# ID: svediakorp-gov633
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 159,914
# sentences: 5,708
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
3aaii)!DiasaÄ®ata &©s
VID *
Jutgtium tith^ag?» i ^tndiljolm
ÅKES 1856—1857.
MJfftlf mif11’!.
- «»*H
STOCKHOLM,
TVFOGRAFJSKA FÖRENINGENS BOHR TOKERI,
1857.
Onsdagen den 4 Mars 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 5 prot.utdr. för d. 28 samt pleniprot. för d. 14 sistl.
Februari.
Hr Mont gom merie, Eobert Nils Germ.: Vid sista
Riksdagen föredrogs InkomstBetänk. sålunda, att bilagorna till,detsamma
afgjordes före sjelfva Betänk, jag hemställer, om B. o. Ad:n
icke skulle vilja nu förfara på samma sätt.
Uppå af Hr Gr. o. Landtm., i ani häraf framstäld propos., beslöts
att af StatsUtslcts Utlåt. N:o 33, de under Litt:s A, B, C
och D uptagne bilagorne, oaktadt de på föredragn.-slistan voro up
förde
efter HufvudUtlåt. N:o 33, likväl före detsamma skulle företagas
till afgörande.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s nedanmde d. 25 och
26 sistl. Febr. på bordet lagde Utlåt:n:
N:o 33 Litt. A, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om
beräkningsgrunden för Salpeterhjelpens utgörande inom en del af
Södermanlands län, äfvensom aug:de väckt motion om ersättning
till Rusthållare inom Småland för förlorad inkomst genom förändring
i utgörandet af nämnde utskyld, och
N:o 33 Litt. B, i ani. af väckte motioner om uphörande af
vissa utaf de i ordinarie räntan ingående skatter.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 25 och 26 sistl. Febr. på bordet lagda
Utlåt. N:o 33 Litt. C, i ani. af väckte frågor om eftergift af beskattningen
å tackjernstillverkningen och stångjernssmidet.
Efter af lt. o. Ad. fattadt beslut, att punktvis företaga detta
Utlåt, till afgörande, förekom:
l:st,a punkten, ang:de K. 31 :s Nåd. framställning om lackjernsliondrns
uphörande för alla utom bergslag belägna liytlor
och masugnar.
Hr Akerman, Fredr.: Den, som är närmare bekant med
förhållandet i afseende på jernhandteringens upkomst, det skydd
den åtnjutit, huruledes detta skydd efter hand borttagits, och huru
B. St:r utöfvat beskattningsrätten å densamma, måste förvånas deröfver,
att kännedomen om allt detta, hvilken måste förutsättas hos
dem, som hafva beslutanderätt i frågan, kunnat så långsamt leda
i
Den 4 Mars f. in.
till begrepp och öfvertygelse om hvad som är rätt. Jag förmodar,
att flere talare skola söka att stidla saken på sin ratta ståndpunkt.,
så att mitt uptriidande nu kunnat vara öfverflödigt, men jag har
likväl ansett såsom min pligt, att gifva mina åsigter tillkänna, emedan
jag, som under snart 10 år haft K. M:s förtroende att vara
ördfide i BergsColhm, bör hafva närmare kännedom om alla dessa
förhållanden och öfver 30 år varit idkare af denna näring, hvarmed
jag dock sisth höst uphört. Min närvarule ställning är alltså oberoende
af R. St:rs möjliga bifall till K. M:s Propos. i ämnet.
Förhållandet med jernhamlteringen och dess beskattning har
såväl i tryck som skrift blifvit manga gånger framst,äldt, så att en
närmare utvecklad redogörelse derför anser jag obehöflig. Jag vill
endast i korthet framhålla de märkligaste förhållandena dervid. För
den, som vill taga kännedom härom, visar det sig klarligen, attingen
näring i Sverige har under en lång följd af år varit omfattad
med, hvad man kallar, detta skydd af Regering och E. St:r som
just jernhamlteringen. Fm hvar, som ville anlägga en hytta för
blåsning af tackjern eiler en härd för tillverkning af stångjern, måste
först visa, att dessa anläggningar icke förnärmade redan existerande
verks interesse», eljest blefvo ansökningar derom afslagna.
Man skulle nemi. styrka, att man af personer, som ägde skogar, för
redan befintliga verk icke disponerade, kunde erhålla kol till malmens
smältning, eller oek att man för stångjernssmidet hade att
påräkna tackjern, som icke var uptaget af andra härdar. Det är
likväl nogsamt bekant, huruledes dessa skydd småningom bortfallit,
huruledes kolhandeln blifvit fri och likaså taekjernshandeln inom
landet, och sedan slutet af år 1855 har den eftergift blifvit lemnad,
som så länge varit bestridd, nemi. att tackjernet får utföras ur landet,
så att alla skydd för järnförädlingen numera äro uphäfda. För
att visa, huru angelägen man fordom var, att skydda denna näring,
må det tillåtas mig att omnämna at t 1784 emanerade ett K. Bref,
som vid vite af 1000 D:r i silfver förbjöd anläggning af ett nytt
verk. Detta förbud uphiifdes efter hand och, utan att, som i andra
länder är vanligt, då mari öfvergår till en ny lagstiftning och framkallat
en mängd näringsidkare att egna sig åt nya företag, bereda
andra skydd. Man tänkte icke på någon ersättning åt dem, som
genom förändringen blefvo lidande. Tvertom har man i fråga om
denna närings beskattning gått tillväga alldeles motsatt till det,
som är rättvisa i beskattning och hvad som äger ruin i alla andra
näringar. II varje näring eller fabrik alser produktion och dessas
beskattning har man bestämdt till eli viss proc. af behållna inkomsten.
men jernhandteringen, som, säga hvad man vill, dock måste
hänföras till näringar eller fabriker, beskattas antingen den har någon
inkomst eller icke, och denna beskattning består i tackjernstionden
och hammarskatten och är en grundskatt, den man med
obegriplig envishet vill bibehålla. Man är nästan frestad att tro,
att Staten, sedan den under århundraden ouphörligt gynnat jernhandteringen,
blifvit ångerköpt och vill förstöra näringen. Så har
nyligen blifvit afgifven en K. Propos. om tullen, hvari alla andra
näringar blifvit tillagda ett om också svagt skydd men jernhand
-
Den 4 Mars f. m.
5
teringen har fatt intet, och jag uprepar, att om man icke kände
förhållandet, skalle man vara frestad att tro, att meningen vore näringens
omintetgörelse. Statens vård om densamma är för mig åtminstone
oförklarlig. Efter dessa anmärkmr anhåller jag att få fästa
mig vid de skäl, som af Utsk. blifvit anförda för det resultat,
hvartill det kommit.
Under åberopande af K. BergsCollegii berättelse om jernhandteringens
tillstånd, hvilken visar, att tillverkningen under sednare
åren stigit, har Utsk. kommit till det resultat, att detta vore ett
bevis på, att handteringen bär sig mycket väl. Obetingadt vill jag
icke godkänna denna sats utan är tveitom frestad att bestrida den,
ty det har blifvit nödvändigt för jernt iil verkaren, att, om näringen
skall kunna bära sig, utvidga tillverkningen för att genom fördelningen
af de s. k. allmänna kostnaderne på en större mängd produkter
kunna minska kostnaden på hvarje serskild del af produktionen.
Detta har varit anleda, till den ökade produktionen och
min öfvertygelse är att nied få undantag behållningen ändock varit
ganska ringa. Går man tillbaka till den tid, då Svenska jernhandteringen
var i sitt flor, då erkänner jag, att dess idkare voro i allmänhet
välmående oell då ägde det förhållande rum, hvarpå en ledamot
uti ett annat Stånd hänsyftade, då han talade om det beqväma
i en närings idkande, då man endast behöfver sysselsätta sig
med punschbålen och sjöskumspipan. Den ökade produktionen är
således intet skid för bibehållande af nuvande beskattningen. Man
har sagt, att jernpriset nu är högre än förr. Priset har visserPgen
något stigit under de sednare 4 å 5 åren, men vill man tillse, huru
handteringens debet och kredit går i hop, skall man finna att icke
blott priser på råvaran, eller kol och tackjern, utan äfven kosinaderne
för transporten af råvaran och sjelfva tillverkningen stegrats
i proportionell högre grad än priset på den förädlade varan. Dessutom
vet en hvar, som sysselsätter sig med denna näring, att priserne
bero af konjunkturen. Det starkaste beviset för denna upgift
ligger deruti, att, hvad hvarje affärsman känner, ståljernet, som
är den ädlaste eller förnämsta delen af jerntillverkningen, numera
är nästan osäljbart, ehuru priset derå förr var ganska högt. Dylika
prisförändringar får man icke förbise, då man skall beräkna beskattningen
på en näring, och man handlar bestämdt origtigt, om man
bedömer prisförhållandena sådana de visa sig för ögonblicket. Slutligen
har man till styrka för sin sats sagt, att priset på bruksegendomar
är i stigande. Jag bestrider detta och påstår, att den,
som vill göra sig mödan att taga reda på förhållandet, skall finna,
att en dylik egendom är osäljbar, men skulle en högre köpeskilling
för densamma kunna betingas, har sådant sin grund i det
stegrade priset på landtegendomar i allmänhet, d. v. s. att bruket
har vidsträckta skogar, användbara för en annan industri. I sådant
fall är en bruksegendom begärlig, men saknar den denna secundära
fördel, är den i det närmaste osäljbar. En hvar, som känner dessa
förhållanden, måste medgifva, att en motsatt åsigt har sin grund
ytterst i okunnighet om jernhandteringens verkliga ställning. Jag
yttrade, att näringen vore beröfvad allt skydd, men jag erinrar mig
6
Den 4 Mars t. m.
nu att. StatsUtsk. för föreslagna nedsättningen i hammarskatten
framställt det vilkor »att stadgandet i 2 § i K. Eörordn. d. 27
April 1846 skall till all kraft och verkan uphäfvas.» Detta stadgande
har till följd, att ingen anläggning tillätes inom en omkrets
af 2 mil från ett redan existerande bruk med mindre än vederbörlig
undersökning föregått och K. M. derefter till anläggningen leinnat
bifall. I afseende på det återstående skyddet beder jag att få
uplysa att under de snart 10 år jag behandlat dessa frågor, har endast
ett enda tillfälle inträffat, att en person sökt men icke fått
anlägga ett bruk och hvarföre? Jo! det ligger i sakens natur, att
om alla rudimaterier och alla forman redan äro så uptagna och priserna
så högt updrifna, att det icke lönar sig att göra en sådan
anläggning, så faller det icke någon menniska in att göra den. Ar
åter förhållandet, att anläggningen bär sig, lära vederbörande icke
vägra bifall till densamma, hvadan d. s. k. skyddet, hvarvid man
tyckes fästa sig, alltså är intet. BergsColhm har också uti und.
utlåt, tillstyrkt borttagande af detta skydd och jag hyser icke något
tvifvel, att ju icke så kommer att ske.
Jag kan icke underlåta att uttrycka min förundran deröfver,
att Utsk. kunnat tillåta sig att föreslå ett sådant vilkor som det
jag nyss upläst, ty enl. min åsigt har Utsk. lika litet som R. St:r
rättighet att beställa med K. M:s ekonomiska lagstiftning och jag kan
icke förstå, att Utsk. eller R. St:r äro behöriga att säga, att så och
så skall det ske, såvida den andra Statsmakten går in derpå.
Emedlertid hoppas jag,' att jag ådagalagt, att förhållandet med
jernförädlingen i landet är sådant, att om R. St:r omsider vilja
utöfva rättvisa, bör, hvarom jag vördsamt anhåller, Utsk:s förevande
Betänk, afslås och K. M. Propos. bifallas.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germ.: Då det nästföljande
mom. i Utsk:s Betänk, står i närmaste sammanhang med det
nu föredragna, och det är svårt att yttra sig om det ena utan' att
det andra deri inblandas, anhåller jag att båda momme måtte tagas
under öfverläggning på en gång.
Sedan i ani. häraf Hr Gr. o. Landtm, låtit upläsa 2:dra punkten,
ang:de stångjernstillverkningen och den deraf utgående hammarslialten,
anförde
Hr Montgommerie: Eöreg:de talaren har redan granskat
Utsk:s förslag, och jag behöfver således icke upehålla mig dervid.
I allmänhet kan man säga, att de upgifna förhållandene under ett
år försatt bergshandteringen i vida fördelaktigare ställning än den
i verkligheten är. Ensamt dessa förhållanden inom Sverige hafva
vid bedömandet af denna fråga icke bort tagas i öfvervägande, utan
förhållandet på verldsmarknaden, förhållandet med Svenska jernhandteringen,
jemförd med utländska industrien, och icke en tillfällig
bättre och sämre konjunktur, som enl. hvad erfarenheten visat
fortfarit under en kortare period. Genom förbiseende häraf har
egentliga misstaget tillkommit och man har sålunda erhållit sifferupgifter
långt fördelaktigare än de i sjelfva verket äro. Man har
Deii 4 Mars f. m.
7
nemi. fästat sig vid ett ar i stället för att gå längre tillbaka vid
jemförelsen och se huru förhållandet egentligen är.
Då jag nu håller mig till de 2:ne punkterne, som blifvit föredragna,
finner jag, att Utsk. såsom skäl för afslag till Iv. M:s Propos,
om uphäfvande af tackjernstionden utaf'hyttor och masugnar inom
bergslag, anfört, dels att denna skatt numera jemlikt R. St:rs beslut
vid sednaste Riksdag och K. M:s i öfverensstämmelse dermed
utfärdade Nåd. Kungörelse d. 14 Novemb. 1854 utgår med endast
^ af det belopp densamma före år 184 5 utgjorde, och dels att ytterligare
en väsendtlig förmån blifvit tillverkarne af denna vara beredd
genom den enl. K. Kungörelsen d. 19 Dec. 1855 medgifna
tillåtelsen till utförsel af tackjern. I afseende på detta torde märkas,
att då K. M. föreslagit borttagande af tackjernstionden utaf
alla utom bergslag belägna hyttor och masugnar, hade man bort
fästa sig dervid och icke i allmänhet besvara frågan om nedsättning
i tackjernstionden, såsom gällde den hyttor och masugnar både inom
och utom bergslag. Förhållandet är väsentligt olika. För närvande
skatta hyttor inom och utom bergslag lika, men inom bergslagen
åtnjutes vissa förmåner, dem hytte-ägare utom bergslag saknar nemi.
roteringsfrihet o. s. v. Man hade väl bort taga i betraktande den
orättvisa, som på detta sätt blifvit begången. Dessutom den egentliga
fördelen af tillåtelsen till tackjernets utförande ur landet tillkommer
bergslagen, der tackjernet produceras för försäljning, hvaremot
tackjern, blåst vid hyttor utom bergslag, är beräknadt för
stångjernsproduktion. Således synes det, som borde desse tackjernstillverkare
åtnjuta någon lindring i tionden.
I afseende på hammarskatten har Utsk. icke funnit skäl att
tillstyrka dess afskaffande. Jag tror ock, att Utsk. icke kunnat gå
längre än det gjort, och att det måhända varit lämpligt att tänka på,
huruvida icke Svenska jern förädlingen bör ställas i parité med dea
utländska. Då nu alla de privilegier stångjernstillverkarne fordom
ägt bortfallit, den ena efter den andra, och denna näring således
bort ställas i parité med alla andra näringar, hade väl Utsk. äfven
bort föreslå dess beskattning lika med öfriga näringars, och jag hade
äfven hoppats, att K. M:s Propos. sknlle bifallas. Då jag har erfarenhet
af utgången af dylika frågor inom förstärkt StatsUtsk., och
jag anser, att denna likasom många andra frågor skall segra genom
öfvertygelsens makt, misströstar jag ingalunda, att ju icke rättvisa
skall vederfaras Svenska jernhandteringen, och om än nuvande Ständer
icke vilja lemna den, skola säkerligen kommande Ständer icke
draga sådant i betänkande. Sedan Betänk, från StatsUtsk. inkommit till
R. St:r, har Utsk. fått emottaga en K. Propos. ronde tackjernstillverkningen
och åtskilligt, som har sammanhang med Svenska jernhandteringen,
hvarföre jag anhåller om återremiss å Betänk. N:o 33
Litt. C i förhoppning att hvad, som under denna discussion förekommit
och numera förändrade omständigheter, må föranleda Utsk.
att komma till annat resultat.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då jag med min röst bidragit
till Utsk:s beslut i första delen af Utlåt, men deremot varit af olika
fl
Den 4 Mira t. m.
tankar med Utsk:9 majoritet i fråga om hammarskatten, anhåller
jag att få yttra några ord till stöd för mina åsigter så i ena som
andra afseendet. Den siste talarens förslag att under diseussion
sammanföra tackjernstionden och hammarskatten anser jag ingalunda
rigtigt, ty de härmed skattlagde näringarne äro i praktiken skiljda.
Vi veta att stångjerns- och tackjernsproducenterna hafva motsatta
intressen; vi veta att då tackjernsproducenterne ganska ifrigt önskade
bifall till den af R. St:r uttalade åsigt, att tackjern skulle få
utföras till utlandet, så motsatte sig stångjernsproduceuterne detta,
visar icke detta mer än allt annat, att intressena äro fullkomligt
skiljda, och det är äfven klart, att en sådan opposition från stångjernsfabrikanternes
sida skulle upstå, då de köpa tackjern utöfver
hvad de sjelfva tillverka. Följaktligen finnas tvenne krafter inom
jernhandteringen som arbeta emot hvarandra.
Jag vill derföre yttra mig öfver hvardera delen serskildt och
öfvergår först till tackjernstillverkningen. Då fråga upstår om borttagande
af en skatt på en viss näring, kan detta icke ske annorledes,
. än att den borttagna skatten kommer att fördelas på öfrige
innebyggare. Borttagandet af en skatt, innebär således intet annat,
än att man låter tyngden af densamma delas af andra. Man måste
alltså tillse, huruvida den ifrågav:de näringen verkligen är i behof
af en sådan lindring på de öfriges bekostnad. Ar behofvet så trängande,
att näringen icke kan fortgå med den nuvande skatten, då
är det skäl att borttaga den. Eljest vore det endast en skänk till
nuvar:de innehafvare af masugnar, ty vare sig, att dessa gått från
man till man genom köp, skifte eller arf, har deras värde alltid
blifvit bestämdt efter den skatt de draga. I fråga om taekjernstillverkningens
tillstånd vill jag, såsom den siste talaren yrkat, icke
hålla mig vid det förhållande, som under 1 år kan hafva inträffat,
utan vill gå tillbaka några år och i detta fall följa de officiella upgifter
som varit Utsk. meddelade för åtskilliga descennier. Af dessa
upgifter visar det sig, att under åren från 1837 till 1841 utgjorde
tillverkningen 522,278 Sk?/. St.v. från 1832 till 1846 upgick den
till circa 607,000 Sk??, från 1847 till 1851 vardén 714,824 Sk??.
och från sistnämnde år till år 1855 upgick den till ett medelbelopp
af något öfver 800,000 Sk??. Denna lilla exposé utvisar, att taekjernstillverkningen
ökats med 100,000 Sk??, under det att priset
från 6 R:dr 8 sk. per Sk??, småningom stigit till dess nuvar:de
höjd 13 Hulr 16 sk. b:ko. Går man till år 1855, eller det år
hvarunder K. M:s Nåd. Författning om tackjernsutförseln utfärdades,
ökades tillverkningen på en gång med 200,000 Sk??.,
på samma gång som priset stegrades. Om det nu är en sanning,
hvilket jag påstår är svårt att bestrida, att den näring hvars produktion
årligen ökas, på samma gång som priset på varan stegras,
är det ju också påtagligt, att det icke kan vara riktigt att lindra
dess skatter på andras bekostnad. Af dessa skäl synes det mig vara
klart, att någon nedsättning i tackjernstionden icke f. n. kan
vara af behofvet påkallad. Då likväl, sedan Utsk. fattat sitt
beslut, K. M. har, såsom Hr Montgommerie Cederhjelm uplyst, till
R. St:r aflåtit en ny Propos., utgående derpå, att tackjern skall få
Den 4 Mars t. m.
9
tullfritt införas från främmande länder, och detta förslag måste hafva
inverkan på tackjernstillverkningen, synes mig det icke vara oriktigt,
att nu icke afgöra frågan, utan återremittera den till Utsk.; ty får
man hit införa tackjern tullfritt och man bibehåller den nuvar:de
skatten på den inhemska tillverkningen, har denna kommit i en förändrad
ställning oell då kan det vara skäl att taga frågan i förnyadt
öfvervägande.
Genom denna sednast aflåtna K. Proposm, har man ock fått
den förklaringsgrund hvarför en sådan nedsättning blifvit af K. M.
föreslagen och hvilken förklaringsgrund jag eljest saknat.
Hvad åter beträffar hammarskatten, så just derför, att stångjernsfabrikationen
står i en motsatt ställning till tackjernsblåsningen,
har inträffat ett förhållande som, enl. hvad jag tror, gör ett bifall
till K. M:s Propos. nödvändigt. Stångjernstillverkningen har icke
gjort samma framsteg som tackjernsblåsningen. Afven i fråga om
denna, eller stångjernstillverkningen, har jag gått tillbaka ända till
1837 och tagit medelbeloppet af tillverkningen för hvarje 5 år,
hvaraf resultatet blifvit, att från sistmde år till 1842, tillverkningen
upgått till 572,024 Sk fl från 1843 till 1848 till 581,989 Skft
från 1849 till 1852 till 666,189 Sloffl. och under år 1855 hade
tillverkningen ökats till circa 200,000 Skfjf. mera. Tillverkningen har
således blifvit ökad men långsamt, med undantag af det senaste året,
som har en serskild förklaringsgrund uti en fördelaktigare konjunktur.
Men det finnes äfven en annan omständighet som talar för stångjernsfabrikationen,
nemi. att under fordna förhållanden, upsteg tackjernspriset,
hvaremot stångjernspriset nedtrycktes. Tages nu i betraktande,
att tackjernet ingick efter hitintills gällande beräkningen
till •§ i stångjernspriset men att nu tackjernet ingår till öfver hälften
och synes snart ännu mera ingripa i detta pris, ligger härutinnan ett
talande skäl för att borttaga hammarskatten; men då detta sker, bör
ock iilla privilegier för hamrarne afskaffas; och jag kan icke dela Hr
Åkermans åsigt, att det icke skulle tillkomma K. St:r att föreskrifva
sådana vilkor som det Utsk. föreslagit, nemi. att 2 § af J846 års
Förordn. skulle uphäfvas, ty E. St:r ega i detta fall, liksom i alla
andra beskattningsfrågor, beslutanderätt; och om jag undfår en rättighet
på samma gång som en skatt ålägges min rörelse, är det
klart, att denna skatt och rättigheten, hvilken icke är något annat
än ett privilegium, måste stå i ett visst förhållande till hvarandra,
så att den ena icke kan förändras med mindre, än att sådant äfven
sker med den andra. Så är förhållandet här. Här är den s. k.
frihetsmilen en rättighet, en fördel, och denna måste stå i något
sammanhang med skyldigheterna, hvilka åter icke äro något annat,
än just sjelfva beskattningen, och derföre tror jag också att Utsk.
förfarit rätt, då det tagit denna fråga under öfvervägande. Dock
måste medgifvas, att man i detta afseende tvistar om Påfvens skägg,
ty frihetsmilen är numera utan värde; men då många önska att
detta stadgande utgår och anse orätt att bifalla K. M:s Propos.,
utan detta förbehåll, hemställer jag om icke E. o. Ad skulle vilja
i fråga om sista punkten i Utsk:s förslag, som rör hammarskatten,
bifalla K. M:s Propos., med förbehåll att 2;dra punkten i 1846 års
1»
D en 4 Mar s 1. m.
Förord:n, ang:de frihetsmilen, varder från samma tid till all kraft
och verkan uphäfd. Om man på detta sätt återremitterar frågan
om tackjernstionden och afvaktar R. St:rs beslut i afseende på tullen
å tackjernsexporten och, såsom jag nämnt, bifaller K. M:s Propos.
rör:de hammarskatten, tror jag, att raan gjort allt, hvad som kan
begäras i och för lättnad i bergshandtering.
Frih. von Schulzenheim, David Theodor: Ett ämne af
den vigt som det ifrågavande fordrar att under discussionen motiver
en eller flere gånger åberopas, hvilket annars är öfverflödigt.
Jag anhåller derföre om ursägt, om jag således kommer att upgifva
skäl som förut blifvit iinförda. Den K. Propos: n innehåller ett förslag
att från skatt frikalla de jern fabrikanter, som ligga utom bergslag
men vidrör icke dem, som ligga inom bergslag. Redan detta
är en vigtig hufvudpunkt. Jag begagnar uttrycket fabrikant emedan
jäg anser denna näringsgren icke såsom en handtering utan
ställer den i parité med hvarje annan fabrikation, och man måste
väl erkänna att svårligen gifves någon ringare fabrikation, då fabrikanter
köper kol och tackjern för att deraf producera stångjern.
TJtsk. har afstyrkt K. M:s Propos., men jag vill nu framlägga de
skäl, hvarpå jag anhåller om bifall till denna Propos. Utio motiveringen
förekommer ett ämne, som redan är vidrördt af Hr Akerman
nemi. att bergsegendomarne stigit i pris. Detta har samma talare
redan vederlagt. Utsk. säger, att det anser billigt, att någon jemkning
åstadkommes. Jag tror, att det är en oriktig grund att så se
saken. Bruksegarne önska icke någon nådegåfva utan endast rättvisa.
De som ligga utom bergslag, önska att blifva befriade från
dem ålagda rotering och sättas i parité med alla andra näringar.
Hr Bildt har ansett tackjernstillverkningen hafva gått framåt, hvilket
åter icke skulle vara händelsen med stångjernsfabrikationen I
anledn. häraf får jag erinra, att ju mera en handtering på vetenskaplig
grund går framåt, destomindre vinst kan man påräkna, och
då skatten utgår in natura, blir densamma så mycket tyngre. Ingen
fabrikation i Sverige är med den noggranhet taxerad till bevilln.
som jernfabrikationen. Vid taxeringskomitéerne tillgår sålunda,
att bruksägaren inlemnar en upgift fi kol och tackjernspriset samt
forsellönen på den trakten der han bor. Något underslef är icke
möjligt emedan ledamöterne inom komitén känna, huru härmed
sig förhåller, och följden af denna beskattning har varit att de bruk,
som köpa rudimaterierne hafva nära nog blifvit lönmördade. Visserligen
är det en sanning, att K. Förordn. af år 1853 har hufvudsakligen
bidragit till uphörandet af dessa bruk, men man måste
dock erkänna, att i det hela industrien mera gagnas deraf, att de
krafter, som förut användts på denna näringsgren, användas nu på
andra håll. Hela beloppet af ifrågavande skatt skall utgöra 141,000
R:dr och man har anmärkt, att om jernhandteringen icke kan bära
denna skatt, vore fabrikationen af intet värde. Desse 141,000 R:dr
utgöra likväl ett års ränta på anläggningskostnaden för 30 större
vallsverk, hvartdera beräknadt till 150,000 R:dr. Ar detta en obetydlig
nedsättning i skatten? Till stöd för mina åsigter åberopar
jag Hr Waerns afhandling, hvari han visar, att all direkt beskatt
-
Den 4 Mars f. ta.
11
ning å jernhandteringen i andra länder småningom försvunnet, och
i öfrigt åberopar jag hvad Hr Waern i samma sin afhandling anfört.
Jag anhåller om bifall till K. M:s Propos.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: StatsUtsk. har funnit sig förhindradt
att tillstyrka bifall till K. M. Propos., ang:de uphäfvande
af tiondeafgiften för tackjern, och att i någon vidsträcktare mån
understödja K. M. Propos. om borttagande af hammarskatten.
Granskar man skälen för Utsk:s tvekan i detta afseende, så finner
man, att Utsk. föreställt sig, att jernhandteringens nuvande ställning
icke vore så missgynnande som man här upgifvit, att den icke
behötde den föreslagna eftergiften, utan kunde ganska väl uthärda
den beskattning, som nu hvilar på densamma. Åtskilligt skulle jag
kunna invända mot de bevis Utsk. för denna sin grundåsigt framlagt,
och åtskilligt har redan i detta afseende blifvit anfördt. Jag
tror nemi. att det icke är ett tillräckligt bevis, att priset på produktionen
och på sjelfva egendomen stigit, utan detta pris måste
noggrannt jemföras med de prisstegringar, sora upkommit på åtskilliga
andra effekter, ty äfven om det än skulle visa sig, att priset
på ett bruks effekter stigit, men samtidigt dermed priset på de
effekter, som för brukets drift erfordras, jemväl stegrats, kan det ganska
väl hända att ställningen i allmänhet icke blifvit förbättrad, och
att häraf icke kan liemtas något bevis för den suponerade förbättrade
ställningen. Men äfven om det skulle ega sin riktighet, hvad
Utsk. framställt såsom grunder för sitt förslag, nemi. att jernhandteringen
för tillfället skulle kunna uthärda den nuvande beskattningen,
tror jag likväl, att detta icke är rätta utgångspunkten för frågan,
ty man kan då lätteligen ledas till ganska vådliga satser i beskattningsväsendet.
Det skulle innebära ett ingrepp i näringslifvet
om man, så snart något tecken till förkofran deruti visade sig, skulle
lägga sin hand tungt på densamma i beskattningsväg, och man skulle
derigenom motverka näringens framåtskridande. Jag tror således,
att hvad man i främsta rummet bör afse, är just det, huruvida den
nuvande beskattningen är till sin princip riktig, huruvida den enligt
sunda beskattningsgrunder är rättvis och huruvida den enligt statsekonomiska
grundsatser är lämplig. Alla dessa frågor måste efter min
upfattning obetingadt besvaras negativt. Det första jag mot dea
nuvande beskattningen har att anmärka är, att den icke utgår efter
behållna, utan efter bruttoinkomsten. Det är tydligt, att i den
mån värdet å rudimaterier och arbetskraften stiger, blir behållna inkomsten
i förhållande till bruttoproduktionen mindre. Att således
bibehålla en beskattning å bruttoinkomsten, är rakt stridande mot
den grundsats, att man skall skatta efter behållna inkomsten. Vidare
anser jag beskattningen orättvis. Den har sin grund i ett
helt annat beskattnings-system, och utgör en lemning af previlegiisystemet,
om jag så får uttrycka mig, hvars yttersta uphof var, att
Kronan ansågs äga alla bergverk, Det är särdeles intressant, att
undersöka, huru detta grundbegrepp upkommit, helst inom Sverige,
der någon feodalrätt icke funnits, utan den rätt som ligger på botten
af all eganderätt, nemi. odalrätten, eller odlarens rätt. Då finner
Deni Mars f. m.
man tydligt, att Kronans rätt står i fullkomlig strid härmed och
kan förklaras endast sålunda, att under medeltiden, som började på
13:hundratalet och fortgick in på 14:hundratalet, hade Kronan, vare
sig genom särskilda påbud eller öfverenskommelse!- inkräktat på vissa
rättigheter, på allmänningarna, på fisken och bergverken; och slutligen
var det den store Gustafi som i många afseenden gick ganska raskt
tillväga och äfven i detta fall fann för godt att så göra, då han
år 1551 förklarade, att alla i landet befintliga bergverk tillhörde
Kronan, onh derigenom upkom Kronans anspråk att tillegna sig inkomst
af bergverken och, för att göra den så stor som möjligt och
skaffa näringen den styrka, att den kunde bära en beskattning hvilken
gjordes så tung som möjligt, omgärdades näringen af previlegier
af mångfaldig art. Derifrån är beskattningens upkomst att härleda,
och man finner ganska tydligt, att den i dess närvarande skick
är allting annat utom rättvis och sammanhänger med beståendet af
de previlegier som utgjorde sjelfva grunden för densamma. Dessa
previlegier hafva lyckligtvis helt och hållet försvunnit, och att då
bibehålla den tunga beskattningen på denna näring, måste alltså
vara orättvist. Den vigtigaste anmärkmn emot nuvande beskattningen
hämtar jag dock från national-ekonomiska grundsatser. Det
är nemi. numera en så allmänt antagen sats, att den icke torde af
någon bestridas, att näringar, hvilka äro underkastade konkurrens,
icke böra draga högre beskattning än som är nödvändigt och framför
allt icke beliiggas med serskilda afgifter. Visserligen kunna näringar
beskattas på detta sätt, men då måste näringen betraktas som
ett monopol. Nästan alla länder hafva näringar så beskattade, men
de äro då genom förbud skyddade mot täflan. I Sverige finnes
detta förhållande icke vid någon annan näring än bränvinsbränning.
De fleste länder hafva gjort tobaksfabrikationen till monopol och
äfvenså salttillverkningen. I England, har behofvet af statsinkomster
fordrat en sådan åtgiird, har man belagt produktionen af tvål
och papper med serskilda afgifter, kallade acciser; men, såsom jag
nämnt, är det en naturlig följd häraf, att dessa näringar måste tryggas
emot konkurrens. Att nu icke bereda dem ett sådant skydd
men icke destomindre fordra, att en näring skall konkurrera med
utländska näringar, hvilka äro fria från all beskattning, är fullkomligt
stridande emot all national-ekonomi. Då man nu vill, att den
Svenska jernhandteriugen skall uthärda täflan med utländningens
jerntillverkning, synes det mig oförklarligt och jag skulle nästan
vilja säga oförsvarligt, att fortfarande betunga den med en dylik
beskattning.
På grund af dessa skäl, hvilka än vidare skulle kunna utwecklas,
hvilket jag dock anser öfverflödigt, finner jag Utsk:s förslag oantagligt
men deremot K. M:s Propos. böra bifallas, destoheldre som
genom tillkomsten af K. M:s förslag till tullfrihet på såväl stångsom
tackjern den af mig nu framställda princip vunnit ökad styrka.
Jag lemnar likväl oafgjordt, om, för vinnande af detta resultat, R.
och Ad. bör begagna sin rätt att genast afslå Utsk:s Betänk, och
bifalla K. M:s förslag eller återremittera Betänk. Ehuru jag icke
tvekar om hvad som bör blifva PI. Ståndets beslut, anser jag lik
-
I) en 4 Mars f. m.
13
viii en återremiss vara lämpligaste utvägen, ty jag hoppas, att, sedan
Utsk. tagit dessa nya omständigheter i betraktande, det skall komma
till ett annat resultat, hvilket, sedan Utsk. inkommit med förnyadt
Utlåt., lättare skall af R. St:r godkännas, än om Ståndet nu fattar
definitivt beslut, och frågan sedan kommer till följd af Ståndens
olika beslut, att afgöras i förstärkt Stats-Utsk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag finnes visserligen icke
bland reservanterne emot förevande Betänk.; men det torde likväl
ursägtas mig, att jag här icke kan upträda såsom försvarare af detsamma,
enär jag ogillar ej mindre Utsk:s motiver än ock det slut,
hvartill det kommit.
För borttagandet af skatter gifvas 2:ne orsaker. Den ena är,
att skatten för hårdt trycker den näring, på hvilken den hvilar, och
den andra är, alt skatten är orättvis. Hvad nu den första af dessa
orsaker beträffar, har den blifvit fullkomligt utredd af föreg:de talare,
hvarföre jag förbigår den och fäster mig vid den andra. Hvarje
skatt, som drabbar bruttotillverkningen är orättvis, enär det är gifvet,
att den fabrik som är gynnad af fördelaktiga lokala förhållanden,
lätta transporter o. s. v. har en större vinst på hvarje tillverkadt
Sk//, än den, som icke har dessa fördelar. Såväl tackjernstionden
som hammarskatten utgå icke efter sådan beräkning. Som
Hrr:ne känna, utgår hammarskatten lika för hvarje 100:de Sk//.
stångjern. Tackjernstionden utgår icke lika för hvarje hytta, enär
tiondesättningen för dem är olika. Denna tiondesättning är serdeles
gammal och sedan dess tillkomst hafva förhållanderne blifvit betydligt
förändrade, så att om än denna beskattning urspungligen hade
något skäl för sig, är den nu fullkomligt orättvis. Ehuru det redan
blifvit anmärkt, torde jag få fästa upmärksamheten derpå, att hvarje
beskattning å en produktion, som är beräknad för export och således
underkastad täflan på verldsmarknaden men icke destomindre belagd
med en sådan beskattning, att dess like icke finnes i andra länder,
är i statsekonomiskt hänseende origtig. Det är då klart, att i så
aflägset land som Sverige blir det för producenten svårare att föra
sina varor till den utländska marknaden, än för dem som äro densamma
närmare. Här har för öfrigt blifvit anförda så många skäl
för borttagande af tackjernstionden och hammarskatten att för mig
återstår föga att tillägga. Jag tillåter mig likviil att göra några
anmärkmr emot Hr Bildts yttrande. Flan har nemi. försvarat Utsk:s
skäl för bibehållande af tackjernstionden och åberopat det förhållande,
att produktionen sedan år 1855 betydligt stigit, och deraf dragit
den slutsats, att tillåtelsen till export af tackjern vore dertill orsaken.
Härvid bör dock ihågkommas. att denna export blef d. 19
Dec. nämnda år först medgifven. Således under de sista dagarne
af det året. Orsaken till den ökade produktionen är helt enkelt
den, att under åren 1853 och 1854 var stark torka, som förorsakade
vattenbrist, hvilken åter hade till följd, att tackjernstillverkningen
minskades mot hvad den förr upgick till. Då under år 1855
nederbörd inträffade, funnos rudimaterier af kol och malm för 2:ne
år och detta var orsaken, att produktionen det året ökades så be
-
11
Den 1 M > r > I. m.
tydligt. Hr Bildt liar äfven sagt, att en skatt icke kan borttagas
med mindre än att den öfverflyttas på andra. Detta kan vara sant,
såvida skattens borttagande föranleder ökad bevilln.; men så är icke
förhållandet i förevaride fall. Af de beräkningar, som åtföljt K. M:s
Propos. om Statsverkets tillstånd och behof, hafva vi oss nogsamt
bekant, att vid denna Riksdag något sådant icke kan komma i fråga.
Dessutom tager jag för gifvet, att, innan K. M. föreslår borttagandet
af en grundskatt, Han noga beräknat allt, och jag anser det
representationen bör mottaga det K. Börslaget med öppna händer.
Huruvida åter det kan vara ändamålsenligt att bifalla K. M:s
Propos. eller att återremittera Betänk., lemnar jag derhän. Likväl
skulle jag tro, att i fråga om Hammarskatten, hvilken är mera utredd
och mindre beroende af beslut, sorn under Riksdagens lopp
möjligen kunna komma att fattas, man bör bifalla K. M:s Propos.,
hvaremot jag anser frågan om tackjernstionden böra återremitteras,
synnerligast som Utsk. afstyrkt Riksdagsmannen J. Bergströms från
Kopparbergs län motion på den grund, att Utsk. icke kunnat tillstyrka
borttagande af tackjernstionden utom bergslag, och skulle den åsigt,
som här af många blifvit uttalad, komma att blifva den rådande,
måste denna motion erhålla ett annat svar.
Plvad angår det vilkor Utsk. för borttagande af ^hammarskatten
föréskrifvit, tror jag, att det icke är af någon vigt, om detta
vilkor qvarstår, enär, såsom Hr Åkerman uplyst, någon tillämpning
deraf icke kommit i fråga. Likväl har jag anledn. förmoda, att
många fästa någon vigt vid detta vilkor, men då jag anser detsamma
utan betydelse för stångjernstillverkningen, skulle jag tro,
att, om R. o. Ad. bifaller K. M:s Propos. om hammarskatten, R.
o. Ad. i sammanhang dermed äfven bör bifalla Utsk:s förslag i den
delen eller kanske rättare besluta: »att stadgandet i 2 § af K.
Börordn. d. 27 April 1846, i hvad den angår de s. k. fredsmilen,
måtte till all kraft och verkan uphäfvas.»
Hr Reutersvärd, Patrik Oscar: Brågan är nu så fullständigt
och väl utredd, att för mig återstår icke mycket att tillägga,
utan förenar jag mig med de talare, som sist yttrat sig, och yrkar
således att hammarskatten i enlighet med Iv. M:s Propos. måtte
helt och hållet borttagas, såsom i alla afseenden orättvis. Hr Bildt
har sagt, att man borde akta sig att borttaga en grundskatt, emedan
den skulle då öfverflyttas på andra näringsidkare. Denna skatt
är likväl att anse såsom en privilegiiskatt på jernhandteringen, och
då privilegierne numera borttagits, förefinnes icke heller något skäl
att bibehålla skatten. I likhet med Hr Akerman anhåller jag, att
R. o. Ad. med bifall till K. M:s Propos. måtte afslå Utsk:s förslag.
Hr Heykensköld, Selim: Pöreg:de talare hafva så fullständigt
vederlagt motiverna för Utsk:s förslag, att jag har föga att
tillägga. En talare har likväl yttrat något, som jag anser mig böra
uptaga till besvarande. Han har nemi. sagt, att beviset på en närings
blomstrande tillstånd vore en betydligt ökad produktion och
stegring i priset å varan. Detta är fullkomligt falskt, ty priset på
Den 4 M ars f. m.
16
rudimaterierne, arbets- oell forseliönen hafva stigit långt mera än
priset på färdiggjorda varan, och beräknar man detta i proc. upgår
det till nära 50 proc. Rudimaterien kol kostade fordom 12 sk.
tunnan men nu 1 R:dr, således har priset härå ökats till 400 proc.
Malmbrytningskostnaden har stigit 50 proc. och arbetslönen 100
proc. Sammanlägger man allt detta, synes tydligt, att priset på
rudimaterierna och tillverkningskostnaderna stigit långt högre än
priset på färdiggjorda varan. Går jag till hammarskatten och uträknar
hvad den gör i penningar för hvarje Sk<K, stångjern, så be
finnes,
att de jernverk, hvilka köpa kol och tackjern, med nuvande
priser icke hafva mera än 1 lt:dr i behåll på hvarje SJcfif. stång
jern,
och då blir den föreslagna nedsättningen i hammarskatten,
förvandlad i penningar efter nuvar:de pris, omkring 7 sk.; 7 sk. af
en R:dr är nära ^ eller 14 proc. och således torde Hrr:ne finna,
att denna beskattning är orimlig. Jag förenar mig med Frih. Tersmeden
och yrkar bifall till K. M:s Propos. rör:de hammarskatten.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Hedrad med förtroendet
att vara ledamot af StatsUtsk., anser jag mig icke böra iakttaga
tystnad i denna fråga. Vid förberedande handläggningen af ärendet
inom Utsk. har jag såväl vid denna som föreg:de Riksdag sökt göra
gällande den åsigt, som innefattas i de vid Betänk, fogade reservationer,
hvilka innefatta ett fullständigt tillstyrkande till K. M:s Propos.
Motiverna för denna min åsigt innefattas i min reservation och hafva
blifvit af föreg:de talare än vidare utvecklade, så att jag kan lika
med den siste talaren hänföra mig till hvad som i det hänseendet
redan är yttradt.
Jag anser det vara hög tid att lösa de ännu återstående banden
på våra näringar och bereda dem den lättnad, som är möjlig
att åstadkomma, serdeles hvad angår jernhandteringen. I stället för
att den fordom i sjelfva verket utöfvade ett monopolium på Europeiska
marknaden, har Svenska jerntillverkningen kommit derhän,
att, om icke beskattningen å densamma förändras, den icke kan uthärda
täflan med utländningen. Här har yttrats en sats den jag
icke kan godkänna nemi. att tackjernstillverkningen kan betraktas
som en från stångjernstillverkningen fristående näring, och att den
förra rätt väl kan bära den nuvar:de beskattningen utan att den
sednare deraf lider. Ingen lärer kunna bestrida, att tackjern utgör
råämne för stångjernstillverkningen. Påstår man, att en tung beskattning
på råämnet icke skall verka menligt på tillverkningen af
den förädlade varan, så skulle man äfven kunna påstå, att hög tull
å råsocker icke inverkar menligt på sockerfabrikerne i landet, att
hög tull på ull icke skulle menligt inverka på yllefabrikater inom
landet o. s. v. Under närvarande tid har för bomullsspinnerierna
upstått en gynsam konjunktur, men månne det vore lämpligt att
belägga bomullsgarnet med en hög skatt i förmodan, att tillverkningen
icke skulle lida något deraf. Det samma är förhållandet med
tillverkningen af stångjern, om den tunga beskattningen å tackjern
bibehålles. Det är således icke till fördel för tackjernsproducenten utan
för stångjernsfabrikationen jag yrkat nedsättning i tackjernstionden.
16
0 e i) 4 Mars f. Ä.
fråga åter om det vilkor Utsk. fastat vid nedsättuiugen af hammarskatten
instämmer jag med Hr Akerman deri, att Utsk. varit dertill
obefogad!. Jag har icke deltagit i detta Utsk:s tillstyrkande och tror
för öfrigt att, om det för näringen befinnes nyttigt, och i det allmännas
interesse önskligt, Styrelsen sjelfmant vidtager de åtgärder, som
för befordrande af det stora målet kunna vara af behofvet påkallade.
Jag får i likhet med föreg:de talare yrka återremiss af Betänk.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Då jag inom Utsk. tillhört
majoriteten, som framlagt detta Betänk, vill jag yttra några ord.
Jag tror icke att Utsk. saknat grund för sitt tillstyrkande. Till
följd af den ökade tillverkningen af tackjern med 100,000 Slett.
hvart 5 år trodde man, att denna handtering verkligen var i blomstrande
tillstånd, så att den kunde bära den nu föreslagna beskattningen;
men sedan K. M:s Propos. om tullnedsättnirigen blifvit känd,
medgifver jag, att det icke är lämpligt, att skatten utgår efter produktion.
Jag vill icke vidare yttra mig härom utan får blott bedja,
att de, som önska upphäfvande af hammarskatten, måtte förena sig
om en återremiss, då jag tror, att frågan i Utsk. kan lämpligen behandlas.
Jag tror, att derigenom mera enighet i beslut kan upstå,
än om R. oell Ad. bifaller ena eller andra delen i Betänk. Jag
yrkar återremiss under förhoppning, att Utsk. skall afgifva Utlåt.,
som tillfredsställer allas önskningar.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr: K. M. har aflåtit en Nåd.
Propos. om en möjlig lindring för en viss del skattdragande. Det
har för mig alltid varit en tillfredsställande känsla, att jag med
min röst kunnat bidraga till något sådant.
Frågan synes mig nu egentligen vara: är den nuvar:de beskattningen
billig? Mig synes det vara ganska tydligt ådagalagdt, att
den icke är det, och i detta afseende hafva såväl Fullmäktige i
Jernkontoret som Hr Åkerman lemnat förtjenstfulla uplysningar,
hvaraf inhämtas att denna beskattning varierar emellan 2, 3, 4
och 5 proc. Är således beskattningen icke billig, så är den icke
heller rättvis; och då är tiden inne för dess afskaffande. I främsta
rummet anser jag tackjernstillverkningen böra tillkomma lindring
i dess beskattning, och detta utgör för mig ett skäl att med min
röst tillstyrka bifall till K. M:s Propos. Hvad hammarskatten angår,
synas mig motsägelserna i detta hänseende vara mindre, och
dertill kommer ett annat skäl nemi. att vi, som äro konsumenter
■och icke bergsprängare, kunna hafva förhoppning, att genom en fri
införsel af tillverkadt jern få våra behof fyllda till lägre pris än f. n.
Jag säger, att vi hafva åtminstone förhoppning derom. Om det
slår in, blifver en annan sak. Men jag anser sjelfva förslaget
bygdt på rigtiga, antagliga och ovedersägliga statsekonomiska
grunder. Således finner jag intet skäl att motsätta mig den K.
Proposm. Frågan är redan så väl utvecklad, att det endast blefve
ett återuprepande af alla de skäl, här blifvit anförde, om jag skulle
ingå i någon undersökning af Utskus motiver, hvarföre jag instämmer
i Hrr Åkermans och Gripcnstedts yttranden.
Mitt
Den 4 Mars f. m.
17
Mitt upträdande här är föranledt af en talare, hvilken, såsom
skäl emot bifall till den K. Proposm anförde, att nedsättning i den
ifrågavaride beskattningen skulle ske på bekostnad af öfrige skattdragande.
Under min långa parlamentariska bana har jag allt för
ofta hört detta skäl åberopas, och vid hvarje tillfälle det framställts,
har jag också sökt bekämpa det. Det kan aldrig blifva något skäl för
folkombuden, att då en orättvis skatt förefinnes, då högsta makten
föreslår nedsättning deri, man skall motsätta sig det. Ordet skänk,
som samme talare begagnade, är ett uttryck, hvilket borde bannlysas
från våra öfverläggningar om ämnen som det förevar:de. Jag
tror det icke vara den ene medborgareklassen värdigt att skänka
den andra något, och att det är E. Stirs skyldighet att åtaga sig
oundgängliga skatter men tillika söka i möjligaste mån jemna dem.
Man har yrkat återremiss å Betänk. Jag åter önskar, att bifall
till K. M:s Propos. måtte blifva E. o. Adis beslut; ty jag föreställer
mig mina Hrr, att om utslaget inom detta Stånd utfaller
med ett sådant bifall, vågar jag äfven tro, att så pass vidgade statsekonomiska
begrepp skola förefinnas inom BorgareSt., att K. M:s
Propos. äfven der vinner bifall. Det skulle högligen förvåna mig
om BondeStis beslut skulle blifva annorlunda, då detta Stånd helt
nyligen fått en betydlig men billig och rättvis eftergift i en skatt
nemi. befrielse från underhållet af beklädnaden för indeldta arméen.
Uti nu förevaride skattefråga har endast det tiondetagande Ståndet
ansett sig tillständigt att afslå K. M:s Propos., troligen på den grund,
att det skulle vara en allt för stor skänk till den skattdragande
delen af folket, om ett bifall till samma Propos. lemnades, och det
är just detta exempel jag hvarken vill, kan, eller såsom ett folkombud
bör följa. Jag anhåller derföre om afslag å Utskis Betänk,
och bifall till K. M:s Propos.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Äfven jag ämnar icke ingå i
någon utveckling af frågan, ty vid sista Eiksdagen hade jag tillfälle
att i fullständiga föredrag uti detta hänseende uttala mina åsigter.
Tankarne inom detta Stånd hafva icke varit mycket delade om rättvisan
och billigheten i den K. Proposm. Alla talare hafva i det
afseendet varit fullkomligt öfverens och jag skulle handla serdeles
orätt, om jag genom ett återuprepande af hvad föregide talare så
fullständigt utvecklat, skulle nu uptaga E. o. Adis tid. Jag tror
likväl, att man bör taga i betraktande den stora statsekonomiska
vinst, som landet har att påräkna, om man nu lossar de band, som
trycka jernhandteringen, och att upnåendet af detta mål i icke ringa
mån beror af det beslut vi här fatta. Egentligen har jag begärt
ordet för att hemställa till de talare, som yrkat bifall till den K.
Proposm, om det icke vore mera skäl att återremittera Betänk, till
Utsk., enär denna återremiss inbegriper Ståndets önskan om bifall
till K. M:s Propos. i ämnet. Jag tror nemi. att det är af vigt,
att alla ledamöterne i StatsUtsk. måtte komma i tillfälle att inhemta
de grundliga skäl, som blifvit af flere talare så förtjenstfullt utvecklade
och derföre tror jag ock, att alla de, som yrkat bifall till den
K. Proposm, snarare och på ett ändamålsenligare sätt komma til!
IV. H. 2
18
Den 4 Mars f. m.
målet genom en återremiss än genom ett rent bifall till den K.
Proposm med afslag å Utsk:s Betänk. På grund häraf anhåller jag
om återremiss af Betänk, i dess helhet.
Brih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Jag bör erkänna, att
jag vid sista Kiksdagen röstade emot det förslag, som innefattas i
den K. Proposm, hufvudsakligen af det skäl Hr Bildt under discussionen
framställt. Pörhållandet är numera betydligt förändradt,
enär man kan taga för gifvet, att ett frihandelssystem för Sverige
kommer att införas. Serskildt har jag fästat mig vid ett yttrande,
afgifvet af en Konungens rådgifvare, nemi. att näringar, underkastade
konkurrens böra icke beskattas mera än nödigt är eller åtminstone
icke beläggas med serskild skatt, såvida man vill, att de
skola motstå en sådan konkurrens, och då samma förhållande gör
sig gällande, då på detta rum fråga blifver om lindring i jordbrukets
skatter, finner jag mig föranlåten att tillstyrka icke en återremiss
af StatsUtsfcs förslag utan ett obetingadt bifall till K. M:s
Propos. med det tillägg, att 2 § i 1846 års Pörordn. varder uphäfd.
Ofverläggningen om första punkten förklarades härmed fulländad,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm., efter framställning att i fråga derom
blifvit yrkadt, dels att med afslag i Utsk:s Utlåt, i denna del,
B. o. Ad. måtte bifalla K. M:s Propos. om tackjernstiondens uphörande
för alla utom bergslag belägna hyttor och masugnar, dels ock
att denna punkt, på grund af de deremot gjorde anmärkmr måtte
återremitteras, först hemstälde om B. o. Ad. behagade bifalla den
förevande l:sta punkten.
Denna propos. besvarades med Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemstälde om E. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorda anmärkmr
föranleda till densammas återremitterande, samt sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förklarade det
han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm., såsom föremål för beslut, framstälde
den nyss uplästa 2:dra punkten af Utsk:s förevande Utlåt.,
yttrade
Hr Bildt: Under discussionen har jag yrkat bifall till K. M:s
Nåd. Propos. i denna del af frågan, med-tillägg, att bestämmelserna
i 2 § af K. Pörordn. d. 27 April 1846 skulle helt och hållet utgå.
Jag har, ehuru jag önskade att gifva detta förbehåll en lämplig
form, likväl icke kunnat på förhand finna sådana bestämda ordalag
att jag nu velat framställa ett definitivt förslag Genom återremiss
vinnes deremot ändamålet lätt, och då sjelfva sakens utgång derigenom
ej kan lida, har jag, om de talare, som i likhet med mig yrkat
bifall till K. M:s Propos., vilja förena sig om en återremiss,
intet emot densamma, helst Utsk. genom den blifver i tillfälle att
föreslå en lämplig redaction.
Brih. Tersmeden: Jag tror, att det går ganska väl an att
bifalla K. M:s Propos. med tillägget eller vilkoret och att man då
kan gifva detsamma en bättre form nemi. sålunda: »dock med anhållan»
att 2 g i K. Pörordn. d. 27 April 1846 i hvad den angår
Den 4 Mars f. m.
19
den s. k. frihetsmilen varder från samma tid till all kraft och verkan
uphäfd.» Om det får den formen, ser jag intet hinder hvarföre
man icke skulle kunna bifalla K. M:s Propos.
Hr Printzensköld, Carl: Det är mig bekant, att It. o.
Ad. till följd af den senaste utaf K. M. gillade Grundlagsförändring
äger att fatta ett sådant beslut, som den siste talaren föreslagit;
men jag hemställer om det' är lämpligt, att, i en fråga af den vigt,
som den iörevande, på stående fot, som man säger, upgöra redactionsförslag,
då ändamålet på vida säkrare väg kan vinnas genom
en återremiss. Utsk. blir då i tillfälle att taga frågan oell de af
gifna
yttrandena i noggrannaste pröfning och derefter lämpa redactionen
så, att det blifver antingen 2:ne mom. eller ock upställer
Utsk. redactm i enlighet med Frih. Tersmedens förslag. Jag anhåller
således om återremiss, destoheldre som genom bifall dertill
någon skada icke upstår.
Frih. Tersmeden: Hr Printzensköld tyckes hafva en tämligen
hög'tanke om StatsUtsfcs redact:sförroåga. Jag tror emedlertid,
att denna sak är så enkel, att redactm här mycket väl kan åstadkommas,
och att man derigenom kommer till ett slut i frågan, och
när så är förhållandet, finner jag intet skäl hvarföre Betänk- skall
återremitteras, då man i öfrigt är öfverens i sak. Jag fortfar i
mitt yrkande.
Frih. Raab, Adam Christian: I sak instämmer jag med
Frih. Tersmeden, ehuru jag likväl icke kan godkänna hans redact:sförslag.
StatsUtsk. har nemi. bestämt ett förbehåll. Om nu R. St:r
ur sin underd. skrifvelse till K. M. skulle utesluta detta förbehåll,
så skulle det synas som om R. St:r afsagt sig ali rättighet att vid
skatters beviljande eller uphäfvande göra något förbehåll och flere
talare hafva likväl erkänt, att R. St:r kunna göra dylika förbehåll,
en rättighet, den jag icke tror R. o. Ad. eller R. Skr vid detta
tillfälle vilja afsäga sig. Vid sådant förhållande och då det är bättre
att icke inlåta sig i några redact:sförslag, som kunna blifva missledande,
instämmer jag med' dem, som yrka återremiss.
Frih. Tersmeden: Jag erkänner, att R, St:r hafva rättighet
att göra förbehåll vid skatters beviljande, men jag vet likväl icke,
hvarföre R. St:r skola begagna sig af denna rättighet, då, såsom
här är händelsen, det icke behöfves. Det är redan uplyst, att den
ofta omnämnda 2 § aldrig varit tillämpad, och det är ingen anledn,
förmoda, att, om R. St:r ingå till K. M. med und. anhållan om
§:ns uphäfvande, densamma icke varder uphäfd.
Hr Ribbing, Arvid: Frih. Tersmeden tyckes fästa sig vid,
att det är R. St:rs rättighet att framställa vilkor vid skatters beviljande.
Här är likväl fråga om skatters borttagande och då anser
jag obehöfligt att framställa någon anhållan utan förenar mig med
Frih.n deri, att det är vida lämpligare att utbyta ordet förbehåll
20
1) e n 4 Mars f. m.
mot ordet anhållan, och att man med denna förändring kan bifalla
K. M:s Propos. Usin helhet.
Hr Printzensköld: Det vill synas mig som om StatsUtsk.
icke vore rigtigt belåtet med min sista hemställlan. Till följd af
det förtroende, hvarmed jag af R. o. Ad. varit under flere Riksdagar
hedrad, nemi. att vara ledamot i Exped.Utsk., har jag haft tillfälle
att mera än någon annan pröfva halten af de redact:sförslag,
som på rak arm, som man säger, beslutas i RiksSt:n. De många
olägenheterna, som i Utsk. upstå då man af dylika förslag skall formera
något helt, äro så beskaffade, att, såvidt möjligt är, jag vill
söka att till undvikande af dylika olägenheter bereda återremiss till
vederbör:de Utsk. i sådana frågor, der redaetisförslag upgifvas. Jag
vet sannerligen ieke, hvarföre Frih. Tersmeden är så angelägen om
bifall till K. M:s Propos. om hammarskatten. Den andra frågan
är redan återremitterad; hvarföre kan då icke denna få följa med,
så att Utsk. må kunna i ett sammanhang afgifva yttrande öfver
dem båda och detsamma i fråga om den sednare punktens redact:sförslag
vinna R. o. Ad:s bifall. Ett annat skäl af ganska stor vigt
förefinnes nemi., att om frågan återremitteras af de öfriga Stånden,
men R. o. Ad. på sätt Frih. Tersmeden yrkat, beslutar sig för bifall
till K. M:s Propos., kommer frågan i en mindre gynsam ställning
än om, såsom Hr Bildt hemställt, R. o. Ad. jemväl återremitterar
henne, hvarom jag anhållit.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Erfarenheten har länge visat,
att då redact-.sförslag skola upgöras i stora rådplägande församlingar,
följden oftast blifver, att misstag begås. Erfarenheten i dag har
äfven visat sanningen häraf. Det är nemi. en väsendtlig skillnad
om den ifrågavande skatten uphäfves under vilkor, att en lagförändring
göres, eller om ett dylikt vilkor dervid icke fästes. Denna
fråga är för öfrigt icke att betrakta såsom någon redact:sfråga och
löses ingalunda på det sätt talare å motsatta sidan föreslagit. Jag
vet icke, hvarföre man skall underkasta sig dessa olägenheter, då
man kan undvika dem genom en återremiss, hvarigenom Utsk. blifver
i tillfälle att efter noggran pröfning afgifva nytt Utlåt.
Frih. Tersmeden: Det är visserligen en sanning, att många
olägenheter äro förknippade med upgörandet af redactionsförslag i
stora församlingar, men här är endast fråga om att, hvad jag tror
de fleste talare önska, taga bort d. s. k. förbehållet, och att i stället
hos K. M. anhålla, att ifrågavande § måtte uphäfvas. Ar man öfverens,
att detta är det rätta sättet, hvarpå det skall tillgå, så finner
jag ingen svårighet eller fara vid att göra en sådan redactionsförändring.
Helt annat vore förhållandet, om det vore fråga om en
lag-§ och då skulle jag instämma med Gr. Lagerbjelke. Man vet
hvad man har, men deremot vet man icke hvad framtiden bär i
sitt sköte, och då saken är så lätt verkställd utan någon risk, att
origtig upfattning deraf upstår, kan jag icke inse, hvarföre man
icke vill antaga mitt förslag, det jag icke kan frångå.
Den 4 Mars f. m.
21
Hr Akerman: De faror en föreg:de talare framhållit såsom
en följd af vidtagandet utaf en redactionsförändring uti förevande
fråga, försvinna helt och hållet, om lt. o. Ad.-n, såsom jag yrkat,
afslår StatsUtsk:s Utlåt, i denne punkt och bifaller K. M:s Proposm.
Då förfaller all fråga huruvida det vilkor eller tillagg StatsUtsk.
framställt, skall lyda såsom antingen uttryckande ett förbehåll eller
innefattande en anhållan. Jag tror det vara af så mycket mindre
vigt, att fästa någon upmärksamhet vid detta tillägg, som, på sätt
jag redan nämnt, vilkoret, rör:de jernverksanläggningar inom den
s. k. frihetsmilen, först tillkommit genom 1846 års Förordn., hvilken
sedan aldrig varit tillämpad och sedermera blifvit hos K. M. af
BergsColhm föreslaget att uphäfvas. Det är således af ingen vigt
att fästa sig vid detta vilkor. Jag har ett annat skäl att önska
ett omedelbart bifall till K. M:s Propos. Man säger nemi. att genom
en återremiss får Utsk. tillfälle, att taga kännedom om de här
afgifna, uplysande yttranden i ämnet, men jag har äfven haft Ståndets
förtroende att vara ledamot i Utsk., och jag har deraf funnit,
att ju vidlyftigare discussionerne i ett Stånd varit, ju mindre har
man följt dem med upmärksamhet inom Utsk. Deremot om Ståndet
tillkännagifver sin åsigt genom ett bestämdt ja, måste detta
fästa Utsk:s upmärksamhet. På dessa skäl anhåller jag om bifall
till K. M:s Propos. i sednare punkten.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Afven jag hyser farhåga
för redactionsförändringar i större församlingar, men uti förevande
fall anser jag redactionen ganska lätt att åstadkomma. Jag
tror, att den bör upställas så, att man bör bifalla K. M.s Propos.
dock med förbehåll, att stadgandet i 2 § af 1846 års Förordn.
ang:de den s. k. fredsmilen varder till all kraft och verkan uphäfd.
Detta är hvad man velat uttrycka. Frih. Tersmeden har velat utbyta
ordet förbehåll emot anhållan, men då skulle man först anhålla
om bifall till K. M:s Propos. och sedan ytterligare anhålla
om uphäfvande af nämnde §, hvilket ingalunda synes mig rigtigt,
ty den som vill, att det ena skall vara bindande för den andra,
måste bibehålla ordet förbehåll.
Hr Bildt: Då Gr. af Ugglas’s redactionsförslag är kort och
enkelt till sin framställning har jag intet emot, att detsamma antages.
Jag har ansett rättast vara att återremittera frågan till
Utsk. för att der få henne omredigerad. Men jag erkänner lika
med Utsk:s Ordf:de likväl att Utsk:s redactionsförmåga icke är
mycket stor. Den beror ofta på den förseglade sedeln och det finnes
kanske då att välja mellan 4 å 5 serskilda meningar skrifna på fri
hand. Jag tror, att Gr. af Ugglas’s förslag kan antagas och afstår
från min anhållan om återremiss.
Frih. Tersmeden: Jag fäster mig icke vid ordalagen, men
jag hade föreställt mig att saken skulle lättare vinnas genom mitt
redactionsförslag, men då Gr. af Ugglas nu framställt ett annat,
22
Den 4 Mars f. m.
och detta möjligen kari blifva Ståndets beslut, förenar jag mig med
honom.
Hr von Troil: Då jag sista gången begärde återremiss, måste
jag än ytterligare förnya samma anhållan. Het är visserligen
sagdt, att Utsk:s ledamöter icke hafva tillfälle att taga vidlyftiga
discussioner i öfvervägande och att de sällan genomläsas der, men
jag tror likväl, att Utskis ledamöter af It. o. Åd. genom en återremiss
blifva i tillfälle att närmare utveckla de åsigter här blifvit
framställda, och jag tror äfven, att de, som önska bifall till K. M:s
Propos. hafva mera chance att vinna detta mål genom en återremiss
öd om frågan kommer till förstärkt Utskott.
Hr Printzensköld: De förslag Frih. Tersmeden och Gr. af
Ugglas här framställt vittna nogsamt om behofvet att heldre öfverlemna
redactionsbestyret åt Utsk., än att vi skola nu sysselsätta
oss dermed. Oaskar man likväl, att frågan nu skall definitivt afgöras,
så vill jag icke fortfarande yrka återremiss, ehuru jag ieke
kan neka, att Hr v. Troils nyss anförda skäl borde föranleda bifall
till densamma. Den bekännelse en talare, som tillika är ledamot i
ett Utsk., här gjort nemi. att Utskm icke genomläsa de yttranden,
som åtfölja en återremiss utan lemna dem åt sitt öde, är i sanning
icke upmuntrande för de ledamöter af detta Stånd, som med nit
följa ärenderna och hvilkas yttranden föranleda nterremisser. När
man får höra sådana oförmodade erkännanden, torde det kanske
vara rättast, att E. o. Ad. icke befattar sig med discussioner i andra
fall, än då frågor definitivt skola afgöras, och noga aktar att
till Utsk:n återremittera någon enda fråga.
Frih. Eaab: Då öfvervägande antalet af dem, som yttrat sig,
yrkat bifall till K. M:s Propos. med bibehållande af ifrågnvande
vilkor, och Gr. af Ugglas’s förslag synes blifva det majoriteten åsyftar,
får jag, som yrkat återremiss, derifrån afstå, och instämmer således
med Hr Grm.
Hr Ribbing: Här hafva framställts 3:ne förslag: 1:0 bifall
till K. M:s Propos. utan något tillägg. Detta har för sig, om det
antages, att frågan dermed är afgjord: 2:0 bifall till samma Propos.
med det tillägg, som finnes gjordt och blifvit af flere talare och
senast Gr. af Ugglas understöda och 3:o återremiss af Betänk.
Jag skulle gerna instämt i sista förslaget, såvida jag icke förnummit,
att Utsk. redan behjertat stångjerns-tillverkarnes behof af lindring,
då det tillstyrkt borttagande till | af den ursprungliga hammarskatten.
På grund deraf tror jag, att man nu genast kan bifalla
K. M:s Propos. utan att förnärma eller gå de andra Stånden
i förväg. Emedlertid och då jag är förvissad att hvilket beslut än
fattas, detta eller Gr. af Ugglas’s, leder det till samma utgång, hänför
jag mig gerna till det sednare.
Gr. Lagerbjelke: Beviset på olämpligheten att i stora församlingar
sysselsätta sig med redactionsförslag, ligger just i före
-
Den 4 Mstrs f. m.
23
var:de discussion, men detta blir ännu mera i ögonfallande, om
man genomläser 2 § i 1846 års Förordn. så lydande: »Ny stångjernshärd
eller annan verkstad för tackjerns nedsmältande och beredande
till smidbart jern eller för stålberedning eller annan jernförädling
får med oinskränkt tillverknings- och vågföringsrätt, anläggas
utom ofvannämnde tackjerns bergslag, då anläggningsstället är minst
2 mil aflägset från förut privilegieradt jernverk, äfvensom från de
ädlare verken om laga hinder i öfrigt icke möter.»
Nu skall, i fall förslaget antages, hela detta mom. utgå, hvilket
icke kan vara meningen, utan man måste väl inskränka sig till sednare
delen af mom. Det är klart, att stadgandet, att en härd får
anläggas, måste i församlingen qvarstå, ty afsigten är endast att
borttaga sednare delen eller vilkoret för anläggningen. E. o. Ad.
torde således finna huru vådligt det är att företaga redactionsföränd
ringar på stående fot. Jag anhåller fortfarande om återremiss.
Frih. Tersmeden: Om Gr. af Ugglas’ förslag, som öfverensstämmer
med Utsk:s, antages, så bl ifver det ju ingen redactionsförändring
utan det innefattar endast, att det af Utsk. föreslagna
tillägget skall upluifvas. Jag förmodar, att Utsk:s förslag är väl
genomtänkt, och då kan fruktan för felaktig redaction icke rimligen
upstå.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Gr. Lagerbjelkes yttrande
synes hvila på ett missförstånd af det förslag Gr. af Ugglas framställt.
Detta afser, att stadgandet i 2 § af 1840 års författning
om den s. k. fredsmilen skulle utgå. Om man faster vigt härvid,
tror jag, att man skall finna, att detta förslag uttrycker, hvad
Ståndet önskar, och någon otydlighet kan således icke vara för handen,
då § i öfrigt blifver oförändrad. Således synes mig Gr. af
Ugglas’s förslag gerna kunna bifallas.
Hr Eibbing: Om man i stället för ordet förbehåll begagnar
ordet anhållan, riskerar man intet, hvilket inträffar, om, såsom Gr.
Lagerbjelke yttrat, hela § skall ur förordn. utgå. Frih. af Ugglas
har visserligen sagt, att Gr. af Ugglas’s förslag icke var så upstäldt
som Gr. Lagerbjelke upfattat. det, men efter frågan börjar intrasslas
och jag icke vunnit det understöd jag hoppats af dem med hvilka
jag först förenade mig, måste jag öfvergå till Hr Åkermans förslag.
Ilr Printzensköld: Frih. af Ugglas’s sednaste anförande har
ytterligare öfvertygat mig om vådan af att företaga redactionsförändringar
här, hvarföre jag nu återtager mitt medgifvande att afgöra
frågan utan återremiss. Antages Frilus förslag, så får Exped.Utsk.
den angenäma pligten att skrifva tautologi; ty om det tillägg i
fråga om fredsmilen Frilen framställt skulle antagas, så, sedan Utsk.
i ingressen till den und. skrifvelsen talat om denna fredsmil, skulle
Utsk. i sjelfva beslutet ytterligare uprepa densamma, hvilket är
stridande emot ett vackert språk. Jag anhåller således om återremiss.
24
Den 4 Mars f. m.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag anhåller endast, att,
om E. o. Ad. beslutar en återremiss, denna discussion åtminstone
icke måtte åtfölja återremissen till Utsk.
Erih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag önskar bifall
till K. M:s Propos. utan återremiss och kan icke förstå, att någon
redactionsförändring i Utsk:s förslag erfordras. Om man begagnar
de ord som finnas i förevar:de punkt, är detta tillfyllestgörande,
och jag får dessutom erinra, att StatsUtak. vid mångfalldiga tillfällen
begagnat ordet förbehåll. Jag tillstyrker således bifall till
K. M:s Propos., dock med förbehåll, att stadgandet i 2 g af 1846
års förordn. såvidt det alser fredsmilen varder från samma tid till
all kraft och verkan uphäfdt.
Öfverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, framstälde hurusom i afseende på denna ifrågav:de andra
punkten blifvit framstälde åtskilliga yrkanden, nemi. dels af Hr
Akerman, med hvilken flere ledamöter förenat sig, att E. o. Ad.,
med afslag å Utsk:s hemställan, måtte bifalla K. M:s Nåd. framställning
om hammarskattens uphörande från och med nästkommande
år; dels af åtskilliga ledamöter, att förev:de punkt måtte återremitteras,
dels af Gr. af Ugglas att E. o. Ad. måtte bifalla K.
M:s Nåd. Propos. om hammarskattens uphörande, med förbehåll att
stadgandet uti 2 g af 184 6 års Nåd. Förordn., ang:de fredsmil,
varder till all kraft och verkan uphäfdt, samt dels af Frih. Tersmeden,
med hvilken nu äfven Frih. Alströmer instämt, att E. o. Ad.
måtte afslå Utsk:s hemställan och bifalla K. M:s Nåd. framställning
om hammarskattens uphörande från och med nästk:de år, dock med
förbehåll att det i Utsk:s Utlåt, anförda stadgande uti 2 § af K.
M:s Nåd. Förordn. d. .27 April 1846 varder från samma tid till
all kraft och verkan uphäfd.
Propos. till bifall å Utsk:s i 2:dra punkten gjorda hemställan
blef nu först framstäld och besvarad med Nej, och de sedermera
till återremiss af denna punkt, till bifall å Hr Åkermans förslag,
till bifall å Gr. af UggWs förslag och till bifall å Frih. Tersmedens
förslag framstälde proposme besvarades alla med blandade Ja och
Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde om E. o. Ad.
ansåge de gjorde anmärkmne föranleda till återremiss, samt sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskiliga Nej, förklarade,
det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, begärde votering och
att uti kontraproposm måtte intagas Frih. Tersmedens förslag.
I ani. häraf uplästes ett så lydande förslag till voter:spropos.
Den som anser de mot StatsUtsk:s, i Utlåt. N:o 33 Litt. C.
gjorda hemställan, i fråga om hammarskattens uphörande, framstälda
anmärkmr föranleda till återremiss å denna del af Utlåt, röstar
Jal
den det ej vill röstar
Neji
vinner Nej, varder Utsk:s förenämnde hemställan afslagen och bi
-
Den 4 Mars f. m.
25
faller R. o. Ad. K. M:s Nåd. framställning om hammarskattens uphörande
från och med nästkommande år, dock med förbehåll att det
å Utsk:s Utlåt, anförda stadgande uti 2 § af K. M:sNåd. Förordn.
d. 17 April 1846 varder från samma tid till all kraft och verkan
uphäfdt.
Hr Akerman: I händelse denna voteringspropos. antages,
blifver mitt förslag, om ett ovilkorligt antagande af K. M:s Propos.,
undertryckt, hvarföre jag anhåller, att voteringspropos:n måtte annorlunda
upställas.
Hr Hjerta, Lars: Ehuru, sedan votering är begärd, någon
discussion i hufvudsaken icke får äga rum, har dock vid många
tillfällen visat sig, att mången afstått från sitt yrkande, såvida det
befunnits, att något resultat af samma yrkande icke varit att påräkna.
Under discussionen har man sagt, att R. o. Ad. önskade
bifall till K. M:s Propos., och att återremiss blifvit begärd endast
i och för behofvet af en redaction. I anledn. häraf anhåller jag,
att få de Hrrs upmärksamhet som yrkat återremiss, fästad derpå,
att R. o. Ad., sedan efter en återremiss frågan från Utsk. återkommer,
befinner sig i samma belägenhet som f. n. Deremot, om de
Hrr, hvilka yrkat återremiss, ville derifrån afstå, och R. o. Ad. behagade
bestämma sig för någon af de öfriga förslagen, är det klart,
att när Ståndet med den rätt det äger utan återremiss första
gången fattat beslut, skall detta beslut gå till Utsk., som derefter,
i händelse de öfriga Ståndens beslut äro sins emellan och från R.
o. Ad:s skiljaktiga, har att sammanjemka dessa beslut. Detta sammanjemkningsförslag
återkommer då till Stånden såsom ett nytt betänk.
efter en återremiss. Återremitteras betänk., så lärer R. o.
Ad. finna, att redactionen ändå icke kan blifva så som man önskar
och hvad har man då vunnit? Jag har velat framhålla detta för
de Hrr hvilka yrkat återremiss, och hemställer om de icke skulle
vilja afstå derifrån.
Hr Gr. o. Landtm, anhöll att R. o. Ad. icke måtte fortsätta
en discussion, som var aldeles öfverflödig, sedan han förklarat sig
anse R. o. Ad. hafva med öfvervägande Ja besvarat den framstälda
propos:n till återremiss hvilket således var ett R. o. Ad:s beslut,
som endast genom votering kunde uphäfvas. Gr. Björnstjerna hade
begärt votering och* dikterat en kontrapropos., och då Hr Akerman
icke var dermed belåten, berodde det på honom att få frågan om
sitt förslags antagande till kontrapropos. understäld R. o. Ad:s bedömande,
hvarefter^ votering om kontrapropos., kunde begäras, och
då blefve frågan lätt utredd, utan att tiden uptages med en discussion,
som var utan ändamål, då R. o. Ad. beslut icke annorlunda
än genom votering kunde ändras.
Hr Printzensköld: Jag är förekommen af Hr Gr. o. Landtm,
i hvad jag velat säga, och Ståndet har nu endast att genom votering
fatta beslut.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, först hemstälde om R. o. Ad.
26
D eu i Mars f. w.
tjll kontrapropos. vid den begärde voteringen behagade antaga Hr
Åkermans förslag, att R. o. Ad. med afslag å Utsk:s hemställan
måtte utan förbehåll bifalla K. M:s Nåd, framställning om hammarskatteus
uphörande från och med nästk:de år, ropades starka
Nej, blandade med Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om
R. o. Ad. behagade antaga Gr. Björnstjernas förslag till kontrapropos.
, samt efter det svaren härvid utfallit med starka Ja jemte
åtskilliga Nej, förklarade att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Det nyss uplästa förslaget till voter:sprupos. blef nu, efter förnyad
upläsning, af R. o. Ad. godxändt och vid voteringens slut
befunnos rösterne hafva utfallit som följer
Ja — 59.
Nej — 73.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Vidare förekom och bifölls 3:dje punkten, ang:de K. M-s Nåd.
framställning, alt vid hädanefter skeende bevillningstaxering för
slångjernslillverkningen något minimibelopp för upskatlning af
behållna vinsten icke vidare borde mera än för annan industri
fastställas.
I fråga om 4:de punkten, ang: de Riksdag sfullmäktigen J.
bergströms motion om lackjernstiondcns uphörande jemväl inom
bergslagarne, yttrade
Erih. Tersmeden: Sedan Ståndet återremitterat frågan om
tackjernstionden, torde äfven denna punkt böra återremitteras för
att i sammanhang med den förra förekomma till behandling i Utsk.
Uppå härefter framstäld propos. förklarade R. o. Ad. sig anse
de vid behandlingen af l:sta punkten framstälda anmärkmr föranleda
till återremiss jemväl af den nu förevar:de 4:de punkten.
Beträffande slutligen 5:te punkten, ang:de Jtiksdagsfullmäktigen
Erik Hanssons motion om uphäfvande af nu gällande stadgande
om minimi afgift å hammarskatt och denna skatts utgående
i mån af tillverkning sbeloppet, yttrade
Frih. Tersmeden: Sedan R. o. Ad. genom votering antagit
K. M:s Propos. om hammarskattens uphörande torde den punkt,
som nu är i fråga, icke böra eller kunna blifva föremål för något
beslut, utan hemställer jag, att den måtte läggas till handlingarna.
Hr Gr. o. Landtm hemstälde om R. o. Ad., i följd af dess
rörande hammarskattens uphörande fattade beslut, ansåge denna
punkt icke f. n. erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 25 och 26 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 33 Litt. D, aug:de mantalspenningarnes beräknande.
R. o. Ad. beslöt att äfven detta Utlåt, skulle punktvis företagas
till afgörande, hvarefter nu förekom
l:sta punkten, innehållande af styrkande af bifall till cn af
Den i Mars /. m.
27
Hr Henschen väckt motion, i hvad densamma afser mantalspenningarnes
uphörandv eller användande till kommunala behof.
Hr von Koch, Nils Sam., anförde skriftligen: Vid förra
[Riksdagen väckte jag fråga om borttagande af mantalspenningarne.
Om jag icke vid detta riksmöte förnyat samma förslag, så är det
ingalunda derföre, att man kunnat öfvertyga mig om lämpligheten
af' denna skatt. Tvärtom, när talentfulla representanter icke kunnat
anföra bättre skäl emot de af mig den 23 Mars 1854 yttrade satser,
blef jag blott ytterligare öfvertygad om dessas riktighet. Men
orsaken att jag ej åter uptog ämnet var den, att jag ansåg tiden
dertill vara mindre lämplig. Då arbetslönerna nyligen stigit betydligt,
då genom vår uplysta och välvilliga Regerings mellankomst
arbetarne numera vunnit eller vinna den förmån jag under förra
riksmötet med föga framgång yrkade, att befrias från ökad lefnadskostnad
genom tull å spanmålen, saltet, sillen, köttet och ullen. Då
dessutom stora utgifter förestå för högst nödiga fästningsbyggnader
och jernvägar, hvilka utgifter, dels icke nu lära medgifva betydliga
skattelindringar, dels äro af den art att de till en stor del skola
fylla arbetarens ticka, så trodde jag ieke att jag nu borde påyrka
borttagandet af mantalspenningarne. Jag fruktar ock, att svenska
afunden icke skulle tillåta att äfven den sämsta och onaturligaste
skatt lyftes från en klass som för tillfället befinner sig i välmåga,
hvilket f. n., Gudilof! är händelsen med den Svenska arbetaren.
Frågan har emedlertid at en annan representant blifvit återväckt
och är nu föremål för vår behandling. Jag kan då icke underlåta
att uttrycka min tacksamhet både för Motionären och StatsUtsk.,
som fastän det icke fullt medgifvit grundsatsen om olämpligheten
af kapitationsafgifter, likväl både yttrat sig derom så beskedligt
man gerna kan göra, när man icke genast vill rymma fältet, och
äfven tagit ett stort steg framåt uti den rätta riktningen. Jag
tror att de med mig liktänkande, under nuvar:de förhållanden, dermed
böra åtnöja sig. Förklarar icke här Chefen för FinansDepart:t
att skatten kan umbäras, så skall jag ej yrka annat än bifall till
Betänk. Jag skall då nöja mig med att i prot:t förvara min
mening och utbedjer mig dertill några ögonblicks tid.
Kapitationsafgifter tillhöra alldeles samma klass af skatter som
tionden. De falla båda på bruttoinkomsten. Alla dylika skatter
böra afskaffas och ersättas genom andra, dervid netto-inkomst och
förmåga att betala tagas i beräkning. Tionden bör aflösas eller åtminstone
fixeras en gång för alla, så att den icke hindrar den mera
kostsamma produktionen. Mantalspenningarne böra ock, om sådant
fordras ersättas med bevillning af dem, som på sitt arbete hafva en
förtjenst, hvilken verkligen lemnar öfverskott, sedan åtminstone de
oundgängliga lefnadsbehofven äro fyllda. En sådan skatt kan uthärda
pröfning. Men att, såsom nu, taga mantalspenningar, skyddsafgift,
kurhusafgift, skolafgift, fattigafgift, m. m. m. m., af den rike
kapitalisten, af den som förtjenar 5 R:dr eller 1 Il:dr per dag efter
samma beräkningsgrund, d.'v. s. efter antalet af nafvar eller näsor —
näf- och nässkatt var Odens elior Fornjorters kapitationsskatt —
28
Den i Mars f. m.
eliev hufvuden, det är och blir enl. min tanka orimligt en qvarlefva
af barbari, som icke i längden består. Sådana förgyllda piller, som
att medborgerligt anseende skall skänkas genom kapitationsafgifts
erläggande, skola icke länge sväljas.
Det är en ömtålig sak för en Representation att stifta lagar,
som hufvudsakligen röra de orepresenterade. Dör dem som lika
med mig, icke tro det skola lända till en visare och lyckosammare
lagstiftning, att alla samhällsklasser deruti deltaga; som icke älska
hvarken Crinoliner eller Bluser inom Representations-kamrarne, för
dem är det klokt och ändamålsenligt att göra, så fullständig rättvisa
åt de orepresenterade, att icke dessa, att framför allt hvarken
den emancipationslystne qvinnan eller dagakarlen må klappa på dörrarne
till våra Sessionssalar. Att öpna alla utvägar till ärlig försörjning
för hvarje svensk man eller qvinna att låta denna, lika
med mannen använda sina inkomster, om ock ej ännu sitt kapital,
att icke taga skatt af hvad någon för sitt tarfliga uppehälle behöfver,
detta är några af de väsentliga vilkoren för att i längden få
ostördt lemna representantkallet i Nationens uplystaste och mest
bildade mäns händer.
Det är endast känsla af förtryck och orättvisa, sorn framkalla
lust att deltaga i styrelsen hos de mindre uplyste. Men man bör
icke afbida en tryckning utifrån — en »pressure from without» —
man bör förekomma icke förekommas.
En af de stora fördelarne af den konstitutionella Monarkien är,
att när Representationen synes glömma dem som icke äro valmän eller
tillhöra deras egna korporationer, så känner Regenten från Sin uphöjda
plats, att Han är allas, hela folkets styresman. Han kan då,
såsom vi lyckligtvis här i landet numera ofta erfara, gifva Representationen
en nyttig väckelse, att icke förgäta de orepresenterade, att
åt dessa göra full rättvisa. Ingen statsklokhet är enligt min tanka
bättre, det är en ädel konservatism, som hvar och en måste skänka
sin hyllning.
Den af Konungens Rådgifvare, som i första rummet är anförtrodd
vården om statens inkomster och utgifter har i dag under debatten
ang:de en annan fråga uttalat så sunda satser ang:de beskattning,
att man har all anledning hoppas att han så snart omständigheterna
sådant tillåta tillstyrker borttagande af mantalspenningarne.
Nu yrkar jag, af förut anförda skäl endast bifall å Betänk.
Hr Adelborg, Anders Otto: Vid sista Riksdagen yttrade
sig Hr v. Koch i samma ämne. Jag instämde då med honom.
Jag vill icke heller underlåta att göra så nu. Han kallar denna skatt,
som utgår under namn af mantalspenningar, för den sämsta, den
mest onaturliga skatt. Han anser den vara förgylda piller, som
man ingifver den beskattade, då man säger, att hans medborgerliga
värde just genom denna billiga skatt befästes. Jag tror likväl att
dessa piller äro hälsobringande, och att genom denna skatt hvarje
skattdragande, såväl den som står på högsta som den, hvilken befinner
sig på lägsta trappsteget, har lika anspråk på Statens omvårdnad
och hägn, emedan han utgör den första pligten nemi. att
Den 4 Mars f. m.
29
betala skatt till Staten. Jag har här i min hand en debetsedel på
en arbetare inom Stockholm, och deraf finner jag, att mantalspenningarna
äro obetydliga mot de öfriga afgifterne han måste betala.
Mantalspenningarna för mannen och hustrun upgå till 24 sk., men
debetsedelns slutsumma upgår till 3 lt:dr 31 sk. b:ko. Resten fylles
af kurhusafgifter, fattigvårdsmedel, kyrkovaktare, folkskole- och
cholera-afgifter. Om, då man vill briljera med sin kärlek till de
fattiga, med dessa förgylda piller, man ville gå till rätta med saken
och borttaga de öfrige små afgifterne, men bibehålla denna skatt,
nemi. mantalspenningarna, som äro gemensamma för samhällets alla
medlemmar, och hvilken skatt egentligen stämplar medborgaren såsom
samhällsmedlem, så handlade man rätt. Må man icke tro, att
att den fattige, derföre att han saknar en stor del af de fördelar,
hvaraf de mera lyckligt lottade äro i besittning, saknar, hvad som
utgör egentliga menniskovärdet nemi. sjelfkänslan. Jag har umgåtts
med allmogen och hos den städse funnit hvad jag högst värderar
inom en nation nemi. sjelfkänslan. Talar man med en dagakarl,
så får man alltid det svaret, att han rigtigt betalt till kronan
hvad hon skall hafva, och derföre fordrar han också, att en hvar
skall hafva aktning för honom. Jag misskänner visserligen icke
den siste talarens syfte. Hans tankar i detta fall äro mig väl bekanta;
men jag måste dock bekänna, att de exempel han anfört
från främmande länder eller af Adam Scmidt, icke kunna rubba
min öfvertygelse om nödvändigheten af en för alla samhällsmedlemmar
gemensam skatt, en skatt, som drabbar den högste i samhället
och den, som sitter inom fattigstugans 4 väggar, ty de äga
då lika anspråk att vara medlemmar i samhället och på dess omvårdnad.
Jag påyrkar bibehållandet af mantalspenningar, och anser
deras afskaffande medföra en långt större skada än mången föreställer
sig. Om man, då spö- och prygelstraffen afskaffades, derföre
att man ansåg dem förnedrande och kränkande hederskänslan, samt
dessutom obehöfliga i följd af den under sednare tider stigande
bildningen, hade då sagt: nej, dessa straff måste qvarstå, emedan
flertalet af förbrytare icke förstå annat språk än det som talas på
deras rygg, så hade man gjort lika orätt som nu, då man vill
borttaga mantalspenningarna, som icke utgöra mer än omkring 20
å 30,000 R:dr om året. Men, säger man, denna stimma är så
ringa, men skatten drabbar icke destomindre den alldra fattigaste,
hvilken mången gång icke har en skilling till bröd om dagen. Men
mina Herrar! tag nu bort denna skatt och J håfven med detsamma
borttagit den sjelfkänsla, som hos honom upstår då han utgifver
denna skärf, och man handlar lika inconseqvent sorn då man icke
vill borttaga spö- och prygelstraffen derföre, att man icke för ögonblicket
finner något annat lämpligt straff i dess ställe. Den politiska
utvecklingen går steg för steg dagligen framåt, och den tid kan
komma då dess verkningar sträcker sig till den lägsta kojan, och
om då någon innebyggare i dessa kojor säger: Jag gifver ingen
skatt emedan samhället lemnar mig omvårdnad och säkerhet ändå,
tror jag, att man snart nog skall inse det oriktiga i sitt förfarande.
30
Den 4 Mars f. m.
På grund af alla dessa skäl yrkar jag bibehållande af mantalspenningarna.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Jag medgifver, att man med
den yttersta försigtighet måste behandla den beskattning, som utgår
efter kapitationsgrunder, men jag tror, att det finnes modifikationer,
hvarigenom en sådan beskattning icke ovilkorligen är förkastlig.
Dessa modifikationer bestå deruti, att man dels från afgifter befriar
dem, som befinna sig på en så låg ekonomisk ståndpunkt, att man
näppeligen kan säga, att de hafva någon nettobehållning, och dels,
att afgiften göres så lika, att, då den uttages af den minst bemedlade,
man derigenom icke beröfvar den skattskyldige det nödvändigaste
för hans underhåll. Under iakttagande af desse omständigheter,
tror jag, att det väsendtligaste af det skäl den förste talaren
anfört för afskaffande af mantalspenniugarna förfaller. •—- Nu är förhållandet,
att här i Sverige dessa kapitationsafgifter äro bestämde
på det sätt jag nyss nämnt, nemi. ytterst lika, och de verkligen
fattige äro från desse afgifter fritagne. Under sådana förhållanden
vore det enligt min åsigt icke rådligt, att nu afskaffa desamma allrahällst,
då det nu gäller en summa af icke mindre än en half-Million
Riksdaler, som jag icke tror, att Staten nu kan undvara. StatsUtsk.
har emedlertid inskränkt denna beskattning derigenom, att det minskat
på åldern både upifrån och nedifrån och derigenom gjort skatten
ännu mindre tryckande. Detta är en förbättring, som jag tror bör
godkännas, då upoffringen icke är större än att Statsverket kan
tåla densamma, och jag får således biträda Utsk:s förslag destohellre
som genom detsamma vinnes förenkling i upbördssättet. Jag
yrkar bifall till Utsk:s förslag.
Hr Ribbing, Arvid: På grund af de skäl de två sista talarne
anfört instämmer jag i det slut hvartill Hr von Koch kommit.
Frih. Raab, Adam Christian: Ingen har upträdt för att
bestrida Utsk:s förslag och icke eller ämnar jag göra det, jag skall
blifva korrt.
Jag, som vid förra Riksdagen biträdde Hr von Köchs förslag,
kan icke lemna oanmärkte de åsigter, som af en aktad vän Hr Adelborg
blifvit uttalade. Han har nemi. förklarat, att, i den mån de
betala sin skatt till kronan, de skattskyldiges hederskänsla uplifvas
och han har erfarit, att personer, som erlagt sina mantalspenningar,
med en viss stolthet sagt, att de gifvit kronan hvad henne tillkommer.
Jag har en annan erfarenhet nemi. att under den tid jag
varit bosatt på landet har jag sett hurusom personer, hvilka arbetat
hos mig, visat sig så usla, så eländiga endast för att derigenom
kunna' undvika att erlägga denna skatt. I öfrigt får jag hänvisa Hr
Adelborg, till medborgarne i Schweitz, de der icke betala någon
kapitationsafgift, men ingen lärer väl förneka, att de älska sitt
fosterland mindre än vi. Hr Adelborgs sats går derpå ut, att ju
mera man betalar ju mera höjes fosterlandskänslan. Denna sats
synes mig ganska vådlig i sin tillämpning, och jag tror tvärtom
att ju mera lindring i skatter kan åstadkommas desto kärare och
Don 4 Mars f. m. 31
dyrbarare blir samhället, jag yrkar icke afslag pä förslaget derföre
att förhållandet är sedan sista Riksdagen så väsendtligt förändrad,
att arbetarne nu mera har nära dubbel aflöning mot förr; men jag
vill reservera min rätt för den händelse jag skulle uplefva den dag,
då förhållanderna kunna förändra sig och jag skall då visserligen
icke underlåta att påyrka borttagandet af mantalspenningarna.
Enl. min åsigt är det ändamålsenligare att bibehålla någon tull på
sill och salt än att borttaga mantalspenningarna. Härom är likväl
nu icke fråga och jag har äfven slutat.
Hr Hjerta, Lars: Då ingen talare yttrat sig mot Betänk.,
är det visserligen utan resultat att nu uptaga R. o. Ad:s tid, men
jag anhåller likväl att få tillkännagifva mina åsigter i ämnet. Då
fråga upstått om principen för en beskattning genom erläggande af
mantalspenningar, kan jag icke underlåta att förena mig i hvad Hr
von Koch och Erih. Haab yttrat, och tillika uttrycka min tillfredsställelse
öfver det framåtskridande, som påtagligen varseblifves i fråga
om de rätta beskattningsgrunderna, äfven inom detta stånd, enär
jag erinrar mig att icke för mångå Riksdagar sedan en Konungens
Rådgifvare och en högre Generals-person yrkade, att all beskattning
skulle utgå i kapitationsafgifter i likhet med hvad som är brukligt
i Ryssland.
Hr Adelborg: Den siste talaren har ansett kapitationsafgiften
hafva ett Ryskt ursprung. Jag deremot anser kapitationsafgiften,
enär den är så ringa som i Sverige, egentligen vara en penning
hvilken så att säga inregistrerar medborgaren i samhället. Det är
den förste penning, som utgifves för att bevisa, att jag är medborgare
och att jag har pligter emot detta samhälle. Då afgiften icke
är högre än 12 sk. personen tyckes den icke vara för hög, helst
en dagakarls dagspenning upgår till 4, 5 å 6 gånger detta belopp.
Jag uprepar ännu en gång att jag icke i. likhet med de Hrr, som
ifra för borttagandet af dessa mantalspenningar kan medgifva något
sådant. Jag tror, att dessa Hrr tänka för mycket på sig sjelfva
eller den krets, som bildas närmast omkring desse oförtrutne industriidkare.
Det finnes en annan krets som lefver långt från dem;
den lefver i det stilla och det tysta, men bör väl ändå få anse sig
tillhöra de samhällsledamöter, hvilka, om de än icke kunna arbeta
för detsamma, dock genom erläggandet af den ringa mantalspenningen,
hafva anspråk att få räkna sig till desamma, och då de erlägga
denna ringa skärf måste deras intresse för samhället stiga i samma
mån, som de bidraga till detsammas bestånd. Jag tror, att denna
princip icke är att förkasta. — Satsen är ringa, men derunder ligger
en princip, som jemnar förhållanderna i samhället; men kunna Hrrme
icke fatta denna princip, så afstår jag gerna från densamma. Jag
tror dock, att den är den vigtigaste för alla fria samhällens bestånd.
Det är visserligen en sanning, att i Schweitz icke finnes någon kapitationsafgift;
men det är ock en sanning, att kanske intet folk
finnes, som mera deltager i skattebördorna än i Schweitz. Frih.
Raab har reducerat mitt yttrande derhän, som skulle jag ha sagt,
32
Deni Mars f. m.
att i den mån kapitationsafgiften förhöjes skulle ock fosterlandskänslan
ökas. Efter detta orimliga påstående, som jag icke kan
fatta, huru det kunnat framställas, kommer Frilen till den åsigt,
att han önskade en indirekt skatt på massan genom tull på sill och
salt. Detta förvånar mig, och i alla fäll äro hans slutsatser oriktiga.
Jag har emedlertid utgått från andra grunder. Jag betraktar
hvarje medborgare i samhället såsom näringsidkare, hvilka under
det de åtnjuta skydd af samhället, böra i sin mån bidraga till detsammas
underhåll och derföre har jag äfven yrkat, att mantalspenningarne
skola vara lika för alla. Alla indirekta beskattningar,
som på ett försåtligt sätt träffar massan äro vådliga. — Det må vara,
att andra stater i Europa antagit detta, som monopol, men jag kan
icke godkänna detta såsom en riktig statsekonomisk princip. Jag
tror att den enda giltiga statsekonomiska princip i detta fall är,
att skatten lägges på öfverflödet, hvarigenom den förmögne beskattas,
hvilken ock kan bära skatten, men icke böra massans naturliga
födoämnen beskattas. Man säger likväl, att sill och salt skola beskattas
derföre, att den fattige har så ringa känning deraf emedan
att han köper så litet. Om jag ens kunde erkänna, att detta till
en del vore en sanning frågar jag dock, om icke den fattige, huru
ringa belopp han än af dessa varor köper, icke på ett försåtligt sätt
träffas af den indirekta beskattningen. I stället för att nedsätta
priset fördyrar man i stället de födoämnen han behöfver. Jag måste
slutligen bekänna, att jag icke anser Erih. Raab tillhöra deras antal,
hvilka nu påteckna listor för inrättandet af ångkök, ty då hade han
icke kunnat yrka bibehållande af tullen på sill och salt. I öfrigt
lemnar jag Fri luns konseqvens åt dess eget värde.
Förevande punkt af Utsk:s Utlåt, blef uppå härefter framstäld
propos. af R, o. Ad. bifallen.
2:dra punkten, innehållande afslyrlcande af bifall lill Hr Henschens
förslag om befrielse från manlalspenningarne för alla dem,
som icke egde en årlig behållning af minst 200 R:dr b:ko; och
3:dje punkten, innehållande hemställan all manlalspenningarne
hädanefler må beräknas från fyllda 18 år och i de fall då, enl.
hittills gällande stadganden, befrielse derifrån efter 63 års ålder
tillgodonjules, uphöra med fyllda 60 år; äfvensom all, i händelse
detta förslag bifölles, R. St:rs blifvande beslut måtte hos K. ål.
i underddiet anmälas.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
4:de punkten, innehållande beräkning af den minskning i
statens inkomst utaf manlalspenningarne, som skulle föranledas
dels af Ulsk:s nu framställda förslag och dels af den nya myntberäkningens
tillämpning vid denna afgifls utgörande.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Ehuru jag visserligen
icke klandrar StatsUtsk., då det i enlighet med K. M:s Nåd. Bref
förvandlat mantalspenningarna till motsvarande öretal tror jag dock,
att Utsk. handlat rättare om det något afvikit från den strängaste
tillämpning och kommit till ett resultat, mera öfverensstämmande
med det antagna decimalsystemet än de olyckliga zilfertalen trettiosju,
Den 4 Mars f. m.
33
sju, tjugufem och nitton. Dessa storheter äro odelbara. Då man
nu ihågkommer, att i vissa delar af Sverige såsom Dalarne och
Helsingland, skola endast halfva mantalspenningarne utgå, samt Utsk.
säger, att hälften t. ex. af 37 är 19, förefaller denna uträkning väl besynnerlig.
Vida lämpligare hade då varit, om Utsk. vid myntförvandlingen
i st. f. ziffran 37 stadnat vid ziffran 40 hvaraf hälften
är 20, fjerdedelen 10 o. s. v. — Skillnaden för den skattdragande
är så obetydlig att den icke ens lönar mödan att omnämnas. För
de orter hvilka anses vara i behof af lindring, blifver hela skillnaden
1 öre person. Jag får slutligen nämna, att ett annat RiksSt. återremitterat
punkten och hemställer således vördsamt att R. o. Ad.
ville på samma sätt förfara.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germ.: Jag medgifver,
att de upgifna ziffrorua 37, 25, 19 och 12 icke kunna inpassas i
det antagna dicimalsystemet, men för Utsk. mötte det svårigheter
att upgöra ett annat förslag. — Någon motion i ämnet har icke
blifvit väckt, och Utsk, hade icke eller något annat skäl att stödja
sig vid. Man liar, på sätt Gr. Björnstjerna föreslagit, nemi. att
öka mantalspenningarna till 40 o. s. v. varit betänkt på att nedsätta
dem till 30 o. s. v., men då befanns, att en betydlig minskning
i totalsumman skulle upkomma. Utskottet utgick från den
åsigt, att, då afgiften är så ringa, att den icke trycker någon, det
icke vore skäl att nu minska densamma. — Jag har redan sagt, att
Utsk. icke kunde föreslå någon förhöjning, då någon motion
derom icke blifvit väckt, och derföre antog Utsk. de zififror, som
i förslaget uptagas. Jag tillstyrker bifall.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Vid behandlingen af denna
fråga har efter min åsigt Utskottet icke haft något val, enär skillingar
skulle förvandlas till öre. Såsom bekant är, har uti ett Nåd.
Bref K. M. bestämt, huru denna förvandling skall tillgå. Det var
således endast en räkenskaps-åtgärd, som ålåg Utskottet, eller att
tillse, huru många ören 12 sk. b:ko utgör, och då summan slutades
med ett bråk, så antingen uteslöts detta eller och ökades summan
med ett öre. Då nu, som ingen lärer bestrida, de upgifne ziffrorne
icke inpassa i dicimal-systemet och för vinnande häraf R. o. Ad.
skulle vilja återremittera Betänk, möter intet hinder derför, men
att någon anledning för Utsk. att förfara på annat sätt än det
gjort hoppas jag en hvar inser.
Hr Printzensköld, Carl: Jag erkänner villigt, att Utsk.
förfarit i fullkomlig öfverensstämmelse med det K. Brefvet, ang:de
nya mynt-systemet, men om man alltid vill så handla, att man skall
låta bokstafven döda i st. f. att göra den lefvande, bör man
förfara på sätt Utsk. gjort. Såsom vi alla känna och jag nyss nämnt,
har blifvit infördt ett nytt mynt-system, bygdt på andra grunder
än det nuvärde. Då är väl i sin ordning, att man icke så blindt
följer författningen rörande nya myntet, att man vid skatternas be
IV.
H. 3
34
Den 4 Mars f. m.
stämmande, när så lämpligen kan ske, ieke följer alldeles samma
grunder, som för underafdelningarna af myntet äro i den nya författningen
bestämda. Jag tror, att StatsUtsk. icke förfarit orätt,
om Utsk. i fråga om mantalspenningarna föreslagit en sådan till
lämpning
af författningen, att primtalet blifvit en jemn del af det
öretal, hvaraf Biksdalern består, oell då man utgår från den principen,
upkommer frågan, hvilket primtal man skall taga. Då nu
dessa 37, 25 &c. icke kunna delas med mindre än att bråk upkommer,
hvilket man genom dicimal-systeraet velat undvika, synes
det mig hafva varit lämpligare alt bestämma mantalspenningarna
till 40 ören, hvarigenom man lätt kommer till de af Utsk. omförmälde
under-afdelningar nemi. 0 sk. utgörande |rdelar af 40 ören
eller 30 ören o. s. v. — Med ett ord fördelningen af detta primtal
hade varit ganska lätt. Jag hemställer derföre, att R. o. Ad. måtte
besluta en återremiss af Betänk. Förmodligen skall en och annan
ledamot härstädes bestrida en så beskaffad förändring, enär densamma
åstadkommer förhöjning af mantalspenningarna, men jag hemställer,
huruvida denna förhöjning kan blifva af den betydenhet, att
densamma bör tagas i betraktande, hälst då K. M. föreslagit hvad
R. St:r säkerligen beviljat, att mantalspenningarna icke skola utgå
förr än vid fyllda 18 år och uphöra vid 00 års ålder, enl. hvilket
förslag afgiften icke erlägges af andra än de, som äro i fulla kraften
af sin verksamhet och således gerna kunna vidkännas den obetydliga
förhöjningen i afgiften såsom en vedergällning derför, att de 3 år
förr blifva befriade från densamma. I likhet med hvad som skett
i ett annat Riksstånd anhåller jag att äfven R. o. Ad. måtte återremittera
Betänk.
Frih. Raab: Jag har begärt ordet i anledning af Gr. Björnstjernas
förslag, att mantalspenningarne borde förhöjas till 40 ören,
och att i sådant afseende Ståndet skulle besluta en återremiss. Jag
åter yrkar, att denna afgift måtte nedsättas till 30 ören. Detta belopp
kan lättare delas än 40, ty om denna sednare summa delas
på det sätt. hvarpå mantalspenningarne hittills utgått skall deraf
upkomma talen 20|:delar och 13£:del, hvilket icke öfverensstämmer
med decimal-systemet, hvaremot §:delar utaf 30, utgöra 20 och |-:del
10. Jag föreställer mig också, att detta belopp skall vara tillfyllestgörande
för uplifvande af den utaf Hr Adelborg omnämnda fosterlandskärleken.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fred.: Afven jag finner, att Utsk.
alldeles icke haft i sin makt att. annorlunda förfara nemi. att förelägga
R. St:r ett förslag grundadt på den K. Proposm. StatsUtsk.
har som vi veta icke motionsrätt och har således ieke eller, sorn
fallet är med andra Utsk., kunnat, när ingen motion blifvit i ämnet
afgifven föreslå annat än det gjort. En annan fråga är huruvida
R. St:r å sin sida böra söka rättelse i det missförhållande som
nu kan anses förefinnas. De af Utsk. föreslagne beloppen af 12,
19 eller 37 ören förefalla mig svåra att liqvidera och ohandterliga
vid summering af vidlyftiga räkenskaper, hvadan jag önskade att
Den 4 Mars f. ua.
dessa belopp förändrades till 10, 20 eller 40 öre, till ernående af
hvilket ändamål jag anhåller att Betänk, uti ifrågavar:de afseende
må varda återremitteradt.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag är hufvudsakligen förekommen
af den siste talaren. Enl. min åsigt har det icke legat
inom StatsUtsk:s skön att höja eller sänka mantalspenningarna, ty
det är helt och hållet en beskattningsfråga. Den siste talarens yttrande
är ett fullkomligt misstag, ty vi hafva 10 ören i silfver och
2 ören i koppar, och 10 samt 2 utgör summan 12.. Samma är
förhållandet med ziffran 37 ty vi håfve 25 ören, och om jag till
dessa lägger 10 och 2 upkommer ziffran 37. Således finnes icke
någon grund att tvista om detta förhållande. Då frågan icke är
att bestämma beloppet af mantalspenningarna annorlunda, än att
detsamma kan hänföras till nya myntberäkningen, finner jag icke
någon svårighet att betala 37. Detta låter sig lika lätt göra som
att betala 40; och då 40 är en förhöjning, samt enl. min åsigt vi
icke kunna förhöja eller sänka afgiften anhåller jag om bifall till
Betänk.
Hr Bibbing: Jag är förekommen af den siste talaren och
yrkar bifall till Betänk.
Hr Fåhraeus, Olof Immanueh Det synes mig, som de
talare, hvilka fästat sig vid nödvändigheten att ställa ziffrorna i
mera öfverensstämmelse med nya mynt-systemet, lagt mera vigt vid
denna fråga än den förtjena)'. Det nya mynt-systemet har väl för
ändamål, att lätta räkningen medelst den enklare tio-delningen, men
derigenom upkommer väl intet hinder för bestämmande af hvilka
enheter som heldst för skatter, de må heta tull- eller mantalspenningar
eller hvad som helst. Uti tull-tariffen finnas ziffror snart
sagdt hela skalan upföre från 1 till 100. Jag kan icke se, att
fråga här kan blifva om annat än att förvandla de förut stadgade
afgifterna till ören efter i allmänhet fastställd beräkningsgrund. Den
förmenta lättnaden af en förändring till tiotal, som här blifvit ifrågasatt,
vore icke önsklig för n°>gon annan än upbördsmannen. Men
då det är fråga om att för ett hushåll beräkna 1, 2, 3, 4 gånger
39 t. ex., kan det icke vara mindre lätt att med dessa ziffror multiplicera
39 än 12, o. s. v. För upsumeringen är det deremot den
lättnad, som med systemet egentligen är afsedd, att öfverskotten öfver
de jemna 10 0-talen alltid utgöra rester för andra räknings-kolumnen.
Frih. Tersmeden: Här är sagdt, att dessa summor icke kunna
delas och betalas. Delningen kommer aldrig i fråga» Utsk. har
föreslagit 37 ören i st. f. 19 sk., 25 i st. f. 12 och 12 i st. f. 4.
Mindre summor än dessa kommer ingen att erlägga i mantalspenningar
och således är det likgiltigt, om de kunna delas. Att de
kunna mångdubblas är gifvet. Påståendet, att de icke kunna betalas,
hvilar på ett misstag såsom en talare redan visat. I fråga om
förhöjningen till 40 ören tror jag, att sådant medför svårigheter'.
36
Den 4 Mars f. td.
Yi skola ihågkomma, att mantalspenningarna åro en grundskatt,
och att utan en K. Propos. eller en motion förhöja den, låter sig
icke göra. En nedsättning kan icke eller annorledes göras. Vi
hafva nyss afgjort den frågan, då vi afstvrkt bifall till mantalspenningarnas
borttagande. Under den discussionen syntes, som om Ståndet
var af den tanken, att annan nedsättning än den Utsk. föreslagit
icke borde antagas. Någon förändring i Utsk-.s förslag synes mig
således icke böra vidtagas. De jemna i O-talen äro visserligen vackrare,
men det gör väl intet till saken. Jag tillstyrker bifall.
Hr Printzensköld: Gr. Anckarsvärd har visserligen rätt
deri, att de föreslagna summorna kunna betalas med det nya myntet,
men dermed åtföljer dock den olägenheten, att upbördsmannen måste
medföra till upbördsstämmorna kistor för att mottaga eller förvara
denna mängd af kopparmynt, som i mantalspenningar till honom
erläggas, och för den skattskyldige är olägenheten icke mindre,
enär han skall vara försedd med desse skiljemynt i större mängd.
Jag anser af vigt, att, då man infört ett nytt mynt-svstem, man
äfven tillser, att alla afgifter bestämmas i sådana primtal, hvilka
inpassa i det nya systemet. Det finnes intet hinder för B. St:r
att göra det. Man säger visserligen, att beskattningen förhöjes genom
en sådan förändring, då man evalverar dessa belopp efter nuvar:de
myntvärde till jemna summor i E:mt, men detta är en olägenhet
som alltid upstår, då ett nytt mynt-system införes. Jag är
öfvertygad, att allmänheten kommer att "förlora, när den nya principen
för mått, mål och vigt kommer att införas; emedan det blifver
omöjligt att efter detta system erhålla samma qvantiteter varor som
efter det nu gällande, men det är en olägenhet som tiden ensamt
kan afhjelpa. Således, ehuru man visserligen kan erlägga de summor
Utsk. föreslagit, synes det mig likväl, som om nyttan, att införa
det nya systemet öfver allt, bör föranleda dertill, att summorna
jernnäs så mycket möjligt är. Dessutom torde, hvad som dock
undfallit Utsk:s upmärksamhet, dessa under-afdelningar blifva i ett
annat fall svåra att tillämpa, emedan enl. gällande författningar allmogen
har rättighet, att få afkortning för ett visst antal barn, och
om afkortningar skola göras på talen 37, 19 till och med 25, är
sådant overkställbart med mindre än att antingen kronan eller den
skattskyldige kommer att derpå förlora. På grund af alla dessa
skäl, anser jag de föreslagna summorna böra upställas i jemna 10-tal
och yrkar derföre återremiss.
Gr. Björnstjerna: Jag har redan erkänt, att Utsk. handlat
rätt, detta hindrar dock icke K. o. Ad. att stanna i ett ännu lämpligare
beslut. Man säger, att E. St:r icke så skulle kunna förfara.
Om K. M. i Sin Propos. beräknat statsinkomsterne så och så, kan
detta förhindra E. St:r att säga, nej, vi beräkna dem så och så.
En talare har sagt, att någon delning af 37 öre icke erfordras.
Personer finnas, hvilka hafva rätt till nedsättning af mantalspenningarna
till då upkommer 18|- och icke 19 sorn Utsk. föreslagit.
Att 19 är mera än \ af 37 lärer icke kunna bestridas. Olämpligt
Den 4 Mars f. m.
37
mäste väl vara att såsom beskattningsgrund antaga en så besynnerlig
siffra som 37. Då nu den af mig föreslagna förhöjning till
40 är så ringa, kan man väl icke påstå, att den blifver tryckande
för Svenska folket. Jag anhåller om återremiss.
Hr Liljehöök, Carl Berthild: I
förslag som Gr. Björnstjernas, men Utsk. ansåg sig icke böra frångå
afdelmus. Hvilka siffror, som än upställas, är fullkomligt likgiltigt,
ty den skattskyldige får på sin debetsedel upförde ieke blott
mantalspenningar utan äfven andra afgifter så att slutsumman ändå
upgår till jemn summa. Jag får dessutom fästa Gr. Björnstjernas
upmärksamhet derpå att enl. en gällande författning skola alla bråk
bortkastas och om de upgå till £ och deröfver, antages närmaste
siffertal. BondeSt., som har mesta olägenheten af förhöjningen från
18^ till 10, motsatte sig ieke inom Utsk. densamma. Jag anhåller
om bifall till Utsk:s förslag.
Rrih. Tersmeden: Hr Printzensköld har sagt, att afkortningar
å mantalspenningarna skulle efter Utsk:s förslag icke kunna äga
rum. Huru dessa afkortningar skola verkställas, visar likväl en
ännu gällande författning, och jag tror likväl icke att de förekomma
i fråga om mantalspenningar utan endast i fråga om bevillning.
I afseende på frågans behandling, hemställer jag, att då Utsk:s förslag
icke afser någon B.. Stms åtgärd, detsamma måtte läggas till
handlingarna, såvida icke R. o. Ad. finner lämpligt att återremittera
det.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, föfst hemstälde om R. o. Ad. ansåge
förevar:de punkt icke erfordra annan åtgärd än att läggas till
liandlingarne, ropades Ja och Nej; och då sedermera Hr Gr. o.
Landtm, hemstälde om de gjorde anmärkmne ansågos föranleda till
återremiss, utföllo svaren med starka Nej, blandade med Ja; hvarefter
förstmde propos. förnyades och, sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja, blandade med Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade
att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Björnstjerna begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande voteringspropos.
:
Den som anser den punkt af StatsUtskus Utlåt. N-.o 33 Litt.
D, som angår beräkningen af den minskning i Statens inkomst utaf
mantalspenningarne, som -skulle föranledas dels af Utsk:s i samma
Utlåt, gjorda förslag och dels af den nya myntberäkningens tillämpning
vid denna afgifts utgörande, icke erfordra annan åtgärd
än att läggas till handlingarne, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder föremde punkt, på grund af deremot gjorde anmärkmr
af R. o. Ad. återremitterad.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Sff
Hen i Mar* f. m.
Ja — 27.
Nej —• 9.
Anmäldes och lades på bordet nedanmde från Utsk:n inkomne
Utlåt., Betänk:n och Mern., nemi. från
StatsUlslcotlel.
N:o 39, ang:de Riksg:sKont:s förvaltning under den sedan början
af 1853 och 1854 årens Riksdag förflutna tid.
Lag Utslcotlet.
N:o 15, i ani. af väckt motion om förändring af 2 § i GiftermålsBalkens
10 kapitel;
N:o 16, i ani. af väckt motion ang:de förändring af den genom
lag fasfstälda arfsordning;
N:o 17, i ani. af väckt motion om förändring af 7 § i ÄrfdaBalkens
12 kapitel.
Allm. Besvärs- och EkonJJtshottet.
N:o 53, i ani. af återremiss utaf Utsk:s Betänk. N:o 31;
N:o 54, i ani. af väckt motion i fråga om särskilda belöningar
för skogsplantering å de s. k. Svältorna i Elfsborgs län; samt
N:o 5 5, i ani. af väckt motion om förvärfvande för Statens
räkning af förra Allmänningen Trenningshult och Krono-skattehemmanet
Tvenningen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/4på 4 e. m.
In fidem protocolii,
Alberl Munck.
Onsdagen den 4 Mars 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 3 prot.utdr. för förmiddagens plenum samt pleniprot. för
d. 18 sisth Februari f. m.
Uplästes ett af Gr. Wangel, Fredr. Ulrik, inlemnadt så
lydande Mern.:
Undertecknad får, i anseende till ökade tjenstegöromål, afsäga
sig sin plats som ledamot i Högloft. BankoUtsk., under anhållan
att blifva vid Riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val af en ledamot i
BankoUtsk. efter Gr. Wrangel.
Den i Mara e. m.
39
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtskis
d. 25 och 26 sisth Febr. på bordet lagda Utlåt. N:o 33, ang:de
beräkningen af Statsverkets inkomster.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s hemställan, att uti den
ltiksStat, som nu kommer att af B,. St:r uprättas, inkomst-titeln
Restantier må uteslutas och de belopp, som deraf kunna påräknas,
i stället tilläggas öfriga vederbörliga inkomst-titlar, enl. den af K.
StatsKont. i sådant afseende upgjorda och af K. M. i Nåd. godkända
beräkning.
Sedermera förekommo de öfriga punkterne uti förevar:de Utlåt,
i följande ordning.
l:o Ordinarie Räntan, 2:o Tionde-spanmålen, 3:o Tiondesp
an måls-lösen efter bestämda priser, A:o Arrende-medel af kungsgårdar
och andra kronolägenheter, 5:o Silfvertionde, Myntarelön
och Slagskatt, oell fi.o Koppar-räntan.
Dessa punkter blefvo af lt. o. Ad. bifallna.
7:o Tionde och llammarskalts-jern.
Beträffande särskildt den förra delen af denna punkt, som angick
Tionde-jernet, hemsfälde Hr Gr. o. Landtm, om icke B. o.
Ad., efter att vid behandlingen af StatsUtskis Utlåt. N:o 33 Litt.
C, hafva återremitterat frågan oni tackjernstiondens uphörande, funne
nödigt att återremittera jemväl denna del af förevar:de punkt.
Ropades Ja.
Vidkommande sedermera denna punkts sednare del, som rörde
Hammarskatts jernet, yttrade
Frih. Raab, Adam Christian: Till följd af det beslut,
som E. o. Ad. i dag på f. m. fattat, är det klart, att denna inkomst-titel
kommer att försvinna.
Uppå härefter framstäld propos. beslöt, R. o. Ad. att i följd
af dels förut rörande Hammarska t ts-jerne t fattade beslut, afslå sednare
delen af förevande punkt.
8:o Svafvelbruks-tionden, 9:o Mantals-penningar, I0:o Bötesmedel,
ll:o ICavalleriRcgdenas häslvakans-spanmål, 12:o Ständiga
rolevakans-afgifler vid de Skånska InfanieriReg.tena, 13:o
Tillfälliga Rolevakans-afgifler, 14:o Vakans-afgifter af nyrotcrad
jord, och 15:o Rolevakans-afgifl af Utsockne Frälsehemman i
Halland.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallna.
16:o Fourage-afgifl af lndeldla Kavalleriet.
B. o. Ad. fann denna punkt nu icke erfordra annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
17:o Trosspassevolans-afgiften, och 18:o Bålsmansvakansafgiflen.
Dessa punkter blefvo af B. o. Ad. bifallna.
19:o Krut- och Salpeter-försäljnings-mcdlcn.
Hr Montgommerie, Bob. Nils Germ.: Sedan detta Utlåt,
varit inom Utsk. föredraget och afgjordt, har en K. Förordning af
d. 13 sisth Jan. utkommit, hvaruti bland annat förekommer:
»att KrigsCollegii bestyr med kruts tillhandahållande åt bergs
-
40
Den 4 Mars e. m.
lagerna och enskildte konsumenter kommer med 1858 års utgång
att upliöra.»
Då således inkomsten under denna titel kan, till följd af berörde
Förordning, komma att betydligt förminskas; får jag anhålla det E. o.
Ad. behagade till StatsUtsk. återremittera ifrågavande punkt, på det
Utsk. må komma i tillfälle att anställa en annan beräkning af omförmälde
inkomst.
Då nu först propos. till bifall å förevande punkt framstäldes,
ropades Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtnäs hemställan om R. o. Ad.
ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkmr föranleda till densammas
återremitterande, blef med Ja besvarad.
20:o Kontroll slämpelmedel, 2l:o Bålt- och Lots-medel, 22:o
Danska Fyrings-medel, 23:o Konvoy-kommissariatels bidrag lill
aflöning ål Svenska Beskickningen i Turkiet, 2i:o Observalionsmedcl,
25:o Extra medel och upbörder, 2G:o Intresse-medel och
Vtsk:s hemställan, all de beslut B. St;r i ani. af den föreslagna
inkomst-beräkningen komma all meddela, ej må ut g öra hinder för
StatsUtsk. alt framdeles, efter del de särskilda utgifts-tillarne
blifvit faststälde, iakttaga den jemkning af en eller annan inkomst-titels
belopp, som vid RiksSlatens upgörande kan finnas
nödig.
Dessa punkter blefvo af E. o. Ad. bifallne.
Slutligen förekom Utsk:s framställning om de Extra-ordinarie
inkomsterne samt om totalbeloppet af samtlige Stats-inkomsterne
och af för nästa Statsreglerings-period upkommande förökning i tillgångarne;
och fann E. o. Ad. denna framställning icke f. n. erfordra
annan åtgärd än att läggas till liandlingarne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUtsk:s
d. 25 och 26 sisth Febr. pä bordet lagda Utlåt. N:o 18, öfver
väckta motioner om dels bestämmande af preskriptionstid för emottagande
i Kronans upbörd och inlösen i E. St:rs Bank af åtskilliga
Bankens utelöpande sedlar och dels dessa sedlars förande inom linien
samtjjuteslutande från beräkningen af Bankens sedelstock.
Usta och 2:dra punkterne, ang:de en af Hr J. G. Schwan väckt
motion, biföllos utan discussion, men då sedermera förekom 3:dje
punkten, ang:de en af Hr C. C. Hörnstein väckt motion, yttrade
sig
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Ehuru Utsk:s Betänk., så
vidt jag kan förstå, innehåller tillräckliga skäl för det beslut, hvari
Utsk. stannat i förevande sista punkt, hafva dock åtskilliga ledamöter
reserverat sig mot detta beslut. Jag anser mig derföre, såsom
tillhörande Utsk:s pluralitet, böra ännu närmare utveckla de
motiver, som föranledt Utsk. till den hemställan, som nu utgör föremål
för E. o. Ad:s pröfning. Dessa motiver äro nemi., att Utsk.
antagit, det ifrågavande sedlar skulle till största delen vara förkomna,
och således icke skäl vara att förmoda, det de för framtiden
skola särdeles hårdt betunga Bankens tillgångar. Denna slutsats har
Utsk. vågat draga dels af det erkännande, som flere af dess leda
-
Den 4 Mars e. m.
41
möter gjort deraf, att de ieke sett dessa sedlar i rörelsen användas,
ett förhållande, hvilket jag hemställer till Eder, mine Hrr, om icke
äfven J kunnen vitsorda, och dels äfven af den vid Utsk:s Utlåt,
fogade tabell, som, ehuru deri icke uptager summorna för den årliga
inlösningen af dessa sedlar, utan blott summorna af de sedlar, som
vid hvarje års slut funnits utom banken, dock, vid jemförelse mellan
dessa summor och de årliga inlösningsbeloppen, utvisar dessas förhållande
till hvarandra i enlighet med följande siffror: 159, 83,
204, 31, 30, 20, 21. Denna serie för 7 år tillkännager en bestämd
tendens till förminskning i sedlarnes antal. Under sisth år
har inlösningen af transporDedlarne samt de å 3 och 2 E:dr på
dubbla och enkla blad icke stigit till mer än något öfver 1,000
ll:dr, och då man betraktar obetydligheten af denna summa, jemförd
med hela det belopp af 235,330 E:dr 24 sk. 8 r:st., som Utsk.
föreslagit mätte från beräkningen af Bankens sedelstock uteslutas
och inom linien observeras, torde föreslagna åtgärden icke kunna i
någon mån inverka på Bankens förmåga att fullgöra sina skyldigheter.
Om man nemi. beräknar huru stor räntan på ifrågavande
summa skulle blifva, så visar det sig, att, i fäll man kunde erhålla
5 proc, skulle räntan upgå till 1 1,706 B:dr; tager man åter i betraktande,
att största delen af dessa penningar troligen blefve använd
till förskotter åt filialbanker, och således icke komme att gifva
mer, än 3 proc., blifver ändock den årliga räntevinsten 7,059 K:dr.
När nu erfarenheten visar, att det årliga belopp af dessa slags sedlar,
som blifver i bankcluekan till inlösen företedt, icke upgår till mer
än 1,030 E:dr, men räntan efter 3 proc. utvisar mer 7,059 lt:dr,
så ligger deruti uppenbart, att någon våda för Banken icke kan
upkomma. Härvid bör också icke förbises, att af de sedlar å 16,
14, 10 och 8 sk. b:ko, hvilka för närvar:de utelöpa till icke obetydligt
belopp, en stor del kan antagas vara förlorad, hvaraf naturligtvis
temligen klart följer, att de alldrig till hela sitt belopp
komma att blifva presenterade till inlösen; och tager man då i betraktande,
att de nu till afföring föreslagna sedlarne icke öfverskrida
beloppet af dem, sorn verkligen äro förstörda, torde deraf den slutsats
kunna dragas, att när icke mer än en så ringa summa som
1,000 K:dr från hela landet presenteras till inlösen och det derjemte
visat sig, att dessa sedlar icke finnas i rörelsen, icke flere af
dem finnas qvar lefvande, än sådana som kunna vara förvarade i
aflägsna landsorter, hos en eller annan om de allmänna förhållanderna
mera okunnig person, som lagt dem på kistbottnen, derifrån
de ieke utsläppas, annat än i mån af dödsfall eller arfsskiften. Men
då Banken genom räntevinsten på omförmälde kapital förvärfvat en
mer än tillräcklig inkomst för dessa sedlars inlösande, kan jag för
min del icke finna, att ett bifall till BankoUtsbs tillstyrkande på
något sätt kan vara vådligt för Banken.
Jag erkänner fullkomligt riktigheten af den sats, som Hr Mannerskantz
i sin reservation framställt, nemi., att det beslut, som år
1844 fattades och lades till grund för Bankens bestånd, eller att
dess sedelskuld icke i något fall skulle få ökas utöfver 20 millioner
R:dr, utan jemnt mosvarande tillökning i Bankens metalliska valuta,
42
Den 1 Mars e. m.
bör hållas i helgd; ehuru jag å andra sidan är fullkomligt öfvertygad
om att nämnde summa är ganska lågt tilltagen och lägre än andra
länders banklagstiftning i sådant fall skulle hafva medgifvit. Jag
skall också icke med min röst tillstyrka någon åtgärd, hvilken efter
mitt omdöme skulle kunna förminska den säkerhet för Banken, som
med nyssnämnda föreskrift är afsedd; men jag kan icke finna, att
den nu föreslagna åtgärden i någon mån kan rubba ifrågavar.de.
säkerhet. Om man deremot, å andra sidan betraktadt, för en så
osäker skuld som den af sedlar, hvilka genom den aftagande progression,
som jag nyss omförmält, tydligare gifva tillkänna att de
till en stor del alldrig skola blifva till inlösen presenterade, om man,
säger jag, för en så imaginär quantitet, fortfar att gå till väga på
samma sätt med alla de bankosedlar, som framdeles komma att
blifva indragna för att utbytas mot sedlar i riksmynt, skulle det
otvifvelaktigt leda till det resultat, att de 20 millioner R:dr, sorn
föregående Ständer medgifvit att Banken må utöfver dess innehafvande
metalliska valuta utgifva, skulle betydligt förminskas. Ett
strypningssystem för rörelsen skulle derigenom småningom inrota
sig, hvilket jag för min del anser lika skadligt som om man något
utsträckte systemet ang:de de 20 millionerna. Jag vill på intet
sätt med min röst bidraga till ett sådant förhållande; ty jag tror
att en bank, likasom hvarje inrättning, den der ytterst hvilar på
det allmänna förtroendet, bör vara mycket försigtig, att icke genom
varierande beslut väcka det allmänna misstroendet. Jag bekänner
således upriktigt, att jag icke vill någon åtgärd, som förminskar
Bankens säkerhet, eller, med andra ord, som ökar det utelöpande
antalet sedlar utöfver det år 1844 bestämda belopp. Jag respekterar
den försigtighet, som uttalar sig i reservanternas yttranden;
men jag tror att man äfven i försigtighet kan gå för långt. Försigtigheten
är berömlig, då den håller sig inom de gränsor, der fara
är för hand; men om den går så långt, att man ser spöken på
ljusa dagen, tror jag, att man icke vinner det ändamål man sökt.
På alla dessa skäl vågar jag anhålla om bifall till hvad Utsk.
i den nu ifrågavande punkten tillstyrkt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag har ansett mig pligtig
att fästa R. o. Ad:s samt de öfriga Ståndens upmärksamhet på det
förslag, som af BankoUtsk. här blifvit afgifvet. Saken synes visserligen
röra en jemförelsevis obetydlig summa och det torde tyckas
vara af ringa vigt, att man på det föreslagna sättet afskrifver sedlar,
dem man anser vara förkomna; men jag för min del tror, att
det gäller en princip, på hvilken hela vår Banks säkerhet hvilar.
Denna princip ligger nemi., på sätt här nyss blifvit nämdt, deruti,
att det en gång för Bankens sedelstock bestämda maximum icke
får öfverskrida Bankens metalliska valuta. Beslutet härom innefattar,
att den sedelstock, som år 1844 beräknades och hvilken då befanns
med omkring 20 millioner öfverskjuta den befintliga metalliska valutan
icke skulle få ökas på annat sätt, än genom en motsvarande
tillökning i denna metalliska valuta. Detta är på ett annat
ätt uttryckt i banko-reglementet sålunda, att maximum för
Den 4 Mars e. m.
43
sedelstocken icke får öfverskrida nämnde valuta, och denna
grundsats för vår Bank är alldeles lika med den, som ungefär
vid samma tid framställdes för den Engelska Banken, då det
föreskrefs, att i vissa afdelningar i Banken skulle insättas
vissa säkerhets- och statspapper samt en viss qvantitet metallisk
valuta, utöfver hvilken grundfond icke någon sedel skulle få utgifvas,
som icke motsvarades af en tillökning i berörde valuta. Jag
anser att man bör fasthålla vid denna grundsats, och ehuru det
visserligen kan synas, att de 235,330 R:dr, som här äro frågan om,
äro en jemförelsevis obetydlig summa samt att en dylik tillökning
i Bankens vinst i och för sig sjelf icke kan föranleda någon fara
för Banken och försigtigheten följaktligen är alltför stor, då man
motsätter sig denna ringa tillökning; så skulle dock genom en sådan
åtgärd E. St:r för första gången bryta den af dem sjelfva år 1844
uttalade principen, och det är för detta första steg, som jag anser
att man bör taga sig till vara. Ty man bör besinna, att vår Bank,
ifrån att vara organiserad på en solid grund, alltid gått sin undergång
till mötes och slutat med att uphöra att betala sina sedlar
med silfver, just derföre att man företagit sig att utgifva sedlar till
större belopp, an värdet af den metalliska valutan, och det är för
häfdandet af den motsatta principen som jag anser, att man icke
bör vidtaga den af Utsk. föreslagna åtgärden. Man bör också härvid
icke förglömma att, om äfven de ifrågavar:de sedlarne verkligen
äro förkomna, ingå de dock uti den år 1844 fastställda sedelstockens
belopp, hvarigenom följaktligen en sedelutsläppning vid detta
tillfälle skulle tynga på den utelöpande sedelstocken lika mycket
som om det vore en ny sedelutgifning. Derjemte är att taga i betraktande,
att ehuru det sätt, som begagnades för att beräkna Bankens
sedelstock i förhållande till de medel, som derstädes stodo inne,
ofta varit ganska godtyckligt, måste man likväl, sedan detta beräkningssätt
en gång blifvit antaget,, bibehålla detsamma. Det har äfven
blifvit föreslaget att de medel, som länge stått på depositionsräkning
i Banken, och hvilka till följd af gällande beräkningsgrunder,
tagits med i beräkningen af sedelstocken, skulle utsläppas. En
sådan åtgärd vore likväl uppenbart oriktig, emedan den, i strid
emot 1844 års beslut, skulle föranleda en bestämd sedeltillökning,
utan att motsvarande metallisk valuta inginge i Banken, och just
derföre att det finnes åtskilliga sådana godtyckliga beräkningar af
Bankens sedlar, anser jag det vara farligt att rubba dem, då man
tillika rubbar den grund, hvarpå Banken hvilar. Jag anser således
det sätt, som Utsk. här föreslagit, att nemi. föra en ännu erkänd
skuld inom linien, icke vara riktigt; ty man brukar icke föra sina
osäkra fordringar inom linien. Men om man, enl. Utsk:s förslag,
icke vill föreskrifva någon preskriptions-tid för sedlarnes inlösen, så
erkänner man ju tillvaron af skulden, och då bör man icke föra den
inom linien, emedan den då komme att der qvarstå i everdliga tider,
hvilket tyckes vara en högst oformlig åtgärd. Om Utsk. nödvändigt
vill afräkna det ifrågavar:de sedelbeloppet från skulden, så hade
det varit mera skäl, att i 115 g BankoEeghtet, som handlar om
hvad som skall såsom sedelstock beräknas, insätta bland hvad som
44
Den 4 Mars e. m.
derifrån skall afräknas en större eller mindre del af den utelöpande
sedelstocken, och t. ex. säga hälften eller tredjedelen deraf skall
från Bankens utelöpande sedlar afräknas. Men att föra beloppet
inom linien tror jag, såsom jag nu haft aran visa, vara en ganska
oriktig åtgärd, hvarföre jag på dessa skäl anhåller om afslag å det
af Utsk. i denna punkt gjorda tillstyrkandet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: I likhet med Hr Mannerskantz
anser jag att det är af högsta vigt att Bankens realisationsförmåga
upriltthålles; men jag skiljer mig från honom i afseende
på den verkan, som Utsk:s förslag skulle hafva på denna förmåga.
Vi hafva nemi. bifallit hvad Utsk. hemställt ang:de utsättande af
viss tid för slutlig inlösen af Bankens sedlar, och med denna hemställan
finner jag Utsk:s tillstyrkande i förevande punkt vara ganska
konsequent. Ty om man å ena sidan icke vill utsätta preskriptionstid
för de gamla sedlarnes inlösen, men å andra sidan
fortfara att beräkna alla dessa till största delen förkomna sedlar såsom
hörande till Bankens sedelstock; så skall man slutligen, när
många andra sedlar här i landet fått ingå i rörelsen, komma derhän,
att hälften af den sedelstock, som man verkligen på papperet
beräknar, icke finnes i rörelsen; hvilket vore ett löjligt förhållande.
Då något hvar är öfvertygad, att dessa sedlar verkligen icke finnas,
är det då skäl att bibehålla dem i Bankens räkenskaper såsom
verkligen utelöpande sedlar? Jag tror det icke, och anser derföre ej
heller att genom bifall till Utsk:s hemställan i denna del någon
den minsta rubbning i Bankens realisationsförmåga kan upkomma,
lika litet som jag tror, att en dylik åtgärd innebär något frånträ
dande
af den år 1844 fastställda principen för förhållandet emellan
sedelstocken och den metalliska valutan. Deremot åstadkommes, —
enl. min öfvertygelse, en väsendtlig ordning i Bankens räkenskaper;
ty ingen lärer väl föra sina räkenskaper på det sätt, att han belastar
sig med en skuld, som han vet, att han icke har, hvilket är
alldeles detsamma, som om Banken bland sina skulder uptager sedlar,
som man vet vara förkomna. Vill man deremot icke gå in pa
den föreslagna åtgärden, så blir det nödvändigt, att bestämma en
viss preskriptionstid för ifrågavar:de sedlars inlösen, hvilket dock
genom B., o. Ad:s bifall till Utsk:s hemställan i föregående punkt
är för sent. Visserligen har jag icke försport någon olägenhet af
att bestämma en sådan preskriptionstid, enär det handt, att äfven
efter utgången af densamma, då en eller annan person infunnit sig
och till inlösen presenterat några gamla aftysta sedlar, sådan inlösen
alltid beviljats; men, då man alltid bör hafva reda på hvad man
är skyldig, anser jag, när en viss preskriptionstid icke är medgifven,
att det af BankoUtsk. föreslagna sättet är ganska lämpligt, hvarföre
jag, för min del, tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Hr Mannerskantz har visserligen
ganska rätt deruti, att principer i allmänhet böra hållas i helgd;
men det finnes också en grundsats, som man icke bör förglömma,
nemi., att det icke gifves någon regel utan undantag.
Den 4 Mars e. m.
45
Hr Nordenfelt har redan så tillräckligt utvecklat de skäl, som
ligga till grund för Utsk:s förslag, att föga återstår att tillägga,
särdeles då man besinnar de ytterligare skäl, som af Frih. Tersmeden
blifvit anförda. Att någon fara för Bankens realisations-förmåga
icke genom den föreslagna åtgärden kan upkomma, visar sjelfva
summan, hvars förande inom linien nu är i fråga; och att E. St:r
äfven vid ett föregående tillfälle uptagit såsom en tillgång hos
Banken ett belopp, hvaraf likväl en del redan utgått till betalning
af gammal skuld, det får jag erinra hafva inträffat med riksgäldssedlarne.
E. St:r och K. M. vidtogo den måhända mindre vanliga
åtgärden, att utsätta en viss preskriptionstid för dessa sedlars gällande
kraft, hvarigenom Slaten helt enkelt gjorde sig qvitt skulden
för ifrågavande, hvarefter den summa, som var afsatt i Banken för
sedlarnes inlösning försvann, och uptogs såsom en bland Bankens
egande tillgångar. Emellertid har det dock visat sig, att åtskilliga
Eiksgäldssedlar, efter preskriptionstidens slut, blifvit inlösta, emedan,
såsom Erih. Tersmeden ganska riktigt antydt, E. St:r ieke ansett
det vara förenligt med sin värdighet att icke inlösa dessa sedlar,
när de blifvit presenterade. Så kommer det äfven att gå i detta
fall, helst ingen preskriptionstid är bestämd, hvarigenom en obestridlig
rättighet qvarstår för sedlarnes innehafvare att erhålla full
valuta för dem. Att nu uptaga en så obetydlig summa som den
ifrågavar:de såsom skuld, anser jag således olämpligt, isynnerhet då
denna skuld möjligtvis icke existerar; hvarföre jag förenar mig med
de Hrr, som tillstyrkt bifall till Utsk:s förslag i denna punkt.
Hr Nordenfelt: Jag vill blott hålla mig till en enda punkt
i Ilr Mannerskantz’s anförande. Han har nemi. yttrat, att om
E. St:r bifalla Utsk:s förslag att föra ifrågavande summa inom
linien, skall den komma att der qvarstå i everdliga tider. Men
om den progression i afseende å sedel-inlösningen, som jag i mitt
förra yttrande påpekat, skulle fortfarq i flere år, så kan ju lätt
hända att under en period emellan två Eiksdagar ingen sedel blir
presenterad vid bankoluckan, och då kan jag icke inse, att E. St:r
hade begått någon oformlighet, om de, med bifall till Utsk:s förslag,
hade låtit föra nämnde summa inom linien. Jag föreställer
mig nemi. att de Ständer, som då komma tillsammans, skola säga,
att då inlösningssummorna med hvarje år förminskats och då nu
under de tre sista åren ingen sedel blifvit presenterad, antaga vi,
att de äro förstörda, och då kan hela summan gerna uteslutas ur
Bankens skulder, med det förbehåll likväl, att, derest en eller annan
person i landsorten skulle hafva några af dessa sedlar gömda på
kistbottnen, de, i fall de blefve presenterade vid bankoluckan, skulle
inlösas af den vinst, Banken genom denna åtgärd erhållit. Att
detta skulle blifva af någon våda för Banken, kan jag icke inse,
utan jag tror att om E. St:r genom ett alltför strängt vidhängande
af en princip skulle förbise den praktiska nyttan, kunde sådant ofta
hafva menliga påföljder. Jag tror således icke att i denna af Hr
Mannerskantz gjorda anmärkning ligger något, som kan inverka på
R. o. Ad:s beslut i detta hänseende.
Den 4 Mars e. m.
Hr Mannerskantz: Den sednare delen af den siste värde
talarens anförande innehåller en slags anmärkning mot mig, att jag
alltför mycket håller mig fast vid principer, och mindre ser till det
praktiska af sådana saker, som den ifrågavar:de. Jag tror dock att
det, särdeles vid så beskaffade institutioner som bank-inrättningar,
är angeläget att noga hålla på principer, och jag tror mig jemväl
kunna säga, att i fäll jag icke vidhängt den princip jag förfäktat,
hade icke blott de 235,330 R:dr, hvarom nu är fråga, utan äfven
de 811,823 R:dr, som i tabellen finnas uptagne, blifvit föreslagne
till den åtgärd, Utsk. nu tillstyrkt. Så hade troligen äfven gått
med de summor, hvilka mycket länge stått inne på depositionsräkning,
och som man ansåg sig kunna utsläppa i rörelsen. För min
del tror jag således att det icke är så onyttigt, att det finnes en
och annan som fasthåller de principer, hvilka äro rigtiga. Jag
skulle ingalunda hafva något emot att vidtaga ett beslut, hvarigenom
en sedeltillökning vid ett eller annat tillfälle kunde äga rum,
om nemi. det icke berodde på en Statsmakt ensam eller ett förstärkt
Utsk. att åstadkomma ett dylikt, möjligtvis på godtycke grundadt,
beslut. Den lag, som gäller för Engelska banken, kan icke
rubbas utan båda Statsmakternas gemensamma bifall; men det stadgande,
som jag åberopat, är af den natur, att det vid hvilken Riksdag
som helst kan af Ständerna förändras, och detta stadgande utgör,
mer än allt annat, den grund, hvarpå Bankens realisationsförmåga
hvilar. Om ett godtyckligt frånträdande af den princip, som
detta stadgande innehåller, i framtiden kommer att af R. St:r äga
rum, så är det derigenom som Banken blifver förstörd, hvilket eljest
aldrig kan komma att inträffa, så länge man håller på den grundsatsen,
att Banken aldrig får öka sin sedelutgifning, utan att motsvarande
metallisk valuta insättes. Det finnes härvid äfven en annan
omständighet, som bör tagas i betraktande, nemi. att Konungamakten
på lika godtyckligt sätt kan besluta om en tillökning i privatbankernas
sedelstock, hvilket kan utöfva den inverkan, att Riksbankens
realisationsförmåga sättes i fara; och då äfven icke i detta
fall finnes någon af båda Statsmakterna beroende lag, som förhindrar
en dylik tillökad sedelutgifning, anser jag det icke oskadligt,
eller orätt, att åtminstone någon uttalar en varning, att icke alltför
lättsinnigt begagna en sådan utväg. Skulle emedlertid R. och
Åd., samt de öfriga Stånden, anse sig böra vidtaga den föreslagna
åtgärden, kan jag naturligtvis, för min del, icke hafva någonting
att deremot påminna, i synnerhet som ett beslut i enahanda riktning
icke kan af mig förhindras.
Efter nu först till bifall och sedermera till afslag å förevarrde
punkt framställde proposir, som besvarades med blandade Ja och
Nej, blef förnyad proposm till bifall derå framställd och besvarad
med starka Ja jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. och Landtm,
förklarade, att han härvid funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtskis d. 25 och 26 sisth
Deni Mars e. m.
47
Febr. på bordet lagda Utlåt. N:o 19, öfver väckt motion om förhöjd
pension åt f. d. BankoBokkållaren N. Magnusson.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv. och Ekon.Utsk:s d. 25 oell 26 sistl. Febr. på bordet lagda
Betänk. N:o 52, i ani. af väckte förslag dels om indragning af en
del Biskopsembeten, dels om undersökning ang:de Biskoparnes löneinkomster
och dels om Biskopsprebetidenas förseende med särskilde
Kyrkoherdar.
Härvid förekom:
l:o Utsk:s hemställan ang-.de Riksdagsmannen Nils Hanssons
motion.
Denna hemställan bifölls.
2:o Utsk:s tillstyrkanden
becks motion.
Hr af Edholm, Erik Wilh.:'Då jag inom Utsk. icke kunnat
deltaga i den mening, som slutligen biet den segrande, anhåller
jag att i korthet fä redogöra för de skäl, som föranledt mig att
icke skänka min röst åt Utsk.-s förevande förslag. Jag anser nemi.
för det första, att en underd. hemställan till K. M. om undersökning
af biskopslönerna är öfverflödig. Den är öfverflödig så väl
derföre, att en dylik hemställan från It. St:r redan till K. M. ingått
och är beroende på Hans pröfning, som derföre, att det förefaller
mig som om enhvar, som vill taga reda på dessa förhållanden,
ganska lätt sjelf kan vinna sin önskan. Detta synes tydligen
af den ganska noggranna upgift på Biskopens i Lund inkomster,
som af Kyrkoherden Schönbeck blifvit Utsk. meddelad, äfvensom
af Stats- och Ekon Utsk:s Betänk. N:o 83, vid 1844 års Biksdag,
der upgifter öfver alla biskopslönerna finnas intagne i en Betänk,
vidfogad reservation. Det är visserligen sannt, att dessa upgifter
icke af Utsk. ansetts fullt tillförlitliga; men jag ser icke något
hinder för den, som vill inhemta fullständig kännedom om ifrågavande
löner, att sjelf göra det.
Jag anser vidare denna hemställan vara onyttig. Det ligger
nemi. i naturen af all indelt lön, att den är beroende af det värde,
som jorden äger: om jordvärdet stiger, inträffar naturligtvis samma
förhållande med den indelta lönen. Nu kan jag icke finna,
att om en innehafvare af en sådan indelt lön antingen derigenom
att han sjelf nedlägger mera möda på jordens brukande, eller genom
lyckliga konjunkturer får densamma upbringad till ett höarre
värde, han skall blifva lidande på ett sådant förhållande. Med Biskopen
i Lund förhåller det sig, som man vet, så, att vid sedn-aste
upgörandet af hans arrendekontrakter om den jord, som till hans
biskopsstol är anslagen blefvo hans inkomster, till följd af den nya
upskattningen af jorden, nästan fördubblad. Jag tror icke att det
vore Staten värdigt att säga: »Ni har varit så lycklig att göra er
jord god, och derföre taga vi nu igen hvad ni en gång fått.» Jag
kan ej förstå, att icke innehafvaren af en boställsjord skall få blifva
delaktig af de fördelar, som en framåtskridande utveckling i alla
43
Den 4 Mars e. m.
landets näringsförhållanden kan skapa, och jag kan icke inse, att
han bör blifva lidande på det materiella välstånd, hvaråt alla andra
fröjda sig. Jag tror att i en tid, då frisinnade författmr söka
lätta allt förvärf, det icke vore R. St:r värdigt att minska denna
lätthet för boställsinnehafvare, och att under det stora välstånd, som,
råder i landet, stiga fram och fråntaga dem de förmåner de äga.
Man liar sagt, att här blott vore fråga om en vanlig lönereglering,
i likhet med den, som redan försiggått med landshöfdingelönerna.
Detta tror jag icke är fullt exakt, enär dessa löner reglerades
inom hvart län hvar för sig, då deremot här är fråga om
att, när en reglering af biskopsiönerna ägt rum, fråntaga dem det
möjligen blifvande öfverskottet, hvilket skulle användas till andra
ändamål. Det är således icke en reglering, utan en nedsättning af
dessa löner, som är i fråga.
Men det finnes en sida af denna sak, som är långt vigtigare
än den materiella frågan, och det är huruvida, i en gammal monarkisk
stat, sådan som Sverige, vissa höga platser inom administrationen
kunna undvaras. Nu är det fråga om Biskoparne; en
annan gång kan det gälla de höga embeten inom andra grenar af
förvaltningen. Jag tror icke att man bör inträda på denna väg.
Jag gillar visserligen den samhällslära som säger, att Staten skall
tjenas för sin egen skull, och att medborgares förtroende är den
högsta belöning som kan skänkas medborgare; men jag tror icke
att denna abstrakta theori ensam förmått att ur de ringa vilkor,
hvarunder de blifvit födda, frammana de utmärkta män, som under
flera århundraden setat på vår erkebiskopsstol. Jag tror att den
äregirighet, för att nyttja ett ord, som måhända icke är mottaget
för dagen, hvilken sätter sitt högsta mål i att blifva ordförande i
en sockennämnd, icke är tillräcklig att framkalla hvarken stora statsmannaegenskaper,
eller, i kyrkans värf, de djupa insigter och den
lärdom, som erfordras för att rätt bekläda de höga platser, hvarom
nu är fråga. Det är ur denna synpunkt, som jag icke med min
röst kan bidraga att nedsätta betydenheten hos dessa embeten, och
det är naturligt, att denna betydenhet i hög grad är beroende af
de lönevilkor, som med ifrägarande embeten äro förenade. Jag tror
derföre att en undersökning, med afsigt att nedsätta de hittills varande
inkomsterna, utan hvilka jag icke tror att platsernas betydenhet
kan uprätthållas, icke, efter mitt förmenande är nyttig.
Slutligen tror jag att denna fråga är af en ganska förhatlig
beskaffenhet. Man har tillvitat den Svenska nationalkarakteren det
fula draget af afund. Jag tror, ehuru jag icke just vill säga, att
förhållandet är sådant, att det ser ut som om den föreslagna undersökningen
stöde i någon aflägsen beröring med detta lyte; och
för att undvika till och med skenet af en sådan afundsjuka, vågar
jag tillstyrka afslag å Utsk:s hemställan i denna punkt.
Hr Printzensköld, Carl: När man genomläser detta Betänk.
, vill det verkligen synas som om en af Svenska folkets urgamla
arfsynder hade legat till grund för detsamma, den nemi. af
den Kgl. Svenska afundsjuka!], såsom den allmänt benämnes. Man
har
Don 4 Mai» e. m.
4»
liar här ansett biskopslönerna vara allt för stora, och man vill derföre
nedsätta dem, snart sagdt efter godtycke. Man besinnar icke, att
innehafvarne af biskopsstolarne representera den högsta lärdomen
inom landet; man besinnar icke den tid och de upoffringar som äro
oundgängliga för att upstiga till detta embete och med värdighet
bekläda detsamma. Jag, som för min del visserligen icke besitter
något högre kunskapsmått, satter likväl det största värde på den
sanna lärdomen, hvilken man merändels finner på Sveriges biskopsstolar.
Jag tror derföre, att man handlar både oklokt och mot sitt
eget intresse, om roan vidtager någon åtgärd för att minska de inkomster,
som dessa prelater nu äga, och hvilka icke äro något annat,
än en välförtjent belöning för de upoifrjngar och mödor, som
de underkastat sig för att förvärfva de egenskaper, hvarigenom de
kunnat upnå dessa värdigheter. Jag tror jemväl, hvad sjelfva saken
» beträffar, att, så framt man, då den kommer till afgörande, beslutar
en nivellering af ifrågav:de löneinkomster, en sådan åtgärd rakt
strider mot PresteSt:s privilegier. Man kan visserligen, trots dessa
privilegier, hos K. M. anhålla om en undersökning ang:de lönernas
belopp; men jag hemställer, hvartill en sådan undersökning gagnar,
om PresteSt. svarar: »Nej, vi gå ej in på någon slags förändring!»
Då har man haft besvär för ingenting, och man har, såsom den
siste värde talaren ganska riktigt anmärkt, vidtagit en åtgärd, som
både är onyttig och oklok, samt leder till split och allehanda obehagliga
följder, hvilka man icke så noga kan bedöma. Om verkligen
en önskan inom PresteSt. sjelf förefinnes, att biskopslönerna
skola undergå någon jemkning, så är jag säker derom, att detta
Stånd, begagnande sin petitionsrätt, icke skall underlåta att hos K.
M. anhålla om vidtagande af sådana åtgärder, att just det ändamål
vinnes, som genom ifrågav:de skrifvelse till K. M. åsyftas. Men då
hafva icke de tre öfriga Stånden ingripit i frågan, utan genom sitt
handlingssätt visat, att de egna en skyldig aktning för det fjerde
Ståndets rättigheter. Må PresteSt. inom sig, med K. M:s begifvande,
göra de förändringar i afseende på biskopslönerna, som Ståndet
kan finna lämpliga för att vinna ett mål, som måhända kan
vara nyttigt; men må icke de öfriga Stånden söka på PresteSt:s
bekostnad upnå detta mål. Hr af Edholm har anmärkt, att det
exempel man anfört, ang:de landshöfdingelöneruas nivellering, icke
här vore tillämpligt. Denna anmärkning är ganska riktig, enär
nämnde nivellering afsett Landsinne inom sig; men alldeles icke
att afhända dem någon del af åt dem anslagna lönetillgångar, för
att använda dem till andra ändamål, hvilket deremot här skulle
blifva förhållandet. Då jag anser en sådan åtgärd i högsta måtto
oriktig, instämmer jag med den talare, som yrkat afslag å förevarande
hemställan i Utsk:s Betänk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: I ett land, der embetsmännens
löner, så väl de högsta som de lägre, i allmänhet äro temligen
knappa, kan det icke annat än väcka en betydlig upmärksamhet,
att kyrkans fäder öfverhufvud äro så rikt duterade. Det är
också icke första gången som denna fråga varit föremål för R. St:rs
IV. H. i
.<>0
Den i Mars e. m.
behandling, och den skall säkerligen återkomma vid hvarje Riksdag,
ända till dess den blifver afgjord. Jag tror icke att det är någons
mening, att det öfverskott, som möjligen kunde upkomma på bikopslönerna,
skulle användas utom PresteSt.; men då inom detta
Stånd finnes en mängd löntagare, som äro ganska klent aflönade,
vore det icke af nytta för det hela, om man, genom en lämplig
minskning af några bland de rikast tilltagne biskopslönerna, kunde
vinna en skälig förbättring i det lägre Presterskapets vilkor? Jag
tror att det är nogsamt kändt, att flere af biskopslönerna äro, i
jemförelse med dem, som äro anslagne åt Statens högste embetsman,
aldeles öfverdrifna. Det oaktadt kan det naturligtvis ieke
komma i fråga att vidtaga någon åtgärd, som åsyftade en minskning
i de nuvaride innehafvarnes inkomster, utan de föreskrifter,
som, till följd af den ifrågavaride skrifvelsen, i framtiden kunna
varda gifne, komma uppenbarligen icke att gälla andra, än blifvande
Biskopar.
Jag tror att man för detta förslag kan söka bättre motiver
än att uprepa den gamla visan om Svenskarnes afundsjuka; jag
tror att ingen af oss kommer att njuta någon fördel af en reglering
utaf biskopslönerna; men att en sådan reglering skall verka
godt för PresteSt. och landet i det hela, är min öfvertygelse.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Utsk. tyckes anse, att
biskopslönerna i allmänhet äro för höga. Läser man nu den utredning,
som medföljer Betänk., finnér man att medeltalet af dessa
förskräckliga löner utgör den öfverdrifna summan af 7000 K:dr.
Jag hemställer om detta verkligen är en så öfverflödig aflöning,
att någon undersökning deraf påkallas. Biskoparne hafva i allmänhet
större representationsskyldighet än de flesta andra högre embetsman;
man har på dem långt större fordringar på hjelpsamhet och barmhertighet.
De hafva äfven alltid värdigt motsvarat dessa anspråk.
De hafva frikostigt bidragit till fattiga studerandes underhåll och i
flerfaldiga riktningar verkat godt och välgörande. Det bästa beviset
att deras inkomster icke äro så öfver höfvan stora, torde vara
att, mig veterligen, icke någon Biskop efterlemnat betydlig enskild
förmögenhet.
Utsk. yrkar att Biskoparne böra aflönas lika med dem i värdighet
jemförliga embetsman. Hvilka äro desse? Jag känner dem
ej; jag har mig icke bekant någon rangordning mellan Prester och
Lekmän.
Man säger vidare att praebende-pastoraten borde i sådan egenskap
uphöra. Väl vore visserligen om dessa pastorater kunde förses
med egna Kyrkoherdar; men huru detta skulle tillgå tror jag
icke att någon, aldra minst Utsk., nu kan upgifva. Vi veta nemi.
att i de flesta stift Biskoparnes egentliga lön utgöres af nämnde prsebenden;
genom dessas borttagande skulle således flertalet Biskopar rent
af svälta ihjäl. Ty en svältkur är att aflöna en så hög embetsman
med en komministerlön, eller omkring 1200 R:dr årligen. Jag älskar
icke detta sätt, att taga från den ena för att gifva åt den andra.
Jag medgifver gerna att Komministrarne äro allt för svagt af
-
Den 4 M ars e. ni.
SI
lönade, men icke bör detta aflijelpas derigenom, att man fråntager
Biskoparne livad de väl behöfva. Jag tror icke ens att Komministrarne
skola tacka för presenten, om man betraktar deras antal,
torde man lätt finna att den pä livar och en fallande förhöjningen
lärer inskränka sig till 10 ii 15 K:dr, motsvarande de middagar
de nu en eller annan gång få af sina Biskopar. Principen att på
detta sätt taga ifrån den ena för att lägga till den andra, är en
af de farligaste. Beträdes denna bana, hemställer jag om ej nästa
steg blifver, att man stiger: den eller den öfvcrste-indelning är för
stor, vi indraga den och fördela den på ett annat ltegemente i en
annan del af Sverige. Vore detta rätt? Nej; men konsequent vore
det enl. Utsk:s förslag.
Slutligen om man läser PresteStis privilegier af år 1723, torde
frågan tydligen visa sig vara af den natur, att den icke kan mot
PresteStis önskan, af MedStm afgöras. Fjerde mom. af ifrågavande
privilegier lyder nemi. som följer: »Wi efterlåte och nådigst, att alle
Wäre Biskopar, Superintendenter, Theologiec Doctores, Professores,
Praepositi, Pastores i städerne och på landet etc. måge oförändradt
njuta och behålla efter gammal häfd, sine biskopsstift, prccbcndesochnar
och hemman, prestegårdar i städer och på landet, indelningsstommar
etc., som anten urminnes häfd är på, eller af andra
lagliga skäl kunna bevisas tliertill lyda.» Dessa räder M. H. äro
så tydliga, att vidare ordande om saken torde vara öfverflödigt.
På grund häraf, anhåller jag om afslag å Utsk:s hemställan i
denna punkt.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Den första anledn. lill
upmärksamhet, som detta Betänk, företer är tvifvelsutan den, alt
ibland de 5 6 ledamöter af IL St:r, som inom Utsk. deltagit i denna
frågas behandling, en sådan sällspord enighet egt rum, att endast
nio reservanter, hvaribland sju tillhöra PresteSt., anmält sig. Visserligen
hafva vi nyss hört äfven en ledamot af detta Stånd, hvilken
tillhör Utsk., förklara, att han icke delat Utsk:s tanke; men för
öfrigt har ingen af lt. o. Ad:s medlemmar inom Utsk. motsatt sig
förevande Betänk. Redan denna omständighet, att en så ovanlig
samstämmighet varit rådande vid afgörandet af denna fråga, synes
alldeles tillräckligt ådagalägga, att tiden är inne att bringa den
ifrågavar:de undersökningen till verkställighet. Saken är dessutom
af en så enkel beskaffenhet, att det icke, så vidt jag kan finna, lönar
mödan att mycket orda derom. Här är icke frågan om att
afbända Biskoparne någonting, icke heller att lägga till någon annan;
utan blott att bestämma huruvida en undersökning är lämplig.
Att vilja undanskjuta en sådan undersökning synes mig vara mindre
politiskt af de herrar, som ifra derför; de framkalla derigenom misstänka
att frågan måtte vara sjuk, efter de synas hysa fruktan för
att vinna fullt ljus i frågan. Skulle det, genom en så beskaffad
undersökning visa sig, att biskopslönerna, sedan de blifvit bestämda
i ett, ej mindre med afseende å dessa embetsmäns värdighet än ock
anspråken på deras representations-skyldighet rundeligen tilltaget
mått, ändock lemnadc ett öfverskott, så kunde det väl icke undfalla
Den i Mars e. m.
någon af detta Stånd, att det vore fördelaktigt om det okristliga
förhållande kunde undanrödjas, att så stort antal församlingar som
Biskoparnes praebende-pastorater utgöra, sakna själasörjare. Antingen
måste man antaga, att presten är för församlingen behöflig eller
obehöflig; är han, såsom jag anser obestridligt, oundgängelig, så
måste man väl böra tillse, att hvarje församling har sin egen prest,
och ieke låta själavården uppehållas af en adjunkt, som den ena
dagen befinner sig på ena stället och den andra på ett annat, och
hvilken alldrig kan få någon verklig kännedom än mindre uprigtigt
deltagande för de personer, som skulle tillhöra hans omvårdnad.
Detta förhållande mäste naturligtvis verka missbelåtenhet inom församlingarne
och bedröfvelse hos hvar och en, som har den ringaste
känsla för det andliga lifvets uprätthållande inom församlingen.
Man har framkastat den frågan, hvarföre man just skall börja
med Biskoparne, då det finnes många andra prester, som äfven innehafva
praebende-pastorater. Ja, må man skynda bereda utvägar att
afhjelpa äfven detta missförhållande! Jag är förvissad om, att när
Ständerna en gång rikta sin upmärksamhet deråt, skola äfven i detta
afseende tjenliga åtgärder vidtagas; men det hindrar ju ieke, att ej
den angelägenhet, som nu är i fråga, kan afgöras oberoende af den
förra.
Vidare har man sagt, att en utredning blifvit åberopad, som
enl. Utsk:s upgift visat sig vara alldeles otillförlitlig, och som äfven
måste vara det i så måtto, att prsebende-pastoraten blifvit, på sätt
förr skedde med boställen i allmänhet, upskattade efter 4 proc. af
taxeringsvärdet, hvilket vill säga, att om ett hemman t. ex. varit
upskattadt till 2,000 K:dr, har det ansetts gifva en inkomst af 80
R:dr. Nu veta vi, att en stor del af Sveriges jord icke är taxerad
till eller |:del af sitt rätta värde, och deraf måste jemväl följa,
att äfven boställena fått ett taxeringsvärde, som är ganska lågt,
hvaraf åter är klart, att den upskattning, som skett af ofvannämnde
prsebende-pastoraters boställen är otillförlitlig för ett sanskyldigt bedömmande
af biskopslönerna. Härtill kommer att vid beräkningen
af dessa boställens afkastning, 1842 års markegång legat till grund,
vid hvilken tid varuprisen voro helt olika med de nu gängse, hvaraf
allt måste slutas att dessa upgifter äro af den missledande beskaffenhet,
att de icke förtjena afseende. Det är dessutom, hvad Biskopen
i Lund beträffar, ådagalagdt, att hans inkomster sådane de
nu utgå stiga till 23,428 R:dr 22 sk. b:ko; men en annan person
har till och med beräknat, att om alla de tillgångar, som finnas
under denna biskopsstol anslagne, blefve med omtanka tillgodogjorda,
skulle lönen säkerligen stiga till minst 50,000 R:dr.
Ytterligare har man sagt, att om prsebendena borttoges, skulle
Biskoparne bringas nära nog till ingen lön. Ett sådant förhållande
kan likväl uppenbarligen icke inträffa; ty visar det sig, att någonstädes
Biskoparne icke kunna vederbörligen aflönas utan dessa praebenden,
så förfaller ju frågan, eller också erhålla de svagast aflönade,
ersättning för praebende-pastoraten, från de stift, der inkomsterna
äro större än som Biskopens aflöning skäligen kan erfordra.
Man har åberopat och äfven upläst en §af Presterskapets pri
-
Den 4 Mars e. m.
5S
vilegier, hvilken man ansett lägga ett oöfverstigligt hinder för vårt
tillgörande uti ifrågavande hänseende. För min del anser jag ett
dylikt påstående oriktigt. Skulle det nemi. visa sig, att Biskoparnes
öfrige löne-förmåner prsebendena oräknade, lemnade tillgång till en
tillräcklig aflöning,kunde ju valet lemnäs dem att antingen bibehålla sina
prsebenden eller annorledes aflönas, då jag är öfvertygad derom, att
Biskoparne icke skola så förbise, vare sig den andliga vården inom
dessa prEebende-pastorater, eller det dermed förknippade besvär, att
de icke i st. f. de löneförmåner som från dem utgå, gerna skola
mottaga annan form för löne-ersättning; och då vore ju hela ofvannämnd
olägenheten undanröjd.
En annan talare har sagt, att lärdomen aktades af honom
mycket högt; och det tror jag visserligen. Jag vill icke eller gerna
anse mig sjelf vara ett sådant mörkrets barn, att icke äfven jag
högaktar lärdomen, men deremot måste jag dock säga, att jag ogillar
detta sätt att dotera utlefvade skollärare och professorer med församlingar,
om hvilka de aldrig komma att taga någon vård. Det
må vara att vår Stat hitintills varit så fattig, att den måst tillgripa
en dylik nödfalls-åtgärd; men kan det undvikas är det dock ingalunda
att önska, att pastoral-vården öfverlemnas åt utlefvade och
med församlingslifvet obekanta lärdoms-mönster. Jag skulle ock i
sammanhang härmed våga tro att vida önskvärdare vore om Biskopsembetena
innehafvas af personer, som om församlingens vård ock i
kyrkans tjenst hafva inhemtat så mycken kännedom, att de kunna
vägleda det lägre presterskapet, huru församlingarne på ett redligt,
och troget sätt böra handhafvas. Sådant vinnes dock icke derigenom
att dessa embeten öfverlemnas åt StatsSekret., Professorer och andra
sådana personer huru lärde och politiskt nyttige de än må vara,
men saknande de vigtigaste egenskaperne, nemi. begrepp om och
trofast kärlek för församlingsvården.
På alla dessa skäl vågar jag för min del lifligt önska, att R.
o. Ad. måtte bifalla Utsk;s Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Det hade enl. min öfvertygelse
varit väl, om Utsk., på samma gång som det behandlat
ifrågavar:de ämne, äfven gifvit svar på en annan dermed gemenskap
egande motion, nemi om reglering af det lägre Presterskapets löner,
så att Ständerna i ett sammanhang kunnat behandla dessa båda frågor;
men då detta icke är fallet, måste vi inskränka oss till att
yttra oss öfver det nu föredragna Betänk., och i detta hänseende
får jag erkänna, att jag i hufvudsaken är förekommen af Gr. Liljencrantz,
åtminstone i det slut, hvartill han kom. Jag ber emellertid
att få till besvarande uptaga några af de skäl, som blifvit
anförda emot Utsk:s hemställan.
Den förste värde talaren har sagt, att förslaget vore öfverflödigt,
derföre, att R. St:r redan ingått med en skrifvelse i detta
ämne till K. M. Jag vet väl, att Ekon.Utsk. vid 1844 års Riksdag
tillstyrkte den alltför radikala åtgärden att indraga Biskopsembetena;
men detta förslag vänn ieke Ständernas bifall, och jag
kan ej erinra mig att någon skrifvelse, jemförlig med den här före
-
54
T> tn 4 Mars e. m.
slagna, någonsin från R. St:r till K. M. afgått. Men om så också
varit fallet, och den icke vunnit Nåd. bifall, så ligger deruti desto
mera skäl att förnya en dylik skrifvelse.
Vidare är sagdt, att hvar och en, som önskar erhålla kunskap
om Biskoparnes löner, kan sjelf förskaffa sig den. Visserligen finnes
i Utsfcs Betänk. N:o 83 vid nyssmde Riksdag en reservation, som
innehåller en upgift på dessa löner; föregående talare hafva uplyst,
huru denna upgift är beskaffad, och jag ville derföre här anföra
blott ett enda exempel. Biskopens i Lund inkomster äro beräknade
till 10,727 R:dr; men det har blifvit visadt att de de facto upgå
till 23,428 R:dr, hvarförutan enl. en kalkyl, som ingalunda kan
anses vara öfverdrifven, denna lön beräknats kunna upbringas till
öfver 50,000 R:dr, allt b:ko. Ty det förhåller sig så, att under
ifrågavar:de Biskopsstol är anslagen jord till omkr. 2,000 Tunnland,
den bästa, som finnes i Skåne, och denna jord är utarrenderad för
ett öfver höfvan lågt pris. Skulle nu denna jord utarrendras enl.
vanligen gällande grunder, komme verkligen Biskops-inkomsten i
nämnde stift att stiga till öfver 50,000 R:dr; och det finnes väl
icke något giltigt skäl, hvarföre arrendatorerne'af denna jord skola
få besitta den mot en tredjedel lägre arrende-summa, än arrendatorer
i grannskapet erlägga.
Vidare har man sagt, att det är alldeles onödigt att begära
den föreslagna undersökningen, emedan det ligger i sakens natur,
att indelta löner skola vara olika. Så vida man icke älskar ett
ojemnt system i detta hänseende, så att den ene tjenstemannen får
mer än den andre, ehuru de äro i lika grader, så bör man väl önska
att befrämja, det i allmänhet de, som hafva samma tjenstgöring få
i det närmaste lika löner. Rör Presten synes mig ingen aflöning
vara otjenligare, än den af stora jordsträckor. Antingen är det nemi.
klart, att dessa lärda män, sorn alldrig egnat sin upmärksamhet åt
jordbruket, skola dragas ifrån deras vigtigare sysselsättningar till
ett yrke, som de icke känna; eller också skola de lemna jordens
brukande åt personer mot ett lägre pris, än andra arrendatorer betala,
i samma mån som jorden befinner sig i mer eller mindre lägervall.
Ytterligare har man förmenat, att det skulle vara ovärdigt af
Staten att återtaga boställsjorden sedan den en gång blifvit uparbetad;
ty om Statens embetsman varit för högt doterade, så minskas
lönerna för deras efterföljare, under det att meningen icke kan
vara att fråntaga ståndet de löner och inkomster, som tillhöra detsamma.
Det är icke meningen att Staten skall göra ett ovärdigt
bruk af dessa inkomster, utan meningen är endast att åstadkomma
en jemnare fördelning af dessa inkomster inom sjelfva ståndet. Ur
denna synpunkt är det också som jag icke tror, att 4 § i Presterskapets
privilegier lägger något hinder i vägen för en så beskaffad
jemkning. Men om äfven så vore, så är ju här icke fråga om att
fatta något beslut i detta ämne, utan endast att till K. M. ingå
med en skrifvelse med begäran att till nästsammanträdande Ständer
aflåta en Nåd. Propos. i frågan; och skulle denna propos. blifva af
den beskaffenhet, att för dess godkännande skulle erfordras PresteSt:s
Den 1 Havs e. m
-
.t5
bifall, så måtte val sådant icke lagga nÄgot hinder i vägen för sakens
bringande å bane.
Man har vidare yttrat, att i en gammal monarkisk stat som
Sverige kunna höga embeten icke umbäras. Detta är ganska sannt,
men deraf föijer väl icke, att vissa af dessa höga embeten skola
vara mångfaldigt rikare aflönade än andra.
Hr Printzensköld har ansett hela detta förslag härröra från den
K. Svenska afundsjukan. Jag tror icke att ett vid hvarje Riksdag
återkommande förslag, hvaraf inga andra än Presterna sjelfva kunna
njuta någon, fördel, kan anses härflyta från afund, utan snarare från
rättskänslan; enär det ligger en orättvisa deruti, att somliga Statens
tjenare skola hafva så ringa aflöning, att de knappast kunna berga
sig, då det är uppenbart, att andra hafva alldeles för mycket.
Jag vill icke trötta R. o. Ad. med något längre anförande i
ämnet. För min del tror jag, att det hade varit väl, om vi kunnat
slippa en diskussion öfver en fråga, som är af den beskaffenhet, att
den tvifvelsutan alltid återkommer till dess den framkallar någon
åtgärd; och som jag önskar att denna åtgärd icke måtte fördröjas,
anhåller jag om bifall till detta beskedliga, hvarken för PresteSt.
eller något annat Stånd sårande förslag.
Frih. Cederström, Rudolf: Detta s. k. beskedliga förslag,
som Utsk. afgifvit, kan jag för min del icke tilldela enahanda loford.
Utsk. säger pag. 7, att det »anser Biskoparne i allmänhet
vara, äfven om nuvande höga spanmålspris ej tagas i beräkning,
så högt aflönade, att, om deras samtliga lönetillgångar sammanläggas
och deraf sedermera tilldelas hvarje Biskop ett belopp, svarande
mot den aflöning andre embetsmän af jemförlig värdighet åtnjuta,
ett betydligt öfverskott derefter skall upkomma, att användas för
andra angelägna ändamål.» För det första vet jag icke, huru man
fullt bestämdt skall kunna anträffa normen för den värdighet, med
hvilken Biskoparne skola erhålla lika lön Landshöfdingarne t. ex.
hafva sinsemellan olika löner, och det med mycket skäl, emedan
dels länens omfång är högst olika och dels lefnadsbehofven inom
skiljda delar af landet kunna med betydligt omvexlande kostnad
tillfredsställas. Men Biskoparne hafva jemförelsevis ännu mycket
större distrikter att genomresa, än Landshöfdingarne hafva, och de
förre äro dessutom skyldige att, vid hvarje Riksmötes början, i riksdagsorten,
vanligen hufvudstaden, infinna sig och under Riksdagens
lopp utan ersättning uppehålla sig derstädes. Visserligen lära icke
heller Landshöfdingarne, med det nit, sorn-utmärker dem, underlåta
att inställa sig vid Riksdagarne för att bevaka så väl det allmännas,
som jemväl sina läns interessen; men om, när de uträttat allt hvad
i detta hänseende tilläfventyrs står att ernå, de skulle finna det
med de öfriga fordringarne af sin ställning förenligt, att härifrån
afresa, så är det ingenting, som hindrar dem derifrån, ej heller äger
man laglig befogenhet att någonting dervid anmärka. Biskoparne
kunna deremot icke uteblifva eller aftåga utan K. M:s tillstånd, och
sådant lärer väl icke beviljas dem utan synnerligen talande skäl.
Gr. Liljencrantz, denna af mig så högt aktade ledamot, tyckes
Deri 4 Mars e. m.
denna afton hafva sett åtskilliga förhållanden ur något vilseledande
förstoringsglas. Till en början har han trott Ekon.Utsk. bestå af
84 ledamöter, i st. f. att man måste omvända dessa siffror,
så att antalet blir 48; och Hr Grin har på detta sitt antagande
byggt den förmodan, att ett synnerligen öfvervägande flertal af Utskis
ledamöter skulle hafva gillat i fråga var: (le hemställan, enär jemförelsevis
så få personer anmält reservationer deremot. Men proportionen
måste blifva betydligt förändrad, då man insätter den rätta siffran
i st. f. den af Gr. Liljencrantz antagna. Samma förstoringsglas
tyckes Hr Gr:n äfven användt vid frågan om Biskoparnes inkomster.
I afseende på praebende-pastoraterna öfverensstämmma hans åsigter
med många andras; jag nekar ej önskligheten deraf, om dessa pastorater
kunde förses med egna Kyrkoherdar. Men derest de skulle
helt och hållet afhändas biskops-stolarne, månne det icke då kunde
hända, att lönerna blefvo så förminskade, att, långt ifrån att de
blefve tillräckliga, man tvertom blefvo tvungen att anslå statsmedel
till deras förbättrande, så vida Biskoparnes existens må blifva betryggad?
— Jag tviflar på att man gjort sig reda för dessa förhållanden.
Ytterligare har Hr Gr:n förmenat en sannolikhet till yrkandets
rättmätighet framstå i dess förnyade framträdande; men
huru många förhastade och ogrundade påståenden göras icke gång
på gång, och måste med enahanda ihärdighet mötas? Denna fråga
har visserligen vid flere Riksdagar återkommit; men den är icke
den enda af det slaget, och man torde omöjligen vid dem alla
kunna draga den slutsats, att någon billighet förefinnes i det framställda
yrkandet? Sådant kan icke antagas såsom en gifven regel,
eller ock erfordras det blott att hålla fint uti och uprepa gamla
påståenden så vore segern gifven för allt möjligt ändringsbegär, det
funnes då ingen gräns deremot.
Bland de vid Utsk:s Betänk, afgifne reservationerna, finner jag
en, nemi. Prosten Milléns, innehålla ett medelvägsförslag, hvilket jag
för min del skulle vilja omfatta. Jag ber att få upläsa slutstycket
i denna reservation, sid. 12: deruti är föreslaget att, »med afslående
af motionen i öfrigt, R. St:r måtte hos K. M. genom underd. skrifvelse
anhålla, att en fullständig undersökning må varda vidtagen
till noggrannt utrönande af samtlige Biskoparnes olika slags löneförmåner
och inkomster, till deras särskilda natur, beskaffenhet och
titlar, såsom utgående dels af enskilda fundationer och inrättningar,
allt beräknadt efter medium af 10 år och med iakttagande af hvad
genom K. Kung. den 11 Maj 185 5 ang:de sättet förgrundräntors
och kronotiondes utgörande är stadgadt, sedan från dessa inkomster
likväl afräknats hvad till praebende-pastoralvårdens uppehållande genom
vikarier, äfvensom till Komministers-löner m. m. måste användas,
samt att K. M. derefter täcktes för R. St:r framlägga det
förslag i ämnet, som till följd af en sådan utredning kan synas
lämpligt.»
Detta förslag eger den fördelen, att det står i någorlunda öfverenststämmelse
med hvad R. St:r vid föregående tillfällen hos K.
M. begärt; hvaremot den af Utsk. föreslagna hemställan innefattar
sådana förutsättningar, som Ständerna åtminstone icke tillförene
Den i Mars e. m.
57
ansett sig böra begagna, äfvensom den nedsättning i lönerna, som
här tydligen är påpekad, torde vara desto mera olämplig att på
förhand tillkännagifva, som man icke förr än genom den skeende
undersökningen vet hvarom man talar och hvarom man eger att
disponera?
För min del vill jag förmoda, att, efter en verkställd undersökning,
R. St:r, då de se förhållandena sådane de äro, men hvilka
måhända i mångens tanke för nnrvande icke äro tillräckligt utredda,
lära tinna skäligt framdeles besluta, det Biskoparne icke må beröfvas
någon hufvudsaklig del af deras inkomster. Dessa män, kyrkans
prydnader och lärans stöd, äro utgångna från folket, äro till en stor
del kojans söner, hvilka genom arbete oell flit vunnit sina raédborgares
aktning och sin Konungs nåd; sträfvandet att under trägna
studier och nyttiga mödor en gång möjligen upnå dessa platser,
länder alltid till en nyttig täflan inom samhället, en täflan enkom
öppnad för lärdomens utmärktaste idkare och kyrkans mest nitiska
tjenare. Vi hafva der en af de vackra sidorna af det demokratiska
element, som genomgår Sveriges statsförfattning, och som jag för
min del vill göra samma rättvisa, som jag tror de öfriga, det monarkiska
och det aristokratiska, hvar i sin mån, förtjena. Ty om
för öfrigt verkligen ett eller annat sådant exempel, som Gr. Liljencrantz
så skarpt klandrat, skulle kunna upletas, tror jag dock, att
man i Svenska kyrkans häfder skall finna ganska talrika och långt
mera talande exempel på personer, som värdigt beklädt Sveriges
biskopsstolar och jemväl i medborgerligt hänseende utgjort en ära
för sitt stånd och sitt land.
På grund af dessa skäl, anhåller jag således, om jag också i
detta yrkande skulle komma att stå ensam, att R. o. Ad, ville med
sitt. bifall omfatta den reservation, som Prosten Millén afgifvit; men
skulle ej denna anhållan beviljas, så, enär jag visserligen står de
afslående ledamöternes åsigt i detta fall vida närmare än de bifallandes,
tillstyrker jag för sådan händelse afslag å Utsk:s ifrågavar:de
hemställan.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Det är med verklig tillfredsställelse
och tacksamhet som jag, och säkert mången med mig,
mottagit ifrågavar.-de Betänk., då vi i minnet återkalla det af samma
Utsk. vid förra Riksdagen afgifna Utlåt,, som helt och hållet afstyrkte
hvarje reform i förevar:de hänseende. Frih. Raab afgaf då
en reservation i ungefärligen samma syftning, som Utsk:s nu gjorda
hemställan. Det afstyrkande Betänk, bifölls här på Riddarhuset,
ehuru med en majoritet af blott en röst, och Betänk, godkändes
äfven i PresteSt.; de öfriga begge Stånden antogo såsom sin gemensamma
tanke Frih. Raabs reservation. Under sådana förhållanden
kan det icke anses annat än som ett godt tidens tecken, att
Utsk:s pluralitet stannat i ett så beskaffadt beslut som det förevar:de,
och lika med Gr. Liljencrantz finner äfven jag det ganska
tillfredsställande, att bland reservanternas antal ingen af R. och Ad,
eller Borgare- och BondeStins ledamöter befinna sig, likasom jag
jemväl med mycken glädje funnit, att bland reservanterna inora PresteSt,
saknas ett namn, och att detta tillhör en Biskop.
Den 4 Mars e. m.
Då jag anhöll om ordet, var det egentligen för att till besvarande
uptaga åtskilliga af de anmårkn:r, som blifvit framsända mot
Utsk:s Betänk.; men jag har härutinnan hufvudsakligen blifvit förekommen
af de föregtde talare, som yttrat sig i samma syftning
som jag. Jag ber dock att få bemöta några af dessa anmärkmr.
En talare har sagt, att i en monarkisk stat måste det finnas
höga embeten. Jag hade trott att en monarkisk stat, likasom hvarje
annan, egentligen fordrade nödiga embeten. I annat fall skulle biskops-embetena
endast vara att betrakta såsom en slags stat- och
kyrkolyx. Sådant vore att gifva vind i seglen åt dem, som vilja
afskaffa dessa embeten, och detta lärer väl ej ha varit den värde
talarens mening.
En annan talare har yttrat, att dugligheten hos embets- och
tjenstemän bör belönas med höga inkomster. Att Biskoparne, dessa
lärdomens högsta representanter, icke genom höga inkomster böra
belönas, har redan Gr. Liljencrants bevisat. Jag vill endast tillägga,
att jag omöjligen kan betrakta biskops-embetena, i fall de skola
hafva någon kyrklig betydelse, såsom några lärdomspensioner, likasom
jag i allmänhet anser det vara ett olyckligt förhållande, att
hvad man kallar lärdom, d. v. s. skolförtjenster, skall belönas med
kyrko-embeten, hvarigenom man, såsom en författare uttrycker sig,
vill utströ psedagogiska tröttheter kring landet.
Vidare har man sagt, att det icke skulle vara grannlaga af de
öfriga Stånden att taga initiativet i en sådan fråga som denna,
utan att man borde vänta tills det Högv. Ståndet sjelft komme in
med en anhållan i detta ämne. En sådan utväg vore visserligen
för Ståndet den beqvämaste; men jag fruktar att man finge vänta
alltför länge innan en dylik anhållan blefve synlig, och jag tror att
äfven församlingen, som representeras af de trenne andra Stånden,
hafva ett ord med i laget.
Frih. Cederström har, ibland de skäl han anfört emot Betänk.,
äfven sagt, att det är billigt och lämpligt att Biskoparne olika, och
högre än Landsinne, aflönas, emedan deras stift äro mycket olika i
omfång, till följd hvaraf den ena Biskopen har ett mycket större
distrikt att genomresa än den andra. I sådan händelse borde Biskopen
i Hernösand hafva den största inkomsten; men denna inkomst
understiger likväl, enl. den tabell som i Betänk, finnes uptagen,
Biskopens i Lund med 400 0 R:dr, ehuru sistmde stift har
ett bland de minsta områden.
Samme talare har vidare påpekat skyldigheten för Biskoparne
att, utan aflöning, bevista Riksdagarne. Härvid ber jag att få göra
den anmärkmn, att vistandet vid Riksdagar visserligen för de flesta
andra medför kostnad, men för Biskoparne är det, i fall man får antaga
att de skola hafva någon representation i hemmet, snarare en anledning
till besparing, än till förlust.
Frih. Cederström har äfven yttrat, att Biskoparne äro Kyrkans
stöd. Jag är icke ibland dem som antaga, att Kyrkan befinner sig
i något vacklande tillstånd; men jag skulle tro, att Kyrkan ännu
finner sig tillräcklig stark för att kunna undvara tolf enskilda personers
stöd.
Den 4 Mars f. m.
Det hufvudsakligaste af hvad man mot detta Betiink. anfört,
är att det skulle föranleda en kollision med Presterskapets privilegier,
och en ledamot, Gr. Björnstjerna, har upiäst 4:de mom. i
dessa privilegier, hvilket mom. syftar på denna fråga. Andra talare
hafva redan fästat upmärksamheten derpå, att här f. n. alldeles icke
är fråga om att afgöra saken, utan endast att besluta om en underd.
anhållan, att K. M. ville anbefalla en undersökning i ämnet.
Men då fråga upstått om privilegier, må det tillåtas mig att upläsa
hvad en ingalunda presthatare, utan prestman, vid sista Riksdagen
yttrade i sin reservation mot Konstit.Utsk. s. k. déchargebetänk.
, hvilken reservation afsåg Utsk:s anmärkt), mot Regeringens
beslut i fråga om utbyte af tvenne praebende-pastorater, tillhörande
Calmar biskopsstol. Anmärkmn innehöll klander mot Konungens
Rådgifvare, derföre att de tillstyrkt dessa praebendens afsöndrande.
Det var Doktor Wallin som afgaf denna reservation, och han yttrade
sig deruti på följande sätt: »Om man å ena sidan, med sträng hänsyn
till ordalagen, kan tyda den åberopade i § i Presterskapets
privilegier så, att inga utbyten, eller i allmänhet ingen rubbning,
får ske i ecklesiastik- och skol-staternas aflöningsförmåner, sådana de
befunnos år 1723, då privilegierna utfärdades, anser jag ock å andra
sidan det äga skäl för sig att förstå nämnde § på det sätt,
att hvad i allmänhet till Kyrkan och undervisningsverken ar anslaget,
icke må derifrån ryckas. Att äfven denna sednare tolkning ansetts
riktig, bestyrkes af mångfaldiga exempel, deribland må anföras:
skedda förningar af prestgäil eller territorialförändringar dem emellan,
klyfning af större pastorater, afskiljande af kyrkoherde-emolumenter
till aflöning af nya kapellansbefattningar, tid efter annan
skedda omflyttningar af prsebetiden från en till en annan lärarebefattning
vid universitetet och gymnasier m. m.» I denna reservation
instämde Gr. Lagerbjelke samt Frih:ne af Ugglas, Lagerfelt
och Stjernstedt. Jag får tillägga, att under debatten bär på Riddarhuset
i déchargefrågan, en af Konungens Rådgifvare, på det honom
egna, klara oeh öfvertygande sätt, tydligen fldagalade, att denna
§ i privilegierna i sjelfva verket aldrig så blifvit tolkad.
Då nu genom denna reform, som här blifvit föreslagen, först
och främst Biskoparne sjelfva få en fördel i så måtto, att lönerna
blifva jemnare fördelade dem emellan, och för det andra möjligen
en löneförbättring kan beredas åt det lägre Presterskapet, samt för
det tredje, hvilket är det allra vigtigaste, äfven härigenom en fördel
skali kunna tillskyndas församlingarne genom prsebende-pastoraternas
förseende med egna Kyrkoherdar, så anser jag, för min del,
alla skäl tala för bifall till den nu föredragna punkten, hvarföre jag
anhåller om propos. derå.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh: Det har under denna
långvariga öfverläggning visat sig, att man måhända mindre än vederbort
gifvit akt på anledmne dertill, att Biskoparne äro försedda
med högre löneförmåner, än jemförelsevis andra Statens embetsman.
Att dessa löneförmåner verkligen äro höga, lärer väl icke
någon förneka. Jag vill också icke gå så långt att jag säger, att
«0
D «n 4 Mars e. ra.
forsamlingarne sjelfva äro intresserade af dessa höga löners bibehållande
för Biskoparne, emedan de behöft skydd genom en Biskop
emot förföljelse och förtryck; ty detta behof har naturligtvis nu
uphört. Ej heller lägger jag vigt derpå att, såsom en föreg:de talare
påpekat, en Biskop är en sjelfskrifven msecenat; ty dertill äro
hans inkomster, måhända med ett enda undantag, alltför ringa.
Meecenatskapet för vetenskap och konst förutsätter större inkomster
än kanske någon Svensk man äger. En annan anledn, till
dessa högre löner finnes dock, och den ligger deruti, att de klassiska
och österländska språkens studium är alldeles oumbärligt för
dessa platser. Detta afskräckande företag, som så få menniskor vågar
börja och ännu färre fullfölja, är dock endast en början, en
förberedelse för de andliga och egentligen kyrkliga vetenskaperna,
och då den blifvande Biskopen inkommit på detta sednare fält, möter
honom en gren inom litteraturen, som till sitt innehåll och till
sitt djup är fullt jemförligt med allt annat menskligt vetande, som
menniskosnillet upställt i vetenskaplig form. Nu frågas, hvilken lockelse
erbjuda nu Staten och Kyrkan för att inträda på en sådan
bana? En glädjelös ungdom, en bruten helsa i mannaåldern, en
obemärkt, ofta missaktad ställning i samhället, en fullkomlig afsöndring
från det industriella lifvets sinnesstärkande verksamhet,
samt ett lika fullkomligt aflägsnande från det politiska lifvet, intill
dess att Kyrkan framkallar sin man till Statens skrank, der det
fordras att han skall vara färdigrustad för samhällets behof, ehuru
han hittills endast tänkt på evighetens. Jag föreställer mig, att om
man allt närmare besinnar hvarifrån och på hvad sätt man skall
erhålla värdiga ämnen till biskopsplatserna, finnes, efter min öfvertygelse,
intet skäl att förminska de nu bestående lönerna. Vill Konungen
och vill PresteSt, jemka mellan dessa löner, så måtte val,
mine Hrr, det vara Kyrkan sjelf förbehållet att verkställa denna
jemkning, och ingen lärer väl vara mera intresserad derför än PresteSt.
sjelf. Efter hvad bekant är, har också redan en petition i
denna fråga ingått till K. M. Att jag icke kan skänka min röst
till bifall till detta Betänk., sådant det nu är, härleder sig egentlideraf,
att när det kommer till Exped.Utsk. och detta Utsk. skall
granska motiverna, samt anföra dem i den underd. skrifvelsen till
K. M., så begifver det sig att Utsk. får nedskrifva, att, derest något
öfverskott å biskopslönerna skulle upkomma, sedan en skälig
aflöning för detta embete blifvit bestämd, så skulle detsamma användas
till andra angelägna ändamål. Jag hemställer till den värde
talaren, som sist yttrade sig, huruvida han icke finner detta ovilkorligen
stridande mot 1723 års privilegier, nemi. att ifrågavar:de medel
skulle kunna dragas icke blott från Biskoparne, utan från sjelfva
Kyrkan. Hvad angelägenheten af privilegiernas bibehållande oförkriinkta
beträffar, derom vill jag icke yttra mig; de äro till sin
vigt försäkrade i grundlagen, och det är nog för mig. Jag är eljest
af den tanken, att detta icke är så vigtigt som man föreställer sig;
har PresteSt. icke något annat skydd än det, må det såsom Stånd
gerna falla,
1} e ii 4 M 4 r s e. m.
61
Sorn sagdt är, jag kan icke bifalla Betänk, till följd af det
motiv, som jag nyss anförde; hade det icke funnits, hade jag sannolikt
med min röst kunnat bidraga till dess godkännande; nu yrkar jag
afslag.
Frih. Åkerhjelm, Joh. Carl: Af de invändningar som blifvit
gjorda emot denna punkt i Utsk:s Betänk., skulle man sannerligen
kunna föranledas till den tron, att det icke vore fråga om en
så enkel sak, som här afses, nemi. blott att begära en undersökning
och utredning af verkliga förhållandet med Biskoparnes inkomster,
och alldeles icke att afskaffa hvarken dessa embeten eller
deras löner. Mig synes att den discussion, som här blifvit förd,
temligen tydligt ådagalaggt behofvet af den äskade undersökningen;
ty vi sväfva allesammans i okunnighet om rätta förhållandet med
saken.
Den talare, som öppnade öfverläggningen och är ledamot af
Ekon.Utsk., förklarade, ehuru jag beklagar att jag icke erfor hans
mening, då frågan inom Utsk. förevar, att han ansåg en sådan undersökning
vara alldeles obehöflig, för det första derföre, att en så
beskaffad undersökning ännu vore beroende af K. M:s Nåd. pröfning,
och för det andra, att den redan vid 1844 års Riksdag vore
verkställd. Hvad den första delen af hans påstående beträffar, tror
jag att den hvilar på en irring, enär, på sätt Frih. Raab uplyst,
Ekon.Utsk. endast fattade ett beslut, som icke föranledde någon
underd. skrifvelse. Hvad åter den andra delen vidkommer, så har
den utredning, som den värde talaren påstår hafva blifvit gjord vid
1844—1845 årens Riksdag, i detta Betänk, blifvit uptagen just
för att visa huru otillförlitlig den i sjelfva verket är. Det är nemi.
uppenbart, att denna utredning icke uptager alla de förhållanden,
som förefinnas i afseende på Biskoparnes inkomster, hvarförutan de
under lönerna varande boställen och fastigheter blifvit beräknade
icke efter dessas verkliga värde, utan endast efter 4 proc. af deras
taxeringsvärde, och när man besinnar huru låg denna beräkning är,
torde dess otillförlitlighet vara lätt insedd. Utsk. har också antydt
detta i sitt Betänk., ehuru det af flere talare, som här upträdt,
synes hafva blifvit alldeles förbisedt.
Utsk. har vidare, för att ådagalägga otillförlitligheten af ifrågavar:de
beräkning, såsom ett exempel anfört, att, efter hvad Utsk.
hade sig bekant, skulle Biskopens i Lund inkomster upgå till
23,428 Rdr, hvaremot, enl. den år 1844 upgjorda beräkningen,
samma inkomster endast skulle belöpa sig till 10,727 R:dr. Vid
sådant förhållande hemställer jag till Eder, mine Hrr, huruvida man
kan anse meranämnde beräkning vara i något fall tillförlitlig.
Man har vidare sagt, att genom den åsyftade löneregleringen
Biskoparne skulle blifva allför illa aflönade; men den värde talaren
torde icke hafva observerat, att i Utsk:s förslag anhålles: »att K,
M. täcktes låta uprätta och till R. St:r vid nästinstundande Riksdag
afgifva förslag, hvilket, jemte det deri uptages en tillräcklig
och jemnare fördelad aflöning» etc. Utsk. har således icke antydt,
r, 2
Den 4 Mars e. m.
att Biskoparnes inkomster skulle bestämmas så knappt, som den
värde ledamoten tycktes förutsätta.
En annan talare bar argumenterat på ungefär likartadt sätt,
oell jag skulle i sanning förledas till den tron, att lian icke läst
Betänk., om jag icke specielt kände att lian gjort det. Han liar
byggt sitt antagande på den förutsättning, att 1844 års utredning
skulle vara tillförlitlig, och lian liar förklarat, att derest man skulle
borttaga från Biskoparne inkomsterna af praebende-pastoraten, skulle
de komma att befinna sig i så ömmande omständigheter, att de
kunde svälta ihjäl. Detta sätt att argumentera kan jag ingalunda
anse bevisande, utan endast förvillande.
Samme värde talare har tillika sagt, att om man skulle dividera
de möjligen blifvande öfverskotten på samtlige Komminist
rarne,
skulle de måhända icke få mer än 5 å 6 R:dr, eller så mycket
som en middag hos Biskopen kostar. Detta är visserligen ett
sätt att, genom förlöjligande af det framställda förslaget, söka vinna
sina afsigter; men jag ber att få fästa den värde talarens upmärksamhet
derpå, att Utsk. icke föreslagit att, i fall något öfverskott
skulle upstå, hvilket Utsk. uttryckt med ordet »tilläfventyrs», detsamma
skulle fördelas bland samtlige Komministrarne, utan Utsk
har öfverlemnat åt K. M. att upgöra ett lämpligt förslag till en
lämplig fördelning så väl mellan Biskoparne som Komministrarne,
samt till Rikets nästsammanträdande Ständer afgifva detta förslag,
på det att Ständerna må komma i tillfälle att deröfver slutligen
besluta.
Man har vidare ■ förespeglat, att detta Betänk, skulle härleda
sig från Svenskarnes arfsynd, afundsjukan. För mig är det omöjligt
att kunna utleta spåren till ett sådant motiv. Jag anser detta yttrande
såsom en numera gammal och utnött manöver, att söka vinna
sympatliier inom R. oell Ad. genom att anslå på Ståndets ädla
känslor, men jag förmodar detta sätt alt gå tillväga så föråldradt,
att det förfelar hela sin verkan, och jag gör mig förvissad, att blott
en lugn pröfning af sakförhållandena kan åstadkomma ett klokt
och gagneligt beslut.
Med anledning af hvad jag nu haft äran anföra, yrkar jag bifall
till den föredragna punkten, och kan icke se att någon af de
vådor, som man velat förespegla, skulle upkomma derigenom, att
man önskar utreda ett förhållande, som tydligen ådagalagts vara så
oklart som det ifrågavar:de.
Ilr Ribbifng, Arvid: Jag har nu hört ordfiden i det
Utsk., hvarifrån Betänk, härleder sig, vederlägga den ledamot af
samma Utsk., som öppnade discussionen. Denne ledamot förklarade
den underd. hemställan, som Utsk. förordat, öfverflödig, onödig och
af förhatlig natur. Dessa förklaranden lära, efter hvad vi hört af
ordfden, alldeles icke hafva framkommit under öfverläggningen
i Utsk., och de hafva således först här blifvit af honom framställda,
hvarföre det icke är underligt, om de ej åtföljts af några särdeles
bindande motiver.
Då jag anmälde mig, var det egentligen under den tidpunkt
Den 4 Mars c. m.
af discussionen, då de af en värd talare s. k. skrala skälen framdrogos.
Nu hafva äfven dessa skäl blifvit vederlagda. De inneliöllo,
bland annat, att Biskoparne öfver hufvud icke hade mer än 7000
R:dr i lön. Det har af en talare blifvit visadt, att en enda eller
åtminstone 2.-ne biskopslöner, sådana de äro eller blefvo om boställsjorden
rätt skötes eller utarrenderas, skulle kunna förslå att aflöna
allesammans Biskoparne med 7000 B:dr åt hvarje. Det är således
öfverflödigt att vidare derom orda. Alla de öfriga skälen hafva haft
samma egenskaper, att vara af särdeles underhaltig natur. Bland
dem räknar jag också uplysuingen, att Ekon.Utsk. icke består af
84, utan af 48 ledamöter, och att derföre förhållandet mellan ledamöterne
och reservanterne icke skulle vara så beskaffadt som Gr.
Liljencrants upgifvit. Visst var det godt att få veta, att vi icke
hafva Utsk. med 84 ledamöter, men icke utgör det något skäl för
afslag å Betänk. Inom Utsk. har åtminstone ingen Biskop reserverat
sig, och det är med glädje man förnimmer, att icke eller någon
inom detta Stånd gjort det.
Man talar om de orimligt höga lönerna Biskoparne hafva.
Detta är i allmänhet icke öfverensstämmande med verkliga förhållandet;
det finnes visserligen några Biskopar som hafva sådane höga
löner, men icke de flesta, och för dessas räkning vore det vigtigt
att Utsk:s framställning blefve bifallen. Man har, i fråga om de
illa lönte Presterne, egentligen fästat sig vid Komministrarne och
deras mindre goda vilkor; men man tyckes hafva glömt att det
finnes andra, om hvars »glädjelösa lif» man icke har talat, t. ex.
Adjunkterne. Dessa få f. n. gå 10 till 14 år mot en lön som knappast
nog är större än ett vanligt tjenstehjons; om man äfven tager
militärerne till jemförelse, så äro deras vilkor mycket bättre,
då de äro mindre bundna och kunna, jemte tjensten, företaga sig
något annat. Då Adjunkterne således icke hafva någon utväg att
försörja sig eller något öfver det nödtorftiga för dagen, att betala
ränta på en merendels till ett eller annat tusende Hulr för studiernas
inliemtande åsamkad skuld, ty de förmögnare blifva nu sällan
Prester, så belastar man församlingarne, åtminstone i södra Sverige,
med offren, när Pastorerne icke vilja eller kunna aflöna sina Adjunkter.
Dessa missbruk äro således nödvändiga, och man tålar sig med det
s. k. frivilliga offrandet heldre, än att öfverlemna Adjunkten åt nöden,
som man vet är en svår frestare. Derifrån kan man emedlertid
härleda en del af den missaktning som, mer eller mindre förtjent,
drabbat denna beklagansvärda klass inom Kyrkan, som emedlertid
utgör det led, hvarur rekrytering skall ske för själavården
inom församlingarne.
Man har sagt att detta Betänk, blifvit oriktigt kalladt ett
beskedligt Betänk. Jag deremot påstår, att det förtjenar detta
namn i ganska hög grad. . Man har anfört, för att börja med första
punkten, nödvändigheten af Biskoparnes bibehållande för tillsynen
öfver läroverken och folkskolorna, likasom om den del af läroverken,
som kallas folkskolor, blifvit af dem tillsedde och befrämjade.
Ja man har i sanning varit så beskedlig låtsa tro, att desoiu
i främsta rummet borde hafva vårdat sig om dessa skolor verkligen
64
Den i Mais e. m.
gjort det. Man har velat hafva detta Betänk, ännu beskedligare)
man skulle också hafva anfört något om kostnaden för de vidsträckta
resor som af Biskoparne, till följd af ökade visitationer,
blifvit verkställda i åtskilliga församlingar, der man likväl
i mannaminne aldrig hört talas om någon visitation. Jag påstår
att detta Betänk, är ganska beskedligt, ganska fogligt, och jag vill
icke genom mina anmärkmr omintetgöra Utskis bemödanden, som
ändock går ut på att bättra och icke förbittra. Jag önskar framgång
åt förslaget, som är väl grundadt och af många ledamöter
med värma försvaradt. Jag kan väl icke se in i framtiden eller på
förhand veta, hvad bifall till detta Betänk, kan bereda; dock förefaller
det mig såsom ett steg framåt till förbättring inom vår Lutherska
Kyrka, som ett behjertande från deras sida, som hittills
varit döfva, då man talat om Kyrkans förfall, och känslolösa för
behofvet af dess förbättring. De inse kanske att det är tid att
tänka på denna angelägenhet, när de som vilja egna sig åt Kyrkans
tjenst blifva allt färre och färre. Man ser i dagens tidningar,
hurusom prestbristen allt jemnt är i tilltagande och att Konsistorierna
bekänna, att de icke kunna bestrida tjensten inom församlingarna,
då 70-åriga män, i brist af Adjunkter, måste ensamme
ombestyra hela pastoralvården, och ändock kan väl ingen påstå att
icke tillräckligt med jord, räntor och tionde blifvit till Kyrkan och
Presterskapet inom vårt fädernesland anslagne. Jag har nyligen
återkommit från en resa i de södra landskaperna, och jag har talat
vid liera, både Prester och andra, inom åtskilliga stift, man har
uplyst mig att deras antal, som träda i Presternes ställe såsom predikanter,
och hvilka icke hafva mycket af den med skäl beprisade
lärdomen, deremot äro i jemnt tilltagande. Jag har på hvardagarne
under resan mött kyrkoklädda personer och frågat dem efter orsaken,
sorn varit konventikelsammankomster. Man tror att de större lönerna
för Biskoparne egentligen äro egnade att upmuntra lärdomen, men
man tyckes hitintills hafva förgätit, att det finnes flere vigtigare
ändamål för Kyrkans tjenst än lärdom, och att dessutom stundom
den gamla regeln: Plenus venter non studet libenter, kan vara tillämplig.
Jag slutar med att förorda bifall till Betänk., och förklarar
för min del, att jag anser det innefatta det första allvarliga
steget till förbättring af de kyrkliga förhållandena, och att jag tror
att måttliga löner äro bättre, än öfverflödiga åt den ene och för
knappa åt den andre.
Hr af Edholm: Jag har ånyo begärt ordet för att söka
'uptaga några af de skäl, som blifvit framkastade af dem som, yrka
■bifall till detta Betänk.
Man har i främsta rummet fästat sig vid hvad som blifvit påstått
om obehöfligheten af den föreslagna underd. skrifvelsen till
K. M. En talare har yttrat, att det ser ut som om man skulle
vara rädd för de resultater, som kunde blifva en följd af den begärda
undersökningen. Jag tror icke att så är förhållandet, synnerligast
som jag nämnt, att det står hvar och en öppet att sjelf
taga kännedom om saken, utan att man behöfver gifva densamma
den
Ben 4 Mars e. m.
€5
den stora vigt, att man åt K. M. öfverlemnar verkställandet af berörde
undersökning.
Man har vidare fästat sig dervid, att den upgift, ang:de Biskoparnes
löner, sorn finnes intagen i Betänk. N:o 83 vid 1844—
1845 årens lliksdag skulle vara fullkomligt oriktig, och att orsaken
dertill vore, att taxeringsvärdet på den under biskopslönerna anslagna
jord och fastighet vore för lågt upskattadt. Jag har redan förut
medgifvit oriktigheten i omförmälde upgift; men hvad taxeringsvärdet
beträffar, tror jag att samma oriktighet vidlåder alla dylika
värde-upskattningar. Jag har icke hört, att man velat nagelfara
lika strängt med andra fastighets-innehafvare, och jag ser ej, hvarföre
icke Biskoparne kunna sättas i paritet med dem.
Man har jemväl yttrat, att boställens anslående såsom lön åt
Biskopar och Prester skulle bevisa olämpligheten af detta aflöningssätt.
Jag tror deremot, att just häruti ligger ett bevis för det
värde boställsjord har såsom aflöningsmedel; ty det skulle icke hafva
kunnat vara omöjligt att, derest t. ex. Biskopen i Lund varit från
början aflönad på annat sätt än med boställsjord, man i dag hade
fått öfverlägga om förökning af hans lön i st. f. förminskning.
Samma talare har sagt, att Presterskapet framför allt borde
vara befriadt från de jordiska bestyr, som åtfölja innehafvandet af
boställen. Jag tror icke att i detta påstående ligger någon sanning.
Jag tror nemi., att styrkan af det band, som förenar Presten med
allmogen, är i hög grad beroende af gemensamhet i yrke, och att
en god Prest bör vara en föresyn för församlingen så väl i afseende
på jordisk som andlig verksamhet.
En talare på samma sida har äfven sagt, att man skulle anse
Biskoparne såsom ett slags stats-lyx. Jag tror, att så länge Staten
och Kyrkan äro förenade, så länge måste äfven Kyrkans höga platser
vara af en stor betydenhet i verldsligt afseende. Ett annat
förhållande vore, om de vore skiljda från hvarandra; då kunde naturligtvis
icke sådana förhållanden, som nu äga rum, upkomma.
Jag vill icke längre pröfva B. o. Ad:s tålamod. Jag uprepar
blott, det jag icke tror, att man bör gifva denna fråga en sådan
vigt eller en sådan éclat, att man öfverlemnar dess utredning åt
K. M. Jag fortfar derföre att yrka afslag å Betänk:t.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Björnstjerna: Jag skulle icke ånyo begärt ordet, om
ej Ordf:den i Ekon.Utsk. tillvitat mig, att icke hafva läst Betänk:t.
Han grundar denna förebråelse derpå, att jag åberopat en kalkyl,
nvilken han ansett oriktig, då Biskoparnes inkomster deri äro beräknade
efter 4 proc. af boställenas taxeringsvärde. Jag hemställer
dock till Erih. Åkerhjelm sjelf, om han tror, att det finnes någon
Biskop, som har mer än 4 proc. af dessa sina praebenden?
Hr Frih:n har ytterligare sagt, att Biskoparne icke skulle svälta,
om praebendena fråntoges dem. Nu är förhållandet likväl att, om
man undantager Biskopen i Lund, hvilken har särskild boställsjord,
de ofriges inkomster till största delen utgöres af nämnde praebenden.
Prosten Milén har också i sin reservation visat, att om prae
IV.
II. 5
66
Den 4 Mars e. m.
bendet afhändes t. ex. Biskopen i Hernösand, kommer hans löneinkomst
icke att upgå till mer än 1,200 R:dr.
Frih. Åkerhjelm tror att genom det i Utsk:s hemstiillan förekommande
ordet »tillräcklig» är all fara för Biskoparnes framtid
förebygd. Nu vill det sig icke bättre, än att straxt efter honom
en annan talare yrkat, att Biskoparnes aflöning borde blifva ej
»tillräcklig» men måttlig. På detta sätt lärer det tillräckliga snart
blifva mycket knappt.
Hr Ribbing anser, att med Biskopens i Lund inkomster skulle
alla Sveriges Biskopar kunna aflönas, med 7000 R:dr hvardera.
Utsk. har dock, äfven efter den högre beräkningen icke uptagit dessa
inkomster till mer än 23,428 R:dr årligen, detta måtte väl icke
vara tillräckligt att gifva en produkt af 12 gånger 70 00.
Frih. Raab har förundrat sig öfver, att man vill motsätta sig
ett så »beskedligt» förslag som detta, der det endast är fråga om
att utreda vissa förhållanden. Mycket sanut, så vida icke i Betänka
stöde, »jemte det i det nådigst afgifvande förslaget uptages
en tillräcklig och jemnare fördelad aflöning, detsamma äfven måtte
utvisa »den tillgång, som genom en sådan reglering möjligen kan
upkomma.» Derigenom uttryckes indirekt, att en sådan tillgång
skall utfinnas, på hvilken man sedan kan lägga embargo. Det är
emot dessa ord, jag reserverar mig, och det är dessa, jag anser strida
emot Presterskapets privilegier.
Frih. Raab tror, att då man så ofta återkommer till detta ämne,
ligger deruti ett bevis för sakens billighet. Jag betviflar detta;
inånga frågor finnas, som ofta återkomma, utan att de derföre böra
bifallas. Jag ber att i detta fall få nämna t. ex. frågan om indelta
Arméens uphäfvande. Jag hemställer till Eder, mine Hrr, om det
är skäl att antaga de härom väckta motioner, derföre att de Riksdag
efter Riksdag återkomma? Detsamma gäller om Adelns rätt till
ordförande-platserna inom Utsk:n. Jag tror ej att denna kommer
att uphäfvas, åtminstone icke under Frih. Raabs eller min lifstid.
Gr. Liljencrantz har funnit mina skäl skrala. Jag beklagar
detta; jag sätter för mycket värde på Hr Gr:n för att begagna
samma uttryck om Hr Gr:ns yttrande. Jag måste likväl erkänna
att jag icke lyckats följa Hr Gr:ns tankegång när Hr Gr:n föreslår
att man sedan utredningen blifvit verkställd, skulle säga åt Biskoparne:
»Viljen j bibehålla praebende-pastoraten, eller viljen j taga
penningar?» Hvarifrån skola dessa penningar tagas, det glömde Hr
Gr:n att upgifva. Skall Staten härtill anslå medel? Då lärer Staten
i sanning få tillskjuta betydliga summor.
Jag slutar med att förklara, att lika mån jag är om R. o. Ad:s
privilegier, lika mån är jag också om andras. På denna grund fortfar
jag att yrka afslag å Utsk:s hemställan.
Friti. Alströmer, Carl Jonas Oscar: De inkast, som
blifvit gjorda mot detta Betänk., hafva af föregående talare blifvit
så fullständigt uptagna, att det kan vara öfverflödigt att vidare orda
mycket derom. Jag ber derföre att blott få fästa mig vid ett yttrande
af en talare, som har sin plats här i närheten af mig. Han
Den 4 Mars e. m.
6T
säde nemi. att det öfverskott, som, efter en skeende utredning, möjligen
skulle upstå på biskops-lönerna, skulle användas till främmande
ändamål. Någon skymt af en sådan syftning finnes dock ej i
Utsk:s förslag; utan påståendet h vilar på en oriktig upfattning af
Utsk:s hemställan i l:a punkten. En sådan upfattning kan ej ske,
om man genomläser andra punkten, der det står »att tilläfventyrs
återstående öfverskottsmedel af de åt Biskoparne nu anslagne inkomster
böra afses till förbättring af det svagast aflönade lägre
Presterskapets inkomster.»
Man har fästat upmärksamheten på, att det skulle förekomma
nio reservationer emot Utsk:s Betänk. Detta är visserligen sannt;
men jemför man dessa reservationer sinsemellan, så utgör deras antal
egentligen blott två, så vidt de afse den nu föredragna punkten,
och endast en ledamot har, med åberopande af Presterskapets privilegier,
reserverat sig emot Betänk:t i sin helhet, då han ansett, att
Utsk. icke hade bort underlåta att begagna den i privilegii-frågan
häfdvunna formeln, att »Presterskapet måtte medgifva och hvart och
ett af de öfriga Stånden för sin del bifalla hvad Utsk. föreslagit.»
Men då, såsom här är fallet, det blott är fråga om en utredning
af frågan, kunna väl privilegierna icke med fog åberopas.
Ett ytterligare skäl för bifall till Ut.sk:s hemställan ligger uti
den öfver hela landet allmänna öfvertygelsen, att Biskoparne äro
öfverdrifvet lönade. En undersökning af förhållandet torde just derföre
vara vigtig för att deraf må visa sig, om dessa löner verkligen
äro så öfverdrifna, som man i allmänhet antager. På grund häraf
instämmer jag med de talare, sorn yrkat bifall.
Hr Tersmeden, Nils: Man har såsom ett skäl för anta
gande
af detta Betänk, sagt, att Biskoparnes löner skulle vara alltför
stora. Jag medgifver icke detta förhållande; ty om man betraktar
dessa embetens vigt, tror jag icke, att de dermed förenade
inkomster i medeltal äro för höga, synnerligast när man afser den
representations-skyldighet, som tillhör en Biskop och den välgörenhet
han anses böra utöfva.
Man säger, att det väcker förundran, att detta Betänk, ådragit
sig så mycken upmärksamhet; då här ju blott fråga är om en undersökning.
Men hvarthän skall denna undersökning leda? Derpå
svarar Betänk, uttryckligen, genom följande ord; att K. M. måtte
till nästa »Riksdag afgifva förslag, hvilket, jemte det deri uptages
en tillräcklig och jemnare fördelad aflöning, äfven utvisar den tillgång,
som, genom en sådan reglering, möjligen kan upkomma; »och
följande punkt, som svårligen kan skiljas från denna, visar att meningen
är att prsebende-pastoraten i sådan egenskap måtte komma
att uphöra och förses med egna Kyrkoherdar. I fall så kommer
att ske, kan jag icke finna, huruledes man utan tillskott af statsmedel
skall kunna erhålla ens måttliga löner åt Biskoparne.
Man säger, att saken måtte vara sjuk, då man icke vill medgifva
en undersökning. Jag säger deremot, att saken snarare måtte
vara sjuk på den andra sidan, då man väl påyrkar en undersökning,
roen icke rent ut säger hvad ändamålet dermed .är.
68
Den 4 Mars e. m.
Jag skulle knappast hafva begärt ordet, om jag icke erfarit en
särdeles ledsnad deröfver att en talare förebrått en annan, att han
framkommit med skrala skäl. Man skulle då tro att samme talare
sjelf för sitt påstående framlagt skäl af en motsatt egenskap. Det
tror jag likväl icke; ty hans skäl hafva i dag som alltid en stämpel
af hetta och ensidighet, då det rörer en fråga som angår det andliga
ståndet. Jag tror att det är ganska oklokt att just i en tid,
då nationen visar sig beredvillig att öka embets- och tjenstemännens
löner, vilja minska dem för vissa sådana. Om vi medgifva, att
vissa Biskopar hafva en stor lön, så böra vi äfven medgifva att
samma förhållande eger rum med flere andra embetsmiin af samma
stånd. Skillnaden mellan Pastorernes inkomster är ganska stor, och
då borde väl också en indragning eller jemkning dememellan ifrågakomma.
Man kallar någongång Biskoparne utgöra en statslyx, en kyrkolyx;
man må kalla dem hvad som helst, -— jag tror dock att de
äro ganska vigtiga för kyrkan, att de ofta utgjort ett stöd för densamma,
och att de i våra dagar måhända komma att ganska snart
lemna henne ett ieke obetydligt stöd.
Jag vill icke längre uptaga Ståndets tid, och får yrka afslag
å Betänk.
Frih. Baab, Carl Adam: För den, som intresserar sig för
de religiösa frågornas utveckling och som sett deras behandling vid
våra lliksdagar, måste det vara glädjande att i dag afhöra denna
discussion, hvaraf inhemtas att begge partierna, både det konservativa
och liberala samverka för dessa frågors goda lösning. Men så
är det, mine Hrr, inom stats- och samhällslifvet: idéerna låta icke
betvinga sig; deras makt är stor; de drifva opinionens ström ouphörligt
framåt de må befinna sig på det verldsligt eller andliga
området.
Hvad nu sjelfva saken beträffar, så frågar jag om vi härutinnan
fullgjort hvad vi böra? En talare har redan nämnt, att Landsliöfdingarnes
löner blifvit reglerade, andra löneregleringar äro gjorda
i alla rigtningar. Det qvarstår endast ecklesiastik-staten, det är
den stat, som varit längst förvarad i kyrkans fredliga skydd. Derför
har denna fråga kommit att stå tillbaka måtte den nu få sin
lösning; jag har hört flere talare yttra sig om Biskoparnes löner.
Jag kan icke undertrycka min förundran öfver, att alla hålla sig
nästan uteslutande till sjelfva löneregleringen utan afseende på dess
inflytande på kyrkan. Jag ber derföre att med några ord få bringa
frågan på den punkt, der hon bör stå. En ny lönereglering för
ecclesiastik-staten kan betraktas ur flere synpunkter. Ur verdslig
synpunkt är den lika angelägen som regleringen af alla andra löner
inom Staten; men den är ännu angelägnare ur en annan synpunkt,
nemligen från den religiösa. Yi veta, mine Hrr, att i Biskoparnes
löneinkomster ingå i beräkning praebende-pastorater; vi veta äfven
att en Biskop, som har flere sådana prsebenden, ett förhållande,
som inträffar med ganska många ibland dem, icke kan sjelf besörja
församlinngares religionsvård, hvarför den anförtros åt illa aflönade
Den 4 Mars e. m.
69
v. Pastorer. Följden måste blifva, att hvad man med hänseende
till lönen i den materiella delen vinner, förlorar man i det andra
afseendet, nemi. i roligionsvården. Nu är frågan hvilket man
mera vinner på? Det är helt enkelt denna tanke, som framkallat
förevarde fråga och som skall framkalla henne alltjemt, ända till
dess man kommit derhän, att man förstår skilja det ena nödvändiga
från det andra, som också bör vara nödvändigt, men som'är
af den beskaffenhet att Staten sjelf kan fylla dess behof. Nu är
det mot organisationen af Biskops-embetena icke någonting stridande,
att skilja praebendena från lönerna, då man derigenom vinner en,
bättre religionsvård för församlingarne. När vi sålunda tagit det
första steget och gjort en reform i Biskoparnes aflöning, så låtom
oss äfven taga det andra. Låtom *oss reorganisera hela ecklesiastikstatens
aflöning och aflöningssätt, att börja med Biskoparne är visst
bra och jag tillstyrker detta ehuru jag helst hade önskat, det man
inom Utsk. föreslagit en komplett reorganisation i nyssberörde hänseende.
Detta hade varit att behandla frågan i sitt naturliga sammanhang.
Frågan i hela sin utsträckning skall dock förr eller senare
uptagas, och kan icke falla.
Jag tager mig friheten att begagna detta ögonblick, som nu
tyckes vara gynnande för sakens framgång, att påkalla B. o. Ad:s
upmärksamket för bifall till Betänk, i hela dess vidd.
Hr af Sillén, Abrah. Wilh.: Det är egentligen en digression
från ämnet, som ger mig anledning att begära ordet, och jag
kan trösta mig med, att mina ord komma att utgöra en vederläggning
af hvad en annan talare yttrat. Jag medgifver visserligen att
förvaltningen inom kyrkan är olämplig, då skollärare och andra
lärdomens representanter hafva kyrkliga befordringar såsom sitt yttersta
mål; men det finnes tider, då man måhända går för långt i
motsatt ytterlighet, och jag tager mig derföre friheten att med några
ord försvara den i alla tider förföljda lärdomen. Det säges att
lärdomen icke passar för societets-lifvet, för stats-saker och affärer,
eller för det praktiska lifvet; lärdomen är alldeles olämplig för kyrkan
och duger icke att sköta rent kyrkliga omsorger, som inom
församlingarne förekomma, och i detta hänseende kan jag säga, att
det finnes flere församlingar, hvilkas herdar skulle varit utmärkte
vetenskapsmän, derest de ej nödgats söka sin utkomst inom ett dem
främmande område. Men, ehuru det är naturligt, att det egentliga
vetenskapsidkandet måste uphöra i och med detsamma som de lärde
tillträda pastoralvården inom en församling, komma dock deras föregående
sträfvanden och de skatter, som de samlat församlingarne
till godo, så vida deras innehafvare icke äro så att säga bokmalar
och alldeles opraktiska. Allmänheten har också en instinkt om
hvad deras själs-egenskaper i detta fall duga till, och ehuru hon
icke har det minsta begrepp om deras insigter, förstår hon dock
mycket väl att bedöma deras lämplighet i denna väg, förutsatt nemligen
att de eljest bemöta henne med välvilja, humanitet och upföra
sig i sitt kall så som det höfves en Prest.
70
Den 4 Mars e. m.
Man har framkastat en sats, som måhända är djerf, nemi. att
antingen skall Presterskapet styra kyrkan, eller också icke existera.
Jag tror, att Presterskapet bör styra kyrkan, ehuru jag dermed icke
vill säga att någon hierarki i medeltidens mening bör finnas; men
det bör styra henne med de djupa rötterna af en öfverlägsen moralitet,
en öfverlägsen religiositet och en öfverlägsen bildning. Hvad
det sista beträffar, så var en sådan fordran ganska lätt att upfylla
under medeltiden; men tiden går framåt, och Presterskapet, som
skall imponera på folket måste följa med sin tid. I och med detsamma
det förlorar stråten i denna konkurrens, är det icke mäktigt
att följa med de rörelser, som föregå inom kyrkan; det förlorar då
sin existens och ramlar icke som politiskt, men som andligt stånd.
Det är med dessa ord, som jag velat visa, att bildning vare sig
den religiösa eller den profana måste inom Presterskapet upmuntras,
så vida man ej vill förbise dess vigtigaste mål.
Hr Printzensköld: Biskoparne äro i allmänhet utgångna
från en sådan samhällsställning, att de i första ungdomen icke så
sällan saknat hvad som erfordras för tillfredsställande af lifvets nödvändigaste
behof, och de skulle kanske också hafva qvarblifvit i
denna ställning, derest de icke funnit välvilja och omvårdnad hos
personer, som ansett lärdomen, och viljan att förvärfva den, äga
något värde och derföre, genom lemnade understöd, satt dem i tillfälle
att fullfölja den af dem valda banan. Denna bana är icke
sådan att de på den någonsin kunnat samla någon förmögenhet,
och följaktligen äro de, komna till Biskops-platserna, ungefärligen
i samma ekonomiska omständigheter, som då de började sina studier.
Då synes det vara billigt att de, efter mångåriga mödor och
försakelser, hvarunder de måhända äfven nödgats skuldsätta sig betydligt,
erhålla en motsvarande belöning för dessa gagnande uppoffringar.
En ledamot har sagt, att anhängarne till den åsigten, som önskar
Biskops-erabetenas indragning nu skulle hafva fått vind i seglena,
äfvensom att kyrkan är nog stark att kunna undvara Biskoparnes
stöd. Ja, visserligen kan det hända, att desse anhängare i
någon mån erhållit vind i seglena; men jag tviflar på att denna
vind är förlig, utan tror snarare att den är bidevind. Ar vidare
kyrkan så stark, att hon kan undvara Biskopames stöd, så är det
lyckligt; men jag betviflar, att så är förhållandet, och tror att, om
detta stöd undanryokes henne, det sannerligen icke ersättes af Aftonblads-magistrarne.
Gr. Liljencrantz: Jag ber blott att med några ord få uplysa
de talare, som mot mig framställt den anmärkningen, att jag
icke upgifvit hvar medel skola tagas för att ersätta Biskoparne den
minskning i deras inkomster, som skulle upkomma genom indragning
af praebende-pastoraterna, huru dessa medel möjligen ganska
lätt kunna erhållas- Om det nemi. efter skedd undersökning visade
sig, att t. ex. Biskopen i Lund har 40,000 R:dr b:ko, och til)
denna summa tror jag att haus inkomster verkligen borde kunna
Den 4 Mars e. m.
71
upgå, samt det derefter befunnes, att denne Biskop kunde vara tillräckligt
aflönad med t. ex. 12,000 R:dr b:ko, så upstode ju en
behållning af 28,000 R:dr samma mynt. Detta belopp blefve ju
således, efter afdrag af praebende-pastorernas aflöning, tillgängligt
antingen för verkställande af den i Utsk:s förslag åsyftade förbättring
af det lägre Presterskapets löner, eller också till förstärkande
af de för ringa aflönade Biskoparnes inkomster.
Jag slutar med att till Hr Tersmeden frambära min innerliga
tacksamhet för den faderliga förmaning han gifvit mig. Att han
från sin stela hierarkiska ståndpunkt skall anse mig öfverdrifven,
är ganska naturligt; men då vi säkerligen under Riksdagens lopp
få tillfälle att med hvarandra kollationera våra åsigter, skall jag då
icke underlåta att ånyo uptaga detta ämne, hvarmed jag för tillfället
ej vill uptaga det Höglofl. Ståndets tid.
Frih. von Schultzenheim, David Theodor: Jag kan icke
annat än med en känsla af ledsnad, betrakta det anförande, som
en ledamot af Ekon.Utsk. afgifvit, och hvilket gifvit anledning till
hela denna diskussion. Hade han inom Utsk. framställt sina åsigter,
skulle de der hafva kunnat blifva vederlagda, och hade icke velat
låta med skäl öfvertyga sig, hade lian kunnat bifoga en reservation
mot Betänk., hvarigenom en del af denna öfverläggning varit öfverflödig.
Han har dock sedermera under diskussionen framkommit
med grundsatser, hvilka jag vore böjd för att anse såsom paradoxer.
I detta afseende ber jag framför allt att få nämna, det han anser
det så ofantligt vigtigt, att Biskoparne äro jordbrukare, att han icke
på något vilkor vill fråntaga dem prrebendena. För min del har
jag alldrig sett någon jordbrukande Biskop; men om jag skulle få
se en sådan, tror jag, att jag dervid skulle hafva en arrieré-penseé,
att han vore mindre lämplig såsom Biskop, om han vore skicklig
jordbrukare.
En talare har bland andra skäl emot Utsk:s Betänk, anfört,
att han anser, det Biskops-lönerna äro lagom stora. Om verkligen
förhållandet är så, att Biskopen Lund med 23,428 R:dr har lagom
stor lön, så kunna vi icke annat än skänka vårt medlidande åt t.
ex. Biskopen i Wisby, som endast har 5,800 R:dr. Finna vi deremot
härutinnan en obillighet, så måste vi också anse det vara
rättvist, att en jemkning sker. Detta är ett af de mål Utsk. genom
sin framställning afsett.
Utsk:s Betänk, utgör i sanning ett uttryck af hvad hela landet
önskar, och denna önskan består deruti, att man vill erhålla
någon uplysning om huru Biskoparne äro aflönade för att derutinnan
kunna åstadkomma någon förändring. Det tinnes, mine Hrr,
hela kapell-lag, dit Prester; kommer en eller två gånger om året;
det finnes hela trakter och kommuner, der det snart sagdt icke finnes
någon själavård, och detta derföre, att kyrkan skall hafva embetsman,
hvilkas löner upgå till ett belopp, som vore tillräcklig:
att aflöna femtio andra kyrkans tjenare. Finnen j, mine Hrr, detta
riktigt? Om Biskoparne äro ett stöd för kyrkan, hvilket jag icke
vill förneka, vågar jag dock påstå, att detta icke eger gemenskap
72
Den 4 Mars e. m.
med deras löner; ty eljest borde man ju klassificera dessa stöd efter
deras löne-inkomster, så att ett stöder för 23,000 R:dr, ett annat
för 10,000 R:dr o. s. v., i st. f. att de stöda allesammans lika,
oberoende af de löner de ega.
Slutligen kommer jag till det sista argumentet, som talar för
ifrågavar:de Betänk., nemi. att It. St:r hafva ovilkorlig rätt att taga
reda på hvilket förhållande som helst inom landet, samt att, naturligtvis
i förening med den andra Statsmakten, fordra utredning
deraf i framtiden. Då nu Utsk. endast önskar uplysningar, för att
sedermera lemna fullkomligt öppen mark åt K. M., att vid ett kommande
Riksmöte, på sätt honom lämpligast synes, framkomma med
ett förslag, hvars innehåll blott i allmänhet är antydt, men alldeles
icke på något bestämdt, kan jag ieke förstå att upfyllandet af en
sådan önskan bör förvägras. Jag anser, på dessa skäl, att Utsk.
handlat riktigt, samt anhåller fördenskull om bifall till dess Betänkande.
Ropen på propos. förnyades.
Hr von Knorring, Erik Oscar: En diskussion, som, å
några talares sida, förts på ett såsom mig tyckes ogrannlaga sätt,
vill jag icke förlänga. Men det är i afseende på formen af den
hemställan Utsk. gjort samt det beslut, hvartill jag önskar att R.
och Ad. måtte komma, som jag ber att få yttra några ord. Frih.
Cederström har på ett, som mig synes, ganska förtjenstfullt sätt,
yrkat beträdandet af en medelväg. Han har derigenom velat undvika
de ord, som Utsk. begagnat, men deruti man utan mycken
skarpsinnighet kan läsa mellan raderna den afsigten, att man önskar
en bestämd nedsättning i Biskoparnes löner. Frih. Cederström
har derföre, i likhet med Prosten Millén, föreslagit, att Ständerna
måtte hos K. M. anhålla, det K. M., efter skedd utredning af förhållandet
med Biskoparnes löneinkomster, »täcktes för R. St:r framlägga
det förslag i ämnet, som till följd af en sådan utredning kan
synas lämpligt.» Jag anser att detta förslag förtjenar det största
afseende, och som jag icke hört någon annan talare understödja
Frih. Cederström, vill jag, på det han icke måtte anse sig ensam,
dock göra det, ehuru jag helst hade velat tillstyrka alsing å Betänk.
Då likväl så många talat i motsatt syftning, väljer jag hellre en
medelväg, och anhåller derföre vördsamt om propos. å bifall till
det af Prosten Millén framställda förslaget.
Jag slutar med flit här, och skall icke till vederläggning uptaga
de inkast, som blifvit gjorda emot den åsigt jag hyllar; men
emedan jag ännu har ordet, önskar jag hembära min tacksamhet
till dem, som talat för afslag, under förhoppning att icke ett obetingadt
bifall till Utsk:s förslag skall uttrycka en opinion, hvilken
jag i allmänhet anser skulle vara i hög grad olika den, som man
eljest är van att finna inom detta Stånd, nemi. aktning för egen
för andras och i synnerhet för andra korporationers rätt.
Gr af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Blott ett par ord
med anledn. af den siste värde talarens yttrande, ang:de aktningen
Den 4 Mars o. m.
n
för andras rättigheter. Må PresteSt., om det finner för godt, åberopa
sina privilegier; jag liar för god tanka om detta Stånd för
att tro, att det skall göra det.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att i afseende på förevaride punkt
blifvit yrkadt dels bifall, dels afslag, och dels af Frih. Cederström,
med hvilken Hr von Knorring instämt, bifall till det af Prosten
Millén uti Utskis Betänk, bifogade reservation afgifne förslag.
De sedermera, enl. berörde yrkande, framställde proposme besvarades
alla med blandade Ja och Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
ånyo hemställde om E. och Ad. behagade bifalla Utskis i denna
punkt gjorda tillstyrkanden, samt, sedan svaren härvid utfallit med
starka Ja, blandade med Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva
varit öfvervägande.
Frih. Cederström och Hr von Knorring begärde votering.
Då härefter förslag till votenspropos. upsattes, anmälde sig och
yttrade
Hr Printzensköld: Jag har visserligen icke varit den, som
först begärt votering; men jag skulle hafva gjort det, i fall någon
förenat sig derom med mig. Jag anhåller att Prosten Milléns reservation
måtte blifva kontrapropos.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf i anledn. häraf, att votering
blifvit begärd af Frih. Cederström och Hr von Knorring, hvilka
yrkat bifall till det i Prosten Milléns reservation framställda förslag,
samt att derföre, enär votering icke af någon annan var begärd,
Hr Gr. och Landtm, ämnade låta upläsa ett förslag till votenspropos.
, deri kontrapropos. utgjordes af Prosten Milléns nämnda
förslag.
Frih. Cederström: Min mening är alldeles öfverensstäm
mande
med hvad Hr Gr. o. Landtm, nu för Ståndet framställt
nemi. att jag anhåller, det Prosten Milléns reservation måtte af E.
och Ad. varda antagen som kontrapropos.
Hr von Knorring: Min mening kunde naturligtvis icke
vara någon annan, än att få Prosten Milléns förslag antaget som
kontrapropos.; men jag ansåg mig icke böra gå Hr Gr. o. Landtm,
i förväg i sin framställning derom. Att jag är förekommen af Hr
Printzensköld är så mycket bättre.
Hr Tersmeden, Pehr Keinh.: Jag får fästa Hr Gr:s o.
Landtm:s samt E. och Ad:s upmärksamhet derpå, att om man antager
Prosten Milléns förslag till kontrapropos., och det ginge igenom,
så har man, enär nämnde förslag tydligen innebär praebendenas
bibehållande, derigenom på förhand afgjort en ännu icke föredragen
punkt i Betänk., nemi. den följande, hvarföre jag får anhålla,
att afslag måtte blifva kontrapropos.
74
Den 4 Mars e. m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, sedan numera Hr Tersmeden
yrkat en annan kontrapropos., än den som förut varit ifrågaställd,
borde derom inhemta det Höglofi. Ståndets mening, och
derföre finge hemställa om E. och Ad. till kontrapropos. vid den
blifvande voteringen behagade antaga det i Prosten Milléns reservation
framställda förslag till beslut.
Denna propos. besvarades'med Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemställde oin E. och Ad. till kontrapropos. vid den förestående
voteringen antoge afslag å Utsk:s ifrågavar:de tillstyrkanden,
samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med
Nej, förklarade, det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, efter detta förklarande fällt sin
klubba, anmälde sig och yttrade
Erih. Cederström: Jag anhåller om votering öfver kontra
proposm,
samt att mitt förslag dervid måtte tagas i betraktande.
Erih. Eaab, Adam Christian: Sedan klubban en gång
fallit, och Hr Gr. o. Landtm, efter vanligheten dröjt så länge med
att fälla den, tror jag att man icke längre bör få uptaga tiden,
emedan jag anser frågan redan vara afgjord.
Frih. Cederström: Det är visserligen möjligt, att meningarne
i detta fall kunna vara olika; men innan votering ännu blifvit
i hufvudsaken börjad, eller ens proposme hunnit mer än upläsas
och Ståndet tillspörjas om dess antagande, skulle jag tro att
min rättighet vore förvarad. Eljest skulle måhända, vid än vigtigare
tillfällen än nu, en ren tillfällighet kunna göra, att man förlorade
sin lagliga rätt, och jag tror icke att klubbslaget får anses
äga en sådan betydelse, som Frih. Eaab förmenat deråt böra tillerkännas.
Jag får således fortfarande vördsamt anhålla att, genom
votering för kontrapropos:n, Ståndets mening i detta hänseende må
varda inhemtad.
Hr Eibbing: Vid detta liksom vid föregående tillfällen har
Hr Gr. o. Landtm, lemnat oss rådrum att vidare yttra oss innan
han låtit klubban falla; men sedan den en gång fallit, måste kanske
saken anses afgjord.
Gr. Björnstjerna: Så vidt jag kunde fatta, begärde Frih.
Cederström votering just då Hr Gr. o. Landtm, förklarade sin upfattning
på E. och Ad:s svar på den af honom framställda proposm
hafva varit bifall till Betänk. Sedermera upträdde Hr Tersmeden
och framställde sin anhållan om afslag; Frih. Cederström ansåg troligen
denna fråga om kontrapropos. icke inverka på hans rätt, att
få den af honom begärda votering verkställd; detta torde väl ej
eller kunna förnekas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att den discussion, som nu börjat,
syntes honom öfverflödig, helst E. och Ad. hade sig bekant, att
uti grundlagen icke funnes något stadgande, att eller när beslutet
Den 4 Mars e. m.
75
skall anses genom klubbslag befästadt. När en sädan handling icke
var i grundlagen föreskrifven, förlorade den all betydelse, och endast
sedan man öfvergått till ett annat ämne, eller då votenspropos.
hade blifvit justerad, kunde icke frågan åter uptagas; men tills
detta skett hade, åtminstone medan Hr Gr. o. Landtm, varit ordf:de
hos E. och Ad., icke varit förvägradt, att en ledamot skulte
hafva tillfälle att få sin mening underkastad K. och Ad:s pröfning,
och detta trodde Hr Gr. o. Landtm, också vara med grundlagen
mest öfverensstämmande.
Gr. af Ugglas: Min mening var blott att anhålla, det Hr
Gr. o. Landtm, behagade afgifva en förklaring i detta ämne, på
det att discussionen måtte kunna afbrytas.
Upläste» till justering och godkändes en så lydande voter:spropos.
:
Den som till kontrapropos., vid äskad votering om bifall till
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s uti Betänk N:o 52 afgifna tillstyrkanden,
ang:de Kyrkoherden Schönbecks motion, antager afslag å dessa
tillstyrkanden, röstar
IT a,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antager E. och Ad. till kontrapropos. vid denna vote^
ring bifall till det af Prosten Millén, i dess vid Utsk:s Betänk, fogade
reservation, framställda förslag till beslut.
Vid voteringens slut befunos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 67.
Nej — .25.
Sedermera uplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.
:
Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s i Betänk. N:o
52 afgifna tillstyrkanden, ang:de Kyrkoherden Schönbecks motion,
röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varda förenämnde tillstyrkanden af E. och Ad. afslagne.
Vid slutet af den härom anställda voteringen funnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 72.
Nej — 14.
Härefter förekommo och biföllos Utsk:s i anledn. af Eiksdagsmannen
Anders Perssons motion afgifne förslag och tillstyrkande.
Pöredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
76
D en 7 Mars.
nedannämnde d. 28 sistl. Febr. e. m. på bordet lagde Utlåt., Mera.
och Betänk., nemi. från
StalsUlskollcl:
N:o 37, i fråga om ytterligare anslag för Statens Agronomer;
N:o 38, ang:de utdelning bland RiksSt:ns ledamöter af åtskilliga
i Riksg:sKont. förvarade tryckta KomitéBetänkm och andra
handlingar;
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskottet:
N:o 7, i anledn. af väckt motion ang:de förändrade grunder
för användandet af den från K. SerafimerOrdensGillet utgående upfostringshjelp;
N:o
8, i anledn. af väckt motion om tillsättande af och arfvoden
åt ständige ledamöter uti en Lagberedning;
N:o 9, i anledn. af väckt motion angtde förklaring öfver K.
Kungörelsen d. 17 Juli 1847, rörande utarrendering af Kungsgårdar,
Kungsladugårdar och andra Kronolägenheter;
N-.o 10, i anledn. af väckt motion att K. Skeppsholmen och
till Flottans etablissement hörande strand på K. Djurgården måtte,
emot vissa vilkor, uplåtas till Stockholms stad eller enskilde samt
förses med byggnader och kajer för handelns behof;
Lagutskottet:
N:o 14, i anledn. af väckte motioner ang:de inteckning af aftal
om nyttjande rätt till fastighet i stad.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/4 på 12 på natten.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 7 Mars 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 3 prot.utdr. för d. 4 dennes e. m. samt pleniprot. förd.
18 sistl. Febr. e. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelse!' till K. M.
N:o 29, ang:de tillägg vid 28 § Reg:sF:n;
N:o 30, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om ändring i 39,
40 m. fl. §§ i Reg:sF:n och 4, 0 m. fl. §§ i Riksd:sOrdn:n samt
om förändring i och tillägg till RiksAkten;
Den 7 Mars.
77
N:o 31, ang-.de eftergift af Kronans rätt till tlana-arf efter
enkan Ulrika Sofia Ekedal, född Nordenberg;
N:o 31, ang:de utbetalning af det för ombyggande af Långebro
vid Christianstad under sednaste Riksdag beviljade statsbidrag;
N:o 33, ang:de anvisandet af medel, för år 1857, till NationalMusei-byggnaden;
och
N:o 34, ang:de förklaring af 16 Kap. 1 § Ä.B:n.
Frih. Cederström, Rudolf, upläste en så lydande motion:
Reg:sF:ns 49 § och Riksd:sOrdn:s 2 §, på samma gång de
bestämma, att R: St:r skola hvart tredje år sammankomma, ålägga
dem jemväl att i hvarje riksdagsbeslut utsätta dagen för deras nästa
lagtima sammanträde. Då nu den tid tilländagått, som uppå R.
St:rs underd. äskande blifvit för deras sammanvaro nådigst beviljad,
oell deras fortsatta verksamhet för denna Riksdag numera beror
på K. M:s pröfning af de återstående oafgjorda ärendenas mängd
och betydenhet, torde det vara tjenligt att R. St:r, till fullgörande
af det i förenämnda §§ föreskrifna grundlagsbud, skrida till ifrågavar:de
ärendes behandling. Yid de sistförflutna Riksmötena hafva
R. St:r utsatt sådan dag, trenne gånger till d. 1 5 Nov., den sednaste
gången till d. 15 Okt. Mot d 15 Nov. förekomma svårigheterna af
de, i anseende till ångbåtsfartens uphörande näst före denna tid, de landväga
företagne, långvariga, besvärliga och kostsamma resor, jemte flere
omständigheter. Mot d. 15 Okt. kanmviindas, att tjenstebjonsflvttningen,
som för husfadren ofta anses angeläget att öfvervaka, då just
förestodo; att bruksbolagsstämmor, till beramande af det d. 1 Nov.
började nya bruks-årets ekonomiska förhållanden, mångenstädes pläga
hållas vid medlet eller under sednare hälften af Okt. månad; att
jordfrukterne ännu icke alla äro och öfverallt hunnit inbergas före den
tid, då afresan hemifrån borde anträdas, för att ankomsten till hufvudstaden
må kunna ske före medlet af besagde månad, flere andra förhållanden
att nu förbigå, hvilka synas hafva vållat, att det vid sisth
Riksmöte fattade beslut, ang:de den nu pågående Riksdagens börjande
d. 15 Okt. icke blef enhälligt.
För att gå en medelväg, som i viss mån synes förena åsig
terna,
och icke medför de olägenheter, som i ofvanantydda hänseenden
blifvit alternatift anförda, och hvarom utförliga diskussioner
återfinnes vid de sednaste Riksdagarnes handläggning af enahanda
ämne, anhåller jag att vördsammast få föreslå, det R. St. behagade
bestämma d. 1 Nov. 1859 att blifva den dag, då R. St:r till nästa
lagtima Riksmöte skola sammanträda.
Remiss häraf torde till Höglofl. Exped.Utsk. göras, för att i
vanlig ordning med ärendet vidare förfara; och anhåller jag, till
nödig kännedom hos de respektive MedSt:n om detta mitt förslag,
att få, jemte biläggande af erforderligt antal exemplar deraf, detsamma
till dessa våra MedStånd kommuniceradt.
Begärdes på bordet.
78
Den 7 Mar s.
Hr af Sillén, Gust. Otto Probus, auförde, dels skriftligen
dels mundtligen:
Pör att tagas i öfvervägande af Höglofl. StatsUtsk. och R.
St:r vid pröfning af den, dels i följd af K. M:s Nåd. Propos. om
Statsverkets tillstånd och behof, samt dels i anlcdn. af Hr Thomées
i Vällofl. BorgareStåndet väckta motion, förekommande fråga ang:de
Länsnotariernes löner, anhåller jag att med anledn. jemväl af den
utgång, som, genom bifall till Stats- o. Ekon.Utskis Utlåt. N:o 3 beredts
frågan om uphörande af den genom K. Brefvet d. 31 Jan. 1856
Landsinne medgifna myndighet att, utan begränsning till något
visst maximum, bestämma Länsnotaries andel i expeditionslösen vid
LandsKanslierne, få anföra följande:
I berörde Nåd. Propos. föreslås Länsnotariernes löner till allenast
750 E.dr r:mt, men deremot LänsBokhållarnes löner till 1000
R:dr i somliga län och 800 R:dr i andra. Grunden dertill, att
LänsNotarierne skulle få ringare lön än Länsbokhållarne är väl ieke
anfört, men lärer ligga deruti, att man afsett, det LandsSekret:ne
fortfarande skulle till en del aflöna LänsNotarierne, såsom först stadgades
genom ofvanmde Nåd. Bref; Och det är för att häruti bereda
rättelse, sorn Hr Thomée föreslagit, att LänsNotarierne måtte tillläggas
lika lön på stat som LänsBokhållarne.
Man skall svårligen kunna motsäga det orimliga deruti, att
Staten, då den föreskrifver tillsättande af en ny tjenst, ålägger en
annan tjensteman, till hvilkens biträde den nya tjensten i hufvudsaklig
män är afsedd, att deltaga i aflöningen. Något sken af rimlighet
kunde förefinnas, om tillsättningen af den nye tjenstens innehafvare
berodde på den, som skall i aflöningen deltaga. Men då tillsättningen
af LänsNotarierne kan ske oberoende af Landsfeekretmes
samtycke eller önskan, och LänsNotarierne således fullkomligt äro
Statens tjenare, men icke LandsSekretmes, så är det i sanning
orimligt att tvinga LandsSekretme att bidraga till LänsNotariernes
aflöning.
Men, säger man, LandsSekretme hafva fördel af LänsNotariernes
biträde. Detta är en sanning; men kan deraf härledas någon
skyldighet för LandsSekretme att deltaga i LänsNotariernes aflöning,
så skulle, af lika orsak, följa skyldighet för Kamrerarne i Rikets
Colhr att deltaga i aflöningen till Kammarförvandter och Kammarskrifvare,
för LandsKamererarne att bidfäga till LänsBokhållarnes
aflöning samt för flera andra tjenstemän att deltaga i dem underordnade,
biträdande tjenstemäns aflöning. Ty LänsNotarierne äro
icke mera till enskildt gagn för LandsSekretme, än Kammarförvandter
och Kammarskrifvare äro det för Kamererme samt LänsBokhållarne
för LandsKamererme, eller mera än i allmänhet en underordnad
tjensteman är till gagn och biträde för hans förman. Den
slutledning, hvarigenom man, från den grund, att LandsSekretme
hafva fördel af LänsNotariernes biträde, kommit till åläggande för
LandsSekretme att deltaga i LänsNotariens aflöning, hvilar vidare
på det antagande, att LandsSekretme borde sjelfva utföra alla göromål
vid Lands Kansliet, utan biträde af LänsNotarie. Ett sådant
antagande har man likväl redan frånträdt genom beslutet att Läns
-
Den 7 Mars.
79
Notarier skola finnas tillsatte såsom Stålens tjenstemän, hvarigenom
man erkant, att LandsSekret:ne hafva behof af biträde utaf en ny
tjensteman, eller, med andra ord, alt hvad LänsNotarien skall i
sin tjenst uträtta, öfverskjuter del, som skäligen kan fordras af
Lands Sekret :n. Men är det nu rimligt, att LandsSekret:n, som
iclsc aflönas för mera än hela sin egen förmågas användning för
Statens tjenst, skall deltaga i aflöning lör hvad som behöfver göras
mera än hvad han förmår? Om, oaktadt det erkännande, som redan,
såsom sagdt, är gifvet, att LandsSekretme numera icke kunna
medhinna, att, utan biträde af en ny Statens tjensteman, sköta
LandsKansliernes göromål, man ändock skulle åberopa, att LandsSekretme
tillförne måst hjelpa sig utan af Staten aflönade biträden,
så torde jag få erinra, att det väl icke rättvisligen kan begäras, att
en tjenst, beräknad att kunna sköta de göromål, som förekommo
vid tjenstens inrättning för 1 å 200 år tillbaka, då folkmängden
i många län icke var mera än hälften af de nuvar:de och målens
antal kanske icke tiondedelen af det, som nu förekommer, skall allt
fortfarande kunna medhinna alla de mångdubblade göromålen, utan
biträde. Måste man icke i alla andra styrelseverk, efter göromålens
förökning, äfven tillöka tjenstemännens antal; och i hvilket styrelseverk
tillökas göromålen i samma grad, som hos LänsStyrelserne,
hvilka måste taga befattning med nästan alla möjliga ärender?
Vid jemförelse af LänsNotariens tjenst med LänsBokhållarens,
invänder man kanske, att den sednare är i så måtto olika, att genom
Landsh:gelnstrukt:n äro bestämda göromål vid LandsKontoret
för honom anvisade, men så icke för LänsNotarien. Men hvarföre
äro icke bestämda göromål genom berörde instrukt. äfven anvisade
LänsNotarien? Icke är det af brist på göromål, ej eller för omöjlighet
att bestämma ett visst arbets-omfång för LänsNotarien. Orsaken
är helt enkelt den, att LänsNotarien skulle aflönas allenast
lill en del af Staten, men till andra delen af LandsSekret:n, och
derföre kunde icke gifvas några allmänt gällande bestämmelser om
arbets-omfång för LänsNotarien, utan nödsakades man lemna det till
reglering vid hvarje Länsstyrelse, eftersom LandsSekret:ns bidrag
till LänsNotariens aflöning komme att utsättas större eller mindre.
Nu har man i anspråket på LandsSekretmes deltagande i LänsNotariernes
aflöning gått ända derhän, all det blifvit lemnadl i
Landshmes magt att, i brist af öfverenskommelse emellan LandsSekret.
-n och LänsNotarien, bestämma med huru mycket den förre
skall till den sednares aflöning bidraga, och del ulan all Landsh.
är begränsad af något utsatt maximum, så länge blott expediiions-lösen
räcker lill. LandsSekret:n är således nu äfven till sin
ekonomiska existens lemnad hel och hållen i Landslnns goda behag,
ty han kan omöjligen veta, huru mycket Landsten behagar låta
honom få åtnjuta i lön för sin slaftjenst. Jag tror näppeligen, att
i vårt kära fädernesland finnes någon fri medborgare, lemnad åt ett
sådant beroende, som LandsSekret:ne numera äro af Landsten.
Tjenstehjonet, liandtverks-arbetaren och dagakarlen veta för hvad
lön de tjena och kunna icke beröfvas densamma, men LandsSekret:ne
hafva icke någon ovilkorlig rätt till lön. Det är en alldeles ny
80
D en 7 Mars.
grundsals, som här gjorts gällande, gående ut på att göra oafsättliga
embetsman beroende af sina Chefer på eli nytt säll, nemi.
genom att ställa deras löne-inkomster under Chefens fria disposition,
så att det lemnäs åt Chefens behag att, till och med utan begränsning,
bestämma huru mycket dem för året bestås i lön. Denna
nya grundsats lemnar rum för obillighet och orättvisa, såsom allt
godtycke, samt är för det allmänna vådlig. Den är det, emedan
den hos mången underordnad, om ej hos alla, måste tillintetgöra
sjelfständighet i åsigter och frihet i tankar samt skapa kryperi och
sålunda motverka utbildning till duglighet och lemna Staten i saknad
af andre tjenare, än dem, som blifvit afvande från att fritt
yttra sina tankar; och under sådana utsigter skola alla dugligare
unge män afskräckas från att egna sig åt Statens tjenst, och de
oduglige blifva qvar för densamma, en fara, som icke är långt borta
och allsicke behöfver genom särskilda medel framkallas.
Jag hemställer till alla tjenstemän, civila, militära och ecclesiastika,
om de skulle vilja underkasta sig en sådan sina förmäns magt,
att desse ägde bestämma, af huru stor lön de under året gjort sig
förtjenta och huru mycket af den tjensten eljest åtföljande löneinkomst
de borde afträda åt underordnade, biträdande tjenstemän.
Skulle man t. ex. finna billigt, att lteg:tsChefen finge makt att bestämma,
huru mycket Kaptenen ägde att årligen fä behålla af sin
lön och huru mycket han borde afstå åt Löjtnanten eller UnderLöjtnanten
för det biträde desse vid kompaniet lemnat? Eller skulle
Hrr Pastorer vilja underkasta sig, att Biskopen hade oinskränkt
magt att utsätta hvad de borde afstå af sin lön åt Komministrarne?
Sannolikt skall man finna obilligheten häraf.
Att expeditions-lösen vid LandsKanslierne är en LandsSekret.-nes
löne-inleomsl, lärer svårligen kunna förnekas. Såsom sådan har den
alltid varit beräknad, och äfven vid 1856 års löne-reglering för
Landtstaten beräknats, hvilket, om det skulle betviflas, visar sig
bland annat af den vid nämnde löne-reglering gjorda uträkning öfver
LandsSekretms i Stockholms län lönevilkor, dervid, efter beräkning
att LandsSekret:n af sportlerna först borde bekosta expeficerna,
nemi. flera extra LandsKanslisters aflöningar, skrifmaterialier, lack,
ljus m. m., upgående till omkring 800 Ibdr b:ko, sedermera å sportlerna
blifvit en behållning af 65 5 E:dr, som sammanräknats med
kontanta löne-anslaget 1,720 R:dr, så att man uträknat lönen ali
utgöra 2,375 K:dr som LandsSckrel:n antagits böra få i löneinkomst,
ehuru man straxt cfler samma uträkning ålagt LandsSckret.
n all af nämnde 2,375 R:dr utgifva lill Länsnotarien,
huru mycket som-af Landslun, inom sportel-tillgången, kunde bestämmas,
i brist af öfverenskommelse emellan LandsSekret:n och
LänsNotarien, dock minst 200 R;dr b:ko. Att expeditions-lösen är
LaudsSekret:nes löne-inkomsi, visar sig vidare af ringheten i de
för LandsSekret:ne bestämda kontanta löne-anslag af Staten, hvilka
i flera Län icke upgå till mera än emellan 4, 5 å 600 R:dr och
i ett Län till blott 253 R:dr 24 sk.
I dessa Län är således LandsSekretmes nästan hela löneinkomst
ställd under Landslnns disposition. Kan det finnas någon billighet
eller
Den 7 Mars.
81
eller något gagn för tjensterna i ett sådant förhållande? Äro LandsSelcreterare-tjensterna
af så ringa vigt och betydelse, att E. St.
hafva skäl att lemna dem i ett så ytterligt beroende, sammanlagdt
med det beroende, hvari de blifvit ställda genom det stadgande i
Landsh:gelnstrukt:n af år 185 5, som medgifver Laudsh. att äfven
för obetydliga förseelser suspendera LandsSekret. ? Jag är öfvertygad
att Hrr Landslnr sjelfve måste finna det vara en ganska obehaglig
makt, som blifvit dem gifven öfver LandsSekretmes löneinkomster.
Så har åtminstone Landsh. i Stockholms län uttalat sin
åsigt, i den lind. skrifvelse niistl. år, deruti förslag afgafs till förbättrade
löner för Landstats-tjenstemännen. Jag har dock äfven
hört en motsatt åsigt uttalas till försvar för Landslnnes obegränsade
disposition af LandsSekretmes sportel inkomster. Man har
nemi. sagt, att, om det inträffade, att en LänsNotarie erhölles, som
vore skickligare än LandsSekretm, så vore det lämpligt, att Landshm
hade frihet att tillägga LänsNotarien en större ersättning af LandsSekretm,
på det Landshm måtte kunna så mycket han ville anlita
LänsNotarien. Denna sats är likväl alltför falsk, för att icke densammas
örigtighet lätt skulle inses. Ty för det första är det klart,
att, om än LänsNotarien, vore aldrig så skicklig, är och förblir dock
LandsSekretm, men icke LänsNotarien, den, som med Landshm delar
ansvarigheten för beslut, åtgärder och underlåtanden i Länsstyrelsen,
och Landshm kan dock icke updraga åt LänsNotarien, med
LandsSekretms förbigående, att träda i den sednares ställe, såvida
denne icke för fel skiljes från tjenstens utöfning, utan nr LänsNotarien
allenast att anlitas som biträde vid de göromål, hvarföre
LandsSekretm har ansvarighet. Vidare kan det väl icke vara för
Laudsh. nödigare eller lämpligare att undanskjuta LandsSekretm
med LänsNotarien, än det är nödigt eller lämpligt för Landsh.
att hafva en sådan makt mot LandsKamerm eller för t. ex. de K.
Collegme att kunna undanskjuta en mindre skicklig Sekret, eller
Kamer. med en Notarie, Kammarförvandt eller Kammarskrifvare, som
ett Colleg. kunde anse skickligare än Sekretm eller Kamerm. Slutligen,
då, såsom bekant är LandsSekret:re plägar af K. M:t tillsättas
efter Landslns önskan, är det väl mera än obehöfligt för
Landsh. att ändock hafva makt att nästan så mycket han behagar,
afkorta LandsSekretms löneinkomst, för det att en LänsNotarie sedermera
skulle framstå, som Landshm tyckte vara skickligare än LandsSekretm.
Jag har kanske nog vidlyftigt bemött ofvanberörde falska
sats, men må ändock tillägga den fråga: om det en gång skulle
inträffa, att en LandsSekret. vore i skicklighet öfverlägsen Landshm,
hvilket ligger inom det tänkbaras gebit, vore det då också rimligt,
att i afseende å löneafdrag tillämpa på Landshm den nu gendrifna sats?
Uti den tillåtelse, som är gifven LandsSekretm att söka i godo
upgöra med LänsNotarien om lön, ligger icke så stor tröst, som
man kunde vara benägen att tro. Ty när LänsNotarien vet Landshm
hafva makt att tilldela honom aflöning af LandsSekretm till nästan
huru högt belopp, Landshm vill bestämma, skall det sannolikt icke
inträffa sällan, att LänsNotarien, under förhoppning att derigenom
IV. H. Ii
82
Den 7 Mars.
kunna vinna högre lön än genom upgörelse med LandsSekretm,
vänder sig till Landshm om lönens bestämning. Oell i öfrigt, då
LänsNotarien kan af Landsb. tillsättas mot LandsSekretms önskan,
lärer det, om så sker, icke vara så lätt för LandsSekret:n att i
godo upgöra om lön med LänsNotarien.
Att LandsSekretme hafva sig öppet att hos K. M:t klaga öfver
Landshms lönebestämning för Länsnotarie utgör icke eller någon
så stor tröst; ty, för att ej vidröra flera skäl, skola säkerligen de
flesta LandsSekret. hellre, än att klaga, underkasta sig ett af Landshm
påbjudet oskäligt löneafdrag. för att undvika ett odrägligt, och för
LänsStyrelsens verksamhet förlamande, spändt förhållande emellan
Landshm och LandsSekretm samt emellan denne och LänsNotarien.
Kunna nu K. St:r rättvisligen låta sådana förhållanden fortfara,
som dem jag anfört, nemi., dels att LandsSekretme, hvilka
med de dem anslagna kontanta löner och sportel-inkomster aflönas
allenast för deras egen förmågas användning, för Statens tjenst,
ändock hafva förpligtelse att af berörde inkomster deltaga med
Staten i aflöning af en tjensteman, LänsNotarien, som är Statens
verkliga tjensteman och befunnen nödig till biträde vid LandsKanslierne,
i anseende lill de under tidernas längd mångdubbelt
ölcadc göromålen; dels ock att innehafvarne af de för förvaltningsbestyrens
lagenliga gång långtifrån ovigtiga LandsSekretme-tjensterna
äro lemnade i del beroende af Landsli:ne, att det är desse möjligt
att nästan huru mycket de behaga nedsätta LandsSekretmes löneinkomster?
Dessa mot LandsSekretme obilliga och för det allmännas
väl ingalunda fördelaktiga förhållanden, böra utan tvifvel undanrödjas;
och detta kan nu svårligen ske annorlunda, än att E. St:r
åt LänsNotarierne anslå full lön på stat, dertill, om dem tilldelas
lika lön med hvad K. M:t i Dess Nåd. Propos’ för LänsBokhållarne
föreslagit, således skulle erfordras, utöfver hvad K. M:t för
LänsNotarierne föreslagit, allenast från 50 till högst 200 Edr rmt
för hvarje län. Detta anslag är så mycket billigare, som genom det
att LandsSekretmes löneanslag af Staten vid 185 6 års lönereglering
förvandlades från indeldta räntor till kontanta penningar, LandsSekret
:nes löner, i följd af prisernas stegring, förminskades högst
betydligt mot hvad dessa löner nu skulle hafva utgjort, om indelningarne
fortfarit, hvilket uplyses af upgifter, som från LänsStyrelserne
till K. M:t ingått och tilläfventyrs äro för StatsUtsk:t
tillgängliga. Hvad således i stat kan tilläggas LänsNotarierna motsvarar
ändock icke hvad Statsverket genom indragning af LandsSekreterarnes
indelningar vunnit på desse tjenslemäns bekostnad.
Man kan således icke säga, att genom LandsSekretmes befrielse från
att deltaga i LänsNotariernas aflöning, någon oskälig vinst tillkommer
LandsSekretme.
Utaf det förhållande, att i högst 4 å 5 län af riket LandsSekretmes
sportelinkomster äro eller rättare tillförene varit ganska
betydliga, har den allmänna föreställning utbildat sig, att äfven alla
LandsSekret. hafva mer än tillräckliga inkomster. Detta är en alldeles
origtig föreställning. Hvad Stockholms län angår, visar den
ofvan af mig anförda beräkning huru otillräcklig LandSekretms
Den 7 Mars.
83
inkomst är och alldeles icke motsvarande tjenstens ansvar och möda;
och jag vet temligen säkert, att i många flera län LandsSekrstmes
behållna inkomst, särdeles sedan lagsökningarnes antal under sednare
åren alltjemt förminskats, föga öfverstiger 2000 Rdr bko, hvilket
visserligen icke är någon öfverdrifven ersättning för en så ansvarsfull
och mödosam tjenst.
Om remiss härå till Höglofl. StatsUtsk:t anhåller jag vördsamt.
Jag anhåller att muntligen få tillägga några omständigheter,
som jag finner mig hafva glömt vid nedskrifvandet af detta anförande.
Jag ber att få fästa StatsUtskis och R. St:rs upmärksamhet
derpå att, ehuru Länsstyrelserna icke lära kunna undvara biträdet
af en jurist, med kunskaper och erfarenhet, så lär likväl,
under nuvarande förhållanden, ingen kunnigare jurist låta anställa
sig vid Länsstyrelserne. Såsom bekant är erfordras, för att blifva
en någorlunda kunnig jurist, att hafva utöfvat domare-embetet, och
den, som derunder blifvit vand vid det oberoende af förmän, hvari
en domare är och måste vara försatt, om lag och rätt skola uppehållas,
söker icke gerna en tjenst, deri han kommer i mer beroende
ställning än någon tjensteman i vårt land. Det har redan visat sig
ett stort missnöje hos LandsSekretme; och det är ock till följd af
påstötning från embetsbroder i landsorten, som jag afgifvit detta
anförande. Det har icke förut varit vanligt, att LandsSekret. sökt
sig från sina tjenster. Nu deremot söka sig många af LandsSekretme
med ifver från sina embeten till andra tjenster, isynnerhet till domsagor,
och till sådana, som icke äro särdeles indrägtiga. Till och
med LandsSekretm i Linköping, hvilken ansetts vara bland de bäst
aflönade, sträfvar efter att erhålla annan tjenst och deribland en
mödosam domsaga, som, efter hvad jag tror mig veta, såsom sjelf
sökande till samma domsaga, icke gifver i bruttoinkomst mera än
omkring 3000 Rdr bko. Detta bevisar, att LandsSekretme icke
äro nöjda med sin ställning; och då LandsSekretm delar den juridiska
ansvarigheten med Landshm, och i många fall är ansvarig
framför Landshm, så synes det mig icke vara åtminstone nödvändigt
eller för det allmänna nyttigt, att han står i det stora beroende,
som för det närvarande eger rum.
Remitterades till StatsUtsk.
Anmäldes och emottogs Hr StatsRådet Frih. Carl Gustaf af
Ugglas, som å K. M:ts vägnar aflemnade 7 Dess Nåd. Propos.
och 2 Dess Nåd. Skrifvelse!- till R. St:r.
Föredrogs ånyo K. Mits d. 17 sisth Dec. på bordet lagda
Nåd. Skrifvelse till R. St:r af d. 25 nästförutgångne Nov, med
öfverlemnande af upgjorde förslag till ej mindre lag, angide ordningen
och vilkoren för utländsk mans uptagande till Svensk medborgare,
än ock Stadga för Konungens RegeringsRätt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: K. Mits nu föredragna Nåd.
Skrifvelse har, som bekant är, upkommit på så sätt att R. Stilvid
sista Riksdagen antogo till hvilande tvänne förslag till andrin
-
84
Den 7 Mars,
gar i Grundlagarne i det ena ang:de naturalisation af utländsk man,
det andra ang:de inrättandet af en RegeringsRätt. Dessa båda
förslag fordrade jemväl nya civildagar, hvarföre R. St:r ingingo till
K. M:t med anhållan det K. M:t täcktes låta utarbeta dessa civillagar
och framlägga dem för Rikets nästsammanträdande St:r, d. v.
s. vid nu pågående Riksdag. K. M:t anbefallde med anledn.
häraf utarbetandet af dessa lagar, och nu hafva de genom denna
Skrifvelse blifvit öfverlemnade åt Ständerna. K. M:t har likväl
hvarken Sjelf i Sin konselj pröfvat dessa lagar, ej heller har Han
deröfver låtit höra Högsta Domstolen, utan de äro utarbetade i
JustitieDepart:t och derefter till Ständerna öfverlemnade. Denna
Skrifvelse kan således i och för sig icke föranleda annan åtgärd än
att läggas till handlingarne; meu då E. St:r för deras del antagit
såsom grundlag det föreslagna tillägget till 28 § Reg:sF:n, hvari
förutsattes en Stadga ang:de ordningen och vilkoren för utländsk
mans uptagande till Svensk medborgare, så är det också nödvändigt
att vid innev:de Riksdag en sådan Stadga varder utarbetad och R.
St:s pröfning underställd. På det att så måtte komma att ske och
LagUtsk:t få tillfälle att öfver en sådan Stadga inkomma med Bet.,
så anhåller jag att få som min motion uptaga det förslag, som
blifvit i JustitieDepart:t utarbetadt, dervid jag likväl bör öppet
tillkännagifva, det jag ieke haft tillfälle att genomgå detta förslag,
så att jag på förhand kan säga, om jag kan instämma i dess delar,
ehuru jag till följd af de formella skäl jag redan anfört, anser mig
böra såsom min motion uptaga denna del af den K. Skrifvelsen,
samt på grund af 56 § Riksd:sOrdn:n derå anhålla om remiss till
LagUtsk., hvaremot de öfriga delarne af den K. Skrifvelsen torde,
på sätt jag nämnt, böra läggas till handlingarne.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag skulle icke åter
komma
till ett ämne, som jag redan nosr ofta vidrört, om jag icke
trodde det vara så vigtigt för fosterlandets framtida storhet och
utveckling, och om jag icke visste att hos flertalet bland eder, Mine
Hrr! begreppet god Svensk och Skandinav, alltmera börjar sammansmälta.
Då grundlagsförslaget ang:de naturalisationsrätten här förevar
yrkade Gr. Frölich afslag derå, emedan det icke innehöll någon
särskild bestämmelse till Norrmännens fördel. Jag deremot röstade
bifall icke endast för det rätta i sjelfva saken, utan äfven, jag medger
det, i den förhoppning att det första stora steget derigenom
kunde tagas till brödrafolkens verkliga förening; ty, ehuru den s.
k. Föreningen räknar ett halft sekels tillvaro,, är det dock.en bedröflig
sanning, att de båda folken i denna stund stå nära nog lika
skiljda från hvarandra som innan 1814. Visserligen hoppas jag
att en Norrman i det enskilda lifvet icke känner sig en främling
här, i det offentliga är han det dock lika mycket som hvarje annan
utlänning. Jag beklagar, att man förbisett detta i det förslag till
civil-lag, som här blifvit framlagdt, men hoppas, att R. St:r både
kunna och skola godtgöra denna glömska. Jag vet att i LagUtsk.
sitta män, hvilka lika varmt som jag ifra för denna förenings utveckling,
de der således komma att noga öfverväga, huruvida icke.
Den 7 Mars.
85
ett folk, förenadt med oss under samma Konung, som talar samma
språk, har samma seder, och hvilket i farans stund kommer att
blanda Sitt blod med vårt, huruvida ej detta folk i naturalisationsfrflgor
borde behandlas något olika mot Chineser eller Turkar. Man
invänder möjligen: »vi veta ju ieke om Norrmännen bevilja oss
samma rättigheter tillbaka; hvarföre skola vi då göra första steget?»
Jo! M. Hrr! derföre att, i en strid som denna, den är ädlast, som
först räcker handen. Het runne ej Skandinaviskt blod i Norrmännens
ådror om ej den räckta handen tacksamt trycktes från andra
sidan Kölen. Kommer nu detta erbjudande icke från Regeringen,
men omedelbart, utan inskränkning från folkombuden sjelfva, är jag
förvissad att detta högtänkta förfarande icke skall förfela målet.
Det är derföre jag vågar föreslå, att första punkten af den blifvande
naturalisationslagen får följande hufvudsakliga lydelse: »Svensk
medborgare-räll tillkommer hvarje välfrejdad Norrman, som sig
i Riket nedsätter.» Andra punkten skulle sedan bestämma, under
hvilka vilkor medborgarerätt kunde tilldelas utländsk man.
Drill. Raab, Adam Christian: Då nu den K. Skrifvelsen
kan vinna en annan behandling än att läggas till handlingarne,
hvilket tvifvelsutan blifvit dess öde, om ej Gr. Lagerbjelke uptagit
densamma såsom egen motion, så anhåller jag att få foga några
ord till den remiss,, som Ståndet sannolikt kommer att bevilja denna
motion. Hufvudsakligen är jag förekommen af Gr. Björnstjerna,
och jag instämmer fullkomligt med honom uti att vi icke böra behandla
våra Norrska bröder på samma sätt som utlänningar i allmänhet;
men jag kan icke anse, att regeringen gjort sig skyldig
till ett förbiseende, derigenom att den underlåtit att föreslå det
undantag, vi önska för våra bröder Norrmännen; ty regeringen står
båda folken lika nära, och kan icke upträda såsom målsman för
det ena folket att räcka handen till det andra. Deremot tillhör
det representationen att offentligt räcka den hand, hvilken i det
enskildta lifvet sedan länge redan är räckt. Vidare kan jag icke
instämma i Gr. Björnstjernas förslag att upställa en särskild g
med afseende på Norrmännen, hvarigenom de skulle erhålla Svensk
medborgare-rätt, utan att engång behöfva söka den. Det vore, enl.
min tanka, att gå väl långt; ty man kan väl icke stifta civil-lag
annat än i öfverensstämmelse med grundlagen, och då den öfverlåter
åt Konungen rättigheten att till Svensk medborgare uptaga
den, som icke är född j Sverige, så kan väl icke civil-lagen göra
undantag för Norrmännen, så att de ej hos K. M:t skulle behöfva
göra ansökning derom. Min åsigt är emellertid, att man redan i
rubriken till författningen bör göra skillnad mellan Norsk och utländsk
man, och jag tillåter mig föreslå följande förändringar. Sjelfva
öfverskriften som lyder: »Förslag till lag, ang:de ordningen och
vilkoret! för utländsk mans uptagande till Svensk medborgare», borde
förändras till: »Förslag till lag, ang:de ordningen och vilkoren för
Norsk eller utländsk mans uptagande till Svensk medborgare»; § 1
sorn lyder: »Vill utländsk man blifva till Svensk medborgare uptagen,
gore derom hos Konungen ansökning», borde förändras till:
86
D en 7 Mars.
»Vill Norsk eller utländsk man blifva till Svensk medborgare uptagen,
gore derom hos Konungen ansökning»; § 2 borde, enl. min
tanka, erhålla följande förändrade lydelse: »Svensk medborgarerätt
må kunna vinnas af Norsk eller utländsk man, som l:o uppnått
21 års ålder» — jag medger väl att en Norrman ej borde behöfva
att vänta tills han blir 21 år gammal, men som han i de flesta
fall ej torde deraf hindras i val af yrke eller vistelseort, så lärer i
detta afseende något undantag för Norrmännen ej vara af behofvet
påkalladt — 2.0 »eger god frejd, 3:0 åtnjuter Norsk medborgarerätt
eller varit med vederbörligt tillstånd i Sverige boende i 3 års
tid, och 4:o har utväg att sig försörja.» Slutet af detta moment
som lyder: »då må medborgarerätt äfven tidigare efter inflyttningen
i riket, än ofvan sagdt är, kunna honom beviljas», borde förändras
till: »då må medborgarerätt äfven tidigare, efter inflyttningen i
Sverige eller Norrige, än ofvan sagdt är, kunna honom beviljas.»
Om man gör dessa förändringar, så vinner man det mål Gr. Björnstjerna
åsyftat, och i hvilket jag instämmer. Jag hoppas också att
om förslaget blir så upstäldt, representationen skall med bifall omfatta
detsamma.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Den af Gr. Björnstjerna
framställda grundsats gillar jag till alla delar, och anhåller att deri
fa instämma. Det är allmänt bekant, att sedan länge ett visst
främmande förhållande existerat mellan de båda brödrafolken, och
att en af orsakerne till detta förhållande varit en hos Norrmännen
djupt inrotad, ännu icke försvunnen fördom, att det egentligen vore
Svenska adeln, som mot Norrmännen hyste ett mindre vänligt sinnelag,
och att den gerna skulle vilja i Norriges statsskick söka åstadkomma
förändringar, som måste blifva allting annat än angenäma
för Norrmännen. Enl. min åsigt, höfves det derföre R. o. Ad. att
i första rummet uttala en sådan åsigt som den Gr. Björnstjerna här
framställt. Hvad åter beträffar de speciella förslag, som här af
tvänne ledamöter blifvit framställde, så får jag för min del lemna
företrädet åt Gr. Björnstjernas, ty om man i naturalisations-lagen
skall införa någon bestämmelse till förmån för Norrmännen, så bör
det ske utan de för inflyttande från andra länder stadgade vilkor.
Sådana, t. ex. den här föreslagna bestämmelsen om tre års bosättning,
(en tid, som af mången ansetts väl kort), kunna vara nödiga
för Fransmän eller Engelsmän, hvilkas antecedentia man icke känner,
men förhållandet är helt olika med afseende på en Norrman; ty då
han left under en regering, som står i samband med vår, så bör
man väl kunna skaffa sig reda på hans föregående lif. Jag anser
således, att man icke bör fästa något afseende på den tid en Norrman
här varit bosatt.
Hvad beträffar sista mom. i denna g, som lyder: »Har utländsk
man, enl. hvad i 28 § Reg:sF:n medgifvet är, blifvit i Rikets tjenst
anställd, eller har han gjort sig känd för utmärkt skicklighet i
vetenskap eller konst, eller i landtbruk, bergsbruk eller annan näring,
eller finnes hans upptagande till Svensk medborgare eljest för
riket medföra gagn, då må medborgarerätt äfven tidigare efter in
-
De» 7 Mars.
87
flyttningen i riket, än ofvan sagdt är, kunna honom beviljas», så
tär jag förorda ett uteslutande af de flesta bland de vilkor, som
bär äro stadgade ty sedan Konung oell Ständer gemensamt stiftat
en lag, hvarigenom K. M:t får rättighet att naturalisera utländsk
man, så är det, enl. min tanke, icke lämpligt att genom vissa undantag
nästan annullera densamma. Jag anser, att man endast bör
bibehålla det undantaget: »Har utländsk man, enl. hvad i 28 §
Reg:sF:n medgifvet är, blifvit i rikets tjenst anställd», men utesluta
de öfriga, emedan de skulle kunna gifva anledning till alltför stor
godtycklighet, och hvad särskildt angår den sista punkten: »éller
finnes hans uptagande till Svensk medborgare eljest för riket medföra
gagn», så anser jag det innehålla en alltför stor latitud, och
sålunda företrädesvis böra utgå.
Frih. Haab: Jag har begärt ordet för att rätta ett misstag
af den siste värde talaren. Det var ingalunda min mening, att en
Norrman skulle behöfva varit bosatt tre år i Sverige för att blifva
Svensk medborgare; ty ordställningen var: att den skulle kunna till
Svensk medborgare uptagas, som antingen åtnjuter Norsk medborgarerätt,
eller varit med vederbörligt tillstånd i Sverige boende i 3 års
tid. Hvad angår den latitud som Hr Tersmeden anser vara lemnad
regeringen i sista morn., så erkänner jag, att äfven lör mig den
tanken framställt sig, att man med ena handen ger hvad man
med andra handen tager, men då Sverige f. n. verkligen är
ganska folkfattig^ och då vi skulle vinna på att få in utlänningar,
som kunde försörja sig sjelfva, så har jag ansett dessa undantag i
allmänhet icke vara så farliga. Isynnerhet då det är fråga om en
civil-lag, hvilken kan ändras, om man skulle framdeles finna behofvet
sådant påkalla. Jag får derföre förorda, att ingen annan uteslutning
må ega rum än af det sista morn.: »eller finnes hans uptagande
till Svensk medborgare eljest för riket medföra gagn.» Detta
mom. innehåller ett alltför rymligt vilkor, och då i alla tall sa
många andra undantag från den allmänna regeln af 3-årigt vistande
i landet återstå, att en utlänning, om lian anses för riket nyttig,
alltid kan af Konungen när som helst uptagas till medborgare,
torde denna mening kunna och böra utgå.
Gr. Björnstjerna: Jemte det jag tackar de båda talare,
hvilka understödt mig, instämmer jag gerna med Frih. Baab i afseende
på den blifvande lagens namn. Att här på stående fot,
upställa och afgöra lag-§§:r, anser jag deremot vara omöjligt. Min
mening var endast att LagUtsk. skulle taga saken i öfvervägande
och sedan uppställa den blifvande lagen på de grunder jag vågat
påpeka. Eli stor vigt lägger jag likväl derpå, att en bestämd skillnad
göres mellan Norrmän och utlänningar, att desse således aldrig
sammanblandas, eller med andra ord, att § 1 endast handlar om
Norrmän, § 2 deremot om utlänningar. Hvad slutligen de anmärkningar
angå, hvilka Hr Tersmeden rigtat mot de i 3 § omtalade
utvidgningarne i Konungens rätt att naturalisera, så instämmer jag
helt och hållet deri och önskar att §:n måtte erhålla den lydelse
han föreslagit.
88
Den 7 Mars.
Gr. Sparre, Erik: Då jag såsom ledamot af LagUtsk. kom
mer
att deltaga i pröfningén af denna fråga, så har jag icke ansett
nödigt att 1111 yttra mig deröfver. Jag vill endast nämna att det
blir LagUtsk. så mycket lättare att gå de här uttalade önskningar
till möte, som man redan förut i lagstiftningen gjort skillnad mellan
Norrmän och utlänningar. I Handels- och HandtverksOrdningen
t. ex. iakttages denna skillnad emellan »K. M:ts Norrska undersåter
och utlänningar.» Det blir således, enl. min tanka, lätt för LagUtsk.
att, med ledning af redan befintliga lagstadganden, beträda
den väg, som här blifvit föreslagen.
Uplästes ett af Hr Ribbing, Arvid, iulemnadt så lydande
anförande:
Af sjukdomsförfall hindrad att öfvervara R. o. Ad:s plenum och
den öfverläggning som i dag lärer förekomma om förslag till lag
ang:de ordningen och vilkoren för utländsk' mans uptagande till
Svensk medborgare, anhåller jag, att till R. o. Ad:s prot.. få anföra
följande:
Ifrågav:de förslag synes mig ofullständigt och obestämdt i hvad
det stadgar om den utländska mannens religiösa förhållanden, enär
derom endast i 3 §:n förekommer, att hans ansökning om Svensk
medborgarerätt skall vara åtföljd af bevis oin sökandens frejd och
trosbekännelse, samt att vederbörande myndighet härom skall söka
att inhemta och meddela de ytterligare uplysningar, som kunna
finnas af nöden. I hvad ändamål detta skall ske; hvem som skall
emottaga uplysningarne eller hvartill de skola användas, finnes icke
stadgadt; jag får derföre föreslå, att bland vilkoren, som i 2 §:n
förekomma, hvarunder Svensk medborgarerätt må kunna vinnas, 2
mom. må få följande lydelse:
»2:o Ega god frejd» och ifall han är af annan trosbekännelse
än den här i riket antagna, vara underkastad de lagar som för
fremmande religionsförvandler gälla; likasom att slutet af 1 mom.
i 4 §:n må få denna lydelse:
»Dels ock» aflägga »tro- och huldhets-ed» såsom Svensk »medborgare»
och förbindelse all ställa sig landets lagar lill efterrättelse.
Hr Dalman, Wilh. Fred. Achates: Instämmande i de
af Frih. Raab gjorda anmärkmr, anhåller jag tillika att få fästa
vederbörande Ulsk:s uppmärksamhet på, huruvida icke den tid,
hvilken är bestämd som vilkor för åtnjutande af Svensk medborgarerätt,
är något för kort. Enl. min tanka är den för kort, och jag
anser att den utan fara kunde förlängas till fem år. Vidare anhåller
jag att få fästa Utsk:s upmärksamhet på obehöfligheten af den
rättighet, som i den föreslagna Stadgan gifves Konungen att efter
behag kunna inskränka den tid, som en utlänning måste hafva varit
bosatt här i landet; ty genom den ändring som vid sista Riksdag
tillvägabragtes i 28 g Reg:sF:n, har man redan förekommit de
olägenheter, som kunde upstå deraf att en för lång tid var stadgad.
Jag anhåller att dessa mina anmärkmr måtte få åtfölja till det
Utsk., som kommer att behandla frågan.
D en 7 Mars.
89
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
Hr Gr. och Landtm., att under densamma blifvit yrkadt, att förevar:de
K. Skrifvelse jemte det dervid fogade förslaget till stadga
för RegeringsRätten måtte läggas till handlingarne; men att Gr. Lagerbjelke
såsom sin' motion upptagit det den Nådiga skrifvelsen bifogade
förslaget till Lag, ang:de ordningen och vilkoren för utlänsk
mans upptagande till Svensk medborgare om hvilket åtskilliga yttranden
blifvit afgifne; hvarjemte Hr Gr. och Landm. först hemställde
om R. o. Ad. ansåg ifrågavane K. Skrifvels jemte det dervid
fogade förslaget till stadga för RegeringsRätten icke föranleda
till annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Denna Propos. besvarades med Ja, oell uppå sedermera framställd
propos. bifölls, att det den K. Skrifvelsen bifogade förslaget
till Lag, ang:de ordningen och vilkoren för utländsk mans uptagande
till Svensk medborgare, hvilket Gr. Lagerbjelke upptagit såsom
sin motion, skulle, i sådan egenskap, jemte de derom afgifna
yttranden remitteras till LagUtsk.
Eöredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde den 28
sisth Pebruari och den 4 dennes på bordet lagde Uti. och Mern.
N:o 37, i fråga om ytterligare anslag för Statens Agronomer;
och
N:o 38, angule utdelning bland RiksStms ledamöter af åtskilliga
i Riksg.Kont. förvarade tryckta KomitéBetänk. och andra
handlingar.
Ånyo föredrogs sammansatte Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.
Utskottets den 28 sisth Pehr. och den 4 dems på bordet lagda
Utlåt. N:o 7, i enl. af väckt motion, angule förändrade grunder
för användandet af den från K. Serafimer-Ordens-Gillet utgående
upfostringshjelp.
Gr. Mörner, Carl: Då denna motion remitterades gjorde
jag några anmärkmr med afseende på dispositionen af denna upfostringshjelp.
Jag anmärkte då, att hvar och en, som är något
bekant med förhållandena på landet, vet, huru svårt det är att
finna lämpliga fosterföräldrar till vanvårdade barn. Inom mitt
län finns f. n. en sådan anstalt, der 18 barn finnas utackorderade,
men man har icke utan största möda och mot en ganska
betydlig afgift lyckats få dem fosterföräldrar. Motionären har sjelf
i sin ingress medgifvit, att det numera icke vore möjligt att finna
personer, som ville åtaga sig sådana barn mot den ringa^ afgift som
enligt Serafimer-Ordens-Gillets föreskrifter finge gifvas. Afven anser
jag att man binder länsstyrelsen allt för mycket genom de tvenne
kategorier man upställt; den första omfattande vanartiga eller
kringstrykande, och den andra fader eller moderlösa barn; ty då,
en sak som äfven Utsk. vidrör, 8,000 R:dr B:ko skall fördelas i
mån af folkmängden på 22 län, så kommer en ganska ringa del
hvarje län till godo. Hvad angår mitt i nåder anförtrodda län, så
erhåller jag årligen 300 R:dr B:ko att använda för detta ändamål,
90
D en 7 Mars.
men denna lilla summa kommer ändå väl till pass; ty fattiga torpare med
8 å 10 eller ännu flera barn äro mycket belåtna, om de kunna få ett
understöd af 3—6 R:dr årligen. De få detta understöd när barnet
är 2 år gammalt, och få behålla det till det blir 15 år; sökande
anmäla sig årligen och åtminstone 40 å 50 barn åtnjuta ett sådant
understöd. Skulle man nu på sätt Stats- och Bkon.Utsk. föreslagit
i första rummet sörja för vanartiga eller kringstrykande barn, så
fruktar jag att i många län endast 5 å 8 barn skulle kunna utackorderas;
ty man skulle numera säkert icke nöja sig med mindre
än 50 å 60 R:dr, i betraktande af det ansvar, som åligger en
fosterfar för ett så beskaffadt barn. Om nu detta anslag endast
skall användas till förmån för vanartiga eller fader- och moderlösa
barn, huru skall man då göra med de föräldrar, hvilka förlidet år
erhållit det ringa understödsbelopp, som de fått löfte att behålla
tills barnet blir 14 år? Derom yttrar Utsk. icke något,’ skall man
taga från dem detta understöd, eller hur skall man förfara? Det är
väl möjligt att länsstyrelserna skulle kunna förfara efter godtfinnande
vid denna utdelning, men då åtgärder så ofta blifva klandrade,
så anser jag att man i detta afseende bör lemna länsstyrelserna
en någorlunda fri hand. Jag skulle derföre för min del
vilja tillstyrka 11. o. Ad. att antaga förslaget med den lydelse: att
det understöd, som från Serafimer-Ordens-Gillet ställes till länsstyrelsernas
disposition bör efter skedd anmälan och noggrann pröfning
utdelas till fattiga eller vanartade barns underhåll. Derigenom
skulle man icke binda händerna på länsstyrelserna, utan
blefvo de i tillfälle att göra denna utdelning på sätt dem syntes
lämpligast. Jag hemställer derföre om icke R. o. Ad. skulle anse
lämpligast att bifalla Utsk.:s förslag i afseende på medlens utdelande
till länen efter deras folkmängd, men i sista momentet af
förslaget antaga den ändring jag tagit mig friheten föreslå. Jag
anhåller vördsamt att Hr Gr. och Landtm, härom behagade göra
propos.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Innan jag yttrar mig
med afseende på Utsk.:s förslag anhåller jag få uttala några ord
med afseende på tillkomsten af ifrågavarande upfostringshjelp.
Utsk.:t har visserligen i sitt Betänkule såväl meddelat de uplysningar
som vunnos vid sista Riksdag, som ock sökt att ännu ytterligare
utreda förhållandena, men enligt mitt förmenande har häruti
en ock annan irring insmugit sig. På sätt Utsk. i Betänkandet
yttrar, anslogos redan år 1573 till hospitalet i Helsingör 1,900
tunnor kronotionde, hvilka sedan Skåne blifvit en Svensk provins
af Konung Carl XI indrogs år 1666. Men detta väckte ett sådant
missnöje i provinsen att 500 t:r deraf anslogos till hospitalet
i staden Lund, hvilka 500 t:r likväl eftet tre år eller 1669 åter
indrogos, så att hela beloppet af den upfostringshjelp Skåne förut
utgjorde till hospitalet i Helsingör, nu öfverlemnades till Barnhuset
i Stockholm. Dåvarande Generalgouverneuren i Skåne Gr. Äscheberg
anmälde hos K. M. det stora missnöje som deröfver var rådande,
och derpå utkom K. M. Nådiga Bref af d. 27 Nov. 1682,
Den 7 Mars.
91
hvilket Utsk. omnämnt, och som nr af följande lydelse; »Dhe 1,900
t:r spanmål, som d. 20 Decemb. anno 1666, Kongl. Maj:ts minorennitet,
är af Helsingörs Hospitalsspannemål till Barnhuset i
Stockholm förordnade, vill Kongl. Maj:t också härefter låta dervid
oförryckt förblifva, men hvad nu kommer genom förhöjning till att
öfverskjuta, det skall tillkomma Barnhuset i Malmö, som der inrättas
skall, såväl som ock dé 2,000 Dahr silfvermynt, hvilka Kongl.
Maj:t Nådigt uti Malmö beviljat dertill och Krigs Kammarrådet
Cronacker förnimmes hafva emottagit af Kongl. Maj:ts Idofkassa,
såsom ock den summan, hvilken salig Hr Johan Gyllenstjerna sjelf
och andra flera med honom dertill förärat och i en särdeles bok,
hvilken Krigs-Kammarrådet Cronacker om händer häfver inskrifne
äro, vi Gåendes Kongl. Maj:t att Cronacker samma book forderligt
ifrån sig lefvererar och för de uppburna penningarne rigtig
räkning gjöra skall».
Häraf torde K. o. Ad. finna, att åtskilliga enskilda donationer
ursprungligen ingått i den fond, som stiftades för det s. k.
Barnhuset i Malmö. År 1681 anbefallde K. M. en ny tiondesättning
i Skåne, hvarvid i allmänhet de förutvarande räntorna fördubblades,
så att utom de kronotionde tunnor, hvilka förut tillhört
hospitalet i Helsingör, och som sedan blifvit öfverlemnade till
Barnhuset i Stockholm, ett belopp af nära 1,900 t:r åter pålades
samma hemman. Det är dessa nära 1,900 t:r, som nu utgöra den
s. k. upfostringshjelpen. Likväl egde det dåvarande Barnhuset i
Malmö utom denna upfostringshjelp en annan fond, hufvudsakligen
samlad genom enskilda donationer, hvilken år 1709 upgick till
46,505 D:r Smt. Men under de svåra krigsåren 1709, 1710, 1711
lade Staten sin hand på denna kassa, hvilken då helt och hållet
försvann, hvaremot Barnhuset i Malmö, såsom ersättning derför,
en lång tid fick oförryckt behålla de 1,888 t:r spanmål Carl XI
gifvit det. Småningom har likväl, så vidt jag vet, icke på grund
af någon K. Itesolut., utan genom K. Serafimer-Ordens-Gillets anordning,
dessa medel till större delen dragits från provinsen Skåne,
och för närvarande fördelas de emellan de olika länen, med undantag
af 4,000 K:dr, af hvilka 3,000 tilldelas Malmöhus län, och
1,000 Christianstads län, på den grund att hela detta belopp af
kronotionde inom dessa båda län uteslutande utgöres. Jag har endast
framlagt denna resumée, för att visa att Skåne torde hafva
någon rätt att fortfarande som hittills få behålla större delen af
denna summa. Hvad nu angår Utsk:s Betänk., så har Utsk. sagt:
»att pensioner .utdelades på högst 8 B:dr Eko, men oftast icke mer
än 6, 5, 4, 3 å 2 R:dr 32 sk. samma mynt.» Detta Utsk:s yttrande
förvånar mig i sanning, ty föreskrifterna för pensionsutdelningen
innehålla, att barn under 6 år skola erhålla 32 sk. i månaden;
att barn från 6 till 10 år skola erhålla 24 sk. i månaden;
och att barn från 10 till 14 år skola erhålla 16 sk. i månaden.
Eedan första gången då denna fråga förevar, innan den remitterades,
yttrade jag att det sätt, som hittills begagnats med afseende
på medlens utdelande åtminstone inom Skåne väckt allmän belåtenhet.
Man har der i allmänhet brukat bereda understöd åt sådana
92
Den 7 Mars.
fattiga personer, som hafva 6 eller 7 barn, någongång endast 5,
och denna hjelp anser man vara af stor nytta för de fattiga. Jag
har lådfört mig med några Skånska ledamöter af Presteståndet, och
äfven dessa hafva ansett det vara af största vigt att dessa medel
fortfarande finge disponeras på sätt som hittills skett. Jag anser
att det nu ifrågavande förslaget långt från att medföra någon
fördel, tvärtom skulle, åtminstone hvad Skåne beträffar, medföra
stor olägenhet. Om detta förslag, såsom det nu är upstäldt an
tages
af Jl. St:r; då blir deraf en nödvändig följd att de personer,
som redan äro i åtnjutande af pensioner skola beröfvas desamma,
ehuru de fått löfte att behålla dem tills barnen fylla 14 år. Utsk.-s
förslag innehåller, »det E. St:r behagade för sin del besluta, att
den från K. Serafimer-Ordens Gillet utgående upfostringshjelp, utgörande
omkring 12,000 R:dr b:ko årligen, måtte, fördelad emellan
samtlige länen efter deras folkmängd, dock så att de Skånska länen,
såsom hittills, undfå tillsammans 4,000 R:dr, deraf Malmöhus
3,000 och Christianstads 1,000 R:dr, ställas till Länstyrelsernas
disposition, för anskaffande af lämpliga fosterföräldrar i främsta
rummet åt vanartiga och kringstrykande barn, och i andra rummet
för andra fattiga fader och moderlösa barn;» Om uti detta
förslag hade influtit: »att dessa medel skulle i den mån de blefvo
tillgängliga för nämnda ändamål disponeras,» så hade man icke behöft
beröfva de redan pensionerade deras understöd. För min del
önskar jag afslag på hela förslaget, men om K. o. Ad. skulle finna
lämpligt att i någon mån antaga detsamma, så är det af största
vigt att man gör det af Gr. Mörner föreslagna tillägget: att dessa
medel måtte få användas icke blott åt vanartiga och kringstrykande
eller åt fattiga fader- och moderlösa barn, utan äfven efter
LänsStyrelsernas bepröfvande åt sådana fattiga, som enligt nu gällande
reglemente deraf kunna komma i åtnjutande. Frågan är visserligen
icke i sig sjelf af synnerlig vigt, men då jag anser att dessa medel
hittills blifvit använda på ett ändamålsenligt sätt, och då jag
icke kan inse att en förändring i detta afseende skulle medföra
någon fördel, så får jag hos Hr Gr. och Landtm, anhålla om afslag
å ifrågavane Betänk.
Hr af Sillén, Gustaf Otto Probus: Hufvudsakligen måste
jag naturligtvis vara af samma tanka som det sammansatta
Utsk., hvilken godkänt den af mig framlagda motion om förän
drade
grqnder för användandet af den från K. Serafimer-OrdensGillet
utgående upfostringshjelp, men i likhet med föregående talare
finner äfven jag, och har äfven i motionen påpekat, att det icke
låter sig göra att nu genast vidtaga någon förändring med afseende
på dessa medels användande; ty de fattiga hvilka redan fått sig
tilldeladt understöd, ega enligt författningarne rätt att åtnjuta detta
understöd tills barnen fyllt 14 år. Likaledes kan man ej heller
genast verkställa det af mig gjorda förslaget att fördela medlen
mellan samtliga länen i förhållande till deras folkmängd, ty det
ena länet kan omöjligt afstå något till de andra, så länge de hit
-
Den 7 Mars.
93
lillg understödde fattiga skola hafva fullt ut sin rätt. Jag anser
dessa omständigheter utgöra tillräcklig anledning för mig att begära
återremiss af Betänk., för att i dessa delar omarbetas. Dervid torde
det äfven vara .skäl att taga i betraktande, huruvida icke några
närmare föreskrifter borde lemnäs ang:de anordningen och redovisningen
af dessa medel.
Jag öfvergår nu till frågan, huruvida de Skånska länen fortfarande
böra få bibehålla sin tredjedel af anslaget. Jag tror'icke
att derför finnas någon giltig grund nu då dessa medel äro före*
slagne att i första rummet användas till förmån för vanartiga och
kringstrykande barn, om också dertill kunnat finnas någon anledning,
så länge de uteslutande användes till upfostran af barnhusbarn.
Ett ännu giltigare skäl, hvarföre de Skånska länen icke
böra få högre anslag än de öfriga, är att alla de anslag, som 1763
till 17 66 af Staten anslogos till hospitaler och barnhus i riket,
längesedan, med undantag af de till Stockholms barnhus anslagna,
äro till hospitalsfonden indragna och användas till andra ändamål.
Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik: I motsats mot ett
par föregående talare anser jag, att det sammansatta Utsk. på ett
ganska ändamålsenligt sätt behandlat frågan; ty om också det hittills
brukliga sättet att använda dessa medel inom åtskilliga län
visat sig mindre skadligt, eller enligt hvad man påstår till och med
välgörande, så har det åtminstone inom Stockholms län visat sig
vara fullkomligt ändamålslöst, hvilket i allmänhet är fallet med
halfva åtgärder. Det är mycket bättre att på ett ändamålsenligt
sätt hjelpa ett större eller mindre antal af dessa vanlottade varelser,
hvilka annars komma att sluta i fängelserna, än att meddela
ett ögonblickligt och i sjelfva verket gagnlöst understöd. Det gifves
dessutom särskilda fall, som måste väcka det djupaste medlidande
hos hvar och en som har hjerta för sina medmenniskors nöd.
Det händer nemligen ganska ofta att till länshäktena inkomma barn
ända till 18 å 19 år gamla, hvilka ej hafva den minsta kännedom
i att läsa, och som sakna all upfostran. Dessa äro redan utom
den ålder då de anses kunna utgöra föremål för fattigvårdens omsorg.
alltså ötverlemnas de att drifva omkring i socknarne och sluta
derföre vanligen att blifva innevånare i häktena. För det närvarande
är det icke möjligt för LänsStyrelserna att kunna frälsa dessa,
men om den nu föreslagne åtgärden vidtoges, så skulle mångfaldiga
sådana personer kunna räddas. Jag medgifver likväl att i Utsk:s
förslag måhända den brist förefinnes, att utdelningen af dessa medel
blifvit inskränkt till vanartiga eller fader- och moderlösa barn; ty
det händer tyvärr allt för .ofta att de barn, som icke hafva några
föräldrar äro bättre lottade än de, som hafva sådana i lifvet. De
förra uptagas nemi. vanligen af soeknarne, hvaremot de sednare,
om de hafva dåliga föräldrar, utskickas att stryka omkring öfver
landet utan ali slags vård. Den af Gr. Mörner föreslagna förändringen
är ganska välbetänkt, och jag vågar anhålla, att B. o. Ad.
täcktes antaga Utsk:s förslag med den förändring Gr. Mörner deri
94
Den 7 Mars.
föreslagit. Slutligen ber jag få tillägga att om LänsStyrelserna
fiugo den vidsträckta makt som Gr. Mörner föreslagit, så skulle
man äfven undgå att nödgas fråntaga en mängd personer det understöd
de blifvit tillförsäkrade tills deras barn nått den ålder att
underhållet skäligen kan indragas.
Hr Fåhraeus, Olof Imanuel: Inom det sammansatta Utsk.
var min mening icke öfverensstämmande med majoritetens men då
min mening icke kunde göra sig gällande, lemnade jag mitt begifvande
till det slut, kvartill Utsk. kommit; ty jag fann det likväl
vara bättre än sakens nuvarande skick. Det är obestridligt att de
ifrågavarande medlen såsom de nu användas ej utgöra annat än ett
bidrag till den allmänna fattigvården, och såsom grundsats synes
det mig ganska vigtigt att Staten icke lemnar några medel till den
allmänna fattigvården; ty om man öfverskrider denna grundsats, så
finnes ingen gräns för Statens åtgörande i detta afseende. Deremot
finns det andra speciella förhållanden, som påkalla Statens medverkan
och behjertande, och sådana äro onekligen de, hvilka Utsk.
här påpekat. Till den egentliga fattigvården kan man icke räkna
den sorgfälligare upfostran, som fattiga, fader- och moderlösa barn
kunna genom Statens medverkan erhålla. Tvänne föregående talare
hafva anmärkt att man genom det förslag, sorn innefattas i Utsk:s
Betänk., skulle blifva nödsakad fråntaga en mängd fattiga det understöd,
som de en gång blifvit tillförsäkrade. Detta är visserligen
en sanning, men jag kan icke tillstyrka att slita tvisten på
sätt den förste talaren föreslagit; ty derigenom skulle dessa medel
äfven för framtiden komma att användas för fattiga barn i allmänhet,
och samma origtiga grundsats komma att tillämpas. Vill man
undvika den ofvannämnda olägenheten, så behöfver man endast efter
ordet »underhåll» tillägga: »i den mån som efter förutvarande
innehafvares afgång tillgång dertill vunnes.»
Erih. Cederström, Budolf: Förevarande fråga är icke ny,
utan har redan vid föregående Biksdagar varit bringad å bane, och
ehuru den icke ledt till något resultat, så har man likväl icke kunnat
neka att den hade mycket skäl för sig. Hvad angår Utsk:s
Betänk, och dess sätt'att behandla motionen, så ogillar jag deruti
egentligen ingenting annat än den ordningsföljd, i hvilken kategorierna
influtit; ty det förefaller störande för känslan, att se huruledes
understöd skulle meddelas i första rummet åt »vanartiga barn»,
och i andra rummet åt »fattiga fader- och moderlösa barn.» Gr.
Mörner har i sitt förslag omflyttat denna ordning, och jag tror
derföre, att man med fullt skäl kan tillstyrka bifall till förslaget
med den af Hr Gr:n förordade reduktionsförändring, i hvilken Gr.
Liljencrantz jemväl instämt. Sistberörde Grefve har redan dervid uttalat
den åsigt, att, ehuru det af Hr v. Troil gjorda inkastet egde
sin riktighet, så kräfde det likväl icke den åtgärd han föreslagit,
nemi. ett afslag på Betänk., emedan LänsStyrelserna, hvilka hittills
utdelat dessa medel troligen bevara den kontinuitet i sitt handlingssätt,
att de icke beröfva pensionärerna detta understöd, så länge de
Den 7 Mars.
95
ännu lefva. Sådan är äfven min tanke, och derföre synes mig det
af Hr Fåhraeus föreslagna tillägget icke vara af behofvet oundgängligen
påkalladt, ehuru jag för min del icke heller har något deremot,
såvida ärendet derigenom kan bringas till önskligt slut. Jag anser
likväl det af Gr. Mörner gjorda förslaget, genom större korthet och
dock tillräcklig tydlighet, ega ett företräde, och vågar således anhålla,
att It. o. Ad. dertill täcktes gifva sitt bifall.
Hr von Troil: Det hufvudsakligaste inkast jag tog mig fri
heten
göra mot det ifrågav:de förslaget var, att de personer, hvilka
nu erhålla understöd af denna upfostringshjelp, skulle blifva beröfvade
detta understöd, om förslaget oförändradt antoges. Detta inkast
förfaller, om man antager den af Gr. Mörner föreslagna redaktion;
ty enl. densamma erhålla LänsStyrelserna full frihet att förfoga
med afseende på dessa pensioner. Denna redaktion innehåller
derjemte, att medlen skulle ställas till LänsStyrelsernas disposition,
för att efter skedd anmälan och noggrann pröfning utdelas till
fattiga eller vanvårdade barns underhåll. Då således LänsStyrelserna
äro oförhindrade, om denna redaktion antages, att utdela medlen
på sätt hittills skett eller ock utdela dem till vanvårdade barn, der
sådant behof förekommer, så vill jag afstå från min förra begäran
om afslag på Bet., och i stället instämma i det af Gr. Mörner
gjorda förslag.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Det synes kanske
ändamålslöst- att orda mot motionen, då nästan alla talare upträdt
för densamma, men jag anhåller likväl att få yttra några ord, emedan
man, enl. min tanka, åstadkommer mera ondt än godt genom
att antaga densamma; ty hvar och en som något känner till, huru
fattigvården på landet i allmänhet handhafves, vet huru litet SockenNämnderna
vaka öfver att ej barn kringstryka från den ena församlingen
till den andra. Genom antagande af denna lag, ger man
till på köpet ett slags praemium åt dem som stryka ikring, och
jag fruktar att derigenom skulle upkomma en slags täflan mellan
dessa barn att vanka riket ikring. Det är församlingames ovilkorliga
skyldighet att, så långt deras omständigheter medgifva, sörja för
fattiga barns upfostran, och om föräldrarne icke i detta afseende
upfylla sin skyldighet, så skola de utackordera barnen till lämpliga
personer. Genom detta förslag synes man vilja taga från dem som
försöka att upfylla sina skyldigheter, för att gifva åt dem som
derom äro mindre måna; ty för det närvarande får man använda
dessa medel äfven till understöd åt sådana barn, som icke äro vanartiga.
Jag kan icke inse, hvarföre icke de fattige, som med stor
familj, likväl söka efter bästa förmåga upfostra sina barn, äfven
skulle kunna få andel af dessa medel. Jag anhåller om afslag på
Betänkandet.
Hr Fåhraeus: Jag har så länge som möjligt velat fasthålla
min förut uttalade grundsats, men då de fleste talarne tyckes vilja
hufvudsakligen bibehålla det gamla sättet för dessa medels använ
-
96
Den 7 Mars.
dämle, så vill jag för min del icke längre sätta mig deremot. Jag
anhåller likväl, att vid den af Gr. Mörner föreslagna redaktion få
göra den anmärkmn, att om man sätter »fattiga eller vanartade
barn», så tycks man förutsätta att de vanartade barnen icke skulle
vara fattiga. Då medlen väl icke kunna användas åt andra än de
fattiga, så anser jag ordet »vanartiga» ieke vara erforderligt. Jag
får derföre föreslå, att man endast sätter »fattiga barn» i stället för
»fattiga eller varaartiga barn.»
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, framställde, att i afseende på förevide Utlåt, blifvit
yrkadt af Hr af Sillén återremiss, af Gr. af Ugglas afslag, af Gr.
Mörner, med hvilken 2:ne talare sig förenat, bifall till Utsk:s Utlåt.,
med den förändring att, i st. f. orden: »för anskaffande af lämpliga
fosterföräldrar i främsta rummet åt vanartiga och kringstrykande
barn och i andra rummet för andra fattiga fader- och moderlösa
barn», infördes orden: »att efter skedd anmälan och noggrann pröfning
utdelas till fattiga eller vanartiga barns underhåll», och af Hr
Fåhraeus samma förändring i Utsk:s förslag, men med uteslutande
af orden: »eller vanartiga» och med införande näst efter ordet »underhåll»
af ett så lydande tillägg: »i den mån, som, genom förut
varande understöds-tagares afgång, tillgång dertill beredes.»
Hr Fåhraeus: I händelse Gr. Mörners förslag icke i sin
helhet bifalles, så är det klart att det af mig sist föreslagna tillägget
icke behöfver föranleda någon särskild propos., emedan det endast
har afseende på den af honom föreslagna redaktion.
Gr. af Ugglas: Jag förenar mig med Hr Fåhraeus, och af
står
från mitt yrkande på afslag, såvida ordet »vanartade» går bort.
Propos. till bifall å Utsk:s Utlåt, blef nu först framställd och
besvarad med Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om K.
o. Ad. ansåge de mot detta Utlåt gjorde anmärkmr föranleda till
återremiss, dervid svaren utföllo med starka Nej jemte några Ja.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera och på det att Hr
Fährm i förslag till förändring i Gr. Mörners förslag måtte kunna
komma under pröfning, om 1?. o. Ad. behagade utan förändring
antaga Gr. Mörners förslag, och sedan denna propos. blifvit besvarad
med Ja och Nej, blef propos. framställd till bifall å samma
förslag med den af Hr Fåhraeus föreslagna förändring att orden
»eller vanartiga» skulle uteslutas, hvilken propos. jemväl besvarades
med blandade Ja och Nej.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande att
han icke kunnat tydligt upfatta E. o. Ad:s svar, och på det något
missförstånd om innehållet af Gr. Mörners och Hr Fåhrsei förslag,
då förnyad propos. derå blefve framställd, ej måtte ega rum, ännu
en gång upläst Gr. Mörners förslag samt förklarat att Hr Fåhraeus
deri endast yrkat den förändring att orden »eller vanartiga» skulle
uteslutas, anmälde sig och yttrade:
Gr.
D e n 7 Mars.
97
Gr. Mörner: .Tåg för min del vill icke hålla på att ordet
»vanartade» skall stå qvar; ty om förslaget bifalles med den förändringen,
så vinnes i alla fall det syfte jag haft med mitt förslag.
Hr von Troil: Då det af Hr Fåhraeus gjorda förslag i det
niirmnste öfverensstämmer med mitt första yttrande i frågan, så ber
jag att med honom få förena mig.
Gr. Liljencrantz: Jag för min del kan icke gå in på en
sådan förändring, emedan jag anser att de hufvudsakligaste fördelame
af förslaget derigenom skulle tillintetgöras, utan jag anhåller
att få uptaga Gr. Mörners förslag såsom mitt eget.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
utan förändring antaga Gr. Mörners af Gr. Liljencrantz uptagna
förslag, ropades starka Nej, blandade med Ja, och efter sedermera
framställd propos. till antagande af samma förslag med den af Hr
Fåhraeus föreslagna förändring, hvilken propos. besvarades med starka
Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, det lian ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Liljencrantz begärde votering.
Hr af Sillén: Jag anhåller att återremiss måtte upställas
som kontrapropos.
Sedan sålunda 2:ne kontraproposn- blifvit ifrågaställde, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, först om R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med Gr. Liljencrantz’ yrkande, till kontrapropos. antoge Gr. Mörners
förslag utan förändring, och ropades härvid Ja och Nej; hvarpå
propos. om antagande af återremiss till kontrapropos. blef framställd;
och sedan svaren härvid utfallit med starka Ja blandade med Nej
förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig anse Ja nu hafva varit öfver,
vägande.
Gr. Liljencrantz: Heldre än att underkasta R. o. Ad.
tvenne voteringar, ber jag att få afstå från mitt förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Då Hr Gr. o. Landtm,
förklarat återremiss vara kontrapropos. och Gr. Liljencrantz afstår
från sitt förslag, så lärer R. o. Ad:s beslut blifva återremiss.
I ani. häraf förklarade LIr Gr. o. Landtm, att R. o. Ad. genom
dess sednast fattade beslut endast till kontrapropos. vid den begärda
voteringen antagit återremiss och att Ja-propos. komme att
innehålla bifall till Hr Fåhrtei förslag.
Gr. Frölich, David: Jag hemställer, om det kan tjena till
något att så strängt hålla sig till formen. Då nu den ledamot, som
begärt votering, derifrån afstår, och majoriteten tydligt uttalat sig
för återremiss, så tycker jag att den äfven måtte kunna få ske.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, erinrat, att Hr af Sillén,
som yrkat återremiss och äfven begärt votering, icke derifrån afstått
och att hans rätt, att få sin mening genom votering underkastad
Ståndets pröfning, var obestridlig, uplästes till justering och godkändes
en så lydande voterings-proposition :
IV. IL 7
Den 7 Mars.
Den som bifaller Stats samt Ailm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Utlåt.
Jtf 7 med den förändring att i st. f. orden »för anskaffande
medellösa barn» införas orden »att efter skedd anmälan och noggrann
pröfning utdelas till fattiga barns underhåll», röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
NeJ';
vinner Nej, anser B. o. Ad. de emot Utsk:s Utlåt, gjorde aumärkiur
föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 7 2.
Nej — 23.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk:s d. 28 sisth Febr. och d. 4 d:s på bordet lagda Utlåt. JVI
8, i ani. af väckt motion om tillsättande af och arfvoden åt ständige
ledamöter uti en Lag-beredning.
Härvid uplästes först ett af Hr af Sillén, Georg Axel,
inlemi-.adt så lydande anförande:
Det är visserligen att hoppas det Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:s Utlåt. M 8, ang. af Hr N. S. vou Koch föreslaget
inrättande af en Lag-beredning, skall af B. o. Ad. godkännas, men
hopp är ej visshet, och då vid motionens remitterande Hr L. J.
Hjerta understödt densamma samt inom Utsk. flere reservationer
skett för förslagets antagande, har jag trott det icke vara onyttigt
att följa ämnet med följande anmärkn:r,
Omförmälde beredning skulle, enl. motionen, åligga, att granska
Förslag till lagar och författningar; men då alla sådane förslag ju
böra af Högsta Domstolen granskas och dess utlåtande deröfver inhämtas
samt det jemväl, enl. min åsigt, tillhör JustitieDepart. att upgöra
dylika förslag, hvad det rent juridiska facket angår, samt B. St:rs
Just.Ombudsm. åligger att anmärka brister i lagar och författningar,
så anser jag för min del det föreslagna Embetsverket alldeles öfverflödigt
och blott betungande det förut med nya utgifter och ökade
pretentioner vid hvarje Biksdag strängt efterhållna Statsverket. Då
dessutom det af sednaste Lag-beredning med stor kostnad åstadkomna
arbete hvilar i ro men detta arbete ej måtte vara alldeles
förkastligt, så förefaller det mig åtminstone ändamålsenligare att det
rådföres, än att nya lagförfattare framkallas, som snart, efter närv:de
tids upskattning af mansförmågan att verka och arbeta, kanske vid
60 års ålder, skulle belasta pensions-staten. Någon konstfärdighet
i språket inser ej jag, såsom motionären, vara erforderlig för
att skrifva tydliga lagar; ty det klart tänkta blir lättast det klart
skrifna. Jag anhåller om proposition på bifall till Utsk:s Utlåt.
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde skriftligen:
I afseende 'å det af mig väckta förslag har Utsk. erkänt vigten
och värdet deraf att allmänna författningar och stadgar affattas
med den enkelhet, tydlighet och bestämdhet, att de blifva lättfattliga
för den egentliga menigheten och således upfylla en af de vä
-
Don 7 Mars.
9»
sendtliga fordringarne pä en god författning; men Utsk. betviflar,
att de olägenlieter, som motionen omförmäler, kunna undvikas genom
den föreslagna Lag-beredningen.
Jag vågar dock föreställa mig, att, om 2 eller 3 af de till
lagars redigerande mest skicklige män dertill utses och dermed få
längre tid sysselsätta sig, och således vidare upöfva sin färdighet,
sä är det sannolikt, att man skall fä Iagarne så väl redigerade, som
den menskliga ofullkomligheten medgifver.
Utsk. säger vidare sig icke hafva kunnat bilda sig ett fullständigt
omdöme om arten eller omfånget af den ifrågasatta Lagberedningens
verksamhet.
Jag trodde mig hafva temligen tydligen angifvit detta; men
måste deruti misstagit mig. Jag vill derföre närmare förklara min
mening. Jag åsyftade,
att, så vidt möjligt vore, alla lagförslag både till civil- och
ekonomisk lag eller författning skulle, före slutliga pröfningen, af
Lag-beredningen granskas för att undersöka om förslagen voro i strid
med hvarandra eller äldre stadganden, samt tillse att lagspråket
noggrannt blefve iakttaget;
all Lag-beredningen deremot icke annat än undantagsvis borde
erhålla updrag att göra den första — om jag så får säga — upränningen
till lagar eller författningar, hvilket vanligen torde kunna
ske uti StatsDepart:na; men atl deremot intet hinder vore, att när
K. M:t vill framlägga t. ex. förslag ang:de någon viss del af det
nya Civillags-förslaget, eller af något annat af den mängd förslag
särskilda komitéer redan utarbetat, Lag-beredningen då kunde anbefallas,
att upgöra förslag till Nåd. Proposmer i ämnet, och dervid
tillse, att de nya delarne inpassade uti den gällande lagstiftningens
både system och detaljer. ■
Kanske anser man att en Lag beredning, på det sätt jag tänkt
mig densamma, icke skulle få tillräcklig sysselsättning. De ledamöter
af R. o. Ad., hvilka försökt deltaga i upgörande af lagförslag,
torde dock hafva kommit till erfarenhet om den tid, undersökningen
ang:de lagförslags öfverensstämmelse med äldre författningar samt
sjelfva redaktionen medtager. Man yrkar nu för tiden, i olika rigtningar,
förändringar i nästan alla grenar af lagstiftningen. Man bör
då, enl. min tanka, icke spara några tusen Riksdaler, för att dels
påskynda nödiga och nyttiga förändringar, dels afböja omogna och
osammanhängande ändringar.
Under tider, då Staten var fattigare än nu, hafva vi nästan
ouphörligt haft Lag-kommissioner, Lag-komitéer, Tablå-komitéer
eller Lag-beredningar.
I afseende å tillkomsten af förslaget genom enskild motionär,
vill jag blott nämna, att t. ex. 1841 Lag-beredningens tillsättande
begärdes af R. St.-r i ani. af enskild motion, väckt af Hr Petré
inom BorgareSt: I denna motion igenfinnes värdefulla uplysningar
ang:de våra Lag-komitéer, p. 14.2, 2 Del. af BorgareSt:s prot.,
meddelade, efter hvad man tror sig veta, af AdvokatPiskalen Staaff,
en af Lag-komitéens utmärktaste ledamöter.
Utsk. har sagt, att Lag-beredningen skulle blifva »en rådgif
-
100
D en 7 Mars.
vande myndighet, uti regerings-ärender, oansvarig inför både Konung
och Ständer.»
Jag har i motionen, enl. hvad Betänk, utvisar, förklarat min
mening icke vara »att föreslå det E. St:r skulle vilja binda ett anslags
beviljande vid dylika detaljers ovilkorliga antagande. De hade
endast blifvit meddelade på det en hvar skulle kunna göra för sig
klart hvad som hufvudsakligen åsyftades.»
Organisationen borde således, eill. min tanke, helt och hållet
öfverlemnas till Konungen. Jag kan icke föreställa mig att denna
organisation skulle blifva sådan, att ledamöterne blefvo oansvariga.
Efter all ani. finge väl dessutom ledamöterne, såsom jag tror alltid
förut varit fallet, endast K. Mits Nåd. förordnanden på behaglig
tid eller tills vidare.
Skälet synes mig för öfrigt så sökt, att jag kanske ej bordt
uptaga detsamma.
Jag vågar anhålla om återremiss, men skall icke envisas med
bifall till min mening, om jag icke lyckas vinna understöd för
densamma.
Gr. Sparre, Erik: Utan tvifvel har motionärens syftemål
varit godt och vid första påseendet synes också hvad han anfört
riktigt. Det låter nemi. väl säga sig. att om vissa personer en
längre tid få sysselsätta sig med lagstiftningen, så skola de, åtminstone
i fråga om det formella, åstadkomma nya lagar bättre än de,
som icke dermed förut sysselsatt sig. Men om lagarnes innehåll
blefve lika godt, derom kunna meningarne vara delade. Här har
blifvit sagdt, att på en tid, då vårt land var fattigare än nu, hade
vi en stadig Lag-beredning, och att om vi då kunde skaffa medel
till dess aflönande, böra vi väl äfven kunna göra det nu. Det är
ganska riktigt sagdt att vi ouphörligen haft Lag-beredningar; vi
hafva också i allmänhet icke för få lagar, utan snarare alldeles för
många. Det var en tid då man trodde, att det skulle kunna låta
sig göra att lagstifta för alla möjliga fall och förskaffa sig en så
fullständig lagbok, att hvar och en i densamma kunde finna sin rätt,
utan att vidare derom skulle behöfva tvistas. Nu tror jag likväl,
att man funnit dessa fromma önskningar omöjliga att verkställa,
emedan lagstiftningen a priori icke kan reglementera för alla möjliga
fall. Asigterna i fråga om lagstiftning hafva undergått betydliga
förändringar. Den som först bröt en ny bana i detta afseende, som
i väsendtlig mån bidrog att förändra de gamla åsigterne, var Montesquieu.
Han upställde den sats: »att lagarne voro de nödvändiga
förhållanden, som härflyta ur sakernes egen natur» (les rapports
nécessaires qui derivent, de la nature des choses), d. v. s. förhållandernes
eller sakernas egen natur bestämma med nödvändighet rättsprincipen,
hvilken lagstiftaren deremot aldrig kan bestämma annorledes
än genom upmärksamt aktgifvande på förhållanderne. I detta
hans yttrande ligger också svaret på det förslag som här blifvit
framställe!t. Det är icke nog med att skaffa tillsamman några personer
som hafva vana vid att skrifva lagar; första vilkoret är att
se till, huruvida de känna i botten de förhållanden, hvaröfver lag
-
Den 7 Mars.,
101
stiftas skall, och det är knappt möjligt att tre personer skola känna
alla ämnen för lagstiftning, så att de skulle kunna i hvarje ämne
sorn helst åstadkomma lagar. Frågan är således förnämligast att
finna personer som känna det ämne, hvarom skall lagstiftas; finnas
de, skola de nog lyckas. Språket är ingenting annat än ett uttryck
för tanken, och den som grundligt studerat de förhållanden, öfver
hvilka hail skall lagstifta, lian skall också alltid finna ord för att
uttrycka sina tankar. Men först då, när man vill gifva form åt
tanken, tvingas förståndet till att göra för sig fullt klart det ämne,
hvilket man vill bedöma. Det är således olämpligt, det är oriktigt,
att updraga åt en person att göra upränningen af lagen och åt en
annan att gifva form deråt. Jag har sjelf vid flera tillfällen, då
jag varit sysselsatt med lagstiftning, funnit att först då, när jag
nödgas gifva tankarna uttryck i ord, framställa en sak i sina detaljer,
i tankarna tillämpa lagen på de särskilda fallen, först då har
jag tvungits att klart blicka in i och liksom bemäktiga mig det
ämne, hvaröfver jag velat lagstifta. Men om de som bestämma
principerna för lagen öfverlemna till den ifrågasatte lagstiftningsläbriken
att tillverka en lag, byggd på dessa principer, tror jag att
fabrikanterne, som skulle göra lagen, och dervid voro inskränkta
eller bundna af principen, samt följaktligen endast egde tillse att
bestämdhet i uttryck och inbördes sammanhang finnes, finge en högst
inskränkt verkningskrets, och att näppeligen personer med utmärktare
förmåga skulle vilja åtaga sig detta arbete. Jag har sagt, att
jag i allmänhet tror det vi hafva för många lagar eller åtminstone
icke för få. Denna åsigt har vunnit bekräftelse genom samtal med
flera af de män, som bär i landet befattat sig med lagskipning.
Under förlidet år, då jag var i Norrige, erfor jag med förvåning,
huru få nya lagar på sednare tiden der blifvit utfärdade, och jag
måste likväl erkänna, att jurisprudensen derstädes ingalunda står
efter vår, utan snarare tvertom. Härtill finnes en ganska riktig
grund, hvarom man vunnit erfarenhet i andra länder; t. ex. i Frankrike.
Efter införandet af »Code Napoleon», inskränkte sig jurisprudensen
der under en lång tid till att endast och allenast efter
bokstafven tolka dessa lagar, och den .sysselsatte sig mindre med
vetenskapliga undersökningar. Detsamma var förhållandet i vårt
eget land efter utfärdandet af 1734 års lag, ehuru vi före denna
tid hade en ganska utbildad jurisprudens. Nu är förhållandet, att
det menskliga samhället utvecklar sig beständigt, så att aldrig en
lag, den må vara huru fullständig som helst, kan i längden vara
tillräcklig, emedan de nya förhållanden som alltid tillkomma, isynnerhet
med den nu pågående industriella utvecklingen, alltid skapa
nya rättsförhållanden, för hvilkas lösning vetenskapen måste vara
verksam, likväl icke den vetenskap som består i att upfinna bestämda
uttryck för lagen och deras inbördes sammanhang sinsemellan, utan
den som man i allmänhet kallar jurisprudens. Jag hyser således
den bestämda öfvertvgelsen, att ju flere sådane lagar man tillverkar,
ju mindre tillfälle lemnäs jurisprudensen att utveckla sig. Men
innan någon vetenskaplig jurisprudens finnes, saknas materialier för
lagstiftaren, och hän skall, utan biträde deraf, misslyckas i sina
Den 7 Mars.
försök. Jag anser således, att det ännu är för tidigt att begära
tillsättande af en Lag-beredning, åtminstone utan att gifva densamma
en bestämd verksamhetssfer, eller ett visst föremål för dess verksamhet.
Dessutom hafva vi redan för lagstiftnings-ärenden ett Departement,
Just.Depart., och inom detta en särskild Byråchef, som
icke är sysselsatt med något annat än lagstiftnings-ärenden. Vi
hafva för öfrigt en .Just.Kansler, som alltid tillfrågas i dessa ämnen,
och som är skyldig att framställa förslag härutinnan, och en Just.-  Ombudsm. som ock är förpligtad att framställa förslag i lagstiftningsväg.
Jag tror, att om dessa 3 män gemensamt arbetade och öfverlade
om de lagar, som skola framställas, skulle detta vara tillräckligt.
Ofver de förslag, som utarbetades, skulle dessutom i juridiska frågor
Högsta Domstolen, i andra frågor Collegierne höras. Jag tror, att
den ansvarighet, som nu hvilar på dessa myndigheter i fråga om
granskning af nya lagar, skulle kännas mindre tung och med mindre
noggrannhet fullgöras, om de visste att en komité hade sig
samma granskning ex officio updragen. Jag skulle tro, att den g
i Grundlagen, som stadgar att alla lagförslag skola granskas af
Högsta Domstolen, är ganska välbetänkt, och att vi icke böra försöka
att i någon mån från Högsta Domstolen vältra denna ansvarighet
i afseende på granskningen af lagar. Jag anser således att,
äfven om åtskilligt kunde vara att invända mot de motiver som
Stats- o. Ekon.Utsk:n i Betänk, anfört, detta sednare likväl är
temligen välgrundadt, hvarföre jag tillstyrker bifall till detsamma.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Den siste talaren
har, så vidt jag kan förstå, alldeles för inskränkt uptättat motiverne
till det förslag, som blifvit af Hr von Koch framställdt. Den gjorda
motionen omfattar icke blott frågan om förslag till nya lagar, utan
äfven till nya författningar. Jag skulle tro, att den klagan, som
i allmänhet förspörjes öfver illa redigerade lagar och författningar,
har mest afseende på de författningar, hvilka utkomma under namn
af ekonomiska lagar. Jag föreställer mig att det skulle hafva varit
och fortfarande är af högst väsendtlig vigt, att personer finnas
utrustade med sådana egenskaper, att de kunna både föreslå och
granska dylika författningar. Bland de åligganden, som man tillämnade
den af Const:sUtsk. vid förra Riksdagen motionerade RegeringsRätten,
var äfven det, att Depart:sChefen skulle af StatsRådet
kunna updragas att till RegeringsRätten afgifva förslag till nya
författningar och att RegeringsRättens ledamöter skulle i konseljen
öfvervara föredragandet af sådana ärenden. I fråga om lagstiftning
anser jag det vara, mer än i de flesta fall, angeläget att icke alltför
»många kockar koka soppan», emedan erfarenheten visat huru
felaktigt det är, att låta lagförslag eller förslag till nya författmr
gå genom för många händer; utan jag skulle tro, att de lagar
blifva bäst, hvilka blifvit föreslagne och utarbetade af några få dertill
kompetente personer. Gr. Sparre har mycket rigtigt mot motionärens
yttrande invändt, att den ifrågav:de Lag-beredningen endast
skall komma att befatta sig med sjelfva formen för lagarne. Jaganser
lika med Gr:n att den som upgör förslaget till lagarne, den
1) on 1 Mars.
103
bör också hafva redaktionen af dem om hand. Min mening är
dock icke, såsom Gr:n tycks önska, att förvandla Lag-beredningen
till en sorts fabrik för att göra lagar, men jag är viss om att en auctoritet'
af sådana personer, som förstå att göra lagar, är högst nödvändig.
Det har blifvit sagt att den som har klart för sig den rätta
principen för den lag som skall stiftas; den skall också hafva förmåga
att finna rätta uttrycken för sina tankar. Jag tviflar på att
sa är förhållandet, ty jag skulle då nödgas föreställa mig att LagUtsk.
, som under föregående Itiksdagar och ända hittills varit ganska
tydligt uti sin redaction af Betänk., men nu uttryckt sig på
ett otydligt och sväfvande sätt, — saknat all tanke på eller insigt
uti de rättsprinciper, som borde tillämpas. Detta vill jag likväl
alldeles icke påstå, utan jag erkänner att LagUtsk. vid flera tillfällen
visat att det ganska väl känner principerna, menar väl och
vill gå framåt; men att det derföre icke eger förmåga att skrifva
lagar. Iiär har vidare yttrats, att det icke läge någon fördel i att
hafva för många lagar. Det är sännt, men det är heller icke nyttigt
att hafva för få. Gr. Sparre säger att den juridiska vetenskapen
förlorar mer i sådana länder der lagarne äro få, än i dem der de
äro mera fullständiga. Detta tror jag likväl icke är förhållandet.
I England t. ex är antalet af lagar högst ringa och utan tvifvel
står likväl jurisprudensen der ganska högt.
För öfrigt har erfarenheten inom Sverige visat att det egentligen
är genom Lag-beredningen som vårt lagverk har gått framåt.
Man vet att under Garl XI tillsattes en lagkomité, hvilken arbetade
i nära 50 år, och hvaraf frukten Lief 1734 års lag, ett af de största
mästerstycken som laghistorien kan upvisa. Jag hemställer
huruvida en sådau lag kunnat tillkomma, såvida icke de mest uplyste
och utmårkte rättslärde hade förenat sig till ett gemensamt
arbete och derefter lagen blifvit öfverlemnad åt Ständerne till antagande.
Hvad de förbättringar beträffar som vi lyckats åstadkomma
1 vår lag nu på sednare tider efter 1809 och isynnerhet på de sista
30 åren, så hemställer jag till Hr Gr:n och en hvar sorn följt
med våra Riksdagar, om icke samtlige våra lagförbättringar äro
hemtade från Lag-beredningen. Det är visst sannt, att LagUtsk.
understundom gjort sig en ära af att förändra och förbättra de förslag
som af Lag-beredningen blifvit gjorda, om icke i annat afseende,
åtminstone med hänseende till redactionen; men jag tviflar på
att dessa förändringar varit bättre än Lag-beredningens ursprungliga
förslager. Då sålunda Svenska Riksdagen och Svenska folket tillgodonjutit
så stora fördelar af denna Lag beredning, så synes det
mig icke Vara att befara att en ständig Lag-beredning bestående af
2 eller 3 ledamöter skulle vara utan nytta för landet. Jag skulle
tro motsatsen, och att Just.Statsministern, Just.Kanslern och
Just.Ombudsmannen skola draga stor fördel af att vid granskningar
af allmänna lagar och författningar hafva bredvid sig gamla erfarne
domare och vetenskapligt bildade personer med förmåga att
författa lagar hvilka såväl här som annorstädes äro sällsynta. Det
är på dessa skäl jag tillstyrker afslag å Ut,sk:s Betänk, eller åtminstone
att det såsom alternativ framställde förslag måtte antagas
104
Den 1 Mars.
nemi.: »att R. St:r måtte hos K. M. i underd:et anhålla att K. M.,
efter juridiska Fakulteternas och öfrige vederbörandes hörande, täcktes
för Ständerna i Nåder tillkännagifva, huru stort anslag kunde
erfordras för omförmälda högst vigtiga ändamåls vinnande.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Jag för min del betviflar
att denna motion vinner någon framgång förr än man tydligt ådagalagt,
hvad som med den egentligen åsyftas; ty som förslaget nu är
framstäldt kan man icke veta, om man genom dess antagande verkligen
vinner hvad man tänkt sig. Vidare har det synts Utsk.
oklart, i hvad förhållande de personer, som skulle stifta lagarne,
skulle komma att stå till dem, som skulle redigera desamma. Dessutom
upstår det förhållandet, alt om denna institution inrättas py
sätt Hr Hjerta vid remissen af motionen föreslog, så blir det måhända
en Statsinstitution af ganska stor vigt, ty han säger sig önska
: »att den blefve en förmedlande, icke beslutande, men rådgifvande
myndighet, stående emellan Konungamakten och E. Stur och
som kunde förbereda de mål, som utaf Eegeringen skulle afgöras.»
Utan att känna det förhållande, i hvilket Eegeringen oell den blifvande
Lag-beredningen skulle komma att stå till hvarandra är det
särdeles svårt att besluta införandet af en så vigtig institution i
Statsorganismen; ty i så fall bör ett fullständigt förslag vara utarbetadt,
hvarigenom E. St:r blifva i tillfälle att bedöma de särskilda
skyldigheter och rättigheter, som med denna institution skulle vara
förbundna. På grund af hvad jag här anfört anhåller jag om bifall
till Utsfcs Betänk.
Frih. Cederström, Eudolf: Jag tviflar visserligen icke på
att det ur vissa synpunkter kan synas mycket angeläget, att åtskilliga
juridico-rationalistiska idéer varda hos nationen i möjligaste
mån »inpräglade». Men för detta ändamål är redan icke så litet
vidgjordt, ty för några timmar sedan t. ex. har E. o. Ad. bifallet
Utsk:s Mern. N:o 88, hvaruti tillstyrkes tryckning och utdelning af
LagKomiténs förslag till allmän Civil- och Kriminallag, Lag-beredningens
diverse förslag, o. s. v., inalles 13 dryga luntor med thy
åtföljande register. I betraktande af den korta tiden mellan våra
Eiksdagar föreställer jag mig, att nationens representanter och Svenska
folket sjelf skall hafva nog af, om den hinner behörigen smälta
all denna juridico-rationalistiska litteratur, som till vår uppbyggelse
redan nu, eller ganska snart, finnes att tillgå. Jag anser således
den föreslagna Lag-beredningen mindre nödvändig, hvarföre jag hemställer
om bifall till Utsk:s Utlåt.
Gr. Sparre: En talare, som gjort mig den äran att replikera
mitt yttrande, har dels gifvit LagUtsk. vid denna och förflutna
Riksdag en mention honorable, och dels gifvit det en skrapa för
dess misslyckade försök att redigera. Jag bör dervid uplysa med
afseende på en särskild lag, hvilken enligt min tanke mer än någon
annan tillämpas, nemi. den af LagUtsk. vid sisth Riksdag utarbetade
och af K. M. antagna tjuflagen, att jag aldrig under min
Den 7 M ar s.
praktik, vid tillämpninpen af en ny lag, hört så litet anmärkningar
göras, och alla jurister jag hört yttra sig hafva med en sällspord
enstämmighet förklarat att denna lag är lätt att tillämpa, och att
den i allmänhet är väl redigerad. Då jag tviflar på att under de
sista 50 åren någon lag tillkommit, som så dagligen tillämpas som
denna, så vågar jag påstå att detta försök icke helt och hållet misslyckats.
Bland de ganska talrika lagförslag, som LagUtsk. vid sisth
Biksdag aflenlnade, blefvo blott trenne afslagna, och af dessa endast
ett eller två på grund af Högsta Domstolens anmärkningar. Då
jag såväl vid denna som vid föregående Eiksdagar haft den äran
att vara Ordf:de i LagUtsk., har det varit min pligt att förklara
att jag funnit den LagUtsk. gjorda tillvitelsen vara obefogad. Hvad
angar samme talares yttrande: »att om Norge i allmänhet ieke stiftat
så mycket lagar under den sednare tiden så har det likväl fått
en fullständig Kriminallag, hvaremot vi erhålla våra Kriminallagar
plockvis», så vill jag upptaga detsamma, emedan jag under tio års
tid förfäktat detta sätt att gå till väga i lagstiftningen såsom det
rätta och enda verkställbara i vårt land; och jag erkänner, att det
är med tillfredsställelse som jag funnit att man lyckats i det försök
man vid sista Riksdagen gjorde att plockvis inföia förbättringar i
kriminallagen. Afven Regeringen har beträdt samma bana i det den
till Ständerna afgifvit förslag till ändring i endel af Kriminallagen,
med tillkännagifvande att den äfven vid framtida lagförbättringar ämnade
fortgå pä samma bana. Att det var rätt att icke, såsom Hr
Dalman önskat, antaga Lag-beredningens förslag i klump slutar jag
icke allenast deraf att i deu ifrågavarande s. k. tjuflagen väsendtliga
modifikationer skett af Lag-beredningens förslag, utan äfven
deraf att i det hu af K. M. afgifna förslag till ansvar för förfalskning
och bedrägeri JustitiaeStatsMinistern tillstyrkt och K. M.
godkänt afvikelse från de grundsatser, hvarpå Lag-beredningens förslag
i det afseendet var bygd t. JustitiseStastMinistern har äfven
i konseljen uti ett väl motiveradt yttrande redogjort, hvarföre han
numera anser den bana LagUtsk. beträdt våra den rätta. Detta en
passant, för att försvara detta antagande »plockvis» af Kriminallagen;
Hvad angår de exempel, som en talare hemtat från England, der
lagstiftningen icke skulle vara tillfyllestgörande, så får jag säga honom
att äfven i det land der kodifikationer af lagar blifvit gjorda,
måste likväl den vetenskapliga Jurisprudensen alltid arbeta. Då
han talat om England, så vill jag tillåta mig att taga ett exempel
från Frankrike. Jag talade med en af detta lands största advokater
ang:de Franska lagskipningen, och fick följande svar: »notis ne
plaidons pas sur la loi, mais nous plaidons sur les faits». Nya
sociala förhållanden alstra nya rättssatser, hvaraf följer att lagarne
alltid blifva otillräckliga, och att Jurisprudensen alltid måste vara
verksam. Om, såsom Hr Henschen i sin reservation omförmäler,
det vore fråga om en anstalt för att befordra den juridiska vetenskapen,
eller om det vore fråga om att flytta den juridiska fakulteten
till Stockholm, så skulle jag understödja förslaget, men ehuru,
på sätt Frih. Åkerhjelm ganska rigtigt anmärkt, man har svårt att
fatta, hvad sorn egentligen är meningen med motionen, kan jag
106
Ilen 7 Mars.
likväl ej fatta den så, att dermed skulle afses att befordra vetenskapen,
utan endast den positiva lagstiftningen; och för min del vågar
jag på ofvan anförda skäl betvifla, att denna institution i någon
väsendtlig mån skulle bringa lagstiftningen framåt. Man har sagt
att 1734 års lag var frukten af LagKommissionens långvariga arbete.
Härvid får jag anmärka, att vi redan före 17 34 hade en
mycket utbildad Jurisprudens; vi hade sådana män som Stjernhöök
och Rålamb, och det är de som grundlagt 173 4 års lag, men icke
LagKommissionen, hvilka icke gjorde annat än kodifierade de särskilda
författningar, som utkommo i slutet af 17:de och början af
18:de århundradet. Det är dessa författningar, som utgöra basen,
hvarpå denna lag är byggd. Hr Dalman har vidare sagt, att den
ifrågavarande Lag-beredningen skulle blifva af lika mycken vigt för
de ekonomiska frågorna, som för de rent juridiska. Enligt min
tanke vinnes ändamålet i detta hänseende bättre genom en för tillfället
tillsatt särskild komité, än om man tillsätter en kommission
för att göra upränningen och én beredning för att göraväfven; ty,
på sätt jag förut yttrat, tanken fattar icke rigtigt klart ämnet förr än
man tvingas att åt densamma gifva form. Då den plockvis-lagstiftningen,
hvilken man vid förra Riksdagen följde, och hvilken vid denna, i
följd af K. M:s Propos., kommer att fortsättas, då blir det tid att
sammansätta dessa lagar till ett helt, för att erhålla den Kriminalcodex,
hvilken Hr Dalman ansåg på en gång böra antagas. Om
det blir fråga om att tillsätta en lagberedning för det ändamålet,
skall jag med nöje dertill gifva min röst, men jag anser det icke
kunna leda till annat än en dålig lagstiftning att nu tillsätta en
sådan lagstiftnings-fabrik, till hvilken man skulle inskicka den ena
uppränningen efter den andra, med begäran att deraf göra en lag
hvilken tilläfventyrs blifver en dålig lag just till följe af de grunder
som innehöllos i upränningen, och den Lag-beredningen icke
ägt att ändra.
Hr Dalman: Erih. Åkerhjelm, har enligt min uppfattning,
talat om en sak, hvarom här ej var fråga, nemi. om en tanke,
hvilken framkastades vid remissen af motionen, ang:de en institution,
som borde atå mellan Regeringen och Representation. Jag för min
del gillar icke denna idé, emedan jag anser den skola medföra mera
splittring än här förut finnes, och har ej heller derpå gjort någon
hänsyftning. Som Erih. Åkerhjelm icke upptagit till besvarande
något af hvad jag här yttrat, så anser jag mig kunna öfvergå till
Gr. Sparre. Hr Gr:n har bestridt min åsigt och mitt omdöme
ang:de den redaktion som LagUtsk. i sina förslag framlagt. Här
är icke stället att afgöra denna tvist; jag har min tanke i det fallet,
Hr Gr:n har sin, och R. o. Ad. lär icke önska att blifva skilje
domare
oss emellan, men då Hr Gr:n till försvar för LagUtsk.
anfört den vid sednaste Riksdag antagna tjuflagen, så medgifver
jag å ena sidan att den är ganska bra, men Hr Gr:n får val medgifva
å andra sidan att uppränningen dertill hemtades från Lagberedningen,
och om också åtskilliga förändringar deri blifvit införda,
så är det icke derföre sagdt att de äro förbättringar. Det var
Den 7 Mars.
107
ganska bra att vi fingo denna lag, just emedan de gamla spö- och
ris-straffen derigenom blefvo afskaffade. Föröfrigt bar Hr Gr:n talat
om behöfligheten af Jurisprudens äfven i de länder, der lagstiftningen
går framåt. Detta är något som jag icke bestridt, utan
jag beklagar tvärtom att Jurisprudensen står på sä låg ståndpunkt
som den gör. Men jag upprepar, att det är bättre att hafva goda
lagar, äfven om de äro många till antalet, än att vara utan lagar,
eller hafva så invecklade eller föråldrade lagar att- man behöfver
skicklige advokater och ännu skickligare domare för att kunna använda
dem. Det är en stor fördel för Sverige att befinna sig i den
lyckliga ställning att snart sagdt bonden sjelf kan föra sin talan
inför rätten. Hvad Frankrike beträffar, så vet hvar och en att
detta mästerstycke, som utarbetades under Napoleons öfverinseende,
»Code Napoleon», omfattade så väl Civil-lagen som Kriminal-lagen,
och när Frankrikes sjelfherrskare ansåg lämpligt att i sitt iand införa
en Kriminal-lag, så kan den väl äfven införas här. Jag kan
icke instämma i Hr Gr:s åsigt att det är lyckligt att vid den ena
Riksdagen kunna vidtaga en förändring, och vid nästa Riksdag
en annan; ty till slut, när vi fått alla förändringar gjorda, stå
vi på den punkten att vi behöfva börja om igen. Om man nu besluter
att åt regeringen öfverlemna att vid denna eller nästa Riksdag
inkomma med uppgift på det anslag som härtill erfordras, så
anser jag att man tager ett iniativ i denna fråga, utan att derföre
gå Regeringens pröfnings-rätt för nära. Hvad särskildt angår Regeringens
förslag till lag mot förfalskning och bedrägeri, så har jag
icke tillräckligt granskat detta förslag, för att deröfver afgifva mitt
omdöme, men hvad jag vet är att inom Högsta Domstolen funnits
många skiljaktiga meningar, och jag kan icke inse, hvarföre man
skall gifva företrädet åt JustitimStatsMinisterns mening.
Frih. Raab, Adam Christian: Om förslagets syfte endast
vore, såsom en talare här bakom uttryckt sig, att öka vår juridicorationalistiska
litteratur, så skulle jag icke uppträda, för att understödja
detsamma. Men jag har föreställt mig att det har ett annat
syfte, nemi. att göra de lagar och författningar som vi hafva
litet tydligare. Hvar och en som haft affärer har nog också haft
det missödet att ega rättegångar. Om man frågar en jurist i en
sådan sak, får man vanligen det svaret: »det är min åsigt, men ni
kan ju fråga någon annan, han torde hafva en alldeles motsatt
mening.» Detta har handt mig sjelf; ty jag har i en och samma
fråga rådfört mig med ganska utmärkta jurister, och fått ganska
stridiga svar. Jurisprudensen är sådan att man kan tolka lagarne
efter sin särskilda åsigt. Det vore väl lyckligt, om de lagar och
författningar, som utkommo, voro så tydliga att alla kunde förstå
dem, och hvar och en veta, hvad han hade att rätta sig efter. I
detta syfte har jag fattat, att den blifvande lagberedningen skulle
komma att verka. Gr. Sparre har kallat den en lagfabrik, derföre
att den skulle öfverse och förbättra lagar. Hvad är då LagUtsk.
annat än en lagfabrik? Det har likväl den förtjensten att vid hvarje
Riksdag framkomma med allt bättre och bättre förslag, och jag
108
Den 7 Mars.
tror att förhållandet skulle blifva detsamma med Lag-beredningen.
Att man med samma exempel kan bevisa motsatsen af en sak, det
bar Gr. Sparre nyss ådagalagt. Hr Gr:n säger nemi.: »den som är
initierad i förhållandena och fullkomligt vet hvarom lian skall lagstifta
lian finner nog också ord derför.» En stund derefter säger
Hr Gr:n, att Lag-beredningen som utgaf 173 i års lag icke gjorde
annat än kodifierade, hvad några utmärkta personer förut uttänkt,
nemi. Stjernhöök och Kålamb. Här är just fråga om att kodifiera,
hvad som utmärkta män förut uppfunnit. Om, som sagdt är, det
stora ändamålet kunde vinnas, att författningarne blefvo tydligare
än hittills, och en mängd gamla författningar, sorn motsäga hvarandra,
blefvo undanröjda, så anser jag det viii vara värdt den utgift
man här ifrågasatt. Man har vidare sagt, att Hr Hjertås amendement
lade hinder i vägen och att det förvillade frågan. Jag vet
ingenting enklare än att Utsk., med afslag af detta amendement,
tillstyrkt bifall till frågan i hufvudsaken. Erih. Åkerhjelm har antydt
att motionären icke nog utvecklat sin afsigt. Nu har motionären
utvecklat sin afsigt närmare än i sjelfva motionen, och då
Frih. Åkerhjelm förklarat att han ansåg ändamålet nyttigt, godt
och önskvärdt, om icke Hr Hjertås amendement lade hinder i vägen,
så anser jag att Hr Frih. icke kan hafva någonting emot en
återremiss, då Utsk. derigenom blir i tillfälle att undanrödja dessa
hinder. Det är ur denna synpunkt som jag yrkar på återremiss,
och upmanar Hr Dalman att med mig deruti instämma.
Hr Dalman förklarade sig häri instämma.
Gr. Björnstjerna: Förslaget har blifvit så grundligt granskadt
af Gr. Sparre, att jag ej vidare dervid vill uppehålla mig.
Jag önskar endast fästa upmärksamhet vid en omständighet likväl
nog egen att icke böra förbigås. För några dagar sedan, när KegeringsBätten
här förevar, yrkade samme talare, som nu är motionär,
att nämnde Kätt icke borde bifallas, då den troligen komme att
utgöras af »en hop ålderstigna gubbar», hvilka, »sittande i en bur
för sig», endast skulle »söka bibehålla den gamla »mönjan». Ett
Lärdt uttryck om våra lagar. Det återfinnas dock i Hr JustitiseKanslerens
nu justerade yttrande. RegeringsRätten skulle likväl,
som bekant är, både granska och tillämpa författningar. Det förefaller
då besynnerligt att samma person nu upträder med förslag
till ett embetsverk, som endast skall i lämplig form utstyra Regeringens
lagförslag. Förtjenar icke då detta embetsverk snarare benämningen
sinecure än den mycket klandrade RegeringsRätten?
Skulle denna sednares ledamöter verkligen utgöras af »ålderstigna
gubbar», månne ej då Lag-beredningen blefve »urgubbar»? Jag röstar
för bifall till Utsk:s Betänk.
Frih. Åkerhjelm: Jag har begärt ordet, emedau Hr Dalman
ansett mig i mitt yttrande hafva talat om en sak, hvarom här ej
var fråga. Jag anhåller få fästa upmärksamheten på att jag anförde
såsom ett bevis på huru outvecklad motionen var, att vid remissen
af densamma hade Hr Hjerta instämt, med hemställan der
-
Den 7 Mars.
103
jemte att det af motionären äskade anslaget icke måtte beviljas
för längre tid än till nästa statsreglering, emedan den idée motionen
innehåller förtjenade en vidare utsträckning och utveckling i den
syftning att den föreslagna lagberedningen tillika blefve en önskvärd
förmedlande, icke beslutande, men rådgifvande myndighet, stående
emellan Konungamakten och B.. St:r, och som kunde förbereda de
mål, som utåt Regeringen skulle afgöras; och om hvilken auctoritets
organiserande tiden vore inne vid nästa Riksdag att väcka
motion. Hr Dalman har i sitt yttrande sökt ådagalägga att Hr
Hjerta misstagit sig om motionärens afsigt och syftning. Mig förefaller
det deremot alldeles tydligt, att den af Hr von Koch väckta
motion innebär fröet till Hr Hjertås mera utvecklade förslag, hvilket
deraf skulle blifva frukten. Att man framhåller detta såsom ett bevis
på, huru litet utvecklad motionen är, kan väl icke kallas att
tala om hvad som ej hör till ämnet P Hvad angår Frih. Baab, så
anhåller jag att äfven han ville fästa upmärksamheten vid hvad
jag nu anfört; ty då skall han kanske finna att motionen icke är
så fullt utvecklad som han föreställt sig. Jag förnyar min anhållan
om bifall-till Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det sammansatta Utsk. yttrar
i sitt Betänk.: »att det icke kunnat bilda sig ett fullständigt omdöme
om hvarken den egentliga arten eller omfånget af den verksamhet
den ifrågasatta Lag-beredningen skulle komma att utöfva,
enär det vill synas, som densamma skulle dels inskränka sig till
endast en redaktions-byrås bestyr, dels och derjemte utgöra en rådgifvande
myndighet uti Regeringsärenden». Jag för min del anser
att Utsk. haft ganska goda skäl för denna sin åsigt; och att från
hvilken synpunkt man än betraktar motionen blir den alltid oegentlig.
Om man nu först antager att med densamma endast afses en
redaktionsbyrå, så hemställer jag till Hrr, om det är troligt att
verkligt skickliga män skulle vilja egna sitt lif åt att nedskrifva
hvad andra uttänkt, och endast sysselsätta sig med att sätta form
på andras tankar. Om åter, hvilket sannolikt är meningen, denna
Lag-beredning äfven skulle få tänka något sjelf och framlägga produkterna
af dessa sina tankar, så återstår att få veta, om denna
Lag-berednings ledamöter skulle vara uteslutande sysselsatte inom
Lag-beredningen eller derjemte hafva andra sysslor. Det högt tilltagna
Statsanslaget tycks antyda att de endast skulle sysselsätta
sig med Lag-beredningens göromål, men dervid uppstår den olägenheten
att dessa ledamöter då i längden endast skulle blifva theorethiska
projektmakare. Afven den mest praktiska kommer i längden,
om han endast sysselsätter sig med uppgörandet af förslag, att
glömma praktiken, förlora ur sigte, hur det går till i lifvet, och
blifva främmande för dess förändringar och skiftningar. Och det
är derföre föga troligt att denna Lag-beredning skulle komma att
producera serdeles tydliga Lagar. Man har jemfört Lag-beredningen
och RegeringsRätten. Dem emellan är likväl den stora skillnaden,
att RegeringsRätten icke endast skulle sysselsättas med att skrifva
nya författningar och yttra sig deröfver, utan den skulle äfven
no
Den 7 Mar s.
tillämpa dem. Der räckte theori och praktik hvarandra handen; i
Lag beredningen står theorien ensam. Om man åter antager, att
Lag-beredningens ledamöter på samma gång skulle vara praktiska
tjenstemän, så kommer Lagberedningen att blifva ett slags juridiske
praebende. Vi hafva nyss utdömt de ecclesiastika, och de juridiska
prcebendena skulle åtminstone icke blifva sämre aflönade; ty man
har begärt 20,000 ll:dr om året för endast 3 eller 4 personer.
Jag anhåller vördsamt om bifall till Betänk.
Hr Hjerta, Lars: Ehuru obenägen att uptaga E. o. Ad:s
tid kan jag ieke underlåta att uttrycka min ledsnad, om det anförande
jag hade vid remissen af motionen, och hvilket man här
kallar amendement, skulle lägga hinder i vägen för ett förslag, som
man eljest anser rigtigt. Man tror nemi. att om Hr von Köchs
motion antages, så skall den kunna leda till verkställande af det
mål som jag antydt, men hvilket man anser för något förskräckligt,
som skulle lägga sig mellan Konung och folk. Men om man till
nästa Eiksdag beviljar det begärda anslaget för det ändamål, Hr
von Koch afsett, så följer deraf ju ingenting annat, än att vi under
tiden hafva tillfälle att besinna oss på, huruvida det vore helsosamt
eller icke att fortgå i den rigtning jag antydt. På grund af
hvad Gr. Lagerbjelke anfört får jag säga att ett icke fruktlöst föremål
för den åsyftade Lag-beredningen kunde blifva at-t närmare
skärskåda de förslag till nya Lag-förändringar, som antingen K. M.
eller K. St:r kunna komma att framlägga. Högsta Domstolens
ledamöter hafva hittills yttrat sig öfver sådana lagförslag, men med
den trägna sysselsättning, hvaraf Högsta Domstolen är upptagen,
vore det kanhända ändamålsenligt om någon annan myndighet funnes,
som kunde bereda dessa ärenden på mera fullständigt sätt,
än af Högsta Domstolen skäligen kan fordras; ty hvar och en kan
icke göra mer än hvad som är en mans höfva. Det är på dessa
skäl som jag tror, att den summa som användes för en sådan Lagberednings
aflönande ingalunda är förspilld.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Män af det juridiska facket tvista
icke allenast om motionärens syfte med sin motion, utan äfven
om nyttan och nödvändigheten af densamma. A ena sidan säga
de som hylla motionärens mening, att man härigenom skulle undanrödja
all tvetydighet i lagar och författningar, och göra alla
advokater obehöfliga, och att denna Lag-beredning skulle kodifiera
hvad andra utmärkta män uttänkt. Om man ser efter hvad motionären
föreslagit, så finner man att han yrkat, att ett förslagsanslag
af 20,000 K:dr K:mt skulle ställas till K M:s disposition för
att användas åt trenne ledamöter, hvilka skulle bilda en Lag-beredning.
Att man misstar sig, om man tror att man kan vinna så
stora ändamål med 20,000 B:dr, har blifvit ådagalagdt af talare å
andra sidan. Jag vill icke underkänna motionärens goda syftning,
och jag erkänner det felaktiga uti att vår lag är så skrifven att
den kan tvetydas, men jag undrar om det icke till en del kan
tillskrifvas juristerna sjelfva, som någon gång söka vända lagen och
Den 7 Mars.
lil
i densamma uptäcka tvetydigheter. Jag liar läst många af dessa
författningar som man klandrar, och med det förstånd, hvarmed
jag är utrustad, utan att ega någon juridisk bildning, har jag ieke
kunnat finna några tvetydigheter i dem, ehuru juristerna ansett dem
kunna tydas på olika sätt. Om man icke sjelf söker tvetydigheter,
så skulle sådana icke så ofta finnas. Jag hemställer till Eder mine
Hrr! om det är skäl att bifalla det föreslagna anslaget, då man
tvistar icke endast om motionens syfte, utan äfven om dess nytta.
Ar det på detta sätt som man skall hushålla med Statens medel?
Såsom ledamot af StatsUtsk. vet jag, huru man nödgas vägra anslag
till de nyttigaste företag blott derföre att man ieke har pengar.
Skall man då bifalla förslags-anslag till ett ändamål, hvarom
man icke en gång är ense, att det är nyttigt?
Gr Sparre: Jag beklagar af innersta hjerta att Frih. Raab
varit så olycklig, att han, då han rådfrågat jurister, funnit den ena
vara af olika tanka med den andre, men jag tviflar på att han någonsin
blir lyckligare. Vi må få hvilka lagar som helst, om så
förträffliga lagstiftare som Solon och Moses åter upträdde på
jorden, så vågar jag påstå att juristerna ändå skulle blifva af olika
meningar. Vi göra oss, i sanning, allt för stora förhoppningar, om
vi tro att man genom tillsättandet af en Lag-beredning skall kunna
förekomma att den ena menniskan anser för sin rätt hvad den andra
anser för sin. Så länge två personer kunna hafva nytta af
samma sak, så länge blir det också olika åsigter om hvad som är
rätt, och jag vågar icke smickra mig med att någonsin en sådan
guldålder skall inträffa att inga olika meningar uppstå. Hvad jag
vidare beklagar är att Hr Frih. ansett mig hafva gjort mig skyldig
till en inconseqvens, ty jag fruktar att jag med skäl kan kasta
beskyllningen tillbaka. Hr Frih. har sagt, att jag yttrat det 1734
års lagarbete bestod i en kodifikation, och nu påstår Hr Frih. att
den ifrågasatte Lag-beredningen skulle kodifiera. Här är icke fråga
om någon kodifikation; ty dermed förstår man att sammanföra
spridda lagar till ett helt, men aldrig har jag hört någon kalla för
kodifikation, att gifva form och uttryck åt en tanke, som hos en
annan är uprunnen. Jag anser för orätt att åt en komité öfverlemna
att göra upränningen och åt en annan att göra sjelfva redaktionen.
Enligt min tanka bör den som gjort upränningen äfven
gifva den form i ord; ty just genom att kläda sin tanka i ord,
tvingas man att tänka klart.
Frih. Raab: Hr Bildt anser att man ej bör bifalla ett förslag,
om hvars nytta man icke en gång är ense, då StatsUtsk. till följe
af brist på penningar nödgats afslå många, enligt Hr Bildts tanke,
särdeles nyttiga motioner. Jag för min del tror att ännu aldrig
ett anslag blifvit föreslaget, utan att någon deremot gjort invänd
ningar
och om StatsUtsk. ej skulle tillstyrka andra anslag än de,
som icke rönt någon motsägelse, så hade ännu aldrig något anslag
blifvit tillstyrkt. Hr Bildt har vidare sagt att förslaget bör falla,
derföre att jurister äro af alldeles motsatta åsigter ang:de förslagets
112
Den 7 Mars.
nytta. Nu har Gr. Sparre förklarat, att huru än lagar och författningar
må upgöras, så komma ändå alltid jurister att blifva af
olika mening. Efter en sådan förklaring hoppas jag att man icke
fäster någon vigt vid juristernas åsigt, utan att de, som icke äro
jurister, få afgöra frågan.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: I anledning af den nu och ofta
emot juristerne framkastade beskyllningen att de skulle i lagarne
upsöka tvetydigheter, som för andra ej voro märkbara, må det
tillåtas mig att hemställa om icke de, hvilka påkalla juristerne såsom
skiljemän i fråga om lagarnes tolkning, företrädesvis böra anses
såsom upfinnare af tvetydigheterne. Till ådagaläggande af beskyllningens
halt kan det för öfrigt vara nog att erinra, hurusom hvarje
blad i ett lexicon visar att skiljda begrepp mången gång betecknas
med samma ord, hvaraf naturligen måste .följa, att ett med ord uttryckt
omdöme lätteligen kan af olika personer på olika sätt uppfattas
och att sådant i samma mån ofta inträffar, som den talande
eller skrifvande underlåter att reda sina tankar eller bestämma deras
uttryck. Sjelf har jag visserligen åtskilliga år praktiserat som
jurist, men vet mig aldrig hafva i lagarne söht en tvetydighet,
ehuru jag mera än en gång funnit en sådan.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats vara fulländad, samt
Hr Gr. o. Landtm, framställt att, sedan Hr Dalman afstått från
sitt särskildta yrkande och förenat sig med den som begärt återremiss,
i afseende på förevande Utlåt, endast var yrkadt af åtskilliga
ledamöters bifall och af andra återremiss, blefvo propos:r först till bifall
och derefter till återremiss å detta Utlåt, framstälde och besvarade
med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo
hemställde om It. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s Utlåt., samt efter
härom med starka Ja och åtskilliga Nej afgifne svar, förklarade, det
han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Ånyo föredrogs Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s d. 28 sisth Febr. och d. 4 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o
9, i ani. af väckte motioner ang:de förklaring öfver K. Kungörelsen
d. 17 Juli 1847, rörande utarrendering af Kungsgårdar, Kungs
ladugårdar
och andra Kronolägenheter.
Hr Printzensköld, Carl: I det nu föredragna Utsk:sBetänk.
hyllas en grundsats, hvilken jag för min del icke kan gilla.
Meningen med den optionsrätt, som omförmäles i K. Kungörelsen
af d. 17 Juli 1847, rörande utarrendering af Kungsgårdar, måste
väl vara, att den, som på en längre tid på arrende innehaft en
Kungsgård, också skall vara berättigad att vid arrendets slut, då
Kungsgården ånyo bortarrenderas, i första rummet öfvertaga densamma,
på det att han derigenom må blifva i tillfälle att godtgöra
sig de kostnader han under sin arrendetid på Kungsgården nedlagt.
Detta
Den 7 Mars.
113
Detta anser jag vara öfverenstämmande med rättvisa och billighet,
men jag kan icke finna hvarföre denna fördel skall utsträckas äfven
till dem, som fått Kungsgården till skänks under en viss tid, och
deraf dragit all uptänklig fördel. Med afseende på första delen af
Betänk, instämmer jag föröfrigt i den af Hr Arosenius afgifna reservation.
Hvad vidare angår sednare delen af Betänk., så är den,
om möjligt, ännu mera rättsvidrig. Yi känna alla, att om en boställsinnehafvare
utarrenderar sitt boställe till annan person, så är
det icke den sednare, som får ansvara för boställets vård och skötsel,
utan Kronan håller sig till boställsinnehafvaren, om vid afträdessynen
arrendatorn befinnes hafva vanvårdat bostället. Har då arrendatorn
något att gälda med, så blir det en enskild sak mellan
honom och boställsinnehafvaren, men kronan söker i alla händelser
ut sitt hos den sednare. Att under sådana förhållanden tillägga
den person, som icke står i något ansvar hos Kronan, för det boställe
han arrenderat, en fördel framför den, som detta ansvar åligger,
är ju då en så uppenbar orimlighet, att jag knappast förstår,
huru Utsk. kunnat framkomma med ett sådant förslag. Annu mindre
skäl är således för handen att bifalla denna del af Betänk.,
hvilket, såsom saknande all rättsgrund för sig, jag yrkar måtte i
hela sin vidd afslfls.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: I motsats till den si?te
värde talaren yrkar jag bifall till Betänk. Sammansatta Stats-samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. har föreslagit att vid utarrendering af
Kronans till enskilda personer förlänade lägenheter, eller vid utarrendering
af indragna boställen, K. Kungörelsen af d. 17 Juli
1847 skulle tillämpas. Den grundsats, som i författningen finnes
nedlagd är att tillförsäkra innehafvaren af Kungsgården eller bostället
optionsrätt vid en blifvande auktion. Jag kan icke inse att någon
våda skulle kunna upkomma, om denna grundsats tillämpades
såväl vid utarrendering af kronans till enskilde personer förlänade
lägenheter, som vid utarrendering af indragne boställen, ty författningen
föreskrifver, att före utarrenderingen skall försiggå en värdering,
hvarvid bestämmes ett maximi- och ett minimi-belopp. Brukaren
af jorden tillförsäkras ingen annan fördel än rättigheten att betala
maximum vid en blifvande auktion. Kronan kommer ej att
dervid förlora något, men enligt min tanka kommer det att ligga i
brukarens eget interesse att väl sköta jorden, om han derigenom
kan hoppas att äfven fortfarande få bibehålla arrendet. Den siste
värde talaren har äfven yttrat att det vore obilligt att denna förmån
tilldelades brukaren af bostället framför indelnings-innehafvaren.
Enligt mitt sätt att se saken kommer brukaren af ett boställe i
precis samma författning som den, hvilken förut arrenderar Kronojord,
och i båda fallen skall en värdering ega rum, hvarvid ett
maximi- och minimi-belopp fastställes. På skäl jag anfört förnyar
jag min anhållan om bifall till nu föredragna Betänk.
Hr Montgommerie, Bob. Nils Germ.: Enl. min tanka afser
Utsk:s förslag icke allenast att bereda en fördel åt den enskilde inneIV.
H. 8
114
Den 7 Mars.
hafvaren af en kronoegendom, utan äfven att bereda kronan åtskilliga
fördelar. Dessa fördelar anser jag bättre kunna vinnas, om
den siste innehafvaren af Kronolägenheten, så vidt han densamma
väl brukat, erhölle optionsrätt till arrendets bibehållande, och derföre
får jag tillstyrka bifall till Utsk:s Betänk.
Hr B’åhrmus, Olof Immanuel: Enl. min tanka bör man
först utreda, huruvida de enskilde personer, som under en viss tid
fått sig förlänade kronolägenheter, äro i annan belägenhet än de,
hvilka hafva sådana på arrende. Den förste värde talaren har ansett
det vara en stor skillnad dem emellan, emedan de förre under
en viss tid fått egendomen till skänks och deraf kunnat draga all
uptänklig fördel. Yi hafva exempel - på en sådan förläning uti
Leckö-Kungsgård, och vi veta alla huru den gafs åt en ganska förtjent
man för de stora tjenster han gjort fäderneslandet. Jag anser
att den som på förhand betalt sitt arrende genom tjenster till
fäderneslandet är mera berättigad att erhålla en optionsrätt, än den
som betalar sitt arrende i pengar. Nu återstår den andra frågan,
huruvida det kan vara mera skäl att gifva denna optionsrätt åt
arrendatorn än åt indelnings innehafvaren. Jag kan ieke inse annat
än att så väl Statens interesse å ena sidan som billigheten å
andra sidan fordrar att denna fördel gifves åt arrendatorn; ty derigenom
upmuntras han att sköta jorden väl, och försättes i tillfälle
att godtgöra sig för de omkostnader han redan på jorden nedlagt.
Det är på dessa grunder som jag gillar Utsk:s förslag och
anhåller om bifall till detsamma.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Detta Betänk, omfattar,
på sätt den förste talaren anmärkte, tvänne olika rättsförhållanden.
Hvad angår den första delen af Betänk., eller huruvida innehafvare
af förläning må åtnjuta optionsrätt för sig sjelf och sin familj, är
jag af alldeles samma tanka som det Sammansatta Utsk. enär K.
Kungörelsen af d. 17 Juli 1847 äfven för ifrågavarande fäll synes
vara tillämpelig. Den förste värde talaren utgår enl. min tanka
från en felaktig grund, då han säger, att innehafvare af dylika förläningar
deraf under besittningstiden draga all möjlig fördel; och
att det dessutom vore förnärmande af tredje mans rätt, om man
vid förläningstidens slut tillerkände dem optionsrätt. Inom Stockholms
län finnas tvänne sådana förläningar, hvilka af deras innehafvare
vårdas, ej allenast omsorgsfullt men till och med på ett
ganska oegennyttigt sätt. Om något förnärmande af tredje persons
rätt skulle inträffa, skulle detta bestå uti tillintetgörandet af den
stora allmänhetens rätt att vid förläningstidens slut deltaga i konkurrensen
om tillträdandet af denna förläning. Då emedlertid 1847
års författning icke utesluter sådan täflan men väl tillförsäkrar innehafvaren
af Kronoegendom optionsrätt, så anser jag skäl saknas att
annorlunda stadga för nu ifrågavarande fall. Hvad åter angår den
andra delen af frågan, eller om med innehafvare af ett indraget boställe
skall förstås den, som brukar detsamma, så finner jag det
vara orätt att tolka författningen på sätt Utsk. gjort. I författ
-
Den T Mars.
11S
ningen står: att innehafvare tillförsäkras optionsrätt, och med ordet
»innehafvare» kan omöjligt förstås brukare. Deraf blir äfven en
följd att om en indelnings-hafvare dör i tjensten, så gå hans efterlemnade
maka och barn miste om den rätt, som författningen hittills
tillförsäkrat dem, och hvarpå de kanske gjort sig räkning.
Jag beklagar att denna fråga förekommit på en så sen timma, då
en hvar af It. och Ad. önskar komma härifrån, men det oaktadt
vågar jag hoppas att det Högloft Städet egnar den vigtiga frågan
all upmärksamhet, samt anhåller på grund af hvad jag haft
äran anföra, att It. o. Ad. täcktes bifalla första punkten af det nu
föredragna betänkande, men afslå den andra.
Hr Printzensköld: Jag anser de yttranden som här blifvit
afgifne till försvar för första punkten af Betänk, ingalunda vara af
den beskaffenhet att de kuna rubba min öfvertygelse. En ledamot
har sagt att om en person, en gammal militär t. ex., eller någon
annan, som gjort Staten stora tjenster skulle erhålla besittningsrätt
till en Kungsgård, så kunde ganska väl en sådan person ansets
genom dessa sina tjenster hafva betalt Staten lika högt arrende
som mången arrendator, hvilken på vanliga arrendevilkor innehafver
en sådan Kronans egendom. Det är sannt i vissa fall; men hvad
det af talaren upgifne fall beträffar, så innefattade gåfvan egenskap
af särskild belöning för gjorda tjenster, ty den egentliga betalningen
för den hade den ifrågavarande personen erhållit förut under
sin tjenstemannabana, och dessa tjenster var således icke Staten
skyldig att ytterligare betala. Men här gjorde Staten hvad den
enskilde ofta gör med sina tjenare. På något lämpligt sätt ville
Staten uttrycka sin synnerliga tillfredsställelse äfven öfver tjenstemannens
nit och det gagn han åstadkommit för det allmänna; och
detta skedde derigenom att Staten åt bemälte tjensteman afgiftsfritt,
under 50 år uplät besittningen af den Kungsgård, hvarom här är
fråga. Den särskilta belöningen är härigenom till fullo åtnjuten;
och ligger det väl då någon rättvisa uti att utsträcka den ända
derhän, att icke en gång den belönades efterkommande utan andra,
som förskaffat sig' öfverlåtelse af hans besittningsrätt, skola tilläggas
en förmån, hvilken rättsenligt, väl alldrig bör tillkomma någon annan
än den, som varit arrendator af Statens egendom och således
gifvit staten valuta för innehafvandet af densamme. Jag gillar icke
en gång tillvaron af denna förmån för arrendatorerne, emedan den
tillskyndar Kronan skada genom nedsättning af arrende-beloppen
under hvad de borde vara, ty icke lärer man ha att vänta, det den,
hvars arrende-tid är slut, skall bjuda hvad egendomen kan i arrendeafgift
skäligen vara värd, då han vet sig hafva rättighet att öfvertaga
högsta anbudet, och ingen lär vilja befatta sig med att updrifva
arrendet till hvad egendomen kan vara värd, när han vet, det
en annan får öfvertaga hans anbud. Hvad den sednare delen af
Betänk, beträffar så har Gr. Liljencrantz instämt i min åsigt, hvarför
jag tackar honom. Han har insett det rättsvidriga deruti att
den, som står i ansvar för ett boställes skötsel, skall blifva sämre
lottad än den, som brukat bostället åt innehafvaren; ty om, såsom
116
Den? Mars.
Gr. Liljencrantz förutsatt, en boställsinnehafvare afginge med döden,
och hans enka med barn befunno sig i den ställning att de ganska
väl behöfde öfvertaga bostället på arrende, kan man väl då tänka
sig någon större orimlighet än den, att dessa sednare skulle vara
oberättigade dertill; under det den antagne brukaren har en sådan
rättighet sig tillagd, änskönt han måhända saknar tillgång att gälda
den husrötebrist, som under hans brukningstid af bostället kan
hafva upkommit, så att sterbhusdelägarne måste gälda densamma?
En lagstiftning, som icke är klokare, än att den kan medföra så
rättsvidriga följder kan jag icke föreställa mig att B. och Ad. skall
godkänna. Och då saken är af allt för stor vigt för att icke underkastas
en noggrann pröfning, kan jag, för att vinna detta ändamål,
ingalunda fästa något afseende deruppå, om Ståndet Ledamöter få
äta middag en timma förr eller sednare.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Med afseende på första punkten
af Utsk:s Betänk, instämmer jag, på de skäl som flera talare
anfört, i det förslag som Utsk. gör, men med afseende på den andra
punkten nödgas jag yrka afslag af Utsk:s Betänk. Jag anser
Utsk:s förslag i detta afseende innefatta en obillighet: ty här är
icke fråga om att lägga några hinder i vägen för boställens utarrenderande,
utan här är fråga om hvilken som skall hafva optionsrätt.
Utsk. säger att denna optionsrätt skall tillhöra den förre brukaren
af bostället i st. f. att den hittills alltid tillhört boställsinnehafvaren
om t. ex. boställsinnehafvaren några få år innan han lemnar bostället antagit
en ny brukare, om han sjelf får svara för en stor del af husrötebristen,
skall då i alla fall den nyligen antagne brukaren erhålla en
optionsrätt framför boställsinnehafvaren? Jag för min del kan icke gå in
på en sådan åsigt, utan anser den vara stridande mot all billighet. Jag
tror att andemeningen med 1847 års författning är att den, som
en gång på trettio år erhållet ett boställe på arrende, eger emot
erläggande af det maximi-belopp, som af vederbörande myndighet
fastställes, optionsrätt till arrendets bibehållande. Men jag tror ingalunda
att meningen är den att, om en boställs-innehafvare, som
länge varit i besittning af sitt boställe, nyss före indragningen
deraf antagit en ny arrendator, så skall denne sednare erhålla optionsrätt
framför boställsinnehafvaren. Sedan man infört bestämmandet
af ett maximi-belopp, så händer det ofta att den, som bjudit
maximum, inom några få år inkommer med begäran att få mot
en bestämd afträdessumma öfverlåta sin rätt på annan person.
Det kan således icke bestridas att ett sådant arrende är fördelaktigt,
och månne ej i så fall den, som ansvarar för boställets vård
och skötsel, är mera förtjent att erhålla optionsrätten, än den som
tillfälligtvis är arrendator? Jag medgifver visserligen att arrendatorn
genom enskildt kontrakt kan vara förbunden att ansvara innehafvaren
för bostället, men det blir i alla fall innehafvaren som får
stå K. M. och Kronan till ansvar. Jag anhåller om afslag på andra
punkten af Betänk.
Erih, Sprengtporten, Jak. Wilh: Så framt man antager
att grunden för utarrenderande af boställen och Kungsgårdar i sig
Den 7 Mars.
117
sjelf är rättvis, så hyser jag ingen betänklighet vid att utsträcka
den optionsrätt, som 1847 års författning medgifver innehafvare af
krono-egendom, äfven till den, som fått en Kungsgård sig donerad.
Jag befarar likväl, att det ligger någon otydlighet i sjelfva författningen;
ty jag tror icke att den klart uttrycker den meningen, att
Kronan äger rätt att afhända sig sin jord. Författningen innehåller
visserligen, att Kronan må vara berättigad att, efter arrendetidens
slut, återtaga jorden, om Kronan behöfver den för något sitt ändamål,
men jag tror icke att det är lika klart uttryckt, att Kronan
kan återtaga denna egendom, för att afhända sig den ånyo. Om
det nu är fråga om att utsträcka optionsrätten till Kronans jord,
så anser jag att denna otydlighet bör på något sätt rättas. Jag
erinrar mig icke bestämt ordalagen i författningen, men jag tror
att de äro af det innehåll jag nämnt, och på den grund skulle jag
vilja tillstyrka återremiss.
Hr Adelborg, Henrik Otto: En talare har här yttrat
sig mot första punkten af Betänk., men har dervid förbisett sjelfva
den hufvudidé, som i denna punkt blifvit uttryckt. Här är icke
meningen att gifva en Kronoarrendator någon större eller mindre
fördel, utan här är meningen att bevaka Kronans rätt och så ställa
till, att dess egendom ieke vanskötes i en arrendators hand mera
under sista tiden än under den första. Denna optionsrätt, som man
önskar tillägga arrendatorerna af Kungsgårdar, afser således blott
att förmå den, som under en längre tid innehaft egendomen och
på densamma nedlagt omkostnader, att icke vid slutet af arrendetiden
vansköta densamma, utan fortfarande sköta den väl. Hvad
angår den andra punkten af Betänk., så tror jag att Utsk. dermed
icke afsett annat, än att innehafvare af boställen icke skulle åt allt
för många utarrendera desamma. Det kan hända att en boställsinnehafvare
utarrenderade bostället på tre år åt en person, på tre
år åt en annan o. s. v., och på så sätt kunde bostället, till föga
båtnad för dess rätta skötsel, komma att gå ur hand i hand. Just
för att hämma detta är den ifrågavande punkten så upställd; ty
derigenom att den siste brukaren af jorden erhåller optionsrätt, och
derigenom äger säkerhet för ett fortfarande arrende, så är denna
vexling så mycket som möjligt förekommen och boställenas bättre
vård betryggad. Skulle denna optionsrätt deremot alltid tillhöra indelnings-innehafvaren,
så kunde deraf blifva den följd att han, utan
att en enda gång hafva brukat bostället sjelf, eller derpå nedlagt
den ringaste omkostnad, likväl kunde draga alla de fördelar, som
stigande konjunkturer i landtbruksväg kunde medföra och på detta
vis lockad till arrende-afgiftens beständiga updrifvande, förblindad
af vinningslystnad, föga gjorde afseende på hvad Utsk., efter min
tanke, ganska riktigt åsyftat, nemi. boställets behandling på det
sätt att det vinner, men ej förlorar i värde. På skäl jag anfört,
anhåller jag om bifall till Betänk.
Hr Fåhraeus: Frih. Sprentporten har yttrat någon farhåga
för att författnm skulle innehålla en otydlighet med afseende på
118
Den 7 Mars.
det förhållande, att Kronan skulle vilja annorlunda disponera sin
fasta egendom. Jag ber att få anmärka, att vid hvarje arrendetids
annalkande slut tillhör det vederbörande myndighet att pröfva och
afgöra om ett arrende fortfarande skall äga rum eller icke. Blir
icke nytt arrende, så förfaller naturligtvis den förre arrendatorns
rätt. Hvad den andra punkten angår, så får jag fästa upmärksamheten
derpå, att föregående talare synes helt och hållet hafva missförstått
Utsk:s mening, ty de hafva, om jag förstått dem rätt, icke
gjort någon skillnad mellan boställs-innehafvare och Kronans arrendatorer,
hvilka dock, från ifrågavande synpunkt betraktade, befinnas
i skiljaktigt förhållande. Icke heller kan 1847 års författn. tillämpas
på andra arrende-iunehafvare än dem, som hafva lägenheter utarrenderade
för Kronans räkning.
Hr Printzensköld: Jag vill icke trötta K. och Ad. med
att uptaga till vederläggning de skäl, som här blifvit anförda för
bifall till första punkten af Betänk., men de skäl, som blifvit anförda
för bifall till den andra punkten, äro af en sådan märkvärdighet,
att jag nödgas ännu en gång anhålla att få yttra några
ord. Man har sagt, att det icke vore fråga om några andra brukare
af indragna boställen än de, hvilka brukade dem för Kronans
räkning, då de utarrenderades. Detta är ju uppenbart stridande
mot den författn., som Utsk. föreslår; ty der står uttryckligen, att
med innehafvare af till Statsverket indraget boställe skall förstås
den, som vid detsammas utarrendering för Kronans räkning bostället
brukar och häfdar. Häraf synes tydligt och klart, att det är
boställs-iimehafvarens arrendator, som härmed förstås, men icke någon
annan person, som för Kronans räkning förut brukat hemmanet;
ty en sådan person finnes ej förr än arrende-auktion försiggått.
Nu vet man också, att det är boställs-innehafvaren, som ansvarar
för boställets skick, när detsamma till Kronan afträdes; ty Kronan
frågar ieke efter hvilken eller hvilka som brukat bostället; kan det
då vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande att den, som
ansvarar Kronan för boställets vård och skötsel, kommer i vida
sämre ställning än den, åt hvilken boställs-innehafvaren uplåtit bostället
på arrende? Jag vill för öfrigt, om det tillåtes mig, genom
ett exempel bevisa hela oriktigheten af Utsk:s förslag. Om en boställs-innehafvare
indelar sitt boställe i 10 farmer, och utarrenderar
dessa åt lika många särskilda arrendatorer, hvem skall då erhålla
optionsrätten till arrendet, om K. M. och Kronan finner lämpligare
att utarrendera bostället i en klump, som man säger? Skall det
blifva en af de tio? Skall det kanske blifva allesamman? eller
skola de dra lott om optionsrätten? Bedan en gång förut har jag
haft äran fästa B. och Ad.-s upmärksamhet på, att när man stiftar
en lag, så skall den i första rummet vara stödd på rättsgrund, och
i andra rummet vara så upställd att den kan tillämpas. Här äger
ingendera delen rum, och hoppas jag, det B. och Ad. skall afslå
åtminstone sista delen af Betänk.
Frih. Sprengtporten: Sedan jag sist yttrade mig, har jag
Den 7 Mars.
11!)
funnit, att äfven uti andra punkten finnas otydligheter, hvilka böra
undanrödjas, hvarföre jag förnyar min anhållan om återremiss.
Gr. Liljencrantz: Hr Fåhraeus yttrade, att de föregående
talarne helt och hållet missförstått Utsk:s mening, och att här icke
var fråga om annan utarrendering af indraget boställe, än den som
skedde för Kronans räkning. Visserligen är det fråga om utarrendering
af -indraget boställe, men det hvarom jag, och flere talare
med mig, ordat, är egentligen huruvida, vid sådant tillfälle, med
»innehafvare» skall förstås boställs-innehafvare eller detsammas brukare.
Jag, och flera med mig, hyllar den förra meningen, och till
stöd för denna min åsigt vill jag erinra om ett sätt att bruka jorden,
som är mycket allmänt i fråga om boställen, nemi. s. k. hälften-bruk.
Hälftenbrukaren hvarken vill eller kan göra några betydligare
upoflfringar på den jord han odlar, utan när det blir fråga
om några betydligare byggnadsföretag eller nyodlingar, så är det
boställs-innehafvaren som får vidkännas den betydligaste tungan.
Är det då billigt att fråntaga boställs-innehafvaren och hans familj
en fördel, som författmn hittills tillförsäkrat dem, samt gifva den
åt en person, som i sin ställning hvarken vill eller kan nedlägga
några omkostnader på jorden, Hvad angår de betänkligheter Frih.
Sprengtporten yttrade sig hafva, så får jag erinra, att i alla kontrakter,
som uprättas i fråga om Kronans jord, förbehåller Kronan
sig rättighet att, i händelse af behof, återtaga jorden, i hvilket fall
ingen optionsrätt kommer i fråga. Kronan afhänder sig således, i
ingen mån, sin äganderätt till jorden, utan författmn afser endast
att upmuntra till en sorgfälligare vård af Kronans egendom, och
min öfvertygelse är, att den äfven häruti lyckats.
Hr Montgommerie: Enl. min åsigt utgår man från en
fullkomligt riktig synpunkt, då man säger, att afsigten är att genom
en betryggad besittningsrätt af Kronans jord få densamma
bättre skött och vårdad. Ser man åter saken på så sätt, så måste
Kronan endast hafva att göra med den som brukat jorden, och om
boställs-innehafvaren icke sjelf brukat jorden, så kan han icke äga
några anspråk på att åtnjuta förmåner för jordens skötsel. Hvad
för öfrigt angår det betänkliga förhållande, som man anser skola
upkomma deraf att boställs-innehafvaren är pligtig att ersätta husröta
och dylikt, så tror jag icke att det är så farligt dermed; ty
man måste väl antaga att boställs-innehafvaren vidtagit sina försigtighetsmått
med den arrendator, till hvilken han utarrenderat bostället.
Kronan bör i första rummet afse att få jorden väl skött,
och vid sådant förhållande kan man endast fästa afseende på den,
som jorden verkligen brukar.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm., enär, i afseende på de särskilda punkterne af förevar:de
Utlåt., olika propos:r blifvit begärde, först hemställde, om
K. och Ad. behagade bifalla den föregående punkten, innehållande
tillstyrkande, att K. St:r behagade, med den rätt 77 § Reg:sF:n
120
Den 7 Mars.
lemnar, besluta, att med utarrendering af Kronans till enskilde personer
förlänade lägenheter K. Kungörelsen af d. 17 Juli 1847 skall
tillämpas.
Denna propos. besvarades med Ja, jemte några Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att lian funnit Ja öfvervägande.
Hr Printzensköld: Jag vill icke uppehålla K. och Ad.
med en votering i denna fråga, men jag anhåller att till prot:t få
afgifva min reservation.
Propos. till bifall å den sednare punkten, hvari Utsk. tillstyrkt,
att med innehafvare af till Statsverket indraget boställe skall förstås
den, som med detsanmias utarrendering för Kronans räkning
bostället brukar och häfdar, blef härefter framställ och besvarad
med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde,
om K. och Ad. behagade afslå denna punkt, samt sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det
han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och begärdes på bordet K. M:s nedannämnde denna
dag ankomne Nåd. Proposir till K. St:r.
1:0 i fråga om inrättande af ett Landtbruksinstitut i Skåne;
2:o ang:de pension från Pikets Allm. IndragmsStat åt Kanslisten
i Just.Pevis:sExpedit:n Eberhard Liljewalch och Kopisten i
samma Expedit:n Wilhelm Norström;
8:o ang:de rättighet för t. f. Kommendanten och Direktören vid
Straff-fängelset i Warberg, Majoren Gustaf Wilhelm Gyllenhammar,
att erhålla pension å Pikets Allm. IndragmsStat;
4:o ang:de rättighet för Fanjunkaren vid KronoArbetscorpsen,
Kornetten Anders Enström, att erhålla pension å Pikets Allm. IndragmsStat
;
5:o ang:de rättighet för enkan Johanna Magdalena Wallberg,
att erhålla pension å Pikets Allm. IndragmsStat;
6:o ang:de pension å Allm. IndragmsStaten för LandsFiskalen
i södra distriktet af Hallands län Isak Ulrik Motander; och
7:o ang:de anvisande af statsbidrag till en väganläggning mellan
OfverTorneå och Pajala socknar i Norrbottens län.
Äfvenledes föredrogos och begärdes på bordet K. M:s nedannämnde,
denna dag ankomna, Nåd. Skrifvelser till P. St:r.
I:o ang:de gjord underd. framställning om statsbidrag för anläggning
af kanal med bassin emellan Carlstad och dess hamn vid
Kanikenäset; och
2:o ang:de tillhandahållande, äfven för nästkommande statsregleringsperiod,
af det till bidrag vid inrättandet af pensionsanstalt.
er för FolkskoleLärare beviljade anslag.
Den 10 Mars.
121
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Betänkin och Utlåtm, nemi. från
Lagutskottet.
N:o 18, i ani. af väckta motioner om arfsrätt för oäkta barn;
N:o 19, i ani. af väckta motioner ang:de förändring i gällande
föreskrifter i afseende på lagfart af fast egendom;
N:o 20, i ani. af väckt motion om antagande af ett stadgande
derom, att vid arfskifte emellan syskon afseende bör göras å verkställd
upfostran och upnådd ålder;
N:o 21, i ani. af väckt motion om förändring af expropriationslagen.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utslt.
N:o 56, i ani af väckt motion om tillägg till tolfte punkten
af Instruktionen för Postmästare d. 16 Pebr. 1707;
N:o 57, i ani. af väckt motion om ändring i det arfvode Post
förvaltare äga beräkna sig för tidningars afsändande;
N:o 58, i ani. af väckt motion om lika mått öfver hela Riket
å den i hemmansräntan ingående spanmål;
N:o 5 9, i ani. af väckt motion om uphäfvande af 84 § i K.
M:s Nåd. Pörordn. d. 6 Sept. 1842, om truppers och persedlars
fortskaffande;
N:o 60, i ani. af väckt motion om tillägg till 28 § uti K.
M:s Nåd. Instruktion för Justerare af mått och vigter d. 31 Jan.
1855 ;
N:o 61, i ani. af väckt motion om föreskrifters meddelande
vid vägning af spanmål.
RiddarliusUtskottet.
N:o 10, i ani. af väckt fråga om löneförhöjning åt Riddarhus
Kamereraren.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/4 på 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 10 Mars 1857.
Plenum kl. l/2 6 e. m.
Just. 6 prot.utdr. för d. 7 dennes e. m. samt pleniprot. för d.
21 sist! Pebr.
122
Den 10 Mars.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i BankoUtsk.
efter N:o 1905 Hr von Rosen, fullm. Gr. Wrangel, Fredrik
Ulrik, och befanns dertill hafva blifvit utsedd N:o 2282 Hr von
Printzencreutz, Bernhard Wilhelm.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att B. o. Ad:s tid framdeles torde
blifva mera uptagen än f. n. och att han derföre, och då numera
något hinder ej syntes möta för anställande af de i 37 § RiddarhusOrdmn
föreskrifne val af Ordf:de jemte Suppleant samt öfrige
Sex Ledamöter jemte Tre Suppleanter i Riddarh.Direktm, finge
hemställa om R. och Ad. behagade företaga dessa val nästa Lördag
d. 14 dennes, hvilket bifölls.
Föredrogs K. M:s d. 7 dennes på bordet lagda Nåd. Propos.
till R. St:r, i fråga om inrättande af ett Landtbruksinstitut i
Skåne.
Härvid uplästes ett af Gr. Beckfriis, Corfitz, inlemnadt,
så lydande anförande:
Hindrad att personligen närvara då K. M:s Nåd. Propos. om
inrättandet af ett högre Landtbruksinstitut på Alnarp i dag förekommer
för att remitteras, anhåller jag vördsamt, att dessa mina
yttranden måtte få åtfölja densamma till vederbörligt Utsk.
Denna K. M:s Nåd. Propos. är jag öfvertygad skall inom landet
väcka allmän glädje, och icke minst uti Skåne, den mest aflägsna
sädesproducerande provins ifrån vårt enda, nu existerande
Institut Ultuna, så jag är fullt förvissad att så väl Utsk., som R.
St:r, skola med lika mycken glädje som tacksamhet behandla den
Nåd. Proposm; men då jag är en af dem, som varit med om upgörandet
af planen, hvarpå den grundar sig, anser jag mig skyldig
att icke allenast förorda sjelfva hufvudsaken, utan äfven att fästa
Utsk:s upmärksamhet på, att K. M. troligen icke så fullständigt
känner den starka opinion inom landet, som är rådande, eller den
allmänna längtan, att så snart som möjligt få afhjelpt bristen af
ett högre Landtbruksinstitut i södra Sverige, hvilken så omisskänneligt
gifvit sig tillkänna vid de sednare hållna allmänna landtbruksmöten,
hvartill äfven kommer det beviset, att i denna stund
skall redan hafva anmält sig 100 sökande till de i höst vid Ultuna
lediga 24 platser; ty K. M. har egentligen förordat Institutets
inrättande år 1862, ehuru, hvad som endast skett i form af
anmälan, det synes, att det kunde ske redan 1858. Troligen af
fruktan att de 30,000 Rdr bko, som fordras i afträde, skulle afskräcka
från antagandet; men om man noga betraktar saken, tror jag
icke man bör deraf låta skrämma sig, som det i verkligheten är en obetydlig
summa, jemförelsevis med hvad dermed vinnes, eller att man 4
år förr kommer i åtnjutande af den nytta ett sådant Institut medför.
Som jag föreställer mig, så kan antagas för gifvet, att alla
instämma deruti, att ett högre Landtbruksinstitut i södra Sverige
är högst af behofvet påkalladt; att alla önska det sker så fort som
Den 10 Mars.
123
möjligt; att Alnarp dertill är icke allenast lämpligt, utan det enda
nu möjliga. Då blir ju frågan helt enkelt denna: Äro de begärda
30,000 Rdr bko i afträde för mycket? Och derpå svarar jag nej,
al följande skäl:
1:o. Uti denna summa ingår den öfverbyggnads-ersättning, sorn,
enl. mitt förmenande, kommer att tillerkännas arrendatorn med
cirka  13,333:16.
2:0. Höst-utsäde å 70 tunhd, med utsäde och allt ararbete
till  1,500: —
3:o. Klöfver-utsäde å 70 tunhd  500: —
4:0. 70 t:r :2-årig Klöfver till  250: —
5:o. 3,000 lisp:d Klöfver och Hö till  1,000: —
C:o. 200 lass Vårsädshalm till  1,200: —
7:o. 100 lass Vintersädshalm till : . 5 00: —
8:o. Af handlingarne synes, att stället kan ge 200 t:r
mer än som nu gifves, och om de uptagas till
6: 32, så gör det för 4 år en summa af . 5,333: 16.
eller en sammanräknad summa af .... Rdr bko 23,616:32.
som af Institutet får bekostas så väl 1862 som år 1858.
Således utgör den egentliga utgiften, för Institutets trädande
i verksamhet 4 år förr, 6,383 Rdr 16 bko, och skulle jag mycket
misstagit mig, om det gagn Institutet medför, icke vida öfverstiger
denna summa.
Med anledning af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag
vördsamt anhålla att R. St:r, med bifall till K. M:s Nåd. Propos.
om inrättandet af ett högre Landtbruksinstitut vid Alnarp, ville
bevilja det dertill erforderliga anslag från och med år 1858.
Dock torde jag äfven få fästa Utsk:s upmärksamhet på den
korta tid som återstår för möjligheten häraf, nemi. att arrendatorn
skall d. 15 nästkom. April underrättas om hans afsägelse antages,
ty med den dagen uphör hans förbindelse, och jag tviflar på möj
ligheten att sedermera kunna, på samma vilkor, öfverenskomma om
afträde före 1862.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 7 dennes på bordet lagda Nåd. Propos:r till R. St:r.
1:0 ang. pension från Rikets Allm. IndragmsStat åt Kanslisten
i Just.Revis:sExpedit:n Eberhard Liljewalch och Kopisten i samma
Expedit:n Wilhelm Norström; och
2:0 ang:de rättighet för t. f. Kommendanten och Direktören vid
Straff-fängelset i Warberg, Majoren Gustaf Wilhelm Gyllenhammar,
att erhålla pension å Rikets Allm. IndragmsStat.
Föredrogs K. M:s d. 7 dennes på bordet lagda Nåd. Propos.
till R. St:r, ang:de rättighet för Fanjunkaren vid KronoArbetscorpsen,
Kornetten Anders Johan Enström, att erhålla pension å
Rikets Allm. IndragmsStat.
124 Den 10 Mars.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Dä jag, under den tid
Kornetten Enström tjenstgjorde såsom Fanjunkare vid Lifgardet till
häst, äfven var i tjenst vid samma Corps, anser jag mig pligtig att
yttra några ord till den kraft och verkan de kunna medföra. Bedan
för snart 40 år sedan, vill säga vid den tid jag kom i tjenst
vid Eeg:tet, hade Enström den utmärkelsen att, ehuru då en yngre
man och blott Underofficer vid Eeg:tet, likväl hafva officersgrad
inom Arméen. Han bar redan då de utmärkelsetecken, som i den
K. Propos. äro omnämnda, nemi. medalj för tapperhet i fält och
S:t GeorgsOrdens 5:te klass. Han tjenstgjorde äfven vid samma
tid som instruktör för gradpasserare. Efter 24 års tjenstetid fann
han sig, af enskilda förhållanden, föranlåten att lemna tjensten, och
således förinnan han kunde erhålla pension ur Arméens pensionskassa.
Motgångar och vexlande öden af mer eller mindre sorglig
beskaffenhet hafva allt från den stund han lemnade nämnde Begite
varit hans ständiga följeslagare, bland hvilka det icke han anses för
den minsta att, vid en ålder af nära 60 år, nödgas söka anställelse,
och efter upnådde 65 år vara tvungen att, för utkomstens skuld,
fortsätta tjenstgöringen vid en sådan Corps som KronoArbetscorpsen,
der han sedan tillbringat 8 år. Jag får alltså icke underlåta att
till B. St:rs behjertande vördsamt anmäla denne nu gamle man,
som ej allenast tillbragt sin kraftiga ålder i Statens tjenst och derunder
bevistat alla de fälttåg, som under hans tjenstetid inträffat,
nemi. så väl 1808 och 9, som 1813 och 14, utan derjemte, ännu
på sena ålderdomen, sökt verka inom en föga afundsvärd krets.
Jag hoppas sålunda att K. M:s Nåd. Propos. måtte vinna rättvist
afseende.
Bemitterades till StatsUtsk.
Eöredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 7 dennes på bordet lagda Nåd. Propos:r till B. St:r.
l:o ang:de rättighet för enkan Johanna Magdalena Wallberg
att erhålla pension å Bikets Allm. IndragmsStat;
2:o ang:de pension å Allm. IndragmsStaten för LandsEiskalen
i södra distriktet af Hallands län Isak Ulrik Motander; och
3:o ang:de anvisande af statsbidrag till en väganläggning mellan
OfverTorneå och Pajala socknar i Norrbottens län.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 7 dennes på bordet lagda Nåd. Skrifvelser till B. St:r.
1:0 ang:de gjord underd. framställning om statsbidrag för anläggning
af kanal med bassin emellan staden Carlstad och dess
hamn vid Kanikenäset; och
2:o ang:de tillhandahållande, äfven för nästkommande statsregleringsperiod,
af det till bidrag vid inrättandet af pensionsanstalter
för FolkskoleLärare beviljade anslag.
D en 10 Mars.
125
Föredrogs ånyo oell bifölls Sammansatta Stats- samt Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk:s d. 28 sistl. Febr. och d. 4 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 10, i ani. af väckt motion, att K. Skeppsholmen
och till Flottans etablissement hörande strand på K. Djurgården
måtte, emot vissa vilkor, uplåtas till Stockholms stad eller
enskilde samt förses med byggnader och kajer för handelns behof.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 28 sistl. Febr. och
d. 4 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 14, i ani. af väckta motioner
ang:de inteckning af aftal om nyttjanderätt till fastighet i
stad.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtskis d. 4 dennes f. m. på bordet lagda Utlåt. N:o 39, angående
Riksg:sKont:s förvaltning under den sedan början af 1853
och 1854 årens Riksdag förflutna tid.
Föredrogös, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
LagUtsk:s nedannämnde, d. 4 dennes på bordet lagda, Betänk:n.
N:o 15, i ani. af väckt motion om förändring af 2 § i Gifterm:sB:ns
10 Kap.;
N:o 16, i ani. af väckt motion ang:de förändring af den genom
lag fastställda arfsordning; och
N:o 17, i ani. af väckt motion om förändring af 7 § i ÄrfdaB:ns
12 Kap.
Föredrogos och lades till bandlingarne Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:s d. 4 dennes på bordet lagda Mern. N:o 53, i ani. af återremiss
utaf Utsk:s Betänk. N:o 31.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s d. 4 dennes
f. m. på bordet lagda Betänk. N:o 54, i ani. af väckt motion
i fråga om särskilda belöningar för skogsplantering å de s. k. Svaltorna
i Elfsborgs län.
Vid föredragning af Allm. Besv.- och Ekon.Utskis d. 4 dennes
f. m. på bordet lagda Betänk. N:o 55, i ani. af väckt motion
om förvärfvande för Statens räkning af förre allmänningen Trenningshult
och kronoskattehemmanet Tvenningen, blef detta Betänk.,
på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt.
Föredrogs Frih. Cederströms, Rudolf, d. 7 dennes på bordet
lagda motion, ang:de utsättande af dagen för R. St:rs nästa sammanträde
till Lagtima Riksdag.
Denna motion remitterades till Exped.Utsk. och kommunicerades
de respektive MedStånden.
126
Den 10 Mars.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde d. 7 dennes på bordet lagda Betänk:n, nemi. från
Lagutskottet.
N:o 18, i ani. af väckta motioner om arfsrätt för oäkta barn;
N:o 19, i ani. af väckta motioner ang:de förändringar i gäl
lande
föreskrifter i afseende på lagfart af fast egendom;
N:o 90, i ani. af väckt motion om antagande af ett stadgande
derom, att, vid arfskifte mellan syskon, afseende bör göras å verkställd
upfostran och upnådd ålder;
N:o 21, i ani. af väckt motion om förändring af expropriationslagen.
Allm. II c sv.- och Ekon.Utskotlet.
N:o 56, i ani. af väckt motion om tillägg till tolfte punkten
af Instruktionen för Postmästare d. 16 Febr. 1707; och
N:o 57, i finl. af väckt motion om ändring i det arfvode Postförvaltare
äga beräkna sig för tidningars afsändande.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s nedannämnde
d. 7 dennes på bordet lagda Betänkm.
N:o 58, i ani. af väckt motion om lika mått öfver hela Riket
å den i hemmansräntan ingående spanmål;
N:o 59, i ani. af väckt motion om uphäfvande af 84 § i K.
M:s Nåd. Förordning d. 6 Sept. 1842, om truppers och persedlars
fortskaffande;
N:o 60, i ani. af väckt motion om tillägg till 28 g i K. M:s
Nåd. Instruktion för Justerare af mått och vigter d. 31 Jan.
1855; och
N:o 61, i ani. af väckt motion om föreskrifters meddelande vid
vägning af spanmål.
Föredrogs ånyo BiddarhusUtsk:s d. 14 och 21 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 8, i ani. af Hr Anreps, Gabriel, motion om
ett förlagslån från Riddarhuskassan för utgifvande af Svenska Adelns
Attartaflor.
Hr Anrep: Med undantag af Gr. Oxenstjerna och Hr af
Funck, hvilka båda reserverat sig, hafva RiddarhusUtskrs öfriga ledamöter
afstyrkt bifall till min motion om erhållande af ett förlagslån
för utgifvande af ett större arbete, kalladt »Svenska Adelns
Attartaflor»; men jag vill hoppas, att sedan E. och Ad. hört min
vederläggning af motiverna för Utsk:s afstyrkande samt hvad jag
för öfrigt har att i saken anföra, E. och Ad. icke skall fästa sig
vid att Utsk. icke förordat min motion. Utsk. har för sitt förfa
rande
anfört 3:ne skäl, nemi. för det första, att »de å Riddarhuset
förvarade genealogier icke befinnas hvarken i så fullständigt skick
eller så tillförlitliga, att deras utgifvande kan anses såsom ett för
Svenska Adelns historia vigtigt företag.» Om man skulle vänta
med utgifvandet af detta föreslagna arbete till dess det kunde
blifva fullständigt, så finge man vänta i ali evighet, ty, saken är
Deu 10 Mars.
127
af den natur, som är egen för allt hvad historia heter, att den aldrig
kan blifva komplett. Tvertom, om man nu utgåfve det, skulle
handlingarne säkerligen blifva mera fullständiga än nu, då de ligga
döda i skåpen.
När jag första gången iitgaf min Adelskalender, bad jag en af
nuvar:de hufvudmän för en af de Grefliga ätterna att gå in och
se på mitt manuscript, om det var rätt i afseende på hans familj.
Han svarade då att sådant icke lönade mödan, att jag tagit mig
vatten öfver hufvudet, och att jag aldrig skulle kunna utföra detta
arbete. -Emedlertid gick denne Grefve in och såg på mitt manuscript,
och der var uptagen en hans broder, som, i fäll han lefvat,
skolat vara omkring 30 år gammal, men som han storligen undrade
hvem det kunde vara, till dess han slutligen erinrade sig, att denne
broder var död som litet barn, ehuru han hittills stått uptagen å
genealogierna, från hvilka han först då' blef utstruken. Häraf ser
man huru nödvändigt det är, att tabellernas felaktigheter blifva
kända. Min Kalender har också rättat ganska många dylika. Vidare
säger RiddarhusUtsk., att detta arbete icke kan anses »såsom
ett för Svenska Adelns historia vigtigt företag, utan fasthellre må
vara att betrakta såsom en bokhandelsspekulation.» Om också allt
hvad som rör personer icke kan äga, alltid åtminstone, så stor vigt
för historien, så måste det åtminstone vara vigtigt för slägterna
att ett arbete, sådant som det ifrågavande, utkommer i flera hundra
exemplar och icke, såsom nu, förvaras blott i ett enda, som är lätteligen
utsatt för eldfara. Man må blott tänka sig huru behöfligt
det ofta nog är att känna genealogierne, sina slägtförhållanden, från
hvem man härstammar o. s. v. Dessutom, om man besinnar att
allas vår representationsrätt hvilar just på dessa genealogier, enär
RiddarhusOrdmn i 7 § 7 mom. säger, att »Adelsman, hvars ättledning
från stamfadren ej af Riddarhusets genealogiska tabeller tydligen
utvisas, eller, der dessa befinnas bristfälliga, sådan ättledning
ej styrka gitter», skall vara från rättighet till säte och stämma å
Riddarhuset utesluten. Om nu en olycka skulle hända — vi hade
derpå ett, ehuru lindrigt exempel för några år sedan, då elden var
lös i Riddarhusets källare ■—• och genealogierna blefve förstörda,
skulle således, enl. ordalydelsen i 7 § 7 morn., ingen Adelsman
kunna styrka sin härkomst genom geneålogierna på Riddarhuset.
Häremot kan visserligen invändas att vi, som nu här äro representanter,
och våra efterkommande kunna härigenom styrka sin rättighet,
men jag anhåller få fästa R. och Ad:s upmärksambet derpå,
huru många familjer det är som äro orepresenterade, och huru mångå
som skulle få rakt omöjligt att styrka sin härkomst från stamfadren,
och sålunda, genom en olycklig tillfällighet, beröfvas sin
rätt att representera å Riksdagen. Om en sådan olycka skulle hända,
och pressen med detsamma kastade sig öfver frågan om representationssättets
förändring och sade, att nu är rätta tiden inne för
R. o. Ad. att afsäga sig sin sjelfskrifvenhet, då den icke kan styrka
sina ättleder och ej har några genealogier mera att åberopa, så
skulle så väl K. M. som R. och Ad. komma i ett svårt dilemma,
som blefve kinkigt nog att reda sig ur. Deremot vore denna fara
128
Den 10 Mais.
helt och hållet undanröjd, om genealogierna voro utgifna i hundratals
exemplar, och RiddarhusDirekt:n, emedan åt ett arbete af enskild
man eljest icke kan tillerkännas giltighet, låtit kollationera
detta arbete med stamtaflorna, hvad det vigtigaste beträffar, dervid
gjorde de anmärkmr, som syntes nödiga, och från familjerna skaffade
sig upgifter, för att få ett sådant exemplar fullständigt. Vid
Riksdag borde sedan äfven förklaras, att denna bok vore att rätta
sig efter, derest en sådan olycka inträffade. Nu kan man visserligen
invända, och jag har äfven hört denna anmärkning göras, att
efter Riddarhuset stätt i 200 år, så skulle det aldrig kunna brinna.
I afseende härå vill jag endast erinra om Wallentuna kyrka, som
stått två, tre gånger så länge, men ett, tu, tre, midt under yrväder,
slog åskan ned och, såsom Länsmannen i häradet inrapporterade,
nedbrann kyrkan totalt. På samma sätt kan ock gå med Riddarhuset.
För att en olycka ännu icke inträffat, är ej sagdt och
gifvet att den aldrig kan komma
Utsk. slutar sitt första skäl emot min motion med att kalla
den en bokhandelsspekulation. Jag tror mig redan hafva visat tillräckligt
mycket intresse för den sak som är i fråga, att jag icke
behöft upbära en sådan beskyllning. Hvad detta för öfrigt vidkommer,
så skulle all hittills utgifven historia på samma grund kunna
kallas en handelsspekulation.
Det andra skälet, som Utsk. anfört, är att det »blefve särdeles
svårt att, derest arbetet skulle utgifvas så till sägandes under en
af R. och Ad. tillsatt myndighets auspicier, bestämma hvad som af
de biografiska anleckningarne borde uteslutas eller förbigås.» Utsk.
har i detta afseende oriktigt upfattat min motion. Jag har aldrig
önskat att, i afseende å arbetets redaction, stå under någon myndighet
eller censur. Det är jag som utgifver boken under mitt
namn, hvilket äfven utsättes på titelbladet. En sådan censur skulle
föranleda till många obehagligheter och tvister om hvad som skulle
tryckas eller ej, och genealogierna innehålla en mängd oriktigheter.
Jag har inom min egen familj exempel härpå. Jag har 2 kusiner,
af hvilka den ene heter Jakob Reinhold och den andre Jakob Herman.
För lång tid sedan infördes på genealogierna dessa begge
bröders giftermål, men dervid hade man begått det misstaget, att
Jakob Reinholds hustru införts på Jakob Herman, och så tvertom.
Detta ville jag rätta, men har icke brytt mig om att för sådant
ändamål skrifva till landsorten. Ett likartadt förhållande äger rum
med slägten Natt och Dag. I sådana fall kunde emedlertid denna
censur komma och säga, att det skall tryckas så som genealogien
har det uptaget, och derpå vill jag icke ingå. En förläggare frågar
för öfrigt icke efter huru boken är redigerad. Han vill visserligen
veta hvad den innehåller, och om den kan vara begärlig, men något
inseende öfver redactionen utöfvas ingalunda af en förlagsman,
helst då utgifvaren förut gjort sig fördelaktigt känd, och det tror
jag att jag gjort genom utgifvandet af min Adelskalender.
Det tredje af RiddarhusUtsk:s skäl emot min motion är att,
»enl. hvad RiddarhusDirektm upgifvit, Riddarhuskassan icke äger
tillgång att förskjuta ett så betydligt förlagskapital.» Hvar och en,
som
t» e n 10 Ma 1* s.
129
sorn läst den af Riddarh.Direktm till det Högloft. Ståndet vid
denna Riksdag ingifna inlaga och berättelse, vet att Riddarh.kassnn
utgör öfver 13 0,000 Rdr bko: och det torde icke kunna nekas
att, om man vill, så kan man äfven något med en tillgång af
så stort belopp.
Utsk. slutar sitt tredje skäl sålunda: »under äfventyr att dervid
göra en mer eller mindre kännbar förlust.» Jag har upgjort
en kalkyl, som utvisar, att med 700 exemplars försäljning upstår
det vinst. Om raan mot denna min kalkyl invänder, att boken ej
är afsättlig, så vill jag blott taga ett exempel. Om vi antaga att
inom hälften af de 10 00 adliga familjer, som finnas enl. Direktms
upglfter, finnes för hvarje slägt en person, som vill lägga sig till
detta arbete, så blir det 500. Om vi ytterligare antaga, att för
hälften af detta sednare antal det finnes två i hvar slägt, som intressera
sig derför, så hafva vi 250, eller sammanlagdt 7 50. Eller
om denna kalkyl ej medgifves vara riktig, så låt oss antaga, att
det blött finnes 500 familjer som köpa boken, så är jag öfvertygad
att det finnes 200 icke-adelsmän, som intressera sig för saken
och köpa arbetet, emedan de adliga slägterna, på sednare tider,
amalgamerat sig med de andra ståuden. Om nu också icke 700
ex. skulle tecknas, så kan man göra såsom utomlands, och äfven
här i Sverige brukas, nemi. börja en ny subskription. Detta ifrågasatta
arbete är dessutom icke alls af samma natur som en Kalender.
Den sednare får lof att säljas på ett år, men detta oaktadt
har den haft 1,500 ex. afgång. Om nu det förra arbetet icke skulle
kunna säljas på mindre än 10 år, så förlorar det emedlertid under
dessa år intet af sitt värde. När jag gaf ut min första Kalender
påstod man likaså, att den icke skulle bära sig; och när jag gaf
ut den andra Kalendern, så trodde man att jag var galen, som vågade
detta, sedan jag nyss förut utgifvit en dylik. Den gick emedlertid
ännu bättre. Hågen och intresset för Adelns historia hafva
på sednare tider betydligt tilltagit. Jag vill uplysa, att de arbeten
af likartad natur, som för 50 å 60 år sedan utkommo, äro mycket
eftersökta, köpas med mycken begärlighet och betalas med ända
till 30 Itdr bko hos antiqvariske bokhandlare. Dessa uptaga dock
endast stamfäderne, eller dem som blifvit adlade. Den nya skulle
deremot uptaga allt, som rörer R. och Ad., och ändock icke gå till
mera än 30 Rdr bko, efter som det är af mig beräknådt. De, som
nu vilja hafva sina stamtaflor utskrifna, få betala 3 Rdr bko för
hvarje ark, och desse torde vara ganska många, ehuru de grufva
sig för den stora kostnaden. Andra åter tycka det vara svårt att
gå upp på Riddarhuset och grafva i luntorna. Jag tror således nog
att boken skulle finna afgång.
Gr. Oxenstjerna och Hr af Funck hafva föreslagit, att till en
början förlägga blott ett enda häfte. Detta vore på det högsta
olämpligt. ' Om jag skulle annonsera och i subskriptions-anmälan
säga, att Riddarh.Direktm har tillsyn öfver arbetets ordentliga utgifvande,
hvad tiden beträffar, men detta gällde blott ett enda häfte,
så skulle allmänheten icke kunna fatta något förtroende till min
subskription. Onl jag åter får utgifva boken under Riddarh.Di
IV
H. ' 9
130
D en 10 Mars.
rektms inseende, och jag utsätter detta i min anmälan, så väckes
förtroendet till företaget, då man har säkerhet för att boken ordentligt
och fullständigt utkommer. Den är då icke beroende af en förläggares
möjliga död under tiden. Om alla förläggare, som företaga
sig ett så stort arbete, hade så god garanti att erbjuda, så skulle
subskriptionerna gå mycket bättre än nu, då man har misstroende
för sådant och tror att det icke utkommer. Det kan icke annat
än förefalla besynnerligt, om vid samma Riksdag, som i ett annat
Stånd förslag blifvit väckt om anslag till Litteratörer — och jag
får väl också räkna mig till dem — It. och Ad. skulle neka att
åt en af sina egna ledamöter, som vill utgifva ett arbete af så mycken
nytta för R. och Ad., som jag tror mig hafva visat att detta
skulle medföra, ett simpelt förlagslån, sorn jag vill återbetala med
ränta. Då jag för öfrigt, utan att subskribenterne upgå till det
bestämda antalet, icke får ut ett enda öre, så finnes ju ingen risk
för R. och Ad., ty jag får icke hand om penningarne; jag får blott
mitt arfvode. Den tjensteman, som sådant updrages, han upgör
med distributören, mottager af honom penningarne och gör Riddarhuskassan
betäckt. Det enda kassan måste på förhand utgifva, är
första månadens arfvode, 100 Rdr bko; den andra månadens begär
jag, enl. specielt kontrakt, icke heller förr än jag presenterar manuskriptet
till första månadens arbete o. s. v. Det är således endast
100 Rdr bko, som kassan, i händelse a( min död, riskerar;
men lefver jag, så får jag icke andra månadens arfvode förrän jag
lemnat manuskriptet för den första. Jag får aldrig hand om penningarne.
Riddarh Direkt:n behöfver icke tänka att den ger mig
0000 Rdr, och att jag sedan ej rätt betalar boktryckare, bokbindare
och öfrige, utan jag begär blott mitt en gång för alla bestämda
arfvode och några s. k. present-exemplar, och då uplagan
är beräknad till 1000 exemplar, torde detta val icke möta någon
svårighet. Jag anhåller att R. och Ad. måtte, med afslag å Riddarh.-  Utsk:s Utlåt., bifalla det i min motion framställda förslag om
ett förlagslån till utgifvande af Svenska Adelns Attartaflor.
Hr af Funck, Carl Oscar: Ehuru den af HrjAnrep väckte
motion, om ett förlagslån, från Riddarhus-kassan för utgifvande
af Svenska Adelns ji larlaflur, hvarken kunnat tillstyrkas af RiddarhusDirekt:n
eller Utsk., i följd af det upgifna hufvudskälet, som
orden lyda: ali Riddarhuskassan icke äger tillgång alt förskjuta
ett så betydligt förlagslcapilul, under äfventyr alt dervid göra
en mer eller mindre kännbar förlust. Denna omnämnda äfventyrliga
förlust måste naturligtvis endast upkomma: i den händelse
arbetet icke skulle vinna den påräknade framgång; men, i motsatt
täll, kan man antaga, att utgifvaren af arbetet kan påräkna
en vinst, hvilket är eller kan vara lika troligt. Ar det då något
äfventyr för Riddarhuskassan? Jag vet icke hvarföre man skall antaga
det ofördelaktigaste, synnerligast då frågan är om en hjelp
eller ett stöd för en af Riddarhusets medlemmar. Dessutom har nu
tvenne af Riddarh.Direktms ledamöter, Frih. Bennet och Hr Leyonancker,
afgifvit ett förslag till ändamålets vinnande, utan någon
Den 10 M ars.
131
Äfventyrlig förlust, hvarföre så väl Gr. Oxenstjerna som jag emot
Riddarh.Utsk:s Utlåt, reserverat oss och instämt uti det af Frih.
Bennet och Hr Leyonancker afgifna förslag. Jag anhåller derföre,
ehuru jag i Utsk. reserverat mig, och de skäl, som blifvit anförda,
synas af Riddarh.Utsk:s Utlåt. N.-o 8, få tillägga, att det vore
önskligt om hvar och en inom Ståndet med sin röst eller bidrag
ville gifva en upmuntran åt Hr Anrep, som med nit och håg önskar
egna sig åt ett nog mödosamt, men för It. och Ad. gagneligt
arbete.
Den Adelskalender, som af Hr Anrep är utgifven, har redan
visat sig nyttig, icke endast för R. och Ad., utan äfven för inånga
andra, genom de uplysningar man derifrån kunnat hemta; och då
denna Kalender derjemte utvisar Hr Anreps trägna, mödosamma
och omsorgsfulla arbete, påkallar äfven detta It, och Ad:s så väl
upmärksamhet som tacksamhet derföre, och gifver icke endast anledning,
utan äfven upmanar hvar och en att gifva ett stöd åt Hr
Anrep, som så ihärdigt och träget, med ospard möda, söker sin
verksamhet i dessa nog enformiga och tröttande samt icke afuudsviirda
göromål, hvilka särdeles äro egnade åt It. och Ad. Jag vågar
derföre anhålla, att It. och Ad. måtte behjerta Hr Anreps motion,
på ett för honom nöjaktigt sätt till målets vinnande, antingen
det må komma från Itiddarhuskassan eller genom enskildta bidrag
från Ståndet. Vinnes detta mål, som i motionen är uttryckt,
har i detsamma äfven ett vackert och välgörande mål vunnits, då
R, och Ad. underhjelper den arbetsamme; och skall detta alltid
blifva en tillfredsställelse och belöning för den, som ser sig understödd
i sitt företag och icke tvertom stängd eller nedtryckt i sin
verksamhet. Lägger man nu härtill, att Ståndets representationsrätt
har sitt stöd och hvilar endast på de genealogiska upgifter, som
inom Riddarhuset, i ett enda exemplar, finnas att tillgå, hvilket
lätt genom en eldsvåda kan omintetgöras, blifver detta ytterligare
ett talande skäl, för att det i Hr Anreps motion tillkännagifna arbete
kunde blifva af värde och till nytta, synnerligast om RiddarhusOrdmns
7 § och 7 mom. strängt iakttages. Jag anhåller derföre
om återremiss på Riddarh.Utsk.-s Utlåt. Nio 8.
Hr Tham, Casper Wollrath Victor: Jag för min del
tror att Riddarh.Utsk. kunnat, vid pröfningen af Hr Anreps motion,
komma till ett alldeles motsatt resultat. Utsk. har nemi.,
bland de många skälen för afslag, äfven anfört det ofullständiga
skick, hvari genealogierna nu äro. Månne icke detta är ett skäl
mera att befordra dem till trycket, ty ju förr detta sker, desto
snarare kan man hoppas att få de fel rättade, som i dem förefinnas.
Hvad som kraftigast bidragit att många af de luckor, som
förefinnas i genealogierna, icke blifvit fyllda, torde just vara, att de
icke genom tryck varit tillgängliga för den större allmänheten, ty
då skulle sannolikt mången slägt bemödat sig att få sin ätteledning
utredd, då nu åter många finnas, som icke alls känna sina ätteledningar
Då jag för 14 år sedan arbetade i Riks Arkivet, och dervid
äfven begagnade Riddarhusets hjelpkällor, hade jag bland annat af
-
13*
Den 10 Mari!.
skrifvit oell hemtagit eu genealogi. En person, som kom och besökte
mig, fick händelsevis ögonen på denna och riittade de brister,
som deri förefunnos, hvarigenom denna förut högst ofullständiga tabell
ändtligen vann ett kompletteradt skick. Icke endast från en
för R. och Ad. egennyttig sida, utan äfven såsom nödvändig hjelpkälla
för historiska och statistiska forskningar, är det af vigt att
dessa genealogier befordras till trycket. Jag får, för min del, på
det aldra lifligaste tillstyrka, att R. och Ad. måtte återremittera
detta Betänk., så att Utsk. må komma i tillfälle nogare undersöka,
huruvida icke möjligen ett förskottslån till Hr Anrep kan
åvägabringas, samt på .det Utsk. må mera närma sig till Hr Leyonanekers
reservation. Jag ber alt, på samma gång jag yrkar återremiss
på Betänk., få hemställa, om icke. 11. och Ad. ville med mig
förena sig deruti, att, om Riddarhuskassan icke kan bekosta genealogiernas
tryckning, Direktm måtte åläggas att deraf anskaffa dubbla
exemplar, för att på annat säkert ställe förvaras, så att, i händelse
en eldsvåda eller annan olycka skulle träffa Riddarhuset, dessa genealogier
ej må gå förlorade.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag med Hr af Bunck
förena mig i yrkande om återremiss af förevar:de Betänk.
Gr. Mörner, Carl: Riddarh.Utsk. har vid behandlingen af
Hr Anreps motion visserligen icke förbisett det vackra syfte, som
ligger i sjelfva motionen; men Utsk. har funnit betänkligt att dertill
nu tillstyrka sitt bifall. Jag torde i första rummet få åberopa
de skäl Utsk. anfört för dess afslag; men anser mig böra bemöta
några af de anmärkmr Hr Anrep nu gjort vid Utsk:s Betänk. Jag
lemnar derhän, huruvida Hr Anreps kalkyler och zifferberäkningar
äro riktiga och instämma med verkliga förhållandet; men sådant
beror hufvudsakligen på den afsättning arbetet får. Det är visserligen
möjligt att SOU ex. af ifrågavar:de tabeller kunna försäljas,
men, mine Hrr, då man för 1,2 häften betalar 10 Rdr bko, och
hela arbetet sålunda kostar 30 Rdr bko, så om och denna summa
är af föga betydenhet för en och annan, torde den för de fleste
icke vara så alldeles obetydlig, särdeles om man ej kan påräkna
att tabellerna äro fullständiga och tillförlitliga. Helt annorlunda är
förhållandet med den s. k. Adelskalender Hr Anrep utgifvit. Den
är ett kort sammandrag af ätteledningarne, och omfattar endast nu
ldfvande personer. Den är för hvar och en ofta behöflig och kostnaden
så obetydlig, att en hvar gerna vill och kan dermed vara
försedd Jag tror således, att då man äfven betänker den omständighet,
på hvilken Utsk. laggt särdeles vigt, nemi. att genealogierna
äro i hög grad ofullständiga, så ser jag icke något egentligt
skäl hvarföre Utsk. bordt tillstyrka att de nu skulle, under R. och
Ad:s auspicier, på trycket utgifvas. Hvad det beträffar, som Hr
Tham anfört, att genealogiernas utgifvande skulle lättare medföra
deras komplettering, så fruktar jäg detta mål ej derigenom vunnes,
då säkert ganska få voro i tillfälle att fylla luckorna. För öfrigt
är jag fullkomligt af samma åsigt som de värde talarne i afseende
å dessa handlingars historiska vigt och värde. Rörande deras säker
-
Den 10 Mars.
het mot eldfara så har Utsk. under behandlingen vackt motion om
inköp af ett brandfritt skåp. Skulle R. o. Ad. komma att bifalla
inköp af ett sådant, torde de g'enealogier och handlingar som deruti
blifva förvarade vara betryggade mot eldsolycka. På Riddarh.-  kassan på alla möjliga håll anlitas, såsom R. o. Ad. torde hafva sig
bekant, så har, i osäkerheten om företagets framgång, Utsk. icke
ansett sig kunna tillstyrka en så stor förlagssummas beviljande som
18,900 R:dr. .Tåg skulle dessutom tro att det kan vara tvifvelaktigt
huruvida Direkt:n kan åläggas eller förmås att hafva bestyret
med dessa genealogiers tryckning; huruvida Pirektrn har någon
Kanslist hvars tid icke är så uptagen, att den möjligen kan räcka
till för det bestyr hvartill Hr Anrep anser sig böra förbinda Direktm.
Afven nied afseende härå tror jag Hr Anreps förslag skall möta
svårigheter. Om R. o. Ad. finner lämpligt att återremittera Betänk.,
eller att Riddarhuskassan bör för upgifvet ändamål utbetala denna
summa, så är det klart att Utsk. måste efterkomma R. o. Ad. beslut,
men Utsk. har på nu och förut anförda skäl ansett sig icke
kunna tillstyrka bifall till den ifrågavarande af Hr Anrep väckta
motion.
Gr Sparre, Erik: Jag för min del finner Hr Anreps förslag
förtjena upmärksamhet, och skulle önska att Riddarh.Utsk. och
Direktm fästat något mer afseende på detsamma. Det är en ledsam
erfarenhet jag såsom domare gjort, att de genealogiska tabellerna
icke ega den fullständighet som de borde, och till följd deraf stundom
äro af beskaffenhet att vid rättegångar icke ega vitsord,
ehuru de vid sådana tillfällen ganska ofta behöfva rådfrågas, samt
för de rättssökande kunna vara af högsta vigt. Till och med vår
Riddarh.Ordn. har erkänt denna mindre fullständighet, då den
stadgar att de genealogiska tabellerna ega vitsord i fråga om rättighet
till säte och stämma på detta rum, endast i de fall att de
icke äro oriktiga. Nu är det visserligen, då fråga upstår om deras
utgifvande på trycket, en rätt ledsam omständighet att denna fullständighet
saknas, men till afhjelpande af denna olägenhet, torde,
innan tabellerna trvckas, familjernes medlemmar böra upmanas och
komma i tillfälle att medela de uplysningar och rättelser som äro
af nöden, hvarförutan jag skulle tillstyrka att en revision af dem
verkställdes för att åt tabellerna bereda den fullständighet man
med rätta anser så önskvärd. Jag tror också, lika med motionären,
att företaget skulle kunna bära sig och möjligen återgälda åtminstone
en del af de kostnader, som erfordrades för deras kompletterande.
Jag känner med mig sjelf att jag ej skulle försumma tillfället
att skaffa mig dessa tabeller, och jag tror att äfven mångå
andra skulle köpa dem, för att få reda på sina förfäder eller andra
slägtingar. Sannolikt skulle således företaget bära sig, men då utgifvaren
saknar medel till det betydliga förlag, som dertill erfordras,
så anser jag att Riddarhuskassan borde genom ett förlagslån underlätta
detsamma, heldst jag tror att dessa medel ofta användas till
ändamål mindre nyttiga och mera främmande för Ståndets medlemmar
än det ifråga var-.de, Jag vill likväl icke obetingad! till
-
134
Don 10 Mars.
styrka bifall till motionen, men jag tror att den begärda försträckningen
kunde lemnäs, om motionären på förhand anskaffade ett visst
antal subskribenter, t. ex. 3 å 400, då Riddarh kassan ej komme
att ikläda sig någon risk. I afseende å den siste talarens anmärkning
att Kiddarh.Direkt:n icke skulle anse sig pligtig att åtaga
sig det arbete, som härvid vore afsedt att komma på dess lott,
så erkänner jag att detta ligger utom Direktms vanliga göromål,
men med kännedom af det nit som Direktm i andra fall alltid
ådagalagt för Riddarhusets angelägenheter, hyser jag för min del
den öfvertygelse, att Direktms medlemmar icke skola undandraga
sig ett bestyr, som medför så stor fördel för Ståndet och hvarvid
likväl något biträde borde Direktm beredas. Jag anser således förslaget
vara behjertansvärdt och att Utsk. bör taga saken under
förnyadt öfvervägande, med afseende tilläfventyrs på den frammställning
jag nu tagit mig friheten göra; och vågar jag derföre vördsamt
anhålla att ifrågvarande Ri<ldarh.Utsk:s Betänk, må varda återremitteradt.
Hr Printzensköld, Carl: Hr Tham och Gr. Sparre hafva
redan anfört så fullständiga och talande skäl för en återremiss af
förevaride Betänk., att jag har föga att tillägga. Jag vill blott
vördsamt fästa Ståndets upmärksamhet derpå, att utan tvifvel skulle
den qvinliga delen af detta Stånd inom hvarje familj finna det högst
angenämt att få tillgång till en handling sådan som denna, liksom
förhållandet nu är med den s. k. Adelskalendern. Således i motsats
mot den här uttalade fruktan att icke tillräckligt många subskribenter
skulle anteckna sig för erhållande af ifrågavaride arbete,
tror jag tvärtom, att hvarje familjefader, som icke bestämdt hörer
till den fattiga klassen, skulle finna ett nöje i att förse sin familj
med ett sådant arbete, äfvensom jag tror att de ibland oss äro få,
som icke skulle finna sig intresserad deraf. Det är icke blott i
genealogiskt utan äfven i historiskt afseende som arbetet förtjenar
upmärksamhet, och många af R. o. Adis bortgångne medlemmar
hafva efterlemnat minnen af den beskaffenhet, att de förtjena
komma till allmänhetens kännedom mer än som nu är fallet. Jag
anhåller på nu anförda skäl om återremiss.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus: Denna fråga sönderfaller
i tvenne delar; den första, huruvida det är ändamålsenligt och
önskligt att R. o. Adis genealogier utgifvas. I detta afseende instämmer
jag med Hr Anrep och de talare som förordat ett sådant
företag. Jag anser att det skulle vara både nyttigt och intressant,
och att det skulle medföra de fördelar, hvilka här blifvit åberopade.
Såsom att genealogiernas tryckande möjligen kunde medföra deras
komplettering, och att de blefvo fredade för sådana tillfälliga olyckor,
som brand, m. m. Den andra punkten är, huruvida det är Riddarhuskassan
som skall förlägga arbetet. I denna punkt är jag icke
af samma tanke som Hr Anrep. Jag vill icke så mycket fästa mig
vid att arbetet enligt min åsigt icke kan blifva på långt när så
vinstgifvande som motionären beräknat; man får icke här göra sina
Den 10 Mars.
135
beräkningar efter Adelskalendern, som är ett litet arbete, kostar
några R:dr, och hör till den art af litteratur inom vårt land, som
är den mest säljbara. Förhållandet är helt annorlunda med det
arbete motionären nu föreslagit. Vi hafva en erfarenhet att åberopa,
nemi. i afseende å Riddarhusets egna prot:r, som äfven varit och
äro af ganska stort värde för historiska forskare, samt mycket väl
redigerade. Af de flere hundra exemplar som Riddarhuset förbehållit
sig hafva, — efter hvad jag tror — 3 eller i blifvit sålda.
Det vore högst angenämt om de ledamöter, som nu äro närvarande,
ville taga detta i öfvervägande, och, då hela uplagan ligger uppe
på vinden, låta oss få en liten afsättning af denna artikel hvarigenom
vi kunde upmuntras att förlägga ännu en dylik. För öfrigt
anser man att när ett arbete utgifves af en officiel myndighet, detsamma
bör vara tillförlitligt, och hvad den sednare tiden beträffar,
tror jag visst att genealogierna något så när kunna förtjena förtroende;
men när man kommer till de äldre anteckningarne, så äro
upgifterna icke så säkra att de böra af Riddarhuset utgifvas och
således på visst sätt garanteras. Hvad jag särskildt anhåller
om, är att det icke måtte utsättas på titelbladet, att arbetet
utgifves under Riddarh.Direkt:ns öfverinseende, ty hvad inflytande
kan denna myndighet hafva, då Hr Anrep frånkänner densamma
all censur? Direktm skulle således icke få annat att
göra än betala penningarna till utgifvaren, men icke äga rättighet
att något bestämma; Hr Anrep kunde till och med underlåta
att fortsätta utgifvandet af sitt arbete, och denna förbin
delse
skulle då tillfalla Direktm Om Hr Anrep vill utgifva detta
arbete, skulle jag anse det vida bättre att han skaffade sig en enskilt
förläggare, och efter hvad jag hört lärer han icke hafva långt
efter en sådan. Jag skall då med mycket nöje i min mån bidraga
till arbetet, och önskar all framgång deråt, ehuru jag vill hoppas att
det icke måtte utgifvas på Riddarhusets bekostnad eller under
Direktms öfverinseende.
Gr. Puke, Folke Magnus: Då jag i Direktm varit med
om att afstyrka bifall till motionärens ansökan om ett förlags-lån,
vidhåller jag äfven nu samma åsigt. Man har visserligen åberopat
den stora nytta tabellernas tryckning skulle medföra, bland annat
att de vid rättegångar skulle blifva att tillgå för parterne, men
tillfälle att begagna dem står äfven nu för hvar och en öppet.
Jag kan alldeles icke finna, att de skulle blifva mera fullständiga
derföre att de tryckas, än nu när de äro skrifna, och får anhålla
om bifall till Utsk':s Betänk.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herman: Som det torde vara skäl
att R. o. Ad., innan Ståndet beslutar en stor utgift på Riddarhuskassan,
tar fullständig kännedom af hennes ställning, må det tillåtas
mig göra en kort framställning af denna kassas utgifter och
inkomster. Jag har gjort ett sammandrag af de 3me sist reviderade
årens räkenskaper, och deraf tagit ett medium. Resultatet
blir då, i jemna tiotal:
186
Dea 10 Mars.
inkomster
utgifter, inberäknadt löneförhöjning för Kamreraren och
Vaktmästaren .
9,510 R:dr
7,360 »
Behållning
1,85 0 it:dr
-
ällt banko; och torde denna summa, 1,850 R:dr, icke vara större
än att den ganska väl behöfver afses för oförutsedda utgifter, helst
då dertill kommer den omständigheten att R. o. Ad. måste vara
beredd på att vid en viss ålder pensionera Riddarhusets tjenstemän,
och möjligen för en eller annan af dem denna ålder snart är inne.
Med afseende härpå torde det icke kunna bestridas att kassans
ofvannämnda behållning är icke allenast knapp utan äfven otillräcklig
för de utgifter hon har och snart kan få att bestrida; och jag
får på grund häraf anhålla om bifall till Utsk:s Betänk, och afslag
på Hr Anreps anhållan om ett förlags-lån.
Gr. Sparre: Jag vill i anleda, af Gr. Pukes yttrande nämna
det jag sade, att innan de genealogiska tabellerna tryckas, böra de
bristfälligheter, som nu i dem anmärkas, blifva så vidt möjligt afhulpne
och rättade, så att tabellerna blefve fullständigare och vunne
mera förtroende; detta har hittills aldrig skett; tabellerne lia mig
veterligen ej varit reviderade och de fleste af Ståndet torde aldrig
hafva gått in här på Riddarhuset och tagit kännedom om våra
slligttaflor. Jag tror att en upmaning dertill borde göras, och att
sakkuniga personer borde updragas att genomgå tabellerne. Att,
på sätt Hr Björnstjerna anmärkt, åtskilliga fel förekomma för de
äldsta tiderna, torde möjligen icke kunna afhjelpas, men detta torde
icke förminska deras intresse i sin helhet eller deras rättighet till
vitsord för en sednare tid. Hvad Riddarhuskassans ställning angår,
så är detta en omständighet som förtjenar uppmärksamhet, och jag
har icke heller tillstyrkt obetingadt bifall till motionen; jag har
endast yttrat, att om motionären anskaffade ett visst antal subskribenter
och Riddarhuset åtoge sig förlagsskyldigheten, så blefve det
endast ett vanligt lån utan risk för kassan. Jag får således vidblifva
mitt yrkande att TJtsk. måtte taga saken i förnyad t öfvervägande.
,
Hr Anrep: Riddarh.Utsk:s Ordfde, Gr. Mörner har sagt,
att ingen af Riddarhusets tjenstemän skulle hafva tillfälle att med
mitt föreslagna arbete taga, den befattning jag förut antydt. Det
fordras så litet att jag för min del är öfvertygad att någon af dem
skulle kunna utan stor tidspillan göra det, och jag har dessutom i
min motion sagt, att han icke skulle göra det för intet. Jag
har erbjudit 500 R:dr b:ko årligen, hvilka ingå i den kalkyl jag
gjort, och som skola betäckas genom inkomsten af de försålda
exemplaren. Gr. Sparre som, varit god och förordat en återremiss
af frågan, har sagt, att jag borde anskaffa ett visst antal,
4 å 500 subskribenter. Det är just deruti svårigheten ligger, innan
Direkt:ns garanti erhfllles. Hr Björnstjerna har jemfört detta arbete
med proba, som utgifvas af Lektor Tham. Dessa äro visserligen
också af stort intresse, men endast för forskare i historiskt intresse,
Den 10 Mare.
137
och man bör gilla spridandet af alla dylika handlingar; men icke
kunna dessa prot:r från 160Otalet jemföras med det af mig ifrågasatta
arbetet, som måste hafva samma intresse som Adelskalendern,
utom det nya som kommer till, att Attartaflorna skulle uptaga
äfven de döda medlemrnarne af familjerna. Hr Ehrenhoff har sagt,
att det icke skulle finnas penningar till detta företag. Riddarhuskassan
skall väl icke heller vara en giribuk, som samlar hög på
hög, utan hon skall väl på något sätt använda sina kapitaler.
Dessutom är det blott första årets utgifter som komma att blifva
svidande för kassan. Dessutom bör man kunna hoppas att något,
åtminstone hälften inflyter, och, som jag förut anfört, är det troligt
att arbetet skall gå. Om det" utkomma på en gång helt och hållet,
och man derför begärde 30 It:dr b:ko, skulle visst mången hesitera
för en sådan summa; men då det utkommer månadtligen i häften
å 1 R:dr 12 sk. är det icke så farligt.
Jag skulle egentligen anhålla om afslag å Utsk:s Betänk, och
bifall till min motion, men då jag hört att It. och Ad, är för en
återremiss, vill jag icke motsätta mig denna önskan. Då nu således
en återremiss kommer att beslutas, vill jag göra ett nytt förslag.
Jag skulle nemi. kunna nedsätta priset på hvart häfte till 1 R:dr
rgs; då fordrades blott 7 50 ex.; och det är att förutsätta det afsättningen
skall blifva större, då priset tages lägre. Jag har äfven
tänkt på att förminska arbetet med ^ genom att uptaga endast det aldra
vigtigaste. Detta vore visserligen ett frångående af sjelfva historien;
men jag anser det mindre vigtigt att veta när en hög embetsman
civil eller militär, blifvit extra ordiarie, vollontär eller något sådant,
utan anser jag endast vara af vigt att omtala när han blifvit t. ex.
General eller fått någon dylik högre befattning. Visserligen skulle
i alla fall för hvar och en nämnas den högsta grad hvartill han
kommit, men alla dessa mellangrader m. m. äro småsaker af ringa
värde, som jag anser ganska väl kunna förbigås. Härigenom skulle
arbetet kunna minskas till och således blifva föga kostsamt.
Långt ifrån att motsätta mig en återremiss, förenar jag mig med
dem som derom anhållit, men med bifogande af det förslog jag
nu framställt, att nemi. priset på hvarje häfte nedsättes till 1
R:dr rgs, och att endast det hufvudsakligaste af genealogierna
utgifves.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, först framställde propos. till bifall A förevarande Utlåt.,
hvarvid ropades Ja och Nej, samt sedermera hemstälde om R.
o. Ad. ansåge de emot Utsk:s Utlåt, gjorda anmärkn. föranleda
till återremiss, samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja
jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Anmäldes och lades på bordet ett från ConstitutionsUtsk.
inkommet Memorial N:o 7, med upgift om RiksStåndens beslut rö
-
138 Den 11 Mar s.
rande återstående från sista Riksdag hvilande Grudlags-ändringsförslag.
E. o. Ad. åtskiljdes kl. £8 på aftonen.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Onsdagen den 11 Mars 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för d. 10 dennes samt pleni-prot. för
d. 25 sisth Febr. f. m.
Föredrog ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
den 4 och 10 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 39, ang:de
Eiksg.Kont:s förvaltning under den sedan början af 1853 och
1854, årens Riksdag förflutna tid.
1, 2 och 3 punkterna.
Dessa punkter blefvo af E. o. Ad. bifallna.
4 lill och med i 3 punklernc.
Dessa punkter ansågos icke föranleda till annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
I fråga om 14 punkten, ang:de fördröjdt fullbordande af vägförbättrings-
och vattenaftappnings-arbeten jemte andra med Statsbidrag
understödde arbetsföretag, samt ang:de afgifvandet af berättelser
om sådane företags fortgång, yttrade sig:
Hr Bildt, Didrik Gillis: Enligt hvad min vid detta Utlåt,
bifogade reservation utvisar, har jag, i afseende å den uti nu föredragne
punkt förekommande fråga, hyst en från Utsk:s pluralitet
skiljaktig mening. Jag har nemi. trott, att vid en tidpunkt, då
dagens förnämsta fråga är dem om landets öfverdragande med ett
storartadt jernvägsnät, samt då frågan om att efter ett bestämdt
system genomskära landet med kanaler allt mer och mer vinner
sympatier; borde man jemväl vara betänkt uppå att mera planmässigt
än hittills tillvägagå med de af Staten understödda arbetsföretagen,
såsom förbättrandet af våra primitiva kommunikations-anstalter,
landsvägarne, aftappandet af sjöar m. m. d. Vid sin undersök
-
Den 11 Mars.
139
liing, huru dessa arbeten hittills blifvit utförda, hafva Revisorerna
funnit, att detta utförande i de flesta fall blifvit fördröjdt
utöfver de i kontrakterna bestämda tider, samt att dröjsmål icke
ensamt förorsakats af oförutsedda händelser och hinder, utan äfven
måste tillskrifvas andra förhållanden, dem Revisorerna jemväl antydt.
I betraktande häraf och då dertill kommer, att många af dessa arbeten
varit så obetydliga, att det med skäl kan ifrågasättas, huruvida
Statens bistånd dertill bör lemnäs, hafva Revisorerne funnit
behofvet påkalla dels en på förhand upgjord, omfattande plan för
dessa arbeten, till ledning vid Statsbidragens beviljande, dels ock
arbetenas kontrollerande på ett verksammare och fullständigare sätt
än hittills. Jag har delat denna åsigt och funnit densamma hemta
ytterligare stöd deraf, att vi snart, derest R. St:r, såsom jag hoppas,
bifalla K. M:ts Propos. om inrättandet af ett Statistiskt embetsverk,
kunna grunda våra beslut på officiella upgifter och säkra
fakta, i stället för sympatier och förespråkningar. StatsUtsk. har
emedlertid ej varit af samma tanke, utan endast tillstyrkt en
underd. Skrifvelse till K. M. af det innehåll Betänk, utvisar. Då
Preste- och BondeSt;n redan bifallit Utlåt, och således den af mig
hysta åsigt, om än den skulle gillas af R. o. Ad., icke torde kunna
föranleda till någon åtgärd; har jag endast på detta satt velat till
Ståndets prot. i korthet uttrycka min tanke i denna fråga.
Uppå härefter framställd propos. blef 14 punkten af R. o. Ad.
bifallen.
13 ■punkten.
Äfven denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
16 till och med 22 punlcterne.
Dessa punkter ansågos ej erfordra annan åtgärd än att läggas
till handlingarne.
Då 25 punkten ang:de uplåning af de för jernvägsanläggningar
erforderliga medel, förekom och Hr Gr. o. Landtm, hemstälde
om R. o. Ad. ansåge denna punkt ej föranleda annan åtgärd än
att läggas till handlingarne, ropades Ja, men dervid anmälde sig
och yttrade:
Plili. Raab, Adam Christian: Jag inser visserligen, att
Utsk:s framställning i denna punkt icke kan leda till någon åtgärd,
samt anser icke heller, att man bör framställa något bestämdt klander
af Fullmäktiges i RiksgäldsKont. förvaltning uti ifrågavarande
hänseende; men jag tror äfven, att man svårligen kan lemna alldeles
oanmärkt den underlåtenhetssynd, hvartill Fullmäktige onekligen
gjort sig skyldiga. Det är en allmänt känd sak att under
den tid af mera än ett år, som förflöt innan Fullmäktige kommo
till ett definitift beslut ang:de den anbefallda upplåningen af medel
emot fonderade Stats-obligationer, gick den bästa perioden för låns
erhållande förlorad, och följden har blifvit den, att Riksg:sKont.,
i stället för att underlätta rörelsen, blifvit tvunget att upsiiga hypotheks-obligationer
för 3 mill. R:dr b:ko, hvarigenom den enskildta
rörelsen i landet betydligt försvårats. Detta härleder sig derifrån,
att Fullmäktige upfattat instruktionen allt för trångt, men jag
140
Dori 11 Mai».
hoppas och önskar, att de hädanefter skola hålla sig mindre till
bokstafven och mera till meningen i de föreskrifter, som R. St:r
för dem utfärda.
Förevarande punkt blef uppå härefter förnyad propos. lagd
till handlingnrne
24
punkten.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
23 till och med 29 punkterne.
Dessa punkter ansågos ej föranleda till annan åtgärd iin att
läggas till handlingarna,
30 punkten.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag var icke här tillstädes
i gårdagens plenum, då Frih. Cederströms motion om dagen för nästa
lagtima Riksdags början till ExpisUtsk. remitterades, och anhåller
derföre nu få yttra min åsigt om lämpligaste tiden dertill, samt att
detta mitt yttrande må blifva samma Utsk. delgifvet.
Frih. Cederström har föreslagit, att dagen, då R. St:r nästa
gång skola sammanträda, måtte blifva d. 1 Nov. 1859, enär han
ansett första dagen i November månad vara en lämpligare tid än
s15:de dagen i Oktober, eller den dag, då den nu pågående Riksdagen
börjades. Sin åsigt om olämpligheten af sistnämnde dag grundade
Hr Frih:n deruppå, att tjenstehjonsflyttningen då ännu ieke
försiggått samt att en mängd höstarbeten å landet vanligtvis ännu
voro oafslutade. D. 15 Nov. fann Hr Frih. deremot vara en nog
sen tidpunkt och föreslog derföre att man skulle gå en medelväg
och välja d. 1 Nov. För min del anser jag, att d. 15 Jan. skulle
vara den mest passande tidpunkten, isynnerhet om R. St:r hade
bifallit det välgrundade förslaget om Riksdagens prorogation; men
då så icke skett, vill jag icke påyrka väljandet af nämnde tidpunkt.
Då vi således mäste välja någon dag på hösten, är jag för
min del öfvertygad, att d. 15 Nov. eller den dag, på hvilken flere
Riksdagar före den innevarande börjats, är lämpligare än d. l:stai
samma månad. Man bör naturligtvis vid bestämmandet af tiden
för en Riksdags början afse, att en stor del af den på landet bosatta
Adeln skall upkomma, men denna klass, som till större delen
sjelf sköter sin landthushållning, har onekligen ganska svårt
att aflägsna sig från hemmen vid den tid, Frih. Cederström föreslagit.
Det är icke nog dermed, att tjenstehjonsflyttningen just då
inträffar, utan en mängd arbeten återstå ännu, såsom kreaturens
inställning, besörjandet af deras utfordring m. m., hvarförutom i
en stor del af Sverige de s. k, höstplöjningarne knappast hinna afslutås
med Oktober månads utgång. Jag tror således, att man
säkrast kan påräkna att få se Land t Adeln vid Riksdagen, om dess
början utsattes till d. 15 Nov. Hvad jag här sagt om Landt*
Adeln gäller äfven om BondeSCs ledamöter. Emot lämpligheten af
denna tid göres egentligen den invändning, att årstiden då är sfi
Don 11 M*rf.
lil
långt framskriden, att ångbSt-sfartén Vanligtvis uphört; ruen jag vädjar
till eder erfarenhet, mine Hrr, om icke det är mycket vanligt,
att ångbåtnrne kunna gå ända till slutet af November månad. Om
detta är förhållandet, så blifver naturligtvis, i afseende till lättheten
att hit upkomma, d. 15 Növ. lika lämplig som d. 1. I afseende
åter på tidsvinsten, så kan jag icke finna, att vi nU hunnit
längre "än vid denna tid under föra Riksdagen, ehuru vi denna
gång börjat en månad bittidare. Orsaken härtill är lätt funnen, nemi.
att Julen mellankommer, så att döt egentliga Riksdagsarbetet ej
börjar förr än på Nyåret. Jag tror således, att det, i synnerhet
för R. o. Ad. och BondeSt. är bättre att börja Riksdagen d. 15
Nov. än den 1, och anhåller, att Exp.Utsk. måtte taga denna min
åsigt i öfvervägande.
Hr Ribbing, Arvid: Jag ber att dels få instämma i hvad
den siste värde talaren anfört, dels och dervid göra det tilliigg, att
det icke hufvudsakligen är R. o. Ad:s ledamöter, hvars större del
utgöres af andra än landtman, utan BondeSt:s ledamöter, som hafva
behof af att få för det kommande tjenstehjons-året ombestyra sina
hem och sitt tjenstefolk och jordbruk, innan de begifva sig till
Riksdagen, och att således d. 1 Nov. är en olämplig tid, alldenstund
tjenstebjonsflyttningen, som börjar d. 24 Okt., räcker öfver
den s. k friveckan in på förstnämnde dag. För PresteSt:s flesta
medlemmar är förhållandet ungefär enhända, äfvensom för en icke
obetydlig del af BorgareSt:s ledamöter, hvilka hafva dels bruk och
dermed förenad landshushållning, dels endast jordbruk. Jag får
således förena mig uti Frih. Raabs framställning, med anhållan, att
Utsk. derpå måtte göra behöfligt afseende,
Frih Cederström, Rudolf: Jag har i allmänhet undvikit
att vid remisser af motioner och förslag mycket orda, enär jag anser
det böra öfverlemnas åt Utsk:n att bereda de till dem hänvisade
ärenden. I detta hänseende inträffar här likvisst ett särskildt förhållande.
Väl äger Exp:sUtsk. egentligen blott att afgifva förslag
till expedition utaf de af R. St:r lättade beslut; men i detta speciella
fall inträffar det undahtagsförliållande; att man icke bestämdt
vet, hvem initiatifvet uti frågor, som den nu förevarande, rätteligen
tillhör, enär grundlägsföreskrilt derom ej är gifven, under det grundlagarne
dock i Reg:sF:n, § 49 och Riksd:sOrdn, § 2 uttryckligen
påbjuda det dag vid hvarje Riksdag skall utsättas för den nästpåföljandés
sammanträde; hvilket jemväl haft till följd, att under
de Riksdagar, sorn förflutit efter 1809, har initiativet deri tagits
dels af Exp.Utsk., dels af Talmans konferensen, och dels af enskilde
motionärer.
Den sistnämnde proceduren liar under de sednaste Riksdagarne
varit iakttagen; men för att vinna enhet i beslutet, har en preliminär
öfverläggning inom Utsk. gemenligen föregått motionernes
afgifvande inom Stånden. Så bar äfven skett vid denna Riksdag.
För ätt ej genom förtegenhet å niin sida synas undanhålla R. o.
Ad. de särskilda meningar, som i saken sig yppat, må det tillåtas
L
112
Den 11 Mar s.
mig upplysningsvis meddela det Höglofl. Ståndet, att någon öfverenskommelse
inom Utsk., att i samtl. RiksSt:n föreslå just den dag,
jag haft äran förslagsvis anmäla, icke blifvit träffad, enär derstädes
flere åtskiljda tankar om rätta tiden för nästa Riksmötes början,
uttalades, hvarvid ledamöterna af BondeSt., på hvilket Stånds tanke
Hr Ribbing med mycket skäl i denna fråga lägger stor vigt, derutinnan
icke voro sinsemellan alldeles ense; äfvensom äfven uti de öfrige
ledamöternes åsigter röjde sig en och annan skiljaktighet. Så
påtänktes t. ex. alternatift d. 15 Okt. och d. 15 Nov. 1859; så
föreslog en värd ledamot den 15 Januari 1860.
För min enskilda del hade jag val så till vida icke skäl att deremot
något invända, som sistnämnda förslag, hvad årtalet beträffade,
öfverensstämde med den åsigt jag förut uttalat och ännu hyser om
den lämpligaste mellantid från Riksdag till Riksdag; men jag har
ansett denna min enskilda öfvertygelse böra vika för den formella
betänklighet, som R. St:r vid sednaste Riksdagar funnit deremot
möta, nemi. att de tre åren mellan Riksdagarne böra räknas från
Riksdagens början och icke från dess slut. Jag har således i min
motion icke föreslagit hvad jag för egen del skulle anse var bäst
och lämpligast, utan sökt en medelväg mellan olika meningar,
för att sålunda åtminstone i viss män, förena de skiljaktiga åsigterna.
Emedlertid och utan att ingå i något försvar för denna min
åsyftan, eller i något försök till vederläggning af hvad de tvenne
föregående talarne mot den föreslagna dagen invändt, får jag nu
blott betyga dem min erkänsamhet för det att de sålunda redan
på förhand tillkännagifvit sina tankar i frågan, och icke sparat dem
till längre fram vid afgörandet af Utsk:s blifvande framställning.
Det måste nemi. alltid i sin mån blifva vägledande för Utsk. att
känna åsigterna från flera håll; det hade således efter mitt förmenande,
varit särdeles önskvärdt och för saken lyckligt, om menin
garne
något allmännare på förhand kunnat uttala sig, enär Utsk.
utan tvifvel bör lägga till grund för sin afgifvande hemställan,
icke allenast sin egen subjektiva åsigt om det för landet nyttigaste,
men jemväl den opinion som det kan möjligen förutsätta vara den
rådande hos R. St:r. Lyckligast vore naturligtvis om dessa begge
vilkor på samma gång kunde ernås. I alla händelser bör jag för
ögonblicket ej uptaga tiden med vidare svaromål, utan torde endast
detta mitt korta yttrande blifva remitterad t till Utsk. hvarest
jag får tillfälle att ej allenast utveckla, vidhålla eller modifiera min
egen åsigt, men jemväl dervid å andras, i ämnet uttalade och Utsk.
tillhandakommande förslag fästa all den upmärksamket, de genom
sitt innehåll förtjena.
Erih. Raab: Jag får endast vördsamt anhålla att vid mitt
förra yttrande göra det tillägg, att Utsk., enligt mitt förmenande,
bör taga i nogsamt öfvervägande det, så att säga, uplösningstillstånd,
som uti hela landet existerar under den s. k. friveckan och
icke är slutad förr än d. 1 ja till och med d. 2 eller 3 Nov. Under
denna tid är det ofta ganska vådligt får husbönderna att lemna
sina hem.
Den 11 Mars.
143
För öfrigt ber jag att få uprepa hvad jag i början af mitt
förra anförande yttrade, nemi. att jag för min del anser den lämpligaste
tiden för Riksdagens början inträffa vid årets början, ehuru
icke i början af år 1860, på sätt Frih. Cederström ansett lämpligt,
utan i början af år 185 9, enär detta år är det tredje året från
denna Riksdags början.
R. o. Ad. biföll, att dessa rörande Frih. Cederströms motion
afgifne yttranden skulle remmitteras till Exp.Utsk.
Gr. Frölich, David: Ehuru jag icke varit lyckligare än
många andra motionärer vid denna Riksdag i att få mina motioner
bifallna, ja icke ens i behörig ordning pröfvade; anser jag dock
för konseqvensens skull mig böra fullfölja den af mig väckta motionen
om stiftande af en lag för Enskildta Banker medelst det
tillägg, jag nu anhåller att få för R. o. Ad. upläsa.
Gr. Frölich upläste härefter följande anförande:
Historien om Lagstiftning för s. k. Enskilda Banker är i korthet
följande:
I anledning af R. St:rs underd. framställning till K. M. redan
före 1824 om lämpligheten att gifva frihet åt enskilda att bilda
kredit-inrättningar, hvilken frihet genom flera prohibitiva författningar
under mer än ett sekel varit afskuren, då i Riksbankens intresse
allt vidsträcktare bruk af kredit än att utgifva handskrifna reverser
och invisningar varit förbjudet, fann K. M. för godt genom en
Kungörelse d. 24 Jan. nyssnämnde år i allmänhet tillstädja uprättandet
af Banker, dock utan ringaste tecken till vägledning rörande
organisationen deraf, utan biet' det, om man undantager några
lämnade rättigheter för Bolagen, som puntkvis uppräknades, —
egentligen blott stadgadt: l:o att Underd. ansökning skulle göras
om oktroy, som kunde beviljas på 10 års tid, då Bolagsreglor och
Reglemente upvisades till granskning och stadfästelse, och 2:o iakttagande
af Allra. Lagens (i XV Kap. H.B:n) föreskrifter om
Handelsbolag hvartill solidarisk ansvarighet i afseende på allmänheten
var lmfvudsaken. Slutande den K. Författningen med en åtvarning
att ingen enskild bank nånsin hade att påräkna understöd af
allmänna medel.
Denna Författn. var utan tvifvel i harmoni med 89 § Reg.-  F:n, hvars motiv synes hafva varit att ställa alla sådana näringar
under K. M:ts omedelbara lagstiftningsrätt som ännu ansågos
såsom nya experimenter, deri nationens oförsökta krafter och saknaden
af genom erfarenhet pröfvad kunskap förmodades vara i behof
ej mindre af Regeringens vaksamhet — på det en ny näring
icke skulle bli för samhället olycksbringande — än äfven af dess handledning
såsom gagnelig i afseende på upställning eller organism.
Men Grundlagens motiv och mening — i fall den var sådan
— blef ingalunda af Regeringen npfattad på det sättet; hvadan
ock, i saknad af all ledning, tillåtelsen ända till 1830 förblef alldeles
obegagnad. Den s. k. Banklagen af d. 1 Mars åberopar samma
144,
Dan 11 Mars.
Kungörelse utan annan hänvisning än till hvad af K. 31. och
märk! — äfven »R. St:r framdeles stadgadt varder». Genom
denna lag- erkändes sålunda formligen att lag för Enskilda Banker
skulle stiftas enligt 87 § Reg:F:nl! Huru har man sedermera kunnat
kringgå delta lagbud? Det är detta min historik skall söka
ådagalägga. Omsider anmälte sig tre rika män i Ystad, erhöllo
oktroy med stadfästelse på Bolagsreglor och Reglemente, derom
blott här antecknas, att Banken Sökte och fått rättighet begagna
formen af depositionsbevis, i stället för kreditsedlar; men icke heller
nu förspordes någon lödning till förnuftig organisering och det
bléf innan kort uppenbart, att, om än för de fä bolagsmännen inrättningen
kunde vara vinstgifvande hög, den likväl såsom otillgänglig
för all offentlig kontroll, medförde stor våda så att säkerheten för
allmänheten hvilade mer på de tre Bankdelegarnes rikedom och karaktär
än på förnuftig organism. Depositionsbevisen voro äfven i
sig sjelf osanna, ty ingenting var deponeradt.
Man insåg ändtligen att så framt sedelbanker här i landet
skulle erhålla och förtjena allmänt varaktigt förtroende samt upstå
öfver allt der de behöfdes, så skulle Bolagen bestå af så många
personer, att en delegerad Styrelse eller Direktion utgjorde ett af
hufvuddragen och att öfrige Bolagsmän äfvensom allmänna myndigheter
sattes i tillfälle att kontrollera både Direktion och sakförhållandena.
Sedan med antagande af denna grundsats och åtskillige andra,
hemtade från Skottska systemet af Joint Stoch Companies, Wermländska
associationen år 1833 blifvit stiftad och,erhållit K. oktroy,
och såmedelst fått stadfästelse på rättigheten att utgifva kreditsedlar
— ett ord som Ystadsbanken syntes hafva skyggat för att uttala
— befanns att kunskapen om riktigare grunder gjort sådarte
framsteg att en efterföjd af andra Provinsers kapitalister och industriidkare
snart blef synlig.
Detta Väckte i början ej mindre Konung Carl Johans personliga
bifall än National Representationens upmärksamhet. I tillståndsbrefvet
till Wermlands Privatbank förklarade K. M. Sitt nådiga
välbehag med företaget; icke ef t jota ändrades i BolagsregJorna
oaktadt den stora nyheten: kredilsedlar, på 2 R:dr b:kos
valör. Vid 1834 års Riksdag framlade StatsSekretrn för Finansärender
ett förslag till allmän lag för Privatbanker, icke förnekande
den i Bank-lagen stadgade grundsats: Konungen och R. St:rs gemensamma
lagstiftning. Undertecknad såsom den egentliga upställaren
af Wermlands-Bankens bolagsreglor, hade varit tvungen
studera sig in i ämnet och trodde sig böra anmärka flera felaktigheter
i det Skogmanska förslaget, Väckte derföre såsom motstycke
en annan motion. Båda blefvo remitterade och lades till grund
för det af de sammansatta Utsk:n, under vidlyftiga debatter utarbetade
Utlät.
Den som vill göra sig mödan läsa förliändlingarhe vid 1834
—-1835 årens Riksdag skall nogsamt finna att oansedt det ihärdiga
motstånd mot PrivatBanker som nu började resa sig dels af Stockholms
och Götheborgs högre Köpmansklass — hvilken anade förlusten
-
Den 11 Mars f. m.
lusten af den fördel de ägde att vara bruksrörelsens största förläggare,
dels ock af ifrarne för RiksBankens privilegium att ensam få utge
sedlar som för mynt i ltiket må erkännas, så fanns likväl hos dåvarande
Regerings ledamöter icke den minsta tvekan i fråga om att
afstå — hvilket egentligen redan var skett genom Bank-lagen d.
1 Mars 1830, det K. Praerogativet; ej heller förspordes den ringaste
lust att framstå såsom våra dagars Departements-chefer, den ena
efter den andra äfven på Riddarh. gjort med en tolkning som blott
kunde hårdragas utur 89 § så ofta stiftande af en Civil lag för
bedrifvande af Bankrörelse åter blifvit satt i fråga. Den tidens
Statsmän tvekade aldrig att erkänna att då det var omöjligt uppdraga,
theoretice, en rationell gräns emellan föremålen för ekonomisk
i motsats till Civil lagstiftning, annorlunda, än att, så snart i
hvarje serskild casus det blifvit uppenbart att en lag kunde stiftas,
så borde för sådant fall det provisoriska i den s. k. ekorna lagstiftningen
upphöra samt Reg:sMakten inskränka sig till att bli
sanktionerande och kontrollerande. Hvilka förenklingar hade ej unvikits,
om Reg:n vidhållit denna åsigt, redan genom lag angifven.
Olyckligtvis kunde den vid Riksdagens slut utarbetade lagen — i
anseende till de omnämnde serskildte motståndskrafternas styrka
och förslagenhet icke bli färdig eller rättare den fick aldrig komma
fram till Ståndens definitiva handläggning förr än Riksdagen afblåstes.
Nu hade Bankernas motståndare insett att dessas kredit
och varaktighet var alltid att anse såsom på förhand lätt att undergräfva
då det sedermera berodde på en föredragandes underd.
tillstyrkan om förnyelse af oktroy kunde vinnas när den började
nalkas nionde eller sista året. Äfvenledes är det möjligt att man
lade vigt på den visserligen icke oriktiga anmärkning att de Enskilda
Bankerne — hvilkas antal under åren 1835—42, nu vuxit
till flera, deribland sällsamt nog, en, Östgötha Banken, var fritagen
från solidarisk ansvarighet — alla hade genom deras sedelutgifning
efter RiksBankens föredöme ökat i omlopp varande cirkulations
eller bytesmedel, sålunda egentligen i strid mot Skotska systemet
och derigenom indirekte bringat RiksBanken i förlägenhet
om icke i äfventyr, likasom de bestämdt delade dess vinst. Att
föreskrifva dem skyldighet infria sina kreditsedlar med hardt mynt
— ifall man kunnat genomdrifva det — hade antingen blifvit
en död bokstaf, en omöjlighet, så länge allmänheten icke i vexling
fordrade annat än Banko-sedlar, eller den skulle ovilkorligen haft
till följd att tvinga ut specie-mvntet på Banko sedlarnes bekostnad;
således drabba RiksBankens sedelrörelse på dubbelt sätt. Jag har
i mina tryckta skrifter, öppet bekänt, att jag redan 1841 började
inse att antingen RiksBanken eller PrivatBankerne skulle falla.
När nu motståndet mot SedelBankernas sjelfva idé och tillvaro
snarare ökades än. minskades, sedan de serskilde Bolagen på ett
klandervärdt sätt liksom täflat med hvarannan om att förskaffa sig
oerhörda utdelningar, stigande, efter hvad jag hört ända till 18
proc. på insatt kapital, och Regeringen vändande sitt ansigte från
de fordom gynnade, anbefallte Landshöfdingen åtminstone i Wermland
att förbjuda uppbördsmännen det arrengement som förut på
IV. H. 10
146
D en 11 Mars f. m.
samma viig fått en direkt upmuntran, nemi. att de sednare kunde
med Bankerna uppgöra liqvid för de BrivatBanks-sedlar som erbjödos
under uppbörden, så hade hela systemet omsider blifvit inom
10 år afgjordt förhatligt hos allmogen. Denna fann sig generad af
de många olika sedlarne vid skntteliqvider och tillika efter all sannolikhet
kände den afund öfver den stora vinsten i hvilken allmogen
icke blef delaktig och i båda dessa afseenden har den skäl till missnöje.
Bankerna långt ifrån att besinna det de borde arbeta på
kapitalbildning hos massan af nationen samt erbjuda skälig ränta
för dess smärre insättningar på upp och afskrifnings räkning och
sålunda befordra hela ortens vinst, förskaffade sig i stället Konungslig
stadfästelse på den principvidriga rättigheten att få utsträcka
sedelrörelsen på grund af säkerheter ingifna för enskildas kreditiver.
När de sålunda vunnit den offentliga maktens indirekta garanti
för en viss silfva och icke öfverskredo denna § af reglementet, så
äro de utan ansvar. De begagna sin egen kredit så långt den
kan sträckas.
Af alla dessa anledningar och ännu en såsom t. ex. att de redan
existerande Bankerna bemöda sig och lyckas att motarbeta nya
bolags-formationer, hafva de förre, efter hvad jag befarar verkligen
sjelfve framkallat en opinion att sjelfva Banksystemet är falskt och
förderfligt och att det alltså är nödvändigt att det utrotas. Denna
allvarsamma reaktion mot dem uppstod egentligen efter eller omkring
året 18 43. Sverige rönte då en icke obetydlig financiel
skakning såsom dess anpart af den större som redan 1837 börjats
i England, och man skulle här lia någonting att skylla på. Reaktionen,
ehuru den icke varit mäktig alt alldeles utrota sedelbankerna
hvarken då eller sedermera anticiperade likväl på deras succesiva
indragning. Samtidigt med Konung Oscars upträdandande på timonen,
har alltså väsentlig förändring i asigter och system inträffat.
Och medan R. St:r för deras del aldrig upgifvit hoppet och
sträfvandet att få civil lag stiftad, enl. 87 §. lia de, utan anmärkning
så vidt jag vet, under liela den tid jag icke bevistat Riksdagarna
gått sin egen väg för att undergräfva hela systemet genom
deras Beglemente för RiksBank, under det Konungens Rådgifvare,
den ena efter den andra samt, under åberopande af 89 § Reg:sF
n, reklamerat både i ord och handling Konungens absoluta lagstiftningsrätt,
utan Ständernas medverkan. Första faktiska beviset
härpå var K Kungörelsen af d. 9 Jan. 1846. Det nästföljande —
utom den alltfort skeende speciella lagstiftning som vankats vid
förnyelse af oktroyer och nyas meddelande, — icke alltid med enahanda
föreskrifter — bär datum af d. 10 Nov. 1855. Med ett ord
Ständerna lia gång efter annan sökt lå en lag, men aldrig fått den
sanctionerad, emedan Konungen i stället låtit utfärda Kungörelser.
Hvilka anomalier och hvilken oregelmässighet härigenom uppstått
i det hela af ett system som kunde och borde vara lika till
dess lagliga vilkor öfver hela riket om icke för annat för att kunna
åläggas en lika bevillning, behöfver jag icke påpeka; men sedan
en serskild lag för Bolag i allmänhet, som ingalunda hade afseende
på sedelrörelsc, blifvit stiftad, har förhållandet blifvit än mera bro
-
Den XI Mars f. m.
147
.6t. En anledning har nu gifvits åt ifrarne för aktiebanker, ledande
till det nära nog skandalösa fenomen, att petitionärer upträda,
tvistande offentligen med hvarandra, eller genom skrifters växlande
bemödande sig att framtvinga Konungamaktens beslut. Den sednare
har synts icke kunna lösgöra sig annorlunda från detta tvång
än genom att söka stöd hos Högsta Domstolen, En i sanning besynnerlig
ställning att den administrativa högsta myndigheten är
ställd i nödvändighet, sjelf tvekande i hvad den kan och bör göra,
att söka råd af domaremakten som åter aldrig borde påkallas utom
att lagtvist eller lagförändring är i fråga. Till sådana förvecklingar
har Bank-oktroyeringen ledt, äfven om man icke vill gifva den
skulden för det sedelbankerna urartat frän deras Törsta typ.
Erågan är nu — naturligtvis icke om att strida med Konungamakten
om tolkningen af 89 § Reg:sF:n — utan om icke Ständerna
borde åter försöka, genom utarbetande af nytt lagförslag
vinna ändamålet enligt 87 §? Det borde nemi. förmodas att Konungen
nu skulle sjelf önska se undanröjde de oundvikliga konflikter
som förr eller sednare måste äga rum emellan sedelbanker af trenne
serskilda arter, nemi. RiksBanken med sina LåneKont., de s. k.
Enskilda och slutligen FilialBanker, hvilka jag för min del ej kan
anse för annat än produkter af grundlags-vidrig utsträckning af
R. Stms Bankprevilegium, med detsamma de äro uppenbarligen,
under denna synpunkt, en af Ständerna vidtagen utväg, att till
trots af det så ifrigt förfäktade K. Preerogativet, tillskapa inrättningar
som lia för ändamål att tillintetgöra det af Konungamakten
antagna, systemet. Två sträfvanden, alltså båda i strid med Banklagen
af d. 1 Mars 1830.
Hittills har jag fortsatt denna skildring af Bank-lagstiftningen
endast på grund af handlingar och efter enkla förnuftslut, lika
med dem jag sökt göra gällande alltifrån och med 1833, då PrivatBanken
i Wermland stiftades, år 1838 och då jag sista gången såsom
Revisor i samma Bank sökte motsätta mig Bolagets visade lystnad
och sträfvande att på samma lilla fond utvidga sedelrörelsen och
slutligen då vid 1841 och 1844 års Riksdagar äfvensom genom
flera tryckta skrifter jag ideligen varnat för öfverdrift samt arbetat
för att få lag stiftad. Det var emot min yttrade mening, som
man vid den sednare Riksdagen fann upp och genomdref den sats
i tillämnad men aldrig sanktionerad lag, att en bestämd maximisumma
för sedelemission skulle utsättas, samt att denna skulle tillåtas
gå utöfver grundfonden äfven på grund af lånehandlingar i
kreditiv-väg. När likväl nya otkroyer söktes, försummades icke att
införa en § för detta ändamål i Bolagsreglorna och Regeringen stadfästade
denna orimlighet. Nu får man se huru Bankerna i sina
qvartals-upgifter formligen och skrytsamt angifva huru mycket större
utgifningsrätt de äga än den de begagnat!!
Men jag har nu andra data att åberopa än handlingar och
egna reflexioner. Med egna öron har jag d. 4 dennes från BorgarSt:s
läktare hört tankar och önskningar om Bank- och penningeväsende
af praktiska affärsmän ifrån alla Rikets städer. Tidningarne
ha efter vanligheten refererat så, att hvarken någon enskild
O en 11 Mara f. m.
mans yttrande i dess helhet och än mindre den allmänna karakteren
af majoritets och minoritets syftemål blifvit begripliga. Jag
vill försöka det sednare utan att nämna personer. Den egentliga
frågan var enkel, nemi. om, af Bankovinsten, någon summa alls
eller million, eller 1 hel million skulle öfverlemnas till Statsverket.
Med den större frihet för diskussion som tillätes i nämnde
Stånd uppstod en, hela dagen fortfarande debatt egentligen om
Bankprineiper, icke allenast här utan i England och Frankrike,
Hamburg o. s. v. Majoriteten, 43 mot 15 yrkade den mindre
summan eller million; men icke på samma skäl som en reservant
af PresteSt. (hvars mening lades till grund för beslut både
der och i BondeSt. och hvilken gick ut på att med resten förstärka
Banken i afseende på dess skyldighet att upprätthålla myntvärdet)
ty, sade flera talare, »sedan Ulsk:s ledamöter förklarat ali Hanken
är solid, så var vidare konsoliderande onödigt» — dervid
jag doek icke bör förglömma anmärka, att en och annan, med
erinran om de flera tillfällen då Banken äfven efter realisationen
varit i förlägenhet, syntes lia sina varningar om solidheten för
sig. — Syftemålet tvärtom hos dem som yrkade reservering af
Bankovinsten var endast att få dotationer till flera FilialBanker.
Den ena ledamoten efter den andra, så i norr af Riket som i söder,
förklarade: »alt som folkmängden och rörelsen ökats så måsle
äfven rörelsekapitalet ökas.» Talare bland minoriteten erinrade
men förgäfves, dels om skillnaden emellan näringarnas rörelsekapital
och den del deraf som består i bytesmedel. Ingen enda ansåg
dock nog vigtigt att utreda det man ej kan skapa mera kapitaler
genom Bankoperationer samt, att i ett väl ordnadt penningeväsende
man borde finna utväg att berga sig med så ringa qvantum bytesmedel
som möjligt, emedan lanta bytesmedel kostade ränta och
minskade vinsten; men väl uttalades med vältalig värma, att ett
rörelsekapital af bara kreditsedlar, öfverflödigt utkastadt i rörelsen,
ovilkorligen ledde blott tili åstundan efter mera, under det prisernas
stegring fordrade allt större och större numerär. En digression
in på området om tidens sträfvande efter vinst med alla möjliga
medel, under ofian att deltaga i alla möjliga associationer der hopp
att förtjena pengar förespeglades, emottogs med munterhet och bifall,
ehuru man derifrån omedelbarligen kom in på en jemförelse emellan
s. k. enskilda solidariska banker, hvilka strängt klandrades för det
de icke, i enlighet med moralisk pligt (siel) hade sökt uppsamla
smärre kapitaler i orten, utan endast och hufvudsakligen idkat Diskontrörelse
på namn eller borgens säkerhet, för att få oskälig vinstutdelning,
samt å andra sidan FilialBankerne, som förmenades af
deras försvarare, hafva handlat ädlare, utom det att desse befordrade
omloppet af Riksbankens sedlar, hvaraf Bankovinst för lliksBanken
att dela upkom. Icke blott en utan flera talare, hörde
jag med nöje göra den anmärkning mot RiksBanken att äfven den,
på samma sätt som de enskilde sträfvade efter vinst, ehuru den i
visst afseende oförsvarligen lemnade ut pengar till låns efter 3
proc., då den af andra fordrade 5, äfvensom, den ur annan synpunkt
märkvärdigare reflexion framkom att Bankosedlar icke heller
Den 11 Mars f. m.
149
voro annat än kreditmynt, utställde på mer än 20 millioner R:dr
13:ko utöfver valuta i redbarheter. Man medgaf då väl å andra
sidan sanningen häraf, man trodde att då denna institution icke
lätt kunde rubbas eller förvandlas till ren myntbank, och man sålunda
var tvungen taga förhållandet såsom det nu i verkligheten var,
så hade man ensamt att välja emellan två onda ting, Enskilda
Banker och de Filiala och då, sade man, »karle ju »erfarenheten»
redan visat hur ensidigt och skadligt de solidariska PrivatBankerna
handlat, hvadan systemet borde lemna rum, i enlighet
med den utväg till islällelsällande af ett båttre som Ständerna
redan sedan 1848 i deras reglemente gynnat medelst anslag
af fonder lill Filial Banker.» — Jag behöfver icke här nämna
huru det smärtade mig att höra »erfarenheten» åberopas på detta
sätt; men talaren hade icke så orätt i sina fakta fastän logiskt
begrepp om skillnad emellan system och dess missbruk icke kom
att vidröras.
Såsom fristående meningar må nämnas: en icke utan anspråk
på att vara grundad på en vigtig distinktion, att en talare yrkade
bifall till mindre summan af £ million, »på del resten skulle användas
att uppköpa BiksgäldsKontrs obligationer.» Endast indirekte
vankades efteråt svar att man då skulle inveckla Banken alltför
mycket med Statsverket. Att en annan talare synnerligen ifrade
för Aktiebanker, hufvudsakligen på följande skäl: »alt de voro
öfverallt nu för liden utomlands mera hyllade, helst de som tecknat
sig för större summor, derpå de inbetala blott en del, samt
afgåfvo förbindelser för resten, icke kunde tänkas vilja uppoffra
sina första insatser genom försummelse alt inbetala efterföljande,
samt alt ingen kunde gerna vilja riskera mer än en viss del af
sin förmögenhet och ingå Solidariska Bolag. Också förmentes
de sednare vara mindre säkra än Aktiebanker.)) En stund derefter fick
man dock höra erinras om ett faktum, att vid nyligen i Hamburg
gjordt försök att upprätta dylik Bank, många väl skyndat att teckna
sig i hopp att aktierna skulle stiga och med vinst kunna åter försäljas,
men att då detta ej inträffade så funnos ej mera några
aktie-ägare. Märkvärdigast måhända af alla de yttranden som afgåfvos,
var det af delägaren i en nyligen stiftad solidarisk Bank,
ehuru tillika befordrare af FilialBank i en landsort, »att båda slagen
hade sina fördelar,» och att det för öfrigt var oegentligt yrka
det ItiksBanken skulle upprätthålla myntvärdet hvilket var, sade
talaren, »myntverkets ensak»! vidare att de som klandrade It. St:rs
Bank för det den icke gaf så stor utdelning', som den Franska,
borde de dock besinna hvilken indirekt för landet fördelaktig verkan
uppkom genom dess förmåga att sprida kapitaler öfver hela
landet medelst ett sedelmynt som var kändt af alla och af Statsmakterna
garanterade» Här fick man således en försoningslära för
alla de stridiga åsigterna, endast med uteslutande af AktieBankerna.
Talaren vore eljest böjd för all möjlig frihet o. s. v. — Jag tillåter
mig naturligtvis inga kommentarier rörande motiverna men jag
t.viflar om det var möjligt förstå denna talares motiver på mer än
ett satt.
150
Den 11 Mars f. m.
För öfrigt yttrades öppet den förmodan att Stats-lån vid denna
Riksdag icke kunde undvikas på det landets kapitaler icke skulle
dragas från rörelsen till jernvägsbyggnad. Äfvensom man icke
sparade anmärkningar öfver den besynnerlighet att Regeringen stundom
afslagit ansökningar om Bankanläggning, såsom i Norrköping,
då den beviljat för mindre städer under inskränkning i grund fondssumman
och sålunda icke lemnat alla lika rättigheter. Ständigt
återkommo, oaktadt gjorda erinringar om det oförståndiga uti det
obegränsade kreditsystemet och dess vådliga verkningar nya talare
till den sats som de ansågo actiomatisk, att rörelsen kräfde mera
pengar, äfvensom att de gamla PrivatBankernas största fel var, att
de nu gall så långt intill gränsen af deras Icredil att de icke
kunde lemna vidare försträckningar. Enda hjelpen var sålunda,
att söka i nya FilialBankerna, trodde majoriteten, men tyvärr! sade
man, var anledning förmoda: ali Regeringen åter omfattat de Enskilde
Bankerna med mera ynnnesl:» m. m.
Referatet, som öfver hvad som talades under 7 å 8 timmar,
omöjligt kan vara fullständigt, hur vidlyftigt det än här synes,
kunde ej annat än hos mig (hvars motioner till reform redan voro
förkastade i tre RiksStånd och detta utan diskussion, mera än hos
R. o. Ad., sådan den var) väcka besynnerliga tankar. Man hade
erkänt många rigtiga principer, till och med yttrat det vara önskligt
om R. Stms Bank endast vore en MyntBank; om otjenlighe
ten
att inveckla Banken med Statens skuldsystem, och man hade
med en praktisk kännedom om Bankförvaltningen, som bestämdt
icke fanns mer än hos några få för 12 å 15 år tillbaka, bevisat,
att om Bankrörelsen blef fri under lag, så förstod folket öfver allt
hur den kunde bedrifvas; man hade, dock endast i förbigående,
och under misströstan att hvarken reformen i ena eller andra hänseendet
kunde vinnas, resignerat sig att välja emellan två onda
ting i det skick författningarne nu var och derföre, som det syntes,
föraktade man användning af sunda, numera erkända erfarenhetsreglor
om de oundvikliga följderna af ett pappersmynt-svstem, begagnadt
och ideligen utvidgadt af en StatsBank som rörde sig med
dubbelt så stort belopp kreditsediar, som alla andra Banker tillsamman
och följaktligen beherrskande dem både med föredöme och
öfverlägsen inflytelse på räntefot och alla kreditbruk. Vidare frapperade
det mig att efter en exempellös period af tillfälle till ökande
af allmänt välstånd, då äfven kapitaler af reelt och fixt värde till
många millioner besökt oss, man ej förstod hvarföre de på ett
enda år lemnat både Riket och Banken. Såsom en tröst antogs
att man var i samma tillstånd som före den tyckliga konjunkturen
ehuru ingenting kunde vara enfaldigare sedan alla priser blifvit uppjagade.
Det säkra var; att man hade otillräckligt af kapitaler qvar.
Ja man kan säga att nu med en mun ropades på mera, änskönt
somliga, eller minoriteten röstade egentligen för att förhjelpa Staten
i dess plan att med upplåning ingå i stora företag och löneförhöjningar,
då de andra åter, eller majoriteten ville lia mer pengar,
i och för rörelsens större behof. Icke utan anledning trodde
jag mig här kunna sätta i fråga om mera pengar af majoriteten
Den 11 Mars f. m.
151
verkligen äskades för att få förlag till vinstgifvande handel och
rörelse eller möjligen blott för att betala skulder? I sednare fallet,
framstod af sig sjelf frågan: Hvar finnes då gransen elier maximibeliofvet
af Banksedlar? Det är uppenbart att behofvet vexel' som
en lavin ju mera den rullar sig i samma lösa element för att slutligen
försvinna i dunstkretsen.
Men dessa reflexioner voro för mig sedan länge gamla bekanta;
andra och mera svårlösta uppstodo inom en annan sfer Jag sätter
nu i fråga, huru länge 11. St:r, då några ibland dem behandla så
vitala frågor med förnäm likgiltighet, motsättande sig de invecklade
och alltmer sig invecklande frågornas undersökning genom serskildt
Utsk. och derpå vid hastig föredragning förklara reformförslag
för outvecklade, huru länge, säger jag, desse Ständer och
Regeringen som också genom sin ekonomiska lagstiftning på egen
hand låter inveckla sig i intressenas hvirfvel, skola kunna motstå
lavinens påtryckning, då den synes tvingande att låta RiksBanken
liksom flytta ut på landet, låta den utvidga sitt i 72 § Beg:sF:n
medgifna Privilegium som viii medgifva R. St:r att allena banka
sjelfve men icke att öfverlemna genom delegation privilegier åt andra
mindre korporationer att banka d. v. s med andra ord: meddela
understöd åt dessa korporationer, tvärt emot hvad Banklagen
förklarat aldrig kunna af allmäna medel påräknas, således uppmuntra
medelst lån mot låg ränta och kreditivriitt, och till råga
derpå gifves skötebarnen part af eget grundlagsprivilegium, ehuru samma
grundlag förbjuder alla privilegier? Huru vidare i sammanhang härmed
och i följd af samma vilseförda opinions påtryckning, rättigheten för solidariska
Banker fastän stadgad i Bank-lagen skall kunna upprätthållas?
samt ännu mer, om R. St:r, sedan deras Bank åter blifvit allrådande
öfver kredit och industri i landet, såsom den franska banken,
hvars mönster man synes i centralisationens intresse vilja efterapa,
skola ånyo utrota och förqväfva den rätt till enskild kredit och till
kapitalbildning med egna1 resurser, som år 1824 gafs och efter
1833 begyntes, men aldrig blef fullständiggjord; om R. St:r under
det Konungen låter sin hejdande makt hvila, väl skulle uppsåtligen
vilja begagna en dubiös makt och stå historien till ansvar
för ett sådant dåd? Det är — jag vet det — en fråga som kastas
ut i luften och hvarpå icke vankas något svar; men Svenska
Kronan, som efterhand medgifver de skattdragande att få lösa sina
natura prestationer med pengar och alla löntagare, som småningom
måste undergå samma öde, skola de väl finna sin penninge-intrader
tillräckliga, hädanefter som förr, skola de förblifva likgiltiga åkådare
af myntvärdets försämring under blott skenbar stadga? — Ja —
torde man svara, ty sådant kan hjelpas genom utrikes lån. — Sannt,
för en gång, men nästa gång och så allt fort? Det är icke jag
utan framtiden som löser denna gåta.
Må man ursägta mitt nit, om jag satt för mycket i fråga och
på detta sätt har uttänjt en inledning till lagförslag för SedelBanker;
men ingen skall kunna neka frågornas sammanhang, om han
gör sig mödan att samvetsgrannt undersöka det. Nog ser jag ännu
en utväg att rädda det allmänna, och. nog återkommer jag, om jag
152
Den II Mars f. m.
får lefva, till frågorna i ett sammanhang iinnu en gång; men först
af allt vore nödvändigt att Konungamakten skulle slita sig lös från
ensidig lagstiftning för enskildas kredit. Har den gjort det genom
att sanktionera friheten i enlighet med Marslagens högtidliga löfte,
uprättliåller den den urgamla lagprincipen af solidarisk ansvarighet
för Bolag af denna art, så har den, Regeringen nemi., sedan i sitt
skön att hålla Ständernes bankrörelse, om den skall fortfara, inom
grundlagens gränsor, och hela nationen skall, när den en gång öpnat
ögonen och tillika finner sig fri att begagna sin kredit under
lag, välsigna Konungamakten, som icke bör längre tillåta att hela
landet skall skatta till Moloch, hvilken, likt den Österrikiska örnen,
säges upfräta guld och silfver lika fort som den dermed matas, men
återger — bara papper.
För sista gången, kanske, ber jag än en gång få uprepa: Om
sedelrörelsen af enskildas associationer fått utveckla sig fritt, som
andra näringar, under lag, så hade en öfverdrifven vinst, på sin
höjd icke öfver 8 å 10 proc., aldrig kunnat vankas och väcka förargelse.
Ej heller hade någon Bank kunnat sätta sina sedlar i omlopp
utanför sina närmaste grannars krets, emedan dessa alltid, af
eget intresse, skulle hafva skickat dem höfligt tillbaka. Folket hade
funnit sig kunna få tillfälliga förlag till billig ränta och, som ordspråket
lyder, icke hafi längre lill Banken än till Bagaren. Det
är icke sagdt att alla Banker då kunnat pretendera bli SedelBanker;
man må hafva så försökt, ja till och med misslyckats, men
utan att störa allmänna säkerheten mer, än då en vanlig konkurs
inträffar och hvarje fordringsägare får full betalning. Solidariska
ansvarigheten i en inskränktare krets verkar kontrollerande vida
mer, än i en så vidt utsträckt, som t. ex. Smålands och Mälareprovinsernas,
der den onekligen blir på det hela formell, mera än
reel. Folket hade då fått lära sig först att spara på kontanter,
och sedan inse skillnaden emellan rörelsekapital och bytesmedel, deremot
det visat sig att man ännu sväfvar i ett jemmerligt dunkel. Ingen
kunde ha haft skäl att klaga deröfver, att R. St:rs Bank, i anseende
till hvad man kallar faux frais och tidtals dryga afskrifningar,
icke kunde upbringa sin årliga vinst alldeles så högt. Vexelrörelsen
skulle hafva kommit då att uttränga en stor del af alla
slags banksedlar och ropet på mera pengar hafva tystnat genom det klarnande
begreppet, att näringarne måste skaffa sig bytesmedel sjelfva,
när de blott fått en ovanskelig förebild af myntvärde. Månne R.
St:r då skulle haft lust att fortsätta sin egen bankrörelse?
Efter förestående nog långa inledning kan sjelfva förslaget bli
desto kortare. Det afviker också föga från de förenade Utskms,
vid sistförflutna Riksdag afgifna, Utlåt. N:o 1, som igenfinnes i
häftet N:o 6 2:dra afdelmn.
Hänsyn är äfven tagen till föreskrifter i K. M:s Nåd. Kungörelser
under den sedan 1824 förflutna tiden, ehuru det är klart
att alla dessa borde formligen återkallas.
Några serskilda lagbestämmelser för icke sedelutgifvande Banker
anser jag icke erforderliga. Och hvad de s. k. FilialBankerne
beträffar, som, emot lagens, tillkännagifvande att understöd af all
-
Den 11 Mars f. m.
153
manna medel till Banker aldrig skola lemnäs, äro helt och hållet
en skapelse af B. St:r, genom deras BankoBeghte, hvars behörighet
torde komma att sättas i fråga, så borde åtminstone, vid stiftande
af allmän lag, der Konungens sanktion skall samverka, aldrig
ens deras namn i texten inrymmas.
Lagtext. Motiver.
Allmän lag (förslag till) för Bankrörelse,
med rättighet all utgifva
egna tryckta eller graverade
Kredilsedlar.
§. 1.
Endast offentliga Bolag, ingångna
af minst trettio namngifna
och i orten kända personer,
hvilka icke annorlunda, än
genom en sig emellan vald Styrelse,
under namn af Direktion,
förvalta rörelsen och å Bolagets
vägnar tala och svara, må bedrifva
sådan bankrörelse, hvars
hufvudkontor alltid vore förlagdt
i stad.
§ 2.
Uti Bolagsreglorna böra inflyta
förbindelser och öfverenskommelser.
а) Om solidarisk ansvarighet, så
beskaffad, som i § 5 vidare
föreskrifves.
б) Om tid för Bolagets varaktighet,
icke under Tio år, i fall
någon viss tid upgifves. Eljest
och derutöfver, i fall ingen viss
tid på förhand bestämmes, åligge
Bolaget att fortfara minst
18 månader efter allmänneligen
kungjordt beslut att uplösas.
c) Om storleken af teckningssumman
eller grundfonden, som
icke får understiga en half milbn
Kdr rmt..
d) Om kontant inbetalning af
minst en femtedel före Bankens
öpnande och förbindelsers
afgifvande, lemnande Bolaget
Benämningen »Enskilda» kan
alldeles försvinna om BiksBanken
uphör såsom Lane- och SedelBank.
Den är i så måtto alltid
origtig, som sammansättningen af
sådana Bankbolag icke antyder
enskild utan offentlig rörelse. Näringsidkare
äro dessa Bolag, fastän
under en ny kategori.
Alla i denna § här sammanförda
föreskrifter, hvilka lika mycket
och gemensamt äro konstitutiva,
synas böra sammanföras i
en g och ej fördelas i flere.
Det kan ej vara likgiltigt för
allmänheten, och således beroende
af Bolagets godtycke, att efter
börjad bankrörelse sluta opp när
det behagar, utan föregående advis,
så att annat Bolag må ha
tid träda i stället.
Att börja med för stor grundfond,
eller att efterhand få öka
densamma, kan aldrig vara skäl
för lagstiftning att förbjuda, deremot
må den icke heller vara så
låg, att dess belopp icke ger någon
garanti för omtanka och emot
lättsinniga företag.
Det är klart att ett nybildadt
Bolags intresse, att tillse det Ban
-
154
Den 11 Mars f. m.
full säkerhet för vidare inbetalningar
under minst tvenne
påföljande qvartalet af en lika
summa eller en femtedel hvarje
qvartal.
é) Om . beloppet af hvarje lottbref,
icke stäldt å mindre summa
än .200 Bdr rmt.
{) Om rösträttigheten inom Bolaget
antingen efter ägande lottbrefs
totalbelopp eller med inskränkning
för dem, som äga
mer än ett visst utsatt maximum.
g) Om vilkor för öfverlåtelse å
annor man af lottbref, så och
den afgåendes ansvarighet till
allmänheten under minst 18
månader.
h) Om antalet af Direkta-ledamöter,
som ej får understiga
fem, samt skyldighet för afgående
ledamot att stå i ansvar
för sin förvaltning under viss
tid efter påföljande allmän Bolagsstämma.
j) Om Bolagsstämmas hållande
minst en gång om året samt
tid för kallelse till extra stämma.
k) Om årlig revision och tryckande
af berättelse derom, efter
den föreskrift administrativ
myndighet äger lemna.
I) Om Regkte, efter hvilket Banken
ämnar drifva up- och utlåningsrörelse.
Alldring häri
må ej ske emellan Bolagets ordinarie
stämmodagar, och beslutade
ändringar derefter allmänneligen
kungöras.
§ 3
Bolaget må ej öpna sin rörelse
innan dess Bolagsreglor och Beghte
jemte lemnad bevittnad afskrift af
originalhandlingarne blifvit upvisade
för Rådh.Rm i staden, upgift
lemnad om Bolagets firma,
om namnen på Direkt:s-ledamöter
samt förteckning på säker
-
ken kommer i tillbörlig ordning
under första året, är så lifligt
och upmärksamt, att man gerna
kan anförtro åt den första konstituerande
Bolagsstämman sjelf att
till säkerheten pröfva de föreskrifningar
och hypotheker, hvilka
på 3 och 6 månaders tid af
delägare afgifvas, för att till -|
af grundfonden göra inbetalningar.
Att teckna en stor grundfond,
men endast inbetala anser
jag vara skryt, ej säkerheters
ställande.
För Bolagens egen styrka anser
jag det af vigt, då de förläggas
i en landsort, att ledamöter
af allmogen deri taga lottbref.
Den vänjes då så småningom
vid insättning af besparingar,
i st. f. utlåning å namnsäkerhet,
som vållar flera rättegångar.
(För mom. litt. 1.)
Inskränkning i rösträttighet, så
att icke de större kapitalisterne
bli allrådande, innefattar en säker
garanti för Bankens varaktighet
och trefnad. Deremot är
det fullkomligt i sin ordning,
och i större handelsstäder nödvändigt,
att flere Banker, hvarannan
underordnad i afseende på
affärernas storlek, finnas. De större
kapitalisterna röra sig i en annan
sfer än de medelmåttigt och
mindre rika. Bankernas kunder
äro ock vanligen af tre slag, som
icke gerna associera med hvarannan.
(För mom litt. 1.)
Ingenting vittnar om okunnighet
rörande Bank-administrations
möjlighet och vilkor mera, än att
genom Beghte vilja försöka sätta
gränsor för kreditens utvidgning
i god konjunktur och ge den en
viss latitud medelst en siffra, som
ofta finnes förledande, då en dålig
konjunktur inträffat. Det är högst
Den 11 Mats f. m,
155
hetshandlingar för icke inbetald
andel af grundfond, hvilka handlingar
skola inläggas i kassakista,
hvartill en af l)irekt:ns ledamöter,
Magistratens ordf:de, samt en
af Bolaget serskildt utsedd bolagsman
skola hvar sin nyckel förvara.
Såsom säkerheter må antagas
ej allenast kontrolleradt guld och
silfver, utan äfven förskrifningar
på upsägning intecknade i fastigheter
inom taxeringsvärdet för tiden,
samt räntebärande obligationer
till £ af deras nominella belopp,
utgifne af allmänna inrättningar,
men icke aktier, ställde
till innehafvaren, ej heller annan
Banks lottbref.
§ 4.
Vid den pröfning af säkerhetshandlingar,
som vid Bolagsstämma
näst före Bankens öpnande
företages, anmodas Magistraten
att genom deputerad ledamot närvara.
Utbyte af säkerhetshandlingar
må ej tillåtas å annan tid, än
då Bolagsstämma hålles, och i
närvaro af Magistratens deputerade.
§ 5.
Solidarisk ansvarighet af Bankbolag
skall så förstås och tillämpas
att, först i andra rummet och
efter det så väl Bankens alla tillgångar,
som hvad Direktms ledamöter
enskilt ega blifvit i mät tagna och
icke af Magistraten i staden anses
tillräckliga, derom utslag inom 14
dagar efter anstäldt åtal skall afkunnas,
öfrige Bolagets medlemmar
skola en för alla, och alla
för en, kännas skyldiga gälda de
kraf, som sedel-innehafvare med
härmed tilldelad förmånsrätt och
derefter andra Bankens gäldenä
-
orättvist att godtyckligt lägga en
tygel på krediten af sådan art.
Den missleder ifrån de två enda
hufvudreglorne för all sådan rörelse,
nemi. tillse till hvilka personer
utlåning må, med visshet
om återbetalning, ske samt vara
upmärksam på konjunkturen,- så
att Banken alltid är ^beredd för
eventuella kriser.
I dessa stadganden hoppas jag
man skall finna alla de kontroller
iakttagna, som kunna, under
vederbörandes skyldiga vaksamhet,
vara tillfyllestgörande, utan
att vara onödigt besvärande.
Många olika meningar hafva
sedan år 1833, då Wermländska
Banken öpnades, uttalats om ansvarighets-principen,
som i vår
gamla lag, så väl som i allmänna
tänkesättet, sedan forntiden
varit stadgadt, att bolagsmän,
som drifva gemensamt rörelse eller
näringsfång, skola ansvara
en för alla och alla för en. Jag
hoppas det aldrig skall lyckas
rubba den för Bankbolag. Må
Aktiebolag bilda sig för andra
företag bäst de gitta, men all
inovation i den äfven i Skottland,
för mer än 200 år bestående,
aldrig svikande ansvarigheten
in solido, vore att förderfva
156
Den 11 Maré f. m.
rer Los Ilådh.lLn förmå göra gällande.
Kreditsedel-innehafvare som, efter
vägrad inlösen i Banken, anmäler
sitt kraf inom 6 månader
efter det Bankens obestånd blifvit
i allmän kungörelse tillkännagifven,
njute ränta, till 8 för hundradet,
tills betalning sker, men
sådan kreditsedel, som efter sagde
tid anmäles, återlöses utan
ränta endast under påföljande
2: ne år.
§ G.
Bankbolag, som en gång kommit
på obestånd enl. Magistratens
laga kraftvunne beslut, måste
ovilkorligen uplösas och bolagsmännens
ömsesidiga förluster
dem emellan efter äganderätt jemkas,
med rättighet till godtgörelse
efter 8 för hundradet af utgifter,
som enskild medlem varit
tvungen göra för Bankens räkning.
Under ingen förevändning kan
sådan Bank erhålla understöd af
allmänna medel eller få under
samma firma åter bedrifva bankrörelse.
§ 7.
Beloppet af utgifne kreditsedlar,
äfvensom valören af sedelsorterna,
vare icke underkastad
annan inskränkning eller föreskrift,
än att hvarje Bank vare
skyldig, vid förlust af näringsrätten,
till K. Bef:h:de i länet
inlemna upgift derå för sista qvartalet
inom 14 dagar efter detsammas
datum.. Skolandes dessa
qvartalsupgifter på Bankens bekostnad
intagas i länets löpande
årstryek af allmänna kungörelser.
Varandes Bankens räkenskaper
städse tillgängliga för K. Bef:h:de
eller dess fullmäktigade ombud.
för alla tider inrättningens systematiska
fullkomnande. Sättet att
trankilisera dem, som frukta ingå
i dylik ansvarighet, hoppas jag
vara funnet genom den skillnad
deri, som gäller för en delägare,
som icke är Direktör. Att den
sistnämnde, som njuter aflöning
och har så mångå personers väl
i sina händer, blifvit i första rummet
hållen till strängt exekutift
ansvar, kan ej vara annat än skäligt
och nödvändigt.
Beloppet af kreditsedlars totalbelopp
är en på förhand obestämdbar
qvantitet. Då solidarisk
ansvarighet, d. v. s. alla de personers
privata förmögenhet, utom
hvad de inbetalt eller deponerat
i Banken, är i lagligt ansvar
ställd för Bankens förbindelser,
så bör ej anspråken sträckas till
det orimliga att fordra mer. Då
det blir för allom lätt veterligt,
hur långt Banken hvarje qvartal
sträckt krediten, kan, med den
upmärksamma affärsvana, som bör
ha ett föremål att öfva sig på,
en hvar lätt se, om han har skäl
att i tid draga sig från affärerna
med en Bank, som gör äfventyrliga
försök att på en svag grundfond
utsträcka krediten. Lagstiftaren
bör ej med Beghten i detta
afseende insöfva allmänheten till
ett förlitande på förmyndarevård,
som i de flesta fall alltid visat
sig illusoriskt. Hvad åter minimivalören
af sedlarne vidkommer,
så har sträfvandet att förbjuda
bruk af sådana små valörer, som
rörelsen synnerligen fordrar i de
orter, hvilka äro aflägsna från de
större handelsstäderna, alltid kunnat
spåras tillbaka till dess ursprung
i monopolisk afund. Wermlands
Bank böriade med 2 Bdr
D en 11 Mars f. m.
157
§ 8.
Bankbolag vare förbjudet idka
handel med annat än guld och
silfver samt räntebärande allmänna
obligationer. Sjelf må icke
Banken utfärda låneförbindelser
annorlunda, än ställde till viss
mans ordres på viss tid eller upsägning.
Alla häremot stridande förbindelser
vare kraftlöse.
§ 9.
Då mål emot Bankbolag genom
besvär komma under HofR:s
pröfning, skola de lika skyndsamt,
som mål rörande vexelrörelse
behandlas.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 4 och 10 dennes på bordet
lagda Betänk. M 1 5, i ani. af väckt motion om förändring af 2
g i Gifterm:sB:ns 10 Kap.
Frih. De Geer, Louis Gerhard: De mångfaldiga, ständigt
återkommande förslag till ändringar och jemkningar i våra lagar,
ang:de arfs-, testaments-, börds- och giftorätt, så olika dessa förslag
sins emellan äro, stödja sig likväl nästan alla på en och samma
grund, och denna grund är inskränkning af slägtens rätt till de
enskildta slägtmedlemmarnes egendom. Den gamla tidens beundrare
se häruti endast ett uttryck af den nyare tidens egoism, bestående
deruti, att individen sträfvar att tillskansa sig oinskränkta rättigheter
till all den egendom, han på ett eller annat sätt kan åtkomma.
Betraktar man saken fördomsfritt, torde man dock medgifva,
att intet af dessa ändringsförsök kunnat tillvinna sig några mera
allmänna sympathier, så vida det ej omfattat någon verklig, stor
rättsgrundsats, som hittills icke lyckats att i lagstiftningen göra sig
fullt gällande. Bland de ädlare sträfvanden, man sålunda ofta kan
spåra, räknar jag främst den djupa betydelse man vill gifva åt
äktenskapet. Vår gamla landsrätt erkänner i sjelfva verket icke, i
afseende å egendomsförhållanderne, äktenskapets idé, uttryckt i den
bibliska satsen, att man skall öfvergifva fäder och moder för sin
hustrus skull, utan förhållandet emellan makarne betraktas fastheldre
i denna rätt såsom något nästan tillfälligt, och slägten qvarstår
alltid på hvardera sidan om makarne såsom det väsendtliga.
Nu sträfvar man att i större eller mindre mån tillbakasätta slägten
för makan, och deruti har man, enl. min tanke, rätt. Men man
synes sväfva i den största villrådighet om det bästa sättet att upnå
detta mål. Den motion, som LagUtsk. i detta Betänk, handlagt,
söker att lösa upgiften genom att gifva makarne lika .äganderätt i
bko. Reaktionen har sedan tvingat
valörer upp till 3 Rdr 16
sk. Och detta under det R. St:rs
Bank ger ut 32-sk:s-sedlar!! Förnuftsskäl
kunna omöjligen framhafvas.
Åberopad erfarenhet har
man lånat från Engelska lagstiftningen,
utan att känna orsakerna
till föreskrifter, som hvilade på
helt olika förhållanden der, emot
de Svenska. Lyckligtvis kan jag
nu stödja mina alltsedan 1833
förfäktade satser i detta afseende
på Hr RiksArkivarien Nordströms
oemotsägliga argumentation i dess
reservation vid sistförflutne Riksdag.
158
Den 11 Mars f. m.
all den egendom, som de i boet medfört eller sedermera erhållit.
LagUtsk. åter liar icke velat taga steget fullt ut, men har framgått
ett stycke på samma väg, och från makarnes gemensamma
äganderätt endast undantagit arfvejord på landet. För så vidt nu,
enl. både motionärens och LagUtskis föreslagna stadganden, den
ena makan verkligen skulle erhålla större rättigheter, i vissa fall,
emot den andra makans slägt, än dem han f. n. äger, kan man
icke heller förneka, att dessa stadganden åtminstone syfta till det
afsedda målet, men Utsk. synes icke hafva upmärksammat, att samma
stadganden, vid deras tillämpning, lika ofta skulle komma att
leda till ett alldeles motsatt resultat, eller att den ena makan erhåller-
mindre rättigheter emot den andra makans slägt, än dem han
f. n. äger. Jag skall söka bevisa detta genom ett exempel. Om
vid ett äktenskaps ingående den ena makan är rik och den andra
fattig, samt den rika makan dör först, så torde det i allmänhet anses
både rättvist och billigt, att den efterlefvande får behålla hälften
af qvarlåtenskapen, eller åtminstone något; men om deremot
den fattiga makan dör förut, så torde man lika allmänt finna det
vara orättvist och obilligt, att den efterlefvande, redan under sin
lifstid, nödgas att till den aflidnas slägt afstå hälften af sin före
äktenskapet innehafde enskilda förmögenhet. Båda dessa fall blifva
likväl följder af de föreslagna lagstadganderna, hvilkas rättvisa eller
orättvisa i tillämpningen således blifva helt och hållet beroende af
slumpen. Det är visserligen sannt, att dylika orättvisor kunna upkomma
jemväl vid tillämpningen af den nu gällande giftorättslagen,
och Utsk. har äfven anfört ett par exempel derpå; men icke blifva
dessa orättvisor i den aldra ringaste mån mindre eller sällsyntare
genom antagandet af Utsk:s förslag. Det missförhållande, som, enl.
det första af Utsk. anförda exemplet, upkommer i det fall, att, vid
ett äktenskaps ingående, den ena makan äger endast landtegendom
och den andra endast stadsfastighet, inträffar ju i stället, om Utsk:s
förslag antages, i det fall, att vid ett äktenskaps ingående den ena
makan äger endast arfvejord på landet och den andra endast aflingejord
eller stadsfastighet. Hvad åter Utsk:s andra exempel beträffar,
så blifver ju i alla fall den ena makans rätt förnärmad, om
den andra makan svekfullt fördöljer före äktenskapet åsamkad skuld,
antingen han ådragit sig skulden genom fastighetsköp eller icke,
ty all sådan' skuld skall, enl. lag, betalas af dens enskilda lott i
boet, som gälden gjort.
LagUtsk. säger sig icke vilja åt egendoms-förhållandet inom
äktenskapet gifva karakteren af ett bolag; men minskas väl i ringaste
mån detta förhållandes karakter af bolag derigenom, att en
annan grund för beräkningen af lotterna, vid äktenskapets uplösning,
fastställes? Eller vinnes väl, på sätt Utsk. tyckes förmoda,
någon större gemensamhet i makars egendom derigenom, att den
nu gällande giftorätten utsträckes till sådan egendom, deri den f. n.
äger rum? En fullkomlig gemensamhet i njutningen och afkastningen
af all makarnes egendom äger ju, enl. nu gällande lag, redan
rum under hela den tid äktenskapet fortfar, och alla stadganden
bon IX Mars f. m.
X 56
om giftorätt afse vida mindre egendomens gemensamhet, än dess
delning, vid äktenskapets uplösning.
För att nalkas det eftersträfvansvärda mål, som föresväfvat så
vä 1 Utsk. som motionären, måste man, enl. min tanke, välja en
helt annan väg, än den Utsk. valt. Man måste söka att något isolera
makan från hans eller hennes slägt, derigenom att man åt makan
personligen gifver större rättigheter i det gemensamma boet,
än dem, som tillkomma hans arfvingar, eller, med andra ord, man
bör icke anse äktenskapsbolaget fullkomligt uplöst genom endera
makans död, utan anse detsamma fortlefva till båda makarnas frånfälle,
så vida icke den efterlefvande makan bryter det gamla bolaget
genom ingående af ett nytt äktenskap. Utaf en sådan sträfvan
se vi ett naturligt och sannt uttryck i de talrika inbördes testamenten,
som af makar sinsemellan uprättas och hvarigenom den efterlefvande,
i större eller mindre mån, bibehålies i orubbad besittning
af det gemensamma boet, utan att dock någon sammanblandning
af hvarderas insatser sker till förmån för den ena eller
andra makans slägt, när delning en gång skall ske. Det är en sådan
sed, som lagstiftaren har att följa i spåren och uphöja till lag,
i den mån åsigten understödjes af det allmänna tänkesättet, ty lagen
om förfarandet med död persons qvarlåtenskap bör utgöra en
praesumtion af den dödas egen vilja, och denna vilja måste väl i
allmänhet antagas vara den, som är en följd af den naturliga känslan,
att man älskar sin maka högst af alla, men sin egen slägt
högre än sin makas. LagUtsk. har sjelft tagit ett berömligt steg i
denna riktning, derigenom att Utsk., i sitt förut afgifna Betänk,
om testamentsrätten, föreslagit, att man må till efterlefvande maka
testamentera lifstids besittningsrätt å hälften af sin arfvejord. Måhända
torde detta utgöra allt hvad som f. n. i denna väg bör åtgöras,
och om än jag anser, att något ytterligare i samma riktning
lämpligen kunde företagas, så erkänner jag dock villigt, att Utsk.
icke kunnat hemta någon direkt anledn. dertill af den motion, hvaröfver
Utsk. ägde att afgifva Utlåt. Men deremot kan jag, för min
del, icke finna, att antagandet af Utsk:s i detta Betänk, framlagda
förslag skulle medföra någon nytta. Ty af motionärens högre mål,
eller åstadkommandet af en större innerlighet emellan äkta makar,
vinnes dermed intet; och det lägre målet, eller en närmare öfverensstämmelse
emellan landsrättens och stadsrättens stadgande i förevar:de
fall, kan vinnas på ett både fullständigare och med rättvisan
mera öfverensstämmande sätt, genom antagandet af LagBeredningens
förslag ang:de giftorättens ordnande, som går ut på stadsrättens
lämpande efter landsrätten och icke tvertom, på sätt reservanterne
emot Utsk:s Betänk, närmare utvecklat.
På de skäl, jag nu haft äran framställa, anhåller jag, att LagUtsk:s
nu föredragne Betänk, måtte af R. o. Ad. afslås.
Hr Adlercreutz, Axel: Af B. o. Ad:s ledamöter uti LagUtsk.
är jag den ende, som med min röst bidragit till detta Betänk.
, och jag anhåller derföre att få i korthet redogöra för skälen
166
Den 11 Mars f. m.
Det är för att söka åstadkomma rättvisa i lagstiftningen, som
detta förslag blifvit framlagdt. Vid bestämmandet af makars giftorätt
i boet har lagstiftaren att välja emellan tvenne olika riktningar,
den ena att utsträcka egendomsgemensamheten så långt som
möjligt, den andra att afskilja den ena makans före äktenskapet
inneliafde egendom från den andras. Gå vi till stadsrätten, så finna
vi, att redan från längre tid tillbaka fullkomlig egendomsgemensamliet
emellan äkta makar blifvit införd. Om t. ex den ena makan
äger före äktenskapet förvärfvad eller till och med ärfd stadsfastighet,
så blifver denna egendom för båda makarne gemensam.
Efter landsrätt är deremot förhållandet olika. I våra äldre lagar,
och slutligen i 1734 års lag, stadgas nemi., att den jordegendom,
som den ena makan före äktenskapet förvärft eller ärft, jemväl etter
äktenskapets ingående förblifver hans eller hennes enskildta tillhörighet,
och att endast den före äktenskapet innehafde lösa och
all den under äktenskapet förvärfvade egendom blifver makarne gemensamt
tillhörig. Härutaf finna vi, att enl. landsrätten var den af
mig nyss omnämnda principen af fullkomlig egendoms-afsöndring
icke fullt utförd, då deremot gemensamhets-principen var i stadsrätten
till sin yttersta konseqvens genomförd. Hvilkendera riktningen
1734 års lagstiftare ansett vara den rätta, torde vara och förblifva
ovisst. Hvad vi veta är, att arfvejordsbegreppet ännu den
tiden var särdeles starkt och derföre utgjorde en naturlig anledning
till den bestämmelsen, att en makas arfvejord skulle fortfara att vara
hans enskildta egendom, deri den andra makan ingen giftorätt ägde.
Emedlertid torde det vara klart, att ju mera endera af dessa tvenne
principer är genomförd, desto större rättvisa måste deraf följa, ty
den skarpa gränsskillnad, som förut ägde rum emellan stad och
land, och gjorde olikheten i stadganderna mindre tryckande, har
numera till största delen uphört. Nu för tiden ingås ofta äktenskap
emellan personer, som hafva egendom både på landet och i
staden, hvarförutan, å sednare tider, kapitalerna eller lösegendomen
så tillväxt, alt landtfastigheten ofta bredvid dem saknar den betydelse
den fordom ägde. Under sådana förhållanden medför den nu
gällande lagen om giftorätt en stor orättvisa i så måtto, att den
ena makan för sig enskildt behåller hela sin förvärfvade egendom,
om den består uti landtegendom, och likafullt får giftorätt till hälften
af den andra makans egendom, om den utgöres af kapital eller
stadsfastighet. Då emellan båda dessa slag af egendom likväl ingen
sådan skillnad förefinnes, att densamma bör inverka på giftorättsbestämmelserna,
så må lagstiftaren tillse, att dessa bestämmelser rättas
sålunda, att rättvisa, så vidt möjligt, kommer att äga rum.
Frih. De Geer har yttrat, att om rättvisan konseqvent genomfördes,
så skulle man komma derhän, att all egendom, således äfven
arfvejord, blefve makarnes gemensamma tillhörighet. Då likväl en
innehafvare af arfvejord, enl. nu gällande lag, är så till vida inskränkt
i sin äganderätt till densamma, att han ej under sin lifstid
kan den bortgifva eller borttestamentera, så måste deraf följa,
att makars egendomsgemensamhet icke kan utsträckas till arfvejord.
Med aflingejord är ett helt annat förhållande, ty den kan af ägaren
-
Den 11 Mars f. m.
161
ren bortgifvas eller borttestamenteras,° och innehafves således under
full ägande- och dispositionsrätt.
På grund häraf, och med hänsigt jemväl till sjelfva äktenskapets
väsen, i öfverensstämmelse hvarmed full egendomsgemensamhet
emellan äkta makar torde böra erkännas vara det enda rätta, anser
jag, för min del, att LagUtsk:s Betänk, bör bifallas.
Gr. Sparre, Erik: Den siste värde talaren har onekligen
rätt deruti, att en större egendomsgemensamhet emellan makar äger
rum efter stadsrätt, än efter landsrätt; men frågan är just, om
stadsrättens grundsats är sådan, att en utvidgning deraf är önskvärd,
eller, med andra ord, om man bör utsträcka giftorätten, enl. stadsrätt,
till förvärfvad landtfastighet. Talaren har sagt, att den största
gemensamhet emellan makar, i fråga om egendom, vore det mest
önskvärda. Jag för min del hyser visserligen den åsigt, att den
möjligen största gemensamhet emellan makar, den möjligen största
innerlighet dem emellan är det mest eftersträfvansvärda förhållande;
men om detta mål icke kan vinnas på annat sätt, än genom utsträckning
af egendomsgemensamheten, är jag med honom af helt olika
tanke. Den makarnes egendomsgemensamhet, som vår lag i allmänhet
stadgar, finnes icke i större delen af andra länders lagar. Den
Fransyska lagen följer denna princip endast till en del och har,
jemte gemensamhets-systemet, det s. k. dotalsystemet, som är det
förras raka motsats, och: erfarenheten har äfven visat, att det icke
är det förra, utan tvertom det sednare systemet, som vinner insteg
i Frankrike, hvilket härleder sig just från de olägenheter, hvarmed
gemensamhets-systemet befunnits vara förknippadt. Jag vill tillåta
mig att anföra ett eller annat exempel deruppå.
En man, som förvärfvat sig en landtegendom, gifter sig med
en flicka utan förmögenhet, som dör utan att efterlemna barn. Hennes
slägtingar komma då och fråntaga honom hälften af hans egendom,
till hvars förvärfvande hustrun ieke i ringaste mån bidragit.
Obilligheten, ja den uppenbara orättvisan häraf springer genast i
ögonen. Under den tid, jag beklädt domarekallet, har jag flere gånger
varit i tillfälle att erfara, att den nu gällande giftorätten i stad
gifvit anledning till sådana orättvisor, och jag måste erkänna, att
jag funnit det vara i hög grad uprörande för känslan, att se detta
framträdande af en död makas snikna slägtingar, med deras anspråk
på en egendom, som den efterlefvande sjelf, före äktenskapet sig
förvärfvat. Sådana fall hafva äfven väckt ovilja hos allmänheten och
missbelåtenhet med lagen, så .att jag icke tror, att det är med rättvisan
öfverensstämmande, att gifva en sådan giftorätt större utsträckling,
på sätt nu är fråga. Det rätta sättet att lösa frågan är, att
genom en utvidgning af testamentsrätten försätta en make i tillfälle
att åt sin efterlefvande maka lemna besittningsrätten till hans
egendom. Sålunda vinnes det ändamål, som måste utgöra hvarje
kärleksfull makes önskan, nemligen att tillförsäkra sin efterlefvande
maka orubbad besittning af boet under dess lifstid; men ieke kan
man i allmänhet antaga, att en maka önskar att vid den andra
makans död hälften af hans egendom skall tillfalla hennes slägtinIV.
H. 11
162
Dea 11 Mars f. m.
gar? Detta förhållande är likväl just en följd af gemensamhetssystemet,
hvilket derföre, enl. min tanke, icke bör vidare utsträckas.
Som jag icke deltagit i Utsk:s behandling af denna fråga, har
jag ansett mig här böra tillkännagifva min åsigt, och får jag derföre,
lika med den förste värde talaren, vördsamt anhålla om afslag
å Betänk.
Hr Ribbing, Arvi d: Jag vill endast anhålla, att Riddar
husSekret:n
behagade uplysa, huruvida de öfriga Ståndens beslut i
frågan är kändt, samt under tiden upläsa ett stycke af en Betänk,
bifogad reservation, hvari olägenheterna af LagUtsk:s förslag afmåias
i ännu bjertare färger, än någon talare härstädes dem framhållit.
Stycket lyder som följer: »En man, som före äktenskapet förvärfvat
fast egendom, gifter sig med en obemedlad qvinna. Efter
några års äktenskap uplöses boet genom hustruns död. Dennes
slägt — om de ej äga barn — inställer sig då och tager hälften
af den egendom mannen före äktenskapet sjelf och ensam
förvärfvat. Orättvisan i lagen springer här så skarpt i ögonen, att
den synes våldföra äganderätten. Aga makarne barn tillsammans,
blir orättvisan mindre i ögonen fallande; men den qvarstår dock,
enär mannen då måste, medan han ännu lefver, till sina barn afträda
hälften af den egendom, som han, utan deras moders biträde,
sjelf förvärfvat. Uplöses åter äktenskapet genom mannens död, tillfaller
ej hans sjelfförvärfda fasta egendom hans barn, utan hustrun
tager då hälften deraf och denna hälft beröfvas oftast barnen genom
ett nytt giftermål, hvarigenom egendomen öfvergår lill en annan slägt.
Häraf synes till hvilka orättvisa följder man kommer, då man öfvergifver
en sann och riktig grundsats.»
Sedan härefter underh Riddarh.Sekret, tillkännagifva att ingen
underrättelse om af de öfrige RiksStms i fråga om förevande Betänk.
fattade beslut blifvit R. o. Ad. meddelad, yttrade
Hr von Oelreich, Sten Alarik: Då den af LagUtsk.
uti förev:de Betänk, förordade förändring i giftorätts-stadganderne
icke är grundad på antagliga skäl, kan jag ej detsamma bifalla,
utan yrkar vördsamt afslag derå. Såsom grund för detta yrkande
vågar jag åberopa dels de Betänk:t vidfogade reservationer och dels
hvad de föregående talare, Frih. De Geer, Gr. Sparre och Hr Ribbing
anfört.
Propos. till bifall å förev:de Betänk, blef härefter framställd
och besvarad med Nej och då Hr Gr. o. Landtm, sedermera hemställde
om R. o. Ad. behagade alsia detta Betänk, ropades Ja.
Föredrogs ånyo och biföllos LagUtsk:s nedannämnde den 4
och 10 dennes på bordet lagde Betänk:n:
N:o 16, i ani. af väckt motion, ang:de förändring af den genom
lag fastställda arfs-ordning; och
Den 11 Mars f. m.
ies
N:o 17, i ani. af väckt motion om förändring af 7 § i ÄrfdaB:ns.
12 Kap.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrs den 4 och 10
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 55, i ani. af vackt motion om
förvärfvande för Statens räkning af förra Allmänningen Trenningshult
och kronoskatte-hemmanet Trenningen.
Hr Lilljehöök, Erik Gustaf, anförde skriftligen:
Förr än it. o. Ad. går att yttra sig öfver Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:s Betänk N:o 55, hvaruti tillstyrkes afslag å den af Hr
Hasselroth inom Vallöf!. BorgareSt. väckta motion om f. d. kronoallmänningen
Trenningshults förvärfvande för Statens räkning, torde
det tillåtas mig att meddela några uplysningar i frågan, hvilka, jag
vågar hoppas det, torde gifva anledn. till‘Betänk:ts återremitterande.
F. d. krono-allmänningen Trenningshult är belägen i yttersta
gränsen af det vidsträckta Gäseneds härad, intill ännu bibehållne
Vedens härads allmänning. Hå Trenningshult laga skiftades emellan
de hemman till hvilka den slutligen blifvit uplåten, erhöllo alla
inom häradet belägne, så väl militie- som ecklesiastike m. fl. boställen,
sina lotter sammanhängande i ett stycke.
Hesse lotter tilisammantagne, utgörande 4,28 t:l:d jord, tillböra
således ännu Staten, likasom 84 t:!.d intill dem gränsande,
hvilka vid delningen tillföllo Kungsgården Ollestad, men som
tillsynen af den vid skiftet befintlige utmärkt vackra skogen, omöjliggjordes
genom det afstånd af till och med 4 mil som skiljde den
från hemmanen, så har också inträffat att äfven dessa 500 t:l:d
under loppet af de sista 10 åren, genom skogens vanvård, blifvit
förvandlade till en skoglös, onyttig ödemark, för efterkommande
endast utgörande ett sorgligt bevis på den misshushållning med
skog, som här och på flere ställen inom landet ägt rum. — Het
långa afståndet från hemmanen gör det äfven omöjligt för dessas
innehafvare att draga någon fördel af det magra betet, hvarföre
äfven i detta afseende marken för innehafvarne är onyttig, och sä
kert
skall den så i alla tider förblifva, om icke det allmänna täger
skogen eller rättare trakten åter under sin tillsyn och vård, hvilket
är så mycket lättare som den utan svårighet kan bevakas af samma
skogsbetjening, hvilken redan finnes ordnad öfver intill belägne Wedens
härads allmänning, och det vore ändock omkring 500 t:l:d
ödemark, som derigenom, till gagn för efterkommande, kunde bringas
till skogsbörd.
Om man också, såsom i allmänhet riktig, skulle antaga den
sats, hvarpå Utsk. synes hafva grundat motionens afstyrkande, nemi.
»att det för den enskilda hushållningens befrämjande är angeläget
att densamma får fritt utveckla sig, utan direkt inblandning deri
från Statens sida», så torde det dock böra medgifvas att förhållandet
blifver helt annat när frågan är att förekomma, att genom enskild
misshushållning icke landets dyrbaraste egendom må förstöras.
Till följd af livad jag haft äran i korthet yttra, hemställes vördsamt
det måtte Höglofl. B. o. Ad. återremittera Betänk., på det att Utsk.
164
Den 11 Mars f. iu.
må komma i tillfälle att föreslå sådane åtgärders vidtagande, sorn
leda dertill, att åtminstone den del af f. d. allmänningen Trenningshult,
hvilken vid laga Skiftet tillföll boställena och Kungsgården
Ollestad och följaktligen ännu tillhör Staten, ställes under dess skogsbetjenings
vård och tillsyn, hvarjemte den önskan torde tillåtas mig
att Utsk , för det med motionen åsyftade ändamålets vinnande i sin
helhet, ville ingå på de af Hr Frih. Alströmer m. fl. i reservationen
uttalade åsigter.
Frih. Cederström, Kudolf: Afven jag anhåller i likhet
med den siste värde talaren, att R. o. Ad. behagade återremittera
förev:de ärende. Utsk. har såsom skäl för sitt afstyrkande anfört
den öfvertygelse, »att det för den enskilda hushållningens befrämjande
i allmänhet är angeläget, att densamma får fritt utveckla sig,
utan direkt inblandning deri från Statens sida.» Detta skäl är dock
af den beskaffenhet, att knappast någon civiliserad stats regering och
representation torde i afseende på skogshushållningen kunna oinskränkt
detsamma åberopa. Tvertom har man ansett det vara af
högsta nödvändighet påkalladt, att åt enskilda skogsbushållare vissa
exempel gifvas på huru en riktig skogshushållning bör tillgå, på det
att vinnings-lystnaden och begäret att förvärfva en hastig kapitalvinst
icke må förleda den enskilde, att i sådant hänseende för framtiden
misshushålla med tillgångarne på ett sätt, som i ett land, sådant
som Sverige, hvilket alltid måste hafva stort behof af skog,
måste blifva högst kännbart.
Yisserligen torde motionärens förslag icke böra direkte eller
oförändradt antagas; men det kan ganska väl ske på det sätt, som
Frih. Alströmer i sin reservation framställt; och jag anser till och
med hans skäl vara så tillräckligt utförda och så klart framställda,
att jag icke skulle tvekat att för min del tillstyrka R. o. Ad., att
såsom sin mening omfatta hvad han föreslagit. Men då det inom
Ståndet blifvit iakttaget, som en i de flesta fall tillämplig grundsats,
att icke obetingadt bifalla en mot Utsk:s hemställan afvikande
mening, utan fast heldre återremittera ärendet, då andra omständigheter,
t. ex. Riksdagens nära förestående slut, icke gjort sådant
otjenligt, och detta på det att Utsk. må kunna efter skeende pröfning
gifva ärendet den bäst passande form; så inskränker jag mig
nu till att vördsamt anhålla om Betänk:ts återremitterande.
Frih. Alströmer, Carl Johan Oscar: Vid denna frågas
behandling inom Utsk. voro meningarne mycket delade, och genom
den votering, som på discussionen följde, stannade Utsk. med en
majoritet af tre röster, i det slut förevtde Betänk, utvisar. Den
fråga, som i motionen blifvit väckt, omfattar, efter min öfvertygelse,
en ganska vigtig grundsats, och det är således mindre för det särskilda
föremålet för frågan, eller huruvida ifrågav:de kronopark jemte
kronoskattehemmanet Tvenningen böra för Statens räkning inlösas,
än för att få den princip afgjord, huruvida Staten bör för skogsplantering
tillegna sig tjenlig mark, som jag reserverat mig mot
Utsk:s beslut. Skogsplantering är i allmänhet af den beskaffenhet,
ben 11 Mars f. m.
16*
att den sällan lemnar någon fördel åt den, som verkställer densamma,
och man kan således icke hafva någon förhoppning att enskilda
skola mycket befatta sig dermed. Detta förhållande synes
mig innebära en tillräcklig bekräftelse derpå, att Staten bör begagna
hvarje tillfälle som erbjudes, att i skoglösa orter tillegna sig
sådan till skogsplantering tjenlig mark, som kan till billigt pris
erhållas, för att der så väl till föresyn sorn för beredande af framtida
tillgång på skogsprodukter, updraga och vårda skog.
Hvad förev:de speciella fråga beträffar, så uplyses det af motionen,
att ehuru ifrågavide allmännings-skog fordom varit ymnigt
bevuxen med det yppersta byggnadstimmer, skulle, derest svedjebränningen
inom de kalhuggna afverkningarne komme att vidare
utsträckas, deraf ovilkorligen följa, att all återväxt tillintetgjordes,
och att den med sina gränsor omslutande kronoparken Weden omsider
jemväl blefve offer för eldens härjningar; äfvensom att Trenningshult
genom sitt frånskiljda läge, obehöflighet för mulbete, kända
förmåga att framalstra byggnadsämnen samt lätthet att bevakas vore
företrädesvis lämplig att på föreslaget sätt användas. Det torde
således vara allt skäl att Staten tager saken om hand. Det är
äfven af motionen uplyst att sjelfva planteringen skulle medföra en
ganska obetydlig kostnad; vården om skogen kunde uplåtas åt samma
skogsbetjening, som har vården öfver den derintill belägna, och då
derjemte tages i betraktande att inlösnings-kostnaden ^kulle genom
försäljning framdeles af skogsprodukten blifva mångfaldigt återgäldad,
tror jag mig hafva haft skäl att framställa den reservation,
som finnes Betänk, bifogad. Deruti har jag visserligen icke afgifvit
något bestämdt förslag, utan ansett det böra öfverlemnas åt
K. M., att, efter sig företeende omständigheter, taga i Nåd. öfvervägande,
om inlösen af nämnde mark för skogsplanterings-kassans
räkning bör ske, eller, derest kassans tillgångar sådant ej medgifver,
om framställning i ämnet bör till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåtas. Efter all anledn. torde anspråken på ersättning
för ifrågav:de mark blifva så obetydliga, att derutinnan icke några
betänkligheter böra upstå.
Erih. Raab, Adam Christian: Jag har begärt ordet i
samina syftning, som föreg:de talare; men med den olikhet emot
dem, att jag icke anser en återremiss af Betänk:t vara behöflig.
Frih. Alströmer har nemi., efter min öfvertygelse, så tydligt i sin
reservation framställt det beslut, som jag anser R. o. Ad. i denna
fråga böra fatta, att jag tror, det man tryggt kan anlaga densamma.
Afven under förutsättning att en återremiss kan medföra ett förändradt
resultat, är det dock icke säkert, att R. o. Ad., då ärendet
återkommer, äro så beskaffade som nu. För antagande af Frih.
Alströmers förslag, talar icke blott den vigtiga omständigheten, att
det alltid är skäl att Staten söker tillegna sig en till skogsplantering
tjenlig mark, som förut tillhört Kronan, men som genom dess
uplåtande åt enskilda, blifvit missvårdad; utan jemväl den här i
Betänkt antydda, att denna mark ligger invid en allmänning, sorn
redan förut har en ordnad skogsbetjening, äfvensom att kostnaden
166
Den 11 Mars i. m.
för dess återplantning skulle blifva högst obetydlig, nemi. blott omkring
2,500 R:dr.
På dessa grunder tror jag, att det är skiil att, på det sätt
Frih. Alströmer i sin reservation angifvit, befrämja det syfte motionären
med sin framställning haft; hvarföre, jemte anhållan det
E. o. Ad. behagade afslå Betänk:t, tillstyrker antagande af Frih.
Alströmers förslag.
Hr Bibbing, Arvid: Afven jag är i hufvudsaken af samma
tanke som den siste värde talaren; men det förefaller mig som om
en återremiss af Betänk:t vore bättre, emedan derigenom äfven de
andra Stånden kunna komma på bättre tankar i denna fråga, än
dem som Utsk. i sitt Betänk, framlagt. Förtjenar den Komités
utlåt., som K. M. i Nåder tillsatt för att yttra sig och taga i öfvervägande,
huruledes en bättre vård af Eikets skogar skall kunna
tillvägabringas, och hvilket utlåt, vi fått bland oss utdeladt, förtjenar,
säger jag, detta utlåt, något afseende, så borde man väl åtminstone
hafva gjort sig någon reda för hvad denna Komité i förev:de
fäll yttrat. Så vida jag icke alltför mycket missminner mig, har
Komitén just i förev:dé hänseende föreslagit, att sådana f. d. kronoparkar
skulle ställas under Statens tillsyn, och de enskildas rätt på
det sätt åtnjutas, att värdet af den årliga försäljning, som efter
trakthuggningsmethodens införande kunde upkomma genom afverkning
på dessa skogar, utdelas mellan de särskilda hemman och boställen,
som deri kunde äga del. Det är nu till ett alldeles motsatt
resultat, som Ekon.Utsk. kommit, då det, under förbiseende
således af hvad berörde Komité yttrat, säger, att det är den enskilda
vården som åstadkommer den bästa skogshushållningen, en åsigt,
som Utsk. likväl i en annan del af Betänk:t på det fullständigaste
sjelf vederlagt, då det yttrar att ofruktbarheten å dessa skogsparker
just härrört derifrån, att de blifvit sköflade af enskilde delägare.
På dessa skäl förenar jag mig med de talare, som önska ändring
i förev:de Betänk., och hemställer derföre vördsamt till K. o.
Ad., huruvida de ieke anse ändamålet bättre vinnas genom en återremiss,
än genom antagande af reservantens förslag.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Om E. o. Ad. skulle
afslå Utsk:s Betänk, och i Stället antaga Frih. Alströmers reservation,
förmodar jag att Ekon.Utsk. erhåller all den uplysning, som
är behöflig ang:de E. o. Ad:s tanke i denna fråga. Jag finner de
af Utsk. anförda skäl alldeles haltlösa, men deremot Frih. Alströmers
reservation fullkomligt öfverensstämma med riktiga stats-ekonomiska
grundsatser. På dessa skäl instämmer jag med de talare,
som yrkat afslag å Betänk, och bifall till ifrågav:de reservation, samt
anser detta senare sätt att afgöra frågor, innebära en vida enklare
behandling än genom deras återremitterande, särdeles då en sådan
förändring i behandlingssättet numera blifvit grundlagsenlig! medgifven.
Hr Lilljehöök: Jag tager mig friheten nämna hvarföre jag
önskade Betänk:ts återremitterande. Det var nemi. derföre, att jag
Den 11 Mar» f. ra.
167
anser frågan sönderfalla i tvänne delar, genom de uplysningar jag
hade äran lemna, eller att Staten redan äger en stor del, nemi. 500
tunnland, af ifrågavrde skog, hvaremot Frih. Alströmers reservation
blott innefattar den mening, att Staten skulle söka förvärfva den
del af skogen, i hvilken boställen hafva del. Jag fortfar således
att yrka återreraiss.
Gr. Sparre, Erik: För min del anser jag äfven lämpligast
att en återremiss äger rum, särdeles vid de af den siste värde talaren,
som tyckes vara hemmastadd med förhållanderne, lemnade
uplysningar. Då, enl. hvad Frih. Alströmer nämnt, pluraliteten
inom Utsk. icke var större än 3 röster, är det anledn. att förmoda,
att då Utsk. kommer i erfarenhet af den opinion, som inom Ståndet
gjort sig gällande, frågan kan tagas i förnyadt öfvervägande;
och det synes mig alltid lämpligare, att då saken icke är af desto
mera brådskande natur samt då tiden det tillåter och Utsk. sjelf
icke är alltför mycket öfverhopadt af göromål, en fråga, som icke
torde hafva varit så fullständigt pröfvad, som det är skäl att antaga,
varder till Utsk. återremitterad.
Frih. Raab: Det är visserligen sannt, att R. St:r f. n. hade
mycket god tid; men för att i möjligaste måtto inbespara på denna
tid, synes det vara skäl, att afgöra ett ärende sfi snart man kan,
och det i öfrigt är tillräckligt utredt, Det har ingalunda undgått
min upmärksamhet hvad Hr Lilljehöök uplyst, nemi. att Staten
redan äger 500 t:l:d af ifrågavande mark; men jag ber Hr Lilljehöök
bemärka, att denna omständighet för ingen del lägger hinder
i vägen för bifall till Frih, Alströmers förslag, ty der står, att R.
St:r måtte hos K. M. anhålla, att sedan »ulredl» blifvit etc. I
sådant fall måtte väl alltid denna utredning komma att uplysa, det
dessa 500 td.d tillhöra K. M. och Kronan. Vidare står i berörde
reservation: »att K. M., efter sig företeende omständigheter,
måtte taga i öfvervägande, om inlösen af ifrågav:de mark bör ske»,
och då kan det väl icke falla någon in att K. M. skall inlösa hvad
som redan är Kronans tillhörighet. Den omständighet, som Hr
Lilljehöök påpekat, är således redan afsedd i Frih. Alströmers reservation,
hvadan jag icke tror att den bör lägga något hinder i
vägen för frågans omedelbara afgörande.
Frih. Alströmer: Jag är förekommen af Frih. Raab. Hvad
Hr Lilljehöökliar åsyftat innefattas i det förslag, som jag afgifvit, enär
enl. detsamma det icke kan blifva fråga om någon inlösen förr än
alla förhållanden med ifrågav:de allmänning blifvit utredda; och vid
en sådan utredning lärer väl icke förbises att en del af allmänningen
redan tillhör K. M. och Kronan. Jag hemställer att R. o.
Ad. måtte såsom sitt beslut antaga min reservation.
Frih. Sprengtporten: Jag finner mig hufvudsakligen förekommen
af Frih. Raab, och ber att få fästa upmärksamheten derpå,
att det synes mig vara desto mindre betänkligt att bifalla Frih.
168
Den 11 Mars f. m.
Alströmers reservation, som deri i alla fall icke är föreslaget något
annat än att öfverlemna åt K. M., att, efter sig företeende omständigheter,
vidtaga de åtgärder, som K. M. kan finna lämpliga.
På dessa grunder förnyar jag min anhållan om återremiss.
Hr Adelborg, Anders Otto: Frih. Alströmer har i sin
reservation uttryckt sig så, som skulle Utsk. hafva på lösa skäl
afstyrkt bifall till ifrågavrde motion. Min tro åter är, att om Betänka
återremitteras i afsigt att derigenom göra en förändrad åsigt
i denna fråga gällande, och detta lyckas, så blir just denna förändring
i frågans lösning grundad på mindre goda skäl. Så kunna
åsigterna divergera då den ena står på ena sidan och säger att
skälen emot bifall äro lösa, och den andra på andra sidan och säger
detsamma i afseende på skälen för bifall. Här är nu fråga om
återlösen af en park af blott 1200 t:l:ds vidd, hvilken för
längesedan blifvit af K. M. uplåten åt enskilda och på enskilda
hemman fördelad. Om principen rörande allmänningar fördelning
på detta sätt är riktig eller icke, lemnar jag å sido, till ett framtida
bedömande; men så som frågan nu står, rörer den blott om,
sedan enskilde förslösat hvad Kronan åt dem på detta sätt uplåtit,
Kronan sedermera skall återköpa, i förstördt skick, hvad den en gång
gifvit för att ytterligare i en framtid, sedan marken genom allmänna
medel blifvit åter fruktbärande, låta resultaten af denna omsorg
komma samma menighet tillgodo, som ursprungligen bidragit till
denna skogsparks vanvård. Att B. St:r taga initiativet för en dylik
princips statuerande inom något statsekonomiskt område, kan, efter
min öfvertygelse, icke vara riktigt, emedan man ju då kan tillämpa
samma princip äfven på andra förhållanden, och säga att hvad den
enskilde förstört och derigenom åstadkommit en statsekonomisk förlust,
det bör alltid af Staten repareras. En sådan princip är vådlig
och lärer väl icke kunna godkännas. Skulle nu ifrågavrde motion
bifallas, låt vara att den blott rörer en park om 1200 t:l:d,
så komma säkerligen vid nästa Riksdag från hvarje provins ansökningar
i stor mängd uti samma syftning, och alla dessa på enskilda
fördelade skogsmarker, som blifvit af enskilda förstörde, skulle då
hembjudas tili Kronan och fordra samma rätt som den ifrågavrde.
Denna skogsekonomi är ganska beqväm för den enskildte; men är
det rätt att Staten ingår på dylika transaktioner? Jag bestrider
det! De, som förstört den skog, de en gång fått sig tilldelad, böra
äfven draga försorg om dess återväxt, och detta så mycket mer
som det är till deras egen nytta; det må för öfrigt ske med hjelp
af statsbidrag såsom lån eller anslag, men alltid på deras egen
risk. Da man nu dessutom har att vänta en K. Propos. angrde
inrättande af en mera utvidgad jägeri-stat och ny skogs-Iagstiftning,
torde derföre vara skäl i att först afvakta denna Propos. för att af
dess innehåll se om Regeringen föreslagit några allmänna reglor
äfven i detta afseende Men att på så lösliga och haltande skäl
taga initiativet i denna fråga och dymedelst framkalla en massa af
ansökningar, hvilkas beviljande blott skulle leda till K. Mrs och
I)en 11 Mars f. m.
lfi!j
Kronans obefogade lidande för enskildes slarf och vinningslystnad,
kan jag icke anse vara prineipenligt eller någonsin böra äga rum.
I fråga om Kronans egna vidsträckta skogar, medgifver jag
gerna att de böra erhålla en större vård från Statens sida än nu är
fallet, och det är således en helt annan sak i afseende på de
500 t:l:d, som å Trenningshult-parken blifvit tilldelade boställena.
Dessa 500 t:l:d äro dock icke så vårdslösade som de andra;
och det är uplyst att skogen å dem är ganska god, emedan den
underkastas vissa kontroller och genom det långa afståndet från
boställena icke kunnat så medtagas som den öfriga delen, hvilken
icke i lika mån kunnat fredas för åverkan. Men anhållan om boställsskogens
förening med närliggande kronopark och dess ställande
under samma vård, kan mycket väl på enskildt väg åstadkommas
utan att R. St:r sig dermed befatta. Om dock R. o. Ad. skulle
taga det vådliga initiativ i denna fråga som här är föreslaget och
på denna grund återremittera Betänkit, hemställer jag huruledes det
blir möjligt, att i laglig väg kunna åstadkomma denna återköpning,
enär det är uplyst, att skogen utaf många af de nuvar:de ägarne
är försåld till enskilda personer i större eller mindre lotter, och att
dessa lottförsäljningar blifvit lagfarna; huru skall då denna härfva
kunna redas? Regeringen kommer i detta fall i ganska stort bryderi.
Det har äfven blifvit föreslaget att för att vårda denna skogsmark,
skall hemmanet Tvenningen inköpas. Detta lärer väl icke
kunna låta sig göra utan en ytterligare ej obetydlig utgift? och
framställer således den affärs-transaktion som man här föreslagit
R. St:r såsom än mera anmärkningsvärd.
Jag motsätter mig återköpandet af Trenningshults-parken och
anhåller, att R. o. Ad. måtte bifalla Betänka.
Frih. Cederström: Redan i mitt första anförande har jag
förklarat, det jag ansåg Frih. Alströmers reservation ganska väl
kunna läggas till grund för R. o. Ad:s beslut, emedan den i denna
reservation framställda skiljaktiga mening är både så tillräckligt
motiverad och så klart uttryckt, att någonting deruti icke torde
behöfva tilläggas; men då af en ledamot återremiss var begärd,
och jag i denna fråga icke ville åstadkomma någon splittring, förenade
jag mig med honom. Sedermera hafva dock flere talare förklarat,
att de för sin del heldre önskade antagandet af Frih. Alströmers
reservation, hvaremot Gr. Sparre anfört den allmänna svårigheten
för detta Stånd att in pleno fatta ett beslut, skiljaktigt
från det som blifvit af Utsk. föreslaget, när det icke är fråga om
rent afslag, såsom motsats mot enkelt bifall. Häruti har Gr. Sparre
otvifvelaktigt rätt, så framt det rörer ärenden af mera invecklad
beskaffenhet; men beträffande denna speciella fråga, kan jag icke
annat än instämma med de ledamöter, som yrkat att ett beslut i
öfverensstämmelse med meranämnde reservation kan af oss på ganska
goda grunder omedelbarligen fattas, allrahelst som det i alla fall
är till ett dylikt slut, hvartill jag hoppats att R. St:r skola slutligen
komma. Kan man upnå detta mål hastigare, är sådant väl
bättre, än att hinna det först medelst en stor omväg.
178
Den 11 Mars f. m.
Hvad Hr Adelborgs anförande beträffar, kan jag icke gilla de
deruti uttalade åsigter, särdeles och egentligen derföre, att han utgår
från ett helt annat antagande om hvad som hufvudsakligen i
dessa frågor bör göras, än hvad jag enl. mitt redan gjorda tillkiinnagifvande
anser vara ändamålsenligt. Hr Adelborg har nämnt, att
derest ett bifall till motionen gifves, torde deraf blifva en följd,
att från olika delar af landet ansökningar skola inkomma om inlösen
för Kronans räkning af skogsmark, hvilket uppenbarligen måste
leda till utgifter för det allmänna, som i längden kunna befaras
blifva alltför stora och betungande. Härvid ber jag att få anmärka,
att it. St:r äga ju att pröfva hvarje fråga för sig; men att det förslag,
som nu är framställdt, ingalunda kan medföra någon stor
kostnad, visar sig tydligen i summans ringa belopp. Skulle derföre
dylika förslag i framtiden inkomma, hvilka vore lika väl grundade
som det ifrågav:de och ieke heller dyrare, tror jag för min del, att
det torde vara skäl att bifalla dem. Men detta blifver i alla händelser
en cura posterior; och finner man att det skulle blifva alltför
dyrt, kan man slanna på den vägen, när man vill.
Det af Ofverjägaren inom länet afgifna yttrande innehåller
dessutom så behjertansvärda sanningar, att motionären jemväl derutinnan
synes hafva godt städ för största delen af hvad han anfört.
Då vidare i betraktande tages, att med det goda skick, hvaruti
skogsplanterings-kassan f. n. sig befinner, det icke förefinnes någon
anledn. till den förmodan, att Staten kommer att belastas med
någon kostnad, än mindre någon särdeles betydlig sådan, får jag på
alla dessa förenade skäl, frångående mitt förut framställda yrkande
ang:de återremiss, förena mig med de ledamöter, som anhållit om
afslag å Betänk:t och bifall till Frih. Alströmers reservation.
Hr Lilljehöök: Det torde förlåtas mig att jag ånyo för
några ögonblick begärt ordet. Hr Adelborg har anfört, att den
som förstört skogen bör utan ersättning återlemna den, eller också
plikta för hvad han gjort. Denna sats skulle jag gerna vilja gilla,
men jag ber att få uplysa, att det icke alltid är innehafvarne till
skogen, som förstöra den, utan detta beror merändels på helt andra
förhållanden, t. ex. att de bo långt ifrån skogen, som göra det
omöjligt för desse innehafvare att vårda dem.
Hr Adelborg: Med anledn. af hvad den siste värde talaren
anfört, får jag blott fråga honom om han icke anser, att lika mycket
som skogens aflägsna läge förhindrat dess rätta tillsyn, lika
mycket och ändå mer hafva de skogsägandes egen vårdslöshet vid
averkningen och vården af densamma bidragit till dess förödelse;
ty om de velat förekomma denna förstöring, hade det väl varit deras
skyldighet, eller åtminstone ekonomiskt riktigt mot dem sjelfva,
att de föranstaltat, det en tillräcklig upsigt öfver deras allmänning
kunnat åstadkommas, och då sådant ej skett, lärer det .väl icke
desto mindre vara helt oell hållet deras egen skuld, att de förlorat
hvad de haft.
Den 11 Mars /. m.
171
För öfrigt är det visst icke med mina åsigter förenligt att vilja
motsätta mig något, som i afseende på skogsvård i allmänhet kan
göras. Jag är sjelf i Nyköpings läns SkogsKomité, och har sökt
i detta updrag verka hvad jag förmått, och inser således ganska
väl behöfligheten af förändrade föreskrifter rörande skogsvården i
allmänhet. Men jag tror, att man icke bör förblanda detta enskilda
fall med den allmänna vården om skogarne i riket, emedan om
man bifaller denna enskilda motion, skola otvifvelaktigt den stora
mängd af ägare, till på dylikt sätt afverkad skogsmark, som finnes
i vårt vidsträckta land, upkallas att inkommma med dylika ansökningar,
och vet man på förhand hvad följden deraf kan blifva?
Genom ett otidigt nit att sålunda vilja allt för hastigt genom tilllämpning
i detalj taga ett initiativ i en af dagens vigtigaste frågor,
skall man enl. min tanke störa den sanna och riktiga gången af
denna vigtiga frågas rätta -utveckling. Må man komma öfverens
om och söka åstadkomma en på sunda och statsekonomiskt riktiga
principer grundad skogslagstift ning; men innan en sådan hunnit
komma till stånd, anser jag sådana småförsök som det närvarande,
ieke vara annat än otjenliga, och jag kan för min del, om jag också
blir ensam i denna åsigt, icke gå in på hvad de fleste talare här
söka att åstadkomma. Jag fortfar att yrka på bifall af Betänk:t.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har sagt, att det borde
bero på den enskilda, att sjelf rätta de fel han begått. Nu är
händelsen, att Staten genom den lagstiftning, som vidtogs år 1811
och hvilken sedermera fortgått ända till år 1820, enl. hvilken allmänningar
utdelades åt enskilde personer, sjelf begått ett väsendtligt
fel, hvilket det också tillhör Staten att rätta. Det var onekligen
ett misstag, detta utplockande af allmänningar, och jag kan således
icke finna, att det är oriktigt, att Staten söker till någon del godtgöra
detsamma. Då nu här är fråga om att återställa skogsbrodden
på en sålunda utskiftad och förstörd allmänning, finner jag, äfven
med antagande af den grundsats, hvarifrån Hr Adelborg utgått, den
föreslagna åtgärden lämplig.
Hvad återigen angår det beslut, som B. o. Ad. bör fatta, så,
då jag för min del tillstyrkt återremiss, får jag förklara att detta
skedde på grund af den erfarenhet jag såsom Utsk:s ledamot äger
om olägenheterna deraf, att II. St:r lätta sins emellan olika och
alldeles stridiga beslut. Ständerna komma derigenom och vid sammanjemkningen
af dessa beslut i lika stor förlägenhet, som genom
frågans återremitterande, då de första gången inom Stånden föredragas,
och vanligtvis gifver erfarenheten vid handen, att man på
detta sätt kommer till bättre resultat, än genom de stridiga besluten,
hvilka, om de sedermera icke kunna sammanjemkas, föranleda,
genom slutlig votering i förstärkt Utsk., mera splittring, än om
frågan från början hade blifvit återremitterad.
Jag vidblifver således för min del det af mig redan framställda
yrkandet om återremiss.
Hr Akerman, Fredr.: De fördelar, som omnämnas i Hr
Hasselrots förslag och som gifvit motionären anledning till fram
-
1?2
Den 11 Mars f. n\.
ställningen om ifrågavar:de Krono allmännings återtagande äf Staten,
innefatta och bevisa ett förhållande, som de upgifter, hvilka
sista året inkommo till K. M:s Bef:h:de, till den då tillsammans
varande Komitén för 'utarbetande af förändrade lagstadganden rörande
skogshushållningen, nästan enhälligt antydde, eller att de
Krono-skogart som blifvit öfverlemnade till fördelning emellan enskilde,
nästan helt och hållet voro förstörda. Vid sådant förhållande
förefaller det mig något besynnerligt, att med de uplystiingar,
som troligen icke saknats i Ekon.Utsk., att Utsk. kunnat hemta
stöd för sitt afstyrkande i den satsen, att man borde förlita sig på
den enskilda hushållningens verksamhet. Det har äfven häntydt på
det förslag, som blifvit framstäldt i ett föregående Mern. N:o 54,
hvaruti Utsk. föreslagit praemier för skogsplantering. Jag tror, för
min del, icke att sistnämnde förslag skall leda till det ändamål,
som Utsk. afser, lika litet, som jag tror att bifall till Hr Hasselrots
motion, under nuvar:de förhållanden, skola lända till de goda
resultater man åsyftar. Skälet dertill är den brist på tillräcklig
skogsbetjening, som förefinnes, och utan hvilken betjening man omöjligen
kan genomföra de lagar, som redan existera, eller de åtgärder,
som i öfrigt kunna beslutas. Ty om i första fallet Staten
skulle utdela praemier för skogsplantering, är det >äl troligt att
några plantor skulle här och der upkomma och se helt lefvande ut
till en början; men att af dessa plantor skulle blifva en skog, derför
har man icke någon säkerhet och knappast anledning att hoppas
att så skall ske. Utan att Staten såsom ombud antoge vissa
personer att vårda dessa planteringar, skulle de allt gå samma väg
som förut. På samma sätt fruktar jag, att om Staten skulle inköpa
ifrågavar:de allmänning, blefve, med afseende å dess aflägsna
läge, deraf förmodligen ingen annan påföljd, än att dessa 1200
t:l:d, sorn sålunda kommo i Statens ägo, blefve en inhägnad, hvilken
troligen skulle blifva föremål tor en ganska hastig afverkning,
så att ändamålet icke vunnes. Det är också derföre, som SkogsKomitén
i sitt Betänk, hvilket jag förmodar i sinom tid blifver
föremål för R. St:rs pröfning, har uttryckt den sats, att om man
vill hafva någon förändring i vår skogsvård och förbättring i skogarnes
förvaltning, skall man i främsta rummet anskaffa och aflöna
en fullt tillräcklig skogsbetjening; ty i annat fall blifva de stadganden,
som man beslutar, af enahanda art, som de nuvar:de, eller
att de blifva en död bokstaf på papperet, vittnande om god vilja
och välmening, men tjenande till ingenting.
Af dessa skäl tror jag, för min del, icke att ett bifall till
Frih. Alströmers reservation skall leda till det åsyftade målet. Då
jag likväl icke vill godkänna de skäl, hvarpå Utsk. grundat sitt afstyrkande
å motionen, anhåller jag att få förena mig med de Hrr,
som yrkat återremiss. Måhända kan då, innan denna speciella fråga
afgöres, den stora frågan om skogshushållningen i allmänhet förekomma
till behandling; och man skulle då, i fall man nu på stående
fot fattade ett beslut, hvars sammanhang med de af SkogsKomitén
upställda grundsatser man icke känner, kunna anse sig på
Den 11 Mars f. m.
173
ett eller annat sätt bunden vid detta beslut. Jag yrkar alitsa, för
min del, återremiss.
Frih. Eaab: Hr Åkermans betänklighet i afseende på bristen
å tillräcklig skogsbetjening är ganska välgrundad; men jag föreställer
mig, att då man öfverlemnar målet åt K. M. och anhåller,
det Han måtte vidtaga de åtgärder, som kunna finnas tjenliga, lärer
K. M. också blifva i tillfälle att föreslå löner för ett ökadt antal
skogvaktare.
Hvad åter Gr. Sparres betänklighet beträffar, så kunna ju äfven
efter en återremiss alldeles samma svårigheter och olägenheter
upkomma vid sammanjemkningen af olika beslut, som om dessa
beslut fattas omedelbarligen i Stånden. Jag fortfar i mitt yrkande
om bifall till Frih. Alströmers reservation.
Frih. Alströmer: Jag ber blott att få erinra, det den nu
ifrågavar:de åtgärden afser en tillökning i en redan befintlig Kronoallmänning.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts_ fulländad, blef propos.
till bifall å förevande Betänk, först framställd och besvarad med
starka Nej, jemte några Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om E. o. Ad. behagade, med afslag å detta Betänk., bifalla
den vid detsamma af Frih. Alströmer fogade reservation, samt sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld: På det att det beslut E. och Ad. nu
fattat, och hvilket, enl. min öfvertygelse, är af en ganska vigtig
beskaffenhet, icke måtte förfela sitt ändamål derigenom, att ett bifall
till Utsk:s Betänk, inom de tre öfriga Stånden kommer att äga
rum, hvilket ligger ganska nära inom möjlighetens gränsor, vågar
jag anhålla att ifrågavartde beslut måtte genom prot:sutdrag meddelas
dessa EiksStånd med inbjudning till dem, att med E. och Ad.
sig förena.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag är förekommen af
Hr Printzensköld och ber att få med honom instämma; men tillika
anhåller jag att hans framställning må få hvila på bordet, intill
dess vi kunnat inhemta de andra Ståndens beslut i frågan.
Hr Printzensköld: Jag tror just att genom bifall till den
framställning Frih. Hermelin gjort, det man skulle helt och hållet
förfela det ändamål, som åsyftas genom den inbjudning jag tagit
mig friheten föreslå. Det är nemi. vigtigt, att E. o. Ad:s beslut
ju förr desto hellre kommer till de öfriga MedSt:s kännedom, på
det att, i händelse dessa Stånd ännu icke afgjort saken, de må
komma i tillfälle att jemföra Utsk:s Betänk, med de skäl, som legat
till grund för E. o. Ad:s beslut, samt sålunda instämma deruti,
i händelse de anse dessa skäl antagliga.
174
Dea 11 Mars f. m.
Jag anhåller fördenskull att inbjudningen må afgå så fort
som möjligt.
Frih. Hermelin: På de af Hr Printzensköld anförda skäl,
vill jag icke vidare fortsätta min anhållan om bordläggning af
hans framställning.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. be*
lingade genom utdrag af prot. inbjuda de öfriga RiksSt:n att instämma
uti R. o. Ad:s i afseende på Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s
Betänk. N:o 55 fattade beslut, ropades starka Ja, blandade med
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig anse Ja hafva varit
-öfvervägande.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 7 och 10 dennes på bordet lagda
Betänk. N:o 18, i anledning af väckta motioner om arfsrätt för
oäkta barn.
Hr Tham, Casper Wollrat Victor: Det finnes knappast
något mera ömtåligt ämne än det, som afhandlas i LagUtsk:s nu
föredragne Betänk. Hvar och en, som, i likhet med mig, varit i
tillfälle att på närmare håll betrakta de olyckliga och oriktiga förhållanden,
under hvilka de utom äktenskapet födda barnen uppväxa,
kan icke undgå att känna sig af menniskokärleken uppmanad att
söka bereda någon hjelp och omvårdnad åt dessa oskyldiga barn, som
äro i saknad af det aldra vigtigaste af allt, nemi. föräldrakärleken.
Uti den församling, hvarest jag under 13 års tid tjenstgjort, hafva
icke mindre än omkring 150, ja ett år till och med omkring 190,
sådana olyckliga varelser årligen sett dagsljuset, och det har ganska
ofta blifvit öfverlemnadt till mig att söka bereda någon utväg för
de arma barnens underhåll och upfostran. Till följd af den erfarenhet,
jag sålunda samlat, finnér jag mig nödsakad att öppet
erkänna, att jag under mina bemödanden för barnens väl merendels
mött det hårdaste motstånd hos mödrarne, så att det till och med
mången gång handt, att mödrar, liggande på dödsbädden, icke
kunnat af den tillkallade själasörjaren förmåtts att erkänna deras
oäkta barn, på det att man derigenom skulle blifva i tillfälle att
af deras anförvandter söka utverka något understöd åt de arma kräken.
Detta motstånd från mödrarnes sida har icke varit så ihärdigt
i de fall, då man varit nog lycklig att få reda på barnens fäder,
ty de hafva nästan alltid lemnat barnen ett billigt och skäligt
understöd. Denna långa och sorgliga erfarenhet har naturligtvis
hos mig alstrat den tanke: hvad bör man gör för att betrygga de
oäkta barnens framtid? Mera än en gång har jag riktat min tanke
på möjligheten af att förskaffa dessa barn en hittills saknad arfsrätt,
men jag har dervid alltid mötts af den stora svårigheten, att
sådana barns införande uti familjerna skulle i dess innersta fogninningar
skaka det kristliga familjelifvet, så att den sista återstående
gnistan af sann sedlighet skulle utslockna. Då jag således fann
mig nödsakad att frånträda denna tanke, återstod för mig ingen
I) o n 11 Murs f. m.
175
annan utväg än att väcka den motion om uphäfvande af 1778
års Kungabref, som jag i början af denna Riksdag hos R. o. Ad.
framställt, och hvilket skulle hafva den för de arma barnens framtid
betryggande påföljden, att deras mödrar nödgades genast efter
barnets födsel gifva sig tillkänna för församlingarnes själasörjare
och sålunda ikläda sig ett moraliskt ansvar för barnens upfostran
och vård. Blefve detta under en tid af förslappad sedlighetskänsla
tillkomna och till sina följder så olyckliga Kungabref uphäfvet,
skulle jag tro, att man för de oäkta barnens välfärd gjort allt hvad
man i första hand bör göra och att man derigenom till och med
öpnat vägen till en lagstiftning, som till en väsendtlig del betryggade
de oäkta barnens framtid och på samma gång från utslocknande
bevarade den ännu fortlefvande gnistan af sedlighetskänsla
inom vårt samhälle. Utgående från en sådan ståndpunkt, anser
jag mig böra förklara, att jag tror, att derest LagUtsk. behandlat
min motion före de i detta Betänk, afhandlade motionerna, skulle
det nu af LagUtsk. afgifna förslaget aldrig sett dagen.
Hvad nu sjelfva förslaget beträffar, så har redan en af reservanterna,
Gr. Sparre, så tydligen ådagalagt detsammas underhaltighet,
att, enligt min mening, någon annan utväg ej förefinnes, än att
helt enkelt afslå Betänk, men det finnes äfven flera skäl för afslag
än de i reservationen anförda. Ett af dem består deruti, att LagUtsk.
ej bestämt den tid, inom hvilken modern skall erkänna sitt
oäkta barn och dymedelst bereda detsamma arfsrätt. Skall detta
erkännande ske genast efter födseln eller kan det äfven ske framdeles?
Min enskildta öfvertygelse är, att det bör ega rum straxt
efter födseln, så vida någon verklig fördel deraf för barnet skall
beredas. Jag ber att få anföra ett exempel, som synes mig gifva
stöd åt denna min åsigt. För omkring 18 år sedan hände det,
att en barnaföderska anlände hit till staden, framfödde sitt barn,
inlöste detsamma på Barnhuset och afreste, utan att uppgifva sitt
namn. Efter 18 års förlopp föll det denna moder in att vilja erkänna
det oäkta barnet såsom sitt och göra det till sin arfvinge.
Hon begaf sig i sådant ändamål hit till Stockholm, anmälte sig å
Barnhuset, men se, händelsen hade så fogat, att samma dag hennes
barn blifvit dit iulemnadt, hade äfven ett annat barn af samma kön,
med samma namn och af okända föräldrar derstädes intagits. Följden
blef naturligtvis den, att modren ej kunde erhålla visshet om
hvilketdera af barnen var hennes, och detta ehuru hon beredde sig
tillfälle att se dem båda två. Af detta exempel torde R. o. Ad.
finna, att lagförslaget i dess nuvarande skick är alldeles opraktiskt
och ej förtjenar något annat öde än att förkastas. Men jag anser
mig böra ännu en gång upmana R. o. Ad. att före beslutets fattande
noga eftersinna, hvilka följder skulle i afseende å hemlifvet
inträda, derest förslaget blefve såsom lag antaget. Jag för min del
anser, att genom ett sådant beslut skulle vi i vår allmänna lag få
inrymd en lagparagraf, som, det må öppet utsägas, hyllar lättsinnet
och sedeslösheten, i det att den gifver dem rättighet att framgå
huru ohejdadt som helst samt allt mer och mer inkräkta på den
fridlysta krets, som ännu är det kristliga familjelifvet förbehållen,
170
Den 11 M ars f. m.
Jag befarar, att i sådant fall blefve den sista villan värre än den
första, och som jag för min del ieke vill bidraga till ett för samhället
så olycksbringande beslut, får jag på det lifligaste yrka förslagets
förkastande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Då den siste värde
talaren började sitt afförande och utbredde sig öfver de oäkta barnens
olyckliga belägenhet uti ganska bevekliga och presterliga ordalag,
kunde jag i sanning icke förmoda annat, än att han skulle
komma till en konklusion, som utgjorde raka motsatsen till den,
hvari han nu stannat. Som jag emedlertid blifvit bedragen i denna
förmodan, anhåller jag att få ingå i ett kort försvar af det föredragne
Betänk., som, i min tanke, bör af B. o. Ad. godkännas.
Hr Tham har visserligen rätt deruti, att man skulle taga ett
stort steg fram till målet genom att uphäfva 1778 års Kongl.
Bref, så att åtmintone Presterskapet hädanefter alltid finge reda på
oäkta barns mödrar; men i motsats till honom, tror jag, att just detta
steg, ifall det tages, bör leda till ett bifall af LagUtsk:s förev:de förslag.
Om nemi. den qvinna, som utom äktenskapet födde barn,
alltid vore skyldig att för presten under tysthetslöfte yppa sitt
namn, så skulle naturligtvis en sådan händelse, som den Hr Tham
nyss berättat oss, icke kunna inträffa, ty man skulle ju då alltid
äga visshet om barnets moder.
Hvad man deremot skulle kunna hafva att anmärka emot
Betänk, är att man sannolikt ej skall komma att vinna mycket för
de oäkta barnen, emedan troligen högst få mödrar komme att erkänna
sina oäkta barn. Jag har hört denna invändning framställas
från flere håll, men den undanrödjes just genom införandet af
det stadgande, Hr Tham önskar, eller att modern straxt efter barnets
födelse vore förpligtad att för vederbörande prestman upgifva
sitt namn.
Hr Tham har vidare yttrat, att Grefve Sparres reservation
skulle innehålla tillräckliga skäl för förslagets afslående. Jag har
med ganska mycken upmärksamhet genomläst denna reservation,
men har, upriktigt taladt, icke kunnat deri finna ett enda skäl,
som vederlägger hvad Utsk. till stöd för sitt förslag anfört. Den
ädle Gr:n har visserligen förmenat, att införandet af den ifrågasatta
lagen skulle befrämja osedlighet och lättsinne i ännu högre
grad än som nu är fallet; men jag för milt del kan ej dela
denna förmodan utan tror tvärtom, att osedligheten och lättsinnet
just bör i någon mån, hejdas derigenom, att de barn, sorn blifva
frukter af osedliga förbindelser, erhölle rättigheter mot sina föräldrar,
eller åtminstone såsom här är föreslaget, mot mödrarne. Jag
tror, att mången, som nu vet att osedligheten ej har några obehagliga
materiella följder, och så att säga, ej kostar någonting, skulle
hädanefter afhållas derifrån utaf tanken, att han genom sin osedlighet
kunde ådraga sig vida större olägenheter, än att möjligen få
på Barnhuset lösa in det stackars oskyldiga kräket.
Den rätt man genom detta förslag önskat bereda de oäkta barnen,
är dessutom aldeles icke ny, ty om vi gå tillbaka till äldre
tiders
Den 11 Mars f. m.
177
tiders lagstiftning, sä finna vi, att icke allenast de Skandinaviska,
utan äfven de Franska och Engelska lagarne erkänna de oäkta barnens
rätt, och i den Engelska historien finna vi till och med exempel
deruppå, att Bastarder tvistat med äkta söner om Konungathronen.
På den tiden föll det ingen in att förneka sitt barn derföre
att det var föd t utom äktenskapet, utan sådana barn erkändes
af föräldrarne, om än de tillhörde samhällets högsta klasser.
Denna sed hvilar, enligt min tanke, på en riktig och naturlig känsla
samt öfverensstämmer äfven med en sann kristendom. Att begå
fel är menskligt, men att icke försona dem, då man dertill är i
tillfälle, är okristligt. Andra länders äfven nyare lagstiftare, ledda
af denna åsigt, hafva äfven gått vida längre i värnandet af de
oäkta barnens rätt än LagUtsk. vågat föreslå, på sätt af Betänk,
kan närmare inhämtas,
Gr. Sparre har i sin reservation yttrat, att den i främmande
länders lagstiftning antagna principen om oäkta barns arfsrätt grundar
sig på den Romerska rätten och att denna rätt tillkommit
före kristendomen. Det torde likväl vara oafgjordt, huruvida den
Romerska rätten uteslutande bidragit till nämnde princips antagande,
ty de lagar, som äfven efter kristendomens införande allestädes vunnit
stadga och helgd rörande oäkta barns arfsrätt torde ej härleda sig hufvudsakligen
från personer, som egnat sig åt lagfarenhetens studium,
utan snarare från folkets egen rättskänsla, ledd af de andliga, hvilka
i kristendomens första tider voro de, som egentligen bestämde lagarnes
innehåll, och som den tiden funno sig böra lyssna till menniskokärlekens
bud.
För öfrigt har det blifvit sagdt, att familjelifvet skulle störas
genom antagandet af detta lagförslag. För min del förstår jag ej
rätt meningen i denna fras, ty LagUtsk. har ju i sitt förslag uttryckligen
undantagit det förhållande, att modern till ett oäkta
barn sjelf ägde äkta barn. Det är således gifvet, att de oäkta
barnen icke kunde med sina arfsanspråk störa familjelifvet, ty så
snart deras mödrar blifvit gifta och erhållit egna barn, förfaller de
oäktas arfsrätt. För min enskilta del anser jag den sålunda gjorda
restrictionen vara alldeles öfverflödig, likasom den icke heller finnes
i de länders lagstiftning, hvarest principen om oäkta barns arfsrätt
gjort sig gällande; men då emedlertid en sådan inskränkning skulle
komma att ega rum, så blifva ju bekymren för familjelifvets fred
öfverfiödiga.
Slutligen vill jag erinra, att för icke mer än tre år sedan en
lag i vårt brödrarike Norrige stiftades, som åt oäkta barn inrymmer
arfsrätt icke blott till mödrarnes utan äfven i viss mån till
fadrens qvarlåtenskap. Jag förmodar, att sedligheten i Norrige är
åtminstone lika stor som här i Sverige, likasom jag ej kan föreställa
mig, att vår nu regerande Konung kunnat mera i Norrige än
i Sverige gifva sanktion åt en lag, som befrämjar osedligheten.
På dessa skäl får jag anhålla om bifall till Betänk., hvarför
jag är LagUtsk. tacksam, ehuru jag hade önskat, att det gått ännu
längre och närmat sig den Norska lagstiftningen i ämnet.
IV H. i 2
178
Den 11 Mars f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfiirdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Hjerta, Lars: Motioner i samma syftning som den nu
af LagUtsk. behandlade hafva varit väckta och af K. St. pröfvade
vid två föregående ltiksdagar, och båda gångerne blifvit af R. o. Ad.
samt PresteSt. afslagne. Jag anser det i allmänhet vara en vansklig
sak att uti en lagstiftande församling upträda och tillkännagifva
beskaffenheten af det allmänna tänkesättet uti någon viss
fråga; men jag kan likväl ej underlåta att anhålla, det R. o. Ad.
behagade draga sig till minnes, hurudant intryck på den allmänna
opinionen de båda första RiksSt:ns afslag å förslaget om oäkta barns
arfsrätt vid förra Riksdaden gjorde!
Som jag för min del anser framgången af denna fråga vara
af den aldra största vigt, såsom en menniskokärlekens seger öfver
inrotade fördomar, anhåller jag att få något utförligare genomgå de
invändningar, Gr. Sparve i sin reservation framställt emot Utsk;s
förslag. Gr. Sparre börjar med att säga: »Redan den omständighet,
att det icke ens blifvit ifrågasatt, att tillerkänna den en sådan
rätt till faderns, utan endast till moderns egendom, och icke eller
detta, då barnet är födt i hordom eller i förbjudna leder, ådagalägger
att helt andra grunder än medlidande eller en viss naturlig
billighetskänsla dervid måste tagas i öfvervägande.» Härvid tager
jag mig friheten att erinra, att om fadern erkänner sitt oäkta barn
och är i tillfälle att legitimera det, så inträffar ej det fall, som förslaget
afser, eller att fadern ej vill erkänna barnet, eller ej är dertill
i tillfälle, såsom t. ex. om han är död. Det är ett af de sednare
fallen som det blifver fråga om att förskaffa det oäkta barnet
någon rätt och i sådant ändamål har Utsk. velat tillägga det arfsrätt
efter modern, hvarföre frågan om billigheten och lämpligheten
häraf bör undersökas såsom en sak för sig och utan sammanblandning
med frågan om arfsrätt efter fadern.
Vidare säger Gr. Sparre: »Den grund, hvarpå ej mindre arfsrätten
än slägträtten i allmänhet hvilar, är äktenskapet, och det
derpå bygdå familjelifvet grundvalen tillika för det sedliga familjelifvet.
» Riktigheten af detta yttrande är jag färdig att medgifva,
om ett enda ord tillägges, så att det komme att heta: »Den konventionella
grund hvarpå etc.» Sedan jag först anmärkt, att det
är skillnad emellan arfsrätt och slägt, bestående deruti, att arfsrättten
är något konventionelt, men slägträtten deremot något naturligt;
får jag säga, att, enligt min föreställning, det icke i hela borgerliga
samfundet likasom i hela naturen kan finnas något närmare
band emellan tvänne varelser, än det, som förenar modern med det
barn, som hvilat under hennes hjerta. Hela skapelsen bär ju ock
ständiga vittnesbörd derom, att moderskärleken är den mäktigaste
kraft som finnes nedlagd inom den lefvande verlden, till slägtenas
bibehållande. Här har visserligen en talare upträdt och tyckts vilja
förneka denna sanning, i det han påstått sig hafva sett många
exempel deruppå, att mödrar ej velat lyssna till naturens röst utan
till och med på dödsbädden ihärdigt förnekat sina oäkta barn;
Den 11 Mars f. m.
179
men jag vägar tryggt emot honom påstå, att sådana onaturliga
mödrar utgöra sällsynta och vidriga undantag från en allmän regel,
som allt ifrån verldens skapelse varit nedlagd i alla organiska varelser,
så väl menniskor som djur.
Gr. Sparre säger vidare: »Hvarje åtgärd, som kunde i någon
mån menligt träffa dessa samhällets rötter, synes mig betänklig,»
Om man något närmare analyserar gången af Hr Gr:ns raisonnement,
så tinner man, att han icke kommit till någon annan slutsats,
än den, »att emedan det en gång är så eller så, måste det
äfven dervid förblifva,» och detta lätta sätt att komma ifrån saken
återfinnes äfven i yttrande, att »sedernas helgd kan aldrig nog omsorgsfullt
af lagstiftaren hägnas, och att den minsta remna å
denna hägnad vidgar sig snart till ett rymligt inträde för lättsinnet
eller sedeslösheten», ty här har Hr Gr:n alldeles underlåtit att söka
bevisa på hvad säll medgifvandet af arfsrätt åt oäkta barn skall
komma att inkräkta på sedernas helgd och befordra lättsinnet och
sedeslösheten. Ett svagt försök till en sådan bevisning förekommer
dock i slutet af ett efterföljande stycke, hvarest yttras: »Jag befarar
att den af mig såsom möjlig förutsedda omstämning i opinionen,
som kunde blifva en följd deraf, att konkubinatet ansåges såsom af
lagen tolereradt, kunde minska den känsla af ansvarighet, som
ännu hos mannen förefinnes; och att han på ett för hans egenkärlek
mindre sårande, men för samhället mindre välgörande sätt sökte
afbörda sig sin skuld.» Hvad den sista meningen häruti angår, så
är den redan besvarad genom hvad jag nyss haft äran yttra derom,
att motionen icke alser det förhållande, att fadern är i tillfälle eller
villig att erkänna det oäkta barnet, utan de fall, då ingen annan
beskyddare till barnet finnes än dess moder, och i sådana behjertansvärda
fall anser jag lagen höra mellankomma och söka lindra
barnens värnlöshet genom att gifva dem lagligt anspråk på deras
mödrars qvarlåtenskap.
Gr. Sparre utbrister: »Jag hehjertar mer än någon de olyckliga
frukterna af menskliga lättsinnet och passionerna». Detta är
till en början nästan väl mycket sagdt, att Hr Gr:n mera än någon
annan behjertar de oäkta barnens öde, och vidare vill det synas
mig, såsom skulle det ligga en viss motsägelse emellan detta
Hr Gr:ns så Miga behjertande och hans lika Miga motstånd
emot inrymmandet åt föremålen för hans behjertande af en så
ringa rätt, som den att ärfva mödrarnes oftast ganska obetydliga
qvarlåtenskap.
Hr Gnn säger ytterligare: »Blotta möjligheten häraf» —nemi.
att mannens ansvarighetskänsla skulle minskas genom medvetandet,
att det oäkta barnet vore sin moders lagliga arfvinge — »vore för
samhället en skada, hvilken icke upvägdes af den högst ringa förmån,
i de aldra flesta fall ingen, som bereddes oäkta barn genom
arfsrätt efter modern, vanligen i saknad af tillgångar.» Man kan
visserligen säga, att i de aldra flesta fall är förhållandet sådant,
att mödrar till oäkta barn icke hafva mycken egendom att åt dem
efterlemna, men det ligger väl icke något skäl att frånkänna de
oäkta barnen den ifrågasatta arfsrättigbeten, derföre att obetydligt
180
Den 11 Mars f. ra.
finnes att ärfva. Dä så olyckligt är, att oäkta barn finnas samt
deras antal, enligt hvad vi alla känna, årligen förökas, och samhället
i alla fall måste lida dem, så att man ej kan göra med dem
som man förfar med ogräset på en åker, hvilket utrotas med harfven
eller hästhackan; så kan jag icke finna annat, än att det ur
mensklighetens synpunkt är rättvist och billigt, att man gifver
dessa ..vanlottade varelser något slags medborgerligt erkännande genom
att tillägga deni arfsrätt efter deras mödrar. Jag måste föröfrigt
tillstå, att jag, vid betraktandet af den inrotade fördom man
hyser emot de oäkta barnen, kommit på den tanken, att denna
fördom möjligen förnämligast härleder sig från ett irrigt begrepp
om betydelsen af orden äkta och oäkta barn. Orden äkta eller
oäkta, använda om barn, härleda sig naturligtvis från ordet äktenskap,
förening af man oell qvinna på ett af lagen sanktioneradt
sätt, hvarvid man ock säger om mannen att han äktar en
qvinna; men i allmänhet tyckes man taga orden äkta barn i samma
mening som äkta porslin, äkta perlor, äkta turkikl rödt o. s. v.,
eller, med andra ord, såsom varande något till sjelfva den inre beskaffenheten
bättre och fullkomligare, än de oäkta barnen. Detta
är naturligtvis endast en förutsättning, alstrad af den utomordentliga
oviljan emot de oäkta barnen, men om för denna förutsättning
finnes någon, om än ringa grund, så måste jag säga, att alla väsendens
fader, i afseende å den inre beskaffenheten af hans skapelser,
icke gjort någon skillnad emellan äkta och oäkta barn, och om
detta ej kan förnekas, så böra väl menniskorna i sina borgerliga
samfund icke göra svalget emellan dessa till sin inre natur fullkomligt
lika goda varelser allt för stort. När man ville förmena barnen
att komma till vår Frälsare, så yttrade han: »Låter barnen
komma till mig ty de höra himmelriket till,» och jag tror ej, att
han dervid gjorde någon skillnad emellan äkta och oäkta barn,
utan öpnade sin famn för dem alla. Jag hemställer ock till de
Herrar, som använda eller med välbehag lyssna till kraftorden om
samhällets räll, sedlighetens oafvisliga fordringar m. m. d., huruvida
de icke, då de med så mycken säkerhet äro färdiga att bryta
stafveu öfver de oäkta barnens rätt, torde hafva förgätit Frälsarens
ord: »Den som är fri, han kaste första stenen.»
För min del skulle jag vara mest benägen att instämma uti
Hr Sigge Sparres reservation, enär jag anser densamma innefatta
ett bättre förslag än LagUtsk:S; men då Hr Sparre icke framlagt
någon bestämd redaktion, anser jag mig böra åtnöjas med Utsk:s
förslag, om bifall hvartill jag således nu vördsamt anhåller.
Hr Bibbing, Arvid: I allmänhet äro lagar, som innehålla
många om och derest, icke af den beskaffenhet att de gagna. De
lemna så många tillfällen till misstydningar, att de ofta verka motsatsen
af hvad de åsyfta. Så väl de talare, som här yttrat sig,
sorn sjelfva LagUtsk. synes hafva varit ledda af ömhetskänsla för
de oskyldiga varelser, hvarom är fråga. Betänk, innehåller bland
annat följande mening: »derest barnet blifvit af henne (modern)
offentligen inför rätten eller i vittnens närvaro inför vederbörande
Den 11 Mars f. in.
181
prest erkändt.» Detta »derest» synes mig LagUtsk. hafva kunnat
bespara sig, om Utsk. hade i naturlig ordning behandlat de motioner,
som blifvit till Utsk. remitterade. Hr Tham har redan uplyst,
att han, till följd af omsorger som åtfölja det embete han innehar,
och för att kunna det uppfylla, han väckt en motion om uphäfvande
af 1778 års K. Bref ang:de barnamord. Detta Kungabref
innehåller, bland annat, att en qvinna som framfödt ett oäkta barn,
har rättighet att vara fördold och sålunda undandraga barnet dess
dyrbaraste arf, nemi. kännedomen om dess föräldrar. Föga gagna
de öfriga förmåner, man här äflas om att tillägga dessa olyckliga
varelser, om de icke få komma till — jag vill ej nämna den,
hvarom det sista yttrandet handlade — om de icke få komma till
sin fader oell moder, genom hvilka de här i lifvet skulle vägledas
och upfostras och i stället för hvilkas nuturliga vård all annan
blir konstlad.
Jag kommer nu till det andra undantaget i detta vacklande
och på losan sand bygdå Betänk., som innefattas i orden: »utom
det, som är afladt i hordom eller i skyldskaps- eller svågerskapsled,
hvari äktenskap ej får ega rum.» Huru skall man kun nä veta
detta, om ej barnet får veta, hvem som är dess fader och moder?
Huru skall man kunna veta, om ett barn är födt i det åberopade
t. ex. »svågcrslcaps-ledet?» Det är mine Hrr icke fåtalet af menniskor,
som tillkomma i sådana förhållandén, så länge 1778 års KungaBref
gifver barnaföderskorna rättighet att vara fördolda. Hr Tham
har nu enskildt upplyst mig, att ej längesedan omkring 190 oäkta
barn blifvit födda inom en af Stockholms församlingar, då antalet
af de äkta barnen icke var större på 2 eller 3 när. Det är således
icke för ett fåtal eller för några högst sällsamma fall man här
skall lagstifta.
Det vill synas mig såsom man gerna kunde lemna dessa småsaker,
hvarom Utsk:s Betänk, handlar, å sido, lemna sina »om»
och sina »derest» och söka få reda på hufvudkällan till det onda
så vida man vill komma till någon bestämd lag. Må man då först
göra sig sjelf redo, huruvida detta privilegium att privera de oäkta
barnen kännedomen om deras föräldrar skall fortfara eller icke.
Jag för min del skulle anse, att LagUtsk. bordt hålla sig tyst i
den nu förevarande frågan, till dess det afgjort hufvudsaken, samt
att B. o. Ad. icke kan göra något annat än att låta detta lösliga
och obestämda Betänk, ligga hvilande, till dess LagUtsk. afgjort
den vida vigtigare frågan om upphäfvande af 1778 års Bref. Jag
hoppas att It. o. Ad. inser, huru nära dessa frågor sammanhänga,
och jag anhåller således om en återremiss af Betänk., eller ock
om afslag derå eller, om icke eller detta anses lämpligt, propos.
deruppå, att Betänk, måtte förklaras hvilande, till dess LagUtsk.
behandlat den af mig framhållna hufvudfrågan och med Betänk,
derom inkommit.
Gr. Sparre, Erik-, Man befinner sig i en ganska olycklig
ställning, då man icke är nog lycklig att kunna hysa den öfvertygelsen,
att oäkta barn böra tillerkännas arfsrätt. Man blifver då
182
Deri 11 Mars f. nr.
genast stämplad såsom en barbar, en omenniska, en person utan
menskliga känslor o. s. v., och det synes såsom man icke finge, i
denna likasom hvarje annan samhälls-fråga, hysa en öfvertygelse
och försvara densamma. Det har blifvit sagt, att jag i min reservation
endast uppstaplat vackra ord, fraser utan någon verklig betydelse.
Jag frågar då å min sida, huruvida icke de vackra ord,
vi här fått höra, såsom t. ex. att vår Frälsare ej gjorde skillnad
emellan äkta oell oäkta barn, att man ville utrota de sednare såsom
ogräs från en åker o. s. v., huruvida icke sådana fraser fullkomligt
uppväga dem, som finnas i den korta reservation, jag emot
LagUtsk:s Betänk, afgifvit. Jag har ansett mig förpligtad att redogöra
för den åsigt i förevarande fråga, som jag vid föregående
Kiksdagar hyst och ännu hyser, och jag har ej trott, att ett sådant
förfarande här skulle läggas mig till last. Jag hyser i allmänhet
den önskan, att det må vara olika tänkande medgifvet att försvara
sina åsigter, ulan alt af motståndarne beskyllas för tänkesätt eller
afsigter, som man aldrig hyst.
Hvad nu sjelfva frågan beträffar, anhåller jag att få i korthet
besvara de anmärkn,, som emot min åsigt deri blifvit framställda.
En talare, Hr Hjerta, har lagt i dagen sjelfva frågans grund, sådan
jag uppfattat densamma. Ty mine Hrr, jag tror mig kunna säga,
att jag varmt behjertar de nu ifrågavarande olyckliga varelsernas
öde, och trotsar hvar och en att göra det mera än jag ehuru,
jag medgifver det gerna, jag torde hafva sagt för mycket, då jag
nyttjat orden mera än någon annan. Men detta tillfälle är och
blifver i sanning icke den enda gången, då jag tvingas att kufva
min känsla för det rättas skull. Det är min fasta öfvertygelse,
att sedligheten i samhället, som framför allt annat bör af lagstiftaren
omhägnas, kan rubbas genom antagande af det ifrågv:de lagstadgandet.
Hr Hjerta har uttryckt denna min öfvertygelse ganska
riktigt och tillika updragit skillnaden emellan hans och min åsigt i
saken. Jag säger nemi.: »att den grund, hvarpå ej mindre arfsrätten
än slägträtten i allmänhet hvilar är äktenskapet.» Hr Hjerta
åter säger: »Den konventionella grund, hvarpå» etc. och tillägger,
att vi, i motsats till den konventionella arfsrätten, hafva en naturlig
arfsrätt, som grundar sig på blodsbandet m. m. Ja, häri ligger
hela skillnaden emellan hr Hjertås och min åsigt. Jag säger, att
blodsbandet i och för sig • sjelft icke är af den beskaffenhet, att borgerliga
rättigheter kunna derpå grundas, samt att familje-institutionen icke
är en konventionell institution, utan en institution byggd på det aldra
heligaste jag känner, nemi. Guds uppenbarade ord. Om jag häruti
misstagit mig, må det mig förlåtas, men jag har ansett detta ord
allt för heligt, för att jag skulle kunna betrakta hvad detsamma
bjuder såsom något konventionelt. Sådan är min mening och jag
åtager mig att försvara densamma. Emot mitt yttrande, »att hvarje
åtgärd, som kunde i någon mån menligt träffa dessa samhällets
rötter, synes mig betänklig», har Hr Hjerta invändt, att detsamma
bevisar ingenting, utan endast helt kategoriskt bestämmer, »att
emedan det så är, måste det så förblifva;» men jag får erinra Hr
Hjerta, att jag i det efterföljande stycket gifvit skäl för min me
-
D eli 11 Mars f. m.
183
ning, då jag säger: »Om lagliga rättigheter tillerkännas frukterna
af den osedliga förbindelsen likasom af äktenskapet, skall den allmänna
meningen möjligen deraf komma till den slutsats, att den
förstnämnda af lagstiftaren tolereras; och den får härtill en ny
grund, om dessa rättigheter tilläggas barn födda i lönskaläge, men
icke i hordom eller förbjudna leder.» Min mening härmed är den,
att om lagen tillägger barn, födda i lönskaläge lika arfsrätt med
barn, födda i lagligt äktenskap; så skall den allmänna meningen
tänka, att lönskaläge af lagen tolereras, ja sättes i likhet med
äktenskapet, enär frukterna af det förra få samma rättigheter som
frukterna af -det sednare. Och jag tillägger, att den allmänna meningen
får ett ytterligare stöd för sin åsigt derutaf, att arfsrätten
tillägges barn födda i lönskaläge, men icke i hordom eller förbjudna
leder, enär den deraf drager den naturliga slutsatsen, att
den sednare förbindelsen är brottslig, men den förra obrottslig.
Val invänder man här, att en sådan slutsats är oriktig, och jag
vill ej heller försvara densamma, men jag påstår, att den mindre
bildade allmänheten kommer att draga denna slutsats samt att Lagstiftaren
ej bör gifva densamma aldra ringaste anledning dertill,
enär derigenom den hägnad, hvarmed lagen måste omgifva samhällets
sedliga lif, kan rubbas. Sådan är min åsigt och jag tror,
att den åtminstone kan försvaras, om än den icke af pluraliteten
kan gillas. Vid dessj förfäktande har jag icke gått så långt, att
jag ansett oäkta barn jemförliga med oäkta porslin, på sätt Hr
Hjerta tyckes vilja låta påskina och jag finner mig således ej behöfva
ingå i någon vederläggning af hvad Hr Hjerta derom ordat.
Det har blifvit sagdt, att långt ifrån att den nu gällande lagen
skulle motverka osedligheten, så skulle deremot dess förändring
blifva ett återhåll på densamma, derigenom att frukterna deraf tillerkändes
laglig arfsrätt. Om man något analyserar denna sats,
så utgör dess egentliga innehåll en förmodan, att man skulle återhållas
ifrån att tillfredsställa sina passioner derigenom att man i
lidelsens ögonblick besinnade, att det barn, som möjligen deraf
blefve en frukt, komme att få laglig arfsrätt. Men jag hemställer
till en hvar, som eger någon kännedom af mennisko-naturen och
våldsamheten af dess passioner, huruvida en sådan förmodan har
någon sannolikhet för sig! Jag för min del befarar högeligen, att
en sådan kallblodig förtänksamhet ganska sällan skall lyckas besegra
en af menniskonaturens starkaste drifter.
Man har påstått, att jag skulle hafva sagt, att oäkta barns
arfsrätt endast grundar sig på den Romerska rätten, och deremot
erinrat, att våra gamla lagar tillerkänna dem samma rätt. Detta
påstående hvilar på ett missförstånd af min mening. Jag har sagt,
att innan kristendomen infördes, så egde oäkta barn arfsrätt; att
denna arfsrätt grundade sig på den Romerska rätten och sålunda
inkom i de länder, der denna rätt lades till grund för lagstiftningen;
men att deremot här i norden, den Romerska rätten ej lyckades
göra sig gällande, oäkta barns arfsrätt måste vika för kristendomen
med dess renare sedlighetsbegrepp. Detta har jag sagt och
dervid står jag fast och uppmanar hvem som helst att söka veder
-
181
Deu 11 Mars f. m.
lägga mig. Alla de rättslärde, som sysselsatt sig med detta ämne
och hvaribland jag nu endast vill nämna Mittermayer, sammanstämma
deri, att oäkta barns arfsrätt åtföljde inträngandet af den,
i jemförelse med de Germaniska lagarne mera utbildade Romerska
Rätten, hviken såsom bekant är, i Tyskland gäller såsom supplementarlag,
samt att den Romerska lagens stadgande uti ifrågavarande fall
adopterades i den Fransyska lagen, hvilken doek ej vågat gå så
långt som LagUtsk., utan åtnöjt sig med att tillägga de oäkta barnen
endast en bestämd andel i föräldrarnes qvarlåtenskap, och detta
icke på grund af laglig arfsrätt utan fastheldre såsom ett slags
testamentsrätt, en i min tanke ganska försigtig utväg hvarigenom
man förekommer, att de oäkta barnen anses såsom medlemmar af
familjen och följaktligen delaktige uti de dermed förenade rättigheter,
såsom t. ex. bördsrätten. Då den Romerska rätten icke i
Sverige blifvit såsom supplementar-lag antagen, så har deraf blifvit
en följd, att oäkta barn icke här i landet, såsom i Tyskland, fått
någon arfsrätt, och frågan blifver nu följaktligen den: »är det skäl
att införa en sådan rätt eller icke?» härvid har Hr Dalman sagt,
att en sådan rätt blifvit införd i Norrige år 1854 samt att densamma
der icke var ny, på sätt LagUtsk. sjelft vitsordat. Detta
har emedlertid LagUtsk. icke sagt, och det är icke heller någon
sanning, att oäkta barns arfsrätt är äldre än år 1854; utan Utsk.
har blott sagt, att hvad sålunda 1854 stadgades var en efterklang
af Norrmännens äldsta lagstiftning af rätts-åsigter, som fordomtima
i allmänhet gällde i Norden men måste gifva vika för kristendomen.
Jag erkänner sanningen af det påståendet, att den nu g;iIlande
lagen är sträng; men jag har antagit såsom en oafvikelig grundsats,
att lagen måste vara sträng i fråga om sedlighetens skyddande.
Den får icke förgäta att äktenskapet, en institution, som grundar
sig på den Heliga Skrift, är sjelfva grundvalen för det sedliga samhället;
den får icke betrakta denna institution såsom något konventionen;
den får icke gifva sedlighetens och osedlighetens frukter
samma rättigheter. Det gifves följaktligen för lagstiftaren icke något annat
val, än att vara sträng. Jag medgifver att detta mången gång kan
vara ganska påkostande, men jag säger tillika, att om lagstiftningen
skulle beträda en annan väg, om den skulle lägga hyende under
lasten, undergräfva institutioner, som utgöra samhällets rötter, så
beginge den ett större fel, än vidhållande af den stränghet, som
här klandras.
Men det är icke blott denna sida af saken, som bör framhållas.
Den har äfven en annan sida af stor vigt. Vår nu gällande lag, i och
med detsamma den med stränghet vidhåller den grundsatsen, att endast
det lagliga äktenskapet kan alstra familjeförbindelser, har tillika gifvit
prof på den aldra största liberalitet uti de många utvägar den
lemnar åt föräldrar till oäkta barn, att gifva dessa olyckliga föräldranamn
och slägt. Vi hafva oss alla bekant, att en fallen qvinna
ganska lätt kan finna uprättelse åt sig sjelf och fadersnamn åt’ sitt
barn, som då får familj, upfostran, föräldravård, och detta är väl
hvad dessa olyckliga i främsta rummet behöfva. Denna verkliga
förmån har 1734 års lag sökt bereda de oäkta barnen, och jag an
-
Den 11 Mars t. m.
185
ser densamma vida öfverväga den ringa fördelen att ärfva en moder,
som vanligtvis ej efterlemnar något arf. Må man göra allt
hvad man kan för att förmå mannen att uprätta den qvinna han
bedragit, och om han dertill icke kan godvilligt förmås, må man
lemna modern och barnet rättighet att anlita lagens arm, för att
tvinga en onaturlig fader att försona hvad han brutit! Det är
denna väg lagstiftaren bör beträda, ty derigenom beskyddar han på
samma gång familjens okränkbarbet och bereder de olyckliga oäkta
barnen delaktighet af familjelifvets välgerninger. Mina motståndare
torde icke kunna förneka, att allmänna tänkesättet med synnerlig
förkärlek omfattar denna utväg. Yi se, mine Hrr, ganska ofta, att
den allmänna opinionen tvingar en onaturlig fader att genom den
bedragna qvinnans äktande legitimera hennes barn, och om han dertill
icke kan förmås genom allmänna opinionens påtryckning, utan
lagen måste anlitas, så firar den allmänna meningen en triumf, i
fall detta anlitande medför åsyftad verkan. Jag befarar, att i samma
mån lagen tilldelar oäkta barn förmåner, utan sammanhang med
deras legitimering, i samma mån skall den ansvarighetskänsla, som
nu drifver mannen att uprätta qvinnan och gifva sitt barn ett äkta
barns rättigheter, förminskas och slutligen alldeles försvinna, hvilket
torde lända samhället till större skada, än som upstår genom frånkännandct
af oäkta barns arfsrätt. Huru många af de qvinnor, som
fallit offer för förförelsen, äro i den ekonomiska ställning, att de
åt sina barn kunna lemna qvarlåtenskap af någon betydenhet? Och
hafva icke de få, som äro i en sådan ställning, utvägen öppen att
testamentera barnen sin egendom? \ i äro ju äfven betänkta uppå
att utvidga testamentsfriheten, och på denna väg kunna ju de oäkta
barnens väl äfven befrämjas. Den som menar allvarsamt med sitt
bemödande att bereda de oäkta barnen förmåner, bör sträcka sitt
påstående så långt, att de skola äga arfsrätt icke allenast efter modern,
utan äfven efter fadern. Derigenom bereder man dem något
verkligt gagn, och om de Hrr, som försvara förslaget, vilja rent ut
säga, att deras mening är sådan och att detta förslag endast är
första steget dertill, så tror jag att de komma sanningen mycket
närmare. Men att taga det nu föreslagna steget, skall i sanning
föga gagna de oäkta barnen, men det skall säkert skada samhället,
derigenom att den undergräfver den grund, på hvilken familjen
hvilar. Yilja vi behålla denna grundval orubbad, så måste vi äfven
behålla den lag, som hägnar densamma. Det må kallas en
stränghet, men det är, i min tanke, en nödvändighet, och derföre
yrkar jag afslag å Betänk..
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Innan jag inlåter mig i
behandling af sjelfva frågan, anhåller jag att få fästa K. o. Ad:s
upmärksamhet derpå att en talare, ej långt ifrån mig, behagade att,
såsom stöd för sitt försvar af Utsk:s Betänk., åberopa det understöd,
som förslaget skulle hafva fått inom Utsk. Hvar och en, som
läst Betänk., torde emedlertid hafva funnit att, af Utsk:s 16 ledamöter,
icke mindre an 7 reserverat sig, hvartill kommer en 8:de
reservant, ehuru denne icke i allo med de öfrige sig förenat. Så*
186
Ben 11 Mart f. m.
dana underliga ting inträffa mången gång med LagUtsk:s Betänk.
Vi liafva i dag afgjort ett annat Betänk, från samma Utsk., under
N:o 15, emot hvars afgifvande 4 ledamöter reserverat sig, hvarför'
utan 6 andra förklarat, att de i frågans behandling icke deltagit,
hvilket vill säga detsamma, som de icke hade lust att anses såsom
dc der i beslutet tagit del. Jag tror således att man i många fall,
och särdeles i detta, gör blist uti att ej åberopa Utsk.-s majoriteter
såsom stöd för sina åsigter.
Hvad åter sjelfva saken beträffar, så kan jag icke finna annat,
jin att förslaget utgör ett nytt sätt att beröfva qvinnan det skydd,
hon f. n. i lagarne äger, samt på henne kasta en ny tunga; och
det förvånar mig på det aldra högsta att lagkunnige män och sådana,
som så lifligt intressera sig för barn, födda utom äktenskapet,
icke på något sätt visa sitt deltagande för mödrarne. Vi veta
att mannen vanligtvis undgår skyldigheten att draga försorg för sin
oäkta afföda samt att denna omsorg nästan alltid hvilar på qvinnan,
till följd af det enkla skälet, att hon, för att få barnaupfostringshjelp
af fadren, är tvungen att ingå i en bevisning, som oftast
är omöjlig att åstadkomma och alltid i hög grad sårande för hennes
blygsamhet samt af en så stötande beskaffenhet, att den aldrig
borde ifrågakomma. I andra länder är det stadgadt, att modern
till ett oäkta barn endast behöfver att namngifva fadern, och om
han icke med ed kan värja sig från påståendet om faderskapet,
blifver han naturligtvis dömd att bidraga till barnets underhåll och
upfostran. Här hos oss är förhållandet icke sådant, utan här måste
qvinnan förebringa en bevisning af den mest stötande, bedröfliga
och blygsamheten kränkande natur.
Man har föreslagit att en qvinna, som födt oäkta barn, borde
tvingas att upgifva sig såsom barnets moder. Det är visserligen
sannt att det finnes mångå qvinnor, som icke hysa någon synnerlig
betänklighet emot ett sådant tillkännagifvande, men det torde
äfven gifvas många andra qvinnor, som icke få antagas vara så
djupt sjunkna, att de förlorat all qvinlig blygsamhetskänsla. Detta
blifver således, i min tanke, ett nytt sätt att nedtrycka och betunga
qvinnan och en ny förebråelse åt samhället för den vårdslöshet,
hvarmed det behandlar qvinnorna.
Man har i förslaget jemväl begått det högst väsendtliga misstaget,
att man icke bestämt någon tid, inom hvilken en moders erkännande
af sitt oäkta barn skulle äga rum. Vi hafva för det närvande
å manssidan en ganska egen adoptionsrätt, ity att det nemi.
icke är omöjligt för en roan, som af någon anledning är missnöjd
med sin lagliga arfvinge, att beröfva denne arfsrätt genom att förklara,
att han är fader till ett oäkta barn och erkänner detsamma
såsom sitt, eller, som man säger, legaliserar det. En sådan förklaring
kan afgifvas när som helst, ty det finnes ej något föreskrifvet
derom att en man, som vill erkänna en qvinna och hennes barn
såsom sina, skall inom en viss tid låta kyrktaga qvinnan. Nu kan
man ganska väl tänka sig, att ett dylikt förhållande jemväl kan
inträffa med qvinnorna, nemi. att en qvinna kan förklara hvilket
oäkta barn som helst vara sitt och bereda detsamma arfsrätt fram
-
Den 11 Mars f. in.
187
för hennes lagliga arfvingar. Sådant ligger åtminstone inom möjlighetens
gränser och utgör, i min tanke, ett ytterligare skäl att afslå
förslaget.
Jag måste på det aldra kraftigaste motsätta mig den af en
ledamot uttalade åsigten, att äktenskapet är något konventionelt.
Äktenskapet är, såsom Gr. Sparre äfven sagt, icke något konventionelt,
utan det heligaste band, som finnes. Ett försök att få den
förra satsen erkänd måste betraktas såsom en förelöpare till ett försök,
som icke länge torde uteblifva, att nemi. införa det s. k. civila
äktenskapet. Samme talare har äfven för sin åsigt åberopat
den Heliga Skrift i en. efter mitt begrepp, temligen förvänd ordning.
Den Heliga Skrift kan tolkas på mångahanda sätt, i synnerhet
af dem, som icke äro rätt hemmastadda deruti, och mången
villfarelse har sökt sitt rättfärdigande just i en tolkning af den
Heliga Skrift. Men jag ber att såsom ett motstycke till det af Hr
Hjerta anförda stället ur skriften få citera ett annat ställe, hvarest
lärjungarne framställde, till Frälsaren den frågan, huruvida det vore
en man lofligt att för hvad skid som helst skiljas från sin hustru,
samt äfven frågade Honom, hvarföre Moses hade sagt, att en man
kunde gifva sin hustru skiljobref; hvaruppå Frälsaren svarade att
detta skett för »edert hjertås hårdhet skull», men att det i begynnelsen
så icke varit. Ja, mine Hrr, äktenskapet är i sanning något
så heligt, att dess helgd icke nog kan uprätthållas, och. ve den lagstiftning,
ve det samhälle, som icke inser vigten deraf! Hvarje steg,
som leder till förminskande af äktenskapets helgd, anser jag vara
förkastligt, och om iin en illa förstådd filantropi framkommer med
fraser om modershjertat, naturens band o. s. v., så är jag dock af
samma tanke som den siste värde talaren, att det onda, man här
öfverklagar, bör undanrödjas genom andra medel, men att lagstiftaren
i detta fall bör vara sträng och ej eftergifva en bokstaf af den
positiva rätt, som värnar familjelifvets renhet,
Samme talare har äfven användt ett annat bibelspråk, nemi.
följande: »den som vet sig vara utan synd, han kaste första stenen
;» men jag ber att få fästa den värde talarens upmärksamhet
deruppå, att det är en betydlig skillnad emellan att fördöma syndaren
och försvara sjelfva synden eller upliöja densamma till lag.
Det är ingen tillåtet att kasta första stenen på syndaren, men det
är lika litet tillåtet att uphöja synden till lag, och det är just derom,
som här är fråga.
Slutligen har samme talare trott sig böra erinra R. o. Ad.
om det stora ogillande, som vid sistförflutne Eiksdag skulle hafva
träffat de båda första RiksStm, derföre att de då förkastat förslaget
om oäkta barns arfsrätt. Det är ganska möjligt, att en stor del af
den tidningsläsande allmänheten trott sig finna anledning att ogilla
detta förfarande, men jag hoppas att E. o. Ad. med undergifvenhet
skall veta att bära tyngden af detta ogillande, och jag tror att de
tider skola komma, då detta Stånd får upbära tacksägelse för det
beslut, som då fattades och, såsom jag vågar hoppas, nu kommer
att fattas.
Jag, för min del, yrkar afslag å Betänk.
188
Den 11 Märs f. m.
Hr Tham: Då jag sista gången hade ordet, kunde jag ieke
ana att jag skulle få upbära beskyllningen att vara hårdhjertad,
men då så skett, ber jag att få erinra, att jag i samma mitt anförande
tillkännagaf, att jag väckt motion om uphäfvande af 1778
års K. Bref, samt att jag således i första hand velat åt de oäkta
barnen återskaffa deras föräldrar eller åtminstone pålägga deras mödrar
en moralisk förbindelse att om dem taga vård. Ogerna begagnar
jag mig af bibelspråk på detta rum, men då en annan talare
användt sådana och tycktes hafva riktat hela deras udd emot
mig, dervid han dock, såsom ofta händer, lösryckt dem från deras
sammanhang, ber jag R. o. Ad. om ursäkt, att jag svarar honom
med ett annat bibelspråk, icke lor att föra dess udd emot den värde
talarens hjerta, utan för att tydligen visa honom, att om man vill
lösrycka bibelspråk från deras sammanhang, så kan man äfven
finna bevis för den mening, jag i detta fall försvarar. Jag ber således
den värde och bibellärde talaren erinra sig det bekanta bibelspråket,
att tjensteqvinnans son icke skall ärfva lika med den fria
qvinnans son. Dessutom har samma värde talare, enl. mitt förmenande,
icke i någon mån vederlagt hvad emot Betänk, blifvit så
välgrundadt anfördt. Deribland har Gr. Sparre framställt en särdeles
väsendtlig anmärkning, som jag i mitt förra anförande endast
flyktigt vidrörde, men som jag ber nu att något fullständigare få
uptaga.
Gr. Sparre har nemi. fästat upmärksamheten derå, att just till
följd af lagens nuvande beskaffenhet fadern till ett oäkta barn finner
sig af en mängd förhållanden upmanad, ja nästan tvungen att
taga barnets moder till hustru och sålunda legitimera detsamma.
Om deremot det nu framställda förslaget blefve lag, så skulle detta
så hälsosamma moraliska tvångsband småningom bortnötas samt den
faderns ansvarigbetskänsla för barnet, som f. n. finnes, småningom
helt och hållet försvinna, och barnet således helt och hållet öfverlemnas
till endast moderns skydd. För öfrigt ber jag att ännu en
gång få erinra derom, att förslaget, sådant det här är framstäldt,
sannolikt ej skall tjena till något annat, än att utgöra en täckmantel
för de aldra grofsta bedrägerier, ty så snart det ej är föreskrifvet,
att modern genast efter det oäkta barnets födsel skall erkänna
detsamma, finnes det ej något hinder för en qvinna att, om
hon så vill, när som helst anmäla sig såsom moder till något oäkta
barn af okända föräldrar, och sålunda göra det till sin arfvinge,
till förfång för hennes lagliga arfvingar. Härutaf torde R. o. Ad.
finna, att lagen lemnar fritt spelrum för de största bedrägerier, på
samma gång den likasom legitimerar sedeslösheten.
I allmänhet är jag icke mycket svag för den allmänna opinionen,
ty jag anser densamma vara af en lika ombytlig natur som
vindarne, men jag håller dock för säkert att, såsom lagen nu är
beskaffad, just den allmänna opinionen kommer mången att blygas
för konkubinatslifvet och likasom tvingar honom att, genom att
låta viga sig med modern till hans barn, hembära sin gärd åt rättvisan
och sedligheten. Blefve deremot förslaget antaget, skulle förhållandet
utan allt tvifvel förändras, på sätt redan blifvit anmärkt.
Don 11 Mars f. m.
189
Slutligen anhåller jag att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet
deruppå, att en ibland de svåraste följderna af den nya lagen skulle
blifva den, att under det att för det närvar:de osedligheten är till
största delen sammanträngd i hufvudstaden och några af de större
städerna i landet, så skulle densamma sannolikt hädanefter såsom en pestsmitta
utbreda sig öfver hela landet, intränga i dess alla delar, både
när och fjerran från hufvudstaden. Jag vill i allmänhet icke med
några sidohugg anfalla motståndarne till de åsigter jag hyllar, enär
jag icke anser sådant vara passande för den, som bekläder prest -  embetet, men jag anser mig dock, vid detta tillfälle, ej kunna
uraktlåta att bedja en föregående talare besinna, att då han kallar
det i Guds ord anbefallda äktenskapet för något konventionelt, så
kan han ganska lätt komma ända derhän, att han benämner tron
på Gud vara någonting helt och hållet konventionelt och utan någon
fara kunna bortkastas.
Jag förnyar min förut gjorda begäran om afslag å Betänk.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Hjerta: Jag har råkat ut för det stora missödet, att
icke mindre än trenne talare hafva påstått, att jag yttrat åtskilligt,
som, mig veterligen, icke förekommit i mitt första yttrande. Till
en början har Gr. Sparre, med en påtaglig allusion på mitt yttrande,
beklagat sig deröfver att han, för sin olika tanke i frågan, blifvit
betraktad såsom en barbar, en omenniska, och likväl vågar jag
påstå, att jag ej yttrat något dylikt och vädjar till prot:t, som otvifvelaktigt
skall detta mitt påstående vitsorda. Jag tror mig ej hafva
ansett Gr. Sparre hårdare än han sjelf velat anses, enär han här
i bestämda ordalag förklarat, att han i denna fråga måste kufva all
känslosamhet samt vara sträng och obeveklig.
En annan talare, Gr. Liljencrantz, äfvensom den siste värde
talaren, Hr Tham, hafva med en särdeles tonvigt på orden förebrått
mig, att jag med en viss likgiltighet, för att icke säga missaktning,
talat om äktenskapet och kallat detsamma för något fullkomligt konventionelt.
Denna beskyllning hvilar helt och hållet på en oriktig
upfattning af hvad jag yttrat. Jag tog mig nemi. friheten att ur
Gr. Sparres reservation citera följande uttryck: »Den grund, hvarpå
ej mindre arfsrätten än slägträtten i allmänhet hvilar, är äktenskapet»,
och yttrade derefter att Gr. Sparre, enl. min åsigt, skulle
hafva rätt, om han hade sagt: »Den konventionella grund, hvarpå
etc.» Nu hemställer jag till de värde talarne sjelfva och till Eder,
mine Hrr, huruvida det icke är en alldeles påtaglig skillnad emel
lan
uttrycket att äktenskapet är den konventionella grunden för
arfsrätten och uttrycket, att sjelfva äktenskapet är något konventionelt.
Ja, man kan ju till och med säga att sjelfva den form, hvarunder
äktenskapet hos oss ingås, den ritual, som dervid följes, är
något konventionelt, alldenstund det är något, som icke tillhör äktenskapet
väsendtligen, utan blifvit föreskrifvet inom särskilda samhällen,
utan att dermed hafva vilja sagt, att sjelfva äktenskapet,
den i Guds ord anbefallda förbindelsen emellan mannen och qvinnan,
är något konventionelt. Jag känner och erkänner, lika väl som
190
D en 11 Mars f. m.
Gr. Liljencrantz oell Hr Tham, att äktenskapet är en på den Heliga
Skrift grundad institution, och då de värde talarne, uti deras
ifver att anfalla Utsk:s förslag och dem, hvilka detsamma försvara,
hakat sig fast vid ordet konventionell, lösryckt från det sammanhang,
hvari det af mig blifvit begagnadt, hafva de gjort sig skyldiga
till det temligen vanliga misstaget att argumentera helt och
hållet på sidan om den sak, hvarom sjelfva frågan är. De hafva
helt beqvämt, såsom någonting axiomatiskt, antagit att förslaget afser
att utrota sedligheten, att förhindra fadren till de oäkta barnen
att genom äktenskap med mödrarne godtgöra och försona det föregående
osedliga förhållandet o. s. v.; men jag ber att få erinra,
att en sådan afsigt alldeles icke finnes i förslaget, utan att detsamma
afser något helt annat. För att åtminstone försöka att öfvertyga
mina värde moståndare härom, måste jag uprepa hvad jag
förra gången yttrade, att nemi. förslaget endast afser de fall, då
fadren till oäkta barn icke kunna, eller icke vilja, begagna de sär
skildta,
i lagen omnämnda sätt att legitimera barnen, och då man
således endast har att hålla sig till mödrarne, såsom barnens närmaste
beskyddare. Jag måste lägga vigt deruppå, att denna rätta
upfattning af saken gör sig gällande, ty då Gr. Sparre, å sin sida,
förklarade att arfsrätten icke får grundas på något annat än det
borgerliga äktenskapet, utgick jag deremot, såsom lian äfven ganska
riktigt anmärkte, från en annan ståndpunkt, i det jag sade att
det äfven fanns en naturlig arfsrätt, hvarå man borde fästa afseende,
då den ej stöde i strid med den legala. Och man måtte väl
ej kunna förneka att blodsbandet, som är det starkaste af de band,
som förena menniskor med hvarandra, är den naturligaste grunden
för arfsrätten. Detta har Utsk. äfven temligen tydligt förklarat, då
det säger: »Härmed förnekas dock icke betydelsen af den grundsats,
hvarpå ifrågaställde lagbud hvilar: att laglig arfsrätt har sin
grund i lagligt äktenskap. Men hvarje grundsats måste i sin til
lämpning
så modifieras, att den icke kommer i strid med den allmänna
rättsupfatlningen.» Det är således den allmänna rättskänslan,
billighetskänslan, mensklighetskänslan, som blifvit lagd till grund
för Utsk:s förslag, att modifiera den lagliga arfsrättens grundsats,
och i ett undantagsfall vindicera naturens, blodsbandets arfsrätt.
Man ropar högljudt att sedernas helgd skulle, genom förslagets
antagande, förminskas, ja helt och hållet upoffras. Men jag
hemställer till de högljudda ifrarne för samhällets sedlighet, huruvida
det icke ligger en stor osedlighet deruti, att ett barn ställes
helt och hållet utom det borgerliga samhället i afseende på äganderätten
till föräldrars qvarlåtenskap, endast derföre att barnet ej är
födt i lagligen bekräftadt äktenskap, I afseende å hvad Gr. Sparre
yttrat om förhållandet i Frankrike, ber jag att få nämna, att det
förefaller mig, såsom skulle det icke vara med verkliga förhållandet
öfverensstämmande hvad han .yttrat derom, att oäkta barn i Frankrike
ej få taga arf efter sina mödrar. Jag skulle tro att de hafva
en sådan rätt och vill för öfrigt nämna, att i Frankrike kan en
qvinna ej få något understöd af fadern till hennes oäkta barn, så
vida han ej sjelfmant vill erkänna det. Under den Konstituerande
Den 11 Mars f. m.
191
Församlingens sammanträde år 1848 föregingo högst intressanta
discussioner i anledning af väckta motioner derom, att oäkta barn
skulle äga rätt till arf och upfostringslijelp af fadren, hvilka motioner
afslogos derföre, att man ansåg sedligheten vara mycket bättre
betryggad derigenom, att qvinnans lättsinne återhölles genom kännedomen,
att hon ej ägde rätt att för frukten af en osedlig förbindelse
fordra underhåll af fadern.
Då man här så mycket ordar om familjens helgd, bör man
dervid ej lemna alldeles ur sigte, att familjebandet utan tvifvel hålles
lika mycket i helgd på landet, som i städerna. Nu har likväl,
vid tvenne föregående Riksdagar, BondeSt. bifallit motioner i samma
syftning, som LagUtsk:s nuvande förslag, och detta förhållande torde
väl få anses bevisa, att förslaget af de på landsbygden bosatte ej
betraktas såsom för sedligheten vådligt.
Gr. Liljencrantz har emot mig riktat en annan förebråelse, som
jag anser mig ej hafva förtjenat. Han har sagt att jag förehållit
R. o. Ad. att Ståndet, genom sitt vid förra Riksdagen fattade beslut
i frågan, utsatt sig för allmänheten stora ogillande. Långt
ifrån att hafva gjort mig skyldig till en sådan taktlöshet, har jag
tvertom sjelf fästat upraärksamheten på det betänkliga uti att i en
rådslående församling framhålla det intryck, som något af dess beslut
gjort på den allmänna opinionen, innan jag omnämnde att,
enl. hvad jag trodde mig veta, denna allmänna opinion vid förra
Riksdagen hyllade en emot R. o. Ad. stridande åsigt i saken. Jag
vädjar till Eder, mine Hrr, huruvida man kan välja en mera anspråkslös
form för en sådan framställning.
Hr Tham har, såsom ett motstycke till det af mig citerade
bibelspråket, upställt ett annat, nemi. det, hvari säges att tjensteqvinnans
son ej skall ärfva lika med den fria qvinnans. Jag får
då fästa den värde talarens upmärksamhet deruppå, att detta sednare
bibelspråk afser ett helt annat förhållande, än det nu ifrågavande.
Till en början är det hemtadt från det Gamla Testamentet,
som omfattar en tid, då månggifte hos Judarne var tillåtet eller
åtminstone en ganska stor tolerans i afseende på concubinat ägde
rum, och för det andra voro tjensteqvinnorna den tiden slafvinnor,
och det var således deras barn, som i det citerade bibelspråket
afsågos.
Hr Dalman: Gr. Sparre har mycket beklagat sig deröfver,
att han vid detta tillfälle ej finge lyssna till sin känslas röst, utan
måste betvinga densamma för att endast följa sin öfvertygelse. Jag
kan ej annat än gilla denna sats i dess allmänlighet., och jag beklagar
således blott, att den ädle Gnns känsla vid detta tillfälle
skall vara af en så besynnerlig beskaffenhet, samt att hans öfvertygelse
om det rätta uti ifrågav:de fall skall i så betydlig mån afvika
från andra länders rättslärdes åsigt.
Gr. Sparre har erinrat mig derom, att oäkta barns arfsrätt
härleder sig från den Romerska rätten och trotsat mig att kunna
vederlägga detta. Jag ber att å min sida få erinra Gr. Sparre, att
jag aldrig bestridt detta, men jag har påstått och jag påstår fort
-
192
Den 11 Mars f, m.
farande, att den Romerska rätten hvarken i Frankrike eller i Tyskland
blifvit införd förr än efter kristendomen, samt att, då denna
rätt blifvit antagen efter kristendomens införande, den äfven blifvit
ansedd såsom kristlig eller med den kristna religionens läror öfverensstämmande.
Hvad den Skandinaviska jätten beträffar, så leder
den alldeles icke sitt ursprung från Hedenhös, utan den har tillkommit
först efter kristendomens införande i Norden. Åtminstone
fanns här före denna tidpunkt ej någon promulgerad lag.
Lika litet som Hr Hjerta kan jag i den Heliga Skrift finna
något stöd på den satsen, att oäkta barn ej äro berättigade till
någon del af sina mödrars qvarlåtenskap. Att denna vår religions
Heliga urkund skulle ligga något hinder i vägen för en sak, så rättvis
och billig som den ifrågav:de, är således ett misstag och skulle
alldeles strida mot försonings-lärans anda.
Det är sagdt, att det ej vore riktigt att i vår nu gällande lag
införa det stadgandet, att arfsrätt skulle tillkomma andra barn än
dem, som äro födda i lagligt äktenskap, samt att man ieke heller
vågat detta i Frankrike utan endast tillerkänt de oäkta barnen en
viss andel i föräldrarnes egendom. Det är visserligen sannt, att i
den Fransyska lagen ordet arf i detta fall icke begagnas, utan att
den andel i föräldrarnes qvarlåtenskap, som etil. denna lag tillkommer
de oäkta barnen, anses såsom grundad på ett slags testamentsrätt;
men då detta innefattar en skillnad mera i benämning än i
sak, fäster jag för min del dervid föga vigt, och det kan åtminstone
ej leda mig till att afslå ett förslag, som till sin princip, enl. min
tanke, är riktigt.
Man har vidare anmärkt, att den arfslag, som år 1854 i Norrige
sanktionerades, icke var någon ny lag, utan innefattade blott
ett uplifvande af äldre stadganden. Jag hade i sanning icke föreställt
mig, att detta vore en omständighet, som skulle skada saken
hos en ledamot på den konservativa sidan, som vid så många tillfällen
försvarat de gamla lagarne och yrkat deras bibehållande.
Detta vare sagdt i förbigående, men det som man, vid betraktande
af hvad i Norrige i detta fall är stadgadt, egentligen torde böra
upmärksamma, är, att om den gamla arfsprincipen derstädes befunnits
hafva medfört för sedligheten förderfliga följder och varit för
samhällets bestånd skadlig: så skulle väl ej hvarken landets representation
bibehållit denna princip i den omarbetade lagen eller landets
Konung sanktionerat samma lag.
Då tiden redan är långt framskriden, skall jag icke länge uppehålla
R. o. Ad. Jag ville blott erinra Hr Tham, som uprullat en
så förskräcklig tafla öfver det stora sedeförderf, ifrågav:de lagförslag
skulle medföra, att just PresteSt. var ett af de 3 Stånd, som vid
förra Riksdagen biföll ett förslag i samma syftning som detta. Det
är lyckligt för Pir Tham, att han är den enda medlem af Presterskapet,
som deltager i R. o. Ad:s nu pågående öfverläggning, ty i
annat fall torde hans här uttalade åsigt, för så vidt densamma skall
representera Kyrkans målsmäns tanke i saken, hafva mött ganska allvarsamma
protester.
Gr.
Ben 11 Mars f. m.
193
Gr. Liljencrantz har omnämnt, att den föreslagna lagen skulle
leda derhän, att qvinnan, genom tvånget att erkänna ett oäkta barn,
skulle förlora all blygsamhetskänsla. Jag för min del tror, att den
qvinliga blygsamheten redan blifvit temHgen aflagd eller förglömd,
då qvinnan utom äktenskapet låter lägra sig, och kan för ingen
del såsom berömvärdt erkänna den falska och emot naturens röst
stridande blygsel, som hindrar en sådan qvinna att erkänna sitt
eget barn.
För öfrigt hyser jag fortfarande den öfvertygelse, att den nya
lagen skall motverka ingåendet af lättsinniga och olagliga förbindelser
könen emellan, och om än Gr. Sparre behagat göra sig lustig
öfver denna min åsigt, påstår jag dock fortfarande, att de obehagliga
följder, som upkomma af en förseelse, rätt ofta afhålla från
dess begående. I sanning jag vet, hvartill strafflagar eljest skulle
ur moralisk synpunkt tjena; och då i allt fall dylika förseelser,
som olofligt umgänge emellan könen, merändels blifva ostrafifade
såsom brott, kan det ieke skada, att åtminstone en civil påföljd
qvarstår och utöfvar den afskräckande verkan, som det criminella,
obetydliga och sällan ådömda ansvaret ej kan utöfva.
Gr. Sparre har sagt, att de, som nu yrka bifall till förslaget,
i framtiden nog vilja gå längre och påyrka oäkta barns arfsrätt
jemväl efter fadren. I denna förmodan har Hr G:n måhända rätt;
åtminstone skulle jag för min del gerna se, att en sådan utsträckning
kunde medgifvas. Men när detta ej. nu låter sig göra, anser
jag mig böra vara nöjd med det lilia man fått. En grundsats är
åtminstone derigenom erkänd, och om än den icke skulle komma
att medföra några stora fördelar för de olyckliga oäkta barnen, har
deras räll åtminstone blifvit i lagen erkänd.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Tersmeden, Pehr Reinhold: Jag hade icke ämnat
att yttra mig i denna fråga, och derföre ej förberedt mig deruppå;
men som jag finner den vara af en särdeles vigt och tillika af en
ganska ömtålig beskaffenhet, anhåller jag att få i korthet redogöra
för min åsigt härutinnan.
Till en början vill jag anmärka, luiru åtskilliga värde ledamöter
synas hafva betraktat detta förslag såsom vore det något alldeles
nytt och oerhördt, ehuru de borde hafva sig bekant, att ett nästan
likartadt förslag vid förra Riksdagen tillvann sig 3 RiksStånds
bifall. I sammanhang härmed anser jag mig böra nämna, att Hr
Hjerta begått ett misstag, då han sagt, att R. o. Ad. och PresteSt.
under den föreg:de Riksdagen motsatt sig det då väckta förslaget
om oäkta barns arfsrätt. Så var nemi. icke förhållandet, ty PresteSt.
biföll LagUtsk:s Utlåt., deri en sådan arfsrätt tillstyrktes, och
den ära som Gr. Liljencrantz förmenat skola i en framtid tillfalla
R. o. Ad., emedan detta Stånd motsatte sig all reform uti förevar:de
hänseende, lärer således icke kunna tillkomma PresteSt.
Ibland de anmärkningar, Gr. Sparre emot förslaget i sin reservation
framställt, finnes en, som jag nu ber att få uptaga, enär
IV II. 13
191
Den 11 Mars f. ra.
Gr:n tyckes anse densamma vara af en afgörande vigt i frågan.
Gr:n yttrar nemi.: »Jag befarar att den af mig såsom möjlig förutsedda
omstämning i opinionen, som kunde blifva en följd deraf, att
konkubinatet ansåges såsom af lagen tolereradt, kunde minska den
känsla af ansvarighet, som ännu hos mannen förefinnes»; och Gr.
Liljencrantz har ytterligare sagt, att man icke bör uphöja synden
till lag. Det är emot dessa yttrandens tillämplighet i detta fall
som jag anser mig böra protestera, fin sak är att vilja tolerera
ett ondt eller uphöja detsamma till något normalt i samhället, en
annan är, att, så mycket i mensklig förmåga står, söka mildra det
ondas följder. Lika litet sorn det i vår konkurs lag förekommande
stadgande, att en gäldenär skall under en viss tid åtnjuta skäligt
underhåll af sina borgenärer, kan sägas utgöra en upmuntran eller
en belöning för vingleri, lika litet kan det nu föreslagna stadgandet
att ett oäkta barn skall äga arfsrätt efter ogift moder, sägas vara
detsamma som att tolerera konkubinatet eller uphöja detsamma till
lika rang med det lagliga äktenskapet. Man kan vara en ifrig'
fiende till all osedlighet och dock lifligt ömma för de olyckliga varelser,
som blifvit frukter af denna osedlighet.
Gr. Snarre har vidare sagt, att detta lagförslag icke skulle
medföra någon särdeles förmån för de oäkta barnen, enär deras
mödrar jemväl efter nu gällande lag hafva för sig öppet att gifva
barnen sin förmögenhet genom testamente. Häruppå kan jag icke
svara något bättre och fullständigare än det, som igenfinnes uti
Hr Sigge Sparres reservation, och lyder sålunda: »man torde dervid
icke böra förbise, att modern ofta nog torde vara i okunnighet om
denna rättighets tillvaro, eller att omständigheterne mången gång
förhindra henne att göra bruk derutaf; äfvensom att barnets rätt
såmedelst göres beroende på iakttagande af vissa former, dervid försök
af afvogt sinnade slägtingar att omintetgöra barnets anspråk
icke alltid torde uteblifva.»
Man har äfven sagt, att de flesta qvinnor, som hafva oäkta
barn, befinna sig i en sådan ställning, att de hafva intet eller föga
att åt barnen efterlemna. Detta är visserligen sannt, men något
torde sådana qvinnors qvarlåtenskap ändock vanligtvis vara värd,
oell detta något, om än aldrig så ringa, bör väl snarare tillerkännas
hennes eget barn, än aflägsna slägtingar. Mig vill det synas såsom
skulle det olyckliga barnet framför alla andra slägtingar hafva en
naturlig, på blodsbandet grundad och af både rättvisa o. h mensklighet
föreskrifven rättighet till sin moders ringa qvarlåtenskap, om
denna än icke utgjorde mera än den säng och de sängkläder, på
hvilka hon afiidit.
Man invänder äfven, att den qvinna, som framfödt ett oäkta
barn, icke skulle vilja underkasta sig den förödmjukelsen att erkänna
barnet inför sin själasörjare eller vederbörande domstol, och en värd
talare, Gr. Liljencrantz, med hvilken jag i många andra ämnen delar
öfvertygelse, har till och med gått så långt, att han sagt, det ett
sådant erkännande vore för qvinnans blygsamhet så sårande, alt det
ej borde henne åläggas. Jag kan icke gilla en sådan åsigt. När
en kollision upstår emellan en naturlig skyldighet och en falsk blyg
-
Den 11 Mars f. m.
m
se), måste den falska blygsamhetskänslan vika för den sanna pligtkänslan,
och lagen får icke gynna den förra på den sednares bekostnad.
Lika med Hr Hjerta anser jag det band, som förenar qvinnan
med hennes barn, vara ett bland de starkaste som finnas, samt att
således ingen är närmare att ärfva henne iin barnet, om ock arfsrätten
endast grundar sig på det naturliga blodsbandet. Jag anser
det förslag, LagUtsk. här afgifvit, endast vara ett obetydligt steg
på den väg, som man bör beträda för att bereda' dessa olyckliga
barn några af de rättigheter, som tillkomma de mera lyckligt lottade.
Jag skulle dock möjligen kunna medgifva, att de oäkta barnens
arfsrätt efter deras mödrar inskränktes till den egendom, mödrarne
agde att genom testamente bortgifva, i likhet med hvad Hr
Sigge Sparre åsyftat; men då Hr Sparre icke närmare utvecklat
denna sin mening, eller, rättare sagdt, icke upgifvit något bestämdt
förslag, finnér jag mig föranlåten att, i likhet med Hr Hjerta, yrka
bifall till Utsk:s förslag.
Endast några få ord ber jag nu att få tillägga. En talare
har, till stöd för sin åsigt, anfört det bekanta bibelspråket om olikheten
emellan tjensteqvinnans son och den fria. Härvid vill jag
erinra, att med tjensteqvinnan måste man på detta ställe förstå
slafvinnan, och då något slafveri, Gudi vare lofvad, icke hos oss
finnes, har detta bibelspråk på detta fall ingen tillämplighet.
Man har framhållit de många stora och olycksbringande följder,
som detta förslags antagande skulle medföra. Jag kan icke
inse detta. Jag kan icke finna, att sedligheten här i Sverige var
i någon mån mindre före än efter 1734. Jag hoppas och förmodar,
att osedligheten i Norrige icke hädanefter skall blifva större
än i Sverige.
Man har äfven talat om, att i Frankrike ej skulle finnas någon
egentlig arfsrätt för oäkta barn. Det är visserligen sannt, att
en sådan rätt, proprie dictu, der icke finnes, men jag har äfven
blifvit uplyst derom, att den Franska lagens kommentatorer icke betrakta
denna oäkta barns rättighet till deras föräldrars qvarlåtenskap
annorlunda än såsom en förklädd arfsrätt.
I en tid, då de oäkta barnens antal år ifrån år ökas, bör man
i sanning vara betänkt uppå att proklamera den grundsatsen, att
samhället må fästa ett skyldigt afseende på blodsbandets heliga rätt
samt i sina lagar ingjuta den anda af mensklighet och civilisation,
som dessa lagar ännu i så många fall sakna.
Öfverhiggningen förklarades härmed fulländad, hvarpå Hr Gr.
o. Landtnäs först till bifall å Utsk:s Betänk, framställda propos.
besvarades med, starka Nej, blandade med Ja, och då sedermera
propos. till afslag å detta Betänk, framställdes, ropades starka Ja
jemte åtskilliga Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade det
han ansåg B. o. Ad. hafva med öfvervägande Ja besvarat den sednast
gjorda proposm.
Hr Dalman begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voters-propos.:
196 Den 11 Mars e. m.
Den som bifaller LagTJtsk:s Betänk. N:o 18, i ani. af väckte
motioner om arfsrätt för oäkta barn, röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde Betänk, af B. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 24.
Nej — 43.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/t på 4 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 11 Mars 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 6 prot.utdr. för förmiddagens plenum samt pleniprot. för
d. 25 sisth Febr. e. m.
Föredrogos ånyo och biföllos LagUtsk:s nedannämnde d. 7 och
10 dennes på bordet lagde Betänk:n:
N:o 19, i ani. af väckte motioner, ang:de förändring i gällande
föreskrifter i afseende på lagfart af fast egendom;
N:o 20, i ani. af väckt motion om antagande af ett stadgande
derom, att vid arfskifte emellan syskon afseende bör göras å
verkställd upfostran och upnådd ålder; samt
N;o 21, i ani. af väckt motion om förändring i expropriationslagen.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 7
och 10 dennes på bordet lagde nedannämnde Betänktn:
N:o 5 6, i ani. af väckt motion om tillägg till Tolfte punkten
af Instrukt:n för Postmästare d. 16 Febr. 1707; och
N:o 56, i ani. af väckt motion om ändring i det arfvode Postförvaltare
äga beräkna sig för tidningars afsändande.
Deli 11 Mars e. m.
Föredrogs och lades till handlingarne Const.Utsk:s d. 10 dennes
på bordet lagda Mera. N:o 7, med upgift om RiksStms beslut,
rörande återstående från sista Riksdag hvilande grundlags-ändringsförslag.
Då nu till afgörande förekom ett mål, hvaruti undert. Riddarh.-  Sekret. var jäfvig att föra prot:t, blef deröfver särskildt prot. fördt
af IliddarhusNotarien Arvid Drake; hvarefter undertecknad åter
öfvertog prot:s-föringen.
Föredrogs och bifölls Riddarli.Utsk:s d. 7 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 10, i ani. af väckt fråga om löneförhöjning åt
RiddarhusKamereraren.
Hr Gr. o. Landtm, framställde att numera, sedan R. o. Ad.
till pröfning förehaft vederbörande Utskotts Utlåt:n öfver granskningen
af såväl Bankens som Riksg:sKont:s förvaltning, hinder icke
förekomme för anställande af val utaf Fullmäktige i dessa verk samt
utaf Direktörer vid LåneKont:n i Götheborg, Malmö och Wisby,
samt hemställde derföré om R. o. Ad. behagade företaga dessa val
Lördagen d. 18 dennes, hvilket bifölls, hvarjemte, på hemställan af
Hr Gr. o. Landtm, beslöts att vid samma tillfälle skulle utses 3
Suppleanter i såväl Banken som RiksgisKont. samt en Suppleant
vid hvardera LåneKont., och att valen skulle förrättas bo af 3
Fullmäktige i Banken, 2:o af 3 Fullmäktige i Riksg:sKont., 3:o af
3 Suppleanter i Banken, 4:o af 3 Suppleanter i Riksg:sKont., samt
5:o af en Direktör och en Suppleant vid hvartdera LåneKont., med
iakttagande deraf att vid sistnämnde val å val-listorne bestämdt utsattes
den befattning, hvartill hvar och en af de derå upförde personerne
utsågs.
Anmäldes och lades på bordet ett från StatsUtsk. inkommet
Utlåt. N:o 41 i en med statsregleringen gemenskap ägande fråga.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | på 7 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Särskildt Protokoll.
Onsdagen den 11 Mars 1857 e. m.
Då nu till pröfning förekom Riddarh.Utskts d. 21 sisth Febr.
ånyo på bordet lagda Utlåt. N:o 9, i anledn. af Riddarh.Direkt.ns
198
X>en 14 Mars.
anmälan om orsakerna till fördröjd tryckning af E. o. Ad:s prof.
vid 1853—1854 årens Riksdag, och Eiddarh.Sekretm alltså var
jäfvig att prot. i detta mål föra samt derföre afträdt, öfvertogs,
uppå befallning af Hr Gr. o. Landtm., protokolls-färingen af undertecknad,
Riddarh.Notarie, hvarefter, och sedan berörde Utlåt, blifvit
upläst, detsamma af E. o. Ad bifölls.
Eiddarh.Sekretm återtog härefter protokolls-föringen.
In fidem,
Arvid Drakr.
Lördagen den 14 lars 1857»
Plenum kl. 10 f. nr,
Justerades 5 prot:s-utdrag för d. 11 dennes e. m, samt plenrprot;t
för d."56 sisth Pebr.
Uplästes och godkändes nedannämnde från Exped.Utsk. in
lomne förslag till E. St:rs underd. skrifvelser till K. M.
N:o 35, ang:de uphörande af det från Rotehfillarne eller Soldaterne
vid indeldta Infanteriet utgående bidrag till soldatbeklädnadens
anskaffande och underhåll;
N:o 36, i ani. af K. M.-s Nåd. Propos. i fråga om beräkningsgrunden
för sahpeterbjelpens utgörande inom en del af Södermanlands
län;
N:o 37, ang:de förändring i sättet för utgörande af de under
ordinarie räntan inbegripne boskapspenningar;
N:o 38, ang:de inskränkning i den tid, för hvilken mantalspenningar
erläggas;
N:o‘ 39, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om rättighet för Svensk
man att i två eller flere inrikes städer samtidigt idka handel;
N:o 40, om ändring af 3 § och uphäfvande af 4 § i 3 Kap.
HandelsBm;
N:o 41, ang:de ytterligare anslag för Statens Agronomer; samt
N:o 45, i fråga dels om undersökning ang:de Biskoparnes löneinkomster
och dels om Biskops-praebendens förseende med särskilda
Kyrkoherdar.
Uplästes ett af Hr Sandströmer, Anders Peter, inlemnadt,
så lydande Memorial j
Den 14 Mars.
193
Härmed får jag äran anhålla att få lemna min plats såsom
ledamot uti Allm. Besv.- och Ekon.Utsk , med bibehållande af mia
riksdagsmannarätt.
Efter härtill af R. o. Åd. lemnadt bifall, blefvo Hrr Elektorer
af Hr Gr. o. Landtm, anmodade att sammanträda till val af en
ledamot i Allm. Besv.- och Ekon.Utsk. efter Hr Sandströmer.
Erih. Stjernstedt, Au g. Wilh., upliiste en så lydande
motion:
Hindrad att vara närvarande då behandlingen här förekom af
Riddarh.UtsIcs Utlåt. N:o 8, i atil af Hr Ånreps motion om ett
förlagslån för utgifvnnde af R. o. Adis Attartaflor, får jag i sammanhang
med förutnämnde då till Utsk. återremitterade fråga nu
härmed såsom särskild motion äran afgifva följande yttrande.
leke förbiseende, utan tvertom fullt erkännande det goda syftet
af Hr Anreps förberörde motion, anser jag dock densamma f. u.
icke böra bifallas. Förr än någon tanke på tryckning af R. o. Adis
i Riddarli.Arkivet förvarade genealogiska tabeller bör kunna ifrågakomma;
anser jag nemi. såsom ett nödvändigt och oundvikligt förarbete
böra verkställas deras noggranna och omsorgsfulla granskning,
ej blott i afseende på fullständigande af de, särdeles för äldre
tider deri befintliga många luckor, så väl af biografiska data, som
bristande ätteleduingar, likasom rättande af de mångå väsendtliga
misstag i biografiska och genealogiska upgifter, hvilka ännu för 1 Tide
och t Side århundradena förefinnas, utan äfven med hänsyn tillsamma
genealogiers förändrade redaktion, så att de, särdeles genom
Riddarh.Direktören och slutligen Just.Rådet Marcks von Wiirtembergs,
under hans 40-åriga handläggning och bearbetning af dessa
attartaflor, tillkomne anmärkmr och subjektiva omdömen, komme
att ur genealogierne uteslutas, och deri sålunda endast bibehållas,
jemte ätteledningnrne, de historiska data, som antingen icke vore
något tvifvel underkastade, eller ock genom offentliga eller andra
tillförlitliga handlingar bestämdbara. Härigenom skulle således dessa
dyrbara historiska källor kunna komma i det skick att, om fråga
derom sedermera upstode, de kunde i tryck offentliggöras, samt
tillika lemna fullt tillförlitliga och fullständiga uplysningar i mångfaldiga
frågor, dar äganderätt och andra vigtiga föremål för juridisk
eller administrativ undersökning, stundom för mången torde
vara af den aldrastörsta vigt och betydelse.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt
föreslå, att R. o. Ad. ville utse några dertill skickliga personer,
som hade tid, håg och förmåga att egna åt ett sådant här förut
af mig antydt genealogiskt arbete, hvarför kostnaden icke torde
blifva större än den som R. o. Ad. vid sisth Riksdag sig åtagit
för lifgifvande af Riksdagsprot:ne från 1627—1714, men hvilket
sednare arbete, ehuru visserligen för den historiska forskningen af
stort värde, likväl synes mig vara af den mera allmänna art, att
detsamma snarare borde af Statens allmänna, än af R. o. Ad:s enskilda
medel bekostas; hvaremot R. o. Ad;s Ättartaflors fullständi
-
200
Den 14 Mars.
gande, beriktigande och bringande i ett mer systemastiskt skick, är
mer än K. o. Ad:s enskilda angelägenhet. Ej blott ur synpunkten
af dessa värderika samlingars ändamålsenligare ordnande, utan äfven
för den stora nytta, som deraf i många hänseenden kunde påräknas,
anser jag det nu af mig antydda företag vara en företrädesvis,
mera maktpåliggande angelägenhet, som vore på det högsta önskvärd
att få på ett tillfredsställande sätt utförd.
Om remiss till Itiddarli.Utsk. af detta mitt anförande anhåller
jag vördsammast.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Hvar och en som känner ofullständighcten
af de genealogiska tabellerna torde erkänna, att tryckningen
af dem i nuvande skick icke kunde medföra annat resultat,
än att allmänheten för desamma förlorade en del af det förtroende,
som bör komma dem till del. Dessa handlingar äro emedlertid af
stor vigt, och skola kompletterade äga ännu större värde både i
historiskt och juridiskt afseende. En sådan undersökning af dessa
tabeller, som Frih. Stjernstedt föreslagit, vore således af stor nytta,
antingen tabellarna derefter fordras till trycket eller icke, och jag
får derföre, för min del, tilltyrka afseende på den motion Frih.
Stjernstedt här väckt.
Frih. Cederström, Rudolf: Afven jag anhåller att fl in
stämma
i Frih. Stjernstedts motion eller, kanske rättare benämndt,
amendement till Hr Anreps nyligen återremitterade motion. Vid
sistnämnde ärendes handläggning inom Ståndet visade sig å ena
sidan en sympatlii och ett intresse för förslaget, så till vida öfvervägande,
att Utsk:s afstvrkande hemställan icke blef bifallen, utan
ärendet återremitteradt: men å den andra sidan tycktes förslaget ej
heller äga så afgjordt värde i dess närvar:de skick, inför B. o. Ad:s
bedömande, att Ståndet ville deråt gifva ett obetingadt bifall, hvilket
eljest vid samma tillfälle torde hafva lemnats. Utan att nu
vilja ingå i någon pröfning af den ena eller andra åsigtens företräde
i dess framtida definitiva tillämpning, utbeder jag mig endast
att få hos Höglofl. Riddarh.Utsk., till hvilket remiss af Frih. Stjernstedts
nyss afgifne förslag, jemte dervid anförda yttranden, torde få
äga rum, uttala min öfvertygelse att, derest utgifningen af våra
genealogiska tabeller må bekostas, blifva både gagneligheten och
afsältningslrolighelen deraf betydligt ökade,'om innehållet förut undergår
den granskning och de erforderliga rättelser, hvartill Hr Anrep
trott utgifningen böra förmodas framdeles gifva anledning: men
som naturligtvis då först blefve i en sednare uplaga synlige; och
hvem vet dock om en förnyad uplaga, under »uvande förhållanden,
kornme i fråga? I alla händelser (.ror jag Frih. Stjernstedts hemställan
leda till en ändamålsenlig utveckling af frågan om de, för
Adelns existens så vigtiga, genealogiska tabellernas vård, kännedom
och bevarande; hvadan Höglofl. Utslc. säkerligen lärer egna Frih.
Stjernstedts idé all förtjent upmärksamhet, samt all den omsorgsfulla
pröfning Utsk., vida bättre än Ståndets enskilda ledamöter,
Den 14 Mars.
201
nu vid förslagets väckande, är i tillfälle alt deråt, efter uplyst och
moget öfvervägande af innehållet och syftningen, benäget egna.
Eemitterades till Riddarh.TJtsk.
Ilr Bråkenhjelm, Pehr Eeinhold: Det är med anledn.
af de förestående valen som jag nu, mine Hrr, tager Er tid för
några ögonblick i anspråk. Det är icke utan skäl jag vågar hoppas,
emedan så äfven blifvit mig sagdt, att en och annan af mina
vänner skulle äfven nu, för femte gången, komma ihåg mig vid
valet till Fullmäktige i Eiksg:sKont., hvaraf följden ovilkorligen
blefve den, att valet splittrades, och möjligen kunde derigenom inträffa,
att till • fullmäktig valdes den, som majoriteten ej önskat.
Jag hoppas att ej behöfva blifva boende här under tiden till nästa
Eiksdag; och jag vågar fästa mina vänners upmärksamhet på nödvändigheten
af kontinuitet och konseqvens i Riksg:sKont:s styrelse,
i synnerhet nu med afseende å de vigtiga frågor, som mäste förekomma
till behandling under denna statsregleringsperiod. För mig
återstår endast att med tacksamhet för Slåndets mig så mångå gånger
visade förtroende ännu en gång upmana till enighet vid det
förestående vigtiga valet.
Hr Hjärne, Harald: DA alla fyra RiksStm vid innevar:de
Eiksdag bifallit det från förra Eiksdagen hvilande förslaget till ändring
i 46 § Eiksd:sOrdn:n, rörande gemensamma öfverläggningar
inom Stånden på ett rum, till hvilket beslut K. M. skyndat meddela
Sin Nåd. sanktion, har man anledning antaga, att ett bland
de hufvudsakliga skälen till detta beslut afsåg ändamålet att ömsesidigt
kunna, Stånden emellan, utbyta uplysningar i frågor af större
vigt, i hvilka en större sakkunskap kan påräknas inom det ena
Ståndet än inom ett annat. Med Ståndens nuvar:de organisation
är det påtagligt att detta förhållande skall inträffa i många frågor
af stor vigt. Exempelvis vill jag nämna Coust.Utslcs Betänk, med
förslag till ändringar i grundlagarne och det s. k. DechargeBetänk.,
StatsUtsk:s Betänk, öfver statsregleringen rörande de flesta af linfvudTitlarne,
Bevilln:sUtsk:s förslag till tull-lagstiftning samt till
lagstiftning för tillverkning och försäljning af bränvin, jernvagsfrågan,
religionsfrihets-frågan m. fl. I alla dessa och dylika frågor
erfordras en speciel detaljkunskap för att kunna fatta kloka och väl
öfverlögda beslut; och det kan ej nekas att en sådan kunskap besittes
i högre mått af det ena eller andra Ståndet, i hvar oell en
af dessa frågor. StatsUtsk:s Betänk, öfver regleringen af de 3:ne
första HufvudTitlarne äro nu inkomne i Stånden och bordläggas
förmodligen i dag. Det är af denna anledning, och på grund af
de skäl jag haft äran anföra, som jag nu får föreslå att gemensamma
öfverläggningar må hållas öfver dessa Betänkm. Derifrån undantar
jag likväl Betänk, öfver regleringen af Esta HufvudTiteln,
emedan i de ämnen, som denna HufvudTitel alhandlar, den sakkunskap,
som erfordras till deras bedömande, bör kunna antagas
202
JDen 1-1 Mars.
vara lika fullständig hos hvart och ett af alla fyra Stånden. Jag
anhåller derföre om Hr Gr:s o. Landtnäs propos. på detta förslag:
Att It. o. Ad. må, för sin del, besluta att gemensamma
öfverläggningar skola äga rum, enl. 46 § Riksd.-  Ordnm, öfver StatsUtsk:s Betänk. N:s 42 och 43, rörande
regleringen af thdra oell 3:dje HufvudTitlarne.
Detta förslag begärdes på bordet,
Företog R. o. Ad. val till Ordfde i Riddarh.Direktm och
dess Suppleant; och befunnos, vid valförrättningens slut, hafva blifvit
utsedde till
Ordförande :
F. d. StatsRådet, Gr. Baltzar von Platen, med 59 röster.
Suppleant:
ÖfverStåthållaren m. m., Gr. Jacob Essen Hamilton, med 131
röster.
Företogs val af Ledamöter och Suppleanter i Riddarh.Direkt:n;
och befunnos, vid valförrättningens slut," hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
Frih. Posse, Johan August, Aktuarie i K. RiksArkivet, med
15 0 röster.
Frih. Bennet, Carl Stephan, Kammarherre, med 150 röster.'
Frih. Cederström, Rudolf, Kammarherre, med 70 röster.
Hr Leyonancker, Fredrik "Wilhelm Erik Carl, Major, med 150
röster.
Hr Tornerhjelm, Johan Abraham, OfversteLöjtnant, med 150
röster.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus, Kammarherre, med 146 röster.
Suppleanter :
Gr. Lewenhaupt, Adam Casimir Ludvig, Kammarherre, med
87 röster.
Hr Adlercreutz, Asel, Assessor, med 66 röster.
Hr von Printzencreutz, Bernhard Wilhelm, Expeditionssekreterare,
med 63 röster.
Föredrogs och remitterades till sammansatta Banko- och Lag
Utsk.
Gr. Frölichs, David, d. 11 dennes på bordet lagda anförande,
innefattande närmare utveckling af en utaf honom väckt, d. 4 sisth
Dec. till samma Utsk. remitterad motion om förändring i lagstiftningen
för enskilda banker.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:u in
komne
Utlåtm och Betänkin, nemi. från
SlatsUtskottet:
N:o 40, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Första LIufvudTitel;
Den 18 Mars. 203
N:o 42, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
2:dra HufvudTitel;
N:o 43, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
3:dje HufvudTitel;
Bevilln. Utskottet :
N:o 5, ang:de ifrågaställde förändringar i föreskrifterne om
Allmänna Bevillningens utgörande;
N:o C, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse med förslag till förnyad
Förordn., ang:de Sveriges och Norrige» ömsesidiga handel och
sjöfart; samt
N:o 7, i ani. af liiksdagsfullmäktigen Anders Jonssons från
Wermlands län motion, ang:de förtullning af varor, som från Norrige
införas.
H. K. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen (leii 18 Mars 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för d. 14 dennes.
Företog R. o. Ad. val af Fullmäktige i R. St:rs Bank; och
befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, R. K. N. O., med 182 röster.
Hr Printzensköld, Carl, Prot.Sekret., R. K. N. O., med 101
röster.
Hr Bildt, Didrik Gillis, OfversteLöjtnant, med 97 röster.
Företogs val af Fullmäktige i R. St:rs Riksg:sKont.; och befunnos
vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
H. Exc. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolph, President, R. o. C.
af K. M. O., med 178 röster.
Hr af Geijerstam, Carl, Major, med 170 röster.
Hr Åkerman, Fredrik, President, C. af' K. N. O., med 176
röster.
•204
Den 18 Mars.
Vidare företogos val af Suppleanter till Fullmäktige i E. St:rs
Bank; och befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde:
Hr Nordensvan, Otto, ÖfversteLöjtnant, E. S. O., med 126
röster.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild, KommendörKapiten, E. S. O.,
med 99 röster; och
Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik, Landsh., C. N. O., B. S. O.,
med 87 röster.
Sedermera anställdes val af Suppleanter till Fullmäktige i R.
Stms Biksg:sKont.; och befunnos vid valförrättningens slut, dertill
hafva blifvit utsedde:
Gr. Wirsén, Axel Emil, Major, med 104 röster.
Hr Edelstam, Fabian, Lagman, R. N. O., R. W. O., med 102
röster.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar, Exped.Sekret., med 96
röster.
Slutligen företogs val af Direktörer och Suppleanter vid LåneKontrn
i Götheborg, Malmö och Wisby; och befunnos vid valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde till:
Direktör vid LåneKont. i Götheborg.
Hr Mörner, Carl Otto Stellan, Kapiten, med 91 röster.
Suppleant derstädes:
Hr af Petersén, Johan August, Kapiten, E. af K. S. O., med
10 9 röster.
Direktör vid LåneKont. i Malmö:
Frih. Bennet, Wilhelm, Major, B. S. O., med 104 röster.
Suppleant derstädes:
Hr Toll, Johan Christopher, Phil. Mag., med 110 röster.
Direktör vid LåneKont. i Wisby:
Hr Bildt, Knut, ÖfversteLöjtnant, E. af K. S. O., med 110
röster.
Suppleant derstädes :
Hr von Strussenfelt, Adolf Ludvig, Iläradsh., med 110 röster.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
StatsUtsk:s d. 11 dennes e. m. på bordet lagda Utlåt. N:o 41, i
en med statsregleringen gemenskap egande fråga.
Föredrogs Hr Hjärnes, Harald, d. 14 dennes på bordet lagda
förslag att E. o. Ad. må, för sin del, besluta att gemensamma öfverläggningar
skola äga rum, enl. 46 § Biksd.Ordmn, öfver StatsUtsk:s
Betänk:n N:s 42 och 43, rörande regleringen af 2:dra och
3:dje HufvudTitlarne.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Det är rätt obehagligt
att första gången ett förslag om gemensamma sammanträden af alla
Den 18 Mars.
205
4 Stånden blifvit frarastålldt, detsamma skall vara så föga omfattande,
att det utesluter både princip-betänkandet och l:sta HufvudTiteln.
Då jag således nu icke kan lemna mitt bifall till motionen
i dess närvande form, får jag hemställa, huruvida man icke finge
utsträcka densamma i första rummet till StatsUtsk:s Betänk. N:o
41, och sedan äfven till l:sta HufvudTiteln, i hvilket fall jag skulle
vilja förorda densamma.
Hr von Knorring, Eric Oscar: Eör den händelse att
motionen icke blifver ånyo bordlagd, enär jag hört att man ropat
»på bordet», så att discussion deröfver får äga rum, tager jag mig
friheten anhålla att It. o. Ad. ville besluta afslag af densamma.
Skälen för denna min begäran skulle jag vilja närmare utveckla,
men då tiden är så långt framskriden och jag som sagdt, icke vet
huruvida motionen är bordlagd eller icke, så inskränker jag mig
till att på motionen yrka afslag, emedan jag anser att Riksdagen
genom ett bifall till densamma skulle onödigtvis förlängas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag vågar härmed hos Hr Gr. o.
Landim. anhålla om uplysning, huruvida icke i redan hållen Talmans-konferens
beslut blifvit fattadt om förslag ang:de utsättande
af någon viss dag, då Betänk:na öfver statsregleringen skulle af
Stånden företagas till behandling.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade: I ani. af Gr. Lagerbjelkes förfrågan
får jag tillkännagifva, att vid den Talmans-öfverläggning,
som i förrgår ägde rum, väcktes frågan när Talmännen kunde till
samtidigt afgörande inom RiksSt:n föredraga de nu på RiksSt:ns
bord hvilande Utlåt:n ang:de statsregleringen. Jag uplyste då, att
på R. o. Ad:s bord livilade en motion af Hr Hjärne, åsyftande för
RiksSt:n gemensamma öfverläggningar öfver 2:ne af dessa Utlåt:n.
Talmännen hade sig bekant, att en sådan fråga var väckt, men de
trodde sig, på grund af den kännedom, de ägde om tankarne i
deras Stånd, icke deraf hafva anledn. till upskof, utan ansågo sig
böra hemställa att ifrågav:de Utlåt:n må förekomma. till afgörande
nästa Lördag, hvaremot jag, för min del, icke kunde göra det annat
än under förutsättning, att motionen blefve afslagen; men, derest
motionen afslås, kommer jag att göra samma hemställan som de
öfrige Talmännen.
Gr. Lagerbjelke: Det Höglofl. Ståndet behagade, efter det
tillkännagifvande Hr Gr. o. Landtm, nu gjort, finna att det är utan
ändamål att lemna bifall till det nu föredragna förslaget, och jag
får således anhålla att detsamma måtte afslås.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: En bland de mest erkände
bristerna i vår representation torde vara den, att icke RiksStånden
sammanträda och öfverlägga på ett rum. Det är således
med särdeles nöje jag sett den af R. St:r beslutade förändringen i
2 mom. 46 g Riksd.Ordmn af K. M. bifallen. I öfverensstämmelse
206
Den 18 Mars.
härmed anser jag det vara fullkomligt i sin ordning att man, då
ämne till dylik öfverläggning sig erbjuder, man deraf begagnar sig.
Deremot kan jag icke gilla den inskränkning som Hr Hjärne i sitt
förslag gjort. Jag anser nemi. lika med en föregående talare att
StatsUtskis Utlåt. N:o 41 äfvensom Usta HufvudTiteln äro af egenskap
att likaväl böra utgöra föremål för gemensam öfverläggning.
Jag liar nyss 'hört Hr Gr. o. Jjandtm. redogöra för det beslut som
blifvit fattadt i Talmanskonferensen. Jag kan icke anse detta beslut
vara af natur.att förhindra den ifrågasatta sammankomsten, ty
dels har Hr Gr. o. Landtm, mot detsamma reserverat sig, dels skulle
detta besluts giltighet vara stridande emot B. o. Adis grundlagsenlig^
rätt att för sin del besluta ett sådant sammanträde oell dertill
inbjuda de öfriga Stånden. Jag får således påyrka en sådan
gemensam öfverläggning, äfvensom att föremålet derföre må utsträckas
till StatsUtskis Utlåt. N:o 41 samt till regleringen af Usta
HufvudTiteln.
Gr. Anckarsvärd: Jag instämmer i Hr Stjernsvärds ytt
rande
och vill icke ytterligare förlänga discussionen. Om motionen
icke får den begärda utsträckningen, så anser jag att man hvarken
kan eller bör understödja densamma.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Jag anhåller vördsamt
att Hr Eiddarh.Sekretm måtte uplysa, huruvida de andra Stånden
beslutat att företaga frågan om statsregleringen nästa Lördag; ty i
sådant fall lärer motionen komma att förfalla.
I ani. häraf uplyste undert. Eiddarh.Sekret., att underrättelse
om något hos öfrige KiksStånd fattadt beslut rörande tiden då
ifrågavide Utlåtm angde statsregleringen borde förekomma till pröfning,
icke blifvit B. o. Ad. meddelad.
Hr von Knorring: Jag fortfar i alla fall med min anhållan
om afslag; ty jag anser det beslut som blifvit fattadt i Talmanskonferensen
dertill utgöra en tillräcklig anledn.
Gr. Lagerbjelke: Som bekant är, föreskrifver grundlagen
att alla frågor skola, såvidt möjligt är, af Stånden samtidigt företagas,
och i följd deraf är det vanligt, att i vigtigare frågor Talmans-konferensen
föreslår den dag, då de skola hos Stånden föredragas.
Jag hade förra Biksdagen den äran att vara ledamot af
Talmanskonferensen, och jag bar mig således väl bekant huru åtminstone
vid den Biksdagen konferensens förslag till föredragningsdagar
alltid af Stånden antogos; och inträffade undantag någon
gång, så var sådant åtminstone ytterst sällsynt. Då nu, på sätt
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, de öfriga Ståndens Talmän och
ledamöter i Talmans-konferensen, utan att fästa sig vid Hr Hjärnes
förslag, föreslagit att statsregleringsfrågan skulle förekomma nästa
Lördag, så är det icke troligt, att de resp. Stånden skola förkasta
detta förslag. Yi veta visserligen icke hvad dessa Stånd i frågan
Deri 18 Mars.
207
beslutat, men man bär, som sagdt är, all anledn. att förmoda, det
de 3 öfriga Stånden redan utsatt Lördagen i ill ofvanmde frågors
företagande. Jag hemställer- huruvida under sådana förhållanden det
må vara möjligt att åvägabringa ett gemensamt sammanträde innan
statsregleringen förekommer til! behandling, då en inbjudning till
de öfriga Stånden icke kan medhinnas förrän det redan är för sent.
Man behöfver icke ingå i någon pröfning huruvida motionen almera
eller mindre tjenlig, utan får jag på nu anförda skäl anhålla
om afslag å densamma.
Hr Stjernsvärd: Hvad den siste värde talaren yttrade, må
gälla hvad det kan, och möjligen utgör det en förklaringsgrund för
det sätt, på hvilket han ämnar gå till väga, men min åsigt har i
ingen mån deraf blifvit förändrad. Uti grundlagen finnes icke bestämdt
huru lång tid på förhand en motion om gemensamt sammanträde
skall väckas. Har den närv:de motionen blifvit väckt för
sent, så drabbar felet Coust,.Utsk. Man kan väl icke fordra att en
person, som ämnar väcka en dylik motion, skall på förhand i Utsk:s
kansli efterhöra när det eller det Betänka kan väntas. Det enda
han har att rätta sig efter är bordslistan; och motionen har nu
blifvit väckt innan HufvudTitlarne blifvit bordlagda eller ens in
kommit
till Ståndet. Om K. o. Ad. afslår mitt yrkande, så blir
jag icke förvånad, men jag anhåller i alla fall om propos. på bifall
dertill.
Gr. Lagerbjelke: Jag får upriktigt erkänna att jag icke
rätt kan fatta den siste värde talarens sätt att argumentera. Jag
har. icke ingått i någon undersökning huruvida Hr Hjärnes motion
i och för sig vore nyttig eller icke, men jag har sökt visa att i
sakernas nuvande ställning motionen icke kan leda till något resultat,
den må nu vara så förträfflig som helst. Hr Stjernsvärd har
sagt att motionen blifvit väckt så tidigt sorn någon kunnat begära.
Jag vill icke heller ingå i någon pröfning häraf, men hvad som är
säkert är, att all sannolikhet förefinnes att de öfriga trenne Stånden
i detta ögonblick redan beslutat, att statsregleringen skall företagas
i nästa Lördags plenum. Det är väl möjligt att de öfriga Ståndens
Talmän och ledamöter i Talmans-konferensen bort fästa mera afseende
på motionen än de gjort, men faktiskt är att de icke velat
upskjuta frågan om statsregleringen, utan beslutat i Stånden föreslå
denna frågas företagande nästa Lördag, och det är med anledn. af
dessa förhållanden som jag framställt min vördsamma anhållan om
afslag å Hr Hjärnes förslag.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att han, sedan ingen direkt yrkat bifall till Hr
Hjärnes motion, men Gr. Anckarsvärd och Hr Stjernsvärd yrkat
bifall till densamma med utsträckning af förslaget äfven till StatsUtsk:s
Utlåt:n N:o 40 och 41, ansåg sig, på det icke ett afslag å
Hr Hjärnes motion må kunna tolkas såsom afslag å densamma med
berörde utsträckning, böra först framställa propos. till bifall å mo
-
208
Den 18 Mars.
tionen med sagde utsträckning; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. behagade bifalla Hr Hjärnes förslag med den
af Gr. Anckarsvärd och Hr Stjernsvärd yrkade utsträckning.
Denna propos. besvarades med starka Nej, jemte åtskilliga Ja,
hvarefter propos. till afslag å samma motion med förenämnde utsträckning
blef framställd och efter det svaren härvid utfallit med
starka Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade det
han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Propos. till afslag å Hr Hjärnes motion blef sedermera framställd
och med Ja besvarad.
Hr Stjernsvärd: På det att samma skäl som nu blifvit
anfördt emot det ifrågasatta allmänna sammanträdet, nemi : »att
förslag härom blifvit för sent väckt», får jag nu vördsamt föreslå,
att E. o. Ad. måtte besluta att allmänt sammanträde, i enlighet
med 2:a mom. 46 § Itiksd.Ordmn må äga rum, med hänseende till
ordnandet af utgifterne på EiksStatens 4:de, 5:te och 9:de Hufvudtitlar,
så snart StatsUtsfcs Utlåtm i sagde ämnen till RiksStånden
inkommit och af dem för 2:a gången blifvit bordlagde.
Detta förslag' begärdes på bordet.
Pöredrogos och bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde d. 14 dennes på bordet Iagde Utlåtrn och Betänk:n,
nemi. frän
SlalsUlskollel:
N:o 40, ang:de regleringen af utgifterne under EiksStatens
l:sta HufvudTitel;
N:o 42, ang:de regleringen af utgifterne under EiksStatens
2:dra HufvudTitel;
N:o 43, ang:de regleringen af utgifterne under EiksStatens
3:dje HufvudTitel;
Bevilln.Ulskollel:
N:o 5, ang:de ifrågaställde förändringar i föreskrifterne om
Allmänna Bevillningens utgörande;
N:o 6, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse med förslag till förnyad
Förordning, ang;de Sveriges och Norriges ömsesidiga handel
och sjöfart; samt
N:o 7, i ani. af Eiksdagsfullmäktigen Anders Jonssons från
Wermlands län motion, ang:de förtullning af varor, som från Norrige
införas.
Då nu, i anledn. af den öfverenskommelse, som vid Talmansöfverläggningen
blifvit träffad, Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
E. o. Ad., efter det numera hinder för E. o. Ad:s beslut om tiden
för pröfningen af de i fråga om statsregleringen inkomne Utlåt:n
icke förekom, behagade besluta att nästa Lördag till afgörande företaga
StatsUtsk:s Utlåtrn N:s 40, 41, 42 och 43, så vidt de kunde
medhinnas, lemnade E. o. Ad. dertill sitt bifall.
Frih.
Den ]8 Mars.
20!)
Frill. Tersmeden, Willi. Fredr..- Sedan Ståndet beslutat,
att i nästkommande Lördags-plenum företaga statsregleringen äfvensom
de Betänk.-n, som dermed hafva sammanhang, så får jag föreslå
att Betänk:t N:o 40, ang:de Irsta HufvudTiteln. sättes först på
föredragningslistan, och sedan Betänk:t Nro 41 angrde vissa vilkor,
som StatsUtsk. föreslagit att gälla med afseende på de öfriga HufvudTitlarne.
Betta Betänk, har icke med första HufvudTiteln att
skaffa, och derföre torde denna ordning, hvilken äfven StatsUtsk.
följt vid behandlingen af denna fråga, vara den lämpligaste.
Uppå i ani. häraf af Hr Gr. o. Landtm, framställd prnpos.
beslöts att det nu å föredragningslistan näst efter StatsUtskrs Utlåt.
Nro 41, uptagna Utlåt, från samma Utskott, N:o40, angrde regleringen
af utgifterne under ItiksStatens Irsta HufvudTitel, skulle
upföras friimst å föredragnings-listan för nästa Lördag.
Med ani. deraf att Hr Printzencreutz, Bernhard Willielm,
blifvit utsedd till ledamot i BankoUtsk., der han förut varit Suppleant,
och Frih. Peyron, Gustaf, blifvit utsedd till ledamot i Bevilln.-  Utsk., der han förut varit Suppleant, anmodade Hr Gr. o. Landtm.
Hrr Elektorer, att sammanträda till val af en Suppleant i BankoUtsk.
efter Hr Printzencreutz och af en Suppleant i Bevilln.Utsk.
efter Frih. Peyron.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskrn inkomne
Utlåtm, Mern. och Betänkm, nemi. från
BankoUlskottel:
Nro 20, i ani. af förre Gen.Konsulen m. m A. Halirs ansökning
om eftergift af öfverränta å ett Diskontlån;
Nro 21, i ani. af väckte motioner om utgifvande från Banken
af 20,002 Rrdr brko, jemte ränta till Kapitenen E. Skottes sterbhus-delägare;
Nro
22, i ani. af förre Förvaltaren vid Tumba Pappersbruk
C. Möllers ansökning om förhöjd pension;
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
Nro 62, i ani. af RiksStms beslut rörande Betänkrt Nro 30,
angrde de vid större allmänna arbeten anställde personers religionsoch
sedlighets-vård;
Nro 63, i aril. af väckt förslag om utfärdande af ny författn.
till skyddande af landets fornlemningar;
Nro 64, i ani. af väckt motion att ett sammandrag af lagrum
och författnrr, rörande Presterskapets och Klockares aflöning, måtte
hvarje församling tillhandahållas;
Nro 6 5, i ani. af väckt motion om åtgärder för tillsynen öfver
fångars behandling i häkte;
Nro 66, i ani. af väckt motion att civil- eller militär-tjensteman,
som vid K. Mrs Hofstat vinner anställning, må frånträda sin
lön på Rikets stat;
IV11 14
210
Den 21 Mars f. m.
N:o 67, i ani. af väckt motion om KrigsHofRms indragning;
N:o 68, i ani. af väckte motioner om åtgärder på det den
tjenande och s. k. arbetande klassen må hafva penningar afsatte för
ålderdomen; samt
N:o 69, i ani. af väckte motioner om Styrelse- och Förvaltmsverkens
reorganisation.
Hr von Francken, Georg'jWolfgang: Med anledn. af
Gr. Pukes afgång från Riddarh.Direkt:n, får jag hemställa, att R.
o. Ad. behagade åt Riddarh.Direkt:n updraga att å R. o. Ad:s vägnar
tolka R. o. Ad:s tillfredsställelse och högaktning för det ut
märkta
och förtjenstfulla sätt, hvarpå Gr. Puke fullgjort sitt åliggande
som Ordf:de i Riddarh.Direkt:n.
I ani. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade
åt Riddarh.Direkt:n updraga, att för Gr. Puke betyga R. o.
Ad:s särdeles tillfredsställelse och högaktning för det utmärkta sätt,
hvarpå han fullgjort sina åligganden såsom Riddarh.Direkt:ns Ordf-.de.
Ropades Ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ på 4 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 21 Mars 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. ett prot.-utdr. för d. 18 dennes.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. Skrifvelse till K. M.:
N:o 43, ang:de berättelsers afgifvande om fortgången af de
med statsbidrag understödde - arbetsföretag;
N:o 44, ang:de förändradt sätt för utbetalningen af de för
Statens jernvägsbyggnader anslagne medel;
N:o 45, ang:de förklaring af K. Kungörelsen d. 17 Juli 1847,
rörande utarrendering af Kungsgårdar m. m.;
N:o 46, ang;de inteckning af aftal om nyttjanderätt till fastighet
i stad;
Ben 21 Mars f. m.
211
N:o 47, ang:de befrämjande af skogsplantering å de s. k. Svaltorna
i Elfsborgs län;
N:o 48, i fråga om förvärfvande för Statens räkning af förre
allmänningen Trenningshult m. m.;
N:o 49, angde ändring i föreskriften rörande brefbefordring
medelst lösväska; samt
N:o 50, ang:de föreskrifters meddelande vid vägning af spanmål.
Öpnades Hrr Elektorers lista med val af en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk.:
efter N:o 2322. Hr Sandströmer, Anders Peter; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2309. Hr af Dalström, Gustaf Jakob.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers listor vid val af Suppleanter i
Bevilln.- och BaukoUtsk:n; och befunnos dertill utsedde i
Vcvilln.Ulskollct :
efter N:o 392. Frih. Peyron, Gustaf;
N:o 1257. Hr Eding, Fullm. Gr. Piper, Thom.
IlankoU Iskotlct:
efter N:o 2282. Hr von Printzencreutz, Bernhard Wilhelm;
N:o 1690. Hr Bergenstråhle, Alexander.
Hr von Post, Carl Keinil. Axel: I anseende till afresa
ifrån lmfvudstaden, får jag afsäga mig förtroendet att vara Suppleant
i BankoUsk., anhållande jag dock att vid min riksdagsmannarätt
varda bibehållen.
R. och Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att utse en Suppleant i BankoUtsk.
efter Hr von Post.
Föredrogos ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
d. 14 och 18 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 40, ang:de regleringen
af utgifterne under RiksStatens l:sta HufvudTitel; och
förekom nu
Usta punkten, ang:de Frik. Anders Cederslröms och Riksdagsfullmähtigcn
Anders Erikssons från Elfsborgs län, motioner om
bestämmande af förändrade grunder för fördelningen af HufvudTitelns
anslag under särskilda rubriker.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik, anförde dels mundtligen
dels skriftligen:
Ständernas Utskott intaga i vårt riksdags-machineri ett så väsendtligt
rum genom det tillfälle, som inom dem yppas för de fyra
särskilda Stånden att genom delegerade samråda sins emellan, att
man med anledn. deraf skulle synas böra föreställa sig, att målen
212
Den 21 Mars f. m.
borde komma sa förberedda derifrån, att It. St-.r inom sina särskilda
rum nära nog icke skulle hafva något annat att göra, än blott
yttra sig för eller emot de af Ut,sk:n afgifne Utlåtma. Det är således
med verklig ledsnad som jag finner mig försatt i nödvändigheten
att förklara mig mindre belåten med Jivad Stats„Utsk:s närvande
Utlåt, i afseende på Usta HufvudTiteln innehåller. StatsUtsk.
yttrar:
l:o Genom remiss från K. o. Ad. samt BondeSt. äro till Utsk.
öfverlemnade 2:ne af Hr Frih. Anders Cederström och ltiksdagsfullmäktigen
Anders Eriksson från Elfsborgs län väekta motioner,
hvaruti anföres, att af den konstitutionelt monarkiska styrelseform,
som Svenska folket antagit, följde, utom andra förpligtelse)- för nationen,
äfven den, att på ett med Rikets värdighet och ett tarfligt
folks tillgångar öfverensstämmande sätt bekosta underhållet för Statens
Chef, Konungen, för Thronlöljaren och, vid deras frånfälle, för
de höge personernas efterlefvande gemåler, men att denna förpligtelses
utsträckning till öfrige medlemmar af Konungens eller Thronföljarcns
familjer, enligt motionärernes åsigt, saknade all rättsgrund.
De hyste den mening, att Konung och Thronlöljare, när de äga
familj, hade, hvad dennas underhåll anginge, enahanda skyldighet,
som hvarje annan familjefader, och att nationen härvid endast borde
tillse, att anslaget för omförmälda höga personers eget underhåll
fastställdes så rikligt, att en dylik skyldighet utan ringaste svårighet
kunde af dem fullgöras. Då i nu gällande ItiksStat Usta HufvudTitelns'
anslag icke vore i öfverensstämmelse med dessa grunder fördelade,
hafva motionärerne hemställt, att den under HufvudTitelns
förra afdelning, Hofslals-anslagen, till Deras K. Högheter Arffurstarne
anvisade summa, måtte med H. M. Konungens Hofhållningsanslag
sammanföras samt de i samma afdelning uptagne, till H. K.
Höghet Kronprinsessan anslagne, handpenningar sammanslås med
det för H. K. Höghet Kronprinsen beviljade anslag. Dessutom och
då, enl. motionärernes tanke, det vore oformligt och mot en skyldig
grannlagenhet stridande, att K. St:r bestämde beloppen, som finge
användas för upköp af fourage till K. Hofstallets utfodring, för uphandling
af ved och ljus m. fl. ekonomien tillhörande utgifter, ansåge
motionärerne lämpligast, att dessa utgiftsposter, utan specifikation,
öfverflyttades till H. M. Konungens personel» anslag, undantagande
dock beloppen för möblers underhållande å K. Stollen och
för Rosersbergs Slolt, hvilka borde särskildt uptagas, men icke under
HufvudTitelns förra anslags-afdelning, der de nu äro uptörde,
utan under den sednare afdelningen, som innefattar anslagen för
K. Slotten och för hvilkas särskilda utgifts-summor redovisning skall
afgifvas. I öfverensstämmelse härmed hafva motionärerne, under
tillkännagifvande för öfrigt att, enl. deras tanke, någon förminskning
af hvad en gång för Konung eller Thronföljare blifvit anslagit, aldrig
under dessa personers lifstid kunde eller borde ifrågakomma, samt
att motionärerne ej heller hade något att erinra emot en förhöjning
af de höga personernes anslag, blött densamma skedde i enlighet
med ofvan anförda grundsats, föreslagit följande förändrade fördel
-
Den 21 Mars f. m.
213
wing af l:sta HufvudTitelns anslag, grundad på beloppen i nu gällande
RiksStat:
1:0 K. Ilofstals-anslagen.
II. M. Konungen  506,440:
bestående af följande poster:
K. M:s hofhållning  420,000:
Deras K. H. Arffurstarne ....... 20,000:
K. Hofstallets utfodring  30,000:
Polis-, lys- och renhållning vid K. Slottet och
Arfprinsens palats  11,230:
Ved och kol för de E. Hofven .... 25,210:
II. K. II. Kronprinsen  118,000:
innefattande nuvar:de anslag till:
H. K. H. Kronprinsens hofhållning . . 4 100,000:
H. K. H. Kronprinsessans handpenningar . . 18,000:
II. M. Enke Drottningen  80,000:
Sgr 701,440:
2:0 K. Slotten.
lteparationer å Stockholms Slott m. fl. för K. Hofven
uplåtne bygnader
Brandväsendet och yttre lyshållningen å K. Slottet
Drottningsholms och Svartsjö Slott
Gripsholms Slott
Ulriksdahls Slott
Haga Lustslott och park
Strömsholms Slott
Möblers underhållande å K. Slotten
Rosersbergs Slott
(de två sednaste anslagen hit öfverförde från förra
afdelningen)
Sijr 76,400:
Summa B:ko K:dr 780,840:
Vidare fortfar Utsk.:
Efter inhämtad kännedom af de yttranden i ämnet, som hos
ofvannämnda två RiksStånd vid motionernes remitterande blifvit afgifne,
har Utsk. tagit detta ärende i öfvervägande; och hvad först
angår yrkandet, att de å l:sta HufvudTileln upförda personela anslags-summor
skola på upgifvet sätt • sammanföras under ett färre
antal rubriker, än de nuvarfde, anser Utsk., att en dylik förändring,
i stället att medföra några fördelar, är förenad med ganska väsendtliga
olägenheter. Det torde vara nog att här anföra en, hvilken,
enl. Utsk:s tanke, innefattar tillräckligt skäl för det väckta förslagets
underkännande. Motionärerne hafva sjelfve medgifvit, att, med
afseende å beskaffenheten af omlörmälda anslag nedsättning af den
summa, som för Konungens hofhållning en gång blifvit beviliad,
icke kan eller bör ifrågakomma. Om emellertid genom någon förändring
inom den K. familjen anslags behofvet förminskas, skulle
32,000
5.000
16,400
1,700
5,500
3.000
2.000
8,000
2,000
214
Den 21 Mars f. m.
således, derest ifrågav:de förslag antages, berörde omständighet icke
föranleda till någon jemkning af anslags-summan, utan denna ändock
förblifva oförändrad. Ett sådant' förhållande kan dock icke anses
förenligt med en skyldig omtanka och sparsamhet vid hushållningen
med Statens medel. Bibehållandet af den nuvaride upställningsformen
medför deremot den fördel, att, när det behof, hvarför anslaget
är afsedt, försvinner, sjelfva anslaget i och med detsamma
uphör. För öfrigt synes det Utsk. vara med det Svenska statsskicket
mest öfverensstämmande, att, der anslag för särskilda behof
pröfvas nödige, desamma ock för dermed afsedda ändamål specielt
fastställas och i RiksStaten upföras. Och Utsk. hyser således den
mening, att äfven de anslags-belopp, som för medlemmar af den
K. Familjen beviljas, böra, såsom hittills, särskildt anvisas och ställas
till de höga personernas egen disposition.
Mig har synts, att det af Utsk. emot ifrågav:de motioner anförda
skäl är nog svagt för att kunna såsom giltigt antagas. Prejudikat
förefinnas äfven, att då sådana förändringar inträffat, någon
återbäring, oaktadt anslagens åtskiljande tillförene, icke kommit i
fråga, och det är icke heller min mening att i sådant afseende väcka
något anspråk.
Jag anser det utgöra ett af lagstiftarens förnämsta åligganden,
att vid sina åtgärder icke allenast och uteslutande fästa blicken på
det närvar-.de förhållandet, utan han måste jemväl afse följderna för
framtiden. Den nyare tidens konstitutionella samhälls-förhållanden
synas påtagligare åsyfta att, med undantag af den närmaste thronarfvingen,
de öfriga afkomlingarne af det regerande huset icke böra
betraktas annorlunda än som tillhörande det medborgerliga privatlifvet.
Allmänna lagen, hvaribland äfven Tryckfrihets-förordmn, gölen
bestämd skillnad emellan thronföljaren och arffurstarne i afseende
å förseelser mot någon af dem. Det skulle, enl. min tanke, vara
■ett ögonskenligt afsteg från denna i lag stadgade åtskillnad, om
man för arffurste skulle bestämma ett särskildt anslag med afseende
å, såsom det heter i den K. Propos:n, behofvet för honom att hafva
en hofhållning. Under tidernas tider måste det nödvändigt inträffa,
att afkomlingarne af Konungahuset genom sjelfva sakförhållanderna
tvingas att intaga ett rum endast inom privat-lifvet och att till och
med genom giftermål dermed fullkomligt sammansmälta. Vår Reg.-  Form förbjuder nemi. icke de K. Prinsarne att ingå äktenskap äfven
utom furstliga hus, utan vägen är dem öppen att på borgerligt
sätt genom fördelaktiga föreningar förvärfva större förmögenhet för
sig och blifvande afkomlingar, än hvad som genom statsbidrag billigtvis
och särskildt inom en framtid torde kunna komma att fordras.
Detta förhållande, som är tydligt uttryckt i Reg.Fms 44 §,
synes mig äfven hänvisa på att då Konungen är förbehållen rättigheten
att bifalla eller afslå Prinsarnes giftermål, han också bör
iakttaga den läderliga förbindelsen att sörja för det blifvande hushållet.
Jag är fullkomligt ense med dem, som anse anslag för hofhållning
böra inskränkas till regerande Konungen, thronföljaren och
enkor efter dem, men icke längre. Jag tror icke att en vidare ut
-
D en 21 Mars f. m.
215
sträckt fordran på statsbidrag jemväl till hvad man menar med arffurstara
hofhållning kan försvaras, hvarken ur moralisk, politisk
eller ekonomisk synpunkt. Ur moralisk synpunkt torde det kunna
anföras att lagstiftaren alltför mycket förbiser sitt åliggande om han
upmuntrar ett lefnadssätt utöfver hvad ett ekonomiskt oberoende
privatlif med fullkomligt bibehållen anständighet kräfver. Före
Februari-revolutionen i Frankrike var Thronföljaren försedd med
anslag af Staten; men hvarje försök att jemväl för den öfriga talrika
konunga-familjen vinna särskilda anslag, upväckte en storm,
som måhända mer än mycket annat bidrog till nedsättande i allmänna
opinionen af Ludvig Philips regering. Det öfverensstämmer
också icke med den konstitutionel! monarkiska principen att betrakta
folk och land såsom en delbar ärftlig egendom för en viss familj
och att på sådan grund afkomlingarne skola, ehuru uteslutna från
regerings-bestyret, såsom ett slags arfvingar på landets bekostnad tillförses
med penninge-anslag. Det torde derjemte vara mindre förenligt
med idéen om den medborgerliga likheten inför lagen att på
detta sätt dotera personer, som i öfrigt stå i samma förhållande till
regenten och lagen som andra undersåter.
Jag vill alldeles icke motsätta mig det begärda anslaget; men
jag vill bevilja det på annat sätt än den K. Propos:n afser. Jag
vill det genom förökande af anslaget till Konungens hofhållning för
att sålunda befrämja målet; men jag vill det för ingen del genom
att rösta för ett personligt anslag till den ifrågav:de arffursten.
Dessa åsigter, mine Hrr, återfinnas i den bekanta historieskrifvaren
Rottecks afhandling om »Stats-lyxen», der denna fråga
behandlas. Jag uprepar, att jag ieke vill motsätta mig ett anslag
i berörde afseende; men, utgående från de grundsatser jag nu haft
äran tillkännagifva, kommer min röst i afseende å penninge-beloppet
att helt oell hållet blifva beroende af utgången af den första frågan,
eller huruvida R. o. Ad. i motsats till StatsUtsk:s Utlåt, kommer
att bifalla den af mig yttrade åsigt, att det anslag, som af
K. M. blifvit äskadt för H. K. H. Prins Oscar, med anledn. af
Ii. K. H:s snart förestående förmälning, kommer att utgöra en tillökning
i K. M:s hofhållnings-summa, men icke såsom ett särskildt
anslag för nämnde Prins i budgeten upföras.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag icke motsatt mig
det af K. M:t äskade anslag i förevarande hänseende, har jag dock,
såsom min motion utvisar, ansett detta anslag böra upföras på
Konungens hofhållningssumma; skulle det derföre.icke beviljas på
det sätt nämnde motion innehåller, nödgas jag helt och hållet motsätta
mig detsamma, emedan jag anser det stridande mot landets
nytta och det allmänna bästa att bevilja anslag, hvilka hafva till
följd ett oberoende för Arffurstarne af Konungen, hvilket icke kan
vara förenligt med samhällets välförstådda intresse. Den princip,
som i K. M:ts Propos. är följd, förekommer nu för första gången
under vårt nyare Statsskick, och jag anser det derföre vara af vigt
för oss ,att noga betänka hvad vi göra. Det är icke så mycket
för den närvarande tiden som detta är af nöden, utan fastmer för
210
Den 21 M ars f. m.
framtiden; ty svårligen skulle man vilja ändra eller rubba den
grundsats, som en gång i detta fall blifvit följd. 1809 års lagstiftare
hafva också bevisligen genom 44 § Reg.Fm sökt tillvägabringa
ett så beskaffadt stadgande, hvarigenom de K. Arffurstarne
ställts i fullkomligt beroende af Konungen. Der förekommer t. ex.
att de ej få träda i gifte utan Konungens vetskap och samtycke;
och i 45 g förbjudas Prinsarne att hafva något lifgeding eller civilt
embete, och SuccessionsOrdms 7 g stadgar, att de ej få resa utrikes
utan Konungens vetskap och samtycke. Alla dessa stadgandeu
visa uppenbarligen att Grundlagens mening är att Arffurstarne
skola stå i beroende af Konungen. Att 1809 års lagstiftare förbisågo
att äfven i nu förevarande fall lemna någon föreskrift, kommer
sig förmodligen deraf, att detta falls inträffande då var så
aflägset.
Hvad skulle dessutom följden blifva af ett bifall till StatsUtsk:s
Utlåt. Jo, att en ny -klass af R. o. Ad. skulle bildas’ i samhället,
hvilken, ehuru den icke vore privilegierad, dock genom sin samhällsställning
skulle komma att innehafva de höga militära embeten,
som enligt Grundlagen äro Prinsar af det Kongl, huset medgifna,
och der möjligen verka nyttigt eller skadligt allt efter den förmåga,
som blifvit dem beskärd, äfvensom bilda en obegränsad länk af
furstliga hof, de der, om de komine att utveckla sig, skulle för
fäderneslandet blifva ganska vådliga. Jag för min det ser saken ur
denna synpunkt, och jag tror, att de, som med mig delar summa
åsigter, jemväl skola söka åstadkomma bestämmelser, genom hvilka
ett förnyadt upprepande af de olyckliga händelser, hvarom vår historia
i detta afseende vittnar skola kunna förhindras.
Man har anmärkt, att det skulle vara förödmjukande för en
Prins att stå i detta beroende till Konungen; men jag frågar om
det beroende är af mindre förödmjukande beskaffenhet, att af It.St:r
mottaga en nådegåfva; ty såsom sådant måste ett anslag anses, sora
icke gifves för något förrättadt arbete. Jag tror derföre att en
Prins, som älskar sitt fädernesland, icke skall finna det förödmjukande
att mottaga sitt underhåll i enlighet med landets lagar.
Hvad slutligen angår Utsk:s yttrande att »om genom någon
förändring inom den Kongl, familjen anslagsbehofvet förminskas,
skulle, derest ifrågavarande förslag antages, berörde omständighet
icke föranleda till någon jemkning af anslagssumman, utan denna
ändock förblifva oförändrad;» så finner jag för min del denna invändning
icke förtjena afseende, enär fasthållandet af en princip
alltid måste vara mera värdt än några tusen R:dr. Dessutom behöfva
vi blott kasta en blick på förhållandet vid de föregående
Riksdagarne för att finna att ett anslag, som å Konungens hofhållnings
titel blifvit beviljad, väl kan ökas, men aldrig förminskas.
Jag får på grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhålla
att, i enlighet med min motion, de anslag å Usta IIufvudTiteln,
hvilka icke tillhöra »de Kongl. Slotten» samt H. K. H. Kronprinoch
H. M. Enke Drottningen, måtte föras under en gemensam rubrik
af Konungens Hofhållningssumma.
Den 21 Mars f. m.
217
Hr von Knorring, Erik Oscar: Det är i sanning
med ovilja sorn jag begärt ordet, ty under stundom kail det
vara bättre att låta anmärkningar af sådan beskaffenhet som de,
hvilka nu framkommit, passera obesvarade. Du etnellerid dessa anmärkningar
möjligen kunna inverka på lt. o. Ad:s blifvande beslut
i frågan, anhåller jag att i motsats till de föregående talarne
få lemna några uplysuingar, som jag hoppas måtte föranleda ett
annat resultat, än det af dem åsyftade.
Gr. Anckarsvärd har redan upläst motiverna så väl lör de
i ämnet väckta motioner som för Utsk:s afstyrkande derå. Det
kan således vara obehöfligt att vidare fästa upmärksamheten vid
de sednare. Jag medgifver visserligen, att äfven andra skäl hade
kunnat anföras lör Utsk:s mening; men i en sak af den beskaffenhet
som denna bör man hålla Utsk. räkning för att det icke vidlyftigare
inlåtit sig i ämnet.
Gr. Ankarsvärd säger, att de skäl Utsk. anfört skulle vara
svaga. Jag vet icke hvilken slags styrka Hr Grill visar, och jag
vill derföre också icke framdraga några motbevis, som måhända kunde
blifva starkare. Mindre lämplig på detta rum och för mig nästan
smärtsam, var dock den jemförelse Hr Gr:n gjorde mellan en furste
och en enskild person. Hr Gr:n har nemi. sagt, att furste icke
vore förhindrad att söka förvärfva enskild förmögenhet i likhet med
hvarje annan medborgare; men Hr Gr:u vill likväl icke lemna fursten
samma rättighet att blifva oberoende, som tillhör hvar och en
enskild, utan han vill tvertom skärpa hans beroende. Jag frågar
0111 det finnes någon öfverensstämmelse mellan premisserna och
konklusionerna i detta resonnemang.
De värde motionärerna hafva sjelfva ansett det både nödigt
och billigt, att det af II. M. begärda anslaget beviljas; hvarföre
skall man vid sådant förhållande sätta sig på tvären mot den form,
som K. M. föreslagit, särdeles då denna förm icke är olämplig och
förmodligen är den som K. M. anser vara bäst?
Vidare och då jag så väl här hört som i tidningarne sett ordet
lifgeding ofta upprepas, ber jag att få gifva en definition
på detta ord. Dermed menas nemi. »ett län, som gafs åt en
Furstlig person, ett visst distrikt, deri han kunde tillsätta fogdar,
pålägga och befria från skatter, döma i tvister o. s. v; med
ett ord, deri lian måugengång styrde enväldigt och oinskränkt
så att ett sådant län blef uära nog en stat i Staten»; och efter
mitt sätt att se saken, kan fördenskull icke den summa, som här
är i fråga, hänföras under benämningen lifgeding.
Jag kunde hafva haft mer att säga; men då jag hört att
skickligare personer än jag anmält sig, slutar jag med att anhålla
om bifall till Utsk:s hemställan i denna del, hvarjemte jag, då i afseende
på beloppen af det äskade anslaget ingenting blifvit yrkadt,
och således ej eller någonting är derpå att svara, hoppas att 11. o.
Ad. äfven måtte bevilja dessa belopp.
Frih. Hamilton, Hugo: Sedan StatsUtsk., efter min öfvertygelse,
på ganska goda grunder stannat i det slut, att det till
-
218
Den 21 Mars f. m.
styrkt det af K. M:t äskade belopp för Hans andre sons framtida
hofhållning, äfvensom sättet för dess anslående, får jag upriktigt
bekänna, och det får icke förtänkas mig, att jag helst hade önskat,
det frågan fått stanna dervid inom detta Stånd, samt att grunden
hade fått blifva ovidrörd, och icke så att säga uprörd. Icke derföre
att jag erkänner hvad sorn på så mångå ställen blifvit med
en slags acklamation påstådt, eller att denna fråga vore ömtåligare
än alla andra; ty för den sjelfständige representanten finnes icke
någon ömtålig fråga, så länge grundlagen tillåter honom att fritt
yttra sig öfver alla frågor, som inom den samma äro förutsedda.
Sådan är den nu förevarande, och jag anser den icke vara ömtålig,
emedan den, efter min öfvertygelse är klar och hvilande på helt och
hållet naturliga och enkla förhållanden. Denna öfvertygelse stödjer
jag derpå, att jag ingalunda i likhet med motionärerne anser hvarje
anslag till andra medlemmar af det Regerande huset än Konungens
och Thronföljarens familjer sakna all rättsgrund. Detta är icke
min tanke. Då man pålägger en Prins särskilda förpligtelser inom
samhället i oell för dettas egen skull, bör man också föreställa
sig att Han har grundade anspråk, och rättsgrundade anspråk på
att erhålla någon ersättning derför. Prinsar inom ett Kungahus,
hvilka äro arfsberättigade, äro sannerligen icke till blott för att
vara privata personer; utan de äro till för att försäkra landet om
den kontiunitet inom dess förvaltning, som just ligger till grund
för den monarkiska principen. Visserligen ansågs valmonarkien
länge vara den rätta; men den har småningom bringat stater och
folk till upplysning om dess felaktighet. Der den icke det gjort,
har den åstadkommit långvariga skakningar och sådana menliga
följder, att den numera blifvit utstruken ur Statsläran. Prinsarne
inom en ärftlig monarki äro derföre af vigt, på det att Staten alltid
vid hvarje opåräkneligt fall skall hafva en Thronföljare att tillgå,
hvilken är upfödd i de konstitutionella principer, som ligga till
grund för Statsskicket och i öfrigt försedd med sådana egenskaper,
att folket äfven för alla möjliga eventualiteter med glädje kan
emotse en mogen, erfaren och klok regent. Derföre har också,
hvad våra Arffurstar beträffar, grundlagen förbjudit dem att träda
i gifte inom landet, och de äro således i detta fall satta i en annan
ställning, än andra medborgare. De få dessutom icke innehafva
civila embeten, till följd hvaraf de icke kunna förvärfva sig
de inkomster, som andra medborgare inom samhället äga tillfälle
att förvärfva. I grundlagen är det dem visserligen icke förbjudet
att idka fabriks- och borgerlig rörelse af alla slag, hvarigenom alla
andra medborgare inom Sverige kunna förvärfva sig ett rikligare
upehälle, än de hafva förut; men säkert är, att Svenska nationen
icke med nöje skulle se om våra Prinsar, likasom Prinsarne i ett
annat land, satte sig i spetsen för ett betydligt handels-kompani
och samlade millioner. Jag tror att det af oss skulle ses med
mindre tillfredsställelse.
Ur alla dessa synpunkter äro i sanning Arffurstarne ställda i
ett helt annat förhållande, än de öfriga enskilda medborgarne inom
Sverige, med hvilka man velat helt och hållet sammanställa dem,
Den 21 Mars f. m.
219
När nu så är, och då grundlagen med sådana inskränkningar omgärdar
Kungasönerna, måste det Val af nationens allmänna känsla
kunna fordras, att man ställer så till, att de kunna föra ett någorlunda
oberoende ekonomiskt lif. Det har också icke blifvit bär
bestridt, att de skulle erhålla ett tillräckligt underhåll; men man
har sagt, att de icke böra få det sjelfva, utan att det skulle upföras
på Konungens hofhållningssumma och på det sättet komma
dem till godo genom Konungen, emedan de eljest skulle blifva alltför
mycket oberoende.
Man har vidare ordat om ifrågavarande anslags likhet med
appanage och lifgeding i andra länder och fordom hos oss. Sjelfva
summans obetydlighet visar, att något sådant icke varit afsedt, och
ej heller kan afses. Men jag vädjar till en hvar, som har yngre
söner, om han med glädje skulle se, att de sattes i absolut beroende
af den äldre, och när sådant en gång hade skett, skulle det
äfven för framtiden inträffa, och dessa yngre söner aldrig vinna någon
sjelfständighet, sådan, som hvar och en önskar att, om möjligt,
bereda åt sig sjelf och sina efterkommande. Jag skulle derföre tro,
att det vore obilligt att yrka något sådant i förevarande fall. En
dylik princip för utgående af anslag för Prinsar af Kongl, eller
Eurstl. hus är mig veterligen icke antagen i någon annan Stat i
Europa, än de despotiska samhällena Ryssland och Preussen m. fl.
Regenten ‘ får der så stort apanage, som han anser behöfligt, och
deraf delar han med sig åt de andra Eurstarne, som derigenom
äro helt och hållet i hans beroende. I konstitutionella länder deremot,
såsom England, Holland, Danmark o. a. hafva de yngre
Prinsarne särskilda anslag, och i England vet jag åtminstone bestämdt,
att Parlamentet icke ens ansett möjligt, att i detta fall
göra en Prins af Konungahuset mera än någon annan till en beroende
man. Hvarje Engelsman sträfvar att vinna oberoende för
sig sjelf och sitt hus, och detta oberoende hafva de äfven velat
försäkra åt de Kongl. Prinsarne. Man har såsom ett bevis häremot
anfört, att i Frankrike innan 1848 års revolution, afslog Deputerade
kammaren det äskade anslaget för Hertigen af Nemours;
detta är ganska sannt. Men hvarföre skedde det? Den då regerande
Konungen i Frankrike hade först och främst en civil-lista af
18 inilhr fr. och sedermera blef det uplyst, att han af gods och
Statsdomäner, anslagna åt det Orléanska huset, egde en årlig inkomst
af omkring 40 milhr fr. Dessa gods vore ganska talrika
och det kunde med skäl väntas, att han skulle fördela dem på
sina söner, som derigenom skulle erhålla en fullt tillräcklig bergning
och oberoende ställning, utan att ytterligare belasta staten i
direkt skatteväg. Dessutom hade denna regering, som visserligen
hade konstitutionella former, så missbrukat sin ställning och infört
ett korruptions-system i en sådan utsträckning från de lägsta till
de högsta, att till och med en minister blef sakfälld för sin skändliga
förvaltning. Härigenom hade en så stor ovilja utbildat sig
emot den Orléanska dynastien, att man rättvisligen icke kunde
vänta sig, att nationens representanter skulle gå önskningarne i
förevarande fall till mötes. Jag behöfver icke göra någon tillämp
-
220
L> e u 21 Mar s f. m.
ning på våra förhållanden, som Gudi lof äro alldeles motsatta, oell
att anslagen till de yngre Prinsarne således böra gifvas direkt åt
dem sjelfva, tror jag mig hafva med grundade skäl bevisat.
Ingalunda vill jag ingå på hvad den förste värde talaren yttrat,
eller att det står Prinsarne fritt att träda i gifte med borgerliga
slägter inom andra länder och sålunda förvärfva sig förmögenhet.
Jag önskar ieke, att någon M:lle Rothschild må blifva Prinsessa
i Sverige, utan jag önskar, att våra Svenska Prinsar må erhålla
sin tarfliga bergning af Svenska folket, emedan det, efter mitt
tycke, skulle särdeles nedsätta en Svensk Furste om han behöfde
söka sin utkomst på annan väg.
Hvad sjelfva summans belopp beträffar, har det icke af någon
blifvit bestridt; jag säger dock uppriktigt att om icke StatsUtsk.
tillstyrkt det, hade jag röstat för en lägre summa. Jag tror nemi.
icke, att denna summa hade behöfts sättas större, än hvad Rikets
högsta embetsman och rika possesionater behöfva för sin bergning.
Men då beloppet nu en gång är tillstyrkt kan jag så väl på föregående
skäl som i betraktande af den lyx, som utbredt sig inom alla
klasser i Stockholm, icke annat än tillstyrka bifall till anslagets utgående
på det sätt Utsk. hemställt.
Hr af Funck, Carl Oscar: Gr. Anckarsvärd yttrade »att
II. M. Konungens anslay borde färslärkas och ej beviljas något
särskildt anslag åt Prins Ocsar.» — I den händelse det apanage,
som It. St:r. bevilja DD. KK. HH. Hertigarne, lägges till H. M.
Konungens anslag, utvisar det en större summa än hvad som för
H. M. Konungen är anslagen, hvilket derigenom missleder mången
och leder till förvillelse. — Sanningen bör ligga öppen i dagen.
— Hvad Konungens anslag är, bör derföre icke ökas till sitt
utseende, genom ett sammanslående med DD. KK. IIH. Hertigarnes
apanage. — Da hvarje myndig man inom landet, utan undantag,
efter lag och rätt eger att sjelf förvalta de honom tillerkända
eller tillhörande medel, intill dess han sill myndighet förverkat,
kan jag icke föreställa mig annat, än att om landets eller Rikets
innebyggare genom, sina ombud, R. St:r, vilja gifva något, vare
sig apanage åt Rikets Söner eller ock understöd åt enskild man,
som till myndiga år kommen är, detta måtte erhållas ulan omsvep
eller förmynderskap; ty att härigenom lägga något hinder för dem,
som ej förverkat sin i lag stadgade rättighet, vore en obillighet.
För att tillerkännas denna billiga rättighet eller frihet, och icke
söka inskränka på någons sjelfständighet genom ett beroende, vädjar
jag till hvar och en, som sjelf älskar frihet, vare sig i tryck,
tal eller handling. Om äfven de finnas, som gerna inskränka förandra,
då de, i det samma, sjelfva sträfva efter högsta möjliga
frihet och oberoende, hoppas jag — och vill intet tro annat — än
att flertalet skall rösta för, och tillerkänna andra, hvad de sjelfva
önska äga. Då vi nu hafva, hvad jag förut nämnt, den i lagen
billiga rättighet för hvarje Svensk medborgare, — hvarföre då här
göra undantag och afvika, samt mera inskränka för KonungaSon
än för annan person? — om så sker, är detta rätt? — För min
Den 21 Mars f. m.
221
del kail jag icke inse det. Det må nu vara för hög eller låg, så
hoppas jag att rättskänslan skall tala, och så länge lagar och författningar
finnas, måste man deruti söka sitt stöd. — Af dessa
skäl anhåller jag att Utsk:s Utlåt, måtte godkännas och bifallas.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Denna fråga lärer hafva
synts mången ganska ömtålig och grannlaga, och man kan äfven i
sanning säga att den i vissa afseende!) till sin natur så är. Sådant
bör dock icke, efter min öfvertygelse, afhålla representanten
från att deröfver fritt uttala sin tanka, ej eller komma honom att
förbise hvad i detta hänseende grundlagens anda innebär och hvad
man af framtida förhållanden möjligen kan hafva att förvänta.
Sveriges Reg.F:m handlar icke synnerligen mycket om Prinsarne.
Det tillägg, som man i denna riktning dervid velat göra, har som
man vet, nyligen blifvit af representationen afslaget. Hvad som
f. n. är stadgadt återfinnes i Reg.F:ns 43, 44 och 45 §§, och
handlar om ordförandeskap i Regeringen under vissa förhållanden,
om vilkor af Konungens samtycke för ingående af äktenskap
samt om förbud att besitta lifgeding eller innehafva fcivilt embete.
I Reg.F:n talas deremot icke om några andra liof, än Konungens
eget, hvarföre också i 48 § stadgas, att »Konungens hof står under
Hans enskilda styrelse; kommande Han häruti förordna som
Honom godt synes.» Att samma förhållande äfven bör äga rum
i afseende å Hans höga familj, synes verkligen hafva varit
lagstiftarnes mening. Ur Svenska Statsrättens synpunkt, eger
nationen icke någon förpligtelse att fylla andra behof än Statens
och till dessa hörer obestridligen att underhålla Konungen och
gifva tillräckligt anslag till Hans hofhållning; men att härvid ytterligare
ingå i specialiteter, så väl med afseende å saker som personer,
synes mig icke särdeles lämpligt, enär man derigenom emellan
Konungen och medlemmarne af Hans familj uppdrager gränsskilnader,
hvilka ur konstitutionell synpunkt svårligen kunna försvaras.
Undantag härifrån bör, enligt flere skäl, hvilka af motionärerne
anförts, göras lör thronföljaren och efterlefvande gemål efter honom
och Konungen; men längre torde dessa undantag icke böra sträckas.
Det Regerande husets medlemmar, betraktade såsom sådana, äro
och böra icke vara föremål för nationens och representationens omsorger
emedelbart, utan endast genom Konungen, deras chef. Det
häraf gifna beroendet kan icke, efter mitt förmenande anses såsom
någonting tryckande, alldenstund det är fullkomligen konstitutionelt.
Dessutom lärer det väl icke, åtminstone hos oss, vara en familj som
regerar, utan en person, och föremålet för denna persons styrelsemakt
torde väl i främsta rummet få anses vära hans eget hus.
StatsUtsk. har på sätt en annan talare redan nämnt, egentligen
icke anfört mer än ett skål, nemligen att om någon förändring
inom Kungafamiljen skulle inträffa, vore det obehagligt att minska
det redan gifna anslaget. Jag kan icke finna detta skäl vara öfvertyga
nde. Det ligger i sakens natur att anslag måste vara föränderliga,
likasom behofven äro det, och i fall en förändring af den
art, som Utsk. åsyftat, skulle inom Konungens hus inträffa, är jag
222
Den 21 Mars f. m.
fullt förvissad om att högstdensamme skall i den Propos., som han
hvart tredje år till R. St:r aflåter, derpå fästa deras uppmärksamhet.
Hvad som i 1809 års konstitution synes mig vara det bästa
och det egentligen konstituerande, är just det att man bibehållit
den rena, den sanna demokratien i förening med en stark och dock
lagbunden Konungamakt, utan tillsättning af några korporativa, vare,
sig aristokratiska eller andra inflytelser. Låtom oss derföre nu,
mine Hrr, då man synes vara i begrepp att ingå på ett annat systems
bana akta oss att öpna vägen för inflytelsen af en aristokrati, måhända
vådligare, än någon annan, nemligen Purste-inflytande, och
låtom oss akta oss att genom ett sådant beslut, som ett bifall till
denna punkt skulle innebära, försätta dessa Konungasöner i en
ställning både till Konungen och till nationen, hvarigenom de skulle
icke allenast uphöra att vara hvad de böra vara, nemligen en föresyn
för andra medborgare, som till syftemål för sin verksamhet icke
borde hafva något annat, än att värdigt bereda sig till det höga
kall, som möjligen i en framtid väntar dem, utan ock genom bildande
af flere särskilda hof skapa sig en makt, som åtminstone i
en kommande tid kan vara af ganska mycken våda för land, för
folk, för dem sjelfva och Konungen, deras Herre.
Jag vill icke inlåta mig i något ordande om beloppet af den
föreslagna summan, så mycket mindre som den nu ifrågavarande
punkten af StatsUtsk:s Betänk, derom icke talar, utan jag inskränker
mig nu blott att, med anhållande om bifall till hvad motionärerna
föreslagit, yrka afslag å Utsk:s hemställan.
Gr. Anckarsvärd: Jag skulle visserligen icke upträda för
andra gången, om det icke vore till följd af ett förbiseende vid
afgifvandet af mitt förra yttrande. Jag uptog nemi. de i motionerna
begärda summor under det gemensamma anslaget till Konungen,
»Hofstallets utfordring, Pelis,- lys- och renhållning samt ved och
kol», såsom särskilda summor i berörde anslag. StatsUtsk. grundar
sitt afslag å motioniirernes hemställan derpå, att 1840 års It. St:r
beslutat denna delningsgrund. Jag anser detta förhållande för ingen
del lägga något hinder i vägen för efterföljande St:r, att göra
ett annat stadgande, och jag finner anledning nu verkligen vara
för handen att göra det till följd af de äskade ökade anslagen å
berörde utgiftsposter. Utan att jag nu anser lämpligt eller ens
vill föreslå R. o. Ad. att afslå dessa förhöjningar, ber jag dock
att få fästa upmärksamheten på, att dylika prisstegringar å ljus, ved,
talg, kol m. m. äro hvad det enskilda lifvets budget ständigt får
vidkännas, utan att man derföre eger någon anledning att söka utvägar
till denna budgets förhöjning. Jag anser, att R. St:r böra
vara befriade från fordran på tillökningar i dylika anslag, och enda
utvägen dertill synes mig vara att sammanföra allt i en enda summa,
då säkerligen något sådant icke mer kan komma i fråga. Härigenom
torde äfven Utsk:s skäl, att anslagens särskiljande grundar
sig på omtankan att hushålla med Statsmedel, vara vederlagdt.
Den 21 Mars f. ra.
223
Hvad beträffar de emot mina stridande åsigter, som här blifvit
yttrade, ämnar jag icke uptaga dem till besvarande, emedan
det naturligtvis ankommer på E. o. Ad. att afgöra, hvilkas skäl
varit de mest gällande för beslutets fattande. Jag anser mig dock
böra erkänna ett af mig begånget misstag, för hvilket jag af Frih.
Hamilton blifvit tillrättavisad. Jag yttrade nemi., att de K. Prinsarnes
inträde i giftermål äfven inom det borgerliga lifvet, icke
vore i grundlagen förbjudet. Jag får bekänna att jag strikte i
detta afseende hållit mig till hvad 1809 Ars Beg.F:m derom stadgar,
under förbiseende af den sedermera tillkomna SuccessionsOrdn.
Men då jag har ordet, tillåter jag mig äfven förklara min enskilda
öfvertygelse vara, att det icke varit någon olägenhet om E.F:ns 44 §
helt enkelt blifvit intagen i SuccessionsOrdn.
I motsats mot hvad en värd talare yttrat, nemi. att han icke
gerna skulle önska att få en Svensk Arffurste förmäld med en
Milé Eothschild eller någon annan sådan, får jag förklara att för
mig skulle det icke vara någonting obehagligt, om han kunde träda
i äktenskap med en Grefvinna af Thebae eller någon dylik; jag
tror icke att det skulle innebära något sårande för den Svenska
nationalkänslan, särdeles som den måhända största Konung vi egt
varit gift inom privat-ståndet, vi behöfva blott kasta ögonen på
Gustaf I.
Men som jag, när vi komma till den punkten, som afhandlar
sjelfva anslagssummorna, då får tillfälle att yttra mig derom, vill
jag då äfven framställa de kontraprot:r, som jag, till följd af mina
åsigter ämnar föreslå.
Hr Bibbing, Arvid, anförde dels mundtligen dels skriftligen.
En hvar har sitt sätt att betrakta denna fråga, jag har ock
mitt. Gr. Anckarsvärds, med hvilken jag ej sällan ansett för en
ära att dela tänkesätt, är dock här icke mitt. Från den lägre
ståndpunkt inom samhället som blef min ser jag dock saken från
rättvisans synpunkt.
De inskränkningar våra Arfprinsar äro underkastade i vanliga
medborgerliga rättigheter bestämmas från 3:ne håll: från Konungen,
Ständerne och Grundlagen.
Ulan Konungens samtycke få de ej gifta sig, ej resa utrikes.
Ulan. Ständernes ej emottaga Kiksstyrelse i annat land, och
Grundlagen förbjuder dem bestämdt att gifta sig inom eget land
icke ens utom detsamma med enskild mans dotter.
Då Grundlagen sålunda tydligen åsyftar att ställa Arfprinsarne
i en från öfriga medborgare afskild och uphöjd ställning
under det att landet liksom toge fasta på dem, för att, i händelse
af påkommande behof, åtaga sig RiksStyrelsen och hvarigenom de,
så att säga, blifva landets barn, så är det väl också skäl att detta
lemnar dem utvägar att blifva till en början i något afseende män
för sig, hvartill hörer att taga sig hustru och sätta bo. Då detta
icke får ske inom de borgerliga kretsarne, måste medlen att försörja
henne vara derefter. Enär nu det är för Statens skull som
221
Den 21 Mars f. m.
Arfprinsarne äro underkastade alla dessa privationer, så måste det
viii vara den, som äfven är skyldig lemna dessa medel. Oell då
de försakelser som en Arfprins sålunda mäste underkasta sig kunna
vara stora nog böra åtminstone dessa medel ej vara för knappa.
A andra sidan säger man: Ja vi vilja lemna dem, men till
Konungen. — Aro då de medborgerliga rättigheter man frånhändt
Konungasonen inom vårt Iand icke stora nog, utan att man dertill
skall ställa Honom, sedan Han kommit till myndiga år, under
faders eller broders förmynderskap. — Oell om landet tagit fasta
på Honom för sin räkning, hvarföre skall det beröfva sig rättig
heten
att och sjelf, genom sina ombud R. St:r, lemna Honom hvad
Han för sitt Furstliga lifs uppehälle behöfver? — Och hvarföre
skall icke folket i detta som i annat vara mohnt om att bibehålla
sina rättigheter? — Dessutom är det på Konungens förslag det
beviljar medlen.
Men jag vill visa hvarföre folket bör vara mohnt om att sjelft
få behålla rättigheten att gifva sina Arfprinsar bosättning och underhåll.
Huru mången bättre uppfostrad yngling har icke den första
kärleken skyddat från ungdomsförvillelser och utsväfningar.
Detta naturliga skydd är icke Konungasonen i Sverige förunnadt,
ty med denna kärlek är alltid förenadt hoppe,t att en gång såsom
man få ega det föremål hvarvid ynglingen fästat sig. I Sverige
finnes såsom det nu är beställdt, ingen qvinna som enligt Grundlagen
må anses Honom värdig, och der skall Han ändock uppfostras.
Nå väl utom detta skydd uppväxer Han ändock ärbar och i renlefnad.
— Allmänna rösten vet åtminstone icke annat, med ett ord,
så att den förening Han såsom man ingår med en hustru kan i
hoppet förutses blifva äkta fast och orubblig och gifva fäderneslandet
barn, upfostrade med och under exempel af dygd och rena
seder. Skatter, ovärderligare för ett land än det anslag hvarom nu
är fråga, ty endast af dem fostras män sådane som våra fordne
Konungar, såsom hafvande sitt ursprung från den trohet emot maka
och fädernesland som sedan gammalt, besjungits i Nordanlanden.
Det är derföre ett folk värdigt att främja sådana äkta förbindelser
och med glädje i hoppet om en lycklig framtid inom
hofvet så väl som i den Svenska odalmannens hydda, der ock söner
för Thronen upvuxit sådane som den förste talaren vetat omnämna,
jag för min del vill bifalla Utsk:s Betänk.
Frih. Stael von Holstein, Fabian Willi.: Då den af
Frih. Cederström väckta motionen här förevar för remiss till Utsk.
yttrade jag några ord för bifall till motionärens förslag; och jag
har hvarken af de skäl Utsk. anfört, eller dem jag nu hört framställas
hemtat någon anledning att frångå min öfvertygelse i detta
fall. Utsk. har hufvudsakligen instämt uti hvad en talare vid motionens
remitterande yttrade, nemi. att det skillle vara en misshushållning
att ingå på den af motionären framlagda principen. I
detta afseende får jag säga, att ehuru jag anser det vara en representants
pligt att hushålla med Statsmedel, bör det dock icke
ske med uppoffring af principer. Dessutom ber jag att få erinra
dem
Den 21 Mars f. m.
dem om att (let viii är en möjlighet, att de personer, som skulle
erhålla särskild hofhållning, kunna falla ifrån och anslagen derigenom
blifva indragna; men det kan äfven hända att deras antal ökas och
då skola äfven dessa förses med egen hofhållning. Här har derjemte
blifvit anfördt, att den i förra fallet förespeglade indragningen
sällan ägt rum, när den bordt ifrågakomma, och vid sådant
förhållande förfalla, enligt mitt förmenande, Utsk:s skäl till en
obetydlighet.
Här har blifvit yttradt, att hvad Grundlagen stadgar rörande
Lifgeding icke kunde tillämpas på »anslag lill särskild hofhållning»,
enär med ordet Lifgeding menades ett Län — detta tror jag att
vi alla veta — i annat fall hade det varit stridande mot Grundlagen
att framställa en propos. i förevarande syftning. — Men om
det således icke kan förnekas, att proposm icke strider mot Grundlagens
bokstaf, så vågar jag dock tro, att andan och meningen af
förutnämnda stadgande är, att icke alla af det Kongl. Huset hörande
personer skola hafva anslag till särskilda hofhållningar.
En talare har sagt att om Furstarne skulle erhålla sina anslag
medelbarligen genom Konungen, skulle de tvingas att kasta sig in
i börsspekulationer m. fl. sådana saker som icke just kunde anses
lämpliga eller värdiga Furstliga personer. Men jag frågar om det
finnes något Grundlagsstadgande eller något vilkor för sjelfva anslaget,
som hindrar en Furste alt göra detta ändå. Således tror
jag icke heller att detta skäl håller streck.
Man har ytterligare sagt, att de Furstliga personernas ställning
vore helt annorlunda än andra enskilda medborgares, emedan
dem vore förbjudet mycket, som är andra tillåtet. Detta medgifver
jag; men man måste väl också medgifva, att de hafva företrädesrättigheter,
sorn ingen annan har. Den svåraste inskränkningen
som är dem pålagd, svårast emedan den gäller en af menniskans
heligaste rättigheter, är den att de icke efter eget behag kunna
välja sig en maka. Men kan denna inskränkning betalas vare sig
med penningar eller lifgeding eller särskild hofhållning? Denna inskränkning
må vara nödvändig för den monarkiska principen, jag
anser den dock olycklig i många fall.
Då jag således icke funnit något af de skäl, som blifvit anförda,
vederlägga den åsigt, som i motionerna uttalas, förenar jag
mig med dem, som yrkat afslag å Utsk:s Betänk, i denna punkt
och bifall till Frih. Cederströms framställning.
Hr von Francken, Au g. Alfred: Det kan visserligen anses
förmätet af mig att upträda, då så utmärkta män, som Gr.
Anckarsvärd och andra redan klart och tydligt uttalat sina åsigter
samt bevisat deras riktighet. Men jag anser som en skyldighet för
hvarje representant att öppet gifva tillkänna hvad han i denna fråga
tänker, och jag tror och vet att många på jjdetta rum finnas, som
hafva samma öfvertygelse som jag, ehuru de icke våga uttala den.
Detta kan jag dock icke annat än på det högsta ogilla; ty E. o.
Ad. sammanträda för att öfverlägga om landets väl, och då få inga konsiderationer
komma i fråga: tjenst och relationer få icke hindra en
IV. II. 1 5
226
Den 21 Mars f. m.
representant att öppet strida för de åsigter han anser riktiga och
för landet nyttiga.
På grund häraf får jag förklara, det jag till alla delar instämmer
i Frih. Cederströms motion. Jag anser att en Arffurste endast
bör vara beroende af sin Konung, och icke ställas i något
motsatt förhållande till Honom, eller hålla något lysande hof. Han
måste anses såsom en enskild person, ehuru han genom sin födsel
icke kan blifva Statens tjenare. Deremot bör Konungens hofhållningssumma
anslås så rundlig, att de obehagliga jemkningarne i
sådana detaljer som t. ex. ved och ljus icke behöfva förekomma.
StatsUtskis skäl, att, om anslagen skulle föras under samma
rubrik, de icke skulle kunna minskas, kan jag ej gilla. Jag kan
nemi. icke finna hvad som hindrar Konungen att lika väl som Han
af It. St:r begär Sin civil-lista ökad, då sådant behöfves, äfven för
lt. St:r tillkännagifva när den må kunna minskas.
Jag får på dessa oell flere skäl yrka att StatsUtsk.-s hemställan
i denna punkt måtte af K. o. Ad. förkastas och Frih. Cederströms
motion i stället antagas.
Hr St jernsvärd, Gust. Mauritz: Vanligtvis hör man den
åsigten göra sig gällande, att öfverlägguingen om l:ta Hufvudtiteln
skulle vara ömtåligare än andra; för min del kan jag icke finna
att förhållandet är sådant. Jag anser tvärtom alla skäl tala deremot,
och vill dock blott anföra ett, nemi.: det obehöriga misstroende,
som en sådan betänklighet skulle innebära. Hos mig har likväl
någonting dylikt icke vunnit insteg, emedan jag hyser fullkomligt
förtroende till det hoga valspråk vår Konung antagit, och
hvilket, uttaladt för samtid och efterverld, jag anser innefatta de
grundsatser, som Han antagit till rättesnöre för alla sina handlingar.
Hvad den föredragna delen af StatsUtsk:s Betänk, beträffar,
tror jag att flere talare hopblandat första och andra punkterna.
Vid ett föregående tillfälle när Friherre Cederströms motion remitterades,
tog jag mig den friheten såsom min åsigt anföra, att jag
icke känner någon annan anledning till anslag af Staten, än den
som har sin grund i ett pågående eller fullgjordt arbete. Någon
sådan anledning förekommer icke i följd af egenskapen att vara
Arffurste, hvilken jag icke kan betrakta annorlunda än som en vanlig
medborgare. Det är först vid inträdet som Thronföljare, som
denna egenskap förändras, och anslag af Statsmedel upstår.
Det har såsom skäl emot ifrågav:de motion anförts att Prinsarne
äro underkastade inskränkningar, som på något sätt måste
godtgöras. Jag tror dock, att af alla de skäl, som i denna riktning
blifvit framdragna, detta minst uthärdar en närmare pröfning.
Det liknar såpbubblan, som visserligen är omgifven af ett visst
färgskimmer, men som, om man blott blåser på den, försvinner.
Här är sagdt, att Prinsarne icke få bekläda något civilt embete;
nå väl,, om detta stadgande utgår ur Grundlagen, är det väl
någon då, som tror att Prinsar skulle ingå som verkligt fungerade
tjenstemän i Hofrätterna eller Rikets Colhr? Jag tror icke att nå
-
D en 21 Mars f. m.
227
gon äger denna förmodan; och sannolikt är att icke någon Prins
skulle förmå sig till att fullgöra dylika befattningar. Att direkte
ingå såsom Chef, President o. s. v. läte svårligen sig göra, utan
att dessförinnan hafva genomgått den antydda, så föga lockande
gradpasseringen.
Man har såsom en påkostande inskränkning för Arffurstarne
anfört, att de icke kunna ingå äktenskap utan Konungens samtycke,
och som bevis för detta påstående har man gjort en poetisk skildring
af G:s B:n. För min del vill jag blott uptaga denna fråga
ur den prosaiska synpunkt. De, som ansett denna inskränkning
vara påkostande hafva dock förgätit en omständighet, den jag tager
mig friheten påpeka. Hvad är det nemi. icke för en fördel, som
i ersättning härföre tillförsäkras Arffurstarne? Jo, en fördel, som
vi, såsom Svenskar mäste högt upskatta: den att äga eventuel rätt
att få styra Svea folk. Mot en sådan ersättning tror jag icke, att
det är för mycket att underkasta sig en dylik upoffring.
Har har talats om giftermål inom det borgerliga iifvet, och
man har ansett sådana i afseende på Prinsar vara stridande mot
den monarkiska principen. Vi hafva likväl i vår tid helt nyligen
erfarit, huru Europas mäktigaste monark handlat med hänseende
till denna princip. Vi veta hvem som var i fråga till Kejsarinna
af Frankrike; hon var af Kongl, härkomst, åtminstone tillnamnet.
Det oaktadt vände sig Kejsaren i sitt val till en privat person,
och jag tror icke att Franska folket är mindre belåtet med den
nuvarande Kejsarinnan än om det hade fått den först ifrågasatta.
Vidare, mine Hrr, har man hänsyftat på det ekonomiskt beroende
lif, som Prinsarne skulle vara tvungne att underkasta sig
genom vissa stadganden i Grundlagen. Äfven detta är ett svepskäl.
Icke gifver nemi. embetsmannalifvet en ekonomiskt oberoende
ställning? ty erhållandet af dagligt bröd är väl icke hvad
man förstår med oberoende. Deremot är det ingalunda förmenadt
Prinsar, att på enahanda sätt som andra medborgare förvärfva hvad
som till den antydda samhällsställningen erfordras. De kunna ju
egna sig åt landtbruk, bergsbruk, m. m. med ett ord, inträda inom
de områden' af det borgerliga lifvet, der verkligt oberoende kan
förvärfvas. En talare har sagt, att ett dylikt borgerligt lif skulle
för Arffurstarne vara menligt med hänsigt till det framtida kall,
som de möjligen kunna komma att bekläda. En sådan åsigt måste jag
dock jäfva; ty icke kan man väl påstå, att det borgerliga lifvet
skulle göra en person mindre skicklig att uppfylla regentkallets
förpligtelser, eller att Svenska folket skulle skänka mindre förtroende
åt Konungabarnen om de egnade sig åt kallet att gagna så
väl landet som sig sjelfva.
Ytterligare har man sagt, att Arffurstarne vore betagna möjligheten
att förvärfva enskild förmögenhet, då dem fattas nödige
börjelsemedel härtill. Jag vill icke ingå i någon vederläggning af
detta framkastade påstående, emedan den möjligen skulle föra till
belysande af åtskilligt, som här icke åsyftas.
Vidare har yttrats, att Staten skulle vara skyldig att underhålla
Konungafamiljens särskilda medlemmar, och man har såsom
22#
Den 21 Mars f. m.
exempel att sådant är brukligt i andra länder, anfört Danmark;
må vara, mine Hrr, att så tillgår der: men jag hemställer till
Eder, om det är skäl att i Sverige införa en sådan sed? Det är
bekant, att den Danska civil-listan upptager särskilda hofhållningssummor
för Konungen, Enkedrottningen, Arfprinsen, Konungens
frånskilda gemåler, farbröder och fastrar, Konung Fredrik YLs
döttrar etc. etc. och jag kan icke föreställa mig att man skulle
vilja göra en dylik princip gällande i Sverige.
Slutligen har anförts, att den grundsats, som i motionerna
uttalas, icke blifvit adopterad i några andra konstitutionella länder.
Den värde talare, som yttrade detta, har dock glömt, att det finnes
ett land, som står oss ganska nära och som man väl icke kan
neka vara konstitutiouelt, nemi. Norrige, der man icke etablerat
någon annan princip, än den att anslag blott böra gifvas åt Konungen,
Kronprinsen och EnkeDrottningen.
Af dessa skäl yrkar jag afslag å nu föredragne l:sta punkten
samt bifall till den af Anders Eriksson uti dess reservation gjorda
framställning, Jag anhåller om propos. på detta yrkande.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af Hr
StatsKådet Ludvig Theodor Almqvist, som å K. M:ts höga vägnar
aflemuade 2:ne Dess Nådiga Propos. till 11. St:r.
Hr Cederschiöld, Eob. Theophron: Då Frih. Cedårströms
motion väcktes och här till discussion förevar, yttrade jag
mig med afseende å principen för densamma samt tilläde, det jag
ansåg, att om äfven principen i sin allmänhet betraktad vore riktig,
eller att endast Konungen, Thronföljaren och EnkeDrottningen,
borde hafva särskilda anslag, kunde dock icke denna princip vinna
tillämpning i Sverige, förr än man ändrade åtskilliga stadgandeu i
Grundlagarne. Der finnas nemi. såsom äfven i dag under discus
sionen
blifvit sagdt, vissa band stadgade, hvilka, så länge de derstädes
qvarstå, göra det för representationen till en pligt, att lemna
underhåll åt de medlemmar af Kungafamiljen, som iiro med dem
belagda. Bland dessa band utgör det, att Prinsar icke få innehafva
civila embeten. Hr Stjernsvärd har sagt att äfven om så
icke vore förhållandet, skulle det dock icke kunna inträffa, att en
Prins önskade erhålla ett civilt embete, emedan för att kunna bekläda
ett sådant, fordrades en föregående gradpassering. Jag hemställer
likväl till Hr Stjernsvärd sjelf, hvarföre det skulle mera
åligga en Prins att passera graderna, än en enskild person; och erfarenheten
har likväl så tillräckligt visat, att det går au att i ett
skutt komma till höga civila chefsplatser, att derom icke torde vara
något att tillägga.
Man har afven talat om, att det kunde vara fördelaktigt för
en Prins, att ingå äktenskasförbindelser inom privata familjer, och
Hr Stjernsvärd har åberopat Europas förste monark såsom ett
exempel på att sådant låter sig göra. Här är dock icke nu fråga
om, huruvida dylika äktenskap kunna vara ändamålsenliga eller
icke; för mig är det tillräckligt, att förbud för närvarande finnes
Den 21 Mars f. m.
deremot i Grundlagen nedlagdt; och således måste man först borttaga
detta och öfriga omnämnde förbud och sedermera föreslå en
sådan ändring, som här blifvit ifrågasatt.
Hr Stjernsvärd har vidare yttrat, att de K. Prinsarne kunna
blifva landtbrukare. Ja, deruti har han ganska rätt, och jag skall
för min del visserligen icke hafva någonting deremot, utan snarare
anse det såsom ganska aktningsvärd!, om de vilja välja detta yrke;
men dertill fordras dock medel, och utan sådana kunna de icke
egna sig åt landtbruket, så vida de icke vilja blifva simpla arbetare
eller inspektörer och icke sjelfegande. Jag anser fördenskull,
att om man här i Sverige vill införa den af motionären framställda
principen, är det alldeles nödvändigt att borttaga de band, som för
närvarande är lagda på de K. Prinsarne. Man har således efter
min öfvertygelse börjat i oriktig ända, då man först velat införa
principen, innan Grundlagens bud i detta fall blifvit ändrade.
Ibland de band, som Grundlagen omnämner, finnes äfven ett,
som hår icke blifvit åberopadt, nemligen förbudet för de K. Prinsarne
att mottaga en utländsk krona, utan att dertill hafva erhållit icke allenast
Konungens utan äfven II. St:s samtycke. Då så är, måste man väl
äfven sätta dem i tillfälle att kunna lefva utan ekonomiska bekymmer.
Men hvilka äro nu de skäl, som åberopats för förslaget? Det
första är af ekonomisk beskaffenhet-, nemi. att vi kunna få alltför
många civillistor, på sätt förhållandet är i Danmark; men ingen
har ju ifrågasatt, att icke ett underhåll skall lemnäs, man har ju
endast talat om sättet, på hvilket det skall lemnäs, och motionären
har uttryckligen förklarat, att han icke fäster någon vigt vid
summan, utan tvertom vill ställa snart sagt hvilken summa som
helst till K. M:ts disposition. Man har dessutom sagt, att det
som en gång blifvit gifvet till Konungen, icke sedermera skulle
honom kunna fråntagas under Hans lifstid, och således är det ju
gifvet att aldrig någon ekonomisk fördel utan tvertom en förlust
skulle upkomma genom att ställa hela anslaget till K. M:ts disposition.
Vidare har man såsom skäl för förslaget anfört, att Prinsarne
icke borde komma i ett sådant oberoende i förhållande till Konungen,
att de kunde motarbeta hans syften, det vill med andra ord säga,
att de kunde komma att utgöra en opposition. Då detta synes
vara det vigtigaste skälet, skulle man lätt kunna tro, att de, som
stödja sig derpå, icke tillhöra något parti. Men, mine Hrr, hvilka
äro de, som framkommit med detta förslag? Jo, just de liberala,
eller den sig så kallande oppositionen, såsom man sett i en tidning.
Huru skall detta kunna förenas? Jag kan icke finna konseqvensen
deruti, att just oppositionen skall vilja tillvägabringa någonting,
som skulle förekomma all opposition. Det vore ju en fördel för
dessa Hrr, att få en Prins, som kunde kasta sig i armarne på dem
och blifva en chef för dem. i synnerhet under en tid som denna
då det lärer vara brist på passande ämnen till oppositions-chefer.
För min del har jag aldrig tillhört något parti, och skall såsom
jag hoppas aldrig komma att göra det. Jag finner mig för
den skull i den lyckliga ställning, att kunna på f. m: tala för
ett Kongl. Förslag, och på e. m. möjligen tala emot ett an
-
230
Den 21 Mars f. m.
nät, utan att vid någotdera tillfället känna något inflytande på mitt
yttrande hvarken från Regeringens sida eller från partiernas. Då
man befinner sig i en sådan ställning, hvilken efter min öfvertygelse
för en representant är den lyckligaste af alla, kan man också
i hvarje fråga vara i tillfälle att yttra sin egen öfvertygelse. Men,
mine Hrr, om det nu skulle så vara, att man genom vägran af
direkta anslag borde söka hindra Prinsarne att bilda opposition mot
Regenten, tror jag dock, att förslagets upphofsman icke äro konseqventa
äfven i afseende härpå, då de nemi. vilja, att Kronprinsen
och EnkeDrottningen skola hafva särskilda anslag. Enligt
mitt förmenande borde dylika anslag af samma skäl ännu mindre
lemnäs åt dessa personer. Det är nemi. påtagligt, att Thronföljaren
är bäst i tillfälle att bilda ett parti, och ett farligt parti, särdeles
om han kunde göra gemensam sak med EnkeDrottningen
för att intrigera mot en äldre broder, då deremot de från thron
följden
aflägsnare stående Prinsarne väl böra antagas hafva mera
svårighet att kunna bilda något sådant, allrahelst som den förres
apanage är vida större, än de sednares. Jag har aldrig tillhört
hofvets omgifning och kan aldrig komma att tillhöra den, af det
enkla skäl att jag saknar de egenskaper, som dertill erfordras; men
jag tror, att det icke är den omständigheten, att en Prins äger
medel, som sätter honom i tillfälle att förvärfva sig vänner och
anhängare, utan att dertill fordras helt andra egenskaper, som lika
mycket bero af honom sjelf som af dem, med hvilka han umgås.
Således, huru jag än ser saken, kan jag icke finna något antagligt
skäl vara af motionären anfördt till bifall för hans förslag,
och för min del anser jag mig böra handla efter den utgångspunkt,
att så länge man lägger de band på Prinsarne, som i grundlagen
äro föreskrifna, måste det äfven vara folkets pligt, att lemna dem
underhåll. Huruvida underhållssumman bör vara större eller mindre,
derom vill jag icke yttra mig, särdeles som jag icke hört någon
tala derom; och jag kommer derföre att votera för förslaget. Jag
nämnde nyss, att jag aldrig tillhört Konungens omgifning, och
Prins Oscar känner jag blott till utseendet; det torde således vara
klart, att jag ej talat för något personligt intresse; utan endast för
principen.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: De anföranden som af
flere föregående talare blifvit afgifna emot den föredragna punkten
i StatsUtsk:s Betänk., hafva, om jag rätt uppfattat dem, synts något
haltande.
Jag börjar med att erinra, att de framställda anmärknme
icke afse något financielt eller administratift, ändamål. Om den
åsigt, hvarifrån de utgå, blefve gällande skulle tvärtom sådant i
beggedera hänseendet otvifvelaktigt medföra olägenheter. Hvad det
financiela interesset angår skulle nemi. såsom i Betänk, är visadt,
anslagets sammanförande med Konungens hofhållningssumma, hafva
den menliga följd att, om genom någon förändring inom Konungafamiljen,
anslagsbehofvet förminskades, sådant dock icke kunde föranleda
någon derefter lämpad jemkning af hofhållningssumman;
Den 21 Mars f. m.
231
och med hänsigt till det administrativa ändamålet, jnses det lätteligen,
att ett sådant sammanförande skulle medföra behofvet af en
dubbel bokföring, i stället för en enda räkenskap, emedan de K.
Prinsarne ändock icke kunde undgå att för sin ekonomi hafva en
särskild, för dem redovisande, förvaltning. Man torde säga att
denna olägenhet är af underordnad vigt, och jag vill icke bestrida
det. Men under de framställda anmärkmnes yta ligger en
grundsats, och hvad innebär denna grundsats? Ingenting annat, än
att de K. Prinsar, som ej stå Timonen närmast, böra hela deras
lif igenom qvarhållas i en så beroende ställning som möjligt.
Denna grundsats, säger man, är konstitutionel; men jag bestrider
det. Den är hvarken konstitutionell eller förenlig med Statslärans
enklaste grunder, eller ens med den allmänna moralen. Grundlagen
stadgar visserligen, såsom här flere gånger blifvit åberopadt,
förbud för Prinsar att hafva lifgeding, att bekläda civila embeten
och att utan Konungens samtycke och vetskap träda i äktenskap.
Den siste värde talaren har dock såsom mig synes, på ett
öfvertygande sätt så väl nu som vid det tillfälle då Frih. Cederströms
motion remitterades, utvecklat sina åsigt er om det rättsvidriga
af de slutledningar, man härifrån velat draga till stöd för
motionen, och det kunde i detta afseende göra tillfyllest att endast
hänföra sig till hans yttrande härom.
Jag frågar blott: om. från synpunkten af högre Statsintressen
lagstiftaren funnit de anförda inskränkningarne nödiga, hvad anledning
kan derifrån hemtas, att äfven i andra hänseenden en K.
Arfprins bör vara ställd utom de allmänna rättsförhållandena? Men
detta skulle han ju blifva, om han, ehuru till myndiga år kommen
fortfarande skulle vara ställd under ekonomiskt förmynderskap, och
följaktligen i denna del vara beröfvad den medborgerliga frihet,
som enligt allmän lag tillkommer hvarje annan Svensk undersåte.
Det kunde lika följdriktigt sägas om den, som hade det missödet
t. ex. att vara född döfstum, att försynens mening påtagligen
varit, att den olycklige i allt och hvarje fall skulle försaka lifvets goda,
och att han alltså äfven borde vara beröfvad synen. Från sedlig
synpunkt äro desse 2:ne jemförelsebegrepp fullkomligt annaloga.
Hvad innebär för öfrigt det der beroende-vilkoret, från Statsintressets
synpunkt betraktadt? Det måste alltid böra antagas, att
en Arfprins kan komma att ärfva Thronen. Detta ålägger ju honom
då förpligtelsen att bilda sig för sin höga bestämmelse, att
i allt lefva och verka för den. En föregående talare liar anvisat
de K. Arfprinsarne att deltaga i de industriella yrkena. Men jag
frågar, om denna art af verksamhet vore en skola för dem, som,
må vara eventuelt, dock möjligen komma att bestiga Thronen. Man
har talat om landthushållning, — om bergsbruk, men dertill fördrag
ju medel, och sådana vill man icke låta Arlfurstarne sjelfständigt
förvalta. Kanske afser man utvägen att vara förpaktare af andras
egendomar; och detta vore visserligen mera konseqvent enligt den
yrkade principen af beroende; men huru skulle det stå tillsammans
med det passande?
232
Den 21 Mars f. m.
Ben yrkade grundsatsen afser i sjelfva""ver-ket, att en Arffprins,
så länge lian icke är den närmaste till Thronen, skall, såsom en
viljelös familjmedlem, sakna utväg till en fullkomligt fri verksamhet.
Ar det så man bildar ämnen för det höga kall, för hvilket
sjelfständighet i tanke och kraft i handling äro af alla egenskaper
de oumbärligaste? Men Utsk:s vedersakare hafva med sin logik
strandat äfven på“en annan klippa. Med Grundlagen i hand vill
man fasthålla Arffurstarne i beroendets band; men ingen nekar
Thronföljaren att hafva, sin sjelfständiga hushållning.
Be åberopade inskränkningarne gälla emedlertid i Grundlagen
alla Prinsarne af K. Huset. Följaktligen, om den derifrån dragna
slutsatsen icke är giltig för den ene af dem, så kan den icke heller
vara det för de öfriga.
Flere talare hafva, med afseende på förev:de fråga uppställt
jemförelser med främmande länders civil-listor. Men jag föreställer
mig, att det icke är det minst vigtiga att undersöka, huru, under
föregående tider, man härmed tillvägagått i vårt eget land. Vi
veta, att under mer än halfannat århundrade, ända till sista decennium,
det icke funnits andra Prinsar af Konungahuset, med undantag
af närmaste Thronföljaren, än Hertigarne Carl och Fredrik
Adolf under Gustaf IILs oell Gustaf IV Adolfs tider. De ItiksStater,
från dessa tider som förvarns‘D StatsKont. och som varit
för StatsUtsk. tillgängliga, visa att dessa Prinsar haft hvar för sig
sin särskilda stat afskiljd från den K. hofhållningen, och sådant,
med uttryckligt åberopande af gällande Keg.F:s stadgande. Häraf
torde således inses, att den form, som StatsUtsk. föreslagit förden
Usta HufvudTiteln, äfven hvilar på fullkomligt historisk grund.
På dessa förenade skäl, anhåller jag om bifall till fö rev: de
punkt i Betänk.
Hr Hjerta, Lars: Ehuru det, efter mitt omdöme, icke är
oförenligt med den konstitutionella principen, och äfven till en viss
grad öfverensstämmer med den praxis, som förut blifvit följd, att
anslag till de K. Prinsarne gifvas särskildt, och ehuru sådant eger
rum äfven i andra konstitutionella länder, anser jag dock för min
del, att de motioner, som här blifvit väckta om sammanslagning
af det apanage, som skall utgå till H. K. H. Prins Oscar, med
Konungens hofhållniningssumma, hvila på en fullkomligt riktig politisk
grund. De skäl, som StatsUtsk:s afdelning framställt för
denna åsigt, anser jag hafva blifvit fullkomligt ovederlagda i StatsUtsk:s
plenum. Under den visserligen lärorika discussion, som nu
förevarit hos B. o. Ad., hafva, såsom mig synes, egentligen endast
två skäl blifvit anförda, som kunna anses gälla. Man har ansett
StatsUtsk:s afdelning hafva velat lägga förnämsta vigten på att
göra Prinsarne helt och hållet beroende af Konungen. Men om
man genomläser afdelningens räsonnemang sådant det finnes återgifvet
i Anders Erikssons reservation, så innehåller det följande
ord: »Detta ändamål vinnes dock icke, om genom beviljande från
Statens sida af underhållsanslag åt desse Prinsar, att af dem omedelbarligen
disponeras, deras ekonomiska ställning blefve af Kegen
-
I) en 21 Mars f. m.
233
ten helt och hållet oberoende.» Jag tror, att man bör göra någon
skillnad emellan att icke vilja göra Prinsarne helt och hållet oberoende
och det förmenande, som man här framstäldt, eller att Prinsarne
skulle blifva helt och hållet beroende om deras anslagssummor
ställdes under en gemensam titel med anslaget till Konungens
hofhållning. Det förefaller mig nemi. som om, när behof inträder
för en K. Prins att få ett ökadt apanage, Konungen då afsätter af
sitt anslag en så stor summa som är behöflig, och hvilken man icke
torde hafva någon anledning tro skulle blifva betydligt mindre, än
hvad som gåfves direkt af Svenska Staten, lika litet som att ett
sådant anslag utan några särdeles tvingande skäl skulle minskas, i
synnerhet då någon Prins trädde i gifte och sålunda möjligen finge
en ökad familj. Jag tror fördenskull, att det skäl, som man anfört
mot afdelningens förslag är mer speeiöst än verkligt.
Vidare har yttrats, att det utgör en inkonseqvens att vilja
sammanslå det nu ifrågav:de anslaget med Konungens, då likväl
särskilda anslag äro lemnade åt Thronföljaren och EnkeDrottninningen,
i st. f. att, om principen skulle strikt följas, det icke
borde finnas mer än ett anslag på l:sta HufvudTiteln. Häruti
instämmer jag, och anser, att det hade varit det egentligaste om
denna IiufvudTitel innefattat blott en anslagssumma under titel till
den K. familjen. Men när formen nu en gång är sådan den är,
måste man för hvad redan är bestämdt, dervid förblifva. Jag tror
också”, att man irrar sig, om man lägger för mycken vigt på den omständigheten,
att de, som tala för anslagens sammanförande skulle
hufvudsakligen fästa sig vid att göra Prins Oscar beroende af
Konungen. Jag tror, att egentligen ett politiskt skäl som ligger
till grund för deras åsigt, nemi. öfvertygelsen derom, att icke flere
hofhållningar böra särskildt uptagas i budgeten, hufvudsakligen
för prejudikatets skull. Men det som framför annat föranledt mig
att begära ordet, är att jag icke kan förstå huru det kommer sig,
att en och annan talare funnit sig af detta förslag bringad till
smärta och förvåning, ja, såsom det under öfverläggningen före
kommit
måhända någon äfven till tårar. Jag föreställer mig att
det måtte vara ett både intressant och lärorikt ämne för nationen
att söka göra sig reda för sin ställning till dynastien, och tror att
den bäfvan, som vissa talare låtit förmärka öfver att få denna fråga
vidrörd tvifvelsutan utgår från ett öfvermått af lojalt nit, som betraktar
hvarje dylik fråga såsom ett noli me tangere, som det vore
nästan en hädelse att vidröra. Jag ber att få fästa upmärksamlieten
derpå, att i förevarande punkt icke är fråga om sjelfva summan,
hvilken förekommer först i nästa punkt, utan blott om en
princip; och hurudan är denna princip? Jo det torde vara svårt
att bestrida att om någonting står i full konseqvens med den monarkiska
principen, så är det ett sådant sammanslående af ali hofhållning
under Konungens civil-lista. Således, om det är antagligt,
att de Hrr, som på ett så varmt sätt yttrat sig för Utsk:s förslag
och emot motionerna, verkligen äro monarkiskt sinnade, tror jag
att de icke böra vara fattade af någon sådan bäfvan, för detta
förslag, som här gifvit sig tillkänna, emedan man icke torde kunna
234
Den 21 M ars f. m.
neka, att det åtminstone icke skulle minska konungens makt, om
det äskade särskilda anslaget sammanslås med Hans.
Det har sagts, att man icke borde votera för detta sammanslående
af det skäl, att Konungen icke föreslagit detsamma;
jag tror likväl, att i den ställning, hvaruti dessa frågor f. n.
befinna sig, det hade varit ganska svårt för Konungen att framkomma
till E. St:r och säga: »jag vill hafva ett högre anslag för
att gifva åt Min son.» Det är nog att Konungen yttrat sig om
sjelfva saken; jag kan ej inse, att Han kan hafva någonting emot
att det belopp som gifves, blir lemnadt till Hans disposition.
Man har här mycket talat om den särskilda ställning, hvaruti
Arfprinsarne äro försatte, samt om de rättigheter, som äro dem
betagne i jemförelse med andra medborgare. Jag tror dock, att
man till en viss grad misstagit sig. De äro visserligen förbjudna
att utan Konungens samtycke gifta sig, och särskildt med enskild
Svensk eller utländsk mans döttrar. Dessa förbud äro likväl icke
ovilkorliga; ty de K. Prinsarna kunna visserligen utan Konungens
samtycke träda i äktenskap, om de för den husliga sällheten i privatlifvet
vilja upoffra arfsrätten till Kronan.
Vidare har man sagt att de äro förhindrade från, eller att
de åtminstone genom en allmän tyst öfverenskommelse icke an
ses
böra idka borgerlig rörelse. Jag medgifver visserligen att det
är en tradition, att anse K. Prinsarne höjda öfver vanligt förvärf;
men, mine Hrr, ingen menniska har också satt i fråga, att det icke
bör lemnäs dem så mycket, att de kunna lefva på denna inkomst
utan ekonomiskt bekymmer, och jag kan icke finna någonting, som
är mindre ändamålsenligt, än att exaltera sig öfver en sak, som ingen
satt ifråga.
På dessa grunder, och då ämnet för öfrigt är tillräckligt debatteradt,
inskränker jag mig till att instämma i de yttranden, som
af Gr. Ankarsvärd och Frih. Cederström, Anders, blifvit afgifna.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Det ämne, som här
diskuteras är redan så tillräckligt utbredt af de tali,re, som, sedan
jag begärde ordet, yttrat sig i samma riktning som jag ämnat, att
jag icke länge skall uptaga E. o. Ad:s tid.
Jag har från motsatta sidan icke hört något annat skäl, som
kunnat på mig verka, än att Arffprinsarne skulle blifva mera beroende
derigeom att anslaget till deras underhåll sammanfördes med
Konungens hofhållningssumma och ställdes till Hans disposition i
st. f. till deras egen. Jag bestrider dock riktigheten af denna
sats, emedan jag anser det vara ett vida större beroende för Prinsarne
att bero af Ständerna, än af Kegeringens chef, hvilket sednare
är ett naturligt beroende, som i intet hänseende kan blifva
svårt för de, dem ej heller framkalla någon kurtoisie hvarken mot
Eegeringen, oppositionen eller något annat parti. E. St:r kunna
således icke utan högst tvingande omständigheter indraga det anslag,
som de för detta ändamål anvisat på Konungens civil-lista.
D en 21 Mars f. m.
235
Då man här så mycket talat om bristande logik och inkonseqvens,
så hemställer jag, huruvida det icke ligger en större inkonseqvens
deruti, att, så länge en Arffurste icke är gift, det beroende, hvaruti
han då står till Konungen, icke skall anses vara af någon tryckande
beskaffenhet. Hans känsla af beroende måtte väl icke vara mindre,
då han är ogift, än i motsatt fall, och jag hemställer, om förhållandet
skulle genom ett giftermål så betydligt förändra sig, att
Arffursten derigenom skulle förlora sin sjelfständighet P
För öfrigt ber jag att få fästa upmärksamheten på en annan
invändning, som blifvit gjord och hvilken uttalat sig i klagan
öfver att Prinsar icke få innehafva civila embeten. Låt vara, att
en sådan rättighet vore dera medgifven och att inga andra qvalifikationer
än deras egenskap af Prinsar erfordrades för deras anställning
i Rikets tjenst, så frågar jag, huru pass deras anspråk då
skulle blifva tillfredsställda? Den högsta lön, som är bestämd tor
någon civil embetsman i Sverige är för Utrikes Statsministern, och
den utgör icke mer än 24,000 R:dr rmt. Jag förmodar, att ett
sådant anslag icke skulle vara tillräckligt för att göra en Prins
oberoende.
Vidare har blifvit yttradt, att det skulle vara mindre lämpligt
för Prinsar att idka landt- eller bergsbruk, hvartill dessutom
fordrades medel, äfvensom att ställa sig i beroende af enskilda.
Hvad det första beträffar, ber jag att få erinra, att det icke saknas
exempel på att Svenska Prinsar egt betydliga enskilda jordbesittningar,
och möjligen har deras ekonomiska ställning icke lidit
derpå, att de intresserat sig för dessa praktiska yrken. Dessutom
finnes det en hel mängd Kungsgårdar, ,och jag kan icke finna, att
någonting olämpligt läge deruti, om Furstar, som befunne sig i
slägtskap med Konungahuset, mot en skälig arrendesumma till Staten
öfvertoge dessa gårdar.
Vid 1830 års Riksdag var det fråga om en faddergåfva till
Prins Oscar, och det föreslogs då, om jag icke minnes’orätt, att till
honom öfverlemna en betydlig Kungsgård i' Westergöthland. Detta
förslag väckte som jag tror icke någon ovilja; man blott tyckte
att formen, hvaruti det blifvit framställdt, icke var den lämpliga,
hvarförutom d. v. Konungen afsade sig denna gåfva. En sådan
gåfva är alldeles icke att jemföra med lifgeding eller fijrläningar.
Slutligen anhåller jag att här få förklara, det jag i likhet
med Frih. Cederström, icke ämnar bestrida det belopp, som K. M.
begärt för Prins Oscars hofhållning; men jag tror att om det också
kan synas vara temligen likgiltigt i närvarande ögonblick att antaga
den grundsats, som i motionerna innehålles, sådant dock för framtiden
är af vigt samt att det under dylika omständigheter är
bättre att, såsom ordspråket säger, stämma i bäcken än i ån. Ty
säkert är att man då skulle vara ganska glad öfver, att redan från
början hafva följt en princip som både i politiskt och ekonomiskt
hänseende är riktig.
På dessa grunder förenar jag mig i den propos., som af Hr
Stjernsvärd blifvit begärd.
236
Den 21 Mars f. n>.
Hr Gripenstedt, Joli. August: Den enda fråga, som
här f n. tyckes vara omtvistad, är den, huruvida det före*
slagna anslaget tili Prins Oscar bör såsom särskildt Apanage beviljas,
eller om det bör sammmanslås med Konungens hofhållningssumma.
De, som hylla den sednare meningen, hafva med mycken
kraft sökt såsom ett skäl derför framhålla den efter deras åsigt i
grundlagen nedlagda syftning att icke furstliga personer böra förses
med särskilda hofhållningsanslag, men medgifva dock, att någon
direkt föreskrift derom icke förefinnes, ehuruväl de tro sig genom
analogier finna, att sådan är Grundlagens anda och mening, samt
uprepa i sådant hänseende det derstädes befintliga förbudet för
Prinsar att hafva lifgeding. Elter min öfvertygelse är denna åsigt
om Grundlagens anda och mening en förvillelse. Hvad vidkommer
förbudet mot innehafvande af lifgeding, torde det väl vara klart,
att detsamma egentligen åsyftar att förekomma de ganska vådliga
förhållanden, som kunna upsta derigenom att Purstliga personer
komma att utöfva en slags Regentmakt inom landet. Ingalunda
kan detta förbud vara härledt från den relatift obetydliga omständigheten,
att Purstarne kunna af dessa lifgeding hafva någon inkomst,
som kan vara vådlig; ej heller liar det varit denna omständighet,
som under förflutna dagar gifvit åt dessa förhållanden
en ganska betänklig verkan, utan förbudets grund och syfte är
uppenbarligen att förekomma Konungamaktens inskränkning genom
Prinsar samt förhindra dem att utöfva ett inflytande, som icke bör
tillkomma någon annan än Konungen Sjelf.
Jag anser det för öfrigt vara en felaktig upfattning af det
konstitutionella samhällsskicket, att tro det icke vara dertned öfverensstämmande
att bevilja särskilda anslag åt de K. Prinsarne, utan
sammanslå dem med Konungens hofhållningssumma. Enligt min
tanke är det just denna åsigt, som närmar sig det despotiska eller
absoluta Statsskicket. Der framträder nemi. alltid den grund-idée,
att landet och Riket är att betrakta såsom Regentens egendom,
eller ett slags fideikommiss i Hans hand, öfver hvilket Plan eger
att disponera på sätt Honom godt synes, och af hvilket Han således
kan försäkra större eller mindre delar åt Sina familjemedlemmar.
Men annorlunda förhåller det sig i konstitutionella Stater,
och i synnerhet här i Sverige, der Ständernas beskattningsrätt
är i tillämpningen utpreglad ända derhän, att anslagens beviljande
måste i hvarje särskildt fall bero på ständernas egen pröfning.
Det förefaller mig derföre på sätt och vis oväntadt, att man från den
sidan, der man, som jag tror, med allt skäl söker att i detta fall
bevara folkets rätt oförkränkt, vill just i förevarande speciella afseende
förneka principen och afhända sig den pröfningsrätt, som i
hvarje annat hänseende tillhör R. St:r. Jag tror således, att man
äfven i detta fall bör taga i betraktande den större eller mindre
lämpligheten af den ena eller andra anordningen, och derutinnan
kan, enl. mitt förmenande, ingenting nytt tilläggas, enär skälen
å ömse sidor äro fullständigt utvecklade.
För den mening, som jag för min del redan gifvit tillkänna,
eller att lämpligast vore, att anslaget särskildt beviljades, tala egent
-
Den 21 Mars f. m.
237
ligen, pä sätt Hrr:ne förut och äfven i dag hört, trenne särdeles vigtiga
omständigheter. Den ena är den, att derigenom jemkningar
mycket lättare kunna ega rum i anslagen under l:sta HufvudTileln,
då nemligen förändringar upstå i behofven deraf; den andra är att
långt ifrån att verka till en mera betryggad ställning för landet,
om Prinsarne sättas i ett större beroende af Konungen, sådana
omständigheter kunna vara för handen, hvarigenom just detta alltför
stora beroende kan föranleda förvecklingar och minskad samdrägt
inom Konungafamiljen, hvilket efter min öfvertygelse bör undvikas.
Den tredje omständigheten är hvad som här många föregående
gånger blifvit vidrördt, eller att det ligger en obillighet
deruti, att, då dessa Prinsar enligt Grundlagen innehafva en exceptionell
ställning, de icke i afseende å sin ekonomiska ställning
och deraf härflytande oberoende böra betryggas.
Hvad slutligen prejudikatet beträffar, tror jag för min del att
icke deruti kan ligga någon fara; ty om det äfven för framtiden
kan emotses, att anspråk för särskilda hofhållningar kunna
väckas, så bör det å andra sidan också betänkas, att dylika anspråk
icke framställas annat än då omständigheterna verkligen rättfärdiga
dem. Ty obehaget af ett afslag i detta afseende från representationens
sida är väl uppenbarligen så stort, att ett sådant afslag icke
kommer att ega rum, derest man icke finner skäl och talande omständigheter
saknas för den framställda begäran. Då dessutom
framtida Ständer bäst kunna bedöma de särskilda förhållanden, som
motivera ett bifall eller afslag. synes mig, att man med trygghet
kan öfverlemna den frågan åt kommande tider.
De olika förslag, som nu omtvistas äro således så beskaffade,
att man verkligen, beträffande skälen för det ena eller andra likasom
olägenheterna å båda sidorna, tvingas att mot hvarandra väga
fördelarne och olägenheterna, samt följa det alternativ, för hvilket
öfvervigt af fördelar eger rum, och, enl. min öfvertygelse, ligga alla
fördelarne på den ena sidan, då deremot alla olägenheter tillhöra
den andra Under sådana omständigheter synes mig valet icke vara
svårt, utan får jag tillstyrka, att It. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s
förslag i denna. del.
Köpen på propos. förnyades.
Gr. Pr olie h, David: Jag hade verkligen icke ämnat deltaga
i denna discussion; men då jag funnit en stor mängd talare
på den s. k. venstra sidan eller den sida, derifrån man kunde vänta
att en opposition mot detta Betänk, skulle yppa sig, hafva i detta
syftemål upträdt, har jag ansett det vara skäl att åtminstone gifva
något svar åt dem, hvilka tro sig ifra för principer och derföre envist
fasthållit dem, ehuru de, efter allt hvad jag kunnat finna,
icke fattat den enda riktiga principen, utan till följd deraf blifvit
inledda i ett haf af satser, hvilka af andra talare, den siste inberäknad,
blifvit vederlagde.
Vi måste ihågkomma, mine Hrr, att vi lefva här i ett monarkiskt
land — huruvida det är konstitutionelt är en annan fråga;
det beror på, om oppositionen förstår att begagna grundlagen både
238
D en 21 Mars f. m.
i afseende på hvad der står och icke står — men ett monarkiskt
land är vårt, och vi få således icke förbise det samband, som måste
liga rum emellan Hofvet och Staten. Då vi antagit en dynasti och
nedskrifvit §§ om thronföljare och arffurstar, böra vi icke förvånas
deröfver, att när en sådan händelse inträffar, att en arfprins skall
träda i gifte med Konungens samtycke, denne prius då behöfver
ett anslag till sitt underhåll. En sådan sak kan väl icke vara främmande
hvarken för oppositionens män eller för någon annan. Men
hvarföre har då oppositionen nu framkommit med satser af den beskaffenhet,
att den utsatt sig för att af andra, alldeles icke tillhörande
den sidan, blifva vederlagd? Jo derföre att de från början
fattat i hvad de anse såsom en grundsats, men som alldeles icke är
någon grundsats. De hafva nemi. trott, att de borde förvandla en
hyllning, gifven till en arffurste,' som skall gifta sig, till ett reghte
i vår grundlag, som på det hela icke är något annat, än en samling
af reglementariska föreskrifter, hvilket den dock icke bör vara; och
till den ändan hafva de sökt undvika den enkla frågan: »Hvad skola
vi erbjuda arffursten vid hans blifvande förmälning, hvilken Konungen
från timonen tillkännagifva att han iimnar ingå? Ilade vi nu
tagit frågan så, att när vi hört denna framställning från timonen,
vi tänkt, att det åligger en nation, som styres af en monark, att
visa sin hyllning vid ett sådant tillfälle, och att det bör kunna
begripas att särskilda kostnader skola fordras för en gift prins i
jemförelse med en ogift; så hade det varit ett icke allenast värdigt,
utan nödvändigt och mycket enkelt ämne att öfverlägga om, huru
stor summan borde vara. Jag förklarade derföre från första stunden,
då jag anmodades att bevista en konklav, der det skulle upgöras,
huru frågan borde behandlas, och då jag hörde att meningarne
lutade åt den åsigt, som sedermera uttrycktes i Frih. Cederströms
motion, förklarade jag att jag dermed icke ville hafva någonting
att skaffa. Jag kunde nemi. icke erkänna, att de, som då ämnade
framstå som ledare, hade upfattat den rätta principen, och vid sådant
förhållande var det klart, att mitt samband med dem i detta
afseende måste uphöra. Jag hörde då, liksom nu, Hr Cederschiöld
deremot framställa anmärkmr, dem jag icke anser vara vederlagda
eller på hvilka man ännu i denna stund icke ingått i svaromål.
Men, mine Hrr, jag vill derföre icke lägga motionären, eller
alla de personer, som yttrat sig för att understödja hans mening,
till last, att de endast ifrån början varit de som upställt en falsk
grundsats; jag vill snarare lägga hufvudsakligen den siste värde
talaren till last, att han, i egenskap af Konungens Rådgifvare, såsom
en del af Stats-budgetens l:sta HufvudTitel, framlägger ett
förslag, som, enl. min öfvertygelse, icke borde tillhöra någon HufvudTitel.
Jag tager saken enkelt, mine Hrr. Vi hafva redan hört i
hvad riktning den befinner sig, och jag ber att få vidare utveckla
den. Jag tror nemi., att Konungens Rådgifvare, med den kännedom
han äger derom att Svenska folket icke skulle vilja lemna den
af Konungen från timonen gjorda framställningen om Prins Oscars
tilltänkta förmälning obesvarad, hade bort från sin plats vid rådsbordet
gifva tillkänna, det hans mening vore, att K. M. icke borde
Den 21 Mars f. iö.
239
föreslå något anslag åt närande Prins, och att det icke borde uptagas
under Irsta HufVudTiteln. Jag är ganska öfvertygad om, att
derest man icke redan från första början af Riksdagen hade hört
detta förslag omtalas och sett förkunnadt i tidningarne, huru det
skulle komma att från K. M. emanera i sammanhang med den öfriga
budgeten, skulle det knappt hafva varit möjligt, att ju icke
någon aktad medlem af detta hus hade upstått, på samma sätt som
det tillgick i fordna dagar, för att för R. o. Ad. visa nödvändigheten
att vid detta tillfälle ådagalägga sin loyauté genom att erbjuda
den K. Prinsen ett passande anslag. När nu sådant icke
skett, hade det i andra instansen varit StatsUtskrs skyldighet, så
framt det någorlunda konstitutionelt upfattat sitt kall, att säga:
»Som det begärda anslaget icke bör utgöra någon del af den ordinarie
budgeten, tillstyrker Utsk. R. St:r att afskilja det derifrån,
och enär icke någon särskild motion blifvit hos R. Sfr väckt i afseende
på sjelfva summan, hvilket Utsk. har anledn. tro härleda sig
deraf, att den blifvit upförd i budgeten, så tillstyrker Utsk. R. Sfr
att för berörde ändamål bevilja ett anslag af 60, 70 eller 80 tusen
R:dr årligen;» ty om beloppets storlek är icke fråga. Om så skett,
hade, det måste vi alla medgifva, till hvilken sida vi än må höra,
hela denna discussion varit öfverflödig. Man hade då icke fått höra
talas om oberoende, eller om vådan af att ställa en arffurste,i beroende
af sin fader eller broder, och icke elfer hade det kommit i
fråga att etablera någon princip, som kunde i ringaste afseende vara
stridande emot hvad grundlagen stadgar om appanager, lika litet
som det hade behöfts anses såsom något prejudikat i annan måtto,
än att om en annan arffurste framdeles skulle förmälas, det då vore
Svenska folket öppet att ånyo hembära sin hyllning. Då hade saken
stått på en annan fot; men olyckligtvis har man blifvit så van att
vilja i grundlagen inskrifva alla dylika slags principer, att man just
derigenom bevisar, att man icke förmår fastställa någon riktig
grundsats.
Man har hört den siste värde talaren yttra, att det hör till
det despotiska styrelse-sättet, att ställa konunga-familjen i beroende
af Konungen. Jag hemställer dock, om det icke finnes ett annat
sätt att komma till detta slags styrelse-sätt, och detta är när en
Chef för PinansDepart. nära nog i form af en debetsedel skickar
till Svenska folket och StatsUtsk. en lista på hvad de skola betala.
Vi känna alltför väl i hvad ställning vårt statsskick är; vi känna
alltför väl, huru det tillgår att med ett StatsUtsk., hvars ledamöter
äro valda af ett visst parti, få hvad som helst beviljadt. Således,
i st. f. att gå den enkla och raka vägen, för att visa vår sympathi,
i följd af en framställning, som ådagalade, att Konungen af nationen
väntade en sådan hyllning, har man nu gått på sidan om saken
och endast fästat sig vid den form, hvarunder det äskade anslaget
borde i budgeten upföras.
Man har bestridt bifall till StatsUtsk:s Betänk, derföre, att
det för framtiden skulle innebära ett prejudikat. Jag skulle önska,
att få veta hvad dét är för beslut, som icke kunna anses som prejudikater.
Ar väl det annat än ett prejudikat, det som vi nyss
•240
Den 21 Mars f. in.
erfarit, eller att ett af våra RiksStånd, oaktadt grundlagen föreskrifver,
att vi i vigtigare frågor skola ställa så till, att vi kunna
besluta på en gång, icke företager denna fråga till handläggning i
dag, utan afvaktar hvad de tre öfriga Stånden, der man med visshet
förutsätter, att StatsUtsk:s Betänk, skall gå igenom, derutinnan
ämna besluta? På detta sätt se vi öfver allt prejudikater, och att
de hopa sig på hvarandra, kan just vara detsamma, mine Hrr. Ty
de visa ingenting annat, än att med den statsförfattning vi äga,
med det sätt att afgöra ärendena, som här existeras, och med det
sätt, hvarpå oppositionen upfattar sin ställning, då icke ens den,
som anses vara deras Chef, infinner sig på detta rum, våra ögon
en gång böra öpnas. Och för min del förklarar jag, att det är mig
alldeles likgiltigt, huru StatsUtsk:s Betänk, afgöras; ty jag ser icke
något annat prejudikat eller någon annan följd deraf, än att nationen,
som ändtligen väl kommer att en gång öpna sina ögon, skall
finna nödvändigheten af att dess representanter tänka såsom statsmän
och handla med enhet och kraft.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.; hvarefter åter ropades på
propos.
Hr Stjernsvärd: Efter allt hvad som här blifvit yttradt,
skall jag icke blifva mångordig. Det har på motsatta sidan blifvit
emot de med mig liktänkande yttradt, att de skulle hafva brist på
konseqvens och logik. Jag tror tvertom, att dessa förebråelser böra
drabba dem, som framkommit dermed, ty det är desse Hrr, som
sammanblandat frågorna.
Hr Cederschiöld har förmenat, att jag skulle hafva yttrat, att
Prinsarne icke vore förbjudna att gifta sig inom privata familjer
äfven inom landet. Jag har icke sagt, att någon Svensk Prins äger
rättighet att gifta sig inom andra än furstliga hus, men såsom ett
exempel på, att dylika giftermål uti andra länder gå an inom privata
familjer, anförde jag, att Franska Kejsaren är förmäld med ett
fruntimmer, som icke är af furstlig börd. Det är dock icke Reg.-  F:n som bestämmer att den person, med hvilken en Svensk prius
får gifta sig, bör vara af furstlig härkomst; utan denna bestämmelse
förekommer blott i SuecessionsOrdmn, hvarigenom dessa båda lagar
icke stå i öfverensstämmelse med hvarandra.
Här har ytterligare blifvit anfördt, att Prinsarne skulle sakna
medel för att förvärfva sig egendom. Jag ber att få bemöta denna
anmärkn. De af eder, mine Hrr, som anser Sveriges Konung vara
i den nödställda belägenhet och så fattig, att Han mindre än någon
annan af eder, är i tillfälle att gifva Sina barn erforderlig utstyrsel,
torde dock påminna sig det grundkapital af 4 milhr, hvarföre räntan
med .200,000 E-.dr årligen utbetalas till Konungen af Riksg:sKont.
En talare har till och med gått så långt, att han funnit
Prinsarnes belägenhet så bekymmersam, att de icke skulle kunna
föda sig, om ej de nu begärda anslagen af R. St:r beviljades. Jag
tror detta påstående vara vederlagdt med hvad jag nyss förut yttrat.
I) e» 21 Mai s f. m.
241
I alia fall torde det icke ligga någonting förnärmande för Årfprinsar
att vara jordbrukare; vi veta ju att Sveriges Kronprins icke ansett
det förnärmande att vara arrendator af Beckaskog.
Hiir har yttrats mycket ogillande öfver den beroende ställning,
hvari Årfprinsarne skulle komma till Sveriges Konung. Jag tror,
att man icke bör hysa den minsta tvekan i att stidla en Prins i
detta förhållande till sin Konung, allraminst när det är fråga om
dennes egna barn. För öfrigt har Hr Dalman på ett öfvertygande
sätt visat, att detta beroende äger alltid runi så länge Prinsarne
äro ogifta, och jag hemställer om deras inträde i äktenskap bör
utgöra någon grund att förändra detta förhållande.
Hr Cederschiöld har yttrat, att det vore brist på oppositionsmän.
Jag tror att Hr Cederschiöld härvid förbisett sig sjelf; han
har nemi. samtidigt förklarat, att lian står ensam, utan att tillhöra
något parti. Han är således i opposition med alla, således en oppositionsman
i superlatif bemärkelse.
En annan talare har, såsom skäl till anslagens beviljande åt
Prinsarne särskildt, åberopat den fördel som derigenom skulle upstå
i så måtto, att derest någon af dessa Prinsar doge, hans anslag då
kunde indragas. Jag anser icke detta sköl vara fullkomligt riktigt.
Vi påminna oss, om vi gå tillbaka till 1848 års BiksStat, att densamma
för Arffurstarne uptager ett anslag af .20,000 It:dr b:ko.
Efter den åsigt, som den värde talaren hyser, hade denna summa
bort blifva minskad år 1850, hvilket dock ieke skedde.
Här har talats om det skymfliga för Prinsarne, att i ekonomiskt
hänseende bero af en broder eller möjligen af någon annan
slägting, men huru många fideikomisser äro icke af den egenskapen,
att derifrån meddelas hjelp och underhåll åt medlemmar af familjen.
För öfrigt har man velat visa nödvändigheten af att Årfprinsar
icke öfverlemna sig åt idkandet af sådana borgerliga näringar, hvarom
jag i mitt föreg:de anförande talat, alldenstund deras verksamhet
borde uteslutande vara riktad på förvärfvandet af de egenskaper,
som erfordras för det höga kall, som de möjligen kunna komma att
bekläda. Jag ber eder, mine Hrr, att i detta hänseende få påminna
om Axel Oxenstjerna: hans egenskap af jordbrukare på Tidon hindrade
honom icke att förvärfva det rum han som statsman äger i
historien, och hvilket vi med alla våra verkliga eller inbillade statsmanna-egenskaper
aldrig skola kunna upnå, och jag tror, att,Sverige
skulle varit ganska lyckligt, om. hvarje Konung, som setat på dess
thron, ägt de egenskaper, som prydde Axel Oxenstjerna. Vi kunna
jemväl gå till vår riuvar:de tid; utan att vilja uttala en allmän
opinion öfver Frankrikes Kejsare, kan man dock icke frånsäga honom
stora egenskaper. Huru har han förvärfvat dem? Jo, han har
gjort det i det borgerliga lifvet.
Hr Gripenstedt har yttrat, att den föreslagna öfverflyttningen
skulle vara en slags hyllning åt despotismen. På detta inkast svarar
jag att om det är en hyllning åt despotismen att göra Konun
IV.
H. ' 16
Pen 21 Mars f. sr.
gen mäktig, då det ieke sker på folkmaktens bekostnad, så är jag
den förste att böja mig under en sådan despotism.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Ribbing: Jag skall icke länge uptaga R. o. Ad:s tid.
Frih, Stael von Holstein yttrade som ett skäl för afslag å Betänlet,
att rättigheten att fritt få välja sig maka icke kan betalas med
penningar. Detta är sannt; men begagnande af denna rättighet
kan förhindras af brist på penningar; och det'är derföre en dyrbar
pligt, som det Svenska folket ej eller vill lemna ifrån sig att egna
sin hyllning åt förbindelser, sådane som den här ifrågavrde.
En annan talare har förespeglat oss, huru vi med bibehållande
af denna rättighet skulle kunna inledas på en bana att pensionera
frånskiljda drottningar m. fl. Sådant har man här i Sverige aldrig
vetat om, och införandet af sådane bruk från utlandet vilja vi icke
tillåta.
Samme talare har velat betrakta hela frågan från den ståndpunkt,
som man väljer, då fråga är endast om siffran och arbetet,
som kan betalas med penningar. Dit nedstiger jag ieke f sådana
frågor som denna, ty hur armt på färg oell lif och ljus blir då ej
menskolifvet, ja äfven Riksdagsmannens!
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Tiden är redan långt
framskriden, och jag skall derföre icke länge uppehålla R. o Ad.
Det torde likväl vara en pligt för mig att med några ord möta de
anmärkmr, som här emot StatsUtsk. blifvit framkastade.
En talare har, utan att närmare utveckla sitt påstående, sagt
att de skäl Utsk. anfört till vederläggning af Frih. Cederström»
och Anders Erikssons motioner skulle vara svaga. Svag är ett
relatift begrepp: man kan på samma gång vara svag mot den starkare
och stark mot den svagare, och man använder naturligtvis icke
starkare skäl än dem, man för tillfället anser behöfliga för att vederlägga
de framkastade satserna. Om man med upmärksamhet
genomläser dessa motioner, sådana de blifvit framställda, och StatsUtsk.
har icke haft att besvara annat jin det, som verkligen blifvit
framställdt, — så innehålla de ingenting annat, än att det skulle
vara ändamålsenligt och nyttigt, om det anslag, som komme att
beviljas för Prins Osear, blefve sammanfördt med anslaget för Konungens
hofhållning. I nämnde motioner anföras: »att af den konstitutionelt
monarkiska styrelseform, som Svenska folket antagit,
följde, utom andra förpligtelser för nationen, äfven den, att på ett
med Rikets värdighet och ett tarfligt folks tillgångar öfverensstämmande
sätt bekosta underhållet för Statens chef, Konungen, för
Thronföljaren och, vid deras frånfälle, för de höga personernas efterlefvande
gemåler, men att denna förpligtelses utsträckning till öfrige
medlemmar af Konungens eller Thronföljarens familjer, enl. motionärernes
åsigt, saknade all rättsgrund.» Denna åsigt är, såsom hvar
och en nogsamt kan finna, hvilken studerat våra grundlagar, icke
hämtad ur dessa lagar, emedan der allenast talas om Konungen,
men hvarken om Thronföljaren eller hans gemål. Någon förplig
-
Den 21 Mars f. m.
243
telse, grundad på lag, finnes således icke för E. St:r att lemna anslag
åt någon annan af Konunga-familjen an Konungen. Deremot
hafva K. St:r en förpligtelse af annan beskaffenhet, hvilken också i
dag blifvit erkänd, och som stödjer sig på den i grundlagen stadgade
exceptionella ställning, hvaruti icke allenast Arfprinsarne, utan
äfven Thronföljaren oell öfrige medlemmar af det K. huset befinner
sig i förhållande till Rikets öfriga innebyggare. Denna förpligtelse
har också alltid förut blifvit af E. St:r erkänd. Det har dock af
motionärerne icke egentligen blifvit bestridt, att anslag skola åt
dessa medlemmar gifvas; men de hafva yrkat, att de skola sammanföras
under Konungens hofhållnings-summa. Utsk. har såsom grund
för sitt afslag å i fråga v: de motioner anfört: »att bibehållandet af
den nuvar:de upställningsformen medför den fördel, att, när det
behof, hvarför anslaget är afsedt, försvinner, sjelfva anslaget i och
med detsamma uphör. För öfrigt synes det Utsk. vara med det
Svenska statsskicket mest öfverensstämmande, att, der anslag för
särskilda behof pröfvas nödige, desamma ock för dermed afsedda
ändamål specielt fastställas och i RiksStaten upföras.» I Svenska
RiksStateu äro anslagen i alla andra särskilda fall ytterst minutiöst
upställda, och hvarföre då i detta enda fall göra ett undantag?
Stat och löner äro fastställda för hvarje särskildt embetsverk; hvarföre
skulle man då med ett anslag af denna beskaffenhet slumpa
och sammanföfa det under en enda utgifts-titel? Jag tror icke, att
det är öfverensstämmande med någon suhd hushållnings-princip.
Det har blifvit sagdt, att det vore enligt med den konstitutionella
principen att sammanföra detta anslag med Konungens.
Jag kan icke fatta, att deruti ligger något konstitutionel^ Det
konstitutionella vid anslags beviljande ligger deruti att dessa anslag,
innan de beviljas, pröfvas samt att de i allmänhet äro af den beskaffenhet,
att de icke kunna öfverskridas, äfvensom att de äro underkastade
särskild redovisning. Jag kan således icke finna, hvaruti
den konstitutionella grundsatsen skulle ligga, eller hvarigenom den
skulle blifva lederad, i fall Prins Oscar finge ett särskildt anslag.
Yi hafva dessutom på civil-listan ett särskildt anslag för arffurstarne,
och jag inser icke något skäl att frångå detta redan antagna system.
Anslagets belopp beror naturligtvis på E. St:r att bestämma, och
derutinnan hafva de den naturliga rätten inverka.
Hvad åter beträffar den anmärkmn att detta anslag skulle gifva
den furstliga personen ett betydligare oberoende och mera tillfälle
till inflytande om det komme från E. St:r, än direkte ifrån
Konungen, kan jag alldeles icke finna, att deruti ligger någon giltighet.
Jag tror tvertom, att när denne Prins vet att det är af
Ständerna som han mottager anslaget, skall han känna sin förbindelse
starkare till dessa Ständer och landet, än om han finge det
af Konungen. Jag tror också, på sätt redan en föregående anmärkt,
att det är vida mera öfverensstämmande med den despotiska principen,
att anslag lemnäs arffurste från Konungen och icke från representationen.
Det har således förvånat mig, att denna sats framkommit
från den sidan, som framför andra påstår sig vara strängt
konstitutionell.
24 i
Den 21 Mars f. m.
Hvad i öfrigt här blifvit ordadt vill jag icke vidare nptags
till vederläggning, allrahelst som det redan blifvit tillräckligt besvaradt
af Frih. Hamilton och Hr Gripenstedt, med hvilken jag förenar
mig och anhåller om bifall till StatsUtsk:s Betänk.
Frih. Sprengtporten: Den konstitutionella sidan af denna
fråga har redan af de t v än ne talare, hvilka sednast nämndes af den
föregide, blifvit så fullständigt utredd, att jag dervid icke har något
att tillägga. Hvad som förmått mig att begära ordet har varit
för att tillkännagifva mitt eget votum i denna fråga, emedan man
ansett den vara ömtålig. Jag röstar för Utsk:s hemställan, derföre
att frågan, sådan den der blifvit upfattad, står på en konstitutionell
grund. Enl. min åsigt är det nemi. öfverensstämmande med de
konstitutionella principerna att åt Arffurstar gifva särskilda appanager.
Det är äfven ett af det konstitutionella samhällets stora
företräden att kunna gifva Furstar särskilda anslag utan all slags
fara af deras oberoende ställning, hvilket deremot icke äger rum i
de despotiskt styrda staterna. Huru principen derstädes att göra
Furstarne beroende af regenten kan gå, det veta vi mer än väl.
Jag vill ieke uprulla taflan och framvisa alla dess mörka sidor.
Jag erkänner fullkomligen att emellan den österländska statsmaximen
att göra Furstarne beroende och den princip, som Frih.
Cederström framhållit, ligger ett himmelsvidt svalg; men de hafva
dock utgått ur samma källa, från samma politiska grundsats.
Hvad angår sjelfva summans belopp, som jag äfven funnit vidrördt
af några talare, ehuru ingen motsatt sig detsamma, så är det
min öfvertygelse, att, vid upgörandet af förslaget, all möjlig både
grannlagenhet och samvetsgrannhet blifvit iakttagna i afseende på
beräkningen. Jag dömer detta af andra likartade förslag, som i
dylika frågor framkommit under vår nuvar:de Konung, och jag tror
derföre icke, att summan är för stor. Att den är tillräcklig, deråt
skänker jag för min del min tillfredsställelse; ty jag är öfvertygad
om att Svenska folkets national-känsla i detta hänseende är sådan,
att det skall glädjas öfver att se en oberoende och från ekonomiska
bekymmer betryggad ställning lemnad åt H. K. H Prins Oscar och
hans furstliga gemål, vid det tillfälle, då vi snart hafva den lyckan
att på vår strand emottaga Furstinnan.
Jag tillstyrker bifall.
Hr Cederschiöld: Jag har begärt ordet till följd af Hr
Dalmans yttrande, hvilket efter mitt förmenande innefattade ett
misstag. Han yttrade nemi., att då Fursten såsom ogift uti ifrågavar:de
hänseende stöde i beroende af Konungen, kunde han icke
finna någon inkonseqvens utan tvertom såsom en följd deraf, att
han stöde i samma beroende äfven som gift. Nu är dock förhållandet,
att äfven den ogifta Prinsen icke står i detta slags beroende
af Konungen, emedan det af R. St:r beviljade anslaget till honom
utgår direkte äfvensom till den ogifta Prinsessan.
Hr Dalman har äfven sagt, att han icke kunde finna annat
än att Prinsarne skulle blifva mindre beroende om de erhölle anslaget
af Konungen än af R. St:r. Jag hemställer till Hr Dalman
D« ii 21 Mai » f. m.
om icke delta är ett misstag; ty Prinsarne skulle ju komma att
blifva i första rummet beroende af It. St:r, sorn beviljade anslaget,
och i det andra af Konungen, som skulle utdela detsamma. Det
är detta sednare beroende, emot hvilket jag talat, derföre att jag
icke anser det vara i sin .ordning, att en Furste, som upnått myndig
ålder, skall fortfarande stå i beroende och förblifva i ett slags
omyndighets tillstånd, under hvilket ingen annan medborgare i samhället
är ställd. Detta lärer väl vara så mycket mindre principenligt
i en tid, då man ifrar för qvinnans emancipation, och man
behöfver icke mycken profetisk förmåga för att kunna förutsäga,
att flere af dem, som talat emot detta anslags utgående direkte tili
Prins Oscar, lifligt komma att yttra sig för qvinnans myndighet,
när den frågan en gång förekommer till afgörande.
Här finnes dessutom en annan vigtig princip, som man icke
bör förbise. Efter min öfvertygelse är nemi. en af Svenska folkets
dyrbaraste rättigheter den att sig sjelf beskatta. Till denna rättighet,
om den skall vara fullständig, hör äfven rättigheten för dem,
som gifva medlen, att bestämma huru de skola användas. Om nu
K. St:r åt flere Prinsar ansloge en viss summa, under förutsättning,
att den skulle lika fördelas dem emellan, men Kegenten sedermera
tilldelade den etie ji, den andre o. s. v., så hemställer jag, huruvida
Svenska folket och de skattdragande skulle vara dermed belåtne?
För min del anser jag det strida mot den princip, som ligger
till grund för Svenska folkets beskattningsrätt. För öfrigt om
det skulle hända, att någon af prinsarne bildade ett parti eller
komme i opposition mot regeringen, så hade ju Ständerna alltid
korrektivet i sin hand, emedan det stöde dem öppet att antingen
minska eller helt och hållet borttaga det åt denne prins beviljade
anslaget, och för min del skulle jag vid ett sådant tillfälle icke
tveka att med min röst bidraga till det åsyftade ändamålet.
Hr Stjernsvärd har sagt, att jag vederlagt mig sjelf, då jag
yttrade, att det vore brist på oppositions-chefer och att jag sjelf
stöde utom partierne. Jag kan icke fatta, hvaruti denna sjelfvederlägguing
ligger: icke kan man deraf draga den slutföljd, att
min mening skulle varit, att alla utom partierne stående medlemmar
af detta hus vore oppositions-chefer. Icke heller har jag påstått
att jag ensam stöde utom partierne, utan har jag endast sagt, det
jag befinner mig i den lyckliga belägenhet att jag icke tillhör något
parti, hvadan jag således i hvarje fråga kan uttrycka min verkliga
öfvertygelse. Hade jag sagt, att jag vore den ende, som stöde utom
partierne, hvilket jag icke gjort, så hade jag utan tvifvel begått en
stor ohöflighet mot flere aktade ledamöter af detta Stånd.
Frih. Raab, Carl Adam: Då K. M:s Propos. om införande
i vissa fäll af en Prinsregering här förevar till behandling, upträdde
flere talare, och äfven jag var en ibland dem, med det yrkande, att
de K. Prinsarne borde subordinera under den regerande Konungen,
i öfverensstämmelse med grundlagens anda och bokstaf. På grund
af denna åsigt anser jag äfven, att stora statsanslag till desse Prinsar
äro skadliga och stridande emot den monarkiskt konstitutionella
246
Den 21 Mars t. m.
principens ailda. 45 § Reg.Fm handlar om lifgeding. Den har
blifvit af flere talare olika tolkad.
En af de förste talarne yttrade, att med lifgeding egentligen
menades den fordomdags genom arf eller testamente furstar tillagda
rättighet att förvalta vissa län eller furstendöme!], hvarvid den värde
talaren tilläde, att dermed förenades rättigheten att till- och afsätta
tjenstemän. Det iir klart, att det kan finnas mångn sätt att
under sådana förhållanden öfverlemna provinser åt Prinsar, äfvensom
att makten, hvarmed en sådan furste förlänas, kan vara mer eller
mindre inskränkt. Deraf följer dock icke att denna makt skall
vara så inskränkt att icke fursten, såsom också här ganska riktigt
blifvit yttradt, kan ställa sig i opposition mot den lagliga myndigheten
i landet.
Jag för min del, mine Hrr, förklarar grundlagens anda i denna
del på ett annat sätt. Jag anser meningen med 45 § vara, att
utestänga prinsars obehöriga inverkan på Statens angelägenheter,
och derutinnan tror jag att grundlagens mening är tydlig. Jag
tror att stora statsanslag, som befordra och gifva tillfälle till under
hållande
af lysande hof, hvilka genom den glans de utveckla i sin
mån inverka på bildande af partier, icke kunna vara nyttiga för
vårt land, och jag tror att man derigenom kringgår grundlagens
både anda och bokstaf.
Här har blifvit taladt om de despotiska oell monarkiska principerna
i allmänhet; men man måste väl föreställa sig, mine Hrr,
att dessa principer ära särskilda i statsskicket bestämda begrepp,
och att den monarkiska principen är ett sådant begrepp. Men just
derföre att dessa begrepp i öfvergångarne från det normala statsskicket
så småningom och så lätt halka längre fram än de böra,
anser jag att man bör vara försigtig och vidhålla sjelfva principen.
Det monarkiska statsskicket fordrar att regenten skall vara ärftlig
och att Kronan från honom öfvergår till hans äldste son, och deruti
är detta statsskick despotiskt, att det ställer de K. Prinsarne
under Konungens bud och befallningar.
Vi lefva i en tid af allvarlig beskaffenhet. Vill man vinna
något inflytande, som skall upbäras och erkännas af det sunda förnuftet,
måste man träda in i lifvets verksamhet, deltaga i dess arbeten
och dess sträfvanden. Må de K. Prinsarne, likasom alla andra
medborgare, kunna inträda i det medborgerliga lifvets pligter,
och t. ex. blifva militärer, civile embetsman och åtaga sig de skyldigheter,
som tjensten fordrar, i den mening jag åsyftar, d. v. s.
icke såsom födde riks-amiraler och fältmarskalkar, utan hvar och en
i sin tjenst och på sina vilkor. Jag skulle vilja vara den förste,
som väckte förslag om grundlagens förändring i denna anda, så att
prinsar blefve berättigade att innehafva, om icke de allra högsta
befattningar inom Arméen och Flottan, åtminstone de närmast derintill
varande, äfvensom åtnjuta de dermed förenade löne-inkomster.
Derigenom skulle ett förhållande upstå, som i alla hänseenden vore
för Staten nyttigt. Ty i ett fattigt land, der tusentals tjenstemän
lefva på knappa löner och der flertalet af afskedade Statens tjenare
måste berga sig på otillräckliga pensioner, der är en statslyx ett
Den 21 Mars f. m.
'247
skrikande elände. Och, för min del, får jag förklara, det jag anser
stora statsanslag för Prinsar i allmänhet vara en riks-förderflighet,
hvilket torde vara intygadt både af historien och erfarenheten, hvarföre
jag också fruktar att ingå på en sådan väg.
Medan jag nu betraktar detta ämne, har jag icke kunnat göra
mig rätt nöjaktig reda för de grunder, på hvilka StatsUlsk. tillstyrkt
ifrägav:de anslag. Man har nemi. med hänseende till de
»nionella förhållandena beräknat att Sveriges och Norriges gemensamma
deltagande i utgifterna skulle u tgöra få, af hvilka få skulle
komma på Sveriges och de öfriga få på Norriges lott. Denna beräkningsgrund,
hvilken jag icke kan finna utgå från annat lin folkmängden,
har egentligen blifvit upställd af Regeringen; och då jag af
många skäl anser den vara vansklig, särdeles emedan den så lätt kan
förändras genom folkmängdens ökning eller minskning, kan jag, åtminstone
för min del, icke med mia röst bidraga till ett sådant
beslut.
En talare har här erinrat oss om, att det vore obehörigt att
icke vilja göra Priusarne myndige, då man väntar ett förslag om
beredande af myndighet för qvinnan. Jag hemställer dock till deu
värde talaren, om han tänkt på detta sitt yttrande. Ty det lärer
väl icke vara hans mening att göra qvinnan politiskt myndig.
Starka rop på propos. hördes åter och blefvo efter hvart oeli
ett af efterföljande anföranden förnyade.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Det är med atiledn. af
Hr Gripenstedts yttrande: »att många olägenheter men inga fördelar
skulle upstå af anslagets sammanförande under H. M:s Konungens
anslagssumma», som jag begärt ordet. Jag vågar dock i
motsats till denne talares mening tro, att ett sådant sammanförande
af anslagen skulle så väl för det närvande sorn för framtiden förekomma
stora olyckor. Att tilldela särskildt apanage åt hvarje medlem
af det K. Huset, strider otvifvelaktigt emot den konstitutionella
monarkiens idé och är fullkomligt oförenlig med dess bestånd i
längden. Historiens lärdomar i detta afseende bestyrka äfven sådant.
Och icke förgäfves hafva derföie 1809 års lagstiftare i grundlagen
inrymt förbud för medlemmar af det K. Huset att innehafva
lifgeding eller Statens embeten. Må vi derföre i denna fråga beträda
den väg grundlagen tydligen anvisat. I öfverensstämmelse
med dess anda och grunderne för dessa speciella stadganden vill det
för hvar och en, som önskar att grundlagen hålles i helgd, synas
tydligt, att den underhålls-summa, som någon medlem af konungafamiljen
nödvändigt behöfver, icke bör lemnäs såsom ett särskildt
personelt anslag åt denne utan öfverlemnas såsom alla andra anslag
till Regenten att af Honom för behofvet användas. De särskilda
medlemmarnes af den K, familjen i grundlagen anvisade beroende
af Regenten, tror jag icke kunna utan olycksbringande följder borttagas.
Varmt tillgifven de konstitutionel! monarkiska grundsatserne
som i grundlagen finnas tydligen uttalade, kan jag icke annat än
djupt beklaga att StatsUtsk:s majoritet afstyrkt förslaget. Anslagens
215
Den 21 M ar s f. ns.
sammanförande torde äfven bäst öfverensstämma med det passande.
K. M. liar nemi. i Dess Propos. om Statsverkets tillstånd oell behof,
såsom familjfader sjelf begärt detta anslag oell äfven derföre bör
det, derest det kommer att af R. St-.r beviljas, till Honom öfverlemnas.
Jag tror således det vara både lagligt, klokast och fördelaktigast
att under Konungens liofliållnings-sutnma sammanföra de
anslag till Prins Osear, Prins August och Prinsessan Eugenie, hvilka
kunna varda af R. St:r beviljade, samt anhåller om propos. på
bifall till ett dylikt sammanförande.
Frih, Staél von Holstein: Jag måste protestera mot den
åsigteu, att motionerna skulle vara stridande mot den konstitutionella
principen. Jag anser att då särskilda anslag äro gifna åt
Konungen och Thronföljaren, är denna princip bevarad, och att ett
dylikt anslag äfven gifvits åt EnkeDrottningen har sin naturliga
förklaringsgrund deruti, att en moder eller föräldrar i allmänhet
ieke böra göras beroende af sina barn. Plvad de öfriga medlemmarne
deremot beträffar, böra de stå i beroende af familjens chef
och långt ifrån att detta skulle vara despotiskt, är det snarare öfverensstämmande
med en sann medborgerlighet.
Hrr Cederschiöld tyckes i hufvudsaken vara af samma tanke
som motionärerna; han önskar blott att de i Grundlagen föreskrifna
inskränkningarna i afseende å Prinsarne skulle borttagas, så att de
komme att hafva samma rättigheter som andre medborgare. Jag
tror att det bör vara tvertom eller att principen först bör erkännas
och sedermera borttagandet af inskränkningarne komma
ifråga. Ty om man först borttoge dessa, skulle den åsigt derefter
kunna göra sig gällande, att det vore ruttsvidrigt att genomdrifva
principen.
Hr Cederschiöld har förklarat sig sjelf stå i den lyckliga ställning,
att han icke tillhör något parti, d. v. s. han anser sig vara
tillräckligt stark ensam. Jag lyckönskar honom dertill; för min
del anser jag mig icke vara det, utan jag tror, att om jag önskar
framgång åt en åsigt, måste jag söka bistånd af andra, ehuru jag
deriöre icke åt någon vill tillerkänna den rättigheten att tillvälla
sig makt öfver min öfvertygelse; den kan icke bedömas af någon
annan än mig sjelf, och jag följer den så länge jag anser den
riktig.
Hr Cederschiöld har jemväl sagt att han befunne sig i den
lyckliga belägenheten, att han den ena stunden skulle kunna bifalla
en K. Propos. och den andra afslå en annan. Jag tror, att vi
allesammans befinna oss i enahanda lyckliga ställning, emedan vårt
bilall eller afslag beror på propos:s beskaffenhet, Utgår densamma
ena stunden från _ ett system och den andra från ett annat, så
måste vårt beslut rätta sig derefter; men om den icke det gör, så
kan väl Hr Cederschiöld icke bifalla den ena stunden och afslå den
andra, ty då bifaller och afslår han efter godtycke icke efter öfvertygelse.
Den 21 Mars f. ni.
21»
Frih. Cederström: De skäl för bifall till ifrågavarande motioner,
sorn,- sedan jag yttrade mig, blifvit framställda, äro vida
bättre än jag kan lemna. Jag ber derföre blott att med några
ord få besvara en invändning af Hr Cederschiöld. Han har nemi.
sagt, att så länge vissa inskränkningar i Grundlagen finnas stadgade
i afseende på de K. Prinsarne, bör man äfven lemna dem
motsvarande fördelar. Dessa fördelar ligga i arfsrätten till Thronen;
och på samma gång de afstå derifrån kunna de ju egna sig åt det
borgerliga lifvet. För öfrigt har jag ingenting att tillägga, utan
anhåller blott, att propos. på bifall till mitt förslag måtte af Hr
Gr. o. Landtm, framställas.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att i afseende på den nu förevarande
första punkten, till hvilken åtskiliige talare yrkat bifall, några
talare yrkat att 11. o. Ad. mätte med afslag derå bifalla den fördelning
af anslaget i första FIufvudTiteln, som af Frih. Anders
Cederström och Riksdags Fullmäktigen Anders Eriksson blifvit
föreslagen, samt att af Hr Stjernsvärd ett ungefärligen lika yrkande
blifvit så formuleradt, att R. o. Ad. måtte besluta med afslag å
denna punkt, att alla varande och blifvande anslag å den del af
lista FIufvudTiteln, som innefattas under rubriken K. Hofstats anslagen,
skola, med undantag af anslagen för Kronprinsen, Kronprinsessan
och II. M:t EnkeDrottuingen, på II. Mits Konungens enskilda
anslagssumma öfverföras.
Propos. till bifall i förevarande punkt af StatsUtskis Utlåt,
blef nu framstäld och besvarad med starka Ja jemte åtskilliga Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det lian ansåg Ja hafva varit
öfvervägande.
Frih. Cederström, Gr. Anckarsvärd och Hr Stjernsvärd begärde
votering, hvarefter
Hr Stjernsvärd yttrade:
Som jag var en bland dem, som begärde votering, får jag anhålla
att kontra-propos må blifva det yrkande som jag haft äran
särskildt aflemna till bordet.
Frih. Cederström förklarade det han förenade sig med Hr
Stjernsvärd.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande votis
propos.
Den som bifaller lista punkten af StatsUtskis Utlåt. Nio 40
röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad., med afslag å berörde punkt, att
alla varande och blifvande anslag å den del af lista HufvudTiteln,
som innefattas under rubriken K. Hofstats anslagen skola, med undantag
af anslagen för Kronprinsen, Kronprinsessan och H. M.
2.i0 I)en 21 Mars o. m.
EnkeDrottningen, på H. M. Konungens enskilda anslagssumma
öfverföras.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 254.
Nej — 43.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. x/4 på 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 2i liars 1857.
Plenum kl. 6 e. in.
Justerades pleni-protui för d. 28 sisth Febr. f. oell e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk. Utlåt. N:o 40, ang:de
regleringen af utgifterne under EiksStatens Usta HufvudTitel; hvarvid
nu förekom
2:dra punkten, ang-.åe årliga anslag för DD. KK. till. Herligarne
af Östergöthland och Dalarne samt Prinsessan Eugenie.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: StatsUtskis Betänk. N:o
40 lyder i nu föredragna 2:dra punkten:
»K. M. har uti högstberörda Nådiga Propos. föreslagit, att,
enär, till följd af H. K. H. Hertigens af Östergöthland snart
förestående förmälning, kostnaden för Dass hofhållning skäligen
kunde antagas till ett årligt belopp af 150,000 K:dr Bärnt, deruti
inbegripne 18,000 K:dr såsom handpenningar för H. K. Höghets
blifvande Gemål, men häraf py, eller i rundt tal 44,000 É:dr,
borde enligt den delningsgrund, som, med afseende å de förenade
Konungarikena Sveriges och Norriges olika folkmängd, blifvit antagen,
belöpa sig på sistnämnde Kike, Svenska Statsverkets bidrag
till omförmälda hofhållning måtte under benämning: »DD. KK. HH.
Hertigen och Hertiginnan af Östergöthland» uppföras å RiksStaten
T) e n 21 Mars e. m.
med det återstående beloppet 106,000 It:dr R:mt; hvaremot det
hittillsvarande anslaget för DD. I(K. TIH. Arffurstarne, 20,000
R:dr B:ko, eller 30,000 It:dr R.-mt, hvaraf någon andel icke längre
klefve för H. K. H. Prins Oscar erforderlig, ansetts kunna för
»DI). KK. lill. Hertigen af Dalarne och Prinsessan Eugenie» be
stämmas
till 20,000 B:dr och sfiledes minskas med 10,000 R:dr
sistnämnde mynt.
Med hänsigt till de ökade lefnadskostnader, som för II. K. Ii.
Hertigen af Östergöthland måste blifva en följd af Dess förestående
förmälning, ämnad, efter hvad upplyst är, att under innev:de år
äga rum, hemställer Utsk.,
att den af K. M. i berörda afseende äskade summa,
106,000 R:dr R:mt årligen, må af 11. St:r beviljas.»
Jag vill nu i främsta rummet fästa R. o. Ad:s upmiirksamhet
derpå att StatsUtsk. talar om en »antagen beräkningsgrund.»
För min del kanner jag i detta afseende icke något beslut, hvarpå
ett sådant antagande kan grunda sig. Jag vill icke neka att det
väckt min förundran, att K. M:ts Regering, anfört en antagen beräkningsgrund
för fördelningen mellan Sverige och Norrige såsom
grund för den summa som bör från Sverige utgå. Jag tror det
vara representantens pligt att icke lösligt behandla så beskaffade
frågor som denna. — Jag tror icke att en sådan grund som den
ofvannämnda kan anses eller ens bör upgifvas såsom antaglig med
mindre än att de båda Rikenas lagstiftande Församlingar deröfver
besluta, -och jag känner icke att något sådant beslut föregått. RiksAkten
innehåller att Sverige och Norrige skola utgöra 2 sjelfständiga,
af hvarandra oberoende riken, styrda af en Konung. Således,
mine Hrr, är beslutanderätten i hvartdera Riket fullkomligt oberoende
af hvad man behagat antaga till beräkningsgrund. Följden
af denna grund visar sig också deruti, att förslaget går ut på en
summa af 106,000 R:dr för Sverige. Jag hemställer till eder
mine Hrr, huruvida det rimligen kunnat falla någon in att föreslå
en sådan summa med mindre man derföre hemtat sitt stöd i den
upgifna beräkningsgrunden. Således får jag för min del åtminstone
förklara, att innan jag får se denna beräkningsgrund införd i EiksAklen,
eller som antagen och beslutad af de båda Rikenas lagstiftande
myndigheter, kan jag icke gilla densamma. Då emedlertid
Utsk. så lösligt behandlat denna sak, anser jag mig af min pligt
som representant upmanad att deremot protestera, då det är ganska
vådligt att i sådana fall som detta antaga prejudikater, som sedan
kunna för framtiden åberopas, ehuru de icke blifvit under lagliga
former beslutade. Så mycket i fråga om beräkningsgrunden.
I afseende å summan åter, så, sedan den åsigt, som jag och
de med mig liktänkande hylla, genom majoritetens beslut i dag på
f. m. förfallit, har jag naturligtvis blott att underkasta mig detta
beslut i förevarande liksom i många andra fall. Emedlertid skall
jag söka att i afseende å summan göra mig redo för hvarpå det
högre anslaget grundar sig. Jag kan icke underlåta att uttrycka
I) en J1 M Ars e. in.
mili öfvertygelse, att det är något för högt tilltaget, då i enlighet
med mina förut yttrade åsigter jag anser att någon öfverflödig
hofhållning icke bör äga rum. Då jag således anser att ett Furstligt
hus i vårt Iand kan vara belåtet med en vida lägre summa än
den föreslagna, torde jag äfven böra i afseende härå anföra några
ord. Den högsta lön som K. M. i Sin Nåd. Propos. vid denna
Kiksdag föreslagit R St:r att bevilja, är lönen för Utrikes StatsMinistern,
hvilken upförts med ett belopp af 24,000 R,:dr R:mt,
detta under förpligtelse till en representationskostnad som icke kan
vara obetydlig, då den afser umgänget med de främmande makternas
representanter vid vårt Idof. Om man nu med 3 multiplicerar
denna summa, betecknande den högsta embetsmannalön som hittills
blifvit 11. St:r affordrad, så, utan att förfara lika noggrannt som
man gjort i fördelningen mellan Sverige och Norrige, får man ungefär
70.000 It:dr. Då såväl af K. M:ts Propos. som af Utsk:s
Betänk, i ämnet, det låter sig förutses, att äfven Norrige torde
komma att bidraga, synes mig att från Svenska Statsverkerts sida
en summa af 70,000 R:dr kunde vara tillfyllestgörande. Jag anhåller
således att förslaget om denna summas beviljande måtte
blifva kontrapropos.
Hr Gripenstedt, Joln Au g.: Det är nogsamt bekant, att.
i afseende å de för Sverige och Norrige gemensamma utgifternas
bestridande det finnes någon bestämd fördelningsgrund, godkänd af
båda ländernas representationer. Deremot har sedan längre tid tillbaka
en delningsgrund varit antagen och följd i afseende å de ge
mensamma
utgifter, som af K. M. i administratif väg beslutas.
Man har nemi. ansett dem böra fördelas på de båda länderna i förhållande
till deras folkmängd, så att f komma att belöpa sig på
Sverige och £ på Norrige. Sedan hafva, genom att folkmängden
olika ökats, dessa tal blifvit förändrade till -J-f för Sverige och
för Norrige, som nu anses vara den grund, hvarefter sådana utgifter
böra fördelas. Då en sådan grund nu en gång var, om ock
blott för ett visst slag af utgifter, antagen, var det klart, att man
vid detta tillfälle, då fråga är om ett anslag, hvars beviljande beror
af båda ländernes representationer, skulle lägga detta förhållande
till grund för den gjorda framställningen. Deraf följer visserligen
icke någon bestämd förbindelse för de båda ländernas representationer.
utan K. M. har blott framställt det som en regel, hvarefter
anslaget beräknas skola utgå, ankommande det sedermera på It. St:r
i Sverige och StorThinget i Norrige att med gillande eller ogillande
af denna grund bifalla eller jemka de föreslagna summorna. Jag
tror således att upställningen i den K Propos. är den rätta, så
mycket hellre som vid föregående tillfälle anslag efter samma grund
blifvit begärda för Kronprinsens hofhållning. Man har vidare gjort
den anmärkning, att man i Sverige icke fästat afseende vid, om
och till hvad grad Norriges bidrag tages i anspråk. Som uplysning
i det fallet, är det som här blifvit omnämdt, att af Norrige
begärts af den totalsumma, som ansetts erforderlig. Jag tror
mig hafva härigenom, så mycket som behöfves, redogjort för den
?Den 21 Mara e. m.
beräkningsgrund, som af K. M. blifvit i Dess Nåd. framställning
följd. Hvad sjelfva summan sedermera beträffar, anser jag någon
vidare utveckling öfverflödig, och inskränker mig derföre till att begära
bifall till det i StatsUtsk:s Betänk, framställda förslag.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Den K. Propos. framställer
för de förenade Eikenas deltagande i det af K. M. föreslagna apanage
den fördelningsgrund, att skulle bestridas af Sverige och T^-af
Norrige. Denna delningsgrund säges i K. M:ts Propos. vara antagen.
StatsUtsk. har med detta ord icke förbundit begreppet af
något af de båda ländernas representationer bifallet. Detta ord
förekommer äfven under en annan bemärkelse, nemi. supponerad,
och det är detta begrepp som StatsUtsk. ansett ordet innefatta på
det ifrågavarande stället i K. M:ts Propos. Pör öfrigt har Utsk.
vid tillstyrkandet af 100,000 R:dr icke fästat sig vid delningsgrunden,
utan gjort detta helt enkelt på grund af hvad som ansågs
kunna vara för hl. K. H. behöfligt efter dess förmälning.
Jag får hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. till bifall
å StatsUtsbs Betänk, i denna del.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Uti öfverensstämmelse
med de af mig tillkännagifna åsigter, då första punkten till afgörande
förevar, nemi. att icke andra personella anslag måtte beviljas
än till H. M. Konungen, H. K. IL. Kronprinsen och H. M. EnkeDrottningen,
yrkar jag afslag å den nu till afgörande föredragna
andra punkten. På det likväl ingen må tro, att detta afslag föranledes
af småsinne eller prutningsbegär, ber jag att få förklara,
hvad många inom detta hus äfven hafva sig bekant, nemligen att
min afsigt varit den, att i händelse Ståndets beslut rörande första
punkten blifvit i öfverensstämmelse med mitt yrkande, så hade jag
kommit att begära återremiss på förevarande andra punkt, på det
StatsUtsk., som nu ensamt tillkommer motionsrätt i ämnet, måtte
blifvit i tillfälle föreslå ökning af H. M. Konungens enskildta hofhållningssumma,
och hvartill, om det egt rum, jag skulle hafva
yrkat bifall. Medan jag har ordet, begagnar jag tillfället uttala
mitt ogillande öfver den i K. M:ts Nåd. Propos. förekommande
fördelningsgrund emellan Sverige och Norrige af det äskade anslaget
till II. K. H. Prins Oscar, då denne icke eger stöd uti någon
grundlagsenlig akt de båda ltikena emellan. Jag vill derföre
icke hafva sagt att jag icke anser det högst nödigt, att en sådan
akt måtte blifva upprättad, som grundlagsenligt komme att bestämma
i hvad proportion anslag borde utgå till personer, hvilkas
befattningar äro gemensamma för båda Rikena. Men då en dylik
för närvarande icke finnes, har jag ansett orätt vara att den blifvit
åberopad för det ifrågavarande anslaget till Prins Oscar. Besynnerligt
nog har denna fördelningsgrund dock icke blifvit använd,
der mig tyckes att den i främsta rummet bordt blifva det, nemi.
med hänseende till IL. M. Konungens och H. K. H. Kronprinsens
apanage; ej heller med hänseende till apanagerne för H. M.
EnkeDrottningen, II. K. II. Kronprinsessan, IL. K. H. Prins August
Den 21 Mars e. m.
och H. K. H. Prinsessan Eugenie; slutligen ej heller med hänseende
till det begärda bosättnings- och bröllopskostnadsanslaget för
PI. K. H. Prins Oscar. Mig synas således att enda orsaken till
den anförda fördelningsgrunden, då det gälde det ständiga anslaget
till H. K. H. Prins Oscar, vore att finna uti den önskan, att af
Norriges StorThing få beviljad den äskade sumrnan 44,000 l!:dr.
Jag är dock öfvertvgad, att nämnde summa kunde blifvit beviljad,
utan att man såsom stöd härtill behöft använda, hvad som
egt rum, och som för sig saknar grundlagsenligt stöd. Efter hvad
jag redan anfört, yrkar jag afslag på andra punkten, eller-å det
föreslagna anslaget till Ii. K. H. Prins Oscar. Jag kommer dock
icke att besvära It. o. Ad. med någon votering i ämnet, utan öfverlemnar
åt majoriteten inom detta hus att i saken afgöra. Ber
dock, det It. o. Ad., innan den beslutar att ett så betydligt ständigt
anslag som 106,000 lt:dr skall bevilljas II. K. H. Prins
Oscar, måtte lägga på sinnet: att vi för närvarande ega 800 afskedade
officerare och underofficerare, hvaraf större delen ega familj,
och hvilka vid framskriden ålder befinna sig ett rof för nöd
och bekymmer i följd af otillräckliga pensioner och stegrade priser
för lifsförnödenheterna, utan att derföre likväl ett enda ord till afhjelpande
af detta förhållande förekommit uti de hittills afgifna
nådiga propos.; att vi deslikes ega cirka 8,000 afskedade soldater,
hvaraf en stor del under anförda omständigheter icke erhålla större
underhåll af Slaten än cirka 1 sk. b:co om dagen, utan att ej heller
någon dem rörande framställning från Begeringens sida försports;
slutligen att farfadren till den unga Prins, som nu anses
behöfva ett årligt underhåll af 1 50,000 E:dr R:mt, vid dennes ålder
icke egde stort mer till sitt underhåll än sin soldatportion och
tobaksskilling, hvilket detta oaktadt icke hindrade honom blifva en
verkligt stor man, och hvaraf synes att penningar icke erfordras
för att framalstra storheten. Tvertom skulle jag vara benägen tro,
att om han vid förenämnde ålder egt den ifrågavarande summan
såsom inkomst, så hade han icke blifvit hvad han blcf.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fred.: Under diseussionen hafva
någre talare fästat sig vid antalet 106,000 R:dr, såsom upkommet
till följd af den i K. M:ts Propos. omnämnda beräkningsgrund för
bidragets fördelande mellan de båda förenade Itikena, och man har
klandrat att StatsUtsk. till följd af nämnda fördelningsgrund föreslagit
denna summa. Hvad först beträffar fördelnigsgrunden, så har
Utsk. icke ingått i något bedömande af densamma, utan endast i
redogörelsen för den K. Propos. omnämnt den. Jag tror att det
för närvarande varit försigtigast att så göra, då i alla fall en bestämd
fördelningsgrund för de båda Rikenas gemensamma utgifter
måste förr eller sednare anfagas, och ju förr desto bättre. Sådana
utgifter äro, hvad Statsregleringen beträffar, de som uptagas under
Usta och 3:dje HufvudTitlarna. Ehuru den K. Propos. icke var
så upställd, att den gaf StatsUtsk. anledning att särskildt tillstyrka
den deruti iaktagna delningsgrunden, kan dock icke nekas att densamma
blifvit genom förevarande Utlåt, till en viss grad godkänd;
Den 21 Mars e. m.
255
oell jag tror för min del att i detta fall ingen annan beräkningsgrund
kan lämpligen antagas än folkmängden. Jag tror således
icke att Utsk. gjort orätt, då det föreslagit den summa K. M. begärt.
Att sätta i fråga att 2 förenade Riken, som till folkmängd
och rikedom äro så olika, skulle för gemensamma utgifter bidraga
lika, är orättvist. Yi hafva nu lyckligtvis — åtminstone efter
hvad det ser ut — kommit i ett annat förhållande till Norrige
än vi fordom varit, och tänkesätten hafva undergått väsendtlig förändring.
Det är mine Hrr, ett ögonblick att begagna. Man bör
då icke genom småaktiga invändningar förstöra den grund som
förefinnes, utan snarare söka förebygga all anledning till misshällighet.
Hvad åter angår det som blifvit anfördt såväl af den förste
talaren som sednare af Ilr Stjernsvärd, hvilken renlaf yrkat afslag
af allt anslag för sådant ändamål som det här ifråga varande, så
kan jag icke neka att det mycket förvånar mig, att detta yrkande
står i så stor strid med hvad som af samme talare blifvit på f. m.
yttrat i ämnet. Då sades nemi., att man ingalunda ville pruta på
summan, utan endast strede för en princip. Skulle denna princip,
som jag för min del anser vara af noll och intet värde, kunna för
andra hafva så stor vigt, att raan icke skulle vilja gifva något,
sedan den icke rönt framgång? Hufvudsaken måtte val här vara
anslaget; om det utgår direkte till Prins Oscar, eller medelbart
genom II. M. Konungen, torde väl böra betraktas som en bisak.
Hr Stjernsvärd har äfven anmärkt, att när fördelningen af det anslag,
K. M. ansett nödigt för Prins Oscar, blifvit antagen, äfven
de öfriga anslagen på l:sta HufvudTiteln bordt efter samma grund
fördelas. När tiden är inne, tror jag visst också att sådant kan
blifva fallet; men då nu ingen förändring i detta fall blifvit ifrågasatt,
tror jag det rättaste vara att låta dem förblifva sådana de äro.
Utsk. ■ har heller icke af något väckt förslag i detta syfte kunnat
hemta anledning att med förslag deröfver framkomma.
Jag får för min del anhålla om bifall till StatsUtsk:s förslag.
Piili. Cederström, Anders: Då jag i likhet med den siste
värde talaren anser att den summa, som är föreslagen att gifva
åt Prins Oscar, icke var hufvudsaken, så kan jag icke annat än vidhålla
mitt yttrande på f. m. att,, om den motion i fråga om formen
för anslagets utgående, som jag framställt, icke ginge igenom,
jag skulle yrka afslag på hela summan; och får jag således anhålla
om propos. till afslag å Utsk:s Betänk, i denna punkt.
Hr Hjerta, Lars: Den enskilde representanten mäste stun
dom
tveka att uptaga detta Höglbfl. Stånds tid med ytterligare tal
vid rådplägningar om frågor, hvilkas utgång man nästan med visshet
kan förutse. Men om denna betänklighet skulle för den, hvars
mening afviker från majoritetens, gälla såsom ett skäl af tystnad,
så skulle inom detta Stånd just i de vigtigaste frågorna merändels
ganska få anmärkningar blifva gjorda, om de än kunde vara af omständigheterna
påkallade. De historiska handlingarna från våra riks
-
Den 21 Mars e. m.
dagar visa dock, att en minoritets yttranden vid några sådana tillfällen,
då majoriteten inom detta Stånd varit mest gifven på förhand,
förtjenat att för framtidens skull nedläggas i protokollet och
kunnat blifva fruktbärande i en kommande generations eftertankar.
Så t. ex., om vi vilja gå så långt tillbaka, som till 1812 års Riksdag,
då Ständerna, på Regeringens propos., beviljade indragningsmakten
på periodiska skrifter, sorglig i åminnelse, åt K. M.,
så synes det af protma, att det hade lyckats åstadkomma en
enthusiasm inom detta Stånd för bifall deraf, hvilken icke var mindre
än den, som nu visar sig att få bevilja det ifrågasatta anslaget
åt H. K. H. Prins Oscar. Hade man dömt endast efter denna
hänförelse, så borde man tro, att ingen enda talare skulle varit deremot;
men det var likväl några få, som framställde varnande erinringar.
De sågos icke för tilllället med blida ögon; men det har
varit intressant för en eftertid att inhämta hvad i ett så vigtigt
fall funnits alt anföra äfven å andra sidan. Det är af sådan anledning
som jag, ehuru förutseende att hvad jag kan hafva att säga
icke det minsta kommer att rubba det af R. o. Adrns af pluralitet
beroende beslutet, likväl beder att få yttra några ord i ämnet. —
Jag tillstår att jag icke kan, såsom en och annan ledamot gjort,
lägga så stor vigt på den principfråga, sorn var före på f. m., att
jag till följd af dess fall skulle se mig föranlåten att helt och hållet
yrka afslag på det begärda anslaget. För att bevisa att jag
icke ändrat mig sedan f. m., torde få nämnas det jag då förkla
rade
mig icke anse det oförenligt med den konstitutionella principen
att bevilja ett personligt anslag för Prinsen. Det finnes emellertid
några skäl, som jag önskar vid detta tillfälle andraga, för
den meningen, att det af en del ledamöter i Utsk. ifrågasatta mindre
beloppet af 70,000 Rdr årligen är fullt tillräckligt. Dessa skäl
äro, dels sådana, sorn redan blifvit i utlåt, omnämnda, men icke
tillvunnit sig tillräckligt afseende, och dels sådana, som ännu icke
blifvit framhållna. Bland de förra vill jag fästa upmärksamheten
på Hr Henchens reservation, som bland annat innehåller:
o) Alldenstund Utsk. till Ständerna redan yttrat, att mantalspenningarne
(en skatt jemväl på den fattige arbetaren) äro
oumbärlige, oell att ”Statsverkets tillgångar blifvit för så inånga
oell olikartade behof lagné i anspråk, att svårighet torde niola
för anskaffandet af erforderliga medel lill bestridande endast af
de er kändt vigtig as le utaf dessa Statsutgifter— fördenskull
finner jag Utsk. skyldigt söka bidraga till den strängaste
sparsamhet vid den statsreglering, som med denna hufvudtitel
börjat.
e) Emedan för särskildt anslagna 150,000 Rdr, hvilka äfven
jag ansett böra beviljas, det Arffurstliga palatset skall repareras,
”samt för öfrigt derstädes” skall skaffas ”möbler, husgeråd och alla
andra för bosättning erforderliga inventarier;” så förmodar jag,
att en förhöjning från 10,000 till 70,000 Rdr är tillräcklig åtminstone
intilldess familjen ökats, eller erfarenheten ådagalagt dels att
mer erfordras och dels att Norska Stortinget ernar icke fylla den
möjliga bristen.
Den 21 Mars e. m.
257
»') Eu lysande hofhållning är både i national ekonomiskt och
moraliskt hänseende skadlig; och derföre tillåter mitt samvete mig
ej att med min röst dertill bidraga.”
Till dessa nu anförda skäl kommer ännu ett, som jag vill
framdraga, emedan det mig veterligt hittills icke blifvit vidrödt.
Då Prins Oscar nu först förmäler sig och kostnaderna således till
en början icke kunna blifva så stora, som i framtiden är att för
vänta
genom familjens förökande, så är det naturligt att, om ett
så stort anslag, som det nu ifrågavarande beviljas, så måste ju också
anspråk väckas att detta anslag skall nu genast förtäras, ty meningen
kan icke vara att något deraf skall läggas på kistbottnen.
Om nu det Furstliga hofvet inrättas med afseende å detta anslag,
så är att befara att i framtiden en brist skall uppstå, som då antingen
måste af R. St. fyllas eller också ej kan undgå att vålla
obehagligheter för det Furstliga paret, antingen genom en nödvändig
inskränkning i lefnadssättet, eller i händelse det bristande måste
ersättas af deras enskilda förmögenhet.
Ett annat skäl är att, om Prius Oscar vid sin förmälning skall
få en så stor summa, det icke finnes någon grund hvarföre icke
detsamma skulle beviljas Prins August; och jag tror icke att R.
St. kunna hindra honom att gifta sig, om han så önskar. Det är
visserligen sannt, att han icke får gifta sig utan sin höge Faders
vilja och samtycke; men jag föreställer mig, att det skulle kosta
på det konungsliga fadershjerta! att vilja lägga hinder i vägen för
en så naturlig önskan. Då skulle R. St. vara af konseqvensen förbundna
att gifva en lika stor summa åt Prins August. Svenska
folket får då icke mindre än tre furstliga hof, utom de kungliga,
och månne en sådan föresyn af prakt i lefnadssätt kan vara nyttig
för en nation, som man gerna ville kalla allvarlig, men på hvilken
ty värr redan hvilar en kanhända rättmätig förebråelse att hysa en
öfverdrifven smak för flärd och fåfänga.
Jag har äfven svårt att för mig förklara, hvarföre en ung
Kongl. Prins skall behöfva så mycket mera än rikets högste embetsman
för att lefva. Jag har endast i Svenska Tidningen sett
ett skäl åberopadt, som synes hafva allt anspråk på att tagas i
betraktande, nemi. det, att äfven den obetydligaste Furstes hofhållning
icke kan på något sätt jemföras med enskild medborgares lefnadskostnad.
Denna sats måste till sitt värde bero på, hvad man
menar med ett hof. Ett sådant kan inrättas mer eller mindre lysande.
Jag tror att det finnas hof i Tyskland, hvilkas underhållssumma
icke är högre än våra högste embetsmäns löner. Om således
genom de 70,000 R:dr som minoriteten inom StatsUtsk. velat
bevilja, kommer H. K. H. till godo 3 gånger så mycket som vår
Utrikes Minister i lön åtnjuter, så tycker jag man kan vara nöjd.
Jag ber nu att ett ögonblick få uppehålla mig vid ett argument
som förekom under f. m:s öfverläggning. Man fästade nemi.
då upmärksamhet vid analogien af det stadgande att Prinsar icke
må hafva lifgeding. Derpå har en af Konungens Rådgifvare svarat
med att meddela den tolkning af Grundlagen, att lifgeding skulle
innefatta en förläning, som medförde ett slags regentskap inom lan
IV
H. 17
Deli 21 Mars e. m.
det, hvarigenom den som vore deraf i besittning, kunde utöfva ett
inflytande, som icke bör tillkomma någon annan ån Konungen.
Det vacker min förvåning att en Konungens Rådgifvare, som så
väl känner Grundlagen, kunnat framställa en sådan tolkning deraf,
då vi ganska väl veta att efter de reglor som finnas för Regeringens
förande i vårt land, något sådant förhållande aldrig kan inträffa,
vare sig för en K. Prins eller någon annan person. Jag skulle snarare
tro att, om tanken på något sådant skulle kunna finnas i vår
tid, så skulle med lifgeding menas någon slags förläning af fastighet
från Kronan.
Det finnes emedlertid ännu ett annat skäl hvarpå jag vill
grunda min anmärkn., detsamma som jag framhöll på Riddarhuset,
då den K. Propos. om TryckfrihetsF:ns borttagande ur Grundlagarne
förevar. Det är nemi, att Konungamakten här i Sverige
om än med vissa föreskrifna inskränkningar i afseende å penningeanslag,
och under vissa på papperet stadgade konstitutionel former,
redan har ett så stort och öfvervägande inflytande och genom sin
omfattning gränsar så nära till envälde, att representanterne hafva
det största skäl att taga väl vara på det lilla som kan återstå för
den andra Statsmakten, och derjemte böra vara högst svartsjuke
om att icke medgifva det ringaste som kan öka den förstnämnda
makten, så vida vi vilja undvika att föras in i absolutismens famn.
Jag anhåller att till stöd för denna mening få vid detta tillfälle
citera några uttryck af en författare, som säkert ingen af R. o. Ad.
kan misstänka för att vara alltför republikansk, nemi. Hr Guizot.
Han atiför i en af sina skrifter, om den rena monarkien, något som
väl förtjenst' ihågkommas: »Cest le vice de la monarchie pure d’élever
le pouvoir si haut et de 1’eutourer d’un tel éclat, que la téte
tourne å celui qui le posséde. On peut ecrire alors les devoirs des
rois et les droits des sujets; on peut méme les précher sans cesse,
mais les situations ont plus de force que les paroles, et quand
1’inégalité est immense, les uns oublient aisément leurs devoirs, les
autres leurs droits.» Det är af samma skäl, som finnas utvecklade
i denna skrift, som jag tror att man bör akta sig för att genom
allt för stora anslag ställa en ung Prins, hvilken enligt Grundlagen
icke är uphöjd öfver andra Konungens undersåtare på en så
hög piedestal att hufvudet möjligen kan svindla och han anser sig
för mycket särskild ifrån andra medborgare. Man bör besinna att
Prinsarne redan genom sin ställning och genom de traditionella
sympatier, som binda mången vid Konungahuset, och som med så
mycket skäl egnas det nuvarande, äro i allmänna begreppet i och
för umgängeslifvet betydligt höjda öfver alla andra samhällsmedlemmar,
utan att detta behöfver ökas genom lyxen af ett farligt
lefnadssätt och jag kan ingalunda finna nödvändigheten t. ex. deraf,
att en ung Prins skall behöfva, såsom Frih. Hamilton upräknat,
hafva ett stall upsatt med en kostnad af åttatiotusen R:dr. Jag
instämmer icke med dem som klandra att K. M. framkommit med
begäran om detta anslag under upgift af den summa som önskades;
det tycker jag är öppet och lojalt handladt, och vida bättre än att
låta enskild motionär framträda; — men jag anser att R. St:r kunna
Den 21 Mars e. m.
259
med samma öppenhet säga huru de anse saken, och de skäl som
kunna gälla för ett mindre anslag. Det är icke längesedan man
hörde en fras nämnas, som visserligen af somliga mycket klandrades,
nemi. om en monarki med republikanska institutioner; en fras
som dock eger mycken rättsenlighet, emedan den innehar att monarkien
i vår tid för att lämpa sig efter tidens fordran och af klok
beräkning för sitt framtida bestånd har skäl att icke göra afståndet
mellan sig och folket i afseende på lefnadssätt och vilkor allt
för stort.
På nu anförda grunder får jag förena mig med Gr. Anckarsvärd
i den åsigt att ett anlag af 70,000 R:dr E:mt må åt Prins
Oscar beviljas.
Hr Stjernsvärd: Jag är öfvertygad att R. o. Ad. har f. m:s
discussion i tillräckligt friskt minne för att finna, det Frih. Tersmedens
mig gjorda tillvitelse saknar fog för sig. Under öfverläggningen
om Usta punkten af StatsUtsk:s Betänk, vidrörde jag
icke det ringaste sjelfva anslagets belopp, utan endast de principer,
hvarefter lista HufvudTiteln borde regleras. Medan jag har ordet
ber jag få uprepa hvad jag nyss yttrade, nemi. att jag icke kommer
att deltaga uti den möjligen blifvande voteringen öfver den
större eller mindre summa som af E. o. Ad. kommer att beviljas
såsom anslag åt Prins Oscar. Men som jag är öfvertygad att det
belopp som kommer att bestämmas i hvarje fall blifver tillräckligt,
hemställer jag, huruvida det icke vore skäl, att vid dess beviljande
fästa det vilkor, att de personer som komma att anställas vid det
nya hofvet icke må upbära lön och inkomster på andra HufvudTitlar.
Frih. Hamilton, Hugo: Vid slutet af det anförande, hvarmed
jag i f. m. uptog Ståndets tid, yttrade jag att ingen hade här
yrkat någon ändring eller minskning af den summa K. M. begärt
för Prins Oscar, och att jag sålunda saknade anledning att vid det
tillfället tala något derom; men att, om denna fråga varit under
discussion, jag väl skulle ansett att ett mindre belopp än det föreslagna
kunnat vara önskligt. Detta, emedan jag trodde att en ung
Furste af det K. Huset skulle kunna vara belåten med en summa
något närmare den som kommer att anslås till våra högre embetsman.
En talare har under discussionen anfört, att det högsta anslag
som är begärdt och troligen äfven det högsta som kommer
att gifvas, nemi. till Utrikes StatsMinistern, vore blott 24,000 R:dr
E:mt, som i alla fall är betydligt högre än det nuvarande, och att
3 gånger denna summa borde vara tillräckligt för en yngre Prins
af det K. Huset. Jag ber likväl att härvid få fästa upmärksamheten
derpå att StatsMin. för Utr. Arend, har bostad, möblerad
på Statens bekostnad, samt betydligt bordsilfver och porslin, m. m.;
men det oaktadt, redan för 21 år sedan, då Excel!. Wetterstedt
dog, som dock under sitt innehafvande af detta embete kanske
lefde med mera glans än landets representanter önskade se, befanns
det, att hans utgifter gått till flera gånger den lön han af Staten
260
Den 21 Mars e. m.
upbar. Han fick äfven — hvilket jag icke tror kan vara indiskret
att omnämna — något enskildt bidrag af den aflidne Konungen.
Men för att öfvergå till den fråga, som utgör föremål för dagens
discussion, så har jag erhållit rättighet att delgifva eder mine Hrr,
det svar som jag fått af en person, bekant med saken och som behagat
lemna mig några uplysningar efter derom framställd begäran,
föranledt deraf att jag ville göra för mig sjelf klart hvad som
möjligen legat till grund för det begärda anslaget, och hvad som
efter gjord beräkning kunde vara behöfligt till upsättningen af
det Furstliga hofvet och till bestridande af dess lefnadskostnad.
Jag har då erfarit, att reparationen på palatset, efter OfverlntendentsEmbetets
eller den artists kostnadsförslag, som dermed har
att göra, upgår till 100,000 R:dr R:mt; att möbleringen med iakttagande
af den yttersta tarflighet som för en Furste kan ifrågakomma,
— jag anser det icke olämpligt att exempelvis anföra, det
endast 2:ne rum komma att möbleras med siden — icke desto
mindre upgår till 25,000 R:dr; att till uppsättning af stallet, ehuru
med ganska mycken besparing, ansetts nödigt 80,000, men hvartill
icke mera än 70,000 finnas att disponera; således tillsammans
275.000 R:dr lt:mt. Skilnaden mellan de begärda 150,000 och
de erfordeliga 275,000 betalar K. M. af egna tillgångar. — Hvad
åter den lysande Hofhållningen beträffar, så uptager den upgjorda
Staten endast en Hofmarskalk, eller huru han kommer att benämnas,
men som émedlertid skall hafva högsta inseendet öfver det
Furstliga hushållet; 2 kavaljerer hos Prinsessan, på det i händelse
af den enes insjuknadde eller annat förfall den andre måtte kunna
inträda i tjenstgöring; likaledes tvenne damer. För dessa kavaljerer
är, likasom för damerna, lönen bestämd till 400 R:dr. Huruvida
denna lön är så betydlig, att den, som mottager densamma,
bör derföre afföras ur Statens tjenst, det lemnar jag till edert eget
bedömande, mine Hrr. På Prinsens sida är beräknadt, att Han
skall hafva en upvaktande Officer, men som denne icke kan ständigt
vara tillstädes, så är meningen att 2:ne sådana skola anställas
med den måttliga lönen af 400 R:dr. De öfriga kostnader, som
medfölja ett sådant hof, uptaga så nära återstoden af det äskade
anslaget, att endast 12,000 R:dr kunnat årligen beräknas för välgörande
ändamål, såsom till fattiga, till artister, o. s. v. samt till
en mängd andra ändamål, som en hvar efter sin samhällsställning
måste bidraga till, och en Furste mera än andra. Efter denna beräkning
skulle det årliga anslaget icke lemna större öfverskott än
10.000 R:dr E:mt, det enda som kunde första året besparas tills
dess Familjen — det Gud gifve! — förökas. Som jag har allt
skäl att anse dessa upgifter riktiga och tillförlitliga, måste jag frångå
hvad jag på f. m. yttrade, då jag saknade kännedom om verkliga
förhållandet; och kan nu icke annat än anhålla om bifall till
Utsk:s Betänk.
Frih. Stael von Holstein, Fabian Wilh.: Då jag redan
förklarat mig anse att något särskildt anslag till hofhållning
för Prins Oscar icke bör beviljas, utan ingå i det som till K. M:ts
Den 21 Mars e. in.
8(51
disposition ställes, så anser jag mig nu, sedan detta vilkor förfallit,
befogad att vägra allt anslag, och förenar mig derföre med Frih.
Cederström.
Hr Stjernsvärd: Vid jemförelsen mellan de inkomster som
kunna anses nödige för Prins Oscar och den lön som är begärd
för Utrikes StatsMinistern, har Frih. Hamilton bland annat anfört,
att den sednare har möblerad våning på Stat. Jag tror likväl icke
att detta möblemang går till så stor summa som nu är begärd för
Arffursten. Frih. Hamilton har lemnat noggranna upgifter om det
blifvande hofvets inrättning, och derigenom besannat den fruktan
jag nyss uttalade att det icke skall blifva nog med detta anslag,
utan att äfven andra HufvudTitlar, såsom den 4:de, skola få kontribuera
till hofhållningen. Frilen har nemi. nämnt lönen för de
Officerare som skola blifva hos H. K. H. upvaktande. Om man
tager den i betraktande, så är det klart att den ingalunda är tillräcklig
för dem att lefva på, utan det felande få de väl söka sig
på 4:de HufvudTiteln.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framstälde Hr Gr. o.
Landtm, att då ingen af de talare som yttrat sig, yrkat någon
förändring i hvad StatsUtsk. föreslagit i afseende på DD. KK. IIH.
Hertigen af Dalarne och Prinsessan Eugenie, särskild propos. borde
framställas rörande det för H. K. H. Hertigen af Östergöthland tillstyrkta
anslag af 106,000 R:dr R:mt årligen, i afseende hvarpå blifvit
yrkadt dels bifall, dels afslag och dels anslagets bestämmande till
70.000 lt:dr; hvarjemte propos. till bifall å denna del af förevarande
punkt nu framställdes.
Denna propos. besvarades med starka Ja jemte åtskilliga Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, upläste sedermera sednare delen af förevide
punkt, deri Utsk. tillstyrkt, att med uphäfvande af det i nu gällande
RiksStat för DD. KK. IIH. Arffurstarne upförda anslag af
20.000 R:dr B:co eller 30,000 R:dr R:mt en årlig summa af
20.000 R:dr sistnämnde mynt, anvisas att utgå med 10,000 R:dr
till H. K. H. Hertigen af Dalarne och med samma belopp såsom
handpenningar, till H. K. H. Prinsessan Eugenie; hvarefter propos,
till bifall å Utsk:s Utlåt, i denna del framställdes och besvarades
med Ja.
De härefter förekommande 3:dje till och med 8:de punkterne
blefvo af R. o. Ad. bifallne.
Slutligen förekommo Utsk:s tillstyrkanden rörande de å lista
HufvudTiteln äskade anslag för en gång, och yttrade sig derom ^
Hr Stjernsvärd: Hvad StatsUtsk. i denna del af sitt Utlåt,
omnämnt, nemi.: »att Utsk. icke erhållit något kostnadsförslag i
afseende på reparationsarbetet, så att all ledning för bedömande af
det erforderliga beloppet saknats,» så anser jag ett dylikt förhållande
ensamt för sig böra föranleda återremiss af den föredragna punkten.
Härvid kan jag dock icke lemna oanmärkt det besynnerliga deruti,
262
Den 21 Mars e. m.
att dessa upgifter • sorn Utsk. sagt sig icke kunna erhålla, har emedlertid
en medlem af detta Stånd, Frih. Hamilton, nyss meddelat
oss. Jag tycker att Utsk. icke bort hafva haft svårare att få dem
än han.
Men vid frågan om det s. k. Arfprinsens palats förekommer
ett annat förhållande som förtjenar upmärksamhet. Det är nemi.
ovissheten om hvem det ifrågavarande palatset tillhör. Genom befintliga
handlingar ådagahigges att det blifvit af H. K. H. Prinsessan
Sofia Albertina inköpt från en handlande vid namn Piel för
40,000 K:dr. Sedermera upgjorde H. K. H. följande testamentariska
disposition, nemi.:
l:o Att Hon skulle i sin lifstid bebo denna egendom, och
att efter hennes död, den aldrig skulle gå i arf, utan tillfalla
Hertig Carl Gustaf, och efter honom den äldste manlige Arfvinge,
man efter man; utan att af någon, få till mer eller mindre del,
söndras eller abalieneras, eller mera än af en, på samma tid ägas.
2:o Skulle Hertig Carl Gustaf dö, utan manliga arfvingar,
tillfaller egendomen den äldste Svea Eikes Arffurste, som näst efter
Kronprinsen, äger rätt till Kronan.
3:o Om ingen Arffurste är, tillfaller egendomen den äldsta
Kronprinsessan, som är ogift; och om ingen är, tillfaller den
K. M. och Kronan, till dess Piket hugnas med Arffurste eller
Prinsessa.
4:o Alla möbler, för egne medel köpte,, begripas icke derunder.
5:o Skulle Prinsessan blifva gift, och af sådan anledning, blifva
utrikes vistande, skulle Hon af K. M. och Kronan återfå köpeskillingen
40,000 E:dr, och sedan icke hafva befattning med
detta hus.
6:o Lärer K. M. besörja om tillbyggnaden vid detta hus, samt
7:o Anslå en viss summa till dess underhåll, m. m.
Nu hafva vi likväl oss bekant, att K. Förordmn d. 27 April
1810 i så måtto förändrar 16 Kap. 1 g ÅrfdaBm, att disposition
af fastighet icke får äga rum längre än till emottagaren och dess
efterträdare, hvarefter fastigheten erhåller natur af vanlig arfvejord.
Efter Prinsessans år 1829 inträffade död, har palatset haft 2:ne
innehafvare, nemi. H. K. H. Prins Carl, n. v. H. K. H. Kronprinsen,
och efter honom, II. K. H. Prins Gustaf. Under förutsättning
att Prinsessan Sofia Albertinas testamente blifvit lagligen bevakadt,
borde således palatset efter Prins Gustafs död hafva tillfallit
Hans höga Föräldrar; i annat fall är det Danaarf och tillfaller Staten.
Sådan är min upfattning af frågan. Det finnes inom detta
Stånd ett stort antal jurister, och jag upmanar de Hrr, som ega
större kunskap än jag i detta ämne, att rätta mig, om min slutledning
icke är riktig.
I alla fall anser jag denna fråga vara af natur att böra återremitteras,
för att af Utsk. blifva vederbörligen utredd.
Hr von Knorring, Erik Oscar: I förmiddagens plenum
motsatte sig ingen summan, då ville man endast hafva en annan
form för anslagen. Nu deremot vill man motsätta sig sjelfva sum
-
Den 21 Mars e. m.
263
man. Att den nu ifrågav:de dock icke är för högt tilltagen, har
Frih. Hamilton, genom anförande af kostnadsförslagets slutsumma,
redan visat. 'Jemte det att jag, enl. upgift af tillförlitlig person,
är i tillfälle att vitsorda riktigheten af de utaf Frih. Hamilton
lemnade uplysningar, vill jag äfven tilltigga att
Uti detta förslag äro alla sådane arbeten intagna som redan
sedan länge varit af behofvet påkallade och hvilka afse dels byggnadens
försättande i det skick som Byggnadsordmn för Stockholms
stad, med afseende å eldstäder och rökgångar, föreskrifver, dels ock
byggnadens bevarande emot förfall.
Vid förra Riksdagen ingick K. M. till R. St:r med begäran
om anslag för afhjelpande af åtskillige saker, hvilka kunde anses
eldfarliga i såväl Stockholms ResidensSlott som ock i ArfFurstens
Palats. Till det förra beviljades då anslag, men till det sednare ej.
Hufvudvilkoret för eldfarans afhjelpande i nu ifrågav:de Palats var
Entresolernas borttagande och skorsstenarnes ommurande. Såsom
ett exempel på huru dessa entresoler äro upförda, må tillåtas mig
att anföra: att öfver den stora sal, Musikaliska Akademien begagnat,
blifvit indelta 8 rum med eldstäder samt 2:ne förstugor, och
att dessa rums eldstäder, bjelklag och skiljeväggar äro upburne af
en hängstol af träd, liggande öfver brandbottnen. Skulle nu eld
utbryta på vinden och detta lilla hängverk afbrinna, måste ovilkorligen
rummens väggar, bjelklag och eldstäder nedramla i ofvannämnda
stora sal, hvarifrån elden obehindradt kan sprida sig omkring
till öfrige delar af huset. Det är nu denna, jemte flera entresoleringar
som borttagas.
Då sålunda nytta och nödvändighet bjuda reparation å Palatset
och då man kan, genom ett bifall till den äskade summan, hvilken
icke är för högt tilltagen, och genom att gå K. M:s önskan till
mötes, äfven bereda staden Stockholm en fördel, sfi finner jag tillräckliga
skäl för att bifalla hvad StatsUtsk. i denna punkt föreslagit,
hvilket jag också hoppas blifver R. o. Ad:s beslut och hvarpå
jag vördsamt anhåller om Hr Gr:ns och Landtm:s propos.
Hr Printzensköld: Då K. M. i Sin Nåd. Propos. för
ifrågavar:de ändamål begärt en summa af 150,000 R:dr för en gång,
och StatsUtsk. icke kunnat bestrida hvad nu af Frih. Hamilton
blifvit med faktiska bevis ådagalagdt, att denna summa, långt ifrån
att vara öfverflödig, är för ringa tilltagen, för att försätta Prins
Oscars palats i beboeligt skick, samt förse det med möbler och inventarier,
så hade jag också trott att Utsk. skulle utan alla slags
vilkor tillstyrkt R. St:r att bifalla detta anslag, men så är icke
förhållandet. Utsk. har vid sitt tillstyrkande af anslaget jemväl
fogat ,2:ne förbehåll, det ena att en specificerad räkning öfver reparations-kostnaden
skall aflemnas till granskning i likhet med Statens
räkenskaper, och det andra, att en förteckning öfver inventarierna
skall uprättas, med bestämdt förklarande att dessa inventarier skola
blifva en Statens egendom. Hvad det förra förbehållet angar, sa
måste jag, med den kännedom jag äger af en revisions natur, bekänna
att detta blott är ett spegelfäkteri. Ändamålet med en så
-
261
Den 21 Mats e. m.
dan revisions-åtgärd är det att den granskande myndigheten skall
äga rätt att tillse huruvida summorna blifvit på behörigt sätt använda.
Då emellertid inga vissa föreskrifter för medlens användande
äro gifna, och ingen anmärkning emot användandet således kan äga
rum, så frågar jag Eder, mine Hrr, hvartill den ifrågasatta revisionen
skall gagna. 11. Stms Itevisorer kunna ju icke åberopa någon
bestämd föreskrift, huruvida det ena rummet skall vara försedt med
sidentapeter och det andra med annat slags tapeter, o. s. v. En
dylik revision är således i sig sjelf ändamålslös, och jag hade icke
trott, att StatsUtsk. skulle tillstyrka en åtgärd, som rentaf icke
kan medföra någon påföljd.
Hvad åter angår Utsk:s tillstyrkande, att inventarierna skola
förklaras för en Statens egendom, så får jag, med åberopande af
hvad Erih. Hamilton uplyst, hemställa till E. o. Ad., huruvida det
låter — som man säger — rimma sig att förklara för en Statens
egendom möbler och inventarier, som upgå till dubbelt större värde
än den summa som dertill blifvit af R. St:r anslagen. Det är af
Erih. Hamilton uplyst, att reparationerna af palatset komma att
upgå till 150,000 R:dr; men K. M. har icke upgifvit huru mycket
sora skulle af den äskade summan användas för detta ändamål och
huru mycket till inköp af inventarier. Det måste således vara vederbörandes
rättighet att använda alltsammans till reparationer och
ingenting till inventarier. Sålunda skulle det kunna genom räkningar
styrkas, att af möblemanget ingenting är för allmänna medel
inköpt; men ändock skulle det förklaras vara en Statens egendom.
Detta kan icke vara rätt. För min del skulle jag tro att, när K.
M. utan att upgifva huru mycket som åtgår till reparation af det
Hertigliga palatset och huru mycket som erfordras till inventarier,
i ett för allt begärt 150,000, hvilken summa, som jag nyss sade,
är så ringa, att den knappt utgör mera än hälften af det eiforderliga
beloppet, så vore representantens pligt att svara ett enkelt ja
till K. M:s Propos., och icke genom småaktiga föreskrifter söka
intränga i förhållanden, som icke bör blifva föremål för undersökning
eller granskning. Jag tillstyrker således att K. M:s Propos.
måtte bifallas och att StatsUtsk:s vid dess beviljande föreslagna förbehåll
måtte af E. o. Ad. ogillas.
Gr. Anckarsvärd: Mina åsigter i denna anslagsfråga hafva
genom E. o. Ad:s majoritet blifvit undertryckta, och jag får naturligtvis
underkasta mig detta. Men jag kan likväl icke underlåta
att instämma i Hr Printzenskölds sednaste yttrande, då jag nemi.
anser att, sedan summan är en gång af E. o. Ad. bifallen, ingenting
kan uträttas med räkningarnas upvisande och reviderande.
Men utom det att jag icke anser det fullt lämpligt att med ett
sådant anslag förena ett dylikt vilkor, tillkommer för mig äfven ett
ekonomiskt skäl, då jag föreställer mig, att med samma som E. St:r
förbehålla sig rättigheten att öfverse och granska räkningarne, hafva
de äfven förbundit sig att fylla bristen, för det fall att summan
icke skulle räcka till. Mig synes lämpligast att, när summan nu
en gång är beviljad, icke vidare befatta sig dermed. Dessutom an
-
D en 21 Mars e. m.
265
ser jag det olämpligt att förklara stolar och bord och soffor i ett
palats för Statens egendom, ty med samma man det gör, har man
äfven åtagit sig skyldigheten att underhålla dessa möbler. Jag får
på dessa skäl förena mig med Hr Printzensköld, och skulle önska,
att de af StatsUtsk. föreslagna vilkoren blefve, om sådant låter sig
göra, uteslutna.
Frih. Tersmeden: Hr Stjernsvärd, som öpnade discussionen
öfver detta ämne, har yrkat återremiss af denna punkt, hufvudsakligen
på grund af ovissheten hvem det ifrågavide palatset tillhör;
och har till stöd för sin åsigt upläst ett testamente af Prinsessan
Sofia Albertina, samt redogjort för förhållandena med detta palats.
Det är nemi. först af Henne inköpt och sedan af Gustaf III tiilbyggdt,
hvarefter det af Henne borttestamenterades. Detta testamente
är att anse som ett kontrakt mellan Henne och Staten eller
Statens Chef, Gustaf III, som vid den tiden obestridligt representerade
Staten och vidtog de åtgärder Han ansåg lämpliga. Ifrågavar:de
öfverenskommelse innehåller det stadgande, att palatset skall
tillfalla den Arfprins, som var närmast Thronföljaren; den blef af
Gustaf III godkänd, och Staten påkostade en stor del af palatset
vid dess tillbyggnad. Jag tror således att man med all trygghet
kan anse det ändamål Sofia Albertina afsåg, vara befästadt såsom
det rätta. I afseende å Hr Printzenskölds anmärkn. mot Utsk:s
tillstyrkande, hvaruti säges att: de 150.000 K:dr tillstyrkas »dock
med förbehåll, dels att en specink räkning öfver reparations-kostnaden
framdeles afgifves och varder för li. St:rs Revisorer tillgänglig,
dels ock att förteckning å inventarierne, hvilka blifva Statens egendom,
uprättas och till vederbörande embetsverk aflemnas»; så vill
jag nämna att det på samma sätt förut tillgått vid likartade fall.
Till att börja med finnes en mängd inventarier på K. Slottet, som
äro bokförda såsom Statens egendom. För det andra, då K. M.
bosatte Sig särskildt, fästades dervid det vilkor, att då skulle särskildt
Statens egendom uptagas, räkning aflemnas och förteckning
göras öfver de inventarier som ansågos tillhöra Staten. Deruti ligger
således ingenting ovanligt. En talare har här sagt, att kostnaderna
blifva högre än det derför anslagna belopp. Det är möjligt,
och jag vill icke yttra mig derom. Det är till och med troligt
att K. M. får släppa till något af egna medel. När emellertid,
såsom StatsUtsk. tillkännagifvit, något kostnadsförslag icke blifvit
till Utsk. aflemnadt, är det så mycket mera skäl att man får se
räkningarna efteråt. Det är eljest vanligt att anslag lemnäs för
vissa noga bestämda ändamål, och då synes det mig att, när R. St:r
nu likasom på god tro bevilja ett så stort anslag, det är mycket
naturligt, att de äfven vilja se redovisningen deröfver. Jag anhåller
om bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag är i hufvudsaken
förekommen af den siste värde talaren, men skall anhålla att få
närmare utveckla de förhållanden hvarom han talat. StatsUtsk:s
tillstyrkande i denna punkt, som förefallit åtskillige talare klandervärd,
och åtminstone icke antaglig, är fullkomligt öfverensstämmande
266
Den 21 Mars e. m.
icke allenast med E. St:rs förut fattade beslut utan äfven med den
praxis som i likartade fall alltid varit iakttagen. Frågan upkom
först vid 1840 års Riksdag och börde icke vara obekant för en
af de talare som sednast här yttrat sig, hvilken, ehuru ej ledamot
af StatsUtsk., dock var en verksam deltagare i den Riksdagens händelser,
vid hvilken E. St:r fattade det beslut, att öfver alla vid de
K. Slotten befintliga inventarier, som icke vore de K. personernas
enskilda egendom, skulle uprättas förteckningar för att aflemnas till
KammarColhm. Derefter skulle för de möbel- och inventarie-persedlar,
hvilka dels inköptes för det till dessas underhåll anslagna
8000 E:dr b:ko, dels afskrefvos såsom utslitne, årliga upgifter till
bemälde Colhm aflemnas. Yid samma Eiksdag fattades äfven det
beslut, att lista HufvudTitelns anslag skulle delas i 2:ne afdelningar,
alldeles som det är i det Betänk, vi nu förehafva till behandling,
och att den ena af dessa afdelningar skulle vara fritagen från all
granskning, men den andra redovisas i den ordning som för Statens
medel i allmänhet är föreskrifven. Alt förteckning öfver persedlarne
uprättas, är således fullkomligen i sin ordning, likasom att de anslagna
medlen redovisas. Jag kan icke finna någon anledn. hvarför
Betänk, borde återremitteras, och det skäl man anfort, att om reparationskostnaden
icke skulle kunna bestridas med den anvisade summan,
E. St:r kunde få vidkännas några efterräkningar, synes mig
icke mycket betyda. Det bör vara hela den Svenska allmänheten
bekant att de summor, som K. M. årligen använder för Slottens
underhåll, betydligt öfverstiga det ringa belopp, som dertill är af
E. St.-r anvisadt, att man icke i detta särskildta fall har att befara
någon arriérepensée. Jag kan således icke finna något skäl att yrka
återremiss af Utsfcs Betänk, i denna punkt, utan anhåller på nu
anförda skäl att den måtte bifallas.
Hr Cederschiöld, Eob. Theophron: Hvad Hr Stjern
svärd
andragit i fråga om äganderätten till det Furstliga palatset,
är af den beskaffenhet, att man icke nu på stående fot kan derom
fälla något bestämdt omdöme, men sådant är icke heller af behofvet
påkalladt för den fråga som nu utgör föremål för öfverläggning.
Jag har begärt ordet med anledn. af Frih. Tersmedens yttrande,
att eganderätten till palatset skulle vara genom handlingar ådagalagdt.
Ett sådant antagande bör icke läggas till grund för beslutet,
ty i händelse det sedermera skulle befinnas att det icke förhölle
sig så som man antagit, så skulle vederbörande sedermera
kunna framkomma med det yrkande att, som det gifna anslaget
icke ländt till .åsyftad nytta, ett nytt anslag måtte beviljas till iordningsättande
af ett annat Palats.
Efter min åsigt bör den som får anslaget, sjelf se till huruvida
äganderätten honom verkligen tillkommer, och huru han använder
detsamma. För E. St:r är det tillfyllest att de hafva beviljat
anslaget. Jag har antagit, och troligen de fleste med mig, att det
begärda anslaget 150,000 E:dr skulle vara tillräckligt för hela bosättningen.
Men då nu Frih. Hamilton uplyst att reparationen går
till högre summa än hälften af hela anslaget, och att detta icke på
D en 21 Mars e. m.
267
långt när förslår till de dermed afsedda behof, så är det omöjligt
att en ordentlig redovisnig för inventarierne kan äga rum, då icke
upgifvit är huru stor del af anslaget är afsedt för anskaffande af
inventarier. Det hade varit StatsUtskis pligt att bestämdt upgifva,
att så och så stor del af anslaget må användas till palatsets reparation,
och tillika huru mycket för inköp af inventarier. Först derigenom
blefve det möjligt för Revisorerne att kontrollera användandet
af de anvisade medlen. Jag får på denna grund tillstyrka återremiss
af före var: de punkt.
Hr Stjernsvärd: Af de yttranden, som här blifvit afgifna,
har jag icke kunnat erhålla de uplysningar jag önskade. Af Frih.
Tersmeden har äfven det misstag blifvit begånget, att Gustaf III
skulle hafva godkänt Sofia Albertinas testamente. Det var endast
5:te och 6:te punkterne som d. 17 Mars 1783 gillades. Det är
här egentligen eganderätten som är af högsta vigt att få utredd,
innan man anslår medel för palatsets reparation Detta synes vara
helt naturligt; och ingen af de talare, som här haft ordet, har heller
jäfvat denna min åsigt. Jag tror icke att Prinsessans testamente
blifvit efter Hennes frånfälle lagligen bevakadt. Om sådant åter
verkligen skett, så är palatset Konungens och Drottningens enskilda
egendom, och Kronan har dermed intet att skaffa. I sådant fall
vore ju reparationen deraf att betrakta som reparation af hvarje
annat hus, som kan tillhöra den K. Familjen. Jag tror att, då
sådana omständigheter äro för handen, så böra R. St:r icke i denna
fråga fatta något beslut, förrän frågan blifvit fullständigt belyst,
och det är på grund häraf som jag förnyar min begäran om återremiss
af denna punkt i StatsTJtsk:s Betänk.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framställde att i afseende på nu förev:de del af
Utsk:s Utlåt, förekommit följande yrkanden : af Hr Stjernsvärd, med
hvilken en annan talare instämt, om återremiss, af Hr Printzensköld
om bifall till K. M:s Nåd. Propos., som öfverensstämde med hvad
Utsk. tillstyrkt med det undantag att de förbehåll som vid ifrågavar:de
anslags beviljande blifvit af Utsk. föreslagne, ieke funnos uptagne
i den K. Proposm, och slutligen några talare yrkat bifall till
hvad Utsk. tillstyrkt.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla nu förev:de del af Utsk:s Utlåt., ropades starka Ja
jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Stjernsvärd begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voter.-  propos.:
Den som bifaller StatsUtsk:s, i Utlåt:t N:o 40 gjorda tillstyrkanden
i fråga om anvisande, dels för inredande af den våning,
som D.D. K.K. H.H. Hertigen och Hertiginnan af Östergöthland
komma att i H. K. H:s palats bebo, jemte anskaffande af möbler
dertill och inventarier för D.D. K.K. H.H:s bosättning, af ett an
-
268
Den 21 Mars e. m.
slag för en gång af 15 0,000 R:dr, och dels för innev:de år af ett
fyllnadsbelopp i Hofhållnings-kostnaden af 96,000 R:dr, allt Riksmynt,
röstar
J a,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder Utsk:s Utlåt, i berörde delar af R. o. Ad. åter
remitterad t.
Vid voteteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 159.
Nej — 15.
Eöredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s denna dag
f. ra. ankomna Nåd. Propos. till R. St:r angtde en med Danmark
afslutad Traktat om uphörande af Öresundska tullen m. m.; hvarefter
Hr
Hjerta, Lars, yttrade:
Då säkerligen en hvar af R. o. Ad. med största tillfredsställelse
inhämtat det sätt hvarpå förhandlingarna om Sundska tullen
blifvit förda, och det är all anledn. att StatsUtsk. vid företagande
till pröfning af K. M:s Nåd. Propos. i detta ämne icke skall få
annat att göra än att till R. St:r inkomma med tillstyrkande deraf,
samt K. M. dessutom begärt skyndsamhet vid behandlingen, tager
jag mig friheten föreslå, att StatsUtsk. må med detta sitt Betänk,
inkomma utan att afvakta tryckningen, så att saken må kunna afgöras
inom den utsatta tiden.
Röredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
d. 11 och 18 dennes på bordet lagde Utlåt. NYo 41, i en med
statsregleringen gemenskap egande fråga.
Efter upläsning af första punkten, deri Utsk. tillstyrkt, att
R. St:r före pröfningen af de vid denna Riksdag förekommande
frågor om löneförhöjning för Statens embets- och tjenstemän, må
antaga såsom en allmän grundsats att der sådana förhöjningar af
R. St:r beviljas, desamma anvisas blott för den tid, hvarunder nu
skeende statsreglering blifver gällande, dock med de inskränkningar
häruti, som för särskildte fall tilläfventyrs kunna finnas lämplige,
blef propos. till bifall å denna punkt framställd och besvarad med
starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Pir Gr. o. Landtm, förklarade
sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Härefter anmälde sig och yttrade
Hr Bildt, Didrik Gillis: I början af StatsUtsk:s nu föredragna
Utlåt, förekomma åtskilliga af Utsk. föreslagna vilkor, under
hvilka de kommande löneförhöjningarna för Statens embets- och
tjenstemän skulle utgå. Då likväl alla dessa vilkor äro gjorda under
förutsättning att lönerna verkligen komma att ökas, så är också
ganska billigt, att om löneförhöjningen skulle komma att för någon
D en 21 Mars e. m.
269
tjensteman uphöra, han får upbära sin lön utan iakttagande af dessa
vilkor. Eljest, om man bifaller punkten i dess nuvande skick, då
Utsk. föreslår det stadgande att »ljuspenningar och spanmålsförhöjning
under lönerna uphöra», skulle genom en sådan händelse som
ofvan är förutsatt, tjenstemannens stallning kunna blifva sämre än
f. n. Utsk. har också på ett annat ställe sagt att det ansett sig
böra nu endast »för de civile embets- och tjenstemännen i allmänhet
föreslå nedannämnde vilkor, att under ifrågavide tid blifva gällande.»
Jag tager mig friheten föreslå att R. o. Ad. ieke bifaller den föredragna
punkten i dess nuvande skick, utan endast jemte en förklaring
i det syfte jag angifvit. Så bar äfven PresteSt. redan gjort.
Detta PresteSt:s beslut lyder sålunda: »Ofvanstående vilkor för åtnjutande
af beviljade löneförhöjningar skola uphöra att vara gällande,
ifall löneförhöjningen uphör; äfvenså kommer, der undantag från
dessa vilkor synas böra äga rum, sådant att vid hvarje fall särskildt
utsättas». Detta mom. börjar, såsom kan synas underligt, med
orden »ofvanstående vilkor», och detta härleder sig deraf, att PresteSt.
beslöt antagandet af detta mom. först sedan det pröfvat de
af Utsk. föreslagna vilkor. Då jag anser delta tillägg nödvändigt,
anhåller jag att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos. på det
af PresteSt. godkända morn., under förutsättning att E. o. Ad.
kommer att besluta ett eller annat af de vilkor som på sidan 5 i
Betänk:t finnas uptagna, samt att detta tillägg må som ett särskildt
mom. införas efter de i Utsk:s Betänk, förekommande
vilkor.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag har visserligen icke
något emot att ett så beskafFadt beslut som det Hr Bildt föreslagit,
af E. o. Ad. fattas; men jag skulle tro att denna mening redan
är uttryckt i Utsk:s förslag, då det nemi. står i början af nästföljande
punkt: »derjemte oell då, för rättigheten att komma i åtnju»tande
af dylik löneförhöjning under nästa statsreglerings-period,
»vissa förbehåll torde böra stadgas, har Utsk., efter öfvervägande
»jemväl af denna fråga, trott sig i sådant afseende böra nu för de
»civile embets- och tjenstemännen i allmänhet föreslå nedannämnde
»vilkor, att under ifrågav:de tid blifva gällande»; — det vill säga,
under nästa statsreglerings-period. — Jag tror icke att något egentligen
vinnes genom att i detta fall fatta ett särskildt beslut; men
om sådant yrkas, vill jag visst icke sätta mig deremot.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, upläst det af Hr Bildt afgifna
förslag, yttrade
Frih. Eaab, Adam Christian: För min del har jag intet
emot att E. o. Ad. fattar ett beslut i den syftning Hr Bildt antydt;
men detta ligger redan i Utsk:s Betänk. Dessutom, ifall E.
o. Ad. sedan skulle afslå alla de föreslagna vilkoren, så är beslutet
af intet värde. Jag tror att Hr Bildts ändamål vinnes lika bra,
om man följer Betänk:t och uttrycker det så som Frih. Tersmeden
angifvit. Jag föreställer mig att PresteSt. fattat sitt beslut i denna
270
Den 21 Mars e. m.
fråga sedan det gått igenom Betänk:t; att fatta det på förhand anser
jag olämpligt.
Hr Bildt: Det nr nödvändigt att på förhand fatta beslut i
afseende på den fråga, hvarpå jag nu fästat upmärksamheten, antingen
på det sätt jag framställt eller så som Frih. Tersmeden föreslagit,
ty eljest ser jag icke huru något enda af Utsk:s föreslagna
vilkor skall kunna bifallas; såvida man vill undvika att tjenstemännen,
om löneförhöjningarna uphöra, skola återkomma i samma
och ännu sämre ställning än förut. Om nu det bifalles som Frih.
Tersmeden af Utsk:s yttrande upläst, så är det ganska bra, men
det är stridande mot formen och bruket, då man nemi. icke plägar
bifalla motiverna till ett Utsk:s Utlåt., utan endast sjelfva slutsatserne
eller de framställda förslagen. Jag tror äfven att ett enkelt
bifall till hvad som förekommer i StatsUtsk:s Betänk, i det lilla
stycket, som nu är i fråga, innebär något helt annat än det förslag
hvilket sedan som resultat framställes. PresteSt. har också redan
gått den väg som jag föreslagit K. o. Ad. att anslå, och jag skulle
tro det vara lämpligt att fatta samma beslut som i ett annat RiksStånd
gått igenom, emedan man eljest stannar i 2 olika meningar,
som kunna blifva föremål för votering i förstärkt StatsUtsk. Det
är af dessa skäl som jag anhåller att R. o. Ad. måtte besluta ett
tillägg af den lydelse jag nyss föreslagit.
Frih. Tersmeden: Det är visserligen, såsom Hr Bildt an
märkt,
ganska sannt att på motiverna i ett Utsk:s Betänk, framställes
vanligen icke propos., men det kan ju likväl gå an att i
detta fall så göra, och Exped.Utsk, kan icke underlåta att i sitt
förslag till underd. skrifvelse intaga detta motiv, då det är vilkor
för bifallet till det föreslagna. Jag kan således icke finna att det
är nödvändigt att följa den väg som PresteSt. betriidt, då samma
ändamål kan utan en sådan omväg vinnas.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: De talare, som i denna fråga
yttrat sig, hafva alla instämt deruti, att det ifrågasatta vilkoret bör
bifallas; tankarne hafva varit skiljaktige endast i afseende å sättet
att komma till ett sådant beslut. Hvad Frih. Tersmedens åsigt i
detta fall beträffar, så är det bekant, att man vid bifall till ett
Utsk:s förslag egentligen endast afser de indragna raderna eller
Utsk:s förslag till beslut; i afseende å motiverna kan man icke säga
att klubban har fallit. Deremot kan Exped.Utsk. icke utesluta en
enda bokstaf i sjelfva beslutet. Det är således en icke så obetydlig
skillnad mellan det som är intaget i sjelfva beslutet och det som
står i motiverna. Jag är dock öfvertygad att Exped.Utsk. kommer
att vid detta som öfriga tillfällen väl utföra det updrag som det af
Ståndet får, så att jag ingalunda fruktar att genom någon dess
försummelse misstag skall ske; men det torde i allt fall vara nödvändigt
att göra noga skillnad mellan de delar af ett Betänk, som
utgjort föremål för beslut, och hvad som eljest deruti förekommer.
Ett annat Stånd har gifvit uttryck åt denna tanke genom att i
1> e n 21 Mars e. m.
271
frågan fatta särskildt beslut, och detta beslut har af Hr Bildt blifvit
föreslaget att äfven af B. o. Ad. biträdas. Jag får med honom
härom förena mig, emedan det är gifvet att vi, då frågan är att
få detta vilkor inryckt, lättare komma till enhet genom att förena
oss med PresteSt. om deras redan fattade beslut, än om vi antaga
Frih. Tersmedens förslag; så mycket mera som det icke finnes någon
sannolikhet för att de öfriga Stånden skulle fattat något beslut
i ämnet, utan i afseende å dessa rader troligen gått tillväga på
samma sätt som med motiverna i alla öfriga Betänk:n, d. v. s. gått
dem förbi, och endast fästat sig vid det beslut, hvartill Utsk.
kommit.
Gr. Sparre, Erik: Jag är af samma mening som Frih.
Tersmeden. Man kan visserligen säga att motiverna icke äro föremål
för beslut, men då måste man också undersöka hvad som är
motiver eller icke. Ser man nu efter i de 6 eller 7 omtvistade
raderna, så är början deraf att »för rättigheten att komma i åtnju»tande
af dylik löneförhöjning under nästa statsreglerings-period,
»vissa förbehåll torde böra stadgas», — att hänföra under benämningen
motiver; men då, i fortsättningen häraf, Utsk. säger sig
hafva »efter öfvervägande jemväl af denna fråga, trott sig i sådant
»afseende böra nu för de civile embets- oell tjenstemännen i all»mänhet
föreslå nedannämnda vilkor, att under ifrågav:de tid blifva
»gällande»; så kan man ieke säga att detta är motiver, utan det
utgör en del af sjelfva det förslag som vi nu pröfva. Detta förslag
är sedan specificeradt under Litt. o, b och c, och uptager der de
vilkor, öfver hvilka vi nu skola besluta; något ytterligare beslut
kan jag icke inse nyttan af. Ett sådant stadgande, som Hr Bildt
föreslagit, måste jag anse desto mera olämpligt som det skulle innehålla
att »ofvanstående vilkor» antages endast under vissa förbehåll;
men vi hafva ju ännu ieke fattat något beslut öfver dem, och det
är möjligt att dessa vilkor icke blifva antagna. Jag tror således
att den del af förslaget som Frih. Tersmeden fästat upmärksamheten
vid ieke kan betraktas som motiver, och att Exped.Utsk., då det
skall expediera beslutet till R. St:r, måste göra det under denna
form, förutsatt att vårt beslut blir öfverensstämmande med Utsk:s
framställning, som är att dessa vilkor skola blifva gällande under
den ifrågav:de tiden, och något annat har Hr Bildt icke föreslagit.
Hr Printzensköld, Carl: Visserligen är det både en rätt
och en pligt för Exped.Utsk. att vid upsättande af förslag till
R. St:s underd. skrifvelser noga öfverväga hvilka motiver som blifvit
anförda i Utsk:s Mern. till E. St:r, och i följd af Ståndens beslut
böra anses ligga till grund för de beslut, söm B. St:r skola
inför K. M. tillkännagifva sig hafva fattat. Men här synes mig
en sådan utgallring af mindre nödiga motiver svårligen kunna äga
rum, ty några sådana äro ieke framställda, utan Utsk. säger blott
att det föreslår ett stadgande af den och den lydelsen, — och detta
i temligen tydliga ordalag, att blifva gällande för den itrågavarde
statsreglerings-perioden och icke längre. Om man nu bifaller de af
272
Den 21 Mars e. m.
Utsk. föreslagna vilkor, om hvilka ingen discussion ännu ägt rum,
så följer ju deraf att Exped.Utsk. vid upsättandet af den underd.
skrifvelsen måste följa den tankegång, som i de af StatsUtsk. begagnade
ordalag finnes uttryckt, nemi. att vilkoren omfatta nästa
statsreglerings-period; och kan man icke bestrida att vilkoren äro
inskränkta till denna, så måste de förra naturligtvis förfalla då den
sednare uphör. Deraf synes mig vara en gifven och naturlig följd,
att de gamla vilkor och förhållanden, hvarunder tjenstemiinnen hittills
åtnjutit sina löner, skola i det antagna fallet återkomma i fullt
gällande kraft. Jag kan således icke finna den absoluta nödvändigheten
att fatta ett sådant beslut som PresteSt., då samma mening
är i Utskis premisser uttalad. Om nu de vilkor som Utsk.
föreslagit, antagas af alla 4 Stånden, så måste Exped.Utsk. bland
premisserna i sin skrifvelse sätta allt det som dessa vilkor innehålla,
och då kommer ju äfven att inflyta det som PresteSt. med sitt
förbehåll åsyftat. Men skulle R. o. Ad. finna nödvändigt att bedöma
saken på det sätt som PresteSt. gjort, så möter ett nytt hinder.
Deraf blir nemi. en följd att, om detta vilkor antages af 3
Stånd, så att det blir ett R. St:rs beslut, för Exped.Utsk. en nödvändighet
upstår att upställa sin skrifvelse på annat sätt, emedan
man eljest skulle först omtala de vilkor hvarunder anslagen gifvas,
och sedan komma med ett sådant förbehåll som PresteSt. gjort, och
som icke innefattar annat än hvad i StatsUtsk:s Utlåt, redan förekommer;
med ett ord, Exped.Utsk. måste rätta sitt förslag efter
omständigheterna. För min del tror jag saken blir lika tydlig genom
ett enkelt bifall till StatsUtsk:s förslag, utan afseende på hvad
PresteSt. för sin del beslutat, och med bibehållande af det förras
redaktion.
Erih. Cederström, Rudolf: Delande den siste värde talarens
åsigter, inser jag fullkomligt den välvilja som i Hr Bildts förslag
röjer sig för de civile embetsmiinnens väl och fördel, men kan
icke finna nödvändigt, att tillgodose detta på ett sätt, som skulle
innefatta omsägande af hvad StatsUtsk. redan föreslagit. Exped.-  Utsk. har, som jag hoppas och som Gr. Lagerbjelke äfven behagat
vitsorda, under Riksdagen tillräckligt visat, att det vid upsättandet
af sina förslag till skrifvelser ingalunda förbiser hvad som utgör
motiver och hvad som är beslut. Jag tror att Hr Bildt på ett för
mycket uteslutande sätt fästat sig vid det, som står i de indragna
raderna. Om jag, för att belysa förhållandet med ett närliggande
exempel, går till StatsUtsk:s Betänk. N:o 42, så förekomma pag. 2
och 3 frågor rörande löneförbättring för Registrator och Kanslist
samt Kopister i Just.StatsExpedit:n, hvilka frågor alla i texten äro
sammanförda, så att yttrande öfver dem gemensamt blifvit af Utsk.
afgifvet. Jag tror likväl icke att det under några förhållanden kan
ligga inom Exped.Utsk:s befogenhet, att utesluta något så väsendtligt
som hvad StatsUtsk, här i den ofvannämnda texten anfört, och
endast uptaga hvad som står i de indragna raderna; ej heller att
exempel på ett sådant beteende kan företes.
Jag
B ert 21 Mars e. m.
273
Jag har för öfrigt ett annat skäl, hvarföre jag anser att Hr
Bildts förslag icke bör gillas, nemi att derigenom frågan skulle
blifva 'mera invecklad än förut. Ty, om 11. o. Ad. förenar sig med
PresteSt. om detta beslut, men dessa båda Stånd deruti blifva ensamma,
blir det då för Exped.Utsk. en pligt eller rättighet att uptaga
detsamma? Nej, visserligen icke. I dess ställe skall StatsUtsk.
inkomma med sammanjemknings-förslag. Sådant föranleder fördröjelse
och måhända någon vändning af saken, som nu ej kan förutses,
åtminstone skulle det vara något ovanligt, om StatsUtsk. på
endast två Stånds åstundan skulle ändra sin ursprungliga hemställan.
Tvist derom måste säkerligen upstå, jag tviflar på framgången. På
detta sätt blir frågan lätteligen invecklad i st. f. utredd. Det vore
då bättre att särskild propos. göres på ingressen och på de under
särskilda Litt. föreslagna vilkor. Det kommer då att bero på R.
och Ad. att antaga eller afslå dem. Göres särskild propos. på ingressen,
så är det antagligt att 3 Stånd derom sig förena. Om
åter icke sådan propos. särskildt framställes, så är ingressen i alla
fall så till vida gillad, som någon anmärkn. icke blifvit deremot
framställd. Hur helst således härmed ske.r, så är saken mera klar,
än efter Hr Bildts välvilliga, men mindre praktiska förslag. Jag anhåller
således om afslag å besagde hans hemställan.
Hr Hjerta, Lars: Innan R. o. Ad. fattar sitt beslut ang:de
de vilkor öfver hvilka nu resonneras, vill jag fästa upmärksamheten
på angelägenheten att erhålla ett nu saknadt svar på en fråga, som
synes mig otvifvelaktigt upstå såsom ett corollarium af de beslut
R. o. Ad. redan fattat öfver de första punkterna. Då nemi. Utsk.
yttrar att, »der sådana förhöjningar af R. St:r beviljas, desamma anvisas
»blott för den tid, hvarunder nu skeende statsreglering blifver gäl»lande,
dock med de inskränkningar häruti, som för särskilda fall
»tilläfventyrs kunna finnas lämplige», så synes mig att premisserna
i detta yttrande icke stå rätt väl tillsammans med de slutsatser
hvartill Utsk. kommit; och det lemnar efter sig en lucka, som föranleder
mig att framställa en fråga, hvarpå jag möjligen kan af
StatsUtsk:s medlemmar få ett nöjaktigt svar. Utsk. har nemi. erkänt
att det »icke med någon visshet kan antagas, att nuvarande
»varupris och penninge-förhållanden komma att blifva beståndande»,
och att det sålunda icke vore lämpligt, att »Staten för längre tid
»ikläder sig förbindelser, hvilka kunna hafva till följd, att den skatt»dragande
finge äfven framdeles, när värden på egendom, produkter
»och arbete tilläfventyrs falla, fortfarande till Statens embets- och
»tjenstemän utgifva hvad desse under tillfälliga behof fått sig an»visadt.
» Utsk. tillägger äfven ett annat skäl, hvarföre löneförhöjningarna
böra beviljas under annan form än den K. M. äskat, nemi.
att de eljest kunde »lägga hinder i vägen för de förändrade orga»nisationer
af åtskillige embetsverk, som framdeles kunna ifråga»komma.
» Men Utsk säger derefter i det följande stycket: »Vid
»sådant förhållande lärer icke heller det af en motionär, för vinanande
af en, efter dennes förmenande, mera bestämd begränsning af
IVII. 18
274
De ii 21 M ars e. m.
»de permanente oell endast tillfälliga? statsutgifterne, väckta förslag
»om en förändrad upställning af budgeten böra till någon särskild
»åtgärd föranleda.» För min del skulle jag tro, att det varit aldra
enklast om Utsk., med bibehållande af rättigheten att i vissa fall
göra undantag, hade på en särskild lista upfört de i allmänhet skeende
löneförhöjningarna för embets- och tjenstemän i någon graderad
skala. Då hade det varit möjligt och äfven lätt för en kommande
Riksdag att i mån af den ståndpunkt hvarpå lefnads-förnödenheternas
pris då befunne sig, pröfva huruvida dessa provisoriska
förhöjningar borde bibehållas eller icke. Men då nu Utsk. på vanligt
sätt upställt budgeten, och äfven i öfrigt gatt tillväga på samma
sätt som under vanliga förhållanden, så liar jag svårt att fatta,
på hvad sätt det skall gå till vid en följande Riksdag att, om
varupriserna skulle falla, få de nu förhöjda lönerna lämpade derefter.
Jag tror att detta då skall blifva en ganska svår sak, och
af det stora antal som kommer att ifra för förhöjningarnes bestånd,
skall gifvas färgen af en förhatlig åtgärd. Det förhatliga hade undvikits,
om Utsk. uptagit alla dessa förhöjningar i en särskild kolumn.
Svaret på den fråga jag nu framställt, skall äfven komma
att influera på frågan om de vilkor, som nu äro under pröfning,
och det är derföre jag önskade härom erhålla uplysning, emedan
jag anser densamma så vigtig, att den bör till återremiss föranleda.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag instämmer med Hr
Bildt i det förslag till beslut han afgifvit, i afseende å tiden och
vilkoren för uphörande af de löneförhöjningar, som antagas blifva
af R. St:r bifallna. Detta förslag innehåller ett bestämdt beslut
huru det skall förhållas i den händelse att löneförhöjningarne vid
nästa Riksdag uphöra. StatsUtskis Utlåt, innehåller visserligen
stadgande om hvad som skall äga rum under tiden till nästa Riksdag,
men deremot saknar jag der all uplysning om huru förhållas
skall med spanmåls-förhöjningarne och ljuspenningarne samt andra
sportler, om lönerna skulle komma att återgå till de förra beloppen.
Om dessa löne-tillökningar beviljas, på sätt Utst föreslagit,
blott till nästa Riksdag, så torde det vara i sin ordning att R.
Sta- bestämdt besluta att, i fall förhöjningen uphör, äfven de gamla
vilkoren inträda i gällande kraft, under hvilka lönen hittills
åtnjutits, emedan detta ämne eljest kunde blifva föremål för olika
meningar, särdeles i afseende å sådana sportler; som man önskar
skola uphöra, och hvilkas obestämda belopp gör det önskligt, att
de måtte på ett eller annat sätt ordnas. Jag hemställer på dessa
grunder, att R. o. Ad. måtte bifalla Hr Bildts förslag. Det förekommer
visserligen i afseende å ordställningen ett ovanligt uttryck,
nemi. ordet »ofvanstående», då man ännu icke fattat något beslut
om dessa vilkor; men om beslutet, som Hr Bildt föreslagit, fattas
under förutsättning att R. o. Ad. bifaller ett eller annat af dem,
så förfaller äfven denna anmärkn.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Skillnaden mellan det förslag Hr Bildt framställt och Utsk:s Utlåt.
Den 21 Mais e. m.
275
består deruti, att det förra innehåller ett bestämdt förklarande, att
de motiver, som stå i sammanhang med StatsUtskrs förslag till beslut,
skola, i st f. denna plats inryckas i sjelfva beslutet; och att
detta skall blifva fullkomligt oförtydbart, måste naturligtvis vara
på det högsta önskligt. Jag tillstyrker således, och med åberopande
af de skäl Frih. Palmstjerna anfört, bifall till Hr Bildts
förslag. Man har sagt att det vore mindre riktigt att fatta ett
beslut, som möjligen skulle kunna befinnas helt och hållet onödigt,
derest man nemi. icke skulle antaga dessa vilkor. I detta afseende
ber jag att få erinra, att man kan ju fatta detta beslut under
hvad förutsättning man önskar. Hvad Exped.Utsk:s åtgärd
med saken beträffar, så hemställer jag, om icke, på sätt jag nyss
anmärkt, det råder fullkomlig öfverensstämmelse mellan Utskrs
Betänk, och PresteSt:s beslut; hvadan mycket arbete derför ej torde
erfordras.
Frih. Ter smeden: Jag har icke begärt ordet för att vidare
yttra mig i den fråga, som nu är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning
i anledn. af Hr Bildts förslag, utan endast för att lemna
Hr Hjerta svar på hans fråga, huru man vid en blifvande Riksdag
skall gå tillväga, i händelse omständigheterna då skulle föranleda
en nedsättning i de nu ifrågavar:de löne anslagen, för att få veta
till hvad belopp lönerna förut gått. Om Hr Hjerta ser på Betänka
öfver andra HufvudTiteln, skall han der finna för hvarje
fall uptaget, hrad K. M. och StatsUtsk. föreslagit. Något vidare
lärer väl icke fordras. Hr Hjerta tyckes tro att förhöjningarne
varit beräknade efter en viss proc. af lönerna. Jag medgifver att
dét hade varit det rättaste, om lönerne blifvit fördelade jemt efter
likartade tjenstebefattmr inom olika verk; men Utsk. har i stället
följt en annan grund och förfarit på samma sätt som K. M. i Sin
Nåd. Propos. gått tillväga.
Frih. Åkerhjelm, Joh. Garl: Alla, som har yttrat sig,
äro ense i sjelfva saken, och tvisten rörer sig egentligen om sättet
att uttrycka hvad man åsyftar. Då mig synes att den andra sidan
väljer ett sätt som är mindre positivt, så sluter jag mig till Hr
Bildts förslag, som åsyftar ett formligt beslut, hvilket måste vara
att föredraga framför ett beslut som kan anses innebära någon
ovisshet, samt gifva anledn. till tvister i en framtid. Jag förenar
mig således med dem som yrka bifall till Hr Bildts förslag.
Hr Printzensköld: Det är naturligt, att hvarje civil tjensteman,
till hvilkas antal jag räknar mig, måste vara Hr Bildt
tacksam för hans visade ömhet om civile tjenstemän, äfvensom att
denna erkänsla bör utsträckas jemväl till Frilnne Palmstjerna och
Åkerhjelm, som jemväl understödt Hr Bildts förslag. Jag vill således
icke'bestrida, att detsamma må af R. o. Ad. bifallas. Det blir
sedan Exped.Utsk:s omsorg att, i händelse vilkoret blir af Ståndet
beslutadt, föreslå den form, hvarunder detta vilkor skall i den und.
skrifvelsen till K. M. omnämnas. Nu på förhand synes det mig
27fi
Den 21 Mars e. m.
som lämpligast vore att i början af skrifvelsen begagna StatsUtsk:s
ordalag, och sedermera i slutet insätta det förtydligande, att, i händelse
löneförhöjningarna skulle efter denna Statsregleringsperiod upliöra,
de gamla vilkoren för lönernas åtnjutande jemväl skulle återkomma
i fullt gällande kraft.
Hr Hjerta: Jag ber om ursägt, att jag på visst sätt in
blandar
i denna discussion en främmande fråga, men den hör äfven
hit, tillfölje af det beslut, som nyss fattades Het är mig likgiltigt
om R. och Ad. behagade nu, eller efter sedan den andra
frågan är afgjord, deröfver yttra sig'; men jag vill blott i ani. af
Erih. Tersmedens yttrande nämna att jag ganska väl känner att i
Betänk:t tillökningarna äro särskildt upförda; men min mening var att
med bibehållande af Ståndets rätt att för hvarje särskild post pröfva
beloppet, borde i en särskild förteckning hafva upförts, huru många
proc. för hvarje tjenst i tillökning beräknades såsom förhöjning
i följd af den dyra tiden, så att man häröfver finge en klar öfverblick,
som är sä vigtig för bestämmandet vid nästa riksdag om samma
anslag skola fortfara eller icke. Det är derföre jag anser att Stats
Utsk.
borde åläggas inkomma med en förändrad upställning, der
särskildt uptages huru mycket Utsk. anser utgöra nödig lön för
sysslan i och för sig sjelf, och huru mycket som borde gifvas i tillökning
med afseende å de högre varupriserna. Emellertid vill jag
på förhand förklara, att jag icke ämnar besvära R. o. Ad. med någon
votering, om R. o. Ad:s beslut skulle komma att strida mot
den mening jag hyser.
Frih. Ahlströmer, Carl Jonas Oscar: Jag anhåller att
få yttra några ord i anledn. af Hr Bildts förslag. Jag anser det
alldeles öfverflödigt. När Exped.Utsk. upsätter skrifvelser på grund
af bifallna Utsk.Betälcde, så kommer, hvad som i Betäuk:det heter:
»Utskottet föreslår eller hemställer», att i skrifvelseförslaget
heta »Rikets Ständer beslutat.» Vid sådant förhållande synes det
mig blifva fullt tydligt uttryckt, hvad man åsyftar, utan alt man
behöfver i slutet af skrifvelsen uprepa hvad man i inledningen
sagt; och som jag är fullt öfvertygad att Exped.Utsk. icke gör sig
skyldigt till något förbiseende i detta afseende, så anhåller jag om
bifall till Utslcs Betänk., sådant det är upställdt.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad och efter förnyad
upläsning af Hr Bildts förslag, de först till bifall och sedan
till afslag derå framstälde propositionerne blifvit besvarade med
blandade Ja och Nej, blef förnyad propos. till bifall å sagde
förslag framstäld och åter besvarad med Ja och Nej; hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Mannerskantz, Carl Axel, begärde votering.
Uplästes till justeking och godkändes följande voteringspropos.:
Deri 21 Mars e. m.
277
Den som bifaller att, under förutsättning af bifall med eller
utan förändring till de af StatsUtsk. i Utlåt. N:o 41, under Litt.
a b och c framställde punkter ett nytt mom. tillägges af följande
lydelse: ”Ofvanstående vilkor för åtnjutande af beviljade
löneförhöjningar skola uphöra att vara gällande, i fall löneförhöjningen
uphör; äfvenså kommer, der undantag från dessa vilkor synas
böra ega rum, sådant att vid hvarje fall särskildt utsättas”,
röstar
J a ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår It. o. Ad. förslaget om ett sådant mom:s införande.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 52.
Nej — 47.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm., i anseende till den redan
temligen långt framskridna tiden framstäld propos , beslöts
att med pröfningen af återstående delen af StatsUtsk:s Utlåtande
skulle upskjutas till nästa plenum.
Föredrogs och begärdes på bordet K. M:ts denna dag f. m.
ankomna Nådiga Propos. till K. St:r, ang:de grunden för utgörandet
af de till Båtsmansindelningen i Blekinge län anslagne s. k.
Öfverskotta- och Reserv-räntor.
Justerades ett Prot.utdrag för denna dag e. m„ rörande remissen
af K. M:ts Nådiga Propos., ang:de en med Danmark afslutad
traktat om uphörandet af Oresundska tullen m. m.
Slutligen anmäldes och lades på bordet nedanniimnde (rån
Utsk:n inkomne Utlåtm och Betänkm, nemi. från
StalsUlsliollet:
N:o 44, i ani. af K. Mits Nådiga Propos., angide uplå
telse
af vissa delar af Jönköpings f. d. fästningsområde till Jönköpings
Stads disposition för ny tomtreglering derstädes;
N:o 45, i ani. af K. M:ts Nådiga Propos. ang:de utbyte
af indragne Militieboställena N:o 1 Steglinge och N:o 8 Plöninge
vid Skånska HusarRegitet emot Höganäs Stenkolsverks egande anandelar
i Kronoskattehemmanen Nio 1 Vestra Klappe och N:o 1
Östra Klappe i Malmöhus län;
N:o 46, i ani. af erhållne återremisser å Betänk. N:o 18,
angide R. Stis år 1855 församlade Revisorers berättelse om verk
stäld
granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under åren 1852 och
1853.
Nio 47, i ani. af väckt motion om rättighet för allmogen
27S
Den 23 Mars f. m.
inom Åse härad af Skaraborgs län att erhålla utsyning å kronoparkerne
Hunne- och Helleberg.
Lagutskottet.
N.-o 22, i ani. af väckte motioner om förändring i vissa delar
af hvad stadgadt tinnes ang:de damluckas öpnande;
N:o 23, i ani. af väckt motion om införande af en s. k. summa
appellabilis;
N:o 24, i ani. af väckte motioner ang:de uphäfvande eller
ändring af hvad finnes stadgadt i afseende på revisions-skilling.;
N:o 25, i ani. af väckt motion, ang:de förmånsrätt för sockenmagasin
er ;
AUm. Besväri- och Ekon.Utskoltet.
Nio 70, i ani. af väckte motioner om ändring och revision af
K. Instruktionen för Lnndshöfdingnrne och de vid Länsstyrelserne
anställe tjenstemän af d. 10 Nov. 1855;
Riddar husUtskollet.
N:o 11, ang:de väckt fråga om inköp af ett brandfritt skåp
till förvarande af Riddarhusets Genealogier.
H. R o. Ad. åtskiljdes kl. \ på 12 om natten.
In fidem protoeolli,
Albert Munck.
Måndagen den 23 Mars 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. ett prot.utdr. för d. 21 och pleniprot. för d. 7 dennes.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 41, i en med
Statsregleringen gemenskap egande fråga; och förekommo nu särskildt
hvart och ett af de nedanämnde i 2:dra punkten förealagne
mormr:
Mom. tilt. a.
Hr Printzensköld, Carl: För min del anser jag det vara
äfventyrligt att obetingadt bifalla ifrågav:de punkt. Antager man
för gifvet att K. M:ts Propos. ang:de lönetillökning för Statens
Den 23 Mars f. m.
279
embets- ocb tjenstemän blifver af StatsUtsk. utan förändring bifallen,
dä kan man gerna utan något förbehåll godkänna denna
punkt; emedan K. M:ts förslag utvisar att en icke obetydlig förhöjning
af lönernas nuvarande belopp skulle komma tjenstemännen
till godo, äfven om till dessa inberäknas ljuspenningar, spanmålsförhöjning
samt sportler i verken; men det ligger uti StatsUtskis
skön att nedsätta den af K. M. föreslagne löneförhöjning och det
ända derhän, att somliga tjenster kunna i' afseende på lönebeloppen
blifva till och med försämrade i stället för förbättrade,
och jag kan då icke finna någon rättvisa ligga deri, att tjenstemannen
mot erhållande af några få R:dr skall komma i en sämre
ställning än förut; enär denna tillökning möjligen icke svarar mot
den fördel han för närvarande åtnjuter genom upbärande af ljuspenningar
och den spanmål som är inbegripen under lönen. Jag
får således föreslå det tillägg, att ljuspengar och spanmålsförhöjning
under lönerna äfvensom sportler skola försvinna endast i den händelse
att R. St:r bifalla den förhöjning, som i K. M:ts Propos.
blifvit föreslagen. Detta beslut skulle innefatta en garanti för att
R. St:r icke från sin sida tillfogade Statens embets- och tjenstemän
någon förlust. Man må ursäkta om jag af erfarenhet hyser ett
temligen stort misstroende uti ifrågav:de fall, så att jag anser det
nödvändigare att hafva »ett ord för sig än att komma dermed
efteråt» såsom ordspråket lyder. Jag anhåller om propos till bifall
å punkten på det sätt att detta bifall endast lemnäs under förutsättning
att K. M:ts Nåd. Propos. ang:de löneförbättring för Statens
embets- och tjenstemän varder bifallen.
Frih, Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hr Printzenskölds anmärkn.
mot denna punkt saknar efter mitt omdöme all grund.
Hr Printzensköld har förutsatt, att StatsUtsk möjligen kunde föreslå
en så liten löneförhöjning att den icke motsvarade beloppet af
ljuspenningar och spanmålsförhöjning, hvarigenom skulle kunna inträffa
att en tjensteman finge mindre inkomster än han för närvarande
innehafver. Det är dock gifvet att det beror på hvar och
en tjensteman, för hvilken en löneförhöjning på vissa vilkor föreslås,
att mottaga densamma eller icke. Finner han att hans nuvarande
löneinkomster sammanräknade öfverstiga de som af R. St:r kunna
komma att beviljas, kan han låta bli att mottaga dem och bibehålla
sin gamla lön. Jag finner således icke att någon våda af
ifrågav:de punkts antagande kan upstå och för öfrigt skall man af
2:dra HufvudTiteln, hvilken nu hvilar på R. o. Ad:s bord och som
jag förmodar att Hr Printzensköld äfven tagit kännedom om, finna,
att StatsUtsk., om icke i alla, dock i de flesta fall tillstyrkt K.
M:ts Nåd. Propos. Den fruktan Hr Printzensköld yttrat sig hysa
är således äfven härigenom i det närmaste häfven; och fullkomligt
bör den försvinna genom den uplysning jag lemnat att tjensteman,
som icke vill mottaga löneförhöjning, eger rätt att afsäga sig den,
på grund af den fullmakt sorn åtföljer tjensten. Jag anhåller således
om bifall till ifrågav:de punkt.
280
Den 23 Marst ut.
Hr Printzensköld: Jag älskar visserligen att tro det nuvarande
StatsUtsk. visar så mycken generosité, att det i det närmaste
bifaller K. M:ts Propos., men någon bestämd öfvertygelse
härom hyser jag icke, annat än för de fall som redan äro kände,
nemi. i afs. på l:sta och 2:dra HufvudTiteln. Visserligen har Frih.
Tersmeden rätt deruti att en tjensteman kan förklara sig heldre
vilja bibehålla den gamla lönen än antaga den nya; men det är
icke så lätt när man är tjensteman, och en allmän reglering föreslås,
att säga nej dertill. Man har sett exempel på huru det tillgått
vid Landtstaten med afseende på löneförbättringen, der tjenstemännen
tvingats att ingå på densamma, hvilket haft till följd att
deras löner förminskats. »Vestigia terreut», säger ordspråket, och
man vill icke gerna att något dylikt skall inträffa i Statens Embetsverk.
För min enskilda del är det mig visserligen likgiltigt, ty
hvad min tjenst beträffar så får jag hvarken någon nytta eller skada
af den ifrågavide löneförhöjningen; men jag talar för andra tjenstemäns
bästa, särdeles sådane som åtnjuta sportler, emedan jag med
visshet vet att dessa, sammanräknade med lönen, upgå så nära till
de belopp som i K. M:ts Propos. föreslås, att förhöjningen uti löneinkomster
blifver ganska ringa, synnerligen när man afräknar de
fördelar tjenstemannen förut egt, deribland den förnämsta eller att
innehafva tjenst på flera ställen. Jag vill emellertid icke vidare
tvista om denna punkt, men har doek velat till prot. anföra den
anmärkning att det möjligen innebär någon oförsigtighet att bifalla
punkten obetingadt. Jag afstår följaktligen från yrkande på propos.
å det tillägg jag föreslagit.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh: Jag kan icke finna annat
än att förevarande mom. innebär just den garanti som Hr
Printzensköld åsyftat eller att genom den nya löneregleringen ingen ,
tjensteman må erhålla mindre löneförmåner än de han förut lagligen
varit berättigad till, ty deri stadgas uttryckligen att endast den
tjensteman sorn tillträder löneförbättring, skall vidkännas något afdrag
af ljuspenningar etc., och med löneförbättring måtte väl förstås
förbättring i de vilkor som tjenstemannen på grund af sin
tjenst är berättigad till, dessa må nu hafva hvad namn som heldst
antingen spanmålsförhöjning, ljuspenningar eller lagliga sportler.
Jag skulle således tro att då i mom. linnes uptaget »att ljuspenningar
och spanmålsförhöjning under lönerna uphöra för alla dem,
som tillträda löneförbättring», är dermed uttryckt just hvad Hr
Printzensköld önskat.
Förev:de mom. blef uppå härefter framställd propos. bifallet.
Morn. litt. b.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Mig synes att TJtsk.
ieke tillräckligt noga har öfvertänkt förhållandet med embets- och
tjenstemäns lönevilkor, oeh detta synnerligen med afseende å Landsstatens
tjenstemän. Dessa hafva, näst befälet uti Svenska arméen,
de knappaste lönevilkor och den i förhållande dertill den mest an
-
Den 23 Mars f. m.
281
strängande tjenstebefattning. Det går nemi. icke an för en Länsstyrelse
att afspisa ankommande personer med uttrycket »att den
eller den tjenstemannen kommer upp kl. 11 eller ^ 12 o. s. v.»,
utan dess tjenstemän måste tidigt infinna sig på embetsrummet
(kl. 9 är den vanliga tiden) och sitla der till kl. 1, 2, eller
på e. m., och dessutom äro de nödsakade att längre fram på e. m.
återtaga sina embetsbestyr och söka fullgöra hvad som på f. m.
icke medhunnits. Hvad deras löner beträffar, så är det. väl bekant
att dessa genom den nya ränteregleringen ansenligen förminskades,
och ehuru vid förra Eiksdagen en tillökning af 77,000 lt:dr fördelades
på alla län, blef likväl den summa, som sålunda kom på
hvarje Länsstyrelses lott, så ringa, att den på långt när icke motsvarade
hvad de genom ränteregleringen förlorade. Om sålunda
den föreslagna löneförbättringen kommer till stånd, skulle likväl på
de flesta ställen Länsstyrelsens tjenstemän likafullt få mindre inkomster
än de före den nya ränteregleringen innehade. På denna
grund får jag hos E. o. Ad. vördsamt anhålla att denna punkt
måtte afslås. Ett ytterligare skäl härför finner jag deruti, att ^:del
af lönen skall afdragas i händelse sjukdom, tjenstledighet eller något
annat hinder afhåller tjenstemannen från att sjelf sköta sin
tjenst. Detta torde vara ett något strängt stadgande, ty om vi
betrakta äfven de lägsta klasserna i samhället, finna vi att husbonden
vårdar sin tjenare i händelse af dennes sjukdom, och då vore
det väl icke obilligt, att, i händelse en Statens tjenare genom sjukdom
vore urståndsatt att fullgöra sina tjensteåligganden, också Staten
betalade den vicarie, som skulle förrätta hans tjenst. I alla
fäll kan det icke vara riktigt att en tjensteman, då han är i behof
af tjenstledighet och genom läkarebetyg kan styrka detta förhållande,
likväl skall vidkännas ett afdrag af ^:del af lönen, ty han måste
väl likafullt lefva med sin familj under tiden och lefnadsomkostnaderne
blifva genom hans sjukdom ingalunda minskade utan snarare
ökade. Jag kan derföre icke ingå på denna restriction utan önskar
bestämdt att den måtte afslås. Visserligen har den allmänna mening,
hvilken jag också gillar, börjat göra sig gällande, att hvar
och en, som sköter en annans tjenst, bör också derföre erhålla full
ersättning, men tillika bör fästas afseende dervid att det är en stor
förmån för en underlydande att få förestå en högre embetsmans
tjenst; derigenom skaffar han sig meriter och blir i tillfälle att förvärfva
insigt i den högre befattning, som han möjligen framdeles
kan komma att tillträda. Jag instämmer således i Hr Björnstjernas
reservation och anhåller om bifall å densamma.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Det är ett nödvändigt
vilkor för att en lag skall blifva med tillbörlig aktning upburen,
att den är rättvis och så affattad att den icke kan tydas på olika
sätt. Jag tror icke att den ifrågavarande punkten upfyller dessa
vilkor. Deri heter nemi. bland annat: »Embets- och tjenstemän
etc. skola efter hvad i allmänhet eller för särskilda fall kan varda
af K. M. eller vederbörande embetsverk bestämdt, vidkännas skäligt
afdrag å lönebeloppet.» Jag skulle tro att en sådan villkorlig före
-
\
282 Den 23 Mars f. m.
skrift icke bör i en lag inflyta, utan att bestämda stadganden, i
sjelfva lagen böra uptagas, ocb som icke i tillämpningen kunna,förändras.
Vidare heter det, »att afdrag för sjukdomsfall, som räcka
öfver 2 månader, skall äga rum.» I afseende på denna del af punkten
är jag af alldeles enahanda åsigt med den siste talaren. Enl.
tjenstehjonsstadgan är det husbondens skyldighet att vårda tjenaren
i händelse af sjukdom, ägandes han dock rätt att härför göra afdrag
å hans lön om lian så för godt finner. Hvad äro väl embetsman
annat än tjenare, ehuru icke enskildes utan Statens? Således
bör äfven Staten hafva samma pligt att upfylla mot sina tjenare
som den enskilde. Vidare säges »derest vid erhållen tjenstledighet,
sjukdomsförfall, hvilket räcker öfver 2 månader eller eljest förekommande
hinder för tjenstens utöfning annan person till tjenstens bestridande
behöfver förordnas.» Vilkoret för innehafvande tjenst är ju
att densamma skall skötas, således bör väl alltid annan person förordnas
att den bestrida när ordinarie innehafvaren dertill är hindrad.
Att afdrag göres å lönen till |:del åt den som till tjen
sten
förordnas; detta anser jag riktigt. På grund af dessa anmärkmr
yrkar jag återremiss på denna punkt och anhåller att StatsUtsk.
derom måtte fästa afseende å den redaktionsförändring som
jag nu går att föreslå: »Embets- oell tjensteman som kommer i åtnjutande
af ifrågavarande provisoriska lönetillökning, äfvensom innehafvare
af ny tjenst, hvarföre lön vid denna Riksdag anslås, skall
vid erhållen tjensledighet, sjukdomsfall, hvilket räcker en månad
eller derutöfver, och hvarunder han af Staten åtnjuter läkarevård,
samt eljest förekommande fall, vidkännas afdrag af {idel af sin lön.»
Jag anser det vara angeläget att bestämma det Staten skall egna
sjukvård om afdrag skall äga rum, synnerligen då vi troligen alla
äro i erfarenhet af att ingen är sjuk för nöjes skull och att ingenting
är dyrare än att ligga sjuk såväl i afseende till kostnaden för
medikamenter som ock läkarevård o. s. v. Jag anhåller att förevarande
punkt af R. o. Ad. måtte återremitteras.
Hr Tornerhjelm, Budolf: Jag får vördsammast hemställa
det Hr Gr. o. Landtm, täcktes hos Kiddarh.Sekret. göra förfrågan
om huruvida något prot.utdr. från de öfriga Stin ankommit, hvilket
möjligen kunde leda till någon uplysning i och för behandlingen
af denna fråga.
I ani. häraf uplyste undert. Riddarh.Sekret, att något prot.utdr.
ännu icke till R. o. Ad. inkommit ang:de af de öfrige RiksStm i
ani. af förev:de Utlåt, fattade beslut.
Hr Tornerhjelm: Jag anhåller att få förena mig i den reservation
som Hr Björnstjerna mot förevide punkt afgifvit. Inom
Utsk. tillhörde jag deras åsigter, hvilka yrkade att mindre stränga
bestämmelser med afseende på tjenstemänhens lönevilkor borde fastställas.
Tjenstemännens ställning i vårt fädernesland är allt för väl
känd, för att det icke skulle vara en hvar klart att en löneförhöjning
för dem är af nöden; och jag har derföre också ansett det vara af vigt
Pen 23 Mars f. m.
283
att dervid icke fastades sådana vilkor, som kunde till en stor del undertrycka
den fördel som dermed afsågs. Det är dock nödvändigt
att fastställa en princip för de fall då tjenstemannen icke sjelf utöfvar
sin tjenst. Kunde man utstaka en bestämd gräns mellan de
fall då han af sjukdom är förhindrad att sköta densamma eller
då han för nöjes skull eller af andra orsaker begär tjenstledighet,
vore saken ganska lätt; men att ingå i de många detaljbestämmelser,
hvilka skulle erfordras för upgörande af en lag i denna syftning, blefve
ganska svårt och skulle medföra betydlig kostnad, hvarföre man också
måst åtnöja sig med de bestämmelser som här äro framställda.
Jag kan icke gilla Hr Stjernsvärds förslag att tjenstemännens
sjukvård skulle öfvertagas af Staten. Detta skulle leda oss in
i en labyrint af svårigheter hvilka det är omöjligt att beräkna
hvar de en gång skulle sluta Mången torde deraf hunna hemta
tillfälle att utan anledning blifva sjuk och Staten sålunda be
lastas
med omkostnader för en mängd »friska sjuklingar.» —Den
tid som enl. Utsk:s förslag är tjensteman beviljad att under sjukdom
upbära lön tyckes mig vara tilltagen väl kort. Jag vill derföre
inskränka mig till att yrka bifall å Hr Björnstjernas reser
vation,
hvilken jag har anledning att tro det PresteSt. för sin del
biträd t.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauriz: Det är i anledning af Hr
af Dalströms yttrande som jag anmält mig. Om, såsom Hr af
Dalström sagt, vår landtstats tjenstemän äro så öfverhopade af göromål
att deras tid jemt är uptagen, så synes väl billigheten kräfva
att de personer, som kunde komma att förordnas till att sköta
deras tjensler, icke må göra, det för intet. Visserligen har det hittills
tillgått på så sätt, men icke tror jag att det är hvarken billigt
eller rättvist. Denna punkt synes mig innefatta alla de bestämmelser
som rättvisan i detta afseende krafvel-, hvarföre jag anhåller
om bifall till densamma.
Frih. Tersmeden: För att bedöma denna fråga torde
det vara nödvändigt att taga reda på hvad som f. n. i likartade
fall är stadgadt. I K. M:ts Nåd. Instruct för KansliExpme af
d. 10 Juni 1840 föreskrifves följande: »Den som erhåller tjenst
ledighet
på så lång tid, att förordnande af annan person till tjenstens
bestridade anses erforderlig afstår en fjerdedel af lönen, om
tjenstledigheten fortfarnde åtnjutes öfver en tid af 2 månader eller
om med läkares betyg- styrkes att tjensteman icke utan fara
för lif eller helsa kan tjensten bestrida. Då tjenstledighet af
andra orsaker erhålles, afstås halfva lönen.» Sedermera har DepartitsChefen
uti det K. M:ts Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd
och behof bifogade prot. för FiuansArenden föreslaget ett
så lydande stadgande: »att innehafvare af tjenst för hvilken löneförhöjning
blifver anvisad, skall vara underkastad det vilkor, att
efter hvad i allmänhet och för särskilde fall kan varda af E. K. M.
bestämdt, vidkännas afdrag af större eller mindre del af lönebeloppet,
derest, vid erhållen tjenstledighet, sjukdomsförfall eller eljest
384
Den 23 Mars f. m.
förekommande hinder för tjenstens utöfning, annan person behöfver
förordnas till bestridande af tjensten tillhörande göromål.»
När StatsUtslc. behandlade denna fråga, ansåg Utsk. att något
minimum af tid med afseende på sjukdomsförfall borde bestämmas,
innan ett sådant stadgande skulle träda i verket, äfvensom ett
maximum med hänseende till afdrag å lön. Dessa föreskrifter befordra
således mera tjenstemannens fördel, än såväl instructionen för
Kanslierne, som äfven det i StatsKåds protok. föreslagna Stadgande.
R. o. Ad. torde således finna att Utsk. i detta fall gått tjenstemannens
billiga fordringar bra nära till mötes och jag skulle tro
att en ytterligare utsträckning vore mindre lämplig och skulle inverka
störande på förhållanderne inom de olika embetsverken, enär
det redan finnas vida strängare föreskrifter fastställde för Konungens
Kansli. Dessutom är äfven i den af StatsUtsk. föreslagne
punkt bestämdt att vilkoren komma att bero på de föreskrifter K.
M. i öfrigt lemnar, likasom i StatsRåds prot. uttrvckes att afseende
kommer att fästas på de förhållanden som kunna inträffa. StatsUtsk.
har endast föreskrifvit att sjukdomen skall åtminstone hafva
räckt 2 månader och att afdraget i intet fall får öfverstiga Huru
många missbruk hafva icke i detta afseende skett! Icke skall man
här framdraga sådana fall då verkliga sjukdomar och ömmande
omständigheter förefinnas? Skall man icke hafva så mycken tillit till
K. M:s höga förutseende och behjertande af sådana förhållanden
att man kan tryggt öfverlemna åt Honom de närmare bestämmelser
i detta hänseende? Jag skulle trö att den redactiou sora af Hr
Björnstjerna blifvit upställd, går alldeles för långt i det den föreslår
maximum af afdraget i lön till -jS-. Jag hemställer om det är
lämpligt t. ex. att en person, som erhåller tjenstledighet på ett par
år för att resa utrikes, icke skall afstå mer än af lönen? Ar det
billigt att en vicarie skall för denna lumpna summa sköta tjensten?
Man bör äfven se på sådana, förhållanden, och icke allenast på de
så mycket omtalade sjukdomsfallen. Jag anser att man icke kan
gå längre i eftergifvenhet än Utsk. gjort, men skulle R. o. Ad.
ändock vilja göra det, är det bättre att, afstå hela punkten, än att
uptaga ett sådant stadgande på den grund, hvarpå denna reglering
är upgjord, emedan det skulle kunna leda till olagliga prejudikater.
Hr Stjersvärd har yrkat att icke några vilkorliga föreskrifter i detta
fall böra stadgas. Jag skulle tro motsatsen enär det är omöjligt
att på förhand inse alla fall som kunna förekomma och för öfrigt
kan man väl ej neka till att det är Statens chef och embetsverk
som bör utfärda och bestämma de närmare föreskrifterne. Vidare
yrkar Hr Stjernsvärd att om en tjensteman blifver sjuk så skall
han åtnjuta läkarevård på Statens bekostnad. Detta kan visserligen
låta sig göra med en samlad trupp; men jag kan icke inse att det
är möjligt att bringa i verkställighet med afseende på våra kring
hela riket spridda tjenstemän. Man vet nogsamt hvad apothekareräkningar
vill säga och jag hemställer då, huru många apothekareräkningar
Staten skulle komma att liqvidera.
Frih. Cederström, Rudolf: Det är hvarken min mening
Den 23 Mai s f. in.
285
eller önskan, att begära ett rent bifall till nu föredragne punkt i
StatsUtskis Betänk., lika litet som jag vill derå yrka enkelt afslag.
Jag tror, att det ligger någon billighet deri, att en tjensteman,
om han till följd af sjukdom eller andra orsaker är förhindrad att
tjensten utöfva, remuuerar den yngre kamrat, som förrättar tjensten
åt honom; men i betraktande af de små löner, som blifvit af
Utsk. för tjenstemännen föreslagna och hvilka icke ens upgå till
det ingalunda högt satta belopp, som K. M. begärt, anser jag, att
man icke bör göra afdragen allt för kännbara för tjenstinnehafvaren.
Det förefaller mig såsom hade Hr Björnstjernas i detta fall afgifne
reservation ganska mycket skäl för sig och att ett antagande af
densamma vore så mycket mera på sin plats, enär ett annat Riksstånd,
PresteSt. efter hvad en aktad ledamot nyss tillkännagifvit,
redan fattat beslut i samma syftning. En ledamot har sagt att
intet afdrag borde äga rum i händelse af sjukdom, ty man är icke
sjuk för nöjes skull. Det är sannt, men sjukdomar finnas i så
många nyanseringar, gränsande till det friska tillståndet, cch i sådana
fall, hvilka stundom med en mindre hygglig benämning kallas
»skolsjuk;)», skulle det likväl vara ganska hårdt för en yngre
tjensteman att huru länge som helst göra tjensten för en äldre, behäftad
med denna sjuka, som kan möjligen bestå mera i en inbillningens
aberration, än i något egentligen fysiskt sjukdomstillstånd.
Frih. Tersmeden har anfört, huruledes inom StatsDepart;ns Kanslier
vida strängare föreskrifter äro gällande, än dem Utsk. föreslagit.
Detta är visserligt sannt, hvad sjelfva lagbudet beträffar, men med
den kännedom jag framför Fribin torde äga om de faktiska förhållanderne
inom K. M:ts Kansli må det tillåtas mig, uplysa, att dessa
bestämmelser just i följd af sin stränghet ofta lämnas utan tillämpning,
hvilken ej heller af de yngre tjenstemännen plägar påyrkas.
Likväl gäller detta icke alltid. Det torde ju dock vara bättre, att
antaga en lag, som genom sin inneboende billighet och rättvisa
kunde blifva allmännare påyrkad och tillämpad. Detta är såväl
Frih. Tersmedens, som min åsigt, och vi skilja oss endast åt i
sjelfva tillämpningen, i det jag tillstyrker K. o. Ad. att bifalla Hr
Björnstjernas reservation, och detta på ytterligare ett skäl, som jag
torde få anföra. K. o. Ad. består till en stor del af embets- och
tjenstemän. Att öfverväga de allmänna angeliigenheterne vid Kiksdagarne,
måste för hvar och en af oss, ehvad han är tjensteman
eller icke, vara en högst dyrbar rättighet, och denna rättighet innebär
också ett förpligtande. Skall då en embetsman, som vill
upfylla detta . kall, afstå en stor del af sin lön, såvida han icke
endast 2:ne månader vill deltaga i Riksdagsgöromålen. Detta synes
verkligen vara hårdt. Eepresentationskallets vederbörliga utöfning
är således också ett skäl att icke alltför långt sträcka afdraget
å tjenstemännens redan små löner. Jag anser billighet ligga
på båda sidor uti Hr Björnstjernas reservation, hvarföre jag som
sagt är yrkar bifall till densamma.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Denna fråga har redan blifvit
så utvecklad, sedan jag anmälde mig, att jag har föga att
286
Den 23 Mars f. m.
tillägga. Jag vill endast nämna att de i punkten omtalade 2:ne
månaderne synes mig vara en val kort beräknad tid. Vi veta alla
att militärbefälet har sig genom ett K. Bref försäkrad en tjenstledighet
al 3 månader; och jag tror att så äfven är förhållandet med
Hofltättens ledamöter. Jag ser då icke hvarföre man skall göra
någon inskränkning i förev:de fall, utan yrkar på att den föreslgna
tiden måtte utsträckas åtminstone till 3 månader.
Hvad det beträffar att -j:del af lönen skall afdragas, så filmer
jag det billigt, då det är fråga om en så lång tjenstledighet att
den öfverskjuter 3 månader, likväl med det undantag som Hr
Lilliehöök i sin reservation uptagit, ty om en löneförhöjning blefve
så liten att ^-:del af hela den sammanslagna lönen utgjorde mera
än den tillökning som tilldelats tjenstemannen, så skulle den nya
löneregleringen på visst sätt ingripa i rättigheter som han redan
äger. Jag skulle heldst vilja instämma i Hr Björnstjernas reservation,
dock med förändring af ^ till £:del, och med ett sådant förbehåll
som Hr Lilliehöök föreslagit, eller att afdraget i intet fall
kan blifva större än den löneförhöjning som nu torde komma att
bestämmas.
Frih. Sprengtporten: De skäl Frih. Cederström anfört för
bifall till Hr Björnstjernas reservation äro visserligen mycket talande;
det fattas blott för att göra dem öfvertygande en omständighet och
det är, att den tjensteman, som vill bevista Riksdagen och upfylla
sitt Riksdagsmannakall, icke behöfver begära någon tjenstledighet.
Detta stadgande är således icke tillämpligt på den tjensteman som
vill bevista Riksdag, utan endast på den som i öfriga fäll äro förhindrade
att sköta sin tjenst. Hvad för öfrigt sjelfva summans belopp
beträffar, hvars maximum af åtskilliga personer blifvit föreslagen
till |-:del så måste bestämmandet häraf naturligtvis bero derpå,
huruvida det är möjligt att. med ett så obetydligt afdrag kunna
befordra det ändamål som afses, eller att Statens tjenst blifver skött.
Om jag å ena sidan finner det ganska ömmande för en familjefader
eller hvem som heldst att till följd af oförvållade omständigheter
gå i mistning af sin lön, så är det också ganska ömmande för
Staten att ändamålet med embetsverks inrättande eller skötande af
Statens tjenster icke förfelas. Jag tror att då det är uplyst att
nu förev:de stadgande har sin grund uti dels förut bestående förhållanden
dels i K. M:ts Nåd. Propos., innefattar detsamma snarare
en mildring i afseende på tjenstemännens förhållande än någon
skärpning deraf. Det är således all anledning att tillstyrka StatsUtsk:s
Betänk, i denna del, hvarföre jag röstar derför och får endast
erinra att aldraget blott kommer i fråga, i händelse för tjenstens
skötande under tiden annan person behöfver förordnas. Jag yrkar
bifall.
Hr Hjärne, Harald: Då StatsUtsk:s Ordf. Frih. Tersmeden
ansett ifrågavarande förslag vara grundadt på redan befintliga föreskrifter,
får jag dervid göra den anmärkning att det hade varit
bättre om StatsUtsk. tillika hade granskat den rätts- eller billig
-
Den 23 Mars f. m.
287
hetsgrund som gifvit ursprung till dessa redan befintliga föreskrifter.
Jag tror att StatsUtsk. då icke hade kunnat undgå att finna,
att det icke ligger någon billighet i att göra afdrag för tjensteman,
som har tjenst på Slat; för de fall, då'han utan eget förvållande
är förhindrad att fullgöra sin tjenst, d. v. s. genom sjukdomsförfall.
Jag ber att få uplysa om att i Fankrike äger det förhållande
inom arméen rum, att då en tjensteman af sjukdom hindras att
sköta sin tjenst, erhåller han ett tillskott i sin lön, i stället för att
afdrag göres å densamma, af Staten, emedan det är klart att sjukdom
åstadkommer ökade utgifter och icke minskade. Med anledning
häraf anser jag att Utsk. kunnat föreslå ett helt annat stadgande än
det nu ifrågavarande; för min del skulle jag likväl kunna bifalla detsamma
med den förändring att dessa orden utgå: »sjukdomsfall, hvilket
räcker 2 månader, eller eljest förekommande hinder för tjenstens utöfning»
hvarigenom punkten skulle erhålla" följande lydelse: »Embetsoch
tjenstemän, sora kommer i åtnjutande af ifrågav:de provisoriska
lönetillökning, äfvensom innehafvare af ny tjenst, hvarför lön vid denna
Riksdag anslås, skall efter hvad i allmänhet eller för särskilda fall kan
vara af K. M. eller vederbörande Embetsverk bestämdt, vidkännas skäligt
afdrag å lönebeloppet, dock icke öfverstigande ^-:del, derest vid
erhållen tjenstledighet annan person till tjenstens bestridande är förordnad.
» Man har då borttaget det orättvisa vilkoret, att embetsman
när han är sjuk skall vidkännas ett betydligt afdrag, just då han
bäst behöfver hela lönen för sin familjs bergning.
I afseende på Hr Stjernsvärds förslag så får jag säga att hans
praeraisser icke stodo rätt väl tillsammans med hans konklusioner.
Han började med att stödja sig på samma princip som jag, men
hans förslag var dock betydligt strängare mot embetsmännen än
Utsk. Han föreslog visserligen att vid sjukdomsförfall tjenstemannen
skulle vårdas på Statens bekostnad under loppet af första
månaden, men deremot om sjukdomen räcker längre än en månad
skulle afdrag äga rum. Detta är vida strängare än Utsk:s förslag
och jag skulle tro att Hr Stjernsvärd vid närmare besinnande skall
finna att hans goda afsigter icke derigenom vinnas. Då här nu
blifvit framställde så många olika meningar, vill jag icke envisas
med att göra mitt förslag gällande, utan jag har endast önskat att
få det förd t till prot. Likväl anhåller jag att, i händelse någon
under discussionens lopp skulle finna mitt förslag mer öfverensstämmande
med rättvisa än något af de andra, jag då må äga
rättighet att hos Hr Gr:ns o. Landtm, anhålla om propos. derå.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag har icke med min röst biträdt
det i StatsUtsk. fattade nu föredragne beslut. Mig synes att
då StatsUtsk. icke bifallet K. M:ts Propos. att löneförhöjningen
måtte blifva definitiv, hade äfven då de stadganden K. M. för en
löneförhöjning föreslaget, bordt undergå någon modifikation. Det
har redan af en talare blifvit uplyst och återfinnes i bilagan N:o
6 af K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof, att
bland de vilkor K. M. föreslagit, är äfven det att tjensteman, som
erhåller tjenstledighet eller genom sjukdomsförfall eller eljest före
-
288
Den 23 Mars f. m.
kommande hinder för tjenstens utöfning är förhindrad att densamma
förrätta och då annan person förordnas att tjensten bestrida, — att
då ett bestämdt afdrag skall ske, eftersom K. M. antingen i allmänhet
eller för enskilda fall täckes stadga. En lagstiftning i detta
hänseende synes mig vara af behofvet påkallad, äfvensom jag anser
det ovilkorligen riktigt att då en person gör tjenst för en annan,
han äfven derföre skall erhålla någon ersättning. Men det är också
gifvet att någon olyckligare belägenhet kan icke en tjensteman iråka,
än då han blir sjuk och urståndsatt att förrätta sin tjenst samt
dessutom försaka de små enskilda förtjenster han utom sin ordinarie
tjenst kan förskaffa sig och på detta sätt med sin talrika familj
befinner sig i de mest knappa omständigheter. Mig synes rättast
att alla löner fördelades uti 2:ne klasser, en fast lön och tjenstgöringspenningar.
Dessa sednare skulle då vara de, hvilka tjenstemanueu
skulle förlora i händelse af sjukdom eller tjenstledighet,
och som då borde ingå till en kassa, hvarmed vikarier kunde aflönas.
Så hade enligt min uppfattning bordt tillgå i händelse löneregleringen
blifvit definitiv. Detta har emellertid icke af Stånden
bifallits, utan den skall blifva provisorisk, och vid sådana förhållanden
fordrar billigheten att man gör så få förändringar som möjligt
i nuvarande stadgande, och om man skall vara billig i något afseende
så är det väl för ett sådant fall, då tjensteman genom sjukdom
är förhindrad att fullgöra sina åligganden. En reservant har
yrkat att afdrag på lönen icke måtte ske till högre belopp än
löneförhöjningen; och detta är väl också det som mest öfverensstämmer
med ett provisoriskt stadgande af löneförhöjning, emedan
en tjensteman icke då kan komma i en annan sämre ställning än
han redan nu sig befinner. Hr Liljehööks förslag vann icke bifall
inom Utsk. hufvudsakligen af det skäl att den löneförhöjning som
föreslagits är så sväfvande att den varierar mellan 5 till 150 proc.
för vissa tjenster, och en orättvisa skulle hufvudsakligast upstå i
det fall att de högre tjenstemännen skulle derigenom komma att
erkännas mindre afdrag än de lägre, och följaktligen skulle inträffa
att när en högre tjensteman vöre sjuk skulle hans vikarie få
mindre lön än vikarien för en tjensteman i en lägre grad, som vore
sjuk. Hr Björnstjernas förslag synes mig upfylla all rättvisa. Man
har här talat om de föregående stadganden som finnas och som
ligga till grund för StatsUtskrs förslag. Dessa äro, enl. hvad Frih.
Tersmeden uplyst, att finna uti K. M. Nåd. Förordn. af år 1840
rörande kansliernas tjenstgöring; men enl. hvad Frih. Cederström
anmärkt, och hvilket äfven inom Utsk. framställts, har strängheten
i detta stadgande gjort, att kamraterne heldre för intet bestridt
tjensten än beröfvat tjenstemännen en så betydlig del af
sin redan förut knappa lön. Inom Fångstyrelsen lärer också ett
sådant stadgande förefinnas nemi. att j:del af lönen skall afdragas,
när tjenstledighet erhålles. Här är visserligen icke fråga om militära
tjenstemän, men jag vill likväl nämna att inom arméen är
stadgadt att jt skall afdragas från militärens lön om han 6 månader
eller derutöfver är förhindrad att göra tjenst. Bifaller man nu
Hr Björnstjernas reservation, så skulle den civila tjenstemännen
komma
Den 23 Mars f. m.
289
komma i samma kathegori, som den militära, och framflyttar man
tiden från 2 månader till 3, så har man också i detta afseende
sökt jemna förhållandet mellan dessa embetsman, då man vet att
militära tjenstemän i allmänhet äro försäkrade om 3 månaders tjenstledighet.
Af dessa båda skäl sammanfattade anser jag riktigast om
man kunde bifalla Hr Liljehööks förslag, om det kan låta sig göra,
om ieke annat, åtminstone som ett appendix till Hr Björnstjernas
reservation. Jag utgår nemi. från den grundsatsen, att man bör
göra så lindriga bestämmelser som möjligt, då det endast är fråga
om provisoriska löneförhöjningar. Då det nu likväl är uplyst, att
ett annat ltiksStånd bifallit Hr Björnstjernas förslag, och man väl
icke låter åtnöja sig med Utsk:s, när ett bättre gifves, röstar jag
för bifall å det förra.
Hr Hjerta, Lars: Sedan jag anmälde mig, har jag af flera
ledamöter, förnämligast Frih. Tersmeden, blifvit så förekommen,
att jag helt och hållet skulle hafva afstått från ordet, så vida icke
sedermera några yttranden blifvit fällda, mot hvilka jag anhåller
att i största korthet få göra några anmärkmr. Frih. Cederström
har lagt vigt deruppå, att B. o. Ad. är ett Stånd, som bör anse
sig särdeles förpligtadt att bevaka tjenstemännens bästa. Jag vill
fästa upmärksamheten på, att här är icke fråga om embetsmännen
såsom en klass eller ett särskild Stånd för sig, utan här är fråga
om den ena embetsmännen i förhållande till den andra. Det är
fråga om att afväga mellan dem, hvad billigheten i afseende på deras
ömsesidiga löneförhållanden föreskrifver. Jag kan icke gilla de motiver,
som föranledt Hr af Dalströms yrkande på afslag å nu förevar:de
punkt, ty om dessa lades till grund för en blifvande lönereglering,
skulle bestämdt orättvisa komma att vederfaras den, som
förrättade tjensten under en ordinarie tjenstemans sjukdom. Vi
böra icke glömma, att all lönereglering är grundad på den principen,
att Staten utgifver viss betalning för ett visst arbete. Den
fördel, som en embetsman kan anses äga framför den, som engagerat
sig i enskild tjenst, hvilken fördel också är orsaken att en person
ofta åtnöjer sig med de mindre lönevilkor Staten erbjuder, jemförelsevis
mot den enskilde, består i den säkerhet han från Statens
sida äger, att för all sin framtid kunna äga en sysselsättning, för
hvilken lemnäs en deremot svarande betalning, och att äfven om
han är sjuk, ändock kunna få behålla en del af sin lön, hvilket
icke är fallet med den, som förrättar åt enskild ett visst arbete.
Vfiuligt skulle det derföre vara, om Staten ginge ännu längre och
äfven skulle vilja vara ett slags Försyn emot all förlust, när olyckor
inträffa. Förhållandet med olyckor är, att de äro olyckor,
d. v. s. att de draga med sig i släptåg sorgliga följder, och den
som sjuknar kan icke göra anspråk på att vara helt och hållet befriad
från dessa i afseende på sina »ekonomier». För att förekomma
detta, har Hr Stjernsvärd visserligen gjort ett förslag, som innebär
att Staten skulle draga försorg om sjuka embetsman under deras
sjukdom, eller anslå någonting till sjukhjelp åt dem. Men detta
skulle säkerligen leda till många svårigheter och tilläfventyrs missiv
H. 19
syo
I)en 23 Macs f. m.
bruk. Man har åberopat Frankrikes exempel; jag skulle likväl tro
det vara betänkligt att fatta beslut på blott så lös upgift, utan att
känna till, huru det verkligen är anordnadt i Frankrike. Hvad beträffar
Hr Björnstjernas reservation, hvari föreslås att endast ^ af
lönen skulle afdragas, så torde det icke vara rådligt att stanna dervid,
ty man måste betänka, huru lätt det är att finna anledmr till
sjukdomsförfall, huru lätt det är att skaffa sig läkarebetyg, om också
blott för ett sådant fall en tjensteman behöfde roa sig att fara till
en utländsk brunn, emedan digestions organerna råkat något litet i
oordning eller för hvad som helst, som kan verka till ett mindre
normalt välbefinnande och hvarom det alltid är lätt att få ett sanningsenligt
läkarebetyg. Härigenom skulle sålunda dörren komma
att öpnas för missbruk och sjuklingarnes antal samt följaktligen
Statens omkostnader blifva ytterligt förökade. Jag skulle derföre
tro att StatsUtsk. valt en temligen riktig medelväg; om likväl R.
q. Ad. anser det nödvändigt att utsträcka tiden, under hvilken tjensteinannen,
utan afstående af en del af lönen, kan åtnjuta tjenstledighet
till 3 månader i st. f. till 2, så är detta likväl den största
eftergift sorn kan göras. Beträffande den anmärkning, att man
ansett afdraget af | af lönen från den som blifvit sjuk så obilligt,
att kamraterna i tjensten vanligen afstått derifrån, så är ju ingenting
som hindrar att sådant kan ske äfven framdeles, om förhållanderna
äro så ömmande, att den sjukes vänner och kamrater finner
dem från deras sida förtjena afseende. Jag voterar bifall för StatsUtsk:s
Betänk.
Hr Stjernsvärd: Af en föreg:de talare, Hr Tornerhjelm,
har uttalats åsigter så högst ovanliga, att jag icke ansett mig kunna
med tystnad förbigå dem, synnerligast som Hr Tornerhjelm, såsom
ledamot af StatsUtsk., har rätt att påkalla mer upmärksamhet för
sina uttalade åsigter, än som möjligen i annan händelse varit fallet.
Hr Tornerhjelm har sagt, att i den händelse Staten förpligtade
sig att vårda de embetsman som sjuknade, skulle många blifva
sjuka, hvilka icke äro det. Jag får då anmärka, att jag icke vill
bestrida Hr Tornerhjelms erfarenhet om dylika förhållanden, men
så väl han, som en annan talare, hvilken yttrat sig om skolsjuka,
hafva förbisett att det finnes någonting som kallas läkare-attest,
sorn skrifves under förpligtelsen, »så sannt mig Gud hjelpe till lif
och själ.» Jag vill icke antaga att någon Läkare, utan fullgoda
skäl, en dylik attest utfärdar. Vidare har här yttrats, att om Staten
skulle åtaga sig vården af sjuka embetsman, skulle vi råka in
i en labyrinth af svårigheter. Jag får med anledning af detta uttryck
tillkännagifva, att hela det civiliserade Europa befinner sig redan
inne i denna labyrinth.
Här har vidare talats om afdragens belopp. Derom tillkännagaf
jag, förra gången jag hade ordet, min tanka, nemi. att lönerna
äro till för att tjensten skall fullgöras. Skötes den icke, så är det
ingalunda orättvist att afdrag äger rum, när icke sjukdom är orsaken
dertill, Man har yrkat bifall till Hr Björnstjernas reservation.
För min del kan jag icke deri instämma, i anseende till den
Den 23 Mars f. ui.
291
slutmening, som deri förekommer. Der Btår nemi. att afdrag skall
äga rum, så vida annan person till tjer.sten förordnas och denne
gör anspråk på vedergällning för vikariatet. Jag hemställer hvarthän
detta skulle leda om ett dylikt afdrag lilefve beroende på nämnde
anspråk huru mångå som, under dylika omständigheter, skulle vilja
göra anspråk derpå, och om det icke endast skulle gifva anledning
(ill missnöje. Hr. Hjärne har talat om förhållandet i Frankrike.
Hans anmärkmr hvila likväl på en felaktig upfattning. Der har
nemi. hvarje tjensteman rätt till sjukvård af Staten, äfven om han
befinner sig på permission eller resor, och sjukuar, kan han, om
han så önskar, genom att vederbörligen dokumentera sig, erhålla
sjukvård på Statsverkets sjukhus, och mot denna sjukvård kommer
äfven afdrag af hans lön att äga rum. Hvad beträffar Hr Hjärnes
påstående, att jag skulle hafva yttrat det afdrag för en sjuk embetsman
skulle äga rum blott för en månad, men om han vore
längre sjuk skulle intet afdrag förekomma, så får jag säga, alt ett
sådant nonsens har jag icke kunnat tillåta mig att påyrka. Jag
har sagt, att om Staten icke bestrider läkarevården, då bör icke något
afdrag komma i fråga. Hr Bildt har tillkännagifvit sin åsigt
om tjenstgöringspengar och bestämd lön. Jag tror att detta är det
enda rationella rättsförhållandet med afseende på aflöning, och bör
man icke dröja med att införa detsamma, således afstå från vår
gamla praxis, som icke har annat för sig, än att den är gammal.
Jag fortfar i mitt yrkande.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Man har under denna
discussion, såsom det vill synas mig, utgått från en oriktig utgångspunkt;
man har nemi. uteslutande hållit sig till embetsmännens rätt,
utan att tänka på det allmännas. Går man deremot ut från denna sednare
synpunkt, föreställer jag mig, att ingen skall kunna annat än
gilla den åsigt, som ligger till grund för K. M:s Nåd. Propos. i
ämnet, nemi. den, att det skulle öfverlemnas åt Honom, såsom Statens
Högsta Myndighet, att bevaka och tillse huru administrationen
i allmänhet skötes; att det skulle öfverlemnas åt Honom att bestämma
när det vore i sin ordning att göra afdrag på tjenstemännens
löner. Att denna åsigt, såsom allmän grundsats uttalad, måste
vara den rätta, skulle jag tro att alla iiro ense om. Vill man åter
göra något afseende på embetsmännens ställning här i landet, tror
jag att man icke bör gå längre än StatsUtsk. föreslagit. Jemför
man detta förslag med hvad som redan i åtskilliga fall finnes föreskrifvet,
skall man finna att StatsUtsk., långt ifrån att bestämma
hårdare vilkor än förut, tvertom gjort dem mera billiga. Att, på
sätt Hr Björnstjerna i sin reservation föreslagit, utsträcka det af
Utsk. föreslagna maximum från \ till g af lönen, skulle, enl. min
tanka, vara ett ganska vådligt prejudikat. Det är allmänt kändt,
huru svårt det är att nu för tiden neka en tjensteman tjenstledighet.
Skulle denna nu kunna få åtnjuta tjenstledighet med afstående
af ett så ringa belopp, som j., skulle detta troligen blifva ett ytterligare
skäl för en tjensteman, att söka begagna sig af möjligheten
att erhålla tjenstledighet. Om man å andra sidan tror det vara möj
-
292
Den 23 Mars f. m.
ligt att för denna itimpna summa erhålla en skicklig vikarie, så får
jag säga att man härutinnan bedrager sig, och det har redan vid
flera tillfällen visat sig, att med den starkare tillämpning, som vid
flera tillfällen ägt rum, det varit ganska svårt att erhålla det skickligaste
och bästa biträde, utan vanligen har der gått så till, att
man sökt fram en vikarie, som icke gjort något anspråk på ersättning
för vikariatet. På dessa skäl tror jag att det skulle vara att
inslå en lämplig medelväg, om man bifaller StatsUtsk:s Betänk.,
och jag har endast med dessa få ord velat motivera mitt votum.
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Wilh.: Då jag betyd
ligt
skiljer mig från de flesta, som hittills yttrat sig, har jag icke
eller någon auledn. alt tro det denna åsigt vinner gehör, men jag
anser mig likväl skyldig att yttra min tanke. Jag hyser nemi.
samma föreställning som Hr Bildt, att alla löner böra uptagas under
2 rubriker eller benämningar, den ena såsom ordinarie lön, hvilken
bör bestämmas till det belopp, som kan tillfalla en tjensteman
i pension, då han blifvit pensionsmessig, den andra bestående i s. k.
tjenstgöringspengar eller arfvode eller hur man vill benämna det.
Detta kan nu visserligen icke, såsom Hr Bildt anmärkte, komma i
fråga i den provisoriska löneregleringen, utan i den definitiva, men
jag ser icke något som hindrar att tillämpa principen i så måtto,
att all löneförhöjning tillkommer den, som bestrider tjensten åt den,
som fått tjenstledighet, eller om något sådant förordnande icke kommer
att äga rum, så kan den ingå till besparingarne. Det är visserligen
sannt, att vid sjukdomsfall är frågan kinkig, och att det
visserligen är hardt, att derföre att man insjuknar, man icke skall
få någonting att subsistera utaf. Men sjukdomsförhållanderna äro
för hvarje särskildt fall olika; man hör t. ex. den ena gången att
en tjensteman blifvit sjuk, som befinner sig i små omständigheter
med stor familj; man hör en annan gång omtalas tjenstemän, som
insjuknat, hvilka icke. hafva hvarken stor familj eller befinna sig i
små omständigheter. Jag skulle derföre, i likhet med Frih. Tersmeden,
anse att sådana förhållanden böra särskildt pröfvas af K. M.,
och om en tjensteman verkligen komme i en svår ställning, betviflar
jag ej att detta komme att behjertas. Fördelen af att så indela
lönerna skulle vara den, att det missbruk icke så ofta komme
att äga rum, att personer icke sköta den tjenst de hafva lön för, och
att deraf Statsverket kommer att draga tungan medelst ganska betydliga
utgifter i arfvoden åt dem som sköta tjensten. När man
dessutom betänker, att här icke är fråga om att fråntaga tjenstemannen
mer än den löneförhöjning han, i anseende till de svåra
tiderna, skulle erhålla, och att han för öfrigt skulle upbära hela
den lön han hittills haft, endast med det afdrag, som efter förut
bestämda grunder kan ifrågakomma, och hvilket, efter hvad jag
hört, lärer blifva ganska litet och i de flesta fall icke kommer att
tillämpas, finner jag härutinnan ett ytterligare skäl för tillämpandet
af den princip, jag nyss nämnt. Jag anhåller att, om återremiss beviljas,
dessa mina åsigter måtte få åtfölja till Utsk.; men om så
icke sker, och fråga blir om bifall till Utsk:s Betänk, eller Hr
Den 23 Mars f. m.
293
Björnstjernas reservation, får jag förklara, att jag röstar för Utsk:s
Betänk.
Hr Printzensköld, Carl: När man betraktar de vilkor
och preliminära föreskrifter, som än af den ena Statsmaklen, än af
den andra, än af begge gemensamt fastställas vid alla de tillfällen,
då fråga upstår om en förbättring i lönevilkoren för Statens tjenstemän,
och i synnerhet för dem, hvilka tillhöra klassen af de s. k.
arbetsmyrorna, så kan man nära nog bringas på den öfvertygelsen,
att de båda Statsmakterna anse dessa tjenstemän vara öfverflödiga
personer, hvilka man efter sig företeende omständigheter gifver nådegåfvor,
men ingalunda en vedergällning för det arbete och den
tid de upoffra i Statens tjenst. Åtminstone kan jag icke finna att
förhållandet är annorlunda, då jag skärskådar dels de föreskrifter,
som tillförne" meddelats vid sådana tillfällen, som det närvande, och
dels dem, som man nu står i begrepp att meddela. Jag fingrar
också, hvad mig beträffar, att jag var nog oklok att någonsin inträda
på tjenstemannabanan, ty äfven om en tjensteman vet med
sig, att han med yttersta nit användt hela sin arbetskraft för det
allmännas sak, så fästes dervid icke något afseende. Man skär, så
till sägandes, alla öfver en kam, och man betraktar dem, på sätt
jag nyss nämnde, mera såsom de der taga nådegåfvor af Staten,
än såsom förtjenta af hvad de i lön erhålla. Till dessa betraktelser
föranledes jag vid genomläsandet af den punkt, som nu är under
öfverläggning. Man vill härutinnan föreskrifva vilkor, som, efter
min öfvertygelse, dels strida mot tjenstemännens ställning, dels
äro i vissa fall orättvisa. När en tjensteman mottager befattning
af Staten, är det hans ovilkorliga skyldighet att, efter yttersta nit,
egna hela sin tid, året om, åt upfyllandet af de pligter tjenstebefattningen
åtfölja. Man bör således icke tala om någon rättighet
för tjenstemannen att njuta ledighet från sin tjenst, emedan Staten
betalar honom derföre, att han skall året om fullgöra de skyldigheter,
som Staten i denna tjenstebefattning honom ålagt. Således
anser jag det vara onödigt och öfverflödigt att reglementera om,
huruvida det skall blifva större eller mindre afdrag å lönen när
tjensteman, för enskilda angelägenheter eller sitt nöjes skull, begär
tjenstledighet. Det må vara en sak för sig, det må bero på det
embetsverk, der tjenstemannen är anställd, att kunna bevilja honora
längre eller kortare ledighet, mot vilkor att han afstår större
eller mindre del af lönen, eller också att han må behålla densamma,
sedan han sjelf så föranstaltat, att hans tjenstepligt ändå hl ifver
upfylld. Ett annat förhållande inträffar då sjukdom är för handen.
Det är då ieke efter den grundsats, som i punkten finnes nedlagd,
nog att tjenstemannen straffas med de kostnader, som en långvarig
sjukdom medför, han skall äfven till ytterligare straff beröfvas
en viss del af sin lön. Under den stränge och hushållsaktige
Carl XI skedde icke ens någonting dylikt. Denne Konung förklarade
tvertom att den embetsman, som blefve sjuk under tjensteutöfning,
skulle få behålla sina löne-inkomster. Hafva vi nu kommit
på den punkt, att man icke vill följa denne store Bikshushål
-
291
Den 23 M a r s f. m.
Iave3 exempel, så måste jag beklaga att den uplysning, öfver Iivilflen
man skryter, icke åtminstone meddelat så mycken medlidsamhet,
som fanns på den tiden, utan att i dess ställe känslorna blifvit
snarare hårdare än förmildrade genom stigande uplysning. Jag
anser att hela denna punkt bör förkastas derföre att, såsom jag
nyss nämnde, det icke bör reglementeras om huru en frisk tjensteman
bör få under årets lopp tillgodonjuta tjenstledighet med bibehållande
af sin lön, emedan det bör blifva föremål för pröfning vid
hvarje särskildt tillfälle; men deremot bör det gamla stadgandet,
sorn haft gällande kraft allt sedan Carl XI:s tid, blifva qvarstående
för det fall att tjensteman sjuknar och derigenom blifver oförmögen
att förvalta tjensten. Min egen erfarenhet har för öfrigt sagt
mig, att en trägen tjenst krafvel' någon hvila och att således tjenstledighet
kan vara af nöden och understundom är alldeles oundviklig,
för att tjcnstemannen skall kunna bibehålla helsa och krafter.
Då är det Statens skyldighet att så reglera att en tjensteman, åtminstone
någon tid af året, må kunna njuta ledighet för att återhemta
styrka och kroppskrafter efter den ansträngning han underkastat
sig under sin tjenste-utöfning. Detta har också Staten tagit
i betraktande i hvad som rörer militärer, enär dessa äga rättighet
att årligen njuta 3 månaders semester. Staten har äfven tagit detta
i betraktande i hvad som rörer öfverdomstolar, Ledamöterna af
Högsta Domstolen hafva, hvar i sin tur, 4 månaders tjenstledighet,
så vida icke genom annan ledamots sjukdom nödvändighet inträder
att göra inskränkning i denna ledighet. Hof- och Kamma rit: nas
ledamöter hafva jemväl vissa månader ferier, så att de må kunna
njuta den vederqvickelse och ledighet från göromål, som är nödvändig
för den tjensteman, hvilken under arbetstiden visar nit och
trägenhet i sin tjenst. Men de lägre tjenstegraderna hafva icke fått
sig en sådan förmån beviljad. Det finnes icke någon enda grad
under ledamöternas platser, som möjligen skulle kunna, utan att
blottställa sig för tadel för försummelse, vara frånvande en enda
dag från embetsrummet. Men härom är nu icke fråga, man kan
icke hjelpa att ett sådant stadgande f. n. finnes, och de tjenstemän,
som hafva åliggandet att hvarje dag vistas på embetsrummet,
måste underkasta sig det, enär de mottagit tjensten på sådant vilkor.
Skulle man återigen vilja förblifva vid ett sådant stadgande,
som det hvarom nu är fråga, och till stöd hvarför Frih. Tersmeden
har åberopat hvad som i en annan författning finnes stadgadt, så
får jag till Frih. Tersmeden sjelf hemställa, om det icke vore lämpligare
att han åberopat R. Stms egna föreskrifter för sina tjenstemän
t. ex. i Riksg:sKont., då hade Frih. måhända kommit till ett
annat resultat, än han här åberopat. Frih. täcktes nemi. genomläsa
259 § i Riksg:sKont:s reghte, så skall Hr Frilen inhemta att hvarje
tjensteman derstädes, från och med Kommissarien till oell med Kammarskrifvaren
och Vaktbetjente, kan erhålla tjenstledighet af 3 månader,
utan att behöfva afstå en enda skilling af sin lön, utan att
det är öfverstyrelsen inom Kont. tillåtet att förordna en annan tjensteman
i den tjenstlediges ställe samt, när tjenstledigheten räcker
öfver 3 månader, tillägga vikarien en så stor lönefyllnad, som mot
-
Den 2-3 Mars f. m.
295
svarat- den grad, hvilken han genom förordnande förvaltar, och att
så fortfara ända till dess en extraordinarie tjensteman blifver förordnad
till den sista tjenstegraden, då denne äger rättighet att, derföre
att han förrättat ordinarie tjenst, åtnjuta så stort arfvode, som
motsvarar ordinarie lön inom denna grad. E. St;r hafva således ftr
egna tjenstemän aldrig förutsatt, att något afdrag af lön skall äga
rum för sådana fall, då tjensteman genom sjukdom eller annat laga
förfall är hindrad att sjelf förvalta sin tjenst. De hafva tvertom
varit så frikostige att de, vid förordnande af en vikarie, aflönar
denne genom tillskott till hans lön, så att han får åtnjuta lika löneförmåner
med tjenste innehafvaren o. s. v., ända ned till sista
lönegraden. Månne det icke varit rättvist att så handla äfven hvad
Statens tjenstemän beträffar? Månne det icke varit rättvist att anslå
till K. M:s disposition en så stor summa, att K. M. för hvarje
fall, der tjensteman genom sjukdom är förhindrad att sköta sin
tjenst, äger att gädda aflöningen på samma sätt som E. St:r föreskrifvit
för sina egna tjenstemän. Det ligger en orättvisa deri, att
under det man på detta sätt gagnar sina egna embetsmän, man är
nära nog grym i sina beslut mot Statens, ty jag skulle tro att
dessa personer äro lika berättigade att omhuldas, som tjenstemännen
i E. St:rs egna verk, och att hårdare föreskrifter icke böra
gälla för den ena tjenstemannen än den andra. För min del yrkar
jag bestämdt afslag å ifrågavande punkt. Den är orättvis mot Staten
för så vidt den gillar att tjensteman, hvilken äger sin helsa
och således förmåga att sköta sin tjenst, skall varda berättigad att
erhålla tjenstledighet, den är orättvis mot den tjensteman, hvilken
af sjukdom eller andra förfall är hindrad att för längre tid sköta
sin tjenst; och efter min öfvertygelse böra derföre de föreskrifter,
som nu finnas, fortfara att vara gällande.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Gerna erkänner jag
den välvilja mot tjenstemännen, som röjer sig i Hr Björnstjernas
reservation, men jag befarar att en sådan välvilja snarare motverkar
än befrämjar det ändamål man vill vinna. Deremot finner jag
Utsk:s förslag i denna punkt ganska antagligt och fullt motsvarande
tjenstemännens billiga anspråk. En föregående talare har sagt sig
hylla grundsatsen om lönernas fördelning i läst lön och tjenstgöringspenningar.
Jag delar denna åsigt, och just i konseqvens dermed
anser jag det vara angeläget att nu bestämma det någon viss, icke
alltför ringa del af lönen skall under tjenstledighet, sjukdom eller
annat hinder från tjensteutöfningen afstå?, för att icke, då en definitiv
lönereglering framdeles ifrågakomma-, vilkoren må blifva
ofördelaktigare än under den provisoriska. Man har fästat sig vid
det obilliga deruti, att en del af lönen skulle under sjukdomsförfall
afstås, men man har icke aktgifvit deruppå att en så beskaffad skyldighet
får bero af pröfning för hvarje särskildt fall. Den befarade
hårdheten af stadgandet är således ringa eller ingen. Man får icke
heller förbise, att sjukdomsfall ofta kan vara af sådan beskaffenhet
att, ehuru en tjenstebefattning icke derunder kan utöfvas, arbetskraften
likväl kan användas på annat sätt. Vore det då billigt att
296
Den 23 Mars f. m.
den tjenstförrättande skulle få intet, eller särskildt af Staten godtgöras.
Den sjuke tjenstemannens ställning blir i allt fall mångfaldigt
bättre än deras, hvilka icke äro löntagare och för sin bergning
endast hafva att räkna på en oafbruten arbetsförmåga. Jag
yrkar bifall till punkten.
Frih. Raab, Adam Christian: Af den ifrågavar.de punkten
ledes jag till helt andra betraktelser än dem Hr Printzensköld
för Ståndet nyss gifvit tillkänna. Iir Printzensköld synes utgå från
den grundsatsen, att betrakta tjensten såsom en egendom, hvarpå
man erhåller laga fasta och som man icke kan afhändas, utan äga
fullkomlig rättighet att densamma bortarrendera o. s. v., eller med
ett ord betrakta den såsom ens egendom. Hr Printzensköld åberopade
Carl XLs förordning, att nemi. den, som sjuknar i tjenst,
skall erhålla full lön; men erinrade sig icke, huru strängt embetsmännen
då voro hållna till arbete, från 8 om morgon till 8 på eftermiddagen.
Jag tror icke att nutidens embetsmän skulle vilja underkasta
sig ett så strängt arbete, sorn den tiden ägde rum. De
betraktelser, hvartill jag i öfrigt föranledts, äro att jag föreställer
mig, att om K. M:s förslag hade i oförändradt skick inför R. o.
Ad. af Utsk. framlagts, skulle icke så mycket motstånd mot detsamma
ägt rum. Nu innebär denna punkt af StatsIJtsk:s Betänk,
icke annat än en modifikation af K. M:s förslag, eller att löne-atdrag
skall äga rum för den som af sjukdom, eller andra orsaker,
vore hindrad att göra tjenst. Utsk. antog denna princip, men gjorde
den modifikation derå, att afdraget aldrig skulle öfverstiga en fjerdedel.
Jag förstår sannerligen icke hvarför denna modifikation skall
röna ett sådant motstånd. Icke eller fattar jag att man skall gå
längre i sina anspråk, aldra minst borde man göra det på detta
rum, hvars ledamöter till en stor del sjelfva äro embetsman och
således tala i egen sak. Jag föreställer mig tvertom, att R. o. Ad.
företrädesvis borde hafva nog förtroende till K. M. att tro det Han,
i hvars skön det ligger att tillämpa dessa föreskrifter, icke skall
missbruka denne sin rättighet. Någon fullkomlig orättvisa kan aldrig
ligga deri att en person, som är sjuk en längre tid, underkastas
ett afdrag å sin lön, ty man bör komma ihåg att äfven andra
än embetsmän förlora genom sjukdom. En egendoms-innehafvare
t. ex. förlorar på sin sjukdom, ty han är under tiden förhindrad
från den eftersyn, som lägger grund till hans inkomster; en
närings idkare på samma sätt. Jag föreställer mig att R. o. Ad.,
efter det yttrande Frih. Ugglas afgifvit, och i hvilket jag till allo
förenar mig, icke skall vägra sitt bifall till ifrågavar:de förslag. Jag
för min del yrkar propos. på bifall.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag är helt och hållet
förekommen af Frihme Ugglas’ och Raabs yttrande, och på samma
grunder, som de anfört, kommer jag att rösta för antagande af
StatsUtsk:s förslag i denna punkt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Äfven jag är förekom
-
t
Den 23 Mara f. m. 297
men af åtskilliga talare, men jag anser det vara nödigt att, innan
man fattar beslut i denna fråga, fästa upmärksambeten på att det
alldeles ieke är stadgadt i detta förslag, att det afdrag vid sjuk
domsförfall,
hvaremot här blifvit så mycket anmärkt, ovilkorligen
skall äga rum till en fjerdedel, utan förslagets mening är den, att
K. M. skall äga rätt att genom för de förvaltande embetsverken
utfärdade föreskrifter, bestämma under hvilka förhållanden ett afdrag
skall äga rum eller icke, för tjenstledighet, genom sjukdomsförfall
eller för någon annan orsak. K. M. kommer väl då att bestämma
dessa vilkor och, enl. rättvisans och billighetens fordringar,
möjligtvis äfven att någon, för ett svårare sjukdomsförfall, alldeles
icke får något afdrag å sin lön. Det är följaktligen, efter min tanke,
en förvillelse i begreppet, som gjort att man satt sig mot denna
punkt. Hr Printzensköld har åberopat sin erfarenhet från Riksg:sKont.
och påstår att der icke något afdrag äger rum. Jag får då
uplysa Hr Printzensköld, i afseende på det R. St:rs verk, dit han
nyss öfvergått, om att, enl. det för R. St:rs Bank nu gällande
reghte, verkligen ett afdrag göres för den, som icke sköter sin tjenst
eller får tjenstledighet. Det är nemi. bestämdt att vissa tjenstgöringspengar
skola afgå, i händelse tjensteman inom Banken icke
gör sin tjenst. Hr Printzensköld har liknat en del af de civila embetsmännen
vid Statens arbetsmyror, men detta uttryck torde med
mera skäl kunna användas på en annan klass samhällsmedlemmar,
som arbetar från årets början till dess slut att draga ihop alla strån
till Statens stora stack. Jag skulle för min del tro, att man bör
kunna vänta den skyldiga upmärksamhet ifrån embetsmännens sida
emot denna af mig omnämnda klass af trägna arbetare, att då man
ifrån dem nu begär betydligt förökadt anslag till löner för Statens
tjenstemän, desse då icke mätte visa sig ovillige eller undandraga
sig att förrätta all den tjenst, som från Statens sida af dem bör
fordras. Jag tillstyrker R. o. Ad. att utan förändring bifalla Utsk:s
förslag.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Äfven jag är hufvudsakligen
förekommen af flere föreg:de talare. Inom Utsk. biträdde jag
den mening, som sedan blef pluralitetens beslut, och jag gjorde det
väsendtligen på de skäl, som Frih. Tersmeden redan anfört. Det
är fullkomligt i sin ordning att R. St:r tillse, att embetsmännen
vederfares fullt mått af rättvisa, men det är lika angeläget att R.
St:r se Statens rätt till godo. Dessutom får jag fästa synnerlig
upmärksamhet derpå att, ehvad de vilkor, som i detta hänseende
äro i fråga att bestämma, blifva strängare eller lindrigare, så verka
de likväl icke till något mehn för embetsmännen, då nemi. det förutsättes,
att inom embetsverken är godt kamratskap, inbördes välvilja
och förtroende. Enl. ifrågavande klausul kommer nemi. löneafdrag
icke i fråga, så vida icke något förordnande af vikarie
erfordras. Inom Stat.sDepart:ten har lyckligtvis förhållandet varit
sådant, att kamraterna villigt skött tjensten åt den som sjuknat
eller erhållit kortare tjenstledighet, så att någon vikarie icke behöft
tillsättas och följaktligen icke något afdrag heller behöft drabba den sjuke
■298
Den 23 Mara f. m.
eller tjenstledige. Det är af denna anledning, som jag tror att de
strängare föreskrifterna i 1840 års författning icke kommit att tillämpas,
och icke, såsom en föreg:de talare ansett, i följd af föreskrifternas
stränghet. Det har talats om lämpligheten af att indela
löne-inkomster i fästa löner och tjenstgöringspengar. I de flesta fall
är ock detta otvifvelaktigt det rätta. Det finnes ock redan flere
stater och embetsverk, för hvilka löneregleringen är så ordnad, och
jag ber att få fästa de ledamöters upmärksamhet, som talat härom,
derpå att den princip, som man nu motsätter sig med afseende på
afdragen, tyckes vara de facto fastställd genom en sådan reglering.
Verkan häraf är, att de tjenstemän, som förordnas att göra tjenst
för andra, ovilkorligen åtnjuta tjenstgöringspengar, äfvensom vid de
tjenster, der sportler utgöra de förnämsta inkomsterna, dessa jemväl
tillfalla expeditionshafvanden. Innehållandet af en fjerdedel kan
icke vara ett för stort afdrag till förmån för den tjenstförrättande.
Styrelsen inom hvarje Statens verk måtte väl hafva någon utväg
att sörja för tjenstens utöfvande, så att icke förvaltningen måtte
ligga nere. Man har sett exempel på att en tjensteman begärt förlängning
af sin suspension. Bör det icke finnas någon utväg att
undgå dylika gäckerier? Mili erfarenhet har emedlertid lyckligtvis
varit den, att inom den Svenska administrationen ett sådant inbördes
tjeustemannaförhållande äger rum, att jag icke befarar någon
menlig verkan af detta stadgande. Jag inskränker mig derföre tili
att begära bifall å Betänk.
Hf Bogeman, Carl Adolf: Onekligen är frågan af öm
mande
natur. Här gäller Statens rätt å ena sidan, embetsmannens
å den andra. I betraktande deraf, att StatsUtsk. gått en medelväg
och föreskrifvit tjenstemannen vida billigare vilkor än de, som
hittills och f. n. gälla, finner jag allt skäl vara för handen att bifalla
Utsk:s förslag och instämmer i samt åberopar härföre de grunder,
som redan blifvit af Frih. Tersmeden anförda.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Lika med flere föreg:de
talare Anner jag både billigt och rättvist att afdrag ske å embetsmännens
löner äfven då tjenstledighet till följd af sjukdom inträffar,
men att gå så långt som Utsk. föreslagit, eller att möjligen
en fjerdedel af lönen skulle kunna innehållas, synes vara väl strängt.
Af de tabeller, hvilka vi alla äga, finner man, att för flera embetsmän
skulle på detta sätt afdraget tydligt Öfverstiga beloppet af den
föreslagna löneförhöjningen. Desse tjenstemän skulle härigenom
komma i en sämre ställning än den de nu innehafva. Hr Björnstjernas
reservation förefaller mig deremot billig; afdraget bestämmes
deri till högst en sjettedel af lönen. Visserligen skulle äfven
då en eller två tjenstemän komma i en sämre ställning än nu; men
de blefvo få. Det vigtigaste skäl jag här hört anföras till punktens
försvar är Frih. Tersmedens, eller att K. M. redan bestämt ett dylikt
afdrag för ett eller annat omorganiseradt embetsverk. Om nu
detta erkännes vara obilligt, så rättas ju felet genom antagande af
Hr Björnstjernas reservation. De, hvilka nu äro utsatte för att
Den 23 Mars f. m.
299
mista en fjerdedel, skulle hädanefter icke kunna åläggas högre afdrag
än en sjettedel. Att åter utdragets storlek skulle få bero på
särskild pröfning, förefaller allt för betänkligt. Embetsmannen kommer
derigenom i ett allt för stort beroende af ernbetsverket. Man
kan tänka sig att en misshaglig person sålunda kunde gå miste om
hela sin inkomst, eller att den, som upreste till Riksdagen, finge
betala hela lönen för att erhålla en vikarie. Hr Hjerta har trott
Frih. Cederström yttra, att detta Stånd bör sitta här för att bevaka
embetsmännens intresse. Jag, som sitter närmare Frih. Cederström,
får förklara, att han aldrig sagt något så afvita. Frihin sade
att genom rättigheten att afdraga en större del. af lönen skulle embetsmannen
förhindras liitkomma och utöfva sitt representationskal}.
Att dylika afdrag verkligen nu redan ske för personer, hvilka sitta
här, kan jag försäkra närvar:de ledamöter kunna intyga sanningen
utaf. Jag röstar för Hr. Björnstjernas reservation.
Hr Printzensköld: Frih. Raab har upfattat mitt yttrande
temligen oriktigt, då han af detsamma dragit den slutsats, att jag
skulle anse tjenster såsom en slags egendom, den man icke kan
dess innehafvare afhända. Om Hr Frilen hade egnat mera uptnärksamhet
åt hvad jag anförde, skulle Frilen tvifvelsutan kommit på
andra tankar, ty jag förklarade bestämdt att jag bestred den satsen,
att en tjensteman, som vore frisk och således ägde förmåga
att året om sköta sin tjenst, skulle annorlunda än undantagsvis erhålla
tjenstledighet, eftersom han hade gått in på de vilkor, som
voro förknippade med tjensten. Häraf måste väl följa, att om jag
också skulle hafva sagt eller tänkt att tjensten vore en egendom,
som icke kunde embetsmannen afhändas, jag i och med detsamma
äfven uttryckt, att han likväl vore skyldig att så mycket arbeta
för bibehållande af denna egendom, att man icke mera af honom
skäligen kunde begära. Det är endast det fall då en embetsman,
under utöfningen af sin tjenst, sjuknar, hvilket ofta sker just i och
genom det arbete, som tjensten kräfver, som jag ansett det vara
oriktigt och obilligt, att icke säga grymt, att till råga på olyckan
vilja beröfva honom något af hans löne-inkomster, och mitt åberopande
af Carl XLs föreskrifter i det fallet har icke blifvit vederlagdt
af Frilns anmärkning, att tjenstemännen under Carl XLs tid
arbetade vida mer än nu. Frih:n var icke med den tiden och således
lärer icke Frilen veta, om deras arbete var långvarigare och
trägnare än det arbete, som tjenstemännen nu för tiden verkställa.
Jag kan försäkra Hr Frilän, att det finnes tjenster af den egenskap,
att de kräfva lika stor ihärdighet och flit, som någonsin man
kunde ådagalägga under Carl XLs regeringstid, och om man också
icke vistas pu embetsrummet från kl. 8 på morgonen till 8 på aftonen,
så följer deraf ingalunda, att tiden derigenom i fåvitsko förspilles,
utan man kan, utan att der synas dagen igenom, likafullt
sysselsätta sig med arbete i och för Statens räkning. Jag uprepar,
att jag anser det ligga en grof orättvisa deri att man, derföre att
man för detta arbetes skull sjuknar, skall beröfvas någon del af sina
inkomster. Jag tror visserligen, och har ingen anledning att befara
300
D en 23 Mars f. m.
motsatsen, att den nuvar:de Konungen, med sina kända ädla tänkesätt,
aldrig skulle tillåta sig att beröfva tjenstemannen något af
sina inkomster, i fall han sjuknar, och om det sker, skulle det, enl.
min öfvertygelse, inträffa endast i aldra högsta nödfall, och då allenast
till en ganska ringa del; men jag anser det vara orättvist att
en sådan föreskrift som denna meddelas, då K. M. alltid har i Sin
makt att i detta hänseende, efter sig företeende omständigheter, för
hvarje förekommande fall reglera.
Hr Mannerskantz har tagit mitt yttrande ang:de arbetsmyror
så, som skulle motsatsen deraf hafva gällt de myror, hvilka vilja
draga till stacken endast hvad inkomsterna beträffar. Häruti ligger
ju ett uppenbart misstag, ty jag gjorde jemnförelser endast inom
sjelfva embetsmannacorpserna. Det torde också icke kunna bestridas,
att de lägre tjenstemannen äro vida mer bundna vid sina tjenstebefattningar
än de högre. Så kan t. ex. en Landshöfding vistas
flera månader om året utom sitt län och ärendena gå ändå, utan
att någon behöfver förordnas i hans ställe. En President kan vara
borta lika länge, ja hela året om, och ärendena skötas lika väl.
Men om en AdvokatFiskal eller en Sekreterare eller en Kamererare
skulle sjukna eller begära tjenstledighet, så finge man väl se huru
med deras göromål komme att gå, så vida icke andra personer förordnades
att dessa göromål bestrida, och så är äfven förhållandet
med alla andra lägre tjenstemän inom embetsverken. Det är denna
klass som jag kallar för arbetsmyror, jemförelsevis med den klass,
som icke är med lika trägen tjenstgöring besvärad.
Hr Gripenstedt, Joh. Äug.: Jag är ledsen öfver att hafva
varit förhindrad att från discussionens början vara närvar:de; men
jag finner likväl att anmärkmne mot denna punkt egentligen riktats
derhän, att man anser bestämmelserna vara för stränga för embetsmännen.
Jag tror likväl att man är på väg att något ensidigt
bedöma denna sak. Jag anser nemi., att då man begär så betydliga
förbättringar i embetsmännens löner å ena sidan, så måste man
å andra sidan se till, att ett visst allvar äger rum med afseende
på tjenstens upfyllande, så att icke Staten dessutom ytterligare belastas
med omkostnader för tjenstens riktiga gång. Om nu behof
af tjenstledighet för sjukdomsförfall inträffar, så måste ett af de tu
hända, antingen att någon annan skall göra tjensten för intet, eller
ock att denna skall af andra medel ersättas. Det förra synes mig
vara en obillighet, och det andra är, som jag nyss nämnde, betänkligt
att ådraga Staten dubbla afgifter för tjenstens gång. Jag tror
också, att om dessa sjukdomsförfall verkligen äro af den beskaffenhet,
att de omöjligen kunna hjelpas, så bör, såsom en talare nyss
yttrade, förhållandet mellan kamrater vara sådant, att icke något
för den sjuke särdeles betungande afdrag kommer att äga rum,
utan att tjensten bestrides, så att han derigenom icke kommer att
blifva allt för mycket lidande. Deremot tror jag, utan att detta
innebär något förnärmande mot ett verks aktade embetscorps eller
mot den lika aktade läkarecorpsen, att förhållanderna ofta kunna
vara sådana, att det står på gränsen af missbruk att tjenstledighet
