# ID: svediakorp-gov632
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 36,302
# sentences: 1,310
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 26 Februari.
601
Annorlunda än att man nu tror sig böra gå något längre
med testamenlsfriheten, än man ansåg sig kunna komma sista dagarne
af förra rihsdagen, kan det väl ej heller förklaras, att ungefär
samma förslag som då på inbjudning af BorgareSt., med stor
majoritet antogs af R. o. Ad., nu, oaktadt Utsk:s Ordför:des särdeles
skickliga försvar, icke lyckades tillvinna sig bifall af någon
enda bland öfrige talare.
Det är väl ock naturligt, att R. o. Ad., som länge åtnjutit
och ännu åtnjuter testamentsfrihet ang:de fastighet i stad såsom
ett privilegium icke gerna nnderkastar sig band på denna frihet
och på den angtde sin öfriga egendom. Åtminstone bör väl då
någon motsvarande rätt vinnas. En sådan både för R. o. Ad. och
för BondeSt. vore, att få lika fri dispositionsrätt öfver sina ärfda
fastigheter på landet, som öfver annan sin egendom.
Om testamenlsfriheten nu endast inskränktes när bröstarfvingar
finnas, och dä till hälften af all egendom synes ock en sådan
inskränkning, såsom rätteligen blifvit anmärkt, för hvar och en
som har den lyckan att äga bröstarfvingar icke vara för stor el
ler
särdeles påkostande. De sorn icke äga denna lycka få deremot
full testamentsfrihet. A de protester Hrr Celibatärer i detta
afseende på förhand afgifva, torde man icke behöfva fästa särdeles
afseende, dag vili således hoppas och tro att LagUtsk.
härnäst tillstyrker ändring i testamentsrätten i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Lagberedningens förslag, lemnande fri testamentsrätt
öfver all qvarlåtenskap, undantagande när bröstarfvingar
finnas, och då förbehåller blott hälften för dem.
Under denna förutsättning och då BondeSt bifallit Betänk.
N:o 12, tror jag att R. o. Ad. också bör stadna dervid denna
Riksdag. Delta Stånd bör, såsom jag förut nämnt, icke påtvingas
en reform af detta slag. Sjelf anser jag visserligen annars börden
för en institution, sorn nu mera icke är lämplig. .lag känner
knappt ett enda exempel att en egendom derigenom blifvit någon
längre tid bibehållen i en adelig slägt. Deremot minskar börden
värdet vid försäljningar, hindrar att egendomar derefter blifva så
snart förbättrade som annars kunnat ske och gifver anledn. till
rättegångar och split.
Börden medför dock icke på långt när så stora olägenheter
som den inskränkta testamentsrätten öfver arfvejord. Slipper man
från dessa inskränkningar vid denna riksdag, torde steget vara
tillräckligt. Förnämsta hindret för ordnande af vårt lagsystem i
dessa delar blir ock då undanröjdt. Jag yrkar bifall till Belänk:s
2 och 3 punkter, men förenar mig med afseende å sammanhanget
emellan detta och Betänk N:o 13 med dem som yrkat återremiss.
1 anledn. af en talares yttrande ang:de naborätten, instämmer
jag i hvad öfrige talare yttrat, och vill i detta fall blott tillägga,
att nabo eger rätt till lösen, då »hus och tomt är ifrån nabo
styckad och söndrad, honom till mehn och trängsel”, eller då man
»häfver halfva muren jemte annars, eller nyttjar annars mur eller
vägg, eller på sin grundmur häfver annars mur, eller nyttjar an
-
602
Den 26 F e b r u a ri
nars grundmura, äfvensom då egaren »lider någor märkeligt besvär
af annars mans hus; såsom af takdropp, mörker, fenster, gluggar,
vattudrägt, och annat mehn; eller äger ett trångt hus eller tomt.»
Häraf synes, att såsom redan är anmärkt, denna rätt är af en helt
annan beskaffenhet än bördsrätten.
Hr Printzensköld: Jag vet lika väl som både den siste
värde talaren och den som näst före mig hade ordet, att del är
helt och hållet olika grunder för nabos och viderboendes lösningsrätt
än för bördsrätten, och dessa grunder har den sista värde
talaren upräknat; men om man närmare skärskådar desamma, så
finnér man, att endast i de fall, då nabo har verklig olägenhet af
den angränsande egendomen, något giltigt skäl finnes för hans rätt
att till sig lösa densamma. Likväl måste de som försvara en sådan
hans rätt, medgifva, att om egaren har ett fenster utåt nabons
gård, så är det mycket lätt att mura igen detta fenster, och dermed
är den olägenheten afhulpen. Om tvenne hus äro upbygda
bredvid hvarandra, och det ena af misstag råkat att komma två
tum in på det andras tomt, så upkommer en lösningsrätt, likasom
skulle det ena huset förnärma det andra. Egaren till det sednare
huset kan då väcka anspråk på denna rätt, och han gör det troligen,
om derpå är något att förtjena, men icke gör han det i
afsigt att rifva huset och befria sin egen tomt genom alt flytta
brandmuren en eller par tum. Det är emedlertid just detta som
utgjort grunden för lösningsrätten i städerna. Denna rätt begagnas
också i allmänhet af samma motiver som bördsrätten och i
samma ändamål; och uphäfver man den sednare, så måste man
per consequentiam rei äfven uphäfva den förra. Man har försvarat
nabos rätt till lösen dermed att den skulle ega likhet med
frälseränte-egares rätt att lösa sig det hemman, hvarifrån frälseräntan
utgår, men detta kan icke jemföras, ty frälseränte-egaren
innehafver verkligen en del af jorden, eftersom frälseräntan betraktas
såsom fast egendom. Har man besvär af sin grannes vattufall
eller fenster, såsom jag nyss nämnde, så är ingenting lättare
än att mura igen fenstret eller tvinga honom att dämma upp sitt
vattufall. Att begagna sådana eländiga skäl är i mili tanke oriktigt,
och borde väl Utsk., i sammanhang med uphäfvande af bördsrätten
för slägtingar hafva föreslagit så stora inskränkningar för
nabo och viderbo, att man varit fullkomligt tryggad för de chikaner
och olägenheter, som man säger nu skola förefinnas just
till följe af slägtbördens bibehållande inom städerna.
Jag kan icke annat äu anhålla, att LagUtsk. ville vid blifvande
återremiss, som jag hoppas att K. o. Ad. beslutar, laga
nabos och viderbos lösningsrätt under nogare öfvervägan, och föreslår
alt äfven den måtte uphäfvas, ty det är uppenbart att intet
lagligt skäl för dess bibehållande förefinnes.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Ett förhållande som
torde vara allmänt kändt, helst det icke blifvit af någon bestridt,
Den 26 Februari.
603
är att bördsanspråk under långliga tider blifvit väckte icke för att
behålla den bördade jorden, utan för att sälja den och derpå förtjena,
och att dessa anspråk gifvit anledn. till mänga processer
och verkliga förluster för dem, som på god tro gifvit sig in i
köp om dylik egendom. Under sådana förhållanden tror jag det
skulle leda till ordning i handel och vandel att helt och hållet afskaffa
bördsrätten, en åsigt för hvilken jag äfven förut talat. Hvad
skäl har man nu anfört för samma rätts bibehållande? Jo, kärleken
för jorden. Man säger att den jord, der man är född, den
hyser man kärlek till, den vill man gerna förvärfva. Jag vill visst
icke bestrida detta, men om grunden för bördsrätten står att finna
endast deruti så skulle man genom bördsrätten icke kunna återvinna
annan jord än den som fadren innehaft? Härvid har Gr:n
dock förbisett att 3 kap. Jorda-Balken tillåter att bortskifta arfvejord,
och jag hemställer då om det är endast kärleken till jorden,
som utgör motivet, om man t. ex. har arfvejord i Skåne och byter
bort den mot jord i Norrland; huru kan i ett sådant fall den
tillskiftade jorden för oss ega ett högre intresse. Jag anser derföre
rättast att uphäfva bördsrätten, och kan icke frångå denna
åsigt, men vill icke bestrida alt ju slägtingar må få i första rummet
köpa jorden. Om man således vill bibehålla bördsrätt för arfvejord
på landet, så tror jag dock att det vore mycket vunnet
om man stadgade alt den bördeman eller slägtinge icke egde rätt
att börda jorden, till hvilken säljaren hembjudit att köpa densamma.
Om denne, bördeman icke inom en viss tid, t. ex. en
månad, anmält sig vilja ingå på köpet, skulle han vara utesluten
från vidare bördsrätt. Då vore redan betydligt mera säkerhet och
stadga i köps afslutande med oskylda personer vunnen. Jag anhåller
att LagUtsk. ville i händelse af återremiss taga detta mitt
förslag under öfvervägande.
Beträffande Ulsk:s förslag i öfrigt har jag anmärkmr att göra
mot såväl lista som 2:dra §§:ne. Uti lista §:n står nemi : »Med
ändring af hvad G kap. JordaBalken innehåller i afseende på dem
som rätt till börd ega, stadgas att bördeman endast äro säljarens
barn och bröstarfvingar så ock föräldrar och syskon; dock alt börd
ej eger rum, då öfverlåtelse skett till någon, som inom börden är.»
Här har Utsk. frångått principen för arfsrätt Skall bördsrätt ega
rum, så skall den ordning följas, som är stadgad, nemi. arfsföljden.
Jag kan åtminstone icke för min de! finna någon billighet
deruti att, om t. ex. en fader hade 2 söner, och en af sönerne
afledo och efterlemnade egendom, så ärfde fadren och brödren
hälften hvardera i en egendomen. Om nu fadren till sin broder
sålde den ärfda hälften i samma egendom, så skulle efter nu gällande
lag sonen hafva rätt att börda den, men efter Utskis förslag
skulle sonen, ehuru jorden var kommen från hans broder,
likväl vara utesluten från bördsrätt. Jag frågar om della är billigt
och om det är någon konseqvens i detta stadgande. Skall en
bördsrätt finnas, så skall äfven samma ordning sorn hittills fortfarande
604
T) en 26 Fe b r u ari.
ega rum, så att om jag säljer lill en allägsnare bördeman, sä bör
en närmare slägting hafva rätt att återbörda jorden.
Ilvad 2:dra §:n angar, om viderboendes och nabos rätt, sä,
då möjligen flere af R. o. Ad:s ledamöter icke hafva full kännedom
om hvad lagen menar med »viderboende och nabo», må det
tillåtas mig alt först upgifva hvad dermed förstås. Lagen säger
nemi. att viderboende-rätt hafva de, som uti ett hus och tomt i
staden det ägt, och naho-rätt de, som der intill bo, och att vi
derboende
skall hafva rätt till lösen framför nabo. Hr Printzensköld
har förklarat alt han icke kan inse något rimligt skäl för
desses lösningsrätt. Derpå har han redan fått svar. Viderboendes
och nabos-rätt grundar sig nemi. derpå, att de redan förut antingen
äro delegare i egendomen eller hafva olägenhet af densamma.
Hr Printzensköld har härpå svarat, men endast angrde nabo, ej i
afseende å viderboende. Det torde vara klar t alt den, som eger
hälften i ett bus, måste, om den andra hälften säljes till en främmande
person, kunna röna stor olägenhet af att få en främmande
till delegare i huset, och att det således finnes ett verkligt skäl
för honom att få lösa till sig den del som han icke egde förut.
Samma förhållande är med nabo, som kan hafva stora oliigenheter
af angränsande egendoms öfvergående i annan liand samt stora
skäl för sin lösningsrätt, såsom om grannens bus är upfördt på
hans grund, i hvilket fall det väl bör vara hans rättighet att lösa
till sig huset. Om en domare tillerkänner honom en sådan lösningsrätt
ulan att giltiga skäl dertill finnas, så begår ju domaren
ett fel, men sådant kan icke räknas lagen lill last. I afseende på
denna § förekommer äfven samma fel som i afseende å den förra.
Det står nemi. alt viderboende och naborätt icke skall ega rum
då det är såldt inom börden. Således om en son och en far hade
hälften hvar i ett hus, men lädren sålde sin hälft till sin bror, så
skulle sonen, som förut lagligen var egare till halfva huset, icke
hafva rätt att lösa till sig den andra hälften.
Jag tillstyrker återremiss, och anhåller att LagUtsk. ville taga
under öfvervägande de anmärkmr jag nu här framställt.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: I afseende på l:sta, 2:dra
och 3:dje punkterna instämmer jag med dem som yrkat bifall; i
afseende å den 5:te ber jag att fä anföra några ord särskildt. I
st. f. det af K. M. framställda förslag och de för öfrigt i denna
fråga väckte motioner har Utsk. framkommit med eif förslag i
2:ne särskilda §§:r; den ena ang:de bördsrätt på landet, den andra
ang:de samma rätt i stad. I afseende på den första af dessa
§:r tror jag, i likhet med de fleste, som yttrat sig, att en återremiss
är nödvändig, emedan denna fråga nära sammanhänger med
frågan om testamentsrälten. Men på samma gång jag således anhåller
att denna § mätte till Utsk. återremitteras, ber jag att få
fästa upmårksamheten derpå, att LagUtsk., då det bibehållit bördsrätt
å landet, gjort en inskränkning, som enl. min tanke icke öfverensstämmer
med de grunder, hvarpå denna rätt hvilar; Utsk.
Den 26 Februari.
605
har nemi. uteslutit syskonabarn frän bördentäns antal. Om det
är kärleken till jorden, som grundlägger rättigheten att börda,
och efter mitt förmenande en broders son kan till en ifrågakomrnande
fastighet ega samma kärlek som brödren sjelf, kan jag icke
inse något skäl hvarföre Utsk., då det bibehållit bördsrättens princip,
frän denna rätt uteslutet syskonabarn. Jag tror att Hr Adlercreutz'^
reservation är ganska tänkvärd, och jag vågar anhålla
att Utsk. i händelse af en återremiss ville taga densamma i närmare
öfvervägande. — 1 afseende på den 2:dra §:n har Utsk. ansett
den Kongl. Propos:n i denna fråga icke kunna bifallas. Vid
jemförelse emellan denna Nåd. Propos. och den af Utsk. föreslagna
2:dra § finner man den enda olikheten bestå deruti, att då K.
M:t i fråga om nabo- och viderboendes lösningsrätt omnämnt
endast försåld fastighet har Utsk. tillagt reller pantvis upbjuden.»
Jag vet icke hvarföre Utsk. gjort detta tillägg. Det är mig visserligen
icke obekant, att det finnes ett ännu gällande stadgande
i vår lag, som tillåter att förpanta fastigheter, men det är äfven
bekant att detta stadgande är, såsom Gr. Lagerbjelke anmärkt,
helt och hållet föråldradt. Kan det då vara skäl att i en ny lag
bibehålla detsamma ?
På dessa skäl hade jag för min del trott alt K. M:ts Propos.
helt enkelt kunnat bifallas. En återremiss äfven i denna punkt
vill jag dock icke motsätta mig.
llr Sparre, Sigge: Såsom ledamot i Utsk. må det tillåtas
mig att yttra några ord i förevande fråga, ehuru ämnet redan är
nära uttöm dt, så att många ord från min sida icke kunna komma
i fråga. Det förslag, som Utsk. framlagt, är dessutom så tillfyllestgörande.
efter hvad mig sjnes, alt något försvar derför torde
vara obehölligt; jag vill också endast bemöta några anmärk:ar af
föregående talare. Gr. Lagerbjelke har anmärkt, att LagUtsk. efter
hans tanka gått en oriktig väg, då Utsk. föreslagit att genom
att inskränka bårdsledernas antal förekomma de öfverklagade missbruken
af bördsrätten. Gr:n har likväl icke upgifvit hvilket sätt
han ansåg lämpligare att vidtaga. Det kan visserligen gifvas flera
sätt, alt försöka komma till detta mål, såsom inskränkning af tiden
för bördsrättens begagnande, ändring uti bördemannaeden,
m. m. Jag för min del har dock, lika med pluralitcten inom
Utsk., ansett den af detsamma följda väg vara den lämpligaste,
och det, bland annat, af den orsak, alt erfarenheten nogsamt ådagalagt,
att just de bördsanspråk, som manats till lif af vinningslystnad
och spekulation, icke varit väckta af närskylde bördemän,
utan från aflägsnare slägtingar; och jag tror således att Utsk.
förfarit på ett lämpligt sätt för att förekomma dessa missbruk.
Den andra anmärk:n är framställd af llr Printzenskiöld, och afser
viderbo- och nabo-rätt, hvilken han anser böra likasom bördsrätten
försvinna. I delta afseende hafva flere talare redan yttrat sig,
och för mig återstår endast att bedja få erinra derom, att denna rätt
grundar sig på helt andra principer, har ett helt annat ursprung,
606
Den 26 Februari.
ett skäl som icke bör af lagstiftaren förbises. Ett vigtigt nyttighets-skäl,
nemi. consolidation af ett splittradt dominium, utgör den
giltiga grunden härför, hvilken jag fortfarande anser böra gälla.
För öfrigt är i afs. å denna rättighet en inskränkning föreslagen
i K. M:ts Propos. och Utsk:s derpå grundade förslag, derest köpare
och säljare äro i sådant skyldskapsförhållande sinsemellan, att
hörd dem emelllan eger rum. Det kan visserligen se ut som läge
häruti någon inkonseqvens, men detta skäl torde dock kunna försvaras
utur synpunkten af det serskildta förhållande, som äger rum emellan
så närskylde personer, hvilkas aftal främmande personer icke
torde böra tillåtas att rubba.
Emedlertid, med afseende å den utgång som Ulsk:s Betänk:de
i fråga om testamentsrätten i går rönte hos det Höglofl. Ståndet,
och det nära sammanhang denna fråga eger med det nu förevartde
Betänk., lärer en återremiss vara nödvändig, en åtgärd som således
icke torde behöfva af mig påyrkas.
Gr. Sparre: Hvad nu sednast angår Hr Printzenskölds påstående,
att nabos lösningsrätt borde uphöra, så får jag anmärka
att någon motion i detta ämne icke blifvit väckt, och att Utsk.
vid sådant förhållande saknat al] anledning eller rättare sagt icke
kunnat tillstyrka uphäfvande deraf. Hvad åter angår Hr Cederscliiölds
anmärk., så vill jag förklara att den inskränkning i viderbos
och nabos lösningsrätt som K. M:t föreslagit, hade LagUtsk.
vid förra Riksdagen icke ansett nödig. Utsk. hade nemi.
ansett viderbendes och nab o-lösningsrätt böra ega rum oberoende
deraf att försäljningen skett till en slägting, men då K. Jl:t i
denna omständighet funnit ett binder för bifall till R. Stms beslut,
och ansett nödigt att en inskränkning skulle ske till förmån för
slägtingar, så ansåg Utsk. med kännedom derom att uphäfvande
af bördsrätt i stad högst påkalla dt af allmänna meningen; sig icke
böra genom afstyrkande deraf motverka framgången af en lagförändring
som allmänna meningen så länge fordrat, utan böra tillstyrka
hvad K. M:t föreslagit, helst då antagandet deraf ansågs
vara vilkoret för K. M:ts bifall till förslaget. Detta är orsaken,
hvarföre Utsk. tillstyrkt den Kongl. Propos. sådan den befinnes.
Ått derigenom kan inträffa det fall, som Hr Cederschiöld omnämnt,
att om en son vore viderbo i huset och fadren hade sålt det till
en broder, sonen likväl icke skulle ega lösningsrätt, kan visserligen
icke nekas, men att göra lagen så i detalj, att den skulle
medgifva ett undantag för delta särskilda och sällsynta fall, skulle
blifva alltför kinkigt; utan anser jag det vara lämpligast alt antaga
någon allmän princip, att då man säljer fastighet till en slägting,
så uphör viderbo- och naborätten. Hvad åter beträffar Frih.
af Ugglas anmärkn., så röjer den att Frih:n antingen icke med
tillräcklig upmärksamhet genomläst lagen, eller också icke förmått
rätt bedöma dess innehåll. Det synes klart och tydligt att lagen,
som i öfrigt medgifver ifrågavar:de lösningsrätt, i 2:dra mom. af
1 § innehåller en inskränkning för det fall, då fastighet blifvit
Den 26 Februari.
607
såld till en slägting, men den innehålier icke något undantag för
viderbo och nabo, då den är panlsalt till en slägtinge och upbjudes.
Det kan icke nekas att häruti ligger en ofullständighet.
Frih. af Ugglas har emellertid påstått att ett stadgande för detta
fall vore onödigt, men jag hemställer, då det första anspråk man
bör kunna göra på en lag är att den bör i alla afseenden vara klar,
om det kan vara lämpligt att antaga en lag som är tvetydig, och
om det icke är skäl att förtydliga densamma, då det kan ske genom
att insätta de båda orden »pantvis upbjuden», och genom
ddtta obetydliga tillägg förekomma oriktiga utläggningar. Jag hade
ansett att det vid pröfning af lagförslag är LagUtskts pligt att
tillse, att dessa förslag äro så tydliga att intet missförstånd kan
ega rum. Då nu ett sådant missförstånd verkligen kan ega rum,
och författaren af lagen äfven erkänt detta, åamt meningarna inom
Utsk. voro delade, ansåg Utsk. tillräckliga skäl förefinnas att
göra detta tillägg. Att Frilen ansett fallen så få, och säger sig
icke känna några, härrör förmodligen deraf, att Frilen icke talar
med några ledamöter af Stockholms Rådhus-Rätt; men om Frilen
det gjort, så hade Frilen fått en motsatt uplysning, ehuru dessa
frågor icke fullföljas till de högre instanserna, och sålunda äro
för dess ledamöter okända. Jag tror att ett antagande af K. Mits
Propos. nu vore särdeles olämpligt, då det är fråga om att vidtaga
äfven andra förändringar angide bördsrällen. Månne det
skulle vara lämpligt, att vid samma Riksdag först en författning
om uphäfvande af bördsrätten utkom, och sedan ytterligare en annan
isamma ämneV Jag kan icke anse detta för passande, och anhåller
derföre att denna del af Betänk, måtte återremitteras.
llr Cederschiöld: Jag har icke gjort anmärkn. dervid,
alt Utsk. godkänt det stadgande att viderboende och nabo icke
skola hafva lösningsrätt, då försäljningen skett till någon inom slag—
ten, såsom en allmän sats, men jag har gjort anmärkn. dervid
att enl. Utskis förslag en närmare slägting icke skulle hafva lösningsrätt
framför en fjermare. Om raan också icke kan stifta en
lag för alla möjliga fall, tror jag dock att Utsk. hort ät detta förhållande
iemna mera upmärksamhet, särdeles som det synes kunna
hjelpas med några ord. Jag vill nu förslagsvis upläsa några ord,
som jag nu tecknat på papperet, men som jag öfverlåter åt Utsk.
att sedan vidare utveckla. Om man nu efter det stadgande som
lyder: »kommande dock lösningsrätt till försåld eller pantvis upbuden
fastighet för viderboende eller nabo ej att ega rum i de
fall, då försäljning eller pantsättning skett till någon som inom
börden är» tillägger: »derest icke viderboende eller nabo är närmare
hördeman», tror jag att all rättfärdighet är uqfylld och lagen
tillräckligt klar. Men som sagdt, dessa ord äro nu i hastigstighet
upskrifna, och det må sedan blifva LagUtsk:s sak att utbyta
dem mot andra som bättre uttrycker meningen. — Då jag
hört att man begärt bifall på en punkt och återremiss på en annan,
så får jag för min del anhålla, att Betänk, måtte blifva i sin
608
Den 26 Februari.
helhet återremitteradt, ty jag skulle tro det vara mindre välbetänkt
om man företoge sig att återförvisa till Utsk:s behandling den
ena punkten och bifalla den andra, särdeles som alla äro öfverens
derom alt detta Betänk:de står i närmaste sammanhang med
det ang:de testamenlsrätten. som i går förevar och blef återremitteradt.
Hr Olivecrona, Samuel Detlof: Till LagUtslus Betänk: de
N:o 12, i hvad detsamma angår de 4 första punkterna, lemnar
jag obetingadt bifall. Utsk. har fullständigt redogjort för de skäl
som göra det nödvändigt att bibehålla bördsrätt å landet: och så länge
ännu en skymt af det gamla arfvejordssystemet qvarstår, hör också,
enl. min öfvertygelse, bördsrätten med inskränkning till fastighet å
landet uprätlhållas. LagUtsk:s Ordf:de och Hr Gr. Lagerbjelke hafva
anfört att de statsekonomiska och allmängiltiga grunder, hvilka
visa att yrkandet om uphäfvande, dels af frälseränteegares rätt att
lösa skatlejorden, då den säljes utan hörd, dels af den åt nabo i
vissa fall medgifna rätt att lösa såld eller pantsatt fastighet i
stad, icke förtjenar afseende: och jag instämmer fullkomligt i detta
afseende med dessa talare.
Med hänseende till 5:te och öde punkterne af Betänk, anser
jag deremot en återremiss till LagUtsk. af behofvet påkallad. LagUtsk.
har riktigt anfört alla olägenheterna af bördsrätten å landet
i dess närvar:de skick; och onekligt är att denna rättighet ofta
missbrukats till egennyttiga beräkningars tillfredsställande. Men
botemedel böra upsökas, och LagUtsk, har gjort detta genom förslaget
att ytterligare begränsa bördsrätten på det sätt, att densamma
endast skulle tillerkännas »barn och bröstarfvingar så ock
föräldrar och syskon». En inskränkning af bördsrätten, så att
denna rätt endast af säljarens närmaste anförvandler må kunna
utöfvas, lärer vara alldeles nödvändigt, om man skall kunna förekomma
missbruket och vinna det ändamål, som med bördsinstitutionen
åsyftas. I våra äldre lagar synes ej någon bestämd gräns
till vissa skyldskapsled hafva varit fixerad för bördsrätten, ehuru
det är troligt att seden tidigt nog statuerade en sådan. Det var
allra först genom 1720 års bördsordning, som bördsrätt tillerkändes
allena åt vissa säljares skyldemän, och det är samma princip,
som 1734 års lagstiftare antagit, och derföre äfven upställt 6 kap.
J. B. i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nämnde författning.
Men bördsrätten har säkerligen blifvit allt för långt utsträckt, då
den i så allmänna lag tillerkännes äfven åt säljarens skyldemän i
4:de ledet å 2:dra eller 3:dje sidolinien. Ty då kärleken tili den
jord, som odlats af blodsförvandter, antages utgöra grunden för
bördsrätten, men denna kärlek eller pietet egentligen framträder
emellan en person och hans föräldrar, emellan honom och hans
barn och bröstarfvingar samt emellan honom och hans syskon och
deras afkomlingar, så synes mig ock alt bördsrätten nu mera bör
allena tillkomma sådana säljares skyldemän, hvilka äro på detta
sätt
Den 26 Februari.
609
sätt honom närmast; detta är med andra ord, att bördsrätten k
landet blott mä tillerkännas följande säljarens skyldeman nemi.
hans descendenter, hans föräldrar samt hans collateral-skyldemän
af första sidolinien. Någon bestämning af led. torde icke erfordras,
emedan naturen sjelf begränsar lederne.
Då LagUtsk:s Betänk:de om förslag till förordning ang:de ändring
af 5 kap. J. B. icke omförmäler, huruvida sista mom. af
6 kap. J. B:n skall qvarstå, hvilket innehåller att ej må säljarens
fädernefränder börda säljarens mödernejord icke heller
säljarens mödernefränder hans fädernejord, torde någon vid tillämpningen
i framtiden känna tvekan om rätta meningen. Jag
antager, att afsigten måste vara den, att detta stadgande skall bibehållas
orubhadt, emedan i motsatt fall ett icke åsyftadt utvidgande
af bördsrätten skulle upkomma. Men all tvetydighet härom
torde böra förebyggas.
I anledning af dessa anmärkn:ar förenar jag mig med de talare,
hvilka här förut påyrkat återremiss af 5:te och 6:te punterna
i LagOlsk:s Betänkande.
Frih. Alströmer, Jonas: Jag anhåller först att få in
stämma
i Gr. Sparres yttrande; men sedan i afseende å Hr Oli—
vecronas ber jag att få anmärka, att då han vill utsträcka bördsrätten
till syskons afkomlingar, så skulle genom ett sådant stadgande
densamma blifva utsträckt lill syskon? afkomlingar in infinitum,
hvilket icke torde vara lämpligt, då vi alla kunna räkna
ett sådant ursprung. Hans mening torde väl vara broders eller
systers barn. Man har sagt att Utsk. borde fästa upipärksamhet
vid Hr Adlercreutz’s reservation. Jag anhåller för min del att få
fästa Ståndets upmärksamhet derpå, att det är en punkt i hans
förslag, som lyder: »Har sådan jord, som ofvan säges, blifvit bortbytt
mot annan jord å landet, då vare den tillbytta jorden börd
underkastad.» Delta stadgande anser jag åtminstone att Utsk. icke
bör antaga, ty dermed skulle Utsk. aldeles frånträda principen för
bördsrätten, då denna skulle grunda sig på kärleken till slägtjord,
och någon så beskaffad känsla svårligen torde kunna finnas för en
tillbytt jord. Jag för min del skulle helst se, att man uphäfde hela
bördsrätten, ty jag tror att man får taga i betraktande, att andra
tider och förhållanden numera inträffat, då den känsla för jorden,
som fordom förefanns, redan försvunnit. Detta kan visserl. vara
beklagligt, men säkert är att så förhåller det sig, och då tror jag
icke det värdt att genom lagbud söka framtvinga det, som icke i
verkligheten finnes. Jag skulle dessutom tro att det finnes en annan
känsla för fosterjorden, som är vida högre och icke bunden
vid en viss torfva, nemi. kärleken för fäderneslandet i allmänhet,
och detta är ett vida högre band, än att det skulle behöfva en
jordtorfva för att det icke skulle brista.
Jag yrkar i likhet med Gr. Sparre och på de grunder han
anfört, återremiss, ehuru jag helst, som sagdt, skulle önske uphäf
111
H. 39
610
Den 26 Februari.
vande af bördsrätten helt och hållet, till följd af de missbruk,
hvartill den föranledt.
Gr. Sparre: Utan att förlänga discussionen, vill jag endast
säga llr Olivecrona att han misstagit sig. Han synes nemi. hafva
ansett Utsk:s mening vara att ersätta 1 § i 6 kap. J, B. med 1
§ i förslaget. Detta är icke förhållandet. (Jtsk. har afsett att till
en del förändra sladganderna i 1 § men ingalunda att uphäfva
den nuvar:de 1 §, utan att det nu framlagda förslag skulle såsom
en fristående författning bestå jemte och bredvid 6 kap. Således
kan icke det missförstånd ega rum, som Hr Olivecrona föreställt sig.
Hr Olivecrona: Jag har blott hegärt ordet för att kortligen
besvara de af Frih. Alströmer och Gr. Sparre emot mitt föregående
yttrande framställda anmårkn:r. livad härvid först angår
Frih. Alströmers upfattning af mitt yttrande, såsom att jag skall
hafva åsyftat en utsträckning af bördsrätten till alla leder af sidoarfvingar,
så beror detta helt och hållet af ett missförstånd. Jag yttrade
nemi. tvärtom att bördsrätten hör inskränkas till säljarens bröstarfvingar
eller descendenter till hans föräldrar samt till hans collateral-skyldemän
af förslå sidolinien; och dessa uttryck för bestämmandet
af skyldskap höra icke gerna kunna missförstås, åtminstone
icke af jurister.
Beträffande sedermera Gr. Sparres erinran, så är för mig tillräckligt
att hänvisa till mitt yttrande, då jag förra gången hade
ordet. Äfven jag har upfattat LagUtsk:s Betänkule i likhet med
Gr. Sparre: men jag har trott att möjliga anledningar till tvetydighet
böra på förhand undanrödjas.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr:n o. Landtm:n yttrade, att ehuru Hr Cederschiöld yrkat att
Utsk:s Betänk:de måtte i dess helhet återremitteras samt att propos.
derom må blifva framstäld, så och då olika propos:er i afseende
på de särskilda punklerne blifvit begärde, borde sådane i
öfverensstämmelse med 54 § Riksdags-Ordn. blifva framstälde, och
dervid punkterne N:is 1, 2, 3 och 4, hvarå blifvit yrkadt dels
bifall dels återremiss, förekomma enl. deras numerordning. I afseende
på 5:le och 6:te punkterne, hvarå de fleste talare yrkat
återremiss, syntes dock propos. icke kunna framställas i den ordning
de i Betänk, förekommo, enär Frih. af Ugglas begärt bifall
till K. M:ts Nåd. Propos., som motsvarade 2 § af Utsk:s i 6:te
punkten gjorda förslag, utan torde i ani. deraf, den Kongl. Propos:n
sist blifva föremål för beslut och således pröfningen af 5:te
punkten upskjutas till Utsk:s förslag till förordning blifvit pröfvadt.
Propos. till bifall å första punkten af Utsk:s Utlåt:de, innehållande
tillstyrkande, att förslagen ang:de uphörande af bördsrålten
å landet måtte förklaras ej kunna bifallas, blef härefter framstäld
och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr
Gr:n o. Landtm:n förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Den 26 Februari.
611
Hr Cederschiöld begärde votering samt att dervid återreniiss
af Utsk:s Betänkrde i dess helhet måtte blifva kontrapropos.
Hr Gr:n o. Landtm:n erinrade i ani. häraf att enl. den förklaring
han nyss afgifvit, kunde, sedan ämnet under discussionen
blifvit skiljdt i flere delar, mot hvilka särskilda anmärlcar blifvit
gjorde och hvarom särskilda proposrer blifvit begärde, en propos.
till återremiss af Betänk, i dess helhet icke, i strid med 54 §
Riksdags-Ordn:n framställas, utan borde kontrapropos:r endast innehålla
återremiss af den ifrågavar:de första punkten, helst kontrapropos:n
ej kunde omfatta någon större del af ämnet, än som
innefattades i Ja-propos:n, hvilken blott hade afseende på första
punkten.
Frih. af Ugglas: Då det är jag sorn anhållit om särskild
propos. på de 2 första punkterne, så vill jag, för att bespara R.
o. Ad. 2:ne olika voteringar, för min del gerna afstå, och förenar
mig med dem, som yrkat återremiss af liela Betänk.
Med ani. af detta yttrande uplyste Hr Gr:n o. Landtm:n att
utom Frih. af Ugglas flere talare begärt bifall till första punkten
och derjemte andra talare yrkat återremiss af samma punkt, samt
att i allt fall, enär det varit Hr Cederschiöld som hegart votering,
densamma borde ega rum, då Hr Cederschiöld icke derifrån
afstålt.
Hr Cederschiöld: Jag skall visst afstå från min begäran
om votering, såvida det medgifves, alt Betänk, får återremitteras.
Det var för att vinna detta ändamål som jag framställde en sådan
anhållan,
Hr Gr:n o. Landtm:n förklarade att sedan han tillkännagifvit
sig hafva upfaltat R. o. Ad:s svar å den i afs:de på första punkten
gjorda propos.-n såsom bifall, Hr Cederschiöld i följd af sin begäran
om votering hade rättighet att få yrkandet om återremiss å
samma punkt intagen i kontrapropos:n; men att naturligtvis det
beslut Hr Gr:n o. Landlm:n förklarat R. o. Ad. hafva fattat, ej
kunde annorlunda än genom votering förändras.
Frih. af Ugglas: Jag anhåller endast att få förklara mitt sista
yttrande. Det var blott i afs:de å 5:te och 6:te punkterne som
jag förenade mig med dem som yrkat återremiss. I fråga om 1,
2, 3 och 4 punkterna åter är jag fortfarande af samma tanke som
förut, och yrkar på dem bifall.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den, som bifaller den i LagUlsk:s Betänlcde N:o ^förekommande
l:sta punkten, deri Utsk. hemstält att förslagen ang:de uphörande
af bördsrätten å landet måtte förklaras ej kunna bifallas,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
612
De ii 26 Februari.
vinner Nej, varder förenämnde punkt, på grund af dermot gjorde
anmärk:r återremitterad.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 56.
Nej — 25.
2:dra punkten, innehållande tillstyrkande, att yrkandet om uphäfvande
af frälserättsegares rätt att lösa skattejorden, då den säljes
utan börd, malte förklaras ej förtjena afseende, och 3:dje
punkten, innehållande tillstyrkande, att framställningen alt den nabo
medgifna rätt att i vissa fall lösa såld eller pantsatt fastighet
i stad mätte uphöra jemväl mätte förklaras ej eller kunna bifallas,
blelvo härefter, uppå derom särskildt framstälde propos:er af R.
o. Ad. bifallne.
Då im 4:de punkten, innehållande tillstyrkande att förslagen
ang:de inskränkning af den jord, som är underkastad börd och
förändring af tid och sätt lill bördsrättens utöfning, mätte förklaras
ej eller leda till lagstiftningens förändring i sådan syftning, för att
blifva föremål för propos., af Hr Gr. o. Landtm:n uplästes, anmälde
sig och yttrade
Hr Cederschiöld: Då Gr. Lagerbjelke begärt bifall på
4:de punkten, men denna står i samband med de öfriga, hemställer
jag till Hr Gr:n, om han icke vill förena sig med mig och
dem som talat i samma riktning.
Gr. Sparre: Jag anser också att, på det Utsk. må hafva
fria händer vid frågans behandling, äfven denna punkt må blifva
återremitterad.
Sedan härvid Hr Gr:n o. Landtmm anmärkt, att öfverläggningen
var fulländad, och alt således vid afståendet från hvad förut
blifvit yrkadt, icke några moliver borde framställas, förklarade Gr.
Lagerbjelke, Hr Sparre och Fiih. af Ugglas, att de äfven
afstodo från yrkandet om bifall samt instämde i begäran om återremiss
af 4:de punkten.
Propos. till bifall å 4:de punkten blef nu först framsläld men
besvarad med Nej, och då sedermera Hr Gr. o. Landlm:n framstälde
om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärkme föranleda till
återremiss af denna punkt, ropades Ja.
Dä härefter Hr Gr:n o. Landtm:n yttrade alt han med an),
af Frih. af Ugglas’yrkande om bifall lill K. M:ls Propos., som motsvarades
af 2 § af Utsk:s i 6:le punkten afgifna förslag till förordning,
nu torde fä förbigå 5:te punkten och först framställa
propos. å 1 g af Utsk:s berörde förslag, anmälde sig och yttrade.
Frih. af Ugglas: För min del har jag afstått från detta
yrkande, och instämmer med dem som begärt återremiss, för att
undvika flera voteringar.
Den 26 Fcbrnari.
613
Hr Gr. o. Landtm, yltrade, att i sådant fall de återstående
5:te och 6:te punkterne, hvarå numera endast återreniiss blifvit
yrkad, torde få afgöras i ett sammanhang; hvarpå desamma, efter
först till bifall derå framstäld, men med Nej besvarad propos.,
på grund af de deremot gjorde anmärkmr, återremitterades.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtskrs nedannämnde den 21 dennes på bordet lagde
Utlålrn:
N:o 28, i anledn. af vackt motion om eftergift af kronans
rätt till dana-arf efter Enkan Ulrika Sofia Ekedal, född Nor
denberg
;
N:o 29, i anledn. af väckt motion ang:de vidtagande af nödiga
åtgärder emot sjöns utskärningar å den i Öresund belägna ön
Hvens stränder samt lindring för egarne lill de å nämnde ö varande
hemman uti deras skatter och onera; samt
N:o 30, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., angule uphörande
af det från rotehållarne eller soldaterne vid indeldta Infanteriet,
nu utgående bidrag till soldat-beklädnadens anskaffande och underhåll.
Förelrogos och biföllos StatsUtsk:s den 21 dennes på bordet
lagde nedannämnde Ullåt:n :
N:o 31, i anledn. af vackt motion angule nedsättning uti de
åtskilliga hemman på Wisingsö åliggande utskylder:
N;o 32, ang:de utbetalning af det för ombyggande af Långebro
vid Christianstad under sednaste Riksdag beviljade stats-bidrag;
N:o 34, i fråga om medels anvisande för år 1857, till National-Musei-byggnaden;
N:o
35, i anledn. af väckt fråga om skattläggning af f. d.
kronoparkerne Rälla Tall, Sörby Tall och Lindby Tall på Öland ; samt
N:o 38, ang:d väckt fråga om afskrifning af f. d. kronofogden
Chr. Öhboms upbörds-balans.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
BankoUtsk:s den 21 dennes på bordet lagda Mern. N:o 16, med
upgift om och huruvida någon del af den sedan 1854 års början
uplupna Bunkovinst erfordras för Bankens konsoliderande.
Vid föredragning af BankoUlsk:s den 21 dennes på bordet
lagda Utlät. N:o 17, i anledn. af Gr. Frölichs motion om reform
af Rikets penninge-väsende, blef äfven detta Utlåt., på begäran af
flere ledamöter ånyo bordlagdt, hvarefter
614
Den 26 F ebruari.
Gr. Frölich, David, yttrade:
Sedan R. o. Ad. lågt detta Mern. på bordet, får jag nämna,
att de 3 öfriga RiksSt:n på min begäran samtyckt att icke företaga
detsamma förr än R. o. Ad. afgjort frågan. Jag anhåller
vördsamt att Hr Gr. o. Landtm, behagade utsätta någon lämplig
dag då detta Betänk, kunde förekomma, på det de 3:ne Stånden
måtte få veta, när det blifver af R. o. Ad. afgjordt.
I anledn. häraf yttrade llr Gr. o. Landtm, att ännu icke
kunde bedömas huruvida detta ärende kunde förekomma i nästa
plenum hvilket naturligtvis berodde af den tid som komme alt uptagas
af de mål, som framför detsamma voro uptagne å brods
listan,
hvaribland enl. R. o. Ad:s beslut Const.Utsk:s Mern. N:o 3,
ang:de de hviiande förslagen till ändringar i Grundlagarne borde
förekomma först i nästa plenum; men att vid den Talmans-öfverläggning,
som i morgon komme att ega rum, Hr Gr. o. Landtm,
skulle underrätta Talmännen om den plats BankoUtsk:s ifrågavar:d
Utlåt, komme att erhålla på föredragn:s-listan och de öfrige
Stånden derefter kunde sätta deras beslut om föredragningen af
detta ärende.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde
den 21 dennes på bordet lagde Betänk:n:
N:o 2, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om medgifvande
af rättighet för Svensk man att i två eller flere inrikes städer
samtidigt drifva handel;
N:o 3, i anledn. om väckt motion om dels ändring i 3:dje
§:n och dels uphäfvande af 4:de §:n af 3:dje kap Handels-Balken;
och
N:o 4, i anledn. af väckt motion om ändring af 3:dje kap.
Irsta §:u Handels-Balken.
Föredrogos och lades till handlingarne Allm. Besv.- o. EkonUtskrs
nedannämnde den 21 dennes på bordet lagde Mern.:
N:o 42, i anledn. utaf Utskrs Betänk. N:o 20;
N:o 43, i anledn. af återremiss utaf Betänkrt N:o 26; och
N:o 44, i anledn. af återremiss er utaf Betänkrt Nro 21 om
ändring af Rese-reglementet den 31 October 1851.
Föredrogs, men bordlädes ånyo på begäran af flere ledamöter,
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrs den 21 dennes på bordet lagda
Betänk. Nro 45, i anledn. af väckt motion om permission för
Den 26 Februari.
615
hälften af Arméen emellan mötestiderne och då annan aktiv tjenstgöring
icke ifrågakommer.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s dea 21
dennes på hordet lagda Betänk. N:o 46, i anledn. af väckt förslag
om tillägg i Militie-Boställs-ordningen.
Föredrogs men bordlädes ånyo på begäran af flere ledamöter
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s den 21 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 47, ang:de moderförsamlings röst-rätt vid tillsättande
af komminister i annex-församling.
Äfvenledes föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af
flere ledamöter nedannämnde den 25 dennes f. m. på bordet lagde
Ullåt:n, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 33, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster:
N:o 33, Litt. A, dels ang;de beräkningsgrunden för saltpeterhjelpens
utgörande inom en del af Södermanlands län, dels rör:de
ersättning lill rusthållare inom Småland för förlorad inkomst genom
förändring i utgörandet af nämnde utskyld;
N:o 33, Litt. B. ang:de uphörande af vissa utaf dc i ordinarie
räntan ingående skatter;
N:o 33, Litt. C, om eftergift af beskattningen i tackjernstillverkningen
och stångjerns-smidet;
N:o 33, Litt. D, ang:de mantalspenningarnes utgörande;
Banko-Utskottet:
N:o 18, angule dels bestämmande af preskriptionstid för emottagande
i kronans upbörd och inlösen i R. Stms Bank af åtskilliga
Bankens utelöpande sedlar; och dels dessa sedlars förande inom
linien samt uteslutande från beräkningen af Bankens sedel-slock ; samt
N:o 19, ang:de förhöjd pension åt f. d. Banko-Bokhållaren N.
Magnusson.
Föredrogos och lades till handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s nedannämnde den 25 dennes f. m. på bordet lagde Mern.:
N:o 48, i anledn. af återremiss utaf Ulsk:s Betänk. N:o 37;
N:o 49, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s Betänk. N:o 38;
N:o 50, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s Betänk. N:o
39; samt
N:o 51, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s Betänk. N:o 41.
61#
Den 28 Februari f. m.
Slutligen föredrogs, men bordlädes ånyo, pA begäran af (lere
ledamöter Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s den 25 dennes f. m. på bordet
lagde Betänk. N:o 52, dels om indragning af en del Biskops-Embeten,
dels om undersökning ang:de Biskoparnes löne-inkomster,
samt Biskops-prebendenas förseende med särskilda kyrkoherdar.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. J 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
lördagen den 28 Februari 1857.
Plenum kl. 10 f. in.
Just. 5 prot.-utdr. för den 26 samt pleni-prot:n för den 5
och 7 dennes.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Const.-  Utsk:s den 30 sistl. December och 3 derpåföljde Januari på bordet
lagda Mern. N:o 3, med ytterligare upgift å hvilande förslag
till ändringar i Grundlagarne; och förekom nu
l:sta punkten, innehållande förslag lill ändring i 7, 17, 18,
21, 22, 23, 24, 26', 34, 99, 101 och lOS.dra §§.ne Reger:s
Formen,
samt 41:sta §.n Riksdags-Ordn:n, i afseende på behandlingen
af en del Regerings-ärenden.
Hr Stjerngranat, Georg Gustaf Henrik: Då jag hade
den äran att under sista riksdagen vara ledamot af Const.Ulsk.,
hvarest förevarrde förslag blifvit väckt och utarbetadt, men jag redan
då icke gillade Utsk:s åsigter, anhåller jag, att nu få framställa
de skäl, hvarpå förslaget enl. min åsigt bör förfalla.
Jag bestrider visserligen icke tillvaron af de omständigheter,
som framkallat förslaget, men det är klart, att då man vill öfverlemna
åt Stats-Rådel och Depart:ts Cheferna icke allenast den målens
beredning och föredragning, som förut tillhörde Statssekreterarne,
utan äfven updragit ät samma personer att vara Konungens
rådgifvare med ansvarighet för såväl egna rådslag som de gemensamma
beslut, hvilka i Stats-Rådet fattas, man äfven beröfvat Stats
-
Den 28 Februari f. m.
617
Rådet allt för mycken tid och lagt på dem en börda, som göres
tyngre i samma mån statsskicket utvecklas. Sältet lör afhjelpandet af
dessa olägenheter har Utsk. väl upgifvit, men jag kan icke gilla det.
Utsk. har visserligen på det sätt updragitskillnaden emellan de juridiska
och administrativa målen, att de förra skola i sista hand behandlas af
Högsta domstolen, och ali de administrativa på samma sätt de juridiska
blifvit skiljda från StatsRådet, skulle kunna äfven derifrån afskiljas
och öfverlemnas åt en serskild Regeringsrätt. Häremot anser
jag åtskilligt vara att erinra. De juridiska ärenderna, nemi. sådana
de i Högsta domstolen förekomma, äro så beskaffade, att deras
afgörande föga inverkar på det stora hela i samhället. Visserligen
äro deras afgörande icke precist likgiltigt, men del har dock
föga inverkan, om Högsta domstolen tillerkänner den eller den egendomen
ät den eller den personen. Så är icke förhållandet med
de administrativa målen. De äro af rörlig beskaffenhet och deras
afgörande inverkar på hela kommuner och på nästan de dagliga
besluten, och jag tror, att de alltså höra afgöras af dem, som
f. n. hafva dermed att skaffa. Jag tror detta så mycket heldre,
som Svenska folket älskar att vända sig till sin Konung med sina
ansökningar och få sina mål af Honom afgjorda. Det är något
mera än en blott vana, det är så till sägandes en religiös tro,
ett band mellan Regering och folk, som enl. min åsigt bör snarare
förstärkas än försvagas. Med ilrågavaride förslag åsyftas att
förminska göromålen för StatsRådets ledamöter och delta skulle
genom förslaget äfven till en del vinnas i så måtto, alt StatsRådets
alla ledamöter nu måste öfvervara beredningen och föredragningen
af hvarje besvärsmål, men för Deparl:s-Chefen synes lindringen
icke serdeles stor; ty såvida han i Regeringsrätten icke
skall vara en blott åhörare utan äfven kunna lemna nödiga uplysningar,
måste han göra sig noga bekant med hvarje af der förekommande,
till hans Depart. hörande mål, såsom skulle han föredraga
målet inför K. M. Således åstadkommes icke någon lindring
för Depart:ls-Chefen, men deremot upsl Sr ilen olägenheten, att
utom Depart:ts-Chefen StatsRådets öfriga ledamöter förblifva i okunnighet
om verkan af de serskilda Författningarna, hvilket åter menligt
inverkar, då förfaltmr eller ändringar beslutas af K. M. i sittande
SlatsRåd, hvars ledamöter, på grund af deras kännedom om
dessa förfaltmr och deras verkan, kunna meddela K. M. sina råd.
Dessutom kan det hända Depart:s-Chefen den obehagligheten, att,
oaktadt de uplysningar han meddelar Regerings-rätten, den sednares
ledamöter stanna med honom i olika meningar om besluten.
Han är då ulan inflytande, emedan han icke får deltaga i dessa
beslut, Detta synes mig så mycket mera origtigt som den person,
hvilken förbereder och tillstyrker författningars utfärdande,
bör äga mesta kännedomen om deras lämplighet. Han skall vaka
öfver deras verkställighet, men huru denna skett får han icke bedöma
utan sådant tillkommer Regerings-råttens ledamöter. Det
skulle således kunna hända, att Regerings-rättens beslut blir i rak
strid med lörfattmnas anda. 1 organisationen af denna myndighet
618
Den 26 Februari f. m.
ligger något olämpligt, någon tvetydighet, nemi. hvilken skall vara
föredragande. Att ärenderna skola beredas inom Depart:ne säges
väl, men ingalunda hvilken tjensteman skall föredraga dem. Dessutom
förorsakar bildandet af ett nytt embetsverk en ganska stor
kostnad utan att någon lindring beredes vederbörande DeparhtsChefer,
hvaremot nm, såsom jag vid förra riksdagen anmärkte,
besvärsmålen i enkhet med 8:de §:n Reg:s-F:n afgjordes af 3
StatsRåd och Depart:s-Chefen, skulle den nu ifrägaställda utgiften
kunna undvikas.
Till de skäl jag redan anfört skulle kunna läggas ännu flera,
men de redan anförda torde vara tillräckliga för afslag å Utsk:s
Mern. N:o 3, hvarom jag vördsamt anhåller.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag förnekar icke
behofvet af befrielse för K. M. eller rättare sagdt conseljen från
åtskilliga s. k. besvärsmål, som utan tvifvel nu betungar den,
men jag anser detta behof mindre motiveradt af den tid föredragningen
af dessa ärender medtager. Jag tror nemi. att genom
en annan organisation af föredragningssättet en icke så
ringa tid skulle kunna besparas. Jag har mig äfven bekant,
att antalet af dessa mål icke är så stort eller målen så invecklade,
att. i händelse föredragningssättet förändrades, de skulle
serdeles mycket komma att betunga föredraganden. Erfarenheten
visar äfven, att då under Konungens frånvaro från hufvudstaden
antingen i Norrige eller å andra inrikes orter Regeringen
utgjorts af 4 ledamöter och Expedls-Cheferne varit föredragande,
hafva flere 100 besvärsmål blifvit afgjorda, hvilka,
såsom man säger, fått hvila på hög, intilldess en sådan tillförordnad
Regering kommit i tillfälle att behandla dem, emedan
Konungen icke ansett lämpligt att dermed uptaga Sin dyrbara
tid. Men jag delar nära nog Utsk:s vid 1844 års riksdag uttalade
åsigt, att en del af dessa ärender böra skiljas från Konungens
domsrätt och öfverlemnas till en annan myndighets afgörande.
Dessa mål äro sådana, hvilka jag ville kalla ekonomiska
rättstvister, sorn angå rättsförhållanden emellan enskilda
personer, och dessa ärender äro likasåväl af judiciel beskaffenhet
som de, hvilka förut tillhört conseljen, men genom 1828
års Förordn. öfverlemnades till Högsta domstolen. Deremot har
jag mycken betänklighet och tror det icke vara nyttigt att från
konseljen skilja sådana mål, som röra allmän tillämpning af
författmr. Med Högsta domstolens nuvaride organisation är det
otänkbart och det skulle vara högst illa, att, utöfver hvad som
redan skett, de judiciella besvärsmålen ytterligare öfverflyttades
på Högsta domstolen; men jag föreställer mig, att denna domstols
förstärkning blir nödvändig i hvilket fall som helst, och
om fråga härom af enskild riksdagsman eller, hvad som vore
mera lämpligt, af Regeringen vid denna riksdag väckes, tror jag
eke, att det skulle röna mycket motstånd. Sedan en sådan för
-
Den 26 Februari f. m.
619
stärkning skett, att Högsta domstolen kan arbeta på 2 devisioner,
blir en sådan öfverflvttning af de jndiciela målen ganska
lätt. Intilldess finner jag likväl K. M. vara oförhindrad att
meddela den föreskrift, att Exped:s-Chefen eller någon annan
lämplig tjensteman inom hvarje Slats-Depart. skall inför DeparttsChefen
och de consultativa StatsRåden, d. v. s. ett Coll:m af 4
personer, föredraga målen och om de fattade besluten afgifva
berättelse, som derefter af Departts-Chefen inför Konungen i
StatsRådet föredragas. Detta fordrar icke mycken tid och jag
är öfvertygad alt vid högst få tillfällen det interesserar Konungen
att taga kännedom om de s. k. acterne. En sådan åtgärd
har, tror jag, någon gång varit vidtagen af en eller annan Depart:s-Chef,
hvaraf såväl han som ärenderne befunnit sig väl.
Således, om man än lika med Utsk. anser, att för besvärsmålens
afgörande en serskild myndighet bör finnas, inser jag likväl
icke någon olägenhet deraf, att denna myndighet inrymmes i
StatsRådet, ty, såsom jag redan nämnt, kan K. M. updraga åt
Depart:s-Cheferne alt jemte de consultative StatsRåden under
K. M, Secret. afgöra besvärsmålen, hvilken åtgärd vore mindre
kostsam och mera ändamålsenlig än att inrätta en Regerings-rätt.
Den föregtde talaren har mot organisationen af denna myndighet
gjort åtskilliga anmärkntr, i hvilka jag till alla delar instämmer.
En statistik, uprättad år 1848 öfver de mål, som
skulle skiljas från konseljen och enl. Utskts förslag blifva föremål
för Regerings-rätten, visar, att antalet af dessa mål icke
upgår till mera än 7 eller 800. .Tåg hemställer till Hrnne:
om ett så inskränkt antal mål och så litet invecklade kunna
uptaga serdeles mycken tid, och om målens antal divideras med
antalet veckor på året, blir det icke mera än 10 å 12 högst
16 mål i veckan, som Regerings-rätten hade att afgöra. Denna
myndighet skulle således icke hafva full sysselsättning, och såsom
siste talaren anmärkt, föga bidraga till lindring i DeparltsChefernes
göromål, ty de måste öfvervara målens föredragning i
Regerings-rätten. För öfrigt synes mig inrättandet af ett sådant
embetsverk i högsta måtto olämpligt. Det vore ingenting annat
än att tillskapa ett nytt Coll:m, och då dess ledamöter skulle
blifva oafsättliga, är det äfven sannolikt, att de personer, som
undfå dessa säkert väl aflönade platser, bibehålla dem så länge
de kunna tala eller gå, och att således denna Regerings-rätt
blifver en pensionsanstalt för orkeslösa gubbar, eller, rättare
sagdt, ett gubbhus. Heldre än att inrätta denna Regerings-rätt,
borde uti Regeringen inkallas vetenskapsmän, rättslärde och utmärkte
embetsmål), hvilkas åliggande skulle vara, att afgifva
förslag tilt författntr eller att granska sådana af Depart:s-Cheferne
upgjorda. Det vore att, på sätt jag vid föregtde riksdag
föreslagit, anskaffa en permanent lagberedning.
På grund af dessa skäl förenar jag mig med den siste talaren
i anhållan om afslag å Retänlr.
620
Den 26 Februari f. na.
Frih. Cederström, Rudolf: Förevar:de grundlagsförslag
har från 2:ne olika sidor blifvit angripet, dag tror det dock
förtjena att vid denna riksdag af R. St. godkånnas, lika väl som
det vid den nästföreg:de blifvit till hvilande antaget. Skälen
härtill äro enl. min tanke 2:ne. Det ena att bereda en behöflig
lättnad för administrationen genom fördelning på annan embetsmyndighet
af ärendernes öfverhopande mängd, som allt mer
och mer hotar att förlama Styrelsens kraft. Det andra skälet
är, att rättssökande må kunna erhålla en, om icke ännu grundligare,
dock säkerligen skyndsammare rättsskipning af sina mål,
än som f. n. med bästa vilja hos Regeringen torde kunna åstadkommas.
Den mest sanningsälskande Konung och de utmärktaste
rådgifvare, de må huru mycket som helst nitälska och bemöda
sig för landets väl, kunna, om de äro öfverhopade af bestyr
utaf den mest underordnade beskaffenhet, icke så, som de
vilja, egna sin tid och arbetskraft åt de stora omfattande frågor,
hvilkas ändamålsenliga utveckling utgör vilkoret för samhällets
fortgående förkofran eller ock måste besvärsmålens pröfning
och afgörande stå tillbaka mer än för medborgerliga enskilda
rättsanspråk önskvärd! är.
Emot förslaget hafva anmärknir blifvit framställda af Hrr
Stjerngranat och Dalman. .Jag anhåller att i största korthet få
anföra hvad jag till vederläggning af dessa talares inkast anser
mest talande:
l:o. Har Hr Stjerngranat ansett, att afskiljandet från K. M.
af de juridiska målen, livaratinnan K. M. tillförene såsom landets
högste Domare ägde beslutande rätt, var af mindre betydenhet
för Regeringen än öfverlemnandet af de ifrågavartde besvärsmålen
skulle blifva, emedan de juridiska målens afgörande
i sista instansen föga inverkar på det stora hela. på landets
väl. Jag hemställer dock i hvad mån afgörandet af frågor om
kroghållning, om upförande af plank, om anbringande af fenster
på hus i städerne o. s. v. kan inverka på statens lif; och likväl
kan jag, såsom tjensteman i Konungens Kansli intyga, att
de, hvilka hos Regeringen hafva till afgörande mål af den nu
utaf mig omnämnda beskaffenhet, ingalunda pläga inskränka sina
yttranden eller sin talan till det ringa omfång, som det skulle
synas, att ärendets beskaffenhet och vigt för det stora hela kunde
kräfva. Detta kommer sig deraf, att ärendet eller målet kan
för den klagande parten vara af ganska stor vigt och bevara
eller ock beröfva honom hans välfätd. Han äger således anspråk
på, att dessa mål grundligen pröfvas. Men hvad blifver
följden om vederbör:de I)epart:s-Chefer måste sysselsätta sig med
enskilda personers rättsanspråk, om icke den, att tiden för dem
förknappas, så att de stora frågorna måste stå tillbaka?
2:o. Har Hr Stjerngranat sagt, att folket älskar få sina
mål af Konungen afgjorda, och att detta hvilar på en religiöst
from och i sig sjelf aktningsbjudande tro. Ja! men om denna
tro är en fullkomlig illusion, om, såsom nyss af en annan le
-
Den 26 Februari f. m.
621
damot anfördes, K. M. vid resor till Norrige elier inrikes orter
åt 4 ledamöter af StatsRådet anförtror Regeringen och hänskjuter
till denna Regering åfgörandet utaf en större mängd af de
ifrågavartde målen, i hvad mån, frågar jag. upfylles då denna
religiöst fromma och aktningsbjudande tro? Den hvilar ju helt
och hållet på en illusion.
3:o. Ilar talaren ansett, att om Departts-Cheferna vilja
hos Regerings-rätten sätta sig in i iirenderna, fordrar detta lika
mycken tid, som att göra sig förtrolig med akternes innehåll.
Det måste likväl vara en väsendtlig skillnad emellan att låta
inför sig föredraga ett mål af sakkunnig och erfaren person, och
att sjelf eller genom någon underordnad embetsman, som måste
kontrolleras, vidkännas tyngden af detta arbete.
Vidare har man anmärkt, att Departts-Chefen icke Ange
röstegandc stämma i Regerings-rätten, att han der endast hade
att lemna uplysningar och råd, dem Regerings-rätten likväl
kunde åsidosätta; men mine Hrr, om han än hade en enda
röst, hvad gagnade väl detta, ifall han i alla fall mot flertalet
icke mägtade göra sin åsigt gällande? Det måste vara den inneboende
riktigheten af hans framställning, som grundlägger förtroendet
för honom och för den åsigt, han hyllar.
Vidare säges, att om Regerings-rätten afgifver yttrande öfver
ett förslag till en ny författning i någon fråga, men K. M.
finner för godt, att fatta ett beslut, afvikande från Regeringsrättens
yttrande, skulle denna myndighet förlora i aktning; men
hvad händer under nuvarrde förhållanden, då en författn. skall
utfärdas? Jo, dä infordrar K. M. t. ex. i juridiska frågor Högsta
domstolens yttrande och säkert är, att det icke alltid inträffar,
att K. M. bifaller hvad Högsta domstolen tillstyrkt. Det
måste likväl medgifvas, att det är en stor fördel, att K. M.
eger att rådfråga Högsta domstolen och enahanda blefve förhållandet
med Regerings-rätten. Man har slutligen mot antagande
af förslaget åberopat den dryga kostnad införandet af
Regerings-rätten skulle medföra; men om, såsom jag sökt ådagalägga,
nyttan för Regeringen och folket af en sådan institution
är öfvervägande, måste väl i dette såsom i mångå andra
fall kostnaden vidkännas så snart den anses upvägd af gagnet.
Hr Dalman har ansett, alt antalet af målen icke är så stort
och målen icke eller så invecklade, att deras afgörande bör derföre
updragas åt en särskild auktoritet, men Hr Dalman, sjelf
juridisk och icke administrativ tjensteman, har icke gjort sig
reda för hvad jag förut yttrat, nemi. att del icke är målets beskaffenhet.
som grundlägger det besvär, man dermed måste hafva,
utan det är den vigt, målen för de enskilda kunna ega. Jag
har redan bemött Hr Dalmans yttrande, att den t. f. Regeringen
ofta får sig anförtrodd dessa besvärsmål till afgörande, och jag
vill blott tillägga, att om förhållandet vore sådant som Hr Dalman
påstått, skulle det ju bero på huruvida K. M. företager
resa till Norrige eller till inrikes orter, om den enskilde rätts
-
622
Den 26 Februari f. m.
sökande skall få sina ärenden i rätt tid pröfvade, eller om det
skall upskjutas, till stort men för mången enskild eller kommun,
hvars intresse är i fråga.
Jag kan således icke finna annat än att så väl Const.-Utsk.
gjort sig väl förtjent af det allmänna genom framläggandet af detta
förslag; som ock att R. St:r vid sista riksdagen välbetänkt och
riktigt handlat, då de gjorde detta förslag hvilande. Jag anhåller
om bifall lill förslaget.
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde skriftligen:
Redan vid förra Riksdagen motsatte jag mig delta förslag
och upgaf huru man i stället borde afhjelpa de öfverklagade olägenheterna.
Jag stridde då tillsammans med en man, med hvilken,
ehuru min bestämde politiska motståndare, jag likväl fann
mig dela öfvertygelse uti nästan alla frågor dem denne ovanlige
man omfattade med särskild förkärlek, dem han således studerat i
botten, i hvilka han blifvit hvad man kallar »specialitet.» Sistliden
vår genomgick jag med Hr von Hartmansdorff hvad som vid detta
riksmöte borde göras och låtas i väsendlliga frågor. Vi bekände då för
hvarandra öppet i hvilka ärenden vi skulle kämpa mot, i hvilka
bredvid hvarandra. Den vigtigaste af de frågor derom vi skulle
med hvarandra strida, den om husägares representationsrätt är af
R. St:r afgjord. En bland de vigtigaste derom vi i hufvudsaken
voro ense, är den nu ifrågavarule angrde Regerings-rätten. Allmänheten
har nyss sett, att Hr von Hartmansdorff var beredd att
upfylla sin förbindelse i denna fråga. Jag skall försöka ali upfylla min.
Först vill jag upgilva mina betänkligheter mot det hvilande
förslaget.
l:o. Om man från 3:ne särskilda håll skall utfärda beslut i
Konungens namn och på 3:ne ställen hafva rättighet att i sista
instansen döma, så skola ganska svåra kompetensfrågor emellan
dessa 3:ne myndigheter lätt kunna upkomma. Man finner redan
nu icke sällan svårigheter möta att undvika kollisioner emellan
Högsta Domstolen och StatsRådet, och säkerligen skulle ännu flera
sådane förekomma om man nu finge en ytterligare sista instans.
F. n. minskas dylika kompetens-tvister derigenom, att både StatsRådet
och Högsta domstolen äro öfverhopade af göromål. Nu
skjuter man gerna göromål från sig. Men den tid kan åter komma
då myndigheterna — såsom fordom — i stället ryckas om
makten. Sådant skall ännu lättare inträffa om nu en ny domstol
inrättas, som knappast kan sysselsättas. Gränsen emellan civiloch
ekonomisk lagstiftning och lagskipning är i allmänhet icke lätt
att updraga. Hvarken uti grundlag, eller annorstädes hos oss, är
rågången väl utstakad. 1 1734 års lag, i kyrkolag och flerfaldiga
författmr äro påtagligen ämnen sammanblandade, som tillhöra dels
båda slatsmagternas, dels den enas lagstiftningsområda. Här, liksom
annorstädes under en stigande bildning, flyttas dessutom ärendena
efter hand in på det mera bestämda och säkra rättsområdet:
till allmänna domstolar från administrativa myndigheter. Inrättar
Den 26 Februari f. m.
623
man nu, under det Högsta Domstolen ännu är öfverhopad af
göromål, en ny administrativ öfverinstans, så skall föijden troligen
blifva ett tillbakagående af ärenden ifrån rältsgebitet till
förvaltningen. Sådant är enl. min tanka en försämring.
I afseende å kompetenstvisters slitande har det väl blifvit
yttradt att Regerings-rätten kunde slita dylika. Sådant vore
dock ganska olämpligt. Något stadgande härom igenönnes icke
heller i förslaget.
2:o. Den föreslagna institutionen skall blifva ett mäktigt
häftyg för bibehållande och ökande af centralisationen. Rgeringsrätlen
skall sannolikt, ja den måste besättas med gamla Embetsman.
Dessa sittande i en bur för sig med sina luntor, utan
särdeles beröring med folket, och oafsättliga, skola blifva ett
bålverk emot våra gamla ekonomiska författningars förenkling och
förbättring. Med de gamla författningarne hafva Led:ne upväxt, i
dem äro de sjelfva slutligen inväxta. Rör man vid dem, så
ramlar en stor del af deras lärdom, vetande och magt. Bibehålies
åter den gamla mörjan, så äro och blifva de gamla Reg:sRåden
snart ensamma i besittning af det Ariadne-nysta, utan
hvilket ingen kan leta sig igenom den mörka labyrinten. Regerings-rättens
Ledamöter skola sannolikt tillintetgöra alla försök
till utvidgande af gränserna för den kommunala verksamheten.
De gamla Landshöfdinge- och Kollegii-Ledamöter, som
väl egentligen böra blifva Reg:s-Råd och som, jemlikt förslaget
till stadgan, böra yttra sig i frågor om ekonomisk lagstiftning,
skola naturligtvis aldrig tilltro någon menighet att sköta egna
angelägenheter. Allt skall af dem anses fortfarande böra stå
under deras förmynderskap, alla ärenden få fullföljas så långt
vägen räcker — d. v. s. till Kungs — men den verklige Kungen
skall då öfverhopas med ärender, så, att Han nödgas på
förhand, och alldeles obesedt, låna Sitt namn åt en liten Oligarki
af Byråkrater. Det blir då lycka om icke Konungen Sjelf
får anledning utropa med den gamle Franske Skalden:
nSi c’est pär moi qu’ils regnent de la sorte,
.Je veux bien mes enfans que le diable m’emporte.»
Min fruktan att den föreslagna Riksrätten skall bidraga till
centralisationens ökande, och motverka kommunallifvet, är mitt
vigtigaste skäl mot densamma. Enl. min tanka äger hvarken
Konungamakten eller folkfriheten något säkrare stöd än uti den
kommunala verksamheten. Dynastien sitter aldrig säker, när
folket skall födas, värmas, sysselsättas och roas af Stads-Chefen.
Han göres då slutligen ansvarig för både torka och nederbörd.
Se på Frankrike! Med snillen af första ordningen på thronen,
biträdde af de erkändt skickligaste administratöter i verlden;
hvarföre är folket aldrig belåtet? Ingalunda derföre att det för
mycket älskar friheten eller sjelfsvåldet. Nej tvertom. Fransosen
älskar jemlikhelen, men friheten att handla och vandla, att
sköta sig sjelf och lita på sig sjelf, den friheten känner han
icke. Han har blifvit tillvand att vänta allt af Styrelsen, att
624
Den 26 Februari f. m.
af den hoppas, hvad ingen mensklig vishet kan upfylla. Då
blir han missnöjd, söker då hjelp icke i friheten, utan hos någon
ined dess trasor påhängd, till demagog förklädd, ännu oinskränktare
despot, en Socialist eller Kommunist, som ensam
skall bestämma när och huru man skall äta. dricka, sofva eller
dansa.
Se åter på England. Hvarföre är ».John Bull» lojal? Icke
derföre att han mera blundar för felen hos Regenten eller Ministrarne
än hans granne söder om kanalen. Icke derföre att
han mindre älskar friheten. Han älskar den mera. Men otn
han blott under yttre och inre lugn får sköta sina egna angelägenheter,
väntar han ingen dödligs hjelp. Han litar då på
försynen och sig sjelf. Jemlikhet och nivellering älskar han
deremot icke. Kungen, Lorden, Ladyn, Gentlemannen äro storheter
dem han ingalunda vill förstöra. De utgöra föremål för
hans vördnad. Han lånar en del af deras glans. Han vet att
rikedom och Statens högsta värdigheter äro tillgängliga för skicklighet,
flit och patriotism. Han betraktar således den rike och
mägtige utan afund, blott de lemna honom i fred, alt sköta sig
och sitt. Jag tror väl, för min del, att öfverdrift finnes hos
båda dessa stora folk. Det ena regeras för mycket — det andra
för litet. Låtom oss söka den gyldene medelvägen. Men aktom
oss framför allt för centralisationens, despotismens och dess
halfsysters, den reglementerande, taxebestämmande, allt godtyckligt
utskiftande kommunismens vådor. Svenska Mannen är kommen
till myndighetsår, låt honom återbörda en del af det gamla
kommunala frihets-arfvet.
3:o. Jag har antydt att man icke skall kunna på tillfredsställande
sätt bestämma hvilka mål som böra till Rcgerings-rätten
öfverlemnas. Det later bra säga sig, att lagstiftning och lagskipning
böra skarpt åtskiljas. Af alla skäl anförda för Regerings-rätlen
finnes intet, som så anslår frihetsvännen. Satsen är nemi. fullkomligt
riktig i hvad den angår de lagstiftande lorsamlingarne och
domstolarne. Men är den det ock i andra ekonomiska mål än
sådana som tryggt kunna öfverlemnas till domstolarne? Ar den
det i förvaltningsärenden? Det är möjligt, men jag vet det icke.
Jag är icke tillräckligt administratör för att väga afgöra detta.
Men jag har ännu icke sett att man upgjort nägra positiva bestämmelser
ang:de de ärenden, dermed Regerings-rälten skulle sysselsätta
sig. Det förslag K. M:t låtit upgöra — men dock Sjelf
icke godkändt —- innefattar nästan endast undantag. Mig är
sagdt att listan å undantag upgjorts mycket längre af Hrr Exped.-  Chefer — de embetsman som sannolikt bäst känna dessa ärenden.
Dessutom vet jag icke om man på något annat ställe vågat öfverlemna
de administrativa besvärsmålen åt en af Stats-Chefen alldeles
oberoende myndighet. Ledamöterne i »Conseil d’Etat och
Frivy Council» äro amovibla. Just emedan jag älskar framåtskridandet,
och tror att vi hafva ett stort fält för oss, på hvilket vi
säkert
Den 28 Februari f. m.
625
säkert oell lugnt kunna framgå, är jag särdeles rädd för alla omogna
reformer, för experimenler, som hvarken stödja sig på
några allmänt erkända förnuftsslut eller på vunnen erfarenhet å
annat ställe.
Det är dylika reformer som, när de misslyckas, sedan äro
förträffliga exempel att framhålla för alt afskräcka från alla andra.
Reformer kunna dessutom vara af 2:ne slag. De kunna
hafva en {ramål- eller en tillbaka-gående rigtning. Detta senare
slaget bjudes ibland af motståndets män, reformer insockrade
i några liberala fraser, som lätt värfva anhängare hos varma,
men mindre försigtiga reform-vänner och älskare af nyheter.
De gamla frihetsvännerna äro då pligtige att säga ett varningens
ord!
Vare det långt ifrån mig att i tid och otid vilja uttala
ett riimeo Danaosn. Jag vill icke heller gerna beskyllas, hvarken
för bristande vördnad för vårt Presterskap, eller för politisk
ofördragsamhet. Men nog tror jag alt frihetsvännerna böra
se sig före. när en stor genomgripande reform erbjudes egenll.
af prester och deras politiska trosförvandter.
4:o. Man bör icke inrätta nya embetsverk såvida de icke
äro oundgängligen nödvändiga; dels för svårigheten att viii besätta
platserna, dels för kostnadens skull. Skall man nu hafva
löner åt 7 RegeringsRåd så får man sannolikt inga till de 2 nya
Ledamöter, dermed Högsta Domstolen ovilkorligen snart måste
förstärkas, om icke rättvisan i landet skall ligga nere.
5:o. Man har icke blott gjort RiksRättens Ledamöter inamovibla
af Konungen, man har äfven undandragit dem opinionsnämnd,
som Högsta Domstolen är underkastad. Ingen annan
ansvarighet skulle för Ledamöterne i denna Riksöfverförmyndarekammare
återstå än inför Riks-rätt. Ar sådant med Riks-rättens
närvar:de och troligen framgent fortfarande sammansättning,
en god garanti?
6:o. Olämpligheten och svårigheten för Deparfts-Cheferna
att bevista Regerings-rättens sammanträden, har Hr v. Hartmansdorff
fullständigt ådagalagt. Han har ock anmärkt brist på föreskrifter
ang:dc föredragningen. Sistnämnde brist kan ej fullständigt
afhjelpas i den särskilda stadgan.
Men säger man: ”huru skola de öfverklagade, af oss alla
erkända svårigheterna afhjelpas?
Jag svarar:
l:o. Böra sådana Besvärsmål, som K. M:t anser kunna afskiljas
från Statens förvaltande myndigheter, lemnäs dels till de
allmänna Domstolarne, dels till Kommunalstyrelsernas handläggning.
2:o. Kan man intill nästa Riksdag sannolikt afhjelpa de
värsta olägenheterna, om i StatsRådet med K. M:ts tillstånd öfverensknmmes,
att Departis-Cheferna icke i allmänhet, hvarken
i Beredning eller Konselj, äro öfver föredragning af hvarandras
lil H. 40
626
Pen 28 Februari f. m.
besvärsmål. Delta är ock troligen meningen med 8 g RegtsFormen,
och år 1840, genast efter Deparlemental-Slyrelsens införande.
hade denna § säkerligen så blifvit tillämpad, derest
dåvarande Konungen, hvilken icke älskade förändringen, kunnat
öfvertalas att komplettera StatsRådet. 1841 års Statskalender
uplyser, att när den utkom funnos endast 3 ordinarie Depart:sChefer
jemte 4 tillförordnade men intet tjenstgörande StatsRåd
utan portfölj. Man kämpade då med otroliga svårigheter. Emellertid
sköttes ärendena med 7 StatsRåder, fastän då allt måste
öfversättas och afhandlas på ett främmande språk. Jag har
icke sport, att ärendena ändå handlades långsammare eller med
mindre noggranhet än nu.
3:o. Anser jag att om detta förslag faller, man genast
derefter bör i Const.Ulsk. väcka 2 af hvarandra oberoende förslag
till Grundlagsförändringar. Det ena a»g:de lättighet för
Konungen att öfverlemna de besvärsmål Han Sjelf finner för godt
åt 4 StadsRåds-ledamöters afgörande. Det andra angtde förökning
af StatsRåden med 2 nya ledamöter.
Jag vet väl, att intet nytt förslag till Grudlag härstädes
får väckas, men när man hänvisar på en utväg att afhjelpa ett
allmänt erkändt behof är det nyttigt om ej nödigt att visa huru
svårigheterna praktiskt låta sig lösas.
Ett förslag angtde besvärsmåls afgörande af DeparttsChef
jemte 3 StatsRåd, är af mig upgjordt. Det har åtminstone den
förtjenst att vara kort och jag tror enkelt. På grund häraf
torde det tillåtas mig att upläsa detsamma, endast för att visa
möjligheten att lösa gåtan, ej med anspråk alt detta är enda,
eller bästa sättet, eller för att nu derom framkalla en discussion.
Egentligen behöfver, utom några redactionsförändr:r i 7
och 18 §§, endast ett tillägg göras, genom ett nytt mom. i 17
§ Reg:sformen ungefär så lydande:
§ 17.
2.o. Konungens rätt ali pröfva och afgöra de mål, som jemlikt
förfatlningarne få lios Konungen fullföljas genom besvär öfver
Embelsmyndighelers meddelade beslut, men icke tillkomma Högsta
Domstolens uplagande och ej eller angå tillsättande af tjensler,
må Konungen, när Honom godt synes, updraga ål 3 ledamöter
af StatsRådet jemte vederbörande Deparl-sChef; dock skall, derest
icke alla (minst Tre af) desse StatsRådels Ledamöter blifva om
beslutet i något mål ense, detsamma inför Konungen i StatsRådet
anmälas och der afgöras. De till StatsRådels afgörande af Konungen
öfverlemnade ärenden skola föredragas af Expcd-.sChefen i
del Departement hvartill de enligt stadgad fördelning höra, eller
ock af den embetsman, som af Konungen eljest varder dertill utsedd
; föredraganden inhcmlar de nplysningar som för ärendets
pröfning erfordras samt kontrasignerar beslutet med den ansvarighet
i 38 § sägs.
Den 28 Februari f. m.
627
Alla beslut uli ofvannämnde besvärsmål utfärdas i Konuugens
namn och med l)ess höga underskrift eller under Dess Secrel.
Milt förslag innefattar just hvad jag den 12 Juli 1854 här
yrkade hufvudsakligen öfverensstämmande med Hr v. Hartmansdorff.
Vi besegrades då endast med 4 röster.
De motiver jag här då anförde tillåter jag mig nu att
uprepa:
»Ett annat sätt att afhjelpa de ifrågavar:de olägenheterna
har jemväl blifvit antydt, nemi. att öka antalet af StatsRådets
ledamöter. Detta skulle medföra den fördel, alt DeparttsChefernes
möda derigenom skulle lättas, men, på sätt förut blifvit
anmärkt, skulle likväl den förnämsta olägenheten qvarstå, nemi.
den, att Konungen är öfverhopad af en sådan mängd göromål
att knapt någon menniska dermed kan stå ut. Det sätt åter
som förekommer mig vara f. n. det enklaste bästa, och hvars
användbarhet erfarenheten jemväl anvisat, vore en något utvidgad
tillämpning af 43 § Reg:sF:n i den riktning, att man
medgåfve Konungen att öfverlemna afgörandet af vissa ärenden
åt ett visst antal StatsRåd t. ex. 4 eller 5. För min del skulle
jag anse 4 vara lämpligast, emedan detta är samma antal, som,
då Konungen är frånvarande, förer regeringen. Om det lemnades
Konungen öppet att öfverlemna sådana regeringsärenden,
som här äro i fråga, åt 4 af StatsRådets ledamöter att i Konungens
namn afgöras på föredragning af en tjensteman inom
vederborde Depart:t så tror jag att man hade löst frågan på
den väg som vore riktigast, naturligast och, som sagdt är, af
erfarenheten dessutom anvisad, ty genom inträffade förhållanden
och den ofantliga mängd ärenden som ligger öfver Konungen,
har det understundom varit nödvändigt att upskjuta dem
till dess Konungen rest bort, och då hafva de blifvit afgjorda
af en sådan auktoritet, hvars inrättande jag nu föreslagit. Derigenom
löste man den största svårigheten, som är att afvältra
den tunga bördan från Konungen. Derigenom löste man äfven
väsendtligen den andra svårigheten, nemi. att bereda lättnad åt
DepartrsCheferne. Dessas tyngsta arbete är, dels att läsa och
föredraga sina egna mål och dels att öfvervara de andra DeparttsChefernas.
Båda dessa åligganden skulle de, till en hufvudsaklig
del befrias ifrån, så att de endast undantagsvis behöfde
öfvervara sådane ärenden som tillhörde andra Departtr, och
endast behöfde läsa och föredraga de ärenden inom deras eget
Depart. , som ansågos vara af större och allmännare vigt.
Derigenom öfvervann man äfven den olägenhet att DeparttsCheferne
skulle blifva alltför fremmande i de ärenden, uti hvilka
de tillstyrkte Konungen nya författningars utgifvande och
der Konungen allena har beslutande rätt. Den kontinuitet, som
man har ansett vara nödvändig och hvars vigt äfven jag erkänner,
blefve visserligen icke så stor som i en Regerings-rätt, men
om icke alltför täta ombyten skedde bland StatsRådens konsultativa
ledamöter och DeparttsChefen i allmänhet vore närvartde
628
Den 28 Februari f. m.
vid de ärenden som tillhöra hans Departement, eller om det,
såsom fordom brukades, vöre Exped.Chefen som föredrog dessa
ärender, så hade man äfven häruti en garanti för kontinuiteten.
Då dessutom alltid tillfälle till inhemtande af uplysningar från
Colltna måste stå öppet, så skulle äfven derigenom kontinuitet
vinnas.
Jag vill icke här citera Hr v. Hartmansdorffs yttranden, då
de nyligen fastän i annan form blifvit offentliggjorda, och således
troligen lästa af alla dem som här nu sjelfständigt pröfva
ärendet. Jag yrkar afslag å det framställda förslaget.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Vid bedömandet af det ärende.
som nu utgör föremål för R. o. Ad:s pröfning, förekomma
2:ne frågor. Den ena huruvida besvärsmålen böra skiljas från
Regeringen och öfverflyttas till någon annan auktoritet; den
andra åter huruvida den nu föreslagna Regerings-rätten dertill
är lämplig. I afseende på första frågan bar utom de skäl, som
åtskilliga ledamöter anfört i fråga om svårigheten för Depart:sCheferne
att handlägga dessa ärender, förefunnits för mig ett
annat, att jakande besvara denna fråga. Det är nemi. en väsendtlig
skillnad emellan att administrera och döma. Dessa
2:ne åtgöranden fordra helt och hållet olika egenskaper, som
sällan finnas hos samma person förenade. När Konungeu skall
under nuvar:de förhållande utvälja ett StatsRåd, kommer Han
alltid i en svår dilemma. Väljer han en person med Domareegenskaper,
så komma de allmänna ärenderne att lida derpå.
Utväljer han åter en person med endast administrativ förmåga,
så kommer vid pröfningen af besvärsmålen alt saknas den skärpa
och grundlighet, som de enskilde parterne skäligen borde kunna
påräkna i högsta instansen. Emot målens öfverflyttning från
Konungen till någon annan auktoritet har man invändt, att
Konungen derigenom skulle förlora af den magt Reg:sF. tillerkänner
honom; men härvid torde man böra tillse hvari den
trycket omtalade domaremakten verkligen består och om icke
rjed denna ett alldeles särskildt förhållande förefinnes. Vill
Domaren, såsom man naturligtvis mäste förutsätta hos Konungen,
vara rättvis, äger han i sjelfva verket ingen makt, utan
måste vid tillämpning af lagen vara fullkomligt fri från alla
böjelser och tycken, samt ofrivilligt föija slutledningarnes nödvändighet.
Detta yttrande må icke upfattas, såsom åsyftande att
förringa Domareverksamheten, hvilken i sanning tager i anspråk
själens högsta och ädlaste egenskaper. Domarens makt är icke
olika den Mathematikcrs, som har sig ålagdt göra en kalkyl.
Resultatet är icke i någon mån beroende af dennes vilja och
godtycke; men sådant oaktadt kan det erfordras stor skicklighet
och skarpsinnighet att utfinna det rälta facit. — I enlighet
med hvad jag sålunda anfydt, anser jag den omtalade förlusten
af makt vara utan verklig betydenhet. Man har äfven sagt,
att Konungen, såsom ensam stiftare af ekonomiska lagar, skulle
Den 28 Februari f. m.
629
äfven vara den lämpligaste att tillämpa detri. Sådant strider
likväl emot hvad man annars allmänt har antagit, eller att lagstiftande
och lagskipande makten icke borde vara förenade hos
samma myndighet. Vidare har man anmärkt, att om lagen vore
otydlig, äger Konungen alt vid förekommande fall förklara
den. Man har antagit, att Konungen i ekonomiska mål äger
rättighet att mera godtyckligt än i de judieiela tillvägagå, men
deri har man misstagit sig. Sedan Konungen en gång stiftat
en ekonomisk lag. måste han ställa sig den till efterrättelse.
Hans rättighet är att stifta allmänna ekononomiska lagar, men icke
lex in oasu. Man har sagt, att Konungen skulle förlora kännedom
om målens behandling om han icke deltager i deras afgörande,
men, som man vet, har Konungen, sedan införandet af nuvartde
statsskicket, i allmänhet öfverlemnat dessa måls afgörande till
t. f. Regeringen. Den närmare kännedom Konungen, genom
rättigheten att. afgöra dessa, på sådant sätt om dem skulle vinna,
fås de facto icke; men är Konungen, äfven om berörde mål
komme att öfverflyttas på en annan auctoritet, oförhindrad att
på annan väg om dem inhemta kännedom, i händelse Han sådant.
åslundar. Om jag således anser, att med StatsRådets nuvartde
organisation det vore önskligt, att besvärsinålen skiljas
från dess pröfning och öfverlemnas till en annan auktoritet, återstår
likväl att tillse, huruvida den föreslagne Regerings-rätfen
dertill är lämplig. Vi lefva i ett samhälle med gamla institutioner.
Vi hafva ingen brist på embetsverk, snarare för många
än för få. När fråga upstår om inrättande af ett nytt, måste
man noga besinna, huruvida sådant verkligen är nödigt eller
om icke de redan varande institutionerne skulle kunna utvidgas
och öfvertaga de bestyr man vill anförtro det nya embetsverket.
Erfarenheten har otvetydigt visat, att om ett embetsverk
eller embetsman har ringa eller obetydligt att, sköta, nedsjunker
så småningom dess anseende. Kommer ytterligare dertill,
att ledamöterne i ett dylikt embetsverk icke innehafva erforderliga
egenskaper så sker fallet med ökad hastighet. I den
föreslagna Regerings-rätten skola 5 ledamöter förut hafva beklädt
civilt embete och endast 2 hafva varit Domaie. Nu är
likväl en stor del af de ärenden, som skulle öfvertagas af Regerings-rätten,
så beskaffade, att de för afgörandet fordra samma
förmåga, som de rent judieiela. Till dessas afgörande fordras
icke blott kännedom om författningarne, utan äfven hvad
som är vida svårare, och hvari den dömande konsten egentligen
beslår, nemi. förmågan att kunna klart och redigt framställa
tvistefrågan och att sedan subsummera den under lagen. Detta
är en icke medfödd egenskap; den måste förvärfvas och dertill
fordras hela ens lifstid, och likasom ordspråket säger: nemo
nascitur artifex, kan man med allt skäl säga: ingen födes domare.
Då således vilkoret för alla ledamöterne i Regeringsrätten
icke är, att de skola beklädt domare-embete, måste deraf
följa, att en del af dem komma att vara i saknad af de
egenskaper jag nyss nämnt, och af detta skäl anser jag det före
-
630
Den 28 Februari f. m.
slagna embetsverket rainilre lämpligt. De R. o. Ad:s ledamöter,
hvilka någon längre tid följt ärenderna, erinra sig allt för väl Allmänna
Ärendernes Beredning. Den var, såsom en föregtde talare
sagt, nära nog ett gubbhus, en pensions-inrätlning. Emellan den
föreslagna Regerings-rätten och Allmänna ärendernes beredning blir
endast den skillnad, alt den förre tillerkännes afgörande rätt, hvaremot
den sednare myndigheten endast hade alt, förbereda målen
och afgifva underd. utlåt:de. Dess anseende sjönk just derigenom,
att den icke bade tillräcklig sysselsättning, sä att dess ledamöter
kunde hållas vid full verksamhet och såsom en följd häraf upkom
äfven en likgiltighet, vid tillsättande af dessa embeten, hvilka
snart blefvo betraktade nästan hufvudsakligen såsom pensionsinrättningai.
Jag tror, att om än icke genast, åtminstone inom
ett eller annat decennium, skulle det gå med Regerings-rätten på
samma sätt.
En auktorité, som jag anser kunna öfvertaga en stor del af
de ifrågasatta ärenderne, är Högsta Domstolen. Den har redan
emottagit en stor del mål af ekonomisk beskaffenhet, och utgöra
dessa ett så betydligt antal, att blott skiftesmålen uplaga nära en
femtedel af domstolens hela arbetstid. Men Högsta Domstolen är
nu så öfverhopad, att målen icke kunna nu så fort som sig hör
afgöras, hvaremot om denne Domstol förstärktes med en division,
den skulle kunna icke blott afbörda sig den nuvarande balansen,
utan äfven öfvertaga större delen af de s. k. administrativa besvärsmålen.
Genom en sådan Högsta Domstolens förstärkning och
besvärsmålens öfverflyttning dit, undviker man faran af inrättandet
utaf ett nytt embetsverk.
I afseende på kompetensfrågorna, om hvilka en talare sig
yttrat, instämmer jag med honom och tror, att sådana skola ganska
ofta upslå, i händelse Konungens högsta domsrätt blefve fördelad
på tre särskilda auktoriteter. Emot Högsta Domstolens förstärkande
oeh försättande på 2 divisioner har man invändt, alt
enhet i besluten skulle derigenom uphöra. Denna anmärkn. är af
föga vigt, ty äfven med Domstolens närvande organisation kan en
sådan enhet icke förefinnas, ulan beror den af de särskilda ledamöternes
ofta olika åsigter. Skulle den af mig nu omnämnda förstärkning
af Högsta Domstolen komma alt äga rum, så borde föreskrift
meddelas derom, att i händelse skiljaktiga meningar om
lagens rätta förstånd upstode, skulle alla ledamöterne sammanträda
för att afgöra frågan, och borde det sålunda fattade beslut, såsom
pruejudicat lända till efterrättelse intill nästföljande riksdag, då del
underställdes K. M. o. R. Stms pröfning.
På grund af hvad jag nu och föreg:de talare redan anfört afstyrker
jag bifall till förslaget.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det nu föreliggande Lagför
slaget
är endast en fortsättning af den utveckling i samhällsförhållanderne,
hvilken börjats med Högsta Domstolens inrättande,
och som, ehuru småningom, måste fortgå. Ursprungligen afgjordes
nemi. alla mål såväl regeringsärenden i egentlig mening, som
Den 28 Februari f. m.
631
de ifrågavar:de besvärsraålen oell de juridiska målen af K. M. i
Rådet. Man fann dock, alt derifrån borde skiljas de juridiska
målen. Man gjorde en särskild division af Rådet och sedan inrättades
Högsta Domstolen. Denna inrättning var ganska riktig,
och orsaken, hvarföre man åt Högsta Domstolen öfverlemnade de
juridiska målen, var, att desse äro af en annan natur än de ifrågavar:de
besvärsmålen. I de förra förekommer nemi. endast enskilde
personers rätt mot hvarandra, men i de sednare åter förekommer
dessutom Statens rätt och anspråk på hvad för den är
nyttigt. Sedan Högsta Domstolen inrättades, hafva besvärsmålens
och öfrige regeringsärenders mängd så ökats, all det är omöjligt,
att inom behörig lid på ett ställe afgöra dem. Della inses lätteligen
endast man gör sig bekant med StatsDepart:ne, och ännu mer om man
gör sig bekant med StatsRäds-protme. Deraf skall man finna, hvilken
oerhörd massa af dessa mål nu mäste afgöras i StatsRådet. Det
är omöjligt för Konungens Rådgifvare och framför allt Deparl:sCheferne,
alt, så nedtyngde af arbete de äro, kunna utom de egentliga
regeringsärenderna, medhinna de öfriga målen. Visserligen
har man sagt, alt det vore en förminskning af Konungamakten,
om afgörande! af dessa besvärsmål, hvilka nu tillkomma K. M.,
frånskiljdes konseljen eller K. M., men jag hemställer, huruvida
man kan säga, att en auktoritets-makt förminskas derigenom, att
man fråntager den en rättighet, sorn förlamar dess fria rörelse.
Det är sannt, alt K. M. nu har rättighet att afgöra dessa ofta
omnämnda besvärsmål, men om de förhindra Honom och dess Regering
att fästa tillräcklig upmärksamhel på de egentligen riksvårdande
ärendena, så kan man väl icke påstå, att bibehållandet
hos Regeringen af dessa mål innebär en förstärkning af Konungamakten,
då de, såsom jag visat, egentligen försvaga den. Det är
således en skada för Regeringen, för folket, för Konungamakten,
alt desse mål afgöras hos K. M. Det är äfven en skada för afgörandel
af dessa mål, enär de ollast äro af mindre vigt än de
egentliga regeringsärendena, ehuru de för den enskilde medborgaren
äro af ganska stor betydelse. Det är då gifvet, att dessa
måls afgörande måste anses af den föredragande och hans kolleger
nästan såsom ett nödvändigt ondt, och man kan icke begära, att
desse embetsman skola åt dessa mål egna den upmärksamhel söm
den tjensteman, hvilken har till åliggande endast utarbetandet af
desamma, och alltså utgöra hans lefuadsbestvr. Det är icke möjligt,
att dessa mål äfven 0111 StatsRådet söker att nedlägga all
möda på dem, kunna blifva lika väl afgjorde i StatsRådet, som af
en särskild myndighet eller en regerings-rält. Det är gifvet att
afgörande!, af dessa mål, som äro så öfverhopande till en stor del
hvilar nu på Depart:s-Chefen eller föredraganden hvaraf äfven följer.
att när Deparl:s-Chefen ombytes, kontinuiteten mellan dessa
måls afgörande brytes; att den praxis, som borde bildas i och för
författningars förstånd ech tillämpning i afseende på dessa mål
icke kan lätta rot,, när just denna praxis afbrytes vid hvarje Deparl:s-Chefs
ombyte. Det- är således af högsta vigt, att målen af
632
Den 28 Februari f. m.
en annan myndighet afgöres. Om man under sådane förhållanden
får anse för gifvet, att hvad som nu förefinnes icke är det bästa,
och hvilket äfven detta förslags motståndare tvekas erkänna, återstår
att tillse, huru reformen på lämpligaste sätt skall kunna genomföras.
1 detta afseende har man framkastat att i st. f. alt inrätta
ett nytt embetsverk der consultativa StatsRådens antal skulle ökas,
och att desse jemte Departrs-Gheferne skulle afgöra besvärsmålen.
Emot antaglighet af detta förslag springer likväl genast i ögonen,
att Konungens dyrbara tid på detta sätt föga eller intet besparas.
Om man å ena sidan säger, att Konungen personligen icke så
mycket sysselsätter Sig med dessa mål, kan ä den andra den framkastade
meningen icke väl stå tillsammans med den boga ställning
Konungen innehar; ty det är klart, att om lian skall utlåna Sitt
namn under beslut i mål, hvari Han eger afgöranderätt ehuru Han
i beslutet icke deltagit, Hans ställning skall blifva högst besynnerlig.
Han har nemi. icke då tagit notis om målet, men icke
desto mindre skall afgörandet ske i Hans namn. Utfärdandet af besluten
skulle icke ske såsom i Högsta Domstolen, under K. M:s
Secret, utan besluten förses med Hans egen Höga underskrift. Det
vore en besynnerlig lagstiftning som ordnades på ett sådant sätt.
Går jag till Departts-Cheferne, blir, genom ett dylikt förslag, deras
lid icke heller besparad. Ty om besvärsmålen än skulle afgöras
af de consultativa StalsRåden på Departts-Chefernas föredragning,
måste dessa sednare egna lika mycken tid åt besvärsmålen
sorn nu, till stort mehn för de egentliga riksvårdande ärendena,
och således upstår ingen vinst af ett sådant förslag. Det
sätt, som nu begagnas och sorn till en viss grad skulle fortsättas,
har det emot sig, att den skicklighet, som erfordras i och för
dessa besvärsmåls afgörande, är af helt annan beskaffenhet än den,
som fordras för alt vara en utmärkt Deparl:s-Chef och SlalsRådsledamot
i allmänhet. En sådan tjensteman mäste ifråga om besvärsmål,
om jag så må uttrycka mig, se på alla detaljer i smått,
hvaremot han bör se de egentligen riksvårdande ärendena mera i
stort. Det är således gifvet, att det icke kan stå särdeles bra
tillsammans att hos en och samma myndighet förena afgörandet af
så skiljda ärenden, och följden skulle möjligen kunna blifva, att
det ena slaget af ärenden får öfvervigt öfver det andra, till föga
fromma för dem båda. Den continuitet, som man borde önska i
dessa måls afgörande, kan icke eller vinnas genom conseljens förstärkande,
föredraganden, på hvilken dessa mål i främsta rummet
hvilar, blir såsom hittills lika ombytlig, och genom hans förflyttning
upkommer en brytning just i denna continuitet. Man har
vidare föreslaget, att i st. f. alt inrätta en särskild Regerings-rätt,
man skulle förstärka Högsta Domstolen och ditförvisa besvärsmålen.
Icke lärer delta förslag, tror jag, tåla vid någon närmare
granskning. Dessa mål skulle då afgöras på en särskild division
af Högsta Domstolen, hvilken icke skulle få andra mål till afgörande,
och således blir det endast namnet, som utgör skillnaden
mellan detta och Coust.Ulsk:s förslag eller också skulle besvärs
-
Dell 28 Februari f. m.
G33
målen sammanblandas med de öfrige ärendena i Högsla Domstolen,
hvarigenom, såsom jag tror, de blifva illa behandlade. Högsta
Domstolens ledamöter må vara huru skickliga som heldst i, sitt
fack, men säkert är, alt för de rent juridiska målens afgörande
fordras helt andra egenskaper än för besvärsmålens afgörande. Jag
har sökt skilja mellan de rent juridiska och de administrativa målen.
lie förra äro sådana, der staten icke kommer med i beräkningen
och der tvisterna måste algöras enl. rent juridiska grunder,
enl. gifna rättsförhållanden. De mål, som nu äro i fråga eller
besvärsmålen, röra personers rättigheter mot hvarandra, men i
dessa mål förekommer ännu en tredje person eller staten, hvilket
icke får förbises. Man kan således icke afgöra desse mål efter
de grunder, som äro giltiga för de juridiska målens behandling,
och det är således gifvet, att Högsta Domstolen är just för dessa,
eller de administrativa målen en olämplig auktoritet. Erfarenheten
har äfven visat att jurister, utmärkte och stående främst
i ledet bland denna embelsmannakorps, icke alltid äro lika skickliga
adniinislialörer, och detta är ett bevis på olämpligheten att
tili Högsla Domstolen öfverflytta besvärsmålen jemte de juridiska.
För afhjelpandet af den nu öfverklagade olägenheten återstår dock
ett tredje sätt, nemi. imältandet af en särskild lätt linder namn
af Regerings-räll. der målen komme att afgöras af såväl jurister
sorn administratörer. Mot detta förslag hafva åtskilliga invändningar
blifvit gjorda, och jag anhåller att till besvarande få uplaga
några bland dem.
Man har sagt, att genom införandet af Regerings-rätten skulle
Föredraganden eller Depai t:s-Chefen icke erhålla lindring i sitt
besvär. Talaren som framställde denna invändning har icke med
upmärksanihet genomläst förslaget. Det står nemi. icke deri, att
Föredraganden skall utarbeta, föredraga eller ens öfvervara desse
måls afgörande i Regerings-rätten. utan det står endast, att han
eger rättighet att öfvervara måleri för alt derigenom, om han så
vill, kunna inhemta kännedom om målens beskaffenhet och huru
de af honom utfärdade författnrr må hafva verkat. Samma talare
har vidare sagt, alt det vore en brist i förslaget, i så måtto, som
det icke innehåller, huru föredragningen skall ske. Denna invändning
var särdeles oväntad från en talare, som för några dagar sedan
förklarade, att han ansåg utan betydelse, att föreskrift om föredragningen
inför inlerimsrcgcringen saknades der föredraganden
likväl är konstitutionellt ansvarig, hvaremot enl. samme talares
förmenande brister af bestämning om Föredraganden i Regeringsrätten
vore ett så stort fel. oaktadt denne saknar allt konstitutionellt
ansvar i och för beslutens beskaffenhet. Jag är likväl af
motsatt tanke, och den värde talaren har icke eller för sin åsigt
anfört något motiv, men till vederläggning af hvad han yttrat anhåller
jag, alt nr det af K. M., på R. St:rs begäran vid sisla
Riksdagen, utarbetade förslag till stadga för Regerings-rätten få
upläsa otte g:n. Föredragande i Regerings-rätten vare Exped:s-Chef
i det Departit hvartill de ärenden, som skola föredragas, enl. stadgad
fördelning höra, eller ock den embetsman, som af K. M. el
-
634
Den 28 Februari f. m.
jest valder dertill utsedd. Föredraganden inhemtar å Regeringsrättens
vägnar de uplysningar, som för ärendenas pröfning erfordras,
kontrasignera!- de beslut, som böra utfärdas och vare för expeditionernas
riktighet ansvarig.
Den värde talaren täcktes således finna att allt hvad, som kan
behöfvas i fråga om föredragningssältet, verkligen blifvit på förhand
stadgadt. Ilan har vidare anfört, att det sannolikt skulle
hända, att Regerings-rättens ledamöter blifva för gamla, förlegade
och slutligen förlora allt anseende. Om denna anmärkn. verkligen
vore riktig, uphäfver den möjligheten utaf tillvaron af nästan alla
embetsverk. Om såsom man påstår, det vore en sanning, all dessa
embetsman, af K. M. utnämnde, icke skulle hafva de egenskaper,
som erfordras, hvarföre skulle då icke detsamma kunna inträffa i
Högsta Domstolen, i Collegier o. s. v. Man borde då icke inrätta
något embetsverk. En annan talare har sagt, att Regerings-råtten
skulle fa så litet att uträtta, och att dess ledamöter just derigenom
skulle förlora i anseende. Betraktar man saken något närmare,
så visar sig just motsatsen häraf. De mål, hvilka skola förvisas
till Regerings-rälten, äro af vigt för det allmänna men af
obetydlighet i jemförelse med de i allmänhet riksvårdande ärendena,
hvilka förekomma i Regeringen, men de äro dock icke helt
och hållet utan vigt, utan till och med af ganska stor betydelse
och af särdeles invecklad beskaffenhet. Äfven torde det kunna
intygas af dem, som handlagt dessa ärenden, af hvilken vidlyftig
beskaffenhet de äro. Det blifver således icke så ringa arbete Regerings-rälten
tillkommer; utan tverlom ganska mycket. Min öfvertygelse
är att Regerings-rättens handlingar icke skola inskränkas
endast härtill, utan den skall upfylla ett rum i våra institutioner
som nu saknas. Det år något som man i andra länder kallar
Conseil d’elat. I Frankrike, som genomlefvat sä många revolutioner,
har man ändock icke sökt afskaffa denna institution,
men deremot finnes icke något dylikt central-verk hos oss, der
en ständigt fortgående erfarenhet erhålles, der författningskunskap
i egentlig mening forllefver. En sådan institution skulle Regerings-rätten
kunna blifva, och vara af stor nytta, då en ny författn.
skall utfärdas. Regeringen bade då ett embetsverk, dit den
kunde hänvisa frågan, och inhemta dess yttrande, huru tillämpningen
varit ditintills och hvilka författn:r dittills i ämnet varit gällande
o. s. v. Derföre har äfven blifvit stadgadt att 2:ne leda
möter
af Regerings-rälten alltid skola vara närvaride i Statsrådet,
när der förekomma frågor om utfärdande af förfatln:r, rör:de lagförklaringar
m. m., och af sådan anledn. har grundlagssliftaren
gifvit Depart:s-Chefen rätt att bevista Rerings-rättens öfverläggningar.
Det tomrum, som nu finnes, måste fyllas, men detta kan
icke ske genom tillfälliga komitéer, hvilka genom införandet af Ilegerings-rätten
blifva obehöfliga. Förslaget är således en utveckling
af hvad som genom omständigheternas tvång erfordras, för att
Regeringen skall kunna röra sig fritt, till allmän båtnad. Jag anhåller
om bifall till förslaget.
Den 28 Februari f. m.
635
Hr Åkerman, Fredrik: Dä jag granskar det förslag, Const.-  Utsk. till R. St:rs afgörande öfverlemnat, amer jag mig icke höra
uptaga de brister, som möjligen kunna vidlåda detsamma, utan endast
för mig framställa frägan: är förslaget af beliofvet päkalladt,
kan förändringen åstadkommas på något bättre och lämpligare sätt
än det föreslagna; och om jag till den första framställningen tror
mig böra svara ja och till den andra nej, blifver den 3:dje frågan:
äro de anmärkn:r, som äro framställda och än vidare kunna
framställas mot förslaget sä beskaffade, att de kunna verka till
afslag derpå? Jag tror icke att någon tvekan kan upstå, huruvida
en förändring i nuvande sättet för dessa måls afgörande är
af högsta behof päkalladt, och jag bar icke heller bort någon talare
sätta sådant i fråga. Alla hafva insett nödvändigheten af att
befria K. M. och Depart:s-Cheferne från de tidsödande besvärsmålen,
så att de mera kunna egna sin lid åt de vigtigare samhällsfrågornas
afgörande. Dessa besvärsmål äro egentligen icke
tvistemål, men dock mål. hvari fråga om mitt och ditt till afgörande
förekommer, ålen, säger man, målens afgörande går ändå
för sig äfven med bibehållande, af det sätt, hvarpå de nu afgöras,
emedan det sker under Konungens frånvaro, då lian är stadd på
resor o. s. v. Hrr:ne torde dock medgifva, att sättet för målens
afgörande är af stor vigt icke blott för det allmänna utan äfven
för enskilde parter. Det är för dem angeläget att vid tillämpning ,
af administrativa författn:r en viss conseqvens äger rum, att en
continuitet vid målens afgörande förefinnes, och alt målen må, så
fort som möjligt, kunna bringas till slut. Conseqvensen är dock
mera att hoppas än att förutsätta bos föredraganderne, emedan
erfarenheten visar, att de ganska ofta ombytas. Conlinuiteten i
åsigter kan icke vinnas annorledes än genom mångårig handläggning
af målen. Icke kan man fordra att K. M. personligen skall
taga kännedom om alla detaljer i besvärsmålen och hvarje DeparhsChef
är i allmänhet så uptagen af sina mål, att han icke kan med
vederbörlig upmärksamhet följa föredragningen af de andras mål,
upskofvet med afgörandet af dessa mål, intilldess Konungen företager
en resa åt Norrige eller till någon inrikesort, mäste menligt
inverka på dem, hvilka önska att få sina administrativa tvister snart
afgjorda. Om således det ur allmän och enskild synpunkt är nödvändigt,
att en förändring åstadkommes, måste man tillse, huruvida
de anmärkntr som kunna framställas emot förslaget äro af
den betydenhet, att de öfverväga fördelarne som af detsamma
kunna vinnas, och de här redan framställda anser jag icke vara af
sådan beskaffenhet. En talare har redan vederlagt dem, men jag
anhåller alt än vidare få fästa mig vid dem.
Man har sagt, alt genom förslagets antagande competens
frågor
skulle förekomma i större mängd än nu, då vi endast hafva
2:ne högsta instanser nemi. StatsRnilet och Högsta Domstolen, och
att efter Utsk:s förslag ännu en 3:dje instans skulle bildas. Enl.
min åsigt är denna anmärkn. icke så farlig som den synes vara.
Competensfrågarna afgöras i de lägre instanserne och endast un
-
636
Den 28 Februari f. m.
dantagsvis komma ilo till elen högsta, ty eljest skulle oftare, än
nu är händelsen, dylika tvister emellan domstolarne och de administrativa
myndigheterna förekomma, och den, som lika med mig
förvärfvat erfarenhet på dessa båda vägar, känner äfven att dessa
tvister icke äro serdeles många, ålan har sagt, alt man icke
borde inrätta en ny embetsmyndighet, emedan kostnaden blir för
stor. Denna invändning anser jag böra förfalla och förljenar alltså
intet afseende, ty vill man göra något för Staten behöfligt och
nyttigt, måste kostnaderne förbises. Man får taga dem hvar man
kan. Delta fordrar samhällets utveckling och förkofran. Man säger,
att Regerings-rättens göromål skola blifva allt för få, och
man har jemfört densamma med Allmänna Ärendernes Beredning,
bedröflig i åminnelse. Äfven denna anmärkn. är underhaltig. Den
som följt landets ekonomiska utveckling under sednare åren, måste
deraf draga den nödvändiga slutsats, att alla administrativa frågor,
som påkalla högre och lägre instansers tillgöranden, ökas årligen,
hvaraf behofvet af flera embetsmyndigheter blir en nödvändig följd.
En talare slraxt bredvid mig var missbelåten med den föieslagna
institutionen derföre, alt han trodde, det ledamöterne i Regeringsrätten
skulle blifva för gamla. Om, såsom man bör tro, med åldern
följer större erfarenhet, kan jag icke inse att denna erfarenhet
är till någon skada, likasom icke heller alt den talare, h v i 1—
ben velat öfverlemna hesvärsmålens afgörande lill de consultativa
StatsRåden, har någon garanti, att äfven desse alltid skola innehafva
det maximum af ålder, han anser lämplig. Samme talare
har äfven sagt, att det vore farligt att förhindra utvecklingen af
kommunal-styrelsen, och han har derjemte ganska träffande beskrifva,
hurusom man i Frankrike styres något för mycket och i
England något för litet, men bevisningen om, i hvad mån detta
kan hafva inflytande på den sats han framställde, är han likväl
mig ännu skyldig. Jag kan åtminstone icke finna hvad detta har
att göra med den fråga sorn nu förehafves. Om, såsom jag hoppas
och önskar, kommunernes bestyr blifva större i samma mån
kommunal-anda finnes och kan göras lefvande, lärer väl i allt fall
uti hvarje samhälle finnas en högsta auktoritet, som slutligen skall
pröfva de frågor, hvarom öfverenskommelse icke kan träffas. Det
är äfven sagdl, att Regerings-rättens ledamöter skola blifva okontrollerade,
emedan de icke såsom Högsta Domstolens ledamöter äro
underkastade omröstning i opinionsnämnden. De blifva likväl underkastade
samma kontroll som alla andra embetsmän, nemi. att
de måste svara för alla sina på embetets vägnar vidtagna åtgärder.
Att Const.Utsk. icke längre utsträckt användandet af denna
så olämpliga opinionsnämnd, är jag Ulsk. tacksam. Jag öfvergår
nu till de förslag man här framställt till antagande i st. f. Utskrs.
Hr v. Koch yttrade visserligen, att han icke framlagt sitt förslag
för att framkalla en discussion deröfver, men någon öfverläggning
derom anser jag emedlertid nödvändig, ty det mäste vara
klart, att om man förkastar det, som nu är i fråga, måste man se
sig om, huruvida det man i stället framställt bättre motsvarar al
-
Den 28 Februari f. m.
637
las anspråk, llr von Köchs förslag går derpå ut. att StatsRådens
antal skulle ökas med ännu 2: ne ledamöter, och alt K. M, då
kan så för godt linner, skulle åt 4 StatsRäd, af hvilka en skulle
vara Chef för det Repart., dit ärenderna höra, och. om jag rätt
fattade talarens mening, de öfriga 3 consultaliva. kunna updraga
hesvärsmålens afgörande. Detla förslag synes mig ingalunda rigtigl,
ty det innebär intet annat än en fördelning af StatsRådet på
2:ne divisioner. 1 den ena af dessa skulle K. M. deltaga i besluten
men tili den andra icke, och hvad skulle följden häraf blifva
i fråga om allmänhetens omdöme? Månne allmänheten känner, om
K. M. eller 4 Hans rådgifvare afdömt målen? Säkeri är att klander,
i händelse missnöje med de lättade hesluten upstår, kommer
att hvila på Konungen, ehuru Han i dessa beslut icke tagit del.
Detta förslag är enl. min åsigt olämpligt. Ett annat förslag har
blifvit framstäldt nemi. att besvärsmålen skulle hänskjutas till Högsta
Domstolen, som borde förstärkas med en eller (lere divisioner.
Är meningen med detta förslag alt en serskild division af denna
Domstol skall nedsättas för behandlingen af besvärsmålen, så innebär
detta intet annat än hvad Const.Ulsk. föreslagit i fråga om
Regerings-rätten. Skillnaden beslår endast i namnet. Är åter
meningen, att denne division af Högsta Domstolen skall promiscue
behandla såväl vanliga rätts som administrativa frågor, så blifver
i ännu högre grad, än som nu beklagligen är fallet, allmänheten
utsatt för olika beslut i likartade frågor, hvilket naturligtvis icke
kan vara någon fördel för lagskipningen. Det är klart, all ju tlere
divisioner inrättas, ju flere olika åsigter och olika omdömen i
frågor skola upstå, och derföre anser jag äfven detta förslag icke
nyttigt.
Då jag således finnér dc under denna öfverläggning framställda
förslag oantagliga, men Coust.Utsk:s åter, emot hvilket åtskilliga
anmärkntr blifvit gjorda, dem jag i ett eller annat fall är
färdig att medgifva, likväl synes mig leda till något bättre, röstar
jag för bifall lill samma förslag.
Frih. af Ugglas, Curt Guslaf: Dä jag vid förra Riksda
gen
i Const.Ulsk. deltagit i utarbetande af detla förslag och med
min röst understödt detsamma, torde det icke förefalla R. o. Ad.
besynnerligt om jag nu anhåller att få yttra mig i denna fråga.
Jag älskar i allmänhet icke alt uprepa hvad som förut blifvit ordadt
af andra ledamöter, och jag befinner mig i en obehaglig
ställning, då jag upträder kort efter Gr. Lagerbjelke och Hr Akerman,
hvilka i det närmaste hafva yttrat hvad jag kan hafva
att säga.
Såvidt jag af discussionen kunnat fatta hafva allas tankar gått
derpå ut, att en förändring i nuvar:de förhållanden är önskvärd,
och till ytterligare stöd för denna öfvertygelse anhåller jag att i
största korthet få inför R. o. Ad. framlägga en tablå öfver de
mål, som inkomma till K. M. Vid upgörandet af denna tablå har
jag utgått från 3 perioder, nemi. 1835, då en ny organisation af
638
Den 28 Februari f. m.
Konungens Kanslli infördes: 1841, då Depart:s-slyrelsen först
inrätlades och 1856 den sista perioden. Denna tablå utvisar, att
samtlige till K. M. inkomne mål år 1835 utgjorde 4,000, hvaremot
målen är 1856 upgått till 6,400 d. v. s. ökats med 2,000.
Ser jag på de serskilde DeparUne, finner jag att då de mål, som
år 1835 inlemnades till den dåvar:de Kammar-Exped:n utgjorde
746, ?å hafva samma slags mål, som nu ingå till Civil-Deparl:t,
år 1856 upgått till 1,740. 1 Ecklesiastik-Depart:t blcfvo år 1835
inlemnade 810 mål, men år 1856 inkommo dit 1,200 dylika.
Således torde vara uppenbart, att de göromål, som nu tillhöra
Regeringen, hafva i ganska väsedtlig och jag vågar säga ganska
betänklig grad ökats mot hvad de lör 20 år sedan utgjorde. Efterser
jag åter huru många af dessa mål, som liro egentliga besvärsmål,
måste jag gifva llr Dalman rätt, att deras antal är till
siffran icke särdeles stort. De utgöra icke mer än omkring 7 å
800 af dessa 6,000; men på samma gång antalet af samtlige mål
ökats, på samma gång blir det också svårare att sysselsätta sig
med de särskilda besvärsmålen. Dessa mål äro dessutom så invecklade,
alt stundom ett af dem svarar mot kanske många flere
andra. Hr Dalman har visserligen sagt, att dessa mål, ehuru vidlyftiga.
skulle vara enkla att afgöra, men att så icke är förhållandet
kan jag af egen erfarenhet vitsorda, och jag har mig specielt
bekant, att det funnits besvärsmål, som hos K. M. hvilat oafgjorde
alltsedan 1600-taleJ. Sådana mål kunna väl icke kallas
enkla eller obetydliga. Ar man således öfverens om, att något
måste åtgöras för att från K. M. skilja dessa mål, hvilka icke
kunna anses vara af någon riksvårdande beskaffenhet, men dock
väga tungt i vågskålen, enär, om de också icke äro af en större
och allmän vigt, de dock kanske fordra en skyndsam handläggning,
enär det icke går an. att låta den enskilde parten alltför
länge vänta på målens afgörande, hvilket åter måste verka förlamande
på just de riksvårdande målen: så mäste man tillse,
huru en förändring i detta afseende skall kunna tillvägabringas.
Inom Utsk. väcktes vid förra Riksdagen förslag nära nog lika
med det nu förevar:de. Det ena gick derpå ut, att till Högsta
Domstolen öfverlemna en del af dessa mål. Det torde vara
Hrrtne bekant, att redan vid 1844 års Riksdag framställde K.
M. förslag om Högsta Domstolens förstärkning, och att dit skulle
öfverlemnas någon del af dessa mål. R. St:r förkastade detta
förslag och såsom jag tror med ganska mycket skäl. En föreg:de
talare har redan visat skillnaden emellan de rent juridiska
målen och de administrativa, och min öfvertygelse är, att
just på grund af denna skillnad skulle båda dessa slags mål
förlora, åtminstone skulle det icke blifva någon vinst, om deras
afgörande förlädes till en enda myndighet. Dessutom föreställer
jag mig att, för det anseende Högsta Domstolen skall och
bör ega, det vöre menligt att dit förlägga dessa måls afgörande.
Man har vant sig vid att anse Högsta Domstolens beslut såsom
lag. Skulle nu Högsta Domstolen tillika få domsrätt i de ad
-
Den 28 Februari f. m.
639
ministrativa målen, kunde lätteligen hända, att då denna Domstol
ena dagen meddelat ett beslut, skulle inom en ganska kort
tid derefter samma Domstol pä grund af en utaf K. M. utfärdad
ekonomisk lag domina annorlunda, och jag hemställer, om
icke det anseende, som Högsta Domaremakten bör hafva, möjligen
skulle på detta sätt kunna förloras. Långt från att vilja
till Högsta Domstolen öfverlemna besvärsmålens afgörande, hade
jag föreställt mig, att, om den föreslagna Regeringsrätten komme
till stånd, man från Högsta Domstolen skulle kunna frånskilja
de s. k. skiftesmålen, hvilka nu ganska mycket uptaga dess tid.
Derigenom skulle vinnas 2:ne fördelar. Den ena, att man till
Regerings-rätten öfverlemnade mål af ren ekonomisk natur, och
den andra, att man befriade Högsta Domstolen från en mängd
öfverhopande arbeten. Det andra förslaget, sorn inom Utfck. och
äfven här blifvit framställdt, åsyftade tillökning i antalet af
StatsRådets ledamöter, och att åtskillige af dem öfverlemna dessa
besvärsmål. De, som väckte detta förslag, hafva, enl. min åsigt,
just genom det sätt hvarpå de velat gå tillväga, visat, att det
var mindre lämpligt eller åtminstone icke motsvarande det ändamål
man söker, eiler att befria K. M. från afgörandet af dessa
mål. En talare har sagt, att genom förändring i grundlagen
man skulle kunna tillerkänna K. M. rättigheten att till DepartisCheferne’
och 4 Statsråd öfverlemna de mål Konungen vill skilja
från Sig, och att, om denna fördelning af StatsRådet icke blifver
enig om besluten, skulle ärenderna åter anmälas inför K. M.,
för att af Honom afgöras. Genom en sådan åtgärd skulle, tror
jag, göromålen hos Regeringen snarare ökas än minskas, ty om
K. M. först skall afgöra, hvilka besvärsmål, som skola öfverlemnas
till den särskilda fördelningen af StatsRådet, förutsätter
detta redan en pröfning. Blir StatsRådet sedermera icke öfverens
om besluten, skola, såsom jag nyss nämnt, ärendena äter
föredragas inför Konung. En sådan anordning innebär icke i
sig den continuitet i lagskipningen, som jag anser vara af ganska
stor vigt lika mycket i rent ekonomiska som juridiska frågor.
Det är nemi. icke tänkbart, att StatsRådets ledamöter under
en längre följd af år kunna hafva så lika åsigter, alt ju icke
stor olikhet i fråga om lagars och författmrs tillämpning skall
npkomma, hvaremot om dessa mål öfverlemnas åt Regeringsrätten,
och dess ledamöter äro oafsättliga, man kan hoppas, att
åtminstone der en gällande praxis skall utbildas, och såmedelst
en stor säkerhet i lagskipningen åstadkommas. Det 3:dje förslaget,
som inom Utsk. väckts och som jag icke hört här omnämnas,
var, att dessa mål skulle skiljas från Regeringen och
öfverlemnas till särskilda byråer under hvarje Depart. Detta
förslog kan i många afseenden hafva stora fördelar med sig. men
det skulle medföra en betydlig rubbning i bestående förhållanden,
så att jag befarar, att man under nuvaride omständigheter
måste afstå från detta förslag. Dessutom skulle dessa byråer
icke kunna i lagskipningen åstadkomma en sådan continuitet som
640
Den. 28 Februari f. m.
Regerings-rätten. Det återstår således intet annat för Utsk., än
att söka utreda, huruvida det vore möjligt, att åt en särskild
rätt öfverlemna dessa mål och deri instämde flertalet af Const.-  Utskts ledamöter. Det var ieke, såsom Hr von Koch nämnt,
endast några af PresteSt. och några med dem inom Utsk. liktänkande,
som gillade detta förslag utan såsom jag nämnt, det
gillades af en ganska stor majoritet, ehuru de i detaljer skilj de
sig från dem som understödde förslaget. Utom den stora fördelen
hvarom jag redan talat, nemi. att genom en särskild inrättad
myndighet för afgörandet af dessa mål en viss continuitet
i lagskipningen kommer att upstå, skall såsom Gr. Lagerbjelke
yttrat, en viss continuitet jemväl i lagstiftningen på denna
väg vara att förvänta, ty om Regerings-rätten, på sätt här blifvit
föreslaget, skulle få samma åliggande som Högsta Domstolen
nu har i lagfrågor, nemi. att, när Regerings-rätten erfarit, att
vid ekonomiska författntrs tillämpning förändringar deri behöfvas,
den skall inkomma med förslag dertill, så skall man just i
denna ordning kunna erhålla ganska mycken säkerhet, trygghet
och kontinuitet i dessa frågor.
Emot förslaget har vidare blifvit anmärkt, att det icke innehåller
stadgande, huru med kompetenstvister skall förfaras.
Jag föreställer mig, att då stridiga åsigter i delta afseende förefinnas,
man kan genom någon lag slita dessa tvister. * Hr von
Koch har förklarat, att han. anser olämpligt, att kompetenstvister
öfverlemnas till Regerings-rätten, men något skäl för denna
sin åsigt har åtminstone såvidt jag hört han icke upgifvet och
således kan jag icke ingå i någon närmare vederläggning af denna
hans anmärkn. Om man således sammanlägger alla dessa skäl,
om man är öfverens om, att något bör i saken åtgöras, om man,
på sätt jag nyss sagt, icke kan finna någon annan väg att ernå
det åsyftade målet, och om, såsom jag tror, icke allenast jag
utan äfven den föregtde talaren lyckats visa, att det icke finnes
snart sagdt någon annan väg att beträda till afhjelpande af det
onda man nu öfverklagar, månne det då kan vara rätt, att genom
afslag på detta Betänk, tillintetgöra de förhoppningar man
kan hafva 0111 något bättre? Mig åtminstone synes det icke rätt,
och på grund af samma skäl jag vid förra Riksdagen anförde
för att få detta förslag hvilande intill denna Riksdag, gillar jag
det ännu och röstar alltså för bifall till detsamma.
Hr von Schantz, Carl Jakob: Ståndets dyrbara tid
har blifvit så mycket uptagen, att jag skall blifva ganska kort.
hvarigenom jag undviker att åter uprepa hvad flere talare så
för som mot i frågan yttrat. Jag har fattat den öfvertygelsen
att en förändring är nödvändig. Det är kanske öfver mina krafter
att så noggrannt afväga, hvilketdera förslaget är det nyttigaste,
men om jag i fråga om de motiver, som flere talare anfört
för förslaget, skulle vidröra en och annan punkt, kommer
jag
Den 28 Februari f. m.
641
jag (iock att alltid bibehålla min varme öfvertygelse, den jag på
intet sätt vill frånträda. Man bar bland annat, sagt, att den
centralisation, sorn genom bildande af en Regerings-rält upkommer,
skall förlama den kommunal-anda, som finnes åtminstone
på något ställe och möjligen äfven inom den ort, der jag under
loppet af snart sekel haft min verksamhet Då jag inträdde
i den kretsen, var denna anda föga utbildad. Den är numera
så varm, så god, att det vore snart sagdt ogudaktigt om den
skulle döfvas. Såvidt i min förmåga står skall jag åtminstone söka
att under min återstående lefnad göra denna anda ännu mera
lefvande. Man har sagt, att inrättandet af liegerings-rätten medför
betydlig kostnad. Jag delar denna öfvertygelse, och då en
annan utväg finnes, på hvilken man ined mindre kostnad kan
hinna målet, bör man äfven välja den. Äfvenledes har man
sagt. att bland de mål, som nu tillkomma Högsta Domstolens
pröfning, höra äfven skiftesmålen. Att deras antal är betydligt,
kan ingen bättre än jag, sorn mer än 40 dr dermed sysselsatt
mig, känna. Jag har börjat såsom god man vid skiftesförrättningar
och slutat såsom ledamot i Egodelningsrätt. I dessa ärender
har jag alltid deltagit och bar mig ganska väl bekant de
mångå svårigheter för ärendenas skyndsamma afgörande, som med
Högsta Domstolens nuvande organisation äro förenade. En förstärkning
af denna domstol synes mig behöflig, för att få skif—
tesärender såväl som besvärsmålen fortare afgjorde. Jag har
icke mer att tillägga. Jag yrkar afslag på Betänk.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Äfven jag erkänner behofvet
att från K. M. aflyfta en hel mängd af de mål som möjligen
kunde af annan myndighet behandlas, men jag tror icke
alt detta behof är så trängande, att man derföre utan besinning
bor antaga Utsk:s fösevartde förslag. Jag har nyss hört en talare
med sakkännedom säga, att besviirsmålens antal icke är så
betydligt. Jag har äfven å den andra sidan hört detsamma,
men att målen skola vara af så invecklad natur, att de af denna
orsak fordra serdeles omsorg och tid i och för deras pröfning.
Till stöd derför har man anfört, att ett mål hos K. M. hvilat
oafgjordt sedan 1600-talet. Detta bevis iir af föga vigt, ty har
måiet icke kunnat afgöras af den auktoritet, som hitintills dermed
haft att sig befatta, så är fara värdt, att en Regerings-rätt
icke kommer längre dermed, utan säkerligen komma de omständigheter,
som intill denna dag förhindrat målets afgörande att
fortfarande blifva ett hinder jemväl för Regerings-rätten. En
sakkunnig talare har jemväl yttrat, att vid de tillfällen, då IC.
M:s tillförordnade Regering handlagt ärendena, hafva de haft sin
jemna gång. De hafva ganska skyndsamt blifvit expedierade
och öfverliggande mål hafva med slut blifvit afhjelpte. Det ölen
allmänt känd, t. o. m. ganska allmänt känd sak, att under
tillvaron af Interimsregeringen blefvo målen alldeles icke efter
lil 11. 41
642
Den 28 Februari f. m.
liggande, hvilket man dock haft skäl förmoda af en så sammansatt
auktoritet för deras handläggning. Således måste någon
annan grund än målens beskaffenhet och mängd förefinnas derför,
att StatsRådel är så öfveihopadt af göromål eller rättare
sagdt derför, att målen der icke så skyndsamt kunna afgöras
sorn allmänheten fordrar och önskar. Man har äfven sagt, att
åtskilliga förslag blifvit framställda, hvilka icke äro lämpliga att
vidröra, emedan de icke kunna blifva föremål för afgörande;
men hvad som är ett faktum, mine Hrr! ett alldeles oemotsägligt
faktum är, att Högsta Domstolen är öfver höfvan öfverhopad
af göromål. För min del önskar jag en förstärkning af Högsta
Domstolen och denna förstärkning synes mig fullkomligt kunna
fylla hvad som med den föreslagna Regerings-rätten åsyftas. Det
går icke ur mannaminne, när vi voterade bort den s. k. Allmänna
Arendernas Beredning, som likväl var för ärendenas
handläggning och beredning en ganska nyttig institution; men
hvarföre gjorde vi det? Jo! derföre, att ett ganska ringa antal
mål öfverlemnades till dess handläggning, derföre att dessa platser
bortgåfvos nära nog som sinecurer. Man har sagt, att det
vore svårt att på Högsta Domstolen öfverflytta besvärsmålen på
den grund, att man kan vara en förträfflig jurist, utan att vara
en förträfflig administratör; men det är K. 51. och Dess Regering
som skola tillsätta Regerings-rätten. Jag kan icke förmoda,
att någon tillförlitligare slagruta att vinna förträfflliga förvaltare
inom Regerings-rätten skall finnas, än för utseende af ledamöter i
Högsta Domstolen. Jag kan icke göra mig det inskränkta begrepp
om en ledamot i denna domstol, att han ju icke skulle kunna
vara en förträfflig administratör eller åtminstone en klok och
förträfflig bedömare af administrativa ärenden och författn:r. Icke
eller kan jag föreställa mig att Regerings-rätten iner än Högsta
Domstolen skall tillerkännas och komma att utöfva en godtycklig
makt. Regerings-rätten tillkommer endast tillämpning af ekonomiska
författntr och vid sådant förhållande kan jag icke inse,
hvarföre icke Högsta Domstolen likaväl kan tillämpa dem. Af
historien känna vi, hvad äfven Ordföranden i Const.Utsk. omnämnt.
sammansättningen af det fordna rådet. Det utgjordes af
18 ledamöter, som omsider fördelades på 2:ne divisioner, af
hvilka den ena tillkom handläggningen af besvärsmålen. Jag
finner således icke, hvarföre det icke vore lämpligare, att, då
det är absolut afgjordt, att det för samhällets behof, för lagskipningens
jemna gång är nödvändigt att en förändring åstadkommes,
och då det är kändt och erkändt, att Högsta Domstolens
göromål äro så öfverhopande, att balansen årligen ökas, vi
börja med att öka antalet af ledamöter i denna Domstol med
så många, som skulle komma att utgöra Regerings-rätten. En
sådan förstärkning af Högsta Domstolen skulle hafva den välgörande
verkan, att den kunde biträda Domstolen i dess närvande
åligganden och derjemte öfvertaga de ifrågavande målen,
hvilka, såsom jag tror, icke kunna blifva mångå. Det är vis
-
Den 28 Februari f. m.
643
serligen sagdt, att de administrativa målen hafva ökats i en
ganska betydlig proportion. Detta är likväl en följd af samhällets
framåtskridande och utveckling och måste framgent så blifva.
En talare, den der jag måste anse som en auktoritet,. nemi. Hr
von Koch, har sagt, att en ny anordning af målens behandling
inom Konungens StatsRåd skulle i betydlig mån undanrödja svårigheten
för handläggningen af den mängd mål, som nu der fökomma.
Yi hafva oss alla bekant, att K. M. underskrifver beslut
i mål, sorn visserligen icke höra till Högsta Maktens pröfning.
Om detta kunde undvikas utan att man inrättade ett nytt
embetsverk, skulle jag tro det vara välbetänkt. Jag finner alltid
betänkligheter, mine Hrr, att belasta Staten med nya embeten
och nya aftöningar, men jag måste äfven bekänna, att
då nyttan af dylika upoffringar blifver konstaterad, måste den
ekonomiska åsigten gifva vika, men ännu är jag icke öfvertygad
om ändamålsenligheten af den föreslagna åtgärden. Tvertom af
hvad, som blifvit sagdt för och mot densamma, finner jag mig
böra stanna midt emellan och kommer alltså i tvekan, huruvida
man ännu funnit det rätta, och derpå måsto jag grunda mitt
afslag å Betänk.
Hr Dalman: Öfver l:sta punkten i Hr Åkermans yttrande
nemi. den ang:de behofvet af besvärsmålens skiljande från K. M.
skall jag icke vidare yttra mig, då jag sjelf erkänt detta behof.
Deremot anhåller jag att få till besvarande uptaga några af de
anmärkrur, som blifvit framställda emot sättet, hvarpå jag och
flere talare trott, att ett sådant målens afskiljande skulle kunna
verkställas.
Det egentliga skälet, hvarföre man ansett förändringen böra
åstadkommas genom inrättandet af en Regerings-rätl, har hufvudsakligen
bestått i ett ofta uprepande af, att denne rätt skulle
tillvägabringa en viss continuitet i de ekonomiska frågornas afgörande,
och man har tillika sagt, att om Högsta Domstolen
skall afgöra dessa mål, blifva dess Domar den ena dagen af en
beskaffenhet och, då K. M. förändrat en författn. den andra dagen
helt annorlunda. Jag kan likväl icke fatta hvad man förstår
med denna continuitet i författningar, hvilka måste förändras
efter tidsförhållanden och i hvilka man i många fall icke
önskar någon continuitet. Man har äfven sagt att Regeringsrätten
vore lämplig att föreslå K. M. ändringar i författn:r.
Således skulle denna institution erhålla en serdeles amfibisk natur,
dä man på ena sidan påstår, att den skulle åstadkomma
den så mycket omtalade continuiteten, men på den andra att
den icke destomindre skall upgifva förslag i förändringar i författn:r,
hvarigenom så vidt jag kan förstå, denna continuitet just uphäfves.
Fråga kan icke vara om annat, än att tillämpa gällande lagar,
och lika litet anmärkningsvärd! det är, att Högsta Domstolen
ena dagen dömer efter en lag. och den andra, då lagen blifvit
förändrad, dömer efter en annan lag, lika litet lärer det väl, i
G44
Den 28 Februari f. m.
fråga om ekonomiska förfaltmr, väcka någon upmärksamhel, om
pä enahanda grund olika beslut utfärdas. Det är mig alltså obegripligt,
hvaruti den s. k. continuiteten består. Visserligen är
det en möjlighet, att ledamöterne i en Regerings-räll, hvilka under
liera är innehaft sina embeten, skola alltid lika tolka författmr,
intilldess de blifva ändrade; men en sådan continuitet kan enl.
min åsigt icke förutsättas äfven hos SlatsRådet. Depart.-Chefer
och StatsRådct säger man ombytes af olika orsaker. Det är sant,
men icke ombytas de derföre att de skola tillämpa författmr på
annat sätt än de efter sin ordalydelse böra tillämpas, ty då har
man en mycket genare väg till målet, nemi. alt ändra författmne.
Här har blifvit yltradt att det vore serdeles olämpligt att lill Högsta
Domstolen öfverlemna domsrätten i administrativa frågor. Detta
medgifver jag. Jag har också aldrig yrkat att cn sådan domsrätt
skall updragas åt Högsta Domstolen. Jag och de med mig liktänkande
hafva endast haft för afsigt att K. M. må bestämma, hvilka
mål äro af den beskaffenhet alt de utgöra rättstvister, hvilka böra
öfverlemnas till Högsta Domstolen. Jag har redan yttrat att enl.
mitt förmenande antalet af dessa mål icke är serdeles stort och
jag har äfven updragit skillnaden emellan dem och de administrativa
målen, på det sätt att de förra röra tvister emellan enskilde
personer och i hvilka tvister staten icke har något intresse. Deremot
bestrider jag på det högsta att administrativa ärenden, som
hafva afseende på det allmänna, på statens förvaltning och hushållning
skiljas från Konungen. 1 delta hänseende förenar jag mig
med Hr von Hartmansdorff att det vore i högsta måtto olämpligt
att flytta dessa ärenden till en administrativ rätt, som skulle motverka
alla förändringar; sådant blefve utan tvifvel det sannolika.
Man har sagt att det vore skadligt för det allmänna att afgörandct
af vissa frågor upskjutes intilldess Konungen reser till Norrige
eller till inrikes aflägsna orter. Jag vill icke bestrida alt man ju
icke häri har rätt, men detta exempel har blifvit framdraget för
alt bevisa dels att Konungen icke är angelägen alt deltaga i dessa
mål, dels att Konungen utan betänklighet och utan att någon
skada skett öfverlemnat åt fyra ledamöter af Sitt StatsRåd alt afgöra
deni, dels alt de blifva lika val afgjorda, som om de pröfvas
af K. M. En talare bakom mig har yttrat, att om besvärsmålen
afgjordes utaf en afdeln. inom konseljen, skulle allmänheten
stanna i okunnighet om huruvida Konungen deltagit i besluten, och
klandret mot detsamma skulle alltid riktas mot Konungen, ehuru
han i målens afgörande icke haft någon del. Detta kan vara möjligt,
men oaktadt vi alltsedan är 1809 haft en Högsta Domstol, i
hvars beslut Konungen, så vidt jag vet, icke under dessa snart
förflutne 50 åren någonsin deltagit, är likväl opinionen i landet
att Konungen i målens afgörande tagit del så stark alt okunnige
personer bland allmogen såsom ålderstigna qvinnor m. fl. öfverhopa
Konungen med besvärsskrift^!' och klagomål öfver Högsta Domstolens
beslut. Hr Just.-Kanslern von Koch, om han på detta
rum är närvartde, kan vitsorda det myckna besvär han har af
De ii 28 Februari f. m.
645
dessa faesvärsskrifter, som vauligen remitteras till honom. Denna
folkopinion kan icke utrotas äfven om förändring skulle åstadkommas.
Man har vidare jemfört Regerings-rätten med Conseille d’etat
i Frankrike eller som den i England kallas Private council. Denna
jemförelse synes mig ganska haltande;, ty i Frankrike har man hvarken
Colkr eller sä många andra institutioner som hos oss, utan
conseille d’etat pröfvar alla slags mål, icke hlott de s. k. besvärsmålen,
utan den har äfven hela landets förvaltning om hand. Meningen
kan väl icke vara att fråntaga Konungen denna förvaltning
och öfverlemna den åt Regerings-rätten. Hvad conseille d’etat i
öfrigt beträffar äro ledamöter der icke oafsältlige utan tvärtom.
Regenten kan således när han finnér att denna myndighet icke utöfvar
sin förvaltande-rätt såsom Ilegenten önskar, och då skiljer
han dem från sitt embete. Dti Ilegerings-rälten blifva ledamöterna
oafsältlige, och just deri ligger en ganska stor våda när det är
fråga om att vi skola hafva en förvaltande myndighet skilj il från
Konungen. Det är också derföre mera att befara att, såsom jag
förra gången yttrade, Regerings-rätten skulle hafva ett gubbhus
eller en pensionsanstalt, emedan göromålen der blifva så beskaffade
att ledamöterne kunna der qvarblifva ända intill sednaste ålderdomen,
hvaremot ledamöterne i Högsta Domstol icke kunna uthärda
längre än till pensionsåldern. Dessutom är det oundvikligt
att till ledamöter i Högsta Domstol utses personer med stor arbetsförmåga,
stort anseende och stora kunskaper, åtminstone öfverstigande
det mått, som i allmänhet blifvit menniskor beskärdt.
Till ledamöter i Regerings-rätten åter är det icke omöjligt att
unga personer utses, hvilka finna det ganska angenämt att undfå
en hög rang, med hög lön, eller också gamla personer, hvilka icke
äro användbara lill något annat. Hr Akerman har sagt alt kompetentsfrågor
afgöras af lägre myndigheter. Enl. min åsigt är detta
ett fullkomligt misstag, och jag tror att dessa frågor icke kunna
förekomma förr än hos den myndighet, som är Konungen närmast;
och Hr von Köchs mening liar troligen åfven varit den, då han sagt
att när en Domstol liar att välja på tre instanser, dit ett ärende
kan hänskjutas, stannar Domstolen i stor förlägenhet och det blir
nästan omöjligt all bestämma hvarthän målen skola hänvisas. Man
liar sagt att man icke hör afslå en reform derföre, att den medför
kostnader, men om man kan lä en reform för godt pris är det
väl skal att antaga den, serdeles om den är bättre än hvad man har.
Jag hembär Frih. af Ugglas min tacksnmhet derför att han
har vitsordat min upgift alt besvärsmålens antal icke upgå till mer
än 7 å 800 och detta stärker ännu mera min öfvertygelse att
genom deras hänvisning till Regerings-rätten, denna sysselsättning
blir allt för ringa för att utgöra ett serskildt embetsverk. Häraf
hemtar jag ytterligare stöd för den åsigten att målen skola kunna
afgöras i en serskild afdeln. af konseljen, såsom Hr von Koch föreslaget,
ehuru jag icke ur flere synpunkter kan gilla hans redaktion.
I de 11 rr:rs minnen, hvilka lika med mig deltagit i beslutet
om dea s. k. Departts-Styrelsens införande, återkallar jag, om icke
646
Den 28 Februari f. m.
meniugen med de consultativa StalsRåden var att de skulle afgöra
besvärsmälen, som från konseljen borde afskiljas, och att dessa
StatsRåd skulle afgifva en kort berättelse om de mål, hvari de
fattat beslut. Jag deltog den tiden i ganska mänga konferenser
innan ärendet förekom på Riddarhuset och jag erinrar mig ganska
väl att detta var det förnämsta motivet för förändringen åtminstone
inom det parti, till hvilket jag hör. eller det liberala, som
icke vill hafva några konsultativa StatsRåd, emedan de önskade
att alla dessa mål skulle dragas från Konungen, icke destomindre
tillkommo dessa konsultativa StatsRåd för att bereda l)epart:s-Cheferne
lättnad i deras arbeie. Att detta kan ske utan någon förändring
af grundlagen lärer val Frih. af Ugglas, som sjelf är ledamot
af StatsRådet hafva sig bekant, enär han sannolikt vid flera
tillfällen redan rinder sin korta tjenstetid kunnat öfvervara föredragningen
af besvärsmälen, utan att hvarken de Depart:s-Chcfer,
till hvilka målen höra, eller K. M. varit närvartde; och om jag
icke är alltför illa underrättad, har man icke tillåtit Depart:s-Chefen
att sjelf föredraga sådana ärenden i StatsRådet. Så har åtminstone
förhållandet varit i Ecklesiastik-Repart. och efter hvad jag
hört sägas jemväl i Civil-Depart. l)et går således ganska väl an att
bespara Depart:s-Chefen denna tunga och låta delta arbete verkställas
af någon skicklig tjensteman inom hvarje Depart., för hvilken
man har förtroende, och hvilken sedan fullständigt afgifver redogörelse,
som af StatsRådet kan kontrolleras. Man har sagt att
år 1844 väcktes förslag derom att besvärsmälen skulle öfvcrlemnas
till Högsta Domstolen, men att delta förslag förkastades. Detta
är ganska sant, men delta härleddes af llr von Hartmansdorff och
några prester. Hade delta förslag blifvit antaget är det min öföfvertvgelse
att vi nu icke behöft debattera om Regerings-rätl och
om den möda Depart:s-Chefernc få nedlägga på besvärsmälen. Jag
föreställer mig att vi kunna hafva en erfarenhet i detta fall att
åberopa från brödrariket Norrige. Såvida jag icke missminner mig
lät K. M. den 25 Okt. 1825 i Norrige utfärda en förfaltn., enl.
hvilken K. 51. öfverlemnade ät vederbörnle I)epart:s-Chefer all ensamt
afgöra en mängd sädane mål, som närmast kunna hänföras
till hvad man här kallar besvärsmål. Har nu K. M. kunnat i Norrige
öfverlemna afgöranderätten i dessa mål till Departs:s-Chefer
eller till vissa StatsRåd, lärer han äfven vara oförhindrad att göra
det i Sverige, och han har, såsom jag redan nämnt, äfven gjort
det, utan att dertill erfordrats någon grundlagsförändring och utan
tillökning af ledamöter i StatsRådet.
Jag tror således att om man låter en förändring härutinnan
ankomma på Regeringen skall den nog på ett eiler annat sätt
skiljas från besvärsmälen och då upgifva de mål som skola öfverlemnas
åt en serskild myndighet. Jag yrkar afslag å Betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Ämnet är redan af förcg:de
talare så fullständigt utredt, så många skäl hafva blifvit anförda
såväl för som emot den föreslagna grundlagsförändringen, att jag
Den 28 Februari f. m.
647
skulle anse mig brista i grannlagenhet emot R. o. Ad., om jag nu
skulle försöka alt uprepa livad som här med mera skicklighet och
sakkännedom blifvit yttradt. Jag underlåter delta så mycket heldre,
sorn jag hyser någon tvekan, huruvida förslaget bör antagas
eller om man, såsom andra ledamöter tillstyrkt, hör öfverlåta till
en afdeln. af StatsRådet att afgöra de s. k. besvärsmålen. Emellertid
har ingen talare kunnat förneka, att ju icke Konungens och
Hans Rådgifvare f. n. äro så öfverhopade af göromål, att någon
lättnad deruti mäste göras. Ett förslag härtill är nu under discussion,
och, enl. hvad jag fått mig bekant, är detta förslag af ett
Riksstånd redan förkastadt. livad R. o. Adis beslut än må blifva,
kan del icke betraktas annorledes än såsom en opinionsyttring i
frågan och då jag hyser den förhoppning att, om detta vigtiga
förslag kommer att förfalla, Coust.Utsk. är betänkt på att inkomma
med ett förslag i ämnet. Jag har begärt ordet egentligen endast
för att bemöta åtskillige talarns yttranden, afgifna i det syfte,
att besvärsmålen böra till Högsta Domstolen öfverlemnas, och alt
antalet ledamöter derstädes skall tillökas. Jag tror, att de, som
hylla denna åsigt, hafva ett oriktigt begrepp om besvärsmålens
beskaffenhet, ty de äro af en fullkomlig administrativ och icke juridisk
beskaffenhet med högst få undantag. Man har såsom skäl
för dessa måls öfverflyltning till Högsta Domstolen åberopat skiftesmålen.
En talare bar sagt att, i händelse förslaget antages, det
vore af vigt, att skiftesmålen skulle öfverlemnas åt Regeringsrätten.
Jag vill derom icke yttra mig, men jag tror, alt en hvar
skall finna att i skiftesmålen förekommer frågan om mitt och ditt
och således kunna dessa mål vida lättare än de administrativa målen
öfverlemnas lill Högsta Domstolens afgörande. Jag anhåller ali få
framdraga några exempel på administraliva mål. Det inträffar
nemi., att fråga upkommer om vägledning inom ett härad, hvilken
skall af K. Befhtde afgöras, sedan vederborde vid Domstol
blifvit hörde, då en del påstå alt den och den vägen skall blifva
en allmän väg och andra åter vill hafva en annan o. s. v Det
är då ett ganska kinkigt åliggande för den administrativa mjndigheten
alt meddela ett beslut i denna fråga, som för det allmänna
är nyttigast. Emot detta beslut anföras besvär, som omsider
af K. M. afgöras. Jag tror, att dessa mål böra i administrativ
väg afgöras. Vidare kan det upstå fråga om anläggandet
af ett utskänkningsställe på landet. Det gifves orter, der sådana
ställen erfordras, hvarest resande allmoge nödgas alt tillbringa
natten. Häröfver höras vederbörande i sockenstämmor, då en del
tillstyrka, andra åter afstyrka anläggningen. Äfven detta skall af
administrativa myndigheter afgöras. Äfvenledes kan upkomma fråga
om anläggning af qvarn. Det är möjligt, alt äldre qvarnegare
motsätta sig anläggningen, emedan den gör intrång i deras rättigheter.
Då måste det utredas om så stort mäldelrång inträffat,
att anläggningen behöfves eller icke. En fattigvårdsfråga kan förekomma
af den beskaffenhet, att en person begär understöd af en
socken, men socknen säger nej. Då skall den administrativa myndigheten
tillse, huruvida denne person är berättigad till fattigvård
648
Den 28 Februari f. m.
eller icke, oell i förra fallet huru mycket socknen skall gifva honom.
Det kan vara fråga om en bro-anläggning, som är af slör
vigt för vissa trakter men för andra äler icke. Då blifver fråga
om härader eller blott vissa socknar skola deri deltaga. Det iir
en vigtig fråga, som fordrar stor lokal-kännedom och mycken
noggrannhet vid dess afgörande. Jag har anfört dessa exempel
för att visa, alt de administrativa besvärsmålen äro af beskaflenhet,
att de icke rätt väl lämpa sig för afgörande, i Högsta Domstolen.
Det är klart att ledamöterne i denne Domstol äro skyl
dige
alt döma efter lagens bokstaf: hvaremot de administrativa
målen äro af den beska (lenhet, alt en viss känsla af rättvisa och
nit för det allmänna måste göra sig gällande vid deras afgörande,
att deras afgörande måste helt och hållet lämpas efter hvad, som
är mest gagneligt för det allmänna. Jag tror således, att det icke
voro lämpligt, att om detta förslag förkastas, förstärka antalet af
Högsta Domstolens ledamöter och åt denna division öfverlemna de
administrativa besvärsmålens afgörande. Denna tanke har jag velat
uttrycka, på det att Coust.Utsk. icke mätte förnya det förslag,
som K. M. vid 1844 års riksdag afgaf och blef, som mig synes,
med skäl af R. St. afslaget. Då jag för öfrigt yttrat, att jag icke
anser mig böra ingå i frågans helhet, har jag intet vidare att
tillägga.
Hr. Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfårdadt til
fortsättande af plenum på e. m. lil. 6.
Hr Stjerngranat: Jag anhåller att i största korthet få
bemöta några anmärkntr. Emot den talare som under åberopande
af 8:de §:n Reg.-F. skall hafva föreslagit, att besvärsmålen
skola afgöras och besluten utfärdas under K. M. Secret.,
har blifvit framkastad en förebråelse. I händelse den riglades
emot mig, får jag förklara, att jag aldrig yttrat mig så, hvadan
jag alldeles icke kan taga åt mig denna förebråelse. Vidare
har man talat om den conseqvens oell continuitct i besluten,
som skulle förefinnas hos Regerings-rätten derigenom, att
dess ledamöter icke så ofta som StatsRådefs ombytas. Jag åter
tror att i sjelfva förslaget ligger ännu mera skäl att befara att
denna conseqvens och continutet afbrytes hos just Regeringsrätten,
emedun icke alla ledamöterna behöfva öfvervara alla mål,
utan endast 4 om 3 äro ense om besluten. Deri ligger en fara,
att besluten blifva stridande emot hvarandra, och att man i
fråga om conseqvens och contuinitet icke har mycket att hoppas.
Vidare har man förebrått mig för det jag skall hafva
emot förslaget anmärkt, att deri saknas föreskrift om föredragningen,
och att jag skall hafva yttrat mig på annat sätt nu än
då fråga var om ändringar i Riksakten. I detta afseende åberopar
jag 24:de §:n i K. M. Propos.
På grund af hvad jag tillförene och nu yttrat vidhåller jag
min åsigt att förslaget måste afslås.
Den 28 februari f. m.
649
Frih. Cederström: Flere !'öreg:de talare hafva så sakrikt
vederlagt gjorda anmärkn:r emot förslaget, att jag kail blifva ganska
kort. Endast 2 eller 3 anmärkmr hafva icke blifvit besvarade.
Uti sitt lör öfrigt serdeles intressanta, ehuru för ifrågavande ämne
temligen främmande anförande bar llr von Koch förmenat, att Regerings-rättens
instiftande skulle motarbeta kommunal-andan. Jag
åter tror, att förhållandet bör blifva omvändt, ty om Regeringsrätten
får alt behandla de administrativa besvärsmålen, då först
får Konungen och Hans Rådgifvare tillräcklig tid att sysselsätta sig
med sådana ämnen, som röra landets utveckling och förkofran,
hvarvid kommunal-andans omhuldande icke lärer förbises. Hr von
Koch bar äfven ansett del skola blifva svårt, att erhålla tillräckligt
antal ledamöter i Rerings-rätten, enär K. M. stundom vore i
förlägenhet att kunna utnämna lämpliga personer til) Just.-Råd.
Jag beder llrnne likväl bemärka den stora skillnaden emellan de
båda Rätternes attributioner. Om nu i Regerings-rälten insättas
kunnige personer med administrativ erfarenhet, hel.öfver Konungen
dertill icke efterleta dem, sorn på den juridiska banan gjort sig
bemärkte. En högt aktad, numera afliden ledamot af detta Stånd,
llr von Hartmansdorff, har i dag blifvit åberopad såsom auktoritet
af personer, hvilka under bans lifstid högst sällan delade bans
åsigter; men om de än i detta speciella fall kunna dela hans åsigt,
att förslaget icke bör antagas, anhåller jag få erinra, hurusom Hr
von Hartmansdorff vid det tillfälle, då lian uttalade den nu åberopade
åsigten, bestämdt förklarade sig emot den åtgärd, hvilken
hans nuvar:de medhållare framställt såsom tjenligaste sättet att afhjelpa
de ölverklagade olägenheterna, enär den aflidne uttryckt den
åsigt, att det fordras belt andra kunskaper i förvaltningsärender än
i Domstolsmål. 1 det förra är det hufvudsakligen fråga om Rikets
sannskyldiga nytta och i de sednare om bokstaflig rättvisa. Den
böjlighet, som måste ega rum i förvaltningsärender, gäller icke i
afseende på Domstolsmål, der ordalydelsen måste strängt följas.
Hvad som för allmänt och enskildt väl kan tillfälligtvis vara hälsosamt,
gäller icke vid lagskipningen, der den oböjliga bokstafven
måste följas. Derföre ser man ock alt det understundom misslyckas,
när man använder Domare i förvaltande embeten, ty de
kunna svårligen lösgöra sig från den stelhet, som de juridiska formerna
hos dem inplantat och sorn icke är nyttig vid förvallningsärenders
behandling. Så har Hr von Hartmansdorff sig yttrat i
detta ämne och dervid på det bestämdaste förklarat sig emot åtgärden,
alt lill Högsta Domstolen öfverlemna besvärsmålen. Från
alla håll har man som mig synes erkänt behofvet af en förändring
i närvarule tillstånd. Under hemställan alltså, alt R. o. Ad. i konseqvens
med sina föregångare vid sista Riksdag, mätte godkänna
det föreliggande förslaget, hvars förtjenster blifvit på ett så tydligt sätt
ådagalagda, anhåller jag alltså om propos. å förslagets bifallande.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad; hvarefter
Hr Gr. o. Landtnäs först till antagande och sedermera till förka
-
650
Den 28 Februari e. m.
stande af det i förevande punkt förekommande förslag till ändring
i grundlagarne framställde propos:r besvarades med blandade Ja
och Nej, samt Hr Gr. o. Landtm., efter förnyad propos. till antagande
af detta förslag, som återbesvarades med blandade Ja och
Nej, förklarade det lian ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
llr von Koch, och Frih. Raab, Carl Adam, hegärde
votering.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande voler:spropos.
:
Den som antager det i Coust.Utsk:s Mern. N:o 3 under N:o
1 aflemnade förslag till ändring i 7 m. fl. §§:r Regerings-F:n,
samt 4lista §:n Riksdags-Ordn:n. röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde förslag af R. o. Ad. förkastadl.
Vid voteringens slut hefunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 63.
Nej — 66.
Pröfningen af de öfrige punkterne uti Const.Utskis förevande
Mern. upskjöts till e. m:s plenum och H. R. o. Ad. åtskiljdes
kl. g 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 28 Februari 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 11 dennes.
Fortsattes pröfningen af de uti Coust.Utsk:s Mern. N:o 3 aflemnade
hvilande förslag lill ändringar i Grundlagarne.
2:dra punkten, innehållande förslag lill tillägg vid 2S:de g.n
Regerings-F.n, i fråga om naturalisation af utländsk man.
Den 28 Februari e, in.
651
Gr. Frölich, David: Det gör mig ondt att Jag, till följe
af min öfvertygelse 0111 det rätta är nödsakad motsätta mig antagande
af denna lag. Man liar förbisett en omständighet, hvilken
ensam borde vara tillräcklig att förkasta det genom alt nytt afhjelpa
felet och vid en annan Riksdag kunna lä sanktion pä ett
bättre. Man har förbisett att vi äro i en politisk union med Norge,
och denna union kan icke anses för annat än en union på papperet,
så långe det ena landels medborgare icke kunna erhålla
medborgarerätt i det andra landet, utan alt söka särskild naturalisation.
Man skulle kunna utan att i öfrigt ändra det ringaste af
detta förslag blott tillägga ett amendement, hvarigenom hvarje infödd
Norrman erhölle indiginat-rält i Sverige; ty i så fall skulle vi
kanske molas på halfva vägen af Norrmännen, hvilka äfven i sin
grundlag hafva ett stadgande mot inflyttningar, .lag tror i allmänhet
icke att de unionella förhållandena, hittills blilvit rätt
behandlade, då man öfverlemnat sä val de politiska som de sociala
förhållanderne ät konungamakten; deri ligger väl orsaken, hvarföre
vi avancerat med tuppfjät, och snart sagdt ännu stå på samma
punkt som år 1814. Om det tillätes mig alt något utförligt få
motivera min mening, så skall jag först söka utreda, hvad indiginat-rätten
i sig sjelf är; derefter skall jag tillse, huru denna
princip blifvit följd hos de särskilda folkslagen i äldre och nyare
tider; för det tredje hvilken inverkan olika åsigter i delta afseende
haft på de särskilda folkslagen under olika tider; slutligen
skall jag, om mina krafter det tillåta utreda, huruvida den i när
vartde
stund är praktiskt tillämplig. Indigénat-rälten var hos den
största stat i gamla tider, nemi. Rom, alltid ansedd som en af fol
kets
dyrbaraste rättighet; Romaren vidhöllo det begrepp, alt den
högsta tänkbara ära för en man vöre den att vara »civis romanus».
Genom att sätta så högt denna litel ville de icke endast uphöja
medborgare i sitt eget fädernesland, utan förenade dermed äfven
en politisk afsigt. I samma mån som Romerska staten under Konungarne
och Senaten, då den var i sina välmagtsdagar. utsträckte
sitt välde genom eröfringar, i samma mån försonade den de eröfrade
staterna genom att skänka dem Romersk medborgarrätt.
Under en sednare tid åter, när despotismen under Kejsarne utöfva!
sitt banala inflytande, blef den Romerska medborgarerälten allt
mindre doch mindre aktad såväl inom Rom som bland de inkränktande
folken. Då medborgarerätt, såsom medel att sammanhålla
eröfringarna med Rom ej mera verkade, försökte man under siste
Kejsarens tid att erbjuda Provinserna styra sig sjelfva. Så gjorde
t. ex. Theodosius den yngre med afseende på Gallerna genom sin
Consul Agrippa. Guizot talar derom uti sin »cours de 1’histoire
möderne» och anmärker alt afslaget på en så stor concession, visade
huru alla band inom Romerska staten började lossna. 1 länder
der despotismen herrskat en längre tid, der glömmer medborgaren
att utöfva sina medfödda rättigheter, och öfverlemna riem
helt och hållet åt högsta magten. Hvad frågar t. ex. en Ryss efter
huru många som från främmande länder inflytta? Ilan bar
652
Den 28 Februari e. m.
icke något medel att hindra dem, äfven om de slutligen skulle
blifva honom öfvermiigtiga, och på så sätt försvinner slutligen
sjelfva begreppet af medborgarerätt. I värt land har Konungamakten
haft ett sådant öfvervägande välde derhän, och så länge att
folket åstundat att slippa vara medborgare och i allo blifva stvrdt
såsom undersåler och ingen har satt i fråga alt det enl. naturen
af saken icke varit Konungens rätt att befatta sig med eller disponera
om medborgarerälten. livad som ibland annat bevisas,
både att begreppet om medhorgarerätt såsom folkets enskilda ägodel,
nästan bortfallit hos alla mera under dispotismen hemfallna
nationer, men tillika att det är en nmistelig integrerande del af
hvarje verklig union emellan förut åtskilda folk är det factum att
man — utan att nämna ett ord derom — ansett det falla af sig
sjelf alt de eröfrade folken fingo lika rättigheter med det segrande,
och på så sätt erhöllo, i forntiden Finnarna — och sednare Estoch
Liffländare, när de kommo under Sverige, lika rättigheter med
det gamla Sverige, hvarpå slraxt ömsesidiga inflyttningar egde
rum Samma förhållande eger rum med Skäne Halland och blekinge.
1 dessa fact a mäste ligga ett bevis på att en union icke
kan vara fullkomlig förr än de. förenade folken ega ömsesidig medborgarerätt,
men jag ber att få anföra ett mera direkt bevis på
samma sak. Då Skottska konungen Jacob I genom arf erhöll Engelska
kronan och förläde sitt residens från Edinburg till London
fick han af en lärd man, Francis Baco, det rådet, att genast söka
åvägabringa en så beskaffad union i de sociala förhållandena att
de olika ländernas invånare fingo ömsesidig medborgarerätt i hvarandras
land. Men de om sin sjelfständighet svartsjuka Skottarne
lade härför hinder i vägen. Icke dessmindre lät Konungen utfärda
ett förklarande, att alla som voro i båda länderna födda efter
Droltn. Elisabeths död skulle åtnjuta ömsesidig medborgarerätt.
Detta påbud behöfde 100 år att visa verkan, men begagnades
af de förnämsta Skottska familjerna.
Vid den s. k. stora revolutionen 1688, då Wilhelm af Oranien
kom på timonen yrkade Englands lagkloke och statsmän på
en sådan förening genom konungamakten men denne vise Konung
svarade: »ilen saken kan jag icke befatta mig med, men när J
blifveu ense derom sinsemellan, så ser jag det med nöje. —»
Det var först under Drottning Annas regering, som någon union
genom legal handling blef af. Under striderna mellan England
och Skottland utflyttade många till andra länder, äfven här i Sverige
finnas liera utmärkta familjer, som leda sin härkomst från
Skotland, såsom Hamilton, Douglas, Fleetwood m. fl.: men en större
del hade förut inflyttat till England och det var isynnerhet genom
deras bearbetningar, som unionen kom lill stånd, oaktadt i Skottland
ett stort parti och deribland en af deras ulmärktasle män,
nemi. Belhaven, stridde deremot nära nog som om det gällt Skottarnes
lif aller död. Jag har läst flerfaldiga skrifter härom och
funnit alt det är just denna förening, hvilken Skottarne i början
ansågo för ett underkufvande, men som de omsider funnit hafva
Den 28 Februari e. m.
G53
att tacka för den stora utveckling de i alla afseenden vunnit, och
nu liro Engelsmän och Skottar ett folk. När i sednare tider Grundlagen
skulle tecknas på papper, var cgentl. icke mer qvar af begreppet
om medborgarerättens väsende hos alla despotiskt styrda
folkslag, än sä pass mycket, att hvarje fruktade för intrång af
främmande; och det blef af denna inskränkta åsigt klart att det
öfverlemnades åt Konungamakten skydda nationen derför. Vi hade
sålunda före 1814 fått in i vår Reg:sF:s 28 §, hvilken i väsendtlig
mån utesluter utländska män från Svensk medborgarerätt, men ingen
syntes erinra sig eller besinna vid unionen med Norge att samband
uti de sociala förhållandena är den enda basis, hvarpå en verklig union
kan byggas, dels emedan då genast upkommer ett föremål för verklig
enhet, ett frö nedlägges som småningom utvecklar sigoch slår rötter
för alltid, dels ock emedan det icke kan vara öfverensstämmande
med någondera Rikets värdighet att hvad som är folkens ensak
skall hero på ansökning af Nådebevisning af Konungamakten. En
sådan enhet existerar nu icke, ehuru Regeringen såväl under Högstsal.
II. M. Konung Carl Johan som sedermera gjort åtskilliga försök
att motarbeta de separatistiska åsigler, som hos Norrmännen
gjort sig gällande. Jag erkänner nu alt sedan rätta tiden försummades
år 1814, det varit mycket svårt att afhjelpa detta förhållande;
ty dertill fordras försl grundlagsförändring i Sverige och
sedan grundlagsförändring i Norge emedan ingenting mindre är
fullt tillfyllestgörande. Hvad angår den tvekan som försports hos
Svenska representationen att befatta sig med denna sak, så tror
jag bestämdt att den härleder sig icke från ogenhet mot brödrafolket
utan från en felaktig upfattning om medborgarerätteus natur
och huru den bör upfatlas i elt konslilutionelt samhälle. Det är
likväl ingalunda min mening alt om de båda nationerna genom
ömsesidig gåfva af medborgarerätt, trädde in i en fullkomligare
och verklig union derigenom skulle kunna lillvägabringas en så
beskaffad amalgamation att Norrmännen derigenom skulle hindras
från alt stifta sina egna civila och criminala lagar. Detta mål är
för närvartde icke ens önskansvärdt och fordrar måhända seklers
inflytelse ehuru jag anser att det i tidernas längd kan ske och
blifva välgörande lika för båda rikena, men aldrig så framt icke
lika medborgarerätt försl banat vägen. Äfven så sent som vid
sednaste Riksdag finner jag nu af det förevartde förslaget att tänkesättena
icke hafva varit nog utbildade; ty i de särskilde debatterna
inom Ståndena som varit föranledde af KonstUlsk:s Belänkule
har jag fåfängt sökt efter en enda idé derom att vi borde söka
likstämmighet med Norge i socialt hänseende. Om man nu vill
undersöka hvarföre en sådan närmare förening mellan Sverige och
Norge icke kommit till stånd, så skall man finna, att orsaken dertill
är densamma som föranledt till alt Riksdag efter Riksdag de
med största nit och teckniska skicklighet utarbetade förslag blifvit
förkastade. Man har nemi. icke förstått alt rätt åtskilja, hvad
som i ett konstitutionel! samhälle skall tillhöra konungamakten och
hvad som skall tillhöra folket. Denna sak har af mig vid denna
654
Don 28 Februari e. m.
Riksdag mänga gånger blifvit vidrörd, men sä länge Konungamakten
nödvändigt skall ingripa uti alla sådana saker, som
den egentligen icke borde befatta sig med, så få vi sådana
förslag som det om Regerings-rätten hvilket i dag på f. m.
förkastades. Vi hafva i dag hört, att besvärsmål borde erhålla
en annan behandling, till följe af den mängd med rent administrativa
mål, som öfverhopa kansliet, och derföre anser man att ett
nytt embetsverk borde inrättas. På så sätt kan man möjligt vinna
målet, men under den långa och intressanta debatten var der
ingen enda som föreslog att man skulle minska ärendena i konseljen,
på det att man skulle få desto bättre lid att pröfva de
återstående. Häremot invänder man att man icke vill sträcka en
förmäten hand efter hvad som anses för Konungens prerogativ,
och man inbillar sig troligen äfven att Konungen anser det för
sin pligt att behålla all den magt, som blifvit Honom lemnad i
arf efter hans fader. Jag vill härom icke nu yttra mig. men hvad
mig belaäffar skall jag aldrig i min ringa ställning inkomma ti]l
Konst.Utsk. med förslag till grundlagsförändring i denna syftning ;
ty jag har kommit till den öfvertygelsen, att oin ett sådant förslag
skall kunna medföra någon verkan, så bör det utgå från Konungen
som ensam kan genomdrifva reformförslag om Han vill.
Man slipper i sådant fall att höra en hop småaktiga invändningar
och ingen kan då göra invändningen att man gör försök att minska
Konungamakten. — Alla dessa förslag hafva för mig inget
annat värde än att de slutligen måste öpna allmänhetens ögon och
visa att ett sådant lagstiftnings- och styrelsesätt som vårt blir
allt mer och mer omöjligt; folket måste till en början få styra
sig sjelf i hvad det kan styra och Konungen endast regera d. ä.
återföra folkviljan om den förirrar sig. Det tjenar ingenting till
att stapla den ena inrättningen på den andra, och bibehålla samt
allona de gamla verkens tjenstemän. Härpå hafva vi ett ganska
märkvärdigt exempel ronde Rergs-Collegium: —- — (Härvid förspordes
starkt sorl i salen, så att talaren hejdade sig.) Ja sä!
det är låfgifvit anföra exempel? jag vill blott erinra huruledes
detta Verk, först så vidtomfattande måst hopkrympas till hvad det
nu är blott en skugga, samt att då Gustaf lil en gång tillsporde
någon, huru man skulle förhindra det Ryska jernet att uttränga
det Svenska, så fick han det svaret att H. M:t borde söka förmå
Ryska regeringen att inrätta ett Bergs-Collegium. Enl. min tanka
kan man icke komma på den rätta hanan, om icke representationen
visar sig sätta värde på indigenat-rälten genom att afslå delta
hvilande förslag, då det innebär att man skulle öfverlemna åt Konungen
att kunna gifva medborgarerätt åt andra länders undersåter.
en sak som egentl. borde afgöras af representationen sjelf.
Vi hafva hört talas om huru fjellen försvunnit efter unionen och
huru de båda folken räckt hvarandra händerna öfver Seveds fjellrvggar;
också tror jag icke alt någon på detta rum bestrider
nyttan af att Svenskar och Norrmän erhålla ömsesidig medborgarerätt.
Men man behandlar saken på det vanliga något lösliga
sättet och just derföre invecklar man sig och kommer icke till
Den 28 Februari e. m.
G55
slut ur fläcken. Man kan visst såsom en invändning förmoda att
om Svenska folket vid en Riksdag öfverleinnade en sådan rättighet
åt Norrmännen, så kumle det hända alt dessa i aila fall bibehöllo
sin grundlag oförändrad. Ja vissi, allting kan hända, men
jag säger som ordspråket: om man vill spendera, så måste man
icke låta kosten tryta. Fullt mått eiler ock intet. Vi äro de
starkare och mägtigare derföre tillhör det oss att visa största frikostigheten,
och jag är ölvertygad att det Norska folket skulle
gå oss till mötes, och finna att dess sjelfständighet skall aldrig
komma att lida deraf att Svenskar derstädes inflytta och erhålla
medborgarerätl. Denna fråga är af så storartad natur, jag har
derföre trott att initiativet bordt tagas af R. o. Ad. på ett eklatant
sätt. Hade det första Ståndet vltrat sig för densamma, så
skola de andra Stånden efterfölja om icke af annan orsak än att
om någon sätter sig deremot sä reser han sig en minnesstod som
är föga afundsvärd. I närvartde ögonblick då det är sä vigtigt
att Sverge sluter sig närmare till England anser jag det vara af
största vigt att vi på något sätt visa, att å vår sida inget hinder
möter för en sådan förening. Ehuru jag icke på något sätt vill
framhålla min egen person, så får jag likväl omnämna en händelse
som inträffade för 2 år sedan då jag var i London. Om mina
ord som jag nu talat till prol. kunde komma öfver hafvet
till England, så skulle det icke förundra någon: ty der anses det
icke underligt att en Svensk representant söker framhålla de fördelar,
som röra fäderneslandet eller att fritt uttala en önskan att
komma i en närmare förening med England. Jag hegärde ett
företräde hos Englands premier-minister och det beviljades mig,
Lord Palmerston afhörde min framställning med lugn, och när den
var slutad så frågade han »på hvad punkt står unionen med Norge ?»
Milt svar kunde icke blifva annat än att förhållandet var bättre
nu än det varit någon gång sedan 1814. Dä skakade han på
hufvudet och länke troligen att jag icke var väl underrättad. Jag
anser att R. o. Ad. med erkännande af principens riglighet bör
afslå detta förslag; ty det är af vigt att man på Svenska Riddarhuset
går tillväga så att det icke mer kan sättas i fråga att vi
mot Norrmännen hysa andra känslor, än det ena brödrafolket hör
hysa för det andra samt att vi inse att ämnet är föremål för grundlagsförändring
och på intet annat sätt kunna tillfyllest sättas i
dess rätta skick.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anmälde mig med afsigt
att försvara det ifrågavande förslaget mot de anmärk:r, som jag
trodde skulle komma att göras af den siste värde talaren, men
då han talat om alla andra ämnen utom det ifrågavar:de, så har
jag inga anmärk:r att vederlägga, utan anhåller endast om bifall
till förslaget.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag anmälde mig i
samma syftning som Gr. Lagerbjelke, men har gjort samma erfa
-
656
Den 28 Februari e. m.
renhet som han. Derföre skall jag endast tilläta mig några lä aumärk.
T. Det är redan officiell bekant att de öfriga 3:ne Ständen
bifallit förslaget, och äfven jag anser det böra bifallas; ty för det
närvarule har Konungen utan att vara bunden af några vilkor ge
Svensk medborgarerätt åt hvilken som helst. Jag tror derföre alt
det är öfverensstämmande med konstitutionel ordning att i Svenska
grundlagen derom införa ett stadgande och tillika utgifva en
särskid lag, som närmare bestämmer de vilkor, som erfordras för
att blifva Svensk medborgare. Så länge Norrmännen i sin grundlag
bibehålla stadganden, hvarigenom en Svensk hindras att blifva
naturaliserad i Norge, sä kan jag icke finna hvarföre Norrmännen
skola vara gynnade framför andra. Jag hoppas väl att i en framtid
Svenskar och Norrmän fritt skola få Hytta in i hvarandras länder,
men jag kan icke inse något skäl, hvarföre vi, i förväntan
härpå, skulle upskjuta att antaga en lag, som så länge varit af
behofvet påkallad. Jag anhåller om bifall till 2:dra punkten af
Konst.Utskis Meni. N:o 3.
lfrågavaride förslag till tillägg vid 28:de §:n Reg:sF:n blef,
uppå härefter framställd propos., af 11. o. Ad. antaget.
3:dje punkten, innehållande K. Hlds Nåd. Propos. den 11
Aug. 18S4, N.o 94, ang:de ändring i 39, 40 in. fl. §§ i lleg.sF.
n och 4, (I m. /1. §§ i Riksdags-Ordn., i afseende på sället för
Riksstyrelsens förande i vissa fall.
llr Grin o. Landtmm yttrade att som denna Nåd. Propos.
blifvit framstäld till antagande endast under förutsättning, att det
förslag till förändring i och tillägg till RiksAkten, som derjemte
meddelades 11. St:r, och hvarom R. St:r vid innevaride Riksdag
fått emottaga Nådig Propos., blefve af Sveriges och Norriges National-lfepresentationer
antaget, men sistnämnde förslag numera
blifvit af R. Stir afslaget, R. o. Ad. torde finna ifrågavande Nåd.
Propos. icke föranleda till annan åtgärd än alt läggas till liandlingarne.
Ropades Ja.
4:de punkten, innehållande förslag lill ändrad lydelse af 2
och 9 §§ Successions-Ordningcn.
Hr Grin o. Landtmm yttrade, all då detta förslag, på sätt
en uti Const.Utsis Mern. införd anmärk, innehåller, blifvit framstäld
endast under förutsättning att den Nåd. Propos. af den 11
Aug. 1854, hvarom R. o. Ad, upfattat beslut, blefve af R. Stir
bifallen, R. o. Ad. torde finna att ej heller detta förslag föranledde
annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo och biföllos StatsUtskis den 21 och 26 dennes
på bordel lagde nedannämnde Utlåtanden:
N:o
Den 28 Februari e. m.
657
N:o 28, i ani. af väckt motion om eftergift af Kronans rätt
till tfana-arf eller Enkan Ulrika Sofia Ekedal, född Nordenberg ;
N:o 29, i ani. af väckt motion, ang:de vidtagande af nödiga
åtgärder emot sjöns utskärningar 4 den i Öresund belägna ön
livens stränder samt lindring för egarne till de å nämnde ö varande
hemman uti deras skatter och onera; samt
N:o 30, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. angide uphörande af
det frän Rotchållarne och Soldaterne vid indeldta Infanteriet nu
utgående bidrag till Soldat-beklädnadens anskaffande och underhåll.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s den 21 och 26 dennes på
bordet lagda Mern. N:o 16, med upgift om och huruvida någon
del af den sedan 1854 års början uplupna Bankovinst erfordrades
för Bankens konsoliderande.
Ånyo föredrogs BankoUtsk:s den 21 och 26 dennes på bordet
lagda Utlåtande K:o 17, i ani. af Gr. Frölichs motion om reform
af Rikets penningeväsende.
Sedan R. o. Ad., uppå derom af Ur Gr:n o. Landtunn gjord
hemställan, beslutat att detta Utlåtande skulle punktvis företagas
till afgörande, förekom
lista punkten, angrie Gr. Frölichs motion, om indragning
och slutligen inställelse af Riks Bankens lånerörelse, guld-, silfver
och
kopparmynts antagande till Statens enda lagliga mynt m. m.
Gr. Frölich, David: Ehuru jag icke var beredd på att
detta ämne skulle förekomma i afton och derföre är i mistning
af alla anteckningar så vill jag likväl försöka att försvara min motion
mot BankoUtskis anmärkir. Jag ämnar icke försvara min
motion i förhoppning på någon framgång för densamma, ty
så snart jag icke kunde lyckas att få ett särskildt Utsk. tillsatt,
så visste jag hvad öde den bade att vänta. Den mest sprid
da
tidning har gifvit mig det »videtur:» att min motion var stridande
mot sundt förnuft. Detta är snart sagdt det enda offentliga
yttrande derom jag sett, med undantag af ett par andra som
trodde förslaget skulle möta svårigheter; men jag har icke varit i
stånd att framkalla en enda anmärkn. i sak. Till en början ansåg
jag det vara sannolikt att jag i en och annan omständighet hade
misstagit mig, åtminstone med afseende på verkställigheten, men
nu sedan BankoUtsk. uptagit och granskat förslaget utan att kunna
göra några andra sak-anmärkn:r än de som slå i Betänk., så
är jag öfvertygad att jag måste ha fullkomligt rätt, och det är
derföre som jag nödgas anmärka hufvudsakligen det ytliga sätt
hvarpå Utsk. gått tillväga för att komma till förkastelsedomen. För
det första får jag anmärka att Utsk. under sken af att ge mig
fullständigt svar, hvilket lika lätt kunnat ske om hvarje punkt för
III H. 42
658
Den 28 Februari e. m.
sig blifvit granskad i stället bedömt förslaget en bloc. Äfven om
Utsk. af artighet velat medgifva förslaget vara systematiskt upstäldt.
följer väl icke, att man ju icke kunnat förkasta en del
deraf och bibehålla det öfriga. En sådan grannlagenhet som
låtsar icke vilja vidröra ett mindre fel som kunnat afsöndras,
hade jag aldrig fordrat och innefattas icke i yrkandet att ämnena
skulle granskas i sammanhang. Vidare har Utsk. icke på
minsta sätt yttrat sig ang:de mitt påstående att vårt Bankoverk
är mycket felaktigt, oaktadt jag just i detta mitt förslag utförligt
motiverat detta påstående, hvarom jag dessutom hänvisat
till flera mina tryckta skrifter. Detta U(sk:s förfarande innefattar
enl. mitt förmenande ett tyst gillande af mina anmärkntr,
de anomalier och reformfordrande fel som af andra före mig
blifvit uttalade mot Banken. Medgifver man att sådana fel
eller anomalier finnas, så borde naturligtvis upstå fråga om icke
mitt förslag om än icke absolut riktigt vore åtminstone jeinförligtvis
bättre. Men i stället för att så göra har Utsk. upletat
hvad som i mitt förslag kunde vara förkasteligt, om icke för
annan orsak för det var nytt, och för detta nya skull underkänt
det hela. Utsk. har nemi. hållit sig till mitt förslag att
införa skatlevexlar i st. f. kreditvexlarne. Om man nu ogillar
detta hvarföre icke antaga förslaget att uphöra med lånerörelsen
och att i stället för det representativa ge oss ett rigtigt metalliskt
mynt, vare sig guld eller silfver, på det man derigenom skulle
slippa att se det inflytande, som SiatsBanken såsom sådan nödvändigt
måste utöfva på all rörelse och utveckling af näringarne?
Utsk. har nu helt knapphändigt sluppit ifrån att ingå i
några vederläggningar både af mina anmärkn:r mot Banken samt
de båda första hufvudpunkterna deraf. Enrru jag saknar mina
anteckningar skall jag likväl ur minnet söka upräkna de saker,
som icke längre böra förbises af II. St:r.
Banken förvaltad af en Statsmakt är en monstruositet,
hvars make hvarken finns eller har funnits på något annat ställe
i verlden. Numera äro alla vetenskapsmän ense om att en
Statsmagt icke bör lägga sig i Bankstyrelsen. Bankrörelsen var
ursprungligen ingenting annat än en penningerörelse, hvilken
drefs af enskilde, men sedan dess har såväl i Sverige som i
England Staten sjelf tillegnat sig denna rörelse, och deraf åstadkommit
något helt annat än hvad i början dermed åsyftades.
Om man läser Baron Skogmans historia öfver Sveriges Bankväsende,
så finner man att den första Bank, som stiftades i Sverige,
var den hvarpå Palmstruch erhöll privilegium, men sedan
Banken kom på obestånd genom öfverdrifna anspråk på lån af
dess beskyddare, Rådet, så öfvertogs dess styrelse af det s. k.
SecretaUtsk. Jag vill icke genomgå hela denna bedröfliga historia,
utan jag vill öfvergå till detta sekels början, hvilken tidpunk
flera af oss torde kunna erinra sig. Såväl af flera andra
tryckta anteckningar som ock af min brochyr om Sveriges pen
-
Den 28 Febraari e. m.
659
ningeväsende kan man på siffran se att R. St:rs Bank verkligen
var bankrutt när realisationen år 1803 skulle ske. Detta hölls
hemligt på det att det förtroende hos den stora menigheten som
fanns för en gammal inrättning, sorn ännu hade qvar något silfver,
utan att man dock visste huru mycket i förhållande till
sedelstock skulle kunna begagnas för att börja rörelsen ånyo.
Så skedde och Banken åtog sig att inlösa 10 millioner R:dr
riksgäldssedel-, naturligtvis ulgifna utan all beräkning på i Banken
befintliga valutor, utan helt simpelt en Rikets gäld eller
skuld, satt i omlopp såsom landets sekundära mynt. Sedermera
yppade det sig dock att ända till 18 inillir sådana sedlar
voro utgifna. När Banken åtagit sig de 10 milknas inlösen
blef den tvungen till att infria hela beloppet. Men icke nog
härmed. Efter statshvälfningen 1809 och det s. k. Norska kriget
blef Banken ånyo hardt anlitad, och oaktadt alla begagnade
utvägar och manövrer att öka den metalliska fonden befanns
1818 en kris vara för handen. Allt bevisade med ett ord att
Banken under R. St:rs styrelse icke kunde hålla sitt löfte att
dess sedlar skulle vara (par auro) lika med guld, och Bankens
sednare valspråk alline robur et securitas» befanns endast vara
en fras för att narra enfaldiga sedelinnehafvare. R. St:r upfylde
likväl då sin förbindelse att garantera Banken genom att
öka den metalliska valutan. Då man närmare undersöker den
sednare tidens Bank-förvaltning, så finner man visserligen icke
så grofva fel begångna af R. St:r i sin egenskap af Bankens
förvaltare, emedan det är för den numera omöjligt då secretessen
är borttagen, men så snart metalliska valutan allt för starkt
sjunker, så begagnar man en utväg, som icke dess mindre leder
till att utkasta en ny sedelmassa på nära nog samma metalliska
valuta men som man lofvar förstärka sedan man ökal grundfonden.
Huru härmed hänger tillsamman är en sak som lör många
af representanterna torde vara oförstådd men ej obegriplig.
Denna åtgärd vidtogs sednast 1844, då Banken i flera år rönt
de ofördelaktiga verkningarne af penningkonsumtionen i England
och Amerika, och silfverkassan derföre befann sig i klent, tillstånd.
Man är allmänt ense om att om detta förhållande fått
fortfara och R. St:r icke sammanlrädt, så hade realisationens
bestämmelser verkligen varit nära att brytas. Den numera aflidne
representanten, som då var ledamot af BankoUtsk. och
sedan Fullmäktig upträdde då och förklararade i en den grannaste
inledning att stadga i myntväsendet vore det yttersta villkoret
för ett samhälles förkofran och framtida välbefinnande i
ekonomiskt hänseende, och att en sådan absolut stadga kunde
åstadkommas endast genom begagnande af ett metalliskt mynt;
att det var svårare hålla myntvärdet uppe, då kreditsedlar begagnades
att löpa bredvid det hårda myntet, men vida svårare
och värre när man i rörelsen man och man emellan endast nyttjade
sedlar, under det att silfret önskades få ligga qvar i Ban
-
660
Ren 28 Februari e. m.
kén. Efter en sådan inledning så hade man väntat att få ett
förslag, som innebar säkra garantier för en sådan stadga i myntväsendet,
men med den granna inledningen var ändamålet vunnet.
Ingen tänkte mer på att tillse o«i det efterföljande, de
praktiska åtgärderna i ett förslag bestående af en mängd punkter
stodo i konseqvens med densamma. Tvärtom nu och till
en början föreslogs att uphäfva det beräkningssält som förut
legat till grund, utan att som den bordt likväl inflyta i Bankolagen
eller Grundlagarne. Man hade vid realisationen antagit
och i reglementet stadgat att Bankens metalliska kassa skulle
förhålla sig till sedelstocken såsom minst 2 till 5. Men nu
gafs denna grund på båten ehuru vid dess antagande den seglat
öfver deras mening som trodde förhållandet böra bli som 1
till 3. Nu åter antog man — och Betänk, uptager egentl. inga
skäl, utan åberopar sig på hvad förut är sagdt, men sorn igenfinnes
endast i mellanmeningar — att utöfver den metalliska
valutan skulle kttrina utgifvas såsom maximum ytterligare
20 millioner sedlar. Motionären föreslog t. o. m. 25 millioner;
men Utsk. prutade med siffran till 20. Tänk hvilken försigtighet,
hvilken omtanka för myntvärdets uprätthållande? Likväl
och för att icke stöta sundt förnuft alltför mycket medgafs
att Banken skulle låna eller skaffa sig kreditiv på ett par millioner.
Och skulle Banken ytterligare »konsolideras» genom att
öka dess grundfond till 10 uiilkr i st. f. 5. Hade denna
ökning skett med metallisk valuta uplånad af Riksgäldskontoret
och insatt i Banken, t. ex. för att dermed infria Statens skuld
åtminstone den hvarpå obligationer voro utgifna vid realisationen
just för att då kunna af Banken användas, då hade förslaget
varit ärligt. Men derom yttrade sig icke en enda mun
i hela representationen, utan grundfonden ökades med en del
uplupen vinst — som eljest skolat i sedlar utgifvas — det nyssnämnda
kreditivets indragning ochför resten s. k. lätt realisabla
papper, såsom Arméens Pensions-kassas och Hypotheks-kassors obligationer,
m. m. Nu är det likväl klart att om man nånsin haft
mening med att dessa papper skulle realiseras, d. v. s. försäljas,
så hade de bordt bestå af utländska papper t. ex. Engelska
Consols, vid hvilkas försäljning man genast fick vexeltillgång.
Ar någon månne enfaldig nog för att tro att Banken,
under hvad trångmål som hälst försöker här sälja inländska obligationer?
Om den ville eller fick, så kunde den icke. Ty
hvem ville köpa när dessa kassors kredit och med detsamma
hela Rikets kredit skulle förstöras. Enda utvägen är således
att i stället för att invexla, sammankalla R. St:r, d. v. s. orda
om sättet att upfylla skyldigheter några månader i fyra Stånd'!»
Det må vara sannt hvad man säger, att en så uplyst representation
som den Svenska icke skall underlåta något för att
uprätthålla myntvärdet, men i alla fall blir det en monstruositet,
att hålla ute en stor sedelmassa endast för att förtjena pen
-
Den 28 Februari e. m.
661
ningar, och det är orimligt alt Svenska representationen skall
framstå som ett stort actie-bolag endast för att förtjena penningar,
och undandraga de enskilda kapitalerna den vinst som de
kunnat hafva, om Bank-rörelsen varit fri. Vidare är den
olägenheten förenad med den nuvartde organisationen af Bankväsendet
att en utländsk eiler inländsk kapitalist kan i Banken
få inkasta hur många millioner silfver som helst och derför få
Bankosedlar i stället, om också sedelstocken eller bytesmedlet
för tillfället är tillräckligt i landet. Efter 7, 8 eller 9 månader,
under hvilken tid han erhållit 6 proc. på sina penningar
då han utomlands icke kunnat få mer än 2 å 3 proc. står det
honom fritt att återtaga hela kapitalet genom återvexling. Unde
sednare åren. då våra näringar indragit större kapitaler än
någonsin förut, hafva nästan alla dessa kapitaler inkommit på
så sätt att silfver blifvit inkastadt i Banken, och deraf hafva
inga andra frukter upkommit än hastigt stegrade varupriser.
Man kan viii säga att följderna blifvit desamma, om de nyförvärfvade
kapitalerna hvilka genom handeln tillflutit landet icke
haft denna utväg att genast öfvergå i Bankosedlar, men jag vågar
bestrida detta; ty om man icke haft en sådan rättighet att
begagna Banken såsom en slags förläggare af en artificiel lånerörelse,
så hade den stora kapitalvinsten åren 1853—1855
på helt annat sätt gått till näringarne, och icke genom lån eller
borgen, deremot man talar som om ett ondt, men det man endast
synes vilja utrota med ord, aldrig med handling. Aldrig
upgör andra botemedel än skärpta exekutionsiagar, dem man
borde veta aldrig kunna sättas i verksamhet då hela affärsrörelsen
är byggd derpå. Detta är likväl en theoretisk undersökning,
hvarmed jag icke vill trötta 11. o. Ad., men det får jag
säga, att om R. St:r bibehålla Banken, för att få Bankovinst,
så böra de komma ihåg att af en Bankovinst på 7 a 8 hundra
tusen R:dr afgår alltid minst 250,000 Rtdr i s. k. »faux frais»
utom de tid efter annan inträffande nödiga afskrifningarne, stundom
äfven upgående till 3 a 500,000 Rtdr i stöten. — Jag
hemställer, huruvida det stora inflytande R. Sttrs Bank utöfvar
på landet kan vara nyttigt; ty så som man nu vandt folket att
göra up kalkyl till nya företag kan ingen gerna börja något
större utan att hafva sökt och fått understöd och förlag från
R. Sttrs Bank. Detta förhållande kan man icke uphöra med
förr än Banken uphör med alla förlag, all lånerörelse och jag
anser den stund icke vara långt borta, då R. St:r blifva tvungne
att frigöra sig från denna sin näring; ty ehuru här finnas enskilda
Banker i nästan alla Residensstäder i Riket, så äro de
dock alltförmycket i beroende af Riksbanken och dess fluktuationer
i sedelstock, då t. ex. den för förra året är lika stor sora
Privatbankernas hela sedelstock eller omkring 20 milltr. Dessutom
och sedan rörelsen blifvit lifligare finnes icke mer än två
medel att tillfredsställa dess behof, det ena att genom flera ban
-
662
Den 28 Februari e. m.
ker, minst en i hvarje stad lätta utbytet utan att öka bytesmedlet
och det andra att kasta ut gång efter annan mera kreditsedlar,
hvilket Privatbankerne för att icke sjelfve gå under,
akta sig före men R. St:rs Bank oförsynt vågar. I Östergöthland
tycks man hafva funnit nödigt att få hafva en Bank i hvar
stad — detta kommer sig dels af afund öfver att en korporation
skall hafva en oskälig vinst af en privatbank, och dels
deraf att de finna att en ordentlig vexel rörelse icke kan komma
till stånd förr än man hvarje krets för sig får lättare tillfälle
och kortare väg till sin bank. Det är omöjligt att få ett på
invexling af kreditsedlar mot metallisk valuta ordnadt Slatsbanks-system
i ett land, der folket fått begrepp om sättet att
genom associationer blifva sina egna förlagsman med egna kreditsedlar.
Ett af de båda rivaliserande systemerna måste förr
eller sednare ge vika och jag tviflar på att det blir Privatbankernas,
oaktadt all använd möda, sedan 18t8 att utrota dem
och i stället sälta Bankens Filial-Associationer. Om allt detta
har Utsk. icke bekymrat sig, utan åtnöjt sig med att förklara:
natt detta förslag är till både hutvudgrunder och detalj-bestämmelser
så outveckladt, att svårligen någon kan på förhand göra
för sig klart de resullater, hvilka genom detsammas godkännande
skulle upstå, och att, i följd häraf och sorn, enl. motionärens
eget medgifvande, ett lyckligt genomförande af en ny finansplan
oeftergifligen fordrar att allmänheten förmår att upfatta verkningarne
af den nya ordningen för bedrifvandet af mynt-och bankrörelse,
förslaget skall med misstroende betraktas." Detta har
jag väl sagt, men jag har åtminstone gjort allt hvad jag kunnat
för att sprida en sådan uplysning bland allmänheten. Hvad angår
de stora svårigheter som skulle upstå för folket alt lära sig
förstå skattesedlarne, så kunne de helt lätt afhjelpas; ty om folket
icke finner sig vid dem, så kan man helt simpelt låta dermed
anstå till dess man begriper det, och emedlertid åtnöja sig med
antaga guld och silfver såsom det enda lagliga gångbara Riksmyntet
understödt i quantitatift afseende af kreditsedlar för hvilka
privata associationer, både med sina kapitaler, sina fastigheter
och sin solidariska kredit stå i ansvar. Derigenom blefve myntet
äfven oberoende af den fluctuation i konjunkturerna, som
olika handelsförhållanden förorsaka. Derföre behöfde alldeles
icke allt mynt indragas genom handeln; ty ett land bör hafva
sitt eget Statsmynt, hvarmed regeringen kan bestrida utbetalning
af lönen till embetsmännen och sådana utgifter som i budgeten
upfagas och årligen förekomma; men handelsidkarne och industrier
må skaffa sig hvad mynt de behaga och dermed har Staten
icke att göra. Naturligtvis få dessa rörelsens elementer tillse
att deras bytesmedel har en jemförlighet med Statsmyntet, så
att, under frivillig vexling beräkningen i valör och numerär är
likt ; men detta är deras ensak och rörer icke Slaten. Sedan
R. St:s Bank erhållit tillstånd att öppna en lånerörelse, så har
Den 28 Februari e. m.
663
den helt obetydligt blifvit anlitad af de rika, men isynnerhet af
dem, hvilka aldrig borde få låna der, nemi. sådana som lefva
för dagen. Om man indroge de cirka 11 mill:r, hvarmed lånerörelsen
bedrifves, så skulle visserligen ett förskräckligt bouleversement
upsla, men de lånesökande flngo i stället vända sig
till enskilda låneanstalter, hvilka icke torde vara ovilliga att
öfvertaga alla Bankens säkra gäldenärers skulder.
Hypotheksföreningarne kunna enl. min tanka välja en vida
bättre method att bibehålla sin kredit än den att sälja sina papper
på lösören ; ty det är endast förklarligt genom Bankens tillvaro
att de icke fallit på den tanken att på utrikes botten, t.
ex. i England, gemensamt uptaga ett lån, hvarigenom de på en
gång skulle kunna inlösa sina obligationer. Den nästa perioden,
i hvilken anmärkn. göres mot de s. k. sola-vexlarne, eller anvisningar
på statens intrader vill jag hell och hållet förbigå
med den anmärkn:n att om R. St:r förakta en utväg att på ärligt
sätt åtkomma, genom årlig och successif anticipation ett kapital
af 25 a 30 milltr Riksmynt, så är det deras ensak. De
kunna erhålla denna fördel; ty sedan de en gång bestämt guld och
silfver såsom landets mynt, så kunna de utgifva vexlar på ett
lika stort belopp att ingå med Skatteupbörden. Dessa vexlar
äro icke kredit-sedlar, utan äro invisningar på verkliga valutor,
ehuru de anticiperas år från år, genom utgifvande nya invisningar
när antingen förra årets ingått eller i deras ställe guld
och silfvermyntet influtit. Utsb. säger sig icke kunna förstå,
huru Staten på så sätt skulle kunna förvärfva sig ett kapital af
25 a 30 mill:r. Det är väl möjligt att Utsk. icke kan förstå
detta, men saken är i alla fall temligen klar. Det är omöjligt
att kunna uptaga sjelfva argumentet. I nästa period har Utsk.
förmenat mig hafva orätt i mitt påstående att R. St-.r skulle
kunna fournera så mycket guld och silfver, som måste ställas
till Konungens disposition i och för de vanliga utbetalningarne, och
att någon begränsning till siffran af utgifvande skattevexlar icke
bör ega rum, utan att denna begränsning skall vara ensamt beroende
af de anslag, R. St:r vid hvarje Riksdag anvisa, för år
räknadt. Utsk. tror förmodligen att det skulle alldeles nedergöra
mig, då det anmärker: nDet torde nemi. icke kunna be
stridas,
alt de i vårt land inträffade financiela oredor, hvilka
medfört myntförsämring, tillkommit, ingalunda till följd af någon
utsträckning i den lånerörelse, motionären åsyftar att få
indragen, utan genom omedelbara understöd till Staten eller genom
inlösen af förbindelser, som R. St:r låtit genom Riksg:s
kont:t
utgifva? .lag frågar: hvad har denna sats att göra med
mitt förslag? Derigenom kommer man endast ifrån hufvudfrågan,
som är: kan ingenting bättre gifvas än det nuvar:de?
Om rikets penningeväsende en gång blir ordnadt, så är det en
orimlighet att förmoda att B. S:r sjelfva skulle förstöra det genom
att gifva större anslag till budgeten, än som äro förenliga
roed behofvet och med rikets inkomster. Slutligen har Utsk.
664
Den 28 Februari e. m.
sagt: att det med nuvande outvecklade kommunikations-anstalter,
icke är tänkbart, att skattevexel-beloppet skulle kunna en
gång om året bland allmänheten spridas och åtminstone till
större delen åter invexlas, och dels att allmänheten, van dervid
att de sedlar eller förbindelser, Banken utgifver, fortfarande bibehålla
sitt värde och gällande kraft, skulle med högsta ovilja emottaga
anvisningar eller vexlar, hvilka, efter den 1 Okt. året efter
det då de blifvit utgifna, endast under vilkor af viss rabatt kunde
emottagas och efter ytterligare ett år möjligen förlorade allt
värde.» Detta är den löjligaste anmärknrn af alla, ty jag har i
mitt förslag sagt, att om R. St:r vill vänja folket vid ordning och
tillika hafva en kontroll på att utgifning af skattesedlar icke sker
på större belopp än som tillåtet är, så behöfva de blott på sjelfva
sedeln införa en åtvarning om all sedeln efter första året icke inlöses
utom med rabatt af 4 proc. o. s. v. med den rabatt sorn de
särskilda Bankoslyrelserna kunna bestämma. Men vill man icke
hafva kontrollen så behöfver man blott stryka ut den punkten ur
förslaget, livad angår den anmärkn., som blifvit gjord af en ganska
skarpsinnig man inom Utsk. att folket skulle misstro skattevexlarne,
emedan de skulle vara inlösta inom en viss tid, så får
jag säga att, enl. min tanka, folket snart nog kommer att vänja
sig dervid, och begripa att man icke ville afhända innehafvaren
större del af vcxelns valuta än som var nödigt för att vänja folket
vid ordning.
Utsk. har funnit för godt att i samma Mern. vidröra en annan
motion, som jag vackt ang:de införandet af guldmynt i rörelsen,
och för att begagna alla möjliga fördelar mot motionären har
Utsk. sammanfört de båda förslagen under en gemensam synpunkt.
Mitt förslag ang:de guldmynt åsyftade att de kapitalister som finnas,
skulle skaffa sig guld, insätta det i Banken, och i st. f. Bankosedlar
eller vexlar uttaga s. k. depositionsbevis, således all sammanblandning
hvarken med det gamla sedelmyntet eller med skattevexlar.
Omkring 1820 hade vi något dylikt, vi hade nemi. s. k.
Bankens transport-sedlar, hvilka lydde: att innehafvaren hade i R.
Stms Bank insatt en så och så stor summa. Såsom handelsmynt
passar guld mycket bättre än silfver; ty vid ändrade konjunkturer
är det lättare att ut- och införa, derföre att det under en mindre
volume innehåller ett större värde. Här har man gjort den invändningen.
att man icke gerna kan hafva en myntfot af silfver
osli en af guld. Ehuru en af de största nu lefvande stalsekono
mister,
Michael Chevalier, bevist möjlighetan häraf, så har jag
likväl velat kringgå den motvilja man hyser mot alt hafva mer
än en myntfot, och detta har lyckats mig genom att val föreslå
införandet af ett nytt guldmynt, men låta det representeras af depositions-bevis.
Detta anförande blef härvid af Hr Gr. o. Landtm, oafbrutet, med
erinran, att sednare punkten af Utsk:s Utlåt, deri frågan om det af
Gr. Frölich föreslagna guldmynt förekom, ännu icke blifvit föredragen.
Den 28 Februari e. m.
665
Gr. Frölich: Jag hade icke observerat att förslaget om guldmynt
ännu icke var föredraget särskildt, utan jag ansåg det vara
fråga om förslaget i sin helhet.
Sedan härefter llr Gr. o. Landtm, förklarat, att det icke vöre
något hinder för Gr. Frölich att fortsätta sitt anförande och alt han
endast velat fästa upmärksamheten derpå att det vore häst att upskjuta
med yttranden som endast rörde sednare punkten tills R. o.
Ad. fattat sitt heslut om den första, yttrade
Gr. Frölich: Jag erkänner fullkomligt rigtigheten af hvad
Hr Gr. o. Landtm, anmärkt, och som jag tror att R. o. Ad. haft
nog af hvad jag redan anfört, så afstår jag från att vidare yttra
mig derom.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Jag hade icke tänkt att
trötta R. o. Ad. med något yttrande i denna fråga, emedan Utsk:s
Retäk., enl. min tanka, hufvudsakligen upfattade skäl, som förmått
Utsk. alt afstyrka motionen, men då Gr. Frölick förklarat, att om
lian icke blir vederlagd, så anser han det sorn ett tyst bifall och
gillande af hvad han framställt, så måste jag begära ordet, för att
protestera mot användandet af en sådan sats i en rådplägande församling,
ehuru den väl kan vara rigtig på ett auditorium, der
den ene är skyldig att försvara en sats och den andre att upsöka
alla de motskäl, som kunna anföras. I en rådslående församling
anser jag, att man endast bör uptaga ett yttrande till besvarande,
när man derigenom kan bidraga till ämnets utredande eller till
målets vinnande, derföre vill jag icke uptaga Gr. Frölichs yttrande,
helst han mera yttrade sig mot hvad Utsk. i sitt Betänk, sagt,
än lill försvar för sin egen motion. Gr. Frölich kar icke begärt
återremiss af Betänlct, nian har till och med galt så långt i liberalitet
att han förebrått Utsk., som ett fel att det icke helt enkelt
ur förslaget utströk den punkten, som handlade om skattevexlar,
när de funno den opraktisk, och i stället togo de öfriga punkterna
i betraktande. Jag får då uplysa Gr. Frölich att Utsk. just
gått så till väga att det pröfvat de särskilda punkterna hvar för
sig, men då Utsk. fann att de särskilda punkterna voro uppställda
på ett sätt alt ingen af dem kunde användas, så strök Utsk. ut
icke allenast den ena punkten, utan äfven alla de öfriga, och dess
utlåt, blef att förslaget var så litet ulveckladt alt det f. n. icke
kunde antagas. Utsk:s Betänk, är icke en och annans tanka, utan
allas collectiva tanka; ty ingen röst har inom Utsk. höjt sig till
försvar för motionen. Jag sjelf och flere med mig hafva likväl
med nöje erkänt, alt Gr:ns grundtanke innebär en tänkvärd sanning,
på hvilken troligen i en framtid en byggnad kommer att upresas,
men för det närvar:de är den icke så utvecklad att den
kan tillämpas. Allmänna opinionen är emot den af Gr. Frölich föreslagna
förändringen att uphöra med sedelrörelsen, och i stället
bringa silfver i rörelsen, och de som förut hyst samma åsigt hafva
icke en gång lyckats alt indraga 1 R:drs-sedlarne och i stället
framtvinga silfver. Huru kan man då hoppas alt få silfver ensamt
666
Den 28 Februari e. m.
i st. f. hela sedelmassan ? Grin har gjort anmärkn. mot en strof t
Betänkrt, som talar om att orsaken till Bankens obestånd och
bankrutt i fordna tider var att statsverket behöft taga af Bankens
medel, och har sagt att detta alldeles icke har att göra med Grins
förslag. Häruti anser jag Grin hafva orätt; ty hans skattevexlar
gä just ut pä att sammanblanda Statens utgifter med Bankens.
Men då Gr. Frölich icke cn gång begärt återremiss, och då jag
är öfvertygad att hvar och en som jemför motionen med utlåtit
skall finna att Utsk. haft fullt skäl för sin deri uttalade åsigt, så
vill jag icke längre orda härom, utan anhåller endast om bifall
till Utskis Betänk.
Gr. Frölichi Den siste värde talaren anmärkte ganska riktigt
att jag i mitt förra yttrande icke begärde återremiss, men
derföre att jag icke hann göra det i detta mitt afbrulna anförande,
så kan jag icke finna att denna rättighet kail vara mig betagen,
om jag också, för att sluta af llr Nordenfelt yttrande, icke
kan hoppas alt dermed vinna något. Hr Nordenfelt bar på samma
sätt sorn Utsk. i sitt Betänk, undvikit att i sak yttra sig om mitt
förslag. Jag vågar bestrida att mitt förslag varit mörkt och outveckladt,
ehuru jag väl medgifver att ämnet till följd af sin egen
natur icke just ligger öppet för hvar och en som löst tittar in i
detsamma. Hvad det beträffar att Utsk., enl. Hr Nordenfelts förklarande
icke kunnat förstå mitt förslag, så är det en ganska svår
sak att utveckla en sådan fråga så klart och påfallande att hvem
som helst kan förstå den, och enl. hvad jag har mig bekant lärer
Utsk. vid detta tillfälle då min motion var före lill större delen
utgjorts af suppleanter. Jag får tacka Hr Nordenfelt för hans
förklaring att grundsatserna i förslaget voro rigtiga och att de i
en framtid kunna bringas i verkställighet, men hvad angar hans
argumentationssält så innefattar det alldeles ingen motbevisning;
ty sjelfva hufvudfrågan umlanskjutes genom alt förklara förslaget för
orimligt och outveckladt. För att kunna utveckla en sak för någon
fordras att kunna bedöma den personens subjectiva förmåga
att upfatta, för att veta i hvilken ända man skall börja alt utveckla;
ty annars kan det hända att man i stället invecklar den.
Jag har framkommit med detta förslag, på det att jag medan jag
ännu lefde skulle framlägga en plan, hvilken, om den icke antages,
likväl måste bidraga till att utreda begreppet om landets penningeväsende.
Hvad mig enskildt beträffar, så gör det mig detsamma
om detta förslag antages nu eller aldrig, men jag har ansett
mig icke böra försumma något som på mig beror, för att
fästa upmärksamhcten på det oformliga uti att hafva en sådan Bank
som den närvande.
Uphörandet af Lånerörelsen i Banken är en fråga som väcktes
under 1844. En projektmakare på den tiden, hvilken icke
var jag, föreslog att man skulle sammanslå Riksg:s kontrt och Banken,
men detta förslag förföll, och i en af mig utgifven brochure
vågade jag kalla det en olege sammanflyttning. Men jag mår
-
Den 28 Februari e. m.
667
ber allt för väl att nian vid denna Riksdag är alldeles för mycket
préouccuperad för att sysselsätta sig med denna fråga, Jag vill
likväl något omnämna en skrift, med titel ”kapital, ränta och kredit”,
hvilken under denna Riksdag blifvit tryckt i Lund, och är
utgifven af en Riksdagsman. Bland andra satser yttras der äfven
att krediten sjelf är kapital; detta är endast en genare väg att
komma till konklusion, än om man säger att genom kredit kan
man åstadkomma kapital. Jag vill derföre icke fästa mig dervid,
utan öfvergå till författarens förundran öfver att R. Stms någon
gång velat efterskänka en del af krediten åt de enskilda; ty han
upfattar saken ur den synpunkt som skulle krediten tillhöra staten
och de enskilda icke kunna hafva någon sådan. Det är roligt
att få veta detta i ett samhälle, der staten verkligen beröfvat
de enskilda krediten, ehuru man icke alltid varit af den meningen;
ty 1824 ansåg man alt äfven de enskilda borde få hafva
kredit. Nu är man af olika tanka, derföre att man vill begagna
statsbanken och nationalkrediten såsom ett medel att anskaffa penningar
till jernvägarne, och sålänge man är preoccuperad härmed,
så inser jag alt man icke kan hoppas på någon förnuftig reform i
Banko-väsendet. Jag får derföre sluta, sedan jag likväl på försök
anhållet om återremiss af Betänkit.
Hr Mannerskanz, Carl Axel: Enl. min tanka äro åt
skilliga
af de satser Gr. Frölich upställt i och för sig rigtiga, och
de sträfva till ett mål, sorn jag önskade kunna vinnas; nemi. alt
man här i landet skulle kunna erhålla hvad man kallar ett stadgadt
myntvärde, eller en fast värdemätare, oberoende af de stora
förändringar i landets rörelsekapital, som handelsrörelsens fluctuationer
åstadkomma. Detta är ett ganska svårt problem, hvarpå
också jag mycket tänkt, utan att kunna åstadkomma någon lösning
deraf: men del har icke heller ännu blifvit löst i något land, och
jag anser ej heller Gr. Frölichs förslag innebära någon lösning af
detsamma. Jag anser derföre att Utsk. handlat rätt, då det föreslagit
R. St:r att heldre bibehålla hvad som finnes, om också brister dermed
äro förenade, än att antaga ett förslag, som icke på minsta
vis innebar någon tillfredsställande lösning af hvad det velat lösa.
Om man betraktar lista punkten af Gr. Frölichs förslag: »Att all
lånerörelse i Riksbanken småningom indrages och slutligen inställes,
så om också, som en talare nämnt, åtskilliga ledamöter inom
Banko-Utsk. gillat syftningen, af delta förslag har man likväl ansett
sig böra afstå från denna reform, derföre att den genom det
motstånd som densammas genomförande skulle upväcka är rakt
omöjlig alt f. n. verkställa. Om man också anser något rigtigt,
så bör man icke derföre öfverge hvad man har, för att sträfva
efter ett mål, som är alldeles omöjligt att vinna för tillfället. På samma
sätt förhåller sig med 2:dra punkten: ”Guld-, silfver-och kopparmynt
förklaras alt, efter verkställd reform, vara statens enda
lagliga mynt.» Jag anser denna sats vara fullkomligt riklig, men
då man icke lyckats att realisera den till en del. i afseende på R:drs
-
668
Den 28 Februari e. in.
sedlarnes indragning, luiru skall man då kunna hoppas ali kunna
realisera den liek oell ballet. Hvad äter angar skatle-vexlurne, så
anser jag förslaget oni deras användande i st. f. Riksbankens sedlar
vara både opraktiskt oell skadligt, emedan man icke kommer
att på deni hafva den säkra kontroll, sorn pä Bankens sedlar, alt
de alltid kunna med silfver inlösas, dä de få utgifvas än till större,
och än till mindre belopp och efter fullkomligt godtyckliga bestämmelser.
Dessa sedlar skulle dessutom blifva underkastade ganska
betydliga omvexlingar; de skulle ej heller de medföra någon
fasthet i rörelse-kapitalet, och man skulle få sedelmynt igen, fast
under annan form.
Innan jag slutar ber jag få nämna att det verkligen icke är så farligt
med Riks-Bankens närvar:de organisation sorn Gr. Frölich låtit påskina.
Hvad angår dess förnämsta function, nemi. att uprätthålla myntvärdet,
så kommer den troligen alt alltid upfylla den. så länge
R. St:r, såsom dess förvaltare, bibehålla de stadganden, för Bankens
rörelse och förvaltning som nu äro gällande; och den enda
fara som finnes för realisationens bestånd är att R. St:r kunna
godtyckligt ändra dess föreskrifter, som utgöra den grund hvarpå
detta bestånd hvilar. Man bör småningom vänja allmänheten vid
att icke anse sedlar såsom tillförlitligt mynt, utan såsom kreditpapper,
och i stället vänja deni vid hardt mynt, och då först när
det har skett, kan realisatoncn anses vara betryggad; men att
plötsligt komma till detta mål genom ett enda påbud, det tror
jag icke låter sig göra, i synnerhet då det är fråga om en förändring
i så stor skala som den nu föreslagna, och hvilken snarare
skulle förvärra än afhjelpa det fel som afsigten varit att få rätladt.
Gr. Frölich: Jag tackar den värde talaren, derföre att han
verkligen gjort invändningar i sak, och detta utan all kringgång,
men hvad angår hans anmärkri. att jag icke visat på hvad sätt sedelrörelsen
skulle kunna uphöra sådan den nu är, så får jag säga
honom alt det är en sifferkalkul, som hvarken han eller BankoUtsk.
kan fordra att jag skulle i förslaget uptaga. Jag tror derföre
att om BankoUtsk. icke velat underkänna grunderna, så hade
det bordt framkomma med ett s. k. princip-betänk., hvaruti det
hade sagt, att de satserna erkänna vi vara riktiga, men detta behöfver
utvecklas. Jag anser ali Utsk. hade bordt vända sig till
någon embetsman inom Banken för att få dessa uträkningar, hvilka
omöjligt kunna visas utan med stora tabeller. Jag bar sådana tabeller
hemma hos mig, och om jag icke haft någon anledn. att
förmoda det detta ärende icke skulle föredragas förr än om Onsdag,
så skulle jag tagit med mig dessa tabeller, och derigenom
visat Hr Mannerskantz möjligheten af det ändamål jag velat vinna.
Hr Mannerskantz var icke nårvar:de i Utsk. dä jag der bade
företräde och var villig alt stå examen i st. f. hvilket jag blef
ålagd alt hålla ett tal. Hade jag anat att man efteråt skulle
vilja förkasta förslaget för det utveckling saknades och mig
blifvit sagdt alt en sådan i afseende på utredning och liqvidation
Den 2S Februari e. m.
069
af Bankens affärer erfordrades af mig så linde jag dels skolat anvisa
på mitt är 1855 i tryck utgiftia arbete, under namn, "Förnyade
Uppsatser m. m." deraf jag lemnal exemplar — dels begärt
fä en svart talla, en bit krita o. s. v.
Hr Mannerskantz säger vidare att det vore nyttigt, om man
kunde få guld och silfver till deL enda lagliga myntet, men att
han icke vet huru det skulle gä till. Detta är en negativ anmärkn.
, hvarpå jag icke kan svara annat än att jag tror mig veta,
huru det skall gå till. Det är tredje man, som får döma oss emellan.
Vidare har Hr Mannerskantz sagt, att skattesedlare endast blefve
ett nytt sedelmynt, som vore mindre dugligt och mindre pålitligt
än Bankens sedlar. Detta förvånar mig i sanning, då jag visat,
att R. St:r alltid genom sin förvaltning af skattkammaren vore i
tillfälle att tillse, att icke större belopp skattesedlar upgifves, än
det fanns silfver i R. S:rs kassor. Då dessutom dessa sedlar eller
också guld och silfver nödvändigt skall genom skatterna återkomma,
så kan jag icke förstå hvarföre dessa sedlar skulle vara mindre
säkra än Bankens sedlar, af hvilka enl. Reghtet utgifvas 20
milhr flera än derför finnes metallisk valuta. Hvarje förslag af
en organisk klav måste jemföras med ett annat förslag, för att
man skall kunna se hvilket som är bäst upställdt. Det är omöjligt
alt kunna upställa ett förslag till ett Banksystem, som är sä
absolut rigtigt att det i sig innebär sin egen bevisning, utan man
måste betrakta det relativt till det som nu finnes. Att det nuvar:de
systemet är osäkert lärer man icke komma att inse förr än
en katastrof inträffar, och som en sådan troligen icke inträffar i
min lifstid, så kan jag icke åberopa det der bekanta "Du får väl
seb men jag öfverlemnar ät dem som studerat sig in i statsvetenskapen
och Bankoväsendet att bedöma, om icke det af mig
föreslagna Bankosystemet är åtminstone lika godt som ett, hvilket
erkännes för odugligt.
Förevande punkt af Utsk:s Utlåtule blef uppå härefter framställd
propos. bifallen.
2:dra punkten, ang-.dc Gr. Frölielis motion om antagande af
guld såsom någon del af Rikets gångbara mynt samt pregling af
åtminstone eli guldmynt d 10 R:dr riksmynt.
Gr. Frölich: Då jag redan uttalat min åsigt i denna fråga,
och då jag vet att den kanske får andra försvarare inom de öfriga
Stånden, sä vill jag härom icke yttra mig. Jag vill icke en
gång begära återremiss af Betänk:t, utan R. o. Ad, kan gerna för
mig få bifalla det.
Propos. till bifall å ifrågavande punkt blef härefter framställe!
och med Ja besvarad.
Föredrogos ånyo och biföllos Sammansatta Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde den 21 och 26 dennes på
bordet lagde Betänkm:
670
Den 28 Februari e. m.
N:o 2, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., i fråga om medgifvande
af rättighet för Svensk man att i två eller flere inrikes
städer samtidigt drifva handel;
N:o 3, i anledn af väckt motion om dels ändring i 3:dje §:n
och dels uphäfvande af 4:de §:n af 3:dje kap. Handels-B:n; samt
N:o 4. i anledn. af väckt motion om ändring af 3:dje kap.
l:sla §:n Handels-B.n.
Föredrogos ånyo och biföllo Allm. Besv.- o. Enkon.Utsk:s nedannämnde
den 21 och 26 dennes,på bordel lagde Betänk:n:
N:o 45, i anledn. af väckt motion om permission för hälften
af Arméen emellan mötestiderne och då annan aktiv tjenstgöring
icke ifrågakommer m. m.; och
N:o 47, i anledn. af väckt motion i fråga om moderförsamlings
rösträtt vid tillsättande af komminister i annex-församling.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att, i fråga om K. M:s Nåd.
Skrifvelse till R. St;r med öfverlemnande af upgjorda förslag till
ej mindre Lag, ang:de ordningen och vilkoren för utländsk mans
uptagande till Svensk medborgare, än ock stadga för Konungens
Regerings-rått, R. o. Ad. den 19 sisth December beslutat, att med
behandligen deraf sknlle upskjutas till dess, då återstående från
sednaste Riksdag hvilande grundlagslörändrings-förslag från Coust.-  Utsk. inkommit och blifvit af RiksSttn pröfvade. 1 anledn. deraf
och då, såsom R. o. Ad. torde hafva sig bekant, pröfningen af
berörde grundlagsändrings-lörslag i dag försiggått i samtliga RiksSt:n,
men prot.-uldr. om de dervid fattade besluten icke torde till
R. o. Ad. inkomma förrän under nästa plenum, finge Hr Gr. o.
Landtm, nu hemställa, att nämnde Nåd. Skrifvelse måtte få upföras
främst å föredragn:s-listan för Lördagen den 7 nästk. Mars.
Ropades Ja.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Ullåt:n, Mern. o. Betänk., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 37, i fråga om ytterligare anslag för Statens Agronomer;
N:o 38, ang:de utdelning bland RiksSt:ns ledamöter af åtskilliga
i Riksg:s-kont:t förvarade tryckta Komité-Betänk:n och andra
handlingar;
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.:
N:o 7, i anledn. af väckt motion, ang:de förändrade grunder
för användandet af den från Kongl. Serafimer-Ordens-Gillet utgående
upfostringshjelp;
Den 28 Februari e. m.
671
N:o 8, i anledn. af väckt motion om tillsättande af och arfvoden
åt ständiga ledamöter uti en Lag-beredning;
N:o 9, i anledn. af väckte motioner, ang:de förklaring öfver
Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847, ronde utarrendering af (
Kungsgårdar, Kungsladugårdar och andra Krono-lägenheter;
N:o 10, i anledn, af väckt motion att Kongl. Skeppsholmen
och till Flottans etablissement hörande strand på Kongl. Djurgår- <
den mätte, emot vissa vilkor, uplåtas till Stockholms stad eller
enskilda samt förses med byggnader och kajer för handelns behof;
Lag-Utskottet:
N:o 1 4, i anledn. af väckte motioner, ang:de inteckning af
aftal om nyttjande rätt till faslighet i stad.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. J 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
