# ID: svediakorp-gov634
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 138,772
# sentences: 4,807
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 23 Mars f. m.
301
sökes och knappast kan förvägras på grund af läkareattest, då likväl
förhållanderne icke äro sådana, att det läge någon obillighet uti
att ett lämpligt afdrag af lönen ålades dem som vilja begagna
tjenstledighet. Då nu detta afdrag efter mitt omdöme är så lindrigt
bestämdt som Utsk. här föreslagit och då det dessutom blott är
ett maximum, så synes mig allt vara iakttaget, som man billigtvis
kan fordra för betryggandet af embetsmannens rätt, utan att å
andra sidan allt för mycket förbise Statens. Af dessa skäl och då
detta förslag dessutom för tjenstemannen är förmånligare än de bestämmelser
som K. M. föreslagit, anser jag icke eller att man bör
gå längre, utan tillstyrker bifall å detsamma.
Frih. Sprengtporten: Gr. Björnstjerna har ansett det vara
ett misstag af mig, då jag yttrade att jag icke trodde detta stadgande
kunna tillämpas på de tjensteman, hvilka voro ledamöter af
11. o. Ad. samt önskade begagna sin representationsrätt eller att
dessa skulle kunna åläggas att vidkännas något afdrag å sin lön.
Jag ber att i detta fall få erinra om 79 § Riksd.Ordmn, hvilken
stadgar att ingen af B. o. Ad., som, enl. Riddarh Ordmn, till säte
och stämma berättigad är, må kunna af hvad anledn. som helst,
förmenas att Riksdagen bevista. Tjenstledighet är således efter
grundlagen beviljad och behöfver icke en gång sökas. §:n talar
icke om erhållen tjenstledighet, således icke en tjenstledighet som
är sökt inom embetsverken. Det är visserligen möjligt att embetsmän
inom Konungens Kansli kunna frivilligt vidkännas afdrag under
sådana förhållanden, då de möjligen och på grund af billighetskänsla
af sina förmän upmuntras att detsamma afstå; men svårligen
tror jag att Gr. Björnstjerna kan åberopa någon förklaring af KansliOrdnm
som berättigar till ett sådant afdrag, då tjensteman bevistar
Riksdagen på grund af sin befattning såsom Riksdagsman.
Frih. Cederström: Grundlagens föreskrifter skola, enl. hvad
vi känna, i hvarje särskildt fall tillämpas efter sin ordalydelse.
Den §, som Frih. Sprengtporten behagat åberopa, innefattar ingenting
annat, än att ingen person, berättigad till deltagande i Riksdagsmannakallet,
må förmenas att Riksdagen bevista. Således kan
en af honom sökt tjenstledighet icke förvägras. Vilkoren i öfrigt
för erhållande af tjenstledighet finnas icke deri omförmälde, således
kan jag icke finna annat, än att om R. St:r fastställa vissa grunder
och vilkor för erhållande af tjenstledighet, så måste dessa grunder
blifva gällande för sådan så väl som hvarje annan tjenstledighets
erhållande. Jag kan för min del icke upfatta grundlagen på annat
sätt; men jag får med detsamma förklara att jag icke heller anser
det ligga någon obillig hårdhet deri, att en tjensteman, hvilken
tillika är Riksdagsman, och vill sig häraf begagna, afstfir ^ af lönen;
ty detta afdrag är icke så betydligt att det bör kunna i någon
väsendtlig mån inverka på hans ställning. Genom det förklarande,
som innefattas i hvad jag nu haft äran yttra, hoppas jag
att, till den kraft och verkan det förmår, hafva fredat mig från
den tillvitelse, Frih. Ugglas behagat uttala öfver de personer, som
Doii 23 Mars f. m.
hafva en olika åsigt med honom, nemi. att de endast skulle befatta
sig med skyddande af embetsmännens fördelar, och icke åsyfta
tjensternas ändamålsenliga skötande. Vi se denna fråga ur en något
vidsträcktare synpunkt, än Frilnn- förutsatt. Vill man hafva skickliga
embetsman, så bör man också bemöta dem väl. Detta gäller
naturligtvis både de ordinarie och de extraordinarie tjenstemännen.
De sistnämnde hafva visserligen ioke tillträdt ordinarie tjenster, men
få vidkännas en temligen lång tjenstgöring, dels utan aflöning dels
inot ganska ringa arfvoden. Vill man hafva skickliga embetsman,
så bör man för det andra, söka att betrygga deras ställning. Detta
hindrar icke att man bör med all vaksamhet tillse, det de under
tjensteutöfningen göra det gagn, som med deras anställande är afsedt;
men jag kan icke finna att den myndighet eller auktoritet,
som pröfvar ansökningen, är förhindrad att taga i betraktande så
väl skälet för tjenstledighets sökande, som läkarebetyg och öfrige
intyg; ty om jag t. ex. företer ett läkare-betyg, som styrker att jag
har ondt i ett knä, så torde detta likväl icke hindra mig från att
sitta oell skrifva på mitt embetsrum. Skulle deremot sjukdomsforlallet
eller annat upgifvet skäl befihnas giltigt, då bör tjensteinannen
hugnas med bifall till sin ansökan, utan att dervid betungas
med svårare vilkor än han kan gå ut med. Således bör en
noggrann och fullständig pröfning af den uphäfna tjenstledighetsanledningen
äga rum; och under förutsättning, att den blir så samvetsgrann,
som tjensteförhållanderne det kräfva, anser jag det ieke
ligga någon våda uti att antaga ett förslag i den syftning, som
antingen StatsUtsk. tillstyrkt eller också reservanterne; ty de stå
hvarandra i principhänseende icke långt aflägse. Jag har likväl
trott det ligga större rättvisa i reservanternas förslag, hvarföre jag
också företrädesvis tillstyrkt detsamma.
Frih. Tersmeden: Jag har endast begärt ordet med anledn.
af Frih. Cederströms sista yttrande. Frih. Cederström har ganska
riktigt sagt att det står i Grundlagen att den skall efter orden
tolkas. Just om man tolkar den 79 § lliksd.Ordmn efter orden,
så är det tydligt och klart att hvar och en, som efter densamma
är berättigad att vara lliksdagsman, icke behöfver begära tjenstledighet,
utan endast äger tillkännagifva att han på grund deraf är
förhindrad att tjensten förrätta.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm., att i afseende på förevaiude moment blifvit yrkadt af
åtskilliga talare bifall; af Hr af Dalström, med hvilken några talare
förenat sig, bifall till den redaktion af detta moment, som Hr
Björnstjerna uti Utsk:s Utlåt, bifogad reservation föreslagit; af Hr
Stjernsvärd, återremiss; af Hr Nordenfelt, bifall till Hr Björnstjernas
redaktions-förslag med förändring i maximum af löne-afdrag
från till \ samt med tillägg af det å Hr Liljehööks reservation
uptagna vilkor att löneafdrag under sjukdom ej bör i något fall
öfverstiga den provisoriska löne-tillökningen, som blifvit den insjuknade
tjenstemännen eller hans lönegrad tillerkänd; af Hr Hjärne
Den 23 Mars f. m.
303
bifall till Utsk:s förslag, med uteslutande af orden: »sjukdomsförfall,
hvilket räcker öfver två månader, eller eljest förekommande hinder
för tjenstens utöfning»; samt slutligen af Hr Printzensköld afslag
å hela detta mom.
Efter sedermera framställde med blandade Ja och Nej besvarade
propos:r först till bifall å det af Utsk. föreslagna mom:t, sedan
till bifall å det i Hr Björnstjernas reservation afgifna redaktions-förslag,
derefter till återremiss och sedermera till afslag å förevar:de
morn., blef förnyad propos. till bifall å detta morn., sådant
det af Utsk. blifvit föreslagit, framställd och besvarad med starka
Ja jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att
han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Morn. lill. c.
Hr Printzensköld: Jag förutser visserligen att denna punkt
kommer att vinna K. o. Ad:s bifall, men jag kan i alla fall icke
underlåta att för min del yttra de betänkligheter, som hos mig
upstå mot ett dylikt godkännande. Det är visserligen sagt i ingressen
till dessa punkter att vilkoren skola blifva gällande under
den tid löneförbättringarne vara, men det är icke så lätt understundom
att återgå till det gamla, sedan ny ordning inträffat och
så är förhållandet hvad föreskrifterna i denna punkt beträffar. Det
står nemi. här »att den tjensteman som tagit emot löne förhöjning,
skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgörings-skyldighet,eller
jemkning i åligganden, som vid en blifvande förändrad organisation
af embetsverken eller eljest i allmänhet kan varda stadgadt.» Nu
gör man en organisation, under det att tjenstemännen hafva löneförhöjning,
och då gör man den så att de vidsträcktare tjenstgörings
skyldigheter, som åläggas honom, göra tjenstemännen till en
slaf, men icke till en person, den der bör äga förmåga att sköta
tjensten som sig bör. Det blir då icke så lätt att återgå i afseende
på göromålens fördelning till hvad som förut var stadgadt och
försätta tjenstemännen i den ställning som han var, innan han mottog
löneförbättring, äfven om han förklarar att han afstår från densamma
mot att blifva qvitt det orimliga arbete hvarmed man öfverhopat
honom. Jag hemtar anledn. till denna min anmärkn. just
från ett förslag som blifvit aflemnadt från det embetsverk der jag
har äran tjenstgöra, der man föreslagit indragning af en tjenst, med
skyldighet för en qvarvarande tjensteman att sköta båda tjensterna
och hvilket skulle föranleda att denne blefve så öfverhopad med arbete,
att det blefve honom omöjligt att detsamma medhinna, äfven
om han arbetade så flitigt, som Frih. Raab nyss omtalat skedde på
Carl XI:s tid från kl. 8 om morgonen till 8 på aftonen. Man
bör vara försigtig med sådana föreskrifter som dessa, ty när erfarenheten
visar att embetsverken icke bättre öfverväga, huru göromålen
skola fördelas än att de lägga orimligt arbete på en tjensteman,
för att derigenom kunna indraga en annan tjenst, så måste
man blifva varsam och frukta för följderne af ett obetingadt bifall
till ett dylikt förslag. Jag har velat omnämna detta förhållande
och jag är öfvertygad om, att i händelse Konungen blefve uplyst
304
Den 23 Mars f. m.
om att embetsverken icke bättre hafva förstått Hans och embetsverkens
bästa, skulle Konungen nog finna utväg att reglera efter
omständigheterna, och jag betviflar ingalunda att Hans Statsråd
skulle understödja honom härutinnan.
Gr. Anckarsvärd: Jag hade visserligen önskat att någon
annan än jag upträdt i detta fall, men då icke så skett, har jag
icke ansett mig böra underlåta att fästa upmärksamheten derpå att
jag icke förstår hvad Hr Printzensköld afser med sina nu gjorda
påminnelser mot detta förbehåll. Mig synes det helt naturligt att,
när Staten lemnar ett provisoriskt anslag för bestridande af tjenster,
den förbehåller sig, att för den händelse en reorganisation, som
länge varit önskad, skulle ifrågakomma, icke det nuvande förhållandet,
som jag för min del icke anser på något vis fördelaktigt för
samhället, eller att tjenst och lön anses som arf och eget, att detta
icke må lägga hinder i vägen för att de embets- och tjenstemän,
som fått sig tilldelade ifrågav:de löneförhöjning, måtte vara förbundne
till förrättande af de tjenster som den nya organisationen eller
K. M. kan finna för godt att för dem förordna. Jag finner således
punkten ganska välbetänkt och tvekar icke att dertill lemna mitt
bifall.
Frih Tersmeden: Jag hade visserligen föreställt mig att
många af dessa vilkor skulle blifva föremål för olika åsigter; men
icke hade jag trott att detta skulle blifva det. Jag finner likväl
att Hr Printzensköld som med talang under loppet af så många år
här på Riddarhuset försvarat embetsmännens rätt och bästa, äfven
anser denna punkt .för desamma vådlig; men jag hemställer till Hr
Printzensköld, om man icke här åtminstone i någon mån bör se
på Statens bästa. Om man med' upmärksamhet genomläser detta
vilkor för den provisoriska löneförhöjningen, så finner man att det
icke innehåller någonting annat än att man skall underkasta sig
den tjenstgörings-skyldighet, som äfven vid en omorganisation kan
ifrågakomma. Skall man, när mån så här beviljar en öfverenskommen
löneförhöjning åt tjenstemän i allmänhet, icke äga rättighet
eller rättare sagdt pligt att tillse det löneförhöjningarne icke måtte
lägga hinder i vägen för den blifvande omorganisationen, hvilken i
så många fall anses behöflig. Det är intet annat, som med punkten
afses; det är äfven ett godkännande af hvad Chefen för FinansDepart.
föreslagit, och som sagdt är embetsmännens oberoende är
erkändt, men jag tror icke att detta bör sträckas längre. Jag yrkar
på bifall.
Hr Printzensköld: Det är ordalagen i denna punkt, som
hos mig väcka fruktan. Jag får förklara för Frihm att jag icke är
rädd för arbete och jag tror mig under 40 års tjenstetid hafva
ådagalagt sanningen häraf, men det synes mig vara orättvist att
tjenstemannen skall obetingadt underkastas det hårda vilkor som
står i punkten att nemi. han skall vara bunden till en vidsträcktare
tjenstgörings-skyldighet, hvilket innebär, att man skulle kunna pålägga
-
Den 23 Mars f. m.
30ö
lägga tjenstemannen huru mycket arbete som helst, utan att han
må ägu rättighet att deremot föra någon slags klagan. Sådana
föreskrifter kunna visserligen meddelas, men följden blir också ingen
annan än den, att tjenstemannen tager emot tjensten och arbetar
hvad han förmår, utan möjlighet för sig att kunna medhinna allt;
och så går det tilldess Chefen, som får kännedom om att borden
ligga fulla med ohandlagda mål, måste hos K. M. anmäla det misstag
man begått genom indragning af den och den tjensten, samt
att särskildt anslag erfordras för anskaffande al biträde åt den qvarvarande
tjensteman, så att alla de honom ålagde göromål må kunna
hinna att behörigen skötas. Det är denna okloka reglering, som
jag anser kunna blifva en följd af det förbehåll, man här gjort, att
tjenstemannen skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet,
som möjligen kan honom åläggas. När Frilen kommer
till 7:de HufvudTiteln, skall Frilen finna, huruledes embetsverken
för 20 år tillbaka gjorde åtskilliga förslag till indragningar, hvilka
också verkställdes, men att det icke dröjde länge, förrän dessa embetsverk
nödgades erkänna att de begått ett misstag, och att ett
anslag för bestridande af de indragna tjensterne måste begäras.
Det är dessa omständigheter på hvilka jag velat fästa upmärksamheten
utan att begära afslag på punkten, hvilken, enl. min öfvertygelse,
dock i alla fall är obehöflig, ty ingen bestrider K. M. rättighet
att bestämma vilkoren för hvarje tjenst i allmänhet och jag
har försvarat den grundsats att en tjensteman icke äger rätt att
undandraga sig de göromål man pålägger honom. Jag har blott
önskat att män icke fastställt såsom en grundsats, att, derföre att
en tjensteman får lönetillökning, man skall kunna pålägga honom
huru stort och orimligt arbete som helst. Jag hoppas för öfrigt
att den tid icke måtte vara så långt aflägse då statsmakterna skola
komma i erfarenhet af, att det icke är så godt om tjenstsökande
som tillförene och att man icke så hastigt får personer, hvilka äga
skicklighet och erfarenhet nog för att mottaga de tjenster som hädanefter
kunna blifva lediga. Man torde då måhända låta sig öfvertygas
derom, att den lön man ger tjenstemannen, ingalunda får
betraktas såsom nådegåfva, utan för hvad den rätteligen är, nemi.
en rättvis vedergällning för det arbete han nedlägger i Statens
tjenst.
Frih. Sprengtporten: Då det är K. M., som fastställer
instrukt:r för embetsverken, efter hvilka tjensterna skola skötas, är
jag fullkomligt öfvertygad om att K. M. vid fastställandet af instruktme
i sammanhang med embetsverkens organisation icke ålägger
tjenstemannen andra förrättningar än de han kan fullgöra. Skulle
händelsen vara att någon tjensteman får sig vidlyftigare åligganden
anvisade än de som motsvara hans nuvande i följd af en förändrad
organisation, så gör jag mig förvissad om att K. M. i sammanhang
dermed äfven förbättrar hans vilkor. En afsedd omorganisation af
statsverken synes mig således icke innefatta någonting annat än att,
om till följd af en sådan förändring i statsverkens organisation,
möjligtvis någon tjenst skulle blifva flyttad till en adaeqvat befatt
IV.
II. 20
306
Den 23 Mars f. m.
ning i annat embetsverk eller som har ett annat namn, man icke
på grund häraf måtte fordra att blifva öfverflyttad på indragnings-stat.
Hr Gripenstedt: I afseende på den s. k. allmänna löne
reglerings-frågan
är det egentligen 2:ne principer som sökt att göra
sig gällande, den ena att någon allmän lönereglering icke skulle
beviljas annat än i ett oskiljaktigt sammanhang med en allmän
omorganisation af embetsverken, och den andra, hvilken såväl af
K. M. som af Utsk. blifvit gillad, att behofvet at förbättrade lönevilkor
är så ofelbart och denna önskan så rättmätig, att den genast
bör upfyllas; men såväl K. M. som Utsk. har funnit att då detta
erkännes, bör likväl så ställas att det icke hindrar den förändring
i sjelfva organisationen, som kan blifva af behofvet påkallad. Jag
begagnar detta tillfälle för att förklara, att då man sökt gifva den
tydning åt mitt yttrande till prot:t i EinansÄrenden vid frågans
föredragning i StatsBådet, att icke någon egentlig ändring i Statsverkens
organisation skulle vara nödvändig, har man i det fallet
utsträckt mitt yttrande derhän att jag icke kan vidkännas detsamma.
Jag har redan för längesedan yttrat den mening, att i åtskilliga
afseenden kan ocå bör en förändring i vårt Statsverks organisation
vidtagas; men vid detta tillfälle, som jag nyss anmärkt, yttrade jag
blott att det rop, som man så ofta hör på en inskränkning i embetsmännens
antal icke gerna kan finna något gehör annat än i
sammanhang med en helt och hållet förändrad organisation, och att
denna är till sin natur så ingripande, fordrar så stora förändringar
j nära nog hela vårt statsskick, och är f. n. så litet fördelad, att
det, skulle vara en stor obillighet och derjemte för embets-göromålens
ostörda gång en stor olägenhet, om den nödvändiga förbättringen
i lönevilkor upskötes till den obestämda tid, då en sådan organisation
kan komma till stånd. Jag begagnar äfven tillfället att visa,
huru verkligen ytterst behöflig en förbättring i embetsmännens lönevilkor
är, och ber att såsom bevis derpå få anföra några facta,
hvilka ådagalägga de förändrade förhållanden, som i senare tider
upstått. Jemför man t. ex. prisförhållanderne mellan de vigtigaste
konsumtions-artiklar under olika tidpunkter, hvarvid jag dock icke
vill gå längre än omkr. ett tiotal af år tillbaka eller till år 1844,
skall man finna, att prisen på olika slags spanmål, hvete, råg, korn
och hafra förändrat sig, så att i procent beräknadt, förhöjningen i
priset på hvete utgör 105 proc., i priset på råg 74 proc., korn 121
proc., hafre 134 proc. I priset på kött är förhöjningen 98 proc.,
fläsk 47 proc., om jag tager till grund markegångspriset, och om
jag tager till grund det verkligen gångbara priset är förhöjningen
100 proc., på smör i förra fallet 72, i sednare 75 proc. Prisförhöjningen
på ost 34 proc., på olika slags ved, björk, tall och
gran 60, 90 proc., efter gångbara priset 100 proc.; jern 40 proc.
Jag vill icke besvära E. o. Ad. med att vidare afhöra dessa siffror,
men om någon deraf är intresserad, så finnas de att tillgå på den
tabell, som jag håller i handen. Detta bör väl vara ett tillräckligt,
bevis på att ett verkligen påträngande behof af löneförhöjning exi
-
Den 23 Mars f. m.
307
stern. Att välja den utväg, som man emellanåt hört framhållas,
att densamma blott skulle beviljas i procent, synes mig obillig; ty
man bör besinna att de nuvande lönerna icke äro hvarannan lika
för tjenster, som i öfrigt äro alldeles lika. Således skulle man på
det sättet icke blott bibehålla den obillighet som nu existerar, utan
man skulle deröfver förstora denna obillighet, derigenom att just de
som nu äro i bästa vilkoreu skulle få en löneförhöjning i procent,
således större, hvaremot de hvilka egentligen efter rättvisans fordringar
borde hafva större förhöjning, skulle få en mindre. Af dessa
skäl synes mig den grundsats som Utsk. följt, vara alldeles riktig,
och bör efter mitt omdöme icke annat än med tacksamhet erkännas
af den stora samhällsklass, som deraf är i främsta rummet intresserad;
men äfven ur det allmännas synpunkt bör Utsk. hållas räkning
att det icke till en obestämd framtid undanskjutit denna vigtiga
fråga Men det kan icke nekas att det vore högst oklokt och
att det allmännas rätt derigenom ingalunda iakttogs, ifall man då
nu stora upoffringar beviljades, man dervid icke förekom ytterligare
svårigheters upstående i och för den reorganisation af embetsverken
som i vissa fall kan vara behöflig och derföre tror jag att det vilkor
som nu är under ompröfvande, är det allra väsendtligaste af
alla de som i detta Betänk, förekomma, och jag tillstyrker It. o.
Ad. på det högsta att antaga detsamma.
Ifrågav:de mom. blef uppå härefter frams1 alid propos. af R. o.
Ad. bifallet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Mom. litt. d.
Frih. Sprengtporten: Utsk:s tillstyrkande i denna punkt
har, såsom det synes, afseende på en billig förändring i embetsverkens
organisation och som jag fattat Utslcs mening, så refererar
sig det i denna punkt innehållne vilkor till att sådana tjenster, för
hvilka R. St:r icke hafva beviljat några anslag, böra indragas.
Emellertid förefaller ordalagen besynnerliga då det säges »att sådana
embeten och tjenster, för hvilkas innehafvare löneförhöjning är äskad,
men icke af R. St:r beviljas, skola vid inträffande ledighet tillsättas
endast på förordnande.» Det vill synas mig som vore detta vilkor
allt för långt utsträckt; meningen har jag ingenting att anmärka
mot såsom jag upfattat den, men ordalagen borde måhända förändras
och icke hafva formen af ett bestämdt vilkor utan snarare af
en hemställan till K. M. Jag har mig bekant att denna punkt
på samma anledn. blifvit återremitterad af de andra RiksSt:n, och
jag yrkar derföre på återremiss af densamma.
Hr Hjärne: Det vilkor som StatsUtsk. i denna punkt föreslagit,
anser jag vara för tillfället alldeles öfverflödigt och jag kunde
nästan säga obehörigt emedan det icke sammanhänger med nu förevar:de
fråga. Här föreslås att de tjenster, för hvilka löneförhöjning
är begärd men icke kommer att beviljas, skola hädanefter komma
308
Den 23 Mars f. m.
att tillsättas på förordnande. Såsom Frih. Sprengtporten här antydt,
lärer väl meningen vara den, som han här framställt, eller att
icke något hinder skulle läggas för en ny organisation af ett eller
annat Statsverk. Men som sagdt är, hörer detta ieke till förev:de
fråga. Flere motioner hafva blifvit väckte om embetsverkens omorganisation,
men något Utlåt, deröfver har ännu icke inkommet.
När denna fråga af R. St:-r kommer att behandlas, och om R. St:r
blifva ense om en förändrad organisation, och att till K. M. aflåta
en underd. skrifvelse derom, då kan vara tid att uptaga denna
punkt till behandling, men att nu göra det anser jag vara högst
olämpligt. Om händelsen t. ex. skulle foga så, att den begärda
löneförhöjningen för Domare-embeten icke beviljades, så skulle dessa
hädanefter komma att tillsättas på förordnande, såvida ifrågavar:de
punkt af R. 8t:r ant ages. Detta anser jag likväl orätt. Domareembetet
bör vara orubbligt, men om punkten antages, skulle det
kunna anses vara tillsatt på förordnande och följaktligen K. M.
äga rätt att återtaga detta förordnande, och jag frågar om detta
skulle öfverensstämma med principen för dessa tjenstemäns tillsättande?
Jag skulle derföre anse såväl denna som de båda nästföljande
punkterna alldeles öfverflödiga att öfverlägga om vid närvar:de
tillfälle utan bäst vara att dermed upskjuta, tills frågan om
embetsverkens omorganisation förekommer. Jag röstar afslag å
mom:t.
Frih. Cederström: Jag begär återremiss å såväl ifrågavide,
som nästföljande punkter. StatsUtsk. yrkar häri att embeten och
tjenster, för hvilkas innehafvare löneförhöjningen är äskad, men icke
af R St.-r beviljas, skola tillsättas endast på förordnande. Dessa
tjenster äro. så vidt hittills kändt är, de två lägsta graderna i de
civila embetsverken. Häremot tala många skäl, jag vill blott nämna
ett. Om dessa tjensters innehafvare skulle tillsättas hädanefter endast
på förordnande, så undanskjuter man till en alltför långvarig
och obestämd framtid den epok, från hvilken de kunna hafva att
beräkna sin pension. Detta skulle säkerligen afskräcka en mängd
personer, begåfvade med anlag och skicklighet, från att ingå på
tjenstemannabanan, såvida någon möjlighet gifves för dem att slå
sig ut på annan väg; men erhålles icke skickliga embetsman, så
komma naturligtvis ärendena inom verket att derpå lida, i längden
skola de af så beskaffade män illa förvaltas, hvilket åter skulle
utöfva ett menligt inflytande på hela statsmachineriet, och lända till
skada för hvarje rättssökande eller eljest i administrativ väg ansökande
medborgare, följaktligen medföra en så väl allmänt som enskildt
ofördelaktig påföljd. Jag anhåller således, äfven med stöd af
hvad föreg:de, näst före mig talande, ledamöter anfört, om återremiss
af dessa punkter.
Hr Fåhraeus: Jag har instämt med pluraliteten inom Utsk.
i afseende på denna punkts innehåll, men icke i afseende på tiden
för dess tillämpande. Vi veta nemi. icke ännu i denna stund om
någon löneförhöjning varder af R. St:r beviljad. K. M. har före
-
Den 23 Mars f. m.
309
slagit löneförhöjning bland andra äfven för ledamöter af Statsrådet
och Högsta Domstolen Om nu det skulle inträffa att R. St:r
icke komme att bevilja dessa förhöjningar, skulle, derest detta vilkor
vore på förhand antaget, det äfven komma att tillämpas på dessa
embetsman. Likväl stadgar Grundlagen att Statsrådets och Högsta
Domstolens ledamöter till ett vissi antal skola finnas. Man kan
väl icke utsätta sig för att genom ett förtidigt beslut i detta hänseende
råka i strid med grundlagens föreskrifter och det är hufvudsakligast
derföre och utan att ingå i frågan om sjelfva saken, som
jag yrkar återremiss af punkten på det den tid måtte vinnas som
erfordras för att tillse huruvida förhöjningarne för dessa embetsman
och domare verkligen blifva beviljade, så att det icke sedermera
måtte blifva nödvändigt att göra ett undantag från en antagen allmän
regel.
Frih Tersmeden: Detta vilkor har tillkommit under den
förutsättning att R. St:r skulle bevilja löneförhöjning för alla de
tjenster som K. M. föreslagit och som voro af den beskaffenhet att
R. St:r ansågo att de äfven i framtiden borde fortfara, d. v. s.
alla sådana tjenster som R. St:r icke ansågo böra indragas. Jag
medger att stadgandet kanske tillkommit något för tidigt och att
det förut borde hafva varit afgjordt hvilka löneförhöjningar R. St:r
vilja bevilja och hvilka de vilja afstå; således motsätter jag mig
icke den begärda remissen utan anser den lämplig emedan StatsUtsk.
derigenom kommer i tillfälle att yttra sig öfver dessa anmärkrnr.
-
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: På sätt här förut redan blif
vit
af flera talare påpekadt, måste naturligtvis meningen med denna
punkt vara att derigenom möjliggöra en förbättring i Statsverkets
organisation, men såvidt jag kan fatta är det alldeles orätt att i
detta afseende utgå från synpunkten, huruvida löneförbättring blifvit
begärd för en tjenst eller icke. Det kan ju hända att en tjenst
för hvilken löneförhöjningen blifvit begärd, men icke beviljad, i all
framtid otvifvelaktigt behöfves, och då måtte det väl vara orimligt
att derföre att man händelsevis begärt en löneförhöjning för denna
tjenst hvilken icke beviljats, densamma skulle ställas på förordnande.
Det låter äfven tänka sig att tjenster finnas för hvilka löne-förbättring
icke blifvit begärd och således icke heller nekad, men hvilka
vid den blifvande förändringen ovilkorligen böra indragas eller förändras.
Nåväl! skulle dessa icke sättas på förordnande? Det vore
likväl lika orimligt att icke sätta dessa på förordnande som att sätta
de jag förut omtalat på förordnande. Punkten är således både för
vidsträckt och för inskränkt, och detta kommer sig naturligen deraf
att man företagit densamma till behandling vid ett olämpligt tillfälle,
ty den måste naturligtvis icke undergå pröfning i Stånden
förrän frågan blifvit afgjord om eller hvilka embetsverk skola omorganiseras.
Då kan vara tid att tala om hvilka tjenster som skola
ställas på förordnande eller icke. En otydlighet förekommer äfven
uti punktens redaktion. Der står nemi.: »Sådana tjenster och em
-
310
Den 23 Mars f. m.
beten, för hvilkas innehafvare löneförhöjning är äskad men icke af
R. St:r beviljas, skola vid inträffande ledighet tillsättas endast på
förordnande.» Månne derunder skall inbegripas alla sådana tjenster,
till hvilka K. M. äskat löneförhöjning, men hvilken icke blifvit i
sin helhet beviljad, eller sådana till hvilka icke alls någon förhöjning
blifvit lemnad. Jag anhåller derföre vördsamt om propos. på
återremiss af denna punkt.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, att i afseende på detta mom. blifvit yrkadt,
dels af Erih. Sprengtporten m. fl. ledamöter återremiss och dels af
Hr Hjärne afslag, anmälde sig och yttrade
Hr Hjärne: Då alla ledamöter utom jag yrkat återremiss och
ett Stånd dessutom återremitterat frågan, anhåller jag att få förena
mig med dem.
Propos. till bifall å förevrde mom. blef nu framställd och besvarad
med Nej, och då sedermera Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. ansåge de emot detsamma gjorde anmärkn:r föranleda
till återremiss, blef denna propos. med Ja besvarad.
Mom,, lill. e.
Hr Printzensköld: Jag hemställer till StatsUtsk. huruvida
denna punkt är af behofvet påkallad. Kan väl StatsUtsk. eller
kunna väl R. St:r nu på förhand afgöra hvilka tjenster som skola
komma att indragas eller icke? Skall icke en sådan anordning komma
att bero på den närmare undersökning af förhållanderne vid
regleringen af hvarje embetsverk för sig; och låter det icke tänka
sig att de tjenster, som tilläfventyrs nu blifvit i K. M:s Nåd. Propos.
afsedde till indragning, komma att befinnas oundgängligen behöflige
och följaktligen böra bibehållas? Således tyckes det mig, att
man icke bör tala om förhållanden, de der äro så ovissa som det
ifrågav:de: om den eller den tjensten kan vara afsedd till indragning
eller icke, samt då omständigheterne möjligen befinnas vara
sådana att hvad äom nu har ansetts kunna ske, det kommer att
framdeles anses omöjligt. Jag skulle således tro att saken ingalunda
förlorar derpå att man rent af afslår denna punkt, ty det
faller af sig sjelf, att en tjenst om hvilken tvifvelsmål äro förhanden,
antingen den bör bibehållas eller indragas, den tillåter K. M. icke
att tillsättas, utan ställer den på en sådan fot, att, om indragningen
finnes lämplig, en sådan åtgärd lätt kan verkställas. Förhållandet
inom KammarR:n t. ex. är nu sådant att ingen enda tjenst tillsättes
annat än på förordnande, i anseende till förutsatt omreglering
af detta embetsverk. Så blir också förhållandet inom hvarje annat
embetsverk, der icke definitiv reglering ägt rum eller denna definitiva
reglering anses böra underkastas förändringar, ty man kan ej
tänka sig så litet förutseende hos Regeringen att, om den anser en
förnyad reglering af ett redan regleradt embetsverk vara af nöden,
den då icke genast aflåter befallning, att icke tillsätta der befintliga
tjenster annat än på förordnande, för att sedan vara i tillfälle att
Den 23 Mars f. m.
311
verkställa den nya reglering, sorn vare sig Regeringen finner den nödvändig
eller ock låter verkställa densamma på anhållan af R. St:r.
Jag skulle således tro att denna punkt gerna kunde utgå, men om R.
o. Ad. icke anser detta böra ske, så borde den åtminstone åtfölja
den föreg:de punkten tillbaka till Utsk., som då icke lärer underlåta
att närmare begrunda de förhållanden som densamma omfattar.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Jag anmälde mig
blott för att anmärka att samma skäl, som tala för återremiss af
föreg;de punkt, borde äfven tala för återremiss af denna. Det synes
äfven tydligare här, såvida man vill begripa hvad som menas med
till indragning afsedde tjenster, eller att det ligger i bakgrunden en
reorganisation af embetsverken och när den frågan kommer före,
blir det tid nog att afhandla denna punkt. Den föreg:de punkten
återremitterades ock dels derföre att man icke visste för hvilka
tjenster löneförhöjning skulle komma i fråga, dels derföre att den
hade afseende på en i framtiden förekommande fråga.
Frih. Tersmeden: Sedan R, o. Ad. återremitterat litt. d,
tror jag att äfven litt. e bör få följa samma väg, emedan de sammanhänga
med hvarandra, hvarföre jag instämmer med dem som
yrkat återremiss.
Efter nu först till bifall å fÖrev:de morn. framställd propos.,
som besvarades med Nej, blef detsamma på grund af de deremot
gjorde anmärkn:ne återremitteradt.
Mom. lill. f.
Frih. Cederström: I öfverensstämmelse med den åsigt, som
synes hafva förmått R. o. Ad. att återremittera de föregule punkterne,
får jag äfven med afseende å denna punkt anhålla om återremiss.
Jag tror icke att det vore nyttigt, om någon tjenst tilläfventyrs
under en längre tid på detta sätt befunne sig i ett provisoriskt
skick. För att icke trötta R. o. Ad. ville jag icke, vid
den förra, härmed närbeslägtade punkten, ingå i en så utförlig un
dersökning
i ämnet, som kanhända vederbordt. Man har likväl
sedermera enskildt sagt mig, att mitt yttrande i så måtto varit
ofullständigt, enär jag förmenades hafva förbisett, att terminus a quo
för tjenstetid vid beräknande af pensionsrätt visserligen efter behörigen
erhållen fullmakt fått retroaktift tagas från inskrifnings-dagen
såsom’ extraordinarie. Men dervid får icke heller förgätas dels att
en temligen kort praescriptionstid är för fulimaktshafvanden stadgad
vid begagnandet af sådan rättighet, dels ock att det merändels måste
upkomma en ganska stor och för en obemedlad tjensteman verkligen
betungande summa af obetaldte retroaktiv-afgifter att på en
gång (för hela tiden mellan hans inträde i verket och till dess han
fått fullmakt) erlägga, om han skall framdeles få någon pension utur
CivilStatens pensions-inrättning. Dessa sammanlagda afgifter skulle
icke blifva så betydliga och följaktligen kunna kännas så betungande
för tjenstemannen, derest icke just den i de flesta fall mångåriga
312
Den 23 Mars f. m.
och under försakelser af alla slag tillbringande extraordinarie-tjenstemannatiden
räckt så länge, under en likaså flerårigt uteblifven
befordran. Af dessa förhållanden visar det sig alltså vara tryggare
och bättre orri tjenster icke tillsättas på förordnande, utan fastmera
vid ledigblifvandet genast definitift förses med ordinarie innehafvare.
Det torde härvid ej heller böra alldeles lemnäs utur sigte en sak
som likväl är af mycken vigt: nemi. huruvida icke den statsmakt,
som vi tillhöra, bör med särdeles varsamhet behandla förslag af
ifrågav:de art, som skulle kunna synas innefatta ett inskränkningsbegär
på den högre statsmaktens attribulioner. Grannlagenheten i
detta afseende torde jemväl utgöra ett giltigt skäl för någon återhållsamhet
å E. St:rs sida. Högloft. Utsk. behagade, efter skeende
återremiss, taga denna sida af saken i betraktande.
Hr Bildt: StatsUtsk., som under litt. a, b och c föreslagit
E. St:r åtskilliga vilkor för sådana tjenster som skulle erhålla löneförhöjning,
har derjemte på sätt af Utlåt, synes, föreslagit åtskilliga
vilkor för de tjenstemän, som skulle erhålla nya tjenster. Då likväl
StatsUtsk. icke kan ingå i detaljerna af styrelseverkets organisation,
oaktadt såväl K. M:s Propos. som enskildta motionärer häntydt på
att dessa styrelseverk tarfva i många fall omreglering, så är det
gifvet att StatsUtsk. vill förbehålla sig en reservationsrätt i detta
afseende och föreslå E St:r att icke på förhand binda sina händer
derigenom att de skulle definitivt föreslå att de nya tjensterna tillsättas
på stat, ty derigenom skulle man undanskjuta ännu mera
möjligheten af en organisation af embetsverken eller åtminstone göra
den kostsammare derigenom att dessa tjenstemän icke kunna gå i
mistning af lönen förrän de få en annan plats eller komma på
indragnings-stat. Jag kan derföre icke finna annat än att den reservationsrätt
StatsUtsk. i första delen af litt. f föreslagit, är fullkomligt
riktig; den är såsom en allmän grundsats riktig, men såsom
de fleste sådana tål den vid undantag i vissa fall, och så tror
jag också här vara händelsen. Det är t. ex. föreslagit att tillsätta
nya professorer vid Universiteten, men att tillsätta dessa på förordnande
tjenar till ingenting, ty dessa tjenster kunna naturligtvis aldrig
komma under kathegorien af indragning, emedan de icke tillsättes,
såvida icke behofvet af kunskaper ovilkorligen fordra dessa
lärostolars tillskapande. Derföre synes mig, att man bör göra ett
tillägg till lista mom. af litt. f, en reservation, sådan som deD hvilken
förekommer i slutet af det Utsk:s Utlåt., som finnes på pag. 4,
hvarigenom punkten skulle få följande lydelse: »Nya tjenster för
hvilka aflöning vid denna Eiksdag beviljas, må icke tillsättas annorlunda
än genom förordnanden, dock med de inskränkningar häri,
som för särskilda fall tilläfventyrs kunna finnas lämpliga.» Pinnes
icke denna reservation äfven här iakttagen, så hafva E. St:r bundit
sina händer i motsatt syftning.
Hvad åter sista mom. af litt. f beträffar eller att »aflöningen utgår
i mån af tillgång och sedan samtlige inom verket förut varande
löntagare af anslagssumman för verket åtnjutit sin tillständiga rätt,
enligt stadgade grunder», så är detta icke allenast mörkt ulan äfven
Den 23 M ar s f. m.
313
orättvist. Om vi tänka oss att K. St:r t. ex. besluta tillsättandet
af tre eller fyra nya Professorer vid Universiteten, och dessa tjenster
endast tillsättas på förordnande, och det tillika stadgades, att
aflöningen för tjenstemännen komme att förhöjas i mån som tillgång
dertill funnes, så skulle följden kunna blifva att de gamle
tjenstemännen, hvilka erhållit löneförhöjning, finge en del af de nya
lönerna såsom löneförbättring, och att de nya platserna ej kunde
komma att tillsättas i brist på medel, ehuru sådana blifvit anvisade.
Jag skulle således önska att man afslår denna sednare del af punkten.
Då jag icke anser det nödvändigt, att det beslut jag framställt
ang:de l:sta morn., som innehåller en redaktionsförändring,
genast fattas, har jag ingenting emot en återremiss, men jag yrkar
att den måtte ske i den syftning jag framställt.
Hr Hjärne: Innehållet af denna punkt bevisar mer än innehållet
i de föreg:de 2 punkterna, huru svårt det är att redigera
förslag till beslut, som åsyftar ändamål, för hvilka man icke gjort
sig full reda hvad man dermed menar. En ledamot af StatsTJtsk.
har nyss anmärkt, att det ligger en viss otydlighet i nu förevar:de
punkt, och jag kan icke heller finna hvad man menat med sista
mom. i densamma, men hvad som är säkert, är att sista mom. står
alldeles i strid med det första. Hvad menar man då man säger
»nya tjenster för hvilka anslag vid denna Eiksdag beviljas etc.»
och sedermera talar om att anslagen icke skulle räcka till för att
bestrida aflöningen för dessa tjenster. Detta är någonting så mörkt,
att jag anser något beslut deröfver icke kunna fattas förrän man
inhemtat StatsUtsk:s närmare förklaring öfver hvad som dermed
menas. Jag hade ämnat att, likasom vid de föreg:de punkterna,
yrka afslag äfven å denna, emedan hvad som rörer organisationen,
af embetsverken icke vid detta tillfälle borde utgöra föremål för
E. St:rs öfverläggning, men då E. o. Ad. redan beslutat återremit
tera
dessa punkter, torde det vara skäl att äfven denna punkt finge
medfölja tillbaka till Utsk.
Frih. Stael von Holstein: Jag vill ingalunda motsätta
mig den begärda återremissen af denna punkt. Jag vill blott yttra,
med afseende på Frih. Cederströms anförande, att jag icke anser de
skäl han upgifvit vara särdeles giltiga, enär det blifvit uplyst, att
då en tjensteman fått förordnande att sköta en tjenst, har han rättighet
att inbetala till pensionskassan sina afgifter retroaktivt, hvadan
jag icke kan inse att han riskerar något dermed att han har
förordnande, ty han kan sjelf afsätta de medel, som annars skulle
inbetalas, och när han sedan får tjensten, har han penningarne till
sin disposition att genast utbetala.
Frih. Tersmeden: Jag instämmer med Hr Bildt i hans yrkande,
att första mom. af denna punkt bör, om icke nu, åtminstone
framdeles, bifallas med ett så beskaffadt tillägg, som Hr Bildt föreslagit.
Hvad sednare delen af punkten beträffar, så synes det som
den ledamot, hvilken deremot sednast yttrade sig, icke rätt förstått
314
De n23 Mars f. m.
dess mening. För att uplysa derom vill jag anföra såsom exempelvis
förhållandet med HofRiua. Der äro föreslagna nya tjenster,
nemi. för Notarier, och indragning af gamla, nemi. för Kanslister.
Meningen är således den, att innehafvare af dessa nya tjenster icke
komma i åtnjutande af full lön förrän Kanslisterne hunnit gå bort
eller blifva befordrade eller, med ett ord, att några nya utgifter
icke skulle drabba Staten för dessa regleringar.
Hr Printzensköld: Det är i sanning ganska beklagligt,
att Högloft. StatsUtsk. kommit in till R. St.:r med sådana Betänk:n,
att man om syftemålet med desamma icke kan göra sig något begrepp
förrän StatsUtsk:s ledamöter förklarat hvad meningen kan
vara med det man föreslagit. Jag tror att den förklaring, som Frih.
Tersmeden afgifvit, är ganska riktig, men man ser häraf, att då
man skrifver s. k. princip-betänk:n, bör man noga akta sig att deri
upställa grundsatser, som äro nära nog omöjliga att ens gifva detta
namn, emedan jemnt och beständigt undantag från dem måste äga
rum. Hvad hade varit lättare för TJtsk., än att helt och hållet utesluta
denna punkt och i dess ställe yttra sig i den syftning, som
denna punkt innehåller vid hvarje förekommande fall, då nya tjenster
skola inrättas? Då hade man sluppit att discutera saken nu,
och kanske nästa gång den förekommer ånyo yrka en återremiss,
hvilken nu ansetts nödvändig och hvari jag förenar mig.
Hr Grins och Landtnäs nu till bifall å förevar:de mom. framställde
propos. besvarades med Nej, hvarefter äfven detta morn.,
på grund af de deremot gjorda anmärkmr, återremitterades.
Morn. lill. g.
Hr Palmcrantz: Jag ber att med några få ord få under
ställa
R. o. Adis pröfning en anmärkn. mot denna punkt. StatsUtsk.
har ganska riktigt föreskrifvit det förbehåll för tjenstemän
att, för åtnjutande' af löneförhöjning, icke få innehafva mer än en
tjenst med lön på Rikets stat; men det Högloft. Utsk. har tillagt
orden: »derest sådant framdeles varder föreskrifvet.» Vid en föregide
Riksdag hafva R. St:r, efter hvad jag vill minnas, på ganska goda
grunder beslutat, hvad troligen äfven blifvit af K. M. sanktioneradt,
att nemi. ingen tjensteman får innehafva mer än en Statens
tjenst med lön, och jag hemställer derföre, om icke denna tirad,
»derest sådant framdeles varder föreskrifvet», kan såsom öfverflödig
och oriktig alldeles utgå.
Hr Bildt: Då den siste talarens anmärkn. är grundad på
ett fullkomligt misstag, torde det vara nödvändigt att uplysa om
detsamma, då anmärkmn dymedelst förfaller. Han har sagt att R.
St:r beslutat och K. M. sanktionerat ett förslag, som åsyftade att
inga civila tjenstemän på stat skulle kunna förena flera tjenster.
Då detta icke är afgjordt, emedan det endast gäller de
högre graderna, men icke den lägsta, så torde den siste talaren
finna, att ett sådant stadgande kan komma i fråga att framdeles
Den 23 Mars f. m.
315
sanktioneras, och det är derföre som de sista raderna af litt. g
finnas.
Hr Stjernsvärd: Jag skall be att få underställa R o. Ad.
ett fall, som jag tror icke är förutsedt i denna punkt, ehuru detsamma
står i samband härmed. Man kan nemi. antaga att 2 eller
flera befattningar finnas vara af den beskaffenhet, att löneförhöjningar
för dem komma att beviljas; men händelsen kan också göra,
att 2:ne dylika befattningar innehafvas af en och samma person.
StatsUtsk. har icke uplyst, huru dervid skall förfaras; om en dylik
löneförhöjning skall för båda befattningarne af samma person upbäras
eller icke. Jag, för min del, tror att ett stadgande, ang:de ett
dylikt förhållande, lätteligen skulle kunna inryckas i punkten g,
och att det är fullkomligt öfverensstämmande med billighet, att
icke en och samma person får tillgodonjuta löneförhöjning för 2:ne
olika befattningar. Det är på denna grund, som jag anhåller att
denna punkt måtte blifva återremitterad och behörigt afseende fästas
vid min anmärkning.
Gr. Lagerbjelke: Det är otvifvelaktig att den grund, på
hvilken den ifrågavande punkten hvilar, är riktig, ty det är sannolikt
att vid den nya organisation, som kommer i fråga, den princip,
som här gjort sig gällande, blifver utförd; men nekas kan väl
icke heller, att från denna allmänt giltiga grund lämpliga undantag
komma att äga rum. Det bör väl då icke heller vara så rätt,
att på en gång stadga en så hård och bestämd föreskrift som den,
att ingen tjensteman, som tillsättes genom fullmakt eller förordnanden
mellan 1858—1860, får tillika innehafva annan tjenst på Rikets
stat. Om det nu verkligen finnes tjenster, som kunna och böra
förenas med andra, så vore det väl icke så olämpligt att föreskrifva,
att om dessa tjenster under tiden blifva lediga, då skola de tillsättas
med detta vilkor. Det är sålunda med denna punkt, som den föreg:de,
den nya organisation af vissa embeten har föresväfvat StatsUtsk.
, och det har med tanke på detta upgjort sitt förslag, likväl
så allmänneligt, att det träffat äfven andra, dit icke hörande. På
denna grund yrkar jag återremiss.
Hr Printzensköld: Jag skulle hafva förenat mig med Gr,
Lagerbjelke, om icke hans yttrande slutat med begäran om återremiss.
Jag anser en -sådan icke vara behöflig, utan tror att denna
punkt både kan och bör antagas, enär derigenom icke något hinder
är lagdt för K. M. att meddela sådana föreskrifter, som innefatta
de vilkor för tjenstens mottagande, hvilka K. M. kan anse af Sitt och
Rikets sannskyldiga nytta vara påkallade.
Frih. Cederström: Det må väl vara att R. SJ-.r, vid ett
föreg:de tillfälle, hafva till någon hufvudsaklig del, om än icke till
så vidsträckt grad, som Hr Palmcrantz velat låta påskina, synts
omfatta den åsigt, som i denna punkt finnes uttryckt, eller att flera
embeten och tjenster icke skulle af en och samma person på stat
316
Den 23 Mars f. m.
få innehafvas. Men denna önskan blir alltid af en mycket illusorisk
beskaffenhet, äfven om den skulle genom ett lagstadgande framdeles
blifva till alla embetsgrader utsträckt; ty för den embetsman,
som har otillräckligt att lefva af, och detta måste väl i de flesta
fall vara förhållandet med de lägre graderna, som nu kan ifrågakomma,
det en nödvändighet att söka sin utkomst på ett annat ärligt sätt.
För honom återstår då intet annat, än att hos enskilda personer,
associationer eller bolag, söka sig Sekreterare-, Kamererare- eller
mera underordnade platser. Det förefaller mig likväl, såsom skulle
det för embetsmanna-duglighetens utbildning snarare vara att föredraga,
hans egenskaper bättre utvecklas och stärkas för tjenstens
bestridande, om han har tjenstgöring i 2:ne embetsverk, hvilkas
verksamhet äfven tilläfventyrs är med hvarandra nära beslägtade,
än om han använder sin tid t. ex. såsom bokhållare hos någon
skrädderi- eller skomakeri-association. Jag, för min del, hyser den
föreställning och förhoppning, att sådana vilkor och förbehåll, som
här äro ifrågasatta, icke varda föreskrifna; det är blott detta förmenande
å min sida, som jag önskar måtte få åtfölja den remiss,
som blifvit begärd.
Frih. Tersmeden: Jag kan icke riktigt finna hvad en återremiss,
i afseende på denna punkt, skulle tjena till. Här är ju ingenting
bestämdt, i afseende på en eller flera tjenster, eller hvilka
tjenster som få finnas eller icke finnas; här är endast reserverad en
rättighet i sammanhang med löneförhöjningen, eller att i händelse
en sådan bestämmelse kommer att ske, skall uti alla fullmakter och
förordnanden, som under 185 8—1800 utfärdas, det förbehåll intagas.
att tjenstens innehafvare är underkastad förbindelse att icke
tillika innehafva annan tjenst med lön på Rikets stat, derest sådant
framdeles varder föreskrifvet. Det är väl icke för mycket hegardt,
att Staten reserverar sin rätt i denna väg. Dessutom är
detta stadgande framkalladt af ett yttrande af Depart:tsChefen för
Finansärenden, som åtföljer den K. Propos. Han säger nemi.:
»En naturlig följd af den hittills med skäl öfverklagade otillräckligheten
i aflöning för hvarje särskild tjenstebefattning har blifvit,
al t flere sådana fått innehafvas af samma person, för att genom
sin förenade afkastning fylla hans lefnadsbehof. Utom denna ekonomiska
nödhjelp har den samtidiga tjenstgöringen i flere verk någon
gång medfört den från Statens synpunkt väsendtligare fördelen,
att personer med utmärktare förmåga och lust till arbete och
till ett djupare inträngande i göromålens väsende förvärfvat en mångsidigare
kännedom af allmänna värf och förhållanden, än som kunnat
vinnas inom ett mera begränsadt område, och sålunda tillegnat
sig en högre grad af skicklighet och användbarhet för den invecklade
statsförvaltningen. Men detta den delade tjenstgöringens fördelaktiga
inflytande på utbildningen af en och annan person, hvars
framstående egenskaper troligen skulle äfven på annan väg hafva
gjort sig gällande, upväger icke de olägenheter, som både för Statens
tjenst och för mindre omfattande, ehuru aktningsvärda embetsmannaförmågor
upkomma genom nödvändigheten att splittra krafterna och
Den 23 Mara f. m.
317
upmärksamheten i flera, ofta vidt åtskiljda riktningar. Vanliga följden
blifver, att tjenstemannen vid den ålder, som bäst egnar sig
för duglighetens utveckling, söker att hjelpligt och klanderfritt afbörda
sig de olikartade göromålen för dagen, utan att äga tid eller
måhända ens håg öfrig för ett mera än ytligt betraktande af målens
beskaffenhet eller förvaltningsbestyrens sammanhang och ändamål.
Och slutligen, när tillfälle yppar sig för en person, hvilken i
särskilda befattningar visat större duglighet, att erhålla en plats,
som erbjuder tillfälle till en verksamhet af större vigt och omfattning
men också ensam tager sin innehafvares hela tid och arbetskraft
i anspråk, då tinner han mången gång, vid sammanräknandet
af sina inkomster på spridda håll, att dessa mera eller mindre öfverstiga
hvad den ifrågasatta befattningen kunde ensam lemna i afkomst,
och finner sig, af omtanka för sitt och de sinas närmaste
behof, hindrad att emottaga en befordran, som på samma gång skulle
öpna för honom utsigten till en oberoende framtid och skänka fäderneslandet
en embetsman, vuxen sitt kall.»
»Till förekommande af de olägenheter, hvilka sålunda, utöfver
fördelarne, synas åtfölja delningen af tjenstemannens tid mellan flere
sysselsättningar, har StatsRådet ansett oundgängligt att såsom en
för alla embetsverk, der icke särskildt annorlunda bestämmes, gemensam
regel varder stadgadt, att icke någon förening af två eller
flera ordinarie tjenster på allmän stat för framtiden får äga rum;
dock med förbehållen rätt att härifrån göra undantag för tjenstemän
i första lönegraden, äfvensom för dem hvilkas löner, i anseende
till mindre trägna göromål, blifvit bestämda till lägre belopp,
än för tjenstegraden i allmänhet gäller. Skälen, hvarföre StatsRådet
trott sig böra i underd:het tillstyrka ett sådant undantag från regeln,
äro följande:»
»Då den, som vid gränsen mellan ynglinga- och manna-åldern,
efter nyss afslutade studier, inträder i det praktiska lifvet, icke med
någon visshet kan inse eller förutse, på hvilken af statsbestyrens
skiljda vägar han skall finna verksamheten mest öfverensstämma
med sina anlag, eller lemna den bästa förhoppningen om fortkomst
och utkomst, bör det stå honom öppet att, såsom extraordinarie
arbetare på flere af dessa banor, göra sig bekant med deras egenskaper
och göra sin egen användbarhet känd hos dervande förmän,
till dess han, genom inlagda förtjenster och vid yppad ledighet på
ettdera stället, kan der få sig tillförsäkrad den minsta vedergällning,
hvarmed Staten anser en ordinarie tjenare kunna godtgöras och
vara, för sin ensamma person, nödtorfteligen bergad. Men, då utsigten
till vidare befordran är till tiden obestämd och vanligen aflägsen,
torde den underordnade tjenstemannen, som, med ännu ungdomlig
arbetskraft och själsspänstighet, har en loflig benägenhet att
genom ökad ansträngning söka bereda sig tillräckligare medel för
en sorgfri ekonomisk ställning, icke billigtvis böra förvägras att,
•med fortsatt arbete på någon af de öfriga vägarne, förvärfva en
ytterligare års inkomst, alltid under förutsättning, att vederbörande
förmän pröfva den förra befattningen, icke utgöra hinder för den
sednares handhafvande på behörigt sätt. Först när tjenstemannen
318
Den 23 Mars f. m.
på ettdera stället vinner befordran till andra tjenstegraden och således
der fästes genom en lön, motsvarande de begge förut i en
hand förenade, kan han anses vara så långt framskriden på denna
bana, att hon alltmer aflägsnar honom från den andra och uteslutande
tillegnar sig hans arbetskraft.»
»På grund af hvad jag nu haft nåden anföra, anser jag mig
derföre såsom ett allmänt stadgande vid nu ifrågavar:de lönereglering
böra i underd:het föreslå: att tjenst, för hvilken lönen, med
derunder beräknade sportler, der sådane äga rum, blifvit bestämd
till fulla beloppet af hvad, enl. ofvan sagde grunder, tjenstegraden
minst bör åtfölja, icke må i förening med annan så beskaffad allmän
tjenst innehafvas: hvaremot i händelse lönen, med afseende å
mindre trägna tjenstegöromål, blifvit till lägre belopp bestämd, det
må ankomma på E:s K. M:s Nåd. förordnande i hvarje särskildt
fall, huruvida sådan tjenst må med annan tjenst förenas, äfvensom
det skall på E:s K. M. bero att, efter anmälan af vederbörande
embetsverk eller chef, för hvarje fall bestämma, huruvida tvenne
tjenster inom lägsta graden må, utan afseende å de dermed förenade
lönevilkoren, kunna af samma person innehafvas, samt att den
tjensteman, som redan innehar flera tjenster, må dem behålla intilldess
befordran i högre tjenstegrad sker, så vida tjensterna äro af
den beskaffenhet att de, enl. nyssnämnde grunder, äfven framgent
kunna förenas, men att, i annat fall, såsom vilkor för löneförhöjningens
åtnjutande, den ena tjensten skall frånträdas.»
Det är således för att hålla frågan öppen, när bestämmelserna
en gång komma, på det att icke då fullmakter eller förordnanden
måtte lägga något hinder i vägen. Jag finner således ingen våda
uti att bifalla punkten.
Hr Hjärne: Jag skulle för min del, lika med Frih. Tersmeden,
vilja anse denna punkt icke stå i något sammanhang med de
föreg:de, och i detta afseende icke hafva något emot att bifalla densamma;
men då icke kan nekas, på sätt Gr. Lagerbjelke också påpekat,
att den grundar sig på samma förutsättning, som StatsUtsk.
ansett ligga till grund för de föreg:de vilkoren, tror jag att E. o.
Ad. handlar rättast uti att återremittera äfven denna punkt. Jag
gör det under den förhoppning att StatsUtsk., vid närmare besinnande
och öfvervägande af alla de skäl, som under discussionen blifvit framställda,
skall finna att den lämpligaste tiden för detta Betänk:s behandling
icke är då löneregleringsfrågan skall komma före, utan då
fråga blir om embetsverkens omorganisation.
Hr Stjernsvärd: Om jag rätt upfattat afsigten med förev:de
Betänk., så innefattar det förslag till vissa förbehåll, som borde fästas
vid de blifvande löneförhöjningarne, och hvarföre jag äfven
tror, att det af mig anförda förhållandet är af den beskaffenhet, att
det bör föranleda återremiss äfven af denna punkt. Det är vanligtvis
icke fallet att personer, som innehafva 2:ne eller flera tjenster,
innehafva sådane inom samma lönegrad, utan händer det ganska
ofta, att innehafvare af tjenst inom högre lönegrad, innehafva
Den 23 Mars f, m.
319
bredvid en tjenst inom lägsta lönegraden. Detta är i alla fall i för
sig sjelft redan ett missbruk, och hvilket skulle blifva ännu större,
om samme person skulle vara i åtnjutande af löneförhöjning för
båda dessa befattningar. För min del anser jag att ingen löneförhöjning
bör ifrågakomma för personer, som innahafva 2:ne eller
flera tjenster, utan att dylik förhöjning först bör ifrågakomma, då
samma tjenster komma att erhålla olika innehafvare, Af denna anledning
yrkar jag återremiss.
Hr Bildt: Då jag förra gången hade ordet, vederläde jag en
oriktig upgift, som en talare framställt såsom skäl till återremiss.
Sedan dess hafva, efter vanligheten, flera talare upträdt och yrkat
återremiss, derföre att sjelfva detta förslag skulle innehålla en obillighet.
Hvad en återremiss här skall tjena till, det inser jag icke;
då är det vida bättre att afslå punkten, än att återremittera densamma.
Ar punkten till innehållet obillig, så afslå den; är den billig,
bör den bifallas, så vida den icke innehåller någon otydlighet.
Hvad den siste talarens yttrande vidkommer, så har han talat om
någonting helt annat, än hvad som innehålles i litt. g. Här är
nemi. icke någonting stadgadt, huru förhållas bör med löneförhöjning
för den tjensteman, som redan har 3:dje klassens befattning
och möjligen kan få en befattning till; utan den som får ny fullmakt
eller förordnande under tiden mellan 1858—60 blir satt i
den kategori att, i händelse det framdeles blir föreskrifvet, afstå
från annan innehafvande allmän tjenst med lön på stat. Detta är
således 2:ne skiljda frågor, och hvarföre Hr Stjernsvärd skall sammanröra
dessa, det förstår jag inte. Det har dessutom af Frih. Tersmeden
blifvit omnämndt, hvilket också synes mig ganska klart, att
denna punkt icke står i något samband med de föreg:de, och jag
vet allt för väl, att då man börjar återremittera åtskilliga mom. af
ett Utlåt., så få vanligen de öfriga göra sällskap, men jag kan icke
bär finna något sådant skäl för återremiss, att jag deri kan instämma,
hvarföre jag också yrkar på bifall, hvilket jag tror vara så
mycket riktigare, som en återremiss af Ståndet troligen icke tjenar
till någonting. Jag har mig nemi. bekant, att PresteSt. bifallit
denna punkt, och då jag förmodar att denna punkt, efter hvad jag
hört sägas, skall vara bifallen af BorgareSt. och sannolikt kommer
att bifallas af BondeSt., hemställer jag hvartill en återremiss
skulle leda.
Hr Nordenfelt: Jag vill endast fästa upmärksamheten på
att de föreskrifter, som innehållas i denna punkt, icke framte något
nytt eller ovanligt. Det har tvertom varit brukligt flera gånger
förr, då någon slags organisation eller förändring varit bestämd eller
ifrågasatt, att dylika vilkor blifvit i fullmakten införda. Det sista
fall i denna väg, som jag minnes, var med militärbefälet sedan
1843, då en förändring med de indelta räntorna var i fråga. K. M.
utfärdade då ett stadgande, att i alla fullmakter och förordnanden,
som derefter för befälet meddelades, skulle inflyta att den, som fick
fullmakten eller förordnandet, var underkastad den förändring, som
320
Den 23 Mars f. m.
K. M. kunde finna för godt att besluta i detta afseende. Mig synes
syftningen af denna punkt vara alldeles likartad, och billigheten,
att en person icke skall hafva fler än två "tjenster på stat, får
i många fall tillämpas bland annat för Bankens tjenstemän. Jag
yrkar bifall till punkten.
Gr. Lagerbjelke: Jag har, för min del, aldrig sagt att stadgandet
i denna punkt vore obilligt; jag har tvertom sagt att det
vore nyttigt; men att der borde finnas ett och annat undantag derifrån,
och jag yrkade återremiss, på det att dessa undantag måtte
inryckas. Jag gjorde det ock af ett annat skäl, nemi, emedan de
föreg:de punkterna, hvilka angingo en ny organisation af embetsverken,
blefvo återremitterade, ansåg jag det äfven vara lämpligt
att StatsUtsk., ang:de frågan i sin helhet, hade fria händer och
kunde upställa sina förslag på bästa sätt, utan att, då deras händer
voro fria i andra afseenden, de skulle vara bundna af dessa tre
eller fyra rader. Emedlertid har StatsUtsk:s ledamöter här förklarat
sig icke vilja hafva fria händer i detta afseende, och då tre
Stånd redan lärer bifallit punkten, tjenar det till intet att yrka på
återremiss, hvarföre jag ock afstår derifrån.
Hr Stjernsvärd: Då jag förra gången hade ordet anförde
jag den anledning, som förefanns till punktens återremitterande.
Ofver sjelfva innehållet af sagde punkt har jag icke yttrat mig;
har deremot icke något att invända. Men då jag anser att vid
densamma skulle lämpligen kunna göras ett tillägg af den beskaffenhet
jag påyrkat, torde min begäran om återremiss icke vara så
obefogad, som Hr Bildt har ansett. Som andre talare äfven nu yrkat
återremiss, anhåller jag att StatsUtsk. måtte fästa afseende vid
hvad jag anfört.
Hr Hjärne: Jag har redan förut tillkännagifva, att jag vöre
beredd att bifalla denna punkt, emedan jag gillar hvad som deri
är föreslaget; men i sammanhang med de föreg:de punkterna, hvilka
blifvit återremitterade, instämde äfven jag med de ledamöter, som
å denna yrkat återremiss. Men då jag nu hör att flera ledamöter
hafva upträdt till bifall för densamma, har jag ingenting emot att
med dem förena mig i begäran om återremiss.
Frih. Cederström: Efter de uplysningar, hvilka blifvit oss
af en aktad ledamot meddelade, anser jag öfverflödigt att uptaga
Riddarh.Kansliet med utskrifvandet af våra yrkanden på återremiss,
utan vill jag, för min del, åtnöjas dermed att inför mina Ståndsbröder
hafva fått uttala mina tankar i detta ämne.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på förevar:de moro. blifvit yrkadt
dels bifall, dels af Hr Stjernsvärd återremiss, hvaremot öfrige
talare, som yrkat återremiss, derifrån afstått.
Härvid
Den 28 Mars f. m.
321
Härvid anmälde sig och yttrade Hr Stjernsvärd:
Jag vill icke fortfara att yrka återremiss sedan andra derifrån afst&tt,
utan lemnnr R. o. Ad. öppet, om så godt synes, att besluta
ett tillägg till Betänk., i den syftning jag påpekat.
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att om han rätt upfattat Hr
Stjernsvärds yttranden, hade Hr Stjernsvärd förut yrkat återremiss,
för att Stats-Utsk. måtte komma i tillfälle att bland principerna vid
statsregleringen intaga ett stadgande rörande ett af honom omnämndt
förhållande, och nu i sitt sednaste yttrande afstått från detta yrkande,
om It o. Ad. ville bifalla ett sådant stadgande, sorn af Hr
Stjernsvärds framställning skulle föranledas.
Hr Stjernsvärd: Jag yrkar återremiss af det skäl, att jag
ansåg det lättast låta sig verkställas, att StatsUtsk. intog det förbehåll,
jag tagit mig friheten göra Ståndet upmärksamt på uti den
förevarande punkten, men det är mig fullkomligt likgiltigt, om tillfälle
lemnäs åt StatsUtsk. att på annat sätt uptaga detta förbehåll.
Hvad punktens innehåll beträffar, så har jag deremot ingenting att
invända, men jag trodde att det skulle vara lättare att i denna
punkt inflika det förbehåll jag. nämnt, än tillägga en ny punkt.
Detta yrkande blef härvid af Hr Gr. o. Landtm, afbrutet med
erinran derom, att öfverläggningen var fulländad och att nu blott
vore fråga om formen för Hr Stjernsvärds yrkande; hvarjemte Hr
Gr. o. Landtm, förklarade, att hail vid sådant förhållande ej såg
annat sätt, hvarpå Hr Stjernsvärds mening kunde göra sig gällande,
än medelst bifall till ifrågavande morn., med det tillägg, att då två
eller flere tjenster innehafves af samma person, lönetillökning får
åtnjutas endast för en tjenst, och att derföre de nu ifrågavar:de
proposme borde innehålla den ena bifall till förevar:de mom. oförändradt
och den andra bifall till detsamma, med det af Hr Stjernsvärd
föreslagna tillägg.
Propos. till bifall å ifrågavande mom. litt. g blef nu framstäld
och besvarad med starka Ja, jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Hr Hjerta: 'I föreg:de plenum, sedan E. o. Ad. fattat beslut
öfver Utsk:s första hemställan i afseende på de provisoriskt
beviljade förökade anslagen, tog jag mig friheten föreslå att den
förhöjning, som sålunda vid denna Eiksdag komme att beviljas,
skulle särskildt upföras på så sätt, att de anslag, som kunde betraktas
såsom en följd af den stegrade lefnadskostnaden, skulle uträknas
och såsom provisoriskt sättas i särskilda kolumner, den delen
af t.illökningarne, hvilka man, oberoende af den dyra tiden, ansett
böra beviljas med afseende på den sysselsättning, som med dem
vore förenad, äfven utföras i särskilda kolumner, så att man kunde
se hvad som för alla tjenster skulle komma att afkortas eller icke.
Det är om detta förslag som jag anhåller att Hr Gr. och Landtm,
täcktes inhemta E. o. Ad:s tankar.
IV II. 21
Den 23 Mars f. m.
Frill. Eaab: Hr Hjertås förslag går derpå ut, att man skulle
anmoda Utsk. att upgöra tabell öfver lönerna, deri särskilda kolumner
skulle uptaga de gamla lönerna, en särskild kolumn de tillskott,
som kunna anses erforderliga för tjenstens bestridande i allmänhet,
och slutligen en särskild kolumn för det tillskott, som, i
anseende till den dyra tiden, nu särskildt skulle lemnäs. Jag tror
att detta blefve mera inveckladt än hvad som för det afsedda ändamålet
erfordras. Jag anser likväl, att då Ständerna komme att be
vilja provisoriska anslag, det ligger mycken vigt deruppå, att skillnad
göres mellan de gamla lönerna och de provisoriska tillökningarne
för nu tillstundande statsregleringsperiod. Orsaken hvarföre
Ständerna icke beviljat dessa tillökningar annat än provisoriskt, tror
jag man anser vara den, att Ständerna gjort sig förhoppning om
att den dyra tiden icke skall räcka öfver nästa statsregleringsperiod
och att möjligen då någon inskränkning skulle kunna äga rum;
men det vissa är, att man genom beviljandet af dessa provisoriska
förhöjningar velat försäkra sig om möjligheten att göra de förändringar,
som länge varit åsyftade. Ur denna synpunkt tror jag,
lika med Hr Hjerta, det vara af ganska stort intresse att de lönetillökningar,
som beviljas, utsättas i särskilda kolumner såsom en
påminnelse om hvad som är provisoriskt och icke provisoriskt, på
det att icke under denna statsregleringsperiod detta måtte blifva
bortglömdt, och embetsmännen icke måtte anse sig hafva fått både
den gamla lönen och tillökningen för alltid. Jag tillåter mig dock
att göra denna förändring i Hr Hjertås förslag, som jag nu går att
upläsa, för att underställa densamma B. o. Ad:s pröfning, »att B.
o. Ad. ville för sin del besluta, att R. St:r i underddiet hos K. M.
anhålla det StatsKont. måtte anbefallas att, vid upgörande af de
särskilda embetsverkens aflöningsstater, upföra de gamla lönerna och
de vid denna Riksdag beviljade provisorisoriska lönetillökningarne i
särskilda kolumner.»
Detta förslag begärdes på bordet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag anhåller att få
förena mig i hvad Frih. Raab och Hr Hjerta yrkat.
Hr Hjerta: Frih. Raab har behagat meddela mig innehållet
af det amendement, som han föreslagit, och för att icke några nya
motioner måtte väckas, förenar jag mig med honom.
Hr Printzensköld: Det förslag, som Frih. Raab och Hr
Hjerta framställt, är af den beskaffenhet, att det troligen tål att
begrundas, hvarföre jag anhåller att det måtte få hvila på bordet.
Hr G. och Landtm, förklarade att Frih. Raabs nu gjorda förslag,
enl. derom gjord begäran, borde hvila på bordet.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
d. 14 och 13 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 42, ang:de regleringen
af utgifterne under RiksStatens 2:dra HufvudTitel.
1) en ‘23 Mars f. m.
223
i ista punkten.
Hr Gr:s o. Landtnäs till bifall å denna punkt framställda propos.
besvarades med Ja; men dervid anmälde sig oell yttrade:
Frih. Stael von Holstein, Fab. Wilh.: Då jag anser att
man icke af någon bör fordra en obestämd skyldighet, som man.
icke kan kontrollera, så kan jag icke gilla att man af någon fordrar
en representations-skyldighet, utan jag anser att lönen för
denna, som för hvarje annan tjensteman, bör bestämmas till det
belopp, som för honom erfordras, för att kunna lefva utan någon
skyldighet att representera. Skall likväl denna representations-skyldighet
på papperet qvarstå, så kan jag icke inse hvarföre Just.StatsMinisterns
representations-skyldighet skall vara större än de andra
StatsRådens. Hvarföre jag anhåller om återremiss af denna punkt.
Då nu förnyad propos. till bifall å förevar:de punkt framställdes
ropades Ja, jemte ett eller annat Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
2:dra punkten.
Ii. Exc. Hr Gunther, Claes Ephraim: Vid den nu föredragna
punkten af StatsUtsk:s Betänk, anhåller jag att få framställa
några anmärkn.r rörande de fall, der StatsUtsk. frångår K. M:s
Propos. Den första fråga, der sådant skett, är i afseende på Byråchefernas
aflöning. Under åberopande af, att en af de tre ByråChefs-platserna
kan indragas, har Utsk. ansett aflöning endast böra
beviljas tvenne af dem. Härvid får jag äran uplysa, att de tre
ByråChefs-platser, som nu finnas, tillkommo 1840, på samma gång
som expeditionen inrättades, men alltsedan sista Riksdagen har den
ena af dessa platser stått ledig, derföre att Just.Ministern icke kunnat
finna någon lämplig person, som velat mottaga denna befattning
mot de ringa löneförmåner, som dermed varit förenade. Denna
ByråChef har den ganska vigtiga befattningen, att bereda alla förekommande
lagförslag och föredraga desamma i Högsta Domstolen,
och måste derföre, för att kunna upfylla sin plats, äga en stor praktisk
erfarenhet som jurist, oberäknadt de grundliga teoretiska kunskaper
och djupa studier, som dertill erfordras. Denna plats har
ock, i följd deraf, blifvit från början betraktad lika med en RevisionsSekreterare-plats
och medfört samma befordringsrätt. Då nu
ItevisionsSekreterare-lönerna vid sista Riksdagen så betydligt förbättrades,
att den lägsta lönen bestämdes till 2,400 Rdr bko, eller
lika mycket, som ByråCheferne hafva i rgds, så var det icke längre
möjligt att erhålla någon lämplig person, sorn ville mottaga dea
ifrågavar:de ByråChefs-platsen, emedan han hade anspråk på att
vid första ledighet blifva Revisionssekreterare. Så skedde äfven, oell
i följd deraf inträffade den inkonseqvens, eller besynnerliga oformligheten,
att sedan den person, som på förordnande bestridde ByråChefs-platsen,
sökt och erhållit ett under tiden ledigt RevisionsSekreterare-embete,
har han dock fortfarit att på förordnande sköta
de med ByråChefs-tjensten förenade göromål. StatsRåds-prot:t, som
åtföljer K. M:s Propos., uplyser detta förhållande, som, enl. mitt
224
Ben 23 Mars f. m.
förmenande, innebär en skadlig oformlighet, särdeles om det skall
fortfara för en obegränsad framtid. Men utan förökade löne anslag
kan detta förhållande ieke uphöra förr än någon af de tvenne öfriga
ByråCheferna afgår; ty de innehafva.sina platser på grund af Kgl.
fullmakt, och kunna således icke derifrån, mot sin vilja, skiljas. Jag
yttrade derföre till StatsRåds-proktj att man väl framdeles kunde
komma till det mål, som R. St:r yttrat sig önska, nemi. indragning
af en af ByråChefs-pIatserna, men att denna indragning icke kunde
komma i fråga att träffa den, som för det närvarande står ledig,
och att man således måste vänta dermed tills någon af de öfriga
klefve vakant. Med afseende härå ansåg jag mig äfven nödsakad
att begära ökad lön för alla tre ByråCheferna, dels för att kunna
få en ordinarie föredragande för lag-ärenden, och dels för att de
öfriga ByråCheferna jemväl måtte komma i åtnjutande af den löneförhöjning,
som ansågs böra tillkomma tjenstemännen i allmänhet,
i följd af deras ökade lefnadskostnad, och från hvilken förhöjning
dessa ByråChefer, under den tid de fortfarande utöfva sina tjenster,
destomindre kunde billigt vis uteslutas, som endast den ena tjensten
var till indragning afsedd. Jag föreslog derföre deras lön till samma
belopp, som ansågs böra tillkomma deras vederlikar i de andra afdelningarne
af K. M:s kansli, eller till 4,500 Rdr. Nu har StatsUtsk.
, utan att, så vidt jag kunnat finna, bestrida att ju 4,500 Itdr är ett
behöfiigt och lämpligt lönebelopp för ifrågavarande tjenstegrad, likväl,
på grund deraf att en ByråChefs-plats framdeles kan indragas,
förklarat sig icke vilja gifva anslag till mer än tvenne sådane platser,
och derigenom ålagt Just.Ministern att med tvenne löner aflöna
tre personer. Sådant kan dock icke gerna låta sig göra, utan att
beloppen blifva för alla otillräckliga. Om StatsUtsk. velat i denna
fråga handla konseqvent med hvad Utsk. i andra likartade fall tillstyrkt,
så hade det, efter min tanka, bordt, utan minskning i dea
af K. M. begärda summan, föreslå, att det erforderliga beloppet
skulle provisoriskt utgå för göromålens bestridande, på samma sätt
som Utsk. föreslagit med afseende på alla Kanslister och de tjenstemän
i allmänhet, som, enl. UtsLs förslag, skola stå på en slags indragningsstat.
Ehuru jag ansett mig böra för R. o. Ad. förklara de skäl,
jag såsom Chef för Just.StatsExped:n har att icke finna mig belåten
med det sätt, hvartill StatsUtsk. velat hänvisa mig för byråchefs-äreudenas
bestridande under nästa statsregleringsperiod, är dock
icke min mening att derom nu påyrka ett annat beslut, emedan
jag endast velat påpeka det bristfälliga i Utsk:s förslag, för att
deruti hafva ett försvar för den åtgärd, som jag, till följd af Utsk:s
förfarande, finner mig nödsakad att vidtaga. Då jag nemi. omöjliligen
kan med två löner aflöna tre personer, måste jag låta sakerna
gå på samma sätt som hittils, och hålla ByråChefs-platsen för
lag-ärendena än vidare; obesatt, för att i stället söka, genom en
person från annan stat få tjensten bestridd, emot det denna sednare
persons ordinarie göromål naturligtvis i sin ordning få bestridas af
en vikarie. En sådan utväg är visserligen icke den mest lämpliga,
men då den emedlertid står mig öppen, såsom nödfallshjelp; så vill
Deli 23 Mars f. m.
225
jag, såsom nyss sades, ieke yrka på någon återremiss eller förändring
af StatsUtsk:s Betänk, i denna del, utan har endast velat nedlägga
i profit ett försvar för mitt framtida handlingssätt med afseende
på denna fråga. Dock bör jag tillägga, att jag har ännu ett
annat skäl, för att ieke nu påyrka någon förändring af Utsk.-s förslag.
Då lt. o. Ad. redan bifallit den punkt i det s. k. principbetänk.
, att alla förhöjda löne-anslag endast skulle anses såsom provisoriskt
meddelade, har jag all anledning att förmoda, att den person,
som f. n. sköter ByråChefs-platsen för lag-ärenden på det förtjenstfulla
sätt, att hans afgång derifrån svårligen skulle kunna ersättas,
i alla fall icke skulle finna sig belåten med att i utbyte mot
den fasta plats han, som Revisionssekreterare, innehar, mottaga den
lediga ByråChefs-platsen, så länge löneförhöjningen endast är provisoriskt
meddelad; och som jag således, med nämnde persons bibehållande,
i allt fall icke kan få platsen definitift besatt före nästa
Riksdag, så har jag äfven häruti en anledning att f. n. låta bero
vid StatsUtk:s Betänk, i fråga om ByråCheferna. Men då hela statsregleringen
för Just.StatsExpedit:n nu på en gång förekommit till
öfverläggning, så anhåller jag att, medan jag har ordet, äfven få
öfvergå till den följande punkten, angrde Registralors-befattningen
inom samma expedition.
Äfven med afseende på denna befattning har Utsk. frångått
K. M:s Propos. och förklarat, att Utsk. anser denne tjensteman icke
böra erhålla större lön än 2,000 Rdr, i st. f. de af K. M. föreslagna
3,000 Rdr. I denna punkt kan jag icke vara lika medgörlig,
som jag varit med afseende på den föregide; ty jag anser min
skyldighet såsom Chef fordra, att jag, så vidt på mig ankommer,
söker förhindra en sådan orättvisa. Då, enl. StatsUtsk:s eget förslag,
alla Kanslister skulle erhålla 1,800 Rdr, så låter det icke
gerna tänka sig, att någon skall vilja, mot en tillökning af endast
200 Rdr, åtaga sig den vida trägnare tjenstgöring, som tillhör Registrators-befattningen.
Afven andra skäl finnas, hvilka ge nästan
full visshet om, att man icke kan hoppas få tjensten bestridd på
sådana vilkor. Kanslisten har en vida beqvämare tjenstgöring; ty
han kan sköta större delen deraf hemma, och behöfver icke en gång
alla dagar vara uppe på embetsrummet, hvaremot Registratorn måste
vara der hvarje dag, vissa timmar, eller under hela den tid
expeditionen är öppen. Men dertill kommer äfven att den, som antager
Registrators platsen, i allmänhet derigenom kommer så ur de
öfriga ärendenas gång, att han vanligen för en längre tid stannar
på denna plats, och detta till fördel för de hans tjenst tillhörande
göromål. När således en Kanslist får 1,800 Rdr och en Prot.-  Sekret. 3,500, såsom Utsk. tillstyrkt, kan man icke utan stor obillighet
begära, att en person skall mot erhållande af endast 2,000
Rdr emottaga en Itegistrators-plats, och derigenom, åtminstone för
en längre tid afsäga sig det högre lönebelopp som tillkommer Prot.-  Sekret:n. Med afseende på alla dessa förhållanden har det i K. M:s
Propos. blifvit såsom grundsats upställdt för licia K. M;s Kansli,
att Registratorerne i allmänhet skulle sättas i paritet med Prot.-  Sekret. Denna gruudsats ansågs likväl kunna tåla någon jemkning
Den 23 Mars f. m.
med afseende på de mindre expedit:r, der dessa befattningar icke
voro lika trägna som i de största expeditma, men man ansåg sig
icke böra sträcka denna jemkning ända derhän att, på sätt StatsUtsk.
föreslagit, en skillnad af 1,000 Rdr eller deröfver skulle upstå
mellan de olika Registratorernes löner. Lönen för den nu ifrågavande
Eegistratorn föreslogs derföre till 3,000 Rdr, då deremot
Registratorerne i de öfriga Departme skulle erhålla 3,500. Jag
fortfar att anse denna proportion vara riktig, likasom jag tror, att någon
nedsättning i siffran hvarken för den ena eller den andra Eegistratorn
skäligen bör ifrågakomma, men för att kunna iakttaga
ett verkligen proportionell förhållande mellan de särskilda Eegistratorerne
inom de särskilda expeditma, synes denna fråga icke böra
isoleradt afgöras, eller innan man får se hvad StatsUtsk. tillstyrker
med afseende på de öfriga expedit:na. Det är på sådan grund som
jag anser mig böra begära att R. o. Ad. behagade återremittera
frågan om aflöningen åt Registratorn i Just.StatsExpeditm.
Hvad angår den följande punkten, hvari StatsUtsk. föreslår att
Kanslisternas lön skall nedsättas från det i K. M:s Propos. begärda
beloppet af .2,000 Rdr till 1,800, så anser jag den vara af mindre
vigt, och vill icke påyrka någon ändring, helst jag förmodar att
StatsUtsk. dervid följt en princip, som kommer att följa äfven i
fråga om de öfriga Depart:n, så att en partiel förändring icke skulle
kunna äga rum utan rubbning af det hela.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Då H. Ex. Hr Gunther
icke påyrkat någon förändring af StatsUtsk:s förslag med afseende
på ByråCheferna, så har jag naturligtvis ingenting dervid att invända,
men rörande punkten om Registratorns aflöning så har Hr Gunther
yrkat återremiss i syftning att få denna lön förhöjd. StatsUtsk.
har i allmänhet något nedsatt den i K. M:s Propos. föreslagna
lönen för Registratorerna, och hvad beträffar det proportionella förhållande
som Hr Gunther ansett böra äga rum mellan de olika
Expeditionerna -med afseende på Registratorernas löner, så finner
Hr Gunther, om han behagar se på tabellen för Just.Eevisionen
att lönen för Eegistratorn blifvit nedsatt från 3,500 Edr till 3000.
Oaktadt sportler i allmänhet äro afskaffade, så kommer likväl sådana
att alltid blifva förenade med Registrators-tjensten. Denna tjenst
är visserligen trägen; ty Eegistratorn är hvarje förmiddag bunden
på sin plats, men sedan är han ledig och har inga göromål att bestrida.
Jag medger att StatsUtsk. gått väl långt i nedsättningen af
den ifrågavande Eegistratorns lön, men detta skedde i följd af erhållen
uplysning att hans göromål icke voro särdeles betydliga.
Derföre torde det kanske vara skäl att förhöja hans aflöning något
öfver hvad StatsUtsk. föreslagit, emedan hans tid, som sagdt är, i
alla fall är uptagen. Jag får således föreslå att R. o Ad. ville
definitift besluta 2,500 Edr åt denna tjensteman, och derigenom
skulle hans lön äfven blifva i någorlunda öfverensstämmelse med de
öfriga Registratorernes löner.
Hr Printzensköld, Carl: Enl. min tanka har Just.StatsMinistern
visat väl mycken eftergifvenhet i fråga om ByråChefernes
Den 23 Mars f. m.
327
aflöning. Hr Gunther har, under åberopande af R. o. Ad:s beslut
ang:de första punkten i det s. k. princip-betänk:t förklarat att den
löne tillökning som vid denna Riksdag beviljas, endast är provisorisk,
men samma punkt innehåller denna bestämda klausul: »dock
med de inskränkningar häruti, som för särskildte fall tilläfventyrs
kunna finnas lämplige.» En sådan inskränkning anser jag just böra
äga rum med afseende på de två ByråCheferna; ty då K. M. förklarat,
och hvilket af ingen kan bestridas, att den Byråchef som
har sig anförtrodd beredningen och föredragningen af lag-ärendena
är alldeles oumbärlig, så synes det mig vara tydligt och klart, samt
utgöra en konseqvent tillämpning af den sats StatsUtsk. uttalat i
första punkten af det s. k. PrincipBetiink. att denna Byråchef i
första rummet förses med löne-tillökning, emedan någon fråga om
hans indragning icke kan upkomma. Jag kan således, så vidt på
mig ankommer, icke låta förblifva vid hvad StatsUtsk. i detta afseende
föreslagit. Om man åter öfvergår till betraktelse af skälen
till en löneförhöjning, så skulle jag önska att man såsom allmän
grundsats ville antaga, att betydliga löneförmåner skola tilldelas
sådana embets- och tjenstemän, hvilka icke kunna erhålla de platser
de bekläda, med mindre de hafva ådagalagt prof på kunskaper, som
icke kunna förvärfvas utan att de deråt egnat hela sin ungdom,
och utan betydliga kostnader, för livilka de obestridligen äro berättigade
att erhålla någon ersättning. Till sådana platser hör ovilkorligen
Byråchefs-platsen, ty dess innehafvare måste hafva ådagalagt
stora prof på erfarenhet, och skicklighet i juridiska värf. Man kan
visserligen undergå en examen och i alla fall hafva ganska måttliga
insigter, men bland dem som * undergått en sådan examen måste
man utsöka den s. k. gräddan för att besätta platser af den vigt
som den ifrågavande. Jag anser derföre både rättvist och billigt
att den af K. M. begärda löneförhöjningen beviljas, och anhåller
om återremiss af denna punkt.
Frih. Cederström, Rudolf: Sedan H. Exc. Ilr Just.StatsMinistern
förklarat sig kunna bereda fortgång åt göromålen inom
sitt Depart,. äfven om punkten a bifalles, så vill jag icke i denna
punkt yrka någon ändring. Beträffande punkten b, får jag åberopa
hvad som förut derom blifvit yttradt. Hvad åter angår punkten c,
så anhåller jag att för en stund få påkalla R. o. Ad:s upmärksam
het.
Utsk. anser, »att såväl kanslist- som kopist beställningar i all
mänhet,
hvilka hufvudsakligen äro afsedde för utskrifning, kollationering
och afsändande äf expeditioner, böra vid en blifvande reglering
af embetsverken indragas.» Det må vara att kansliordningen
åt de bägge lägsta graderna anvisar de ofvannämnda bestyren, jemte
det högre förrättningar jemväl må kunna dem vid tillfälle af behof
anförtros; men StatsUtsk. ådagalägger, enl. min tanka, en fullkomlig
obekantskap med de faktiska förhållandena nu för tiden, då
Utsk. stadnat vid den förutsättningen att renskrifveri m. m. utgöra
de egentliga kanslist- och kopist-bestyren än i dag, oaktadt de under
sednare tider betydligt ökade göromålen hafva inom alla StatsDepartm
gjort det till en nödvändighet, att till upsättandc af före
-
328
Den 23 Mars f. m.
dragnings-promemorier, protokollsföring ra. fl. angelägna oell grannlaga
tjenstebiträden använda icke allenast bägge nämnde gradernes
innehafvare utan ofta nog äfven extraordinarie tjenstemän. Vid
sådant förhållande torde de bägge lägsta gradernas aflöning böra
anses mera såsom expectanslöner i afbidan på en tillräckligare lön,
iin såsom en godtgörelse för något renskrifveri; jag vågar således
påstå, att StatsUtsk. med afseende på dessa förhållanden begått ett
fullkomligt misstag. Skulle det verkligen i något enda enstaka fall
vara händelsen, att en oell annan kanslists mesta tjenstgöring bestode
i utskrifning ra. fl. mekaniska bestyr, så är likväl förhållandet
icke sådant med flertalet af dessa tjenstemän; detta lärer hvarje i
K. M:s Kansli anställd person nog kunna vitsorda. Eli plantskola
för protokolls-förandet mäste väl finnas; och detta har Utsk. icke
velat jäfva, enär det har ställt till K. M:s disposition ett anslagsbelopp,
som icke betydligt understiger det af K. M. äskade anslaget.
Utsk. har likväl, oafsedt dess af mig klandrade, alltför handtverksmässiga
sätt att upfatta Kansligöromålens natur och innehåll,
derjemte glömt att det icke gör alldeles detsamma, om göromålen
fullgöras af embetsman, hvilka äro helt och hållet beroende af chefernes
välbehag (man kunde med ett bjertare namn gerna kalla det:
godtycke), eller om de fullgöras af sådana, som till sin ekonomiska
ställning äro åtminstone till en viss grad deraf oberoende. Det
förekommer inom protokolls-förandet grannlaga förhållanden, der det
är af stor vigt för det allmänna att den tjensteman, som dertill
användes, icke är i den djupt beroende ställning att han, om lian
i något hänseende råkar misshaga sin Chef, vid nästa qvartal kan
befinna sig utan någon ersättning för sitt arbete. För det närv:de
lära sådana konflikter visserligen icke upstå, en borgen deremot förefinnes
i DepartisChefernes kända rättrådighet; men då det är fråga
om att stadga en föreskrift för kommande tider, så anser jag att
man, så vidt möjligt är, bör söka förekomma sådana för det allmänna,
ej mindre än för den enskilde skadliga kollisioner. Jag
anhåller således om bifall till punkten a, men om återremiss af de
bägge sednare punkterna.
Hr Bildt, Didrik Gillis: I öfverensstämmelse med den
siste värde talaren anhåller jag om bifall till litt. a och om återremiss
af litt c, men rör:de litt. b anhåller jag att få understödja
Frih. Tersmedens yrkande. StatsUtsk. har verkligen behandlat ltegistralorn
med styfmoderlighet, ehuru likväl den löneförhöjning, som
blifvit föreslagen, upgår till circa 5 0 proc.; ty registratorns närv.-de
lön är 1,311 Itdr och StatsUtsk. har föreslagit den till 2,000.
Förhållandet med denna tjensteman är att sedan 1840 då denna
tjenst först upkom, så har det varit fråga om löneförhöjnjng för
honom, men man har ständigt upskjutit dermed, emedan man väntade
på en allmän löne-förhöjning för Just.StatsExpeditionen. Detta
är orsaken hvarföre denna lön i K. M:s Propos. blifvit föreslagen
till ett, jemfördt med hans nuvande lön, så betydligt belopp som
3,000 Itdr. Jag anser likväl ieke billigt att gifva denna tjensteman
en så stor summa, då registratorerne i kollegierna icke äro
Den 23 Mars f. m.
föreslagne till mer än 2,500 och StatsDepart:nas registratorer i öfrigt
föreslagits till 3,500. Men också hafva dessa senare en svårare
tjenst oell obestridligen mera att göra med undantag måhända af
registratorn i SjöförsvarsDepart. Då K. M. för förstnämnde tjenstemän
icke föreslagit mer än 2,500 lidr, så kan jag icke inse
något skäl hvarföre den nu ifrågav:de skulle erhålla 3,000, och då
StatsUtslc. efter all anledn. icke kommer att föreslå lönen för någon
registrator högre än den är uptagen i K. M:s Propos., så inser
jag icke något skäl hvarföre man behöfver afvakta frågans vidare
lösning genom en återremiss. Ett annat BiksStånd har redan fattat
beslut att ge denna registrator 2,500 lidr, och det är på dessa
skäl som jag anhåller att Ii o. Ad. ville med förändring af StatsUtsk:s
förslag i litt. b bestämma registratorns lön till 2,500 Bdr.
H. Exc. Hr Gunther: StatsUtsk:s ordf:de oell en ledamot
inom samma Utslc. hafva erkänt att någon obillighet blifvit begången
mot registratorn i Just.StatsExpeditiomn, och hafva ansett att
han borde erhålla en förhöjning, men de hafva velat att It. o. Ad
derom genast skulle fatta bestämdt beslut. Dessa ledamöter hafva
för honom föreslagit en summa af 2,500 Bdr, hvilken summa
skulle utgöra ett medium mellan StatsUtsk:s förslag och K. M:s
Propos. Jag har redan förut haft äran upgifva de skill, hvarpå
jag grundat min begäran om återremiss, nemi. att jag anser det
vara af vigt att för likartade tjenstebefattningar fastställa en proportionell
aflöning. Ännu veta vi icke hvad StatsUtsk. kan komma
att föreslå för de öfriga expeditionerna, hvilket dock är nödvändigt,
om den rättvisa proportionen skall kunna iakttagas. Hvad särskildt
angår Hr Bildts yttrande att Utsk. troligen icke kommer att förhöja
de öfriga registratorernes löner utöfver K. M:s Propos., såsom
jag tyckte mig höra att talarens ord föllo, så har jag aldrig väntat
mig något sådant. Jag har ej heller begått samma misstag som
Hr Bildt, hvilken sammanblandat registratorerne inom Colhrna med
registratorerne i K. M:s Kansli. För dessa sednare har K. M.
föreslagit 3,500 Bdr och om man får förutsätta att de verkligen
i de öfriga expeditionerna skola af StatsUtsk. erhålla detta belopp,
så skulle den registrator hvarom nu är fråga, äfven med en förhöjning
till 250 0 ltdr, komma att få 1000 Rdr mindre lön än de
öfriga, bland hvilka likväl finnas de som hafva mindre att göra än
han. Jag är visserligen för det närvande fullkomligt okunnig om
hvad StatsUtsk. ämnar göra med tjenstemänuen inom de öfriga
expeditionerna, men då Utsk. har för Prot.Sekret. i Just.Revisionen
föreslagit 3,500 Bdr, eller lika mycket som K. M. begärt i Sin
Propos., så föreställer jag mig att äfven Prot.Sekretme i de öfriga
expeditionerna komma att sättas till samma belopp, och om så är,
borde man äfven kunna deraf draga den slutsats, att Utsk. icke
ämnar föreslå någon nedsättning för registratorerne i de öfriga De
partm.
Ty i mitt föreg:de yttrande har jag redan sökt visa, huru
ledes
man icke utan olägenhet kan i allmänhet göra någon skillnad
i aflönirigen mellan Begistratorer och Prot.Sekret., hvilka alltid hafva
stått på samma grad och blifvit jemförda med hvarandra, såsom
330
Don 23 Mars f. m.
enda sättet att få personer, som vilja söka sig in på registrators*
sidan. Någon visshet om Utsk:s tankar i denna del har man emellertid
ännu ieke, och för att icke äfventyra en obillig disproportion
mellan den ena och andra Registratorns blifvande aflöning, synes
således ingen annan utväg f. n. finnas, än återremiss. Om man
vill åberopa andra Stånds beslut, så liar visserligen BorgareSt. bestämt
ett visst belopp eller 2,500 Rdr, men PresteSt. har återremitterat
punkten, just af samma anledn. som jag framställt, nemi.
att få alla löner inom Konungens Kansli bestämda i ett proportionell
förhållande till hvarandra. Jag fortfar alltså med min anhållan
om återremiss.
Hr Hjerta, Lars: Utan att tillhöra dem, som sila mygg
och svälja kameler, ett fel som man annars vid denna Riksdag ofta
nog torde blifva frestad att begå, tror jag likväl att man kan göra
åtskilliga anmärkmr vid hvad H. Ex. Hr Gunther yttrat, ehuru jag
likväl på intet sätt förundrar mig öfver att H. Ex. talat till förmån
för embets- och tjenstemännen inom sin expedition. Det torde
kunna anmärkas att för skötandet af en registrators-plats egentligen
erfordras inga andra egenskaper än ordning och redighet, och hvilken
BibliotheksAmanuens som helst, eller yngre tjensteman i Arkivet
bör kunna sköta en sådan befattning. Då nu dessutom denne
tjensteman har mindre att göra än motsvarande tjenstemän i Collina,
så skulle jag anse det af StatsUtsk. föreslagna beloppet vara alldeles
tillräckligt, i synnerhet som hvilken som helst af de yngre tjenstemännen,
som befinnes ordentlig, kan förrätta denna tjenst, hvilket
deremot icke är förhållandet med protokolls-förandet. Då här från
flera håll blifvit yrkadt att lönen skulle fastställas till 2,500 R:dr
så vill jag likväl icke hålla på StatsUtsk:s förslag, utan förenar
mig om detta yrkande.
Frih. Alströmer: Carl Jonas Oscar: Då den siste värde
talaren angifvit de egenskaper, hvilka, efter hans förmenande, skulle
vara tillfyllestgörande för en Registrator, ber jag att derom få yttra
några ord. Det kan visserligen vara sannt att uti ett eller annat
mindre embetsverk registrators-befattningen icke är särdeles maktpåliggande,
men detta är icke förhållandet inom StatsDepart:n. Der
fordras för denna befattning vida mer än minne och ordningssinne.
Der är det af högsta vigt att Registratorn noga följer med ärendenas
gång och gör sig underrättad om deras inbördes sammanhang
för att icke allenast åt vederbörande Chefer och öfrige tjenstemän
utan i främsta rummet åt enskilde personer kunna meddela begärda
uplysningar. På denna plats, om någorstädes, är kontinuitet nödvändig
och för vinnande deraf måste denne tjensteman skäligen aflönas.
Med den kännedom jag äger om Registratorns i de större
StatsDepart:sExpeditionerne tjenstegöromål och ansvar, anser jag honom
böra aflönas högre eller åtminstone lika med Prot.Sekret., för
att han icke må sättas i nödvändighet att vid första ledighet söka
befordran till sistnämnde tjenst, hvarigenom täta ombyten af Registratorer
skulle äfventyrns, hvilket ofelbart skulle hafva menliga
Den 23 Mars f. m.
331
följder. En knapp aflöning skulle äfven afhålla dugliga personer
att mottaga dylika befattningar.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Jag anhåller att få yttra
några ord ang:de Litt. c, Utsk. har föreslagit att en summa af
1,374 Rdr 50 öre skulle anvisas för görotnålens gång inom kanslistoch
kopist-graderne. Det är visserligen möjligt att göromålen på
detta sätt kunna bestridas, och då jag medgifver detta, vill jag icke
heller framställa något yrkande om återremiss eller ändring i Utsk:s
förslag; men jag ber tillika att få tillkännagifva att detta mitt medgifvande
icke innebär ett godkännande af de principer Utsk. uttalat,
nemi. att såväl kopist- som kanslist-graderna lämpligen kunna indragas.
Efter mitt omdöme skulle en sådan indragning tvertom
leda till flera betydande olägenheter, och detta har jag velat tillkännagifva
på det att icke tystnaden måtte tagas såsom ett gillande.
Hr Bildt: Jag anhåller blott att få rätta mitt föreg:de yttrande
för den händelse att det skulle vara så oriktigt som Hr
Gunther nyss upfattade det, nemi. såsom skulle jag hafva yttrat att
Registratorns lön i Just.Depart. vore föreslagen till 2500 Rdr.
Min mening var att säga hvad jag ock tror mig hafva sagt, det
denna tjensteman icke kunde skäligen jemföras med de öfriga Registratorerne
i StatsDepart. och att hans göromål icke voro mera
betungande än Registratorernas i Colhne, hvilkas löner voro föreslagne
till 2,500 Rdr, hvarföre jag också föreslagit att denna tjenstemans
lön skulle sättas till 2,500 Rdr.
Hr Palmcrantz: I anledn. af hvad emot StatsUtsk:s Betänk,
blifvit anfördt, ber jag att få fråga hvarföre de StatsUtsk:s ledamöter,
sora här yttrat sig, nu funnit sig föranlåtne frångå det förslag,
Utsk. framlagt. En af dem har nemi. nu yrkat bifall till hvad K.
M. i Sin Propos. äskat. Jag vill då i motsats härtill begära bifall
till StatsUtskrs förslag, hvaruti lönen för ifrngavide tjensteman bestämmes
till 2000 R:dr. Jag känner icke denna person, så att jag
i detta fall befinner mig i en helt och hållet oberoende ställning.
Efter min åsigt torde likväl denna lön, vara fullt tillräcklig, enär
enl. hvad upgifvet är, denne tjensteman har mindre trägna göromål,
och lönebeloppet, som nu är föreslagit, dessutom är långt större
efter procent-beräkning än hvad som för öfrige Registratorer är
föreslagit. Här är nemi. 50 proc. förhöjning. I allt fall bör ingen
tjenstemans lön bestämmas uteslutande efter rangrullan och resereghtet,
på sätt i K. M:s Propos. och StatsUtsk:s en del tillstyrkanden
skett, utan efter de göromål, som hvarje tjenst åtfölja. Jag
anhåller om bifall till StatsUtsk:s förslag.
Erih. Cederström: Lyckönskande den siste talaren till den
af embetsmanna-lönernes belopp oberoende ställning, hvari han, enl.
egen upgift sig i ekonomiskt hänseende befinner, anser jag det likväl
förefinnas ett beroende af en vida mera tryckande art, än någonsin
det pekuniära kan vara, nemi. det som äger rum under för
-
Den 23 Mari f. m,
utfattade meningars välde. Till följd häraf får jag allvarligt protestera
mot den åsigt, lian visat sig hysa, att nemi. en TJtskottsledamot
icke skulle hafva rätt att, efter afhörandet af de skäl, som
här framställas, afstå från en inom Utsk. möjligen fattad mening,
och att det sfiledes icke vore såväl lofgifvet, som fastmera en pligt,
att taga i betraktande hvad som från olika sidor yttras. För min
del skulle jag tro, att det just är efter de olika åsigternas afvägande
mot hvarandra, som man bör komma sanningen närmast.
Jag får alltså betyga Hr Bildt min tacksägelse för den upmärksamhet
hvarmed han, ledamot af Stats-Utsk., behagat lyssna till de af
mig framställde skäl.
Jag har med flit uraktlåtit att fästa mig vid siffran af de
arfvodes-belopp, StatsUtsk. i afseende på kanslisterne här ifrågasatt,
ty då jag, ehuru icke anställd såsom Kanslist i Just.Depart., likväl
innehar dylik tjenst i ett annat Depart., har jag i afseende på
denna del af punkten ansett mig på sätt oeh vis jäfvig, och derföre
underlåtit påyrka den mening, jag eljest med fullt fog borde
uttalat, nemi. att då i ganska många fall en sådan tjenst erhålles
först efter en lång och trägen tjenstgöring, sedan man måhända
hunnit en mera framskriden ålder, hade det icke varit obilligt om
K. M:s Propos. äfven i denna del blifvit bifallen. Men, som sagt
är, har jag endast i afseende på dessa tjenstemäns fortfarande ordinarie
anställning och ang:de principen af deras aflönande, velat yrka
min åsigt. Skulle inom Utsk. deras billiga anspråk på en jemväl
till beloppet mindre otillräcklig lön, än de f. n. hafva, varda välvilligt
upmärksammade af någon rättvis bedömare, så synes K. M:s
Propos. jemväl i detta afseende tjena till en god ledning.
Då nu öfverhiggningen förklarades vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att de särskilda delarne af förev:de punkt, enär
olika propos:r derå blifvit yrkade, hvar för sig borde blifva föremål
för beslut, samt att beträffande först mom. litt. a., hvarå blifvit
yrkadt ;.f Hr Printzensköld återremiss och af öfrige talare bifall,
Hr Gr. o. Landtm, finge hemställa, om II. o. Ad. behagade bifalla
detta mom.
Ropades Ja.
Hr. Gr. o. Landtm, framställde vidare att i afseende på mom.
litt. b blifvit yrkadt af Hr Gunther, med hvilken flere ledamöter
instämt, återremiss samt af Frih. Tersmeden och Hr Bildt, att R.
o. Ad. måtte bestämma aflöningen för ifrågav:de Registrator till
2,5 00 Rdr.
Efter sedermera framställde propos:r först till bifall å mom:t
litt. b, hvilken propos. besvarades med Nej, sedan till återremiss å
detta mom. och derefter till bestämmande af aflöningen för ifrågavar:de
Registrator tilt 2,500 Rdr, hvilka propos:r besvarades med
blandade Ja och Nej, blef förnyad propos. till återremiss å detta
mom. framställd och besvarad med starka Ja blandade med Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja härvid hafva
varit öfvervägande.
D e 11 23 Mar» e. m.
Hr Gr. o. Landtm, framställde sedermera att i afseende på
morn. litt. c blifvit yrkadt dels bifall dels återremiss, hvarefter, sedan
den förut till bifall å detta mom. framställda propos blifvit
besvarad med starka Nej, jemte några Ja, Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om IL o. Ad. ansåge denna punkt på grund af de deremot
gjorde anmärkmr böra återremitteras samt, efter det svaren härvid
utfallit med starka Ja jemte några Nej, förklarade det han funnit
Ja öfvervägande.
Slutligen framställde Hr Gr. o. Landtm., att K., o. Ad., efter
att hafva återremitterat 2:ne af de i denna punkt förekommande
mom:r, torde finna nödigt att äfven återremittera Utsk:s tillstyrkande
att förhöjning af Just.Depart:sExpeditionens nuvaride anslag
må af E. 8t:r beviljas med 5,274 ILdr att utgå på sätt Utsk. i
tabellen föreslagit.
Eopades Ja.
Uppå härefter framställd propos. upskjöts fortsättningen af
öfverläggningen om StatsUtsk:s förevaride Utlåt, till eftermiddagens
plenum och åtskiljdes E o. Ad. kl. f på 4 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Måndagen den 23 Mars 1857.
Plenum kl. C e. m.
Just. ett prot.utdr. för förmiddagens plenum samt pleniprot. för
d. 4 dennes e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 42, ang:de
reglering af ufgifterne under EiksStatens 2:dra IIufvudTitel; och
förekom nu
3.-dje punkten:
Bifölls.
i:de ‘punkten.
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde skriftligen:
Då jag anser Staten icke böra tillsätta flere tjenstemän än
göromålen oundgängligen kräfva och tillgångarne medgifva att lämpligen
aflöna, har, oaktadt sedan år 1840 då Just.KanslersExpeditm
alldeles skiljdes från Just.RevisionsExpeditm, arbetet betydligen ökats
och oaktadt intill de sista åren ett större antal af extra ordinarier
tjenstgjorde för intet, men numera knappast någon sådan vill arbeta
utan kontant ersättning — jag icke ansett mig böra hos K. M. i
334
Den 23 Mars e. m.
underd:het anhålla om ökadt antal af tjenstemän inom Expedit:n,
Men då endast 4 tjenstemän der finnas,, alla äldre män — den
äldste 51 år, den yngste 37 år gammal — de fleste gifte — då
hela deras sammanlagda aflöning upgår till blott 4,683 Rdr Rmt,
då de naturligtvis icke kunna lifnära sig med familjer på detta
belopp, utan måst förskaffa sig andra bibefattningar, samt för göromålens
behöriga skötande anstränga sig till den grad, att de omöjligen
i längden dermed kunna fortfara, så har jag i underddiet anhållit,
att åtminstone de Iva främste tjenstemännen måtte blifva
försedde med sådane löner, att de kunde lemna alla andra befattningar
och uteslutande få egna sin tid åt de ändå nog trägna göromåien
inom Expeditm.
Jag anhöll derför att Sekretm, hvilken, enl. hvad jag uti mitt
till K. M. afgifna underd. yttrande vitsordat, innehar »en befattning,
som med afseende på göromålens både vigt och mångfald vore fullt
jemförlig med Expedit:sSekret:nes i StatsDepartm», äfven måtte,
under benämning af Byråchef eller Expedit:sSekret., upföras i samma
lönegrad som dessa, samt Registratorn erhålla en lön af 3000
Rdr Rmt, doek under vilkor, att dels bägge dessa tjenstemän skulle
utan särskild ersättning, för framtiden inträda den förre såsom Sekret.
oell den sednare i egenskap af Actor vid KansliRm, dels ock
Registratorn äfven erhålla till åliggande, att jemte bestridande af de
egentliga registrators-göromålen biträda vid granskning af HofRmes,
Colknes m. fl. embetsverks arbetsförteckningar m. m.
Sedan Just.StatsMinistern, som sjelf förvaltat Just.KanslersEmbetet,
förklarat hvad jag föreslagit »vara väl grundadi», har
K. M. äfven i Nåder gillat, mitt underd. förslag och i enlighet
dermed framställt Nåd. Propos. till R. St:r.
StatsUtsk. har emellertid nu, förmodligen till följd af ett, i
allmänhet särdeles berömligt nit att spara de skattdragandes kassor,
nedsatt de belopp K. M. föreslagit, med 50 proc.
Besparingsnitet, som jag, för min del, villigt hyllar såsom regel,
kan dock någon gång vara ovist, ja! orättvist.
Ett dylikt fall är, efter mitt förmenande, nu för handen.
Inom Just.KanslersExpeditionen har, sedan långliga tider tillbaka
en, stundom två tjenstemän funnits med värdighet af ExpeditrsSekret.
och med skicklighet och erfarenhet fullt jemförlig med den
dylike embetsman vanligen besitta. Just.Kanslern, som, jemte det
han lika med R. St:rs Just.Ombudsman har tillsyn deröfver att
alla Domare och embetsmän behörigen fullgöra sina pligter, har
dessutom, bland annat, dels att bevaka och förordna om fullföljd
af talan i tvistemål angtde Kronans rätt, dels att låta utföra talan
i brottmål emot enskilta personer, der vid särskilt omedelbar befattning
honom tillkommer med tryckfrihetsmål och s. k. religionsmål,
dels tillsyn öfver alla AdvokatFiskaler och Fiskaler; hvilkas
arbetsredogöreiser böra af Just.Kanslern granskas, dels tillsyn öfver
handläggningen af oafgjorda Kronobalansmål, dels ock granskning
af HofRmes, Colltnes och Landshtnes arbetsredogöreiser, samt alla
AgodelningsRtnes Dagböcker.
Den 23 Mare e. m.
335
Desse, m. fl. andra göromål, men, ibland dem, i synnerhet afgifvaude
af underd. Ullåt-.n uti lagstiftnings- och andra ärenden
(vanligen sådane, som äro af den mest invecklade beskaffenhet) till
följd af K. M:s Nåd. Remisser, äro af den art och mångfald, att
Just.Kanslern ovilkorligen har behof af råd och biträde utaf en erfaren
och åtminstone till upsättning af alla slag utaf expeditioner
fullt skicklig embetsman. Alla Just.Kanslerer under nuvar:de Statsskick
hafva haft sådane män sig närmast. Om man vill rådfråga
SlatsKalendern från 1809 till 18 44, så igenfinnes der, såsom Just.-  Kanslerns närmaste män Expedit:sSekret:ne Thomée, Richert, Sundin,
Larsson och Ringborg. Den nuvar:de Sekreteraren har varit tjensteman
i 30 år, har innehaft sin nuvande tjenst i 11 år eller sedan
år 1846; han befordrades dertill ifrån Prot.Sekret. i Just.-  KevisionsExpedit:n och hade då skött Prot.Sekret.-tjenst i Högsta
Domstolen och StatsRådet åtta år. Då jag sjelf 36 år tjenstgjort
inom Just.Depart., anser jag mig känna göromålen inom Depart.
Jag har flera år förrättat tjenst såsom Prot.Sekret. och påstår tryggt
att Just.Kanslerns närmaste man inom Expedit:n har femtio proc.
mera och jemväl svårare göromål än en Prot.Sekret. HofRmes
Sekret, torde icke hafva svårare, om än möjligen flere göromål än
Just.Kanslerns Sekret. För dem har StatsUtsk. tillstyrkt löner,
som, jemte upgifne sportler upgå till 5,200, 5,800 och 4,700 Rdr.
Sekreteraren hos Just.Kanslern har inga sportler. Colhnes göromål
äro mig väl ock något bekanta, men jag tilltror mig ingalunda, att
anställa en jemförelse emellan vigten och mängden af Colhnes ledamöters,
Coll:iiSekret:nes och Just.Kanslerns Sekret:s göromål. Jag
vågar blott tillåta mig betvifla, att någon af StatsUtsk:s ledamöter
haft tillräcklig tid att, på grund af verklig utredning, anställa
den jemförelse, till följd hvaraf Utsk. nu afstyrkt bifall till K. M:s
Nåd. Propos. och nedsatt Just.KanslersSekret:ns lön till och med till
500 Rdr mindre än Prot. Sekretmes i Just.Depart.
Just.Kanslerns Sekret, har f. n. 439 Rdrs större lön än de
äldste och 850 Rdr större lön än de yngste Prot.Sekret:ne.
Registralorns lön är ock, såsom nämndt är, nedsatt 50 proc.
under hvad K. M. föreslagit. Jag medger att 2000 Rdr kanhända
vore nog för skötande af ensamt de egentliga Registratorsgöromålen.
Men den Kanslist-befattning som af ålder funnits inom Just.KanslersExpedit:n
har nu blifvit förenad med Registrators-tjensten. Det
åligger alltså denne tjensteman att bestrida alla de sålunda förenade
Registrators- och Kanslist-bestyren inom expeditionen, samt dessutom
att granska HofR-.nes, Colhnes och K. M:s samtlige Befallningsh:des
arbetsredogörelser samt upsätta de underd. berättelserne och vidlyftiga
tabellerne derom, granska Lands- och StadsEiskalernes postportoräkningar,
besörja fördelning af deras portofrihetsmedel samt hemställan
om afskrifning af deras postporto för tjenstebref m. m.
Registratorn skulle derjemte, enl. K. Mts Nåd. Propos., utan
särskild ersättning, tjenstgöra såsom Aktor i KansliR:n.
Det är således för en Registrators-tjenst, en Kanslist-tjenst, en
Aktors-befattning i KansliR:n och åtskillige bestyr icke egentligen
tillhörande någondera af dessa befattningar den sammanräknade sum
-
336
Den 23 Mars e. m.
man af 3,000 Rdr blifvit begärd. Befattningen, som ej inbringar
några sportler, utom högst 20 Rdr i lösen för Diarii-bevis, innehafves
nu af en man, 39 år gammal, som hållit många lagtima ting och
flere gånger förrättat Prot.Sekret.-tjenst i Högsta Domstolen och
StatsRådet.
Registratorns inkomster äro visserligen nu endast 1,083 Rdr
Ernt. Förra Registrator!) Expedit:sSekreteraren Ekmarcks lön utgjorde
dock sednaste året (1850) före hans afskedstagande 803 Rdr
47 sk. Kanslisten hade då 600 Rdrs lön. Aktor-arfvodet i KansliR:n
var 100 Rdr, hvartill kommo ljuspenningar 5 3 Rdr 16 sk.,
allt Bko. Således utgick redan år 1850 för den tjenstgöring Registratorn
nu bestrider, 1,617 Rdr 15 sk. Bko eller 2,425 Rdr 97
öre Rmt. Den af K. M. äskade tillökning för bestridande af nämnda
tre befattningar, utgör således endast 574 Rdr 3 öre Rmt, eller
icke fullt 24 proc. utöfver hvad samma arbete kostade år 1850.
Månne något arbete nu fås under en dylik förhöjning?
Jag anhåller vördsamt om bifall å K. M:s Nåd. Propos.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Lika med den siste värde talaren
anser jag, att Utsk. behandlat de ifrågavar:de tjenstemännen väl
strängt samt att de kunna vara i behof af en något större lönetillökning.
Men jag anser tillika, att då R. o. Ad. på f. m. återremitterat
den del af punkten N:o 2, som rörer Registratorn i Just.-  StatsExpeditm, det vore mera följdriktigt att återremittera äfven
denna punkt, så vidt den rörer Sekret:n och Registratorn uti Just.-  KanslersExpeditm, än att genast fatta definitift beslut om de löneförmåner,
R. o. Ad. anser dessa tjenstemän böra åtnjuta. Ty om
man återremitterar frågan om lönen för en tjensteman uti det ena
verket, men bifaller hvad K. M. såsom lön föreslagit åt en tjensteman
med enahanda befattning uti det andra verket, så blifver ju
enheten i besluten om löne-regleringen rubbad och StatsUtsk. förliindradt
att i ett sammanhang åter företaga frågan om löne-beloppen
lör alla de tjenstemän, som inom olika verk hafva lika befattningar.
Enl hvad jag tror mig veta, har ett af MedStånden redan
återremitterat de nu ifrågavaride delarne af 4:de punkten och detta
torde utgöra ett ytterligare skäl för R. o. Ad. att på enahanda sätt
förfara samt derigenom försätta StatsUtsk. i tillfälle att taga i öfvervägande
de skäl, som här blifvit anförda för en förändring i
Utsk:s förslag.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hvad först beträffar
Sekretm i Just.KanslersExpeditm, får jag nämna, att denne tjensteman
haft en särdeles otur uti StatsUtsk. För det första blef den
för honom af K. M. föreslagna lönen, 4,500 Rdr, utaf Afdelnm
nedsatt med 1000 Rdr, och sedermera af Utsk. ytterligare förminskad
med 500 Rdr, så att lönen bestämdes till 3,000 Rdr, eller
1 500 Rdr mindre än hvad K. M. föreslagit. Afven jag är af den
tanke, att denna nedsättning är alltför stor, men jag tror likväl
icke, hvarken att det skall vinna framgång eller att det är med
rättvisan öfverensstämmande, om R. o. Ad. bestämmer denne Sekret^
-
Den 23 Mars e. m.
337
kret:s lön till det af K. M. föreslagna beloppet. För min del skulle
jag anse, att, i likhet med hvad ett annat BiksStånd beslutat, E.
o. Ad. borde för ifrågavar:de tjenstemän bestämma ett löne-belopp,
motsvarande det för Prot.Sekret. föreslagna, eller 3,5 00 Edr.
Hvad åter Eegistratorn uti Just.KanslersExpedit:n angår, vill
jag föreslå, att hans lön bestämmes till samma belopp, som jag
föreslagit för Eegistratorn uti Just.StatsExpedit:n, eller 2,500 Edr,
hvilket förslag äfven öfverensstämmer med ett annat EiksStånds
beslut. Jag har med verklig ledsnad fått höra, att E. o. Ad. på
f. m., sedan jag aflägsnat mig, återremitterat större delen af den
föreg:de punkten, med undantag af hvad som rörer ByråCheferna.
Jag fruktar, att detta sätt att tillvägagå icke är det bästa. När
det här endast är fråga om siffror, eller lönernas bestämmande till
högre eller lägre belopp, så torde dessa siffror utan någon olägenhet
kunna definitift fastställas af Ståndet, hvarigenom de tidsödande
återremisserna undvekos. Derest B, o. Ad. uti hela löneregleringsfrågan
kommer att fortfara på samma sätt som i afseende å Just.
StatsExpeditionen börjats, så befarar jag sannerligen, att Riksdagens
slut kommer att ansenligt fördröjas, och beklagar, att den nyss antagna
grundlags-förändringen ang:de behandlingen af StatsUtsk:s
hemställningar icke ledt till det dermed åsyftade resultatet, eller att
Stånden, så vidt det låter sig göra, fatta definitiva beslut i statsreglerings-frågor.
Såsom jag nyss hade äran nämna, beklagar jag, att E. o. Ad.
på f. m. icke genast bestämde lönerne för tjenstemännen uti Just.
StatsExpeditm, och ibland dem Eegistratorn, hvilkens lön, i likhet
med de öfrige Eegistratorernes i de mindre embetsverken, icke
tord?, med hopp om framgång, kunna höjas till större belopp än
2,50 0 Edr, utan beslöt en återremiss, som icke torde leda till det
åsyftade ändamålet. Jag vågar således fortfarande föreslå, att den
nu ifrågavar:de Eegistratorns lön måtte bestämmas till 2,500 Rdr;
äfvensom att Sekret:s lön måtte fastställas till det af mig redan
föreslagna belopp, eller 3,5 00 Edr.
Frih. Cederström, Budolf: Ang:de den första punkten
eller litt. a ämnar jag icke yttra mig, enär jag icke besitter en så
tillräcklig kännedom af förhållandet, att jag derom tilltror mig fälla
ett grundadt omdöme; men hvad de sednare punkterne, eller litt. b
och c beträffar, så anhåller jag, att E. o. Ad. måtte dem till StatsUtsk.
återremittera. Jag anser nemi. ett sådant förfarande vara
föreskrifvet af nödvändigheten att iakttaga konseqvens i sitt handlingssätt,
enär det naturligtvis vore en temligen svår inkonseqvens,
att på f. m. fatta ett och på e. m. ett annat beslut angule med
hvarandra alldeles lika tjenstebefattningar. Då R. o. Ad. icke godkänt
StatsUtsk:s hemställan i afseende å Eegistratorn samt Kanslisten
och Kopisterne i ett med det nu ifrågavarde närbeslägtadt
verk eller Just.StatsExpeditm, utan återremitterat samma hemställan,
går det väl icke an, att Ståndet fattar ett helt olika beslut ang:de
tjenstemän med enahanda befattningar i det nu ifrågav:de verket,
IV H. 22
U e n 23 Mars e. m.
blott derföre att StatsUtsk:s Ordfide anser Eiksdagens förlängning
blifva en följd af statsreglerings-frågornas återremitterande. Det
kan visserligen vara fördelaktigt att tätta definitiva beslut i frågor,
som endast angå siffror, men i detta fall är det äfven fråga om en
princip, hvilket otvifvelaktigt inträffar i afseende å litt. e. Om än
Frill. Tersmeden var frfinvande under den discussion, som i afseende
å denna princip på f. na. ägde rum, så förmodar jag, att då B. o.
Ad. behagade fästa upinärksarnhet vid så viii min som andra med
mig liktänkande talares framställning af vår åsigt i ämnet samt i
enlighet med densamma fattade sitt beslut, E. o. Ad. icke torde
finna skäligt att, till följd af Frih. Tursmedens numera inträffade
närvaro och tiilkännagifna olika tanke, fatta ett emot det förra
alldeles stridande beslut, Jag fruktar det vore icke nog grannlaga
af mig att återuprepa de på f. m. redan andragna skälen för min
åsigt; utan vågar jag, i förlitande på E. o. Adis opartiskhet och
rättvisa, helt enkelt anhålla om de af mig nu vidrörde punkternes
återremitterande.
Hr Bildt: Då Frih. Tersmeden nu framställt ett bestämdt
yrkande i afseende å beloppen af de ifrågavande tjenstemännens
löner, så vill jag blott förklara, att jag delar hans tanke om lämpligheten
af dessa belopps fastställande. På sätt jag redan på f m.
hade äran tillkännagifva, anser jag det icke tjena till mycket att
återremittera Utsk:s förslag ang:de de särskildta lönebeloppen. Orsaken
dertill, att jag nyss förordade en återremiss af de nu ifrågavande
punkterna, får icke sökas deri, att jag frånträdt min på f. m.
uttalade och af Frih. Tersmeden nu än vidare utvecklade åsigt,
utan detta mitt förordande skedde blott och bart derföre, att jag
ansåg, att då E. o. Ad. på f. m. återremitterat en med denna alldeles
likartad fråga, så fordrade konseqvensen, att man nu vidtog
enahanda åtgärd. Men om E. o. Ad. numera icke finner en sådan
åtgärd lämplig utan föredrager att genast afgöra frågan, har jag för
min del ingenting deremot utan afstår gerna från min begäran om
återremiss och förenar mig med Frih. Tersmeden.
Frih. Tersmeden: Då jag sista gången hade ordet, yttrade
jag mig ej öfver punkten litt. c, emedan jag ansåg sådant obehöfligt,
då den förste värde talaren, som är den nu ifrågavande Expeditionens
Chef, icke deremot framställt någon anmärkn. Samma
förhållande ägde äfven rum på f. m., ty den talare, som öpnade
discussionen om Just.StatsExpeditm och som är denna Expeditions
Chef, gjorde icke heller någon anmärkn. emot StatsUtsk-.s förslag
ang:de kanslist- och kopist-graderne. Jag hade således ingen anledn.
att förmoda, att Utsk:s hemställan i afseende å sistnämnde tjenstegrader
skulle återremitteras, ehuru detta sedermera skedde, jag för
min del anser det vara af stor vigt att fasthålla den grundsats,
Ut.sk.
föreslagna löne-tillökningarne icke böra ingå i de fasta lönerna, utan
endast ställas till K. M:s disposition för befrämjande af göromålens
gang inom dessa tjenstegrader, hvilkas framtida bibehållande i den
Den 23 Mars e. m.
ordinarie Staten är osäkert. Jag vill härmed icke bestämdt påstå,
att alla dessa tjenster kunna indragas, men jag är fullkomligt öfvertygad
derom, att åtminstone en ganska stor del deraf kan och bör
indragas. Den hufvudsakligaste delen af deras arbete är nemi. af
den beskaffenhet, att man för penningar kan få dessa arbeten verkställda,
utan att för sådant ändamål behöfva hafva särskildta å Rikets
Stat upförda tjenstemän. Jag tror icke heller, att det är nyttigt
för den unge tjenstemannen att under flere års tid sysselsätta
sig med renskrifning, utan anser, att det fordras ett annat arbetssätt
för att af desse unge män bilda skickliga tjenstemän. Jag
finner mig således ej kunna frångå den af StatsUtsk. i detta hänseende
antagna grundsats, utan kommer att fortfarande förfäkta densamma;
och om än B. o. Ad. på f. m. fattat ett beslut, som, enl.
mitt förmenande, innefattar ett misstag, torde R. o. Ad., i min
tanke, vara oförhindrad att på e. m. rätta detta misstag.
På grund af hvad jag så väl förra gången som nu haft äran
anföra, får jag anhålla, dels att It. o. Ad. måtte fatta definitiva
och med mitt förslag öfverensstämmande beslut ang:de punkterna
litt. a och b samt bifalla Utsk:s hemställan i litt. c.
Frih. Eaab, Carl Adam: Jag var icke närvar:de vid f. m:s
plenum, då R. o Ad. började att öfverlägga om den 2:dra HufvudTiteln.
Hade jag varit här tillstädes, så skulle jag hafva begärt,
att Utsk:s Utlåt derom måtte i sin helhet återremitteras. Vid
denna Riksdag har K. M. af R. St:r äskat löneförhöjning åt embets-
och tjenstemannen i allmänhet, och dertill äro utan tvifvel
11. St:r äfven ganska beredvilliga, enär de nogsamt inse nödvändigheten
för tjenstemlinnen att under den nuvärde dyra tiden erhålla
en aflöning, som är tillräcklig för bestridande af den oundgängliga
lefnads-kostnaden. Men jag hemställer till Eder, mine Hrr, huruvida,
sedan K. M. till StatsUtsk. öfverlemnat Sin Nåd. Propos. om
löne-regleringen, det är möjligt för detta Utsk. att bestämma lönerna
för hvarje särskildt tjensteman. StatsUtsk. har visserligen
antagit en ganska god grundsats, då det beslöt, att den löneförhöjning,
som nu beviljades, skulle blifva endast provisorisk. Ilade de
dertill reglerat lönerna efter en viss princip, så hade hela StatsUtsk:s
åtgärd varit god. Men att reglementera för hvarje lön särskildt
att jemka hvarje embetsmans lön derhän, att den stod i rättvist
förhållande till dess tjenst är och blir en omöjlighet för ett
Utsk. af 3.6 personer. Derför anser jag att Utsk. icke bordt förfara
sålunda. Dess beslut torde komma att stå i vägen för den
utan tvifvel snart instundande reorganisationen af våra embetsverk.
I Danmark deremot har man valt en annan och, i min tanke, riktigare
väg, för att afhjelpa embetsmännens af den dyra tiden förorsakade
betryck. Man har nemi bestämt, att de ordinarie lönerne
skulle förhöjas med en viss procent eller s. k. dyrtidstillägg, hvilken
vore olika allt efter lönernas olika storlek, så att t. ex. de tjenstemän,
som hade i lön 400 Riksbanksdaler, erhöllo såsom löneförhöjning
30 proc. deraf, och de, som hade större lön än 400 Rhdr,
25 proc. o. s. v. Detta är, enl. min åsigt, den enda utvägen att
Den 23 Mars e. m.
komma till det rätta resultatet i denna fråga. Yi hafva hört, att
flere representanter redan protesterat emot vissa föreslagna löneregleringar
såsom för stora eller små, och dylika protester lära sannolikt
icke heller uteblifva under den fortgående öfverläggningen om
samtliga HufvudTitlarne, så att det är föga hopp att snart komma
till ett bestämdt slut i saken. I första punkten af detta Utlåt,
har Utsk. för Just.StatsMinistern föreslagit en löne-tillökning' af 50
proc. Jag anser, att alla de öfriga tjenstemännén inom Just.Depart.
borde lika väl som Just.Ministern få en lika löneförhöjning, men
så har icke. blifvit föreslaget. Jag hade äfven velat fÖréslå, att alia
Depart:sCheferna, med undantag af UtrikesMinistern, skulle erhålla
lika stora löner, enär mängden af deras göromål, äfvensom deras
representations kostnad är ungefärligen lika stor, samt att dessutom
alla de Svenska Depart:sCheferna skulle, i likhet nied de Fransyska,
äga att kostnadsfritt bebo möblerade våningar, hvarigenom det blefve
en möjlighet för mindre bemedlade personer, att emottaga Statsrådsbeställningar.
Allt detta är emellertid för sent och jag måste således
inskränka mig dertill, att få i prot:t förvarade de åsigter, jag
nu tagit mig friheten att i korthet framställa.
Hr von Koch: Jag får hembära uttrycket af min tacksam
het
till de värde ledamöter af StatsUtsk., hvilka åtminstone i någon
mån biträdt min här uttalade åsigt, att Utsk. tillvägngått med alltför
stor njugghet emot de tvenne tjenstemän, för hvilka jag begärt
en löne-tillökning, som af K. M. blifvit för dem äskad. Men då
dessa ledamöter synas mig icke hafva fästat tillräckligt afseende å
de skäl, jag till stöd för nämnde min begäran anfört, anser jag
mig böra dem i största korthet återuprepa.
Hvad! då först Sekretm beträffar, så är jemförelsen emellan
denna tjensteman och en Prot.Sekret, icke riktig. Såsom jag nyss
hade äran nämna, befordrades den nuvande Sekretm för ungefär 11
år sedan till denna befattning ifrån Prot.Sekret.-graden. Samma
befattning har alltid före honom innehafts af Expedit.:sSekret. eller
af personer i besittning af en embetsmanna-skicklighet, fullt jemförlig
med den, som af sistnämnde tjenstemän fordras. Derest man
nödvändigt vill anställa en jemförelse emellan tjenstemän uti olika
embetsverk, hvilket, i min tanke, nästan alltid är förenad med icke
obetydliga svårigheter, så är den nu ifråga varide tjensternannen, enl.
mitt omdöme* närmast jemförlig med en Byråchef i Just.StatsExpeditm,
med undantag af den utaf sistnämnde embetsman, sorn
har beredningen och föredragningen af lagfrågor sig updragen, ty
denne tjensteman har måhända den svåraste och vigtigaste befattningen
inom hela Depart., Hr Just.StatsMinistern naturligtvis undantagen.
Med de tvänne öfrige ByråCheferna kan Just.KanslersSekret:n
emellertid utan fara af misstag jemföras, och jag vågar till
och med tryggt påstå, att den sistnämndes embets-göromål äro både
lika svåra och lika många som de förras embets-åligganden tillsammatilagda.
Såsom vi känna, skola äfven de båda nu ifrågavandé
ByråChefs-befattningarne sammanslås till en enda, och att Mdant ej
från-början skett, härleder sig endast derifrån, att då HofKanslers
Den 23 Mars e. m.
341
Expeditm, sammanslogs med Just.StatsExpedifn, uptogs ByråChefen
i den förra Expeditm på den sednares Stat. StatsUtsk. har uti
l:sta punkten af detta Utlåt, tillstyrkt, att lönerna för Byi-åCheftrna
uti Just.StatsExpeditm skola bestämmas till 4,500 Rdr eller deli
belopp, K, M. äskat, och vid sådant förhållande torde samma lönebelopp
böra tillerkännas Just.KanslersSekretrn, som, på sätt jag redan
sökt visa, är med ByråClieferna fullt jemförlig och vanligtvis ej har
någon, utsigt; att vinna befordran från sin inuehafda befattning, enär
de dermed förenade göromålen äro af en mera speciel beskaffenhet.
Då R. o. Ad. icke återremitterat frågan om ByråChefernas lönevilkor,
utan, i likhet med hvad K. M. begärt och StatsUtsk. tillstyrkt,
för framtiden då reglering verkställes, fastställt desse embetsmäns
löner till 4,500 Rdr för dem hvardera, torde R. o. Ad. äf-;
venledes utan återremiss kunna bifalla K. M:s förslag, att samma
löne-belopp skall tillkomma Just.KanslersSekretrn, som ock bör kallas
Byråchef.
Hvad åter Registratorn och Just.KanslersExpeditm vidkommer,
så torde hans lön nu genast kunna bestämmas samt en återremiss
af punkten således ej erfordras. Såsom skäl till den sednare åtgärden
, åberopar man nödvändigheten af konseqvens i förfaringssätt,
enär R. o. Ad. redan på f. m. återremitterat punkten ang:de Registratorn
uti Just.StatsExpeditm; men de af.R. o. Ad., som behagat
lyssna till hvad jag förra gången hade äran anföra, torde
hafva funnit, att med den nu ifrågavarrde Registrators-tjensfen inträffar
det speciella förhållande, att dess innehafvare är icke allenast
Registrator u^an äfven Kanslist.. hvarförutan den nuvarrde Registratorn
tillika är Aktor uti KansliRrn, ehuru blott på förordnande och
med ett årligt arfvode af 100 Rdr Bko, hvilket dock, på sätt af
K. M:s Propos. inhämtas, skulle vid den nya lönens tillträdande:
uphöra, en omständighet, som af StatsUtsk. blifvit förbisedd. Det
är således icke blott för en Registrators-befattning, utan äfven fölen
dermed förenad Kanslist- och en Aktors-befattning,. som lön nu
bör bestämmas, och då Just.KanslersExpeditm år 1850 undergått
en reorganisation, emot hvars lämplighet, så vidt jag vet, någon
anmlirkn. ej förekommit, torde det vanliga skälet, att någon löneförhöjning
ej bör äga rum förr än i sammanhang med embetsverketis
reorganisation, ej här kunna användas. Jag tror således, att
någon återremiss af. frågan om denne Registrator lönevilkor ej är
nödvändig, enär det derför förebragta skäl, eller att lönerna för
samtlige embetsverkens Registratorer borde i ett sammanhang bestämmas,
icke, på siitt jag tror mig hafva visat, är i detta fall tilllämpligt,
utan anser jag, att då luir endast är fråga om en siffra,
definitift beslut derom utan någon olägenhet kan fattas.
På grund af hvad jag nu, ytterligare haft äran anföra, fortfar
jag att yrka bifall till livad K. M. i afseende å lönerna för Sekretm
och , Registratorn uti Just.KanslersExpeditm,i Nåder föreslagit.
Hvad deremot de båda KopistRefuttningarne angår, så har jag ansett
mig ej böra derom framställa något yrkande, då min Chef, Hr
Just.StatsMjnistern, icke funnif sig . föranlåten att påyrka, ändring i
hvad StatsUtsk., angrde Kanslist- och Kopist-graderne i Just.Stats
-
342
D en 23 Mars e. m.
samt Just.KevisionsExpeditionerna föreslagit. Då i allt fall hufvudändamålet,
eller en skälig förökning af dessa tjenstemäns löner under
nästföljande statsreglerings-period, jemväl på det af StatsUtsk.
föreslagna sätt vinnes, har jag icke ansett behöfligt att deri yrka
någon förändring. Huruvida dessa tjenster i en framtid verkligen
kunna och böra indragas, blifver en annan fråga, hvarom jag framdeles
torde få tillfälle att yttra mig.
Hr Printzensköld, Carl: Det förhåller sig med Sekret:n
hos Just.Kansleren på samma sätt som med Sekretme i embetsverken,
när ledamöterne sjelfve författa expeditionerne i alla svårare
mål, nemi. att då Just.Kanslern sjelf anser sig hafva tid att befatta
sig med författandet af de Utlåt:n, som af K. M. från honom
infordras, och sålunda personligen verkställer de vigtigaste af de
Just.KanslersEmbetet åliggande göromål, så är Sekret.-befattningen
vid detta embete af en alldeles underordnad beskaffenhet och skulle
till och med kunna betraktas såsom blott och bart en sinekur, ty
att upsätta åtskilliga mindre skrifvelser och missiver är en sak, som
af en Kanslist ganska lätt kan verkställas. Men då Just.Kanslern
sällan torde hafva tid att sjelf fullgöra förstnämnde åliggande, enär
denne embetsman, i egenskap af Konungens Högste Ombudsman,
måste i främsta rummet egna sin upmärksamhet åt åklagare-kallets
utöfvande och bevakandet af Kronans rätt i alla de fall, der densamma
ifrågakommer, samt dessutom pröfva alla de klagoskrifter,
som från enskildta till honom ingifvas; så måste han naturligtvis
till sitt biträde kunna påräkna en person, utrustad med den embetsmannaskicklighet,
att Just.Kanslern kan åt honom anförtro de arbeten,
han ej sjelf medhinner. För att kunna bekläda en sådan befattning
fordras sannerligen något mera än att hafva aflagt en embetsexamen.
En öfvervägande förmåga samt en i både administrativa
och juridiska värf samlad erfarenhet tagas här företrädesvis i anspråk.
När nu en med sådana egenskaper utrustad person befordras
till den ifrågavande befattningen, så bör väl dermed vara förenad
en aflöning, afpassad efter 'tjenstens vigt och tillika utgörande en
belöning för den skicklighet, som måste förvärfvas före tjenstens
tillträdande samt en upmuntran att egna hela sin verksamhet åt
tjenstens behöriga skötande. Hr von Koch synes mig således hafva
ganska grundad anledning att förklara sig obelåten med den lön,
StatsUtsk. åt den ifrågavande embetsmannen föreslagit.
Derest K. o. Ad„ såsom jag hoppas, delar samma åsigt, som
jag nu haft äran framställa, återstår det blott att tillse, huru man
bör förfara för att vinna den åsyftade ändringen i StatsUtsk:s förslag,
dervid man har att välja emellan en återremiss af punkten
eller ett definitift beslut. Jag för min del anser mig böra tillstyrka
den förra utvägen. Jag hyser visserligen ett ganska stort förtroende
till Frih. Tersmeden, men jag kan dock icke sträcka detsamma så
långt, att jag anser mig böra antaga hans förslag tili Just KanslersSekret:ns
aflöning vara det enda rätta. Jag grundar detta mitt
omdöme deruppå, att den värde ledamoten, i min tanke, saknar
tillräcklig erfarenhet i frågan, enär han, mig veterligen, icke tjenst
-
Den 23 Mars e. m.
313
gjort på den civila embetsraannabanan. Iian har visserligen såsom
en verksam deltagare i Riksdags-förhandlingarne varit i tillfälle att
inhämta kännedom om administrationen i allmänhet, men denna
kännedom torde icke vara tillfyllestgörande, då det är fråga om att
bedöma mängden och vigten af de göromål, som tillhöra ett specielt
civilt embete. Jag tror således det vara rättast att återremittera
punkten, på det att StatsUtsk. måtte komma i tillfälle att taga i
öfvervägande de skäl, som dels Hr von Koch oell dels jag nu anfört
emot denna del af Utslcs förslag, och sedermera, såsom jag
hoppas, afgifva ett på större sakkännedom grundadt yttrande om
den lön, som för Just.KanslersSekretin bör bestämmas.
Beträffande Kegistratorn uti den ifrågavide Expediten och de
lönevilkor, han skall komma att åtnjuta, torde jemväl Utsk:s yttrande
derom böra återremitteras, och detta så mycket heldre, som
K. o. Ad. redan på f. m. återremitterat frågan om lönen för Kegistratorn
uti Just.StatsBxpeditm. Om StatsUtsk., då det till förnyad handläggning
företager frågan om dessa tjeustemäns aflöning, behörigen öfverväger
hvad derom så väl här som i ett annat Stånd blifvit anfördt,
hoppas jag, att Utsk. skall komma till ett resultat, hvarmed
både lt. St:r och desse tjenstemän kunna vara belåtna.
Hvad slutligen vidkommer Kanslist- och Kopist-graderne, hvarom
Frih. Tersmeden äfven sig yttrat, så torde den värde ledamoten
ursäkta, det jag icke anser mig kunna sätta något förtroende till
hans uttalade åsigt om desse tjeustemäns obehöflighet, och skälet
dertill igenfinnes i hvad jag nyss hade äran yttra derom, att Frih.
Tersmeden torde sakna tillräcklig erfarenhet för att kunna rätt bedöma
frågan. Jag deremot har en temligen vidsträckt erfarenhet
att i detta fall åberopa, ty jag har, såsom man säger, trampat igenom
dessa grader under flere år, och jag vet således huru beskaffade
tjenste-åligganderne derstädes äro. På grund af denna min
erfarenhet tilltror jag mig kunna försäkra Frih. Tersmeden, att om
man rätt sköter en tjenst inom samma grader, hvaruti s. k. renskrifning
till en ganska betydlig del ingår; om, säger jag, man med
upmärksamhet och eftertanke genomläser de expeditioner, hvilkas
utskrifning man skall ombesörja, så kan oell bör man förvärfva sig
en ganska stor kännedom icke allenast af den s. k. stilus euriae,
utan äfven om det sätt, hvarpå ärendena behandlas och afgöras.
Långt ifrån att, i likhet med Frih. Tersmeden, anse dessa tjenster
gerna kunna indragas, finner jag deremot desamma, så väl inom
Stats-Departm som de derunder lydande Coll.r och Verk, vara af
ganska stor nytta både för Staten och tjensternännen sjelfva.
Då de unga män, som inträda på den civila tjenstemannabanan,
sålunda fästas vid de särskildta embetsverken, har Staten alltid att
påräkna personer, hvilka, i händelse af inträffande förfall för de
högre tjensternännen inom verken, kunna förordnas att deras tjenster
bestrida, i st. f. att, om dessa lägre tjenster skulle indragas,
man måhända funne sig nödsakad att i nyssnämnde fall taga sin
tillflykt till nyligen från Akademierne utexaminerade e. o. tjenstemän,
de der vore fullkomligt okunnige om göromålen och måhända
icke en gång visste, huruledes ett prot. skall upsättas. Man ring
-
344
Den 23 Mars e. m.
aktar i allmänhet renskrifning oell jag vill äfven medgifva, att åtskilliga
försupna personer egnat sig åt detta arbete såsom ett slags
mekaniskt handtverk, men jag vidblifver dock min redan förut yttrade
mening, att detta arbete kan skötas på ett sätt, som för den
unge tjenstemannen medför icke ringa nytta. Sådan är åtminstone
min egen erfarenhet i saken, och jag skulle derföre önska, att man
icke beginge den oförsigtigheten, att, till Statens framtida skada,
indraga dessa lägre tjenster, hvilka kunna anses såsom lärospån till
förvärfvande af den högre embetsmanna-skickligheten. Jag kan således
icke annat än på det lifligaste förena mig i det af Frih.
Cederström förut gjorda yrkande, att äfven denna del af punkten
måtte varda till StatsUtsk. återremitterad.
H. Exc. Hr Gunther, Claes Ephraim: Jag anser som
en pligt att uttala min tanke i denna fråga, men vill inskränka
mig till att helt och hållet förena mig med Hr von Koch och instämma
uti hans yrkande om bifall till hvad K. M. föreslagit i
fråga om Sekretms och Registratorns i Just.KanslersExpeditm löner.
De skäl, som Hr von Koch till stöd för detta sitt yrkande anfört,
synes mig vara så riktiga och talande, att jag ej betviflar, att R.
o. Ad. skall skänka sitt bifall till hans yrkande. Hr von Koch
har ganska fullständigt utvecklat beskaffenheten af den ifrågavande
Registratorns tjenstebefattning och redogjort för de dermed förenade
göromål, hvilka, enl. min tanke, göra honom väl förtjent af att,
utan afseende å det lönebelopp, som möjligen kan blifva bestämdt
för åtskilliga andra Registratorer, erhålla den af K. M. för honom
föreslagna lönen.
I afseende å Sekretm har Hr von Koch jemväl framställt de
skäl, som tala för att sätta honom i en sådan ekonomisk ställning,
att man kan påräkna att på denna plats hafva en person, som med
skicklighet och nit upfyller de dermed förenade åligganden. Jag
ber dock att få ännu något mera framhålla ett skäl, som Hr von
Koch endast flyktigt vidrört, nemi. att Just.KanslersSekretm i allmänhet
kan anses vara stängd från vidare befordran på tjenstemanna-banan,
under det att deremot en Prot.Sekret. innehafver en
öfvergångsplats, från hvilken utsigten till vidare befordran är ganska
vidsträckt. Jag tror ock, att R. o. Ad. nu har tillfälle att på ett
ganska värdigt sätt begagna den sednaste grundlags-förändringen,
som gifver KiksStm rättighet att i auledn. af StatsUtsk:s hemställningar
genast och utan föregången återremiss fatta de beslut, Stånden
finna för godt. Skulle emellertid R. o. Ad. hysa någon betänklighet
att genast bifalla hvad K. M. i detta fall föreslagit, så
måste jag, på grund af de skäl, jag på f. m. anförde, motsätta
mig hvarje definitif bestämning af några andra siffror, utan påyrkar
jag i sådant fall återremiss, enär jag föreställer mig, att Ståndet
icke kan, såsom man säger, på stående fot fastställa med K. M:s
förslag olika löner, utan att äfventyra så väl att förfara på ett temligen
godtyckligt sätt, som ock att begå allehanda inkonseqvenser.
K. M:s Propos. är upgjord efter ett visst system, och jag antager,
att StatsUtsk:s förslag äfvenledes är det. R. o. Ad. har således att
Den 23 Mars e. m.
345
välja emellan tvänne olika systematiskt upgjorda förslag och bör,
enl. min tanke, hålla sig till ettdera, ty att välja några andra siffror
för lönebeloppen, allt efter som sådana vid olika tillfällen kunna
komma att föreslås, är ett sätt att gå tillväga, som jag för min
del' anser vara ganska oriktigt och skadligt för hela löneregleringssaken.
Jag sammanfattar detta mitt yttrande sålunda, att jag, lika
med Hr von Koch, yrkar bifall till K. M:s Propos. i förevande
fråga, men i annat fall anhåller jag, att R. o. Ad. måtte återremittera
frågan, enär jag, på förut anförda skäl, anser Ståndet ej
böra bestämma några andra siffror än dem, som antingen K. M.
föreslagit eller StatsUtsk. efter jemförelse mellan de särskilda tjensternas
beskaffenhet kan komma att i ett sammanhang föreslå.
Frih. Cederström: Hvad Ilr von Koch i afseende å punkterna
a och b anfört, har synts mig vara lika uplysande som öfvertygande;
men deremot har jag med verklig ledsnad förnummit det
lätta och öfverlialkande sätt, hvarpå samma värde ledamot behandlat
punkten c, vandrande dervid, enl. hans egen upgift, uti Hr Just.-  StatsMinisterns fotspår, men derjemte, såsom mig vill synas, måhända
icke med önskvärd omtanke bevakande sina underordnades
fördel. Emellertid kan jag för min del icke, i likhet med Frih.
Tersmeden, finna, att R. o. Ad., om än Hrr Chefer nu vid detta
tillfälle icke med den kraft och konseqvens som i andra punkter
vidhållit Regeringens välviljande förslag i ämnet, deruti bör se något
oöfvervinneligt hinder för att taga frågan i betraktande och, derest
förhållanderne dertill föranleda,, behjerta jemväl de lägsta tjenstemännens
ställning. Enär likväl måhända, en mängd ledamöter, i
likhet med Frih. Tersmeden, icke voro här tillstädes, då R. o. Ad.
på f. m. beslöt att återremittera en med denna alldeles likartad
fråga, anser jag mig böra frångå min förut yttrade afsigt, att endast
åberopa hvad sorn till stöd för denna åtgärd då yttrades, och
vill nu, ehuru i största korthet, återuprepa det hufvudsakligaste
deraf.
Den princip, StatsXJtsk. framställt och som afser Kanslist- och
Kopist-tjensternes framtida försvinnande från den ordinarie Staten,
torde ingalunda leda till de af dessa tjenstemän nu bestridda göromålens
bättre skötande eller till Kansliets förseende och skickliga
embetsmän. Den osäkerhet, som, i afseende å framtida ordinarie
anställning, ett sådant system skulle framalstra, komme utan tvifvel
att afskräcka skicklige unge män med någon sjelfkänsla och bestämda
karakterer, att beträda den civila tjenstemannabanan; t.y om man
icke ökar Prot.Sekret:nes antal, qch desse tjenstemän komma att
utgöra första tjenstegraden, så räcker osäkerhets-tillståndet allt för
länge, för att en man, vid mogen ålder och någon förmåga att å
andra håll vinna utkomst, skulle kunna finna sig dermed belåten.
Frih. Tersmeden har här uttalat samma åsigt, som StatsUtsk:s pluralitet
synts hysa, nemi. att Kanslisterne och Kopisterne icke skulle
hafva något annat att göra, än att renskrifva och expediera; men
jag kan ej undgå att finna denna åsigt, i ganska hög grad vittnan
-
346
Den 23 Mars e. m.
de om obekantskap med verkliga förhållandet. Man bör väl icke
låta missleda sig af en, numera visserligen tom oell oegentlig benämning,
och tror att en Kopist egentligen endast kopierar, eller
en Kanslist expedierar kanslibref o. s. v. Det vore, exempelvis att
nämna, likasom, man skulle föreställa sig, att en borgmästare icke
bör finnas der tilläfventyrs det icke finnes någon borg; eller att en
Fanjunkare endast har att skaffa med fanan och icke med svärdet;
eller att en Resident icke har något annat åliggande än att residera,
d. v. s. befinna sig på en viss plats, men ej att derunder
sysselsätta sig med de diplomatiska göromål, som likväl utgöra det
hufvudsakliga af hans befattning. Dessa jemförelser synas mig verkligen
vara slående, derför har jag tagit mig friheten anföra dem.
Hr Gripenstedt har, i motsats till StatsUtsk:s ofullständiga
upfattning af förhållanderna, på f. m. med full bestämdhet uttalat
den åsigt, att kanslist- och kopist-graderne böra finnas såsom expektans-platser
för de personer, hvilka, under fortsatt och af nödvändigt
behof utaf sådant biträde påkalladt tjenstgörande vid protokollsoch
expeditions-upsättningsgöromål, sedermera skola inträda i de
högre graderne inom Kansliet. Många ledamöter inom R. o. Ad.
delade lyckligtvis denna med sanna förhållandet fullkomligt öfverensstämmande
åsigt, såsom man kan sluta deraf, att en återremiss beviljades
å punkten ang:de frågan om framtida indragning af Kanslist-
och Kopist-graderne i Just.StatsExpedit:n, äfvensom å Utsk:s
förslag att för dem ej måtte beviljas någon bestämd löneförbättring.
Det synes mig ieke heller vara skäl att förlita sig ensamt deruppå,
att K. M. skall bevaka denna angelägenhet, utan något stöd från
representationens sida; det är fastmera, enl. min öfvertygelse, representationen
fullkomligt värdigt, att, om den finner en sak hafva
goda skäl för sig, gynna densamma och såmedelst gifva Regeringen
ett stöd för dess tillgöranden. Af denna anledn. och då StatsUtsk.
synes vara stadt i obekantskap med verkliga förhållanderne, samt
alltså torde, efter vunnen uplysning derutinnan, vara benäget till
erforderlig ändring af sin hemställan, framhärdar jag i min anhållan
om återremiss af punkten. Det torde, för vinnande af gemensam
öfverblick af tjensteförhållande i sin helhet inom samma verk, vara
tjenligast att alla tre punkterna, dem vi icke torde böra nu bifalla,
varda samtligen återremitterade, på grund af de emot deras bifallande
anförda skäl.
Hr Hjerta, Lars: I afseende å sättet att komma till ett
slut i denna fråga, instämmer jag uti hvad Frih. Tersmeden yttrat,
enär man derigenom erhåller fördelen af en tidsvinst, utan att ådraga
sig någon verklig olägenhet. Man har väl ansett detta sätt att
tillvägagå vara förenadt med åtskilliga svårigheter, då någon fullständigare
utredning af frågan icke erfordras, utan R. o. Ad. derom
erhållit tillräckliga uplysningar, så kan R. o. Ad. ganska väl fatta
sitt beslut nu genast och såluuda undvika omgången af en återremiss.
Om nu så sker och R. o. Ad. dervid bestämmer några
siffror, som ej öfverensstämma med K. M:s Propos. eller StatsUtsk:s
Utlåt., så och då StatsUtsk. genom prot.-utdrag erhåller kännedom
Den 23 Mars e. m.
347
af R. o. Ad:s beslut, kommer detta Utskott i allt fall att till RiksStånden
afgifva ett sammanjemknings-förslag, deruti Utsk. får tillfälle
att framlägga de skäl, som tala för någotdera af de olika besluten
och, på grund deraf, inbjuder ett eller flera Stånd att, med
frångående af sin mening, om samma beslut sig förena. Följaktligen
komma i allt fall frågorna om de lönebelopp, som skola bestämmas,
under förnyad pröfning af StatsUtsk., som dervid har att välja
emellan EiksStåndens särskildta beslut, och bland dem föreslå det
som Utsk. för sin del finner lämpligast, till slutligt antagande af
Stånden, så vida nemi. bes'uten ej äro i det skick, at't vot:spropos:r
på grund deraf skola upställas.
Hvad nu de två första punkterna beträffar så är jag på sätt
förut är tillkännagifvit, benägen att instämma uti hvad Frih. Tersmeden
i afseende derå yrkat. Vidkommande åter den 3:dje punkten,
synes mig företräde böra gifvas åt K. M:s Propos. och anser
således, att de arfvoden, som StatsUtsk. föreslagit till befrämjande
af göromålens gång inom Kanslist- och Kopist-graderne, böra förvandlas
till fasta löner och dessa tjenster följaktligen ej indragas
utan. fortfarande tillsättas. Det är i sjelfva verket en så obetydlig
sak, antingen dessa små löner indragas eller icke, antingen de personer,
som bestrida de med tjensterna nu förenade göromålen, aflönas
med arfvoden eller fasta löner, att densamma föga tynger på
Statsutgifternes stora vågskål, och vid sådant förhållande anser jag
det vara bättre att bibehålla dessa tjenstemän, hvilka vid mångå
tillfällen äro till icke obetydlig nytta såsom vid Verken fästade biträden
åt de högre tjenstemännen Genom att låta de förra i första
handen utarbeta målen, hafva de sednare en ganska god hjelp
och derjemte tillfälle att pröfva dessa lägre tjenstemäns skicklighet,
nit och arbetsförmåga. Jag för min del anser det ganska väl gå
an att nu fatta ett definitift beslut jemväl öfver denna punkt, men
om denna min åsigt ej af R. o. Ad. skulle delas, anhåller jag, att
endast denna punkt återremitteras, och att således definitiva beslut
öfver de tvänne föreg:de fattas.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Sedan H. Exc. Pir Just.StatsMinistern
och Hr Just.Kanslern yttrat sig i frågan, kan det måhända
förefalla olämpligt, att jag deri upträder; men då flere af de
ledamöter, som talat emot den K. Proposm, uti sina yttranden förrådt
och jemväl erkänt en nästan fullkomlig okunnighet om de nu
ifrågav:de befattningarnes beskaffenhet, så torde det ursäktas, att
jag, som i 24 år varit tjensteman uti Just.Depart. samt under denna
tid och särdeles under de sista 15 åren stått i nästan daglig
beröring med Just.KanslersExpeditm samt dervid icke kunnat undgå
inhämta en närmare kännedom om göromålen uti denna Expedit.,
yttrar några ord i frågan. Jag vill då, med fullkomligt vitsordande
af hvad Hr Just.Kanslern upgifvit, förklara min bestämda öfvertygelse
vara, att Sekretm uti berörde Expedit., i anseende till göromålens
både vigt och mängd, är åtminstone jemförlig med en Expedit
Sekret. i Konungens Kansli. Jag instämmer likaledes uti Hr
Just.Kanslerns yttrande i afseende å Registratorn uti samma Expedit.,
348
Den 23 Mats e. m.
och hvad slutligen Kanslist- och Kopist-graderne beträffar, så får
jag anmärka, att det visserligen isynnerhet på sednare tider blifvit
ett temligen allmänt, af personer med endast ytlig kännedom af
förhållandet ofta uprepadt, talesätt, att nämnde tjenster skulle vara
endast renskrifvare-befattningar samt således böra indragas; jag för
min del kan ingalunda gilla en sådan mening. Jag instämmer deremot
fullkomligt uti hvad Hr Printzensköld yttrat om både nyttan
och nödvändigheten deraf, att desse tjenster äro af ordinarie natur,
och hvad särskildt beträffar de tjenstemän af dessa grader, sorn äro
anställda vid Just.KanslersExpeditm, så inskränka sig deras göromål
alldeles icke till endast renskrifning och expediering, utan de hafva
derutöfver till åliggande att granska fånglistor Och förrätta åtskilliga
andra arbeten, som ingalunda kunna anförtros åt personer, hvilka
nyss lemnat Akademien och ej besitta någon erfarenhet i tjeiistemannavägen.
På grund af hvad jag nu i korthet tagit mig friheten anföra,
anhåller jag, att R. o. Ad., med afslag å hvad StatsUtsk. uti de
ifråga vande frenne punkterne tillstyrkt, mätte bifalla K. M:s Propos.
i samma delar.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag har inom StatsUtsk.
reserverat mig emot Utsk:s beslut i fråga om lönen för Just.KånslersSekretm.
Jag röstade för ett högre lönebelopp än detafUtsk.
bestämda, ehuru icke så högt, som några talare här påyrkat. Jag
vill-således äfven för min del tillstyrka en återremiss af punkten,
i ändamål att derigenom få ett högre belopp af StatsUtsk. föreslaget,
ehuru jag misströstar, att ändamålet dermed vinnes i den män
som föreg:de talare afsett.
Jag har egentligen begärt ordet för att yttra några ord ang:de
punkten litt. c, hvarvid jag får fästa It. o. Ad:s upniärksamhet derå,
att Utsk., i afseende å frågan om indragning af Kanslist- och Kopist-graderne,
endast uttalat en allmän sats, sorn Utsk. önskat komma
i öfvervägande vid frågan om embetsverkens reorganisation.
Utsk. har icke framställt denna sats med afsigt att R. St:r, med
anledn. deraf, nu skola fatta något definitift beslut. Skulle så hända,
att K. M., vid upgörandet af den nya organisations planen,
finner hinder möta för tillämpningen af denna sats, så föreställer
jag mig, att i den Nåd. Propos., som öfver detta ämne kommer
att aflåtas, skälen till ett underkännande deraf komma att utvecklas,
och jag kan alldeles icke finna, att R. St:r, genom beslutet att
i st. f. löneförhöjning åt dessa tjenstemän en motsvarande summa
ställes till K. M:s disposition, hafva bundit händerna på sig, ifall
K. M. förklarar Sig ej dela It. S:rs åsigt i fråga om indragningen.
Mångå ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Ehuru jag sätter fullt
förtroende till hvad några talare här yttrat om vidden och vigten
af de göromål, som åligga Sekret:n uti Just.KanslersExpm, så vill
det likväl synas mig, att då StatsUtsk. föreslagit att hans lön
skulle till 3,000 Itdr förhöjas, att skäligt afseende på billighetens
D en. 23, Mars e. m.
349
fordran blifvit fästad oell får derjemte erinra, att göromålens mängd
beror till en ganska stor del af den andel som Chefen sjelf deri
tager. Och meningen kan väl icke vara att Chefen bör undandraga
sig att sjelf dervid lägga en verksam hand.
Hvad åter Registrators-göromålen beträffar, så kan man väl
icke förneka, att dessa äro af en ganska enkel beskaffenhet, såsom
hufvudsakligast bestående uti förande af Diarierne; och då denna
tjensteman tillika lärer innehafva en Kanslist-befattning inom Expm,
kommer han härigenom naturligtvis i åtnjutande af de 580 Rdr
som för denna tjensteman äro föreslagna, och får då en sammanräknad
lön af nära 3,000 Itdr. Mig synes att man, vid lönernas
reglerande icke bör, såsom här, tyvärr ofta sker, uteslutande tillse
embetsmännens fördel, utan .äfven Statens, och att ändamålsenlig
sparsamhet iakttages. Jag yrkar bifall till punkten.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att han, enär olika yrkanden blifvit gjorda i afseende
på de särskilta momme af förev:de punkt, torde få framställa
särskilda propos. å hvartdera af dem, och, efter sedermera gjord
framställning, att i afseende på mom. litt. a, deri Utsk. för Sekretm i
Just.KanslersExpm föreslagit en aflöning af 3,000 Itdr, Hr Palmerantz,
yrkat bifall dertill, men deremot Hr von Koch yrkat bifall till K.
M:ts Nåd. Propos., hvari denna aflöning föreslås till 4,500 Rdr
Frih. Tersmeden åter yrkat samma aflönings bestämmande till 3,500
Rdr och slutligen Hr Printzensköld, med hvilken några andra ledamöter
förenat sig, yrkat återremiss blefvo propos:r framställde
först till bifall å StatsUtsk:s i mom. litt. a gjorda förslag, sedan
till ifrågavarande aflönings bestämmande till 4,500 Rdr och derefter
till densammas bestämmande till 3,500 Rdr; och besvarades
alla dessa propos:r med blandade Ja och Nej.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde sedermera om R. o. Ad. ansåge
de mot mom. litt. a gjorda anmärkmr föranleda till återremiss,
och förklarade, sedan svaren hävid utfallit med starka Ja jemte
åtskilliga Nej, att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Vidare framställde Hr Gr. o. Landtm- att i afseende på mom,
litt. b, deri Utsk. föreslagit aflöningen för Registratorn i Just.KanslersExpm
till 2000 Rdr, Hr von Koch yrkat bifall till K. M:ts
Nåd. Propos., hvarigenom denna aflöning föreslås till 3000 Rdr,
Frih. Tersmeden yrkat att samma aflöning måtte bestämmas till
2,500 Rdr, samt åtskillige talare yrkat återremiss, och de härefter
i fråga om detta morn. framstälde propos:r till bifall å StatsUtsk:s
förslag samt Hr von Köchs och Frih. Tersmedens yrkanden besvarades
med blandade Ja och Nej; hvarpå Ilr Gr. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. ansåge de mot ifrågavararande mom. litt. b
gjorda anmärkmr föranleda till återremiss, samt efter denna propos:s
besvarande med starka Ja, Randade med Nej, förklarade sig
anse Ja härvid hafva varit öfvervägande,
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framstält, att i afseende
på mom. litt. c, ang:de löneförhöjningar för kopisterne i Just.KanslersExpm,
blifvit yrkadt dels bifall dels återremiss, samt propos. å
Den 23 Mars e. m.
dessa yrkanden blifvit framställde och besvarade med blandade Ja
och Nej; hemställde Hr Gr. o. Landtm, ånyo om K. o. Ad. behagade
bifalla ifrågavarande mom. litt. c, samt ropades derefter Ja
och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja
nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller mom. litt. c af 4:de punkten i StatsUtsk:s
Utlåt. N:o 42, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. förenämnde mom. på grund af de deremot
gjorde anmärkmr böra återremitteras.
Yid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
foijer
Ja — 39.
Nej — 62.
Uppå härefter framstäld propos. fann R. o. Ad. i följd af de
-beslutade återremisserne å momme a. b. och c, nödigt att att äfven
återremittera Utsk:s tillstyrkande rörande sammanlagda anslagstillökningen
för Just.KanslersExpm.
5:te punkten.
II. Ex. Hr Gunther: I denna punkt förekommer äfven
fråga om lönen för en Registrators-tjenst, hvilken lön StatsUtsk.
tillstyrkt böra utgå med ett lägre belopp än det K. M:ts Propos.
innehåller. Den ifrågavarande, s. k. förste Registratorn, som,
enär den andre Registrators-tjensten är ämnad att vid dess nuvarande
innehafvares afgång indragas, framdeles skulle komma att ensam
bestrida alla de med dessa båda tjenster f. n. förenade göromål,
skulle, enligt K. M:ts förslag, erhålla en lön af 3,500 R:dr
eller ett lika stort lönebelopp, som blifvit föreslaget för de öfriga
Registratorerne i de större StatsExpme; och jag anser mig så
mycket heldre böra påyrka bifall till K. M:ts förslag i detta fall,
som den ifrågav:de Registrators-tjensten är synnerligen trägen och
trägnare än hvarje annan sådan befattning inom hela K. M:ts
Kansli. Det är visserligen sannt, att med denna tjenst följa icke
obetydliga sportler, men dessa kunna ej betraktas annorlunda än såsom
en skälig ersättning för det större besvär tjensten medförer
och för de upoflfringar till enskildt biträde, som stundom erfordras
utöfver det som lemnäs af den ordinarie tjensteman, som dertill
blifvit afsedd, eller den föreslagna Registrators-Kanslisten. Att
lönen för denna med göromål så öfverhopade Registratorn bestämmes
till ett någorlunda högt och utan afseende å sportlerne beräknadt
belopp, anser jag ock vara desto nödigare, sorn det för ärendenas
behöriga gång inom den stora Just.RevisionsExp:n är af högsta
vigt, att man på Registrators platsen har en person, så väl aflönad,
att han der qvarstannar, så länge haus arbetskrafter det tillåter,
och icke påräknar någon ytterligare befordran inom Verket,
Den 23 Mars e. m.
351
hvilket naturligtvis ej kan ske med mindre iin löneinkomsterna så
afpassas, att den trägnare tjenstebefattningens bibehållande blifver
med hans ekonomiska fördel öfverensstämmande. Jag förmodar att
hvad jag nu haft äran i korthet anföra utgör för E. o. Ad. ett
tillräckligt skäl att erkänna billigheten deraf att för Begistratorn
uti Just.BevisionsExp:n bestämmas en lika stor lön, som för de öfriga
Begistratorerne uti de större Departma af Konngens Kansli, för
hvilka någon nedsättning i det af K. M. föreslagna beloppet åtminstone
ännu icke kommit i fråga. Hvad StatsUtsk. i den delen
ämnar föreslå, är dock f. n. icke kändt. Får man dömma af
hvad Utsk. bestämt för Prot:s Sekretme, med hvilka Begistratorerne
hittills ansetts stå i lika lönegrad, så synes man ej hafva
anledning att förmoda, det någon nedsättning för Registratorerna i
de efterföljande Departm skall ifrågakomma, och då bör den ej heller
för Just.Eevisionen äga rum. Men, som sagt är, förhållandet
härmed är ännu icke kändt, och för att Ståndet må komma i tillfälle
att afgöra frågorna om de omnämnde likartade tjenstebefattningarne i
ett sammanhang, anser jag mig böra begära återremiss af den ifrågavarande
punkten, derest ej B. o. Ad. skulle finna sig oförhindrade
att med afslag å hvad StatsUtsk. i denna del tillstyrkt, nu bestämma
Eegistratorns lön till det af K. M. föreslagna belopp, eller
3,500 E:dr.
Frih. Cederström: Hvad de tvenne första dalarne af denna
punkt beträffar, så äger jag* måhända icke så tillräcklig kännedom
af de deri omnämnda förhållanden, att jag bör fälla något bestämdt
omdöme öfver den mer eller mindre lämpligheten af hvad StatsUtsk.
i anledning deraf föreslagit, eller att de i K. M:ts Propos.
äskade lönerna för Just.BevisionsExp:s Eegistratorer borde till deras
belopp något nedsättas, dock så, 'att höjning öfver n. v. beloppet
skedde. Ilr Gunther har till stöd för den Nåd. Propos. framställt
en från StatsUtsk:s åsigt afvikande tanke, och det förefaller mig
såsom han afven derföre andragit åtskilliga goda skäl. Det torde
emedlertid ej blifva så alldeles lätt för B. o. Ad. att ögonblickligen
bestämma sig för endera af dessa båda auktoriteter; men som Ståndet
utan tvifvel fäster den vigt vid hvad Hr Gunther anfört, att
det ej lärer skänka ett obetingadt bifall till StatsUtsk:s hemställan
uti förevarande fall, utan fast heldre önskar att, så vidt möjligt, gå
K. M:ts önskningar till mötes, så torde en återremiss i denna del
af frågan icke vara otjenlig.
Vidkommande åter den 3:dje delen af nu föredragne punkt,
som rörer aflöningen för Just.BevisionsExpis Kanslister och Kopister,
föreställer jag mig, att då B. o. Ad. nyss med en icke
obetydlig röstöfvervigt förklarat sig icke kunna gilla den grundsats
StatsUtsk. i afseende å desse tjenstemän uttalat, eller att de, i anseende
till tjensternas framtida indragning, icke borde med bestämda
förhöjda löner förses, utan endast en viss summa ställas till K.
M:ts förfogande för befrämjande af göromålens gång inom dessa
tjenstegrader, R. o. Ad. jemväl allt framgent kommer att återremittera
alla de punkter i StatsUtsk:s nu afgifne Utlåt. ang:de ordinarie
352
Den 23 Mars e. m.
Statsreglering^, som röra oftanämnde tjenstemän, i syftning å B.
o. Ad:s sida, att få K. M:ts förslag i detta hänseende af StatsUtsk.
framdeles tillstyrkt och af BiksStånden bifallet; inskränkande
jag mig således nu till den vördsamma anhållan, att E. o. Ad., i
anseende till dessa punkters sannolika sammanhang sinsemellan,
måtte återremittera alla tre delarne af nu föredragna punkt. I
främsta rummet är jag derom angelägen beträffande litt. e, hvarom
jag, jemförelsevis till de föregfde, äger fullständigare kännedom.
Hr Bildt: Då jag vid detta tillfälle här saknar de af StatsUtsk:s
ledamöter, som i denna fråga äga mera sakkännedom än
jag, må det tillåtas mig att i korthet redogöra för de skäl, som
inom Utsk. blifvit anförda för beslutet att nedsätta det af K. M.
för den ifrågavar:de Eegistratorn äskade lönebelopp. Det förnämsta
skälet bestod deri, att, enl. hvad det uplystes, med Eegistratorstjensten
ganska betydliga sportler vore förenade, ehuru upgifterna
om dessa sportlers ungefärliga belopp ganska mycket varierade.
Detta föranledde dertill, att de af Utsk:s ledamöter, som närmare
granskat handlingarne i fråsan, icke ansågo sig kunna bestämdt
påyrka bifall till K. M:s Propos. i denna del, hvilket de eljest, på
de af H. Exc. Hr Gunther här anförda skäl, troligtvis ganska gerna
skulle hafva gjort. Jag anser mig af det nu omnämnda förhållande
kunna hämta skälig anledn. till den begäran, att Hr Gunther ville
hafva den godheten uplysa oss om det ungefärliga belopp, hvartill
dessa sportler, efter medeltal beräknade, upgå. Jag tror, att en
sådan uplysning skulle vara särdeles nyttig för lönefrågans bedömande
och möjligtvis, om frågan återförvisas till StatsUtsk., åt densamma
gifva en med K. M:s Propos. öfverensstämmande lösning;
hvarförutan jag finner denna uplysning vara så mycket behöfligare,
som den utan tvifvel komme att bidraga till en önskvärd konseqvens
i besluten om löne-beioppen för Eegistratorerne i allmänhet.
Då E. o. Ad. redan förut återremitterat frågan om löne-förhöjning
åt tvänne sådana tjenstemän, torde jemväl frågan om den tredjes
lönevilkor böra återremitteras; hvarföre jag anser mig böra derom
anhålla, jemte det att jag förnyar min anhållan, att den förste värde
talaren behagade lemna Oss uplysning om sportlernas ungefärliga
belopp.
Hr Printzensköld: Af alla de Begistrators-tjenster som
finnas inom StatsDepart:n, gifves ej någon, som är förenad med så
trägna göromål, som den uti Just.RevisionsExpedit:n, särdeles om,
såsom det är föreslaget, den andra Eegiätrators-platsen derstädes
kommer att indragas och de dermed åtföljande göromålen öfverflyttas
på den förste Eegistratorn. Med den kännedom jag äger
om både vigten och omfånget af de åligganden, som tillhöra sistnämnde
tjensteman, är jag synnerligen benägen att obetingadt bevilja
den löneförhöjning, K. M. för honom äskat, emedan jag anser
att just en sådan tjensteman, som, i likhet med den nu ifrågav:de,
är öfverhopad med ansträngande göromål och icke äger någon utsigt
-
Den 23 Mars e. m.
353
sigt att annorledes än genom tjensten berga, sig och sin familj, bör
erhålla så stora löneförmåner, att han ser sin ekonomiska existens
fullt betryggad, hvilket dessutom medför den för det allmänna icke
oväsendtlig^ och af Ii. Exc. Hr Gunther redan framhållna fördelen,
att man med säkerhet kan påräkna, att en sådan tjensteman stadigt
förblifver vid sin tjenstebefattning och deråt egnar hela sin arbetskraft.
Hvad de med ifrågavande plats åtföljande sportler beträffar,
så böra de. enl. min åsigt, vid bestämmandet af den ordinarie lönen
icke tagas i något betraktande. Den egentliga sporteln, som tillfaller
denne Registrator, består uti lösen för s. k. Diarii-bevis, och
om jag än antager, att han utfärdar sådana bevis till ett antal af
100, ja till och med 200 på året, hvilket dock icke torde vara
förhållandet, så utgör i allt fall den derför upburna löne-summan
cn så ringa tillökning i hans ordinarie lön, att den vid lönens bestämmande
ej bör något inverka. Den förnämsta sportel eller rättare
sagdt, biförtjenst, som Registratorn äger, är deremot den upbörds-provision,
han får sig tillgodoräkna såsom ChartaSigillata-försäljare,
enär han, enl. CliartaSigillata-förordningen, är berättigad att
erhålla en viss procent utaf beloppet af det stämplade papper, som
han tillhandahåller de parter, hvilka skola utlösa från Högsta Domstolen
utgående expeditioner. Men härvid bör man bemärka, att
den inkomst, han sålunda sig bereder, icke är någon med sjelfva
tjensten nödvändigt åtföljande sportel, utan endast och allenast en
skälig ersättning för ett försäljnings-bestyr, som alldeles icke är
denne tjensteman i och för tjensten ålagdt utan tvärtom blifvit af
honom frivilligt åtaget och således kan, när han ej dermed vill
fortfara, öfvertagas af någon annan tjensteman inom verket eller
ock helt och hållet derifrån afskiljas. Om således en innehafvare
af Registrators-tjensten anser det vara med sin fördel öfverensstämmande
att emot den fastställda provisionen åtaga sig besväret
att vara ChartaSigillata-upbördsman, så är detta helt och hållet
hans ensak, och det är således uppenbart orättvist att vid lönens
bestämmande såsom en dermed förenad sportel beräkna ifrågavar:de
inkomst, hvilken, såsom sagdt, är alldeles tillfällig, ty om den nuvar:de
Registratorn anser, att han bör bereda sig denna inkomst
och derföre underkastar sig det för densammas förvärfvande erforderliga
besvär, så kan deremot hans efterträdare vara af en annan
tanka och således ej vilja åtaga sig samma besvär och det dermed
förenade ansvar. Det vore ju således en uppenbar orättvisa emot
denne tjensteman, att han finge åtnöja s;g med en mindre lön,
derföre att hans företrädare funnit det vara för sig fördelaktigt att
jemte tjensten åtaga sig ett bestyr, som icke med densamma står i
något egentligt sammanhang.
På grund häraf anser jag för min del, att R. o. Ad. gerna
kunde bifalla hvad K. M. i afseende å den nu ifrågavande Registratorns
löneförmåner föreslagit; men då dc föreg:de frågorna om
Registrators-löners belopp blifvit till StatsUtsk. återremitterade,
torde det vara lämpligast, att samma åtgärd jemväl nu vidtages,
IV II. 23
Den 23 Slars e. ni.
hvarföre jag. förenar mig med de ledamöter, som före mig påyrkat
punktens återremitterande.
Ofverläggniagen förklarades härmed fulländad; hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, yttrade, att äfven de i denna punkt förekommande
morna, i anseende till de derom gjorde olika yrkanden, borde blifva
föremål för särskilde proposir, samt, beträffande först rpom. litt. a,
framställde, att Hr Gunther föreslagit, att lönen för förste Eegistratorn
i Just.EevisionsExpeditm i enlighet med K. Mrs Nåd. Propos.
måtte bestämmas till 3,500 E-.dr och öfrige talare yrkat återremiss.
De härefter först till bifall å Utsk:s i morn. litt. a gjorda förslag
och sedermera till bifall å den af K. M. för förste Begistratom
i Just EevisionsExpedihn äskade aflöning, besvarades med starka
Nej, blandade med Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
E. o. Ad. ansåge de emot morn. litt. a gjorde anmärkn r föranleda
till återremiss, samt, efter denna propos:s besvarande med starka Ja,
jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja härvid hafva varit
öfvervägande.
"Vidare framställde Hr Gr. o. Jjandtm., att i fråga om mom.
litt. b. återremiss blifvit yrkad af Frih. Cederström, oell då, efter
till bifall i Utsk:s i detta mom. gjorda förslag framställd, med starka
Nej och åtskilliga Ja besvarad propos., Hr Gr. o, Landtm, hemställde
om E. o. Ad. ansåge de emot sagde mom. gjorda anmärkmr
föranleda till återremiss, ropades starka Ja, blandade med Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja härvid hafva
varit öfvervägande.
Efter enahanda framställning och på samma sätt gjorde och
besvarade proposir rörande mom. litt. c, förklarade Hr Gr. o. Landtm,
att lian ansåg den till återremiss af detta mom. framställde proposm
äfven vara med öfvervägande Ja besvarad.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att E. o. Ad., i följd af
de beslutade återremisserne af momme a, b och e, torde finna nödigt
att återremittera äfven Utskis slutligen i denna punkt gjorda hem
ställan
rörande liela tillökningen i anslaget för Just.BevisionsExpeditm
och densammas anvisande att utgå i öfverensstämmelse med
Utskis i bifogad tabell gjorda förslag, ropades Ja; men härvid anmälde
sig och yttrade
Hr Bildti Jag får till Pir Gr. o. Landtm, vördsamt hemställa,
huruvida icke propos. bör framställas angide alla de öfriga
uti tabellen Litt. D förekommande lönebelopp, så att definitiva beslut
derom blifva fattade.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag för min del skulle
anse, att sedan man rubbat StatsUtskis förslag i flera hänseenden,
så gjorde man bäst uti att återremittera alltsammans och icke nu
fatta något definitift beslut.
Hr Printzensköld: Det är alldeles icke E. o. Ad. som
rubbat Utsk:s förslag, utan det är Utsk. sjelft sorn rubbat K. M:s
Propos. i de delar, hvarom återremiss blifvit beslutad. I afseende
Don 23 Mars e. m.
åter å de uti tabellerne uptagne lönebelopp, som öfverensstämma
med den K. Proposm, torde någon återremiss ej böra äga rum,
utan Utsk:s förslag derutinnan helt enkelt bifallas, hvarföre jag hos
Hr Gr. o. Landtm, ödmjukast anhåller, att lian måtte till 11. o Ad.
framställa Propos. till bifall å den af Utsk. här upgjorda tabellen,
för så vidt den rörer de för embets- och tjenstemännen föreslagna
löner, hvaremot någon anmärkn. ej blifvit gjord.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af det yrkande,
som nu blifvit gjordt, endast finge uplysa, att äfven i föreg:de punkter
af StatsUtsk:s förevande Utlåt., förekommit dylika tillstyrkanden,
som det i denna punkt gjorda, att den af Utsk. föreslagna tillökningen
i anslaget lör Expeditm, må anvisas att utgå i öfverensstämmelse
med Utsk:s förslag i bifogad tabell, samt att dessa tillstyrkanden,
der återremiss i fråga om någon del af en sådan tillökning
blifvit beslutad, såsom en följd deraf blifvit af E. o. Ad.
återremitterade, på det tabellerne må undergå den rättelse, som
kunde erfordras på grund af de beslut, hvartill återremisserna af
särskilda lönetillöknings-frågor komma att föranleda. Om E. o. Ad.
ville, undantagsvis för nu förevande punkt, fatta ett annat beslut,
så kunde detta visserligen låta sig verkställa, men Hr Gr. o. Landtm,
hade nu velat uplysa att R. o. Ad. vid föreg:de tillfällen återremitterat
dylika tillstyrkanden som detta, med uttryckligt förklarande
att det skett i följd deraf att frågor om särskilda delar af deri uptagna
hela anslags-tillökning blifvit återremitterade.
Hr Printzensköld: I anledn. af de uplysningar, Hr Gr.
o. Landtm, nu behagat lemna E. o. Ad., får jag för min del förklara,
att jag afstår från yrkandet å den propos., jag Dyss tog mig
friheten begära.
Hr Bildt: Jag anser mig böra erkänna, att det varit ett
förbiseende af mig, att ej yrka bifall på de delar af tabellerna a,
b och c, hvilkas förändring ej blifvit ifrågasatt. Då dessa HufvudTitlar
uti StatsUtsk. förevoro, följdes det behandlings-satt, att de
föreslagna löneförhöjningarne hvar- och en för sig genomgingos och
afgjordes samt upfördes på särskildta tabeller, hvarefter den hufvudsumma,
som för den nya löneregleringens genomförande erfordrades
för hvarje Depart. eller Expedit., uträknades och till R. St:rs bifall
hemställes. Jag hade således trott, att man gjort rättast uti att
bifalla alla de särskildta löneförhöjnings-summor, emot hvilka anmärkmr
ej förekommit och föranledt till återremiss, så att dessa
summor blefve definitift bestämde. Emellertid hafva, på sätt Hr
Gr. o. Landtm, uplyst, de föreg:de tabellerne blifvit för vinnande
af rättelse i anmärkta delar till Utsk. återremitterade och definilive
beslut öfver de öfriga deri upförda lönebeloppen således ej fattade,
hvarföre jag för min del icke heller vill framhärda uti yrkandet om
ett förändradt förfaringssätt i afseende å den nu ifrågavande tabellen,
ehuru jag fortfar att förebrå mig, det jag ej med behörig upmärksamhet
afhört de propos;r, som ang:de de förra punkterne blif
-
3 Sfi
Den 23 Mars e. m.
vit framställde och dervid fristat E. o. Ad-.s upmärksamhet på det
af mig nu anmärkta förhållandet.
Hr von Koch: Jag för min del kan ej annat än helt och
hållet instämma i hvad Hr Bildt anfört. Jag tror, att då någon
anmärkn. ej blifvit gjord emot de delar af StatsUtsk:s Utlåt. ang:de
de särskildta lönebeloppen, som öfverensstämma med K. M:s Propos.
, dessa delar jemväl böra definitift afgöras oeh tabellerne följaktligen
icke i deras helhet återremitteras, utan endast i de delar
deraf, som till följd af Ståndets beslut böra undergå rättelse. Att
så ej förut skett, är, i min tanka, onekligen ett förbiseende. Hvad
nu Just.EevisionsExpedit:ns i tabellen litt. d uptagna Stat beträffar,
så hafva endast de delar deraf, som innehålla löneförslag för Begistratorerne
samt Kanslisterne och Kopisterne, till följd af deremot
gjorda anmärkmr blifvit återremitterade, hvaremot ingen anmärkn.
förekommit emot löneförslagen för RevisionsSekret:ne, Prot.Sekvet:ne,
'Vaktmästarne m. m. Jag tror således det vara rättast att definitift
besluta ang:de alla dessa delar af tabellen, så att endast de delar
deraf, som tillkommit till följd af Utslcs yttranden uti de redan
återremitterade punkterna litt. a, b och c, till Utsk. återremitteras;
och får jag således hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om framställande
af en sådan propos.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han kanske missförstått Hr v.
Köchs yttrande, men att meningen förmodligen var, att propos.
skulle framställas å bifall till tabellen, med undantag af'de delar,
som förut blifvit återremitterade, eller de förslag, som innefattas i
momme a, b och c.
Hr Bildt: Då, enl. min upfattning, det är ett förbiseende
af E. o. Ad. att ej bafra begärt propos. å bifall till de delar af
tabellerna, hvaremot anmärkn. ej blifvit gjord, hemställer jag, huruvida
saken ej skulle kunna hjelpas derigenom, att Hr Gr. o. Landtm.,
sedan hela Utlåt, blifvit genomgånget, till R. o. Ad. framställer
propos. å bifall till alla de delar af de i Utlåt, förekommande tabeller,
hvarom ingen discussion u-pstått eller hvari StatsUtsk:s förslag
och K. M:s Propos. sammanstämma. Jag tror, att denna utväg
numera är den bästa, ty det torde ej vara välbetänkt att genom
underlåtenhet att fatta definitiva beslut, lemna frågorna öppna.
Gr. Sparre, Erik: Sedan E. o. Ad. redan beslutat, att tabellerna
skola återremitteras, kan jag ej föreställa mig, att Hr Gr,
o. Landtm, skulle kunna framställa en sådan propos., som nu blifvit
begärd. För öfrigt får jag fästa upmärksamheten derå, att de
framställningar StatsUtsk. här gjort, egentligen äro, att E. o. Ad.
måtte anvisa sa eller så mycket såsom tillökning i de gamla anslags-summorna,
oeh att tabellerna endast blifvit upgjorde för att
redovisa för ändamålet med de tillstyrkta tillöknings-summorna.
Någon propos. på tabellerna bör således, i min tanka ej framställas,
utan endast på tillökningssumman. Då nu denna summa, till följd
D\) n 23 'Mars e, m.
357
af 11. o. Ad:s beslut, bör förändras, sä måtte det väl vara riktigast
att återremittera den punkt, deri summans beviljande blifvit tillstyrkt
och då medföljer naturligtvis tabellen såsom ett appendix.
Hr Akerman Fredr. Jag för min del instämmer uti den
redan yttrade åsigten, att det vöre nyttigast, om Hr Gr. o. Landtm,
sedan hela Utlåt, blifvit genomgånget, framställd propos. till bifall
å alla de delar deraf, hvari Utsk. tillstyrkt bifall till K. M:ts Propos,
Jag tror ej en sådan propos. stå i strid med de redan fattade besluten
ty de hafva så vidt jag kan förstå, endast afsett återremiss
af de delar af tabellerna, hvari rättelser borde ske till följd al återremisserna
å deremot svarande punkterne i Utlåt. Ii. o. Ad. är
således i min tanka oförhindrad att fastställa de lönebelopp, som
Utsk. i enlighet med K. M:ts Propos föreslagit, och jag tror att
ett sådant beslut är nödvändigt, för att derigenom förekomma en
förnyad handläggning af alla dessa frågor först hos SatsUtsk. och
sedermera hos Stånden.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han trodde att den fråga som
nu blifvit gjord till föremål för öfverläggningen, var lätt redd. De
tillstyrkanden, som It. o. Ad. återremitterat i sammanhang med
vissa morn., innehöllo nästan ordagrant lika: »att II. St:r såsom
tillökning i anslaget för nämnda Expedition anvisa en summa af
,28,730 Rdr 50 öre», (eller och något annat siffer-belopp) »att utgå
i öfverensstämmelse med Utsk;s förslag i efterföljande tabell.» Det
hade varit nödvändigt att återremittera dessa tillstyrkanden, sedan
vissa mormr blifvit återremitterade, emedan om 11. o. Ad:s afsigt
dermed vinnes, dessa siffror böra undergå förändring. Sjelfva tabellerna
åter hade icke varit underkastade någon slags pröfning
de voro hvarken återremitterade eller bifallna, hvarföre det också
ej funnes hinder för att, sedan Utlåt, blifvit genomgånget, II. o. Ad.
bifölle alla de delar af Utsk:s förslag, som E. o. Ad. ieke förut
särskildt pröfvat. Deraf skulle följden blifva, att alla de framställningar,
som blifvit gjorda i öfverensstämmelse roed K. Mds
Nåd. Propos., blefvo bifallna. Ett sådant beslut vore II. o. Ad.
oförhindradt att fatta då sjelfva tabellerne icke utgjort föremål för
beslut, utan endast de framställningar, deri Utsk. uptaget en viss
summa, hvars fördelning var utförd i tabellen, och det var gifVit
att dessa framställningar om slutsumman måst återremitteras, då
II. o. Ad. icke bifallit de speciela summor, som ingingo i slutsumman.
PIr von Koch: Efter den förklaring Hr Gr. o. Landtm, nu
afgifvit, afstår jag ifrån mitt förra yrkande om särskild propos. å
den nu förevarande tabellen.
Uppå härefter framstäld förnyad propos. beslöt II. o. Ad. att
ä sammanhang med de redan beslutade återremisserne å momme a b
och c af 5:te punkten, äfven återremittera den i slutet af denna
358
Den 23 Mars e. m.
punkt gjorda hemställan om hela tillökningen i anslaget för Just.
EevisionsExp.
6:le punkten.
Härvid framställdes först såsom föremål för öfverliiggningen
momme a. b. c. och d. jemte Utsk:s derpå följande pag. 17 gjorda
tillstyrkanden.
Hr Tornerhjelm, Sudolf: Jag har inom
förfäkta den åsigten, att HofE:sPresidenterne skulle erhålla den lön,
K. M. föreslagit, eller 9000 Rdr men denna åsigt strandade,jemte
flera andra meningar, emot en klippa, nemi. den förseglade sedel»,
hvarigenom afgjordes, att lönen skulle nedsättas till det af StatsUtsk.
här föreslagna beloppet, eller 8,000 R:dr. De skäl, Utsk. för
denna nedsättning anfört, kan jag för min del icke godkänna. Till
en början säger Utsk., att HofE:sPresidenterne tillförene i allmänhet
varit ställde i samma lönegrad som Just.Råden. SA är likväl ej
förhållandet, på sätt Hr Fåhraeus i sin reservation tydligen ådagalagt.
För det andra har Utsk. fästat alltför litet afseende på HofE:sPresidenternes
större lefnadskostnnd i jemförelse med Just.Råden,
hvilka icke äro Chefer för stora embetsverk, utan endast enskildta
ledamöter i en domstol och således ej hafva någon representationsskyldighet.
Ytterligare har Utsk. fästat sig vid den omständighet,
att Presidenterne ej hafva så ansträngande embetsgöromål som Just.-  Eåden. Detta är visserligen sant, men om man såsom beräkningsgrund
för lönerne strängt håller sig vid denna princip, så skulle
äfven Presidme hafva mindre löner än deras underordnade, ledamöterne
och tjenstemännen, ty de sednare hafva onekligen mera ansträngande
göromål än de förra. Så långt har man likväl ej gått,
utan man har måst erkänna, att de personer, som hafva sig updraget
att vaka öfver ordningen inom stora embetsverk och tillse
att göromålen derinom behörigen skötas, böra hafva större löneförmåner
än verkens embets- oell tjenstemän. Ett annat skäl, sorn
äfven emot HofR:sPresidenternes löneförhöjning blifvit anfördt, är det
att de, som bekläda Statens högre embeten, kunna åtnöja sig med
mindre betydliga löner, derföre att platserna äro äreställen. Denna
sats låter mycket vackert men har det felet att ej vara tillämplig
å dem, som icke hafva någon enskild förmögenhet för att uppehålla
sin värdighet på dessa äreställen. Hög rang eftersträfvas visserligen
i allmänhet, men skall den förenas med alltför knapp inkomst, så
torde många mindre bemedlade, ehuru i öfrigt lämplige personer
afstå från detta sträfvande.
De skäl, som jag nu omnämndt och sökt vederlägga, bestämde
majoritetens inom Utsk. beslut i frågan. Deras rätta halt torde
E. o. Ad. utan någon vidare utläggning lätteligen finna, och inskränker
jag mig således att yrka afslag å Utsk:s framställning i
detta fall samt bifall till K. M:ts Propos. derutinnan.
Hr Lilljehöök, Carl Bertil: Jag anser mig böra itplysa,
att frågan om IIofE:sPresidenternas löner var föremål för votering
Dien 23 Mars e. ni.
359
såväl Iliom Afdelningen som i Utsk:s plenum och slutligen fick den
utgång den siste värde talaren omförmält. Hufvudskiilet, hvarpå
majoriten stödde sin åsigt, var det, att nämnde Presidenter i allmänhet
ej haft större löner än Just.Råden, men att detta skäl strider
emot verkliga förhållandet, har en reservant klart och fullständigt
visat. Något vidlyftigt ordande i denna fråga torde ej på detta
rum erfordras, och får jag derföre endast instämma uti den siste
värde talarens yrkande.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Jemte det jag i likhet med de
siste värde talarne hemställer, att HofibsPresidenternes löner måtte
bestämmas till det af K. M. äskade belopp, anhåller jag tillika att
vid den nu föredragna punkten få göra en och annan anmärkning,
sorn torde vara af den beskaffenhet, att till och med StatsUtsk:s
ledamöter skola finna densamma böra föranleda till punktens återremitterande.
Utsk. har nemi, i enlighet med hvad K. M. föreslagit,
till It. St:r hemställt, att lönerne för de tre Hoflönes Sekret,
och Advokat Fiskaler skulle blifva i så måtto olika, att Sekret,
i Svea Ho Ut: t finge den minsta lönen, eller 2,000 Itdr, Sekret, i
Götha IlofXt:t en något större, eller 2,500 Rdr, och Sekret, i
i HofR:n öfver Skåne och Blekinge den störsfa lönen eller 3,000
Rdr, samt att, då AdvokatFiskalen i Svea HofR:t, under hvilken
det största distriktet lyder endast finge en lön af 2,500 Rdr,
AdvokatFiskalerne i de tvenne andra Ho lii; lie med mindre distrikt
deremot skulle i löneinkomst få åtnjuta 3,000 Rdr hvardera. Enligt
hvad motiverna i det Kongl, förslaget antyda, skulle grunden för
denna skiljaktighet i lönebeloppen vara den, att de med nämde befattningar
åtföljande sportler skulle vara olika i de olika HofRrne.
Vid beräkningen af dessa sportler har K. M. följt ett förslag, upgjordt
af den Komité, som nedsattes under sisth år för att upgöra
förslag så val till ny lönereglering för HofRmes tjenstemän som
och till förändrad arbetsordning för nämnde verk. Denna Komité
beräknade, att AdvokatFiskalen i Svea HofR:t skulle hafva större
sportelinkomt än de två andre AdvokatFiskalerne, äfvensom att
Sekret, i Svea HofR:t skulle upbära sportler till högre belopp än
Sekret, i Götha IIofRd, och denne sednare åter större dylik inkomst
än Sekret, i den Skånska IiofR:n. Men då de sportler som AdvokatFiskalerne
upbära, endast äro sådana, som bero af desse tjenstemäns
arbetsamhet, nit ock skicklighet, och då skillnaden emellan
HofR-.sSekret:s sportelinkomster i så måtto härfiöto från enahanda,
grund som de sportler, som tillfalla sistnämnde tjenstemän oberoende
af deras eget arbete, nemi. andelar i den s. k. domslösen,
blifvit beräknade att utgå till lika belopp för Sekrct-.e i Sven och
Götha IIofR:r och med obetydligt högre belopp för Sekret, i den
Skånska HofR-.n; så ansågo de Komiterade sig ej böra föreslå olika
löner för de ifrågavarande tjenstemännen utan tillstyrkte, att de
hvar i sin grad borde få åtnjuta samma lönebelopp. Såsom jag
redan omnämnt, har K. M. under åberopande, af en helt annan
grund än den af Komiterade antagna, frångått deras åsigt och
föreslagit åt de oftanämnde tjenstemännen de af mig förut omför
-
360
Den 23 Mars e. in.
malde olika lönebeloppen. Men om man verkligen följt den åberopade
grunden, skulle man i konseqvens dermed, hafva kommit
till ett helt annat resultat, emedan någon skillnad nu icke blifvit
föreslagen emellan lönerne för AdvokatFiskalen i Götha HofR:t och
den i Skånska HofR:n, af hvilka tjenstemän den förra har 250
proc. större sportelinkomst än den sednare, men deremot för AdvokatFiskalen
i Svea HofR:t som endast har 5 0 proc. större sportelinkomst
an hans vederlike i Götha IIofR:t, föreslagits 500 Rdr
lägre lön än för AdvokatRiskalen i sistnämnde HofR:t. Inkonseqvensen
häri faller genast i ögonen och följden skulle påtagligen
blifva den att arbetet och arbetets belöning i stället för att vara
afpassade efter hvarandra, tvärtom komma i ett omvändt förhållande,
så att det tyngre arbetet erhåller en jemförelsevis mindre belöning
än det lättare arbetet.
Oriktigheten af den föreslagna löneregleringen framstår ännu
bjertare, om man antager att Utsk:s hemställan i nästföljande punkt
leder till åsyftad verkan, ty i sådant fall skulle en stor del af de
Sekret, i Svea HofR:t för det närvarande tillkommande sportler
honom frångå. Skälet för nedsättning af denne tjenstemans lön
tinder hans vederlikars i de andre HofR:ne skulle i en slik händelse
till en betydlig del förfalla, och det kunde hända, att den HofR:sSekret.
, som hade de mesta göromålen, finge den minsta lönen
för sitt arbete. Jag vill icke antaga att något sådant varit åsyftadt och
föreställer mig att om StatsUtsk. försättes i tillfälle att taga i öfvervägande
de skab jag nu tagit mig friheten framställa, detta
Utsk. skall söka att bereda rättelse i de anmärkta missförhållanderne
På grund häraf får jag hos Hr Gr. o Landtm, vördsamt anhålla
om propos. å återremiss af dénna punkt.
Hr Printzensköld: Jag anser mig ej böra afgifva något
bestämdt yttrande angående de föreslagne HofR:sSekret:elönerna,
enär jag icke eger tillräcklig kännedom om beskaffenheten af deras
göromål; men jag får dock förklara, att jag är öfvertygad derom,
att hvad hr Carlesson rörande desse tjenstemän anfört är med sanna
förhållandet öfverensstämmande, och således bör föranleda till en
återremiss af denna del utaf punkten.
Hvad deremot AdvokatFiskalerne i våra HofR:r beträffar, så
tilltror jag mig, såsom sjelf innehafvande en dylik befattning i ett
annat verk, kunna bedöma beskaffenheten af desse tjenstemans göromål.
Jag anser mig då skyldig att förklara, att det synes mig
vara orättvist, att man vid löneregleringen fästat så stort afseende å de
med desse tjenstebefattning™' förenade sportler. Man bör nemi.
besinna, att desse sportler äro ganska tillfälliga, så att de det ena
året kunna vara temligen betydliga men deremot det andra året
reduceras till föga eller intet. Pör öfrigt lärer hvar och en, som
innehaft en AdvokatFiskalsbefattning, nogsamt hafva erfarit, att om
desamma skola förvaltas med fullkomlig oväld och utan någon slags
menniskofruktan, så äro de förenade med ett synnerligt obehag,
och just detta med dessa befattningars utöfning förknippade obehag
bör således, i mili tanka, ej lemnäs.å sido vid bestämmandet af
Den 23 Mars e. m
elen vedergällning, befattningarnes innehafvare böra åtnjuta. Om man
nu måste medgifva, att sportlerne utgöra en lämplig vedergällning
för detta särskildta obehag, så följer deraf, att desamma ieke böra
tagas i beräkning vid sjelfva lönernas bestämmande. Ehuru det
fordras lika mycken skicklighet och arbetsförmåga att utöfva ett
AdvokatEiskals embete, som att bekläda en ledamotsplnts i ett Colhm,
vill man dock ej tillerkänna AdvokatFiskalerne lika stora löneförmåner
som Colhi-ledamöterne. Detta är, i mia tanka, ett väsendtligt
misstag, och om man ej gjort sig dertill skyldig utan vid
bestämmandet af desse tjenstemäus löner följt samma norm, som
blifvit iakttagen i afseende å öfrige tjenstemäns löne-vilkor, så skulle
man ovilkorligen hafva kommit till ett annat resultat än det, hvari
så viii K. M. som StatsUtsk. härutinnan stannat. Ty det kan icke
vara med rättvisa förenligt, att då den yngste Assessorn i en HofRätt
erhåller en lön af 4000 Rdr, så får AdvokatEiskalen i samma
JIofRätt, som måhända är mycket äldre tjensteman och besitter
lika mycken duglighet, åtnöja sig med 500 Rdr mindre lön. Man
bör jemväl besinna, att dessa tjenster äro af den beskaffenhet, att
en kontinuitet i sättet att förvalta dem är ganska nödig, och att
således allt för täta ombyten af tjensternas innehafvare böra undvikas.
Om nu dessa tjenstemän ej blifva tillräckligt aflönade, söka
de' att så fort som möjligt komma ifrån de illa lönta och obehagliga
platserne, till stor skada för det allmänna. På grund häraf förenar
jag mig med Hr Carleson och yrkar återremiss af punkten i berörde
hänseenden.
Hr Lilljehöök: Under dagens lopp har StatsUtsk. flere
gånger blifvit klandradt derföre att det frångått K. M:s Propos.
Nu deremot har Utsk. fått upbära klander, derföre att det följt
samma Propos. Jag hemställer då till R. o. Ad. om man af StatsUtsk.
skäligen kan förvänta någon större sakkännedom i hithörande
ämnen än den som inhämtas af det StatsRåds-prot. som åtföljer
den K. Propos:n.
Man har äfven yttrat att K. M.-s Propos. utgör ett system
och att man befarar att om StatsUtsk i någon mån frångår Propös.
-n, så kommer detta system att rubbas. Jag får likväl anmärka
att den talare som gjorde denna aumärkn. i afsende på löne-beloppen,
ansåg felet ligga i sportelberäkningen. Om jag rätt förstått
det prot. som åtföljer den K. Propos:n, så har icke någon definitiv
reglering af sportlerne ägt rum. Man läser nemi. deri följande
mening: »Då på sätt komiterade jemväl erinra den föreslagna regleringen
af sportlerna, hvarigenom skulle tillvägabringas en väsendtlig
förändring i förhållanden, som nu äga rum, måste vara i viss mån
beroende på de lönebelopp som tjenstemännen tilläggas, den definitiva
regleringen af sportel-inkomsterna icke må äga rum annorlunda
än i sammanhang med den lönestat, som kan varda bestämd.» Om
således någon orättvisa vid bestämmandet af de fasta lönerna skulle
vara begången, så finner jag för min del intet hinder att vid den
definitiva sportel-regleringen denna orättvisa afhjelpes. Jag anhåller
derföre om bifall till StnlsUtsk:s förslag.
382
Den 23 Mars e. m.
Hr Tornerhjelm: Jag får tillkännagifva att jag siger allt
för liten kännedom af de särskildta förhållanden, Hr Carleson här
omförmält, att jag skulle kunna ingå i någon detaljerad vederläggning
af hans framställning. Men hvad. som genast faller i ögonen
är den omständighet att, då Sekret:n i Svea HofRätt, hvars lön
Hr Carleson vill förhöja, har en inkomst af nära 5,200 Rdr, så
åtnjuter deremot den äldsta ledamoten i samma HofEätt blott 5000
Kdr i lön. Detta tyckes väl utgöra ett skäl att icke ytterligare
förhöja den förres lön.
Beträffande de anspelningar om orättvisa, som man gjort emot
förslaget, får jag yttra att detta förslag grundar sig på det utlåt.,
som den af K. M. nedsatta Komitéen afgifvit. Detta utlåt, har
sedermera blifvit pröfvadt och gilladt af .Regeringen och man bör
således i min tanka kunna sätta fullt förtroende dertill att det är
med rättvisan öfverensstämmande. StatsUtsk. har äfven följt detta
förslag och endast i några högst få punkter frånträdt detsamma.
Kör öfrigt får jag anmärka att Hr Carlesons förslag synes mig
vara en alldeles ny motion, enär den hvarken öfverensstämmer med
K. M:s Propos. eller med det Betänk., hvarom vi här öfverlägga;
och anser jag således att detta nya förslag icke bör till något sär
skildt
beslut föranleda. Jag tror dessutom att det i sjelfva verket
vore skadligt för sakens framgång att bevilja en återremiss af denna
punkt. Då man betraktar de olika elementer hvaraf StatsUtsk. är
sammansatt, bör man finna att de som ifra för löneförhöjningar hafva
vunnit så mycket de kunnat hoppas. En återremiss af frågan
skulle göra densamma till föremål för ny behandling och då tror
jag att den möjligen skulle få snarare en sämre än bättre utgång.
På grund häraf anhåller jag om bifall till StatsUtslcs förslag, endast
med undantag af den del deraf, som angår HofrättsPresidenternas
löner, hvilka, enl. hvad förut blifvit yrkadt, böra bestämmas till det
belopp K. M. föreslagit.
Hr Carleson: Det torde tillåtas mig att ännu en gång få
erinra derom att StatsUtsk. uti denna punkt bifallit hvad K. M:s
Propos. innehåller i afseende å löne-anslaget till Svea HofRätts'
Sekret., under förutsättning deraf att de sportler, sorn, enl. förut
gjorda beräkningar, skulle tillfalla denna HofRätts Sekret.., verkligen
komme honom tillgodo, men att Utsk. nästan i samma andedrag
eller i den nästföljande punkten, föreslagit en förändring i göromålens
fördelning inom denna PIofRätt, hvilken förändring ovilkorligen
måste hafva till följd att Sekret:n förlorar en del af de sportler,
som tagits i beräkning, då hans lön blifvit nedsatt under de öfrige
HofRättsSekretmes löner. Om nu, hvilket jag icke vill bestrida,
hvad Utsk. hemställt i den sednare punkten, kan hafva ganska goda
skäl för sig, och således bör bifallas, så betingas likväl detta bifall
deraf att en förändring af hvad Utsk. föreslagit i afseende å beloppet
af Sekret:s fästa lön förutgått, ty att på samma gång man
bestämmer hans lön, med beräkning deraf att han skall få behålla
de sportler, som f. n. åtfölja tjensten, man tillika beslutar en sådan
omreglering af göromålen i HofR:n att Sekret:n kommer att förlora
Den 23 Mars e. tn.
en stor del af de beräknade sportlerna, synes mig vara i högsta
grad'oriktigt och orättvist. Vid sådant förhållande har det enda
rätta sättet att lösa fj'ågan synts mig vara att återremittera såväl
denna som den nästföljande punkten och anhåller jag fortfarande
om propos. å den återremiss jag begiirt.
Hr Printzensköld: Den af Hr Tornerhjelm anförda'om
ständighet
att hvarken K. M. eller någon enskild motionär föreslagit
en högre lön för den ifrågavar:de tjenstemannen än den af
StatsUtsk. nu tillstyrkta, kan efter mitt omdöme ingalunda inverka
något på saken, ty StatsUtsk. har flera gånger förut tillstyrkt och
E. St:r jemväl bifallit förhöjningar af de utaf K. M. äskade anslag,
såsom t. ex. då E. -St:r nära nog fördubblade det af K. M. begärda
anslaget till läroverken. Jag finner således intet hinder för StatsUtsk.
att om frågan dit återremitteras, med anledn. deraf föreslå
högre löner för såväl Sekret:n som AdvokatPiskalen i Svea HofEätt.
Hvad den sednare tjenstemannen beträffar, så torde hvar och
en af er, mine Hrr, som gjort, sig reda för beskaffenheten af den
tjenstebefattning han innehar obetingadt erkänna, att denna befattning
är så obehaglig att om tjenstemannen visar nit i sin tjenst
ådrager han sig ovilja oell nästan fiendskap af en mängd personer,
isynnerhet sådana, som icke kunna eller vilja skilja sak ifrån person,
utan anser åklagaren ledas icke af sin tjeustepligt utan af andra
motiver, såsom hat eller förföljelse-anda emot de personer han åtalar.
Vid sådant förhållande borde man åtminstone söka att på något
sätt soulagera dessa tjenstemän, och detta torde icke kunna ske på
något annat sätt än att gifva dem sådana löne-förmåner, att de
åtminstone deri kunna hafva en ersättning för det obehag fjellsten
medför. När en enskilt man tager en tjenare och updrnger åt honom
obehagliga göromål, sfi lämpar han vedergällningen derefter, så
att denne tjenare alltid får större lön än hans kamrater. Jag anser
att Staten bör följa samma grundsats och jag skulle önska att
StatsUtsk. hade tagit densamma i betraktande vid bestämmandet af
lönerne icke allenast för de nu ifrågavar:de AdvokatPiskalerna, utan
äfven för deras vederlikar inom de andra verken.
H. Exc. Hr Gunther: Eör min del kan jag ieke lägga StatsUtsk.
till last, att det, vid bestämmandet af de ifrågav:de tjenstemännens
löner, åtnöjt sig med de belopp, som i K. M:s Propos.
finnas utsatte. De anmärkmr) Hr Carleson nu framställt emot
StatsUtsk., böra anses såsom egentligen riktade emot K. M:s Propos.
, och i sådant fall synas de i sanning hafva framkommit något
sent, enär man ej hört ett ord derom förr än nu, då R. St:r skola
fatta beslut i saken. Jag vill emellertid ej bestrida Hr Carlesons
rättighet att göra dessa anmärkmr, utan skall i stället söka att
belysa deras rätta halt, och öfverlemnar jag sedermera åt E. o. Ad.
att pröfva, huruvida de förtjena något afseende.
Frågan om en ny aflöningsstat för HofE:nes tjenstemän har
redan vid tvänne föreg:de Eiksdagar blifvit af K. M. väckt och till
E. St:r öfverlemnad. Vid båda Eiksdagarne hafva E. St:r funnit
364
Den 23 Mars e. m.
sig förhindrade att bifalla K. M:s framställning af den omständighet,
att någon reglering af de med tjensterne förenade sportler ej blifvit
gjord, och begärde R. St:r derföre, att en sådan reglering skulle
äga rum och af K. M. fastställas, innan B. St:r beslutade någon
definitif löne-reglering. I anledn. häraf tillsatte K. M. en Komité,
bestående af HofB:nes tvänne Presidenter jemte en ledamot från
hvardera Hoflhn, med updrag att upgöra förslag till såväl sportelreglering
som ny lönestat. Denna Komité afgaf i April månad
sisth år sitt Betänk., innefattande dels en omreglering af sjelfva
sportlerne och deras fördelning emellan tjenstemännen, dels ock en
derpå grundad beräkning å sportlernes belopp samt slutligen förslag
till definitif löne-reglering. Alla dessa förslag ligga till grund för
K. M:s framställning i ämnet, dervid K. M. dock förklarat Sin åsigt
vara, att någon definitif sportel-reglering ej borde ske på förhand,
utan att löne regleringen och sportel-regleringen borde ske på samma
gång och i sammanhang med hvarandra. Till följd af denna Sin
åsigt tillkännagaf K. M. för Pikets nu församlade Ständer, att K. M.
godkänt de af komiterade för sportlernes fördelning framställda
grunder samt vid uprättandet af förslagen till lönestater för PlöfEätts-personalen
låtit komma i beräkning hvad hvarje tjensteman,
enl. dess grunder skulle kunna påräkna såsom sportel inkomster,
men ej fastställt någon definitif sportel reglering. K. M. har således
icke underlåtit att, med anledn. af K. St:rs uttryckliga begäran,
vid den nya lönestatens uprättande fästa ett hufvudsakligt afseende
å sportlerne, och just till följd häraf fann K. M., att, enl. den af
komiterade upgjorda sportel-beräkningen Sekretme i Svea och Götha
IiofR:r samt AdvokatPiskalen i Svea Hofrätt skulle erhålla så betydliga
sportel-inkomster, att de för dessa tjenstemän af komiterade
föreslagna lönebeloppen kunde till någon ringa del nedsättas. Ser
man nu på resultatet af denna förändring uti komiterades förslag,
så finner man, att nedsättningen af 500 Bdr för hvar och en af
nämnde tjenstemän icke är så farlig, ty Sekret:n i Svea IdofRätt
får ändock en aflöning som öfverétiger den äldste PIofRätts-ledamotens
löneinkomst, och AdvokatPiskalen i samma HofRätt erhåller
en lön, sorn-jemte sportler upgår till ett belopp emellan den högre
och lägre HofRättsRåds-lönen, hvilket jemväl är förhållandet med
Sekret:n i Götha IiofRätt. Oaktadt den skedda nedsättningen skulle
således dessa trenne tjenstemän, hvilka förmenats hafva blifvit allt
för mycket vanlottade i löneväg, erhålla löne-inkomster, dels öfverstigande,
dels jemngoda med de löneförmåner, som skulle komma
att bestås PIofR:nes egna ledamöter, de som sitta vid domborden
och således måste innehafva vida vigtigare och ansvarsfullare platser
inom dessa verk än de ifrågavar:de tjenstemännen. Jag tror således,
att man ej har skäl att anse någon orättvisa i detta fall vara
begången.
Men, säger Pir Carleson, en sådan orättvisa blifver åtminstone
påtaglig, ifall R. St-.r bifalla en' af StatsUtsk. i en sednare punkt
gjord framställning, som förrycker hela sportel-beräkningen. Yi
hafva ännu icke kommit till denna punkt, men jag anser mig på
förhand kunna säga, att jag för min del ej finner densamma innefatta
något särdeles farligt. Deri omförmiiles det förhållande, att
Den 23 Mars e. m.
3 K 5
under det att såväl i Götha HofRätt som i PIofR:n öfver Skåne och
Blekinge alla dit ingifna handlingar emottagas af en och samma
tjensteman, hvilket med rätta anses vara beqvämt för parter, så är
deremot i Svea HofRätt liandlingarnes emottagande fördeladt på tre
särskilda personer. Frågan om förändring af detta förhållande till
likhet emellan samtlige HofRaie var föremål för mycken öfverläggning
inom Komitéen, men komiterade kunde ej derom öfverenskomma.
Götha HofRätts och den Skånska HofRrns ledamöter förklarade,
att de icke kunde upoffra det hos dem vedertagna mera
rationella sättet, och Svea HofRätts ledamöter åter tillkännagåfvo,
att de icke kunde öfverlemna ifrågav:de bestyr till en enda person.
Följden blef, att den nuvande olikheten föreslogs att bibehållas.
Nu har emellertid äfven StatsUtsk. fästat sin upmärksamhet vid
denna olikhet, ansett densamma böra undanrödjas och derföre framställt
en oskyldig önskan. att . K. M. måtte reglera ifrågavar:de förhållande
i Svea HofRätt i likhet med det, som äger rum i de tvänne
öfriga. Denna framställning är gjord endast i önskningsform
och onekligt är, att den har ganska mycket för sig, hvarföre K.
M. jemväl updragit åt Just.DeparCt att tillse, huruvida, då HofR:ties
arbetsordning kommer att definitift fastställas, den ifrågasatta
regleringen af bestyret med handlingarnes emottagande kan äga rum.
Den af StatsUtsk. uttalade önskan innehåller således ingenting
oskäligt. Men, säger Hr Carleson, hvarje förändring i göromålens
fördelning emellan tjenstemännen inverkar på sportel-beräkningen
och rubbar följaktligen en af löne regleringens grunder. Detta är
onekligen riktigt, men jng får fästa upmärksamheten derå, att spörtelregleringen
ännu icke är definitift bestämd, och att det således står
K. M. öppet att ifall den af StatsUtsk. önskade förändringen af
göromålen vidtagas, i sammanhang dermed förändra sportel-regleringen
sålunda, att någon förlust för den ene eller andre tjenstemannen
icke upkommer.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag, att
något afseende ej måtte fästas på de anmärkmr Hr Carleson framställt
emot StntsUtsk:s med K. M:s Propos. i denna del sammanstämmande
förslag.
Hr Carleson: Då R. o. Ad. såsom det synes redan trött
nat
vid denna discussion, skall jag emot IT. Exc. Hr Giinthers anförande
endast framställa några få anmärkmr. En är den att Hr
Gunther tyckes hylla den åsigten, att samtlige Sekret, och AdvokatFiskaler
uti HofRme böra hafva lika stora löner, utan afseende
derå, att den ene har dubbelt så trägna göromål som den andre.
Riktigheten af denna åsigt öfverlemnas till R. o. Ad:s bedömande.
En annan anmärkn. är den, att derest, på sätt Hr^Gunther
tillkännagifva, K. M. icke skulle hafva bestämt, huruledes "sportlerne
skola fördelas emellan tjenstemännen, så saknas i sjelfva verket
all giltig grund för förslaget, att lönerne för de tre HofRättsSekretme
fastställas till skiljaktiga belopp. Och slutligen må såsom
en tredje anmärkn. tilläggas den erinran, att skillnaden mellan de
föreslagne lönerne för Sekret:ne i Svea och Götha HofRtr visserli
-
Sfi G
Den 23 Mars e. m.
gen är endast 500 Kdr. Men att deremot skillnaden i lön för
Sekret:n i Svea Hofltätt och Sekret:n i Skånska HofR:n skulle,
enl. K. M:s af Utsk:s antagna förslag blifva dubbelt så stor eller
1000 Rdr.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, yttrade, att de under densamma gjorda olika yrkanden,
föranledde särskilda propos:r, och att beträffande först mom. litt. a,
som rörde HofRättsPresidenternes aflöning, Hr Tornerhjelm, med
hvilken flere ledamöter förenat sig, yrkat, att denna aflöning, i öfverensstämmelse
med K. M:s Nåd. Propos., måtte bestämmas till
9000, i st. f. af Utsk. föreslagna 8000 Rdr.
Den härefter till bifall å Utsk:s i mom. litt. a gjorda förslag
framställda proposm besvarades med starka Nej blandade med Ja,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge HofRättsPresidenternes
aflöning böra, i öfverensstämmelse med K. M:s
Nåd. Propos., bestämmas till 9000 Rdr, samt sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande.
Uppå sedermera särskildt framställde propos:)-, blefvo de utan
anmärkn. lemnade momme b, c och d af R, o. Ad. bifallne.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm., att Hr Carleson yrkat
återremiss å Utsk:s uti tabellen förekommande förslag till löner för
Sekret:n och AdvokatPiskalen i Svea HofRätt, och då efter först
till bifall och sedan till återremiss i Utsk:s förslag i denna del framställde
proposm, som besvarades med blandade Ja och Nej, proposm
till bifall derå förnyades, ropades starka Ja jemte åtskilliga Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja öfvervägande.
Hr Carleson begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.:
Den som bifaller StatsUtsk:s i Utlåt:t N:o 42 afgifna förslag
till löner för Sekretm och AdvokatPiskalen i Svea HofRätt, röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R, o. Ad. de emot förenämnde förslag gjorde
anmärkmr föranleda' till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 48.
Nej — 23.
Hr Bildt: Sedan R. o. Ad. godkänt K. M:s Propos. i hvad
den rörer HofRättsPresidenternes löner och således afslagit StatsUtsk.
-s förslag i nämnde hänseende, torde det vara nödigt att ändra
siffrorna i de af Utsk. föreslagna slutsummorna, så att anslags-tillökningen
för Svea HofRätt blifver 30,700 Rdr i st. f. 29,700
Rdr o. s. v.
Likaledes har R. o. Ad. i f. m:s plenum förkastat hvad StatsUtsk.
hemställt i Betänka N:o 41 under litt. e. och således torde
Den 23 M ars e. m.
ilen hänvisning till denna del af nämnde Betänk, som här förekommer,
eller orden: »i öfverensstämmelse med det af Utsk. i dess
Utlåt, N:o 41 i detta hänseende tillstyrkta allmänna stadgande»
böra utgå. Jag anhåller derföre att Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos. till bifall å punkten med iakttagande af de förändringar
deri, hvarom jag nu tagit mig friheten erinra.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att i öfverensstämmelse med de
beslut lt. o. Ad. förut fattat och det särskildta yrkande Hr Bildt
nu gjort, Utsk:s ifrågavande tillstyrkande måtte för att kunna af
lt. o. Ad. bifallas, förändras såväl till siffrorne som i den del deri
SlatsUtsk:s Utlåt. N:o 41 åberopas, samt att Hr Gr. o. Landtm,
nu finge upläsa detta tillstyrkande i des3 helhet, såsom det i öfverensstämmelse
med lt. o. Ad:s beslut borde lyda, för att kunna framställas
till lt. o. Ad:s bifall, nemi.: »att R. St:r, för genomförande
af ifrågavande lönereglering för HoflLne i den mån sådant kan
ske, må bevilja och till K. M:s Nåd. disposition ställa de af Utsk.,
enl. nedan intagne tabeller föreslagne anslags-tillökuingar, utgörande
för Svea HofRätt 30,700 Rdr, för Götha HofRätt 31,200 Rdr,
och för HofRin öfver Skåne och Blekinge 17,800 Rdr, dock med
förbehåll, alt de tjenstemän, hvilkas befattningar äro ställda på indragning,
komma, så länge de dervid qvarstå, i åtnjutande af sin
tillständiga rätt. Och må desse tjenstemän, med afseende å den
ökade lefnadskostnaden, af de disponible medlen erhålla, i likhet
med andra tjenstemän, en billig förhöjning af sin nuvar:de aflöning,
såvidt icke löne-regleringens genomförande derigenom förhindras»
Uppå härefter framställd propos. blef Utsk:s ifrågavande tillstyrkande
med denna förändring bifallet.
Då nu såsom särskildt föremål för öfverläggningen förekom
Utsk:s i den förevande 6:te punkten gjorda hemställan, ronde förändrad
reglering inom Svea HofRätt utaf bestyret med emottagandet
af handlingar, som dit ingifvas, yttrade sig
H. Exc. Hr Gr. Sparre, Gust. Adolf: Ifrågavande hemställan,
äfven om den är föranledd af någon* särskild motion, hvarom
Betänk, ingenting uplyser, innefattar ett ämne, som i min tanka
icke tillhör StatsUtsk:s behandling. Amnet rörer nemi. icke någon
med statsregleringen omedelbart sammanhängande fråga, utan endast
en organisations fråga, hvarmed StatsUtsk. icke har något att skaffa.
Hvad sjelfva saken beträffar, kan jag icke gilla Utsk:s tillstyrkan.
Utsk. stödjer sin hemställan deruppå, att det skulle vara för
allmänheten beqvämligare, om en enda person emottoge alla de till
Svea HofRätt inkommande handlingar, såsom det sker i de båda
andra HofR:ne. Denna fråga var föremål för öfverläggning inom
den Komité, som på våren sisth år nedsattes för att afgifva förslag
till en ny arbetsordning för HofR:ne. Sedan den blifvit ganska
noggrannt discuterad, stannade Komitéen i den åsigt, att det vore
tjenligare att bibehålla det nuvar:de förhållandet. Jag delar denna
åsigt och anmärker för öfrigt, att om förhållandet ändrades, skulle
det i väsendtlig mån inverka på den föreslagna sportel-regleringen,
särdeles med afseende derpå, att en del af de sportler, som f. n.
368
Den 23 Mars e. m.
tillfalla en af dc tre tjenstemän, hvilka f. n. emottaga till Svea
HofRätt inkommande handlingar, eller Sekret:n, skulle genom förändringen
honom frångå.
Pä grund häraf yrkar jag vördsamt afslag å denna punkt.
Hr Bildt: Hvad sjelfva saken beträffar, vill jag ej yttra mig
för bifall till Utsk:s hemställan, sedan H. Exc. Gr. Sparre uplyst,
att hinder förefuunos, som gjorde den föreslagna förändringens genomförande
särdeles svårt, ja nästan omöjligt. Beträffande deremot
formen, så måste jag, i motsats till den siste värde talaren, uttala
den åsigt, att StatsUtsk. varit fullt befogadt att afgifva detta förslag.
Utsk., till hvars pröfning organisations förslaget i dess helhet
blifvit öfverlemnadt, måste naturligtvis genomgå detsamma och derom
yttra sin tanka. Utsk. fann då den nu ifrågavande förändringen
fördelaktig och med densamma följer en förändring i sportelregleringen,
som naturligtvis blifver en statsreglerings-fråga, ty Utsk.
kunde naturligtvis ej vara så obilligt att fråntaga dessa tjenstemän
deras sportler, utan att gifva dem ersättning i löne-inkomst. Just
derföre att frågan sammanhänger med sportel-regleringen, är den
äfven en med statsregleringen förknippad fråga, och Utsk. ansåg
sig följaktligen berättigadt att väcka förslaget och kan, i min tanke,
icke med fog beskyllas för att hafva velat tillskansa sig större makt
än det enl. Grundlagen äger.
Hr Printzensköld: Jag kan ej medgifva riktigheten af hvad
Hr Bildt nu anfört. Jag tror nemi. att på det sätt StatsUtsk.
framställt detta förslag, Utsk. dertill varit obefogadt. Om, såsom
Hr Bildt säger, denna fråga sammanhänger med sjelfva löneregleringen,
så hade det varit Utsk:s ovilkorliga skyldighet att taga
kännedom af de förhållanden, som föranledt Komitén att bibehålla
det nuvande sättet för hnndlingarnes emottagande, derefter möjligen
undersöka, hvad inflytande det tillämnade sammanslåendet af detta
bestyr kunde hafva på tjenstemännens löner samt slutligen föreslå
de jemkningar deri, som kunde synas erforderliga. Men att obetingadt
föreslå bifall till den löne-reglering som K. M. på grund
af komiterades förslag äskat samt sedermera föreslå ett beslut, som
rent af tillintetgör en af grundérne för den förut tillstyrkta löneregleringen,
torde vara lika obefogadt som inkonseqvent, hvarföre
jag, i likhet med H. Exc. Hr Gr. Sparre, yrkar att framställningen,
såsom oriktig och obehörig, måtte af It. o. Ad. förkastas.
Hr Carleson: Under åberopande af hvad jag i afseende å
denna fråga för en stund sedan anfört, får jag nu endast anhålla
om afslag å hvad Utsk. i förevande hänseende hemställt.
Frih. Baab, Adam Christian: Jag har ingenting emot
punktens afslående men får tillika öppet förklara, att jag icke anser
StatsUtsk. hafva öfverskridit sin befogenhet, då Utsk. föreslagit B..
St:r att ingå till K. M. med en underd. anhållan om en reorganisation
af vissa göromål inom ett embetsverk.
Då
Den 24 M ars.
369
Den nu först till bifall å Utsk:s förevar:de hemställan gjorde
proposm besvarades med starka Nej blandade med Ja, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, hemställde om lt. o. Ad. behagade afslå denna
Utsk:s hemställan, samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja
jemte några Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Fortsättningen af pröfningen utaf StatsUtskis Utlåt. N:o 42
upskjöts till morgondagens plenum, och R o. Ad. åtskiljdes kl. ^
på 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Tisdagen den 24 Mars 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. pleni-prot. för d. 10 dennes.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsfcs Utlåt. N:o 42, ang:de
regleringen af utgifterne under EiksStatens 2:dra HufvudTitel; och
förekom nu
7ide punkten.
Denna punkt ansågs ej föranleda till annan åtgärd än att läggas
till handlingarne.
S:de punkten.
Härvid förekom först Utsfcs tillstyrkande att förslags-anslaget
till fångars vård och underhåll må ökas med 195,000 Edr rmt.
Hr Stråle, Wilh..: I förbigående torde jag böra nämna, att
i premisserna till Utsk:s Betänk, influtit en oriktig siffra, enär der
upgifves, att den för år 1855 fastställda utgiftsstat för fångvården
vore bestämd till 1,010,000 Rdr bko. Den utgör endast 884,175
Edr. Och den numera kända utgiftssumman för nämnde år understiger
något sistnämnda summa, enär den upgår till 846,599 Edr
12 sk. 8 rst. bko. Då emellertid de stegrade varupriserne förorsakat
betydligt ökade utgifter för fångvården, lider ej tvifvel att
förslagssumman, om den såsom Utsk. med skäl anser angeläget, så
mycket som möjligt bör närma sig årsbehofvet, ieke kan sättas
IV. H. 24
370
Den 24 Mars.
liigre än Utsk. föreslagit, hvadan jag anhåller om bifall till förevända
punkt.
Utsk:s ifrågavande tillstyrkande bifölls.
Vidare förekom Utsk:s hemställan, att R. St:r må hos K. M.
i underd:het anhålla att ifrågavande anslag hädanefter ieke anlitas
till bekostande af nybyggnads arbeten.
Hr Stråle: Då K. St:r icke anvisat särskilda medel till bekostande
af nybyggnads-arbeten vid Eikets Straff- och Arbets-fängelser,
skulle, om Utsk:s förslag i denna punkt bilalies, följden
otvifvelaktig! blifva att någon nybyggnad af hvilken beskaffenhet
som helst icke kunde företagas vid straff- och arbetsfängelserna med
mindre än att R. St:r efter särskild pröfning dertill anvisa erforderliga
belopp, och den oegentligheteu vore redan i beslutets ordalydelse
för handen, att förslags-anslaget till fångars vård och underhåll
finge användas väl. till deras underhåll men icke till deras vård,
så vidt dit hörer det särdeles i vårt kalla klimat oundgängliga anordnandet
af tjenliga bostäder. Utsk:s tillstyrkande synes mig tämligen
obehöfligt, då Utsk. icke ens upgifvit, hvad oek svårligen kan
påstås, att fångvårds-anslaget blifvit användt till nybyggnader, som
icke varit af behofvet oundgängligen påkallade. Utsk:s ifrågavande
förslag skall emellertid, i händelse det godkändes, medföra synnerliga
olägenheter för att icke säga vådor.
Om, hvilket lätteligen kan inträffa, straff-fångarnes antal förökades
i så hög grad, att ett nytt fängelse eller utvidgning af ett
äldre sådant erfordras, och detta inträffar under en tid då R. St:r
icke vore församlade: huru skulle man då bära sig åt? Häremot
invändes troligen, att man bör på förhand beräkna behofvet af utrymme
för tångarne och i tid framställa nödiga förslag till utvidgning.
Detta är väl i allmänhet en sanning, men sådana beräkningar
kunna icke alltid med säkerhet göras, särdeles då deri ingår
en mängd förhållanden, som icke kunna beräknas, men ändock hafva
ett mäktigt inflytande, såsom i fråga om fångantalets ökning
eller minskning, tillgång på arbetsförtjenst, lifsmedlens högre eller
lägre pris o. s. v. Härtill må äfven läggas att i viss mån, åtminstone
för den närmaste framtiden, verkan i detta hänseende af dels
redan beslutad dels föreslagen förändrad lagstiftning icke med säkerhet
kan bestämmas.
Under sednaste året har ett större tillopp af fångar i Rikets
straff-fängelser ägt rum än förut, och detta förhållande föranleder
naturligtvis särskilda anordningar, troligen äfven nybyggnader, om
än af mindre betydenhet. Jag frågar Eder, mine Hrr, vore det
under sådana omständigheter klokt, att förhindra administrationen
att vidtaga de erforderliga åtgärderne?
Härförutan kunna händelser inträffa, hvilka ligga utom menskliga
förmågan att förutse och alltså icke kunna beräknas t. ex. att
ett stort straff-fängelse af en eller annan orsak nedbrinner. Då
mäste väl administrationen tillse, att såväl tångarne som bevakningen
erhålla tak olver hufvudet, och detta kan väl svårligen åstad
-
Den 24 Mars.
371
kommas utan nybyggnad. Om en sådan olycka inträffar emellan
Riksdagar, skulle emellertid efter Utsk:s förslag någon nybyggnad
icke kunna företagas, emedan anslag dertill saknas. Ett annat fall
vill jag äfven upgifva. Såsom bekant är, förvaras en mängd strafffångar
på Rikets fästningar. Det bar handt och kan än vidare
hända, att sådana fångar, till följd af krigsoroligheter måste flyttas
från dessa fästningar, och det ligger i sakens natur, att denna flyttning
måste ske skyndsamt. Om nu utrymme för dessa fångar icke
finnes i straff fängelserna, huru skall man då bete sig?
Slutligen vill jag fästa upinärksamheten derpå, att straff- och
arbetsfångar måste sysselsättas i fabriksviig, understundom och företrädesvis
genom enskild entreprenör men äfven i saknad af sådan,
på fångvårdens förslag. Hvar och en med någon erfarenhet af fabrikers
drift, vet, att större eller mindre nybyggnad i och för sjelfva
arbetet understundom kan erfordras, och att ett längre upskof
dermed förorsakar menlig följd. Helt nyligen har ett Kronan till
hörigt
hus i Landskrona, som var uplåtet åt särskild entreprenör
och hvarest omkr. 200 lifstidsfångar skulle sysselsättas, nedbrunnit.
Om man nu antager, att upförandet af ett nytt bus vore oundgängligt
för arbetet, och att amira medel än fångvårdens dertill ej
kunde beredas: icke vore det da nyttigt eller lämpligt att fördröja
återupförandet af ett dylikt hus intilldess E. St:r måhända först vid
nästa Riksdag få pröfva behofvet deraf.
Jag är icke okunnig om de åsigter, som tillvägabragt ifrågavar:de
förslag, och jag vet icke, om jag lyckats öfvertyga dem,
hvilka hysa dessa åsigter, att bäst vöre, om förslaget kunde få för
falla.
Skulle likväl R. o. Ad. besluta att eri^ underd. skrifvelse i
ämnet bör till K. M. aflåtas, så hemställer jag om icke denna skrifvelse
bör så affattas, att R. St:r i underd:het anhålla, att förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll icke må anlitas till bekostande
af väsendtliya nybyggnader, så framt ej upskof dermed skulle
finnas föranleda synnerlig olägenhet eller förlust. l)å denna punkt
blifvit återremitterad af ett RiksStånd, efter hvad jag tror mig veta,
anhåller jag att R. o. Ad. måtte fatta enahanda beslut.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Enl. 57 § RiluLsOrdmn äger
Svenska folket att sig sjelf beskatta, och det måste, såsom en
följd häraf, äfven tillkomma nationens representanter att undersöka
statsbehofven. Således är det endast i högst vigtiga undantagsfall
statsmedel kunna ställas till Regeringens disposition, d. v. s. då
utgifternas b lopp på förhand icke kunna beräknas Om StatsUtsk.
alltså endast i undantagsfall tillstyrker It. St:r att anvisa förslags
anslag, måste väl först undersökas, huruvida detta anslag bör
utgå såsom den siste talaren yrkat. Han har sagt nemi., att det
är icke nog att fångarne skola underhållas, de måste äfven vårdas.
Detta är ganska rätt och kan icke bestridas, men mig synes klart
att, om olyckor icke inträffa, man ganska väl kan beräkna, huru
många lokaler fångarnes vårdande erfordrar för den kommande tiden.
Man bör icke förgäta, att Riksdagar inträffa hvart 3:e år,
och att de vanligen fortfara ett år, så att mellantiden är endast 2
372
Den 24 Mars.
är, och (let nr väl ieke att förutse att, under vanliga förhållanden,
någon oberäknelig förändring i fångpersonalen kan under denna
mellantid upstå. Samme talares yttrande att, derföre att en stor del
af tångarne förvaras på Rikets fästningar och eventualiteterna af ett
krig fordra deras förflyttning till en annan punkt af landet, anslaget
till fångars vård oell underhåll skall upföras såsom ett förslags-anslag,
kan jag icke godkänna, emedan sådana eventualiteter förutsätta
R. St:rs sammankallande, ocn då bör man väl förmoda att
R. St:r, till dessa fångars vård, anslå erforderliga medel; men i
alla fall, om än Regeringen har medel att för ändamålet tillgå,
kan den väl icke genom en trollstaf frambringa ett fängelse, och
den tid, som för upbyggandet deraf erfordras, kan ingalunda vinnas
med penningar. Jag tror således att de olägenheter, den värde
talaren påpekat, ingalunda kunna afhjelpas, åtminstone icke på det
sätt han föreslagit.
Den af Utsk. föreslagna skrifvelsen är föranledd deraf, att R,
St:rs Revisorer hade, vid granskning af EångvårdsStyrelsens räkenskaper
och berättelser för år 1855, funnit och anmärkt, att den
s. k. Eskils-salen i Warbergs fängelse blifvit inredd för emottagande
af 100 fångar utöfver de redan i samma fängelse förvarade, och
att vinden blifvit påbyggd samt inredd till kyrka för tångarne samt
bostäder anskaffats åt presten m. fl. Revisorerne ansågo att dessa
nybyggnader, hvilka bekostats af anslaget till fångars vård och underhåll,
kunnat ganska väl förutses och således icke bordt utföras
med samma anslag, utan blifva föremål för R. St:rs pröfning.
Jag vill likväl lemna den värde talaren rätt deri, att om fängelser
nedbrinna, det då Olifver nödigt att åter upföra nya, men detta måste
väl tillhöra undantagen, och då medgifver jag att detta anslag, enär
andra medel icke finnas, måste anlitas. Just detta har Utsk. velat
uttala med den underd. skrifvelsen, hvars redaktion, om den är något
för sträng, jag intet har emot att modifiera. Den skiljer sig
dessutom från den vanliga formen deruti, att den icke innefattar
ett oeftergifligt vilkor för anslags-summans beviljande, utan utgör
helt enkelt endast ett förslag till en underd. skrifvelse, och då ett
annat Stånd återremitterat punkten, skall jag således icke heller
motsätta mig ett sådant R. o. A:s beslut.
H. Ex. Hr Gunther, Claes Ephraim: I anledn. af Hr
Bildts yttrande anser jag mig till en början böra hålla mig till den
omständigheten, hvarmed han slutade, och således uttala min tacksamhet
för den humana form Utsk. iakttagit vid sin framställning,
till följd hvaraf den endast blifvit iklädd drägten af en hemställan
och icke innefattar något kategoriskt vilkor för hela fångvårdens
uprätthåliande bär i landet intill nästa Riksdag. Jag kan likväl
icke, lika med den värde talaren, finna ätt Utsk., för sin framställning,
haft något särdeles godt stöd i de sednast församlade Revisorernas
berättelse. Jag erkänner villigt representationens ovilkorlig^
rätt att bestämma icke blott om anslagens belopp, utan ock om
sättet för deras användande, der sådant på förhand kan ske utan
olägenheter och utan äfventyr att upoffra sjelfva ändamålet. Ifra
-
Den 24 Mars.
373
gavar:de anslag är dock ett förslags-anslag och har äfven länge varit
det just derföre, att representationen erkännt sin oförmåga att
på förhand bestämma några vissa belopp för det afsedda ändamålet,
och ett sådant bestämmande synes mig vara så mycket svårare,
åtminstone för det närv.-de, som vi just nu förehafva en ny organisation
af hela fängelseväsendet i landet. Denna fängelseväsendets
organisation har ock ett oskiljaktigt sammanhang med kriminallagen,
med hvars omarbetning eller förändning de båda Statsmakterna
nu som bäst äro sysselsatta, och under sådana förhållanden anser
jag mindre klokt att på något sätt binda händerna på fängelseadministrationen,
så att den icke kan efter behof vidtaga de förändringar
med sjelfva straff-anstalterna, som för ett dylikt ändamål
erfordras. Man säger att behofvet af fångars vård och utrymmet
derför bör kunna på förhand så beräknas, att några oförutsedda
omständigheter icke inträffa, de der skulle erfordra vidtagande af
så hastiga åtgärder, för utvidgande af straff-inrättningar, att icke
R St:r kunna derom besluta, och det är visserligen möjligt att så
förhåller sig, sedan en fullständig omorganisation af fångvården hunnit
tillvägabringa^ och man tillika genomfört reformen af kriminallagen,
så att till alla delar de3s inflytande på användandet af fängelsestraff
hunnit blifva kändt; men dessförinnan tror jag mig tryggt
kunna påstå, att det för Fångvårdsstyrelsen är lika litet möjligt,
som för hvarje annan, att beräkna erforderliga utrymmet för fån*
garnes vård från det ena året till det andra.
Vid sista Riksdagen stiftade R. St:r en ny lag för stöld och
rån, som sedermera af K. M. sanktionerades, och genom denna lag
har fängelsestraffets användande blifvit betydligt utvidgadt. Denna
lag är icke mera än 11 år gammal och dess verkan på straf-fångarnes
antal kan ännu icke beräknas. Vid innevande Riksdag har
K. M. för R. St-.r framlagt förslag till ny lag för förfalskning och
bedrägeri, enl. hvilket förslag en ökad tillämpning af fängelsestraffet
likaledes kommer att äga rum. Under sådana förhållanden anser
jag det vara rent af omöjligt att beräkna det utrymme, som
för fångarnes vård erfordras, och finner jag Utsk. hafva saknat tillräckligt
skäl för att framställa sitt förslag just i närvande tidpunkt.
Jag tror tvertom att Utsk., af de omständigheter jag haft
äran anföra och hvilkas vigt af en hvar lätteligen inses, kunnat
hemta ganska giltiga skäl, att med framhållandet af den eljest riktiga
grundsatsen, att R. St:r äfven äga att bestämma om sättet för
anslags-beloppens användande, ännu någon tid i detta fall dröja,
eller intilldess omorganisationen af fängelserna blifvit genomförd.
Till ett sådant dröjsmål förefinnes dessutom ett ytterligare skäl
deruti, att Utsk. icke visat eller ens antydt, likasom jag ej heller
från något annat håll sett antydas att ifrågavmde förslags-anslag
hittills varit på ett mindre nyttigt sätt användt, eller att några
byggnadsföretag blifvit verkställda, som ej varit af verligt behof påkallade
och äfven blifvit på ändamålsenligt sätt utförda. Då man
emedlertid inom StatsUtsk. synes lägga särdeles mycken vigt vid
att i möjligaste måtto binda händerna på fångvårds-administrationen,
i det hänseende, hvarom fråga är, skall jag, oaktadt jag an
-
D e ri 24 Mars.
ser det f. n. olämpligt, om icke skadligt, söka att med undergifvenhet
underkasta mig ett vilkor, som, i händelse den föreslagna
underd. skrifvelsen kommer att aflatas, ovilkorligen skall komma att,
åtminstone i någon mån, verka förlamande på FångvårdsStyrelsens
verksamhet. Men hvad jag icke kail låta oanmärkt passera, är de
stränga ordalag, hvari Utsk. affatta t sitt förslag, och i det afseendet
instämmer jag fullkomligt med Hr Stråte och yrkar, lika med
honom, återremiss, destoheldre som, sedan PresteSt. återremitterat
frågan, R. St:r eljest kunna stanna i så olika beslut, att den modefikation
i skrifselsens ordalag, som jag anser högst nödig, möjligen
kunde uteblifva. Jag bör dock tillika upgifva, hvad jag här
menar med ordalagens modifikation, nemi. att jag icke kan åtnöjas
med ett vilkor för anslagets anlitande till byggnadsföretag, som inskränker
rättigheten till de olyckshändelser. Hr Bildt omnämndt,
såsom eldsvådor o. m. d.; ty det vore allt för litet. Jag åberopar
det af samma talare omförmälda exempel i fråga om Warbergs fästning
just såsom bevis på nödvändigheten för Regeringen att kunna
efter behof utvidga fängelserna; ty utan att denna utvidgning ägt
rum, vet jag i sanning icke, hvarest de tångarne utöfver det förut
befintliga antalet, som då i Warberg inrymdes, skulle hafva eljest
förvarats. Det är klart att fångpersonalen kan inom en kortare tid
så ökas, att de gamla fängelserna blifva otillräckliga, och om detta
inträffar emellan Riksdagar, och Regeringen icke har särskildt för
ändamålet anslagna medel, huru skall man väl då kunna bereda utrymme
åt det tillökade antalet fångar annorlunda än att förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll måste anlitas? Enl. min
åsigt böra R. St:r antingen lemna särskildt förslags-anslag till de
gamla fängelsernas utvidgande och återupbyggande af dem, som genom
olyckshändelser förstöras, eller också måste det medgifvas fängelse-administrationen
att af förslags-anslaget till fångars vård och
underhåll bestrida kostnaderna för dylika ändamål.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag om återremiss,
och att Utsk. måtte så upställa sitt förslag, att det endast
afser nya straff-fängelsers upförande, men fortfarande medgifver K.
M. rättighet att af förhanden varande medel låta bestrida utgifter
i och för de gamla fängelsernas utvikning der sådant oundgängligen
erfordras.
Propos. till bifall å Ufsk:s förevar.-de hemställan blef först framställd,
men besvarad med Nej; hvarefter R. o. Ad. förklarade sig
anse de gjorda anmärkmne föranleda till återremiss
9:de punkten.
Denna punkt bifölls. _
10:de punkten.
Hr Stråle: FångvårdsStyrelsens skuld till Statsverket ut
gjorde
vid 1854 års slut öfver 426,000 Rdr Rgs. I sitt und. Utlåt,
till K. M. föreslog Fångvårdsstyrelsen, med anledning af ofvannämnde
förhållande, att förslags-summan skulle bestämmas till 412,500
D e n 24 Mars.
375
Rdr Rmt, men StatsUtsk. liar nedsatt beloppet till 375,000
Rdr Rmt, oaktadt den numera afslutade hufvudboken för år 1855
utvisar, att förlags kapitalet vid samma års slut utgjorde öfver
484,000 Rdr Rmt. Det synes således, att den beviljade summan
är för liten; men då man måste vara tacksam derför, att Utsk. i
detta förslag beträdt den enda riktiga banan, eller att för fångvården
anvisa förlags-kapital; då jag hoppas att oöfvervinnerliga hinkel'
icke för det närvande skola göra det omöjligt att med en summa
af 375,000 Rdr Rmt kunna verkställa liqviden med StatsKont.,
helst densamma inträffar först under ett efterföljande år, då äfven
detta sednare års anslag är disponibelt, och då jag dessutom vågar
taga för afgjordt, att om beloppet befinnes för lågt, R. St:r, vid en
blifvande Riksdag, skola bevilja tilläfventyrs erforderlig förhöjning
uti förlags-kapitalet, anhåller jag om bifall till denna punkt.
Förevar:de punkt bifölls.
11 :te lill och med 14:de punklcrne.
Dessa punkter biföllos.
I3;de punkten.
Denna punkt ansågs ej föranleda till annan åtgärd, än att
läggas till handlingarne.
Hr Gr. och Landtm, yttrade att han nu, sedan R. o. Ad. genomgått
de särskilda punkterna i StatsUtsk:s Utlåt. N:o 42, och
med anledn. af så väl en i gårdagens plenum af Hr Bildt gjord
framställning, som det sätt, hvarpå detta Utlåt, blifvit af StatsUtsk.
upstäldt, finge hemställa, om R. o. Ad. bifölle de anslag, som
af StatsUtsk. blifvit i de särskilda, Utlåt, bifogade, tabellerna föreslagne
och öfver hvilka icke särskildt beslut, under punkternas genomgående,
blifvit af R. o. Ad. fattadt.
Ropades Ja.
H. Exc, Hr Gunther, Claes Ephraim: Sedan R. o. Ad.
nu afslutat regleringen af Statsverkets utgifter under 2:a HufvudTiteln,
anhåller jag att till prot:t få besvara en af Hr Bildt till
mig i gårdagens plenum framställd fråga om beloppet af Registratorernas
i Just.Revisionen sportler, emedan jag i går icke var i tillfälle
att lemna denna uplysning. Jag erkänner rättmätigheten af
denna begäran och efterkommer den destoheldre, som jag önskar
att så väl Utsk , som RiksStåuden, icke må sakna någon uplysning,
som kan inverka på frågans afgörande. Af npgifter, som infordrades
för att ligga till grund för den Kongl. Propos., är uplyst, att
de ifrågavar:de sportlerna kunna beräknas att upgå för den ene Registratorn
till 700 Rdr och för den andre till 200 Rdr, så att,
när dessa tjenster en gång sammanslås, sportlerna sammanlagdt
kunna beräknas till 900 Rdr allt Bko. Jag anhåller att detta mitt
yttrande måtte få åtfölja den i går beslutade återremissen till
Utsk.
Detta anförande remitterades till StatsUtsk.
376
Den 24 Mars.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
d. 14 och 18 dennes på bordet lagda Utlåt. N;o43,ang:de
regleringen af utgifterna under EiksStatens Tredje HufvudTitel.
1 .sta punkten.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Under full visshet, att
jag icke uti detta, mera än i andra fall, kan göra mina åsigter i
fråga om statsbidragens fördelning gällande inom detta hus, anser
jag det likväl vara representantens pligt att utan tvekan uttala sin
öfvertygelse. Jag vill derföre nu göra några anmärkmr emot Utskrs
Betänk, rörande 3:e HufvudTiteln.
Utsk. säger först:
»Vid sisth Riksdag upfördes å 3:e HufvudTiteln anslagen för
Utrikes Depart:t till 225,650 Rdr Bko eller 358,475 Rdr Rmt;
och K. M., som funnit de till förvaltningen af Utrikes Ärendena
då anvisade medel numera vara för dermed afsedda ändamål otillräckliga,
samt en tillökning i berörde anslags summa af behofvet
påkallad, har uti Dess Nåd- Propos., ang:de Statsverkets tillstånd
och behof, föreslagit, att Departrts stat, med inberäkning af det
från Norrige utgående bidrag, hvilket hittills utgjort 40,000 Rdr
Specie, motsvarande 160,000 Rdr Rmt, måtte ökas till 680,000
Rdr samma mynt. I afseende å fördelningen de förenade Rikena
emellan af denna anslagssumma, har K. M. ansett lämpligast, att
deras olika folkmängd lägges till grund för bestämmande af de bidrag,
som från hvartdera Riket bör äskas. I följd häraf skulle berörde
680,000 Rdr utgå från Svenska Statsverket med och från
det Norska med plj, så att Svenska Statsverkets årliga bidrag komme
att utgöra 480,000 Rdr eller 141,525 Rdr utöfver det vid
sednaste Riksdag bestämda anslag för Utrikes Depart:t.»
Svenska Statsverkets bidrag kommer således att ökas med
141,525 Rdr, hvaremot Norriges bidrag förblifver såsom hittills
40,000 Rdr. Utsk. säger vidare:
»Då emedlertid något i behörig ordning fattadt beslut, ang:de
fördelningen af dessa utgifter med deraf följande reglering af tjenstebefattuingarne
icke vore till efterrättelse gällande, har K. M. funnit
den nuvar:de staten för Utrikes Depart:s Expedit:n tills vidare
och äfven under den tid, nu skeende statsreglering komme att omfatta,
böra fortfara, endast med iakttagande dervid af de förändringar,
som kunde föranledas dels af ifrégaställd förhöjning i tjenstemännens
aflöning, dels ock af det i sammanhang dermed framställda
förslaget om öfverflyttning från Depart:ts stat till Allmänna Indragnings-staten
af de å den förra staten uptagna löner för 3:ne Kabinetts-kurirer
och en Translator för Finska språket.»
Här, mine Hrr, visar sig en synnerlig brist på sammanhang i
fråga om grunden för fördelningen af de statsbidrag, de förenade
Rikena böra till ifrågavaride HufvudTitel lemna. Vid l:a HufvudTiteln
framställdes en grund, hvilken uti det nu förevar:de Betänk.
säges icke vara bestämd. Mig förefaller det högst ovanligt,
att man på så sätt framställer grunder, som sedermera blifva prejudikater.
Jag kan icke göra mig begripligt, hvarföre man icke afla
-
Den 24 Mars.
377
tit en Propos. till E. St:r, om antagande af denna grund, innan
man föreslår fördelningen af de båda Eikenas statsbidrag efter densamma.
- För representanten återstår endast att nedliigga sin protest
mot densamma, men icke emot beräkningen, emot hvilken jag
icke anser mig böra eller kunna göra någon anmärkn, enär jag
icke varit i tillfälle att granska den. Det är således endast emot
det sätt, hvarpå fördelningsgrunden blifvit framställd, nemi. så att
den vid andra tillfällen skall komma att lända till efterrättelse, jag
protesterar. Det måste väcka förvåning, mine Hrr, att efter en mera
än 43-årig tillvaro af föreningen emellan Sverige och Norrige intet
blifvit öfvertänkt för att åstadkomma någon unionsmakt, som bestämmer
fördelningen, hvarefter unionens statsbidrag böra utgå. Jag
är öfvertygad att sådant skulle mera befrämja Skadinavismen än allt
ordande i öfrigt derom. Kunde man bevisa, att unionen ägde något
sammanhang, så skulle detta långt mera väcka sympathier, än
gåfvor till de nödställda i Finland, allt ordande om Skandinavismen
och Studentmöten m. m. Det var stamfadren för dynastien foran*
nadt att grundlägga unionen, och då synes mig absolut nödvändigt
för dess närmaste afkomling, att söka afhjelpa bristerna i det stora
verket, som endast under detta vilkor kan få namn af stort, ty så
som det nu är, är det allt annat, utom stort. UnionsKonungen
Står ensam och allena emellan båda Eikena, och afgör hvad grundlagen
såsom Konung i Sverige medgifver Honom att besluta; i
Sverige afgifver Han förslag för detta land, och såsom Konung i
Norrige 'afgifver Han förslag för Norrige; men någon beslutande
makt i det hela har Han icke. Krafterna från båda länderna borde
just under nuvar:de förhållanden samlas, för att tillvägabringa något
gemensamt helt, för att afhjelpa de nuvar:de bristerna. Komitéer,
nedsatta för ena eller andra ändamålet, kunna, då de icke hafva
beslutande rätt, intet uträtta. Detta har erfarenheten, under de nu
förflutna 4 3 åren, nogsamt visat.
I afseende på den K. Proposm och l:a punkten i StatsUtsk.s
Betänk., tager jag mig friheten att ställa en fråga till UtrikesMi
nistern,
om han är här, men jag ser honom icke, hvilket jag be
klagar.
Jag vänder mig derföre till StatsUtsk:s härvarande ledamöter
med den frågan, om de föreslagna 24,000 Kdr i och för Minister-lönen
skall utgå från Svenska Statsverket ensamt, eller om icke
Norrige skall något deri deltaga? Att de skola utgå från Sverige,
finner jag otvifvelaktig! af Betänk., men det må då vara mig tillåtet
att fråga, om icke Norrige skall bidraga till UtrikesMinisterns
appointement? Att meningen så måtte vara slutar jag deraf, att
Utsk., efter sammanföringen af alla summorna till 480,000 Kdr,
säger, »utgörande, såsom nämndt är, det belopp, som, enl. nyss omförmälda
fördelningsgrund, Sverige bör i förhållande till Norrige
vidkännas af de för handhafvande af bägge Eikenas utrikes angelägenheter
erforderliga utgifter.» Obestridligt är väl, att Utrikes Depart:t
handhafver Norriges alla utrikes angelägenheter, och således är
frågan helt naturlig. Åliggandet för representanten att derpå fästa
afseende, synes äfven lika obestridligt, emedan deraf beror i hufvudsaklig
mån, huruvida man kan bifalla eller göra anmärkn. vid den
373
Deli 24 Mara.
föreslagna summan. Min röst blifver emedlertid fotad på den af
Utsk:s minoritet upgifna grund, elter hvilken anslaget till UtrikesMinistern
bestämts till 20,000 R:dr. Jag vet allt för väl, att den
representationskostnad, som är förknippad med hans embete, fordrar
en stor aflöning. När jag tager detta till beräkningsgrund, fordras
en tillökning af 8.333 Rdr 16 sk., som böra af Norska Statsverket
utgå, och om så sker, har jag intet deremot. Att så sker, slutar
jag af ordalydelsen i Betänk., som icke otvetydigt innehåller,
att i alla de utgifter, som i och för Norriges räkning bestridas,
skall detta land deltaga. Ett sådant Norriges deltagande lär naturligtvis
blifva enahanda i fråga om öfriga poster inom denna HufvudTitel,
så att hela staten bör på sådant sätt blifva ganska tillräcklig.
Men, såsom jag redan nämnt, inskränker jag mig att instämma
i Hr Björcks reservation.
Vid l:a punkten lärer för mig icke vara mera att yttra, än
yrka nedsättning i UtrikesMinisterns anslag till 20,000 Ildr, men
sedan Hr Gr. o. Landtm, uplyst, om La punkten skall nu afgöras,
torde jag få fortsätta.
Frih. Raab, Carl Adam, anförde dels muntligen dels skriftligen:
Den
traktat, den s. k. November-traktaten, som blifvit med
Vestmakterna afslutad, af hvad beskaffenhet är väl den, och på
hvilka vilkor afslutad? Man säger oss, att vi skola vara förpligtade
att för Vestmakterna upgifva alla Rysslands direkta och indirekta
försök till inblandning i våra territorial områden, hvartill de Norska
fiskerierna gifvit anledning. Men förmodligen skulle vår Regering
icke gifvit något tillfälle till ingrepp i vår suveräna värdighet,
ehuru eljest mycket traktaten är af oss efterlängtad. Skulle vi någonsin,
som denna traktat likväl tyckes förutsätta, medgifvit Ryssland
rättighet till inblandning i våra förhållanden? Det vore antingen
att karakterisera det system, som under en följd af år då
måtte vunnit burskap, eller, om så icke är, en förnärmelse mot vår
politik, mot fosterlandskänslan och vår sjelfständighet.
Denna traktat med Frankrike och England gifver anledn. till
den förfrågan: hvad väg ämnar vår Regering beträda vid den händelse
dessa begge makters förbund skulle komma att uphöra, såsom
allt mera och mera visar sig tydligt.
Att ett nytt allians-system för Europas stormakter är oundvikligt
och i gölången, måste erkännas. Frankrikes stora intressen
kunna omöjligen frodas vid sidan af Englands. Denna sednare
makts ofantliga marin, som beherrskar håfven, skulle på en gång
samtidigt kunna blockera alla Frankrikes hamnar och eröfra dess alla
kolonier. Franska politiken måste söka sig en motvigt mot England,
och denna motvigt kan det endast finna i Amerika och Ryss
land.
England söker sig en fastlands-stat i Österrike och Tyskland.
Så gruppera sig ånyo de Europeiska intressena omkring England
och Frankrike. Men hvar skola vi ställa oss? Ar valet tveksamt?
Jag har, mine Hrr, visat Eder, att Frankrike behöfver Ryssland.
Sådan var Napoleon den stores politik, sådan är Napoleon den 3:djes.
Den 24 Mars.
37»
Sådan måste den vara. Napoleon den 1:ste upoffrade oss, Napoleon
den 3:dje skall så äfven göra, när hans intressen fordra det. Sveriges
intressen kunna ieke förlikas med Rysslands. Huru skall ett
förbund med Frankrike, huru nationelt det må låta, huru stora
sympathier vi må äga för Fransmännen, vara under sådana förhållanden
möjligt?
Vår olyckliga politik 1848, i de Danska angelägenheterna, har
nu burit frukt. Danska helstats-författningen är Rysslands verk
emot Englands vilja; och arfföljden i Danmark, och helstats-författningen
af år 185,2, äfven ett verk af Ryssland, hvartill vi bidragit,
är den mest skärande motsats till våra sanna intressen. Man
måste beklaga att ett Svenskt kabinett satt sitt namn under en
handling, som så gynnat Rysslands fördelar. Alltså upträdde vi för
Rysslands intressen 1848, och upoffrade för detta land våra millioner
och Skandinavismens sanna intressen.
Danmarks förening med Sverige och Norrige är endast möjlig
under ett vilkor. Danmark måste afsäga sig alla sina Tyska elementer,
lemna åt Tyska nationaliteten hvad den fordrar, för att
gifva rättigheter åt sin egen nationalitet. Endast under detta vilkor
är den Skandinaviska unionen en möjlighet. Derigenom blir
ett förbund med Tyskland, som är det mest önskvärda mål för
Skandinavien, en möjlighet, hvartill de Tyska intressena, inklämda
mellan Frankrike" och Ryssland, skola ansluta sig.
I den vådliga ställning Danskarne kommit, hafva de nu, för
att återigen smeka den Ryska politiken, upgifvit alla Skandinaviska
intressen, genom den not de öfverlemnat till makterna »Danska
Regeringen,» så heter det, »står fast vid att fordra uprätthållandet
af Monarkiens nuvande territorial-förhållanden.» Men dermed är
ock vår ställning betecknad, och vi hafva, i sådant fäll, ingenting
gemensamt med Danmark. Skola vi nu förnya 1848 års politik?
Skola vi än en gång löpa Rysslands ärenden?
Vi hafva af gårdagens tidningar förnummit K. M:s Nåd. Propos.
till Storthinget, örn anslag, »oberoende af statsbudgeten», till
oförutsedda, oundgängligen nödvändiga krigsrustningar, af 200,000
Sp.Rdr, och för den händelsen, att ett krig visar sig vara oundvikligt,
ytterligare ett belopp af högst 400,000 Sp.Rdr, hvarjemte Regeringen
begärt att blifva bemyndigad, i fäll de 200,000 Sp.Rdr icke
kunde upbäras af de i statskassan befintliga tillgångar, anskaffa de
erforderliga medlen genom att uptaga lån på Statens kredit, antingen
hos Norriges bank, eller på annat sätt, som kunde finnas för
ändamålet lämpligt. I sanning ser icke det ut, som kriget stöde
för dörren. Under sådana förhållanden kan det vara skäligt att
den Svenska representanten begagnar ögonblicket, för att vinna uplysning
om vår utrikes politik. Måtte vår Regering icke ännu en
gång beträda samma stråt, att hjelpa Danmark för Ryssland, emot
vårt sannskyldiga intresse,
Ifrågavande anslag till 3:e HufvudTiteln kan icke betraktas
annorlunda än såsom ett förtroende-anslag för Regeringens följda
yttre politik. Jag vänder mig derföre med interpellationer till UtrikesStatsMinistern
och Const.Utsk:s ledamöter härom. Tills dessa
380
Den 24 Mars.
blifva nöjaktig besvarade, kan jag, för min del, icke medgifva de
begärda tillskotten till 3:e HufvudTitelu, på hvilken jag yrkar återremiss.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag åtager mig inga
lunda
-att ingå i besvarande af Frih. Raabs politiska yttrande, om
jag så må kalla det. Jag har begärt ordet för att genmäla Gr.
Anckarsvärd.
Hvad beträffar fördelningen emellan Sverige och Norrige af
gemensamma utgifter, liar Utsk. icke ingått i beräkning eller pröfning
af denna fördelning. I afseende åter på frågan, huruvida Ministern
för utrikes ärenderna skall af Sverige och Norrige gemensamt
aflönas, får jag nämna att, så länge denna Minister är Svensk
embetsman, hans aflöning icke gerna kan utgå från något annat
land. Om man rådfrågar den K. Proposm, och en densamma åtföljande
bilaga, huru de äskade 480,000 Rdr skola fördeles, så finner
man, att för DepartitsChefen är utförd samma summa, som i K.
M:s Propos. är begärd från Svenska Statsverket. Deremot finner
man, att af 30,000 Rdr, som erfordras för UtrikesDepart:tet,
26,959 Rdr 5 0 öre skola utgå jemväl af Svenska Statsverket, men att
fyllnaden skall Norska Statsverket lemna, hvilken förmodligen är
ämnad till aflöning åt Norska embetsmän inom samma Depart:t.
Utom de af K. M. äskade 480,000 Rdr, erfordras medel till aflöning
åt Legations predikanter m. fl., som troligen komma att drabba
det Norska Statsverket. Jag tror mig således hafva bevisat, att
UtrikesStatsMinist.erns lön skall utgå ensamt af Svenska Statsverket.
Efter Gr. Anckarsvärds förslag skulle denne Minister erhålla
högre aflöning än både K. M. och StatsUtsk. afsett, och jag hoppas
att Gr. Anckarsvärd, efter denna uplysning, icke finner något
hinder för bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Willi.: Med Gr. Anc
karsvärd
instämmer jag i så måtto, att då fördelningsgrunden för
de båda Rikenas gemensamma utgifter icke blifvit af deras representationer
godkänd, man icke kan fälla något egentligt omdöme
om densamma. Likväl skulle jag tro, att man ändock kan yttra
sig om hvad som bör vara rätta grunden. Jag skulle derföre
föreställa mig, att utgifter till Konungens hofhållning och Ministerstaten
böra vara för de förenade Rikena lika, enär de hafva anspråk
på lika politiska rättigheter, ett anspråk, det jag ingalunda underkänner.
I andra frågor möta svårigheter för bestämmande af någon
allmän grund, hvartill dock folknumerären minst är lämplig; snarare
borde det väl då vara den större eller mindre fördel, som af
utgiften kunne tillskyndas det ena eller andra af de förenade Rikena,
som vid detta bestämmande skulle tjena till ledning. Hvad
angår den föreslagna lönen till UtrikesMinistern, så, enär R. o. Ad.
i går afslog min framställning, att all representations-skyldighet skall
försvinna, hvilket, i fråga om UtrikesMinistern, i allt fäll varit svårast
att tillämpa, och då Just.StatsMinisterns lön redan blifvit af
R. o. Ad. bestämd till 18,000 Rdr Rmt, anser jag den nu förUt
-
Den 24 Mars.
381
rikesStatsMinistern föreslagna lön af 24,000 Rdr Rmt ieke vara
för högt tilltagen, och anhåller derföre om bifall till Betänk, i
denna punkt.
Gr. Anckarsvärd: Frågan är af en mera speciös natur, än
man vid första påseendet finner den vara. Frih. Tersmeden har uplyst,
att i den föreslagna lönen, 24,000 Rdr, icke ingår något bidrag
af Norska Statsverket; men, mine Hrr, jag är derföre alldeles
icke rubbad i min öfvertygelse, att så bör vara. Vi måste alla erkänna,
att föreningen emellan de båda Rikena icke daterar sig ifrån
i går. Det synes mig att, under loppet af några och 40 år, man
bordt medhinna att reglera de unionella förhållanderna. Sådane de
nu äro, förlorar visserligen icke Norska folket derpå. Det är vi,
som få vidkännas hela utgiften för bestridandet af de Norska angelägenheterna,
och hvarföre? Jo derföre, att vår Regering ännu
under 40 år icke velat göra något, för att i det afseendet få något
bestämdt. Sedan man så lång tid upskjutit dermed, framlägger
man en grund för fördelningen af de båda Rikenas gemensamma
utgifter, . hvilken fördelningsgrund man »förmodar» äfven i Norrige
kan befinnas billig och antaglig. Jag hemställer till Hrr:ne, om
vi kunna anses hafva upfyllt vårt kall såsom representanter, om vi
underlåta att söka få förhållandet utredt, och om vi icke böra lemna
kraftiga påminnelser om nödvändigheten deraf, i hvilket sednare
fall den åtgärd synes mig ganska lindrig, att man genom nedsättning
i anslaget tillkännagifver hvad man tänker, nemi. att det icke
är Svenska folket ensamt,, som bör drabbas af alla de utgifter, som
i och för de förenade. Rikenas utrikes angelägenheter erfordras. Jag
har aldrig påstått, att StatsUtsk. såsom afgjordt ansett den föreslagna
fördelningsgrunden; tvertom har Utsk. vid detta tillfälle,
mera än vid något föregående, lagt vigt derpå, att denna beräkningsgrund
icke blifvit i vederbörlig ordning antagen. . Således vidblifver
jag mitt yrkande, att anslaget för StatsMinistern för utrikes
ärenderna måtte, i enlighet med Hr Björks reservation, nedsättas till
20,000 Rdr:
Hr Bildt, Didrik Gillis: De talare, hvilka här yrkat nedsättning
i föreslagna lönen för UtrikesMinistern till 20,000 Rdr,
hafva anfört samma skäl, som inom Utsk. för denna åsigt blifvit
framställda, nemi. att denne embetsman, utom sin lön af Svenska
Statsverket, skulle kunna påräkna bidrag från det Norska. Då likväl
UtrikesMinistern är en Sveriges embetsman, synes mig också
klart, att han skall hafva sin aflöning af Svenska Statsverket. Han
är inför Const.Utsk. ansvarig för sina tillgöranden- Han sitter vid
Svenska Konungens rådsbord, och då frågar jag, om det kan vara
skäl, att Svenska folket skall begära att från Norrige erhålla några
1000 Rdr till hjelp i hans aflöning, på samma gång man erkänner,
att den föreslagna lönen icke är för hög. Dessa skäl gjorde
sig inom Utsk. gällande, och jag hoppas att så äfven skall skejhos
R. o. Ad., och detta dessutom enhälligt. Jag ämnar icke uptaga
Frih. Raabs yttrande, rörande vår politik, men jag anser mig, så
-
382
Den 24 Mars.
sorn ledamot af StatsUtsk., till en del vara utsatt för den förebråelse
Utsk. fått upbära, derföre att man icke ingått i någon kri
tik
öfver de belopp sorn i denna punkt blifvit föreslagna. Frih.
Haab har sagt, att anslagen på 3:dje HufvudTiteln äro förtroendeanslag
för Konungen. Jag är af motsatt tanka och jag har redan
sagt, att Konungens Rådgifvare skola för sina åtgärder bedömas af
Constit.Utsk., men alldeles icke af StatsUtsk. Vi veta också, att
Constit.Utsk. vid denna Riksdag fått emottaga alla de handlingar,
som under sista Riksdagen blefvo Heml. Utsk. förevisade. Coust.-  Utsk. har fått sig tillställde handlingarna, rörande så väl det s. k.
Sundska Tullföredraget som ock November-traktaten m. m. När
således Const.Utsk. inkommer med sitt DechargeBetänk. får Frih.
Raab ett mera lämpligt tillfälle att yttra sig om Regeringens yttre
politik, hvilken på sätt jag redan visat, nu icke kan blifva föremål
för något bedömande härstädes. Dessutom åligger det StatsUtsk.,
enl. 30 § Riksd.Ordmn att föreslå de utgifter, som erfordras för
att StatsDepartme skola kunna fungera på det för Staten nyttigaste
sätt, och detta måste ovilkorligen ske äfven om enskildta representanter
finna för godt att icke gilla Regeringens politik.
Man har talat om grunden för fördelningen af de förenade
Rikenas gemensamma utgifter, och, så vidt detta har afseende på
nu förevar:de punkt, får jag ånyo tiprepa att det icke rimligen kan
komma i fråga att en Svensk embetsman skall åtnjuta aflöning från
Norrska Statsverket. Utsk. har icke heller ingått i någon pröfning
af delningsgrunden och icke heller har Utsk. tillåtit sig en sådan
pröfning af denna delningsgrund i fråga om Usta HufvudTiteln.
Tvänne sätt finnas att bedöma denna fråga, det ena, upgifvit af
Frih. Stael von Holstein, att lika politiska rättigheter medföra lika
skyldigheter, och att således Norrska folket skall betala lika mycket som
det Svenska, men om man än utsträcker denna sats sfi, att alla
innebyggare i Sverige och Norrige böra till denna lTnfvudTitel bidraga
lika mycket, så tror jag, att man kommer till det resultat
som Regeringen i sitt förslag upgifvit, åtminstone skulle jag tro,
att Svenska folket är i fråga om Skattebördorne icke i sämre ställning
än Norrska folket. Om man således går något längre och
ser till huru ställningen är i Norrige, tror jag att man skall finna
och erkänna, att Regeringen följt den riktiga principen, då den
föreslagit att folkmängden inom de båda Rikena såsom fördelningsgrund.
Dessutom är här blott fråga om den föreslagna siffran, och
då denna icke har gemenskap med hvarken den yttre politiken celi
en Svensk embetsmans aflöning af Norrige, anser jag den upkomna
discussionen fullkomligt onödig.
Gr. Anckarsvärd: Det är mot min vana att söka drifva
en sats, ty sedan jag en gång yttrat mig, har jag ansett detta vara
nog och lemnat åt andra att bestrida mina åsigter. .Tåg anhåller
emellertid om ursäkt, att jag vid detta tillfälle gör ett afsteg från
denna min vana. En värd talare har sagt, att jag begär, ehuru
olämpligt, att Norrige skall bidraga till en Svensk embetsmans aflöning.
Det är ett fullkomligt misstag. Jag har aldrig begärt
Den 24 Mars.
383
något sådant utan endast frågat, om alla utgifterna för Utrikes
ärendernas bestridande skola bekostas af de förenade Rikena gemensamt.
Nu är endast fråga om, huruvida en Svensk embetsman bör
kunna få någon aflöning från Norrige eller ieke. Det är olyckligt,
ja besynnerligt mine Hrr, att något dylikt ännu kan ifrågasättas,
ty jag kan icke förneka, att jag anser UtrikesStatsMinistern vara
lika mycket Norrsk som Svensk embetsman, änskönt lian icke står
i något ansvarsförhållande till Norrska folket, men han står likväl
i spetsen för Norriges alla Utrikes angelägenheter. Det är icke
Sveriges fel att så är, och det är blott dervid jag fästat mig. Jag
tillåter mig ingalunda att ingå i något betraktande af det mer eller
mindre rigtiga i beräknings-grunden. Jag har endast velat nedlägga
en protest mot det sätt, hvarpå den nu är framskjuten för att icke
säga något annat, och under förutsättning, att den just på detta
sätt kan blifva gällande tor framtiden. Det är detta, sorn jag anser
oförenligt med representantens värdighet att godkänna. Jag tror
mig veta, att i alla dessa åsidolagde KomitéBetänkm måste finnas
någon utväg upgifven, för att kunna bringa saken derhän, att UtrikesMinistern
skall komma att anses såsom Minister för båda Rikena,
och att han efter sådan grund skall blifva aflönad. Jag ingår
icke i frågan om den yttre politiken. Här är fråga om våra förhållanden
till Norrige och våra inre förhållanden, och på grund
häraf har jag framställt mina anmärkmr. Jag skulle kunna sträcka
mina pretentioner mycket längre, men då jag föreslagit nedsättning
i Ministerns lön med 4000 Rdr såsom en påminnelse, att man för
framtiden må vara betänkt på att undanrödja förhållanden, som
kunna gifva representationen anledn. till anmärkmr, fortfar jag att
yrka såsom kontra-propos. att, enl. minoritetens reservation emot
Utsk:s Betänk., ifrågavande anslag måtte bestämmas till 20,000 Rdr.
Gr. Frölich, David: Jag skulle icke begärt ordet i denna
fråga, om jag icke ansett nödigt att framhålla det faktum, att nu
för andra gången det visar sig, att- man äfven i Sverige börjar
finna, huru ofullständig föreningen med Norrige är. Af ingressen
till Gr. Anckarsvärds yttrande tyckte jag mig finna, att han icke
gjort särdeles beräkning på att få någon nedsättning uti ifrågav:de
anslag. I anledn. häraf får jag äfven förklara, att jag icke heller
skulle reflekterat på beloppet af anslaget, om jag icke funnit, att
Gr:ti likasom alla, hvilka insett det ofullständiga i Unionsverket,
funnit, att enda medlet att hämma det onda, som vi kanske haft
och måhända äfven framdeles få, dä vi allt mer och mer börja bemärka,
huru obelåten man är med det ofullständiga i Unionsverket,
består just deri, att man söker nedsätta ifrågavande anslag, just för
att lemna en kraftig påminnelse om nödvändigheten att afhjelpa
denna ofullständighet. Då-vi här afhandlade frågan om naturalisations-rätten,
framhöll jag denna ofullständighet, men man trodde
sig då kunna afvisa mina anmärkmr dermed, att hvad som fattades,
hvilket man icke bestridde, skulle kunna afhjelpas genom en civil
lag utan afseende på stadgandet i de båda Rikenas Grundlagar.
384
Den 24 Mars.
I afseende på denna fråga kan man icke bestrida, att Utsk:s
Ordf:de jemte den ledamot, som här yttrat sig, hafva i tekniskt
afseende varit fullständiga. Det har nemi. visat sig, att då fråga
var att anslå medel åt en Svensk embetsman, de svårligen kunnat
förfara annorlunda.
Nu har jag begärt ordet endast för att få antecknadt det faktum,
att missbelåtenheten börjar visa sig, såsom Gr. Anckarsvärd
samt Frih. Stael von Holstein och Frih. Raab ådagalagt. Förekomma
ytterligare sådana tillfällen, så förmodar jag, att det icke
är ur vägen, att . en hvar, som uptecknar sådana fall, begagnar sin
yttrande rätt utan afseende på voterings-repaetaterne. Hvad angår
de föreslagna summorna, anser jag det icke löna mödan att förlänga
discussionen, utan, sedan vi fått ett StatsUtsk., som går tekniskt
tillväga, troget följande förfädrens sedan år 1809 följda tabulatur,
blifver väl icke annat resultat, än att den ena posten efter
den andra bifalles, och att då taga bort eller tillägga ett jota,
dermed vill jag icke befatta mig.
Frih. Raab: En talare bredvid mig här på bänken har sagt,
att StatsUtsk. icke har att göra med politiken, att den icke hör
hit, och att StatsUtsk. endast har att pröfva behöfligheten af de
anslag, som för olika ändamål begäras. På den politiska ståndpunkt,
denne talare innehar, anser jag detta tillräckligt för honom, men
från den ståndpunkt jag intagit, kan det icke vara nog för mig.
Enl. min föreställning måste StatsUtsk. vid pröfningen af hvarjehanda
anslag taga i öfvervägande de omständigheter som tala för
eller emot beviljandet af dessa anslag, och jag frågar härvarande
ledamöter af StatsUtsk., huru de kunna pröfva de omständigheter,
sorn påkalla beviljandet af anslag för uprätthållande af, som det
heter, Rikets värdighet, så vida icke i sammanhang dermed jemväl
tages den yttre politiken. Hvilka fel våra grundlagar än må hafva,
hafva de åtminstone icke det att förbjuda en sådan pröfning, såvidt
jag har mig bekant. Intet synes mig således hafva hindrat Utsk.
att fördröja sitt Utlåt, intilldess DecliargeBetänk. från Const.Utsk.
inkommit till R. St:r, och om så skett, hade Utsk. och R. St:r
haft mera ledning vid beviljandet af ifrågavar.de anslag. Under
sådana förhållanden tror jag, att den blick jag tillåtit mig kasta
på den yttre och inre politiken varit mera än väl befogad.
Frih. Stael von Holstein: Jag har begärt ordet för att
besvara Hr Bildts yttrande. Visserligen är det en sanning, att
man kan säga. att hvad jag yttrat om delningsgrunden, icke hör
till förevar:de ämne, men jag tror, att Hr Bildt äfven yttrade sig
derom. Jag vill emellertid icke vidare tvista med honom i denna
fråga. Han har äfven sagt, att StatsUtsk. icke har att göra med
den politik Regeringen föijer, utan att det endast äger att yttra
sig om behöfligheten af begärda anslag, och att man bort upskjuta
med yttranden häröfver intill dess DecbargeBetänk. inkommit. Jag
tror tvertom, att det just är StatsUtsk., som dragit försorg om,
att
Ken 24 Mars.
385
att hvar och en ledamot af Ståndet, som önskar yttra sig öfver
denna politik, icke behöfver dermed dröja så länge, utan kan redan
denna afton få tillfälle dertill, nemi. när nästa punkt af Betänk:t
förekommer. För min del har jag ej förr än i går genomläst denna
punkt, och ämnar derföre icke nu ingå i några politiska betraktelser
deröfver.
H. Exc. Hr Gunther, Claes Ephraim: Jag har begärt
ordet för att fästa upmärksamhelen på ett förhållande, som några
talare under denna discussion synas hafva förbisett. Man har på
ena sidan yrkat, att det af K. M. begärdta och af StatsUtsk. tillstyrkta
löne-anslaget för Utrikes StntsMinistern skulle nedsättas derföre,
att man äfven borde kunna påräkna bidrag dertill från Norrska
Statsverket. A andra sidan har man ansett Utrikes StatsMinistern
såsom uteslutande Svensk embetsman böra aflönas ensamt af
Sverige, och någon nedsättning af sådan orsak icke bör ifrågakomma.
Härvid tror jag att man å ömse sidor förbisett de uplysningar, sora
innefattas i de StatsRåds-prot:t bifogade handlingar, som åtföljde
den K. Proposm ronde 3:dje HufvudTiteln. I dessa handlingar
finnas nemi. den åsigt uttalad, att Utrikes StntsMinistern i sjelfva
verket bör betraktas såsom en gemensam embetsman för båda Eikena,
och att hans aflöning följaktligen bör, liksom alla öfriga utgifter
för UtrikesDepart., bekostas i ett visst förhållande af båda
Eikcna gemensamt, ehuru något bidrag härtill från Norriges sida
icke nu kunnat tagas i beräkning i den K. Proposm, der fråga endast
var att bestämma det belopp, som borde från Svenska statsverket
tillkomma Utrikes StntsMinistern i hans egenskap af Svensk
embetsman. Förhållandet är härutinnan enahanda äfven för öfriga
embets- och tjenstemän i UtrikesDepart:s expedition, hvilka, oaktadt
i total-beloppet af de utgifter, som för expeditionen erfordras, ingår
ett påräknadt bidrag från Norrige, likväl blifvit på Svenska statsverket
uptagna till full lön, för att icke i afseende på sin aflöning
såsom Svenska embetsman göras beroende af de beslut, som i Norrige
kunna fattas. Då nu hela summan för UtrikesDepart. blifvit
beräknad till 080,000 Bdr, deraf enl. en fördelningsgrund, som i
andra afseenden antagits såsom den mest lämpliga, 200,000 Edr
belöpa på Norrige och 480,000 Rdr på Sverige, har vid bestämmandet
af UtrikesStatsMinisterns aflöning till 24,000 Edr, det tilllika
blifvit antydt, att häruti ej vore inbegripet hvad som borde
tillkomma honom ifrån Norrige, och att med ett sådant bidrag lönebeloppet
vore afsedt att blifva motsvarande hvad Norrska StatsMinistern
i Stockholm nu åtnjuter. Jag har velat erinra om hvad
de StatsEåds-prot:t åtföljande handlingarne i detta afseende innehåller,
för att man ej må misstaga sig om hvad för framtiden varit
afsedt, och för att derigenom visa, att äfven med erkännande
af den åsigt, som anser UtrikesStatsMinistern böra betraktas såsom
en för båda Eikena gemensam embetsman, derifrån dock icke
kan hämtas skäl till nedsättning i det föreslagna löne anslaget.
Hr Tornerhjelm, Budolf: Jag har begärt ordet i anledn.
af några här gjorda anmärkmr emot StatsUtsk., för det att det icke
IV H. 25
386
Den 24 Mars.
tagit utländska förhållanden i öfvervägande och huruvida i en framtid
icke UtrikesMinisterns lön kunde förhöjas genom bidrag från
Norrige. Jag skall alltid, som jag hittills gjort, motsätta mig, att
Norrige skall bidraga till aflöningen åt dem, som sitta i Konungens
ltådkammare. I fråga örn UtrikesDepart. kan det vara billigt, men
jag tror det icke vara öfverensstämmande med Grundlagen att någon
utländsk makt lemnar dylikt bidrag. Man säger att Norrige står
vid sidan af Sverige. Om jag iin erkänner detta, vill jag dock icke,
att detta land skall bidraga till aflöning åt Konungens Rådgifvare.
Hvarje gång jag hör denna sats framställas, ernar jag bestrida den.
I öfrigt är jag förekommen af Hr Bildt och yrkar bifall till förevar:de
punkt.
Hr Hjerta, Lars: Jag tillåter mig att fästa upmärksam
heten
på de uplysningar II. Exc. Hr Gunther lemnat, och emot
hvilka en ledamot sedermera protesterat, nemi. att Norrige skall
bidraga till UtrikesStatsMinisterns aflöning. Orsaken, hvarföre denne
Minister skall åtnjuta högre lön än öfrige Depart:sCheferne, upgifves
vara den, att med hans embete åtföljer större representations-skyldighet,
enär han måste vara i beröring med utländske Diplomater.
Om nu K. M. får från Norrige en viss summa i ett för allt i och
för UtrikesDepart., så, då man vet, att de utländska diplomaterne
vistas i landet så väl för Sveriges som Norriges skull, finnes intet
hinder för Regeringen, att af denna summa anslå en del åt UtrikesMinistern,
dock icke högre än hvad Norrige i allmänhet deltager i
de öfriga gemensamma stats-utgifterne. Detta kan icke kompromettera,
då det icke är en lön till den, som sitter vid Konungens
rådsbord, utan det är helt simpelt och enkelt för det han är nödgad
att bjuda gäster till sitt bord. Jag kan således icke finna,
att några ömma samveten behöfva klämmas af den saken. Hvad
åter angår den åsigt, som här söker göra sig gällande, nemi. att
beviljandet af ifrågavande anslag skulle innebära ett förtroende-votum
för Regeringen, så måste jag bekänna, att jag alldeles icke på det
sättet upfaltat politikens inflytande på denna fråga, men man kan
dock icke neka, att politiken på visst sätt häri ingår, då nemi. Regeringen
på det upriktigaste sätt anfört, »att de förenade Rikena i
följd af de sednare årens händelser åter intagit bland Europas stater
den plats, som dem med rätta tillkommer, men på hvilken de intill
år 1848 icke aktat nödigt att göra anspråk», såsom Hr Björck i
sin reservation citerat. När nu detta upgifves såsom skäl för de
begärda anslagen, och hvilket bör tagas i betraktande vid beviljandet
af desamma, så måste just detta skäl komma under R. St:rs pröfning.
Detta är således en politisk synpunkt, från hvilken Hr Bildt
äfven betraktat frågan, utan att han ingått i något bedömande af
Regeringens politik, hvilket, enl. hans åsigt, kunde komma i fråga
först, då Const.Utsk:s DechargeBetänk. blifver föremål för R. St:rs
pröfning. Jag vill nu upläsa ett stycke ur Hr Björks reservation.
Jag förmodar, att R. o. Ad. deri icke vill instämma, men denna
del af reservationen utreder saken ganska väl. Det är en fråga,
som en hvar mäste göra sig, så vida man vill lägga något bestämdt
Den 54 Mara
387
skäl för sitt omdöme uti förevande fråga. Hr Björk säger nemi.:
»Om svaret på den första frågan bör eftergifvas, för att icke såra
national-stoltlieten och fosterlandskänslan, sA är det icke lika lämpligt
att afstå från utredande af den andra. Landets ställning till andra
makter måste vara klar och nationen vill känna både hvad som
blifvit gjordt i dess namn och den ställning, hvari den verkligen
sig befinner. Tiden före 1848 är icke mera aflägsen, än att en
livar nogsamt erinrar sig, att hvad som dA gjordes kunnigt om
Sveriges förhållande till utrikes makter i ingen mån innebär något
erkännande, att landet icke bland Staterne intog den den plats, som
vederborde. Då detta deremot nu medgifves, i afsigt att upliöja
den närvarande ställning, och man önskar förtroende till sina ord,
så har man särskild anledning att visa, det de ega verklig grund,
Det är icke nog att hänvisa till allmänt kända förhållanden. Det
behöfves dessutom en vägledning för att inse hvad dessa innebära
eller dölja; och föga har någon tidpunkt funnits, då anspråken i
detta hänseende varit rättvisare än nu.» Jag behöfver icke fortsätta
längre för att visa, att det är en politisk ståndpunkt, som bör
blifva föremål för E. St:rs pröfning, utan att man derföre bör inlåta
sig i detaljer af politiska handlingar, hvilka varit delegerade
af E. St:r förvisade. Man behöfver endast fråga: hvilka politiska
förhållanden göra det nödvändigt, att Chefen för UtrikesDepartementet
skall erhålla högre anslag än förut. Detta i afseende på
denna punkt, och då man vidrört politiken, har jag ansett mig
böra fästa uppmärksamheten härpå och afstår för närvande från allt
vidare ordande härom.
Gr. Ankarsvärd: Efter de intressanta uplysningar H. Exc.
Hr Gunther haft godheten meddela, anser jag mig försatt på en
grund, som verkligen var mig oförväntad. Jag finner deraf min
åsigt vara i högsta måtto understödd, då jag nu erfarit, hurusom
i K. M:ts konselj varit fråga om att äfven från Norrige bidrag
skulle komma UtrikesMinistern till godo. Det är alldeles som det
enl. min åsigt bör vara. Mig gör det intet, att man ansett olämpligt
att intaga något sådant i K. M:ts Propos, ehuru jag ingalunda
kan inse att någon fara varit, förhanden, om E. St:r undfått det
af ett sådant förtroende, hvarför de säkerligen varit särdeles tacksamme,
enär de på dessa uplysningar kunnat grunda sina beslut.
Frågan har emedlertid blifvit bragt i ett annat stadium. Här inträder
nu en granlagenhets-iaktagelse emot det Norrska folket
Då det är vi, som först skola besluta i denna fråga, tror jag icke.
att vi böra bestämma anslaget så stort, att Norrige till följd af de,
oftanämnda delningsgrunden kommer till UtrikesMinisterns aflöning
bidraga mera än vederbör. Under sådana förhållanden anser jag
mig böra vidblifva mitt yrkande, att anslaget måtte bestämmas till
50,000 Rdr. Liigges nu härtill det Norrska bidraget, sorn enl.
fördelningsgrunden utgör 8,333£ Edr, så kommer UtrikesMinistern
att åtnjuta 28,333^ Edr årligen, en lön, som säkerligen är den
högsta, hvilken i mannaminne kunnat erbjudas Dagön Svensk embetsman
och, äfven med erkännande af den högre representationskostnad
m
Den 24 Mars
denne embetman åligger, anser jag de förenade Rikena ieke böra
gå utöfver detta belopp. Allt detta utgör grunden för mitt yrkande,
från hvilket jag ieke kan afstå.
Hr Cederschiöld, llob. Theophron: Jag har begärt ordet
i anledning af de uplysuingar IJ. Exc. Hr Gunther här lemnat,
nemi. att afsedt vöre; att utom den af StatsUtsk. föreslagna lön
för Utrikes Statsministern denne skulle erhålla bidrag äfven från
Norrige. Jag har ieke läst den K. Propos:n eller dermed åtföljande
StatsEfids-protk:t, men att en sådan serskild aflöning från Norrige
skulle vara påräknad, har väckt min stora förvåning och detta ännu
mera, då jag hört Gr. Ankarsvärd i början af discussionen ifrågasätta
möjligheten häraf, och 2:ne ledamöter af Utsk. deremot förklarat,
att meningen icke vore sådan. Är det nu uti det den K.
Proposm åtföljande StatRåds protokit, såsom Hr Gunther upgifvit,
bestämdt antydt, att Utrikes StatsMinistern skall af Norrska Statsverket
erhålla bidrag till sin aflöning, så har denna mening icke
blifvit så upfaltad af Ordföranden och andre ledamöter i Utsk., och
under sådana förhållanden måste punkten återremitteras, på det att,
innan R. St:r besluta öfver anslagets belopp, Utsk. må blifva i tillfälle
att uplysa, hvad meningen egentligen är. Då Norrige skall
bidraga med icke mindre än 33^ proc., är det klart, att detta
mäste tagas i beräkning, innan man beslutar något i frågan. När
man skall bestämma en embetsmans lön, är det väl nödigt, att man
först gör sig reda för lönens total-belopp, om han skall hafva t. ex.
40, 30 eller 24,000 Rdr, eller något mindre; sedan förekommer
frågan om beloppets fördelning emellan de båda rikena.
Hvad den föreslagna delningsgrunden beträffar, kan jag ej instämma
uti de emot densamma framställda anmärkmr, utan tvertom
anser jag den vara den enda rätta, enär folkmängden i Norrige icke
är en tredjedel så stor som i Sverige, och då kan man väl icke
rimligen påstå att båda Eikena böra lika bidraga till gemensamma
utgifter. Det visar sig för mig högst olämpligt, att Norrige skall
i ringaste mån bidraga till UtrikesMinisterns aflöning, ty med utgifvandet
af denna aflöning följer äfven rättigheten att utkräfva
ansvar af honom, och då skulle Norrige hafva rättighet att ställa
Svenska UtrikesMinistern till ansvar, hvilket icke lägenh kan ske.
Deremot anser jag det ganska rätt, att Norrige efter antagna delningsgrunden
lemnar bidrag till UtrikesDepart:tet men alldeles icke
till Utrikes ministern. Pör att emedlertid få frågan utredd, är
väl nödvändigt att bestämma total-beloppet af hans lön, och då ledamöter
af Utsk. här förklarat att afsigten icke är, att Norrige
skall lemna något bidrag, synes mig behöfligt, att punkten återremitterades,
på det att man må få veta, huru mycket UtrikesMinistern
skall erhålla i lön. Ar det mer än 24,000 Rdr så torde
jag och andra möjligen icke vilja lemna bifall härtill.
Frih. Tersmeden: Då man här sagt, att jag begått ett misstag,
då jag på grund af de Utsk. meddelade och R, Sfer i tryck
tillhandahållna handlingarna upgifvit, att UtrikesStatsMinisterns
Den 24 Mars
389
lön skulle upgå till 5-4,000 Rdr, anser jag mig böra redogöra för
hvarest jag hämtat denna uppgift. Uti det den K. Propos:n åtföljande
StatsRåds-prot. finnes intaget följande yttrande af H. Exc.
Frih. Lagerheim.
»Då jag så nyligen tillträd t det embete jag nu har den nåden bekläda,
kan jag naturligtvis icke sjelf ega någon bestämd erfarenhet om den
större eller mindre otillräckligheten af den lön, som är anslagen åtdetsammas
innehafvare, och jag skulle måhända äfven anses jäfvig att yttra
mig i frågan om en förhöjning af densamma; men som de skäl,
hvilka i allmänhet tala för en förbättring af embetsmännens lönevilkor,
otvifvelaktigt ega full tillämplighet jemväl på den lön StatsMinistern
för UtrikesArendena nu upbär, och det derjemte torde
vara min grundlagsenliga pligt att yttra mig angående ej mindre
denna än öfriga löner inom det Departement, till hvars Chef E.
K. M. behagat kalla mig, täcktes E. K. M. finna att jag icke
bör underlåta att uttala mina åsigter angående nödvändigheten af
en förhöjning utaf denna lön. E. K. M. har likväl redan åtgjort
denna fråga då E. K. M. anbefallt Chefen för FinansDepart:t
att i den blifvande Statsregleringen upföra StatsEädets
samtlige ledamöter till ökade löner, hvaribland UtrikesStatsMinistern
till en lön af 54,000 Edr Ernt, som borde på Svenska RiksStat.en
upföras. Frågan huruvida någon tillökning jemväl borde af Norska
Statsverket äskas, eller en del af den föreslagna lönen utgå af
det Norska bidraget för diplomatiska utgifter, torde hafva ansetts
böra för ögonblicket hvila och framdeles utgöra föremål för E.
K. M:ts höga pröfning, då UtrikesStatsMinisterns ställning såsom
Chef för de förenade Rikenas gemensamma UtrikesDepart:t kommer
att närmare bestämmas. Jag tillåter mig endast vid detta
tillfälle fästa upmärksamheten derpå att den som bekläder StatsMinisters-embetet
för Utrikes ärendena, såsom kändt är, städse befinner
sig i beröring med främmande makters härvarande sändebud,
äfvensom med de utomordentliga beskickningar, som understundom
hit ankomma. Han bör såväl i sitt förhållande till dem,
som i öfrigt, kunna upträda på ett sätt, som är värdigt elen
höga samhällsställning han innehar och åtminstone icke alltför mycket
underordnadt det, hvilket de åt dessa sändebud anvisade löner
sätta dem i tillfälle att iakttaga. Att ingå i närmare betraktelser
öfver den kostsamma representation, som härigenom oundvikligen
för honom upkommer, torde icke vara erforderligt, utan vill jag
endast tillåta mig anmärka att hvad som förut blifvit i underdånighet
anfördt rörande Eders K. Mäts Representanter vid de främmande
hofven äfven är tillämpligt i afseende på StatsMinistern för
Utrikes ärendena och att, i fall enskildta upoffringar af den embetsman,
som dertill utses, alltjemt måste tagas i anspråk, Eders
K. M:ts val vid förekommande tillfällen till skada för t-jensten
blifver alltför mycken inskränkning underkastadt. Det torde äfven
tillåtas mig att bifoga den anmärkn. att, om StatsMinistern
för Utrikes ärendena i en framtid blifver en gemensam embetsman
för de förenade Rikena, dess lön icke torde böra bestämmas
till mindre belopp än hvad den härvarande Norske StatsMinistern
Den }4 Mars
åtnjuter, då Norriges bidrag skulle utgöra 8,000 Rdr Ernt eller
2.000 Sp., som i det närmaste öfverensstämmer med den fördelning
af utgifterna emellan de båda Rikena, sorn redan blifvit föreslagna.
»
H:ne behagade häraf tinna, att UtrikesMinistern i de tydligaste ordalag
sagt: »att om UtrikesMinistern i framtiden kan blifva en för båda
Iiilcena gemensam embetsman » Så länge Svtriges Grundlag är oförändrad
kan UtrikesMinistern icke blifva en för båda Rikena gemensam
embetsman. Dertill fordras ovilkorligen en Grundlagsförändring. Sedan
K. M. föreslagit att det äskade anslaget 680,000 Rdr skulle
med utgå af Svenska Statsverket och med ^ af det Norrska,
säger K. M. i Sin Propos., att Sveriges andel i nämnda belopp
skulle å den Svenska Riksstaten upföras till StatsMinistern för Utrikes
Ärendena, Departementets Expedition, MinisterStaten, Skrifmaterialier
och Expenser samt extra utgifter med ett sammanräknadt
belopp af 480,000 Rdr, »utgörande detta, hvad enl. nyssberörde
fördelningsgrund Sverige borde i förhållande till Norrige vidkännas
af de för haudhafvande af bägge rikenas utrikes angelägenheter
erforderliga utgifter.» I fråga åter om hela det belopp
680.000 Rdr K. M. begärt af de förenade Rikena utvisar StatsRåds-prot:t
att de skola användas till bestridande af utgifterne till
Departementets Expeditm, MinisterStaten, LegationsPredikanter,
PensionsStaten, Skrifmaterialier, Expenser och extra utgifter, hvaremot
UtrikesMinistern, såsom jag redan visat, skall erhålla sin åflo»
ning 24,000 Rdr ensamt af Sverige, och detta bestyrkes ytterligare
deraf, att han till prot:t yttrat, »att frågan, huruvida någon tillökning
jemväl borde af Norrska Statsverket äskås eller en del af
Jöreslagna lönen utgå af det Norrska bidraget för diplomatiska
utgifter torde hafva ansetts böra för ögonblicket hvila och framdeles
utgöra föremål för E. K. M:ts höga pröfning, då UtrilcesSlatsMinislerns
ställning såsom Chef för de förenade rikenas gemensamma
UlrikesDeparlcment kommer alt närmare bestämmas.»
Sammanställer man allt detta, så frågar jag, om häraf kan slutas,
att UtrikesMinistern skall under nuvarande förhållanden åtnjuta 1
skill, af det Norska bidraget. Det är äfven klart, att UtrikesMinistern
icke kan blifva en för båda Rikena gemensam embetsman
med mindre än att Svenska Grundlagen ändras, och intilldess detta
sker, måste Sverige ensamt vidkännas hans aflöning. Detta har
varit grunden för StatsUtsk:s bedömande af frågan.
Hr Bildt: Sedan StatsUtsts Ordf:de redogjort för frågans
behandling inom Utsk. anhåller jag nu att endast få besvara en
anmärkn., riktad emot Utsk:s ledamöter. Man har nemi. sagt, att
Utsk. icke tagit kännedom om den bilaga, som åtföljt den K.
Proposm, och som innefattar UtrikesMinisterns eget utlåtande.
StatsUtsk. har tvertom tagit fullständig kännedom af alla handlingarna
och detta utlåtande innehåller i tydliga ord, att UtrikesMinistern
möjligen i en framtid skall blifva en för båda de förenade
Rikena gemensam embetsman, att han då skall upbära lön äfven
af Norrige, och att denna lön skall blifva lika med Norrska Stats
-
Den 24 Mari
331
Ministerns. Dessutom har UtrikesMinistern sagt, att K, M. anbefallt
Chefen för FinansDepartementet, att i den blifvande Statsregleringen
upföra denna Ministers lön till 24,000 Itdr, ochdåUtsk.
på grund af dessa uplysningar äfven tillstyrkt, att hela denna lön
skall utan bidrag från Norrige utgå af Svenska Statsverket, är också
klart, att Utsk. icke haft ringaste anleda, tro, att under den kommande
Statsreglerings-perioden UtrikesMinistern skall erhålla något
bidrag från Norrige. Man har sagt, att vid pröfningén af anslagen
å 3:dje HufvudTtiteln man borde ingå i bedömande af den
politik Regeringen följt. Det må vara hvars och ens rätt att till
prot:t uttala motiverne för sina åsigter, men jag kan åtminstone
icke tinna, att man har att fästa något afseende på denna politik
vid bestämmandet af StatsMinisterns lön. Då måste man tänka
sig denna Konungens Rådgifvare personelt, och som den nuvande
blifvit helt nyligen utnämnd till sin befattning, kan hans lön omöjligen
blifva en följd af bans politiska verksamhet eller grundas på
förhoppning om den politik han kan tillstyrka Konungen att följa.
Här hafva vi endast att bestämma, om UtrikesMinistern skall
hafva 24,000 Rdr i lön eller något mindre. Jag har ansett den
föreslagna lönen vara den rätta och derföre yrkar jag bifall till
Betänk.
II. Exc. Hr Gunther: Jag är skyldig att bedja om ursäkt
för det jag i mitt föregående yttrande måhända affattat mina ordalag
på sådant sätt, att de lätteligen kunnat föranleda till missförstånd,
hvilket jag äfven funnit hafva inträffat. Min mening har icke,varit
att påpeka något af K. M. redan fattadt, beslut om UtrikesStatsMinisterns
aflönande från både Sverige och Norrige; jag har endast,
med anledning af den här yppade meningsskiljaktigheten huruvida
embetet vore att betrakta såsom för båda ltikena gemensamt,
velat hänvisa till den af UtrikesStatsMinistern sjelf härom till
StadsRåds-prot. uttalade åsigt och de förslag sorn i sammanhang
dermed blifvit framlagda att för framtiden ordna både
embetet och aflöningen i öfverensstämmelse med en sådan åsigt.
Någon tillämpning deraf nu genast har deremot icke varit i fråga,
såsom R. o. Ad. funnit af de nyss uplästa handlingarna. Saken
har endast såsom ändamålsenlig blifvit framställd till föremål för
framtida åtgärd, och synes, så vidt jag för min del kunnat finna,
äfven hafva goda skäl med sig. Huruvida den icke skulle kunna
tillvägabringas utan en föregående grundlagsförändring, såsom här
blifvit påstådt, är en annan fråga, hvarom jag nu icke vill inlåta
mig, enär den icke kan blifva föremål för öfverläggningen. Emedlertid,
och hnru än den saken framdeles kan komma att ses, så
har, som sagdt är, något beslut derom af K. M. ännu icke blifvit
fattadt, hvaraf ock följer, att den för UtrikesStatsMinistern föreslagna
lönen af 24,000 Rdr kommer att åtminstone tills vidare utgöra
hans hela aflöning utan något bidrag från Norrige, och att frågan
om ett sådant bidrag framdeles kan komma att äga rum såsom en
följd af närmare bestämmelser om embetets egenskap att vara för
båda Rikena gemensamt, således icke kan anses hafva något infly
-
Den 24 Mars.
tande på den närvarande frågan, hvilket äfven var det som jag vid
mitt förra yttrande hade för afsigt att ådagalägga.
Hr Cederschiöld: Då jag i mitt förra yttrande begärde
återremiss föranleddes jag dertill af en här lemnad upgift, att UtrikesStastMinisterns
lön skulle till en del utgå från Norska Statsverket.
Sedermera har StatsUtsfcs Ordf:de upläst StatsEåds-protit
i ämnet och lika med Utsk:s ledamöter kan jag icke finna
att meningen varit sådan. Skall i framtiden något dylikt ifrågasättas,
så förmodar jag, att det kommer att meddelas R. St:r, innan
hufvudsakligt beslut derom fattas. Yid sådant förhållande afstår
jag från mitt yrkande om återremiss och bifaller Utsk:s Betänk,
under vilkor likväl att UtrikesMinistern icke tillika upbär något
bidrag från Norrige, och anhåller jag, att detta måtte äfven blifva
E. o. Ad:s beslut.
Gr Frölich: Jag har få ord att tillägga. Sedan Hr Cederschiöld
återtagit sitt yrkande om återremiss, är jag långt ifrån att
påyrka den. Eljest hade detta varit ett siitt att förmå StatsUtsk.,
att, då, såsom det sjelf upgifvit, det äger tillgång till hemliga
handlingar, tillkännagifva, hvad meningen egentligen varit, och måhända
föreslå en und. skrifvelse till K. M, ty det är påtagligt,
att om förhållanderne skola blifva sådana de nu äro, och jag ser
icke hvarföre icke Eegeringen skulle vilja bibehålla dem så, förblifva
vi in statu quo d. v. s. vi få aldrig se några kraftiga åtgärder vidtagas
till befordrande af Unionens fullbordande. Erfarenheten har
visat, att de hittills varit inskränkta till nedsättande af komitéer,
hvars arbeten tryckas i Norrige men undanhållas Svenska allmänheten,
som sålunda framgent kommer att leka blindbock.
Frih. Tersmeden: Om Gr. Frölich tror, att det dokument,
hvarur jag upläst en del, är något hemligt, bedrager han sig storliga.
Det var endast det StatsEåds-prot,, som finnes bilagdt den
K. Proposm och blifvit tryckt utdeladt till hvarje riksdagsman, som
deraf velat taga kännedom.
Då- nu öfverliiggningen förklarades fulländad, framställde Hr
Gr. o. Landtm att i afseende på den nu förevarande första punkten
blifvit yrkadt dels af åtskillige talare bifall, dels af Gr. Anckarsvärd
att aflöningen för UtrikesStatsMinistern måtte bestämmas till
20,000 Edr Ernt, och dels af Frih. Raab återremiss.
Den härefter till bifall å denna punkt framställda propos., besvarades
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande
Gr
Anckarsvärd begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande vot:s-propos:
Den som bifaller l:sta punkten af StatsUtsk. Utlåt. N:o 43,
röstar
Ja,
Den 21 Mars.
393
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar K. o. Ad. att bestämma aflöningen för UtrikesStatsMinistern
till 20,000 ltdr Rmt.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja — 110
Nej — 20.
2:dra punkten.
Härvid förekom:
1:0 Vlslt;s hemställan ang:de lönetillökningarne för personalen
inom UlrikesDepart:tels Expedit:n.
Frih. Hamilton, Hugo: Emot den föreslagna nedsättnin
gen
i lönen för 2:dre Sekreterarne i Kabinettet har llr'af Nordin
reserverat sig på den grund, att dessa tjenstemän äro på embetsrummet
sysselsatte långt in på nätterna, att de icke med sina tjenster
få förena andra, oell att de, för sin utbildning i yrket, måste
deltaga i sällsknpslifvet och mera än andra tjenstemän inom samma
grad umgås med harvande utländska Diplomater. Jag delar fullkomligt
dessa åsigter och tillstyrker bilall till K. M:s förslag.
Hr Bildt: Jag är till alla delar förekommen af siste talaren,
men vill uplysa, att majoriteten var ganska ringa, emedan, vid an
ställd
votering, rösterna utföllo med 18 för Utsk:s tillstyrkande och
17 för K. M:s förslag. Ett ytterligare skäl för bifall till detta förslag
finnes deruti, att deras tjenstgöring blifvit i sednare tider mera
trägen genom den ofta påkommande telegraferingen emellan Kabinettet
i Stockholm och de utländska Kabinetterna, så att alla skäl
tala för bifall till K. M:s Propos., hvarom jag anhåller.
Sedan härefter först propos. till bifall å Utsk:sförevar:de hemställan
blifvit framställd, men besvarad med Nej, biföll R. o. Ad. de i K.
M:s Nåd. Propos. äskade lönetillökningarne för personalen inom UtrikesDepart:tets
Expeditm.
2:o Ulsk:s hemställan om upförande å Allmänna lndragningsstaten
af 3 KabinctlsKurirer och i Translator.
Denna hemställan bifölls.
3:o Ulsh:s tillstyrkande, alt den af Ulsk. föreslagna anslagslillökningen
för Utrikes Deparlds Expediltn må af 1{. St:r beviljas
att utgå på sätt Utsk. i tabellen föreslagit.
Hr Bildt: Sedan Siandet nu bifallit K. M:s Propos. om förhöjd
aflöning åt 2:dre Sekreterarne i Kabinettet, är nödigt att siff
rorna
ändras i enlighet med B. o. Ad:s beslut. Summan bör vara
6,700 Rdr 50 ören Rmt, hvarföre jag anhåller, att Gr. o. Landtm,
ville till bifall å ifrågavande punkt framställa propos. med den förändring,
som blifver en följd af R. o. Ad:s förenämnda beslut.
804
Den 24 Mare.
Frih. Tersmeden förklarade sig vara förekommen af Hr Bildt.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att, till följd af E. o. Ad:s förut
fattade beslut, propos. till bifall å Utsk:s ifrågavande tillstyrkande
ej kunde framställas, samt hemställde derjemte om E o. Ad. biföll
detta tillstyrkande med den förändring, som blefve en följd af R.
o. Ad:s beslut om löneförhöjning för 2:dre Sekreterarne i Kabinettet.
Ropades Ja.
4:o Ulsk;s hemställan, huruvida icke R. St.v, ulan alt ingå
i närmare pröfning af tiel utarbetade förslaget till förändrad organisation
af Utrikes Deparl.-ls Expedit n, för sin del skulle finna
lämpligt förklara, att, så vida länder i öfrigt icke möler, den
föreslagna organisationen äfven under nästa statsreglerings-pcriod
må kunna sättas i verket, samt alt, för sådant ändamål, den för
Expedittnen beviljade summan, 23,S(/0 lldr, må ställas till K.
M:s disposition, alt bland tjenslemannapersonalen, på sätt K. M.
kan finna mest ändamålsenligt, fördelas.
Hr Gr. och Landtm, erinrade, att ej heller denna hemställan,
till följd af E. o. Ad:s redan fattade beslut, kunde bifallas, utan
att den deri nämnde summa af 25,500 Kdr förändrades till 26,300
Edr, samt hemställde om E. o. Ad. med denna förändring behagade
bifalla hvad Utsk. hemställt.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Gr. Anckarsvärd: Jag hemställer, huru man egentligen kan
besluta att sä bör ske innan Utsk. tagit del af sjelfva förslaget.
Det förekommer mig något ovanligt, i fall jag riktigt upfattat
frågan.
Hr Bildt: Om Gr. Anckarsvärd genomläser bilagan litt. a
vid Utsk:s Betänk., lärer Gr:n finna att hans anmärkn. förfaller.
Der har Utsk. på ena sidan uptagit nuvande löner och hvad K. M.
föreslagit, samt på den andra hvad Utsk. tillstyrkt för Depart:tet,
slutande sig på en summa af 25,500 Kdr. Ett bifall till denna
punkt, med den förändring Hr Gr, o. Landtm, föreslagit, innebär
samma beslut K. o. Ad. fattat i fråga om öfrige tjenstemän, för
hvilka StatsUtsk. föreslagit samma löneförhöjning, som K. M. äskat.
Gr. Anckarsvärd förklarade sig vilja afstå från sin hemställan.
Frih. Tersmeden: I ani. af Gr. Anckarsvärds anmärkn.
får jag uplysa, att UtrikesMinistern afgifvit förslag till Depart:ts
Expeditms omorganisation; men detta förslag, som jemväl finnes
bilagdt den K. Propos:n, innefattas icke uti Utsk:s Betänk., utan
Utsk. har endast tillstyrkt fastställande af staten i förmodan, att
omorganisationen icke destomindre kan af UtrikesMinistern verkställas.
Uppå härefter framställd propos. bifölls Utsk:s ifrågav:de hem
-
Den 24 Mara.
395
ställan, med den förändring, som blefve en följd af IL o. Ad:s
förut fattade beslut, eller att summan 25,500 Kdr förändrades till
26,300 Kdr.
3-dje punkten.
Gr. Anckarsvärd: Till Ministerstaten har K. M. begärt
559,700 Bdr, motsvarande omkring 479,600 Francs, och då härtill
lägges det Norrska bidraget, Olifver sammanräknade beloppet
omkring 626,000 Fransyska Francs. T anledning häraf anhåller jag
få visa, huru förhållandet år 1853 var med dessa utgifter inom rikare
länder oell med större folkmängd än i Sverige; men med
samma rangordning inom Europa. I Belgien utgjorde de 392,000,
Sardinien 433,000, Böjern 473,000, Danmark 500,000 och Holland
5 08,000 allt Fransyska Francs. Sveriges och Norriges gemensamma
utgifter till Minister-staten upgå således till 126,000
Francs utöfver hvad den högst betalande Staten af de här nu upgifna
erlägga för samma ändamål. För mera än 40 år sedan tog
jag mig friheten att på detta rum ifrågasätta, huruvida icke de
SvenskNorska diplomatiska angelägenheterna skulle kunna skötas af
personer roed lägre rang och för mindre kostnad, med ett ord af
Chargés d’Affaires. Under hela den sedermera förflutna tiden har
jag icke blifvit öfvertygad att jag misstagit mig. Således anser jag
mig, för konseqvensens skull, äfven nu böra förnya samma hemställan.
Jag frågar, hvad har väl vår diplomati under dessa 40 år
uträttat, som icke lägre funktionärer kunnat likaväl utföra för bättre
pris. Jag tager mig friheten, i anledning häraf, att i Hrr:nes minne
återkalla den bekanta skeppshandeln. Hvad inflytande på kabinettet
i Petersburg utöfvade väl den omständigheten, att vi den tiden
hade en Minister derstädes? Månne han kunde lägga något slags
hinder i vägen för den mellankomst, som, bedröflig i åminnelse, då
ägde rum i den Svenska enskilda angelägenheten? Jag tror att
Sverige icke fått vidkännas större förödmjukelse, om vi vid tillfället
haft endast en Chargé d’Affaires anställd i den Byska hufvudstaden.
Annu ett exempel, som ligger oss närmare, förefinnes, nemi. att
under de sednaste förvecklingarne i Östersjön var vår Minister i
Petersburg frånvar:de och missionen förestods af en Chargé d’Affaires,
utan att jag åtminstone erfarit, att något menligt inflytande för
Sverige deraf upkommit. En för Sverige högst vigtig angelägenhet
har nyligen blifvit afslutad, nemi. traktaten rörande Sundska tullen,
hvilken, enl. hvad man af tidningarne sett, blifvit undertecknad endast
af en LegationsSekret:re eller Chargé d’Affaires, ty mig veterligen
fanns då, likasom ännu, icke någon Svensk ackrediterad Minister
i Köpenhamn. Mig undras storligen, om icke just närheten
till Danmark gör, att våra diplomatiska angelägenheter kunna der
skötas lika väl af en Chargé d’Affaires, som af en Minister. Man
kunde ju, i händelse af behof, afsända en särskild underhandlare.
Hvilket trängande politiskt behof gör det nödvändigt, att vi hafva
en Minister i Haag, då vi icke hafva någon i Briissel, kan jag sannerligen
icke inse. Det enda rimliga skälet dertill är slägt-relationerna
de båda hofven emellan; men då synes mig ock billigt, att
39 G
Den 34 Mars.
kostnaden för denne Minister bestrides med l;a HufvudTitelns anslag.
I K. M:s Propos., eller det dermed åtföljande StatsEådsprot:t,
hvilketdera minnes jag ej, förekommer, besynnerligt nog, att
beskickningarne i Eio Janeiro och Athen anses vara af föga eller
ingen betydenhet, men icke destomindre är den bibehållen och kostnaderna
derför, under åberopande af ett äldre KomitéBetänk., upförda
å Minister-staten. Oaktadt vår Minister-stat erhållit vida betydligare
anslag än något annat lands af andra ordningen, har likväl
inträffat, att vid den under eftersommaren sisth år nedsatta,
högst intressanta TullKomitén i Briissel, fanns intet ombud för
Sverige, då deremot Danmark dervid icke hade mindre än 2:ne,
och hela den civiliserade verlden hade der representanter, men, som
sagdt är, Sverige hade ensamt ingen. Detta har icke kunnat undgå
min upmärksamhet, och jag hade trott att med det rundliga anslaget,
som i sig sjelft understundom visat sig ganska elastiskt, kostnaderna
för ett ombud vid denna Komité skulle kunnat bekostas.
I Betänk, säger Utsk., »att Sverige under sednast förflutna
åren intagit en förändrad och i politiskt hänseende mera betydande
plats inom Europeiska statsförbundet, lärer väl icke hunna bestridas.
» Naturligtvis vill jag icke bestrida det, om nemi. det kan bevisas.
Jag är på det högsta belåten med vår nuvar:de ställning,
men icke kan jag finna att den är på något sätt mera betydande
än förut. Jag är på det högsta belåten att vi blifvit, åtminstone
till utseendet, skiljda från allt beroende af Östern, som för oss
Svenskar varit både obehöflig! och obehagligt. Jag är tillfredsställd
med att Sveriges politik icke är underkastad något familjefördrag,
men att vi intagit någon betydande ställning i Europa, kan jag
icke utan bevis medgifva, och det värsta af allt är, att dåra sig
med föreställningen om något hvad man icke är, och derpå, såsom
Utsk. antyder, fota en större representation i utlandet. Denna representation
anser sig icke grundad på något antagligt förhållande.
Minoriteten inom Utsk. har föreslagit Minister-staten till 300,000
Rdr, i st. f. de af K. M. begärda 350,000 Edr. Min öfvertygelse
och tro är, att det nedsatta beloppet skall blifva fullkomligt tillräckligt,
endast man iakttager hushållning, d. v. s. att man utbyter
de mera dyra Ministrarne emot mindre dyra diplomatiska agenter.
Jag anser detta så mycket angelägnare, som det är en grannlagenliets-åtgärd
emot det Norska folket, enär det är vi, som först bestämma
summan, och då böra vi äfven visa dem, att vi vilja hushålla
och icke beräkna, att vår frikostighet skall draga Norrmännen
med oss i öfverdrifua utgifter, som kunna undvikas. Det är också
på denna grund jag, lika med minoriteten inom Utsk., yrkar nedsättning
i anslaget till Minister-staten till 300,000 Edr, under fullkomlig
öfvertygelse, att detsamma skall blifva tillräckligt, endast
man iakttager det här af mig nu föreslagna hushållssätt. I öfrigt
instämmer jag i Hr Björks reservation.
Det är visserligen en sanning, att Sveriges yttre politik är
höljd af en slöja; ty i våra grundlagar finnes ingen utväg för represesentationen
att, såsom i andra länder, interpellera Ministrarne
för att fa veta, huru det står till, och få se handlingar; men detta
D en 24 Mars.
397
hindrar dock icke, att slöjan är för ingen del ogenomskinlig. -För
teckentydaren är det temligen klart, att vi flyttat oss från öster
till vester. En så beskaffad Stat, som vår, är i behof af starka
allianser, ty vi kunna icke yfvas öfver att vara så sjelfständiga, att
vi bero endast af oss sjelfva, oell under sådana förhållanden måste
det vara en sann tillfredsställelse för fosterlandsvännen, att dessa
allianser sökas åt det håll, nationen önskat och önskar. De förenade
ltikenas »beherrskare», såsom StatsMinistern benämner deras
Konung, kan lika väl häfda deras ära och sjelfständighet genom
Diplomater med lägre rang, som genom sådana med en högre. Folkets
fostrande till idoghet och sparsamhet i inre och yttre afseenden
väcker dess tillfredsställelse, och just detta gifver styrka åt en Stat.
Endast en på rätt och sanning grundad politik kan åt ett land,
som vårt, gifva styrka i politiskt hänseende, och förbund med andra
makter kan säkerligen också vinnas, utan så höga utgifter. Det
är i sanning betecknande, att våra utgifter till Minister-staten med
126,000 Francs öfverskjuta Danmarks för samma ändamål, och sägen
mig, mine Hrr, hvad har väl Danmark skördat för fördelar af
sin dyra diplomati? Den har icke kunnat förhindra Preussens inryckande
i Holstein år 1848. Det kan icke annat än förundra en
hvar att, då vi till folkmängd, läge och rikedom befinna oss i en
helt annan kathegori, än de länder jag upräknat, vi likväl skola
underhålla så dyra Diplomater. Jag vill att Sveriges politik skall
vara uttryckt helt enkelt i skaldens ord:
»Tro och vänskap mot all verlden,
men arfvet af everdligt hat
mot våldet, träldomen och Härden.»
På grund af dessa mina nu uttalade åsigler anhåller jag om
propos. på bifall till minoritetens i Utsk:s förslag, att lönen för
UtrikesMinistern bestämmes till 20,000 Bdr.
Gr. Ehrensvärd, Carl Albert: Jag känner naturligtvis
icke, hvarest den siste talaren hemtat sina upgifter rörande budgeterna
inom de af honom upräknade länder, men hvad jag vet är,
att de icke öfverensstämma med dem, som jag varit i tillfälle att
förskaffa mig, och som jag ber att nu få äran meddela. De äro
hemtade ur de olika ländernas sednaste statsbudgeter, hvilka jag
infordrat, och som blifvit begagnade vid utarbetandet af K. M:s
Propos. om Statsverkets tillstånd och behof, i hvad den rörer anslagen
till UtrikesDepart:t. De gifva ett annat resultat än det, till
hvilket Gr. Anckarsvärd kommit; ty då K. M., för förvaltningen
af de förenade Kikenas utrikes ärenden, äskat i allt 080,000 Bdr
deraf \f-, eller 480,000 Bdr, utgör den del, som skulle belöpa sig
på Sverige, hvars folkmängd upgår till öfver 3-j- milhr, så synes af
de officiella handlingar jag åberopat, att för UtrikesDepartm är anslaget:
i Danmark, med en folkmängd af 2,600,000 innevånare,
286,350 llbdr, eller 572,700 Bdr Rmt; i Belgien, med 4,584,000
innevånare, 779,600 Francs, eller 560,336 Rdr Ernt; i Nederländerna.
med 3,433,372 innevånare, 438,000 Floriner, eller 657,000
Bdr Ernt; i Sardinien, med 4,916,084 innevånare, 909,400 Francs
398
Den ii Mars.
ellei1 653,031 Edr Ernt; i Preussen, med 17,202,013 innevånare,
717,975 Preussiska Thaler, eller 1,974,430 Edr Ernt, samt i Nord*
Amerikas Förenta Stater, med 23,000,000 innevånare, 964,310
Dollars, eller omkring 3,638,000 Edr Ernt. Hvad åter beträffar
Bajern, så medger jag gerna, att jag underlåtit att förskaffa mig
dess budget, men jag har icke heller trott, att fråga kunde upstå
om att jemföra de förenade Rikena med en Stat, som i det Euro
peiska
statsförbundet intager en ställning, i min tanka ingalunda
jemförlig med vår, oell jag tror äfven, att vi för ingen del skulle
vara belåtna med att jemföras med detta Eike, hvars folkmängd
väl är betydligt större än Sveriges, men hvars ressurser, läge och
politiska betydenhet likväl icke torde medgifva det att någonsin
komma att spela den röle vi utfört, eller kunna blifva kallade att
häfda. Emedlertid hoppas jag, att hvad jag nu, grundadt på officiella
upgifter, haft äran anföra, Hrr.ne behagade finna, att hvad K.
M. för UtrikesDepart,:t äskat ingalunda, med hänsyn till folkmängden,
öfverstiger hvad de Stater jag åberopat, till enahanda ändamål
anslagit. Jag anhåller om tillgift för det jag tröttat med upräknandet
af alla dessa siffror, men jag har ansett det nödigt, för att
i detta afseende rättfärdiga de af K. M. äskade anslag.
Gr. Anckarsvärd har vidare sagt, att då dessa anslag äro större
än hvad andra, med Sverige jemförliga Stater, för deras utrikes representation,
beviljat, skulle vi kunna minska dessa utgifter derigenom,
att Sverige representerades i andra länder icke af Envoyéer
utan af Chargés d’Affaires, samt att, alldenstund Hr Gr:n för mera
än 40 år sedan uttalat samma åsigt, lian, för konseqvensens skull,
måste fortfarande vidblifva den. Jag medger att jag icke varit oberedd
härpå; tvärtom har jag väntat mig, att Hr Gr:u äfven vid detta
tillfälle skulle söka göra gällande de skäl, som, i hans tanka, talat
och tala för en sådan inskränkning. Jag respekterar, så mycket som
någon, den pligtkänsla, i kraft af hvilken den offentlige mannen
söker handla konseqvent, men jag tillåter mig att till den ädle Gr:n
hemställa, huruvida icke, under en lång bana, förhållandena sjelfva
kunna så förändras, att det äfven blir en pligt att modifiera ens
åsigter, huru välgrundade dessa en gång kunnat vara. Och jag tror
äfven att sedan den tiden, hvarifrån dessa Gnns åsigter datera sig,
åtskilligt har inträffat, sorn just i förevarande fråga torde böra modifiera
Gnns åsigter, utan att han derföre bör billigtvis kunna tillvitas
inkonseqvens. Hvad nu angår den länge omtvistade frågan,
huruvida Chargés d’Affaires icke skulle kunna lika väl som Envoyéer
bestrida de diplomatiska befattningarne, så ber jag att, innan
jag söker besvara den, få yttra några ord om upkomsten al den
diplomatiska hierarkien, sådan den nu är, fastställd för alla Stafer
genom kongress-akterna i Wien och Aachen. De permanenta diplomatiska
befattningarne datera sig egentligen från 1600-talet och
tiden närmast efter Westfaliska freden. Förut afsändes Ambassadörer,
när behofvel sådant fordrade, för en speciel underhandling, ett
specielt updrag, men efter Westfaliska freden, genom hvilken Europeiska
jemnvigt-systemet blef grundlagdt, insågo Staterna nödvändigheten
att, för bibehållande af denna jemnvigt, hafva hos hvarandra
Den 24 Mars.
399
ständiga representanter, att bevaka de respektive Staternas intressen.
Graderna inora denna embetsmanna-kläss voro likväl ieke så
ordnade som nu, utan benämndes de ömsom Legater, ömsom Ambassadörer,
ömsom Ministrar och Eesidenter, egande alla ungefär
samma fri- och rättigheter. Enl. 1601 års Kansliordning utgjordes
sålunda våra diplomatiska representanter af följande: Residenler i
Wien, Frankrike, England, Danmark, Holland, Hamburg; Agenter
i Pohlen, Portugal, Frankfurt, Moskwa, Brandenburg; Korrespondenter
i Venedig, Brusse], liom, Constantinopel, Schweitz, Neapel,
Cöln, Bremen; Kommissarier i Amsterdam, Danzig.
Det var, som jag hade äran nämna, vid kongresserna i Wien
och Aachen, som man kom öfverens om att för framtiden antaga
vissa reglor i afseende å benämningen af de diplomatiska Agenterne
och deras respektive embets-ställning och rättigheter. De indelades
då i tre klasser: Ambassadörer, Envoyéer och Chargés d’Affaires,
hvartill sednare korn MinisterEesidenter, intagande platsen emellan
Envoyéer och Chargés d’Affaires. Skillnaden dem emellan, som det
möjligen kan intressera Eder, mine Hrr, att känna, är hufvudsakligen
den, att Ambassadören har jus representandi, föreställer sin
Suveräns person, talar i Hans namn och kommuniserar sig omedelbart
med Eegenten Sjelf, till hvilken han i regeln skall ha fritt
tillträde; att 'Envoyéen kommuniserar sig dels med Eegenten, dels
med UtrikesMinistern, samt att en Chargés d’Affaires icke är ackrediterad
hos Eegenten, utan endast hos hans UtrikesMinister, med
hvilken han derföre uteslutande står i officiel beröring. I följd af
denna deras mera underordnade ställning, hafva Chargés d’Affaires
mindre inflytande och kunna icke heller vid alla tillfällen så göra
gällande sina Eegeringars åsigter eller de updrag, hvilka blifva dem
anförtrodda, som en person, beklädd med den högre rang, som tillerkännes
Envoyéen och hvilken ställer honom på samma punkt med
den, han har att göra med. I detta afseende finnes ett ganska slående
exempel att åberopa, nemi. NordAmerikas Fristater. De beslöto
att hafva endast Chargés d’Affaires, men icke af samma orsak,
som min ärade motståndare yrkar att vi böra hafva det, eller af
sparsamhet, utan de sade, att då Unionen finner det lämpligt att
till en främmande Stat skicka blott en Chargés d’Affaires, så, blott
derföre att han är afsänd från den stora Eepubliken, skall han behandlas
på samma sätt, som de andra makternas Envoyéer, om han
än icke benämnes på samma sätt. Unionen afsönde alltså Chargés
d’Affäires till alla de Eegeringar, med hvilka den ville underhålla
förbindelser, London och Paris likväl undantagne, der den representerades
af Ministrar; men de NordAmerikanska Chargés d’Afifaires
kommo snart nog underfund med, att deras ställning icke var sådan
de önskade, och att de i allt fall icke blefvo behandlade annorlunda
än som andra Chargés d’Affaires. Huru mycket de än
vinnläde sig om att, i enlighet med Unionens afsigter, fullgöra sina
befattningar, insågo de att de icke hade den ställning, som de borde
hafva, och småningom återkallade derföre Amerikas Fristater sina
Chargés d’Affaires samt utbytte dem emot Envoyéer och MinisterEesidenter,
så att i denna stund, mig veterligen, Amerika ingenstä
-
400
D en 24 Mars.
des representeras af någon Chargé d’Affaires. Men man stadnade
icke dervid, mine Hrr, utan då 1855 års Kongress diskuterade frågan
om anslag till UtrikesDepnrt:tet, beslöts, efter en långvarig öfverläggning
oell på grund af ett utaf en Komité utarbetadt vidlyftigt
Betänk., att Unionen skulle representeras uteslutande af Envo-'
yér, och att, för sådant ändamål, budgeten skulle ökas med ett ganska
betydligt belopp, som jag likväl nu ieke erinrar mig. I China
och på Sandwichs-öarne skulle, i st. f. Envoyén, anställas »Commissioners»,
aflönade likväl som Envoyér. Detta, mine Hrr, är ett
faktum, som synes mig bevisa, att det för en Stat icke är likgiltigt,
om den representeras af Chargés d’Affoires eller Envoyér. Inom
den diplomatiska, likasom inom andra embetsmanna-corpser, böra
väl för öfrigt några gradationer finnas, och vi, likasom Amerika,
måste väl något rätta oss efter hvad hos andra brukas. Medgifver
man icke detta, bör man konseqvent yrka att, t. ex. inom Arméen,
det är öfverflödigt att hafva Generaler, utan att man i stället kan
nöja sig med Öfverstar eller Majorer, Kapitener o. s. v., som leda
rörelserna under ett krig.
Gr. Anckarsvärd har äfven fästat sig vid att, under det vi i
Briissel skulle hafva en Ministerltesident, skulle vi i Haag hafva
en Envoyé. Jag förbigår Hr Gr:ns förslag, att aflöningen till den
sednare borde utgå af Usta IIufvudTitelns anslag, och anser detta
något så ovanligt, för att icke säga orimligt, att det icke lärer
komma att af K. o. Ad. sanktioneras. Skälet till att en Envoyé
blifvit upförd i Haag är föröfrigt icke endast det, som Hr Gr:n
tyckes antaga, om än det är naturligt att afseende blifvit fästadt
å det nära slägtskaps-förhållande, hvari Thronföljaren befinner sig
till det Nederländska Konungahuset. Sedan lång tid tillbaka underhålla
vi förbindelse med Holland, och såväl Sverige som Norrige
hafva ett betydligt varu-utbyte med detta land, som ännu intager
ett stort rum i den Europeiska handeln, om än icke så stort som
förr, eller innan England gjorde det platsen stridig och satte sig i
spetsen för verldshandeln. Ett ytterligare skäl för bibeluillande af
förbindelserne med Holland på samma fot sorn förr, är att det är
ett af de länder, med hvilka vi längst underhållit diplomatiska förbindelser.
Kedan år 1587 utsände sålunda Konung Gustaf I Gr.
Johan af Hoja på en extra beskickning till Holland; under de följande
Konungarne föreföllo åtskilliga dylika temporära beskickningar
u ömse sidor, men från och med är 1608 kan man räkna tillvaron
af permanenta Holländska beskickningar i Stockholm. Detta fortfar
till år 1841, då Holland, af financiella skäl, återkallade sin
Minister och hitsände i stället en Chargé d’Affaires, hvarefter motsvarande
förändring vidtogs med afseende å vår beskickning i Haag.
Initiativet till dennas återuprättande på sin gamla fot togs af Svenska
Regeringen, då K. M. år 1848 utnämnde en Envoyé derstädes,
och att närmaste orsaken dertill var inledandet af underhandlingarne
om II. K. H. Kronprinsens förmälning med en Prinsessa af Holland,
är väl sannolikt, isynnerhet som kort efter förmälningen nämnde
Envoyé återkallades, hvarföre -beskickningen under de följande åren
föreståtts
Den 24 Mars.
401
Pöreståtts af en Minister. Sedan likväl Nederländska Regeringen
under förlidet år anställt en Envoyé i Stockholm, har K. M. icke
kunnat annat än äfven förse sin representant i Haag med kreditiver
som sådan. Det är en allmänt vedertagen sed inom diplomatien,
att då ett land till ett annat sänder en representant, bör, om man
vill vara höflig, från detta sednare landet sändas en person, som
hnr samma rang med den afsände. Det låter tänka sig, att man
undanbeder sig att hafva någon representant, men det anses likväl
mindre höfligt, och mig synes att man bör, såsom Gr. Anckarsvärd
också sagt, vara god vän med alla och derjemte höflig mot alla,
hvilket allt säkrast åstadkommes genom att gå till väga på det
staterna emellan antagna sätt, nemi. att underhålla hos hvarandra
personer, beklädda med Regeringarnes förtroende, och intagande den
samhällsställning, att de kunna fordra och vinna äfven den Regerings
förtroende hos hvilken de böra göra gällande sin egen Regerings
åsigter, hvilka de böra kunna mundtligen utveckla inför den
som vederbör, för att derigenom förekomma misshälligheter, som så
lätt kunna upstå under en skriftlig behandling och mången gång
leda till allvarsamt störande af de fredliga förhållanden man i främsta
rummet bör söka vidmakthålla folken emellan.
Gr. Anckarsvärd har vidare anmärkt, att för att tillfredsställa
ett äldre KomitéBetänk., aflöningen till beskickningen i Athen,
blifvit upförd å den föreslagna Staten, ehuru man erkänt att beskickningen
vore af mindre vigt. Jag ber att härvid få äran uplysa,
att då K. M., för att tillvägabringa ett länge önskadt ordnande
af de Förenade Rikenas Konsulsväaende, d. 30 November
1855, beslöt att en Komité af 2 Svenska och 2 Norrska medlemmar
för sådant ändamål skulle sammanträda i Stockholm, hemställde
desse Komiterade i ett intressant Betänk., som är tryckt och blifvit
till R. St:r utdeladt, att vissa GeneralKonsulater, och deribland
GeneralKonsulatet i Athen, borde beklädas med diplomatiska personer,
emedan dessa, på anförda skäl, ansågos kunna uträtta mera
än en vanlig konsul, och att lönen för dessa embetsmän, hvilka
hittills utgått endast från Handels- och SjöfartsFonden, skulle i
stället utgå dels af MinisterStaten och dels ifrån KonsulsFonden.
Till följd häraf har Komitéen äfven, under förutsättning att återstoden
skulle fyllas ifrån MinisterStaten, föreslagit, att den lön som
Chargeé d’Affaires i Athen f. n. åtnjuter å Handels- och SjöfartsFonden
med 3,000 Rdr Hamburger Bko, skulle nedsättas till 2,500
Rdr s. m., eller det belopp som Komiterade ansågo att han, såsom
GeneralKonsul borde åtnjuta. Då likväl den nuvar:de innehafvaren
af den ifrågavande befattningen icke kan beröfvas den lön, han fått
sig tillförsäkrad, har det från UtrikesDepart:s sida blifvit föreslaget,
att under dennes tjenstetid, de 500 Rdr hvarmed hans ifrån Handels-
och SjöfartsFonden utgående lön, enl. Komiterades förslag
borde minskas, skulle till honom utbetalas ifrån MinisterStaten. Det
är således icke endast för att tillfredsställa ett KomitéBetänk., utan
är det för att, i hvad på UtrikesDepart:t kan bero, underlätta ge
nomförandet
i öfrigt af en förändring af vårt Konsulat-väsende, en
IV. H. 20
402
Den 24 Mars.
förändring, hvaraf faehofvet länge varit kännbart och för hvilken
grunderne fullständigt blifvit utvecklade; som dessa 500 Rdr Hamburger
Bko blifvit upförda å MinisterStaten såsom lönefyllnad åt
den nuvar:de innehafvaren af GeneralKonsuls-befattningen i Athen.
Gr. Anckarsvärd har äfven klandrat UtrikesDepart. derför, att
till den Tull-kongress som sisth år ägde rum i Briissel, någon representant
från Sverige och Norrige icke varit utsänd. Denna kongress
var likväl af fullkomligt enskild art; ingen Regering stod i
spetsen för densamma, och af enskilde personer linde inbjudningarne
till densamma blifvit utfärdade. För öfrigt synes det mig som om
Hr Gr:n bort hafva rigtat sin anmärkn. snarare emot Finans- än
UtrikesDepart., ty om någon person bort från Sverige utsändas till
denna kongress, hade väl i sådant fall uti främsta rummet bort
ifrågakomma en person med speciell kännedom om våra tullförhållanden
och icke någon diplomat.
Slutligen har Hr Grin äfven yrkat, att anslaget till MinisterStaten
måtte, af grannlagenhet mot Norrige, nedsättas till hvad
minoriteten inom Utsk. föreslagit, på det att Norrige icke genom
vår frikostighet måtte inledas i öfverdrifna utgifter. Denna grannlagenhet
synes mig temligen öfverflödig, helst vi nyss hafva sett,
att StorThinget, utan att afvakta Sveriges B. Stirs beslut, i afseende
å K. M:s Propos. om anslag till H. K. H. Prins Oscar, enstämmigt
beslutat bevilja den del af nämnde anslags-summa, hvilken
K. M. ansett böra falla på Norriges andel. Dessutom får jag erinra,
att, då 1!,. Stil- vid 1840 års Riksdag nedsatte anslaget till
MinisterStaten med sammanlagde 161,000 Rdr, detta icke föranledde
Storthinget att i förhållande dertill minska Norriges bidrag,
utan hade Storthinget i stället den grannlagenheten att bibehålla
detsamma vid samma belopp som förut.
Jag tror mig härmed hafva hufvudsakligen besvarat Gr. Anckarsvärds
anmiirkmr, och då, såsom vi alla veta, priset på lifsförnödenlieter
allestädes stegrats, synes den tillökning i anslaget å 3:dje
HufvudTiteln som K. M. begärt, ingalunda vara för hög, aldra
minst om raan ihågkommer att den äskade tillökningen icke obetydligt
understiger den summa, hvarmed anslagen å denna Titel
för 17 år sedan minskades, och får jag således vördsamt anhålla
om bifall tili nu ifrågav:de punkt.
Frih. Stael von Holstein: Då Utsk. i sina motiver säger,
»att Sverige under sednast förflutna åren intagit en förändrad och
i politiskt hänseende mera betydande plats inom Europeiska statsförbundet,
lärer väl icke kunna bestridas», och Utsk. derpå grundat
sitt tillstyrkande, att R. St:r måtte bevilja den af K. M. äskade
förhöjning i anslaget till MinisterStaten med 59,700 Rdr Rmt,
synes man deraf kunna draga den slutsats, att Utsk. tagit närmare
kännedom om den af Regeringen följda politik, genom hvilken den
mera betydande platsen inom Europeiska Statsförbundet skall hafva
vunnits. Då synes också, att förhållandet icke är alldeles så, som
Hr Bildt upgifvet och påstått, nemi. att Utsk. icke har med det
politiska att skaffa, utan endast att bestämma de löner, som kunna
Den 21 Mars.
403
vava nödvändiga. Då förfaller äfven lians påstående, att ännu icke
rätta tiden vore inne att yttra sig öfver den punkten, ehuru jag
icke vill bestrida, att bättre tillfälle dertill yppar sig när DechargeBetänk.
från Const.Utsk. inkommer. Min mening är således icke
att nu uptaga tiden med någon vidlyftig discussion, utan förenar
jag mig med Gr. Anckarsvärd. Hvad beträffar Gr. Elirensvärds
yttrande, så, om jag icke missförstått detsamma, skulle det innefatta
bevisning för Grins åsigt, att Chargées d’Affaires icke kunna upfylla
sina platser så som Ministrar kunna det. Ar detta förhållandet, så
förvånar det mig att Ministrar kunna erhålla tjenstledighet, utan
att deras platser under tiden besättas med någon annan Minister,,
och att man då tillförordnar en Chargé d’Affaires, i hvilket fall
ltikets intressen under tiden icke kunna blifva så bevakade som de
böra. Då nu ett sådant förhållande likväl kunnat äga rum för två
år sedan, just under brytningen emellan Sverige och Kyssland, då
Ministerplatsen i Petersburg en längre tid var otillsatt, kan jag
icke förstå hvarföre icke i allmänhet Ministrarnes bestyr skulle kunna
med fullkomlig trygghet öfverlåtas åt Chargées d’Affaires.
Gr. Anckarsvärd: Jag sätter icke i fråga, att jag ju icke
är fullt vederlagd af Gr. Ehrensvärd i fråga om mina siffer-upgifter,
men jag anhåller att få nämna, att jag hämtat dem från förhållandet
år 185it, ett förhållande, som troligen icke är så tillförlitligt
som det, h ärifrån Hr Gr:n hämtat sina upgifter. Jag hemställer
likväl till honom, huruvida de siffror han upgifvit från de respektive
länderne, inbegripit hela anslaget till UtrikesDepart:na, då jag deremot
i mina upgifter blott och bart uptagit anslagen till de utländska
beskickningarne, och icke för andra dermed sammanhang egande
utgifter. Hvad jag haft äran med ziffror visa, hade jag hämtat ur
tidningen L’Independance Beige. Huru nu än härmed må förhålla
sig är likgiltigt, emedan jag måste anse mig af Hr Gr:ns officiella
upgifter vederlagd, så vidt de af oss ömsesidigt åberopade siffror
omfattat enahanda utgifts-poster, hvilket jag likväl tillåter mig betvifla
hafva varit händelsen. Den observation torde dock kunna
göras och uplysning derom af Gr:n lemnäs, om mina upgifter varit
så fullkomligt origtiga som af Grins anförande vill synas. Beträffande
Grins yttrande i anledn. nf mitt yrkande, att de diplomatiska
angelägenheterna borde och kunna bestridas af mindre höga eller
med lägre rang försedda diplomatiska agenter, är det onödigt att
uptaga Ståndets tid med en tvist derom, emedan en sådan, förd
emellan en diplomat och en som icke är det, tjenar till intet. I
allmänhet får jag säga, att jag tror, att cilaterna från Gustaf lis
och Drottning Christinas tider om våra förhållanden till Holland
icke äro fullt adseqvata med det nuvaride, ty hvarken det ena eller
andra landet behöfva nu samma relationer som då. Under Erik
XIYis tid Var Sverige en större sjömakt än det nuvaride England:
dess Flotta var talrikare, än att man nu kan förklara huru den då
kunnat vara så betydlig. Diplomatien har för mig förlorat helt och
hållet sin gamla betydelse, så att den, enl. min åsigt, har för sitt
bestånd knappast någon annan grund än traditionens, ty sednare
Den 2i Mars.
tiders upfmningar, såsom jernvägar och elektriska telegrafer, hafva
så förändradt behofvet af diplomatien, att den till stor del och
möjligen helt och hållet tillintetgjort vilkoren för dess tillvaro. Jag
kan icke underlåta att erinra, hurusom, då man så väl i Sverige
sorn i andra länder i särskildta fall understundom utsänder en särskild
personlighet för att Ministern på stället ovetande, upgöra eller
afsluta särskildta afhandlingar eller traktater. Det synes mig ingalunda
omöjligt att utbyta Ministrar mot Chargées d’Affaires, men
att nu vid så långt på aftonen framskriden tid, fortsätta en tvist
härom, vore otillbörligt, hvarföre jag afstår derifrån, utan att i någon
mån afvika från mina åsigter och ifrån min öfvertygelse, att
Sveriges diplomatiska angelägenheter kunna skötas lika fördelaktigt
som nu, utan den statslyx, som, enl. min upfattning, ligger just i
användandet af högre funktionärer.
Hr Hjerta: Jag anser angeläget att, för att icke göra sig
skyldig till orättvisa, erkänna den grannlagenhet och sparsamhet,
hvarmed Regeringen under sednare åren gått tillväga vid dispositionen
af anslagen till Utrikes Beskickningarna, så vidt sådant kunnat
ske ulan några egentligen genomgripande reformer; men efter detta
medgifvande anhåller jag att få fästa Hrrmes upmärksamhet på det
sätt, hvarpå Utsk. behandlat denna fråga. Det har nemi. helt en
kelt
fästat upmärksamheten på behofvet af att våra Ministrar i
främmande länder äro någorlunda väl aflönade, eller åtminstone i
ekonomiskt hänseende försatte i den ställning, att de, utan alltför
stora inskränkningar eller anlitande af egna tillgångar kunna upträda
på ett med deras egen och Rikets värdighet öfverensstämmande
sätt, och med denna fras samt med en sammanräknad ingress och
motivering af 39 rader har Utsk. tillstyrkt R. St,:r att bevilja det
af K. M. begärda anslaget 59,700 Rdr Rmt, hvilket utgör omkr.
1,500 Rdr för hvarje rad. Jag tror, att det varit skäl för Utsk.
att upgifva något sätt för R. St:r att, såvida Utsk. icke kunnat
bestämma hvarje post, få en öfverblick öfver det hela. Sådant har
Utsk. underlåtit, hvarföre jag anhåller, att denna punkt måtte återremitteras.
En annan omständighet, föranleder denna min anhållan
och har af några föregående talare blifvit vidrörd, nemi. Utsk:s påstående,
att Sverige under sednast förflutne åren intagit en förändrad
i politiskt hänseende mera betydande plats inom Europeiska
Statsförbundet. Detta är en af Utsk ganska bestämdt uttalad politisk
åsigt, men för hvilken Utsk. noggrannt aktat sig att angifva
några skäl. Man måste då trefva sig fram för att finna några sådane
skäl, och man kommer då till den förmodan, att Utsk:s mening
varit, att denna epok inträffat just genom den s. k. Novembertraktaten,
men man kan icke förbise, att StatsMinistern för Utrikesärenderna
försäkrat utländska makterna att, genom denna traktat,
Sveriges ställning vore fullkomligt oförändrad. Under sådana förhållanden
anser jag nyttigt om icke nödigt, att Utsk. gifvit R. St:r
tillkänna den grund, hvarpå Utsk. byggt ett så vigtigt påstående,
som att Sverige intagit en förändrad politisk ställning. Jag vill
icke gå så långt, att jag icke erkänner, att Sverige, icke i följd af
Ben 24 Mars.
405
sin politiska utan genom dess geografiska ställning, liar intagit ett
större rum än andra stater af andra ordningen, oell om jag kunde
öfvertygas, att detta förhållande kunnat åstadkommas genom vår
diplomati, så skulle jag rätt gerna vilja votera dubbelt, ja tre gånger
så mycket för vår Minister i Petersburg om vi dervid kunde
tryggås för all fara från östern. Huru kostsamt detta än månde
blifva, motsvarar det dock icke kostnaden för underhållet af våra
dyrbara försvars anstalter. Jag kan vid detta tillfälle icke undertrycka
den anmärka., eftersom den i utländska tidningar redan blifvit
gjord, nemi. att, som Gr. Anckarsvärd yttrat, det måste ligga
något föråldradt i den Europeiska diplomatien, enär de olika Kabinetterna
icke kände i hvilket bristfälligt tillstånd Fästningen Kronstadt
befanns vid krigets början. Jag vill icke tadla vår dåvande
Minister eller vår Beskickning i detta afseende, destomindre som
jag känner, att denna Beskickning då bekläddes af en man, hvilken
jag anser hafva både hufvud, förmåga och patriotism, men jag måste
dock bekänna, att, enl. min upfattning, det ligger i sjelfva institutionen
något öfverlefvadt, något föråldradt, så att den numera
måste betraktas såsom en nödvändig tillhörighet till den monarkiska
statslyxen; eljest kan jag icke förklara möjligheten af de utländska
Kabinetternas okunnighet om hvad Engelska Tidningar innehöllo,
att fästningen Kronstadt kunnat det året när som helst intagas.
Jag öfvergår nu till frågan om utbyte af Ministrar eller Envoyeer
mot Chargées d’Affaires. Gr. Ehrensvärd har visserligen besvarat
denna fråga, men detta anser jag icke utgöra hinder för ett ytterligare
yttrande härom. Jag påminner mig ganska väl, att just i
denna månaden för 34 år sedan Gr. Anckarsvärd väckte en motion
om Envoyéernas förändring till Chargées d’Affaires, med undantag
af dem i London, Paris och Petersburg. Det var denna motion,
som föranledde den märkvärdiga stormlöpningen mot Hr Gr:n, då
man försökte att få Gr:ns anförande uteslutet ur prot:t. Det var
d. 2 Mars 1823, då Gr:n grundläde beståndet af den Svenske re
presentantens
rätt, för hvilket jag är öfvertvgad lt. o. Ad.s medlemmar
skola vara Hr Grin tacksamma, och hvarvid Hr Gr:n kraftigt
understöddes af den ädle Gr. von Schwerin. Jag minnes ganska
väl, att vid samma tillfälle en utmärkt ledamot af Diplomatiska
Corpsen, H. Exc. Ilr Gr. Lagerbjelke, liksom nu Gr. Ehrensvärd,
emot förslaget invände, att de diplomatiska personer, som underhandla
med hvarandra, skola vara af samma rang, och Gr. Lagerbjelke begagnade
dervid orden: »verba volant, scripta manent. llesultatet
af alltsammans blef, att frågan den gången förföll. Tiderna hafva
sedan blifvit mycket förändrade, och Gr. Anckarsvärd har såsom
bevis härför anfört, hvad äfven jag nu uprepar, nemi. att kommunikations-anstalterna
sedan den tiden undergått högst väsendtliga
förändringar, och min fullkomliga öfvertygelse är, att man nu har
vida lättare än då, att ombesörja diplomatiska angelägenheter, utan
att jag derföre förnekar vigten af att Kabinetterna underhålla diplomatiska
förbindelser. Jag anser således, att det nu skulle vara
mera lämpligt att antaga Chargées d’Affaires än fordom, då det
erfordrades lång tid för att erhålla uplysning och svar i diplomatiska
40fi
Den 24 Mars.
angelägenheter från de resp. hofven, hvarföre det också var nödvändigt,
att Sverige der hade personer med stor erfarenhet och stort
anseende, hvilka alltså hade anspråk på en högre lefnads-ställning.
Nu hafva vi sett, att under det sednaste årtiondet genom en la
force de eliese marx vid alla vigtiga tillfällen antingen skickar särskilda
embetsman, extra diplomater, eller ock korrespondera de K.
Personerna med hvarandra, hvaraf sig tydligen visar, att oaktadt
gamla diplomatiska förbindelser bibehållas, diplomatien till en del
förlorat sin betydelse. Detta hindrar ieke, att det ligger i dynastiernas
intressen att bibehålla denna yttre glans, likasom äfven
inånga personer, hvilkas lefnadsbanor dervid äro fästade, finna sin
fördel uti att kunna bibehålla denna del af embetsmanna-hierarki.
Man bör jemväl ihågkomma att en stor del af Regeriugarnes behof
af meddelanden, är att härleda från tekniska oell komersiela föremål.
I sådant afseende utsändas personer för att studera de olika ländernas
industri och handeis-förhållanden, hvarom diplomaterne, såsom
deri icke upfostrade, naturligtvis icke kunna lemna uplysning. Deras
betydenhet blir i allmänhet derigenom mera underordnad utan att
jag derföre vill frånkänna dem den betydenhet de kunna öga i sin
egenskap af diplomater.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag, att denna punkt
måtte återremitteras, på det att Utsk. måtte upgöra en mera åskådlig
tablå öfver ställningen, så att man må kunna bedöma behofvet
af det begärda anslaget, utan att jag derföre vill bestrida beviljandet
deraf, men jag anser nödigt att kasta en granskande blick
derpå.
Hr Tornerhjelm: Jag har begärt ordet i anledn. af Gr.
Anckarsvärds anföranden, men sedan han förklarat, att lians upgifter
vore origtiga, kunde jag afstå från något yttrande i ämnet.
De tvänne sista talarnes påstående, att länder kunna vara representerade
af Chargées d’Affaires, ämnar jag till en början besvara.
De skäl som härför blifvit lagda till grund äro ingalunda
nya, men det förundrar mig deremot, att dessa talare, som äga så
mycken kännedom af lifvets alla förhållanden, skulle här uttala
dylika åsigter. Hrrme känna ganska väl, att Chargées d’Affaires
icke hafva det inflytande som Envoyéer. De få endast kommunicera
sig med UtrikesMinistern, hvaremot Envoyéerne kommunicera
sig dels med UtrikesMinistern och dels med Regenten personligen.
Mine Hrr! Hela lifvet är insvept i former. Det är en förm, att
den ene hälsar på den andra, och gör man det ej, blifver nian
ohöflig. Så är äfven förhållandet Staterne emellan, hvarföre ock
om den gne sänder en högre diplomatisk agent, den andra måste göra
äfven så. Man har här förnekat vigten af diplomatien, men livad
hade väl Rysslands öde nu varit, om icke denna diplomati funnits,
och jag tror, att den till fredens åstadkommande uträttat långt mera
än vapnens makt. Månne Danmark icke haft fördel af sin diplomati?
För att erhålla svar på denna fråga, behöfver man endast
ga till liändelserne inom detta länd under åren 1848 och 1849.
Det Danska folket som insett detta och hvars representativa insti
-
Den 24 Mars.
407
tutioner äro så liberala att våra liberala Hrr icke skulle önska sig
något bättre än att hafva dem, har likväl icke prutat på de anslag,
som blifvit begärde i och för underhållet af deras diplomatiska förbindelser.
Hvad dock en Minister kan uträtta, hafva vi sjelfve
sett, ty Sundska tullfrågan blef löst af en Minister, men såsom ett
bevis för den af Gr. Anckarsvärd yrkade åsigt, har man åberopat,
att Neutralitets-traktaten afslutades under Svenska Ministerns i
Petersburg frånvaro. Ehuru ämnet är grannlaga, må det likväl
tillåtas mig nämna, att denne Ministers hustru låg döende uti Italien,
hvarföre han ock måste lemna sin plats, och det var emellertid
svårt att tillsätta en ny Minister under hans frånvaro. Gr.
Anckarsvärd har äfven sagt, att vi ändtligen kommit från Eysslauds
inflytande. På något sådant har jag aldrig trott, och ännu mindre
tror jag, att vår Konung underkastar Sig något inflytande, hvarifrån
det än söker göra sig gällande, och min öfvertygelse är, att
detta så mycket omtalade inflytande mera lefvat i vissa personers
inbillning än i verkligheten. Jag anhåller om bifall till denna
punkt och detta på grund af hvad Gr. Ehrensvärd anfört, i hvars
yttrande jag instämmer.
Hr af Nordin, Gustaf: Jag har begärt ordet i anledn. af
tvänne talares yttranden, då de röra mig personligen samt innebära
ett klander så väl emot Begeringen som mig, för det jag under
några månader 1853 och 185 4 aflägsnade mig från Petersburg.
PIrr:ne behagade ursäkta, att jag inlåter mig i enskildta förhållanden,
men detta torde vara nödvändigt för att kunna förklara rätta
sammanhanget med denna sak. I Sept. månad förstnämnda år erhöll
jag bref från min hustru, som då vistades i norra Italien, att
hon häftigt insjuknat. Intet är väl naturligare, än att jag hos min
Eegering begärde permission för att besöka henne, hvarpå jag erhöll
det svar, att den högst betänkliga politiska ställningen i Europa
för tillfället oundvikligen påkallade min närvaro på min post,
men att, sedan förvecklingarne blifvit bilagda, den begärda tjenstledigheten
skulle beviljas mig. Jag förnyade min anhållan, men
erhöll samma svar, och jag qvarblef alltså på min plats. Korrt
derefter meddelade Kyska ltegeringen till England Frankrike och
Österrike ett förslag till Note att afgifva till Porten, med hvilken
Note nämnde länders Regeringar förklarade sig nöjde och lofvade
de att understödja densamma hos Hofvet i Constantinopel. Hela
Europa trodde saken dermed vara bilagd; men olyckligtvis blef en
depesch känd, hvilken Byska Regeringen aflat it till någon af sina
Agenter, hvilken depeche åt den ofvannämnde Noten gaf en tolkning
som helt och hållet ogillades af de andre Kabinetterne, och
förklarade man då, att man icke kunde hos Porten understödja
denna note. Jag hade lemnat Petersburg, då jag lika med alia
andra trodde, att tvisten var bilagd. Först vid min ankomst till
Venedig erfor jag de nya oväntade förvecklingar som hade upkommit.
Kort derpå inträffar slaget vid Sinope och nära nog samtidigt
erhöll jag en skrifvelse från UtrikesMinistern med underrättelse om
den tillernade neutralitets-förklaringen; men som man förmodade,
Den 21 Mars.
att Ryssland icke hade något att deremot invända, oell krigs-oroligheterna
i Östersjön icke kunde börjas förr än i slutet af April eller
i början af Maj, samt England och Frankrike dessutom icke ens
ännu förklarat Ryssland krig, fick jag tillstånd att qvarblifva tills
vidare i Italien, dock anmodades jag att vara beredd att några
dagar efter erhållen befallning återvända till Petersburg Den 4
påföljande Jan. afgick en skrifvelse från UtrikesMinistern till mig
som då vistades i Rom, uti hvilken skrifvelse man underrättade mig
om att Ryska Regeringen emot all förmodan upkastat svårigheter
emot erkännande af vår neutralitets-förklaring, hvarför jag fick befallning
att genast återvända till min post. Jag lemnade sålädes
Eom d. 29 Jan., samt efter 18 eller 19 dagars resa — ty fortare
kunde man ieke komma den årstiden, — inträffade jag i Petersburg.
Dagen efter min återkomst dit besökte jag Gr. Nesselrode,
som då gjorde åtskilliga invändningar emot vår neutralitet, hvilka
gåfvo mig anledn. att genast begära en audiens hos Kejsaren.
Denna audiens var ganska lång, ty den räekte mer än en timma,
men innan jag lemnade H. M. hade jag erhållit Dess uttryckliga
försäkran om vår neutralitets erkännande.
Jag har nu gjort reda för förhållandet med denna sak, och
om, af hvad jag nu haft äran anföra, någon slutsats skall dragas,
så måtte det vara den att en Minister kan uträtta mera än en
Chargé d’Affaires.
Frih. Tersmeden: Ulsk. har blifvit strängdt klandradt både
för motiver och tillstyrkande. Hvad motiverna beträffar, så har
Utsk. till en början sagt: »att Sverige, under de sednast förflutna
åren, intagit en förändrad och i politiskt hänseende mera betydande
plats inom Europeiska statsförbundet, lärer väl icke kunna bestridas.
» Det har i dag visat sig, att Utsk. haft orätt, då Utsk. sagt,
att det icke kan bestridas, enär det verkligen blifvit bestridt, nemi.
att Utsk., för denna sin sats, icke framlagt några bevis. Jag hemställer
likväl till en hvar, som opartiskt betraktar sednare tiders
händelser, om icke man måste erkänna, att förhållandet är sådant.
Man behöfver endast, för att öfvertyga sig härom, se på den upmärksamhet
utlandet fästat vid Sverige. De förvecklingar, som inom
Europa förefunnits, hafva föranledt ett större erkännande af Sveriges
betydenhet. Några ordentliga bevis härför äro icke behöfliga
för den, som vill se förhållandet såsom det bör ses. Sedermera har
man klandrat Utsk. så väl för dess skäl för tillstyrkandet af bifall
till ifrågavar:de anslag, som ock derför, att Utsk. icke framlagt några
ordentliga stater. Ett sådant framläggande af stater, hvad Minister-staten
beträffar, har tillförene aldrig varit brukligt. Man har
endast lemnat ett bestämdt anslag till K. M:s disposition, att fördelas
efter hvad han anser lämpligt, och detta synes mig vara rätta
sättet att gå till väga. Utsk. har likväl icke tagit sina siffror i
luften, utan till ledning för sitt omdöme, vid beräkningen af lönerna,
har Utsk. haft ett särdeles väl utarbetadt betänkande eller
förslag af UtrikesDepartdet, hvarom hvarje representant haft tillfälle
att taga kännedom, enär det åtföljt K. M:s Propos., och på
Don 24 Mars.
40»
grund häraf har Utsk. ansett en tillökning af anslaget till Minister-staten
vara af behofvet påkallad. Af detta den K. Proposrn
följaktiga förslag synes, att de äskade förliöjningarne äro ganska
obetydliga emot de anslag, som i 1830 års stat innehållas. Det är
egentligen på ett par ställen dessa anslag nu blifvit något förhöjda.
Så t. ex. var aflöningen till Ministern i Wien uptagen till 8,000
Edr Hamb. Bko, men nu blifvit förhöjd till 1 1,000, och detta af
det skäl, att lefnadskostnaden i staden Wien är dyrare än annorstädes.
Svenska Ministern i Petersburg åtnjuter lön efter 1830 års
stat, och Ministern i Paris har, i st. f. 15,000 Edr Idamb. Bko,
erhållit 16,000 Edr samma mynt. Samma är förhållandet med Ministern
i London o. s. v. Således, när Utsk. fann att K. M. önskat
så ringa förhöjningar i den för 27 år sedan bestämda stat,
har Utsk. jemväl, med afseende på de stegrade lefnadskostnaderna
så val i Sverige, som andra länder, ansett sig böra tillstyrka bifall
till den begärda förhöjningen. Utsk. har härvid gått till väga på
samma sätt, som i fråga om löneförhöjning inom andra StatsDepartir.
Jag tror mig alltså hafva bevisat, att Utsk. alldeles icke
gjort sig förtjent af det klander, man här i så rikt mått tilldelat
detsamma. Hela den tillökade summan utgör 59,700 Edr Ernt och
icke Bko, såsom Hr Hjerta sagt.
Man har här mycket talat om obehöfligheten af Envoyéer och
tillika sagt, att vi Svenskar kunde alltför väl åtnöjas med att representeras
i andra länder af Diplomater med lägre rang. I detta
afseende lärer väl Sverige icke kunna gå sin egen väg. Sverige är
en del af det Europeiska statsförbundet, och i fråga om beröring
med främmande makter, måste landet ställa sig i jemnbredd med
andra makter. Jag tror icke det skulle vara nyttigt för Sverige att
bryta sig en egen bana. Den måste väl brytas af någon utaf stormakterna.
Allraminst synes för Sverige tiden nu vara inne, då
stormakternas prseponderens synes snarare utvidgas än minskas, vid
hvilket förhållande det måste vara angeläget att förbundet mellan
makter närmare sammanknytes, och att diplomatien skötes af fullkomligt
skickliga och i öfrigt lämpliga personer.
I början af discussionen yttrade en talare, att aflöningen till
Ministern i Haag borde utgå af anslaget till l:a HufvudTiteln.
Jag tillåter mig att fästa upmärksamheten derpå, att Sverige der
haft en Minister sedan långliga tider tillbaka, åtminstone finnes en
sådan uptagen i 1765 års stat, och ingen lärer väl neka, att Sveriges
intressen fordra, att vi äro i förbund med Holland, och detta
just till följd af vår handel och vår sjöfart. Jag skulle visserligen
hafva mycket att tillägga, men då de gjorda anmärkmne blifvit af
föregide talare vederlagde och tiden för öfrigt är långt framskriden,
vill jag icke längre trötta Ståndet, utan anhåller om bifall å denna
punkt.
Erih. Stael von Holstein: Det vill synas, som om man
upfattat mitt yttrande så, som skulle jag hafva klandrat, att Ministrar
åtnjuta tjenstledighet, och i anledn. deraf får jag förklara,
att detta alldeles icke varit min mening, och allraminst har jag
410
Den 24 Mars.
syftat på den Minister, hvilken här yttrat sig och för sin begärda
tjenstledighet haft så fullkomligt giltiga skäl, men jag sade, att om
Chargés d’Affaires icke kunna upfylla de fordringar, man har på en
Minister, det förundrade mig att man icke genast, vid tjenstlediglietens
beviljande, skickade annan person, som hade de erforderliga
egenskaperna.
Hr Hjerta: I anledning af Hr Tornerhjelms yttrande an
håller
jag att få erinra, att jag förra gången alldeles icke föreslog,
att en Minister-plats skulle förvandlas till plats för en Chargé d’Affaires.
Jag ansåg blott, att vissa omständigheter i Utsk:s Betänk,
borde föranleda lill en ålerremiss, och i sammanhang dermed an'förde
jag det öfriga. För öfrigt vill jag genmäla det svar, man
lemnat på min anmärkn. emot Utsk:s yttrande: »att Sverige under
sednast förflutna åren intagit en förändrad och i politiskt hänseende
mera betydande plats inom Europeiska statsförbundet.» Frih. Tersmeden
har lagt vigt på, att det är en sak om hvilken alla äro
ense. Jag vill icke bestrida att detta icke är en tanke, som allmänheten
hyser, eller att en förändring inträdt i vår politiska ställning,
men jag får fästa upmärksamheten derpå, att detta är åtminstone
icke något officielt erkändt förhållande, enär UtrikesMinistern,
i cirkulärer till främmande makter, förklarat, att någon förändring
icke ägt rum i vår politiska ställning. Om man likväl vill antaga,
att ställningen är förändrad, så bör man val i alla fall vara ense
om, att denna förändring skall bidraga till vårt betryggande, och
att således icke Furst Metternichs yttrande om November-traktaten
må kunna äga någon tillämplighet.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, att i afseende på denna punkt blifvit yrkadt
dels bifall, dels af Gr. Anckarsvärd, att hela anslaget för Ministerstaten
måtte bestämmas till 300,000 Edr Ernt, och dels af Hr
Hjerta återremiss, blef propos. till bifall å förevar:de punkt framställd
och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
i:de punkten.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s hemställan, att anslaget
för skrifmaterialier och expenser samt extra utgifter å 3:e IlufvudTiteln
må uphöra att innehafva egenskapen afl förslags-anslag,
samt att, på sätt K. M. begärt, ett bestämdt årligt anslag för sagde
ändamål i stället af E. St:r beviljas.
Då sedermera förekom Utsk:s hemställan ang:de beloppet af
samma anslag, yttrade sig
Hr Bildt: Såsom Betänk, utvisar har Hr af Nordin i sin
reservation lemnat fullständig bevisning på otillräckligten af de utaf
Utsk. föres’agna anslag, och jag torde med få ord få i Ståndets
minne återkalla hvad reservationen innehåller. K. M. har nemi. i
Sin Propos. begärt 70,000 Edr af Sverige och 30,000 Edr af
Den 24 Mars.
411
Norrige, eller tillsammans 100,000 Edr, hvarmed skola bestridas
utgifter dels för telegrafdepecher och dels hemliga utgifter o. s. v.
Om man nu granskar en hvar af dessa poster, så finner man, att
kostnaden för telegrafdepecher under år 185 5 upgått till icke mindre
än 13,444 Itdr, en summa, som kommer att årligen ökas derföre,
att detta snabba och viga kommunikationsmedel kommer allt
mera att tagas i anspråk. Hvad angår ekiperingspenningar, har K.
M. begärt 10,000 Edr, hvartill de i medeltal, under sednaste 5
åren, äfven upgått, men betraktar man den osäkerhet, som är möjlig
i detta fall, så finner man att denna siffra är snarare för lågt
än för högt beräknad. Nyligen hafva MissionsChefs-platserna i Paris,
Wien och Petersburg blifvit besatte och hvilka embetens innehafvare
i ekiperingspenningar undfått sammanräknade 16,000 Edr
Hamb. Bko, eller 64,000 Edr Ernt, hvilka medel under loppet af
ett år utgått och med 14,000 Rdr Ernt öfverstigit, hvad som för
året varit beviljadt. Man kan visserligen säga, att dylika omsättningar
icke årligen inträffa, men säkert är dock, att de kunna inträffa
i långt större skala, än jag här nu upgifvit. Jag har dessutom
af trovärdig man hört sägas, att dessa ekiperingspenningar,
hvilka Staten består, motsvara ungefärligen -j|- af verkliga kostnaden
på stället, så att i alla hänseenden Staten icke betalar för
mycket. Vidare förekommer hemliga utgifter. Dessa äro uptagna
till 12,000 Edr. Att dessa utgifter icke kunna undvikas är en bedröflig,
men tillika erkänd sanning, och beloppet är så ringa, att,
enl. min åsigt, någon tvist derom icke kan upstå, men dä K. M.,
för bestridande af dessa utgifter, icke begärt mer än 12,000 Rdr,
har Utsk. icke heller haft att föreslå ett högre belopp. Sammanlägger
jag nu dessa trenne poster, nemi. 15,000 Edr för telegrafdepeclier,
16,000 Edr till ekiperingspenningar och 12,000 Rdr till
hemliga utgifter, får jag ett belopp af 43,000 Edr. Dessutom bör
ihågkommas, att af dessa summor UtrikesDepart:tet skall betala
9,000 Edr för sina bref, som tillförene blifvit detsamma ersatte från
Postverket, och man har redan med 2,000 Edr kommit öfver denna
summa, hvarförutan tillkommer prenumerationskostnad på tidningar,
kurir-resor m. m. Häraf visar sig således, att K. M. endast begärt
det nödvändigaste, och att livad Utsk. tillstyrkt följaktligen icke
bör bifallas, enär, i händelse brist på en eller annan post skulle
upkomma, ersättning för densamma, efter Utsk:s förslag, icke får
tagas der någon behållning kunnat upkomma. På grund häraf anhåller
jag om afslag på Utsk:s Betänk, och bifall till K. M:s
Propos.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag kan icke instämma
med den siste talaren. Jag tror, att då en så betydlig tillökning i
anslagen på denna Titel blifvit beviljad, den nu ifrågavar:de ringa
nedsättning kan hafva skäl för sig. Det egentliga skäl, som syntes
ligga till grund för den siste talarens åsigter, var att E. o. Ad.
redan godkändt den grundsats, att Envoyéer skola finnas på de
särskildta ställena, derigenom att E. o. Ad. redan antagit ett förslag,
som i det afseende blifvit framstäldt; men om det också, un
-
112
Den 24 Mars.
der vissa förhållanden, kan vara nödvändigt att hafva sådana personer
på vissa platser, kan det åter väl icke vara nödvändigt att
alltid hafva sådana Således, om brist yppar sig på ett eller annat
ställe inom denna Titel, kan den väl fyllas från något annat anslag
derinom. Jag vill dock icke längre söka utveckla mina åsigtér
i detta ämne, emedan tiden redan är alltför långt framskriden.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: StatsUtsk. föreslår en
afprutning af 20,000 Edr på det af K. M. äskade anslag. 2:ne
skäl åberopas härför. Det första att 3:dje HufvudTiteln är redan
alltför stor. En annan talare har visat att så är långt ifrån händelsen.
I förhållande till folkmängden är den tvärtom liten jemförd
med andra länders. Den understiger med 100,000 ltdr hvad
Danmark med 2,000,000 innevånare för samma ändamål anslagit.
Utsk:s andra skäl är att intet verkligt behof vore bevisadt. Jag
vet sannerligen icke, huru man skall kunna noggrannare redogöra
för 100,000 Edr än som K. M. här i Sin propos. gjort. Hr Bildt
har redan upplyst detta, jag vill således icke besvära ståndet med
ett återupprepande af samma skäl. Månne nu några besparingar
verkligen kunna göras. Månne våra diplomater böra frysa, skola
de icke få läsa tidningar, icke få skrifmaterialer icke skicka telegrafdepecher,
icke använda kurirer, eller skola väl embetsman aflönas
så att de svälta, månne den ringa summa, som utgår till ekiperingspenningar
ytterligare skall inskränkas, ehuru det redan visats, att
den under sednare år varit helt och hållet otillräcklig, nr detta allt
ogörligt återstår endast 12,000 Rdr. Jag måste i sanning lyckönska
det land, hvars regering i och för bestridandet af hemliga utgifter
icke behöfver mer än denna lumpna summa. I England haiman
för samma ändamål anslagit 50,000 P. St. En gifven följd
om vi nu nedsätta anslaget, är äfven att Norska Stortinget kommer
att på sitt håll afpruta något och detta med rätta. Ingen lärer
nemligen på fullt allvar förneka billigheten af de fördelningsgrunder
K. M. upställt de båda folken emellan. Den mindre Staten
bör väl icke betala lika med den större äfvensom den mindre
ej eller bör fordra större inflytande än det som svarar mot dess andel
i utgifter; att K. M. kommer att iakttaga detta vid de Diplomatiska
platsernas besättande derom är jag förvissad. Antaga Ständerne
StatsUtsk:s förslag i denna punkt lärer väl den upkommande
bristen få ersättas genom indragning af en eller flere Minister-platser,
troligen i första rummet den nya i Constantinopel. Den är
likväl för Sverige — en af de vigtigaste. — Vi glädja oss alla
just i dag åt en hedrande underhandling den vår diplomati lyckats
afsluta, må detta blifva ett ytterligare skäl till afslag å StatsUtsk:s
Betänk, i denna del. Det förefaller som ett sorgligt upkok från
en förfluten tid, då man här ansåg den högsta vishet ligga deri
att liksom snäckan krypa in i sitt skal, att noga akta sig att inblandas
i någonting. Vi borde omsorgsfullt dölja oss, på det Europa
godhetsfullt skulle glömma bort oss. Sverige har vaknat från denna
usla slummer, har återtagit det rum henne tillkommer i det Stora
Statsförbundet. Hon skall icke eller neka sin Eegering medel att
Den 26 Mars.
413
vare sig med svärdet eller pennan försvara detta rum. Jag yrkar
bifall till K. M. Propos.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Den utväg Hr Mannerskantz
föreslagit för att afhjelpa den brist, hvilken lian icke bestridt
skall uppkomma, kan jag icke godkänna, lian har nemi. tillstyrkt,
att den upkommande bristen skulle fyllas från något annat håll.
Jag förmodar att då K. o. Ad. biföll hvad K. M. begärt till MinisterStaten
meningen var att de platser som der uptagas skulle
fortfarande vara ständigt besatte. Att använda medel som äro tillräcklige
för ett ändamål, men otillräcklige för ett annat, är en sats
som jag icke kan gilla och leder vanligen till misshushållning.
Vill man nedsätta det anslag K. M. begärt, måste man hafva klart
och tydligt för sig, att anslaget är för högt beräknadt, hvilket
jag betviflar någon kan visa. Om man går tillbaka till år 184 0,
så finner man, att då fanns ett anslag af 100,000 Itdr till extra
utgifter i allmänhet, hvaraf 41,000 voro anslagna till UtrikesDepartementet.
Nu begär K. M. en högst obetydlig tillökning i det
anslag som år 1840 ansågs erforderligt. Jag anser detta billigt
och tillstyrker bifall till K. M:ts Propos.
Pir Mannerskantz: 5:te punkten häntyder derpå, att
utan hinder af den fördelning som i föregående punkt är gjord,
K. M. kan vid upkommande brist någonstädes inom denna HufvudTitel
taga fyllnaden från annat ställe inom samma Titel —
hvarmed den sednaste talarens anförande torde vara nöjaktigt besvaradt.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, att i afseende på Utsk:s ifrågavarande hemställan,
Hr Mannerskantz yrkat bifall, men Hr Bildt yrkat att,
med bifall till K. M:ts Nåd. Propos, anslaget för skrifmaterialier
och expenser samt extra utgifter å 3:dje PIufvudTiteln, måtte bestämmas
till 70,000 Itdr Ernt årligen, blef propos. till bifall å
Utsk:s förevar:de hemställan först framstäld och besvarad med starka
Nej, blandade med Ja, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om
K. o. Ad. behagade bifalla K. M:ts Nåd. Propos. i denna del, samt
sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej,
förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
S-.le punkten.
Denna punkt bifölls.
6:le och 7:de punlctcrne.
Dessa punkter ansågos ej föranleda till annan åtgärd än alt
läggas till handlingarne.
Frih. Stael von Holstein: Jag får blott anmäla min reservation
mot Ståndets beslut i 4:de punkten.
II. E. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 12 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
414
Den 26 Mars.
Thorsdagen den 26 Mars 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för d. 23 och 24 dennes.
Upliistes till justering och godkiindes ett från Exp:sUtsk under
N:o 51 afgifvet förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till K.
M. ang. regleringen af utgifterne under RiksStatens Första HufvudTitel
-
Eöredrogs ett från ExpisUtsk. inkommet Mern. N:o 5 i enl.
af återremiss å skrifvelse-förslaget N:o 46.
Erih. Cederström, Rudolf: Det anmärkta förbiseendet
har icke, på sätt en ledamot i Preste-St. yttrade vid ärendets föredragning,
egt rum i följd af ett tryckfel, utan det har uppkommit
deraf, att LagUtsk., som på begäran erhållit rättighet att sjelf läsa
korrektur på sitt Betänk., i det handskrifna konceptet öfverhoppat
detta ord, och ej heller märkt sådant vid korrekturläsningen. En
rättelse har visserligen sedan blifvit genom tryck medelad, medelst
anmärkt ändring efter nb. ett sednare Betänk.; men, åtminstone så
vidt det kommit till Exp:sUtsk:s kännedom, så har vid föredragningen
inom RiksStånden ingen ledamot af LagUtsk. på denna omständighet
fästat sina Ståndsbröders, än mindre Exp-.sUtsk:s upmärksamhet.
Det hade likväl varit önskligt, om så skett; ty derigenom
hade Exp:sUtsk. undvikit att iråka det missförstånd, som
nu uppstått; och jag tillåter mig bifoga den önskan, att framdeles
.vid liknande tillfällen dylik uplysning måtte före beslutet till
prot. meddelas de respektive RiksStånden. Hvad angår det nu
föreliggande Mern., tillstyrker jag naturligtvis bifall derå på grund
af ofvan anförda förhållanden; men i betraktande af de omständigheter,
hvarom jag nyss haft äran uplysa, hoppas jag emedlertid att
Exp:sUtsk. såväl här som i de öfriga Stånden må anses frikalladt
från något grundat klander i förenämda afseende.
Uppå härefter framstäld propos. blef ifrågavar:de skrifvelseförslag
med den deri af Utsk. införde rättelse af R. o. Ad. godkändt,
och ansågs förev:de Mern. icke i öfrigt föranleda till annan
åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: anförde skritligen:
R. o. Ad. har i föregående plena genomgått de 3 första Huf
-
Deu 26 Mars.
415
vudTitlarne af Statregleringen och dervid bifallit alla de betydligt
ökade anslag, som af Regeringen äskats. Sammanräknade beloppet
å första HufvudTiteln utgör derigenom för 1857, 1,451,400
Edr och för hvarje af .åren 1858 och 1859, 1,301,400 Edr oberäknadt
såväl de 300,000 Rdr hvilka årligen från ltiksg:sKont.
utbetalas, som Norriges betydliga bidrag.
Anslagen å 2:dra HufvudTiteln upgå årligen till sammanräknadt
2,300,000 lfdr och å tredje HufvudTiteln till 480,000. Sammanlagde
förhöjningen å anslagen under dessa 3 titlar upgår således,
för år räknadt, till icke mindre än 813,125 Edr. — Då jag
icke tilltrott mig att kunna bära ansvaret derföre att med min
röst hafva bidragit till de beslut, hvarigenom dessa högst betydliga
förhöjningar tillkommit, så får jag nu för framtida händelser deremot
nedlägga min reservation.
Genom besluten rörande både l:sta och 3:dje HufvudTiteln
äro de årliga anslagen härunder långt högre i förhållande till vårt
lands folkmängd än t. ex. i England, Frankrike, Österrike etc;
och jag har ej, oaktadt jag skulle önskat det, förmått lära mig att
lika med Eegeringens ledamöter inse att vårt land, — der innevånarne
på mera än ^ af dess yta i missvext-år, såsom nu är händelsen,
nödgas för att uppehålla lifvet äta ett bröd upblandadt med
de mest onaturliga beståndsdelar (såsom bark, ben, halm etc.) hyser
mera välmåga eller är bättre i tillfälle att betala höga anslagssummor
än befolkningen i nämnde mäktiga Stater. Om mera sparsamhet
spårats i de framställningar i anslagsväg, som vid denna
Riksdag algifvits, så hade sådant oemotsägligt af hela nationen emottagits
med djupaste tacksamhet och Regeringens ledamöter blifvit
upburne af allmänna rösten både inom och utom representationen.
Efter besluten rörande den hittills pröfvade delen af Statsregleringen
torde det vara alldeles fruktlöst att söka tillvägabringa
någon sparsamhet i fråga om anslagen under öfriga hufvudtitlar.
Byråkratiens mägtiga inflytande i förening med högsta makten skall
tillintetgöra alla försök i sådant afseende. Derom lärer väl det
parti som vid denna Riksdag äger votum decifinum både inom
EiksStåndens delegationer och inom plena säkerligen draga försorg.
Och sådant måste alltid vara ganska lätt så länge representationen
såsom i vårt land till omkring £:delar består af snart sagdt uteslutande
löntagande tjenstemän med sine Chefer i spetsen, de der i
främsta rummet hafva till ögonmärke åtminstone icke de samhällsklassers
fördelar hvilka mest bidraga till samhällsinrättningens underhållande.
De, politiska kalkyler och combinationer, hvilka, efter hvad
velat synas, legat till grund för besluten rörande lista HufvudTiteln
önskar jag icke måtte blifva idel missräkningar. Framtiden
kommer att häruti gifva sitt domslut. Nekas kan väl emedlertid ej
att det är ganska vanskligt i synnerhet i våra dagar att upgöra
långa beräkningar för framtiden. Erfarenheten visar att ödet och
händelserne deröfver så lätt kunna draga ett strek — och detta
då man minst kan ana det.
416
Den 26 Mars.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskin inkomna
Mern. och Uti. nemi. från
ConslilulionsUlskollet.
N:o 8, med förslag till grundlagsändringar, åsyftande dels
förändring i föreskrifterne rörande RiksStyrelsens förande i vissa fall,
dels utvidgad tjenstetillsättningsrätt för sådan styrelse, som i Konungens
ställe i vissa läll förer Regeringen, dels grundlagarnes bringande
till närmare öfverensstämmelse med EiksAkten af d. 6
Aug. 1815;
Statsl/lskotlel.
Nio 48, i ani. af K. Mits Nåd. Propos, angide en med Danmark
afslutad traktat om uphörande af Oresundska tullen m. m.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekon.Utskottet.
N:o 11, i ani. af väckt motion angide anläggning af en elektrisk
undervattens-telegraf emellan Skåne och ön Rugen.
Rrih. af Ugglas, Curt Gustaf: Angelägenheten af att det
nu bordlagda Betänk., i fråga om den med Danmark afslutade traktaten
om Sundska tullen, snart blir afgjordt, föranleder mig att hos
Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att detta Betänk, blir satt främst på
föredragningslistan i nästkommande plenum, och jag får anmoda de
Hrr, som skulle vilja taga närmare kännedom om detta Betänk.,
att göra det under dessa dagar, så att någon vidare bordläggning
ieke deraf behöfver komma i fråga. Dessutom får jag uplysa, att
K. M:s ifrågavaride Nåd. Prop. stått i sin helhet aftryckt i Postoch
InrikesTidningar för d. 25 dennes, i hvilken tidning man således
kan inhemta alla de uplysningar, som i ämnet kunna erfordras.
Uppå i ani. häraf framställd propos., beslöts att StatsUtskis
nu bordlagda Utlåt. Nio 48 skulle upföras främst å föredragningslistan
för nästa plenum.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s d. 21 dennes
e. m. på bordet lagda Nåd. Propos. till R. Stil-, angide grunden
för utgörande af de till Båtsmans-indelningen i Blekinge län
anslagne s. k. öfverskotts- och reserv-räntor.
Ånyo föredrogs BevillnisUtskis d. 14 och 18 dennes på bordet
lagda Betänk. Nio 5, angide ifrågaställde förändringar i föreskrifterna
om allmänna bevillningens utgörande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det visserligen syntes nödigt,
att punktvis företaga detta Betänk, till afgörande och att, i sammanhang
med Utskis yttranden angide §§, äfven motsvarande förslag
till förändrad redaktion pröfvades, men att dervid likväl torde
vara nödvändigt att göra 2:ne särskildta förbehåll, nemi. att om
Utskis första hemställan, pag. 5, som angick grunderna för bevillningen
i dess helhet, återremitterades, icke de öfriga punkterna be
liöfde
-
D eu 26 Mai s.
417
hofde punktvis förekomma, emedan, i sådant fall, återremiss måste
beslutas vid hvarje punkt, och att i afseende på §§ 116 och 119,
hvaröfver Utsk. yttrat sig på 2:ne ställen, propos. till bifall å redaktionen
icke kunde framställas innan Utsk:s begge yttranden öfver
dessa §§ blifvit af lt. o. Ad. pröfvade, hvadan Hr Gr. o. Landtm,
hemställde, om lt. o. Ad. bifölle att Utslcs Betänk., med dessa förbehåll,
blefve punktvis till afgörande företaget.
Ropades Ja.
Härefter förekom:
1:sta punkten, innehållande hemställan, all de i åtskilliga
motioner väckta förslag, om uphäfvandc af bevillning enl. t:sta
och %:dra arlilclarne, [. n. må lemnäs utan afseende.
Ilr Bildt, Knut: Jag har uti min Betänk, åtföljande reservation,
hvilken igenfinnes pag. 1—4, yttrat, att, enl. mitt förmenande,
Hr Stolpes motion ieke blifvit inom Utsk. behandlad med
tillbörlig upmärksamhet. Då jag icke vill uppehålla discussionen
med att uprepa de skäl, som här äro anförda, så inskränker jag
mig till att begära återremiss i den syftning, som Hr Stolpes motion
innehåller.
Hr Adelborg, Anders Otto: Innan jag yttrar mig om
det nu föredragna Betänk., torde det tillåtas mig att upläsa en reservation
af Hr J. Malmborg, hvilken så enkelt, men träffande
skildrar det oefterrättlighetstillstånd, hvari vår bevillning för det
närvande befinner sig. Reservationen igenfinnes pag. 24 och lyder
som följer:
»Under det man nödgas erkänna, att af alla beskattningsformer,
från och med de urgamla natura-prestationerna, småningom
öfverflyttade till grundskatter på fastigheterna, till och med de
nyare, under vexlande former af accis-, tull-, stämpel-, tillverkningsm.
fl. mer och mindre indirekta beskattnings-titlar, ingen enda är
till principen så riktig eller i verkställigheten borde kunna blifva så
rättvis, som den inkomst-skatt, hvilken med individuel kännedom
om hvarje särskild persons ställning, honom af hans närmaste samhällsmedlemmar
påföres, torde dock svårligen gifvas någon beskattning,
öfver hvars ojemna fördelning klagomålen äro så allmänna och —
man må icke förneka det — så befogade, som just denna inkomstbevillning.
Det är öfverflödigt att ingå i någon bevisning för detta
påstående. En hvar har förnummit samma klagan och är i tillfälle
att vitsorda dess rättmätighet. Men från missbelåtenheten öfver tillämpningen
är steget till ogillande af sjelfva saken, vore den ock
aldrig så rättvis, helt nära. Man må icke neka, att Hr Spångbergs
vid innevar:de Riksdag väckta förslag, om afskaffande af all bevillning,
har många anhängare, hvilka, lika med motionären, för missbrukens
skull vilja upoffra den grundsats, genom hvars följdrika
genomförande det likväl endast är möjligt att rättvist fördela skattebördorna
och att i tider — såsom jag hoppas — aflägsna, då det
allmännas välfärd kan taga i anspråk utomordentlig ansträngning
IV H. 27
■118
Desi 2S Marg.
af samhällets alla medlemmar, hafva en tillförlitlig grund både för
bedömandet af landets verkliga krafter och för tillgodogörandet af
desamma.
Innan man hunnit till den förtviflan om sätlet, som röjer sig
i omförmälda motion, hafva många förslagsmeningar derom blifvit
framkastade, försökta och åter öfvergifna. Nya saknas ieke heller
nu. I allmänhet gå de ut på att framtvinga sanningsenliga upgifter
och att i söndring emellan olika samhällsklasser, samt någon förment
stridighet dem emellan, finna elementer, passande för utöfningen
af ett rättvisans värf. — Man har sökt upställa en mängd
anvisningar för mätandet af de inkomster, den eller den rörelsen
borde anses lemna, samt det värde, den eller den fastigheten borde
åsättas. Man har i städernas TaxeringsKomitéer, äfvensom i Prof -  ningsKomitéerna inrymt ett öfvervägande inflytande åt icke-borgare,
under antagande att de borgerliga yrkena i synnerhet undgingo ett
lämpligt deltagande i bevillningen. Man har ställt särskildte ombud
att bevaka Kronans rätt. Men allt förgäfves. Månne då rättskänslan
är så förslöad, att allt vädjande till densamma, när fråga
är om Statens rätt och om medborgares förbindelser till det allmänna,
förblifver overksamt? — Visserligen äga alla beskattningsformer
det gemensamt, att icke kunna påräkna någon välvillig stämning
hos dem, som skola beskattas. Man sagn naturligtvis helst,
att skatten icke funnes. Men icke är det detta, som i förevande
fall förlamar beskattnings-rättens och beskaftnings-pligtens utöfning.
Icke heller saknas förmåga att med någorlunda säkerhet stadga omdömet
om den eller den egendomens värde, den eller den näringsidkarens
inkomst af sin rörelse. I beggedera fallen råder man och
man emellan en till visshet gränsande allmän mening. Det är orättvisan
af den stadgade olika bevillnings-procenten, som hos hvarje
rättrådigt sinne alstrar och måste alstra ovilja. De större eller mindre
klass-stridigheterna och krono-ombudens offentliga pligt träda i
bakgrunden för den gemensamma obenägenheten att göra sig till
verktyg för en lag, som förutsätter oredlighet i taxerings-upgifterna
och slapphet i beskattnings åtgärderna, och som gifvet- helgd åt
dessa lyten genom en derpå grundad olika beskattning, på samma
gång den upmanar och förpligtar taxerings männen att handla på
heder och samvete.
Så vigtigt det är för statskassan, att den påräknade bevillningssumman
under vanliga förhållanden utgår, så myeket angeläg-'
nare det ock vore, att i en häfdvunnen samvetsgrann upskattning
af egendomsvärde samt inkomst af rörelse och näring, äga tillförlitlig
grund för beskattning under utomordentliga tillfällen, då landets
välfärd vore i fara, så är det likväl, enl. min tanke, af ännu
betydelsefullare vigt, att den författning, som omedelbart utgår från
folk ombuden oell i hvarje den minsta kommun skall göras känd
och tillämpad, bär prägeln af sträng rättvisa och ärligt allvar. Att
den ene samhällsmedlemmen skulle skatta 2-|, den andre 2, den tredje
\ och den fjerde ^ proc. af sin årliga inkomt o. s. v., innefattar
ju ett uppenbart hån emot den medborgerliga likheten inför
lag, emot hvarje sundt begrepp om rättvisa. Och sådan är likväl
Den 26 Mars.
419
denna R. St:rs egen lagstiftning, sådan har den varit och sådan
vill man annu bibehålla den, — emedan man förutsätter orättrå
dighet
vid lagens tillämpning, derest den i sig sjelf vore rättvis.
Jag protesterar emot denna lagstiftnings-teori och hemställer
till R. St:r, att EevillmsUtsk. måtte få sig ålagdt att upgöra förslag
till sådana förändringar i BevillmsStadgan, att hvarje samhällsmedlem
skall, utan åtskiljnad för olika klasser, i bevillning, enl.
2:dra artikeln, erlägga en proc. af sin årliga inkomst.»
Jag förenar mig till alla delar i denna Hr Malmborgs reservation,
och jag vill börja med att i samma anda som han, och i
full öfverensstämmelse med hans slutord, yrka återremiss på liela
detta förslag till BevillmsRörordning, detta lappverk, hvilket icke
kan genom små förändringar ständigt blott uprepareras, utan hvilket
väl en gång måste, som allt annat märket och oefterrättligt,
helt oeh hållet omarbetas. Man hör tidt och ofta så skrytsamt om
talas,
att det förnämsta prerogativ, som Svenska folket äger, det
egentliga beviset på den uråldriga frihet, om hvilken historien bär
vittne, är dess rätt att sig sjelf beskatta. Men hur beskattar man
sig sjelf? Man yrkar ständigt på borttagande af grundskatterna,
derföre att dessa trycka ojemnt; men det oaktadt fortfar man att
beskatta sig sjelf på det mest ojemna och oefterrättliga sätt.
Man fordrar af den ena Statsmakten den yttersta noggrannhet i
alla dess beräkningar och äflas ständigt, i ett envist bemödande,
att i alla denna Statsmakts åtgöranden se begäret att öka Rikets
skattebördor, under det att den andra statsmakten, i sin sjelfbeskattning,
på det lättsinnigaste sätt begår den grofsta orättvisa och låter
det småaktiga kifvet fortfara, under hvilket den ene individen
riktar sig på den andres bekostnad. Stadsbon säger: då jorden icke
närmare till dess värde beskattas, så vill också jag söka smyga mig
■undan en del af den skatt jag borde ge. Landtbon säger: så länge
ingen strängare kontroll finnes på att en rättvis bevillning utgöres
för handel och näringar, vill jag hafva jordvärdet så lågt nedsatt
som möjligt, på det jag må komma undan med lägre skatt. De
åter, som icke kunna komma undan, de fattigare samhällsmedborgarne,
hvars yrken och näringar man nära nog på skillingen kan
upskatta, och embetsmännen, få egentligen vidkännas bevillningen.
Man anser i detta fall Staten såsom ett »commune bonum», hvarutaf
hvar och en söker draga så mycken fördel som möjligt, men
till hvilken deremot hvar och en vill skatta så litet som möjligt.
Detta förhållande kan icke i evighet fortfara; hvarföre icke då försöka
omarbeta äfven Bevilln:sFörordn:n, på sätt man gjort på sednare
tiden med många andra samhälls-lagar? Hvarföre icke åtminstone
försöka att gifva bestämdare grunder åt denna förordning,
denna, att jag så må säga, skamfläck för Svenska lagstiftningen,
denna eviga källa till kif och trätor? Då bränvins-lagstiftningeu
först började omarbetas, trodde man icke heller att man skulle komma
till något resultat. Sistlidne Riksdags förslag i den vägen bar
också ej stämpeln af någon fullkomlighet; det utgjorde emedlertid
den bas, hvarpå detta Riksmötes arbeten i denna väg byggas, och
nu komma vi troligen att få glädja oss åt en ganska god lagstift
-
420
Den 26 Mars.
ning i denna riktning.! På samma sätt bör det kunna gå med BcvillmsEörordmn.
Bevillningen borde icke vara något annat än det
rättvisa bidrag, livarmed hvar och en, i mån af sin inkomst, skattar
till samhället, hvilket har rätt att till sitt underhåll fordra en
del af den årsbeluilining, som förvärfvas under dess skydd. Man
behöfver blott kasta en hastig blick på det närvande bevillmsförslaget,
för att tinna huru orättvist det är upstäldt. Om jag på måfå
ser på en sida i detsamma, så tinner jag huru en grosshandlares
minimi-bevillning är upskattad till 45 Rdr 75 öre, hvaremot artisten,
som lefver för de sköna konsterna, för att sprida bildning genom
dem, hvars vinst ofta beror af dagens tycken, upskattas till
37 Rdr 5 0 öre, eller nära nog lika högt som grosshandlaren. En
skeppsvarfs-ägare skattar icke mer än 22 Rdr 50 öre, under det
en mångleri-idkerska skattar 37 Rdr 5 0 öre. Den som drifver en
af de för det närvande mest vinstgifvande rörelser, och använder
kapitaler af flera hundra tusen Rdr, han betalar mindre bevillning
än den, hvars hela förlag upgår till några hundra, eller i Stockholm
kanske till tusen Rdr, och hvars hela rörelse består i försäljning
af äpleti, pepparkakor och dylikt. En parmmätare betalar 30
Rdr, eller lika mycket som en handlande af andra klassen. Den
som lefver af sina händers tarfliga förtjenst betalar sålunda lika
mycket som den, som lefver i öfverflöd och dagligen dricker utländska
viner, samt derpå använder årliga kapitaler af ända till 20
å 50,000 Rdr.. Men jag vill icke trötta Jirrme med dylika jemuförelser,
ty de skulle kunna räcka i oändlighet hela BevillmsEörordmn
igenom. Dock ett måste jag tillägga: kan man vidare tänka
sig något mera orättvist, än den bevillning man pålagt PrivatBnnkerna?
Då inkomsten af all annan handel och rörelse, den må nu
drifvas af enskild person eller bolag, ej beskattas med mer än 21-  proc., så har man pålagt PrivatBankerna en bevillning af 3 proc.-  för all inkomst under 6 proc., och 9 proc. för allt hvad derutöfver
förtjenas. Hvad slags billighet ligger till grund härför? Ar icke
bankrörelsen en bolagsrörelse lik all annan? Nej, säger man, den
är grundad på särskildta privilegier, på en exceptionel lagstiftning,
och kan derföre med skäl olika beskattas. Jag bestrider riktigheten
af detta påstående, och anser äfven Bevilln:sEörordn:n i denna viig
godtycklig och ej rättvis, oell vill söka bevisa detta, då vi framde
les
komma till den punkt, som rör detta förhållande. Jäg tror alt,
till följd blott af hvad jag här i korthet yttrat, Hrr:ne böra vara
öfvertygade om, att bland de författmr vi nu äga, så är denna den
mest oefterrättliga, och vågar påstå, att bland de Betänk:n, som kommit
på detta Utsk., det nu ifrågarande på det minst omfattande
sätt vidrört det ämne, Utsk. haft att skärskåda. Jag vet att inom
Utsk. upstått betydliga svårigheter för att sammanjemka de olika
åsigterna, och kanske är det omöjligt att denna gång fullt förena
dem, men jag vågar lika väl tro, att något bättre än detta bordt
och kunnat åstadkommas. Om man också anser att de olika meningarne
icke kunna sammanjemkas, så att man vinner ändamålet
fullkomligt, så tror jag likväl att frågan är af den vigt, att man
bör försöka hvad som kan uträttas genom en återremiss. Inom
I) en 26 Mars.
• ganska kort tid, kanske inom en månäd, stro Utsk:s alta andra göromål
afslutade, och den långa återstående delen af Riksdagen har
Utsk. ju då öfrig för att använda till denna frågas lösning. Skulle
likväl Utsk:s härvar:de ledamöter förklara, att mindre af bristande,
tid, än af oförmåga att sammanjemka de olika åsigterna, något
bättre Betänk, ieke kan vid denna Riksdag åstadkommas, så anhåller
jag att R. o. Ad. ville åtminstone fatta det beslut, att en skrifvelse
från R. St:r måtte afgå till K. M. med underd. anhållan, det
K. M. täcktes nedsätta en Komité, för att utarbeta bättre oell bestämdare
grunder för en ny BevillmsFörordning, hvilken kunde företagas
till granskning vid R. St:rs nästkommande sammanträde
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde dels muntligen, dels
skriftligen: /
Ehuru jag icke har så särdeles mycket att anmärka vid den
nu föredragna punkten, så anser jag likväl, på grund af det föredragningssätt
Hr Gr. o. Landtm, föreslagit oell Ståndet bifallit; att
de, hvilka i likhet med mig önska en återremiss i den syftning som den
siste värde talaren framställt, nemi. för en omarbetning af hela llevillmsFörordmn,
böra yttra sig vid denna punkt. Det är af sådan
anledning, som jag tager mig friheten att framställa mina tankar
om det nu framlagda förslaget till BevillmsFörordning: ....')
Frih. Raab, Adam Christian: Jag ämnade visserligen
yttra mig i samma syftning som de föreg:de talarne, men jag kan
ieke, vid förnyadt genomläsande af Betänk., finna ätt den nu föredragna
punkten skäligen kan blifva föremål för en återremiss. I
den nu föredragna punkten är endast fråga om huruvida en bevillning
bör utgöras eller icke, och i det fallet måste man instämma
i' Utslcs förslag och medgifva att en bevillning bör utgå. Derefter
kommer frågan om bevillning efter första artikeln, och först vid,
pag. 7, der det är fråga om bevillning efter andra artikeln, hade
den begäran om återremiss, som nu blifvit framställd, bort göras.
Om-jag ej misstager mig, har Utsk:s Ordförande begärt ordet, och
örn han nu går in i hufvudfrågan, så skall äfven jag i sinom tid
begära ordet för att yttra mig vidare.'
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: ,Ehuru hufvudsakligen
förekommen af Frih. Raab, anhåller jag likväl att få yttra några
ord. Det är ledsamt att vid föredragningen af en punkt, i
hvilken Utsk. endast afstyrkt motioner om att ingen bevillning^
mätte utgå, nästan alla BevillmsFörordnms grunder blifvit omrörda..
Jag hemställer till dem, som yrka återremiss af denna punkt, om
deras mening verkligen är, att ingen bevillning skall utgå.. Om
också deras mening är' sådan, så hemställer jag om ej Bevillms-,
Utsk. i alla fall, efter grundlagen, är skyldigt att uppgöra grunder
för bevillningens utgörande; ty det, beror på den slutsumma, sorn
visar sig, huruvida någon bevillning skall utgå eller icke. För att icke
besvära R. o. Ad. med 2, 3 discussioner i samma sak, vill jag nu
') Hr v. Köchs härefter skriftligen afgifna anförande, hvilket dock först
efter tryckuiugen af detta ark blifvit afleimiadt, Aunes’ tryckt i slutet
h af häftet. 1 • - " k. ' ■ v " ' ■■■ i. ■'
422
Den 26 Mars.
icke vidare uptaga tiden; ty längre fram tordevi komma i tillfälle att
diskutera såväl frågan i dess allmänhet, som särskildt de punkter, hvilka
afhandla de grunder, som här så mycket blifvit klandrade.' Då skall
jag blifva i tillfälle, icke så mycket att försvara dessa grunder, som
att visa att för det närvar:de ingenting bättre kunnat åstadkommas,
och derföre inskränker jag mig nu till att yrka bifall till denna punkt.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I motsats mot de bägge siste
talarne anser jag, på grund af det yttrande hvarmed Hr Gr. o.
Landtm, började föredragningen af detta Betänk., att de talare som
började denna discussion med fullkomligt skäl, redan nu yttrat sig
om frågan i sin helhet, och jag instämmer i ganska mycket af hvad
de yttrat. Jag har vid tillämpningen af BevillningsFörordmn nogsamt
fått erfara dess i alla afseenden orättvisa stadganden, och
olämpligheten af alt den för olika samhäll s-medborgare bestämmer
olika grader för taxeringen, och olika proc. för skatte-bidragens utgörande.
Så länge den ene utgör bevillning med 2£ proc., den
andre med 2, den tredje med 1 o. s. v., så tror jag att man icke
kan komma till en rättvis upskattning af jorden, och till en rättvis
upskattning af närings-idkarens inkomst, hvilket likväl alla Önska.
Jag skulle tro att första vilkoret för att kunna åstadkomma
en sådan rättvis upskattning, är att BevillningsFörordmn omarbetas
efter den åsigt att hvar och en bör skatta lika efter dess verkliga
inkomst, han må för öfrigt vara jordbrukare, näringsidkare eller
tjensteman. Jag bekänner upriktigt att jag, i betraktande af det
sätt, hvarpå Bevilln.Utsk. är sammansatt, hade väntat att vid denna
Riksdag få se en mer omfattande reform föreslagen än den, som
innehålles i detta Betänk. Jag tror att i detta fall icke så stora
svårigheter företett sig, om man med full kraft vill gripa verket an,
men jag tror icke att man bör vidtaga den åtgärd som Utsk. pag.
22 föreslår, -hvarigenom det vill hvälfva hela besväret' från sig, och
kasta det på Regeringen. Utsk. föreslår nemi. att B. St:r skulle
hos K. M. i underd:het anhålla det K. M. täcktes på sätt Honom
för godt syntes, utreda förhållandena och vid nästa Eiksdag för R.
St:r framlägga ett förslag. Enl. min tanka hade Utsk. i alla fall
bordt för E. St:r framlägga några bestämdare grunder för upskattningen
af jorden; ty som förut är sagdt, det är ingenting, som är
allmänheten så mycket emot som en högre upskattning deraf.
E. St:r begå en orättvisa om de hvälfva hela bördan på Regeringen;
ty om man också kan behöfva att af Regeringen begära nedsättandet
af en Komité för utarbetandet af detaljerna, så böra likväl
R. St:r förut bestämma de hufvudgrunder, efter hvilka de önska
att en sådan Komité skall handla. Detta arbete är alldeles icke
omöjligt om Bevilln.Utsk., som är sammansatt af personer från så
många olika trakter af landet, vill åtaga sig detsamma. Man påstår
att stora svårigheter äro i vägen för att erhålla en rättvis
upskattning af jordén. Jag för min del tror det icke, och ehuru
flera förslag i det afseendet kunde göras så vill jag likväl endast
framställa ett. Jag är likväl icke nog egenkär för att anse detta
förslag för det bästa, utan jag tror tvärtom att många bättre kunna
D e n '26 Mars.
423
framläggas, men jag hoppas att derigenom visa möjligheten af att
kunna komma till en rättvis upskattning af jorden. Vill man
komma till detta mål, så bör man, enl. min tanke, först tillse att
inom hvarje distrikt, det må vara socken eller härad, jordegendomar
finnas, som äro rättvist och sanningsenligt upskattade, icke blott
med afseende på det distriktet utan äfven i jemförelse med egendomar
i andra trakter. Till norm för upskattningen kan man i
allmänhet taga den köpeskilling, som blifvit gifven för jorden under
de sednare åren, och för utrönande af jordens verkliga värde bör
nedsättas en upskattnings-komité. hvilken, enl. min föreställning,
lämpligast kan sammansättas af Ägodelmslhs ledamöter. Dessa ledamöter
äre i allmänhet aktade inom den ort de tillhöra samt äga
erfarenhet och sakkännedom uti ifrågavande ämne. Jag vill ej påstå
att Ägodeln:sK:ns Ordfde kan åtaga sig ett dylikt besvär, ty
inom hvarje domsaga finnes flera härader, hvardera med sin ÄgodelmsRätt,
och det är omöjligt för Domaren att kunna inom hvarje härad
deltaga i ett så grannlaga arbete, utan att derigenom försumma
sina öfriga åligganden. Men AgodelnrslLs ledamöter kunna i alla
fall utgöra grundkärnan till hvarje härads-upskattnings-komité, och
om dertill kommer en eller två inom häradet aktade possessionaten
så tror jag att denna Komité skulle vinna fullt förtroende, och
kunna verkställa den upskattning af några normal-egendomar inom
häradet, hvilken sedan kunde ligga till grund vid de öfrigas upskattning.
Denna Komité borde från domstolen infordra upgift på
alla de egendomar, som under de sednare åren inom häradet blifvit
försålda, sedan taga hufvudsumman af dessa köpeskillingar, och på
ett rättvist sätt bestämma hvartill dessa normal-egendomar borde
vara upskattade. Det är gifvet att en och annan egendom kan
vara försåld vida högre än hvad den är värd, andra egendomar åter
kunna vara försålda vida under sitt verkliga värde, och andra till
sitt rätta värde. Derföre anser jag att om i ett härad under t. ex.
de 4 sista åren, — tidpunkten kan vara likgiltig, — egendomar
blifvit försålda för sammanlagdt 400,000 ILdr, så skulle denna
summa blifva det värde, som åsattes dessa s. k. normal-egendomar,
inom häradet, likväl så att taxerings-värdet för den ene egendomen
höjdes öfver köpe-skillingen, och för den andra egendomen sänktes
under densamma. Sedan nu en dylik taxerings-komité inom hvarje
härad bestämt värdet å de, under de sistförflutna åren försålde, s. k.
normal-egendomarne, borde eli läns-beskattnings-komité sammanträda.
Denna länsbeskattnings-komité, bestående af. en person från hvarje
härad, utsedd af häradets BeskattningsKomité, borde sammanträda,
antingen under ordförandeskap af Landsten eller af någon af honom
dertill anmodad possessionat, för att anställa en jemförelse mellan
de olika härader; ty det är gifvet att egendomarne i det ena häradet
kunna hafva blifvit försålde relativt högre än i det andra.
Man måste genom att sammanjemka dessa summor, söka komma
till någon slags enhet för hela länet; ty länets försäljnings-belopp
bör alltid vara lika med hufvudsumman af försäljningarne inom
häradena. Då nu en LänsUpskattningsKomité kan behöfva nedsätta
försäljnings summan för det ena häradet, och höja den för det an
-
i 24
Den 26 Mars.
dra, för att åstadkomma någorlunda jemnhet mellan normal-egendomarnes
värdering inom hela länet, så borde man, för att vinna
jemnhet inom hela Eiket, nedsätta en ny UpskattningsKomité,
Denna Komité, hvilken borde vara sammansatt af ledamöter från
de olika LänsTJpskattningsKomitéernc, skulle då hafva sig anförtrodt
att jemföra de olika jordvärdena inom landet, och i afseende på
länens normal-egendomar, göra de ändringar, som kunna vara af
behofvet påkallade. Om vi på så sätt erhölle en rättvis upskattnings-summa
för hela Eiket, så återstode för LänsUpskattningsKomitéerna
endast att göra de förändringar med afseende på häradenas
primitiva upskattning, som deraf blefve en följd, och HäradsUpskattningsKomitéerna
hade endast att fördela den nya summa,
som sålunda blifvit för normal-egendomarne fastställd. Om man
vill göra sig detta besvär, anser jag det icke omöjligt att inom hela
Sveriges Eike få alla de egendomar, som blifvit försålda under de
sednare åren rättvist upskattade. Sedan man sålunda inom hvarje
härad fått normal-egendomar, blefve det väl ej särdeles svårt för
TaxeringsKomitéerna att efter dessa värden taxera äfven den öfriga
jorden, och på det någon kontroll i det afseendet skulle finnas,
anser jag det vara nödvändigt att innan Taxerings-Komitéens prot.
inkomme till PröfningsKomitéen, detsamma remitterades till HäradsUpskattningsKomitéen,
hvilken då blefve i tillfälle att vid taxeringssättningen
göra de anmärkmr, som den kunde finna lämpliga. Om
man en gång kommit derhän att man fått jorden rättvist taxerad,
så anser jag det vara jordägarnes ovilkorlig^ rättighet att icke upskattas
högre än närings-idkarne, embetsmännen eller någon annan.
Går man till TaxeringsKomitéen i en stad, så finner man att den
är sammansatt dels af embetsman, som betala 1 proc. och dels af
näringsidkare, som betala 2-J. Det är temligen klart att de magistrats-personer,
som sitta i TaxeringsKomitéen, icke kunna, så
länge grunderna äro orättvisa, drifva näringsidkaren att upgifva sin
verkliga inkomst. Näringsidkarne åter lugna sitt samvete, när de
upge för låga inkomster, med det inkastet att de för sin inkomst
betala proc., då deremot embetsmännen blott betalar 1, Det
kan möjligen vara rättvist att frikalla embetsmännen från all bevillning,
jag vill derom ej yttra mig,.men om lian skall betala bevillning,
så bör han utgöra den efter samma grunder som hvar och
en annan. Som BevillmsFörordmn nu är upställd, upmanar den
till osanna upgifter, och derest icke Bevilln.Utsk. kan förmås att
framlägga enklare och rättvisare grunder för bevillningens utgörande,
så befarar jag att det oefterrättlighets-tillstånd, som f. n. äger rum,
kommer i ali evighet att fortfara. Jag anser äfven att de tariffer,
som nu finnas i BevillmsFörordmn, borde utgå; ty så snart grunden
är rättvis, är det äfven möjligt att få en rättvis taxering, men om
grunden är orättvis, blir taxeringen det också. På ofvan anförda
skäl anhåller jag om åtterremiss så väl af den nu föredragna punkten
som af Betänk:t i sin helhet.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han då åtskillige talare tycktes
hafva missförstått hans första framställning, ang:de sättet hvarpå
D en ‘26 Mars.
425
besluten borde fattas, finge fästa upmärksamlieten derpå att den
punkt, som nu var föredragen, innehöll endast Utsk:s hemställan
att åtskillige motioner, så vidt de afse uphäfvande af all bevillning,
enl. l:sta och ;2:dra artiklarne, f. n. må lemnäs utan afseende. Det
vore således klart att om K. o. Ad. ogillade denna hemställan,
borde hela Betänk:t återremitteras, och då Hr Gr. o. Landtm, föreslog
att Betaniel skulle punktvis företagas till afgörande, hade det
skett med förbehåll att om K. o. Ad. återremitterade denna punkt,
Betänk:t i öfrigt icke skulle behöfva punktvis pröfvas, utan kunna
i sin helhet återremitteras, för att undvika den formalitet, att äfven
för denna eventualitet, Betänkut måst punktvis pröfvas.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Om jag fattat Hr Gr.
o. Landtnäs yttrande rätt, böra vi nu uteslutande hålla oss till den
föredragna punkten, om så är, instämmer jag fullkomligt med Gr.
af Ugglas. Denna punkt innehåller endast Utsk:s svar på tvänne
motioner, om att all bevillning måtte uphöra. Jag tror icke att
dylika förslag kunna vinna något särdeles bifall här, jag har ej ens
hört någon förorda dem. Jag vill således icke vidare uppehålla
discussionen, utan hoppas endast att vi snart måtte komma till en
annan punkt, der de vackra yttranden, som här blifvit fällda, bättre
varit på sin plats.
Hr von Koch: På sätt jag i början af mitt förra anförande
nämnde, så hade jag icke ämnat yttra mig vid denna punkt, så
vida icke Hr Gr. o. Landtm, föreslagit detta sätt att föredraga
Betänk:t. Nu finner jag att jag missförstått Hr Gr. o. Landtrms
yttrande, och får derföre förklara att jag icke har något att invända
mot denna punkt, der Utsk. endast afstyrker tvänne väckta
motioner om att all bevillning skulle uphöra; ty jag är visst icke
bland dem som önska detta. Jag hade egentligen tänkt anmäla
mig vid Pag. 7, der Utsk. tillstyrker något, som jag anser vara
stridande mot de åsigter jag här framställt.
Hr Adelborg: Jag har icke fattat saken som den siste
värde talaren; ty då fråga är om att omarbeta hela BevillmsFörordnni,
och bestämma nya grunder för densamma, sfi bör väl denna
fråga afgöras innan man börjar att punktvis afhandla Betänk:t. Då
det troligtvis icke är B. o Ad:s mening alt först punktvis genomgå
Betänk:t till hälften, och sedan återremittera det, så anser jag att
man just bör hålla sina »vackra föredrag» nu och försöka återremittera
hela luntan på en gång.
Frih. Baab: -Då Hr Adelborg och jag hysa samma mening i
hufvudsaken, så hoppas jag att vi äfven med afseende på formen
skola komma öfverens. Första punkten af Betänk, innehåller endast
en tillstyrkan af Utsk. att bevillning fortfarande måtte utgå, hvarföre
jag anser att vi tryggt kunna bifalla densamma. Derefter
kommer frågan om bevillning efter l:sta artikeln, och frågan huruvida
tjenstemän böra betala någon bevillning eller icke. Båda frå
-
426
De n 26 Mars.
gonia äro oberoende af den hufvudfråga, hvarom discussionen redan
är börjad. Denna fråga förekommer först Pag. 7, då jag hoppas
att ingen skall hafva förgätit hvad Hr Adelborg och föreg:de talare
yttrat, åtminstone skall jag, så godt jag kan påminna derom. Jag
anhåller om bifall till den föredragna punkten.
Hr von Troil: Afven jag finner att jag missförstått Hr Gr.
o. Landtm:s yttrande, och får derföre förklara, att jag önskar återremiss
på allt hvad som rör den egentliga Bevil]n:sFörordn:n, men
då den nu föredragna punkten endast innehåller afstyrkande af motioner
om att all bevillning skulle uphöra, så har jag naturligtvis
ingenting att invända mot densamma.
Hr Adelborg: Då ingen af de återstående punkterna i sin
helhet omfattar det förslag till återremiss, som här är yrkadt, utan
endast vissa åsigter om förändring af bevillningen, men icke hela
BevillmsFörordms reorganisation, så torde det vara skäl att som
jag gjort yrka återremiss på Betänk:t i sin helhet, innan frågan om
l:sta artikeln föredrages. Något hinder för denna återremiss bör
ej kunna ligga deri att den första punkten endast rör frågan huruvida
bevillningen skall uphöra; ty det är klart att om lt. o. Ad.
återremitterar Utsk.-s Betänk., på det att grunderna för bevillningen
måtte omarbetas, så afslår K. o. Ad. på samma gång denna punkt;
ty om den antogs, behöfde grunderna icke omarbetas. Om vi återigen
genomgå Betänk:t punktvis, så kan det hända att de särskilde
punkterne bifallas, och äfven den deruti der det är fråga om nedsättandet
af en Komité, ehuru denne Komité skulle nedsättas efter
helt andra grunder och åsigter än här blifvit föreslagne. Det är
derföre som jag fortfar att yrka återremiss af alltsammans innan vi
företaga de särskilda punkterne till discutering.
Gr. af Ugglas: Jag vill icke påstå att det är orätt att vid
denna punkt yrka återremiss i sin helhet, men jag hemställer till
Hr Adelborg, huruvida han tror att han kan vinna något med en
sådan begäran. Pluraliteten af lt. o. Ad:s ledamöter hafva nog ej
gifvit sig tid att geuomstudera BevillmsFörordmn så noga att de
på förhand gjort sig reda för om de vilja återremittera förslaget i
sin helhet, eller om de endast hafva anmärkmr att göra mot en
eller annan punkt i detsamma. Pluralitetens åsigter stadga sig först
under discussionen, och om man går tillväga på sätt Hr Adelborg
föreslagit, så tvingas den att på god tro rätta sig efter hvad en
eller annan talare yttrat. Jag säger ännu en gång att jag icke
anser mig nu böra uptaga till besvarande allt hvad här blifvit yttradt;
ty det skulle uptaga lång tid och man kan lika väl vänta
dermed tills man kommer till de särskilde punkter, som blifvit
ogillade. Jag anser högst orätt att yrka det B. o. Ad., utan att
hafva pröfvat de särskilde punkterne, skall i klump återremittera
Betänk:t, och anhåller derföre om bifall till denna punkt.
Den 26 Mars.
427
Hr Printzensköld, Carl: Om den af Hr Adelborg gjorda
framställningen vinner E. o. Ad:s bifall, så inträffar det, enl. min
upfattning, högst besynnerliga förhållande, att hela Betänk:t blir
återremitteradt, ehuru Hr Gr. o. Landtm, endast föredragit Esta
punkten deraf. Detta kan omöjligt vara formenligt, och efter min
tanke skulle det äfven innebära ett förbiseende af den förklaring,
som Hr Gr. o. Landtm, gjort öfver föredragnings-sättet; ty denna
har klart och tydligt bevisat att man kan bifalla denna punkten,
men återremittera det öfriga af Bevilln:sUtsk:s förslag.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter till bifall å förevar:de punkt
framställda propos., besvarades med starka Ja jemte några Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
2:dra punkten, angtde bcvillningen efter 1 :sla artikeln och
3:dje punkten, ang:de väckte förslag om embets- och tjenstemäns
befriande från bevillning.
Dessa punkter biföllos.
4:de punkten, ang:de ifrågaställd nedsättning af bcvillningen
för rörelse och näring sanct fast egendom.
Hr von Koch: På grund af hvad jag förut yttrat, yrkar
jag återremiss på denna punkt. Jag får blott tillägga att om man
någonsin skall kunna vänta sig att få en sann upgift på inkomster
och fastighetsvärden, så måste man nödvändigt nedsätta afgifterna.
Hr Printzensköld: Mig synes att de anföranden som vid
första punkten ägde rum, nu rätteligen bort göras, men de äro likväl,
sorn jag tror, fullständigt bibehållna i vårt minne. Jag kan
icke neka att, på sätt Hrr Adelborg och von Koch här erinrat, de
rättsgrunder, hvarpå den nuvar:de BevillmsPörordmn hvilar, äro i
högsta grad felaktiga. Det kan icke nekas att understundom den
ene medborgaren, jemförelsevis till sin förmåga att draga bördan,
får skatta mera än den andre. Onskligt vore derföre om efter den
återremiss, som E. o. Ad. troligen kommer att bevilja, Utsk. kunde
utfinna något bättre än den nuvande och alla föreg:de BevillmsPörordmr.
Jag erkänner likväl att jag har föga förhoppning om
att Utsk. skall kunna nå ett så lyckligt mål; och orsaken ligger
deruti att det icke är Statens tjenstemän utan skattdragande sjelfva
som ensamma tillämpa författmn. Möjligen skall man på grund af
detta yttrande beskylla mig för att vara en vän af Byråkratien,
men min öfvertygelse blir i alla fall, att det strider mot statsmachinens
rigtiga gång, att E. St:r sjelfva eller några deras delegerade
tillämpa de författmr, som E. St:r sjelfva beslutat. Hvad
beträffar alla öfriga beskattnings-lagar som E. St:r besluta, såsom
ang:de ChartaSigillataBevillmn, Tull- och PostBevillmn, så är tillläinpningen
af dessa lagar updragen åt Statens embets- och tjenstemän,
men när det är fråga om allmänna bevillningens utgörande
428
Den 26 Mars.
efter de grunder som B. St:r bestämt, så äger en Statens embetsman
ingen rätt att blanda sig deri, utom för att dervid bevaka
Statens rätt. Följden häraf är den att man knappast någonsin kan
upgifva exempel på en rättvis beskattning sedan Bevilln:sFörordn:s
tillkomst. Om deremot man bildade TaxeringsKomitéer, hvilka voro
inför vederbörande embetsmyndigheter ansvarige för sina åtgärder,
så är jag öfvertygad att Författmn skulle tillämpas vida rättvisare
än som nu är händelsen. Nu bestå TaxeringsKomitéerna af oansvariga
ledamöter, hvilka kunna tillämpa författmn efter eget godtfinnande,
och som äro oåtkomliga för en åklagare, äfven om han
kan bevisa att de upsåtligen begått en orättvisa. Enl. min tanke,
borde en beskattnings-myndighet bestå af personer, som voro ansvariga
för det sätt, hvarpå de tillämpade, författningarne, och ehuru
jag icke nu kan säga huru det skulle tillgå, så skulle jag likväl
önska att BeviilmsUtsk. täcktes taga denna sak under närmare öfvervägande,
särdeles som den ed, hvilken taxerings-männen hittills
aflagt, numera kommer att uphöra. Hvad angår beskattningen af
jorden, så har jag hört Hr Troil framställa ett förslag, som visserligen
kunde vara ganska bra, men jag tviflar på att det af Hr Troil
åsyftade ändamålet derigenom kan upuås, särdeles som de tjenstemän,
hvilka Hr Troil föreslagit till medlemmar i Komitéerna, troligen
hvarken hafva tid eller lust att åtaga sig ett i sig sjelf så
besvärligt och förhatligt updrag. Men skulle man ej på något annat
sätt kunna åstadkomma en mera rättvis beskattning af jorden?
Man vet att under sednare tider sällan eller aldrig försäljning af
jord äger rum utan efter jordens vidd, så att hvarje jordägare är
särdeles angelägen att genom landtmäteri-åtgärder få uplysning om
arealen af sin egendom, emedan dess värde deraf är beroende. Jag
anser derföre att tunnland-talet eller arealen skulle kunna utgöra
grund för beskattningen; ty om man bestämde ett visst lågt värde
för hvarje t:l:d, så är det klart att en egendom på t. ex. 10,000
t:l:d, hvilken är 10 gånger så stor som en egendom på tusen td:d,
äfven blefve i samma proportion högre beskattad. Hvaremot det
nu understundom händer att en egendom med 10,000 t:hd. och
en egendom med 1,000 t:l:d, med afseende på beskattningen alldeles
ieke förhålla sig till hvarandra som 10 till 1. Vill man hafva en
rättvis grund, så bör man också bemöda sig om att utfinna densamma.
Om man såsom Hr Troil föreslagit, lägger sista köpeskillingen
till grund, så begår man en orättvisa; ty många omständigheter-
kunna föranleda till att en egendom säljes till högre pris
än den är värd. Ej heller får man låta grunderna bero på taxerings-männens
godtycke. Man får en säker grund, om man bestämmer
beskattningen efter jordvidden, och då kan den egendomsägare,
som i anseende till jordvidden anser sig för högt beskattad,
styrka huru stor del af jorden, som är af den beskaffenhet, att den
är föga eller intet värd, och huru stor del, som bör bära beskattning.
Vi kunna aldrig nå det mål vi önska förr än vi hafva en
fix grund, på hvilken vi kunna bygga vår beskattning. Jag anser
den af mig framställda planen vara den enda antagliga, men om
någon af Hrr:ne skulle kunna göra upp en bättre, så skulle det
D en 2G Mars.
m
fägna mig. För öfrigt anhåller jag i likhet med de talare, som
förut yttrat sig, att denna punkt måtte till Utsk. återremitteras.
Gr. af Ugglas: Den siste värde talaren har yrkat åter
remiss,
ehuru han förklarat sig vara öfvertygad att några bättre
grunder för BevillmsFörordmn icke derigenom skola vinnas. Då
han oaktadt en sådan öfvertygelse yrkar återremiss, så hemställer
jag till honom sjelf, hvad han dermed tror sig skola vinna. För
att visa honom svårigheten af att upgöra några grunder för en beskattning
af jorden, torde det vara tillräckligt att granska hans
eget förslag. Unn har föreslagit att man vid jordens beskattning
skulle lägga jordvidden till grund, och på hvarje t:l:d sätta en viss
låg afgift. Hvad först sjelfva jorden ensamt beträffar så glömmer
han en högst väsendtlig omständighet, som mycket inverkar såväl
på jordens verkliga värde, som på den bevillning, som med rätta
bör påläggas densamma, och denna omständighet är jordens olika
produktions kraft. En af de väsendtligare anmärkn:ne mot BevillmsFörordmn
blir i alla fall icke afbjelpt genom detta förslag; ty förmodligen
med afseende derpå att en del jord kan vara af sämre
beskaffenhet, föreslås der att taga en viss låg afgift för hvarje t:l:d.
Då man nu tar i betraktande att det icke allenast är jorden, som
drager bevillning, ulan äfven bergverk, handel och all annan rörelse,
så hemställer jag om icke, då jorden beskattas efter ett lägre värde
än dess verkliga, såväl bergverk-ägaren som handlanden och hvarje
annan, som har inkomst af någon rörelse, med skäl kan säga:
»hvarföre skall jag upgifva min verkliga inkomst, då jorden icke
beskattas efter 1 dess verkliga värde.» Hr Troil har föreslagit, att
man inom hvarje distrikt skulle försöka att få vissa normal-egendomar,
som voro rätt beskattade. Dervid är dock ett väsendtligt
»item» som Hr Troil har förbisett, nemi. sättet för dessa normalegendomars
riktiga upskattning, och blefvo fel vid denna upskattning
begångna, återverkade dessa fel sedermera vid den på densamma
grundade jemlörliga taxeringen.
Under de fyra liiksdagar, som jag varit ledamot af BevillmsUtsk.
, har der icke funnits någon som försvarat den nuvande BevillmsFörordmn,
men ehuru Utsk. väl skulle kunna förändra grunderna
så att bevillningen mera jemnt träffade en och annan, så äro
likväl icke sådana uplysningnr Utsk. tillgängliga, att det kan öfver
hela landet jemnare fördela densamma. Följden blefve endast att
man skapade nya orättvisor i st. f. dem som äga rum för det närvande,
hvilka efter 3 0 å 4 0 års tillvaro hafva fått likasom en laglig
häfd. Alt man redan länge insett att det närvande tillståndet
icke är det rätta, bevisas bäst deraf att redan för tre Riksdagar
sedan inom BevillmsUtsk. väcktes förslag att hos K. M. begära det
sådana uplysningar måtte meddelas Utsk., att det med deras tillhjelp
skulle kunna utarbeta en ny bevillnings-förordning. Detta
förslag föll på afdelningen, väcktes ånyo i Utsk:s plenum, men rönte
intet understöd. Yid sista Riksdagen framställdes ett likartadt förslag,
men äfven det föll på afdelningen. Nu deremot har ett dylikt
förslag blifvit väckt, och nästan ingen har vågat tala deremot,
430
Den 26 Mars.
emedan hvar och en finner att Utsk. omöjligt kan upgöra några
nya grunder förr fin det erhållit de dertill erforderliga uplysningar;
ty att upgöra grunderna på »måfå», skulle ej tjena till annat ån
att sätta nya orättvisor i st. f. de gamla. En stor svårighet ligger
deri att man icke vet, huru stor den inkomst är som skulle beskattas;
ty om man på en höft skapade en proc., så skulle det kunna
hända att man drefve ut en tredubbel större bevillning än den
närvaride. Vid förra Riksdagen väckte Hr von Koch en motion
att bevillningen skulle utgå med 1 proc., nyss deremot yttrade Hr
von Koch att procenten borde nedsättas till Denna sednare
siffra anser jag för min del vara mycket riktigare, men det kan i
alla fall mycket lätt hända att vi missräkna oss, om vi antaga densamma.
Om bevillningen med 3 å 4 hundra tusen Rdr skulle understiga
hvad man afsett, så är det icke bra, men om den blir
dubbelt eller tredubbelt så stor, så är det ännu värre, ty derigenom
skulle åtskilliga kapitaler dragas ur den allmänna rörelsen, och ligga
oförräntade till nästa Riksdag. Derföre är det väl bättre att gå
tillväga som Utsk. gjort, och hos K. M. begära nedsättandet af en
Komité för att utröna verkliga värdet på jorden, och approximativa
värdet af städernas förmögenhet. Hvad orättvisorna i närvar:de
stund angår, så tror jag icke att de äro så stora, om jag jemför
tvänne stora klasser med hvarandra. Om man undersöker förhållandet
sedan sista Riksdagen, så finner man att den bevillning som
utgöres för rörelse och näring, icke obetydligt stigit, hvaremot den
bevillning som utgår af jordbruket, ungefär står på samma punkt.
Min öfvertygelse, hvilken naturligtvis endast grundar sig på enstaka
upgifter, är att öfverhufvudtaget den ene bidrar lika mycket som
den andre; ty alla purra lika mycket och deraf upkommer en art
af rättvisa. Om den af Utsk. föreslagna skrifvelsen blir bifallen,
så hoppas jag att Regeringen vid nästkommande Riksdag framlägger
sådana dokumenter att några bättre grunder kunna upgöras.
Hvad nu särskildt angår den föredragna punkten, så är skälet hvarföre
en tjensteman och en näringsidkare böra utgöra bevillning efter
olika proc., helt enkelt det att man nära nog på siffran vet huru
stor inkomst en tjensteman har, hvaremot man icke kan särdeles
lita på de upgifter, som näringsidkare lemna. Jag anhåller slutligen,
att R. o. Ad. måtte bifalla den nu föredragna punkten, icke
derföre att jag gillar de nuvande grunderna, men derföre att Utsk.
svårligen kan utfinna några bättre.
Erih. Raab Adam Christian: Om den nu föredragna
punkten återremitteras, så blir i och med detsamma hela Betänk,
återremitterad t,, och rlet är ur denna synpunkt som jag ber att få
yttra några ord om de grunder, hvarpå BevilhnUtskrs Mern. hvilar.
Förut har jag ansett denna förordning vara byggd på 1764 års
BevillmsFörordning, och vara en fornlemning af densamma, men
nu hav jag af Utsk:s Ordförande hört den vara byggd på en grund,
hvarpå man annars icke brukar bygga en beskattning, nemi. på
bedrägeri. Gr. Ugglas säger: att en slags rättvisa upkommer derigenom
att den ene icke kan purra den andre, mer än den andre
Den 26 Mars.
431
kail purra tillbaka. Jag hemställer, huruvida icke en sådan grund
bör ramla vid första påstötningen, och XJtsk:s Ord(':de, som alltid
öppet säger hvad han tänker har sjelf erkänt att den icke kan
bestå. Vi måste hafva en ny och bättre grund, och jag anser det
vara en vacker upgift, för Gr. Ugglas att lösa denna ganska svåra
upgift, och jag önskar att Hr Gr. icke derunder måtte tröttna.
Hr Stolpe, hvilken egentligen vackt denna fråga, har motionerat
att bevillningen af alla medborgare skulle utgöras efter samma proc.,
och har föreslagit bevillnings-procenten till 1 proc. Jag vill icke
yttra mig om den föreslagna proc:n, ty den kommer att bero på
huru stor summa som skall genom bevillningen utgöras, men nog
tycks det vara billigt att alla medborgare betala bevillning efter
samma proc., vare sig den ene har sin inkomst genom lön, och
den andre genom bergsbruk, handel eller rörelse. Jag kan icke
gilla Gr. Ugglas påstående att man borde taga 2 proc. af näringsidkare,
men 1 proc. af löntagare, derföre att man alltid kan få reda
på den sednares inkomst, hvaremot den förre ofta inlemnar orätta
upgifter. Denna supposition, hvilken genomgår hela författningen
är enligt min tanka falsk. På sätt Hvr:ne torde veta har man i
åtskilliga städer bildat Komitéer för en s. k. fattigvårdsbeskattning,
och dessa Komitéer hafva i allmänhet kommit inkomst-siffran bra
mycket närmare än våra TaxeringsKomitéer. Dessa FattigvårdsKomitéer
hafva funnit vigten af att en så betydlig afgift som denna
utgår efter en rättvis grund, och i allmänhet är man ense om att
den ene får betala lika mycket smn den andre. Det ligger ett fel
i BevillmsFörordmn, och det måste man taga reda på. Den inkomst
en näringsidkare haft det sednaste året kan man icke rätta
sig efter; ty om det t. ex. är en handlande, så veta vi, huru det
ena året kan aflöpa med stor behållning, och det andra året deremot
med förlust. Hr Stolpes förslag att till grund för taxeringen
lägga den inkomst han under viss tidslängd i medeltal haft, synes
derföre vara rigtigare. Jag ber nu att få säga några ord om jordens
taxering. Man har sagt att Hr von Koch vid förra Riksdagen
föreslog att bevilln:sproc:n skulle nedsättas till 1 proc., förutsatt
att vi fingo en rättvisare taxering af jorden. Till en sådan
rättvisare taxering hafva vi ännu ej kommit; ty om man granskar
den ifrågav:de §, så finner man väl att Utsk. borttagit några ord
sorn först funnos der, men, jag kan icke inse hvad man dermed har vunnit.
Må det tillåtas mig att genom ett exempel uplysa det sätt, hvarpå
jorden för det närvar:de är taxerad. I den landsort jag förut tillhörde
köpte jag ett hemman för 6,000 Rdr, hvilket var taxeradt till 1,000 Rdr,
samt -§-:dels hemman för 5,000 Rdr, men detta sednare var taxeradt
till 2,500 Rdr. Detta var för 20 år sedan, men taxeringsvärdena
äro ännu desamma; ty det är omöjligt att förändra dem.
Om TaxeriiigsKomitén söker få någon ändring, så hindras det af
PröfningsKomitén; ty man anser för en pligt att hindra ett mouvement
i detia afseende. För min del anser jag det af Hr Troil framställda
förslag alldeles icke vara så oäfvet som Gr .Ugglas framställt
det; ty derigenom skulle vi erhålla en grund att gå efter nästan
öfver hela Sveriges Rike, ehuru jag icke vill påstå, att denna grund
432
t
Den 26 Mars.
är infaillible. I största delen af Sveriges provinser är större delen
af egendomarne, upskattade af HypotheksFöreningarne, och som
jag sjelf varit Direktör i en HypotheksFörening, så vet jag att denna
värdering i allmänhet varit ganska tillfredsställande, och aldrig har
en egendom blifvit så högt värderad, att den icke- vid försäljningen
gått öfver detta belopp. På sina ställen, såsom i Blekinge, upgår
taxeringsvärdet i bland till hypotlieks-värderingen; ty der har taxeringsvärdet
blifvit höjdt, på det man skulle kunna bränna bränvin,
men i allmänhet är icke så förhållandet, och i den ort, der jag
förut varit bosatt, inträffade det besynnerliga förhållandet att jag
sålde en egendom för ungefär 7 gånger taxeringsvärdet, hvarefter
jag köpte en annan här uppe för endast 1-2 gång taxeringsvärdet.
Så olika kan förhållandet vara i olika provinser. Enligt min tanka
bör man snarare än att, som Pir Troil föreslagit, rätta sig efter
sista köpeskillingen, göra afseende på hypotlieks-värderingen vidalia
hemman, som undergått en sådan värdering, och aldrig sätta taxeringsvärdet
under hypotlieks-värderingen. Om man gör så, blir det
ej sedan svårt att anställa en jemförelse mellan sådan jord, och
annan jord i samma trakt. Vidare anhåller jag att få yttra några
ord till fördel för Matts Pelirssons förslag till ändring i PröfuingsKomitéernas
sammansättning; ty jag får upprigtigt bekänna att
jag icke liar fullt förtroende till dem, såsom de nu äro sammansatta.
Dessa PröfningsKomitéer tillsättas, som Hrr:ne veta, på så sätt, att
TaxeringsKomitén föreslår vissa ledamöter, af hvilka Lanshöfdingen
sedan utser dem han finner för godt. Det händer derföre icke
sällan att samma -personer, ofta de mest stereotypiserade, det ena
året efter det andra sitta i denna Komité. Om PröfningsKomitéerna
bättre skola uppfylla sitt kall, så behöfva de någon upryckning.
I likhet med Hr von Koch tror äfven jag att det icke är
omöjligt att träffa kapitalerna; ty man ser hvad folk depenserar
och om de icke lefva af någon näring eller af jordbruk, så måste
de lefva af kapitaler. Lika väl som de kunna träffas för fattig
kassan
böra de kunna träffas för en bevillning. Hvad beträffar det
förslag, hvarvid Gr. Ugglas synes fästa någon förhoppning, nemi. att
hos K. M. begära tillsättandet af en komité, så kan jag icke dela
Hr Gns tanka i det afseendet. Meningen kan väl ej vara att det
skulle blifva en resande Komité, hvilken skulle resa kring hela
Sveriges rike, för att inhemta uplysningar; ty i så fall fick den
resa liinge, och mer än en riksdngsperiod. Meningen är väl derföre
att det skall blifva en stationär Komité, och då kommer den
förmodligen att samlas i Stockholm, emedan det är hufvudstaden,
och i sä fall anser jag att det blir mycket svårare för dess ledamöter
att inhemta de uplysningar som behöfvas för att kunna bedöma
jord värdet i Sverige, än det bör vara för Bevilln.Utsk. som
bland sig räknar ledamöter från alla delar af Sverige, och jag tviflan
på att K. M. kan uppsöka intelligentare personer än de, som
f. n. sitta i detta Utsk. Hr Printzensköld har visserligen i lik
het
med mig yrkat återremiss, men han har tillika framställt ett
förslag, hvilket jag för ingen del kan understödja, han har nemi.
sagt
Don 26 Mars.
433
sagt att BcvillmsUtsk:s förslag, väl vore bra, men att det icke
borde tillämpas af E. St:rs Just.Ombudsman. Jag känner igen den
byråkratiska tendens, som röjer sig på bänken derborta. Hr Printzenskölds
jemförelse med bränvins- och chartasigillataförfattningarne
håller ej streck, ty grunderna äro upgjorda här på stället,
beloppen satta och embetsmännen ega endast att uptaga desamma.
I detta fall är förhållandet olika, och hur byråkratisk Hr Printzensköld
än är så får han väl medgifva att då E. St:r beskatta
sig sjelfva, så bör det vara deras ombud och icke Hrr embetsmän,
som böra bestämma beloppen. Näst det skäl, hvarmed jag började
kan väl ingenting mer talande bevisa olämpligheten af den nuvar:de
BevilhsPörodmn än att, på sätt Gr. Ugglas yttrat, vid flere föreföregående
Eiksdagar förslag blifvit väckta om omarbetande af Bevilln.
sFörordmn utan att inom Utsk. vinna sympathi, men att slutligen
vid denna Eiksdag Utsk. funnit det vara af högsta behof
påkalladt att någon förändring gjordes af denna Förordmg. Jag
ber likväl att Utsk. icke måtte skjuta frågan på Eegeringen, utan
sjelf gripa verket an, och det är i denna förhoppning som jag
fortfar att yrka återremiss.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Man har mycket och med skäl
klandrat BevillmsFörodmns föreskrifter, men' på samma gång som
man erkänner befogenheten af detta klander .måste man också medgifva
omöjligheten för BevilLsUtsk. att i närvande ögonblick kunna
åstadkomma något bättre. Utsk. saknar nemi. i allt för hög grad de
dertill erforderliga upplysningar och uppgifter, och är äfven dertill
allt för talrikt likasom dess tid för knapp. Jsg tror således att
man icke kan vänta af BevillmsUtsk. ett fullständigt förslag till ny
BevillmsFörordmg elter bättre grunder, och detta har Utsk. äfven
erkänt genom att längre fram föreslå att hos K. M. anhålla om
utarbetande af sådana grunder. Detta är det enda sätt, hvarpå
man kan erhålla en bättre BevillmsFörordmg. Sedan dessa grunder
blifvit af Eegeringen utarbetade är det deremot ganska lämpligt
att de granskas af R. St:r genom dess BevillmsUtsk. På så
sätt blir det en möjlighet att sedan ett blifvande BevillmsUtsk.
granskat dessa grunder, få en BevillmsFörordmg, som på ett lämpligt
och rättvist sätt fördelar den bevillmg E. St:r komma att fastställa,
men till dess mäste vi hjelpa oss med den vi hafva. Jag
öfvergår nu till den punkt i den nuvar:de BevillmsFörordmn, sorn
är i fråga. Man har sagt att den bevillning, som påföres handel
och rörelse, samt fast egendom är för stor, samt att fastighetsegare
och näringsidkare derföre icke uppgifva sina inkomster till dess rätta
belopp, men om procenten nedsattes så menar man att dessa upgifter
skulle blifva samvetsgrannare och komiléerna strängare. Presist
på samma sätt motiverade man den nedsättning, som vid förra
Riksdagen beviljades, men jag hemställer om upgifterna derigenom
blifvit sanningsenligare, och om komitéerna blifvit strängare. Hela
vinsten har varit den att de som förut upgifvit sig till för låg inkomst
hafva äfven gjort det hädanefter, men de hafva endast fått
betala hälften så mycket, och om man nu beslöt en ny nedsättning,
IV II. 28
434
Den 26 Mars.
så blefve följden troligtvis densamma. Om grunderna för bevillms
utgörande icke väsendtligen komme att förbättras vid denna Riksdag,
så blir det likväl ett faktiskt förhållande, att man på siffran
vet hvad en klass af medborgare, nemi. embetsmännen hafva i inkomst,
då det deremot är aldeles omöjligt att få reda på hvad näringsidkare
oell fastighetsegare hafva i verklig inkomst. Deraf händer,
och det är ett faktum, som icke kan bestridas, att på samma
gång som embetsmännen betala bevillmg för hela sin inkomst, så
betala jordegare och industri-idkare kanske endast för fjerdedelen af
densamma och de sistnämnde mången gång för ännu mindre. Den
olika procenten åstadkommer likväl en slags jemkning häri, hvilken
jemkning naturligtvis skulle försvinna på samma gång som den
olika procenten borttages. Jag anser derföre att då grunderna icke
för ögonblicket kunna förändras, man bör bibehålla förordningen sådan
den är, och det är på grund af denna åsigt som jag anhåller
om bifall till denna punkt af Betänk. Om procenten för alla medborgareklasser
skall vara lika, måste äfven lika säkra kontroller öfver
inkomst-upgifterna från dem alla införas; lika procent, med olika
säkra kontroller vore en stor orättvisa.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Man är enig om att
Bevilln:sFörordn:n icke är byggd på goda grunder, och derföre är
det öfverflödigt, eller kanske rättare olämpligt, att deröfver orda.
Deremot synas meningarne vara delade, huruvida man bör återremittera
Betänk, i sin helhet eller godkänna det i hufvudsaken. Mig
synes att man, för att stadga sin öfvertygelse i detta afseende, bör
göra sig reda för hvilken förmåga BevillmsUtsk. besitter, att kunna
framlägga ett bättre förslag än detta. I detta afseende synes det
mig, att man bör hafva en god vägledning af det förslag, som blifvit
väckt, att hos K. M. anhålla om tillsättandet af en komité,
för att upgöra grunderna för utgörandet af den blifvande bevillningen.
Detta förslag har blifvit, mot förmodan, afslaget af tvenne
ItiksStånd, och deraf slutar jag, att dessa Stånd äro särdeles väl
belåtna med de grunder, hvarpå den nuvande BevillmsFörordmn är
byggd. Under sådant förhållande anser jag att man icke kan vänta
något bättre förslag, än det som här blifvit framlagdt. Jag ber
likväl få erinra, att åtskilliga skäl finnas för att jorden icke skall
utgöra bevillning efter samma proc. som handel och näringar; ty
dessa sednare få alltid afdrag på bevillningen för bevisliga förluster,
men en sådan lindring kommer under inga förhållanden landtbrukaren
till godo. Dertill åtnjuter näringsidkarne, så länge den nuvande
BevillmsFörordmn äger bestånd, fördelen af att blifva taxerade
i klasser. Då för öfrigt den bevillning, som utgöres af städerna,
till beloppet är ganska ringa, så försvinner i väsendtlig mån
den orättvisa, som man anser upkomma deraf, att jordbrukare och
näringsidkare beskattas efter olika proc. Jag är öfvertygad att något
bättre icke kan vinnas förr, än E. St:r blifva ense om att öfverlemna
upgörandet af nya grunder åt en komité, sammansatt af
i frågan opartiska personer, och det är af sådan anledning som jag.
nu anhåller om bifall till Betänk.
Den 26 Mars.
435
Hr Adelborg: Om man skall tro Bevilln:sUtsk:s Ordfide,
så är det alldeles omöjligt att få någon förändring i denna stadga.
Ett sådant mörker tror jag icke råder inom detta Utsk., åtminstone
bör väl en och annan blixt understundom äfven der kunna sprida
ljus, ty i likhet med flera föreg:de talare anser äfven jag att det
icke saknas förmågor inom detta Utsk. Man har sagt att Utsk.
för det närvande icke kunnat göra annat än det gjort, nemi. föreslå
nedsättandet af en komité. Detta förslag har blifvit väckt vid
2:ne föreg:de Riksdagar, utan ringaste påföljd, emedan tvisterna
mellan de olika partierna varit för stora. Nu deremot, säger man,
har det bättre vetandet tagit ut sin rätt, och förslaget kan icke
röna något motstånd. Af hvad beskaffenhet är då detta förslag, af
hvilket man väntar så mycket? Jo det är, etil. min tanke, af noll
och intet värde; ty om, som Erih. Raab sagt, denna komité skulle
nedsättas här i Stockholm, så skulle den säkerligen blifva sittande
der 10, 20, ändå flera år, innan den fick det arbete färdigt, hvarom
här är fråga; ty man fordrar hvarken mer eller mindre, än att K.
M. måtte låta, »efter gemensamma grunder, verkställa en fullständig
undersökning och utredning om så väl den fasta egendomens
verkliga värde, som om städernas och landets ömsesidiga skattebidrag.
» Vi hafva en komité, som blifvit nedsatt för att utreda städernas
beskattning, den har nu arbetat i 7 år, och har likväl, som
jag tror, icke medhunnit mer än fem städer eller något mera. Om
nu en komité skall nedsättas för att utröna icke blott Svenska jordens
verkliga värde, utan äfven städernas och landets skattebidrag,
så bör väl denna komité komma att räcka minst 10 gånger denna
tid, eller uti 70 år. Om nu likväl denna komité blir sammansatt
af de yppersta snillen, eller om sjelfva nuvar:de BevillmsUtsk. deri
inträder helt och hållet, och den till och med efter blott tio år
skulle kunna framkomma med ett förslag, så hade jordvärdet och
andra förhållanden förändrat sig under tiden, och förslaget blefve,
i följd deraf, olämpligt. För att kunna vinna det ändamål man
åsyftar, måste man hufvudsakligen, med behörigt afseende på de
skattdragandes olika ställning och förhållanden, upgöra nya och mera
rättvisa principer för bevillningens utgörande och dessa böra sedan tjena
till underlag för ny BevillmsEörordning. Jag vet väl att man i
detta fall aldrig, åtminstone till en början, kan åstadkomma någon
fullkomlig rättvisa, men principerna kan nu vara riktiga, om också
deras tillämpande i detalj understundom måste omarbetas. I alla
fall får man derigenom en grund, på hvilken man kan bygga, och
kommer vida fortare till målet, än på sätt Utsk. föreslagit. Hvad
var Bränvinslagen vid förra Riksdagen? Jo den var full af fel, vid
denna är den betydligt bättre, och vid nästa Riksdag blir den kanske
ännu bättre, och på så sätt kan den slutligen komma att upfylla
sitt ändamål. Men huru står det till som det nu är? Jo,
man har i allmänhet icke vunnit något med att nedsätta procenten
för näringsidkare, och med jordens taxering står det på samma
punkt som förut. Visserligen hafva några städer ökat sin bevillning,
och bland dem märkes i synnerhet Carlstad, Gefle och Malmö, men
flertalet af de andra städerna hafva dels icke ökat den, dels ned
-
436
Den 26 Mars.
gått till minskad afgift. Alla Sveriges 5,951 handlande utgöra icke
i bevillning mer än något öfver 106,000 Rdr; om man jemnt fördelar
denna summa, så upstår för hvarje handlande en bevillning
af 20 ltdr. Jag hemställer till Hrnne, om det finns någon handlande
i Sveriges minsta städer, som icke bör betala minst 20 R:dr,
huru mycket mera bör icke då de stora handlandena betala, hvilka
drifva en betydlig rörelse, och af hvilka det i Stockholm och Götheborg
finnas de, som hafva 100, till 150 tusen Rdr årlig inkomst.
Agarne af de 300 ångbåtar, som finnas i Sverige, betala icke i bevillning
mer än 20,000 Rdr, och detta gör1 endast 70 Rdr på.
hvarje, ehuru äfven det minsta ångfartyg troligen borde betala
denna summa. Samme motionär, som vid förra Riksdagen föreslog
att bevillningen skulle af alla medborgare utgå med en proc., har
vid denna Riksdag föreslagit proc:n till -j. Bni. min tanka bör
man icke fästa sig vid någon viss proc.; ty bevillningen skall ovilkorligen
fylla Statens behof, och om icke den föreslagna procm
räcker till, måste den ökas. Jag har ingenting vidare att tillägga,
än min önskan att, för den goda sakens skull, denna punkt, att
börja med, måtte återremitteras, då Betänk, icke i sin helhet blifvit
återremitteradt.
Hr von Troil: Jag anhåller att få fästa upmärksamheten
på, att så vida R. o. Ad. önskar att återremittera de vigtigaste
punkterna af Betänk , för att få nya grunder utarbetade, så är det
af största vigt att den nu ifrågavande punkten återremitteras. Jag får
likväl dervid öppet förklara, att om BevillmsUtsk. icke vid denna Riksdag
framlägger bättre grunder, så kommer jag att yrka på, att den
olika procm måtte bibehållas till nästa Riksdag; ty det ena är en
naturlig följd af det andra. Då jag likväl anser att Utsk. kan
åstadkomma bättre grunder, än de som här äro framlagda, således
en förändring göras i denna punkt, så anser jag det vara af största
vigt att den återremitteras. Gr. Lagerbjelke har visserligen sagt,
att då Utsk. föreslagit en underd. skrifvelse till K. M., med anhållan
det K. AI. täcktes låta utarbeta nya grunder för bevillningen,
så var allt gjordt, som kunde göras. Men jag får fästa upmärksamheten
på, att Utsk. ingalunda ingått till K. M. med begäran,
att Regeringen måtte & sin sida utarbeta ett förslag till ny
BevillmsFörordning; ty Utsk. har endast, pag. 22, begärt, »att R.
St:r måtte hos K. M. i underddiet anhålla, det K. M. täcktes, antingen
genom en för sådant ändamål nedsatt komité, eller på sätt
eljest kan synas lämpligt, låta, efter gemensamma grunder, verkställa
en fullständig undersökning och utredning om så väl den fasta
egendomens verkliga värde, som om städernas och landets ömsesidiga
skattebidrag, förmåner och onera, samt sedan i ljäder låta
förelägga R. St:r resultater af denna undersökning, med ledning
hvaraf R. St:r blifva i tillfälle att bestämma den bevillning, som
skäligen kan anses böra för framtiden utgå. Utsk. har således icke
föreslagit något annat, än att K. M. måtte utröna värdet på all
jord och de skattebidrag, som böra af städerna utgöras. Bör mindel
anser jag att det är ett ganska svart updrag, som Utsk. så
-
Den 26 Mars.
lunda velat hvälfva på Styrelsen, och det skulle säkert fordras en
ofantlig lång tid för att kunna inhemta sådana uplysningar. Utsk.
har icke anhållit att Regeringen måtte framlägga några grunder för
en ny BevillmsFörordning, och hela detta förslag tyckes icke hafva
annat ändamål, än att för det närvar-.de undanskjuta frågan. Gr.
Ugglas har sagt, att så stora svårigheter skulle möta mitt förslag,
att upskatta de s. k. normal-egendomarne till ett jemförligt värde,
att derigenom hela ändamålet skulle förfelas. Härvid får jag erinra,
att på samma gång som jag sade, att man vid dessa upskattningar
borde lägga sista köpeskillingen till grund, så nämnde jag äfven,
att som köpeskillingen ibland kan vara relativt för hög och än relativt
för låg, så bör, i sådana fall, en jemkning af egendomsvärdet
äga rum. Hvad beträffar Gr. Liljencrantz’ yttrande, att jorden var
hårdare beskattad derföre att jordbrukaren icke under missväxt-år
finge någon nedsättning i bevillningen, så är ingenting som hindrar
att nedsätta jordens taxeringsvärde med 10 ä 15 proc., om detta
värde befinnes för högt; ty man får i alla fall en rättvis grund.
För öfrigt anser jag, att om BevillmsFönjrdmn medgifver handlande
och näringsidkare nedsättning i bevillningen, då de hafva
gjort bevisliga förluster, så bör en dylik förmån äfven medgifvas
jordbrukaren, ehuru jag inser att betydliga svårigheter skulle möta
vid tillämpningen. Ehuru så icke är förhållandet i det län, hvaröfver
jag har den äran att vara styresman, så tror jag likväl att
det, på sätt Frih. Raab anmärkt, fins PröfningsKomitéer, som hysa
den grundsats, att jordvärdet icke får höjas, hvarföre de äfven neka
att höja taxeringsvärdet, om också jordägarne sjelfva begära det.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att då man vid förra Riksdagen nedsatte
procm till 21, så gjorde man det under förutsättning, att derigenom
framkalla noggrannare upgifter af dem, som idka handel och
rörelse, men att så icke inträffat. Denna anmärkning är visserligen
riktig, men orsaken ligger deri, att man väl nedsatt procm, men
likväl icke gjort den lika för alla; ty derigenom blir det först möjligt
att åstadkomma någon likformighet i upskattningen.
Gr. Björnstjerna: Det nu föredragna Betänk, har af
flera talare blifvit strängt bedömdt; Utsk:s ordfde har dock
redan visat, hurusom det väl är temligen liitt att klandra, men
deremot svårt nog att upge bättre grunder för bevillningens utgörande
än de, hvilka här finnas framlagda. Ingen inom Utsk. har
förnekat, att orättvisor upstått vid tillämpningen deraf, men jag
vågar bestrida att grunderna i och för sig äro orätta. Man har här
mycket klandrat, att embetsman och näringsidkare betala bevillning
efter olika proc.; jag kan icke inse att häri ligger något så himmelskriande.
Ofta nog har inom detta Stånd yrkats den satsen, att
embetsmannen borde vara fria från all beskattning. Ehuru jag icke
gillar denna sats, då jag anser den vara skadlig för embetsmännens
eget anseende, ligger det likväl, enl. min tanke, en billighet deri,
att embetsmännen betalar mindre penningeskatt än andra samhällsklasser,
då det arbete han med hufvud eller hand verkställer för
det helas väl äfven mäste tagas i betraktande. Hr von Koch har
438
Den 26 Mars.
visserligen anfört, att bland öfriga medborgare några skatta efter
2\ proc., andra efter 2, det måtte dock vara ett misstag; om Hr
von Koch genomläser det Betänk., der den nu gällande bevillningsprocm
å jorden är uträknad, står der tydligt, att man icke ansett
jorden gifva mer än 4 proc.; om derföre en egendom af 4,000 Bdr
jordvärde betalar 1 Bdr i bevillning, så blir detta 2% proc. af inkomsten.
Då således alla, utom embetsmännen, skatta lika, och
dessa sednares personliga arbete anses utjemna olikheten, lärer grunden
för bevillningen vara oklanderlig och helt annan än den af
Gr. Ugglas omtalda »purrningen». Man har vidare klandrat minimitabellerna
och anfört, att t. ex. en skeppsredare icke betalar mer
än en månglerska, en grosshandlare icke mer än en artist. Dervid
får jag be Hrr:ne besinna, att dessa tabeller äro mimmi-tabeller,
att således en skeppsredare ieke får taxeras till mindre än detta,
men väl ofantligt mycket högre, att grosshandlare finnas i Götheborg,
som betala bevillning för en inkomst af 300,000 Bdr, då artisten
deremot torde qvarstå vid minimi-afgiften, förhållandet blifver
då helt olika. Man har mycket ordat om jordens orätta upskattning.
Hr von Koch har till och med indelat jordägarne i rättfärdiga
och orättfärdiga. Ingen lärer påstå att jorden är upskattad
till sitt fulla värde, men jag hemställer, om BevillmsUtsk. verkligen
kunnat säga, t. ex. jorden i Blekinge län skall betala så och så
mycket, jorden i Stockholms län så och så mycket; detta och intet
annat är en rättvis beskattning på Svenska jorden. Jag tviflar att
Hr Adelborg sjelf vågat något dylikt. Åtskilliga talare hafva yrkat
återremiss af hela förslaget, på det att nya grunder skulle utarbetas;
de gamla duga naturligtvis icke. Slutligen uplyses man likväl, att
grunderna just icke äro så dåliga, men att felet ligger deri att embetsmännen
icke få tillämpa dem. Jag har hittills trott att B. St:rs
sjelfbeskattningsrätt var en af våra dyrbaraste rättigheter, nu får jag
med förundran höra att allt blir bra, om blott embetsmännen få
åtaga sig saken. En annan talare säger, att man borde upskatta
jorden efter sista köpeskillingen. Detta vore, enl. min tanke, det
orättvisaste sätt af alla att tillvägagå. Tusentals exempel kunna
framdragas på egendomar, sålda till updrifna priser för skogens
skull, sedan denna blifvit borthuggen hafva de i och med detsamma
förlorat mer än hälften af sitt värde. Jag vågar således tro att
Utsk. handlat rätt, som endast sagt huru stor bevillningsproc. hvarje
medborgare skall betala, och sedan sökt upfinna kraftiga medel för
att framkalla sanningsenliga upgifter Längre kunde Utsk. icke gå;
enda botemedlet mot de orättvisor, hvilka nu onekligen förefinnas, är,
enl. min tanke, att, på sätt Utsk. föreslagit, hos K. M. anhålla om
utarbetandet till nästa Kiksdag af förbättrade grunder för bevillningens
utgörande. Begeringen ensam kan göra detta både lättare och
grundligare, än vi 48 personer i BevillmsUtsk., hvilka dertill sakna
och måste sakna alla materialier. Slutligen får jag påminna Hrr:ne,
att då proc.-n vid förra Biksdagen nedsattes från 5 till 2^ proc.,
anfördes såsom skäl härtill, att om man toge bort en obillig afgift,
skulle rättskänslan taga ut sin rätt, och hvar och en skulle då
gerna skatta för sin verkliga inkomst. Detta var en vacker theori,
Den 2ö Mars.
433
men resultatet blef helt olika. De skattdragande tackade för nedsättningen,
men upgåfvo icke sina inkomster det ringaste högre än
förr. Följden blef endast att bevillningen, likasom procm, nedsattes
till hälften. Intet stöd finnes således för det påstående, att upgifterna
skulle blifva riktigare, om procin ånyo nedsattes, Staten skulle
troligen endast ytterligare komma att gå miste om en inkomst,
som den ganska väl behöfver. På dessa skäl anhåller jag vördsamt
om bifall till nu föredragna punkt.
Hr Printzensköld: Åf alla de talare, som yttrat sig
sedan jag hade ordet, har ingen mer än Utsk:s ordfide till bemötande
uptagit den framställning jag gjorde, rörande grunderna för
upskattning af fast egendom. Det vill således synas, som om mitt
förslag i det hänseendet icke skulle hafva varit så alldeles oriktigt.
De anmärkmr, som Gr. Ugglas gjorde mot detsamma, äro icke heller
af den beskaffenhet, att de rubbat min öfvertygelse om dessa
grunders lämplighet. Gr:n har förklarat, att jordrymden så mycket
mindre kan antagas till grund för beskattningen, som tunnlanden
alltid äro af olika godhet. Men jag hemställer till Grin sjelf, om
icke det första Grin gör, när Grin köper en egendom, är att undersöka
af huru många til.d egendomen består, samt deraf huru
mycket inrösnings- oeh huru mycket afrösnings jord, för att någorlunda
kunna bestämma hvad egendomen kan vara värd. Jag skulle
tro att Grin i det fallet går tillväga som hvarje annan klok man.
Kan det nu icke bestridas, att man i allmänhet tar jordrymden till
första norm vid bedömandet af en egendoms värde, så måtte väl
jordrymden icke vara så olämplig att taga till grund, när det är
fråga om att bestämma en egendoms upskattningsvärde. Enl. min
tanka kan man icke komma till något resultat förr, än man fått
veta vidden på hvarje fastighet; ty att taga sista köpeskillingen,
eller hypotheks-värderingen till norm blir alltid vida felaktigare än
att upskatta en fastighet efter jordvidden. De bristfälliga grunder
vi hafva, skulle likväl kunna tillämpas rättvisare, än som nu sker,
om, på sätt jag vågat yttra, embetsmännen finge mera inflytande
vid BevillmsFörordnms tillämpning. Frih. Raab har yttrat, att min
framställning i detta fall vittnade om den byråkratiska tendens,
som alltid kommer från detta håll, men jag frågar min värde vän,
den ädle Frilen, om icke K. KammarRin består af ansvarige tjenstjenstemän,
och likväl är KammarEin den öfverdomstol der de,
som äro missnöjda med PröfningsKomiténs beslut i beskattningsfrågor,
skola uti dem söka ändring, hvarefter saken kan dragas under
Konungen, hvars Rådgifvare också äro ansvarige, lika väl som
KammarEins ledamöter. Ar det nu så, att man i alla andra frågor
har ansvarige tjenstemän för att döma i första instansen, sä ligger
det i sakens natur, att förhållandet bör vara detsamma med BevillnisFörordmns
tillämpning, och på så sätt kan man möjligen göra
slut på den hvarje Riksdag återkommande klagan öfver det oefterrättliga
sätt, hvarpå BevillmsFörordnm tillämpas. Jag kan icke
gilla den af Gr. Björnstjerna uttalade åsigten, att embetsman böra
betala mindre bevillning än näringsidkarne; ty, enl. min tanke, böra
440
Den 20 Mars.
alla medborgare, de må vara hvad som helst, beskattas efter samma
grund. Orsaken till den olika proc:n ligger beklagligtvis just i den
af Gr. af Ugglas omtalade »purrningen», ty den ene söker »purra»
den andre, utan att vilja blifva »purrad» tillbaka. Nu kan man
omöjligt få reda på en industri-idkares verkliga inkomst, hvaremot
man nära nog på runstycket kan veta hvad den utgör för en tjensteman,
och derföre har man ansett nödigt att låta den förre erlägga
bevillning efter en högre proc. än den. sednare. Ehuru jag
icke smickrar mig med den förhoppning, att några väsendtliga förändringar
skola derigenom blifvit gjorda, så anhåller jag likväl om
återremiss af Betänk., emedan jag anser att Utsk:s ledamöter kunna
hafva någon nytta af de anföranden, som härvid blifvit afgifna, så
vidt de annars, hvilket jag har hört i åtskilliga Utsk. icke lär vara
händelsen, göra sig besvär att läsa desamma.
Erih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Jag befarar att man
icke lyckas, om man vill företaga en upskattning af jorden, för att
utröna dess rätta värde, derföre att man saknar de för en sådan
upskattning behöfliga materialier, nemi. noggranna kartor och en
gradering af jorden. Afven skulle man, enl. min tanka, icke hafva
vunnit så särdeles mycket, om man hade verkställt en sådan upskattning;
ty förhållandena förändra sig inom icke så särdeles lång
tid, dels genom nyodlingar, dels genom skogarnes nedhuggning och
genom arbeten af flera slag. När man således vore färdig med upskattningen,
behöfde man börja på nytt. Faktiskt och obestridligt
är deremot att Svenska jorden är för lågt upskattad; ty ehuru jag
icke nu bestämt erinrar mig den summa, hvartill den är upskattad,
tror jag likväl icke att den öfverstiger 400 milhr Rdr Bko. Denna
summa är åtminstone till hälften för låg, och jag anser att B. St:r,
utan minsta betänklighet, vid denna Riksdag kunna besluta, att
jordens taxeringsvärde öfver hela Riket skall höjas till dubbla beloppet
mot det närvar:de. Sedan återstår svårigheten att utfinna en
minimi-tariff mellan de olika länen, men jag anser att BevillmsUtsk.
icke kan hafva svårare att utfinna en sådan, än det bör vara
för en komité; ty man kan dervid icke följa någon annan grund,
än de sednaste årens försäljningsvärde. Enskildta försäljningsvärden
betyda kanske icke så mycket hvar för sig, i synnerhet som jordvärdena,
under de sednare åren, blifvit allt för högt upjagade, men
om man tar sådana försäljningsvärden i massa, så tror jag att man
skall kunna komma till något resultat. De härtill erforderliga uplysningar
böra af Landsh:ne ganska hastigt kunna meddelas, och då
tillika upgifves jordens taxeringsvärde, så tror jag att det bör blifva
möjligt för BevillmsUtsk. att upgöra en minimi-tariff länen emellan,
sedan BevillmsUtsk. antagit grundsatsen att jordvärdet bör höjas.
Jag anhåller att dessa mina anmärkmr måtte få åtfölja till Utsk.,
om en återremiss blir beviljad.
Hr von Koch: De talare, som jag tänkt bemöta, hafva visserligen
redan, enl. mitt omdöme, blifvit fullständigt vederlagde,
Den 2G Mars.
441
toen jag anhåller likväl att få tillägga några ord. Hvad först angår
Gr. af Ugglas’ yttrande, så får jag bekänna, att jag knappt
kan anse detsamma för annat än ett skämt; ty uti hans försvar
af BevillmsUtsk. förekomma sådana erkännanden, att jag anser hela
försvaret vara byggdt på så »losan sand», att man icke behöfver
mer än att peka på detsamma för att det skall ramla. Specielt
emot mig har Hr Gr:n anmärkt, hurusom jag vid förra ltiksdagen
föreslog att bevillningsproc:n skulle bestämmas till 1 proc., men att
jag deremot vid denna Riksdag föreslagit, att den skulle nedsättas
tili \ proc. Det är visserligen sannt, men jag får dervid fästa upmärksamheten
på, att mitt förslag vid förra Riksdagen hufvudsakligen
gick ut på att erhålla likhet i beskattningen; ty proc:n kan
man aldrig beräkna, emedan den, på sätt jag förut yttrat, beror på
de behof, som skola fyllas. När man talar om grunden får man
icke fästa sig vid en bestämd siffra, och det har icke heller BevillmsUtsk.
gjort. Vid förra Riksdagen var bevillningen dubbelt så stor
som nu, och det var med anledn. deraf, som jag då föreslog bevillningsproc:n
till 1 proc., men deremot nu ansåg mig förslagsvis
kunna upge den till Jag vill likväl icke fasthålla mig vid denna
siffra, utan håller mig hellr.e till 1 proc., tills BevillmsUtsk. uträknat
den proc. som behöfs. Hvad vidare angår Hr von Troils yttrande,
att den bevillning, som utgjordes af fastigheter, vore för hög,
så vill jag antaga den till 50, eller kanske blott till 30 öre, på
hvart tusende Rdrs taxeringsvärde. Gr. af Ugglas har sagt, att
man omöjligt kunde bestämma en sådan proc., emedan man aldrig
kunde veta om man icke derigenom finge för mycket eller för litet.
Men intet har BevillmsUtsk. löst denna upgift genom att föreslå
2i, 5 eller någon annan proc.; ty de veta lika litet hvilka chancer
kunna upstå af denna proc., som om man toge en lägre. Den bästa
chansen alt lyckas har man, om man grundar sina beräkningar
på sakförhållanden, och icke på supponerade förhållanden, och icke
på purrning, eller ömsesidigt bedrägeri, hvarpå Bevilln:sUtsk:s Ordf:de
har erkänt att den nuvar:de förordmn är byggd. Vidare har
blifvit sagdt, att då proc:n vid förra Riksdagen nedsattes till 2-|,
så skulle jag, och andra med mig, hafva förklarat, att om blott
procm nedsattes till hälften, så skulle man nog få riktiga upgifter.
Jag får alldeles bestrida detta och appellerar till min i ämnet väckta
motion; ty jag föreslog att bevillningsproc:n skulle, lika för alla,
nedsättas till 1 proc. Endast genom att göra procm lika för alla
kan man, enl. min tanke, hafva några chancer för att få sanningen
i dagen och få förordmn riktigt tillämpad af TaxeringsKomitéerna.
I afseende på omöjligheten ntt få fram sanningen, lägger jag Utsk:s
ledamöter på hjertat, att ytterligare genomstudera den här uplästa
reservationen af Hr Malmborg; ty han har på ett så sannt och
träffande sätt yttrat sig i detta afseende, att det svårligen kan göras
bättre, och han är en erfaren och kunnig man, på hvars vitsord
man kan lita. Gr. Björnstjerna har visat sig vara af olika
tanka med Utsk:s Ordf:de, ang:de grunderna för den olika procm,
men denna tvist öfverlemna!- jag åt Gr. Björnstjerna att afgöra med
442
Den 26 Mars.
Utsk:s ordf:de, hvilken skarpare än någon annan yttrat sig om rättvisan
af dessa grunder. Gr. Björnstjerna har vidare anmärkt, att
jag begått ett misstag, då jag påstått att 2 proc:s bevillning skulle
förekomma i Bevilln.-sFördmn. Häremot vill jag blott invända, att
en af Utsk:S ledamöter i sin reservation anmärker, att den ene
medborgaren kan komma att skatta 2|- proc., den andre 2 o. s. v.,
hvaraf synes att denne ledamot upfattat saken på samma sätt som
jag, och riktigheten af denna upiättning bevisas af 36 § 3 mom.
Hr Gr:n har påstått, att ingenting kunde vara orättvisare än att vid
jordens värdering lägga sista köpeskillingen till grund, och till bevis
derpå har Hr Gr:n anfört, hurusom det kunde hända att en
person köpte en egendom för skogens skull och derefter nedhögg
all skogen. Ett sådant exempel anser jag att man kan anföra mot
alla möjliga förslag. Jag har icke sagt att man bör lägga köpeskillingen
till en ovilkorlig grund, men jag tror att så väl denna,
som hypotheksvärderingen, bör kunna lända till någon ledning. .Tåg
vill icke att taxeringsmännen skola vara bundna af något annat än
deras löfte och pligt att verkställa en rättvis taxering, men jag
skulle önska att BevillmsUtsk: ville lägga dem på hjertat, att till
ledning för sitt omdöme taga hypotheksvärderingen, i de orter der
en sådan upskattning har skett, men annars köpeskillingen, och om
de gå under dessa, så bör det till prot:t antecknas, hvarföre de så
göra, men de böra naturligtvis äga fullkomlig rättighet att göra de
modifikationer, som kunna synas lämpliga, för sådana fall, som det
Gr. Björnstjerna framställt, och många andra, som man kan imaginera
sig. Man kan naturligtvis icke erhålla något fullkomligt riktigt,
men det är en skyldighet att söka nalkas det rätta så nära
som möjligt, Och att icke bibehålla grunder, som snart sagdt alla
erkänna vara orättvisa; ty det finnes ingen mer än Gr. Björnstjerna
som vågat påstå att de hvila på någon rättvisa. Jag anhåller om
återremiss.
Hr Flach, Joli. Fredr. Philip: I afseende på sådana
satser som, »ingen beskattning på fastighet», »ingen beskattning på
näringsidkare», »inga minimi-tariffer», »inga minimi-tabeller», anser
jag att ingenting nu behöfver ordas. Jag skall derföre be att få
öfvergå till den punkt, som är föremål för öfverläggning, nemi.
ang:de nedsättning i bevillningen, och enkannerligen ang: de nedsättning
i bevillningen för rörelse och näring. Man har klandrat Utsk.
derföre att det icke föreslagit en lika bevillnings-proc. för näringsidkare
och för tjenstemän, och man har sagt att Utsk. gjort detta
till följd af den förödmjukande orsak, att Utsk. förutsatt oredlighet
hos näringsidkare. Jag vill icke bestrida att en och annan kan
hafva stödt sitt omdöme på denna grund, men jag tror att andra,
giltigare skäl till olika taxerings-proc. å embetsmäns och näringsidkares
inkomster äfven finnas; — skäl, dem jag vill söka framlägga
genom den erinran, att allmänna bevillningen är att betrakta
såsom en afgift för det skydd, Staten skänker hvarje medborgare;
men nu meddelar Staten detta skydd endast genom sine embetsoch
tjenstemän, militäre och civile, i alla grader; hvaraf således
Den 26 Hars.
443
foijer, att embets- och tjenstemannen i och genom sin offentliga
verksamhet, i ofvannämnde afseende lemnar ett bidrag, som näringsidkaren
ieke kan till motsvarande värde prestera annorledes, än
genom en större afgift i penningar. Dertill kommer, att embetsoch
tjenstemannen genom sin offentliga verksamhet är i allmänhet
beröfvad utvägen att utom denna sin verkningskrets söka medel till
bergning, hvaremot näringsidkaren äger full frihet att disponera sin
tid och arbetsförmåga på det för hans utkomst ändamålsenligaste
sätt, samt dervid understundom, såsom t. ex. i en lönande handelsrörelse,
på ett år 2, 3 eller flera gånger omsätter sitt rörelsekapital
och deraf drager betydlig vinst. På dessa grunder anhåller jag
om bifall till den nu föredragna punkten, destoheldre som de skäl,
hvilka blifvit anförda för återremiss, röra förhållanden, som alldeles
icke höra till nu förevar:de ämne, utan angå frågor, hvilka först
längre fram i detta Betänk, afhandlas och således egentligen
höra dit.
Hr Bildt: Som jag är bland dem, som i discussionens början
tog miste om föredragningssättet, så anhåller jag att nu få fästa
upmärksamheten p& den ojemnhet i beskattning, som f. n. äger
rum så väl å handel och näringar, medelst felaktiga upgifter från
de skattskyldige som äfven å den ofullständiga beskattningen å
jordfastigheter, med ledning af 1823 års minimi-tariff.
Inom vissa län äro jordvädena mycket afvikande från nämnde
tariff, då de deremot i andra län mycket nalkas densamma. Så är
t. ex. jordvärdet i Malmöhus län 50 proc. öfver tariffen, under det
att t. ex. Kronobergs, Westmanland?, WesterNorrlands och andra obetydligt
öfverstiga tariffen, som nästan blifvit, inom dessa län, ansedd
som maximi-tariff. Häraf synes det vara tydligt, att en rättelse
är af behofvet högt påkallad, och om Utsk. fästat afseende å
Hr Sandströmers motion, så skulle troligen derigenom mycket kunnat
vinnas. Denna motion åsyftar en reglering inom hvarje län, på
så sätt, att 1858 års TaxeringsKomitéer borde till PröfningsKomitén
afgifva förslag till all jords värdering, som skulle af sistnämnde
Komité bestämmas, för att användas vid 1859 och 5 följande års
taxering. Visserligen skulle härigenom jordens värde bli olika inom
olika län, men det synes mig möjligt, att BevillmsUtsk. skulle sedan
kunna sammanjemka de olika resultaten, medelst begagnande
af Landsh:nes femårsberättelser och andra uplysande handlingar.
Utsk. har ej ansett denna utväg lämplig, och derföre föreslagit en
underd. skrifvelse, för att få tillsatt en komité, som inom nästa
Riksdag skulle afgifva förslag till den behöfliga regleringen. För
min del betviflar jag att en sådan komité kan åstadkomma några
resultater med en sådan skyndsamhet, som behofvet kräfver. Den
komité, som tillsattes för att reglera städernas beskattning, har
hittills icke hunnit att afsluta mer än 10 å 12 städer. Jag tror
således att det varit bättre om Utsk. hade, med ledning af de inkomna
förslagen, sökt att hufvudsakligen afhjelpa de befintliga bristerna
i nu gällande Bevillmsförordning. Med åberopande af den
444
Den 20 Mara.
reservation, jag mot Utsfcs Betänk, afgifvit, fortfar jag att vördsamt
anhålla om detsammas återremitterande.
Gr. Sparre, Erik: Till en början ber jag att få meddela
en uplysning, som jag nyss erhållit, nemi. att så väl Preste- som
BondeSt. bifallit denna punkt af Betänk., och vid sådant förhållande
hemställer jag till E. o. Ad., huruvida det kan vara lämpligt
‘att återremittera denna punkt, enär BevillmsUtsk. troligen icke kommer
att frånträda sin mening, då den är understödd af 2:ne Stånd.
Men detta oafsedt är jag af den mening, att en återremiss icke
kan tjena till något. Jag har mig, genom erfarenheten, allt för väl
bekant, huru ofullkomliga samhälls-institutionerna i allmänhet äro,
för att vilja slunga alla de »anathema» mot Bevillmsförordmn, som
man i afton mot densamma begagnat, och jag får upriktigt bekänna
min fruktan att alla försök, som göras för att erhålla rättvisa grunder
för bevillningen, skola misslyckas; ty vi veta litet hvar, att införandet
af en lämplig Bevillmsiörordning är en af de svåraste upgifter
för statsmännen, och man har väl i det ena och andra landet
gjort mer och mindre lyckade försök, men aldrig har man dermed
varit fullt tillfredsställd. Om Ståndet nu beslutar en återremiss
af denna punkt, är det väl sannolikt att BevillmsUtsk.
skall kunna utfinna ett nytt system för bevillningens utgörande?
Ar det väl sannolikt att BevillmsUtsk., som icke vid första handläggningen
af denna fråga ansett sig vara i stånd dertill, skulle
ansett sig genom återremiss hafva vunnit nya krafter? Om också Utsk.
vore i stånd dertill, är det väl sannolikt att det skulle medhinna
så väl uttänkandet af detta system, som dess genomföraude
i all dess konseqvens? Jag fruktar att det blefve ett arbete, vida
öfverstigande ett Utsk:s förmåga under en Riksdag, synnerligast då
g-:del, kanske £ af Riksdagen redan är tilliindalupen. Om jag af
alla de förslag, som här blifvit framställda, funnit något enda antagligt,
skulle jag gå in på att Utsk. af denna discussion kunde
hafva någon ledning för sina åtgöranden. Men de förslag, som blifvit
framställda af dem, som ifrigast anfallit Utsk., hafva af andra
talare, hvar i sin ordning, blifvit vederlagda. Jag har upmärksamt
afhört dessa förslag, men jag måste bekänna, att jag icke funnit
ett enda, som jag anser kunna leda till en lycklig lösning af frågan.
Att lägga sista köpeskillingen till grund vid bestämmandet af
jordens texeringsvärde, har redan af Gr. Björnstjerna, genom anförande
af ett exempel, blifvit visadt vara orätt, och jag skall ytterligare
anföra ett. Det inträffar nemi. ofta, att en egendom köpes
af en person, som antingen nödvändigt vill hafva en egendom, eller
tilläfventyrs just den egendomen till följd af dess läge, eller dess
granskap till den han förut har. Vid en egendoms försäljning verka
så många faktorer vid bestämmandet af priset, att jag icke ovilkorligen
kan taga köpeskillingen till norm vid upgörandet af taxeringsvärdet.
Att i allmänhet, såsom en talare föreslagit, fördubbla minimi-tarifferna
öfver hela landet, vore icke något annat än att fördubbla
orättvisorna; ty vi veta alla huru olika och huru orättvisa
minimi-tarifferna äro inom de olika länen. Att åter bestämma taxe
-
Den 26 Mats.
ringsvärdet efter jordvidden skulle kanske gä för sig, om all jord
vore af samma beskaffenhet, och om alla jordägare hade sin jord upmätt,
men jag fruktar, om vi undersöka förhållandet, att vi skola
finna att en stor del, eller kanske större delen, af vår jord icke är
lagd på karta, eller om sådana finnas, så fruktar jag att jordägarne
icke skola framlägga dessa kartor, så vidt det blir fråga om att
taxera efter jordvidden. Med ett ord, jag har funnit detta förslag
oantagligt och, enl. min tanka, kan Utsk. icke deraf få någon ledning
för sitt åtgörande. Men äfven om de finge det, så anser jag
att de alltid såsom ursäkt kunde anföra sin oförmåga. Förslaget
att nedsätta bevillningsproc:n till 1 proc., och göra den lika för
alla, skulle icke medföra någon annan följd, än att skatten träffade
jordägare och förnämligast embetsman, hvars inkomst man alltid kan
få reda på, men att den deremot icke träffade näringsidkarne, hvars
inkomst Utsk. med så mycket skäl säger, att man aldrig kan få
reda på. Enl. mitt förmenande är det af praktiska skäl, som afgiften
för näringsidkare vid förra Riksdagen bestämdes något högre
än för embetsmän, och detta praktiska skäl vill jag icke upoffra för
den rationella, principen, att alla medborgare böra beskattas efter
samma grund. Enl. min tanka kan Utsk. hemta bättre råd från
den praktiska erfarenheten, än från de rationella förslag, som här
blifvit framställda. Jag anhåller om bifall till denna punkt af
Betänk.
Erih. Sprengtporten: Men anledn. af den siste värde ta
larens
yttrande ber jag få nämna, att mitt förslag alldeles icke
gick ut på att fördubbla den nuvar:de minimi-tariffen, utan det gick
ut på att i allmänhet öfver hela landet förhöja taxeringsvärdet, och
derefter upgöra en ny minimi-tariff. Dervid borde man taga kännedom
om de sednaste köpen, hvilka inom hvarje län säkert äro flera
hundra, och jemföra dessa köpeskillingar med taxeringsvärdena. Om
man följer denna grund, så tror jag att man icke äfventyrar så
stora misstag, som om man jemför blott 2 å 3 köp med de nuvärde
taxeringsvärdena. För öfrigt ber jag få tillägga till mitt förra
anförande, att det alldeles icke var min mening att säga, det jorden
var för lågt beskattad, utan att den var för lågt taxerad, och
det var för att i detta hänseende komma det rätta förhållandet
närmare, som jag föreslog en förhöjning af taxeringsvärdet; ty jag
anser att den nu varde låga taxeringen af jorden har åtskilliga olägenheter
med sig.
Gr. Mörner, Carl: Jag har bevistat många Riksdagar, och
vid de flesta af dem har denna fråga, inom detta Stånd, varit föremål
för olika meningar. Vid detta tillfälle har jag hört åtskilliga
förslag göras, alla syftande på återremiss, men just dessa olika förslag
väcka hos mig ett tvifvel på att man genom en återremiss kan
lyckas att förena de olika meningarne, och för öfrigt anser jag att
man i alla frågor, som röra en rättvis beskattning emellan de olika
medborgarne, bör vara ytterst varsam. Det förslag Utsk. gör, pag.
22, är, enl. min tanka, af den beskaffenhet, att det framdeles bör
446
Den 26 Mars.
kunna upfylla allas önskningar, hvaremot jag anser att Utsk. sjelf
hvarken har tid eller tillfälle att behandla denna fråga med den
noggrannhet, som dess vigt fordrar. För öfrigt instämmer jag i
hvad Gr. Lagerbjelke och Gr. Sparre yttrat, och anhåller, i likhet
med dem, om bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Hjärne, Harald: Jag har icke begärt ordet för att
uprepa hvad som af föreg:de talare blifvit yttradt, men jag ber att
få fästa upmärksamheten på, att den begärda återremissen icke kan
afse alla de punkter, som blifvit under discussionen vidrörda, utan
den afser endast den nu föredragna punkten. Hvad innehåller då
denna punkt? Jo den innehåller ett svar på åtskilliga motioner om
att bevillningen af alla medborgare skulle utgå efter lika proc. Alla
talare, om också i öfrigt af olika meningar, hafva erkänt att nuvar:de
Bevilln:sförordn:n är oefterrättlig, och de hafva till och med
sagt, att denna förordning, sådan den nu är upställd, endast framkallar
bedrägeri och nedsätter värdet af den ed, som är taxeringsmännen
ålagd. Jag har sjelf åtskilliga gånger suttit i TaxeringsKomitéer,
och jag har gjort samma erfarenhet. Ett af de vigtiga
ste
föremålen för Bevilln:sUtsk:s verksamhet bör vara att utfinna
bättre grunder, mot hvilka man icke kan göra så grava anmärkmr,
som de Utsk:s egna ledamöter här gjort mot de nuvande grunderna
för bevillningens utgörande. Utsk:s Ordf:de har förklarat, att Utsk.
omöjligt kunde upställa några bättre grunder. Det är väl möjligt
att Utsk:s Ordfide och några andra ledamöter hysa denna tanke,
men af de Betänk, åtföljande reservationer synes, att der finnas andra
ganska utmärkta ledamöter, som med stor arbetsförmåga förena
en varm önskan att komma till något bättre fin det nuvande, och
som icke anse det omöjligt att vid denna Biksdag nå detta mål.
Jag vet visserligen icke bestämdt, hvilken af dessa åsigter, som man
bör gifva företrädet, men det öfverensstämmer mera med min böjelse
att tro på den sednare, och derföre yrkar äfven jag återremiss
af denna punkt. Gr. Björnstjerna har sagt, att Bevilln:sUts:k:s åtgärder
vid denna Riksdag hufvudsakligen gått ut på att föreslå R.
St:r kraftigare kontroller irfot de underslef, som hittills ägt rum.
Oaktadt jag med största upmärksamhet genomläst Betänk., har jag
likväl icke kunnat uptäcka något förslag till strängare kontroller
än hittills. Utsk. har visserligen föreslagit att borttaga eden för
taxeringsmännen, men jag hemställer till hvar och en, huruvida
detta kan anses innebära en starkare kontroll. Men då denna punkt
af Betänk, troligen blir afslagen, och Hr Stolpes förslag att betämma
bevillningsprocm, lika för alla medborgare, till 1 proc., antaget
i stället, så blir det nödvändigt att söka utfinna några strängare
kontroller. För att bevisa möjligheten häraf, vill jag exempelvis
anföra ett sätt. Man kunde nemi. stadga att alla större näringsidkare,
hvilka genom lagen äro ålagda att föra böcker och räkenskaper,
skulle, vid högt vite, till TaxeringsKomitéerna inkomma med
skriftliga upgifter på sina inkomster, och tillika försäkra att dessa
upgifter äro afgifna »på heder och samvete». Som förhållandet nu
är, inkomma t. ex. här i Stockholm sällan Grosshandlarne med
Den 28 Mars
447
skriftliga upgifter till TaxeringsKomitéerna; ty de underkasta sig
heldre den i Bevillmsförordmn stadgade plikten, hvilken ej är högre
än 2 Rdr Bko. På så sätt händer att handelshus, som hela verlden
vet hafva 20 å 30 tusen Rdr Bko i årlig inkomst, ej utgöra
bevillning för mer än 3 å 4 tusen Rdr. Om Utsk. skulle anse
detta förslag ieke vara lämpligt, så anser jag likväl ntt Utsk. deraf
bör kunna hafva någon ledning vid uttänkandet af ett bättre. Då
R. o. Ad:s upmärksamhet nu blifvit fästad på orättvisan af de nuvar:de
grunderna, så hoppas jag att R. o. Ad. icke bifaller denna
punkt, utan återremitterar densamma.
Frih. Raab: Blott tvänne ord till svar på Hr Flach, som
uppgaf att jordvärdena voro föremål för en sednare punkt af
Betänk. Jag ber nemi. att få fästa uppmärksamheten på att om
man låter denna punkt passera, så har man förlorat fatalierna när
man kommer till jordvärdena. Med afseende på Gr. Sparres yttrande
att R. o. Ad. borde bifalla Betänk, emedan det redan af
tvänne stånd blifvit bifallet, får jag göra den anmärkning att det
är fyra stånd, och icke två, som skola afgöra denna fråga, och jag
förmodar att [ Utsk. skall göra behörigt afseende på de sakrika föredrag,
som här blifvit hållna. Afven om vi befara att någon nyttig
förändring icke skall kunna åvägabringas denna Riksdag, så bör icke
den omständigheten att två Stånd bifallit ett förslag, som vi anse
för origtigt, hindra oss från att fatta ett rigtigt beslut.
Hr von Troil: Man har yttrat att BevillmsUtsk. icke skulle
hafva tid att vid innevande Riksdag företaga en omarbetning af
BevilhsFörordnm. I det fallet är jag af aldeles motsatt tanka; ty
jag tror att Utsk. icke vid någon Riksdag haft så litet att göra
som vid denna. Tullfrågan, hvilken annars uptog Utsk:s mesta tid
är redan genom K. M:ts Nåd. Propos. i det närmaste utredd, och
hvad beträffar bränvinsfrågan så är vid den vida mindre att göra
än vid sista Riksdagen. Jag får fästa upmärksamheten på att om
denna punkt bifalles, så är i och med detsamma allt hopp om förändring
i vår Bevilln:sFörordn:g afskuret. Den som ogillar den
nuvar:de förordningen måste derföre yrka på återremiss af denna
punkt, och jag upprepar hvad jag förut har sagt, nemi. att om icke
grunderne blifva förändrade, så kan det aldrig falla mig in att tillstyrka
att Bevilln.-sprocenten vid denna Riksdag nedsättes lika för
alla. Om Bevillmn fortfarande skall utgöras efter så olämpliga
grunder som hittills, så må äfven den olika procrn fortfara, men
jag yrkar återremiss i förhoppning på bättre grunder.
Gr. af Ugglas: Under förutsättning att nya grunder utarbetades
har äfven jag erkänt att Bevillmsprocm borde vara lika för
alla. Man har här mycket fäst sig vid Utsk:s skyldighet att utarbeta
nya grunder, men dervid får jag anmärka att allt, som här
blifvit yttradt, och mycket mera många gånger utgjort föremål för
Utsk:s pröfning. När man så mycket klandrar borde man väl sjelf
kunna framlägga de grunder, hvarifrån Utsk. kunde utgå. Man
448
Den 28 Mars.
har visserligen framställt ett sätt, hvarpå bevillmn kunde utgå af
jorden, men deremot har man icke velat inlåta sig i frågan huru
näringsidkares inkomst skall kunna bestämmas. Bevilln:sproc:n bör
ej blifva lika för alla förr än man utfunnit sådana kontroller
att hvar och en nödgas betala Bevilln:g för sin verkliga inkomst.
De härefter först till bifall och sedan till återremiss å förev:de
punkt framstälde proposme besvarades med blandade Ja och Nej;
och efter sedermera förnyad med starka Ja jemte åtskilliga Nej besvarad
propos. till bifall å denna punkt, förklarade Hr Gr. o. Landtm,
att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr von Koch begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.
Den som bifaller Bevilln:sUtsk:s i dess Betänk. N:o S, gjorda
hemställan, att någon nedsättning af bevillmn för rörelse och näring
samt för fast egendom, icke måtte af E. St:r beviljas, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar E. o. Ad. att på grund af gjorde anmärkn:r
till BevillmsUtsk. återremittera denna del af förenämnde Betänk.
Yid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer:
Ja — 40.
Nej — 27.
H. E. o. Ad. åtskiljdes kl. | 12 på natten.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 28 Mars 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 2:ne prot.utdr. för d. 26 dennes samt pleniprot. för förmiddagen
d. 4 dennes.
Hr Eibbing, Arvid: På E. o. Ad:s bord hvilar f. n.
ett af Allm. Besv.- och Ekon.Utsk. afgifvit Betänk. N:o 70
Den 28 Mars f. m.
449
i anledning af väckta motioner om ändring o'ch revision af K, Mits
Nåd. Instruktion för Landshöfdingarne och de vid Länsstyrelserna
anställda tjenstemän af den 10 Nov. 1855. Frågan angående denna
Landshöfdinge-instruktion utgör föremål för icke mindre än tre Utskis
bedömande, då jag nemi. inräknar det Utsk., som afgifvit ifrågavide
Betänk. Flere af lt. o. Adis ledamöter lära påminna sig, att då
LagUtskis Utlåt., i anledning af Just.Ombudsmis embetsberättelse,
här förevar, blef detta Utlåt, till Utsk. återremitteradt till följd af
dervid framställda anmärkningar, och synnerligen med föranledande
derutaf, att LagUtsk. icke yttrat sig öfver en af Just.Ombudsmm
gjord hemställan, att R. Stir borde till K. M. ingå med underd.
anhållan, att 10 g uti förbemälde instruktion måtte erhålla den förändrande
lydelse, att Landshöfdingarne icke må ega obegränsad
rättighet att för hvarje fall som helst, der ansvar icke är i lag bestämdt,
ålägga vitén. Denna Just.Ombudsmis pligt alt öfver utkommande
författningar yttra sig, är ett af de allra hufvudsakligaste
åligganden, som R. St.-r kunnat honom lemna, och för att lemna
R. o. Ad. tillfälle att sjelfve bedöma huruvida den af bemälde embetsman
i detta hänseende gjorda anmärkning varit af någon vigt,
ber jag att få hänvisa till den- § i instruktin, som derpå har
afseende. Häraf torde R, o. Ad. finna, att det är för sådana slags
handlingar, hvilka icke enligt lag äro brottsliga, som Landshöfdingarne
ega oinskränkt rättighet att vara lagstiftare och stadga vitén,
och det är med anledning af denna §, som Just.Ombudsraan fästat
R. Sitrs upmärksamhet deruppå, att en sådan delegation af lagstiftningsrätten
innefattar ett intrång på icke allenast Konungens utan
äfven Ständernas myndighet, till följd hvaraf det vore ganska vådligt
att låta en dylik lag qvarstå. Jag förmodar också att det
egentligen är denna § och måhända äfven några andra, som föranledt
sjelfva Constit.Utsk., hvilket jemte Lag- och Ekon.Utskin är
det tredje Utsk., som behandlar denna fråga, att i någon anmärkningsväg
uptaga detta ärende till pröfning. Min afsigt är emellertid
icke att häröfver yttra mig, utan jag vill blott fästa uppmärksamheten
på det oriktiga uti att till afgörande företaga ifrågavide
på bordet hvilande Betänk, från Ekon.Utsk. förr, än LagUtsk. inkommit
med sitt Utlåt., samt måhända äfven innan Const.Utsk.,
hvilket för närvide lärer vara sysselsatt med frågan deröfver, yttrat
sig.
Jag skulle icke hafva väckt denna fråga, då Const.Utskis Betänk,
ännu icke är färdigt och för andra gången bordlagdt, om det ej i en
hastig vändning kunde hända, att man inom de andra Stånden företoge
Ekon.Utskis Betänk, till afgörande och bifölle detsamma, i
hvilket fall. man, såsom ordspråket säger, hade gått öfver gärdesgården,
der den är lägst. Ty om man afgör detta Betänk., innan
LagUtsk. inkommit med sitt Utlåt., har man de facta bundit händerna
på sig och undertryckt de anmärkningar, som blifvit i förevide
hänseende gjorda. Det förefaller mig besynnerligt, mig, som alltsedan
18,23 års Riksdag varit ledamot antingen i LagUtsk. eller
Ekon.Utsk. och dervid aldrig sett en sådan vidunderlig behandling
af ärenden i denna del som nu, att Ekon.Utsk. företagit sig att en
IV.
II. 29
450
Den 28 Mars f. m.
samt afgöra en fråga af den beskaffenhet, som denna, utan att begära
gemensamt sammanträde med LagUtsk., och att detta Utsk.
låter sådant ske, då det hört att man här på Riddarhuset önskat
ett annat behandlingssätt. Jag kan ieke annat än finna min känsla
på det högsta uprörd öfver att Ekon.Utsk. tillätes att på sådant
sätt hushålla med våra lagar och våra grundlagar och att dylika
försök skola kunna göras. Jag vill icke tro, att detta skett med
afsigt; och jag är öfvertygad om att då så många Landshöfdingar
sitta i nämnde Utsk. samt då det gäller frågor, som egentligen röra
dem, grannlagenheten bjudit dem, att icke ensamme företaga en
fråga, som rör instruktionen för dem sjelfva, utan att de begärt gemensam
öfverläggning med- LagUtsk.
Till följd af hvad jag nu yttrat, slutar jag med en vördsam
anhållan, att föredragningen af Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 70 måtte
få anstå intill dess LagUtsk. inkommit med sitt Utlåt, i samma
fråga, äfvensom att viss tid måtte sistnämnda Utsk. föreläggas, inom
hvilken det må afgifva detta Utlåt., på det att frågorna måtte
på en gång till behandling hos R. Skr förekomma, och vi sålunda
undgå att ensidigt hushålla. bort vår lagstiftningsrätt i likhet
med hvad Ekon.Utsk. gjort. Jag skulle icke hafva framkommit
med denna hemställan, om jag icke ansett Ständernas rättighet i
lagstiftningsväg vara lika helig, som den att sig sjelf beskatta.
Jag ber B. o Ad. fördenskull om ursäkt för det jag nu uptagit
dess tid; men jag har icke stillatigande kunnat förbigå den
nu påpekade omständigheten, och jag anhåller derföre om propos.
på bifall till min nu gjorda hemställan.
Gr. Mörner, Carl: Jag kan icke inse hvad anledning Hr
Ribbing haft till det förslag, han nu framställt. Då den nya instruktionen
för Landshöfdingarne af K. M. fastställdes, är jag fullkomligt
förvissad om att densamma grundades på gällande författningar.
Jag känner icke hvad skäl Constit.Utsk. haft till de gjorda
anmärkningarne; men ehvad Juat.Ombudsmm eller någon annan
funnit sig befogad att väcka fråga om någon lagförändring, ser jag
dock icke deruti den ringaste anledning att nu uppehålla föredragningen
af det Betänk, från Ekon.Utsk. som nu ligger på R. o.
Ad:s bord.
De särskilda motioner, som här blifvit väckta ang:de rättelse
af förmenta oriktigheter dels i vissa stadganden uti LandshöfdingeInstruktionen
dels i sjelfva redaktionen, hafva af R. o. Ad. blifvit
hänskjutna till Ekon.Utsk:s pröfning; och om det Betänk., som behandlar
dessa motioner, företages till afgörande i den ordning det
innehar på föredragningslistan, ser jag desto mindre något hinder
derför, som, efter hvad jag funnit, Utsk. grundligen sökt vederlägga
hvarje anmärkning deremot. Härigenom blir oek icke vägen stängd
för R. o. Ad. eller R. St:r att framdeles antaga de lagförändringar,
som kunna finnas vara nödiga med anledning af LagUtsk:s inväntade
Betänk.
Jag kan således för min del icke annat än motsätta mig Hr
Ribbings förslag och hemställer, att Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 70
Den 28 Mlars f. m.
451
mätte i den ordning, det förekommer på föredragningslistan, af R.
o. Ad. afgöras.
Gr. Frölich, David: Jag är verkligen ledsen att hafva
fått Gr. Mörner till antagonist i denna fråga; men jag kan ieke
annat än tillskrifva detta ett misstag, som mindre faller på honom,
än på en af motionärerne, Hr Dalman, äfvensom på Ekon.Utsk.
Jag tillstår att om jag varit ledamot af detta Utsk. skulle jag med
anledning af den i 34 § Riksd:sOrdn:n gifna uttryckliga föreskrift,
ansett mig icke kunna befatta mig med detta mål, hvilket egentligen
är af den beskaffenhet, att det faller under 87 § Riksd:sOrdn:n,
men icke under den 89 §, samt således tillhör LagUtsk.
Ilr Ribbing, som blott begärt upskof med frågans behandling,
säger sig icke veta hvad utgång den fått i Constit.Utsk.; men jag
vet och tager på mitt personliga ansvar upgiftens riktighet, att inom
detta Utsk. anmärkning är gjord emot den Konungens rådgifvare,
som tillstyrkt den ifrågavarande förändringen af Landshöfdingelnstruktionen,
och jag tillstår, det jag icke kan begripa, med hvad
slags rättighet en sådan förändring kunnat beslutas af K. M. nilena.
När det nu tillika är bestämdt säkert, att frågan jemväl är föremål
för LagUtsk:s pröfning, så hemställer jag till R. o. Ad., huruvida,
derest vi nu bifalla Ekou.Utsk:s Betänk , som innefattar afslag
å de väckta motionerna, vi icke då äfven bifallit motionerna
för detta afslag, d. v. s. i allmänhet gillat den af K. M. vidtagna
förändringen uti Instruktionen, äfvensom om icke, när Constit.Utsk:s
Utlåt, en gång förekommer, enda sättet för dess behandling är att
helt enkelt lägga det till handlitigarne, såsom någonting som tillkommit
genom brist på upmärksamhet. Emellertid är det nu endast
fråga om bordläggning af Ekon.Utsk:s Betänk, och jag måste
bekänna, att jag verkligen anser det vara nödvändigt, att saken får
hvila till dess man något får besinna sig; ty här gäller, enligt min
fullkomliga öfvertygelse, att göra sig den frågan om man bör tillåta
Regeringen att taga ett revolutionärt steg? Det behöfves blott, att
K. M. får rättighet att när som helst och på hvad sätt som helst
ändra Instruktioner och dylika lagar, för att vi innom kort skola hafva
en legaliserad despotism. Det är för mig icke rätt klart ännu hvarföre
Ekon.Utsk. fortskyndat att framlägga just denna motions pröfning för
Stånden under det att Hr Ribbings motion blifvit visad på villoväg.
Men jag skall ej underlåta att följa saken med upmärksamhet i fall
mina aningar om tillställning finna ytterligare näring.
Hr Ribbing: Om den grannlagenhet, som jag yttrat mig
vara öfvertygad finnas hos de Hrr, för hvilka den ifrågavarande instruktionen
gäller, nemi. att vilja låta densamma pröfvas i enlighet
med grundlagens föreskrift, icke motsvarats af det sätt, hvarpå en
föregående talare yttrat sig, så är det icke mitt fel.
Jag hade nyss för R. o. Ad., äran upläsa den § i den nya
Landsh:gelnstrukt:n, som för att nyttja Just.Ombudsrms ord, ådagalade,
att åt Landshme blifvit gifven makt att icke blott under
namn af vite stadga ett nytt straff, utan ock att till brott qvalificera
452
Deri 28 Mars f. m.
hvad af lagen ej är för brott ansedt. Då emellertid nu Gr. Mörner
yttrat, att icke blott Instrukt:n utan äfven alla i sammanhang
dermed väckta motioner blifvit af Ekon.Utsk. uptagne och pröfvade,
får jag till vederläggning deraf besvära R. o. Ad. med framställning
af en i Instrukt:n förekommande omständighet, som icke kan
hänföras under benämningen redaktionsfel och hvarom motion blifvit
väckt, men som af Utsk. icke blifvit uptagen. Det är 65 §,
hvars andra mom. härom handlar. lander det att Instrukt:n i
denna § utvidgar Landshöfd:s rättighet att bestämma ansvarighet
för förseelser, inskränker den domaremakt, som aldrig varit ifrågasatt,
då den tillägger Landshöfdm rätt att för försummad redovisning
ålägga domare vite af ända till 100 Rdrs belopp. Är detta ett
redaktionsfel? Hvad har Ekon.Utsk. svarat på denna anmärkning?
Jag har af dess Betänk, icke kunnat uptäcka det. Det är nn förbjudit
HofRätt, som är öfverdomare, att ålägga underdomare högre
vite än 100 Rdr; är det då rätt att stadga något sådant, som det
uplästa mom. innehåller? Skola vi se, huru lagarne förlamas och se
det stillatigande?
Måhända emellertid att jag misstager mig i min upfattning;
men är det väl då rätt af någon inom detta hus och framför allt
af dem, som denna Instrukt:n rör, att vilja förmena mig att få min
framställning pröfvad. Väl kan det hända att LagUtsk. aldrig inkommer
med något yttrande i detta hänseende, ehuru R. St:rs
egen Just.Ombudsm. gjort framställning i ämnet. Hvartill tjenar
det då, att R. St:r hafva en Just.Ombudsm, som gör anmärkningar
öfver utkommande författningar? Men jag säger ännu en gång
att måhända både jag och Just.Ombudsm. hafva orätt; men ega vi
likväl icke rättighet att få våra framställningar besvarade? Det ser
högst besynnerligt ut att ett husliållningsUtsk. skall få hushålla
med sådana lagstiftnings frågor, som angå grundlagen, och att man
här skall börja att stiga öfver dessa lagar för att sedermera kunna
successive göra det med andra frågor. Jag tror icke att ett sådant
Betänk., som det förevarande, kunnat komma ifrån LagUtsk.; ty
det hade för dess medlemmar varit att för mycket nedsätta sig såsom
lagkunnige personer.
Jag har nu blott framlagt saken, sådan den förhåller sig, och
jag har ansett det ganska vådligt att icke i behörig tid fästa R.
St:rs upmärksamhet derpå. Till följd häraf har jag skriftligen affattat
mitt förslag, hvilket är af löljande lydelse:
Det R. o. Ad. måtte besluta först, att med företagandet af
Allm. Besv. och. Ekon.Utsk. Betänk. N:o 70 i anledn. af väckta
motioner om ändring och revision af K. Instrukt:n för Landshme
och de vid LänsStyrelserne anställde tjenstemän af d. 10 Nov.
1855, skall anstå intill dess LagUtsk:s Betänk, inkommit, i anledn.
af R. St:rs Just.Ombudsrms förslag om uphäfvande eller förändring
af 10 § i nämnde Instrukt:n, som tillägger K. Beflude rättighet
att för handhafvande »af allmän ordning och säkerhet uti sådana
fall der ansvar i lag icke är bestämdt stadga erforderliga vitén»,
jemte i sammanhang dermed inom R. o. Ad. gjorde anmärkningar.
Den 28 Mars f. m.
453
Vidare att R. o. Ad., jemte skyndsamt delgifvande af detta
sitt beslut till de öfriga RiksStm, föreslår dem att, lika med hvad
R. o. Ad. för sin del beslutar, förelägga LagUtsk. att inom 1 månad
med förenämnde Betänk, inkomma.
Det är genom detta förslag, som jag hoppas att det äfventyr,
som nu är på väg att inträffa, skall kunna förekommas; och jag
anhåller fördenskull om propos. på bifall derå.
Frih. Åkerhjelm, Joh. Carl: Det förvånar mig i sanning,
att en ledamot af detta Stånd anser det lämpligt att uptaga E. o.
Ad:s tid med en fråga, som visserligen finnes uptagen på föredragningslistan,
men dock långt aflägsen från de mål, som nu borde
utgöra föremål för Ståndets öfverläggning. Ekon.Utsk. har fått
upbära förebråelser derföre, att det ensamt uptagit ifrågavrde ärende
till behandling; emellertid förhåller det sig så, att motioner blifvit
väckta och till Utsk. remitterade, åsyftande, att till K. M. ingå
med en underd. anhållan om omarbetning i vissa delar af den nya
Landsh.Instruktm. Enligt grundlagen tillhöra dylika frågor Ekon.-  Utsk:s handläggning, och Utsk. har således, efter min öfvertygelse,
handlat fullkomligt riktigt, då det till pröfning uptagit dessa motioner.
Nu har Hr Ribbing föreslagit E. o. Äd. att upskjuta föredragningen
af Utsk:s Betänk, i berörde ämne, intill dess man får
se, huruvida dels LagUtsk. ämnar inkomma med något förslag till
ändringar uti förbemälde Instrukt., och dels Constit.Utsk. med anledning
af samma Instrukt. gör någon anmärkning emot Konungens
rådgifvares sätt att behandla saken. Jag hemställer till R. o.
Ad., om det är rätt att sammanblanda frågan om aflåtande i önskningsväg
af en skrifvelse till K. M. med andra frågor? För mig
synes det alldeles klart, att man först bör behandla Ekon.Utsk:s
Betänk., när det i sin ordning förekommer till behandling, och sedermera
står det ju R. o. Ad. öppet att handlägga de andra frågorna,
när de förekomma. På grund häraf anhåller jag om afslag
å Hr Ribbings hemställan.
Hr Printzensköld, Carl: Det är i sanning en ringa konst
att vinna stöd för de åsigter raan förfäktar, huru oriktiga de än
må vara, när man till grund för desamma åberopar stadganden i
en författning, hvilken man tolkar i fullkomlig motsats mot dess
mening och ordalydelse. Så har Hr Ribbing uti ifrågavarande fall
gått till väga, då han upläst det stadgande i den nya Landsh:geInstrukt:n,
som innehåller huruledes Rikets Colhr äga förelägga
Landshme vitén till visst belopp, hvarefter, då dessa vitén icke upfylla
sitt ändamål, saken skall anmälas hos K. M. Denna § i Instrutrn
afser likväl alldeles icke något annat, än verkställighetsåtgärder,
såsom förklaringars infordrande, uplysningars meddelande
och dylikt, men äger icke något slags tillämpning på redovisningars
afgifvande eller redogörelsers infordrande, hvarom särskilda stadganden
äro meddelade rörande de personer, som äro underkastade redovisningsskyldighet,
och, ehuru jag ganska länge sysselsatt mig
med ärenden, som just röra dessa ämnen, har jag aldrig erfarit att
4ft4
Den 28 Mars f. m.
Landsh.-nc äro redogörare. Tvertom är det just dessa sednare tjenstemän,
som lyda under Landslune, hvilka, enl. Instruktm, skola tillhålla
dem, att upfylla sina åligganden. När man citerar, skall man
åtminstone citera rätt, och icke såsom Hr Ribbing gjort.
Hr Gr. o. Landtm, anhöll, att då Hr Ribbing endast föreslagit
upskof med behandlingen af Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s Betänk.
N:o 70, de ledamöter, som ytterligare anmält sig, icke måtte,
såsom af en eller annan förut skett, ingå i hufvudsakligt bedömande
af Landsh:gelnstrukt:n, emedan sådant endast skulle föranleda en
discussion, till hvilken Ståndet framdeles måste återkomma, då förenämnde
Betänk, förekomme till pröfning, och nu skulle borttaga
en tid, som, enl. hvad R. o. Ad. hade sig bekant, var allt för
dyrbar.
Gr. Liljencrantz: Det är visserligen en stor tillfredsstäl
lelse
för hvar och en, som har äran vara ledamot af detta Stånd,
att här finna personer, som äga stor förmåga att utreda ämnen och
derutinnan lemna alla erforderliga uplysningar; men man kan icke
heller neka, att det jemväl finnes en betydlig förmåga att framkalla
discussioner, som äro onödiga, och till deras antal måste jag räkna
den, som nu blifvit bragt å bane af Hr Ribbing. Det händer understundom,
jag vill visst icke påbörda Hr Ribbing något sådant,
att när ett ämne, i likhet med det förevarrde, blifvit gjordt till föremål
för ett partis ensidiga bedömande, omdömen bildas deröfver, som,
framkallade genom långvariga och envisa bemödanden, måhända icke
äro så alldeles riktiga^ Jag vill icke i någon måtto inlåta mig i
ordande öfver de brister, som Hr Ribbing anser vidlåda den nya
Landslngelnstruktm; men jag ber att få fästa hans upmärksamhet
derpå, att om behandlingen af Ekon.Utsk:s Betänk, skall upskjutas,
under förutsättning att LagUtsk. skall inkomma med ett Utlåt, i
samma ämne, hvilket vi i denna stund icke veta, och det sedermera
händer att LagUtsk. icke inkommer med detta Utlåt., ett förhållande,
som vid den utredning af frågan, som Ekon.Utsk. gjort,
är ganska lätt tänkbart; hvartill skall det då tjena att orda kanske
hela denna förmiddag om lämpligheten af ett upskof, som måhända
icke befinnes behöfligt ? Inkommer åter LagUtsk. verkligen
med ett Utlåt., så har en föreg:de talare redan visat, huru det då
kommer att förhålla sig. Jag får således anhålla om afslag å den
af Hr Ribbing gjorda hemställan.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Då Hr Ribbing grun
dat
sin begäran om upskof med detta ärendes behandling derpå,
att ett sammanhang mellan detsamma och någon till LagUtsk. remitterad
fråga skulle förefinnas, anhåller jag att få uplysa, att inom
LagUtsk. icke lärer finnas någon annan dermed sammanhängande
fråga, än hvad som förekommer i Just.Ombudsrms berättelse. Öfver
denna berättelse har Utsk. redan afgifvit Utlåt., som af R. St:r
blifvit godkändt, och då Utsk., som uti detta Utlåt, icke meddelat
något yttrande i anledn. af den uti berättelsen förekommande kri
-
Den 28 Mars f. m.
tik öfver vissa delar af Landsh:gelnstrukt:n, icke heller förbehållit
sig att framdeles med Utlåt, deröfver inkomma, synes det mig vara alldeles
afgjordt, att något sådant Utlåt, icke till It. St:r inkommer. På
grund häraf, och under instämmande i öfrigt i Erih. Akerhjelms
anförande, anhåller jag om afslag å Hr Ribbings framställning.
Hr Hjerta, Lars: Jag tror icke att det kan klandras, att
den motion, som afgifvits af Hr Dalman, blifvit remitterad till
Ekon.Utsk. Det är bekant att, enl. grundlagen, K. M. äger envåldsmakt
i frågor, som röra organisationen af Rikets allmänna inrättningar.
Detta är otvifvelaktigt en ganska stor makt, öfver hvars
ändamålsenlighet jag nu icke vill yttra mig. Verkligheten är emedlertid
att Konungen, på grund af Reg:sF:n, äger en sådan makt,
och det lärer således egentligen vara i önskningsväg, som Ständerna
hafva att yttra sig i afseende å hvad K. M. kan tillgöra i följd af
en dylik rättighet. Men å andra sidan förekommer det naturligt,
att om K. M. i sina Instruktör, dem han, i enlighet med denna
makt, utfärdar, åt sina underlydande embetsman updrager icke allenast
sådan maktfullkomlighet som hvarken enl. sakens natur eller
grundlagen tillhör dem, utan äfven intränger på ett annat område,
som till och med ingriper i sådana rättigheter, hvaröfver K. M.
sjelf icke grundlagsenlig! äger förfoga; så måste man tänka sig möjligheten
af något sätt, hvarigenom sådant skall kunna förekommas och
rättas. Ar förhållandet nu sådant, så befinner man sig verkligen i det
dilemma, att grundlagen icke uttryckligen stadgar annan rättsenlig
väg, hvarigenom något slags korrektiv kan vinnas, än genom Const.-  Utsk. Men om också detta Utsk. icke funnit någon så bestämd
anledn. -till anmärkn. mot Regeringens åtgärder, att Utsk. ansett
Konungens Rådgifvare böra ställas till ansvar, eller anmälas till
entledigande, eller om Utsk. tilläfventyrs förbisett en grundlagsöfverträdelse
af den art jag nu omnämnt, så kan dock hända att
en från K. M. utgående författning innehåller sådana föreskrifter,
som R. St:r icke anse förenliga med det grundlagliga förhållandet.
K. M. kan t. ex. i en författning rörande allmänna hushållningen,
meddela sådana stadganden, som intränga på privaträttens eller den
s. k. allmänna lagens område, och då måtte väl det fall inträffa,
att R. St:r böra på något sätt kunna genom en allvarlig protest
söka att göra gällande sin rättighet till andel i lagstiftningen derom.
Till följd häraf anser jag ock att om Hr Dalmans motion innefattat
anmärkmr ang:de sådana förhållanden, hvarigenom den ekonomiska
lagstiftnings-rätten, eller den delegations-rätt, som deraf
följer, blifvit öfverskriden, så hade det ålegat LagUtsk., att sammanträda
med Ekon.Utsk. för att gemensamt behandla denna fråga.
Detta är, enl. min öfvertygelse, en rättsenlig anledn., hvarföre Hr
Ribbings hemställan torde förtjena R. o. Ad:s upmärksamhet och
afseende; ty det kan ju icke ligga någonting ondt uti att i sådana
hänseenden iakttaga nödig försigtighet. En annan fråga är naturligtvis,
huruvida någon motion är till LagUtsk. remitterad, som
bordt gifva anledn. till afgifvande af ett Betänk, derifrån. Finnes
inom detta Utsk. icke något initiativ att inkomma med ett sådant
456
Den 28 Mars f. m.
Betänk., så tjenar Hr Ribbings förslag till ingenting. Ty om föredragningen
af Ekon.Utsk:s Betänk, upskjutes till dess LagTJtsk.
afgifvit sitt Utlåt., men något sådant icke inkommer, så liar upskofvet
varit ändamålslöst.
R o. Ad:s beslut i denna fråga synes mig således bero på en
närmare uplysning, huruvida någon sådan motion finnes liggande
på LagUtskis bord, som kan föranleda ett Utlåt, derifrån. Ar händelsen
sådan, så förenar jag mig med Hr Ribbing, hvars anhållan
jag i motsatt fall icke anser leda till något resultat.
Erih. Wrede, Casimir: Jag ber att få erinra derom, att
LagUtsk. redan inkommit med ett generelt Utlåt, i anledn. af Just.-  Ombudsm:s berättelse. Just.Ombudsm. hade visserligen i denna
berättelse gjort några anmärkmr mot den nya Landsh:gelnstrukt:n,
men de voro af den beskaffenhet, att LagUtsk. icke ansåg sig i
anledn. deraf behöfva göra någon framställning till R. St:r. Just.-  Ombudsm. börjar sina erinringar mot berörde Instrukt. med det
förklarande, att han icke hunnit tillräckligt genomläsa densamma,
hvarefter han i allmänna ordalag anställer några kritiska betraktelser
öfver vissa §§ deruti, och på denna grund ansåg LagUtsk. icke
någon anledn. vara för handen att fästa R. St:rs upmärksamhet på
hvad Just.Ombudsm. i sådant afseende yttrat.
Hr Ribbing: Jag skall noggrannt ställa mig till efterrättelse
Hr Gr. o. Landtrms förmaning att icke ingå på den bana Hr
Printzensköld öpnat. Denne talare har slutat sitt anförande med
de orden, att när man vill göra citater, bör man göra dem riktigt.
Jag har icke gjort några andra citater än i så måtto, att jag upläst
en § i Liandsh:gelnstrukt:n, och om jag läst rätt, kan Hr
Printzensköld möjligen sjelf lätt finna.
Hvad åter beträffar Hr Ehrenlieims yttrande, hvaruti den siste
värde talaren instämt, nemi. att i LagUtsk. icke skulle finnas någon
motion i den syftning, hvarom nu är fråga; så beklagar jag att
jag måste alldeles motsäga dem i detta fall. Det är nemi. just jag,
som väckt en sådan motion, och händelsevis har jag densamma med
mig samt ber att få upläsa slutet deraf. Skulle icke R. o. Ad.
erinra sig detta förhållande, ber jag att Hr Riddarh.Sekretm måtte
vitsorda det. Frågan förevar i två plena, emedan betänkligheter
upstodo, huruvida den var lagligen väckt, och om den till följd
deraf kunde erhålla remiss. Denna motion, hvilken i sig innefattade
hvad Just.Ombudsm. i sin berättelse, ang:de förevande ämne
yttrat, och hvilket bordt förtjena lagstiftningens upmärksamhet,
innehöll till slutet följande:
Hvarje vän af frid, ordning och allmän säkerhet, önskar öfverensstämmelse
emellan Domaren och den myndighet, som skall låta
verkställa hans beslut; derföre är det ock nödigt att lagarne blifva
bestämda och ofelbart till efterrättelse giltiga, samt att, för vinnande
af detta ändamål, Regeringen icke går längre i sin lagstiftning eller
öfverlåtande deraf (delegation) än den har rätt, eller med ett ord
träder R. St:rs lagstiftande makt för nära och der skillnaden mellan
Den 28 Mars f. m.
457
dessa makter icke rätt skarpt är eller kanske kan updragas, måste
det anses bättre att något mellanrum eller obesökt område finnes.
Det är med afseende härå som jag yrkar
att Lag- och Ekon.Utslen måtte yttra sig om uphäfvande
af eller nödig förklaring öfver ofvanmde instrukt.
såsom Just.Ombudsm., enl. hvad jag ofvan förmält och
berättelsen visar, hemställt till R. St:r.
Detta är min motion ord för ord, sådan den till profit mundtligen
afgafs det ena plenum och skriftligen det andra, samt sedan
ordentligen blef remitterad till LagUtsk. Hrnne hafva således orätt
i det påstående, att det icke, utom Just.Ombudsrms berättelse, finnes
någon motion i detta hänseende inom LagUtsk. Jag ansåg hvad
Just.Ombudsm. yttrat, vara af den vigt, att det förvånade mig,
att LagUtsk. icke deröfver afgaf något särskildt Utlåt., och till
följd deraf åtog jag mig att åter uptaga frågan för att få den underställd
R. Sfirs pröfning.
En högtärad vän, Gr. Liljencrantz, har till mig framställt den
frågan, hvad följden skulle blifva, om LagUtsk. icke inkommer med
något Utlåt. Jag svarar, att om något sådant skulle inträffa, skulle
jag anse det vara stridande mot grundlagen; ty det tillhör LagUtsk.
att yttra sig öfver så väl de af Just.Ombudsm. som af enskilda
motionärer gjorda framställningar, som blifvit till Utsk. remitterade;
och dessutom skulle det kunna hända att Ekon.Utslcs Betänk, godkännes,
och att Landshigelnstrukfin blir till laga kraft gällande, så
framt icke något annat Utsk. gifver anledn. till en annan åtgärd.
Det är just detta, som jag vill förekomma, eller att icke någon
inkräktning på E. Sfirs lagstiftningsrätt må äga rum; och jag ser
mig derföre föranlåten, att, oaktadt min ledsnad öfver att uptaga
E. o. Ad:s dyrbara tid, fortsätta med mitt yrkande, emedan jag
anser denna fråga vara vida vigtigare än hela BevillmsFörordmn,
ja, så vigtig, stt jag icke skulle anse mig kunna stå till svars inför
mitt eget samvete, om jag icke efter min förmåga sökte göra min
åsigt i detta fall gällande.
Jag anhåller om propos. på bifall till min hemställan.
Gr. Mörner: Jag har från början af denna discussion ansett
den vara fullkomligt öfverflödig. Hr Ribbing har hufvudsakligen
grundat sin begäran om upskof med föredragningen af detta Betänk.
derpå, att man bör invänta LagUtsk:s yttrande i anledn. af
de utaf Just.Ombudsm. emot Landsh:gelnstrukfin gjorda anmärkmr.
Jag anser mig hafva ännu mera stöd för min begäran om afslag å
denna Hr Eibbings hemställan, sedan jag hört Frih. Wrede uplysa,
att Utsk. redan fattat sitt beslut i denna fråga, och dervid icke
ansett sig böra fästa synnerlig vigt vid Just.Ombudsrmns framställning,
äfven derföre, att han sjelf förmält sig icke hafva tagit närmare
kännedom om ämnet. Om Hr Ribbing hade rätt i sin hem
ställan,
skulle jag tro att en återremiss af Betänk:t vore det rättaste;
men då jag af alla skäl finner denna hemställan icke böra
458
Den 28 Mars f. m.
vinna B. o. Ad:s bifall, fortfar jag i mitt yrkande om afslag derå,
samt anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, derom behagade framställa
propos.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Frölich: Jag kan verkligen icke förstå hvarföre, när det
nu är uplyst att en motion verkligen blifvit väckt, som, enl. en
hög auktoritet, den högsta, som finnes på detta rum, erhållit remiss
till LagUtsk., just Hrr Landshöfdingar skola motsätta sig ett oskyldigt
upskof, till dess man fått veta, huru med saken sig förhåller.
Jag kan icke finna någon försvarsgrund för detta sätt att vilja drifva
frågan derhän, att icke en motion, som blifvit gjord och till
LagUtsk. remitterad, skall kunna få en behandling som sig bör.
enl. grundlagen, utan att vi i stället skola få en discussion i ämnet,
som jag anser oriktig, då här blott är fråga om ett upskof,
ehuru jag tror, att just den siste värde talaren i likhet med en
annan Landsh., har gjort den nödvändig, för att visa, att saken
icke är så fullkomligt enkel, som de föreställa sig. Jag hemställer
till de värde ledamöterna, om icke, vare sig att ett misstag ägt
rum inom vårt Kansli, i så måtto att motionen icke blifvit afskickad,
eller också att den af LagUtsk:s tjenstemän blifvit undanlagd,
om icke, säger jag, saken ändock b r utredas? Och jag frågar hvad
det är som står för lifvet, att Ekon.Utsk:s Betänk, skall så fort
afgöras? Jag tror att vanligt sundt förnuft bjuder, att man i en
sådan fråga icke bör vara alltför angelägen om att pådrifva afgörandet
af en fråga, som är f. n. nog invecklad och alldeles icke
angår en enkel sats. Jag anhåller om bifall till Hr Eibbings begäran.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag nödgas, i likhet
med åtskilliga föreg:de talare, bestrida bifall till Hr Eibbings
förevar:de förslag, emedan jag tror att man kommit på villovägar i
denna fråga. Man måste nemi. ihågkomma, att Landsh:gelnstrukt:n
tillkommit i ekonomisk lagstiftningsväg, och motioner hafva hos
E. St:r blifvit väckta om ändringar deri, hvilka motioner remitterats
till Ekon.Utsk. Detta Utsk. har utlåtit sig i frågan och icke funnit
några ändringar erforderliga Hr Bibbing har nu föreslagit, att
föredragningen af Ekon.Utsk:s Betänk, måtte upskjutas intilldess
LagUtsk. yttrat sig öfver en af honom väckt och till detta Utsk.
remitterad motion. Jag erinrar mig icke, huruvida denna motion
verkligen erhöll remiss till LagUtsk. eller icke; men låt vara, att
LagUtsk. mottagit en dylik remiss, så anser jag att Utsk. icke är
behörigt att befatta sig med denna fråga, emedan den faller inora
området för K. M:s lagstiftningsrätt, hvarmed LagUtsk. icke har
något att göra. Ekon.Utsk. har derföre ganska riktigt förfarit, då
det utlåtit sig öfver de i detta ämne väckta motionerna; en annan
fråga är den, huruvida Begeringen öfverträdt sin befogenhet i förevar:de
fall; den tillhör Const.Utsk. att bedöma.
Jag yrkar för min del afslag å Hr Eibbings hemställan.
Den 28 Mars f. m.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om E. o. Ad. ansåge
öfverläggningen fulländad, anmälde sig och yttrade
Hr Eibbing: Jag tog mig friheten begära intyg från Landtmarskalks-bordet,
huruvida det icke är öfverensstämmande med verkliga
förhållandet, att jag väckt en motion i detta ämne, att ärendet
förevarit i två plena, samt att slutligen, sedan jag i det sednare
plenum aflemnat min motion skriftligen, Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
att densamma blifvit remitterad till LagUtsk.
I anleda, häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm.: Jag anser mig
böra uplysa om hvad jag nu erinrar mig, rörande behandlingen af
Hr Eibbings omförmäldta yfkande i fråga om Landsh:gelnstrukt:n,
hvilket icke blifvit uptaget bland väckte motioner, af skäl som E.
o. Ad. lätt skall inse. Då LagUtsk:s Utlåt. ang:de Just.Ombudsm:s
berättelse hos E. o. Ad. behandlades, framställde Hr Eibbing ett
yrkande i den syftning han nu upgifvit, och E. o. Ad. återremitterade
en del af detta Utlåt., med hvilken remiss de yttranden, som
vid samma tillfälle hade blifvit afgifne, naturligtvis till Utsk. åtföljde.
Följande dagen förekom fråga om särskild remiss till LagUtsk.
af Hr Eibbings nämnde yrkande, såsom en af honom väckt
motion, och dervid anförde jag att särskild remiss af detta yrkande
icke kunde äga rum, emedan detsamma redan blifvit till Utsk. remitteradt
jemte den återremitterade delen af LagUtsk:s berörde
Utlåt. Dermed förföll frågan för den gången och på detta sätt har
Hr Eibbings yrkande kommit LagUtsk. tillhanda, men hvilken åtgärd
Utsk. i anledn. deraf vidtagit är mig obekant och kan vara
beroende af de beslut, som af de öfrige RiksSt:n blifvit fattade.
Hr Eibbing: Det yttrande, som jag skriftligen aflemnade,
var just en afskrift af det dagen förut mundtligen afgifna, hvilket
jag nu af Hr Gr. o. Landtm, hört redan vara till LagUtsk. aflemnadt.
Att det innefattar samma sak, som det jag nyss tog mig
friheten upläsa, är säkert och jag förmodar, att jag har laglig rättighet,
att af LagUtsk. erhålla svar derå, detta må nu innehålla
bifall eller afslag. Behandlar nu detta yttrande samma ämne, som
utgör föremål för Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 70, så ligger deruti
grunden för min anhållan, att detta Betänk, måtte få hvila; desto
hellre som jag i sista plenum hade tillfälle, att mundtligen framställa
min önskan för Ordf-.den i LagUtsk., hvilken då torde hafva med
mig instämt deruti, att frågan vore af den beskaffenhet, att den
borde hafva behandlats gemensamt af Lag- och Ekon.Utsktn, hvilket
otvifvelaktigt hade varit det rättaste. Ty om LagUtsk. hade uplyst
Ekon.Utsk. om frågans verkliga natur, hade säkerligen ett helt
annat yttrande från det sednare Utsk. följt, än hvad som nu skett;
och då hade jemväl deri af Just.Ombudsrmn gjorda hemställan, att
E. St:r skulle till K. M. ingå med en underd. anhållan i detta
ämne, föranledt ett helt annat resultat, än det hvartill Utsk.' nu
kommit, eller ett fullständigt afslag. Dessutom hade, på sätt jag
här upgifvit, och som icke blifvit vederlagdt, en annan vigtig fråga
blifvit af Ekon.Utsk. helt och hållet förbigången. Jag vill dock
460
Den 28 Mars f. m.
icke hålla mig härtill, utan blott till den framställning jag redan
till Hr Gr. o Landtm, aflemnat, nemi. att Ekon.Utsk:s förevar:de
Betänk, måtte få livila, och jag gör detta desto mera som jag har
anledn. förmoda, att en dylik åtgärd kommer att beslutas inom de
öfriga Stånden.
Hr Hjärne, Harald: Under förutsättning, att den af Hr
Gr. o. Landtm, framställda förfrågan angrde öfverläggningens slutande
ännu icke är af It. o. Ad. besvarad, ber jag att få yttra några
ord i frågan. Den utsträckning, som discussionen öfver det af Hr
Bibbing väckta förslaget tagit, och den möjligen också förtjenta
vigt, som man från den sidan lägger «pd detta förslag, förutsattes
att vi tilläfventyrs skola få en votering i gång öfver denna preliminär-fråga,
ehuru bordslistan är öfverhopad med vigtigare ärenden.
Jag ber fördenskull att till de Hrr, som understödt förevar:de förslag
få hemställa huruvida icke, då någon synnerlig förhoppning ej
förefinnes att genomdrifva detta förslag, ändamålet ändock, utan
votering, skulle lika väl kunna vinnas derigenom att föredragningen
af Ekou.Utsk:s Betänk, finge i vanlig ordning försiggå. Ty det är
ju ingenting, som hindrar oss att då begära återremiss af detta
Betänk, till Utsk., och om denna återremiss beviljas, kan ju den
föreskrift lemnäs Utsk., att saken bör behandlas gemensamt med
LagUtsk., hvarigenom just det, som Hr Bibbing åsyftar, vinnes.
Det är blott på detta som jag velat fästa upmärksamheten, på
det att Hr Bibbing och de, som dela hans åsigt, må sinsemellan
afgöra, huruvida det kan vara lämpligt att drifva saken så långt,
att vi måste underkasta oss en votering.
Gr. Sparre, Erik: Med Hr Bibbings s. k. motion eller
yttrande förhåller det sig alldeles så som Hr Gr. o. Landtm, nu
uplyst Ståndet om. LagUtsk. hade nemi. i sitt Betänk, i anledn.
af Just.Ombudsmms berättelse och hans deruti gjorda framställning
om högre lön för denne embetsman, icke ansett sig böra åt denna
fråga gifva någon behandling, utan blott anmält saken till den åtgärd,
som vederborde inom BiksStm. B. o. Ad. fann det vara
lämpligt att denna fråga behandlades gemensamt af Lag- och StatsUtsk:n
samt återremitterade på sådan grund den del af Utsk:s Betänk.
, som rörde nämnde hemställan. Med discussionen öfver detta
ämne följde då, bland annat, ett yttrande af Hr Bibbing, som äfven
omfattade en kritik deröfver, att LagUtsk. icke besvarat en
annan af Just.Ombudsm. i samma berättelse gjord framställning i
anledn. af den nya Landsh:gelnstrukt:n. Detta Hr Bibbings yttrande,
som medföljde discussionen i ett helt annat ämne och som
icke blifvit till Utsk. reraitteradt i egenskap af någon motion, har
inom Utsk. icke föranledt någon åtgärd, och Utsk. har dertill ansett
sig hafva haft så mycket mera skäl, som Utsk. hade sig bekant,
att frågor om ändring i bemälde instrukt. redan blifvit till
annat Utsk. remitterade.
Hr Ribbings yttrande, att jag skulle till honom hafva sagt,
att LagUtsk. skulle sammanträda med Ekon.Utsk., innefattar ett
Den 28 Mars f. m.
461
misstag. Då nemi. Hr Ribbing talade med mig derom, yttrade jag
att om LagUtsk. skulle hafva behandlat denna fråga, borde det
naturligtvis hafva sammanträdt med Ekon.Utsk., derföre att frågan
om Landsh:gelnstrukt:n är ett ekonomiskt ärende och icke ett lagärende,
hvarmed således LagUtsk. icke bör eller kan sig befatta.
Då emellertid fråga om ändring uti sagde instrukt. är väckt och
till Ekon.Utsk. remitterad samt uti ifrågavar:de Betänk, besvarad,
synes det mig icke vara något skäl att för dess pröfning afvakta
LagUtsk:s svar i anledn. af ett yttrande, som Hr Ribbing afgifvit
i en helt annan fråga, och som kommit Utsk. tillhanda i sammanhang
med ett helt annat ärende, nemi. angide förhöjd aflöning åt
Just.Ombudsm. Jag kan således för min del icke finna det ringaste
hinder för att denna fråga må behandlas i sin ordning, och
finner icke skäl att dröja dermed, derföre att med discussionen öfver
Just.Ombudsm:ns lön följt ett yttrande af Hr Ribbing, som rör en
fråga, hvilken, såsom icke afseende ett lagstiftnings-ärende, LagUtsk.
icke äger att uptaga.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu: Sedan jag sednast yttrade
mig, har jag efterskickat R. o. Ad:s prot. för d. 20 sisth Dec., då
frågan om Hr Ribbings nu åberopade yttrande förevar, och ber jag
att få något fullständigare framställa huru frågan blifvit behandlad.
Förhållandet var att Hr Ribbings och några andra talares yttranden
ang:de Just.Ombudsm:ns berättelse blefvo d. 19 Dec. till LagUtsk.
remitterade jemte R. o. Ad:s återremiss å en del af Utskis derom
afgifna Utlåt. Sedan discussionen var slutad och beslutet blifvit
fattadt, yrkade Hr Ribbing särskild remiss af den fråga, han under
discussionen hade väckt, och jag sökte då göra tydligt, att yttrandet
redan var remitteradt, men då Hr Ribbing fortfor i sitt yrkande
att denna fråga måtte såsom en af honom väckt motion särskildt
remitteras, blef den lagd på bordet. I plenum d. 20 Dec. förekom
denna fråga andra gången och prot:t derom innehåller:
»Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, i afseende på denna motion
finge fästa lt. o. Ad:s upmärksamhet derpå att då LagUtsk:s
Utlåt, öfver Just.Ombudsrmns berättelse i går föredrogs, detta skett
af Utlåtit i dess helhet, så att discussionen omfattat såväl den föregående
punkten, angide aflöningen för Just.Ombudsm. och hans
Kansli, som den sednare punkten, deri Utsk. yttrat sig om Just.-
Ombudsmms embets-förvaltning. Ehuru endast den förra punkten
hade blifvit af R. o. Ad. återremitterad, men öfverläggningen
omfattat Utlåtandet i dess helhet, hade deraf blifvit en följd, att
alla under discussionen afgifne yttranden måste åtfölja den beslutade
återremissen till Utsk. Såsom yttrande öfver LagUtskis Utlåt, om
Just.Ombudsrmns berättelse hade Hr Ribhings anförande således
redan, enl. R. o. Adis beslut, blifvit meddeladt LagUtsk. och någon
propos. om remiss af detsamma till LagUtsk. kunde således ej vidare
framställas, enär, om en sådan besvarades med Nej, det skulle
innefatta ett uphäfvande af det beslut, R. o. Ad. redan fattat. Hr
Ribbing hade i går sagt, att hans anförande var afgifvet med föranledande
af Hr Dalmans motion om Landshigelnstruktm, men
462
Den 28 Mars f. m.
äfven såsom sådant kunde propos. till remiss ej göras, enär R. o.
Ad. redan vid föredragningen af Hr Dalmans motion, efter en längre
discussion, förklarat densamma afslutad, och således en ny discussion
i ämnet icke i anledn. af Hr Dalmans motion finge upstå. Skulle
åter Hr Ribbing vilja uptaga ämnet såsom en motion, finge Hr
Gr. o. Landtm., för att kunna yttra sig om lagligheten af en remiss,
anhålla att få veta hvad stöd Hr Ribbing i 56 § Riksd.-  Ordn:n funnit för motions väckande efter den tid, som i grundlagen
för nya frågors väckande var bestämd.»
»Hr Ribbing förklarade, att han, då ifrågavar:de anförande, på
sätt Hr Gr. o. Landtm, framställt, komme LagUtsk. tillhanda, vore
alldeles belåten med hvad som skett och icke yrkade någon vidare
åtgärd; hvarefter R. o. Ad., uppå derom af Hr Gr. o. Landtm,
framställd propos., förklarade sig anse Hr Ribbings nu föredragna
motion icke föranleda till någon åtgärd.»
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Alströmer: Jag är ledsen att jag med ännu några
ord nödgas uptaga R. o. Ad:s tid. Men då Hr Ribbing utfarit i
skarpa uttryck mot Ekon.Utsk., anser jag mig såsom ledamot i detta
Utsk. skyldig att söka freda mig för dessa anmärkmr. Hade Hr
Ribbing inom motionstiden väckt en motion, som blifvit till LagUtsk.
remitterad, så hade det varit Ekon.Utsk:s skyldighet att sammanträda
med förstnämnde Utsk. Men då så icke skett och Ekon.-  Utsk. icke kan anses pligtigt att taga kännedom om alla de discussioner,
som förefalla hos R. St:r öfver alla dit inkommande Betänk:n,
så har Utsk. också icke kunnat taga befattning med Hr Ribbings
yttrande. Jag hemställer för öfrigt hvarthän det skulle leda, om
föredragningen af ett Betänk., sorn inkommit från något Utsk. och
upförts på föredragningslistan, skulle upskjutas derföre att under
discussionen i en annan fråga någonting förekommit, som haft sammanhang
med detta Betänk. På sådan grund skulle man hämta
anledn. att förfara på samma sätt med alla andra Betänkm samt
derigenom förlänga Riksdagen i oändlighet.
Det är af dessa skäl, som jag ytterligare måste anhålla att
något afseende icke måtte fästas å Hr Ribbings förslag synnerligast
som Hr Gr. o. Ijandtm. förklarat, att Hr Ribbings s. k. motion
icke blifvit till LagUtsk. remitterad.
Hr Ribbing: Om det varit LagUtsk., som yttrat sig på
det sätt, som Gr. Sparre nu gjort, skulle jag deraf finna, att LagUtsk.
icke ville uptaga hvad som här af mig anförts, visserligen
icke såsom en motion, utan såsom ett yttrande. Detta yttrande
var likväl icke blott ett yttrande, utan äfven en bestämd motion,
emedan jag deruti yrkade, att Lag- och Ekon.Utsk. måtte gemen
samt
utlåta sig öfver Just.Ombudsm:ns i hans berättelse gjorda
framställning i anledn. af Landsh:gelnstrukt:n, och jag kunde icke
annat än förklara mig nöjd med att detta yttrande fick åtfölja till
LagUtsk., till det afseende det enl. grundlagen kunde förtjena, emedan
det är hvarje Ståndsledamots rättighet att icke allenast under
Den 28 Mars f. m.
403
sjelfva motionstiden väcka motioner, utan äfven efter densammas
utgång till följd af under ^Riksdagen inträffande händelser. Då nu
Just.Ombudsrmns berättelse likasom LagUtsk:s deröfver afgifna Utlåt,
var en sådan händelse, ansåg jag min grundlagsenliga rättighet bevarad
och fick således mitt yttrande remitteradt till LagUtsk. Hvad
afseende detta Utsk:s Ordfide fäster derå hafva vi hört; men huruvida
LagUtsk. gör detsamma får framtiden utvisa.
Jag fortfar i mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, upläste Hr
Gr. o. Landtm. Hr Bibbings nu gjorda förslag, så lydande: »att
B. o. Ad. måtte besluta först att med företagandet af Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 70, i anledn. af väckte motioner om
ändring och revision af K. InstrukLn för Landsh:ne och de vid
LänsStyrelserne anställde tjenstemän af d. 10 Nov. 1855, skall
anstå intilldess LagUtsk:s Betänk, inkommit i anledn. af B. St:rs
Just.Ombudsm:ns förslag om uphäfvande eller förändring af 10 §
i nämnde Instinkt., som K:s Bef:h:de rättighet att för handhafvande
af allmän ordning och säkerhet uli sädane fall, der ansvar i lag
icke är bestämdt, stadga erforderliga vilen, jemte i sammanhang
dermed inom B. o. Ad. gjorde anmärkmr; och vidare, att R. o. Ad.
jemte skyndsamt delgifvande af detta sitt beslut till de öfrige BiksSt:n,
föreslår dem att, lika med hvad B. o. Ad. för sin del beslutar,
förelägga LagUtsk. att inom en månad med förevar:de Betänk,
inkomma.»
Propos. till bifall å detta förslag blef härefter framställd och
besvarad med starka Nej jemte några Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att han funnit Nej öfvervägande.
Hr Bibbing: Då jag, i likhet med Hr Gr. o. Landtm.,
funnit att nej-ropen varit öfvervägande, vill jag icke begära votering;
utan skall, på sätt en annan talare yttrat, då Betänk:t i sin
ordning förekommer, söka vinna hvad jag nu åsyftat.
Erih. af Ugglas, Carl Gustaf: B. o. Ad. beslutade i sista
plenum att StatsUtsk:s Utlåt. N:o 48 skulle ställas främst på föredragningslistan
till detta plenum. Meningen med detta beslut, som
var att, derest icke en förnyad bordläggning skulle ifrågakomma,
något hinder icke skulle möta för B. o. Ad. att öfver detta Utlåt,
i dag besluta, skulle dock icke kunna upfyllas, derest med den i
sednaste plenum började föredragningen af Bevilln:sUtsk:s Betänk.
N:o 5 nu skulle fortsättas. Dä tiden är långt framskriden och E.
o. Ad. tyckes vara mangrannt församlade, vågar jag hos Hr Gr. o.
Landtm, anhålla om propos. derå, att med afbrott af föredragningen
utaf förenämnde Bevilln:sUtsk:s Betänk., StatsUtsk:s ifrågavar:de
Utlåt, måtte först få föredragas.
Frilj. Cederström, Budolf: Jag instämmer till alla delar
i den hemställan Erih. af Ugglas gjort, samt ber att till styrka för
461
Den 28 Mars f. m.
hans förslag få nämna, att då StatsUtsk. trott sig icke kunna förutsätta,
att tryckningen och utdelningen af K. M:s Propos. med öfrige
dertill hörande handlingar skulle medhinnas till föredragningen
af detta ärende, samt äfven förutsagt detta i sitt Utlåt., så är dock
förhållandet, att dessa handlingar redan finnas färdiga och sedan
trenne dagar hafva funnits i Kansliet till utdelning. Då således
enhvar haft tillräckligt rådrum att af innehållet inhämta fullständig
kännedom, föranledes jag så mycket mera till den förhoppning, att
E. o. Ad. genast måtte företaga det angelägna ärendet till pröfning.
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att Frih. Ugglas föreslagit, att
StatsUtskis Utlåt. N:o 48 måtte nu föredragas framför BevillmsUtsk:s
Betänk. N:o 5, hvilket, såsom ännu icke till fullo behandladt
i sista plenum, blifvit i dag upfördt på föredragnings-listan framför
StatsUtsk:s nämnde Utlåt., samt hemställde derjemte om E. o. Ad.
dertill behagade lemna sitt bifall.
Eopades Ja.
Till följd häraf föredrogs nu StatsUtskis d. 26 denne3 på bordet
lagda Utlåt. N:o 48, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de
en med Danmark afslutad traktat om uphörande af Oresundska
Tullen m. m.; och blef detta Utlåt, af R. o. Ad. bifallet; hvarefter
prot.-utdrag om detta beslut genast justerades.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sUtsk:s Betänk. N:o 5, ang:de
ifrågaställde förändringar i föreskrifterne om allmänna bevillningens
utgörande; och förekom nu
5:te punkten, ang:de af Hr Henschen och Hr Nygren föreslagne
afdrag vid beräkningen af skallskyldiges årsinkomster.
Hr Hjerta, Lars: Len del af ifrågavande Betänk., som nu
blifvit upläst, utgör ett svar på en af Hr Henschen väckt motion
af innehåll: »att vid beräkning af den skattskyldiges års-inkomster
först derifrån måtte afdragas JOO Rdr Bko för hvarje person, han
vore skyldig underhålla, nemi. för honom sjelf, hans hustru, barn
samt gamla orkeslösa och utfattiga slägtingar, äfvensom späda, medellösa
fosterbarn, så vidt han dem fullt försörjde, samt att, då dessa
grunder ej kunde fullt tillämpas på fastighets-bevillningen, utan lätt
föranleda försnillning genom fastigheternas klyfning och fördelande
på flere namn, denne måtte i stället nedsättas till 32 sk. b:ko för
hvarje tusende af fastighetens taxerings-värde.»
svarat att om afdraget finge vidare utsträckas, än för aflöning åt
verklige arbetare och arbetskostnad samt bevisliga förluster i och
för rörelse, »skulle man snart öfvergå till den åsigten, att endast
behållningen utöfver lefnadskostnaderne vore underkastad bevillning;
och i sådant fall blefve visserligen flertalet nu skattskyldige från
bevillning fritagne.» Då Utsk. ansett sig böra besvara Hr Henschens
motion på detta sätt, måste jag anmärka, att det finnes mellan
premissen och slutsatsen i Utsk:s räsonnemang ett ofantligt språng,
ett
Den 28 Mars f. m.
ett verkligt saltomortale, om hvars sammanhang det hade varit
önskligt, att vi blifvit uplyste. Såsom ett skäl för denna anmärkn.
ber jag att få anföra följande: Hr Henschen har blott ifrågasatt
afdrag för en viss bestämd summa, nemi. det yttersta minimum,
hvaraf en menniska anses kunna lefva om året. Detta är något
helt annat, än att, såsom Utsk. säger, behållningen utöfver lefnadskostnaderne,
dessa må vara hura stora som helst, skulle vara underkastad
bevillning. Hr Henschens motion innefattar ingenting
annat, än hvad som vid de flesta Riksdagar här såsom en allmän
billighetsgrund gjort sig gällande, eller att från personer, hvilka,
ehuru icke hörande till dem, som behöfva anlita fattigvården, dock
äro obemedlade, icke skall uttagas den yttersta skarfven. Ett bevis
på, att jag har rätt häruti, är att Utsk. sjelf föreslagit, att de löntagare,
hvilkas löner icke upgå till mer än 200 Rdr, skola åtnjuta
befrielse från bevillning. Jag tror att lagstiftarne handla mindre
välbetänkt om de, under det man å ena sidan allmänt talar om
det stora välståndet i landet, likväl å den andra låta uttaga det
yttersta äfven af den mindre bemedlade, utan att påtänka andra
källor. Jag ber att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att
det just är genom dessa till ytterlighet bragta tvångs-åtgärder i
beskattningsväg som man föranleder allmänna tänkesättet till det
under andra förhållanden ganska märkvärdiga och verkligen högst
omoraliska blundandet för underslef i afseende å upgifter till beskattningen,
som dock i vårt land f. n. är så allmänt. Det förhåller
sig med detta onda på samma sätt som med den efterlåtenhet,
som allmänna opinionen visat för smuggling och tullförsnillning,
när tullförfattningarne äro för mycket prohibitiva. Opinionen ställer
sig då emot lagen, och det finnes ingen annan hjelp än att
göra denna billigare.
Det är på grund af dessa skäl som jag understödjer Hr Henschens
motion, och anhåller att ifrågavande punkt måtte varda till
Utsk. återremitterad samt att detta mitt anförande må få dit
medfölja.
Hr von Koch, Nils Samuel: Efter den utgång voterin
gen
öfver näst föreg:de punkt hos R. o. Ad. erhöll, hyser jag visserligen
icke någon förhoppning derom, att några sådana förändringar
skola kunna åstadkommas, som kunna leda till fullföljande af
de grundsatser, jag förfäktar i afseende å Bevilln:sEörordn:s omarbetande.
Men jag anser det vara min pligt att då jag finner
principer, hvilka, enl. min öfvertygelse, äro riktiga, hafva blifvit alldeles
åsidosatta, åtminstone till prot:t protestera emot ett dylikt
sätt att gå tillväga. Ett sådant åsidosättande föreställer jag mig
här vara för handen. Den punkt, som kommer näst efter den nu
ifrågavar:de, och som på sätt och vis dermed har sammanhang, tillstyrker
i likhet med hvad förut ägt rum, att för embets- och tjenstemän,
hvilkas lön icke-upgå till ett visst belopp, bevillning icke
skall erläggas. Jag har vid en föreg:de Riksdag äfvensom i sednaste
plenum i det anförande, hvilket jag afgaf ang:de de allmänna
IV. H. 30
466
Den 28 Mars f. m.
grunder, söm jag ansåg böra följas vid upgörandet af en bevillningsförordning,
yttrat att jemte det alla medborgare böra beskattas lika
för inkomst, äfven den princip bör godkännas, att, om ett minimum
skall finnas för vissa personer, bör det äfven finnas tor alla andra.
Jag tror, att det är en ganska god grundsats, som både i theorien
och praktiken gjort sig gällande, att undantaga ett visst minimum,
som man anser vara den knappaste tillgång för de oundgängligaste
behofvens fyllande från erläggande af inkomstskatt. Detta minimum
har förut varit 200 Edr Bko för embets- och tjenstemän, men är
nu uti nästa punkt af Utsk:s förslag höjdt till 500 Edr Ernt. Jag
vill fördenskull fästa upmärksamheten derå, att man redan är inne
på denna pidncip, ehuru ännu blott för en viss klass; och jag tror
således icke att det höfves ett Stånd, som till största delen består
af embetsmän, att göra ett undantag, som kommer mången ibland
oss till godo, under det man afslår en grundsats, så snart det är
fråga om dess tillämpning på andra medborgare. Jag hade derföre
önskat att 500 Edr Ernt, hvilket jag anser vara den rätta siffran,
hade bort undantagas från all beskattning så väl för tjenstemän
som för alla andra medborgare; och i öfverensstämmelse med dessa
åsigter anhåller jag om återremiss å denna punkt. Jag delar fullkomligt
Hr Henschens tanke uti ifrågavartde punkt, ehuru jag i
åtskilliga andra hänseenden skiljer mig från honom. Beträffande
Hr Nygrens förslag, finner jag deremot icke något skäl att understödja
detsamma.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag skall endast hålla
mig till Hr Henschens motion. Den innehåller ett förslag att vid
beräkningen af den skattskyldige näringsidkarens årsinkomster afdrag
måtte tillåtas af 100 Edr Bko för hvarje person, han vore skyldig
underhålla, således för honom sjelf, hans hustru, barn och slägtingar
m. fl. Borgare och fabriksidkare i städerna upgå till ett antal af
50,000 personer. Antager man nu, hvilket ingalunda är för högt,
deras hustrur, barn och arbetare till samma summa, får man 100,000
personer, för hvar och en af hvilka 100 Edr Bko skulle från deras
inkomst-upgifter afdragas. Efterser man vidare hvad bevillningen
af handlande och fabriksidkare i städerna under år 1855 utgör,
upgår den till 200,000 Edr. Göres då den föreslagna afkortningen,
kommer ju ingen bevillning att af denna samhällsklass erläggas.
Jag hemställer om sådant vore lämpligt. Jag anhåller om bifall
till Utsk:s hemställan.
Gr. af Ugglas, Carl Eredr. Ludv.: Hr Hjerta har i
första rummet fästat sig vid det ofantliga salto mortale, som Utsk.
gjort, då det förklarat, att ett bifall till Hr Henschens motion
skulle föranleda öfvergåendet till den åsigten, att endast behållningen
utöfver lefnadskostnaderne vore underkastad bevillning. Hade
Utsk. sagt, att man fastställt denna princip, hade Hr Hjerta haft
rätt; men då Utsk. blott yttrat, att man snart skulle komma att
härtill öfvergå, tror jag att det är Utsk., som haft rätt. Det är
visserligen sannt, att man icke uptagit all lefnadskostnad till ett
Den 28 Mars f. m.
minimum af 100 Bdr Bko; men det är äfven ganska gifvet, att
då många personer sedermera skulle komma att visa, det dessa 10 0
Kdr vida understege deras verkliga lefnadskostnad, skulle man nödgas
att fortgå på denna bana, och hvart det skulle leda har Gr.
Björnstjerna redan visat. Jag vill visserligen icke bestrida riktigheten
af den princip, som ligger till grund för Hr Henschens motion,
så framt man nemi. kunde antaga att bevillningen i hvarje
fall verkligen utginge efter inkomsten. Men då erfarenheten visat,
att förhållandet icke är sådant, har Utsk. ansett, att afdrag bör äga
rum för den inkomst, som man känner, hvaremot för den obekanta
inkomsten, eller den, om hvilken man endast känner att man icke
har någon reda på den, afdrag icke kunnat äga rum. Man har
fästat upmärksamheten vid det afdrag, som finnes tillstyrkt i 2:dra
§:n. Ofvergår man till 142 §:n, finner man der samma förhållande.
I båda fallen är grunden till dessa undantag den, att man känner
den inkomst, som här är i fråga. Jag tror således, att Utsk. ganska
klokt förfarit, så länge icke några säkrare bevillnings-grunder
än de nuvande, kunnat upställas. Jag tror visserligen att taxeringskomitéerna
på ett eller annat ställe skulle något strängare förfara,
derest en sådan föreskrift, som motionären åsyftat, lémnades; men
på många andra ställen blefve säkerligen icke tillbörligt afseende
derpå fästadt.
Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Baab, Adam Christian: Den ifrågav:de bevillningsafgiften
har gemenligen kallats förmögenliets-afgift, hvilket innebär,
att raan ansett, att det skulle fordras en viss grad af inkomst utaf
förmögenhet för att bära den. Om meningen härmed är sådan,
synes väl icke någon billighet vara större, än den, att det allra
nödtorftigaste, som en menniska behöfver för sitt uppehälle, skall
vara skattefritt. Utsk. har emellertid ingalunda iakttagit samma
grundsats, som är försvarad af Utsk:s Ordfide och en af dess ledamöter
i afseende å 2:a §:n. Der har Utsk. gått så långt att det
ansett, att en embetsman behöfver minst 5 00 Bdr för sin nödtorftiga
bergning, och att han således bör vara helt och hållet skattefri
för denna inkomst. Om det nu är så som Utsk. säger, hvarföre
har Utsk. fruktat för att ingå på principen i hela dess vidd? Hvarföre
har icke samma öfvergång gjort sig gällande äfven i andra §§:r?
Hvarföre har man icke varit konseqvent och föreslagit, att alla
embetsmän skola betala jemväl för den minsta lön? Jag för min
del kan i sanning icke inse annat, än att den högsta grad af billighet
kräfver, att en person, som nätt och jemnt kan lifnära sig,
icke bör betala någon skatt. Jag tror också, att den af Gr. Björnstjerna
förespeglade vådan, att vi icke skulle få någon bevillning,
icke är så mycket att befara. Och om så äfven vore, är det ett
af de mest talande bevis för orimligheten af hela den principlösa
grund, hvarpå Utsk:s förslag hvilar. Det behöfves icke mycken
skärpa af våra taxerings-komitéer för att uttaga en mångfaldigt
större skatt af dem, som äga någon inkomst utöfver sin nödtorftiga
bergning; och vilja vi se emellan fingrarne med dem, böra vi åt
-
4fi8
Den 28 Mars f. m.
minstone vara barmhertiga mot dem, som icke hafva något att
betala.
På dessa grander kan jag icke annat iin understödja syftningen
af Hr Henscliens förslag; men jag går icke så långt att en viss
lefnadskostnad för hvarje person inom familjen bör åtnjuta afdrag,
utan jag tror att ett dylikt afdrag bör äga rum för hela familjens
lefnadskostnad i ett för allt. x
Hr Hjärne, Harald: Gr. af Ugglas har yttrat, att Gr.
Björnstjerna redan visat, hvarthän det skulle leda, om man bifölle
Hr Henscliens motion. Hvad yttrade då Gr. Björnstjerna? Hvad
var det som han trodde sig hafva bevisat? Jo, att om Hr Henscbens
förslag biföllos, skulle ingen bevillning komma att till Statsverket
inflyta. Han uplyste med ett dokument i handen, att omkr. SO,000
personer befunne sig i den kategori, att de skulle erhålla ett afdrag
å sin inkomst utöfver lefnadsbehofven af 100 Ii dr Eko hvardera,
samt att detta afdrag således skulle för Staten upgå tili 200,000
Bdr. Deraf har Hr Grin dragit den slutsats, att hela denna skattetitel
icke skulle lemna någon inkomst; men jag ber att få hemställa
till Hr Gr:n, om han icke härvid begått ett stort aritmetiskt misstag
i så måtto, att han till grund för sin beräkning lagt den omständigheten
att endast 2% proc. skulle erläggas för all inkomst af
handel och rörelse Men här är ju blott fråga om 2j proc. för
ifrågavar:de personer, utgörande ett belopp af endast 5000 Itdr;
hvaraf är tydligt, att om det föreslagna nfdraget kommer att äga
rum, skall skattetiteln dock komma att upgå till 195,000 Bdr.
När således detta afdrag visar sig föranleda en ganska ringa minskning
i Statens inkomst, skulle jag för min del vara mycket böjd
att rösta för bifall till Hr Henscliens motion, emedan ingen kan
undgå att finna, att den är roed rättvisa öfverensstämmande. Jag
kan dock icke nu fullfölja denna min önskan af det skäl, att man
icke synes vara hågad att göra något annat afdrag på den orättvisa
grund, hvarpå förslaget i sin helhet är byggdt; ty på samina gång
som man vill att den ena samhällsklassen skall betala en proc. och
den andra två, har man derigenom tydligen gifvit tillkänna, att
man vill understödja den mening, som ligger till grund för BevillmsFörordmn
i afseende på den omständigheten, att taxerings- upgifterna
i allmänhet böra antagas vara oriktiga. Om man nu ytterligare
gjorde ett afdrag för dessa klasser, skulle det uträtta ingenting
annat, än att en skattenedsättning komme att äga rum, icke för
de skattskyldige sjelfva, utan för dem, som hade dem i sitt hus;
och då jag är öfvertygad om, att enhvar erkänner, att alla de personer,
som äro i fråga att taxeras med blott proc. af sin inkomst,
icke riktigt upgifva den, ser jag för min del icke något
skäl att bevilja denna nedsättning. Deremot hade jag gerna sett,
att R. o. Ad. i sista plenum hade nedsatt skatten för alla klasser,
i fall derigenom en princip blifvit fastställd.
På dessa grunder finner jag mig föranlåten att yrka afslag å
Hr Henscliens motion.
Den 28 Mars f. m.
469
Hr von Troil, Sam. Gustaf: I sista plenum yrkade jag
återremiss af den punkt, som då utgjorde föremål för R. o. Adis
öfverläggning, på det att BevillmsUtsk. måtte komma i tillfälle att
utarbeta andra och rättvisare grunder för bevill ningen; men då detta
yrkande blef af R. o. Ad. genom votering afslaget, får jag förklara,
att jag nu ieke kan instämma med de Hrr, som från början af
discussionen anhållit om bifall till Hr Henschens motion. Jag tror
nemi. att så länge de gamla grunderna i BevillmsFörordmn qvarstå,
har
Utan att vidare vilja ingå i ämnet, anhåller jag blott om propos.
på bifall till Utsk:s hemställan i denna punkt.
Hr Hjerta: Jag erkänner villigt, att Gr. Ugglas gifvit ett
slags skäl till den inkonseqvens, som jag anser Utsk. hafva begått
genom sitt tillstyrkande i denna punkt och der; nästföljande. Då
emellertid Hr Gr:n säger, att grunden till denna inkonseqvens ligger
deruti, att man i ena fället har en bestämd inkomst att hålla
sig till och i det andra blott en obestämd upgift, så ber jag att få
fästa Hr Gr:ns och R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att om afseende
skulle fästas vid Hr Henschens motion, så erhölle taxeringskomitéerna
verkligen någonting mera bestämdt såsom grund för sitt
omdöme; och jag är för min del öfvertygad derom, att då de först
få räkna efter, huruvida afdrag för en eller annan person må äga
rum, blifva de sedermera desto angelägnare att icke se genom fingrarne
med andra personer. Jag skulle nästan, med den kännedom
jag äger om huru taxeringarne i allmänhet tillgå, tro, att de konsiderationer,
som nu äga rum, genom ett dylikt stadgande skulle
försvinna.
Vid Gr. Björnstjernas yttrande har anmärkn. redan blifvit gjord
af Hr Hjärne. Jag ber att få tillägga att, i fall Hr Henschens
förslag skulle vinna bifall, är det klart, att något sådant icke kan
inträffa, som Gr. Björnstjerna upgifvit, eller att bevillningen för
städerna helt och hållet skulle försvinna. Ty det är uppenbart, att
många personer i städerna hafva mer än hvad som behöfves för
deras och deras familjs bergning.
Något besynnerliga förefalla mig både Hr Hjärnes och den
siste värde talarens anföranden i så fall, att de förmält sig hafva
önskat en återremiss af den föreg:de punkten, såsom varande byggd
på rättvisa grunder; men då denna deras önskan icke blifvit af
R. o Ad. bifallen, vilja de yrka bifall till denna punkt. Utsk. har
likväl, då det i två särskilda punkter behandlat frågan om bevillning
för handel och rörelse samt Hr Henschens motion, ådagalagt,
att det anser dessa frågor vara af helt olika beskaffenhet. De två
omförmälda talarne hafva dock genom sina anföranden tyckts räsonnera
på följande sätt: »Vi hade väl önskat, att man gått rättvisare
tillväga; men då man redan varit orättvis i det ena fallet, så önska
vi att man äfven måtte vara det i det andra. Jag hemställer om
icke denna något fria öfversättning dock uttrycker innehållet af de
värde talarnes yttranden, och om de icke tyckts vilja följa anvis
-
470
Den 28 Mars f. m.
ningen af det gamla fransyska ordspråket: »jamais sottise ä demi.»
Jag fortlar i mitt yrkande om återremiss af denna punkt.
Gr. af Ugglas: Frih. ltaab måtte ej med särdeles upmärk
samliet
hafva afliört livad jag nyss yttrade. Jag bestridde icke den
princip Hr Henschen upstäilt eller-hvad han åsyftat, nemi. att ett
afdrag för de nödvändigaste lefnadskostnaderna borde äga rum; jag
gillade den till och med och visade, att den äfven vore i BevillmsFörordmn
iakttagen i afseende på den inkomst, som man kände,
äfvensom, enl. 142 § beträffande allt arbetsfolk, d. v. s. de som
befinna sig i den ställning, att man icke kan anse dem hafva något
öfverskott öfver hvad som fordras för lefnadsbehofvens fyllande. Men
jag sade att så länge man icke kan erhålla några tillförlitliga grunder
för upgift af inkomst, har man icke vågat gå längre, och jag
tror icke, att man bör gå längre, än der man kan lägga säkra
grunder för taxeringen. Jag nämude äfven då, hvad Hr Hjerta
sedermera yttrat, att det vore en möjlighet, att taxerings-komitéerna
skulle litet allvarsammare förfara. Huru emellertid ett sådant stadgande,
som Hr Henschen föreslagit, i verkligheten skulle komma
att slå sig ut, torde man kunna finna af de förhållanden, som visat
sig under tillämpningen af nu gällande bevillnings-förordning, då
man nemi. ser att bevillningen för städerna snarare minskats än
ökats, och att på landet, der bevillningen blifvit nedsatt till hälften,
afgifterna stigit med endast 2,L proc. öfver halfva summan. Jag
fruktar således att åtminstone inom åtskilliga, om icke de fleste
taxerings komitéer, något liknande förhållande skulle komma att äga
rum. Hrr:ne hafva ansett att den befarade skatte-minskningen skulle
blifva ganska obetydlig. Händelsen är likväl den, att då Hr Henschen
föreslår, att 100 Kdr Bko skulle afdragas för hvarje person
inom ett hushåll tillhörande ifrågavar:de klass, så utgör antalet af
de personer, som erlägga bevillning efter 2:dra artikeln 54,000.
Till dessa måste, då man tager i. betraktande alla, som höra till
hushållet, äfven läggas ett ganska betydligt antal, som icke erlägga
bevillning. Tager jag likväl blott dessa 54,000 personer och afdragas
100 Bdr för hvar och en, får jag dock ett kapital af
5,400,000 Bdr, hvarå räntan efter 2-| proc. utgör 135,060 Bdr,
d. v. s. mera än ^ af hvad städerna betala. Går jag till landet,
skulle bevillningen derstädes nedsättas från 1 Rdr till 32 sk. bko
för hvarje 1000 af taxeringsvärdet, d. v. s. bevillningen skulle äfven
der likasom, i städerna, minskas med som kommer att försvinna
för Statsverket.
Jag uprepar ännu en gång, att jag för min del gerna skulle
gilla förslaget, så framt våra nu gällande taxerings-grunder vore
riktiga. Men då dessa äro så osäkra som f. n., blefve följden endast
ett kännbart deficit i bevillningen, utan att derföre någon rättvisa
vore skipad. Jag tror att man måste hålla sig till hvad BevillmsUtsk.
icke nu utan vid föreg:de Biksdagar gjort, nemi. undantaga
viss inkomst, der man känner den, äfvensom göra afdrag för
arbetsfolk, hvilka man vet icke hafva mer än de behöfva att lefva
utaf.
D en 28 Mars f. m.
471
Frih. Raab har ställt det ifrågavande förslaget i sammanhang
med nästföljande punkt; då den förekommer få vi ytterligare tala
derom.
Gr. Björnstjerna: Jag hör med ledsnad af min granne, att
jag lärer hafva missagt mig och upgifvit 10,000 i st. f. 100,000,
såsom den summa, hvartill antalet af ifrågavande personer torde
upgå, om deruti inberäknas hustrur och barn m. fl. Då nu bevillningen
af handel och rörelse icke stiger till mera än 200,000 Rdr,
fastigheterna deruti icke inbegripne, och jag dividerar dessa 200,000
med individernas antal, 100,000, får jag, när bevillningen utgår
med 2| proc., en medelinkomst per person af endast 80 Rdr. Om
man dä efter Hr Henschens förslag från sin inkomst får afdraga
100 Rdr, är det ju solklart att hela summan försvinner. Jag yrkar
fortfarande bifall till Betänk:t.
Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolf: Det är temligen kändt,
huru mycket och huru högt den arbetande klassens förtjenst linder
de sednare åren stigit, äfvensom huru mycket mera arbetet i allmänhet
f. n. är anlitadt, emot för några år sedan. Med anledn.
häraf och af hvad jag enl. erfarenhet har mig bekant, synes mig
att den arbetande klassen befinner sig i en mycket lyckligare och
belåtnare belägenhet än förr, hvadan någon nedsättning i dess bevillning
icke torde böra äga rum. Skulle Hr Henschens motion
antagas, är jag verkligen öfvertygad om att bevillningen för arbetsklassen
skulle komma att helt och hållet försvinna, hvilket jag under
nuvande förhållanden anser vara obilligt och orättvist.
På dessa skäl får jag tillstyrka bifall till Utsk:s hemställan i
denna punkt.
Frih. Raab: Det torde icke vara ur vägen att uplysa den
siste värde talaren derom, att all bevillning för arbetsfolk uphörde
redan vid förra Riksdagen. Men utom det egentliga arbetsfolket
finnes en mängd handtverkare, en mängd karlar och qvinnor, sorn
försörja sig med sina händers arbete, och hvilka sannerligen icke
äro i särdeles lysande vilkor, och för dem har jag trott det vara
angeläget, att de äro befriade från bevillning. Jag hyser i detta
fall den öfvertygelsen, att en sådan åtgärd, långt ifrån att minska
Statens inkomst af bevillningen, snarare skulle komma att öka densamma,
ithy att taxerings-komitéerna, som derigenom finge en princip
uttalad, sannolikt taga skadan igen på dem, som vore förtjenta
deraf. Ty då man vet att personer, som lefva af 20,000 Rdr årligen,
icke skatta för mer än 3 ä 4000 Rdr kunde man hoppas
att deras afgifter blefve så pass ökade, att de betäckte den brist,
som möjligen skulle upkomma genom den föreslagna nedsättningen.
Propos. till bifall å förevande punkt blef nu framställd och
besvarad med starka Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
412
Den 28 Mars f. m.
6:te punkten,
Jemte denna punkt uplästes äfven Utsk:s förslag till redaktion
af §:n 2, och derefter yttrade:
Gr. af Ugglas: För min del finner jag icke skäl att tillstyrka
B. o. Ad. bifall till den i förev.-de punkt föreslagna förändringen.
Under diseussionen i sista Plenum yttrade jag', det jag ansåg rätt
och ledande till säkrare upgifter samt vara till principen riktigt,
att enhvar skattade lika efter sin inkomst, d. v. s. enligt samma
proc.; men jag nämde äfven att jag, under nuvarande förhållanden,
för min del, icke kunde tillstyrka en öfvergång till denna princip.
Såsom nyss under diseussionen yttrades, finnes ett särskildt undantag
gjordt för embets- och tjestemän, afvikande från hvad som
innehafvare af annan inkomst finnes stadgadt. De erhålla nemi. ett
afdrag för ett visst lönebelopp, som antagits vara nödvändigt för deras
lefnadskostnader. Att ytterligare öka den ojemnhet, som förefinnes
i dessa båda afseenden, eller att höja det belopp, för hvilken
bevillning icke skall erläggas, från 300 till 500 Edr skulle efter
min öfvertygelse gifva anledning till ytterligare klagan hos dem,
för hvilka icke något sådant afdrag komme att ega rum. Då dessutom
härtill liigges att de lägre tjenstemännens löner väl torde
komma att förhöjas, lärer B. o. Ad. finna att Utsk:s förslag i denna
punkt icke bör bifallas. Jag yrkar fördenskull att, med förkastande
af förslaget, den gamla 2:dra g måtte bibehållas oförändrad, med
sin från 300 till 1,200 Bdr stigande skala.
Frih. Baab: Jag finner mig med tillfredsställelse vara förekommen
af Gr. af Ugglas i det yrkande jag velat framställa, och
jag förenar mig således med honom i begäran om afslag å den
nya och bibehållande af den gamla g i Bevilln:sFörord:n. Om man
konseqvent skulle gå till väga i afseende på det beslut, som nyss
fattades, borde man förändra den gamla § i öfverensstämmelse med
den föregående, hvilket jag så mycket hellre skulle göra, som den
förmodan hvilken Utsk. yttrat, eller att lönerna skulle förhöjas, tyckes
åtminstone till någon del hafva öfvergått till visshet. Jag yrkar
afslag.
Hr von Koch: Till följd af det beslut, som nyss fattades,
tror jag också det vore riktigast att borttaga det minimum af inkomst,
som för embets och tjenstemän är befriadt från bevillning.
Sådant lärer väl emellertid icke här låta sig göra, utan Utsk. torde
få lof att tänka på någon annan utväg. Förmodligen kommer man
också icke längre än till hvad Bevilln.Utsk:s Ordförande i detta
hänseende medgifvit, och derpå vill jag taga fasta samt önskar, att
vi måtte stanna dervid. Jag vill för min del blott nämna, att om
vi skulle fortgå på den bana, som Utsk. beträdt, komme vi, enligt
min öfvertygelse, att inledas på rena kommunistiska åsigter;
och denna slags progression, mine herrar, är en af de allra farligaste
former, i hvilken kommunismen på sednare tider förklarat sig vilja
framgå. Denna anmärknings riktighet bevisas bäst deraf, att vårt
Beviiln.Utsk. verkligen inträdt på denna bana. Visserligen kan man till
Den 28 Mars f. m.
473
sin ursäkt förebära, att vi redan äro inne på samma bana; men
det är åtminstone bättre att lefva under en gammal dålig lag, än
att stifta en annan, som är ändå sämre; ty mot en sådan måste
jag protestera, och kan således icke ingå på ifrågavarande förslag,
med den godtyckliga ■ taxering af bevillningsprocm som är föreslagen
af Utsk. Jag skulle önska, att man kunde få bort hela den graverande
skalan, och fastställa ett minimum, det må nu blifva 200
Rdr, hvilket vore R. o. Ad. värdigast, eller mera, ehuru jag vet
att ett annat Stånd, nemi. BondeSt. satt det till 300 Rdr.
Jag inskränker f. n. mina önskningar härtill, enär jag icke
har någon förhoppning om att vinna framgång för mina satser.
Vi hafva börjat att bygga på en usel grund och vi kunna derföre
icke hoppas på att få något annat än ett dåligt hus; men låtom
oss då åtminstone bibehålla det gamla rucklet och icke sätta nya
lappar derpå.
Jag förenar mig med Gr. Ugglas i yrkandet om afslag å Utsk:s
hemställan och bibehållande af den gamla §.
Hr von Troil: Jag är af alla de föregående talarne förekommen.
Afven jag har med glädje erfarit att Bevilln.Utsk:s Ordf.
för sin del underkänt det bevis på konservatift reformerande förmåga,
hvarom Utsk:s förslag bär vittne, och hvars olämplighet
blifvit af en reservant, Nils Larsson, på ett särdeles klart och öfvertygande
sätt framlagd. Jag behöfver icke vidare yttra mig,
utan anhåller att, med afslag å denna del af Betänk., den gamla §
måtte i författningen bibehållas, med den förändring blott, att hvad
som der står utfördt i Bko måtte förvandlas till Rmt.
Hr Hjärne: Jag ber att till hvad de föregående talarne ytt
rat
få lägga den anmärkning, att Utsk. under sitt arbete ganska
konseqvent fullföljt den åsigt, att icke med ledning af några egentliga
grundsatser göra det ena stadgandet öfverensstämmande med
det andra. Det har till följd häraf varit Utsk:s upgift att på
samma gång det i 2 § föreslagit en så beskaffad förändring i tariffen,
att derigenom en ytterligare fördel tillskyndats den klass af
medborgare, som denna § rör, har det äfven i andra §§:r, sorn
handla om andra klasser, föreslagit högre minimi-afgifter, högre proc.
af inkomsten och högre minimi-tariffer. Långt ifrån således att
göra någon sammanjemkning till likhet emellan klasserna, har Utsk.
ännu mera aflägsnat dessa klasser ifrån hvarandra.
Jag anhåller om afslag å denna punkt, samt att den gamla
2:dra § måtte i BevillmsRörordmn bibehållas.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: Föregående Bevilln.Utsk, och
Ständer hafva ansett, att en summa af 300 Rdr Rmt borde vara
den minsta, för hvilken bevillning icke skulle erläggas. Jag tror
mig veta, att nuv:de Bevilln.Utsk:s mening icke varit att höja
denna summa, utan Utsk. har endast och allenast ansett, att under
nuvarande tidpunkt, då så nyligen af en StatsRåds-ledamot
blifvit för R. o. Ad. visadt, att lefnadskostnaderne stigit med 100
iu
Den 28 Mars f. m.
proc., den summa af 500 Rdr, som Utsk. nu föreslagit, något så
när skulle motsvara de 300 Rdr, som af föregående Ständer blifvit
såsom minimum fastställde. Jag kan således, för min del, icke finna
annat än att billigheten bjuder, att den minsta lön, som för en
tjensteman bör vara fritagen från bevillnings erläggande, bör fastställas
till det af Utsk. nu föreslagna beloppet,
Hvad åter beträffar den af Utsk. uppställda skalan, eller att
af alla löner, som öfverstiga 500 till och med 050 Rdr Rmt en
afgift af 1 Rdr skall betalas o. s. v., så kan jag för densamma icke
finna någon rimlig grund. Det synes allenast som om Utsk. helt
enkelt öfversatt den gamla §. Jag anser, för min del, att en tjensteman,
som har en lön från 500 till och med 600 Rdr bör betala
en Rdr, samt sedermera för hvarje 100 Rdrs förhöjning ett
lika belopp, ända till dess han får en löneinkomst af 2000 Rdr,
då han, på sätt Utsk. föreslagit, bör kunna betala 1 Rdr för hvarje
100 i hela summan. På grund häraf får jag hos Hr Gr o. Landtm,
anhålla om propos. derå, att Utsk:s hemställan i denna del måtte
så ändras, att för alla löner utöfver 5 00 till och med 600 Rdr
betalas 1 Rdr, och ett lika belopp för hvarje 100 Rdr:s tillökning, ända
till dess lönen upnår ett belopp af 2000 Rdr och derutöfver, då
1 proc. skall erläggas af hela summan.
Gr. Björnstjerna: Jag instämmes helt och hållet med Gr.
Ugglas och de talare som yttrat sig i samma syftning som han.
Jag skulle finna det temligen oklokt, om Ståndet, sedan det icke medgifvit
någon nedsättning för andra samhällsklasser, nu skulle besluta
en sådan endast för embets- och tjenstemän. Detta vare inkonseqvent;
jag är således öfvertygad att Utsk:s hemställan i denna punkt
kommer att af R. o. Ad. underkännas. Jag anser det onödigt att
söka lugna Hr von Köchs farhågor för den progressiva beskattning
som och deraf följande kommunistiska idéer, han tror författningarne
innehålla. Fruktan derför tyckes minst sagt, vara öfverflödig. Jag
anhåller att den gamla tariffen må varda bibehållen.
Hr Bildt, Knut: Såsom det synes af Betänk, har denna
fråga blifvit framställd till Utsk. i anledning af de stegrade priserna
på lefnadsförnödenheter. Emot Utsk:s förslag är en reservation afgifven
af Nils Larsson, deruti reservanten gjort sig mödan att uträkna
storleken af den nedsättning, som skulle blifva en följd af
detta förslags antagande. I samma reservation finnes ock ett annat
förslag i detta hänseende framställdt, hvilket synes mig vara
ganska välgörande. Det har också blifvit antaget af ett Stånd
nemi. BondeSt., och, såsom jag tror, äfven af PresteSt, hvadan
frågan kommer att hänskjutas till förstärkt Beviiln.Utsk. i fall de
öfriga tvenne Stånden fatta olika beslut. Jag får till följd häraf
anhålla att ifrågavarande punkt måtte till Utsk. återremitteras.
Frih. Raab: Jag tillåter mig blott att fråga dem utaf eder,
mine Hrr, hvilka försvara en högre minimi-summa på grund af de
Den 28 Mars f. m.
475
stegrade lefnadskostnaderne, om icke dessa äro lika stora för de
personer, hvilka erlägga bevillning efter den s. k. l:sta Artikeln.
Hr Brakel: På den fråga, som Frih. Baab nyss gjort svarar
jag, det jag medgifver, att lefnadskostnaden för öfriga medborgare
stigit i samma förhållande som för embetsman; men i och med
detsamma som lefnadskostnaden för de s. k. näringsidkande och arbetande
klasserna stigit bar också deras förmåga att förvärfva sig
mera blifvit i samma proportion förökad, hvilket deremot icke inträffat
med löntagarne. Jag tillåter mig dessutom att uplysa derom,
att ifrågavarande förslag icke väckte något motstånd inom Utsk.
hos ledamöterne hvarken af Preste,- Borgare- eller BondeStm; utan
det var tvertom Hr Schwan, som väckte detta förslag, hvilket också
utan votering antogs af Utsk.
Hr Printzensköld, Carl: När Frih. Raab frågar, om icke
för en arbetare eller en industriidkare lefnadskostnaden är lika stor
som för den embets- eller tjensteman, hvilken blott har 500 Rdr
i lön, och hvarpå måste svaras ja, så frågar jag Hr Frilen tillbaka,
om Staten har lika stor säkerhet att erhålla tillförlitlig upgift på
den förres verkliga inkomst som på den sednares? På den frågan
torde Frih. Baab nödgas svara nej.
Gr. af Ugglas: Jag anhåller att få besvara den af Hr Printzensköld
till Frih. Rabb framställda fråga. Det är väl kändt, att
man icke kan med så stor visshet erhålla kännedom om en industri-idkares
inkomst som om en embetsmans; men det är också lika
väl kändt, att procrn är rättad derefter.
Till Hr Brakel får jag hemställa, huruvida, då han medgifvit
att lefnadskostnaden för så väl de industri-idkande klasserna som
för löntagarne stigit lika mycket, men han tillika ansett att förmågan
att bära den högre lefnadskostnaden stigit i en annan proportion,
det likväl, på samma gång som icke obetydliga löneförhöjningar
blifvit vid denna Riksdag begärda, och troligen varda beviljade,
skulle vara lämpligt att det oaktadt ytterligare höja löntagarnes
från bevillning fritagna inkomst. Jag tror för min del att
sådant vore orätt, emedan det icke rimligen lärer kunna antagas
att inkomsterna för mängden af de små handtverkare, om hvilka
här är fråga, stigit i samma förhållande som de äskade löneförhöjningarne.
Jag tror således, att Utsk:s förslag bör förkastas, synnerligast
som jag anser att, då man ieke kan neka till att ej sjelfva grunden
är oriktig, det vore orätt att medverka till en ytterligare skärpning
i stadganderne i berörde hänseende.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt att i afseende på denna punkt och den i
sammanhang dermed förekommande § 2, blifvit yrkadt af Gr. af
Ugglas, att R. o. Ad. med afslag derå måtte godkänna § 2 såsom
den lyder i nu gällande BevillmsFörordn. med den förändring,
476
Den 28 Mars f. m.
att deri införde lönebelopp oell afgifter utföras med motsvarande
belopp i Ernt, uti hvilket förslag åtskillige andra talare instämt,
och af Hr Brakel bifall till Utsk:s förslag med den förändring att
bevillning af en Rdr Rmt skall erläggas för hvarje 100 Rdr in
komst
utöfver 500 Rdr; hvarjemte Hr Bildt yrkat återremiss af
denna punkt, blef Propos. till bifall å förev:de punkt först framstäld
och besvarad med starka Nej jemte några Ja; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade antaga det förslag
till beslut som Gr. af Ugglas afgifvit, samt sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förklarade det han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
7:de punkten, ang:de § 7; hvarjemte förekom Utsk:s förslag
till förändrad lydelse af nämnde §.
R. o. Ad. biföll denna punkt jemte berörde redaktions förslag.
8:de punkten, ang:de §9; hvarjemte förekom Utsk. förslag
till förändrad lydelse af denna g.
Frih. Raab: Yi komma nu till de §§:r uti förordningen,
som innhålla både minimi-tariffer och klassifikation af personer.
Jag hemställer, om dessa minimi-tariffer någonsin varit annat än
vilseledande. I följande gg:r stadgas, att TaxeringsKomité må ega
att efter sig företeende omständigheter och på grund af inbemtade
uplysningar både höja och minska minimi-afgifterna. TaxeringsKomitéerna
hafva också i många fall begagnat sig af denna dem
medgifna rättighet och höjt inkomsten om icke till dubbelt, åtminstone
till ganska betydligt. Då fördenskull sådant, oaktadt
minimi-tarifferna, kan ega rum, tror jag dessa vara fullkomligt
onyttiga och endast ledande till trassel och oreda samt är förvissad
om, att derest de borttagas, bevillningsbeloppet i allmänhet skulle
ganska ansenligt höjas. Klassifikationen af städerna anser jag dessutom
icke utgöra någon rättvis grund för bestämmandet af derstädes
näringsidkande personers inkomster; ty vi känna allt för väl
handtverkare, manufakturister, m. fl. i de mindre städerna, som
drifva betydligt större rörelse än deras motsvarande yrkesbröder i
de större. Jag tror således att så väl den ifrågav:de klassifikationen
som minimi-tarifferna böra bortagas, hvilket jag anser skulle
vara en ganska lycklig förändring, samt anhåller om propos. å detta
mitt yrkande.
Hr Hjerta: Också jag önskar att minimi-tarifferna måtte
borttagas, samt anhåller att få underkasta Utsk:s räsonnemang i
denna del en något närmare granskning. Utsk. utgår från den för-,
utsättning, att man vid förra Riksdagen, då Ständerna »beslutade
nedsättning till hälften af bevillningsproc. för handel och rörelse
Den 28 Mars f. m.
477
åsyftade bland annat, att derigenom skulle beredas samvetsgrannare
upgifter och pröfning vid taxeringarne, äfvensom man föreställde
sig att på sådant sätt bevillningen skulle komma att upgå till
ungefärligen lika belopp som förut af stadsmannanäringarne utgjorts;
men att denna förmodan endast i få fall blifvit förverkligad, och
det oaktadt näringarne under den sista tiden vunnit synnerlig utveckling
samt i allmänhet bedrifvits med stor fördel för sina idkare.»
Härvid ber jag att i förbigående få anmärka, att om Utsk:s antagande
till en del kan hafva sin riktighet, tål det dock en betydlig
nedprutning i afseende på förhållandet med hufvudstaden. TaxeringsKomitéerna
hafva i många fall gjort afseende på den nedsättning
som Ständerna beviljat och höjt inkomstberäkningen, om icke
till dubbelt åtminstone ganska betydligt. Följaktligen anser jag
icke att det kan utgöra någon tillförlitlig grund för den slutsats
som Utsk. gjort, då det yttrat: »då erfarenheten gifver vid handen,
att flertalet näringsidkare påföras om icke den för hvarje klass stadgade
minsta afgift, åtminstone föga derutöfver, har Utsk., med
aktgifvande på ett sådant missförstånd af författningens mening,
ansett minimi-afgifterna i förevarande §, den der afser de hufvudsakliga
Stadsmannanäringarne, böra återföras till de belopp, som
under en längre tid intill sistl. Riksdag voro bestämda;» hvarefter
Utsk. fortfar: »endast i ytterst få fall torde dessa afgifter öfverstiga
den proc., som i regeln bör hvarje skattskyldig påföras.» Jag kan
icke förstå, hvarifrån Utsk. hemtat denna upgift; ty om man vill
gå till taxeringsnämnderna, så lärer man finna, att det är i ytterst
få fall, som dessa afgifter blifvit de skattskyldige påförde till sitt
minimi-belopp; hvaremot man val torde kunna säga, att det funnits
ganska mångå fall, der dessa minimi-afgifter, äfven med deras till
hälften reducerade belopp, varit för höga. Jag ber att få fästa upmärksamheten
derpå, att fabrikanter skola, enligt Utsk:s förslag,
betala minst 15 Rdr Bko eller 22^ Rdr Rmt i afgift till Kronan,
Nu vet hvar och en, att afgifterna till kommunen och annan beskattning
utgå efter afgifterna till kronan, hvarigenom således en
fabrikant blir ålagd att, enligt miniini-tariffen, så vida den skall
tjena till efterrättelse, betala minst 40 Rdr Rmt i årlig skatt.
För att visa, huru litet detta i åtskilliga fall öfverensstämmer med
hvad i verkligheten borde ega rum, skall jag be att få föredraga
en förteckning på ett visst antal här i hufvudstaden befintliga fabrikanter,
tillhörande olika näringar, hvilken förteckning jag hemtat
ur Handels- och Ekon.Kollegii berättelse för år 1854, eller det
sista år för hvilket jag funnit denna berättelse komplett. Häraf
befinnes bland annat, att i hufvudstaden då funnos:
Appretörer 5 Arbet. 4 tillverkn:värde 2,100.
Bensvärtstillverkare 4 » 7 » 4,234.
Bildhuggare 3 » 18 » 933.
Chirurg. Instrum:makare 2 » 15 » 6,40 0.
Chokoladfabrik. 2 » 1 » 383.
Eau de Cologne 3 » 1 » 1,567.
Etui och Portföljtillv. 3 » 12 » 813.
Fabriksredskapstillv. 3 » 4 » 333.
478
Den 28 Mars f. m.
Filhuggare
2
Arbet
. 5
tillverkmvärde
Färgberedare
1
»
2
»
Gipsgjutare
2
»
5
»
Glasslipare
2
»
2
))
Hvitgarfvare
1
»
1
))
J ernbleckslackerare
5
»
16
»
Kautschuksfabrik.
1
»
2
»
Lacktillverkare
Meteorologisk. Instrum.-
2
»
1
»
makare
2
»
1
))
Metallduksfabrik.
4
»
2
»
Nålmakare
3
»
12
»
Optisk Instrurmmakare
2
»
4
»
Skärslipare
1
»
1
»
Tagelberedare
1
»
—
»
Vaddfabrik.
9
»
4
»
500
200.
800.
200.
100.
770.
1,333.
900.
700.
1,133.
400.
467.
100.
50.
855.
Fabrikanter 63Arbet. 120 tillverkrnvärde 24,271.
Jag anhåller om R. o. Ad:s öfverseende för det jag tröttat
med uppläsandet af denna tabell; men den torde icke hafva varit
så alldeles utan intresse för att öfvertyga något hvar om huru mycken
tillgång, som finnes i en hel mängd s. k. fabriker, hvilka dock
äro underkastade den minimi-afgift, som i BevillmsFörordmn finnes
stadgad.
Ofvergår jag nu till ett närmare skärskådande af den minimiafgift
af 15 Rdr Bko, som är den minsta Utsk. föreslagit, så om
jag lägger till den i allmänhet antagna minimi-procm af 24t Rdr utaf
inkomsten sedan kostnaderne för arbetare m. m. derifrån blifvit afdragne,
så utgör den nettoinkomst som man kan supponera, att
hvarje fabrikant borde ega, 600 Rdr Bko. Jag hemställer huruvida
icke redan den förteckning, jag tagit mig friheten upläsa, kan visa,
att det finnes ganska många bland dessa fabrikanter, som icke
kunna ega en så stor nettoinkomst. Det är dock icke nog med
dessa 15 Rdr Bko, utan skatten upgår med kommunalafgifter såsom
nyss är sagdt till nära 40 Rdr Rmt, till följd hvaraf en fabrikant
således i många fall betalar öfver 10 proc. af sin verkliga
inkomst i bevillningsafgift. Jag drager icke i tvifvelsmål, att tillverkningsvärdena
uti ifrågavide förteckning af många äro för lågt
uptagne, och jag vill till och med antaga, att de blott utvisa fjerdedelen
af verkliga värdet. Sammanräknade tillverkningsvärdet för
63 fabrikanter äro uptaget till 25,400 Rdr Bko; antager jag i
stället att det upgår till 100,000 Rdr, tror jag dock att det skall
vara tillräckligt, när man betraktar fabrikationernas beskaffenhet.
Dessa 63 fabrikanter skola, efter minimi-afgiften skatta till Staten
945 Rdr och om jag dertill lägger |, eller 708 Rdr 36 sk. i
kommunalafgifter, erhåller jag ett sammanlagdt skatte-belopp af
1653 Rdr 36 sk. Om för hvarje hos dessa fabrikanter anställd
arbetare, upgående till ett antal af 120 personer, lägges en afgift
af 2 Rdr Bko, blir hela summan 1,893 Rdr 36 sk., således icke
långt ifrån 2000 Rdr, och antager jag tillverkningsvärdet, såsom
Den 28 Mars f. m.
479
nyss nämndes, till 100,000 Rdr; sä finner man att förevarande
personer komma att till det allmänna skatta, icke 21 proc. af sin
inkomst, utan nära 2 proc. af fabrikernas hela tillverkningsvärde,
och sådant måtte väl vara orättvist.
En annan omständighet, som också visar att minimi-afgifterna
äro oriktiga, hemtar jag från jemförelsen mellan sådana fabrikanter,'
som här äro i fråga, och dem, hvilka hafva rättighet att på grund
af s. k. försörjningsratt arbeta för egen räkning. Det är sannt att
desse personer icke äro befogade att i sin tjenst använda andra biträden
än sådana, som tillhöra familjen eller tjenstefolk; men vid
jemförelse mellan fabrikanternas antal och arbetarnes, finner man
att öfverhufvud 2 arbetare tillkomma hvarje fabrikant. Nu skulle,
efter den af Utsk. upställde skala, hvarje handtverkare i förenämnde
kategori, icke komma att i skatt betala mer än 3 ltdr Rmt, och
ser jag på fabrikanternes egenskap med afseende å hvad de hafva
att förrätta, eller också på förhållandet emellan dem sjelfve och deras
arbetare, så kan jag draga den slutsats, att deras förtjenst icke
kan vara mycket större än deras, som arbeta på grund af försörjningsrätt.
Derföre anser jag det hårdt och obilligt, att bibehålla
minimi-afgiften, sådan som den var enligt gamla författningen.
Utsk. yttrar att »der någon näring undantagsvis bedrifves i så
ringa omfång eller med så liten framgång, att den lemnar mindre
inkomst, der hafva taxeringsmännen både rättighet och pligt att
nedsätta afgiften.» Men jag frågar, hvartill skall då egentligen
denna afgift tjena, när Taxerings-komitéerna i alla fall hafva både
rättighet och pligt att nedsätta den så snart det behöfves. Ar
detta icke en motsägelse. Denna afgift tjenar också endast till
chikan och, såsom Frih. Raab sagt, till vilseledning, emedan vid
de flesta tillfällen Kronans ombud såsom man väl vet tro sig af
tjenstenit förpligtade att, jag vill icke säga per fas et nefas, men
dock utan skäl yrka på vidhållandet af »författningen», och jag vågar
påstå, att Taxerings-komitéerna icke alltid taga i öfvervägande
hvad de borde i afseende på sådana fattige s. k fabrikanter, som
verkligen knappt kunna förtjena det nödvändigaste för sitt uppehälle.
Samma förhållande eger äfven rum med en del handlande,
som skola betala en ännu högre afgift, nemi. 30 Kdr Rmt. Man
måste besinna att på samma gång det finnes sådana handlande som
Utsk. tyckes uteslutande haft framför sin inbillning, nemi. som
hafva stort förlagskapital och föra ett lysande lefnadssätt, finnes
det äfven en stor del mindre bemedlade personer, som icke kunna
arbeta med sina muskler, men som hafva förstånd att anskaffa och
hålla tillhanda hvarjehanda förnödenheter i aflägsnare trakter af
staden och hvilka äro rätt nöjda om de nätt och jemt förtjena så
mycket att de icke falla fattigvården till last. Om nu dessa skola
betala 30 Rdr till Kronan och | deraf till kommunen, så medtager
det, jemte hushyra, som varit i stigande under de sednaste
åren, största delen af det lilla rörelsekapital de måste hafva för att
hålla sitt förlag i stånd, och hindrar dem för det mesta att någonsin
komma till något slags välstånd samt sänker dem ofta genom
de nyssnämnda bördornas tyngd i armod. Utsk. tyckes i san
-
480
Den 28 Mars f. m.
ning hafva haft alltför litet öga för att samhällets trefnad till en
icke ringa del beror deraf, att samhället öfverlemnar sitt skydd åt
den obemedlade idogheten, den lilla spekulationen, och icke plundrar
ut den genom beskattningen.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, förenar jag mig
med Frih. Raab.
Hr Hjärne: I likhet med de båda sista värde talarne, an
ser
äfven jag att minimi-tarifferna borde vara öfverflödiga, ehuru
jag, under närvar:de förhållande, icke anser att deras borttagande
vore lämpligt. Om grunderna för taxeringen i allmänhet vore rättvisa
och så beskaffade, att de lemnade en säker ledning för taxeringsmännens
omdöme, skulle jag för min del önska, att alla minimi-tariffer
vore ur Bevilln:sFörordn:n uteslutna, hvilket jag äfven
gerna skulle se i det fallet, att TaxeringsKomitéerna i städerna voro
så ordnade, att man af dem kunde förutsätta en fnllkomligt opartisk
granskning af hvarje persons inkomster. Men då erfarenheten
gifvit vid handen, att dessa förhållanden ännu icke inträdt, anser
jag det vara nödvändigt, att tills vidare bibehålla minimi-tarifferna.
En annan fråga är likväl, huruvida det är billigt att nu höja dessa
tariffer, då man icke i andra delar höjt bevillningen. Jag har icke
den gamla Bevilln.-sFörordmn till hands; men jag skulle tro att
den minimi-tariff, som Utsk. föreslagit i förevande g, är icke långt
ifrån dubbelt så hög, som den förra. Jag väntar mig verkligen i
mitt yrkande, att den gamla Bevilln:sFörordn:ns föreskrift i detta
hänseende måtte få qvarstå, ett understöd af Bevilln:sUtsk:s ordf:de,
Gr. af Ugglas; ty om de skäl, som han anfört för sin mening vid
förra punktens föredragning, voro riktiga, så äro de fullkomligt tillämpliga
äfven på nu förevande punkt. När man hvarken höjer
eller sänker något i bevillningen för den ena klassen af medborgare,
bör man icke heller göra det för den andra. Då Gr. af Ugglas
yrkade, att bevillningen för embets- och tjenstemän skulle qvarstå
till lika belopp, som förut, tror jag också att det är fullkomligt
konseqvent, att den äfven får fortfara efter enahanda grund
för de personer, hvarom nu är fråga.
Det är på dessa skäl som jag, utan att vilja till besvarande
uptaga åtskilligt af hvad föreg:de talare yttrat, vördsamt får anhålla
om afslag å Utsk:s hemställan och bibehållande af den gamla
Bevilln:sFörordn:ns föreskrift i detta fall.
Hr von Troil: Om vi en gång kunde erhålla en BevillmnsFörordn.
, fotad på riktiga grunder, är jag, för min del, af den bestämda
öfvertygelse, att alla dessa s. k. minimi-tariffer borde ur
förordmn utgå. Men så länge vi måste sträfva med den gamla
bristfälliga författmn, anser jag det vara nödvändigt, att äfven minimi-afgifterna
bibehållas, och då vi dessutom icke vid denna Riksdag
hafva någon förhoppning att vinna några ändringar i samma
författn., kan jag, för min del, icke instämma med de Hrr, som
yrkat ifrågavar:de afgifters borttagande. Hr Hjerta har visserligen,
såsom
Den 28 Marg f. m.
481
såsom skäl härtill, för lt. o. Ad. framlagt en lång förteckning på
de handtverkare inom Stockholm, hvilka af seduaste Taxerings-komitéer
blifvit påförda bevillning, äfvensom de tillverkningsvärden,
för hvilka de upgifvit sig. För min del anser jag, att denna förteckning
icke bevisar något annat, än huru bristfälliga dylika upgifter
äro och huru föga man dertill bör sätta tro. Jag påminner
mig, att inom en af de klasser, hvilka Hr Hjerta upräknat, jag
erinrar mig icke hvilken det var, hade ^tvenne fabriks-idkare upgifvit
sitt tillverkningsvärde till 100 Rdr. Ar sådant rimligt? Ar det
möjligt? Jag tror således, att så länge vi hafva qvar vår gamla
BevillmnsFörordn., måste vi äfven bibehålla minimi-afgifterna, på
det att icke alltför stora underslef måtte ske.
Jag har under tvenne synpunkter betraktat Hr Hjertås anförande:
den ena i afseende å afgifterna till Staten, och den andra
med hänsigt till den tillökning, som, i ani. af dessa afgifter, skall
påföras industri-idkaren såsom kommuual-skatt. Hvad afgifterna till
Staten beträffar, har jag förut nämnt, att det är nödvändigt att
minimi afgifterna bibehållas, och jag anser detta vara så mycket
mindre farligt, som 15 § stadgar, att taxeringsmännen äga att, efter
sig företeende omständigheter, påföra bevillning äfven under den
bestämda minimi-tariffen. Jag tror att detta stadgande iakttages
inom alla Taxerings-komitéer, äfvensom att det kommer att iakttagas
så mycket mer och så mycket rättvisare, derest minimi-afgifterna,
på sätt Utsk. föreslagit, höjas till sitt fordna belopp. Jag
tror att den uti dessa afgifter vidtagna nedsättning, som ägde rum
vid förra Riksdagen, varit egentliga anledmn dertill att personer,
som eljest hafva en ganska betydlig rörelse, och hvilka, enl. den i
BevillmsFörordmn stadgade klassifikation, fått skatta allt för litet
till Staten, lemnat sådana upgifter öfver sina inkomster, att deras
bevillning icke kunnat bestämmas högre än till minimibeloppet, och
jag är öfvertygad om att en förändring härutinnan skall medföra
den påföljd, att dessa personers utskylder blifva något så nära öfverensstämmande
med hvad rättvisan kräfver.
Hvad åter beträffar afgifterna till kommunen, tror jag icke att
dessa böra tagas i betraktande, då man upgör grunderna för Bevilln:sFörordn:n.
Hittills har man nemi. bestämt dessa afgifters utgående
enl. helt andra grunder, än de i BevillmsFörordmn stadgade.
Man har nedsatt Taxerings-komitéer, hvilka, utan vidare appel,
pålagt dessa afgifter till kommunen; så anser jag att det äfven
borde tillgå inom våra församlingar. Ingen klagar öfver detta sätt
att gå tillväga, och jag tror att de kommuner, som ej sålunda ordnat
sina beskattningsnämnder, ju förr desto heldre böra derom gå
i författning. Om man uptäckt oriktigheter inom en och annan
Taxerings-komité, tror jag icke att sådant bör läggas till grund för
R. St:rs beslut i afseende på bestämmandet af den bevillning, som
medborgare skola till Staten utgöra.
Jag anhåller om bifall till denna punkt af Utsk:s Betänk.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet i ani. af Hr Hjertås yttrande.
Jag bestrider icke de upgifter han gjort, rörande de oriktigheter,
IV H. 31
482
Den 28 Mars f. m.
sora inom vissa Taxerings-komitéer ägt rum; men jag är i det fallet
förekommen af Ilr von Troil, att dessa oriktigheter höra till
undantagen. Då dessutom tages i betraktande föreskriften i 12 g,
ang:de rättighet för Taxerings-komité att nedsätta bevillningen under
minimi-tariffen, tror jag att allt, som behöfves i detta fall, redan
finnes. Men jag ber att fä fästa upmärksambeten på ett annat
förhållande. Jag liar också gjort några tabellariska sammanställningar,
hvaraf man finner att fabrikanter, med ett tillverkningsvärde
af 35| milhr, endast betalt omkring 22,000 Rdr Bko i bevillning.
Detta måste väl vara en summa, som är alldeles för liten.
På samma sätt förhåller det sig äfven med de handlande, och Hr
Hjertås påstående, att afgifterna inom Stockholms stad för dessa
klasser under de sednare åren fyrdubblats, är alldeles oriktigt, enär
berörde afgifter år 1844 upgingo till omkring 45,000 Rdr, och år
1854 till 28,000, således mira nog till en tredjedel förminskats.
Man kan således icke antaga att det är ifrågavar:de personers rättskänsla,
som förmår dem att lemna riktiga upgifter.
Det är i sanning ganska beklagligt, att kommunal-afgifterna
skola vara så tryckande för vissa personer, som de äro; men detta
är ett fel, som icke tillhör Bevilln:sFörordn:n, och som icke af densamma
kan hjelpas. Skulle emedlertid minimi-tarifferna borttagas
eller nedsättas, skulle det, efter min öfvertygelse, leda till mycken
förvillelse för Taxerings-komitéerna i landsorten.
Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag i denna punkt.
Hr Flach, Joln Fredr. Philip: Denna fråga sönderfaller,
såsom mig synes, i tvenne, nemi. för det första: skola minimi-afgifterna
bibehållas, och för det andra: till hvilket belopp skola de
fastställas? Jag vill emedlertid endast yttra mig i afseende på den
förra af dessa frågor, emedan, om R. o. Ad. beslutar minimi-afgifternas
borttagande, ali discussion om den andra blir öfverflödig.
Man har yrkat dessa afgifters borttagande af det skäl, som Hr
Hjerta anfört, eller att det ligger i Taxerings-komitéernas skön att,
utan afseende på minimi-tariffen, nedsätta taxerings-summan. Jag
ber Hr Hjerta om ursäkt för det jag säger, att detta är misstag.
Det står visserligen i 12 § af nu gällande BevillmsFörordning, att
taxeringsmännen, i vissa fall, äga påföra bevillning under minimiafgifterna;
men en sådan taxeringsmännens åtgärd, om den anses
nödvändig, måste dock, enl. nämnde §:s lydelse, antecknas i protrt
och underställas Pröfnings-komitéen. Vore förhållandet så, att de
till Taxerings-komitéerna inlemnade upgifterna alltid vore tillförlitliga,
och att ett så strängt ansvar för underlåtenhet i detta fall
hvilade på den skattskyldige, att aldrig osannfärdig eller ofullständig
upgift afgåfves, då funnes visserligen ingen anledn. att bibehålla
dessa mmimi-tariffer; men vi veta alla, som befattat oss med dessa
ämnen, att den skattskyldige ofta, heldre än att lemna upgift å
sin inkomst, pliktar 2 Rdr Bko, i synnerhet om han derigenom
vinner den fördelen att blifva tre eller fyra gånger lindrigare beskattad,
än han verkligen borde blifva; ett missförhållande, som i
än högre grad skulle äga rum, derest minimi-tarifferna afskaffades.
D e'u 28 Mars f. m,
483
Vid sådant förhållande tror jag det vara oklokt att nu borttaga
dem. Det finnes dessutom ännu ett annat skäl för deras bibehållande,
då en och samma person på en gång idkar rörelse af flerfaldig
beskaffenhet, t. ex. grosshandel, minuthandel, fabriksrörelse
o. s. v., utan att för sin inkomst å någondera af dessa näringar
lemna taxerings-upgift, och utan att taxeringsmännen kunna derom
skaffa sig tillförlitlig kännedom, medföra minimi-tarifferna åtminstone
den fördel, att en sådan näriugs-idkare icke undgår bestämd beskattning
för hvarje dylik näring.
På dessa skäl anser jag att en minimi-bestämmelse fortfarande
bör finnas, samt anhåller vördsamligen, att Hr Gr. o. Landtm, först
måtte framställa propos., huruvida R. o. Ad. beslutar att minimitarifferna
skola bibehållas, och att, om denna propos, med nej besvaras,
jag då måtte återfå ordet, för att yttra mig öfver, huruvida
de minimi-belopp, som äro af Utsk. föreslagna, eller de som före
sista Riksdagen voro gällande, äro de rättaste.
Frih. Eaab: Jag tror det redan vara så mycket ordadt i frågan,
att hvar och en torde hafva fattat sitt beslut, och jag inskränker
mig derföre blott till att något närmare upgifva ordalagen i
det förslag jag har att afgifva. Jag hemställer nemi. att R. o. Ad.
måtte besluta minimi-tariffernas borttagande ur §, och sedan återremittera
den till Utsk., för att undergå en derefter lämpad redaktionsförändring.
Orsaken till denna sednare anhållan är den, att
ehuru lätt det skulle vara att bär upgöra en sådan redaktionsförändring,
det dock alltid möter svårigheter och motstånd, genom den farhåga
man hyser för att begå misstag. Jag yrkar visserligen både
minimi-tariffernas och klassernas borttagande, men om R. o. Ad.
beslutar det förra, så följer också af sig sjelf, att de i 9:de § omnämnda
klasser skola derifrån utgå.
Hvad beträffar Hr Flachs yttrande, att man först borde utlåta
sig öfver den ena frågan och sedan öfver den andra, hemställer
jag, huruvida det icke vore bäst att diskutera frågan i sin helhet,
på det att icke tiden alltför mycket må tagas i anspråk.
Vid proposms framställande anhåller jag deremot, att frågorna
måtte skiljas, hvartill också Riksd:sOrdn:n gifver anledning. För
min del kan jag slutligen icke, i likhet med Hr Flach, tro att man
saknar grund för bevillningens påförande, derest man icke har dessa
minimibelopp.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu att han, i ani. af Hr Flachs
och Frih. Raabs sista yttranden, finge hemställa till Hr Flach, om
det icke vore lämpligast att, i fall hans yrkande fortsattes, propos:ne
må delas, men discussionerne må fortgå i dess helhet, enär alla föreg:de
talare yttrat sig så väl om minimi-tariffens bibehållande, som
om beloppet af deri införda afgifter, samt det eljest blefve nödigt att
förnya öfverläggningen, om Ståndet möjligen ville besluta att minimi-tariffen
skall qvarstå.
Hr Flach: Ehuru jag visserligen anser det hafva varit för
-
iSi
Den 28 Mari f. m.
månligast att frågan behandlats på det sått jag föreslagit, likväl och
enär Hr Gr. o. Landtm, anser detta leda till tidsutdrägt samt redan
flere talare yttrat sig öfver ämnet i hela dess vidd, vill jag
icke motsätta mig det nu följda föredragningssättet, utan anhåller
således att nu få yttra mig ang:de minimi-tariffernas förhöjning.
När denna fråga förekom på den afdelning inom Utsk., som
hade allmänna bevillningen till behandlingsämne, gjordes icke något
förslag i detta hänseende. Då den sedermera förehades i Utsk:s
plenum, ansågs likväl, i synnerhet af BorgareStrs ledamöter, att de
nu gällande minimi-tarifferna voro alldeles för låga, emedan det visat
sig att, oaktadt allmänna bevillningen vid sistlidne Riksdag betydligen
nedsattes, dermed ändock icke vanns det dervid afsedda
ändamålet — tillförlitlighet i taxeringsupgifterne. Jag har visserligen
icke reserverat mig i denna fråga, emedan man skulle tycka,
att när borgare sjelfva anse sina yrkesbröder tåla vid en förhöjning,
hvarföre skulle de ieke få sin vilja fram? Men härvid är dock en
anrnärkn. att göra, som jag för min del anser ganska vigtig, den
nemi., att afgiften hårdast kommer att drabba dem, som hafva minsta
inkomsterna. Det finnes dessutom en annan omständighet, som
äger tillämplighet åtminstone på handtverkare. Vår nuvar:de Fabriks-
och HandtverksFörordning har, oaktadt alla sina goda egenskaper,
likväl medfört en rubbning i vissa förhållanden för de burskapsägande
handtverkarne, och det kan, vid så beskaffade omständigheter,
vara tvifvelaktigt, huruvida förhöjning i minimi-tarifferna
äro för dem lämplig. Jag får således, under anhållan om afslag å
Utsk:s Betänk, i denna del, hemställa, att det nu derom gällande
stadgandet måtte af R. o. Ad. bibehållas.
Hr Printzensköld: Den förteckning, som Hr Hjerta för
R. o. Ad. upliist öfver åtskilliga fabriks-idkares inom hufvudstaden
tillverknings-värden under år 1854, innefattar, efter min öfvertygelse,
det mest ojäfaktiga bevis på den ännu för handen varande
nödvändigheten att bibehålla de ifrågavar:de minimi-tarifferna. Huru
väl det t. ex. rimar sig att en tagelberedare, under ett helt år,
icka haft i tillverkningsvärde mer än 50 Rdr, torde man kunna
finna deraf, att 3 lisp:d rått tagel kosta ungefär denna summa, så
att han af sin rörelse, under hela året, icke skulle haft större inkomst,
än som erfordrats till ungefär en veckas uppehälle. Huru'
rimar det sig vidare, att en hvitgarfvare, som har en arbetare, endast
haft ett årligt tillverkningsvärde af 100 Rdr, då för honom
och hans arbetsbiträde icke ens för två månader denna summa kunnat
lemna tillräckligt uppehälle. Om tariffen skulle borttagas, blefve
följden den, som flere talare förutsatt såsom högst sannolik, att bevillningen
för de flesta fabrikanter skulle nedsjunka i det närmaste
till noll. Jag tror, för min del, att så länge bevillnings-grunderna
äro så beskaffade, som f. n., det är nödvändigt' at-t bibehålla hvad
som nu är stadgadt, för att åtminstone få något af dem, sorn verkligen
äro skyldiga att till Staten erlägga skatt. Kunde man slutligen
vara nog lycklig att få Taxerings-komitéerna så sammansatta,
att de fullgjorde sina åligganden så, att den ene ledamoten icke
Den 28 Mars f. m.
sökte hjelpa den andre att nedsätta hana taxerings-upgifter, för att
derigenom undandraga Staten dess tillständiga rätt i förhållande till
personens inkomster, tror jag att minimi-tnrifferna klefve fullkomligt
öfverflödiga. Men intill dess en sådan förändring siger rum, tror
jag att de böra bibehållas, så mycket mera, som BevillmsUtsk. här
tydligen ådagalagt, att följden af den vid sista Riksdagen beviljade
nedsättningen just utgjort motsatsen af hvad R. St:r i detta
afseende beräknat. För min del tillstyrker jag således godkännande
af Utsk-.s förslag i denna del, äfvensom i livad det gäller den förhöjda
tariffen, enär det är den enda möjligheten att, sedan bevillnings-proe:n.
blifvit nedsatt till hälften, åtminstone i någon män
kunna erhålla en bevillning, som motsvarar hvad rättvisan kräfver.
En talare har här anmärkt, att Taxerings-komitéerna äga till
pligt och rättighet att, när någon fabriks- eller närings-idkare befinnes
vara i så medellösa omständigheter, att han verkligen kan
antagas vara i behof af nedsättning under det i tariffen stadgade
belopp, en sådan nedsättning bevilja. Vid sådant förhållande har
ju den fattige all den säkerhet han behöfver för att vinna en lind
ring,
som lagstiftaren också åsyftat.
Jag protesterar således mot hvarje åtgärd, som kan leda till
minimi-tariffernas borttagande under n. v. förhållanden.
Gr. af Ugglas: En eller annan af R. o. Ad:s ledamöter
torde måhända påminna sig, att jag under föreg:de Riksdagar framställt
yrkaude om minimi-tariffernas borttagande ur Bevilln:s-Förordmn.
Jag ansåg, för min del, att de uro vilseledande, och jag
är äfven f. n. af samma tanke. Men den utgång, som denna fråga
förut hos R. St:r rönt, så väl som det öde, som både inom Utsk.
och hos R. St:r äfven nu kommer att drabba densamma, föranleder
mig att icke vidare yrka antagandet af mitt förslag. Jag hoppas
dessutom att snart nog, vid en kommande Riksdag, någon åtgärd
kan vidtagas, hvarigenom- sådana uplysningar skola vinnas, som möjliggöra
åstadkommandet af en på bättre grunder än hittills byggd
BevillmsFörordning, och när man så länge dragits med de oriktiga
principer, som innehållas i nuvande förordning, torde man väl också
kunna göra det under ytterligare en Riksdags-period.
Hvad jag deremot helt och hållet bestrider, är det af Frih.
Raab framställda förslag, emedan, så som det är affattadt, det skulle
hafva till följd, att vi hela vägen igenom skulle få kifvas om dessa
minirai-tariffer. Skola de borttagas ur författmn, bör det åtminstone
ske på en gång för alla de §§, hvaruti de förekomma; men
att göra det särskildt för en § i sender, tror jag icke kan vara
lämpligt.
Hvad som under denna discussion särskildt öfvertygat mig om
behöfligheten af dessa minimi-tariffer, är Hr Hjertås anförande. Det
är svårt att veta, huru man kan beräkna sina inkomster på det
sätt, som de af den värde talaren omnämnde fabrikanterna gjort.
Det är ett problem att lösa; ty när man hört att fabriks-egare,
hvilka sysselsätta 12 arbetare, i tillverkningsvärde ieke upgifvit mer
än 4,00 Rdr, så mäste jag tillstå att, om saken verkligen, utan
186
Den 28 Mars f. m.
några konstiga beräkningar, gått för sig, rörelsen i sanning är dålig,
eller också måste folket vara särdeles lätt födfc. När man emedlertid
ser sådana upgifter, icke öfver netto-inkomsten, utan öfver
brutto-inkomsten, så torde det väl icke vara orätt att sådane be
stämmelser
göras, som tvinga dessa personer att räkna litet bättre.
Deremot är jag, å andra sidan, villig att yrka, det den förhöjning,
som BevillmsUtsk. föreslagit, icke måtte af R. o. Ad. bifallas,
ehuruväl jag icke gör detta derföre, att jag ej tror det de
ifrågavar:de personerna ieke skola få betala hvad som här är utsatt.
Jag medgifver likväl, hvad Hr Blach anmärkt, att det finnes vissa
klasser, bland hvilka en eller annan person borde hafva en lindring,
och som derföre, i fall Utsk:s förslag antages, komma att
blifva, jag vill icke säga för hardt, men för nära beskattade. Detta
vill jag visst icke neka, och jag erkänner, på sätt den värde tala-*
ren ganska riktigt upgifvit, att ehuru 12 § visserligen medgifver,
att en nedsättning må kunna ske, detta dock endast kan äga rum
under förutsättning att man har bevis från vissa auktoriteter öfver
bristande förmåga att erlägga den stadgade minimi-afgiften, och
dylika bevis är det icke alltid så kärt att framlägga. Men det är
icke af dessa skäl, som jag yrkar afslag å Utsk:s hemställan, utan
derföre att man genom ett tummande af dessa minimi-tariffer förvandlar
dem till maximi-tariffer, och då det dessutom ovilkorligen
åligger Taxerings-komitéerna att påföra bevillning efter 2|- proc. af
inkomsten, inser jag icke något skäl, hvarföre ej 'den förra tariffen
kan få qvarstå. Jag anhåller således att 9 § i hittills gällande BevillmsFörordning
mätte oförändrad antagas i hvad den rörer de 6
första afdelnme, blott med den förändring, att siffrorna förvandlas
till Ernt, samt att Utsk:s hemställan, så vidt den angår sammanförandet
i en enda klass af skeppsredare i samtlige städer, med den
för dem föreslagna tariff, ma af lt. o. Ad. antagas. Jag tror att
de skäl, som Utsk. anfört för denna sammanslagning, äro fullt giltiga,
och att således en dylik förändring i § bör vidtagas.
Gr. Björnstjerna: Jag vill visserligen icke neka, att fel
förefinnas i minimi-tarifferna, men i likhet med flere talare vågar
jag tro, att om dessa tariffer ur författn:n borttagas, skola inga,
eller högst obetydliga, afgifter erläggas, synnerligast af handel och
rörelse. Jag grundar detta antagande på hvad som tilldragit sig
sedan förra Riksdagen. Man hoppades att den nedsättning, som då
beviljades, skulle föranleda sanningsenligare upgifter, så att Staten
åtminstone ingenting skulle genom nedsättningen förlora. Nu visar
sig att detta varit ett fullkomligt misstag, ja, oblygheten har till
och med gått så långt, att en stad, Wadstena, med ganska betydlig
export, endast skattat 90 Rdr. Detta är bästa beviset, att om
ingen kontroll finnes, skall ingenting hindra Hrr borgare att upgifva
sin inkomst till 0. Den redan obetydliga afgift, som nu för
dem utgår, skulle då helt och hållet försvinna. Jag yrkar således
att minimi-tarifferna för så väl handel och rörelse, som jordbruk,
skola qvarstå.
Man har sagt att dessa tariffer icke tjenade till något, då
Den 28 Mars f. m
487
Taxerings komitéerna ägde både riitt och pligt att bestämma bevillniugen
öfver eller under densamma. Detta anser jag deremot vara
en förtjenst i författn:n; om jag nemi. med vederbörligt intyg styrker
min oförmåga att betala minimi-afgiften, så bör jag väl erhålla
afdrag; detta kan väl icke bestridas.
Jag öfvergår nu till frågan, huruvida den föreslagna förhöjningen
i tariffen bör godkännas. Den var gällande före sista Riksdagen.
Den är således, sora Hrnne finna, icke ny; den utgör endast
ett återgående till det ganda. Jag tillstyrker den just på de grunder,
som vid föreg:de Riksdag anfördes såsom skäl till den då beviljade
nedsiittningen, eller att dermed icke åsyftades någon minskning
i stats-inlraderna, utan blott att genom en billigare bevillningsproe.
kunna förmå de skattskyldige till sannare upgifter. Detta ändamål
liar icke upnåtts; det torde då vara skäl att återgå till det
gamla. Då den föreslagna- tariffen dessutom i och för sig är ganska
låg, oaktadt allt hvad Hr Hjerta derom yttrat, tror jag ingen
fara ligger deruti, hvarföre jag anhåller om bifall till Utskis
förslag.
Frih. Cederström, Rudolf: Hvar och en, som varit taxeringsman,
har en icke obetydlig erfarenhet af de svårigheter, som
öro förknippade med detta värfs utöfning, och en af dessa svårigheter
skulle ofelbart, genom minimi-tariffernas borttagande, vexa till
en alldeles outhärdelig grad. Jag har sjelf under flera år varit drabbad
eller hedrad med det medborgerliga förtroendet att utöfva denna
mödosamma och i sig sjelf vigtiga befattning. Men jag har dervid
gjort den sorgliga erfarenhet, att vissa medborgareklasser i möjligaste
måtto undandragit sig att betala, hvad likväl taxeringsmännen,
efter långvariga strider, funnit skäligt att de borde betala. Jag anser
således för det första högst vigtigt att minimi-tarifferna bibehållas,
och för det andra, i likhet med Gr. Björnstjerna, att de fastställas
till samma belopp, som de ägde före sistlidne Riksdag. Någon
nytta deraf, att dessa minim i-tariffer försvinna, har jag icke
kunnat upfatta hvarken af Hr Hjertås eller Frih. Raabs anföranden.
Man bör visserligen visa sina medborgare förtroende i den
mån de af en obegränsad latitud i detta hänseende göra sig förtjente;
men jag vågar påstå, att detta icke f. n. är förhållandet,
utan att det är en beklaglig erfarenhet, som nödgar oss att bibehålla
vissa inskränkningar härutinnan. Jag anser dessutom de af
nämnde Hrr framlagda skäl icke vara af den beskaffenhet, att man
deraf kan hemta anledn. till den öfvertygelsen, att minimi-tarifferna
kunna i något fall utöfva något betydande inflytande till skada eller, med
andra ord, lägga något förlamande band på den allmänna rörelsen.
På grund häraf tillstyrker jag bifall till LTtsk;s förslag.
Hr Hjerta: Tvenne ledamöter hafva af den tabell jag upläst,
funnit sig ännu mera stärkta i sin öfvertygelse om behöfligheten at
en minimi-tariff. Detta är för mig, enl. den åsigt jag har om saken,
ganska ledsamt. Jag ber dock att få fästa upmärksamheten
på några omständigheter, som möjligen torde kunna föranleda en
488
Den 28 Mars f. m.
jemkning i de värde talarnes omdöme. De af mig uplästa af särskilda
fabriks-idkare lemnade upgifter angå till en del deras åstadkomna
tillverkningsvärden, men denna del är alldeles icke af någon
väsendtlighet i det afseende som här är i fråga. Hufvudsaken är
att här finnas 63 fabrikanter, som endast sysselsätta 120 arbetare,
eller icke fullt två på hvarje fabrikant, och jag kan dertill lägga,
hvad som också lätt kan styrkas af Handels- och Ekon.Colhi tabell,
att mer än hälften af dessa arbetare utgjordes af icke mantalsskrifne
personer, och således icke gerna kunna anses tillhöra de
konsterfarne. I detta förhållande ligger en ledning för den, som
vill gifva sig ett svar på den frågan, huru mycket kunde möjligtvis
dessa 63 personer med upgifne antal arbetare åstadkomma? hvad
netto-vinst kunde de hafva att beräkna? Kunde den vara så stor,
att den nu föreslagna minimi-tariffen för dem blefve billig? Att jag
upläste de ifrågavande upgiftenia under anmärkning från min egen
sida, att de hvad tillverknings värdena angick, vore oriktiga och
måhända, för att träffa det rätta, borde tagas fyra gånger högre,
skedde endast för att visa att dessa fabrikanter icke hade kunnat
lemna sådana upgifter för annan händelse, än att de befunno sig i
en särdeles torftig belägenhet; ty eljest är det icke möjligt att icke
upgifterna skulle hafva ådragit sig en särskild upmärksamhet af
Taxerings-komitéen och sålunda ledt till ett alldeles motsatt resultat.
Nu är likväl händelsen att dessa upgifter icke äro gjorda till Taxerings-komitéerna,
utan blott såsom statistiska uplysningar till Handels-
och Ekon.CoIhm.
Jag ber att såsom stöd för hvad jag yttrat få såsom jemförelse
fästa K. o. Ad:s upmärksamhet på en annan § i Betänk:t, nemi.
den 25, i hvilken minimi-afgiften för Askcalcinerbruk i l:a klassen
är bestämd till 15 Rdr och för Kimröksbruk i samma klass 6 Rdr,
allt Rmt. Dessa tillverkningar, hvilka likväl förutsätta ägande af
något slags fastighet på landet, eller tillfälle till betydligare rudimaterier,
äro således icke på långt när så högt beskattade, som hvilken
st k. fabrikant som helst inom städerna, äfven de som blott
med sina händers arbete skola förvärfva sitt uppehälle. Det är
denna omständighet, som gör att jag måste vidblifva mitt förra
gången framställda yrkande.
Man har såsom ett ytterligare skäl för minimi-tariffernas bibehållande
yttrat, att då vid förra Riksdagen en nedsättning i afgifterna
beviljades, skedde sådant icke under förutsättning att skatterna
skulle minskas, utan endast på det att upgifterna till Taxerings-komitéerna
mätte blifva ärligare. Det är ganska sannt, att
denna förutsättning äfven ingick såsom ett motiv i R. St:rs beslut;
men jag bestrider högeligen det påståendet, att nedsättningen i dessa
afgifter icke hade någon annan anledning. Det förhållandet, att
Statens inkomster då visat sig sfi rikliga, var det, som utgjorde
hufvudsakliga skälet, hvarföre man ansåg, att bevillningen kunde
nedsättas, och derföre skedde nedsättningen för hela Riket, så väl
i stad som land. Hade frågan blott varit om upgifterna för handel
och rörelse, hade man visserligen icke sträckt nedsättningen längre,
och deraf torde Gr. Björnstjerna benäget finna, att meningen varit
Den 28 Mars f. m.
483
att bevillningen i allmänhet skulle nedsättas. Jag kan således till
följd häraf ieke godkänna detta eljest ganska betydande skäl emot
hvad Hr von Koch och jag föreslagit.
Att man genom minimi-tariffernas borttagande skulle kunna
förmoda att all bevillning af handel och rörelse skulle försvinna
och att inga upgifter om inkomst skulle aflemnas, är ingalunda
antagligt. Först och främst är det i de flesta fäll tillräckligt att
bedöma en näringsidkares inkomster efter antalet af de arbetare,
som han sysselsätter, och mången af R. o. Ad:s ledamöter, som
setat i Taxerings-komitéer, torde ganska val känna, att detta är en
beräkningsgrund, 'sorn är ganska vanlig. Hvad derefter vidkommer
fabrikanterna, torde det vara bekant, att Taxerings-komitéerna för
alla dem, som tillverka stämpelbara varor, från stämpel-kontoret
inhämta upgift öfver så väl värdet som antalet af tillverkade varor.
I afseende på sådana fabrikanter har man följaktligen ganska noga
reda på, huru stor deras årliga tillverknings-summa är, och då blir
det väl Taxerings-komitéerna och icke fabrikanterna som få svara
för, att de blifva för lågt beskattade.
Jag kan således icke i något fall finna, att de grunder, man
anfört såsom stöd för förslaget, äro antagliga, och jag hemtar deraf
anledn. att vara något envis i min förut gjorda anhållan.
Hr von Koch: Tiden är redan långt framskriden och jag
skall derföre icke länge uppehålla R. o. Ad. Frågan sönderfaller
i tvänne delar, nemi. först, huruvida minimi-afgifterna skola försvinna,
och för det andra om de skola förändras till det belopp de
före sista Riksdagen ägde. Beträffande första delen får jag, i öfverensstämmelse
med hvad jag förut anfört, endast yttra, att jag anser
minimi-afgifterna vara orättvisa, otympliga och olämpliga, samt att
de derföre böra borttagas. Man behöfver blott kasta ögonen på
dessa afgifter för att finna, att ett fullkomligt godtycke i afseende
på de särskilda klasserna gjort sig gällande. Åtskilliga talare hafva
sagt, att de medgifva, det sjelfva principen för minimi-afgifterne är
oriktig, men att de icke vilja borttaga dem förr än de grunder, på
hvilka vår BevillmsFörordn. är byggd, blifvit ändrade. Hvarföre
kan man då icke borttaga dem jemte de dåliga grunderna? Ju
sämre dessa grunder äro, desto sämre blifva äfven minimi-tarifferna.
Just det är, efter min öfvertygelse, det oriktiga uti nämnde tariffer,
att den fattigaste måste betala den fulla procrn, som i förordmn är
stadgad, så vida han icke antingen kan förete bevis om sin oförmåga
att den erlägga, eller åstadkomma en bevisning öfver att hans
rörelse icke är så stor, att han kan betala en sådan afgift. Men,
mine Hrr, det är, såsom en ledamot af BevillmsUtsk. anmärkt, icke
alltid så lätt att åstadkomma en dylik bevisning, och den blifver
derföre också i de flesta fall ogjord, hvarföre äfven den s. k. minimiafgiften
verkligen kommer att betalas af de allra fattigaste, då deremot
andra, som borde betala mera, slippa undan för ganska godt köp.
En talare, som i allmänhet understödt de åsigter jag i detta
ämne tagit mig friheten framställa, har, beträffande ifrågavar;de afgifter
sagt, att han ansåge dem böra qvarstå, så länge de gamla
490
Den 28 Mars f. m.
bevillningsgrunderna bibehölios, äfvensom, att man icke borde fästa
sig dervid, huruvida de verka mer eller mindre fördelaktigt på
kommunal-afgifterne. Dessa kommunal-afgifter äro nemi., ,enl. denne
talares förmenande, af den beskaffenhet, att det ligger i kommunernas
eget skön att- sjelfve reglera dem, hvilket också på åtskilliga
ställen ägt rum, och på andra borde äga rum. Jag vill medgifva
den värde talaren, att det finnes kommunal-afgifter, som kunna regleras,
oberoende af BevillmsFörordmn, t. ex. fattigvårds-afgiften, ehuru
förhållandet i flera af våra städer verkligen är sådant, att den
gamla tryckande fattig-skatten ännu utgår enl. samma grunder, som i
BevillmsFörordmn äro stadgade. Men det finnes en mängd andra
kommunal-afgifter, hvilka icke äro af den art, att det beror på
kommunerna att bestämma dem oberoende af BevillmsFörordmn,
emedan de grunda sig på allmänna författmr, som deraf göra dem
beroende. Sådana äro de afgifter t. ex. som utgå på grund af
sockenstämmo- och skol-stadgarne.
Mot den af Hr Hjerta uplästa tabell har man visserligen anmärkt,
att den innehåller oriktiga siffror, och detta har äfven Hr
Hjerta medgifvit. För mig är dock denna tabell synnerligen bevisande
i ett fall, att den nemi. ådagalägger till hvad grad oriktiga
statistiska upgifter blifva till följd af orimliga författmr. De i berörde
tabell lemnade upgifter äro enl. mitt tycke påtagligen i de
flesta fall alldeles osannolika; men man skulle aldrig hafva lemnat
dem, derest det varit fråga om att tillämpa en författning, som
man erkände vara rättvis. När man deremot har en obillig och
orättvis lag, så vänjer man sig" så småningom vid alla möjliga slags
bedrägerier. Man gör då oriktiga upgifter, som fördragas, emedan
man ej vill preja ut den yttersta skarfven af den skattdragande,
men föranleder till många olägenheter. Vill man här i landet saipla
statistiska upgifter, ang:de folkets förmögenhet, så blifva de alltid
oriktiga, derföre att knappt någon ärligt upgifver hvad han äger, så
länge vårt BevillmsUtsk. skänker oss sina barbariska förslag till BevillmsFörordn.
, och dessa godkännas, enär de flesta finna ämnet tråkigt.
Det är detta, som Hr Hjertås tabell lägger i dagen, eller att
den nuvarule BevillmsFörordmn måste leda till bedrägerier, och det
är naturligt att detta skall inträffa mest med de klasser, som finna
sig hårdast tryckta af minimi-afgifterna. Jag skulle således önska
att, i likhet med hvad Gr. af Ugglas framställde vid förra Riksdagen,
då det striddes om denna sak och då han medgaf riktigheten
af den princip som jag- förfäktade, att alla minimi-tariffer så väl
för land som stad utströkos ur BevillmsFörordmn.
I afseende på den andra frågan, som torde blifva föremål för
särskild propos., eller, huruvida, derest R. o. Ad. icke borttager
minimi-afgifterna, det åtminstene icke vore skäl att förblifva vid
den nedsättning deri, som vid förra Riksdagen beviljades, så har
man visserligen upgifvit, att då denna nedsättning beslöts, skedde
det under förutsättning att upgifterna skulle blifva riktigare, men
att emellertid sådant icke inträffat, utan att de förra upgifterna
fortfarande bibehållits. Men, mine Ilrr, detsamma har efter hvad
man säkrare vet, ligt rum i afseende å de nu med hälften af förra
Den 28 Mars f. in.
491
bevillnings-proc:n belagda jordegendomarne. Viljen J nu ock fördubbla
bevillnings-afgiften å fastigheter? De få sora kunde vilja det,
tror jag icke våga omtala det. Sådant skulle stöta hela jordbruksintresset.
Men för dera som erlägga minimiafgiften är man ej rädd
och har ej heller miskund.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, .tror jag, att om
vi icke vilja afskaffa minirai-afgifterna, böra vi åtminstone gå in på
det af Gr. af Ugglas framställda förslaget, att vidblifva den nedsättning,
som gjordes vid förra Riksdagen.
Erih. Raab: Sedan jag af föregtde talare blifvit förekommen
i åtskilliga genmälen, som jag ämnat afgifva, skall jag inskränka
mig till att besvara den protest Gr. af Ugglas nedlagt emot det
af mig framställda förslaget, emedan det icke omfattade någon annan
begäran än afslag å den nu föredragna §:n i afseende på miniruitariffen.
Att jag icke kunnat i vidsträcktare måtto framställa denna
begäran, torde kunna förklaras dels deraf att de följande §§:ne ännu
icke öro föredragna, dels ock deraf att jag hoppats på den konseqvens
hos R. o. Ad., att om afslag beviljas å förevar:de §, det äfven
skall medgifvas å de efterföljande.
Hr von Troil: Jag anhåller endast att få yttra några få
ord med anledn. af åtskilliga talares här framställda påstående, att
det skulle medföra särdeles stor svårighet att i Taxerings-komitéerna
vinna nedsättning i de af R. St:r bestämda minimi-afgifter. Jag
kan visserligen icke veta huru härmed tillgår i andra län; men
inom alla de städer, hvilka tillhöra det län, hvars styresman jag
har äran vara, kan jag med visshet upgifva förhållandet i berörde
hänseende. Vid taxerings-tillfällena har nemi. inom dessa städer
tillgått så, hvilket jag äfven tror vara i enlighet med författmns
ordalydelse, att så väl handels- som fabriks-föreuingarne jemte städernas
magistrater upriittat förteckningar öfver de fabriksidkare,
hvilka dessa myndigheter icke ansett kunna betala minimi-afgifterna,
och har för hvar och en af dessa personer föreslagits den summa,
som han ansetts böra påföras. På detta sätt hafva Taxeringskomitéerna
till sin pröfning fått emottaga dessa förslag, upgjorde
af myndigheter, hvilka ganska noga kände förhållanderna och som
för hvar och en af de skattskyldiga föreslagit den afgift, som de
ansågo lämplig och billig, hvarefter förslagen i Komitéerna genomgåtts
.och blifvit godkända. Jag tror att detta förfaringssätt är
öfverensstämmande med BevillmsFörordmns mening, och att om
man sålunda allestädes tillvägaginge, skulle den orättvisa, som flere
talare påpekat, icke kunna äga rum, äfven i fall minimi-tarifferna
bibehållas eller fastställas till det belopp, som Utsk. föreslagit.
I afseende å Utsk:s förevande förslag, ber jag att få nämna,
att §:n innehåller frenne kategorier, nemi. »handlande, mäklare,
skeppsklarerare och apothekare»; vidare: »Egare af skeppsvarf, fabriker
och manufakturier», samt slutligen »handtverkare, med dem
jemförliga manufakturister och andra, här icke särskildt upräknade
borgare.» Jag skulle måhända äfven för min del vilja medgifva att
för den sista af dessa nu omnämnda kategorier, den föreslagne mi
-
432
Den 28 Mare f. m.
nimi-tariffen kan anses vara för hög; men jag erkänner det ingalunda
för de andra klasserna. Om emellertid, såsom jag nämnt,
Taxerings-komitéerna från behöriga myndigheter anskaffa sig sådana
uplysningar, som erfordras, så sättas de ju i tillfälle att, äfven med
bibehållande af så höga myndigheter som helst, påföra en hvar den
bevillning som han anses kunna och böra erlägga.
På grund häraf tror jag också, att det icke ligger någon fara
uti att antaga det af Utsk. framställda förslaget, ehuru jag gerna
erkänner att, då man jemför de olika afgifterna sins emellan, de för
handtverkarne bestämda utan tvifvel äro de högsta.
Mångå ledamöter hördes ropa på propos.
• Hr Hjärne: Jag anhåller, att med några ord få uptaga de
skäl, som utaf en af Utsk:s ledamöter blifvit anförda såsom försvar
för den fördubbling af minimi-afgifterna, som blifvit af Utsk. föreslagen.
Gr. Björnstjerna har nemi. fästat upmärksamheten derpå,
att vid förra Riksdagen, då bevillningen för ifrågavande klasser nedsattes
från 5 till proc., föreställde man sig, att följden deraf
skulle blifva, att Taxerings-upgifterna blefve med större sanningsenlighet
upgjorde; men att erfarenheten sedermera visat, att de
gamla upgifterna bibehöllos af samma personer. Vid sådant förhållande
anser nu Hr Gr:n i likhet med Utsk. att minimi-afgifterna böra
höjas till deras förra belopp. Hvad skulle dock följden, det praktiska
resultatet blifva, om Utsk:s förslag antages? Man vet, att minimiafgifterna
drabba blott dem, som hafva den lägsta inkomsten; men
röra alldeles icke dem, som hafva högre eller den högsta. Resultatet
blir således, att de, sorn hafva lägre inkomst, blifva högre
beskattade, ehuru dessa äro de, som af skatterna tryckas hårdast.
Nu har Utsk. det oaktadt föreslagit en återgång till de fordna
minimi afgifterna, hvilkas belopp var dubbelt så stort som deras,
hvilka R St:r sista Riksdagen fastställde. Det är således en ny
orättvisa, en tillökning till de andra, som Utsk. vill införa. Det
är på detta förhållande, som jag velat fästa R. o. Ad:s upmärksamhet,
samt hemställer, att Ståndet måtte bibehålla den förra Bevilln.
-sFörordmns stadgande i detta hänseende; med den förändring
dock i afseende på skeppsredarnes i samtlige städer sammanförande
inom en klass, som af Gr. af Ugglas blifvit yrkad.
Hr Flach: Ehuru jag yrkade, att frågan måtte afskiljas i
tvänne delar, så och då tiden är långt framskriden och åtskilliga
ledamöter begära propos., vill jag icke fullfölja mitt yrkande, så
vida Hr Gr. o. Landtm, anser sig i sin propos. kunna förena både
qusestio an och quaestio quomodo.
Gr. af Ugglas: Jag ber att hos dem, som antydt att Utsk.
vid sista Riksdagen nedsatte minimi-tariffen, få fästa upmärksamheten
på att det skulle se besynnerligt ut, att, sedan man nedsatt för en,
höja för den andra. Det är visserligen sannt att denna kan tåla
vid det; hvarföre jag också icke håller mig dervid, utan jag fäster
mig egentligen vid det förhållandet, att det enda skälet för en fördubbling
af minimi-afgifterna är att den skulle tjena till efterrät
-
Den 28 Mars f. m.
453
telse, d. v. s. att man derigenom påpekar, att de skola vara maximiafgifter.
Det är af farhåga derför, som jag önskar att en rubbning
icke måtte ske. Jag kan icke finna, att det skulle tjena till något
annat, än att man vill att denna klassifikation skall lända till efterrättelse
mer än den länge gifna föreskriften att 2| proc. skola utgå.
Må man dessutom besinna att om man nu beslutar en förhöjning
vid denna §, har man svårt att återställa förhållandet vid de
följande.
Gr. Björnstjerna: Jag får fästa Gr. af Ugglas’ upmärk
samhet
derpå, att intet sammanhang förefinnes emellan denna och
följande §g:r. Man måste mycket väl kunna önska en fördubbling
af bevillningen å handel och rörelse utan att derföre tillstyrka en
sådan för kypare, fiskare m. fl. Utsk. har beräknat en grosshandlares
inkomst i Stockholm till 1,800 R:dr Bko; detta tyckes väl
icke vara för högt. Jag hämtar ett ytterligare stöd för min åsigt
deruti, att en af BorgareSt:s egna ledamöter var den som inom
Utsk. föreslog fördubblingen och detta hans förslag mötte der intet
motstånd. Jag yrkar bifall.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att numera i afseende på ifrågavar:de 9 § endast
återstodo följande yrkanden, nemi. af Gr. Björnstjerna m. fl.
talare, bifall till Utsk:s förslag, af Gr. af Ugglas bifall till Utsk:s
förslag till förändring af 9 §:n, så vidt det alser skeppsredare och
fartyg, men godkännande i öfrigt af nu gällande 9 §, utan annan
förändring, än att afgifterne utföras i Rmt,- samt af Frih. Raab
att R. o. Ad. måtte besluta minimi-tariffens borttagande ur 9 §:n
och återremittera denna g för att undergå en efter detta beslut
lämpad redaktions-förändring.
De härefter till bifall å hvart och ett af dessa yrkanden framställde
proposme besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla
Utsk:s förslag till förändring af §:n 9, såvidt det afser skeppsredare
och fartyg, men ansåge att nu gällande § 9 i öfrigt ej bör undergå
annan förändring, än att afgifterne utföras i Rmt, samt, sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja jemte många Nej, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Björnstjerna begärde votering.
Frih. Raab: Jag anhåller, det Hr Gr. o. Landtm, behagade
inhämta Ståndets mening, huruvida äfven mitt förslag måtte blifva
antaget som kontra-propos.
Sedan sålunda 2:ne kontra-propos:r blifvit ifrågaställde, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. till kontra-propos. vid
voteringen behagade antaga bifall till Utsk:s yttrande och förslag;
och ropades härvid starka Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voter:spropos.
:
494
Den 28 Mars e. m.
Den som bifaller Bevilln:sUtsk:s i Betiink:t N:o 5 afgifna yttrande
och förslag i afseende på BevillmsFörordnms 9 §, röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifaller R o. Ad. Bevilln:sUtsk:s i Betänkit N:o 5
afgifna förslag till förändring af BevillmsFörordnms 9 §, såvidt det
alser skeppsredare oell fartyg, men anser att nu gällande 9 § i
öfrigt ej bör undergå annan förändring, än att afgifterne utföras
i Ernt. llit som
Yid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfå
följer:
Ja — 30.
Nej — 20.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. i på 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 28 Mars 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. II dennes f. m.
Uplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s under
N:o 52 afgifna förslag till underd. skrifvelse till K. M. ang:de en
afslutad traktat om upliörande af Oresundska tullen m. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sUtsk:s Betänk. N:o 5, ang:de
ifrågaställde förändringar i föreskrifterne om allmänna bevillningens
utgörande; och förekom nu
9:de punkten, ang:de §:n 40.
Utsk:s i denna punkt afgifne yttranden företogos hvart för sig
till afgörande.
l:o Yttrandet, ang:de Agenter för utländska försäkringsbolag
; och 2:o Yttrandet ang:de rubriken Mandels-expediter.
Dessa yttranden biföllos.
3:o Yttrandet, ang-.de krögare och krögerskor.
, D en 28 Mars e. tn.'
495
Hr Hjerta, Lars: Då för krögare m. fl., som hafva rättighet
till utskänkning af bränvin, är stadgad en särskild afgift för
bränvins-försäljningen, för hvilken äfven borgen skall på förhand
ställas, hemställer jag om icke den minimi-afgift, som för dessa personer
hiir är stadgad, må med allt skäl få utgå. Detta betyder
icke att de äro befriade från all bevillning, men väl att de äro det
från afgifter under den form som här afses. Den afgift, som jag
sålunda anser böra bortfalla, är äfven högst obetydlig i jemförelse
ined den särskilda, som numera erlägges för bränvins-försäljning,
hvaremot, enl. hvad jag erfarit af tjenstemän som dermed haft att
skaffa, upbörden af den förra afgiften faller sig särdeles besvärlig.
Dessutom förekomma under samma rubrik åtskilliga som hålla s. k.
»Nykterhetsvärdshus», der icke starka drycker få utminuteras. Dessa
inrättningar anses ganska nyttiga, både på moralitetens vägnar och
för att skaffa de arbetande klasserna tillfälle att få sin mat nära
intill de platser, der de hafva sitt arbete. Det ligger således ett
intresse uti att icke motarbeta dessa värdshus, utan tvärtom utbilda
dem, att de må blifva så många som låter sig göra; och då dessa
värdshus kunna bereda arbete och tillfälle till utkomst för qvinnor
och sådana, som till följd af särskilda omständigheter icke kunna
sysselsätta sig med annat, så tror jag man bör hafva en särdeles
konsideration med dem som drifva denna slags rörelse. På dessa
dubbla skäl anhåller jag att den nu ifrågavar.de afgiften under
denna rubrik måtte borttagas.
Hr Hjärne, Harald: Då R. St:r vid förra Riksdagen be
handlade
frågan om beskattning för bränvins-utskänkning, väcktes
åtskilliga förslag i detta afseende, och bland annat äfven det att
en viss del af afgiften skulle gå till Staten, och den andra delen
till kommunen. Som E. o. Ad. vet, stannade Utsk. vid det förslag,
att hela denna afgift skulle gå till kommunen, ty man ansåg
att Staten af denna klass näringsidkare icke borde uttaga annan
beskattning än af hvarje annan, ej heller efter andra grunder än
som för hvarje annan äro gällande för utgående af skatt till Staten.
Så blef likväl icke förhållandet. Det kan således icke nu vara rätt
att fritaga bränvins-utskänkningen från beskattning till Staten för
den titel som är i fråga, ty då skulle denna klass blifva befriad
från all bevillning; likasom de öfriga som äro upräknade i denna §,
och som icke utskänka bränvin, skulle blifva, som Hr Hjerta föreslagit,
helt och hållet befriade från minimi-afgiften. Då Hr Hjerta
begär att icke någon minimi-afgift skall för dem fastställas, är det
naturligtvis derföre att TaxeringsKomitéen skall kunna befria dem.
Eör min del vill jag icke bestrida lämpligheten och nyttan af ett
sådant undantag, men jag hemställer om det vore förenligt med
den antagna grundsatsen att hvarje Statens medlem och hvarje
näringsidkare skall i mån af sin inkomst erlägga något i bevillning
till Staten. Till följd häraf tror jag att det f. n. icke vore rätt
och billigt att, såsom Hr Hjerta föreslagit, utesluta minimi-afgiften
för dessa personer, hvilka han här upräknat, utan tror jag att Utsk.
förfarit rätt då det blott ändradt ordställningen i §:n.
Den 28 Mars e. m.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.. Det är svårt att
fatta hvad ITr Hjerta egentligen menar med sitt förslag, då han
sammanblandar sådana värdshusvärdar som utskänka bränvin och
dem som icke göra det. Går han till pag. 17 uti 1855 års BevillmsFörordn.
så förekommer der, hvad spisqvarter beträffar, särskildt
utsatt, att sådana äro befriade från bevillning, så snart de
stå under kommunens tillsyn, enl. följande ordalydelse: »För den
spisqvartérs- eller värdshus-rörelse, som idkas under upsigt af kommunen,
mot förbindelse, att hvarken vin- eller spritdrycker dervid
tillhandahållas, äger bevillning efter denna artikel ej rum.» Hvad
åter andra värdshus beträffar, så är här infördt samma stadgande
som varit gällande i flera Bevilln:sFörordn:r. Jag har här åtminstone
2:ne der det förekommer. I öfrigt kan jag icke finna att ett
minimum af 300 Bdrs inkomst skulle vara obilligt att bestämma
för krögaren, då hela afgiften för bränvins-utskänkhingen går till
kommunen, likasom jag tror att mången annan kunde vara mera
berättigad till befrielse från bevillning iin den som idkar slik rörelse.
Jag anhåller således att E. o. Ad. behagade, med bifall till
Utsk:s Betänk, i denna punkt, lemna Hr Hjertås förslag utan
afseende.
Hr Hjerta: Efter den uplysning jag nu erhållit, afstår jag
från den framställning jag nyss gjorde, och tår för öfrigt höra, huru
Hr Gr. o. Landtnäs propos. besvaras.
Uppå härefter framställd propos. biföll E. o. Ad. Utsk:s förevar:de
yttrande.
4:0 Yttrandet, ang:de Lotsar och Loisdrängar; 5:0 Yttrandet,
ang:de Tillsyningsman vid Uränvinsbrännerier oell Tegetslagerier
samt s. It. Husmamseller; och 6:o Yttrandet, angtde Gesäller.
Dessa yttranden biföllos.
7:o Yttrandet, ang:de Ullåndningar som resa omkring i landel
och utbjuda eller sluta handel om utländska varor.
Hr von Koch, Nils Sam.: Emot denna punkt i Utsk:s
Betänk, har en af dess ledamöter i BorgareSt., Hr Benström, afgifvit
en reservation, som jag godkänner och som jag anhåller att
få upliisa:
l:o Utsk. har beslutat, att, i likhet med hvad som finnes stadgadt
uti § 10 af nu gällande Bevilln:sFörordn:g, ålägga utländningar,
som resa omkring i landet och för egen räkning, eller såsom
utskickade för andra, utbjuda eller sluta handel om utländska varor,
en afgift af 50 Edr Ernt för tiden till och med 3 månader, samt
för hvarje månad derutöfver ytterligare 20 Edr Ernt, och dessutom
stadgat, att deu utländning, som, utan att hafva erlagt denna afgift,
beträdes med att utbjuda eller sluta handel om utländska varor,
skall, jemte afgiftens erläggande, böta 450 Edr Ernt. Då det
är en känd sak, att denna beskattning rätt ofta föranledt till obehörige
trakasserier för utländske resande och derföre blifvit i allmänhet
-
Den 28 Mars e. m.
497
mänhet på det högsta ogillad, samt många exempel skulle kunna
anföras derpå, att utländske resande genom okunnighet om deras
åliggande att erlägga den stadgade afgiften, blifvit af allmänna
åklagare dragna inför rätta, emedan de gjort sig förfallne till de
stadgade böterna, oell dertill jemväl kommer, att den inkomst Staten,
genom denna beskattning, erhåller, utgör en sådan obetydlighet,
att den icke bör kunna tagas i betraktande, anser jag samma beskattning
böra helt och hållet uphöra. Den är en lemning af ett
system, sorn numera lyckligtvis icke erkännes såsom grund för våra
internationela förhållanden, och de Svenskar, som resa utrikes för
att sälja våra export-varor, äro ingenstädes underkastade en dylik
afgift.
Det är en representant från vår förnämsta handelstad som afgifvit
denna reservation. Jag instämmer helt och hållet deri och
tror att Utsk:s förslag i detta fall ingalunda kan vara riktigt, isynnerhet
då vi nu sjelfva äro komna på verldsmarknaden. Jag hoppas
den tid icke är aflägsen, då Svenskar mera allmänt komma att
resa omkring utrikes och utbjuda våra varor, och vi böra äfven med
afseende härå icke på detta sätt beskatta utländningen. Jag vet väl
att denna klass är högst impopulär, derföre att de tiptaga utrymmet
på värdshusen och af många anses mindre angenäma att der påträffa
men detta jemte litet afund hos en och annan köpman, ehuru den
sannolika orsaken till denna beskattning, gifver densamma icke stödet
af rättsgrund. Mig vetteri igen finnes ej på något annat ställe en sådan
skatt. Mig synes det vara 11. o. Ad. värdigt att på samma dagvi
genom afskaffandet af Sundska Tullen lossat ett af handelns band,
äfven borttaga den beskattning som Utsk. i denna punkt föreslagit.
Hr Flach, Johan Fred. Philip: Det skulle kunna finnas
ett annat skäl än afundsjuka och obehaget att finna de der herrarne
vid tables d’hote och på andra ställen, som kunde föranleda
en Svensk att lägga skatt på sådana personer. Utan ringaste discussion
har nemi. It. o. Ad. bifallit förslaget i 2:dra punkten på
samma sida, att Svenske handelsexpeditör, som resa omkring landet
med utländska varor, skola betala bevillning, och detta är ganska
billigt, då enhvar taxeras efter sin inkomst. När vi komma till
utländske dylike, hvad kan då vara mera billigt än att reprocitet
får ega rum, och att detta stadgande, sorn redan förefinnes, fortfarande
bibehålies? Detta var också skälet hvarföre Utsk. oaktadt
representanten från den stora handelsstaden yrkade motsatsen, bibehöll
detta stadgande. Då för de 3 första månaderne en högre afgift
varit bestämd och sedan en lägre, så kastade man nu om förhållandet,
och gjorde skatten lägre för de 3 första, men högre för
de följande månaderne, och detta af det naturliga skäl, att man
tyckte, att ju längre expediten varit i landet och utvidgat sina
affärsförbindelser, desto mera borde han också hafva förstorat sin
inkomst.
Jag egnar all skyldig aktning åt det fria handelssystemet, men
t skall meningen vara att fritaga dessa näringsidkare från all skatt,
så får jag förklara att jag icke kan gå in derpå.
IV II. 32
498
Den 28 Mars e. m.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fred.: Om jag icke missförstått
Hr von Köchs yrkande, så afsåg det icke att utländske kringresande
handelsexpediter skulle blifva fria frän skatt, utan endast att de
skulle underkastas samma beskattning sorn alla andra handelsexpediter,
eller att de icke skulle skatta högre derföre att de liro utländingar.
Att vilja genom höga och exceptioriela afgifter utestänga
främlingar från att idka handel i landet, förefaller mig ingalunda
lämpligt, helst då vi antagit ett friare handels- och tull-system.
Jag tror det vore föga öfverensstämmande med de åsigter som på
sednare tider gjort sig gällande inom BiksStm och med den princip
som jag hoppas äfven framdeles kommer att tjena till efterrättelse,
att med en sådan exceptionel beskattning betunga dem som
hos oss förevisa och utbjuda sina varor. Jag får således förena
mig om det förslag, att utländske handelsexpediter måtte blifva påförd
samma beskattning som Svenske dylike.
Hr von Koch: Jag anmälde mig egentligen för att besvara
Hr Flach. Det är klart att utländske såväl som Svenske haudelsexpediter
skola beskattas, likviil efter samma grund som alla andra medborgare.
Vill man nu, såsom It. o. Ad. synes hafva för afsigt att
godkänna, sätta en minimi-afgift för denna, likasom för andra klasser,
så är det en sak för sig; en annan sak är om man skall betunga
utländingar, sorn icke liro i landet mantalsskrifne, med särskilda
afgifter. Jag kan för min del icke inse hvarföre man mera
skall beskatta en person derföre att han kommer sjelf och visar sin
hufvudmans profver, än om han per korrespondence upgör sina affärer,
då han icke är underkastad någon beskattning. Jag tror icke
heller att man efter den allmänna folkrättens grundsatser har rättighet
dertill. Här finnes i detta afseende icke någon »lex scripta»,
utan blott »usus» att hålla sig till; och då någon sådan »usus»,
som den man nu söker göra till lag, är afskaffad i hela den öfriga
civilicerade verlden, vet jag icke hvarföre vi skulle bibehålla detta
stadgande, om icke derföre att vi ligga litet närmare Nordpolen.
— Om dessa personer längre tid uppehålla sig i landet och här
skattskrifvas, så fälla de under kathegorien af handelsexpediter,
men så länge de äro utländningar, finnes icke nugot skäl att beskatta
dem.
Hr Bibbing, Arvid: Jag skulle tro, att det var Hr von
Köchs mening att utländningar skulle vara befriade från all skatt.
Det är också öfverensstämmande med gästfrihetens lagar och jag
får derföre instämma i Hr von Köchs förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Jag trodde icke att Hr von
Koch skulle drifva sin liberalism ända derhän, att han ville befria
utländningar från en beskattning som han icke anser olämpligt att
pålägga landets egna barn. Så föll sig nemi. hans yttrande, och
det var blott genom en ganska fintlig förklaring som det omsvängdes
så, att Hr von Koch menade, att de skulle ställas i samma
kathegori som Svenske handelsexpediter, hvilka resa omkring och
Den 28 Marg e. m.
40!>
utbjuda sina varor. För min del betraktar jag denna beskattning
från samma synpunkt som skyddstullarna för inhemsk näring. Jag
anser att man bör, såvidt möjligt är, lemna landets barn tillfälle
att försälja sina varor, och möjligen sker detta bättre genom att de
resa omkring och utbjuda dem; men jag ser icke något skäl deruti,
att man underlättar detta för utländningen. Följden kunde blifva
den, att utländningar komme att drifva bandel i vårt eget land i
högre grad än våra egna landsmän. Att förebygga sådant torde
väl äfven lagstiftaren hafva afsett när detta stadgande infördes, och jag
minnes ganska väl att bland skälen för denna bevillnings åläggande,
vid åtskilliga riksdagar anförts, att det vore lämpligt att landets
egna barn hade handelsexpediter, som reste omkring i landet,
och att man borde, såvidt möjligt vore, söka förhindra utländningar
att göra så beskaffade resor. Hr von Koch har anfört som ett
talande bevis på orimligheten af detta stadgande, att man skulle nödgas
betala bevillning för det man genom hitskickadt ombud upgör
affärer, hvaremot ingen sådan erlägges om dessa upgöras medelst
korrespondence. Detta exemplet duger likväl icke, ty om t. ex. ett
handelshus i Paris lvitsänder en person och han med sitt pass visar
det han icke är en s. k. probenreuler, utan är skickad till ett visst
hus härstädes för att med detsamma upgöra affärer, så tror jag
icke någon myndighet skall söka att på honom tillämpa bevilln.-  stadgan. För öfrigt torde de utländska bandelsexpediterna icke
vinna särdeles mycket på den liberalism som man vill göra gällande,
emedan för första klassens handelsexpediter i första klassens städer
är upförd en bevillning af 37 Rdr 5 0 öre, då de utländske icke
äro uptagne till stort högre belopp, nemi. 50 Rdr. Det synes
mig dessutom alldeles icke obilligt att en utländning, som reser i
samma ärende som en inhemsk person, betalar några Itdr högre
bevillning. Hvad det beträffar att utländningarne skulle vid gränsorten
vara utsatta för trakasserier, så är det en sak, som kan vara
att beklaga, men som icke hörer hit; utlandet står likväl i detta
fall icke framför Sverige. — min önskan är att detta stadgande
måtte bifallas så mycket hellre, som utländningen i den första stad
han kommer till på Svensk botten, alltid af vederbörande ernbetsmän
underrättas om hvad han har att iakttaga.
Hr Flach: Vöre förhållandet sådant som hr von Koch synes
hafva antagit, eller att det ifrågavarande stadgandet afsåge att lägga
högre skatt på utländske än inhemske handelsexpediter, så kunde
det finnas skäl att yrka ändring i detta fall. Så är åtminstone
icke min åsigt om denna §. Man säger visserligen att det är satt
en för hög minimi-tariff för resande utländningar; men så kan han
icke heller taxeras högre än till detta belopp, han må göra hvilka
och huru stora affärer som helst. Den inhemske deremot kan taxeras
vida högre, och att ofta så sker, visar sig af Taxerings-komitéernas
upgifter. I afseende å sättet vill jag fråga huru det skulle
blifva möjligt att tillämpa denna förordning, om den innehölle att
en utländsk handelsexpedit, som ena dagen är här och den andra
der, skall beskattas efter sin inkomst. Det blefve ganska svårt att
600
Den 26 Mars e. m.
få reda på honom sjelf, ännu mera på hans inkomst. Då är det
mycket mera skäl att han betalar bevillning då han reser öfver
gränsen. — Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Tersmeden: För att fullständiggöra mitt förslag att
ifrågavarande utländingar skola beskattas i likhet med våra egna
liandelsexpediter, hvilket jag dock medgifver i allmänhet blir svårt
att verkställa, får jag föreslå att de förre uptagas till samma beskattning
som de sednare af första klassen i första klassens städer
eller 37 Rdr 50 öre. Det är visserligen en minimi afgift, men man
har i alla fall fått ett bestämdt belopp efter en viss grund, och
då vore det målet äfven vunnet att ingen kunde säga utländningen
vara högre beskattad än de Svenske undersåterne. Om således
stadgades att de skulle vid gränsen, när de inkomma i Riket, erlägga
nämnda summa, och sedermera betala samma belopp för hvarje
år de uppehålla sig i landet, kunde man icke säga att vi söka mota
utländingar från att komma hit och drifva handel.
Frih. Cederström Rudolf: Jag har icke kunnat upfatta
det föreslagna stadgandet såsom åsyftande att mota utländningar,
men väl så, att de måtte ställa någon garanti lör att de verkligen
äro ordentligt folk, som vilja drifva handel. Hr von Koch går
så långt i sitt nit för dessa utländningar, att lian anser dem böra
vara befriade från all skatt, och lian har tillika ställt denna fråga
i ett mystiskt och för mig obegripligt samband med den om Sundska
tullens uphäfvande; men Hr von Koch synes hafva glömt att,
huru förmånliga vilkor Svenska Regeringen, äfven i det sednare
fallet betingat sig, hafva vi dock icke fått denna frihet till skänks,
utan måst genom en 20 årig betalning, såsom StatsUtsk:s Betänk,
utvisar, friköpa oss från denna skatt. Att detta köp i alla fall
blifvit afslutadt för godt pris, är en helt annan sak. Emedlertid,
för att återgå till ämnet, kan jag icke tro, att utländningar, som
komma hit för att göra affärer, göra dem i så liten skala, att en
afgift af 50 Rdr skulle kunna anses vara för dryg. Jag tillstyrker
således bifall till Utsk:s förslag, så mycket hellre som, efter hvad
Hr Printzensköld uplyst, någon olägenhet icke såsom Hr von
Kock förmenat, ådrages främlingen genom okunnighet om hvad
honom åligger, då vid passets viserande på gränsestationen hans
upmärksamhet alltid derpå fästes af vederbörande embetsman, och
då dessutom afgiften nu blifvit nedsatt och således en större fördel
blifvit för desse resande utländningar beredd än som tillförene
egt rum.
Hr Printzensköld: Det är en oriktig grundsats som Frih.
Tersmeden tillämpar, då han föreslår att utländske handelsexpediter
skola åsättas samma bevillning som första klassens expediter här i
landet. Frilvn bör ihogkomma, att detta belopp, 37 Rdr 50 öre,
är en minimiafgift, och att de, som höra under denna kategori,
sällan torde komma att betala denna summa, utan vanligen betydligt
deröfver. Man bör väl icke visa sig liberalare mot utländningar
Den 28 Mars e. m. 501
än mot egna landsmän. Det är väl också mera skäl att man försvårar
dessa främmande probenreuters resor kring landet än att
man underlättar dem. Jag yrkar bifall till Betänk.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framstälde
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på Utsk:s förev:de hemställan
blifvit yrkadt, dels bifall, dels af Hr von Koch, att ifrågavide stadgande
om utländningar måtte ur Bevilln:sFörordn:n helt och hållet
utgå samt dels af Frih. Tersmeden, att bevillnitigen för ifrfigav:de
utländningar må bestämmas likasom för handelsexpeditör af första
klassen i första klassens städer till 37 Rdr 50 öre; hvarjemte Hr
Gr. o. Landtm, yttrade att han ansåg sig i afseende på de nu
gjorda framställningar skyldig att anmärka, att, sedan såväl 70 §
Reg.-sF:n som 31 § Riksd:sOrdn:n vid sista Riksdag undergått
förändring, i följd hvaraf Utsk. numera icke var pligtigt, att inkomma
med förslag till ny BevillmsFörordmg vid hvarje .Riksdag, utan endast
att yttra sig öfver de förändringar, som inom RiksStm blifvit
föreslagne eller hvilka inom Utsk. kollektivt anses billige och nvttige,
det under stundom var tvetydigt om de inom RiksStm väckte förslag
kunde vara i grundlagsenlig ordning tillkomne. Hvad nu Frih.
Tersmedens förslag anginge, så då Utsk. tillstyrkt förändring eller
nedsättning af ifrägav:de afgifts belopp, ktinde det anses såsom liggande
inom behörighetens gräns att föreslå ytterligare nedsättning
deri, och äfvenledes kunde man söka stöd för Hr von Köchs förslag
deri, att motion blifvit väckt om uphörande af bevillningen
efter första och andra Artiklarne, ehuru denna motion blifvit afslagen.
Hr Gr. o. Landtm, hade derföre ej rättighet att derå vägra
propos, enär dertill fordrades att en väckt fråga vöre bokstafligen
stridande emot grundlagens lydelse, men önskade dock nu, då frågan
första gången förekom, fästa Ståndets upmärksamhet på svårigheten
att afgöra hvad som vore enligt grundlagen lagligt eller
icke, på det att de ledamöter, som önskade framställa förslag, må
dervid upgifva de stöd de för dem i väckte motioner eller Utsk:s
Förslag trott sig ega.
Propos. till bifall å Utskrs förev:de hemställan, blef härefter
framstäld och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Då nu sedan Utsk:s särskildta yttranden ang:de 10 § blifvit
genoragångne, Hr Gr. o. Landtm., såsom föremål för beslut framstälde
Utsk:s förslag till redaktion af denna §, yttrade:
Gr. af Ugglas: Jag anhåller att få nämna, det min upmärksamhet
blifvit fästad på ett misstag som egt rum, då nemi. bevillningen
på Aktörer och Aktriser blifvit i fjerde klassen bestämd
till 3 Rdr 7 öre i st. f. 3 Rdr 75 öre. I händelse vid tryckning
ett eller annat sådant misstag af Exped.Utsk. blifvit begånget,
torde sådant emedlertid vara tillräckligt klart och skönjbart, för
att sedermera kunna utan svårighet rättas
Hr Bildt, Knut; Jag har också, likasom Gr. af Ugglas,
502
Den 28 Mars e. m.
funnit att misstag egt rum vid reduktion af Bankomynt till Riksmynt;
t. ex. sidan 6, der under rubriken »Fiskare», i sjunde klassen,
1 Rdr 12 sk. Bko äro förvandlade till 2 Rdr Rint. Det
skulle egentligen vara 1 Rdr 87| öre, och det här uptagna talet,
2 Rdr är således orätt. Då flera sådana misstag kunna vara begångna,
skulle jag tro det vore skäl att återremittera Betänk, till
Utsk., för att få dem rättade, emedan eljest R. St. komma att
sanktionera en oriktig förordning
Frih. Cederström: Betygande min tacksamhet för Gr. af
Ugglas, derföre att han anmärkt de fel som i Utsk:s förslag insmugit
sig, hvilken anmärkning alltid är af värde för Exped.Utsk. vid
upsättande af den und. skrifvelsen rörande detta Betänk., ber jag
dock att i afseende på källan hvarifrån de härflutit, få uplysa, att,
sedan jag bemärkt dessa oriktigheter och likasom Gr. af Ugglas
förmodat dem vara tryckfel, jag vid närmare efterforskning fått veta,
att de utgjort skriffel från BevillmsUtsk
Hr Printzensköld: Jag är visserligen mycket smickrad af
det förtroende Gr. af Ugglas uttryckt för Exped.Utsk., då detta
skulle få rätta de felaktigheter som i Bevilln:sUtsk:s förslag kunna
förefinnas men det förekommer mig tvifvelaktigt, huruvida Utsk.
kan motsvara detta förtroende. När t. ex. en afgift är förvandlad
till Riksmynt, och är större än den skulle vara i Banko, eller är
mindro än den förut varit, sä kan ju Exped.Utsk. anse detta vara
ett bestämdt förslag af BevillmsUtsk. vid det nya myntsystemets
införande, i hvilket fall Exped.Utsk. ju icke kan hafva någon rätt
att ändra detta belopp. Säkerligen skulle då Utsk. för ett sådant
beteende klandras. Vill man rätta dessa felaktigheter så mäste
således en annan åtgärd vidtagas, och jag för min del finner den
vara mest lämplig att genom återremiss sätta Utsk. i tillfälle att
sjelf göra de rättelser som äro behöfiige_
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Lika med Hr Printzensköld
anser jag gifvet att Exped.Utsk. icke på egen hand kan
ändra siffror i Bevilln:sUtsk:s Betänk., men da jag har all anledning
tro att något vidare tryckfel icke förekommer anser jag R. o.
Ad. kunna besluta att dessa 3 Rdr 7 öre skola förvandlas till 3
Rdr 75 öre, man är då ifrån den saken, och någon återremiss torde
icke böra ifrågakomma.
Hr Printzensköld: Det förhåller sig icke så, som Gr.
Björnstjerna upgifvit, att ifrågavar:de fel skulle vara det enda, som
i detta Utlåt, förekommer. Om Hr Gr: n behagat observera, har
Hr Bildt redan fästat upmärksamheten på ett annat fel under artikeln
»Fiskare», der afgiften i Rmt är uptagen till 2 Rdr, ehuru
den i Bko icke var högre än 1 Rdr 12 sk., och Hr Gr:n vill väl
icke påstå att dessa tal motsvara hvarandra; dermed har åtminstone
jag icke kommit underfund. 2 Rdr Rmt motsvara nemi. 1 Rdr 16 sk.
Bko, och det är således 4 sk. Bko sorn utgöra skillnaden, och jag
Den 28 Mars e. m.
501
trotsar Gr:ns arithmetiska förmåga att kunna på annat sätt evalvera.
Jag förblifvcr vid min anhållan att BevillmsUtsk. må få sig
ålagdt att göra de beliöfliga rättelserna.
Gr. af Ugglas: Det må tilläfventyrs vara förenadt med svårigheter
för Exped.Utsk. alt verkställa ifrågaställda rättelser; men
dessa svårigheter anser jag likväl kunna undanrödjas och med föranledande
deraf hemställer jag, att R. o. Ad. ville bifalla ifrågavar:de
Betänk, med förbehåll att BevillmsUtsk. måtte vid det slutliga
Betänk., hvarmed detsamma sednare skall inkomma, öfverse
siffrorna och rätta de feltryck och misstag som kunnat äga rum.
Jag tror således icke att man behöfver .återremittera Betänk:t.
Hvad bevillning på »Viskare» beträffar, som för sjunde klassen
blifvit uptagen till 2 Rdr, så är detta icke något tryckfel, utan, i
enlighet med hvad Utsk. på ett annat ställe i Betänk:t yttrat, har
Utsk. för åtskilliga fall jemkat beloppen, för att få dem i öfverensstämmelse
med det nya myntsystemet.
Hvad åter angår Frih. Cederströms påstående, att de 3 Rdr 7
öre skulle hafva tillkommit genom skriffel från Bevilln-sUtsk., så
torde detta vara ett misstag, ty i det exemplar jag har, står verkligen
3 Rdr 7 5 öre, och torde således detta få såsom tryckfel skrifvas
på Exped.Utsk:s räkning.
Gr. Björnstjerna: Gr. af Ugglas har redan lemnat den
uplysning, som gör det onödigt att ställa min arithmetiska förmåga
på prof. För min del har jag, såsom jag nyss yttrade, icke funnit
något annat tryckfel i Betänk:t än det redan anmärkta. Jag anhåller
således ytterligare det R. o. Ad, måtte besluta att afgiften
för Aktörer m. 11. i fjerde klassen bestämmes till 3 Rdr 75 öre i
st. f. de 3 Rdr 7 öre som här genom fel tryck influtit.
Hr Printzensköld: Om jag begått ett fel, då jag ansett
de tvänne Rdrna hafva tillkommit genom ett misstag af Utsk., så
ligger felet icke ensamt hos mig, emedan en af Ulsk:s egna ledamöter
sagt att det skett genom misstag vid evalveringen, och det
äfven flera gånger här erkänts att man kunnat misstaga sig. Då
dessutom påståendet att ett misstag egt rum ieke förut blifvit vederlagdt,
och Gr. Björnstjernas begäran åsyftade alt få fastställd den
tariff som af Utsk. blifvit upsatt, så tog jag mig friheten att ännu
en gång fästa upmiirksamheten på förhållandet. Nu, efter den uplysning
Gr. af Ugglas lemnat, förfaller denna min anmärkn. Om
emellertid mina ord skulle hafva fallit sig så, att Gr. Björnstjerna
funnit sig sårad, så ber jag honom derföre om ursäkt; detta var
icke min mening.
Hr Bildt, Knut: Jag vidblifver ändock att min anmärkn.
är riktig. Det står icke omtaladt i Utsk:s Betänk, under §:n 10,
att i afseende på bevillning för »Fiskare» någon förändring föreslås,
hvaraf borde följa att det gamla beloppet skulle vara olörändradt
bibehållet; här stå de emellertid upförda till 2 Rdr, då det gamla
504
Den 28 Mars e. m.
beloppet, utfördt i Ernt, endast skulle vara 1 Itdr 87A öre. Jag
får bedja Gr. Björnstjerna säga mig livar det står att BevillmsUtsk.
beslutat att dessa 2 lidi- skola införas i st. f. de förra 1 Rdr 12
sk. Det vore ganska intressant att få veta.
Frih. Tersmeden: När man lior Bevilln:sUtsk:s egna leda
möter
vara ovissa om hvad som varit Utsk:s mening, så torde väl
vara lämpligast att återremittera alla dessa siffror till vinnande af
nödig rättelse. På ett ställe är det erkändt att en sådan rättelse
behöfves; huruvida samma förhållande äger rum i ett annat fall,
derom äro Utsk:s ledamöter icke ense. I afseende på det förra har
Ordf:den i BevillmsUtsk., .Gr. af Ugglas, påstått att det icke är
skriffel från BevillmsUtsk., utan tryckfel, och Ordf:den i Exped.-  Utsk. deremot uplyst att det icke är tryckfel, begånget i sistnämnde
Utsk., utan skriffel från det förra. Allt detta sammanlagdt gör att
det lämpligaste blir att återremittera Betänktt till BevillmsUtsk.
Gr. Björnstjerna: Till svar på den af Hr Bildt fram
ställda
fråga får jag hänvisa till pag. 1 af Utsk:s förev:de Betänk.,
deri säges, att »i Betiink:t förekomma äfven sådana smärre afvikelser
»från nu stadgade afgifts-belopp, som vid förvandlingen till det nya
»myntslaget ansetts böra iakttagas för vinnande af lämpliga öretal,
»och torde i dessa sednare hänseenden vidare redogörelse för för»ändringarne
icke erfordras» — Der hafva vi hemligheten med de
märkvärdiga fiskrarne.
Frih. Alströmer, Jonas: Då jag får bekänna att det är
jag som påpekat dessa förhållanden, så torde jag äfven få yttra
mig i denna fråga. Dessa 2 Edr, som äro påförde »Fiskare» i 7:de
klassen, utgöra ett något högre belopp än hvad som skulle dem
åligga efter den gamla förordningen. Jag har noggrannt genomgått
dessa siffror, och jag har icke funnit någon enda hafva blifvit vid
förvandlingen till det nya myntsystemet så mycket förhöjd som
denna. Jag kan icke finna något skäl i att öka desse fiskares be'
skattning med 6 sk. för att få ett jemnt tal, då det icke finnes
någon annan klass, som fått af sådan anledn. högre tillökning än
1 å 2 sk. Det vore väl då mera skäl att bestämma t. ex. 1 Rdr
85 öre, hvilket tal ju också kan få gälla för jemnt.
Hr von Troil, Emil: Jag skulle tro, såsom jag äfven tror
en föreg:de talare hafva yttrat, att t. ex. 1 Edr 75 öre vore en
lämplig siffra, och jag anser äfven E. o. Ad. oförhindrad att fatta
detta beslut, helst som det öfverensstämmer med den vid förra
Eiksdagen bestämda minimi-tariffen. Jag skulle tro detta vara det
enklaste sättet att komma ifrån denna fråga, och får derföre anhålla
att Hr Gr. o. Landtm, behagade derå framställa propos. och
R. o. Ad. densamma bifalla.
Hr Bildt: Det kan emellertid, oaktadt allt som här blifvit
taladt, icke nekas att Utsk:s förslag i dess nuv:de form innebär en
Den 28 Mars e. m.
505
förökning af 6 sk. på de fattige fiskarena, och detta blir verkligen
en skatteförhöjning, som jag icke kan gilla. Jag skulle derföre önska
att propos. framställdes om bestämmande af 1 Edr 90 öre i
st. f. de föreslagna 2 Edr Ernt.
Erih. af Schmidt, Carl Joh. Georg: Jag hemställer till
de värde ledamöter af Ståndet, som gjort anmärkn. vid förvandlingen
af 1 Edr 12 sk. Bko till 2 Edr Ernt, om det lönar mödan
att härom orda, då ifrågavar:de »Fiskare» äro åtskilde i 9 klasser,
så att taxeringsmännen kunna sätta dem i en högre eller lägre
klass, allt efter som det passar sig.
Då nu öfverliiggningen förklarades vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att i afseende på redaktionen af 10 gm visserligen
blifvit yrkadt, af Frih. Tersmeden återremiss af §:n i dess helhet
och äfven af Gr. af Ugglas att §:n i dess helhet måtte bifallas,
men med updrag för BevillmsUtsk. att vid afgifvandet af sitt sednare
Betänk, i ämnet iakttaga de rättelser, som erfordrades i följd
af skrif- eller tryckfel; men att då särskilde propos:r blifvit begärde
å de delar af §:n, uti hvilka misstag blifvit upgifne eller anmärkte,
B. o. Ad. torde finna att särskilde propos:r borde göras först till
bifall, rättelse eller återremiss i afseende på dessa delar och sedermera
till bifall eller återremiss å de öfriga delarne.
Eopades Ja.
Hr Gr. O Landtm, framställde sedermera att i afseende på
afgiften för Aktörer och Aktriser m. fl. blifvit anmärkt endast ett
skrif- eller tryckfel, hvarigenom för 4:de klassen å sidorne 4 och 5
afgiften blifvit utförd med 3 Edr 7 öre, i st. f. 3 Rdr 75 öre,
samt att enär detta uppenbarligen utgjorde tryck- eller skriffel, E.
o. Ad. torde bifalla den yrkade rättelsen.
Eopades Ja.
Vidare framställde Hr Gr. o. Landtm, att i fråga om den för
Fiskare i 7:de klassen af Utsk. med 2 Rdr utförde afgiften, Frih.
Alströmer yrkat den rättelse, att denna afgift må utföras till 1 Edr
85 öre; hvarefter propos. till bifall å Utsk:s förslag i denna del
framställdes och besvarades med Ja.
Den sedermera till bifall å 10 §:n i öfrigt framställda propos.
besvarades med starka Ja, blandade med Nej, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
10:de punkten, ang:de §:n 19.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Ehuru Jöns Pehrsson icke
saknat anledn. till sin motions väckande, då det vid sist hållna
Komité inom Blekinge län uptäcktes att jordtorpen icke voro precist
lika, och man har tvekat, om en del af kontrakterna vore af
den natur, att de borde gifva anledn. tili att bestämma bevillning
för de torp, på hvilka de hade afseende, samt hvilka som borde till
bevillning upföras eller icke; så får jag likväl, då icke från någon
506
Den 28 Mars e. m.
annan del af riket anmärkn. blifvit gjord om otydlighet i föreskriften
härom, yrka bifall till Utsk:s Betänk, i denna punkt.
TJtsk:s i förevande punkt gjorda hemställan bifölls.
11 :te punkten, ang:de §:n 24, hvarjemte förekom Utsk:s förslag
till redaktion af denna §.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Jag har icke deltagit i
denna discussion, men då jag ser att Bevilln:sUtsk. i sitt förslag
till BevillmsStadga låtit en föreskrift qvarstå, som efter snart inträdande
förhållanden är fullkomligt olämplig, har jag ansett mig derå
böra fästa K. o. Ad:s upmärksamhet. Jag syftar nemi. på de ord
som stå i förslaget till ändringar i gällande bevillnings-stadga: »enl.
attest från K. KrigsColhm»; dessa ord höra, enl. min åsigt, ur
Stadgan utgå, på den grund, att K. M. under d. 13 Jan. detta år
föreskrifvit, att allt det bestyr och all den kontroll, som KrigsColhm
tillförene utöfvat öfver krut-tillverkningen i allmänhet, skulle
med år 1838 uphöra, och endast fortfara i afseende å det krut,
som för Kronans räkning tillverkas Denna föreskrift var en naturlig
följd af det beslut som 185 5 fattades, hvarigenom det hittills
gällande förbudet att införa krut förklarades böra från den 1
Jan. 1859 uphöra. Då således KrigsColhm från och med sistmde
dag icke vidare kan lemna någon attest öfver krut-tillverkningen,
med undantag endast för det, som för Kronans räkning tillverkas,
är ofvan omnämnde stadgande i BevillmsFörordmn gagnlöst, och
jag tror derföre det vore rättast att utesluta ifrågavande ord. Då
jag icke känner huruvida de öfriga Ståndens upmärksamhet blifvit
riktad derpå, anhåller jag om återremiss af denna punkt, för att
vinna den rättelse jag åsyftat.
Gr. Björnstjerna: Jag instämmer i den siste värde (alarens
yrkande om återremiss, men tror att allt, som derigenom åsyftas,
vinnes genom de omtalade ordens uttagande.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrade att Utsk:s förslag ej
syntes kunna oförändradt bifallas samt hemställde om It. o. Ad.
ansåge de gjorde anmärkmne föranleda till återremiss, blef denna
propos. med Ja besvarad.
12:te punkten, ang:de §:n 23.
Härvid förekom först Utsk:s hemställan ang:de Hr Falhems
yrkande om uphäfvande af den i 25 §:n för fjerdeparts delägare i
Fahlu grufvor stadgade bevillning; och yttrade sig derom
Hr Heykensköld, Selim: Mig synes som Utsk. kommit
till det nu uplästa beslutet dels genom de missledande anmärkmr,
som åtföljde motionen från BorgareSt., dels derigenom att Utsk.
saknat någon person, som kunnat lemna uplysningar om de närmare
förhållandena vid koppar-tillverkningen i Fahlun. Den år 1855
utfärdade BevillmsFörordn. innehåller i §:n 25 under rubrik »Fahlu
Grufvor»: »Fjerdepratsägare deri betala 2j proc. af förra årets be
-
Den 28 Mars e. m.
507
»hållning, hvilken afgift innehålles vid årliga utdelningar och af
»Bergslagen godtgöres, hvaremot de Verk, af hvilka denna inkomst
»utgår, icke skola med särskild afgift efter denna artikel beläggas,
»eller till värde uptagas.» Nu är förhållandet sådant, att
l:o erlägga fjerdeparts-ägare bevillning för vinsten å malmbrytningen
i enlighet med nyss uplästa §;
2:o erlägga fjerdeparts-ägare som smälter denna malm (Bergsman
kallad), bevillning för den vinst han anses hafva derpå;
3:0 erlägges i grundskatt hvart 30:de skepp, råkoppar af denna
tillverkning, och
4:o erlägges bevillning å vinsten, som anses upkomma af råkopparns
omsmältning till garkoppar. Således 4 särskildta beskattningar
på denna tillverkning, då BevillmsFörordmn i den nyss uplästa
25 <§:n likväl uttryckligen säger »hvaremot de Verk af hvilka
»denna inkomst utgår, icke skola med särskild afgift efter denna
»artikel beläggas», ty icke kan Utsk. härmed mena de verk och
inrättningar som ur grufvan upfordra malm och vatten, utan är väl
meningen att de verkstäder hvari malmen förädlas till koppar, skola
vara fria från bevillning sedan sådan blifvit för malmen erlagd.
Jag skall nu uplysa huru med desse fjerdeparts-ägare sig förhåller.
Sedan Bergslagets rätt till skatte-kohlen och öfrige previlegier
blifvit öfverlemnade till Kronan, hafva fjerdeparts-ägare blifvit
fullkomligen ägare af kopparverket. Betta verk skötes af en direktion,
bestående af en utaf K. M. tillsatt Bergshauptman och 2
af Bergslaget valdt! fjerdeparts-ägare. Fjerdeparts-ägare eller dess
arrendatorer köpa på auktion den upbrutna malmen, och orsaken
till försäljningen är den, att man vill härigenom utröna huruvida
ett arbetsrum kan bära brytningskostnaden eller icke. Man skulle
tro att det vore samma förhållande med denna malmförsäljning som
vid andra grufvor, der malmen försäljes; men så är det icke. Malmen
säljes till ägaren sjelf, på det uplysning må vinnas för Grufstyrelsen
om arbetsrummet, hvarur malmen brytes, lemnar brytningseller
smältvärd malm. Sedan förvandlas denna malm af fjerdepartsägare
eller dess arrendatorer till råkoppar. Det är således ägaren
sjelf eller hans ombud, som tillgodogör sig malmen. Denna tillverkning
drager en särskild bevillning, såsom jag kan visa genom
prot.-utdrag, hvilket jag erhållit från KnmmafR:n. När sålunda
bergsmannen, tvertemot den mening jag anser ligga i BevillmsFörordmns
föreskrifter, blir påförd en sådan bevillning, så
synes väl deraf, att denna punkt icke är nog tydlig. När härtill
kommer att koppar-tillverkningarne vid Åtvidaberg och öfrige kopparverk
endast erlägga bevillning för vinsten å sjelfva tillverkningen
samt i grundskatt hvart 30:de Sk^. koppar, så torde återremiss
böra beviljas. Hr Boman har vid remitterande af motionen till
Utsk., anmärkt att bergslagen vunnit genom den betydliga nedsättningen
i kopparriintan; detta är visserligen sannt, ty bergslaget har
derigenom vunnit på årets tillverkning omkr. 10,000 Kdr Bko;
deremot har bergslaget förlorat omkr. 60,000 Rdr Bko derigenom
att allmogen blifvit befriad från skyldigheten att leverera sina skatte
-
508
Den 28 Mars e. m.
kohl in natura, hvilka kohl finge af bergslaget losas efter markegång,
men som nu måste af bergslaget höjas till giillande priser.
Jag anhåller således om återremiss, samt att BevillmsUtsk. må
bestämma det bevillning skall läggas på koppar-tillverkningen och
icke på malmförsäljningen, äfvensom att detta må utsättas så tydligt,
att icke något missförstånd vidare kan äga rum.
Hr Printzensköld: Det kan visserligen vara möjligt att
Hr Heykensköld har rätt i sina påståenden, men om ock så är,
torde likväl icke vid denna liiksdag BevillmsUtsk. vara i tillfälle
att utreda och kontrollera desamma. När vid förra Riksdagen en
lika motion med den ifrågavande väcktes af Hr Falhem, och då
såväl Utsk. som sedermera Stånden ogillade densamma, synes deri
ligga ett tydligt bevis att saken icke är så oriktig som Hr Heykensköld
upgifver. Jag tror icke att en återremiss leder till något
resultat, hvadan jag anhåller att R. o. Ad. måtte bifalla denna
punkt.
Gr. af Ugglas: Det är möjligt att något misstag ägt rum,
men jag får förklara att jag icke är derom fullt öfvertygad. Jag
skall taga några siffror för att söka uttrycka min mening. Om vi
då först tänka på sjelfva kopparmalmen och anse den vara värd 10
Rdr, samt brytningen deraf lika mycket, summa 20 Rdr, så skulle
bevillning då erläggas på 10 Rdr. Malmens iigare säljer då denna
malm till den som bereder råkopparen. Kostnaden för denna kopparens
förädling upgår troligen till ytterligare 10 Rdr, hvilken
siffra jag sålunda får uptagen för råkopparen. Men den som tillverkat
råkopparen, kommer icke att draga bevillning på mera än
sist omförmälde 10 Rdr eller hans vinst af beredningen, således
icke på de 20 Rdr som beteckna sjelfva malmens värde. Den åter,
som sedan vidare förädlar kopparen, skattar sist äfven för 10 Rdr.
Bevillning har då erlagts på 3:ne olika ställen. Men om malmen
blifvit såld på sista hållet, skall den drabbas af bevillning för 30
Rdr. Derföre står det uttryckligen, att bevillning pålägges vid sådana
grufvor, der malmen försäljes, men icke vid sådana, der försäljning
icke äger rum. Då sådan försäljning eger rum, har ägaren
rättighet att afdraga sjelfva malmens värde, och det är endast för
öfverskottet, som utgör hans behållna inkomst, som han skall erlägga
bevillning. Jag fruktar att, om detta stadgande toges bort,
så skulle malmen komma att vid den s. k. råkoppar-tillverkningen
debiteras efter försäljningsvärdet man och man emellan, hvilket åter
vore orätt.
Det är möjligt att denna min kalkyl icke är fullt riktig, men
jag skulle ej tro det, likasom jag vågar vidhålla att Utsk. haft rätt
i sin framställning, till hvilken jag anhåller om bifall.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Fahlu grufvas intressenter
hafva i fordna tider haft ganska betydliga privilegier, men hvilka
Den 28 Mars e. m.
509
sedermera så småningom uphört; och jag föreställer mig, att numera
iir Fahlu grufva att betrakta såsom ett annat, enskild person
tillhörigt, kopparverk. Om således förut särskild bevillning varit
beräknad för hvarje särskild åtgärd, som vidtagits med produkterna
af Fahlu grufva, så bör sådant nu uphöra, sedan andra förhållanden
inträdt. Detta synes tydligt för en hvar, äfven för den som icke
närmare känner förhållandena. Jag skulle derföre tro det vara tjenligast
att återremittera Betänk, man undvek då att begå en orättvisa,
och Utsk. finge tillfälle att, närmare än som skett, undersöka förhållandet
och framställa förslag till uphörande af en sådan trefaldig
beskattning å en och samma handtering.
Efter först till bifall och sedermera till återremiss å Dtsk:s
ifrågavande hemställan gjorda propos:r, som besvarades med blandade
Ja och Nej, blef förnyad propos. till bifall framställd och besvarad
med starka Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Vidare förekom Utsbs hemställan om afgifterna för skeppsbyggeri-inrättningar;
och derom yttrade sig
Gr. af Ugglas: Jag finner här ett minimum af 400 Rdr,
som jag nyss icke fäste mig vid. Jag tror att det förut var 300
Rdr. Den ändring Utsk. häruti gjort, var en följd af den, som
vidtagits i 2:dra §, och torde således få förfalla, samt beloppet
återgå till sin förra siffra.
Gr. Björnstjerna: Det är verkligen så, som Gr. af Ugglas
uplyst. Pag. 15 står att skeppsbyggerier, som icke äga 400 Rdr
inkomst, skola vara fria från bevillning. I enlighet med R. o. Ad:s
beslut på f. m., om embetsmännens löner, torde denna summa böra
förändras till 300 Rdr Rmt.
Hr Gr:s o. Landtm:s först till bifall å Utsk:s förevar:de hemställan
gjorde propos. besvarades med Nej; och uppå sedermera
framställd propos., bifölls denna hemstälian'med den förändring, att det
minimi-belopp af inkomst, hvarför bevillning af skeppsbyggerier skall
utgå, bestämdes till 300 Rdr Rmt.
Propos. till bifall å den af Utsk. i öfrigt föreslagna redaktion af
25 § blef härefter framställd och med Ja besvarad.
13:de punkten, ang-.dc § 26; hvarjemte förekom Utsk:s förslag
till redaktion af denna §.
Utsk:s förslag bifölls.
14:de punkten, ang:dc §§ 27 och 28.
Härvid förekom:
510
Den 28 Mars e. m.
1:0 Vtsk:s yttrande
om bcvillningen för advokater och sakförare.
Utsk:s yttrande bifölls.
2:o Uls.-ks hemställan all stadgandet om en afgift af 13 Rdr
Sko för gårdfarihandlande, som resa utom landel, mätte ur författningen
utgå.
Hr Printzensköld: Jag befarar det Utsk:s förhoppning är
nog sanguinisk att, i följd af de principer i tull-lagstiftningen, som
vid sista Riksdag gjorde sig gällande, af gårdfarihandlande, som
resa utrikes och der uphandla varor, några tullförsnillningar icke
skola vidare försökas. Dessa slags personers synnerliga benägenhet
att bereda sig all möjlig handelsvinst lockar dem, framför andra,
till brott mot tullförfattningarne, dem man ser öfverträdas, huru
låga än tullsatserna ii ro. Dessutom ber jag få fästa upmärksamheten
derpå, att åtskilliga varor, som förut varit förbjudna till införsel,
nu äro belagda med en ganska hög tull, så att det lönar sig
att söka försnilla. Då i allt fäll gårdfarihandlarens verksamhets-sfer,
i afseende på handeln med utländska varor, icke bör sträcka sig
längre än till att schackra bort dem han inom landet kan sig förskaffa,
tror jag att man gör klokast uti att låta det gamla förhållandet
blifva oförändradt, hvarföre jag anhåller att Utsk:s förslag
måtte ogillas och att stadgandet i den förra Bevilln:sFörordn:n
måtte bibehållas.
Gr. Björnstjerna: Mig förefaller detta stadgande så be
synnerligt
och medeltidsmessigt, att jag icke begriper huru det kunnat
så länge qvarstå i Bevilln:sFörordn:n. Vanligen anser man som
en fördel, att ett land exporterar sina varor och produkter; man
antager äfven att husslöjden bör på alla uptänkliga sätt understödjas.
Vore det icke då snarare skäl att betala premier åt de hvilka
utföra dessa alster, än att, såsom nu sker, belägga Vestgöthar med
särskild utförseltull. Man säger att denna beskattning upkommit
såsom ett band på sinuglingen, men samtidigt befrias de, hvilka
resa till Norrige, från all afgift. Det är således resor till kontinenten
man afser; i sanning få af våra gårdfarihandlare lära resa dit;
skulle de verkligen göra det, så förtjena de, som jag redan sagt,
snarare upmuntran. Norrige är det enda land der denna handel
är stark, och hvarifrån insmugling vore att befara. Jag anser detta
stadgande böra utgå och anhåller om bifall till punkten.
Pir Hjärne: Jag är förekommen af Gr. Björnstjerna i fråga
om det olämpliga af den beskattning, som här är föreslagen att
borttagas. Gårdfarihandlande äro redan förut beskattade med 24
Rdr i första klassen. Det är väl egentligen denna klass, som anses
komma att resa utomlands. Man har då ytterligare föreslagit en
skatt af 22 Rdr 50 öre, då de företaga sådana resor. Jag har förgäfves
sökt upleta någon grund för en sådan beskattning, till dess
Hr Printzensköld nu uplyst mig att den består deri, att man vill
skaffa sig en motvigt mot en befarad tullförsnillning. Jag hemställer
då, om en sådan beskattning af 22|- Rdr är tillräcklig för att
Den 28 Mars e. m.
511
hindra från sådana olagligheter. Huru man än betraktar denna
fråga, nr jag förvissad att man icke kan finna någon rättsgrund
eller princip, hvarpå en sådan beskattning hvilar. När dessa handlande
äro förut beskattade efter en annan §, så anser jag orätt att
i denna pålägga dem en ny beskattning.
Hr Ribbing: Vid föreg:de punkt, i fråga om afgift för ut
ländingar,
som resa omkring i vårt land, anförde man att utländningen
icke gör så med oss. Nu tyckes Hr Printzensköld vilja
sörja derför, att den befrielse man lemnat våra landsmän, som resa
utrikes, icke skall få af dem tillgodonjutas, utan de ända in i främmande
land förföljas af skatter. Man skulle kunna med skäl fråga,
hvarföre de skulle hafva några sådane skatter, då de intet ondt
gjordt, och då skulle väl svaret blifva: Jo, lian skall straffas derföre
att han icke något ondt må göra.
Jag anhåller om bifall till Betänk.
Hr Printzensköld: Jag får fästa upmärksamheten derpå,
att det icke är jag, som funnit upp skälen för Utsk:s förslag, utan
detta har skett af Utsk. sjelft; ty det säger med tydliga ordalag,
att detta stadgande »synes hafva tillkommit som en motvigt mot
»dessa personers befarade benägenhet att bidraga till oloflig införsel
»af främmande varor.» Sedan har Utsk. som konklusion förklarat,
att den sednaste tullförfattningen är så liberal, att man deraf kunde
draga den slutsats, att den förut befarade tullförsnillningen nu skall
uphöra. Det är denna slutsats jag bestrider, emedan erfarenheten
dagligen bevisar, att benägenheten till tullförsnillning qvarstår, huru
lågt än tullafgifterna sättas. Som jag icke gerna vill afskaffa en
afgift, utan att derför hafva giltiga skäl, och den grund, hvarpå
Utsk. föreslagit afskaffande af den, hvarom nu är fråga, efter mitt
förmenande är i högsta måtto oriktig, har jag deraf konseqvent
dragit den slutsats att afgiften bör qvarstå, huru ringa inkomst den
ock må för statskassan bereda.
Hvad slutligen beträffar Hr Ribbings anmärkning om det oriktiga
uti att stadga afgift för en handling, som är ganska loflig, så
hade jag föreställt mig, det denna anmärkning så mycket heldre
skulle från Hr Ribbings sida hafva uteblifvit, som han icke bör
vara okunnig derom, att mången handling, i sig sjelf oskyldig, likväl,
för det helas väl, är med bötesansvar belagd.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag vill i Hr Ribbings
ställe svara å Hr Printzenskölds anmärkning mot Hr Ribbing, att
om densamma skulle kunna äga någon giltighet, då borde det vara
stadgadt att alla skulle betala vitén i förskott, på det de sedan
icke skulle göra något ondt.
Propos. till bifall å Utsk:s ifrågavar:de hemställan blef härefter
framställd och med Ja besvarad.
3:o Vlsk.-s hemställan om godkännande af åtskilliga jemkade
afgiflsbelopp, hvilka förekomma i 27 och 28 §§.
512
Den 26 Mars e. m.
Denna hemställan bifölls.
4:o Ulsk:s yttrande ang:de ett af KonlrahtsProsten Tegnér
föreslaget tillägg i fråga om bevillningen för Rättare.
Afven detta yttrande bifölls.
5:o Utsk:s hemställan ang:de redalionen af del i 27 § förekommande
stadgande om bevillningen för Skeppsredare och Fartygsägare.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Erfarenheten har visat
att denna citation föranledt olika tolkning i afseende å beskattningen.
Denna olikhet skulle undvikas om citationen borttoges och man
endast använde orden: »skeppsredare och fartygsägare lika med dem
»i städerna.» Förhållandet är nemi., att § 8 talar om beskattning på
skeppsredare efter inkomst, hvaremot § 9, sorn med den 8:de står
i sammanhang, säger att skeppsredare, som icke taxeras efter denna
grund, skola erlägga lästetalsafgift. Till undvikande af denna tvetydighet
föreslår jag icke någon annan ändring af punkten, än att
man blott tager bort citatet af § 9.
Gr. Björnstjerna: Jag fruktar att jag icke rätt fattade
Gr. Liljencrantz’s mening; ty här står just hvad han vill hafva:
»skeppsredare och fartygsägare lika med dem i städerna, g 9-»
Frih. Cederström: Gr. Björnstjerna har trott det vara lik
giltigt
om Utsk:s förslag antages oförändradt eller med det amendement
Gr. Liljencrantz föreslagit; men förhållandet är, att äfven
en annan punkt än 9:de, nemi. den 8:de, handlar om bevillning
för ifrågavande personer, och således synes punkten böra vinna den
mera omfattande form, Gr. Liljencrantz velat deråt gifva, så vida
man icke skulle föredraga att upräkna §§, hvilket dock torde vara
öfverflödigt eller alltför vidlyftigt. Jag förenar mig alltså med Gr.
Liljencrantz.
Gr. af Ugglas: Det kan visserligen, såsom Gr. Liljencrantz
anmärkt, vara en skillnad, men endast för dem, som icke bry sig
om att granska författn:n. Jag vet äfven att ifrågavande förhållande
föranledt anmärkning i KammarlLn. § 10 uti 1855 års BevillmsStadga
säger, att för dessa personer »skall afgiften, så vida
»den icke, beräknad till proc. af inkomsten, upgår till högre
»belopp, än de uti BevillmsFörordningen utsatta högsta klass-afgif»ter,
i hvilket fall nämnde proc.-beräkning iakttages,» bestämmas
efter minimi-tariffen. Mig synes detta stadgande vara tillräckligt
tydligt; och då det dessutom finnes flera §§, som röra städerna, så
blir författmns anda och mening ganska klar, då man är hemma i
densamma. Jag anser visserligen likgiltigt om denna citation går
ut eller ej, men jag tror icke det är behöfligt för den, som vill
granska förordmn och följa dess tydliga föreskrift.
Gr. Liljencrantz: Den förändring jag föreslog synes mig
vara af den enkla beskaffenhet, att det knappt lönar mödan att
derom
Den 28 Mars e. tö.
513
derom orda. Men, såsom Ordf:n i BevillmsUtsk, äfven medgifvit,
liar KammarRm tolkat den föreskrift, som är i fråga att fullständigas,
på ett sätt, som tydligen utvisade att nämde öfverdomstol icke
ansåg 8 och 9 §§:ne stå i oeftergiflig! sammanhang med hvarandra.
Då en sådan oliigenhet kan undvikas genom den simpla förändring,
att man borttager citatet till § 9, men låter orden nlilta med dem
i städerna» qvarstå, så kan jag icke förstå huru man kan annat än
vilja göra en otydlig sak tydlig; hemställande jag således, att B. o.
Ad. behagade bifalla mitt förslag.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt att, i afseende
på ifrågavande redaktionsförslag, som innehöll »skeppsredare och
fartygsägare, lika med dem i städerna, § 9», Gr. Liljencrantz yrkat
bifall med den förändring, att citationen af § 9 uteslöts och
således rubriken komme att innehålla »skeppsredare och fartygsägare,
lika med dem i städerna», blef propos. till bifall å Utsk:s
förslag först framställd och besvarad med blandade Ja och Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. biföll detta
förslag, med den af Gr. Liljencrantz yrkade förändring, samt sedan
svaren härvid utlällit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Slutligen förekom och bifölls Utsk:s förslag till redaktion af
§§ 27 och 28, i de delar, hvilka icke förut utgjort föremål för R.
o. Ad:s pröfning.
15:de punkten, ang:de § 33.
Gr. af Ugglas: Jag anser att Usk. haft fullkomligt rätt i
sitt sätt att förfara med motionerna om direkt beskattning af kapitalet,
ty detta drager nog sin bevillning ändå. Att kapitalisten i
de flesta fall icke gör det, är sannt; men då sådant inträffar, drager
han också vida mera, än han egentligen borde, efter den förändring,
som R St:r vid förra Riksdagen vidtogo, att nedsätta bevillningen
till 2^ proc. Då blef nemi., det oaktadt, detta s. k. afdrag
af 5 proc. å räntan bibehållet för utlånta kapitaler, som draga
mera än 5 proc. ränta. Sådant är orimligt, och ganska lätt kan
det bevisas. Om jag lånar upp hvilken summa som helst, t. ex.
20,000 Rdr, och köper för dem ett hus, och således till långifvaren
i ränta betalar 1,200 Rdr, så har jag rätt att på denna sednare summa
afdraga 5 proc. deraf, eller 60 lidr, hvilken summa, under namn
af bevillnings-afdrag, kommer mig till godo, ehuru han i bevillning
eljest ej bordt erlägga mera än 20 Rdr. Går man på i stort med
sådana affärer, så vinner man betydligt genom att låna upp penningar,
på dem taga 60 och sjelf betala 20 i bevillning för dem.
Det är en glömska, som skedde förra gången. Prof. Agardh
har i sin reservation också anmärkt detsamma. Orsaken, hvarföre
man icke fästade så mycken vigt vid hans anförande i Utsk., var
att kapitalerna numera endast sällan löpa med 6 proc. ränta, utan
den största mängden af dem drager 5 proc. och derunder, då följ
IV.
II. 33
514
T D en 28 Mars e. m.
aktligen något afdrag icke ifrågakommer. För min del skulle jag
ansett billigt, med anledning af hvad som står i g 2, oell då §33
säger, »att låutagaren endast förskottsvis erlägger den bevillning,
som för utlånta medel belöper», att denne ägde rätt att återtaga
denna bevillning af den, som lånat ut kapitalet, han må hafva lånat
det mot hvad ränta som helst; men som R. o. Ad. troligen
icke bifaller detta, så får jag åtminstone anhålla, att dessa på 3:dje
raden i 33 §:s 2 mom. stående ord »5 proc. af räntan» måtte förvandlas
till »2| proc. af räntan», emedan låntagaren sjelf icke erlägger
mera än denna summa i bevillning.
Hr Printzensköld: Om också det förslag, Gr. af Ugglas
framställt, kan i theorieu äga sin riktighet, tror jag likväl, att till
detsamma bifall icke bör lemnäs, emedan derigenom skulle både
för långifvare och låntagare en oro upkomma, hvilket jag icke tror
vara ändamålsenligt eller nyttigt. Det förhållande, som nu äger
rum, att nemi. intet afdrag göres på räntan då denna är 5 proc.,
hvaremot 5 proc:s afdrag på räntan får ske då räntan är efter 6
proc. beräknad, tror jag är lämpligt att bibehålla, så att enhvar,
som nu har sina penningar utlånta på dessa vilkor, icke må föranledas
till bekymmer och misstankar att han skulle blifva prejad af
låntagaren. Den afgift som utgår af 6-proc:sräntnn, är för öfrigt
så obetydlig, att jag icke tror någon derpå fäster afseende, och att
låntagaren gerna betalar densamma, åtminstone då penninge-tillgången
är god; hvaremot jag icke skulle anse det vara rätt välbetänkt att
insätta det stadgande, att ett sådant afdrag må äga rum efter hvad
ränta som helst. Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Gr. af Ugglas: Sedan upmärksamheten blifvit derpå fästad,
går det väl icke an att antaga detta stadgande oförändradt, d. v. s.
att då bevillning blifvit nedsatt till 2 proc., och andra mom. börjar
med de orden: »Som likväl långifvaren endast förskottsvis er
»lägger
den bevillning etc.»; så går det väl icke an att på denna
premiss bygga en sådan slutsats som att han skulle äga rätt att
taga dubbelt tillbaka af låntagaren. Jag får derföre vidhålla min
förut yttrade åsigt, att bevillnings-afdraget åtminstone bör nedsättas
från 5 proc., som det nu utgör, till 2%, eller den bevillning, som
verkligen skall utgå.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: Det är visserligen sannt,
att bevillningen vid föreg:de Riksdag nedsattes för rörelse från -5
proc. till 2-J, och att till följd deraf borde, om man varit konseqvent,
äfven bevillnings-afdraget hafva blifvit nedsatt till proc.
Sådant skedde likväl icke af förra Riksdagens BevillmsUtsk.; och
man kan då icke anse detta 5 proc:s afdrag annorlunda än som ett
nedsättande af den högsta lagliga ränta frän 6 proc. till 5,7 proc.
Emellertid, för att undvika de rubbningar i rörelsen, som Hr Printzensköld
antydt, tror jag att man bör, tilldess räntan en gång blir
fri, bibehålla den som nu är stadgad. Jag får för min del tillstyrka
Utsk:s förslag.
Don 28 Mars e. m.
ola
Hr von Troil, Emil: Andra mom. i 33:dje §:n i BevillmsFörordmn
är det allra besynnerligaste i hela denna så mycket klandrade
författnm. Det kan väl icke kallas annat än en fullkomlig
omening då densamma säger, att en låntagare, som, i bevillningen
för det lån han uptagit, erlägger 2£ proc., skall såsom ersättning
derföre få af långifvaren 5 proc. tillbaka. Det får väl icke antagas,
och kan icke förklaras, att skälet, hvarföre detta stadgande vid förra
Riksdagen qvarlemnades oförändradt, var annat än en ren glömska.
Denna sak synes mig så klar, att det blir svårt att vidare motivera
densamma. Jag går emellertid ännu ett steg längre: jag föreslår
R. o. Ad. att helt och hållet uphäfva 2:dra mom. i g 33. Här
har varit fråga om räntans frihet. Derom är nu icke lämpligt tillfälle
att yttra sig. men så mycket kan man göra, att man låter
räntan fa upgå till det maximum, som den af gammalt haft, nemi.
6 proc. Det är besynnerligt att, ehuru bestämmandet af denna
ränta tillkommer K. M. och R. St:r gemensamt, såsom stiftare af
civila lagen, R. St:r dock företagit sig att nedsätta den från det i
sådan lag stadgade belopp, G proc., till 5,7, då nemi. bevillningsafdraget
förorsakar en minskning deri med 0,3 proc. Jag kan icke
annat än finna denna åtgärd grundlagsvidrig, och detta utgör för
mig ett ytterligare skäl att yrka afslag på Utsk:s Betänk, i denna
punkt. Skulle dock R. o. Ad. ej vilja härtill lemna bifall, anhåller
jag åtminstone att bevillnings-afdraget måtte nedsättas från 5 till
proc.
- Hr Printzensköld: Jag har aldrig bestridt de konseqvenser
Gr. af Ugglas dragit ur de premisser, hvilka uti ifrågavaride mom.
förefinnas för detta stadgande, men det händer understundom, att
ett stadgande kan i sig sjelft vara ganska riktigt, ehuru de skäl,
som derför äro upgifna, kunna vara oriktiga. Då brukar man låta
stadgandet qvarstå, och sätter andra skäl i stället, eller också blott
utesluter man skälen. Jag anser för öfrigt denna bevillning, som
kapitalisten erlägger, eller detta afdrag, det må nu heta bevillning
eller hvad som helst, i alla fall vara en så ringa beskattning, att
han väl kan tåla vid densamma. Man skall dessutom komma ihåg,
att idkaren af en rörelse har både ansvar och bekymmer, hvaremot
kapitalisten, sora drager G proc:s ränta af sina kapitaler, är underkastad
hvarken det ena eller det andra. Då lärer det väl icke
kunna anses orättvist, om han för den högsta lagliga ränta får vidkännas
till och med dubbel bevillnings-afgift mot den, som pålägges
den rörelse-idkande medborgaren. Jag kan icke heller finna någon
giltig anledn. för sjelfva afgiftens afskaffande ligga deruti, att de
skäl för dess bibehållande, som qvarstå i BevillmsEörordnm, äro
oriktiga. Jag yrkar att afgiften må bibehållas, men deremot de
skäl, som BevillmsStadgan derföre upgifver, måtte ur andra mom:t
utgå, helst som de icke behöfvas, enär det är R. St:rs rättighet att
utan några skäl förklara att, när räntan går till 6 proc., så skall
låntagaren vara berättigad att på denna ränta åtnjuta ett afdrag,
motsvarande 5 proc. af densamma. Jag anhåller således om bifall
516
D en 28 Mars e. m.
till Utsk:s Betänk, i denna punkt, likväl med ogillande af de derför
anförda motiver.
Hr von Troil, Sam. Gust.: För min del tycker jag det
vara en afgjord sak, att då bevillning vid förra Riksdagen efter
votering i förstärkt StatsUtsk. nedsattea till proc., och BevillmsUtsk.
sedan i Bevilln:sFörordn:n gjorde de förändringar som deraf
blefvo en följd, så är det ett förbiseende af detta Utsk., hvari rättelse
bordt äga rinn, likasom i 7 § om Ecclesiae patronis. Mig
synes alltså att hvad Gr. af Ugglas och Hr von Troil, Emil, anfört,
tydligen ådagalagt det orimliga deruti att, när här står: »Som lån»tagaren
likväl endast förskottsvis erlägger denna bevillning», det
sedan stadgas att han skall betala 5 proc. i afdrag derför. Jag
instämmer med dessa Hrr att §:n måste så förändras, att proc:n
ncdsättes till 2\. Hvad åter angår yrkandet att utesluta detta
inom. af § 33, så skulle jag icke hafva något deremot, men jag
tror att, då motion icke blifvit derom väckt, det blir svårt för R.
o. Ad. att derom besluta.
Hr von Troil, Emil: Jag skulle tro att motion blifvit
väckt om uphörande af bevillnings afdraget utaf Hr Henström. Jag
kan åtminstone icke fatta annat af reciten till ifrågavande §. Hvad
för öfrigt är af Hr Printzensköld anmärkt, att It. St:r skulle äga
uteslutande rätt att bestämma bevillnings-afdragets belopp, så får
jag fästa upmärksamheten derpå, att lt. St:r visserligen äga rätt att
bestämma beskattningen till Staten under form af bevillning, men
att detta afdrag icke är någon bevillning som ingår till Svenska
Statsverket, utan det är grundadt på en öfverenskommelse mellan
enskilda personer, och stadgandet derom är fullkomligt af civil-Iags
natur. Att emellertid detta afdrag så länge ägt rum, kan icke
nekas, och måste beklagas, men jag tror att, då man finner något
oriktigt, bör det rättas såvida sig göra låter. Såsom tillägg till
den propos. jag förut begärt af Hr Gr. o. Landtm., om uteslutande
af fhdra mormt, får jag begära att dori också må innefattas uteslutande
af 3:dje och 4:de mom:t i samma g, hvilka blott utgöra
tillägg till 2:dra mom:t.
Gr. af Ugglas: Då nu för andra gången yrkats, att detta
2:dra mom. skall utgå, så ber jag att få fästa upmärksamheten
derpå, att här upstått missförstånd om be illnings-afdragets natur.
Detta afdrag är nemi, efter mitt förmenande, icke, hvad man här
ansett det vara, en slags beskattning, lagd på.långifvaren för att
beskatta räntan. Stadgandet härom är ganska gammalt. Jag kan
nu icke upgifva när det upkom eller från hvilken BevillmsFörordn.
det daterar sig, men åtminstone har det stått sedan 1834, och jag
tror äfven att det är äldre. Då den allmänna räntan var 6 proc.
och man vanligen ej fick låna penningar för 5, infördes detta stadgande
just i akt och mening att, då man icke kunde hitta på någon
utväg att beskatta kapitalisten, så höll man sig till kapitalet,
och lät den, som begagnade sig af detsamma, taga ut sin rätt af
Den 28 Mars e. m.
517
långifvaren så godt lian kunde. Det blef så stadgadt, att om räntan
vore 5 proc. eller derunder, skulle bevillnings-afdrag icke lemnäs,
och det derföre, att man ansåg denna ränta så låg, att om den
sattes dertill, så gjorde man det med förlust för att undvika detta
afdrag. Det är sålunda icke någon sådan beskattning som Hr von
Troil förment, samt skulle i motsatt fall icke hafva fått sin plats i
BevillmsFörordmn. Men täger jag bort detta bevillnings-afdrag, så
upstår den frågan: efter hvad grund skall kapitalisten taxeras? och
då k ommer frågan så som ITr Renström framställt den, att då jag
skattar för min egendom, så skall jag väl icke skatta för den skuld
jag lior på densamma. Det nr ett billigt anspråk, som svårligen
kan bestridas. Det är visserligen fråga om att helt och hållet borttaga
delta bevillnings-afdrag, emedan man då stöde face å face med
den andra frågan, hvilken torde blifva mera svårlöst. Jag håller
icke så mycket på denna nedsättning, icke derföre att man icke
skulle hafva råd att betala, men man bör väl vid bevillningens påläggande
icke se efter huruvida den ene kan hafva mera råd att
göra det än den andre. Det må vara att man kan tycka synd om
den ene, men jag har föreställt mig att bevillningen bör efter rättvisa
grunder fördelas; och att sätta ned den generella procrn derföre
att någon viss har eller icke har råd att betala, anser jag orätt,
helst detta är något som kan kasta sig än på den ene och än på
den andre. Jag anhåller örn propos. på nedsättning af bevillningsafdraget
till proc., såsom jag förut begärt.
Hr Printzensköld: Det var en besynnerlig sats Gr. af
Ugglas framställde, då han förklarade att man vid bevillningens
påläggande icke skall göra skillnad mellan dem som hafva råd att
betala och dem som icke hafva det. Jag hade föreställt mig att
bevillnings-stadgan just utgår från den princip, att den förmögne
skall betala mera än den fattige, och jag tror också att den tillämpas
efter denna grund. Nu är icke fråga om att taga något af
kapitalisten förr än räntan upgår till G proc., hvaremot han är
skattefri, om den endast belöper sig till 5. Kan det vara orättvist,
detta stadgande för en kapitalist som icke har något besvär att få
ränta på sina penningar, då rörelse-idknren vidkännes 2 proc. Jag
för min del tror det icke, och jag vidblifver min anhållan om bifall
till Utsk:s förslag, som väl icke torde vara stödt på så lösa grunder
som åtskilliga talare här låtit påskina.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att de motioner öfver hvilka Utsk. i denna punkt på
en gång yttrat sig, omfattade 2:ne särskilda frågor, hvaraf den ena
förekom i den del af Hr Hellströms motion, hvari han yrkat direkt
beskattning å utlånade kapitaler, och den andra förekom i andra
delen af Hr Kenströms motion, hvilken sammanföll med Kontraktsprosten
Tegnérs motion om uphäfvande af stadgandet i 33:dje §:n,
rörande bevillnings-afdrag för ränta. I afseende på den förra frågan
hade ingen anmärkn. emot Utsk:s yttrande skett, och Hr. Gr. o.
Landtm, finge nu först hemställa om R. o. Ad. bitolle Utsk:s ytt
-
S18
Don 28 Mars e. m.
rande, så vidt det angick den af Hr Renström väckta frågan om
direkt beskattning i utlånade kapitaler..
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare att i afseende på den
andra frågan, blifvit yrkadt, dels bifall till ,Utsk:s yttrande, dels af
Hr von Troil, Emil, att R. o. Ad. matte besluta att 2:dra, 3:dje
och 4:de momme af 33 § böra ur Bevilliis:Förordn.n utgå, och dels
af Gr. af Ugglas, att endast den förändring uti 33 g må ega rum,
att i 2:dra mom. bevillnings-afdraget för ränta bestämdes till 2-i
proc. i st. f. nu stadgade 5 proc.
De härefter till bifall å dessa yrkanden framställde propositionerne
besvarades alla med blandade Ja och Nej ; hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, ånyo hemstälde om R. o. Ad. behagade äfven i denna
del bifalla Utsk:s yttrande ang:de 33 g, samt, sedan svaren härvid
utfallit med starka ja jemte munga Nej, forida rade det han ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr von Troil, Emil, begärde votering.
Gr. af Ugglas: Jag hemställer till Hr Gr. o. Landtm, och
till Hr von Troil, att mitt förslag må blifva kontra-propos.
Hr von Troil: Då ingen talare inom Ståndet förenat
sig med mig, går jag in på att Gr. af Ugglas förslag må blifva
kontra-propos.
Hr Bogeman, Carl Adolf: Ehuru jag icke under discussionen
öfver detta ämne yttrat mig, får jag dock i anledn. af den
siste värde talarens yttrande meddela, att jag har alldeles samma
åsigt som han, nemi. att bäst vore det bevillnings-afdraget helt
och hållet upphörde, hvadan jag får förena mig med Hr von Troil
och anhålla att de nämnda mommas utgående må blifva kontrapropos.
Hr Adelborg, Anders Otto: Afven jag får ehuru jag icke
förut yttrat mig, förena mig med Hr von Troil.
Frih. Alströmer: Afven jag får instämma med Hr von
Troil, och hemställer till Gr. af Ugglas, om han icke behagade afstå
från sin begäran och med den förra förena sig.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. till
kontrapropos. vid den begärda voteringen behagade antaga bifall
till det väckta förslaget att t!ulra 3:dje och 4:de momme af 33 g
må ur BevillmsFörordnm utgå, ropades starka Ja jemte åtskilliga
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.
Den som bifaller Bevilln:sUtsk:s afstyrkande utlåtande, i anledn.
af väckte motioner om uphörande af stadgadt bevillnings-afdrag för
ränta, röstar
Don 28 Mars e. m.
519
J fl,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att 2:dra, 3:dje oell 4:de mom:ne af
§ 33 i gällande BevillmsFörordn., böra ur förordningen utgå.
Vid voteringens slut befuunos rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja — 44
Nej — 27.
lG:de punkten, ang:dc § 3i.
Denna punkt bifölls.
17:de punkten ang-.de § 33.
Härvid förekom:
l:o Utslcs hemställan rörande bevillningen för Enskilda Banker,
som ega sedelulgifnings-räll.
Gr. af Ugglas: R. o. Ad. torde minnas, att R. o. Ad. vid
sista Riksdag beslöt det Enskilda Banker skulle beläggas med samma
bevillning som den som drifver rörelse. Ståndet vidhöll äfven detta
beslut, som först i förstärkt BevillmsUtsk. föll med 57 röster mot
20. Utsk. har såsom skäl för sitt förslag här anfört den förmånliga
rörelse dessa banker bedrifva. Utsk. synes doek här hafva
förbisett att frågan icke är om annat än att banken skall betala
högre proc. af den inkomst den rätteligen får; så att, om bankrörelsen
verkligen vore så förmånlig, att den lemnade 15 proc. på
nedsatte penningar, så skola de äfven skatta för dessa 15 proc.
Således förfaller detta skäl. Utsk. har som skäl mot den föreslagna
nedsättningen äfven anfört den betydliga nedsättning, som vid sista
Riksdagen egde rum, dd likväl vid den Riksdagen denna bevillning
upsattes i förhållande till den som för andra stadgades, ty då denna
sednare nedsattes från 5 proc. till så nedsattes den för bankrörelse
från samma belopp eller 5 proc. blott till 3. Jag har vid
denna Riksdag äfven inom Utsk. sökt förfäkta den åsigt jag vid
de föregående framhållit, nemi. att jag icke kan finna någon rättsgrund,
hvarföre högre bevillning skulle påläggas en rörelse än en
annan. Vid denna riksdag har ett särskildt skäl härför sökt göra
sig gällande, nemi. att dessa banker egde ett privilegium, som
borde särskildt beskattas. Det finnes likväl andra rörelsegrenar,
som äro privilegierade utan att vara derföre särskildt beskattade.
Det är således icke naturen af privilegiet, utan dess rätt, som man
velat beskatta, hvilket också är uttryckt dermed, att det endast
är sedelutgifvande banker och inga andra, som man velat pålägga
denna skatt. Hvad jag vågar påstå hafva mera än allt annat gjort
sig gällande för att stadga denna bevillning, har varit afundsjuka
öfver den förmenta betydliga vinst dessa banker skulle lemna sine
delegare. Denna grund är således ingen annan än godtycke, och
det är en protest mot detta godtycke, som min reservation är afsedd
att utgöra. Jag har icke frågat efter och känner således icke,
ehuru jag vill tro det, att bankerne komma ut med att betala denna
520
Den 28 Mars e. m.
bevillning, men det är en sak, som ieke lior hit. Hvad som utgör
en fläck på BevillmsFörordnm, är att allteftersom den ena rörelsen
är för dagen mera upburen än den andra, så skall bevillningen
kastas på den som man för dagen icke tycker om. Min känsla.
säger mig att ingen rättsgrund finnes, på grund af hvilken godtycket
kan kasta sig mot den ena eller andra. Jag får ännu en
gång anmärka att, om det privilegium, sorn dessa banker hafva,
är till skada för samhället, så borde aldrig någon sådan oktroy blifvit
lemnad, eller åtminstone hade den bordt återtagas, sedan man
funnit den skadlig. Detta är dock en lagstiftningsåtgärd som icke
lior hit. Men till Bevilln:sFörordn:ns syftemål hörer att utskifta
bevillning, och jag ber Eder, mine Hrr, bemärka, att bevillning
skall påläggas bankerne i mån af de inkomster eller den behållning
de skänka sina delegare, så att, om de lemna 20 proc., så läggesbevillningen
på dessa 20 proc. Dertill kan ytterligare liiggas, att
då i fråga om andra inkomster, som skola beskattas, man icke
kan kontrollera dem, så vet man deremot på siffran hvad dessa
banker inbringa, hvarigenom bevillningen kommer att drabba dem
hårdare än någon annan. — Jag anhåller att 11. o. Ad. måtte vidblifva
sitt vid förra Riksdagen fattade beslut, att samina rätt skall
ske den ena som den andra, och att Ståndet måtte genom sitt votum
protestera mot ett godt3mke som, om det får inrota sig, kommer
att hota det ena eller andra intresset, allteftersom det är upburet
för dagen.
Hr Adelborg: Då det vid denna Riksdag icke lärer blifva
möjligt att få en omarbetning af BevillmsFörordnm utan man måste
behålla den gamla, så må man åtminstone ställa så till, att det
mest orimliga i densamma, åtminstone hvad man kan, blir rättadt.
Bland alla de oriktigheter som denna förordning innehåller, intager
visserligen beskattningen på banker främsta rummet. Kan man
tänka sig något mera oriktigt än att, sedan en rörelse, som kan
sättas i jemförelse med hvilken annan som helst, blifvit lofgifven
beskatta denna rörelse efter en helt annan och hårdare grund än
hvarje annan näring. Man kan härför gifva endast ett skäl, nemi.
att dessa sedelutgifvande bauker ega ett exceptionelt privilegium,
som icke är alla banker gifvet; men det är å andra sidan icke
blott bankens delegare, som deraf draga vinsten, utan äfven landet,
som får tillgång på behöfliga penningar, och som således drager den
största vinsten. •—- Jag för min del förenar mig med Gr. af Ugglas,
och önskar en aterrmiss, på det man må få bankerne befriade
från denna utomordentliga beskattning.
Gr. Liljencrantz: Jag bekänner öppet att jag har svårt
att fatta icke mindre den anmärkning som innefattas i Gr. af
Ugglas reservation, än äfven den framställning han i sitt mundtliga
föredrag gjort; eftersom det otvifvelaktigt icke i hela landet gifves
någon rörelse, som i säkerhet och inkomst kan jemföras med den
här ifrågavarande, att insätta sina penningar i en privatbank. Sedan
frågan om kapitalernas beskattning fått den utgång som den
Dan 28 Mars e. m.
521
fick, så att den, sora t. ex. lånar ut 1,000 lldr, derför skall erlägga
5 proc. på räntan, så måste man medgifva, att den som insätter
ett lika kapital i privatbank oell der upbär sina 5 proc, men icke
erlägger till Staten mera än 3, nr mera gynnad än kapitalsegaren.
Vi kunna ej rätt fatta hvad denna fråga innebär, om vi icke betänka,
att sjelfva denna rätt att röra sig med ett skapadt rörelsemedel
eller sedlar, grundar sig helt och hållet på en allmän inrättning
eller E. Stms Bank, utan hvilken sådant vore omöjligt, då
privatbankerne sjelfva ieke i allmänhet ega någon reel valuta. Jag
kan således icke finna någon anledning att göra en förändring i
hvad Utsk. föreslagit, utan skulle snarare vara fallen för ett tillbakagående,
om sådant kunde komma i fråga; och denna min åsigt
härrörer ingalunda af afund mot privatbankerne. — Jag för min
del önskar visserligen att dessa inrättningar må gå framåt, emedan
jag erkänner att det är just dem vi hafva att tacka för den utvidgning
som jordbruk och näringar i vårt land på sednare tider
vunnit, men detta deltagande kan icke förmå mig att finna rättvist
hvad jag anser orätt. Jag yrkar bifall till Utsk:s Betänk.
Hr von Troil, Emil: Den värde talare, sam inom Utsk.
reserverat sig och som här öpnade discussion i denna fråga, må hafva
rätt deruti, att de skäl Utsk. anfört, icke förtjena mycket afseende;
men Utsk. har deremot icke anfört det egentliga skälet, som föranleder
till att beskatta privatbanker efter en annan grund än som
eljest iakttages. Det eger med dessa banker ett helt och hållet
egendomligt förhållande rum. Alla andra näringar äro nemi. i vårt
land fria, och om någon af dem gifver en öfverdrifven vinst, upstår
snart täflan, hvarigenom det normala förhållandet åter inträder.
Så är och kan icke förhållandet vara med privatbankerne. Om det
förslag, som först vid privatbankernas upkomst framlades på detta
rum, gått igenom, att hvilken enskild som helst skulle ega rättighet
att inrätta sådane banker, då skulle jag förenat mig med Gr.
af Ugglas, ty då kunde det icke blifva fråga om att påföra dem
annan beskattning än all öfrig näring. — Enhvar kan emellertid
inse att oreda skulle upkomma, om i samma stad möjligen flera
sedelutgifvande banker förefunnes; detta får således icke ega ram.
Der således en dylik redan upkommit, är allt tillfälle till täflan uteslutet.
Ingen kan då i en sådan bank blifva delegare utan att
köpa sig aktier till de i förhållande till vinsten högsta priser, och
ingen kan heller stifta någon ny bank. Gr. af Ugglas jemförelse
mellan hypotheks-föreningar och privatbanker håller icke streck,
ty- om en hypotheks inrättning redan finnes, så är det icke något
hinder för öfrige jordbrukare att stifta en ny dylik. När för omkring
20 år sedan fråga på detta rum först upkom om att tillåta
sedelutgifvande banker, invändes deremot, att Staten skulle genom
dem gå miste om en del af-sin vinst; men denna invändning besvarades
genast dermed, att Staten egde rätt att återtaga en det
deraf genom bevillning. — Hvad man för öfrigt här yttrat om afund,
lemuar jag obesvaradt, emedan jag lika litet tror motiverna
hos det ena partiet vara sådana, som jag tror dem, hvilka yrka
522
Den 28 Mar s e. m.
nedsättning i bevillningen, göra det af något enkildt privatbanksintresse.
Jag röstar för bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Min åsigt är redan uttalad af
Hr von Troil, hvarföre jag icke behöfver vara mångordig. Man
måste taga i betraktande, att penninge-kapitaler, som användas till
utlåning, icke kunna efter lag inbringa högre ränta än 6 proc.; att
kapitaler i jord i allmänhet antagas icke ens lemna denna afkastning.
Att fabriker eller andra industriella näringsgrenar, svårligen
kunna öfverhufvud taget beräknas att ränta mera än 10 proc.;
men att kapitaler, som nedläggas i privatbanker, gifva minst 10
men understundom 18, 19 ja ända till 20 proc. Då nu de, som
insätta sina kapitaler i privatbanker, erhålla denna höga ränta, icke
genom deras större skicklighet eller arbete vid kapitalernas användande,
utan hufvudsakligen till följd deraf, att privatbankerne på
grund af särskilda privilegier äro berättigade att utgifva tryckta och
graverade kreditsedlar, eller med andra ord, till följd deraf att privatbanksegare
åtnjuta af Staten en förmån, som är andra kapitalister
förvägrad, så kan jag för min del icke finna annat än att den
bevillning å privatbankerne som nu är af Utsk. föreslagen, hvilar
på åtminstone lika god grund som någon annan beskattning, så länge
Staten på sätt sora nu sker, inskränker konkurrensen i den rörelse, som
af privatbankerne bedrifves, bör det väl icke anses obilligt, att Staten
mot en sådan, dessa banker beviljad förmån, fordrar af dem
en deremot svarande fördel. På dessa grunder tillstyrker jag bifall
till Utsk. förslag.
Hr Bogeman: Då man upmärksamt läser och genomgår den
af Gr. af Ugglas vid Utsk:s Betänk, fogade reservation, finner man
obilligheten af den föreslagna beskattningen på privatbanker; och
de skäl, som för en motsatt åsigt blifvit anförda torde vara redan
på förhand derigenom vederlagda. Man har sagt att dessa inrättningar
icke kunna jemföras med annan rörelse, och detta kan visserligen
i något hänseende hafva sin riktighet; men icke är skilnaden
så stor, att en annan beskattningsgrund derföre behöfde följas.
Afven har man talat om deras privilegium att utgifva egna
kreditsedlar. Det kan väl vara ett privilegium att få utgifva så
dana
sedlar, men man bör också betänka, att detta privilegium är
af författningar inskränkt, och skulle någon privatbank vara så
oförsigtig, att den öfverskrede detta sitt privilegium, så förlorar den
på engång detta och sin kredit. — Jag finner för öfrigt Gr. af
Ugglas reservation så fullständig, att det är svårt att finna några
nya skäl för underkännande af Utsk:s förslag, hvarföre jag inskränker
mig till att åberopa och instämma i densamma.
Pir Printzensköld: De 3:ne talare, som uppträdt mot Gr.
af Ugglas förslag, hafva så fullständigt ådagalagt oriktigheten af
de omdömen och konklusioner han framställt, att jag icke har
något att dertill lägga. Jag vill dock fästa Hr Gr:s upmärksamhet
derpå, att Gr;n i sin ifver, hvilken jag lika med en föregående
Den 28 Mars e. m.
623
talare tillerkänner allt det värde den bör förtjena, emedan den utgår
från en fullt säker öfvertygelse om att en orättvisa ligger .till
grund för denna beskattning, — gått något för långt. Jag hemställer
om icke hela BevillmsFörordmn hvilar på godtycke. Eller
finnes någon rättsgrund för att den ena skall betala 1 proc., den
andra 2 proc., o. s. v. Det är således godtycket man måste lägga
till grund äfven vid bestämmande af skatt på privatbankerna. Såsom
Hrr Carleson och von Troil ådagalagt, stå privatbankerne med
sin sedelutgifuingsrätt i ett aldeles exceptionelt förhållande, som berättigar
Staten att af dem taga en större bevillning än af andra
rörelseidkare eller enskilda medborgare, ehuru skilnaden icke är så
stor, då banken icke betalar mera än 3 proc. af sin inkomst. Med
dennas stigande blir äfven bevillningen högre, och detta af det goda
skäl att denna högre vinst härrör uteslutande af Bankens rätt att
utgifva sedlar; ty skulle privatbankerne röra sig blott med RiksBaukens
sedlar, så vore det dem rent af omöjligt att komma upp
till en vinst af 20 proc. Således anser jag, lika med flera föregående
talare, den nuvarande beskattningen vara fullt rättvis, hvarföre
jag begär bifall till Utsk:s förslag.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr: De talare,
som yrkat att privatbankerne skulle sättas i parité med öfriga aktiebolag,
skulle kunna hafva något rätt, ifall en sådan parité vore
införd i afseende å andra näringsgrenar. Men så länge man finner
att långtifrån att så vara förhållandet, fabrikater af t. ex. rödfärg
och vitriol från Dylta betala olika mot samma varor från andra
bruk, så eger detta påstående ingen tillämplighet. Då dertill kommer,
att privatbankerna ega ett sådant privilegium, hvars make
troligen icke finnes, så måste billigheten fordra, att de skola derföre
skatta mera än andra, som icke åtnjuta ett dylikt privilegium.
— Mina åsigter äro för öfrigt af flere talare utvecklade; men jag
vill fästa mig vid en puukt, som icke varit föremål för Ståndets
upmärksamhet, nemi. att privatbankerne, just genom naturen af
sin verksamhet, göra intrång i RiksBankens rörelse till en icke
ringa grad, och således förminska Rikets inkomster. Det är ju
obestridligt att alla de sedlar, som privatbankerne utsläppa, göra
ett motsvarande belopp af RiksBanks-sedlar öfverflödigt, och det är
således omöjligt att bestämma den sednares sedelmassa utan i sammanhang
med privatbankernes; lika som det skulle vara högst oförsigtigt
att utsläppa en lika stor massa sedlar nu som om privat,
bankerne ej funnes. — Jag kan icke inse, att man behöfver vara
afundsjuk på privatbankernes vinst, derföre att man vill pålägga
dem denna högre bevillning, utan finner detta påkalladt af rättvisa
och billighet. Jag vet icke hvarifrån denna ömhet för privatbankerne
nu kommit, sedan beskattningen likväl vid förra Riksdagen
blifvit nedsatt. Jag vill dock icke längre uptaga tiden med granskning
af denna punkt i förordningen, hvilken om den också anses
för ett brokigt lapptäcke, dock såsom sådant tager sig bättre ut
än de flesta andra.
524
D an 28 Mars e. m.
Hr Nordenfelt: Det kan väl synas som denna sak nu vore
vänd på alla sidor, så att föga vore att tillägga. Jag vill dock
yttra några ord, då jag under lång tid varit direktör i en privatbank.
Jag tror alt mitt ord kail anses fullt opartiskt, då jag nu
går att förena mig med Hrr von Troil och Carleson, med flere som
talat i samma syfte. Godkännande hvad desse Hrr anfört, vill jag
jag dock tillägga ännu några skäl. När man bestämmer en beskattning,
måste man vara öfverens om sjelfva grundidéen derför. Gr.
af Ugglas har utgått från den grundsats, att all beskattning skall
vara lika i förhållande till hvars och ens egande förmögenhet. Om
man tager denna sats såsom sann, så är Hr Grins argumentation
riktig, och har allt skäl för sig. Men om man följer en annan
grundsats, att samhället bör taga mera af den som mera har och
mindre af den som har mindre, med ett ord, tager progressive
afgifter, som på flera ställen i nu upläste författning finnes förekomma;
så kan jag icke finna annat än att tillämpningen af denna
princip kommer att för privatbankerne medföra den nu föreslagna
bevillning, emedan det är klart att de kunna betala den skatt, som
enligt nu gällande förordning är dem pålagd. Det är så mycket
tydligare som de flesta privatbanker fått sin oktroy under medvetande
af att de skulle komma att betala den bevillning, som nu
är föreslagen. Att nu för en vacker idé — att få beskattningen
lika, skänka dem denna bevillning, utan att de derom bedt eller
det behöfva, — deri finner jag icke något skäl. Vi veta af åtskilliga
motioner, som blifvit väckta och nu hvila på BankoUtskis
bord, att en stor del af menigheten önskar privatbankernes uphörande.
Den som något följt med rörelsen i landet, måste erkänna
den stora nytta som detta haft af privatbankerne, och att utan
dem icke kunnat åstadkommas de kapitaler, som industrien behöfde.
Det finnes således icke något skäl att förtrycka dem. Men denna
beskattning, som nu är föreslagen, innebär icke något förtryck.
Under den tid jag var direktör i en privatbank — jag tror det
var omkring 7 år — steg utdelningen icke under 17 proc., äfven
under den tid, då BevillmsFörordmn bestämde 15 proc., som betalades
för allt som förtjeutes öfver 0 proc. — Jag kan således icke
finna något skäl att borttaga en föreskrift, som redan finnes, och
på grund hvaraf alla bankbolag begärt ny oktroy. Det är sannt att
den proc. jag nämnt låter mycket hög; men för att icke göra något
bankbolag orätt, ber jag att få anmärka, att den utdelning,
man i allmänhet säger dem hafva, dock endast är på den £ af
kapitalet, som blifvit använd; de öfrige j- äro visserligen icke dragna
ur rörelsen, men ligga dock bundna. Enhvar som vet hvad det
vill säga att binda ett hypothek, bör äfven taga detta i betraktande.
Om vi således hålla oss till ett exempel af 100 Rdr, så
göra 17 och 15 i summa 32; detta tal deladt med 4 lemnar således
ett resultat af 8 proc. ren vinst pä kapitalet, och när man
kan få denna, oaktadt man betalat en högre bevillning än som nu
är bestämd, sfi kan jag icke finna något skäl att nedsätta bevillningen.
När dertill kominer att den stora mängden härför icke lägger
tu strån i kors, eller derför har något bekymmer, och då det
Den 28 Mars e. m.
525
dessutom är ett monopol att utgifva sådana sedlar, som ingen gerna
kan neka att taga emot, så är det icke för mycket, att den, som
skördar denna vinst, mera än andra bidrager till landets behof.
R. St:r hafva dessutom nyligen innehållit en stor del af bankovinsten,
för att upnnintra filialbanker, som icke få utgifva sedlar
och således äro privatbankerne underlägsna; och jag kan icke inse
att det då vore konseqvent att skiinka privatbankerna denna inkomst.
Jag önskar dem allt godt, och äfven att mina aktier måtte gifva så
mycket som möjligt, men jag har trott mig böra uttala hvad jag
anser sannt och rätt; och får nu anhålla om bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Adelborg: De fleste talare som yttrat sig mot Gr. af
Ugglas, hafva i allmänhet utgått från den synpunkt, att dessa banker
intaga ett egendomligt förhållande, afvikande från alla andra
bank-inrättningar; och att de till följd häraf äfven måste taxeras
efter andra grunder. Jag kan ieke finna detta öfverensstämmande
med det rätta begreppet om en utgående bevillning. All bevillning
bör enl. min tanke utan godtyckliga hugskotts ingifvelser utgå med
en lika proc. af behållen inkomst oell således äfven af Privatbanker.
Man har sagt att ingen täflan med dessa banker kunde upstå, emedan
endast ett visst antal sådana kunde tillåtas att existera. Detta
skäl har för sin giltighet ännu inga fakta att upvisa. Jag har icke
hört att någon anhållan om en privatbanks inrättning blifvit framställd,
som icke äfven blifvit bifallen. Dessa inrättningar äro emellertid
nyttiga icke allenast för sina delägare, utan äfven för landet;
detta privilegium är således icke blott för dem som mottagit detsamma
eller för aktie-ägarne af fördel, utan det är tillkommet för
att upmuntra sedelrörelsen i vårt land och sålunda suplera riksbanken,
der den icke kan upfylla det allmännas fordringar. Jag
vill fråga, mine Hrr, på hvad punkt landet stått, om icke dessa
banker funnits. Jag anser derföre de fördelar, som deras delägare
kunna åtnjuta, vara väl förtjenta. Man har sagt, att delägarne
icke hafva något arbete att verkställa motsvarande deras vinst.
Detta kan i visst afseende vara förhållandet; men hvar och en af
dessa går dock i borgen för bankens ställning med sin förmögenhet,
och ikläder sig derigenom en förbindelse, hvars risk nu icke är
stor, men som när som helst kan blifva det. Man har sagt, att
man på jordbruk icke kan draga högre ränta än G proc., och att
kapitalisten icke heller kan få högre ränta samt att man trodde
det rörelse i allmänhet icke kan åvägabringa större behållning, då
det likväl icke torde kunna bestridas, att handlande räkna minst
20, 30 å 40 proc. på sitt förlags-kapital, åtminstone icke under 25,
och dem borde man väl då på samma skäl taxera högre. Eller är
det väl den exceptionella lagstiftningen, som man lägger till grunden
för dessa bankers beskattning, så påstår jag ännu en gång att
de icke äro så mycket till för sina delägares skull som fastmera för
landets och att de privilegier de åtnjuta äro mera till allmän än
enskildt nytta. Man har här jemfört dem med kypare, mångelskor,
fiskare m. fl., och dermed velat visa, att då dessa efter klasser olika
taxeras, man icke följer någon viss princip i BevillmsPörordmn.
52G
Den 28 Mars e. m.
Jag skulle dock tro att en sådan är afsedd att ligga till grund för
dessas beskattning: ty meningen är ju att lika dem emellan beskatta
dessa personers behållna inkomst. Privatbankernes inkomst kan ju
i alla fall på håret beräknas, och således kunna de icke som många
andra komma undan. Sådant är icke förhållandet med hvarje annan
rörelse. Man har äfven sagt, att dessa banker göra intrång på
Riksbanken; men jag tror att detta är taget ur luften, emedan
några bevis derpå icke blifvit anförda. Riksbankens rörelse bar,
sedan privatbankarne upstått, icke förminskats. Visserligen har det
för kort tid sedan inträffat, att silfverfonden minskats, men detta
är till följd af andra orsaker; det oaktadt har icke ett mindre antal
sedlar blifvit utgifna. Tiden har sedan förändrats, och kan förändras
om igen hvad RiksBanken beträffar; men säkert är, att det
oaktadt, skola flera privat- eller filial-banker komma att inrättas för
att sprida nödig kapital-tillgång. Dessa inrättningar äro nu mera
sfi behöfliga, att de icke kunna undvaras. Har man förut lagt på
dem högre skatter, så är åtminstone tiden nu inne att icke beskatta
dem högre än hvarje annan rörelse, och för min del kan jag icke
frångå min tro i detta afseende. Emellertid vill jag nu återtaga
min begäran om återremiss, och förenar mig med Gr. af Ugglas.
Erih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Då jag under 9 års
tid varit aktieägare i en privatbank, ehuru jag nu derifrån utgått,
har jag ansett mig böra lemna en uplysning rörande privatbankernes
vinst. I denna bank har vinsten aldrig öfverstigit 12 proc., men
väl somliga år nedgått till 6. Ingen lärer väl kunna förmås att
ingå i ett industrielt företag, förenade med stor risk, som naturligtvis
den solidariska ansvarigheten medförer, med mindre han kan
påräkna en betydlig vinst. Då nu sådane verkligen inträffar, hvilket
man borde förutse, då Staten beviljat oktroy, så synes det mig icke
vara rätt att då genast passa på och lägga en högre skatt på ett
sådant företag. Sjelfva beloppet af beskattningen är en obetydlighet,
jag erkänner det; men om man antager som princip, att man
skall beskatta vinsten, och det i mån af den risk man är underkastad,
så skulle denna grundsats kunna föras ganska långt. Jag
anhåller att få förena mig med Gr. af Ugglas.
Hr Mannerskantz: Den förste talare, som yttrade sig i
denna fråga, framställde den sats, att bevillning på privatbanker är
grundad på godtycke och icke på rättvisa. Häremot hafva åtskilliga
talare upträdt för att bevisa rättvisan af denna beskattning; men
för att riktigt kunna göra detta, måste de säga, huru hög skatten
bör vara, för att vara rättvis, ty eljest kan man lika gerna bestämma
den till 30, 40 eller 50 proc. Det är icke den bevillning som
blifvit privatbankerne påförd, som här är det vigtigaste, utan den
grundsats, att den större förmögenheten skall betala icke en proportionell
högre skatt, utan en i mycket större proportion gående. Det
är denna sats, som är af största våda, ty på samma sätt kan man
säga, att ingen i samhället får hafva någon större förmögenhet, utan
att, så snart den öfverstiger ett visst belopp, Staten då skall taga
Den 28 Mars e. m.
527
öfverskottet. Godtyckligheten i en sådan sats är ögonskenlig, och
det är derföre jag finner farligt att man pfdagt privatbankerne den
af Utsk. till bibehållande nu föreslagna skatten. För den exceptionella
ställning, hvari de befinna sig, hade Staten på något annat sätt
kunnat af dem betinga sig någon motsvarande förmån, derigenom
att de hafva fått previlegium på sedelutgifning; men det borde aldrig
hafva skett på detta sätt genom stadgande i en förordning,
som har till ändamål att pålägga alla medborgare i samhället en
rättvis beskattning för att fylla bristen i Statens inkomster, ty då
åstadkommes ett så förvillande begrepp som det Hr Nordenfelt här
har försvarat. Det finnes icke mera än en ursäkt för detta stadgande,
och den är att det redan finnes förut och jemte detsamma
så många andra stadganden i BevillmsFörordnm af samma obilliga
och principvidriga natur; och då så många orättvisor äro i denna
författning förut begångna, vill jag icke i detta enda afseende särskildt
yrka någon förändring; men jag har icke kunnat annat än
protestera mot grunden för denna beskattning, då man velat här
försvara densamma såsom rättvis.
Gr. af Ugglas: Jag vill icke ingå i frågan om nyttan för
landet af privatbanker, ej heller om den stora vinst de kunna gifva
sina delägare. Jag har sagt att det ligger godtycke till grund för
denna beskattning. Man har häremot åberopat de föreskrifter som
finnas på andra ställen i BevillmsFörordnm. Jag svarade derpå,
att denna föreskrifver såsom en bestämd regel, att 2^ proc. af behållen
inkomst skall lemnäs till Staten i bevillning, och det enda
Förordmn gör, är att den gör nedsiittningen deri. En af mina
grannar påminner mig om en sak, nemi. att kapitalisten skall vidkännas
bevillnings afdrag med 5 proc. Han får medgifva mig, att
jag bestred detta stadgande på samma grund som jag bestrider det
nu ifrågavar:de. Hr Nordenfelt har sagt, att då oktroy lemnäs af
Staten, och man känner denna bevillning, så vore ingenting att om
denna beskattning säga. Jag får fästa upmärksamheten derpå, att,
om denna beskattning blifvit dem på det sätt pålagd, att i deras
kontrakter varit utsatt, att de hade att årligen till Staten erlägga
denna bestämda proc., så hade ingenting varit att säga derom.
Men så är ingalunda förhållandet. Bevilln:sFörordn:n förändras ju
vid hvarje Eiksdag, och att pålägga en korporation eller ett bolag,
som ingått ett kontrakt, andra vilkor än sorn voro föreskrifna då
kontraktet ingicks, deri ligger godtycket. Jag har icke hållit mig
till huruvida bankerna kunna bära sig eller icke, men jag vill anmärka,
att då siffran är godtycklig, så kan densamma ena dagen
bestämmas till 15 och den andra till 45, ty då man icke följer
någon rättvis grund, så blir det helt och hållet beroende på tycke
och smak. Jag instämmer i mycket af hvad Hr Mannerskantz sagt,
och hoppas att E. o. Ad. icke genom sitt votum måtte godkänna
den slags princip, som blifvit af Hrr Nordenfelt och Carleson uttalad,
då den sednare sade att, när de icke klagat, så kan det icke
vara orätt att pålägga dem denna beskattning. Hr Carleson upgaf
likväl sjelf, fastän han icke ville medgifva att jordbruket lemnar
5 28
Den 28 Mars e. m.
mera än 6 proc., att fabriker och näringar gifva 10. Den soln
har dessa 10 proc., bör väl då skatta mera än den som har 6,
Finnes i Bevilln:sFörordn:n intagen en sådan beskattning? Jag
skulle icke protestera mot en progressiv beskattnings stadgande i
mån af hvad den ene eller andre kunde mera gifva, om den progressiva
beskattningen verkligen läge till grund för bevillningen;
men då det är sagdt, att af all förrnögenhets-vinst skall tagas lika
mycket, så måste jag vidhålla min åsigt. Den som har 20 proc.,
får skatta för dem. Jag kan icke betrakta den föreslagna beskattningen
på privatbankerne annorlunda än som en yttring af godtycke,
och det är deremot jag protesterade. Om man förundrat sig
öfver att jag varit varm för denna fråga, så kommer detta sig deraf,
att godtycke och orättvisa alltid upröra mig.
Hr Hjerta: Det har blifvit mycket taladt om principer och
deras motsats med afseende på denna fråga. Jag tror icke att de
talare som önska att få den närvande BevillmsFörordmn förändrad
i afseende å bankerne, nu träffat den egentliga anledningen dertill,
att en högre bevillning blifvit dessa inrättningar påförd än som i
allmänhet äger rum. Det är ganska sannt, att denna bevillning
utgör ett undantags-förhållande från hvad som eljest är stadgadt;
men man får äfven taga i betraktande, att de sedel-utgifvande bankerne
genom sina erhållna previlegier sjelfve utgöra ett undantag
från industri-företag i allmänhet. Genom rättigheten att utgifva
sedlar, hvilka hållas uti allmänna rörelsen såsom mynt, lika med
ltiksbankens sedlar, eller med andra ord, genom rättigheten att
sjelfve tillverka mynt-representativer baserade till största delen på
kredit, kunna de nemi. beräkna sig en vida högre afkomst än man
eljest kan göra på kapitaler som utlånas, och detta utan att löpa
den risk, som eljest är förbunden med att nedlägga ett kapital i
en rörelse, som är underkastad konjunkturerna. Då man sålunda
måste erkänna den gifna fördelen för bankerna af detta undantagsförhållande
i följd af monopol eller privilegium, så kan det icke
heller vara så orätt att pålägga dem äfven vissa skyldigheter. Ett
sådant sätt att se sakerna, har också gjort sig gällande på många
andra ställen. Det torde vara U. o. Ad. bekant, att i de Förenade
Staterna i Amerika brukades lång tid att, när ett kompani fick
tillstånd att stifta en sedelutgifvande bank, så förelädes detsamma
såsom vilkor för åtnjutande af oktroyen dertill att bygga en eller
annan mils jernväg. Då nu de Svenska Ständerna icke ålägga de
sedel-utgifvande bankerna att bygga några jernvägar, så kan jag
icke finna, att det ligger något så förskräckligt deri, att de få skatta
litet mera än andra för den inkomst som öfverstiger en viss proc.
Såsom Gr. af Ugglas anmärkt, kan det icke nekas att godtycke
ligger till grund för dessa bestämmelser; men vid närmare granskning
skall det finnas, att Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta,
i många fall af lt. St:r utöfvas temligen godtyckligt. Eller
om man ökar beskattningen på ett håll och förminskar den på ett
annat, för hvilket fall som helst, om man förändrar antingen direkta
beskattnings
-
Den 28 Mlars e. m.
529
beskattnings-grunder eller tullafgiften, är ieke detta utöfvande af
den suveräna viljan ett godtycke? Man säger t. ex. visserligen, att
det är en antagen princip att bevillningen skall utgå med 2^ proc.,
men hafva icke R. St:r i många fall frångått denna? Jag vill blott
fästa upmärksamheten på minimi-afgifterna, hvarigenom många obemedlade
få skatta mycket mera än de eljest borde. Jag kan icke
inse att det ligger något så förskräckligt deruti, att man tager en
högre bevillning af dem som hafva större inkomst, då de i alla fall
få behålla en långt högre ränta på sitt kapital, än de kunna erhålla
genom vanlig diskontering. Jag tror att det i afseende å dessa
banker är rätt att icke betrakta dem på samma sätt som öfriga
näringar, utan att se till, huruvida beskattningen i och för sig sjelf
är en obillighet, eller om de kunna komma ut dermed, och denna
fråga torde blott på ett sätt kunna besvaras. Jag tror således att
det här icke blir så farligt med afvikelsen från en princip, och får
tillstyrka bifall till förslaget i dess nuvande form.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o Landtm, framställt hurusom i afseende på Utsk:s förevande hemställan
blifvit yrlcadt, dels bifall oell dels att bevillningen af enskilda
banker, som äga sedelutgifnings-rätt, må bestämmas att utgå med
2lz proc. af den årliga behållningen, blef propos. till bifall å Utsk:s
hemställan framställd och besvarad med starka Ja jemte åtskilliga
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
Hr von Strokirch, Joh. Paul Fredr., begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voter:spropos.
.
Den som bifaller Bevilln:sUtsk:s i Betänk:t N:o 5 afgifna Utlåt.
ang:de bevillningen å enskilda Banker, röstar
Ja;
den det ei vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar B., o. Ad. att bevillning af enskilda banker,
som äga sedelutgifningsrätt, skall utgå med 2^ proc. af den årliga
behållningen.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 34.
Nej — 21.
2:o Utslas hemställan i fråga om förändring af i mom. i
33 §:n.
Denna hemställan bifölls.
3:o Ulsk:s anmälan i fråga om Itiksdaijsfullmäktigen Mengels
motion om bestämmande af skatt för utländska brandförsäkringsbolag,
som här i landel meddela brandförsäkring.
Denna anmälan ansågs ej föranleda till annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
IV IL 34
530
Den 28 Mars e. m.
Härefter förekom och bifölls Utsk:s förslag till redaktion af
35 §:n i de delar som icke förut varit föremål för E. o. Ad:s
pröfning.
18:de punkten, ang:d e §;n 3 ti.
Härvid förekom:
1:0 Ulsh:s yttrande ang:de vackt fråga om, nedsättning af
bevillnings-procenlcn å testamenls-mcdcl.
Detta yttrande bifölls.
2.0 Utslc:$ hemställan om förhöjning af det minimi-belopp,
vid hvilket bcvillningen bör vidtaga för testamenten och gåfvor,
äfvensom för arf lill aflägsna skyldcmän.
Hr Printzensköld: Det synes mig som Utsk. lika litet
saknat skäl att å denna punkt tillstyrka bifall som till den i förra
punkten omtalade motionen. Något annat än godtycke liar icke
legat till grund för Utsk:s förslag i förevande fall; och då Utsk:s
Ordf:de vid ett föreg:de tillfälle med så mycken värma yttrat sig
mot en godtycklig beskattning när det gällde ett föremål, hvilket
han ansåg vara så behandhult, så borde väl ieke denna grund här
hafva blifvit följd. Det lättaste sätt att förtjena torde väl vara
genom testamente, och jag anser Staten icke hafva gått för långt
då den bestämt, att de testamenten, för hvilka skatt icke skulle
ifrågakomma, endast borde upgå till 300 It dr Bko eller 450 lldr
Ernt. Utsk har nu godtyckligt höjt detta minimi belopp till 1000
Rdr Ernt. Jag tror att man bör här, likasom i fråga om minimibeloppet
för tjenster som skola vara fria från bevillning, återgå till
det gamla stadgandet; dock så, att man, i st. f. den ojemna summan
450 ltdr, bör, för att komma närmare decimal-systemet, stadga
minimi-beloppet till jemnt 500 ltdr; och jag anser således en sådan
rättelse böra ske i denna punkt, att det maximi belopp, till hvilket
både testamenten och arf från aflägsnare slägtingar skola vara befriade
från bevillning, må bestämmas till 500 Edr Ernt, hvarpå jag
anhåller om Hr Grins o. Landtnäs propos.
Gr. Björnstjerna: Hr Printzensköld har visserligen rätt,
då han säger att ett slags godtycke dikterat siffran; men samma
godtycke som dikterat denna siffra, skall äfven ligga till grund för
hvar och en annan. Då för öfrigt dessa testamenten vanligen tillfalla
tjenare eller andra fattiga personer, vore det Staten föga värdigt
att på dessa små summor uttaga någon bevillning. — Inom
Utsk. voro tankarne eniga för saken; jag hoppas de äfven inom
lt. o. Ad. skola så blifva.
Hr Printzensköld: Det öfverensstämmer med min åsigt
att godtycke ligger till grund för bevillningen. Det har emellertid
häfden för sig uti alla Bevilln:sFörordn:r, så långt jag kan minnas
tillbaka, att det från bevillning befriade testaments-beloppet utgör
300 Edr Bko och derunder. Deremot måtte det väl vara en högre
Den 28 Mars e. m.
531
grad af godtycke, att raan nu höjer beloppet till 1000 Edr Ernt.
Detta säger Gr. Björnstjerna är riktigt derföre att det vanligen är
fattiga tjenare, som erhålla sådana testamenten; men jag får då
fråga Hr Gr:n, hvar Gr:n fått en så noggrann kännedom om förhållandena,
att han kan antaga detta som skäl. Om också det är
en tjenare, som får ett sådant testamente, kan det vara obilligt att
han derför beskattas? Jag tror dock att sådana fall tillhöra undantagen,
emedan dessa testamenten gifvas än åt den ene och än åt
den andre, som knappt någonsin tänkt på en dylik gåfva; och när
man fått den utan att räkna derpå, så är det icke obilligt att man
skattar för den. Jag tror således att det godtycke, som vunnit
häfden för sig, är bättre än det man nu vill införa; och kan icke
annat än fullfölja mitt yrkande, så mycket heldre, som jag tror
mig kunna försäkra, att det finnes många andra som njuta dessa
smärre legater än tjenare.
Erih. Cederström: I motsats till den siste värde talaren
föreställer jag mig icke att testamenten gifvas till sådana personer,
till hvilka man stått i icke någon den ringaste relation; slägtskap
är icke derför nödvändigtvis förhållandet. Törhända förekomma de
just då förmögenheten varit så liten, att man icke kunnat undvara
någon del deraf. Då kan man vilja genom ett sådant testamente
visa sin erkänsla mot personer, som måhända under loppet af många
år visat en godhet, och som man icke kunnat under lifstiden godtgöra,
vare sig att man dertill icke ägt råd, eller att någon grannlagenhet
hos mottagaren det förhindrat.
Hr Hjerta: På begge sidor tyckes man vara öfverens om,
att det är godtycke, som legat till grund för Betänk:s stipulationer;
men frågan är hvad som är billigt eller obilligt. Med andra ord
sagdt, det är ett billigt godtycke mot ett obilligt. Då tror jag det
är mera skäl att hålla sig till det billiga än till det obilliga. På
denna grund anhåller jag om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å Utsk:s förev:de hemställan
framställda propos. blef med Ja besvarad.
Sedermera förekom och bifölls Utsk:s förslag till redaktion af
36 §:n.
19:de punkten, avg;de §:n 37.
Denna punkt bifölls.
II. E. o. Ad. åtskiljdes kl. | 12 om natten.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
532
Den 30 Mars.
Måndagen den 30 Mars 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. B. o. Ad:s pleniprot. för cl. 11 dennes e. m.
Anmäldes och Indes på bordet nedanniimnde från LagUtsk.
inkomne Mern. och Utlåt.:
N:o 20, i anleda, af återremiss af Utsk:s Betiink. N:o 14,
öfver väckte motioner, ang:de inteckning af aftal om nyttjanderätt
till fastighet i stad; och
N:o 27, i anledn. af väckt fråga om förändring af Usta och
5:te §§ i 3 Kap. HandelsB:n.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sUtsk:s Betänk. N:o 5, ang:de
ifrågaställde förändringar i föreskrifterne om allmänna bevillningens
utgörande; och förekom nu:
20:de punkten, ang:de vackt motion om bevillning för
hundar.
Frih. Cederström, Budolf: Det Högloft. Ståndet torde
icke ogunstigt uptaga att jag, då 2:ne Stånd redan återremitterat
denna fråga, hvaraf BorgareSt. med en betydlig majoritet, utbeder
mig att få med några ord motivera, hvarföre jag ingalunda kail
godkänna de motskäl, som Utsk. upställt mot den afgifne motionen.
Utsk. säger »att då bevillning för hundar i allmänhet icke kan betraktas
annorlunda än såsom afgift för lyx och öfverflöd, men en
dylik beskattnings-theori redan för längesedan blifvit utdömd såsom
i tillämpningen dels icke särdeles inbringande, dels ock medförande
betänkliga olägenheter och svårigheter vid handhafvande af de kontroller
mot missbruk och underslef i de upgifter, hvarpå den måste
grundas, samt giltigt skäl icke förefinnes att för nyttiga hundkreatur
mer än för andra husdjur införa beskattning, har Utsk. etc.» Det
må vara sannt, att här i Sverige en dylik beskattning fordom ägt
rum och sedermera uphört; men deremot existerar den i flera andra
Europas civiliserade länder. Utsk. säger att skatten icke varit särdeles
inbringande. Huru vet BevillmsUtsk. det? Jag har deremot
skaffat mig upgifter om skattens indrägtighet i andra länder och
dessa visa ett ganska upmuntrande resultat för påläggandet af en
sådan skatt. Sålunda upgår den i Bordeaux till 42,000 och i S:t
Etienne, som dock är en stad endast af medelstorlek, till 20,000
francs. I England är skatten mycket betydligare, der upgick den
enl. en fransysk statistikers upgifter under några år till 15,576,700
francs. I Nederländerne finnes ock en dylik beskattning på hundar
i städerne; den är dock något högt tilltagen för hvarje djur, och
Den 30 Mars.
533
jag skulle tro att den bör nedsättas något lägre; men detta bevisar
i alla fall att ett sådant bidrag ingalunda är att förakta. Förgäfves
invänder man att det. skulle innebära en beskattning på lösörebo;
det må vara att sådan direkt beskattning icke i andra hänseenden
utgår; men jag frågar om icke en dylikt indirekt beskattning i
många fall är pålagd, t. ex. tullen på öfverflödsvaror och denna tull
är den hufvudsakligaste af alla. Man har nemi. på sednare tider
allt mera kommit till den öfverlygelsen att tull på nödvändighetsvaror
bör i möjligaste måtto nedsättas eller förminskas, men att
öfverflödsvarorna just äro de som böra beläggas med tull. Man
vill t. ex dricka ett godt glas vin; nå väl! man må betala tull
derför; en annan vill se sin hustru och sina döttrar i kostliga siden
och sammetskläder, jag klandrar det icke, när han får betala tull
och har råd dertill; en tredje vurmar för bränvins-produktion eller
konsumtion, det må han göra, såvida det icke går till öfverdrift,
men han skall betala bränviusskatt. En fjerde älskar att på lediga
stunder öfva sin tankekraft med kortspel, jag fördömer det icke
heller, men korten böra vara stämplade. Hvad bevisar detta annat,
än att Staten tillåter sina medlemmar åtskilliga nöjen, men att de
böra på ett eller annat sätt betala skatt derföre. Att äga en hund
för sitt nöje utgör, efter mitt begrepp, ett temligen admqvat förhållande;
men då hundar i allmänhet icke införas utifrån, så kan
icke beskattningen åstadkommas genom tull. En värd reservant
har framlagt ganska märkvärdiga sakförhållanden, som kunna styrka
fördelarne af en beskattning på hundar, men han har upträdt på
ett så afgjordt hundfiendtligt sätt, att måhända andan af hans framställning
kan afskräcka mången att instämma med honom. Jag
ifrar för denna beskattning, men det sker alldeles icke af en obillig
missaktning mot dessa trogna följeslagare; tvertom hämtar jag af
alla tiders erfarenhet stöd för den åsigt, att en god och trogen
hund utgör ett godt sällskap, en verklig vän; ty trohet, vaksamhet
och tillgifvenhet äro egenskaper, dem man alltid bör värdera, vare
sig att innehafvaren deraf vandrar på 4 ben eller två; men, mine
Hrr! om man således efter billighetens fordran värderar en hund,
då han är sedig och trogen, så är man derföre alldeles icke förbunden
att fördraga hundar utan känd härkomst, utan upfostran, utan
husbonde eller matmoder och utan sysselsättning, sökande sin föda,
hvar de kunna, borttagande den från de fattiga, och understundom
såsom en mellanrätt anlallande personers ben och fotter, som råka
i deras väg, hvilket isynnerhet under den varma årstiden, då hundsjukdomar
som mest grassera, kan medföra ganska farliga följder.
Sådant anser jag icke böra tillåtas, jag finner det tvertom ganska
tjenligt, att genom en stilla och plågfri död befria i tid dessa slags
hundar från detta lifvets besvärligheter och vedermödor.
Jag önskar således att en skatt på hundar bör åläggas; jag
anser det hufvudsakligast vara angeläget hvad beträffar hundar i
städer; men jag skulle icke hafva någonting emot att utsträcka den
äfven till landets hundar. Ifriga jägare hafva försäkrat mig, det
de äro öfvertygade om, att kringirrande hundar göra mycken skada
på landsbyggden och i skogstrakterne genom att förstöra rapphöns
-
534
Dan 30 Mars.
nästen o. s. v., hvaremot en väl dresserad hund icke tillåter sig
sådant ofog. Han gör nytta så, att hans husbonde gerna, i anseende
till det gagn han medför, vill väl sköta och omhulda honom,
kosta på honom med ett ord hvad som erfordras. Om man nu
skulle sätta en skatt af 2 Rdr Bko på hundar i städerne, och, om
man så vill, en Rdr Bko på hundar å landet, i anseende till den
nytta de anses kunna göra och den mindre skada de åstadkomma,
så har man, efter min tanke, gjort samhället en tjenst, och hvad
principerne beträffar, så har jag i det föreg:de af mitt föredrag sökt
visa att, äfven i afseende på dem, ingen anmärkningsvärd skada
skett.
Hr Printzensköld, Carl: Ehuru 2:ne RiksStånd hafva
återremitterat den nu föredragna punkten, så kan jag likväl
icke, lika med Frih. Cederström, derutaf hemta ringaste skäl att
söka framtvinga samma resultat här på detta rum. Tvertom är
jag, i uppenbar motsats mot Frilen af den tanke att dessa båda
Stånd låtit förleda sig af alldeles olika begrepp om beskattning,
och det visar sig äfven, då Frilnn velat försvara motionärens framställning,
att Frilen äfvenledes begått hvarjehanda, icke så få misstag
i detta hänseende. Frilnn har anfört huruledes åtskilliga öfverflöds-artiklar
äro beskattade såsom t. ex. kortlekar. Jag hemställer
till Frilän huruvida han sjelf såsom kortspelare erlägger någon skatt
till Staten. Jag skulle icke tro det; det är med korten som med
hvarje annan product, den må vara inländsk eller utländsk, den
blifver i första hand beskattad af Staten, och derigenom erhåller
Staten en inkomst, hvilken likväl icke direkt faller förbrukaren till
last. Således kan detta exempel som Frilnn här framlagt på be
skattning
af lyxartiklar icke äga tillämplighet. Vidare har Frih:n
anfört såsom skäl för sin tillstyrkan af hundars beskattning, att
man icke bör fördraga det hundar, såsom nu är händelsen, löpa
kring på gatorne och under vissa årstider, isynnerhet då sjukdomar
äro gängse bland dessa djur, kunna göra skada. Men jag frågar
honom, huru kan väl beskattningen af hundar förekomma ett dylikt
förhållande? Om hundar voro försedda med halsband och på dessa
ägarnes namn voro antecknade, då blefve det en möjlighet för vederbörande
polismyndighet att fasttaga ett sådant djur och bereda dem
som blifvit skadad, ersättning derför, men om, såsom oltast är händelsen,
djuren springa på gatorne utan halsband, hur skall det då
gå? Månne beskattningen på hundens ägare har den undergörande
verkan med sig, att den håller hunden inne och hindrar honom att
springa ut? Jag skulle tro att de skäl, som Frilnn anfört, ligga
inom polismaktens område, emedan polismakten har laglig rätt och
befogenhet att, om den finner nödigt för innevånarnes säkerhet i en
stad, vidtaga så kraftiga åtgärder, att hvar och en, sorn äger ett
hundkreatur, icke vill äfventyra följderne af att släppa detsamma
löst ut på gatorne. Hittills kunna således de skäl, som Frilnn anfört,
icke tala för den sak han försvarar. Vidare säger Frilnn att
jägare försäkrat honom att lösa hundar stryka omkring på landsvägar
och i skogstrakter och göra mycken skada, förmodligen på
Dan 30 Mars.
535
det villebråd som skall finnas i skogarne. Jag liar för flera år tillbaka
sysselsatt mig mycket med jagtnöjen, men jag har aldrig kommit
under fund med att, i händelse jag påträffat några lösa hundar,
ägarens namn varit tecknade å dem, icke heller tror jag att förhållandet
hädanefter skall blifva sådant. Tvertom lärer väl dessa slags
djur, »stöfvare», liksom andra hundar kunna springa från ägarne
och löpa till skogs och på landsvägen, utan att någon känner, hvem
som är ägare till desamma. Afven för ett sådant missbruk, som
jag medger att det kan vara, finues ett ganska radikalt medel, ty
den jordägare, som träffar hundar på sin mark, särdeles då han har
jagtförbud på sina ägor, har laglig rätt att uptaga dessa djur, och
till och med om det gäller och hunden sätter sig till motvärn, när
han vill koppla honom, genom skott falla honom till marken. Men
hvarföre just jägaren, som kanhända ofta icke förmår locka upp
sin hund och koppla honom, skall plikta derför, genom att betala
bevillning för hunden, det vet jag sannerligen icke, och om
han också blir ålagd en sådan bevillning, så lärer den väl icke
hafva den undergörande verkan, att icke samma händelse som jag
anfört, ovilkorligen kommer att inträffa såväl hädanefter som hittills,
så att under det ägaren tilläfventyrs betalar bevillning för sin jagthund,
kan den göra samma skada och förfång som Frilen omtalat.
Deremot tror jag att de skäl som
väl grundade. Jag har bevistat Riksdagar under en tid, då man
också var inne på kapitlet beskattning af lyxartiklar; jag påminner
mig huru man beskattade mahognv-möbler, tobaksrökande o. s. v.;
Riksdagarne voro då så långt skiljde från hvarandra i anseende till
tiden, att man vid niistpåföljande Riksdag hunnit erfara hvad verkan
föreskrifterne i BevillmsFörordmn hade medfört. Man fann då
att dessa afgifter, genom hvilka man trodde sig skola, såsom man
säger, »skära guld med täljknifvar», gåfvo en vinst alltför ringa och
obetydlig, så att R. Stil' ansågo det icke löna mödan att underkasta
den enskilde sådana vexationer, som denna slags beskattning
medförde, hvarföre mati afskaffade densamma. Jag tror att detta
skedde vid 1830 eller 34 års Riksdag och sedan dess har för lyxartiklars
begagnande ingen särskild beskattning iigt rum utom för
karakters-fullmakter, ehuru jag äfven anser bevillningen för dem
vara lika orimlig som för begagnande af öfverflöds-artiklar eller för
egandet af en eller flere hundar på landet eller i städerne. Motionären
har sökt understöd för sin motion uti filantropien, i det han
säger att dessa hundar förtära ansenligt med föda till förfång för
de fattiga. När man öfverväger denna sak, så torde knappast mer
än en röst blifva derom att nära nog ingen nation i Europa utmärkt
och utmärker sig så för stor välgörenhet som den Svenska.
Man ser t. ex. huru vid eldsvådor alla hasta att understödja den
nödlidande och det ända derhän, att vi här inom hufvudstaden
nyligen haft exempel uppå, att insamlingarne till de brandskadade
vida öfverskjuta dessas förluster, så att tvist om sättet för öfverskottets
användande upstått. Man ser äfven hvilka betydliga sammanskott
som blifvit gjorde till de i följd af missväxt hungrande
Finnarne; man ser huruledes, så snart underrättelse inkom om nöden
536
Den 30 Mars.
i Dalarne och Lappmarken, välgörenheten genast hastade att med
rika gåfvor lindra densamma. Med sådana bevis för ögonen synes
det mig vara åtminstone olämpligt att till skäl för denna motion,
anföra det de hundkreatur som åtskilliga personer hafva för sitt
nöje eller sin nytta, skulle förtära en betydlig del af den föda som
eljest skulle komma de fattiga till godo. Jag betviflar och påstår
till och med alldeles bestämdt att de fattige få hvarken mer eller
mindre om äfven inga hundkreatur funnes i hela Sverige. Jag tror
för öfrigt att det är en alldeles oriktig rättsgrund, hvarpå det af
motionären väckte förslag hvilar. Den som har egendom å landet,
lär icke kunna undgå att erkänna den stora nyttan och vigten,
som ligger deruppå, att vid gården finnas sådana hundkreatur, att
man genom deras vaksamhet kan fredas från tjufvar och skalmar.
Kan det då vara rättvist att ålägga ägaren en beskattning, derföre
att han har ett hundkreatur, som på sitt sätt är lika nyttigt som
en dragare eller en mjölkgifvande ko? Kan det vara rättvist t. ex.
att beskatta vallhundar, som begagnas i Norrland, och hvilka äro
alldeles oumbärliga för jordägaren derstädes, såvida hail skall kunna
begagna de från bostaden långt aflägse betesmarkerne, och der sammanhålla
kreaturen, så att de icke löpa till skogs och sedermera
möjligen förkomma till stor skada för honom? Kan det vara billigt
att fårhundar, som begagnas för samma ändamål, skola beskattas,
då klart är att dessa icke blott hålla fåren tillsammans, ulan
äfven utgöra en vakt mot hvarjehanda odjur, såsom räfvar och örnar,
hvilka gerna anfalla dessa mindre husdjur? Jag tror detta allt
vara i högsta måtto orättvist. Att öfverflödet bör beskattas är både
rätt och billigt och jag skulle icke vara emot att höja tullafgifterne
på vin, kaffe eller socker; men att blifva ålagd en afgift derföre
att jag har ett hundkreatur, vare sig för min nytta eller för mitt
nöje, det är något som jag måste anse i högsta måtto orimligt.
Jag yrkar på alla dessa grunder bifall till Betänkt och skulle hemställa
till Frilen, om det icke vore ett långt lämpligare sätt att
beskatta öfverflödet, om man införde samma skatt här sorn i England,
nemi. fönsterskatten; ty då är det säkert att den som förer
ett luxuriöst lefnadssätt, den som bor praktfullt och anser sig hafva
råd dertill, han kommer att skatta derför, under det den mindre
bemedlade, som nödgas begagna en bostad af inskränktare beskaffenhet
också blifver mindre beskattad. Men att t. ex. en gammal
gumma, som har till sitt enda sällskap en liten knähund, skall
derför skatta till Staten, är något som aldrig kan med rättvisa
blifva förenligt.
Erih. Baab, Adam Christian: Icke tror jag att ämnet
förtjenar en så lång discussion som den hvarmed vi nu hotas, likväl
önskar jag att få säga några få ord; men jag skall icke taga
saken på den skämtsamma sidan, ehuru den dertill synes lämpligen
egna sig, särdeles då Hr Printzensköld upträdt mot en beskattning,
hvilket är något så alldeles nytt här på Biddarhuset, att jag vet
mig aldrig hafva hört det förr. Jag vill anföra den mening att
då det är en sanning att hundarne i vårt land onekligen förtära
Den 30 Mars.
537
ganska mycket af den föda som kunde komma de fattiga till godo
(jag talar nu ieke om de nyttiga Lundarne utan just om de der
s. k. knähundarne o. s. v.) så vore det väl icke något så orimligt
deri att de som vilja hafva det nöjet att äga en sådan der onyttig
hund, likväl betalade skatt derför likasåviil som för nöjet att röka
tobak, dricka vin etc. Men jag undantager, som niimndt är, de
nyttiga Lundarne, för hvilka Hr Printzensköld ganska riktigt yttrat
sitt intresse såsom jagthundar, gårdvarar framförallt och fårhundar
m. m. Jag tror likväl icke att det nu vore lämpligt att It. St:r
in folio en beskattning af hundar, så att det blefve en afgift till
Staten; jag anser deremot att det ändamålsenligaste vore, då det
icke kan bestridas att Lundarne upäta en betydlig del af den föda,
som den fattige kunde åtnjuta, att denna komme att tillfalla den
fattige. Detta är likväl en fråga som icke bör utgöra föremål för
Bevilln:sUtsk:s utan för Stats- oell Ekon.Utsk:s behandling och ur
denna synpunkt måste jag bifalla Betänka, alldenstund särskilde
motioner derom icke
väckte derom att skatten skall gå ut till de fattige som en kommunalskatt,
och jag ser icke heller att Bevilln:sUtsk. kan ur denna synpunkt
någonting föreskrifva.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Onekligen har Frib.-
Cederström rätt deri att beskattning på hundar redan finnes uti
flera länder införd, likväl har jag mig icke bekant, mer än ett land
der en dylik beskattning och detta endast å lyxhundar uptages
såsom statsinkomst; att den der i England upgår till 15,000,000
Francs, kan jag icke nu bestrida roen betviflar det likväl. I alla
andra länder der dylik afgift äger rum, utgår den i form af kornmunal-skatt,
icke öfver hela landet, utan endast från städerne, olika
för hvar och en, allt efter af hvarje kommun fattadt särskildt beslut.
Kontrollen blir då temligen lätt. I grannstaten Danmark t. ex.
verkställes den på så sätt, att polisen till hvarje hundägare som
dertill anmäler sig, utlemnar ett halsband hvilket kostar 2 Bbdr;
hvarje hund som icke bär ett dylikt, dödas genast. Den 1 Jan.
nästpåföljande år utbytes de gamla halsbanden mot nya af annan
färg. En sådan afgift skulle visserligen äfven här vara nyttig;
jag hemställer dock om icke detta är någonting helt annat än att
Svenska folket skulle åtaga sig en särskild hundskatt, lika orättvis
som olämplig, då den ej ens kan ordentligen upbiiras. Huru skall
på landet kontroll hållas öfver tillämpningen. Endast den laglydige
kommer att betala, under det att den mindre samvetsgranna helt
och hållet undandroge sig all afgift. Huru skall eganderätten till
ett djur bevisas då ingen anmäler sig dertill. Ett verkligt missnöje
upstode dessutom om motionärens förslag antoges i sin helhet
så att hvarje hund, äfven den nyttiga, skulle beskattas. Fritoges
åter dessa sednare, är gifvet att hvarje bonde, äfven om han upgåfve
sig äga hundar, alltid uptoge dem antingen såsom vallhundar,
gårdshundar eller jagthundar, med ett ord såsom nyttiga hundar.
De kommo då icke att betala någonting Hvartill tjenar då hela
saken ? Man har dessutom hos oss redan förr försökt detta beskatt
-
538
Den 30 Marg.
ningssätt; man tillämpade det ganska noggrannt, man indelade
hundarne i stora oell små, i fähundar och andra hundar, så att
t. ex. skatten var olika på en stor och på en liten fähund. Inom
kort fann man dock att hela förordningen inbringade intet i jemförelse
med den förargelse den väckt och man uphäfde den då. Det
skulle förundra mig om vi nu åter uptoge hvad våra fäder längesedan
förkastat.
Här har mycket ordats om den föda som hundarne förtära till
förfång för den fattige. Jag hemställer till de värde talarne, om
denna föda verkligen kommer de fattiga till godo. Jag för min
del betviflar det. Jag slutar med att ännu en gång uprepa att
lika lämplig jag finner denna beskattning vara såsom kommunalskatt,
lika olämplig finner jag den vara såsom bevillning för hela landet,
hvarföre jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Cederström: De svårigheter, hvilka BevillmsUtsk.
och en här närvar:de ledamot af nämnde Utsk. uttalat mot möjligheten
af kontroller, synas mig icke vara af någon särdeles betydenhet.
Gr. .Björnstjerna har sjelf anfört, huruledes det i Köpenhamn
tillgår med kontrollen af hundskatten, och det är mig naturligtvis
likgiltigt på hvad sålt denna kontroll utöfvas, blott den kommer
att utöfvas; men jag skulle icke tro, äfven om denna skatt utsträckes
till landet, att det blifver svårare för taxeringsmännen att derpå
hålla reda, så vida en klassifikation mellan hundarne göres, än
att hålla reda på öfrige förmögenhets-förhållanden och enskildes
ägodelar, dem man nu är befogad att skattlägga Jag fäster mig
emellertid icke så mycket vid tillämpningssättet, hvilket jag gerna
öfverlemnar åt Utsk. att utfinna, utan min åstundan är blott att
komma derhän, att man genom en lämplig beskattning på hundkreatur
kunde inbringa penningar, hvilka för allehanda behof måste
under en eller annan form af medborgare tillskjutas, och för det
andra koncentrera välviljan för hundar på några få af de omnämnde
exemplaren, hvarigenom man skulle förekomma det förfärliga
hundproletariatet och öfriga sorgliga resultater af hundars kringirrande
utan husbondevård, som i motionen finnas vidlyftigt omnämnda.
Det oriktiga uti att beskatta nyttiga föremål, hvartill ju
äfven må räknas hundar, kan så mycket mindre såsom skäl mot
motionen förebringas, enär jag t. ex. i alla fall mäste skatta för
min hustru, mina tjenare, mitt jordagods o. s. v., om jag är nog
lycklig att åtnjuta alla dessa förmåner och älskar dem alla. Så
är ock förhållandet med en hund som jag älskar, jag bör då äfven
för honom skatta till Staten, eller om man så heldre vill till kommunen.
En aktad ledamot har enskildt fästat min upmärksamhet
derpå, att Gr. Björnstjernas anmärkn., att det vore lämpligare om
skatten utginge i form af kommunal-afgift, synes vara riktig. Det
är möjligt, men äger väl kommunen i Sverige sådan beskattningsrätt?
Det är Svenska folket, som genom sina ombud, församlade
på allmän Riksdag, äga beskattningsrätt; och exempel hafva icke
aknats derpå, att enskilde medborgare undandragit sig de skatter,
om kommunen ålagt, under förklaring å deras sida, att de icke
Den 30 Mars.
539
vidkänts lagligheten af en sådan beskattning. Derföre måste rättigheten
till besagde beskattning genom folkets ombud lagligen tilldelas
dem för att skatten skall kunna utkräfvas. Jag skulle tro
att syftet i ena eller andra hänseendet kan vinnas, öfverlemnande
för öfrigt ut BevillmsUtsk. att utfinna det lämpligaste sättet, och
då nu BorgareSt., som representerar städernas innevånare, genom
en votering, som efter hvad upgifvet är, utföll med 37 nekande
röster mot 14 jakande, ogillat Utsk:s afstyrkande Betänk., så synes
att städernes representanter skulle anse som en välgerning, om något
i detta hänseende kunde vidgöras.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Osear: Det är allmänt
bekant att inom nästan alla civiliserade länder äger beskattning på
hundar rum. Hvarför skall Sverige derifrån utgöra ett undantag?
Vid en föreg:de Riksdag tog jag mig friheten att väcka fråga i
detta ämne, men den vann icke Utsk-.s bifall och då den hos K.
o. Ad. förekom, var Betänk:t redan bifallet inom 3 Stånd, och jag
yrkade icke heller propos. på bifall till motionen, utan åtnöjde mig
med förhoppningen att den tid skulle komma då Sverige i detta
hänseende torde rätta sig efter Europas öfriga länder. Frågan har
också uptagits vid denna Riksdag och då den inom 2:ne Stånd
blifvit återremitterad, instämmer jag med Frih. Cederström och yrkar
återremiss. Det må sedan bero på BevillmsUtsk. att bedöma
i hvad förm en sådan beskattning bör utgå och hvilka kontroller
som böra iakttagas. Beskattning har såsom en föregående talare
anmärkt, 2:ne ändamål, det ena att skaffa Staten inkomster, det
andra hämmandet af lyx. Härtill vill jag lägga ett tredje, nemi.
befordrandet af ordning och i förevar:de fall af möjligheten att
sätta en gräns för det öfverhand tagande tilloppet af hundar i städerne,
hvilket så väl i sanitärt hänseende som med hänsigt till
förminskning af de födoämnen, som annars kunde komma de fattige
till godo, är i hög grad betänkligt. Man har ansett denna fråga
vara af för ringa vigt att utgöra föremål för vår öfverläggning.
Det vill jag icke erkänna. Detta ämne bar tvertom blifvit ganska
grundligt behandladt i andra parlamentariska församlingar.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Den beskattning
som D:r Säve motionerat och hvilken åtskilliga ledamöter här hafva
understödt, kan ses ur många synpunkter. Man har dels önskat
densamma emedan man tycker sig vilja hafva penningar och på
denna grund lägger beskattning der man anser att den, utan att
göra en sjelf någon molest, bäst bör kunna utgå. D:r Säve sjelf
har, såsom af hans motion synes, icke någon särdeles kärlek för
det species som han föreslagit till den högre beskattningen. Frih.
Cederström tyckes stå honom hardt nära, och går till och med så
långt att han finner det vara en ren barmhertighets-åtgärd att taga
lifvet af de stackars uthungrade varelser, som gå så att säga och
»spisa på rote». Det är likväl sällan som man ser dem vara så
förfärligt uthungrade, och jag skulle icke tro att, om man kunde
rådföra sig med dem ang:de nämnde åtgärd, de skulle vara så sär
-
540
Den 30 M ars.
deles mycket för den saken. Vill man nu taga pengar blott, utan
att bry sig om principen huru man liigger beskattningen, så kan
man visserligen göra det; men då frågar jag af hvad orsak lägger
man beskattning mera på hundar än, såsom vid återremiss af en
ledamot af annat Stånd föreslogs, nemi. på kattor? Är det återigen
fråga om att vilja beskatta öfverflödet, får jag fästa upmärksamheten
på, att detta skulle utgöra ett undantag, emedan öfverflöda"
beskattning iir numera en okänd beskattningsgrund i Sverige. Går
jag in pä öfverflödet, måste jag naturligtvis, hvilket dock icke
motionären afsett, undantaga de nyttiga hundarne. Då blifver
klassifikationen svår ty då skola väl vall- och bandhundar vara
nyttiga hundar. Men hur är det väl med bandhunden? Det finnes
många som påstå att de små knähundarne äro nyttigare än bandhundarne,
att dessa vakta mycket bättre än någonsin de stora hundarne,
som stå ute på gårdarne. Således blir det ganska kinkigt
att göra upp denna skillnad. Vill man åter lägga skatt på alla
hundkreatur, så måste jag återigen, så snart det är fråga om öfver*
flöds-beskattning, fråga, hvarföre man icke äfven beskattar hästar
t. ex., af hvilka en stor del kunna räknas till öfverflöds-artiklar.
Skälet hvarföre man icke bibehållit öfverflöds-beskattning är icke
blott det att den var så litet inbringande, utan äfven att man fann
något sårande för känslan ligga deri, att vilja ingå i den enskilda
ekonomien och reglera den, eller i hvars och ens smak och bestämma
den. Jag får upriktigt säga att, oaktadt jag skulle kunna hafva
nytta af om lagen ginge igenom, och derigenom befriade mig
från en och annan bondhund, som springer omkring och biter ihjäl
fogel i min skog, skulle jag likväl icke vilja stifta en sådan lag,
hvarigenom den bonde, som äger en hund, hvilken verkligen gör
honom nytta, som har en vän uti honom och så anser honom,
tvingades att, för att slippa betala en skatt, 1 S-dubbelt så stor som den,
hvilken han erlägger för sig sjelf, göra sig af med denna hund.
Frih. Cederström har yttrat att det icke låge någonting så farligt
i en dylik skatt, enär man i alla fall får skatta för hustru och
barn o. s. v. Att vilja tala om skyddsafgiften för hustru och barn
på samma gång som hundar och då sätta dessa sednare i 18-dubbelt
högre värde, förefaller mig något besynnerligt.
Gr. Björnstjerna har fästat upmärksamhet på kontrollen, och
jag får säga att min fulla öfvertygelse är att en sådan å landet
blir nästan omöjlig. Frih. Cederström har sagt att man kan göra,
på sätt Gr. Björnstjerna anfört exempel på, eller begagna halsband.
Det är sannt att detta är en kontroll, men jag försäkrar Frilnn,
att på landet finge hundarne springa och ingen polis eller någon
annan brydde sig om att skjuta dem, derföre att de sågos utan
halsband. Deremot kan jag anse riktigt att en kommunalskatt införes
i städerna, der möjligen en skock af hundar slutligen kan upstå;
men detta är en sak som ligger utom Bevilln:sUtsk:s åtgärd.
Hade en sådan motion förekommit, skulle den återremitterats till
Stats- och Ekon.Ulsk., men icke till BevillmsUtsk. Jag anser således
Utsk:s tillstyrkande, sådan motionen nu var upställd, riktig, och
anhåller dertill om bifall.
Den 30 Mars.
S41
Hr Printzensköld: Frih. Alströmer har till stöd för sin
framställning åberopat, huruledes alla civilicerade länder i Europa
skulle hafva infört beskattning på hundar med undantag af Sverige,
som sålunda borde följa de öfriga ländernas exempel och jemväl
civilicera sig i detta fall. Om nu förhållandet skulle vara sådant,
så tror jag att Sverige kommit ett steg framom dessa länder uti
civilisation åtminstone med afseende på beskattningsgrunderne, då
man i Sverige afsett det olämpligt att för öfverflödsartiklar direkte
beskatta förbrukaren och således äfven egare af hundar. Att hundkreatur
liksom alla andra lefvande varelser äta, det veta vi; men
att de som Frilnn anförde förtära den föda, som eljest skulle komma
svältande menniskor till godo, det tillåter jag mig betvifla, derföre
att om någon skulle för bevillnings-afgiftens skull skilja sig vid
sin hund, så använder han säkerligen icke hundens besparade föda
till ökande af det understöd, han till äfventyra är skyldig eller åtagit
sig att lemna åt närmaste fattighus. Sverige skattar tillräckligt
till de fattige och denna klass är härstädes bättre lottad än i
de flesta andra civiliserade länder, så att jag tror att vårt land
äfven i förevarande fall utgör ett undantag. Jag fortfar i min tillstyrkan
om bifall.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Willi.: Jag anser det ganska
riktigt att särdeles i de större städerne en sådan beskattning införes.
som här är i fråga att betala icke såsom beskattning på öfverflöd,
utan såsom en ganska lämplig polisåtgärd, för att inom städerne
förekomma detta
heller funnit att de ledamöter, som här yttrat sig, haft något att
anmärka mot att ifrågav:de beskattning eger rum i form af komunalskatt
inom städerne. Men jag påminner tillika om att icke
någon kommun kan anse sig berättigad att utan E. St:rs medgifvande
pålägga en dylik kommunalskatt. Jag yrkar derföre återremiss
på det att BevillmsUtsk. äfven om motionen afslås måtte uttryckligen
uttala den mening att det är medgifvet åt den kommun
som sådant vill eller önskar att införa en sådan beskattning. Jag
tror att det är allt hvad som fordras, ty om meningen på detta
sätt uttalas af BevillmsUtsk. och af E. St:r erkännes, är icke något
hinder i vägen för en kommun att införa en dylik skatt.
Frih. Alströmer: Jag ber att få tillägga att i Norrige finnes
en sådan kommunalskatt, men hvilken man icke ansett sig berättigad
att ålägga utan med Storthingets medgifvande. Jag tror
att BevillmsUtsk. bör såsom Frih. Sprengtporten yrkat, uttala den
mening att E. St:r böra medgifva kommunerna rättighet att inom
ett visst belopp beskatta hundar. De kunna sedermera tillämpa
en sådan tillåtelse på sätt de finna lämpligast, men det är nödvändigt
att E. St:r förklara det hundar få beskattas inom ett visst
maximum.
Hr Adelborg, Henr. Otto: Skulle nu händelsevis inträffa
att B, o. Ad. beslutar återremittera detta Betänk, och det egna
542
Don 30 Mars.
förhållande upstår att E. Sl:rs BevillmsUtsk. skulle befatta sig med
en dylik fråga, hvilken uppenbarligen är en kommunalfråga, så får
jag framställa den önskan att, i fall man på detta sätt beskattar
nöje och lyx, man åtminstone ieke måtte beskatta det nyttiga och
lägga skatt på vallhundar. Dessa djur blifva numera af stor nytta
för vårt land; ty intet rationellare jordbruk kan utan kreaturens
vallning bedrifvas, hvarföre jag också yrkar pä att vallhundar måtte
undantagas från beskattning, ifall en sådan skulle komma att
påläggas.
Propos. till bifall å förevrde punkt blef härefter framställd och
besvarad med starka Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Prili. Cederström begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den som bifaller den del af Bevilln:sUtsk:s Betänk. N:o 5,
hvari bevillning för hundar blifvit afstyrkt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser It. o. Ad. de emot Betänk, i denna del gjorde
anmärkmr föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer:
Ja — 01.
Nej — 50.
2t:sta punkten, ang:de §§ 42, 43 och 44.
Hr Gr. o. Landtm, anmärkte att R. o. Ad. genom bifall till
det första af de i denna punkt förekommande tillstyrkanden, skulle
afskära pröfning af de 2:ne derefter följande och att fördenskull
dessa sednares tillstyrkanden borde pröfvas före det första, som innefattade
redaktions-förslag för alla de ifrågavarande §§; hvarefter
alla dessa tillstyrkanden i sådan ordning förekommo och hvart för
sig biföl los.
22:dra punkten, ang:de § 4S.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Jag ber att få hemställa till
det Höglofl. Ståndets pröfning, huruvida icke det tillägg borde göras
vid denna §, att studenter skola mantalsskrifvas vid det Universitet,
der de idka studier, »derest de icke kunna styrka att de
på annan ort äro mantalsskrifne,» på det icke det förhållande måtte
upstå att de blifva skattskrifne på 2:ne ställen, hvilket strider mot
författmne.
Hr Hjärne, Harald: För min del finner jag det tillägg
som BevillmsUtsk. här föreslagit vara alldeles öfverflödigt. Jag
vet icke och har icke hört talas om att någon olägenhet i afseende
på uptagande af skatt upstått deraf att det icke varit föreskrifvet
att studenter ovilkorligen skulle skrifvas vid det Universitet der de
Den 30 Mars.
543
idka studier. Det är nemligen allmänt bekant att de unga män,
som idka studier, äro vanligen vid universitetet under terminerne
och tillbringa en ganska stor del af året borta från Akademien hos
sina föräldrar och slägtingar. Det är derföre vanligt att de skattskrifves
på de ställen der deras föräldrar och slägtingar äro bosatte
och jag har mig icke bekant att någon olägenhet deraf upstått.
Hvarföre man skulle ändra BevillmsFörordmn för detta enskilda
fall, kan jag således icke finna. Jag har för öfrigt af tidningarne
inhemtat att PresteSt. som torde vara närmast att bedöma lämpligheten
eller olämpligheten af detta tillägg,. antingen, jag kan icke
med säkerhet säga, återremitterat eller afslagit detsamma, men sålunda
tydligen bevisat att de icke gilla det; och jag får derföre
föreslå B. o. Ad. att återremittera det, på det Utsk. måtte blifva i
tillfälle att taga i öfvervägande, om det ändamål som åsyftas verkligen
vinnes genom att förändra en gammal författning.
Gr. Björnstjerna: Jag får fästa den siste värde talarens
upmärksamhet derpå att här icke är fråga om någon skatt; studenter
betala icke någon dylik; uti Betänk, står derföre äfven ganska
riktigt »mantalsskrifvas»,-ej »skattskrifvas». Detta åter är en åtgärd
för att befordra en noggrannare folkräkning. Det har nemligen
blifvit upplyst att studenter vanligen icke i sin hemort låta mantalsskrifva
sig, vid Universiterne mantalsskrifvas de ej heller, större delen
af Hrr studerande äro således uteslutne från folkräkningen. Med
anledning häraf och på särskild anhållan af Sekret, i Tabell-kommissionen
intog Utsk. detta tillägg i sitt förslag hvarå jag vördsamt
anhåller om bifall.
Hr Printzensköld: Efter hvad mig blifvit sagdt lärer väl
PresteSt. hafva återremitterat och BorgareSt. afslagit det ifrågav:de
förslaget, så att föga utsigt synes vara förhanden att det skall
vinna framgång. Jag är också äf den öfvertygelse att ifråga v :de stadgande
är mindre nödigt. Det är i alla författningar rörande mantalsskrifning
tydligen och klart uttryckt, att hvar och en, som upnått
en viss ålder, skall ovilkorligen i mantal tecknas, och om
dessa författningar efterlefvas, är det lika klart, att vederbörande Akademiers
styrelse ovilkorligen skall hålla hand deröfver att om de studerande,
som vistas, uti universitetsstaden icke kunna styrka att de
hemma hos sina föräldrar eller andra målsmän äro upförda i mantal,
då blifva skrifna vid Akademien. Det föreslagna stadgandet är
icke blott öfverflödigt, det är jemväl oriktigt enär en studerande,
som icke vistas vid Akademien, utan är såsom informator eller i
annan befattning under 2:ne års tid frånvarande från Universitetet,
likväl skulle der ovilkorligen mantalsskrifvas, ehuru han vistas på
3(f, 40 eller 50 mils afstånd. Skulle den olägenhet, som Tabell
kommissionens
Sekreterare angifvet, verkligen hafva inträffat, så
tror jag likväl att den är mindre än den olägenhet som skulle upkomma
genom bifall till nu ifrågavarande stadgande. För öfrigt
synes man icke hafva särdeles vårdat sig om språket i det föreslagna
stadgandet. Der heter det nemi. »studenter skola mantalsskrifvas
Den 30 Mars.
vid det universitet, der de idka studier;» månne ej språket blifvit
både vackrare och saken mera riktigt uttryckt, om man sagt: »Studerande
skola mantalsskrifvas vid det läroverk der de idka studier,»
emedan det finnes en mängd studerande vid gymnasier och skolor,
som äfven böra i mantal tecknas.
Gr. Björnstjerna: Det var visserligen icke oväntadt att
Hr Printzensköld skulle sätta sig emot äfven denna obetydliga förbättring;
jag för min del vågar likväl påstå att både språket och
sjelfva saken liar skäl för sig. Genom att begagna uttrycket »studenter»
förekom man just, att gymnasister samt andra personer,
hvilka icke tagit studentexamen och hvilka således vanligen äro
mantalsskrifne hos föräldrar eller målsmän skulle kunna hänföras
till denna §.
Hvad åter Hr Printzensköld ytlrat derom att personer kunna
såsom informatorer eller i andra befattningar vara från Akademien
i åratal frånvarande, och likväl räknas till »studenter», tror jag detta
vara ett misstag. Efter tvenne års frånvaro uptages man ej vidare
bland de studerandes antal; man uphör visserligen ej dermed att
vara student men man tillhör icke vidare de personer, för hvilka
kuratorerne redogöra. Då nu den embetsman hvars intyg härom
måste anses gällande, upplyser, att studenter icke finnas i mantalsförteckningarne
uptagne, månne det då ej är skäl att införa dem i
denna §, i stället att låta dem såsom hittills, förblifva »lösdrifvare».
Man anser att hela felet afhjelpes om Bevill:sFörordn:ns stadgande
efterlefdes och hvar och en skrifves på den ort, der han
mest vistas, men om nu en person uppehåller sig halfva året i
Upsala och andra halfva året på annat ställe torde blifva svårt att
säga, hvar nämnde individ egentligen vistas »större delen af året».
På dessa skäl tror jag att BevillmsUtsk. handlat rätt och yrkar
fortfarande bifall.
Hr von Troil, Sam. Gust: Det förslag som af Utsk. blifvit
framställdt är visserligen icke af särdeles stor vigt, och jag tror
således att möjligen icke mycket vinnes genom dess antagande,
icke mycket förloras genom dess förkastande. Jag för min del hyser
dock vissa betänkligheter i det förra afseende!. Jag har under
loppet af flera år gjort beväringsmönstringar med de studerande vid
ett af Pikets Universiteter, och jag har funnit att studenter varit
uptagne på förteckningarne, hvilka under loppet af 2—3 år icke
vistats vid Akademien, oell der har icke kunnats få någon uplysning
om hvar dessa studenter uppehållit sig, utan de hafva således
stått qvar i studentrullorna långt efter sedan de rest sin väg. Jag
skulle således tro att någon noggrann folkräkning icke vinnes genom
den s. k. mantalsskrifningen. Det är äfven ett annat förhållande
som gör att jag icke kan tillstyrka detta Betänk. Det kan
nemi. lätt hända och händer verkligen att studenter antages till
informatorer hos enskilda personer med så höga löneinkomster, att
de derföre äfven böra betala skatt. Om nu dessa studenter, ehuru
in
-
Dbii 30 Mars.
545
informatorer, äro såsom studenter vid Universitetet mantalsskrifne,
så ingår då den skatt de såsom informatorer borde till Staten erlägga
ieke till densamma, emedan de äro mantalsskrifne såsom
studenter vid Akademien. Jag tror således att vissa betänkligheter
mot punktens antagande kunna förefinnas, och då det är en nyhet,
som ingen kan förutse, hvart den skall leda, och det icke heller är
troligt att något särdeles nyttigt deraf kan upkomma, skulle jag
vara hågad att göra anhållan om att man förblifver vid det gamla
stadgandet och således afslår denna punkt.
Hr Printzensköld: Gr. Björnstjerna torde kanske ursäkta min
så mycket omordade halsstarrighet, sedan en annan person, för hvilken
Gr:n hyser större förtroende än till mig, instämt i de åsigter
hvilka jag tog mig friheten yttra. Hr Gr:n borde äfven ihågkomma
att hvad mantalsskrifningen beträffar, så är det alldeles öfverflödigt
att i BevillmsFörordmn införa stadgande derom, emedan R. St:r
alldeles icke hafva någon rätt att i det fallet besluta, hvarföre
också alla de stadganden, som i förordningen förekomma, endast
äro en trogen afskrift af de särskilda författningarne rörande mantalsskrifning,
som från Konungamakten utgått. Om således det
förhållande inträffat som Tabellkommissionens Sekret, upgifvit
och hvilket föranledt Utsk. till det ifrågav:de förslaget, så borde
detta förhållande hafva blifvit anmäldt hos K. M., hvarigenom
Tabellkommissionens Sekret, gått den lagliga och behöriga vägen,
ty då hade K. M. kommit i tillfälle att höra vederbörande embetsmyndigheter
och, efter det saken blifvit utredd, utfärda särskildt
stadgande om mantalsskrifning af sådana studerande, som äro inskrifne
vid något af Rikets Uuiversiteter, men att blott på en lös
upgift af Tabellkommissionen införa ett alldeles nytt, från den af
Regeringsmakten utfärdade förordning afvikande stadgande, anser
jag icke vara rätt, ej heller finner jag R. 8t:r dertill vara befogade.
På dessa grunder äfvensom dem Hr von Troil nyss anfört förblifver
jag vid min anhållan om afslag å punkten.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt att i afseende på denna punkt blifvit yrkadt
dels bifall, dels afslag, dels af Hr Hjärne återremiss och dels af
Hr Palmcrantz att vid den af Utsk. föreslagna redaktionen: »studenter
mantalsskrifvas vid det Universitet, der de idka studier»
skulle tilläggas: »såvida de icke styrka att de på annan ort äro
mantalsskrifne» yttrade:
Hr Palmcrantz: Jag anhåller få tillägga att, då jag nu
hört det flera ledamöter yrkat afslag å denna punkt, så afstår jag
från mitt yrkande"och förenar mig med dem.
Hr Hjärne: Förra gången jag hade ordet yttrade jag att jag
begärde ^återremiss, emedan ett annat Stånd redan återremitterat
punkten; men då de flesta talare nu yrkat afslag, ber jag att få
förena mig med dem.
IV. H. 35
546
Den 30 Mars.
Den härefter till bifall å denna punkt framställda propos. besvarades
med starka Nej, blandade med Ja, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade afstå det i denna punkt
föreslagna stadgande, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka
Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
23:dje punkten, ang:de §§ 35, Si, 86, 107, 110, 416 m. fl.
Frih. Haab, Adam Christian: Detta Utlåt, är af Utsk.
afgifvet med afseende å Matts Pehrssons motion, hvari han yrkar
att Landslns hittills varande rättighet att vara ordförande i Pröfnings-
och Taxerings-komitéerna skulle upliöra, äfvensom att i stället
för att Taxerings komitécn lemnat förslag på ledamöter till Pröfnings-komitéen
och Landsten sedan utnämnt 20 personer af de föreslagna
hvilka han efter ortförhållanden ansett lämpligast, det skulle
tillgå så att Taxerings-komitéen valde ombud, hvilka skulle sammanträda
och utan afseende på stånd eller klass välja ett antal ledamöter
att utgöra Pröfuings-komité. Den ena delen af haus motion
eller frågan om Landslns Ordhdeskap anser jag icke böra fästas
något afseende vid, emedan jag tror det vara särdeles nyttigt att
han innehar denna plats. Med afseende på sammansättningen af
Pröfnings-komiléen kan jag icke neka, att då vi litet hvar funnit
att såväl här som på andra ställen tillämpningen af den gamla
Bevilln:sFörordn:n varit mindre lycklig, är detta förhållande just
att söka i denna komitéens sammansättning. För min del är jag
öfvertygad om att det skulle gjuta ett friskare lif in hos dem, om
de verkligen bestodo utaf af folket valde ombud, för att tillämpa
den af B. St:r beslutade beskattning, i st. f. att, såsom nu, det besynnerliga
förhållandet företer sig att Landslnn utser dem som skola
pålägga beskattningen. Det händer också att samma personer nära
nog år ut och år in sitta i Pröfnings-komitéerna, och blifva stereotypiskt
tillgifna sina gamla satser och det blir då omöjligt att vinna
någon förbättring i tillämpningen af de föreskrifter lt. St:r lemna.
Jag skulle således tro att om Matts Pehrssons motion icke i allo
kan antagas, den likväl borde föranleda till en lämpligave sammansättning
af Pröfnings komitéerna. Jag för min del skulle således
icke hafva något emot denna del af Matts Pehrssons motion, hvar
före
jag också derföre yrkar på återremiss af denna punkt.
Hr Printzensköld: När Gr. Björnstjerna behagat framkasta
den anmärkningen att man kunde förutse »det jag skulle yttra
mig emot den föregående punkten», så lärer väl ifrån hans sida
äfven nu emot mig göras samma anmärkning. Jag har emellertid
för mig Bevilln:sUtsk:s majoritet och det är denna majoritets åsigt
som jag nu ämnar understödja. Alldeles i motsats mot Frih. Baab
anser jag det vara ganska riktigt att K. Befhde utser ledamöterne
inom Pröfnings-komitéen; men K. Befdide har icke makt att göra
det efter eget godtycke, utan det är Taxerings-komitén som uprättar
förslag på de ledamöter som skola ingå i Pröfnings-komitéen,
och det är bland dem som Landslnn eger att välja, utan att kunna
afvika från förslaget. Således kan efter nu gällande stadgande icke
D eu 30 Mars.
S47
några intriger eller trakasserier ega rum, hvilket deremot skulle
blifva förhållandet, om Taxerings-komitéen skulle sjelf välja ledamöterne
i Pröfnings-komitéen, och jag skulle derföre tro att det är
bättre att bibehålla hvad man har, än att införa ett sämre och mindre
ändamålsenligt stadgande. Det är likväl fägnesamt att här i
Utsk:s Utlåt, finna, huru man, allt bemödande oaktadt att anse
embets- och tjenstemän inblandning i beskattningen vara ett ingrepp
i Svenska Folkets frihet att sig sjelf beskatta, än dock måste erkänna
nyttan och nödvändigheten af denna embetsmännens inblandning
för åstadkommande af beskattningens lika och rättvisa fördelning.
Jag vet icke hvad som kan ligga till grund för Matts Pehrssons
förslag, om icke en inbillning att svenska folket icke beskattar
sig sjelft, derföre att det uprättade förslaget skall underställas Landsh:n
som derur väljer de ledamöter han finner lämpligast. Det förhåller
sig med denna saken ungefär som då man vid en Riksdag fann
det vara förskräckligt att KammarRm skulle befatta sig med pröfning
af besvär öfver Pröfnings-komitéens åtgärder enär KammarRms
ledamöter voro Kronans embetsman; och man ville derföre öfverflytta
denna pröfningsrätt till Itiks:gsKont. Af lika halt är den
nu ifrågasatta förändringen, hvarföre den också förtjenar samma
öde. Jag tillstyrker bifall å Utskis Utlåt.
Gr. af Ugglas: Jag får fästa Frih. Eaabs upmärksamhet
derpå att så länge man bibehåller- Ståndsfördelningen i Taxeringskomitéen,
torde den icke kunna borttagas ur Pröfnings-komitéen.
Jag får tillika anmärka att skall Pröfnings-komitéen bestå af 20
ledamöter, men, för att få de olika Stånden representerade, en ledamot
från hvar Taxerings-komité väljas, för att utse hvar sina 2
ledamöter i Pröfnings komitéen, så blir det en väldig Pröfningskomité,
i somliga län vida öfverstigande det antal, som befunnits
vara lämpligt för Pröfnings-komitéens arbeten, och då skulle, såsom
Frilen sade, en och samma person kunna komma att sitta flera år
i komitéen. Det är likväl föreskrifvit att då Taxerings-komitéernas
antal är för stort skall det gå i en cirkulerande ordning dem emellan
att utse personer, bland hvilka Landshm väljer till Pröfningskomitéen,
ty det är Taxerings-komittéen som upgör förslag och
det är efter detta förslag som Landshm utser ledamöterne. Man
kan således omöjligen bibehålla Ståndsfördelningen i Taxeringskomitéerna
och bibehålla de 20 personerna i Pröfnings-komitéen,
såvida man icke låter Landshm utse 'dem, emedan ora detta skulle
tillhöra Taxerings-komitéen, så clefve det en för stor Pröfningskomité,
och att återigen taga bort Ståndsfördelningen torde icke
vara välbetänkt.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag är ledsen att Frih.
Raab icke funnit skäl att understödja den del af Matts Pehrssons
förslag som handlar om uphörande af K. Bef:hde rätt att vara
Ordf:de i Pröfnings- och Taxerings-komitéerna, lika såväl som han
förordat nu ifrågav:de del deraf, ty då hade visserligen Frihm, om
han, jemte motionären lyckats genomdrifva detta förslag, derigenom
548
Den 30 Mars.
befriat Landslnne från en af defledsammaste oell mödosammaste
dagar sorn från deras embetsbefattningar härröra. Men efter Frilen
nu icke haft denna välvilliga afsigt så får jag förklara^att jag i alla
fall icke afundas honom att hafva instämt i någon de! af Matts
Pehrssons förslag, lika litet som jag förmår utfinna grunden till det
stereotypiska lidandet för hvilket han skulle varit underkastad.
Detta måtte vara en egendomlighet för det län Frih:n tillhör ty
i det län, öfver hvilket jag är Styresman, är det alldeles omöjligt
att en person kan under flera på hvarandra följande år sitta såsom
ledamot i Pröfnings-kommitéen. Hade jag kunnat vänta mig att
Frilän skulle framkomma med en framställning sådan som den hvilken
nu skett skulle jag icke hafva underlåtit att genom föreläggandet
af en tabell, utvisande huruledes inom de särskilda taxeringsdistrikterna,
hvilka inom Stockholms län om än talrikare, likväl ej
torde vara flera än inom andra län, personer i enlighet med författningarne
kallas hvarje år i tur från de särskilda distrikterne,
hvilket gör det alldeles omöjligt att personer kunna återkomma flera
år efter hvartannat. Frilen har hoppats att ett friskare lif skulle
ingjutas i Pröfnings-komitéerna; men detta friskare lif måste väl
i alla fall utgå från Taxerings-komitéerna, hvilkas ledamöter skola
förmodligen i alla händelser komma att utgöra Pröfnings-komitéernas
ledamöter. Det som i synnerhet synes mig vara af behofvet påkalladt,
vore en friskare kännedom af BevillmsFörordmn, ty visst
är att de personer, som skola handlägga denna författning, skulle,
derest de icke handleddes af tjenstemän stanna, jag vet icke hvar,
men för visso icke inom BevillmsFörordms gränser. Jag tror således
att denna anordning är lika nyttig oell nödvändig, som den
för Landsh:n är tråkig, och jag har derföre icke ringaste anledning
att understödja Frih. Raabs åsigt, hvaremot jag begär bifall till
Utsk:s Betänk.
Hr von Troil: Jag är egentligen upkallad af det yttrande
Frih. Eaab fällt att man mångenstädes ser samma personer flera
är i rad återkomma i Taxerings-komitéen. Jag vill icke bestrida
att så kan på något ställe hafva skett, men att det står i fullkomlig
strid med BevilhsFörordmn, det torde något hvar kunna inse,
då förordningen föreskrifver att ledamöterna skola af Landsten utväljas
uti en cirkulerande ordning Taxerings-komitéerna emellan.
Jag får fästa upmärksaraheten på att åtminstone inom det län, der
jag har äran vara styresman, har aldrig inträffat att en person
kommit 2 gånger i rad och såvidt jag minnes icke personer ens
återkommit, som varit 3 år förut i Pröfnings-komitéen. Det är
för öfrigt en ganska grannlaga sak för Landsh:n att utse ledamöter
i Pröfnings-komitéen, emedan han måste noga tillse att alla
olika trakter af länet blifva representerade. Skulle nu på sätt
Frih. Baab förordar, en ledamot af hvarje Taxerings-komité sammanträda
• för att sedermera utse, utan afseende på stånd vissa ledamöter,
hvilka de ansågo lämpliga att inträda i Pröfnings-komitéen,
då befarar jag att det skulle kunna komma att inträffa att flera
ledamöter kommo från vissa trakter, under det att andra trakter af
Den 30 Marg
549
länet blefve alldeles orepresenterade, och så vidt jag kan inse, är
hufvudändamålet med pröfnings-komitéers utseende dels att erhålla
dugliga och skickliga personer, men dels också att erhålla personer,
som känna förhållanderne inom alla delar af länet. Dessutom är
ännu en annan omständighet, hvarföre jag tror att en sådan anordning
icke vore lämplig. Det är bekant att af TaxeringsKomitéerna
för städerna skola utses 4 eller 5 personer för hvar stad, hvilka
siittas upp på förslag till PröfningsKomitéen. Det visar sig då
ganska ofta (jag har sjelf varit med i Taxeringskomitéer och känner
följaktligen till förhållandet) att då dessa personer skola utses, begär
först den ene och så den andre att slippa denna befattning, och
slutligen är någon nog nådig att mottaga kallelsen, dag är derföre
också fullt förvissad om att det skulle blifva vida orättvisare beskattning
och vida mindre sakkännedom om valet skulle ske på
sätt Frilon yrkat, hvarföre jag också anhåller om bifall till Utskis
yrkande.
Frih. Raab: Jag har sannerligen icke yrkat på bifall till
Matts Pehrssons motion endast för att befria Landslone från en tråkig
dag såsom Gr. Liljencrantz yttrat, ännu mindre för att understödja
intriger och trakasserier, utan för att förekomma försoffning
och lojhet vid tillämpningen af ifrågavar:de författning, ty jag kail
alldeles icke finna att de yttranden, som blifvit här afgifna öfver
tillämpningen af den gamla förlattn.-n gifvit anledn. att tro sannfärdigheten
af de ord som stå att läsa i Utsk:s Utlåt, eller att »de
åt bemälde embetsman lemnade updrag och rättigheter synts Utsk.
i högsta måtto nyttiga och nödvändiga i och för den tillsyn och
kontroll öfver en jemnare och rättvisare beskattnings iakttagande,
som derigenom utöfvas etc.» Här har blifvit sagdt att det vore
omöjligt att samma personer kunde återkomma till pröfnings-komitéen.
110 §:n BevillmsFörordmn lyder: »Denna Komité skall bestå
af Landsten, som då besitter rättighet att föra ordet.» Detta
har jag icke bestrid t, utan jag måste för det allmännas nytta önska
att han fortfarande måtte hafva denna tråkiga dag »samt 20 ledamöter,
hvilka Landslun efter TaxeringsKomitéens förslag utser med
4 af hvarje Stånd och klass; dervid iakttages att icke flera från en
Komité kallas, än PröfningsKomitéens antal medlemmar medgifver,
så att den cirkulerande ordningen Komitéerna emellan, så vidt sig
göra låter, kommer att iakttagas.» Nu beror det på om Landshai
är i tillfälle att välja ur alla de olika Stånden med mindre han
får lof att kalla de personer som suttit året förut, hvarpå jag också
sett exempel; och jag hörde med nöje Landshut i Calmar län begära
ordet, då jag hoppas att han kan vitsorda att så skett under
hans tid; åtminstone vet jag med säkerhet att det inträffat förut.
Jag har icke klandrat detta, men jag har sagt att det är en följd
af de nuvande föreskrifterna. Gr. af Ugglas har antydt att antalet
ledamöter skulle blifva alldeles för stort, om från hvarje TaxeringsKomité
en person skulle sammanträda för att utse 2:ne ledamöter
i PröfningsKomitéen. Ja det är sannt, men det har aldrig varit
meningen, utan motionären yrkar att ombud från hvarje Taxerings
-
550
Den 30 Mars.
Komité skulle sammanträda fögderivis för att utse ledamöterna, och
detta är någonting helt annat. Jag har enskildt af Gr. af Ugglas hört
att det finnes ett län, Gottlands län, som icke har mera än 2:ne
fögderier och detta skulle göra att antalet blefve alldeles för litet.
Jag offentliggör nu detta för att erinra att när der finnes ett så
litet antal fögderier, så kan man taga ett större antal från hvarje
fögderi. Jag vill icke längre uppehålla II. o. Ad. med upräknande
af alla de skäl, som jag kunde utfinna för förordnandet af denna
del af Matts Perssons förslag, utan åtnöjer mig med att yrka bifall
å detsamma.
Frih. Sköldebrand, Knut: Jag har begärt ordet med
anledn. af Frih. Rnabs upgift af hvilken han hämtat anledn. att
understödja Matts Pehrssons motion, den upgift nemi. att i PröfningsKomitéerna
samma personer sitta flera år i rad och sålunda
blifva stereotypiserade. Då Frih. Haab åberopat sin egen erfarenhet
i detta fall måste man häraf draga den slutsats att detta är förhållandet
inom det län der Frilnn förut varit bosatt eller Kalmare
län. Jag anhåller på grund häraf att få lemna den uplysning att
detta är ett fullkomligt misstag, ty BevillmsFörordmn innehåller
bestämdt att ledamöterne till PröfningsKomitéen skola, på sätt redan
blifvit uplyst, gå i cirkulerande ordning och iakttagande af denna
föreskrift, gör det alldeles omöjligt att samma personer kunna återkomma
flera år efter hvartannat.
Frih. Haab, Carl Adam: Jag anser det visserligen icke
vara mycket värdt med Matts Pehrssons motion och ämnar icke
heller understödja den, ty det skendöda skick, hvari våra kommunala
angelägenheter sig befinna, gör att genom den nya föreslagna
förändringen ingenting är att vinna; tvertom skulle det endast
blifva en skendöd institution, som skulle öka antalet af de många
vi redan äga. Men jag vill derföre icke bortkasta den princip som
ligger till grund för detta förslag äfven om den icke här kan begagnas.
Vi veta att valet af Riksdagsmän inom de 3:ne öfriga
Stånden sker genom personerna sjelfva och icke genom någon öfverstyrelse;
vi veta äfven att de äga rätt att beskatta sig sjelfva, hvil
ken
sak just står i förbindelse med Bevilln:sFörordn:ns efterlefvande,
och att vara ledamot i PröfningsKomitéen är således en ganska
vigtig befattning, som står i närmaste öfverensstämmelse med representationen
i allmänhet. Om så är, synes det vara helt naturligt
att val af ledamöter i PröfningsKomitéen sker genom TaxeringsKomitéen
på sätt här blifvit föreslagit, nemi. fögderivis af de personer
som i TaxeringsKomitéen dertill utses, och på detta sätt
PröfningsKomitéen på landet komma att utgöra en ganska väl organiserad
nämnd, notabene om det vore under andra förhållanden,
men med den fyrdelning som genomgår vårt representativa skick
skulle dock icke mycket vinnas, hvarföre jag, som endast upträdt
för att försvara principen, icke för öfrigt vill yttra något till förmån
för Matts Pehrssons motion.
D en 30 Mars.
551
Frill. Raab, Adam Christian: Då icke mitt minne och
Frih. Sköldebrand» är fullt öfverensstämmande, vill jag, som lika
litet kan anse mig för att missminnas, lika litet som jag vill skylla
honom derföre, söka att vid ett enskildt tillfälle få visa honom
några namn som temligen stereotvpiskt varit med såsom ledamöter
i pröfnings-komitéer; men jag har i mitt föreg:de yttrande sagt att
jag lugger ingen till last hvarken Lundsli, eller författmr, att samma
namn komma igen, ty det kan härleda sig deraf att då det icke
står i TaxeringsKomitéens skön att välja adelsmän eller icke, har
måhända bristen på ledamöter inom det eller det Ståndet gjort att
samma ledamöter kommit igen.
Den härefter till bifall å förevande punkt framställda propos.
besvarades med starka Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
24:de punkten,
Härvid förekom först Utsk:s yttrande, ang:de Hr Stolpes motion
att stadgandet oin skattskyldiges åliggande att till TaxeringsKomitéen
aflemna inkomst-upgift jemte det för underlåtenhet deraf
bestämda bötesansvar må utur BevillmsStadgan utgå, yttrade
Hr Hjärne: Det är icke för att utverka ett bifall till Utsk:s
förslag som jag begärt ordet, utan det är för att protestera mot
riktigheten af de argumenter sorn ligga till grund för Utsk-.s tillstyrkan,
ty Utsk. upger såsom enda skäl till afstyrkaude, »att det
bör förutsättas att flertalet skattskyldige nflemnar sanningsenliga
taxerings-upgifter» etc. Då likväl af de flesta ledamöter som
yttrat sig, blifvit uplyst att dessa upgifter i de flesta fall icke öro
sanningsenliga och jag dessutom kan intyga att i Stockholm nästan
ingen enda upgift så är, borde detta kända förhållande hafva varit
tillräckligt skäl att icke framkomma med dylikt argument för
afslag.
Utsk:s ifrågavar:de yttrande blef uppå härefter framställd propos.
bifallet.
Sedermera förekommo och biföllos Utsles öfrige i denna puukt
afgifne yttranden jemte förslaget till redaktion af Cl §:n.
25:te punkten, ang:de §:n 63.
Denna punkt bifölls jemte förslaget till redaktion af 03 §:n.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde nu, att då tiden redan långt
framskridit och nästföljande punkt torde föranleda en längre öfverläggning
fortsättningen af förevande Betäuk:s pröfning, måtte upskjutas
till nästa plenum, hvilket bifölls.
Anmäldes och lades på bordet ett ifrån StatsUtsk. inkommet
Utlåt. N:o 52, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., i fråga om an
-
552 Den 30 Mars.
slag till uprätthållande af den Arméens PensionsKassa åliggande
pensionering.
H. It. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Hr von KocJis, N. S., skriftligen afgifna anförande till H. o.
Ad:s Prot. d. 26 Mars 1857.
När jag i Riksdagskalendern sett hvilka utmärkta förmågor och
hvilken skatt af erfarenhet, som finnes inom BevillmsUtsk. vid innevar:de
Riksdag, har jag haft svårt förklara huru ett Betänk, af
den art, som det ifrågavartde, kunnat från detta Utsk. komma på
R. St:rs bord. Svårigheten ökas ännu mera, då jag dels af reservationer
funnit, att sunda grundsatser inom Utsk. blifvit med allvar
och talang uttalade, dels bör förmoda, att BevillmsUtsk. till följd
af förslag på förhand beredda, hufvudsakligen af män, nu tillhörande
Utsk., ang:de det ämne, nemi. tullbevillningen, som vanligen mest
uptagit Utsfcs tid, bör vid denna Riksdag hafva en ovanlig ledighet
för att sysselsätta sig med frågan om den s. k. allmänna bevillningen.
Endast en enda förklaringsgrund har af mig kunnat
upletas dertill, att man ännu nöjt sig med hvad som långt för
detta är utdömdt af hvarje sakkunnig man.
Eörklaringen måste ligga deruti, att vårt Bondestånd har en
panisk förskräckelse för vidrörande af nuvande taxeringsvärde å fastigheter,
hvarförutan någon rättvis och enkel bevillnings-stadga icke
kan upgöras. Allmogen fruktar nemi., att, om man upskattade jorden
till verkliga värdet, så skulle sådant föranleda en skattehöjning.
Derjemte delar allmogen med många andra den föreställning, att
huru lågt man än må sätta beviilnings-afgiften å inkomst af rörelse,
så skall näringsidkare ändå aldrig upgilva eller taxeras för den
verkliga inkomsten. Derför vidhåller man de höga procenterna och
de vidunderliga minimi-afgifterna. Man kan lätt finna att emellan
Borgare- och BondeSt:n i detta afseende måste existera ett visst
misstroende, ett misstroende, som då vissa personer förr synts angelägna
att nära det, t. ex. genom förslaget om Komitéen för städernas
beskattning o. dyl., — naturligtvis de som deremot anse önskvärdt
att bibehålla sämja emellan Stånden, äro angelägna, att icke
störa, genom några af dessa frågor, som en talare här träffande
kallat »tändsticksfrågor». Att Högv. PresteSt. icke heller ifrigt vill
lägga sig uti en beskattningsfråga, som mest rör de andra Stånden,
är naturligt. R. o. Ad. befinner sig deremot uti en helt annan
ställning. Isynnerhet de stora jordägarne inom detta Stånd hafva
här alldeles enahanda intresse, som BondeSt. Det är ock till
dessa, till våra uplysta possessionater, som jag nu vädjar och af
hvilka jag vågar påräkna att talrika röster här i dag höja sig, för
att med mig upmana våra meddelägare i den Svenska jorden, att
icke af en ogrundad fruktan motsätta sig en reform, som är påkallad
af:
rättvisa,
omtanke för fosterlandets försvar, samt
af jordbrukarens egen fördel, både såsom medlem af kommunen
och såsom enskild affärsman.
Man bör ingalunda förundra sig om man erinrar sig tillkomsten
af åtskilliga grundskatter och andra pålagor, t. ex. ang:de skjutsen,
ang:de den s. k. öfverskotts-räntan, derom vi nyss haft en
påminnelse, m. fl., att Svenska BondeSt. fruktar för alla förändringar
i skatteväsendet, deraf fördelarne icke genast falla i ögonen.
Men jag hoppas att om det befinnes, att många af B. o. Ad:s
ledamöter, som byar för sig skulle lida vida mera, i händelse förändringar
vore för jordbruket menlig, påyrka en förändring och
öppet derför uttala skälen, sådant då skall betaga BondeSt. dess
farhågor. Erfarenheten har öfvertygat mig att Svenska bonden icke
misstror herremannen när denne påtagligen har alldeles lika intresse
med honom.
Bedjande om ursäkt för denna digression, vill jag först söka
visa att, och sedan huru en reform i BevillmsStadgan bör ske.
Eeformen bör ske, emedan den 1:0 nr påkallad af rättvisa.
Den bevillning, B. St:r enl. fiO § Iteg:sE:n till fyllande af
brister uti de vanliga tillgångarne sig åtaga, är, såsom jag uti min
i ämnet d. 31 Dec. 1853 afgifna motion anmärkte, en ny skatt
hvarje Kiksdag. Man kan möjligen fördraga ojemnhet uti en gammal
ständig skatt, t. ex. en som varit lagligen fästad vid egendom
innan man deraf kom i besittning. Man har ofta gjort sina beräkningar
efter dylika ojemnheter. Men man bör icke, kan icke länge
fördraga uti ett civiliseradt samhälle i afseende å en ny börda, som
bör drabba alla samhällsmedlemmar, efter deras förmåga, att bära
den eller i förhållande till deras inkomst, att densamma alldeles godtyckligt
fördelas, så att vissa betala intet, andra ^, -t, 1, 2, 2|,
5, 9 eller 10 proc. Sådant är nu, sådant skulle blifva förhållandet
om det framlagda förslaget antogs. Kapitalisten betalar i allmänhet
ingen bevillning, men i vissa fall om t. ex. en gammal gumma ej
äger mera än 1,000 Kdrs kapital, men lyckats placera detsamma
efter 6 proc:s ränta, får hon af de 60 Edme erlägga 5 proc., d,
v. s. en tjugondedel af hela sin inkomst i bevillnings-afdrag. Den
ärlige skuldsatte jordägaren, hvars egendom taxeras till dess rätta
värde, betalar för t. ex. 100,000 Kdrs värde med 5,000 Kdrs inkomst,
deraf dock 4,000 Kdr åtgå i räntor, 100 Kdrs bevillning,
d. v. s. 10 proc. i skatt utaf sin verkliga 1,000 Kdrs inkomst.
Deremot erlägger hans mindre samvetsömme gäldfrie granne af egendom
taxerad till ^ af dess verkliga värde när taxerings-beloppet
är 10,000 Kdr, endast 10 Kdr, eller ^ proc. af inkomsten 5,000
Rdr på 100,000 It:drs värde. Embetsmaunen taxeras när inkomsten
är öfver 2,000 Kdr med 1 proc., annars efter en ny alldeles
godtycklig skala ned till 1 af 65 0, d. v. s. ^ proc. Den rike,
mindre samvetsgranne köpmannen, som förtjena)' 20,000 Kdr, men
taxeras till 2,000 Kdrs inkomst, betalar deraf 50 Rdr. d. v. s. en
tjerdedels proc. Den redlige skuldsatte köpmannen betalar 2-| proc.,
d. v. s. en fyrationdedel af sin inkomst. Är den t. ex. 4,000 Rdr,
gör det 100 Kdr. Men uro nu räntorna 3,000 Kdr å hans skuld,
så erlägger han af sina återstående 1,000 Kdr 10 proc. i bevillning.
Jag vill nu icke tala om de olyckliga samhällsklasser, på hvilka
BevillmsUtsk. slagit sig ned med s. k. minimi-afgifter. Bör dessa
finnes knappt någon frälsning från afgifter, som när ränta å skuld
ej får afdragas, kunna stiga till 100 proc. af deras inkomst, ty det
är ej sagdt att de hafva ens ett öre i behållning. Endast då de,
»utan att vara alldeles utfattige», — »likväl ej mäkta den fastställda
minsta afgijten erlägga», eller när »med bevis» kan styrkas
det rörelsen är så obetydlig, att den icke kan anses motsvara minimi-afgiften,
äro taxeringsmär.nen berättigade, eid. 12:te §, att påföra
bevillning under minimi-afgifterna. Har man ej och vill man
icke hafva kontroller på den rike, emedan man erkänner att afgifterna
ännu både å rörelse och jord äro för höga, så har man deremot
på de fattigaste, dem som betala minimi-afgiften, stadgat de
strängaste kontroller på det de icke skola kunna undandraga
sig samma höga bevillningsproc. af den lilla inkomsten, som man
icke vill uttaga af den större och stora.
BevillmsStadgan, mine Hrr! är en författning så orättvis, så
osammanhängande, så svårfattlig, att den utgör en verklig skandal.
Ar det värdigt Svenska folket att Biksdag efter Biksdag bibehålla
en dylik lag? Är det på detta ädla folk, som vi alla äro
stolta att tillhöra, bör utöfva den dyrbaraste af sina konstitutionella
rättigheter, — den att sig allena beskatta?
Ingen Biddersman kan, hoppas jag, besvara denna fråga på
mera än ett sätt. Ni skolén alla erkänna att en orättvis lag bör
afskaffa», att lagstiftaren annars ej fullgör sin pligt.
Lyckliga tillfälligheter, särdeles den långa fred, försynen oss
under en vis Styrelse beskärt, hafva emellertid hittills besparat oss
de värsta olägenheterna af detta usla beskattnings system. Vi hafva
icke behöft och jag tror att på den punkt, allmänna tänkesättet
ännu står i beskattuings-frågor, intet folk bör ställa sig så, att det,
under fred och lugn uptager en särdeles hög direkt skatt af inkomst
eller förmögenhet. Men kriget kan göra en hög skatt af detta slag
oundviklig och om vi vilja freden, måste vi vara beredda på kriget.
Jag accepterar denna sats i all dess utsträckning. Men, mine Hrr,
det är icke nog att vi väl inöfva våra försvarare till lands och
vatten, den gamla stammen och en reserv, deruti, om det gäller
vårt fosterlands sjelfständighet, vi fäder, så länge vi orka, ställa oss
i ledet med alla våra stridbara söner; det är icke nog att vi fylla
våra vapenförråd, att vi befästa vår hufvudstad och andra inlopp.
En stor auktoritet har yttrat, att till krig fordras hufvudsakligen
tre saker: penningar, penningar och penningar.
Antåg att äfven någon öfverdrift ligger uti detta uttryck.
Säkert är dock att ibland hvad under freden måste beredas för
kriget, är äfven ett klokt, framför allt rättvist och enkelt machineri
för penningars anskaffande, för skatters uptagande. Statskrediten
bör befästas genom goda betryggande förmer, redbarhet och punktlighet.
Men den bör under freden aldrig anlitas för improduktiva
ändamål och ytterst försigtigt äfven för de produktiva. Det är
någon gång nödigt att draga vexlar på framtiden. Men vexlar, på
hvars accept man dock ej kan vara fullt säker, äro icke tjenliga
för kreditens stärkande. Sparsamheten deremot är ett af de för
-
nämsta medlen dertill. Jag tror således att machineriet för statskrediten
under freden val bör sättas i gång, men då icke hardt
anlitas, än mindre utnötas.
Sammalunda förhåller det sig med machineriet för beskattningen.
För de ökade utgifter ett krig måste medföra, torde man, enl.
vårt statsskick, icke äga annan slutlig utväg, åtminstone när ränta
och kapital å lån skola gäldas, än ökad bevillning. Men när kriget
står för dörrn eller redan är utbrutet, har man ej tid att gräla om
grunderna uti BevillmsFörordmn. Då åtnöjer man sig förmodligen,
såsom t. ex. 1848 med att höja bevillningen vissa proc. En skatt,
som är ojemn och orättvis, sådan som vår bevillning å fastighet
och rörelse, kan bäras och lidas så länge den är låg, men den är
omöjlig om den blir hög. Man kan tåla en författning, ledande
dertill att den ena provinsen, den ena grannen betalar dubbelt eller
tiodubbelt mer än den andra af samma inkomst eller egendomsvärde,
så länge man ändå i allmänhet sjelf slipper med en mycket
lag utgift; men man tål den icke när utgiften blir 5, 10 eller 15
proc. af hela årsinkomsten. En sådan förhöjning är icke otänkbar.
I England var år 1853 inkomstskatten sju pence per £; den var
fastställd för år 1855 till 6 pence, men kriget kom och den ökades
till 14 pence pr £, d. v. s. 5-| proc. Inkomsten af hela vår bevillning
är nu beräknad till 1,150,000 Bdr Bko. Huru lätt kan
ej ett krig fordra fördubbling eller tredubbling af denna då lilla
summa. Men om sådant måste ske, är det skäligt att husägaren i
stad, tjenstemannen och den redlige jordägaren eller köpmannen,
som ärligt upgifver hela sin inkomst eller den, som taxeras elter
minimi-afgift och måsle skatta för hela sin, skola påläggas en tredubbel
tunga, under det att de mindre samvetsgranna jordägarne
eller köpmännen tillåtas att ändå kanske ej betaja hälfte'u af hvad
de redan nu, om de varit laglydiga, bort erlägga. Ar det skäligt
att, under det den rike Skåningen betalar den stadgade bevillningsproc:n
på en tiondedel af jordens verkliga värde, den fattige Blekingsbonden
betalar för en tredjedel eller fjerdedel, den äfven mindre
väl lottade af grundskatter tryckte Upländningens för hälften
eller två tredjedelar af verkliga värdet?
Men ett nytt machineri fordras äfven för freden. Det fordras
för både medborgaren och den enskilde affärsmannen.
Jag vill nu icke uppehålla mig dervid, att både när B. St:r
år 1840 och när Regeringen år 1848 framlade förslag till ny representation,
rösträtten grundades på bevillning af fastighet och rörelse.
(Se 2:dra §:ii af Vallagen och 18:de §:n af Riksd.Ordmn
i de särskildta förslagen). Men jag vill fästa upmärksamheten derpå,
att, enl. den nu gällande och den af R. St:r antagna, på Konungens
Nåd. pröfning beroende grundlagen, valrätten i stad ofta
måste beräknas efter skatt: att svårligen lämpligare grund derför
än en jemn afgift af nettoinkomst lärer kunna utfinnas: att inom
kommunen beräknas både rösträtt och afgifter ofta, om ej oftast,
enl. bevillnings-bidragen till Staten: att sålunda dels, genom 4 §:n
af FolkskoleStadgan d. 18 Juni 1842, afgifter lill Folkskolan utgå
enl. de i 2:dra Art. BevillmsFörordmn bestämda grunder; dels, enl.
5:te och 10 §§ af Förordmn d. 29 Äng. 1843, rösträtt i sockenstämma
i flera fall och till följd deraf de afgift er, derom sockenstämma
beslutar, äfven ofta bero å bevillnings-bidraget, dels, jemlikt
10:de §:n af FattigvårdsStadgan d. 25 Maj 1847, enahanda grund
ock ofta måste följas för de betygliga tillskotten till Fattigvården:
att om vi kunde lyckas att denna eller följande Riksdag fixera
tertial-tionde, vägunderhåll och andra sig nu ständigt ökande obestämda
besvär, som ligga på jorden, äger man väl icke någon annan
lämplig grund för de tillskott, som ökad folkmängd och civilisation
tarfva till den ökade aflöning för vårt presterskap, som efter
verkställd lönejemkning ändå förr eller senare tarfvas, till nya väganläggningar
och andra utgifter, som inom större eller mindre kommuner
böra uttaxeras, än vissa »tilläggsören» (»centimes additionelles»)
å allmänna bevillningen, om den nota bene blir allmän och rättvis.
Jag vågar nu icke längre besvära E. o. Ad. med bevis, att
BevillmsFörordmn bör omarbetas.
Nu till frågan huru. Dervid måste jag på förhand i afseende
å formen bemöta det försök, som sannolikt skall göras, att undanskjuta
hela frågan genom förslag till Komité, hvarom BevillmsUtsk.
(pag. 22) gjord hemställan. Jag är visserligen tacksam för det man
sålunda erkänt behofvet af en förändring åtminstone i afseende å
fastighets-värderingen Jag erkänner ock att Komitéer ofta äro
nödige för ärendernas utredning emellan Kiksdagarne. Men här
har man, efter min tanka, af Komitéerna begärt en orimlighet. Man
fordrar af densamma en fullständig undersökning och utredning om
så väl den fasta egendomens verkliga värde som om städernas och
landets ömsesidiga skattebidrag, förmåner och onera samt sedan i
Nåder låta förelägga E. St:r resultaten af denna undersökning, med
ledning hvaraf E. St:r blifva i tillfälle att bestämma den bevillning,
som skäligen kan anses böra för framtiden utgå.
En sådan utredning kati ingen på ett ställe sittande Komité
verkställa. Den är just föremålet för alla de särskilda TaxeringsKoinitéernas
verksamhet.
Om blott kloka grunder lemnäs dessa i en blifvande BevillmsFörordn.
, så behöfver ingen dyrbar och långsamt arbetande CentralKomités
tillsättande. Ett Stånd, just det, som skulle tillfredsställas,
har dessutom redan förkastat förslaget om Komité.
Flvad åter beträffar upgörande af bevillnings-grunder, så beliöfves
ej eller derför Komité. BevillmsUtsk. är just en dylik Komité,
som i fall, såsom jag älskar att tro, vederbörande Elektorer gjort
sin skyldighet, bör vara bättre än någon annan.
Behöfvas flera biträden utom representationen, lära E. St:r ej
vägra Utsk. sådana, som kunna fås för penningar. Men i BevillmsUtsk.
finnas redan två män, som utgjort två tredjedelar af personalen
uti en Komité för ny tulltaxa m. m.; der finnes dessutom
en ledamot, hvars förtjenstfulla reservation förra Eiksdagen lades till
grund för den lyckade postreformen. Eeservationerna vid BevillmsUtsk:s
Betänk, visa, att många ledamöter tänkt sig väl in i detta
ämne, En reservant säger oek, pag. 14: »Skulle behofvet at en
omarbetning erkännas, så lemnnr säkerligen Riksdagens längd tillräcklig
tid åt BevillmsUtsk., att på lämpligaste sätt företaga ett
sådant arbete.»
Jag är ock fullt öfvertvgad att med fjorton dagars ledighet
från andra göromål skulle Bevilln:sUtsk:s Sekret, eller annan lika
skicklig man ensam kunna skänka oss ett ganska tillfredsställande
nytt förslag till BevillmsFörordu.
Nu till saken. Jag måste här yttra mig något utom den föredragna
punkten. Den sammanhänger med många andra.
Bevillningens belopp kan naturligtvis ingen nu afgöra; men
jag vill med BevillmsUtsk. antaga, att bevillningens hufvudsumma
icke denna Riksdag kan eller bör minskas. Då är endast fråga om
grunderna: om man fortfarande skall äska mycket, men nöja sig med
litet och låter hvar och en eller åtminstone de flesta gifva hvad
de tycka, eller om man skall äska nog för hvad man behöfver
eller vill ha, men på allvar utkräfva detta.
Jag yrkar på det sednare alternativet. Jag tror att både fastighetsvärdena
och upgifterna ang:de inkomst af rörelse f. n. föga
öfverstiga en femtedel af de verkliga förhållandena. Jag tror således
att man kunde nedsätta all bevillning af egendom och rörelse till
en half proc. af all nettoinkomst, med afdrag af räntor å skuld,
utan annat väsendtligt undantag, än då inkomsten är under 500
Rdr Rint. Detta voro enkelt oell fullt rättvist. Jag hoppas att,
om icke denna, åtminstone nästa Riksdag skall föra oss dit. Men
jag är icke fällen för att tillstyrka något, som kan anses äfventyrligt
för krediten. Jag nöjer mig derföre med att i ungefärlig öfverensstämmelse
med hvad jag förra Riksdagen och flera motionärer
och representanter vid denna Riksdag äskat, begära Betänk:s återremiss
för utarbetande af nytt Betänk., dervid följande hufvudgrunder
borde följas:
l:o att bevillningen af all fast egendom bestämmes till 30 öre
af hvarje 1000 Rdr R:mt af fastighetens verkliga värde, dervid
afdrag för ägarens skuld icke får ske;
2:0 att för all annan inkomst (än af fastighet) vare sig af lön
af Staten, korporation eller enskildt man, eller af ullånta penningar,
eller äf annan rörelse af hvad beskaffenhet som helst, erlägges en
proc. af behållna inkomsten, d. v. s. efter afdrag af: a) ränta å
de penningar, man sjelf uplånat, b) aflöning för arbetare och e)
bevisliga förluster, men icke af den inkomsttagandes och hans familjs
lefnadskostnad;
3:o att för inkomst under samt till och med 500 Rdr af lön
eller rörelse erlägges icke bevillning;
4:o att alla s. k. minimi-afgifter försvinna och de derom i
Bevilln:sFörordn:n förekommande stadganden alldeles utgå både för
land och stad;
5:o att dock de i 22:dra och 26:te §§ upgifne afgifter, såsom
egentligen varande af grundskatts natur, böra qvarstå eller blifva
föremål för särskildt beslut;
6:0 att det s. k. bevillnings-afdraget till låntagare npliör;
7:o att bevillning af oktrojerade sedelutgifvande banker bibehålles
vid dess nuvande belopp intilldess möjligen fri konkurens,
blott under iakttagande af i lag gifna stadganden och kontroller,
varder öpnad för denna rörelse;
8:0 att bevillning af Trollhätte Bolag må särskildt pröfvas,
men all särskildt bevillning af aktie-bolag eller andra inrättningar
uphör, enär hvarje aktieägare beskattas för sin inkomst;
9:o att den i 3G:te och 37:de §§:ne stadgade bevillning må
fortfara; •
10:o att BevillmsUtsk. bör i Författmn intaga sådana föreskrifter,
derigenom det hos vederbörande taxerings- och pröfningskomitéer
allvarligen inskärpas, att hädanefter hvarje fastighet och
hvarje persons inkomst varder taxerad till rälla och verkliga värdet
och beloppet så noga och samvetsgrann^ som detsamma af dem
kan utrönas;
ll:o att till ledning, men icke till ovilkorlig efterrättelse bör
följas för fastigheter brandförsäkringsvärden i stad, försäljningspriser
och värderingar till hypothekslåns erhållande, samt för beräkning af
inkomst i stad den kända lefnadskostnaden och hyresvärdet af den
lägenhet, den taxerande med sin familj bebor;
12:0 att sådant afseende torde böra fästas vid hypotheksvärderingar
och köpesummor för de sista 5 åren, att icke utan angifvande
af skäl, antecknade lill protokollet, taxerings-värdet får sättas under
det vid dylik värdering eller genom sådant köp bestämda, samt
ej eller någon, som ej har inkomst af fastighet, anses äga mindre
inkomst, än fyra gånger det hyresbelopp, han erlägger.
