärer det icke vara
obekant för dem som känna KrigsHofRis nuv:de organisation, att
målens utredning egentligen beror på KrigsFiskalen, likasom i de
flesta fall utslaget af KrigsHofRättsRådet eller den civile ledamoten.
Att dessa icke få vara fremmande ens för det scientifika af krigsväsendet
har visat sig vid behandlingen af flera vigtiga mål, t. ex.
frågor om af befälbafvares på sjöfartyg begångna fel i seglationen;
men äfven i dessa har utredningen skett af de civila ledamöterne.
Deraf kan man draga den slutsats, att det för en jurist icke är
omöjligt att döma äfven efter KrigsLagarne, och att göra det lika
väl som en militär. Men då det säkert skulle fördröja ärendernas
gång om en domare, som är utan mi 1 i tär iska insigter, skulle vara
utan ledning och hjelp af militärer, så har i det hänseendet blifvit
föreslaget, att den civila Domstolen skulle få ett par militärpersoner
till biträde, när den hade militärmål att afgöra. Så går
det till i Högsta Domstolen, och man kan väl icke bestrida, att
de vigtigaste och mest maktpåliggande militära ärenden der förekomma.
Det kan visserligen icke undvikas, att de militärpersoner
som tillkallas till en viss grad äro afsättlige, men i det afseendet
kan man, på sätt Hr Stjernsvärd föreslagit, stadga, att de åtminstone
under kommenderingstiden äro oafsättlige. Jag har således
ingenting emot att en särskild MilitärDomstol existerar, men jag
vill blott att i denna Domstol skall finnas mer än en lagfaren
ledamot, och att de ledamöter, som der äga domsrätt skola vara
kommenderade under en viss tid. I så fall vill jag medge att de
12,000 Rdr, som KrigsHofRm nu kostar, icke är en alltför stor
utgift, och att den besparing som skulle upkomma genom KrigsHofRis
indragning icke skulle motsvara de olägenheter, som skulle
blifva en följd deraf att det icke funnes en särskild Domstol för
krigsärenden stationerad i hufvudstaden. Då H. Exc. Hr Justit.
StatsMinistern nyligen här yttrat, att han i ani. af den skrifvelse,
som, på grund af tre Stånds beslut, kommer att till K. M. aflåtas,
skall taga saken i närmare öfvervägande, så är jag fullt öfvertygad,
att Hr Justit.Ministern icke eller skall förbise de olägenheter,
som äro förenade med KrigsHofRms nuv:de organisation, och det
skulle vara ett stöd för en sådan åsigt om R. o. Ad. förenade sig
om det förslag till skrifvelse, som af Gr. Sparre blifvit framstäldt.
Hr Gr. o. Landtm, framställde nu, att då flere talare anmält
sig till afgifvande af ytterligare anföranden i detta ämne och tiden
108
Deni April e. m.
vore långt framskriden samt dessutom vore desto mera behöflig,
som han från H. M. Drottningen erhållit svar, att den deputation,
som It. o. Ad. beslutat, komme att på e. m. emottagas, förev:de
öfverläggning måtte upskjutas till e m:s plenum, hvilket bifölls;
hvarefter R. o. Ad. åtskiljdes kl. half 4 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Lördagen den 4 April 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 5 protisutdrag för förmiddagens plenum.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, enl. R. o. Ad:s fattade
beslut, han jemte en deputation, beslående af Gr:ne Lagerbjelke
och von Platen, Frihine Sprentporten och Sköldebrand, samt Hrr
von Troil, Sam. Gust, och af Nordin, inställt sig hos H. M. Drottningen,
för att tolka R. o. Adis deltagande i H. M:ts förlust genom
H. H. Grefvinnan Theodolindas af Wurtemberg dödliga frånfälle
samt efterfråga H. M:ts helsotillstånd; och att H. M. behagat genom
sin Öfverllofmästarinna uttrycka Sin tacksamhet för R. o. Ad:s deltagande
och meddela att H. M. i dag befann Sig bättre, men i går
varit särdeles lidande i följd af Sin djupa sorg.
Fortsattes pröfningen af Allm. Besvärs- o. Ekon.Ulsk:s Betänk.
N:o 76, i ani. af väckt motion om KrigsHofUins indragning.
Hr af Funck, Carl Oscar, anförde skriftligen:
Hvad Hr Stjernsvärd yttrat i sitt förslag i afseende på kommendering
i tur inom 4:de MilitärDistriktet och närgränsande
Distrikt, samt tiden af ett års tjenstgöring, är jag fullt öfvertygad
om, att Hr Stjernsvärd önskar och äfven häruti ser all möjlig
rättvisa och billighet, samt att han derigenom icke vill lemna rum
åt något godtycke; men, ehuru en sak oftast låter vacker, riktig
och stödd på billiga grunder, får man derföre icke låta förblända
sig af endast theoretiska satser, utan äfven taga praktiken i förening
med theorien såsom ett rättesnöre. Att turberäkning är en
rättvis sali och låter äfven verkställa sig till en viss grad, kan
ingen bestrida, men allt har sin gräns. Mången kan i sina tjensteåligganden
vara en utmärkt och duglig officer, men följer derföre
Den 4 April e. m.
103
fcke härutaf, alt han är lämplig eller duglig lill domare. Då nu
således här är fråga om domarekallet, kan väl ingen bestrida,
ehuru skicklig en officer än må vara, att icke det blir nödvändigt
att upsöka dem, som häruti äga djupare insigt, mera eftertanka,
beslutsamhet och sjelfständighet i förening med en skarp
blick, hvilka egenskaper hos domaren måste finnas framför alla
andra. Hvarföre icke då söka förmågan på ett vidsträcktare fält,
såsom inom hela Arméen, i st. f. inom Distrikt. Att den satsen
Hr Stjernsvärd uttalat, om turberäkning, är, ^efter min öfvertygelse,
om icke här, men i allmänhet riktig, måste jag erkänna;
men då jag detta erkänner, hoppas jag man häruti icke måtte missförstå
mig; ty lika litet, som jag nu här vill gilla en turberäkning,
hvarigenom en olämplig eller mindre duglig kunde blifva
använd före en duglig; lika litet skulle jag kunna gilla ett sådant
system, att en äldre som är duglig, oftast med mera stadga och
erfarenhet, förbigås af en yngre med mindre erfarenhet och praktisk
duglighet, om ock med en s. k. större förmåga; då likvisst
den, som till tjensten passande är, har fullt rättvisa anspråk på,
att i sin tur blifva använd eller befordrad, så länge han är duglig
peli som sådan erkänd. Blir det efter godtycke, stänges eller
helt och hållet qväfves all duglighet, i st. f. att den genom befordran
skall upmuntras. Hvad åter tiden beträffar, att vara kommenderad
på ett år, är det, efter mitt omdöme, en alltför kort
tid vid eit så v i g t i g t och maktpåliggajide kall, der kontinuitet
fordras för att vinna större säkerhet, och detta så mycket mera
behöfiigt, som de i KrigsR:ne kommenderade icke vinna någon
praktisk erfarenhet, genom de ständiga ombyten, som derstädes
förekomma.
Hr Bjö rnstjerna, Oscar Magnus Fredr.: Det har varit
med blandade känslor af förundran och ledsnad som jag sett delta
Betänk, komma från ett Utsk., bestående af 48 personer, utan att
någon enda deremot reserverat sig, äfvensom att det redan blifvit
af 3 Stånd bifallet. Jag tror det- vara ett axiom inom hvarje
annat land i Europa, att förbrytelser mot KrigsLagarna böra afdömas
af särskild Domstol. Motionären har sagt, att i KrigsHofH:n
förekomma afven mål, som egentligen höra under civila Domstolars
afgörande. Detta är visserligen ett fel, men som torde
lämpligare kunna afhjelpas genom en föreskrift mot ett sådant
än genom att uphäfva sjelfva Domstolen. Jag kan icke finna det
annat än abderistiskt att en och samma Domstol skulle ena dagen
döma en person till några böter för en örfil eller ett oqvädingsord,
och andra dagen döma en annan af med lifvet för samma
brott. Sverige har, alltsedan Gustaf 11 Adolfs tid, varit berömdt
för sin krigslagskipning, och det skulle vara smärtande att höra
det man kastat denna ut genom fönstret, och att man inom Svenska
Arméen är belåten, bara man får gå och processa och advocera
med förmän och kamrater inför en vanlig Domstol. Jag skulle
finna det sorgligt, om roan på detta rum genomdrefve en sådan
sats. Jag tror icke, att man på sednare tider satt i fråga alt
110
Den 4 April e. m.
militära förbrytelser skola afdömas af andra än KrigsDomstolar.
Jag vet, att efter 1789 års revolution afskaffades i Frankrike KrigsDomstolar,
och man ställde Arméen under de vanliga civila, men
det dröjde icke heller länge, innan man deraf skördade föga välgörande
frukter, och få år derefter infördes åter KrigsDomstolar.
Jag kan icke finna, att det beslut, som blifvit af Utsb. föreslaget
och sedan af 3:ne Stånd gilladt, tillkommit efter mogen granskning
af sjelfva saken. Jag skulle snarare tro det vara blott en
opinionsyttring, som mindre afsåg huruvida KrigsDomstolar böra
afdöma sådana saker; och att man fästat sig vid omständigheter,
som man egentligen bordt lemna å sido. Jag förenar mig med
Gr. Sparre, men önskar, att han icke måtte antaga de förändringar
Hr Stjernsvärd föreslagit, derföre att jag tror att, när R. St:r
ingå till K. M. med anhållan att K. M. täcktes låta undersöka
och lemna förslag till en förbättrad organisation af KrigsliofRm,
det icke är rätt att binda K. AI. vid vissa punkter, för den händelse
K. AI. skulle till denna anhållan lemna Nåd. bifall. Jag
tror tvärtom det är lämpligt lemna fria händer åt dem, som skola
upgöra det nya förslaget. Jag tror icke heller det är lämpligt,
som Hr Stjernsvärd föreslagit, att personer skulle i tur från yissa
corpser kommenderas till bisittare i KrigsHofR:n, utan att det vore
tjenligare om K. AI. finge välja inom hela Arméen. Lika litet kan
jag inse, hvarföre tjenstgöringsliden skulle vara så inskränkt som
Hr Stjernsvärd ansett; jag tror tvärtom det vore nyttigt, att ledamöterne
finge längre erfarenhet, och således blefve bättre i stånd
att handlägga de förekommande ärenderna.
Hr Hjerta, Lars: Sedan 3:ne Stånd redan bifallit detta
Betänk., så blir det ju K. ALts sak att vid denna R. St:s anhållan
fästa det afseende K. AI. finner för godt. Denna anhållan är affaltad
i så obestämda termer, att den helt och hållet lemnar åt
K. AI. att besluta i saken, och dessutom är det kändt att K. AI.
enligt grundlagen har rätt att utan R. St:s hörande organisera
Statens inrättningar, såvida det icke strider mot den statsreglering
IL St:r fastställt. Under sådana förhållanden anser jag den
fråga, som nu är å bane, icke kunna nog behjertas och af R. St:r
vid afgörandet upmärksammas, hvaraf måhända äfven de, som sedan
skola handlägga ärendet, kunna hemta någon ledning. Större delen
af de talare, som på f. m. i denna fråga upträdt, hafva anfört
såsom skäl för bibehållande af en särskilt Domstol för handläggande
af sådana mål, som nu tillhöra KrigsIIofRms behandling,
dels att det vore svårt för de allmänna Domstolarne att äga fullständig
kännedom om dithörande författningar — hvilka en talare
kallat inkrånglade — samt att tillämpa dem i de fall som komma
i fråga; dels också, att, om sådana mål komma till de särskilda
OfverDomstolarne, så skulle de vara mera utsatta för olikhet i
behandlingen, än om de gå till en särskild KrigsHofRätt. Vi veta
likväl att denna fråga är så pass utkämpad, att derom icke mycket
behöfver yttras. Jag medgifver visserligen att det kan vara en
svårighet att hänskjuta alla mål, som röra KrigsLagarne, till de
Den i April e. m.
lil
vanliga Domstolarna, och att det stundom är nödvändigt alt föra
dem till en särskild sådan. Men, såsom H. Exc. Hr Gunther
anmärkt, kan det äfven vara svårt att alltid finna hos en KrigsDomstol
den sjelfständighet, som man påräknar hos domaremakten.
Detta är en omständighet, som icke förut blifvit vidrörd, och på
hvilken jäg tager mig friheten fästa R. o. Ad:s upmärksamhet,
emedan jag anser häruti till stor del ligga orsaken till det missnöje,
som i vissa afseenden äger rum med KrigsHofR:n, och som
utan tvifvel har till icke obetydlig del gifvit anledning till de
vid hvarje Riksdag återkommande motionerna om denna Domstols
indragning. För att närmare belysa detta, ber jag att få uprepa
ett inkast, som i ett annat Stånd blifvit framställt af en person,
som satt sig emot Bevilln:sUtsk:s Betänk, derföre att han, i öfverensstämmelse
med den åsigt som på sednare tider gjort sig gällande,
ansåg det vara rätt och läm-pligt att uphäfva alla privilegierade
Domstolar, då de gällde quoad personam, men icke då de
vore det quoad causam. Oaktadt denne man är en rättslärd,
vill jag dock, utan afseende å hans erfarenhet, hemställa, om icke
sådan specialkunskap om författningarna, som i afseende på hithörande
ärender erfordras, kan inhämtas på förhand under målets
utagerande, fastän saken afdömes vid allmän domstol; så sker t. ex.
med tvister som angå bergsväsendet, äfvensom ang.-de patenter,
och i båda dessa fall komma dock större fordringar på specialkunskap
i fråga, än vid militärmål, der det endast gäller att känna
till de för det omhandlade fallet gällande författningar, hvilka
deremot för ingen vanlig domare kunna vara svåra att förstå.
Det är för öfrigt bekant, att om en förbrytelse begås, för hvilken
ansvaret finnes i allmänna Lagen utsatt, men en krigsman finnes
deri inblandad, så skall hela målet efter närv:de förordningar icke
till vanlig Dom'stol, utan till KrigsDomstol och der afdömas, Det
är denna abnormitet som med skäl ger anledn. till ett allmänt missnöje
och sorn bör afskaffas. Jag ber att få fästa upmärksamheten
derpå, att under den s. k. JuliRegeringen i Frankrike, mellanåren
1830 och 1848, ventilerades frågan om KrigsDomstolar ganska
grundligt i DeputeradeKammaren derstädes, och alla de mål, som
voro af på engång militär och civil natur, togos från de förra,
och öfverfördes till de allmänna Domstolarne. Om en sådan åtgärd
vidtages, så blir risken mindre. Det anses allmänt — jag vill
icke utlåta mig huruvida det är med rätta — att då civile och
militärer komma tillsammans inför en KrigsDomstol, fullkomlig
oväld icke alltid kan iakttagas mellan dem som höra till facket
och dem som stå derutom. Denna förmodan må vara grundad eller
icke, så har dock den stora allmänheten länge ansett behöfligt
och ändamålsenligt att borttaga dessa mål från de särskilda Domstolarne
och öfverflytta dem till de allmänna, helst som organisationen
af de förra sedan blefve vida lättare. Jag har tagit mig
friheten fästa upmärksamheten derpå, att H. Exc. Hr Justit. StatsMinistern
varit närv:de här i dag och äfven gifvit hopp om att
han kommer att behandla ämnet, så att man kan få en tillfredsställande
lösning af frågan. För öfrigt finner jag, så vida det är
112
Den 4 April e. m.
fråga om en opinionsyttring i detta ämne, att om Gr. Sparres och
Hr Stjernsvärds förslager kunna sammanjemkas, Ii. o. Ad. från sin
ståndpunkt kan hafva mera skäl att förena sig om ett sådant än
att bifalla de andra Ståndens beslut, hvarföre jag äfven för min
del önskar, att en sådan sammanjemkning, hvilken jag då äfven
biträder, mätte verkställas.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Hvad Hr of Funck
yttrat, hvilar på ett misstag. Jag har icke sagt annat än att
ledamotskapet i KrigsHofR.n borde gå turvis efter corpser, och jag
hemställer, huruvida det vore fördelaktigt att en enda i hufvudstaden
förlagd corps, t. ex. LifbeväringsReg:t, skulle lemna ledamöter
till donna Domstol Med Hr Björnstjerna är jag af helt
och hållet olika tanka. Jag tror det tillhör den ena statsmakten
likaväl som den andra att ingå i specialiteter, helst som jag sett
att sådant haft ganska god nytta med sig. I afseende på Ilr Hjertås
yttrande medgifver jag, att civila mål böra skiljas från KrigsDomstolarne;
så går det till i Frankrike. Der äro KrigsLagarne
icke i så outbildadt skick som hos oss, utan der återförvisas alla
civila mål, och det är endast militära brott som KrigsDomslolarne
der hafva att handlägga. Men detta har egentligen icke med
KrigsIIofR:n att göra, utan angår KrigsLagarne, så att dermed
torde väl nu få anstå. Då jag har ani. förmoda att Gr. Sparre
i sitt förslag anmärkt de brister, som jag volat afhjelpa, förenar
jag mig med honom.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: En talare har
förundrat sig öfver, att ingen reservation finnes detta Betänk, vidfogad.
Jag har inom Etsk. hvarken yttrat mig för eller emot detsamma,
men jag har ansett mig både kunna och böra biträda detsamma.
Inom Utsk. har blifvit fidagalagdt, hvad som också af flere
talare vitsordats, att KrigsHofRm är behäftad med åtskilliga bristfä
11 ig het ei-. Den föreslagna skrifvelsen skulle för öfrigt icke innefatta
någon begäran från II. St:r om Domstolens uphäfvando, utan
endast om utredning af ämnet, såvida sådant låteb sig göra. Det
är således öfverlemnadt till K. M. att häröfver besluta; och vid
öfverflvttningen till HofR:ne af de civila målen blir det först fråga
om huruvida det låter sig göra, och sedan om sältet huru det
skall ske. Det är icke någon besparingsanda, som i delta Betänk,
uttalat sig, utan endast en önskan, att KrigsHoflLn måtte bättre
organiseras. Jag har endast velat anföra dessa ord för att rättfärdiga
mig mot den beskyllningen, att man skulle i Utsk. hafva
utan tillräcklig upmärksamhet behandlat detta ämne.
Hr Björnstjerna: Den siste talaren har funnit sig föran
låten
att gifva mig en tillrättavisning, hvaraf jag icke gjort mig
förtjent. Jag måste då vända mig till honom för att efterse huruvida
den icke bör återfalla på honom sjelf. Han klandrade hvad
jag yttrade om Frankrike, i fråga om huruvida under Ludvig
Filips regering KrigsDomstolarne afdömde civila frågor. Jag yttrade,
som
I) o ii i April e. m.
113
sorn jag tror, tillräckligt tydligt, att man der tog de civila målen
från KrigsDomstolarne och öfverflyttade dem till civila Domstolar,
hvaremot de militära målen stannade qvar hos de förra. Det var
ett sådant beslut man, såsom äfven Hr Hjerta uplyst, fattade i
Frankrike, och som således öfverensstämmer med det jag önskar
man måtte fatta här. Hr Hjerta yttrade också att Öfriga mål,
deri en militär vore inblandad, nu måste dragas inför KrigsDomstolarne.
Detta är ett misstag. Inom garnisons-orter och på fästningar
har det varit brukligt; men vi kunna i detta afseende
trösta oss med, att vi icke äga många af hvarken ena eller andra
slaget. Jag vet, att i främmande länder är det antaget, och har
under krigstider varit brukligt, att ställa civila personer under
militärdomstolar, men jag vet icke att det i något land varit
vanligt, som man nu vill göra här, ställa militärer, i fall som
röra krigslagarne, under civila domstolar. Gr. Sparre har mycket
väl utvecklat krigsdomstolarnes rätta beskaffenhet, samt att meningen
ingalunda är, att militärer icke skulle inför civil domstol
och efter civil lag kunna tilltalas och straffas; och hvad jag fordrar
skall af militärdomstol afdömas, det är brotten mot krigslagarne.
Hr Stjernsvärd har äfven sagt, att det är en rättighet
för den ena statsmakten att ingå i specificationer och småbestämmelser;
då skulle man försl vara öfverens omatt man önskar detta
beslut, men som jag icke önskar att detta beslut må af K. M.
fattas, så önskar jag icke heller, att det måtte inflyta i den und.
skrifvelsen.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Mig synes att man i
allmänhet lagt för mycken vigt derpå, att, om man finge en riktig
organisation af krigsdomstolarne, skulle man fråntaga dom all befattning
med vanliga brottmål, och inskränka dem till att vara
endast för de mål som röra krigsartme. Detta anser jag man
icke kan taga i betraktande, emedan naturligtvis det då skulle
blifva en annan organisation af krigsdomstolarne. Jag tror icke
att detta är riktigt, utan att det snarare är en ny organisation af
KrigsKme, som borde sättas i stället; eller en högre instans af
samma slag som KrigsR:n nu är. Det är derföre jag anser orätt,
att, som Gr. Sparre och Hr Stjernsvärd föreslagit, i skrifvelsen
utsätta några vissa grunder. Jag skulle då tro, att Utslcs färslag
till skrifvelse är mycket bättre, och icke mindre bindande för
K. M.; ty det der ordet huruvida, som ofta uprepas, innebär att
en noggrann pröfning skall ske, om någon förändring bör äga
rum. Men inlägger man i skrifvelsen flera grunder, så tror jag
man snarare skadar än gagnar det hela. Jag skulle således vilja
förorda Utsk:s förslag, men då 3 Stånd redan fattat sitt beslut,
är det likgiltigt hvad R. o. Ad. beslutar.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: De talare, som
yttrat sig för bibehållande af KrigsHofR:n i dess närvarande skick
och att det således icke skulle finnas mera än en lagfaren ledamot
i denna öfverdomstol, hafva såsom skäl, hvarföre flere lagkunnige
V. 11. 8
lil
Den 4 April e. m.
icke borde deruti insättas, anfört att den militära andan skulle
eljest tillintetgöras. Jag inser visserligen den stora vigten af att
en sådan militär-anda bibehålies inom krigsmakten, men jag tror
dock, att det egentligen är Reg:tsChefen och tjenstgörande Majoren
som det tillkommer alt deröfver vaka, genom utöfning af den
extra-judicieila bestraffningsrätten. Deremot anser jag, att, då
fråga är om mera allvarsamma förbrytelser, som måste öfverlemnas
till domaremaktens afgörande, det icke går an att medgifva
en arbiträr makt, som kan döma efter godtycke. Domarens pligt
måste naturligtvis vara, att tillämpa lagen sådan den är. Jag vill
då fråga, om man icke bör antaga, att de, som egnat sitt lif åt
studium af lagfarenheten och densammas praktiska tillämpning,
böra förstå den saken bättre än personer, som syssselsätta sig med
en belt annan art af verksamhet. För min del är jag åtminstone
öfvertygad, att man har större säkerhet för att få lagen tillämpad
så, som lagstiftaren afsett, om i Domstolen sitta lagfarne män, än
om ett motsatt förhållande äger rum. Likasom det nu är med
krigsdomstolarne, var förut förhållandet med civila domstolar.
Det fanns nemligen en andra instans, som icke hade mer än en
lagfaren ledamot; den andra instansen på landet var LagmansR:n,
uti hvilken, likasom uti den underordnade IläradsR-.n, blott en
lagfaren ledamot jemte 12 nämndemän suto såsom domare. I slädarna
voro Rådhus- och KämnersILr förste och andre domstol.
I Stockholms KämnersRätt' dömde alltid 3 lagfarne ledamöter, men
då deras beslut öfverklagadcs -i RådbusR:n, kunde det hända att
endast en lagfaren person deltog i pröfningen deraf. Man insåg
att det var ett orimligt förhållande,' stridande mot den princip,
som i lagskipningen bör gälla, att i andra instansen dömde flera
illitterate än lagfarne. Man uphäfde derföre dessa mellan-instanser,
och borttog på landet LagmanslLn samt i städerna KäronersR:n.
Då man för de många militära ledamöternas bibehållande uti KrigsUofR:n
åberopat såsom skäl, att do skulle döma öfver militära förbrytelser,
så har man glömt att KrigsHoflLn dömer ej allenast
öfver militära, utan öfver alla andra brott, sorn af garnisonerad
krigsman begås, och jemväl öfver civile personers delaktighet uti
sådana förbrytelser. Då jag emellertid fruktår, att den enhet, som
bör finnas äfven i denna del af lagskipningen, skulle gå förlorad,
om målen, såsom ötsk. föreslagit, fördelades på alla de öfriga HofR:na,
synes det mig vara lämpligast, att de hänskjutas till blott
en enda HofRätt. Om det skäl man anfört mot en så beskaffad
domstol, nemi. att disciplinen derigenom skulle tillintetgöras,
håller streck, så måste denna olägenhet vara förenad äfven med
högsta instansen, der förhållandet är, att flertalet äro lagfarne
personer, och då borde vi älven få en högsta instans, organiserad
på samma sätt ungefär som KrigsHofR;n. Då man ej torde vilja
tillstyrka en sådan förändring, synes det vara rättast att vidtaga
den åtgärd Utsk. föreslagit, dock så att målen öfverlemnas endast
till en, nemi. Svea HofRätt, då invändningen om brist på militära
ledamöter naturligtvis förfaller. Om då, som jag tror det borda
vara, för dessa ärender tages i anspråk en särskild ledamot, som
Don 4 April e. n).
115
Uteslutande bereder dem, och han, vid föredragning af dylika mål,
har till bisittare 2 Assessorer och 2 militära ledamöter, så tror jag
organisationen vara sådan, att enhet i lagskiphingen kan åvägabringas
och lagarne bättre tillämpas, dag tillstyrker således bifall
till Utslcs förslag, likväl med den förändring, att, då i Betänk,
står, att »målen skulle på de öfriga HofRma öfverflyttas», dessa
ord utbytas mot: »på Svea HofRätt öfverflyttas.»
Gr. Sparre, Erik: 1 motsats mot hvad en annan talare
nyss yttrat, synes mig det beslut, sorn R. o. Ad. i denna fråga
fattar, ingalunda vara likgiltigt. Likasom i en fråga rörande religionsvården
PresteSt:s, eller ang:de näringarne BorgareSt:s reservation
mäste tillerkännas någon betydelse, så torde äfven i ett
ärende, som rörer krigslagarna, ett beslut af R. o. Ad., inom
hvilket Stånd så många medlemmar finnas som egnat sig åt krigareyrket,
böra anses af vigt. Hr Cederschiöld har sagt, att de
som önska bibehållande af KrigsHofR:n med dess nuv:de organisation,
yttrat sig så och så. För min del får jag förklara, att jag
under discussionen icke hort någon talare yttra sig för bibehållande
af den nuv:de organisationen af KrigsHofIGn, utan att tvärtom
enhvar insett och anmärkt felaktigheterna deri. Man har blott
skiljt sig åt i fråga om sättet för förändringen. Det sätt som är
i Utslcs Betänk, föreslaget, att målen skulle öfverlemnas tili de
öfriga HofR:na, har Hr Cederschiöld icke funnit lämpligt, utan har
i stället förordat ett slags omorganisation af KrigsHo(R:n, eller att
dessa mål skulle öfverlemnas åt Svea HofRätt, som vid afgörandet
af dessa mål skulle biträdas af militära ledamöter. Men man
tyckes icke vilja inse, att, om målen öfverlemnades till Svea HofRätt,
så skulle icke någon säl skild Afdelning deraf bildas, utan
skulle dessa mål på samma sätt som alla andra mål, hvilka gå till
denna domstol lottas emellan de särskilda divisionerne. Huruvida
denna organisation må vara ändamålsenlig, derom vill jag icke
yttra mig. I mitt förslag har jag undvikit alla detaljer, öfverlemnande
dem till K. M:ts bedömande; jag anser icke lämpligt
att R. St:r i en sådan fråga i detalj påpeka, huru de åstunda den
afgjord, utan bör man öfverlemna åt K. M. Sjelf att framlägga en
omorganisations-plar. och begära den summa K. M. för densamma
anser nödig. I afseende å lämpligheten deraf, att militärer bedöma
och afdöma förbrytelser, begångna inom militär-slåndet, eller de
mål som böra lyda under KrigsLagarne, har jag af de nu här
afgifna yttranden icke kunnat öfvertvgas, att jag haft orätt. Sjelf
praktisk jurist, vill jag gerna tillägga mig någon kännedom i formelt
afseende, hvilken ej kan förutsättas hos hvar och en annan;
men bedömandet af »skyldig» eller »oskyldig», tror jag kan med
trygghet öfverlåtas åt enhvar med sundt förnuft, likaväl som åt
juristen; hvilket äfven bevisas deraf, att jurv-inrättningen vinner
alltmera insteg inom Europas stater, och mångenstädes anses som
ett vilkor för folkfriheten. Isynnerhet galler min nyss uttalade
sats om militära frågor, ty — jag uprepar det ännu en gång —
den som icke sjelf gjort detta yrke lill en hufvudsak för sig, har
tio
Deii 4 April e. m.
icke alltid lätt att bedöma grunden till de stränga straff, hvarmed
under krigstid ofta den obetydligaste förbrytelse belägges. Man
måste göra klart för sig de vådor, hvartill en sådan, äfven obetydlig
förbrytelse, kan gifva anledn., såsom t ex. bristande upmärksamhet
hos en post, för att rätt bedöma ansvarigheten. Men
ännu mera svårt bl ifver detta i fråga om sådana ämnen, som erfordra
för sitt bedömande detaljkunskap. Jag tror således, att hos
domaren i detta fall erfordras den militära éspriten och kännedomen
af militärsaker. Man har sagt, att vid krigsdomstolarne uptagas
äfven ärender, som lämpligen kunna bedömas af civila domstolar.
Detta är en annan fråga, som jag icke nu vill yttra mig
öfver. Frågan är, om en specialdomstol för krigsärender skall
bibehållas eller icke, och ej hvilka mål sorn) skola gå till krigsdomstolarne.
Vi veta att en revision af krigslagarne pågår, och
dervid blir rätta stället att införa sådana bestämmelser. Det är
redan af Hr Justit. StatsMinistern anmärkt, att ett af de v i g t i g a -  ste syftemål, hvartill man bör sträfva, är enhet i lagskipningen;
och detta är äfven erkändt af Hr Cederschiöld, samt har föranledt
honom att yrka en särskild Organisation af KrigsHofRtn. Hr Stjernsvärd
har föreslagit åtskilliga tillägg till det förslag jag framställt.
Jag får med anledn. deraf uprepa hvad jag förut har sagt, att 11. St:r
icke böra i en sådan fråga som denna ingå i detaljer, utan blott
yttra sig öfver de brister som de finna i den nuv:de organisationen,
samt hos K. M. anhålla om deras afhjelpande och domstolens
ändamålsenliga förändring. Bland de brister Hr Stjernsvärd
påpekat, är likväl en som för tjenar särskild upmärksamhet, nemi.
att i KrigsHofR:n finnas f. n. ledamöter, som icke äro i aktiv
tjenstgöring. Utan tvifvel är det lämpligare, att de ledamöter som
deltaga i öfverläggningarne inom denna domstol, tillika äro verkligt
tjenstgörande militärer; och detta icke allenast på den grund,
att de måste anses företrädesvis äga den militära ésprit, som jag
ansett böra vara ett hufvudelement inom denna domstol, utan älven
derföre, att de i allmänhet måste anses böra följa med sin tid;
och att domareplatserne icke böra blifva pensionsplatser för ålderstigna
män, af hvilka man icke kan påräkna den håg och förmåga
att sätta sig in i dessa ämnen, som bör förutsättas hos hvar och
en, som skall vara ledamot af denna domstol. Jag skulle således
icke hafva något emot att äfven detta förhållande påpekades, icke
intoges bland föremålen för R. St:rs'anhållan, men anmärktes bland
de nuv:de bristerna i lagskipningen. Om R. o Åd. anser lämpligt
att denna brist påpekas, så får jag i mitt förslag göra en dermed
öfverensstämmande förändring , så att bland de anmärkn:r, som
motivera den und. anhållan, tillägges äfven denna, att »personer,
som icke äro i aktiv tjenstgöring, pläga kommenderas till ledamöter
af ifrågavrde domstol.»
Frih. Creutz, Stephan: Då 3 Stånd redan bifallit detta
Betänk., och då frågan dessutom blifvit så sakrikt behandlad, bar
jag icke mycket att tillägga; men då jag är motionär i ämnet,
bar jag ansett mig böra nu bifoga några ord. Anlednm till min
Den 4 April e. m.
117
motion var min åsigt, att i en öfverdomstol måste framförallt
sakkunskap och oväld kunna påräknas. Hvad den förra af dessa
egenskaper beträffar, så tror jag att, så organiserad som KrigsHofR:n
nu är, den icke engäng kan hos nämnde domstol förefinnas:
ty då man aldrig studerat juridiken, utan blott på grund
af examen i gradpasseringen insättes i en öfverdomstol, för att
döma öfver lif och död, kan man väl icke anses besitta tillräcklig
sakkännedom. För öfrigt anser jag, att en domstol, så beskaffad
som KrigsHofR:n, kan lemna rum för partianda, och till följd deraf
mannamån. Man har sagt, att det vöre nödvändigt för Arméen
alt hafva en särskild domstol; och detta må vara till en viss grad
sannt, men åtminstone behöfves icke någon sådan i andra instansen,
ty då Arméen och Flottan hafva den extra-judiciella bestraffningen,
och KrigsR:n såsom första instansen, der det icke allenast
får undersökas, utan äfven dömas, så måtte väl detta vara för dem
tillfyllestgörande. Då man sedan kommer till andra instansen,
anser jag det vara betryggande för Arméen att man der har sakkunnige
personer, som egnat sig åt lagfarenheten såsom vit® genus,
likasom jag anser det ligga i sakens eget begrepp, att man ej bör
dömas af yrkesbröder. Jag anhåller att få förena mig om det för
slag
Hr Cederschiöld nyss framställt.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredr. Nils: Då jag på f. m.
yttrade mig i förev:de fråga, förnekade jag icke att brister förefinnas
i KrigsHofRms nuv:de organisation. Jag vill derföre visserligen
icke afstyrka Utslcs Betänk, men förbi i fve r dock vid min
åsigt, att en särskild KrigsÖfverDomstol är nödvändig för uppehållande
af disciplinen inom Arméen. Om en sådan domstols organisation
vill jag nu icke yttra mig, utan endast, sedan 3 Stånd
redan beslutat aflåtande af en und. skrifvelse till K. M., förena
mig med Gr. Sparre i afseende å densammas redaktion. K. M.
blir genom en sådan skrifvelse i tillfälle att låta anställa undersökningar
och pröfva huru med saken sig förhåller. Jag anhåller
endast att i den und. skrifvelsen till K. M. icke måtte intagas,
att KrigsHofRm skulle vara öfverflödig.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm., att sedan Hr Stjernsvärd förenat sig med Gr. Sparre,
i afseende på förev:de Betänk, vore yrkadt, dels bifall, dels af
åtskilliga talare afslag, dels af Gr. Sparre, med hvilken flere talare
förenat sig, att R. St:r måtte besluta en und. skrifvelse till
K. M. af innehåll att då den nuv:de organisationen af KrigsHofRm,
såsom bestående af allenast en ständig lagfaren ledamot samt för
öfrigt af till tjenstgöring derstädes på obestämd tid kommenderade
militära ledamöter, äfven sådane, som icke äro på stat i Rikets
tjenst anställde, icke kan anses innebära tillräckliga garantier,
hvarken för den särdeles hos en ÖfverRätt erforderliga insigt, som
utgör vilkoret för en mångsidigare pröfning af förekommande ärenden
eller för den fullkomligt sjelfständiga ställning, sorn förvissar
om det hos domaremaktens innehafvare nödvändiga oberoende, K.
118
Den 4 April e. m.
M. täcktes låta utarbeta och för Rikets näst sammanträdande Ständer
framlägga förslag till en ändamålsenligare organisation af
nämnde Domstol; dels ock af Hr Cederschiöld, med hvilken Frih.
Creutz instämt, att Utsk:s Betänk, måtte bifallas med den förändring
att i st. f. de deri förekommande orden: »på de öfriga IlofR:ne
öfverflyttas», infördes: »på någon af de öfriga Hofilme
öfverflyttas.»
Sedan de nu först till bifall å Utsk:s Betänk, och sedermera
till bifall derå med den af Hr Cederschiöld föreslagna förändring
framställde propos:ne blifvit besvarade med starka Nej jemte några
Ja, hemställde Hr Gr. o. Landtm, om K. o. Ad., under förbehåll
att särskilt få pröfva Gr. Sparres förslag, behagade afslå Utsk:s
före'v:de Betänk., och ropades härvid starka Ja, jemte några Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Den sedermera till bifall å det af Gr. Sparre afgifna förslag
till beslut framställda proposm besvarades med starka Ja, blandade
med Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg
Ja äfven härvid hafva varit öfvervägande.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- o. Ekon.Utslcs d. 18 sistl.
Mars och d. 1 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 68, i ani. af
väckte motioner om åtgärder på det den tjenande och s. k. arbetande
klassen må hafva penningar afsatte för ålderdomen.
Hr af Sillén, Gustaf Otto Probus: Jag har trott mig
icke böra underlåta att något närmare utveckla den tankegång
och de motiver, som ligga till grund för den i detta Betänk, omhandlade
motion, då Utsk. icke framställt den fullt enligt med
sjelfva förhållandet, och alltför dunkelt framlagt dess innehåll.
Redan af sjelfva rubriken på Betänk, kan man taga sig ani. alt
tro, det fråga icke varit om något annat än att så föranstalta, att
»den tjenande och s. k. arbetande klassen må hafva penningar afsatte
för ålderdomen», eller, som det i motionen uttryckes, »lifränta
för deras underhåll.» Derigenom, att Utsk. på samma gång
behandlat min motion och en inom BondeSt. väckt dylik, har troligen
den af mig väckta mindre kommit att framhållas. Det är
visserligen sannt, att båda motionerna syfta till samma mål, men
på helt olika vägar och från olika håll. Den inom BondeSt.
väckta motionen utgår derifrån, att tjenaren och arbetaren skulle
vara skyldig att sjelf i sparbank insätta besparingar för sin framtid.
Min motion deremot går ut på, att det skulle vara husbonde
eller den i hans ställe är, sorn sådana insättningar borde verkställa.
Detta är första delen af motionen. Den andra, och hvarigenom
jag trott mig kunna komma närmare en sådan förändring
af lagstiftningen rör:de fattigvården, är, att den från en legal pligt,
hvartill den numera öfvergått, kunde återföras till hvad den fordom
och ursprungligen varit, ett föremål för barmhertigheten och
kärleken. Det kan väl till en början synas något besynnerligt,
att ålägga husbonden att göra insättningar i ränteförsäkrings
-
Den i April e. m.
119
anstalter för sine tjenare; men här är det förhållande att märka,
att husbonden f. n. är den som hufvudsakligen bekostar fattigvården.
Det finnes således redan ett tvång, motsvarande det som
jag ifrågasatt, nemi. ett tvång att afhjelpa den nöd som redan är
för handen. Jag har deremot satt i fråga, att husbonden skulle
förbindas alt förebygga den nöd, som framdeles kunde komma att
träffa tjenaren och arbetaren i allmänhet, och jag tror att denna
utväg vore i många hänseenden fördelaktig, då det alltid är lättare
att förekomma en nöd som man fruktar, än alt afhjelpa en som
redan förefinnes. Det är på denna väg jag trott att man i framtiden
skulle kunna öfvergå till den frivilliga fattigvården och återkomma
till ett mål, som torde vara högst önskvärdt, och hvarifrån
man aldrig borde aflägsna sig. Jag medgifver dock att omständigheterna
tvingat till ett annat håll. Utsk. har emellertid
alldeles icke framhållit denna sida af saken, eller besvarat den
frågan, huruvida det vore möjligt alt på denna väg komma lill
den frivilliga fattigvården. Jag har också i min motion anmärkt
några omständigheter, som jag tror vara af vigt att taga i betraktande,
och deribland har jag framhållit huruledes olägenheterna,
som mycket öfverklagas af det förhållande, att stora landt-egendomar
skötas med statfolk, skulle småningom uphöra, om husbonden
ålades att bereda hvar och en af sina tjenare'en lifränta. Vidare
har jag sökt deducera, att genom insättningar i Ränteförsäkringsanstalter
för tjenare skulle vinnas en rättvisare grund för de kostnader,
som göras för den fattigare klassens underhåll på ålderdomen;
ty då hvar och en vore skyldig att för sina tjenare göra
insättningar till visst belopp för hvarje tjenare, så blefve kostnadens
fördelning grundad på det antal tjenstehjon hvar och en
behöfde, och denna grund tror jag skulle vara mycket lämpligare
än de många olika grunder, som nu vid fattigvårdsbidrageris fördelning
tillämpas. Den nuv:de fattigvårdslagstiftningen innefattar
en motsägelse, som man har svårt att häfva. Oaktadt menigheterna
hafva sig ålagdt att bekosta sina fattigas underhåll, hafva de
dock icke den rättighet, som synes vara deremot svarande, att
kunna vägra inflyttning bland sig. Denna stridighet kan svårligen
undvikas under den legala fattigvården; men den synes mig skola
bortfalla, om en frivillig sådan kunde åter införas. Den egentligen
legala fattigvården är icke heller så gammal i Sverige. Jag
tror knappt den kan datera sig längre tillbaka än sedan en författning
af 1811, som kan anses vara grunden och uphofvet dertill,
hvarefter principen blifvit vidare utvecklad i följande Förordna.
Om man går tillbaka t. ex. till 1688 års Lag, så är
den grundad på frivilliga gåfvor och donationer, sammanskott vid
begrafningar, bröllop, m. m. — Denna fråga är onekligen af ganska
stor vigt. En annan sak är huruvida min motion kan tillerkännas
någon betydelse; och jag tror i afseende härå, att den
kunnat förtjena att af sakkunnige män något närmare utredas.
Är det så att 3 Stånd redan bifallit Betänk., så lärer vid denna
Riksdag intet kunna uträttas, hvadan jag i sådan händelse blott
120
Den 4 A pi il e. m.
hemställer, om icke R. o. Ad. skulle finna skäl att med ogillande
lägga Betänkit till bandlingarne.
Sedan härefter undert. Riddarh.Sekret, på förfrågan af Frih.
Alströmer, Carl Jonas Oscar, uplyst, att förev:de Betänk.,
enl. ankomne prot:s-utdr., blifvit bifallet af de 3:ne öfriga RiksSt:n,
yttrade
Frih. Alströmer: Sedan nu uplyst blifvit, att frågan redan
är af 3 Stånd afgjord, har jag ingenting vidare att tillägga, utan
anhåller, att R. o. Ad. måtte på de anförda skälen bifalla Betänk.
Hr von Ehrenheim. Pehr Ja k.: Efter den nu vunna
uplysningen återstår mig endast att instämma med Frih. Alströmer.
Förev.de Betänk, blef uppå härefter framställd propos. af
R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- o. Ekon.Utsk:s d. 18 sisth
Mars och d. 1 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 69, i ani. af
väckte motioner om Styrelse- och FörvaltningsVerkens reorganisation.
Hr Akerman, Fredr.: Det är utan tvifvel en högst önsk
värd
sak, som väl vore förtjent att eftersträfva, och för hvilken
hvarken arbete eller kostnader vore förgäfves, att söka åstadkomma
en förenkling af våra Embetsverks högst tunga mascbineri; så att
ärenderna kunde blifva lättare och skyndsammare behandlade.
Detta har länge varit en önskan, som jag tror hafva delats af både
Regering och Ständer; och åtskilligt har äfven varit tillgjordt för
detta ändamåls vinnande. Man ser af den historik, som åtföljer
en af de väckta motionerna, att Komitéer tid efter annan varit
nedsatta för att föreslå en reorganisation, men att de endast föranledt
partiella förenklingar och förbättringar, utan att det stora
mål, som motionerna afse, kunnat vinnas. Jag bekänner mig
hysa den fruktan, att de illusioner, som detta Betänk, möjligen
hos en och annan framkallar, torde komma att gå upp i rök, och
tror, att man genom en ytterligare Komité icke särdeles torde
komma målet närmare. Jag anhåller att få med några ord utveckla
skälen för denna min åsigt, dem jag anser hufvudsakligen
vara att igenfinna i det högst egendomliga och sammansatta af hela
vårt statsskick, hvartill ett motstycke icke står att uptäcka i något
annat konstitutionelt land, och som i följd af denna sin beskaffenhet,
i hela vårt styrelse-maschineri framkallat en mängd
snart sagt besynnerliga förhållanden. Om vi till en början närmare
betrakta innehållet af den nu gällande Reg:sF:n, så skola vi
utan tvifvel tydligt uptäcka, att denna grundlag är tillkommen i
hast och under åtskilliga påtryckningar, föranledde å ena sidan
af fruktan för det nyss afskaffade enväldet, å den andra af farhåga
för återkomsten af frihetstidens mångvälde. Man har således vid
upställandet af <§§:ne sökt, så vidt man kunnat, att undvika dessa
svårigheter, men i följd deraf kommit att meddela åtskilliga hvar
-
I) en 4 April e. m.
121
annan motsägande föreskrifter. Ej underligt, då man velat åstadkomma
hvad som sannerligen icke lätt låter sig förena: en slarlc
konungamakt, men vid dess sida en mäktig representation. Det
är ock derföre, då man känner den af statsrätts-lärde antagna
nomenklaturen för särskilda styrelsesätt, icke så lätt att finna ut
hvad benämning man egentligen bör gifva åt det Svenska, sådant
det genom grundlagen bestämmes. Fäster man åter sin upmärksamhet
vid vår representation, så äro dess egenheter så många,
att jag knappast torde behöfva påpeka dem, helst som vi dagligen
erhålla förnyade bevis derpå. Vi hafva t ex. i dag här hört huru
man i timmatal öfverlagt om en fråga, som icke kunde leda till
något resultat, alldenstund den redan förut var genom 3 Stånds
beslut afgjord. Dessa exceptionella förhållanden inverka ock på
statsmakternes ställning till hvarandra. I intet annat land skulle
man kunna upvisa ett motstycke till hvad vi hos oss nyligen erfarit.
Man har äfven sett, att representanter, med anspråk att
åtminstone i någon mån anses som statsmän, kunnat tillåta sig
minutiösa undersökningar, för att utröna den längre eller kortare
tid den ene underordnade tjenslemannen i förhållande till den
andre behöfver använda för tjenstepligternes fullgörande, i ändamål
att dermed vederlägga Regeringens framställningar, eller som anse
högre embetsmäns vigt för samhället böra bedömas efter mängden
af det papper de förbruka. Men hos oss går sådant an. Betraktar
man vidare konseqvenserne i tillämpningen af den rätt, som enl.
grundlagen är Svenska folket tillförsäkrad, att få kontrollera Regeringens
hushållning med allmänna medel, så skall man finna, att
endast häri ligger en icke ringa grund till de olägenheter inom
vår styrelse-mekanism, som man vill, men knappast torde-kunna,
få i väsendtligare mån afhjelpta. Den som icke känner de petitesser,
som deraf kunna föranledas, kan icke derom göra sig någon
föreställning. Jag påminner mig nu ett förhållande med en enskild
sak, som jag ber att få omnämna, för att bestyrka mitt påstående.
Vid en läroanstalt i landsorten hade föreståndaren efter inventering
fått mottaga åtskilliga inventarier, bland annat en lineal.
Men som den ort, der denna läroanstalt var stationerad, lika litet
som hufvudstaden hade tillgång på snickare, försedde med godt
och torrt virke, så inträffade efter någon tid att linealen slog sig
och blef krokig, så att den icke vidare kunde för sitt ändamål
begagnas. Föreståndaren, som antingen var stark hushållare eller
ock ansåg sig icke behöfva af egna medel bekosta en för skolans
behof nödig persedel, ville nu gå den lagliga vägen för att få
linealen ersatt. Då måste han först låta verkställa besigtning för
att få undersökt och utrönt, det linialen verkligen var krokig och
således obrukbar; sedan uprättades kostnadsförslag för att bestämma
huru mycket en ny sådan skulle komma att kosta; och sedan allt
detta var gjordt, gick protokoll öfver förhandlingarna in till den
myndighet hvarunder skolan lydde, då denna lyckligtvis hade medel
tillgängliga för att afhjelpa bristen, som belöpte sig till 24 sk.
rgs, men hvilka dock icke kunde betalas annat än genom invisning
på LandtRänteriet i länet, der han måste skaffa sig ombud
122
Den 4 April e. m.
för att lyfta medlen. Hade nu den auktoritet, under hvilken
skolan hörde, icke haft några tillgängar att disponera, så hade densamma
nödgats i und:het anmäla förhållandet hos K. M., och den
vigtiga saken blifvit föremål för föredragning i Statsrådet, på det att
af besparingarne eller under någon annan T i 1 e 1,' nödiga medel
kunnat anvisas till anskaffande af — en lin ial. När vi alltså,
hvad våra styrelseformer angår, finna sådana högst egna förhållanden
rundt omkring oss, upstår verkligen tvifvel om, huruvida man
må kunna genomföra en reform i afseende å Embetsverkens organisation
till det omfång som Utsk. afser. Ty det synes på Utsk:s
motivering, att det icke vill hafva någon förändring i afseende å
principerne för sjelfva organismen. Deri säges nemi. tydligen, att
meningen icke är att få en MinisterStyrelse införd. Ville det hafva
en sådan, blefve det naturligtvis lätt för en Minister att omgifva
sig med skickliga personer, för hvilka han kunde hysa förtroende,
och åt hvilka kan kunde lemna utarbetandet af vissa saker, och
derigenom ernå resultater, för hvilkas vinnande nu, tid, arbete,
stora kostnader och många personor erfordras. Men han skulle då
äfven äga rätt, alt, om han vid sitt inträde i ministéren funne
embetsman som icke motsvarade hans förtroende, i deras ställe
insätta ändra, till hvilka han kunde hysa sådant. Detta ingår likväl
ej i Utslcs plan. Det säger uttryckligen, att det vill hafva
sjelfständiga embetsman; men tillåter dem dock icke att handla
på egen hand, utan föreslår att de vid vigtigare måls behandling
skola sammanträda och kollegialiter handlägga ärenderna. Och jag
må då med skäl fråga:' hvad blir skillnaden emot nuv:de förhållanden?
Efter min tanke lärer den endast komma att bestå deruti,
att presidents-embetena blifva indragna. Det är naturligt, att
ingen kan dermed vara mera nöjd än Presidenterne sjelfve, emedan
de då komme att sättas på indragnings-stat och finge behålla
sina löner, samt i verkligheten åtnjuta det lugn och den befrielse
från arbete, som man redan nu inbillar sig hafva fallit på dessa
embetsmäns lott. Men huruvida Ministrarne eller Dep:sChef:ne
skulle kunna upfylla sina derigenom ökade embetsbestyr, vill jag
lemna derhän. Vi veta att en allmän klagan fores just deröfver,
att de redan i följd af sina nuv:de åligganden, äro öfverhopade
med göromål. Skola de nu derjemte presidera i Colleg:na och
disputera med några envisa Råder, — ty sådana finnas Gudnås
också, — så blir icke mycken tid öfrig för deras egentliga embetspligter.
Saken vore visserligen hjelpt, om Dep:sChef:ne antoges
kunna för Collegiillåden hysa obetingadt förtroende; men de känna
dem kanske icke en gång_då de tillträda sina embeten, och Dep:sChef:ne
torde derföre, om de ej deltagit i en frågas kollegiala
beredning, ofta blifva tvungne att sjelfve göra arbetet om igen.
Jag kan alltså icke förstå, huru man vill hoppas, att, utan att —
som man säger — sätta yxan till roten, kunna vinna det mål
man söker. Man har anmärkt mot de Colkr, som hafva att sysselsätta
- sig med landets ekonomiska förhållande^ — och jag har
sjelf gjort denna anmärkn. då jag haft förtroendet att vara
Landsh., — att Colknas ledamöter, ehuru ägande mycken theore
-
Den 4 April e. m.
123
lisk embetsmanna-slucklighet, dock ej sällan saknade den praktiska
kännedom af landet, som man skulle önska. Detta förhållande är
likväl en naturlig följd af ännu en egenhet i våra institutioner,
till hvars afhjelpande R. St:r ingalunda visat sig villige. Det är
nemi. så stäldt, att embetsman, som praktiskt utbildat sig genom
tjenstgöring i landsorten, och der fått sin utkomst såsom Domare
eller Dep:sChefer vid Landslcge-ernbetena, icke finna med sin fördel
förenligt att inträda såsom ledamöter i ett Colkm. Man må
vara huru god patriot som helst, så måste man dock hafva sin
bergning; och den som fått en anställning såsom embetsman i
landsorten, har icke råd att avancera lill Col legi i Råd, knappt en
gång att blifva President. Jag känner till och med en stad utom
Stockholm, der aflöningen för Magistraten är sådan, att en Hådman,
icke skulle vilja byta löne-inkomster med Chehne för Rikets
Colkr. Huru kan man då hos dessa Colkr vänta den kännedom
om landets förhållande, som vore så vigtig för ärendernas fullständiga
beredning. I andra Colkr åter, der sådana praktiska
kunskaper icke erfordras, har man tillfälle att här i Stockholm
inhämta tillräckligt för att med utmärkelse fullgöra sina embetsåligganden,
hvarpå jag dagligen erhåller bevis, sedan jag i följd af
K. M:ts Nåd. förtroende tillträdt chefskapet inom ett af Rikets
Colkr, der ärenderna afgöras både så väl och så skyndsamt, att
det torde vara svårt att bitta på någon förändrad organisation,
som bättre ledde till dessa ändamål. Jag nämner detta, emedan
förtjensten af organisationen icke tillkommer mig utan min utmärkte
företrädare. På dessa skäl grundar sig min fruktan, att
man genom en ny Komités tillsättande icke skall, åtminstone i
märkligare mån, vinna det mål man söker. För min del kommer
jag dock att votera för bifall till Betänk., emedan det icke skadar
att man gör ett försök, och mångå försök, för att fullkomligt öfvertyga
sig om svårigheten att lösa detta problem, som Utsk. framställt,
att nemi. vinna fördelarne af en MinisterStyreise, utan att
antaga sjelfva institutionen.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Det nu ifrågav:de Utsk:s
Belänlct
synes mig innebära en bekräftelse på det behof, som ända
sedan 1809 vid så många tillfällen framträdt, af en mera genomgripande
reorganisation af Embetsverken. Jag kan således icke
finna, att det är något nytt som i Betänk:t framställes. Vi känna
litet hvar — och Betänk:t lemnar derom ytterligare påminnelser
— hela denna frågas historik; huruledes vid flera Riksdagar komitéer
blifvit hos K. M. begärda, för att utreda och behandla frågan.
När en och samma fråga kan så fortsatt och envist framkomma,
måste äfven något oafvisligt behof förefinnas. Dessa ko
mitéer
hafva ej heller alldeles varit utan resultater, hvaribland
kan räknas de judiciella målens frånskiljande från de administrativa,
och DepartementalStyreisens införande. Jag skulle tro, att
denna Styrelse står alltför isolerad, och borde sättas i närmare
förbindelse med för handen var:de administrativa Verk. Jag finner
således icke något skäl att afstyrka Betänk:t, utan tvertom att
124
Den i April e. m.
bifalla detsamma; men hela landet har hittills haft en mindre tillfredsställande
erfarenhet af komitéers tillsättande, alldenstund endast
kostnaderna varit för det allmännas räkning, men resultaterna
blifvit för allmänheten undangömda, utan att någon fördelaktig
verkan visat sig. Jag skulle således önska, att R. o. Ad. ville
förena sig i den af Utsk. föreslagna anhållan, det K. M. täcktes
vara betänkt på att taga ämnet i närmare skärskådande, för att,
om möjligt, kunna vid nästa Riksdag framlägga förslag derom; —
utan att R. St:r ingå med någon begäran om tillsättande af en
Komité, emedan det torde böra helt och hållet lemnäs åt K. Mits
Regering att i detta afseende förfara som den godt och bäst synes.
DepitsChefme äro dessutom i tillfälle att bättre än hvar och en
annan bedöma förhållandet och se huru sakerna böra anordnas.
Jag anhåller således om bifall till Utskis Betänk., med undantag
af det deri inryckta förslag, att R. St:r skulle begära tillsättande
af en komité; hvilket jag icke anser vara till ändamålet ledande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Äfven jag får
tillstyrka bifall till ifrågavide Betänk. Jag skulle derföre icke
hafva begärt ordet, om icke en föregide talare framställt åtskilliga
satser, dem jag icke anser mig kunna biträda. Hr Akerman har
nemi. yttrat, att den af Utsk. föreslagna hemställan föga torde
leda till något resultat, då Utsk. icke föreslagit införande här i
landet af MinisterStyrelse. Om Utsk. gjort ett sådant förslag,
hade det icke hållit sig inom den behöriga gränsen af sin befogenhet.
Införande af MinisterStyrelse skulle förutsätta förändring
af grundlagarne, och sådan tillhör icke Ekon.Utsk. att föreslå,
utan Constit.Utsk. Del förra har således icke kunnat gå längre
8n det gjort. Om man anser 1840 års DepartementalStyrelse innebära
ett närmande till MinisterStyrelse, så måste man också erkänna,
att den åtgärd, Utsk. nu föreslagit, nemi. att ställa de
Förvaltande Verken i närmare samband med Dapartma, är ettsteg
mot samma mål. Afven jag tror, att i samma mån som det kon
stitutionella
statsskicket utvecklar sig, vi närma oss till MinisterStyrelse;
men jag tror, att man i detta som andra hänseenden,
icke bör gå alltför brådstörtadt tillväga, hvilket Utsk. jemväl iakttagit,
då det icke på en gång tillstyrkt Collmas uphäfvande. Så
länge vår administration är så invecklad som den nu är, — och
en genomgripande förändring af densamma har det icke berott på
detta Utsk. att föreslå — så måste man äfven i viss mån bibehålla
den kollegiala formen, d. v. s. pröfningen af vissa kamerala
och andra likartade ärender måste fortfarande tillhöra Collina.
Att Utsk. förutsatt sjelfständighet hos ledamöterne, anser jag vara
en förtjenst. Jag skulle tro, att den talare, som med ett slags
sarkasm bemött denna, icke haft för afsigt att antyda det våra
Embetsverk skulle bestå af osjelfständige ledamöter, Man bar sagt,
att om en Minister blefve chef för ett Embetsverk, han ofta befunne
sig i den ställning att icke närmare känna Collmas personal,
eller dem, öfver hvilka han skulle presidera. Men detta är
ett förhållande, hvilket nu för tiden inträffar med nästan alla,
Den 4 April e. in.
125
sorn tillträda höga embeten, och har vid flera tillfällen varit fallet
just med den siste värde talaren sjelf. Jag skulle dock tro, att
det vore en vinst för en Minister att kunna lära närmare känna
egenskaperne och kapaciteten hos ledamöterne i alla honom underlydande
Embetsverk. Nu deremot händer det ofta, att han knappt
till utseende känner sina underordnade; oberäknadt att han måhända
en gång om året ser dem hos sig på en souper eller middag.
Genom det gjorda förslaget åsyftas just att Dep:lsChefen skulle
komma i närmare beröring med embets-och tjenstemän, tillhörande
de Verk, öfver hvilka han är den högre och bör vara den ledande
chefen. Han skall då kunna säkrare bedöma deras duglighet och
hvartill de bäst kunna användas. I st. f. att nu vara inskränkt
inom en trång krets af sin egen Expedition, bestående af 7 ä 8
tjenstemän, hvaraf större delen sysselsätter sig med de mest mekaniska
göromål, finge han då en mycket större krets af tjenstemän,
inom hvilken han kunde med tillit och efter egen kännedom välja
sina biträden och göra befordringar. I sammanhang med denna
fråga borde äfven befordringslagarne förändras, så att det icke
förnämligast skulle bero på tur och anciennitet, hvilken som skall
få företräde vid besättande af lediga sysslor, utan fastmer på den
öfvervägande och bepröfvade skickligheten samt lämpligheten för
tjensten. Om derjemte examensväsendet ordnas så, att ingen kan
i ett Colkm eller Depart. erhålla ordinarie plats, utan att genom
aflagda prof hafva visat sig dertill äga erforderliga insigter, så
tror jag, att de nuv:de förhållandena, hvaröfver så mycken rättmätig
klagan föres, skulle blifva betydligt förbättrade. Det torde
således ligga icke allenast i det allmännas, utan äfven i DeprtsChefmes
eget intresse att få denna sak utredd och att vinna en
sådan organisation som Utsk. påpekat. En värd talare, med hvilken
jag smickrar mig att ofta öfverensstämma i åsigler, och för
hvilken jag hyser stor veneration, har yrkat den modifikation i
Utsk:s hemställan, att R. St:r icke skulle begära nedsättande af
en komité, utan öfverlemna ärendet till Regeringens egen omsorg.
Jag skulle häremot ingenting hafva att invända, om R. St:r på
samma gång ställde till Regeringens disposition något visst anslagsbelopp
för att användas för detta ändamål. Men om så sker, blir
alltid resultatet, att den Minister, till hvars behandling frågan
hörer, anmodar sakkunnige män att jemte sig handlägga densamma.
Om nu dessa honom behjel p I i ga personer kollektivt benämnas komité,
eller Ministerns biträden, kan vara likgiltigt, helst om,
såsom det någon gång inträffat, Ministern af K. M. kallas att vara
Ordftde i komitéen och der leda öfverläggningarna. Namnet
gör ingenting lill saken. Jag får alltså tillstyrka bifall till Utslcs
förslag utan förändring.
Hr Gripenstedt, J o h. August: Detta ämne torde lämpligast
kunna sammanföras och betraktas under tvenne hufvudfrågor:
den ena, huruvida i den nuv:de organisationen någon förändring
är behöflig och nyttig; den andra, huruvida en sådan organisation,
som man vid flera tillfällen påyrkat, står i öfverensstämmelse med
12G
Den i April e. m.
våra lagar och institutioner, samt huruvida den är möjlig att verkställa.
I afseende å den första frågan, huruvida förändringen är
önskvärd och nödig, har jag redan för längre tid tillbaka, Vid
3844—45 årens Riksdag sökt att någorlunda fullständigt framlägga
skälen för min åsigt om behöfligheten af en förändring i detta
afseende, och den erfarenhet som jag sedermera, under en längre
lid ställd invid medelpunkten af Statsförvaltningen, varit i tillfälle
att inhämta, har icke föranledt mig att frångå denna min åsigt.
Jag vill så mycket hellre utan omsvep och förbehåll afgifva denna
förklaring, som jag vid flera tillfällen funnit att man missförstått
det yttrande, som jag d. 11 Oct. sisth år i sammanhang med löneregleringsfrågan
till Statsråds-protok-.t afgaf, och af hvilket man
velat draga den slutsats, som skulle jag anse allting i afseende på
inrättningen af vårt statsmaschineri vara f. n. väl bestäldt, och
ingen förändring häruti af behofvet påkallad. Så har icke varit
min mening. Jag har blott velat uttrycka den åsigt,' att icke
någon väsendtlig förändring i detta hänseende kunde verkställas
på det sätt, att man borttoge vissa delar af det hela, eller indroge
vissa embeten; utan att all förändring häruti bör ske i ett sammanhang
och efter en fullständig plan; hvarjemte jag yttrade,
att, då denna fråga vore så ingripande och behöfde så lång lid
till förberedelser, det enl. min tanka icke kunde vara skäl att
under afvaktan af dess lösning upskjula den nödvändigt påträngande
löneregleringsfrågan. Man har äfven velat lägga Regeringen
till last, att densamma icke i sammanhang med denna sistnämnda
fråga framställt förslag om en nödig reorganisation af hela Statsförvaltningen.
Om denna förebråelse riktas personligen mot mig
såsom föredragande för FinansDepart:tet, så är den fullkomligen oförtjent,
emedan frågan om EmbetsVerkens reorganisation icke hörer
under det Depart., som blifvit mig i Nåder anförtrodt. Men för
öfrigt tror jag, att man icke gerna kan undgå att inse och erkänna,
att det varit nära nog omöjligt att vid detta tillfälle framlägga en
allmän, omfattande organisationsplan. Må man besinna huru djupt
ingripande en sådan måste vara; och det skall finnas tydligt, att
man icke — så att säga — improviserar en dylik, och att tiden
icke medgifvit den grundliga pröfning och undersökning, som härtill
erfordras, allraheldst då det är nödvändigt, såvida någonting
väsendtligt skall vinnas, att i sammanhang härmed äfven grundlagen
i flera delar förändras.
Den andra frågan, som jag upställde, nemi. huruvida en sådan
organisation, som man nu yrkat, vore med våra öfriga institutioner
samt våra grundlagars bokstaf och anda öfverensstämmande,
tror jag böra besvaras allt eftersom man önskar att reorganisationen
skall blifva mera eller mindre omfattande. Svårigheten af en
reorganisation anser jag, i likhet med den förste talaren, i denna
fråga, ligga deruti, att man väl önskar den förändring man finner
vara af behofvet påkallad, men icke vill underkasta sig de konseqvenser,
som deraf blifva en följd. Yi hafva redan haft 2 särskilda
Utsk. och en komité för att utreda dessa frågor, och deras
arbeten äro utan tvifvel af ganska stort värde; men de hafva
Den 4 April e. m.
127
samtliga kommit till det resultat, att någon kraftigt verkande förändring
icke kunde ske, så framt den icke ställdes på basen af
MinisterStyrelse. Denna åter förutsätter en helt annan förvaltningsgrundsats
än den här i landet nu gällande, och medförer äfven i
afseende å embetsmännens oberoende vissa inskränkningar, som
jag icke tror kanna vinna bifall hos oss. Då man således uti
ifrågav:de Betänk, icke vill gå in på principen af MinisterStyrelse,
så torde icke heller någon annan utsigt till förbättring finnas, än
att man partiellt gör de jemkningar, som äro af största behof påkallade;
men deruti ligger just, såsom jag redan nämnt, svårigheten,
att ingenting kan uträttas, utan att man bygger om hela
systemet på en annan grundval. Det är — om jag får nyttja en
liknelse — ungefär så som om man hade ett mekaniskt verk, t. ex.
ett urverk konstrueradt med pendel, och ville komma ifrån pendeln
såsom alltför mycket skrymlig och besvärlig. Detta går visserligen
också an, men endast med det vilkor, att man omkonstruerar
verket efter en helt annan princip; t. ex. af det slag,
som vi bära i våra fickor; men icke låter det sig göra att bortplocka
vissa delar af verket utan att ändra systemet. Och det är
just med afseende å do stora, nästan sagt, oöfvervinneliga svårigheter,
som möta, att med hvarandra sammansätta eller sammanjemka
tvenne olika systemer, hvilka hvila på väsendtligen olika
grund, som jag, åtminstone för tillfället, icke ser någon så lätt
begagnelig utväg, som Etsk. tyckes hafva föreställt sig, att behålla
den nuv:de grunden, men ändå kunna komma till det åsyftade
målet: förenkling i administrationen, och ett närmare sammanhang
mellan RegeringsDepartma och de underlydande Embetsverken. Något
torde visserligen i detta afseende kunna göras, men jag måste likasom
den första talaren i denna fråga säga, att — ehuru gerna
jag skulle vilja i detta fall få orätt — jag fruktar, att vid den
närmare skärskådning af frågan, som jag, långt ifrån att vilja på
något vis motverka, tvärtom på det högsta sjelf önskar, skall visa
sig, att man möter större svårigheter än man från första början
kunnat föreställa sig. Jag har således ingenting alls emot att en
komité nedsättes för att ytterligare undersöka saken och föreslå
de förbättringar som låta sig verkställa; och i afseende å formen
tror jag att Utsk:s förslag har företräde framför Gr. Anckarsvärds,
synnerligen af det skäl Hr Dalman redan anfört, eller att, om
R. St:r sjelfva begära en komité, så är K. M. i och med det
samma
äfven bemyndigad alt af öfverskotten på Statsverkets inkomster
taga de medel som för ändamålet erfordras. Jag tror dessutom,
att Gr. Anckarsvärd gjort våra komitéer orätt, — åtminstone
sednare tiders — då han icke velat erkänna, att deras arbeten
varit af någon nytta. Det är likväl allom kändt, att på
dessas arbeten grundats åtskilliga af K. M. till R. St:r gjorda
framställningar, som dels äro, dels — efter hvad jag hoppas —
skola blifva af R. St:r bifallna, till gagn för det allmänna, och
till heder för dem som varit i komitéerna sysselsatta. Jag får
för min del tillstyrka bifall till Utsk:s Betänk.
128
Den 4 April e. m.
Hr Hjerta, Lars: Då något egentligt motstånd icke för
sports
mot den af Utsk. gjorda hemställan, hade jag helst velat
blott i hufvudsaken instämma i Hr Dalmans anförande. Men då
yttranden här blifvit afgifna, hvilka ändock påkalla en och annan
anmärkn., och ämnet är af stor vigt, tror jag mig icke böra
göra afseende på några minuters uppehåll, derest det kan lyckas
framdraga några omständigheter, förtjenta af - att tagas i betraktande,
då frågan kommer under Eegeringens pröfning. Jag tror för
min del icke, att de svårigheter, som man ansett vara förenade
med denna frågas lösning, äro så stora som man velat påstå.
Den förste talaren har ansett denna fråga slå i sammanhang med
hela vårt statsskick och våra grundlagar; och har anfört en ganska
underhållande anekdot om en linial såsom bevis på de petitesser,
sorn inom vår Statsförvaltning kunna blifva föremål för behandling.
De omständigheter, den värde talaren vidrört, stå dock, enl. mitt
omdöme, icke i något ovilkorlig! sammanhang med eller beroende
af organisationen inom Embetsverken. Det kan icke vara tvifvel
underkastadt, att ju Regeringen skulle äga rätt att ställa till en
underordnad myndighets disposition en tillräcklig summa för att
bekosta både en linial och åtskilligt annat smått, utan behof af de
omgångar som här blifvit relaterade. För öfrigt ber jag att få
fästa upmärksamheten på, att då det under långliga tider klagats
öfver tröghet och långsamhet inom Embetsverken, denna klagan
måhända till någon del haft sin grund deruti, att allmänheten,
hos hvilken den varit gängse, icke så noga skiljt emellan de särskilda
grenarne af Förvaltningen. Personer på landsbygden, som
baft ärender att bevaka i hufvudstaden, hafva t. ex. förblandat
lagskipningsärender med sådana som afgöras i Colleg:na; andra
som bo här hafva funnit svårigheter och uppehåll vid sakers behandlande
i Tullverket eller i Banken. Detta har bidragit att
gifva en viss vigt åt omdömet om Embetsverkens långsamhet i
allmänhet, när den ene och den andre komma tillsammans och
lägga ihop sina klagomål. Men om man i afseende på de Förvaltande
Verken särskilt går till sjelfva grunden och orsaken,
hvarföre skäl varit att klaga öfver långsamhet i ärendernas behandling
och afgörande, så tror jag erfarenheten skall visa, att
felet för det mesta legat i sjelfva ordningen och fördelningen af
arbetet, eller i sådana förhållanden i öfrigt, som det helt och
hållet kunnat ankomma på Regeringen att undanrödja, oberoende
af någon Embetsverkens reorganisation. Dessa orsaker synas först
och främst härröra derifrån, att en sådan mängd ärender gå till
Regeringen, hvilkas afgörande ganska väl kunde öfverlemnas till
Collegma eller lägre myndigheter. Huru kommer det t. ex. till,
mine Hrr! att i denna stund det är omöjligt för en embetsman,
hvilken som helst, att resa till ett utländskt bad, utan att begära
permission hos K. M., eller att en underordnad myndighet insänder
hans ansökning, hvarvid denna myndighet naturligtvis skall
först handlägga ärendet och afgifva sitt utlåtande, eller också få
ansökningen till sig remitterad för att höras deröfver? Kunde
icke genom ett enkelt beslut af Regeringen ställas så lill, att de
myn
-
Den 4 April e. m.
129
myndigheter, som dertill kunde ifrågakomma, erhöll rätt att i
första hand afgöra en mängd mindre betydande mål, som emellertid
Regeringen tyckes lägga vigt på att bibehålla för sig, oaktadt
alla de påminnelser, som i detta afseende tid efter annan gjorts
genom pressen. Öfverhufvud skall man ock. vid närmare betraktande
af saken, finna att den klagan, som ftgt rum, men som jag
tror, numera har till'någon del uphört, om man undantager rätlegångs-mål,
ägt sin anledn. mera i sjelfva de ekonomiska författningarne
än i Embetsverkens organisation. Jag vill blott taga ett
exempel, hvilket torde ligga nära till hands för den värde talare
sorn yttrat sig om I in ialen, såsom varande President i BergsColhm.
Om i förra tider, då BergsColhm var under sin gamla organisation,
och 1803 års SmidesFörfattn. ännu gällde, en bruksägare önskade
att öka sitt smide med ett par hundra Skepp.-d, — kunde han då
gå in till BergsColhm, för att få detta beviljadt? — Nej, han
måste gå till K. M.,,som remitterade detta mål till BergsColhm,
hvilket ej heller kunde direkt afgöra det, utan aflat en skrifvelse
till Bergmästaren i orten, med förordnande för denne, att hålla
undersökning, huruvida sökanden hade tillräcklig koltägt. Till
denna undersökning skulle alla grannarna kallas tillräckligt lång
tid förut, för att kunna vara beredde på sina invändningar. Sedan
undersökningen blifvit verkställd, hade Bergmästaren naturligen
en rund tid på sig för att skrifva sin berättelse derom; och när
saken sålunda återkom tili Colhm med digra protok:r och protester,
remiflerades denna undersökning till AdvokalFiskalen. När
den åter hunnit derifrån, kunde Colhm möjligen finna, att ett formfel
blifvit begånget, till följd hvaraf ärendet ånyo remitterades tillbaka
till Bergmästaren. Sedan saken således gått fram och tillbaka,
skulle Colhm slutligen afgifva sitt underd. utlåt, till K. M., innefattande
tillika en recit af stor vidlyftighet om hvad som passerat.
Först härefter förekom frågan i konseljen. Härpå utfärdades en
K. Resolution samt Bref till BergsColhm, som nu ändtligen fick
meddela det äskade privilegiet, hvilket slutligen äfven skulle af
Bergmästaren inregistreras. Nu hemställer jag till I.C o. Ad., huruvida
det icke här var sjelfva författn:ne och icke Embetsverkets
organisation, som vållade den stora omgången; och de likartade
fallen af andra slag äro otaliga. Emellertid kunde den näringsidkande
icke alltid urskilja detta, utan man sade, att det är förskräckligt
hvad det går långsamt i Emhetsverken i Stockholm.
Derföre vill jag visserligen icke neka, att äfven nu detta stundom
kan vara fallet; men jag tviflar på att det onda skulle kunna afhjelpas
genom indragning af några Ijenster, och jag är i det fallet
fullkomligt ense med Hr Gripenstedt, att, omså skulle ske, kunde
endast blifva fråga om några af de mest underordnade, såsom
Notarier och Kanslister. I dess ställe måste jag säga, att i några
Verk, såsom t. ex. KammarColhm, äro embetsmännen så öfverhopade
af göromål, att deraf kommer långsamheten i dessas behandling;
och der behöfdes det snarare tillökning i ledamöternes antal
och således högre anslag för Verket i det hela. Hvad åter beträffar
svårigheten, att sätta de lägre Emhetsverken i sammanhang med
V. H. 9
ina
Den 4 April e. m.
DepartementalStyrelsen, och det påståendet, att sådant icke låter
sig göra utan MinisterStyrelse, samt att denna åter icke låter förena
sig med oberoende och sjelfständighet hos embetsmännen,
utan nödvändigt kräfver deras afsättlighet efter godtycke, så ber
jag att helt och hållet få bestrida detta påstående, helst detta kan
ske på grund af ett bestående förhållande, som har en lång erfarenhet
för sig, nemi. förhållandet med våra landtregeringar. De
bestå af en Landsfr., LandsSekret. och LandsKamr., som tillsammans
bilda en fullkomlig MinisterStyrelse; och jag tror icke, att
man äfven i andra länder skulle kunna upvisa någon mera enkel
och ändamålsenlig organisation. Det är sannt att man nu' vill
göra den ännu mera ministeriel! genom att tillägga Landsh. rätt
att suspendera sin Kam:re och Sekret. Jag anser icke, att man
precist bör klandra de personer, som när de sjelfva äro Ministrar,
vilja införa en MinisterStyrelse, väl vetande, att från en
Ministers ståndpunkt man kan vilja röra sig så fritt som möjligt,
och — som ordspråket säger: »den som blir Kung, nog blir han
royalist», och hvem älskar icke den ljufva makten; men det är
en helt annan fråga om det också är skäl att tillfredsställa en
sådan åtrå. I det fallet är jag af annan tanka. Jag har ansett
det vara skäl att tillkännagifva denna min mening, nemi. att det
hufvudsakliga hindret mot ärendernas snabbare gång onekligen
ligger deruti, att Regeringen sjelf icke vill släppa ifrån sig en
mängd af hvad en värd talare här kallade pelilesser; ty om den
det ville, om de underordnade Verken finge tillfälle att afgöra en
mängd sådana saker, utan afvaktan af den omgången, att man
skulle först vända sig till Regeringen, så skulle största anledn:n
till de klagomål, som nu förnimmas öfver långsamheten i Embetsverken,
blifva undanröjd.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm, att under densamma blifvit yrkadt dels bifall
till Utsk:s Betänk., dels af Gr. Anckarsvärd, att detsamma måtte
bifallas med den förändring, att i st. f. orden: »det K. M. täcktes
förordna en Komité af sakkunniga personer för att afgifva yttrande
och förslag», infördes: »det K. M. täcktes låta utreda.»
Propos. till bifall å förev:de Betänk, blef härefter framställd
och besvarad med Ja.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtslcs d. 21 sist!. Mars och
d. 1 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 44, i ani. af K. M:ts Nåd.
Propos., ang:de uplåtelse af vissa delar af Jönköpings f. d. fästnings
område till Jönköpings stads disposition för ny tomtreglering
derstädes.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredr. Nils: Jag ber om
ursägt att jag besvärar R. o. Ad. roed några ord, som egentligen
bordt yttras i sammanhang med R. o. Ad:s nyss fattade beslut
ang:de Allm. Besv.- o. Ekon Utsk:s Betänk. N:o 67 om indragning
af KrigsHofRm. — StatsUtsk. har i sitt Betänk, öfver 2:dra Hufvud
-
Oen 4 April e. m.
131
Titeln tillkännagifva, att det upskjutit frågan om anslags beviljande
för KrigsHofRm tilldess R. St:r fattat beslut öfver den om
dess indragning väckta motion. Då det emellertid är ovisst huru
lång tid kan förflyta, innan denna fråga blir definitift afgjord,
och det hvarken vore lämpligt och nyttigt eller ens görligt att
låta krigslagskipningen under tiden lida afbrott eller ligga nere,
hvilket skulle blifva händelsen, om icke anslag till KrigsHofR:n
under tiden beviljades, så hade jag önskat, att härpå få fästa StatsUtslos
upmärksambet, och anhåller derföre, det R. o. Ad. måtte
tillåta att mitt anförande får till StatsUtsk. remitteras, för att
tagas i behörigt öfvervägande då Utsk. kommer att företaga frågan
till behandling.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Jag för min del skulle
tro, att StatsUtsk. finge ändå mera ledning, om R. o. Ad. beslöt
att aflåta en särskild skrifvelse i ärendet, som skulle StatsUtsk.
meddelas: ty det yttrande, som Gr. Gyldenstolpe anhållit måtte
remitteras, utgör blott en enskild persons yttrande, hvarvid ej
torde kunna fästas så stor vigt som vid ett Ståndets beslut.
Gr. Gyldenstolpe: Jag vågade icke smickra mig med den
föreställningen, att hela Ståndet skulle förena sig om den af mig
framställda åsigt; men jag skulle naturligtvis dermed blifva högst
belåten, emedan mitt yttrande då finge anses som ett uttryck af
R. o. Ad:s åsigt, samt under sådan form till Utsk. remitterades.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Såvida jag kunnat fatta
R. o. Ad:s beslut i fråga om indragning af KrigsHofR:n, så inne
fattade
detta icke, att en särskildt skrifvelse skulle till K. M.
aflåtas, utan var blott ett uttryck af R. o. Ad:s enskilda åsigt i
ämnet. Jag tror då det vara alldeles nödvändigt, att det anförande,
som Gr. Gyldenstolpe i saken afgifvit, får komma till StatsUtsk:s
kännedom, och instämmer jag således i Hr Gr:ns begäran
om remiss deraf.
Frih. Raab, Adam Christian: För min del har jag icke
något emot att enskilda ledamöters yttranden må remitteras till
Utsk., men att R. o. Ad. skulle så stanle pede instämma i ett
sådant yttrande, tror jag skulle vara ett ganska farligt prejudikat.
Jag anhåller derföre, att Gr. Gyldenstolpes begäran om remiss
måtte få hvila på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Frih. Raab begärt att
Gr. Gyldenstolpes begäran om remiss af dess yttrande till StatsUtsk.
, må läggas på bordet, R. o. Ad. torde finna lämpligt att
upskjuta discussionen öfver denna fråga.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag kan icke inse
annat än att Ståndet måste hafva lika mycken rätt att kommunicera
sitt beslut åt StatsUtsk., som att göra detta med någon leda
-
132
Den 4 A p ril e. m.
mots enskilla yttrande. Det se<lnare lemnar ingen ledning för
Utsk., hvaraf detta kunde bedöma frågans behandling inom Ståndet.
Deremot förmodar jag att StatsUtsk. bar tillfälle att från ExpedUtsk.
inhämta, huru frågan blifvit af de andra Stånden behandlad,
och således äfven huru det sått hos R. o, Ad. Skulle det deremot
anses nödigt, att något särskildt meddelande göres, så är väl bättre
att detta sker genom ett prot:s-utdr., än genom remitterande af
en enskild ledamots yttrande.
Föredrogs ånyo oc-h bifölls StatsUtsk:s d. 21 sisth Mars och
d. 1 dennes pä bordet lagda Utlåt. N:o 45, i ani. af K. M:ts Nåd,
Propos. angtde utbyte af indragna Militie-bosta Ilena N:o 1 Steglinge
och N:o 8 Plöninge vid Skånska HussarReg:t emot Höganäs
stenkolsverks ägande andelar i krono-skattehemmanen N:o 1 Vestra
Klappe och N:o 1 Östra Klappe i Malmöhus Län.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs d. 2! sisth Mars och
d. 1 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 46, i ani. af erhållne åler
remisser
å Betänk. N:o 18, ang:de R. St:rs år 1855 församlade
Revisorers Berättelse om verkställd granskning af Statsverkets samt
andra af allmänna medel beslående fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning under åren 1852 och 1853, biföll R. o. Ad. l:sta och
3:dje punkterna af förev:de Utlåt., hvilket i öfriga delar ej ansågs
föranleda till annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Föredrogs ånvo och bifölls StatsUtsIcs d. 21 sisth Mars och
d. 1 dennes på bordet lagda Utlå^t. N:o 47, i ani. af väckt motion
om rättighet för allmogen inom Ase härad af Skaraborgs län att
erhålla utsyning å kronoparkerne Hunne- och Halleberg.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande LagUlskrs
d. 21 sisth Mars och d. 1 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 22,
i ani. af väckte motioner om förändring af vissa delar af hvad
stadgadt' finnes ang:de dammluckas öpnande.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s afstyrkande af bifall
till RiksdagsFullmäktigen Wallmarks motion om förändring af den
tid, som för dammluckas öpnande i vissa Län är vorden bestämd
genom K. Förordn. d. 23 Aug. 1851.
Då sedermera lörekom Utslcs tillstyrkande i ani. af RiksdagsFullmäktigen
Smedbergs motion om förändring af den del i 6 §
20 Cap. ByggningaB:n, som angår påföljden för underlåtenhet att
i rätt tid öpna dammlucka, yttrade sig
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: LagUtsk. har i detta
Betänk, föreslagit högre böter för underlåtenhet att updraga dammlucka
för den tid som är stadgadt; men Utsk. har dervid förgätit
att nämna, det Sfven skadestånd skall utgöras af den, som gör
Den 4 April e. m.
1311
sig lill denna förseelse förfallen. Dessutom säger LagUtsk. i sitt
förslag till beslut, »i afseende på dammluckas öpnande å tid, som
genom lag och författningar bestömmes.» Jag tior det varit bättre
att begagna uttrycket: »är bestämd.» De anmärkn:r jag nu tagit
mig friheten framställa, torde bevisa att ordställningen i beslutet
är af den beskaffenhet, att det icke hör antagas, hvarföre jag får
anhålla om afslag på Betänict.
Gr. Sparre, Erik: De ordalag, som här blifvit använda,
flro valda med särdeles omsorg och härflyta deraf, alt för icke få
år sedan förändrades med afseende på Norge föreskrifterna i detta
fall. Det är äfven möjligt, att sådana förändringar ytterligare
komma att för särskilda landsorter vidtagas, och att således den
tid, som nu är bestämd för dammluckas öpnande, framdeles varder
annorlunda bestämd. Jag får således anhålla om bifall till LagUtslcs
förev:de Betänk.
Hr Palmcrantz: Den siste talarens yttrande har just styrkt
mig i min nyss framställda åsigt. I anledn. af hvad han yttrade,
synes det som hade LagUtsk. föreslagit detta stadgande med afseende
på hvad som framdeles varder föreskri fv i t och bestämdt.
Jag skulle deremot anse lämpligare att göra stadgandet! med afseende
på hvad som nu är förhanden.
Utsk:s ifrågav:de tillstyrkande blef uppå härefter framställd
propos. af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo LagUtslcs d. 21 sisth Mars och d. 1 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 23, i ani. af väckt motion om införande
af en s. k. summa appel 1 abil is.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag är visserligen
icke jurist, men med den kännedom vi alla äga, om den massa
små mål som dragas under de högre Domstolarne, mål, hvilka ofta
äfven för den vinnande parten medföra verklig förlust. (Gr. Sparres
reservation uplyser t. ex., att Högsta Domstolen får döma
öfver en summa af 3 skilling), hemställer jag till enhvar, om icke
en »summa appellabilis» är af behofvel påkallad. Den har äfven
förut funnits i vårt land, och just till samma belopp som Utsk.
nu föreslagit. I Frankrike är den ett par hundra francs, i England
betydligt högre. Jag tillstyrker således bifall till Gr. Sparres
reservation.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag är lika litet jurist
som Gr. Björnstjerna, men har dock icke samma upfattning af frågan
som han. Jag tror det vara ganska besynnerligt att stadga en
summa appellabilis. Det är sannt, att en sådan förut funnits,
men det var så länge vi hade LagmansR:ne. Nu veta vi, att våra
unga jurister måste först börja lära sig att praktisera vid Under
-
i.'14
D e ii 4 April e. m.
Domstolarne, och ulan att vilja förtänka dem det, så må man icke
heller förtänka allmänheten, att hon icke kan hafva så stort förtroende
till dem vid deras första försök i rättsväg. Summan må
vara stor eller liten, så ligger det då alltid en hårdhet deruti,
att man vet att man icke kan öfverklaga detta beslut. Dessutom,
hvar är gränsen för denna summa appellabilis? Hvad som för
Gr. Björnstjerna är ett obetydligt belopp, kan för den fattige vara
af icke ringa värde. Jag får således för min del tillstyrka bifall
till Utsk.s Betänk.
Gr. Sparre, Erik: Vid Domstolen tager man icke i betraktande,
huruvida det är frågan om ett större eller mindre belopp.
I detta afseende instämmer jag fullkomligt med Frih. Raab; ty
hvad som är litet för den ene, kan vara mycket för den andre.
Emellertid kan det inträffa att den part, som vinner i en högre
Domstol, likväl kommer att, i anseende till rättegångskostnaderna,
på det hela tapet förlora; och frågan blir då huruvida det kan
vara skäl, att låta honom gå till denna högre Rätt. Lagen stadgar
nemi. att, om jag tappat i den lägre instansen och vinner i
den högre, så skola rättegångskostnaderna qvittas. Nu är förhållandet,
att det nästan aldrig inträffar, att rättegångskostnaden
i HofRrn understiger 25 Rdr Rmt, eller just den summa, som här
är ifrågasatt att fastställas. Kan det då vara någon fördel i att
för en mindre summa gå till den högre Rätten, då man i alla
fall kommer att i rättegångskostnad vid denna utgifva ett belopp,
öfverstigande det, hvarom tvistas; och då man icke får annan vinst
än glädjen att kunna säga: »jag har dock vunnit på min motpart.»
Med stöd af ett sådant resonnement hafva äfven de flesta länders
lagstiftningar stadgat en summa appellabilis. Domstolens ändamål
är icke, att parter skola få den glädjen att triumfera öfver hvarandra,
utan att hvar och en skall få ut sin rätt; det kan icke
vara Statens pligt att underhålla Domstolar blott för trätlystna
menniskor, som vilja tvista utan att kunna dermed något vinna
eller uträtta. Om i de lägre instanserna sitta domare med för
ringa erfarenhet, så återfaller detta fel på ÖfverR:ne, som icke
vid deras tillsättning efterse, att de äga tillräcklig skicklighet;
och om sådant icke alltid är görligt, så är detta en följd af de
menskliga institutionernas ofullkomlighet; men deraf bör icke dragas
den slutsats, att man skulle tillåta Frih. Raab eller hvem som
helst annan att gå till K. M. för en sak, som blott rörer 24 sk.
Om institutionerna skulle så ordnas, att enhvar finge tillfälle tillfredsställa
sin trätlystnad, så måste Domstolarne blifva dubbelt så
starkt besatta som de nu äro. Jag tror således det var ett misstag,
då man borttog summa appellabilis på samma gång som LagmansR:ne
uphäfdes; och att man förr eller sednare skall finna sig
föranlåten att ånyo stadga en sådan summa, för att förekomma, att
trätlystna skola till högsta instansen fullfölja småaktiga tvister.
Då det är af vigt, att R. o. Ad. vid detta tillfälle tillkännagifver
sin tanka, instämmer jag med Gr. Björnstjerna i det yrkande, att
,Utsk:s Betänk, måtte blifva återremitteradt.
Den 4 April e. m.
135
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag är lika litet
nu sorn vid de flesta andra tillfällen böjd att instämma med Gr.
Sparre. Jag tror, att afskaffandet af summa appellabilis var ett
framsteg i vår lagskipning, och att man således icke nu bör åter
införa densamma. Svenska lagstiftningen har ganska många företräden
framför andra länders, isynnerhet framför Englands, hvilken
i så många afseenden är högst betungande för folket, Det är en
känd sak, hvilka svårigheter som möta för den fattige i England
att vinna rättvisa, så vida han icke har någon rik gynnare, som
bestrider rättegångskostnaderna, emedan dessa äro så orimligt höga.
Bland omständigheter, som härvid böra tagas i betraktande, är
äfven den höga summa appellabilis, som der finnes stadgad. Jag
tror, att man bär i Sverige icke bör afsäga sig rättigheten att få
rättvisa för någorlunda godt pris. Gr. Sparre har sagt, att om
man tvistar om en så ringa summa, att rättegångskostnaden öfverstiger
densamma, så tjenar en sådan rättegång till intet, och Gr:n har
således föreslagit denna summa till 25 R:dr. Det är ganska illa om
HofR:n tagit till princip att för den tappande icke bestämma rättegångskostnaden
högre än denna; men detta är något som ligger
HofR:n till last, och bevisar alldeles icke riktigheten af Gr. Sparres
sats. Jag får således tillstyrka bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Ribbing, Arvid: Jag anhåller alt få veta hvad de
öfriga Stånden i denna fråga fattat för beslut.
I ani. häraf uplyste underl. Riddarh.Sekret, att prot;s-utdr.
ankommit som utvisade, att Borgare- och BondeSt:n bifallit LagUtsk:s
förevide Betänk., men att PresteSt:s i ämnet fattade beslut
ännu icke blifvit R. o. Ad. meddeladt.
Frih. Wrede, Casimir: Det är i Utslcs Betänk, redogjordt
för, när summa appellabilis hos oss fanns och när den försvann.
Den fanns nemi. då LagmansRätt och RådhusR:n utgjorde
andra instans. När den förra indrogs och den sednare nedflyttades
till första Domstol i stad, uphörde också summa appellabilis. Nu
är det fråga om att införa en sådan summa, sedan en instans
blifvit borttagen. Det är således något alldeles nytt, och icke en
återgång till det gamla. Man har föreslagit 25 R:dr; men i afseende
derå får jag anmärka, att en saks värde alltid blir något
fullkomligt relativt, och äfien denna summa, huru ringa den må
synas, kan för mången vara ganska betydande. I alla fall lärer
det väl icke vara med rättvisans idé förenligt, att sätta en trängre
gräns för dennas åtnjutande. LagUtsk. har äfven genom sin redogörelse
visat, att vinsten af ett sådant stadgande skulle blifva
ringa, ty det skulle komma i fråga att tillämpas endast i mål af
civil natur, och de utgöra icke hälften af sila mål som förekomma.
Bland dessa äro åter många af den beskaffenhet, att värdet icke
kan utrönas; och flertalet angår sådana saker, som vida öfverstiga
25 Rdr i värde.
136
Den 4 April e. m.
Gr. Sparre har äfven söht yttre skäl till stöd för sin reservation.
Han säger nemi., att rättegångskostnaden i HöfR:n upgår
till minst 25 Rdr, och att, om jag tappat min sak i UnderRätt
men vinner i HofRätt, så har jag derigenom icke egentligen något
vunnit, emedan rättegångskostnaderna qvittas. Det är visserligen
en allmän regel, att rättegångskostnader skola qvittas då man tappar
i en Rätt och vinner i den andra; men jag har som domare deltagit
i många beslut, der dessa kostnader blifvit tillerkända den
part, som tappat i UnderRätt och vunnit i andra instansen. Jag
vill vidare t. ex. tänka mig ett kontrakt, hvaruti finnes en stridig
punkt, som just handlar om ett sådant belopp, eller 25 Rdr.
Denna fråga kommer före en gång om året i 20 §r; saken angår
hvarje gång endast 25 R:dr, men då den hvarje år återkommer,
så rörer den i sjelfva verket en mycket högre summa, och då
kunde det vara skäl att underställa utslaget en högre Rätts pröfning,
äfven med risk att genom mistning af rättegångskostnaden
för tillfället ingenting derpå vinna, Jag får på dessa skäl till
styrka
bifall till Betänk.
Gr. Sparre: Att en talare, Hr Dalman, i detta fall likasom
i många andra, icke kan instämma i min åsigt, smärtar mig på
det högsta, men-kan icke förvåna mig, då han icke upfaltat# mitt
yttrande rätt, utan tvärtom diametralt motsatsen af hvad jag sagt.
Att vi således icke kunna öfverensstämma, finnér iag tydligt.
Hvad åter angår den siste värde talarens yttrande, så får jag säga,
att domaren måste lyda lagens föreskrift, att rättegångskostnaderna
skola qvittas, då en part tappar i ena instansen och vinner i den
andra. Om undantag i detta fall förekomma, så inträffa de högst
sällan, jag har åtminstone icke sett några exempel derpå; och det
måste vara särdeles bindande omständigheter för handen, om domaren
skall kunna, med lagens nuv:de innehåll, tillägga den vinnande,
som förut tappat, ersättning för rättegångskostnaden. Hvad
det andra fallet beträffar, om en rättegång angrde utbekommande
af en årlig afgift, omfattar flera år, så är det ju klart, att, om
afgiflen är 15 Edr och jag söker ut afgiften för två år, så är
summan 26 Rdr, och då kan jag gå till högre instans. Det är
visserligen sannt, att 50 Daler voro i 1734 års Lag stadgade för
vad från andra instansen ; men 50 Daler voro på den tiden något
helt annat än 25 Rdr nu äro; och för öfrigt är LagmansErn uphäfd
just på den grund, att man ansåg denna Domstol icke i
någon väsendtlig mån skiljd från HäradsRm, emedan den blott
ägde en lagfaren ledamot. Jag har aldrig sagt, alt det är med
afseende på summans obetydlighet, som jag skulle vilja vägra den
rättssökande att gå genom alla instanserna; men jag vill medgifva
honom det endast i det fall att han deraf har någon nytta, och
kan han det icke hafva, så är det också onödigt; den rättssökande
som icke känner lagens stadgande att rättegångskostnaderna qvittas,
utan föreställer sig, att, om han vinner i den högre instansen, så
skall rättegångskostnaden honom godtgöras, finner sig ganska ofta
bedragen. Vore lagens stadgande i detta fall tillräckligt bekant,
Den 4 April c. m.
137
så är jag öfvertygad att en stor del af dessa vad skalle uphöra.
Jag uprepar ännu en gång, hvartill gagnar det att lemna trätlystna
personer tillfälle att fortsätta en tvist, då ingendera kan deraf
hafva någon nytta ? Jag är långt ifrån att vilja förneka någon
att fullgöra sin sak, då han dertill föianledes af ett verkligt intresse;
att blott och bart tillfredsställa processlystnaden, dertill
finner jag ej Dornstolarne vara inrättade.
Hr Ribbing: Jag trodde att de värde talarne upfattade
min mening, då jag tog mig friheten begära uplysning om huru
de andra Stånden i denna fråga beslutat; men jag ser att jag
häruti misstagit mig. Genom Utsles Betänk, är afsteg af motionen
tillstyrkt, och sedan 2 Stånd b i fa I i i t Betänk., är det således omöjligt
för talarne på någondera sidan att få sin mening gällande,
isynnerhet för den siste, som yttrat sig för afslag af Betänk.; och
jag erinrar mig hans egna ord, att man icke har råd att underhålla
Domstolar blott för alt parterne skola hafva det nöjet att
få rätt.
Frih. Raab: Jag måste ännu med några ord upträda mot
Gr. Sparres jurisprudens. Jag anser det nemi. vara en så farlig
sats, som han drifver, att man icke skall få söka ändring i UnderRätts
beslut, om målet icke upginge till ett visst värde, att jag
fruktar icke allenast den fattige, ulan äfven den rike kunde dermed
blifva mindre belåten. Jag vill anföra ett annat exempel än
det Frih Wrede framställt. Hvad som af skog tillgripas' för husbehof,
bestraffas ej gerna som stöld, emedan det varit för den
fattiges dagliga behof. Jag vet att det varit af domare så betrak
tadt.
Tänkom oss nu att ingen kunde öfverklaga en sådan åtgärd.
Det vore verkligen föga roligt att hafva skogsegendom, om man
icke kunde anklaga den som tillgriper skog för 25 Rdr. Jag skulle
kunna taga en mängd sådana exempel, meri vill nu inskränka mig
till att yrka bifall till Betänkit.
Hr Dalman: Vore det endast fråga om att vinna det ända
mål
Gr. Sparre åsyftar, alt förekomma trätlystnad och processer,
så skulle jag icke motsätta mig hans åsigt; men fiågan tiar en
större utsträckning. I dag stadga vi 25 Rdr såsom summa appel1»biIis,
i morgon kanske 50, en annan gång 500; ty det finnes
ingen gräns, så snart man en gång frånlrädt principen. Hvad
trätlystnaden beträffar, så är det genom att pålägga densamma
en tillfyllestgörande godlgörelse till vederparten för rättegångskostnaden,
som man kan lyckas stäfja den; jag uprepar således
att det är mycket illa, om HofR:n stadgat som princip att icke
ålägga högre ersättning än de omtalta 25 Rdr.
Gr. Björnstjerna: Blott ett ord till svar på Frih. Raabs
sista anförande. Jag tror att Hr Frih:n betydligt misstagit sig,
då han talat om en summa appel la b i I is för brottmål. Någon dylik
138
Den 4 April e. m.
har väl aldrig ifrågaställts. Hr Frih:ns framställning om skogsplundraren
torde således icke vara tillämplig.
Frih. Raab: Jag får endast erkänna Gr. Björnstjernas högre
insigt i juridiken, och det vill således synas, som jag icke vore
så trätlysten som man af Gr. Sparres första anförande kunnat sluta.
Hr Hjärne, Joh. Aug.: Till de skäl, som anförts för
bifall till Utsk:s Betänk., ber jag att ytterligare få lägga, att det
kan finnas en part som har flera mål af ringa betydenhet, så att
hvartderas värde understiger summa appellabilis, men alla målen
tillsammans kunde dock utgöra en betydlig summa. Det skulle
således blifva ganska dyrt för honom, om han skulle erlägga summa
appellabilis. Så kan förhållandet vara med t. ex. en prest, som
tvistar om sina pastoralier.
Gr. Sparre: Vid det nu uplysta förhållande, att frågan
redan är af 2 Stånd afgjord, hemställer jag att R. o. Ad. måtte
fatta samma beslut som vid sista Riksdagen, att lägga Betänk:t till
handlingarne.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på ifrågav:de Betänk, blifvit
yrkadt af Gr. Björnstjerna återremiss, af Frih. Raab med flera ledamöter
bifall, och af Gr. Sparre att Betänlct i anseende till det
dertill redan af 2:ne Stånd lemnade bifall måtte läggas till handlingarne.
Gr. Björnstjerna förklarade nu att han förenade sig med
Gr. Sparre.
Den härefter först till bifall å förev:de Betänk, framställda
propos:n äfvensom Hr Gr. o. Landtm:s hemställan, om R. o. Ad.
behagade besluta att detta Betänk., i anseende till det dertill redan
af 2me Stånd lemnade bifall, skulle läggas till handlingarne, besvarades
med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
ånyo hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s förev:de
Betänk., samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade
med Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Töredrogos ånyo och biföllos LagUlsk:s d. 21 sisth Mars och
d. 1 dennes på bordet lagda nedannämnde Betänk:n:
N:o 24, i ani. af väckte motioner, ang:de uphäfvande eller
ändring af hvad finnes stadgadt om revisionsskilling; och
N:o 25, i ani. af väckt motion, ang:de förmånsrätt för sockenmagasiner.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.-och Ekon.Utsk:s d. 21 sisth Mars
och d. 1 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 70, i ani. af väckte
Den 4 April e. m.
139
motioner om ändring och revision af K. Instruktm för Landsh:ne
och de vid LänsStyrelserne anställde tjenstemän af d. 10 Nov. 1855.
O
Hr Akerman, Fredr.: Det Betänk., som nu är för R. o.
Ad. föredraget, innehåller en så utförlig motivering för det slut,
hvartill Utsk. kommit, att föga torde vara att dertill lägga; men
då ett af hufvudmom. deri, eller den frågan huruvida en Landsh.
bör vara berättigad att suspendera sin LandsSekret. och LandsKamrer.
, eller någon annan af LandtStatens tjenstemän, för de fall
som Instrukt:n omnämner, här blifvit ifrågasatt, under påstående
att en sådan rätt icke ägt rum under den tid som den gamla
Instrukt.-n af 1734 var gällande, så må det tillåtas mig, som under
den tid jag hade K. M:ts förtroende att vara Landsh., hade denna
äldre Instrukt. till mitt rättesnöre, att uplysa, det jag verkligen
varit satt i den ledsamma nödvändigheten att suspendera en LandsSekret.
, och icke allenast suspendera utan äfven arrestera LandsKamrerm.
Den ledamot af huset, som nu har sin plats här bredvid
mig och som då var chef för CivilDepart:t, kan bäst intyga
de brydsamma förhållanden, som mötte mig, vid mitt tillträde af
nämnda embete; och jag vet icke huru jag skulle hafva burit mig
åt, om jag icke hade haft den rätt, som man nu synes vilja borttaga.
Jag hade i sådant fall ej kunnat gå tillväga på annat vis,
än att anmäla förhållandet rörande den felaktiga embetsmannen
hos HofR:n; men denna auktoritet är en domstol, der laga former
måste iakttagas, och som följaktligen icke äger någon rättighet
att genast fatta beslut. HofR:n hade då måst remittera saken till
sitt AdvokatFiskals-embete, som, när tiden och öfriga göromål så
tilläte, handlagt ärendet och inkommit med sitt anmärkn:gs-mem,,
hvilket då kommunicerats den försumlige embetsmannen. Om åter
denne icke inom föreskrifven tid deröfver yttrat sig, hade han fått
vitén sig förelagda. Sedan ändtiigen hans förklaring blifvit ingifven,
hade målet, när dess tur kommit, blifvit lottadt på en
ledamot, och denne hade, efter tagen kännedom af handlingarne,
när kans tur kommit, föredragit målet, hvarefter först omsider
HofR:n kommit i tillfälle att förordna om den felaktiges skiljande
från tjensten, så att Landsb:n derefter kommit, sin pligt likmätigt,
ansvara för göromålens ordentliga och laglikmätiga gång. Men huru
hade det under tiden gått med den af Hr Hjerta nyss lofordade Landtregeringen?
Jag vet det sannerligen icke. Att ärenderna af denna
myndighet skyndsamt behandlas, härflyter just deraf, att denna institution
lyckats rädda sig undan alla de omstöpningar, som i afseende
på våra öfriga Styrelseverk ägt rum, och fått bibehålla sig i sin
primitiva enkelhet. Jag medgifver att mycken makt finnes lagd
i Landsh:s hand; men han saknar lika litet som andra embetsman
här i landet, kontroller och ansvarsskyldighet derest han förgår
sig; och om icke en dylik vidsträcktare myndighet blifvit honom
leornad, vore det ej möjligt att vid Landshrge-embetena en sådan
myckenhet mål skulle kunna med så ringa kostnad för Staten afgöras,
och parterne utan för stora omvägar vinna sin rätt. För
att gifva ett begrepp om mängden af de mål och ärenden som hos
140
Den 4 April .e. m.
dessa embetsmyndigheter handläggas, beder jag få uplysa, att om
deras Diarier skulle föras med samma omständlighet, som inom
Colhna är bruklig, Liefve Diarii-nummern vid Landsh:geEmbelet i
Län af medelstorlek, större 8n hos alla hufvudstadens Colhr tillsammans.
Jag hemställer då, huruvida det kan vara skäl att
borttaga den klandrade suspensionsrätten, hvilken, på sätt Utsk.
visat, har ägt rum förut.
Vidare har man gjort anmärkn. vid Landshtnes rätt att tillsätta
LänsNolarier. Denna rätt, skulle jag tro, ar häfdvunnen,
och just af det skäl, som jag förut åberopat, nemi. att göra det
möjligt för Landtregeringen att medhinna så mycket; ty det är
tydligt, att Landsten, som är K. M. ansvarig för styrelsen af Länet,
icke kan komma någonstans, om han får till sitt biträde personer,
som icke äga hans förtroende. Det är derföre af vigt, att han
tillsätter den tjensteman, som då LandsSekretin har förfall, är Skyldig
att inträda i dennes ställe. Under den tid jag var Landsh.,
följde jag, i afseende på de underordnade tjenstemän, som skulle
vara LandsSekreltn och LandsKamer:n till biträde, den pricipen,
att, då personer anmälde sig hos mig för att erhålla sådana platser,
jag hänviste dem att med sina önskningar vända sig till vederbörande
Depart:tsChef, af det skäl, att det var denne jag ville
göra ansvarig derföre, att inom hans Expedition ärenderna blefvo
väl och skyndsamt behandlade; och jag ville icke gifva honom
anledn. lill den anmärkn. emot mig, om arbetet inom Expeditionen
icke bedrefs såsom vederborde, att jag åt honom utnämnt ett
biträde, som icke nöjaktigt fullgjorde sina åligganden. Man har
äfven klagat öfver den Landshrn medgifna rätt att förelägga vilen.
Om icke. Landsten hade denna rättighet, att genom vitén tillhålla
vederbörande domare att i rättan tid aflemna handlingar och dokumenter,
kunde ju genom upskof med sådant, som icke berodde
på Landsten att afhjelpa, rättvisans gång blifva mycket fördröjd.
Det är väl sannt, att Landsten kunde då hos HofR:n söka hjelp,
men af skäl som jag förut anfört, komme denna hjelp honom tillgodo
först efter en lång tidsutdrägt, och den nödiga skyndsamheten
stöde på sådant sätt ej att vinna. — På nu anförda skäl anhåller
jag om bifall till Utskis Betänk., och tror att, om man skulle biträda
motionärernes anmärkmr, man skulle med detsamma, i st. f.
att vinna ett önskligt resultat, blott skämma bort hela den med rälta
prisade institutionen af våra Landlregeringar.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Den siste värde
talaren har, genom sitt sätt att försvara Betänlct, mera än jag
kunde hoppas lemnat mig vapen i händerna. Han har nemi. så
lösligt behandlat frågan, att det på det högsta förvånar mig, isynnerhet
som han sjelf dels varit Landsh., dels är van alt både läsa
och tolka lagar och författningar. Den värde talaren har såsom
bevis på olägenheterna af bifall till motionerna, framdragit ett
exempel, som ligger inom hans egen erfarenhet, och som lärer
bestå deruti, att han till följd af en balans varit nödsakad att
arrestera sin LandsKamrer. Jngen, som läst den gamla Instruktm,
D e ii 4 Ap ril e. m.
141
kan sötta i fråga,.att ju icke en sådan rätt existerade, lika litetsom
någon, efter att hafva läst min motion, sätter i fråga, att jag åsyftat
föreslå att Landshme hädanefter skulle gå miste om den rätt,
alt, derest någon honom underlydande tjensteman begår ett brott,
med honom förfara på samma sätt som med hvar och en annan
brottslig befunnen, ålen äfven om icke Landsbro hade denna rätt
i Instruktm förvarad, förstår jag icke. alt så många omgångar
behöfls för att låta arrestera en LandsKamrer. eller LandsSekret.
som beträddes med försnillning af Kronans medel. Nu stadgar
emellertid den ganda Instruktm, ali, om Häradsskrifvare eiler
LandsKamrer. skulle befinnas vara på balans, skall Landsom, som
orden lyda, »densamme efter sakens omständighet vederbörligen
tilltala, näpsa eller inmana låta.» Detta stadgande är tydligt
och klart, och visar att Landshtn redan haft en sådan rättighet
både att näpsa och i häkte inmana en tjensteman, som begått
brott, utan någon annan skyldighet än alt anmäla saken hos domstol.
Således hade Landshm förut, för sådant fall, ostridig rätt
att suspendera den brottsliga, och skulle först efteråt underställa
sin åtgärd llofRms pröfning; under tiden var den ifrågavide tjenstemannen
skiljd från utöfningen af sin tjenst, samt blefve äfven,
om llofltm, eller som det i gamla Instruktm heter, KammarRevisionen
gillade Landshige-beslut, definitivt derifrån suspenderad.
Men det är här alldeles icke fråga om att i denna del göra någon
förändring. Motionerna gå endast ut på att Landsten icke skall
hafva rättighet, att af hvilken anledning sorn helst, t. ex. i anseende
till förment vanvördnad eller ohörsamhet eller något det
obetydligaste förseende, omedelbart suspendera sina embetsbroder,
och alt sätta alla Landtstats-embetsmänneri ur verksamhet, utan
skyldighet att ens efteråt anmäla suspensions-åtgärdcn hos högre
myndighet, för alt der få den gillad eller uphäfven. Ja! Landsten
må till och med inrymmas denna rätt att suspendera, äfven för de
händelser, som finnas uptagna i den nya Instruktm, men hvartill
spår icke finnes i den gamla, blott han tillika hade det åliggande,
att omedelbarligen anmäla suspensionen och underställa den IlofR:ns
eller KammarRms pröfning. Ulsk. har dock gått vida längre
än Hr Akerman, hvilken varit nog försigtig i sitt exempel, att
icke lemna den i gamla Instruktm medgifna suspensionsrätt vidare
utsträckning än för det fall då tjensteman begått brott. Utsk.
deremot har sagt, att den gamla Instruktm lemnade suspensionsrätt
icke allenast för underordnades brott, utan äfven för alla deras
möjliga slags förseelser. I detta afseende anhåller jag få erinra,
att Instruktm oförtydbart utmärker, att frågan der icke är om andra
förbrytelser, än då någon af de upräknade tjenslemännen sätter
K. M:ts tjenst tillbaka och »genom sin vårdslöshet någon afsaknad
förorsakar»; och att med denna afsaknad menas hvad man kallar
balans, visar sig deraf, att här icke är nämnd någon annan domstol,
inför hvilken anmälan om suspensionen bör ske, än KammarRevisionen,
under hvilken några andra tjensteförseelser icke sortera.
Man har sagt, att Landshme äro så öfverbopade med göromål,
att numerären af målen hos vissa LänsStyrelser torde öfver
-
142
Den 4 April e. m.
stiga samtliga Collmas; detta må vara sannt, men hvem är det
som drar tungan häraf? Jag skulle tro, att Landshin icke har
stor del deruti, utan det är väl egentligen LandsSekret:n och LandsKamer:n,
som draga den tyngsta bördan af denna mängd göromål.
Ja! jag anser icke ens att det skulle vara ett lyckligt förhållande,
om Landshin personligen toge någon, alltför tidsödande del i
dessa många små-mål. Han behöfves väl för upsigten öfver det
hela, för att sammanhålla och vårda Länets stora allmänna angelägenheter,
samt för att hos Regeringen söka utverka förbättringar
deruti. De dagliga göromålen tillhöra med rätta i första rummet
LandsSekret:n och LandsKamerm. Men, mine Hrr! just derföre
att dessa hafva ett så tungt åliggande, och äro alldeles oumbärlige
för Landsh:n, just derföre önskar jag, och troligen alla som
vilja tänka närmare på saken, att de icke skola behandlas snart
sagdt som drängar, helt och hållet underkastade Landsh:s godtycke.
Om man tror, att en sådan despotisk makt hos Landhin befordrar
ärendernas gång, torde man mycket bedraga sig. Jag tror tvärtom,
att ärenderna komma att drifvas med mycken mindre fart och lust
af dessa tjenstemän, som icke kunna undgå att finna sig draga det
största lasset, om de hvarje ögonblick hotades med äfventyret att
behandlas efter Landsh:ns nyck eller infall. Det är således i intresset
af sjelfva institutionen, som jag tror att den nya författ
ningen
bör i detta hänseende förändras.
Hr Akerman har uptagit en anmärkn. mot Landsh:nes rätt
att tillsätta LänsNotarier. Denna anmärkn. har jag icke gjort;
jag har icke ens tänkt derpå. Jag tror tvärtom, att denna Landsh:nes
rättighet är nyttig. Deremot erinrar jag mig något, hvartill
Landshin nyligen fått rätt, utan att han borde hafva det, nemi.
att fördela sportlerna, så att han kan taga från LandsSekretin så
mycket han behagar, för att tilldela LänsNotarien.
Sedan jag sålunda visat grundlösheten af det påstående, att
den rättighet, om hvars uphäfvande min motion handlar, skulle
finnas medgifven i den gamla lnstrukt:n, äfvensem att det här ingalunda
är meningen att från Landsbm borttaga rättigheten att
suspendera, då någon af hans underlydande begått brott, öfvergår
jag nu till de andra skäl, som Utsk. anfört mot min motion.
Deribland finner man åberopadt, att en sådan rättighet till suspension
skulle vara medgifven i de Instrukt:r, som äro utfärdade för
Collina och K. Mits Kansli. Att så är förhållandet, kan icke förnekas;
men, mine Hrr! det är ett helt annat förhållande med LandsSekret.
och LandsKamrer. än med tjenstemännen i Kongl. Kansliet
och Collina. De förra äro nemi. icke blott jemte Landshin
ansvarige för Länets styrelse, utan deras biträde är ett nödvändigt
vilkor för utöfningen af Landshms embete. Deremot äro de
underordnade tjenstemännen i Collina, hvarken ansvarige för Collits
beslut ej heller är dettas verksamhet af deras vilja eller åsigt i
någon mån beroende. Denna skillnad lärer väl finnas högst väsendtlig,
likasom orimligheten alltför mycket faller i ögonen af
den princip, attén Landsh. skulle äga befogenhet att efter godtycke,
skilja sina egna kolleger från embetet och derigenom helt och
Den 4 April e. m.
143
hållet paralysera hela Länsstyrelsen. I parenthes må äfven nämnas
det — möjligen utan afsigt — ofta återkommande bruket uti
Instrukt:n af uttrycket »Landsh:n» i st. f. »Konungens Befb:de.»
Härpå har Utsk. svarat, att det icke kunde komma i fråga, att
Landsten skulle kunna vidtaga någon embetsåtgärd, aldraminst en
suspension, utan att tillkalla någon person som förrättade LandsSekret:ns
tjenst. Det kan dock icke undgå upmärksamhet, att
man har valt ordet »Landsh.», likasom i motsats till Konungens
Befh:de.
För öfrigt utmärka reservationerna nogsamt, att äfven inom
Ekon.Utsk. allvarsamma betänkligheter blifvit yttrade vid den maktfullkomlighet,
man velat tillägga Landsh-.ne, och en återremiss torde
derföre lemna en rik efterskörd för betraktandet af denna sak.
Det är sagdt i Betänk., att det för en LandsSekret. eller LandsKamer.
, som blifvit orättvist suspenderad, vore ganska lätt att
vinna rättvisa genom att öfverklaga åtgärden. Men för det första,
år det alltid äfventyrligt för en af sin chef beroende tjensteman
att anklaga denne; och för det andra, är det väl vanligen mera
ovisst än visst att han får rätt i sin klagan; derpå hafva vi åtskilliga
exempel. Men äfven om han klagar, så är det mycket
fråga om, huruvida en sådan klagan öfver en suspensionsåtgärd
kan företagas utan i sammanhang med åtal för den åtgärd, som
upgifves hafva föranledt suspensionen. Åtminstone är det sannolikt,
att denna invändning skulle göras, och att vid många tillfällen
HofRm icke kunde pröfva sådana klagomål annat än i sammanhang
med frågan om åtal och undersökning af den förseelse,
hvarför tjenstemannen är tilltalad. Deraf följer, att han under
hela den tid åtalet räcker är suspenderad från sin befattning.
Jag hemställer, om det kan vara nyttigt och lämpligt att ställa
Landsten och hans embetsbroder i ett sådant förhållande, att dylikt
kan inträffa.
Hr Akerman har på ett lika flyktigt sätt, som han behandlat
den första punkten, äfven förfarit i afseende å Landstenes rätt
att ålägga domare vitén. Han har sagt, att, om icke denna rätt
funnes, så kunde domaren lätteligen alltför länge dröja med insändande
af sin redovisning, hvarigenom svårigheter kunde upkomma.
Förhållandet är emellertid, att ansvar är i Lag stadgadt
för domare, som icke fullgör sina skyldigheter, och det är således
lätt att påkalla detta, om så finnes nödigt, utan att särskilda vitén
behöfva tillgripas. Kuriöst tyckes det ock vara, om Landsten
skulle den ena dagen kunna förelägga domaren vitén, och den
andra dagen döma honom att betala desamma; derigenom blefve
domaren verkligen alltför mycket hans underdånige tjenare; och
fara är värdt, att det kan finnas Landsh:r med så litet jugement,
att de icke riktigt fatta hvad som i detta fall är rätt och lämpligt
att göra eller låta. Derföre är det ock i UtsökningsBm Landsten
helt och hållet förbjudet, att taga någon befattning med domare,
utan får han som andra åtnöja sig med att mot någon felaktig
domare anlita allmänna lagen, derest han finner sådant nödvändigt.
144
Den 4 April e. m.
Slutligen får jag mot Utslcs Betänk, i allmänhet anmärka,
att Utsk., för att begagna ett utländskt uttryck, eskamoterat en
mängd af de framställda anmärkn:ne, och underlåtit alt lemna
R. St:r tillräcklig kännedom af de i ämnet väckte motionerna.
Ensamt af denna anledn. borde en återremiss icke kunna förvägras,
hvarom jag äfven på nu anförda skäl får anhålla.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I min egenskap af Landshöfding
hade jag visserligen helst önskat, att jag icke behöft yttra
mig öfver nu ihägaVande ämne; men då jag just till följe af denna
min tjenstebefattning varit skyldig att söka, så vidt jag förmår,
intränga i både andan och ordalydelsen af så väl den gamla, som
den nya instruktm, anser jag mig äfven pligtig att här upträda,
för att vederlägga, de många anmärknrr, som blifvit mot både den
ena och den andra framställda. Man har på klandret emot den
nya instruktin fått nya bevis i de motioner, som vid innevande
ltiksdag blifvit i ämnet väckta, och hvaribland Hr Dalmans särskildt
torde förtjena Ståndets upmärksamhet.
Det är i synnerhet på 66 § af den nya instruktm, som
upmärksamheten varit riktad. Man har deremot anmärkt, dels att
Landshms makt skulle därigenom blifvit vidsträcktare, än hväd
den varit enl. den gamla instrukt:n, nemi. derigenom, att Landsb:ne
ägde rätt att suspendera alla honom underlydande tjenstemän,
äfven LandsSekretm, då man deremot förmenat att en sådan
rätt, efter den gamla instruktm, vore medgifven endast i frågor
om upbörd; dels har man ock fästat sig vid, att Landshme skulle
äga rätt att suspendera för visad »vanvördnad eller ohörsamhet.»
Jag anhåller att nu få besvara dessa anmärkn:s-punkter; men, för
att det kunna göra, torde det till en början vara nödvändigt att
upläsa § 21 af 1734 års instrukl:n, hvilken § motsvarar den 66
i den nya. Den lyder sålunda: »Såsom K. M. låter nu upsätta
»instruktin för LandsKamerm, Fogdar och Häradsskrifvare, huru
»hvar och en i sitt embete sig förhålla skall; alltså vill K. M.
»icke allenast att Landsh:ne skall hålla en allvarsam och sträng
»hand deröfver, så att vederbörande stride och hörsamt deni måge
»efterlefva och fullgöra, utan ock, när någon deremot skulle brotts»lig
finnas, eller sig ej förhålla som tillbörligt är, i följd af sin
»instrukl:n, densamme, efter sakens omständigheter, vederbörligen
»tilltala, näpsa eller inmana låta, och der han sig då icke rättar, ulan
»sätter K. M:s tjenst tillbaka, och uti dess intresse med sin vårds»löshet
någon afsaknad förorsakar, densamme uti KammarRevisionen
»straxt angifva, der att slå Fiskalen för sitt brott till svars. K.
»M. gifver ock Landsbro härmed tillstånd, emedlertid att svar kan
»följa, en sådan ifrån tjensten alt suspendera, i fall dess brott det
»förljenar, låtandes emedlertid igenom någon annan förrätta hvad
»honom har ålegal. Men vid mindre betjenters förbrytelser för»hålles
efter den förordning K. M. lärer utgifva.» När man i sitt
sammanhang läser hela denna §, torde något hvar, som blott vill följa
sitt sunda omdöme, finna att den har afseende på Landshms skyldighet
att tillhålla underlydande tjenstemän att fullgöra sina skyldigheter,
Den 4 April e. m.
145
digbeter, och att han i första rummet fått rättighet att »tilltala,
näpsa eller inmana låta» den som icke upfyllde sin instrukt:ns föreskrifter,
samt att Landsh:n derefter, och om den felaktige sig
icke rättade, utan satte K. M:s tjenst tillbaka, ägde anmäla den
felande till Kammarllevisionen. att der stånda Fiskalen till ansvar
och emedlertid kunde honom ifrån tjensten suspendera. Då g således
iir fullkomligt tydlig, måste man förvånas deröfver, att icke
allenast Hr Dalman, som motionär, utan äfven andra, som gjort
anmärkn:r vid densamma, kunnat derur draga den slutsats, att det
s. k. brottet skulle hafva afseende endast på upbördsbrist, då icke
ett enda ord derom i g förekommer. Men om man föresatt sig ett
visst mål, så är det icke omöjligt att upnå det, om man vidtager
den utvägen att sönderstvcka en §, att derutur utesluta hvad man
finner icke vara lämpligt för sina afsigter, men att deremot tillägga
ord i ett annat sammanhang, än de verkligen förekomma.
Så har, i detta fall, Hr Dalman gått tillväga. Då jag först mottog
detta Ekon.Utskrs Bet., och der såg Hr Dalmans motion citerad,
kunde jag icke föreställa mig annat, än att Ctslc. sammandragit
den, och jag erkänner upriktigt, att jag ansåg delta vara
ett ganska stort fel. Jag gick derföre upp i Utsk., för att jemföra
citationen med Hr Dalmans motion, och jag fann då att Utsk. fullkomligt
rätt citerat den sednare, med det undantag, som ej torde
vara af någon betydelse, att då Hr Dalman säger: »icke skulle efterlefva
och fullgöra instrukttnen,» så har Utsk. i stället: »icke
eflerlefver inslrulclmen.» Jag ber nu att få fästa mig vid det sätt,
hvarpå Hr Dalman citerat denna §. Han säger: »1734 års Lands»h:ge-inslrukt:n
tillerkände visserligen Landsten rättighet att, der
»LandsKamer.-re, Fogdar och Häradsskrifvare icke efterlefde de för
»dem utfärdade instrukt:r, den felaktige, efter sakens omständig»het,
vederbörligen tilltala,» etc. Der har Hr Dalman visserligen,
efter ordet »instruktioner», uteslutit mellanmeningen : »eller sig cj
förhåller, som tillbörligt är.n Det torde dock ej kunna nekas, att
dessa ord äro för ifrågavarrde fall af ganska stor vigt. I'fortsätt
ningen
af samma punkt, der de orden förekomma: »derest hansig
då icke rättade,» har Hr Dalman åter uteslutit den derefter följande
meningen: »utan sätter K. M:s tjenst tillbaka.» Det är just dessa
ord sorn tydligen utvisa, att § har afseende på tjenstgöringen i
sin helhet,, och icke blott på upbörden; men då sådant icke kunde
vara för Hr Dalman Ijenligt, så har han helt enkelt uteslutit dem.
Han har således endast sagt: »derest han sig då icke rättade, ho»nom
i Kammar-Revisionen straxt angifva, äfvensom att, intilldess
»dess svar kunde följa, emedlertid en sådan brottslig från tjensten
»suspendera.» Jemför man detta citat med g sjelf, så står i den
sednare ordet »brottslig» alls icke uptaget; men då Hr Dalman
nödvändigt velat tala om brott, och brott mot upbördsförfattn:n,
så var detta tillägg nödvändigt för att komma till de slutsatser,
han velat bibringa den stora allmänheten, o”ch hvilka han, såsom
vi alla veta, under 1-| års tid uprepat. Hrr:ne torde finna, att
detta är ett mycket beqvämt sätt att citera en g, då man vill
komma till ett på förhand bestämdt mål.
V. H. 10
110
Den J, April e. m.
Öfvergår jag deremot till den reservation, som af Hr Thornéa
blifvit afgifven, och som återfinnes på pag. 17 och följande i Utsk:s
Bet., så har han, som inom Utsk. förfäktat samma åsigt sorn Hr
Dalman, dock gått mycket försigtigare tillväga än denne, emedan
han i det närmaste citerat rätt; men äfven han har uteslutit ett
litet ord, som är af stor betydelse. Hr Thomée säger nemi., pag.
18, »att Landsten, enl 24 § uti Instruktmen för Landsh:ne d. 4
»Nov. 1734, varit berättigad »icke allenast att hålla en sträng och
»»allvarsam hand deröfver, att LandsKamer:re, Fogdar och Härads»»skrifvare
stride och hörsamt måge efterlefva och fullgöra in»»strukt:r,
utan ock, när någon skulie brottslig finnas»» etc. Nu innehåller
likväl g: »när någon deremot skulle brottslig finnas»;
men då Hr Thomée velat drifva den satsen, att g skulle afse endast
brott mot upbördsförfattnrn, så var del ganska naturligt, att han
här skulle utesluta ordet »deremot», som just tillkännagifver motsatsen.
Jag har blott velat fästa upmärksambeten på huru en §
citeras, när man vill komma till ett bestämdt resultat, och jag
hemställer till de Hrr, som afbört den af mig upläsla g, om de
kunnat finna annat än att Landshmes rätt så väl att låta näpsa
och i häkte inmana som att suspendera och anställa åtal, har
afseende på brott mot lnstrukt:n i sin helhet, och icke, såsom
desse Hrr förmenat, endast och allenast på brott mot upbördsförfattnine.
Jag uprepar ännu en gång, att §:n talar icke alls om
dessa författn:r eller om upbördsbrist; — det är fullkomligt ett
påhitt af motionärerne. — Men, säger man, det är ju ganska tyd
ligt,
att §:n skall hafva afseende på upbördsbrist, ty hvarför skulle
eljest brottet anmälas hos KammarRevisionen, eller som den nu
beter KammarR:n? Den är visserligen, såsom vi alla veta, huf
vudsakligast
en domstol som afgör upbördsfrågor, men jag hemställer
till eder, mine Hrr! om icke KammarRm äfven har andra
åligganden. Gå vi till dess Instrukt., så föreskrifves i dennas 11
g, att till KammarRms behandling höra tvistefrågor om rätta stället
för skattskyldiges mantals- och skattskrifning; i 16 §, att denna
Rätt skall handlägga frågor om talan å försummadt fullgörande af
sådana skyldigheter, som uti privilegier blifvit städer, societeter,
bolag eller enskilde personer ålagde; 17 g hänför till dess afgörande
tvister mellan magistrat och borgerskap om förvaltning af
städernes enskilda medel. Dessutom höra, enligt särskilda förordningar,
till KammarRms behandling alla fattigvårdsfrågor, anmärkn:r
vid Läns-lazarettens och kurhusens räkenskaper, stridigheter mellan
Götha kanalbolag och dess direktion, samt flera andra frågor,
sorn icke egentligen röra kronans upbörd eller hafva med den
något sammanhang. KammarRm är således en domstol, som icke
allenast har att handlägga upbördsärender, utan äfven en mängd
andra frågor. Vill man således utforska skälet, hvarföre K. M:t
vid utfärdande af 1734 års Instrukt. föreskref, att sädana brott
af desse tjenstemän, som borde hos domstol angifvas, skulle anhängiggöras
hos KammarRevisionen, så var det troligen derföre,
att K. M. ansåg, det ifrågav:de tjenstemän borde på ett och samma
ställe dömas för fel i sin förvaltning. Denna slutsats synes mig
Den 4 April e. m.
147
åtminstone tydlig och klar af §:n. Beklagligen utkommo aldrig
de instrukt:r, som K. M. i 1734 års Landsh.-gelnstrukt. utlofvade,
utan hittills hafva såväl LandsKamer. som Kronofogdar mast rätta
sig efter den af 1688; men hade dessa Instrukt:r blifvit utfärdade,
så är jag förvissad att man tydligt fått se hvad man nu endast
genom slutkonst kan leda sig till, nemi, att KammarRevisionen
hade blifvit den domstol, som fått sig updraget att bedöma Landtstats-tjenstemännens
fullgörande af deras embetspligt i sin helhet.
Jag kan framlägga ännu ett ytterligare skäl för att bevisa orimligheten
deraf, att den ifrågav:de §:n skulle hafva afseende endast
på upbördsbrist; hvarföre skulle då HäradsSkrifvares förseelser anmälas
hos KammarRevisionen ? Dessa embetsman skola kontrollera
och debitera upbörden, men få aldrig några medel om händer.
De hafva dessutom en mängd andra åligganden, som ej hafva med
upbörden att göra; de skola förrätta mantalsskrifningen, upgöra
jordeboken, längder till prestval, m. m., och kunna ingalunda anses
som upbördsmän. De äro dock inbegripna i denna <§.
Jag ber nu att få öfvergå till en annan anmärkn., nemi. i
afseende å den punkt, der Landsten, enl. 66 §:n, lemnäs rättighet
att suspendera för alla de förseelser, som i denna g äro omförmälta,
och hvaribland äfven vanvördnad och ohörsamhet förekomma.
Härvid har man särdeles mycket fästat sig. Jag ber dock
att få erinra derom, att 24 §:n i den gamla Instrukt:n lemnade
Landsten i detta fall en mycket vidsträcktare och obestämdare makt,
ty der står, att, om desse tjenstemän »sig ej förhålla som tillbörligt
är», så ägde Landsten så-vä 1 alt tilltala, näpsa och i häkte
inmana, sorn att derefter anklaga dem. Jag frågar, om dessa ord:
»icke förhålla sig som tillbörligt är», ej lemna ett mycket vidsträcktare
fält för godtycklig tydning än orden vanvördnad och
ohörsamhet. Jag tror således, alt man äfven i denna del skall
finna den nya 66 §:n vida mera inskränkande och bestämd än den
24 i den gamla Instruktrn. Jag skall nu öfvergå till hvad som
är sagdt särskildt om LandsSekret:ns suspension. Jag ber då att
få erinra, att 1734 vid Landsb:gelnstrukt:ns utfärdande lofvade
K. M. att framdeles äfven gifva Instruktrn för öfrige Landtstatstjenstemän,
men icke för LandsSekret:n, emedan hans åligganden
finnas uptagne i 44 §:n af Landsh:gelnstrukt:n. Jag ber att få
upläsa denna §, som är af följande lydelse: »Och på det allt
rigtigt och ordentligen i Landet må tillgå, så ock alltid, när
K. M. och Colhna det åstunda, finnes fast och full rättelse uppå
allt det, som af vigt och värde är, så vill K. M. att Landsten
skall hafva sig till hjelp först en LandsSekret., som skall vara
honom till bistånd i alla hans embeissaker, ehvad namn de hafva,
kontrasignera alla i LandsKansliet utfärdade resolutioner, gifva
Landsh:n tillkänna hvad som påminnas kan, vid straff tillgörandes
efter hvart och ett måls beskaffenhet; så ock alltid vara tillstädes
att följa Landsten, när han reser ut på landet eller i städerna,
något på Kronans vägnar der alt beställa; hvilken också alla akter
och resolutioner i riktighet hålla skall, efter hans embetes ed;
och tillkommer Landsten, när vakans blir, att hos K. M. föreslå
148
Den 4 April e. m.
3:ne skicklige personer dertill.» Man finner häraf, alt efter 1734
års Instrukt. var LandsSekret:n egentligen alt betrakta som ett
biträde, hvilket var lemnadt Landsten till hjelp. Dels hade denne
tjensteman då en långt mindre betydande befattning Sn nu, dels
voro hans åligganden så många och så obestämda, att K. M. icke
kunde sammanfatta dem i en Instrukt. Hade deremot sådant låtit
sig göra, kan man vara öfvertygad, alt något derom hade kommit
att inflyta i 24 §:n, der K. M. ålägger Landshm att tillhålla
vederbörande att fullgöra sina Instrukt:r. Dessutom står just i den
nu uplästa §:n, att LandsSekret. skulle vid straff påminna Landshm
om hvad han ägde att göra i tjensten. Det lärer väl då icke
kunna bestridas, att det ju tillkomma Landsten att bestämma dessa
strå IT, likaväl som Landsh. ägde rätt alt bestraffa alla de öfriga
tjenstemännen, då de icke upfyllde sina åligganden. Man har
ytterligare sagt, att LandsSekrel:n bör så mycket mindre kunna
suspenderas, som han är domare. I detta hänseende ber jag att
fi erinra, att när Landshm sjelf är närvtde, så är det han som
är domare, och icke LandsSekretm. Denne kontrasignerar beslutet,
och de bära gemensamt ansvaret, om orätt dom fälles, såvida
icke LandsSekretm reserverat sig, då Landshm bär det ensam.
LandsSekretm, äfvensom LandsKamerm, äro således icke domare,
annat än då de gemensamt förvalta LandslugeEmbelet, och då lärer
väl icke kunna komma i fråga, alt Landshm skulle ålägga dem
någon suspension, ty då besluta de och icke Landshm. Dessutom
hafva motionärerne sjelfve medgifvit, att suspension bör åläggas
vid upbördsbrist; i sådant fall böra de icke motsätta sig rätten
att suspendera LandsSekretm, som har en ganska betydlig upbörd.
Han har mera penningar om händer än någonsin LandsKamerm,
och summor, som äro ganska betydliga, t. ex. postskjutsmedel,
brandslodsmedel, och dessutom stora belopp, som på exekutiv väg
blifvit inbragta. Man torde således finna, att han är upbördsman
lika mycket som LandsKamerm, och i den händelse att han befunnes
vara på balans, huru skulle det då gå, om Landshm icke
ägde rätt att suspendera honom, utan måste låta honom behålla
tjensten medan saken afgjordes vid domstol. — En annan fråga
kan förekomma, hvilken jag exempelvis vill framställa. Om en
person kommer in till Kon. Befh:de och begär utmätning eiler
qvarstad för någon betydligare summa, och det är af vigt alt
denna utmätning eller qvarstad sker hastigt, emedan den person,
hos hvilken förrättningen skall verkställas, är på väg att förskingra
sin egendom; men LandsSekretm skulle vilja, af ett eller
annat skäl, hjelpa gäldenären och derföre upskjuta med saken —
jag ber om ursäkt för denna supposition, hvarmed jag icke syftar
på någon LandsSekret.; men då man har antagit Landshm vara så
despotiska och sådana brushufvuden, bör man väl äfven kunna
supponera, att en LandsSekret. blefve utnämnd, som icke i allo
väl sköter sin tjenst — om nu, under denna förutsättning, den
person, som begärt qvarstaden, vänder sig till Landshm och ber
att blifva förhulpen till hastig rätt, skall då Landshm svara, att
han ingenting förmår, då Sekretm icke vill, utan att han skall
Den 4 April e. m.
149
anmäla honom hos domstol, men till dess utslag fallit, får personen
stå sitt kast. Man torde således finna, att suspensionsrätten
är i många fall af bebofvet påkallad. Jag her dock att uttryckligen
få förklara, att, såvida jag har mig bekant, icke finnes någon
LandsSekret., som jag tror skulle göra sig saker till en dylik
förseelse; och något hvar känner det nit och den drift, hvarmed
desse tjenstemän fullgöra sina åligganden. Jag har således talat
utan all hänsyftning; men då man stiftar en lag, mäste man förutsätta,
att fall af sådan beskaffenhet kunna inträffa. Det är också
redan af såväl Otsk. som Hr Akerman visadt, alt suspensionsrätten
icke är något nytt. Den utöfvas af alla CollegiiPresidenter, af
Cheferne för Kans!iDepart:na, och af Styrelsen öfver Jägeribetjeningen.
Flera af dessa hafva äfven rätt icke blott att suspendera
den fola k t ige, utan också att beröfva honom hela eller halfva
lönen, och detta utan ali appell. Vi hafva dock under de 17 ar
som DepartitsChefeine haft denna rätt, icke hört att ett enda missbruk
deraf ägt rum. Dessutom, om en Landsh. äger rätt att suspendera
sin LandsSekret. och LandsKamer., så äga de deremot
rätt att deröfver anföra klagomål; likasom det ej är att förmoda,
att en Landsh. skulle annat än vid de mest trängande omständigheter
vidtaga en sådan åtgärd. Skall en Landsh. kunna verka
något, så måste det vara derigenom, att han är känd för rättvisa
och rättrådighet; men skulle han, utan fullt giltiga skäl, mot sin
närmaste man på sådant sätt förfara, så vore han i och med detta
beröfvad allt anseende, och jag tror icke att någon Landsh. skulle
vilja utsätta sig derför.
Jag tror mig nu hafva visat, såväl att den 66 §:ns ordalydelse
tydligen liilkännagifver att densamma har afseende icke blott
på upbördsbrist, utan på Inslruktin i sin helhet, som äfven att
1734 års Instrukt. i sin 24 § tillägger Landsiun en mycket vidsträcktare
och obestämdare makt än den nya, samt alt den suspensionsrätt,
som blifvit medgifven, är af behofvet högeligen påkallad.
Jag tror dessutom, att, långt ifrån att LandsKamer. och
LandsSekret. genom den 66 §:n skulle kommit i ett sämre och
obehagligare förhållande till Landsb:n, än de förut varit, denna
g tvärtom ställt dem på en vida fördelaktigare fot än förut. Enl.
den gamla §:n kunde nemi. Landsh:n anbefalla en LandsKonlorist,
LänsNotarie eller LänsBokhåilare att föra protokollet; han kunde
inkalla LandsSekretm och LandsKamerm och inför detta protokoll
tilltala och — som man säger —skrapa dem; och jag hemställer,
hvilket obehag skulle det icke vara för tjenstemän sådane som
desse, att på detta sätt inför en underlydande blifva till protokollet
tillrättavisade. Deremot synes tydligen och klart af den
nya Instruktin, att i de fall, som i 66 §:n äro anförda, Landsh.
äger ingen annan rätt än att ställa den felaktige »under tilltal
inför vederbörlig domstol, hvarvid Landh;n jemväl äger, att, i
händelse omständigheterne det påkalla, emellertid skilja honom
från embetets utöfning.» Det måste väl då erkännas, att LandsSekret:s
och LandsKameris ställning blifvit genom den nya redaktionen
väsendtligen förbättrad. Jag ber att få betrakta saken äfven
150
Den 4 April e. m.
från en annan sida. Om man föreställer sig, att 24 §:n af den
gamla Instruktm hade varit ordagrannt så lydande som 66 §:n i
den nya, hvilken man så mycket klandrar, och i stallet den sednare
fått samma innehåll som den gamla 24:de, hade man icke
då haft vida mera skäl att göra anmärkn:r och klaga öfver godtycke,
när en Landsh. ägde rätt att utan dom och ransakning
låta i häkte inmana sin närmaste underlydande? Då hade man
kunnat med skäl klaga, men allt det skrän, som nu låtit sig förnimma
öfver den nya Instruktm är efter min tanke alldeles obefogadt.
Jag anhåller att ytterligare få fästa mig blott vid en enda
anmärkt)., nemi. den som blifvit framställd mot den Landshtn i
67 §:n medgifna rättighet att afskeda Länsmän, eller som det i
§:n heter, att »Länsman må, då begången förseelse är af den beskaffenhet,
att K. M:ts Befhtde finner sig icke vidare kunna för
Länsmannen hafva förtroende, af K. Mits Befhtde från tjensten alldeles
skiljas.» Denna rättighet har redan förut de facto existerat,
ty de flesta Länsmärt hafva icke någon fullmakt. Vid flera Riksdagar
hafva motioner blifvit väckta, att dessa tjenstemän, i stället
att blott förses med konstitutorialer, skulle blifva oafsättliga, men
i detta fall hafva R. St:r visat hvad de ansett lämpligt. Både vid
1847—48 och 1850-—51 årens Riksdagar väcktes inom Ekon.-  .Utsk. dylika förslag af olika motionärer, men Utsk. afstyrkte dem
på ganska giltiga skäl, och dess afstyrkande Betänk, blef vid begge
dessa Riksdagar af alla 4 RiksStm bifallet. Man finner således,
att R. St:r redan förut i denna fråga uttalat sin mening. Men
för att ytterligare deröfver utlåta mig, ber jag att få erinra, att
innan afsättningsåtgärd kan med en Länsman vidtagas, undergår
han först varningsgraderna. Han har rättighet att till sitt försvar
anföra hvad han anser dertill lända, och kan äfven anföra klagomål
öfver åtgärden, Således synes det mig att han, såsom Utsk.
säger, »både före och efter målets afgörande får tillgodonjuta laga
rättegångsförmåner;» och han bör i detta afseende icke hafva något
att beklaga sig öfver. Detta i afseende på den juridiska delen
af frågan. Jag kommer nu till frågan om lämpligheten och nyttan
af stadgandet i denna g. Jag vill då fråga om meningen är, att
de skola för sin egen skull sitta i orubbad besittning af sina
platser, eller om de icke äro tillsatte för folkets skull. En duglig
Länsman är en sådan skatt, att hvar och en, som har en sådan,
gör allt i verlden för att få behålla honom: men för att vara en
duglig Länsman, fordras att hafva aktning inom sin egen ort, att
der kunna verka genom det förtroende han vet att ingifva. En
Länsman deremot, som är ögontjenare, men som icke fullgör sina
skyldigheter så som en rätt tjensteman tillkommer, som är ojemn
i sitt sätt att vara, som beskyddar den ene, förföljer den andre,
kan sällan någonting uträtta. Man har exempel på Länsmän, som
preja den ene derföre, att denne icke vill gifva honom någon
dusör, men deremot se genom fingrarne med den andre, som i
detta fall tillfredsställt honom. Om det finnes sådana Länsmän,
som sakna de egenskaper, hvilka fordras för att vinna aktning,
Den i April e. m.
151
så händer det understundom, att Landsh:n mäste för det allmänna
bästa och för alt tillfredsställa den allmänna opinionen, inom det
distrikt der denna Länsman verkar, afsätta honom och tillsätta en
annan. Jag säger detta desto heldre, som under de 5 år jag
varit Landsh., jag aldrig behöft tillgripa denna utväg; men jag
tror den nödvändigt måste stå en Landsh. öppen, alldeles icke för
att gifva honom någon maktfullkomlighet, utan blott för folkets
skull. Tror man att Landsh:n skulle vilja missbruka sin makt,
så må man betänka, att han skulle sjelf mest förlora deipå. Dessutom
är det så svårt att finna några lämpliga länsmarisämnen,
med den ringa aflöning de. åtnjuta, att en Landsh. svårligen kan
komma på den tanken att för en ringa förseelse afsätta en eljest
duglig Länsman, då hans plats kanske klefve ganska svår att återbesätta.
Dessutom äro Länsmännen visst icke de enda, som äro
underkastade en sådan afsättning. Om vi gå till Tullen och
och andra publika Verk, så finna vi att deras Chefer äro berättigade
att afsätta personer som icke fullgöra sina tjensteåligganden,
och detta för det allmänna bästas skull.
Jag har kanske varit nog vidlyftig, men jag har ansett mig
dertill förbunden, emedan jag tror mig hafva tänkt mig in uti
Instruktms anda. Jag ber likväl att nu få nämna några ord om
denna Instrukt. i sin helhet. Man har velat låta påskina, att
den ginge ut på att utsträcka Landshmes makt utöfver hvad den
förut varit. Efter min tanka är detta alldeles grundfalskt. Jag
vill icke fästa vigt vid en omständighet, som rörer Landsten ensam,
nemi. att han efter den gamla Instruktm hade tillåtelse, att,
när han behagade, på 14 dagars lid aflägsna sig från sitt län, då
han deremot, enl. den nya, icke får göra det mer än 2 gånger
om året, och äfven då efter gjord anmälan till CivilDepart. I den
gamla Instruktm står öfverallt »Landsh.»; i den nya deremot
ständigt »K. M:ts Befhide»; och äfven detta torde visa, att den
stora maktfullkomlighet som den gamla Instruktm lade i Landshms
händer, har han icke enl. den nya. Vidare vill jag erinra derom,
att enl. den nya författnm är Landshut skyldig att inhemta vederbörande
föredragandes mening; derom finnes ingenting stadgadt i
den gamla. Den omtalar icke heller någon LandsSekret. och
LandsKamer. förbehållen rättighet att reservera sig, då den nya
Instruktm åter i 3:dje och örte §§me innehåller icke allenast, att
desse embetsman äga obestridlig rätt att till protokollet reservera
sig i hvad fråga som helst, utan äfven, att i vissa mål, såsom
befordringsfrågor, och sådana hvilka skola högre myndighets pröfning
underställas, skall reservationen ovilkorligen åtfölja förslaget
eller beslutet. — Jag skulle visserligen kunna hafva icke obetydligt
att tillägga, men jag har kanske redan alltför länge tagit Ståndets
upmärksamhet i anspråk, hvarföre jag nu inskränker mig till att
anhålla om bifall till Utsk:s Betänk.
Hr von Ehrenheim, Pehr Jak.: Ehuru den siste värde
talaren så väl och fullständigt utvecklat och redogjort för 66 §:n
af den nya Landshrgelnstruktm, anhåller jag likväl att få uptoga
152
Den 4 April e. m.
några af Hr Dalmans mot denna g gjorda anmärknir. Hr Dalman
Ilar sagt, att Landsh':n enl. denna Instrukt. hade rätt att efter
godtycke suspendera sina embetsbroder och derigenom sätta LanrishigeEmbetet
ur verksamhet. Hr v. Troil har dock visat, att de
fall, då Landshm kan begagna denna suspensionsiätt, just äro de
då det är nödvändigt för att bibehålla Embetet i verksamhet.
Att för öfrigt kalla LandsSekret. och LandsKamer. för Landshins
embetsbroder torde vara nog oegentligt, och delta uttryck är väl
begagnadt endast för att gifva skärpa åt framställningen. Förhållandet
mellan »embetsbroder» tyckes vara nog eget, då den ene
har rättighet att besluta, och den andre blott att gifva råd; då
den ene har skyldighet att expediera, och den andre att tillse,
det expeditionen riktigt verkställes. Jag för min del kan i o’etta
förhållande icke se annat än det af chef och underlydande, ingalunda
det af embetsbroder. Hr Dalman har äfven sagt, att LandsSekret.
och LandsKamer. kunna af Landshin begagnas som drängar.
Föga lämpligt, som detta uttryck i allmänhet torde vara, är det
ej heller här tillämpligt, ty den nya Instruktin angifver noga dessa
båda embetsmäns ställning såsom chefer hvar och en för sin expedition,
och tillägger dem vigtiga rättigheter, till och med utöfver
hvad 1734 års Instrukt. gjorde. Hr Dalman har vidare sagt, att
förhållandet med LandsSekretin och LandsKamerin icke är detsamma
som med tjensteroännen uti ett Collini. Härvid förekommer visserligen
också den olikhet, att LandsSekretin och LandsKamerin äro
skyldige att i hvarje sak yttra sin mening, men tillika den vigtiga
likhet, att dessa tjenstemän, likasom tjenstemännen i Colhne
äro skyldige att expediera besluten.
Hr Dalman har äfven ansett, att LandsSekret. och LandsKamer.
ej skulle kunna klaga öfver en obillig suspensionsåtgärd,
emedan deias förhållande till Landsh.-n derigenom skulle blifva
högst obehagligt; men för min del tror jag att förhållandet innan
en suspensionsåtgärd vidtages, redan är så obehagligt, att obehaget
föga ökas af en klagan. För öfrigt kan man visserligen från den
skildring, som motionärerce gjort af Landshin, lätteligen komma
till den åsigt, att hvarje makt är farlig i deras hand, men något
stöd af erfarenheten lärer väl ej för skildringarne kunna åberopas.
Jag vill icke vidare uptaga tiden med att besvara de öfriga
mot 66 §:n gjorda anmärknir, utan tillåter mig blott att uptaga
det af Hr Dalman gjorda inkast emot Landshmes rätt att förelägga
domare vitén. Denna rättighet är i Instruktin inskränkt till de
fall, då domare underlåter att till Landshin insända sådana handlingar,
derpå Landshins eller hans underordnades embetsåtgärd
beror, t. ex. saköreslängder; och ett sådant insändande, som redan
förut var genom ett särskildt K. Bref och HofRmes derpå grundade
Universaler föreskrifvet, kan icke hänföras till domare-åtgärder,
utan är endast ett embetsåliggande, som blifvit till domrame
öfverlemnadt, emedan det icke finnes några andra tjenstemän, åt
hvilka det kunnat lämpligen updragas. Jag kan således icke finna,
att domaren derföre skulle blifva Landshins »underdånige tjenare»,
lika litet som jag i allmänhet tror, att man blifver en persons
Den i April e. m.
153
underd. tjenare derföre, att denne har rättighet att framtvinga
fullgörandet af ett åliggande. — Jag har f. n. ej något vidare att
tillägga, utan yrkar blott bifall till Utsk:s Betänk.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Efter det uply
sande
anförande Hr von Troil, afgifvit, har jag föga att tillägga.
Då jag deltagit i behandlingen af detta ärende inom Utsi;., torde
jag likväl böra yttra några ord. Hr Dalman har i sin motion antydt,
alt §:n 66 i Landsh:gelnstrukt:n skulle vara besvärande för
den som vore ömtålig om sin sjelfständighet. Det är just denna
ömtålighet som varit egentliga orsaken till det klander af den
nya Inslrukt:n, som från vissa håll låtit höra sig. Men jag vågar
påstå, att denna ömtålighet är falsk och obehöflig. Lagar och
Instruktir äro icke till för den samvetsgranne och rättsinnige,
utan för den vårdslöse och försumlige. De äro i förra fallet
öfverflödiga, men i det sednare nödvändiga. Hr Dalman har sagt,
att 1734 års Instrukt. saknar alla spår af en sådan magt, som
genom ofvanberörde § i den nya blifvit Landsh:ne tillagd. För
att kunna bedöma 1734 års Instrukt., måste man sälta sig tillbaka
i de förhållanden som voro för handen då den utfärdades.
Den anda, som genomgår sistn, Instrukt., visar tillräckligt, att
man på den tiden nästan uteslutande tillförsåg Kronans rätt, men
föga bekymrade sig om de enskildes. Derföre lades också särskild
vigt uppå, att de tjenstemän, som hade med upbörden att skaffa,
skulle, i händelse af vårdslöshet, näpsas eller suspenderas. Att
likväl Landsb:ns magt var utsträckt till Kronobetjeningen i allmänhet
synes af §:n 24, som innehåller: »Blifvande hos K. M.
och B. St:r Landsten ansvarig, om, igenom dess efterlåtenhet och
förvållande, något blefve försummadt till K. M:ts och Kronans
saknad och skada, hvaremot vederbörande Kronobeljente i hela
länet, som stå under Landhms inseende och befallning, äro pligtige
honom lyda och försina embetsförvaltningar tillbörligen redogöra.
» Att LandsSekret:n räknades till Kronobetjeningen är tydligt
af K. Brefvet d. 15 Jan. 1698, der det heter: »att som VVår
Nåd. Förordning är, att LandsBokhållarne skola njuta rangen framför
LandsSekret:ne, så måste sådant jemväl lända desse Betjente
till hörsam rättelse.»
I afseende på Landsh:gs rätt att förelägga domare vitén, har
redan förut blifvit uplvst, att detta stadgande ingalunda är nytt,
men då Hr Dalman undrat om Lan.dsh. också skulle äga rätt att
uttaga dessa vitén, får jag hänvisa till K. Brefvet d. 1 Mars 1782,
der det heter: »att som Lands!), åligger, såsom Wår Befb:de i
orten, att till verkställighet befordra Wära bud och befallningar,
de. måga komma ifrån oss omedelbarligen eller genom Wäre och
Rikets Colleg:r; och HofR:ne genom Universaler för detta antydt
underdomare på landet, att i rällan tid ingifva förteckningar på
saköresmedien, alltså är utom all fråga, det, enär underdomare
åsidosätta deras skyldigheter häruti, Landshm ju äger makt, att
genom böters föreläggande cch uttagande hålla dera dertill.»
154
Den i April e. m.
Ehuru åtskilligt mera af hvad emot Instruktm blifvit anfördt,
lätteligen skulle kunna vederläggas med facta, som icke blifvit af
föreg:de talare åberopade, inskränker jag mig att yrka bifall till
Betänk:t, för att, icke vidare uptaga R. o. Ad:s tid.
Hr Akerman: Min fåordighet förra gången jagyttrade mig
bar tillskyndat mig ett hardt tillmäle af den talare, som näst
derefter upträdde. Han sade nemi., att jag hade lösligt behandlat
frågan. Det är möjligt att denna åsigt delas af Husets öfriga
medlemmar; och jag ber i sådant fall att få erinra, att, då jag
icke har den förmätenheten att tro mig kunna genom långa anförarden
vinna och bibehålla It. o. Adis upmärksambet, jag gjort
mig till en regel, att vara så kort som möjligt i mina yttranden.
Jag trodde således äfven den gången, att, då jag till en början
förklarade Utsk. hafva fullständigt utvecklat skälen för sitt Betänk.,
det icke tillhörde mig annat än att tillägga något ur min egen
erfarenhet. Denna erfarenhet har emellertid ej kommit den värde
talaren till godo. Han trodde nemi., att stadgandet i 24 §:n af
den gamla Instruktm gällde ensamt för det fall att någon tjensteman
var på balans, och att Landsh:n således kunde med en sådan
förfara likasom med andra personer, som gjorde sig skyldiga lill
brott. Jag får då uplysa, att i det särskildta fall, som inträffade
under det jag var Landsh., och som jag tog mig friheten omnämna,
det i afseende å LandsSekretrn icke var fråga om upbörd, utan
härledde sig från andra skäl, dem jag dock icke nu vill omtala,
då mannen är död för 15 år sedan. Beklagligen var jag icke vid
mitt tillträde af Landsh:geEmbetet så lycklig som Hr von Troil
upgifvit sig vara, att nemi. hafva all anledn. till belåtenhet med
LandsSekretrn och LandsKamerm, ty jag såg mig innan kort försatt
i den högst bekymmersamma nödvändigheten, att tillämpa 24
§:n i hela dess vidd. Om nu Landsh:n icke hade en sådan makt.,
som blifvit honom genom både den gamla och den nya Instruktm
tillerkänd, så förstår jag sannerligen icke, huruledes han under
vissa möjligen inträffade förhållanden skulle gå tillväga. Om
t. ex., i följd af en tvist emellan Landshm och de honom biträdande
Depart:tsCheferne, desse skulle förklara, det de icke ville
kontrasignera någon expedition, så, ehuru detta icke voro att hänföra
till brott, och följaktligen, efter Hr Dalmans åsigt, icke kunde
berättiga Landshm alt suspendera de tredskande, hemställer jag,
om icke derigenom all Landtregering blefve omöjlig, ty innan den
person, som skulle kontrasignera, blefve genom laga dom suspenderad,
kunde Landshm icke förordna någon annan att verkställa
dennes expeditions-åligganden. Landshm får dessutom ganska ofta
under sina resor i Länet använda en Kanslist som Sekret., då den
ordinarie ej är tillstädes. Den värde talaren har också sagt, att
det åtminstone borde vara Landshms skyldighet att underställa sitt
åtgörande domstolens pröfning, likasom om en dylik åtgärd skulle
kunna ske i hemlighet, eller den suspenderade icke skulle kunna
begagna sin rätt att klaga, eller en Landsh. icke, likasom andra
embetsman, vara utsatt för ansvar, om han i oträngdt mål skiljt
Den 4 April e. m.
155
sitt biträde från tjensten. Den värde talaren yttrade äfven bland
annat, att dessle Landsbrns embetsbroder, såsom han kallade dem,
kunde, med stöd af den klandrade Instruktin, af den förre behandlas
såsom drängar. Det var ett något skarpt uttryck. Jag beklagar
den Landsh., som, såvida han har skickliga underlydande,
icke egnar dem den aktning de förtjena, och icke ställer sig till
dem i ett vänskapligt förhållande, om äfven titeln embetsbroder
aldrig, efter min åsigt, kan blifva den fullt lämpliga. Ett sådant
förhållande, bygdt på ömsesidig aktning och förtroende emellan
Landsh:n och hans embetsbiträden, är förden förre så mycket angelägnare
att söka åstadkomma, som utan tvifvel både en LandsSekret.
och Kärner., utan att öfverskrida sin lagliga skyldighet,
ulan att gifva tillräcklig apledn. till suspension, skulle kunna för
det fall, akt Landsh:n emot dem förhåller sig på ett dem alla ovärdigt
sätt, göra Landsh:ns tjenst för honom så obehaglig, att han
snart skulle finna för sig bäst att begära afsked, medan de andre
sute qvar vid sina tjenster. Om, t, ex., i följd af ett ovänligt förhållande
emellan Landshin och LandsSekretrn, det fölle denne in
att tidigt hvarje morgon infinna sig hos Landsten, medförande alla
de mål som under dagens lopp skulle handläggas, samt för Landsten
föredrog dem och begärde hans decision i hvarje särskildt mål, så
skulle Landsten, äfven om han ägde för beslutens meddelande tillräckliga
kunskaper, häraf uppehållas hela dagen; och jag hemställer,
om icke blott en dylik omständighet voro tillräcklig att göra
Landshms tjenst obehaglig.
Hr Dalman har vidare sagt, för att ådagalägga vigten af dessa
embetsmäns ställning, att det vore på dem som arbetets hela tunga
hvilade. Detta kan i viss mån vara sannt och riktigt, såvida desse
embetsman, såsom vanligen torde vara förhållandet, upfylla sina
åligganden. Men äfven i detta fall kan jag med exempel visa att
undanlag finnas. Jag hade vid början af min embetstid som Landsh.
en LandsSekret-, som gjorde rakt ingenting, om jag undantager
upsättning af ett och annat utlåtande, ty för öfrigt inskränkte sig
bans verksamhet till att kontrasignera de bref och expeditioner
som författades af tillfälliga extra biträden vid Kansliet. Jag kunde
således icke teckna mitt namn under ett enda utslag, utan att
först underkasta det en sorgfällig granskning. Motionären, och
äfven J, mine Hrr! kunnen således vara öfvertvgade, att det icke
alltid är hvarken så lätt eller så angenämt att vara Landsh., som
man synes föreställa sig. '
Vidare är sagt, att den Landsh. tillagda rättighet att förelägga
domare vitén, icke vore behöflig, emedan desse ändå äro underkastade
ett ganska stort ansvar, om de icke upfylla sina åligganden.
Men i detta fali torde den värde talarens erfarenhet icke heller
bålla stånd emot den jag äger. Jag har nemi. äfven under flera
år varit ledamot af HofR:n, och jag erfor derunder att man då
ofta var ganska bekymrad att hitta på ett lagligt eller passande
ansvar, då man skulle döma försumlige embetsman för tjenstefel.
Man hade nemi. icke annat lagrum att använda än 1 Kap. 12 §:n
RättegisBin, och Hr Dalman känner troligen detta lagrum lika väl
156
Den i April e. m.
som jag; enl. hvilket, dä fråga icke Srom orätt dom eller uppenbar
väld, man icke kan döma till annat än penningeböter.
Hr Dalman: Då jag finner att lt. o. Ad. önskar ett snart
slut på denna diskussion, skall jag söka vara kort. Hr von Troil
har ådagalagt en talang, som jag verkligen afundas honom, och som
vid andra tillfällen jag måhända skulle bättre behöfva än han.
Det är nemi. förmågan att med en sällsynt advokatorisk skicklighet
tolka lagen. — Den förebråelse, som mot mig blifvit framkastad,
att jag skulle citerat §:n oriktigt, kan jag dock icke erkänna.
Jag har citerat en § i den gamla Landsh:gelnstrukt:n och af dess
innehåll gjort ett sammandrag, efter den mening deri jag upfattat
densamma, hvilket väl måtte vara min rättighet; och då §:n var
i tryck för allom tillgänglig, kunde det icke naturligtvis vara min
afsigt, att deraf undanhålla hvarken det ena eller andra. Men att
jag icke tolkat den på samma sätt som Hr von Troil, beror icke
på någon oriktighet i citationen, utan på vårt skiljaktiga sätt
att läsa och förstå densamma, i hvilket hänseende jag vidblifver
elen öfvertygelse, att min tolkning är den rätta — en åsigt, som
delas både af andra motionärer, af reservanterna och af do många
ledamöter i de öfriga Stånden som yttrat sig emot den nya Landsh:gelnstrukt:n.
För öfrigt skulle Hr von Troil med lika fog kunna
förebrå
icke tolkat densamma såsom Hr v. Troil velat hafva den förstådd.
Den värde talaren har anmärkt, att ordet brottslig, som förekommer
i mitt sammandrag af §:n, icke skall finnas der i den mening
jag upgifvit. Emellertid står der, efter Hr v. Troils egen citation,
att Landsten eger från tjensten suspendera en tjensteman, derest
hans brott det förtjenar, hvilket väl måste förutsätta att tjensteman
skall vara brottslig för att kunna skiljas från embetets utöfning.
Detta gäller dessutom endast LandsKamer., F^ogdar och Häradsskrifvare,
d. v. s. ensamt dem som hafva att göra med räkenskapsverket
och upbörden, i afseende å hvilka är stadgadt, att om
de öfverträda de för dem utfärdade JnstrukUr, de kunna angifvas
hos KammarRevisionen, »för att der stå Fiskalen för sitt brott till
svars.» När nu nyss ofvanför förutsättes att bemälte tjenstemän
»skola hafva satt K. M:ts tjenst tillbaka, och uti dess inieresse
med sin vårdslöshet någon afsaknad förorsakat o, samt angifningen
af brottet skall ske, icke hos HofRätt, utan hos Kammarllevisionen,
så synes ju häraf uppenbart, att frågan här icke gäller andra tjenstefel
än öfverträdelser af upbördsförfattningarne. Det är sannt,
Häradsskrifvare hafva icke Kronans medel directe om händer, och
deraf hade man dragit den slutsats, att föreskriften skulle omfatta
äfven andra fel; men de hafva att kontrollera upbörden, och uraktlåtenhet
af denna kontroll föranleder enahanda ansvar som för
upbördsbrist. För öfrigt lärer det väl blifva lika omöjligt att
öfvertyga Hr v. Troil att han haft orätt, som mig att jag misstagit
mig i min tydning, än mindre att jag mot bättre vetande tydt
§:n på annat sätt än jag ansåg och fortfarande anser vara det
rätta. — Den rätt, som den gamla författnm medgifver Landshm,
Den 4 April e. m.
157
må han gerna behålla, ja, på sätt min af Utsli. citerade motion
innehåller, må suspensionsrätten raedgifvas äfven för andra »brott»
än mot upbördsförfattningarne, endast med vilkor att suspensionsåtgärden
omedelbart underställes vederbörlig domstols pröfning.
Det har blifvit sagt, att man utan fara kunde åt Landshm
lemna den ifrågav:de vidsträckta makten, emedan han säkerligen
icke skulle begagna den annat än i högsta nödfall. Med lika
skäl kunde man säga, att det icke vore fara att lemna hvilken
förman som helst rättighet att suspendera sina underlydande; ty
säkert skulle han sällan eller aldrig missbruka sin makt! Detta
torde likväl vara en alltför stor optimism. Dervid förekommer
tillika den svåra omständigheten, att grundlagen förbjuder sjelfva
Konungen att utan dom och ransakning afsätta Sina och Rikets
embetsman. Grundlagen lärer således icke helier ansett det rådligt,
att, blott på grund af ett slags blindt förtroende, lemna de
högre envåldsmakt öfver de lägre i samhället.
Hr von Troil har, för att bevisa nödvändigheten af Landshms
suspensionsrätt, anfört ett exempel, alt en sådan åtgärd kunde
blifva af högsta behofvet påkallad, äfven utan alt någon oredlighet
varit begången, t. ex. om LandsSekretm vägrade att underteckna
en af Landshm beslutad qvarstads-resolution. Detta exempel synes
dock vara föga bevisande; ty en tjensteförseelse af denna art skulle
medföra ett svårt ersättningsansvar, som icke kunde af Landshm
åläggas, utan måste blifva föremål för åtal vid domstol, inför hvilken
såväl Landshm som den lidande parten ägde anklaga den
skyldige. Och om en suspension ansåges nödig, så vore det väl
intet äfventyr för Landshm att derom omedelbart göra anmälan
bos MofRm, för att hemställa beslutet till dess pröfning. Och
något annat har jag icke fordrat. Jag frågar blott, för att fullfölja
det af Hr v. Troil valda exemplet, huru skulle LandsSekretm
bete sig, om t. ex. han vore nitisk att hastigt låta verkställa
qvarstaden, men deremot Landshm, i anseende till vänskap, skyldskap
eller af andra orsaker råkade vilja fördröja densamma? Troligen
vore sådant kinkigare att afhjelpa, än om LandsSekretm vore
den som villé gynna eller förhala.
llär har äfven blifvit ytträdt, att Landtstats-tjenstemännens
ställning blifvit förbättrad genom den nya Instruklm. Detta må
för Hrr Landshm gälla hvad det kan, men om man talar vid LändsSekret.
och Kärner., så tviflar jag att de sjelfva skola vara af
samma åsigt; åtminstone hafva de flera Landtstats-tjenstemän, vid
hvilka jag talat, varit af en alldeles motsatt, och i hög grad beklagat
sig öfver det godtycke, som gjort dem nästan suveränt beroende
af sina chefer. Man har vidare påstått, att jemförelsen
mellan LandsSekret. och LandsKamer. samt Collegmas tjenstemän
vore riktig, emedan de hade samma slags befattning, nemi. den
alt expediera beslut, fattade, de förre af Landshme och de sednare
af Collegma. Härvid förekommer likväl en högst väsendtlig
omständighet, som jag förut omnämnt, nemi. ansvarigheten för de
beslut som undertecknas. En sådan ansvarighet existerar vanligen
för de förra, men icke för de sednare. Hvad som deremot låter
158
Den 4 April e. m.
sig med LandsSekretms och Kamerrns förhållande till Landsh:n
fullkomligt jemföra, är det mellan Depart:tsChef:ne i Tullstyrelsen
och FångStyrelsen samt GeneralDirekt:ne i dessa Verk. Ej heller
dessa Depart:tsChefer hafva någon beslutande, utan blott rådgifvande
röst. De torde dock icke kunna anses som GeneralDirektörernes
underlydande, utan som deras embetsbroder. Hed lika
skäl kunde man fördenskull yrka, att chefme i dessa administrativa
Verk skulle få rätt att suspendera sina kolleger, om de voro
misshagliga. Är det i öfrigt så, som Hr von Troil och andra förmena,
eller att Landshtne aldrig tänka begagna sig af denna
förhatliga suspensionsrätt, utan blott vilja hafva den som ett Damoldes-svärd
hängande öfver sina underlydandes hufvuden, så vet
jag sannerligen icke hvad det skall tjena till alt så mycket fäkta
för densamma,
Slutligen får jag bedja om ursäkt, alt jag begagnat ord, som
måhända varit stötande. Sådant kan lätt hända under farten af
en discussion, och så var fallet med mig, då jag begagnade ordet
drängar. Jag öfverlemna!- för öfrigt åt R. o. Ad. att besluta i
frågan, och ber eder blott, mine Hrr! vara öfvertygade, alt jag
icke väckt denna motion för att åstadkomma skrän, eller för att
göra opposition quand méme mot Hrr Landsh:r, utan derföre att
jag anser den nya Landsb:gelnstrukt:n i den här afhandlade punkten
vara lika mycket stridande mot Sveriges grundlagar, som mot
hvad som i frågor om Landshms förhållande till sina kolleger är
rätt, tillbörligt och nyttigt, vare sig för det allmänna, tjenslomännen
eller Länens Höfdingar sjelfva.
Hr af Sillén, Gust. Otto Probus: Som tiden är långt
framskriden, vill jag fatta mig helt kort, och endast, under fullföljande
af ett Hr Dalmans yrkande, till det Höglofl. Ståndet hemställa,
huruvida det icke vore skäl, att Landshms beslut rör:de
suspension af LandsSekret. och Kärner, underställdes öfverdomstol
pröfning, utan afbidan af besvärs anförande, så att föreskriften i
detta fall blefvo fullt enlig med hvad i 1734 års Instrukt. stadgas,
der det heter, att suspensionen äger rum till dess svar från
KammarRevisionen följt. Orsaken hvarföre'jag begär en sådan
rättelse, är den, som troligen också varit grunden till stadgandet
i 1734 års Instrukt., att svårligen någon menniska, hon må vara
huru ren som helst, kan vara helt och hållet fri från passioner,
eller i saker, som röra honom så nära, som frågan om en sådan
suspension rörer Landsb:n, döma fullkomligt oväldigt. Det är
visserligen sannt, att ett sådant beslut kan öfverklagas, men det
vore rätt enfaldigt gjordt af den som derför blifvit föremål; och
för min del bekänner jag upriktigt, att, om något dylikt träffade
mig, skulle jag låta beslutet vinna laga kraft. — För att vinna
den rättelse, jag nu haft äran omförmäla, tager jag mig friheten
anhålla, att R. o. Ad. behagade återremittera Retänk., emedan den
derförutan icke lärer kunna ske. Men det finnes äfven ett annat
lika stort skäl för återremiss. Jag tror nemi. icke att grundlagen
medgifver en sådan behandling af ärenderne, att ett Utsk. i sitt
Den 4 April e. m.
159
Betänk. öfver motioner kan underlåta att upgifva hvari motionerna
beslå, eller de motiver och de fel, som af motionären blifvit upgifna.
Sedan nemi. Utsk. relaterat några §§, säger det pag. 7:
»Förutom de sålunda föreslagna ändringar af vissa stadganden uti
Instruktm, har emot denna författn. blifvit anmärkt, dels af Hr
Dalman, att åtskilliga föreskrifter deruti vore alltför obestämda och
ofullständigt affattade, såsom exempel hvarpå åberopats 3, 4, 5,
8, 9, 19, 27, 31, 43 och 63 §§:na, och dels af Hr Ekholm, att
bristfälligheter och oriktigheter förekomme uti 13 §m, 14 §:n 2
mom, 18 och 19 §§:na, 26 §:n 5 mom, och 27 §:n samt att
gränsen för K. M:ts Beftndes embetsbestyr blifvit utsträckt längre,
än ske bordt och med andra gällande för fa ttn :r vore öfverensstämmande»,
etc. — Alla dessa §§:r tillika med motionärernes anmärknrr
dervid hade bordt intagas i Betänk. Nu deremot får man
icke veta huru motionärerne tänkt sig saken. Kunna nu R. St:r
till pröfning uptaga ett sådant Betänk.? Jag tror det icke, och
får derföre anhålla om återremiss.
Frih. Raab, Carl Adam: Denna fråga synes mig
kunna betraktas från två sidor. Den ena är huruvida Landshm
skulle kunna behöfva f. n. mera makt än de hittills haft, och den
andra synes mig vara, huruvida icke den äfgärden, att vilja föröka
Landshmes makt, står i strid med vårt nuvarande statsskick. Hvad
beträffar första delen af frågan, så vill jag dertill svara ja. Jag
anser att en Ländsk, behöfver mera makt nu än förr, på det ärenderna
måtto skyndsamt expedieras och dröjsmål icke upstå. Likaledes
är det med hänseende till den exekutiva makten af vigt, att
Landshm kan afsätta eller suspendera en underlydande tjensteman,
så snart sådant finnes nödigt, men derföre har jag icke, af de
många anförda skälen, blifvit öfvertygad om den nya instruktins
förträfflighet. Hr Akerman har sagt, att, han började sin tjenst
som Landsb. med att suspendera och arrestera underlydande. Det
var på den tiden då den gamla instruktm gällde, och bevisar således
att äfven då denna rättighet förefanns. Då kunde ju någon
förökning af Landshms makt, genom den nya instruktm, icke behöfvas.
Den gamla har gällt i öfver 100 år, och i allmänhet hafva
Ijensterna blifvit skötta till både K. M:s och menigheternas belåtenhet.
Under sådana omständigheter finner jag de skäl, som nu
blifvit anförda, icke vara tillräckligt talande för en förändring
deruti. I början af mitt anförande antydde jag, att jag ansåg en
statk makt hos Landshm vara behöflig; men organisationen af
Landsh.-embelet står i sammanhang med organisationen af embetsverken
i allmänhet, och det är denna som man påbörjat, då man
nu begynt med att utvidga Landshmes makt. Det är detta jag
icke anser nog välbetänkt, att företaga denna organisation nu,
emedan jag anser att om embetsverken skola organiseras i ett sammanhang,
så bör det också ske på en gång och efter ett system.
Den andra delen af frågan var, huruvida det står i öfverensstämmelse
med vårt statsskick att göra denna förändring. Vi veta
att fordom sorterade embetsverken under 5 RiksRåder, som voro
100
Den i April e. m.
Presidenter på samma gång de suto vid rådsbordet, och genom
dem utgingo alla befallningar öfver hela Riket. Men tillika voro
dessa embetsman underkastade stranga kontroller, och med hänseende
till juridiskt ansvar äro dessa kontroller bevarade i vårt
nuvande statsskick, genom den säkerhet, som tjenstemannen i vårt
land äger, att icke kunna afsättas utan laga dom och ransakning.
När man vet, att den första förändring af Landsh.-embetet på sednare
tider ägde rum under Carl Johans regering, och undersöker
följden af de förändringar Han vidtog i detta afseende, finnér man
att derigenom Landtstaten utvecklat sig till en mera direkt centralisationsstvrelse.
och det är en följd af de konstitutionella idéerna,
att man söker gifva åt Styrelsen mera centralisation, för att
gifva den mera kraft och styrka. En sådan organisation måste med
embetsverken vidtagas, till dess vi få våra kommunala institutioner
och våra representativa former mera ställda på konstitutionel
grund. Orsaken till den allmänna opinionens rop öfver den nya
instrukt:n har också, efter min tanke, icke så mycket gällt de
deri meddelade föreskrifter, ulan fastmera att Regeringen utfärdat
denna instrukt. utan att deröfver böra R. St:r. Man kan nemi.
föreställa sig, alt Regeringen ville ännu en gång förändra densamma
och ännu mera centralisera makten, och man kan äfven
föreställa sig, att den kunde centralisera äfven de öfriga embetsverken,
utan att R. St:r deri finge taga del; och då hemställer
jag till Eder, mine Hrr, om vi icke snart stöde på en helt annan
basis för vårt statsskick än vi nu göra, och dit ingen af oss önskar
komma. På denna grund begär jag återremiss af Retänk.
Erih. Åkerhjelm, J o h. Carl: Det är med anledning af
en talares, IIr af Sillens yttrande, hvilken sagt att Utsk. icke besvarat
de anmärkn:r, som blifvit af motionärerne framställda, som
jag begärt ordet. De anmärkn:r, han afser, äro af motionärerne
anförda som exempel på de felaktigheter, som dessa trott sig uti
instrukt:n finna. Om man läser pag. 15 i Utsk:s Betänk., skall
man finna alla dessa anmärktur besvarade.
Manga ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Sedan discussionen räckt
så länge, hade jag visserligen icke ämnat begära ordet; men då
en § i detta Betänk, icke blifvit vidrörd, har jag icke ansett mig
kunna med tystnad förbigå densamma. Betänk, belyser Instrukt:n
från flera sidor, och denna belysning tyckes mig utvisa, att densamma
icke är sådan som den borde vara. g 10, som jag vill
fästa mig vid, innehåller att »K. M:ts Bef:h:de äger, för ordningens
»handhafvande, uti sådana fall, der ansvar icke är i lag bestämdt,
»stadga erforderliga vitén.» Mig synes att K. M:s Bef:h:de hitintills
icke behöft en sådan makt, och jag kan icke föreställa mig, hvarföre
de skulle nu behöfva den mera än förut. Jag tror således att
härmed är afsedt något annat syftemål, och är, deraf föranledd att
förmoda, det helt andra ordningar än hittills skola komma att
blifva gällande. De anmärkmr, som blifvit gjorda mot sjelfva In
struktm,
Don 4 April e. m.
161
Struktm, synas mig vara af så bra beskaffenhet, att jag hoppas R.
■o. Ad. icke vägrar den återremiss, som blifvit begärd, och hvarom
jag förenar mig, emedan det tyckes vara nödvändigt att Utsk. får
del af dessa anmärknrr.
Starka rop på propos. hördes åter.
Hr af Sillén: Det är i anledning af Frih. Akerhjelms ytt
rande,
att jag skulle påstått Utsk. icke hafva besvarat motionerna
i åtskilliga delar, som jag begärt ordet. Jag sade icke så, utan
att Utsk. ej upgifvit hvari motionerna bestodo, utan blott helt enkelt
upräknat, att i de och de §§ hafva i öfrigt anmärkmr blifvit
gjorda. Nu vill Frih. Åkerhjelm påstå, att Utsk. besvarat dessa
anmärkmr, och på sätt och vis har verkligen Utsk. gjort det; men
huru? Jag anhåller att få upläsa Utsk:s Betänk, i denna del:
»Uti det föreg:de har Utsk., med afseende å vigten af den
instrukt., hvarom nu är fråga, samt den större upmärksamhet, som
vid densamma blifvit fästad, trott sig böra till fullständig granskning
uptaga de hufvudsakligaste af de framställda anmärkmne. Att
deremot, på sätt en motionär yrkat, ingå uti en genomförd granskning
af instruktms samtliga stadganden, för att derpå grunda förslag
till de förändringar, som tilläfventyrs kunde förmenas vara
erforderliga, har Utsk. icke ansett lämpligt eller ens med Utsk:s
öfriga göromål och åligganden förenligt. Hvad beträffar öfriga, här
icke särskildt uptagna, uti reciten af motionerna omförmälda anmärkmr.
dels om bristande fullständighet uti instruktms upräknande
af K. M:s Bef:b:des åligganden, eller att instruktm skulle gifva
anledn. för K. M:s Bef:h:de att, i vissa fall, utsträcka sin verksamhet
utöfver hvad med gällande författmr öfverensstämmer, dels
ock att redaktionen, i ett och annat hänseende, skulle vara mindre
lämplig och tydlig, så bör man icke förbise svårigheten att,
i fråga om instrukt. för en embetsmyndighet med den utsträckta
verksamhet, som K. M:s Befh:de, med fullkomlig fullständighet
uti instruktm antyda hvarje föremål för denna verksamhet,
) hvarom emedlertid de särskilda stadgandena lemna närmare
uplysning, hvarföre ock en dylik instrukt. svårligen kan upställas
annorlunda, än att den, i en mängd fall, blott innefattar
allmänna bestämmelser. Men äfven om någon ofullständighet skulle
förekomma, eller möjligen lydelsen af någon i nyssberörde hänseende
meddelad föreskrift kunna gifva anledn. till missförstånd, då
den ensamt för sig betraktas, förmodar Utsk. att tvekan om dess
rätta tillämpning ändock, med ledning af de speciela föreskrifterna,
icke kommer att upstå, samt att, om någon sådan skulle sig yppa,
K. M. icke lärer underlåta att meddela den förklaring eller rättelse,
som deraf kan påkallas. Någon skälig anledning synes således
icke förekomma, att, mera i anledning af nu sednast omförmälde
anmärkmr, än de uti det föreg:de behandlade, begära uphäfvande af
den nu ifrågav:de instruktm, i afseende å hvilken, såsom nyligen
utfärdad, någon erfarenhet, på grund af dess tillämpning, ännr
föga kunnat vinnas.»
V. II. 11
162
I) en 4 April e. m.
Jag frågar nu, om någon kan häraf fatta hvari dossa anmärkn:r
bestå, som af motionärerna blifvit gjorda mot en stor mängd §§.
Jag, för min del, kan icke inse det, och som jag icke känner motionerna,
så är jag i fullkomlig okunnighet om hvad de kunna
innehålla. Jag fortsätter derföre mitt yrkande om återremiss.
Hr von Ehrenheim: I anledning af Hr Palmcrantz’s ytt
rande
anhåller jag blott att få nämna, att Landshms rätt att förelägga
domare vitén icke är ny, utan sednast reglerades, på samma
sätt som nu skett, genom ett K. Bref af 1815.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Ribbing, Arvid: Jag skulle vilja föreslå fortsättande
af denna discussion en annan dag. Då klockan emedlertid redan
slagit tolf, och vi nu inträdt på en ny dag, skulle jag åtminstone
begagna andra ordalag.
Frågan har blifvit mångsidigt behandlad, men det vigtigaste
återstår. Det är för sent eller för bittida på dagen att börja striden
på nytt, och får jag derföre hemställa, om vi icke kunde få
fortsätta i nästa plenum. Sedan Hr Gr. o. Landtm, yttrat något
till svar härpå, ber jag att åter få ordet.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han naturligtvis
för sin enskilda del icke funne något hinder för discussionens
fortsättande tills ärendet blefve slutligen pröfvadt, helst
detsamma syntes vara så långt framskridet, att det snart torde
kunna bringas till slut, men att han, derest Hr Ribbing önskade
det, visserligen skulle framställa propos. huruvida Ståndet ansåge
ett upskof behöfligt.
Härvid hördes många ledamöter ropa Nej; hvarefter Hr Ribbing
yttrade:
Under sådant förhållande måste jag fortsätta milt nyss afgifna
anförande med förklarande, att hela behandlingen af denna fråga
synes mig vara högst oriktig, då den mans yttrande, till hvilken
R. St:r updragit det förtroendekall, att vaka öfver alla mellan
Riksdagarne utkommande författn:r, blifvit alldeles lemnadt utan
upmärksamhet, oaktadt detta yttrande blifvit af en ledamot här
inom Ståndet releveradt och remitteradt till vederbörligt Utsk.
Ordf:den i LagUtsk. har sagt mig, att jag oriktigt upfattat hvad
som samtalsvis oss emellan förekommit, då han yttrat att frågan
borde blifvit behandlad gemensamt af Lag- och Ekon.Utskm. Hans
mening hade nemi. varit att, om frågan skulle behandlas af LagUtsk.
, så borde det hafva skett gemensamt med Ekon.Utsk. Hvarföre
detta förbigått LagUtsk., det vet jag emedlertid icke, om det
icke skett derföre att LagUtsk. underlåtit att yttra sig öfver denna
instrukt., om hvilken Just.Ombudsm:n gjort en till LagUtsk. remitterad
hemställan. Den ena plägar så skylla på den andra, när
ingendera vill fullgöra sitt åliggande. Det är just den af Hr
Palmcrantz omnämnda g 10, som Just.Ombudsmms hemställan rörer.
Då nu yttrandet om Ständerna understödja eller icke den an
-
Den i April e. m.
163
märkning, sorn deras ombud framställt, kommit att saknas, derföre
att Ekon.Utsk. ensamt behandlat denna fråga, ehuru anmärkn:n
blifvit remitterad till LagUtsk., så kan detta emedlertid hjelpas på
det sätt, att frågan nu återremitteras, såsom jag vill tro att två
Stånd redan gjort. Ett Stånd har säkert gjort det; huru det gått
i BorgareSt. kan möjligen Hr Riddarh.Sekretrn uplysa. Huru än
må vara med de frågor, som här äro så omtvistade, i afseende på
att låta tjenstemännens suspension bero på Landsbro, och icke på
HofR:n, som är deras egentliga domstol, så bör väl sådant ändock
pröfvas, och denna pröfning om laga forum bör ske efter föregånget
yttrande från LagUtsk., särdeles som Utsk. i sitt Betänk, öfver
Just.Ombudsm:ns berättelse säger, att de frågor, som angå den
allmänna hushållningen, skola behandlas af Utsk. gemensamt med
annat Utsk. Jag hade föreställt mig att så skulle ske, men har i
stället uptäckt en fullkomlig harmoni mellan de båda Utskm i att
^undvika frågan. Jag anhåller derföre, lika med flere andra talare,
då saken nu kan hjelpas endast genom en återremiss, att en sådan
måtte af R. o. Ad. beslutas.
I anledn. häraf uplyste undertecknad Riddarh.Sekret., att
protis-utdrag ang:de pröfningen af förev:de mål ankommit endast
från BondeSt., som återremitterat Utsk:s Betänk.
Hr Dalman: Jag kan med visshet uplysa, att BorgareSt.
återremitterat Betänk.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, att i afseende på förev:de Betänk, blifvit
yrkadt dels bifall, dels återremiss, blef propos. till bifall å Utsk:s
Betänk, framställd och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Hr Ribbing begärde härvid votering, men yttrade sedermera
:
Under det förbehåll, att jag får till prot:t framdeles reservera
mig, vill jag göra mina Ståndsbröder till viljes och afstå från min
begäran om votering.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half 1 på natten.
In fidem protocolli
Albert Munck.
104
Den 6 April.
Måndagen den 6 April 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 6 prol:s-utdrag för d. 4 dennes e. m.
Med tillkännagivande att Frih. De Geer, Louis Gerhard,
inlemnat sin riksdagsmannapollet, anmodade Hr Gr. o. Landtm.
Hrr Elektorer att utse en Suppleant i LagUtsk. efter Frih. De Geer.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz, anförde skriftligen:
I hvarje lagstiftande församling kan majoritetens rätt öfver
minoriteten visserligen icke underkännas, men den hvarken behöfver
eller bör utsträckas ända derhän, att minoritetens åsigter och
skäl i hvarje förekommande fråga förnekas en närmare pröfning
och skärskådande, då dessa sådant förtjena. Både rättskänsla och
politisk klokhet och takt bjuda oemotsägligt ganska ofta en dylik
närmare pröfning. Minoriteten har således äfven en rätt sig tillerkänd,
nemi. den, att icke af majoriteten alldeles förtryckas.
Denna rätt har ock vid föreg:de Riksdagar af majoriteten här vanligen
respekterats och iakttagits sålunda, att då vigtiga anmärkmr
emot ett från Utsk. ankommet Utlåt, blifvit framställda, utan att
kunna vederläggas, ett sådant Utlåt, ock återremitterats till det
Utsk. som behandlat frågan. Vid denna Riksdag åter — och sedan
Ståndens beslutanderätt i afseende på förändring af Utskms tillstyrkanden,
blifvit utsträckt — synes majoriteten hafva alldeles
frigjort sig från den grannlagenhet emot minoriteten, som grundlagens
anda och häfdvunnet bruk infört till Rikdagsärendernas
samhällsnyttiga behandling. Ett bland de många vid denna Riksdag
förekomne bevis härpå företedde sig i förlidet plenum, då
R. o. Ad:s majoritet, utan afseende på deremot gjorda anmärkmr,
nekade återremiss på Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrs Betänk. N:o 70,
i fråga om yrkad ändring och revision af den nya Landsb:geJnstrukt:n.
Man må om denna, af Regeringen på egen hand utfärdade
författn., säga hvad man vill, så visar sig dock oemotsägligt,
resultatet af de hållna undersökningarne, rör:de omförmälda
Instrukt., vara det, att innehållet af densamma i många väsendtliga
delar är stridande emot både grundlag och allmän lag. —
Instruktms förfäktare hafva, oaktadt alla ansträngningar, ännu icke
förmått visa dess lagenlighet. — Majoritetens åtgärd, att under
sådana förhållanden undertrycka alla emot Instrukt:n gjorda grava
anmärkmr, och i förlitande på voteringsstyrkan neka återremiss å
Betänk., gifva otvifvelaktig! ett godt stöd åt minoritetens påståen
-
D en 6 April.
165
den i fråga om Instruktins beskaffenhet och de följder, som deraf
kunna upstå och äro att vänta. En god sak tål pröfning huru
mycket som helst och vinner alltid derpå, men så är ej förhållandet
med en af motsatt egenskap.
Den i Landsh:ns person centraliserade despotiska makt öfver
underlydande tjenstemän, kan ej försvaras dermed, att några kollegiala
styrelser, hvilka dock bestå af flera personer, i vissa fall
redan äga en mera utvidgad makt och myndighet öfver sina underordnade.
Annu mindre kan den, såsom blifvit påstådt, försvaras
dermed att Hrr Landsh:r redan äga, att, enl. 1838 års Inslrukt.
för Skogs- och Jägeristaten, fordra ovilkorlig lydnad och hörsam
het
i alla afseenden af nämnde stats i Länen stationerade tjenstemän.
Verkan af denna, en Landsh. tilldelade, makt och inflytande
öfver Skogs- och JägeriStatens tjenstemän, har redan, åtminstone
inom ett Län, der jag specielt känner förhållanderne, visat sig af
så betänklig art, vid valet elier kollision emellan det allmännas
och Landshrns enskilda rätt och fördelar, att jag tror det majoriteten
af representationen redan ipser nödvändigheten, att söka,
om ej alldeles från Hrr Landsb:r borttaga, åtminstone betydligt
förminska den vidsträckta magt och myndighet, de, enl. nämnde
Instrukt. kunna utöfva öfver Skogs- och JägeriStatens tjenstemän,
enär den redan synes vara missbrukad; och sedan början är gjord,
förefaller det alldeles icke omöjligt, att den kan vidare och på
ännu eftertänkligare sätt användas för tillfredsställande af enskilda
biafsigter, och detta så mycket lättare, som erfarenheten visat,
att Regeringen alltid är benägen att sätta, snart sagdt, oinskränkt
förtroende och tillit till Hrr Landsh:gars upgifter och åtgärder.
Den Landsh:ne i 10 §:n af nya Landsh:gelnstrukt:n meddelade
rättighet, att efter eget godtycke, på egen hand, och utan
både Regeringens och R. St:rs medverkan eller ens hörande, stifta
lagar och bestämma straff för alla sådana handlingar eller fall,
som Svensk lag icke med något särskildt straff'eller ansvar belägger
—- denna Landsh:ne tilldelade rättighet, att utöfva en slik
lagstiftningsmagt så ofta de behaga anse att ordningens handhafvande
i borgerligt eller religiöst hänseende så erfordrar, strider
e. m. o. emot den i gällande grundlagar Svenska folket och Regeringen
tillförsäkrade lagstiftningsrätt, och .synes kunna tendera
dertill, att söka undantränga en af de vigtigaste hörnstenar hvarpå
hela vårt nuv:de statsskick hvilar.
Denna, med skäl klandrade, och med lätt ursäktligt misstroende
betraktade Instrukt., kan således, efter mitt förmenande,
icke utan ändringar i grundlagarne stå tillsammans med vårt
statsskick, hvilket åtminstone de jure ännu ej hunnit erhålla den
form, som kanhända mången skulle Önska såsom en högsta lycka,
så att den inre politiken så småningom och oförmärkt kunde få
anslutning åt samma håll, som, efter hvad numera allmänt kändt
är, har sökts för den yttre.
Den mängd af ovederlagda och jag vågar säga ovederläggliga
anmärkn:r, som vid behandlingen af frågan om den nya LandslugeInslrutm
här framställdes emot Ulsk.-s Betänk., hade jag för min
166
Den 6 April.
del derföre trott förtjena den upmärksamhet frän majoritetens siday
att minoriteten bordt kunna med säkerhet påräkna att erhålla återremiss
å Betänk., och detta så mycket mera och isynnerhet sorn
den i Const.Utsk:t väckta fråga om och i hvad delar ifrågav:de
Instrukt. är grundlagsvidrig, och anses leda till ansvar å StatsRådets
ledamöter, ännu ej är af RiksSt:n behandlad eller Utlåt,
derom ens till dem ankommet. Oformligheten af det beslut, hvarigenom
R. o. Ad:s majoritet sålunda på förhand, och innan Const.-  Utsk:s nämnde Utlåt, till afgörande förekommit, sökt afskära pröfningen
af samma Utlåt, eller åtminstone gjort ali pröfning deraf
ändamålslös. springer alltför mycket i ögonen för att af någon länkande
kunna förnekas.
DA emellertid, oaktadt allt detta, minoritetens rättmätiga fordran
på återremiss af Betänk., på sätt nämndt är, icke ansetts
kunna af majoriteten beviljas, så får jag, som i denna fråga tillhört
minoriteten, emot nämnda beslut nedlägga min reservation,
i den förhoppning att minoritetens åsigter framdeles vinna mera
afseende än nu.
Hr Ribbing, Arvid, upläste ett så lydande anförande:
Mina föregrde yttranden om 1855 års Landsh:gelnstrukt. hafva
mindre syftat på dess innehåll än sältet hvarpå den tillkommit,
samt af R. o. Ad. och af vederbörande Utsk. blifvit behandlad eller
lemnad å sido. Detta sätt har förefallit mig så att säga executivt,
och stridande mot de i våra grundlagar antagna former, samt derjemte
egrannlaga emot den af R. St:r sjelfva antagna Väktaren
öfver beskaffenheten af de mellan Riksdagarne utkommande allmänna
författn:r och lagförklaringar.
Af Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 70 synes icke om någon inom
de andra RiksStin fästat upmärksamhet dervid, att R. St:rs Just.-  Ombudsm. gjort hemställan till R. Sl:r, om nödvändigheten att
söka Nåd. ändring eller förklaring af den sedan sista Riksdag utkomna
förberörda Instrukt:n, och det förefaller från början som om
denna hemställan skulle blifva af lagfarne män opröfvad likasom
Instruktin sjelf, för att kunna oförändrad genomgå Ekon.Utsk. och
derefter R. St:r.
LagUtsk. har efter grundlagen måst emottaga Just.Ombudsm:s
förberörde hemställan, men icke befattat sig med att ännu något
derom yttra, ehuru saken hvarom den handlar förevarit både i Ekon.-  Utsk. och hos R. St:r, derunder anmaning inom detta Stånd skett
till LagUtsk. att fullgöra denna sin pligt och äfven kommit LagUtsk.
tillhanda.
Förgäfves yrkade jag i sista plenum, att Utsk:n, både Lagoch
Ekon.-, skulle sättas i tillfälle att afhjelpa detta förbiseende genom
att R. o. Ad., lika med 2:ne andra RiksStånd, återremitterade
Betänk. Icke ens LagUtsk:s här närv:de ledamöter syntes vilja
förvara Utsk. tillfälle att fullgöra, hvad jag i detta afseende ansett
vara Utsk:s åliggande, och mot öfvermakten inom Ståndet ansåg
jag fåfängt att fullfölja den af mig tidigt på gårdagsmorgonen be
-
I)e n G April.
167
gärda voteringen, dock under förbehåll att nu få afgifva min reservation
mot R. o. Adis underlåtenhet att återremittera Betänk.
Jag beklagar, att R. o. Ad., genom antagande af Betänk., å
dess sida eftergifvit R. Stirs rätt till lika deltagande med sin ko
nung
i lagstiftningen, oaktadt deras Väktares anmälan, att Ständernes
rätt vid den nya Landshigelnstruktins utfärdande blifvit för
nära trädd. Likaledes, att R. o. Ad. icke såsom lagfråga velat
pröfva, utan blott såsom en ekonomisk anstallt antaga, att LandtRegeringen,
som äfven är domare i så många vigtiga mål, numera
skall bestå af endast afsättlige ledamöter. Är än denna afsättlighet
för den lagfarne ledamoten inskränkt till tiden medan ransakningen
om hans angifna fel räcker och domen meddelas, ty dermed
går stundom icke fort och uprättelsen kan låta länge vänta på sig.
Landshme kunna under andra tider tagas ur andra leder än
vår aristokratis och byråkratis; för desse torde då i LänsSlyrelserne
komma att saknas de oafsätllige tjenstemännen, om hvilka
för eder, mine Hrr! nu förgäfves till öfvervägande blifvit framlagdt
betydelsen af RiksKansleren Oxenstjernas yttrande lill FörmyndareRegeringens
prot. 1636, nemi. att Sekretm och Kamerm
icke borde dependera af Landshin, utan emmediate af Regeringen.
Men utan att vilja, mera än förut, ingå i sjelfva saken, vidare
än som är nödigt för betraktande af formerne och sättet hvarpå
den blifvit behandlad, förundrar det mig än mer att E. o. Ad.
icke velat såsom lagfråga anse och pröfva, om det är nyttigt att
domaremakten, eller, som det heter, ÖfverRir och Collegir, icke
få ålägga Landshir högre vite än 6Gy Rdr. Rikets Landshir 8ro,
lika med Sekretin och Kamerm ansvarige redovisare för millioner,
utom deras andra maktpåliggande värf, som är vigtigt att kunna
bringa till fullbordan.
Under det domaremaklen sålunda skulle af Landshigelnstruktin
inskränkas, skulle Landshis makt vidgas att till oinskränkt belopp
förelägga vitén för, som det heter, »handhafvande af allmän ordning
och säkerhet uti sådana fall, der ansvar icke är i lag bestämdt»,
— »förbjuda hvad som icke är förbjudit», och yttrar vidare
Justit.Ombudsmin härom:
»Vid betraktande häraf, har jag funnit det tillhöra min pligt
att på ämnet fästa Rikets Höglofl. Ständers upmärksamhet, med
hemställan, huruvida det må anses lämpligt och nödigt, att hos
K. M. i underdihet anhålla, antingen om uphörande af en åt
underordnade myndigheter updragen rätt, alt stadga vitén eller
ansvar, eller ock i annat fall, om en sådan Nåd. förklaring af det
här anförda stadgandet i Landshigelnstruktin, att tillämpningen
deraf bestämdt inskränkes till de fall, der ansvar för öfverträdelse
af ekonomisk författning finnes påbjudet, men kan för tillfället
behöfva alt förhöjas; hvarigenom äfven blir tydligt, dels att tillfälle
för de underordnade myndigheterne till konstruerande af brott
försvinner, och dels att uteslutande af de fall der allmän lag stadgat
ansvar, icke bemyndigar till ingripande i lagstiftningen öfver
de ämnen, som till allmänna lagen höra, ehvad derom finnes ansvarsstadgande
eller ej.»
168
Den 6 April.
Men 1?. o. Ad. har icke häråt velat lemna någon upmärksamhet.
Det är dock farligt att icke akta lagstiftningsrätten och domaremakten;
den sednare är ställd, minst sagdt, emellan statsmakterne,
att vårda något högre: rättvisan sjelf. Och jag mera
fruktar än älskar dessa Tegnérs ord: »Ett domaresäte var den
första och det blir den sista Thron», så vida de afse statsinrättningen.
Det är derföre jag icke velat inrymma domaren denna
thron, och första gången då frågan här förevar yttrat:
Hvarje vän af ordning, frid och allmän säkerhet, önskar öfverensstämmelse
mellan Regering och domaremakt, mellan domaren
och den som skall verkställa hans beslut. Derföre är det nödigt,
att lagarne blifva bestämda och ofelbart till efterrättelse giltiga,
och således, att regeringsmakten icke går längre i sin lagstiftning
eller öfverlåtelse åt andra att för tillfället stifta lagar, kallad
delegation, än den har rätt eller, m. a. o., träder Ständernas lagstiftande
makt för nära.
Att sammanblanda lagskipande och verkställande makt har ock
alltid ansetts betänkligt, och hvad lnslrukt:n i denna rigtning stadgar,
hade ock bordt hafva sin del af Ständernas lagstiftande granskning,
för att icke tala om annat mera som den innefattar.
Sitt nuv:de ej ringa anseende har LandtRegeringen i Sverige
dock vunnit under 1734 års Instrukt. Enl. denna lofvade ock
hvarje Landsb. att vara upriktig och rättvis, som han det inför
Gud, Konung och R. St:r ville och kunde försvara. 1734 års
Landsb:gelnstrukt:n torde i sin mån hafva samma värde som den
i nära samband dermed stående 1724 års Lagbok. Jag vill icke
utan Ständernas pröfning antaga lagförändringar i någondera och
skulle R. St:r under den förra, nemi. Instrukt:n för 1855, vilja
sätta deras insegel, så åtminstone vill jag innan det påtryckes
hafva dervid inlagt mitt: »härtill är jag nödd och tvungen.»
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Wilh.: Jag får reser
vera
mig mot R. o. Ad:ns beslut, att vägra återremiss på Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 70.
Frih. Alströmer, Jonas: Som vanligt var jag en tyst
åhörare under sista plenum på detta rum; men för att icke anses
hafva deltagit i det beslut, som då fattades, anhåller jag att få instämma
i den reservation, som Hr Ribbing afgifvit. Jag är för
mycket vän af mitt fädernesland för att kunna medgifva någonting
så revolterande, som vissa stadganden i den nya LandshrgeInstruktm
innehåller.
Gr. Frölich, David: Då jag icke var närv:de under sista
plenum, kan jag väl icke anses hafva någon rättighet att reservera
mig mot det af R. o. Ad. då fattade beslut; men jag kan icke
undgå, att då jag här hört flere reservera sig mot detta beslut,
äfven öka deras antal, och
Detta anförande blef härvid afbrutet af Hr Gr. o. Landtm.,
Den 6 Aprili.
169
sorn erinrade Gr. Frölich om föreskriften i 20 § Riksd:sOrdn:n,
att den som icke varit närv:de då ett beslut blifvit fattadt, har
rättighet endast att anmäla att han icke deltagit i beslutet, men
icke att tala å de närv;des beslut.
Föredrogs Frih. Baabs, Adam Christian, d. 23 sisth Mars
på bordet lagda motion om en und. anhållan hos K. M., att StalsKont.
måtte anbefallas att, vid upgörandet af de särskilda Embetsverkens
aflöningsslater, upföra de gamla lönerne och de vid denna
Riksdag beviljade provisoriska lönetillökningar i särskilda kolumner.
Hr Gripenstedt, J o h. A u g.: När det Betänk, från Stats
Utsk.
, hvilket innehöll grunderna för den blifvande löneregleringen,
här förevar, gjorde jag ingen anmärkn. mot den punkt, som
stod i spetsen för dessa grunder, och hvarigenom bestämdes att de
föreslagna löneförhöjningarna icke skulle definitift ingå i lönestaten,.
utan endast beviljas provisoriskt under föreslående statsregleringsperiod.
Jag gjorde, säger jag, ingen anmärkn. häremot, derföre
att det, efter min upfatlning, icke var någon anledn. förmoda, att
R. St:r f. n. skulle vilja gå längre, och på andra vilkor bifalla
dessa, enl. mitt omdöme, så ytterst nödvändiga löneförbättringar.
Men, fastän jag af detta skäl låtit förslaget om den provisoriska
anordningen opåtaldt passera, gillar jag dock, för min del, ingalunda
den princip, som Utsk. derigenom uttalat, och jag anser
derföre icke heller, att det förslag, som nu af Frih. Raab, med
anledn. af Hr Hjertås yrkande, blifvit väckt, och som häraf är en
utveckling, skulle leda till något nyttigt resultat. Mina skäl
dertill äro följande: det första är af negativ beskaffenhet, och
består deruti, att, enl. min öfvertygelse, hvarken den provisoriska
anordningen i sin helhet, eller Frih. Raabs förslag, äro behöfliga
för de ändamål som dermed åsyftas. Dessa ändamål kunna ju
icke vara några andra, än dels att söka förekomma, det icke något
hinder måtte upstå för den tilltänkta reorganisationen af
Embetsverken, dels att, i händelse omständigheterna skulle dertill
föranleda, en återgång till nuv:de lönebelopp icke skulle vara
stängd. Hvad nu det första af dessa ändamål vidkommer, anser
jag att det vilkor, som redan i K. Mus Nåd. Propos. var intaget,
nemi., att hvar och en, som mottoge den högre lönen, äfven skulle
vara underkastad de jemkningar i tjensleåligganden och den utvidgade
tjenstgöringsskyldighet, som kunde finnas vara af nöden,
var alldeles tillräckligt för att förekomma möjliga svårigheter vid
den tillärnade reorganisationen.
Hvad åter det andra ändamålet beträffar, eller möjligheten
att kunna återgå till nuv:de lönebelopp, ifall så funnes skäligt,
så vill del synas mig, som föga eller ingen utsigt förefinnes, att
detta skulle kunna låta sig göra. Jag har redan vid ett föregrde
tillfälle visat, huru högt lefnadskostnaderne stigit i nästan alla
afseenden, och om det också må medgifvas, att några få af de
förnödenhelsartiklar, som på sednare tider varit föremål för pris
-
170
D en 6 April.
stegring, möjligen kunna förväntas återgå till något lägre priser
än f. n., så att t. ex. spanmålen skulle komma att sjunka under
hvad den gällt de sistförflutna åren, så tror jag dock, att man
måste erkänna, att dessa artiklar endast till så ringa del ingå i
den samfälda lefnadskostnaden för ett hushåll, att äfven om någon
mindre lindring i detta afseende skulle inträffa, detta är alltför
obetydligt för att i någon större mån inverka på resultatet i sin
helhet. Aflöningar till tjenstefolk, alla viktualievaror, ved, ljus,
de flesta kolonialvaror, arbetslöner, bandtverksprodukter, med ett
ord, allt det, som sammanlagt konstituerar lefnadskostnaderna, är
till priset så upstegradt och kommer o tvifvel a k tigt så fortfarande
att bibehålla detta högre pris, att om också en eller annan detalj
deraf skulle komma att åter något falla i värde, fastän måhända
blott för en kort tid, torde sådant dock icke billigtvis kunna anses
leda till en så väsendtlig förminskning i lefnadskostnaderna, att
den beviljade löneförhöjningen derföre skulle kunna åter fråntagas
embets- och tjenstemännen. Slutligen tror jag icke heller, att
det ändamål, som med Frih. Ra.abs motion särskilt åsyftas, eller
att erhålla en tillförlitlig uplysning om de löneförhöjningar, som
nu beviljas, erfordrar någon så beskaffad extra åtgärd, som den nu
föreslagna. Det är nemi. klart, att genom nuv:de riksdagshandlingar,
äfvensom genom den utredning, hvilken för ett sådant fall
vid en kommande Riksdag kommer att lemnäs, det blir ganska
lätt att finna beloppet af nu gällande löner, och då det icke är
vanligt, lika litet som det torde vara lämpligt, att R. St:r vid
hvarje Riksdag skola pröfva och bestämma alla de särskilda lönestaternas
specialsummor; så vill det synas mig som om det väckta
förslaget, utan att vara för ändamålet behöfligt, endast skulle leda
till en ny vidlyftighet.
Men utom dessa negativa skäl, finnas jemväl, enl. min åsigt,
ganska vigtiga positiva, hvarföre detta sätt att bevilja löneförhöjningarne
provisoriskt icke kan vara gagneligt. Det första af dessa
skäl är, att om löneförhöjningen endast blifver provisorisk, så förhindras
man derigenom från vidtagandet af en åtgärd, som K. M.
ställt i sammanhang med löneregleringsfrågan, och som jag tror,
att man i allmänhet måste erkänna vara af stor vigt, nemi., att
på samma gång som en skäl ig löneförbättring beviljas, äfven lämpliga
grunder måtte fastställas för rättigheten att på samma gång innehafva
flera tjenster. Det kan icke nekas, att i detta afseende en
obestämdhet och en olikhet ägt rum, som nära nog gränsat till
oordning, och som ej sällan menligt inverkat på fjenstens behöriga
gång, men det har varit en nödvändighet, att till en viss
grad tolerera detta häfdvunna bruk, just derföre att lönerna i de
flesta fall varit otillräckliga, att hvar för sig, och utan biförtjenster
bereda sina innehafvare äfven den tarfligasle utkomst. K. Mits
Nåd. Propos. afsåg också, att härpå göra ett slut, hvilket med
iakttagen rättvisa kunde ske, om hvarje tjenst så lönades, att man
skäligen ägde rätt att göra anspråk på tjenstemannens hela tid
och verksamhet odelad, men som i annat fall vore en obillig hårdhet.
Genom den provisionella anordningen med lönerna kommer
Den 6 April.
171
emellertid hela denna vigtiga förmån att gå förlorad, ty det skulle
uppenbarligen vara en obillighet om man begärde, att de, som
icke erhållit någon bestämd säkerhet om en stadigvarande förhöjning,
skulle för alltid frånträda någon of sina hittills innehafvande
tjenster. Detta har också StatsUtsk. insett, samt alltså
nödgats utesluta ifrägav:de vilkor från grunderna för tiligodonjutande
af lönetillökningen.
Ett annat väsendtligt skäl emot en sådan provisorisk åtgärd
är, att pensioneringen då icke blifver samtidigt reglerad. Det är
nemi. klart, att om löneförhöjningarne endast för tillfället beviljas,
komma pensionsbeloppen att qvarstå vid de lägre lönerna, som nu
existera; och deraf måste tydligen blifva följden att under hela det
provisoriska tillståndet tjenstemännen i allmänhet förhindras från
att afgå från sina tjenster, äfven då de finna med sig sjelfva, att
de icke vidare till båtnad för det allmänna, och med tillfredsställelse
för sig sjelfva kunna upfylla sina åligganden, ty det kan
icke väntas eller begäras, att den, hvars hela existens det kanske
gäller, skall på sådant sätt upoffra sig sjelf. Men till hvilka resultater
i afseende å tjenstemannadugligheten, detta innan kort
skall leda, torde vara lätt att förutse. När ingen möjlighet till
afgång finnes för de äldre, och ingen utsigt till befordran visar
sig för de yngre, då är, enl. min tanka, sjelfva nerfven till denna
duglighet afskuren.
Det tredje vigtiga skälet mot en sådan provisorisk lönereglering,
jemte de två jag nu redan haft äran anföra, är, att derigenom
en ny art af beroende pålägges embets- och tjenstemännen.
Vi hafva här nyligen vid föreg:de tillfällen hört, med hvilken ömtålig
omsorg man velat skydda embetsmännens oberoende, och jag
medgifver gerna, att i många afseenden kan detta oberoende vara
en vigtig och nyttig sak. Då frågan om Embetsverkens reorganisation,
äfvensom då frågan om ändringar i den nya LandshrgeInstrukl:n
här förevar, har det af flera talare blifvit med mycken
styrka framhållet, att man icke borde förminska eller försvaga den
sjelfständighet, som embetsmännen härstädes af ålder haft i högre
mått, än, mig veterligt, i något annat land. Men hvad gör man
väl nu? Jo, man är på väg att införa ett nytt slags beroende,
och, det må tillåtas mig alt begagna detta ord, det sämsta af allt
slags beroende, nemi. beroendet till sin utkomst af en statsmakt,
hvars financiella suveränitet ingen bestrider, men hvars makt på
detta område jag icke tror kan vara för landet nyttig. Det beroende,
som äger rum i tjenstemannens förhållande till sina förmän,
kan visserligen, liksom allt annat missbrukas, och är då
skadligt, men om detsamma med rättvisa och urskiljning begagnas,
upstår deraf den fördel, att kraft och noggrannhet i tjenstens skötande
sålunda befrämjas. Men alt ett sådant beroende, hvarom
nu är fråga, skulle kunna lända till något gagn, förmår jag deremot
icke inse.
Jag tror fördenskull icke, att det af Utsk. valda sättet för
löneförhöjningarnes beviljande, hvarken är beböfligt eller gagneligt;
och då Erih. Eaabs förslag blott utgör en slags utveckling häraf
172
Den 6 April.
samt i viss mån skulle komma att öka osäkerheten af den stallning,
hvaruti embetsmännen skulle komma, kan jag för min del
aldrahelst då äfven detta förslag, enl. min tanka, är obehöfligt,
icke annat än afstyrka att dervid måtte fästas något afseende.
Det är icke min mening, att tillstyrka R o. Ad. att nu genast
afslå ifrågav:de förslag eller vägra remiss derå, utan jag har
blott med dessa ord velat beledsaga förslaget till StatsUtsk., på
det att Utsk. må komma i tillfälle att öfverväga, huruvida det
kan vara skäl att på något sätt ytterligare utvidga en grundsats,
som, efter min öfvertygelse, är felaktig.
Frih. Raab: Jag kan ej upfatla den siste värde talarens
anförande annorlunda, än såsom en reservation emot det beslut,
som af R. o. Ad. fattades i anledn. af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 41,
åtminstone bar Hr Gripenstedt sjelf gifvit vid handen, att det så
må anses. Jag får bekänna, att mitt förslag icke kan synas innebära
någon egentlig vigt, utan endast är, såsom Hr Gripenstedt
yttrade, en utveckling af hvad Ståndet redan beslutat i afseende
på de föreslagna lönetillökningarnes beskaffenhet att vara provisoriska.
Min mening har således endast varit, att söka motverka
just de åsigter, som Hr Gripenstedt uttalat, (nemi., att lönetillökningarne
borde (vara fasta), så att de icke må göra sig så gällande
hos dem, som skola tillämpa Ständernas beslut, att den
provisoriska arten förbises.
Det vore orätt att söka följa hvarje af Hr Gripenstedt gjord
anmärkn. emot lönetillökningens provisoriska beskaffenhet. Jag
ber likväl att få yttra några ord derom. Hr Gripenstedt har sagt,
att i negativt hänseende icke några fördelar skulle följa af förslaget,
emedan det ändamål, som dermed åsyftades, eller att befrämja
Embetsverkens reorganisation, icke vunnes, och det på det
skäl, att embetsmännen vöre underkastade att tjenstgöra på sätt
K. M. funne godt att föreskrifva. Jag tror tvärtom, att det är
nyttigt att stadga, det dessa löneförhöjningar skola vara provisoriska,
just derföre alt det ligger makt uppå, att verkställigheten
af Embetsverkens reorganisation måtte ligga i Embetsmännens eget
intresse, på det att några provisoriska löner icke äfven vid nästa
Riksdag må behöfva beviljas, utan i stället fasta.
Vidare är sagt, att det icke är anledn. tro att lefnadskostnaderna
skola falla, äfven om spanmålen skulle sjunka i pris. Det
är svårt att säga på förhand huru priserna skola gestalta sig. Jag,
som landtman, önskar att priserna må bibehålla sig höga. Men
en sådan hastig prisstegring, som under de sednare åren ägt rum,
kan möjligtvis efterföljas af prisfall, och vi kunna få möta kriser,
som äro af den beskaffenhet, all icke allenast spanmålen, utan
äfven alla andra varor falla, — alt Statens tillgångar minskas, och
att man blir nödsakad att nedsätta nu beviljade lönetillökningar.
En annan sak är, att K. M. föreslagit beloppen för de olika graderna
af löner och att StatsUtsk. dervid gjort åtskilliga jemkningar.
Har man emellertid full visshet om, att dessa löneförbättringar
för tjenstemännen äro så rättvist fördelade i förhållande till
Den 6 April.
173
hvarderas arbete och ställning, att man till nästa Riksdag, när
man hoppas att de skola blifva fasta, kan då antaga den nu godkända
Proposm dem emellan, eller skall man möjligen då få skäl
att ogilla denna proportion, och möjligen deraf anledn. att åter
endast bevilja provisoriska löneförbättringar? — Äfven ur denna
synpunkt må erkännas, att det kan vara väl, om de embetsman,
som erhålla provisoriska löner, blifva erinrade om deras beskaffenhet,
på det att de icke må tro att de fått fasta på, att dessa löner
icke skola kunna ånyo jemkas. Detsamma gäller åsigten i afseende
på förbudet emot innebafvande af flera tjenster, hvarom beslut
förut är fattadt, likasom i afseende på pensionerna.
Hvad R. Stms financiella suveränitet beträffar, så är det icke
endast i fråga om anslagens belopp, som Ständerna kunna utöfva
en sådan, nemi. att blott bevilja hvad som föreslås, utan äfven i
fråga om pröfningen af anslagens ändamålsenlighet, och den suveräniteten
bar icke Hr Gripenstedt velat frånkänna dem.
Jag har således icke af de angifna anmärknme kunnat finna
något skäl, hvarföre icke mitt förslag skulle kunna vinna bifall,
utan tvärtom af det motstånd, det af Hr Gripenstedt rönt, blifvit
ytterligare befästad i min öfvertygelse om dess ändamålsenlighet,
så framt nemi. något allvar ligger hos R. St:r, att lönetillökningarne
böra vara provisoriska och icke fasta.
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Wilh.: Att såsom en
värd talare, Hr Gripenstedt, yttrat, de fallande priserna på spanmal
och måhända äfven på viktualievaror, icke skulle i någon
betydligare mån inverka på lefnadskostnaderna, det medgifver jag
ganska gerna; ty vi veta alla, att lefnadssättet icke f. n. är
sådant, att dessa enkla artiklar tagas mycket i betraktande.
Tvärtom är detta lefnadssätt alltför luxuriöst för att deraf känna
någon inverkan; men deraf följer likväl ej, att priserna på
dessa nödvändighets-artiklar icke skola ligga till grund vid lönernas
bestämmande.
Hr Gripenstedt har äfven sagt, att de provisoriska lönerna
fordrade och gjorde det nödvändigt, att tjenstemännen innehade
mer än en tjenst. Jag har likväl trott mig finna vid alla de tillfällen,
då propos:r framkommit om löneförhöjningar, hvilket skett
nästan vid hvarje Riksdag, att det alltid ägt rum under vilkor,
att om dessa förböjningar beviljades, skulle embetsmännen äfven
egna hela sin tid åt Statens tjenst, då de således ej kunna vara
i tillfälle att på samma gång innehafva någon annan tjenst; men
det oaktadt har allt fortfarit oafbrutet på samma fot.
Vidare är sagdt, att provisoriska tillskott skulle medföra en
annan olägenhet, nemi. i afseende på tjenstemännens oberoende
ställning. Men då detta betingas deraf, att den reorganisation af
Embetsverken, som man ansett vara nödvändig och som R. St:r
flere gånger begärt, icke blifvit verkställd, så har det ju varit
nödigt, att icke fastställa en löneförhöjning på ordinarie stat,
innan man vet, hvilka löner som komma att bibehållas.
174
Den 6 April.
Gr. Frölich, David: De begge föreg:de talarno hafva gjort
åtskilliga anmärkmr mot Hr Gripenstedts yttrande, men som mig
synes underlåtit att framställa en, sorn måhända torde vara den
vigtigaste. Dessa anmärkmr hafva, såsom det tyckes, endast varit
riktade emot Hr Gripenstedt endast i hans egenskap af representant
på detta rum; men de värde talarne hafva icke observerat,
att han tillika är den bland Konungens rådgifvare, på hvars verkställighet
frågan beror när beslutet en gång blifvit fattadt. Jag
tillstår, att jag icke kan göra för mig tydligt, hvarföre Hr Gripenstedt
icke under föredragningen af StatsUtsk:s Betänk. N:o 41
gjorde det motstånd, som nu så specifikt och noggrannt blifvit
framstäldt, eller hvarföre, då Utsk:s hemställan afgafs, detsamma
lemnades nära nog oanmärkt från Regeringens eller Hr Gripenstedts
sida. Nu sedan beslut en gång i frågan blifvit fattadt, få
vi höra skäl framkomma, som, enl. min åsigt, icke innebära något
annat än det förklarande, att om Ständerna bevilja löneförhöjningarna
provisoriskt, så få de skylla sig sjelfva, om de icke få någon
Propos. från Regeringen om Embetsverkens reorganisation. Detta
är således en reservation eller en protest mot hvad som kommer
att ske, och det säger sig sjelf, att om R. o. Ad. instämmer med
Hr Gripenstedt, så hafva vi afsagt oss rättigheten alt göra löneregleringen
provisorisk, och gillat alla de skäl, som Hr Gripenstedt
visat ligga emot hela idéen i detta hänseende.
Detta har jag velat anmärka till prot:t, och den som lefver
till en annan Riksdag får väl se, om icke hvad jag nu yttrat slår
in till punkt och pricka.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Const.Utsk:s d. 26 sisth Mars på bordet lagda Mern. N:o 8, med
förslag till Grundlagsändringar, åsyftande dels förändring i föreskrifterna
rör:de RiksStyrelsens förande i vissa fall, dels utvidgad
tjensteti 1 lsättningsrätt för sådan Styrelse, som i Konungs ställe
i vissa fall förer Regeringen, dels Grundlagarnes bringande till
närmare öfverensstämmelse med Riksakten af d. 6 Aug. 1815.
Äfvenledes föredrogs och bordlädes ånyo Sammansatta Statssamt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 26 sisth Mars på bordet lagda
Utlåt. N:o 11, i ani. af väckt motion, ang:de anläggning af en
elektrisk undervattens-telegraf emellan Skåne och ön Rugen.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtsk:s d. 30 sisth
Mars på bordet lagda Mern. N:o 26, i ani. af återremiss af Utsk:s
Betänk. N:o 14, öfver väckte motioner, ang:de inteckning af aftal
om nyttjande-rätt till fastighet i stad.
D e n 6 April.
175
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde, dels d. 30 sistl. Mars, dels d. 1 dennes f. m.
första gången bordlagde Belänkin och Utlåtm, nemi. från
Lagutskottet :
N:o 27, i ani. af väckt fråga om förändring af 1 och 5 §§
i 3 Kap. HandelsBalken;
SlatsUtslcoltet :
N:o 52, i ani. af K. M:ls Nåd. Propos., i fråga om anslag
till uprätlhållande af den Arméens PensionsKassa åliggande pensionering;
Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 71, i ani. af väckte motioner om åtgärder till befrämjande
af sabbatbens helgd.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde
d. 1 dennes f. m. på bordet lagde Betanien:
N:o 72, i ani. af väckt motion om beviljande af stapelrätt
för staden Wadstena;
N:o 73, i ani. af väckt motion om beviljande af stapelrätt
för staden Falkenberg; och
N:o 74, i ani. af väckt motion om beviljande af stapelrätt
för staden Kungsbacka.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde, från Exped.-  Utsk. inkomne, förslag till R. St:rs underd. Skrivelser till K. M.:
N:o 53, ang:de grunderne för val af Revisorer till granskning
af BankoDiskontens räkenskaper;
N:o 54, ang-.de ändring i ansvarsbestämmelsen för uraktlåtenhet
att öpna dammlucka;
N-.o 55, ang:de tiden för Revisions-skillings nedsättande;
N:o 56, om beredande af religions-och sedlighetsvård åt den
vid större arbeten använda personal;
N:o 57, i fråga om KrigstlofRättens indragning;
N:o 58, ang:de det R. St:r meddelade förslag till förnyad
Förordning rörande Sveriges och Norriges ömsesidiga handel och
sjöfart ;
N:o 59, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos., ang:de uplåtelse af
vissa delar af Jönköpings f. d. fästningsområde till Jönköpings stads
disposition för ny tomtreglering derstädes; samt
N:o 60, i ani. af K. Mits Nåd. Propos., ang:de utbyte af
militie-boställena N:o 1 Steglinge och N:o 8 Plöninge emot skatteköpta
delar i kronohemmanen Vestra och Östra Klappe i Malmöhus
län.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde, från Utslcn inkomne
Utlåt-.n, Mern. och Betänk:n, nemi. från
Statsutskottet :
N:o 49, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos., ang:de bestämmande
af viss tid, hvarutöfver, vid de nya Jordeböckernas granskning,
17fi
Den 8 April f. m.
undersökning uti och jemförelse med äldre JordebÖcker icke ml
äga rum;
N:o 50, i ani. af K. Wits Nåd. Propos., ang:de eftergift af
den frami. Öfversten m. m. Israel af Ekenstam, i egenskap af chef
för vestra TullDistrictet, till ersättande ådömde andel uti TullKassören
G. E. Bergvalls balans;
N:o 51, i ani. af vackt fråga om eftergift af Kronans rätt
till dana-arf efter Jungfru Inga Catharina Tinglöf;
BankoUtskotlet :
N:o 23, i ani. af erhållne återremisser af Utsk;s Utlåt. N:o 15;
N:o 24, med anmälan om RiksStåndens beslut i ani. af Utsk:s
Mern. N:o 16;
N:o 25, i ani. af väckt förslag om försäljning af Bankens
pappersbruk Tumba;
N:o 26, i ani. af förre bruksägaren Erik Kinnmans ansökning
om eftergift af öfverränta å diskontlån;
N:o 27, med hemställan om afskrifning af 3:ne från Banken
utgif.ne odlingslån;
N:o 28, öfver väckt motion om nedsättning af Bankens pris
vid försäljning af silfver i omyntad form;
Lagutskottet :
N:o 28, i ani. af väckt motion om förändring af 10 §:n 10
Kap. llandelsBalken;
Allmänna Besvärs- och EkonomieUtskollet:
N:o 75, i ani. af väckt motion om uphäfvande af skyldigheten
att vara försedd med pass vid resor uti samt till och från
Sverige.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J på 8 om aftonen.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Onsdagen den 8 April 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 3 protrs utdrag för d. 6 dennes.
Opnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöter,
och befunnos dertill utsedde i
BankoUtskottet:
efter N:o 394, Frih. Nordenskjöld, Fullm. Ilr Nordenfelt Enar;
N:o 1675, Hr Adlerbjelke, Fullm. Hr Bogeman, Carl,
Allmänna
Den 8 April i. ffi.
177
Allmänna Besvärs- och EkonomieUlshottel:
efter N:o 202, Frih. von Gedda, Fullm. Hr Munck, Carl Jakob,
'och N:o 815, Hr Gripenskjöld, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Claes
Magnus;
N:o 839, Hr Rehnberg, Carl Gustaf och
N:o 2074, Hr Kjerrulff von Wolffen, Fullm. Hr Liljehöök,
Erik Gustaf.
RiddarhusUtskollet :
efter N:o 2077, Hr von Wright, Fullm. Frih. Beckfriis, Joachim
Tavast;
N:o 1976, llr von Knorring, Fullm. Frih. Beckfriis, Joachim
Tavast.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers listor vid val af Suppleanter
i Utsk:n; och hade dertill blifvit utsedde i
Banko Utskottet:
efter N:o 687, Hr von Post, Carl Reinhold Axel;
N:o 1703, Hr Blomcreutz, Fullm. Hr af Geijerstam, Gustaf.
Lagutskottet:
efter N:o 253, Frih. De Geer till Löfsta, Fullm. Frih. De Geer
till Finspong. Louis Gerhard;
N:o 1969, Hr Gyllensvan, Fullm. Gr. Posse, Fredrik Fredriksson.
Anmäldes och lades på bordet ett från SlatsUtsk. inkommet
Utlåt. N:o 53, i ani. af K. Mits Nåd. Propos., ang:de inrättande
af ett Landtbruksinstitut i Skåne.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 26 sistl. Mars och d. 6 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 8, med förslag till Grundlagsändringar,
åsyftande dels förändring i föreskrifterne rörde RiksStyrelsens
förande i vissa fall, dels utvidgad tjenstetillsältningsrätt
för sådan Styrelse, sorn i Konungs ställe i vissa fall förer
Regeringen, dels Grundlagarnes bringande till närmare öfverensstämmelse
med Riksakten af d. 6 Aug. 1815.
H. Exc. Hr Gunther, Claes Ephraim: Redan vid ett
föregrde tillfälle under denna Riksdag tog jag mig friheten yttra
min tanke om de satser, hvilka ligga till grund för Const.Utslcs
nu afgifne Betänk., och jag sökte då visa, att dessa grundsatser
för RiksStyrelsens öfvertagande i de fall, som här äro i fråga,
icke kunde anses vara lämpliga att föreslå, då de, endast inskränkande
sig till Thronföljaren, äro ofullständigare än de borde vara,
och emedan man på detta sätt skulle nödgas, att, oftare än sorn
i sjelfva verket är behöfligt, taga sin tillflykt till en InterimsRegering,
hvilken är allmänt erkänd för att vara mindre ändamålsenlig.
Min mening är dock icke att ånyo vid detta tillfälle
uptaga den förra striden. Det synes som skulle inom RiksSt:n
finnas en så uparbetad och koncentrerad opinion i afseende på
V. II. 12
178
Den 8 April f. m.
denna fråga, att hvar och en som hyser en derifrån afvikande åsigt,
måsto för denna opinion åtminstone för tillfället gifva vika, och
man kan således icke annat än vara tacksam mot Const.Utsk., som
sökt åvägabringa åtminstone någon förändring i det hittills varande
särdeles oefterrättliga förhållande!. Jag bör dock icke underlåta att
fästa upmärksamheten derpå, att möjligen, till följd af den ofullständighet,
hvarmed förslaget är behäftad!,, man löper fara, att äfven
denna gång icke vinna någon förbättring; ty, som bekant är, kunna
svenska Ständerna i fråga om sättet för RiksStyrelsens förande icke
ensamt besluta, utan för erhållande af ett gynnande resultat fordras
äfven att kunna påkalla bifall från Norges sida. I Norge har man
emellertid, så vidt tankarne i denna fråga hittills uttalat sig, varit
ense derom, att stadganderne i förev:de fall borde utsträckas längre
än Const.Utsk. nu föreslagit; och man har der allmänt skänkt sitt
bifall till UnionsKomitéens förslag, hvilket går längre, och berättigar
hvarje Prins, som är kommen till myndig ålder, att föra
Regeringen, då ingen närmare dertill befogad är för handen. Men
som sagdt är, jag vill icke ånyo uprilva denna fråga; vi skola hoppas,
att på den väg Const.Utsk. nu föreslagit, vi åtminstone skola
komma till någon förbättring. Jag har således för min del icke
någonting emot de grundsatser som Utsk. i 1 mom. af 39 § uttryckt,
nemi. att vid de tillfällen, då Konungen är förhindrad att
sjelf utöfva RiksStyrelsen, den skall föras af den till thronföljden
närmast berättigade Prins, om Han upnått den ålder, som i 41 g
sägs. En brist i upslällningen af detta mom. finner jag dock
deri, att Const.Utsk. borttaget de ord, som f. n. finnas i så väl
39 som 41 §§ Reg:sF:n, eller att »Styrelsen skall föras i Konungens
namn.» Jag tror det vara nödvändigt, att inrycka i g att
Prinsen skall föra Styrelsen icke blott med »all konungslig makt
och myndighet», utan äfven att det sker »i Konungens namn.»
Hvad 2:dra mom. beträffar, eller att vid de tillfällen då Thronföljaren
är af omyndighet eller annat förfall hindrad att öfvertaga
Styrelsen, denna skall öfvertagasaf InterimsRegeringen, så får jag,
med åberopande af hvad jag förut anfört, för min del låta dervid
bero, men anser mig vid det efterföljande mom. böra anmärka,
att jag tror det både öfverflödigt och stridande mot det föregrde.
Det lyder nemi. så: »Inträffar det fall, att Styrelsen skall af
Regent eller InterimsRegering öfvertaga.?, föres den, till dess sådant
kan ske, af Statsrådet med samma makt som Regent.» Jemför
man nu detta morn., som föreskrifver att Statsrådet skall regera,
intilldess Regeringen kan af Regenten öfvertagas, med det föreg:de
som stadgar, att InterimsRegering alltid skall inträda så snart
Thronföljaren eller den af lagen bestämda Regenten är förhindrad,
så synes detta innebära en motsägelse och lemna rum för tvetydighet
om de fall, då Statsrådet eller InterimsRegeringen skall
inträda i Regentens ställe. Man skulle äfven lätt kunna komma
på den tanken, att här menas alla de tillfällen då Regenten är
hindrad, antingen hindret upkommer af sjukdom, hans vistande
utrikes, eller af en blott tillfällig frånvaro inom någotdera af de
förenade rikena. Detta tror jag väl icke hafva varit Gonst.Utsk:s
10-en % Äpril f. tb.
Triöning; utan meningen har troligen varit den, att mom. endast
skulle afse de tillfällen då Thronföljaren af en vistelse i Norge
eller utom Stockholm, men dock inom Riket, vöre hindrad att
omedelbart öfvertaga Styrelsen. Något klart uttryck af denna mening
finner jag dock icke i ordalydelsen, och anser denna således,
om mom. skall qvarstå, tarfva någon rättelse i uttrycken; men
helst önskar jag att hela mom. måtte Utgå. -Jag tror icke det
kan vara behof]igt att stadga något särskilt om Regeringen för de
få dagar som kunna förflyta i de fall som här äro i fråga. Då
det alltid är svårt alt härom lemna bestämda, tydliga och fullständiga
föreskrifter, som skulle vara lämpliga för alla möjliga detaljfall,
som kunna inträffa, anser jag för min del det vara bättre,
att blottställa sig för det i -ett fall icke sannolika äfventyret, att
ali Regering under några få dagar skulle komma att de facto ligga
nere, än att grundlagen stadgar ett sådant sätt för RiksStyrelsens
förande, som skulle leda derhän, ätt under någon tid unionen
mellan Sverige och Norge skulle vara de jure uplöst. Ty om
Svenska Statsrådet under de i'frågav:de dagarne skulle regera med
konungslig makt och myndighet i Stockholm, så skulle Norrska
Statsrådet göra på samma sätt i “Christiania, och någon union funnes
följaktligen icke under den tiden, hvilket dock är sfi stridande
mot föreningens idée, att jag icke skulle önska, del vår
grundlag uttryckte en sådan tanke. Jag bör dessutom fästa up•märksamheten
på en annan olägenhet, som ett sådant stadgande
skulle medföra. Det omfattar äfven ett sådant fall att Thronföljaren
vistas i Norge då Konungen företager en utrikes resa eller bl#
sjuk, och berättigar Svenska Statsrådet att då föra Regeringen intill
dess Thronföljarens regentskap hunnit organiseras, antingen genom
hans återkomst till Stockholm eller några Svenska Kådgifvares inkallande
till Christiania. Men vistandet i Norge utesluter ej,
enl. nästföreg:de morn., Thronföljaren från att der genast utöfva
regentskapet, och man skulle således samtidigt få 2:ne regentskap,
det ena utöfvadt i Norge af Thronföljaren, och det andra i Stockholm
af Svenska Statsrådet. Jag kan icke föreställa mig att sådant
kan vara lämpligt eller ens tro att Utsk. haft det för afsigt. För
öfrigt bör man, innan man inrycker detta mom. i grundlagen,
göra sig reda för huru det komme att gå till i tillämpningen. I
den föreslagna 39 §:n 1 mom. heter det, att om Konungen vill
utrikes resa, skall han meddela Statsrådet denna Sin afsigt och
inhemta deras tankar deröfver. Således kan icke i sådant fa 11
inträffa, att icke RiksStyrelsens ordnande under Hans utrikes resa,
i enlighet med 2:dra morn., mycket väl kan gå för sig, innan beslutet
om resan fattas, utan att man behöfver någon mellankomst
af den tillfälliga Regering för blott några få dagar, som omtalas
i 3:dje mom. Skulle Konungen åter blifva sjuk, låter det väl icke
tänka sig att någon, hvarken Thronföljare eller InterimsRegering,
skulle genast vid den inträffande sjukdomens början gripa sig an
och öfvertaga RiksStyrelsen mot Konungens vilja, utan det kommer
att tillgå på det sätt, att man inhemtar den sjuke Konungens
förklaring, att Han icke vidare kan med Styrelsen Sig befatta,
180
Den 8 April f. ffl.
och således får man afven i detta fall alltid tillräcklig tid att
organisera Styrelsen. Insjuknar Konungen åter, då Ilan vistas i
Stockholm, så häftigt, att någon så beskaffad föiklaring icke kan
af Honom erhållas eller afbidas, finnes i alla fall genast elementer
för en InterimsRegerings sammansättning att tillgå, utan att behof
göres af någon annan MellanRegering; och är Konungen vid sjukdomstillfället
icke i Stockholm, utan sjuknar under resa antingen
i Norge eller å inrikes ort, så inträffar till att börja med samma
förhållande som nyss nämndes, att man icke genast kan förordna
en InterimsRegering. Man mäste afbida tiden, för att se huru
sjukdomen gestaltar sig; men äfven i värsta fall har man dåredan
2:ne Regeringar, den ena regerande efter Instrukt. i Sverige, den
andra efter Instrukt. i Norge, och dessa Regeringar synas mig
lämpligast böra fortfara att fungera intilldess den gemensamma
InterimsRegeringen hinner sammanträda. Ur alla synpunkter kan
jag således icke finna annat, än att det af Utsi;, föreslagna 3:dje mom.
i 39 §:n icke allenast är öfverflödigt utan äfven kan gifva anledn.
till hvarjehanda missförstånd, som man bör undvika; hvarföre jag
också skulle vilja hemställa, om icke R. o. Ad. såsom sin gemensamma
tanke skulle vilja förklara sig anse samma mom. böra utgå.
Jag återkommer i sammanhang dermed till första morn., hvarvid
jag äfven begär att Ii. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke mätte
förklara det tillägg nödigt, att Regeringen skall föras »i Konungens
namn.» Hvad de öfriga §§ af Const.Utslcs förslag beträffar,
har jag mot dem ingenting att andraga, med undantag af en mindre
betydande anmärkn. vid 91 §:n. Der talas nemi. om huru förfaras
skall, om Konungen efter företagen resa förblifver öfver 12
månader utom Riket, eller att Regent eller Regering afi skall
sammankalla Riksdag, och att, »sedan Konungen derom underrättad
blifvit, men ändock icke till Riket återkommit, R. St-.r äga, jemte
Norges Storlhing i öfverensstämmelse med Riksakten, taga den
författning om Rikets Styrelse, hvilken de nyttigast finna.» Att
den författning om RiksStyrelsen, som under sådana förhållanden
bör vidtagas, skall ske gemensamt af Sveriges Ii. St:r och Norges
Storthing är en gifven följd af unionen, osh således är mot detta
tillägg ingenting att anmärka, men deremot åtskilligt mot det följande,
eller »i öfverensstämmelse med Riksakten.» Denna Akt
innehåller ronde ifrågav;de fall f. n. allsingenting, och om således
Const.Utsk:s mening varit, att i Riksakten skulle gifvas någon
närmare bestämmelse om sättet huru dervid skall förfaras, fruktar
jag att Const.Utsk. derigenom inkastat ett ganska stort trätofrö,
som kan motverka förslagets antagande; ty det är i sanning icke
så lätt att utfinna några lämpliga stadganden om sättet huru de
båda national-representationerna skola förena sig om RiksStyrelsens
förande, eller att i detta hänseende stadga något visst för
alla förekommande fall och omständigheter. Jag skulle tro, att
då vi nu isynnerhet, efter hvad Const.Utsk. sjelft antydt, böra
hafva lill föremål att få de förändringar i grundlagarne genomförda,
som äro mest af behofvet påkallade, dels med hänseende till
RiksStyrelsens öfvertagande i de fall hvarom fråga är, dels ock
Den 8 April f. to.
181
med hänseende till de stadganden som f. n. i Riksakten finnas,
man icke bör föreslå något annat, än hvad som dermed har ett
nödvändigt sammanhang. Jag lian icke heller inse nödvändigheten
af det i fråga v:de tillägget, ty i vår Svenska grundlag är det alldeles
tillräckligt, om der stadgas, att R. St:r skola vid ett sådant
tillfälle gemensamt med Norrska Slorthinget besluta. Huru detta
beslut skall fattas är klart att man framdeles får lof att lemna
föreskrifter om, såvida man icke anser sig kunna vara dem förutan;
men att göra hela förslagets antagande beroende deraf, att
man blifver öfverens om meranämnde stadgande i Riksakten, tror
jag vara mindre välbetänkt. Jag skulle således äfven vid denna
§ vilja hemställa, att Ståndet såsom sin gemensamma tanke förklarade
att detta tillägg bör utgå.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den föregtde talaren har
yttrat sig mot lämpligheten af att föreslå rättighet till regentskap
endast för Thronföljaren, och ansett att denna rättighet borde utsträckas
äfven till öfriga Prinsar af det Kongl. Huset; hvarjemte
han trott, att inskränkning till endast Thronföljaren möjligen skulle,
åtminstone med hänseende till Norge, kunna verka såsom ett hinder
för bifall till förslaget. Att denna inskränkning icke utgör
något hinder med afseende på Sverige har erfarenheten vid innev:de
Riksdag tydligen ådagalagt, enär ett förslag, omfattande alla
Prinsar af det Kongl. Huset, icke kunnat här genomföras. Hurudana
tankarne äro i Norge känner jag väl icke med samma säkerhet;
jag har likväl mycken anledn. förmoda, att den K. Proposin
icke heller der hade stor sannolikhet att varda bifallen. Hvad
jag deremot med visshet vet, är, att ett förslag lika med det som
Const.Utsk. framställt, till allmän belåtenhet varit lag i Norge
likasom i Sverige under föregide UnionsKonungar, och att således
intet oöfvervinnerligt hinder från Norges sida mot det nu framställda
förslaget borde kunna möta. Samma talare har sagt, att
man genom detta inskränkande af regentskapet lill Thronföljaren,
skulle utsätta sig för den stora vådan att oftare behöfva tillita
den olämpliga InterimsRegeringen. Detta skäl kan jag icke neka
vara ganska sannt; men man måste å andra sidan medge, att man
vida mer sällan behöfver anlita InterimsRegeringen, då Thronföljaren
är i besittning af den föreslagna rättigheten, än då ingen
Prins bar den; och då det visat sig att man icke kan genomföra
detta förslag i en vidsträcktare form, så har man ändå gått ett
stort steg framåt, om man kan tillämpa det på Thronföljaren.
Erfarenheten har äfven visat, att under våra första UnionsKonungar,
då våra Kronprinsar hade denna rättighet, behöfde InterimsRegeringen
icke en enda gång sammanträda, hvadan således erfarenheten
talar ganska högt både för lämpligheten och möjligheten af
förslagets genomförande.
Jag anhåller nu att få öfvergå till de detaljanmärkn.T som
samme talare gjort. Han har först klandrat, att i 39 § 1 mom.
icke det stadgande vore intaget, att Thronföljaren skall styra såsom
Regent med all konungslig makt och myndighet »i Konungens
182
Dan 8 April f. m.
namn.» Om detta Sr ett fel, så Sr det åtminstone icke Cönst.-  Utsk:s, utan K. M:ts Regerings, ty detta uteslutande af orden: »i
Konungens namn», finnes redan i den af K. M. vid förra Riksdagen
afgifne Nåd. Propos. (N:o 94). Ben lyder nemi. så: »Vill
Konungen utom Sverige och Norge resa, meddele Han Statsrådet
in pleno denna sin föresats och inhämte dess tankar deröfver, på
sätt 9 g, omtalar; beslutar Konungen derefter sådan resa och den
verkställer, befatte Sig ej med Rikets Styrelse eller utöfve den
konungsliga makten, så länge Han utom Sina Riken vistas, utan
föres RiksStyrelsen under Hans frånvaro af Thronföljaren om han.
upnått den ålder, som i 41 g':n sägs. Han styre med all konungslig
makt och myndighet, enl. denna Regeringsform; dock må han
ej adeligt stånd och värdighet förläna, eller till grefligt och fri—
herrlig! stånd uphöja eller riddarevärdighet utdela; äfvensom alla
lediga förtroende-sysslor endast tills vidare kunna förvaltas af dem,
som Thronföljaren dertill förordnar.» Till följd af det nu uplästa
behagade R. o. Ad. finna., att ingenting annat ligger Const.EJlsk.
till last i detta afseende än möjligen att hafva följt K. M:ts Nåd.
Propos. Jag för min del tror likväl icke att den K. Propos:n har
orätt i detta fall, och jag skall också försöka att försvara de»
mot Hr Justit. Statsministern. 42 <§:n Regs:sF:n innehåller, att
»skulle den olycka tima att hela konungahuset, inom hvilket arfsrätten.
till Riket räknas, på manliga sidan utginge, skall, intill
dess nytt konungahus blifvit utkoradt och den valda Konungen
Regeringen t i 111 rädt, Styrelsen föras af Regering, på sätt i §:n
39 sägs.» Benna lydelse är tagen ur såväl K. M:ts Propos. som.
Cönst.Dtsk:s förslag. Nu kan naturligtvis icke Styrelsen, ifall
konungahuset är utdödt, föras i Konungens namn. Det är således
i afseende på denna g nödvändigt, att icke i grundlagen absolut
föreskrifves att Styrelsen skall föras i Konungens namn; men derföre
att det icke står i grundlagen att den skall föras i Konungens
namn, så finnes naturligtvis icke något hinder för att den
vid alla tillfällen då det kan förekomma blir verkligen förd i
Konungens namn, så att någon olägenhet deraf att Const.Utsk.
vid detta tillfälle följt den K. Proposm kan jag icke finna. Samma
förhållande är det med den gjorda anmärknm vid 91 §:n. Ben
8r nemi. alldeles ordagrannt lika med samma g i den K. Propos:»,
och jag kan icke heller finna att den K. Propos:n i detta afseende
är oriktig. Den värde talaren har medgifvit, att man måste ställa
denna g så, att det påpekas det beslutskall fattas gemensamt med
Norrska Storthinget. För denna gemensamhet måste gifvas någon
form och den kan icke finnas på något annat ställe än i Riksakten,
men om den icke f. n. finnes der, så blir det genom detta
grundlagsstadgande en möjlighet att införa den i Riksakten. Intilldess
detta sker står man icke i svårare förhållanden än förut;
men man kan när som helst införa den i Riksakten, hvilket måste
vara en fördel, hvadan jag tror att äfven i detta afseende den K.
Propos:» kan försvaras. Samma talare har äfven gjort anmärkn.
mot näst sista mom. af 39 §:n, hvilket har följande lydelse: »Inträffar
det fall att Styrelsen skall af Regent eller InterimsRegering
Den 8 April f. m.
183
öfvertagas, föres den, till dess sådant kan ske af Statsrådet med
samma magt som Regent.» Häremot har blifvit anmärkt, att det
möjligen skulle vara otydligt, ifall vid en sjukdom Thronföljaren
vistades utrikes, huruvida Statsrådet eller InterimsRegeringen
skulle föra RiksStyrelsen. Om man likväl icke allenast läser
detta morn., utan jemväl med någon upmärksamhet det föreg:de,
skall man finna att någon otydlighet icke äger rum. Jag anhåller
att få upliisa det senare: »Finnes ej Prins, som efter hvad
nu bestämdt är, äger att RiksStyrelsen öfvertaga, eller är Han af
sjukdom eller af vistande utom Sverige och Norge derifrån hindrad,
då skall en InterimsRegering så sammansatt, som i Riksakten,
till bestämmande af de genom föreningen mellan Sverige
och Norge upkomne konstitutionella förhållanden Sr stadgadt, tillträda
RiksStyrelsen, hvilken den äger alt föra med samma makt
som Regent. InterimsRegering afträde Styrelsen då den af Regent
kan öfvertagas.» Det är således gifvet, att om vid Konungens
sjukdom eller resa utrikes, något af dessa fall inträffar, antingen
att någon manlig medlem, som upnätt myndig ålder, icke i det
Kongl. Huset finnes, eller att Thronföljaren vistas utrikes eller är
sjuk, så skall InterimsRegeringen, den och ingen annan, tillträda
Styrelsen, ålen det sista mom. rörer det förhållande, då antingen
Regenten är af andra fall än dessa hindrad att omedelbarligen
genast öfvertaga Regeringen, eller några ledamöter, som skulle
utgöra InterimsRegeringen icke för tillfället finnas i Stockholm,
då skall icke landet stå utan Regering, utan den skall öfvertagas
af Statsrådet. Den värde ledamoten har äfven sagt, att denna
Styrelse skulle i vissa fall kunna föras af den i 43 §:n omtalla
Regering. Går man närmare på saken, finnér man likväl att
denna Regering skall vara tillsatt af Konungen, för att fungera
under Konungens resa i Norge eller inom landet, men alldeles icke
vid de tillfällen då Konungen är sjuk elier utrikes. Deraf behagade
Ståndet finna, att i samma ögonblick Konungen blifvit så
sjuk att Han icke längre kan Regeringens angelägenheter vårda,
så har den enl. 43 §:n tillförordnade Regering i och med detsamma
uphört och är icke konstitutionel berättigad att styra.
För att visa att de tillfällen kunna inträffa, då landet bl ifver utan
Regering, (längre än några dagar kan det icke hända], anhåller
jag att få framställa ett exempel. Jag föreställer mig att Thronföljaren,
hvilken är myndig och frisk, vistas i Skåne; Konungen
företager en resa, hvarföre de Norrska SlalsRåden måste lemna
Stockholm och begifva sig till Norge; men Konungen, som reser
genom landet, hinner t. ex. icke mer än ett slycke på vägen,
Han sjuknar, läkarne finna att denna sjukdom blir långvarig och
svår, hvadan Konungen anser att InterimsRegeringen skall sammanträda,
derom kungörelse utfärdas. Intilldess Kronprinsen då
hinner från Skåne till Stockholm, är landet utan Regering, eller
om Thronföljaren icke är myndig, är landet alldeles utan Regering
intilldess Norrmännen hinna hit. Jag hemställer om sådant vöre
tjenligt. Blänga sådana exempel skulle kunna anföras. Så snart
Thronföljaren är frisk, inom landet och myndig, får icke Inlerims
-
184
Den 8 April /. nr.
Regeringen inträda; men då blir landet utan Regering intilldess
Han kommer till Stockholm, eller om Thronföljaren icke innehar
de egenskaper att Han kan blifva Regent, blir landet också utan
Regering, intilldess Norrmännen hinna till Stockholm. Längre än
under dessa dagar kan icke det nu omtalta mom. komma att lända
till efterrättelse, hvilket tydligen, såsom jag förut visat, synes af
nästföregtde mom. Nu säger man, att det går icke för sig att
i grundlagen erkänna, att det finnes någon dag då UnionsStyrelsen
är uplöst. När man emellertid icke kan neka, att det kan finnas
några dagar då ingen Styrelse gifves alls, så blifver frågan, hvilket
är bättre, antingen att landet här någon Styrelse eller att
ingen Regering finnes och all Styrelse ligger nere? Vi måste
besinna, att tillfällen gifvas, då det vore liksom litet vådligt alf
landet blefve utan Regering.. Jag anhåller om afslag å den förra
talarens framställningar.
Frih. Paykull, Joh. Gust., anförde skriftligen r
Detta Memorials vidlyftighet har jag väl icke ansett nödvändig,
äfvensom jag ej till fullo kunnat gilla åtskilliga satser ibland
motiverna; men hvad hufvudsaken beträffar har jag instämt uti
Ulsk:s förslag. Icke af den anledn. att jag ansett detta förslag
såsom det bästa man kunnat framställa, utan, lika med många,
kanske de flesta af U.tsk:s ledamöter, såsom det enda hvilket,
underl närvarande förhållanden, kunde äga något hopp om att
möta ett gillande emottagande.
För min del hade jag visserligen heldre sett att möjligheten
för en af Svenskar och Norrmän sammansatt InterimsRegerings upträdande
hade till ännu färre fall blifvit aflägsnad, samt att således
äfven andra K. Prinsar än Thronföljaren, i händelse denne varit
sjuk eller minderårig, blifvit berättigade att föra statsrodret, men
då det visat sig att denna utsträckning af grundsatsen icke vunnit
allmänhetens bevågenhet, och varit lifligt motverkad af pressens
nästan oemotståndliga makt, en makt, som i förbigående sagdt,
tyckes nära nog beherrska sjelfva representationen, så har jag icke
tvekat att biträda närv:de förslag, hvilket i alla händelser, enl.
mitt förmenande, innebär en betydlig förbättring, om än icke så
vidsträckt som man skäligen kunnat önska.
Då man närmare tager i betraktande ifrågav:de grundlagsförslag,
skall man snart finna, att detsamma egentligen innehåller
blott en enda hufvudsaklig förändring i nu gällande stadganden,
nemi. den, att, i händelse af Konungs sjukdom eller bortresa utom
Sina Riken, den till thronföljden närmast berättigade Prins såsom
Regent skall styra riket. — Inkast och probabiliteter kunna visserligen
framställas emot detta som emot nästan hvarje lagstadgande,
men detsamma hvilar dock på en rättsgrund som svårligen
kan jäfvas, nemi. på den, att makten lägges i händerna på en
person, sorn har det högsta interesse uti att klokt och värdigt
utöfva den.
Jag hyser den förhoppning att R. St:r nu måtte antaga detta
förslag, som skiljer sig ifrån det föregtde derutinnan, att allt som
I>en 8 April f. m.
185
i det nyssnämnde mest klandrades blifvit ur det nuv:de uteslutet,
hvaremot man rättvisligen bibehållit hvad som vid det förra förslagets
behandling tycktes af allmänna omdömet gillas.
Den tjugo man starka InterimsRegeringen torde väl på allvar©
hädanefter erhålla få försvarare, och är det att förmoda det K. M.,
i händelse af detta grundlagsförslags antagande, Nådigt torde meddela
Propos. till förändring af Riksakten i detta hänseende, så att äfven
denna Regering, då den nödgas träda i verksamhet, måtte blifva
organiserad på ett sätt som medförer större garanti för ärendernas
lämpliga och eniga behandling.
Med hänseende till hvad jag nu i möjligaste korthet haft äran
yttra, får jag tillstyrka antagandet af Const.Utskrs nu föredragna
Mern.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då det nu före
dragna
ärendet förra gången förevar, tog jag mig friheten framställa
egentligen 3:ne anmärknir; ben ena, att regentskapet borde
tillkomma endast den Prins, sorn står thronen närmast; den andra,
att derest Regenten skulle få tillträda Regeringen vid 18 årsålder,
borde äfven uti grundlagen uttryckas att Han vid den åldern är
myndig, och den tredje och sista anmärkn:n, att InterimsRegeringen
icke måtte få befatta sig med andra ärenden än de som äro
gemensamma för de båda Rikena, och att Svenska Statsrådet för
öfrigt skulle föra Styrelsen. De 2:ne första anmärkn:ne hafva
numera försvunnit, enär förslaget innehåller att endast Thronföljaren
skall vara berättigad att inträda såsom Regent, och att Tian
vid 18 års ålder är myndig. Men den tredje anmärknm qvarstår
ännu. Då efter min åsigt, det är af största vigt att alla skäl till
anmärkn:r, som förefinnas, framställas vid den första Riksdagen,
då ett grundlagsförslag från Const.Utsk. framiäggos, på det att de
rättelser, som deraf kunna påkallas, måtte vid första Riksdagen
göras, så alt icke till följd deraf att frågan då alltför »legert»
behandlas, något hinder måtte vid den nästa Riksdagen upstå för
antagandet af ett förslag, som eljest vore godt och nyttigt, —
skulle jag vara bäst belåten med att discussionen komme att föras
särskilt öfver hvarje §, emedan det i annat fall lätteligen kunde
hända, att någon anmärkn., som bordt göras mot någon af §§:na,
på detta sätt kunde komma att förbigås, och detta vid en följande
Riksdag blifva ett skäl att afslå förslaget. Jag håller mig således
till den 1 §:n eller §:n 39. I afseende på denna instämmer jag
ij Hr Giintbers anmärkn., alt nemi. Regeringen alltid bör föras
vi Konungens namn», och att det vore skäl det R. o. Ad. förklarade
detta vara sin gemensamma tanke. Deremot kan jag icke
gilla 2:dra morn., det nemi. som handlar om InterimsRegeringen,
hvilken anses böra föra Styrelsen i hela dess vidd så snart icke
Regent finnes. Jag anser nemi., att derigenom skulle vårt konstitutionella
statsskick i sjelfva dess grund komma att rubbas.
Denna grund har, efter milt förmenande, sin rot hufvudsakligen i
4 och 9 §§:na Reg:sF:n. Den 4 §:n innehåller, som Hrrrne veta,
följande: »Konungen äger att allena styra Riket på det sätt, denna
.186
Den 8 April f. m.
Beg:sF:m föreskrifter; inhämta dock, i alla fall, hör nedanföre
stadgas, underrättelser och råd af ett Statsråd, hvartill Konungen
kallar och utnämner kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade
infödde Svenske män af den rena evangeliska läran.» Den 9 §:n
föreskrifter: »Uti alla mål, som hos Konungen i Statsrådet förekomma,
skall prot. föras. Statsrådets tillstädesvarande ledamöter
böra, under ansvarighet för rådslagen, till den påföljd hvarom i
106 och 107 §§:na vidare stadgas, ovilkorligen till prot. sina
meningar yttra och förklara; Konungen dock förbehållet att allena
besluta. Skulle någonsin den oförmodade händelsen inträffa, att
Konungens beslut vore uppenbarligen stridande mot Rikets Grundlag
eller allmän lag, åligge det då Statsrådets ledamöter att kraftiga
föreställningar deremot göra. Den som ej särskild mening
till prot. anfört, vare för beslutet ansvarig, såsom hade han styrkt
Konungen att det beslut fatta.» Då nu vidare i 106 §:n stadgas
som en ovilkorlig pligt för Const.Ctsk., att det skall ställa hvarje
Konungens Rådgifvare under tilltal för RiksRätt, derest han tillstyrkt
något som vore stridande mot grundlagen eller underlåtit
att afstyrka sådana öfverträdelser o. s. v., så visar det sig ju klart,
att vårt nuv:de statsskick är sådant, att ingen må vara rådgifvare,
af hvilken icke representationen kan utkräfva ansvarighet för de
råd han afgifver. Huru skulle förhållandet deremot blifva, om vi
öfverlemnade regeringsmakten åt en InterimsRegering så beskaffad
som den nu ifrågasatta. Joi hälften af rådgifvarne skulle icke kunna
ställas till ansvar inför representationen, Svenska folket skulle
således i Regeringen hafva rådgifvare af hvilka det icke kunde
utkräfva något ansvar. Om bland de Svenske rådgifvarne funnes
en maktlysten, som tillika ägde nog skicklighet att vinna de ansvarsfrie
Norrske rådgifvarne på sin sida, så skulle en sådan maktlysten
rådgifvare kunna ensam blifva regerande. Enl. min åsigt
är detta således en ganska vigtig fråga, emedan det konstitutionella
statsskick, hvari f. n. vi lefva, helt och hållet beror derpå;
och jag måste derföre på det kraftigaste protestera mot ifrågav:de
förslag samt anhålla att R. o. Ad. måtte förklara såsom sin gemensamma
tanke, att då Konungen är hindrad att föra RiksSty
relsen
och då antingen icke Thronföljare finnes eller Han icke
upnått den ålder, som här är föreskriften, eller Han annars har
förfall att tillträda Regeringen, att då Regeringen i alla ärenden,
som röra Sverige enskildt, må föras på sätt grundlagen nu före
skrifter
af Statsrådet; men att deremot InlerimsRegeringen må
befatta sig med alla de ärenden som äro gemensamma för båda
Bikena, eller de s. k. unionella. På så sätt tror jag att ändamålet
vinnes utan att förorsaka rubbning i vårt nuv:de statsskick.
Beträffande Hr Giinlhers framställning, att det 3:dje mom. af denna
g skulle utgå, så hyllar jag visserligen denna mening, men af
det skäl, att jag anser att Statsrådet alltid, i händelse Konungen
eller Thronföljaren äro förhindrade, bör föra Styrelsen, och då förfaller
naturligtvis äfven detta mom. Deremot kan jag icke in
stämma
med Hr Gunther deri, att skälet för merms uteslutande
skulle ligga i den omständigheten, att vi endast några få dagar
D en 8 April f. m.
187
komma att blifva utan Regering. Jag är ingen statsman, och jag
erkänner gerna att jag saknar de egenskaper, som härtill fordras,
men likväl har jag gjort mig den föreställning alt man i en monarchisk
stat icke bör tänka sig ett sådant tillstånd, som det,
att man några dagar skulle kunna vara utan Regering, ty jag
tror att en enda dag, ja, till och med några timmar kunna vara
tillräckliga för att åvägabringa för Riket de mest vådliga förhållanden.
Jag gillar således icke denna åsigt, utan anser att den
tidpunkt aldrig bör inträffa, då vi blifva utan Regering och den
inträffar icke heller om vi vidblifva de stadganden, som grundlagen
f. n. innehåller, eller att Statsrådet skall i de nyssnämnde fallen
tillträda utöfningen af regeringsmakten. Jag slutar nu i afseende
å denna §, men torde, ifall min framställning gillas, så att man
discuterar hvar och en § särskildt, framdeles möjligtvis blifva i
tillfälle att yttra mig i afseende på någon af de öfriga.
Ilr Carleson, Ed v. Henr.: II. Exc. Hr Gunther har
klandrat det föreslagna sladgandet, alt RiksStyrelsen skall föras af
Statsrådet intilldess den hinner att af Regent eller InterimsRegering
grundlagsenligen öfvertagas, men för min del kan jag så mycket mindre
biträda den i detta afseende framställda anmärknm, som jag, derest
icke ett så beskaffadt stadgande inkomme i grundlagen, skulle afstyrka
hvarje förändring i gällande bestämmelser om RiksStyrelsens förande
of Statsrådet. Efter min tanke kan det icke för något
samhälle vara af mindre vigt alt lagen bestämmer hvilken det tillkommer
att utöfva styrelsemak len, än att den bestämmer sältet
hvarpå styrelsemaklen skall utöfva.*; ej af mindre vigt att det
alltid finnes en laglig regeringsmakt, än att denna regeringsmakt
alltid lagligen utöfvas. Della är äfven i vår nuv:de grundlag
afsedt, enär den updrager åt Statsrådet att utöfva Regeringen
då Konungen är urståndsatt att sköta den, men annorlunda blefve
förhållandet i händelse det nu ifrågav:de mom. ur grundlagen uteslötes,
men öfriga föreslagna förändringar deri intogos. Samma
omständigheter, som möjligen hindra Konungen att utöfva Regeringen,
kunna naturligtvis jemväl hindra Thronföljaren att öfvertaga
den. Det är äfven uppenbart, att ganska lätt förhållanden
kunna inträffa, som leda dertill att den kollegiala Regeringen,
hvilken vid förfall för Konungen eller Thronföljaren skulle föra
RiksStyrelsen, sättes ur stånd alt vara till hands för att öfvertaga
den. Det skulle följaktligen kunna hända, att Regeringen under
längre eller kortare tid komme att ligga nere, om t. ex. Konungen
skulle sjukna, under det Kronprinsen uppehölle sig i Norge.
Intildess underrättelse om Konungens sjukdom hunne till Kronprinsen
och intilldess antingen Kronprinsen kunde öfvertaga Regeringen,
hvilket icke ipso facto skedde genom blotta emottagandet
af underrättelsen om Konungens sjukdom, eller ock, om Kronprinsen
Sjelf vore sjuk, underrättelse derom ingått, kallelse tilt
InterimsRegeringens sammanträdande hunnit utfärdas, och slutligen
en sådan Regering sammanträdt, skulle icke allenast kunna förflyta
dagar utan äfven veckor, under hvilken tid RiksStyrelsen alldeles
188
Den 8 April f. m.
låge nere, så framt icke Statsrådet utöfvade den. Det tyckes
Sfven vara Hr Gtlnthers mening, att vid omförmälda fall Statsrådet
skulle föra Regeringen; men om Statsrådet så gjorde, toge det sig
en makt, som ej vore erkänd af lag och således emot lagen. Det
utöfvade en olaglig Regering. Hvartill sådant kunde leda för såväl
de styrande som de styrda, det torde icke vara nödvändigt att
utveckla. Const.Utsk. har ansett lag hafva företräde framför olag,
och derför funnit det ifrågav:de mom. nödigt. Jag biträder denna
mening och anhåller således om bifall till §:n.
H. Exc. Hr Gunther: Jag har för andra gången begärt
ordet, för att besvara Gr. Lagerbjelkes yttrande, såsom direkte
riktadt mot mig, och jag får då på samma gång äfven tillfälle att
genmäla Hr Carleson. Min anmärkn. mot 1 mom. af 39 §:n afsåg
ett bestämdt uttryckt stadgande, att RiksStyrelsen skulle föras
»i Konungens namn.» Det är visserligen sannt, att den afslagna
K. Propos:n var i detta hänseende af lika lydelse med Const.Utsk:s
nu föreslagna 39 §, och jag må erkänna, att det skäl Gr. Lagerbjelke
anfört mot svårigheten att, då nämnde ord blifvit i 39 §:n
införde, sedermera kunna i 42 §:n hänvisa till den 39:de, kan
anses giltigt för uteslutande af dessa ord, synnerligen då det tillika
är uttryckt, att RiksStyrelsen skall föras af Thronföljaren såsom
Regent, hvarmed bör kunna förstås, att det icke sker i Hans eget
namn, utan att en Konung finnes i hvars namn Regeringen utöfvas.
Jag fäster således icke någon särskild vigt vid denna anmärkn.
, men jag vill dock nämna, att i det inom Justit. StatsDepart.
först uprättade förslag, som sedermera förändrades till det
innehåll, som förekommer i den K. Proposm, var det uttryckligen
i öfverensstämmelse med hvad UnionsKomitén i sitt förslag uptagit,
stadgadt, att vid alla de tillfällen, då RiksStyrelsen fores under
Konungens förfall, skall det ske »i Konungens namn»; och jag
hade önskat, att Utsk. vid upgörande af sitt förslag så väl i detta
som andra afseenden hämtat mera ledning än som skett af UnionsKomitéens
förslag, sedan Utsk. på egen begäran vid denna Riksdag
af samma förslag fått del. Jag vill emellertid, som sagdt är,
icke lägga någon synnerlig vigt vid denna anmärkn., med anledn.
af hvad Gr. Lagerbjelke yttrat i afseende på 42 §'.n.
Ofvergår jag nu till den 91 §:n (enär discussionen ännu kan
sägas fortgå röride Betänk, i sin helhet), så är det visserligen sannt
att Const.Utsk. icke har vikit från K. Mits förslag; men jag har
icke ansett mig böra underlåta att ändock fästa upmärksambeten
på det förut omnämnda tillägget, som verkligen, enl. min tanke,
är vådligt och icke på något sätt behöfligt för att komma till det
mål som Utsk. sjelf förklarat sig åsyfta. För att närmare påpeka
detta, vill jag upläsa några ord ur Utsk:s motivering till Betänk.
Utsk. säger deri: »De grundlagsändringsförslag Utsk. nu vördsamt
framställer, påkalla visserligen endast obetydliga ändringar i Riksakten
och den norrska grundlagen.» Det har således varit Utsk:s
afsigt, att genom sitt förslag icke föranleda till andra förändringar
i Riksakten än dem, som kunna stå tillsammans med de nu gjorda
ben 8 April f. m.
grundlagsändringsförslagen, och det Sr också på denna grund, som
jag ansett mig förpligtad att (örorda uteslutandet af förutnämnde
tillägg, på hvilket man möjligen vid ett kommande tillfälle kunde
rida opp för att lägga sig mot sjelfva förslaget.
Hvad slutligen 39 §:n 3 mom. beträffar, mot hvilket mina
anmärknir egentligen varit rigtade, £å har man mot mig upställt
åtskilliga casus för att visa, att detta mom, skulle vara både behöfligt
och nödvändigt. Jag bar deremot framställt andra casus,
som ådagalägga, att detta mom. icke kan i g:n ingå, utan att
medföra den olägenhet att man skulle få tvänne Regeringar med
samma myndighet på en gång, och sådant måste väl ock betraktas
som en ganska stor olägenhet. Det förhåller sig härmed så,
mine Hrr! att om man vid behandlingen af ett särdeles inveckladt
ämne vill inkasta sig på en kasuislik, som söker att förebygga
och förutse alla möjliga fall, så råkar man vanligtvis in på
den ena olägenheten, då man vill undvika den andra; och jag
skulle icke tro, att större olägenhet kundo följa deraf, att man,
såsom jag yrkat, lät Regeringen de få dagar, som kunna ifrågakomma,
ligga nere, eller hjelpa sig så godt den kan med allmänna
i grundlagen gifna föreskrifter, än att, såsom nu är åsyftadt, reglementera
för så beskaffade undantagsfall, för hvilka tillfyllestgörande
stadganden ändock aldrig kunna meddelas. Att någon
fara eller våda icke upkommer deraf, att särskilta stadganden för
alla dylika fall icke finnas, skall jag § min sida söka visa genom
framdragande af ett exempel, huruledes vi alltsedan 1809 lefvat
under en grundlag, hvilken icke reglementera! för ett fall, som
ganska lätt kan inträffa, och hvilket Const.Ulsk. icke heller vid
detta tillfälle kommit att tänka på. Grundlagen säger visserligen
huru det skall tillgå när Konung dör och Thronföljare är omyndig,
så att Han icke af sådan orsak kan öfvertaga Regeringen, men
grundlagen har ingenstädes föreskrifvit huruledes det skall tillgå,
ifall Konung dör och den myndige Thronföljaren af annat förfall
är hindrad att omedelbart öfvertaga Styrelsen. Det finnes icke
på något ställe i grundlagen bestämdt, att Statsråd eller InterimsRegering
då skall föra RiksStyrelsen, ehuru ett stadgande derom
äfven kunde anses Lehöf] ig t, enär hvad förut om en regerande
Konung blifvit sagdt, icke är lika tillämpligt på den, som någon
Regering ännu icke tillträdt. Detta är således äfven ett fall, som
borde särskilt reglementeras för, om man nödvändigt vill försäkra
sig om att Regeringen icke ett enda ögonblick skall ligga nere.
Alen man har sannolikt funnit, att i ett sådant fall det ej skall
felas omtanke hos dem som för tillfället skola hafva att om saken
besluta, Denna omtanke fordrar också ovilkorligen, att, (för att
nu fasthålla vid det af Gr. Lagerbjelke anförda exemplet, att Konungen
företagit en inrikes resa, men Han insjuknar under vägen),
att, säger jag, Han då, innan Han afstår från utöfvandet af Sin
regeringsmakt, först tillkallar Thronföljaren, såvida Han finnes i
närheten, eller om Han skulle vara så långt aflägsen, att Han icke
genast kan komma, befaller InterimsBegeringen sammanträda, innan
190
Den 8 April t. tn.
Man afgifver en förvaring att Han till följd af sjukdom icke Vidare
kan med Regeringen sig befatta. Tänker man sig saken praktiskt,
så finner man, att det i verkligheten alltid kommer att tillgå på
sådant sätt, och att man således, äfven om grundlagen inskränker
■sig till mera allmänna föreskrifter, dock icke behöfver hysa några
farhågor för att landet skulle blifva utan Regering; men vill man
deremot -för aila exceptionella fall hafva särskild lag, så råkar man
lätt in på Charybdis när man vill undvika Schyl la. Min afsigt
har derföre varit, att genom detta mom:s borttagande, hvilket jag
fortfarande anser såsom ett öfverflödigt stadgande, som derjemte i
sina ordalag kan gifva anledn. till tvetydigbeter, förekomma alt
icke förslaget vid en blifvande Riksdag, då deeröfver skall voteras,
■måtte afslås. Emellertid är jag visst icke så envis i denna sak,
att jag för min enskilda del anser de af mig nu gjorda anmärkning
såsom tillräckligt motiv för förslagets förkastande å Regeringens
sida, i händelse det af R. St:r antages. Ty jag är fullkomligt
•öfverlygad, att detta öfverflödiga mom. i allt fall endast kommer att
stå i grundlagen såsom en död bokstaf utan all tillämpning. Mera
svårighet torde det väl möta att kunna få ett motsvarande stadgande
infördt i Riksakten, der det sannerligen föga passar. Men
då jag förmodar, att det äfven der skall förblifva ett lika dödt
stadgande sorn i våra grundlagar, öfverlemnar jag frågan åt R. o.
Ädis bepröfvande, sedan jag fullgjort hvad jag ansett som en pligt,
att medan rättelse i Utskis förslag ännu kan vinnas, fästa Ståndets
•upmärksamhet på det äfventyr för förslagets framgång vid en kommande
Riksdag, sorn kan upkomma af ett stadgande, hvilket icke
■allenast säkerligen skall hädanefter befinnas lika obehöflig!, som
det hittills varit, utan äfven till följd af sin upställning och en
mindre bestämd redaction lätt nog kan leda till missförstånd och
•olika tolkning.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att han, i anledn. af Hr Cederscbiölds
yrkande att Dtskis förslag måtte givis granskas, finge
fästa R. o. Adis upmärksamhet derpå, att med afseende på de särskilda
former, som för grundlagsförändringar äro föreskrifne, betänkligheter
torde möta ett sådant pröfningssätt, hvilket skulle
medföra den väsendtliga olägenhet, att då uti ett så omfattande
förslag som detta, åtskilliga gg voro beroende af det föregide, vid
särskild granskning af dessa gg kunde förekomma anmärknir, som
hade sin rot i de grunder, hvilka voro intagne i den först förekommande
39 gm; men att det af Hr Cederschiöld åsyftade ändamålet
kunde vinnas på det sätt, att sedan discussionen fortgått
öfver förslaget i dess helhet och innan propos. om densammas
afslutande framstäldes, Hr Gr. o. Landtm, särskilt upnämnde alla
de gg hvaruti förslaget var indeladt, och dervid lemnades tillfälle
att i afseende på dem framställa ytterligare anmärknir. Medelst
iakttagande af detta sätt, hade Hr Gr. o. Landtm, också anledn.
tro, att Hr Cederschiöld vore belåten och icke yrkade någon annan
givis anstäld granskning af förslaget.
Deri 8 April f. m.
191
Frih. Cederström, Rudolf: Så tillvida må jag instämma
med Ilr Gunther, att uttrycka den åsigt, det önskligt hade varit,
om förslaget haft någon större utsträckning; men då förhållandena
vid förev:de Riksdag tydligen ådagalagt, det man icke med hopp
om framgång kan åstadkomma något i det hänseendet utöfver hvad
Utsk. nu föreslagit, tror jag oss vara Utsk. tack skyldige, derföre
att Utsk. med upmärksamhet omfattat de hufvudsakligaste beståndsdelarna
i K. Jl:ts förut föredragne Propos., och nU förelagt R. St:r
desamma. Jag kan således icke biträda Hr GUnthers mot förslaget
framställda anmärknir. Det kundo vara intressant att veta,
huruvida det uttryckliga förbehåll, att Regeringen skulle fortfarande
föras »i Konungens namn», tillförene existerat, nemi. då
R. St:r updrogo åt Kronprinsen Oscar, äfvensom dessförinnan åt
Hans företrädare Carl Johan, att under Konungens sjukdom föra
Regeringen. Jag kan ej erinra mig ett sådant förbehåll. På sätt
Gr. Lagerbjelke anfört, finnes för öfrigt intet hinder i Utsk:s förslag
för att denna benämning må framdeles iakttagas, och det förefaller
mig högst sannolikt, att den i alla fall och utan något särskilt
beslut derom nu, kommer alt, vid skeende tillämpning af
§:n, i verkligheten varda använd. Det synes alltså vara en mindre
nödig formalitet, att nu särskilt föreskrifva det.
Hr Gunther har för öfrigt velat fasthålla vid sin under det
första anförandet gjorda anhållan, att 3 mom. af 39 <§:n måtte
utgå; men jag kan icke heller i detta fall vara af en med honom
öfverensstämmande mening. Den värde ledamolen har ansett, att
förvecklingar genom detta mom. kunde upkomma, och att det i
alla händelser vore af mindre vigt, om landet under någon kortare
tid blefve utan laglig Regering. Det är icke allom gifvet,
att på detta lediga och lätta sätt upfatta den i många andras ögon
ansvarsfulla och tunga regeringsbördan. Det är icke heller troligt,
att saken under alla omständigheter aflupe så utan sina svårigheter.
Ty under de brydsamma förhållanden, som en icke aflägsen
erfarenhet visat kunna upslå; månne icke då Sverige, utan
Regering, skulle kunna äfventyra ganska stora faror? Föreställom
oss, att t. ex. en Rysk flotta under en tid af, låt vara blott
några få dagar, som regeringslös! tillstånd räckte, oförmodligen
visade sig utanför Stockholm, eller att inhemska fiender höjde
uprorsfanan eller pesten utbröte i hufvudstaden. Alla dessa tilldragelser
äro af natur att plötsligt inträffa: och jag tror att Sverige
skulle i sådant fall reda sig ganska slätt, utan någon lagligen
existerande styrelsemakt.
Hr Cederschiöld har gillat det hufvudsak!iga af Utsk:s framställning,
men ansett att man icke hade bordt lemna den fråga
ovidrörd, som handlar om ansvar för Interimsllegeringen, och isynnerhet
har den värde ledamoten funnit det vara önskligt, att för
de interimsfall, som kunna ifrågakomma, Svenska ärendena måtte
skötas af svenska Statsrådet och Norrska ärenden af det Norrska,
samt att endast för de ärenden, som röra båda Rikena gemensamt,
en InterimsRogering skulle sammanträda, hvarföre han ansett att
grundlagens nuy:de föreskrifter i detta fall borde fortfarande gälla.
192
Den 8 April f. na.
Men vi veta alla att de efterlefvas icke, emedan de icke stå i
öfverensstämmelse med Riksakten, och Sveriges förening med
Norge är likafullt ett så vigtigt föremål för de båda Rikenas högsta
omsorg och varsammaste behjertande, att man ansett Riksaktens
stadgande i detta fall böra företrädesvis gälla, oaktadt InterimsRegeringens
talrikhet visserligen ej kan undgå att inge många betänkligheter
i afseende på lämpligheten af nämnde organisation.
Men på sätt Gr. Lagerbjelke rätteligen anmärkt, aflägsnas just
genom det förslag, som Const.Utsk. framställt, chancerna för erforderlighet
af den talrika InterimsRegeringens inkallande. Då nu
Gr. Lagerbjelke dessutom fredat Utslcs förslag tillika med den
K. Proposrn mot de af Hr Gunther emot dem rigtade anmärkmr,
vågar jag hemställa, att R. o. Ad. mätte, med ogillande af dem
jemte flere emot Utsk:s hemställan framställda erinringar, antaga
detta förslag såsom hvilande till nästa Riksdag.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag delar helt och hållet
den af Hr Cederschiöld framställda åsigt, att det är uti ett grund•lagsändringsförslags
första stadium som man bör, såvidt möjligt är,
genom de anmärkn:r som dervid kunna förete sig, söka undanrödja
hindren för dess antagande vid den Riksdag, då beslut derom
skall fattas. Då jag i öfrigt delar Hr Cederschiölds yttrade åsigter,
anser jag mig icke tillständigt att uptaga R. o. Ad:s tid genom
deras återuprepande, men jag ber att få påpeka åtskilliga smärre
förhållanden, som jag åtminstone icke lyckats få för mitt begrepp
fullkomligt utredda, hvarföre de äro på detta sätt framställda och
icke på ett annat.
Först och främst vill jag fästa mig vid följande uttryck, som
förekommer i 39 §:n 1 morn.: »Konungen befatte sig ej med Rikets
Styrelse eller utöfve den konungsliga makten, så länge Han utom
Sina Iliken vistas.» Jag vill här hemställa såsom endast en redactionsförändring,
huruvida det icke vore mera förenligt med det
konstitutionella språket om det stöde: »så länge Han utom de
förenade Rikena vistas.» I samma mom. förekommer äfven: »föres
RiksStyrelsen under Hans frånvaro af den till Thronföljden närmast
berättigade Prins, om Han upnått den ålder som i 41 §:n sägs.»
Jag har icke riktigt gjort mig reda för hvarföre det icke står
Kronprins i st. f. den »till thronföljden berättigade Prins», isynnerhet
då förslaget i öfrigt är genomträngdt af den tanke, att icke
någon annan än Kronprins skall föra Regeringen för så beskaffade
fall. Då Just.Ministern redan gjort anmärkn:r emot förslaget,
hvilka, såsom jag förmodar, utgöra en stor anledn. till dess återremiss,
anhåller jag att dessa mina påminnelser äfven måtte få
åtfölja till Utsk.
För öfrigt förekommer det mig, som skulle en mening, hvilken
återfinnes i 39 §:n 2 morn., kunna göras en hel del kortare; ty
jag kan icke inse något skäl, hvarföre uti denna mening: »Finnes
ej Prins, som, efter hvad nu bestämdt är, äger att RiksStyrelsen
öfvertaga, eller är Han af sjukdom eller af vistande utom Sverige
och Norge derifrån hindrad, då skall en InterimsRegering så sammansatt,
Dsu 8 April f. m.
193
mansatt, sorn i Riksakten till bestämmande af de genom föreningen
emellan Sverige och Norge upkomne konstitutionella förhållanden
är stadgadt» etc. mellanmeningen: »till bestämmande af de
genom föreningen mellan Sverige och Norge upkomna konstitutionella
förhållanden är stadgadt», der skall finnas, då genom orden:
»som i Riksakten är stadgadt», just denna mellanmenings innehåll
är uttryckt. I afseende på interims-förhållanderne får jag anmärka,
att, så framt jag ej misstager mig i min upfattning, synes ej förhållandet
mellan Sverige och Norge i detta afseende vara lika.
InterimsRegeringen regerar i Sverige, men Norge har sin särskilda
Regering bredvid denna InterimsRegering, hvilket icke Sverige
har; således synes mig, äfven på samma grunder som Ur Cederschiöld
anfört, att InterimsRegeringen aldrig borde äga att sysselsätta
sig med andra än de unionella förhållanderne, men att de
båda särskilda Rikenas enskilda förhållanden skulle i Sverige afgöras
af Svenska Statsrådet och i Norge af Norrska Statsrådet vid
så beskaffade fall som här äro i fråga. På detta sätt skulle man
helt och hållet undgå den befarade olägenheten, att Sverige någonsin
skulle för en kortare tid kunna blifva utan Styrelse, hvilket
uti ett konstitutionell Rike aldrig helier bör kunna äga rum. På
dessa grunder och instämmande med Hr Cederschiöld önskar jag
att R o. Ad. måtte förena sig i den gemensamma tanke att de
vid Retänk. gjorda anmärkmr måtte blifva tagne i närmare skärskådning
af Utsk.
Hr Tersmeden, Nils: Jag har såsom ledamot af Const.-
Utsk. deltagit i öfverläggningen om detta Betänk., och har icke
gillat det i allo. Åtskilliga anmärkmr hafva emot detsamma nu
blifvit framställda; men jag kan icke finna att de vid en framdeles
Riksdag böra kunna motivera ett afslag, lika litet som de
nu kunna motivera ett förslag till en gemensam tanke alt återremittera
till Const.Utsk. Den förste talaren, Hr Gunther, har
framställt åtskilliga anmärkrrr, hvilka, efter min åsigt, och, som
jag hoppas, flere andras, blifvit fullständigt besvarade af så väl
Gr. Lagerbjelke som TIr Carleson. Hr Gunther tycks dock hafva
återkommit till samma anmärknrr och vilja vidblifva dem. I hans
sednare anförande har jag dock icke funnit några ytterligare skäl
till deras försvar. Han säger, att om man å ena sidan genom
hans förslag skulle blottställa sig för den olägenheten, att Regeringen
under några få dagar läge nere, så vore denna svårighet
ingalunda värre än den man skulle utsätta sig för genom alt man
på samma gång hade 2:ne Regeringar. Huru dessa skulle upstå
har icke blifvit så tydligen framställdt att jag kunnat fatta det;
men troligen fäster sig Hr Gunther vid den Regering som finnes,
då Konungen reser inom landet, såsom i 43 g.n sägs; och då påstår
Hr Gunther, att om Konungen sjuknar så fortfar denna Regering.
Jag åter tror, att då Konungen sjuknar så att Han Sig
icke med Regeringen kan befatta, så fortfar denna Regering icke,
på sätt Gr. Lagerbjelke framställt. Vidare säger Hr Gunther,
att om Konungen sjuknar kan Han alltid föranstalta om Regeringen.
V. II. " 13
Den 8 April f- ns.
Men det kan ju hända, att Konungen sjuknar så tvärt, att det Sr
Honom alldeles omöjligt att med Regeringen Sig befatta eller omöjligt
att förordna om tillsättande af InterimsRegeringen ; då kunna dagar
till och med veckor draga om innan InterimsRegeringen komme
att sammanträda eller en Regent infinna Sig, om Ilan icke vistas i
hufvudstaden. Jag anser likväl, i likhet med flera föregide talare,
att landet icke ett enda ögonblick bör vara utan Regering.
Ytterligare bar IIr Gunther, såsom skäl mot 3:dje mom. anfört,
att det är omöjligt att reglementera för alla förekommande
fall, hvarföre äfven detta mom. borde uteslutas, och såsom exempel
har han anfört ett fall då landet blir utan Regering, för hvilket
icke är i Grundlagen reglementeradt och hvilket icke heller Const.-  Utsk. tänkt sig, eller då Konung dör och Kronprins vistas
utrikes. Men dör Konung och Kronprins vistas utrikes, så är
den sednare Konung i samma ögonblick som Hans företrädare är
död; och är Ilon Konung och vistas utrikes, så säger Grundlagen
huru dermed skall förhållas.
Jag upträdde egentligen för att besvara en anmärkn., framkastad
af en annan värd talare, Hr Cederschiöld. Han gillar förslaget
så tillvida att han anser 2:ne af do anmärknir, han vid ett
föregtde tillfälle gjorde mot den K. Proposin, i delta förslag vara
undanröjde, men den tredje står qvar, den nemi., att man vid
InterimsRegeringen saknar den fullständiga ansvarighet, som stadgas
uti 4 och 9 §§:ne Reg:sF:n och hvilken är nödvändig för ett
konstitutionelt samhälle. Men om IIr Cederschiöld yrkar på denna
förändring uti förslaget, så kullkastar hän i och med detsamma
hela förslaget. Det är icke tänkbart att vinna ett sådant ändamål
på en gång; så länge vår förening mod Norge existerar, är
det icke möjligt att föreställa ossen InterimsRegering, deri Norrmän
skola vara ansvarige inför Svenska representationen, och Svenskar
inför den Norrska. Derföre har också på sednare tider en
InterimsRegering måst träda i verksamhet, emedan den i Riksakten
är bestämd, men man har just genom detta förslag sökt
förekomma, att de fall, då InterimsRegeringen må sammanträda,
icke måtte blifva så talrika.
Den siste talaren fästade sig vid ett, i hans tanke, redactionsfel,
som skulle förekomma i 39 §:n 1 morn., eller att der
står: »så länge Konungen utom Sina Riken vistas.» Man har i
detta förslag, likasom det sisla af Konungen framlagda, icke velat
göra en förändring, som vore, att jag så må säga, öfverflödig. Det
står verkligen i den gamla redaktionen af den nuv:de Grundlagen:
»Sina Rikena, och man ansåg det då icke vara skäl att göra någon
förändring, isynnerhet som samma § talar om Sverige och Norge;
för öfrigt tycker jag att denna anmärkn. icke är af synnerlig vigt.
Likaledes har Gr. Anckarsvärd fästat sig vid en längre mcllanmening,
som innehålles i 2 mom. af 39 §:n, nemi.: »till lestämmande
af de genom föreningen emellan Sverige och Norge upkomna
konstitutionella förhållanden», och ansett denna helt och
hållet öfverflödig, enär denna bestämmelse just ligger uti Riksakten;
men om vi slå upp denna Akt, skola vi finna, att denna
Den 8 April f. m.
ordalydelse är ordagrannt öfverensstämmande mod den redaction
som Riksakten bar.
Vidare har Gr:n fästat sig dervid, att uti en och annan g,
exempelvis den 41, begagnas uttrycket: »den till Tbronföljden
närmast berättigade Prins», samt ansett att i stället kunde begagnas
ordet: »Kronprins». Gr:n kon icke vara okunnig derom, att
den till Thronföljden närmast berättigade Prins icke alltid är
Kronprins: han är blott Kronprins, i händelse Han är Konungens
Son. Är Han åter närmasle arfvinge, så kallas Han icke Kronprins.
Det är.just för att undvika detta ordet: Kronprins, hvilket skulle
kunna innebära en tvetydighet, som man begagnat uttrycket: »tilt
thronföljden närmast berättigade.» På grund af hvad som här
blifvit anfördt, hoppas jag alt förslaget måtte förklaras blifva hvilanda,
och ingen gemensam tanke från R. o. Ad. afgå.
Hr Cederschiöld: För det första får jag med anledn. af
en anmärkn., som Gr. Anckarsvärd gjort motett ord, hvilket förefinnes
i 39 §:n 1 morn., eller ordet: »Sina», förklara, att jag fullkomligt
instämmer med Gr:n i denna anmärkn. Det är visserligen
en sanning, och derom har Hr Tersmeden ganska riktigt uplyst,
att detta ord återfinnes i den nuv:de Grundlagen, men det
lärer väl icke kunna nekas, att detta ord är alldeles oegentligt i
det sammanhang det står; ty man kan väl icke på allvar mena,
att Rikena Sverige och Norge utgöra Konungens egendom eller
tillhörighet. Dessutom tror jag, att det skulle föranleda en
ganska stor tvetydighet, fy hvad skall man förstå med uttrycket:
»Sina Riken»? Är det alla de lund, som äro under Hans styrelse?
Om så är, vill jag fästa upmärksamhet derpå, att vi äga en besittning
långt bort, nemi. S:t Barthelemy; om det nu skulle falla
Konungen in, att för Sin helsås skull göra en resa dit och vistas
på denna ö, så hemställer jag, om Han vore inom Sina Riken
eller icke? Jag skulle tro det vara rättast att begagna samma
ord som stå i början af §:n, eller: »utom Sverige och Norge»,
och att således med'uteslutandet af ordet: »Sina», det komme att
heta: »så länge hon utom Sverige och Norge vistas.» Jag instämmer
derföre fullkomligt med Gr. Anckarsvärd och anser att Const.-
Utsk., då det sysselsatt sig med förändringar i öfrigt, äfven borde
hafva fästat afseende vid denna.
I afseende på InterimsRegeringen har Hr Tersmeden anmärkt,
att Norrmännen aldrig skulle kunna gå in på att Norrska Statsrådsledamöter
komme att ställas till ansvar. Deri har Hr Tersmeden
mycket rätt, och det är just derföre sorn jag yrkar på, att icke
Norrmän må finnas i den Svenska Regeringen i och för andra
ärenden än dem som äro gemensamma för Sverige och Norge;
likasom jag föreställer mig, att Norrmännen helst se att Svenska
rådgifvare icke deltaga i och afgöra de ärenden som uteslutande
röra Norge. Om stadgandet blefve sådant, som det f. n. finnes i
Grundlagen, der det heter i 40 §:n: »Blifver Konungen så sjuk
att Han icke regerings-ärenderna vårdar, förvalte Statsrådet Styrelsen,
på det sätt som i föreg:de § bestämmes», då kan det aldrig
196
Den 8 April f. m.
inträffa att vi ett enda ögonblick blifva utan Regering, och så
snart de Norrska ledamöterne komma hit, sammanträde de Svenska
ledamöterne med de Norrska, för att utgöra den sammansatta Styrelse,
som erfordrades för att handlägga de gemensamma ärendena.
Sålunda vunnes ändamålet på ett enkelt sätt och så, att det borde
tillfredsställa alla. Man har sagt, att på sednare tider har en
InterimsRegering likväl måst träda i verksamhet, emedan Riksakten
så bestämmer. Jag vet ganska väl att så har skett, men det har
skett på Grundlagens bekostnad, och för min del önskar jag att
det aldrig mer måtte komma att ske, åtminstone kan jag aldrig
med min röst gilla att InterimsRegeringen här utöfvar 'En makt,
som vår Grundlag icke känner till, eller som står i strid med den;
ty så länge Grundlagen säger, att i det fall, som här är i fråga,
skall Statsrådet föra Regeringen, så länge vill jag också att så
skall vara förhållandet.
Gr. Lagerbjelke: De mot redakten framställda an
märkntr
hafva redan af Hr Tersmeden blifvit besvarade; de ära
dessutom af en ganska obetydlig vigt och förtjena äfven derföre
icke någon särdeles upmärksamhet, men om också de berörde vigtigare
saker, så torde det redan vara visadt, att anmärkn:ne i och
för sig sjelfva äro oriktiga. Man har fästat sig vid olämpligheten
af det uttryck i 39 §:n: »så länge Ilan utom Sina Ritten vistas»,
och såsom exempel på dess tvetydighet anmärkt det fall att Konungen
skulle begifva Sig till S:t Barthelemy. Jag skulle likväl
tro, att efter den redaction som Gr. Anckarsvärd föreslagit, eller:
»så länge Han utom do förenade Rikena vistas», kan man på samma
skäl påstå, att Konungen vore inom de förenade Rikena, då Han
vistades på en deras tillhörighet. I alla fall är denna fråga fullkomligt
främmande för det ämne som nu utgör föremål för öfverläggning,
och såsom redan förut blifvit anmärkt, finnes detta
uttryckt redan uti Grundlagen, och har icke undergått den ringaste
förändring genom Const.LtsIcs förslag. Några fel böra väl
icke anses ligga i de förändringar som Dtsk. föreslagit, derföre
att andra delar af Grundlagen kunna gifva anledn. till anmärkn:r,
såvida icke dessa anledn:r just härleda sig från det förslag som
Utsk. framlagt, och detta lärer väl vid detta tillfälle icke kunna
påstås. Således -anser jag anmärkntn i och för sig vara ingen;
men finnes någon som anser den förtjena afseende, så ber jag
honom bemärka, att detta afseende blifver hvarken större eller
mindre genom den förändring Const.Utsk. föreslagit, utan är det
föremål för en fråga för sig. Åled afseende åter på orden: »den
till thronföljden närmast berättigade Prins», så äro anmärknme
häremot redan fullständigt besvarade af Hr Tersmeden; uttrycket:
»den till thronföljden närmast berättigade Prinsen», innebär mera
än: »Kronprins», ehuru Kronprinsen alltid är den till thronföljden
närmast berättigade. Hr Cederschiöld med hvilken Gr. Anckarsvärd
sig förenat, har velat på ett annat sätt bestämma InterimsRegeringens
organisation äfvensom föremålen för dess verksamhet.
Den värde talaren har ansett en sådan åtgärd ganska lätt; jag
Den 8 April f. m.
m
för min del anser den vara bland de svåraste som en Svensk lagstiftare
för det närvide kan hafva att handlägga. Om man skulle
såsom Hr Cederschiöld velat, yrka det de Svenska Statsråden må
regera öfver Svenska ärenden med konungslig makt, de Norrska
Statsråden öfver de Norrska likaså, och InterimsRegeringen endast
öfver de för de båda Rikena gemensamma, så låter detta väl säga
sig, men i praktiken finner man, att denna gemensamma Regering,
till följd af det skick hvaruti unionen befinner sig, finge
nästan ingenting att göra. Det förhåller sig nemi. så, att de gemensamma
ärendena för det närv:de endast bestå i de diplomatiska
och tillsättandet af konsuler och dylika saker, hvaremot nästan
alla andra frågor utan undantag afgöras af de särskilda ländernas
särskilda Regeringar, och således skulle man kunna säga, att genom
ett stadgande att Svenska Statsrådet skulle föra Regeringen i
Sverige och det Norrska i Norge, och InterimsRegeringen de
gemensamma ärendena — den Svensk-Norrska unionen under tiden
vore nära uplöst. Olyckan är, att unionen allmänligen och hufvudsakligasl
består endast deri, att Konungens person år gemensam
för båda Rikena, och då man tager bort denna och icke sätter
någon annan moralisk person i Hans ställe, faller det sig af sig
sjelft att litet eller intet, så vidt på lagen beror, blifver qvar af
unionen. Jag medger likväl gerna, att InterimsRegeringens sammansättning
äfvensom dess verksamhetskrets tarfvar förändring:
men som jag nyss yttrade, dessa förändringar äro så svåra och invecklade,
hvartill ytterligare kommer att de nya föreskrifterna skola
bifallas både i Sverige och Norge, så att det lätt kan hämla att denna
fråga icke så snart kan genom sammanstämmande beslut af vederbörande
lagstiftningar blifva löst, Det vore derföre särdeles oförsigtigt att
sammanblanda med denna fråga, frågan om rättighet för thronföljare
att såsom Regent, föra RiksSlyrelsen. Man må säga hvad man vill om
Svenska Grundlagens stadganden för det närvide, så kan likväl icke
nekas, att då Konungen är sjuk eller vistas utrikes, måste regeringsärendena,
så vidt icke unionen med Norge skall uplösas, behandlas i
enlighet med Riksakten, och då är det gifvet att den dubbla svårigheten
framter sig, både att man bar en illa organiserad Regering
och äfven att denna Regering fungerar efter en lag, hvilken
icke slår i öfverensstämmelse med Svenska Grundlagarne. Det
måtte väl då kunna anses såsom en särdeles stor lycka, om man
kunnat utfinna ett sätt, hvarigenom man till allmän belåtenhet
kan aflägsna de till fäll 1 e n då en sådan InterimsRegering behöfver
träda i verksamhet; och då man erkänner att det vore särdeles
lämpligt, att, då Konungen är sjuk eiler vistas utrikes, Thronföljaren
må äga rättighet att såsom Regent styra båda Rikena, i
hvilket fall förhållanderne blifva alldeles oförändrade, såsom när
Konungen Sjelf förer Regeringen, då frågar jag, hvarföre skulle
man icke antaga detta förslag särskildt för sig, utan att sammanblanda
det med andra, hvilka genom sina inneboende svårighelerlält
kunna göra att alltsammans faller, precist såsom det gått med ett förslag
i ungefär enahanda syftning vid denna Riksdag? Derföre har
också Const.Utsk., såsom mig vill synas ganska riktigt låtit för
-
Den 8 April f. ni.
hållandet med InterimsRegeringen vara sådant det är, men föreslagit
de förändringar som behöfvas, på det att Thronföljaren måtte
få den erkändt riktiga rättigheten att vara Regent; äfvensom Utsk.
afpassat Grundlagens stadganden så att de icke längre stå i strid
med stadganderne i Riksakten, hvilka sednare man sedermera,
(jag medger att man så fort ske kan bör arbeta derpå), kan förändra.
Har man utverkat rättighet för Tbronföljare att vara Regent,
så är det väl bättre, när man således är i säkerhet att InterimsRegeringen
icke så snart behöfver träda i verksamhet, att då i
allt lugn kunna arbeta på att få Riksakten i detta afseende förbättrad,
än att göra det nu, då man när som helst är i fara alt
förblanda honom och Grundlagen med hvarandra. Således kan en
sådan förändring, som Hr Cederschiöld föreslagit, icke leda till
något godt, men väl dertill att hela frågan förfaller. Jag anser,
på grund af hvad jag anfört, det förslag Hr Cederschiöld framställt
egentligen icke angå den fråga Const.Utsk. velat väcka, utan syftar
det snarare på att utvidga Const.Utsk:s förslag till en annan,
så vidsträckt och så svår förändring, att det lätteligen kan komma
alltsammans på fall, hvarföre det icke heller lämpligen bur uptagas
såsom äfven rör:de ett ämne hvilket icke Const.Utsk. väckt.
Den förste talaren som här upträdde har något ytterligare
försvarat de af honom framställda satser, och han har såsom exempel
på hvarthän det skulle leda, om man alltför mycket detaljerade
frågan i stadganden, åberopat att det icke förefinnes några
föreskrifter, huru med Regeringen skall förhållas om Konung dör
och Kronprinsen är sjuk eller vistas utrikes och att man således
äfven borde reglera härför. Jag får fästa upmärksamheten på, att
denna fråga är afgjord, ithy att i och med detsamma Konungen
dör, så är Thronföljaren Konung, och om den då blifna Konungen
är sjuk eller vistas utrikes, är derom stadgadt i 39 m. fl. §§:r.
Hvad åter beträffar det mycket omtalade behofvet eller lämpligheten
af det näst sista mom. i 39 §:n, så ber jag att få framställa
ett exempel på huru det skulle gå i händelse detta stadgande
icke funnes. Föreställom oss att det vore utstruket ur Grundlagen
på sätt Ilr Gunther önskat. Det händer att Konungen vid ett
tillfälle, då Thronföljaren vistas i Skåne, sjuknar, samt att vid
samma tillfälle icke något Norrskt Statsråd finnes i Stockholm.
Naturligtvis skall man, enl. lagen, då Konungen sjuknar så att
Han icke kan vårda Sig om RiksStyrelsen, efterskicka Kronprinsen
för att Han må blifva Regent. Under den tid som åtgår innan
Han hinner till Stockholm finnes ingen Regering. Men nu får man
veta att Kronprinsen äfven är illa sjuk; då är man återigen utan
Regering. Då finnes ingen annan råd än att skicka till Norge
för att hemta de Norrska ledamöterne till en InterimsRegering,
och innan de binna hit och InterimsRegeringen kan konstituera
sig är man också utan Regering. Detta kan, som IIrr:ne behagade
finna, draga ut åtskilliga dagar och Riket står under tiden alldeles
rådlöst, utan Regering. Om deremot detta mom. finnes, så, innan
svar kommit från Kronprinsen att Han är sjuk, styrer Statsrådet;
när svar anländt att Kronprinsen är så sjuk, att Han icke kan
Den 8 April f. m.
m
Regeringen öfvertaga, så slyrer ock Statsrådet, under det man
skickar efter Norrmännen och intilldess interimsltegeringen hinner
träda i verksamhet. Jag förnyar min anhållan om afslag å de
gjorda anmärkn:ne.
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Wilh.: Här har i början
af discussionen blifvit yttradt, alt detta förslag skulle vara i
så måtto bristfälligt, att det vore för mycket inskränkt, enär det
endast skulle vara den till thronföljden närmast berättigade Prins,
hvilken i de fall, som här förutsättas, skulle äga rätt att öfvertaga
Styrelsen. Deri kan jag så mycket mindre instämma, som jag
anser detsamma alldeles för vidsträckt och skulle för min del, i
likhet med Gr. Anckarsvärd, önska att endast Kionprins skulle i
dessa fall få utöfva liiksStyreisen. Jag vill tänka mig ett sådant
förhållande att ingen Kronprins finnes och att den thronföljden
närmast stående personen vore i fjermare led beslägtad med den
regerande personen. Ilan skulle dä tillträda Styrelsen med fullt
konungslig makt och myndighet; men det får jag säga att jag anser
kunna i framtiden blifva ganska vådligt och medföra stora olägenheter.
Att deremot en sådan person icke skulle vid dessa tillfällen
få tillträda Regeringen, kan jag icke finna kunna medföra så
svåra följder, sorn blifvit förespeglade, det händer ju ofta att Kronprins
icke upnått myndig ålder, och då skall i alla fall Statsrådet
eller Interimsltegeringen föra RiksStyrelsen. Jag skulle således tro
att det borde stå: »Kronprins, ifall han upnått den ålder som i
41 §:n sägs.»
I afseende på 2 mom. instämmer jag med Hr Cederschiöld
deri, att aldrig InterimsStyrelsen borde bafra att sig befatta med
andra än de uniouella förhållanderne, samt att Itikena i öfrigt böra
styras af Statsrådena med samma makt som i 3 mom. af 39 g:n
är föreslaget. Man har talat om att utesluta 3 mom. med bibehållande
af 2:dra. Skall detta bibehållas, kan jag icke se något
skäl att utesluta det 3:dje; tvärtom är det då alldeles nödvändigt
att det qvarstår.
En anmärkn. har äfven blifvit gjord deremot, att i 41 §:n
står, att InlerimsRegeringen skall, i enlighet med 39 §:n, föras
»i Konungens namn», men att i 39 §:n står deremot icke, att
det skall ske »i Konungens namn.» En sådan olikhet mellan 2:ne
§§:r, som reservera sig till hvarandra, det anser jag i likhet med
den första talaren vara olämpligt. Gr. Lagerbjelke har förklarat
orsaken dertill vara den, att enl. 42 §:n, som förutsätter att hela
det Kongl. Huset skulle utgå, kan ingen sådan Regering föras »i
Konungens namn», emedan ingen konungafamilj finnes. Jag skulle
derföre tro det riktigaste vara, att i 42 §:n utesluta alldeles hänvisningen
till den 39:de, och endast i denna sednare införa uttrycket:
»i Konungens namn», emedan det icke för det i 42 §:n
förutsatta fall kan komma i fråga.
Hr Cederschiöld: Gr. Lagerbjelke har yttrat, att Const.-
.Utsk, haft för afsigt att göra frågan om Thronföljares rättighet att
200
Den 8 April f. m.
öfvertaga Begeringen så enkel som möjligt. Om detta varit Const.-  Utslcs afsigt, så synes mig att Utsk. just icke valt den väg, som
kan främja denna afsigt. Enl. mitt förmenande hade den bättre
vunnits, om man helt och hållet skiljt frågan om Thronföljares
rättighet att inträda såsom Regent från frågan om InterimsRegeringen,
så att man fått behandla hvart och ett af dessa förslag
särskildt för sig. Jag för min del, och de, som tänka lika med
mig, önska visserligen att Thronföljaren skall i nu upgifne fall
öfvertaga Regeringen; men vi kunna deremot icke annat än afslä
frågan om en fnterimsStyrelse, sammansatt af ledamöter från Sverige
och Norge, samt önska i detta fall en särskild Styrelse i frågor
som endast röra Sverige. Gr. Lagerbjelke har förklarat, att detta
vore en fråga som icke utgjorde föremål för discussionen. Det
förvånar mig på det aldrahögsla, ty i vår Grundlag finnes f. n.
icke ett ord om InterimsRegeringen, och huru vi då skulle kunna
besluta införandet af ett stadgande derom, utan att det göres till
föremål för discussion inom RiksStrn, det är för mig alldeles obegripligt,
och att Ordfrn i Const.Utsk. kunnat framkasta ett dylikt
påstående, det nemi., alt en så vigtig förändring i Grundlagen
som den, att Riket i det fall, som här är i fråga, icke skall styras
af Statsrådet, utan af en Regering, till hälften bestående af norrmän
— är en fråga, som alldeles icke utgör föremål för öfverläggning,
— det kan icke annat än i högsta grad förundra mig.
Gr:n har sagt, att om vi blott nu taga in InterimsRegeringen i
Grundlagen, skulle det sedermera gå an att förändra bestämmelsen
af dess verksamhet. Jag tror deremot att det skulle kunna blifva
ganska svårt att vinna några förändringar i densamma och Svenska
representationen komme att förlora derpå; ty det är klart, att
f. n. kunna vi gemensamt med Konungen på 2:ne Riksdagar besluta
förändringar i våra Grundlagar, men hädanefter skulle vi då
icke kunna göra det i frågor af samma natur som denna; emedan
det icke vore tillfyllest att 2:ne på hvarandra följande Riksdagar
derom beslutade, utan, äfven om Konungen vill dertill samtycka,
fordrades också samtycke af Norrska Storthinget. Jag kan således
icke se annat, än att det är en den alldra vådligaste väg vi
hafva beträdt, då vi sålunda vilja binda händerna på oss och göra
oss beroende af våra Norrska bröder, de må vara huru välvilliga
som helst. Vi se huru svårt det är att få en nyttig förändring
åstadkommen inom våra 4 Stånd; huru mycket svårare skulle det
icke blifva om vi dessutom skulle begära tillstånd af Storthinget.
Jag anser således att en så beskaffad förändring kan medföra de
alldrastörsta vådor. Gr. Lagerbjelke yttrar vidare, att InterimsStyrelsen
skulle få ganska litet att göra, om den blott skulle
sysselsätta sig med de unionella förhållandena, emedan dessa inskränka
sig hufvudsakiigast till de diplomatiska frågorna och tillsättandet
af konsuler. Jag kan icke finna annat, än att de diplomatiska
frågorna och dem som röra utrikes handeln och sjöfarten
måtte vara de vigt igaste för brödrarikena och just de som röra de
unionella förhållanderna och det är öfver dera det bör tillkomma
InterimsRegeringen att besluta. Skulle deremot InterimsRegeringen
Den 8 April f. m.
201
äga att afgöra alla ärenden som röra hvarje Rike enskilt, så skulle,
om man tänker sig det förhållande att Konungen sjuknar eller
också något annat inträffande fall, vårt Statsråd inträda i KiksStyrelsens
förande, ehuru ej längre än till dess ett antal ledamöter,
4, 6 eller 8 hinner från Norge hit ankomma, för att deltaga
i Styrelsen af de Svenska angelägenheterna. De som voro ledamöter
af Svenska Statsrådet skulle då betecknas såsom de der icke
tillräckligt väl kunna handlägga de Svenska ärenderna, utan behöfva
biträde af ledamöter från Norge, för hvilka likväl dessa
ärenden lära vara främmande och sakna snart sagdt allt intresse.
Men, som sagdt är, vådan ligger just deruti, att sedan vi väl fått
in i vår Grundlag ett sådant stadgande så kunna vi icke tillvägabringa
den ringaste förändring utan att begära tillstånd af Stor
thinget.
Jag vidhåller således min åsigt.
Gr. Lagerbjelke: Hr Cederschiöld må visserligen hafva
rätt deri, att någon förändring i Grundlagen blifvit införd och en
ganska väsendtlig i dess ordalydelse, genom det förslag Const.Utsk.
framställt rör:de InterimsRegeringen; men nekas lärer väl dock
icke kunna, att, såvida vi icke vilja bryta unionen med Norge,
så, oaktadt vi hafva rätt att förändra Grundlagen, kunna vi likväl
icke ensidigt göra det i hvad som rörer de unionella förhållandena
med Norge. F. n. råder det högst betänkliga förhållandet, att
Grundlagen och Riksakten strida mot hvarandra, och då så är,
men vi i allt fall måste, såvida icke unionen med Norge skall anses
bruten, lefva efter Riksakten, så är det väl bättre att ställa Grundlagen
i enlighet med Riksakten.
Gr. Anckarsvärd: Jag har svårt att förlika .mig med den
grundsats som af Gr. Lagerbjelke sednast uttaladas, nemi. att, om
Grundlagen står i strid med Riksakten, bör man åsidosätta nödiga
förändringar eller förbättringar i Grundlagen för att ställa sig
Riksakten till efterrättelse. Al ig synes frågan helt enkelt bero
derpå, hvilkendera, antingen Grundlagen eiler Riksakten är den
som bäst passar för våra förhållanden, är mest förenlig med det
begrepp som vi göra oss om en sannt konstitutionel lag. Jag tror
icke att svaret kan blifva mer än ett i detta afseende. Men jag
gör mig tillika den föreställningen, att om någon förändring i
Riksakten för det nu i fråga v:de fallet från Svenska sidan föreslås,
detta äfven skall finna genklang hos Norrmännen, och då för öfrigt
samma fördelar genom en förändring skulle beredas Norge som
Sverige, synes icke vara något skäl att frukta det ett sådant förslag
skulle åsidosättas.
Hr Cederschiöld: Olikheten i åsigter mellan Gr. Lager
bjelke
och mig består deri, att Gr:n anser att vi böra efterlefva
Riksakten äfven om den står i sirid med Grundlagen, då jag deremot
anser, att vi böra efterlefva Riksakten endast så tillvida som
den står tillsammans med grundlagen. Jag har upfattat min pligt
såsom representant så, att jag i allt skall ställa mig grundlagens
202
1) en 8 April f. m.'
föreslirifter til! ovilkorlig efterrättelse, och jag skulle tro att det
vore väl om Const.Utsk:s ledamöter äfven upfattade sitt kall ur
denna synpunkt. De hafva svurit att häl la Grundlagen i helgd;
men jag förstår icke huru man med helgden af denna ed skall
kunna förena det försök som nu göres, att få Grundlagen uti tillämpningen
underordnad Itiksakten. Då Riksakten står i strid
med vår Grundlag, synes det mig vara rättast att söka så förfoga
att den måtte komma i öfverensstämmelse dermed. Efter det förslag
jag framställt, låter det sig ganska väl göra att åstadkomma
en så beskaffad förändring i Riksakten, att denne blifver öfverensstämmande
med Grundlagarne. Efter hvad jag redan förut tillkännagifva,
vet jag visserligen attén InlerimsStyrelse redan har fungerat;
men det har skett på Grundlagens bekostnad, och jag önskar
alt det icke mera måtte hända. Det är just på denna grund,
som jag önskar att man måtte kunna åvägabringa sådana förändringar
i Riksakten, som stå i öfverensstämmelse med Grundlagen,
och äfven ändringar i Grundlagen, men likväl icke sådana, som
ske på bekostnad af det statsskick vi f. n. äga, och hvilket förutsätter
såsom en ovilkorlig rättighet för representationen att den
skall kunna fordra ansvar af hvarje ledamot af Statsrådet eller
Regeringen. Denna rättighet böra vi icko upoffra, och derföre
önskar jag sådana bestämmelser i Riksakten som tillåta oss alt
utöfva densamma, likasom jag är fullt öfvertygad om att ingen
Norrman vill efterskänka rättigheten att utkräfva ansvar af alla
dem, hvilka såsom rådgifvare deltaga i Styrelsen af de Norrska angelägenheterna.
Hr Carleson: Några föreg:de talare, hvilka yttrat sig om
stridigheten emellan Riksakten och Grundlagarne, hafva, efter mitt
omdöme, röjt ett förvirradt begrepp om beskaffenheten af denna
stridighet. I samma stund Sveriges Konung och Ständer, å Svenska
nationens vägnar, med representanterne för Norrska staten afslutat
det fördrag, som innefattas i Riksakten, voro i verkligheten, äfven
om Riksakten derom icke innehölle ett enda ord, Svenska Grundlagarne
i alla delar deraf, som ej blifvit i det emellan nationerne
slutne förbundsfördraget uptagne, underordnade detta fördrag.
Svenska folkets enskilda lagar uphörde att gälla i de delar, hvaruti
de voro stridande mot begge folkens, genom Unionsaklen antagne,
gemensamma lag, och undanrödjandet af den ännu i orden
qvarstående stridigheten, d. v. s. hvad Utsk. föreslagit, kan således
endast i formelt hänseende kallas en lagförändring. Om ock våra
Grundlagar fortfarande bibehålla föreskriften, att RiksStyrelsen skäll
föras af Svenska Statsrådet, då Konungen är hindrad, men Riksakten
deremot stadgar att i sådant fall RiksStyrelsen föres af
Svenska och Norrska Statsrådet gemensamt, bör likväl, såsom jemväl
tillförene skett, det sednare stadgandet, men icke det förra,
tillämpas, — ett förhållande hvars rättsenlighet så mycket mindre
borde bestridas, som Riksakten, såsom tillkommen år 1815, är
yngre än våra Grundlagar. Utsk:s förslag att rätta Grundlagarnes
ordalydelse till öfverensstämmelse med Riksakten, kan följaktligen,
Den 8 April (. m.
203
pä sätt jag nämnt, icke heller tilläggas nägon vigt i annat hänseende
än formelt.
Hr Cederschiöld: Jag får anhålla om ursäkt derföre, att
jag ännu en gång begärt ordet, men här framställas satser så vådliga,
att jag aldrig under min riksdagsmannabana hört sådana,
aldraminst af ledamöter uti ett Const.Utsk., framkastas. Här har
ytterligare en ledamot af Const.Utsk. upträdt med ingenting mindre
än den förklaring, att vi i Grundlagen hafva stadgande om
InterimsRegering och att vi det hafva haft alltsedan 1815. Jag
kan icke annat än ytterligare uttrycka min förvåning deröfver,
att en sådan förklaring här kunnat afgifvas. Jag vet icke huru
många Riksdagar sedan dess förflutit, men det skulle i sanning
vara ganska litet smickrande för de föreg:de Const.UtsIcns Ordhde
och ännu mindre för den, hvilken f. n. är dess Ordhde, och som
under 3 eller 4 Riksdagar fungerat i denna egenskap, om i vår
Grundlag skulle anses vara stadgadt något annat än orden der
innehålla; jag hänvisar då Hr Carleson att ytterligare genomläsa
stadganderne om huru Regeringen skall föras, och efterse, huruvida
ett enda ord finnes derom, att Regeringen i något fall skall
föras icke efter föreskriflerne uti Grundlagen utan efter den i Riksakten.
Att ändringar uti våra Grundlagar skola kunna ske på
annat sätt än genom de 4 Ståndens sammanstämmande beslut och
Konungens sanktion, det har för mig allt hittills varit obekant,
och det har varit Hr Carleson förbehållet att derom nu lemna mig
uplysning, hvilken, då den kommit från en ledamot af sjelfva
Const.Utsk., visserligen synes hafva bordt kunna göra anspråk pä
att vara tillförlitlig.
Gr. Lagerbjelke: Att det ganska väl behöfves en förän
dring
uti InterimsRegeringens organisation, har jag så mycket
mindre förnekat, som jag just förklarat att den är af behofvet påkallad
och att man genom framläggandet af detta förslag, att
Tbronföljaren skulle vid vissa tillfällen äga rättighet att öfvertaga
Regeringen, velat förebygga att InterimsRegeringen skulle alltför
ofta påkomma. Jag har äfven förklarat, att jag anser det högst
behöfligt och särdeles nödvändigt att ändra missförhållandet melian
Riksakten och Grundlagen. Det lärer väl icke kunna nekas, att
denna stridighet mellan Grundlagen ech Riksakten slutats dermed
att Grundlagen måst gifva vika för Riksakten. När så är, och
man anser öfverensstämmelse dem emellan äfvensom alt Riksaktens
bestämmelser om InterimsRegeringen tarfva förändring, kan väl
icke bestridas att Const.Utskis förslag är i detta afseende ett steg
framåt, emedan det innehåller möjlighelen att ernå hvad man åsyftar.
Om under nuv:de förhållanden skulle väckas förslag lill förändring
i Riksakten, för erhållande af en förbättrad InterimsRegering,
så måste talmannen derå vägra propos., derföre att det
vore stridande mot Grundlagen. Om deremot väcktes ett förslag
till grundlagsförändring, som vore stridande mot Riksakten, så
måste äfven det falla, emedan monicke ensidigt kan förändra stad
-
204
Den 8 April f. m.
ganden i Grundlagen, hvilka hafva inflytande jemväl på Norge
och de med Norge träffade öfverenskommelser. Deremot kan man
göra såsom här är föreslaget, nemi. att på alla ställen i Grundlagen,
der frågan förekommer, intaga att den skall behandlas på
sätt i Riksakten är föreskrifvet om InterinisRegeringen. Då bl ifver
allt formelt och riktigt, ty om man sedermera i Riksakten på
ett konstitutionelt sätt och enl. lagliga formen vidtager de förändringar,
som man anser nödvändiga och rätta, så strider dessa
förändringar icke mot Grundlagen, hvilken säger att det skall
tillgå på sätt Riksakten föreskrifver. Det är således just för att
komma till en laglig lösning af denna fråga som Const.Utsk:s förslag
blifvit framställdt.
Då nu icke någon talare hade ytterligare anmält sig. yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att i ani. af Hr Cederschiölds begäran de särskilda
§§:ne i Utskis förslag torde få genomgås, i ändamål att
dervid ytterligare anmärkn:r må kunna framställas; hvarjemte IIr
Gr. o. Landtm, hemställde, om någon ville vidare yttra sig om
39 §:n Reg:sF:n.
Härvid anmälde sig och anförde
Frih. Cederström, Anders: Ehuru visserligen den In
terimsStyrelse,
som blifvit här så mycket omordad, icke kan, enl.
Riksakten, komma i fråga vid något annat tillfälle än då Konung
dör, ty något annat fall står icke i Riksakten omtaladt, kan jag
icke för min del neka till att jag skulle önska, att i det fall då
Styrelsen, enl. nu gällande stadgande, skall föras af Statsrådet,
den i stället måtte öfverlåtas åt Kronprinsen. Jag skulle tro, att
det vore i många hänseenden både lämpligare och bättre. Men
jag kan ingalunda godkänna, att i det förslag Const.Utsk. framlagt,
i st. f. ordet: »Kronprins», begagnas uttrycket: »till thronföljden
närmast berättigade Prins.» Följden deraf skulle möjligen kunna
blifva den, att, i händelse Konungen vöre till ålder kommen, men
ännu icke hade några manliga arfvingar och således ingen Kronprins
i sjelfva verket funnes, skulle den till thronen närmast berättigade
Prinsen i de omnämnda fallen äga att öfvertaga Regeringen.
Det skulle likväl kunna hända, att landet bereddes den
glada fröjden att kunna vänta sig en Kronprins, och att denna
väntan ginge i fullbordan. Då skulle följden blifva den, att om
den förut till thronföljden närmast berättigade Prinsen förestod
Regeringen, måste Han, i samma ögonblick en Kronprins föddes
till verlden, afträda från Regeringen, emedan Han då icke längre
vore den lill thronföljden närmast berättigade. Detta vore väl i
sjelfva verket icke lämpligt. Men i alla fall anser jag det icke
riktigt att någon annan än Kronprins förer Styrelsen, ty just med
afseende på det fall jag anmärkt, skulle, i betraktande af den äregirighet
som finnes hos många regerande personer och som historien
visat ofta vara af beklagliga följder, den makt som lemnades
i händerna på den tillförordnade Regenten kunna begagnas såväl
till den blifvande Thronföljarens sora landets skada. Jag skulle
Den 8 April f. in.
205
derföre önska, att i st. f. orden: »till thronföljden närmast berättigade
Prins», måtte insättas ordet: »Kronprins».
Det är för öfrigt en annan anmärkn. jag önskar göra mot
39 §n. Der står nemi.: »äfvensom alla lediga [ärli oende-sysslor
endast tills vidare kunna förvaltas af dem, som Regenten dertill
förordnar», i st. f. att nuv:de Grundlagen bar uttrycket: »alla
lediga sysslor.» Detta har Utsk. velat förklara dermed, att Utsk.
ansett olämpligt att Regenten skulle på förordnande kunna tillsätta
sysslor, hvarifrån Han Sjelf skulle kunna afsätta. Det tror
jag likväl vara mindre farligt, än alt lemna Regenten rätt att tillsätta
sådana sysslor för ständigt, då Konungen blott en kortare
tid är aflägsnad från Regeringen. Jag anser landet kunna fordra
den moraliska skyldighet af Konungen, att Ilan så tillsätter sysslorna
att landet dermed kan vara belåtet; och då en Regent blir förordnad
med all konungslig makt och myndighet, och således endast
är Gud ansvarig för Sina gerningar samt följaktligen äger att mot
Statsrådets önskan tillsätta dylika tjensler, tror jag det vara lämpligast
att de blott tillsättas tills vidare, ty sedermera kan ju Konungen
sanktionera dem. Hvad åter de lediga förtroende-sysslorna
beträffar, anser jag, att ang:de dem motsatsen bör äga rum; ty
med afseende på dom äger alltid Konunsen rätt att derifrån afsätta,
och således torde ingen fara i delta afseende vara att befara.
Jag skulle således föreslå, att orden: »alla lediga förtroendesysslor
endast tills vidare», utginge och i stället sattes orden:
»alla lediga sysslor, med undanlag af förtroende-sysslor, endast tills
vidare.»
Frih. Paykull: Flere ledamöter halva yrkat att det skulle
stå: »Kronprins», i st. f.: »till thronföljden närmast berättigade
Prins.» Anledn:n hvarföre man icke användt denna benämning
lärer vara den, att den egentliga och bestämda meningen med
ordet: »Kronprins» icke är så alldeles afgjord. I Norge är förhållandet
annorlunda, ty der slår uttryckligen i 34 §:n af Norges
Grundlov: »att närmaste Thronföljaren, om Han är den regerande
Konungens son, skall bära titeln af Kronprins.» I Svenska Grundlagen
finnes intet sådant stadgande, således är det obestämdt hvad
man egentligen menar med ordet Kronprins. Af denna anledn.
tror jag att Utsk. haft ganska rätt då Utsk. icke begagnat denna
benämning, utan i stället: »den till thronföljden närmast berättigade
Prins.»
Den härefter förekommande 40 §:n lemnades utan anmärkn.,
men då 41 §:n upnämndes, yttrade
Hr Cederschiöld: Denna g kan gifva anledn. till en
otydlighet i afseende på Thronföljarens myndigbetstillstånd. Der
står: »Konungen vare myndig vid fyllda 18 år. Lag samma vare
för den till thronföljden närmast beiättigade Prins.» Men om
denne, efter den distinction jag nyss hörde mellan Kronprins och
annan Prins, icke skulle vara Kronprins utan Broder t. ex. till
Konungen, och sedan en Kronprins födes, och denna Konungens
206
I)en 8 April f. m.
Broder vore 18 8r fyllda, d. v. s, myndig enl. denna g, så frågas,
om Han då blir omyndig, sedan Han efter Kronprinsens födelse
uphört alt vara Thronföljare. Detta är ett förhållande som icke
är i g.-n uttryckt.
Gr. Lagerbjelke: Det enda som i afseende å detta stad
gande
är af vigt för Grundlagen och det allmänna, är att den
person som uplräder såsom Regent också är fullmyndig person;
och detta stadgande kan väl således icke blifva underkastadt någon
tvetydighet, ty det står att den till thronföljden närmast berättigade
Prins är myndig vid fyllda 18 år. Derom kan icke tvistas.
Således om Han behöfver träda i verksamhet såsom Regent, så är
han myndig ifall han fyllt 18 år, derom är Grundlagen fullkomligt
tydlig och då vet jag icke af hvad mera göres behof.
Hr Carleson: Om Hr Cederschiöld gjort invändning der
emot,
att denna mening blifvit intagen i §:n, skulle jag mindre
undrat derpå än att han gjort den anmärkn. som nu förekommit.
Såsom svar på denna Hr Cederschiölds anmärkn. torde endast behöfva
erinras, att det icke tillkommer Grundlagen att afgöra hvad
inflytande det ifrågav:de stadgandet kan i privaträttsligt hänseende
medföra.
Sedan äfven de öfrige §§:ne i Utsk:s förslag blifvit genomgångne
och dervid någon ytterligare anmärkn. icke blifvit framställd,
yttrade Hr Gr. o. Landtm, att han, innan öfverlägghingen
förklarades vara fulländad, finge i ani. af Gr. Anckarsvärds yrkande,
att hans anmärkn:r måtte få åtfölja den återremiss till Utsk:t
som Gr:n önskade, anmärka att enl. 81 §:n Reg:sF:n, återremiss
icke kunde äga rum i annan form, än att Ståndet förklarade vissa
anmärkn:r utgöra Ståndets gemensamma tankar; hvarföre ock Hr
Gr. o. Landtm, finge hemställa om icke Gr:n medgåfve att de af
honom gjorda anmärkn:r framställdes såsom förslag till Ståndets
gemensamma tankar.
Efter härtill af Gr. Anckarsvärd lemnadt medgifvande förklarades
öfverläggningen fulländad.
Hr Cederschiöld: Jag får vördsamt anhålla, att det måtte
framställas särskild propos. på min i afseende å InterimsRegeringen
gjorda framställning.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att det folie af sig sjelft, att
alla de förslag till gemensamma tankar, som blifvit framställda,
måste blifva särskilta föremål för R. o. Ad:s pröfning.
Vid nu börjad framställning af de förslag till R. o. Ad:s gemensamma
tankar, som under öfverläggningen förekommit, omnämnde Hr
Gr. o. Landtm., att H. Exc. Hr Gunther yrkat, att i det föreslagna
1 mom. af Reg:sF:n må uttryckas alt HiksStyrelsen af Regent föres
i Konungens namn, och att Gr. Anckarsvärd yrkat, att de i samma
Den 8 A p r il f. m.
207
mom. förekommande orden: »Sina lii k en», skulle förändras till:
»de förenade Rikena.»
Härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Anckarsvärd: Jag ber att få ändra milt uttryck:
»do förenade Rikena», till »Sverige och Norge.»
IIr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att sedan nu Gr. Anckarsvärd
afstått från sitt i detta afseende framställda förslag, något
annat förslag i fråga om orden: »Sina Riken», icke förekomme än
det af Ilr Cederschiöld afgifna, som afsåg att dessa ord måtte utbytas
emot orden: »Sverige och Norge»; att för öfrigt Gr. Anckarsvärd
jemte Erih:ne Stael von Holstein och Cederström yrkat,
att, i st. f. orden: »den lill thronföljden närmast berättigade
Prins», skulle införas: »Kronprinsen»; att Frih. Cederström yrkat,
att, i st. f. de i sista meningen af 1 mom. 39 §:n Reg:sF:n förekommande
orden: »lediga förtroende-sysslor», skulle införas: »lediga
sysslor»; alt Ilr Cederschiöld yrkat, alt i de fall samma §:s
2 mom. förutsätter, Regeringen bör föras af Slatsrådet och endast
de unionella frågorna behandlas af InlerimsRegering; alt Gr. Anckarsvärd
yrkat uteslutande af den i sistnämnde mom. förekommande
mellanmening: »till bestämmande af de .genom föreningen mellan
Sverige och Norge upkomno konst itutionella för hållanden»: att II.
Exc. Hr Gunther yrkat uteslutande af 3 mom. i 39 §:n Reg:sF:n;
och att dernäst i fråga om 41 §:n Reg:sF:n ett yttrande blifvit
afgifvet af Hr Cederschiöld, som dock icke dervid framställt något
förslag till gemensam tanke.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Cederschiöld: Det var endast min mening att fästa
Coust.Utslcs upmärksamhet derpå, utan att yrka att det skulle
blifva föremål för någon Ståndets gemensamma tanke.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., såsom det sista af de i fråga
vide förslagen till gemensamma tankar, hade framställt, att II.
Exc. Ilr Gunther yrkat, att uti 91 §:n Reg:sF:n orden: »i öfverensstämmelse
med Riksakten», skulle utgå, anmälde sig och yttrade
II. Exc. Hr Gunther: Jag anhåller att få afstå från den
första af de af mig föreslagna gemensamma tankar, nemi. den som
rörer det uttryckliga stadgandet om att Styrelsen skall föras »i Konungens
namn», då jag af Gr. Lagerhjelkes yttrande finner, att
dessa ords införande i 39 §:n skulle kunna föranleda och göra
behöflig en omredaction af 42 §:n, och jag äfven på den grund
förmodar det icko vara lämpligt, då med ordet Regent icke kan
förstås annat än den som skall föra Regeringen i Konungens namn.
Hr Cederschiöld: Då jag instämt med Hr Gunther i det
yrkande, att Regeringen skulle föras »i Konungens namn», och
min åsigt om det rätta i detta afseendo icke blifvit i någon mån
förändrad genom Hr Gr. Lagerbjelkes anförande, så måste jag vidhålla
samma min åsigt och derföre uptaga den i eget namn samt
208
Den 8 April f. m.
begära propos. derå, att Ståndet måtte antaga den såsom sin gemensamma
tanke.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf nu, att alla i fråga vide förslag
till gemensamma tankar skulle blifva underkastade R. o. Ad:s pröfning
i den ordning de af honom blifvit framställde, samt hemställde
först om R. o. Ad. behagade, i öfverensstämmelse med H.
Exc. Hr Giinthers nu af Hr Cederschiöld uptagna förslag, såsom
Ståndets gemensamma tanke förklara, att i det t morn. af 31) <§:n
Rog:sF:n bör uttryckas, att RiksStyrelsen af Regent föres i Konungens
namn.
Denna propos. besvarades med starka Nej, blandade med många
Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han ansåg Nej hafva
varit öfvervägande.
Hr Cederschiöld begärde votering.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, härvid tillkännagifvit, att anslag
blifvit utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m., uplästes
till justering och godkändes följande voterrs-propos.:
Den som anser R. o. Ad. i afseende på Const.Utskrs i Blem.
N:0 8 afgifna förslag böra såsom sin gemensamma tanke förklara,
att i det föreslagna 1 mom. af 39 §:n RegrsFrn bör uttryckas,
att RiksStyrelsen af Regent föres i Konungens namn, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder ofvannämndo förslag till gemensam tanke af
R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 51.
Nej — C 3.
Propos. till antagande af Hr Cederschiölds förslag, att R. o.
Ad. måtte såsom sin gemensamma tanke förklara, att, i st. f. de
i 1 mom. af 39 §:n Reg:sF:n förekommande orden: »Sina Riken»,
bör införas: »Sverige och Norge», blef härefter framställd och besvarad
med starka Nej, blandade med Ja ; hvarpå Hr Gr. o. Landtm.,
förklarade det han ansåg Nej hafva varit öfvervägande.
Vidare hemställde Hr Gr. o. Landtm, propos. till antagande
af Gr. Anckarsvärds förslag, att R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma
tanke förklara, att i st. f. orden: »den till thronföljden
närmast berättigade Prins», bör införas: »Kronprinsen»; och ropades
härvid starka Nej jemte åtskilliga Ja; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han ansåg Nej hafva varit öfvervägande.
Frih. Stael von Holstein begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voter:spropos.
:
Den som antager Gr. Anckarsvärds förslag, att R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanke i afseende å det i Const.Utskrs Blem.
N:o 8 afgifna förslag, måtte förklara, att i st. f. orden: »den till
thronföljden närmast berättigade Prins», der de förekomma, bör
införas: »Kronprinsen», röstar
Ja;
Den 8 April f. m.
309
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde förslag till gemensam tanke af R.
o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 21.
Nej — 65.
Propos. till antagande af Frih. Cederströms förslag, att R,
o. Ad. malte såsom sin gemensamma tanke förklara, att i st. f. de
i 1 mom. af 39 §:n Reg:sF:n intagne orden: »lediga förtroendesysslor»,
bör intagas: »lediga sysslor», blef härefter framställd och
besvarad med starka Nej, jemte några Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig hafva funnit Nej öfvervägande.
Den sedermera framställda propos:n till antagande af Hr Cederschiölds
förslag, att R. o. Ad. i afseende på 2 mom. af 39 §:n
Reg:sF:n, måtte förklara såsom sin gemensamma tanke, att vid de
fall nämnde mom. förutsätter, Regeringen bör föras af Statsrådet
och endast de unionella frågorna behandlas af InterimsRegering,
besvarades med starka Nej, blandade med Ja; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Nej hafva varit öfvervägande.
Efter härvid af Hr Cederschiöld begärd votering, uplästes till
justering och godkändes följande voterings-propos.
Den , som antager Hr Cederschiölds förslag, att R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanke i afseende på 2 mom. 39 §:n Reg:sF:n
i det af Const.fJtsk. i Mern. N:o 8 afgifna förslag, måtte förklara,
att vid de fall, nämnde mom. förutsätter, Regeringen bör
föras af Statsrådet och endast de unionella frågorna behandlas af
InterimsRegering, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde förslag till gemensam tanke af R.
o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som folier :
Ja — 31.
Nej — 38.
Hr Cederschiöld: Jag vågar vördsamt anhålla att till prot. få
nedlägga min reservation mot det beslut som R. o, Ad. nu fattat,
enär, efter hvad jag under discussionen yttrat, detta var den vigtigaste
frågan af alla, som förekomma i Betänk. Jag begagnar
äfven detta tillfälle att anmärka, att då man nu beslutat det Riksstyrelsen
af Regent icke skall föras »i Konungens namn», förefaller
detta beslut temligen oväntadt inom detta Hus, hvars majoritet
i allmänhet, efter hvad jag trott, gör anspråk på alt vara
sanna »rojalister». Från hvarje sann rojalist måste dock otvifvelaktigt
den åsiglen vara oskiljaktig, att Regeringen alltid skall
föras i Konungens namn så länge Riket äger en Konung i lifvet.
Då nu likväl det beslut blifvit fattadt, att uti vissa fall Regeringen
icke skall föras uti Konungens namn, fastän Konung finnes t
V. II. 14
210
Den 8 April f. m.
lifvet, så vill det synas som skulle R. o. Ad:s i dag segrande majoritet
icke hafva bestått af sanna roja!ister.
Gr. Lagerberg, Carl Sven: Som jag till alla delar
gillar den åsigt Hr Cederschiöld framställt, — nemi. att R. o. Ad.
skulle såsom sin gemensamma tanke uttrycka, det InterimsRegeringen
ej bör hafva att göra med något annat än de förhållanden
som röra Sveriges och Norges unionella angelägenheter, och
som genom sista voteringen blifvit undertryckt, får jag nedlägga
min reservation till prot:t.
Då härefter framställdes propos. till antagande af Gr. Anckarsvärds
förslag, alt R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma tanke
förklara, att i 2 mom. af 39 §:n Reg:sF:n, mellanmeningen: »till
bestämmande af de genom föreningen emellan Sverige och Norge
upkomne konstitutionella förhållanden», bör utgå, ropades starka
Nej, jemte åtskilliga Ja: hvarpå Ur Gr. o. Landtm, förklarade det
han funnit Nej öfvervägande.
Vidare framställdes propos. till antagande af II Exc. HrGönthers
förslag, att R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma tanke
förklara, att det af Utsk. föreslagna 3 mom. af 39 §:n Reg:sF:n
bör utur §:n uteslutas, och ropades härvid starka Nej, blandade
med Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg
Nej hafva varit öfvervägande.
Slutligen framställdes propos. till antagande af H. Exc. Hr
Gtinthers förslag, att R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke måtte
förklara, att uti 91 g:n orden : »i öfverensstämmelse med Riksakten »,
böra utgå; och ut föl 1 o svaren härvid med starka Nej, jemte åtskilliga
Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, det han ansåg
Nej hafva varit öfvervägande.
Sedan sålunda alla de förslag till gemensamma tankar som i
anledn. af Const.Utskis i Mern. N:o 8 afgifna förslag till grundlagsändringar
blifvit framställde, hade blifvit afslagne, förklarade
Hr Gr. o. Landtm, att detta grundlagsändringsförslag, såvidt på
R. o. Ad. berodde, komme att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Onsdagen den 8 April 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. ett prolts-utdrag för förmiddagens plenum.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Jag anhåller att få af
säga
mig min befattning såsom Suppleant i BankoUtsktt med bibehållande
af min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val af en
Suppleant i BankoUtsk. efter Hr von Knorring.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Stats- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskts d. 26 sisth Mars och d. 6 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 11, i ani. af väckt motion, angtde anläggning af
en elektrisk undervattens-telegraf emellan Skåne och ön Rögen.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtskts d. 30 sisth Mars och
d. 6 dennes på bordet lagda Betänk. Nto 27, i ani. af väckt fråga
om förändring af 1 och 5 §§:ne i 3 Kap. HandelsBtn.
Föredrogs och bifölls StatsUtskts d. 30 sisth Mars och d. 6
dennes på bordet lagda Utlåt. Nto 52, i ani. af K. Mits Nåd.
Propos., i fråga om anslag till uprätthållande af den Arméens
PensionsKassa åliggande pensionering.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskts d. 1 och 6 dennes
på bordet lagda Betänk. Nto 71, i ani. af väckte motioner om åtgärder
till befrämjande af Sabbalhens helgd.
Hr Tham, Casper Wollrath Victor: Det kan natur
ligtvis
icke vara min mening att vid detta tillfälle visa vigten af
Sabbathens helgd. Det finnes troligen ingen af R. o. Ad., som
icke upfattat densamma. Det kan icke heller, såsom B. o. Ad.
lätteligen finner, vara min mening att på något sätt yrka, att genom
R. Stts åtgörande skall framkallas en positiv lagstiftning,
hvarigenom Sabbathens helgd må finna en säkrare väg till folkens
hjortan. En positiv lagstiftning i detta afseende är redan framlagd
icke blott för Svenska folket, utan för hela verldens folk,
212
Den 8 April e. ra.
och min öfvertygelse är, att huru mycket än folken söka att lagstifta,
skola de aldrig finna någon lagstiftning som är bättre än
denna. Men onekligen lider samhället deraf, att menniskorna
vändt sina öron från den gudomliga lagens hud, det 3:dje budordet,
och trampat det under sina fölter, samt bestämt just Sabbalhsdagen
till den dag, då de öfverlemna sig till allt det okristliga
inom samhället. Jag anser det derföre vara nödvändigt, att samhället
söker åstadkomma sådan lagstiftning , som återhåller det våldsamma
öfverträdandet af den gudomliga lagen och lägger band på
sinnet, så alt Sabbathsdagen icke användes till tillfredsställande af
de råaste njutningar och nöjen. Det är min anhållan att få nämna,
det jag aldrig väntat mig, att inom Ekon.Utsk. någon framställning
skulle göras för att förekomma lidens anda i afseende på
denna fråga, men jag hade likväl väntat, att Utsk. skulle taga
steget så långt att det föreslagit R. Sf:r att till K. M. aflåta
underd. skrifvelse, med anhållan, att K. M. ville åt redan befintliga
lagar, som hafva praktisk tillämpning, gifva mera gällande
kraft, och sedan för kommande R. St:r framlägga förslag till ny
lagstiftning i detta ämne. Jag tror att Utsk. haft för en sådan
framställning tillräckligt skäl i de aflemnade motionerne. Hade
Utsk. af egen erfarenhet velat hämta skäl för en dylik framställning,
så hade sådana icke heller saknats. Jag vill anföra några
exempel derpå, att den nu gällande lagstiftningen, just i följd af
sin mindre praktiska tillämpning, blifvit alldeles olämplig för samhället.
Jag beder att få erinra om det årligen återkommande
BöndagsPlakatet. Jag är öfvertygad, att, då det upläses i den
Svenska församlingens kyrkor, det drager till sig åbörarnes upmärksamhet
och hjertan: men om jag icke missminner mig, förekommer
i slutet af samma Plakat, att K. Befh:de i Länen och
ÖfverståthållareEmbetet i Stockholm äga tillse, att detta påbud
noggrannt efterlefves. Jag erinrar mig likväl, att dagen före 3:dje
Böndagen år 1853 annonserades i en här uti staden utkommande
daglig tidning, att icke mindre än 10 ångfartyg skulle afgå på
lustresor kl, 10 f. m. samma dag, eller vid den tid då det ringdes
till gudstjenst. Jag hemställer, om detta är ett upfyliande af
vår lagstiftning, som eljest i delta hänseende är ganska vacker,
om denna lagstiftning är praktisk, och om man vid sådant förhållande
icke bör söka att göra den mera tillämplig. Hvad för öfrigt
angår Stockholm vill jag nämna, att det icke så sällan inträffar,
att vid den timma, då det Lördagsaftnarne kl. 6 ringes för Sabbathens
inträde, vid hvilken lid Stockholms pastorer hafva naltvards-ungdomen
samlad, man hör musik från Strömparterren, hvilken
drager det unga sinnet åt det hållet. Jag tror att om Utsk.
kastat ut sina blickar skulle det hafva funnit sanningen af hvad
jag här upgifvit. Helst önskar jag återremiss, men inskränker
mig till endast bifall å det förslag, som inom öfriga Stånden
blifvit väckt, och, enl. hvad jag tror, redan är af dem bifallet.
Förslaget lyder sålunda: »att R. St:r måtte ingå till H. M. Konungen
med en underd. skrifvelse derom, att K. M. täcktes i
Nåder vidtaga lämpliga åtgärder, åsyftande att inga arbeten, vare
Dori 8 April e. m.
213
sig allmänna eller sådana enskilda, som slöra sabbathsfriden och
ej äro af nödfallet påkallade, må på Sön- eller Helgedagarne företagas,
äfvensom att inga större folksamlingar för verldsliga ändamål,
inga nöjen och luslbarbeler må under gudstjensttiderne äga
rum, samt alt öfverhufvud ej från det allmännas sida må anbefallas
nåset, som strider emot hvad gällande lagar, beträffande
Sabbathens helgd föreskrifva.» Yrkande afslag å Betänk, anhåller
jag om bifall till detta förslag.
Hr von Ehrenheim, Pehr Jakob: Emot den siste tala
rens
förslag till beslut får jag erinra, att då förbud emot arbete
å Söndagen redan finnes i lag stadgadt, synes en anhållan hos
K. M. derom, att detta lagbud måtte uppehållas, öfverflödig. Det
åligger ju vederbörande embetsman att tillse, att hvad som i lag
är stadgadt bör efterlefvas, utan att R. St:r behöfva eller ens
lämpligen kunna sådant hos K. M. begära. De lustresor å Sabbathens
förmiddag, hvarom Hr Tham talat, torde jemväl, med stöd
af nu gällande sabbaths-Iagstiftning kunna inskränkas.
Att publicera sabhaths-lagarne i ett sammanhang var jemväl
inom Utsk. ifrågasatt; men man ansåg detta mindre lämpligt, utan
att underkasta dem en föreg:de revision och om grunderna för en
sådan voro meningarne alltför delade för att kunna förenas. Jag
tror således, att, då detta Betänk, sökt göra rättvisa åt afsigterne,
som legal till grund för motionerne, och då något tillfredsställande
förslag till åtgärder i anledn. af dem ej kunnat framställas, B. o.
Ad. bör lemna sitt bifall till Betänk., derom jag således vördsamt
anhåller.
Frih. Alströmer, Jonas, anförde skriftligen:
Då man genomläser Utsk:s behandling af Biskop Björcks och
Domprosten Björlings motioner om Sabbathens helgd, framstår det
alldeles klart för den stilla betraktaren, att Utsk:s majoritet kringgått
denna vigtiga fråga, liksom katten omkring het gröt. Man
finnér tydligen, att inom Utsk. funnits en allvarsam minoritet,
för hvilken saken varit så dyrbar, att denna för ingen del velat
gifva den till spillo, och hvars andekraft utöfvat en så mäktig
påtryckning, att denna framtvingat det af många sann ingar späckade
resonnemang, Utsk. för oss framlagt. Men det resultat, hvartill
dessa resonnementer slutligen ledt, och med hvilket bela frågan
strandat, ådagalägger uppenbarligen, att den, i fråga om det som
hörer lill Guds Rike, sig alltid lika majoriteten, som vanligt icke
förgätit, huru den för densamma kinkiga gordiska knuten skulle
lösas.
Att upgifva ett förslag, huru denna lösning borde ske, för
ett land, som vill åt sig förvara i någon mån rättigheten att kallas
kristligt, det är ingalunda omöjligt. Ett stort fel ligger redan i
de mångfalldiga författningar vi härom hafva. Ett annat i olämpliga
straffbestämmelser. Men det förnämsta består uti den skefva
upfattningen af hela frågan, hvarom just dessa straffbestämmelsers
oriktiga applicerande alldeles oemotsägligt vittnar.
214
Den 8 April e. m.
För lagstiftning i denna fråga fordras ovilkorligen, att en
bestämd gränslinea updrages emellan det som tillhörer Statens
lagstiftningsrätt och det som icke gör det. Der den enskildes
onda vilja framträder störande för andra, der äger Staten en obestridlig
rätt att träda emellan. Men, der den enskilde framträder
på ett emot andras föreställning stridande sätt, utan att detta inverkar
mehnligt på någon annan, der ansvarar han blott inför
Gud. Vill man strängt fasthålla detta såsom princip, så får man
en alldeles bestämd åskådning af förev:de fråga. Då visar det sig,
alt 3 Kap. 1 §:n Missg:sB:n hör bibehållas. Af 3 §:n måste de
2:ne första moro:na upbäfvas, men det sista qvarstå. 4 och 6
gg:na bibehållas. 7 §:n bör ändras så, att den blott bestämmer
straff, der arbete eller handtverk på Sön- och Högtidsdagar i mer
eller mindre mån verkar störande på andras rätt till sabbathsfrid.
8 §:n bibehålies, hvad de 3:ne första punkterna beträffa; men
förändras så till det följande, att resor med ångbåtar, diligenser
och på jernvägar ej må på den i §:n omnämnda tid begynnas.
K. Brefvet af d. 17 Aug. 1738 bibehå11 es i de delar det icke
genom redan var:de lagförändringar är upbäfvet. Äfvensom 1823
års förklaring och 1841 års förordning om tillämpning af Sabbathsbrotts-
och fylleri-böterna.
K. Förordn. d. 4 Nov. 1772 bibehålles i afseende på sådant
som icke är uphäfvet eller förändradt. K. Resohn d. 20 Nov.
1786 bibehålles med den förändring — att något undantag icke
göres för Stockholm, Göthehorg och Norrköping. Det som är emot
Guds lag på öfriga ställen, är det äfven i dessa städer.
K. Brefvet d. 14 Juni 1820 bör uphäfvas såsom obehöfligt
bredvid K. Resohn af 1786.— 1 Kap. 7 §:n K. KrigsArhne bibe
hålles.
— 104 §:n 5 mom. K. TjenstgöringsReglem:t bibehålles.
— K. Förordmn d. 14 Sept. 1731 uphäfves, enär bröllop och
graföl alldeles icke böra anses såsom sådana förrättningar, hvilka
äro i strid med Sabbathens helgd. Att menniskor kunna äfven
förderfva och missbruka dessa, kan ej förändra deras egenskap af
heliga handlingar. — K. Skrifvelsen d. 23 Febr. 1825 bibehålles.
— K. Förordmn d. 18 Jan. 1855 bibehålles.
Vill man nu på detta sätt, med strängt vidhållande af den
förut framställda principen gå till väga, så blir det ganska lätt
att af alla dessa författningar upgöra en enda, som både kunde
blifva lättare känd än alla de här upräknade och således äfven
lättare tillämpad och efterlefd. Ovilkorligen mäste dock dertill
läggas ett dylikt stadgande, som det, hvarom Högv. PresteSt. sig
förenat, i dess förslag till underd. skrifvelse till K. M., att inga
allmänna och sabbatbsfriden störande enskilda, ej af nödfallet föreskrifna,
arbeten, ej heller större samlingar för verldsliga ändamål
samt nöjen och lustbarheter måtte få äga rum å Sön- och
Helgedagar. Äfvensom att gällande lagar rör:de Sabbathens helgd
måste af offentliga myndigheter sjelfva med noggrannhet efterlefvas.
I stöd häraf beder jag att få vördsamt föreslå, det E. o. Ad.
ville besluta en underd. skrifvelse till K. M. med anhållan om
Den 8 April e. m.
215
revision af alla denna fråga rör:de lagar och författningar och
utbeder jag mig således propos. härå af Hr Gr. o. Landtm.
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: I alla de punkter Hr Thams
förslag åsyftar erhållande af ny lagstiftning, finnes redan lag stiftad,
utom i sednare delen af förslaget, som lyder sålunda: »samt
att öfverhufvud ej från det allmännas sida må anbefallas något,
som strider emot hvad gällande lagar, beträffande Sabbathens helgd,
föreskrifva.» Det förefaller mig nog oegentligt att stifta en lag,
hvari man säger, att från det allmännas sida får icke något stadgas
som strider emot lag. Detta synes mig, lindrigast sagt,
olämpligt, och på grund af de utaf Utsk. och af Hr von Ehrenheim
anförda skäl anhåller jag om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Ehrenheim: Jag tillåter mig erinra, att en sådan
granskning af nu gällande Sabbathslagar, som Ilr Frih. Alströmer
förordat, skulle föranledt ett förslag af Utsk. till vissa lagförändringar,
och således icke legat inom Ctslcs befogenhet. En skrifvelse
med begäran om sådana speciella förändringar lärer väl ej
derföre kunna ifrågasättas. Den utväg, som kunnat begagnas, har varit
hemställan till K. M. om en revision, men härvid mötte just svårigheten
att antyda revisionens riglning. Sålunda har Frih. Alströmer
yttrat, att arbete å Söndagen skall förbjudas endast såvidt
det väcker allmän förargelse, och en reservant har sagt, att husbonde
eller chef, som äger befalla andra, icke må befalla något
som förhindrar den lydande att iakttaga Sabbathens helgd. Huru
ytterst obestämda, dessa i sig sjelfva vackra grundsatser äro, torde
lätteligen inses och dermed svårigheten att på dem grunda positiva
lagbud. Under dessa förhållanden har Utsk. trott det vara
bättre att lemna sabbalhs-lagstiftningen i sitt förra skick, än att
förorda en framställning, för hvars verkliga innehåll man ej kunde
göra sig fullt reda. Jag förnyar min anhållan om bifall.
Hr Tham: Jag vet icke hvarest jag skall börja för att be
svara
mina motståndare. Ordf:n i Utsk. har sagt, att jag skulle
önska en lag, som strider emot nu gällande lagar. Detta är ett
misstag. Jag vädjar till R. o. Ad. och hela Svenska allmänheten,
om icke det inträffat, att lagar och påbud om Sabbathens helgd,
hvilka vi ännu äga, gå vid sidan af befintliga lagar, utan att de
blifvit uphäfne. Jag skulle vilja anföra exempel huru sabbathslagarne
blifvit tillämpade, långt innan jernvägarne påbörjades; men
det torde vara nog att erinra, hurusom vi hafva sett, att sedan
dessa företag kommit i gång, hafva arbetena pågått midt under
gudstjensten och midt under kyrkans fenster, så att hammarslagen
stört andakten i kyrkan. Jag hemställer till Utsk:s Ordf:de, om
icke en tillåtelse till dylikt sabbaths-arbete, den må vara meddelad
af hvem som helst, står i fullkomlig strid med sabbaths-lagarne,
och om man icke bör tillse, att dessa lagar få mera gällande kraft
än de tillfälligbels-lagar, som sedermera af särskilda myndigheter
utfärdas. En annan talare har på det högsta förvånat mig. Jag
218
Den 8 April e. m.
hörde honom för fä dagar sedan förklara, att ehuru våra redan
befintliga lagar rör:de våra fornminnen voro alldeles förträffliga,
behöfde de likväl skärpas. Jag gillade den åsigten, men jag hemställer
till den värde talaren om vi icke här hafva i fråga ett
fornminne lemnadt af Gud sjelf, och om, på det att det icke må
trampas under fötterne, det icke vore skäl att införa en lagstiftning,
som gifver mera kraft åt redan befintliga lagar. Jag tycker
frågan är så enkel, att misstagen i mina motståndares åsigter böra
vara i ögonen fallande. Jag önskar att man måtte betrakta denna
fråga icke ur en jordisk utan en kristlig synpunkt. Jag började
mitt första anförande med, att ingen menniskomakt förmår att i
denna fråga framlägga en lagstiftning, som öfverträffar den af vår
Herre sjelf framlagda; men då öfverträdelser af densamma ske med
berådt mod, tillhör det samhället att träda emellan och tillbakavisa
dem. Man klagar öfver den öfverhandtagande osedligheten,
men hvad är väl närmaste roten dertill, om icke det, att man
beröfvar menniskohjerta! hvad som är nödvändigt för dess tro och
för att t i 11 baka hå lia osedligheten. Gud har anbefallt sabbathsiagens
helighållande, och mitt sträfvande är endast att göra den lag gällande,
som bestraffar den öfverhandtagande förargelsen inom Guds
församling. Jag anser mig icke vederlagd af mina motståndare
och anhåller om bifall till det af mig framställda och af PresteSt.
numera antagna förslag.
Frih. RudenschiÖld, Thorsten: Cti Utsk. tillhörde jag
dem, som önskade en revision af nu befintlige sabhathslagarne,
under förhoppning att de qvarstående eller förändrade författningarne
skola med kraft och verkan kunna tillämpas; men den minoritet,
hvari jag stadnade, var ytterst fåtalig, och jag ansåg en
reservation af mig gagna till intet. Sedan jag nu likväl hört
Frih. Alströmers framställning, och jag hoppas att densamma vinner
R. o. Ad:s bifall, förenar jag mig med honom.
Hr Ribbing, Arvid: Utsk:s Ordfide har anmärkt emot Hr
Thams förslag, att det skulle innefatta frågor om en lags utfärdande,
hvari stadgas, att det allmänna icke skulle inverka störande
på sabbathsfriden. Jag tror att detta är ett missförstånd af
hans förslag. Skrifvelsen skulle innehålla anhållan om tillsyn från
det allmänna, eller att K. M. måtte förhindra att något störande
af denna frid fick äga rum. Om det nu är sannt, som man hört
omtalas och äfven sett tryckt, att de allmänna jernvägsarbetena pågått
äfven under gudstjensten Söndagarna i ända, så synes mig
att Hr Tham har skäl för sin framställning, men jag medgifver,
att om förslaget varit så upställdt som Utsk:s Ordfrde påstått, framställningen
förekommit besynnerlig. Ilr von Ehrenheim har gjort
en anmärkn. emot Frih. Alströmers förslag, att nemi. det icke
skulle ligga inom Ekon.Ulsk:s befogenhet att ingå i granskning af
de lagrum Frih. Alströmer upräknat. I det sednare har han rätt,
men icke i det förra; ty Frih:s förslag gick icke ut på att en
sådan granskning bort företagas af Utsk., utan helt enkelt derpå,
Den 8 A pri! e. m.
217
att en skrifvelse nied anhållan om en sådan granskning skulle till
K. M. afgå. Jag finnér inga giltiga skäl anförda mot det framställda
förslaget, men hemställer dock till Hr Tham, om icke
grundligast verkande till det mål han söker, vore att begära en
sådan granskning af förfatlningarne som Frih. Alströmer önskat.
Det har varit ganska förtjenstfull! af honom att genomgå desamma.
Flera finnas väl, men det stora antalet rättfärdigar hans förslag,
om deras sammanförande, så att de icke strida emot hvarandra och
på det man sedermera kunde få en författning af dem alla, som
vore efter tidsförhållandena lämpad. Jag får derföre hemställa till
Hr Tham, om han icke vill förena sig med Frih. Alströmer.
Frih. Alströmer: Jag är förekommen af Hr Ribbing, men
får förklara, att jag icke kunde höra hvad Hr von Ehrenheim
yttrade, hvarföre jag ej kan ingå i något fullständigt svaromål
derpå; men efter hvad jag hört får jag säga, att om han vill jemföra
motiverna med mitt förslag, hoppas jag att hans skrupler skola
undanrödjas. Är det icke åter hans mening, hvad jag af hans
yttrande kunnat inhämta, anser jag det fåfängt att vi tala om saken ;
men skall Sverige hafva någon Sahbath måste den hållas i helgd,
och man får icke heller störa andra menniskors frid som vilja
hålla den.
Hr af Sillén, Abrah. Wilh.: I denna såsom i alla andra
frågor, då man genom författningar vill söka förekomma ett ondt,
har man sagt, att dfc redan befintliga äro antingen onödige eller
olämplige, och detta blir alltid händelsen så länge man till det
ondas botande endast använder olämpliga medel. Om man således
utfärdar författningar om Sabbathens helgd, blifver det visserligen
mera lyst på gatorna, mera stilla om Söndagen; men om just derigenom
det kristliga lifvet befordras, är likväl fullkomligen ovisst.
En reservant emot Utsk:s Betänk, har erkänt, att man icke genom
böter intvingar menniskor i Guds hus, emedan dertill fordras
endast och allenast en kristlig anda, som visserligen nu är hättre
än förflutna århundradet; men i hvilket afseende mycket ännu
återstår att göra. Författningar kunna endast på visst sätt vara
verksamma, och i Utsk:s resonnemang är anmärkt, att författningar
äro mindre lämpligo i vår tid, då de religiösa partierne stå mot
hvarandra. Detta är en sanning, och få lärer väl neka, att om
författningarna göras verksamma, skall under sådana förhållanden
framkallas en annan ytterlighet, nemi. skrymteriet. Dessa författningar
böra derföre revideras, och så tillämpas, att man icke kan
påstå, att de tillkommit endast för den lägre klassens skull. I det
afseendet vill jag föreslå under nuv:de förhållanden, att man vidtager
nämnde revision med de författningar, som äro rigtade mot
sådant, som antingen störer det kristliga lifvet eller också åsyftar
sådana gerningar, som på hvilken dag som helst äro för kristna
menniskor vanhederliga. Men en annan fråga torde det blifva, om
vi taga arbetet i betraktande. Att arbetet är förbjudet på Sönda
-
218
Den 8 April e. m.
garna kanna vi från vår tids ståndpunkt betrakta endast ur en
negativ synpunkt, d. v. s. att ingen må af göromål hindras att
egna Söndagen till Guds ords läsning och betraktande; men behofvet
häraf är olika för olika menniskor. För den ena är det
tillräckligt att bivista högmässo-gudstjensten, men för en annan är
det ett hjertats behof att egna hela dagen från morgonen till aftonen
åt gudliga betraktelser, och samma menniskor hafva äfven i
detta hänseende olika behof på olika dagar. _ Den ena Söndagen
äro de mera stämde för det religiösa än den andra, och under den
tid menniskan icke känner sig böjd för religiösa betraktelser, icke
lönar det då mödan att genom tvång förmå benne dertill, och är
det då fråga om att använda hvilodagen med att göra ingenting,
då anser jag det vara lika kristeligt att arbeta, förutsatt att man
icke stör andras andakt. Äfven den gudomliga lagen tillåter arbete
på Söndagen, såsom dä fråga är omatt draga oxen ur brunnen,
men delta är fullkomligt subjektivt; ty det måste vara svårt
att bestämma när arbetet uphör att vara nödvändigt eller icke.
Då vi lefva i en tid då den qvalifikativa religionsfriheten, d. v. s.
rättigheten att dyrka Gud på sitt vis och efter sitt sinne, alltmera
gör sig gällande, bör man icke heller lägga sig emot den qvantifikativa
religionsfriheten, utan låta enhvar efter hjertats behof egna
så många timmar han önskar åt Guds ords betraktelser.
Hr von Ehrenheim: Jag anhåller att få bemöta några
anmärkn:r. En värd talare tillvitade mig, att jag då fråga varom
de nordiska fornlemningarna, skulle hafva påyrkat ytterligare skärpta
straff för deras rubbande. Forhållandet var motsatt, ty jag yrkade
då, såsom nu, att redan gällande lagstadganden voro tillräckliga,
och jag trodde då såsom jag tror nu, att uplysning skulle bättre
än straffbestämmelser framkalla det resultat man önskade. För
öfrigt har den siste talaren såväl och fullständigt visat, att endast
andliga medel kunna åstadkomma ett verkligt helighållande af
Sabbathen och framkalla den rigtning i tänkesättet, derförutan,
helst i ett sådant fall som detta, hvarje lagstiftning blir kraftlös,
att jag blott behöfver åberopa hans yttrande. I afseende på den
föreslagna revisionen, åberopar jag hvad jag anfört och tror att,
om den företages, skiljda åsigter ändock skola hindra frågans tillfredsställande
lösning.
Frih. Alströmer: Emellan Hr af Sillens och mitt yttrande
finnes ingen strid; ty, om man hörde min framställning gick den
ut på att updraga en bestämd gräns emellan Statens straffrätt och
det enskilda territoriet, dit Staten icke finge intränga. Således
kan jag icke inse någon skiljaktighet emellan hans och mina åsigter,
ty han har velat hvad jag äfven yrkat, att menniskan må äga
rätt att bestämma det sätt på hvilket hon vill dyrka Gud; men
hon får alldeles icke störa andras rätt att fira Sabbathen, och det
är just denna moraliska gränslinea som Hr Sillén åsyftat och äfven
jag velat updraga.
Den 8 April e. m.
Hr Tham: Vördsamt anhåller jag om öfverseende för det
jag ännu en gång upträder, men jag har dertill tvenne skäl: l:o
för att göra min ursäkt för Hr Ehrenheim i händelse jag skulle
hafva missförstått honom. Huru som helst måste han likväl medgifva,
att han varit ifrigare uti att omhulda de nordiska minnesmärkena
än han är om den lefvande minnesstod som nådens och
kärlekens Herre rest i verlden till förklarande af sitt namns herrlighet.
För det andra fattades jag af djup ledsnad vid åhöran -  det af ett anförande som gjordes här utaf en R. o. Ad:s ledamot,
som tillika beträder samma embete i allmänna verlden som jag.
Han påstod nemi., att menniskans behof skulle förefinnas olika
hos olika menniskor när frågan gäller det andliga och heliga,
eller m. a. o., gäller Guds nåd, och att till följd deraf, den ena
menniskan skulle hafva ett större, den andra ett mindre behof af
sjelfva Sabbatbsdagen. Högtidligen protesterar jag mot detta påstående.
Behofvet, det sanna och verkliga, är lika i hvarje bröst
från tiggaren till Konungen, från barnet i vaggan tili gubben vid
grafvens rand. Behofvet är grundadt i synden, som icke är någon
dikt, utan ren verklighet hos alla. Om någon icke skulle känna
detta behof, så är orsaken att söka deruti, att han förtegat synden
dag för dag, förqväft samvetet och förhållit sig att känna sanningen,
alt han stiukit ut det tredje budets första ord: »tänk på!»
Detta länk på! tillhörer hvarje dag och hvarje timma, och den ena
morgonväkten ropar det efter den andra, den ena aftonen uprepar det
efter den andra, just derföreatt vi sålunda skola manas till att lära känna
oss sjelfva, hvilkaoch hurudana vi äro. Behofvetaf Herrans sahbathsdag
med dess rika nådel i I i fa I len, kunna icke der, hvarest detta: tänk på!
får göra sig gällande, ligga qväft hela månader, ja hela år, — och
behofvet efter Herrans Sahbathsdag aldrig blifva olika för dem som af
detta samma ord eller detta: tänk pål blifvit väckte till längtan
efter samma nåd. *— Annu en gång, behofvet af nåd är lika för
alla, ty synden är lika hos alla. Om någon förhåller sig att
känna sanningen så är sanningen ändå densamma. Men säkert är,
att när menniskan lyder sanningens: länk på! så låter man aldrig
sig förgäfves väckas någon enda morgon af den sammanringning
som manar henne att ingå i Guds tempel. Jag protesterar emot
dylika påståenden, som skulle göra syndares behof olika och gifva
olika värde af Sabbathen för olika menniskor, och beder R. o. Ad.
skänka dem det värde som de förtjena. De tillhöra på sin höjd
författaren till »Studentlifvet», men icke den som åtagit sig att
förkunna Kristi lära. Just detta påstående har tydligare framhållit
för mig, att en förbättrad lagstiftning för iakttagande af Sabbathens
helgd är nödvändig för Svenska folket, och yrkar jag derföre
fortfarande bifall till mitt förslag.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Ehuru jag lika lifligt
som någon annan skulle önska tillskynda mitt fosterland den stora
välsignelse, som ett värdigt firande af Sabbathen otvifvelaktigt
skulle medföra, kan jag likväl icke finna att så länge de bildade
klasserno på ett så föga tillfredsställande sätt, för att icke säga
220
Den 8 April e. m.
något värre, anse sig kunna begå Sabbatben, synes det mig icke
lämpligt att vidtaga några åtgärder till inskränkning af de lägre
folkklassernes begär att förlusta sig under Sabbathen, hvartill de
otvifvelaktigt äro lika berättigade som de bildade klasserna. Lika
med Hr af Sillén ogillar jag all riktning af våra kyrkliga anstalter,
som syftar derhän, att utifrån likasom inpiska gudaktighet
bos menniskor. Sådant låter icke göra sig och derföre måste jag
ogilla hvarje lag som har en likartad syftning. Bemödandet att,
under det man lemnar fria händer åt de mera bildade klasserna,
som alltför länge förgätit sina förbindelser att vara de mindre uplystes
föresyn och ledare; och då Statens högt upsatte embetsman
icke tveka att bryta sabbathslagarne, bemödandet, säger jag, att
genom yttre lagbud vilja binda på de lägre folkklasserne bördor
dem man sjelf ej vill vidröra, synes mig vara både oklokt och
orättvist. Frukten af ett sådant tillvSgagåcnde hafva vi helt nyligen
erfarit ifrån England, hvarest en likartad fråga förekom.
Man hade också der väckt förslag om skärpta straff mot Sabbatbens
ohelgande. Naturligtvis gällde detta endast de lägre folkklasserna
med tillfälle alltid öppet lemnadt åt de mera bildade att
lefva huru oskickligt som helst. — Jag har dessutom en särskild
betänklighet mot den föreslagna revisionen. Såsom förhållandet
nu är inom vårt land, hafva vi tillfyllestgörande sabbathslagar.
men om också dessa lagar för tillfället skulle befinnas mindre
lämplige, hoppas jag dock att en bättre tid varder kommande, då
dessa lagar ej skola anses oanvändbara. En sådan öfvergångsperiod
hoppas jag vara för handen. Skulle deremot en revision komma
att äga rum, så är det att befara att i den så mycket omtalade
och beprisade civilisationens namn, dessa lagar förklaras vara alltför
stränga och alltför förkastliga. Jag anser således rättast vara,
att, intilldess opinionen förbättras, man låter lagarne qvarstå, och
att enhvar i sin stad följer sin öfvertygelse om det rätta, samt
med gerningar visar, att den sak åt hvilken han önskar framgång
af honom sjelf betraktas såsom högvigtig för samhällets väl och
derföre deråt egnar all den hyllning den sannerligen förtjenar.
Jag tror sålunda, att Ulsk. icke kan förebrås derföre, att det behandlat
ämnet på sätt som skett; ty onekligt är det af den beskaffenhet,
att om något skall kunna vinnas måste man afvakta
den tid, då bättre åsigter hunnit utbildas, särdeles hos dem, som
genom sin ställning äro kallade och pligtige att vara samhällets
ledare och föresyn. Jag vill icke bestrida en ålerremiss, men beviljas
den, anser jag mig pligtig att lägga på Utsk:s minne, att
om något i detta afseende skall göras, måste lagstiftningen komma
att gälla icke blott de lägre, utan äfven de bildade klasserna, på
hvilka samhällets fordringar böra vara störst i fråga om upfyilandet
af sabbathslagarne.
Hr af Sillén: Frih. Alströmer får jag besvara dermed, att
mitt yttrande innefattade endast allmänna reflexioner utan afseende
på någon. En annan talare har trott sig finna något okristligt
i mitt anförande, utan att han likväl ansett nödigt att för denna
Den 8 April e. m.
221
sin åsigt erbjuda skäl, och han har derförutan sagt, att jag polemiserat
emot åtgärders vidtagande i fråga om Sabbathens helgd.
Endast en skef upfuttningaf mina ord kan vara grunden till denna
tillvitelse. Jag har endast sagt, hvad jag ännu vidhåller, att författningar,
hvari bestämmes straff emot laster på Sabbalhen, skola
skärpas, men lika för alla, och att den kristliga andan samt Preslerskapet
skola medverka till Sabbathens firande, emot hvilket icke
synes vara något att anmärka. Vidare har jag sagt, att en Gudstjenst,
som icke har sin rot i menniskohjerta!, är af intet värde,
hvilket, ehuru jag i yngre år varit roman-författare, jag ansett vara
just kristendomens väsende; men kommer den kristliga andan,
som Presterskapet skall införa, så är det att hoppas, att mången,
som nu aldrig går i kyrkan, skall sjelfmant och ofta besöka Guds
hus. Man har förebrått mig, alt jag påstått det menniskors religiösa
behof är olika, men man förbisåg dervid, att mitt yttrande
bänsyftade på menniskornas olika ståndpunkt för ögonblicket. Men
helt annat är förhållandet om man utgår från den synpunkten,
att om vi lyssna till den gudomliga väckelsen, äro vi alla i lika
andligt behof och skulle vara hemfallne till fördömelse, om icke
den gudomliga nåden trädde emellan. Således finnes intet i mitt
yttrande som bestrider den sats, hvilken Hr Tham för Ståndet framhållit,
och om hvars sanning iag är lika öfvertygad som någonsin
Hr Hofpred. Tham.
Frih. Alströmer: Då jag i fråga om den af Hr af Sillén
updragna gränslinea förenat mig med honom, anhåller jag att i
allt öfrigt få förena mig med Hr Tham. Gr. Liljencrantz har
yrkat, att man ej må stifta lagar emot de lägre klasserne, under
det man tillåter de högre lefva huru de vilja. Gr:n har häri
mycket rätt, men jag tror icke att min framställning gifvit Grin
anledn. till denna anmärkn., enär min åsigt varit och är, att lagar
stiftas för hela samhällen och således så väl för den högste som
den lägste. Det beror sedermera på huru dessa lagar tillämpas.
Jag kan således icke frångå mitt förslag. Uti nuv:de författningar
finnas en mängd stadganden, som under alla förhållanden förblifva
olämplige, och sådana böra icke bibehållas. Någon helgd kan icke
heller lemnäs åt dessa lagar, då de hopas på hvarandra utan att
sedermera tillämpas, hvaraf följden blifver, att folket icke vet hvad
som är lag eller icke. Lagen måste således innehålla sådana stadganden
att de kunna tillämpas och följaktligen tjena till efterrät
telse,
så att, om de öfverträdas, de offentliga myndigheterna kunna
tillämpa dem. Jag kan icke se att lagar skola bibehållas, sorn äro
i strid med hvad som är rätt; t. ex. att, såsom Hr af Sillén yttrade,
med böter tvinga menniskor att gå i Guds hus. En myndighet
kan med böter försöka vinna ett sådant ändamål, och om
han ser en menniska försumma gudstjensten, kunna böterna af den
försumlige uttagas, men derföre är icke sagdt, att denna myndighet
hvarken haft någon rätt dertill, ej heller att ändamålet dermed
kan vinnas. Jag förnyar min anhållan om bifall till milt förslag.
222
Den 8 April e. m.
Hr Tham: Jag har begärt ordet för att besvara en talares
yttrande. Han sade: »Kommer den kristliga andan», så skall Sabbalhen
äfven hållas i helgd. Vår Herre instiftade icke Sabbathsdagen
derföre, att denna dag skulle likasom stå stilla och bida
att den kristliga andakten först skulle komma, utan derföre, att
just denna dag skulle å ena sidan framkalla denna kristliga andakt
hvarest den icke förefanns, och å andra sidan tillfredsställa densamma.
Jag kan icke fatta, huru kristlig anda någonsin skulle
kunna komma, om man görer Sabbathen till något godtyckligt som
kan hållas sådan som egen böjelse ingifver och icke såsom Gud
föreskrifvit, eller också då man helt och hållet trampar den under
sina fötter och icke aktar derpå att dagen är Guds och att det är
Guds ord som förkunnas i templen. Sabbathen får alltså icke bida
på den kristliga andans ankomst, utan föregå den. Jag uprepar
derföre, att menniskans andliga behof icke år olika, hvilket talaren
tyckes vilja vidhålla. Sabbathsdagens upgift är, att sjelf visa
detta. Jag uprepar äfven, att detta menniskans behof kan icke
tillfredsställas med mindre än att menniskan rätt umgås med Guds
ord, med Sabbathsdagen. Man får icke på något sätt, icke en
gång genom advokatyr förringa Sabbathens betydelse. I öfrigt,
exempelvis att tala, skulle man rätta sig icke efter detta behof,
utan efter hvad jag skulle vilja kalla olika smak och tycke, så
skulle följden blifva, att en menniska vid månget tillfälle skulle
anse öfverflödigt att efterlefva sedelagen. Gjorde man månne rätt
att underordna sedelagen under denna vanskliga smak och ännu
mer skiftande tycke? Ar icke sedelagen oberoende af hvad vi
vilja eller icke vilja, af hvad vi tycka eller icke tycka? Och som
den är förmer än vårt tycke och icke rättar sig efter oss, utan vi
måste rälta oss efter den; så är det ock med Sabbathsdagen. Den
sanningen måste blifva gällande, att Sabbathen skall hållas i helgd
hvad värde, eller rättare, hvad intet värde vi vilja gifva åt densamma.
Yi få icke pruta på Guds befallningar eller söka binda
Hans vilja, eller förringa Hans fordringar. Att så göra är rationalismens
sätt att gå tillväga, — det är frukterne af en finare
eller hemligare olro. Jag kan aldrig derföre fatta, att någon kan
göra rätt, då han antingen sjelf gifver en ringare betydelse åt
denna dag än hvad Gud gifvit eller tillåter andra göra det. Slutligen
hade jag från den plats der jag nu står, yrkat antingen
någon annan ny straffbestämmelse eller att de redan gifna skulle
skärpas, så hade det i sanning icke förundrat mig, att jag snart
sagt stått ensam, men jag har icke yrkat detta, utan endast, att
det sorn K. M. kan finna mest praktiskt och lämpligt af hvad som
nu finnes i våra lagar skulle bibehållas och uplifvas till dess K.
M. hunnit förelägga R. St:r ett förslag till en ny sabbathslag,
om hvars utarbetande R. St:r borde bos K. M. i Nåder anhålla.
Jag har således begärt mindre än hvad jag kunnat göra; ty jag
hade kunnat begära en fullkomlig efterlefnad af den lag som ännu
icke är upbäfd utan hetes äga gällande kraft.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Ilen 8 April e. m.
223
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på förev:de Betänk., hvartill åtskilliga
talare yrkat bifall, blifvit yrkadt af Hr Tham, att, med
afslag å Utslcs Betänk., R. St:r måtte ingå till H. M. Konungen
med en underd. skrifvelse derom, att H. M. täcktes i Nåder vidtaga
lämpliga åtgärder, åsyftande att inga arbeten vare sig allmänna
eller sådana enskilda, som störa sabbathsfriden och ej äro af nödfall
påkallade, må på Sön- eller Helgedagar företagas, äfvensom
att inga större folksamlingar för verldsliga ändamål, inga nöjen och
lustbarheter må under gudstjensttiderne äga rum, samt att öfverhufvud
ej från det allmännas sida må anbefallas något som strider
emot hvad gällande lagar beträffande Sabbathens helgd föreskrifva;
samt af Frih. Alströmer, att R. o. Ad., med afslag å ötskrs Betänk,
måtte besluta, att R. St:r i underd. skrifvelse hos K. M. anhålla
det täcktes K. M. låta verkställa revision af alla frågan om Sabbathens
helgd rörande lagar och författningar..
Den härefter till bifall å förev:de Betänk, framställda propos:n
besvarades med starka Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade, att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Ilr Tham begärde votering
Sedan härefter Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., anhållit,
att vid den begärda voteringen Frih. Alströmers förslag måtte
blifva kontrapropos., samt Hr Tham förklarat, det iian ville afstå
från sitt förslag och åtnöjde sig med Frih. Alströmers förslags antagande
till kontrapropos., uplästes till justering och godkändes
följande volerrs-propos.:
Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o
71, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslås nämnde Betänk, och beslutar R. o. Ad. att
R. St:r i underd. skrifvelse bos K. M:t anhålla, det täcktes K. JI:t
låta verkställa revision af alla frågan om Sabbathens helgd rör:de
lagar och författningar.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 67.
Nej — 45.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Först på föredragningslistan
förekommer en af Hr Hjärne väckt motion derom, att alla
RiksSt:n skola gemensamt sammanträda till öfverläggning om anslag
till Arméens vapenöfningar. Denna fråga är af stor vigt, och jag
vill icke förneka, att motionen har många skäl för sig; men jag
tror att den blifvit för tidigt väckt. StatsUtsk. har ännu icke
förehaft denna fråga, och jag skulle dorföre tro, att lämpligaste
tiden för bedömandet af huruvida R. o. Ad. vill bifalla denna motion
eller icke inträffar då StatsUtsk:s Utlåt. rör:de 4:de HufvudTiteln
inkommer till R. St:r. Derföre föreslår jag, att R. o. Ad.
ville besluta, att nämnde motion måtte få hvila på bordet och up
-
Den 8 April e. m.
föras först på listan till det plenum som infaller näst efter ankomsten
af StatsUtsk:s ifrågav:de Betänk.
Hr Hjärne, Harald: Jag kan icke inse hvarföre denna
fråga bör upskjutas. Jag ser intet hinder för R. o. Ad. att afgöra
den. Jag väckte denna motion derföre att jag ansåg de uti 4:de
HufvudTileln förekommande frågor, framför alla andra, vara de
lämpligaste att behandla vid gemensam öfverläggning, och att frågor
ne om anslagen till Arméens och Beväringens vapenöfningar
voro de angelägnaste af alla, som förekomma inom denna HufvudTitel.
Jag ansåg detta så mycket angelägnare, just med afseende
på de förändrade förhållanden, som på sednare tider inom den
politiska verlden upkommit, och jag hoppades, alt med den stämning,
som öfver dessa frågor finnas, särdeles inom den mera uplysta
delen af representationen, man haft skäl hoppas, att en gemensam
öfverläggning uti dessa frågor skulle åstadkomma mera
enighet i besluten än hvad vid föreg:de Riksdagar varit händelsen.
Jag har icke emot att understödja Frih. Tersmedens förslag, ehuru
jag började mitt yttrande med att jag icke kunde anse R. o. Ad.
förhindrad att nu företaga frågan lill pröfning; men jag föreställer
mig att Frih:n icke framställt sitt förslag, om han såsom Ordf:de
i StatsUtsk. icke haft sig bekant, att sådana frågor kunna förekomma
inom Utsk., hvilka möjligen kunna påkalla förändring i
mitt förslag. På grund af denna propos., och då jag tror att
Frih. Tersmeden framställt sitt förslag för alt bereda framgång åt
sjelfva saken, vill jag icke motsätta mig det föreslagna upskofvet
i frågan, utan förenar mig med honom.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos., beslöt
R. o. Ad. upskof med behandlingen af Hr Hjärnes motion om sammanträde
af alla RiksSt:n för gemensam öfverläggning rör:de anslagen
för stående Arméens och Beväringens vapenöfningar, samt
att denna motion skulle upföras främst å föredragningslistan för
det plenum, som inträffar näst efler det, då StatsUtslcs Utlåt.,
ang:de regleringen af utgifterne under 4:de HufvudTiteln, inkommet
och blifvit bordlagt.
Föredrogs och bifölls Gr. Gyldenslolpes, Adolf Fredrih Nils,
d. 4 dennes e. m. på bordet lagda begäran om remiss till StatsUtsk:t
al ett af honom afgifvet yttrande vid behandlingen af Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 67, ang:de KrigsHofRms indragning.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 6 dennes
på bordet lagde Utlålm:
N:o 49, i ani. af K. Mits Nåd. Propos., ang:de bestämmande
af viss tid, hvarutöfver, vid de nya Jordeböckernas granskning,
undersökning uti och jemförelse med äldre Jordeböcker icke må
äga rum; och
N:o
Don S April o. m.
225
N:o 50, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos., ang:de eftergift af
den frami. Öfversten m. m. Israel af Ekenstam i egenskap af chef
för vestra tulldistriktet, till ersättande ådömde andel af TullKassören
G. E. Bergvalls balans.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
StatsUtslcs d. 6 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 51, i ani. af
väckt fraga om eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter Jungfrun
Inga Catharina Tinglöf.
Föredrogs BankoUlsk:s d. 6 dennes på bordet lagda Memorial
N:o 23, i ani. af erhållne återremisser af Utslcs Utlåt. N:o 15.
Hr Heykenskjöld, Selim: Af det nu uplästa Betänk,
finner Ståndet huru Ulsk. förfarit i denna fråga. Majoriteten ansåg
frågan icke kunna uptagas, då två Stånd stannade emot två,
hvarvid inträffade att ett IIr Ehrenhoffs yttrande, som vid remissen
afgafs, iemnats obesvaradt. Då delta yttrande innehåller upgifter,
som äro särdeles missledande och uti detta yttrande en Ståndets
äldre ledamot, Hr Printzensköld, instämt, anser jag mig böra besvara
det så godt jag kan.
Hr Ehrenhoff säger, att derigenom alt hans motion blifvit afslagen,
skulle Banken kunna utsättas för plundringsförsök på så
sätt, att man »uttager uti en kassa en påse silfver, som väger t. ex.
3,19(1 Ort, och erhåller särskilt fyllnaden 4 Ort eller 2 R:dr;
genast derefter inlemnar jag samma påse i en annan kassa, men
behåller naturligtvis de 2 R:dr, eftersom jag vid inlemnandet icke
behöfver fylla den bristande viglen. På detta sätt kan jag sjelf
eller genom ombud fortsätta rörelsen så långt tiden medgifver,
alla dagar hela året om, och blir konsten en gång väl känd, skall
det icke saknas kunder. Jag har blott antagit 4 Orts undervigt;
men det är icke sällsynt redan, att silfvermyntet, som någon längre
tid varit i rörelsen, väger till 10 Ort under normalvigten.»
»Om jag skulle kunna tänka mig, att någon af Bankens kas
sörer
skulle finna sitt samvete fullt lugnadt genom öfvertygelse
att han har samma rätt till förtjenslen som alla andra Sveriges
medborgare, så kan han sätta — om jag så får uttrycka mig —
detta penningeverk i en sådan gång, att han innan kort, fullt
tryggad för framtida bergning, kan vända ryggen åt R. Stirs Bank
och dess Styrelse.»
Jag måste bekänna, att det förundrar mig att en af Bankens
egna tjenstemän kunnat så misstaga sig om Reglementet för Banken.
Jag har fått dem uplysning, att Banken alldeles icke utlemnar
underhaltigt mynt, utan detta mynt är i fullkomlig öfverensstämmelse
med myntbestiimningslagen af år 1830, och på hvarje
sedel kommer att stå, att den skall inlösas med så och så många
Ort och Korn myntadt silfver; och 1830 års myntlag bestämmer
hvad myntadt silfver är och huru vid utmyntningen skall förfaras.
Det är icke enl. med förhållandet, att man i kassan kan utfå en
V. II. 15
226
Den 8 April e. nr.
»påse silfver» och derjemte mellangiften. Hvad beträffar Hr Ehrenhoffs
andra upgift, att man med silfver, som Sr undervigtigt, kan
få det inlöst och behålla mellangiften, så är förhållandet, att, om
roan kommer till kassan med ett mynt som synes vara med vilja
skadadt, tages det icke emot. Således förfaller denna hans anmärkn.
Vidare säger han: »Utsk. säger, att man bör ommynta det
mynt, som genom slitning förlorat alltför myckel i vigt. När inträffar
denna tid, då myntet alltför myckel förlorat i vigt. Derom
har Utsk. icke yttrat sig. lien innan denna tid inträffar inträder
naturligtvis en mellantid, då myntet, fastän icke alltför mycket,
dock nugol, är slitet, och hvilket något bör ersättas Det är just
under denna mellantid ockraren drifver sitt spel och denna mellantid
tager aldrig slut, enär icke allt myntet på en gång kunnat
blifva till denna ytterlighet slitet, att ommyntning kan komma i
fråga, och således det alltid finnes en del mynt som icke hunnit
denna slitningsgrad.»
Då vederbörande vid emottagande af silfvermynt från kassorna
finna att myntet närmar sig det längst tillåtna remidiuin af vigt,
är väl tidpunkten inne för dess ommyntning, och som Banken
både in- och utvexla:- mynt till dess fulla värde, som ej är med
våld skadadt; innan myntet hinner nämnde remedium af lägsta
vigt, så finnes ingen tid för ockraren att drifva sitt spel.
BankoUtsk:s förev:de Memorial blef uppå härefter framställd
proposm af R. o. Ad. godkändt.
Föredrogs och lades till handlingarne BankoUtsk:s d. 6 denne»
på bordet lagda Memorial N:o 24, med anmälan om RiksStåndens
beslut i ani. af Utsk:s Memorial N:o 16.
Föredrogos och bi föl 1 os BankoUtsk:s d. 6 dennes på bordet
lagde Utlåt:n och Memorial:
N:o 25, i ani. af väckt förslag om försäljning af Bankens
pappersbruk Tumba;
N:o 26, i ani. af f. Bruksägaren Erik Kinnman» ansökning om
eftergift af öfverränta å diskontlån;
N:o 27, med hemställan om afskrifning af 3:ne från Banken
utgifna odlingslån; och
N:o 28, öfver väckt motion om nedsättning i Bankens pris
vid försäljning af silfver i omyntad form.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
LagUtsk:s d. 6 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 28, i ani. af
väckt motion om förändring af 10 §:n 10 Kap. HandelsBm.
Äfvenledes föredrogs och bordlädes ånyo Allm. Besv.-o. Ekon.-  Utslcs d. 6 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 75, i ani. af väckt
Den 8 Apjril e. m.
227
motion öm uphäfvande af skyldigheten att vara försedd med pass
vid resor uti samt till och från Sverige.
Föredrogs Riddarh.Utsk:s d. 2 i sisth Mars e. m. på bordet
Sagda Utlåt. N:o 11, ang:de väckt fråga om inköp af ett brandfritt
skåp till förvarande af Riddarhusets Genealogier.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr.: För att för
skaffa
mig kännedom om beskaffenheten af det ifrågav:de skåpet,
bär jag besökt den person som tillverkar dylika. Han bade ett
sådant under arbete, beståIdt för Bankens räkning ungefärligen vid
samma storlek sorn det i hvilket genealogierna nu förvaras. Detta
skåp var ännu icke färdigt; men fabrikanten trodde att kostnaden
för detsamma icke skulle understiga 1,400 Rdr, och lägger man
nu härtill, att dess vigt utgör omkring 17 Skepp:d, tror jag att
man skall finna åtskilliga betänkligheter emot inköpet af detta
skåp. Då nu skåpet, hvari genealogierna skola förvaras, måste
dagligen vara tillgängligt, kan det ej gerna förvaras på annat ställe
än i Riddarh.Direkt:ns rum eller i Kansli-rummen. Der måste
man således upföra från grunden en särskild pelare för att upbära
detsamma eller anbringa en inrättning alt fästa det vid muren,
emedan det eljest i händelse af eldsvåda skulle ramla neder och
säkerligen gå sönder, då genealogierna blifva lågornes rof. Ett
skåp, med en sådan tyngd som detta, kan omöjligen räddas i händelse
af en eldsolycka, utan genealogierna måste då stå sitt kast.
Jag fruktar således, att de i detta skåp äro sämre bevarade än i
annat som med lätthet kan utflyttas i trappan. Vill man likväl
bereda sig större säkerhet än f. n., så kan ju det nuv:de
skåpet skäras i fyra delar, och då kan det med största lätthet
flyttas af en person. Ett annat medel finnes äfven, bestående deri,
att man anbringar ett brandfritt förvaringsrum inuti yttermuren,
som dertill torde vara af erforderlig tjocklek. En lämplig plats
dertill finnes emellan fönstret i Direktrns nuv:de rum och dörren
till vaktmästarerummet, och för att närmare undersöka detta förhållande
anhåller jag om återremiss.
Frih. Cederström, Rudolf: Ogerna kommer jag i någon
meningsskiljaktighet med min aktade kollega af Itiddarb.Direkt:n,
men uti förev:de fall nödgas jag vara af en annan tanke än
den han nyss uttalat. Jag anser nemi. icke de af honom yttrade
betänkligheter böra förhindra bifall till Riddarh.Utsk:s Utlåt. Det
må vara förtjenstfull! af Hr Björnstjerna att hafva sökt förskaffa
sig närmare underrättelser om den genom inköp af ifrågav-.de skåp
upkommande kostnad, hvilken, enl. hvad han upgifvit, skulle gå
till högre belopp än Utsk. antagit. Det är också en förtjenst af
honom, att hafva uplyst R. o. Ad. om resultatet af hans beräkning
öfver denna kostnad. Mig har likväl blifvit lemnad en priskurant
å brandfria kassaskåp hos J. Backman, till högsta pris af 800 R:dr
Rmt, 5 fot höga, 3 fot breda, 2 fot djupa. Jag anser dock i allt
228
I)en 8 April e. m.
fall, Sfven den af Hr Björnstjerna antagna högre kostnadtsumman
icke böra afskräcka från inköp af ett förvaringsrum, sådant motionären
föreslagit. Vigten och värdet af våra genealogiska samlingar
äro, i anseende till ändamålet, att R. o. Ad:s ledamöter må
kunna bevisa sin identitet,väl i representativa som i arfsfrågor,
säkerligen alltför stora och betydande för att låta sig tillbakavisas
af penningefrågan, enär utgiften äfven i värsta fall icke är större
än att Riddarh.Kassan bör kunna uthärda den. Ilvad de öfriga
svårigheterna angår, synas de mig ej heller rätt betydliga. Om
än t. ex. en särskild pelare mäste upmuras, för att”upbära skåpets
tyngd, så medför ju sådant ingen, annan olägenhet, än den jemförelsevis
ringa kostnaden för pelarens upförande, och för öfrigt ett
litet intrång i Riddarh Sekretms embetsvåning, det han säkerligen
lärer för den goda saken ursäkta, och som nog kan anordnas på
något sätt att ej rummens utseende alltför mycket störes; omständigheter,
som i allt fall äro af underordnad beskaffenhet. Hr
Björnstjerna har trott, att de nuv:de trädskåpen, isynnerhet om de
skulle särskiljas till hälften så stora, menalltid af samma material, torde
medföra erforderlig säkerhet vid eldsvåda, enär de lätteligen kunna
utflyttas från det rum der de nu finnas; men det är alldeles icke
sagdt, att vid utbrottet af en eldsvåda, personer äro tillstädes för
att utbära några skåp. Dylika olyckor inträffa vanligen nattetid,
enl, hvad erfarenheten visat; och om tilläfventyrs elden skulle
utbryta just uti det rum, hvarest skåpen förvaras, blefve följden,
att, då rummet vore tillslutet och ingen, utom den som hade nyckeln
dertill i förvar, kunde dit inkomma, trädskåpen inom några ögonblick
stodo i ljusan låga och de oersättliga geneaIogiska_ tabellerna
blefve lågornas rof. Då jag icke vill betunga mitt samvete med
att, till sådan våda för dessa dyrbara handlingar, låta det nuv.-de
förvaringssättet fortfara, anhåller jag om bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Heykenskjöld, Selim: Då en ledamot begärt åter
remiss
på Betänk., hemställer jag, om det icke vore lämpligt, att
i Sekreta Utsk:srummen anbringa ett brandfritt hvalf i st. f. att
inköpa dessa s. k. brandfria kassaskåp, hvilka icke medföra samma
säkerhet som de brandfria hvalfvén. Förlägger man delta hvalf i
nedre våningen af huset, så har man en ganska betydlig säkerhet
mot eldsolycka med en ganska ringa kostnad; och i ett sådant
hvalf kunna förvaras icke blott Riddarhusets genealogier utan äfven
dess kassor m. m. Jag anhåller om återremiss.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.; Ostridigt är utaf stor
vigt alt tillse, det genealogierna äro skyddade mot eldsolyckor;
men att bestämma sättet huru detta skall ske, förefaller mig något
svårt för R. o. Ad. att göra. lliddarh.Direkt:ns 7 ledamöter
böra väl tillegnas det förtroende, alt man åt dem öfverlåter att
Utfinna bästa sättet för vinnande af ändamålet. Jag föreslår derföre,
att R. o. Ad. åt denna Direkt;n updrager att vidtaga åtgärder,
hvarigenom genealogierna på det mest ändamålsenliga sätt bevaras
emot eldsfara, i följd hvaraf Direkt:n bör lemnäs rättig
-
Den 8 April e. tu.
229
het att dertill använda de medel som anses behöfliga. Jag anser
detta lämpligare än att bär på fri hand besluta om inköp af skap;
och på grund häraf yrkar äfven jag återremiss i denna syftning.
Helst skulle jag dock se, att 11. o. Ad. fattar ett sådant beslut
jag tagit mig friheten föreslå.
Gr. Mörner, Carl: Jag tager för gifvet, att pluraliteten
af R. o. Ad:s ledamöter nogsamt inser behofvet af ett förvaringsrum
för genealogierna, så att de må vara fredade mot eldsfara.
Ett sådant skydd lemnäs dem icke, om de fortfarande förblifva i
det skåp der de nu äro förvarade. Riddarh.Utsk. har i sina motiver
visat, huru dessa olyckor kunna upkomma. Hr Björnstjerna har
visserligen upgifvit, hvad för Otsk. var obekant, alt betydliga kostnader
äro förenade med inköpet af ett sådant skåp Utsk. föreslagit.
Det år möjligt att så är, men Utsk. har fått en annan upgift
af fabrikören, vid hvilken det fästat sig. Dessutom skulle jag tro,
att då man updrager åt Riddarh Direktm att förfara efter bästa
förstånd, inser jag intet hinder att, som Frih. Tersmeden uplyst,
R. o. Ad. updrager åt Riddarh.Direktm att draga försorg om det
lämpligaste sättet för genealogiernas vård mot eldfara. Någon återremiss
anser jag icke behöflig, utan tillstyrker att R. o. Ad. ville
antaga Frih. Tersmedens förslag.
Hr Björnstjerna: Till svar på Frih. Cederströms yttrande
får jag förklara, att jag är fullkomligt lika angelägen sorn han och
lika väl som han inser viglen af, att de genealogiska tabellerna
i möjligaste måtto bevaras emot eldfara; men jag är deremot af
fullkomligt olika lanke med honom om sättet för vinnande af detta
ändamål. Hans öfvertygelse är, att denna genealogiernas vård är
vunnen dermed, att de inläggas i ett s. k. brandfritt jernskåp.
Jag befarar att Fribm härutinnan misstagit sig, och att genealogierna,
om de förvaras uti ett dylikt skåp, löpa derigenom långt
större fara än nu, och till stöd för detta mitt påstående får jag
nämna, hvad som blifvit mig af trovärdig person berättadt, att vid
sednaste eldsvådan i Eksjö, der 2:ne s. k. brandfria kassakistor
icke lära kunnat räddas, utan måste qvarlemnas i det brinnande
huset, och sedan elden blifvit släckt samt kistorna återfunna, befanns,
att alla deri förvarade papper voro upbrände. Enahanda
skulle måhända förhållandet blifva om genealogierna skola förvaras
i ett jernskåp, och just för deras vigt och värde anser jag nödigt
att de på annat sätt förvaras; jag skulle visserligen icke draga i
betänkande att låta Riddarh.Kassan utbetala 1400 Rdr i och för
inköp af ett jernskåp, derest jag vore förvissad, att de genealogiska
tabellerna dermed vore skyddade mot eld. Hr Heykenskjölds
förslag, att i Sekreta Utsk:srummen inrätta ett brandfritt hvalf,
medför visserligen största säkerheten emot eldfara, men är uti
förev:de fall mindre lämpligt; emedan dessa genealogier dagligen
begagnas, och de alltså måste förvaras i närheten af Kansliet.
Skulle således Hr Heykenskjölds förslag antagas, måste Kansliet
230
Den 8 April e. m.
nedflyttas till Sekreta Utsk:srummen, hvilket åter torde medföra
andra olägenheter.
Frih. Alströmer, Ca'rl Jonas Oscar: Enl. min åsigt är
rättaste sättet för bevarandet af Riddarhusets genealogier, att anskaffa
dubbla exemplar af dem, och att det ena exemplaret förvaras
på något säkert brandfritt ställe. I händelse R. o. Ad. beslutar
en återremiss, anhåller jag att Utsk. ville taga denna min
framställning i öfvervägande.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på förev:de Utlåt, blifvit yrkadt
dels bifall, dels återremiss och dels af Frih. Tersmeden, att R. o.
Åd. måtte besluta, att anmoda Riddarh.Direkt:n att vidtaga de
åtgärder som för genealogiernas skyddande mot eldfara äro lämpliga
samt medgifva Direktm rätt att af Riddarh.Kassans medel bestrida
härför nödiga kostnader; hvarefter, sedan de först till bifall
och sedermera till återremiss å Utsk:s Utlåt, framställda propos:ne
blifvit besvarade med starka Nej, jemte några Ja, E. o. Ad. biföll
det af Frih. Tersmeden framställda förslag till beslut.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att, enl. 68 ,§:n Riksd:sOrdn:n,
R. St:r skola, i den ordning Stånden, hvart för sig lämpligast
finna, förordna om Revisorer, att öfverse och granska Statsverkets,
Bankens och Riksg:sKont:ts tillstånd, styrelse och förvaltning,
samt hemställde derjemte, då nu tiden i nästkommande vecka icke
syntes kunna blifva särdeles uptagen genom pröfningen af Utslcs
Betänk:n, om R. o. Ad. behagade företaga val af berörde Revisorer
Lördagen d. 18 dennes, hvilket bifölls; hvarefter Hr Gr.o. Landtm,
erinrade, alt revisionsförrättningarne kommo att äga rum åren
1857, 1858 och 1859, samt således 3:ne särskilta val borde anställas,
och vid hvart och ett af dem 6 Revisorer skulle utses.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Oen il April
231
Lördagen den 11 April 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 9 prol:s-utdrag för d. 8 dennes e. m.
Ilr Ehrenhoff, Gust. Herrman: Jag anhåller att få tili
prot. anföra, att jag icke var närv:de i det plenum, då BankoUlsk:s
ölem. N:o 23 förevar, samt att jag således ej kunde erhålla kännedom
om Hr v. Heykenskjölds dervid hafde yttrande; förbehållandes
jag mig min rätt, att sedan detta yttrande blifvit jusleradt, få
deremot göra de anmärkmr, hvartill jag kan finna mig befogad.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Jag anhåller att få
instämma uti den af Hr Cederschiöld i föreg:de plenum afgifna
reservation emot behandlingen af Const.UtsIcs Mern. N:o 8, äfvensom
särskildt emot Ståndets beslut, att annan medlem af Konungahuset
än Kronprins skall kunna utöfva regentskap.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Äfven jag ber att få
instämma i den reservation Hr Cederschiöld afgifvit. Jag anser,
att då R. St:r vid denna Riksdag afslagit det från förra Riksdagen
hvilande förslaget ang:de förändring af åtskilliga §§ i Keg:sF:n
rör:de RiksStvrelsens förande i vissa fall, Const.Utsk:s Ordf:de icke
bordt framställa och Utsk. afgifva något nytt förslag i ämnet vid
denna Riksdag. Det synes för mig klart, att man på denna väg
vill komma till samma mål som med det förra förslaget åsyftades.
Åtminstone kan jag icke finna, alt något annat motif föranledt
Const.UtsIcs Ordfide att afgifva förslaget. Jag ber att detta mitt
yttrande måtte i dagens prot. intagas.
Justerades pleni-prol:n för d. 21 sisth Mars f. och e. m.
Uplästes ett af Hr Lilljehöök, Erik Gust., inlemnadt så
lydande Memorial:
Hindrad af de göromål, hvilka åligga mig såsom Nådigst förordnad
ledamot uti komitéen för ularbetande af förslag till Ordn:sStadga
för krigsmakten, att emottaga Fl. 11. o. Ad:s förtroende att
vara ledamot i Besv.- o. Ekon.Utsk., får jag detsamma mig vördsamt
afsäga, under anhållan att vid min riksdagsmanna-rättighet
varda bibehållen.
Oen 11 April.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Ilrr Elektorer att sammanträda till val af en
ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. i st. f. Hr Lilljehöök.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs d. 6 och 8 dennes på hordet lagda
Utlåt. N:o 51, i ani. af väckt fråga om eftergift af Kronans rätt
till dana-arf efter Jungfru Inga Catharina Tinglöf.
Frih. Cederström, Rudolf: Vid denna Riksdag har Slals
Utsk.
uti en temligen likartad fråga tillstyrkt, att Kronans rätt
till dana-arf efter enkan Ekedal måtte till förmån för Skenninge
stads fattigvårds-inrättning efterskänkas. Här företer sig ett någorlunda
analogt förhållande, elier efterskänkande af Kronans rätt till
dana-arf efter jungfru Inga Catharina Tinglöf till förmån för fattigvården
i Nyköping. Bemälda jungfrus qvarlåtenskap har, på sätt
af Betänk, inhämtas, varit föremål för en nog vidlyftig rättstvist.
Den första instansen, eller RådstufvuR:n i Nyköping, har ansett,
att då trenne vittnen intygat, att jungfru Tinglöf förorrinat om sin
qvarlåtenskap, borde detta förordnande blifva gällande; men K.
Svea HofRätt, dit saken af AdvokatFiskalsEmbetet i K. KammarColkm
å K. Mits och Kronans vägnar fullföljdes, fann, uppå anförda
skäl, det omvittnade förordnandet icke kunna tillerkännas
verkan af ett i laga ordning uprätladt testamente; cch denna sednare
åsigt gjorde sig äfven hos Högsta Domstolen gällande, i följd
hvaraf qvarlåtenskapen förklarades utgöra dana-arf. Det kan icke
vara min mening att på något sätt fälla ett emot domstolarnes åsigt
stridande omdöme i saken, ty sådant domqval är i lag förbjudet,
och jag kan på månget bättre sätt använda de 500 Daler, sorn,
enl. 28 Kap. Rätteg:sB:n, qväljandet af högre Rätts domslut kostar;
men jag anser mig berättigad att hos R. o. Ad. och R. St:r, såsom
principaler i denna fiåga, föreslå, att den lagliga rätten i detta
fall måtte efterskänkas.
De skäl ötsk. anfört för afstyrkande af bifall till en sådan
eftergift, äro, dels att några särskilta bevekande omständigheter i
detta fall ej förekommit, dels ock att beloppet är alltför betydligt.
Hvad det första skälet beträffar, så får jag erinra derom, att motionären
vitsordat, det Nyköpings samhälle är i och för sin fattigvård
betungadt och ganska väl förtjeriar alt deri understödjas;
och vidkommande det sednare skälet, torde bemärkas, att R. St:r
vid förra Riksdagen efterskänkte dana-arfsmede! till vida högre
belopp än det ifrågavtde. Så t. ex. erhöll Carlstad till hjelp för
inrättandet af ett arbetshus en mer än dubbelt så stor summa,
som den nö ifrågakomne, eller 5,000 Rdr. Likaledes fick Norrtelje
vid en föregrde Riksdag en summa, som öfversteg det nu
ifrågasatta beloppet, till hjelp vid underhållandet af det nedlagda
gevärsfaktoriets arbetares enkor och barn. Jag vågar således föreställa
mig, att de nu åberopade jemte flera prtejudikater måtte,
till stöd för den nu ifrågasatta dana-arfs-summans öfverlåtelse till
Nyköpings stads samhälle, anses i ej ringa mån talande.
Den 11 April.
233
Ifrän förra Riksdagen påminner jag mig visserligen ganska viii,
huruledes på detta rum yttrades, att man antingen alltid borde
efterskänka dana-arf eller oek obevekligen vindicera Statens rätt
till desamma; men emot en sådan allmän regel förekomma åtskilliga,
såsom mig vill synas, talande skäl. Om man nemi. vill upgifva
Kronans rätt till fallande dana-arf, så upstår den frågan r
hvem skola de tillfalla? Kommunerna, kan man visserligen svara;
men det är icke alltid förhållandet att en kommun ens har giltiga
bi 11 iglielsansprSk på ett derstädes fallet dana-arf. Det kan t. ex.
inträffa, att en person, som dör uti en kommun, förvärfvat hela
sin förmögenhet uti en annan. Skall då hans qvarlåtenskap tillfalla
den kommun, der personen för öfrigt ej har några rätter
genom sin föregide verksamhet? Äfven har vid alla föregtde tillfällen,
då dana-arfs öfverlåtelse från Staten till enskilla ifrågakommit,
förhållandet varit sådant, att man begärt desammas eftergifvande,
icke egentligen åt kommunerna, utan åt än den ena,
än den andra nyttighets- eller välgörenhets-anstalten, som företrädesvis
ansetts behöfva understödjas, såsom än till inrättandet af
ett arbetshus, än till ett lazarett, än åter till underhåll åt en
talrik arbetspersonals enkor och' barn o. s. v. Det vill fördenskull
synas vara ganska Ijenligt, att Slaten fortfarande äger rättighet
att genom folkets ombud pröfva alla sådana frågor; men när omständigheterna
äro bevekande och summan på samma gång af mindre
betydenhet, anser jag det vara skäl att, i konseqvens med
II. Stirs förfarande vid föiegide tillfällen, ädelmodigt och högsint
afstå från tillgodogörandet al den i fråga v:de arfs-rättigheten.
Af dessa skäl, och ehuru jag helst önskat det medlen finge
öfverlemnas ål de personer, dem det är sannolikt att aflidna jungfru
Tinglöf velat ihågkomma med testamentariska dispositioner,
hvilka likväl ej pröfvats vara juridiskt bindande, och då, till undvikande
af splittrade meningar, det torde vara nyttigt att ej skilja
sig från hvad motionsvis föreslaget blifvit och hvaruti redan ett
eller två Riksstånd sig förenat, vågar jag anhålla, alt enär omgången
af en återremiss icke i detta föga invecklade mål torde
vara behöflig, R. o. Ad. måtte, i enlighet med motionärens begäran,
för sin del medgifva, att i fråga vide dana-arf finge tillfalla
fattigvårds-inrättningen i Nyköping.
Hr M o n t g o m m er i e , Rob. Nils Germund: Emot Frih.
Cederströms nu afgifna yttrande lår jag till en början anmärka,
att den gjorda jemförelsen emellan denna och den förut afgjorda
frågan om efterskänkande af Statens rätt till ett i Skenninge fallet
dana-arf icke är riktig, enär den person, som efterlemna! det
sistnämnda arfvet, under flere års tid njutit understöd af Skenninge
stads fattigvårds-inrältning. Detta skäl till dana-arfs efterskänkande
förefanns icke i denna fråga; men som II. St:r i allmänhet
visat sig benägna till eftergift af Kronans rätt i dylika
fall, sökte StatsUtsk. något annat skäl att bifalla den ifrågav:de
motioner.. I denna efterforskning lyckades emellertid icke Utsk.,
och det tyckes äfven, såsom skulle motionärep helt och hållet
234
D en 11 April.
hafva förlitat sig deruppå, att 11. St:r, utan någon närmare granskning
af frågan, alltid pläga bevilja sådana ansökningar som den af
honom framställda, och derföre helt rätt och slätt begärt, att sådant
äfven i detta fall skulle ske. Jag anser således, alt det ej är skäl
att bifalla motionen och yrkar derföre godkännande af StatsUtsk:s
Utlåt, deröfver.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Om jag äfven måste
medgifva, att på sätt Frih. Cederström anfört, de skäl till afslag
å motionen, som StatsUtsk. framställt, icke just kunna anses rätt
antagliga, om man nemi. besinnar, att Utsk. vid föreg:de Riksdagar
tillstyrkt R. St:r att på ett, i min tanke, alltför ädelmodigt sätt
efterskänka Kronans rätt til! dana-arf, kan jag dock ej finna annat
än att Utsk. numera börjat beträda en riktigare väg. Det finnes,
på sätt Utsk. jemväl sagdt, icke något enda antagligt skäl till
bifall fi motionen. Det enda skälet skulle vara det, att ^räntan af
det sålunda efterskänkta kapitalet skulle komma att förminska Nyköpings
stads utgifter i och för fattigvården; men detta utgör alldeles
icke något skäl att vidtaga den ifrågasatta åtgärden. Det
är äfven ett fel, att vid afgörande af likartade frågor, endast efterse
huruvida summorna äro större eller mindre, och i det förra fallet
bevara, i det sednare efterskänka Statens lagliga rätt. Man måste
således, i min tanke, söka att i alla sådana fall handla med konseqvens
och icke rätta besluten efter dana-arfvens omvexlande belopp,
utan efter särskilta bevekande omständigheter, som i hvarje
fall kunna förekomma.
Frih. Cederström har sagt, att det skulle vara särdeles nyt- *
tigt att bifalla hvad motionären framställt. Jag kan, såsom jag
nyss sagt, icke finna detta, enär ett bifall endast skulle bereda
en lättnad i kommunens skyldighet att underhålla sina fattiga.
I hopp att den bana StatsUtsk. nu beträdt, kommer att af efterföljande
StatsUtsk. fortsättas, får jag anhålla om bifall till Utlåt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Frih. Cederström har
i den nu förevrde frågan trott sig finna en påtaglig likhet med en
af StatsUtsk. förut på ett annat sätt afgjord fråga, eller den om
eftergift af dana-arfvet efter enkan Ekedal i Skenninge. En sådan
likhet finnes emellertid alldeles icke. Nämnde enka hade i flera
år njutit understöd af fattigvården och hennes qvarlåtenskap var
icke större, än alt den kunde anses såsom en skälig ersättning
för detta understöd. På dessa skäl tillstyrkte StatsUtsk. bifall till
den om dana-arfvets efterskänkande gjorda framställning, ehuru
densamma icke var kommen i den ordning, som i dylika frågor
borde följas, eller från K. M., utan, i likhet med denna, var afgifven
af en enskild motionär. Jungfru Tinglöf har efterlemnat
en förmögenhet af icke mindre än 2,000 Rdr Bko; hon har
vidare genom ett mundtligt förordnande testamenterat denna förmögenhet
till åtskilliga personer och endast ett mindre öfverskott
till fattigvården; och detta förordnande har blifvit af Högsta Domstolen
underkändt, med förklarande att qvarlåtenskapen utgjorde
Den 11 April.
235
dana-arf. Att, vid sådant förhållande, Nyköpings samhälle skulle
hafva något giltigt anspråk på dessa 2,000 Rdr Bko kan jag för
min del icke finna. Jag instämmer helt och hållet i Gr. Liljencrantz^
yttrande, att något enda skäl för ett sådant anspråk ej
blifvit förebragt. Skall en kommun lindras i sin faltigvårdstunga,
så kan man lika gerna gifva den ett direkt anslag, som ett danaarf.
Det är visserligen sannt, att B. St:r i föregtde dylika fall
ej varit så nogräknade, men jag för min del anser ej detta hafva
varit rätt, hvarföre jag tillstyrker bifall till Utlåt.
Frih. Cederström: Det är för mig omöjligt att gilla allt
hvad Frih. Tersmeden i detta mål anfört. Den värde Frih:n säger,
att denna fråga icke blifvit å rätt väg väckt, utan att densamma
borde hafva först gått till K. M. och ifrån Honom till E. St:r.
Kan det då vara önskvärdt, att besvära Konungen och Hans Regering
med frågor af så underordnad beskaffenhet som denna. För
min del skulle jag tro, att RiksStyrelsen har vigtigare saker att
befatta sig med. Dessutom är motionsrälten lagligen öfverlåten åt
hvarje representant, och således kan jag icke inse det någon bör
förmenas att af denna rätt sig värdigt begagna:
Frih. Tersmeden har deremot visserligen rätt deruti, att åtskilliga
olikheter förefinnas emellan det mål, som rörde dana-arfvet
efter enkan Ekedal och det nu förev:de; men Hr Frih:n har alldeles
lemnat ur sigte förhållandet med de vid föreg:de Riksdagar
efterskänkta dana-arf. För det andra frågar Hr Frih:n hvilket
rättsanspråk fattigvården i Nyköping månde äga på den i fråga v:de
summan. Men hvilket anspråk har väl alla andra föremål för anslags
beviljande, hvarföre R. St:r besluta? Intet annat anspråk
än billighetens och gagnelighetens, dessa felas ej heller här. Och
då Staten aldrig kunnat göra sig räkning på de nu ifrågakomma
slags medlen, tyckes det allmänna ock utan afsaknad kunna cedera
dem, nb till ett i sig sjelft godt och välgörande syftemål.
Gr. Liljencrantz har lika med Frih. Tersmeden ansett, att
man nu borde beträda en alldeles ny väg. Gr. Liljencrantz har
likväl sjelf vid en föregtde Riksdag upträdt och talat för ett danaarfs
efterskänkande till förmån för Norrtelje. Jag minnes ej, huruvida
Gr. Liljencrantz då redan var Landsh. i Stockholms län,
och jag förmodar att, om än så varit, denna omständighet icke
utöfvat något inflytande på Hr Gr:ns handlingssätt. Härmed må
det förhålla sig huru som helst, så kan det dock ej förnekas, att R.
St:r vid flera föreg:de tillfällen efterskänkt dana-arf, vare sig att
frågor derom blifvit väckta af K. M. eller enskilta motionärer,
likasom det icke heller torde kunna bestridas, att fattigvården
inom de flesta af våra landt- eller stads-samhällen är en af de
mest betungande bördor för kommunernas innevånare, hvilka,
huru man än må juridiskt kunna tillförbinda dem att försörja sina
fattiga, dock mångenstädes väl behöfva någon lättnad deruti. Således
tyckas åtskilliga skäl verkligen för R. o. Ad. förefinnas, att
vid detta tillfälle handla i konseqvens med hvad som skett vid
föregide Riksdagar och efterskänka dana-arfvet.
936
Doall April.
Men det är i sanning just en märkvärdig sak med dessa
dana-arf efter aflidna jungfrur och madamer. Biifver det fräga om
något sådant, så utbryter straxt inom representationen en meningsskiljaktighet,
starkare och ihärdigare än stundom striden om vida
vigtigare frågor. Hvad kan vara orsaken härtill? Icke sparsamhetsbegäret
å Statens medel, ty belopp af mycket större omfång
beviljas mången gång villigt. Det är som om den Romerske skalden.
den gamla lloratii ord skulle ånyo besannas: »Narn fuit ante
Helenans belli teterrimma caussa», nemi. det qvinliga slägtet och
dess angelägenheter. Nu är emellertid förhållandet med jungfru
Tinglöf så, att hon i lifstiden icke fått understöd af fattigvårdsinrättningen
i Nyköping, och det är detta som Frih. Tersmeden
ansett vara af så stor vigt. Men huru var det med krögerskan
Hollander? Hon hade icke heller fått något understöd af fattigvårds
inrättningen
i Carlstad, och ändock efterskänktes dana-arfvet efter
henne, utgörande ett vida högre belopp. Hvad har Nyköping gjort
för ondt eller Carlstad för godt, att de skola så olika behandlas. Jag
vågar fortfara med min anhållan om bifall till motionen.
Gr. Liljencrantz: Under det att jag ber att få betyga
Frih. Cederström min tacksamhet för den grannlagenhet hvarmed
han yttrat sin tvekan, huruvida jag var eller icke var Landsh. i
Stockholms län, då frågan om efterskänkande af ett dana-arf till
förmån för Norrtelje stad förevar, så får jag derjemle uplvsa honom
att jag verkligen vid den liden innehade detta embete. Förhållandet
i hvad det rörer Norrtelje var likväl helt annorlunda än
det fall som nu är i fråga. 1 Norrtelje hade förut varit ett Kronan
tillhörigt gevärs-faktori, vid hvilket? uplösning arbetspersonalen
med hustrur och barn till stor del qvatblef i staden, som till följd
deraf efterhand drabbats af en särdeles betungande fattigvård.
Norrtelje är dessutom till folkmängden icke -g:del så stort som
Nyköping. Dessa omständigheter måtte väl vara vida mera bevekande
än de som i denna fråga förekomma, och för öfrigt ber jag
att få anmärka, att örn jag i min egenskap af Landsh. vid det påpekade
tillfället skulle hafva varit partisk, så är just detta ett
bevis derpå, huru helsosamt det är att andra personer, än desom
i frågor intresserade, döma öfver dem.
Den härefter till bifall å StatsUtsk:s förev:de Utlåt, framställda
proposm besvarades med starka Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Ånyo föredrogs LagUtsIcs d. (5 och 8 dennes på bordet lagda
Betänk. N:o 28, i ani. af väckt motion om förändring af 10 §:n
10 Kap. HandelsB.n.
Hr Sparre, Sigge: Det lagförslag som innefattas i Lag
Ctsk:s
nu föredragne Betänk., utgör onekligen en lagförbättring,
enär detsamma är både fullständigare och] tydligare än det nu
Den 11 April.
2.17
gillande lagsladgandet i 10 g:n af 10 Kap. IIandelsB:n. Jag skulle
således tillstyrka obetingadt antagande af förslaget, såvida ej deri
förekomme en bestämmelse, sorn jag för min del måste ogilla.
Början af den föreslagna nya laggin lyder sålunda: »Dör löftesman
medan han under borgen står, vare borgenär skyldig litt
fordra ny borgen af gäldenär. Ställer ej denne ny borgen, som
skäligen anlagas må», etc. Dessa sista ord innebära, enl. mitt
begrepp, en kränkning af långifvares rätt att ensam pröfva den
honom för en gifven försträckning erbjudna säkerhet; hvarförutan
samma bestämmelse är af den beskaffenhet, att den i tillämpningen
esomoftast måste sätta domaren i en ganska stor villrådighet. Uti
en vid Betänk, fogad reservation har jag tagit mig friheten att
genom ett exempel åskådliggöra den sannolikt ofta inträffande följden
af denna bestämmelse. Till försvar för densamma kan man
vissei ligen anföra, på sätt inom LagUtsk. jemväl skett, att i så
väl den nu gällande lagen som ock LagKomitéens förslag begagnas
uttryck, som förmenats ungefärligen motsvara det nu föreslagna,
enär det heter: »gitter gäldenären borgen skaffa;» men jag får
dervid erinra, att detta stadgande, i min tanke, icke får tolkas
ovilkorligt, utan endast vilkorligt, eller m. a. o., att antagandet
af den nya borgen alltid måste bero af långifvarens samtycke.
Man har derjemte uti LagUtsk. emot min mening anfört, att förfallotiden
för skuldförbindelser är i allmänhet kort och att det
följaktligen ej skulle kunna medföra någon betydligare risk för
långifvare!) derest han tvunges att ål nöjas med en löftesman, till
hvars vederhäftighet han ej satte fullkomlig lit. Häruppå svarar
jag, att stadgandet afser icke allenast borgen för vanliga skuldförbindelser
eller reverser, ulan äfven löftesansvar för andra, under
längre tid bestående, aftal, såsom t. ex. arrende-kontrakler m. fl.
Derest It. o. Ad. skulle finna, att den af mig nu framställda
och i min reservation fullständigare utvecklade anmärkn., i någon
mån förtjenar afseende, torde B. o. Ad. finna för godt att antingen
återremittera Betänk, eller ock antaga lagförslaget med den
förändring jag tagit mig friheten föreslå, eller att orden: »som
skäligen antagas må», utbytas emot orden: »som af borgenär
antages.»
Hr von Ehrenheim, Pehr Jak.: 10 §:n af IIandelsB:ns
10 Kap. lyder sålunda: »Dör gäldenär; svare tå thes arfvingar,
så långt gods hans räcker, och gälde löftesman thet som brister.
Dör löftesman medan han under borgen står, vare tå borgenär
skyldig att straxt fordra ny borgen af gäldenären ; gitter han then
skaffa, vare then förre löftesmannens arfvingar frie; gitter han ej,
söke borgenär betalningen genast ut af gäldenären, och bristen af
löftesmannens gods.» Vid denna g har anmärkts, dels att ovisst
vore om §:n afsåge både proprie borgen och annan borgen, dels
att uttrycken: »straxt» och »genast» voro obestämda och ej innefattade
viss praescriptions-tid, hvarefter afliden löftesmäns arfvingar
skulle vara frie från ansvar. Genom den förändring som nu föreslås
skulle först och främst lagrummets bestämmelser uttryckligen
238
Den 11 April,
utsträckas till båda slagen af borgen, och för det andra faststälies
en praescriptions-tid af ett år, efter det den aflidne löftesmannens
arfvingar kungjort borgenären dödsfallet, inom hvilken tid arfvin»
garne borde, om gäldonären ej ställt ny borgen, af borgenären
kräfvas. För min del tror jag, att det nuv:de stadgandet icke
innebär någon inskränkning i löftesmannens arfvingars ansvarsskyldighet,
i händelse borgen är ingången såsom för egen skuld,
och jag tror mig äfven med visshet veta, att det så blifvit flera
gåneer tillämpadt äfven af Högsta Domstolen, dertill jag anhåller
att få tillägga, att en sådan tolkning äfven öfverensstämmer med
mitt begrepp om det rätta, enär det, då Lagen i andra afseenden
ställer den som borgat för annans skuld såsom vore den bans
egen alldeles lika med gäldenären, svårligen kan vara skäl att på
sätt nu är föreslaget, inskränka sådan borgesmans arfvingars ansvarsskyldighet.
Många äro äfven de fall, då löftesmannen verkligen
är låntagare, ehuru han på skuldförbindelsen endast står
tecknad såsom löftesman. Af denna anledning kan jag ej instämma
i förslaget, men tror väl att skäl kan förekomma att inskränka
användandet af proprie-bof-gen, att i Lagen införa ett stadgande
i den riktning som K. Förordnrn d. 28 Juni 1798 redan beträdt,
och att begränsa löftesmäns ansvarighet, äfven i det fall att viss
förfallotid ej i förbindelsen är bestämd, till viss kortare tid efter
förbindelsens utgifvande.
Emellertid, äfven om man gillar förslagets syfte, förekommer
dervid åtskilligt att anmärka. Den föreslagna nya lag§:n är lånad
från LagBeredningens förslag till HandelsBalk och åtminstone hufvudsakligen
lika med den der förekommande motsvarande §:n, men
i LagKomitéens och LagBeredningens förslag till HandelsBalk förekommer
åtskilliga andra stadganden, som höra till reglemente och
som reglera de genom nu föreslagna stadgande upkommande förhållanden,
för hvilka dem förutan uttrycklig Lag ej skulle komma
att finnas. Sålunda bestämmer det af Utsk. föreslagna lagstadgande
ej uttryckligen, att om löftesman dör medan han står under borgen
och gäldenären ej kan ställa ny borgen, skulden är äfven hos
gäldenären och medlöftesmannen förfallen ; icke heller huru beskaffad
medlöftesmäns ansvarighet der flere borgat en för alla och alla
för en i det förutsatta fallet bl ifver, om ny borgesman i den aflidnes
ställe antages, medborgesmännen ohörde, eller om borgenär,
der ny borgen ej ställes, försummar att inom stadgad tid söka arfvingarne;
hvaremot LagKomitéen och LagBeredningen i andra §§:r,
än den som motsvarar nu ifrågav:de, stadgat, dels att gäldenär
som utfäst sig att gifva säkerhet åt borgenär för dess fordran, men
gör det ej, skall vara skyldig att betala då borgenär det fordrar;
dels att om borgenär låtit någon af flere borgesman, som borgat
en för alla och alla för en, från sådan ansvarighet qvitt vara,
skola de öfrige ej vara skyldige att gälda hvar mera än sin del
efter hufvudtalet, eller att derutöfver ansvara för annan brist än
den som kan bos någon af de qvarstående borgesmännen upstå.
Slutligen instämmer jag äfven uti hvad Hr Sparre anfört emot det
stadgande som ligger i uttrycket: »som skäligen antagas må», och
Den 11 April.
239
får jag med afseende på hvad jag sålunda haft äran anföra, vördsamt
yrka att R. o. Ad. mätte antingen afslå Betänk, eller detsamma
till LagUtsk. återremittera.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag erkänner villigt, alt
min kännedom af lagar och författningar icke sträcker sig så långt
att jag kunnat följa med den deduktion af ämnet Hr von Ehrenheim
här framställt och lagt till grund för sitt yrkande på Betänk:s
afslag eller återremitterande. Jag vill derföre endast hålla
mig till den mellanmening Hr Sparre önskat få utesluten från lagförslaget.
Hr Sparre har nemi. hemställt, att orden: »som skäligen
antagas må», skulle utgå och ersättas med orden: »som af borgenär
antages.» Jag för min del tror, att pröfvandet af en borgens
antaglighet i förev:de fall icke hör helt och hållet öfverlemnas åt
långifvaren, enär sådant ganska ofta kunde leda till förnärmande
af den andra kontrahentens rätt. Om, för att välja ett af Hr
Sparre redan framhållet exempel, ett arrendekontrakt för en längre
tid blifvit ingånget och försedt med borgen af vederhäftige personer,
af hvilka den ene efter en tids förlopp och sedan arrendatorn
betydligt förbättrat den arrenderade egendomen, aflider, så
skulle det, enl. Hr Sparres åsigt, stå egendomsägaren fritt att
bryta kontraktet och före arrendetidens utgång återtaga besittningen
af den på arrendatorns bekostnad förbättrade egendomen, derigenom
all den förre vägrade att antaga en af den sednare i den
afgångnes ställe erbjuden lika vederhäftig löftesman för arrcndevilkorens
upfyilande. Sådant mätte väl vara förnärmande för den
ene kontrahentens eller arrendatorns lagliga rätt, enär arrendeaftalets
bestånd derigenom göres beroende icke allenast af en tillfällighet,
eller en löftesmäns död, utan äfven af den andra kontrahentens
eller egendomsägarens fullkomliga godtycke.
Jag tager mig friheten anföra ett annat exempel på olämpligheten
af det utaf Hr Sparre föreslagna amendementet. En förmögen
person har iklädt sig borgen för en skuld jemte en annan
fullt vederhäftig borgesman, dervid den förre just beräknat alt han,
till följd af medborgesmannens vederhäftighet, ej äfvenlyrade mera
än skuldförbindelsens halfva belopp. Nu dör denne medlöftesman
före förfallotiden och borgenären, som vet att den qvarstående är
fullt vederhäftig för hela beloppet, åtnöjer sig med en af den fattige
gäldenären erbjuden ny borgesman, som ej äger ett enda runstycke
och hvars borgen således ej skulle af den andra löftesmannen
godkännas. Är icke i sådant fall denne sednares rätt på ett
ganska betänkligt sätt kränkt?
På grund af hvad jag nu haft äran i korthet anföra, får jag
för min del förorda bibehållandet af orden: »som s-käIigen antagas
må», hvarigenom pröfvandet af en borgens antaglighet eller oantaglighet,
i händelse af tvist, blifver hänskjutet till domaren och
ej beroende af borgenärens godtycke.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag har begärt ordet för att
rätta ett litet missförstånd, som insmugit sig i Frih. Raabs yttrande.
240
Den 11 April.
Frih. Raab har nemi. trott, att Hr Sparre hade yrkat, att orden:
»som skäligen antagas må», skulle uteslutas ur den nya lagtexten,
utan att med något annat stadgande ersättas. Jag lår då uplysa
Ilr Frih:n derom, att Hr Spårre, hvars anförande jag, i anseende
till min närmare plats, måhända varit i tillfälle bättre höra än
Frih. Raab, väl begärde, att nyss citerade ord skulle borttagas,
men tillika anhöll, alt de skulle ersättas med de ord han i sin
reservation föreslagit, nemi. orden : »som af borgenär antages.»
Jag är, lika med Frih. Raab, öfvertygud, att den af LagUtslc.
föreslagna lagförändring är, öfverhufvud taget, nyttig; men jag
instämmer med Hr Sparre deri, att de af honom föreslagna orden
äga företräde framför de af LagUtsk. använda. Ty, mine Hrr!
om man skulle stadga, att den nya borgen, som af gäldenären uti
ifrågav:de fall bör slällas, skall vara sådan, att den, som det heter,
»skäligen antagas må», så skulle elt sådant stadgande lätteligen
gifva anledn. till en mängd rättslvisler, som måste hänskjulas till
domarens pröfning, hvilket, åtminstone i de domsagor der endast
ett Thing om året hålles, ofta torde för borgenärer medföra en
ganska betydlig våda. Ja, äfven i de domsagor der två Thing om
året hållas, kan ändock en tiderymd af ett halft år förflyta från
en löftesmäns död och intilldess den nya, af gäldenären erbjudna,
men af borgenären möjligen underkända löftesmannens vederhäftighet
blifver af domaren pröfvad. Det låter dessutom ganska väl
tänka sig, att en gäldenär kan utverka sig ett vederhäftighetsbetyg
för erbjuden löftesman af t. ex. en Landsfr, den der ej så
noga kan känna den möjligen aflägset boende ifrågavrde personens
ekonomiska ställning, men likväl ej heller derom inhämtat så ofördelaktiga
upgiftcr, alt vederhäftighetsbetyg rent af må vägras; i
sådant fall torde domstolen få svårt vid alt underkänna den nva
löftesmannen, ehuru borgenären, som måhända bättre tagit reda på
den förres förmögenhetsvilkor, emot hans antagande tilläfventyrs
protesterar. Det är emellertid borgenärens fördel, ja kanhända
mången gång hela hans timliga välfärd, som beror af en sådan
frågas utgång. Jag tror följaktligen, att det är med rättvisa mera
öfverensstämmande, att borgenären får pröfva den honom erbjudna
säkerhetens antaglighet, än att ett sådant pröfvande, i händelse af
tvist, öfverlåles åt domaren.
Man kan visserligen härvid erinra, att det står i borgenärens
fria skön, att, i händelse han ej med den nya löftesmannen åtnöjes,
upsäga sin fordran till betalning, men man torde då förbise, att
det finnes skuldförbindelser, som först efter en längre tids förlopp
kunna upsägas, t. ex. efter ett helt års utgång, samt att under
denna långa tid en gäldenärs ställning kan så försämras, att fordringsägarens
rätt kan blifva i väsendtlig mån äfventyrad, och han
på affären lidande. Jag tror således att LagOtsk:s förslag visserligen
innefattar en verklig förbättring, men att denna förbättring
blifver ännu större, derest Hr Sparres amendement antages; hvarföre
jag, som icke anser en återremiss i detta ingalunda invecklade
ämne vara behöflig, vördsamt anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
behagade framställa propos. till bifall å förslaget, med den förän
-
De n 11 April.
dring, att orden: »som af borgenär antages», införes i st. f. orden:
»som skäligen antagas må».
Hr Sparre: Det är med anledn. af Frih. Raabs yttrande
som jag åter begärt ordet. Frih. Raab måtte ej hafva tagit fullständig
kännedom af min reservation: ty i motsatt fall hade, enl.
hvad jag förmodar, de af honom emot mitt förslag yttrade betänkligheter
varit häfna. Om jag i denna förmodan misstagit mig,
ber jag blott att få erinra, att då vid låne-aftalets ingående det
tillkommer långifvaren att pröfva den säkerhet, som honom af
låntagaren erbjudes, så lärer väl, derest under tiden för aftalets
fortvaro en sådan förändring inträffar, att den säkerhet, som långifvaren
gjort till vilkor för försträckningens beviljande, i större
eller mindre mån uphör, det vara långifvarens rättighet att pröfva,
huruvida den nya säkerheten är lika antaglig som den gamla.
Med anledn. af Hr von Ehrenheims yttrande, så vidt jag kunnat
fatta det, får jag tillkännagifva, att de anmärkn:r han emot
förslaget framställt, väl kunna synas icke sakna all grund; och jag
skall för min del derföre ej motsätta mig en återremiss af Betänk.;
men jag hemställer dock till Hr von Ehrenheim, huruvida LagUtsk.
bordt utsträcka förslaget längre än motionären sjelf afsett.
Sedan härefter, påförfrågan af Hr Carleson, E d v. Henr.,
undertecknad ltiddarh.Sekret, tillkännagifvit, att något prol:s-utdr.,
rör:de inom de öfriga RiksStin i afseende på förev:de Betänk, fattade
beslut, ännu icke till R. o. Ad. inkommit, yttrade
Hr Carleson: Ehuru jag nyss hört upgifvas att ifrågav:de
Betänk, redan blifvit af de öfriga KiksSl:n bifallet och R. o. Ad:s
beslut följaktligen tilläfventyrs icke inverkar på sakens utgång,
anser jag mig likväl böra med Hr v. Ehrenheim hemställa det den
af Utsk. föreslagna lagförändringen måtte afslås. Såsom skäl torde
ej behöfva anföras mer än den redan framdragna omständigheten,
att enl. Utslcs förslag skulle gäldenären beredas en utväg att af
sin fordringsägare tilltvinga sig bibehållandet af en försträckning
under andra vilkor än den blifvit gifven. Huru ofta händer det
icke att en försträckning lemnäs blott och bart för löftesmannens
skull, eller i förtroende till dennas vederhäftighet och redbarhet?
Om en sådan löftesman dör skulle, efter Utslcs mening, gäldenären,
för hvilken det sällan kan vara någon svårighet att framställa en
annan, af borgenären känd eller okänd löftesman, försedd med ett
vanligt vederhäftighetsbevis, som i sjelfva verket ingenting bevisar,
likväl vara berättigad att tilltvinga sig förmånen att behålla försträckningen
mot en borgen, på hvilken fordringsägaren aldrig
skulle utlemnat en skilling, men nu komme att äfventyra kanhända
hela sin förmögenhet. Någon rättsgrund för en sådan kränkning
af slutade aftal, för ett sådant intrång i enskildes rätt att
kontrahera med hvarandra, är omöjlig att upspåra, och detta förhållande
torde ensamt innefatta ett tillräckligt skäl för afslag.
V. H. *6
242
Den 11 April.
Frih. Raab: Den som behagal skänka nSgon upmärksamhet
åt mitt förra yttrande, har utan tvifvel funnit, att detsamma just
var riktadt emot Hr Sparres förslag, att orden: »som skäligen antagas
må», skulle borttagas och ersättas med orden: »som af borgenär
antages»: och således kan jag icke, på sätt Hr Sparre förmodat,
låta mina anmärkn:r emot samma förslag falla, utan vid
blifvar
jag den förut af mig yttrade åsigt, att man uti ifrågav:de
fall icke allenast bör hafva långifvarens eller egedomsägarens rätt
i sigte, utan jemväl afse tryggandet af låntagarens eller arrendatorns
rättmätiga anspråk att få tillgodonjuta den honom en gång
lemnade krediten, äfvensom ej lemna åsido en medlöftesmans rätt
att fordra, det ej hela ansvaret för en gifven försträcknings återgäldande
öfverflyttas på honom ensam.
Med anledn. af Hr Carlesons yttrande ber jag att få nämna,
att då fråga om börd af en försåld egendom vid domstol förekommer,
så äger domaren att pröfva, huruvida bördemannen må tillåtas
att emot borgen återtaga hela den nedsatta köpeskillingen.
Jag hemställer till Hr Carleson, huruvida icke öfverlemnande! af
en sådan pröfningsrätt åt domaren i de flesta fall är för borgenären
eller köparen vida vådligare än öfverlemnandet af pröfningen
utaf en vanlig borgensförbindelses antaglighet? Jag tror ej, att man har
skäl att misstänka våra domare eller Landsh:r för en sådan vårdslöshet,
att de såsom vederhäftige skulle antaga personer, de der icke vore
det. Jag vet ganska väl, att man t. ex. i BankoDiskonten icke
fäster något egentligt afseende å s. k. vederhäftighetsbetyg, men
jag tror att förhållandet måste vara annorlunda, då det är fråga
om större penningebelopp, om större affärer.
Jag vidblifver min åsigt, att LagUtsk.-s förslag har företräde
framför det af Hr Sparre afgifna.
Hr Ribbing, Arvid: De flesta af talarena, som här up
stått,
tyckas vara af en emot Frih. Raabs mening stridande åsigt;
men om vi än lemna denna meningsskiljaktighet å sido, återstår
dock en af Hr v. Ehrenheim framhållen omständighet, som synes
mig förtjena all upmärksamhet, och den är, att här är fråga icke
allenast om en borgenärs och en löftesmäns rätt, utan äfven om
flere möjligen varande och vanligen varande löftesmäns rätt. Alla
dessas rätt är lika god och bör afses; LagUtsk. har likväl endast
bekymrat sig om de tvenne förstnämndes, och vid sådant förhållande
torde det ej vara skäl att antaga ett lagförslag, som är så
ofullständigt, att en af deltagarne i ett aftal alldeles blifvit bortglömd.
Om, på sätt en talare trott sig veta, detta Betänk, redan är
af tre Stånd bifallet, synes enda utvägen för R. o. Ad. vara alt
afslå Betänk., men som någon officiell underrättelse om frågans
utgång hos MedStånden icke ankommit, torde försigtigheten bjuda
oss att på grund af de nu gjorda anmärkn:ne till LagUtsk. återförvisa
detta ärende.
Frih. Wrede, Casimir: Jag har ej deltagit i Utsk.-s be
handling
af denna fråga, men då ingen ledamot yttrat sig till för
-
Den 11 April.
24i
svar för det afgifna förslaget, anser jag mig böra i sådan syftning
nämna några ord.
Hvad Hr v. Ehrenheiras anmärkn:r emot förslaget beträffar,
kan jag ej uptaga dem till besvarande, emedan jag ej var bär
uppe och hörde hans yttrande, utan får jag endast hålla mig till
Hr Sparres reservation. I det ifrågavrde fallet måste man särskilja
tvänne kontrakter; det ena, eller hufvudaftalet, ingånget emellan
borgenären och gäldenären, samt det andra, eller biaftalet om borgen,
afslutadt emellan borgenären och löftesmannen. Om nu ene
kontrahenten i biaftalet eller löftesmannen dör, så upstår frågan:
skall hufvudaftalet till följd af denna tillfällighet anses vara brutet,
eller skall endast biaftalet förnyas med annan antaglig löftesman,
och hufvudaftalet förblifva orubbadt? Det förra har Ulsk. ock
funnit riktigt och derföre föreslagit, att gäldenären skalle fortfarande
få njuta sitt en gång afslutade aftal till godo, endast han
ställde ny skäligen antaglig borgen. Denna åsigt som klarligen
öfverensstämmer både med vår nu gällande Lag och LagBeredningens
förslag, tror jag äfven vara med billigheten öfverensstämmande,
och om jag hade deltagit uti Utslcs behandling af frågan,
hade jag således bidragit till det beslut hvari Etsk. stannat. Det
finnes, utom det af Frih Baab omnämnda, så många andra fall,
då personer få nöja sig medborgen, som domaren ansett antaglig,
att jag för min del ej kan tillstyrka att afseende må fästas å Hr
Sparres reservation.
Hr Carleson: Med anledn. af Hr Ribbings yttrande anhål
ler
jag att med erinran, att jag icke sagt mig med visshet känna,
att Betänk, redan blifvit af de trenne andra Stånden bifallet, utan
endast yttrat, alt jag hört omtalas att så skulle vara förhållandet,
få anmäla att en annan ledamot sedermera underrättat mig, att
det är tvifvelaktigt huruvida Betänk, blifvit, åtminstone i två
Stånd, så afgjordt som jag förut omnämnt.
Hr Sparre: Föranledd af Frih. Wredes yttrande, anhåller
jag att få nämna, att det visst icke är LagUtsk:s mening att låneaftalet
ovilkorligen skall till följd af en löftesmäns död uphöra.
Detta blifver nemi., enl. förslaget, beroende af den omständighet,
huruvida långifvaren godkänner den honom erbjudna nya säkerheten.
Det kan ju finnas många fall då säkerheten godkännes,
och då behöfver ju frågan ej dragas under domstols pröfning.
Hvad åter vidkommer Hr v. Ehrenheims och Ribbings anmärkn.,
att förslaget endast afsåge tvenne personer, eller borgenären och
gäldenären, och icke, derest löftesmannen åro flere, desse sednare
samt förhållandet dem emellan, ber jag endast att få erinra, att
den ifrågav:de lag§:n icke torde föranleda till utförligare bestämmelser
rör:de rättsförhållandet emellan de särskilda löftesmännen.
Jag anser således fortfarande, att lagförslaget ej tarfvar någon
annan förändring än den jag tagit mig friheten föreslå, men om
R. o. Ad. ej skulle dela denna åsigt, anhåller jag att Betänk, ej
måtte afslås utan till Utsk. återremitteras.
244
Den 11 April.
Öfverläggningen ansågs härmed fulländad; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, framställde, att i afseende på förev:de Betänk, blifvit yrlradt,
dels af Frih. Wrede bifall, dels af Hr Sparre, med hvilken
Frih. Cederström förenat sig, bifall, med den förändring, att i st. f.
de i Utsics förslag intagne orden: »sorn skäligen antagas må», införas
orden: »som af borgenär antages»; dels ock af Hr von Ehrenheim
och Hr Ribbing återremiss.
Efter sedermera först till bifall å Utsk:s Betänk, utan förändring,
och sedan till bifall derå med den af Hr Sparre föreslagna
förändring framställda propos:r, hvilka besvarades med starka Nej,
jemte åtskilliga Ja, hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad.
ansåge de gjorda anmärknme föranleda till återremiss, och ropades
härvid starka Ja, jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. 0. Landtm,
förklarade att han nu funnit Ja öfvervägande.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 6 och 8 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 75, i ani. af väckt motion om
upbäfvande af skyldigheten att vara försedd med pass vid resor
uti samt till och ifrån Sverige.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag beklagar att Utsk.
egnat så liten upmärksamhet åt Hr Ekmans motion. Då man något
närmare betraktar våra passförfattningar, torde man medgifva,
att det i vårt Iand finnes få saker, som framför dessa påkalla en
grundlig revision. Härvid förekommer dessutom den egna omständigheten,
att dessa passförfattningar i början af seklet voro
långt liberalare än nu. Det var först under åren 1811 och 1812
som nu gällande småaktiga stadganden infördes. Det var då som
gästgifvare erhöllo rättighet, att, derest en resande icke var försedd
med pass, låta fängsla och föra honom till närmaste kronobetjent;
det var då det förordnades att en utlänning, ehuru försedd
med pass från sin Styrelse, skulle, om han ej ägde Svenska
Regeringens särskilta tillåtelse, anhållas vid gränsen och forslas
till närmaste Landsh:geResidens samt der qvarhållas intilldess
K. M. lemnat honom tillstånd alt vistas i landet. Den misstänksamhet
som i Frankrike den tiden rådde och ännu till en viss
grad qvarstår, återspeglar sig häri. Till följd af särskilta öfverenskommelser
med de flesta stater, behöfva utlänningar icke vidare
underkasta sig nyssnämnda inskränkningar, men våra inhemska
passförbåilanden befinna sig deremot fortfarande i samma bedröfliga
skick. En person som reser från sin egendom till närmaste stad,
utan att förut hafva skaffat sig pass, kan af en kittslig gästgifvare
anhållas och föras till närmaste kronobetjent. Man invänder: författningen
tillämpas ej i verkligheten. Hvarföre skola vi då behålla
den ? Hufvudändamålel dermed var troligen att lättare få
reda på brottslingar. Detta förfelas helt och hållet genom lättheten
alt erhålla pass. En annan förtjenst skulle vara att tiggaren
derigenom förhindrades att kringstryka; vi veta dock, att hvar och
en, som anmäler sig hos ett Landsh:geEmbele för erhållande af
Den 11 April. 245
pass, undfår ett sådant; delta blifver sedan för honom det ypperligaste
tiggarebref han kan önska sig.
Jag kan således ej finna, att de nu gällande passförfattningarne
medföra det ringaste gagn. De skäl, Utsk. för motionens
afstyrkande anfört, äro äfven ganska besynnerliga. Utsk. säger
nemi., att då Lagmannen Carlsson, efter erhållet updrag, år 1852
aflemnat underd. förslag till förändrade föreskrifter i ämnet, samt
K. M. sålunda visat sig betänkt på att vidtaga af bobofvet påkallade
ändringar i passförfattningarne, ansåg Utsk. någon åtgärd
med anledn. af motionen ej f. n. böra vidtagas. Mig vill det deremot
synas, att då Regeringen i 4 års tid underlåtit att i anledn.
af Lagman Carlssons förslag vidtaga den ringaste åtgärd, måste
sådant betyda, antingen att förslaget är odugligt eller ock fallit i
glömska. I hvilket,dera fallet som helst torde en skrifvelse från
R. St:r vara af behofvet påkallad. Jag får således vördsamt föreslå,
att 11. St:r skola uti underd. skrifvelse till K: M. anhålla,
att vid afgörandet af den på K. M:ts Nåd. pröfning beroende frågan
om utfärdande af förändrade passförfattningar, måtte tagas i
Nåd. öfvervägande, dels huruvida icke skyldigheten för inländsk»
resande, äfvensom för Norrmän vid resor inom Sverige, att vara
försedda med pass må kunna uphöra, dels ock hvilka lättnader i
detta hänseende böra utländske resande beredas.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag är alldeles förekom
men
af Gr. Björnstjerna. Ekon.Utsk. har vid denna Rikdag gjort
sig förtjent af mycket beröm, hvilket jemväl vid flera tillfällen
R. o. Ad. erkänt, derföre att det merändels afgifvit välgrundade
förslag, men vid detta tillfälle synes mig L’tsk:s majoritet icke
hafva varit sig lik, och jag hoppas äfven, att dess mening icke
hos R. o. Ad. skall vinna någon sympathi Sedan man rest i främmande
länder och der ouphörligen varit besvärad af passväsendet,
så vidgas verkligen bröstet då man återkommer till fäderneslandet,
men glädjen förminskas betydligen genom medvetandet att det
kan bero på en obildad gästgifvars barmhertighet, huruvida jag
får fritt passera eller måste underkasta mig en sådan behandling,
att jag kunde tro mig vara i Österrike och ej i det fria Sverige.
Jag tror, lika med Gr. Björnstjerna, att passväsendet ej medför
någon enda verklig fördel, och får helt och hållet instämma i
det'beslut han föreslagit.
Hr Ribbing, Arvid: Äfven jag vill förena mig med Gr.
Björnstjerna, men anser mig äfven böra göra den lilla rättelse i
hans anförande, att det är 5 år sedan Lagman Carlssons förslag
inlemnades tiil K. M. Det skedde 1852 och nu räkna vi 1857.
Man skulle kunna tro det vara en misskrifning i Betänk., då der
står: att K. ]\1. varit betänkt etc., då meningen rätteligen bordt
uttryckas med: att K. M. icke varit betänkt etc.
Gr. Björnstjerna har i sitt förslag till beslut hufvudsakligen
följt Frih. Alströmers m. fl:s reservation; men det finnes en annan
reservation, nemi. af Hr Thomée, deri frågan blifvit så fullständigt
24fi
Den 11 April.
utredd, att jag lägger hans yttrande till grund för min mening.
Jag förenar mig med Gr. Björnstjerna och yrkar återremiss af
Betänk.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Som jag i bufvud
saken
instämmer i Gr, Björnstjernas och Frih. Raabs mening, vill
jag icke trötta R. o. Ad. med en redogörelse för våra passförfattningars
innehåll, utan blott fästa upmärksamheten derpå, att nämnde
Hrr helt och hållet misstagit sig om dessa författningars beskaffenhet
samt att således den förmenade stora friheten för hvar och en,
att på grund af pass stryka omkring i landet icke förefinnes. En
lösdrifvare får nemi. vanligen ej hvad man kaller pass och kan
endast till följd af vederbörande soekenmyndighets skriftliga medgifvande
för några dagar besöka närgränsande orter. Endast i
det fall att så beskaffad person styrker sig behöfva för någon bestämd
vigtig angelägenhet besöka en annan aflägsen ort, kan pass
honom tilldelas. Jag förmodar, att de värde ledamöternes ovilja
emot passväsendet grundar sig derpå, att ett slag af menniskor,
nemi. gesäller, obehindradt kringstryka på landet; men dessa personer
förses ej med pass, emedan deras gesällböcker gälla såsom
sådane vid deras vandringar. Med detta undantag äro passförfattningarne
ganska allvarliga, och ingen kan få pass utan att antingen
vara tillförlitligen känd eller ock förevisa sådana intyg, som
styrka ändamålet med hans resa samt redogöra för hans personlighet.
Min öfvertygelse är, att dessa vilkor äfven i framtiden
komma att iakttagas, om än en revision af passförfattningarne
skulle komma att äga rum.
Hr Hjerta, Lars: Jemte det jag förenar mig med Gr.
Björnstjerna, anhåller jag att få erinra derom, att ehuru ganska
stränga passförfattningar finnas, tillämpas de nästan aldrig, enär
man aldrig erfar att gästgifvare fråga efter resandes pass. Den
allmänna meningen har redan längesedan utdömdt hela passväsendet,
och detta torde vara det vigtigaste skälet för dess uphörande.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts vara fulländad samt Hr
Gr’ o. Landtm, framställt, hurusom bifall till Utslcs Betänk, icke
blifvit yrkadt och Gr. Björnstjerna föreslagit, det må R. St:r i
skrifvelse till K. M:t i underd:het anhålla, att vid afgörandet af
den på K. M:ts Nåd. pröfning beroende frågan om utfärdande af
förändrade pass-författningar måtte tagas i Nåd. öfvervägande,
dels huruvida icke skyldigheten för inländske resande, äfvensom
Norrmän vid resor inom Sverige, alt vara försedde med pass må
kunna uphöra, dels ock hvilka lättnader i detta hänseende böra
utländske resande beredas, afstod Hr Ribbing från sitt yrkande om
återremiss; hvarefter, sedan propos. till bifall å Utsk:s Betänk,
blifvit först framställd, men besvarad med Nej, R. o. Ad. antog
det af Gr. Björnstjerna framställda förslag till beslut.
Den 15 April.
247
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
StatsUtsk:s d. 8 dennes f. m. på bordet lagda Utlåt. N:o 53, i
ani. af K. M.-ts Nåd. Propos., ang:de inrättande af ett Landtbruksinstitut
i Skåne.
Anmäldes och lades på .bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern., Utlåt, och Betänk., nemi. från
SlalsUlskotlel:
N:o 54, ang:de aflöningens bestämmande för den hos RiksStm
och Utsk:n anställda Kansli- och Vaktbetjening;
N:o 55, ang:de medels anvisande för fortsättning af arbetena
å vestra och södra stambanorna under innev:de år;
BankoVtskoitet :
N:o 29, i ani. af dels KontorsSkrifvarne H. T. Benckerts,
L. J. Hedbergs m. fl. hos Utsk. anförde besvär, och dels åtskilliga
e. o. tjenstemäns ansökan om ersättning för mistade inkomster;
Lagutskottet :
N:o 29, i ani. af väckte motioner om förändring i vissa delar
af KonkursLagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på dagen.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Onsdagen den 15 April 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot:s-utdr. för d. 11 dennes samt pleni-prot.
för d. 23 sistl. Mars f. m.
Uplästes till justering och godkändes ett från Exped.Utsk.
under N:o 61 inkommet förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till
K. M., i ani. af år 1855 verkställd revision af Statsverkets m. fl.
fonders förvaltning.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr.: Jag anhåller
att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig det
förtroende jag haft äran innehafva såsom Supleant i StatsUtsk.
248
Den 15 April.
Efter härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, anmodade Hr Gr.
o. Landtm. Hrr Elektorer, att vid deras nästa sammanträde utse
en Supleant i StatsUtsk. i st. f. Hr Björnstjerna.
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Wilh.: Då jag icke
hade tillfälle att vara närv.de i sista Lördags-plenum, så anhåller
jag att nu få instämma i de reservationer, som då afgåfvos mot
det beslut R. o. Ad. fattade ang:de Const.Utsk:s Mern. N:o 8.
Föredrogs ånyo StatsUtsIcs d. 8 och 11 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 53, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos., ang:de inrättande
af ett Landtbruksinstitut i Skåne.
Gr. Beckfriis, Corfitz, anförde skriftligen:
Då ingen lär vilja bestrida att åkerbruket är Sveriges hufvudnäring
och att den numera icke kan bedrifvas med fördel på samma
sätt som far och farfar gjort det, utan man är tvungen begagna
de sätt som vetenskaperna och erfarenhet lärt, och hvilka vi dagligen
se göra nya framsteg, så har man verkligen svårt för att
fatta huru ett Utsk. kunnat afgifva ett sådant svar, som det nu
föredragna, på K. M:ts Nåd. Propos.
De skäl hvarpå det grundat sitt afslag äro också af den beskaffenhet,
att fullkomligt bevisa det Utsk. hvarken upfattat frågans
vigt eller beskaffenhet, hvilket jag hoppas härmed kunna ådagalägga.
Utsk. medger, att ett Institut kan göra nytta, men har
icke blifvit öfvertygade om, att alla fördelar deraf upnås, om den
K. Propos. bifölls. Huru är det möjligt på förhand blifva öfvertygad
om att alla fördelar af ett företag skulle upnås? De betänkligheter
Utsk. framkastat emot ett Institut i Skåne, gifva åtminstone
icke anledn. till tvifvel om ett lyckligt resultat. Erfarenheten
har lärt oss, att alla de större förbättringar i åkerbruksväg
och kreatursskötsel, som i landet blifvit införda, hafva icke kommit
från norden utan från söder och de blidare klimat. Vore då
Skåne en olämplig lokal för ett Institut; man är ju der bättre i
tillfälle att acklimatisera växter, djur och åkerbruksmethoder, som
visat sig fördelaktigare i andra länder, än vid Ultuna sorn ligger
70 mil längre i norr och nu är det enda vi äga.
Utsk. anmärker, att Skåne ej är lämpligt derföre att det mest
skiljer sig från det öfriga Sverige. Men när man nu årligen afvisar
från Ultuna 100:tals ynglingar, så måste dessa resa utomlands
för att inhämta de önskade kunskaperna, och då komma de ju uti
ännu mera olika förhållanden, än om de fått stanna i Skåne.
Utsk. säger, att Skåne ej är lämpligt derföre att der ej finnes
alla variationer på jord. I ordets egentliga bemärkelse är denna
sats oriktig, ty jag påstår att ingen provins i Sverige har den
mångfald af jordmån. Men meningen med uttrycket är väl, att
der ej finnes någon lokal med alla dessa variationer, och det är
sannt; men jag får då nämna att en sådan hvarken finnes der eller
Den 15 April.
249
i Sverige, och det betyder ej heller så mycket för ett Institut,
som om det vore fråga om en RättareSkola; äfven får jag uplysa,
att det Institut, som troligen gifvit de största frukter, är Mögelin
i Preussen, och der finnes ej mera än en slags jord ,eller sand,
då Alnarp deremot äger tillfälle till 2:ne cirkulationer, en på god
jord och en på sand.
Att Alnarp ej har skog anses äfven som ett hinder, men här
är ju fråga om ett Landtbruks- och ej ett Skogsinstitut! Dock kan
man indela skogshushållning i 2:no afdelningar, den första att updra
skog, och dertill finnes lokal vid Alnarp; den andra, eller
afverkningen af skog, kan få inhämtas på skogar å 2 mils afstånd
som öfver 30 år blifvit behandlade efter system. Att Alnarp ej
är till Statens fulla disposition, anses såsom hinder, men om man
beslutar ett sådant förbehåll som Hrr reservanter framställt, så
tror jag att detta hinder är undanröjdt.
Utsk. tycks bra litet känna till frågans stora vigt, då det
förklarat sig vara i ovisshet om huruvida ett sådant Institut verkligen
är af behofvet påkalladt? Hvad större bevis behöfs väl derföre
än att de sednare allmänna landtbruksmötena så enhälligt inför
thronen framlagt sina bekymmer öfver den brist på til 1 fä 11 e
som nu existerar, att på ett vetenskapligt sätt få inhämta åkerbruksskötseln,
att vid det enda Institut vi äga 100-tals ynglingar
årligen afvisas i brist på plats, ett förhållande som äfven inträffar
vid nästan alla lärlinge-skolorna.
Att LandtbruksAkademien tillstyrkt, att om icke en lämplig
lokal för Institutet finns på någon af Statens egendomar i södra
Sverige, då borde en sådan inköpas om den också skulle kosta
millioner.
Utsk. föreställer sig, att om verkligt behof af ett Institut
funnes kunde Ultuna utvidgas. Jag vill ej uprepa de skäl emot
en sådan utvidgning, som vid mötet i Upsala framställdes, men
att de fullkomligt bevisade olämpligheten af en sådan utvidgning.
Utsk. tycks äfven vara tveksamt huruvida Staten bör ytterligare
vidkännas utgifter för åkerbruket. Af K. M:ts Berättelse
om Statsverkets tillstånd, finner man huru landets financiella tillstånd
gått framåt. Hvilken näring är det väl, om ej åkerbruket,
som mest bidragit till delta lyckliga förhållande? Vore det då
icke skäl att Staten på allt sätt sökte till att upmuntra denna
landets rikedomskälla? Staten bar uphäft alla skyddstullar på landtmannavaror;
är det då rättvist att hämma den håg som visar sig
hos landtmannen, att på vetenskapliga grunder lära sig åkerbruket,
så att de kunna täfla med utlandet, hvilket, i dess blidare klimat,
har många fördelar framför oss ändå.
Att på siffran bestämma ett Instituts nytta låter sig ej göra,
men ingen lär väl vilja bestrida, att det betydliga framåtskridande
i åkerbruket, som skett och fortgår, äro frukter af vetenskapernas
förening med åkerbrukshandteringen, som icke skett om de ej arbetat
tillhopa.
Utsk. säger sig icke kunna bedöma, antingen Flyingen, Dahlby
eller Alnarp vöre mest lämpligt. Emellertid har Skånska Hushålls
-
250
Den 15 April.
föreningen förordat Alnarp. Denna förening består af personer,
sorn uteslutande egnat sig åt landtmannayrket, hafva temligen stor
erfarenhet, hafva sett en hel del länder och Institut. Huruvida
de äro kompetenta att afgifva yttrande i sådana saker vill jag ej
afgöra, men om de tro sig dertill vara lika lämpliga som Utsk.,
af hvars ledamöter kanske ingen varit på stället, så må det ursäktas
dem.
Emellertid får jag lemna några uplysningar om dessa ställen.
Flyinge äger ej åkerbruk, utan är det utarrenderadt och skötes
under Walleberg. Dahlby är äfven utarrenderadt, men till 2:ne
personer, alla tre blifva ej fria förr än 1874. Arrendatorn på Walleberg
begär öfver 70,000 Rdr i afträde efter 1858. Dahlby
kunde innan sista Riksdag erhållits för billigare, men lokalen bar
många olägenheter som Institut. Det skall årligen aflemna 6,000
lisp. hö, 6,000 lisp. halm till Flyinge på mils afstånd. Dess
ägor ligga i tvänne planer, med nära \ mils afstånd; de hafva
båda den form, att bredden förhåller sig till längden som 1 till 10,
med boningshuset vid ena ändan och gästgifvaregården med sin
krog på 100 alnar derifrån. — På hvilket af ställena som helst
skall nybyggas och tegelbruk anläggas; vid Dahlby skall det dr ifvås
med torf som köpes på ■§ mil; vid Alnarp kan det sko med
stenkol som hämtas vid Lomma på y mil. Timmer, bräder och
kalk skola till Dahlby köras 2:ne mil, till Alnarp ^ mil. Skall
en lärare hämtas från Lund, sker det med åkdon på en mil till
Dahlby, på 20 minuter till Alnarp. — KammarColkm anser det
onödigt alt Landsbro får några trland jord vid Alnarp till sommarställe,
utan kan nöja sig med de 4 trland han äger vid
staden; men dessa äro dertill olämpliga såsom bestående af sank
äng. Visserligen kan man säga, mången embetsman får lefva utan
ett sommarställe; men hvarföre skulle man missunna en sådan
denna agrement, att få efter en dags vistande på embetsrummet i
en flackt belägen sjöstad, att få komma ut på landet då tjensten
derigenom ej åsidosättes och Staten ej derigenom gör någon upoffring,
helst när det är en embetsman, som under de 5 år ban
varit det, förvärfvat sig länets innevånares aktning, tillgifvenhet
och tacksamhet. Att det skulle blifva en löneförhöjning skulle
jag ej tro, då man känner huru han vill hafva omkring sig, utan
anläggandet af boningshus, trädgård och park vore snarare tillfälle
till depenser.
Hvad sedan är anmärkt om de 200 tunnor säd som Institutet
skulle komma att ge mera än det gifver, så går jag i borgen
för att det mycket väl kan ge dem fastän de begärda t:l:den
borttagas. Hvad åter angår hvart dessa tunnor skola taga vägen,
så anser jag det vara en fråga som egentligen tillkommer 1859
års Ständer att afgöra, då de först skola erläggas efter 1862.
Jag beklagar att den K. Propos:n ej gick direkte ut på att
få Institutet i gång 1858, utan endast skedde i form af anmälan.
Men då jag tror mig hafva bevisat, att Institutet är verkligen af
behofvet påkalladt och att Alnarp dertill är lämpligt, så hemställer
jag vördsamt till R. o. Ad., som jag är säker upfattat frågans
Den 15 April.
251
stora vigt, om det vore skäl rygga tillbaka för en sådan summa
som 6,000 Rdr, hvilket är det egentliga afträdet, för att 4 år
förr komma i verksamhet? Huru kunna vi för en efterverld försvara,
om vi, som jag tror, snart gå att använda millioner Rdr
för att skaffa lättade kommunikationer i landet, men ej vilja ut
med några tusen Rdr för att uphjelpa landets modernäring och på
hvilkens framåtskridande det egentligen beror om dessa jernvägar
skola blifva en välsignelse för landet eller en kräfta.
Sedan nu arrendatorn gifvit sitt samtycke att slå vid sitt anbud
till d. 15 Juli, och den egentliga afträdessumman ej är mer
än 6,000 Rdr, ty de återstående 24,000 skola likväl ut 1862
som 1858, så anhåller jag, att R. o. Ad. ville bifalla hvad K. M.
i sin Nåd. Propos. föreslagit i afseende å inrättande af ett Landtbruksinstitut
vid Alnarp, och i öfrigt återremittera frågan till
SlatsUtsk., på det att Utsk. måtte komma i tillfälle pröfva huruvida
Läroverket icke redan 1858 må kunna komma i verksamhet.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Då man genomgår Stats
Utsk:s
Utlåt, i anledn. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de inrättande
af ett Landtbruksinstitut i Skåne, vore man frestad tro det Utsk.
ansett denna fråga icke förtjena någon upmärksamhet; så lösligt
har Utsk. behandlat densamma; på så betydelselösa skäl har Utsk.
motiverat sitt afstyrkande. Det hade, enl. mitt förmenande, varit
Utslcs pligt, att något undersöka huruvida landet behöfde utvidgade
läroanstalter för jordbruket, och en sådan undersökning, som
för Utsk. varit ganska lätt att åstadkomma, hade, jag är fullt förvissad
derom, ledt till annat resultat än det hvartill Utsk. kommit.
Då nu emellertid en sådan undersökning icke blifvit verkställd
af Utsk., anhåller jag att få för R. o. Ad. framlägga några uplysningar
i detta afseende. Jag har sökt få reda dels på huru många
lärjungar vid alla våra LandtbruksLäroverk erhålla undervisning,
dels ock huru många som anmält sig för att der vinna inträde,
men som blifvit för bristande utrymme afvisade, och för att bevisa
sanningen af min åsigt att vi behöfva utvidgade läroanstalter för
jordbruket, tror jag att jag endast behöfver framlägga resultatet
af dessa undersökningar.
Det visar sig nemi. att vid samtliga Läroverken undervisades:
År 1849, 28 elever och 176 lärlingar.
»
1850,
57
»
172
»
»
1851,
63
»
199
»
))
1852,
47
»
212
»
»
1853,
32
»
249
»
»
1854,
44
»
240
»
»
1855,
31
»
259
»
»
1856,
39
»
278
»
Oaktadt denna högst betydliga tillväxt i deras antal, som
kunnat få sin håg att vinna insigter i landets modernäring tillfredsställd,
visar det sig dock, åtminstone så vidt man kan sluta
af förhållandet vid de Läroverk, hvilkas berättelser omfatta delta
252
Den 15 April.
ämne, att de befintliga Läroverken icke pä längt när motsvara
behofvet; så finner sman t. ex., att
vid Degeberg: Ar 1847 af 121 sökande, 21 blifvit antagna;
» 1850 » 82 » 17 » »'
» 1851 » 93 » 20 » »
vid Ultuna: » 1857 » 152 » 37 » »
» [Väderbrunn: » 1852 » 46 » 19 » »
» Flishult: » 1856 »38 » 10 » “
» Sjögesta: » 1850 » 29 » 17 » »
» Gungvala: » 1856 »15 » 5 » »
» Säbylund: » 1856 » 26 » 6 » »
Resultatet häraf är, att under loppet af 9 år hafva vid 7
Läroverk af 602 sökande icke mindre än 450 måst af brist på
utrymme bortvisas, och fäster man sig vid åren 1856 och den
redan tilländalupna tiden af detta år, finner man att vid 4 Läroverk
af 231 sökande endast 58 kunnat vinna inträde. Månne
icke dessa siffror tala tillräckligt för behofvet af utvidgade läroanstalter?
Ett behof som dessutom, på sätt Hrr:ne hafva sig bekant,
blifvit vitsordade icke blott af tvenne större landtbruksmöten, utan
äfven af LandtbruksAkademien och af ganska många af Sveriges
största och aktningsvärdaste jordbrukare. Äro vi således ense om
att vi behöfva en utvidgning af våra LandtbruksLäroverk, så kommer
man till den andra frågan, om nemi. på sätt K. M. föreslagit,
ett sådant LandtbruksLäroverk bör anläggas i Skäne och vid Alnarp.
1 det afseendet förekommer att det sista allmänna landtbruksmötet
i Upsala hos K. M. anhållit om anläggande af ett LandtbruksLäroverk
i södra Sverige, och sedan LandtbruksAkademien yttrat
sig i samma syfte, infordrades förslag i ämnet från Landsb:geEmbetena
i Malmöhus och Christianstads län; efter många undersökningar
hafva dessa auktoriteter inkommit till K. M. med det förslag,
som nu är under öfverläggning, nemi. att anlägga detta
LandtbruksLäroverk vid Alnarp. Öfver detta förslag har K. M.
hört icke allenast LandtbruksAkademien, utan äfven KammarColhm,
och dessa båda auktoriteter hafva gillat detsamma. Om man af
Utsk:s sväfvande ordalag försöker sluta sig till, hvarföre Utsk. afstyrkt
detta sålunda af alla vederbörande tillstyrkta förslag, framstår
såsom bufvudsakligaste skälet, att, enl. Utsk:s förmenande,
Staten icke skulle äga full dispositionsrätt öfver Alnarps kungsgård,
enär berörde egendom blifvit Landshm i Malmöhus län på lön
anslagen, samt att uplysning saknades om detta förhållande allt
framgent komme att fortfara. I afseende på Alnarps beskaffenhet
ber jag få uplysa, att denna kungsgård icke är att anse såsom ett
boställe i ordets egentliga mening, hvilket synes deraf, att genom
K. Brefvet af d. 24 Febr. 1837 blifvit föreskrifvet, att Alnarp
allt framgent skulle utarrenderas under 30 år; att den då varande
arrendeafgiften skulle såsom lön tillfalla Landshrn i Malmöhus län,
men att om egendomen framdeles kunde utarrenderas för en högre
summa, det skulle bero på K. M. att bestämma huruvida detta
öfverskott äfven skulle tillkomma Landshtn eller icke. Vid sådant
förhållande synes tydligt att Landshrn, enl. gällande föreskrifter,
Den 15 April.
253
icke har sådan dispositionsrätt öfver kungsgården Alnarp', som indelningshafvare
i allmänhet hafva öfver sina boställen.
Man har sagt, att Dahlby eller Flyinge borde till ett LandtbruksLäroverk
äga företräde framför Alnarp. Med afseende härpå
ber jag få uplysa, att denna fråga redan varit pröfvad af K. M.,
och att K. M. ansett det f. n. icke vara lämpligt att vid dessa
ställen förlägga ett sådant Läroverk. Att K. M. för denna åsigt
haft ganska giltiga skäl, det har Gr. Beckfriis nyligen ådagalagt:
det kan väl icke vara lämpligt att förlägga ett Landtbruksinstitut
på ett ställe, hvars afkastning, som ovilkorligen erfordras för ett
stuteri, utgår under form af foder. Dessutom tillkommer att dessa
ställen äro utarrenderade på 17 år, hvadan man nödgades betala
en mycket större afträdessumma åt arrendatorn än som för Alnarp
kan komma i fråga, om man icke skulle upskjuta hela frågan till
en obestämd framtid. Slutligen har Utsk. föreslagit, att man i st. f.
att anlägga ett nytt Läroverk borde utvidga Ultuna. Redan vid
landtbruksmötet i Upsala visades det att någon utvidgning af Ultuna
icke var lämplig, och då vi nu hafva ett Landtbruksinstitut i mellersta
Sverige torde det vara skäl att äfven anlägga ett i södra
delen, der både jordmån och klimatiska förhållanden äro väsendtligt
olika. På grund af hvad jag sålunda tagit mig friheten anföra,
anhåller jag, att få instämma i Gr. Beckfriis förslag, nemi.
att R. o. Ad. måtte bifalla hvad K. M. föreslagit i de 3 mom. af
Sin Nåd. Propos. med afseende på inrättande af ett Landtbruksinstitut
vid Alnarp, men deremot med afseende på tiden, när ett
sådant Läroverk skulle kunna komma till stånd, återremittera frågan
till Utsk.
Uplästes ett af Hr af Sillén, Georg Axel, inlemnadt så
lydande anförande:
Det må visserligen anses förmätet af en gammal invalid att
vilja yttra sig i ett ämne af den vigt, som StatsUtsk-.s Utlåt. N:o
53 i anledn. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de inrättande af ett
Landtbruksinstitut i Skåne, innebär; men det torde likväl ursäktas
då man kan påräkna att enda driffjedern är en fosterländsk
värma för hvad han anser vara det rätta och sanna samt befrämja
fäderneslandets bästa.
Utsk. har visserligen liksom med tveksam penna afstyrkt bifall
till det K. förslaget ; men då Utlåt, visar att många af R. o. Ad:s
ledamöter uti Utsk. instämt uti Hr Biskop Tbomanders reservation,
åsyftande bifall till den K. Propos:n, så utbeder jag mig att få
lägga en ringa blott några lods vigt i den vågskål Utsk. begagnat.
Så välgörande de första patriotiska föreningarne, det ännu
existerande Patriotiska Sällskapet och de s. k. HushållsSällskapen
voro, då de verkade för jordbrukets förkofran utan anspråk på
Statens understöd, så litet synas de
bruket motsvara den enorma kostnad de medföra för Staten. Det
var naturligt, alt då landtbruket hedrades med en Öfverlnslitution
under det högtidliga namnet Akademi, denna Öfverstyrelse behöfde
biträden och underordnade; och så upstod Landtbrukslnstitutet vid
254
Den 15 April.
Upsala, som upslukade ej allenast Ultuna, en af Statens dyrbaraste
egendomar, utan äfven ansenliga kontanta anslag, och icke längesedan
25,000 Rdr Bko för att visa huru man skall sköta kor.
Jag kan icke neka att jag alltid ansett LandtbruksSkolorna böra
vara enskiltas stiftelser, aldrig Statens, och att de possessionaten
som ville vid dem hafva sina inspektörer eller rättare inlärde fingo
betala hvad det kostade. I denna syftning höjd, gällde min ringa
röst på Riddarhuset, den Riksdag frågan föresar om Ultuna kungsgårds
öfverlåtande till dess nuv:de användning, ingenting. Tidsandan
talade för en statslyx i det mest anspråkslösa af alla yrken:
landtbruket. Det kan aldrig med skäl visas, att de af Staten
dyrt understödde LandtbruksUndervisningsverken åstadkommit så
mycket till jordbrukets förkofran, som enskilta bemödanden och
föresyn den befrämjat. Man linner af den på sin tid utmärkta
skriften: »Läsning i Blandade Ämnen», att redan då, jord i den
provins der man nu vill anlägga ett Landtbruksinstitut, den ädle
patrioten Frih. Macklean på sitt gods Svaneholm, ställt sitt jordbruk
på en mera vinstgifvande fot än den der förut begagnade.
Så skall ock i sednare tid äfven tillgått vid den stora egendomen
Engeltofta, genom nuv:de egarens omsorg och patriotiska bemödanden,
och jag är viss på att många Skånes possessionaten, äfven
bland bondeståndet, förstå, att, i hvad möjligt är, förkofra sitt
landtbruk, utan biträde af de läror som kunna meddelas dem af
ett Landtbruksinstitut. Under 42 årigt bruk af en mindre landtegendom
har jag erfarit, huru mycket exempel på ett förbättradt
användande af jorden verkar på grannar och i orten varande jordbrukare.
Vid mitt tillträde af egendomen var der en ringa del
af höfångsten timothej, det mesta af moss- och hårdvall samt ett
kärr der boskapen knapt kunde gå under varmaste sommartiden.
Med ledning af en Öfverste Winblads bok: Om jordbrukets lönande
behandling, i hvilken visas huru han tillvägagått med odlandet
och bebyggandet af Stora Frösunda, straxt utom Stockholms
Norrtull, företogs odlandet af min jord. I socknen, bestående af
omkring 70 mantal, fanns då knapt någon herreman som bade ett
enda tunnland timothej eller klöfver. Man brukade efter gammalt
vis, hälften af åkerjorden i träde. Då odlade bönderna på sina
täppor tobak; nu, ej allenast der, utan äfven på åkerjord, potates.
Nu finns ingen bonde der som icke bar timothej och flere som
hämta flerårig produkt af samma jord. — Detta jordbruksframsteg
är ej åstadkommet genom de allmänna Landtbrukslnstituterna, icke
ens genom länets HushållsSällskap. Jag bar aldrig hört nämnas,
att någon agronom der varit anlitad. Man har gått och fortgår
praktiskt tillväga efter exempel och goda i tryck utkomna anvisningar.
Jag är mycket förvissad derom, att, enl. den riktning
landtbruket den sednare tiden tagit, det slägte som femtio år härefter
trampar Sveas jord, skall, utan det kostsamma Institut, som nu
är i fråga, och jemväl förutan dem, som redan äro, skörda årlig
frukt af all odlad jord, med vilkor likväl, att landtbruket får sig
till godo använda sin egen arbetskraft, och denna ej jemte penningen,
detsamma frånryckas af en svindlande jernvägsfeber. Jag
Den 15 April.
255
är icke föranledd till denna profetiska utsago af annan vägledning
än naturlagen, som föreskrifver årlig frukt af all jord, om ej annan,
af lisllar; af den erfarenhet vi alla hafva att trädgårdslanden gifva
årlig frukt; och slutligen får jag tillägga min egen erfarenhet genom
försök med ett stycke limothejvall, som upplöjt om hösten, derpå
tre år å råd bar säd och det andra af dem lades till hvila med
råg och timothej, och på så sätt i tjugufem år utan afbrott
burit skörd.
Hvad beträffar Utslcs afstyrkande i anseende dertill att vid
Alnarp saknas skog, så finnes visserligen såsom reservanterne rätteligen
erinrat ett särskilt Institut för skogsvården; men då det
är af mycken nytta att visa elever och lärlingar huru skog, som
blir alltmer och mer dyrbar, bör vårdas och huru det kan förenas
att på samma mark hafva god skog och godt bete samt huru skog
och lundar skydda sädes- och gräsfält för frostskador och stormar,
så synes mig Utsk:s anmärkn. i den delen vara välgrundad.
Min röst är som synes för bifall till Utslcs Utlåt.; men skulle
det blifva återremitteradt, så anhåller jag vördsamt, att detta anförande
får medfölja återremissen till Utsk., hvilket, då ämnet
rörer ej mindre allmänna hushållningen än statsanslag, som mig
synes, borde vara sammansatt Stats- och Ekon.Utsk.
Gr. Frölich, David: Man kan mycket väl på alla an
stalter
se, att denna fråga är en bland dem som skola genomdrifvas.
För det första har StatsUtsk. framkommit med denna fråga,
som handlar om stora anslag, tidigare än med de frågor som för
vida större och vigtigare förotag fordra anslag så stora, att jag
och de som icke äro bättre underrättade än jag, hafva svårt att
förstå hvarifrån man skall taga medlen.
Ehuru man icke lyckats att inom Utsk. förmå majoriteten att
tillstyrka förslaget, så se vi likväl att der icke saknats reservanter,
och i spetsen för dem slår Skånes biskop. På förhand får
jag förklara, att jag ingalunda vill förringa de skäl, som dels innehållas
i K. M:ts Propos., och dels här blifvit anförda af en bland
Skånes magnater för nyttan af undervisnings-anstalter, men jag
får likväl säga, att jag anser ordandet derom mindre behöfligt, emedan
det icke finns någon förnuftig menniska som förnekar att jordbruket
är en af Sveriges hufvudnäringar och att kunskaperna om
dess vård äro af vigt. Det är onödigt, säger jag, att härom demonstrera;
ty ingen förnuftig menniska lär vilja bestrida hvad Gr.
Beckfriis sagt, men det kan i alla fall finnas skäl, hvarföre man
bör bifalla Utsk:s Betänk.
En ledamot af Statsrådet har nyss framlagt de resultater han
vunnit af en undersökning i ämnet, och de hafva varit ganska intressanta,
emedan de visa huru angelägna Svenskarne äro att få
kännedom om en vetenskaplig behandling af jorden. Till en början
får jag förklara min förvåning öfver, alt höra det denna anstalt
är oundgängligen nödvändig i Skåne. Jag har föreställt mig, och
jag har ganska säkert hört åberopas, att den Skånska jorden redan
skötes på ett ganska fullkomligt sätt, hvilket man inhämtat dels
256
Den 15 April.
vid andra Landtbruksinstitut, men ännu mer genom de utländska
resor, hvilka de stora godsägarne i Skåne bättre än någon annan
äro i tillfälle att företaga. Jag kan icke inse, alt Skåne skall
behöfva anlita statskassan för 200,000 Rdr Rmt på en gång, åtminstone
icke att dermed är sådan brådska, att man icke kan
vänta tills den nuv:de arrendatorns arrendetid tilländagått. Allt
bevisar tydligt, att detta är en sak som är upgjord mellan vederbörande
och Hrr skåningar, hvilka naturligtvis hafva ett stort intresse
af att få denna fråga nu afgjord. Jag har ingenting emot
att i sinom tid ett Landtbruksinstitut upstår i Skåne, men jag
anser det vara skäl att afvakta den tid, när Landshms förhållande
till det nya Institutet blifvit annorlunda reglerad än som skett
genom 1837 års författning. Här är väl nu för tiden allmänt en
stormlöpande fråga om lönetillökningar, och jag säger ingenting
om att Landshm i Malmö också söker att vinna någon löneförhöjning.
Det är helt naturligt, att när den ene får så vill äfven
den andre hafva. Jag kan icke betrakta denna anstalt på annat
sätt, än som ett tillfälle för Landsten i Malmö att få, om icke en
förhöjning i lönen, åtminstone en fastställelse på den lön han har,
af sådan kraft, genom kungsgården Alnarps fastläsande till Landtbruksinstitut,
att lönen genom någon sednare regleringsåtgärd icke
skall kunna rubbas. Detta är möjligen ett misstag af mig, men
jag kan icke se saken på annat sätt, och jag skulle önskat, att
löneregleringen icke blef sammanblandad med anläggandet af ett
Landtbruksinstitut. Hufvudskälet hvarföre jag icke kan annat än
gilla Utslcs Betänk, är, alt denna fråga, såsom jag i början yttrat,
synbarligen blifvit framskuffad för att blifva afgjord innan de stora
financiella frågorna förekomma. Jag har mer än en gång märkt,
att det blifvit en vana, eller rättare, att det hör till principen
hos de i StatsUtsk. styrande, att plocka fram frågorna innan de
rätteligen böra förekomma, på det man må få dem afgjorda innan
vi komma till den stora statsregleringen. Om brist då upstår,
så finns ingen annan utväg än att låna, eller, som man ser i tidningarne
föreslås, helt simpelt kringgå de grundsatser på hvilka
Banken hvilar och ändra förhållandet mellan myntvalutan och
sedelstocken; ty man anser för ingenting att ge ut tio millioner
sedlar. Jag vet väl, att det på förhand är bestämdt huru det skall
gå, men då är det en representants skyldighet, som tror sig ana
hvart det bär, att åtminstone söka åstadkomma något motstånd,
eller att nedlägga sin protest mot ett så hejdlöst förfarande.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund: Jag anser
att man har orätt i att påstå det Utsk. icke behandlat denna fråga
med tillbörlig upmärksamhet. StatsUtsk. har aldrig bestridt den nytta
som Landtbruksinstitut i allmänhet kunna medföra, ehuru Utsk, icke
ansett tillräckliga skäl förefinnas för att bevilja en så stor summa
som den, hvilken här blifvit begärd. Om hela motiveringen förefaller
sväfvande, så torde det komma sig deraf, att det icke är
så lätt, att motivera ett afslag af en fråga, som man i hufvudsaken
gillar, ehuru man icke anser det föreslagna sättet vara det rätta.
Hvad
Den 15 April.
257
Hvad mig beträffar, så har jag, utom de skäl som förekomma i
Betänk., haft åtskilliga anledn:r hvarföre jag icke kunnat obetingadt
bifalla den K. Proposm. För det första har vid landtbruksmötena
yttrats den åsigt, alt ett Landtbruksinstitut borde anläggas
i södra Sverige, och dermed måtte väl icke förstås endast Skåne,
utan äfven åtminstone Blekinge, Halland, Kalmar och Kronobergs
län. Dessutom hafva meningarne vid landtbruksmötena varit delade
så tillvida, att somliga ansett det vara lämpligare att utvidga
det redan befintliga Institutet, ehuru jag gerna medger, alt pluralitetens
åsigt varit, att man borde anlägga ett nytt i södra
Sverige. Ehuru nu, som sagdt är, södra Sverige icke endast utgöres
af Skåne, så hafva likväl undersökningarne om anskaffande
af lämplig plats för Institutet icke sträckt sig utom denna provins.
Deraf måste man således draga den slutsats, att med »södra Sverige»
endast bör förstås Skåne, och dervid hyste jag en betänklighet.
Slen icke nog dermed; man har velat förlägga Institutet i sydligaste
delen af Skåne, (y Alnarp ligger helt nära Malmö. Vidare;
när fråga först upstod att i Skäne finna en lämplig plats för ett
Institut, så ansågo både Hushållningssällskapet och K. Mits Befhide att
Dahlby dertill var lämpligt, hvarföre de anhö 1 lo att hela kungsgården,
eller en del af densamma, måtte för detta ändamål uplåtas.
Jag har visserligen nu hört Frih. af Ugglas anföra några skäl,
hvarföre ansökningen om Dahlby afslogs, men då inga handlingar
uplvste hvarföre Dahlby icke fick användas, så var det svårt att
finna hvarföre Alnarp skulle vara bättre. Jorden vid Dahlby är
af flera olika slag, der finnas torfmossar, tillfällen till skogsplantering
samt stora odlingslägenheter o. s. v.; likväl vill man förkasta
Dahlby och i stället antaga Alnarp.
LandlbruksAkademien har yttrat, att Akademien ansåg att ett
Institut borde hafva 4 å 500 tild jord under plogen. Alnarps
hela areal utgöres af 1050 tid, hvaraf 800 tid åker, 100 tid
mad-äng, 75 tid strandbete och 75 tid hårdvallsäng otjenlig till
skogsplantering. Egendomen består således af 800 tid åker; men
hvar och en praktisk åkerbrukare bör inse, att om man skall använda
en så stor areal öppen jord, så måste många år åtgå för
landtbrukets organisation vid Institutet. Kostnaderna måste blifva
ganska stora, eller om man icke vill använda någon kostnad, så
blir följden den att Institutet under många år kommer att visa sig
i dåligt skick för den mängd med resande, som Institutets principaler
förmoda skola komma dit från utlandet. Då dessutom administrationen
årligen skall till Landsh:n ovilkorligen utbetala
1,600 t:r spanmål, så blir det svårt att på samma gång förbättra
jordbruket. Mot den invändningen, att vid Alnarp icke funnes
någon skog, har man svarat att det väl icke borde utgöra något
hinder för att der anlägga ett Landtbruksinstitut, men på samma
gång får man väl medgifva att det ändå utgör en olägenhet för
ett Institut att icke hafva någon skog. Då jag icke vill bestrida
den möjliga nyttan af att hafva ett Landtbrukslnstitutet i södra
Sverige, så skulle jag, om man endast yrkat återremiss af Betänk.,
hafva inskränkt mig till dessa anmärkn:r, men då man yrkat bifall till
V. H. 17
2&8
Den 15 April.
K. M:ts Pröpos., så nödgas jag, ehuru ogerna, att ännu en stund
uptaga R. o. Ad;s tid. Tredje punkten af förslaget innehåller,
att täll Landshms i Malmöhus län disposition borde uplåtas en
park af 40 ä 50 tid till sommarbostad. Dermed tillgick på så
sätt, att Landsh:n ansåg sig böra hafva ett sommarnöje; ty han
fann det tråkigt att jemnt bo i staden, och för att kunna följa
Institutets verksamhet med större upmärksamhet, ansåg han sig
böra bo i dess grannskap, Men KammarColhm var af olika tanka,
eeh jag ber att få upläsa dess utlåtande i ämnet:
»Enär de Landsten enl. 1837 års K. Bref uplåtna 4 tid af
Malmö stads jord synas vara tillräckliga till både sommarställe
och trädgård; då dertill i alla händelser en så stor rymd som 40
ä 50 tid icke lär tarfvas, och det inseende Landsb:n kan komma
att hafva öfver Landtbrukslnslitutets förvaltning väl icke kan behöfva
blifva daglig ocb således fordra hans bosättning under sommarmånaderna
åtminstone på sjelfva stället, hvilket ena och andra
åtminstone med arten och mångfalden af hans öfriga vigtiga embetsgöromål
icke låter sig förena, så kan Coll.-m ifrågav:de afdrag
af 40 ä 50 tid från kungsgårdens ego-område icke i underd:bet
tillstyrka, utan anser egendomen böra ostyckad till Landtbruksinstitut
uplåtas.»
Colhm ansåg det således icke vara skäl, att Landsbro skulle,
så till sägandes, blifva en slags monitör vid Institutet, och atf
afsöndra dessa 40 å 50 tid till sommarnöje åt honom. KammarColhm
afslyrkte derför saken, ehuru dess President var af olika
mening; ty han sade att han väl tyckte det Landshin borde få
någon mark, men att han ansåg en mindre areal, såsom 25 tid
vara tillräcklig. Jag skulle af dessa skäl tro, att R. o. Ad. icke
bör bifalla K. Mits Propos. oförändrad, utan åtnöja sig med att
återremittera Betänk. Med afseende på kalkylerne förefinnas åtskilliga
besynnerligheter. Pag 6 finnes en kalkyl öfver kostnaden för
Institutets anläggning, hvilken upgår till en summa af 265,000
Rdr. Härifrån afdrages först 20,000 Rdr för befintliga hus etc.,
och derefter 2i års underhållskostnad, utgörande 45,000 Rdr, men
jag kan icke förslå, huru man från Statsverkets utgifter för Institutet
kan afdraga denna underhållskostnad, hvilken äfven skal!
utgå från Statsverket, utan, enl. min tanka, blir det de 20,000
Rdr, som verkligen afgå, men de öfriga 245,000 Rdr blifva det
belopp, som för Institutets första ordnande erfordras, och icke
200,000 Rdr, såsom Betänk, gifver anleda, att tro. Då jag emellertid,
i likhet med Utsi;., icke vill bestrida, alt ett väl ordnadt
Landtbruksinstitut utöfvar ett fördelaktigt inflytande på jordbruket,
så vill jag gerna bifalla en ålerremiss, om man derigenom anser
sig kunna vinna något resultat.
Hr Hjerta, Lars: Vid en anblick på det betydliga antal
bär närvide ledamöter, som äro intresserade i att understödja en
å-terremiss, så tyckas de, hvilka tala för bifall till Betänk., hafva
föga utsigt att lyckas, oaktadt de i min tanka goda skäl som den
siste värde talaren framställde, och hvilka i någon mån kunna
Den 15 April.
359
supplera den brist på skäl, som Frih. af Ugglas anmärkt i Betänk,
Men farhågan i detta hänseende ökas äfven deraf, att jag måste
till alla delar instämma i Gr. Beckfriis’ anförande, hvari han erinrar
om att landtbruket är den förnämsta af landets modernäringar;
likasom jag fullkomligt delar den åsigten, att statsmakterna
bör upmuntra denna för Sverige vigtiga näring, och detta på grund
af det antagande, att allt hvad som göres för landlbrukets uphjelpande
och de anslag som Staten i det afseendet använder på undervisningsanstalter,
alltid skola gifva något igen och sålunda
komma landet till nytta. Om jag derföre endast betraktade den
utgift, som här är i fråga i förhållande till åtskilliga andra, så
måste jag anse den vida mer tillhöra de produktiva utgifterna.
Om jag talar till förmån för Utsk:s Betänk., sorn afslyrkt den K.
Propos:n, så är det icke heller till följd af någon afundsjuka på
Landshm i Malmö; ty jag unnar honom gerna ett så behagligt
sommarställe som möjligt; utan det är derföre att jag anser att
man äfven för det bästa syftemål bör söka välja så ändamålsenliga
sätt och medel som möjligt, eller så, att för den använda kostnaden
må kunna erhållas ett så godt resultat som möjligt. Det är
på denna grund som jag vågar anhålla om E. o. Ad:s öfverseende,
om jag en stund upptager tiden med att framlägga några skäl
för den meningen, att Utsk. vid detta tillfälle handlat rätt. Alla
frågor om bildnings-anstalter för landtbruket, eller för hvilken
annan kunskapsgren som helst, torde kunna indelas i två slag,
nemi. de som sysselsätta sig med vetenskapliga forskningar för att
finna lösningen af problemer, och de som sysselsätta sig med att
sprida kännedomen om redan bekräftade rön och theorier. Den
bär ifrågav:de anstalten måste vara af det sednare slaget; ty för
den vetenskapliga forskningen i landtbruket hafva vi redan en
LandtbruksAkademi, en på Statens bekostnad anställd agrikulturkemist
och agronomer, sorn stå under LandtbruksAkademiens öfverinseende.
Den föreslagna anstaltens syftemål måste då blifva alt
sprida kunskap om redan bekräftade rön och theorier. Nu kommer
jag till det undra stadium af betraktelsen, nemi. huruvida
spridandet af sådana redan bekräftade rön och theorier bäst sker
genom inrättande af en sådan högskola som den nu föreslagna.
Jag anser det vara en sanning, att landtbruket i Skåne står på
en ganska betydlig höjd, ty jag har hört erfarna jordbrukare säga,
att i Skåne finnas flera egendomar, hvilka utan att blygas kunna
mäta sig med de Engelska; men då Sverige har 60,000 andra
hemman, bland hvilka flertalet ägas af bondeståndet, så tror jag,
att man mycket bättre skulle använda den här ifrågav:de summan,
om man använde den till att sprida upplysning bland allmogen
på dessa 60,000 hemman. Nu kommer jag till tredje stadium;
och det är: hvilka äro de omständigheter, som vållat att de kunskaper,
som redan finnas, icke blifva så hastigt spridda. Det torde
ursäktas, om jag i denna fråga börjar, att jag så må säga, med
alfabetet. Vi känna alla, att landtbruket frenne förnämsta afdelningar
äro, dika, göda och arbeta jorden. Detta vet hvarje bonde,
men en stor del af allmogen har icke något vetenskapligt begrepp
260
Den 15 April.
om skälet, hvarföre man bör dika så eller så djupt. Vetenskapen
har likväl längesedan med visshet utrönt detta skäl, och det är,
att sädesväxternas fina rötter gå 3 fot ned i jorden, och att genom
tillräckligt djup dikning komma dessa fina rötter i tillfälle
att tillegna sig jordens närande beståndsdelar, utan att utsättas för
alltför mycken väla eller kyla, som gör dem sjukliga och växten
förtvinande. Detta är ett rön som icke behöfver inhemtas vid
någon högskola, emedan kunskapen derom är helt enkel; men den
behöfver spridas, och derföre bör man begagna sig af det ändamålsenligaste
sätt att sprida den. Hvad åter beträffar det bästa
sättet att åstadkomma en sådan dikning, så känner man väl den
vigtiga upfinning, som kallas: »täckta diken.» Deras nytta är fullkomligt
utrönd, men åtskilliga problemer kunna ännu återstå i
afseende på rättaste sättet att anbringa dem, samt ang:de rörens
dimensioner m. m. Men dessa problemer blifva icke lösta genom
en sådan anstalt, som här är i fråga, ej heller kan egentliga ändamålet
med en sådan vara, att det skall experimenteras med det
som ännu är outredt af landtbruksfrågorna. Med afseende på undervisningen
bör man deremot se till att hvad som redan är utrönt
på bästa sätt användes, och för sådant ändamål bör man sätta
HushålisSällskapen, LandtbruksAkademien, eller annan auktoritet,
i tillfälle att genom premier bland allmänheten sprida kännedomen
om detsamma. Om vi vidare öfvergå till de vetenskapliga grunderna
för jordens gödning, så veta vi, t. ex. att det på den sednare
tiden blifvit med full vetenskaplig visshet utrönt, att den
flytande gödseln är den som innehåller de för jorden och växterna
mest närande delarna. En hufvudsak blir då att söka så mycket
som möjligt taga vara på densamma. Det är sådana redan gifna vetenskapliga
rön, som man bör sprida så vidsträckt som möjligt,
och det gör man, enl. mitt förmenande, icke på det verksammaste
sältet genom inrättandet af en högskola. Sådana uplysningar äro
likväl af största vigt för allmogen; ty i saknad af t. ex. en sådan
kännedom, som den nu nämnda, sky de att göra sig en obetydlig
kostnad för att skaffa förvaringsrum åt det som mest närer
jorden, och försumma sålunda att anskaffa tillräcklig gödning för
densamma; hvilket ej skulle ske om kunskapen om en sådan enkel
sak vore mera allmänt spridd. Likaså, om en landtbrukare skall
kunna gifva stort värde åt sin ladugård, så får han icke finna för
stor uträkning i att sälja sin spanmål, utan han bör kunna hafva
samma vinst, om han förvandlar den i mjölk; men härtill fordras
naturligtvis i de flesta fall, att man måste kunna tillverka godt
smör och god ost. En landtbrukare beklagade sig en gång vid
sista Riksdag på detta rum, när det var fråga om tullen på ost,
att han hade ost som legat i Götheborg ett par år utan att kunna
säljas, hvaraf han drog den slutsatsen att landtbrukarens belägenhet
vore vanlottad, men hvarvid jag gjorde den anmärkn:n, att
osten icke måtte hafva varit riktigt god när den ej kunde säljas,
och detta anser jag också vara egentliga orsaken hvarföre en del
af den Svenska osten icke kan täfla med den utländska. Det torde
icke vara öfverflödigt att jag fäster upmärksambeten på att orsa
-
Den 15 April.
361
kerna till detta förhållande ligga uti likgiltighet eller försummelse
att iakttaga vissa föreskrifter i afseende på tillverkningen af både
smör och ost, hvarom man dock har säkra och väl proherade reglor,
men hvarom kännedom blott icke är tillräckligt spridd. Dessa
reglor äro, såsom man vet, i det bela sfi enkla att de icke behöfva
blifva föremål för undervisning vid en Högskola, utan det
kan mycket väl spridas bland allmogen genom HushållsSällskaper
och premier. I sfi fall skulle Svenska ladugfirds-produkterna höjas
till likhet med de Danska och Holsteinska, och landtbrukaren således
draga större reveny af sin egendom. På samma sätt är det
ock med frågan om jordens arbetande. Det är en allmänt bekant
sak, att jorden vinner genom djup plöjning; men det är många
som icke veta, hvaraf det kommer sig, att om man plöjer för djupt
så får man ingen skörd. Detta förhållande grundar sig på en
kemisk theori, hvilken erfarenheten bekräftat, och den är, att en
viss tid fordras för luften att sönderdela de oorganiska ämnen,
som finnas i jorden innan de blifva så beskaffade att växterna
kunna assimilera dem. Alen äfven detta är en sak, som icke behöfver
några djupare vetenskapliga studier för att inhämtas, blott
den kännedom som derom finnes blir allmännare spridd. Jag vill
icke trötta R. o. Ad. med att genomgå en längre serie af landt—
bruks-vetenskapens särskilda delar: men jag tror mig hafva vidrört
de vigtigaste postulaterna för landtbruket, såsom bevis på att
vi icke behöfva ett LandtbruksUniversitet, för att inhämta dessa
kända sanningar. Jag anser således, att man bör kunna använda
en så stor summa, som den här ifrågasätta, på ett bättre sätt;
ty här begär man först 200,000 Rdr, eller i sjelfva verket, såsom
Hr Afontgommerie har uplyst, 240,000 Rdr, och sedan 18,000
Rdr i årligt anslag, hvilket gör 12,000 Rdr årligen om jag beräknar
räntan på de 200,000 Rdr. För denna summa skall bildas
ett Landtbruksinstitut med plats för 28 elever, hvaribland 4
icke betalande och för 24 fr i-lär 1 i n gar. Vi böra icke förundra oss,
om vid Ultuna Landtbruksinstitut de sökande öro 5 eller G gånger
talrikare än hvad der är plats till; ty då Staten underhåller ett
sådant Institut, så är det ingen tvifvel om att ju också de fleste
unge män som ämna blifva landtbrukare, gerna önska att deraf
få betjena sig. Frågan är blott, om det är Statens pligt att sörja
för det förmögna personers söner företrädesvis skola få undervisning
i landtbruket, ifall'den med samma medel kan gagna vida mer
på annat sätt; ty flertalet af dem, som besöka LandtbruksSkolorna,
äro förmögna mäns söner. Ganska många skicka heldra sina söner
till sådana skolor än till Universiteten; då de befinna sig uti så
föråldradt skick, att troligen enhvar, Atminstene för sig sjelf, instämmer
med mig deruti, att ynglingen för det närvide vid Universiteten
icke utan onödsnde lidsupoffring och stor kostnad inhämtar
elt kunskapsmått, som med afseende på dess praktiska
nytta i lifvet motsvarar den tid han derpå behöft använda. Om
derföre Staten öpnade ett aldrig så stort antal tillämpningsskolor,
ja, till och med om de kunde emottaga ett lika stort antal elever,
som de båda Universiteten studenter, så skulle der ändå ej fattas
SM
Dea 15 April.
sökande. Men det är derföre icke sagdt, att det är Statens skyldighet
att gå utöfver det verkliga behofvet. Det finnes säkert i
Skåne och äfven i trakten af Stockholm, större landtegendomar,
der landtbruket blifvit bragdt till en ganska betydlig höjd, och der
utan tvifvel enhvar mot betalning kan få lära sig landtbruket.
Om jag derföre anser, att det egentligen är fri-eleverna som böra
draga nytta af det begärda anslaget, så återkommer jag till sjelfva
uplösningen af frågan, nemi. om man icke skulle åstadkomma mera
nytta med att använda detta anslag til! premier, eller på något
annat sätt, som LandtbruksAkademien eller HusbållsSällskapen kunde
och säkert skulle med urskiljning bestämma, än med att använda
det till att utbilda 24 fri-elever om året. Man bör äfven taga i
betraktande den omständigheten, att användbarheten af ett sådant
Landtbruksinstitut beror på den, som Institutet får till styresman.
Om denne är en utmärkt man, så blir Institutet bra; men det
kan också bända att ett mindre lyckligt val skor af föreståndare,
och det I<8n blifva för en längre tid svårt att skilja sig vid en
sådan. Det första Landtbrukslnstitutet, Degeberg, har gjort mycket
godt, men det kommer sig icke allenast deraf, att den förste föreståndaren
hade stort nit för saken och blef biträdd af utmärkt
skicklige lärare från England, utan äfven deraf, att utmärkta och
särdeles respekterade personer i orten gingo honom tillhanda med
sina råd. Förhållandet är detsamma med Ultuna; ty man har
lyckats att der få en utmärkt föreståndare, men det är icke absolut
säkert alt man alltid får det. Frih. af Ugglas har, såsom ett
anmärkningsvärdt, ehuru mindre lyckligt förhållande, anfört, att
enl. de sista beräkningarne, så funnos vid våra LandtbruksSkolor
endast 39 elever, men deremot 278 lärjungar. Jag åter anser
detta för ett ganska lyckligt förhållande, ty just derigenom att
proportionen af rättare-lärlingarne är så mycket större, som nyss
nämndes, så blefve de kunskaper som finnas i landtbruket mera
spridda. Slutligen ber jag få fråga, huru det kommer sig, att
Danmark kan vara så långt framför oss i landtbruket, ehuru der,
mig veterligt, icke finnes någon Högskola för landtbruket. Orsaken
är utan tvifvel den, att man der velat draga fördel af gjorda
rön och vetenskapliga forskningar, hvilka numera hastigt sprida
sig från ena ändan af verlden till den andra. Dessutom finnes det
för närv:de ingen litteraturgron, som är tacksammare för förläggare
att bearbeta, än den som rör landtbruket,' emedan den har den
största publiken och att allmänheten verkligen intresserar sig derför,
bevisas deraf, att vi hafva tvänne särskilda tidskrifter i landtbruket,
och båda hafva, som jag tror, ganska god framgång. Då
det påstås, alt man icke bör vägra anslag till sådant, som man
anser skall återbära till Staten både kapital och ränta, så får jag
erinra, hurusom man förde samma språk mellan 1818 och 1828,
då både tidningar och tidskrifter gjorde hårda anmärkn:r mot
R. Stms nidskhet, att icke vilja ge anslag lill vetenskapliga bildnings-anstalter
vid Universiteterna. Det är utan tvifvel att delta
åstadkom en reaktion, och den var så stark, att då det alltid
finns personer, som hafva direkt intresse för sådana anslag som
Den 15 April.
2tiS
det nu ifrågavide, så lyckades man för 2:ne Riksdagar sedan förmå
R. St:r att bevilja anslag till byggnader och anstalter vid Universitetet
i Upsala, hvilka man likväl nu finner hafva blifvit tilltagna
i större skala än det hade varit behöfligt, ja, som till och
med hade kunnat umbäras; men som nu kunna utgöra ett ökadt
hinder för Universitetets förflyttande till hufvudsladen. Jag tror,
att man bör taga en varning häraf och betrakta, huruvida det är
absolut nödvändigt, att nu genast anslå de stora summor, som blifvit
satta i fråga till det här afsedda ändamålet, eller om det icke
kan vara troligt att landtbruket Ihy förutan, kommer att hålla sig
uppe och gå framåt intill nästa Riksdag lika väl som hittills,
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag är säker på att
några hinder icke möta befrämjandet af kunskapsmåltets vidgande
i hvilka grenar som helst, och isynnerhet i afseende på landtbruket.
Ulen det är sjelfva sättet att upnå det önskade målet, som
hufvudsakligen bör uptaga R. o. Ad:ns upmärksamhet. Hvad som
i den K. Proposm först och främst synes mig mindre ändamålsenligt,
ar, alt man skall upoffra en så stor summa som 30,000
Rdr för att 1858 kunna komma i besittning af en egendom, till
hvars tillträdande man 1862 har laglig rätt. För det andra får
det väl icke kunna nekas, att Skåne med afseende på landtbruket
står på den högsta kulturgrad inom hela Sverige, och om- man
vill anlägga ett Jordbrukslnslitut i södra Sverige, så behöfver man,
som Hr Jlonlgommerio yttrade, icke derföre lägga det i Skåne.
Vidare är den Svenska jorden ingenstädes så dyr som i Skåne,
och derföre synes mig, att man på något annat ställe i södra
Sverige för bättre pris och på för Staten förmånligare vilkor skulle
kunna anlägga detta Institut, och derigenom nå det mål man önskar.
Utan att på minsta vis vilja ingå i någon afhandling om
föremålet för ett Landtbrukslnstituts verksamhet, hvilket mera passar
sig på ett landtbruksmöte än vid en öfverläggning på detta
rum, så tar jag mig friheten vädja till de praktiska jordbrukare
som förefinnas inom detta Hus, huruvida det kan vara lämpligt
att anslå till ett Landtbruksinstitut en så stor areal som 1 Of eller
nära 11 hemman af den dyraste jord i Sverige.
Enl. mitt begrepp är första vilkoret för ett Landtbruks-Institut,
att dess styrelse skall hafva fria händer, och icke vara tvungen
att af sitt jordbruk hafva en bestämd ränte-afkastning Det
förekommer mig otillständigt att vilja inrätta ett Institut med
förbindelse att årligen gifva en afkastning af 1,600 t:r säd, som
äro anslagna till ett visst statsbehof, och om den K. Propos:n bifalles,
så blefve följden den, att, då Alnarp icke mer än något
annat ställe är frikalladt från de missväxt-år, som hvar och en
jordbrukare vet understundom kan inträffa, Staten blefve tvungen
att ersätta den brist som kunde upstå; ty de anslagna lönetunnorne
måste alltid gå ut. Jag anser således, att man icke bör pålägga
styrelsen för ett Institut att årligen utbetala en viss summa; ty
derigenom blir den i största grad bunden, lian bör derföre inom
de närgränsande provinserne, om man icke kan få det i Skåne,
264
Den lf> Aprii.
upsöka en lämpligare plats för en sådan inrättning, som den här
föreslagna; ty med den landtbruks-erfarenhet jag äger, så anser
jag Alnarp icke vara passande. Jag vill icke vidare förlänga
discussionen, utan får förena mig med Hr Monlgommerie, likväl
med den inskränkning att jag yrkar bestämdt bifall till StatsUlsk:s
Betänk, i denna del.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: De skäl som här blifvit an
förda
mot bifall till den K. Propos:n, påminna mycket om de obotfärdigas
förhinder. Gr. Frölich förklarade i början af sitt anförande,
att ingen klok menniska kunde sälla sig emot ett sådant
Institut som det nu föreslagna, — detta var Hr Gr:ns egna ord,
och för att vara riktigt säker att hafva hört rätt, fiågade jag en
af de närstående och han hade upfattat deni på samma sätt —
men denna förklaring hindrade icke Hr Gr:n att i slutet af sitt
anförande sjelf yrka på afslag af Proposm. Hr Hjerta åter har
hållit en ganska intressant föreläsning öfver jordbrukets praktiska
och theoretiska nytta, hvari han först tydligt och klart bevisar
nödvändigheten för landtbrukaren, att sedan landtbruket tagit en
högre lyftning, lära något; men sedan han bevisat detta, och går
öfver till tillämpningen, så vill han ändå icke att landtbrukaren
skall lära något. Hr Hjerta anser, att dessa 30,000 Rdr skulle
göra mera nytta, om de användes till premier, eller till att på
något annat sätt upmuntra landtbruket; men om man skall kunna
göra något, så måsto man först lära huru det skall göras, och om
nu 28 elever bildades vid Institutet, så kunde de sedermera på
28 särskilda ställen sprida den kunskap de inhämtat, och om då
derjemte en summa penningar utdelades till premier, så skulle de
kunna medföra nytta. Man tycks vidare anse, att skånska jordbruket
står på så hög ståndpunkt, i följd af de kunskaper som
från främmande länder inhämtats, att något Landtbruksinstitut icke
behöfver inrättas i Skåne. Enl. min tanke har kulturen i allting
gått från söder till norr, och om ett Institut inrättades i Skåne,
så skulle landets öfriga provinser komma dit och inhämta hvad vi
i Skåne hafva lärt från utlandet. Man fäster sig mycket vid
ordet: »Skåne», men Lunds Akademi ligger också i Skåne, och
den är icke endast till för Skåne utan för hela Sverige, likasom
skåningen kan komma till Ultuna. Den nära beröringen med
Danmark och besök af utländska agronomer skulle äfven medföra
nytta, och jag kan således icke inse, att man bör hafva något att
invända mot att Institutet förlägges i Skåne. Gr. Frölich, som
vid allting vill se hemliga biafsigter, har framkastat en insinuation,
att afsigten med denna fråga skulle vara, att skaffa Landsh:n
i Malmöhus län en löneförhöjning, men jag får be honom göra
sig litet besvär med att taga reda på förhållandena innan han
kommer fram med sådana insinuationer. Det kan icke blifva någon
löneförhöjning för Landshm: ty för det närv:de har Landshm sig
på lön anslagne 1,400 t:r, men enl. förslaget skulle han endast
komma att upbära 1,100. Sålunda skulle det blifva en ganska
stor upoffring för Landsh:n, och när man gör en upoffring för det
Den 15 April.
365
allmänna så är det hård t att offentligen blifva anklagad för att
hafva gjort den för enskilda biafsigter. Fullkomligt sanningslöst
är det påståendet, att man dragit fram denna fråga nu, för att få
den afgjord innan man kom till de större frågorna; ty orsaken
hvarföre frågan nu blifvit framdragen, 8r, att arrendeåret slöts
med d. 15 i denna månad; men som frågan då ännu ej var afgjord,
så lyckades man förmå arrendatorn att medgifva ett upskof,
och således var det af vigt alt frågan snart afgjordes. Hr Montgommerie
yttrade sig både för och emot saken, men han höll sig
isynnerhet till de 40 trid jord, som skulle uplåtas till sommarställe
åt Landshrn. Dessa 40 trid äro skogbevuxna, och som det
är Kronans skog, så får den icke huggas, och de kunna således
ej gifva Landshrn någon särdeles inkomst. Då Landshtn nu har
rättighet att bo på sjelfva stället, så synes det ganska billigt om
Iian för sina efterträdare förbehåller en jordlapp, der han kan få
tillbringa sommaren. Hvad angår att förslaget skulle vara fram
kalladt
af skåningar, så får jag erinra, att det är frnmkalladt af
2:ne allmänna landtbruksmöten. Man har vidare mycket talat om
hvad som menas med södra Sverige, och dervid har Hr Montgommerie
gjort den konklusionen, att Skåne måtte ligga i södra Sve"rige,
och häri har han fullkomligt rätt; ty Skåne ligger verkligen der.
Slutligen får jag, då icke något skäl blifvit anfördi som kunnat
rubba min öfvertygelse, instämma med de Hrr som yrkat återremiss,
och jag är fullt förvissad att It. o. Ad:ns pluralitet, så
uplyst som den är, icke skall vägra densamma.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Det är icke utan en
viss förundran man läser det nu föredragna Betänk. I en tid, då
ett allmänt rop böjes: bort med alla inskränkningar i den fria
täflan; bort med alia konstlade skydd för den inhemska fliten,
månne det då icke är Statens både pligt och vä Iförstådda fördel
att bibringa medborgaren så stor skicklighet som möjligt, på det
att denne med hopp om framgång må kunna beträda töflingsbanan ?
BevillmsUtsk. kommer troligen snart att förelägga lt. St:r ett förslag
till borttagande af införseltull på spanmål och andra landtmannavaror.
Jag är långt ifrån att klandra detta; jag tror tvärtom
att Svenska jordbruket kan med fördel uplräda på verldsmarknaden.
Dertill fordras dock, att man bibringar den Svenska jordbrukaren
en helt annan och grundligare kunskap i sitt yrke än den traditionella
ban nu innehar. Jag talar icke om en eller annan possessionat
utan om allmogen. En sådan kunskap kan icke, enl.
min tanke, på lämpligare sätt meddelas än genom Landtbruksinstitut,
åkerbrukarens Högskolor. Jag är ledsen att häri vara af
olika tanke med Hr Hjerta. Den nytta Ultuna gjort, torde af ingen
bestridas, icke heller att ett land med 150 mils utsträckning och
så olika klimatiska förhållanden, sorn Skånes och Lapplands, beböfver
mer än en dylik normalskola. Itegeringen har således handlat
rätt då den föreslagit Ständerna, att i södra Sverige uprätta
ett Landtbruksinstitut, som man der alltför länge saknat. Ingen
kan varmare än jag ifra för jernvägar, men på samma gång man
266
Den 15 April.
anlägger dessa, bör man väl äfven tillse att något finnes att derpå
transportera. Derföre, anslag till jernvägarne, men samtidigt dermed
anslag för modernäringen, åkerbruket. Om dessa premisser
äro sanna, måste man förundra sig öfver de af Utsk. anförda skäl,
hvilka till viss grad påminna om de obotfärdigas förbinder. Utsk.
börjar med att säga, att då Skånes jord är af så exceptionei natur
bör icke något Landtbruksinstitut der inrättas. Månne detta icke
snarare talar för än emot saken? Utsk. säger, att vid Alnarp
finnes ingen skog; nu har blifvit uplyst, att straxt bredvid finnes
en dylik, som redan under längre tid blifvit skött på ett planmessig!
och omsorgsfullt sätt; en sällsynthet hos oss.
Vidare säges, att jorden icke är omvexlande; vederbörande
myndighet, som på stället undersökt förhållandet, förklarade likväl,
att »jordmån af olika slag erbjöde förmåner hvilka sällan på ett
och samma ställe finnas förenade.» Utsk. anmärker, att Alnarp är
ett Landshm tillhörigt boställe, som icke får borttagas. Här har
tydligen blifvit visadt att så icke är. Alnarp är blott och bart
en kungsgård, hvaraf visst årligt arrende utgår till Landshin; upstår
öfverskott, beror det på K. M. huru detta skall användas.
Det varma nit för boställs-innehafvare, som på en gång påkommit
Utsk:s pluralitet, gläder mig, men jag skulle önska att dessa Hrr
ville gömma det till ett lämpligare tillfälle. Vidare invändes, att
anläggningen blir för dyr. Sakens nytta kommer dock att mer än
upväga alla utgifter; några talare hafva här framställt hela saken
såsom ett försök att höja Landshms lön. Huru är detta möjligt;
Landshm får ju icke det ringaste mer än hvad han redan har,
nemi. 1,400 t:r, resten kommer att indragas till Staten för att
användas efter omständigheterne. Gr. Anckarsvärd anser inköpandet
af jord i Skåne vara en misshushållning; väl möjligt, men då
jorden icke behöfver köpas ulan redan är Kronans, kan det väl
icke vara en misshushållning att använda den på lämpligaste sätt.
Gr. Anckarsvärd och Hr Montgommerie tycka båda att Alnarps
areal är för stor; den sednare sade, att följden häraf blefve nedslående
för Skånes possessionater, då dessa ännu i åratal skulle
nödgas för utlänningen visa ett Landtbruksinstitut i dåligt skick.
Enl. min tanke kan det aldrig vara annat än tillfredsställande och
för lärjungarne särdeles lärorikt att visa, huru illa skött jord småningom
förbättras. Gr. Anckarsvärd har vidare framhållit vådan
af att bestämma ett visst arrende, då Landtbrukslnstitutet under
ogynnsamma år kunde få svårt att lemna sina 1,600 t:r spanmål.
När man nu vet, att vid Alnarp finnes 800 t:ld öppen jord i en
af Skånes bördigaste trakter, förefaller verkligen det betingade arrendet
så lågt, att den sorgliga händelse Grin påpekat icke torde
behöfva synnerligen fruktas. Slutligen har Hr Hjerta berättat oss,
att Svenska jordbruket kommit så långt alt nya Landtbruksinstitut
äro öfverflödiga. Jag medger visserligen, att grundprinciperna i
landtbruket numera äro allmänt erkända, men detta lärer väl icke
förtaga behofvet af lnstiluter, der de inläras, hvilka skola tillämpa
dessa grunder. Med lika skäl skulle man annars säga: Religionens
sanningar äro allmänt kända, man behöfver således icke läroanstalter
Den 15 April.
267
för att bilda dem, hvilka för andra skola predika dess satser. Krigskonstens
reglor äro så enkla, att hvar och en med sundt förstånd
kan gissa sig dertill; således behöfves ingen enskild undervisning
för att inlära huru dessa reglor vid hvarje förekommande fall skola
användas. Då de skäl, hvilka blifvit emot K. Propos:n anförda, äro,
enl. mitt förmenande, temiigen lätt vederlagda, är det med en viss
sorglig känsla man erfar, att ett af MedSt:n redan godkändt Utslcs
Betänk., och detta just det Stånd, som mest borde ifra för landtbrukets
utveckling. Jag hoppas likväl att beslutet här blir olika.
Jag förenar mig således i det af Gr. Beckfriis framställda förslag.
Hr Stjen svärd, Gust. Mauritz: Gillande hvarje åtgärd,
som kan vidtagas till förbättrande af landets modernäring, åkerbruket,
kan jag icke annat än dela deras åsigter, som påyrka inrättandet
af ännu ett högre Lantbruksinstitut, och hvilket jag anser
böra företrädesvis anläggas i Skåne. Åkerbruket inom denna
provins är nemi. genom så väl klimat, som andra förhållanden,
helt olika med åkerbruket uti den öfriga delen af Sverige,
och när härtill lägges, att Skåne är Sveriges mest sädesproducerande
landskap, så utgöra dessa omständigheter, endast för sig,
tillräckliga anledningar för ett Landtbrukslnstiluls anläggande derstädes.
Den erfarenhet, som i landtbruksväg vinnes med det i norra
Sverige belägna Ultuna, tror jag icke vara tillfyllestgörande för
att, som sig bör, sköta ett Skånskt landtbruk. Här har blifvit
yttradt, att Skånska jordbruket, i visst afseende, står på en högre
ståndpunkt än uti de öfriga delarne af lliket. Äfven jag tror att
förhållandet så är, men detta förhållande måsto i betydlig mån
tillskrifvas de enskildta upoffringar, som tid efter annan blifvit gjorda
af provinsens jordbrukare; och är det äfven i följd häraf, som jag,
såsom en gärd af rättvisa, måste tillstyrka att provinsen, genom
Statens medverkan, må komma i åtnjutande af de fördelar, sorn
ett härinom anlagt Landtbruksinstitut kommer att medföra. Hvad
åter sjelfva anslagsfrågan angår, så kan jag icke gilla, hvad som
i nämnde afseende blifvit ifrågasatt. Jag kan till en början icke
gilla det förslag, som i ämnet afgifvits af K. M:s Bef:h:de i Malmöhus
län, och hvilket uti StatsUtslcs Betänk, blifvit åberopadt. Jag
deremot beklagar högeligen, att i saken blifvit inblandadt löneförhållandena
för Landshm i Malmö. Äfven om jag härföre skulle
ådraga mig Hr Tornerhjelms missnöje och enahanda förebråelse,
som vederfarits en föregående talare, kan jag dock icke underlåta
gifva den åsigt tillkänna, att man begagnat frågan om Alnarp såsom
tillfälle för att förskaffa berörde Landsb. en löneförhöjning,
som för sig saknar allt fog. Går man nemi. till första behandlingen
af förevar:de ämne, så finner man att K. M;s Bef:h:de i nämnde
län tillstyrkt, att först och främst 40 ä 50 t:l:d af AInarps kungsgård
skulle derifrån afsöndras och uplåtas till Landslun, för att af
honom användas till sommarlustsiälle, tvertemot den nåd. föreskriften,
att Alnarp ständigt skall för Statsverkets räkning utarrenderas;
vidare tillstyrktes af samma K. M:s Bef:h:de, att Landsh:n
i st. f. de 1,400 t:r spanmål, han f. n. af Alnarps arrende-afgif
-
368
Den 25 April.
ter äger att upbära, skulle erhålla 1,600 t:r. K. Brefvet af d. 24
Febr. 1837, som bestämmer regleringen af lönevilkoren för samtlige
Landshir, fastställer lönen för Landsh:n i Malmöhus lät) till
6000 Rdr Bko. Nämnde belopp skulle dock icke utgå i penningar
af statsmedlen, utan uti erforderligt antal t:r arrende-spanmål
från Alnarp, hvilken kungsgård alltid för Statsverkers räkning
borde utarrenderas på 30 år åt gången. Då denna reglering gjordes,
befanns Alnarp redan sedan år 1831 utarrenderadt på 30
år, emot 1,400 t:r spanmål, häruti inberäknadt lösen för arbets
skyldigheten.
till kungsgården, och hvilka 1,400 t:r spanmål an
visades
åt Landshtn att upbära såsom, i enlighet med uptagen
markegångsberäkning, motsvarande den för honom bestämda lönen.
Derjemte stadgades i samma K. Bref, att om vid framdeles skeende
ny utarrendering af Alnarp, arrendebeloppet ej upginge till eller
Öfversteg hvad i kalkylen påräknats (naturligtvis i penningevärde),
så skulle det på nåd. pröfning komma att bero, om i förra fallet
tillökning och i sednare minskning i lönevilkoren borde stadgas.
Af föreg:de utredning af förhållandet synes att K. M:sBef:b:de
i Malmöhus län, d. v. s. Landsh:n med biträden, funnit vida lämpligare
att begagna det sig erbjudande tillfälle, för att nu åstadkomma
en förhöjning uti Landsh:ge-lönen, än att underkasta densamma
en jemkning, som är förutsedd att komma att äga rum år
1862, eller vid slutet af nuvande arrendet af Alnarp. Har dock
denna föreslagna löneförhöjning något fog för sig? Jag tror det
icke. Undersöker man nemi. Landshms närvar:de löneförmåner,
så finner man att 1,400 t:r spanmål, endast efter beräkning af
länets medel-markegångspris för året, som utgör 10 Rdr 18 sk.
Bko, hafva inbringat 14,325 Rdr, således 8,525 Rdr utöfver den
fastställda staten. Ett belopp, som likväl betydligt förökas, då man
tager i betraktande, att af berörde 1,400 t:r, 500 t:r blifvit levererade
in natura, således försålde emot högre pris. För K. M:s
Bef:h:de hafva dock dessa löneförmåner icke ansetts tillräckliga, då
föreslaget blifvit att föröka dem med 200 t:r spanmål och 40 ä
50 t:I:d af Skånes slättjord! Vid bedömandet af detta förhållande
bör man icke åsidolemna, att oaktadt de löneförhöjningar, som vid
innevar:de Riksdag blifvit ifrågasatta, så upgå löneförmånerna för
Rikets högsta embetsmän, StatsRåden, endast till 10,000 Rdr Bko,
då deremot Landsh:n i Malmöhus län, enl. K. M:s Bef:h:des i samma
län gjorda förslag skulle komma att upgå till minst dubbla
beloppet. Men så är förhållandet med det så kära aflöningssättet
medelst boställen. Hvad åter beträffar det i K. M:s Nåd. Propos.
förekommande anslag af 265,000 Rdr Rmt, för inrättandet af det
å Alnarp förutsatta Landtbrukslnstitutet, så synes det mig vara
allt för högt tilltaget, och icke alls af nöden för tillvägabringandet
af det ifrågasatta Landtbrukslnstitutet. I Skåne finnes nemi.
den anda inom befolkningen, att den icke kommer att sky enskildta
upoffringar, endast Staten i någon mån vill mellankomma
och underlätta företaget.
Att Alnarp i alla afseenden lämpar sig till inrättandet af ett
Landtbruksinstitut delar jag fullkomligt, ty der finnes både ler
-
Den 25 April.
269
och sandjord samt tillfälle till skogsplantering — en egendomlig
angelägenhet för Skåne. I öfrigt är belägenheten nära allmänt
Läroverk och den emellan Malmö och Lund gående jernvägen.
Hvad åter sjelfva uplåtandet af kungsgården vidkommer, är min
åsigt derom följande. Jag tillstyrker nemi.:
l:o Att Statsverket måtte utlösa den var:de arrendatorn med den
äskade afträdes-summan 45,000 Rdr Rmt, hvilken till en betydlig
del bör få anses godtgjord med å stället var:de, arrendatorn
tillhörige, byggnader.
2:o Att Staten måtte tili Skånska Hushållningssällskapet afgiflsfritl
öfverlemna Alnarps kungsgård, såsom den vid afträdet
sig befinner, under skyldighet att derstädes anlägga och uprätta
ett Laadtbrukslnstitut, med dertill erforderliga byggnader;
allt i öfverensstämmelse med de föreskrifter, som af K.
M. komma att utfärdas, hvaribland äfven måtte förekomma
skyldighet att vid Landtbrukslnstitutet emottaga 24 frilärlingar
och 28 elever, af hvilka 4 icke betalande.
3:o Som någon jemkning i Landsh:ns i Malmöhus län löneförmåner
icke kan äga rum förrän år 1862, då arrendet af Alnarp
i tilländalöper, är också Landsten berättigad att till nämnde
tid upbära omordade 1,400 t:r spanmål. Statsverket borde, i
följd häraf, till nämnde Landsh. erlägga och utbetala dessa
1,400 l:r, på sätt föreskrifvet är, ända till år 1862, då beloppet
borde bestämmas lill hvad KammarColhm föreslagit,
eller 5,955 Rdr 26 sk. 8 rst. Bko,
På sätt jag nu föreslagit, är jag öfvertygad att ett Landtbruksinstitut
å Alnarp skulle kunna inrättas utan vidare statsanslag.
Afkastningen af kungsgården skulle vara tillräcklig lill så
väl det ena som det andra.
Jag. anhåller om återremiss, samt att detta mitt anförande
måtte till StatsUtsk. medfölja.
Gr. Beckfriis: Då jag icke lyckats att genom mitt skrift
liga
anförande öfvertyga Hr Montgomerie om hans misstag, då han
tror att vid Dahlby skulle finnas omvexling på jord, men icke vid
Alnarp, så får jag försöka, om jag möjligen kan hafva bättre lycka
muntligen. Vid Dahlby består cirka 500 t:hd af god enahanda
jord och de andra 500 t:I:den af fälandsmark och beteshagar, och
om också jorden är af olika beskaffenhet, så är den likväl icke
odlingsbar. Om Hr Montgomery sätter mera förtroende till de personer,
som vid remissen af propos:n ansågo Dahlby lämpligare, så
kan jag icke hindra honom dorifrån, men jag, för min del, anser
att Alnarp är lämpligare, och jag anser att de, som tillstyrkt AI-V
narp, böra hafva lika mycket vitsord, som några bönder. Man har
påstått att arealen vid Alnarp skulle vara för stor för ett Landtbruksinstitut.
Detta är icke min åsigt; ty vid Alnarp finnas 4 å
500 t:l:d god jord, samt 300 t:l:d sandjord, som bör kunna läggas
i särskild cirkulation, och på så sätt blir man icke besvärad
af en för stor areal. Hvad angår det yttrandet, att Institutet icke
borde förläggas i Skåne, utan annorstädes, så får jag erinra om
270
Den 25 April.
den stora fördel, som ett Landtbruksinstitut har af att ligga nära
en Akademi; ty kostnaden för lärare vid institutet blir derigenom
mycket mindre, då de icke behöfva bo på stället, eller aflönas för
hela året, utan de kunna på samma gång vara akademiska lärare,
och på 20 minuters tid kunna de resa från Akademien till Institutet.
Gr. Anckarsvärd har tyckts blifva förskräckt för den stora
summa, som den n. v. arrendatorn skall hafva i afträde, men Hr
Grin måtte då icke hafva observerat den uplysning jag lemnade,
att uti dessa 30,000 Rdr voro inberäknade ersättning för öfverbyggnad
i boningshusen, för mejeri och qvarn, för 70 t:rs höstutsäde,
vårfoder och utsådd klöfver, hvilket allt man får betala
likaväl 1862, som 1858. När man nu fråndrar detta, så reducera
sig de 30,000 Rdr till 6,000, hvilken summa väl ej är så synnerligen
stor, då Institutet derigenom kan komma 4 år förr i
verksamhet. Gr. Anckarsvärd har vidare fruktat, att Institutet
kunde råka ut för missväxt-år, och att det då icke skulle kunna
betala den bestämda arrende-summan. Af de 1,600 t:r, som skola
erläggas i arrende för Alnarp, skulle sjelfva Institutet endast komma
att betala 1,422, ty de 388 trina erlägges af bönder, som
hafva sina egna arrende-kontrakt. Efter gamla kartan består Alnarp
verkligen, på sätt här blifvit sagdt, af cirka 1.000 trlrd, men
efter en ny karta, som håller på att uprättas, består det af något
större areal. Då nu dessutom endast 300 t:r årligen skola erläggas
in natura, men de öfriga lösas efter de 10 sistförflutna årens
medelpris, så anser jag att man icke beböfver hysa någon fruktan
med afseende på utgörandet af arrendet, och om Staten skulle önska
borgersman för detsammas utgörande, så tror jag att sådana
kunna erhållas.
Gr. Frölich: Jag är på sätt och vis tvungen att åter be
gära
ordet efter den provocation, sorn Hr Tornerhjelm behagat göra
mig. Hr Tornerhjelm tycktes sätta i fråga, om jag icke möjligen
skulle vilja återtaga mina ord. Jag får först i allmänhet säga, att
det hade varit bättre för den sak, Hr Tornerhjelm vill genomdrifva,
om han aldrig hade yttrat sig, och hvad angår återtagandet af
mina ord, så ämnar jag alldeles icke göra det, utan jag erkänner
alt de voro sådana, som Hr Tornerhjelm uprepade dem. Jag hemställer
till hvar och en, om jag icke först kan säga, att jag icke
har något emot att ett Landtbruksinstitut inrättas i Skåne, och
sedan under fortsättningen har rätt att likafullt förklara, det jag
skulle önska att man väntade dermed tills efter 1862. Jag kan
icke finna annat, än att denna fråga är otillbörligen framskuffad i
två afseenden, nemi. så väl till föredragning inför RiksStm, som
till en onödigt hastande anläggning af Institut just i Skåne, och
om jag har sagt att det är det Skånska intresset, som gjort detta,
så har jag endast uttalat hvad jag anser hvar och en, fastän tigande,
är öfvertygad om. Jag är icke en sådan dufunge att jag
tar emot argumenter utan att kunna förstå, hvadan och hvarifrån
de komma. Om jag icke lärt något annat här på Huset, så har
jag åtminstone lärt att skilja mellan sådana argumenter,, om utgå
Den 25 April.
271
från en verklig öfvertygelse, och sådana, som framkastas af ett
parti, hvilket vill vinna en viss afsigt och vanligen icke är så
noga om hvarken ändamål eller argumenter, blott det får sin vilja
fram. Jag har verkligen sökt och letat efter någon orsak, hvarföre
denna fråga framsktlffades på detta sätt, och jag rår icke för,
om jag icke kunnat finna någon annan orsak, än det Skånska intresset,
identifieradt med den höga Landsh:ge-indelningen, den man
på detta sätt, fiffigt nog vill göra permanent för alla tider. Om jag
deri haft orätt, så tror jag att det är många med mig, som dela
samma öde. Det var likväl alldeles icke någon insinuation, minst
mot den n. v. Landsfnn; ty jag missunnar honom alls icke om K.
M. fastställer att han, så länge han innebar embetet, får 1,400
t:r spanmål i st. f. 6,000 Rdr i penningar. Jag fann ingenting
underligt i att äfven han sökte få högre lön, då lönerna höjdes
för alla andra, men jag fann det underligt att man sökte begagna
sig af detta tillfälle att ensamt dotera Landslun i Malmö, och detta
mitt yttrande kan icke röra Landsb.-ns person. När det blir fråga om
en lönereglering i enlighet med Svenska folkets begrepp om rättvisa,
så kommer man säkert att granska sådana arrangementer, som
att förvandla 6,000 Rdr till 1,400 t:r spanmål. Jag tror att ett
sådant sätt att gå tillväga visar hvad jag förut har sagt, att någon
icke nu uttalad, fastän visserligen ganska genomskinlig biafsigt är
förenad med denna fråga. Efter som jag i alla fall står beskyld för insinuationer,
så låt mig göra ännu en. Om man väntade lills 1862,
så kan det hända att n. v, Landshm sitter på en taburett i StalsRådet,
och har han redan en gång, efter hvad man påstår, blifvit
erbjuden en sådan, och det kan ju hända att den värde ledamoten,
som nu förmått mig att upträda, då i stället har lust att bli
Landsh. i Malmö Jag vill blott härigenom visa, mine Hrr, att
det är farligt att anklaga folk för insinuationer, ulan att tänka på
att de kunna tala af öfvertygelse. Hvad sjelfva saken angår, så
vädjar jag till R. o. Ad., om man icke bort vänta med denna
fråga tills vi fått veta, hvarifrån resurser skola tagas till alla de
stora företag, som skola utföras. Delta var mitt hufvudmotiv, och
jag hoppas att R. o. Ad:s rättskänsla, men icke något parti, måtte
göra sig gällande i denna sak. Jag fortfar att yrka bifall till
Eelänk.
Gr. Anckarsvärd: Ehuru min öfvertygelse icke på något
sätt blifvit rubbad af hvad här blifvit yltradt i strid med mina
åsigter i denna fråga, så äger jag likväl icke den förmätenheten
att hoppas det mina åsigter, genom ett ytterligare ingående i
sjelfva frågan, skulle kunna vinna mera afseende. Jag har endast
ansett det vara min pligt såsom representant att, då det är fråga
om en utgift af icke mindre än 200,000 Rdr, fästa upmärksamheten
på de betänkligheter, som jag ansåg dermed vara förenade.
Jag fortfar att yrka bifall till Ulsk:s Betänk., förenande mig i öfrigt
med hvad som blifvit yttrad t af Hr Montgommery, ålen om
R. o. Adis beslut skulle blifva ålerremiss, så anhåller jag att hvad
jag yttrat måtte få åtfölja till Utsi;., och att man mätte lägga
272
Den 25 April
märke till att, hvad angår den stora betänklighet, sorn jag funnit
ligga i den stora arrendesumman, så har en af Skånes största
jordägare framhållit möjligheten af att kunna erhålla borgen för
densammas utgörande, så att Staten icke äfventyrar att få ersätta
den brist, som kan upkomma genom missväxt-år eller genom andra
förhållanden.
Frih. af Ugglas: Ogerna upträder jag tvenne gånger i
samma sak, men jag har dertill blifvit tvungen, då man här velat
påstå, att det framställda förslaget skulle innefatta ett försök
att åstadkomma en löneförhöjning för Landshm i Malmöhus län.
Jag protesterar emot ett sådant påstående, som endast visar att de
talare, som yttrat denna åsigt, icke gjort sig mödan att taga reda
på förhållandena. Jag anhåller derföre att i det afseendet få meddela
några uplvsningar. Landshm i Malmöhus län åtnjuter f. n.,
i följd af K. Brefvet d. 24 Febr. 1837, en lön af 6,000 Rdr Bko,
efter följande beräkning:
Jord till residenset  44: 21. 4.
Den uti arrende-kontraktet bestämda afgiften för
arbets-skyldigheten till Alnarp, 400 t:r korn å
4 Rdr 16 sk
1,733: 16. —
Arrende-afgiften för kungsgården, 1,000 t:r ä 6 Rdr
för råg, 4 Rdr 16 sk. för korn och 2Rdrl6sk.
för hafra  . 4.222: 10. 8.
Summa Rdr 6,000: — —
Af denna lön äger Landshm rätt att upbära hälften af arrendeafgiften
in natura och andra hälften, jemte do 400 t:r, som de
arbetsskvldige hemmanen erlägga efter årets markegång. Således
in natura 500 t:r och efter årets markegång 900 t:r. Enl. det
förslag K. M. framställt, skulle Landshm i Malmöhus län fortfarande
åtnjuta samma belopp, eller 1,400 t:r, men derutaf endast
äga att upbära 300 t:r in natura, hvaremot de öfriga 1,100 t:r
skulle lösas efter de 10 sistförflutna årens medelpris. Jag hemställer
till hvar och en, synnerligen indelningshafvare, som bäst
kunna bedöma detta förhållande, om härigenom lönen för Landshm
i Malmöhus län blifvit förhöjd. Hr Stjernsvärd har visserligen sagt,
att Landshm icke är tillförsäkrad högre belopp än 6,000 Rdr Bko,
och att detta belopp nu upgått till 15 å 16,000 Rdr, men jag
får dervid anmärka, att Landshm i Malmöhus län icke är tillförsäkrad
en kontant lön af 6,000 Rdr, utan en lön utgående med
1,400 l:r spanmål och några minde förmåner, gemensamt beräk
nade
till 6,000 Rdr. Jag anser dessa uplysningar hafva varit af
högsta behof påkallade, då man här velat sammanblanda 2me olika
frågor, och då man påstått, att afsigten varit att åstadkomma en
löneförhöjning för Landshm. Hvad angår det hufvudsakligaste skäl,
som Gr. Anckarsvärd anfört mot Alnarp, nemi. att man icke borde
pålägga styrelsen för ett Landtbruksinstitut ett sådant band, som
ett årligt arrende, hvilket under alla förhållanden skulle utgå, så
ber
i) e n 15 April.
273
ber jag f§ uplvsa, att enahanda förhållande iiger rum med Landtbrukslnstitulet
i den provins llr Grin bebor, nemi. Väderbrunn.
Väderbrunn är nemi. Landshms boställe, och arrenderas af länets
Hushållningssällskap, sorn derföre erlägger omkring 200 t:r spanorål
årligen. Delta har fortgått sedan år 1841, utan att, mig veterligt,
Slaten någonsin varit tvungen alt träda emellan och ersätta
någon brist, ehuru detta Institut, som för det närvaride har
2 000 lldr årligt anslag, under de första åren icke ägde mer än
1,000 Rdr. Man ser således häraf, att det åtminstone icke är ett
nytt experiment, som man vill försöka, och när Väderbrunn har
kunnat betala sitt arrende, så lär det väl icke blifva någon svårighet
för Alnarp, med sina 800 t:l:d öppen jord i den bördigaste
delen af Skåne, då man besinnar att endast 300 t:r skola betalas
in natura, och det öfriga efter de 10 sistförflutna årens medelpris.
ålan har vidare mycket ordat om den stora kostnaden. I
det afseendet får jag fästa upmärksamheten på, att K. ål. icke fö
reslagit
någon summa, emedan K. ål. icke ansett denna fråga
ännu vara tillräckligt utredd, ulan har K. ål. öfverlemnat åt StatsUtsk.
att se till hvad som härvid kunde åtgöras. Nödvändigheten
af att framkomma med denna fråga nu, och icke dröja dermed till
år 1862, visar sig tydligt, om man betänker alt arrendet af Alnarp
uphöror sistnämnde år, och om kungsgården å nyo skal! ut
arrenderas,
förberedande åtgärder inom nämnde tid måste vidtagas.
Hr ål o n t go m m e r ie: Här har blifvit yltradt, att med den
nu föredragna K. Proposin afsågs en löneförhöjning åt Landshin i
Malmöhus län. Dermed må vara huru som helst, men säkert är
att Landshin i ålalmöhus län, om den K. Proposin bifalles, får en
löneförhöjning; ty på samma gång som han får bibehålla alla sina
öfriga löneförmåner, så får han dertill 40 ä 50 tilid af den s. k.
Alnarps skog. ålan söker visserligen nedsätta dessa så mycket
som möjligt, men de lära vara ganska god mark, och 40 å 50
tilid i närheten af ålalmö böra alltid gifva någon inkomst. Jag
har haft den olyckan att blifva särdeles missförstådd af Hr Tornerhjelm;
ty han har sagt att jag talat både lör och emot Betänk.
I mitt yttrande har jag ej velat bestrida nyttan af ett Landtbruksinstitut,
ehuru jag haft något att anmärka mot det sätt, hvarpå
man vill gå tillväga. Hr Tornerhjelm har vidare sagt, att jag ansåg
Skåne vara södra Sverige, men mitt yttrande var att Skåne
blifvit dekreleratlt för att uteslutande vara södra Sverige. Gr.
Beckfriis har sagt, att man tyckes från ledamöter i BondeSt. hafva
hemtat uplysningar om det företräde som Dahlby kunde hafva framför
Alnarp. Det behöfver man verkligen icke; ty Skånska IIushållningsFöreningen,
af hvilken jag tror att Hr Grin sjelf var medlem,
har för några år sedan föreslagit Dahlby kungsgård såsom
den lämpligaste plats för anläggandet af ett Landtbruksinstitut.
När sedan Dahlby förklarades icke duga, så hörjade man se sig
om efter ett annat ställe. Om den kalkyl Hr Grin upgjort, med
V. H. 18
274
Den 15 April.
afseende på de 30,000 Rdr Bko, vore mycket att säga, men som
jag icke längre vill uptaga tiden, så inskränker jag mig till att
anmärka, att Landsh:n i länet icke ser den saken på samma sätt
som Gr. Beckfriis; ty han säger i sitt memorial, att denna summa
skulle tjena lill ersättning för de omkostnader arrendatorn nedlagt
på egendomen och för hvilka han beräknat att på de sista åren
godtgöra sig. Saken kan ses från två sidor, men jag tror icke att
någon kalkyl är upgjord, som bevisar att en så stor summa är
behöflig. Gr. Björnstjernas yttrande, att som Skåne är ett land
med egendomliga förhållanden, så bör ett Landtbruksinstitut der
anläggas, må vara riktigt; men derom har ej nu varit fråga, emedan
från början var meningen, att ett Institut skulle anläggas i
»södra Sverige». Då man anslår stora summor, bör man också
göra sig reda för, hvartill dessa medel anslås, och hvilket sätt
som är lämpligast att komma till det mål man åsyftat.
Hr Hjerta: Ehuru prot:t förvarar de yttranden, som här
afgifvas, kan jag likväl icke undgå att anmärka det felaktiga sätt,
hvarpå Gr. Björnstjerna upfattat mitt sista anförande. Hr Gr:n har
upfattat det så, som om jag skulle hafva velat låta förstå, att jordbruket
i Sverige står på den punkt, att Staten icke hehöfver göra
något derför. Det vore ganska illa, om R. o. Ad:s ledamöter i
allmänhet upfattat mitt yttrande på samma sätt som Gr. Björnstjerna;
ty jag har då sagt motsatsen af hvad jag menade. Jag
vill nemi. minnas att jag började med att säga, att Slaten icke
kan göra för mycket för jordbrukets lyftning, och jag vill tillägga
att jag anser det Svenska jorden kan komma att bära minst 5
eller 6 gånger så mycket, som den nu gör. Det kan icke falla
mig in att säga, det någonting, som man gör för att genom undervisnings-anstalter
upnå detta resultat, är helt och hållet öfverflödigt.
Hvad jag uppehöll mig vid, var endast den relativa nyttan,
och med detta förklarande tror jag mig äfven på förhand hafva
besvarat de inkast, som af Hr Tornerhjelm blifvit gjorda. Hr Tornerhjelm
har behagat säga, att jag hållit en föreläsning för E. o.
Ad. öfver jordbruket. Det hade varit ganska förmätet gjordt af
mig, som hör till de i saken föga invigde, i synnerhet då jagser
framför mig så många utmärkta landtbrukare. Jag håller aldrig
några föreläsningar, och mitt föredrag öfver ett ämne, som här förekommer,
kan aldrig så benämnas. Afsigten med mitt yttrande
var endast att erinra om några för flertalet af R. o. Ad. redan
kända sanningar, för att dermed ådagalägga, att vissa delar af
landtbruksvetenskapen redan äro så utbredda, att det förnämligast
måste blifva fråga om det sätt, hvarpå de hastigast kunna spridas.
De betänkligheter jag hyser med afseende på de stora anslag som
äro föreslagna för anläggandet af ett Landtbruksinstitut, hafva således
icke upkommit deraf, att jag icke anser detta Institut kunna
medföra någon nytta, utan fastmer deraf att jag anser, att om delta
anslag beviljas, så kan möjligen ett hinder upstå för beviljandet af
andra anslag, hvilka genom användningssättet skulle kunna medföra
större nytta. Ett bevis på att jag icke talat i den syftning,
Den 15 April.
275
sorn Clr. Björnstjerna upfattat mitt anförande är, att om StatsUtsk.,
när det kommer till den del af statsregleringen, som rör landtbruket,
vill föreslå ett dubbelt så stort anslag, som det här ifråga
var:de, att tilldelas LandlhusbållningsSällskapen, så skall jag i
min mån verka derför; ty jag anser alt dessa Sällskaper, hvar i
sin ort, kunna använda ett sådant anslag på det nyttigaste sätt.
Om den föreslagna anläggnings-summan, jemte det årliga anslaget,
i stället användes att utvidga RättareSkolorna, så skulle man kunna
i st. f. 28 elever, aldraminst bilda 60 lärlingar, med i det närmaste
samma kunskaper som eleverna. Vid denna Riksdag synes
likväl gärdet upgifvet, och man bryr sig icke om att se på 100,000
Rdr mer eller mindre. Efter hvad jag nu sagt, af hvilket cn del
är ett uprepande af mitt förra yttrande, torde alla, utom de som
äro särskildt intresserade för att ett Institut anlägges i Skåne,
medgifva att man både bör och kan använda penningarne på ett
nyttigare sätt för samma hufvudändamål.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har begärt ordet derföre
att man antydt, att en koalition skulle förefinnas mellan Skåningarne
å ena sidan och vederbörande å den andra, för att åvägabringa
ett Instituts anläggande i Skåne, och orsaken härtill skulle
vara de fördelar, som ett sådant Institut kunde tillskynda den provinsen.
Jag ber att få tala i södra Sveriges namn; ty jag har sjelf
haft landtbruk i södra Kalmar län, och jag har mycket vistats i
Skåne, hvarifrån jag äfven hemtat många idéer till de förbättringar,
som jag lyckats införa. Öfver hufvud taget äro grunderna för
landtbruket lika i Skåne, Blekinge, Småland, Kalmar län och större
delen af Westergöthland, och således kan det, ur denna synpunkt,
vara temligen likgiltigt i hvilken af dessa provinser Institutet förlägges.
Men med afseende på lämpligheten af lokalen, så kan jag icke
neka att den ifrågavande trakten — jag säger derföre icke stället
Alnarp, ty jag känner det icke — synes mig äga företräde icke
blott derföre att, som Gr. Beckfriis nämnde, Universitetet ligger i
närheten, hvarigenom man har tillgång på lärare, utan äfven af
det skäl, att der finnes en mängd med possessionater, som egna
både sina egna krafter och sina tillgångar åt förbättrandet af jordbruket.
Det är således tacksammare att på denna ort, än på någon
annan af de upräknade, söka åstadkomma det mönster-jordbruk,
som ett Institut alltid bör förete. Initiativet till frågan har
icke kommit från enskilda personer, utan från 2:ne allmänna landtbruksmöten,
hvilka sammanstämmande förklarat, att ett Landtbruksinstitut
borde inrättas i södra Sverige. Hvad angår bästa sättet
att befrämja åkerbrukets utveckling i vårt land, så tror jag att
inrättandet af Landtbruksinstitut äger företräde framför många andra
sätt. Jag vill icke ingå i vederläggning af en talares yttrande,
att det bästa sättet vore att sprida uplysning genom premier, skrifter
och dylikt; men jag får anmärka, att på samma sätt skulle
man kunna säga, att Universitetet icke behöfves, emedan man
Jtunde inhemta de kunskaper man önskade genom böcker, tidskrif
-
376
B e n 15 April.
ter o. s. v. Men om också den theoretiska lärdomen skaile kunna
inhemtas genom böcker, så kan tillämpningen likväl icke läras på
så sätt, utan genom det lefvande ordet och genom förevisningen,
och när det är fråga om landtbruket, så måste den inhemtas på
fältet. Vidare ber jag få fästa upmärksamheten vid en, enl. min
tanke, mycket vigtig omständighet. I landet finnes en mängd med
mindre LandtbruksSkolor, egentligen afsedda att bilda lärlingar,
och jag har sjelf, under loppet af 10 år, haft en sådan Landtbruksskola.
Dervid har jag gjort den erfarenheten, att man vid sådana
lägre LandtbruksSkolor icke bör hafva herr-elever; ty då der icke
finnes tillfälle att med föreläsningar tillräckligt sysselsätta ungherrarne,
och då de icke vilja underkasta sig det tyngre arbetet, så
komma de till en viss grad att blifva sysslolösa samt utgöra deri
genom
ett mycket skadligt exempel för lärlingarne. Derföre hafva,
på sednare åren, inga elever fått antagas vid min Landtbruksskola,
om de också velat betala aldrig så mycket, ålen hvar skola väl
ynglingar af herremannaklassen lära sig jordbruk, då vi ej hafva
mer än ett Institut, som ej kan mottaga femtedelen af sökande?
Jag anser det derföre önskligt och nyttigt, och att penningar särdeles
väl användas, om ett Landtbruksinstitut anlägges i södra
Sverige, och företrädesvis i Skåne: men jag kan icke underlåta
att fästa upmärksamheten vid det höga kostnadsförslag man här
upgjort; ty man har beräknat icke mindre än 145,000 Rdr till
byggnader och 75,000 Rdr till inventarier. Då man hvarken sett
egendomen eller hört den närmare beskrifvas, så är det icke möjligt
att kunna bestämma hvad som här är för mycket, men stället
bör väl icke vara så illa bebygdt, om den n. v. arrendatorn har
skäl att göra anspråk på öfverbyggnad. Det är väl icke af särdeles
vigt att genast få granna och prydliga hus på ett sådant ställe,
utan det kan ske i tidernas längd. Man bör först upföra endast
de nödvändiga byggnaderna, och det bör kunna ske för mycket
bättre pris än bär är föreslaget, och det första man bör vid Institutet
förete, är en klok och sparsam hushållning. Dessa anmärkmr
har jag ansett mig böra göra mot förslaget; men hvad angår de
30,000 Rdr, som skulle gifvas arrendatorn i afträde, så anser jag
denna summa icke vara så särdeles stor, emedan annars 4 hela år
skulle gå förlorade, och i synnerhet då deri inberäknas ersättning
för öfverbyggnad, höstutsäde, vårfoder, grässådd m. m., hvilket allt
går till ett högt belopp på en så stor egendom. Med afseende på
de 40 t:l:d af Alnarps skog, som skulle afsättas till sommarnöje
åt n. v. Landsten, så får jag säga, att om han bebygger och ställer
i ordning denna lägenhet, så är han förtjent af att få disponera
den under sin tjenstetid. Då deremot det K. Brefvet af år
1837 icke tillförsäkrar blifvande Landsh:r att få behålla Alnarp,
så föreställer jag mig att ett lämpligt löneafdrag skall komma att
ske för åtnjutandet af dessa 40 t:l:d. Då jag på grund af de åsigter,
jag här framställt, ingalunda obetingadt kan ingå på det af
Gr. Beckfriis framställda förslag, eller instämma i Biskop Thomanders
reservation, så får jag inskränka mig till att yrka återremiss
på^Betänk.
Den 15 April.
*77
Hr Stjernsvärd: Jag beklagar att jag icke kan instämma
l den förklaring Frih. af Ugglas afgifvit öfver K. Brefvet af år
1837. Enl. Hr Frih:ns yttrande, så skulle detta Bref tillförsäkra
Landshtn i Malmöhus län ett minimum af 1,400 t:r spanmål årligen
såsom fixt arrende för Alnarp. Jag anser att Hr Frih:n häruti
begått ett fullkomligt misstag; ty K. Brefvet af år 1837 bestämde
ett visst penningebelopp, som hvarje Landsh. skulle åtnjuta,
och icke ett visst antal t:r spanmål. Något som ännu mer styrker,
att det var ett visst penningehelopp, men icke de upgifna
tuna spanmål, som tillförsäkrades Landshm, är att i samma K. Bref
står, att jemkning af löneförmånerna kan komma att ske vid den
närvar:de arrendetidens utgång eller år 1802. Jag får ånyo afstyrka
all slags löneförhöjning för Landsten i Malmöhus län, den
må ske genom hvilken förvandlingsprocess som helst.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på förvar.de Utlåt, blifvit yr
kadt
dels bifall, dels af Gr. Beckfriis, att R. o. Ad. måtte besluta,
att bifalla 1, 2 och 3 punkterna af K. M:s Nåd. Propos., ang:de
inrättande af ett Landtbruksinstitut i Skåne, men återlemna till
StatsUtsk:s förnyade behandling frågan om tiden för Institutets sättande
i verksamhet och det för ändamålet nödiga anslag, dels ock
af åtskillige talare återremiss.
De härefter först till bifall å Utsk:s Utlåt, och sedan till antagande
af det af Gr. Beckfriis framställda förslag till beslut gjorda
proposune besvarades med starka Nej, blandade med Ja; hvarpå
Hr Gr o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de emot före
var:de
Utlåt, gjorda anmärkn:r föranleda till dess återremitterande,
samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Frölich begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringspropos.:
Den som bifaller StatsUtslcs Utlåt. N:o 53, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot förenämnde Betänk, gjorda
anmärkn:r föranleda till dess återremitterande lill Utsk.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 36.
Nej — 94.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde d. 11 dennes första gången bordlagda Mern.,
Utlåt, och Betänk., nemi. från
StatsVlskoltel.
N:o 54, ang:de aflönings bestämmande för den hos RiksSlm
och Utsk:n anställda Kansli- och Vaktbetjening.
>78
Den 15 April.
N:o 55, ang:de medels anvisande för fortsättning af arbetena
§ vestra och södra stambanorna under innevar:de år.
BankoUlskollet.
N:0 29, i ani. af dels Kontorsskrifvarne H. T. Benckerts, L.
F. Hedbergs m. fl. bos Utsk. anförda besvär, och dels åtskilliga
e. o. tjenstemäns ansökan om ersättning för mistade inkomster.
Lagutskottet.
N:o 29, i ani. af väckta motioner om förändring i vissa delar
af Konkurs-lagen
Anmäldes och lades på bordet ett från Sammansatta Statssamt
Allm. Besv - o. Ekon.Utsk. inkommet Utlåt. N:o 12, i ani.
af väckta motioner derom, att Kronobrefbäringen dels måtte öfvertagas
af Postverket och bestridas på Statens bekostnad, dels verkställas
af enskilde, men koslnaden derför ersättas af Staten, efter
bestämmande af HäradsRätt och K. Bef:h:de, dels att all i mantal
satt jord måtte efter hemmantalet lika deltaga i Kronobrefbäringsskyldighetens
utgörande, dels ock slutligen, att ett förslagS-anslag
måtte anvisas och ställas till K. M:s disposition, för att användas
till bestridande af Kronobrefbäringen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. ruin
fidem protocolli
Albert Munck.
Lördagen den 18 April 1857.
Plenum kl. £ 10 f. m.
Justerades ett protts-utdrag för d. 15 dennes samt pleni-protrt
för d. 23 sistl. Mars e. m.
Uplästes ett af Gr. Wirsén, Axel Emil, inlemnadt så lydande
memorial:
Till följd af enskilda angelägenheter och updrag, hvilka taga
min tid i anspråk, får jag härmedelst afsäga mig förtroendet att
vara ledamot i Höglofl. Consl.Utsk.; anhållande jag dock vördsammast
att varda bibehållen vid min riksdagsmannarätt.
Don 18 April f. m.
279
Efter härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall anmodade Hr Gr.
o. Landtm. Hrr Elektorer att vid deras nästa sammanträde utse en
ledamot i Const.Utsk. efter Gr. Wirsén, samt derjemte, enär Hr
Rehnberg, Carl Gustaf, blifvit vald till ordinarie ledamot af Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk., der han förut varit Suppleant, utse en Suppleant
i sistnämnde Utsk. efter Hr Rehnberg.
Företog R. o. Ad. val af 6 Revisorer, för att å R. o. Ad:s
vägnar deltaga uti innevar:de års Revision af Stats-, Banko- och
Riksgälds-verkens tillstånd, styrelse och förvaltning; och hefunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm, Generalmajor, med 70 röster.
Frih. Ruuth, Gustaf Edvard, Kommendör, med 106 röster.
Frih. De Geer, Louis, President, med 71 röster.
Hr Trolle, Carl, Possessionat, med 107 röster.
Hr H ammarhjelm, Carl, Brukspatron, med 71 röster.
Hr Reutersköld, Carl, BruksPatron, med 70 röster.
Då nu Hr Gr. o. Landtm., i följd af illamående, fann sig föranlåten
att afträda, intogs ordförandeplatsen af främste närvaride
ledamoten, fullmäktigen för Grefliga ätten N:o 8, Oxenstjerna af
Korssholm, Frih Åkerhjelm, Jolian Carl; hvarefter företogs val af
6 Revisorer, för att å R. o. Ad:s vägnar deltaga uti 1858 års Revision
af Stats-, Banko- och Riksgälds-verken; och befunnos, efter
valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik, Ryttmästare, med 101 röster.
Hr Liljehöök, Erik Gustaf, ÖfversteLöjtnant, med 143 röster.
Hr Uggla, Carl Gustaf, BruksPatron, med 141 röster.
Hr MontgommerieCederhjelm, Robert, Possessionat, med 102 röster.
Hr von Ehrenheim, Pehr, Possessionat, nied 142 röster.
Hr Adlersparre, Axel, KaptenLöjtnant, med 143 röster.
Anmäldes och emottogs Hr StatsRådet m. m. Nils Fredrik
Wallenstéen, som å K. M:s höga vägnar aflemnade 13 Dess Nåd.
Propos:r till R. St:r.
Hr Frih:n o. Ordf:den tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Företogs val af 6 Revisorer, för att å R. o. Ad:s vägnar deltaga
uti 1859 års Revision af Stals-, Banko- och Riksgälds-verkens
tillstånd, styrelse och förvaltning; och befunnos vid valförrättningens
slut dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Piper, Fritz, Hofstallmästare, med 98 röster.
Gr. Hamilton, Adolf Ludvig, Possessionat, med 100 röster.
Beil 18 April e. m.
Frih. Bonde, Carl Jedvard, Öfverste Kammarjunkare, med 111 roster.
Hr Vult von Steijern, Henric Wilhelm, PremierLöjtnant, med 95 röster»
Hr Mannerskantz, Cars Axel, Kapiten, med 137 röster.
Hr Tornerhjelm, Rudolf, Ryttmästare, med 116 röster.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. i».
In fidem protoeo-lU,
Albert Muntk.
Lördagen (leii 18 April 185?»
Plenum kl. 6 e. ro.
Justerades ett prot:s-utdr. för förmiddagens plenum, samt plenrprot.
för d, 24 sisth Mars.
Frih. von Saltza, Anton Philip Carl: Då jag till
följd af en allvarlig sjuklighet nödgas i nästa månad resa utrikes,
får jag afsäga mig min plats dels såsom ledamot i Const.Ulsk. och
dels såsom Elektor, samt hoppas att R. o. Ad. skola anse denna
omständighet såsom laga skäl för afsägelsen och att jag till följd
deraf må varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
R. O. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade såväl Hrr Elektorer att utse en ledamot i Const.-  TJtsk., som Hrr Bänkman att utse en Elektor efter Frih. v. Saltza.
Föredrogos och begärdes på bordet K. Mils nedannämndedenna
dag ankomne Nåd. Proposir till R. St:r:
l:o) ang:de utbetalning af innehållen och till Statsverket indragen
aflöning för de under krigsåren 1806—1810 fångne ogift»
Officerare och Underofficerare med vederlikar;
2:o) angide sinnessjuke Löjtnanten vid Westmanlands Reg:teLaurentz
Georg Nikolaus Lindbergs upförande till pension å Allmänna
IndragningsStaten vid erhållande afsked;
3:o) om afsöndring af jord från RyttmästareBostället vid Skånska
HussarRegitet kungsgården Sandby, för att till ny kyrkogård för
Sandby församling i Westra Göinge härad af Christianstads län
användas ;
4:o) ang:de afsöndring af jord från f. d. SergeantsBostället
vid WestgöthaDahls Reg:te, Lerdals stom, för utvidgande af Lerdals
församlings kyrkogård i Elfsborgs län;
Den 18 April e. m.
5S1
Ö:o) angide upförandet af en hufvudsakligen för Postverket
afsedd byggnad å K. M:ts och Kronans intill Kongl. Operahuset i
Stockholm gränsande tomt;
6:0) angide inlösen till Kronan af LandshigeResidenshuset i
Hernösand och upbyggande af LandstatsEmbetshus derstädes;
7:o) angide upförande af en ny byggnad för RiksArkivet;
8:0) angide erforderligt anslag för tillbyggande af WetenskapsAkademiens
hus;
9:o) om beviljande af ytterligare anslag för upförande af nybyggnad
vid Allmänna Institutet för döfstumma och blinda;
10:o) angide uplåtelse till Upsala läns Hushållningssällskap
af en Kronan tillhörig, vid Upsala stad belägen jordrymd;
11 :o) i fråga om anslående af f. d. ProfossRostället vid Westgöthe
Regitet Backabo Nio 5 Thorbjörnsgården, till boställe åt en
särskild Länsman i vestra distriktet af Gudhems härad och Skaraborgs
Riri;
I2:oJ om beviljande af anslag och lån för lomtreglering iden
afbrända delen af staden Ekesjö, äfvensom af ett byggnadslån åt
nämnde stad; samt
13:o) angide förändring af porto-bestämmelserne för inrikes
brefvexlingen.
Anmäldes och lades på bordet Const.Utskis Mern. Nio 9, i ani.
af två Stånds återremiss å Mern. Nio 8, innehållande Grundlagsändringsförslag
röride RiksStyrelsens förande i vissa fall m. m.
Gr. Frölich, David, anförde skriftligen!
Ehuru det redan vid 1854 års Riksdag fattade beslut röride
Jernvägars anläggande, att stambanorna skola anläggas och utföras
genom Statens omedelbara försorg och med allmänna medel, onekligen
är väl grundadt, synes likväl anledn. vara för handen ej
mindre af de stridiga anspråk röride vestra stambanans förläggning
norr eller söder om Mälaren (hvilka ännu icke synas å någondera
sidan ha förlorat i styrka) än i allmänhet af omtanka för de
följder som kunna förutses, när samtliga banorna blifvit till deras
rigtning bestämda, att några omständigheter af de båda statsmakterna
nu på förhand reglerades, hvarom fråga icke hittills ens
upstått. Jag menar röride lämpligheten och möjligheten att till
någon vedergällning eller afgift och således äfven minskning i anläggningskostnaden,
hvilken eljest genom expropriationer icke obetydligt
ökas, kunna på ett eller annat sätt binda de lokala intressen
som genom stambanans sträckning obestridligen komma att åtnjuta
stora fördelar framför alla andra i Riket, då genom de kostnader
som af allmänna medel göras, värdet åfjord intill Jernvägen
sannolikt mer än fördubblas och de för nya städer och anläggningar
tjenliga lägenheter — måhända hittills värdelösa — komma
att vid försäljning tillskynda sina ägare stora kapitaltillgångar,
utom den större fördel för produkters afsättning som ligger uti
lättare kommunikation med större marknaden.
282
Den 18 April e. m.
Nogsamt inser jag, att om än rättvisan i åsigten svårligen
kan bestridas, densamma såsom grundsats visst icke hvarken kan
eller bör ifrågasättas i sin stränghet eller der mängden och obetydligheten
äfvensom praktiska svårigheten att utreda qvotienten af
en hvars vinstbelopp vore oöfvervinnerlig. Och jag erkänner tillika,
att en sådan åsigt, så vidt jag vet, aldrig förr varit ifrågasatt,
icke ens då sträckningen för Götha kanal bestämdes; men sådant
bevisar icke hvarken att den ju icke möjligtvis skulle till någon
mån kunna tillämpas, ej heller att det är skäl alldeles förbigå all
undersökning om sådan möjlighet. Då man kan vara viss uppå,
att en känsla af afund, om icke af liden orättvisa (vare sig med
eller utan grund) skall spörjas, när beslutet i fråga om rivalitet
af så stort omfång blir oåterkalleligen fattadt, så torde det vara
så godt att E. St:r för sin del ådagalagt på förhand, att de velat
göra hvad de rimligen kunnat, äfven om detta endast bestod i
frågans uptagande till öfverläggning.
Det är i sådan öfvertygelse jag med stöd af 56 §:n Riksd:sOrdnrn
tager mig friheten väcka motion och vördsamt hemställa
följande satser, dem man skulle kunna anse såsom hufvuddragen i
en för ändamålet utfärdad särskild Stadga:
1:o) Att ägares rättighet till ersättning för mistad jord, bus
eller inrättningar i och för Jernvägs-anläggning, sådan den genom
gällande expropriations-lag är bestämd, förklarades i allmänhet upböra,
samt endast kunde äga rum för vissa ömmande fall, då ersättningen
likväl för sådan mistning eller uplåtande af äganderätt
till Jernväg hädanefter skulle åläggas ägarne till angränsande distrikt,
att gälla under vilkor och sätt som bär nedan beskrifves.
2:o) Att så ofta, i följd af Jernvägens sträckning, ägare till
angränsande jord, deraf afsöndra mer eller mindre för att användas
till annat ändamål än vanlig odling i och för åkerbruk och dertill
nödiga åbyggnader, skall en viss procent (icke öfver 20) af
salusumman tillfalla distriktets kassa. Samma lag vare då inom
stad eller derintill stadsjord eller tomter, som förut varit obegagnade,
ansågos hafva fått ett nytt värde.
3:o) Att i och för anläggning af ny stad, köping, fabrik
eller annan inrättning, hvartill Jernvägens sträckning föranledt,
det skall åligga jordägare laga lösen, enär anspråk derom vid laga
domstol blifvit väckte, och anläggaren utbetalar den summa som i
ersättning varder fastställd.
I hvarje fall tillkommer distriktkassan sådan procent af lösesumman,
som nyss ofvan vid frivillig afsöndring af jord omnämndes.
Dock vare jordägare alltid berättigad, om han så yrkar, att
deltaga med anläggaren till hälften eller annan mindre del i
företaget.
4:o) Såsom särskilt distrikt, efter förrättad undersökning af
förste landtmätare i länet och sedan vederbörande blifvit hörde,
bestän mer K. Befb:de en efter Jernvägens sträckning passande
längd å ömse sidor på ett afstånd derifrån omkring 2:ne mil, då
distriktets afskärnings-linier, såväl tvärsöfver Jernvägen som utmed
densamma, göras så raka som hemmanens rålinier och lokalen i
Den 18 April e. m.
283
öfrigt medgifva. — Stad, genom eller intill hvilken Jernväg löper,
anses alltid såsom ett särskilt distrikt, med en omkrets af en mil
åt alla sidor.
5:o) All pröfning af ersättning eller lösen samt bidrag till
distriktets allmänna kassa, tillkommer sådan jury eller länsnämnd,
hvarom särskilt stadgande utfärdadt varder genom allmän kommunallag.
Bestämme ock denna nämnd (som vare skyldig infinna sig
på stället, och vid den laga syn, hvartill domstol på endera partens
begäran lemnar bifall) om tiden för ersättningens
och undfående i enlighet med förekomne skäl.
Öfver det beslut, som af domstolen i enlighet med nämndens
utlåtande kan fattas, kan icke besvär eller vad ske, utan vare samma
till verkställighet laga kraft vunnet.
6:0) Inom hvarje distrikt väljes, i mån af taxeringsbeloppet
för egendom, 2:ne gode män, hvilka, jemte länsnämnden, (ifall
den tillkallas och vederbörande icke annorlunda kunna åsämjas)
äga afgöranderätt om tvistiga frågor rÖr:de användande af distriktkassans
tillgångar, som under kommunalstyrelse förvaltas, och efter
befogenhet på annat sätt än här ofvan sagt är, t. ex. genom frivilliga
gåfvor insamlas, såväl i och för ersättningar som öfriga åtgärder
att göra jernvägssträckningen för orten gagnelig, och dervid
äfven torde komma i beräkning formerande af bolag för bibanor,
m. m.
Enhvar torde finna, att denna motion icke har den ringaste
syftning att förhindra skyndsam pröfning af hufvudfrågan om anläggning,
som snart torde företagas. Om R. o. Ad. finner skäl
vara, att den först remitteras till StatsUtsk , hvarom jag vördsammast
anhåller, så kan den sedermera — ifall idéen anses så förtjena
— jemväl blifva behandlad af Lag- och Ekon.-Utsk. i förening.
Denna motion begärdes på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkänna ga f, att Talmännen, vid i går
hållet sammanträde, öfverenskommit att till RiksStm hemställa, att
val af Elektorer för utseende af komiterade för tryckfrihetens vård
måtte få företagas Onsdagen d. 29 dennes, samt hemställde derjemte
om R. o. Ad. dertill behagade lemna sitt bifall.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf jemväl, til! underrättelse för
Hrr Utsk:sOrdf:de, att vid samma tillfälle blifvit öfverenkommet,
att, i anseende till de få mål, som hvilade på RiksSt:ns bord,
icke något plenum i något af RiksSl:n komme att äga rum nästa
Onsdagsförmiddag, så att då blefve tillfälle för Utsk:n att sammanträda.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 11 och 15 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 54, ang:de aflöningens bestämmande för
den hos RiksSttn och Utsk:n anställda kansli- och vaktbetjening.
Den 18 April e. m.
Ånyo föredrogs StatsUtsIcs d. 11 och 15 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 55, ang:de medels anvisande för fortsättning af
arbetena å vestra och södra stambanorna under innev:de år.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: I afseende på de af
StatsUtsk. i detta Betänk, föreslagna utgifter förekommer för mig
en betänklighet, som jag icke kan undertrycka. Utsk. säger, det
Utsk. nu endast anser sig »behöfva uplysa, att, efter hvad Utsk.
inhämtat, ltiksg:sKont., utan hinder för verkställigheten af dedetta
verk förut ålagda utgifter, bör kunna tillhandahålla den under
årets första hälft till utbetalning förfallande summa.» Härom lärer
således icke kunna upstå någon discussion, då redan genom ett
R. St:rs föregide beslut sjelfva utgiften är oundgängligen af behofvet
påkallad. Deremot förekommer det mig oförenligt med representationens
kall och åliggande, att besluta en utgift, utan
att veta hvar medlen skola tagas eller hvar do skola anvisas. På
grund häraf kan jag icke annat än tillstyrka bifall till hvad Utsk.
i afseende å utbetalningen under Maj månad af 1.350,000 Rdr
föreslagit, emedan till denna utgift tillgång finnes; men då jag
icke i förlitande på det Utlåt., Utsk. framdeles i fråga om beredande
af tillgångar för de till Jernvägsbyegnaderna erforderliga
utbetalningars bestridande, ämnar afgifva, kan veta, huruvida detta
Utlåt, må kunna obetingadt antagas, synnerligast som det torde
vara skäl att förmoda att olika åsigter i detta hänseende skola
göra sig gällande, anhåller jag att Utsk:s Betänk, i öfriga delar
måtte återremitteras, på det att R. St:r må kunna afvakta afgifvandet
af nyssnämnde Utlåt. Då det icke lärer kunna bestridas,
att det är öfverensstämmande med hvarje sund husbålln ings-princip;
att icke anvisa medel för en utgift innan man vet hvar dessa
medel skola tagas, tror jag att denna regel jemväl bör af R. St:r
oafvisiigen följas.
Hr Gripenstedt, J o h. Aug.: StatsUtsk. har med bifall
till K. M:ts Nåd. Propos. tillstyrkt, att en summa af 3,870,000
Rdr må beviljas till fortsättande af Jernvägsbyggnaderna under
innevide år. I detta afseende bar jag naturligtvis ingen anmärkn.
att göra; men Utsk. har vid slutet af sitt Utlåt, till R. St:rs kännedom
meddelat en upgift, som föranleder mig alt för några ögonblick
taga R. o. Ad:s upmärksamhet i anspråk. Utsk. yttrar nemi.,
att det inhämtat, »att RiksgisKont., utan hinder för verkställigheten
af de detta Verk förut ålagda utgifter, bör kunna tillhandahålla
den under årets första hälft till utbetalning förfallande summan»,
upgående till ett belopp af 1,350,000 Rdr Rmt. Om jag
icke är alltför illa underrättad, torde det ej vara utan svårighet
för Riksg:sKont., att, såvida icke några särskilda åtgärder fördetta
ändamål vidtagas, infria det löfte, som StatsUtsk. här på Kont:s
vägnar afgifvit; men äfven om en sådan utbetalning skulle kunna
låta sig göra, känner jag med full visshet att för verkställighet
deraf såsom tillgång tagits i beräkning de medel, hvilka, enl. K.
Brefvet d. 29 Juli sisth år, blifvit från StatsKont. till RiksgisKont.
Don 18 April #. rs.
>85
öfverlemnade. Då emellertid dessa medel, enl. hvad K. M:ts Propos.
om Statsverkets tillstånd och behof innehåller, äro afsedda
såsom tillgång för den extra statsregleringen, och då densamma,
enl. min åsigt, icke utan ett anmärkningsvärd! åsidosättande af
det nyssnämnda K. Brefvet» innehåll kunnat dragas från sin bestämmelse,
att under tiden komma den allmänna rörelsen lill godo,
anser jag mig icke kunna underlåta, att på hela denna vigtiga angelägenhet
fästa StatsUtsk:s och R St:rs upmärksamhet.
Sedan K. ÄI:t i berörde Bref först yttrat åtskilligt om den
minskade tillgången på rörelsemedel, och om sin önskan att söka
så vidt möjligt afhjelpa olägenheterna häraf, gifver K. M. Fullmäktige
tillkänna, att StatsKont. erhållit befallning »att i den mån
samma Embetsverk efter sorgfällig pröfning finnér Wåra och Kronans
dit influtne, och före slutet af detta år inflytande medel vara
för det närmast förestående statsbehofvet umbärliga, öfverlemna desamma
i egenskap af förskott på blifvande liqvider mellan StatsKont.
och R. Stms Riksg:sKont., till Eder, på det J mågen komma
i tillfälle, att, i enlighet med de för Riksg:sKont:s förvaltning gifna
föreskrifter, göra ifrågavarande medel fruktbärande och för den
allmänna rörelsen tillgängliga, intilldess de, såsom varande en
tillgång, öfver hvars användande Rikets näst sammanträdande Ständer
äga att förfoga, enl. de beslut som härom kunna komma all
fallas, blifva för Statens utgifter erforderliga och fördenskull måste
ånyo indragas,» Jag anser detta Bref vara så tydligt, som det
gerna kan vara; åtminstone tilltror jag mig icke att skrifva något
tydligare. Meningen är ju uppenbarligen, att i st. f. att afvakta
den tid, då riksboksslutet upgöres, och då, enl. gällande föreskrifter,
de öfverskott, som visa sig upkomma, böra till Riksg:sKont.
aflemnas, skulle de medel, som Statsverket utan skada kunde undvara,
genast utlemnas till allmänna rörelsen, hvilken deraf var i
behof, och hvarigenom Riksg:sKont. komme i åtnjutande af en räntevinst,
upgående under den tid af ett år, som medlen förr än de
behöft, blifvit utlemnade, till omkring 175,000 R:dr; — alltutan
att de förlorade sin egenskap att vara en tillgång för nästa statsreglering.
Huru har emellertid denna temligen enkla angelägenhet utvecklat
sig? Jo, på följande sätt: 1 början af Aug. månad aflemnades
till RiksgisKont. 2 millioner Kdr Bko, hvilka också ganska
riktigt kommo allmänheten tillhanda i utbyte mot Hypotheksföreningarnes
obligationer. Under Okt., Nov. och Dec. månader
mottog Riksg:sKont. ytterligare en och en half million fiån StatsKont.
, men dessa utlemnades icke, oaktadt mångfaldiga ansökningar
gjordes, dels om köp, dels om belåning af obligationer; och d. 29
Jan. innev:de år beslöto Fullmäktige att åter indraga äfven det,
som blifvit utlemnadt, och upsade till följd deraf till betalning
alla de obligationer som Kont. ägde, till ett sammanlagdt belopp
af 3,123,553 Rdr 32 sk. Detta är det faktiska af saken, och jag
föreställer mig att betraktelserna öfver ett dylikt förfarande temligen
lätt göra sig sjelfva. De ändamål, som i det K. Brefvet
blifvit upgifne, och de vilkor, hvarunder medlen blifvit öfverlem
-
28(5
Den 18 April e, m.
nade, hafva på ett i många afseenden betänkligt sätt blifvit åsidosatta.
Enl. min åsigt hade det dock varit Riksg:sKont:s oförtydbara
skyldighet, antingen att, ifall vid medlens aflemnande varit
fästade sådana vilkor, som RiksgisKont. ansåge sig icke kunna
eller böra upfylla, vägra medlens muttagande på dessa vilkor, eller
också, om medlen mottogos (hvilket Riksg.sKont. visserligen med
stort nöje gjorde), ställa sig vilkoren till efterrättelse. Så måste
regeringsmakten handla i fråga om de anslag och medel, som af
R. St:r till dess förfogande anvisas, och det torde icke vara för
mycket begärdt, om man fordrar att äfven Riksg:sKont. ställer sig
samma regel till efterrättelse.
Såsom skäl för åtgärden att icke utlemna den omtalade
millionen, finner man visserligen af Fullmäktiges prot:r anfördt,
att i sådant fall skulle Riksg:sKont. varit nödsakadt att upsäga
andra obligationer till ett belopp af 1,216,250 Rdr, som RiksgisKont.
ägde, och alt till undvikande häraf hvarken utlåning eller
upsägning skedde; men om också detta resonnement till en viss
grad kan gillas, så synes det likväl tydligt af samma prot:r, att
majoriteten af Fullmäktige ansåg sig oförhindrad att alldeles lemna
K. Mits föreskrifter å sido. Det förekommer nemi. bland annat i
detta prot. följande anmärkningsvärda uttryck: »Derest dess (K.
Brefvets d. 29 Juli) ordalydelse borde vid medlens användande
tjena Hrr Fullmäktige lill ovilkorlig efterföljd», måste dock Fullmäktige
vara oförhindrade, att, i st. f. att upsäga förenämnde
1,216,250 R:dr etc., substituera dem och icke utlemna den under
Okt., Nov. och Dec. månader till RiksgisKont. från StatsKont.
öfverlemnade 1^ millionen.
Meningen, att Fullmäktige, utan afseende å bestämmelserne
i det K. Brefvet, ägde att efter sitt fria behag förfoga öfver medlen,
är härigenom klar, och denna mening fick äfven snart sin
praktiska tillämpning, då alla Hypotheks-obligationerna d. 29 Jan.
på en gång upsades. För att nu finna en plausibel anledn. till
detta, för den allmänna rörelsen så högst betänkliga steg, eller
åtminstone för att göra detsamma mindre bjert stridande mot det
K. Brefvets innehåll, hafva Fullmäktige tillåtit sig, dels i sina
prottr, dels i en skrifvelse till StatsUtsk., att vid anförandet af
berörde Bref göra en ganska väsendtlig uteslutning, som vanställer
dess mening och hvaremot jag icke kan underlåta att göra en
allvarlig erinran. Fullmäktige hafva nemi. sagt, att de beslöto
upsägning af medlen, hvilka, enl. K. Mits bref, borde vara för
allmänna rörelsen tillgängliga, »intill dess de för Statens utgifter
erfordrades och fördenskull måste ånyo indragas.» Jag ber att få
fästa R. o. Adis upmärksamhet derpå, att härvid följande mening,
som just är den afgörande, är utesluten, nemi. att medlen skulle
vara för allmänheten tillgängliga »intill dess de, enl. de beslut
som härom kunna komma att fattas», blifva för RiksStatens utgifter
erforderliga, och det förutsättes således, enl. det K. Brefvets
verkliga lydelse, och så framt detsamma skall respekteras, att innan
RiksgisKont. ägde att disponera medlen, skulle R. Stir förut härom
Den 18 April e. m.
287
hafva fattat beslut, hvilket emellertid hvarken d. 29 Jan. var eller
ännu i detta ögonblick är förhållandet.
Fullmäktige i Riksg:sKont. indrogo sålunda desse medel på
det de, såsom det heter, skulle vara för R. St:r tillgängliga; men
jag tillåter mig att kalla detta en förevändning, emedan det fall,
som i K. M:ts Bref förutsäfles, då ännu icke inträffat. Tydligen
uppenbarar sig verkliga förhållandet vara, att medlen voro för
Kont. hehöflige icke för sådane förväntade invisningar af R. St:r,
hvarom dessa allena äga rättighet alt lemna föreskrifter och om
hvilka utgifters bestridande, antingen af samlade öfverskott eller
på annat sätt, först skulle fatta beslut, utan för att ombesörja de
utgifter som ålågo Kont. och för hvilka Fullmäktige blefvo allt
mer och mer bekymrade.
Och hvarför skedde allt detta? Uppenbarligen derföre att
Hrr Fullmäktige under en lång föreg:de tid försummat, att, såsom
R. St:r föreskrifvit, genom uptagande af lån anskaffa penningar
till jernvägs-arbetenas bedrifvande, utan i stället alltjemt verkställt
dessa stora utbetalningar (f. n. upgående till mera än 6 millioner
Rdr Bko) ur I(onl:s allmänna kassa, hvaraf den naturliga följden
måste blifva, att Kont. slutligen skulle råka i förlägenhet: och då
detta ganska riktigt inträffade, har Kont. icke funnit någon annan
utväg att hjelpa sig derutur, än att i strid med K. M:ts afsigter och
anordningar och på allmänna rörelsens bekostnad, som deraf svårt
oroats, på eget bevåg disponera det förskott som blifvit åt Eiksg:sKont.
anförtrodt, men som enl. statsreglerings-propos:n är för andra
ändamål påräknadt.
Jag vill hoppas, att af det uplästa K. Brefvet det må vara
tydligt, att K. M:ts syftemål med aflemnandet af ifrågav:de medel
icke var att bringa Riksg:sKont. ur nyssnämnde sjelfförvållade förlägenhet,
utan endast att under en bekymmersam tidpunkt komma
den allmänna rörelsen tili hjelp. Det är nu denna, som i sista
hand, om jag så får uttrycka mig, fått sitta emellan till följd af
den utväg, som Riksg:sKont:s Fullmäktige på eget bevåg trott sig
kunna vidtaga.
Regeringen blandar sig ingalunda i Riksg:sKont:s förvaltning
och gör inga anmärkn:r öfver det sätt hvarpå Fullmäktige sköta
Kont:s angelägenheter, ty sådant tillkommer icke denna statsmakt;
men jag tror dock icke att man kan förneka, utan att man tvärtom
bör medgifva, att Regeringen har ej blott rätt utan pligt att
inom de gränser, der den behörigen kan lemna föreskrifter, äfven
fordra att dessa skola respekteras.
Såsom enskild riksdagsman, måste det deremot vara min rättighet,
att söka bilda mig ett omdöme om bela behandlingen af
denna vigtiga financiella angelägenhet, och det må då ursäktas mig,
om jag i detta afseende icke kan finna skäl till någon synnerlig
beundran öfver Fullmäktiges åtgärder.
På den punkt frågan nu emellertid kommit, är det klart att
sedan ifrågav:de medel en gång blifvit upsagde och följaktligen
komma att till Riksg:sKont. ingå, vore det i praktiskt afseende
ett fel, ja, nära nog en orimlighet att icke använda dem till de
2*8
Den 18 April e. ra.
behof som nu finnas och för hvilkas fyllande andra tillgångar saknas.
Min mening är således icke att bestrida, det de medel, sorn
genom de upsagde obligationerna komma att inflyta, må användas
till att förskottsvis bestrida de utbetalningar, som i och för Jernvägsbyggnadernas
fortsättande äro af nöden; men hvad jag roed
denna framställning åsyftat har varit att fästa SlatsUtsk:s och 11.
Stms upmärksamhet på den omständigheten, att dessa medel icke
måtte förlora sin natur, att vara en tillgång för sådana behof
hvaröfver R. Sl:r f. n. äga att besluta, och som äro i den s. k.
extra statsregleringen uptagna. I detta afseende ber jag att få
åberopa det prot., som medföljde K. Mits Propos. angide Statsverkets
tillstånd och behof, der DepartitsChefen upgifvit, att bland de
tillgångar som för åren 1855, 1856 och 1857 ansågs inflyta,
äfven blifvit beräknadt ett öfverskott för år 1855, upgående till
ett belopp af omkring 2,700,000 Rdr Rmt, hvaraf syntes att detta
öfverskott på långt när icke utgjorde hela den summa, hvarom nu
är fråga, utan att i densamma äfven inginge öfverskotlsmedel för
1856. Till följd af allt detta, är inin vördsamma hemställan den,
att om också de medel, hvilka sålunda förskottsvis blifvit till
Riksg :sKont. aflemnade, komma att såsom behöflige för tillfället användas
till jernvägs-arbetonas bedrifvande under innevide år, desamma
likväl framdeles måtte blifva af Jernvägsfonden ersatta, så
att Statsverkets för andra ändamål påräknade tillgångar icke härigenom
må förminskas.
Ur Bildt, Didrik Gillis: Då 11. St:r vid sednaste Riks
dagen
beslöto att för Statens räkning låta utföra Jernvägs-stambanor,
utgick detta beslut ifrån den grundsats, att de medel, som för
nämnde banors utförande erfordrades, skulle genom lån emot fonderade
statsobligationer anskaffas, hvarjemte II. St:r tillika uttalade
den åsigten, att då den största och egentligaste nyttan af dessa
dyrbara kommunikationsmedel komme efterverlden till godo, borde
också de erforderliga kostnaderna derför fördelas på flere generationer.
Vid innevide Riksdag har icke varit fråga om att förändra
eller frångå denna åsigt, utan man har allt hitintills ansett, att
alla för Jernvägsstambanornas byggande erforderliga medel böra
genom lån anskaffas. På det likväl Fullmäktige i RiksgisKont.
icke skulle blifva tvungna att under ofördelaktiga konjunkturer
uptaga dessa lån och sålunda förorsaka Staten drygare utgifter än
den i motsatt fall behöfde vidkännas, infördes också i förutnämnde
af R. St:r fattade beslut det tillägg, att uplåningen skulle äga rum
för behofvet utöfver de disponibla lillgångarne. Om man nu jemför
dessa ord: »utöfver de disponibla tillgångarne», med sjelfva
den kalkyl som låg till grund för statsregleringen, så finner man,
att do beräknade tillgångarne voro till fullo använda, och att R.
St:r till följd deraf funno sig föranlåtne att medelst en särskild
bevillningssumma fylla de behof som återstodo sedan alla tillgångar
blifvit tagna i anspråk. Häraf är klart, att några andra då
beräkneliga disponibla tillgångar icke funnos, än sådana, som kunde
upstå genom möjliga öfverskott; men att dylika Öfverskott skulls
upstå,
Den 18 April e. in.
289
upstS, hade man så mycket mindre anledn. att förmoda, som Ständerna
vid samma Riksdag vidtogo ganska stora förändringar i tulllagstiftningen,
hvilka många förutspådde skulle medföra en betydlig
förminskning i statsinkomsterna. Trots dessa spådomar upstodo
dock ansenliga öfverskott på de beräknade tillgångarna, och Riksg:slvont.
fann sig sålunda i besittning af tillgångar utöfver hvad som
var att förmoda. Dessa medel hafva också af Fullmäktige i RiksgtsKont.
blifvit använde, men på det sätt, att de utbetalas i och för
de hitintills påbörjade Jernvägsbyggnadernes fortsättande. Om också
Fullmäktige icke kunna klandras för dessa åtgärder, ligger dock i
orden: »utöfver de disponibla tillgångarne», jemförda med sjelfva
statsregleringen, den tanke ganska klart anvisad, att Fullmäktige
skulle äga att använda de disponibla tillgångarne för Jernvägsbyggnaderna
blott intilldess en fördelaktig konjunktur för låns
uptagande inträffade. Ty grundtanken i R. Stms beslut var alltid
den, att Jernvägarne skulle utföras genom i låneväg anskaffade
penningar. Om man nu ihågkommer delta och tillika fäster sig
vid den satsen, att ingenting härutinnan är. förändradt vid denna
Riksdag, utan att saken befinner sig på samma ståndpunkt som
förut, så torde det vara gifvet, att de penningar som skola användas
till Jernvägarnes fortsatta byggande, skola anskaffas medelst
lån. StntsLJtsk. har också uti Utlåt N:o 17 föreslagit och R. St:r
hafva äfven bifallit, att en summa af 500,000 Rdr må ställas till
K. M:ts disposition till fördelning emelian och fortsättning af arbetena
på södra och vestra stambanorna, i afräkning på de anslag,
som vid innev:de Riksdag för ändamålet kunna varda anvisade.
Nu har StatsUtsk. jemväl, i förev:de Utlåt, hemställt, att i ytterligare
afräkning på dessa anslag, en summa af 3,870,000 Rdr
måtte under loppet af detta år få för Jernvägarne utbetalas. Det
åligger StatsUtsk. att, under förutsättning att medlen skola uplånas,
tillse det Fullmäktige i Riksg:sKont. icke komma i någon förlägenhet
med afseende å den närmaste tidpunkten för medlens anskaffande,
synnerligast då man vet att penningar f. n. äro dvra.
I detta fall kan jag uplysa, att
afgifvit, Kont. d. 1 April i kassan ägde emellan 3 och 400,000
Rdr, och då hade likväl Kont., utom de förut påräkneliga utgifterna,
utbetalt de förenämnde 500.000 Rdr som R. St:r redan
anvisat till utgående i och för arbetena på södra och vestra stambanorna.
Riksg:sKont. har således mycket lågt beräknat sina tillgångar;
men det oaktadt och om man också icke tager i beräkning,
att det d. 1 April finnes ett plus i kassan af emellan 3
och 400,000 Rdr utöfver hvad som varit beräknadt, kan likväl
Riksg:sKont. göra face mot den utgift af 900,000 Rdr, som Utsk.
föreslagit till utgifvande efter Maj månads ingång, derigenom att
i denna månad inflyta 899,000 Rdr för upsagda obligationer.
Det är således icke något tvång för Fullmäktige att nu genast
uplåna penningar.
Huruvida åter Riksg:sKont. kan efter Juli månads ingång betala
de föreslagna 1,500,000 Rdr, är icke möjligt att nu kunna
beräkna, så framt man, på sätt K. M. förutsatt och R. St:r äfven
V. II. 19
290
Den 18 April e. m.
förutsätta, vill, att RiksgisKont. vid denna Riksdag skall kunna
fylla åtskilliga andra vigtiga statsbehof, och icke allt till ba ka sä 11 as
för Jernvägarne. Ty skulle man till bestridande af kostnaderna
för dessa jernvägar använda de disponibla tillgångarne, så blefve
följden den, att någon extra statsreglering icke kunde upgöras,
emedan Jernvägarne hade upslukat alla do exlra-ordinarie inkomsterna.
Då emellertid della är stridande mot den grundsats som
R. St:r uttalat vid förra Riksdagen, och hvilken ännu är orubbad,
torde det icke vara att förutsätta, att någon ändring deruti nu
skall äga rum; och dock tror jag att icke någon enda röst numera
skall höja sig emot Jernvägars byggande i vårt land. Jag
anhåller likväl att få nämna, att det finnes åtskilliga sätt att
äfven i Juli månad parera ett olyckligt tidsmoment i afseende å
låns uptagande. Man vet t. ex. alt det kreditiv RiksgisKont, har
på Banken d. 1 Juli skall betalas; vill man nu framflytta tiden
för denna utbetalning, så finnes ingenting som hindrar en sådan
åtgärd. Vill man deremot icke göra det, så har man en annan utväg,
nomi. att RiksgisKont. kan lemna sina obligationer till Banken.
Men delta anser jag vara nödfalls-utvägar som till och med torde
vara ganska farliga, och jag har endast omnämnt dem, emedan de
under diseussionen öfver frågan inom Utsk. blefvo framkastade.
En annan vida enklare och naturligare utväg anser jag vara,
att då StatsUtsk. i nästa vecka till behandling företagar K. Mits
Propos. om Jernvägars byggande under nästa statsreglerings-period,
och det således ör att förmoda alt R. St:r åtminstone inom en
månad komma att fatta sitt beslut i denna fråga, torde tillräcklig
tid finnas för RiksgisKont. att anskaffa de medel, som erfordras
för Jernvägarnes utförande; och då inträffar ju det förhållande,
att då dessa summor endast äro anvisade i afräkning på de medel,
som komma att för Jernvägarne i sin helhet eller delvis anslås,
återfår Regeringen så väl dessa summor som dem, hvilka redan
blifvit använda till Jernvägarne, sfi att alltsammans blir disponibelt
för bestridande af de utgifter som tillhöra den extra statsregleringen,
hvarjemte Jernvägarne komma att, på sätt R. St:r
förut beslutat, utföras medelst uplånade penningar.
Frih. Tersmeden, -Wilh. Fredr.: Gr. Anckarsvärd har
klandrat StatsUtsk. derföre, att det tillstyrkt anslag för Jernvägarne,
utan att på samma gång anvisa medel till bestridande af
dessa utgifter. StatsUtsk. har dock upgifvit, att RiksgisKont. bör
kunna tillhandahålla den under årets första hälft till utbetalning
förfallande summa, och på samma grund har Hr Grin yrkat bifall
på Utsk:s hemställan i denna del, men deremot ålerremiss på
hvad Utsk. föreslagit j afseende på de öfriga utgiftssummorna.
Hvad nu först beträffar sjelfva frågan i sin helhet, eller om
Jernvägsbyggnaderna under innev:de år, d. v. s. fortsättningen af
de banor, som redan äro började, så Jorde det för enhvar vara
uppenbart, att det är af stor vigt för den som skall utföra dessa
arbeten, att han i någorlunda god tid på äret vet, hvad medel han
för detta ändamål har att disponera, på det han må kunna anordna
Den 18 April e. m.
291
arbelets verkställande. R. Sf:r hafva redan i början af Januari
månad bifallit ett anslag af 500,000 Rdr, för att ställas till K.
SUls disposition i och för fortsättningen under vintern af de förberedande
arbetena å vestra och södra stambanorna. Nu är emellertid
den tidpunkt inne, då arbetena ovilkorligen skola ordnas,
och för att kunna med noggrann hushållning och efter en fullständig
plan, verkställa dessa arheten under loppet af den återstående
delen utaf äret, är det nödvändigt att arbetschefen vet
hvad han har att påräkna. På denna grund har Utsk. ansett sig
böra tillstyrka bifall lill hvad K. SI. uti ifrågav:de hänseende föreslagit,
och Utsk. har således, äfven med den öfvertygelse, att f. n.
inom den upgifna tiden nödiga tillgångar icke i Riksg:sKont.
finnas, dock tillstyrkt U. St:r att godkänna de behöfliga utgifterna.
Hvad åter anvisandet af medlen beträffar, så har redan Hr
Bildt erinrat om, alt 11. St:r vid sisla Riksdagen bestämde det
sätt, hvarpå Riksg:sKont. skulle anskaffa dessa medel. Att RiksgtsKont:s
Fullmäktige dervid gått till väga på ett sätt, som jag för
min del icke kan gilla, måste jag upnktigt erkänna, och samma
åsigt har också blifvit uttryckt i det Betänk, som StatsUtsk. afgifvit
angide Riksg:sKonl:s förvaltning. Föreskriften qvarstår emellertid,
att Fullmäktige skall för Jernvägshyggnadernes utförande uplåna
de utöfver disponibla tillgångar erforderliga medlen ; och om således
R. St:r bifalla t'örev:de Utlåt, och icke skulle medhinna att afgöra det
stora JernvägsBelänk.,_ hvilket jag dock förmodar skall kunna i
medio af Maj månad till Stånden aflemnas, har dock Riksg:sKont.
en gifven föreskrift, huru det skall gå till väga för att anskaffa
penningarne. Att för byggandet af Jernvägar i den skala, som
här är föreslaget, och som i allmänhet tyckes af R. St:r omfattas,
att, säger jag, för verställandet af sådana arbeten, några disponibla
tillgångar icke kunna beräknas eller folkets skatter dertill tagas i
anspråk, derom torde man vara ense, d. v. s. med andra ord, att
Jernvägarne icke kunna fullbordas annat ån genom låns uptagande.
Ty det tjenar icke till någonting alt krusa med uttalandet af de
orden, att det är genom statslån som Jernvägarne skola utföras,
och att man bör tillse, det lånen lämpligen kunna amorteras.
Då man har denna öfvertygelse jemte de föreskrifter, hvilka redan
från förra Riksdagen finnas gifna för Fullmäktige i RiksgisKont.,
och man dessutom bör kunna hoppas, att jernvägsfrågan skall af
E. St:r vara afgjord innan den tidpunkt inträffar, då några lån
behöfva uptagas, kan jag icke finna någon våda att bifalla nu
ifrågavtde Betänk. Utsk. har så väl nu som förra gången då det
tillstyrkte anvisandet af den halfva millionen, tydligen uttryckt,
att medlen borde beviljas i afräkning på de tillgångar, som R. St:r
i och för Jernvägs-anläggningarne kunna besluta, och en gifven
följd deraf är, att äfven de nu ifrågasatta utgifterna skola slutligen
betäckas af dessa tillgångar, hvilka icke kunna beslå i annat
än uplånta penningar. Vi hafva redan under loppet af den föregtde
statsreglerings-perioden offrat alltför mycket af direkta skatter på
Jernvägarne, och alt så skett anser jag vara Fullmäktiges i Riksg:sKont,
fel; ty hade Fullmäktige i tid begagnat de gynnsamma
202
Den 18 April e. m.
konjunkturer som då förefunnos samt uplånat penningar när de
disponibla tilIgSngarne icke voro af den beskaffenhet, att de kunde
användas för Jernvägarne, så hade vi inträdt på en bana, som
enl. min öfvertygelse, hade för landet varit lyckligare, än den,
på hvilken vi nu befinna oss. Det visar sig också nu, att Riksg:sKont.
icke äger de tillgångar disponibla, hvilka det borde äga,
enl. statsregleringen, äfven utan att räkna de medel som tidigare
än efter vanlig praxis för öfverskott» öfverlemnande, blifvit ställde
till dess förfogande.
Jag tillstyrker bifall till Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: En värd talare har angripit
Riksg:sKont:s förvaltning och dervid såsom hufvudsak ligt stöd för
sina anmärkn:r i ljuset framhållit K. SI:ts Bref af d. 29 Juli sisth
år, samt i sammanhang dermed sökt ådagalägga, hvilka goda frukter
den i samma Bref anbefallda åtgärd skulle haft, derest den
icke blifvit af Fullmäktige, enl. hans förmenande, illa utförd.
Vid afgörandet af denna fråga förefinnes emellertid några omständigheter,
som icke äro så ovigtiga, men hvilka dock af den värde
talaren blifvit helt och hållet förbigångna. De medel, hvilka
blifvit af StatsKont., under åberopande af K. Brefvet d. 29 Juli
1856, till Riksg:sKont. öfve:lemnade, bestodo af Statsverkets öfverskotter
för åren 1855 och 1856. Nu skulle emellertid, lill följd
af ett af Hr Gripenstedt, i dess anförande förbisedt, men likväl
ännu fullt gällande K. Bref af år 1844, öfverskotten för år 1855,
upgående enl. samme talares upgift till 2,700,000 Bdr Rmt, hafva
blifvit i väsendtlig mån öfverlemnade till RiksgrsKont. redan under
slutet af år 1856 och början af år 1857, äfven om 1856 års K.
Bref aldrig utkommit. Att StatsKont. vid ifrågav:de medels öfverlemnande,
åberopat endast K. Brefvet af år 1856, och icke, såsom
sig bordt, jemväl det af år 1844, kan naturligtvis icke beröfva
sistnämnda Bref dess gällande kraft: och den del af oftanämnde
medel, hvilken utgöres af öfverskotter för år 1855, borde Fullmäktige
således betrakta i likhet med öfriga till Riksg:sKont. anslagna
och influtna tillgångar, hvadan Fullmäktige på intet sätt
öfverskridit sin befogenhet, då de användt samma del af dessa
medel ej blott till upköp af obligationer, utan äfven till betäckande
af Kont:s utgifter, ålen äfven om Fullmäktige icke haft
dispositionsrätt öfver dessa medel, hade ändock den af Hr Gripenstedt
klandrade åtgärden varit riktig, enär i Kon(:s ägo sedan
gammalt, förefunnos räntebärande obligationer för omkring 1,200,000
Rdr Bko, hvilka, om den nu begagnade tillgången icke förefunnits,
skolat upsägas eller försäljas; och hvartill det skulle gagnat att
företaga sig ett samtidigt upköp och upsägande af ungefärligen
samma summa af lika beskaffade obligationer, det synes svårt att
fatta. Beträffande åter den del af ifrågav:de medel, som utgöres
af öfverskotter för år 1856, så har densamma blifvit allmänna
rörelsen tillhandahållen genom upköp och belåning af räntebärande
obligationer, hvartill alla de medel, som, under åberonande af
1856 års Bref öfverlemnats till RiksgisKont., blifvit använda.
Den 18 April e. m.
208
Dessa medel äro, med undantag af några jemförelsevis obetydliga
och vid förfallotiden återbetalda lån, ännu fortfarande utelöpande,
ehuru Fullmäktige d. 29 sisth Jan. beslöto att upsäga dem till
inlösen efter dels 3 och dels 6 månader. Denna upsägning skedde
icke för att anskaffa tillgångar till de vid förra Riksdagen beslutade
utgifterna, utan af det skäl, att då samma medel voro afsedda
att hållas R. St:r tillhanda, samt under denna Riksdag 500,000
Rdr Rint redan blifvit anslagna till Jernvägsbyggnader, och otvifvelaktig!
vida betydligare dylika äfvensom andra anslag komma att
beviljas, Fullmäktige ansågo en vanlig omtanka fordra att göra
ifrågavaride medel disponibla, till förstärkande af Kontis kontanta
kassa, helst om äfven kostnaden för Jernvägsbyggnaderna, som troligt
och önskligt vore, komma att betäckas genom lån, det är af
stor vigt att Iliksgisliont. må äga tillräcklig kontant kassa för att
icke sakna det rådrum med lånens uptagande, som är behöfligt
till betingande af i möjligaste måtto goda vilkor. Sedan lånen
blifvit uptagna, kunna de. förskjutna medlen lätteligen åter ersättas,
om R. St:r sådant besluta. 1 afseende på det Fullmäktige lill
last lagda, att ej hafva uplånat penningar, bör i betraktande tagas,
att i Ständernas beslut, vid sista Riksdagen, som finnes intaget
i Riksg:sKont:s reghtes 200:de §, föreskrifves att uplåning
skulle ske, då erforderliga medel, utöfver disponibla tillgångar,
saknades. När derefter, hufvudsakligen genom de lyckliga handelsförhållandena,
så rika medel tillflöto Riksg:sKont., alt dess »disponibla
tillgångar» tillräckligt förslogo. hvilket utgången äfven vitsordat,
tili bestridande af de Kont. åliggande utbetalningar, kunde
Fullmäktige således icke, utan att uppenbart bryta emot reghtet,
handla på annat sätt än de gjort. Huruvida åter de i reghtet
lemnade föreskrifterna voro lämpliga, är en fråga, hvaröfver Fullmäktige
icke ägde att sätta sig till doms.
Frih. Raab, Adam Christian: Den moderfråga, om jag
så får uttrycka mig, hvilken nu är föremål för discussionen, har
äfven aflat af sig en annan, nemi. en efterräkning rörande det
sätt, på hvilket Fullmäktige i R>ksg:sKont. fullgjort sitt updrag.
Jag ber att få yttra mig särskildt öfver hvar och en af dessa frågor
och tager mig, till följd deraf, friheten börja med den första.
Gr. Anckarsvärd, som öpnat debatten, har yrkat att R. o.
Ad. måtte för sin del besluta, att så stor del af de i StatsUtsIcs
Utlåt, föreslagna utgiftssummor, som f. n finnes i Riksg-.sKont. tillgänglig,
nomi. 1.350,000 Rdr, må för omförmälda ändamål beviljas,
samt att den öfriga delen af Utlåt, må varda till Ctsk. återremitterad,
med anmodan till Utsk. att upgifva, huru och på hvad
sätt de återstående medlen skola anskaffas. Jag kan, för min del,
icke annat än fullkomligt instämma i denna mening. Den enskilde
hushållaren måste väl alltid beräkna hvar och huru han skall taga
medel till sina utgifter innan han gör dessa, eljest hushållar han
illa, och det höfves icke den, som hushållar för Statens räkning,
att göra det annorlunda, än han skulle göra såsom enskild man.
Frih. Tersmeden bar sagt, att man numera icke kan dölja
Deu 18 April e. m.
för sig, att jernvägar ej kunna erhållas utan lån la medel; nå väf,
hvarföre har icke SlalsUtsk. rent ut uttalat denna åsigt? Att låta
det vara, jag vill icke säga en hemlighet, man någonting underförstådt,
anser jag icke vara lämpligt. Jag tror således, att man
förfar ganska ändamålsenligt, då man anmodar StatsUtsk. att framställa
vilkoren för penningarnes anskaffande, och att derföre en
återremiss af dess Utlät, i denna del är nödvändig.
Beträffande lliksg:sKont:s förvaltning under de sist förflutna
tvenne åren, ber jag att lä erinra, det jag var den enda, som, då
StatsUtsk-.s s. k. DéchargeBetänk. hdr på lliddarhuset förekom,
höjde min stämma med uttryck af mitt bekymmer öfver det sätt,
på hvilket Fullmäktige upfattat sin instruktrn. Det må vara att
Fullmäktige, elter ordalydelsen i denna instruktin, kunna komma
ifrån ansvaret för sina åtgärder; men sannt är dock att Fullmäktige,
med ett så ampelt updrag, som var dem gifvet, icke äro
fullt moraliskt försvarade, då de blott iakttagit bokstafven, men
icke andan af den lemnade föreskriften; och andan i denna föreskrift
kunde icke vara alt låta den fördelaktiga konjunktur, som
då för låns uptagande ägde rum, gå sig ur händerna. Sannt är
äfven, att följderna visat sig ganska olyckliga för landet; ty att
under en tidpunkt, då svårigheter att upgöra låne-atfärer i allmänhet
förefinnas, upsäga 3,000,000 hypotheks-obligationer, mäste
naturligtvis verka i högsta måtto tryckande på den allmänna rörelsen.
Det är icke på detta sätt, som man gör de förestående
utgifterna för jernvägarne behagliga för folket, och min öfvertygelse
är, att om Fullmäktige upfattat sina föreskrifter så, alt de
begagnat sig af den gynnsamma konjunktur, som då förevar för
låns uptagande, hade de icke behöft upsäga de i kontant befintliga
obligationerna, och då hade också 11. St:r stått i större förbindelse
hos Fullmäktige än nu.
Detta är en tanke, sorn jag redan förut uttalat, och jag har
icke kunnat underlåta att äfven nu uprepa densamma, I bufvudsaken
instämmer jag med Gr. Anckarsvärd.
Gr. Frölich, David: Jag ber att först få särskildt yttra
mig öfver det nu föredragna Utlåt., och dervid jemväl med några
ord vidröra Gr. Anckarsvärds förslag, att R. o. Ad. f. n. blott
måtte bevilja den summa, som är föreslagen att utgå efter Maj
månads ingång, men upskjuta att fatta något beslut rörande de
andra summorna. Ehuru jag, i likhet med llr Grin, funnit det
vara riktigt och öfverensstämmande med den förväntan, hvilken
både de, som skola utföra jernvägarne, och landet i allmänhet
böra hysa, att icke någonting af il. St:r beslutes, som kunde sätta
tro och lofven i det fallet i tvifvelsmål eller, med andra ord,
gifva anledn. till det rykte, att II. St:r vilja lemna penningar för
Maj månad, men måhända icke för de andra, så må jag dock bekänna,
att jag i denna stund tvekar, huruvida jag bör förena mig
med Gr. Anckarsvärd och Frih. Raab, om den framställning de
gjort, eller söka en annan utväg. Då jag således anser att E. o.
Ad. såsom princip bör följa den regeln, att icke neka fortsatta
Den 18 April e. m.
utbetalningar af de summor, som ifrågavaride Utlåt, i öfrigt uptager,
så upstår likväl den frågan: hvad inverkan på hela saken
och på hela Rikets inre politiska ställning skall väl den episod,
som under discussionen förefallit, äga? Jag tillstår att denna episod
för mig ar så förvånande, så full af anledntr till högst bekymmersamma
förhållanden, att jag, i fall det eljest vore öfverensstämmande
med Ur Gr. o. Landtnäs åsigt om det riktiga, vore
böjd att anhålla, det hela denna episod måtte förklaras hvilanda
såsom en särskild fråga, för att vid ett annat tillfälle uptagas som
föremål för en särskild öfverläggning. Jag kan nemi. icke föreställa
mig, att R. o. Ad. skulle hafva glömt, att de blot t utgöra
en fjerdedel af representationen, samt att alla de uplysningar om
tvistigheler eller olika åsigter emellan representationen och Regeringen,
hvilka här, genom Chefen för FinansDepart:tet, kommit i
dagen, äro för de tre andra Stånden alldeles obekanta. Om nu
dessa tvistigheler, och hvad som derom kommit till prot:t, skulle
allenat här begrafvas, så öfverlemnur jag till en hvar att afgöra,
hvad som deraf skulle blifva följden. Skulie man icke i tidningarne
få se artiklar, upfyIIda af förundran, öfver en dylik händelse,
och de mest förvirrande anledningar till förskräckelse? Jag
tillstår att jag varit nog enfaldig att tro, det en fullkomlig entente
cordiale varit rådande mellan Regeringen och Riksg:sKont:s öfverstyrelse.
Jag börjar likväl nu att spåra skälen, hvarföre den utmärkte
ledamot af detta Stånd, sorn presiderat i RiksgrsKont., sökt
förflytta sig derifrån till ett annat R. Slira verk; jag börjar äfven
nu att inse en annan sak, som förut framstått i ett visst dunkel.
Då vi vid början af Riksdagen moltogo K. M:s Nåd. Propos. om
Statsverkets tillstånd och behof, samt deruti sågo förespeglade en
mängd stora inkomster och öfverskott, trodde vi att sådana tillgångar
verkligen voro för handen och att af dem skulle en stor del, åtminstone
till en början, kunna användas till jernvägsbyggnaderna. R.
o. Ad. vet alltför väl, att jag enskildt haft en annan plan alt draga
oss ur detta bryderi, och att jag derföre anser, det man kunnat
till ett annat Riksmöte upskjuta frågan om låns uptagande. Nu
ber jag att få erinra derom, att när StatsUtsk:s Utlåt., angrde
Riksg:sKont:s ställning, förevar hos Ständerna, gick ett rykte, att
en missräkning skulle hafva ägt rum inom Kont.; ja, det torde
vara flere af Eder, mine !lrr, som hörde omtalas, att en icke så
obetydlig tvist yppat sig inom Riksg:s-afdeln:n. huruvida en sådan
missräkning verkligen förefanns eller icke. Saken fick dock dö
bort. Jag frågar nu, hvarföre fingo vi icke då, när Riksg:sKont:S
berättelse och StatsUtsk:s derpå grundade Utlåt, föredrogs, höra
de af Chefen för FinansDepart:tet nu framställda anmärknme? Detta
är en fråga, hvilken jag anser icke gerna kan undvika att besvaras,
så vida nemi. icke här inträffat, såsom det ofta sker i andra
länder, att en Minister, när vissa saker, med eller ulan hans förvållande,
förvecklat sig, och denna förveckling slutligen blir så
stark, att han icke ser någon utväg att reda sig, då tager en sådan
framställning till pretext för att retirera och nedlägga sitt
embete. Jag önskar att förhållandet här icke vore sådant; men jag
Den 18 April e. m.
sSger att man har full anledn. att tro, det må kallas insinuation
eller icke, att något dylikt kan vara för handen.
Emedlertid är hela denna händelse en episod, hvarom de öfriga
Stånden icke har någon aning; och om de också, genom Betänka
återremitterande, skulle kunna få en sådan aning, tror jag
att denna discussion, om den får medfölja återremissen, skall falla
ned som en bomb i StatsUtsk., och till det minsta anser jag det
vara hvarje ledamots i detta Utsk. pligt att för sina Stånds-kommittenter
redogöra för hvad som der förekommer.
Visserligen skulle jag ännu hafva mycket att tillägga till hvad
jag nu yttrat, hvilket dock mången torde anse redan vara för mycket;
men aktningen för K. o. Ad:s tid och tålamod förbjuder mig
att vara vidlyftigare. Jag måste derföre inskränka mig till att i
möjligaste korthet framställa en anmärkning ang:de hvad som synes
mig vara anlednm till denna discussion.
Jag börjar med att förklara, det jag anser Gr. Lagerbjelke
hafva nöjaktigt försvarat Riksg:sKont:s åtgärder i allt, utom i tvenne
afseenden : det ena, att när Kiksg:sKont. erhöll K. M:s Bref d. 29
Juli sistlidet år, hade det icke varit otillständigt, och jag tror ej
heller felande mot den undersåtliga vördnaden, om Fullmäktige
hade erinrat om det K. Brefvet af år 1844, hvars tillvaro Chefen
för FinansDepartdet nu synes helt och hållet hafva ingnorerat;
han hade då utan tvifvel sluppit att göra de anmärkn:r, han i afton
framställt. När emedlertid fullmäktige en gång, utan en sådan
erinran, mottagit de öfverlemnade penningarne, anser jag att de
dermed förknippade vilkoren också hade hordt upfyllas. Då jag
likväl icke har anspråk på att känna förhållanderne i detta fall,
så är det naturligtvis något, som jag önskar erhålla tillfälle att
närmare utreda, och jag tillstår att saken verkligen preterar sig i
åtskilligt, för högst anmärkningsvärd.
Sedan jag nu yttrat så mycket om Riksg:sKont., ber jag att
få vända mig specielt till Hr Gripenstedt, i afseende på den grundsats,
som han uttalat, att när Regeringen, på vissa vilkor, öfverlemnar
penningar till Riksg:sKont., så är detta att anse såsom en särskild
transaktion emellan Regeringen och RiksgrsKont., ett slags
kontrakt, hvarvid detta sednare icke har mer än två alternativer
att välja, nemi. antingen att icke emottaga penningarne, eller
också upfylla de dervid stadgade vilkoren. Derutinnan vill jag
också icke bestrida, att ju icke Hr Gripenstedt i allmänhet må ha
rätt. Deremot påstår jag att dylika transaktioner aldrig någonsin
höra äga rum, och jag får öppet förklara, att jag anser det ganska
illa betänkt, att vilja ånyo förränta Statens medel och med
dem likasom inrätta små Filialbanker, då de likväl endast inflyta
med afseende på Statens utgifter. I fall Hr Gripenstedt sjelf är
ansvarig för denna idée, önskar jag att han behagade närmare förklara,
hvarpå han bygger densamma. Jag frågar om det kan vara
princip-enligt att medel, som inflyta för Statens behof, och hvilka
vår grundlag har föreskrifvit skola vara tillgängliga för R. St:r,
blifva af Regeringen använda på det sätt, att med dem inrättas
en ny diskont för att göra dem fruktbärande? Jag hemställer hvart
-
Den 18 April e. m.
m
hän detta skall leda? Jag har redan vid början af Riksdagen haft
tillfälle nämna, att denna princip inrotat sig och anses antaglig
för flera kassor i vårt land, men för att bevisa att den är falskr
behöfver jag btott erinra derom, att i motsatt fall borde i hvarje
LänsKont. äfven inrättas en sådan Filialbank; ty principen är af
den natur, att i fall dess riktighet erkännes, så både kan och bör
dess tillämpning utsträckas öfverallt, der statsmedel finnas. Nu är
det likväl Regeringen, som framträder med denna princip; det är
Regeringen, som ger anledn. till en sådan förveckling, som deraf
skulle blifva en följd. Kan detta föranleda annat än anmärkn:r?
Vi stå, mine Hrr, på en vulkan, då vi icke veta hvilka grunder,
som böra efterföljas, och då sådana innovationer få göras, hvarigenom
det största krångel och vingleri kan äga rum. Nu är det
tydligt att, i fall DepartitsChefen antingen hade erinrat sig 1844
års Skrifvelse till Uiksg:sKont., eller också icke hade antagit den
besynnerliga grundsatsen, att man bör göra statsmedel fruktbärande,
så hade den Nåd. Skrifvelsen i Juli månad aldrig kommit
att existera. Det förvånar mig äfven alt icke Fullmäktige, vid
Skrifvelsens emottagande, svarade: »Vi kunna icke på sådana vilkor
taga emot några penningar; vi hafva svurit på, att icke lyda
några andra befallningar, än dem R. St:r gifva oss, och derigenom
äro jemväl bundna, att icke på några vilkor emottaga penningar
af K. M.
Sedan jag sålunda yttrat mig öfver sjelfva grundsatsen, hemställer
jag till Hr Gr. o. Landtm., om icke denna episod är af
den beskaffenhet, att den bör läggas på bordet, på det vi måtte
komma i tillfälle alt derom särskildt öfverlägga. Jag ser ingen
annan utväg att sluta denna sak' i godo, d. v. s. sluta den så, att
vi få begrafva den, och sedermera ånyo börja att sammanjemka.
Jag tror mig kunna förutspå, att den eljest kommer att hota med
täta moln.
Frih. Tersmeden: Hvad först beträffar StatsUtsk:s Utlåt.
N:o 55, så, i fall det icke redan är för R. o. Ad. bekant, torde
jag få uplysa, att det är af tre Stånd bifallet, hvadan således en
återremiss icke tjenar till någonting. Men för alt ytterligare visa,
att något skäl för en sådan återremiss icke förefinnes, ber jag att
få nämna att, oaktadt StatsUtsk. visserligen sagt, att för de utbetalningar,
som skola ske under loppet af första hälften af innev:de
år, medel finnas i Riksg:sKont., d. v. s. att Riksg:sKont. har eller
kan erhålla medel till dessa utgifters betäckande, så är det dock
alldeles icke sagdt, att dessa medel skola definitift för omförmälda
ändamålet användas. Det är tvertom samma förhållande med den
första utbetalningen i Maj månad, som med de öfrige, att utgifterna
slutligen skola betäckas på det sätt, som R. St:r komma att
besluta, att utgifterna för Jernvägs-stambanorna i allmänhet skola
betäckas. Det finnes således icke något skäl att, derföre att efter
Maj månads ingång 1,350,000 Rdr finnas inne i Riksg:sKont.,
återremittera de öfriga summorna, ty dessa penningar kunna ju
under årets andra hälft blifva gäldade.
238
Den 18 April e. m,
Riksg:sKont. har, såsom vi veta, en mängd andra utgifter att
bestrida, än de för Jernvägarne, och hvilka redan äro tagna i beräkning.
Såsom ledamot af StatsUtsk. mäste jag derföre protestera
emot att några Riksg:sK-ont:s medel, de må vara hvilka som helst,
befintliga eller under Riksdagen tillkommande, skola definitift disponeras
för Jernvägarne, emedan alla dessa medel redan äro tagna
i anspråk för öfrige utgifter för Statens gagn. Under denna förutsättning
tror jag således icke, att det är skäl att bifalla de medel,
som skola utfalla i Maj, men återremittera de andra. De,
som anse att dessa utgifter icke böra bifallas förrän vi hafva de
penningar i handen, hvilka för samma utgifter skola definitift användas,
göra visserligen rätt uti att återremittera Utsk:s Utlåt.,
enär, såsom jag sista gången yttrade, Fullmäktige redan hafva föreskrifter
om huru de skola gå till väga för att fylla behofven för
Jern vägs-byggnaderna, och ytterligare, som jag hoppas, skola få
föreskrifter, när Jernvägs-anläggningnrne i allmänhet, under loppet
af påföljande tre år, blifva af R. St:r afgjorda. Således, huru
man än ser hagan, blifver dock förhållandet alldeles enahanda med
alla dessa utgifter.
Egentliga orsaken, hvarföre StatsUtsk. ansett sig böra framställa
saken i sin helhet, har varit den, att man trott -och varit
öfvertygad om, att på detta sätt Jernvägs-arbetena, under loppet
af sommaren och detta år, skulle kunna ordnas, när den, som har
bestyret med deras utförande, vet hvad han har att påräkna.
Här har en talare, Frih. Raab, hemställt, hvarföre icke SlatsUtsk.
uttalat de åsigter, att Jernvägs-stambanorna skola byggas för
lånta penningar. Denna åsigt är dock uttalad i Utslcs hemställan,
»att i ytterligare afräkning å do anslag till Statens Jernvägs-bygg
nader
följande anslagssummor måtte anvisas», äfvensom i Utslcs
sista framställning, der det står: »I fråga om beredandet af till
gångar
för dessa utbetalningars bestridande, skall Utsk. yttra sig
vid afgifvandet af sitt Utlåt., ang:de anskaffningen af de medel,
»som för Statens Jernvägar erfordras.» Sammanläggas dessa yttranden
med 11. Stms redan vid förra Riksdagen fattade beslut, att
Jernvägarnes kostnader skola medelst lån bestridas, så torde åsigten
vara så tydligt uttalad, som den behöfver.
Af den discussion, som här förefallit, finner man ytterligare
det i sanning beklagliga i det förhållandet, att Riksg:sKont:s Fullmäktige
icke begagnat den utväg, som R. St:r vid sista Riksdagen
föreskref. Gr. Lagerbjelke har visserligen sagt, att Fullmäktige
icke böra klandras derföre att de följt R. Stms föreskrift;
men jag påslår att de icke följt denna föreskrift, ty den innehåller
att lån skola uptagas utöfver disponibla tillgångar. Förmodligen
ligger åsigternas skiljaktighet härutinnan i den olika upfattningen
af hvad som menas med disponibla tillgångar. Jag anser
att RiksgrsKont. icke baft några disponibla tillgångar vid alla de
tillfällen, då penningar skulle utbetalas i och för Jernvägarne; ty
dessa medel voro redan för andra ändamål uptagne. Riksg:sKont:s
Fullmäktige hafva också sjelfve varit af samma mening, enär de
verkligen beslutat att uptaga lån. Men huru verkställdes detta be
-
Den 18 April e. m.
29»
slut? Jo, så att Fullmäktige dröjde i tre månader med att vidtaga
nödiga åtgärder för lånens optngande. Under tiden förgick
den gynnsamma tidpunkt, som då för denna angelägenhet ägde
rum, och sedermera afstannade hela saken. Fullmäktige underläto
fördenskull att vidtaga de åtgärder, som kunde leda till det åsyftade
resultatet. I det s. k. DéchargeBctänk. fanns också verkligen
en åsigt i detta hänseende uttryckt, som dock icke af R. St:r blef
godkänd, hvadan således derom icke är någonting vidare att säga.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik Achates: Här har oför-_
modadt en discussion blifvit inledd, som förirrat sig långt utom
ämnet för öfverläggningcn. Man har sväfvat vidt ut på finansernas
fält, och jag måste bekänna att jag verkligen, för att begagna
ett uttryck af Axel Oxenstjerna, blifvit »perplexa öfver de åsigter,
jag i detta hänseende här hört framställas, och den strid som uprunni,
t emellan Hr FinansMinistern och f. d. Ordf:den i R. St:rs
finansverk, hvilka tyckas röra sig på två helt och hållet para 1 leia
linier. Jag anser mig icke våga ingå i sjelfva tvistefrågan om den
olika tolkningen af do K. Drefven af 1844 och 1856. Jag vill
blott anmärka, att jag icke känner någon § i grundlagen, som
berättigar Regeringen alt föreskrifva R. St:rs Fullmäktige några
vilkor för dispositionen af de öfverskottsmedel, som Regeringen
låter från StatsKont. till Riksg:sKont. öfverlemna; Iv i samma
stund öfverlemnandet skett, äro dessa medel riksgählsmedel, hvilka
skola användas och disponeras enl. Riksg:sKont:s reghte, hvarföre
Fullmäktige äro skyldige redo endast inför R. St:r och icke inför
Hr FinansMinistern. Jag går till och med så långt, att, om Regeringen
till RiksgisKont öfverlemna!- medel med vilkor, äga Fullmäktige
icke ens rättighet att mottaga dem.
Beträffande frågan, om Fullmäktige åsidosatt sin skyldighet
derigenom, att Fullmäktige underlåtit att till utgifter för Jernvägsanläggningar
uptaga lån, utan i stället dertill användt disponibla
tillgångar, så öfverensstämmer, enl. min upfattning, detta förfarande
helt och hållet med R. Stms instrukl., att lån skola uptagas
endast »t mån af behof» och »utöfver disponibla tillgångar». Resultatet
har i allt fail varit besparing för Staten af räntan; och i
financielt hänseende har, under n. v. förhållanden, det sannolikt
varit likgiltigt, om man nu behöft i lån uptaga 2 till 3 miihr
mindre än eljest må kunna erfordras, liela vinsten tyckes derföre
endast skolat reducera sig till, att landet haft en statsskuld å några
milhr, hvilken man nu är så olycklig att sakna. Deremot
lemnar jag derhän, huruvida icke de af Hrr Fullmäktige i sisth
Januari månad gjorda upsägningar af de utlånta medlen varit ijla
beräknade och onödiga.
Hvad slutligen vidkommer sjelfva det n. v. föremålet för öfverläggningen,
instämmer jag med Gr. Anckarsvärd, och finner det
vara att gå i bakvänd ordning att göra anvisningar på Riksg:sKont.
, utan att samtidigt anvisa den fond, hvarifrån penningarne
skola utgå, eller åtminstone medel att anskaffa en sådan fond. Ofverste
Ericsson har också, för arbetena till d. 1 Juli, icke ovil
-
300
Den 18 April e. m.
korligen begärt mer än 1,350,000 Rdr Rmt, eller just den summa,
som, enl. StatsUtsk:s upgift, Riksg:sKont. intill denna tid äger
disponibel af egna tillgångar. Någon fara för arbetenas afstannande
finnes således, efter mitt förmenande, alldeles icke, om Utlät.,
hvad de öfriga summorna beträffar, återremitteras till Utsk. för att
finna utvägar för liqviderna.
Gr. Anckarsvärd: En ganska lång tid af discussionen'bär
jag varit tveksam, huruvida jag till den grad misstagit mig om
frågans natur, att den kunnat gifva anledn. till en sådan långvarig
öfverläggning, hvilken legat helt och hållet utom ämnet. Mig
vill det verkligen synas, som om det från början var FinansMinistern,
som inledde frågan på detta, efter mitt förmenande, fullkomligt
främmande fält. Jag kan icke inse hvad StatsUtsIcs förevända
Utlåt, i ringaste mån har att skaffa med Riksg:sKont:s åtgärder
i afseende på dit öfverlemnade och af detsamma upburna
medel, och jag vågar derföre, såsom säkerligen den äldste närvande
riksdagsman af detta hus, taga mig friheten yttra, att det
vore önskligt, om vi vid våra öfverläggningar inskränkte oss till
de frågor, som utgöra föremål för behandlingen.
Frih. Raab har upfattat frågan i fullkomlig öfverensstämmelse
med mig. Jag anser den vara ganska enkel och icke innehålla
någonting annat, än att StatsUtsk. utlåtit sig med anledn. af en
Skrifvelse från K. M , i fråga om medels anvisande för fortsättande
af Jernvägs-arbetena, hvilken Skrifvelse är grundad på en af Chefen
för Statens Jernvägsbyggnader afgifven berättelse, med förmodligen
dermed åtföljande förslag, ang:de de behof, som under innevar:de
år, i och för berörde ändamål, böra fyllas. I förbigående
må det, emedan det gifves mig tillfälle dertill, tillåtas mig att
uttrycka min förvåning öfver att K. M:s omförmälde Skrifvelse är
daterad först d. 20 Mars. Utsk. yttrar emedlertid, att Utsk. anser
»sig nu endast behöfva uplysa att, efter hvad Utsk. inbemtat, Riksg:sKont.
, utan hinder för verkställigheten af de detta verk förut ålagda
utgifter, bör kunna tillhandahålla den under årets första hälft till
utbetalning förfallande summa.» Jag kan icke fatta Frih. Tersmedens
yttrande i detta hänseende, att icke dessa nu uplästa ord
skulle utgöra 'den aldra tydligaste anvisning, att den summa af
1,350,000 Rdr, som skall utgå efter Maj månads ingång, verkligen,
i fall den af Ständerna beviljas, är att tillgå, utan något
Ständernas vidare åtgörande. Jag hemställer om någon kan tolka
ordalydelsen i Utslcs hemställan annorlunda. Beträffande de öfriga
utgiftsposterna har Utsk. yttrat, att Utsk. vill framdeles sig utlåta
öfver sättet för deras anskaffande. Deremot har jag invändt, att
jag icke trodde det vara öfverensstämmande med R. St:rs åliggande
att besluta öfver summor, innan man först afgjort, huru och på
hvad sätt de skola anskaffas. Detta har utgjort grunden för min
begäran om återremiss, emedan jag icke anser det t i lista ndigt att
så lättfärdigt behandla frågor, som röra Statens utgifter.
Vidare bar här ett påstående blifvit framstäldt, som mycket
förvånat mig, särdeles som det först yttrades af en SlatsUtsk:s le
-
