# ID: svediakorp-gov631
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 154,793
# sentences: 4,902
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 4 Februari e. m.
301
son, som liar sitt kapital på säker hand och lätt och ordentligt
erhåller räntan, upsäger detta kapital. Skulle likväl så ske,
så beror det af gäldenärens godtycke, om lian vill infria sin
skuld vid fö rfal lo t i den. Ar åter detta icke händelsen, utan i
stället utmätning måste verkställas, så. om gäldenären vill begagna
alla i lag honom medgifna utvägar, är det mycket lätt
för en sådan spekulativ gäldenär att ställa så till, att borgenären
icke erhåller sina penningar, förr, än 10 möjl. 12 månader efter
den dag, då han upsagt kapitalet. Efter mitt begrepp vore det
icke välbetänkt att upsäga ett kapital, som man utlemnat till
säker person i hopp att erhålla en högre ränta hvars belopp man
icke alltid kan beräkna, och att utbyta en real säkerhet mot en
personel, äfven om räntan skulle blifva något högre. I hvad
Hr v. Koch i detta afseende anfört instämmer jag. Jag måste
likväl i ett afseende skilja mig från honom. Ilan har nemi. utställt
en tid af tre månader för sådana papper, som skola få
betinga fri ränta. Denna tid är alldeles för kort, hvilken åsigt
är grundad derpå, att affärsmän, som deltogo i Utsk:ns öfverläggningar,
meddelat den uplysning, att penningar sällan lånas
på så kort tid, särdeles då det är fråga om sådana spekulationer.
som gå ut på att erhålla högre vinst. Dessa lån hafva
vanligen sex månaders betalningstid utan hvilken penningar
svårligen erhållas, ej heller kunna med fördel användas.
Skulle, hvad jag för min del önskar, K. o. Ad., oaktadt
frågan är afgjord, ändock besluta en återremiss, för att dymedelst
tillkännagifva sin åsigt om saken, på det att man vid en
kommande Iiiksdag icke må åberopa, att R. o. Ad. nu deltagit
i de öfriga Ståndens beslut, hemställer jag, att en sådan återremiss
mätte beslutas i det syfte Hr v. Koch framställt, nemi.
att de papper, som iiro ställda på kort betalningstid, högst sex
månader få betinga fri ränta.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: De fleste, för afl icke säga
alla talare, hvilka yttrat sig för den bundna räntan, hafva likväl
medgifvit, att den fria räntan är i theorien rigtig, men icke i
praktiken. Jag anhåller likväl alt i största korthet fä påpeka,
hvilken skillnad uppstår i det praktiska lifvet, då räntan är fri
eller då den är bunden.
Under fordna förhållanden, då kommunikationerne voro tröga,
då jordbruket var outveckladi, och då conrurrens emellan kapitalister
knappast fanns, var räntan betydligt olika på olika ställen,
men i vår tid är sådant omöjligt, och erfarenheten har äfven visat,
att då t. ex. penningar bär i Sverige erhållas mot lägre ränta
än i Norra Tyskland, låta våra exportörer sina fordringar der
qvarstå, emedan de deraf hafva högre vinst, äfvensom vära kapitalister
icke blott uptaga egna kapitaler inom landet, utan ock uplåna
sådana för att utföra dem till orter, der räntan är högre än
i Sverige, och detta till stor minskning i våra kapitaler, hvilket
mäste fortfara tills penningetillgången jernnäs på de olika ställena.
302
Den 4 Februari e. m.
Då åler penningeställningen hos oss är sämre än i utlandet, och
räntan i Sverige är fix, är likväl gifvet, att i utlänningens intresse
ändock icke ligger alt hit införa kapitaler, emedan han måste icke
allenast hafva besväret att hitskicka och på fremmande ställen förvalta
penningarna, utan äfven göra sig till lagbrytare för att erhålla
den förtjenst, lian af penningarnes indragning i landet påräknat.
Helt annat blir förhållandet, om saken får hafva sin naturliga
gång, och utlänningen för §ina penningar får hvad de bär
i landet verkligen gälla. Se vi åter på våra inre förhållanden, så
finna vi, alt under vår närvar:de lagstiftning, då räntan är bestämd
till högst G % med afdrag af bevilln.-proc., har det oaktadt kostnaden
för erhållande af penningar på Stockholms börs ofta upgått
till 8 proc. och derutöfver. Häraf visar sig ock omöjligheten, att
genom lagar styra priset på penningar mera än pä andra varor;
men långt ifrån således att genom lagstiftning kunna hålla priset
på penningar lägre än det eljest skulle vara, åstadkommes en
stegring deruti just genom dylika restrictiva försök, i thy att,
utom det att, i händelse af behof, hjelp utifrån hindras, såsom redan
blifvit visadt, måste den, som inom landet handlar med penningar,
för att erhålla för sin vara hvad (len för tillfället är värd,
vidtaga åtskilliga transaclioner eller, om jag så må uttrycka mig,
konstgrepp bredvid lagen, hvilket i sin män än ytterligare fördyrar
penningen. Men icke nog härmed, den bundna räntan minskar
äfven production af penningar, ty det är gifvet, att banker, då de
arbeta under förhållandet af fri ränta, röra sig lättare och kraftigare,
än då räntan är fix, och mine llrr! hanker äro dock producenter
af kapitaler. Då en penningekris nalkas, måste bankerne
likasom seglaren, då stormen börjar hvina, refva segel. De måste
under fix ränta vid inträffande kriser förminska sin rörelse, hvaremot
de, dä räntan är fri, i stället höja räntan, och för låntagaren
måste det alltid vara bättre, att, då han är i behof af penningar,
kunna få dem äfven mot hög ränta, än att under intet vilkor
kunna förskaffa sig deni. Man har vidare sagt, att den fria räntan
är till nytta för den industriela och handelsverlden, men deremot
till skada för jordbruket. Äfven detta hy,ilar på ett misstag.
Det ligger i sakens natur, att kapitalisten, då han mot inteckning
och således utan risque och ytterligare förvaltnings bestyr
utlånar sina penningar, åtnöjer sig med lägre ränta än då
han utlånar dem på namn och ouphörligt mäste öfverflytta dem
från den ena lill den andra och alltid vara underkastad någon
risque. Detta är så rigtigt och påtagligt, att man kan påstå, att
det är axiomatiskt. Erfarenheten har äfven visat, att då under
nuvarule förhållanden räntan varit och är så hög inom handelsverlden,
håfva inteknade kapitaler, ehuru räntan derå icke varit
högre än 5 proc. och derunder, likväl icke blifvit upsagda, och
detta är ganska naturligt, ty den, som fått dylika papper, har icke
velat underkasta sig besväret och risquen att upsäga kapitalet och
sedermera kanske icke återfå så goda papper. Den ränta, jordbrukaren
måste betala, blir alltså lägre än i den industriela och
Den 4 Februari e. m.
303
handelsverlden, men de räntor, som dessa olika näringsidkare måste
vidkännas, stå dock i förhållande till hvarandra, ty blir skillnaden
allt för stor, tvingas kapitalisten att upsäga sina penningar
för alt placera dem, der han kan fä så betydligt mycket högre
ränta för desamma, och således ligger det i jordbrukarens och
industriidkarens gemensamma intresse, att erhålla den lagstiftning,
hvarigenom penningetillgången hålles så god som möjlig, och kari
detta ske genom införandet af den fria räntan, mäste denna lagstiftning
vara den förmånligaste jemväl för jordbrukaren. Dessutom
hvad som träffar industriidkaren, träffar äfven jordbrukaren, och
flera exempel finnas derpå vid disconterade papper. Det har
nemi. inträffat, att personer, som haft egendom till stort värde,
varit nödsakade att skaffa valuta för förskrifne lemligen obetydliga
summor, och för dem hade det varit en välgerning att få penningar
äfven med temmeligen hög kostnad, hvilket de sannolikt kunnat,
om räntan varit fri, men nu icke förmått, hvaraf följden blifvit,
att deras egendom måst säljas, och i brist af köpare mången
gång med högst betydlig förlust. I allt fall må man icke inbilla
sig, att jordbrukaren och hans industri stå så alldeles skiljde från
den öfriga verlden, och då han är producent, är han också för
sin välmåga beroende på afsättning, men huru kan man hoppas,
att en kraftig spanmålshandel till jordbrukarens understödjande skall
kunna uppstå, med mindre än att en verklig och god kredit, samt
riklig tillgång på kapitaler finnas inom landet. Under det man
således ilrar för bibehållandet af ett lagbud, som man erkänner
vara skadligt för handelsverlden, men påstår vara till fördel för
jordbruket, har man således förbisett, att följderne återfalla jemväl
på den sednare.
Af allt detta synes mig tydligt, att på den fria räntan vinna
alla och ingen förlorar mera än ockraren, likasom af frihandeln
ingen förlorar mera än lurendrejaren. Jag anhåller vördsamt om
återremiss af Betänk.
Gr. Sparre, Erik: Vid det numera uplysla förhållande,
att PrcsleSt. jemväl bifallit Utslcs Betänk., synes mig icke mycket
vara alt säga i denna fråga, ty dess öde är afgjordt. Jag hade
anmält mig innan detta var mig berättadt, och jag vill derföre nu
inskränka mig till ett försvar mot ett anfall, som på förmiddagen
riktades mot mig. Man sade nemi. alt det vore ett mode att
skylla på Regeringen, och jag erkänner, alt jag under mitt yttrande
fällde ett sådant omdöma, då jag förklarade mig anse det vara
Regeringens fel om frågan nu folie. Denna handske vili jag uptaga
och förklara mig närmare. Under 1848 och 1849 årens Riksdag
afläto R. St. den 28 Jan. 1848 en skrifvelse till Kongl. Majit,
hvari 11. St. anhöllo om vidtagande af åtgärder för ett ändamålsenligare
ordnande af landets penningerörelse och financiela ställning
i allmänhet, hvilken underd. skrifvelse hade till följd nedsättandet
af en komité, som omsider afgaf ett betänkande öfver bristerna
i kredit-lagstiftningen; det var detta jag i mitt yttrande på
304
Den 4 Februari e. ra.
förmiddagen påpekade; komitéen upgaf åtskilliga förslag lill »Ihjel—
pande af dessa brister. Till följd häraf tillförordnades en ytterligare
komité, som utarbetade förslag till åtskilliga lagar, såsom om
förande af hamlelsböcker, om konkurs m. m. Den förste af dessa
lagar liar blifvit aflemnad till 11. St. och vid sista Riksdagen af
dem antagen, i fråga om de öfrige är ingenting vid gjordt. Vid
1844 års Riksdag biel' till följd af de vid hvarje Riksdag återkommande
motionerna om uphjelpande af real-krediten och uphörande
af de tysta förmånsrätterna, en Kongl. Propos. till R. St. aflåten
om uphörande af dessa tysta förmånsrätter, men då denna propos.
icke var försedd med sådant förslag till ordnandet af förmyndare -  vården, att R. St. kunde bifalla uphörande af de tysta förmånsrätterna,
hvilket åter förutsätter att förmyndarevården måste vara
så ställd, att omyndige äro skyddade mot förluster, kunde den
Kongl. Propos:n icke bifallas: sedermera har något förslag till ett
lämpligare ordnande af förmyndareväsendet icke varit synligt, ehuru
det är första och oundgängliga vilkoret för upphäfvandet af
dessa tysta förmånsrätter. På dessa grunder ansåg jag mig berättigad
att säga, att jag hade förmodat, att den ledamot af konseljen,
som hade sig finauceportföljen anförtrodd, och i Rio månader
innehaft den, samt i Nio år varit ledamot af konseljen, hade
bort påyrka aflätande lill R. St. af en propos. i detta ämne, hel
dre
än att förklara sig beredd att afgifva en motion i fråga om
räntans Ingifvande, hvilket åter förutsätter vidtagandet af sådana
anstalter, hvarigenom krediten omhägnas. Detta skulle, efter mitt
förmenande, hafva bringat frågan mera framåt, än den föreläsning
vi bär fått höra, och som ord för ord återfinnes i Diclionnaire de
1’Economie politique art. ninlerfct» pag. 1053. Jag uprepar ännu
en gång. att om de hinder, som nu förefinnas i bristande kreditanstalter,
undanröjts, så hade frågan ovilkorligen haft framgång
och min öfvertygelse härom bar genom de pä förmiddagen förda
diskussioner blifvit ännu mera stärkt. Men oaktadt de betänkligheter
mot förslagets antagande jag hyser, finnér jag ännu större
sådane emot att låta frågan förblifva på sin nuvarule ståndpunkt,
helst om, genom räntans Ingifvande inom andra länder, penningen
drager sig dit från vårt eget land. Det är detta nu mera uplysta
förhållande, att i åtskilliga Tyska stater, t. ex. Preussen och Österrike,
äfvensom i Sardinien, förslag blifvit väckta om räntans fri—
gifvande, som enligt min åsigt bör utgöra en anledning för Utsk.
att taga frågan under förnyad behandling, för att tillse om några
modificationer dervid kunde ske.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Här finnes troligen ingen,
som icke erkänner riktigheten af dell grundsatsen, att räntan för
penningar bör vara lika som för annan vara: men man har fästat
sig vid att tidpunkten ännu icke skulle vara inne att medgifva
räntans frihet i vårt land, och trott det vara skadligt, hvilket påstående
man grundat derpå, att vi icke skola hafva nog stark konkurrens
-
Den 4 Februari e. m.
305
kurrens i penningerörelsen o. s. v. Om detta vore bevisadt, så
medgifver jag, att man jemväl hade bevisat, att tiden för räntans
frigifvande icke ännu är inne; men, enligt min upfattning, har en
sådan bevisning ännu icke åstadkommits. Den siste talaren har
anmärkt ett pär omständigheter, hvilka, enligt bans förmenande,
skulle utgöra bristfälligheter i vår kredit-lagstiftning. Jag tror
dock, att man icke med något skäl kan säga, att dessa brister i
kredit-lagstiftningen, som det vore önskligt att afhjelpa, ju förr
desto heldre, kunna anses utgöra något hinder för den frihet i
konkurrens, som mäste linnas, i fall man vill medgifva räntans
frihet. Således om det finnes verklig konkurrens i penningar och
om den icke finnes i fullt tillräcklig grad i vårt land, så finnes
den dock i så tillräcklig grad, alt man äfven nu kan medgifva
räntans frihet; och bristen skall fyllas just genom denna räntans
frihet. Förhållandet är icke 1111 som för 20 är tillbaka, att det
finnes personer, som förslå sig på att sköta penningar och att
skaffa sig och andra sådane: men deremot finnes för närvar-.de
sådana associationer, som förstå sig på att sköta penningerörelsen,
sä att man kail vara fullkomligt öfvertygad 0111 att i händelse det
någon gång skulle möta svårighet att få penningar till ett visst
pris, skola de antingen inom eller utom landet anskaffa penningar
mot billig ränta, och della så mycket heldre, som de personer,
hvilka associerat sig för att skaffa penningar, icke äro kapitalister
utan industriidkare. Dessutom böra vi ihågkomma, att vi inom
vårt land hafva en penningeinrätlning, som är af stort omfång och
som eges af 11. St. samt i alla tider haft till upgift alt skaffa
mindre industriidkare penningar för godt pris. Så länge denna
penningeinrätlning konkurrerar med alla enskilta kapitalister, kan
man vara förvissad ali räntan icke kan stiga särdeles högt. När
härförulan finnas Hypotheksföreningar, hvilka utlåna penningar mot
låg ränta, kan man vara fullkomligt säker, alt räntan för fastighetslån
icke eller kommer att stiga. Utom de redan befintlige,
II. St. tillhörige Lånekontor i särskilta delar af landet, hafva under
sednare förflutna tider i flere rikets städer upkommit filialbanker
och enskilta banker, hvilka alla drifva penningerörelse, och just uti
allt detta ligger en säkerhet, att räntan aldrig hos oss kan updrifvas
till särdeles högt belopp utom på våra handelsplatser och i vissa
industriel grenar, som kunna draga hög ränta. Denna del af saken
har under discussionen icke blifvit tillräckligt framhållen, ehuru
den enl. mitt.omdöme utgör en ganska väsentlig omständighet,
på hvilken jag velat fästa upmärksamheten likasom derpå att vi
för närvande befinna oss på „en sådan ståndpunkt, att vi äfven
nu kunna göra räntan fri; och det är nu på en sådan grund jag
förenar mig med dem, som yrkat återremiss.
Gr. Frölich, David: Den discussion, som ännu i efter
middag
här fortsattes, har, på sätt en talare redan anmärkt, icke
för afsigt att vinna något visst ändamål i sjelfva lagen om räntan,
lil H. 20
306
Den 4 Februari e. m.
men fastmera alt utveckla de idéer, som förut i dag blifvit framkastade
och på ena eller andra sidan bemötte. Det är således
icke stort värdt att tänka på någon återremiss, skulle jag tro, ty
det leder endast dertill, att vårt kansli skall sysselsättas med utskrifning
af allt hvad vi här talat, och det synes mig vara nog,
att våra yttranden kommer att intagas uti dagens protokoll.
När jag begärde ordet, skedde sådant icke lör att bemöta
några inkast mot hvad jag förut yttrat, ty jag kan säga, att jag
icke är eller finner mig vara af dem vederlagd. Ingen har brytt
sig om att taga upp mina argumenter utom den siste talaren, hvars
anmärkningar syntes nära nog riktade speciell mot mig och min
vid denna Riksdag väckta motion rörande penningeväsendet. Jag
kan alltför väl medgifva, att kreditrörelsen här i landet har under
sednare tider utvecklat sig betydligt mot hvad den fördom varit.
Jag räknar likväl icke för många eller tillräckliga de Privatbanker,
som finnas i landet, ty när man ihågkommer landets vidsträckthet,
måste man mindre tillse, huru många Privatbanker finnas, men
destomera huruvida konkurrensen af penningar är möjlig i följd af
andra omständigheter, som fordom hindrade den. Det är likväl
ganska svårt att ingå i undersökning af en så vigtig fråga, då Riddarhuset
efter vanligheten vill komma hastigt til) slut med en discussion,
som fortgått hela dagen, men jag vill dock säga den siste
talaren, att det icke är nog att tillräcklig konkurrens finnes och
att den är i stigande, emedan den ännu icke har hunnit derhän,
att den lemnar tillfälle åt behöfvande att begagna denna konkurrens,
som den värde tal. förutsatt och hvartill orsaken helt enkelt
är den. att R. St:s Bank genom sin administration vet alt förhindra
tillvaron af denna konkurrens. Jag skiljer mig från det theoretiska
i denna fråga. Jag vill blott omnämna, huru jag tänkt mig
saken, llrr.-na hafva sig kanske bekant, att den första enskilda
bank, som här i landet stiftades, var Vermlands Provincialbank,
och att jag fick den äran, som jag alltid skall högt skatta, att
upgöra reglemente för bolaget. De öfriga bankerne hafva sedermera
i mer eller mindre mån afskrifvit detta reglemente, någon
gång förbättrat det, men i de fleste fall tvärtom försämrat saken.
Mine Hrr! hurudan är nu ställningen i afseende på denna fråga.
Sedan jag börjat observera den, har privatbankrörelsen aldrig förfallit
till vårdslöshet såsom den gjort i England, emedan der privatbankrörelsen
var utan all lagstiftning oförhindrad att utveckla
sig, endast den icke kom Bank of Englands monopol för nära. I
Skottland hade man ifrat för grundsatsen af solidarisk ansvarighet
och fritt erkännande. Liksom i våra dagar lades äfven då flere
hinder i vägen för privatbankrörelsen att upstå på naturligt sätt,
d. v. s. att då Staten försummade att gifva folket ett bytesmedel,
började kapitalisterna, som förenade sig om att, i brist på bårdt
mynt. komma emellan med sin kredit, utgifva kreditsedlar, men
det föll blott ett pär af Skottlands Banker in att begära kunglig
så kallad Charter, de öfrige ansågo sig kunna vara dem förutan
och hafva lyckats lika bra, emedan det hörde lill tidens sed att
Den 4 Februari % m.
307
en dylik rättighet icke var behöflig eller berodde af Regeringen.
Den ansågs blott såsom stärkande krediten. Nåväl! följden af delta
fria system i penningerörelseri blef, att om en bank skalle hafva
bjudit till att, såsom våra banker glorifiera sig af, att få 16 å 18
proc. i årlig utdelning, skulle på den samma platsen genast ännu
en bank hafva uppstått och gjort all sådan öfverdrifven vinst omöjlig.
Den omständigheten, att man icke behöfde pelitionera om tillståndsbref,
d. v. s icke förspilla sex å åtta månaders tid för att
utfå detsamma, hade den omedelbara verkan pä redan existerande
banker, alt de, heldre än framkalla täflan, sjelfmant bildade Barikafdelningar,
hvilka sedermera innan kort blefvo oberoende Banker.
Våra små monopoliserade inrättningar, ty annat kan jag icke kalla
våra privatbanker, och små äro de relativt till Riksbanken, de täfla
endast med Riksbanken, och man kan väl säga, att konkurrens upstår,
men aldrig för att gifva rörelsen bättre vilkor än Riksbanken.
Det är i det lokala behofvet af smärre sedlar som enskilda bankernes
tillvaro förklaras; ty för öfrigt belasta de lånesökande med
lika dryg ränta som Riksbanken, se sig dock bättre före än denna
möjligen kan vid utlåningar och slippa de stora afskrifningarna.
Någon konkurrens i egentlig mening kan icke upstå. Mine Hrr!
Det finnes två sätt alt skafta penningar. Det ena alt göra landets
egna penningetillgångar och dess kredit mera rörlige, i den mån
hvarje lokal det kräfver, det andra alt, såsom våra Hypothesföreningar
göra, införskaffa utländska kapitaler, insätta dem i R. St:s
Bank, låta hela landet öfverhufvud öfversvämmas af sedlar och sedan,
såsom bär blifvit sagt i dag, bränna upp*sedlarne samt låta
den ädla metallen gå ut igen. Dylika operationer kunna omöjligen
befordra, utan måste tvertom förhindra all slags stadgad privatbanksrörelse.
Det. är naturligt, alt när R. St:s Bank, på sätt (Uss
räkenskaper visa, på ett år gifvet ut 6 a 7 millioner silfver, måste
till banken indragas sedlar, och om någon konkurrens i utbjudning
af kapitaler funnits, skall i den mån behofvet af bytesmedel
förminskas, priset på alla varor stegras, och på detta
sätt måste privatbankerne äfven fluktuera lika väl som Riksbanken
eller riskera att komma till korta med sin rörelse. Privatbankerne,
i st. f. att utvidga måste nu inskränka sin rörelse. Orsaken till
allt detta onda ligger endast uti den i stort monopoliserade banken
eller Riksbanken. Om förhållandet varit precist detsamma inom
England som i Skottland och om icke Engelska bankrörelsen varit
af en helt annan natur än den i Skottland, mäste den, som studerat
dessa länders" bankhistoria i jemförelse med hvarandra, stadnat i
förvåning och oförmåga att utreda orsakerna hvarför skillnad i effekten
af privatbanker varit så ofantlig, hvarföre Skottlands banksystem
förblifvit orubbadt och hälsosamt i nära 200 är. då detsamma
åstadkommit rätt ofta en förfärlig förvirring i myntföthållandet
inom England. Man letar förgäfves efter någon annan orsak
än just Engelska bankens monopolium, som förbjudit bildandet af
större associationer på 60 Eng. mils afstånd från hufvudstaden,
som slutligen, då den tyckte, att den icke håde tillräckligt utrymme
308
Den 4 Februari e. m.
för sin rörelse öfvertalade Ministern Peel att med ett penndrag
förklara, att de icke lingö begagna sin kredit såsom folket eller
allmänna rörelsen fordrade, nemi. med mindre sedlar, utan de tvingades
att utgifva sådana på valör af minst 5 Pund St. Då ramlade
slraxt en mängd privatbanker, och man bade för en tid skiljt
sig vid hvad man ansåg som en ohyra. Genom dylika operationer
blefvo alla kapitaler centraliserade inom London, men Engelska
folket är ett praktiskt folk och innan denna operation vidtogs, för
att, sorn det hette, rädda lölket, hade efter öfverstånden konvultion
nya större Joint Stock Companies bildat sig; och största delen af fastighetsegarne
i England hafva aldrig varit till den grad skuldsatta
som våra. Nu är det ett förhållande, som icke bör förbises, nemi.,
att industrien för sin rörelse måste hafva egna kanaler till penningar,
belt och hållet afskiljda från alla andra, Denna sats har
redan Adam Smith lipstadt. Han har bevisat, att de industriella
klasserna, om de få vara i fred, skola sig sjelfva med anskaffande
af nödiga bytesmedel, åtnöjande sig med så liten portion metalliskt
kapital som möjligt, emedan de understödja hvarandra med sin
kredit; och då det alltid är gifvet att rörelsekapitalets storlek minskar
vinsten af sjelfva näringen hafva de insett nödvändigheten att
i minsta möjliga måtto begagna kontanta penningar, .lust denna
konst behöfva vi att lära oss; men hvilket dock icke lärer kunna
ske, förr än vi gifva våra privatbanker en utvidgad frihet att utgifva
för rörelsen passande sedlar. När detta skett, har man gått
i ordning med frågan och då må gerna hamlet på räntan falla.
När jag nu här i dag hört Hr Gripenstedt påtagligen alludera till
de satser, sorn framkastades af komitéerna åren 1846, 1847 och
1848, i England för att bevisa riktigheten af räntans frigifvande,
så tillstår jag, alt det fägnade mig höra, att han egentligen sökt
stadga sin öfvertygelse af de förhandlingar, sorn då förehades i
Parlamentet, ty jag var säker, att det närmaste steget han skulle
under argumentationen taga, var alt efterse, om förhållandet här i
landet var alldeles detsamma som i England, då räntan der gjordes
fri. Olyckligtvis fann jag mig vid slutet af hans tal, som saknade
all tillämpning, bedragen. Olyckligtvis också, att dessa förhållanden
äro fullkomligt motsatta, ty när fria räntan i England infördes var
l:o jorden icke skuldsatt; och 2:o de industriella klasserna om än
städse utsatta för handels-kriser, likväl försedda med egna rörelsekapitaler,
så att de i olikhet med våra industriidkare, som drifva
sin rörelse med egna penningar, nedsatte hos deras bankirer, hvilka
högst sällan äro deras förläggare. Hos Oss går det annorlunda till.
Man går nemi. först till R. St:s Bank och begär ett förlag eller förskott
på ett eller par hundra tusen R:dr för att börja en rörelse. Sedan
man fått det, går man till Privatbankerna och tillser, om man på
personalkrediten der kan få någon ytterligare kredit, och sedan
börjar man rörelsen, men vinsten kan icke beräknas, ty konjunkturerna
kunna hafva sä förändrat sig när produkten skall realiseras,
att i st. f. vinst upkommer förlust. Om således man i penningeväsendet
sorn i annat ville tillvägagå med mera system, om man
Den 4 Februari e. m.
309
ville börja med början, så skulle man olvifvelaktigt finna, alt man
på sådant sätt omsider skulle komma till de förhållanden, hvarunder
den fria räntan blef i England införd; men ännu hafva vi icke
kommit derhän. Gr. Sparres i dag afgifna yttrande emot Regeringen
upfattade jag alldeles icke såsom en protest mot den brist
pä plan, som råder här i större angelägenheter, och jag väntade
visst icke alt Hr Gripenstedt, mot hvilken Grins anmärkmr riktades,
skulle, såsom en annan Konungens rådgifvare för några dagar
sedan svara, att han sannerligen icke kunde begripa hvad
meningen kunde vara med att begära en plan; men frågan är, om
icke förhållandet är nära nog detsamma. Man uptager en enskild
fråga, hvilken, liksom denna, är otvifvelaktig! riktig till principen,
men man gör sig icke den mödan att efterse om denna fråga är
den första eller den sista, som skall afgöras.
Jag har nu visserligen ganska ofullständigt besvarat den sisla
talarens anmärkmar.
Jag har uppehållit R. o. Ad. med en discussion, som man
kan säga icke egentligen hör till saken, men kan ändå icke sitta
ned förrän jag fått säga några ord för att få relevera en annan
talares yttrande. Det inträffade nemi. på f. m., att, i anledn. af
Gr. Sparres yttrande, en hög embetsman apostroferade Grin, för
det han skulle hafva sagt, att det numera har blifvit eli mode alt
klandra Regeringen. Om detta yttrande hade afgifvits af någon
bland oss för att försvara Regeringen, skulle jag lemnal detsamma
utan lingaste upmärksamhet, men när det kom från en hög person,
som numera icke sitter i Regeringen, ty, som bekant är, har
Justitie Kanslern numera icke något säte eller stämma inom konseljen,
måste jag uptaga det såsom någonting anmärkningsvärd!.
Ilade det varit en person inom konseljen, som beklagat sig deröfver,
att man icke vill låta Regeringen fullfölja sin plan, kunde
detta icke heller föranleda någon anmärkn., men jag tillstår, att
då jag fått höra en person, hvars syssla det ät; att anmärka allt,
som strider emot Konungens och Regeringens intresse, vilja gifva
oss en admonition, kan jag icke, oaktadt de förbindelser, som föreiinnas
emellan honom och mig, underlåta att deremot protestera.
Det är visserligen sant. att ett sådant mode möjligen skulle kunna
här komma å bane igen, och den värde ledamoten har sjelf, för
icke så längesedan, då han icke hade säte och stämma på detta
rum, visat sig hafva haft en liten anstrykning af samma mode.
och måhända har jag alt förebrå mig, alt jag kanske upmunträt
honom dertill. Lyckligtvis för honom har han kommit ifrån detta
mode och vunnit en högre, en förmånligare plats i samhället. Jag
kan icke neka, att det skar mig i öronen att under sedermera inträffade
omständigheter få af denna man höra det yttrande, att R.
o. Ad. icke måtte falla in i detta ofta omtalade mode. Då man
lcfvat i de högre kretsarne, vet man väl hur stor modets allmagt
är. Man vet att det är oemotståndligt. Nu hoppas jag, att vi på
detta rum måtte få slippa dylika admonitioner från denna embetsman,
och jag hade äfven hoppats, att, om andra Collegierna efter
310
Dea 4 Februari e. m.
erhållna anmärkms Mem:r fullgöra sina åligganden, delta Collegium
åtminstone borde vara frikalladt från anniärkn:r af den beskaffenhet
vi bär hört i dag. Jag bade äfven föreställt mig, alt om det modet
ännu efter läng lid skulle visa sig vara i sin början, nemi. alt
man upträder bär på Riddarhuset emot en person i sak med önskan,
att få se något system, någon slags plan i de handlingar,
som emanera från Regeringen, så skulle detta i sanning vara att
fägna sig åt, och jag tror, att alla anmärkn:r emot det sannt konstitutionella
modet att efter befogenhet klandra Regeringens misstag
komma att återfalla på dem, som försöka hindra modet i sitt
rätta bruk.
Hr Tonérhjelm, Rudolf: Vi hafva länge ridit omkring
på theoriens käpphäst, sä att man kan vara trött dervid; men jag
anhåller, alt få yttra några ord till vederläggning af åtskilliga talares
anföranden. Gr. Lagerbjelke har sagt. att erfarenheten visat,
att då penningeräntan varit högre inom andra länder hafva kapitaler
från Sverige blifvit ditsände och tvertom. Jag har likväl en
motsatt erfarenhet, ty då en penningekris inträffat i utlandet, då
räntan der upstegrats, hafva några kapitaler från Sverige icke utskickats
åtminstone icke från Stockholms Rörs, derföre att en sådan
spekulation alltid skulle förfelas genom de omkostnader ett
dylikt utskickande skulle medföra, Det kan äfven inträffa, att på sådant
sätt upkommer öfverflöd på penningar, och att krisen på sådant
sätt uphör, och då upstår behållningar, som följaktligen omintetgöra
spkulationen. Dessutom har penningeräntan i allmänhet varit
lägre i Dannemark än i Sverige, men icke har från det förra landet
mig veterligen några kapitaler blifvit hit i landet införda. Gr:n
har äfven sagt, alt om bankerna fingo fri ränta, vore fördelaktigt.
Ja! otvifvelaktig t är, att för privatbankerne vore det vida fördelaktigare,
att få högre ränta. Jag är sjelf privatbanksegare och kunde
deraf fä stora fördelar, men jag tror, att denna högre ränta icke
är till fördel för allmänheten. Grin har äfven sagt, att fördelen
att kunna erhålla penningar fullkomligt motväger olägenheten af
den högre räntan. Detta kan visserligen vara sannt, men erfarenheten
visar redan nu, att oaktadt den fixa räntan man här i Stockholm
får 8 a 10 °/0 på kapitaler, och att de fasta kapitalerna
ännu icke kunnat lösgöras. Man har äfven yttrat, att dess kapitaler
komma alt draga lägre ränta. Det har visserligen så varit,
men i och med detsamma de rörliga kapitalerne draga 10 å 12
°/o ränta, lönar det sig icke, att sätta de fasta kapitalerna i rörelsen.
Man ser, att kassor, som hafva rätt att låna ut penningar
emot namn, äfven upsagt sina intecknade kapitaler, och så göra
äfven enskilde, hveraf följden otvifvelaktigt blir, att, om räntan frigöres,
någon gräns för densamma icke finnes, och att alla intecknade
kapitaler blifva upsagda, jordbrukare till stort fåfäng. Vidare har
man till stöd för den fria räntan åberopat, att spanmålspriserna blifva
högre. Detta kan i theoretiskt hänseende vara rigtigt, men i praktiken
visar det sig annorlunda, ty spanmålspriserna bero af konkur
-
Oen 4 Februari e. m.
311
rensen, och dessutom är min öfvertygelse, att om man lånar penningar
mot hög ränta, blir man mindre i tillfälle att handla med penningar,
än då räntan är låg. Hr Gripenstedt har på f. m. i sitt bekanta
yttrande visat räntans gång ända från Moses och Profeterna;
men just detta yttrande visar det moraliska tvång man ansett sig
böra hafva på räntan, och oaktadt alla strider om räntans Ingifvande
har ilet icke lyckats någon annan nation än England, att
år 1848 lösgöra bandet på räntan, och detta land är ännu i denna
stund det enda i hela Europa, som vågat sig in på denna väg.
llr Gripenstedt har med lilliga färgor målat den nu före var: de pcnningekrisen
och sagt att den skall blifva ännu större. Just derföre
fruktar jag tillämpningen af den fria räntan, och jag anser
Hr Gripenstedts yttrande således utgöra stöd för den åsigt jag
förfäktar. Min öfvertygelse är, all räntans Ingifvande vore nära
nog det olyckligaste, som kunde hända här i landet. Hr Mannerskantz
har sagt, att de, som framställ påståendet, att tiden för
räntans frigifvande ännu icke vore inne, lemnat detta påstående
ulan all bevisning, och att den fria räntan skulle tillskapa större
konkurrens på kapitaler. Jag frågar den värde ledamoten, om
konkurrensen skall vara större för dera, som behöfva låna penningar,
eller för dem, som utlåna sådana. Jag tror, att antalet
af dem, som vilja låna penningar, är större och delta har erfarenheten
till dato besannat. Således mäste Hr Mannerskantz medgifva,
att tiden för räntans frigifvande ännu icke är inne. Jag
vill erkänna principens rigtighel i theoretiskt hänseende, och hoppas,
att den tid snart skall komma, dä den kan i praktiken tillämpas.
Låtom oss antaga en sådan förändring, när vi kommit
derhän, alt våra jernvägar blifva färdiga. Låt oss se, hvad som
kan uträttas till nästa riksdag. Då kan tiden vara inne, att tillse
om principen kan i sin allmänlighet tillämpas.
Betänk, är redan bifallet af 2 Stånd och således afgjordt.
Hvarför då längre fortsätta tvisten? Jag anhåller om bifall till
Utsk:ns Betänk.
Hr Cederschiöld. Rob. Theophron: Detta Betänk,
är visserligen redan bifallet af två Stånd och man kan således
anse en discussion om detsamma tjena till intet ; men jag tror
likväl att man bör vara på sin vakt, ty om R. o. Ad. återremitterar
Betänk:t, är det icke omöjligt att man kan påfinna någon
utväg att antingen genom inbjudning eller något dylikt återkomma
med frågan. Jag tror således att de, som intressera sig
för ämnet, böra vara på sin vakt och att bifall till Betänk:t är
den enda åtgärd, som bör vidtagas med detsamma. Jag skall i
möjligaste korthet söka atfalta mitt yttrande, emedan jag endast
ämnar besvara några anmärkntr. Hr v. Koch har sagt det han
icke kan förstå, huru det är möjligt att den princip, som är riktig
i theorien, ej skall kunna vinna tillämpning i praktiken. —
Jag nämnde på f. m. att det Visserligen kan linnas theorier,
hvilka enl. den naturliga rättvisan äro riktiga, men som dock
312
Den 4 Februari e. m.
måste enl. samhällsläran underkasta sig inskränkningar i praktiken,
hvarpå jag anhåiier få anföra ett exempel: Efter den na
turliga
rättvisans theorier är det en hvar öppet att fritt tillverka
eller producera hvilken vara som helst; men jag hemställer om
det enl. samhällsläran kan vara tillåtet hvar och en att fritt
tillverka den vara, som vi kalla penningar. Jag yttrade på f.
m. att alla, som ifrat för den fria räntan och till grund derför
åberopat rättvisans fordringar, enl. hvilka det skulle stå hvar
och en öppet att ingå hvilket aftal som helst, såvida det icke
förnärmade tredje mans rätt, likväl i sjelfva tillämpningen frångått
denna princip, hvilket mitt yttrande, såvidt det rörde Hr
Nordenfelt, af honom påståtts hvila på ett misstag, till stöd för
hvilket påstående han åberopat, att han ansett det vara bättre
att vinna något än intet, och alt han visserligen önskat bifall till Hr
Wallenbergs motion i sin helhet, men då han befarade sådant
ej kunna vinnas, förslaget att åtminstone ränta måtte få utfästas
till hvad belopp som helst, å försbrifningar på minst Ett Tusen
(1,000) R:dr rmt, att betalas om sex månader eller kortare tid.
Den värde talaren tyckes således hafva förgätit hvad Hr Wallenberg
egentligen har tillstyrkt! ty han har icke tillstyrkt att
hvilket aftal som helst om ränteberäkningen skulle blifva gällande;
utan i afseende derå gjort den inskränkning att, derest
aftal om högre ränta göres, så skall detta aftal uphöra att vara
gällande, såvida inteckning för fordringen begäres. Följaktligen
har Hr Wallenberg icke heller konseqvent utfört den princip Hr
Nordenfelt åberopar, och jag tror alltså att jag icke begått något
misstag, då jag påstått att reservanterne icke konseqvent
fullföljt sina uttalade satser, enär, såsom jag redan visat, de till
stöd för sina yttranden åberopat principer, hvilka de sedermera
i tillämpningen måst frångå. Hr v. Koch likasom Hr Gripenstedt
hafva citerat åtskilliga yttranden af författare i Statsekonomien
och derigenom hafva vi visserligen fått den intressanta uplysning,
att Moses och Propheterne ansågo det vara omenskligt att
taga ränta på utlånt kapital; men äfven om denna theori på
den tiden då Moses lefde kunde vara riktig, så hafva vi dock
alla nogsamt erfarit, att JIoses’s efterkommande funnit samma
theori vara i praktiken olämplig. — Jag klandrar dem dock alldeles
icke derföre; ty, om de låtit denna theori i praktiken
blifva tillämpad, huru skulle då förhållandet varit nu? jo! att
man icke kunnat få något lån af alla dera, som nu utlåna penningar
mot ränta: och huru skulle det då gå med spekulationens
utveckling? Hr v. Koch har äfven -påstått, att det är alltid
bättre att under sådana förhållanden, som f. n., kunna erhålla
penningar mot hög ränta, och att nu endast fruntimmer och
omyndiga åtnöjas med den lagliga räntan. Jag får på det högtidligaste
protestera mot en sådan upgift och tror mig kunna
påstå, att det icke finnes någon samvetsgrann och Tedlig man,
som tager högre ränta än lagen medgifver, och om man icke
kan bestrida att ju äfven samvetsgranne och redlige män finnas.
Den 4 Februari e. m.
313
som utlåna penningar, så lärer häraf väl följa att detta påstående
saknar all grund. De som ifra för en högre ränta säga
sig göra det till förekommande af en penningekris, som man anser
vara för handen; men hvilken orsak har väl framkallat denna
penningekris? jo! den minskade tillgång på penningar, som f. n.
finnes, eller ock den öfverflödiga tillgång derpå, som tillförene
funnits, och hvilken framkallat öfverdrifna spekulationer i fastighetsköp,
och vingleri i öfrigt. Då allt detta framkallats af den
ökade penningetillgången kan jag icke fatta det resonnement,
som går derpå ut alt än vidare öka denna penningetillgang, ty
i samma mån man förskaffar ökade kapitaler, i samma mån måste
äfven dessa svindlande företag fortsättas. Vill man åter
stäfja dem, måste väl rätta sättet härför bestå uti en minskad
penningetillgång, ty då återföres allt i sin naturliga och rätta
ställning. Gr. Lagerbjelke har sagt att endast ockraren skulle
förlora på den fria räntan. Om så vore händelsen, skulle jag
lika med Gr:n strida för den fria räntan, men detta förhållande
har Grin alldeles icke bevisat. Om nu den fria räntan kommc
att införas, hvad skulle då omyndiga hafva att påräkna af sina
kapitaler då räntan ena dagen vore 2 och den andra 10 proc.?
Någon måttstock härför synes mig svårligen kunna upgifvas.
Huru skulle förhållandet blifva med tjenstemännen ? de hafva,
som vi alla känna, varit och äro ännu i en betryckt ställning,
till följd af högt updrifna priser för bostad och på alla lifsmedel.
Man har visserligen sagt att intecknade medel icke skola
draga högre ränta; men om kapitalisten kan emot säkerhet af
namn erhålla 10 °/0 å sina penningar, så upsäger han sina intecknade
fordringar, och på detta sätt tvingas jordbrukaren att
jemväl betala den högre räntan, samt till följd deraf att ytterligare
stegra priserna på hvad han har att afyttra, och de fattige
låntagarne få sitta emellan. Med husegarne i städerna är
förhållandet lika, dock med den skillnad att de för att betacka
sig för förluster förhöja hyrorna, äfven till skada för tjenste
manna-klassen.
I olikhet med Gr. Lagerbjelke påstår jag att de
enda. som af fria räntan kunna hafva vinst, äro ockrarne och
vinglarne. hvilka kunna ännu någon tid fortsätta sina spekulationer.
Jag förnyar min anhållan att R. o. Ad. måtte i allo
bifalla Utsktns förslag.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag har begärt ordet i
anledn. af en mot mig af Gr. Frölich gjord anmiirkn., hviiande
på ett misstag, som är naturligt, då min plats är så aflägsen
från honom Han har trott mig hafva afgifvit ett yttrande, deruti
jag skulle hafva framställt oformligheten af att en annan ledamot
klandrat Regeringen. Jag har icke bedagnat detta ord.
Det har icke fallit mig in att vilja göra någon anmärka, dervid
att man här klandrar eller discuterar Regersåtgärder. Jag har
här i min hand en anteckning, som lika med prot:t torde fullständigt
visa förhållandet. Jag har endast sagt att det blifvit
314
Den 4 Februari e. m.
ett mode alt skylla på Regeringen, och det måste väl vara en
väsendtlig skillnad emellan att skylla på Regeringen och att
klandra henne. Med denna erinran tror jag äfven att Gr:ns argumentation
har förfallit. .Jag begagnar tillfället att jemväl uplysa
Hr Cederschiöld derom att han missförstått eller icke riktigt
upfattat hvad jag sagt. Han liar nemi. påstått att jag skulle
hafva yttrat, det de, som egentligen förlora på räntans bundenhet
äro omyndiga och fruntimmer, men jag tilläde: »de samvetsgranne
långifvarnc» likasom omyndige och fruntimmer, hvilkas
medel disponeras af andra. Med det Iilla tillägget »do samvetsgranne
långifvarne» hoppas jag den värde talaren måtte varda
belåten.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt propos. först till bifall och derefter till
återremiss af nu fiirevar:de punkt af Utsktns Betänk., och svaren
dervid utfallit med blandade Ja och Nej, blefvo dessa propos:r
förnyade samt åter besvarade med Ja och Nej; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg den sednast å återremiss
framställde propostn hafva blifvit besvarad med öfvervägande
Ja.
Hr Tornerhjelm begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringsprnpos.
:
Den, som bifaller Banko- och Lag-Utsk:ns i Betänk:t N:o 1
första punkten gjorda hemställan att Frih. Raabs samt Hrr Wallenbergs.
Renströms och Hensehens motioner ang:de förändring af
lagens stadgande om ränta icke kunna till någon lagstiftningsåtgärd
föranlada, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej. anser R. o. Ad. de emot samma punkt gjorda anmärkmr
föranleda till dess återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 62.
Nej — 80.
Föredrogs och lades till handlingarne K. M:s denna dag f.
m. ankomne Nåd. Svar uppå R. St:s underd. skrifvelse, ang:de
Riksdagens förlängning.
D en 4 Februari e. m.
315
Föredrogs och begärdes på bordet K. M:s denna dag f. m.
ankomna Nåd. Skrifvelse till E. St„ med förslag till förnyad förordning
ang:de Sveriges och Norriges ömsesidiga handel och
sjöfart.
Äfvenledes föredrogos och begärdes på bordet K. M:s nedannämnde
denna dag f. m. ankomne Nåd. Propos:r till 11. St.:
l:o i fråga om erforderligt Statsbidrag till uprätthållande
af den Arméens Pensions-kassa åliggande pensionering;
2:o om öfverlåtelse af en Eskilstuna Kungsladugård tillhörig
tomt åt Fabriksidkaren Theofron Munktell för utvidgande af hans
mekaniska verksad i Eskilstuna:
3:o om årligt anslag af 666 R:dr 32 sk. b:ko eller 1,000
K:dr rmt till lön åt en ny Provincial-läkare i Nordmarks härad
af Wermlands län; och
4:o ang:de anslag för aflönande af en extra Provincial-läkare
med station i Trosa stad.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Mern., Betänk, och Utlåt., nemi. från
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 29, i anledn. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 4 ;
N:o 30, i anledn. af väckte motioner i afseende å de vid
större allmänna arbeten anställde personers religions- och sedlighets-vård.
Riddarhus-Utskottet:
N:o 7, öfver Riddarh.-Direktionens Eiksdags-berättelse.
H. K o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munch.
316
I> e n 5 Y e b r u a r i.
Thorsdasjen elen 5 Februari 1857.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för d. 4 dennes.
Till åtlydnad af K. M:s Nåd. Kallelse till plenum plenorum
denna dag kl. 1 e. m,, och sedan de 2:ne Härolder, som borde
gå framför R. o. Ad., hade ankommit, afgick Hr Gr. o. Landtm,
jemte I!. o. Ad. kl. -f på 1 till Rikssalen, der H. Exe. Hr .Just.-  Stats-Ministern. å K. M:s höga vägnar, upläste K. M:s Nåd.
Svar, i anledn. af åtskilliga utaf R. St. vid innevartde Riksdag
antagna Grundlags-förändringar; hvarefter och sedan ett exemplar
af detta Nåd. Svar blifvit till hvar och en af RiksSt:ns
Talmän öfverlemnadt, plenum plenorum afslutades samt R. o.
Ad., enl., före afgången från Riddarhuset, fattadt beslut, åtskiljdes
å Kongl. Slottet kl. ^ 2 e. m.
lil fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 7 Februari 1857.
Plenum kl. 12 på dagen.
Frih. Cederström, Rudolf: Fäderneslandet har i dag
lidit en stor förlust genom en af R. o. Ad:s utmärktaste ledamöters
dödliga frånfälle. Ordf:den bland Hrr Fullm. i R. St:s
Bank, Ordf:den i innevande Riksdags Bevilin:s-Utsk., Hr Gr.
Anton Gabriel Gyldenstolpe, har, ännu i mannaålderns fulla styrka,
genom en kortvarig, häftig sjukdom funnit gränsen utstakad för
sitt verksamma lif. Denna förlust, svår att ersätta, måste äfven
i samma män djupt kännas; och saknaden efter den hädangångne
skall hos oss länge fortlefva.
Hedrad med mångfaldiga bevis af allmänt medborgerligt
förtroende, var Gr. Gyldenstolpe särskildt af detta Stånd, som
han tillhörde,' omfattad med oinskränkt aktning och välvilja.
Till följd häraf updrog äfven R. o. Ad. åt honom, under hans
Den 4 Februari.
317
fleråriga offentliga bana, befattningar af den vigt och betydenhet,
att deras upfyllande, för att värdigt beklädas, togo i anspråk bela
den ovanliga skicklighet, de uplysta insigler och det outtröttliga
nit, han ägde och deråt egnade. Varm vän af sitt fosterland, uprigtigt
tillgifven dess monarkiskt konstitutionella samhällsskick och
lika sannt tillgifven Sveriges Konungahus, har Gr Gyldenstolpe genom
ord och handling städse på dessa sina tänkesätt gifvit ojäläktiga
prof. Så talade, så handlade han, äfven vid tillfällen, då det
icke utan inre strid kunde ske; ty hans bjerta var känsligare än
hvad den lugna ytan lät ana; och måhända bör fastheten af hans
grundsatser tillerkännas ett så mycket högre värde. Säkert är,
och vi hafva alla bevittnat det: — när, såsom i det allmännas
angelägenheter understundom måste inträffa, del gällde att välja
emellan Furstens eller Folkets bifall å den ena sidan och Furstens
eller Folkets sanna val å den andra, tvekade han aldrig i valet;
lian befrämjade, efter bästa insigt och ulan att vackla, alltid det
sednare. — Må det vara mig tillåtet att, inför Eder, mine Hrr,
med dessa enkla ord söka gifva ett uttryck ät den känsla, som af
denne redbare och aktade Riddersmans hädankallande utur tiden
hos mig väckes; förvissad alt den säkerligen inom månget bröst
bos R. o. Ad., som alltid älskat att åt den numera bortgångnes
förtjenster gifva en rättvis hyllning, skall, — i denna stund, såsom
i de kommande dagar, — finna ett gensvar.
Uplästes ett af Hr Lagerbjelke, Carl Oscar inlemnadt
sålydande Mern.:
Att, med bibehållande af Riksdagsmannarätten, blifva befriad
från updraget att vara Suppleant i Lag-Utsk:t, hvarifrån jag af
tjensteåligganden är hindrad, derom får jag ödmjukast anhålla.
R. o Adin lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm., med anledn. af såväl den förlust, Frih. Cederström tillkännagifva,
som Hr Lagerbjelkes afsägelse anmodat ej mindre Hrr
Elektorer, att sammanträda till val af en ledamot i Bevilln:sUtsk:t
efter Gr. Gyldenstolpe samt en Suppleant i Lag-Utsk:t efter Hr
Lagerbjelke, än ock Hrr Ränkmän att sammanträda till utseende af
en Elektor i st. f. Gr. Gyldenstolpe.
Hr Estenberg, Carl Christian anförde skriftligen:
Då jag nu utsäger min reservation emot llögl. Ståndets beslut
d. 4 dennes med afseende på Banko- och Lag-Utsk:ns Betänk.
N:o 1 i frågan om räntans frigörande, anser jag mig derjemte
böra rätta ett misstag, som jag uti mitt anförande samma dag kom
att göra, föranledt af den korta tid jag då hade att genomgå
grunderna för Utsk:ns Betänk. Jag upgaf nemi. atl Utsk:n skulle
hafva föregifvit det allmänna opinionen vöre för ett sådant frigörande
af räntan; men då jag vid närmare eftersinnande funnit, att
äfven i detta afseende Utsk:n bestämdt förklarat sig emot ett sådant
antagande, gifver jag med stor tillfredsställelse Utsk:n äfven
318
Deli 7 Februari.
häruti full rätt. Likväl måste jag uttala mitt bestämda ogillande
af de orden Hiskin nyttjat, då det heter i Betänkil: »Lagstiftaren
»handlade dock icke försigtigt, om han förändrade en lag, som i
»sekler gällt och som grundlagt tusentals förhållanden, innan en
»sådan förändring af allmänna länkesältel godkännes.v Om detta
Utskms yttrande är gifvet för att framställa en princip med afseende
på lagstiftning, så vågar jag underkänna principens riktighet;
ty som jag tror, är det lagstiftaren, som äfven för allmänna tänkesättet
bör vara ledaren, och icke tverlom. Allmänna tänkesättet
är en svallande våg, ouphörligt underkastadt de mest motsatta
vexlingar, men lagen måste vara ett uttryck af sanning och rätt,
den måste vara viss och fast och får icke vackla efter tidslynnets
och opinionsyttringarnas ouphörliga vindkast. Ett samhälle, deruti
en vis lagstiftning gjort sig gällande, åser med sansadt lugn hur
de mest vidunderliga och motsatta opinionsyttringar aflösa och bekämpa
hvarandra, utan att derföre rubbas i sina grundvalar eller
äfventyra sitt bestånd. Den dag ocker och prejeri blir ett privilegieradt
våld, hvaremot landets lagar ingen damm har alt upsälta,
den dag är samhället i en af sina fastaste grundvalar undergräfdt;
och det förhåller sig så med grundvalar, att när det
lyckats undergräfva en enda, så sammanstörta de andra af sig
sjelft.
Uplästes K. M:s å Rikssalen d. 5 dennes meddelade Nåd. Svar,
i anledn. af åtskilliga utaf R. St. vid
Grundlagsförändringar: och beslöts att detta Nåd. Svar skulle meddelas
Exped.-Utsk:t, för all iakttagas vid Riksdagsbeslutets upsättande.
Föredrogs och remitlerrades till Bevillnts—Utsk:t K. M:s d. 4
dennes e. m. på bordel lagda Nåd. Skrifvelse till R. St., med förslag
till förnyad förordning, ang:de Sveriges och Norriges ömsesidiga
handel och sjöfart.
Föredrogs K. M:s d. 5 dennes e. m. på bordet lagda Nåd.
Propos. till R. St., i fråga om erforderligt Statsbidrag till uprätthållande
af den Arméens Pensions-kassa åliggande pensionering.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Hvad jag nu har
att anföra afser icke sjelfva hufvudsaken i den nu föredragna K.
Propos:n, eller behofvet af förökning i Statsbidraget till Arméens
pensions-kassa, hvilket behof är af K. JI. fullständigt ådagalagdt.
Jag har endast begärt ordet för alt fästa R. o. Ad:s och i synnerStatsUtsk:s
upmärksamhet på angelägenheten deraf att Utskrt så
fort som möjligt fattar sitt beslut i ämnet. Skälet dertill är, att
samma fråga, som nu blifvit hänskjuten till R. St:s pröfning, tillika
utgör föremål för Arméens nu församlade Hrr Fullmts åtgörande.
Skulle R. St. icke finna skäligt att bifalla den Kongl. Propos:n, så
blifver deraf en naturlig följd, att nämnde Fullm. måste vidtaga
Den 7 Februari.
319
någon ålgård i och för pensioneringens uprätlhållande, nemi. antingen
all inskränka pensionernas belopp eller lemna pensioner
endast ät vissa klasser af de afskedade, eller oeh ali höja de algifter,
som f. n. af Arméens befäl för ifrågavande ändamål erläggas.
Men alla sådana åtgärder äro beroende af R. St:s bifall lill eller
afslag ä den Kongl. Proposrn. Om nu StalsUlsk:t icke skulle företaga
frågan förr än möjligtvis i sammanhang med behandligen af
4:de llufvudtit:n, så att R. St. icke kunde fatta beslut deri förr
än Utslcs Utlåt. ang:de nämnde Hufvudtit. inkommit : sä blefvo Arméens
Fullm. under tiden ursländsatte att något i saken åtgöra,
och måste tilläfventyrs åtskiljas, innan beslutet blifvit af R. St.
fattadt, och sedermera ånyo sammanträda, måhända redan i höst.
Vid sådant förhållande anser jag mig böra till StntsUtsk:t framställa
den anhållan, att Ulsk:t måtte med det snaraste besvara den
Kongl. Propos:n, hvilket lörhända kunde ske i sammanhang med
den öfriga till 4:de Hufvudtit. hörande pensioneringsfrågan, på det
att Arméens Fullm., efter erhållen kännedom af R. St:s beslut,
måtto blifva i tillfälle att vidtaga de åtgärder, som i anletln. deraf
kunna blifva erforderlige.
llr von Knorring, Erik Oscar: Då den nu förevande
Nåd. Propos:n endast alser, alt Arméens nuvaride pensionsstat skall
kunna bibehållas i det skick, hvari den f. n. befinner sig, och i
Propos:n icke vidröres frågan om pensionernas förhöjning; så torde
det icke anses förmätet af mig att i anledn. deraf yttra några ord.
Jag vet väl, alt det i allmänhet icke anses tillsiändigt att vid frågors
remitterande yttra sig, samt att man i StatsUtslct är föga
angelägen om att få kännedom af enskidta representanters tycken i
dithörande ämnen: men dä nu jemväl tillfälle yppat sig för mig
alt bemöta ett yttrande, som Hr Stjernsvärd afgifvit, då frägan om
Statsanslag till understöd åt Arméens Pensionskassa sednast bär
förevar, anser jag mig ej höra lemna obegagnadt detta tillfälle att,
som jag hoppas, vederlägga honom.
Hr Stjernsvärd yttrade, att Arméens Pensionskassa aldeles
icke, eller åtminstone till en högst obetydlig del, tillhörde Arméens
befäl. Jag bestred genast detta påslående, och erinrade mig ganska
väl att till kassans understödjande lemnades Statsbidrag. Delta
inverkar dock icke på sanningen af mitt påstående, att kassan är
Arméens tillhörighet, hvilket jag nu torde få ådagalägga. Om man
efterforskar, huru det förhåller sig med kassans Statsbidrag, så
finnér man, att detsamma lemnades först vid 1840 års Riksdag.
Ar 1849 ultogs icke en enda skilling af Statsbidraget.
År 1851 uttogs 8-937 R:dr 6 sk, 3 rst b:co, och först år
1852 uttogs hela Statsbidraget, eller 22,000 R:dr. Med anledn.
deraf, att statsbidraget icke fått lyftas, förr än Direktio
nen
öfver Arméens Pensions-kassa styrkt, att detsamma för den
årliga pensioneringens bestridande var erforderligt, har K. M.
nu föreslagit, att Direktionen hädanefter skulle få lyfta den af
R. St. anvisade summan vid början af det år, för hvilket stim
-
320
I) en 7 Februari.
raan är afsedd, eller åtminstone qvartalsvis under årets lopp.
då deremot f. n. summan icke får lyftas förr än på fjerde eller
5:te månaden af året efter det, då pensionerna redan blifvit utbetalta,
enär Direktionen i allmänhet icke förr kan redogöra för
det belopp, hvartill förra årets pensionering upgått. K. M. har
i Propostn framställt de olägenheter, som af detta stadgande upstå,
nemi. att Direktionen, för pensioneringens bestridande, nödgas
att antingen upsäga fordringar eller uptaga lån. Ii. o. Ad.
torde finna, att båda dessa utvägar äro förenade med stora olägenheter
och lända till betydligt mehn för kassan. Då Direktionen
sett sig nödsakad att upsäga gifna försträckningar, får
densamma, såsom man lätteligen torde inse, ganska svårt att få
sina medel utlånade, åtminstone emot inlecknings-säkerhet, ty en
person, som har sådan säkerhet att erbjuda, uptager icke gerna
lån i en kassa, der han äfventyrar att innan kort få sitt län upsagdt.
Detta ligger i sakens natur och derföre har äfven Direktionen
ej sett 31111311 utväg att göra kassans medel fruktbärande
än att utlåna dem emot skuldförbindelser med endast borgenssäkerhet.
Utan att vilja ingå i någon närmare framställning af
förhållandet, kan jag säga, att jag har mig bekant, att detta utlåningssätt
icke alltid slagit sig så väl ut, som man hade önskat.
Om nu 11. St. bifalla hvad K. M. uti den 4:de punkten af den
Nåd. Proposm föreslagit, så upkotnmer deraf den fördelen för
kassan, att den får en högre afkastning af de utlånade
medlen.
Då Hr Stjernsvärd säger, att man bör ihågkomma, att Staten
har del i Arméens Pensions-kassa, ber jag att få erinra, att
om jag undantager de inkomster, som från Wadstena Krigsmanshus-kassa
komma Arméens Pensions-kassa till godo, så äro de
öfriga summor, som från Statsverket till sistnämnde kassa inflyta,
i jemförelse med kassans egna tillgångar och de pensions-berättigades
årliga bidrag, ganska ringa. Ar 1850 upgingo kassans
mot 5 °/0 utlånade medel till 114,859 R:dr 27 sk. 3 rst. b:ko.
Om man jemför detta belopp med total-summan, 298,117 R:dr
14 sk., utgörande kassans inkomster för året. så finner man, att
förstnämnde summa är en ganska dryg del af total-summan.
Näst i ordningen följa inkomsterna från Wadstena Krigsmanshuskassa,
och det kan i sjelfva verket ej bestridas, att ju icke dessa
inkomster kunna rubriceras såsom Arméens egna tillgångar, då
man erinrar sig, att nyssnämnde fond ifrån början upkom sålunda,
att under Drottning Christinas Förmyndare-regering, eller
år 1639, så vida jag ej misstager mig, en del hemmans-räntor
i Östergötland och äfven andra provinser anslogos och skänktes
till underhåll åt gamla afskedade soldater, hvilkas ålderdom redan
på den tidon ansågs böra betryggas mot allt för stor nöd.
Härutaf finner man, att Wadstena Krigsmanshus-kassa tillkommit
för Arméens pensionering, och torde nu mera, såsom öfver 200
år gammal, kunna anses tillhöra Arméen. Vidare finna vi, att de
årliga
Den 7 Februari.
årliga afgifter; som Arméens befäl sjelfva erlägga, år 1850 up
gingo
lill 41,595 R:dr 10 sk. 8 rst. b:ko. Under nämnde år
logs icke statsbidraget i anspråk, oell år 1851. då afgifterna
från Arméens befäl upgingo till ett ungefäiligen lika stort belopp,
eller 41,531 R:dr 4 sk. 2 rst., var detta belopp nästan
femdubbelt större än livad som togs i anspråk af samma års
statsbidrag, nemi. 8.937 R:dr 6 sk. 3 rsr. Under de följande
åren, 1852, 1853 oeb 1854, då statsbidraget uttogs till sitt
fulla belopp, 22,000 R:dr, har dock medium af hvad delegarne
sjelfva årligen betalt utgjort omkring 41,000 R:dr, eller i det
närmaste dubbelt mera än Statens tillskott.
Jag tror mig härigenom hafva besvarat Hr Stjernsvärds inkast,
att Arméen icke eger någon rättighet till kassan. Hvad
åter beträffar det i lista punkten af den Kongl. Proposm föreslagna
anslaget till fyllande af elen brist i pensions-kassans inkomster,
som skulle betäckas af det s. k. förhöjda vederlaget för
de till Statsverket indragne rusthålls afgifterne, så och då denna
inkomsts storlek är beroende af täta:e ombyten bland rusthållshemmanens
innehafvare, och man icke kan förutse, huru ofta
sådana ombyten komma att inträffa, till följd hvaraf ersätlningssumman
ofta blifvit mmd:e än man beräknat; anser jag det
vara billigt att full ersättning lemnäs pensions-kaSsan för dessa
afgifter. hvilka ifrån början helt och hållet ingingo till Wadstena
Krigsmanshus-kassa, men hvaraf J:del genom något Kongl.,
Bref blifvit pensions-kassan tillerkänd. Vidare har K. M. äfven
föreslagit, att R. St. skulle bevilja anslag till betäckande af kassans
brister under åren 1853, 1854 och 1855. Då af 1851 års
statsbidrag kassan icke upburit mera än 8,937 R:dr 6 sk. 3 rst.,
på sätt jag förut omnämnt, och öfverskottet blifvit återleinnadt åt
Riksg:skont., är det, enl. min lanke, ej mera än billigt, att dessa
medel beviljas att utgå till pensions-kassan.
Jag är öfvertygad att jag icke behöfver ingå i några vidare
detaljer af frågan, utan jag inskränker mig att på det högsta
förorda bifall till hvad K. M. begärt, hvarjemte jag förenar
mig i Gr. af Ugglas framställning om behofvet af frågans snara
afgörande. Den är af stor vigt för Arméen och jag är öfvertygad,
att Arméens tillräckliga pensionering skall hafva ett större
inflytande på Arméens tjenstbarhet, än den föreslagna lönetillök.
ningen.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 4 dennes e. m. på bordet lagda Nåd. 1'roposrr till
R. St.
l:o om öfverlåtelse af en Eskilstuna Kungsladugård tillhörig
tomt åt Fabriksidkaren Theofron Munktell för utvidgande af hans
mekaniska verkstad i Eskilstuna:
lil H. 21
322
Den 7 F e br u ar i.
2:o örn årligt anslag af 666 E:dr 32 sk b:ko elfer 1,000
ll:dr rmt till lön åt en ny Provincial-Iäkare i Nordmarks härad
af Wermlands län; och
3:o ang:de anslag för aflönande af en extra Provincial-Iäkare
med station i Trosa stad.
Föredrogs ånyo l.ag-Utskrs d. 28 och 31 sistl. Jan. på
bordet lagda Betänk. N:o 8, i anledn. af väckt motion, ang:de
förändrad lydelse af 4 § i 1 kap, Gifterm.-Balken.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Att företaga förändringar i
lagar och inrättningar, då derigenom något godt och gagnelig!
vinnes, är naturligtvis den väg. på hvilken de konservativa i
samhället företrädesvis böra framgå: men att deremot företaga
förändringar blott och bart för att förändra och utan något egentligt
gagn, synes mig vara en afväg, emot hvars beträdande jag
för min del på det högsta protesterar. Till den sednare kategorien
af förändringar måste, enl. min tanke, det af Lag.-Utsk,
här afgifna Förslag hänföras. Det må visserligen vara möjligt,
att lagen i förevarrde fall kunde vara så till sägandes småaktigt
tydligare, men någon egentlig olägenhet har, så vidt jag vet, af
det nu gällande lagrummet ej upkommit. Hvartill det då skall
tjena, att i en sådan småsak ytterligare lagstifta, kan jag för
min del ej begripa, hvarföre jag anhåller om afslag å Betänk:t.
Hr Carleson, Edvard Henr.: Till en del är jag redan
förekommen genom Gr. Lagerbjelkes yttrande. Blänga af B. o.
Ad:s ledamöter torde anse den nu förevar:de frågan vara af föga
eller ingen vigt; men om så är förhållandet bör just denna omständighet
för dem innefatta ett hufvudsakligt skäl för afslag å
Betänk. I håfven, mine Hrr, utan tvifvel mera än en gång
funnit, att, i anseende till menniskospråkets ofullkomlighet, det
icke altid är möjligt att uttrycka en tanke i så bestämda ordalag,
att icke en eller annan derå kan finna någonting otydligt
eller ofullständigt. Att företaga sig att uti en lag förändra eller
rätta allt, som kan synas någon vara mindre tydligt och fullständigt
uttryckt, skulle vara ett arbete, föga bättre, än Danaidernes
att ösa vatten i såll. Den omständighet, att en eller annan
tycker något lagrum vara otydligt kan icke utgöra giltigt
skäl till dess förändring, så vida den förmenta otydligheten icke
åstadkommit någon olägenhet, eller för öfrigt är större, än att
lagen det oaktadt lika förstås och lika tillämpas af alla dem,
som det åligger att i tvistiga fall uttyda och tillämpa densamma.
Det är mindre välbetänkt af lagstiftaren att sysselsätta sig med
försök att förbättra lagarnes språk, så länge det ännu återstår
något att förbättra, i afseende å deras innehåll. Den lag-paragraf,
hvars förändring Utsk. nu föreslagit, eller 4 § i 1 kap.
Gifterm.-Balken, är af följande lydelse: rNu varder tvist om
giftomannarätt, eller synes rätte giftoman ej vara thertill fallen,
Den 7 Februari.
323
eller välviljande, så förordne tlierom domaren, som han, efter
bästa förstånd och samvete, skjåligt pröfvar.» De nästföregående
§§:ne i samma kap., eller 2:dra och 3:dje §§, angifva
hvilken sorn är den rätta giftotnannen. Dessa bestämmelser äro,
i min tanke, både tydliga och ti 11 fyllestgörande, så att ingen
tvekan bör upstå huru förfaras skall, då den af lagen angifne
giftotnannen icke vill eller icke kan utöfva denna befattning,
eller då tvist upkommcr, hvilken enligt lag är rätter giftoman.
Motionären Komminister Beckman har deremot trott sig finna
en ofullständighet i nyssnämnde stadgande, ity att detsamma ej
skulle innefatta föreskrift för det de fall, att en qvinna, född i
oäkta säng, vill ingå giftermål, eller att rätt giftoman vistades
å okänd ort. Någon ofullständighet i det förra afseendet har
Lag-Utsk. ej kunnat medgifva, men ansett den vara för handen
i det sednare. Nu vill det sig likväl ej bättre, än att i denna
fråga Lag-Utsk. vid förra och denna Riksdagen varit af motsatt
mening i så måtto som vid förra Riksdagen Utsk. i sitt Utlåt,
öfver en lika beskaffad motion, som den nu förevar:de yttrat,
att då den giftoman, som vistas på okänd ort, icke kunde anses
fallen natt giftomanna-rätten utöfva, så voro härutinnan något
förtydligande af lagen icke erforderligt.» Hvilken mening är
den rätta, antingen Komminister Beckmans eller min, antingen
den sorn blifvit antagen af förra eller af denna Riksdagens LagUtsk.
, kan väl emellertid med skäl anses temmeligen likgiltigt
intill dess det visas att de, som i händelse af tvist skola tolka
lagen, finna någon ofullständighet deruti.
Ett ytterligare skäl till afslag, förefinnes i sjelfva det lagförslag
Utsk. framställt. Enl. detta skulle nemi., i händelse
giftoman jäfvades och jäfvet gillades af Rätten, denna icke ega
att genast nämna giftoman, utan skall den, som enl. lag vore
närmaste giftoman efter don jäfvade, tillträda befattningen. Det
kunde likväl lätteligen hända, att jäf förefunnes emot ej mindre
giftomannen N:o 1, än emot giftomännen N:o 2 och N:o 3, och
den qvinna, som ville gifta sig. skulle i sådant tali nödgas den
ena gången efter den andra anlita Domarens åtgärd, till dess
hon slutligen träffade en ojäfvig giftoman. I detta hänseende
vore visserligen den föreslagna lagen sämre än den gällande,
och äfven på denna grund anhåller jag om afslag å Betänk.
Hr Tham, Casper Wol r. Vict.: Det torde måhända synas
vågadt, att sedan tvenne Jurister upträdt och yrkat afslag å Betänk.
, jag, som icke är lagfaren, höjer min röst för bifall till
detsamma. Men jag tinner mig dertill upmanad af den öfvertygelse
jag hyser, att den föreslagna lagförändringen, långt ifrån
att, såsom de siste värde talarne förmena, sakna all vigt och
betydelse, tvertom är en ibland do vigtigare lag-frågor, som
blifvit hänskjutna till IL St:s pröfning. Innan jag ingår i någon
utförligare behandling af ämnet, anhåller jag att få bemöta ett
uttryck af Hr Carleson, som säde, att vid det ifrågavartde lag
-
324
D eti 7 Feb r uart.
rummets tillämpning någon tvekan eller tvistighet aldrig upståtf.
Deruti har den värde ledamolen ganska myrket misstagit sig, ry
icke sällsynta, utan nästan årliga tvistigheter hafva i anleda,
deraf upstått så väl hos Stockholms Rådstufvu-Rätt som Consistorium,
och detta just till följd af lagens otydlighet. Redan
för 11 år sedan, då jag vistades i Upsala för att låta prestviga
mig, hörde jag en af Svenska kyrkans utmärktaste och kunnigaste
män yttra, att man knappast kunde under en månad tjenstgöra
såsom kyrkoherde i någon af Stockholms församlingar, utan
att äfventyra embetets förlust just till följd af Gifterm,-Balkens
otydlighet. Såsom ett bevis på deri nu ifrågavarrde lagens dunkelhet
vill jag anföra ett exempel. Om cn ostift qvinna, som
föder ett flickebarn, icke vid barnets inskrifning i kyrkoboken
erkänner sig vara dess moder, men sedermera, då barnet blifvit
fullvext och skall gifta sig, framträder och säger sig vara barnets
mor, är då denna qvinna flickans giftoman eller är hon det
icke? Härom lemnar lagen ingen uplysning. .Jag ber att få
nämna ännu ett annat, exempel, hämtadf från min egen erfarenhet
under den tid jag handhafde pastoralvården inom en af
Stockholms större församlingar. Det hände nemi. en gång, då
en flicka af okänd härkomst skulle gifta sig, att både en man
och en qvinna anmälte sig och påstodo sig vara flickans far
och mor och således hennes giftoman, ehuru jag ännu i denna
stund är fullt och fast öfvertygad, att ingendera af dem var det.
Flickan hade efter födelsen blifvit inskrifven i dopboken såsom
född af okända föräldrar, intogs å allmänna barnhuset och upfostrades
utan att någon af hennes föräldrar gaf sig tillkänna
förr än då hon skulle gifta sig. De, som påstodo sig vara hennes
föräldrar, kunde ej lagligen styrka detta, emedan de enda
personer, som kände barnets härkomst, nemi. barnmorskan och
Kamereraren vid barnhuset voro döde. Jag hemställer nu till
Eder. mine Hrr, huruvida man med skäl kan påstå, att lagen i
sådana fall är tydlig och klar! Jag skulle kunna anföra många
flera exempel på den ifrågavartde lagens dunkelhet, men de redan
anförda torde göra tillfyllest. Jag kan således för min del
icke annat än vara Lag-Utsk. tacksam för hvad det i denna sak
åtgjort. Visserligen har Hr Carleson velat ådagalägga, att den
nuvar:de lagen är vida tydligare än den föreslagna, som, i händelse
af jäf, hänvisar till närmaste giftoman, men denna anmärkn.
torde helt och hållet förfalla, då man läser §:n i
sin helhet, ty i första punkten heter det: »är det tvifvelaktigt,
af hvem giftomanna-rätt utöfvas må; pröfve det Rätten.
På grund af hvad jag nu anfört och min egna erfarenhet
om förslagets behöflighet, får jag på det varmaste tillstyrka R.
o. Ad. att bifalla Utsk:s Betänk.
Gr. Sparre, Erik: Inom Lag-Utsk. har jag icke deltagit
i behandlingen af detta ärende, ehuru anteckning derom i Be
tänk.
icke skett. Jag får nu tillkännagifva, att jag delar den
Den 7 I-ebruari.
325
åsigt, som Hr Carleson uttalat, nemi. att ilen ifrågavande lagförämlringen
icke är af behofvel påkallad samt alt det i allmänhet
loga gagnar att göra lagtolkningar eller lagförklaringar, särdeles
då de nya ord, som skola sällås i st. f. de gamla, icke utmärka
sig för någon större tydlighet, .lag för min del kan icke finna,
alt det nu ifrågavar:de lagrummet ger anledn. till så mycken tvekan
i tillämpningen, sorn deri siste värde talaren omnämnt. Han har
visserligen omtalat, huru svårt del är att utröna rätter giftoman,
då en flickas föräldrar äro okände, men jag får till honom hemställa,
huruvida icke, om än det föreslagna lagstadgandel antoges,
den påpekade svårigheten Liefve lika stor, ty bevisningsmedlen i
detta hänseende förblifva ju i alla läll desamma. Om ej föräldrarne
äro kända, eger ju domaren, enl. den nu gällande lagen, en ledning
vid bestämmandet af giftoman, ty det heter ju i lagen: rNu
varder tvist om giftomannarätt, eller synes rätte giftoman ej vara
dertill fallen eller väl viljande j dä förordne derom domaren, sorn
han efter bästa förstånd och samvete, skjäligl pröfvar.» Hvad som
i detta stadgande tdl en början blifvit anmärkt såsom otydligt, innefattas
i orden Ivist om giftom annar alt, hvarföre man i stället
föreslagit orden: är det tvifvelaktigt af hvem giftomannarätt utöfvas
må. Men jag hemställer till Eder, mine Hrr, huruvida icke
hvarje förståndig domare skall tolka det första uttryckssättet i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det andra, ty om ej tvist, men
väl tvifvel upstår om giftomannarätts utöfning, är det ju lika fullt
domarens skyldighet att efter bästa förstånd och samvete pröfva.
Om det sä förhåller sig, om den nuvar:de lagen ovedersägligen
gifver domaren samma vägledning eller samma bemyndigande, som
den föreslagna lagen: om dertill kommer, att ordalagen i den sednare,
hämtade från Lagberedningens förslag, ingalunda äro lyckligt
valda — ty man torde ej kunna påstå, att orden: ader rätt giftoman
cj är i tillstånd alt giflomannarälten utöfvar: innefatta ett
tydligt uttryck, då de skola betyda, så väl att giltomanncn af psykologiska
hinder är oförmögen att utöfva sin befattning, som ock
att han är derifrån hindrad genom vistande å aflägsen eller okänd
ort —; så föranledes jag, som finnér det i den nu gällande lagen
nyttjade ordet: fallen vara lika lämpligt som yttrycket: i tillstånd,
ty en person, sorn vistas pä okänd ort, kail lika val sägas ej vara
fallen alt utöfva giftomannarätt för en hemmavaride slägtinge, som
en mindre vetande kan sägas ej vara i tillstånd dertill, alt i likhet
med Gr. Lagerbjelke och ilr Carleson yrka afslag å Betänk.
Hr Adlercreutz, Axel: För min del vill jag gerna med
gifva,
att den fråga, som nu utgör föremål för discussionen, icke
är af någon riksvigtig beskaffenhet; men jag tror icke heller, att
man endast af sådan anledn. hör afslå Betänk. Man bör väl i
främsta rummet tillse, huruvida del nu gällande, stadgandet, till
följd af otydlighet eller ofullständighet, förorsakat någon olägenhet,
och om det befinnes, att så är förhållandet, bör stadgandet utan
tvifvel förtydligas eller fullständigas. Är delta åter icke fallet,
326
I) en 7 Februari.
mträder i sin fulla giltighet llr Carlesons sats, att man ej bör onödigtvis
lappa den ursprungliga lagtexten
Enl, mitt omdöme höra de personer, som stå i den närmaste
beröring med de förhållanden, en lag afhandlar, jemväl vara de,
sorn äro bäst i tillfälle att bedöma, huruvida lagen tarfvar förbättring
eller icke. Uti förevande fall är Presterskapet den klass
af samhällsmedlemmar, som i första rummet skall ställa sig lagens
stadgande om giftomannarätten lill efterrättelse, och att delta stånd
funnit lagen i berörde hänseende ej tillräckligt tydlig och bestämd,
synes deraf, att frågan om dess förändring blifvit så väl vid denna
som föregående Riksdag bragt ä bane af medlemmar utaf TresteSt.
, samt att detta Riksstånd genom sin behandling af Utsk:s nu
förevande Betänk, visat sig fästa stor vigt vid frågans lyckliga
lösning.
Tvister om giftomannarätt fullföljas icke till Öfverdomstolarne,
hvilket kommer sig deraf, alt denna rätts utöfning icke medförer
någon egentlig förmån, och man bör således icke förundra sig
deröfver, alt ledamöter af dessa domstolar icke ega kännedom om
de svårigheter, som vid lagens tillämpning upstå. Ett annat förhållande
eger rum vid Underdomstolarna, i synnerhet uti släderne,
der det finnes en mängd ogifta qvinnor, som antingen äro långt
skiljda från sin slägt eller icke hafva några slägtingar. Jag har
ofta, vid beredningen af ogifta qvinnors underd. ansökningar
till K. M. om att blifva myndiga, varit i tillfälle att erfara, att det
finnes en mängd sådana qvinnor hvilkas föräldrar äro döda, som
icke hafva några slägtingar och för hvilka några förmyndare ej
blifvit förordnade. Det är just för sådana fall, som den nuvande
lagen om giftomannarätt ej innehåller något bestämdt stadgande,
och att bristen deraf medför olägenheter, synes äfven deraf att
RorgarcSt., hvars flesta ledamöter sitta i städerncs domstolar, har
godkänt den föreslagna lagförändringen. Det saknas i den gamla
lagen föreskrift, huru man skall förhålla sig, då giftoman icke finnes:
den bestämmer endast, den som är rätt giftoman och huru
tvist om giftomannarätt skall afgöras. För att nu afhjelpa denna
brist, har LagUtsk:t föreslagit, att om veterlig giftoman ej finnes,
skall Rätten giftoman nämna. I detta tillägg ligger, enligt min
tanke, den föreslagna paragrafens företräde framför den nu gällande.
Vid de öfriga förändringarne fäster jag mindre vigt, ehuru äfven
de torde hafva skäl för sig.
På grund af hvad jag nu i korthet anfört får jag vördsamt
tillstyrka bifall till Betänk.
Hr Sparre, Sigge: Då jag med min röst bidragit till
detta Betänk., anser jag mig skyldig att i korthet redogöra för
mina skäl dertill. Jag är hufvudsakligen förekommen af Hr Adlercreutz
och ber att få instämma i hans yttrande. Motionären har
till stöd för sin framställning anfört, att den nuvande lagen ej
lemnar ledning för de fall, att mö är oäkta, och att rätt giftoman
väl finnes, men är bosatt på okänd ort i fjerran land. De som
Den 7 Februari.
anse. att det nu gällande lagrummet lemnar tillräcklig ledning jemväl
i de af motionären anmärkta fall, inlägga i ordet fallen deri
vidsträckta betydelse, att derunder kunde hänföras äfven den händelse,
då rätt giftoman genom vistande på okänd aflägsen ort är
urståndsatt att giftomannarällen ulöfva. Kör min del får jag förklara,
att jag anser denna Juristernas tolkning af lagens nyssnämnde
ord vara allt för mycket exlensif; och jag kan således
icke annat finna, än alt motionären haft skäl till sitt yrkande om
ändring af ifrågavande lagstadgande. Då det af Utsk-.t nu framlagde
förslag, hvilket är hemtadt frän Lag-beredningens förslag till
civil—lag, enligt min tanke afhjelper den anmärkte bristen, anhåller
jag om propos. af bifall till UIsk:ts Betänk.
Frih. Wrede, Casimir: Äfven jag har såsom ledamot af
Lag-Utsk. deltagit i afgifvandet af nu förevarale förslag och vill
derföre, ehuru hufvudsakligen förekommen af Hr Adlercreutz, i
ämnet yttra några ord. De brister, som motionären funnit i det
nu gällande lagrummet, beslå deruti, att det lämnar rum för villrådighet
i de fall, då giftoman icke finnes eller finnes men vistas
på okänd ort. 2 och 3 §§:ne i 1 kap. Gifterm.-B:n bestämma
hvem som är rätt giftoman, men de stadga icke, huru förfaras
skall, då giftoman ej finnes eller vistas på okänd ort. De, som
ogilla lagförändringen, påstå, att 4 § i samma kap. är tillfyllestgörande
för undanrödjande af de tvifvelsmål, motionären upkaslat.
Nämnde § lyder sålunda: »Nu varder tvist om giftomannarätt eller
synes rätte giftoman ej vara dertill fallen eller väl viljande; då förordne
derom domaren, som han, efter bästa förstånd och samvete,
skjäligt pröfver.» Jag frågar nu, om man kan säga, att i denna
§ finnes någon ledning för de af mig nyssnämnda fall? Jag för
min del kan ej finna detta, och har derföre förordat Lagberedningens
förslag till förändrad lydelse af § såsom varande nödigt tydlig
och fullständig.
Förslagets motståndare anse orden ej fallen kunna tillämpas
på den som genom frånvaro är hindrad. Samma åsigt delades af
förra Riksdagens Lag-Utsk., som vid besvarandet af den då i detta
ämne väckta motionen resonnerade ungefärligen sålunda, att man
icke är fallen till en befattning, för hvilken man ej är lämplig, och
man kan ej anses lämplig, då man ej är i tillfälle att utöfva befattningar,
och på detta sätt kom Ulsk:t lill den konklusionen, alt ordet fallen
ganska val kunde betyda frånvar.de. Men vid begagnande af
samma slutkonst kan jag komma till det resultat, att svart är hvitt,
ty då svart är en färg och hvitt också är en färg, så är ju svart
hvilt. „ Jag för min del anser ordet fallen endast hafva afseende
på själsegenskaper. Är denna tydning af ordet riktig, så finnes
onekligen den brist uti oftanåmnde g alt den icke upgifver, huru
förfaras skall, då giftoman är på okänd ort frånvar:de, och det är
denna, och i öfrigt antydda brist, som Lag-Utsk:t genom sitt nu
afgifna förslag velat afhjelpa. Jag röstar för bifall till Betänk.
Hr Carleson: Med anledn. af Hr Thams yttrande anhåller
jag att få erinra derom, att jag aldeles icke ifrågasatt, att icke så
3:28
D ii n 7 Febr u ari.
väl Hr Tham som mången annan kan linna någon otydlighet i det
nu gällande stadgandet. .lag vågar påstå, att det aldrig skall
komma att fattas personer, som finna otydlighet i hvilken lag sorn
helst, och är fullkomligt förvissad derom, att ifall det här framlagda
förslaget blifver lag, sktdle många misstaga sig vid tolkningen
deraf. Men hvad jag äfven påstår oell vidhåller är, att så länge
de, hvilka det. åligger att tolka lagen, icke deri finna någon otydlighet,
böra andra låta sig dermed nöjas och lemna lagen i fred
för förändring. Hittills har jag icke hort omtalas, att domstolarne
utfärdat sins emellan stridiga utslag i tvister om giftomannarält.
Huruledes Konsistorierna må hafva yttrat sig i dylika frågor, är
mig obekant, men då LagUtsk:t i detta Betänk, icke ens påstått,
att vid domstolarne skiljaktighet i tillämpningen af ifrågavande
lagrum verkligen eger rum synes del vara håde obehöfligt och
olämpligt att förändra lagen.
Man har här tvistat om betydelsen af åtskilliga ord, som
förekomma i §, och ibland andra ordet fallen. Jag vill i detta
afseende påminna, att man ännu i dag allmänt begagnar nämnde
ord i betydelse af lämplig i både fysiskt och psykiskt hänseende.
Den, som efterferskar, under hvilken bemärkelse detta ord begagnades
vid (len tid, 1734 Ars lag skrefs, återfinner detsamma i så
väl Lands- som Slads-lagen, under betydelsen lämplig, passande,
tjenlig, och med samma betydelse igenfinues det i Loccenii och
Ihres lexica. I visst hänseende kan emellertid den föreslagna lagförändringen
vara af ringa vigt, men, i min tanke, är hvarje onödig
lagförändring i mer eller mindre mån skadlig och det höfves
ifla R. St. att begagna sin lagstiftningsrätt till sådana lagförändringar,
som den nu ifrågavande. Jag yrkar fortfarande afslag å
Betänk.
llr Printzensköld, Carl: Del är en erfarenhet, om hvars
riktighet man beklagligtvis blifver allt för ofta öfverlvgad, att ju
mera man lappar och plåstrar på lagen, desto sämre och otydligare
blifver den. Jag för min del tror, att denna erfarenhet äfven i
detta fall bekräftas. Den nu ifrågavande lagparagrafen bar haft
samma lydelse allt sedan 1734, således mera än hundra år. Flera
af R. o. Ad:s medlemmar hvilka såsom ledamöter i en Öfverrätt
varit i tillfälle alt bedöma lagrummets beskaffenhet, hafva här intygat,
att något tvifvel om dess rätta tillämpning icke upstått.
Jag kan vid sådant förhållande icke inse nödvändigheten att förändra
detsamma. Visserligen har Hr Tham upgifvit, att så väl
han som mången af hans embetsbroder, vid den tillämpning af
lagrummet som dem tillkommer, funnit detsamma otydligt, men han
har icke påstått, att någon egentlig olägenhet vid tillämpningen
upstått. Deruti måste således ligga ett temligen tydligt erkännande,
att det bekymmer, sorn lagrummets tolkning förorsakat
dessa herrar, haft sin öfvergång ulan några svårare följder än någon
tankeansträngning. Det ligger ock i sjelfva sakens nalur, att
lag, så gammal som vår nu gällande, genom sin tillämpning vunnit
D e il 7 F eb f U a r i.
328
en sådan häfd. alt den svårligen kan misstydas, men om man förändrar
dess ordalydelse, kan del deremot, på säll Hr Carleson redan
anmärkt, ganska lält hända, att misstydningar och deraf föranledda
rättegångar komma alt ega rum. 1 ju kortare ordalag eli
lagstadgande är affattadt, desto tydligare ur det, då deremot mångordighet
merändels gifver anledn. lill misstydningar. Jag får således
för min del förena mig med de ledamöter af detta Stånd,
sorn yrkat afslag å Betänk.
lten härefter först till bifall å förevaride Betänk, framstälda
proposm besvarades med starka Nej blandade med Ja, och då Hr
Gr. o. Landtm, sedermera hemstälde om 11. o. Ad. behagade afslå
detta Betänk., ropades starka Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja härvid hafva varit
öfvervägande.
Föredrogs ånyo Lag-Utskis d. 28 och 31 sisth Jan. på bnrdet
lagda Betänk. Nio 9, i anledn. af väckt motion om förändring
af 13 kap. 4 § Gilterm.-Balken.
Gr. Lagerhjelkei I afseende å detta förslag torde gälla
ungefär detsamma, som blifvit anmärkt emot det förra, ehuru måhända
i ännu större grad. För min del kan jag icke fatta, hvad
gagn den föreslagna förändringen skulle medföra, men väl alt dermed
äro förknippade åtskilliga olägenheter, hvilka genast falla i
ögonen. Det är i allmänhet olämpligt, att lagen allt för småaktigt
ingår uti alla möjliga specialiteter, och ifrån denna allmänna regel
gör det nu föreslagna lagstadgandet ett ingalunda lyckligt undantag.
Jag anhåller om afslag å Betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Afven jag anser den före
slagna
lagförändringen vara hvarken nyttig eller behöflig. Motionären
har icke en gång rätt upfattat hvaiken meningen eller
lydelsen af den lag-paragraf, hvari han önskar förändring. Och
i följd af sitt misstag härutinnan har han t, o. m. funnit, den
tillämpning, åtskilliga domare gjort af §:n, vara så klandervärd.
att den bordt påkalla åklagaremaktens upmärksamhet,
ehuru dessa domare icke handlat annorlunda än i full enlighet
med §:ns uttryckliga ordalydelse.
Efter hvad motiverna i Betänk:t gifva vid handen, skulle
den af Utsk. föreslagna lag-förändring hafva till syftemål att
ytterligare försvåra det sätt, hvarpå skillnad i äktenskap uti det
i 13 kap. 4 § Gifterm.-Balken omhandlade fall f. n. kan eihållas.
Jag tillhör visserligen icke antalet, af dem, som vilja underlätta
äktenskapsskillnad, men jag vill å andra sidan icke onödigtvis
försvåra utvägen att upnå delta understundom nödvändiga
resultat, derigenom att jag upställer ytterligare formaliteter
utöfver dem, som lagen redan föreskrifver. När bitterhet och
osämja emellan äkta makar så tilltagit, att den ena makan, för
att undslippa sammanlefnaden med den andra, öfvergifver hem
-
330
Den 7 Februari.
met och reser utrikes i upsal att dymedelst bryta äkfenskapsbandet,
kan man vara viss uppå. det orsakerna till ett steg af
denna olyckliga beskaffenhet redan förefunnits så länge och slagit
så djupa rotter, att hvarje försök till makarnes återförenande
medelst förlängning af den tid, inom hvilken äktenskapet, efter
ågången stämning å den bortresta men till sin vistelseort kända
makan, kan uplösas, eller sex månader från stämningsdagen, alltid
skall blifva fruktlöst. Och detta förhållande måste ännu
säkrare antagas inträffa vid det i §:n omnämnde andra
fall, eller att den ena makan begifvit sig utrikes, utan att ens
om stället der han vistas lemna den öfvergifna makan ringaste
uplysning; så alt den tid af ett år. som, från det lysning skett
efter den förrymda makan, måste, innan äktenskapet kan af domaren
uplösas, förflyta, är för ändamålet mer än tillfyllestgörande.
Från ingen synpunkt synes det mig således vara hvarken
lämpligt eller behöfligt, att utöfver den tid sorn, enl. den nu
gällande lag-paragrafen, ovilkorligen bör vara förlupen innan
domaren kan uplösa ett äktenskap emellan makar, af hvilka den
ena begifvit sig till utrikes ort för att icke mera återkomma till
sitt hem, förlänga beståndet af en förening, den der sålunda redan
i sjelfva verket uphört att existera. Och då det dessutom
torde vara både obehöfligt och olämpligt, att de oeniga makarne,
sedan äktenskapets väsende eller den ömsesidiga kärleken
och tillgifvenheten längesedan uphört, allt för länge uppehållas
ifrån vinnandet af uplösning utaf det legala bandet dem emellan.
och då det i allt fall är vanligt, att den domstol, som skall
utfärda stämning å den bortresta makan, när dennas vistelseort
utrikes är känd, utsätter inställelsedagen till en tid, sorn icke
obetydligt öfverskrider sex månader, på det att käranden skall
hafva rådrum att stämningen kommunicera, är ju det ändamål,
som Lag-Ulsk. med den föreslagna tidsbestämmelsen åsyftat, redan
i tillräcklig grad vunnet.
På grund af hvad jag nu anfört, hvaraf R. o. Ad. torde
finna, att den föreslagna lag-förändringen ingalunda skulle medföra
det dermed åsyftade gagn. får jag vördsamt anhålla, att det
ifrågavar:de Betänk, måtte af R. o. Ad. ogillas.
Ilr Tham: Det är en ganska vanlig företeelse, att i frå
gor,
som röra kyrkans angelägenheter, Hrr Jurister hysa olika
åsigter med kyrkans målsmän. Sådant är äfven nu fallet, ty
jag har redan sett tvenne jurister upstå och höja sin röst emot
det förslag, hvarom nu är fråga. Om jag äfven icke skulle drifvas
af upriktig öfvertygelse, skulle jag dock af känslan för det
kall, som jag utöfvar, drifvas att med mina ringa krafter söka
bereda motionärens förslag någon framgång. Om, mine Hrr, man
vill inom ett samhälle bibehålla kristlig ordning, finnes det ingenting
angelägnare än att tillse, att den grundval, på hvilken
hemmet är bygdt och hvarpå familjernas välfärd hvilar, är så
Den 7 Februari.
331
fast och säker, att byggnaden icke genom någon tillfällig stöt
af lättsinne elter lidelse nedstörtar och blifver till stoft. Det
stadgande i Gifterm.-B:n. hvars förändring nu blifvit af LagUtsk.
föreslagen, måste i sanning förändras, så vida man icke
fortfarande vill lemna hemmen i fara att af minsta vindkast orakullstörtas.
I den nu gällande lag-paragrafen heter det: »Of
vergifver
och förlöper mannen af ondsko och motvilja sin hustru
och far utrikes i det upsåt, afl ej mera blifva och bo med
henne, bafve ingen rätt sin lott i boet eller fasta gods sitt att
råda. Vill hustrun ifrån honom skiljas, tage då stämning hos
domaren.» I sednare mom. af samma § stadgas: »vet man
ej hvar mannen sig uppehåller, låte domaren å predikstolarna
lysa efter honom öfver hela häradet eller i staden, om han der
boende varit, så ock i de närmaste socknar derintill, och förelägge
honom natt och år. Kommer han ej inom föresatten tid;
döme då domaren till skillnad, och lafve mannen förverkat hela
sin lott i boet. Samma lag vare. der hustru förlöper mannen.»
Häraf torde Hrrnie finna, att 1734 års lagstiftare velat lägga
hinder i vägen för allt för brådstörtade och öfverilade äktenskaps-skillnader,
men nu för tiden kan, till följd af en under
de sednare åren inritad praxis hos våra Underdomstolar och i
synnerhet här i Stockholm, det förhållande inträffa, att om tvenne
makar vilja skiljas, utan att behöfva genomgå de i Kyrkolagen
och allmänna lagen föreskrifna varningsgrader för åstadkommande
af förlikning; så träffa de helt enkelt det aftal, att en af dem
skall med första ångbåtslägenhet begifva sig utrikes, t. ex. till
Köpenhamn eller Lubeck, till hvilken ort med samma lägenhet
medföljer en stämning om äktenskaps-skillnad, uttagen af den
qvarblifvande makan å den bortresta. Stämningen kommuniceras
den sednare af den på orten vistande Svenska Konsuln, inför
hvilken den stämda förklarar, att han eller hon ej ämnar
återvända lill hemmet och fortsätta äktenskapet. Skriftligt intyg
härom återsändes, och den s. k. öfvergifna makan presenterar
detsamma inför Rådstufvu-R:u, som derefter dömmer till äktenskaps-skillnad.
Hela denna procedur går helt hastigt och ledigt,
så att ett äktenskap på detta sätt kan uppå en ganska
kort tid uplösas. Och märken väl, mine, Hrr, att detta förhållande
icke är af mig framdraget såsom liggande inom möjlighetens
gränsor, utan att sådant verkligen inträffat, icke en, utan
t. o. m. Irenne gånger inom den korta tidrymden af ett år!
Om, på sätt den siste värde talaren anfört, den ena makan
icke öfvergifver den andra, förr än cn sä långvarig oenighet dem
emellan egt rum, att all förhoppning om en återförening är förbi;
då medgifver jag gerna, att det icke är nödigt, alt äktenskapets
uplösning med den nu föreslagna tiden fördröjes. Men om, pä
sätt jag i ntin ordning sökt ådagalägga, detta icke alltid är fallet,
utan öfvergifvandet kan ske till följd af en hastig sinnenas upbrusning
eller en icke så djupt inrotad missämja, att den icke kunde
genom användandet af rent kristliga medel, genom undervisning i
Den 7 Februari.
Guds ord oell kristendomens atida undanrödja?, då anser jag i sana
ning, att det är för samhället högst skadligt, att det finnes en lag,
hvarigenom de ömmaste, de heligaste jordiska hand så hastigt kunna
uplösas. Vi höra ej förglömma, att familjen är samhällets rot och
kärna, samt alt föreningen emellan makar oell harn är grundad i
naturen och sanktionerad af alla religioner, de må vara kristna
eller hedniska. 1 afseende å skiljsmässa emellan äkta makar hafva
vi i Kyrko-Iagen en föreskrift, som, enl. min åsigt, hvilar pä en
rent kristlig och rent patriarkalisk grund, nemi. att da hal och
bitterhet upkommcr emellan makar, de skola varnas och förmanas
först af deras själasörjare och sedermera af vederh. Dom-Kapitel.
Hjelpa ej dessa varningar, drages saken under verldslig Rätt, sorn
hötfäller och dömer till skillnad på någon lid till säng och säle.
Alla dessa af lagstiftarens vishet upresta hinder emot lättsinniga
äktenskaps-skillnader eluderas, om, på satt motionären omförmält,
den ena makan lemnar hemmet och företager en utrikes resa på
kortare tid, under hvilken varningarne inför Presterskapet naturligtvis
ej kunna ega rum, men väl äktenskapsskillnad deni förutan
vinnas. Man mäste således se sig om eller andra medel för alt
hindra, att ett så allvarligt bond, son; äktenskapet, lättsinnigt bryles.
Ett sådant medel är onekligen att föreskrifva en längre tid,
hvarunder äktenskapsskillnad efter öfvergifvandel ej får sökas.
Man hör val lemna den förvillade någon besinningstid, något rådrum,
hvarunder han kan väckas till eftertanke och insigt af vigten
utaf den förbindelse, han går att bryta. Jag anser en lagstiftning,
som ej lemnar en förvillad samhällsmedlem en sådan besinningstid,
vara till sin grund, jag ville nästan säga, okristlig, och jag tror
ej, att Lng-Utsk. gått för långt, då det föreslagit, att åtminstone
sex månaders besinningstid mätte lemnäs åt den förrymda makan,
hvarunder han hade tillfälle att gå lill doms med sitt eget samvete,
innan den verldsliga lagen uplräder och afkunnar det domslut,
som skall skilja man från hustru och föräldrar från sina harn.
Det är just till följd af rnin varma nitälskan för familjelifvets helgd
och af min fasta tro, att Statens väl eller ve beror af det säll,
hvaruppå den lilla »stat, sorn kallas familjen, handhafves och vårdas,
som jag nu hos R. o. Ad. vördsamt anhåller, att delta förslag,
som så nära rörer samhällets hjerta, dess sedliga lif, mätte vinna
bifall.
llr Adlercreuts, Axel; 1 likhet med den siste värde talaren
anser äfven jag denna fråga hafva en särdeles stor vigt och
betydelse. Med det af Lag-Utsk. afgifna förslaget afses icke att
införa någon ny princip i lagstiftningen, utan fast heldre alt återföra
densamma till dess ursprungliga anda och syftning, som, lill
följd af förändrade tidsförhållanden, nu mera till en del derifrån
försvunnit. 1734 års lag medgifver i allmänhet icke skillnad emellan
äkta makar i annat fall, än när den ena på ett groft sätt förfördelat
den andra såsom genom brytande af sin trohetsed, eller
då endera af dem, på sätt lagen omförmäler, af ondsko och mot
-
I)en 7 Feb r uari.
333
vilja öfvergifvit och förlupit sin maka och farit utrikes i upsal att
ej tuera blifva och ho med makan. Att lagstiftaren ansett äfven
della sednare fall, om hvilket i förevartde Betänk, handlas, innefatta
en grof förbrytelse mot den ölvergifna, synes deraf, att han
stadgat, det den brottslige makan förverkat liela sin andel i boet.
För oenighet i äktenskap äter medgifver 1734 års lag ej skilsmässa,
som icke en gång lillstödjes i det af lagen föiultatta fall,
att den ena makan af hat och illvilja skiljer sig lill säng och säte
från den andra och, såsom orden lyda, »häller sig uppe i landet»,
eller ock bortdrifver den andra från hemmel. 1 sådana fall år det
stadgadt, att de oeniga makarne skola af Presterskapet och inför Konsistorium
varnas och förmanas, samt i händelse (letia fruktlöst aflöper,
instämmas till domstol och bölfällas, samt skiljas till säng och
säte, men, såsom jag förut nämnt, någon skilsmässa fick ej, pä
sådan grund, ega rum. Först i sednare tider, eller i början af
1800-talet, blef äktenskaps-skillnad, på grund af oenighet, raedgifven,
dervid dock bestämdes, att makarne först måste undergå
alla de i Kyrkolagen och allmänna lagen föreskrifna varningsgrader.
Nu mera hafva deremot oeniga makar, sorn önska skiljas, påfunnit
ett ganska vigt sätt alt undslippa idla dessa återhållande band, och
dertill begagnat just den lagparagraf, i hvars stadgande ändring
blifvit föreslagen. Vi veta alla, att det nu för tiden är ganska
lätt att resa utrikes, ja nästan lättare än att företaga en resa inrikes.
Sällan händer det, att en man eller hustru vid utrikes resa
verkligen öfvergifver och förlöper den andra, utan oeniga makar
begagna sig blott af den lätta utvägen, att en af dem på en kortare
tid reser utrikes, för att såmedelst blifva utan några omgångar
lagligen åtskiljda. Så snart makarne kommit öfverens att uplösa
deras förbindelser, går den ena och köper sig en ångbåtsbillett
till utrikes ort och den andra går till domaren och uttager
stämning om äktenskaps-skillnad på grund af egenvillig! öfvergifvande.
Genom elt förut emellan dem träffadl aftal förekommes
den i lag stadgade påföljden, alt den bortreste förverkat san lott i
boet. På delta sätt kan ett äktenskap på ganska kori lid uplösas,
hvilket torde böra medgifvas ej hafva varit lagstiftarens mening,
då lian tillät äktenskaps-skillnad för det svåra och sällsynta fallet,
att en maka, af hat och illvilja till den andra, lemnade landet,
der den sednare hade sitt bo. För att i någon mån söka förekomma,
att äktenskap på nyssnämnda lättsinniga sätt uplösas, har
Lag-Utsk. föreslagit, att en tid af sex månader från öfvergifvandel
skulle förflyta, innan den öfvergifna finge utlaga stämning eller
lysning för vinnande af äktenskaps-skillnad, under hvilken tidrymd
makarne å ömse sidor egde rådrum att betänka sig, innan de
skredo till uplösningen af deras för hela lifvet ingångna förbindelse.
Då f. n lagen icke medgifver skilsmässa ens för egenvilligt öfvergifvande
inom landet, men öfverenskommen skillnad i äktenskap deremot
kan genom en utrikes resa under den korta tiden af något
öfver sex månader vinnas, anser jag det vara af särdeles vigt, att
lagstiftaren mellankommer: och torde då föreskriften lämpligast gå
334
Den 7 Februari.
ut derpå, att on längre lid kominer alt föregå den offentliga ansökningen
om äktenskaps-skillnad, hvilket vigtiga steg eljest kan
tagas under den första upbrusningen af en lidelse eller tillfällig
oenighet, meri sedan ej så lätt tages tillbaka.
För min del önskar jag bifall till det afgifna förslaget; skulle
emot detsamma några anmärkiur i formelt hänseende göras, anhåller
jag att få uplaga dem tili besvarande, så vida de ej befinnas
vara så väl grundade, alt förslaget derför ej kan antagas, i hvilket
sednare fall jag. på det frågan ej mätte lalla, anhåller om återremiss
till Utsk., som då linge tillfälle att taga frågan i förnyadt
öfvervägande.
Frill.- Wrede: .lag har uti Lag—Utsk. algifvit reservation
emot förevar;de Betänk. Jag är visserligen af samma åsigt, som
de siste värde lalarne, att äktenskaps-bandet bör knytas så fast som
möjligt, men att lagen, derest den ändrades pä sätt Ulsk. föreslagit,
skulle gifva någon ytterligare styrka åt detta band, kan jag
för min del icke finna. Del nuvaride lagrummet stadgar uttryckligen,
alt om den ena makan öfvergifven den andra och far utrikes
i afsigt att ej längre fortsätta äktenskapet, eger den öfvergiliia
rättighet alt söka återkalla lill hemlandet den förlupna genom
stämning hos domaren eller genom efterlysning. Om stämning begäres,
är det domarens pligt att tillse, det stämningstiden, eller
såsom det heter, försutten tid, blifver så lång, sorn lagen i 11
kap. 4 § Rätteg:s-B:n. föreskrifver, d. v. s., sex månader från den
dag, stämningen blifvit den stämde delgifven. Sker åter efterlysning,
skall den efterlyste föreläggas natt och år. Häraf torde man
finna, att domaren ej kan, i något af fallen, dömma till äktenskapsskillnad
förr än öfver ett halft år förflutit från öfvergifvandet.
Denna besinningstid för en make, som öfvergifver den andra, anser
jag vara alldeles tillräcklig, och jag tror icke, att man genom
att ytterligare tillägga ett halft år skall uträtta något väsendligt
till förekommande af äktenskaps-skillnader. Har en person kommit
i en sådan sinnesstämning, att han lemnar maka och barn åt deras
öde, lemnar sitt och deras fädernesland, samt icke väckes till besinning
under en så lång tiderymd som ett halft år, så tror jag i
sanning, att äktenskapets sjelfva väsende, kärleken och tillgifvenhelen,
alldeles gått förlorad, samt att den afvikne så tydligen uppenbarat
sin afsigt, alt någon vidare pröfningstid ej är behöflig,
liar, såsom sagdt, äktenskapets anda uppenbarligen försvunnit,
torde det föga löna mödan att allt för länge hålla på den yttre
juridiska formen, utan må den i sådan händelse äfven falla. Jag
yrkar afslag å Betänk.
Hr Sparre: Uti denna fråga hyser jag samma åsigt, som Hr
Adlercreutz uttalat, och är af honom i del hufvudsakligaste förekommen.
Det skål. hvaruppå motionären grundat sin framställning,
har blifvit af Hr Adlercreutz och äfven af Hr Tham omnämnd t,
samt består deruti, alt å sednare tider hos våra domstolar gjort
Den 7 Februari.
335
sig gällande den praxis, att man dömt till äktenskaps-skillnad, sä
snart den förlupna makan, efter erhållen del af stämningen om äktenskapets
uplösning, från utrikes ort afgifvit den förklaring, att
lian ej ämnar återvända för att fortsätta äktenskapet. För att förekomma
en sådan lagskipning, hvilken, jag medgifver del, icke är
riklig, utan borde påkalla åklagaremaktens mellankomst, äfvensom
för alt i någon män ytterligare försvåra lättsinniga äklenskaps-skillnader,
är det, enl. min åsigt, ej olämpligt, att lagstiftningen upträder
till äktenskapets skyddande. Till följd af den nyare lidens
utomordentligt snabba kommunikations-medel, går det ganska lori
att få en stämning delgifven en å utrikes ort vistande person, oell
lika fort kan hans förklaring komma vederparlen eller domstolen
tillhanda. Dä jag således anser, alt det ifrågavarrtde stadgandet,
hvilket otvifvelaktig! vid den tid vår nu gällande lag utfärdades
gjorde tillfyllest, icke nu mera eger nog återhållande kraft, har
jag med min röst bidragit till förslagets afgifvande, och får derföre
vördsamt anhålla om bifall lill Betänk.
llr Carleson: Man har ansett, att den nu ifrågasatta lag
förändringen
skulle vara af särdeles stor praktisk vigt, enär förhastade
äktenskaps-skillnader skulle kunna derigenom förekommas.
1 detta afseende må likväl erinras, att hitintills är det icke 4 §
utan 1 § 13 kap. Gifterm.-B:n, som i allmänhet begagnas, då
äkta makar hastigt vilja blifva hvarandra qvitt, och sannolikt tyckes
det således icke vara, alt det föreslagna lagstadgandel skulle
komma alt i någon väsendtlig mån förhindra förhastade uplösningar
af äktenskapsförbindelser. Det ifrågavar:de stadgandet är föröfrigt
behäftadt med det stora formella fel, att innefatta en särskild rättegångsordning,
som är alldeles stridande emot den för öfrigt i
lagen antagna. Del beter nemi. i förslaget, att stämning å eller lysning
efter den förlupna makan ej får af domaren utfärdas, förr än uiredl
blifvit, att sex månader förflutit från det samma maka begaf sig
utrikes. En ransakning eller undersökning skulle komma att föregå
den egentliga äktenskaps-skillnads-processen, enär före stämnings
eller lysnings utfärdande det måste utredas och styrkas, alt sex
månader förflutit efter det afvikna makan begaf sig till utrikes ort,
och måhända skulle den rättegång, som för utredning af delta förhållande
borde af den öfvergifna makan anställas, komma att genomlöpa
alla inslanserne innan stämning å hufvudsaken eller lysningen
blefve utfärdad. Lämpligheten häraf kan jag för min del
icke inse, och jag anhåller jemväl på denna grund om afslag å
Betänk.
Hr Tham: Jag får lie R. o. Ad. om ursäkt, alt jag ånyo
uptager dess tid, men denna fråga är snart sagdt en ltfsfråga för
familjernas bestånd, i synnerhet här i hufvudstaden, hvarföre jag
ock anser mig böra upbjuda alla mina ringa krafter lör ätt söka
medverka dertill, att åtminstone något för del vigtiga ändamålets
vinnande mätte åtgöras.
330
Den 7 Februari.
Sora on talare tyckes draga i tvifvelsmål riktigheten af mitt
yttrande, att ett äktenskap kari, just med anledn. af 4 § i 13
kap. Gifterm.-B:n, uplösas pä den korta tidrymden af omkring
tre månader, ber jag att, till stöd för denna min utsago, fä hänvisa
honom till Stockholms Rädst.-Rätts Fjerde Afdelms prot. fölen
dag i början af Aug. månad 1855, jag tror den 2:dra eiler
4:de dagen. Jag skulle kunna närmare redogöra för detta faktum,
så vida jag icke tillbakahölles af grannlagenhet för de olycklige,
som saken rörer. När jag således åberopat eli bestämdt faktum
och hänvisat till en offentlig myndighets förhandlingar för deLsammas
bekräftande, så måtte jag väl vara försäkrad, att R. o. Ad.
sätter tro till mina ord, att det heliga, för en hel lifstid knutna
äklenskapsbandet kan af lättsinne, lidelse, nyck eller någon annan
mindre berömvärd bevekelsegrund uplösas på den korta liden af
irenne månader! Det torde icke hafva undgått eder upmärksamhet,
ali det af mig åberopade faktum egde rum sommartiden då lättheten
af ånghåls-kommunikationen gjorde sådant möjligt. Om vintern
hade steget visserligen icke så hastigt kunnat tagas, men någon
betydligare tidsskillnad hade likväl ej upstålt.
Man har sagt, att domaren ej utsätter målets företagande förr
än efter 6 månader från stämningens delgifningsdag. Jag har sjelf
närvarit vid handläggningen af ett äktenskaps-skillnadsmål vid Stockholms
Rådst„-Rätts 4:de Afdeln., då den stämmande parten förbehöll
sig, att domstolen ej skulle utsätta någon dag för målets
handläggning, utan att detsamma skulle få bero på hans egen anmälan,
hvilket äfven af domstolen bifölls.
Jag anser mig äfven böra fästa upmärksamheten på ett annat
förhållande, som upstått just till följd af den tolkning, som nu för
tiden gifves åt den ifrågavaride §, och det är, att densamma blifvit
en undantagslag, som gynnar de förmögne och rike, hvilka hafva
råd att begagna sig deraf, men deremot faller tung på de i detta
afseende mindre väl lottade. Men jag vill lemna hela den juridiska
delen af frågan å sido, för att ännu en gång fästa R. o. Adis
upmärksamhet derå, att här gäller det icke mer och icke mindre
än frågan, huruvida familjen, som är roten till hela samhället, skall
hvila på en fast och säker grundval, så alt densamma icke kan i
hvarje ögonblick af ett tillfälligt vindkast omstörtas. En talare
har visserligen sagt, att sex månader mer eller mindre betyda föga,
enär äktenskapets väsende i allt fall redan är uplöst: men jag kan
ej dela denna tanke, utan vågar hysa en alldeles motsatt. Under
den icke obetydliga tid, hvarunder jag varit i tillfälle alt handhafva
äktenskapslagarne, har jag iakttagit, att ju längre besinningstid
man lemnar åt de makar, emellan hvilka missämja och oenighet
upstått, desto säkrare är man, att de upsvallande lidelserna
hinna lägga sig, alt de stridiga lynnena hinna sammanjemka sig,
så atl en återförening låter verkställa sig. Man motverkar möjligheten
af denna lyckliga utgång på det olyckligaste af alla missförhållanden,
om man later en hastig äktenskaps-skillnadsdom följa på
en hastig
Den 7 Februari.
337
en hastig bortresa, och jag befarar i sanning, att om en sådan
lagskipning får slå rötter hos oss, det skall blifva ganska svårt alt
inom vårt kristna samhälle bibehålla äktenskapet i den helgd, hvarmed
kristendomens stiftare omgärdat detsamma
Jag förnyar min anhållan om bifall till förslaget.
Hr Printzensköld: Det yttrande Hr Tham sednast afgifvit,
är visserligen ganska vackert och innehåller äfven åtskilligt, som
torde förtjena upmårksamhet; men jag tror likväl icke, alt de af
honom anförda skäl äro af den beskaffenhet, att de böra leda till
förslagets godkännande. Detta förslag skulle, enligt min tanke,
alldeles icke medföra någon förbättring af den gällande lagen, utan
snarare försämra densamma. Om, på sätt hr Tham uppgifvit, någon
domstol, med bifall till den stämmande partens begäran, att
en bestämd inställelsedag ej måtte utsättas, utfärdat stämningen
med käranden öppen iemnad rätt att sjelf bestämma tiden för målets
handläggning; så har denna domstol utan tvifvel förfarit olagligt.
Följaktligen anser jag den domstol, som kunnat på trenne
veckors tid afgöra eli mål om äktenskapsskillnad emellan makar,
af hvilka den ena vistats på utrikes ort, hafva handlat så lagstridigt,
att ansvar derå följa bordt, ty lagen stadgar uttryckligen uti
11 kap. Rättegångs-B:n, att en stämningstid af minst sex månader
skall föreläggas den, som vistas utom riket, och det står ingalunda
domstolen fritt att emot lagens föreskrift förkorta denna
stämningstid och sålunda påskynda en rättegång, som snarare borde
fördröjas. Jag medgifver villigt att, i fråga om skiljsmässa emellan
äkta makar, någon besinningstid är både nyttig och nödvändig,
när de oeniga makarne vistas på en och samma ort, så att
de kunna kallas att infinna sig hos presterskapet, som derigenom
får tillfälle att med de medel, som stå detsamma till buds, söka
tillvägabringa en återförening emellan makarne. Men då den ena
makan vistas i ett främmande land, hvarigenom det är rent af
omöjligt för presterskapet, huru nitiskt det än må vara, att kunna
uträtta något till de emot hvarandra förbittrade makarnes försoning,
så hemställer jag, huruvida den här föreslagna korta tiden
af ett halft år, som skulle föregå processens anhängiggörande om
äktenskapsskillnad, kan anses vara af en sådan vigt, att deraf ringaste
förhoppning kan upstå, det en maka, hvilken vidtagit ett
sådant steg som det, att öfvergifva hustru och barn för att resa
till ett främmande land, skulle under nämnde tidrymd bringas till
så pass besinning af sina pligter, att han skulle återvända till sitt
hem och fortsätta äktenskapet. Jag för min del hetviflar högeligen,
att den föreslagna tidsbestämmelsen skall medföra en så
önskvärd verkan. Visserligen hafva nutidens snabba kommunikationsmedel
underlättat möjligheten att komma till utrikes ort, i fall
man har för afsigt att på detta sätt bereda utväg till äktenskapsskillnad,
genom tillämpning af den ifrågavar:de lagparagrafen, men
i fordna tider var likväl en utrikes resa ej förenad med sådana
lil H. 22
338
Den 7 F ebr uari.
svårigheter, att dessa få antagas hafva i någon väsendtlig mån af*
skräckt från ett sådant steg, när man haft för afsigt att dermed
vinna nyssnämnde ändamål. Enligt min tanka, böra ej lagarne förändras
i andra fall, än då tidsandan gilver vid handen, att de blifvit
olämpliga, föråldrade och med upkomna nya förhållanden oförenliga.
Här är likväl detta icke händelsen. Hvad i denna § blifvit
förutsatt är ingenting annat än hvad som ännu i dag kan inträffa,
och det strider då emot en god lagstiftnings principer att §:n förändra.
På denna grund förblifver jag vid den af mig förut yttrade
åsigt, att det af LagUtsk. här framställda förslag till lagens
ändring är hvarken nödigt eller nyttigt, hvarföre jag ock förnyar
min anhållan, att Betänk, måtte af R. o. Ad. afslås.
Ilr von Ehrenheim, Pehr Jacob: Lika med Hr Printzensköld
anser jag, att den praxis, som, enligt hvad hr Tham omförmält,
skall hafva gjort sig gällande hos Stockholms RådstufvuRält, att
nemi. i äktenskapsskillnads mål med parternes begifvande förkorta
stämningstiden, är oriklig och stridande emot lag. Uti 4 § af 11
kap. Rättegångs-B:n stadgas, att om den, som skall stämmas, vistas
utom riket, skall honom föreläggas sex månaders tid ifrån den
dag då han erhållit del af stämningen, och uti mål af förevar.de
beskaffenhet tror jag ej att stämningstiden kan af parterne godtyckligt
förkortas. Dessutom torde det böra bemärkas, att om det
skulle inträffa, att tvenne makar söka att på ifrågavande sätt vinna
skiljsmässa från hvarandra på kortare tid än den lagliga stämningstiden,
bör denna omständighet gifva domstolen anledning att förklara,
att ett egenvilligt öfvergifvande i sjelfva verket ej egt rum,
och att ej bevilja äktenskapsskillnaden. Eli tillägg af besinningstid
under sex månader från öfvergifvandet, skulle således efter min
tanke vara den egentliga fördelen af denna lagförändring, men
om denna fördel motväger de af hr Carleson framställda betänkligheter
vid förslaget torde vara tvifvelaktigt. Min förnämsta betänklighet
är likväl en annan. 13 kap. 4 §. Giftermåls-B:n sönderfaller
nemi. uti tvenne mom:r. Det första lyder sålunda: »Ofvergifver
och förlöper mannen af ondsko och motvilja sin hustru, och
far utrikes i det upsåt att ej mera blifva och bo med henne;
håfve ingen rätt sin lott i boet eller fasto gods sitt att råda. Vill
hustrun ifrån honom skiljas: tage då stämning hos domaren.» Vidare
heter det: nVct man ej hvar mannen sig uppehåller; läte domaren
å predikstolarne lysa efter honom öfver hela häradet eller
i staden, om han der boende varit, så ock i de närmaste socknar
derintill, och förelägge honom natt och år. Kommer han ej etc.”
Enligt min upfattning af lagens mening, fordras ej i det sednare
fallet, eller då man ej vet hvar mannen sig uppehåller, att det
skall ådagaläggas, att han begifvit sig till utrikes ort, utan blott
att han af ondska och motvilja öfvergifvit hustrun, och jag stöder
denna tolkning dels derpå att det vore föga rimligt att lägga vigt vid
bevisning derom att den bortvikne rest utrikes, då hans vistelseort är alldeles
obekant, och det kan vara lika omöjligt alt bevisa att han rest ut
-
D en 7 F ebruari.
339
rikes, som att få reda pä hvar han är och dels derpå, att lagen
föreskrifver, att lysning efter den förlupna skall ske i boningsorten
och i de närmaste orterne derintill, hvilket vore föga ändamålsenligt
ifall den förlupna vore att söka utrikes.
Ett ytterligare stöd för min nu framställda åsigt, hämtar jag
deraf, att K. Br. d. 4 Februari 1818, som är utfärdadt i anledn.
af origtigt förfarande i anledn. af denna § och jemte inskärpande
af åtskillige §:rs föreskrifter — tillägger att undersökning om makarnes
sammanlefnad skall ske innan lysning får utfärdas, ej med
ett enda ord antyder, att bevis om en utrikes resa skall förebringas
och det oaktadt det K. Br. i början omförmäler, att Domstolarne
medgifvit lysning då den ena makan begifvit sig till annan
ort inom riket. Skulle deremot LagUtsk:s förslag antagas, der det
heter att lysning ej får utfärdas innan utredt blifvit, att sex månader
förflutet sedan den förlupne maken begaf sig till utrikes ort,
så blefve resandet lill utrikes ort utgångspunkten och förenämnde
tolkning af §:n omöjlig, samt följaktligen en inskränkning utöfver
det skäliga, gjord i den nuvande lagens stadgande. På dessa skäl
är förslaget i dess närvar:de lorm för mig oantagligt.
Gr. Sparre, Erik: Uti denna meningsstrid är jag benägen
alt gifva båda parterne rätt. A ena sidan torde del icke kunna
förnekas, att det missbruk af lagens stadgande i förevande fall,
som motionären öfverklagat, är stridande emot äktenskapets idé,
enär det allt för mycket underlättar möjligheten att få denna heliga,
för hela lifvet afslutade förbindelse hastigt och lättsinnigt uplöst,
likasom del äfvenledes torde vara klart, alt, på sätt br Adlercreutz
redan omnämnt, 1734 års lagstiftare icke bade tänkt sig
möjligheten af den nu för tiden lätta utvägen att genom anträdandet
af en utrikes resa på ett angenämt och icke alltför mycket
skandalöst sätt blifva qvitt sin maka. Vid den tidpunkt, då vår
nu gällande lag stiftades, ansåg man den omständighet, alt en
make öfvergaf hem och fosterjord för alt sålunda undslippa sammanlefnaden
med sin maka, vara ett så osvikligt bevis deruppå,
att sjelfva äktenskapets väsende blifvit uplöst och förintadt, att
denna omständighet utgjorde en tillräcklig grund för äktenskapsskillnad.
Förhållandet har förändrat sig, och nu för tiden kan en
utrikes resa icke i och för sig sjelf antagas utgöra ett tillräckligt
bevis deruppå, att en försoning emellan den qvarvarande och bortresta
makan ej skulle komma att ega rum. Men om så är, vinnes
å andra sidan ej det ändamål, som motionären genom det föreslagna
dröjsmålet med skiljsmässan åsyftat; ty vill man underkasta
sig alla olägenheterna af ett vistande utom fäderneslandet,
för att sålunda blifva af med sin maka, kan man gerna för ändamålets
vinnande underkasta sig nödvändigheten att fördröja detta
vistande i sex månader, och då inträffar ju alldeles detsamma, som
motionären och LagUtsk. velat förekomma, eller att äktenskapet
blifver uplöst. Följaktligen kan det onda icke botas genom ett sådant
palliatif, som det här föreslagna, utan det är emot sjelfva
340
Den 7 Februari1.
roten till det onda, sorn lagförändringen mäste riktas, om man skall
kunna förvänta sig någon verklig frukt deraf. Sjelfva stadgandet,
att äktenskap kan brytas genom en utrikes resa af den ena makan,
bör upbäfvas, eller åtminstone så modifieras, att det icke.
mera kan missbrukas. Lagstiftaren har uti ett annat fall, der, enl.
1734 års lag, äktenskapsskillnad ansetts böra medgifvas, förutsatt,
att ett missbruk af lagbudet kunde ega rum, och till förekommande
deraf utfärdat en lagförklaring. 1 1734 års lag antages en makas
otrohet medföra rättighet för den förfördelade makan att vinna
äktenskapsskillnad, men dä della stadgande gaf anledn. till det
missbruk att 2 oeniga makar öfverenskomma att den ena skulle
tilltala den andra för otrohet, samt svaranden vidgå angifvelsen, så
vidtogs den utväg, att genom en år 1798 utfärdad Kungörelse erinra
domstolarne derom, att den ena makans blotta erkännande al
brottet icke utgjorde en tillräcklig grund för äktenskapsskillnadens
beviljande, utan att brottets verklighet måste genom en noggrann
undersökning förut utrönas. Detta exempel är visserligen icke i
detta fall fullt tillämpligt, men jag har framdragit detsamma, för
att derigenom ådagalägga, att då man vill utstaka de fall, i hvilka
äktenskapsskillnad må tillåtas, bör man noga göra sig reda för
sjelfva grunden dertill och undersöka dess giltighet, men icke, såsom
bär är fallet, lemna grunden å sido och vända sig till en arbiträr
tidsbestämmelse, som i ett eller annat fall möjligen kan
medföra den åsyftade påföljden, men ingalunda bör eller kan anses
vara tillfyllest görande, då det är fråga om alt lagstifta ang:de
en så vigtig sak, som skyddandet af äktenskapets helgd och var
aktighet.
Då, såsom jag i början af mitt anförande hade äran tillkännagifva,
jag gerna medgifver, att de omständigheter, hvaruppå
motionären grundat sitt förslag, och hvilka blifvit af hr Tham nu
vitsordade, kunna vara af den vigt, att de äro förtjenta att af LagUtsk.
tagas i förnyadt öfvervägande, vill jag för min del ej motsätta
mig en återremiss af detta Betänk. I fråga åter om del af
hr Tham upgifna faktum, att genom en makes utrikes resa hans
äktenskap kunnat uplösas på den korta tiden af tre veckor, ber
jag att få erinra, att domstolen i sådant fall efter mitt förmenande
orätt förfarit, och detta är en sak, som icke kan genom någon
lagstiftning förekommas. Jag slutar med att tillkännagifva, att jag,
lika med flere föregide talare, finner förslaget i dess nuvande
skick vörö behäftadt med väsendtliga formfel, och då det dessutom
icke motsvarar det dermed åsyftade ändamål, kan jag ej dertill
lemna mitt bifall, men medgifver för min del gerna, att Betänk,
må till Utsk. återremitteras.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Om det icke kan
bestridas, att det för lagskipningens jemna gång hr af högsta vigt,
att den lag som skall tillämpas är tydlig och klar, så bör det väl
också medgifvas vara lagstiftarens pligt, att, då det blifvit utredt,
att ett lagstadgande icke är tydligt och klart, utan att en olika
Den 7 Februari.
341
tolkning oell tillämpning deraf eger rum, förändra stadgandet så,
att den olika tillämpningen ej vidare kan ifrågakomma. För min
del får jag förklara, att jag alltid upfattat det nu ifrågavar:de stadgandet
sålunda, att domaren ej egde rätt att döma till äktenskapsskillnad
förr, än natt och år förflutit frän den dag stämning å eller
lysning efter den förlupna makan blifvit utfärdad. SA har lik
väl
stadgandet ej blifvit lillämpadt, och en talare liar i dag uplyst,
att en domstol uphäft ett äktenskap efter endast trenne veckors
förlopp ifrån den dag öfvergifvandet skedde. Vid sådant förhållande
synes det mig vara lagstiftarens pligt att åt lagen bereda
t tydlighet och klarhet, och det blifver då fråga, hvilketdera man
vill, antingen att ett äktenskap skall kunna uplösas efter några
veckors förlopp, derigenom alt den ena makan gör en ångbåtsresa
till utrikes ort, eller att en längre tid skall åtgå från öfvergifvandet,
så att både samhället klefve förvissadt, att öfvergifvandet vore
-verkligt och ej öfverenskommet, samt de ätskiljda makarne finge
besinningstid, innan det- vigtiga, olyckliga steget toges. Hvilketdera
man nu vill, bör det i lagen uttryckas, så alt dylika fall, som de
här upgifna, af olika förfaringssätt, ej mera må inför domaren in
träffa.
Man har visserligen sagt, att den domstol, sorn dömt till äktenskapsskillnad,
sedan den förlupna makans förklaring efter en
kort tid till domstolen inkommit, orätt förfarit, enär lagen stadgar,
att en utrikes vistande person skall tillgodonjuta en stämningstid
af sex månader från delfåendet. Att så är stadgadt, är en sanning,
men jag ber att få fästa llrr:nes upmärksamhet derpå, att
den längre stämningstiden är en förmån, ett s. k. beneficium juris
för den stämde, hvaraf det beror på honom sjelf att begagna sig
eller icke. Att ej ingå i svaromål förr än efter åtnjutandet af
laga stämningstid är den stämdes obestridliga rättighet, men om
han ej vill begagna sig deraf, utan genast svara på käromålet, så
lägger lagen om stämningstiden ej något hinder deremot, naturligtvis
med det vilkor, att det sker med kärandens begifvande. Då
detta varit förhållandet i de här upgifna fallen, kan jag för min
del ej finna, att domstolen orätt förfarit, och något ansvar för
detta förfaringssätt torde ej kunna ifrågakomma.
Elium jag således ej kan förena mig med dem, som påstå,
■att lagen i förevande fall ej tarfvar förändring kan jag dock icke
gilla det förslag till ändring, som LagUtsk. bär framlagt. Jag instämmer
uti hr Carlesons yttrande, att det är olämpligt, att en
föreg:de rättegång skall anställas, för att sålunda få utrönt, huruvida
den bortovarande makan vistats sex månader utrikes eller
icke. Ett sådant stadgande strider emot den allmänna rättsprincipen,
att då stämning begåres, den ej må förvägras Jag skulle
derföre tro, att det vöre tjenligast, om man finge tydligen uttryckt,
att domaren, äfven då den förlupna makans vistelseort är känd,
alltid skall förelägga natt och år för svaromåls afgifvande, hvilket
äfven, på sätt jag först nämnt, torde vara öfverensstämmande med
en rätt tolkning af det nuvande stadgandet. För det andra fallet,
342
Den 7 Februari.
eller dä man ej vet, hvar den bortresta sig uppehåller, är något
nytt stadgande öfverflödigt, enär det nuvar:de derutinnan är tydligt
oell klart. Jag anhåller födenskull om Aterremiss af Betänk.
Hr Tham: Jag har hegärt ordet blott för att anhålla omatt
få förena mig med de Hrr, hvilka yrkat återreiss å Betänk., enär
jag anser mig böra underordna mitt omdöme i denna fråga under
de lagfarnes.
Hr Adlercreutz: Sedan nu några anmärkmr blifvit framställda
emot förslaget i formelt hänseende, så må det tillåtas mig
att i korthet uptaga dem till besvarande.
Man har anfört, såsom en oformlighet i förslaget att ett vilkor
blifvit fästadt vid rätten att erhålla stämning. Jag ber att
dervid få erinra, att i brottmål, hvartill egen villigt öfvergifvande
i anseende till påföljderne måste hänföras, gäller den allmänna
regeln, att den tilltalade skall vid rätten höras, innan han
varder dömd; att i detta fall åter är fråga om en alldeles särskild
stämning, hvars försittande, har till påföljd, att den tilltalade, utan
att höras, varder till saken fälld; och alt följaktligen, då en sådan
särskild påföljd utaf försittande af stämningen eger rum, det icke
torde höra anses stridande mot den allmänna principen att stämning
ej må förvägras, om för stämningens beviljande fordrades utredning
derom att sex månader förflutit från det den bortresta
makan lemnade landet: och förnekas bör ej eller att man icke
gerna kan veta, huruvida en bortrest makas afsigt verkligen varit
alt öfvergifva en hemmavarande, förr än någon längre tid efter afresan
förflutit, utan att han låtit sig afhöras.
En talare har jemväl framställt den anmärkn., att enl. detta
förslags ordalydelse skulle äktenskapsskillnad för öfvergifvande ej
kunna ega rum i annat fall, än då den förlupna makan bevisligen
rest utrikes, hvilket åter skulle strida mot hvad förut i det afseendet
gällde, såsom talaren ville sluta af sednare delen i lagparagrafen
samt Kongl. Br. den 4 Febr. 1818. Härtill får jag svara,
att. enl. min upfattning af §:n, uprepas i l:sta mom. de särskilda
omständigheter, hvilka karakterisera brottet och deribland
jemväl att den brottsliga makan reser utrikes, samt att sedan endast
omtalas två olika sätt, hvarpå den oskyldiga makans ansökning
om äktenskapsskillnad delgifves den bortresta. Vet man hvar
denne finnes, så uttages å honom stämning. Är åter hans vistelseort
okänd, inträder det i sednare delen af §:n omtalade fall,
då den förlupna makan skall efterlysas, och det är en sådan åtgärd,
som domaren, etil. det af talaren citerade Kongl. Br., ej får
vidtaga, förr än han undersökt, om någon känner den afviknas
vistelseort, orsakerna till bans frånvaro och begge makarnes förra
sammanlefnad; hvaremot en sådan undersökning är mera obehöflig,
då man vet hvar den bortresta vistas, kan tillställa honom stämningen
och få hans bestämda förklaring ang:de orsaken till hans
frånvaro.
Den 7 Februnri.
343
Härmed tror jag mig hafva ådagalagt, att anmärkn:ne om förslagets
formella krister icke äro fullt giltiga, och får jag således
förnya min uttryckta önskan om bifall till Betänk.
Hr Gr. o. Landtmts härefter först till bifall och sedan till afslag
å förevar:de Betänk, framställde Propos:r besvarades med blandade
Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. ansåge de gjorde anmärkmne föranleda till ålerremiss. samt
sedan svaren härvid utfallit med starka Ja blandade med Nej, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den 28 och 31 sisth Januari på
bordet lagda Betänk. N:o 10, i anledn. af väckt förslag om tillägg
till 1 kap. 12 §. Rättegångs-B:n och 9 kap. 5 §. Utsöknings-B:n.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag finner den af
LagUtsk. här afgifna förklaring ingalunda vara upmunlrande för R.
Stms Just.-Ombudsm. Den för honom utfärdade Instruktion föreskrif—
ver, att han skall inför R. St. anmäla de brister, som i lagar och
författn:r förefinnas. Om han icke fullgör detta åliggande, lägges
det honom lill last; om han gör det, bryr man sig icke derom. För
min del kan jag ej finna annat, än alt Just.-Ombudsm:s nu ifrågavande
lagförslag är riktigt och af ett verkligt behof påkalladt. För när
vande
finnes det icke stadgadt ansvar för Domare och K. Beflnde
i andra fall, än då de förre fälla orätt dom och de sednare upsåtligen
af hat eller afund m.»m. göra orätt i lagsökningsärenden.
För andra cmbetsförseelscr, som af dessa tjenstemän kunna begås, finnes
icke något bestämdt ansvar stadgadt, utan det är endast en praxis,
alt 1 kap. 12 § R. B:n tillämpas äfven i de fall, då domare och K.
Befh:de göra sig skyldiga till andra tjenstefel, än fällandet af
orätta doniar och utslag. Vid sådant förhållande har Just.-Ombudsm.
ansett del vara lämpligt, att i lagen tydligen uttrycktes, alt alla
fel i embetet af domare och K. Befh.-de skulle hemfalla under
nämnde § såsom en för dessa tjenstemän gemensam, allmän ansvarighetslag,
och LagUtsk. har äfven medgifvit riktigheten af denna
Just.-Ombudsm:s åsigt, då Utsk. yttrar: »Nu är visserligen sannt,
alt delta lagrum blott talar om domare, som fäller orätt dom;
men någon tvekan om dess tillämplighet på fel, som domare begår
i embetet vid andra tillfällen, än då han uplräder såsom dömande,
har, så vidt Utsk. kunnat inhämta, åldrigt egt runi. En
hundraårig lagskipning bar gifvit lagbudet denna ulslräckla betydelse
etc.» Detta är ju ett temligen tydligt medgifvande, att lagrummet
endast genom en extensif tolkning är tillämpligt på domares
tjenstefel i allmänhet, och då jag för min del ej kan
linna annat, än att lagen hör vara tydlig och fullständig, anser jag
de af Just.-Ombudsm. föreslagna tilläggen vara riktiga och behöfliga,
hvarföre jag, ehuru med föga hopp om framgång, anhåller om
återremiss å detta Betänk.
344
Den 7 Febrnsri,
Gr. Sparre, Erik: 12 § i 1 kap. Rälteg:s-B:n säger:
»Fäller domare orätt dom af uppenbar vårdslöshet eller oförstånd;
miste cmbetet etc. Gör han det upsåtligen af hat och illvilja, eller
för vänskap eller muto och vinning, miste embetet att få det
aldrig åter etc.» Om således en domare begår ett embetsfel, är
det antingen af våreslöshet, oförstånd eller illvilja, och då nu Just.-  Ombudsm. föreslår ett tillägg till denna § i följande ordalag: »Gör
domaren sig skyldig till annat fel eller försummelse, vårdslöshet eller
obehörigt dröjsmål etc.» kan jag för min del ej finna annat,
än att alla de i detta tillägg upräknade förseelser kunna sammanmanföras
under det i den gamla § redan befintliga ordet vårdslöshet.
Den som försummar sin tjenst eller sölar deri är ju vårdslös
om tjensten. Det är dessutom en i lagskipningen allmänt vedertagen
praxis, att den ifrågavar:de §:n tillämpas i alla de fall,
då domare eller K. Beflude begå tjenstefel, och vid sådant förhållande
är det föreslagna tillägget alldeles obehöfligt. För öfrigt
tror jag mig veta, att Betänk, redan är af de öfriga Stånden bifallet,
och jag anser således någon vidare discussion i ämnet
ej nödig.
Hr Cederschiöld: Såsom jag nyss hade äran nämna, stadgar
den ifrågavar:de §:n ansvar för domare endast i det fall, att
han fäller orätt dom. Men nu kan det utan tvifvel inträffa, att
domaren tilltalas för det felet att han uti något mål underlåtit att
fålla någon dom. Vill då Gr. Sparre att en domare, som ej
•fällt någon dom, för detta fel skall dömas till ansvar för orätt
fälld dom ?
Då jag nu fått uplysning derom, att Betänk, redan är af MedSt:n
bifallet, vill jag ej vidare påyrka en ålerremiss, men jag anser
mig ej böra hafva underlåtit att fästa R. o. Ad:s npmärksamhet
på behöfligheten af det förslag, hr Just.-Ombudsm. afgifvit.
Hr Printzensköld, Carl: Äfven jag är i denna fråga af
samma tanke som hr Cederschiöld, nemi. att det af Hr Just.-Ombudsm.
föreslagna tillägget till 1 kap. 12 § Bätteg:s-B:n är af behofvet
påkalladt. Det finnes f. n. icke någon författn. eller något lagrum,
som stadgar bestämdt ansvar för tjenstefel, som begås af domare,
K. Befhrde eller någon annan Statens tjensteman, hvarföre det icke
sällan inträffat, alt då jag, i de fiskaliska aktioner, jag sett mig
nödsakad anställa, yrkat ansvar enl. den ifrågavar:de §:n, den till
talade
tjenstemannen invändt, att densamma endast handlar om det
fall, då domare fäller orätt dom, och således ej är på andra tjenstemäns
förseelser tillämplig. Just till följd af bristen på bestämd
lag i dessa fall, har man sett sig tvungen att i de flesta
fall, då ansvar för tjenstefel ådömas, åberopa 1 kap. 12 §:n,
Rätteg:s-Balken, men han har dervid ej vågat använda de vanliga
■uttrycken: »jemlikt» eller »i förmågo af» den eller den §:n, utan
man har måst begagna uttrycket »enligt grunderne i 1 kap. 12 §
Rätteg:s-B:n»; hvarmed man tydligen gifvit tillkänna, att man
Don 7 Februari.
345
medgifver närande § ej vara på det ifrågavande fallet fullt tillämpas,
ehuru man mäste använda densamma, derest ej en tjensteman
skulle undgå ansvar för tjensteförseelser. Följaktligen är jag af den
tanke, att en författn. i den af hr Just.-Omhudsm. angilna syftning
verkligen är af hehofvet påkallad, ehuru jag för min del anser
densamma höra erhålla den utsträckning, att den Liefve tillämplig,
ej allenast på domare och Landshrr, utan äfven på andra
Rikets embets- och tjenstemän. Denna åsigt har jag icke velat
underlåta att till R. o. Ad:s prot. uttrycka, ehuru jag, lika med hr
Cederschiöld, vid nu mera uplysta förhållande ej anser det vara
tjenligt att yrka återremiss.
Förevar:de Betänk, blef uppå härefter framställd propos. af
R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs Bevilln:s-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:ns
d. 31 sisth Januari på bordet lagda Betänk. N:o 1, i anledn. af
väckt motion om tillåtelse för vissa personer att tillverka bränvin
från d. 14 Fehr. till d. 14 Mars innevande år.
Frih. von Saltza, Carl Anton Philip: Jag skulle i sanning
ej hafva begärt ordet i denna fråga, så vida jag ej befarade,
att man möjligen af mitt stillatigande skulle draga den slutsats, att
jag lättsinnigt och utan mogel öfvervägande väckt ett förslag, som
jag sedermera efter en kort tids förlopp öfvergifvit. Jag vexlar
icke gerna opinion och jag har icke heller i detta fall gjort det,
men jag älskar lika litet ordvexling, då dermed intet kan uträttas.
Jag vill derföre endast erinra R. o. Ad. derom, att vi i dag räkna
d. 7 Februari, och torde denna omständighet utgöra en tillräcklig
förklaring för min underlåtenhet att yrka bifall till den af mig
väckta motionen.
Propos. till bifall å förevarule Betänk, blef härefter framställd
och besvarad med Ja.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. EkonUtsk:s nedannämnde
d. 31 sisth Januari på bordet lagde Betänkm:
N:o 21, i anledn. af väckt motion om ändring i Reseregle
mente!
d. 31 Okt. 1851;
N:o 22, i anledn. af väckt motion om åtgärders vidtagande
till förbättrande af vindbryggan och segelleden vid Almare Stäk;
N:o 23, i anledn. af väckt motion om tillägg till 9 § i K.
M:s Nåd. Förordn. d. 16 Nov. 1849, angide iakttagelser i afse
ende
å passagerare-ångfartygs byggnad och utrustning m. m.;
N:o 24, i anledn. af väckt motion om post-expeditionens i
Wittsjö socken förflyttning till Markaryds socken i Kronobergs län,'
N:o 25, i anledn. af väckt motion om användande af manskap
ur Arméen vid Statens jernvägs-arbeten;
346
Den 7 Februari.
N:o 26, i anledn. af väckt motion om indragning af kronofogdetjensten
i llerjeådalens-fögderi; samt
N:o 27, i anledn. af väckt motion om uprältande af ny Jordeboksliggare
för Malmölius län.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 31 sistl. Januari på bordet
lagda Betänk. N:o 28, i anledn. af ifrågasatt förändring i föreskrifterne
om uprältande och aflemnande till presterskapet af förteckningar
å personer, som för brott blifvit sakfällde eller under framtiden
ställde.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde d. 4 dennes e. m. på bordet lagde Mern.,
Betänk, o. Utlåt., nemi. ifrån
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 29, i anledn. af återremiss i Utsk:s Betänk. N:o 4:
N:o 30, i anledn. af väckte motioner i afseende å de vid
större allmänna arbeten anställde personers religions- och sedligbetsvård.
Riddar hus-Utskottet:
N:o 7, öfver Riddarh.~direkt:ns Riksdagsberättelse.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Sedan K. M. numera i
nåder funnit för godt att meddela sanktion åt R. St:rs beslut ang:de
de s. k. gemensamma öfverläggningarne, samt det är anledn. att antaga,
att dessa öfverläggningar komma att hållas här i Riddarhussalen;
tager jag mig friheten att hemställa, huruvida icke
R. o. Ad. skulle finna nödigt att updraga åt Riddarh.Utsk. eller Riddarh.
-Direkt:n att inkomma med förslag, ang:de placeringen af RiksSt:ns
medlemmar vid de blifvande sammankomslerne.
Denna motion begärdes på bordet.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne
Mein. och Betänk:n. nemi. från
Constitutions-Utskottet:
N:o 5, med utlåt, om K. M:s Nåd. Propos., ang:de förändring
i och tillägg till Riks-akten af d. 6 Aug. 1815:
N:o 6, med bestämmande till hvilket Utsk, särskilde af doktor
Nils Nordlander och Riksdagsfullmin J. E. Rutströms väckta motioner
böra förvisas;
Sammansatta Stats-, samt Allm. Besv.- o. Elion.-Utsk.:
N:o 1, ang:de arfvode för en af Utsk. antagen särskild Sekreterare;
-
Den 11 Februari.
347
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk.:
N:o 1, i anledn. af dels K. M:s Nåd. Propos., ang:de vissa
ändringar i nu gällande stadgandcn om utskrilningssättet och inrättningen
af allmänna beväringsmanskapet, dels ock en i samma
ämne väckt enskild motion;
Allm. Besvärs- o. Ek o n.-U t sko 11 et:
N:o 35, i anledn. af väckte motioner om afskaffande af den
s. k. Folkmarknaden i Westerås;
N:o 36, i anledn. af återremiss utaf Betänkandet N:o 11;
N:o 37, i anledn. af väckt motion om afvittring af åtskilliga
på Ockelbo allmänning varande lägenheter;
N:o 38, i anledn. af väckt motion om rättighet för frälseräntegifvare,
att, i likhet med kronotionde-gifvare, lösa frälseräntorna
efter medelmarkegångspris;
N:o 39, i anledn. af väckt motion om fastställelse af kronotionde-sättning
för Upsala län;
N:o 40, i anledn. af väckt förslag om nedsättande af en kommitté
för beredande af en jemnare fördelning af skatterne inom
Wesslands socken af Upsala län; och
N:o 41, i anledn. af väckte motioner om ändringar i Kongl.
Stadgan d. 13 April 1808, ang:de jagt och djurfång samt Kongl.
Kungörelsen d. 24 Okt. 1851.
H. K. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 11 Februari 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för d. 7 dennes, samt pleni-prot.
för d. 28 sisth Januari f. m.
Föredrogs en från R. St:rs Jusl.-Ombudsman insänd så lydande
skrifvelse:
348
I> en 11 Feb ru ari.
Tili R. H. Ständer!
Det af R. St:r, den 4 innevar:de månad, utfärdade förordnande
för mig att vara deras Just.-Ombudsm., har jag denna dag
mottagit.
1 anledn. deraf skyndar jag att anmäla, alt jag af närvande
förhållanden vid universitet i Upsala finner mig hindrad att för
flera år lemna min befattning derstädes, och att jag följaktligen
nödgas vördsamt afsäga mig del embete, R. Sl:r nu behagat mig
updraga.
Upsala d. 7 Februari 1857.
P. E. Bergfalk.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då 98 §:n Reg.-F:n
föreskrefve, att i händelse Just.-Ombudsmannen vid samma Riksdag,
under hvilken han blifvit vald, afsäger sig det erhållna förtroendet
R. St:r skola i Embetet genast insätta den man, som de till hans
efterträdare utsett, finge hemställa om R. o. Ad. behagade meddela
Exped.Utsk. den nu föredragna skrifvelsen, med anmodan att
upsätta och till RiksSt:n inkomma med förslag till förordnande för,
till Just.-Ombudsmannens suppleant utsedde. Revisions-sekret:n och
Riddaren Johan August Södergren att vara R. Stms Just.-Ombudsman,
hvilket bifölls.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf sedermera, att Talmännen, i
anledn. af ifrågavande afsägelse, vid i går hållet sammanträde öfverenskommit
att föreslå RiksSf.n, alt Lördagen d. 21 dennes
företaga val af de Elektorer, som skola utse Just.-Ombudsmans
Suppleant, i st. f. Revisions-Sekret:n Södergren; hvarefter R. o.
Ad., uppå derom framställd propos., till detta förslag lemnade
sitt bifall.
Med tillkännagifvande att Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl,
återlemnat den af honom såsom fullmäktig för Grefliga ätten N:o
137 Skjöldebrand innehafde Riksdagsmanna-pollett, anmodade Hr
Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer att utse en ledamot i Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk. i st. f. Frih. Åkerhjelm.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d.
31 sisth Januari och d. 7 dennes på bordet lagde Betänk. N:o
28, i anledn. af ifrågasatt förändring i föreskrifterna om uprättande
och aflemnande till presterskapet af förteckningar å personer,
som för brott blifvit sakfällde eller under framtiden ställde.
Gr. Mörner, Carl, anförde skriftligen:
För anläggning af kanal från Asasjö i Kronobergs län, genom
Helgasjö och sjön Salen till Allmundsryd i sjön Åsnen, samt jernbana
från nämnde lastplats till Carlshamn, har Kongl. Maj:t i Dess
till StatsUtsk. remitterade Nåd. Propos., ang:de Statsverkets tillstånd
och behof, föreslagit ett anslag af 525,000 R:dr, samt ett
Den 11 Februari.
349
lån af 825,000 R:dr rmt, under förmodan ali högst sistnämnde
belopp torde behöfva utgå under nästa Statsregler:s period.
Etil. hvad Bestyrelsen för berörde företag likväl inhämtat samt
Districts-Chefen Majoren Olivecrona i meddeladt yttrande jemväl
uplyst, kan jernbanan, för hvilken lånebidragel är afsedl och
som anses kunna anläggas och blifva färdig under nämnde period
från och med 1858 till och med 1860. icke genast efter
dess fullbordan för orten blifva af påräknad nytta och gifva
erforderliga inkomster med mindre än att kanalen från Mörumsån
vid Allmundsryd åtminstone till sjön Asnen på samma gång
varder öpnad till segelfart, hvilken vattenväg dock, om möjligen
ske kan, äfven borde samtidigt utsträckas till sjön Salen medelst
byggnad af kanalen emellan denna sjö och Husbyån, hvarigenom
kommunikationen blefve utsträckt till minst åtta mil från Carlshamn.
Då utaf bifogadt utdr. af kanalbyggnads-förslaget utredes,
att för dessa kanalsträckor erfordras en summa af 337,500
R:dr eller nära ^rdel af liela kostnaden för kanalens utförande,
men Bolaget ensamt ej utan stor svårighet torde kunna åstadkomma
detta belopp genom ytterligare aktie-inbetalning (samtidigt
med och utöfver den som måste ske för jernbanan och
hvilken upgår till 476,500 Ii:dr), så i händelse StatsUtsk. skulle
finna för godt att tillstyrka bifall åt K. M:s ofvanberörde Nåd.
förslag, får jag å Beslyrelsens vägnar väcka framställning derom,
att StatsUtsk. ville vid behandlingen af K. M:s Nåd. Propos. i
denna fråga, benäget tillstyrka att, utom Statslånet, jemväl hälften
af förstnämnde kostnadssumma eller 168,750 R:dr allt rmt
kunde om så skulle behöfvas under nästa Statsregler:s period få
upbäras i afräkning å hela det anslag utan återbetalning, som i
den Nåd. Propostn uptages. —? Nyttan för orten af vattenkommunikationens
öpnande till sjön Salen vid samma tid som
jernvägen vore färdig och kunde begagnas är ögonskenlig, helst
transportleden från Carlshamn blefve af serdeles vigt för utförandet
af den öfriga kanalbyggnaden till Asasjön. i anseende
till den betydligt lättade forslingen af kalk och alunskiffer m.
m. till de ofvan belägna 9 st. slussar och andra byggnader,
hvartill cement-murbruk erfordras, och hvilka materialier sjöledes
måste hämtas i Carlshamn och derifrån vidare uppåt försändas.
Då nödiga förberedelser vidtagas för att vid vårens
början 1858 kunna påbörja arbetena, anses. enl. hvad här ofvan
är nämndt, att så väl jernbanan som kanal-afdelningen till sjön
Salen kunna utföras under åren 1858—1860.
Detta anförande remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:s d. 4 och 7 dennes på bordet lagde Mern. N:o
29, i anledn. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 4.
35 0
Den 11 Februari.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 4 och 7
dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 30, i anledn. af väckte motioner
i afseende å de vid större allmänna arbeten anställde
personers religions- och sedlighets-vård.
Hr Nordenfelt. Leonh. Magnus: Ehuru detta Betänk,
vid första påseendet förefaller ganska oskyldigt och icke tyckes
böra framkalla några betänkligheter, och oaktadt jag är lifligt
intresserad för att religiositet och sedlighet befordras bland dem,
som utföra allmänna arbeten, anser jag mig likväl böra yrka
afslag å Betänk, på följande skäl. Jag föreställer mig nemi,,
att om R. St. ingå till K. M. med en sådan skrifvelse, som nu
är i fråga, rör:de en förbättrad religions- och sedlighets-vård
för de vid allmänna arbeten anställde personer, densamma innebure
en förebråelse mot dem, hvilka det tillhör att utöfva en
sådan vård, d. v. s. mot arbetsbefäl, sockennämnder, presterskap,
Konungens Befalln:sh., och i sista hand Regeringen. För
min del anser jag en sådan förebråelse icke böra af R. St. göras,
så vida icke allvarsamma skäl eller fullständiga bevis förefinnas,
att förebråelsen är förtjent, eller R. St. gjort sig förvissade
om att den föreslagna åtgärden är behöflig eller ledande
till det mål, som dermed åsyftas. Utsk. har, etter min åsigt,
icke framlagt någon bevisning hvarken för det ena eller andra.
Utsk. yttrar väl att det blifvit öfvertygadt om behofvet af att
verksamma åtgärder ofördröjligen vidtagas, på det icke af ifra—
gavar:de arbetspersonal måtte bildas en lös befolkning, men jag
kan derföre icke finna att Utsk. framlagt några facta, som ådagalägga
behofvet af nyssnämnde åtgärder.
Om man genomläser de i detta ämne väckta motioner, på
grund af hvilka Utsk. fattat sin öfvertygelse, linner man att den
högvördige ledamoten af PresteSt. visserligen i mycket starka
färger utmålat det förhållande, som eger rum med de arbetare,
hvilka vid allmänna arbeten äro anställde, men om man är närmare
invigd i dessa förhållanden, måste man ovillkorligen finna
att hans målning är mycket öfverdrifven. Förmodligen har han
hemtat sin erfarenhet från Strömsholms kanal, der kronoarbetskår
finnes och hvarifrån jag har mig bekant att, i anseende till
arbetets långvarighet, det annars ovanliga förhållandet inträdt
att arbetarne samlat kring sig sina familjer, hvilka möjligen icke
erhålla all den religiösa och sedliga vård, som med samhällets
fordringar kan stå tillsammans, men jag vet tillika, att Direkt,
för Strömsholms kanal-bolag ingått öfverenskommelse med Presterskapet
i orten för att derigenom bereda nämnde arbetare en
sådan vård.
Den högv. motionären har föreslagit, att åtskilliga åtgärder
skulle vidtagas, hvilka Utsk. för sin del icke ansett sig böra
förorda. Jag skulle också tro att dessa åtgärder äro obehöfliga
om man tillser att nu gällande författn:r iakttagas. Författnin
rör:de försvarslöse personer säger nemi.: »Försvarslöse personer
Den 11 Februari.
351
få icke begifva sig utom sin socken eller stad utan pass eller
skriftlig tillåtelse af tillsyningsman att besöka angränsande ort,
hvilken tillåtelse får lemnäs på högst en veckas tid; anträffas
han å annan ort än den passet eller beviset angifver eller befinnes
utan pass eller bevis, ega tillsyningsman att honom häkta
och antingen försända till närbelägen hemort eller hos Konungens
Befalln:sh. skyndsamt anmäla.»
På grund så väl af denna som andra författn:r följer också
att ingen arbetare i allmänhet anmäler sig utan vederb. prestbetyg,
och detta prestbetyg mottages af arbetsbefälet samt förvaras
och påskrifves vid arbetarens afgång. Den högv. motionären
yrkar alt arbetarnes barn, som hunnit skolåldern, af ortens
presterskap ej allenast skola erbjudas, utan äfven tillhållas
att begagna närmaste folkskola i orten och att hvarje arbetare
som sådant åstundar, mg. erhålla delaktighet af kyrkans förmåner,
der han i arbete sig uppehåller. .lag tror icke att Presterskapet
någonstädes förnekar dem dessa förmåner och för öfrigt
innehåller Kongl. Förordn. ang:de fattigförsörjningen föreskrifter
hvilka gifva anledn. förmoda att dessa icke kunna vägras dem.
Deri heter nemi.: »Hvar som i sitt hus eller å sina egor mot
tager
någon från annat samhälle anländ person, gore derom, så
vidt personen så länge qvarstannar i stad, inom 3 dygn, och å
landet, inom 14 dagar, anmälan hos Faltigvårds-styrelsen, vid
äfventyr att, derest personen under vistandet hos den, hvilken
sådan anmälan ålegat, kommer i behof af understöd, detsamma
bör till dess anmälan sker och under första månaden derefter,
bekostas eller ersättas af den församling. Beflnnes någon som
icke har sin försörjningsort inom det fattigvårds-samhälle, der
han sig uppehåller i behof af understöd, lemnäs detta afFattigvårds-styrelsen
efter samma grunder, som äro antagna för underhållet
af dess egna fattiga», samt på ett annat ställe: »För
tjenstehjons och statfolks samt fabriks- handtverks- bruks- och
grufve-arbetares jemte deras hustrurs och hemmavar:de barns
försörjning ansvare husbonde under den tid arbetsaftalet eller
kontraktet gäller.» Således ega äfven de ifrågavar:de fattiga
eller lösa personerne att åtnjuta fattigunderstöd hvartill måste
höra kyrkans förmåner och andlig vård. För öfrigt innehåller
samma Förordn. att »barn som tillhöra fattigvården skola kristligen
upfostras äfvensom stadig bostad bör dem beredas.»
Nu tillhöra väl nämnde arbetares barn egentligen icke fattigvården
i den trakt der arbetaren för tillfället sig uppehåller,
men en följande punkt i Förordn. föreskvifver, såsom förut är
nämndt. att om också icke barnen tillhöra kommunen, dock sådan
vård skall dem lemnäs, der de sig uppehålla, Jag anser
derföre att, utom de författmr som nu finnas, några nya förfaltmr
uti ifrågavar:de riktning icke äro af behofvet påkallade.
Hvad den särskilda (örfallning beträffar, hvilken den högv.
motionären påyrkar, så anser jag att den svårligen skulle kunna
tillämpas eller leda till något gagn, ty om icke Presterskapet i
352
Den 11 Februari.
orten åt ifrågavar:de arbetspersonal kan lemna nödig vård, är
det icke sannolikt att Consistorierne under nuvande förhållanden
kunna föranstalta om någon annan.
Hvad nu den hederv. motionärens i BondeSt. anförande angår,
så har jag varit i tillfälle att ännu närmare lära känna det
förhållande lian påpekat. Han yttrar: natt de i hans ort för
sådane arbeten använde personer till största delen kunna hänföras
till den lägsta moraliska ståndpunkt och äro samlade från
alla möjliga landsorter.n Detta är alldeles icke sannt. De arbetare,
hvilka vid jernvägen blifvit använde, hafva till största
delen utgjorts af ortens befolkning, och sådan denna är, sådana
hafva äfven arbetarne varit. De hafva nästan alla företedt
prestbetyg och oordningar hafva högst sällan förekommit. Visserligen
har man vid en sockenstämma funnit sig föranlåten fatta
beslut om att ingå till Chefen för Statens jernvägsbyggnader med
begäran om tillsättande af särskilda ordningsmän för jernvägsarbetarne,
men det uplystes också vid en sednare sockenstämma
att alldeles icke några så samhällsvådliga eller i religiöst och
sedligt hänseende genom exemplet förstörande oordningar som
upgifvits egt rum, utan endast några enstaka fall af fylleri och
kortspel, hvilket icke gerna kan undvikas der en större menniskomassa
af lägre bildningsgrad finnes församlad, äfvensom att
det egentligen varit församlingens egna medlemmar, som varit
orsaken dertill, enär enskilta husegare uplåtit sina hus för dylika
samqväm, och sockennämnden ej vidtagit någon åtgärd till
motarbetande deraf. Samme motionär säger äfven »att nämnde
arbetares vanliga tillflykt efter slutadt arbete vore bränvinsflaskan
och kortspelet.» Visserligen händer någon gång att fylleri och
kortspel ega rum; men så länge arbetet går bra, och arbetaren
förtjenar, så är han uptagen af arhetet från kl. 5 om morgonen
till kl. 8 om aftonen, och har hvarken krafter, håg eller tid
till dylika förströelser, och detta är blott undantagsfall.
Motionären föreslår »att ecklesiastike tjenstemän måtte, på
lämplige stationer, för den talrika arbetspersonalen vid jernvägsarbetena
anstaltas.» För min del tror jag icke att sådana tjenstemän
skulle mycket uträtta. Arbetarne äro nemi. spridda på
en lång vägsträcka och man kan visserligen påbjuda att de skola
samlas till gudstjenst, men svårligen lärer man kunna tvinga dem
att inställa sig. I vårt land är i allmänhet icke brist på kyrkor
och arbetare hafva tillfällen att deltaga i den gudstjenst
som der hålles, och äfven om kyrkan icke rymmer alla. så väl
församlingsboer som arbetare, på en gång, gifves likväl alltid
tillfälle för ett nitälskande presterskap att se deras religiösa behof
till godo genom dubbel gudstjenst. Men några särskilde
tjenstemän anser jag icke blifva till något egentlig gagn; ty arbetspersonalen
består till den betydligt större delen icke af personer,
som hela året om sysselsätter sig med detta arbete, utan
af sådane, som deltaga deri en eller flera månader, som hafva
sina hem
Dell 11 Februari.
353
sina hern oell familjer i grannskapet och begifva sig till dem
ofver Söndagen. För öfrigt, om man genom tillsättande af eckleMastikc
tjenstemän sökte att af arbetarne bilda särskilda församlingar,
skulle man just genom en sådan åtgärd framkalla den
lösa befolkning, som man vill motarbeta; ty då kunde man icke
neka arbetarne att i denna församling låta uptaga qvinnor och
barn. Sådant är nu icke förbållandet; ty nu söker man så
mycket som möjligt afskilja alla lösa personer. Dem, som icke
kunna förete vederbörligt betyg, eger sockennämnden och K.
Bef:sh:de rätt att bortsända från arbetsorten. Det är således
genom arbetsbefälet. Sockennämnderncs och K. Beftshtdes
gemensamma försorg, som jag tror att upkomsten af denna såsom
samhällsförstörande så mycket fruktade lösa befolkning bäst
motarbetas. För öfrigt kan jag icke inse huru äfven den bästa
värd i sedligt och religiöst afseende skulle kunna göra denna
arbetspersonal mindre lös. Utsk. har vidare yttrat, ratt arbetsbefälet,
äfven emellan arbetstiderna, borde egna omsorgsfull tillsyn
åt manskapet och vaka öfver iakttagande af ordning och
sedlighet samt jemväl i öfrigt, i afseende å samma manskap,
iakttaga de åligganden, som i fråga 0111 militärtrupp tillkommer
befälet.n Detta är en vacker tanke, men den låter sig ty värr
dock icke realisera; ty ma,n har icke de band på arbetarne,
som befälet har öfver en militärtrupp. Med arbetaren gör man
endast upp arbetskontrakt och han upfyller det, hvarefter man
icke vidare har att öfver honom befalla. Dessutom föreslår
TJtsk.: ”att man borde dagligen samla arbetarne till förrättande
af morgon- och afton-andagt." Detta kan låta sig göra och göres
ofta på sådana ställen der befäl är tillstädes och en större
styrka är samlad; men om man icke har pålitligt befäl tillstädes
på hvarje arbetspunkt, när sådan bön skall göras, hvilket är
omöjligt t anseende till arbetspunkternas spridda läge, är mycket
att befara att en sådan föreskrift stundom komme att ge anleda.
till hädelse i st. f. andakt. Gudstjenst bör ega rum, der
så lämpligen sko kan; men att utfärda detaljerade författn:r
derom, fruktar jag icke är rätt; ej eller tror jag att en sådan
förfaltn. skulle komma att efterlefvas. Utsk. säger slutligen ratt
Utsk. saknar nödig kännedom om förhållandenan, och detta, tror
jag, är det sannaste Utsk. har sagt. .lag uprepar, att II. St.,
en), min åsigt, innan de afgifva ifrågavartde skrifvelse, böra
vara fullt förvissade om behöflighetcn och lämpligheten af de
deri begärda föreskrifter; i annat fall uptattes K. M:s tid onödigtvis
och R. St. nedsätta derigenom sin egen värdighet, hvilket
bör undvikas. De största fienderna till sedlighet och ord
ning
vid allmänna arbeten äro utan tvifvel lönnkrngarne, och
dessa motarbetas bäst genom sockennämnderne och tillförordnande
af länsmän, som ega verkställande makt och rätt att ögonblickligen
ingripa i denna olagliga handtering. Arbetslöshet är också
en af de mäktigaste orsakerna till oordningar. Arbetsbefälet har
lil II. " 23
354
Den 11 Februari.
icke något annai band på arbetaren än alt upsäga honom från
arbetet, när han icke upför sig ordentligt. Det är just närtlera
arbetare blifvit från arbetet skiljde, när de återfått sina prestbetyg,
och skola afgå från orten, som dordningar mest upstå,
ty då har man vidare intet band på deni och känner deni icke
hvarjemte medvetandet derom gör dem djerfvare. Detta kan endast
förekommas genom en vaksam polis, samt genom sockennämndens
och arbetsbefälets öfverensstämmande verksamhet. För
min del är jag öfvertygad om att om de auktoriteter som finnas
nemi. arbetsbefäl, sockennämnder, Presterskap och K. Bef:h:de
hvar i sin stad upfylla sin pligt, man icke behöfver befara några
särdeles olägenheter af ifrågavaride slag genom allmänna arbeten
med de författnir som redan finnas och att icke eller då
några nya äro behöfliga. Jag yrkar afslag å Betiinkrt.
Frih. Raab, Carl Adam: Vid genomläsandet af detta
Betänk, har jag med särdeles intresse fästat mig vid Biskop
Fahlcrantz motion. Han yttrar deri på ett ställe »jemte de fördelaktiga
förhållanden, som arbelsförtjensten frammanat, företer
sig äfven den sorgliga åsynen af det stora antalet kyrkans barn,
som blifvit främlingar för kyrkan, under mångä är icke egt den
ringaste förbindelse med henne, och förvildats genom sin liknöjda
hängifvenhet åt det omgifvande förderfvet och det deraf
följande hemska tillståndet af misströstan om sig sjelf.» Jag
har visserligen icke någon erfarenhet att åberopa i detta afseende;
men så mycket vet jag, att det är synnerligen angeläget
att man vårdar sig om folkets religiösa och sedliga upfostran.
Vid alia de stora arbetsföretag, sorn å landet verkställas s å väl
af Staten, som af bolag och enskilde personer, hvilka senare
arbetsföretag ökat sig till en sådan grad, att del icke är sällsynt
finna enskilda personer, de Jer använda flere 100:de arbetare,
befinnes i allmänhet arbetaren vara öfverleinnad helt och
hållet åt sig sjelf och i saknad af den tillbörliga eftersynen
och omvårdnaden i religiöst och moraliskt afseende. Följden
häraf är också allmänt känd och behöfver således icke här uprepas.
Men då jag närmare granskar Biskop Fahlcrantz’ motion
finner jag att han i sina motiver gått vida längre än han reglementera!
för i sin »särskilda författn.» Han säger nemi. under
Litt. a) »att vid kronans eller af Konungen oktroyerade bolags
arbeten, ingen arbetare må antagas, hvilken ej kan förete
sådant betyg från Presterskapet i sin hemort, som i första punkten
säges.» Denna föreskrift bordo lyda så: »att vid kronans,
eller af Konungen oktroyerade bolags eller enskildes arbeten,
ingen arbetare etc.» Vidare heter det under Litt. b) »att arbetare.
som ej längre tid än 3:ne år varit vid arbete af förenämnde
beskaffenhet utom sin hemort använd, fortfarande eger
rätt till skattskrifning och församlings gemenskap i hemorten.»
Detta är ett undantagsförhållande som skulle bryta emot den
sista fattiglagstiftningen. Under Litt. c) yttrar han »att arbets
-
Den 11 Februari.
355
befäl eller direktion åligger att hos vederb. Konsistorium anhålla
om förordnande af predikant för arbetsmanskapet.» Denna
borde hafva följande lydelse: ratt arbetsbefäl, direktion eller
arbetsgivare åligger att då arbetsfolkets antal öfverstiger 100
personer och då arbetet synes komina att fortfara öfver en månad
etc.» Det finnes således bristfälligheter i Biskop Fahlcrantz’
förslag, hvilka göra att det icke i sin helhet kan antagas. Detta
har Utsk. äfven funnit; men det har i sitt Betänk, kommit till
en slutsats, hvilken jag tror vara stridande mot motionärens
syftemål. Deri tillstyrker Utsk. nemi. ratt R. St. mätte till H.
M. ingå med underd. anhållan, att lämpliga föreskrifter må ineddelas
för beredande af religions- och sedlighetsvård åt den personal,
som användes vid de arbeten af större omfång, hvilka
utföras antingen af Staten eller af enskilda bolag med bidrag af
statsmedel.» Här borde stå »af Statens bolag elier enskilde personer»
och orden »med bidrag af statsmedel» borde utgå. Enl.
vår nuvar:de lag, skall arbetaren, om han lemnar hemorten, af
Sockennämnden begära ett intyg öfver hvarthän han vill begifva
sig, och om han träder i tjenst, eger Sockennämnden att, om
han utan tillstånd lemnar sitt arbete, förpassa honom tillbaka;
men deraf följer visserligen icke att arbetaren är skyldig upvisa
detta betyg för Presterskapet i den ort, dit han begifver sig,
utan han kan vara der ett helt år, utan att behöfva presentera
sig inför prosten. Följden blir naturligtvis, att han kommer att
stå alldeles främmande för religion och sedlighet, och deraf
hafva upkommit ganska många missförhållanden och svårigheter,
hvilka det. är högst af nöden att afhjelpa. Jag får på dessa
grunder föreslå ali R. o. Ad. måtte, med förkastande af Utsk:s
förslag, helt enkelt omändra det till följande lydelse: »att R. St.
måtte till K. M. ingå med underd. anhållan, att lämpliga föreskrifter
må meddelas för beredande af religions- och sedlighetsvård
åt den personal, som användes vid de arbeten af större
omfång, hvilka utföras antingen af Statens bolag eller af enskilda
personer.» — Jag har här hört en ung talare inblanda uti denna
fråga, främmande ämnen: han har vidrört polis-författn:r o. s.
v. Detta är en sak för sig. Jag har redan anfört, huru en
arbetare kan af Sockennämnden begära ett intyg på att han vill
begifva sig dit eller elif; men derför behöfver han icke upvisa
detsamma för Presterskapet. Motionären har åsyftat att arbetaren,
innan han begifver sig från hemorten, borde vara skyldig
medtaga ett betyg från Pastorn öfver sitt sedliga förhållande,
sin ställning inom kyrkan o. s. v., och det var detta betyg han
skulle åläggas upvisa inför Pastor i den församling dit han begifver
sig. hvarigenom denna församlings Pastor blir i tillfälle
att närmare följa hans conduit.
Hr Estenberg, Carl Christian: Denna fråga har redau.
gått 3:ne steg framåt. Det första steget togs af Biskop Fahlcrantz
genom att uttala en princip, som troligen ingen, den der
356
De ii 11 Febrnari.
gör något afseende på arbetsmanskaps själavård, kan förneka
vara riktig; ty om alla öfriga församlingar förses med själasörjare,
men deremot de församlingar af arbetare, som inom dessa
upstå. och hvilka kunna blifva ganska stora, lemnäs helt och
hållet åt sig sjelfva, måste hvar och cn erkänna att detta vore
ganska prineiplöst och orättvist förfaret. Biskop Fahlcrantz har
således fästat vår upmärksamhet på ett ganska vigtigt förhållande,
och jag måste förena mig i hans åsigter rör:de detsamma, likasom
jag är öfvertygad om att pluraliteten af 11. St. deri instämma.
Det andra steget har Prosten Emanuelson tagit, hvilken
i sin reservation uttalat den åsigt, att själavården icke allenast
borde sträcka sig till sådant manskap som användes vid
arbeten hvilka utföras af bolag med bidrag af allmänna medel,
utan äfven utsträckas till alla bolag, scm sammandraga ett större
antal arbetare från skiljda orter. Man visar ganska tydligt att
den omständighet att företaget saknar bidrag af Statsmedel, icke
kan vara någon giltig grund för att detta manskap skall lida
brist på själavård mer än de, som äro anställde vid sådana
företag, som drifvas med bidrag af statsmedel. Frih. Raab har
slutligen gått ännu ett steg längre och jag anser, att man måste
gå dit. för att gifva saken ett fullständigt skick. Frih Raab
har nemi. fästat upmark,samheten jrå, att äfven enskilda personer
kunna anordna sådana större företag, der eli ansenligt antal
arbetare behöfva användas, och alt äfven dessa arbetare
kunna vara i behof af själavård. Det är således nödvändigt
att betrakta saken i sin helhet, ty icke skulle det vara lämpligt
att den ena gången inkomma till K. M. med en underd.
begäran att föreskrifter måtte meddelas för beredande af religions-
och sedlighets-vård åt den personal, som användes vid
arbeten af större omfång, hvilka utföras af bolag med bidrag
af statsmedel: alt den andra gå traen afgifva en petition det sådan
vård måtte utsträckas till alla bolag utan undantag, hvilka
sammandraga ett större antal arbetare från skiljda orter; och
slutligen anhålla om samma vård för sådana manskaps-församlingar,
hvilka underhållas af enskilda personer. Jag skulle således
önska att, i likhet med hvad Prosten Emanuelson och Rector
Sondén påyrkat, de sista orden i Utskrs förslag nmed bidrag
af statsmedels malte utgå, äfvensom jag förenar mig i det tillägg,
som Frih. Raab förordat. Jag anhåller vördsamt att detta
Betänk, måtte återremitteras till TJtsk.
Frih. R u d en s c h i ö 1 d, Torsten: Då äfven jag, såsom
ledamot af Ekon.-Utsk., tillstyrkt detta Betänk., torde det ock
vara min pligt, alt i min ringa man söka verka för detta Betänka
antagande, och framlägga de skäl, hvarpå jag grundat
mitt tillstyrkande. Ändamålet med detta Betänk, är att söka
åstadkomma en förbättrad religions- och sedlighets-vård för de
arbetare, hvilka äro anstälda vid jernvägarne. I afseende på
sedlighetsvården kan jag uplysa, att. sedan Bctänk:t upsattes.
Den 11 Februari.
357
har jag af sakkunnige och trovärdige personer erfarit, att åtminstone
vid de jernvägar, som stått under Ofverste Ericsons
speciella tillsyn, hafva så väl han sjelf som äfven hans underlydande
fästat den största vigt vid arbetarnes sedlighet, hvilket
också visat sig ganska fruktbärande. Men så lärer icke vara
förhållandet öfverallt, hvarföre det äfven synts mig gagneligt
alt påminnelser och föreskrifter i detta afseende gjordes. Hvad
religionsvården beträffar, så vill det synas mig som anställande
af särskilda prostmän vore förenadt, med stor svårighet och måhända
icke skulle leda till åsyftadt resultat. Men 2:ne förhållanden
hafva förefallit mig lätta att åstadkomma och hvilka äfven
skulle medföra välsignelserika följder. Det första är att
allt Söndagsarbete, utom i nödfall, förbjudes; åtminstone på f.
m. Att detta hittills icke blifvit strängt iakttaget, tror jag mig
veta. Det andra att vid jernvägsarbeten måtto införas det vackra
bruket inom Svenska Arméen, att hålla korum eller morgon
och aftonbön hvarje dag. Man säger: att detta går för sig
med soldater som stå under militäriskt kommando, men faller
sig något svårt med fria och oberoende arbetare. Jag har lefvat
och verkat mycket, bland Svenska arbetsklasser, och jag tror
med visshet, att hos dessa finnes ännu så mycken gudsfruktan,
att det ojemnförligt största antalet skall med sympatin omfatta
och med vördnad deltaga i dessa morgon- och aftonböner. Man
säger att man skulle vara för detta bruk. såvida man icke fruktade
att det skulle vanhelgas. Men jag tror att detta bruk i
allmänhet eger rum vid upförandet af kyrkobyggnader; jag har
sjelf närvarit vid 2 eller 3 sådana, och alltid har der af en
simpel men allvarlig man förrättats morgon- och aftonbön med
folket, utan alt jag dervid kunnat förnimma någon vanvördnad.
Vi veta huruledes den store Konungen Gustaf Adolf alltid sålunda
började sitt välsignelserika arbete i Tyskland; vi veta att
Påfven sade om honom »den mannen slutar med välsignelse,
derföre att han börjar med bön.” Om man först vid alla vidtomfattande
jernvägsföretag införde detta bruk kunde detta blifva
en anledn. till att man vid alla större företag tillegnade sig
detsamma, och vid Gud, stora och rika välsignelser skulle icke
uteblifva, först för jernvägsarbetarne och sedan för samhället i
allmänhet. Det skulle så småningom verka till efterföljd, kanske
ända in i våra qvalmiga fabriker och verkstäder af alla
slag. Jag anhåller att Betänk, måtte bifallas.
Åtskilliga ledamöter yttrade härtill bifall.
Uppå härefter af Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar,
gjord förfrågan, uplyste undert. P i d d a rh.-Se kr e t. att, enl. ankomne
prot—utdr., PresteSt. bifallit förevande Betänk, med den förändring
att slutorden ”enskilda bolag med bidrag af Statsmedel»,
blifvit utbytte mot orden: »bolag, menigheter eller enskilda personer»,
samt BondeSt. utan förändring bifallit Utsk:s Betänk-,
358
Den 11 Februari.
men att någon underrättelse ont af BorgareSt. i ämnet fattadt
beslut ännu icke kommit It. o. Ad. tillhanda.
Frih. Alströmer: Ehuru icke antecknad såsom reservant,
har jag likväl inom Utsk. varit af en från dess tillstyrkande
något afvikande mening. Jag har hufvudsakligen biträdt den
åsigt, som uttalats i Prosten Emanuelsons reservation, och an
sett
att de ifrågavar:de föreskrifterna borde gälla icke allenast
i afseende på de arbetsföretag. hvilka utföras eller understödjas
af Staten, utan äfven de som verkställas på bekostnad af enskilde
personar. bolag eller menigheter. Änskönt man inom
Utsk., på grund af upgifne förhållanden, komtnit till den all
männa
åsigt, att verksamma åtgärder för befordrande af sedlighet
och religiositet på de ställen, der större samlingar af arbetsfolk
förefinnas, verkligen är behöflig, innefattar Utskts förslag,
alt vid de jernvägsföretag af större omfång, hvilka utföras
af Staten, bör en sådan vård lemnäs arbetaren; men vid de
jernvägsföretag af lika stort omfång, de der icke hafva bidrag
af Statsmedel, skulle det vara öfverflödigt att egna honom denna
vård. Kan sådant vara riktigt då vi känna att i mellersta Sverige
stora jernvägsarbete!), hvilka icke hafva bidrag af Statsmedlen,
nemi. Köping-Hult-banan, utföres af ett enskildt bolag,
och att i Norrland och Östergöthland flere större jernvägsföretag
fortgå, hvilka bekostas af enskilde personer? Jag betviflar icke
att vid Statens jernvägsbyggnader nödig omsorg i allmänhet egnas
arbetsfolket. Utsk. har likväl ansett att serskilda föreskrifter
i detta hänseende borde gifvas. Hvarföre då undantaga enskilda
arbetsföretag af större omfång, der dylika föreskrifter äro
vida behöfligare? Då Utskts förslag blifvit af PresteSt. antaget
med den förändring, att orden »enskilda bolag med bidrag af
Statsmedel» skulle utbytas mot ”bolag, menigheter eller enskilda
personer”, hemställer jag att R. o. Ad. måtte förena sig i detta
beslut,
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Den förste värde talaren
har hufvudsakligen fotat sina argumenter mot Utskts Betänk, på
en genomförd kritik af Biskop Fahlcrantz’ motion och slutligen
derpå alt han förklarade att det mot sanningsenliga Utsk. anfört,
vore att 'Utsk, saknade nödig kännedom om de ifrågavartde förhållanderne.
Men jag ber att få fästa den värde talarens upmärksamhet
derpå, att förhållanderne äro olika i olika delar af riket,
och att på vissa orter icke saknas skäl till klagan öfver bristen i
föreskrifter för de förhållanden som Betänk, omfattar. Vidare hafva
2:ne talare yrkat den förändring i Utskts förslag att orden »med
bidrag af Statsmedel” skulle bortfalla. Jag vill härvid anmärka
att om ett så beskafFadt förslag antages, skulle icke någon annan
gräns med afseende pä sådana föreskrifter gifvas, än den om arbetet
vöre af större eller mindre omfång. Detta är någonting allt
för relativt i begreppet, för att derpå skall kunna grundas någon
D e il 11 Februari.
35flT
laglig föreskrift, hvarföre jag yrkar att R. o. Ad. mätte bifalla
Utsk:s Betänk.
tlr von Troil, Samuel Gust.: Jag har begärt ordet'
mindre för alt ingå i bedömande af frågan i sin helhet, än för att
yttra några ord med afseende på de arbetares sedlighet, som varit
använda vid den södra stambanan. Den talare, som bär bör
jade
discussionen, har vitsordat det förhållande som i detta hänseende
egt rum vid Statens vestra stambana, och då jag under
loppet af de 2:ne år sorn jernvägsarbelen i Skåne bedrilvits, haft
tillfälle att ganska noga följa dessa förhållanden, kan jag också intyga,
alt hela den arbetspersonal som derstädes blifvit använd,
gjort sig känd för eli sedligt och i allmänhet godt upförande.
Jag tror att orsaken härtill ligger i det sätt hvarpå jernvägsarbelena
organiseras. Vid dem, som stålt under Öfverste Ericssons
högre ledning, har vanligen ställts så till att alla arbeten, så vidt
ske kunnat, utfördts pä beting; men det har icke varit den enskilde
arbetaren, sorn erhållit betinget, utan arbetena indelas i s.
k. Schackt-lag, bestående af omkring 16 personer, hvilka schacklin"
arbeta i bolag. Det är således naturligt, att den ena pådrif—
ver den andra, hvarigenom också upstår en håg för arbete och
ansträngningar, som öfvergår vida hvad hvarje enskild arbetare i
ilen vägen kan prestera om han arbetade endast för egen räkning.
Följden häraf (»lifver också den, att vissa schackt-lag samlas ofta
innan arbetet sedvanligen lager sin början och fortsätta detsamma
utöfver den tid som annars varit bestämd. Inga klagomål hafva
således öfver arbetare inom Skåne försports, och då man antagit
såsom princip att hvarje arbetare, som icke kan förtjena åtminstone
l R:dr rgs om dagen, skiljes från arbetet, har deraf följt
att den personal, som på denna stambana blifvit använd, visat sig
som särdeles duglige arbetare och vid åtgåendet från arbetet medfört
icke obetydliga sparpenningar. Det är egentligen för att meddela
dessa uplysningar som jag begärt ordet, men efter jag nu
deraf är i besittning, vill jag äfven yttra några ord öfver Betänk,
i sin helhet. Jag anser att Ekon.-Ulsk. upfvllt en vacker pligt,
då det föreslagit R. St. alt göra en underd. framställning till K.
M., det några åtgärder måtte vidtagas för en större samlad arbetsstyrkas
religiösa vård och sedlighet, och i allmänhet förenar jag
mig i Gr. Rudenschiölds vackra yttrande, hvilket affattades i så
allmänna ordalag och så litet ingick i detaljer, att jag kanske icke
borde uppehålla mig vid ett utlåt. deri. som jag icke tror vara
möjligt alt i allo tillämpa, Grins yttrande nemi. att allt arbete på
Söndagen, åtminstone Söndags e m., borde vara förbudet. Såsom
regel är och bör detta vara en osviklig sanning; men förhållanden
kunna och hafva verkligen inträffat som göra att man hela verkan
igenom och hela dygnena om måste fortsätta ett arbete. Så t. ex.
inträffade vid anläggandet af en större bro öfver Höje-å att då
den s. k. kajdammen måste läggas under vattenyran, en mängd
källådrar ditlörde vatten, så att pumparne jemt måste vara i gång.
360
Den 11 Februari.
Om man då under Söndagen uphört med pumpningen skulla dammen
blifvit fylld med vatten, och således liela arbetspersonalen om
Måndagen hafva varit utan sysselsättning, 'om de icke fått pumpa
på Söndagen. Jag har blott velat nämna delta såsom ett undantag.
hvilket bevisar, att absoluta föreskrifter i delta hänseende icke
böra gifvas. livad sjelfva regeln angar, så är jag fullkomligt al
lika tanke med Grin.
1 afseende på PresteStis beslut så får jag bekänna att jag
afstyrker dess antagande. Jag anser nemi. att PresteSt., då det
föreslagit, alt de senare orden »hvilka utföras antingen af Slaten
eller af enskilde holag med bidrag af Statsmedel», böra utbytas
mot »hvilka utföras antingen af Staten, eller bolag eller enskilde
personer» gått alldeles för långt. Enskilde personer, sorn vidja
företaga ett arbete såsom uldikning eller dylikt, lega för sådant
ändamål personer, hvilka bo i trakten och om Söndagen återvända
till sina hem, och jag kan icke se att någon åtgärd från Statens
sida för att skaffa deni själavård kan vara af behofvet påkallad.
Jag tror deremot alt om man frän Utskis Betänk, borttager de
orden »med Bidrag af Statsmedel», sä är det allt hvad man i della
hänseende behöfver besluta. Frih. Åkerhjelm har yttrat, och jag
erkänner riktigheten af hans påstående, att i den händelse skulle
tvist kunna upstå. huruvida företagen äro af större eller mindre
omfång; men jag tror icke att, om 11. St. för sin del finna lämpligt
att vidtaga dylika åtgärder för sedlighetens uprätthållande vid
sådana arbetsföretag, som utföras af Staten och enskilda bolag med
bidrag af Statsmedel, man bör underlåta alt i samma män fordra
sådana åtgärder af de bolag, hvilka icke erhålla bidrag af allmänna
medel. För min del tillstyrker jag bifall till Utskis Betänk, med
undantag af de 4 sista orden »med bidrag af Statsmedel.»
Ilr Nordenfelt: Mot mitt förra anförande har blifvit an
märkt,
att jag onödigtvis citerat för ämnet främmande polis-förfir
för att visa obehöflighelen af nu föreslagna åtgärder för religionsvården.
Jag hemställer huruvida denna anmärkn. är grundad, då
dessa polis-lorfaitn:r tydligen innehålla, att barn skola kristligen
upfödas och att de äfven tillfälligt höra till fattigvården i den församling
der de uppehålla sig lika väl som äldre främmande personer
och till fattigvård ovilkorligen måste höra delaktighet i kyrkans
förmåner. Jag hemställer äfven huruvida den af Frih. Raab
föreslagna åtgärden att i prestbetygel uptaga arbetarens conduit
skulle leda lill det önskade resultatet, då man besinnar att arbetsstyrkan
inom ett pastorat eller en socken ofta upgår lill 800 å
1,000 man och att dessa ouphörligen komma alt gä så alt kanske
icke 200 man äro på ett ställe under loppet af 3 månader, utan
en ständig omsättning sker under en längre elier kortare tid. Om
således också presterskapet skulle laga emot arbetarnes prestbetyg
med uplysningar om deras conduit tror jag dock icke att härigenom
någonting kunde vinnas, enär det torde blifva omöjligt all
med upmärksamhet följa ett så stort antal ständigt nya arbetares
Den 11 februari.
enskilta religiositet och sedlighet. Icke eller hehöfves någon speciel
upfostran eller religionsvärd egnas dorn, ty de komma från
sina familjer oell återvända oftast om Södagarne lill hemmet samt
åtnjuta der de förmåner som kyrkan lemnar. Sålunda vet jag t.
ex. att dop och nattvardsgång för främmande arbetare vid arbetsorten
aldrig kommer i fråga. Hvad morgon- och aftonbönerna
vidkommer, så uprepar jag för alt ej misstydas, alt jag anser det
vara rätt att införa denna sed, der så ske kan. Chefen för Statens
jernvägshyggnader har ock satt i fråga att göra del och anbefallt
arbelsbefälet alt föranstalta derom der det kan ske utan att förargelse
eller andakten störande oordningar dervid äro att frukta;
men della inträffar endast på få ställen, .lag tror således att det
är orätt alt föreskrifva, men rätt alt göra det. Frih. Akerhjelms
anmärka, alt behofvet af denna värd kan vara större pä ett ställe
än pä ett annat medger jag vara fullkomligt riklig; men i sådana
läll tillhör det Consistorium, Presterskap, K. Bef:sh:de och Sockennämnd,
och i första hand arbetsbefälet, att tillse, det osedlighet
och oordningar hålles inom så stränga gränsor som möjligt. För
min del får jag lemna det intyg, ali under de 14 år jag tjenstgjort
vid allmänna arbeten, oordningar bland arbetarne varit i
märkbart aftagande, hvilket jag tillskrifver dels bättre undervisning,
som kommit desse arbetare till del, dels ock den större arbetsförtjensten,
hvilken gjort att de insett sig kunna trygga sin framtid
genom arbetsamhet och ordning.
Frih. Raab: Jag kan icke fatta meningen af några lalarnes
argumentation, hvilka hafva tillstyrkt Betänkts antagande, men likväl
uprepa, huru ordentligt det tillgår vid jernvägårne, synnerligen
dem sorn stå under Ofverste Ericssons upsigt: jag mäste då fråga
dessa Hrr, hvad skola vi med detta Betänk.; ty om en sådan ordentlighet
är rådande vid jernvägårne, så hehöfves ju alldeles icke
de föreskrifter, som i detsamma föreslås. Jag (Inner tillika en
annan motsägelse i Gr. Rudenschiölds yttrande, ty på samma gång
som han talar om nyttan af denna religionsvård. om det vackra i
att hålla morgon- och aftonbön, och den välsignelse som bönen
skall medföra, bifaller han äfven detta Betänk., hvarigenom det
vill synas som denna välsignelse blott skulle tillkomma de större
bolag, eller de arbeten hvilka drifvas med Statens medel. Vi veta
likväl att enskilde personer finnas, sorn sysselsätta 1000:tals personer:
skall nu icke med dem hållas något korum, skall icke en sådan
välsignelse komma dem till del? Detta måtte väl icke den ädle
Gr:n hafva menat: men har det icke varit hans afsigt, så är det
tydligt att förslaget äfven bör utsträckas lill enskilde entrepreneu
rer.
För öfrigt har jag ingenting att tillägga annat än hvad jag
förut tagit mig friheten yttra. Jag sade nemi. alt detta förslag
af Biskop Fahlcrantz innehöll felaktigheter. Deri bestämdes nemi.
icke skillnaden emellan arbeten af större eller mindre omfång,
eller vid hvilka tillfällen som särskilde prester skulle anställas och
vid hvilka tillfällen detta icke vore af nöden. Detta vore dock
362
Den 11 Februari,
lull att afgöra så I. ex., att de som använde 100 arbetare eller
derunder, skulle icke vara skyldige att hålla serskild prestman,
utan borde dessa 100 personer af presterskapet i församlingen
särskildt vårdas och upbyggäs; men dä bär icke är fråga om alt
upställa speciella föreskrifter, ulan blott att ingå med en begäran
i della hänseende lill K. M., har jag blott velat fästa upmårksanibeten
derå. på del att de personer, hvilka komma att upgöra en
sådan förorda, äfvensom K. 51., innan lian sauctionerar en sådan,
behagade mycket bestämdt särskilja detta förhållande. Men jag
får bär taga i betraktande en omständighet, hvilken blifvit alldeles
förbisedd och icke eller behöfde nämnas, när man blott ämnar ingå
till K. 51. med en underd. skrifvelse, men den kan dock specielt
påpekas. Del kommer t. ex. arbetare af olika kön från en socken
till en annan för att der uppehålla sig. Dessa ingå äktenskap eller
någon dylik förening, de sammanafla barn: men detta förhållande
kommer aldrig att antecknas i den församling, der del försiggår;
och pastorn i den församling, hvarifrån de egentligen utgått är
fullkomligt okunnig derom. Det måtte väl således böra till god
ordning, att hvarje arbetare från sin egen församling erhåller betyg
och att lian är skyldig, att upvisa detsamma för presterskapet
i den församling dit lian begifver sig. Jag bär anmärkt detta
för att detsamma i förening med frågan om religions- och sedlighetsvärden
mätte kunna ställas på en bättre fot. För öfrigt förenar
jag mig med dem som yrkat bifall till PresteSt:s förslag.
Frih. R u d e n sch i öl d: Jag ber att få fästa Ståndets up
märksamhet
på att jag, då jag yrkade förbud mot arbete på Söndagen,
yttrade mtom i nödfall» och dermed menar jag just sådana
händelser som llr v. Troil påpekat. Med afseende på Frih. Raabs
anmärkt!, mot mitt yttrande, så vill jag ändra mitt yrkande på
Betänkts antagande i dess helhet. Jag anser Frih. Raabs anmärkntr
i öfrigt förtjena all upmärksamhet.
Frih. Alströmer: Vidblifvande min åsigt att de ifrågavartde
föreskrifterna böra blifva gällande äfven i afseende på arbetsföretag,
som bekostas af enskilda personer, ber jag få tillägga att då
desamma endast behöfva tillämpas på arbeten af större omfång,
så ligger deri en säkerhet för att de icke skola komma i fråga vid
mindre företag. Det ligger t sakens natur att de endast erfordras
der en större massa arbetare är församlad från allägsnare orter.
Inom Utsk. uplysles, att vid det jernvägsföretag i trakten af Söderhanm,
som nu är till hälldén fullbordadt, är en stor massa arbetare
från skilj da orter församlad, och deras sysselsättning från
Lördags-afton till Måndags-morgon består i att begifva sig in till
Söderhamn, der de tillställa betydliga oordningar. Förekommandet
af dylika oordningar bör väl äfven afses, då man hos K. 51. anhåller
om föreskrifters meddelande i afseende på arbetares tillsyn
och vård. Till K. MtSj Beftshtde kan ju öfverlemnas alt bestämma,
huruvida ett arbetsföretag är af den omfattning, eller an
-
Den 11 Februari.
363
ledn:r eljest förekomma att den stadga, som kan blifva i Nåder
utfärdad, bör äga tillämpning eller icke.
Frill. Cederström, Rudolf: Förevaride ämne synes mig
till sin beskaffenhet vara af alldeles för stor vigt, för att de af
llr Nordenfelt anförda, underordnade betänkligheter borde kunna
verka till alslag å Utslr.s gjorda hemställan, llr Nordenfelt bar
ansett att man skulle träda auktoriteter och jernvägsbestyrelser allt
för nära genom att lenina bifall till de framställningar den högvördige
motionären afgifvit. Möjligt är att dessa framställningar
äro i någon män allt för bjert utmålade; men äfven om R. St.
behagade bifalla hvad Utsk. hemställt, blir alldeles icke någon följd,
alt R. St. i sin öfver detta ämne afgifvande skrifvelse behöfva uptaga
allt hvad motionären påyrkat. Detta blir i förevaride fall så
mycket mindre händelsen, som Utsk. i sitt resonnement uttryckligen
förklarat sig icke behöfva förorda de speciella föreskrifter, sorn
framställts; utan Utsk. har betraktat ärendet i sin helhet och man
kan väl icke neka att det bör vara ett af de vigtigasle föremål
för R. Stirs pröfning alt, då nu, genom allmänna arbetens företagande
af ofantlig vidd och utsträckning, ett alldeles nytt förhållande
inträdt, draga försorg om, alt det till detta arbete använda
arbetsfolks religiösa och sedliga värd befrämjas genom alla de medel,
som stå Statsmakten till buds. llr Nordenfelt bar visserligen
ansett den omvårdnad, som arbetsbefälet egnar sitt manskap vara
alldeles tillräcklig; men jag kan icke finna annat än alt det måste
vara både angeläget och nyttigt att goda krafter samverka till
ett vackert mål; heldre än alt arbetsbefälet i detta vigtiga förelag
står alldeles ensamt, llr Nordenfelt har vidare yttrat att presterskapet
i socknen borde jemväl kunna hafva tillsyn öfver och lemna
vård ät arbetsmanskapet. .la väl! Men den måste dock i främsta
rummet hafva omvårdnad om den dem anförtrodda hjorden; och
denna är ofta så talrik att de icke utan dennas försummande kunna
hafva tillsyn öfver fremlingar. llr Nordenfelt har vidare förmodat
att arbetaren efter slutadt arbete går till sitt liera. Men om detta
hem är beläget på 30 mils afstånd, så lärer det blifva något svårt.
Det är väl då bättre att lian under upmuntran och varande samspråk
med en nitisk prestman finge tillfälle att begrunda hvad som
tifl hans högsta väl hörer. Hr Nordenfelt har ytterligare ansett
att efter ett tungt arbete är dagsverkare!) i så stort behof af hvila,
att någon särdeles stor lust till kortspel, fylleri eller dylika företag
torde uteblifva. Men det är en gammal sats alt ombyte af sysselsättning
utgör en slags hvila. Om så är,, förefaller det ganska
troligt och erfarenheten har också bekräftat det, att kortspel och
fylleri inom arbetscorpser icke alldeles kan undvikas. Jag tar lor
gifvet att på de ställen, der en man. som nitälskar för såväl allmänt
som enskildt väl, är arbetschef, han gör allt hvad i hans
förmåga står för att motverka dessa laster; men det är icke sagt
att förmågan allestädes motsvarar viljan. Jag har erfarit alt det
verkligen på flera ställen skulle varå åtskilligt i detta hänseende
364
D e n 11 Febr uari.
vidgjort, men jag hemställer huruvida det icke är ändamålsenligare
att dylika föreskrifter komme att omfatta hela riket än att öfverlemna
saken ät jernvägsbeslyrelser, med olika åsigter härutinnan.
Jag kan således icke underlåta att skänka mitt bifall till Utsk:s
framställning. Jag erkänner dock giltigheten af de skäl Frihtne Raab
och Alströmer anfört: men det förefaller mig som om Presterskapets
beslut skulle möta mera hinder än ett enkelt bifall till
Utsk:s Betänk., hvarföre jag bos B. o. Ad. vördsammast anhåller
härom.
Hr Dalström, Georg Johan: Förevar:de ämne som har
till upgift att befordra ordning och sedlighet inom arbetsklassen,
torde aldrig kunna egnas tillräcklig upmärksamhel. Med afseende
ä Belänk:s innehåll och det tillstyrkande som Utsk. algifvit, får jag
i allo förena mig i Frih. Raabs åsigt. 1 början af denna discussion
har af en talare yttrats alt polis, socknenänind och Landshöfding
skulle hålla allvarlig tillsyn öfver den personal sotn användes
vid större företag, som utföras med bidrag af statsmedel, och kanske
äfven af enskilda. Jag finner ganska väl och är öfvertvgad om
att det åligger dessa myndigheter, att hvar och en i sin stad utöfva
denna tillsyn så vidt möjligt är; men jag anser det vara arbelsbefälhafvarens
eller de personers, hvilka leda allmänna arbeten,
pligt alt göra delta i första hand. Jag skulle derföre vilja föreslå
någon förändring i afseende på möjligheten alt kunna kontrollera
huruvida de personer som anmäla sig till arbetsbiträden, alla äro
försedde med sådane betyg, som utvisa alt de i afseende på sin
ordentlighet och sedlighet äro antagliga. Naturligtvis anmäla sig
personer till sådant arbete, för att skaffa sig förtjenst, och det kan
finnas ganska många om hvilka arhetsbefälet eger en ganska ringa
kännedom. När de måhända haft svårt att i hemorten förskaffa
sig någon förtjenst, begifva de sig till ett sådant arbete försedde
med s. k. arbetsbetyg. Dessa arbetsbetyg äro icke ordentliga
prestbetyg, utan preslen i församlingen ger endast ett intyg att
den ifrågavar:dn personen söker arbete och förer eu oklandrad
vandel. Men med oklandrad vandel kan icke förstås annat än alt
han icke är lagförd. Jag anser alt föreståndaren vid allmänna arbeten,
likasåväl som den enskilde husbonden icke borde fä mottaga
någon i sitt arbete, med mindre att han vore försedd med
ordentligt prestbetyg, som bestämdt uttryckte, hurudan hans vandel
varit, om hau är mantalsskrifven i den ort, hvarifrån han algått.
Dessa upgifter saknas vanligen i arbetare-betyget. Måhända
borde det åläggas arbels-chefen, hvilken, såsom jag nyss nämnt, har i
första hand att hålla sträng tillsyn öfver arbe,tärne, så att denne
under sin tjenstetid iakttager ordning och sedlighet, att, då han af
arbetaren mottagit ett ordentligt prestbetyg, sjelf öfverlemna detsamma
till presten i den ort der arbetet skall företagas, och sedermera.
då arbetaren vill återtaga sitt betyg, lemna honom ett.
bevis öfver huru han upfyllt sin pligt under den tid han varit i
hans arbete anställd, med hvilket bevis arbetaren sedermera skulle
Den 11 Februari.
365
begifva sig lill presten för att äler få betyget med påskrift af ilen
upgift arbets-chefen om honom lemnat. Jag skulle tro alt sådant
blefve nyttigt för att förmå desse personer att vara upmärksamma
på silt upförande. I afseende på den religiösa sidan af saken förenar
jag mig med Gr. Rudenschöld i den åsigt, att arbetet bör
börjas och slutas med bön. Jag vill i detta afseende åberopa
exemplet med den indelta arméen, neli vi hafva sett den goda
anda sorn härigenom framkallades, .lag önskar att R. o. Ad. måtte
bifalla Betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Det är ett fel som beklagligen
icke så sällan faller vår lagstiftning lill last att den, då lagar och
förfatl 11:r föreslås eller beslutas, icke så noga öfverväger huru dessa
skola verkställas. Följden blir också ilen att 0111 den ena statsmakten
bifaller hvad den andra föreslår, utan alt öfverväga följderna
af ilen lag som utfärdas, sättas de, hvilka skola tillämpa lagen.
i den största förlägenhet och man kommer till den slutsats,
att det varit bättre om lagen aldrig utkommit, än att stiftas i det
skick den befinner sig Denna anmärkt), anser jag kunna tillämpas
på det förslag som bär är i fråga, för så vidt detsamma blifvit af
PresteSt. bifallet, med uteslutande af de sista orden som detsamma
innehåller. Om K. M. skulle på Ståndornes begäran utfärda en
författn., hvilken föreskrifter alt hvar och en som låter verkställa
eli arbete af större omfång, vore skyldig alt anskaffa prest eller
ansvara för arbetspersonalens religions och sedlighelsvåd, huru
skulle väl då denna förfallit, komma att tillämpas? Orden »större
omfång» innefatta ett så suhjectivt begrepp, att den ene kan säga
att arbetet är af större omfång under det en annan påstår motsatsen.
Skall då ett enskildt bolag, som vill företaga ett arbete,
först vända sig till vederbörtde embetsmymligheler lör att beskrifva
sitt arbete och derefter erhålla denna myndighets utlåtande eller
omdöme öfver, huruvida arbetet är af större omfång eller icke?
Skall denna embetsmyndighet vara berättigad att pröfva ett sådant
förhållande? Om nu bolaget anser ett arbete icke vara af det större
omfång att denna författn. hör tillämpas, så kan ju hända att embetsmvndigheten
är af annan åsigt och derefter meddelar utlåcde;
och på så sätt komme kanske bolaget i nödvändighet alt utföra en
hel rättegång innan detsamma kan verkställa ett arbete, hvilket lag
och alla författn:)’ lemnar det obestridligen rättighet att företaga
och utföra Detta skulle blifva följden af en författn. som satte
alla enskilda bolag i samma kategori som de, hvilka äro skyldige
att utföra arbeten med bidrag af allmänna medel. Man vet nemi.
att dessa senare kunna erhålla föreskrifter för hvarje särskildt fall
af Regeringen, emedan, enl. nu gällande föreskrifter, hvarje anslag
som meddelas lill understöd för enskilda företag, grundar sig på
K. M:s Nåd. beslut. Således skall mellan staten och bolaget äfvensom
den enskilde kontrakt uprältas, hvilket af K. M. i nåder
gillas, och vid sådant tillfälle är Regeringen i stånd att a priori
bedöma, huruvida arbetets omfång är af den beskaffenhet att en
366
Deri 11 Februari.
särskild föreskrift må för bolaget kunna meddelas derom att arbetspersonalen
skall i religiöst hänseende sä vårdas som det nu
förevandc förslag åsyftar. Jag tror derföre alt vill man saken sä
bör man också börja den pä eli säll som gör alt den kan gä i
verkställighet. Detta låter sig göra genom det förslag som Ekon.-
Utsk. framställt: men ingalunda genom att taga bort ett tillägg,
hvarigenom förslaget erhåller en sådan allmänligh-et alt det kunde
komma att bero på en persons subjektiva upfattning, huruvida ett
arbetsföretag är af större eller mindre omfång och hvarigenom äfven
trassel och oreda kunna upsla, som möjligen satte bolaget i
stor förlägenhet och kanske bade till följd att bolaget, i harmen
öfver att på delta sätt trakasseras, alldeles icke verkställde förelaget
eller också verkställde detsamma under det rättegången fördes
om arbetarnes sedligbetsvård, hvarigenom kunde inträffa att när
bolaget fått utslag i frågan, arbetet redan blifvit lullbordadt, och
då har förfaltn:ns verkställighet förvandlats snart sagdt till ett spe
gelfäkteri.
.lag bar för mycken vördnad för lag och föreskrifter
för alt önska alt de skulle erhålla ett sådant öde, och detta skäl
är för mig vid della tillfälle af högsta vigt, hvarför jag för min
del anhåller, alt R. o. Ad. mätte bifalla Ekon.Otsk:s förslag såsom
det till orden lyder, såvida man skall äga något hopp att det skall
kunna bringas i verkställighet och bos K. M. vinna något afseende.
llr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: För min del förenar jag
mig i de motiver som blifvit af Utsk. anförda och som legat till
grund för de motioner hvilka föranledt Betänk. Jag anser det alldeles
i sin ordning alt sådane åtgärder vidtagas som kunna befordra
religiositet och sedlighet bos den befolkningen, hvilken troligen
kommer att allt mer och mer bos oss lillvexa, ty jag tror att
det är pä dessa egenskaper, som samhällets egentliga bestånd hvilan.
Såsom skäl för obehöfligheten af nya föreskrifter i denna syftning
har blifvit åberopad förhållandet vid jernvägarne. Det synes
som om jernvägsfebern så inträngt i allas begrepp att man glömt
det äfven arbeten af annan natur gifvas, vid hvilka, om ej lika
stort, dock ett ganska betydligt antal folk kommer att samlas. För
öfrigt anser jag de anförda exemplen om förhållandet vid åtskilliga
jernvägsarbeten af ganska underordnad beskaffenhet. Åtskilliga talare
hafva ingått i specialiteter rörule de föreskrifter, hvarpå Regeringens
åtgärder borde grunda sig. Jag tror alt detta är alldeles
obehölligt och att det mäste vara Regeringen medgifvet att
härutinnan reglementera, såsom den för godt finnér. Ej heller lära
föreskrifterna blifva fullständigare genom att klandra dem. Ilar
bar af en talare fästats mycken afseende vid definitionen pä astörre
omfång.” Jag tror också att härutinnan Sr regeringen medgifvet
att reglera hvad som dermed bör förstås, i hufvudsak instämmer
jag således i hvad Utsk. tillstyrkt; men jag kan likväl icke finna
mig i det undantag som i Utsk:s resonnement förekommer, att
nemi. några åtgärder icke skulle af Regeringen företagas i och för
religionsvården vid andra arbetsföretag än sådana som åtnjuta bi
-
Den 11 Februari.
drag af statsmedel, .lag tror del vara alldeles likgiltigt om arbetet
ullöres eller underhålles med allmänna eller enskilda bidrag:
förhållandet sorn hör alses är. att når en större mängd personer
komma tillsammans, sådana åtgärder mäste vidtagas, som leda till
befrämjande af religiositet och. sedlighet. Pel är på sådan grund
jag tillstyrker att 11. o. Ad, måtte afgifva ett likalydande beslut
med PresteSt.
Hr af Sillén, A hr. Wilh.: Om detta förslags ändamålsen
lighet
kan icke gifvas mer än en mening: men i afseende på dess
utförbarhet kan jag icke finna mig i de invändningar som blifvit
gjorda, ty om det kommer att bero pä antingen ett arbelslörelag
skall räknas till större eller mindre, sä är saken lätt hjelpt. Man
kan ju nemi. bestämma ett visst antal arbetare, som skola deltaga
i arbetet, för alt det skall kunna kallas för eli arbete af större
omfång, och då lärer ingen mannamån komma i fråga. Skulle någonting
kunna lägga hinder i vägen för förslagets utförbarhet, så
vore det väl snarare den i vår lid så mycket öfverklagade prestbristen:
men i detta afseende tror jag icke eller någonting är att helara.
Om en arbetarecorps af större omfång skall hafva eu särskild
själasörjare, måste han naturligtvis blifva försvarligare allönad,
och aflöningen blir troligen högre än vid mången komministratur
eller adjunktur ä landet, och då torde det icke heller komma att
saknas sökande. Man vet t. ex., för alt icke tala om Regemenlsoch
Balaljonspredikants-sysslorna, huru i släderne ock alltid finnes
ett tillräckligt antal sökande. Dessutom kan ju hända att det ställe
der jernvägen anlägges eller der gudstjenst skall hållas, är i grannskapet
af en stad, der alltid själasörjare eller prestvigd person finnes,
som skulle kunna åtaga sig ali sköta denna församling, hvilken
naturligtvis alltid till sin omfattning biifver mindre än de flesta
församlingar fi landet, kitt annat sätt att afhjelpa saken vore att
updraga religionsvården ät personer, hvilka egentligen icke tillhöra
PresteSt., men då måste en särskild författn. stadgas så att de
blifva underkastade någon kontroll af Consistorium eller någon annan
auktoritet, på det icke något annat ändamål än det åsyftade
mätte vinnas. Emellertid anser jag på anförde skäl icke riå
gol hinder möta detta i alla afseenden nyttiga och välkomna
förslag.
Hr Printzensköld: För den som icke har till särdeles
föremål för sin verksamhet alt tillämpa författmr, kan det visserligen
vara ganska lätt att säga, det ingen svårighet upstår vid att
hvarken stifta författmr oller alt. bringa dem i verkställighet. Helt
annat blir understundom förhållandet med dem som har till föremål
för nära nog hela sitt lifs verksamhet, att tillse, det författmr
varda riktigt tillämpade och i verkställighet salle. Man har sagt
att någon svårighet icke skulle upstå för K. M. ali afgöra hvad
. med arbetsföretag af större omfång bör förstås. Man skulle, heter
det, troligen bestämma ett visst antal arbetare och säga att om
368
O en 11 februari.
arbetarne vid ett företag upgingo till delta antal, vore företaget
af större omfång, och motsatsen om arbetarnes antal vore mindre.
Men nu vet man att arbetsstyrkan, så väl vid enskilda
som allmänna arbeten kunna vara i högsta mått olika på olika
tider, att det enskilda bolaget så väl sorn Staten finner sin uträkning
vid att mottaga ett större antal arbetare när det erbjuder
sig och äfven måste nöja sig med ett mindre antal, när de
icke kunna erhålla ett större. Nu händer t. ex. ali ett enskildt
bolag bildas, som skulle behöfva använda ända till 200 arbetare.
men har icke kunnat erhålla mer än 50. Har nu lagen
stadgat att 100 arbetare skulle utgöra ett bevis på ett arbetsföretags
större omfång, så vore ju bolaget befriadt från den
skyldighet till religionsvård hvarom nu är fråga. Men händelsen
kan göra att ännu en 50 arbetare för några veckor inställa
sig och bolaget mottager med glädje tillfället att kunna genom
denna förökade arbetsstyrka snart fullborda sitt företag. Då
skulle det förhållande inträffa att för dessa några få veckor sorn
bolaget har 100 arbetare, författn:» om religions- och sedlighetsvården
borde tillämpas, men efter 14 dagar kan det hända att
halfva antalet försvinner och då är återigen bolaget befriadt
från författnts efterlefvande och det gamla förhållandet inträder.
Ar det lämpligt alt stifta en författn., som kunde gifva anledn.
till så olika förhållanden under endast några få veckor. Vill
raan hafva en författn., så bör man hafva en som icke behöfver
eller bör kunna på detta sätt vackla i tillämpningen. Detta
låter sig göra genom antagande af Ekon.-Utsk:s Betänk. Då det
är K. M. som bestämmer bidraget till ett arbetsföretag, kan
också K. M. förklara att det och det arbetet, till hvilket han
beviljar bidrag är af större omfång. Bolaget ålägges att förutom
öfrige åtagne förbindelser äfven handhafva religionsvården;
då kan således författnrn tillämpas: rnen att utfärda en lag som
ett enskildt bolag är skyldigt att efterlefva den ena veckan
men är åter den andra veckan derifrån befriadt, det är att förvandla
författntn till en löjlighet, som alltid är och blir förkastlig.
Jag förblifver således vid mitt yrkande att Ekon.-  Utsk:s Betänk., sådant det nu i orden lyder, mätte blifva af
R. o. Ad. bifallet, emedan det skulle bevisa att R. o Ad. har
mera praktisk erfarenhet i lagstiftningen än det Högv. PresteSt.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt efter
det Hr Gr. o. Landtm, framställt de derunder gjorda yrkanden,
Hr Estenberg förklarat sig vilja afstå från yrkandet om återremiss
och instämma med de talare som begärt instämmande i
PresteSt:s beslut, blef propos. å bifall till förevar:de Betänk,
framställd och besvarad med starka Ja blandade med Nej.
hvarpå Ht Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
Hr Stjernsvärd begärde votering.
Hr
Den 11 Februari
369
Frih. Raab: Jag får för min del anhålla alt PresteSt:9
beslut måtte varda kontra-propos.
Frih. Alströmer, Jonas: Ihändelse PresteSt:s beslut skulle
blifva antaget, så afstår jag från min begäran om votering.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm, att Hr Stjernsvärd,
som begärt voteringen, lika med Frih. Raab yrkat instämmande
i PresteSt:s beslut och att således någon annan voterings-propos.
än den å bifall till detta yrkande ickg var ifrågaställd.
Hr Mannerskantz. Carl Axel: Jag anhåller att uti
kontra-propos:n måtte tydligen uttryckas innehållet af det beslut,
som PresteSt. fattadt, så att vi alla må känna hvarom vi
rösta.
Uplästes till justering samt godkändes följande voter:spropos.
:
Den, som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänk. N:o
30, röstar
Ja:
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifalles nämnde Betänk, med den förändring att
slutorden »enskilda bolag med bidrag af Statsmedel», utbytas mot
orden »bolag, menigheter eller enskilda personer.»
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 76.
Nej — 43.
Föredrogs Constit:sUtsk:s d. 7 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 5. med utlåt, om K. M:s Nåd. Propos., ang:de förändring
i och tillägg till Riks-Akten af d. 6 Aug. 1815.
Detta Mern. blef, på begäran af flere ledamöter, ånyo
bordlagdt: hvarefter Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att vid gårdagens
Talmans-öfverläggning fråga förekommit när ifrågavande
Mein., hvilket förmodades i dag blifva ånyo bordlagdt, borde
hos RiksSl:n samtidigt förekomma till afgörande, samt att dervid,
enär K. M:s vid sednaste Riksdag afgifna Nåd. Propos. N:o 94
innehölle, att det deri förekommande förslag till ändringar i
Reg.F:n och Riksd.-Ordn:n framställdes under förutsättning, att
det förslag till förändring i RiksAkten, hvarom Const.Utsk:s
lil H. 24
370
Den 11 Februari.
Mern. N:o 5 handlar, skulle vinna begge Rikenas National-Representationers
bifall, Talmännen ansett att, innan berörde förslag
till Grundlagsförändringar företogs till pröfning, så borde
detta Mein. i frågan om förändring i RiksAkten vara afgjordt
innan de serskilde RiksSt:n samt jemväl hvarje Stånds derom
fattade beslut vara de öfrige Stånden genom prot.-utdr. meddeladt.
Talmännen hade derföre öfverenskommit att till RiksSt:n
hemställa, att Const.Utskrs Mern. N:o 5, måtte få företagas till
afgörande Onsdagen d. 18 dennes: hvarefter Talmännen, sedan
beslut derom blifvif af samtlige Stånden fattade, ville sammanträda
för att öfverenskomma om den dag, som borde föreslås
till pröfning af Const.Utsk:s Meni. N:o 3, rörande de hvilande
förslagen till ändringar i Grundlagarne; och i följd deraf finge
Hr Gr. o. Landtm, nu hemställa att Const.Utsk:s ifrågavande
Mein. N:o 5 måtte få nästkommande Onsdag företagas till pröfning
samt då upföras främst i föredragnings-listan.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Föredrogs och lades till handlingarne Const.-Utsk:s d. 7
dennes på bordet lagda Mern. N:o 6, med bestämmande till
hvilket Utsk. särskilda af Doktor Nils Nordlander och RiksdagsFullm:n
J. E. Rutström väckte motioner böra förvisas.
Föredrogs och bifölls sammansatta Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:s d. 7 dennes på bordet lagda Mein. N:o 1,
angtde arfvode för en af Utsk. antagen särskild Sekret.
Föredrogs, men borlades ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 7
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 1, i anledn. af dels K.
M:s Nåd. Propos. angtde vissa ändringar i nu gällande stadganden
om utskrifnings-sättet och inrättningen af allmänna Bevärings-manskapet,
dels ock en i samina ämne väckt enskild
motion.
Föredrogs och bifölls Alim. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 7
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 35, i anledn. af väckte
motioner om afskaffande af den s. b. Folkmarknaden i Westerås.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 7
dennes på bordet lagda Mern. N:o 36, i anledn. af återremiss
utaf Betänk. N:o 11, fann R. o. Ad. detta Mern. ej erfordra
annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Den 11 Februari.
371
Föredrogos och bifölios Allra. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s nedanniimnde
d. 7 dennes på bordet lagda Betänk:n:
N:o 37. i anledn. af viickt motion oin afvittring af åtkil•
liga på Ockelbo allmänning varande lägenheter:
A:o 38, i anledn. af väckt motion om rättighet för Frälsetänte-gifvare.
att, i likhet med kronotionde-gifvare. lösa frälseräntorna
efter inedelmarkegångs-pris;
N:o 39. i anledn. af väckt motion om fastställelse af Kronotionde-sättning
för Upsala län ; samt
N:o 40, i anledn. af väckt förslag om nedsättande af en
komité för beredande af en jcmnare fördelning af skatterne inom
Wesslands socken af Upsala län.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 7 dennes på
bordet- lagda Betänk. N:o 41. i anledn. af väckte motioner om
ändringar i Kongl. Stadgan d. 13 Apr. 1808 angrde jagt- -och
djurfång samt Kongl. Kungörelsen d. 24 Oct. 1851.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: I allt hvad Utsk.
i sitt Betänk tillstyrkt instämmer äfven jag; men då jag vid
föregående Riksdag inlemnade en motion i enahanda syftning
med den som Gr. Lewenhaupt afgifvit, dock egentligen omfattande
den del som af Utsk. blifvit afstyrkt, nemi. rättigheten
att efter första Maj få skjuta tjädevtupp, anhåller jag att få
med några ord motivera min begäran om förändring i Utsk:s
Betänk, i denna del. De skäl Utsk. anfört för afslag förefalla
mig icke särdeles klara. Utsk. erkänner, i enlighet med hvad
motionären anfört ronde jagten på tjädertupp efter d. 1 Maj att
nämnde jagt, sedan fågelns parning försiggått, icke blott är för
det vildas fortplantning oskadlig utan äfven under vissa förhållanden
kan i nämnde afseende medföra gagn. Likafullt afstyrker
Utsk. hvad motionären anfört derföre, att upsigten öfver
tjäderlekarnes fredande under den föregående tiden af våren
skulle göras omöjlig derest villebrådet finge efter d. 1 Maj
fällas. Jag vill här först och främst fråga, huru upsigten under
den föregående tiden före d. 1 Maj skulle göras svårare, då
icke fråga är om någon förändring i lagstadgandet som gäller
under denna tid, eller att man skulle få rättighet att derunder
skjuta icke höna, men tupp. Detta har jag svårt att fatta; meningen
måtte vara efter d. 1 Maj. Men hvad detta beträffar,
så får jag nämna att någon sådan upsigt icke finnes: ty af hvem
skall den väl förrättas. Kronobetjeningen lärer svårligen verkställa
en sådan upsigt i en skogrik trakt inom ett vidsträckt
gebiet; och- den hvarken utöfvar eller kommer att utöfva en sådan
så länge nuvar:de stadga står qvar, och då efter deras förmening
ingen skada sker med tuppens fällande efter d. 1 Maj
eller sedan parningen är slutad, och de derföre sjelfva under
-
372
D e n 11 Febru ari.
stundom tillåta sig lagöfverträdelser, så kunna de icke gerna
träda upp och beifra sådane, under den tid då skada genom
jagten verkligen sker. De mötas med yttrandet »Ni håfven gjort
detsamma under en tid som, det må vara. icke är så skadlig
för villebrådet, som då jag gjort det; men J håfven likväl jagat
på förbuden tid!» Vill man att denna lag skall efterlefvas
eller en sådan rättighet skyddas, måste man intressera dem som
skola antaga upsigt och förhindra villebrådets fällande, och jag
är fullt öfvertygad, hvilket jag äfven vid en föregående Riksdag
uttryckt, att så länge man totalt förbjuder denna jagt äfven
under den tid då efter allmänna meningen ingen skada sker.
och denna jagt är så lycklig som den är, kommer öfverträdelse
att ske så väl före som efter 1 Maj. äfven om skrifvelse till
K. M. om stadgande af böter komme att afgå. Jag får således
på grund af den erfarenhet jag sjelf såsom jägare besitter och
då jag lifligt önskar att denna jagt måtte erhålla ett skydd,
just i och för detta skydds vinnande, anhålla om återremiss af
Betänk, så till vida att det måtte uttryckas att man äfven efter
1 Maj får skjuta tjädertupp.
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Med anledn. af den siste
talarens anmärkn. mot Utsk:s motivering får jag fästa hans upmärksamhet
derå att det kommer att möta stora svårigheter, att
kunna kontrollera huruvida en tjädertupp är skjuten före eller
efter 1 Maj, enär säljaren kan utbjuda tuppen d. 2 Maj. Efter
talarens åsigt skulle det således blifva tillåtet att få sälja den
efter 2 Maj, då det deremot vore straff på om han kom och
sålde den den sista April. Det är denna betänklighet som gjort att
Utsk. icke ansett sig kunna tillstyrka det förslag som Gr. Lewenhaupt
framställt. Dessutom anhåller jag att få fästa R. o. Ad:s
upmärksamhet derå, att om det skulle medgifvas rättighet att
skjuta tjädertuppar efter 1 Maj, så blefve det äfven i detta
hänseende ganska svårt att hafva någon upsigt öfver att icke
denna tillåtelse begagnades såsom förevändning vid fogeljagt att
äfven skjuta annat än tuppar. Jag får i anledn. häraf yrka bifall
till Utsk:s Betänk.
Gr. af Ugglas: I afseende på hvad Frih. Åkerhjelm sist
nämnde, nemi. att det skulle blifva svårt att kontrollera, om
icke annat än tuppar skjötes efter d. 1 Maj, så skulle jag tro
att detta är lätt för hvar och en som kan skilja mellan tupp
och höna. Hvad det beträffar som Frih:n först yttrade eller att
det skulle blifva svårt att taga reda på om tuppen vore skjuten
föie eller efter 1 Maj, så kan det visserligen vara sannt,
men jag får fästa upmärksamheten på att f. n. finnes
icke någon tillsyn, man må skjuta aldrig så många tuppar före
1 Maj. Gifves det tillåtelse åt en jägare att skjuta efter d. 1
Maj och tillåtelse med detsamma att hålla efter krypskyttar,
då kan Frih:n vara öfvertygad om att åtminstone i många or
-
Den 11 Februari.
373
ter jägaren sjelf är intresserad för och skall hålla hand öfver
att författntn efterlefves. Det är på grund häraf som jag yrkar
återremiss, så vida icke R. o. Ad. skulle finna för godt att
bifalla Gr. Lewenhaupts förslag att tjädertupp må skjutas efter
d. 1 Maj.
Som härefter propos. till bifall å förevande Betänk, blifvit
först framställd och besvarad med blandade .Ja och Nej. hemställde
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkntne
föranleda till återremiss samt ropades dervid starka
Ja jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Fcredrogs ånyo Riddarh.-Utskts d. 4 och 7 dennes på
bordet lagda Utlåt. N:o 7. i anledn. af Riddarh.-Direkttns
Riksdags-berättelse,
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande.
§ 1-
Lades till handlingarne med godkännande af Utskts yttrande
angtde Löwensköldska testaments-fonden.
§§ 2 och 3.
Hi föl lo s.
§§ 4, 5, 6, 7 och 8.
Biföllos.
§ Sjusta
punkten innehållanhe tillkännagifvande att Utsk.,
vid inventering af de Riddarhusets fonder tillhörande låneoch
säker hetshandling ar, funnit dessa i fullständigt och behörigt
skick, samt yttrande om det sätt hvarpå lånerörelsen
blifvit af Riddarh.-Direkt.n handhafd.
Denna punkt lades till handlingarne.
2:dra punkten, innehållande hemställan om sammanslående
af de under Riddarh.-Direkt:ns förvaltning ställde
fonder.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr.: Ett sådant
fondernas sammanslående skulle visserligen medföra i vissa afseenden
ganska stora fördelar, enär derigenom större reda och
enkelhet i räkenskaperne skulle upsla, äfvensom de smärre besparingarne
på en eller annan fond, hvilka nu ofta ligga oförräntade,
derigenom lättare kunna göras fruktbärande; men i
verkligheten anser jag att de olägenheter, som deraf skulle upkomma,
betydligt öfverväga fördelarne. Dessutom tror jag att
ganska få af fonderna skulle kunna sammanslås med lliddarh.-  kassan i anseende till de föreskrifter, hvilka blifvit af testaments
-
374
Den 11 Februari.
gifvarne lemnade. I de flesta donationsbref stadgas nemi. att
fonderna skola lemnäs oförryckta till sitt ändamål, men detta
lärer icke blifva förhållandet om, såsom Ut»k. föreslaget, desamma
sammanslås till Riddarh.-kassan, hvilken det skulle åligga
att utbetala de pensioner eller stipendier, som äro bestiimde att
af hvarje fond utgå. P. n. upstå vanligen på fonderna besparingar.
I afseende på de flesta af dessa är föreskrifvet att besparingarne
skola upläggas, till dess . deraf upstår ett kapital,
med hvilket man kan ytterligare bestrida ett stipendium eller
en pension. Detta stadgande skulle således komma att alldeles
förfalla och testamentsgifvares önskan dymedelst öfverträdas.
I Utskts Utlåt, förekommer dessutom en punkt, hvilken låter
ganska stötande. Der står nemi. att de möjliga öfverskotten
kunde komma Riddarh.-kassan till godo. Det är icke tänkbart
att testamentsgifvarne skulle hafva önskat eller medgifvit att de
besparingar som på de af dem anslagne fonderna kunna upstå.
skulle komma Riddarh.-kassan till godo, utan meningen har väl
varit att äfven de skulle användas till pensioner eller stipendier.
Jag tror derföre icke att det vore rätt handladt af Riddarhuset
att så tillegna sig andras egendom, hvilket obestridligen i den
händelsen vore förhållandet. Derjemte skulle jag anse det i
tidernas längd blifva för Riddarh .-kassan ganska betungande att
åtaga sig, på sätt nu sker, utbetalandet af pensioner och stipendier
till det nuvartde beloppet; ty obestridligen kommer framdeles,
såsom hittills skett, räntan att blifva lägre och då blir
det omöjligt för Riddarh.-kassan att betala desamma, utan att
kassan i tidernas längd skulle derpå blifva betydligt lidande.
Jag måste derföre afstyrka bifall lill denna tiel af Utskts
Betänk.
Hr Printzensköld, Carl: I likhet med Hr Björnstjerna
anser jag det förslag Riddarh.-Utsk. framställt vara hvarken
lämpligt eller nyttigt eller ens i vissa fall möjligt att verkställa,
äfvensom i många hänseenden orättvist. Det (innes fonder,
öfverlemnade åt Riddarh.-Direkttns disposition, i afseende på
hvilka af vederb. gifvare förordnats, det räntan å dessa fonder
skall till det eller det beloppet utgå till så och så många pensionstagare.
Nu kan det hända att, till följd af penningförhållanden,
räntan under en tid kän vara högre oell under en annan
tid lägre; att en pensionsfond kan vara utlånad mot en högre
och en annan mot en lägre ränta. Följden måste naturligtvis
blifva den att den pensionsfond som genom lyckliga omständigheter
drager en högre ränta får större tillgångar, och den. som
upbär en lägre, får mindre. När nu testator, såsom Hr Björnstjerna
också anmärkt, föreskrifvet, att om räntebesparingar kunna
göras, så skola de kapitaliseras och fonden på så sätt förstärkas,
skulle, genom sammanslående af alla fonderna till en enda,
det icke kunna utredas, hvilken fond som bär den högre räntan
och hvilken som bär den lägre, och då skulle en så be
-
Den 11 Feb ruari.
375
skaffad kapitalisering hädanefter svårligen, ja t o. m. omöjligen
kunna ega runi. Jag anser vid sådant förhållande det icke vara
öfverensstämmande med den vård som 11. o. Ad. bör egna de
testamenten och gåfvor som ställas under deras disposition, att
vidtaga natron enda åtgärd, som i ringaste mån kan förhindra
verkställigheten af hvarje gifvares ellea testators i donationsbrefven
meddelade föreskrifter. Tvärtom synes det mig vara en
pligt för R. o. Ad. att låta förblifva vid det förhållande som
f. n. eger rum, och detta så mycket heldre enär, det af Utsk.
omförmäldta större besvär, som nuvande bokföring medför, i
aila händelser är ersatt genom den särskilda vedergällning, hvilken
jag tror att nästan alla teslatorer hafva i sina gåfvobref
och testamenten förordnadt böra utgå tili bokförararen för det
besvär han i och för upbärande och redogörande af fondernas
tillgångar är underkastad. Jag tillstyrker afslag.
Gr. Puke, Folke Magnus: Jag skulle tro att ganska
få fonder finnas, som, på det sätt Utsk. föreslagit, skulle kunna
sammanslås; men jag skall visserligen icke motsätta mig en dylik
sammanslagning, i händelse det låter sig göra. Jag hemställer
dock till R. o. Ad., huruvida det icke vore skäl att,
innan beslut i denna fråga fattas, Riddarh.-D:rekt:n finge afgifva
sitt yttrande derom. Jag anhåller om återremiss af denna
punkt.
Gr, Mörner, Carl: En ledamot inom Utsk. väckte fråga
om denna fondernas sammanslagning på den grund, hvilken äfven
allmänt vitsordades, att härigenom skulle upstå ett betydligen
minskadt besvär i räkenskapernas förande. Jemte detUtsk.
gillade detta skäl och ansåg det väga ganska mycket, fann
Utsk. sig hafva rätteligen förfarit, då det tillstyrkt att ett sådant
sammanslående skulle endast ega rum för sådana fonder och
stiftelser, der icke bestämda föreskrifter lägga något hinder i
vägert; och det tillkom naturligtvis Riddarh.-Direkt, att tillse,
om något sådant hinder förefinnes eller icke. Man har klandrat
att Riddarh.-kassan skulle få disponera de möjliga öfverskotten.
Jag kan icke häraf finna någon olägenhet, då kassan
i alla fall skulle åtaga sig att utbetala alla stipendier och bestrida
de utgifter som eljest utgå af öfriga fonder. Om, på sätt
Gr. Puke nu föreslaget, R. o. Ad. skulle finna lämpligt att återremittera
frågan, på det Direkt, måtte få afgifva Utlåt, i anledn.
af hvad Utsk. här tillstyrkt, så vill jag icke motsätta mig
detta förslag; men tror att R. o. Ad. kan gerna bifalla Utsk:s
tfflstyrkande.
a»
Hr Ehrenhoff, Gostaf Herman; Den anmärkn. som
här blifvit mot
styrkt det Riddarh.-kassan borde tillegna sig de besparingar, som
mijligen kunna af fonderna upstå, är ganska orättvis, och skall
376
Den 11 Februari.
af den värde anmärkaren äfven befinnas vara sådan, om han
behagade taga i betraktande hvad som yttras i slutet af nästföljande
§. Der omtalas nemi., huruledes en fond genom stöld
förlorat 2,573 R:dr 8 sk. b:ko. Detta var en fond som möjligen
kunde tåla vid en sådan förlust, men en lika stor om icke större
förlust skulle möjligen kunna drabba en mindre fond och kanske
helt och hållet tillintetgöra densamma. Det var på denna
grund som inom Utsk. väcktes förslag att förekomma ett dylikt
försvinnande af en fond derigenom att fonderne sammanslogos
och gjordes solidariskt ansvarige för hvarandra, äfvensom att
Riddarh.-kassan skulle åtnjuta vinsten af besparingarne och derigenom
gå i en slags borgen för fonderna3 bibehållande vid
deras primitiva belopp. Hvad återremiss beträffar, så har jag
ingenting deremot, i händelse frågan derigenom kan blifva bättre
utredd.
Hr Printzensköld: Den omständigheten att en stöld af
penningar, tillhörande en fond, möjligen kan ske, men icke af
penningar, tillhörande en annan, anser jag icke innefatta ringaste
skäl till fondernas sammanslående. Visserligen är det sannt att
när en stöld sker af en betydlig summa penningar från en fond,
så blir äfven denna i samma stund förminskad: men då anser
jag det vara vida mer öfverensstämmande med den vård som
det åligger R. o. Ad., i dess egenskap af RiksStånd, att egna åt
de till Riddarh.-Styrelsens förvaltning lemnade fonder, att, om
en sådan oförutsedd och oväntad händelse inträffar, heldre besluta,
det 11. o. Ad. skall af den särskilda. Riddarhuset tillhörande
kassan, ersätta den bestulna fonden sin förlust, än att
genom sammanslående af fonderna så till sägandes nivellera desamma,
ett system som man beklagligen synes nu för tiden vilja
med förkärlek tillämpa vid alla möjliga tillfällen, ehvad det är
gagneligt eller icke. Methoden skulle här uppenbart strida emot
rättvisan, hvilken kräfver, att hvar och en fond skall kunna påräkna,
såsom sin lagliga egendom, hvad som af den influtna räntan
kan såsom öfverskott återslå, sedan de å fonden anvisade
pensioner blifvit utbetalde. Hvad angår den af Gr. Puke föreslagna
återremissen, så har jag ingenting emot en sådan åtgärd,
enär det alltid är nyttigt att höra vederb. embetsman och derigenom
få en närmare utredning af saken. Jag skulle t. o. :n.
tro att det hade varit Riddarh.-Utsk:s skyldighet att höra Direktionen
innan Utsk. framställt ifrågavar:de förslag.
Hr Björnstjerna: Sedan en återremiss blifvit yrkad får
jag förena mig med dem, som en sådan begärt.
Efter först till bifall å denna punkt framställd propos., son
besvarades med starka Nej, jemte några Ja, hemställde Hr G’,
o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorce
anmärkn:r föranleda till densammas återremitterande; och bl;f
denna propos. besvarad med Ja.
Den 11 Feb ru ari.
377
3:dje punkten, ang:de förhöjning of maximi-summan för
s. k. namn-lån; och 4:de punkten,
tionsråkning hos Stockholms Enskilda Bank af eljest icke fruktbärande
medel.
Dessa punkter biföllos.
§ 10.
Hr Björnstjerna: Af alla samhällsklasser vet jag knap
past
någon, som är i större behof af understöd, än gamla fattiga
ogifta fruntimmer och detta icke mindre, derföre att de äro
af adlig härkomst; ty äfven bland dem finnas ganska många,
som äro i stort behof af understöd. Jag skulle derföre anse
det ganska obilligt, om dessa fattiga fröknar skulle blifva li
dande
deraf, att deras medel, som öfverlemnats till Riddarhusets
vård, hafva blifvit bortstulne. Jag kan icke föreställa mig att
R. o. Ad. skulle hafva så liten omtanka om sina fattiga släg
tingar.
att de skulle vilja låta denna förlust af omkring 2,500
R:dr drabba dem, och derigenom beröfva 4 eller 5 fattiga fröknar
den lilla årliga pension,' hvartill de äro berättigade. Jag
är öfvertygad om att den förlust, som derigenom träffar den s.
k. reparationsfonden, lätteligen skall kunna ersättas och att andra
medel kunna finnas för det behof, som med densamma är
afsedd. Jag får således i öfverensstämmelse med hvad Direk
tionen
föreslagit anhålla alt den förlust af 2.573 R:dr 8 sk. b:ko,
hvilken genom stöld drabbat Adliga Jungfrustift-kassan, måtte få
afskrifvas på reparationsfonden eller ock på Riddarh.-kassan.
Det är mig alldeles likgiltigt antingen dét sker på den ena eller
andra; ty om dessa penningar afskrifvas på reparationsfonden
och den sedermera skulle befinnas otillräcklig, så är det ingenting
som hindrar R. o. Ad. att besluta, det en lika eller större
summa må tagas från Riddarh.-kassan för att fylla bristen och
bestrida dessa reparationer. Jag yrkar således bifall till Direktionens
förslag.
Gr. Puke; Afven jag kan icke finna något skäl i att,
på sätt Riddarh.-Utsk. föreslaget, afskrifva förlusten på Stifts
kassan
Det kan visserligen anses att då dessa penningar till
hört
Stiftskassan och derifrån blifvit bortstulne. så bör denna
kassa vidkännas förlusten; men alla ömmande skäl förefinnas att
icke låta förlusten drabba densamma. Hr Björnstjerna har redan
utredt, i hvilket stort behof stiflsfröknarne i allmänhet äro
att få upbära de pensioner, hvartill de genom sina gjorda tillskott
blifvit berättigade, och jag tror icke eller att det för R.
o. Ad. skulle vara af någon betydenhet att tillskjuta denna
summa från reparationsfonden. Afven om denna kassa icke
skulle vara i det tillstånd som man önskade så har alltid
Adeln tillfälle att öka sina afgifter för att betacka den ifrågavar:de
summan.
378
Den 11 Februari.
Hr Printzensköld: Enligt min åsigt skulle det föga
öfverensstämma med 11. o. Ad:s värdighet, att låta en fond,
som tillkommit på ett sådant sfi 11 som den ifrågavar:de. och hvilken
har ett dylikt ändamål, vidkännas den förlust, som stölden
tillskyndat densamma. Jag anser det t. o. m. vara en moralisk
pligt för R. o. Ad. att, om det ieke kan ske på annat sätt,
t. o. m. genom direkt sammanskott inom Ståndet ersätta förlusten.
När nu. på sätt en af Riddarh.-Direktris ledamöter här
yttrat, Riddarhusets egna tillgångar, vare sig reparationsfonden
eller den s. k. Riddarh.-kassan, lemna utväg till ersättande af
den inträffade förlusten, anser jag det vara af yttersta vigt att
R. o. Ad. försätter den s. k. Adliga Jungfru-stifts-kassan i det
skick, hvari den före stölden sig befann, och jag önskade t. o.
m. att den ränta, som på det bortstulna kapitalet gått förlorad,
jemväl måtte blifva ersatt, så att denna fond komme i tillfälle
icke blott att utbetala pensioner tili samma antal som dessa utgjorde,
när stölden skedde, utan äfven att detta antal i någon
mån föröka. Jag tillstyrker återremiss.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Här har yrkats i afseende
på de medel, som blifvit från Adliga Jungfrustiftskassan bortstulne,
att de, i st. f. att, på sätt Riddarh.-Utsk. föreslagit, afskrifvas
från stiftskassan, borde från reparationsfonden ersättas.
Det kan visserligen vara sannt och jag vill icke ingå i någon
utredning deraf, att man icke bör låta denna förlust drabba den
Adliga Jungfrustiftskassan; men att nu på förhand bestämma att
den bör drabba reparationsfonden, tror jag så mycket mindre gå
an, som i de följande §§ omtalas betydliga reparationer, hvilka
förestå på Riddarhuset, och hvarigenom denna fond skulle komma
att hardt anlitas. Det torde således vara mindre försigtigt
att nu på förhand besluta det från denna fond dessa 2,5 73
R:dr 8 sk. b:ko skola utgå. utan vågar jag föreslå att R. o. Ad.
täcktes återremittera denna §, på det man mätte kunna fritt
häröfver besluta, sedan raan fått se. hvilken ställning Riddarhusets
reparationsfond kommer att innehafva.
Gr. Mörner: Riddarh.-Utsk. har visserligen icke vid
pröfningen af denna fråga förbisett de adliga stiftjungfrurnas
fördel eller nödvändigheten af att de pensioner, sorn förut till
dem utgått, matie äfven fortfarande tillfalla dem, men Utsk. har
ansett sig kunna tillstyrka afskrifningen derföre att. på sätt i
motiverna anförts, pensionerne i alla fall borde snart nog kunna
utgå till enahanda belopp som innan förlusten skedde. Utsk.
har i anseende till de förestående betydliga reparationer, dem
Gr. Lagerbjelke äfven antydt och af hvilka R. o. Ad. framdeles
kommer i erfarenhet, funnit reparationsfonden i alla fall blifva
så hardt anlitad, att troligen de reparationer, som å Riddarhuset
förestå, på långt när icke kunna från den bestridas. Deruti
ligger skälet för Utsk:s tillstyrkan att icke antaga Riddarh.-Di
-
Den 11 Februari.
379
rekt:ns forsla!;. Om liiddarh.-Utsk. genom en återremiss möjligen
kunde påfinna någon utväg alt betacka denna förlust, vill
jag icke motsätta mig densamma.
Frih. Tersmeden, Fredr. Willi.: Sedan jag anmälde
mig, har Gr. Lagerbjelke yttrat sig och jag är af honom i väsendtlig
mån förekommen. .Jag ville äfven fästa upmärksamheten
på olämpligheten af att beläcka denna förlust af reparationsfonden.
äfvensom jag instämmer i de Hrrrs åsigter, sorn anse att
denna förlust icke bör drabba den s. k. Adliga .Jungfrustiftskassan,
men i allmänhet tror jag att det naturligaste är, när någon
förlust drabbar en enskild fond. och R. o. Ad. anser att denna
förlust bör den enskilda fonden ersättas, — att Riddarh.-kassan
bör betacka förlusten och icke en kassa, som är afsedd för ett
specielt ändamål, såsom reparationsfonden, synnerligen dä denna
kassa kommer att tagas i ett betydligare anspråk.
Hr Silfverstolpe. Fredr. Otto: I hufvudsaken förenar
jag mig i det yttrande, som blifvit af Hr Björnstjerna afgifvet,
och tillstyrker att ersättning utgår från Riddarh.-kassan. Men
det är ett ytterligare motiv härför, som jag ber att få anföra,
nemi. att det säkerligen måtte ligga i R. o. Ad:s intresse att
donationer göras af enskilde personer, till förmån för fromma
stiftelser, som gagna R. o. Ad. Säkerligen skola personer vara
myeket mera benägna att göra sådana donationer åt R. o. Ad.,
om de finna att Ståndet behandlar en sådan händelse, som denna,
på ett ädelmodigt sätt, och ersätter de förluster, som möjligen
kunna tillskyndas kassor, hvilka stå under dess disposition. .Jag
anhåller om återremiss med yrkande att ersättningen måtte utgå
af Riddarh.-kassan.
Hr Björnstjerna: Jag vill icke uptaga tiden med att
gensvara hvad här har blifvit sagdt. .Jag har redan antydl att
det är fullkomligt likgiltigt huru förlusten ersättes, antingen det
sker från reparationsfonden eller Riddarh.-kassan. men icke vill
jag att de fattiga fröknarne, hvilkas medel blifvit bortstulne.
derigenom skola blifva lidande.
Hr Printzensköld: .Jag kan icke inse rågot skäl, hvar
före
man icke skulle anlita den ena eller andra kassan för ersättning
af ifrågavat :de förlust, så snart det kan ske ulan att
förnärma någon annans rätt. Således bör det stå R. o. Ad.
fritt att besluta ersättning vare sig från reparationsfonden eller
Riddarh.-kassan. Rättast vore kanske att dela denna fråga i
2:ne punkter, nemi. först besluta att förlusten skall ersättas
Wadstena adliga jungfrustifts-fond och sedan återremittera frågan
till Ridddarh.-Utsk. Hå har R. o. Ad. redan på förhand på ett
Ståndet värdigt sätt definitivt tillkännagifvit sin tanke i ämnet
38(1
t/e n 11 Februari.
med afseende på ersättningen och endast öfverlemnat åt Utsk.
att föreslå, huru och på hvad sätt ersättningen bör utgå.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, framställt att samtlige talare instämt i yrkandet
af återremiss å förevaride §, med endast den skiljaktighet att
Hr Printzensköld i sitt sednaste yttrande anhållit att R. o. Ad.
nu genast måtte besluta, att den förlust af 2,573 Ridr 8 sk.
b:ko, sora drabbat Jungfrustiftskassan, skall ersättas af någon utaf
de 11. o. Ad. tillhöriga fonder, men att denna § i öfrigt mätte
återremitteras, för att Utsk. måtte komma i tillfälle att utlåta
sig om den fond, hvarifrån ersättningen borde utgå, blef propos.
till bifall å denna § först framställd, men besvarad med Nej;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
de gjorda anmärkmne föranleda till åtenemiss, samt, sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld: Jag anhåller om votering och att
som kontra-propos. måtte antagas det förslag jag framställt.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm, att den begärda
voteringen icke kunde förvägras, men att den af R. o. Ad. beslutade
återremissen icke syntes lägga hinder i vägen för bifall
till Hr Printzenskölds förslag till beslut om ersättning för Jungfrustiftskassan.
Hr Printzensköld: Jag inser visserligen den fullkomliga
riktigheten af Hr Gr. o. Landtnäs erinran i detta fall; men jag
ber å min sida all få till Hr Gr. o. Landtm, hemställa, om det
icke vore i öfverensstämmelse med R. o. Adis värdighet att nu
genast besluta ersättning och sedermera låta sättet blifva föremål
för vidare pröfning, emedan man icke vet hvad som kan hända i
framtiden.
Gr. Puke: Jag vet icke hvad Hr Printzensköld vill med
sitt yrkande om votering enär del redan blifvit bestämdt att förlusten
icke bör drabba — — — — — — — —
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att öfverläggningen blifvit förklarad
fulländad och att således voteringen, enär llr Printzensköld
vidhöll sin derom gjorda begäran, borde företagas.
Hr Printzensköld: Jag ber vördsammast att få till Hr
Gr. o. Landtm, framställa den frågan, huruvida Hr Gr. o. Landtm,
ämnar göra någon propos., som i någon mån öfverensstämmer med
de åsigler jag tagit mig friheten yttra. Man har sagt mig att
detta sannolikt torde inträffa, då sisla afdeln:n af Utsk:s förslag
kommer att af Hr Gr. o. Landtm, framställas till R. o. Adis slutliga
ompröfvande.
Den 11 F e b r u ari.
381
Hr Gr. o. Landtm, förklarade i anledn. häraf att, derest icke
votering blifvit begärd, det varit hans afsigt att framställa propos.
å den del af llr Printzenskölds yrkande, sorn icke innefattades i
det redan fattade beslutet 0111 återremiss.
Hr Printzensköld: Efter den uplvsning Hr Gr. o. Landtm,
nu behagat meddela och för hvilken jag får förklara min vördnadsfull
tacksamhet, afstår jag från min begäran om votering.
Dä härefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad., jemte
det beslut 0111 återremiss som redan blifvit fattadt, behagade besluta,
alt stiflskassans i förevarrde § omnämnda förlust skall ersättas
af någon utaf de R. 0. Åd. tillhörige fonder, blef denna prOpos.
med Ja besvarad.
§ 11.
Gr. Puke: Alt den ifrågasatte undersökningen är nödvändig
har Utsk. redan medgifvit, men jag hemställer till Ståndet, huruvida
undersökningen medelst gräfning hör, enl. Utsk:s förslag, redan
i vår under pågående Riksdag verkställas, emedan förhållanden
då kunde inträffa som gjorde att R. 0. Ad. blefve husvill under
tiden. Majoren Lejonanckar, som jag ser är närvarrde, torde kanske
derom kunna uplysa bättre än jag. Jag hemställer derföre att
Direktionen icke mätte ovillkorligen åläggas att företaga detta arbete
i vår. emedan det kanske kunde inträffa att R. 0. Ad. icke
då hade något rum alls att samlas pä.
Gr. Mörner: Del har icke undfallit Utsk:s upmärksamhet att
möjligen någon olägenhet skulle, genom antagande af det förslag
Utsk. tillstyrkt, kunna upsla; men dä, pä säll R. 0. Ad. af Betänk.
torde inhemta, en betydlig reparation är för banden och
bör, så fort möjligt är, företagas, har Utsk. anselt att med undersökningen
icke borde fördröjas. Om, på sätt Gr. Puke tyckes
åsyfta, en sådan undersökning ej bör företagas under Riksdagen,
så torde dermed komma att anstå intill våren 1858, i fall R. St.
då äro åtskiljde, och jag vill önska att det derigenom upkommande
dröjsmål med de i utsyningsinstrumentet nödiga ansedda reparationer
icke måtte föranleda lill oberäkneliga kostnader.
Sedan härefter Gr. Puke förklarat, det han endast anhöll om
den förändring, att i Utsk:s hemställan orden »redan instundande
vår så tidigt som möjligt» utbyttes emot orden »så fort ske kan»,
blef propos. till bifall A förevar:de § först framställd och besvarad
med blandade Ja och Nej; hvarefter R. 0. Ad. biföll denna § med
don af Gr. Puke yrkade förändring.
§ 12.
Gr. Oxenstjerna, Axel Thure Gabriel, anförde skriftligen
:
Som åtskilliga af Riddarhus-Utsk:ts medlemmar afgifvit en
reservation mot pluralitetens mening, hvilken i allo gillat Riddar
-
382
Den 11 Februari.
hus-Direkt:ns förfarande i afseende pä det i 12 § af dess Berättelse
omnämnde ärende eller Biddarli.-salens förändrade inredning,
och jag äfven deltagit i denna reservation, skulle jag vördsamt
anhålla att härom fä yttra några ord.
Jag hade, då ärendet förevar i Utsk:t, ej varit i tillfälle att
närmare pröfva detaljerne vid en möjlig förändring —, jag hade
endast genom några mätningar å den af Professor Scholander up—
gjorda ritningen öfver Riddarh.-salen och den der projecterade
förändringen funnit — att man vid detta project alltför litet gjort
afseende på nödvändigheten att, jemte det man beredde bättre
sittplatser på detta rum, hushålla med utrymmet och ej göra
dessa platser alltför spatiösa, — så att antalet af platser derigenom
inskränktes till den grad, att hela projectet derigenom blef
odugligt och har måst förkastas. Hade denna dubbla upgift af
Riddarb.-Direkt. förelagts den person, till hvilken Direkt, behagade
vända sig härom: att nemi. både söka åstadkomma beqvämare sittplatser
med ryggstöd och det största möjliga antal platser, som
med nödig beqvämlighet stod i förening, och hvilket antal ej borde
understiga 500 platser, så hade aldrig detta dödfödda project med
thv åtföljande orimliga kostnadsförslag af Snickare Dumrath kommit
i dagen och Riddarb.-Direkt, hade åtminstone kunnat så tillvida
efterkomma R. o. Adis vid förra Riksdagen fattade beslut, att den
hade haft nu att framlägga för R. o. Ad. clt fullt antagligt förslag,
om Direkt, äfven af andra orsaker — nemi. de snart stundande
stora reparationerna af hela huset — ej funnit skäl att innan
denna Riksdags början sätta detsamma i verket. Jag har genom
sednare anställda mätningar öfvertvgal mig, att föreningen af
dessa båda lika nödvändiga uppgifter hade varit möjlig, och jag
skall bedja att — utan att uptaga tiden med onödiga detaljer —
få bevisa delta, både för att derigenom styrka behörigheten af min
afgifna reservation, och för alt möjligen gifva plan till en verkställbar
förändring.
Professor Scholander? ritning är mycket vacker, men har,
skulle jag tro, Irenne fel, ty derigenom alt den dels gör sätena
alltför breda, och dels på hvart och ett sätes rygg föreslår en
qvarter? bred sluttande pulpetskifva, blir platsernas antal alltför
ringa, utan att afståndet emellan bänkarne, för att med ledighet
kunna passera förbi en förut sittandes knän, derigenom blir större
än hvad som väl kan stå i förening med eli större och tillräckligt
antal platser, — och slutligen för det tredje gör detta project
de gångar som löpa från väggarne till midtelgången smalare
än de f. n. äro, hvilket de ej höra vara. Härigenom har ej
mer än 328 alnar sittplatser kunnat beredas — hvilket efter 22
tum för hvarje plats gör emellan 360 och 370 platser —, såsom
Major Leyonankar å ritningen antecknat, men efter blott 20 tum
för hvar plats — hvilket bör kunna anses tillräckligt — blir 393
platser. Men om man upoflrar pulpetskifvorna — hvilka för hvar
bänk uptaga ett qvarter af utrymmet, utan att upfylla ändamålet
med en pulpet, ty då en annan person sitter midt framför en,
D e n 11 Februari.
383
hindras raan deraf att skrifva på en sådan pulpet, och så snart
denna person aldrig sä litet rör sig, samt dä en annan går förbi
ens knän, nedsopas nödvändigt de papper som ligga på denna
pulpet. Om, säger jag, man derföre upoflrar den obetydliga agrementen
att hafva en dylik pulpet och gör sä väl bänkarne och
platserne alldeles lika med de raka dylika å Öfre Amphitheatern
a Kongl. Theatern, som ock afståndet emellan bänkarne liksom
derstädes, sä erhåller man 486 platser •—- utan att göra någon
förändring i Riddarh.-salens nuvande disposition i afseende på gångarnes
bredd och läge —, hvilket torde vara det ändamålsenligaste.
Hvar och en af eder mine Hrr! torde känna att man numera har
å Öfre Amphitheatern ganska beqväma sittplatser — de hästa i
hela salen — och att afståndet emellan bänkarne är för ut- och
ingående herrar mer än tillräckligt, fast det för damer kan falla
sig något för inskränkt. Anser man deremot att antalet 486 platser
är för litet pä Riddarhuset — synnerligast i och för Ståndens
gemensamma sammanträden •— hvilka förmodligen komma att hållas
här — och vill, för att bereda än flera platser, inskränka afståndet
emellan bänkarne från 18 tum — sorn det är å Öfre Amphitheatern
— till 15 tum (hvilket i alla fall är 3 turn mer än
som, efter Prof. Scholanders ritning, skulle vara emellan pulpeterna
och bänkarne, och öfver 3 tum mera än för närvande emellan
bänkarne), så erhåller man 556 platser — hvilket torde vara
fullt tillräckligt för R. o. Arns behof, äfven vid de gemensamma
sammanträdena.
Dä denna fråga hvilar på ett af R. o. Ad. vid förra Riksdagen
fattadt beslut, vågar jag uttala den min öfvertygelse, att man hade
haft anspråk att fordra, det Riddarh.-Direkt, sålunda utredt frågan
som jag nu haft äran göra, och ej utgifvit 100 R:dr B:co till
Prof. Scholander för en ritning, som är oanvändbar för det ringa
antal platser den bereder — och ej urskulda sig blott dermed att
Direkt, vändt sig till »erkändt skicklige och sakkunnige personer.»
Jag bestrider ej delta omdöme öfver dem: tvärtom, jag deltager
deri helt och hållet —; men jag skulle tro att R. D. ej tillräckligt
tydligt förelagt dem den dubbla uppgiften att på en gång
bereda större beqvämlighet och plats för omkring 500 personer;
och jag tror att Direkt, sjelf ej gjort sig någon möda för att lösa
denna uppgift. Jag tror mig hafva visat alt det hade varit nlöjligt,
då ingen väl lärer bestrida att man å Öfre Amphitheatern åtnjuter
vida större beqvämlighet än här — och jag skulle vilja
tillägga ali nödig beqvämlighet. Hvarföre fordra beqvämligheten
större än der och derigenom komma till intet resultat, då utrymmet
ej tillåter någon större beqvämlighet? Hade ett kostnadsförslag
blifvit uprättadt efter en dylik plan eller dylika proportioner
ä platserne — är jag öfvertygad om att man kommit till en helt
annan slutsumma än Hr Dumrath, som beräknar en afskräckande
kostnad af nära 9,000 R:dr B:co. Här vore ej lämpligt att göra
en detaljerad granskning af detta redan förkastade kostnadsförslag.
Jag vill blott nämna, på det ingen måtte tro att hvarje inredning
38-t
Den 11 Februari.
af salen skall blifva så dyr och derföre vara obenägen för en förändring,
att detta kostnadsförslag kan betydligen reduceras —
utan att anse att priserna äro af Hr Dumrath för högt tilltagna
efter den af Prof. Scholander upgifna plan och ritning —, hvilket
jag ej förstår bedöma, eiler haft tillfälle göra mig underrättad om.
Men åtskilliga poster i detta förslag kunna endera helt och hållet
utgå eller betydligt förminskas, om min anspråkslösare men ändamålsenligare
plan för bänkarne lägges till grund för förändringen,
och om äfven bestämmes att ingen förändring göres i sjelfva dispositionen
af salen i anseende till gångarne och uppgångarne till
sittplatserne — i hvilka afseenden jag finnér det närvartde fullt
ändamålsenligt, dä man måste hushålla på utrymmet. Derigenom
skulle från den af Hr Dumrath upgifna kostnaden kunna nästan
helt och hållet utgå de 745 R:dr B:co han beräknar för det uppböjda
och sluttande golfvet — som skulle få en något olika dispositon.
Men vi hafva ju redan dessa upphöjningar — och dem
tillräckligt sluttande? Hvarföre då påkosta en dyr och otjenlig förändring?
Och om en del af golfvet behöfver upprifvas för att derunder
inlägga rören från en ny värm-apparat lör salen, hvilken
torde vara nödvändig och bäst torde utföras på samma sätt som
liera af hufvudstadens kyrkor numera upvärmas, så hörer den kostnaden
till kostnaderne i och för denna sak och ej till sjelfva inredningen.
Sålunda kan hela denna post helt och hållet utgå.
Vidare beräknas 3.188 R:dr B:co lör bänkarne af finslipad ek med
linoljefernissa, med bokträd eller pulpelskifvor på hvarje aln att
slå ned med sina tillhörande beslag, samt en låda på hvarje aln
under sätet alt lägga acter uti. Det är naturligt alt denna dryga
post skall betydligt förminskas, om bänkarne göras i likhet med
de å Öfre Amphithealern, der nästan intet trädverk är synligt, i
stället för de af Prof. Scholander föreslagna bänkarne med sina
sculpterade gaflar, sina pulpeter med beslag och sina lådor —.
hvilket allt är håde onödigt och oljcnligl, då pulpeterna blott borttaga
rum utan att rätt kunna begagnas och lådorne under bänkarne
blott skulle hindra en att utsträcka fötter och hen under
den framför stående bänken. Sålunda kan äfven i denna post en
betydlig förminskning ske, och säkerligen äfven i den till 2,136
R:dr B:co beräknade kostnaden för stoppning och klädsel af bänkarne,
då ryggarne skulle få en belt annan och mindre dyr stoppning
än efter Prof. Scholanders plan — och då det nyupfunna
Guttapercha-tyget är mindre dylt och ändock fullt lika varaktigt
som det föreslagna kalfskinnet.
Jag har blott genom dessa anmärkningar velat så kort som
möjligt visa att förändringen, på del sätt jag föreslagit, ej skulle
på långt när uppgå till de beräknade nära 9000 R‘dr R:co. Den
öfriga delen af detta kostnadsförslag utgöres af kostnaden för de
föreslagna prydliga barriererne och halustraderne af svartvad ek,
som skulle omgifva inhägnaden för Landtmarskalken och sidorne
af stora gången m. m., åtskilliga panelningar äfven af ek, samt 12
st. kan
-
N.
Ben 11 F e b ru*ri.
st. kandelabrar af gjutet bronseradt tackjern — men jag vill ingalunda
motsätta mig en äfven dyr prydlighet, så snart densamma
är tjenlig och ändamålsenlig. Jag vill derföre önska alt Prof.
Scholanders vackra planer måtle blifva utförda — förutom i afseende
på sjelfva bänkarne och sidogångarne — hvilka sedhare
jag skulle tro är båttre att hafva som nu, vid fönstren och ej i
midten af hvarje afdelning — hvarigenom platserne nära fönstren
skulle blifva högst dragiga och obehagliga.
Jag slutar med att yttra den min tanke om sjelfva saken,
att alldenstund en större, vidtomfattande reparation af Riddarhusets
grund, och synnerligast den del af detsamma der salen är
belägen, med snaraste oundgängligen måste ske, det af delta skäl
— hvilket Riddarh.-Direkt. dock icke anfört — varit ganska klokt',
välbetänkt och hushållsak tig t af Riddarh.-Direkt. att ej ställa sig
It. o. Ad:s vid förra Riksdagen fattade beslut om cn förändrad
inredning till efterrättelse — men att jag dock ej katt annat än
anse för min del, att Riddarh.-Direkt. kunnat och bordt bättre förbereda
ärendet; än som skett, så att den haft att förelägga R. o.
Ad. vid denna Riksdag en fullt antaglig plan lill en ändamålsenlig
förändring med thy åtföljande kostnadsförslag, och ej stanna vid
det högst otillfredsställande resultat i afseende på undersökningarnc
härför, som Direkt, nu gjort, hvarigenom den har liksom velat
säga åt Adeln all ali förändring är omöjlig. Alt så ej är, hoppas
jag nu hafva visat, liksom jag vågar föreslå att R. o. Ad.
måtte förnya sitt förra beslut och förelägga Direkt., att i sammanhang
med de stundande reparationerna af Riddarhuset, och ovillkorligen
intill nästa Riksdag, hafva låtit utföra en förändring af
salens inredning ungefärligen efter den plan jag tagit mig friheten
framställa, och efter hvilken — jag uprepar det — godt 550'
sittplatser skulle kunna beredas.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Riddarh.-Utsk:s Utlåt, att Di.
rekt. handlat välbetänkt, dä den icke gått i författning om verkställigheten
af Riddarh.-salens inredning enligt Prof. Scholanders
förslag, är utan tvifvel ganska riktigt; men emedan Riddarh.-  Direkt. handlat välbetänkt derutinnan, kan jag icke finna att den
så gjort, genom alt icke ställa sig till efterrättelse R. o. Ad:s
beslut i denna sak, ty derföre att Prof. Scholanders förslag är
odugligt, är det väl icke sagt alt man omöjligen skulle kunnat
erhålla ett annat förslag som varit bättre. Gr. Oxenstjerna hatredan
visat ett sätt att med tcmligcn beqväma sittplatser inrymma
i salen ett större antal ledamöter, och äfven jag skulle kunna
föreslå ett sätt, som är ganska vanligt utrikes, nemi. att göra
sitserna i hvarje plats rörliga, så alt de kunna upslås, hvarigenom
gångarne mellan de olika bänkarne kunna göras smalare än eljest.
Hänga andra förslag skulle kunna framställas, och Riddarh.-Direkt.
har sjelf erkänt att förändringar i förslaget kunde göras*, hvarigenom
den öfverdrifna kostnaden skulle minska», Jag-, Unn- således
lil II. 25
38$
Dan 11 F ebruari.
icke finna annai, än att Utsk. cj handlat välbetänkt, som icke anskaffat
ett annat, bättre förslag än Prof. Scholanders, eller åtminstone
gjort något försök dertill. Det enda försvaret mot dessa
anmärkir.r som skulle kunna framställas och äfven blifvit framställdt,
är, att förslaget så sent blifvit färdigt, att någon förändring
af saken icke kunnat till innevar:de Riksdag medhinnas;
men denna ursäkt kan bemötas med invändningen, dels att de
borde väl hafva låtit sig göra att något tidigare anskaffa det märkvärdiga
Scholanderska förslaget, dels ock att om någon sådan förändring
icke före Riksdagens början kunnat bringas till verkställighet,
hade det likväl varit ganska nyttigt, om man åtminstone
nu hade haft ett godt och ändamålsenligt förslag färdigt, i stället
för att endast antaga det icke något annat förslag än det Scholanderska
kan upgöras. Sedan jag sålunda tror mig hafva visat
att Direkt, icke uppfyllt allt hvad man af densamma haft rätt att
vänta i denna sak, vill jag äfven söka visa att Riddarh.-Ulsk. lika
ofullständigt fullgjort sitt updrag. Riddarh.-Utsk. säger nemi, äfven,
för att motivera det Direktm handlat riktigt, »alt Utsk. har,
på de här ofvan af Direktm upgifna grunder, och då i öfrigt en så
betydlig reparation å Riddarhuset håde in- och utvändigt förestår,
att den måhända icke kan bekostas af disponibla tillgångar, för
sin del funnit etc.» Vi se här, huruledes hvarje gång det är något
kallt ute, kan man knappast hålla sig varm härinne, hvadan
det således är gifvet att någonting i den saken bordt älgöras; och
att det kan göras något, måtte vara faktiskt bevisädl, då man kan
upelda Storkyrkan, hvilket likväl måtte vara något svårare än att
spelda Riddarh.-salen. Den ouvar:de eldapparaten är alldeles ohjelpiig,
den är icke byggd efter någon ny eller bättre method,
utan värmen utströmmar endast från 4 ställen in i salen, i hvilkas
grannskap ledamöterne kunna siekas, under det de kunna frysa
lill is på andra ställen. Om man deremot, på samma sätt som i
kyrkorna, sökte leda värmen genom rör under golfvet, om man
lade en tunn träbetäckning öfver taflan i taket, så är det ganska
troligt, alt varmén skulle bättre qvarstanna än förut. Det är således
ganska sanni att en reparation af salen bör vidtagas, men
Bär Utsk. funnit detta, hvarföre har Utsk. icke tillstyrkt någon
verkställighet deraf. — Om R. o. Ad. nu bifaller Utsk.-s Betänk,
sådant det här föreligger, blir ingen förändring tills vidare utaf.
Man kommer att sitta på samma svåra bänkar, att frysa lika myckel
som förut, och salen blifver i samma tillstånd som nu. Troligen
kommer dessutom huset, under det vi skola företaga reparation
af grunden, att ytterligare sätta sig, så att rummet blifver
kallare än förut. Det vill således synas mig såsom det varit
Utsk:s skyldighet att utreda icke allenast om cn sådan reparation
skulle ske, utan äfven inkomma med förslag, huru den kunde utföras
och hvad som i byggnadsväg kan göras, äfvensom visa den
financieia sidan af saken. Och då hade man kunnat hoppas att i
sin lifstid åtminstone få denna så prydliga och i flera afseenden
förträffliga sal så inredd, att den Liefve beqväm och för helsan
Den 11 Februari.
387
nyttig, i sl. f. att den nu i mänga fall kan vara ganska vådlig.
Jag anhåller om åierremiss, på det Ulsk. måtte närmare utreda
saken.
Gr. Puke: Riddarh.-Direkt, har af 2:ne talare blifvit klan
drad,
derföre att den icke låtit inreda salen, ehuru de likväl besynnerligt
nog hafva på samma gång instämt i Utsk:s Uti. att
Direkt, handlat välbetänkt, då den icke låtit inreda densamma.
Huru skall man kunna förena dessa båda motsatta yttranden? Det
lemnar jag ål deni sjelfva att förklara, 0111 de så finna nödigt;
men jag får uplysa R. 0 Ad. om, att då Riddarh.-Direkt, afhandlade
frågan om salens inredning, så kände Direkt, nogsamt det
förfallna skick, hvaruti byggnaden och dess grund befann sig,
ehuru detta icke kunde i prot:n uptagas innan förhållandet blifvit
undersökt. Om nu Direkt, likafullt ställt sig R. 0. Ad:s beslut
till efterrättelse och låtit inreda salen, så hade följden blifvit
den, att R. 0. Ad. i alla fall, och med större skäl än nu,
blifvit missnöjd med Rirekt:s åtgöranden, ty då nu en större re
paration
af Riddarhuset in- och utvändigt skall företagas, när golfvet
i salen behöfver läggas om och värmapparaten ändras samt
grunden undersökas, så hade hela den nu ifrågavartde förändringen
varit onyttig och kostnaden bortkastad. Gr. Oxenstjerna har
yttrat att det vore jnöjligt ali få nyare och bättre platser i likhet
med den på Kongl. Theatern; det kan väl hända, men Riddarh.-  Direkt. bar icke nog ofta besökt Theatern, för att kunna anställa
någon jemförelse härutinnan, hvarförutan jag tror det vara högst
olämpligt att här införa platser i den stilen. Det rum som Hr
Gr. Oxenstjerna beräknat för hvarje person är väl litet tilltaget,
det är väl sanni att för den som är liten och smal så kunde det
möjligen vara tillräckligt, men när man kommer hit om vintern,
då det är kallt och man kanske till och med har 2 pelsar på sig
och dessutom måhända är något mera korpulent än Grefven, tror
jag att det blir ganska smått med utrymmet. Gr, Lagerbjelke har
yrkat på åierremiss af denna § och detta vill jag icke motsätta
mig; men för min del anser jag att frågan om varmapparaten
och tallans borttagande är någonting helt annat än hvad som
egentligen hörer till saken.
Hr Printzensköld: Hvad som vid detta tillfälle hos mig
väckt en viss grad af upmärksamhet är det, att det bittra klander
som blifvit framstäldt l:o emot Riddarh.-Direkt:n för sitt tillgörande
i förevar:de sak och 2:o emot Riddarh.-Utsk. för det alt detsamma
yttrat ett ogillande omdöme öfver Direktms åtgärder, ensamt utgått
från män, de der, långt ifrån att kunna betraktas för, hvad man
kallar, ålderstigna, tvärtom äro idel unga personer, hvilka, just
derföre alt deras fysiska krafter, efter naturens ordning, måste
antagas nu hafva nått sin högsta utveckling, borde, i jemförelse
till den åldrige mannen, företrädesvis fästa ringa afseende
på dc här varande sittplatsernas mer eller mindre beqvämliga be
-
38»
Den 1.1. Februari.
skalFenhet. Sodan iner än 200 år tillbaka har inredningen af
denna sal bibehållits oförändrad. Huru många timmar — ja luiru
många dygn har ej B. o. Ad. under denna tiderymd bär varit församlad
till öfverläggningar ? Och likväl är det först nu — möjligen
också vid sistförllutne Riksdag — men alltid blott af unga
ledamöter, som man hör sittplatserna klandras, samt att hehofvet
kräfvér cn större beqvämlighet af de samma.
Jag är långt ifrån alt kunna räkna mig till antalet af Riddarhusets
unga ledamöter. .Jag har till och med upnåU den ålder,
då man hos de gamla Romarne benämndes för »senex» eller gubbe,
ty jag har sett mina 60 år, och milt deltagande, såsom ledamot af
R. o. Ad:s, uti detta Stånds öfverläggningar började redan vid en
tidpunkt, då de unga män, som nu så lilligt beklaga sig öfver
saknaden af tillräckligt beqväuiliga sittplatser, icke ens hade lemnat
barnkammaren. Jag har sedan dess bevistat alla de påföljande
Riksdngarne; men jag kan försäkra att ännu aldrig har, inom
mig upstätt ens den aflägsnaste hanke uppå att erhålla en annan
eller beqvämligare plats än den bänkarne erbjuda i deras nuvande
skick. Jag anser det för mig åtminstone bara en heder, en ära,
att såsom ledamot af detta RiksStånd få deltaga uti öfverläggningarna
och besluten om fäderneslandets angelägenheter från samma
plats, som af mina förfäder varit för samma ändamål begagnad,
icke glömmande de tänkespråk, som murarne af denna byggnad
bära på deras yttre sida åt Riddarhustorget. För min del är jag
således af den tanken att nuvartde inredning hvarken behöfver eller
bör förändras, >och tror dessutom att, det blefve en vanprydnad
för detta rum att införa sådana beqvämlighetsanstalter som de unga
männen synes önska. Man skulle då lika gerna kunna inrätta sälen
i form af liggstolar ty äfven dessa höra till heqvämligheten;
och dä den skall uteslutande ligga till grund för en förändrad inredning
af Riddarhussalen, så bör ju ingenting underlåtas, som kan
leda till ett så, efterlängtadt mål, äfven om man derigenom komme
att alldeles förstöra den fulländade symmetri som utaf architecten
blifvit inlagd uti hela inredningen af denna sal; en åtgärd, som
likväl enligt min öfvertygelse nära nog vore ett helgerån. Jag är
af den sinnesart, att jag gerna upolTrar heqvämligheten för tillfredsställelsen
att hafva denna uråldriga byggnad bibehållen i sitt
ursprungliga skick. Må man göra de förbättringar, som äro alldeles
nödvändiga; såsom golfvets omläggning, inrättande af en
osynlig värmapparat o. s. v.; men på det högsta protesterar jag
mot hvarje sådan förändring, som afser att införa några beqvämlighets-inrättningar,
hvarigenom salens utseende komme att helt
och hållet förändras. Det är Riddarh.-Direktms förtjenst att detta
icke redan skett, såsom en följd af det nog förhastade beslut, sora
vid sistförllutne Riksdag af R. o. Ad. vid ett tillfälle, då icke serdeles
många ledamöter voro tillstädes, blef fattadt, och jag får härmed
betyga Direkt:n, för detta sitt kloka handlingssätt, min varma
erkänsla och tacksamhet, likasom jag år icke mindre tacksam emot
Utsk., som genom sitt omdöme om Direkt:ns förfarande i detta fall
Den 11 Febranri.
389
uttryckt den åsigten, att någon sådan förändring, som den de
båda Gr:ne, i afseende på sittplatserna önskat, aldrig bör ifrågakomma.
Jag tillstyrker bifall till Uisk:s Betänk., ehuru jag för min
del skulle hafva önskat att sista meningen varit borta, hvilken,
ehuru blott innefattande en reflexion, likväl kan tydas så, som
skulle Utsk. hafva förutsatt, det en inredning, ledande till större
beqvämlighet än nu, framdeles torde komma att till vägabringas,
hvilken beqvämlighet jag »lock för min del på det högsta mig
undanbeder.
Hr Björnstjerna: Då jag inom Biddarh.-Direkta) upträdde
såsom reservant mot det der fattade beslut att icke låta verkställa
Riddarhussalens inredning på eli ändamålsenligare sätt, kunde det
visserligen vara öfverflödigt alt bär yttra mig; men jag har blifvit
upkallad till följd af det förslag en talare här upläst, hvilket måhända
skulle kunna komma någon att tro det vara den lättaste sak
i verlden att här inrymma 500 personer, d. v. s anskaffa beqväma
sittplatser för 500 personer. Jag bör här likväl i förbigående
anmärka att Utsk. misstagit sig, i den föreställningen att
Direkt:n endast sett eller tänkt på ett enda förslag, nemi. Prof.
Scholanders; jag kan tvertom försäkra att mångfaldiga sådana blifvit
upgjorda, ehuru man måst lemna dem alla å sido; ty huru
man än vänder bänkärne åt Landtm:s-platsen, vare sig i en halfcirkel
eller såsom nu, så kan man väl möjligen få 500 sittplatser,
men det befinncs alldeles omöjligt att få 500 beqväma sådana;
och jag betviflar att, i den händelse platserne gjordes Så som Gr.
Oxenstjerna föreslaget, R. ö. Ad. skulle dermed blifva belåtne. De
bänkar, som på Prof. Scholanders ritning äro utmärkta, hafva en
bredd af 3 qvarter eller lika med de stolar, hvilka stå der framme
ikring bordet. Denna djuplek behöfves för att sitta beqvämt. PS
bredden är hvarje sittplats beräknad till 1 aln, hvilket jag skulle
tro ej är öfverflödigt tilltaget, så framt man med öfverrockar och
pelsar skall få rum derpå; midtelgången skulle bibehålla samma
bredd som nu; platsen framföre Landlm:n inom skrankel inskränkas;
rummet derutanför äfvenså; de nya gångarne långsefter salen,
skulle erhålla lika bredd med den de nuvar:de, (hvilka de äro beräknade
att ersätta) har från bänkarnes skit till pelarne mellan fenstren,
och således intogo mindre rum än de nuvar:de, ehuru Gr.
Oxenstjerna föreställt sig motsatsen, derigenom att man invid fenstren
skulle kunna bereda några nya, ehuru kalla och dåliga sittplatser.
De skrifklaffar som Gr:n klandrat borttaga så godt sora intet
rum, ty när man sitter har raan knänen under klaffen, och
gången behöfver icke vara bredare för att gifva dem rum. För
närvande är hvarje bänk aln bred och rummet der framför till
nästa bänk, äfvenledes aln. Att detta är för litet kan icke bestridas,
såvida mail skall hafva ryggstöd på bänkarne och få beqväma
sittplatser. Derföre har man oek ansett att afståndet från
främre kanten af ena bänken till främre kanten af den följande
herde vara aln, och jag tror icke att mati kan erhålla be
-
390
Dan 11 Februtri.
qvarna sittplatser med ryggstöd, samt derjemte rum att komma förbi
hvarandra till desamma, inom ett inskränktare utrymme. Jag har
med mycket nöje hört att ett annat förslag, hvarigenom bättre
platser kunde tili ett tillräckligt antal erhållas, blifvit upfunnet och
jag hoppas att Gr. Oxenstjerna icke låter förslaget falla, utan att
vi få se detsamma närmare utarbetadt, men jag betvifiar att, om
det antoges, R. o. Ad. skall finna sig dermed belåtet. Jag fruktar
alt sittplatserna då blifva mindre beqväma än de nu äro, ty nu
kan man åtminstone begagna 2:ne bänkar på en gång, hvilket, om
ryggstödena komma emellan, ej låter sig göra. ålin reservation
är tillkommen, emedan jag ansåg Ståndets beslut vara bestämdt
åläggande för l)irekt:n al bygga dessa bänkar; men icke derföre
alt jag ansåg salen derigenom blifva beqvämligare inredd;
ty jag fruktar att densamma icke kan rymma ett tillräckligt
antal beqväma sittplatser för 500 personer. Om biinkarne
skola byggas så alt platserna blifva beqväma, måste man, enl.
min tanke, åtnöja sig med ett mindre antal än 500 till och
med än 400. Jlin reservation härledde sig således endast derifrån
att jag ansåg Dircktm böra verkställa denna inredning, äfven med
utsigt att man skulle fä höra sägas: "det var dumt och är icke
förträffligare än förut." Hvad kostnaden slutligen beträffar, tror
jag alt såväl Utsk. som Direktm fästat allt för stort afseende vid
densamma; ty denna lärer väl komma att likasom alla öfriga utgifter
för denna sal, bestridas af helt andra medel än Riddarhusets.
Gr. Mörner: Vid pröfningen af denna fråga undgick det
icke TJtsk:s upmärksamhet att Riddarh.-Direktm måhända icke från
flere sakkunnige personer infordrat särskilta förslag öfver den förändrade
inredning, sorn Riddarhussalen borde undergå i enhhet
med det beslut R. o. Ad. vid förra Riksdagen fattade; och det
var af sådan anledn. som Utsk. infordrade Direktms yttrande derom,
och sedan Direktm tillkännagifvit alt den vändt sig till den
person som den ansett lämpligast och skickligast att uprätta ett
sådant förslag, nemi. Prof. Scholander, måste Ubk. åtnöja sig
med denna förklaring, men om äfven något annat lämpligare förslag
kunnat åvägabringas, så var Utskis pluralitet likväl af den
tanke att, på sätt det linnes uttryckt i Riddarh.-Utsk:s Betänk.,
det varit välbetänkt af Direkt, att icke nu vidtaga förändringar förnämligast
på de grunder, hvilka äfven finnas i Ulsk:s Utlåt, uptagnc.
I afseende på den förmenta skyldigheten af Utsk. att inkomma
med förslag huru Riddarhussalen hör i ordningbringas, kan
jag lugna Gr. Lagerbjelke med det tillkännagifvande att Utsk. för
längesedan öfverlagt om sättet på hvilket Riddarhussalens reparation
bör gå för sig. ehuru Utsk. funnit det alldeles nödvändigt alt
R. o. Ad. först afgjorde frågan om inredningen, ty derpå måste
naturligtvis bero, om nödig reparation förr eller sednare bör företagas,
— Om ny inredning af Riddarhussalen nu blifvit beslutad
och reparationen efteråt skolat ske skulle lätteligen allt det arbete
som blifvit nedlagt på en sådan inredning hafva blifvit mer eller
Den XI Februari.
391
mindre skadadt. — Det är äfven en annan omständighet som Segat
i vägen för fullbordandet af förslaget, nemi. om R. o. Ad. skulle
medgifva att de öfriga Stånden finge vinna inträde här för allmänna
öfverläggningar; då tror jag alt hvarken 500 eller 1,000
platser voro tillräckliga och att en dylik förändring varit ändamålslös.
Jag skulle således tillstyrka bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Med anledn. af
Hr Printzenskölds yttrande att det blott tyckes hafva varit ungdomen
inom Ståndet, som påyrkat beqvämligare sittplatser, så får jag
uplysa om, att då jag förliden Riksdag väckte förslag om inredande
af Riddarhussalen, så skedde det på tillstyrkan af åtskillige äldre
ledamöter.
Gr. Björnstjerna: Hr Printzensköld torde tillåta mig att
yttra några ord, ehuru jag beklagligtvis i hans ögon icke lärer
vara någon Scnex, utan endast hvad Tyskarne kalla ■— en junker.
Delta hindrar mig icke att vara lika konservativ sorn han. Jag
tror dock ej alt konservatismen hör sträcka sig derhän att om man
i 200 år suttit illa, man äfven fortfarande hör göra det. Jag
fattade ej konservatismen såsom ett segt fasthängande vid det
gamla och dåliga: ulan endast såsom en motvigt mot nvhetsmakcri
och omogna förändringar. Verkliga förbättringar hör alltid
kunna påräkna dess understöd sä i stort som smått, och en förbättring
ligger ju deri att R. o. Ad. kommer att sitta bra, — det
kan icke bestridas. Hr Printzensköld har visserligen för egen del
undanbett sig alla beqvämlighetsanstalter. En utväg återstår ju
likväl, den att, om platserna i Riddarhussalen skulle komma att
förbättras, en i dess nuvarule skick reserveras åt. Hr Printzensköld.
De vådor Hr Printzensköld här påpekat såsom en följd af salens
förändring påminna verkligen om en liten tilldragelse i England.
Ett förslag hragtes der å hane, att Öfverhusets skrifvares peruker
■skulle afknappas. Man skrek himmelshögt deremot, man framhöll,
att de värdige perukerne varit sådana i öfver 300 år, det
skulle vara så godt som ett helgerån att afskaffa dem. De blefvo
dock afskaffade och se ingen skada har deraf upstått; likadan
torde utgången här blifva om ifrågavar:de förbättring införes.
Hr Printzensköld har på skämt framställt om icke det vore
så godt att genast inrätta hvilstolar, då beqvämligheten i alla fall
skall läggas lili grund för husets inredning. Jag får hemställa till
Hr Printzensköld om icke just de nuvar:de sätena begagnas till
hvilstolar: når man i flera timmar å rad suttit uprätt på bänken,
utan ryggstöd, händer det, ursäktligt nog, att man något ogenerad!
utsträcker sig på en eller liera af dem för alt hvila sig. För att
nu återkomma till saken, förenar jag mig med Gr. Lagerbjelke.
Direkt:ns förklaring, det bristande rum hindrat antagandet af Prof.
Scholanders förslag kan jag icke antaga. Möjligen kunde äfven ett
annat förslag bragts å bane i händelse Direkt, velat göra sig någon
möda derom; men äfven om icke flera än 400 platser kunnat
392
Den 11 Februari.
iberedas, anser jag likväl att man härigenom vunnit en stor fördel.
Det lärer visserligen någon enda gång hafva händt, ali 500
ledamöter inställt sig på Riddarhuset; jag frågar dock om det icke
är bättre att man en gång hvarje Riksdag får sitta illa och 100
gånger, väl, än såsom nu sitta illa alla de 101 gångerna. Hvad
kostnaden beträffar har Hr björnstjerna redan uplyst, att detta
torde vara ett kapitel, hvarmed vi icke behöfva mycket sysselsätta
oss, det torde komma att pröfvas på annat ställe. Jag anhåller
att punkten återremitteras på det Utsk. måtte komma i tillfälle att
upgöra förslag till förändrad inredning af salen och R. o. Ad.
sedan derom fatta ett beslut, upstäldt i så tydliga ordalag att
Riddarli.-Direkt, icke kan undandraga sig att häri efterkomma R.
o. Ad:s befallning.
Hr Printzensköld: Jag kunde visserligen förutse att det
anförande jag senast afgaf skulle upkalla en och annan af detta
Husets unga ledamöter till bemötande af detsamma. Jag vill icke
tvista med dem! jag uprcpar blott alt jag på det högsta motsätter
mig alla beqvämligheler, de må vara af hvad beskaffenhet sorn
heldst, som kunna störande inverka på symetrien inom denna Sal,
sådan den nu befinnes. För öfrigt betviflar jag visserligen icke
att i allt hvad som hör lill bepvämlighetsanstaltcr dessa Hrr, under
sin lefnadsbana, ehuru vida kortare än min, inhemtal långt
vidsträcktare erfarenhet än den jag haft tillfälle all härutinnan
förvärfva; också har jag icke, vid sakens bedömande, fästat mig
uteslutande vid den beqvämlighet som här skulle vinnas, enär den
för mig är ganska likgiltig; men jag har, kanske olyckligtvis, erhållit
en liten smula skönhetssinne, och detta säger mig, att om
en sådan förändring, som nu är i fråga, skulle ske uti Riddarhussalen,
delta blefve i hög grad vanprydligt, jemförelsevis mot den
inredning, som här finnes f. n. Man har talat om huru illa man
sitter på bäckarne, hufvudsakligen derföre att de å ena sidan
sakna ryggstöd och å den andra äro för hårda, men det går ju
an att stoppa bänkarne, hvarigenom dessas hårdhet försvinner.
Sedan kunna ju de unga Hrr:ne föreställa sig, att de sitta på taburetten,
då kanske denna föreställning i någon mån torde afhjelpa
eller hindra det obehag, som saknaden af ryggstöd möjligen förorsakar.
Från hvilken sida man således betraktar saken bar man
icke lyckats öfvertyga mig alt den föreslagna förändringen är behöflig
eller ens med Ståndets värdighet öfverensstämmande. Att, på
sätt en af Ståndets ledamöter yttrat, den i beqvämlighetshänseende
föreslagna förändringen ulgått från några äldre män, ligger visst
inom möjligheten, men märkligt är det likväl att ingen enda af de
äldre bland R. o. Ad:s medlemmar nu har instämt i de unga ledamöternes
yrkanden.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare har på det för honom
egna sätt här höjt sin röst lill försvar för den gamla kämpakraften
som icke vill veta af några beqvämligheter. Jag kan endast be
-
D«n 11 Februari.
393
Haga alt denne talare icke var bekant med den Skottske böfdingen,
sorn. då hans son vid en bivuak i snön rullade hop en snöklump
och lade lill hufvudgärd, förebrådde honom hans veklighet, emedan
han icke kunde hvila utan hufvudkudde. Deremot är den värde
talaren säkerligen den förste som kommit till den erfarenheten att
“beslutens mogenhet står i ett visst förhållande till obeqvämlighcten
af de heslutandes sittplatser. För att emellertid öfvergå till allvarliga
ämnen, sådana sorn kunna vara värdiga alt i en församling
sådan sorn denna vara föremål för öfverläggning, vill jag söka att
bemöta hvad Gr. Mörner yttrat, .lag anhåller att i det afseendet
få upläsa den nu under öfverläggning varande punkten, oeh Ståndet
torde då finna att ett bifall lill densamma i sjelfva verket innebär
rakt ingenting. Punkten innehåller natt Direkt:n handlat välbetänkt,
då den icke gått i lörfattn. om verkställighet af Riddarhussalens
inredning enl. Prof. Scholanders förslag.» Delta kan naturligtvis
bifallas, derom är ingen fråga, men nu följer: »hvaremot
Utsk. föreställer sig, att en sådan bcqvämare inredning möjligen
kan åvägabringas i sammanhang med en snart nog oundviklig reparation
af Riddarhussalen.» Jag vågar vördsammast hemställa
hvartill ett bifall skulle leda eller hvad det skulle betyda att bifalla
något sorn Utsk. har förmodat. Om Utsk. föreslagit någonting,
då kunde man bifalla detsamma, men att bifalla hvad Utsk. förmodat,
det skulle vara utan innehåll. Jag förnyar således min anhållan
om ålerremiss, på det Utsk. mätte kunna blifva i tillfälle
att föreslå något som kan bifallas.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Jag vill icke tvista
roed Ur Printzensköld om platsernas beqvämlighet ty derom är nu
alldeles icke fråga; ulan frågan är om man skall gifva Riddarh.-  Rirektm en slags »menlion honourable för det den icke verkställt
det beslut som R. o. Ad. fattade vid förra Riksdagen. Detta har
visserligen llr Printzensköld gjort; han har sagt att han ansett del
vara ganska välbetänkt af I)irekt:n att upskjuta beslutets verkställande
och att han trodde det skett med afsigt, då den funnit att
R. o. Ad:s beslut icke var särdeles moget öfverlagt. Jag för min
del tror icke att Direkt:n haft rätt att så förfara: 11. o. Ad. är dess
principaler och den är deras delegerade. Det är visserligen icke
något bestämdt gillande i sin helhet af Direkt:ns förfaringssätt, som
Utsk. föreslagit; då Utsk. blott yttrat sig om det mindre välbetänkta
i Prof. Scholanders förslag; men dä ingenting ytterligare
säges, så ser det ut som man ansåge att Direkt, i allmänhet handlat
välbetänkt. Uti ett sådant beslut torde likväl icke R. o. Ad.
kunna instämma. Jag skulle således anse att punkten holde återremitteras
och Utsk. förständigas att inkomma med förslag lill Salens
inredning så väl med afseende på det ena som det andra,
värmeapparaler, tak, sittplatser o. s. v., och jag skulle önska alt
det komme in under denna Riksdag, så alt R. o. Ad. finge öfverlägga
och bestämma huru med Salens inredning må förhållas. Åt
-
394
Den 11 Febrnari.
minstone anser jag att man icke kan bifalla en punkt hvari Direkt,
får upbära bifall, derföre att den icke verkställdt R. o. Ad:s beslat.
Herr Printzensköld: Jag är af alldeles motsatt tanke
med den siste värde talaren rörande omdömet om Riddarh.-Directm»
handlingssätt. Man har nemligen klandrat Direkt:n, derföre att dea
icke boredt verkställighet åt R. o. Ad:s beslut. Om nu detta hade
skett och Riddarh.salen derigenom fått utseende mera af en kyrka
än af ett värdigt samlingsrum för R. o. Ad: vid dess öfverläggningar,
samt Riddarh.-Direkt, sedan å verkställigheten af denna ändamålsvidriga
förändring framlagt en kostnadsräkning pä några tusen
R:dr b:ko; sä undrar jag just hur pass belåtenhet Jliddarh.-Dirckt.,
genom ett slikt förfarande, skulle hafva framkallat hos det Högi.
Ståndet, helst när man besinnar, att, änskönt verkställigheten uteblifva
och kostnaderne således äro besparade, Riddarh.-Utsk., icke
destomindro ansett Riddarhusets egna fonder i deras nu befintliga skick
vara så knappa, att de icke ens medgifva, det Wadstena Adliga
Jungfru-Stiftskassa från dem erhåller ersättning med den föga betydl
ga summan af något öfver 2000 R:dr b:ko för sin förlust genom
den inträffade stölden När man klandrar, skall man se till,
att det sker med fog Men det linnes ingen gnista af befogenhet
till klander derföre, alt Riddarh.-Direkt, icke bortkastat ganska betydande
summor på verkställighet af ett beslut, som, säga hvad
inan vill, uppenbarligen bär stämpel af förhastande. — Att R. o.
Ad. kunnat begå detta fel, är ingenting annat än hvad som icke
så sällan inträffar inom mensklighelen. Det tillhör då äfven Ståndet
att råtta sitt misstag samt att hålla sin Direkt, räkning för det att
den satt Ståndet i tillfälle till ett sådant steg. Jag förnyar således min
tillstyrkan af bifall till den föredragne punkten. Derigenom uppkommer
intet hinder, alt, efter en noggrann och fullständig utredning
af alla hithörande omständigheter, laga frågan om sittplatser—
nes förändring ånyo under pröfning, om man så nödvändigt vill,
enär ingen prsescriptionstid i den vägen är bestämd; skolandes jag
härvid icke underlåta att, efter yttersta förmåga, motverka hvarje
sådant beslut, som afser tillvägabringande af en sådan förändrad
inredning, att rummets värdiga utseende derigenom kan i någon
mån förminskas.
Herr Bildt Didrik Gillis: Jag för min del anhåller att få
nedlägga min reservation mot det sätt på hvilket Hr Printzensköld
söker att vindicera Riddarh.-Direktms rätt, ty enligt hans åsigt,
hvilken skulle af R. o. Ad. godkännas, i händelse R. o. Ad. lemnade
sitt bifall till ifrågavande punkten, borde Riddarh.-Direkt, ega
rätt att ingå i pröfning af de beslut som R. o. Ad. fattar; det
skulle således tillkomma Direkt, att icke lyda Ståndets beslut, att
handla såsom den för godt finnér, utan afseende på hvad R. o. Ad.
beslutar. Den skulle med ett ord ingå i pröfning af omständigheter,
hvilka lagen icke medgifver den alt taga befattning med.
Kan väl en sådan åsigt försvaras? Jag för min del tror icke att
Den 11 Februari.
395
ftiddarh.-Direkt. befinner sig i något annat förhållande till R. o. Åd.
än hvarje annan delegerad till sin principal. Detta lärer väl också
icke kunna bestridas. Men det vill synas som hr Printzensköld,
trots sin långa embetstid, icke ännu rigtigt upfattat konscqvensen
af sitt påstående. För öfrigt skulle nian tro alt hr Printzensköld
icke läst R. o. Adis beslut vid sista Riksdagen och att han kanske
skulle blifva surprenerad om jag uppläste det; ty der står icke talat
om några beqvämlighetsanstalter. Del är tvertom uttryckligen
föreskrifva att det skulle vara en förändring som på eli nändamålsenligt»
sätt åstadkomme en inredning af Riddar!).salen. Jag
påminner mig ganska väl den discussion, som förevar, när denna
fråga afgjordes; då var det icke blott fråga om heqvämliglieten
utan en tiel mängd nyttiga förändringar såsom inrättandet af klalTar,
på hvilka man kunde placera sina papper och sålunda slippa att,
såsom min värde granne nu, hafva upstaplade bredvid sig på bänken
stora stackar af handlingar, ofta nödvändiga, för att kunna
deltaga i discussionen. Som förhållandet nu är, är man ofta underkastad
det obehaget att, när man väl ordnat sina papper kommer en
eller annan ledamot och i förbifarten drager dem ned från bänken.
Och mången gång har jag hjelpt min granne alt upplocka hans spridda
kunskapsark. Jag kan icke finna hvad denna sak har för sammanhang
med R. o. Adis värdighet; den heror alldeles icke på sådana
omständigheter. Jag tror att R. o. Ad. skulle hamila välbetänkt
om de återremitterade denna fråga på sätt liera talare här
hafva yrkat lill Riddarh.-Utsk. med förständigande till Utsk. att inkomma
med ett förslag, som innehåller något mera än detta, hvilket.
innehåller platt ingenting, emedan det godkänner en åtgärd
som Direkt, skulle hafva gjort, men icke gjort.
Gr. Mörneri Jag har begärt ordet endast i anledn. af
Gr. Lagerbjelkes mot mig gjorda anmärkn. Jag får fästa uppmärksamheten
derpå att från Riddarh.-Utsk., såsom Ståndets enskilla
Utsk., utlåtanden, serdeles hvad Direktins berättelse angår
höra innefatta omdömen i allmänhet öfver Direktins åtgärder och
att man i ett sådant utlåtande hör kunna tillkännagifva sin afsigt
att i sinom tid framställa något förslag, som då kan bifallas eller
förkastas. Jag skulle således tro att Riddarh.-Utsk. under godkännande
af Direktins tillgörande, kunnat och bordt yttra den åsigt
som sista mom. innehåller, och att R. o. Ad. dervid kan låta
hero, hvadan jag icke ser något hinder att bifalla Utskis Utlåt, i
dess helhet.
Frih. Sprengtporten, Jak. YVilh.i Utan att ega någon
djupare insigt i byggnadskonsten och varande för öfrigt fullkorn'
ligt obekant med Riddarhusets byggnadssätt, föreställer jag mig
likväl, att, om så stora reparationer såsom t. ex. grundens förbättrande
genom pålning, skulle ega rum, så kan detta knappast ske,
utan att medföra ett stort inflytande på de nödiga reparationerna
äfven invändigt. Det vore således lämpligast att håde det ena och
3!)6
Den 11 Fe bi nar i.
andra skedde i ett sammanhang. Jag tror icke alt denna byggnads
architeclur lider något deraf att matt i sammanhang härmed
åvägabragte beqvämlighetcr tillika med så stort utrymme sorn möjligen
kunde erhållas. Jag får således i öfverensstämmelse med R.
o. Ad:s beslut vid förra Riksdagen yrka på, alt Riddarh.-Direkt,
måtte få en förnyad föreskrift af R. o. Ad. att, i sammanhang med
de yttre reparationer sorn kunna förekomma, företaga sådana förändringar
i salen, som hafva till föremål att i förening med nödigt
utrymme åstadkomma en inredning, som icke strider mot architekloniska
reglor, hvarjemte äfven prydligheten dervid hör afses. För
vinnande af delta ändamål anhåller jag om återremiss.
Hr Printzensköld: Jag ber den värde talaren, som har
sin plats på bänken näst efter den. hvilken jag har den äran alt
begagna, vara öfvertygad derom att jag, allt ifrån mitt första inträde
i det allmänna lifv et, har nogsamt vetat att upfatla värdet
af gifna föreskrifter och vigten af att noggrannt efterkomma desamma;
men detta utesluter likväl hvarken skyldigheten eller rättigheten,
all noga öfverväga de omständigheter som vid verkställandet
af föreskrifterne kunna upkomma samt att lämpa sina åtgöranden
derefter. Sådant synes emedlertid icke vara den värde ledamotens
sak. Tvärtom tyckes han vilja hänföra alla slags föreskrifter,
utan afseende å deras beskaffenhet, under samma kategori
sorn t. ex. en militärisk order, hvilken utan all gensägelse skall
ållydas. lian besinnar härvid ej alt, när fråga är, att verkställa
förändringar och arbeten af hvad slag som helst, för hvilka del
erfordras, att uprätta kostnadsförslag, alt bedöma möjligheten’ och
lämpligheten af hvad som skall göras, att fästa afseende på de
kostnader som med företaget äro förenade samt att noga öfverväga
andra förhållanden som kunna inlöpa för tillfället, så låta de de
föreskrifter, som hår blifvit gifna, icke lika lätt sig verkställa, som
en militärisk ordre, utan klokheten hos den verkställande krafveltvärtom
alt gå varsamt lill väga samt att när den finnér sådana
hinder möta för verkställighet, som Utsk. och Direkt, framlagt i
detta mål, heldre upskjuta med verkställigheten intilldess den, som
har beslutanderätten sig förbehållen, blir i tillfälle att af den, med
afseende å de betänkligheter sorn förekommit, sig begagna, än att
rusa åstad och vidtaga åtgärder, hvarigenom betydliga penningesummor
onödigtvis blifva bortkastade. Det är från denna synpunkt
jag utgått vid bedömandet af Riddarh.-Direkt:ns handlingssätt
och det är på sådan grund som jag för min del ogillat de
anmärkn:r, som mot densamma blifvit gjorda. Jag år icke den
sorn berömmer cmbelsmyndigheter, hvilka icke verkställa erhållna
föreskrifter, men jag berömmer de myndigheter, som veta alt bedöma
möjligheterna dervid samt att handla derefter. Härigenom
äro de inga viljelösa machiner, utan visa, det de förstå att på ett
gagneligt sätt utöfva det kall, som blifvit dem anförtrodt. Nu har
icke någon prescriptionstid för verkställande af dessa s. k. ändamålsenliga
förändringar blifvit faställd. Hvad borde väl då Direkt.
Dan 11 Februari.
397
göra vid alia de svårigheter som upstodo och företedde sig mot
verkställigheten? Del är lätt att klandra hvad andra gjort, men
del är icke lika lätt att sjelf upträda i handling och göra bättre,
det är en erfarenhet som jag under min 40-åriga embetsmannabana
vid många tillfällen förvärfva!.
frih. 1’osse, Johan August: Såsom ledamot af Riddarh.-
öirekl. må det äfven tillåtas mig att slutligen yttra några ord,
enär Direktms åtgörande i denna sak blifvit så starkt klandradt.
Då redan förut Hr Björnstjerna i en utförligare framställning
redogjort för Direktms handlingssätt, åtnöjer jag mig med att fästa
R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att då vid förra Riksdagen beslut
fattades om Riddarhussalens inredning, deras mening som väckte
detta förslag var, att de nya platserna skulle inrättas ungefärligen
i samma fonn och lika beqväma som i Preste- och BorgareStms
sessionsrum. Då nu den Direktm gifna föreskrift var särdeles knapphändig
och ofullständig, mäste Direktm naturligtvis rälta sig efter
de åsigter, som vid förra Riksdagen uttalade sig rör:de hufvudsakliga
meningen med salens förändrade inredning. När då ritning
upgjordes med så beqväma platser som önskades, visade det sig
att platsernas antal hiet allt för ringa för den numerär af R. o.
Ad:s ledamöter som stundom är tillstädes. Nu har visserligen Gr.
Oxenstjerna framställt ett förslag, hvarigenom platsernas antal möjligen
skulle blifva tillräckligt; men han mäste dervid göra hvarje
sittplats så inskränkt som möjligt och laga bort de pulpelklaffar,
som i Prof. Scholanders ritning äro föreslagna. Men dessa pulpeter,
som Gr. Oxenstjerna anser öfverflödige, anses deremot oundgängligt
nödvändiga af Hr Bildt, som i de strängaste ordalag klandrat
Direktms underlåtenhet att ställa sig R. o. Ad:s beslut till
efterrättelse. Således synes att man alltid kommer i ett dilemma,
antingen att platsernas antal blir för ringa eller att de icke blifva
nog beqväma och ändamålsenliga. Om således R. o. Ad. återremitterar
Betänk, till Riddarh.-Utsk., med förständigande, att under
denna Riksdag inkomma med ett nytt förslag huru bänkarne skola
inredas, så är jag fullt öfvertygad derom, att när förslag återkommer,
man då antingen blir missnöjd med att platserna icke äro
nog beqväma, eller också anses antalet icke vara tillräckligt, så
att troligen blir flertalets mening att den gamla inredningen bör
bibehållas. Jag anhåller derföre att, om R. o. Ad. återremitterar
Betänk., Utsk. måtte förståndigas att framlägga ett delaljeradt förslag
i ämnet, så att R. o. Åd. må blifva i tillfälle att under innevar:de
Riksdag fatta ett bestämdt beslut och sedermera meddela
Diddarh -Direkt, en tydlig och fullständig föreskrift.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt de under discussionen gjorda yrkanden, framställdes
propos först till bifall å Utslcs yttrande, samt ropades dervid
starka Nej jemte åtskilliga Ja, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkn:ne föranleda
398
Den 11 Februari.
till åtwremiss, samt efter denna propos:ns besvarande med starka
Ja blandade med Nej, förklarade det iian ansåg Ja nu hafva varit
öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera örn R. o. Ad., i
sammanhang med den nu beslutade återremissen, behagade, på säll
Frill. Posse yrkat, förelägga Riddarh.-Utsk., att under innevande
Riksdag upgöra och inkomma med förslag lill förändrad inredning
af Riddarhussalen, och ropades härvid starka Nej, blandade med
Ja: hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han trott sig Unna
Nej öfvervägande.
§§ 13 och 14.
Lades lill handlingarne.
§ 15.
Bifölls.
Slutligen förekom och bifölls L'tsk:s tillstyrkande alt R. o.
Ad. mätte förklara Riddarh.-Direkt, sin tillfredsställelse och sitt
välbehag öfver det sätt, hvarpå Riddarhus- och Stifts-ärendcrna
blifvit sedan sisla Riksdag förvaltade.
Föredrogs Hr Stjernsvärds, Gust. Mauritz, d. 7 dennes på
bordet lagda motion, angrde upgörande af förslag lill placeringen
uti Riddarhussalen vid RiksSl:ns gemensamma sammanträden.
lii- Gr. o. Landtm, yttrade ali han, i anledn. af denna motion
ansåg sig skyldig tillkännagifva, att då i Grundlagen vore stadgadt,
att Talmännen skola öfverenskomma om tid och ställe för RiksSt:ns
gemensamma sammanträden, sä hade Talmännen, vid gårdagens
sammankomst, ansett sig böra träffa några öfverenskommelse!' i
afseende på ordningen vid dessa sammanträden, hvilka ansetts åtminstone
till en början kunna hällas i Riddarhussalen. Talmännen
hade då, enär afsigten med dessa sammanträden vöre att lemna
RiksSt:ns ledamöter tillfälle att närmare lära känna hvarandras tankar,
trott det icke vara skäl att vid sådane sammanträden afdela
dem Ståndsvis, utan att det borde vara en hvar öfverlemnadt alt
intaga den plats han sjelf behagade välja, men att, då svårighet
mötte för de talare, som befunno sig närmast framför skranket
och på sidorna af stora gången, att, särdeles då församlingen vore
talrik, höras af de bakom dem sittande, de, båda främsta bänkarne
på hvardera sidan om Landlmtsbordet, kunde lemnäs öppne för
dem, som ville tala, hvarigenom de lättast kunde blifva hörde då
de vände sig åt midten af Salen. Fråga om inrättande af en tribun
för Hrr talare hade väll upstått, men detta hade icke ansetts
behöflig!, För öfrigt hade man äfven öfverenskommit, huru Talmannen
och RiksSl:ns Sekreterare borde placeras.
Den 11 Februari.
.399
Hr Stjernsvärd: Då jag genom Hr Gr. o. Landtnäs till
kännagifvande
erfarit alt de åtgärder blifvit vidtagne som utgöra
föremål för min framställning, anser jag mig icke hafva vidare skäl
att fullfölja den af mig gjorda motion.
Uppå härefter framställd propos., bifölls alt Hr Stjernsvärd*
förevande motion finge förfalla.
Anmäldes och lades på hordet nedannämnde från Ufskrn inkomne
Ullåt:n och Betänkm, nemligen frän
Sammansatta Stats-, samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk.:
N:o 2, i anledn. af väckt motion, ang:de utfärdande af nytt
B«se-reglementc;
N:o 3, ang:de löneförmåner för Läns-Notaricrne.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
N:o 31, i anledn. af vackt fråga om Kronofogdetjensternes indragning:
N:o
32, i anledn. af väckt motion till beredande af ersättning
åt boställshavare för kostnad, nedlagd i boställenas grunddikandc;
N:o
33, i anledn. af väckt motion oin inskränkning i antalet
af edg ängar, som ej af domstol åläggas; samt
N:o 34, i anledn. af väckte motioner om en lagsamlings utarbetande
på allmän bekostnad.
R. 11. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ på 4 e, m.
In fidem protocolli#
Albert Munck.
400
l>en 14 Fc brusri.
lördagen den 14 Februari 1857.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 10 prot.-utdr. för d. 11 dennes.
Opnades Hrr Elektorers, listor med val af Utsk:s ledamöter;
och belunnos dertill utsedde i
Uevillnings — Utskottet:
efter N:o 55, Gr. Cronhjelm till Flostad, Kullm. Gr. Gyldenstolpe,
Anlon Gabriel;
N:o 373, Frih. Skjöldebrand, Knut Erik.
Banko-Utskottet:
efter N:o 254, Hr Liljecrona, Fullm. Gr. Posse, Arvid;
N:o 2,039, Hr v. Troil, Georg Gabriel Emil.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 137 Gr. Skjöldebrand, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan Carl;
N:o 8 Gr. Oxenstjerna, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan Carl.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista med val af en Suppleant
i LagUtsk.
efter N:o 1,378, Hr Lagerbjelke, Carl Oscar; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 253. Frih. De Geer till Löfsta, Fullm. Frih. De Geer till
Finspong, Louis Gerhard.
IJplästes ett af Frih. Bonde, Carl Jedvard, inlcmnat sålydande
Mern.:
Af förekommen enskild anledn. nödgas jag afsäga mig det
förtroende hvarmed jag hedrats att vara ledamot af BevillmsUlsk.,
men anhåller vördsamt att blifva bibehållen vid min Riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val af e»
ledamot i Bevil!n:sUtsk. efter Frih. Bonde.
Föredrogs ånyo Sammansatta Lag- samt Allm. Besv- o.
Ekon.-Utsk:s d. 7 och 11 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 1,
i anleda.
Den 14 Februari.
401
i anledn. af dels K. M:s Nåd. Propos., ang:de vissa ändringar i nu
gällande sladganden om utskrifningssätlet ocl> inrättningen af Allmänna
Beväringsmanskapet, dels ock en i samma ämne väckt en*
skild motion.
Gr. Gyldenstolpe, Adoif Fredr. Nils: Mot det nu
föredragna Betänk, torde icke saknas skäl alt göra den anmärkn.,
alt, sedan Utsk. pä ett ställe sagt: alte i den K. Propos:n an»förde
omständigheter torde också ådagalägga, alt den 21 ärige
»ynglingen i allmänhet i vårt land icke vunnit den härdighet, som
»lör krigslifvet, med åtföljande mödor och umbäranden, erfordras,
»samt att följaktligen ynglitigarne icke vid denna ålder höra gå i
»fält mot fienden»: och Utsk. på ett annat ställe tillägger: att, i
den händelse »alla klassernas upkallande blelve af nöden, en icke
»obetydlig del af den yngsta klefve mindre härdig» o. s. v., samt
sedan Utsk. sålunda i allo instämt uti de åsigter, som ligga till
grund för den K. Proposm. så vill det synas mig som om Utsk.
äfven bordt hafva kommit lill samma resultat sorn denna innehåller,
eller att det vore nödigt och ändamålsenligt att beväringspligten
framflyttades ett år. Såsom Betänk, nu är upstäldt, förefinnes,
enl. mitt förmenande, en icke obetydlig inkonseqvens emellan premiss
och konklusion. L)å emedlertid, ifall Ulsk:s Betänk, bifalles,
förhållandet blir vida bättre än det nu är, och man i hufvudsaklig
mon, vinner det af K. M. afsedda ändamålet, nemi. att under krig
hafva mera duglige och härdade försvarare än första klassens beväring
nu framter, så vill jag för min del icke yrka på återremiss,
utan anhaller om bifall till Betänk.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Då det är bekant, att
förevaride Betänk, är af två Stånd redan bifallet, lärer väl icke
vara mycket alt dervid åtgöra. Den K. Proposm företer emellertid
åtskilliga besynnerligheter: och jag kan icke underlåta att fästa
upmärksamhelen derpå. 1 fråga om Beväringens rättighet alt söka
befrielse från Beväringstjenslens utgörande medelst legokarlars insättande
i sitt ställe tog jag mig vid en föregående Riksdag friheten
mot detta system anföra, att ehuru till legokarlar vanligen
togs afskedade soldater, så bestå dessa merändels af dåliga ämnen,
marodörer, lättingar och försupna menniskor, hvilka en kortare lid
tjenal vid de värfvade trupperna, hvarifrån de. utan befälets afsaknad.
erhållit afsked, hvarföre Beväringsbefälet ofta hafva svårt använda
dessa legokarlar till annat än kockar, läll,vakter o. d.
Såsom mindre dugliga voro det en välgerning alt kunna helt
oell hållet skilja dem frän Beväringsmanskapet. De äro dessutom
i disciplin och exercis alltid underlägsna Beväringsynglingarne.
1 den Nåd. Propus, som föranledt delta Betänk, har K. M.
tillkännagifva Sig hafva funnit att de. hvilka låta sig legas till Bcväringsskyldighetons
fullgörande, beslodo lill en stor del af
personer, som, till följd af bristande omtanka eller arbetsdrift, ej
lyckats på annat sätt bereda sig utkomst.; att legokarlarne i alill!
11. ' 26
403
Den 14 Februari.
mänhet både lill duglighet oell pålitlighet i Ijensten samt upförande
i öfrigt, voro betydligt underlägsna de ynglingar, som personligen
fullgöra sin beväringspligt; att bland de legokarlar, sorn förut varit
i krigstjenst, utgjordes största antalet af f. d. soldater vid
värfvade Arméen, hvilka ultjenal sin kapitulationstid och sedermera,
dels af bristande håg för krigareyrket icke velat, dels i anseende
till oduglighet derför, icke fått förnya kapitulationen; således i båda
fallen olämpliga att fullgöra andras beväringspligt; samt att dessutom
i afseende pä mänga legokarlar det förhållande inträffade,
att, när de tagit lega närmare slutet af den medgifna legoåldern, en
allt för lång tid förflutit, sedan de sjelfva blifvit vapenöfvade, så
att de hunnit längesedan glömma den färdighet i vapen och militärisk
tjenstgöring, hvilken de såsom Beväringsynglingar inhämtat
samt dessutom blifva nog gamla, innan deras legotid tilländalöper.
Om man sammanställer dessa båda yttranden, sä mäste man,
utan att på något sätt vilja framkasta den åsigt, att någon ledning
blifvit för den I(. Proposm hetntad från hvad som vid förra Riksdagen
förekommit, likväl medgifva, att dessa tvenne yttranden
hafva ett ganska starkt syskontycke. Går man deremot till den
conclussion som af dessa motiver blifvit en följd uti den Nåd.
Proposrn, sä försvinner all öfverensstämmelse. Jag tog mig friheten
anmärka, då frågan förra gången förevar, att jag just på de
skäl, sorn förekomma både i mitt nu uplästa an för: de vid förra
Riksdagen och i K. M:s Nåd. Propus., föreslog att insättandet af
benämnde s. k. legokarlar skulle uphöra. livad sjelfva legningen
som princip beträffar, så anser jag visserligen det rättaste vara,
att ingen legning tillätes, men den är af de slags onda, som man
ännu någon tid måste tålas vid; men jag tror icke att man derföre
behöfver falla in i något ännu sämre, nemi. att antaga sådana
individer, som icke äro dugliga alt försvara fosterlandet. Jag
föreslog att de, som ville vinna befrielse från beväringspliglen,
skulle betala en viss summa, hvilken borde insättas i Riksg:s-Kont.,
och besparas för vissa upgifna ändamål. Jag ansåg att denna afgift
borde vara lika hög som den, hvilken nu erlägges i vakanceafgilt af
oroterad jord. Pä grund af denna åsigt hade jag uträknat, hvad den
summa skulle utgjort, som skolat inflyta till Statsverket, i händelse
denna praxis blifvit antagen och följd alltifrån 1812,
och besynnerligt nog skulle denna summa hafva stigit till icke
mindre än 50,000,000 R:dr. Man torde anmärka, att detta tal är
för högt tilltaget, och att icke så många personer som nu hade
begagnat denna rättighet, i händelse afgiften varit bestämd till det
af mig föreslagna belopp. Detta kan möjligen vara rigtigt, men
tager jag i betraktande det antal som nu leger, och som utgör
omkring i,600, hvilka i allmänhet betala från 100 till 150 R:dr
B:ko, så utgör detta åtminstone icke mindre än 100,000 R:dr årligen,
som på detta sätt utgifves. Undersöker man derefter huru
dessa penningar användas, så finnér man nära nog hela beloppet
blifva förvandladt i bränvin af dessa legokarlar, med hvilka man
dock fortfarande vill förpesta Beväringsmanskapets leder. När här
-
Den 14 F etru ari.
403
till ytterligare Rigges den summa som Statsverket får utgifva lill
dessa legokarlars underhåll och beklädnad, och som minst kan antagas
lill 10.000 il:<1 f om äret, sä'tror jag alt dessa legokarlars
bibehållande icke borde påyrkas, ulan att i stället det af mig föreslagna
sältet att erhålla befrielse från beväringspligten bör antagas.
Visserligen kan härvid sorn ofvan sagt är icke under denna Riksdag
något åtgöras, men deremot kan vid denna Riksdag en återremiss
föranleda till elt annat stadgande framdeles.
Hvad nu angår K. M:s Propos. om framflyttande af beväringsåldern,
så tror jag med allt lög. att det icke är utan våda man
later den hittils varande tidiga beväringsåldern qvarstå. Öfvertänker
man nemi. närmare saken, så finnér man att sådana omständigheter
äro för handen, alt ingen person med någon fosterlandskärlek
borde underlåta att göra allt sitt till, för att få åldern
fram liv liad. livar och en, som äger behörig bekantskap med våra
närvaride Beväringsynglingars i allmänhet klena kroppskrafter, hyser
nemi. samma öfvertygelse som jag. att, om dessa ynglingar,
såsom det i krig blefve fallet, skulle bära packning och ammunition
och derjemte klefve underkastade fatiger, så korinne bestämdt en
tiondedel af dem att befolka sjukhusen. De anmär'laur, som emot beväringsålderns
framllyltning gjort sig gällande, kunna lätt höfvas. Må
nemi. gerna Reväringens fredsöfningar äga rum vid samma ålder
som nu, dock med vilkor, att om det kommer i fråga att Beväringsmanskapet
till Rikets försvar skall upbådas, så skall til! första
klassen räknas dem. som hafva fyllt 21 ar. Härigenom undvikes
den olägenhet som förespeglats, om äfven vapenöliiingarne skulle
till denna ålder framflyttas, och som jag medgifver kunde vara af
menlig inverkan för allmogens söner, hvilka vid denna ålder redan
ofta fått en hemmansdel eller dylikt alt sköta. Visserligen kan
man säga alt, då K. M.. vid inträffande krig, eger utkommendera
den eller de klasser af Beväringsmanskapet Han för godt linner,
det vore att antaga ali lista klassens ynglingar blifva sparade.
Men tinder denna förutsättning hlefve den disponibla delen af Beväringsmanskapet
inskränkt till 4 klasser i st. f. 5, hvilket åter med
elt betydligt antal komme att förminska stridskrafterna.
Det är på dessa grunder jag yrkar återremiss af Belänkrt, och
jag tror att om Utskit toge hvad, bär förekommit, under öfvervägande,
skulle de skäl. som blifvit anförde mot den framllytlade Beväringsåldern,
nödgas vika.
Detta anföride hade blifvit afbrutet genom ankomsten af Hr
StatsRådet, in. m. Jo lian August Gripenstedt, som å K. M:s
höga vägnar aflemnade 4 Dess Nåd. Proposir lill R. St.
Gr. Sparre, Erik: Det kan icke nekas, att, på sätt Hr
Krigsministern anmärkt, någon inkonseqvens ligger i Utskis Utlåt.,
men detta hårrör deraf, alt de skäl, som förefinnas för K. M:s
Propos., bära ett så ojäfaktigt vittnesbörd om K. M:s omvårdnad
för fosterlandet, att de måste vara och föl blifva i vissa läll fullt
bindande. Alt det oaktadt Utsk. tillstyrkt någon modifikation i den
404
Den 14 Februari.
Kail. Prripos. komitier sig deraf, alt Utsk.; som i allmänhet hyst
dea förhoppningen, att krigsolyckor ej alltför ofta skulle tralla oss,
ansett det man, med omtanken alt i sådana olyckliga fall hafva ett
härdadt och dugligt manskap, borde förena Omsorgen, att under fredstid
icke förlänga Beväringspligten. Delta har varit grunden för Utsk:s
framställning. Del bör icke eller lemnäs oanmärkt ali frän de medlem
nar af Ulsk., som representera BondeSt., anfördes särdeles
mänga skäl mot ett framflyttande af Beväringspligten, äfven hvad
angick exercisen. Man anmärkte, såsom Utsk. också lillkännagifver,
huru det ofta händer, att vid fyllda 21 år den unge mannen redan
kommit derhän; alt skalla sig en fast löt i lifvet och en bestämd
verksamhet, och att det dä blefve särdeles olämpligt och svårt
för honom ali under någon tid lemna denna för att undergå vapenöfningarna,
isynnerhet i del fall som K. M. föreslagit, att dessa vapénölningar
blefve långvarigare än tillförene. Derjemte och då
lian vid fyllda 25 år ofta erhåller vigtigu enskilda och offentliga
updrag. ansågs leke lämpligt, att draga honom från dylika sysselsättningar.
Dessa omständigheter och förhållanden, — omtanken
alt med minsta möjliga olägenhet under fredstid förena ilen största
möjliga nylla af Beväringspligten under krig, liar varit anledmn
till Ulskis framställning; och då jag med glädje hört alt Hr Krigsministern
förklarat sig nöjd nied framställningen, har jag ariledn.
förmoda, alt R. o. Ad. skall, likasom de 2me RiksSt. som redan
godkänt förslaget, skänka detsamma sill Infall.
Hvad angår llr Stjernsvärd» yttrande om en slags vakansafgift,
sorn skulle erläggas af dem. hvilka icke ville fullgöra sin beväringspligi;
sä omnämnes denna lanke i K. M:s Propus.: men K. M. har
sagt, att elt sådant säll att afbörda sig detta åliggande vore olämpligt.
Det skulle icke leda till annat, än att beväringsskyldighclen
småningom blefve en beskattning på ilen 21 årigc mannen, i st. f.
én personlig pligt att uplräda till fosterlandets försvar. Jag tror
således att om denna tanke icke kan vara mycket alt säga. Det
är otvifvelaktig! sanni, alt en del af manskapet måste blifva mindre
härdadt, men Utsk. ansåg all denna de! skulle kunna under krigstid
användas vid sådan tjenstgöring, som mindre toge krafter och härdighet
i anspråk, .lag har för min del icke mera att tillägga, och
anhaller örn bifall till Betäuk:t.
Hr Rosensvärd, Joh. Henr.: Då detta Betänk, redan är
afgjnidl af 2 Stånd, och möjligen älven af det 3:dje, är det väl
icke mycket värdi att dervid uppehålla sig eller all yrka en återremiss.
.lag vill också egentligen göra anmärknir mot det sätt,
hvarpå heväringsfrågan, som dock mäste erkännas vara af den
största vigt. blifvit af Ulsk. behandlad. Ganska riktigt börjar Ulsk.
sitt Betänk, med ali säga. att nsednasle tiders politiska förhållanden
meli den ställning Sverige dervid intagit, innebära ovedersägligen
nen anlédn. för Statsmaglerna. alt egna upmäiksamhelen åt förrsvarsveikelu.
och alt -eli af de förnämsta medlen härvid olvifvelnaktigl
ligger i Allmänna Beväringen ordnande på elt sådant sätt
D en 14 Febr u ari.
405
salt det bistånd, som i farans stund bör bunna deraf påräknas,
sblifver i möjligaste målto verksamts; men för att vinna delta ändamål
vidtog Ulsk. den utvägen, att utstryka en beväringsklass i
st. f. att framflytta beväringsäldern. Det kan visserligen invändas
att beväringsklasserna skola blifva lika mänga Dädanefter som bittills.
Ja! men med den väsendtliga skillnaden alt båda Statsmakterna
erkänt den fullkomliga »lämpligheten af den l:sta heväringsklassen
till krigsbruk, hvilken klass således icke vidare kan tagas
i beräkning för detta ändamål. Man vill hjelpa detta genom alt
öfverlemna ät K. M., att upkalla någon af de öfriga klasserna.
Detta är väl i och för sig sjelf bra. men man borde kunnat påfinna
något lämpligare medel att afhjelpa bristen. Det hade åtminstone
varit en lämplig npfattning af frågan, om Utsk., i sammanhang jemte
sitt öfriga beslut, hade föreslagit alt K. M. skulle lill vapenöfning
gar kunna upkalla äfven den klass, som först kunde komma i fråga
alt utgå. Hvad beträffar llr Stjernsvärds yrkande om alt bibehålla
ilen nuvartde lörsta beväringsklassen såsom en rekrylklass och för
krigstjenst framflytta beväringsäldern till 20 år, sä har jag icke
något deremot. Jag anser ett sådant förslag förmedlande mellan
Utskts åsigt och den K. Propos.; dock med det vilkor, allt äfven
den första af krigsklasserna skulle åtminstone någon kortare tid
öfvas. Eljest skulle det kunna inträffa alt den beväringsklass, sorn
samtidigt med inträdande fredsbrott undergår vapenöfningar, måste
bemfprlofvas, och i st. inkallas i tjenstgöring en klass, sorn icke
pä länge varit öfvad. Utsk. har uprepat alla de olägenheter som
beväringspligten medförer för de beväringsskyldige, och ansett att
dessa olägenheter okas med åren. Till en viss grad kan delta
vara sannt. men jag hade trott, att premisserna i Utsk:s eget betänk.
, K. M:s Nåd. Propos. så val i detta ämne sorn om Statsverkets
tillstånd och behof, samt åtskilliga inom RiksSttn väckte enskilda
motioner hade kunnat gifva Ulsk. ardelin, till att betrakta
boväringsfrågan från en något mera uphöjd och något mindre beqvämlig
synpunkt än som nu blifvit fallet. På dessa skäl vill jag
gerna förena mig med dem, sorn yrka älerremiss.
Jag är för varm vän af beväringssystemet, och önskar för
mycket att det mätte till sin rälla betydelse af Statsmakterna upfattas,
för att kunna gilla Betänk, i dess nuvartde form. Den tunga
beväringspligten medför är visserligen stor, och skall, för att denna
pligt må rätt upfyllas, blifva ännu större, men den måste dock
utgöras, emedan landets försvar derpå vlterst beror. Jag yttrade
i anledn. af en motion vid början af Riksdagen, att skyldigheten
att värna sitt land är ett axiom, sorn ingeri bestrider, men för
hvars förverkligande man icke vill göra sig någon moda. Om
sanningen häraf vittnar Ulskts Betänk, allt för tydligt. Min värde
granne bar äfven yttrat sig om legningsrälten. Lika med honom
och med hvad äfven i den Nåd. Propostn är a n ty dt tror jag att,
så länge denna rättighet qvarstår, det vore val om den kunde
ordnas på annat sätt än det nuvartde. Att, oaktadt premisserna i
K. M:s Tropos. väl kunnat gifva anledn. förvänta alt ptt förslag
406
Dori 14 Februari.
till ordnande af legningsrälten deri blifvit framlagd, sådant likväl
icke skett, torde lätt kunna förklaras. Det hade. nemi , likasom
andra större förbättringar af beväringsstadgan, icke någon utsigt
till framgång. Det hade icke ledt till något resultat, hvilket nogsamt
skönjes af den behandling beväringsfrågan i öfrigt rönt. Af
de skäl jag redan haft äran yttra kan jag icke undertrycka min
önskan om återremiss af Betänk, och att R. o. Ad. åtminstone
icke mätte skänka sitt bifall till en sådan behandling af en sä vigtig
fråga.
Hr von Knorring, Erik Oscar, anförde dels mundtligen
dels skriftligen:
Då återremiss redan blifvit af 2:ne talare begärd, och jag
hoppas alt så mätte, ske, vill jag medskicka några anmärkmr till
Utsk., emedan jag anser att de åtminstone kunna vara ujdysande
för de andra Stånden, sorn i sådana fiågor icke hafva samma erfarenhet
sorn R. o. Ad. Jag vill först tillåta mig att fästa upmärksamheten
på en omständighet, som är oriktig i Ulsk:s resonnement.
Det står nemi. i Betänk, alt, »för den händelse att alla
»klassernas upkallande hlefve af nöden, en icke obetydlig del af
»den yngsta hlefve mindre härdig, men, oberäknad! alt den öfriga
»delen af denna klass torde innehafva nödig kroppsstyrka för
»krigstjenst, sä erfordras lill garnisonstjenst eller till tjenstgöring ä
»fästningarna manskap, sorn. ehuru till kroppskrafter mindre starkt,
»dock kunde fullgöra sina åligganden.» Emot denna punkt vill
jag helt och hållet protestera. Jag undrar, huru det komme att gå
med vära fästningar, om man skulle underskrifva den principen alt
de, söm icke förmå uthärda kriget, skulle sändas till att försvara
våra fästningar. Hvad principen för beväringspiigten angår, så
har skyldigheten att personligen försvara sitt fädernesland varit
från urminnes lid erkänd och antagen som ett axiom. På sednare
tider har emedlertid, såsom Hr Stjernsvärd anmärkt, inträffat,
att man börjat anse beväringsskyldigbetcn som en »tungan, och
man har vant sig alt lala om den olägenhet för landet som exercisen
medförer. Det är sannt att det är en lunga, sådant kan
icke nekas, men jag vill göra en jemförelse med andra länder,
en jemförelse som skall visa i hvad förhållande vära upollringar i
detta afseende stå till dem sorn andra nationer underkastat sig.
Jag vill dervid icke bålla mig lill de despoliska Staterna, ty der
beror det naturligtvis på ett maktspråk af Regenten, huru länge
beväringsskyldighelen skall fortfara; jag skall endast betrakta konstitutionella
länder, der en sådan pligt icke blifvit ålagd utan Folkets
eget medgifvande.
Om vi då först se på Portugal, så finner man alt konskriptionsskyldighelen
räcker der från 18—25 års ålder, deraf 5 år i
aktiv tjenst: i Spanien: konskriptionstiden räcker 8 år, deraf 5
år i aktiv (jensi och 3 är i milisen.
1 Helgten: Alla från och med 21 till och med 50 år gamla,
hvaraf 8 år i Arméen, deraf 4 är i aktiv tjenst.
Den 14 Februari.
407
Holland: Från 20—25 års ålder, således 5 år, i aktiv tjenst
och 25 — 35 års ålder i Landtvärnet.
Preussen: 5 år (20—25) i den slående hären, deraf 3 år i
oafbruten tjenstgöring. 26—32 års ålder (i Landtvärnets l:sta
tipbåd), med 2 å, 4 veckors öfning- hvartannat år; 33—40 års
ålder i andra upbådet neli 40—50 i Landslnrnaen. Der tillätes
icke legning, liksom icke eller i Bayern och Schweitz.
Bayern: 21—55 års ålder, deraf 5 års aktiv tjenst.
Hannover: 5 års aklif Beväringstjenst och 1 år i reserven.
Wurtemberg: 21—32 års ålder, deraf 6 års tjenstetid.
Baden (enl. Konscript.-lagen af 1851) 3 år i aktiv tjenst och
3 år i reserven.
Schweitz: 20—44 års ålder, med årlig öfning för en del.
Sardinien: l:o) Från 20—28:de året i aktiv tjenst (Soldati
tFordinanza) och 2:o) från 28—44:de året (Soldali provinciali.)
deraf 8 år i Arméen och 8 år i reserven. — Legningsfrihet emot
penningars erläggande lill Staten.
Grekland: (enl. 1838 års författn.) 4 års aktiv tjenst, efter
lottning.
Vanmark: l:o) Slående hären utgöres af konscriplions
skyldige,
hvilka tjena 4 år i linien och 4 år i reserven (vid Artilleriet:
G år i linien och 2 år i reserven). 2:o) Vörsta ritning smanskapet,
som tjenar till 45:te året, deraf 8 år i i:sla upbådel.
Corollarium:
Inom nu upräknade konstitutionella stater räcker Beväringspligten,
eller Konscriplionsskyldigheten, således: aktiv tjenst: minimum
3 år och medium emellan 4 och S år; Beväringspliglcn
forlfarcr: minimum: S år och medium: 16 år.
1 de enväldiga Staterna: Frankrike (der man dock är ganska
ömtålig om sina medborgerliga rättigheter), Österrike och
llyssland, med hvilket sednare land jag, såsom Svensk, högst ogerna
görcr jcmförelser: Medium af dessa 3 staters aktiva konscriptionsskyldighet:
10 Ars oafbruten tjenstgöringstid och minimum (i
Frankrike) 7 år. Beväringsskyldighelen räcker minst 7 är och
medium af alla tre staterna omkring 15 års tid.
•lag tror mig sålunda hafva visat alt, om också Beväringens
öfningstid komrncr alt förlängas till 30 dagar, denna activa tjenstgöring
är bra obetydlig i jemförelse med hvad förhållandet är i
andra civiliserade Europeiska länder och all den »tungan, Beväringspligten
hos oss medför, icke är mycket att beklaga sig öfver.
Hr Stjernsvärd: En föregående talare har tillkännagifvit,
att inom Utsk. gjorde den åsigten sig gällande, att man ansåg
olämpligt att framflytta beväringspligten med afseende på åldern i
hänseende lill den samhällsställning, hvaruti ynglingen, vid en mera
framskriden ålder, har inlrädt. .lag tror dock icke att någon inom
Utsk. sett frågan ur den allvarliga synpunkt som vedcrborts. Jag
anser att pligten att försvara fäderneslandet är den främsta af alla.
408
Den 14 Februari.
och äger lika tillvaro vid 27 och 28 års ålder sora vid hvarje
annan, oafsedt alla enskildta bestyr.
Samma talare ansåg afbördandet af beväringspligten med penningar
ori! tig. För min del anser jag afbördandet af beväringspligten
genom insättandet i lederna af annan person vara lika
oriktigt, men emedan den allmänna opinionen icke medgifver legningens
afskaffande, anser jag all befrielse frän beväringspliglens
fullgörande lämpligast böra ske genom erläggandet af en penningeafgift,
hvarför jag fortfar att yrka åtcrremiss.
llr Bildt, Didrik Gillis: ilä det förslag, som Utsk. afgifvit,
otvifvelaktig! är en förbättring i nu gällande stadga om
heväringsskyldighetcn, och dä tvenne Ständ redan bifallit ölslcs
förslag, anser jag en ålerremiss tjena till intet. Frågan är för
denna Riksdag redan afgjord, och något bättre än det nuvar:de
vunnet, om II. o. Ad. nu behagar bifalla Betänk.
Någon förändring i hvad Flsk. löreslagit kan icke ega rum,
sedan 2 Stånd redan godkänt detsamma, och det torde således
vara öfverflödigt att ålerskicka Betänk. Frågan kan endast vara,
om det är skäl att i frågans nuvar:dc skick bifalla eller alsia detsamma.
Jag har redan yttrat att jag anser förslaget som en förbättring.
Detta oaktadt mäste jag erkänna att jag icke anser det
förslag, Utsk. framställt, fullt tillfredsställande, och det är pä grund
häraf, som äfven jag begärt ordet, då det skulle förefalla besynnerligt,
alt inom ett Stånd, som räknar så många medlemmar,
hvilka gjort fosterlandets försvar till sitt hufvudyrbe, man icke bort
mänga motsätta sig de åsigter, som af Utsk. blifvit uttalade. Det
är således en reservation jag bar att nedlägga oell icke några
yrkanden att framställa.
Med afseende på beväringsåldern gifvas tvenne vilkor, som
böra upfyllas. Det ena är alt åldern inträffar så tidigt, alt ilen
beväringsskyldige eger tillräcklig styrka för all uthärda krigstjenslcns
mödor; det andra vilkoret är, att denna ålder icke inträffar
så sent, att denne redan inträdt i familjeförhållanden eller i fredliga
yrken, från hvilka han då skulle komma alt ryckas. För att
förebygga ett sådant slitande nr den krets ynglingen tillhör kan
jag icke finna annat än alt beväringsåldern hör inträffa vid 20 ä
22 år. Detta synes vara antaget i alla Stater. 1 Frankrike och
Preussen börjar beväringsskvhlighelcn vid 21 år, i Sardinien äfven,
likaså i Holl. nd, och åldern omkring 20 år är antagen på hela
kontinenten. Går man vidare, t. ex. till Danmark och Norgp, så
finner man, att beväringsskyldigheten der inträder med 22:dra
året. En följd deraf att menniskoracen mot Norden något sednare
utvecklas och alt före denna ålder ynglingen icke är tillräckligt
härdad för att kunna stå ut med krigets vedermödor. I Preussen
Sr också den beväringsskyldige vid 20 år allt för klen, och sådant
är äfven eikändt inom sjelfva landet. De, sorn sett ilen Preussiska
Arméen, hafva likasom jag ej kunnat undgå att anmärka dess nästan
barnsliga utseende. Vid 20 år har icke heller hos oss yng
-
Den 14 Februari.
409
lingen de krafter som erfordras för att uthärda soldatlifvpt. Vår
krigshistoria liar äfven visat, att en stor del af sådant manskap,
upliådadt vid allt för späd ålder, slutat sitt lif pa sjukhuset, såsom
fallet — sorgligt alt omtala — var med landlvärnet under
1808 och 9 årens krig. Det synes mig således, all Ulsk. bordt
närma sig del sätt som i Norge är anlaget och som K. M. äfven
föreslagit.
Hvad rättigheten att lega för sig beträffar, så har här blifvit
yrkadi, alt densamma icke bolde få existera, .lag tillhör en motsatt
A<igt. Jag anser visserligen alt hvar och en är skyldig att
bidraga till fosterlandets försvar: men det är också tydligt att, ju
mera civilisationen utbrr-des, desto mera cxklusifl måste livar och
en anstränga och nedlägga all siri förmåga i det yrke. han till
framtida verkningskrets för sig bestämt, och desto mera arbetskraft
fordra äfven dessa yrken. Sä t. ex. blir beväringsskvldigheien för
deni, sorn egnat sig åt mekaniska eller dylika mera komplicerade
yrken, ett vida slörro onus än för mången annan, hvars vanliga
verksamhet lättare kan afbrylas. Det bör derföre finnas en utväg,
hvarigenom man utan fara alt genom konskriptionen störas eller
förhindras, kan för sig utvälja hvilken art sorn helst af nyttig verksamhet.
Alt för vinnande af delta ändamål, utan åsidosättande af
fosterlandets rättmätiga fordran på enhvar af dess söner, mycket
återstår all göra. kan icke nekas, men äfven med nuvar:de förf
a lin., sorn tillåter ali pä visst sätt qvalificeiadc personer fä antagas
till beväring i andras ställe, torde åtskilligt kunna uträttas,
piri blott denna förfaltn. skärptes i sin tillämpning. Då emedlertid
denna sak nu icke är föremål hvarken för R. o. Ad:s öfverläggning
eller för l)tsk:s Utlät., vill jag icke längre uptaga Ståndets
tid, ulan inskränker mig lill att anhålla om bifall till l'lsk:s
Betänk.
Ilr Rosensvärd: Då jag förra gången, när jag bade ordet,
gillade den grundsats, alt legningen borde ordnas pä ett annat
sätt än nu, ber jag all få anmärka, ali jag likväl icke kan instämma
med Hr Stjernsvärd» deruti, att denna legning endast skulle
blifva ett friköpande från hpväringspligtens utgörande och eli sätt
att åt Staten inbringa medel, .lag tror alt beväringspliglen bör
fullgöras med folk. icke endast med penningar. — d. v s.. att
en annan person bör inträda i st. f. den sorn leger, men legningen
bör öfvertagas af Staten, sorn bättre än den enskilde kan be
sörja
dem. Hvad angår Ilr Bildls yttrande, alt det vore olämpligt,
att besluta en ålerremiss. så vill jag icke bestrida, alt det yttersta
resultatet skulle blifva sådant han förutsagt: alt frågan vid
denna Riksdag är eller blir i öfverensstämmelse med Utsk:s Reänk.
afgjord: men en ålerremiss innebär en protest mot det sätt,
* hvarpå beväringsfrågan blifvit af Utsk. förhandlad vid denna Riksdag.
och jag tror alt för kommande tider del icke vöre ulan skäl
att inlägga en sådan protest. R. o. Ad liar vid mer än ett tillfälle
beträdt denna bana. R. o. Ad, bär t. o. m. beviljat åteire
-
410
I>en 14 Februari.
miss då 3:ne Stånd redan bifallit ett Betänk. Af alla dessa skäl
önskar jag återremiss, äfven om jag icke har hopp att dermed
vinna någonting.
llr Stjernsvärd: För att icke blifva missförstådd, har jag
måst åter begära ordet. Min åsigt är fullkomligt densamma som
den siste värde talarens, atL alla legningar böra uphöra; jag har
redan uttalat denna åsigt och hoppas att den skall göra sig gällande,
Jag anser hvars och ens ovillkorliga pligt vara att med
sin person betala sin skuld till fäderneslandet; men under närvarde
förhållanden, med nuvärde organisation af beväringen, sorn
jag anser stå på fullkomligt samma punkt efter den K. Propos:n
som förut, — då sålunda legningar icke lära kunna afskaffas, hade
varit bättre, att Staten af dem erhållit någon vinst, genom alt en
viss penningesumma derför till Slaten olades.
llr von Knorring: Jag ber om ursägt för det jag ånyo
uptager U. o. Ad:s tid. Min mening var visst ej natt man skulle
fä friköpa sitt lif" genom den der betalningen. Redan vid förra
Riksdagen har jag tillkännagifvit min åsigt vara att man icke borde
få lega för sig; men då man icke vill ingå på denna sals, så —
hellre än alt legningen skall tillgå på det ändamålslösa sätt som
nu sker — vill jag åtminstone att denna rättighet skall utöfvas
på ett för försvaret lämpligare sätt och friköpnings-summan få
ingå till Staten för att komma försvarsverket till godo och användas
till Arméens verkliga nylla. Betta är min åsigt, ehuru jag
aldrig kan erkänna det rätta i sjelfva legningens princip.
Hr af Funck, Carl Oscar, anförde dels skriftligen dels
mundiligcn:
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon-Utsk. yttrar i
sitt Betänk.: rit. St. lära underdånigsl erkänna den fadcrliga
nvård och omtanka, ej mindre, för fäderneslandets försvar, än äfven
rom den för della ändamål beväpnade ynglingens väl, som
rK. 31. åsyftat med förslaget om bcväringsålderns framflyttande
eli år.”
Hvar och en, som således erkänner detta, borde val icke ett
ögonblick tveka alt gifva sill ja eller bifall till K. M:s Nåd. Propus.
; man hade derföre, endast genom erkännaede af delta, kunnat
förvänta Utsk:s tillstyrkan.
Utsk. säger äfven, alt rafsigten med nu gällande stadgande
warit, alt beväringsskyhlighelen skulle vid fyllda 20 års ålder innlräda,
för alt använda den manliga befolkningen såsom krigare,
rinnan man genom fredliga yrken eller giftermål och bosiillning
rmed så starka band fastades vid hemmel, alt man ogerna skiljrdes
derifrån.» Jag skulle tro, alt om man ock ogerna skiljdes
från hemmet, man vid den åldern, som i K. M:s Nåd. Propos. är
föreslagen, gerna skulle göra en upoffring och derpå icke tveka
ett ögonblick, då det gällde eget fosterland. — Enl. K. M:s Nåd,
Den 14 Februari.
411
Propos. har det af Sundliels-Colhm esomoftast blifvit anmärkt,
alt det nästan öfver allt i Iliket visat sig, att ynglingar, vid fyllda
20 är, icke ega den kroppsstyrka, som erfordras, för att anses
vapenföra. — Då nu Uisk. yttrar: »Ynglingen, om han ärförnståndig
och eftertänksam, önska,r också sjelf,\ att, ju förr
ndesto hellre, fullgöra sin vapenöfning, på det lian icke deraf
uma uppehållas att välja yrke.” — .lag får härpå svara, för
alt begagna Utslcs till en del egna ord: Ynglingen, om han är
förståndig och eftertänksam, önskar väl också sjelf, då han icke
eger nog kraft och styrka att fullgöra sina vapenöfningar, hellre
välja sitt yrke något sednare, än alt för tidigt börja denna beväringsskyldighet,
hvarigenom hans krafter skulle öfveranstränga*,
och härigenom för lifstiden kunna verka menligt på hans helsa.
Ulsk. vtlrar: *vid upnådd myndig ålder, och ännu mera
rvid 25 år, anförtros äfven den unge mannen, synnerligast
rpå landet, håde kommunala och enskilda updrag.n
Då fäderneslandets försvar och ynglingens väl för lifstiden
mera kan vinnas genom K. åhs Nåd. Propos., skall delta upolFras
för att icke några kommunala och enskilda updrag skola fördröjas
ett år?
Utsk. yttrar: aden nådigst föreslagna fr arn flyttning en
vskidle dessutom medföra att b ev äring s skyldigheten först vid
rfyllda 26 års ålder uphörde— Dä i fredlig tid sista beväringsklasscn
icke har någon exercis, vet jag ej hvad det är för
svårighet, att qvarstå i beväringsåret; — och om det gäller att
utgå i krig, hoppas jag, att den nrtge mannen, emellan 25 och
26 års ålder, gerna skall tillbjuda sitt fosterland sin tjenst och
gagna det, så väl som mången öfver 26 års ålder cj pligtskyldig
man.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
llr Gr. o. Landtm., att då de under densamma gjorda yrkanden,
dels om bifall och dels om återremiss afselt endast förra delen
af Utslcs Betänk, och ingen talare yttrat om sednare delen deraf,
som angick Anders Pehrssons motion, särskilda propos:r å hvardera
delen borde framställas, och då llr Gr. o. Landtm, derefter
hemställde om 11. o. Ad. behagade bifalla den del af förevar:de
Betänk., som innefattade Utlät, öfver K. åhs ifrågavar:de Nåd.
Propus., ropades starka Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarpå llr Gr. o.
Landtm, förklarade del lian ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos., biföll R. o. Ad. sednare
delen af Betänk., deri Utsk. afgifvit yttrande öfver Anders Pehrssons
motion.
Föredrogos och bi föll os nedannämnde d. 11 dennes på bordet
lagde Utlåt:n och Betänk:n, nemi. från
412 Den 14 Februari.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk.i
N:o 2, i anledn. af väckt motion, angide utfärdande af nytt
Ilese-reglemente.
N:o 3, ang:de löneförmoner för Läns-Notarierne.
Allm. Besvärs- och Ek on. - U t sk o 11 e t:
Nio 31, i anlcdn. af vackt fråga om kronofogdetjensternes
indragning; samt
N:o 32, i anlcdn. af vackt molion till beredande af ersättning
åt boställshafvare för koslnad, nedlagd å boställens grund-dikandc.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter.
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskis d. 11 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 33, i anledn. af väckt molion om inskränkning i antalet
af edgångar, som ej af domstol åläggas.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskis d. 11
dennes bordlagda Betänk. N:o 34, i anledn. af väckt molion om
en lagsamlings utarbetande på allmän bekostnad.
Föredrogos och begärdes pä bordet I{. M:s nedannämnde
denna dag ankomne Nåd. 1'roposir till B. St.
l:o. Om förändringar i lagstiftningen angide tull- och andra
dermed förenade afgiflcr;
2:o. Med förslag till förfalln., angide ansvar för förfalskning
och bedrägeri;
3:o. Om indragning till kronan af den ränteved, som är anslagen
för Wisby s. k. krono-kalkugn i Gottlands län, och om ersättning
derför till kalkugnens egare; och
4:o, Angide den s. k. kurhus-afgiflen.
Slutligen anmäldes och lades på bordet nedannämnde från
Ulskin inkomne Utlatin och ålem., nemi. från
Banko-Utskottet:
Nio 13, i anledn. af erhållen återremiss af 12 § i Utsk:§
Berättelse Nio 8:
Nio 14, i fråga om afskrifning af 3 st. från Låne-kont. i
Malmö utgifne diskont-lån;
Nio 15, öfver väckte förslag om vissa förändrade föreskrifter
angide silfver-utmyntningen, Bankens sedlar m. m.
Den 18 Februari.
413
Riddarhus-Utskottet:
N:o 8, i anledn. af llr Anrops, Gabriel, motion om eli förlagslån
från Ridilarh.-kassan för ulgifvande af Svenska Adelns Åtlartaflor;
samt
N:o 9, i anledn. af Riddarh.-Direkltns anmälan ont orsal einc
till fördröjd tryckning af R. o. Ad:s prol:r vid 1853 och 1854
årens Riksdag.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -J på 2 e. m.
In fidem protöeolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 18 Februari 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 3 prot.-utdr. för d. 14 dennes samt pleni-prot. Tor d.
28 sist.]. Januari e. m.
Uplästas till justering och godkändes Exped.-Utsk:s under N:o
19 algifna förslag till R. St:s Förordnande för Revisions-Sekret.
m. m. J. A. Södergren att vara R. Sl:s Just.-OmbudMiian.
Äfvenledes uplästes till justering och godkändes nedannämnde
från Exped.-Utsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelse
till K. M
N:o 20, ang:de Revisions-Sekret. m. m. J. A. Södergrens
insättande i Just.-Ombudsra:s-Emhetet;
N:o 21. om tillägg till 9 § i Kongl. Förordmn d. 10 Nov.
1849, angide iakttagelser i afseende å passagerare-ångfartygs byggnad
m. m.;
N:o 22, om ändringar i Kongl: Stadgan d. 13 April 1808,
om jagt och djurfång samt i Kongl. Kungörelsen d. 24 Ockt.
1851; och
414
Den 18 Februari f. m.
N:o 23, i anledn. af K. M:s Nåd. Fropos.. angille ändringar
i stadganderne om insättningen af allmänna Bevärings-manskapet.
Föredrogs ånyo Conslit:ns-Utsk:s d. 7 och 11 dennes på
Bordet lagda Meni. N:o 5, med uiläl. om K. M:s Nåd. Propos,
angtde förändring i och tillägg lill lfiks-Aklen af d. 6 Aug. 1816.
11. Exc. Hr Gr. Sparre, Gust. Adolf, anförde skriftligen
:
Den Nåd. Propos., som nu utgör föremål för R. o. Adis pröfning,
har, fastän först vid denna Riksdag afgifven, dock varit Beredd
och färdig redan under den föregående, såsom ägande nära
samband med en då aflemnad propos. om ändring i vissa §§ af
Reg.-F:n. Enär jag, som den tiden var föredragande inför Konungen
af denna fråga, sålunda haft hufvudsaklig del i förslagets
utarbetande och upställning, anser jag mig ock Böra uplaga de
anmärkmr, på grund hvaraf Constit:ns-l)lsk. funnit sig Böra afstyrka
R. St:s bifall dertill.
Dessa anmärkmr äro egentligen tre, en rör:de sak, de andra
mera Beträffande form. — 1 sak skulle förslaget vara felaktigt
deruti, att det (i § 2, der föredragningen af Svenska ärenden inför
en af ledamöter från Begge Rikena sammansatt Inlerims-Regering
omnämnes) icke Bestämdt utsattes af hvilka embetsman denna
föredragning skulle utföras. — Det föreslagna stadgandet härom
är likväl ordagrannt lika med hvad rut redan är föreskrifvel; mera
torde ej eller behöfva sägas i den samfälda lagen, som skulle
pröfvas af Begge ländernas Representationer och gälla för Begge
Rikena. Om behof af särskild föreskrift härutinnan finnes erforderligt,
Bör det väl vara Sverige ensamt förbehållet att derom reglementera,
utan att Unions-statens representation deruti må hafva
någon röst. — På sätt Ulsk. ock omnämnt, finnes ej i 43 § Reg.-  F:n någon föreskrift, huru föredragning inför en i Sverige särskildt
tillförordnad Regering skall försiggå, och likväl har den kunnat
verkställas. Så Klefve väl ock fallet här.
De anmärkmr, som mera röra formen och upställningen af
förslaget, afse dels den omständigheten att förslaget skulle utgöra
ett tillägg till Riks-Aklen, utan att redaktionen af sjelfva texten
Blefve ändrad, samt dels hänvisningen i §§ 1 och 3 till de lagbestämmelser,
eril. hvilket det »hitintills» tillkommit Sveriges och
Norges Intcrims-regering att förestå styrelsen, eller begge Rikenas
StatsRäd alt sammankalla Nationål-representationerna, — en hänvisning.
som Ulsk. ansett lämpligare hafva Bordt utbytas emot en
bestämd upgift å de fall, som deri vore åsyftade. — 1 afseende
å dessa anmärkmr kan jag upgifva, att mera än ett försök varit
upgjordt och förslag upställdt i den syftning Ulsk. antydt; men
alt olägenheter dervid upstått, som gjort att man sluteiigen stannat
vid det nu föreslagna. — Då fråga är om en för två förenade
med olika lagstiftning försedde Riken gemensam organisk lag, som
Den 18 Februari f. m.
415
»kall af begges folkombud pröfva», måste man afväga de bruk
oell former, sorn i begge Rikena förefinna», och å hvilka billigt
afseende bör fästas. För min del tror jag ej att den af
Utsk. befarade otydlighet kan upstå genom antagandet af förslaget,
hvars upställning, om än mindre vanlig, dock kan med
våra former förenas, helst RiksAkten ej i Sverige innehar Grundlags
egenskap.
På grund häraf anser jag de af Utsk. anförde skäl. ehuru
ganska fyndigt upstiillde, men om hvilkas halt jag ytterligare
får åberopa de af flere bland Utskts ledamöter afgifna sakrika
reservationer, icke böra hindra antagandet af ett förslag af den
vigt och nödvändighet, som detta, åsyftande att bättre ordna
ett förhållande, i afseende hvarå vi säkerligen alla äro ense,
att vidare tillämpning af derom nu gällande föreskrifter ej vöre
önskvii rd.
Om sjelfva hufvudfrågan, det särdeles angelägna, med Sveriges
och Norges inbördes förening och sjelfbestånd så nära
sammanhängande ämnet för förslaget, anhåller jag få tillägga
några ord. — Ingen mensklig beräkning förslår alt säga, om
eller när de förenade Rikenas Konung kan af sjukdom eller
annan orsak blifva hindrad att Sjelf utöfva Konungamakten,
eller då något sådant fall kan inträffa, att Styrelsen af annan
än Konungen måste utöfvas. — Vi skola hoppas att vi ej få
uplefva sådant, men den angelägnaste omsorg oaktadt kan det
dock ske när man minst förmodar det, och då få vi ej vara
derpå oberedde.
Då 1809 års grundlag stiftades fanns inom konungahuset
på manslinie!) endast en åldrig, sjuklig Konung. Lagstiftaren
hade således knappast något annat val, än att vid fall af Konungens
sjukdom och öfriga i grundlagen omförmäldc händelser
updraga Styrelsen åt Hans Råd. Redan samma år öfverlemnade
Konungen någon kortare tid Regeringen åt StatsRådet, dock så,
att Ilan derunder Sjelf deltog i ett och annat ärende af vigt. —
Vid början af år 1811 angreps Konungen åter af sjukdom, men
då hade Sverige lyckligtvis närmast Thronen en med stora egenskaper
utrustad Furste, åt hvars kraftfulla hand ledningen af
landets angelägenheter anförtroddes, en åtgärd, som ock af R.
St. år 1812 godkändes och sedermera föranledde beslut om dylikt
förfarande i enahanda fåll. — Om det redan vid denna
tid ansågs oundgängligt, att högsta Styrelsen vore i en hand
förenad, så måste sådant blifva ännu mera bjudande, sedan Sverige
inträdt i Uhions-förhållande till Norge. — Då RiksAkten
år 1815 antogs, hade redan så^väl Sveriges som Norges representationer
öfverlemnat åt dåvarande Kronprinsen, att under
Konungens sjukdom vara Regent, ett förordnande som sednare
utsträcktes äfven lill dåvartde Arfprinsen. Stadgandet i RiksAkten
om Interrims-regering kunde således af begge representationerna
ej anses röra andra fall, än då de af dem särskildt
utsedde Regenterne möjligen blefve förhindrade att utöfva Ko
-
410
Den 18 Februari f. m.
nungamakten. — Nu är deremot förhållandet belt annat än det
var 1809; lyckligtvis hafva vi nu flere Prinsar af den ålder,
som grundlagen fordrar flir att Konung skall vara myndig;
de tillhöra begge Ilikona oell kunna ej af någotdera anses
af partiskhet vilja befrämja det ena landets väl framför det
andras.
Att vid en sådan sakernas ställning låta den lag fortfara,
sorn anförtror Iiikenas Styrelse åt en sammansättning af 20 embetsmän,
vore oklokt och skadligt. — Med aU skyldig aktning
åt det nit och de insigter. den enighet och fosterlandskärlek,
sorn utmäikte de Hrr, med hvilka jag åren 1852 och 1853
hade äran sitta i de Interims-regeringar, hvilka da voro af en
bedröflig nödvändighet påkallade, måste jag dock högeligen prisa
de begge Iiikenas lycka, att dessa Ilegeringar inträffade under
tider så i yttre och inre förhållanden lugna, att ganska sällan
dylika torde återkomma; vårt updrag skulle, derest -det egt
rum ett par år sednare, varit vida mera svårlöst. — Knappast
loide det vara möjligt, att en sådan 20-manna regering, äfven
om dess ledamöter lifvas af den bästa vilja, skall kunna med
erforderlig kraft under oroliga lider styra de förenade Rikena
och främja deras bästa, särdeles med afseende på försvarsverket
samt förhållandena till utländska malter och till hvardera landets
National-representation. Att till en sålunda sammansatt
Styrelse öfverlemna Iiikenas väl kan medföra vådor, om ej för
deras sjelfständighet och bestånd, så likväl för deras nationella
ära, lugn och säkerhet, ej endast för ögonblicket, utan för långa
kommande tider, vådor, detri vi äro pligtige att söka afvända
från den fosterjord, sorn är Oss alla så kär. osli som vi alla
äro skyldige värja.
Med trygghet vågar jag påstå, att den föreslagna lagen,
otn den af begge folken antages. skall för detri undanrödja
många farligheter och medföra större säkerhet för framtiden.
Jag yrkar vördsamt, att II. o. Ad. måtte bifalla K. M:s
Nåd. förslag, och får anhålla om propos. deta.
Or. Lagerbjelke, Gustaf: Vid ingåendet af unionen
emellan Sverige och Norge bestämdes såsom det hufvudsakliga
af föreningen, att håda rikena skulle erhålla en gemensam Konung.
När man sedermera vid 1815 års Riksdag skulle i lag
införa denna union och KiksAklen stiftades, blef någon förändring
icke föreslagen i de Svenska grundlagarne, ulan man hade
endast en annan lag IliksAklen, bredvid dem. hvilken icke en
gång är af grundlags-, utan af civil-lags natur. Man sökte icke
eller bringa någon öfverensstämmelse emellan denna RiksAkt
och de stadgaoden, hvilka i grundlagen finnas äng;.le Riksstyrelsens
föiande. då Konungen är rest utom de förenade Rikena
eller af sjukdom hindi ad att Sjelf föra styrelsen. Den Svenska
Reg.-F:n föreskrifter för dessa fall alt regeringen skall förås af
Stats
-
Den 18 Februari f. xn.
417
StatsRådet. Genom RiksAkten satte man det Norrska SlatsRådet
vid dessa tillfällen bredvid och tillsammans med det Svenska.
R. o. Ad. behagade deraf finna, att man visserligen icke ändrade
den Svenska grundlagens bestämmelser genom RiksAkten;
men också icke gjorde RiksAkten dermed fullt öfvensstämmande:
ty ehuruväl det Svenska StatsRådet fick fortfara i sina funktioner
såsom regent, erhöll det dock i sjelfva verket bredvid sig
ett lika antal andra ledamöter såsom medregenter, och sjelfva
riksstyrelsen blef verkligen derigenom förändrad. På detta sätt
har Interims-regeringen upkommit. Denna regering är ganska
otjenlig i alla afseenden, både genom sin talrikhet och sin sammansättning:
derom lärer väl icke något tvifvel kunna upslå;
hvilket man äfven fann och jemväl erkände genast efter dess
inrättande. Redan förut hade Carl Johan blifvit af R. St. bemyndigad
att under Konung Carl XIII:s sjukdom föra Riksstyrelsen
i Sverige; och detta bemyndigande utsträcktes sedermera
äfven till Norge. Ett dylikt förordnande gjordes sedermera äfven
för dåvar:de Arfprinsen Oscar. Dessa förändringar, otvifvelaktig!
nyttiga i sak, vore deremot högst förkastliga, i det afseendet
att de vore tillkomna emot de lagliga formerna för besluts
fattande i dylika ämnen. Först vid sista Riksdagen framkom
Regeringen med ett förslag att på fullt laglig väg ordna
saken. Detta ordnande företer dock många svårigheter, hvaribland
en är den, som jag nyss nämnde, eller alt RiksAkten icke
är grundlag utan civil-lag, hvarigenom händer icke allenast, att,
utom det att förslag till ändring deruti måste afgifvas till båda
representationerna, så väl den i Sverige som Norge, dessutom
det till Norge afgifna förslaget, der RiksAkten är grundlag, måste
framställas till ett Storthing för att blifva hvilande till ett
annat, då deremot i Sverige en del af de bestämmelser, hvilka
äro i fråga, finnas intagne i grundlagen, som icke får förändras
annat än genom beslut vid en nästföljande Riksdag, under det
att RiksAkten kan förändras genom beslut på en Riksdag. Härigenom
har ock inträffat, att K. M., då Han vid förra Riksdagen
aflat propos. i ämnet, måste till Norges Storthing afgifva denna
propos. lill hela dess vidd; hvaremot Han till Svenska Riksdagen
icke kunde aflåta Propos. på annat, än de ändringar, som
skulle göras i grundlagen, under det Han blott berättelsevis kunde
för Ständerna uplysa, att Han, i afseende på de förändringar,
som skulle göras i RiksAkten, aflåtit en så och så beskaffad
propos. till Norges Storthing, äfvensom att Han ämnade aflåta
en dylik lill Sveriges nästsaminanträdande Ständer. Den Propos.
, som vid förra Riksdagen till Ständerna afläts, handlade,
såsom jag nyss nämnde, endast om de förändringar, som behöfdes
i grundlagen, Dåvande Const.-Utsk. hade således vid det
tillfället ingenting annat att yttra sig öfver, än de ämnen, hvilka
ingå i grundlagen och der äro föreslagna till förändring. Dessa
ämnen angå Riksstyrelsens förande, då Konung är sjuk eller på.
III H. 27
418
Dén 11 Februari f. m.
utrikes resa stadd, och då någon myndig Prins finnes, som kan
öfvertaga regeringen. Deremot oell för de fall, då Konung är
sjuk eller bortrest, och någon myndig Prins antingen icke finnes
eller icke har tillfälle att sköta rogeringen, utan den måste skötas
på annat sätt, är endast en hänvisning till RiksAkten införd.
RiksAkten åter, på sätt jag förut nämnt, var icke föremål för
den Riksdagens öfverläggningar. och Const.-Utsk. yttrade sig
derföre ganska riktigt endast öfver de föreslagna förändringarne
i grundlagen. För R. St. att vid ifrågavande tillfälle ingå i
pröfning ang:de RiksAktens bestämmelser hade Varit så mycket
otjenligare, som R. St. naturligtvis i afseende på en propos.,
söm icke var afgifven, icke kunde fatta något beslut. Icke eller
kunde ett omdöme af R. St. örn den i en framtid afgifvande
proposm föranleda någon förändring i densamma, ifall K. M.
på ett sådant omdöme hade velat fästa afseende, emedan denna
Propos. redan var afgifven till Norges Störtning. Const.-Utsk.
handlade derföre ganska riktigt, då Utsk. vid detta tillfälle höll
sig till grundlagsforändringarné. Utsk. afstvrkfe likväl dessa
förändringar; ehuru de flesta ledamöter inom Utsk. af R. o. Ad.
samt PresteSt. reserverade sig deremot; hvarefter, till följd af
två Stånds beslut, förslaget blef livilande. Detta förslag är likväl
icke nu föremål för iifverläggningen ; utan frågan är nu orri
RiksAkten. K. M. afgaf nemi., på sätt K. M. på förhand löfval,
vid denna Riksdag en Nåd. Propos. rör:de de förändringar,
som borde företagas i RiksAkten, och detta förslag blef till nuvärde
Const.-Utsk. hänvisadt. Likasom det förra Const.-Utsk.
vid afgifvandet af sitt Betänk, endast hade att hålla sig till och
yttra sig om de förändringar, som skulle göras i grundlagen, så
hade naturligtvis nuvar:de Const.-Utsk., (ill hvilket den föreslagna
förändringen i RiksAkten var hänvisad, endast att yttra
sig om hvad som förekom i RiksAkten, och som förut icke var
föremål för Utsk.s pröfning, derföre att det var gemensamt för
både RiksAkten och grundlagen.
Jag skall nu försöka att äfven för min del hålla mig till
de delar af RiksAkten, som icke ingå i grundlagen, och hvilka
äro föremål för Const.-Utsk:s nu föredragna Betänk. Const.-  Utsk. har mot det till dess pröfning afgifna förslaget framställt
en anmärkn. i form. Grundlagarne förändras nemi. i Sverige
och Norge på olika sätt: i Norge förändrar man aldrig grundlagens
text, utan då någonting deruti behöfver rättas, bibehåller
man lagen oförändrad och lagger en annan författa, bredvid
densamma, innehållande förändringen. I Sverige deremot, då
en grundlagsförändring erfordras, borttages helt och hållet det
lagrum, som skall förändras och ett annat insattes i dess ställe;
hvarigenom har handt, att den nuvar:de Reg.-F:n, ehuru kanske
till en fjerdedel är förändrad, ändock bär sitt gamla datum af
d. 6 .Juni 1809, äfvensom att då man läser densamma, man
icke kan se annat, än att det är en på en gång tillkommen
lag.' Hvartdera sättet har sina fördelar: det Norska sättet är
Den 18 Februari t. m.
419
ganska vigt, då man skall silf ta lag: det Svenska är vida redigare.
då lagen skall tillämpas. Men, medgifvet, att båda sätten
kunna livart för sig kafva sina fördelar, måste man dock äfven
medgifva, att det icke går an att begagna dem begge på en
gång. Det går icke an, att på det Norska sättet göra en hänvisning
i den Svenska lagen, ändrad på det hos oss gällande
sättet: deremot går det ganska väl an att i en lag på det
Norska siittet göra en hänvisning till den hittills gällande lagen,
och säga, att om det eller det inträffar, skall det eller det ske;
ty då har jag på Norska sättet, så att säga, alltid den gamla
lagen qvar Men om den lag, hvilken man åberopar, är up
ställd
på Svenskt sätt, då inträffa orimligheter. Sålunda har
man nu t. ex. i lista och 3:dje §§:ne af förslaget till ändring i
RiksAkten sagt, att då Svenska Eeg.-F:n hittills föreskrifvit att
begge Rikenas StatsRåd skola föra regeringen, så skall det eller
det ske. Vill man nu gå till Svenska Reg.-F:n för att efterse
vid hvilka tillfällen den hittills föreskrifvit, att Interims-regeringen
skall föra styrelsen, så förskaffar man sig naturligtvis ett
exemplar af denna Reg.-F. Man ser då efter, när den är daterad,
och finner att detta är den 6 Juni 1809, hvadan man
drager den slutsatsen, att den är tillräckligt gammal ; men något
stadgande om Riksstyrelsens förande af StatsRådet finnér
man alldeles icke. Förhållandet är nemi., att de stadganden,
hvilka RiksAkten åberopar, icke kunna sökas i den lefvande
lagen. Icke heller kan man i någon annan lag få se, i hvilken
lag de skola sökas eller icke. utan det är till året, då den
Svenska grundlagen är tryckt, som man måste vända sina blickar,
derest man skall kunna finna hvad man söker; det är på
tryckningsåret, på titelbladet som man skall se, för att kunna
träffa den uplaga af Reg.-F:n der de stadganden återfinnas,
hvartill RiksAkten hänvisar. Ett sådant redaktionssätt torde
icke vara alldeles lämpligt; icke eller har det förr befunnits
behöfligt, då det varit af nöden att ändra lagar, gemensamma
för de förenade Rikena. Sedan StatsRådets organisation blifvit
å-r 1840 förändradt, behöfdes en förändring i RiksAkten, och
det skedde på det sätt, att de förändrade stadganderne kunde
på Svenska sättet inryckas i texten, på sätt i de utgifna uplagorna
synes, hvaremot sådant icke hindrat Norrmännen, att. på
det sätt de önska och bruka, bibehålla den gamla texten och
bredvid densamma införa den gjorda förändringen, under form
af en särskild lag. Jag kan för min del icke inse, hvarför man
icke äfven vid detta tillfälle borde förfara på samma sätt.
Denna anmärkn. rörer dock endast formen; men Const.-Utsk. har
gjort en annan, i sak, som synes mig gänska vigtig.
Det är för hvar och en bekant, att Interims-regeringen f.
n. utgöres af 20 ledamöter, nemi: 10 Svenska och 10 Norska
StatsRåder, samt således hela det Svenska StatsRådet. I afseende
på föredragningen finnes i RiksAkten bestämdt, att de
Svenska ärendena skola af den Svenska föredragande, till hvara
420
Den 18 Februari f. m.
befattning de böra. föredragas, och de Norska ärendena af den
Norska Statsministern; hvarjemte de utrikes angelägenheterna
äfvensom de saker, som angå båda Rikena och ej genom sin
natur tillhöra något särskildt Depart:t, skola föredragas af Statsministern
för Utrikes Ärendena. Detta är, hvad föredragningen
af Svenska StatsRådet beträffar, ett fullkomligt lämpligt och
tillfyllestgörande stadgande, då Interims-regenringen består af
StatsRådets samtliga ledamöter. Men genom det förslag, som
nu är framlagdt, har ledamöterna i Interims-regeringen från
hvartdera Riket blifvit inskränkt från 10 till 4 ledamöter, och
det hade således varit nödvändigt, att man äfven gjort en förändring
i afseende på stadgandet. rör:de hvem som skall föredraga
de Svenska ärendena. Nu har man i stället låtit det
gamla stadgandet i delta hänseende qvarstå och derigenom åstadkommit
en fullständig otydlighet, eller rättare, brist på stadgande.
Man har visserligen hört åtskilliga satser framkastas
tili försvar för Regeringens förslag; men att delta, sådant det
i K. M:s Propos. blifvit framställdt, måtte vara särdeles otydligt.
synes alldeles ojäfaktigt af Const.-Utskts Betänk. Man finner
nemi., att Utsk:s majoritet föreställt sig, det meningen vore,
att föredragningen skulle tillgå på ett sätt; en reservant har visat,
att han ansåge, det den skulle ske på ett annat sätt, och
6 ledamöter af PresteSt. jemte 2 ledamöter af BorgareSt. hafva
i sina reservationer framställt sin tro, att den skulle ega ruin
på ett tredje sätt. Hvad som vid sådant förhållande måste vara
säkert, är väl att saken är otydlig. Man har visserligen sagt,
att om en otydlighet finnes i afseende på hvem som skall vara
föredragande i Interims-regeringen, så finnes äfven samma otydlighet
i Reg.-F:n angrde hvilken som bör föredraga i den Regering,
som förordnas, då Konung är stadd på resor inrikes eller
vistas i Norge. En sådan otydlighet förefinnes verkligen, det
är sarint; men den är af ringa våda i jemförelse med den otydlighet.
som rör Interims-regeringen. Ty först och främst afgör
den Regering, hvilken sitter, då Konung reser inom Riket eller
vistas i Norge, i allmänhet icke andra än besvärsmål och löpande
ärenden; hvaremot de vigtigare ärendena icke afgöras af
denna Regering. Interims-regeringen åter handlar med full
konungslig makt och myndighet: och för det andra, då en Regering
skall tillsättas i och för Konungens resor inrikes, så är
det dock alltid Konungen i Sitt StatsRåd, som förordnar, huruledes
ifrågavar:de otydlighet i afseende på föredragningssättet
under denna Regering skall tydas; hvaremot, ifall Konungen
skulle häftigt insjukna och Interims-regeringen således genast
måste träda i verksamhet, det, då ingenting finnes föreskrifvet
om sättet för de Svenska ärendenas föredragning, blir denna
Regering sjelf, som derom måste lemna förordnande. Nu är i
RiksAkten föreskrifvet, i afseende å de Norska ärendena, att
Norska Statsministern skall dem föredraga; Norge har således i
detta fall allting bestämdt. Det har ytterligare den fördel att
D en 18 Februari f. m.
421
ega en särskild Regering i Christiania, som hereder ärendena,
innan de af Regeringen i Stockholm afgöras. Men i afseende
åter på Sverige, för hvilket det endast finnes stadgadt, att Utrikes
Statsministern skall föredraga de diplomatiska och unionella
ärendena, blifver det Interims-regeringens majoritet, sorn
kommer att bestämma, huru föredragningen skall ske. Det låter
således tänka sig, att fyra Norrmän och en Svensk i denna
Regering skulle kunna komma att bestämma, huru de Svenska
ärendena skola föredragas. Jag anser detta icke vara lämpligt;
åtminstone är jag fullt förvissad, att våra bröder Norrmännen
visserligen icke skulle antaga en lag, som gjorde till en möjlighet
att fyra Svenskar och en Norrman skulle i den gemensamma
regeringen kunna bestämma formen och ordningen för de Norska
ärendenas föredragning.
Man har sagt att, ifall någon brist förefinnes i nu föreslagna
stadganden, dessa stadganden icke hörde till RiksAkten,
■utan till den Svenska grundlagen och Sveriges enskilda lagar.
För denna sats kan visserligen ganska mycket anföras; men det
är K. M:s Egen Propos.. som gjort nödvändigt att intaga detta
stadgande i RiksAkten. emedan den är upstäJld efter ett sådant
system. I den af K. M. föreslagna förändringen af grundlagen
står intet annat om Interims-regeringen, än att derom finnes
stadgadt i RiksAkten; i RiksAkten åter finnes tydligen föreskrifvet,
hvem som skall föredraga de Norska ärendena, och hvem
som skall föredraga de gemensamma och diplomatiska. Detta
är således tydligt, likasom de nu gällande stadgandena låta sig
tillämpas, då hela Svenska StatsR&det sitter i Interims-regeringen.
Det synes således tydligen att, då hela RiksAkten och
K. M:s Propos. äro upställde efter samma system, stadganden i
detta afseende skola finnas i RiksAkten. Dessa stadganden,
mine Hrr, gälla också icke någon småsak. Då Konungen Sjelf
regerar, omgifven af SVenska StatsRådet. har man likväl ansett
föredragandet vara af den vigt, att föredraganden hör ega icke
allenast rättighet utan äfven pligt, att, om något skulle försökas,
som vore mot grundlagen stridande, vägra sin kontrasignation;
och man har gifvit denna vägran en sådan tyngd, att beslutet
derigenom blifver ogiltigt och icke kan bringas till verkställighet.
När man lagt sådan vigt på föredragningen, då Konungen
med Sitt Svenska StatsRåd utöfvar styrelsen, huru kan man då
föreställa sig, att den skall vara af så ringa vigt, då denna regering
föres af 8 personer, af hvilka hälften är oansvarig:
Const.-Utsk. har således, efter min öfvertygelse, handlat ganska
riktigt, då Utsk. icke ansett sig kunna göra annat, än tillstyrka
afslag å den Kongl. Propos:n. Hade förslaget varit af vanlig
civil-lags natur, hade Const.-Utsk.. då det nödgades afse det
Kongl, förslagets antagande i oförändradt skick, kunnat inkomma
med en kontra-propos., uptagande de förändringar uti samma
förslag, som Utsk. ansett nödiga, hvarigenom förslaget, gjordt
fullständigt, kunnat blifva af beskaffenhet att kunna antagas.
422
Den 18 Februari f. m.
Men, mine Hrr, donna fråga är icke af vanlig civii-lags natur;
det synes deraf, att, oaktadt den är civil-lag, den icke blifvit
remitterad till Lag-Utsk utan till Const.-Utsk:; men den är ännu
mer i det afseendet af en egen oell särskild beskaffenhet, att
den skall afgöras icke blott af Sveriges Rikes Sur, utan äfven
af Norges Storthing. Det måtte således vara gifvet, att då II.
St. till Coust.-Utsk. remitterat Tv. M:s Propos. om förändring i
RiksAkten, kunde Const.-Utsk. icke upfatta sitt åliggande på
annat eller vidsträcktare sätt, än att yttra sig, huruvida denna
propos. i sin helhet, sådan den var beskaffad, kunde antagas
eller icke. Hade Const.-Utsk. haft något annat updrag, skulle
jag för min del varit ganska benägen, att vidtaga arbete med
sådana förbättringar, som dera jag nyss nämnt vara erforderliga.
Jag inser ganska väl, att de nuvärde stadgandena om Interims“regeringen
iiro mycket felaktiga, och att det vore särdeles önskvärdt
om de, ju förr desto hellre, kunde bringas till en bättre
beskaffenhet. Men, som sagdt är. jag kan icke fatta annat, än
att remissen till Const.-Utsk. endast gällde att få veta, huruvida
den till båda Rikenas representationer aflåtna propos:n vose sådan,
att den kunde antagas. I annat fall hade Const.-Utsk.
handlat efter föredöme från år 1815, då man vid IliksAktens
stiftande lät förblinda sig af det sökta målets önskvärdhet, att,
oaktadt de öfvervägande bristerna, följa den väg, som blifvit
anvisad, och antaga den lag, som blifvit framställd. Och, mine
Hrr, det är för att rätta dessa misstag, icke för att följa dem,
som vi nu lagstifta.
Hr Tersmeden, Nils: Det är med ledsnad som jag
uptriider emot ett Betänk, i en vigtig fråga, kommen ifrån ett
Utsk., hvaraf jag sjelf har den äran att vara ledamot, hälst som
jag finner, att de flesta af mina Ståndsbröder inom detsamma
hyllat en mening, den jag här kommer att bekämpa. Denna
ledsnad är så mycket större, sorn jag ser mig vid detta tillfälle
i en stor fråga skiljd från en ledamot af detta Stånd, som så
länge åtnjutit R. o. Ad:s förtroende inom detta Utsk.; en person.
hvars åsigter i politiska frågor hittills aldrig stått i strid
med mina egna, och hvilken jag, med det förtroende jag hyser
till hans redbara och fasta karakter, samt ljusa omdöme, säkert
städse kommer att gilla.
Jag var af enskilda och hembygdens angelägenheter förhindrad
att närvara vid detta ärendes behandling inom Utsk.;
men jag anser mig dock skyldig, just i Utsk:s interesse, att
tillkännagifva hvilken bana jag anser det hafva bordt följa för
att rätt motsvara rättmätiga fordringar. Med kännedom om den
enstämmighet, hvarmed detta Stånd under en längre tid tillsatt
sina ledamöter i detta Utsk., skulle jag hafva skäl att befara,
att vid detta tillfälle de åsigter Utsk. uttalat, äro R. o. Ad:s,
och mina deremot det ej. Härmed må dock vara huru som
helst, man må inom ett Utsk. representera sitt Stånds majoritet
Pen 18 Februari f. m.
eller minoritet; man representerar dock i första rummet sin
egen öfvertygelse. Min farhåga i nyssnämnde fall har fått ann»
en näring, i den omständigheten att då jag sista gången höjde
min svaga stämma på detta rum, stod jag nära nog ensam: det
var i försvar af en K. Propos., (den om Tryckfrihets-Förordms
natur,) eller ett förslag, grundadt på en tanke, hvilken jag vågar
påstå i alla, äfven de mest demokratiska af konstitutionella
samhällen, är betraktad som ett axiom. I förbigående får jag
nämna, att jag sedermera fick upbära många förebråelser af liktänkande
för min grannlagenhet att icke begära votering i en
fråga, der jag ansåg utgången vara oviss. Tvenne Konungens
Rådgifvare försvarade dock förslaget vida skickligare, än jag
det kunde; men den ene af dem. mine llrr, slutade sitt anförande
med det egna tillägg, att han trodde, det K. M. icke
holle på det ifrågavartde förslaget. Detta tillägg fann jag så
mycket märkligare som det syntes mig innebära att en kraftfull
Regering, sådan som den vi hafva lyckan ega, icke skulle anse
det vara sin pligt att stå vid ett förslag, som hon en gång förklarat
sannt och rätt vara.
Nu till ämnet. Innan jag fästar mig vid de anmärknrr,
hvarpå Const.-Utsk. grundat sitt afstyrkande, ber jag att få
nämna några ord om förslaget i sin helhet och allmänlighet.
Genomläser jag upmärksamt Utsk:s Betänk- tycker jag mig finna,
att TJtsk. icke sett saken i dess stora vidd, eller nog fästat sig
vid dep stora vigten af de förhållanden, hvilka säkerligen framkallat
Regeringens förslag. Jag hade önskat, att Utsk. velat s.e
sälten ur en något högre synpunkt. Utsk. säger sjelf, att det
nu blott har att yttra sig öfver den delen af frågan, som rörer
den s. k. Interjms-regeringen, emedan det hufvudsakliga af förslaget,
eller de föreslagna ändringarne i grundlagen, redan vid
förra Riksdagen behandlades och då af Utsk. underkändes; en
åtgärd, hvaremot de flesta af Utsk:s ledamöter utaf R. o. Ad.
samt PresteSt. reserverade sig. Jag tror dock att Utsk., om
jag så får säga, med något bättre vilja, väl hade kunnat uptaga
frågan i sin stora helhet. Nu anser Utsk. sin skyldighet blott
vara att fästa sig vid formen, bokstafven och ordställningen af
de delar utaf frågan, sorn egentligen röra vår egen grundlag;
men hvilka äro intagne i IliksAkten. Jag kan, för min del,
omöjligen skilja dessa båda saker: Regent-lagen och lagen om
Interimts-regeringen; de måste betraktas i sitt sammanhang.
Onekligen är den nuvar:de Interims-regeringen till form
och sammansättning behäftad med stora olägenheter; de hafva
blifvit allmänt insedda, och derom är således icke mer än en
tanke. Jag tror fördenskull, att då Regeringen framlagt det
fÖrevar:de förslaget, har den gjort det så väl till följd af sakens
egen inre beskaffenhet, som af en rättmätig önskan att gå tvenne
palioners ömsesidiga önskningar till mötes. De fall, mine Hrr,
då denna Interims-regering påkallas, kunna, på sätt II. Exc. tit
Gr. Sparre visat, ånyo lätt upstå. Vår nu regerande Konung
424
Den 18 Februari f. in.
är vid den ålder, då en sjuklighet lätt kan återkomma. Men,
säger mången, »vi håfve ju sjelfvo sett denna Interims-regcring,
den fullgjorde ju sitt värf till båda nationernas heder: alla
vore med densamma belåtna.» Detta är sannt; men. vi vore
ju då. sorn nyssnämnde talare yttrade, i ett fullkomligt lugn,
så väl i afseende på inre som yttre förhållanden. Jag tror,
likasom han. att sådana tider icke alltid återkomma; derpå
hafva vi ett bevis i de följande åren. Unde; den brydsamma
ställning, hvaruti vi så nyligen befunno oss, då Europas största
nationer voro i handgemäng med hvarandra, och då vi, så att
säga, sutto midt emellan, är det ganska lätt tänkbart, att i en
Regering, sammansatt af 20 personer, meningarne kunde blifva
mycket delade, antingen emellan de olika representanterna af
båda nationerna, eller emellan hvarje lands representationer inbördes.
Man kan nemi. tänka sig, att, inom en så mångtalig
Styrelse, tankarne kunde blifva olika i stora politiska frågor
jemväl emellan de Svenska ledamöterna. Vi känna huru det
vanligtvis tillgår makteVna emellan, och huruledes de hafva sina
ömsesidiga ombud, som behandla de ärenden, söm röra Staternas
förhållanden till hvarandra. Vi veta att en främmande
Minister har tillträde antingen till Konungens person, eller till
Hans Utrikesminister, och denne sednare har då alltid lätt alt
öppna en underhandling med den förre. Han känner sin Herres
tänkesätt och kan derföre lätt för desamma ansvara, hvarigenom
hans ord har betydelse. Men han befinner sig i en helt annan
ställning, om han sitter i ett tjugumannaråd. oller i en styrelse,
om ock blott af 8 personer; han representerar då blott en
tjugondedel eller en åttondedel af Regeringen, och hans ord
hafva ej mera samma vigt hos den främmande maktens ombud.
Tron J väl, mine Hrr, att. vid sådana tillfällen som dem vi
nyligen uplefvat, Kabinetterna i Petersburg, London, Paris. Köpenhamn
eller Wien skulle vilja hafva att göra med en Regering,
sammansatt på detta sätt? Hade vi kunnat komma till
stånd med någonting, om vi hade haft en Regering, som varit
så talrik, och i spetsen för hvilken icke stålt en Regent? Jag
tror det icke! Tron J väl, ali man under dylika förhållanden,
med en sådan cerberiskt månghöfdad Styrelse, hade kunnat
möta de stora hinder, som upstodo vid erkännandet af vår
neutral itets-förklaring, elier häfda den ställning, som vår Regering
då intog, så framt vi icke haft en Konung i spetsen för
styrelsen? Tron J likaledes, mine Hrr, att vi under en dylik
Regering hade kunnat tillvägabringa en sådan traktat, som den
vår Konung i November 1855 ansåg sig böra sluta till tryggande
af tvenne nationers framtida sjelfständighet och lugn?
Jag tror således, att man måste erkänna, att det är bäst, då
man kan undvika en sådan Regering. Den strider dessutom mot
andan i var Reg.-F., sorn Kr monarkisk, och hvilken anda äfven
visar sig derutinnan, att en Konungs myndighetsålder är bestämd
till 18 år, då hvarje annan är myndig först vid 21 år.
Den 18 Februari f. m.
425
Detta tyckes visa, att man vill förekomma en Interims-regering,
—er. förmyndare-styrelse, och samma anda har jemväl, på sätt
det af de begge föregående talarne blifvit framst ii I ld t, uppenbarat
sig vid de tvenne tillfällen, då Carl Johan, såsom Thron
följare,
blef, till följd af R. Sus beslut, förordnad till Regent
under Carl XIII:s sjukdom, och vidare vår nuvärde Konung
år 1818 erhöll samma updrag, då Hans höge Fader besteg thronen.
Tron J, mine Hrr, att med den sinnesstämning, så rådde
år 1844. och med det feberaktiga tillstånd, som man vanligtvis
benämner enthusiasm, hvari nationen då befann sig. det hade
varit svårt för Konungen att genomdrifva elt förslag, hvarigenom
thronföljaren, som då var 18 år, hade blifvit förklarad för Regent?
Sådant skedde icke, och vi få hålla vår Konung räkning
derför, då det hade varit i strid med grundlagen. Men nu, då
en Propos., just i enlighet med densamma, blifvit framställd,
som åsyftar att förekomma alla Interims-regeringar, hvad är det
då, mine Hrr, som gör att detta förslag icke är begärligt inom
oss? Det måste komma af dessa sympatliier och antipathier,
som på dålig Svenska näinnes allmänna opinionen. Det äro
dessa, som regera verlden, och hvilka förbrylla svaga Regeringar.
Dessa sympatliier eller antipathier, komma måhända att
verka detta förslags fall. till två nationers skada.
Men nu finnas icke alltid några Prinsar af det K. Huset,
och då måste stadganden finnas för en Interims-regering; dessa
stadganden äro nu framlagda. Att fördelarne af det framlagda
förslaget äro obestridligen större, än de närvartde föreskrifterna
har Const.-Utsk. sjelf bestämdt erkänt, så väl i afseende å
sammansättningen som Oidförandeskapet, hvilket alltid skulle egas
af representanierne från det Iand, hvars angelägenheter vore
under handläggning.
Då jag nu visat nödvändigheten för ett samhälle att, om
möjligt, slippa en sådan Interims-regering, som den RiksAkten
stadgar, och dessutom fästat upmärksamheten på fördelarne af
den föreslagna, vill jag öfvergå till de anmärkntr, Const.-Utsk.
lagt till grund för sitt afstyrkande. Utsk. har, på sätt jag nyss
nämnde, i ganska bestämda ordalag erkänt fördelarne af de
föreslagna bestämmelserna; men Utsk. slutar dock ganska blygsamt
dermed, natt det icke i allo kan godkänna förslaget.n Af
dessa uttryck kan man icke tro annat, än att förslagets förtjenster
äro större än dess brister. Jag för min del bade då önskat,
att Utsk. snarare hade sagt: »förslaget har stora förtjenster;
anmärkntr göras emot detsamma, och Utsk. öfverlemnar åt
R. St. att bedöma, huruvida deras vigt är sådan, att det till
följd deraf bör underkännas.» Utsk. fäster sig i första rummet,
på sätt kändt är, vid föredragningen, och det säger, att förslaget
i detta hänseende ej är nog bestämdt. Att det är ett ganska
svårlöst problem att i denna del afhjelpa bristen i våra
grundlagar, tror jag, att Utsk. sjelf har insett; och Utsk. har
också icke vågat något försök till förekommande af de brister,
426
Den 18 Februari f. lii.
sorn finnas, t. ex. i 43 g af Reg.-F:n, i afseende å de personer
som ega att föredraga ärenden inför den der omtalade llegeringen.
Samma svårigheter möta äfven detta förslag, och om det
äfven till det aldra nogaste hade bestämt, hvem som skulle
föredraga, är jag dock fullt förvissad, att Coust.-Ut^k., med de
äsigtor det här visat, icke hade fminil sig deraf tillfredsställdt.
U(sk:s bevisning i denna del företer en stor egenhet; det följer
en argumentation, för hvars irrgångar man riktigt mäste taga sig
till vara för att icke snärjas. Det begär dervid stora inkonseqvenser
och motsägelser, litsk. börjar med att erkänna förtjensten
deraf, att Inlerims-regeringens ledamots-personal är inskränkt
från 20 till 8; nien Ulsk. säger på samma gång, när det är
fråga om föredragningen på den Svenska sidan, att ledamöterna
omöjligen kunna besväras med föredragning af flere Departts
ärender; det vöre att arbeta öfver menniskohöfva. Deruti har
Utsk. ganska rätt; men Utsk. säger på. samma gång, samt fäster
sig uteslutande och med mycket skäl vid den konstitutionella
ansvarigheten, att Utsk. icke erkänner någon full ansvarighet
annat än hos en föredragande, som tillika är deltagande i beslut,
d. v. s. med andra ord, är Regent sjelf. Då Utsk. såle
des
å ena sidan säger, alt en föredragande i Regering ej har
full ansvarighet annat än när lian sorn ledamot deltager i beslut,
men å den andra anser en sådan slags föredragning i an
seende
till ärendenas mängd vara omöjlig i den föreslagna Interims-regeringen,
så ligger ju häruti en motsägelse. Utsk. säger
vidare, att man bordo utstaka ansvarigheten ”genom sådana reglor
för den föredragandes förhållande, de der kunde bereda enahanda
säkerhet, som under Inlerims-regeringens nuvartde organisation,
är afsedd alt vinnas genom de lagbud. hvilka bestämma
föredragande DepartttsChefs rättighet och pligt samt ansvarighet.
” Huru skall nu denna svårighet lösas? Det är en gåta,
sorn Coust.-Utsk. icke kunnat reda. Det stannar i sådana motsägelser,
att konklusionen icke kan blifva annan än den, att antingen
den Regering är den enda möjjiga, der hela Svenska
StatsRådel är deltagande, d. v. s., der hvarje ledamot är föredragande
för sina ärenden, hvilket dock Utsk. motsagt, då det
erkänner, att fyra ledamöter är bättre än 10; eller också kommer
man till det resultat, att en Interims-regering är omöjlig.
I likhet med den siste värde talaren tror likväl äfven jag,
att här icke är fråga om annat, än att bestämma de förhållanden,
som äro gemensamma med Norge; hvilka som föredraga
de Svenska ärendena, kan ej angå Norrmännen. Jag tror, att
de gamla ordalag, som i förslaget är begagnade, nemi. dessa;
»de Svenska ärendena föredragas af den Svenska föredragande,
till hvars befattning de höra”, äro fullkomligt tillräckliga, enär
de lemna Regeringen öppet att sjelf förordna, huru föredragningen
skall ske. Jag kan icke, lika med Gr. Lagerbjelke, finna,
att man, då denna Regering skall träda i verksamhet, behöfver
komma i det dilemma, att samma Regering skall bestämma huru.
Den 18 Feliruari f. m.
427
föredragningen skall tillgå. Lika väl sorn Konungen förordnar,
att en dylik Regering skall inträda, lika väl kan han äfven bestämdt
förordna, huru med föredragningen skall tillgå. Det slår
också öppet för de Svenska Ständerna, att för dylika tillfällen
som de i 43 g Reg.-F:n afsedda eller de nu i frågavar: do vidtaga
de förändringar i grundlagen, som kunna finnas nödiga,
ulan att dessa förändringar behöfva underställas Norska nationens
sanktion; och hade ordalagen varit lika bestämda som i
afseende på Norge, hade man lätt kunnat komma i kallision
med de möjligen i en framtid åvägabragte förändringarne i vår
grundlag. Nu har Const.-Utsk. genom sina anmärkmr mot ett
förslag till en förfatln., som, ifall den antages, icke skulle på
mansåldrar komma att tillämpas, undanröjt fördelar af omätligt
stor vigt, nemi. att erhålla ett regentskap i st. f. en Interimsregering,
och Utsk. har härigenom, efter min öfvertygelse, åtagit
sig ett stort ansvar inför de båda nationerna.
De öfriga af Const.-Utsk. framställda anmärknine iiro redan
besvarade af H. Exc. Ilr Gr. Sparre, samt i min tanke så fullständigt
vederlagda, att jag icke behöfver mycket dervid fästa
mig. Benämningen Förordn. för detta tillägg till RiksAktcn afser
naturligtvis de olika förhållandena i de båda länderna och
var ett vilkor för möjligheten af ett antagande från båda sidorna.
Delta är ock genom de båda förtjenstfull» reservationerna
emot afslaget.
Ordet ^hitintill» har ock senast af Gr. Lagerbjelke blifvit
mycket klandradt. Mig tyckes dock, att man derpå icke bör
lägga så särdeles stor vigt, då man sätter det i bredd med förslaget
i sin helhet; ty, mine Hrr. om en Interims-regering skall
tillsättas, behöfver man i Sverige icke so på RiksAkten; grundlagen
stadgar noga allt hvad oss angår. Ifrågavande ord som
ej finnes i grundlagen, blir alltid för oss ej någon stötesten,
och jag tror icke eller, alt den Norska Regeringen skall, vid
förekommande fall, blifva mycket brydd, huru hon skall för
fara.
Gr Lagerbjelke har sagt att 1809 års Reg.-F , hvilket år
denne vår grundlag bär, skall blifva den, hvilken komme att
tjena till efterrättelse; men så långt skulle vi väl ieke behöfva
gå tillbaka, enär det i förslagets 2 § står: al st. f. de i 7 §
RiksAkten. sådan denna § blifvit antagen i Sverige af Konungen
och R. St. d. 8 Maj 1841 samt i Norge genom RiksAkts-bestiimmelse
af d. 2 April 1845a etc. Längre torde man väl åtminstone
icke behöfva gå i några undersökningar. Jag tror
således, att anmärkmn äfven i detta fall är af ingen vigt.
Jag har redan länge uptagit R. o. Ad:s tid; och slutar
derföre med alt, på grund af hvad jag nu haft äran anföra,
yrka afslag å Utsk:s Betänk, och bifall till K. M:s Propos.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Const.-Utsk. har i förevända
Mern. endast fästat sig vid de bestämmelser i Kongl. Maj:ts Propos.
, som innehållas i 2:dra §:n, och hvilka afse Interims-regerin
-
428
Den 18 Februari f. m.
gens sammansättning och ordnande, under förutsättning alt de föreskrifter,
som önnäs i lista §:n icke kunna tillämpas. Ehuru
Const.-lltsk. kan hafva rätt i denna sin behandling af frågan, alldenstund
Utsk. vid föregide riksdag varit i tillfälle att yttra sig
öfver de utaf K. M. föreslagna förändringarne i R. F., samt R.
St. likaledes förehaft frågan till pröfning, som lill följd af två
Stånds beslut, blifvit hvilande, måste man likväl, nu då man öfvergår
till den föredragna frågans behandling; icke förlora sjelfva
hulvudsyflemålet med den Kongl. Proposin ur sigte. Detta har
visserligen icke varit att endast föreslå en förändring i sjelfva
stadganderna för Inlerims-regeringen; utan det har tydligen varit
alt så långt som ske kunde bortllylta möjligheten af en sådan
Interims-regeringens trädande i verksamhet. Det är sålunda nödvändigt,
att man noga gör sig reda för detta hufvudsyftemål,
samt huruvida dess upnående är önskligt eller icke, och, finner
man alt det är önskligt bör man också vidtaga sådana åtgärder,
att sjelfva hufvudfrågan kan blifva föremål för R. Slirs bedömande.
Olägenheterna af den nu befintliga Inlerims-regeringen ligga
icke allenast uti det stora antal ledamöter, hvaraf den består, utan
den har dessutom ett ur den konstitutionella frihetens synpunkt
stort fel, nemi. alt ena hälften af dessa ledamöter utgöras af elementer,
som ansvara för sina åtgöranden inför en annan representation
än den svenska. Då man derjemte tager i betraktande, alt
dessa elementer kunna under den vecka, då den Norska Statsministern
är ordförande afgöra våra svenska angelägenheter på ett
sätt, som icke öfverensstämmer med de svenska ledamöternas enhälla
åsigter, sä kan man icke annat, än anse elt sådant styrelsesätt
vara konstitutionel! vidrigt, hvilket också hurde helt och hållet
tillintetgöras. Men om så icke kan ske, eller om denna Interims-regeringsform
icke ens kan förändras, så bör dock dess trädande
i verksamhet borlflyttas så långt som möjligt, och det är
denna grundtanke, som förefinnes i lista gin af den Kongl. Propos-n,
der det stadgas alt. i händelse Konungen genom tillfälliga
orsaker är förhindrad att Sjelf föra regeringen, skall denna öfvertagas
af Kronprinsen eller annan arfberättigad Prins af det Kongl,
huset Det är denna princip, som ligger till grund för det monarkiska
samhället, och det är efter min öfvertygelse den, som
under de skiftande vexlingar, som vårt fädernesland undergått, bevarat
vår frihet, linder det att man i andra länder esomoftast
öfvergått från det största sjelfsvåld till den hårdaste despotism,
hafva vi varit befriade från sådana omkastningar, och sett vår frihet
bevarad. Detta bar icke kunnat ske annorlunda än derigenom,
att icke allenast folkets frihet blifvit noga utstakad, utan
äfven de gränsor, som blifvit updragna för regeringens verksamhet
varit sådana, att de tillåtit henne verka med full kraft och
frihet, och för att så må kunna ske måste det finnas enhet i styrelsen.
Det är också denna enhetstanke, som ligger till grund för
lista §:n i den Kongl. Propos. och som utgör det vackra, det
Den 18 Februari f. m.
429
framstående och fosterländska i förslaget. Härvid måste man framför
allt fästa sig. Om nu detta är till sin princip riktigt under
rent Svenska förhållanden, sä måste det vara af så mycket större
vigt, då landet är förenadt med Norge; ty så vigtig denna förer
ning är, så väl i afseende pä den Skandinaviska hallons yttre förhållanden,
som de inre förbindelserna mellan brödrafolken, så vigtigl
är det också, att icke några politiska förargelseklippor dem
emellan upstå. Sådana förargelseklippor äro just dessa lnterimsregeringar.
Det må vara att den Inlerims-regering, som nyligen
var samlad, på ett fullt tillfredsställande sätt upfyllde sitt vigtiga
kall ; men jag tror, det man knappast kan räkna på, att sådana
omständigheter, som då voro för handen skola återkomma.
Emellertid har man gjort mångfaldiga anmärktur emot införandet
af ett så beskaffad! regentskap, som i den Kongl. Proposm
föreslås. Man har kallat den sålunda bildade regeringen en »prinsregeringn,
och blott detta namn har halt det med sig, att den allmänna
opinionen blifvit stämd emot förslaget. Den stora allmänheten
intränger icke i frågorna, utan känner dem blott på deras
namn, och en aprins-regeringa har man derföre trott vara något
helt annat än den regering vi nu hafva lyckan ega. Jag tror således,
att del hade varit bättre om man i st. f. att genom ett
namn göra förslaget misstänkt, hade visat, att denne prinsregering
just är en utveckling af den monarkiskt-konslitutionella principen,
och en motsats till sjelfva Interims-regeringen, som snarare är en
repuhlikanskt-oligarkisk styrelseform.
Man har vidare sagt, alt vår frihet skulle genom en dylik regering
komma i våda. Om frihetens bestånd hvilade på en så
svag grund, hvad vore hon då värd? livad vore tryckfriheten, hvad
vore lagarnes helgd värd. om man skulle anse någon våda ligga
deruti, alt en Kongl. Prins förde regeringen under några månader
med ansvarige rådgifvare? Skulle icke friheten vara fastare, tror
jag, att hon icke kan bevaras, huru man än lagstiftar.
Med dessa åsigter om nödvändigheten att åstadkomma en förändring
i den lyftning, som l:sla §:n förutsätter, mäste jag dock
erkänna alt jag mot densamma har en betänklighet, nemi. att i afseende
på valet af den Arfprins, som i Konungens ställe skulle
föra regeringen, den ordning icke blifvit följd, som i Suecessionsordn:n
löreskrifves. Jag anser likväl detta ej vara så farligt, att
man icke derföre skulle kunna antaga förslaget, under förutsättning
att en grundlagsförändring, åsyftande rättelse härutinnan, nu
vid denna riksdag göres hvilaude, enär under nuvande förhållanden
man icke behöfver befara, att någon riktning i nämnde ordning
kan komma i fråga, då, om Konungen sjuknar, tronföljaren
skall öfvertaga regentskapet. Det är af dessa skäl som jag anhåller
om bifall till l:sta §:n, hvilken just är den väsendtliga i förslaget;
och skulle man äfven anse att någon rättelse i nyssnämnde
hänseende borde ega rum.-har jag destomindre någonting deremot,
som en sådan rättelse är ganska lätt verkställd.
430
Den 18 Februari f. ni.
Dä undanskjutandet af en möjlig Interims-regering utgör det
mål, hvartill jag för min del önskar förflytta frågan, synes det visserligen,
som det kunde vara af mindre vigt, huruvida de i 2:dra
§in förekommande bestämmelserna äro mer eller mindre felaktiga.
Men jag ser saken ur den synpunkt, att när en Interims-regering
icke kan undvikas, mäste också stadganderna rörande densamma
vara så fullständiga och noggranna, att man undviker alla de vådor,
som genom tvister kunna upkomma i en sä beskaffad debatterande.
församling som den nu föreslagna. Jag nekar icke att
genom antagande af K. M:s förslag mänga fördelar skulle vinnas,
och bland deni räknar för det första, att när Svenska ärenden
skola föredragas, en Svensk är ordförande, hvarigenom, i
vota förekomma, han kan hafva afgörande röst, samt för det andra
förminskningen af ledamöternas antal frän 20 till 8. Men en
sådan förminskning af regerings-ledamölernas antal har likväl en
våda med sig, som gör, alt stadganderne i afseende på sjelfva regeringssättet
måste vara af vida större vigt, än om ledamöterna
vöre talrikare. De re ger i ugs-1 edarnö ter, som finnas må vara så
skickliga, så utmärkta som helst; mcnniskorna äro likväl så beskaffade,
att bland tio alltid linnas några, som hafva mera kraft,
iber bestämd karakter och mera gifven politisk färg. Det är desse
ledamöter, som framför de andra sätta den politiska färgen på
regeringen och gifva riktningen åt dess behandlingssätt i sin helhet.
Nu är det gifvet, alt då det finnes dylika mera bestämdt
politiska karakterer, ligger just i sjelfva regeringens talrikhet ett
förmedlande element, sorn gör att när det är fråga om några mera
grannlaga ärenden, dessa blifva underkastade en lögnare behandling.
som ej med samma säkerhet kan påräknas, derest regeringen
består af blott fyra ledamöter från hvarje land. Det torde dessutom
kunna antagas att Konungen, dä en Interims-regering skall
tillsättas,- utväljer just de Statsroder från båda rikena, som ega
den mest framstående politiska karakleren; så vida lian icke så
hastigt insjuknar, att han är urståndsatt att bestämma hvilka som
skola i regeringen ingå. Om man nu tänker sig, att vi skulle
lemna frågan om föredragningssättet oafgjord, sä skulle följden
deraf lätteligen kunna blifva, att de svenska ledamöterna skulle
komma i tvist om hvem som skulle föredraga; och ali en sådan
tvist verkligen kunde upkomma är tydligen ådagalagdt genom hvad
Gr. Lagerbjelke anfört angille de olika tankar, som af reservatlterne
i denna punkt delades. En reservant af PresteSt. har trott,
att föredragande skulle vara de Stals-råder, som icke sulle i Regeringen,
enär då föredragningen af de diplomatiska och unionella ärendena
alltid tillhörde utrikes Stals-Minislern, de öfriga sex departementernas
ärender vore jemt tillräckliga för de sex Statsråder,
som ej vore medlemmar af Interims-regeringen. En annan reservant,
Frih. Paykull, har yttrat, att de skulle vara åt de Statsråder,
hvilken tillhörde Interims-regeringen, som föredragningen
skulle updragas på det sätt, att hvar och ert fmge två portföljer.
Om en sådan tvist upkom, hvem skulle afgöra den? Jo, den Nor
-
lteh 18 Februari f. tt,
131
ska aftlelt»:n i regeringen. Och deraf kunde följa, alt, om genom
Norrmännens mellankomst en föredragande blefve tillsatt, skulle en
fråga, som vore af politisk, af nnionell beskaffenhet, kunna blifva
afgjord pä det sätt, att hon finge en höjning åt de Norska förhållanderna,
och dä blefve ju följden den, att här i Sverige ett
väsen skall upstå emot ett sådant styrelsesätt, och att man skulle
förklara, det vi hade en regering, som icke vöre Svensk, utan
sorti skötte ärenderna sä att vi kommc under Norrmännens styrelse,
med mera dylikt. När man nu, såsom jag, är en varm vän
af att föreningen skall kunna fortgå på den lyckliga väg den hittills
följt, så mäste man också ifra för alt borttaga allt, som i
sjelfva lagstiftningen kan lägga hinder i vägen för denna fortgång.
Det är ur denna synpunkt, som jag tror, att det är nödvändigt
för dem, som önska framgång ål förslaget, att ett tillägg i
den af Kongl. Majit föreslagna Riksakten göres, sorn rtphäfver a(1
otydlighet.
Mot sjelfva formen har man anmärkt, att sättet, på hvilket
den ifrågavartde lagförändringen skulle ingå i vår Svenska lag vore
Norskt, och icke det i Sverige brukligå. Denna anmärkn. anser
jag vara af mindre vigt, och jag vill knappast erkänna att Konst.-  Ulsk. i detta fall har rätt, emedan Riksakten är en civil lag, och
våra civila lagar ändras icke på det sätt, att texten ändras, utan
så att särskilda författmr, innehållande förändringame, hifogas desamma.
.lag tror således, alt Konst.-Utsk. varit obefogadt att
framställa denna anmärkn. Deremot kan icke nekas, att ordet
»hitintills», såsom en hänvisning lill våra grundlagar sådana de nu
äro, icke är fullt lämpligt, emedan det vid framlida tillämpning af
lagen möjligen kan möta svårigheter att upsöka de §§, på hvilka detta
ord syftar. En oformlighet ligger således häruti, ehuru ej af den
vigt alt förslagets framgång derpå hör bero. Om förslaget vore
godt i andra hänseenden, kunde dessa brister i och för sig sjelfva
lätt blifva afhulpne, under förutsättning alt frågan, såsom jag önskar,
blifvcr lill Konst.Utsk. återremitterad; en återremiss, enligt
min tanka så mycket nödvändigare, som det ej är fråga endast
om form, utan om felaktigheten i sak. Visserligen skulle man
kunna anmärka, alt Konst.-Utsk. icke afhjelpt de felaktigheter, sorn
Utsk. sjelf påpekat: men jag erkänner i detta fall giltigheten af det
yttrande, som af UtSk:s Ordföhdé blifvit afgifvet i det hänseende,
att då frågan står i det närmaste sammanhang med icke allenast
vårt eget lands grundlagar ulan äfven med hvad i det andra med
oss förenade landet utgör grundlag, hvarföre den också blifvit remitterad
till Konst.-Utsk., den ej kunnat såsom en vanlig fråga behandlas.
Och det är för att åt frågan gifva all den utredning bon
förtjenar, och för att bringa sjelfva lnifvudfrågan till den lösning,
sorn är af behofvet påkallad, som jag hos Hr Gr. o. Landtm,
vördsamt anhåller om propos. på återremiss. Om Konst.-Utsk. då
gör det behöfliga tillägget, kan saken redan vid denna riksdag i
afseende på bestämmelserna i Riksakten äfven af den mest ömtåliga
och noggranna granskare antagas, och representationen kan då
432
Den 18 Febrnari f. m.
också komma i tillfälle att uttala sina åsigter om stadganderne i
l:sta §:n af förslaget, som utgöra en bland de vigtigaste frågor
för vår frihet och vår union.
Ilr Fähraeus, Olof Immanuel: 1 likhet med tvenne fö
reg:de
talare är äfven jag otillfredsställd med Coust.-Utsk:s förevar:de
betänk. Af ämnets vigt upfordrad att ingå i närmare undersökning
af frågan, ber jag alt i korthet fä redogöra för mina
tankar derom, under tillförsigt, att de åtminstone hos dem, som
fördomsfritt Och ulan alla yttre intryck betrakta saken, skola finnas
förtjenta af någon upmärksamhet.
Vid hvarje ändring af en slatsförfattn. bör man väl, likasom
vid all annan förnuftig handling, i första rummet se på ändamålet.
Ar detta af stor vigt och således angeläget att snart upnå, vore
det, efter min tanka, illa beräknadt att låta det stå tillbaka för
möjligen befintliga formella eller partiela brister, så framt nemi.
icke dessa gjorde ändamålets upnående omöjligt. Är saken mera
likgiltig, så kan tilläfventyrs afgörandet utan skada anstå, tills äfven
formen blifvit nöjaktig. Huru förhåller det sig nu i dessa
hänseenden med förevar-.de fråga? Afser den något ändamål af
större vigt? Äro de deremot anmärkta bristerna verkligen för
handen? Och om de finnas, äro de af beskaffenhet, alt sjelfva saken
derför bör undanskjutas? Jag anhåller att efter min upfattning
få i korthet besvara dessa frågor. Ingen nekar väl, att den monarkiska
principen utgör en af grundpelarne för vårt samhällsskick.
Då eventuella undantagssladganden finnas nödiga, mäste det derföre
vara vigtigt, att tillse det styrelsesättet i dessa undantagsfall ldifver
så litet afvikande som möjligt från denna princip. Det bar
redan blifvit anmärkt, att vår nu gällande R. F. tillkommit under
en tid. då det icke fanns någon annan af Kongl, huset på manliga
sidan, än Konungan sjelf. Den form, som då gafs åt Interimsstyrelsen,
eller StatsRådets kollektiva regering, var således naturligen
närmast för band. Vid föreningen med Norge var för den
uuionella Inlerims-styrelsen icke någon annan anslutningspunkt till
Svenska Statsförfattmn, än hvad sålunda om StalsRåds-regeringen
var stadgadt. Det var följaktligen icke annat val än att äfven å
Norska sidan stöpa organisationen i samma form. Alt likväl denna
form allt ifrån början befunnits mindre ändamålsenlig, bevisas af
de förut åberopade updragen, som 1812 lemnades åt dåvande
Kronprins och 1818 åt dåvande Arfprins, att med Kongl, makt
och myndighet föra regeringen, då Konungen, och i sednare fallet,
jemväl Kronprinsen hade sjukdoms förfall. Gerna må det medgifvas
att besluten härom, af hvilka det sednare äfven hiträdes af
Norges Storthing, tillkommo på den sidan ora grundlagen: men
om dessa, till mera öfverensstämmelse med den monarkiska grundsatsen
syftande, beslut ansetts så vigtiga, att de normala grundlags-stadganderne
i ämnet suspenderades äfven med åsidosättande
af konstitutionella former, icke kan väl frågan hafva mindre vigt
derföre,
Den 18 Februari f. m.
438
derföre, att den blifvit väckt på grundlagsenlig väg. Det kan
icke synas oegentligt att härvid äfven påminna om en annan
grundlags g, som under nuvartde statsskick blifvit förändrad i
den monarkiska principens syftning, nemi. stadgandet om Konungens
myndighetsålder. I 1809 års Reg.-F. var gränsen för
Konungens myndighetstid bestämd till 21 år; men vid 1815 års
Riksdag inskränktes den till 18 år. Bland grunderna för denna
förändring åberopades, att nationens lynne vore emot en längre
fortfarande embetsmanna-regering stridande, — att under thronföljarnes
längre omyndighetstid, såsom af fordna tiders varnande
exempel erfarits, ett vidsträck fält öppnades för yttre vådor
och inhemska faktioner o. s. v. Ingen lärer neka, att dessa
grunder äro i förevartdc fråga fullt lika giltiga. Men det är
icke allenast oformligheten af en tjugumanna-regering, icke allenast
dess förlamande verkningar på ärendenas behandling, som
fordra upmärksamhet; organisationen innebär ock en skärande
kontrast mot ett af hufvudmomenterna i den Svensea Statsförfattntn.
I Reg.-F:n stadgas nemi., att civila embetsman i allmänhet
skola vara infödde Svenske män; Tio Norrmän kunna
emedlertid deltaga i den Svenska Riksstyrelsen likasom 10 Svenskar
i den Norska, med öfvervägande röstmajoritet under de
veckor, som hvartdera Rikets främste ledamot förer ordet, och
sådant under det att icke någon Norrman kan anställas ens som
kanslist i något af de Svenska Stats-Departrn, likasom ej eller
någon Svensk i de Norska. Finnes det väl något förnuftigt sammanhang
emellan de konstitutionella lagbuden härom? Det under
öfverläggning varande förslaget afser, bland annat, äfven att
bereda rättelse i detta missförhållande såmedelst, att då ärenden
förekomma, som röra det ena Riket serskildt, dettas främste
Regeringsledamot skulle i Interims-regeringen vara Ordfrde. Mig
synes, att denna lagförbättring ensam skulle kunna upväga åtskilliga
betänkligheter. Man har nyligen haft den första erfarenheten
af en Svensk-Norsk Interims-regering. Oaktadt företeelser
af detta sällsamma vikariat för Konungastyrelse väckt den
vidrigaste känsla hos den stora mängden, som, med någon traditionell
fruktan måhända för ett återkommande Hrrarnes välde icke
kunde bilda sig ett begrepp om möjligheten af en sådan vidunderlighets
lagliga tillvaro, må det medgifvas, att organisationen
bestått det första profvet så till vida, att man icke sett i spåren
deraf några egentliga vådor eller några större olägenheter
för det allmänna. Men vi må ihågkomma, att Interims-regeringen
inträffade under en period, då inom vår verldsdels politiska
sfer rådde det makligaste lugn. Tänkom oss en annan konjunktur,
då äfven den Skandinaviska unionen kan blifva insnärjd i
politiska förvecklingar, tänkom oss nödvändigheten af ett krig,
eller att vi redan befunne oss i krigstillstånd, då Interims-regeringen
måste öfvertaga de förenade Rikenas styrelse. Hvad anspråk
kunde man väl göra sig hos denna Styrelse på de nöd»
III H. 28
434
Den 18 Februari f. m.
vändigaste vilkoren för en lycklig utgång: kraft och beslutsamhet?
Kunde man väl vänta att denna månghöfdade Styrelse,
som knappast torde hafva någon motsvarighet i den kända verlden,
om icke i det Schweiiziska Förbundsrådet, skulle i diplomatiska
förhandlingar med andra länders Regeringar kunna röra
sig med samma ledighet, eller af de utländska makterna tillvinna
sig samma undseende och tillit som en Regent af Konungahuset.
Tänkom oss vidare, att den talrika styrelsepersonalen delade sig
i två eller flere politiska partier; att vi finge uplefva en ny akt
af det sorgespel, som häfderna uptecknat från ett tidehvarf, som
visserligen prunkar med namnet frihetstid, men då i sjelfva
verket faktionerna brottades om makten att förtrycka; hvad
skulle väl deraf följa? Se vi icke deruti vådor nog af den lag,
som är i fråga att ändra, så är ingen lagförändring vigtig.
Jag öfvergår nu till granskning af de hufvudsakliga motiver,
som Const.-Utsk. anfört till afstyrkande af förslaget. Den första
anmärkn:n gäller den omständigheten, att lagförslaget icke innefattar
någon föreskrift om hvilken det skall tillkomma att föredraga
de Svenska Regerings-ärendena. Det har redan af föregående
talare blifvit häremot erinradt, att denna föreskrift, om
den är af nöden, icke har sin rätta plats i RiksAkten utan i
den Svenska Reg.-F:n; om lagförslaget i sin helhet skulle vinna
framgång, komme denna anmärkn. i hvarje fall att förlora nära
all sin betydelse derigenom att, med afseende å antalet af den
nuvar:de Konungaättens manliga medlemmar, det icke gerna kan
antagas att en Interims-regering skulle, åtminstone icke inom den
närvande generationens synkrets, vara att emotse; men jag har
ännu ett inkast, som, åtminstone för min öfvertygelse, är fullkomligt
bindande. Jag ber att i R. o. Ad:s minne få återkalla
1840 års grundlags-förslag, ang:de StatsRådets förändrade organisation
eller den s. k. Departemental-styrelsen. Såsom vi erinra
oss, fästade R. St. stor vigt vid denna grundlags förändring,
kanhända större än den i sjelfva verket förtjenade. Konungen
tvekade att antaga förslaget; men Han gjorde omsider Ständerna
till viljes. Förslaget sanktionerades, oaktadt det var behäftadt
med just samma bristfällighet som Const.-Utsk. nu användl som
vapen emot delta förslag. Vi påminna oss att före denna tid
voro Stats-Sekret:ne föredragande så väl i StatsRådet, som i Interims-regeringarne;.
men genom den åberopade grundlagsförändringen
försvunno Stats-Sekret.-embetena, utan att ett enda ord
i den nya grundlagen förekom till bestämmande af föredragningsskyldigheten
i Interims-regeringarne. Ar 1844, då Konungen
anträdde en inrikes resa, förekom första gången behofvet att
tillämpa den nya lagen på en Svensk Interims-regering. Det
gjorde naturligtvis bekymmer då, likasom åtta år sednare, när
en Svensk-Norsk Interims-regering trädde i verksamhet, att kunna
om föredragningen så reglementera, att det på samma gång
blifver ändamålsenligt och med grundlagarnes allmänna stadganden
förenligt. Tillämpningsgrunder blefvo dock för båda fallen
Den 18 Februari f. m.
435
bestämda, och vid sedermera förflutna Riksdagar hafva Const.-  Utsk. och R. St. leinnat dem utan anmärkn. Mig synes som om
den tillämpningsgrund, hvilken redan gäller för den Svenska
tillförordnade Regeringen, rätt väl kunde gälla jemväl för den
Svenska hälften af den unionella Interims-regeringen, enär med
den Norska hälften af regeringen, icke något annat föreningsband
eger rum, än i afseende å de unionella ärendena och förhållandet
till utrikes makter. En talare har visserligen anmärkt,
att det är en betydlig skillnad mellan den Svenska t. f. Regeringen
och Svensk-Norska Interims-regeringen, i så måtto, som
den Svenska tillförordnade Regeringen nemi. har blott obetydligare
och mindre vigtiga ärenders behandling sig anförtrodd.
Jag ber dock att få erinra, att, enl. grundlagen, något hinder
för Konungen icke möter att åt den Svenska Regeringen gifva
lika vidsträckt fullmakt som den unionella Regeringen enl. RiksAkten
eger. Jag har jemväl hört det inkast göras, att de fyra
Norska medlemmarne af Interims-regeringen skulle, jemte en
Svensk, kunna komma att bestämma de Svenska Regerings-besluten.
Men då, ifall ifrågavande förslag skulle vinna framgång,
enl. detsamma intet Svenskt ärende skulle komma att föredragas
i Interims-regeringen utan att en Svensk vore Ordf:de med vanligt
votum decisivum, måste jag betrakta det antagande, som
Gr. Lagerbjelke antydt, vara så oantagligt, att jag för min del
måste stryka detta argument helt och hållet ur räkningen. Jag
frågar emellertid om icke 1840 års Regering hade långt, mera
befogenhet att vägra sauktion på det då afgifna grundlagsförslaget,
deruti ingenting var stadgadt ang:de föredragningen och då
icke eller någon tillämpningsgrund i praxis fanns derför, och
för det andra om det skulle höfvas R. St. att till svar på Konungens
Propos., säga: vi förkasta förslaget ianseende till en
bristfällighet, hvartill vi sjelfve iiro skulden?
Den andra af de anmärkn:r, som af Ulsk. blifvit emöt förslaget
framställda, afsef den omständigheten, att de föreslagna
förändringarne skulle bilda en egen förfatln., och icke, såsom
Utsk. anser vara det rätta, komma att ingå som en ingredierande
del af. RiksAkten. Jag får häremot erinra hvad som också
blifvit förut påpekadt, att i Norge är den praxis vidtagen i afseende
på grundlagsförändringar, att hvarje sådan kommer att
utgöra en additionell artikel till den ursprungliga författmn.
Då nu RiksAkten är att anse såsom ett internationellt kontrakt,
så följer deraf, att det ändringsförslag, som nu är i fråga, måste
erhålla samma form som i Norge; någon olägenhet, kan så
mycket mindre deraf härledas, som RiksAkten i Sverige är af
civil-lags natur. I England är, såsom vi veta, hela lagstiftningen
en samling af speciella lagar och författn:r, och man har
icke förnummit att man hvarken i lagskipningen eller den allmänna
Statsförvaltningen deraf haft någon olägenhet.
Den tredje och sista anmärkn:n rörer ordet »hitintills».
Denna anmärkn. vore behörig, derest det vore fråga om att in
-
436
Den 18 Febrnari f. m.
föra den speciella författn:n i RiksAkten; men dä så icke är förhållandet,
och den additionela lagen skulle erhålla sil t serskilda
datum, kan jag till denna anmärkn. icke inse någon giltig grund.
Jag har nu sökt visa, att saken är af stor vigt, men att anmärkmne
deremot icke äro af något värde; om jag i någon mån
lyckats i denna bevisning, gör slulföljden sig sjelf, att lagförslaget
hör antagas och Utsk:s Betänk, ogillas.
Hr Stjerngranat, Georg Gust. Henr.: Vid behandlin
gen
af K. M:s Propos. angille ändring och tillägg i RiksAkten af
år 1815, har Const.-Utsk., hvad lista och 3:dje §§ angår, i afseende
å saken hänvisat till det Utlåt., sorn af förra Riksdagens
Const.-Utsk. afgafs under Nio 47. Utsk. har derföre såsom föremål
för sitt nu föredragna Utlåt., icke ansett sig höra uptaga innehållet
af berörde §§ annat än i så målto, att Utsk. endast hade
att tillse, huruvida emot upställningen och ordalydelsen af de föreslagna
stadganderna något kunde vara alt erinra. I fcrevaride
Betänk, har Utsk. derjemte tdl pröfning uptagit 2idra § i det K.
förslaget, och det tyckes som om Utsk. efter denna behandling af
frågan kommit till det resultat, att Utsk., äfven om det på en
gång hade tagit alla §§ under fullständig pröfning, hade ansett sig
kunna i allo afstyrka K. M:s Propos. All, såsom Hr Bildt yrkat,
återremittera Betänk., iror jag icke leda till någon påföljd, allrahelst
som Utsk. förklarat, alt »Utsk., vid fullgörande af sitt närvaride
åliggande, icke anser sig höta för ringa akta någon betänklighet,
som emot K. M:s Nåd. förslag, vare sig till innehåll eller
form, kunde med verkligt skäl anses förekomma.» Den grundsats,
Utsk. sålunda för sig upställt, tyckes också vara särdeles konseqvent
och noggrannt genomförd, då Utsk. kunnat komma till så
obelydliga anmårknir, som detta Utlåt, innefattar. Utsk. har nemi.
varit lika lycklig som hvar och en, som söker, alt äfven finna,
samt har först funnit en anmärkn. i afseende på upställningen, eller
att ordalagen i den föreslagna författnin skulle vara svåra att
sammanfatta med texten i RiksAkten. Jag kan icke inse att detta
bör vara svårare, än i allmänhet vid förändringar, som ske i civillagen.
Visserligen hade det varit mer än önskligt, att texten i
RiksAkten äfven hade kunnat förändras; men då inskränka sig också
önskningarne blott dertill, att förändringen kunnat ske i Sverige;
ty såsom vi veta utgör RiksAkten grundlag i Norge, och i detta
land är icke vanligt, att, vid förändringar i grundlagen, ändra
dennas text, utan i stället tillägga additionella författmr. Och då
i Sverige praxis är att ändringar i civil—lag» icke ingå i lagens
text, utan åtfölja densamma och blifva särskilda författmr, så synes
att genom den åtgärd, som vidtagits att föreslå förändringens
utgifvande under form af särskild författn., man lyckligtvis råkat
att följa bruket i båda länderna, och att således deremot ingenting
är att anmärka.
Det besvär, som skulle upkomma derigenom, att ordet nhitintills»
förekommer i lista och 3:dje §§ .-ynes också vara af ingen
Ren 18 Februari f. m.
437
vigt; allrahelst som Const.-Utsk:s Ordfide förklarat, ali alla de förändringar,
som af K. M. blifvit föreslagna, komma att inflyta i den
Svenska grundlagen. För Svenska förhållanden är det således af
ingen betydenhet, huruvida ordet »hitintills» står i RiksAkten eller
icke; och det lärer väl vara ur Svensk synpunkt som förslaget
hör så väl upställas sorn bedömas. Jag finner för den skull icke
heller i denna anmärkn. någon anledn. för Ulsk. att underkänna
förslaget.
Återgår man till hvad förslaget innefattar angide RiksAkten,
så har Utsk., beträffande Irsta och 3:dje §§ endast och allenast
hänvisat till det Betänk., som sisla Riksdagens Coust.-Utsk. afgaf,
och det torde vid sådant förhållande vara tillåtet att något närmare
granska de anmärknir, som då gjordes. Jag får, då fästa
upmärksamhelen derpå, att förra Const.-Ulsk. icke, såsom jag
tyckte Gr. Lagerbjelke sade. blott fästat sig vid ordalydelsen af de
förändringar i RiksAkten, hvilka jemväl skulle ingå såsom förändringar
i grundlagen. Ulsk. har deremot, då det kom till afgörande
af sälten, ganska tydligt utvecklat de skäl, hvarpå det grun
dadé sitt afstvrkande af den Kongl. Proposin i sin helhet, och har
således redan ingått i granskning af lista och 3:dje §§ utaf den
föreslagna författnin. Detta har Utsk. också så mycket hellre gjort
som ifrågavaride §§ vid förra Riksdagen framlemnndes till Utsk. i
form af ett bihang till den Kongl. Proposin, hvars innehåll stod i
så nära sammanhang med de föreslagna grundlagsförändringarne,
att dessa icke annat än i förening med det förra kunde bedömas.
Utsk. kom då likasom nu till afstyrkande af den Kongl. Proposin;
men Utslcs Utlåt, åtföljdes af en reservation utaf Gr. Lagerbjelke,
af hvilken det vill synas sorn om de grundade skäl Grin då, i enlighet
med Ulskis minoritet, anförde mot Utskis beslut, icke nu
med samma värma omfattades. Jag vill icke i detta fall göra någon
anmärkn.. som möjligen skulle kunna anses innebära en förebråelse
derföre att hvar och en har sin öfvertygelse; icke heller
är det tillåtet att undersöka orsakerna till en sådan öfvertygelse;
och jag skall äfven icke framställa någon anmärkn. i den syftning,
som om Gr. Lagerbjelkes upträdande i dag skulle innefatta någon
mindre ömhet emot de namn, som finnes under reservationen;
men jag måste ändock fästa mig vid denna reservation, emedan
bland dem, som undertecknat densamma, äfven jag befinner mig.
Det är egentligen med anledn. häraf sora jag begärt ordet på det
jag måtte kunna ådagalägga, att jag icke förändrat min öfvertygelse.
De anmärknir Utsk. då framställde mot lista § innefattade
hufvudsakligen, att genom föreskrifter, att en Prins skulle vara
Ordfide i regeringen, Successions-ordmns idé vore för nära trädd.
I sådan händelse skulle samma händelse inträffa och redan såsom
princip vara nedlagd i nu gällande grundlag, då i 45 g Reg.-Fin
stadgas, att Konungen eger att vid resor till Norge eller aflägsnare
inrikes orter utse någon Prins af det Kongl. Huset till Ordf.
i den regering, som då skall förordnas. Det är visserligen sannt
438
Den 18 Februari f. m.
att denna Regering vanligtvis icke har så stor makt som förslaget
i RiksAkten tillägger Regenten; men det lärer likväl, såsom en
föregående talare anmärkt, vara Konungen oförhindradt att äfven
utsträcka den tillförordnade Regeringens makt derhän, att den blir
ungefär lika stor som Regentens. Men äfven örn det är fråga om
Successions-ordnms idé, så är förhållandet alldeles lika, antingen
maktfullkomligheten ulsträckes längre eller kortare, och jag anser
således denna idé icke vara genom detta förslag närmare trädd,
än genom 43 § Reg.-F:n.
Vidare fäster sig Utsk. vid den farhågan, att genom förordnandet
af Regent på det sätt här är föreslaget, täta omvexlingar af
Regenter skulle inträffa. Jag tror, att Utsk. i detta fall utsträckt
sin farhåga något för långt; ty i fall det blir fråga om att förordna
en Regent, hör man val icke förmoda, att updraget skall
komma att räcka alltför länge. Delta updrag har sina bestämda
gränsor, antingen de förhållanden uphöra.. som föranledt Regentens
tillsättande, eller icke. Misstaget torde ligga deruti, att man förblandat
Interims-reg ering en med Förmyndare-styrelsen; men
betraktar man grundlagsförslaget något närmare, finner man att
emellan dessa båda Regeringar icke finnes något sammanhang; ty
om Thronföljaren är myndig, skall, så snart Konung dör, Inlerimsregeringens
verksamhet uphöra. Utsk. har vidare fruktat att genom
förordnande af Regent, vexlingar i sjelfva regeringsgrundsatserna
skola upkomma. Jag tror tverlom, att en sådan vexling
snarare skulle upkomma då Regeringen består af 20 ledamöter, än
då den utgöres af en Regent, omgifven af ansvarige Rådgifvare.
Detta ang:de lista och 3:dje §§ i den Kongl. Propos ; jag kommer
således i afseende på dem till samma resultat sorn Gr. Lagerbjelke
i sin reservation.
livad åter 2:dra § i förslaget angår, så innefattar den så
många förbättringar, att jag icke drager i betänkande att godkänna
densamma. Utsk. har också deremot upställt endast en anmärkn.
, nemi. i afseende på föredragningen af de Svenska ärendena.
För mig särskildt kan det icke annat än vara nöjsamt, att
finna, det Utsk. i detta fall funnit sig i bekymmer; ty redan vid
sista Riksdagen tog jag mig friheten att till Coust.-Utsk. inlemna
en motion, som afsåg att minska de hinder, som föredragningen
inom konseljen föranleder; men Utsk. hade då icke den godbeten
att fästa någon upmärksamhet vid detta förslag, och det är mig
derföre nu desto kärare, att så snart efteråt få tillfälle uprepa
hvad jag då framställde. Likväl får jag säga, att jag icke ansett
möjligt att denna omständighet skulle kunna framdragas såsom skäl
emot Konungens Propos. I 2:dra § af förslaget säges nemi. tydligt,
att: »i Interims-regeringen skola de. Svenska ärendena af ilen
Svenska föredragande, till hvars befattning de böra, föredragas, i
prot. fattas och expedieras på Svenska språket, och de Norska
ärendena af den Norska Statsministern föredragas, i prot. fattas
och på Norska språket expedieras.» Skulle man emellertid anse
att häruti ligger någon otydlighet, torde ändringar lätt kunna vin
-
Den 18 Februari f. m.
439
nas. Likväl kunde raan härutinnan blott behöfva hänvisa till 6
och följande §§ i Reg.-F:n för att finna att ingen otydlighet häri
förefinnes. 106 § i samma Reg.-F. omtalar också »för tillfället
förordnade föredraganden, och detta har ganska visligen skett derföre,
att det. vid vakanser af Depart:sChef, är nödvändigt att särskild
föredragande tillförordnas, och då måste väl någon oansvarighet
för dem icke vara att helara. Men att, af den omständigheten,
att 6 § Reg.-F:n bestämmer, hvilka som i Svenska Regeringen,
äro föredragande, draga den slutsats alt en förändring häruti skulle
upstå genom tillförordnandet af en Interims-regering, kan jag för
min del icke finna vara fullt rigtigt. Det är endast för sådana mål,
som äro gemensamma för båda länderna, som man ansett sig böra
i förslaget bestämma hvem som skall vara föredragande. 6§Reg.-F:n
säger tydligen att DepartisChefcrna äro föredragande, och att icke
så äfven skulle kunna ega rum i Interims-regeringen, kan jag icke
fatta: ty Interims-regeringen föreställer den Kongl, myndigheten,
och deruti finnes ingenting som verkar till förändring i det sätt,
hvarpå, enligt Reg.-F:n, målen skola föredragas.
Jag finner således icke något skäl vara anfördt till kullkastande
af den Kongl. Propos:n, hvarföre jag vördsamt anhåller om
bifall derå.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
llr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: åled undantag af
den siste värde talaren, hafva alla de öfrige i sina anföranden endast
hållit sig till den del af Const.-Utslcs förevar:de Betänk., som
rör 2:dra § i K. M:s Propos. om tillägg i RiksAkten. För min
del tror jag likväl, att det är vida vigligare att vid detta tillfälle
afhandla den hufvudsakliga delen af frågan, som innefattas i l:sta
§ af nämnde propos., eller den om Prinsarnes inträde såsom Inlerims-regenter.
Det har synts mig vara det naturligaste, att de
förslag till ändring i grundlagarne, som blifvit af K. M. vid förra
Riksdagen framlagda, hade företagits till afgörande framför detta
Betänk., emedan antagandet af dessa förslag är ett oundgängligt
vilkor för giltigheten af beslutet om bifall å tillägget till RiksAkten.
Om denna ordning blifvit iakttagen, hade vi nu troligen
sluppit hela denna vidlyftiga discussion, alldenstund förenämnde
förslag, ang:de införandet af den s. k. Prins-regeringen, då säkert
redan varit afslagne af åtminstone två Stånd. Då emellertid nu så
icke varit förhållandet, anhåller jag att få framställa några af de
skäl,, som föranleda mig alt förkasta l:sta § i berörde förslag,
hvilken § också är den, som företrädesvis så väl offentligt som
vid enskilda samqväm emellan RiksSt:ns medlemmar varit debatterad.
Jag erkänner villigt, att den nuvar:de Interims-regeringen till
sin sammansättning är både obeqväm och olämplig, ehuru jag visserligen
icke derföre, såsom en talare yttrat sig, anser den såsom
någon nförargelseklippan, eller tror, att dess tillvaro gjort nagra
440
Den 18 Februari f. m.
»vidriga» intryck på Svenska folket. Under det jag således erkänner
de fel, hvarmed denna Regering är behäftad, och bland hvilka
det största torde vara, att Norska ledamöter skola finnas i en
Svensk Styrelse, utan alt vara ansvarige, anser jag det ganska
välbetänkt af Regeringen, att hafva försökt, att i detta fall åstadkomma
någon förändring. Men i stället att gå den enkla och naturliga
vägen, eller att följa det prejudikat, som varit stadgadt
under Konungarne Carl XllUs och Carl XIV:s regeringar, d. v. s.
föreslå, att, då Konungen vore af sjukdom eller utrikes resa dertill
hindrad, Kronprinsen skulle föra Riksstyrelsen, har man afgifvit ett
förslag, som åsyftar att införa en princip, hvilken, åtminstone efter
hvad jag har mig bekant, icke är erkänd i någon annan äfven den
mest absoluta stat i Europa, nemi. att i grundlagen bestämma ett
slags successionsordn. för Prinsar af det Kongl. Huset att äfven
under Konungens lifstid, alternerande med hvarandra, i mån af
den enes eller andres anmälda förfall, inträda i utöfning af Konungslig
makt och myndighet. Endast denna tanke är så oformlig
och så olämplig, efter mitt sätt att se saken, att jag icke tror, det
man ett enda ögonblick kan tveka om att förkasta den. Det är
således sjelfva denna princip, son) jag anser vara alldeles förkastlig,
och som för mig utgör ett tillräckligt motiv att afslå hela den
Kongl. Propostn. Hvaruti det olämpliga och oformliga ligger, bchöfver
alldeles icke närmare specificeras, emedan det är klart och
tydligt, att Successionsordmn icke kan afse andra förhållanden, än
då Konung är död.
Men principen å sido är den föreslagna redaktionen af §
dessutom i formelt hänseende behäftad med sådana felaktigheter
och oregelbundenheter, att tillämpningen deraf ovilkorligen skulle
leda till trassel och oreda. — ja, möjligen något ännu värre.
§:n innehåller nemi. icke någon bestämd ordning för Konungamaktens
eller Regentskapets öfverflyttande från den ena till deri andra
Prinsen efter arfföljdsrätten till timonen, ulan detta har helt och
hållet ställts i beroende af en mängd s. k. hinder, hvilkas beskaffenhet
icke ens är i lagen beskrifven. Vidare finnes i redaktionen,
bland annat, t. ex. den brist, att oaktadt, enl. Reg.-F:ns 43
§, endast Konung är myndig vid 18 år, det här blifvit förklaradt,
att de vid samma ålder enl. lag omyndige Prinsarne kunna förordnas
eller vara sjelfskrifne till Regenler. En ung Prins, som
icke med inför lag gällande kraft kan underteckna ett kontrakt
eller ingå någon enskild förbindelse, skulle således anses myndig
att regera öfver tvenne folk under någon viss tid, efter hvars uphörande
lian åter vore samme omyndige Prins. Detta är ock ett
ganska anmärkningsvärd! förbiseende; ty om Prins skall anses behörig
att blifva Regent vid 18 år, bör jemväl grundlagen i allmänhet
förklara Honom myndig vid samma ålder, hvilket dock här
icke blifvit iakttaget. På dessa skäl måste jag ovilkorligen afslå
l:sta § i den Kongl. Propostn.
Hade jag deremot, lika med Gr. Lagerbjelke, vid en föregående
Riksdag godkänt och tillstyrkt enahanda bestämelser, som
Den 18 Februari f. m.
411
innefattas i denna l:sta §, så skulle jag hyst föga betänklighet vid
att, för lillvägabringande af ett resultat, tillstyrka jemväl den särdeles
underordnade 2:dra §:n, emedan jag verkligen anser dc deremot
af den adle Gr:n och Const.-Utsk. gjorda armätkmr temligen
advokatoriska och endast åsyftande, att pä en bakväg hindra framgången
af ett förslag, som han förut tillstyrkt, men nu af helt
andra motiver vill tillintetgöra. Jag tror nemi. att de brister, som
blifvit anmärkta mot redaktionen af 2:dra g, ganska väl skulle
kunna afhjelpas genom reglementariska stadganden eller genom ett
blifvande lätt åstadkommet tillägg. Om således den Kongl. Propos:n
kunde sönderdelas i vissa punkter, skulle jag ej tveka att
antaga den 2:dra § angtde minskning i antalet af Inlerims-regeringens
ledamöter från 20 lill 8, m. nt. Men då en sådan delning
icke lagligen kan ske, enär den Kongl. Propos.-n mäste i Norge i
sin helhet antingen antagas eller förkastas, och således ej heller i
Sverige kan sönderryckas, måste jag, för att vinna det ändamål
jag åsyftar, med gillande af det slut, hvari Const.-Utsk. stannat,
bifalla dess Betänk ; af hvilket skäl jag ej heller anser någon återremiss
af Betänlct för förändring af denna 2:dra § hvarken lagligen
kunna ske, eller, om den sker, leda lill något ändamål.
Beträffande hvad som för framtiden bör sättas i stället för den
Irsta §, har jag derom en egen åsigt, hvilken jag ej vill dölja,
ehuru den kan förefalla något vågad, nemi. alt den s. k. Interimsregeringen,
i hvad den har att befatta sig med Sveriges inre styrelse,
bör. enl. nu gällande 39 § i Reg.-F:n, under Konungens
sjukdom eller utrikes vistande fortfarande bestå af Sveriges StatsRåd,
likasom, enl. Norges Grundlov, hvad dess inre styrelse beträflär,
af StatsRådet i Norge. Deremot skulle den af Norska och
Svenska män sammansatta Interims-regering ega att befatta sig med
de gemensamma eller un jonella ärenden, hvilka röra båda Rikena
gemensamt, såsom t. ex. utrikes ärenden, frågor om krig och fred,
gemensamma försvarsanstalter etc. Uti denna Unions-regering vore
det utan tvifvel högst olägligt, alt det ena eller andra landets
Statsminister skulle såsom Ordf:de ega votum decisivum, hvarföre
det här vore i sin ordning, att Kronprinsen förordnades antingen
till Ordf:de eller ad interim ikläddes den konungsliga myndigheten.
Dermed vore, enl. min tanke, den väsendtligaste olägenheten
i den nuvar:de Interims-regcringen afhulpen, den nemi., att oansvarige
Norske män deltoge i Sveriges styrelse eller Svenske män
i Norges, samt alt Norsk Ordf:de skulle kunna bestämma besluten
om Svenska ärenden och så tvertom. Besluten kunde då icke
komma att bero af någon nationell partiskhet, hvarken å ena eller
andra sidan, samt en gemensam ansvarighetslag för den gemensamma
regeringen inflyta i RiksAkten. Denna tanke har visserligen
ännu icke så mognat hos mig, att jag derom vill framställa
ett förslag, men jag tror dock, att den förljenar att undersökas.
Skulle den icke vinna afseende, vill jag visserligen medgifva, att
Kronprinsen eller den närmaste, thronarfvingen må kunna antingen
förordnas till Ordf:de i den sammansatta Interims-regeringen, eller
442
Den 18 Februari f. m.
updragas, dä Knnungen är förhindrad, att regera med lians makt;
men längre anser jag hvarken politiskt klokt eller i öfrigt nyttigt
eller rådlig!, att successionen inom Konungahuset utsträckes under
Konungens lifstid.
Slutligen och dä man sednast föregående afton läst i officiella
bladet, att stora vådor kunna vara förknippade med ett afslag
å den Kongl. Proposni samt alt en dryg ansvarighet lägges på de
representanter, sorn dertill skulle medverka, vill jag fästa upmärksamheten
dervid, att äfven här i landet finnes ett s. k. precedent
eller prejudikat, att utan grundlagsförändring håde Sveriges och
Norges representation genom en adress updragit åt II. K. II. Kronprinsen
atl. för den olyckliga händelsen af Konungens sjukdom,
föra Regeringen. Man har deraf icke förmärkt några olägenheter,
och då detta, såsom bekant är, äfven egt rum i England, hvars
parlament likväl är särdeles ömtåligt om former, kan det väl icke
vara så utomordentligt farligt äfven här i Sverige, helst om R St.
genom något tillägg i grundlagen härtill bemyndigas, och hör man
i detta hänseende ihågkomma, att ej heller den nuvarnle Interimsregeringen
finnes med ett enda ord omnämnd i eller legaliserad af
Sveriges Ileg.-F. Då en sådan adress alltid kommer att afse en
bestämd, af landet känd Prins, torde tilläfventyrs deruli ligga långt
mindre våda, än i stiftandet af en lag sådan som den, hvilken här
blifvit föreslagen, och hvilken öfverlemnar snart sagdt åt slumpen,
huru den person kan vara beskaffad, i hvars händer den interimistiska
konungamakten skall komma att falla. Delegationen bomme
i förra hänseendet åtminstone att vid hvarje särskildt fall bero
af folkens representanter och icke af Konungens större välbehag
för någon af sina söner eller slägtingar inom konungafamiljen, ej
heller af den tillfälligheten, att en eller annan ansåges rhindradn
att emottaga styrelsen.
Gr. von Platen, Baltzar: Det är en egenhet, föranledd
af föreskrifterna rör:de behandlingen af de vigtigare frågorna, inom
vårt statsskick och som äfven vid andra tillfällen visat sig, att
sjelfva afgörandet af den vigtiga frågan icke väcker det interesse,
som frågan i och för sig skulle ega, då de beslut, som fattas på
ena eller andra rummet, icke hafva något öfvervägande inflytande
på frågans afgörande.
Frågan om lämpligheten af hvad som i förevaride Betänk,
blifvit föreslaget har redan blifvit så tillräckligt utvecklad, att jag
icke skall uppehålla mig dervid. Deremot anser jag af större vigt,
att man tänker på att ställa väl till, så mycket som möjligt, i
händelse det nu föredragna Betänka, icke skulle leda till något
resultat, som verkade ändring i nuvande förhållanden. Jag tror
att det är så mycket vigtigare att egna denna del af frågan sin
upmärksamhet som den icke rör oss allena, utan äfven vårt brödrafolk.
Då jag för min del är hågad att bifalla en del af bvad
Betänka innehåller, men icke en annan, och då jag trott mig finna,
att mången delar samma åsigt, erkänner jag, att jag icke tror, det
Den 18 Februari f. m.
443
hvarken ett uttaladt bifall till Betänk., eller ett afslag å detsamma,
skulle egentligen föra till målet. Hufvudsaken tror jag är, att man
tydligt uttalar hvad man tänker. Hvad mig beträffar, erkänner jag
upriktigt, att jag icke är sä upskrämd af de följder, som den hit
lills varande Inlerims-regeringen möjligen skulle kunna medföra,
som mången synes vara : ej eller är jag intagen af den obehagliga
känsla, för att slippa att gifva den något annat namn, hvaraf mången
person tycktes vara fattad, under den lid Interims-regeringen
utöfvade sin verksamhet. Jag har också icke under den lid, som
sedan dess förflutit, hört omtalas några egentliga olägenheter af
densamma. Jag medgifver gerna, att det synes mig som om denna
Regering skulle kunna vara bättre, ändamålsenligare och något
handterligare, om jag så får säga, utan att missförstås, än den
enl. nuvar:de förhållanden är. Sådant synes ock Regeringen hafva
insett, då en propos. i detta ämne blifvit till R. St. nflemnad.
Men dä vi i detta fall hafva sett, att Ständerna i allmänhet icke
äro hågade att bifalla den Kongl. Propos:n. så förnyar jag det yttrande,
som jag nyss fällde, att jag tror angelägnare vara att visa
hvad väg vi önska gå; och jag är då fullt öfvertygad om, att den
Regering, som i så många andra fall visat sig villig att gå nationens
önskningar tili mötes, äfven i detta läll skall göra det. Det
må i förbigående tillåtas mig säga, alt jag hufvudsakligen anser
den 2:dra §, sådan den här blifvit föreslagen, vara tillämplig.
Visserligen hafva några smärre anmärkmr blifvit af Coust.-Utsk.
emot densamma framställda i afseende på stadgandet, ang:de föredragningen
af de Svenska ärendena; men jag bekänner, att jag
icke delar de farhågor, som legat lill grund för dessa anmärkmr,
alldenstund saken hittills, oaktadt några närmare bestämmelser,
icke funnits låtit sig göra utan anmärka. Jag tror likväl, att man
har rätt uti hvad som här uttalats, nemi. att, när man lagstiftar,
är det skäl att göra lagen så tydlig som möjligt, samt att sådant
iakltages, när frågan kommer till slutligt afgörande.
Det må tillåtas mig, att endast med en hänvisning till lista
§ säga, att jag icke anser riktigt att utsträcka sältet för Regerin
gens
förande så långt, som i den Kongl. Proposin är föreslaget.
Jag gör det hufvudsakligen af de skäl, som först, blifvit yttrade,
och som jag tror äfven på andra sidan blifvit framställda, eller
att man icke ansåg föreskrifterna i detta fall i full öfverensstämmelse
med Successions-ordmn och ett monarkiskt styrelsesätt. Jag
har ännu ett skäl och ett bestämdt talande skäl för denna åsigt,
hvilket ligger i den öfvertygelse jag hyser, att ju mindre man kan
frångå nuvar:de förhållanden, desto bättre är det; ty då Kronprinsen
redan linnes omtalad i grundlagen och han erhållit updrag,
som sätta honom i en helt annan ställning, än de öfriga Prinsarne,
är det då icke skäl att i detta fall hålla sig dervid9 Jag skulle
derföre önska, att i den sorgliga händelse, att Konungen Sjelf vore
förhindrad att föra regeringen, updraget lemnades åt Kronprinsen;
men alt, om han icke vore i tillfälle dertill, Styrelsen öfverläts åt
en interims-regering, ungefärligen sammansatt så sorn bär blifvit
•444
Den 18 Februari f. m.
föreslaget. Det är visserligen sannt, att nian, oberoende af huru
en fråga i det allmänna upfallas, bör söka låta sjelfva frågans beskaffenhet
lala; men jag tror också, att man icke belt och hållet
bör underlåta att rälta sina åsigter efter den framgång, som för
det ena eller andra förslaget kan vara att vänta.
Med anledn. häraf samt under önskan1 att förslaget ungefärligen
efter hvad jag nu baft äran yttra måtte af Cons.-Utsk. och
Regeringen blifva upfattadt, anhåller jag, att Betänk, måtte varda
återremitteradt, ehuru jag tror, att denna återremiss, för frågans
egentliga utgång, icke är af någon stor betydenhet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Den nu under öfverlägg
ning
varande frågan är i anseende till sin natur, såsom utgångspunkt
för våra unionella förhållanden, af, en så sammansatt och
komplicerad beskaffenhet, att den onekligen måste mola mångfaldiga
svårigheter vid sin lösning. Jag hade också, med anledn.
häraf, föreställt mig, alt Regeringen före den Kongl. Proposrns
öfverlemnande hade något mera ingått i förhållandena, och mera
undersökt öfverensstämmelse!) med den allmänna meningen i detta
hänseende. Jag tror alt det för den afgifna propos:n ingalunda
hade varit menligt, om man gjort sig bekant med hvad man här
för icke längesedan kallade svmpathier och anlipathier, under det
gemensamma namnet allmänna opinionen. Det har för mig icke
varit fattligt, af hvilken anledn. man just nu kommit på den tanken
att framlägga ett så beskaffad! förslag, som det närvande, till
en så genomgripande förändring i vära förhållanden. Man har
åberopat politiska betänkligheter mot tillvaron af en Interims-regering,
så sammansatt, som lliksAkten nu stadgar. Det är egel nog
att hos oss politiska betänkligheter alltid framdragas såsom anledn.
till ingripande förändringar i det bestående. Så var det år 1812,
då tryckfriheten grundades; så 1834, då man begagnade dessa betänkligheter
emot samma tryckfrihet; och nu vill man begagna
enahanda anledntr för att lå delta förslag antaget.
Då unionen stiftades, känna vi alla, att den politiska nödvändigheten
tvång lill ett hastigare upgörande af föreningsfördraget,
än som eljest måhända hade varit önskligl; äfvensom att derifrån
de förhållanden härledde sig, som man till vissa delar kan benämna
oformliga. Att sammansättningen och beskaffenheten af den
i RiksAkten s. k. Interims-regeringen varit mindre lyckligt tänkta
erkännes säkerligen af en hvar; ty att, då Konungen är af sjukdom
hindrad att regerings-makten utöfva, eller då Ilan vill utrikes
resa, styrelsen då öfverlemna? åt thronföljaren, är en helt naturlig
sak. Derifrån kommer man till den frågan: hvarför har man icke
inskränkt sig till ett enkelt förslag i den syftning, att thronföljaren
för nyssberörde händelser inträder i full utöfning af Konungamakten
inom de båda Rikena? Ett sådant förslag är jag öfvertygad
icke hade möll det ringaste motstånd, och jag tror att det
hade varit den enda säkra och naturliga utvägen, att sammanbringa
en likstämmighet i asiaterna mellan de begge Rikenas re
-
Den 18 Februari f. .m
445
presentationer. Hvarföre har man dä, utan något åtminstone för
mig synbart behof, utsträckt ilen Kongl. Proposrn lill ett regentskap
äfven för den från thronföljden mest aflägsna Prins inom det
Kongl, llusel? Det är ju ingen absolut nödvändighet, mine Hrr,
att icke allenast thronföljaren utan äfven de efter honom följande
5, 6 Prinsarne kunna vara omyndige, och deraf kan då följden
blifva, ali den mest allägsna slägtinge till thronföljaren, en kusin
eller en syssling, skulle de jure kunna inträda som Regent. Det
är från detta förhållande som allmänheten gifvit benämningen »Prinsregering»
åt den Kongl. Propos.m. Jag för min del tror åtminstone
att ett dylikt stadgande icke öfverensslämmer med någon
princip inom något lands statslära inom hela det Europeiska statsförbundet.
Jag vet icke hvarföre ett stadgande i detta afseende,
som varit mera antagligt, icke blifvit föreslaget; det hade troligen
icke mött det motstånd, som förslaget nu möter och som jag
befarar att det äfven i brödrariket kommer alt mola. Man torde
härvid icke undgå att påminna om. att vår grundlag lemnar Konungen
rättighet, att, såsom orden lyda, »ibland Prinsar af Sitt hus»
utvälja den han behagar lill Ordf:de i en tillförordnad Regering.
Men härvid måste dock tagas i öfvervägande, att detta förhållande
gäller blott och hart för en kort tid, och har icke något sammanhang
med ett så bcskalFadt regentskap, som den Kongl. Proposrn
åsyftar. Härvid får jag likväl taga mig friheten erkänna, att jag
alldeles icke är någon anhängare af berörde stadgande i vår grundlag.
Jag anser nemi. denna valfrihet för Konungen vid förordnandet
af Prinsar till Ordf:de i en Regering icke vara byggd på
den princip, som genomgår vår grundlag, och jag anser icke alt
Successionsordnm bör under något fall kunna frånträdas blott och
bart af Konungens godtycke eller välbehag. Det är derföre, att
jag långt ifrån kan antaga detta förhållande såsom ett prejudikat
till föranledande af den utsträckning af Regentskapet, som den Kongl.
Proposrn innehåller, som jag anser att just delta inskränktare förhållande
bör påkalla upmärksamhet för att i det vidsträcktare förebygga
ett likartadt fall.
Då ingen bestrider oformlighelen af ett 20-manna-Råd såsom
Styrelse för tvenne Riken, hade det ju varit vida enklare att förordna,
att man åt den myndige thronföljaren under hvilka förhållanden
som helst, då Konungen är hindrad att Styrelsen utöfva,
updroge densamma, samt, då thronföljaren icke är myndig, eller
andra omständigheter ega rum, att man då stannat vid det förslag,
som i detta hänseende är upgjordt, och som inskränker antalet
Irån 20 till 8, hvaremot jag icke skulle hafva haft något att
erinra. Det hade visserligen varit önskligt, om Const.-Utsk. i sitt
Mern. infört de betänkligheter, som yttrades mot den Kongl. Propos.
, som framlades vid förra Riksdagen; men Utsk. har, såsom
jag förmodar, på goda grunder ansett sig derifrån förhindradt genom
remissens innehåll, som icke omfattade något annat än frågan
om förändringen i RiksAkten. Emellertid är det ledsamt att vi
Den 18 Februari f. m.
mäste gå miste om innehållet af dessa yttranden, ehuru de flesta
af eder, mine Hrr, torde hafva tagit kännedom derom.
Jag anser för min del förslaget oantagligt i sak, hufvudsakligen
på den grund, att jag icke erkänner riktigheten af den vidt utsträckta
principen af ett fiegent-skap inom de Kongl. Prinsarne,
då det utleder sig till så långa afstånd ifrån Thronföljaren. Jag
anser att Thronföljaren ovilkorligen och obestridligen hör vara
Thronföljare, och, för den händelse att han är omyndig, anser jag
att antingen en på antagliga grunder sammansatt interims-regering
bör utöfva styrelsen, eller ock att, för sådan händelse, de båda
Rikenas valrättighet inträder att utse en Riksföreståndare. Jag
inser icke att några stora vådor äro för handen, ej heller fattar
jag, hvartill förespeglingarne derom skola tjena; ty icke är del väl
gerna tänkbart, att ett helt konungahus skall på en gång och så
tvert utdö. Dessutom ligger det i de menskliga förhällandernas
natur, att om man kommer i en sådan nödvändighet, så stiftas lagen
af sjelfva nödvändigheten och det säkerligen bättre, än då man på
långt afstånd från händelserna lagstiftar för dem.
Jag har nu anfört de grunder, på hvilka jag bifaller Utsk:s
Betänk.; men, mine Hrr, här har äfven blifvit fråga väckt om
återremiss, och i det fallet måste jag säga, .alt jag icke förstår,
hvartill en så beskaffad återremiss skulle tjena, eller verka. Const.-  Utsk. kan icke, och det står icke heller i lltsk:s makt, ändra ett
enda jota i Konungens Propos.; allt hvad man således kunde begära
af Utsk. vore, att det skulle frångå sina en gång uttalade
åsigler och säga: afinnen J, mine llrr, att förslaget kan antagas,
så vilja äfven vi antaga detsamma.» Men det ligger äfven någonting
annat i en återremiss, sorn är sårande för vår national-känsla
och för känslan af vår värdighet; ty. månne icke uti önskan om
en återremiss kan ligga en möjlig förhoppning för dem, som önska
bifall till den Kongl. Proposm, att Norges Storthing skall antaga
den i det skick den nu har? Genom frågans återremitterande
skulle saken nemi. kunna ligga nere, till dess möjligtvis Storthinget
afgjort den med bifall till K. M:s Propos., och på denna grund
skulle vi, för den goda sämjans skull, blifva föranlåtne att bifalla
förslaget. Förhållandet är verkligen så kompliceradt, att jag bekänner,
det jag haft den största möda att kunna reda det; ty här
upstår ännu en fråga, nemi., att detta förslag, som är af civil-Jags
natur, blott behöfver Irenne Stånds bifall för att blifva R. St:s beslut.
Men så kommer den hvilande grundlagsfrågan, som fordrar
4 Stånds bifall, och då kan ett Stånds underkännande vända upp
och ned på hvad vi här förut beslutat. Hur skall det då gå?
Jag må vända frågan huru som helst, så kan jag dock icke komma
till något annat resultat, än att ett bifall till Utsk:s Betänk,
och ett afslag å den Kongl. Propos:n är det enda, som för mig
är en klar åtgärd. Att här politisera om hvad som kan hända för
den händelse, att brödrariket bifaller förslaget, anser jag gagna till
intet. Jag får tillika säga, att jag icke ser någon möjlighet uti att
ett sådant bifall kan komma att ega rum; och jag vill icke att
Den 18 Februari f. m.
447
man skall misstänka mig för att hysa någon enda tanke derpå; ty
frågan kommer troligtvis alt der expedieras pä ett mycket hastigare
sätt än här.
På dessa grunder ämnar jag rösta för bifall till Utsk:s Betänkte.
11. Exc. Hr Gunther, Claes Ephraim: Ehuru jag
kontrasignerat den Kongl. Propos.. hvaröfver Utsk. utlåtit sig i det
Betänk., som i dag utgör föremål för öfverläggningarne, är det
eder likväl, mine llrr, väl bekant, alt denna propos. lill sitt innehåll
var bestämd redan långt före mitt inträde i Konungens konselj,
sä att, äfven om jag för min enskilda del hade ansett några
förändringar deruti önskvärda, jag icke kunnat dem tillvägabringa.
K. M. hade redan vid sista Riksdagen fattat Sitt beslut i afseende
på ifrågavarale propos., hvilken då blef öfvorlemnad icka allenast
till R. St:s kännedom för att lagas i öfvervägande i sammanhang
med de i samma syftning föreslagna grundlags-förändringarne, utan
äfven till antagande af Norges Storthing. På embetets vägnar har
jag således i dag ingenting att rättfärdiga, eller att redogöra för.
Men saken, hvarom vi här tala, är af en ganska stor vigt för landet,
och då den tillika berör den del af lagstiftningen, som särskildt
tillhör det Depart., för hvilket jag är Chef, har jag ansett
mig äfven böra yttra min tanke om det Kongl, förslaget, isynnerhet
som åtskilliga talares argumenter synts mig hafva gått ut på
ett erkännande af behofvet och nödvändigheten, att fä en förändring
i det nu bestående lillvägabringad, ehuru man ansett det
nu framställda förslaget behäftadt med sådana brister, att det icke
skulle kunna antagas, och att man derföre hoppades, att ett annat
bättre förslag, ju förr desto hellre, skulle kunna erhållas fråfi Regeringen.
Under sådana förhållanden är det för mig angeläget, att äfven
pä förhand något yttra mig, huruvida jag i den ställning, jag
nu innehar, skulle kunna tilltro mig att åstadkomma ett förslag,
som vore bättre än det nu framlagda, oell dervid får jag säga
eder, mine llrr, att jag efter ett ganska noga -och temligen långvarigt
begrundande måste afsäga mig förmågan att bringa å bane
något annat förslag, som vore mera antagligt eller i sig sjelf bättre,
än det förevar:de; och jag tillägger, att detta yttrande gäller både
form och sak, ehuru formen i och för sig sjelf kan anses vara af
mindre vigt, samt förslagets upställning på det ena eller andra sättet
följaktligen bör vara af föga inflytande.
I afseende på de förmenta formella bristerna, hvilka äro de,
hvarvid Const.-Utsk. nu ensamt vid denna Riksdag fästat sig, torde
jag visserligen icke, efter allt hvad som i dag redan blifvit sagdt,
behöfva derom yttra mig vidlyftigt. Jag vill blott i korthet, med
instämmande uti hvad Gr. Anckarsvärd nyss anfört, i likhet med
honom förklara, att ordnandet af de unionella förhållanderne, särdeles
med afseende på dessa frågors olika behandling i de båda
Rikena, sannerligen är af så komplicerad beskaffenhet, att det icke
448
Den 18 Februari f. m.
är någon lutt sak, att derutinnan utfinna den form för stadganderne,
sorn skulle kunna vara den lämpligaste så väl för Sverige
som Norge; oell jag har, i betraktande af dessa svårigheter, haft
tillfälle öfvertyga mig, att den form, som i det nu afgifna förslaget
blifvit vahl, är den enda, sorn man med något hopp om framgång
kan använda, så länge det nemi. icke är fråga om en omarbetning
af hela IliksAklen, ulan endast om partiella förändringar deruti.
Jag har i mitt Depart. sett alla handiingarne rör: de denna frågas
beredning och deraf funnit, att man verkligen gjort försök att upställa
förslaget i en annan form, mera lämpad efter den hos oss
vanliga, men jag mäste efter granskning af dessa försök fullkorn
ligt instämma i den åsigt, som slutligen gjorde sig gällande, att
frångå denna form för att välja den, hvari förslaget blifvit framlagdt.
Jag fann ock ett ytterligare stöd för denna åsigt uti det
förhållande, att, med en upställning efter den förstnämnde formen,
man kom till ett förslag på icke mindre än 24 §§, hvilkas intlickkande
i RiksAkten icke lät sig göra på annat sätt, än att rent af
omarbeta hela denna akt. Men denna lag innefattar äfven en
mängd andra ämnen, uti hvilka rättelser och förbättringar erfor
dras,
och hvilka, i fall hela RiksAkten skulle hafva kommit att omskrifvas,
icke hade kunnat förbigås, utan bordt lagas i betraktande,
hvarigenom man således blott för formens skull hade varit
nödsakad att i förslaget inkasta en hop nya och för den egentliga
saken främmande discussionsämnen. Man fonn af sådan anledo.,
efter samråd med Norska StatsRådets ledamöter, det vara bättre,
för att komma till något resultat i det speciella ämne, som med
förslaget afsågs, att helt och hållet förkasta den först upgjorda
formen och i stället antaga den, hvarunder förslaget nu är framställdt,
i synnerhet som denna form öfverensstämmer med den
Norrmännen för alla lagförändringar begagna, och densamma jemväl
hos oss synes utan någon särdeles olägenhet kunna användas,
åtminstone lill dess man under fortgången af de unionella förhållandenas
ordnande kan hinna att blifva ense om en helt och
hållet ny RiksAkt.
De nu anförda skälen torde måhända vara tillräckliga för att
försvara den för det Kongl. Förslaget antagna formen, och ådagalägga
att icke deruti finues något giltigt motiv för förslagets förkastande.
Const.-Utsk. har visserligen derjemte gjort en anmärkn.,
som kunde anses röra icke blott form utan äfven sak, men i sjelfva
verket rör den icke nu ifrågavar:de sak, utan afser endast en förment
ofullständighet i förlaget i så måtto, att Utsk. önskat ett
tillägg, ang:de sättet för de Svenska ärendenas föredragning i Interims-regeringen.
Äfven härom har redan förut tillräckligt blifvit
ordadt; jag anser mig dock höra äfven i afseende på denna
fråga uttala den mening, att förslaget, sådant det nu är beskaffadt,
är vida bättre, än om Const.-Utsk:s berörde åsigt hade blifvit följd;
och jag ber att i korthet få förklara skälet dertill. Sättet för de
Svenska ärendenas föredragning kan icke tillhöra RiksAkten; föreskrifterna
-
Den 18 Februari f. m.
449
skrifterna derom mäste helt och hållet hero på de Svenska Stalmakterne
att sins emellan afgöra, utan ali inblandning af Norge,
Man har derföre icke att i RiksAktcn säga annat, än alt föredragningen
af de Svenska ärendena skall tillhöra vederb. föredragande;
men hvem denne vederb. är, dermed har RiksAkten ingenting att
göra. Hade således något i detta afseende nu blifvit i RiksAkten
stadgadt, hade den kommit att vidröra ett ämne, hvilket icke hör
dit, och följden hade blifvit, att hvarje gång Sveriges Statsmakter
skulle vilja göra någon ändring i de föreskrifter, som i Reg.-F:n
finnas gifne ang:de de Svenska ärendenas föredragning, skulle det
nödvändigt äfven föranleda en ändring i RiksAkten. Så gick det
äfven till med RiksAkten, sådan den lydde emellan åren 1815 och
1840. Oer stod nemi. från vår lleg.-F. infördt, att de Svenske
Stats-Sekreterarne skulle vara föredragande för de Svenska ärendena;
men vid 1840 års Riksdag blef af Departemental-styrelsens
införande en följd, att nämnde embetsman försvunno, och föredragningen
i stället öfverflyttades på Depart:sCheferna. Denna förändring
hade visserligen ingenting att göra med RiksAkten: men då
Stats-Sekret:ne deruti stodo omnämnda, mäste man äfven göra en
förändring i nämnde lag, och med stort skäl införde man derföre
vid denna förändring i RiksAkten endast, alt föredragningen af de
Svenska ärendena i Interims-regeringen skulle tillhöra vederb.
föredragande, för att icke i framtiden stöta på samma olägenhet.
Der stå nu dessa ord, och kunna slå der för all framtid, oberoende
af alla förändringar i våra grundlagar om Svenska ärendenas föredragning
inför regeringen; och jag frågar eder, mine Hrr, är icke
detta en fördel? Väl har Const.-Utsk. anmärkt, hvad dess Ordfrde
äfven under debatten framhållit, att det icke vore en småsak, att
härom hafva bestämda föreskrifter, hvadan Utsk. ansett nödvändigt,
att något stadgande derom borde finnas antingen i RiksAkten eller
i Reg.-F:n. Ja, för min del, skall jag gerna medgifva, att ett
stadgande om sättet för föredragningen vid alla sådana tillfällen då
Konungen icke sjelf förer Regeringen bör finnas, och att det är
ett fel, att vår Reg.-F. icke innehåller ett sådant stadgande. Men
det hör i sanning kunna ursäktas en Regering, som har till föremål
för sig att göra en förändring i RiksAkten, att hon icke på
samma gång företager sig förändringar i Reg.-F:n, som med den
förra icke hafva något omedelbart sammanhang; och detta bör så
mycket mer kunna ursäktas Regeringen, som Const.-Utsk. sjelft,
hvilket har både pligt och rättighet att framlägga förslag lill sådana
ändringar i grundlagen, som kunna finnas af behof påkallade,
i afseende på ett långt vigtigare, eller åtminstone i tillämpningen
vida oftare förekommande fall, nemi. den Regering, som omtalas
i 43 § Reg.-F:n, alltsedan år 1840 förbisett den brist, hvilken
uti ifrågavar:de hänseende förefinnes, och icke afgifvit förslag till
dess alhjelpande. Möjligen har Const.-Utsk., såsom en talare i dag
yttrat, funnit alt dylika bestämmelser icke äro så lätta att åstadkomma
på sådant sätt, att de blifva för alla fall passande, och
III H. 29 ^
450
Den 18 Februari i. m.
tilläfventyrs torde också della hafva varit anledn:n, hvarför Utsk.
icke framställt något förslag i berörde hänseende, ulan lålit frågan
hero vid den praxis, som härom utbildat sig; men då bör det icke
heller läggas Regeringen till last, att hon sett saken på samma
sätt, i synnerhet vid detta tillfälle.
Jag tror mig med dessa förklaranden hafva tillräckligt ådagalagt,
att något giltigt skäl till afslag å K. M:s Propos. icke finnes
i Const.-Utsk:s Betänk, anfördt. Men det kan finnas andra
skäl, och de hafva äfven bär blifvit framställda, nemi. betänkligheter
mot sjelfva saken — betänkligheter, som afse sjelfva den väsendtlig,
! förändring i styrelsesättet, som blifvit föreslagen, i jemförelse
med hvad hittills varit stadgadt; och då jag förmodar, alt
det är dessa betänkligheter, som egentligen, så vidt de hos R. o.
Ad. förefinnas, komma att motivera Ståndets beslut, anhåller jag
att få ingå i en redogörelse för den vigt dessa betänkligheter kunna
äga. Jag bekänner likväl, att när jag skall inlåta mig på detta
fält, när jag skall inlåta mig i besvarande af de anmärkmr, som i
sjelfva hufvudsaken blifvit framkastade mot K. M:s Propos. icke
blott under debatten här, utan äfven under den offentliga discussion
i allmänhet, som egt rum alltsedan denna propos. framlades,
har jag funnit ganska svårt att utleta, hvilka bland dessa anmärkmr
verkligen äro de, som skulle kunna gifva åt motståndet mot förslaget
ett allmännare berättigande att anses förtjena afseende. Då
jag nemi. talat med den ene, så har hans anrnärkn. varit den eller
den; har jag talat med en annan, har anmärkmn varit en helt
annan, och på samma sätt har det varit med den offentliga discussionen
i våra tidningar; ty jag har äfven der funnit anmärkmr
af den stridiga beskaffenhet, att jag haft ganska svårt att sammanställa
dem, utan att de uphäft hvarandra. Den ene säger, mine
Hrr, att förslaget har en allt för dynastisk riktning; det skall endast
gå ut på fördelar för dynastien. Den andra säger tvertom,
att det är allt för litet dynastisk!, och att det skadar dynastien
genom alla de tillfällen till obehörig äregirighet, sorn det lemnar
åt en sidoberåttigad Arfprins till förfång för den rätte Thronföljaren;
det skulle således vara för litet dynastiskt, detta förslag, dä
det icke nog skyddar den rätte successorn. En annan säger, att
förslaget går alldeles för långt i respekterande af SuccessionsOrdmn,
då det lemnar tillträde till Regeringen åt någon annan än
Thronföljaren, och således äfven åt andra Arfprinsar. Den fjerde
påstår, att förslaget gör alldeles för litet afseende på SuccessionsOrdrnn,
emedan det icke alltid upråtthåller arfsrättcn, utan tillåter
Konungen alt, om han finner det behöfligt, gå derifrån. Der har
man således icke mindre än fyra särskilda meningar, alla sammanstämmande
i att förkasta förslaget, men alla till sitt innehåll och
i frågan om hvad som bör sättas i stället för det befintliga sinsemellan
stridande. Och hvad bevisar detta, mine Hrr, om ej att
det är omöjligt att träffa på någonting, som i denna sak skall
kunna tillfredsställa allas åsigter? Och hvad är i sådant fall att
göra annat, än att för sig fastställa ett visst mål, och sedermera
Den 18 Februari f. m.
451
fortgå mot detta mål med de båsta medel man kan uptänka, utan
afseende på anmärkn:r, som hafva sin grund uti helt andra utgångspunkter
och endast derifrån hämta stöd? På sådant sätt tror
jag också, att det kan sägas hafva tillvägagått med detta förslag.
Men hvilket är då det mål man velat upnå? Jo, att, med erkännande
af den hittills bestående Interims-regeringens olämplig—,
het i alla afseenden, söka aflägsna tillämpningen af en sådan emot
den monarkiska principen stridande styrelseform till det yttersta
nödfall, då ingen annan utväg finnes. Der håfven J, mine Hrr,
det mål, hvartill förslaget syftar, och jag hemställer lill hvar och
en som gjort sig någon reda för den i RiksAkten nu stadgade
Interims-regeringens beskaffenhet, om det icke verkligen är ett
mål, som af hvarje den monarkiska principens anhängare måste
eftersträfvas? Jag kan icke tänka mig, att i ett monarkiskt samhälle
det skall kunna vara fördelaktigt, att under det man erkänner
den monarkiska principens företräde framför alla andra styrelsesätt
under normala förhållanden, d. v. s. då Konungen Sjelf
utöfvar Styrelsen, man i samma stund Han tillfälligtvis blifvit derifrån
förhindrad, skall kasta principen öfver hord och i st. införa
ett af vissa embetsman beslående mångvälde, med mindre än att
man dertill blir tvungen genom brist på alla andra utvägar. Jag
kan således icke föreställa mig annat, än att man här i Sverige,
likasom man går till väga i alla andra monarkiska stater, bör uprätthålla
den monarkiska principen genom tillförordnande, vid de
tillfällen, då sådant är af nöden, af ett Regentskap, bestående antingen,
och naturligtvis i första rummet, af Thronföljaren, eller, då
Han icke är i tillfälle att föra Regeringen, af någon annan Prins
af del Regerande huset, dervid det i allmänhet, ju närmare Han
står Thronen, måste anses desto bättre; men att först då icke någon
medlem af Regentfamiljen finnes att tillgå, det någonsin bör
komma i fråga att tillgripa ett mångvälde på det sätt, att man åt
ansvarige embetsman updrager Styrelsen.
Om jag således äfven skulle erkänna, alt sistnämnde sätt att
gå till väga kunnat finna någon ursäkt i de förhållanden, sorn
egde rum år 1809, då dessa stadganden intogos i vår grundlag,
emedan Sverige då dels icke hade någon Prins vid Konungens
sida, dels var ett Rike för sig sjelf, som följaktligen under mångväldet
skulle regeras åtminstone af sine egna embetsmän, så måste
jag dock finna ett sådant styrelsesätt alldeles förkastligt, sedan
vi genom unionen med Norge kommit ~i den ställning, att detta
Rike nödvändigt måste tagas i betraktande vid ordnandet af en
Interims-styrelse och inrymmas halfva antalet af styrelse-personalen.
Under sådana lörhåilanden har en dylik styrelse, utom det allmänna
fel, som ligger i dess mångtalighet, derjemte med särskildt
afseende på vår exceptionella ställning de ytterligare fel, att den
dels strider mot sjelfva hufvudgrunden för unionen, hvilken just
består i båda Rikenas förening under ett enda gemensamt öfverhufvud,
som till ett gemensamt helt kan sammanjemka de stundom
stridiga intressena, och dels att den är sa sammansatt, att, ehuru
452
Den 18 Februari f. m.
den skall fungera under konstitutionell ansvarighet, en sådan ansvarighet
likväl icke kan utkräfvas af mer än halfva personalen.
Jag vill nu icke vidare fästa mig vid den f. u. allt för stora
mångtaligheten, emedan delta är en sak, som lätt nog skulle
kunna afhjelpas; men huru stort antalet af de styrande i Interimsregeringen
än bestämmes, antingen den skall bestå af 20 ledamöter,
såsom f. n., eller af 10, som i Norge blifvit föreslaget, eller
af 8, såsom i K. M:s Propos. blifvit bestämdt, eller af 4, såsom
Unions-komiténs förslag innehåller, så ligger det oriktiga i sjelfva
grundsatsen deruti, att ledamölerne lill halfva antalet äro oansvarige
i hvartdera Riket, och att den ansvarighet, som af dem skall
utkräfvas icke heror af samma myndighet, utan den ena hälften
är ansvarig i Norge inför Storthinget, under det den andra är ansvarig
inför Const.-Utsk. i Sverige, till följd hvaraf hvardera hälften
mäste rätta sig efter de i hvartdera landet förherskande åsigterna
och i främsta rummet tillse, huru dess åtgärder kunna försvaras
inför den myndighet, som äger att deröfver dömma. Huru
är det väl tänkbart, att någon säkerhet om harmoni skall kunna
finnas inom en sådan Regering? Jag talar naturligtvis här icke
om vanliga och fullkomligt lugna tider, då en Regering, särdeles
om den inskränker sig till endast de kuranta ärendenas behandling,
nära nog kan gå af sig sjelf!.; utan frågan är om sådana brvdsamma
förhållanden, som kunna föranledas icke blott af politiska
brytningar utan äfven af stridiga intressen i åtskilliga andra vigtiga
frågor, deri olika åsigter inom båda Rikena lika lätt kunna
upstå, sorn man sett exempel deraf inom olika delar af vårt eget
land, Öfverväger man vådan af en konflikt mellan olika åsigter i
dylika frågor inom en af flera personer från båda Rikena sammansatt
Regering, så torde man besinna sig, innan man önskar bibehålla
en sådan Regering. För min del kan jag åtminstone icke
neka till, att jag till alla delar måste instämma i den princip,
som ligger till grund för Konungens Propos., eller att det för båda
Rikena är af stor vigt att aflägsna det tillfälle, då en dylik styrelse
skall träda i verksamhet, den må till personalens antal vara
sammansatt huru som helst, intill den tidpunkt, då ingen annan
utväg finnes. Men är man ense om att detta mål bör vinnas, så
blir andra frågan, huru det skall vinnas.
Den Kongl. Proposins lista § Mom. 1 innehåller, att vid de
tillfällen, då det hittills tillkommit Sveriges och Norges Interimsregering
att förestå Rikenas styrelse, skall Throuföljaren såsom
Regent Riksstyrelsen under tiden föra. I detta afseende tyckes
tankarne i allmänhet icke vara stridiga. Så långt medgifver man
den föreslagna förändringen, men härvid, säger man, hade ock förslaget
bordt stanna, och man vill således hafva gjort till skyldighet
för Regeringen att stanna på halfva vägen. Men huru kan
val sådant begäras? Och månne ej Regeringen derigenom med
mera skäl skulle hafva ådragit sig förebråelsen, att hafva alldeles
förbisett det lått inträffande fall, då äfven Thronföljaren är ur stånd
att utöfva Regeringen? Ty äfven härom erfordras en bestämmelse;
Den 18 Februari f. m.
453
och huru beskaffad bör den då vara? Är man ense om olämpligheten
af den frän båda Rikena sammansatta Interims-regeringen,
och vill man således vid frågans besvarande fortgå till det mål,
att behofvet af en så beskaffad Begering så långt som möjligt aflägsnas,
så är svaret ganska lätt, nemi. att, vid hinder för Thronföljaren,
Styrelsen updrages åt den honom närmast arfsberättigade
Arlprinsen. Detta öfverensstämmer äfven med hvad Unions-komitén
i en enda allmän sats sålunda uttryckt, att vid alla de tillfällen,
då Konungen icke kan utöfva Regeringen, den skall öfvertagas
af den lill Thronen närmast berättigade Prins, som dertill ari
tillfälle, hvilket naturligtvis innebär, att Thronföljaren alltid är den
i första rummet sjelfskrifne. Satsen är också ganska enkel och
hvilar på en princip, hvilken icke allenast lill sin riktighet aldrig,
så vidt jag vet, hittills varit bestridd, utan äfven i andra länder
alltid följes, och således har både theori och praxis för sig. Jag
bör äfven tillägga, att den hos oss kan anses desto mindre farlig
eller upväcka några betänkligheter, som den Styrelse, hvarom fråga
är, icke skall fortfara längre än till den i grundlagen redan bestämda
tid, då National-representationerna skola komma tillsammans
för att förordna om Riksstyrelsens förande på sätt dem godt synes.
I andra konstitutionella länder stiftar man för dylika fall
en lex in casu, en lag för tillfället, emedan i dessa länders grundlagar
icke finnes några bestämmelser, som sådant förhindra. Då
behofvet af ett regentskap är för handen, eller visar sig såsom
snart förestående, öfverenskomma Statsmakterna att genom en speciel
lag bestämma huru för den gången förfaras skall, och sällan
eller aldrig draga de härvid i betänkande att just i de vigtigaste
och oftast förekommande fallen af Thronföljarens omyndighet updraga
Regenlskapet åt den fullmyndige Arfprins, som slår Thronen
närmast. Detta sätt att sålunda stifta lex in casu är också ett
ganska lätt sätt att afgöra saken, der icke grundlagen innehåller
något hinder deremot. Men hos oss låter sådant sig icke göra;
vi hafva i sjelfva grundlagen afsagt oss rättighet dertill och kunna
således icke tillvägabringa en lex in casu, om vi än önskade det.
Då behofvet är för handen, är det för sent att lagstifta i ett ämne,
som erfordrar tre år för att kunna afgöras; och lika litet är det
oss tillåtet att på sidan om gällande grundlag pä förhand stifta en
lag, som personelt updrager Regcntskapet åt någon viss Prins. Här
har visserligen i dag blifvit sagdt, att sistnämnde utväg ganska
väl skulle kunna vidtagas på samma sätt, som det skedde åren
1812 och 1818. Jag vågar dock tro, att oaktadt det skett tvenne
gånger och vid dessa tillfällen uppenbarligen såsom ett uttryck af
den allmänna meningens motvilja mot ett så beskaffadt Regentskap,
som man år 1809 endast af nödvändighet och i brist på annan
utväg i grundlagen införde, så skall dock samma utväg icke vidare
kunna komma i fråga, enär den måste anses såsom rent af
olaglig och revolutionär. Jag inser ej heller huru ett förslag i
sådan syftning skulle kunna lyckas att blifva genomfördt. Skall
motion derom väckas inom något RiksSt.! 1 sådant fall Yore det
454
Den 18 Februari f. m.
första jag väntade af Hr Landtm, och öfrige Talmännen, att de
vägrade propos.; och på samma sätt förmodar jag det skulle gä,
om förslaget väcktes inom något Utsk. Icke heller kan det komma
från Regeringen, enär jag ej ser någon möjlighet för Konungens
Rådgifvare att tillstyrka någonting sådant. Men då vi således,
mine Hrr, äro i det predikament, alt vi, härutinnan olika andra
nationer, som i sättet för sin lagstiftning ej skilja mellan grundlagar
och andra lagar, icke kunna hjelpa oss ur ögonblickets förlägenhet
genom någon för tillfället stiftad lag, utan mäste i grundlagen
hafva på förhand gifna och allmänt gällande föreskrifter för
alla de fall, då behofvet af ett Regentskap kan upkomma; månne
det då kan vara lämpligt, att grundlagen vid dessa föreskrifter
stannar på halfva vägen, och endast talar om Thronföljaren ? Skulle
det kunna försvaras att lagstiftarne härvid hade så litet förutseende,
att de icke tänkte sig möjligheten deraf att Thronföljaren äfven
vore förhindrad att Regeringen ötöfva? och hvad är då naturligare,
än att lagen för sådant fall går till Thrönföljarens närmaste man?
Härmed nekar jag dock visserligen icke, alt Nalional-representationerna
äfven böra hafva sitt ord med i laget, och att lagen följ -  akteligen icke i sina på förhand gifna föreskrifter bör gå längre,
än behofvet verkeligen kräfver. Men detta är också redan förutsedt
i våra grundlagar, der det t. ex. för det fall att Konungen
dött och Thronföljaren är omyndig, heter, att R. St. skola sammankomma
så fort som möjligt, och senast inom en tid, som högst
upgår till 65 dagar, för att sjelfva förordna om en Förmyndareregering.
Men just med afseende härå, hemställer jag, om det
väl kan vara lämpligt, att för dessa 65 dagar organisera en frän
Norge hitkallad Regering, för alt under en så kort tid föra sty
relsen;
helst National-representationerna, så snart de hunnit sammankomma,
säkerligen icke skola underlåta att organisera styrelsen
på helt annat sätt och att dervid följa samma grundsats, som
blifvit uttalad i Konungens Propos., eiler att en enda Regent för
båda Rikena bör väljas och denne lagas ur den Regerande Konunga-familjen,
så vidt ske kan. En sä kort Interims-regering kan
dock icke komma i fråga vid andra tillfällen, än, såsom nyss
nämndes, då Konungen dör och Thronföljaren är omyndig. Beträffande
åter de fall, då Konungen reser utrikes eller insjuknar,
så ega National-representationerna väl icke att sammanträda förr
än Konungen varit borta eller sjuk i tolf månader, men äfven för
dessa tolf månader lärer man väl icke, blott af farhåga för alt
genast använda en princip, som i praktiken visar sig som den
enda på längd följdbara, böra frånträda den grundsats af enhet i
styrelsen, som man eljest erkänner vara riklig. Analogien melian
dessa fall och det förstnämnda torde väl ock fordra en likstämmighet
i föreskrifter.
Jag kan således hvarken ur theoretisk eller praktisk synpunkt
finna, att de emot förslaget i detta afseende gjorda anmärkmr äro
giltiga. Såsom jag förut nämnt har också Unions-komilén enhälligt,
så vidt jag påminner mig, hyllat den åsigt, att för alla de fall.
Den 18 Februari f. m.
455
<lå behof af ett Regentskap är för handen, grundligen bör såsom
allmän regel updraga detsamma ät den Thronell närmast stående
Prins, som är i tillfälle att utöfva Regeringen, dock icke för längre
tid än till dess National-representalionerna träda tillsammans, för
att derom efter omständigheterna i hvarje fall förordna. Visserligen
är detta äfven en grundsats, som utan all afvikelse hade kunnat
följas, och det finnes jemväl personer, som säga sig dermed
hafva varit nöjda. För dem ligger förslagets stötesten endast uti
den Konungen förbehållna rätt, att, då Thronföljaren icke kan utöfva
Regcnlskapct. välja bland de öfrige Prinsarne den Han dertill
finner lämpligast: och onekligen är häruti en afvikelse från grundsatsen
af en bestämd Successions-ordn. Men jag hemställer till
eder, mine Hrr, om det väl kan vara något farligt eller något
förkastligt uti en afvikelse, som icke kan antagas hafva blifvit
gjord i annan afsigt, än alt förekomma olägenheterna af allt för
trånga på förhand gifna föreskrifter, och således ej kan annat, än
i praktiskt hänseende leda till goda resultater. Ty en bestämd
och stadgad Successions-ordn. är visserligen i hvarje monarkiskt
samhälle en ganska god sak. såsom fredande landet för många vådor,
men icke får den derföre anses så helig, att den icke må
kunna frångås, der sådant utan all olägenhet och till en gifven
fördel kan ske. llär är fråga om en Regering under högst 12
månader; och månne det ej bör medgifvas, att det för landet och
stvrelse-grundsatsernas continuitet skulle vara fördelaktigare, om
Konungen egde under denna tid till Regent i sitt ställe utvälja
den bland sidoberättigade Arfptinsar, till hvilken Han hade största
förtroendet att Styrelsen blefve förd i samma anda som af
Honom Sjelf? Utan vigtiga skäl kan man väl i allt fall taga
för afgjordt, att Konungen härvid icke skulle frångå arfsordningen;
och ligger icke då uti den föreslagna afvikelsen ett betryggande
element, som man icke bör afsäga sig? Ett sådant
utrymme för Konungens rätt. öfverensstämmer dessutom med
hvad redan finnes antaget i 43 § Reg.-F:n, och har således
äfven deruti ett ytterligare försvar. Men härtill kommer äfven
något, som jag nu erinrar mig vid genomögnande af hvad jag
antecknat om föregående talares yttranden, och hvarpå jag önskar
att få fästa upmärksamhelen med anledn. af den sista frågan.
Man har nemi. mot den grundsats, hvarpå det Kongl, förslaget
hufvudsakligen blifvit bygdt, eller att regentskapet efter
regel skulle tillfalla den närmast thronen stående Prins, som
icke af omyndighet eller annat förfall vore hindrad att det emottaga,
ehvad det är thronföljaren sjelf eller annan Arfprins,
bland annat anmärkt, att styrelsen derigenom skulle komma att
blifva ambulatorisk mellan flera, som den ena efter den andra
ville göra sin rätt gällande; och det kan icke nekas, att ett
strängt och ovilkorligt fasthållande vid Successions-ordntn, såsom
Unions-komitén gjort, -alltid måste medföra en sådan olägenhet,
ehuru förespeglingarne derom, med afseende å den korta
tiden för ifrågavartde regentskap, i allt fall synes hafva varit
456
Den 18 Febrnari f. m.
allt för öfverdrifna. Men äfven i detta hänseende finner man
således, att det Kongl, förslaget erbjuder en fördel och en säkerhet
mera, genom den åt Konungen lemnade rättigheten att
förordna en viss person, enär den sålunda en gång tillsatte regenten
enl. samma förslag icke är skyldig att vika för någon
annan än thronföljaren.
En talare har ansett förslaget felaktigt deruti, att det icke
skulle tillräckligt tydligt bestämma om tiden för Prinsarnes myndighet
i allmänhet, och att det således skulle berättiga dem att
tillträda regentskapet innan de upnått den ålder, som för deras
myndighet i andra afseenöen fortfarande skulle erfordras. Så
vida jag häruti riktigt upfattat anmärkn:n, kan jag dock icke
finna, att den har någon vigt; ty då förslaget uttryckligen föreskrifver
vid hvilken ålder en Arfprins skall anses myndig att
kunna utöfva regentskap, lärer något serskildt stadgande om
dermed förenad myndighet i allmänhet lika litet kunna behöfvas,
som det hittills ansetts behöflig! i afseende på Kronprinsen
eller Thronföljaren.
Gr. Anckarsvärd har resumerat sitt yttrande derhän, att det
efter hans öfvertygelse väl skulle vara önskligt om den nuvarrde
lagen blefve på det sätt ändrad, alt Thronföljaren förklarades för
sjelfskrifven regent vid de tillfällen då Konungen är förhindrad
att sjelf föra styrelsen, men att, i de fall thronföljaren jemväl
är derifrån hindrad, riksstyrelsen så ordnades, att den antingen
af Interims-regeringen öfvertoges, eller ock National-representationernas
pligt och rättighet att derom förordna inträdde. Gr.
Anckarsvärd har måhända härutinnan icke tillfyllest uttryckt
sig så, som han sjelf menat, emedan något val emellan de af
honom upställda alternativerna vid detta tillfälle icke kan ifrågakomma.
National-representationernas rätt att bestämma om
styrelsen, så snart de hunnit sammankomma är redan gifven,
och någon förändring deruti har icke blifvit ifrågasatt. Här är
endast fråga om den tid af högst 12 månader, som förflyter innan
National-representationerna äga att sammankomma, och för
denna tid finnes, då Thronföljaren är omyndig, intet annat val
än att antingen bibehålla en så beskaffad Interims-regering, som
den nuvartde, och taga den i första hand för god, eller att genom
ett förändradt grundlags-stadgande åtminstone aflägsna nödvändigheten
häraf medelst regentskapets updragande åt en sidoberättigad
Arfprins, så vidt någon sådan finnes alt tillgå. För
min del kan jag, med afseende å hvad jag redan anfört, så
mycket mindre tveka i valet mellan dessa utvägar, som man
kan taga för alldeles afgjordt, att äfven om National-representationerne
skulle, då de sammankomma, finna för sig en aldrig
så väl sammansatt Interims-regering af ansvarige embetsman från
båda Rikena, de likväl icke skulle underlåta att så fort som
möjligt uplösa en sådan Regering och ersätta den med ett regentskap,
hemtadt så vidt ske kan från det Kongl, huset. Ty,
mine Hrr, fastän grundlagen från 1809 ännu tillåter oss att t.
Den 18 Februari f. m.
457
ex. vid fråga om förmyndareval sjelfve för hvarje gång bestämmn
om förmynderskapet skall updragas åt en, tre eller fem personer,
hoppas jag dock, att vi numera hunnit så långt i politiskt
förstånd, att någon tillämpning af denna rättighet icke skall
komma i fråga. Jag förmodar att mer än en förmyndare för
att föra regeringen under omyndig Konungs minderårighet aldrig
skall komma att väljas, helst sådant äfven förutsattes i RiksAkten,
hvilken ensamt är för Norrmännen i detta afseende förbindande;
och lika öfvertygad är jag ock. att man vid sjelfva
valet aldrig skall underlåta att i främsta rummet hålla sig till
någon af det Kongl, husets medlemmar, såsom den enda i prak
tiskt
hänseende lämpliga utvägen.
Jag har nu för R. o. Ad. haft tillfälle att redogöra för
mina åsigter i detta ämne, och då jag för min del icke kan
finna annat, än att ifrågavartde förslag är så beskaffadt, att det
väl förtjenar att blifva antaget, såsom ledande till en ganska
behöflig utveckling af våra konstitutionella förhållanden, serdeles
roed afseende på sambandet med Norge, så kan jag icke annat
än yrka bifall dertill och afslag å Utskts Betänk. Jag har
väl hört, att 2 Stånd Tedan förkastat den Kongl, Proposrn, och
ehuru dess öde således vid denna Riksdag är afgjordt, anser
jag mig icke desto mindre böra påyrka, att R. o. Ad. uttalar
sin opinion i frågan, på det Regeringen åtminstone må från alla
fyra Stånden lära känna de åsigter, som inom dem gjort sig
gällande, och deraf kunna hemta någon ledning för ett nytt för
slag,
då tiden dertill kan finnas vara inne. Min enskilda öfvertygelse
är. att vi svårligen kunna få något, som i alla afseenden
så väl motsvarar behofvet som det ifrågavar:de. Jag kan
derföre icke eller instämma med dem, som påyrkat en återremiss,
serdeles sorn jag icke tror att någonting dermed står att
vinna; ehuru jag för öfrigt icke har något deremot, för den
händelse, att man derigenom anser sig kunna från Coust.-Utsk.
påräkna ett hos R. St. mera antagligt förslag än det, som nu
haft det missödet att i tvenne andra Stånd blifva förkastadt.
Jag betviflar dock Utsk:s förmåga i detta fall samt önskar och
hoppas således, att R. o. Ad. måtte bifalla Konungens förslag
oförändradt.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Frih. Raab, Carl Adam: Såsom en allmän regel torde
gälla, att då man vill förändra något af det bestående, man
noga bör undersöka det bristfälligas beskaffenhet, afväga det nya
man vill sätta i stället, huruvida det kan upfylla det afsedda
ändamålet, utan att medföra ännu betänkligare och svårare
olägenheter.
Tillämpom denna regel på ifrågavarrde förslag. Vi finna
då i § 39 Reg.-F:n — — »Besluter Konungen sådan resa och
den verkställer, befatte sig ej med Rikets styrelse eller utöfve
den konungsliga makten, så länge Han utom Sina Riken vistas,
458
Den 18 Februari f. m.
ulan före StatsRådet, under sådan Konungens frånvaro, regeringen
i Hans namn, mod ali den rätt. som denna Reg.-F. Konungen
tillägger, dock — -—.»
RiksAkten i § 7 bestämmer, att under sådant förhållande,
som ofvan nämndt är, 10 Svenska och 10 Norska StatsRåd
skola sammanträda i Stockholm, att utgöra de förenade Rikenas
regering under namn af ^Sveriges och Norges Inferims-regering.
a
Hvilka olägenheter åtfölja dessa stadganden? Som mig
synes endast få och af mindre väsendtlig vigt. Bland dessa är
den, att regeringen lill följd af de många personerna blir i sin
arbetsordning något långsläpig och trög; men detta betyder föga.
då man erinrar sig, att inga organisationsfrågor härunder företagas,
utan endast de kuranta göromålen skötas.
Deremot, långt ifrån att förnekas, måste i stället framhållas
dessa stadgandens oegentlighet deruti, att Norska män besluta
i rent Svenska ärenden och tvertom; men detta förhållande
både bör och kan förändras, så att begge folkens regeringstniin
endast besluta i rent unionella frågor.
För öfrigt kan man ju reducera Interims-regeringen till
färre antal personer.
Att göra en stark Interims-regering lärer väl icke blifva så
lätt, ty då Konungen är borta, är hufvudet i regeringen borta,
och det kommer att saknas, huru man än må sammansätta Interims-regeringen.
Hvad föreslår man nu i stället för detta.
"Oui vid något tillfälle, då det, efter bestämmelserna i
Sveriges och Norges grundlagar samt RiksAkten, hittinlills tillkommit
Sveriges och Norges Interims-regering att förestå Rikenas
styrelse, thronföljaren upnått 18 år, skall Han såsom regent
Riksstyrelsen under tiden föra. Har ej Thronföljaren denna ålder
upnått, eller är han hindrad att Rikenas styrelse öfvertaga,
förordno Konungen i sammansatt StatsRåd till regent annan till
Thronföljden berättigad Prins, den der nämnde ålder hunnit. Ar
icke sådant förordnande af Konungen gifvet, eller är den förordnade
regenten hindrad att styrelsen utöfva, tillträde den till
thronföljden berättigade Prins, som fyllt 18 år, styrelsen som
regent, samt om Ilan är derifrån hindrad den närmast efter honom
till thronföljden berättigade Prins, hvilken nämnde ålder
upnått o. s. v., efter arfsföljden.n
Detta förslag står i trognaste öfverensstämmelse med det
från föregående Riksdag hvilande grundlags-ändrings-förslag.
Detta kan verkligen kallas radikalt, ett fullkomligt Prinsregerings-förslag.
— Det kan icke annat än förefalla oss s. k.
radikaler bra löjligt, att de konservativa majoriteterna äfven
blifva radikala, vore det äfven blott i en och annan ömtålig
fråga.
Vid granskning af denna Kongl. Propos. är nödvändigt
eftersinna, om vi ega exempel af någon likartad regering i våra
framfarna tider; ty såsom en häfdatecknare har sagt, är histo
-
Den 18 Februari f. m.
459
rien framtidens spegel. Det som förekommit i folkets politiska,
sociala och religiösa lif och återupdyker under likartade förhållanden,
kan till följder och verkningar tydligen i historien
återspeglas.
Historien förmäler om tvenne slag af Prinsregering. Det
ena har fordom brukats i vårt land. Det bestod deri, att den
regerande Konungen, som förlänat Riket åt Sin äldste Son, gifvit
åt Sina andra Söner furste- och hertigdömen.
Kastom ögat på en sådan historiens tafla under folkungaättens
regering. Den utmärkes af inbördes krig, brodermord,
landets förhärjning och sönderdelning samt allmän anarki, uplösande
sig i landets öfverantvardande åt utländska regenter.
Derefter updyker ånyo denna princip under Gustaf Wasa.
Han. fosterlandets räddare, grundläggaren af vår storhet för
flera hundra år. Svenska Adelsbegreppets högsta förkroppsligande,
stamfadren för vår nyare historias konungalängd; Han, denne
ädle och store Konung, skulle göra Sig skyldig till samma fel,
som Han på så nära håll hade åskådat. Historien bevarar följderna
deraf.
Det länder Gustaf den Stores dotter, den snillrika Drottning
Christina, till förtjenst att hafva gjort ett slut på denna
nesliga familjpolitik, som redan i allmänna opinionen fått sin
förkastelsedom, genom ett stadgande, intaget i Prins Carl Gustafs
försäkran af 1650 d. 20 Oct., så lydande å pag. 3: ratt Riket
aldrig mera skall delas, utan alltid vara under den regerande
Konungen tillhopa, så alt hvarken arffurste eller dess lifsarfvingar
skulle med något furstendöme förlänas.»
Skall denna regeringspolitik för alltid hvila, eller månne
den skall å nyo updyka? Det var icke enom regeringen öfver
hertigdömen. hvilken regering skulle vara Konungens regering
underdånig, som Prinsregeringen var skadlig, utan genom det
tillfälle att bilda partier och anhang, som denna familjpolitik
blef så förderflig. Skall icke hvarje tillfälle till inflytande och
makt framalstra samma resultat?
Det andra sättet af Prinsregeringen förekommer först med
Hertig Carl, som 1792 valdes lill Riksföreståndare, liksom under
vårt nuvarande statsskick Kronprinsen Carl Johan förde regeringen
under Carl XIII:s sednare regeringsår. Begge dessa
exempel på Prinsregering visa, att denna regering grundat sig
på Svenska folkets förtroende till en viss person på en viss tid
1854 års Ständers konservativa majoriteter och regering tillhör
äran af ett dylikt förslag, grundadt på bördsprerogativer. Det
konstitutionella samhället har uttalat en stor grundsats, som det
vid alla tillfällen bör bevaka, alt den icke må trädas för nära.
Den lyder: befordran i mån af allmänt förtroende och förtjenst.
Att i vår tid framkomma med ett förslag, bygdt på börden, synes
vara en protest mot denna grundsats,
Det gifves blott ett enda undantag från denna regel, som
af alla statsmän och vise blifvit vid sidan häraf erkändt, och
460
Den 18 Februari f. m.
det är för Konungen, och delta undanlagsförtroende öfverflyltar
sig blott från Konung till Konung.
Våra grundlagar bestämma ju tydligt i 28 § Eeg.-F:n »Konungen
fäste vid alla befordringar afseende endast å de sökandes
förtjenst och" skicklighet, men icke på deras börd,» och ändå
vill man befordra våra Prinsar till Interims-regenter, endast genom
börd.
Ingen korporation kan bättre än vårt stånd intyga det nya
statsskickets inverkan på våra bördsprevogativer, då vi mistat
fideikomissrältigiieten, som de facto är en dödsstöt för Adeln; då
sjelfva bördsrätten blifvit inskränkt, sedan adelskap efter 1809 endast
ärfves af äldste sonen, och dess utom adlandet så godt som upphört.
Skulle vi, vid sidan häraf, kunna bifalla den Kongl. Prop.
Svenske män hafva i alia tider med en viss försigtighet betraktat
sådan regering. Efter Gustaf Adolf den stores död, då
förmyndareregeringen tillsattes, egde Konungens svåger Pfaltzgrefven
Johan Casimir, grundade anspråk på inträde i förmyndare-regeringen,
men han uteslöts. Carl X Gustaf hade förordnat
i sitt testamente, att regeringen skulle föras af Enkedrottningen
Hedvig Elenora med 2 röster och rikets högsta embetsman,
hvaribland hans broder, Pfaltzgrefven Johan Adolf, som
Riksmarskalk. Men äfven han uteslöts. Ständerna antogo icke
testamentet.
1809 års grundlagsstiftare tyckas hafva varit lifvade af
samma anda. då de i 39 § Reg.-F:n tydligt föreskrifvit, att
StatsRåderne skola under Konungens bortavaro regera. Skulle
de funnit sig deri bort göra andrin", så skulle väl dertill varit
anledning, när den snillrike Kronprinsen Carl Johan hade regeringen.
Han ifrågasatte ej helier en sådan förändring, som troligen
ej öfverensstämde med hans tänkesätt. Såsom en vaktpost
på 39 § Reg.-F:n står 45 § i samma Reg.-F:n, så lydande:
»Hvarken Svea Rikets Kronprins eller Arffurste eller Prinsar af
det Kongl, huset skola hafva något lifgeding eller civilt embete.»
Också har Prinsars utöfning af Kanslersembetct väckt mycken
ovilja i opinionen, liksom allt obehörigt inflytande inom arméen
och flottan. Hvilken ovilja skulle icke antagandet af detta förslag
då åstadkomma?
Farorna af en sådan regcrings-polilik ligga i öppen dager.
l:o visar oss alla länders historia exempel derpå, att Thronföl
jare
ganska ofta intrigerat mot sin lagliga Konung. Det är vådan
deraf, som föresväfvat 1809 års män. Skulle nu Thronföl
jaren
derjemte under vissa fall få utöfva regeringen under full
Konungslig makt, så skulle Han derigenom kunna öka och förstärka
sin makt på ett högst betänkligt vis. Ingen hand förutan
Konungens må kunna sträcka sina fingrar till regeringstömmarne,
hvarken inom eller utom Konungens hus. I ett konstitutionelt
land vill man endast känna tvenne makter, nemi. den
konstitutionella Konungen och det konstitutionella folket. 2:o
finnes derjemte en annan farn i detta hänseende att taga i be
-
Den 18 Februari f. m.
461
traktande, som uppstått af vår förening med Norge. Då man
kan antaga närvarande förhållande allt framgent komma att fortfara,
att nemligen Thronföljaren kommer att vara vice regent i
Norge, så kornme. vid den händelse att Konungahuset skulle i
en framtid bestå af flera Prinsar, den andra Prinsen derigenom
att stå närmast Konungens person i Sverige, som i intet hänseende
kan vara nyttigt. Denna plats skulle gifva andre Prinsen
alltför stort inflytande mot Thronföljaren, som, genom sitt
vistande i Norge, häri skulle tillbakasattas. Menniskorna räkna
bland sina passioner maktlystnaden såsom en. synnerligen på
samhällets höjder, ofta förekommande svaghet. Skulle andre
Prinsen i vissa fall blifva regent, så skulle Fan lättare kunna
skaffa sig eget parti, till skada för landet, och samma roller
spelas af Prinspartierna, som fordom spelades af de med furStendömen
förlänade Prinsar, hvilka äfven voro skyldiga lydnad
åt sin kunglige broder. 3:o skulle detta bördsprerogativ göra
en synnerlig förändring i våra gamla bruk och betaga oss en
rättighet våra fäder hafva egt, att under minderårighet utnämna
den Prins till regent, som eger nationens förtroende; och 4:o
skulle Prinsarnes ställning till nationen derigenom väsendtligt
förändras.
Mine Hrr! Det finnes endast tvenne sätt att bevara den
ärftliga monarkien. Det ena, att under alla tider och skiften
förekomma oenighet inom Konungahuset. För detta ändamål
måste man förkasta all på börd grundad Prinsregering, för att
förekomma Prinsars obehöriga maktlystnad och deraf uppkommande
olycliga partistrider. Det andra: med förkastande af
den i den Kongl. Prop:n föreslagna rätten för Prinsar, att i
vissa fall föra regeringen till följd af börd, fortfarande, såsom
hittills, ställa deras inträde i regeringen i beroende af det allmänna
förtroende de åtnjuta; ty förtroende skapas endast af
skicklighet och förtjenst, och dessa egenskaper utgöra den konstitutionella
monarkiens mest betecknelsefulla grundvalar.
Den, som uppriktigt vill understödja arfsmonarkien i vårt
land, han undanrödje de ämnen, som gifva andledning till missbelåtenhet;
han undanrödje de principer, som icke öfverensstämma
med vår tids skaplynne, bildning oeh fordringar. Det
är med anledning deraf jag förkastar det Kongl, förslaget, ty
fosterländsk skall man vara, man må sitta vid statsskeppets roder
eller gå vid plogens räta fåra.
Medan jag ännu har ordet, ber jag* få fästa Eder uppmärksamhet
på våra unionsförhållanden med Norge.
Vi veta, att RiksAkten af 1815 är ett hastverk, uttryckande
ganska ofullständigt de unionella och statsrättsliga förhållanden,
som böra fästa de begge folken vid hvarandra.
Orsaken må nu hafva varit antingen de åsigter, hvarifrån
man helst ville betrakta föreningen, eller de då ännu outvecklade
statsrättsliga principer i allmänhet, detta är nu för oss
likgiltigt. För oss, för brödrafolket, för hela Skandinaviens
462
Den 18 Febrna ri f. m.
framtid är det högst nödvändigt, att dessa frågor bagrundas,
diskuteras och afgöras; att unionen bestämmes genom ömsesidighet
i förpligtelser och fördelar till sina lagliga former och
till sin princip.
Men skall detta blifva möjligt, dä måste begge folken lefva
i sina intressen. Till sådana gemensamma intressen höra försvarsväsendet
och vissa handelsförhållanden m. fl. Den fråga,
som i dag diskuteras, är onekligen icke utan vigt, likväl synas
de andra frågorna genom den ha kommit i bakgrunden.
Politiska förhållanden göra en så uppfattad union lill en
nödvändighet. Hvarje uppskof med dessa frågor aflägsna oss
från målet. Vi kunna förebrå oss att vid detta Riksmöte icke
hafva lånat tillräcklig uppmärksamhet häråt. Låtom oss likväl
söka upprätta hvad vi härutinnan hafva brutit.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande
att ytterligare 15 talare anmält sig till afgifvande af yttranden
i förevarande ämne. och i anseende till den långt framskridna
tiden framstäld prop. uppskjöts fortsättningen af denna öfverläggning
till eftermiddagens Plenum samt åtskiljdes H. R. o. A.
kl. 3. e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 18 Februari 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. Pleni-prot. för d. 31 sistl. Januari.
Fortsattes den på f. m. började öfverläggningen om Const.-  Utsk:s Mern. N:o 5 med utlåt, om K. M:s Nåd. Prop., angtde
förändring i och tillägg till RiksAkten af d. 6 Aug. 1815; och
yttrade sig
Printzensköld Carl: När jag första gången genomläs4
det nu föredragna Betänk., så lyckades det mig icke att i ringaste
mån uppfatta dess innehåll. En sorglig känsla upstod häröfver
hos mig, enär, efter hvad jag visste af erfarenheten, man från
R. S:ts Utsk. plägar erhålla Betänk , på sådan svenska, att de,
Den 18 Februari e. m.
163
om också icke några mästerstycken i detta hänseende, likväl
kunna ganska lätt både fattas och förstås, och det förhållande att
jag nu ej begripit hvad jag läst således helt naturligt hos mig
skulle väcka den föreställningen, att felet ej låg hos Betänk:s
författare, utan att jag varit nog olycklig att i hast hafva förlorat
en ganska betydlig del af den fattningsgåfva naturen om
också i ringa mått mig förlänat. Jag började läsningen ånyo.
Jag begrundade hvarje serskild period för sig. Jag fästade noga
i mitt minne innehållet af de få meningar, som voro läsbara
bland alla de osvenska ordställningar och språkbarbarismer.
som flödade på nästan hvarje sida, för att derigenom kunna
sluta till hvad författaren med allt sitt ordsvammel egentligen
velat säga, och sedan jag sålunda med icke ringa besvär, på en
för mig begriplig svenska lyckats öfversätta Betänk., hittade jag
ändtligen rätt på de skäl. hvilka man lagt till grund för den
enda klara och tydliga framställning, Betänk, innefattar, nemi.
Utskts afstyrkan af bifall till den Kongl. Prop. Jag kan naturligtvis
icke tillåta mig att antaga, det dessa språkfel—dessa orediga
tankeyttringar härleda sig från någon ovana eller oförmåga
hvarken hos Utsk. eller dess Sekreterare, att behandla vårt modersmål,
utan att Utsk. tvärtom med fullt uppsåt insvept sina
skäl uti en sådan förklädnad, för att dymedelst i någon mån
dölja deras nakenhet, hvilken eljest allt för hastigt skulle hafva
fallit i ögonen. Lyckligtvis båtar förklädnaden numera till ingenting
och man behöfver ej heller göra sig mödan alt bortlyfta
densamma, för alt göra åskådliga skälen till nyssnämnde
afstyrkande. sedan Utsk:s ordförande, med den honom egna förmåga,
på ett för oss alla lättfattligt sätt klart och tydligt framställt
till försvar för Utsk:s förfarande just de motiver, som
Betänk, innehåller, så att, när man bemöter hvad han yttrat,
detta också innefattar vederläggning af allt hvad Utsk. anfört.
Åled förbigående af lista g uti den Kongl. Prop. har Utsk.
och nn äfven dess Ordf. ensamt fästat sig vid de öfriga paragraferne,
uti dem har man likväl, hvad sjelfva saken beträffar,
icke kunnat upgifva några fel. som kunde hindra deras antagande.
Man liar med så mycket större ifver fästat sig vid några
formella brister, som skulle vara för handen, och med deras
tillhjelp har man banat sig väg till ett resultat, hvilket man eljest
aldrig skulle kunnat upnå. Sålunda har man först fästat sig
vid sjelfva redaktionen af den föreslagna Författmn. Den hade
icke bordt, säger man, utgöra ett helt för sig sjelf och sålunda
bilda ett tillägg till sjelfva RiksAkten, utan denna hade rätteligen
bort omskrifvas med införande uti den samma af de förändringar
som blifvit föreslagna, i likhet med hvad som eger rum
med Sveriges grundlagar, när ändringar eller tillägg uti dem
af Statsmakterne beslutas, hvarigenom, vid RiksAktens tillämpning,
vida större reda och säkerhet förmenas skola upkomma, än som
af det nu begagnade redaktionssätt är att förvänta. — Om verkligen
ett sådant skäl skall äga någon giltighet, så hade väl till
464
Den 18 Februari f. m.
stöd för detsamma bordt kunna anföras någon föreskrift eller
någon författning, sorn påbjuder ett dylikt redaktionssätt vare
sig vid ändring af grundlagarne eller i hvilket fall som helst.
Eljest blir det ett svepskäl som duger till ingenting. Så är
också förhållandet. Det är en gammal hos oss häfdvunnen
praxis, att, efter beslutade förändringar uti eller tillägg till våra
grundlagar låta omtrycka dessa efter den nya redaktion, som
de genom tilläggen eller förändringarne erhålla, men någon föreskrift
härom finnes icke, och hela åtgärden har för sig icke
heller någon annan antaglig försvarsgrund, än att alla samtidigt
gällande grundlags-stadganden derigenom blifva samlade på
ett ställe, så att man icke behöfver söka dem uti serskilta på
olika tider utkomna tillägg till de först stiftade grundlagarne.
För min del är jag dock ingen vän af denna praxis. Den medför
snarare skada än gagn; ty om man här, såsom i Norge, låtit
serskildt för sig trycka de förändringar, som våra grundlagar
tid efter annan undergått, för att bifogas sjelfva Författn:s-urkunderna,
så hade mängden af dessa förändringar icke kunnat
emot hvad som nu är händelsen, undgå att falla en hvar i ögonen,
och måhända hade man då icke så lätt som nu låtit
förmå sig att nära nog vid hvarje Riksdag tumma på våra grundlagar
och det beklagligen ej sällan på ett sätt, att de, genom ändringarne,
snarare försämrats än de blifvit förbättrade. — Den praxis,
hvarvid man nu så ifrigt fästat sig, gäller också endast
grundlagarne. Den har, vid ändringar och tillägg till våra Civil-,
Kriminal- och Kyrkolagar aldrig varit begagnad. När ändringar
eller tillägg beslutats, så har, på sätt flere talare på
f. m. erinrat, det alltid varit och är ännu både vanligt och
brukligt, att Konungen derom utfärdar serskilt Kungörelse eller
förordning, utan att de hufvudhandlingar, hvari ändringen sker,
derigenom sjelfva undergå den minsta förändring eiler omskrifning;
•—- och uti detta förhållande ligger således ett ytterligare
bevis på Utsk:s obefogenhet att klandra Regeringen för det den
icke vid detta tillfälle följt en gammal slentrian, som snarare
förtjenar att afskaffas än bibehållas.
Det sätt Gr. Lagerbjelke på f. m. uppgaf för afhjelpandet
af den olägenhet som han ansåg ligga i det omtalade redaktionssättet,
nemi. att låta omtrycka RiksAkten och dervid införa
de gjorda ändringarne och tilläggen, så vidt de skola göras kände
här i Sverige, men deremot låta det i Norge brukliga sättet för
allmängörandet af ändringar i denna Författn. blifva oförändradt.
är efter min öfvertygelse, högst olämpligt och om Regeringen
hade föreslagit ett sådant redaktionssätt, så skulle åtminstone
jag, efter min ringa fömåga, hafva bestridt densamma; ty en
handling sådan som RiksAkten bör inom båda Rikena vara fullkomligt
lika upställd, så att de Svenska och Norrska uplagorna
böra, utom hvad språket beträffar, vara alldeles identiska med
hvarandra.
Det
Den 18 Februari e. m.
465
Det andra felet som man lagt den föreslagna författn. till
last skulle bestå deruti, att ingenting närmare vore stadgadt om
föredragningssättet af de Svenska ärenderne inför Interims-regeringen.
— Endast klandersjuka kan vara uphofvet till denna anmärkning,
så framt den ej får härledas från okunnighet hos
Const.-Ulsk. huru författnir rätteligen böra redigeras. Om man
på den saken tänkt litet bättre än som synes hafva skett, så
skulle Utsk. ej kunnat undgå att hnna, att det, långt ifrån att
vara ett fel, tvärtom ligger en öfvervägande förtjenst deri, att
Regeringen endast i allmänna ordalag vidrört föredragningen af
de Svenska angelägenheterna. Jag hemställer till den värde
Gr., om det väl är lämpligt att i en sådan handling som denna,
hvilken skall gälla gemensamt för båda Rikena, införa stadganden,
som röra endast det ena af dessa Riken. Hr Gr. kan icke
undgå att finna sanningen af hvad H. Exc. Hr Gunther på f. m. yttrade
nemi. att, om man på sådant sätt reglementerade om föredragningen
af de Svenska ärendena, följden blefve den, att ifall omständigheterna
påkallade någon förändring i denna sak, hvilken endast
rör Sverige, så, om också national-represeutationen och
Konungen voro ense om förändringen, skulle denna likväl icke
bunna verkställas, med mindre än att Norska representationen
dertill gåfve sitt bifall. Det måste falla klart af sig sjelft, att
man icke bör ställa under de båda olika national-representationernas
gemensamma bepröfvande andra frågor än dem, som äro
en nödvändig följd af det förhållande, som mellan begge rikena
existerar. Föredragningssättet har ingen del i unions-förhållandena,
och kan med största lätthet och beqvämlighet regleras af
Sveriges Ständer gemensamt med Konungen, utan att Norge
dermed beliöfver i ringaste mån sig befatta. Något annat bevis
för riktigheten af sin anmärk, har Hr Gr:n ej heller kunnat
anföra, än att ordställningen i Författms-förslaget skulle
hafva föranledt till olika tolkning deraf inom Utsk., så att somliga
ledamöter ansett föredragningen skola ske af de StatsRåder,
som icke blefvo ledamöter i Interims-regeringen. då deremot
andra ansett Expeditions-Cheferna skola blifva föredragande, och
andra slutligen att just de StatsRåder, som äro ledamöter i Regeringen,
skulle föredraga de Svenska ärenden som der förekomma.
Hr Gr:n hade likväl icke bordt förbise, att när man utfärdar en
lag och dertill i så allmänna ordalag som denna, konsten är
ganska ringa, att upslälla olika slutsatser af hvad den innehåller
för att såmedelst söka visa lagens olämplighet. Men ger man
sig tid att begrunda lagens anda, så skall otydligheten försvinna
och dermed också de skäl man från denna otydlighet
velat hemta för lagens ogillande. Här är icke fråga om något
annat än att blott föreskrifva, det föredragningen skall ske af
dem, som dertill äro behöriga. Ligger häri någon otydlighet,
så afhjelpes den lätt genom en särskild författning, som af
lil H. 30
466
Den 18 Februari e. m.
RiksAkten är alldeles oberoende och således kan lämpas alli
efter inträffande omständigheter.
Hvad Hr Gm, med tillämpning på förevarande fråga, anmärkt
om den mindre våda, som eger rum då föredragningen
sker inför Konungen, emedan föredraganden kan genom vägrad
kontrasignation hindra en skadlig författning att emanera, lönar
knappast mödan att uptaga till besvarande. Hr Grin synes härvid
icke hafva kommit ihåg det egna förhållandet med en Interims-regering.
att den såsom moralisk person väl representerar och utöfvar
Konungamakten, men att denna regering likväl derigenom
aldrig är ställd i lika kathegori med Konungen Sjelf, såsom representant
af högsta makten; ty då Konungen är oansvarig för
Sina beslut men Rådgifvarne stå i ansvar för hvad de tillstyrka, så
är åter Interims-regeringen i sin egenskap af representant
för högsta makten sjelf ansvarig för de beslut som den fattar,
så att det i sjelfva verket är alldeles likgiltigt för både Sveriges
Ständer och Sveriges folk, hvem som inom denna Regering föredrar
eller tillstyrker. Det exempel Hr Grin från förhållandet
då Konungen Sjelf förer Regeringen hemtat, innefattar således
alldeles intet bevis för olämpligheten af den föreslagne förfatln.
Genom det nu anförda tror jag mig äfven hafva vederlagt hvad
Hr Bildt erinrade i afseende på den osäkerhet, som skulle upkomma
genom bristande speciella bestämmelser röride föredragningssättet
inom Interims-regeringen. Det skulle för öfrigt, enligt
min öfvertygelse, vara illa beställdl med vår Regering, och
vittna om en beklagansvärd brist på förutseende hos henne, om
hon icke såvida denna författn. vinner bifall af Svenska och
Norska National-representationerne, genast vöre betänkt på att
utfärda en organisk lag, som innefattade de speciella bestämmelserne
i förevarande fall, hvarigenom den af Hr Bildt befarade
osäkerhet ronde förradragningssättet helt och hållet skulle
förekommas.
Slutligen liar också Utsk. och nu äfven dess Ordfide
såsom ett svårt gravamen emot Regeringen anmärkt att den i
2idra § af Förordms-förslaget begagnat ordet »hittills,n för att
derigenom häntyda på förhållanden, som vid författms utfärdande
voro för handen, men som derefter skulle komma att uphöra,
i st. att alla dessa förhållanden bordt i författnm upräknas,
till undanrödjande af de svårigheter och det besvär, som
eljest skulle, vid författmns tillämpning, komma att upstå, enär
en hvar, serdeles i framtiden, icke kunde veta hvad sorn var
stadgadt när den nya författnm emanerade, utan måste i det
hänseendet göra efterforskningar, som icke borde vara beliöfliga.
När man kan anföra sådana skäl för det ifrågavaride redaktionssättets
förkastande, så vittnar detta bättre än något annat om
den höga grad af förlägenhet, hvari Utsk. sig befunnit, för att
gifva sitt förfarande något om än aldrig så ringa utseende af
befogenhet. — Kan väl Utsk. tilltro de män, hvilka få författnms
tillämpning sig anförtrodd, äga så ringa omdömesförmåga, att
Den 18 Februari e. m.
467
de icke skulle kunna bereda si" en lika fullständig som säker
kännedom om de stadganden, som gällde innan den nya författningen
utfärdades, inen genom denna blefvo afskaffade? Det är
ju att vilja göra de bilda Rikenas högsta embetsman tiil okunniga
varelser, de der icke äro värda do uj) höjd a saruhällsplatser,
som de innehafva. Dessutom är det allmänt kändt, och
Utskrs Ordfrde kan derom således ej vara okunnig, att när förändringar
uti eller tillägg till äldre författningar äger rum, man
vanligen brukar, vid ändringamcs eller tilläggens utfärdande,
att uti noter eller med serskilda stilar utmärka de stadganden
som blifvit förändrade för att derigenom gifva ett klart och
åskådligt begrepp om beskaffenheten af den nya författningen.
Men när man blott vill se svårigheter och olägenheter, utan
att taga i betraktande sakens natur och sakens vigt, för att derigenom
framkalla ett resultat, som man önskar, då handlar man
som Utsk. gjort vid detta tillfälle och man glömmer då sanningen
af de satser man sjelf uttalat alldeles så som händelsen
nu är med Coust.Utsk. då det pag. 10 uti sitt Beliink:de yttrar
följande till både språk och innehåll märkliga mening:
ratt en mindre olägenhet icke bör undanskymma företrädet af
en större vinning för det ändamål, som sökes?» Här, om någonsin,
har väl ett undanskymmande skett af den större vinningen,
som skulle legat uti ett tillstyrkande att antaga ett förslag, hvars
vigt för både Sverige och Norge till och med sjelfva Utsk. icke
kunnat bestrida. Åtskilliga talare på f. m., hafva inlåtit sig i
granskning af 1 § af det ifrågavartde förslaget, och dervid kommit
till resultat, som åtminstone för mig äro högst oväntade.
Sålunda hafva Hr Dalman och Gr. Ankarsvärd förklarat för
alldeles olämpligt hvad denna § innehåller derom, i händelse
af hinder för de förenade rikenas Kronprins, regeringen skall
föras utaf den bland de till thronföljden berättigade Prinsar,
som Konungen dertill förordnar. Betnälde Hrr hafva till och
med funnit detta vara stridande mot den monarkiska principen
och 11 r Dalman har sagt, att lian anser det vara högst orätt
och oformligt att man på detta sätt reglementerar om arfsföljden
medan Konungen ännu lefver. Jag hemställer imedlertid
till en hvar, som läst ifrågav:de §, om den väl kan sägas innefatta
något reglementerande om arfsföljden. Man har vid
upställningen af de fall. då den ena eller andra Prinsen skall
inträda i utöfning af regentskapet, icke gjort något annat än
blott iakttagit hvad Sveriges Sucessionsordning innehåller och
del skulle hafva varit ett fel om man handlat annorlunda. Orsaken
åter hvarföre man föreslagit det Konungen skulle i händelse
af hinder för Kronprinsen att öfvertaga regentskapet, ega
rätt att dertill förordna en annan Prins af den Kongl. Familjen
har H. Ex. Hr Gunther så fullständigt utvecklat, att jag betvitlar
möjligheten för någon att kunna honom vederlägga; och
att ett dylikt förordnande skulle innefatta ett afsteg från den
inonarkiska principen, kan jag för min del så mycket mindre
468
Den 18 Februari e. m.
fatta som denna princip just derigenom vinner tillämpning att
man, så vidt möjligt är, låter regeringen föras af en enda person,
hvaremot de 8 interimsregenterna aldeles icke kunde sägas
representera monarkismen om också nödvändigheten understundom
bjuder, att låta dem föreställa Konungens person. Frih.
Haab tillhör äfven deras antal, som afstyrkt hela förslaget, likväl
isynnerhet den första punkten deraf, hvars vådor han sökt
förespegla genom exemplen af kronpretendenternas krig under
Folkungarne och af de brödrakrig, sorn upstodo efter Gustaf I:s
död. — Dessa exempel hafva dock ej mera än ett fel och detta
är, att de icke passa in på de förhållanden som här äro i fråga.
Den, som läst Svenska historien har sig nogsamt bekant det
Sverige var under Folkungaätten ett valrike; ehuru, enl. ett
urgammalt bruk som nästan öfvermått till lag. vid inträflände
thronledighet man alltid till den aflidne Konungens efterträdare
valde någon af Regentlrusets manliga medlemmar om sådana
funnos. Nu är Sverige icke mera något valrike och när således
orsaken uphört till det af Frih. Raab omnämnda förhållandet
under Folkungarnes tid, så kan väl icke heller någon
verkan deraf i framtiden inträffa. Hvad åter beträffar striderne
emellan Gustaf I:s söner, så synes Frihtn hafva glömt det fröet
till dessa strider hufvudsakligen låg nti Gustaf den Itstes okloka åtgärd
att gifva sina yngre söner hertigdömen, öfver hvilka de regerade
sjelfständigt, endast bundna genom länspligt till Konungen. Här
är förhållandet helt olika. Frågan gäller nu endast att en af det
kongl, husets manliga medlemmarskall föra regeringen, under det
att de öfriga Prinsarne hvarken hafva Furstendömet! eller andra höghetsrättigheter,
sorn kunna gifva anledning till oenighet med den
regerande brodern eller slägtingen och då blir det nyss uppgifna
exemplet af ingen betydelse. Samina öde måste också
träffa den våda Hr Frihtn förespeglat lill den Kongl. Prop. för
den händelse, att vid det tillfälle, då en Interimsregering skulle
bildas. H. K. II. Kronprinsen vöre frånvarande, t. ex. såsom
vice Konung i Norge, och en annan Prins således stöde thronen
närmast; ty kommunikationsanstallerna hafva för det närvartde nått
den grad af fullkomlighet, att, i händelse behofvet påkallar en
Interimsregering, underrättelse derom på några limmar kan från
Stockholm komma till Christiania, hvarifrån åter thronföljaren kan
inom några få dagar anlända hit för att öfvertaga regeringen,
och då är all fara af tvist om Konungamaktens utöfning undanröjd.
äfven om man är aldrig så benägen, att tänka sig en sådan,
utan afseende derpå, att lagar finnas, de der väl måste
antagas så pass kraftiga, att de icke genast kunna af en tilläfventyrs
maktlysten Furste kastas öfverända. Kunnande jag slutligen,
i afseende på Hr Frihrs påstående, att denna författning
skulle betaga Svenska folket dess rätt att förordna om Rikets
styrelse i vissa uti Iteg.Formen förutsatta fall, ej undgå att påminna
Frih. derom, att, på sätt H. Ex. Hr Gunther på f. m. så
klart och tydligt ådagalagt förevarande författning endast afser,
Den 18 F ebin ari e. m.
469
huru i dylika fall Regeringen skall föras intill dess R. St. hinna
sammanträda för att örn riksstyrelsen förordna, hvilket ovilkorligen
skall inom en viss kort tid äga ruin.
Det skall af ingen kunna förnekas, att författningsförslaget
är af den aldra största vigt för de båda förenade rikena; Och
hvad angår sjelfva redaktien, så anser jag den vara så klart
och ändamålsenligt uppställd, att jag mäste beklaga det Utsk.
ett ögonblick kunnat tveka att godkänna densamma. An mera
beklagar jag att redan tvänne Stånd skänkt sitt bifall till ett
Betänkide af sådan beskaffenhet som det ifrågavarande, der
blotta svagskäl inen inga grundliga skäl gjort sig gällande. Jag
tillstyrker för min del godkännande af den Kongl. Prop. och
det så mycket mer, som R. o. Ad. derigenom blir i tillfälle
att afgifva en opinionsyttring, värdig den fosterlandskärlek och
den ståndpunkt af bildning, hvarpå detta Stånd alltid sig befunnit.
Herr Carleson, Ed v. Henr.: Då jag på f. m. begärde
ordet skedde det för att genmäla en talares påstående att Const.-
Utsk. skulle, såsom jag vill minnas orden föllo sig, sökt sak
med den Kongl. Proposin — ett påstående, som grundas derpå
att de i Utskis förevaride mein. framställde betänkligheter vid
den Nåd. Proposin icke skulle innefatta giltiga skäl för dendcnsammas
afstyrkande. I anledn. häraf må det tillåtas mig
att till en början erinra om innehållet af den Kongl. Proposin.
Den innefattar 2:ne hufvuddelar. Den ena afser grundlagsförändringar,
som sedan sistl. Riksdag iiro livilande på Ständernas
bord och beroende på deras pröfning eller med andra ord de
vid sista Riksdagen föreslagne ändringar i grundlagens stadgande
om Riksstyrelsens förande i vissa fall. Den andra delen afser
åter sådana bestämmelser, som anses uteslutande tillhöra Unionsfördraget
eller RiksAkten.
Enär nu Const.-Utsk. redan vid förra Riksdagen afsfyrkt
bifall till hvad den Kongl. Proposin i den förra delen innehåller
och nu måste åberopa sitt då afgifne yttrande, samt i
fråga om den andra hufvuddelen, funnit de föreslagna förändringarne!
änskönt i åtskilliga hänseenden innefattande förbättringar,
likväl medföra nya och stora olägenheter, för hvilkas
afhjelpande någon anvisning ej vore leinnad, så kunde Utsk.
omöjligen tillstyrka bifall till den Kongl. Proposin och Utskis
Utlåt ide, som borde innefatta ett till- eller afstyrkande deraf,
måste följaktligen blifva sådant som det nu afgifna. —
Emellertid och vid förut angifna förhållande är nödigt att
vid afgörandet af förevarande fråga hvar och en stadgat sitt
omdöme icke endast med hänseende till den del af den Kongl.
Proposin, hvilken i Utskis Utlåtide Nio 5 uptagits till speciel
granskning, utan äfven med hänseende till den del, hvaröfver
Utsk. vid si st för fl a t na Riksdag sig yttrade. Den Kongl. Proposin
måste betraktas i sin helhet — om man så med förbigående
af det formella inlåter sig i granskning af innehållet, så fram
-
470
Den 18 Februari e. m.
ställa si", enligt milt omdöme ovilkorligen' två betänkligheter,
hvilka kunna synas af ganska liten vigt för den som är benägen
att tro det han önskar, eller bedömer morgondagen efter
den dag, som är, men, hvilka deremot måste vara af afgörande
vigt för den som betänker, att den lag som är i fråga skall
gälla för en obestämd framtid och att det för en dödlig är
omöjligt att ana hvad framliden bär i sitt sköte ens för hälften
af den tid, under hvilken den lag som nu skall ändras har
gällt. Den första af dessa betänkligheter upkommer deraf att
den lista g af den Kongl. Proposm i st. f. att med yttersta
noggranhet bestämma de omständigheter under hvilka Riksstyrelsen
skall kunna från den ena medlemmen af det Kongl, huset
öfverfiyttas till den andre, lemnat detta förhållande alldeles
obestämdt. Sådant är i min tanka stridande mot sjelfva grunden
för ett ordnadt samhällsskick och om icke detaf någon skadlig
följd skulle upstå. vore det åtminstone icke statsförfattningens
förtjenst. Den andra betänkligheten upkommer deraf att genom
den ifrågavarande §:n lemnäs tillfälle för hvarje till thronföljden
berättigad Prins, Ilan må vara så aflägsen från thronell som
helst, att öfvertaga Riksstyrelsen i landet. Hvem är den som
kan vara förvissad alt icke i en framtid det Kongl, huset får
bland Sina medlemmar räkna någon ärelysten Prins, hvilken
skulle låta Sig förledas af det lockande tillfälle, som härmed
erbjödes Honom att för enskilda äregiriga syften men under
iakttagande af lagliga former bemäktiga Sig rikets styrelse? —
Hur den makt. som en gång kommit i sådane händer kan begagnas.
derom vittna såväl vår egen som andra länders historia.
En hvar af dessa omständigheter och än mer bägge gemensamt
äro för mig af så afgörande vigt. att jag för min del
icke skulle bifalla den Kongl. Proposin vore den än för öfrigt
huru förträfflig sorn helst. Coust.-Utsk:s meni. visar likväl tillräckligt
att den äfven i öfrigt ger anledn. till anmärkntr. Om
ock många kunna finnas, som icke anse dessa anmärkir böra
föranleda afslag å den Kongl. Propostn, så torde likväl
de flesta medgifva att anmärknine äro grundade. Huru obenägen
man än må vara att fästa sig vid det formella, så bör
det likväl icke förnekas vara en oformlighet att på samma gång
förslag väclses om en ändring i våra grundlagar, åsyftade att undanrödja
deras formela stridigheter mot Unionsfördraget och
under det man för upnående af detta ändamål föreslår en sådan
lydelse af grundlagarne, att desse icke skulle komma att
erkänna någon annan FörbuudsAkt än RiksAkten, på samma
gång söker man åvägabringa en förändring i denna Akt
genom en förordning, ställd vid sidan af RiksAkten och hvarom
våra grundlagar således icke skulle hafva något att förmäla.
Det enda med den föreslagna lydelsen af grundlagen öfverensstämmande
sättet att gå till väga vid ändring af Unionsförslaget,
t5'cks väl vara att, såsom tillförene skett, införa denna
förändring i sjelfva RiksAkten. Den anmärkn. med afseende
Den 18 Februari e. m.
471
på innehållet af den Kongl. Propos:n som Const.Utsk:s nu framlagde
mern. innehåller torde icke heller med skäl kunna bestridas
vara vigtig; enär den föreslagne ändringen af den collegiala
Unions-regeringens sammansättning ovilkorligen påkallar en lösning
af frågan huru föredragningen inför samma Regering skall
ske All tvekan härutinnan måste undanrödjas, och det kan
ske antingen genom ett stadgande i RiksAkten eller måhända
bättre genom ett stadgande i våra grundlagar, men på intetdera
sättet har man föreslagit att afhjelpa den brist i statsförfattningens
bestämmelser, som skulle upkomma genom de ifrågavarande
förändringar. Till dessa båda anmärkntr kan, utom
andra, ännu läggas en tredje, hvilken likväl icke lämpligen
kunde få plats i Const.Utskts mern. Om den Kongl. Propostn
blir antagen skulle det nemi. kunna hända att InterimsRegeringen
förläde Riksstyrelsen utom Sverige, då deremot RiksAkten
stadgar att denna Regerings säte skall vara i Stockholm. Det
måste medgifvas att sådana förhållanden kunna inträffa som göra
det nödvändigt att förflytta Riksstyrelsen från Slockholm, och
om den Kongl. Propostn antages, så är det mycket möjligt att
en InterimsRegering förflyttar Riksstyrelsen till Christiania. För
ett sådant fall borde efter min tanke i våra grundlagar finnas
någon föieskrift, huru de Svenska ärendena skall härstädes beredas
innan de komma att slutligen handläggas i Christiania.
Ganska väl vet jag att såväl dessa som andra anmärkntr. vare
sig hvilka som helst, skola af flertalet anses för obefogade
och till en del foster af tomma hjernspöken. Så ansågos äfven
år 1789 de invändningar, som då gjordes mot en till utseendet
obetydlig fras i ^Förenings- och SäkerhetsAktenn, men riktigheten
af dessa invändningar blef sedermera allt för väl ådagalagd.
Antingen min åsigt är riktig eller oriktig har jag ansett
det vara min pligt att uttala den och så länge jag hyser
den kan jag icke annat än afstyrka bifall till hvarje förslag sådant
som det förevtde. Många föreställa sig att tvingande omständigheter
påkalla en ändring i RiksAktens stadgande om InterimsRegeringens
sammansättning. Ehuru jag för min del icke
inser hvaruti dessa tvingande omständigheter bestå, vill jag icke
motsätta mig att, såscm en opinionsyttring i detta hänseende,
ärendet blir. på sätt som åtskillige yrkat, till Coust.Utsk. återremilleradt.
Det är en vanlig sak att den som lider af något
ondt öfverskattar det onda och icke tvekar att begagna hvilket
botemedel som helst, om ock derigenom ett ännu värre ondt
skulle upkomma. Att ett sådant handlingssätt är oklokt torde
likväl böra medgifvas och i få ord uttryckes häruti mitt motiv
för bifall till Utskts nu klandrade memorial.
Frih. von Salza, Carl Anton Philip: Då den Kongl.
Propos:n redan är afslagen i två Stånd, så är det gagnlöst att
dermed uptaga R. o. A:s tid. Hågkommande hvad jag vid ett
föregående tillfälle yttrat: att jag icke älskar begagnandet af ord
472
Den 18 Februari e, m.
när dermed icke något kan uträttas, skulle jag ej heller nu
hafva uppträdt, så vida jag icke varit medlem af Const.Utsk.
och tillstyrkt det mern., som här af flera ledamöter blifvit klandradt.
Det är således min skyldighet att, så vidt på mig ankommer,
försvara detta mera. Då jag efter ett vistande på landet
återkom till hufvudstaden och inträdde i min befattning såsom
ledamot af Const.Utsk. var Kongl. Majtts Nåd. Props. redan
föredragen, dagen förut behandlad, och beslut derom fattadt på
skäl, hvilka jag icke vidare hade att discutera. .lag eifor att
endast 2:ne §:r blifvit af Utsk. behandlade, men ehuru jag enskildt
icke gillar den åsigten att man bör bedöma en propos.
i sin helhet efter en lösryckt §, så hörde jag likväl inom Utsk.
till majoriteten, hvilken afslog den Kongl. Propos. Motiverna
derför finnas anförda i mern. och Gr. Lagerbjelke har i dag ytterligare
utvecklat dem. Jag anser dessa skäl vara rigtiga, ty
jag hade aldrig genom undertecknande af mitt namn gått i borgen
för något, som jag icke till fullo gillat, men på samma
gång får jag öppet förklara, att om jag kunnat gilla Irsta §:n
af den Kongl, proposrn, så hade jag icke ansett de af Utsk.
anförda skäl vara nog giltiga för att förkasta densamma. På
det att detta mitt yttrande icke må anses som någon svekfull
handling mot mina öfriga kamrater, så får jag nämna, att jag
ärligt tillkännagifvit denna min åsigt inom Utsk. Våra motståndare
hafva anfört följande 2:ne skäl för bifall till den Kongl,
proposrn, nemi. för det första: att den som gillar den monarkiska
principen, han bör äfven gilla enhet i styrelsen, för det
andra: att hvar och en säkert är missnöjd med det olyckliga
förhållande, som nu existerar, då Konungen är hindrad att föra
Regeringen. Konseqvensen häraf blir att den som icke bifaller
den Kongl. Propos:n har inga sympatier för monarkismen, men
är entusiasmerad öfver Interims-regeringens nuvarande sammansättning.
Hvad mig beträffar så protesterar jag mot dessa beskyllningar;
ty i lika hög grad som någon, hyser jag sympatier
för monarkismens enhet, men just derföre anser jag det olyckligt
och beklagligt att denna propos. någonsin blifvit till R. St. afgifven.
Min känsla såras hvarje gång jag är nödsakad att höja
min röst för afslag af en Kongl. Propos., men framför min känsla
står min öfvertygelse och den sviker jag aldrig, ehuru den väl
kan vilseledas af mitt omdöme. H. Ex. Hr Gunther har på f.
m. sagt allt hvad som kan sägas för den Kongl. Propos:n, och
ehuru jag i detta fall är af olika tanka med honom, då bär
jag likväl aktnig för de åsigter han framställt. Hvad särskildt
angår hans yttranden i dag. så har jag stort skäl att tacka honom
derför, emedan han derigenom gifvit mig ett argument mot
den Kongl. Propos:n. Flera talare, med hvilka jag förenar mig,
hafva sagt sig icke hafva något emot att Thronföljaren är sjelfskrifven
för regeringen i den sorgliga händelse att Konungen
derifrån är hindrad, men nu kan det hända, att äfven Thronföljaren,
till följd af omyndighet eller af andra förhållanden, är
Den 18 Februari e. m.
473
hindrad att föra Regeringen och då inträder ånyo det sorgliga
förhållandet af en Tjugomanna-regering. H. Ex. Hr Gunther har
påpekat, huru detta skulle kunna undvikas, men har tillika såsom
skäl för antagande af den Kongl. Props:n erinrat, huru
som vår grundlag förbjuder begagnandet af en tillfällighets-lag,
en sak som likväl i andra konstitutionella stater är tillåten.
Jag instämmer fullkomligt i hvad Gr. Platen yttrat om vår
Regerings beredvillighet att gå nationens billiga önskningar till
mötes, derföre anser jag också att vi kunna vänta oss en ny
Propos. från vår Regering, hvaruti föreslås en förändring af
grundlagen som stadgar att Thronföljaren är sjelfskrifven att föra
Regeringen, när Konungen derifrån är hindrad, men om äfven
Thronföljaren, till följd af omyndighet, sjukdom eller frånvaro
derifrån är hindrad, så är en undantags-lag tillåten. Jag får
i allo förena mig med Gr. Platen, som först föreslagit detta
tillägg till den Kongl. Propos:n, och om detta tillägg blir gjort,
så har jag ingenting mot den att anmärka.
Jag borde icke inblanda en enskild sak i detta ämne, men
Frih. Raab har haft den godheten att apostrophera Const.Utsk.
och kalla det radikalt.
Jag behöfver egentligen icke uptaga detta, men jag får likväl,
hvad det radikala beträffar, reservera mig deremot, ty jag
har aldrig uptriidt som radikal och kommer aldrig att göra det.
På skäl jag här anfört, anser jag en återremiss icke kunna tjena
till något, men om R. o. Ad. önskar en sådan, så anser jag
min enskilda opinion böra vika. På förhand får jag likväl tillkännagifva,
att med den redaktion, som den 1 § af den Kongl.
Propos. nu företer, kan jag hvarken som medlem af Const.Utsk.
eller som medlem af R. o. Ad. någonsin tillstyrka bifall till densamma
Jag anhåller om propos. om bifall till Const.Utsk. mom.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag på f. m. anmälde
mig kunde jag icke ana att min tur att yttra mig först skulle
komma på aftonen. Så många talare hafva redan yttrat sig öfver
denna fråga, att jag skulle göra orätt, om jag uptoge R.
o. A:ds tid med att så fullständigt genomgå den som min första
plan var. Afven har frågan sedan f. m. undergått den stora
förändring att 2:ne Stånd bifallit Utsk:s utlåt. Man har väl
anledn. att förmoda att många anse det för en ambitionssak för
R. o. Ad. att, i likhet med PresteSt.. afslå Utsk:s Betänk:de,
men jag för min del skulle anse för högst olyckligt, om så
skedde, ty derigenom skulle 2 Stånd komma att stanna mot 2.
Min tanka är att man kan hoppas en ny Kongl. Propos i samma
ämne, och för sådan händelse är det af stor vigt att på
något sätt gifva Regeringen vägledning, huru denna propos. bör
vara beskaffad, för att hafva någon chance att af Ståndet blifva
bifallen. Ur sådan synpunkt anser jag det vara af stor
vigt för ändamålets vinnande i en framtid att R. o. Ad. nu
bifaller Const.Utsk:s mern., och jag anhåller att få utveckla
474
Den 18 Fe b mar i e. m.
skälen för denna min åsigt. Hufvudsakligen är jag förekommen
af Hr Carleson, och jag instämmer med honom ang:de de stora
vådor, som skullo upkomma i en framtid af de äfvenlyrliga
föreskrifter som i detta förslag äro nedlagda. Man har sagt att
thronföljden för det närvarande är betryggad, och att vi hafva
flera Prinsar till hvilka vi hafva förtroende, och hvilka hvar
för sig skulle passa till llegenter. Detta kan icke bestridas,
men hvem går i borgen för att så alllid skall blifva förhållandet?
Grundlag stiftas icke för dag, utan för decennier och snart
kunna vi räka ut för samma förhållande, som finnes i oss närbelägna
riken, der en mängd Prinsar finnas, af hvilka det vore
önskligt att de flesta icke kommo till Regeringen. Man har här
framhållit vådan af Interims-regeringens nuvarande sammansättning,
men man har icke velat tänka sig in i de vådor, som
skulle kunna upkomma genom antagande af det ifrågavartde
förslaget. Jag skulle kunna derpå anföra mångfaldiga exempel,
men jag vill blott hålla mig till ett enda. Det kan dröja ända
till 12 månader innan R. St. hinna sammanträda, och under
denna tid kan det hända att Riks-styrelsen föres af en Furste
vid en ålder, då alla, med undantag af Furstar, anses ännu
vara barn. Hr Bildt har på f. m. yttrat att Sverige aldrig,
såsom mångå andra länder, suckat under despotismen, utan fått
bibehålla sin frihet just derföre att del alltid haft enhet i sin
styrelse. Då Sverige suckade mest under despotismen, så var
det under Carl Xll:s Regering, då det styrdes af ett barn. Af
de talare, som yttrat sig på f. tn.. anser jag Ex:n Gunthers yttrande
böra väga mest i vågskålen. Jag har derföre trott mig
böra uptekna åtskilliga af hans yttranden, för att se till om
de icke kunna motsägas. Jag vill icke fästa mig vid början
af hans yttrande, men af slutet deraf har jag trott mig finna
att hans mening icke var aldeles sådan, som orden folio sig.
II. Ex. Hr Gunther har förklarat att hvad anmärkmne i sak angår,
så har han haft svårt att upfatta desamma, derföre att den ene <adlat
ett och den andre ett annat, och att dessa anmärkn:r hvar för
sig varit hvarannan motsägande. Deremot ber jag att få invända,
att ju flera anmärkntr kunna göras mot en och samma sak, desto
mera måste saken vara värd att förkasta. Vidare har samme
talare sagt sig önska aflägsnandet af ett mot den monarkiska
principen stridande mångvälde. I likhet med Frih. Saltza älskar
äfven jag den monarkiska principen, och jag vill verkligen
icke hafva något mångvälde, men man bör icke endast taga i
betraktande att Sverige är en monarki, utan äfven att det är
en konstitutionel monarki. H. Ex. Hr Gunther har vidare sagt
att det ifrågavar:de Regentskapet icke kunde blifva så farligt,
emedan det icke kunde komma att räcka längre än till dess
R. St. hunno komma tillsamman. Det är sannt, att detta regentskap
icke kan komma att räcka längre, men på samma sätt
kan man försvara Interims-styrelsen; ty om också Interims-styrelsen
är minde god och ändamålsenlig, så kan den ändå ej
Den 18 Februari e. m.
475
komma att räcka längre än till dess Ständerna hinna sammanträda.
Det ambulatoriska i regeringssättet förekommer visserligen
i flera fall, derigenom att Konungen kan till Regent utnämna
någon bland Prinsarne af Sitt hus. men det kan hända
att Konungen sjuknar under förhållanden då det är af största
vigt att icke någon kommer till styret som icke dertill är rätt
egnad, och då är Konungen icke i tillfälle att utöfva denna
Sin rättighet. Jag vill icke tala om det olyckliga fall att
Konungen dör innan Kronprinsen är myndig. Slutligen har man
sagt. att då national-reprcsentationen tiilsätter förmyndare eller
Regent, så blir det sannolikt en Prins, d.^ v. s. just en sådan
Regent som man nu tyckes frukta för. Afven jag hoppas att
ingen annan än en Prins skall komma i fråga, men en Prins,
som hunnit öfver barnaåldern och som redan tillvunnit Sig nationens
förtroende. Jag ber äfven att få bemöta Hr Fåhraeus,
som framhållit nödvändigheten af att skynda med förslagets antagande.
Denna brådska ger mig anledning att hemställa till
Hr Fåhraus, som redan 1840 satt i StatsRådet hvarföre vi fått
vänta till 1854 med detta förslag, då unions-komitéens arbete
redan i 40 år varit afslutadt. Hr Fåhraus har sagt alt 1840
års grundlagsförändring antogs, ehuru den hade stora brister.
Nå väl! När Konungens rådgifvare erkänna olägenheten af att
grundlagarne hafva brister, så böra de väl derigenom känna sig
desto mer upmanade att söka undanrödja dessa brister, då nya
förslag för Ständerna framläggas. Ehuru jag icke anser de af
flere talare gjorda anmärkntr mot § 2 sakna all grund så anser
jag dem likväl icke ega den vigt att de böra hindra förslagets
antagande, om det för öfrigt är nyttigt och gagneligt
för framtiden. — Dessa anmärkntr äro likväl icke vederlagda,
och om de fel, som deri onekligen äro updragna kunde afhjelpas
så vore dot en förbättring. Man har yrkat en ålerremiss,
men jag kan icke förstå hvartill den skulle gagna, då
Coust.Utskts Ordftde förklarat att Utsk. icke anser sig befogadt
att föreslå några förändringar af en Kongl. Propos. Två Stånd
hafva redan antagit Utskts mern. och en återremiss kan endast
leda till tidsutdrägt eller utgöra en liten lisa för den som önskar
det som en ambitionssak. Jag tror att ju förr man kommer
till slut med denna sak desto förr kan man vänta en ny
Propos.. hvilken kan leda till målet. Jag instämmer fullkomligt
i hvad Gr. Platen yttrat, och instämmor till och med i
Frih. Saltzas yttrande så till vida att jag skulle önska att det
stöde i Statsmakternas skön att bestämma om regentskapet, i
händelse Kronprinsen vore minderårig eller af sjukdom hindrad
att föra Riks-styrelsen. Som jag nämnde så instämmer jag fullkomligt
i hvad Gr. Platen yttrat, och jag anser i likhet med
honom att Kronprinsen alltid bör vara sjelfskrifven att föra
Riks-styrelsen, när Konungen derifrån är förhindrad. Detta ord
rförhindradn har af åtskilliga blifvit ansedd såsom mindre lämpligt
och det vore önskligt att det icke blefve begagnadt i den
476
Den 18 Februari e. m.
nya propos:n, emedan det alltid blir otydligt huru det_ skall
lolkas. Hvem skall afgöra när förhindren äro verkliga? Arode
lika giltiga när Konungen vid full helsa reser utrikes som när
Han är så sjuk att Han icke kan föra Styrelsen? På grund af
hvad jag här anfört anhåller jag om bifall till Coust.Utskis
mern. N:o 5.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Somliga af de talare som
hittills yttrat sig i denna fråga hafva nästan uteslutande hållit
sig till den del af K. M:s Propos., som Coust.Utsk. ansett sig
befogad att upptaga till behandling, nemi. den 2 g hvilken
egentligen rör Interims-regeringens sammansättning, hvaremot
andra hafva ansett sig böra ingå i behandling af frågan i sin
helhet, och såmedelst äfven vidröra Coust.Utsk:s Betänk:e N:o
3, hvilket hvilar på Ii. o. A:s bord till framtida afgörande med
ajan eller nNejn. Jag inser ganska väl, hvarföre dessa Hrr utsträckt
forskningen äfven till detta Betänk:de; det skedde derföre
att båda frågorna stå till hvarandra i ett oskiljaktigt sammanhang.
För att kunna motivera sina åsigter ang:de denna fråga
som nu är föredragen, har man varit nödsakad att äfven undersöka
den andra frågan, Hvad mig beträffar skall jag i de
få ord jag anhåller få yttra endast hålla mig till den 2:dra §,
hvilken jag anser nu egentligen utgöra föremål för öfverläggningen.
Enl. min tanka är det alldeles gifvet att lista och
3:dje §§ stå i förbindelse med de förändringar i den Svenska
grundlagen, hvarom vi snart skola besluta; således kan om dem
,ännn icke något definitivt beslut fattas. Annorlunda åter är
förhållandet med den 2:dra §, hvilken egentligen rörer sammansättningen
af Interims-regeringen, och jag vet ingenting, som
hindrar R. o. Ad. att nu deröfver definitift besluta. Det är likväl
naturligt att. om sedermera lista och 3:dje §§ afslås af R.
St. så måste 2:dra g dela samma öde, emedan man icke kan
lösrycka en del nr en Kongl. Propos. Jag utber mig derföre
att i detta hänseende få yttra några ord. Vid genomläsandet
af Coust.Utsk:s mern. har jag icke kunnat undgå att deri finna
en bekräftelse på den tillvitelse, som man så ofta gör oss Svenskar,
nemi. att vi förbise det verkligt goda och nyttiga under
äflan efter något som vi anse vara bättre; att vi lemna hufvudfrågan
å sido, om den äfven är aldrig så nyttig för fäderneslandet,
för att haka oss fast vid och kritiskt undersöka några
biomständigheter, samt att vi äro lyckliga om vi derigenom
kunna uptäcka skäl, hvilka föranleda till det helas förkastande.
Om detta förfaringssätt är en följd af verklig, sann öfvertygelse,
så äro vi skyldiga att skänka det vår aktning, äfven om
vi icke kunna gilla den statsekonomiska blick som föranledt det.
Om deremot åsigter eller beslut äro beroende af en förut fattad
mening eller af kärlek till advokatoriska spetsfundigheter,
så är det Representantens pligt att iner allvarligt än någonsin
bekämpa dem. De särdeles intressanta och väl skrifna reservationer,
som åtfölja Betänkidetge anledning att förmoda något
Den 18 Februari e. m.
477
sådant, och det tvungna, oklara oell svulstiga sätt hvarpå Betanlcdet
är uppsatt synes äfven gifva vid handen att författaren
eller författarne haft mycken möda att af de små anmärkningar,
soro kunnat göras mot förslaget, bilda ett. så stort förkastelseverk,
som det nu för Ständerna framlagda. Det är likväl icke
min vana att vilja tyda en sak annat än till det bästa. Derföre
antager jag också att Utsk. afgifvit detta Betänktde till R.
St. i full öfverensstämmelse med den åsigt det hyst ang Rikets
sannskyldiga nytta, men jag måste i så fall desto mera beklaga
att Coust.Utsk. kunnat komma till det resultat som Betänktdet
utvisar. Det skulle vara olämpligt af mig att uptaga tiden
med en kritik af detta utlåttde, då en dylik kritik redan förut
blifvit på särdeles fullständigt sätt genomförd. Jag ber endast
att med några ord få fästa R. o. A:s upmärksamhet på att
Const.Utsk. icke kunnat neka att den 2:dra § i Kongl. Propostn
hufvudsakligen är både rigtig och nyttig; ty Utsk. har sjelf
medgifvit vigten af att ledamöterna i Interims-regeringen äro
lika många från hvardera Riket, och att de minskas från 20
till 8. Const.Utsk. har tillika godkändt sättet för deras utväljande
och det för ärenders afgörande erforderligaste antal ledamöter,
samt slutligen den ändring, som är föreslagen med afseende
på Ordftde-befattningen, hvilken också medför tvänne
stora förbättringar. För det första skola Svenska ärenden alltid
behandlas under Svensk Ordförtde och Norska under Norsk
Ordförtde. För det andra skall vid alla tillfällen, då Ordförtde
får förhinder, den främste ledamoten af det land han tillhör
träda i hans ställe. Då således Const.Utsk. gillat allt det hufvudsaklig»
i denna §, så beklagar jag att det hakat sig fast vid
ett mom. som är ordagrant afskrifvet ur nuvartde RiksAkten.
Ett mom. som bestämmer, att de Svenska ärendena skola föredragas
af den till hvars befattning de höra. Först framställer
Utsk. en förmodan om hvad som kan vara K. M:s Nådiga afsigt
med afseende på föredragningssättet, derefter förklarar Utsk.
att ett närmare stadgande i detta afseende bör i RiksAkten inflyta,
så vida icke olägenheter i framtiden deraf skola upstå.
Föregående talare hafva, enl. min tanka, klart och tydligt utredt,
att om ett sådant stadgande vore af nöden, så borde det
åtminstone icke införas i RiksAkten, som rör båda Rikena gemensamt,
utan antingen i vår Svenska grundlag eller i en särskild
derom utgifven förordning. Det har klart och tydligt
blifvit bevisadt att om man i RiksAkten ingår i detalj-bestämmelser,
så blir följden den att om K. M. och R. St. skulle
väcka den ringaste förändring med afseende på de föredragandes
antal eller befattning, så måste denna fråga, ehuru den ensamt
rör Sverige, 2:ne gånger behandlas af Norska Stortinget.
Någonting mera oformligt kan jag för min del icke föreställa
mig. Const.Utsk. hade handlat vigtigare om det fästat uppmärksamheten
på att en sådan brist i författningen förekom,
och tillika förklarat sig vara betänkt att till Ständerna inkomma
478
Den 18 Februari e. m.
med förslag till en ändring i Svenska grundlagen, hvarigenom
denna brist skulle kunna afhjelpa?, men så har Utsk. icke
gjörl, utan det har föreslagit att eu dylik bestämmelse borde
införas i RiksAkten. Jag vill icke taga R. o. A:s tålamod i
anspråk med att genomgå de öfriga anmärknrar mot formen,
som blifvit gjorda af Utsk., ty de hafva — med all aktning
för Utsk:s ledamöter — varit af en ganska småagtig natur och
hafva efter min tanka blifvit af föregående talare fullständigt
vederlagda. Jag kan icke inse, hvartill den af åtskilliga ledamöter
begärda återremissen skulle tjena: ty då nu frågan genom
2 Stånds beslut är förfallen, så anser jag icke Utsk. befogadt
att inkomma med förslag till en ny förändring af denna
g i RiksAkten. Dessutom skulle jag för min del icke önska en
återremiss, emedan en sådan skulle innebära ett slags gillande
af Const.Utsk:s anmärknrr, hvilkas rigtigliet jag aldeles icke
kommit under fund med. Vi hafva vid flere föregående tillfällen
med ogillande lagt åtskilliga af Fkon.Utskis Betänk:de till
handlingarne, och ehuru jag hvarken älskar eller nu vill tillstyrka
en sådan kraftyttring, så får jag likväl säga att jag anser
detta Betänk:de vara deraf vida mera förtjent än de Betänk:den
af E':on.Utsk., hvilka fått undergå ett sådant öde. Man
har såsom skäl för nödvändigheten af att i RiksAkten införa
något stadgande med afseende på föredragningssättet, anfört, att
det är en himmelsvid skillnad mellan en Interims-regering och
den Regering, som tillsättes enligt 43:dje § Reg.Frn; ty säger
Utsk.. förhållandet är helt olika när Konungen varder utrikes
mot när han genom sjukdom är hindrad alt föra Regeringen.
Jag får då flista uppmärksamheten på att 43:djc g
Reg.Frn innehåller ännu ett fall. nemi. när Konungen går i
fält i spetsen för sin armé. hvarc sig inom eller utom landet,
och detta fall måtte väl i vigt kunna jemföras med de
tillfällen, då en Interims-regering eger att sammanträda. Då
nu under de 48 år som vår grundlag varit gällande intet Coust.-  Utsk. ansett det vara af nöden att till R. St. inkomma mod förslag
om ett närmare bestämmande af hvilka föredragande, som
ega att fungera i de fall då en Regering tillsättes enligt 43:de
§, så anser jag icke heller att något sådant nu är behöfligt.
På de skäl jag tagit mig friheten framställa anhåller jag vörsamt
hos Hr Gr. och Landlm:n om propos. på bifall af åtminstone
2:dra §. då jag antar att lista och 3:dje §§ icke kunna
annat än eventuelt bifallas.
Hr Cederschiöld. Rob. Theophron: Det torde icke
kunna bestridas att det för Brödrarikena är af största vigt att de
lagar, som bestämma huru en Regering skall föras vid de tillfällen
då Konungen är derfrån förhindrad, att dessa lagar, siiger
jag, icke allenast öfverensstämma sins emellan, utan äfven
äro så tydliga, att de icke kunna missförstås eller gifva anledning
till någon tvekan vid tillämpningen. För närvarande är
Den 18 Februari e. m.
479
likväl förhållandet icke sådant: RiksAkten stadgar nemi. alt
när Konungen är hindrad att föra Regeringen, en sammansatt
Interims-rcgering skall föra styrelsen. Vår Svenska Regeringsform
känner deremot icke till någon sådan Interims-regering,
utan stadgar att Regeringen i så fall skall föras af SlatsRådet.
Då nu Reg.Ftn är grundlag, men RiksAkten är civillag,
och, som vi veta, civillagen måste vika, när den kommer i strid
med grundlagen, så följer också, att man icke kan tillämpa
RiksAktens föreskrift om Interims-regering, utan att, om jag så
må säga, gifva en örfil åt grundlagen. En sådan tillämpning
har dock redan en gång egt rum, och det är lyckligt att det
gått för sig utan olägenhet; men hvem svarar för att, om ett
sådant fall en gång till inträffar, Konungens rådgifvare då skola
anse sig af grundlagarne oförhindrade att inträda i Interimsregeringen.
Jag hemställer huruvida det icke skulle kunna
medföra ganska beklagliga följder för Konungens rådgifvare;
ty man kan tänka sig det fallet att Imterims-regeringen genom
en pluralitet af de Norska St.Råds-ledamöterne fattade ett beslut,
som vore skadligt för Sverige. Månne det icke i så fall
skulle kunna hända att Konungens rådgifvare blefvo ställda inför
Riksrätt och afsatta från sitt embete, derföre att de i öfverensstämmelse
med RiksAkten inträdt i en Regering, som
Sveriges grundlag icke känner till. Om jag vid ett sådant tillfälle
vore Konungens rådgifvare, så skulle jag anse det för
min pligt att snarare nedlägga mitt embete än inträda i en sådan
Regering. Då nu en sådan olikhet förefinnes mellan de
2:ne lagarne, så anser jag det vara af det högsta behof påkallad!
att dessa lagar bringas i öfverensstämmelse, och jag tror således
icke att Hr Carleson gjort sig klart reda för verkliga förhållandet
då han sade sig icke kunna inse nödvändigheten af denna
förändring. Då R. St. ega rättighet och pligt att fordra
ansvar af Konungens rådgifvare, för de lagöfverträdelser som af
dem begås, så bör det ock vara R. St:s pligt att så vidt på dem
beror söka förebygga att en sådan äfventyrlig ställning för
Konungens rådgifvare, som den jag nyss uttalat, ej vidare må
komma i fråga, och jag anser att representationen derföre bör
vara Regeringen tacksam för att den söker att häruti åvägabringa
en förändring. Denna fråga är efter min åsigt bland
dem som ej får falla; men som jag icke i allo kan gilla Regeringens
förslag, så önskar jag nu återremiss af detsamma.
Enligt min tanka har Const.Utsk:s Ordf:de och flera andra talare
misstagit sig, då de tro att detta förslag är af den beskaffenhet
att någon ändring deri icke kan föreslås, ty här är
icke fråga om någon grundlagsförändring, och det är endast i
så fall som Const.Utsk. icke har rätt att tillstyrka någon ändring
i hvad som är föreslaget. Det är af vigt att frågan icke
afslås, emedan man derigenom skulle uttrycka ett ogillande af
det hela, men jag tillstyrker en återremiss, på det att Utsk.
måtte ytterligare behandla frågan efter att hafva fått del åf de
480
Den 18 Februari e. m.
anmärk:r, som mot det nuvar:de förslaget bunna göras. De anmärka
jag har att framställa äro visserligen till största delen
redan gjorde, men jag anser mig likväl böra tillägga några ord,
för att ytterligare bevisa deras rigtighet. H. Ex. Hr Just. St.-  Ministern Gunther har i sitt anförande gifvit tillkänna att han
icke deltagit i den Kongl. Propos. om grundlagsförändringar,
som föranledt det nu ifrågavande förslaget, och jag förmodar
att jag upfattat hans yttrrde rätt, om jag säger, att han önskat
hafva förslaget upstäldt så att Prinsarne skulle inträda i styrelsen
i den ordning De voro berättigade till thronföljden; men
han har likväl tillstyrkt förslaget sådant det är, derföre att han,
såsom ordena föllo sig, icke kunde inse hvad våda som kunde
upkomma der.J att en yngre Prins tillträdde Regeringen framför
en äldre. Han frågade hvilken denna våda skulle vara;
och jag får härtill svara att derigenom skulle efter mitt förmenande
kunna upstå den mest eftertänkliga våda för den ärftliga
monarkiens princip. Må man t. ex. tänka sig att det funnes
tre Prinsar, och att Thronföljaren vöre hindrad att inträda i
Regeringen, samt att icke den andra, utan den tredje Prinsen
utsågs att inträda som Regent, månne man då icke skulle anse
det vore klart att orsaken hvarföre den andro Prinsen icke utsågs
till Regent, ehuru Han dertill var oförhindrad, stod att
finna deruti att han dertill vore olämplig? Tähker man sig nu
sedan att Thronföljaren aflede och att den andre Prinsen således
vore närmast att intaga thronen, hvad skulle det ej framkalla
för missförhållande, då Han redan förut erhållit ett Kgl.
förklarande att Han var olämplig till att föla Regeringen? Det
är gifvet att häraf skulle kunna upstå de aldra största vådor
för Riket, och delta är för mig ett fullt tillfyllestgörande skäl
att icke antaga förslaget sådant det blifvit frarastäldt. En annan
anmärkning som jag antecknat är den att det icke torde
gå an att till Regent hafva en omyndig person.
Sedan jag anmält mig har det redan af en talare blifvit
anmärkt, att ehuru Konungen är myndig vid 18 års ålder, så
är en Prins det likväl icke; om Han än likväl skulle vid 18
års ålder inträda i Regeringen så blefve följden den att Regentskapet
utöfvades af en omyndig person. Vill man antaga ett
sådant förslag som detta, så är det åtminstone ovilkorligen nödvändigt
att man i grundlagarne stadgar, att en Prins är myndig
vid 18 års ålder, ehuru jag för min del lemnar derhän, huruvida
ett sådant stadgande är lämpligt. Jag anser detta vara
vigtigt och för Riket nyttigt att Thronföljaren inträder i Regeringen,
när Konungen är derifrån hindrad. Härvid bör man
dock efter mitt förmenande stadna; men om man vill gå längre,
så bör man åtminstone stadga att Successions-ordningen är det
rättesnöre, sorn bestämmer i hvilken ordning de öfriga Prinsarne
skola inträda i Regeringen. Hvad Interims-regeringen åter angår,
så anser jag det vara stridande mot den konstitutionella
stats
-
Den 18 Februari e. m.
481
statsförfattningens princip att i en Regering finnas rådgifvare,
sorn icke äro ansvariga för representationen i det land, der regeringen
föres, och jag kan icke inse hvarföre Norska ledamöter
skola sitta i Sveriges StatsRåd, utan enligt min tanka är all
rättfärdighet upfylld, om den sammansatta Interims-regeringen
fungerar endast i de frågor, som äro för båda Rikena gemensamma.
Vill man åter beträda den andra banan och låta dem
deltaga i alla ärenden, så är det ovilkorligen nödvändigt att
bestämma, hvilka som skola vara föredragande i en så beskaffad
Interims-regering. H. Ex. Hr Just. Statsministern har visserligen
sagt att någon bestämmelse derom icke borde införas i
RiksAkten, emedan det vore likgiltigt för Norge, hvem som vore
föredragande för de Svenska ärendena. Detta är sannt såvida
de Norska ledamöterna icke skola deltaga i behandlingen af de
Svenska ärendena, men om de skola deltaga deri, så måste väl
orsaken dertill vara den att de Svenska angelägenheterna ega något
intresse för Norge, och om så är, så är det äfven af intresse
för Norska StatsRåden att veta, hvem som skall vara föredragande.
— Om man vill det ena, så måste man vilja det
andra. Hr Dalmans yttrande med afseende på Kronprinsens
inkallande i Regeringen genom en adress på sidan om grundlagen
var af sådan beskaffenhet, att jag genast antecknade det;
likväl under förmodan, att det varit föranledt endast af ett förhastande.
H. Ex. Just. Statsministern har redan bestridt en sådan
åsigt, och tillika förklarat, att Konungens rådgifvare aldrig
kunde gå in på något sådant. Jag får uttrycka min stora tillfredsställelse
för en sådan åsigt och hoppas att alla kommande
innehafvare af detta embete skola hysa densamma. På grund
af hvad jag här anfört anhåller jag om återremiss af betänk.,
icke derföre att man kan få detta förslag ändradt, om det är
sannt att betänk, blifvit af 2:ne Stånd bifallit, utan derföre att
jag anser det vara den enda utväg, som återstår för mig. då
jag icke vill afslå den Kongl. Proposm och icke heller kan bifalla
densamma. Dermed vunnes äfven det målet att Const.-  Utsk., efter att hafva fått del af dessa anmärkntr kunde inkomma
med förslag till de ändringar i grundlagen, som äro af
behofvet ovilkorligen påkallade, om man skall kunna åstadkomma
enhet i de unionella förhållandena. Jag förmodar alt för
det nu församlade Norska Storthinget kan framläggas en Kongl.
Propos. om samma ändringar, som dem jag önskar få af Const.-  Utsk. föreslagne; och då kunna vi vid nästa Riksdag få dessa
ärenden reglerade på ett för alla tillfredsställande sätt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: En värd talare. Hr Gunther
har under loppet af förmiddagen uppräknadt en massa af de
anmärknrr som blifvit gjorda emot K. M:s nåd. Propos., som
nu är under behandling. Dessa anmärkn:r hafva varit af ganska
olika beskaffenhet och enär de varit hvarannan motsägande
lii H. 31
482
Den 18 Febrnari e. m.
har han deraf slutat till det afstyrbande utlåtandets obefogenhet.
Om man går dessa anmärknir litet närmare på lifvet, så finner
man likväl att de äro sammanplockade dels ur tidningarne, dels
ur deras yttranden som icke vilja förändringen och dels ur deras,
som vilja den, ehuru under en förbättrad form. Det är
klart att anmärkn:r, kommande från så olika källor och afseende
så olika mål icke kunna öfverensstämma med hvarandra.
Han har sagt att stiftandet af ifrågavar:de lag är särdeles svårt
och jag medger att i allmänhet så är, men ändå svårare blir
det, om man går till väga som han gjörl och sammanplockar
anmärknir från alla möjliga håll. Det är omöjligt att uppställa
ett förslag så att det tillfredsställer både dem som vilja,
och dem som icke vilja förändringen, men om man fäster afseende
på dem, som verkligen vilja reformen, ehuru de ogilla
det sätt, på hvilket den är föreslagen, så blifva svårigheterna
ganska mycket förminskade. — I afseende på de förändringar,
som i grundlagen äro föreslagna af K. M. har jag icke hört
mer än en enda egentlig anmärkn., och den innehåller att Prinsars
rättighet att föra Regeringen skulle vara för långt utsträckt
och Successionsordningen frångången. Man har sagt det vara
af största vigt att bibehålla successionen såsom grunsats i hvarje
moraliskt samhälle och särskildt i vårt, der den ligger till
grund för en fjerdedel af reprepresentationen, nemi. för R. o.
Ad. Jag vill nu icke ingå i bedömande, huruvida denna grundsats
är rigtig eller icke, men säkert är, att, om man på densamma
vill göra afseende, sådant utan svårighet i lagstiftnings
afseende låter sig göra. Vidare har blifvit sagdt att de anmärknrr
som Coust.Utsk. gjort mot RiksAktens upställning varit
obetydliga. Jag får då hemställa, huruvida den omständigheten
är så obetydlig att det skulle kunna bero på en pluralitet,
bestående af 4 Norrmän och en Svensk, att bestämma
sättet för föredragningssättet. Jag hemställer, huruvida det är
obetydligt att ingenting är stadgadt i ett ämne af sådan vigt,
att den föredragande enligt grundlagen har både rättighet och
skyldighet att vägra underskrifva det beslut han icke kan gilla.
Män har vidare sagt att denna otydlighet i RiksAkten är gammal
och att den existerar för det närvande. Så är icke förhållandet;
ty för det närvande sitta alla StatsRåden i Interimsregeringen,
och då är det klart att Dep.Chefen föredrar, så att
något ytterligare stadgande icke är behöfligt, men helt olika
blir det, när endast 4 StatsRåd sitta i Regeringen och således är
otydligheten icke gammal. Man har vidare sagt att om också
anmärkin vore rigtig så vöre det likväl icke RiksAkten som
skulle afhjelpa den. Jag har redan förut haft tillfälle fästa
Ståndets uppmärksamhet på att enligt K. M:s Propos. dessa
frågor skola afgöras enl. RiksAkten; ty i K. M:s Propos. slår att
om lnferiins-regeringen finnes stadgadt uti RiksAkten, och der
finnes äfven bestämdt, hvem som skall föredraga de diplomatiska
ärendena. Konseqvensen tyckes då fordra att man äfven be
-
Den 18 Februari e. m.
483
stämmer hvem som skall föredraga de öfriga Svenska ärendena
och, hvilket af en talare redan är anmärkt, det bör äfven vara
af intresse för de Norska ledamöterna att genom RiksAkten
kunna få veta, hvem sorn skall föredraga.
Vidare har man sagt att Utsk. måtto hafva haft särdeles ondt
om skäl efter det icke kunnat finna några bättre. — För att bevisa
att man ingalunda haft ondt om skäl skulle jag väl kunna
framkomma med en hel mängd nya. men jag vill nu nöja mig
med tre hittills icke anförda. I RiksAkten står att de 2:ne
Norska SttatsRåd, som liro i Stockholm, skola såsom ledamöter ingå
i styrelsen, men såsom vi veta äro de Norska StatsRåds-platserna
i Stockholm så att säga ambulatorisk», det torde derföre vara
af vigt att veta om de 2:no StatsRåd, som händelsevis äro istockholm
vid del tillfälle då Interims-regeringen bildas, skola deri
ingå för hela tiden eller om deras tjenst verkligen skall vara
ambulatorisk, så att de emellanåt ombytas. Ang. tillsättandet
af de StatsRåd som skall sitta i Regeringen står vidare att när
Konungen icke kan utvälja dem, så skola de utväljas af StatsRådet.
Vi veta att StatsRådet består af 10 personer, och då
2:ne personer få hvardera 5 röster, så är det icke lätt att afgöra
hvem som skall sitta i Regeringen. En ännu vigtigare anmärkn.
är att på samma gång som der fullkomligt rigtigt står att ledamöterna
skola vara lika mångå från hvardera landet, samt att 2:ne ledamöter
från hvardera landet är det minsta som får vara närv:de
när beslut skall fattas. Det kan hända att en eller 2:ne ledamöter
af det ena landets Regtsmedlemmar sjuknar, hvilken eller hvilka
skola i så fall utgå af det andra landets medlemmar? Det kan hända
att ett vigtigt beslut beror på hvilken det blir som nfträder, men
likväl finnes derom ingenting stadgadt. Hrrtne torde således finna
att Const.Utsk. ieke haft så särdeles svårt att finna skäi för sin
åsigt. En talare har nysss omnämnt, huru 43 § i vår R.F.
redan blifvit efterlefd i 48 år. Jag vet icke huru den värde
ledamoten räknar men jag för min del kan icke fatta att
48 år förflutit, sedan 1840 då denna § infördes i grundlagen.
Samma talare har vidare sagt att denna § varit tillräcklig
för att bestämma, huru Regeringen skall förås, när Konungen
går i fält, hvilket fall väl måtte vara lika vigtigt som det när
en Interims-regering tillsättes, derföre att Konungen är sjuk eller
har rest utrikes. Jag får då fästa uppmärksamheten på att
Konungen Sjelf regerar, när Han går i fält, och att den hemmavarande
Regeringen endast regerar i de stycken som Konungen
den updragit, hvaremot Interims-regeringen regerar med
full Kongl, magt och myndighet, och Konungen har ingenting
att under tiden besluta.
Frågan har emedlertid sedan f. m. inträdt i ett nytt stadium,
ty den är af 2:ne Stånd afslagen och således i alla händelser
förfallen för denna Riksdag, derföre hafva vi endast att
tillse, om vi i någon mån skulle kunna föra frågan framåt närmare
sin lösning genom det beslut R. o. Ad. kommer att fatta,
484
Den 18 Februari e. m
då vi på samina gång vore i tillfälle att visa Ståndets opinion
i frågan. Det mål hvartill vi hafva alt sträfva är att tå en
ny förbättrad uplaga af den Kongl. Proposm och dit kunna vi
enl. min tanka sträfva alla gemensamt; ty de som ansett den
Kongl. Propostn medföra så stora fördelar att de velat densamma
bifalla, ehuru de erkänt de anmärkntr som deremot blifvit
gjorda, dessa hafva nu ingen anledning att yrka på bifall,
då förslaget redan af 2 Stånd är afslaget. De åter som önskat
förändringen, men likväl velat afslå förslaget, derföre att de ansågo
de gjorda anmärknte vara af allt för stor vigt, dessa behöfva
nu icke vidare yrka på afslag, emedan ingen fara är för
handen att förslaget kan blifva lag. Om vi bifalla förslaget, så
blir följden den att E. o. Ad. gör en opinionsyttring, men på
samma gång bifaller något som K. o. Ad. icke gillar; ty jag
antar att de flesta vilja förändringen, men under en förbättrad
form, och vidare blir frågan derigenom totalt fast läst, då 2
Stånd stanna för bestämdt afslag och 2:ne för bestämdt bifall,
och om Norska Storthinget dertill bifaller förslaget så blir det
nära nog omöjligt för Regeringen att föreslå någon ändring i ett
förslag, som bifvit bifallet af 2:ne Stånd och af Norges Storthing.
Då nu förslaget omöjligen kan blifva lag utan med såjdana
förändringar, som göra det antagligt för de andra Stånden,
så föreställer jag mig att alla de, som i likhet med mig önska
framgång åt den Kongl. Proposm men i en förbättrad gestalt,
göra bäst i att ålterremittera frågan. Derigenom uttryckes enl.
min tanka att Ståndet icke kan bifalla den Kongl. Propostn,
sådan den nu är, utan önskar att erhålla den under en förbättrad
gestalt. Detta är en ganska vanlig åtgärd, och den har
helt nyligen blifvit begagnad vid denna Riksdag, nemi. då det
var fråga om att ändra lagen om räntan. Förslaget var af 2:ne
Stånd afslaget, men R. o. Ad. beslöt att återremittera detsamma,
för att visa att R. o. Ad. gillade principen af en fri ränta.
Jag anhåller vördsamt om återremiss.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Skickligare talare än
jag hafva redan utredt frågan: ett kort sammandrag deraf må
dock tillåtas mig. Const.Utsk. erkänner den Kongl. Propostn
förtjenster och fördelar, men afstyrker den likväl, på grund af
ett eller annat formfel. Att dylika formfel finnas kan icke bestridas,
anmärkningsvärdt isynnerhet derföre att de visa, huru
man mera fästat sig vid Norska än Svenska förhållanden, således
gått helt olika till väga mot förra gången, då RiksAkten
var under behandling. Aro nu dessa formfel så betydliga att
de ursäkta den förkastelsedom Utsk. uttalat öfver förslaget?
Detta är frågan. Jag tror den kan och bör besvaras med —
Nej! Klen måste den lag i sanning vara, som icke skulle vinna
vid jemförelse med det nuvarande oefterrättlighets-tillståndet.
Stridande mot den monarkiska principen, då den förbjuder
th ronföljaren att öfvertaga styrelsen, när Konungen genom en
Den 18 Februari e. m.
485
eller annan orsak derifrån är hindrad. Vi hafva nemi. i dag
hört den s. k. »Prins-regeringen» beskyllas för ett än vådligare
afsteg från ärftlighets-principen. Dessa anmärkningar ehuru rätt
muntrande som tidningsartiklar, torde i sjelfva verket vara af
föga värde. Thronföljaren är ju alltid sjelfskrifven Regent;
hvarföre då bråka sin hjerna med de undantagsfall, då en fader
ens skulle kunna förordna sonen »C» till Regent framför
sonen »B». Ingen torde vara månare om den monarkiska principens
bibehållande än Monarken Sjelf, detta är ett axiom. Om
så är kan man vara förvissad att om »C» föredrages framför
»B», så är B. säkerligen fullkomligt olämplig. Den nuvartde lagen
är oklok då den i Konungens ställe insätter ett 20-manna-råd utan
inre föreningsband, som ofta torde komma att stå som två skiljda
hälfter mot hvarandra; okunslilutioncl då hälften af dessa
Regenter äro ansvariga hos oss, ja då de Svenska äfven lätteligen
kunna blifva det; de behöfva endast låta omkullvotera
sig af sina kamrater, och derefter reservera sig till prot.
Det är slutligen O-Svenskt då det ej allenast genom småaktiga
bestämmelser söker, likasom på guldvigt, afväga lika rättigheter
åt den ojemförligt svagare, som åt den starkare under det skyldigheterna
fortfarande äro så olika, att bestämmelser hvilka endast
söndra hvad man borde arbeta på att förena, men ännu
mer då det tillåter Norrmännen att yttra sig öfver hvarje förekommande
Svensk fråga, under det att, som vi alla veta, flertalet
af de Norska målen undandragas det Svenska StatsRådets
pröfning och afgöras genom den i Christiania fortfarande, uteslutande
Norska Regering, hvars »indstillinger» äfven i öfriga
frågor måste inhemtas. Man torde invända att om också införandet
af »Prins-regeringen» vore en vinst, qvarstår likväl i nya
lagen större delen af de fel som jag hos Interims-regeringen
påpekat. Ganska sannt. men M. Hrr! den nuvartde lagen, den
hänger öfver oss sorn ett Damokles-svärd, hotar oss dageligen,
stundeligen, vid hvarje åkomma som drabbar Konungens dyra
person; den nya lagen deremot den kommer, med Guds hjelp,
icke under sekler att tillämpas. Vi äro nu nog lyckliga att
ega 3:ne Prinsar, thronfiiljden torde således kunna anses någorlunda
betryggad, och så länge en enda Prins finnes qvar, — så
länge undgå vi den nationalkänslan kränkande inrättning som
kallas Interims-regering. Vinsten häraf är så stor att den enl.
min tanka bordt utgöra en tillräcklig grund för Coust.Utsk. att
tillstyrka bifall till den Kongl. Propostn. Nej säger man: när
ett fördrag upgöres mellan tvenne folk, är ingenting småsak,
om någon otydlighet förefinnes måste det rättas t. o. m. om
den goda saken derigenom under åratal fördröjes. Om man
handlat så för 43 år sedan, hade mycket varit olika mot nu.
Väl möjligt; men denna otydlighet, den om de Svenska ärendenas
föredragning, den enda verkliga, om denna otydlighet,
säger jag, endast rörer Svenska förhållanden finner jag det snarare
vara en förtjenst att RiksAkten derom ingenting bestämmer
486
Den 18 Februari e. m.
på det att Norska Storthinget icke måtte ega rätt att blanda
sig i en uteslutande Svensk organisationsfråga, hvilken vi mycket
väl sjelfva kunna i allt lugn afgöra; att vi åtminstone få
god tid dertill tror jag mig hafva visat. Hvarföre då bortkasta
köttstycket, för att gripa efter skuggan. En åtorremiss vore
enligt min tanka detsamma som bifall till LItskrs förslag. Då
frågan i Notge är af grundlagsnatur, således der hvilande sedan
sednaste Storthing kan ju icke en bokstaf deri ändras, den
mäste här liksom der ordagrannt antagas eller ock falla. Gr.
Ankarsvärd har förklarat att frågan bestämt faller i Norge. Jag
har varit der senare än Hr Grat och kan försäkra att då åtminstone
var sinnesstämningen der långt ifrån fiendtlig mot förslaget,
man ansåg det vara upgjordt af en Norriges utmiirktaste
Statsmän Statsllådet Stang, och förmodade att det skulle bifallas
i den händelse man här antoge det. Framtiden får utvisa antingen
jag eller Hr Gr:n har rätt. Hvad sorn olyckligtvis iir säkert,
är alt frågan nu tillfölje af Medståndens beslut, redanfallit.
Det beslut vi gå att fatta utgör således endast en opinionsyttring.
Jag hoppas att R. o. Ad. skall betrakta saken
från en upphöjdare synpunkt än formens. Det gäller icke allenast
fosterlandets sanna väl, utan äfven dess anseende. Föga
gynsam torde utlandets dom blifva öfver den folkförsamling som
bibehåller en lag, så besynnerlig, att dess motstycke icke torde
i historien kunna upletas, blott derföre att i det nya förslaget
en otydlighet finnes i en punkt, som troligen icke på mannaåldrar
kommer att tillämpas, eller derföre att en ordställning
tvingar granskaren att upsöka en aldra uplaga af grundlagen.
På dessa skäl vågar jag tillstyrka bifall . till K. M;s Propos.,
således afsiag å Betänkandet.
Frih. Paykull, Joli. Gust.: Ehuru jag redan genom min
vid utlåt, fogade reservation haft tillfälle utsäga min tanka och
ehuru saken blifvit ganska fullständigt behandlad, anhåller jag
likväl att få säga några ord. Hvad angår Irsta § ang. Kongl.
Prinsars inträdande i styrelsen, så finner jag den fullt antaglig;
ty då här ej är fråga om hvem som skall blifva Konung,
utan endast om hvem som skall periodiskt öfvertaga Riksstyrelsen,
så står den ej på minsta vis i strid mot Successionsordningen.
Den är af en fullkomligt monarkisk tendens, och
hvar och en som i likhet med mig hyllar den monarkiska principen
bör anatga den. Den 2:dra § om Interimsstyrelsen innehåller
egentligen 3:ne stora förbättringar. Den Irsta är antalets
förminskande, en sak hvilken alla anse för rigtig; ty,
som sagdt är, i lugna tider kan man möjligen hjelpa sig fram
med en mångtalig Regering, men om minsta moln visar sig på
den politiska horizonten upstår behofvet att samla magter på
så få händer som möjligt, och bäst är, om den kan läggas i
en hand. Den andra förbättringen, hvilken är ganska vigtig
består deri att Svenska ärendena skola föredragas, när den
Den 18 Februari e. m.
487
Svenske Statsministern är Ordf:de, och de Norska ärendena under
ordförandeskap af den Norska Statsministern. Så är icke
förhållandet för det närvar:de, utan nu kunna de Svenska ärendena
föredragas, när Norska Statsministern är Ordf:de, och således
de Norska StatsRåden bestämma hvad de behaga om Sveriges
angelägenheter, emedan deras röster då utgöra piuraliteten.
För det tredje skall Interims-regeringen sammanträda i Stockholm,
och det tycker jag bör vara fullt antagligt för Sverige.
Man har sagt att det möjligen vore bäst. om hvart land styrde
sig sjelf, men jag hemställer om icke i så fall det lilla samband,
som nu förenar länderna, då nästan helt och hållet skulle
försvinna. Jag anser icke att man som skäl för en återremiss
kan anföra att Betänk, blifvit i 2:ne Stånd afslaget, ty enl.
min tanka bör man icke rätta sina beslut efter hvad andra
Stånd gjort eller kunne komma att göra. Den Kongl. Propos.
innehåller så stora fördelar att Utsk. enl. min tanka bort skynda
att antaga densamma. Om t. ex. en affärsman ser sig på
en spekulation kunna vinna 90 °/0 men icke inlåter sig i denna
affär, derföre att han om 3 eller 4 år hoppas på samma
spekulation kunna vinna 100 °/oi handlar han enl. min tanka
högst oklokt, Utsk. är här denna affärsman, som har försakat
betydliga fördelar genom att framhålla små betänkligheter.
Jag anhåller om afslag på Betänk, och bifall till den Kongl.
Propos:n.
Hr Hjerta, Lars: Flera talare hafva här yttrat en önskan
att 11. o. Ad. skulle till den Kongl. Propos:s förmån afgifva
en opinionsyttring, oaktadt den Kongl. Propos:n blifvit af
2:e Stånd afslagen, men just den stora accent, som blifvit lagd
på en sådan önskan ger mig anledning att betrakta några af
de talares argumenter. som yttrat sig mot Const.Utskts Betänk.
Man har bland annat såsom skäl för den Kongl. Propos:n anfört,
att vådorna af Prins-regeringen å andra sidan blifvit öfverdrifna.
Detta är ganska möjligt och jag vill icke inlåta mig
i något vidlyftigt försök till utredning deraf, utan blott hänvisa
till hvad ett par talare redan deröfver yttrat. Då jag
likväl tror att man sökt öfverbjuda hvarandra i skildringen af
de vådor, som skulle vara förbundne med den nuvar:de Interims-regeringen,
då bör det väl undersökas, hvaruti dessa vådor
kunna bestå, som man nu pä en gång börjat se i stor skala,
sedan man en lång tid varit lugn för dem. En värd talare har
enligt min uppfattning yttrat: att denna Interims-regering skulle
strida mot den monarkiska principen, hvilken skulle fordra enbet.
En ganska vigtig omständighet har härvid blifvit förbisedd
nemi. den, att Interims-regeringens ledamöter äro tillsatta
af Konungen Sjelf och kunna när som helst af Honom afsättas.
De äro således icke, såsom en talare antydde, af något republikanskt
ursprung. Det vore visserligen något annat, om en
Regering bestående af en mängd ledamöter skulle vara per
-
488
Den 18 Februari e. m.
manent, t. ex. såsom förmyndare-regering; ty i så fall medgifver
jag att några sådana vådor kunde upstå för hvilkas undvikande
den monarkiska principens hyllande anses rigtig: men
helt annat är det väl, då denna Regerings välde icke får räcka
öfver en kortare tid under Konungens bortovaro. Jag tror då
för min del, att antalet icke medför någon skadlig verkan. Man
kunde med afseende på ledamöternes antal, närmast jemföra dem
enligt nuvar:de inrättning befintliga Interims-regeringen vid en
Senat; de vådor som uppkommit deraf, att en Senat egt en oberoende
magt, men långt ifrån att dessa vådor skulle varit af
den egenskap som man här skildrat, nemi. uplösande och försvagande,
så visar historien både i det gamla Roms, i de Italienska
republikernas och i det nuvar:de Rysslands exempel,
att dessa korporationer i politiskt afseende haft en utomordentlig
styrka och fasthet. Vådan af deras välde har egentligen
varit att de utbildat en ochlokrati som sträfvat att förtrycka
individernes rätt.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Det är under mindre
gynsamma förhållanden, som jag vid detta tillfälle erhållit ordet,
ty det är icke upmuntrande att, efter en så långvarig diskussion,
som denna, yttra sig i en fråga, hvilken för det närvarde
icke har någon möjlighet att vinna framgång. Sakens
stora vigt gör likväl alt jag känner mig af pligt upmanad att
med några ord ytterligare derpå fästa R. o. Adis upmärksamhet,
särdeles då framställningar från några andra håll blifvit
gjorda, åsyftande att förringa frågans betydelse. Det var under
det den sista Interims-regeringen ännu var i friskt minne och
på grund af den erfarenhet, som man derigenom vunnit, som
Regeringen ansåg sig upmanad att framlägga det förslag, som
nu hviiar på R. o. Ad:s bord, och den trodde sig dermed gå
en allmän önskan till mötes. Jag skulle också förmoda att
meningarne då voro temligen ense om att något i det afseendet
behöfde göras. Visserligen har jag nu af flera talare hört yttras
att Interims-regeringen fullgjort sina åligganden till allmän
belåtenhet men, om så är, så utgör detta en heder för dem,
hvilkas åliggande det var att i denna Regering deltaga, mera
än en förtjenst hos sjelfva denna Regerings organisation, och
vitsordet härom innefattar det största beröm, som kan skänkas
dem, vida öfvervägande det de kunna hämta äfven af ett Const.-  Utsk:s decharge-betänk:de. Man måste emedlertid vid bedömandet
af denna fråga icke glömma de särdeles gynsamma
omständigheter, under hvilka försöket gjordes ty det torde
icke alltid vara att hoppas att Sverige skall vara i åtnjutande
af ett sådant lugn inom sig, under det oroliga förhållanden i
andra delar af Europa ådraga sig Regeringarnes upmärksamhet
och betaga dem håg och läglighet att blanda sig i våra
inre angelägenheter. Det torde icke alltid inträffa att denna
Regering utgöres af personer, bland hvilka ingen enda af äre
-
Den 18 Februari e. m.
489
lystnad eller andra särskilta bevekelsegrunder sökt göra sina åsigtcr
eller silt inflytande gällande framför de andra, eller sträfvat att
betyda mera än honom på hans plats i styrelsen rätteligen tillkommit.
Under mindre gynsamma förhållanden skulle resultatet
kunna blifva helt olika. Det låter tänka sig att de båda
ländernas intressen kunna vara mot hvarannan stridande och
hvad kraft har då en tjugomanna-styrelse, der ordförandeskapet
hvarje vecka omvexlar och hvarest pluraliteten kan vara underkastad
täta omvexlingar allt efter sorn en eller annan ledamot
kan vara af sjukdom eller annat förfall hindrad att i öfverläggningarne
och besluten deltaga samt i och med detsamma äfven
en ledamot från det andra Riket måste från sammanträdet sig
afhålla? En sådan styrelse innebär ej någon borgen för kraft
och consequens i Regerings-åtgärderne och huru Interims-regeringen
upskattats af vår östra granne, torde framstå af det förhållande
att han just under den tiden började med större ifver
bedrifva sina operationer vid Norska gränsen. Det torde sålunda
böra medgifvas att en Styrelse så organiserad som den
närvarrde Interims-regeringen icke är betryggande hvarken för
Sverige eller för Norge. Det nu framlagda förslaget åsyftar
att afhjelpa delta, och att f. n. det väsendtligaste föreningsstadgandet
mellan de båda folken utgöres af den regerandes
person, och att det var af största vigt att under de olyckliga
händelser om hvilka här är fråga, detta föreningsband i
möjligaste måtto skulle bibehållas, så har man föreslagit, att i
första rummet Kronprinsen skulle öfvertaga styrelsen, men att
om Han af omyndighet eller andra orsaker vöre derifrån hindrad,
det skulle bero på Konungen att bland öfriga Prinsar af
Sitt hus utse den, som skulle öfvertaga styrelsen. Och att om
ingen bestämmelse derom vore af Konungen gjord, Prinsarne
af det Kongl. Huset skulle äga att tillträda styrelsen efter den
ordning hvaruti de voro till thronföljden berättigade.
Man har anmärkt att, om under den tid, som en Prins
fungerade såsom Regent, en annan Prins, som stöde thronen
närmare, blefve myndig, skulle denne sednare öfvertaga styrelsen.
Detta öfverensstämmer äfven fullkomligt med förslaget och är
en nödvändig följd af den grundsats, hvarifrån man utgått, men
M. Hrr! hur osannolikt är det icke att ett sådant fall skall inträffa?
ty denna Regering kan endast komma att fungera för en
viss begränsad, i grundlagen bestämd tid, innan R. St. i Sverige
och Storthinget i Norge komma tillsamman, för att om
Riksstyrelsen förordna.
Hvad åter angår den 2:dra g af förslaget, så har Utsk.
erkänt dess hufvudsakliga fördelar, men det har fästat sig vid
den omständigheten att det icke skulle vara bestämdt, hvem som
skulle föredraga de Svenska ärendena. Förslaget innehåller att
de skola föredragas af den Svenske ledamot, till hvars befattning
de höra, och då här finnas Departementschefer, hvilka
hafva hvar sitt Departement att förestå, torde någon tvekan
490
Den 18 Februari e. m.
icke i allmänhet .kunna härom uppstå. Grundlagen är icke
uphäfd, derföre att Konungens person vid de nu ifrägavar:de
tillfällen skulle företrädas af en delegation af 8 personer. Jag
tror icke att den omständigheten, hvarupå Utsk. syftat, skall
förorsaka något bryderi, men om man vill hafva någon närmare
bestämmelse i det afseendet, så kunna de, på sätt af andra
talare blifvit anmärkt, erhållas antingen derigenom att derom
stadgas i Svenska grundlagen, eller ock genom utfärdandet af
en särskild civil-lag; ty det är en angelägenhet som endast rör
Sverige, och icke har att göra med RiksAklen eller de unoniella
förhållandena. Coust.Utsk:s Ordf:de har sagt att, utom de
i Utsk:s Betänk, upräknade skäl, kunde äfven åtskillige andra
anföras mot det ifrågavartde förslaget, såsom t. ex. att ingenting
vore stadgadt för den händelse att vid valet af den ledamot,
som borde utträda ur styrelsen derföre att en ledamot
från det andra landet sjuknat, rösterna föllo lika mellan 2:ne
personer. Jag tror att om man skulle reglementera för alla
sådana fall, så skulle man få göra bestämmelser i oändlighet,
och, enligt min tanka, kan man utan äfventyr öfverlemna detta
åt dem, hvilka ansetts värdiga såsom ledamöter i styrelsen inträda.
Samma talare har sökt visa att det bästa R. o. Ad. i
närvar.de stund kunde göra vore att återremittera Betänk:et,
emedan derigenom dessa brister skulle kunna blifva afhjelpta.
Jag för min del kan icke inse att en återrenriss skulle tjena
till något: ty då, enligt hvad här blifvit uplyst, Betänk:et blifvit
af 2:ne Stånd antaget och af ett afslaget, så lärer Utsk.
troligen komma att förklara att som Betänk:et endast blifvit af
ett Stånd återremitteradt, kan i anledning af återremissen ingenting
vid saken göras. R. o. Ad. skulle äfven derigenom
komma att icke uttala någon tanka i denna sak. Det vore
derföre, enl. min tanka, R. o. Ad. mycket värdigare, att i öf
verensstämmelse
med den åsigt Ståndet hyser om hvad fäderneslandets
sanna bästa kräfver genast uttala sig för eller emot
förslaget. Jag anhåller till följd häraf om afslag på Utsk:s
Betänk., och om bifall till K. M:ts nådiga Propos.
Hr von Knorring, Erik Oscar, anförde dels skriftligen,
dels mundtligen:
Med förvåning har jag hört Hr Hjerta här påstå, att man
nu först börjat tänka på de vådor som kunnat uppstå af Interims-tegeringens
närvar:de organisation; ty, om jag icke allt
för mycket missminner mig. så förspordes under sista Interimsregeringen
just från de med Hr Hjerta liktänkande mera klander
mot densamma, än från något annat håll. Att nu återemittera
frågan skulle icke innebära något annat än att R. o. Ad.
ansågo de mot Regeringens förslag gjorda aninärknrr vara
rigtiga. Jag inser ej att Utsk., i händelse af återremiss skulle
kunna göra något vidare till saken ; och med all den talent
och skicklighet, som Utsk:s Ordf:de besitter, är jag likväl öf
-
Den 18 Februari e. m.
491
vertygad, att det skall blifva honom omöjligt att kunna förmå
de 2;ne Stånd, som varit mot saken, att frångå sin åsigt. Detta
är ett skäl, hvarföre jag icke kan gå in på en återremiss och
hvarföre jag anser att flera af de ledamöter, som här yrkat en
sådan, bättre skulle uttrycka sin mening genom bifall till den
Kongl. Propsstn. Hvad nu angår vissa af Frih. Raab och Hr
Carleson yttrade farhågor, så tror jag att de hvila på oriktiga
föreställningar, hvarförutan jag anser att isynnerhet Frih. Raab
begagnat något för skarpa ordalag. Hr Frihtn yttrade nemi.
att han ansåg stora vådor kunna upkomma deraf att en Prins
fick föra Regeringen när Konungen derifrån vore hindrad, emedan
historien bevisar, huru som horsklyslnaden trifs på uphöjda
platser etc. Jag "får då anmärka, alt talaren förmodligen glömt,
att dessa fall icke inträffade i det 19:de seklet, utan på en
tid, då Sverige icke egde några ansvariga rådgifvare, icke någon
fri press m. m. Nu äro förhållandena så olika att jag
anser jetnförelsen med Gustaf Wasas söner m. fl. historiska exempel
icke vara lämpliga och således icke behöfva uptagas till
vederläggning.
Jag önskar att det Kongl. Förslaget måtte antagas på det
att äfven Const.Utskts Mern. N:o 3, 3:dje punkten, i afseende
på sättet för Riksstyrelsens förande i vissa fall. må vinna framgång.
Som 1 § i nu under öfverläggning varande Mern. N:o 5
handlar om samma sak. bedur jag att få upräkna några af de
fördelar som jag tror skall vinnas genom bifall till den Kongl.
Propostn:
l:o) Thronföljaren, som efter naturens ordning en dag skall
blifva Konung sjelf, kan aldrig inhämta en så lycklig kännedom
om Riksstyrelsen då han endast åhörer öfverläggningarne. såsom
en stum ledamot, som då Han skulle föra ordet i den t. f. Regeringen
med del moraliska ansvaret för utgången; och ingen
kan vara så intresserad att styra Riket väl som den hvilken
sjelf en gång skall blifva dess Regent.
2:o) Riksstyrelsen skall vinna i enhet, stadga och framgång
då färre styra under ett. alltid erkändt och aktadt förmanskap,
än då flera, alla beklädda med samma myndighet,
skola äflas vid frågornas afgörande;
3:o) En concentrerad styrelse är ett af hufvudvilkoren för
sakernas lugna gång och Constilutionens helgd inom ett land, och
4:o) Intriger och väld skola säkert blifva mera främmande
inom en sådan styrelse som den nu föreslagna än uti ett Flermanna-Råd,
der hvar och en måhända skall anse sig böra vara
den främste. Härom vittnar äfven historien.
Const.Utsk. har, bland andra skäl för afslag, åberopat ett,
som mig synes, verkligt svepskäl, nemi. ratt K. M:t icke på
»samma gång föreslagit den af R. St., i underd. skrifvelse af
»d. 9 Juni 1841, äskade förändringen i RiksAkten ang. det
»antal förmyndare, som för omyndig Konung väljas må.»
492
Den 18 Februari e. m.
Man vill således icke sjelfva saken • åtminstone kan man
misstänkas derföre, då nian icke funnit nog tillräckliga, verkliga
skäl för afslagets motiverande, utan tillgripit det nu anförda,
som icke alls har sammanhang med den Kongl. Proposin.
Hela resonnemanget uttalar en subjectiv och icke en objectiv
åsigt och detta tror jag icke går an, då fråga är att stifta lagar.
Som tiden är långt framskriden, vill jag ej längre uptaga
R. o. Adis tid, utan inskränker mig till att, med afslag å Utskis
förslag, vördsamt anhålla om bifall till den Kongl. Proposin.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Frölich David, anförde skriftligen:
Ehvad utgången blir bifall till Coust.Utskis Betänk. Nio 5
eller ej ville jag i R. o. Adis prof. ha förvarade mina tankar,
elium det icke är sannolikt — att döma af argumenterna för
så väl som emot den Kongl. Proposin — att någon dervid
fäster uppmärksamhet just nu. Det kan också göra detsamma,
ty för denna gången synes frågan om att få en förnuftig form
för Interims-styrelse hafva varit före och det är vigtigare att
kortligen antyda, hvarföre den tiar gått sitt öde att misslyckas
till mötes, och huru man en annan gång borde åter bringa den
på bane, än att ge sig in på urskiljandet emellan de serskilda
opinionerna. Endast en flygtig öfversigt af de mest framstående
talarenas yttranden vill jag tillåta mig för att söka ådagalägga
att äfven de, hvar och en ur sin synpunkt icke förmått
eller icke velat nu närma sig syftemålet, oagtadt allt det uprigtiga
nit för hvad de ansett rikets väl kräfva, och all den
teckniska skicklighet med hvilken de göra sina åsigter gällande.
Gr. Sparre, som här ånyo iklädt sig det moraliska ansvaret
för den Kongl. Proposin och vidgått dess sammanhang ined
det förslag till grundlagsförändring som hvilar på vårt bord,
liar måst äfven medgifva att en annan bättre form för de ändringar
man ville ha gjorda i RiksAkten varit i förslag men
måst vika i anseende till förutsedde hinder och olägenheter;
Men det serdeles angelägna att få något annat i stället för det
nu enl. RiksAkten gällande, och vådan, i händelse af en möjlig
Konungens iråkade sjukdom under en mera brydsam Rikets
ställning, voro för Grin öfvervägande motiver att. tillstyrka antagande
af K. Mits Nåd. Proposin.
Efterfrågar man närmare huru beskaffad den våda var för
hvilken Gr. Sparre ville varna, (hvilket icke utvecklades nu på
annat sätt än i samma mans skriftliga yttride d. 16 Sept. 1854)
så finner man den i Hr Gris föreställning ligga i saknad af
nslaga i styrclseprincipen.n Men detta argument hade Const.Ulsk.
åberopat såsom sitt förnämsta skäl mot antagande af den Nåd.
Proposin om ändring i 39 och 40 §§ Regisfm, emedan Utsk.
ansåg betänkligt för denna stadga att låta Regentskapet öfvergå
från den ena Prinsen till den andra. Gr. Sparre deremot i sitt försök
att vederlägga Utskis förklarande såsom sin mening, att
stadgar säkrast vinnes om styrelsen anförtros åt en enda person,
Ben 18 Februari e. m.
493
antingen denne är thronföljaren eller såsom medlem af Konungahuset
som åt det allmänna bästa vändt sin upmärksamhet.
Här M. Hrr hafva vi nu en sals. så tydligt uttalad, att vi,
icke ett ögonblick kunna taga miste om den innersta tanken,
hvarken hos Konungens f. d. törste rådgifvare som nu åter upträdt
för att bekräfta den, ej heller af Konungens egne, då
Högstdensamme omgifven af en till en del förnyad rådgifvarepersonal,
låter Representationen undfå det nu förevar:de Nåd.
Förslaget såsom en part af samma stycke.
Hvad innebär denna sats? — det är den vigtigaste synpunkten
af hela anstalten. Fåfängt skulle vara att på sätt
Ständerna alltjemt hittills gjort, samtyckande till den ena åtgärden
efter den andra för att tillvägabringa närmare verklig
förening med brödrafolket, eller såsom Const.Ulsk. vid så väl
sisla som nuvartde Riksdag försökt, med formella invändningar
samt anmärktar om ofullständigheter och inkongruiteter,
afböja antagandet af nya reglementeringar, hvilka icke qvadrerade
med förut bestående lagar och således skulle blott öka
villervallan, fåfängt, säger jag. har det varit och skall det bli,
så länge Sveriges Konung, Regering och Statsmän uppfatta stadgar
i Regeringen på samma sätt som Gr. Sparre. Fåfängt skulle
det bli icke allenast för att man, under sådan upfättning af
det konstitutionella systemets hufvudgrunder alljemt allägsnade
sig från stadga, utan äfven derföre att våra Unionsbröder Norrmännen
— som icke torde kunna dåras om det rätta, liksom
vi gjort hittills — lika länge skola förblifva på sin defensiva
ståndpunkt, sorn de finna att vi. i afseende på vilkoren för
stadga i Regeringssättet drifva på villospår. Huru benägna de
än må vara nu emot förr att för sin egen fördel önska en närmare
anslutning lill Svenska folket, skall dock politisk klokhet
hålla dem tillbaka från att kasta sig i armarna på något så
vanskligt och för ett praktiskt sundt förnuft föga betryggande,
som både det från alla håll klandrade förslaget i sig sjelf erbjuder
och än mor det på bottnen liggande motiv, hvilket nu
ohöljdt och omöjligt att förklara eller återtaga blifvit satt i
spetsen för denna Kongl. Propos.. äfvensom för grundlagsändringen.
Innan jag går att bestämdt uttala mitt omdöme derom vill
jag blott i förbigående anmärka, att då Gr. Lagerbjelke, så uti
sitt mundtliga föredrag för dagen som i den andel man tillerkänner
honom i Coust.Utsk:s utlåt., slrengt hållit sig vid endast
de frågor och motiver som blifvit af de Kongl. Propostna framställda
och det icke tillhört Gr. Lagerbjelke såsom ledamot af Const.-  Utsk., att analysera och bedomina Gr. Sparres åsigt, hvilken
icke heller så bjert framstått i de officiella handlingarne, så
har man icke anledning tro, för det han deröfver iagttagit tystnad
att han ju icke möjligen kan instämma i hvad jag här nedan
skall söka utreda ; Äfvensom och för all lösgöra mig med
ens från mindre detaljer jag ber få anmärka, att Hr Bildt, i
sitt förslag om återremiss för att få amenderad den brist äfven
494
Den 18 Februari e. m.
han funnit sig föranlåten i nu förevartde Nåd. Propos., ställt
sig på ungefär samma ståndpunkt som Gr. Sparre d. v. s. att
anse af aldrahögsta vigt att thronföljaren, genom i förväg stiftad
lag i begge Rikena blir Regent vid de eventualiteter som
Proposine antyda.
Då det trånga utrymme jag sjelf utstakat för mitt yttr:de
förbjuder mig att fullständigt bevisa dess vigtighet och då jag
dessutom torde få bättre tillfälle en annan gång utveckla hvad
jag anser för stadga i Regeringen — och den enda möjliga —
så vill jag endast anmärka såsom obestridliga korrolarier af den
sals som är i fråga, alt dess bekännare löga upskatta värdet af
utbildande hos nationen på det hela af ett allmänt tänkesätt
både om Regentens personliga riktning och orri den politik som
bör följas; ty eljest skulle de icke ha förbisett att i den mån
detta tänkesätt är uplyst så samlas det lätt ikring det rätta:
och representationen blir då ett uttryck deraf, gifvande det enda
osvikliga stödet för en Regering sorn med skäl kan få namn
af stadgad. Men — torde man invända — huru kan man bygga
på det allmänna tänkesättet, uttryckt af en sådan Representation
som vår? — Må så vara. men utan att ingå i undersökning
om hvilken som derlill bör draga största ansvaret, vill jag
blott anmärka, att så länge från thronell och dess närmaste
omgifning utgår ett bemödande att utbreda och vid alla tillfällen
handla i enlighet med den satsen att stadgan ligger uti
en persons styrelse, lika länge skall hvarje bemödande att förbättra
Representationen bli belastadt med sådane svårigheter
som gränsa till omöjligheter. I synnerhet måste det bii så,
när äfven en ny konselj, trädande efter en som ansågs mindre
villig att lyssna till folkviljans anspråk på deltagande äfven i
politiska frågor, derigenom, att medelst tyst, reservalionslöst
samtycke, för sin del låta passera den af gammalt färdiga Kgl.
Propos:en, onekligen ger tillkänna, ali den afsäger sig all förmåga
ali, genom såväl enkel i rådslag, som mera utvecklade konstitutionella
maximer, medverka till en viss stadga i Regeringen
äfven under vexlande ledning of en bland Konungahusets medlemmar.
— Afven desse Hrr förlita sig alltså mest på en reglementarisk
§ i en lag. Ehuru deras minne under diskussionen
blifvit upfriskadt med den erinran att straxt efter besvärjandet
af 1809 års Reg:sform dess föreskrifter ändock måste vika för
hvad som då var ansedd högre nödvändighet, så att Kronprinsen
Carl Johan fick öfvertaga styrelsen. Samma afsteg förnyades
då nuvaride Konungen såsom Kronprins förklarades för Regent
och ändock vill man lita mer på en § i en RiksAkt än på ett
förnuftigt folks sunda omdöme in casu ! ! ! När det är så, torde
det väcka förvåning att höra uttalas den mening att denna
tillit till en personlighet, må den för öfrig! vara hvilken som
hälst, Konung eller Prins, är hämtad från den art af monarkiska
styrelsesystemet, som bär namn af despotisk. Det verkligen
konstitutionella stödjer sig på en motsatt lära. Det enkla
-
Den 18 Februari e. m.
495
ste förstånd kan vägleda sig sjelf vid pröfningen af hvilken lära
är den rätta och sanna. Mer vill jag icke säga nu; men
då man i en af våra tidningar, för att understödja Regeringen,
tillåtit sig att förvränga den Engelska historien skall jag icke
underlåta att belysa frågan vidare kanske också angifva det
enda sätt hvarpå både Regering och folk må träda ur de falska
spår, som allt mer och mer aflägsna dem både från sann
konstitutionell stadga, äfvensom från allas åstundan att möjligen
få klargjorda alla svårigheter i afstde på Unionen med Norge.
Frih. Sprengtporten, Joh. Wilh.: Sedan jag begärt
ordet har jag till en stor del blifvit förekommen af Ordf:den i
Const.Utsk Ehuru jag icke fullkomligt instämmer i hans raisonnement,
eller i allo gillar de af honom anförda skäl, så är
jag likväl i många delar af samma tanka som han, och äfven
jag anser att den lämpligaste formen för ärendets behandling
vore en återremiss af Belänk:t; ty enligt min tanka är för det
närvarrde R. o. Ad:s beslut öfver denna fråga af en ganska
underordnad vigt, jemförd med den subsequenta behandlingen
af densamma. Efter hvad jag trott mig linna af den debatt,
som här egt rum, och efter hvad jag tror mig känna ang. me
ningarne
inom de öfriga Stånden och i Norge, så önskar man
allmänt att thronföljaren måtte vara berättigad att med Kongl,
magt och myndighet föra Regeringen i den olyckliga händelse
att Konungen derifrån vore genom sjukdom hindrad. Likaledes
tror jag att man i allmänhet hyllar den grundsatsen att antalet
af ledamöter i Interims-reg:en bör förminskas tili det antal, som
är föreslaget i K. M:s Propos. Ej heller anser jag att någon
särdeles opposition skulle upstå mot att, vare sig i RiksAkten
eller Reg:sf:n, hvilket kanhända vore det rättaste, några när
mare
bestämmelser infördes med afseende på föredragningssättet
i den föreslagna Regeringen; ty efter hvad jag tror, så är allmänna
önskan att detta förslag, sedan det fallit, måtte å nyo
upstå som en Kongl. Propos.. men under en förbättrad form.
För det närvande synes del mig vara af största vigt att R. o.
Ad. på något sätt ger tillkänna, hvad R. o. Ad. önskar, på
det att denna önskan i förening med de öfriga Ståndens beslut
må kunna gifva Regeringen någon ledning vid upstäliandet af
det nya förslag, som jag anser att alla önska. Jag vill derföre
framställa hvilken andemening, som kan anses ligga i de olika
beslut som här kunna förestå. Ett bestämdt afslag skall naturligtvis
såväl i Norge som af Regeringen upfattas såsom en opposition
mot hvarje förändring i det afseendet, och såsom en
önskan att få bibehålla de nuvar:de stadgandena oförändrade.
Om man åter afslår Const.Utsk:s Betänk, och bifaller K. M:ts
Propos., så komma 2 Stånd att stanna mot 2, och om då Norges
Storthing äfven bifaller det, så toide det blifva svårt för
Regeringen att kunna framkomma med förslag till någon ändring
i det hänseendet. Enligt min tanka är anledning för handen
496
Den 18 Februari e. m.
att återremittera Betänk:t, och ehuru man sagt alt en sådan
återremiss icke skulle leda till något mål, sedan den Kongl.
Propos:n blifvit af 2:ne Stånd afslagen, så vågar jag likväl tro
motsatsen; ty Const.Utsk. skulle åtminstone derigenom erhålla
någon vägledning med afseende på K. o. Ad:s omdöme öfver
det förslag, hvilket alla böra hoppas att Regeringen framlägger,
sedan det nuvar:de förslaget fallit. Här har af en talare blifvit
yttradt att man antingen borde afstå eller bifalla Belänktt,
och att det icke vore i sin ordning att återremittera detsamma,
emedan derigenom ingenting skulle vinnas. Jag för min del
anser att denna fråga helt och hållet beror på, om Hr Gr:n
och Landtm, anser en återremiss icke skulle kunna ega rum.
Skulle det vara förhållandet, så afstår jag från min anhållan
om återremiss, men om något hinder derför icke förefinnes, så
skulle jag tro, att hvar och en eger rätt att yrka, att man vid
Betänk:ts behandling iakttager den form, som han anser vara
den rätta. Hvad mig beträffar, så kan jag icke bifalla l:sta
punkten af förslaget, ehuru jag väl skulle vara benägen att bifalla
den 2:dra punkten, men om någon återremiss icke kommer
att ega rum, så finner jag mig nödsakad att helt och hållet
afslå den Kongl. Proposrn. På dessa skäl får jag förena
mig i den hemställan, som af Gr. Lagerbjelke blifvit gjord om
återremiss af Betänktt.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han nu, då ingen talare
ytterligare hade anmält sig. ansåg sig skyldig att, i afseende
på det yrkande, sorn blifvit gjordt om bifall till K. M:ts ifrågavartde
Nåd. Propos., förklara det han fann propos. å bifall
till delta yrkande icke kunna framställas annorlunda, än under
förutsättning af IL St:s bifall till K. M:ts Nådiga Propos., ang.
ändring i 39, 40 m. fl. §§ i R:sF:n och 4, 6 m. fl. §§ i Riksdagsordrn,
i afseende på sättet för Riksstyrelsens förande i vissa
fall. Det förslag til! ändring i RiksAkten, som innefattades uti
nu ifrågavartde Kongl. Propos., vore nemi. fullkomligt stridande
emot de stadganden, som äro intagne i förenämnde
grundlags §§. Detta gälde 1 och 3 §§ af förslaget. Hvad
åter 2 § anginge, så vore förhållandet icke aldeles detsamma,
emedan nu gällande RiksAkt redan innehölle ett stadgande
i strid med Reg:sf:ns boksafliga innehåll, men dervid förekomme
likväl, att då, för deri omförmäldta fall, enligt nuvartde
grundlag StatsRådet skall föra Regeringen, berörde 2
§ innehöll, att Regeringen skall föras af endast en del af StatsRådet,
eller af 4 ledamöter deraf, och derjemte samma § förutsatte
så väsentliga förändringar i grundlagen att ifrågavar:de
Kongl. Propos. icke kunde antagas på annat sätt än under den
förutsättning Hr Gr.- o. Landtm, nyss haft äran nämna.
Sedan härefter R. o. Ad. förklarat öfverläggningen vara
fulländad, fiamstälde Hr Gr. o. Landtm, att, i afseende på
Const.-
Den 18 Februari e. m.
497
Utsk:s förevar:de mern. blifvit yrkadt dela bifall till detsamma,
dels afslag derå, med bifall till K. M:ts ifrågavar:de Nådiga
Propos., och dels att Utsk:s Mern. på grund af gjorde anmärkningar
måtte återremitteras.
Efter sedermera framstälde Proposrr först till bifall å Utsk:s
Mern., sedan till afslag derå samt, under den af Hr Gr. o. Landtm,
omnämnda förutsättning, lemnadt bifall till K. M:ts ifrågavar:de Nåd.
Propos:n, samt derefter till återremitterande af Utslcs Mern. på
grund af de deremot gjorda anmärkrr, hvilka propos:r alla besvarades
med blandade Ja och Nej; hemstälde Hr Gr. o. Landtm, ånyo
om R. o. Ad. behagade afslå Utsk:s Mern. samt, under förutnämnde förutsättning,
bifalla K. M:ts ifrågavande Nåd. Propos., och ropades
härvid starka Ja jemte många Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Härvid hördes flera ledamöter begära votering och anhöllo
derjemte Frih. Raab, Adam Christian, att bifall till Utsk:ts
Mern., samt Frih. Sprengtporten och Hr Bildt, Didrik Gillis,
att återremiss måtte antagas till conlrapropos. vid voteringen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag förmodar att
ingenting annat kan blifva contrapropos. än bifall till ConstUtsk.
Betänkande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det vore klart att den propos.
han ansett vara med öfvervägande Ja besvarad, komme att
uti voteringen om hufvudsaken blifva Ja-propos., men all han sedan,
i fråga om contraproposin, dervid olika yrkanden blifvit gjorde,
enär på ena sidan Frih. Raab och Hr Dalman begärt, att bifall
till Utsk:s ålem., och på andra sidan Frih. Sprengtporten och
Hr Bildt anhållit, alt återremiss måtte dertill antagas, nu borde
inhemta Ståndets mening, hvilket af dessa yrkanden skulle uti
contrapropos. ingå, och att det sedermera, i fall Ståndets ledamöter
icke förenade sig derom, blefve tillfälle att begära votering
om contraproposrn.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde derefter om R. o. Ad. ansåge
contrapropos:n vid nu äskade votering böra innehålla återremiss
af Utsk:s förevar:de ålem., samt förklarade, efter denna Proposts
besvarande ined blandade Ja och Nej, det han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
Hr Dalman begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringspropos:r;
Den som anser contrapropos:n vid äskad votering om afslag i
€onst.Utsk:s ålem. N:o 5, böra innehålla återremiss af samma
Mern., röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
lil H. 32
498
Den 18 Februari e. m.
vidner Nej, antager R. q. Ad. såom contrapropos. till bifall Const.-  XJtsli;s Mera. N:o 5.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit, som följer:
Ja — 67.
Nej — 73.
Gr. von Platen., Baltzar: Då det, till följd af den votering
hvars resultat nyss blifvit tillkännagifvet, endast återstår att
obctingadt bifalla eller afslå det ifrågavar:de Betänk:t, så får jag
lill prot. anmäla, att jag icke kan deltaga i den blifvande voteringen.
Vidare uplästes och godkändes ett så lydande förslag till
voteringspropos. i hufvudsak,en.
Den sorn, under förutsättning af R. St:s bifall till K. M:ts
Nåd. Propos,, apg. ändring i 39, 40 m. fl. §§ i Reg:sf:n, och 4,
6 ip. fl. §§ i Rikdags-Ord:n, i afseende på sättet för Riksstyrelsens
förande i vissa fall, afslåp Const.Utsk:s Mern. N:o 5, och bifaller
K. M:ts Nåd. Propos., ang. förändring i och tillägg till Riks—
Akten af den 6 Augusti 1815, röstar
Ja;
den det ej vill,
Nej;
vinner Nej, varder Const.Utsk:s mern. N:o 5 af R. o. Ad. bifallet.
Sedan voteringen härom försiggått, befunnos rösterne hafva
^fallit, sålunda:
Ja — 82.
Nej — 47.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.Utsk. K. M:ts d. 14
dennes på bordet lagda Nåd. Propos. till R. St., om förändringar
i lagstiftningen ang. tull- och dermed förenade afgifter.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk, K. M:ts d. 14 dennes
på hordet lagda Nåd. Propos. till R. St. med förslag lill författning,
ang. ansvar för förfalskning och bedrägri.
Föredrogs och remitterades till StalsUtsk. K. M:ts den 14
dennes på bordet lagda Nåd. Propos. till R. St., om indragning
till Kronan af den ränteved, som är anslagen för Wisby s. k.
Kronokalkugn i Gottlands län, och om ersättning derför till kalkugnens
egare.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.Utsk. K. M:ts den 14
dennes på bordet lagda Nåd. Propos. till R. St., ang. kurhusafgiften.
Den 21 Februari. 409
Slutligen anmäldes och ladcs på hordet ncdannämnde från
Utsk:n inkomne Utlåt:n och ’Betänk:n, nemi. från
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk.:
N:o 4, i anledn. af väckte motioner om ordnandet af pensionsväsendet;
N:o
5, i anledn. af väckt motion om ändring i stadgandet,
ang:de Arrendators och hans löftesmäns ansvarighet för skillnad
i arrendesumma, då indraget eller annat boställshemman, lill följd
af Arrendatorns bristande fullgörande af arrendevilkören, å ny auktion
utarrenderas;
Nio 6, i anledn. af väckt motion, ang:de penninge-depositioners
införande i st. f. nu brukliga cautioner för vissa tjenster samt
arrenden;
Lag-Utskottet:
N:o II, i anledn. af väckt motion, ang:de förklaring af 16
kap. 1 § Ärfda-Balken;
N:o 12, angille bördsrätten samt nabos och frälserätts-egares
lösningsrätt; och
K:o 13, angille dels testaments-rätten dels gåfva af fast
egendom.
11. B. o. Ad. åtskiljdes kl. |12 på natten.
In fidem protocolii,
Allert Munck.
Lördagen den 21 Feluuari 185T.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 4 prot.-utdr. för d. 14 dennes.
llr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Hindrad att vara när
varide
i sista plenum, då K. M:s Propos. om kurhusafgiflen remitterades
till Bcvillms-Utsk., anhåller jag nu att i anledn. af samma
Propos. få yttra några ord, med anhållan, att desamma jemväl
500
Den 21 Februari
mätte remitteras till samma lUsk. för att tagas i öfvervägande vid
behandlingen af den Nåd. Propos:n. K. M. har i densamma föreslagit
bibehållande af samma afgift, som hittills utgått, blott med
den förändring, alt för Stockholms och Kopparbergs län maximum
må förhöjas till 8 sk. Jag anhåller, att Bevilln:s-Utsk. måtte taga
i betraktande, att under sednare åren hafva alla de för kurhusoch
lazaretts-inrätlningar erforderliga förnödenheter stigit i pris.
och att det således är att förmoda, alt det nu bestämda maximum
af 6 sk. är otillräckligt. Någon fara genom förhöjningen kan icke
upstå, enär det heror af hvarje läns deputerade att bestämma beloppet
inom det föreskrifna maximum. Af sådan anledn. önskar
jag, att Bevilln:s-Utsk. ville bestämma maximum för kurhusafgiften
i allmänhet uti alla län till 8 sk. Jag förnyar min anhållan,
att delta yttrande måtte få remitteras till Bevilln:s-Utsk.
R. o. Ad. biföll remiss af af detta anförande till BevillnrsUtskottel.
Öpnades Hrr Elektorers lista med val af en ledamot i Bevilln:s-Ulsk.
Efter N:o 20. Frih. Bonde, Carl Jedvard; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 392. Frih. Peijron, Gustaf.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Talmännen, vid i går
hållet sammanträde, öfverlagt om den dag, som borde af RiksSt:n
föreslås till afgörande af Const.-Utskrs Mern. N:o 3, med ytterligare
upgift å hvilande förslag till ändringar i Grundlagarne, hvaraf
pröfningen hos R. o. Ad. blifvit upskjuten tills RiksStm afgjort
Const.-Utskrs Meni. N:o 5, med utlåt, om K. M:s Nåd. Propos.,
ang:de förändring i och tillägg till RiktAkten af d. 6 Aug. l8l5,
derom RiksStm under sednaste plenum fattat sina beslut, samt att
Talmännen öfverenskommit, att till pröfning af berörde Mern. N:o
3, föreslå nästkommande Lördag d. 28 dennes; hvadan Hr Gr. o.
Landtm, nu finge hemställa att detta ärende måtte få nämnde dag
hos R. o. Ad. företagas till afgörande och då upföras främst på
jöredragningslistan, hvilket bifölls.
Företog Högh R. o. Ad. val af de Elektorer jemte deras
Suppleanter, hvilka, tillika med Elektorer af de öfrige RiksStm,
skola ega att välja R. Sl:s Just.-Ombudsm:s Suppleant; och befunnos
vid valförrättningens slut, hafva blifvit utsedde till
Elektorer:
N:o 120. Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr, med 66 röster.
— 122- » Puke, Folke Magnus med 66 röster.
Den 21 Februari.
501
— 135. » Cederström, Fullm. Frih. Cederström, Carl Ema
nuel
med 66 röster.
N:o 44. Frih. Wvede till Elimä, Casimir, med 71 röster.
— 293. » Falkengren Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm, med
74 röster.
— 373. » Sköldebrand, Knut Erik, med 74 röster.
— 494. Hr. Croneborg, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Gust. Georg
Knut. med 74 röster.
— 1560. C. » Celsing, Lars Gustaf med 74 röster.
— 1600. » Braunerhjelm, Ferdinand med 67 röster.
— 1675. » Adlerbjelke, Fullm. Hr Bogeman, Carl med 67
röster.
— 1939. » Silfverstolpe, David Ludvig med 74 röster.
— 2195. » Edelstam, Fabian med 74 röster.
Suppleanter:
N:o 1661. Hr. Carlheim Gyllensköld, Henrik Adolf Oskar, med
62 röster.
— 2006. » Sandels, Pehr Benjamin, med 62 röster.
-— 7. » Sparre af Rossvik, Sigge, med 58 röster.
—- 1992. » Lagerstråle, Carl Erik, med 55 röster.
Efter anställd lottning emellan Hr Carlheim Gyllensköld och
Hr Sandels till bestämmande af den ordning i hvilken de borde
såsom Suppleanter ingå.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 11 och 14
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 33, i anledn. af väckt motion
om inskränkning i antalet af edgångar, som ej af domstol
åläggas.
Hr von Koch, Nils Sam., anförde skriftligen
Af
det föredragna Betänk:t synes att ifrågavar:de ärende f. n.
beror på min handläggning. Då jag dröjt längre än jag har för
vana med fullgörandet af mig i nåder lemnade updrag, utbeder
jag mig att här få yttra några ord om anledmn dertill.
Jag erhöll det nåd. updraget att afgifva yttrande och förslag
i ämnet, utan att jag förut af Depart:sChefen eller annorledes
blifvit tillfrågad huruvida jag ansåg mig kunna fullgöra samma updrag,
hvilket väl icke egentligen torde kunna anses tillhöra min
tjenstebefattning. Jag trodde mig dock sedermera icke böra undandraga
mig att försöka upgöra ett dylikt förslag, ehuru jag
misströstar om framgången, enär ämnet är af den mest grannlaga
beskaffenhet. Ändringar i gamla edsformulärer. dervid man vant
sig, äro nemi nära nog lika kinkiga som ändringar i ömtåliga
delar af religionsböcker. 1 detta afseende torde jag här endast
behöfva erinra om de talrika och långa debatter, som egt rum
502
Den 21 Februari.
ang:de det af Lagkouiitén och Lagberedningen framlagda förslag
till ny vittnesed. Detta förslag, vid sista Riksdagen tillstyrkt af
LagUtsk. och pä ett talentfuilt salt understödt af dess Ordf:de
jemte Hr Carleson och Frih. R. Cederström, föll dock på Riddarhuset
med en betydlig majoritet efter motstånd af Frih. Ugglas,
Gr. Lagerbjelke och Hr v. Hartmansdorff.
Arbetet med nya formulärer är emellertid påbörjadt. Den
egentliga anledmn att det ännu icke blifvit bragt till slut, är den,
att endast en del af de vidlyftiga handlingar och tiplysningar, som
samlades efter det R. St. vid 1823 års Riksdag gjort en nära likartad
underd. framställning, kunnat igenfinnas i arcbiverna, oaktadt
flerfaldigå efterforskningar.
Jag nämnde att en dylik framställnig skett år 1823. Ärendet
remitterades då lill Kansli-styrelsen jemte Just.-Kansleren. Alla
embetsverk och auktoriteter anbefalldes, att inkomma med eds
formulärer.
Dessa befunnos utgöra omkring 250 stycken deraf
dock 150 endast inom Bergsstaten. Sedan underd. utlåt, blifvit
afgifvit d. 30 Dec. 1824, hördes åter åtskilliga myndigheter;
Akad.-Kansleren, Erkebiskopen, General-Adjutanterna m. 11. På
Kammar-Expeditrs föredragning utfärdades nya edsformulärer d.
27 Juli 1826 för Konungens Rådgifvare, för civila och militära
tjenstemän, för borgare m. 11., samt för alla under Sundhets
Colhm
lydande personer, med undanlag af barnmorskor.
Handlingarne öfverlemnades samma dag dels till Eckles.-Expedil:n
i afseende å ecklesiastika tjenstemän, jemte de i Kyrkolagen
förekommande eder; dels till Just.-Revis:s-Exped:n i afseende
å eder förekommande i Sjölagen och allmänna lagen.
Nya formulärer blefvo fastställda d. 15 April 1829, till eder
för Prester, Kyrkoherdar, Biskopar m. 11., äfvensom för universiteternas
rektorer, doktorer och studenter.
Den 19 Sept. 1826 anmäldes ärendet i Högsta Domstolen
som beslöt alt detsamma skulle handläggas i sammanhang med
då derstädes pågående granskning af de nya lagförslagen.
Hvarest, efter det denna granskning slutades, handlingarne
blifvit lemnade, har hittills icke kunnat utrönas.
R. o. Ad. torde emellertid, af hvad jag nu nämnt benäget
finna, alt största delen af sådana edsformulärer, hvilka icke falla
inom civil-lagstiftningens område, blifvit i senare tider granskade
och förändrade.
Förevar.-de Betänk, blef uppå härefter framställd propos. af
R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Banko-Utsk:s nedannämnde d. 14 dennes på hordet lagda
Mern. och Utlåt:n.
N:o 13, i anledn. af erhållen återremiss af 12 § i Utsk:s
Berättelse N:o 8;
Den fl Februari.
503
N:o 14, i fråga om afskrifning af 3 st. från Lånekont. i Malmö
utgifne diskontlån; och
N:o 15, om vissa förändrade föreskrifter, ang:de silfver-utmvntningen,
Bankens sedlar m. m.
Vid föredragning af Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:s d. 18 dennes e. m. på bordet lagda Utlåt. N:o 4,
i anledn. af väckte motioner om ordnandet af pensions-väsendet,
blef delta Utlåt., på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:s d. 18 dennes e. m. på bordet lagda Utlåt. N:o 5,
i anledn. af väckt motion om ändring i stadgandet ang:de Arrendators
och hans löftesmäns ansvarighet för skillnad i arrende-summa,
då indraget eller annat boställshemman, till följd af arrendatorns
bristande fullgörande af arrende-villkoren, i ny auktion utarrenderas.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde d. 18 dennes e. m. på bordet lagda Utlåt,
och Betänk., nemi. från
Sammansatta Stats-, samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk.:
N:o 6, i anledn. af väckt motion ang:de penninge-depotioners
införande i st. f. nu brukliga cautioner för vissa tjenster rich
arrenden;
Lag-Utskottet:
N:o 11, i anledn. af väckt motion, ang:de förklaring af 1‘6
kap. 1 § Ärfda-Balken;
N:o 12, ang:de bördsrätten samt nabos- och frälserätts-egares
lösningsrätt; och
N:o 13, angule dels testamenlsrätten dels gåfva af fast
egendom.
Föredrogs Riddarh.-Utsk:s d. 14 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 8, i anledn. af Hr Anreps, Gabriel, motion bni ett förlagslån
från Riddarh.-kassan för utgifvandc af Svenska Adelns Ättartaflor.
Detta Ullåt:de begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
hvarefter
Hr Anrep yttrade:
Jag hade önskat, att min motion kunnat i dag åfgörås; men
då det icke låter sig göra, eftersom den fedärt blifvit bfegärd på
bordet, vill jag blott påpeka, huru oriktigt och för sjelfva saken
504
Den 21 Febr u ari.
menligt Ridclarh.-Utsk. i sitt utlåt, återgifvit den kalkyl, jag bifogade
motionen. Utsk. har nemi. uptagit utgifterna för hela den
beräknade tiden, men inkomsterna blott för eli år: eller utgifterna
till 18,000 R:dr, för att icke räkna hundratal, och inkomsterna,
t. ex. för en afsättning 900 exemplar, till 10,000 R:dr. Efter
hittills brukadt räkningssätt, skulle detta bli 8,000 R:dr förlust : men
Utsk. har i st. kommit lill det resultat, att det blir 3,000 R:dr
vinst. Detta sednare är också det rätta, när man, såsom man bör,
beräknar inkomsterna till 6,000 R:dr eller för ett år. Hade jag
bifogat min motion en så absurd kalkyl, hade motionen varit värd
att kastas under bordet, och icke att begäras på detsamma.
Hr. Gr. o. Landtm, förklarade, att förevande Utlåt. enl. derom
gjord begäran borde ^ytterligare hvila på bordet och att således
lämpligast vore att discussionen derom blefve upskjuten.
Föredrogs och bordlädes ånyo, på flere ledamöters begäran,
Riddarb.-Utsk:s d. 14 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 9, i
anledn. af Riddarh.-Direkl:ns anmälan om orsakerne till fördröjd
tryckning af R. o. Ad:s prot. vid 1853 och 1854 årens Riksdag.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnhe från Utsk:n inkomne
Utlåt:n, Mern. och Betänk:n, nemi. från
' St a t s-Utskott et:
N:o 28, i anledn. af väckt motion om eftergift af kronans
rätt till dana-arf efter enkan Ulrika Sophia Ekedal, född Nordenberg;
N:o
29, i anledn. af vackt motion, augrde vidtagande af nödiga
åtgärder emot sjöns utskärningar å den i Öresund belägna
ön livens stränder samt lindring för egarne till de å nämnde ö
varande hemman uti deras skatter och onera;
N:o 30. i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de uphörande
af det från rotehållarne eller soldaterne vid indelta Infanteriet nu
utgående bidrag till soldatbeklädnadens anskaffande och underhåll;
N:o 31, i anledn. af väckt motion, ang:de nedsättning uti
de åtskilliga hemman på Wisengsö åliggande utskylder;
N:o 32, ang:de utbetalning af det för ombyggande af Långebro
vid Christianstad, under sednaste Riksdag beviljade Statsbidrag;
N:o 34, i fråga om medels anvisande för år 1857 till National-Museibyggnaden;
N:o
35, i anledn. af väckt fråga om skattläggning af f. d.
kronoparkerne Rälln Tall, Sörby Tall och Lindby Tall på Öland;
N:o 36, ang:de väckt fråga om afskrifning af f. d, krono
fogden
Chr. Öhboms upbörds-balans:
D e n 21 F e b r u a r i. 505
Bank o-Utskottet:
N:o 18, angtde upgift om och huruvida någon del af den
sedan 1854 års början uplupna Bankovinst erfordras för Bankens
konsoliderande;
N:o 17, i anledn. af Gr. Frölichs motion om reform af rikets
penningeväsendc;
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk.:
N:o 2, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., i fråga om medgifvande
af rättighet för Svensk man alt i två eller flere inrikes
städer samtidigt drifva handel;
N:o 3, i anledn. af väckt motion om dels ändring i 3 § och
dels uphäfvande af 4 § af 3 kap. llandels-Balken;
N:o 4, i anledn. af väckt motion om ändring af 3 kap. 1 §
Handels-Balken;
Allm. Besvärs- o. Ek o n. - Ulsk o tt e t:
N:o 42, i anledn. af Aterremiss af Ulsk:s Betänk. N:o 20;
N:o 43, i anledn. af återremiss af Betänkt N:o 26;
N:o 44, i anledn. af återremiss utaf Betänkt N:o 21, om
ändring af Rese-reglementet d. 31 Okt. 1851;
N:o 45, i anledn. af väckt motion om permission för hälften
af Arméen mellan mötestiderne och dä annan aktiv tjenstgöring
icke ifrågakommer;
N:o 46, i anledn. af väckt förslag om tillägg i Militie Boställs—or«ln:n;
samt
N:o 47, i anledn. af väckt motion i fråga om moderförsamlings
rösträtt vid tillsättande af komminister i Annex församling.
H. K. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 1 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
506
Den 25 Februari f. m.
Onsdagen den 25 Februari 1857
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 3 prot.-utdr. för d 21 dennes samt pleni-prot:n för d.
4 dennes f. och e. m.
Uplästes det hos R. Sirs Elektorer vid val af R. Sirs Just.-  Ombudsm:s Suppleant hållna protoeoll, sålvdande:
År 1857 d. 21 Fehr. sammanträdde R. Sirs valde Elektorer
för att utse den man, söm skall efterträda R. Strs Just.-Ombudsm.,
ifall han innan nästkommande Riksdag skulle med döden afgå; och
befunnos, efter liera förnyade omröstningar i den ordning 63 §
2 mom. Riskd.-Ordnm föreskrifver, vid slutligen företagen omröstning
öfver alla de personer, som vid den första omröstningen
ifrågakommit, dessa hafva erhållit följande antal röster nemi.:
Hr lläradshrn, Assessoren Gerhard Lagerstråle 24 röster.
Hr Håradsh:n Carl Wester 12 röster.
llr HofRättsRådet Johan Åke Lemchen 12 röster.
1 följd hvaraf Hr Häradslun, Assessoren Gerhard Lagerstråle
blifvit utsedd alt vara II. St:s Just.-Ombudsm:s Suppleant.
Ut supra.
R. o. Ad. beslöt att Exped:s-Ulsk. skulle genom utdrag äf
prot. underrättas om utgången af detta val samt anmodas inkomma
med förslag till förordnande för den valde samt underd.
skrifvelse i ämnet till K. M.
Hr Hjerta, Lars: Då K. M:s Nåd. Propos. med öfverlem
nande
af komilerades förslag till förändringar i nu gällande tulltaxa
remitterades till behörigt Utsk. uti slutet af det plenum, som
hölls före det sista, sent på natten efter slutad votering om Const.-  Utsk:s Mern. N:o 5, hade jag, jemte de liesta af R. o. Ad:s ledamöter,
redan bortgått och var således ej i tillfälle att vid remissen
mig yttra. Jag får derföre nu vördsamt anhålla, att sedan
jag kommit i tillfälle att inhämta några upplysningar i ämnet, en
annan dag få afgifva de eringar vid Hrr komilerades förslag,
hvartill jag kan finna anledn. Denna gång utbeclef jag mig endast
att få framställa några få anmärkntr i afseende å några af de artiklar,
som finnes afhandlade i det StalsRåds-prot,, som åtföljer
den K. Propostn. Såsom en inledning härtill, kan jag dock icke
G. F. Liljencrants.
C. Wrede.
J. G. Brodin.
Th. Annerstedt.
N. Hansson.
Den 25 Februari f. m.
507
underlåta att betyga min lillfredställeise och, om jag så får säga,
mili tacksamhet för denna Nåd. Propos. För den, som under loppet
af nära 20 år oaflåtligen arbetat för verkliggörandet af de
grundsatser i afseende å tull-lagstiftningen, som i oflanäinnde
handling blifvit uttalade, måste det vara förlåtligt, om han med
en känsla af liflig tillfredsställelse finner, alt de åsigler, han förfäktat,
ändtligen förmått genomtränga fördomarnes isskorpa och
blifvit uptagna af landets Regering, aldrahelst då han under striden
för dessa idéer, af deras motståndare bemötts med en sådan
intolerans, att t. o. m. på detta rum citerats beskyllningar, alt
den, som ifrade för liberala tullbestämmelser, vore köpt af Engelsmännen.
.lag kan icke heller uraktlåta att hembära min upriktiga,
om än ringa hyllning till Chefen för Finans-l)epart:t för
den klarhet och följdriktighet, hvarmed han yttrat sig i detta ämne,
dervid jag tillika särskildt får uttrycka den önskan, att BevillntsUlsk.
måtte gå Regeringen till mötes i afseende å en artikel, sorn
jag för min del anser vara särdeles vigtig, nemi. jern, hvars tullfria
införsel blifvit föreslagen. .lag säde, att jag ville tillåta mig
fästa särskild upmärksamhet å denna artikel, emedan jag varit nä
stan
den enda inom Svenska Representationen, som redan för flere
Riksdagar sedan vågat ifrågasätta, alt utländskt jern kunde få tullfritt
införas, och detta just på de skäl, som nu i StatsRåds-prot:t
till den K. Propos:n finnes framställda, nemi. att jag ansett en sådan
införsel icke vara skadlig för den Svenska jernhandteringen
hvars produkter genom sin dyrbarare beskaffenhet äro hufvudsakligen
ämnade för den utländska marknaden der de alltid böra linna
afsättning.
Då jag nu går att framställa några anmärkmr vid bestämmelserna
om några färre artiklar, afser jag således dermed, på sätt
R. o. Ad. af hvad jag förut anfört torde finna, icke alt bestrida
riktigheten af de allmänna grunder, hvaruppå det Kongl, förslaget
är bygdt, utan blott att söka ådagalägga, att dessa principer i eli
och annat i sjelfva verket också mindre betydande fall torde böra
underkastas någon jemkning. Jag ber dock att förut få något
uppehålla mig vid ännu en af de satser, som förekomma i den K.
Propos:n, nemi. den, att tull-lagstiftningen hör återföras till sin ur-*-  sprungliga betydelse af endast skaltereglering. Denna sats är, enl.
min tanke, i princip fullkomligt riktig, men jag anser dock nödigt,
att man. vid tillämpningen af denna allmänna sats på tullbestämmelserna,
eller af det system, hvaråt man med andra ord också
gifvit benämningen finanstullar, går till väga med varsamhet och
ett billigt afseende å beslående förhållanden, ty eljest kan det
ganska lätt bända, alt man förfaller till den ytterlighet i tull-lagstiftningen,
som är motsatsen till den prohibitifva, och gör till
hufvudsvfte att icke lemna något skydd åt de inhemska näringarne.
Det kan visserligen i sin alimänlighel vara en ganska riktig sats,
att de näringar, som icke förmå uppehålla sig sjelfva, utan tillhjelp
af så höga införseltullar att täflan af andra länders tillverkningar
derigenom skall utestängas, icke heller förtjena något skydd. Allt
508
Den 25 Febinar f. m.
sådant skydd är naturligtvis i iner eller mindre mån alltid en följ i
af ett konsiderationssystem, som man anser böra ega rum, i anseende
till en föregående tullagstiftnings felaktighet, och för att
icke utsätta för ett allt för brådslörtadt äfventyr de industrigrenar,
som icke kunna hära sig under fri konkurrens. Men om jag ock
helt och hållet gillar antagandet af sjelfva principen af linanslullar,
eller alt tullsystemet har lill syfte att vara blott och hart ett
skalteregleringssystcm, sä anser jag dock, att man, vid tillämpningen
af delta i sig sjelf rikliga system, bör noga akta sig för en
villfarelse och orättvisa, som lätt kan insmyga sig under skenet af
delta system Grundsatsen af finanstullar mäste nemi., såsom hvar
och en inser, innefatta, att en beskattning å alla utifrån inkom
mande
artiklar tages ungefär i lika proportion af deras värde, med
undantag af dem som i egenskap af egentliga lifsförnödenheter eller
råämnen för förädling derifrån undantages Men många som
tro sig följa denna grundsats afvika dock ifrån dess konseqventa
tillämpning derföre, att de, utan att kanhända sjelfva tänka derpå,
under ifvern mot förut befintliga öfverdrifria skyddstullar, göra till
sitt hufvudsyfte, att få hort om möjligt all tullafgift på sådana industriella
alster som tillverkas inom landet, och drifva detta ända
till fanatism. Det är dä, som jag anser att man lätt begår en
orättvisa, om man under en sådan ifver yrkar att vida lägre tullafgifter
skola sättas på sådana industriprodukter, hvilka äfven tillverkas
inom landet, och sålunda hafva att uthärda täflan med utifrån
införda artiklar af samma slag, än på de artiklar som ej tillverkas
inom landet. Jag har ansett det skäligt att uttala ett varningsord
emot frestelsen alt i detta hänseende slå öfver från en
ytterlighet till en annan, emedan detta verkligen sker i flera länder,
hvarest det s. k. finans-tullsystemett, under skenet af liberalitet
och näringarnas lättande begagnas egentligen för att komma
åt inkomster der, hvarest de med minsta möda kunna erhållas.
Att också vi i ett eller annatt fall redan äro på väg att falla in
i en sådan villfarelse, torde vara lätt att inse genom anförande af
ett par exempel. Enl. den nu afgifna K. Propos:n äro nemi. tull—
afgifterna på förbrukningsartiklar som utgöra föremål för inhemsk
tillverkning, föreslagna ända ifrån 4 till högst 25 proc. af värdet.
På kafle och socker deremot, som icke kunna frambringas i landet,
utgör tullafgiften 28 å 30 proc. af dessa varors medelpris eller
kostnad vid ankomsten till Svensk hamn, för förtullningen. Jag
klandrar icke detta sednare, emedan jag väl inser ali man för att
kunna updrifva tullinkomsterna till en påräknad summa, med mera
skäl bör lägga en högre afgift på kolonialartiklar, än på spannmål
och viktualievaror; jag har blott anfört exemplet derföre att det
innebär ett ovedersägligt bevis för det påstående jag anfört.
Dessa saker betraktas för öfrigt från mycket olika synpunkter
i olika länder. 1 England, der en liberalare tull-lagstiftning öfverhufvud
på sednare tider gjort sig gällande och derifrån man också
fått benämningen finansluliar. har man, till följd af den hos alla
Regeringar rådande benägenheten eller liehofvet att söka draga in
Den 25 Februari f. m.
5(;9
i skattkammaren så mycket man kan öfverkomma, likväl å alla
kolonialvaror nödgats bibehålla en i proportion till deras värde
mycket högre tull än på industrialsler. I Förenta Staterna har
man följt ett motsatt system. Der har det s. k. skyddstullssyslemet
väl varit underkastadt många vexlingar i afseende ä den proc.
af varans värde, som tullafgiften borde utgöra, men man har dock
i tällan med den utrikes handeln aldrig vågat helt och hållet kasta
det öfver bord, utan vid bestämmandet af tullafgiftens procentbelopp
af varans värde tillika afsell den inhemska tillverkningens
måttliga skyddande, hvaremot de förnämsta kolonialvarorne, såsom
kalle, thé och viner, der äro tullfria vid införsel.
Jag öfvergår nu till de erinringar vid den K. Proposm, jag
för tillfället har att framställa. I afseende å artikeln oljor är en
tullsats af 2 ören efter föreslagen. Jag anser det vara lämpligt,
att någon tullafgift är stadgad för oljor i allmänhet, och särdeles
sådana, som äro fabricerade vid våra inhemska oljeslagerier,
och som den nu föreslagna tullbestämmelsen i allt fall innefattar
en nedsättning, sä är det billigt, att åtminstone den bibebålles.
Efter det system, som i den K. Propos:n blifvit följd!, att nemi.
alla nödvändighetsvaror böra så mycket som möjligt frilagas frän
tull, skulle annars äfven oljorna kunnat räknas till denna kathegori,
likasom del skett i den under kriget af K. M. utfärdade provisoriska
författmn, men det finnes några slag af oljor, som egentligen
icke äro oljor, såsom icke flytande ulan snarare af samma egenskap
med talj, nemi. palm- och kokosolja. Dessa äro ej föremål
för omedelbar förbrukning, utan användas såsom råämnen för Ijusoch
tvåltillverkning. De bafva ock förut varit fria till införsel,
och jag hemställer till Bevilln:s-Utsk., huruvida de icke äfven hädanefter
böra få tullfritt införas.
I sammanhang med frågan om denna artikel ber jag få fästa
upmärksamheten på hvad i den K. Propos:n förekommer angule
artikeln ljus, och anser mig skyldig att inför R. o. Ad. afgifva en
förklaring i afseende på den discussion, som under förra Riksdagen
här egde rum rör:de denna artikel. Det är bekant att jag är
intresserad i en fabrikation, som bar denna artikel till föremål,
och jag kan icke begära, att man skulle anse mig opartisk i afseende
derå, i synnerhet som det icke kan nekas, alt om fabri—
kanterne i allmänket vid fastställande af tulltaxan för denna Riksdag
skulle röna en något sträng medfart, så är detta icke mer än
hvad en del af dem till en viss grad sjelfve förskyllat genom den
anspråksfullhet, ja man kan säga oförsynthet, hvarmed de under
förflutna tider framträdt inför R. St. och några l. o. m. vilseledt
med falska upgifter. Jag anser mig emedlertid nu skyldig att afgifva
förklaring rör:de den meningsslrid, som uuder nyssnämnde
discussion uppstod emellan mig och StalsRådet Gripenstedt. Jag
yttrade dä den åsigt, alt man, med afseende å den tullafgift, som
var bestämd för artikeln talg, icke måtte nedsätta tullsatsen å
stearinljus så lågt som den sedan blef bestämd, dels derföre att
den Ryska talgen är belagd med en ej obetydlig utförselstull och
510
Den 2:5, F et>re ar-i f. m.
dels emedan man, vid tillverkandet af stearin, icke af denna produkt
erhåller mera än hälften af råämnets vigt. Denna min åsigt
bestreds af llr Gripenstedt. Pä samma gång förklarade jag likväl
dä, att om artikeln talg finge tullfritt införas, sä hade jag intet
emot att tullen ä stearin och stearinljus nedsattes så lågt som lät
sig göra för att blott motväga utförseltullen från Ryssland på råämnet.
Jag finner nu med verklig tillfredsställelse, att, på sätt jag
då yrkade, artikeln talg nu blifvit föreslagen lill tullfrihet. Jag
finner ock visserligen att tullen på stearin och, stearinljus är nedsatt
sä lågt, att i sjelfva verket någon egentlig skyddstull icke kan
beräknas om man tager i betraktande att nyssnämnde utförseltull å
talg i Ryssland är elfva kopek silfver per pud, som gör ungefär 1
sk. 4 runst. per skålp,, och att när detta afräknas, skyddet för
den inhemska tillverkningen icke utgör mer än 2 å 3 proc. af
varans värde; men jag hoppas dock att det icke skall blifva omöjligt
att kämpa mot konkurrensen äfven med detta ringa skydd, i
en sä beskaffad tillverkning.
Jag anhåller nemi. äfven att vid detta tillfälle fä fästa upmärksamhelen
deruppå, att man kan indela industriella tillverkningar
i tvenne stora kategorier af väsendtlig skiljaktighet, i afseende
på den konsideration som de kunna förtjena vid tull-lagstiftningen.
Den ena består af dem, som egentligen endast bero pä vetenskapliga
forskningar och deras tillämpning samt på egande af kapital;
den andra omfattar sådana, i hvilka arbetarnes slöjdskicklighet är
hufvudsaken, och utgör det vigtigaste kapitalet. De fabrikanter,
som höra till den första kategorien, ega, enl. min åsigt, icke rättighet
alt af Staten begära något egentligt skydd för deras fabrikater,
emedan de hafva samma hjelp af vetenskapen här, som i
andra länder, utan må det ankomma pä deras egen skicklighet och
omtanka att bedrifva fabrikationen så, alt deras tillverkningar kunna
konkurrera med utlänningens. Annat är förhållandet med sådana
tillverkningar, hvilkas hufvudsakligaste värde beror af en inöfvad
konstfärdighet hos arbetaren. Jag tror, att om man än ifrån Statens
synpunkt har rätt att säga, att de näringar som ej kunna
bära sig på egen band och utan allt konslladt stöd, må gå under,
så finnes det äfven, och har alltid ansetts såsom en rikedom för
ett samhälle, att en större eller mindre del af dess arbetande befolkning
eger en slöjdskicklighet, hvarigenom arbetet inom landet
kan erhålla ett penningevärde, hvilket annars går till andra länder
för att derifrån erhålla samma slags artiklar. Detta intresse är det
som skapat de konsiderationer, som framträdt uti införselförbud och
höga skyddstullar. Om nu å ena sidan erfarenheten kan anses
hafva gifvit vid handen, att ett så beskaffadt öfverdrifvet skydd
ingalunda befordrar den inhemska industriens framsteg, så tror jag
dock att för det slag af näringar, som nu omnämnts, det är vådligt
att lemna skyddsprincipen å sido, som man, enl. hvad jag
förut nämnt, synes frestad att vilja göra under föreställningen att
tillämpa ett Si k. finanslullsystem, men hvarvid man lätt förledes
att ej gå oväldigt till väga. Jag ber alt i detta afseende få åbe
-
Den 25 Februaii f. ni.
511
ropa ett anförande i detta Högloft. Stånd vid 1840—41 arens
Riksdag, sex eller sju år innan jag ännu var intresserad i någon
sådan fäbriksgren hvarom bär är fråga och således icke af den
anledntn kunde vara partisk deruti, .lag updrog redan då skillnaden
emellan de tvenne slag af tillverkningar, jag nyss omnämnt.
Jag erkänner öppet, att den K. Proposrn, enl. mitt omdöme,
hftr en så stor förtjenst deruti, alt tullfrihet för alla lifsförnöden-.
heter blifvit föreslagen, så att industriidkarne, vid betraktande af
dgnna förtjenst jemte sunda grundsatser, som öfverhufvud gjort sig
gällande deruti, böra så mycket som möjligt, söka nöja sig med de
föreslagna tullsatserna och genom egna ansträngningar i möjligaste
män bekämpa de svårigheter, som för deras industri kunna upkomma
af de föreslagna tullnedsättningarna. Men det gifves dock
några fidi, deri Utsk., enl. min åsigt, bör noga tillse, huruvida
man ej gått för långt i denna tullnedsättning, och deribland får
jag i första rummet nämna manufaktur och finsmide. Jag fruktar,
att det inom kort skall komina att stå mycket illa till med manufaktursmide!
i, Eskilstuna, om tullafgiften å smidesvaror icke hö-,
jes något litet utöfver hvad komiterade föreslagit, och anser det
vpra mindre våda uti att bär få betala ett par sk. rmt mera för
en pennknif, då priset på dessa varor i allt fall redan betydligt
nedgått under några tiotal af år, än om det skulle blifva table
race på bela denna inhemska manufaktur.
Beträffande åter artikeln väfnader, öfverlemnar jag åt Bev:lln:sUtsk.
att sjelft afgöra, i hvad mån det jag nyss yttrade kan hafva
någon tillämplighet derå, och afhåller mig, såsom till en viss grad
partisk i afseende på en tillverkning deribland, f. n. från allt vidare
omdöme derom.
Hvad angår artikeln lobak, är det icke min mening alt göra
någon anmärkn. emot tullsatsen derå, utan tvärtom till alla delar
instämma uti K. M:s förslag i detta fall. Jag fruktar dock att detsamma
kommer att möta motstånd och önskade derföre lägga ett
godt ord derför. Jag tror, att man inom en icke aflägsen tidrymd
skall inse, hvilken betydlig förlust tillskyndas Riket genom de stora
summor, som till betäckande af tobaksimporlen utgå ur landet, och
alt man slutligen skall se sig nödsakad att, till förekommande af
detta onda, göra en undantagslagstiftning för denna för helsan ingalunda
nyttiga artikel, i likhet med hvad som redan skett i afseende
å. bränvinet. Jag vill derföre lägga Bevilln:s-Utsk. på hjertat
att icke förbise hvad den K. Proposrn i detta afseende innebär.
Slutligen och med hänseende till hvad som blifvit föreslagit
ang:de drawback å rafTinadsocker som utföres, ber jag att få yttra
min mening att denna drawback tål vid att nedsättas med ett öre
rmt. Jag ber få i R. o. Ad:s minne återföra, aft jag vid 1844
års Riksdag bade en meningsstrjd med frami. Presid:n Frih. Skogman
ang:de rätta beloppet af denna afgift. Det bade, då blifvit
föreslaget, att drawbacken skulle utgöra 4 sk. b:ko per skålp., eller
nära 50 proc. mera än införseltullen på råsocker; och delta
512
Den 25 Februari f. m.
belopp försvarades af Presid:n Skogman, på grund af en upgift,
sorn lian fått sig meddelad af sockerfabrikanterne, att endast från
60 till 70 proc. af råsockrets vigt kunde erhållas i raffinad, då
deremot vetenskapsmän i tryckta handböcker, upgifvit att 80 proc.
kunde erhållas. Det lyckades då också sockerfabrikanterne att erhålla
4 sk. b:ko drawback, hvarigenom Staten i sjelfva verket,
enl. hvad numera är ovedersägligt utrönt, gaf dem en ren present
af en sk. b:ko på hvarje skålp. Jag tror att om Ctsk. vill undersöka
saken närmare, så skall det befinnas, att de sockerbruksidkare,
som begagna kokning i lufltoma käril, och hvilket numera
allmänt sker, kunna räkna på en raflinadproduktion af 90 proc.,
när fördelen af sirupsproduktionen tillika (ages i betraktande: åtminstone
har jag de tillförlitligaste anlednrr att tro, att denna upgift
icke bör utan en noggrann undersökning lemnäs å sido. Skulle
det visa sig vara förhållandet, så är det ock lätt att uträkna huru
stor drawbacken bör vara. Den bör ej vara större än hvad tillverkaren
erlagl i lull för den vigt råsocker som åtgår för den
raffinerade varans frambringande; och om sockertillverkningen gäller
för öfrigt hvad jag förut anfört om den kategorien af industriella
anläggningar, der icke någon konstfärdighet hos arbetaren,
men väl kapital osh vetenskaplig insigt erfordras. Detta är hvad
jag f. n. velat yttra i detta ämne, hvartill jag, såsom sagdt, utbeder
mig att framdeles få återkomma.
R. o. Ad. biföll att delta anförande finge remitteras till Bevilln:s-Utsk.
Gr. Sparre, Erik: På föredragningslistan för dagens plenum
förekommer två LagUtsk:s Betänk:n N:ris 12 och 13, det förra
angule ändring i lagens stadganden om börd, det sednare ang:de
förändring i lestamentsrätten. Dessa båda frågor hafva med hvarandra
ett nära sammanhang men, på sätt R. o. Ad. vid genomläsandet
af dessa Betänk:n torde hafva funnit, frågan om testamentsrätten
bör behandlas före frågan om bördsrätten, och det är blott
genom, ett förbiseende inom LagUtsk:s Kansli som Betänk, i den
sednare frågan fått N:o 12 i st. f. N:o 13. Jag förutsätter nemi.,
alt R. o. Ad:s beslut ang:de bördsrätten lill någon del kommer
att bero af beslutet om testamentsrälten, hvilken sednare således
bör först behandlas. På grund häraf vågar jag hemställa hos Hr
Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. att dessa Betänk:n måtte blifva i
föredragningsordn:n omflyttade, så alt Betänk. N:o 13 sättes framföre
Betänk. N:o 12.
Hr Adlercreutz, Axel: Då uti Betänk, om bördsrätten
förekommer frågan om densammas totala afskaffande samt denna
frågas utgång naturligtvis ännu är oviss och således kan i betydlig
mån komma att inverka på beslutet om testamentsråtten, så synes
det mig vara något äfventyrligt att ingå på den af Gr. Sparre
föreslagna omflyttningen.
Gr.
Den 25 Februari f. m.
513
Gr. Sparre: Jag förstår i sanning icke Hr Adlercreutz’s
tvekan i detta fall, eller i hvad mån frågan om testamentsrätten
är beroende af frågan om bördsrätten, och jag får derföre anhålla,
att Hr Adlercreutz behagade närmare förklara sin mening.
Hr Adlercreutz: Med anledn. af Gr. Sparres sednaste ytt
rande,
får jag tillkännagifva, att jag vidhåller min mening i detta
fall. Motioner hafva blifvit väckta derom, att bördsrätten å landet
skulle helt och hållet uphöra. Det mätte väl stå R. o. Ad- öppet
att bifalla dessa motioner, och om så sker, blifver en del af förslaget
om utvidgad testamentsfribet alldeles oantagligt, ty i dess
2 § finnes intagen en bestämmelse derom, alt arfvejord å landet
ej får borttestamenleras utom börden. Om nu R. o. Ad. först
behandlar testamentsfrågan och bifaller sislberörde bestämmelse,
men sedermera, vid behandlingen af bördsfrågan, bifaller motionerne
om bördens afskaffande, så blifver ju det förra beslutet ett
nonsens. Jag kan således ej annat än fortfarande finna, att den
redan bestämda föredragnings-ordn:n är den rätta.
Gr. Sparre: Jag får upriktigt bekänna, att jag vid denna
min framställning förutsatt såsom något alldeles afgjordt, att R. o.
Ad. icke skulle bifalla förslaget om bördsrättens fullkomliga afskaffande,
utan att frågan här på Riddarhuset skulle endast röra
sig omkring dess bibehållande i sitt nuvar:de skick eller inskränkning
i enlighet med LagUtslcs förslag. Jag tror således icke, att
den af Hr Adlercreutz vidrörda omständigheten bör förhindra den
föredragningsordn., jag föreslagit. Skulle, emot all förmodan, frågan
om bördsrättens fullkomliga upbörande vinna R. St:s bifall, så
blifver det nog en sednare omsorg för LagUtsk. att afgifva förslag
till den lagstiftning, som deraf skulle blifva en följd. Vill
man framgång åt förslaget om en utvidgad testamentsrätt, så bör
man äfven, enl. milt förmenande, antaga den föredragningsordn.,
jag förordar såsom den rätta.
Hr Gr. o. Landlmts härefter först till bifall och sedermera
till afslag å Gr. Sparres förslag, att LagUtsk:s Betänk. N:o 13,
som å föredragningslistan förekom näst efter samma Utsk:s Betänk.
N:o 12, måtte få framflyttas näst före sistnämnde Betänk., framställde
propos:r besvarades med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla
Gr. Sparres ifrågavarule förslag, samt, sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja
härvid hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Banko-Otsk:s d.
14 och 21 dennes på bordet lagda Mern. N:o 13, i anledn. af
erhållen återremiss af 12 § i Utslcs Berättelse N:o 8.
lil H.
33
514
Den 25 Februari f. m.
Föredrogs ånyo och bifölls Banko-Utsk:s d. 14 och 21 derines
på hordet lagda Utlåt. N:o 14, i fråga om afskrifning af 3 st. från
Lånekont. i Malmö utgifna diskontlån.
Föredrogs ånyo Banko-Ulsk:s d. 14 och 21 dennes på hordet
lagda Utlät. N:o 15 öfver väckte förslag om vissa förändrade föreskrifter,
angule silfverutmyntningen, Bankens sedlar m. m.
B. o. Ad. heslöt uppå derom af Hr Gr. o. Landtm, framstäld
propos. att detta Betänk, skulle punktvis företagas till afgörande.
\
Gr. Frölich, David: Derest det nu fattade heslutet att
företaga detta Betänk, punktvis till afgörande icke af Hr Gr. o.
Landtm, anses utgöra ett hinder för mig att granska Betänk, i dess
helhet, önskar jag att efter det jag härom blifvit uplyst få fortfarande
ega ordet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade i anledn. häraf, att, i följd af
R. o. Ad:s nu fattade beslut, de särskilda punkterne naturligtvis
borde hvar för sig blifva föremål för propos., i den ordning de
förekommo, men att, sedan första punkten blifvit ujiläst, Gr. Frölich
skulle blifva upropad, dertill han redan låtit anteckna sig, och
då kunde yttra sig jemväl öfver de öfrige punkterne, derest Gr:n
för sin argumentation funne sådant nödigt.
Härefter förekom
Irsta punkten.
Gr. Frölich: Uti detta Betänk, har Banko-Utsk. afstyrkt
bifall till så val min motion angule förändring af nu gällande myntfot
som ock åtskilliga andra representanters framställningar ronde
myntväsendet, och jag kan icke annat än vara på det högsta belåten
med det sällskap, hvaruti jag sålunda kommit, ehuru det
dock icke bör lemnäs oanmärkt, att ett egendomligt och med de
andra motionerna ej jemförligt förhållande eger rum i afseende å
min motion, och det är, att dä i detta Betänk, en blott ringa del
af mitt förslag til! reform af vårt mynt- och Banksystem blifvit
behandlad och således lösryckt från sammanhanget med förslaget
i dess helhet, så kan icke denna särskildta del af min framställning
vederläggas med samma skäl, som blifvit använda emot de
öfriga motionerna, måhända med undantag af Gr. Lewenhaupts.
Jag torde, till ådagaläggande häraf, få i R. o. Ad:s minne återföra,
att mitt förslag, hvaraf en särskild del blifvit tillintetgjord i.
detta Betänk., hufvudsakligen afser, att Bankens sedlar, i egenskap
af myntrepresentanter, skulle försvinna, och om ett sådant beslut
möjligen shulle blifva faltadt, så blefve deraf en naturlig följd, att
ingen menniska här i landet skulle hafva något emot att i Banken
få ett silfvermynt, utmyntadt efter en annan myntfot än den nu
gällande. Vid upgörandet af mitt förslag har just detta blifvit beräknadt,
nemi. att på samma gång få sedlarne såsom myntrepresentanter
afskaffade och en annan ändatnålsenligare myntfot. Enl.
Den 25 Februari f. m.
515
den nu gällande förefinnes en icke obetydlig skillnad emellan vårt
silfvermynt och så väl Hamburger-Banko som det Danska och Norska
myntet, ty i vår Specieriksdaler ingår ungefär 3 ass finsilfver
mera än i Hamburger-Banko Riksdalern samt den Danska och Norska
Specien, hvartill kommer, att vårt silfvermynt innehåller en
temligen stor del onödig koppar, som i förening med silfret ej
har något värde men bidrager i sin mån dertill, att vårt silfvermynt
är mera värdi än de nyssnämnda mynten, så att vid hvarje
utbyte af dessa mynt Sverige förlorar 3 ass silfver och något
koppar. Detta är ett förhållande, som ganska länge varit insedt
och erkändt, men man har ändock städse afvisat hvarje reform i
detta hänseende på det hufvudsakliga skälet, att denna reform
skulle utgöra en förändring i den lag, hvaruti K. M:t och R. St.
gemensamt sig förbundit att uprätthålla en viss myntfot, och sålunda
bereda hvarje innehafvare af en Rankens sedel förlust, ålen,
M. Hrr är likväl förhållandet sådant, alt om än min nyss omförrnälda
genomgripande motion icke blefve antagen, då sistnämnde
skäl naturligsvis af sig sjelft förfölle, inträffar det likväl, att, på
sätt Utsk. jemväl tillkännagifva, när det är fråga om att exportera
silfver, eller, med andra ord, när en sedelinnehafvare infinner sig
vid Bankoluckan för att få silfver i stället för sedlarna, så före
drager
han merändels att erhålla omyntadt silfver i s. k. plantsar,
och då kommer icke någon myntskillnad i fråga, ty utvexlaren
får, efter kursberäkning af 128 sk. bko, tillgodoräkna sig så mycket
finsilfver, som deremot svarar, d. v. s. att tron på myntfotens
oföränderlighet icke löper någon fara att rubbas, så länge
för silfverexportören finnes tillgång å plantsar i stället för pregladt
silfvermynt. Följaktligen skulle endast de, som komma till
Banken och vilja hafva några sedlar inlösta emot silfvermynt, blifva
utsatta för förlusten af omkring 3 ass på Specien, ifall vårt
mynt skulle till sitt silfverinnehåll förändras i likhet med Hamburger-Banko.
Nu ber jag Eder, M. Hrr, blott att söka upfatta hvad
denna fråga i sig innebär! Finnes det någon förnuftig menniska,
som, dä han vill vexla sig till 100 Rdr Specie och ändtligen vill
hafva dem i Specieriksdalrar, ehuru han är berättigad att få dem
i plantsar, anser sig vara förorättad derigenom att han får ett
nytt mynt, som innehåller 3 ass mindre finsilfver på hvarje Specieriksdaler?
Går man i marknaden och efterfrågar, hvad som kan
vara skillnaden emellan ett mynt, som har 3 ass finsilfver mindre
än ett annat, så finner man att denna skillnad är ingen. Går
man i marknaden för att I. ex. tillhandla sig smör, ost, kött, lläsk
eller något annat, och, i stället för sedlar eller silfvermynt, har
en silfversked, som väger öfver 5 lod och följaktligen är mera
värd än en Specieriksdaler; så och ehuru man kan bevisa, att
denna silfversked är mera värd än den åstundade qvantiteten af
smöret eller fläsket, vill säljaren ej emottaga silfverskeden, utan
fordrar ovilkorligen i betalning för varan sedlar eller silfvermynt.
Och, M. Hrr, häruti ligger den naturliga orsaken dertill, att då
vi komma till våra bröder Norrmännen och vilja köpa t. ex. kaffe
516
Den 25 Februari f. m.
för en Svensk Specieriksdaler, så svara de: nej, vi taga icke emot
detta mynt utan rabatt. Hvarföre, M. Hrr? Jo derföre, att Norrmännen
icke hafva den aldra ringaste nytta af de 3 assena finsilfver
som den Svenska Specien har mera än den Norska, ty det
förra myntet ratas i alla fall uti Norrige af den naturliga orsaken, att
den icke är landets gångbara mynt. Nu frågar jag Eder åter, M.
Ilrr, är det skäl att i evinnerliga tider fortfara med en sådan anomali?
Man har onekligen ganska rätt uti att åberopa den theorin,
att man måste vidmakthålla en gång stadgade lagar, men jag tror,
att om man hade tillåtit en sådan fråga, som denna, att framkomma
i sin rätta ordning och behandlas i sammanhang med den
fråga, hvartill den står i ett oskiljaktigt sammanhang, så hade resultatet
blifvit helt annat. Jag kan för min del icke antaga såsom
en ovilkorligen gifven och afgjord sak, alt Svenskarne skola
i evärldliga tider utskrattas af utländningen för det att de bibehålla
en mynthestämningslag, hvarigenom de på hvarje Specieriksdaler
förlora 3 ass finsilfver. Jag åtminstone kan icke oanmärkt
låta en sådan absurditet fortfara utan att söka få densamma
undanröjd.
Om vi följaktligen måste förr eller sednare vara betänkta på
en förändring i detta missförhållande, så blifverfrågan endast den:
Huru skola vi en gång kunna komma derhän att vi upfatta saken
ur en så att’säga komprehensif, en omfattande synpunkt? Nu vill
jag icke inlåta mig i någon vidlyftig framställning härom, ty det
lönar i alla fall icke mödan, enär Borgare-Ståndet och, som jag tror,
äfven Preste-Ståndet, efter lilliga debatter redan bifallit detta Betänk.
, så att det icke torde vara möjligt att rid denna riksdag
få frågan till lifs. Orsaken hvarföre min motion fått dela samma
öde som medmolionärernes, är sålunda egentligen den att BankoUtsk.
icke kunnat för sig göra klart, att denna fråga icke borde
enskildt och genast till döden affärdas, utan hållas öppen, till dess
andra frågor förut blifvit afgjorda och dess rätta ordning kommit.
Dessa frågor falla icke inom gränsen för Begeringens verksamhet
eller, med andra ord, det är icke någon skyldighet för
Regeringen att laga ledningen deraf om hand. ålan kan derföre
icke i detta afseende skylla på Regeringen — jag borde hafva
aktat mig för detta uttryck, emedan det en gång blifvit förklaradt
vara oparlamentariskt — man kan. säger jag, icke klandra
Regeringen derföre alt icke någon af dess ledamöter framstått och
tagit alla dessa frågor under sin egid samt handledt Representationen
hvilken i dess fyrdelade skick så väl sådant behöfde. Men som
sagdt är, höra dessa ämnen icke egentligen till Regeringen eller
äro sådana, att densamma deri eger initiativet, ty R. St. äro enväldiga
styresmän öfver Banken och göra med den hvad de behaga.
Men många af de äldre medlemmarne inom delta hus torde
erinra sig, huru det tillgick i fordna dagar, då det fanns en
Wetterstedt, en Wirsen, en Skogman, de der funno sig ex nobili
officio upmanade att åtaga sig frågorna i deras helhet, samt tillställde
sammankomster, der medlemmar af alla 4 Stånden kommo
Den 25 Februari f. m.
517
i tillfälle att utbyta sina tankar och åtminstone öfverenskomma, i
hvilken ordning frågorna skulle till afgörande företagas. Nu mera
finnes det beklagligtvis ingen enda ledamot af Representationen,
som sålunda ställer sig i spetsen för ärendena och leder deras
gång i den riktning han för sin del anser vara den rätta. Det
berättas visserligen, att vi inom detta lius hafva 2:ne partier, men
för det nu rådande finnes, mig veterligen, icke någon synlig ledare.
Hade en sådan funnits, skulle jag vördsameligen hafva hedt
honom taga dessa frågor under sitt mäktiga skydd. Icke heller
lärer det finnas någon egentlig ledare för minoriteten, eller det
oppositionella partiet, ehuru man noga har sig bekant att en genom
sin höga sociala ställning ansedd och i öfrigt aktad representant
medelst uplåtande af sina salonger till samlingsrum ostensibelt
bär namn af partiets chef, men i alla fall har jag icke hört
omtalas, alt han eller någon inom denna del af Ståndet försökt
alt omfatta frågan, som röra vårt bankväsende i dess helhet. Jag
kan således säga, att vi i detta, likasom i många andra fall. segla
aldeles vind för våg. Vi bero mången gång af en Notarie eller
en Sekreterare inom ett Utsk., som bestämmer den ordning, i
hvilken målen skola förekomma, så att vi ofta, då de skola afgöras,
äro snart sagdt tvungna alt endast efteråt, som ordspråket
lyder, spela med läpparne utan att något ändamål kan vinnas.
Jag anser mig höra hafva yttrat detta, ty jag vill ej skjuta skulden
för dessa frågors bakvända behandling på BankoUtsk:ts Ordf.,
hvilken jag känner såsom en god ordningsman. Emedlertid qvarstår
det såsom ett faktum, att frågor ronde Banken i allmänhet
på ett ingalunda riktigt sätt behandlas.
Jag skall nu försöka att, så vidt mina krafter det medgifva,
yttra mig öfver de skäl, som BankoUtsk. i denna särskildta fråga
anfört. BankoUtsk. säger: »Då med ifrågavar:de förslag åsyftas,
att den å Bankens sedlar nu brukliga text skall å de blifvande
sedlarne bibehållas, anser Utsk. sig höra fästa upmärksamheten
derå, att. såsom af BankoUtsk. vid sednaste Riksdag jemväl anfört
des, berörde text, som innefattar, att Banken vid anfordran inlöser
sedeln med 00 Rdr Silfverspecie, enligt 1830 års myntfot,
visserligen uttrycker det belopp i Rdr silfver, innehafvaren eger
att för sedeln af Banken utbekomma, men icke lemnar honom någon
säker anvisning å verkliga värdet af denna valuta.» Nå väl!
Detta skäl har, på sätt jag nyss nämnde, varit nog för att afstyrka
förslaget och Utsk. har likväl på ett annat ställe i Betänk:t erkänt
hvad jag förut yttrat om rättigheten för en sedelinnehafvare
att för sedlarne erhålla silfverplantsar! Hade nu håda ämnena fått
följas åt, så är det klart, att Utsk. skulle hafva kommit till att
tveka, huruvida det vore nyttigt att så afgöra saken.
Jag finner, att jag uti min första allmänna teckning af frågan
sagt nog för att R. o. Ad. skall upfatta min mening, och
som jag ser, att den nu föredragne punkten är slut, skall jag för
närvande öfverlemna ordet åt någon annan.
518
Den 25 Februari f. m.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Den sisle värde talaren har
emot BankoUtsk. framställt den anmärkning, att den fråga, som i
denna punkt afhandlas, och en annan af hans motioner icke blifvit
af Utsk. i ett sammanhang behandlade. Ilan har dervid haft
den artigheten att fritaga mig, såsom mindre van riksdagsman,
från skulden i detta hänseende och kastat densamma på Utsk:ts
Kansli. Men som det aldrig varit min vana att skjuta skulden
på dem, som i ett eller annat hänseende slått under min lydnad,
får jag nu offentligen förklara, att Kansliet icke har någon del
i den ordning, hvaruti dessa ärenden blifvit i Utsk. behandlade,
utan att jag, såsom sig bör, ensam lör densamma ansvarar. Då
jag således måste å mig taga Gr. Frölichs beskyllning i förevar:de
fall, skall jag söka att redogöra för de skäl, som förmått mig att
behandla ärendena på sätt som skett och ej annorlunda.
Gr. Frölich har sagt, att alla frågor ronde mynt- och sedelväsenden
hade bordt i ett sammanhang behandlas. Emedlertid är
det icke mindre än 3:ne ganska vigtiga frågor, som i detta Betänk,
blifvit uti ett sammanhang behandlade. Gr. Frölich syftar med
sin anmärk, förmodligen derpå, alt icke hans s. k. stora motion
blifvit på samma gång som de nu förevaride frågorna till pröfning
företagen, men hvar och en, som något närmare gjort sig
reda för rälta sältet att behandla stora frågor i allmänhet, torde
hafva funnit, att huru man än söker att ställa till med det der
sammanhanget, så måste dock hvarje sak för sig sjelf behandlas.
Det är måhända en egenhet, kanhända ett fel hos mig, att jag anser
mig hinna mest, då jag företager mig en sak i sender. Jag
har aldrig funnit det leda till något godt resultat att göra flera
saker på en gång, emedan deraf merändels förorsakas oreda och
osammanhang, till mycken skada för ärendenas utgång.
Hvad nu dessa 3 punkter i förevaride Betänk, vidkommer,
så hafva de deri förekommande frågor förekommit mig såsom aldeles
fristående från frågan i den s. k. stora motionen, hvilken
dessutom hade så länge legat på Utskis bord, att dess innehåll
var temligen väl kändt och Utskisledamöternas tanka derom hunnit
så stadga sig, att jag för min del är fullt öfvertygad, att om
än den blifvit i sammanhang med frågorna i delta Belänk. behandlad,
vi ändock kommit till samma resultat. För min del kan jag
icke finna det medföra någon olägenhet, att då ett Utsk. är öfverens
om de beslut, sorn i vissa frågor böra fattas, de inkomma
till Stånden med särskildta Betänkin i dessa frågor, allt efter som
de hinna blifva färdiga. Detta sätt leder bestämdt till tidbesparing
då deremot det andra sättet alltid förorsakar tidsutdrägt och
således ej synes mig vara med en god arbetsordning öfverensstämmande.
Hvad åter beträffar den frågan, hvilketdera ämnet borde hafva
blifvit behandladt först eller sist, eller, med andra ord, i hvilken
ordning frågorna borde blifvit till pröfning uptagna: så måste
man väl erkänna, att allt sådant hufvudsakligen beror på helt och
hållet subjektiva åsigter, och jag har således ej annat än ultryc
-
Den 25 Februari f. m.
519
ka min ledsnad deröfver, att mitt omdöme i detta fall icke kunnat
gillas af Gr. Erölich, som, jag erkänner det gerna, till följd
af sin större riksdagsmanna-erfarenhet, har mera kännedom om
rätta sältet för ärendenas behandling, än som fallit på min lott.
För att nu komma lill sjelfva saken, så vill jag nämna, att
jag vid beslutets fattande hörde till Utsk:s minoritet. Jag har således
anledning att förutsätta, att de af Ulsk:s här närvartde ledamöter,
som tillhörde majoriteten, bättre än jag kunna försvara
sina motiver; men som jag ansåg dessa motiver vara af den stora
vigt, att det knappast skulle vara skäl och helt säkert utan ändamål
att söka åstadkomma en förändring i beslutet hos Stånden,
fann jag det äfven vara utan ändamål alt upsätta och vid Betänk:t
foga en skriftlig reservation. Det skäl, som jag för min del länn
väga tyngst i vågskålen men hvilket ej blifvit i Betänk:t framstäldt,
anfördes af en bland Ulsk:s ledamöter, som uplyste, att man för
närvar:de i Tyskland hade alfvarsamma öfverläggningar om möjligheten
att åstadkomma ett för alla Europas länder gemensamt myntvärde.
Denna upgift hade alla egenskaperna af att grunda sig på
tillförlitlig sakkännedom, och jag fann vid sådant förhållande det
vara en gifven sak att om dessa bemödanden skulle inom måhända
en kortare lid leda till ett godt resultat, men Svenska Ständerna
emedlertid vidlogo en förändring å Sveriges nu gällande
myntfot: så måste de, om de sedermera ville få ett med Europas
alla öfriga Staters myntvärde öfverensstämmande mynt, ånyo förändra
den nyss förändrade myntfoten. Ender sådana förhållanden
synes det mig icke vara skäl att nu, år 18Ö7, förändra ett beslut,
som fattades år 1834, för alt kanske redan pä 1860-talet
åter förändra sitt beslut i saken, helst den nu öfverklagade skillnaden
emellan vårt mynt samt några grannländers tyckes vara
ganska obetydlig och medföra föga verklig skada.
Gr. Frölich har visserligen påstått, att om ett nytt silfvermynt
med något mindre sillverinnehåll blefve slaget, skillnaden
emellan det nya och det gamla silfverrikare myntet ej skulle medföra
någon egentlig olägenhet, enär det i alla fall stöde silfverexporlören
fritt att från Banken uttaga plantsar efter bestämd
kurs ; men Hr Grin har härvid förbisett hvarje enskild mans rätt
att få hvad honom är utlofvadt. Riksbankens nu gångbara sedlar
innehålla det bestämda löftet att för den summa, hvarå hvarje sedel
lyder, erhålla silfver efter 1830 års myntfot. Om nu denna
myntfot skulle förändras, så blefve, om R. St. vilja vara ordhålliga.
det ju aldeles nödvändigt att tillhandahålla innehafvarne af de
gamla sedlarne silfvervaluta efter den gamla myntfoten, under det
att de nya sedlarne skulle inlösas efler den nya myntfoten, hvilket
naturligtvis skulle förorsaka icke obetydliga svårigheter uti
verkställigheten vid räkenskapernas förande o. s. v. Inom Etsk.
upstod icke en gång fråga derom, att det skulle gå an att göra
allmänheten orätt och säga till densamma: »J håfven visserligen
fått löfte att för 4 Rdr i sedlar erhålla en silfverspecie, som innehåller
3 ass mera silfver än den speeieriksdalern, som J nu
520
Den 25 Febrnari f. m.
f&n, men J måsie låta Eder dermed ålnöjas.» Sådant skulle innebära
ett våldförande af enskild mans rätt, hvilket vore R. St.
ovärdigt.
Af hvad jag nu haft äran anföra torde R. o. Ad. finna, att
jag respekterar de skäl, som ledt Utsk. till det resultat,. Betänkt
utvisar. Jag har emedlertid, på sätt jag äfven omnämnt, tillhört
Utsk:s minoritet och har således ingenting emot en återremiss af
denna punkt, ehuru jag tror, att en sådan åtgärd icke skulle medföra
åsyftad verkan.
Hr Björnstjerna, Oskar Magnus Fredrik: Den punkt
af Utsk:s Betänk, som nu utgör föremålet för R o Ad:s öfverläggning,
innefattar flere ämnen, ehuru de med hvarandra stå i
nära sammanhang. Ett af dem har redan blifvit afhandladt af Gr.
Frölich, och jag delar fullkomligt hans åsigt om lämpligheten af
Svenska specieriksdalerns likhet till silfverqvuntiteten med den
Danska och Norska samt Hamburger-banks-riksdalern, och jag kan
icke annat än på det högsta beklaga, att denna likhet icke blifvit
vid realisationen iakttagen. Då så icke skett, kan jag icke
förneka, att åtskilliga betänkligheter emot vidtagandet af en sådan
förändring i den nu fastställda myntfoten förefinnas, men jag för
min del skulle dock tro, att desamma icke äro af en sådan betydenhet,
att de böra förhindra en reform, hvars ändamålsenlighet
är aldeles påtaglig och till hvars genomförande jag för min del
är färdig att bidraga.
Men det finnes ett annat i denna punkt afhandladt ämne,
nemi. Hr Wallenbergs motion om förändring uti vårt silfvermyuts
legering. Såsom vi känna, äro de ädla metallerna företrädesvis
användbara lill mynt just derföre att de inom en ringa volym innehålla
ett högt värde, hvaraf följer, att ju mera man upblandar
den ädla metallen med en mindre ädel, desto mera förminskas
den ädla metallens tjenlighet att utgöra mynt. Då detta mäste
medgifvas, så måste man i och med detsamma erkänna, att det
är otjenligt alt hafva en öfverflödig mängd koppar i silfvermyntet.
Det återstår således endast att undersöka, huru stor qvantitet koppar
erfordras för att göra siifret hållbart emot nötning. Utsk:s
förnämsta skäl till afstyrkande af bifall till denna del och Hr Wallenbergs
förslag består äfven deruti, att det ännu icke vore utrönt,
huruvida ett silfvermynt med mindre kopparhalt än det 12-  lödiga förmår lika bra som detta emotstå förnötning. Detta yttr:de
måste likväl förefalla något besynnerligt, ty man behöfver blott
kasta en blick på förhållandet i,de af Europas stater, der silfvermynt
är det allmänna rörelsemedlet och icke, såsom hos oss, ligger
hopadt i Bankens hvalf, för att finna, att nyssnämnda skäl ej
kan tillerkännas någon giltighet. Det finnes intet land i Europa,
hvarest silfvermyntet upblandas med så mycket koppar som här i
Sverige, med undantag af Preussen, hvarest, såsom vi veta, .silfvermynt
är ganska litet gångbart utan det hufvudsakliga myntet
består af sedlar och silfvermynt till lägre valörer endast begagnas
Den 25 Februari f. m.
521
såsom siljemynt. I alla andra länder, der silfvermynt är gängse,
är det af större silfverhalt än här, och 1 t-lödigt i följande länder,
nemi. England, Frankrike, Belgien, Holland, Spanien, Portugal,
Sardinien och Kyrkostaten. 1 Österrike, Sachsen och Neapel
innehåller det 13 lod 6 grän silfver och är således nästan 14-
lödigt. 1 Ryssland var silfvermyntet allt ifrån Peter den Stores
tid 14-lödigt och först under slutet af förra seklet förändrades
det till 12-lödigt. Det dröjde dock ej länge, innan man insåg
misstaget och åter på 1820-talet införde 14-lödigt silfvermynt.
Här i Sverige voro våra gamla specier 14-lödiga allt sedan Gustaf
Wasas tid och de hafva ganska väl emotstått slitning. Sådan
är äfven erfarenheten i främmande länder, så att man, långt
ifrån att anse det 14-lödiga silfvermyntet vara alltför fint, i liera
länder gjort det ännu finare. I Holland t. ex. förhöll sig silfret
till kopparen förut såsom 89 lill 11, men detta ansågs sedermera,
jag tror år 1833, ej vara tillräckligt, utan förhållandet sattes såsom
94| till 5|. Hos oss deremot är förhållandet emellan silfret
och kopparn såsom 75 till 25, så att ^ af hela myntets vigt
består af koppar, hvilket förhållande ingalunda är lämpligt. Har
man blott till syftemål att söka förskaflä myntet den möjligen största
hållbarhet, så bör man upblanda silfret med ännu mera koppar
än som nu sker. I det utlåt, sorn förra Riksdagens BankoUtsk.
, hvaraf jag hade äran vara ledamol, erhöll från Öfverdirektören
vid Kongl. Mynt- och Kontrollverken, uplystes det, att det
silfvermynt, som uphlandades med 50 % koppar, var hårdare än
det, som innehöll 25 °/0 koppar, och del skulle kunna vara en
möjlighet, att silfvermynt med 75 #/0 koppar vöre ännu hårdare.
Meningen med koppartillsatsen i silfvermyntet torde således icke
vara den att göra rnyntet så hardt som möjligt, utan blott att
gifva detsamma en så tillräcklig hårdhet, att det kan emotstå nötning,
och delta ändamål vinnes, enligt erfarenheten i de flesta Europas
länder, genom att göra silfvermyntet 14-lödigt.
De olägenheter, som vårt silfvermynts nuvande legering medförer,
finnas upräknade uti Hr Wallenbergs vid Betänk:t fogade
reservation och bestå hufvudsakligen deruti, att myntet onödigtvis
blifver mörkare, tyngre och större; att tillverkningen deraf
försvåras och tillverkningskostnaden i följd deraf förhöjes; att de
särskildta myntpjeserna blifva ojemnare till vigt och finhet samt
slutligen, att den stora koppartillsatsen, som upgår till ett icke
mindre värde än 16,666| Rdr R:mt på en million präglade specier,
utgör på samma gång en förlust för Staten och en upmuntran
till silfvermyntets nedsmältning.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag anhålla
om återremiss af denna del utaf Betänlct och hoppas, att vi
derigenom skola lyckas erhålla ett vackrare, ändamålsenligare och
mindre konstsamt silfvermynt än det nuvande.
Sedan härefter undert. Riddarh. - Sekret., på förfrågan af
Gr. Frölich, uplyst, att ett Prot.-utdrag just nu hade ankommit,
522
Den 25 Februari f. m.
sorn utvisade att Banko-Utsk:s förevande utlåt. Blifvit af PresteSlåndet
bifallet, yttrade
Gr. Frölich: Jag anade, att så färhöll sig och deri lag orsaken
dertill, att jag, Jä jag sista gången hade ordet, icke begärde
återremiss af frågan. Jag har likväl lunnit, alt R. o. Ad. några
gånger förut, oaktadt frågan genom 2:ne Stånds beslut förfallit,
desamma återremitterat, och jag öfverlemnar derföre till R. o. Ad.
att sjelf denna gång bestämma, huruvida en återremiss äfven i
detta läll anses tjenlig.
En ledamot har instämt i min förra gången yttrade tanke
om olämplighetcn af att bibehålla den nuvarule olikheten emellan
vårt och några grannländers silfvermynt, och han har äfven framhållit
otjenlighelen af vårt silfvermynts nuvar:de legering, hvarom
jag förra gången ej något yttrade, men hvaruti jag nu i min ordning
med honom instämmer.
Nu till besvarande af hvad Ordf. i Banko-Utsk. emot mitt
sednasle anförande anmärkt! Till en början anhåller jag alt få
förklara, att då jag talade om Ulslcls Ordf:s eiler Kanslis iner eller
mindre vållande dertill, att denna sak framkommit i en oriktig
ordning, var det ej min mening alt framkasta något personligt
klander hvarken emot Ordf., som jag nu finner hafva tagit hela
skulden på sig, eller emot Kansliet; utan min afsigt var endast
att fästa upmärksamhelen på nödvändigheten af alt någon mäktigare
person än jag omsider framstår och undandrager l eia riket
och representationen inflytandet af det haseule-system, om jag så
får uttrycka mig, som under en så lång tid gjort sig gällande i
afseende å allt hvad som rörer Banken, och hvaraf äfven jag haft
en direkt erfarenhet vid de 2:ne Riksdagar, då jag haft äran vara
Banko-Utsk:ts Ordf., ty jag fann då, att en Ordf. äfven med den
aldra hästa vilja i verlden var allt för mycket beroende af labulatnren
inom sjelfva Banken. Ligger det någon sanning i denna
anmärk., så ber jag att man ville fästa sig endast vid den, och
icke efterleta någon förebråelse emot Ulsk:ts personal. Jag får
likväl säga, att jag tror, att min anmärkn. rör:de behandlingen af
mina motioner var fullt befogad Den af Hr Nordenfelt omnämnde
regeln, alt det är häst att göra en sak i sender, är utan tvifvel
aldeles förträfflig i det enskildta lifvet, men duger ofia ej vid
allmänna ärendens behandling, ty om man obetingadt följer denna
regel, kan det ganska lätt hända, att då en sak förekommer, som
man finner ega flera rigtiga principer för sig, så stakar man sig
på en eller annan punkt och kastar så alltsammans bums öfver
bord, och då bekräftar sig olla det gamla ordspråket, alt man
kastar ut barnet med badvattnet. Jag säger således, alt Hr Nordenfelts
regel kan vara ganska förträfflig i den enskildta mannens
hushållning, men Idifver aldeles olämplig, då det är fråga om
Statshushållning och de stora ämnen, densamma innefattar. Om
någon af Utskrts ledamöter händelsevis hade råkat alt länka på
denna sanning, så hade han ulan tvifvel anmärkt, att Utsk. hesinge
en orättvisa emot Gr. Frölich om bans förslag ej i sin helhet
Deri 25 Februari f. m.
523
behandlades. Oell märken vä!, M. llrr, att Utsk:ls Ordf. i sitt sista
ytlr:de icke förnekat, ott om min motion om införande af
skaltevexlar blifvit tillstyrkt, sä bade Utsk. icke kunnat begagna
den nu använda satsen om skadligbeten af att rubba den en gång
fastställda myntfoten!
Då jag nu haft tillfälle att yttra mig öfver det origtiga sätt,
hvarupå dessa frågor, betraktade i deras helhet, blifvit behandlade;
vill jag icke inlåta mig i den nu förevar:de frågans detaljer.
Jag har ansett den af mig framhållna principen vara af särdeles
stor vigt och jag bar derföre icke velat underlåta att åtminstone
i R. o. Adis protokoll få förvarad denna min tanke, att det icke
kan gå väl, att R. St. förvalta Banken på ett sådant sätt, att den
allt mer och mer drages ned i baskylen, så att både Konung och
folk blifver med en slik förvaltning alt mer och mer missbelåten.
Frih. Raab, Adam Christian: Sedan det blifvit uplyst, att
2:ne Stånd redan bifallit Ulslcts Betänk., lärer det vara föga anledning
att förmoda, att Utsk:ts pluralitet kommer att ändra sin
sålunda af 2 Stånd gillade mening, hvarföre ock en återremiss
från R. o. Adis sida icke torde lill något gagna. Likväl kan detta
förhållande icke hindra mig ifrån att göra några anmärknir emot
detta Betänk.
Den nu förevaride delen deraf innehåller egentligen 2 särskildta
yttranden, det ena röride Hr. Wallenbergs förslag om förminskning
af kopparqvantiteten i vårt silfvermynt, och det andra
i fråga om Gr. Frölicbs motion om förminskning af samma mynts
silfverqvantilet. Hvad denna sistnämnda motion beträffar, delar
jag hufvudsakligen G.r. Frölichs deri uttalade mening. Det synes
mig nemi. vara klart, att i samma mån lättade kommunikationer
och utvidgade affärsförhållanden förminska svårigheten för de särskildta
nationerna att sins emellan utbyta hvarandras mynt, i samma
mån skola alla känna sig föranlåtna att sträfva till det mål
alt få ett lika myntvärde i de olika länderna gällande. Såsom
vi veta, hafva redan åtskilliga af kontinentens stater, såsom Frankrike,
Belgien, Schweitz, Sardinien, antagit en och samma myntfot,
till stor fördel för dem sjelfva och alla dem, som besöka dessa
länder. Jag föreställer mig, att det på enahanda sätt skulle
blifva i kommercielt hänseende en stor fördel och lättnad, om de
tre nordiska nationerna en gång finge ett lika myntvärde, och sorn
2:ne af dessa nationers mynt redan är lika med Hamburger-Bankomyntet,
hvilket är det mynt, sorn ligger till grund för de flesta
myntsorten på kontinenten, så tror jag fullt och fast, att det icke
är möjligt för oss att förr eller sednare undgå antagandet af samma
myntvärde. Det blifver således endast fråga, om rätta tidpunkten
att tillegna sig denna fördel är inne eller om vi dermed
höra dröja. För min del mäste jag säga, att ju förr man kan
tillegna sig en fördel, desto bättre är det. Jag har visserligen
hört det inkast göras, att någon väsendtlig fördel af en myntförändring
hos oss icke står att vinna, förr än en konvention är up
-
524
Den 25 Februari f. m.
gjord emellan Sverige samt Norrige och Danmark derom, att det
ena landets mynt blifver erkändt såsom giltigt betalningsmedel i
de 2:ne andra länderne; men jag tror ej, att vi kunna begära af
vår Regering alt öppna underhandlingar om en sådan konvention,
så länge man är i ovisshet om R. St. för deras del medgifva en
förändring i vårt myntvärde lill likhet med de andra ländernas.
Den ena åtgärden måste således föregå den andra.
Vidare säger man, att en förändring af vårt myntvärde
skulle vara att rubba den år 1830 antagna myntfoten. Detta
är naturligtvis ganska sant, men jag inser icke hvad som skulle
hindra att stadga, att den, som har en Bankens sedel med inlösningsrätt
efter den gamla myntfoten, får vid Bankoluckan
den ersättning, som utgör skillnaden emellan den gamla och
nya myntfoten. Denna skillnad är i Betänk, upgifven att vara
14 rst bko på hvarje Silfverspecie. Nå val, låtom innehafva
ren
af de gala sedlarne få dessa 14 rst bko, så har ju ingen
orättvisa honom vederfarits! Således kunna vi ju få en ändamålsenligare
myntfot, utan att Bankens fordringsegare något
deruppå förlora.
I den andra frågan eller den, som afhandlas i Hr Wallenbergs
motion, delar jag äfven hans mening, som här blifvit af
Hr Björnstjerna närmare utvecklad. Det är ju klart, att om
vårt silfvermynt genom den större koppartillsatsen icke erhåller
någon större förmåga att emotstå nötning — och om motsatsen
är man, såsom Utsk. äfven medgifver, ingalunda säker —
så bör den nuvartde legeringen icke bibehållas, enär derigenom
förorsakas så väl en större kostnad vid sjelfva myntnin
gen
som ock en icke obetydlig förlust för Staten, upgifven att
utgöra icke mindre än 16,6662/3 Rdr på en million Silfverspecier,
hvartill kommer, att den stora koppartillsatsen utgör en
upmuntran till myntets nedsmältning. hvars kostnad ersättes
af den dervid erhållna kopparqvantiteten. Jag kan icke inse.
hvarföre man aldeles onödigtvis skall bortkasta denna koppar
och tror således, att en förändring i vårt silfvermynts legering
förr eller sednare måste vidtagas. .Tåg för min del vill icke
yrka på återremiss, emedan jag ej tror att dermed något kan
vinnas, men om en sådan åtgärd af någon annan ledamot påyrkas.
anser jag mig böra med min röst dertill bidraga, enär
jag, på sätt 11. o. Ad. af mitt nu afgifna yttr:de funnit, icke
kan gilla Utsk:s utlåt, i denna del.
Hr Gripenstedt, Joh. August: Uti det förevar:de Betänk.
afhandlas 2:ne frågor: den ena om beskaffenheten af vårt
silfvermynt, den andra om sedlarnes valörer. Den sednare frågan
torde icke för ögonblicket vara föremål för öfverläggningen,
hvarföre jag inskränker mitt yttr:de täll den förra.
Frågan om förändring i vårt nuvande silfvermynt sönderfaller
i 2:ne afdelningar, hvaraf den ena rörer myntets silfverinnehåll
eller finsilfver-qvantiteten, och den andra koppar-till
-
Den 25 Februari f. m.
525
blandningen eller ledigheten. Hvad den första delen vidkommer,
så har det blifvit föreslaget, att linsilfverqvantiteten i vårt
mynt skulle förminskas med omkring 2^ ass så att den Svenska
Specieriksdalern blefve fullkomligt lika med HainburgerBankoriksdalern
samt den Norska, Danska och Holsteinska Specien.
Vore här nu fråga om att från begynnelsen fastställa
vigten och värdet af vårt silfvermynt, så skulle jag för min
del visserligen icke draga i betänk:de att tillstyrka detsammas
fullkomliga öfverensstämmelse med de oss närmast omgifvande
ländernas myntvärde; men då det i Svenska myntet genom en
af båda Statsmakterna antagen myntlag redan blifvit till dess
nuvartde värde bestämdt, anser jag det vara hvarken rådligt
eller nyttigt att deri göra någon förändring i andra fall, än
om man skulle drifvas dertill af ett verkligt nödtvång eller dermed
kunde vinna något alldeles ovanligt stort ändamål. Något af dessa
fall är dock, enl. mitt förmenande, icke vid detta tillfälle för
handen. Det må väl medgifvas, att det skulle medföra en förmån
att hafva vårt gångbara silfvermynt fullkomligt lika med
de nyssnämnda ländernas, hvilken förmån skulle bestå deruti,
att rörelsen underlättades genom alla myntsorternas friare och
mera obehindrade kurserande i dessa länder; men i alla fall
torde icke detta resultat kunna vinnas i någon vidsträcktare
mån på annan väg än genom en formlig öfverenskommelse emellan
ländernas respektive Regeringar, på sätt som skett i de olika
Tyska Staterna, hvilkas myntsorter, efter en fastställd kurs,
äro lagligt betalningsmedel i alla de länder, öfverenskoinmelsen
omfattar. Då våra Specieriksdalrar, ehuru de innehålla mera
silfver än de Danska och Norska, det oaktadt för närvartde
icke mottagas i Danmark och Norrige annat än till underpris,
är det så mycket mindre troligt, att detta förhållande skulle
förändras och kursen blifva al pari, derigenom att våra Specier
genom silfverqvantitetens förminskning gjordes fullkomlikt lika
med de Danska och Norska Specierne; ty orsaken, hvarföre
vårt mynt, fastän i sjelfva verket bättre än det utländska, underkastas
en kurs-skilnad. kan naturligtvis ej vara någon annan,
än att det Svenska silfvermyntet ej i utlandet är ett lagligt
betalnings-medel och derföre icke heller i allmänhet derstädes
mottages.
Intill dess detta genom en serskild (konvention blifvit bestämdt
— och härtill fordras icke oeftergitligen, att myntet skall
vara absolut lika i de resp. länderna, ehuru saken derigenom
underlättas — är det således, enligt min tanka, föga sannolikt
att någon väsendtlig fördel i det upgifna hänseendet, genom
den föreslagna åtgärden skulle vinnas. Men då förhållandet är
sådant, hemställer jag till Eder. M. Hrr, hvartill en förminskning
i värdet af vårt silfvermynt skulle tjena? Enligt min åsigt,
till föga eller intet; men deremot skulle otvifvelaktig! härigenom
ganska betydliga praktiska svårigheter här i landet upkomma.
Det lärer nemi. icke kunna förnekas, att det omöjligen skulle gå
526
Den 25 Februari f. m.
an, att vidtaga den ifrågasatta myntförändringen, utan att åtminstone
vid deras rätt behålla dem, som i sina förbindelser hafva
tryggat sig vid den nu gällande myntfotens bestånd. Det är lätt
insedt, att den, sorn för närvar:de eger ett kapital, motsvarande i
Bankens sedlar t. ex. 100,000 Rdr silfver, har i och med detsamma
rättighet att från Banken vid anfordran utbekomma 100,000
gånger 530 ass finsilfver, och att del då vore för honom en ganska
betydlig förlust ifall han, till följd af en förändring i myntfoten,
för sina sedlar endast skulle erhålla 100,000 gånger 528
ass finsilfver. Ett sådant förfarande innebure utan tvifvel ett våldsamt
och orättfärdigt ingrepp i eganderälten, och det har icke
heller, så vidt jag vet, af någon blifvit ifrågasatt att sä skulle ske,
utan man har alltid medgifvit, att alla Bankens och enskildas före
myntförändringen utgifna förbindelser skulle inlösas efter 1830
års myntfot. Men då skulle, på sätt Utsk. ganska riktigt anmärkt,
Met inträda, att de före myntförändringen utgifna sedlarne komma
att fä eli annat värde än de, sorn efteråt blifvit utgifna, enär de
förra lydde på en större och de sednare på en mindre qvantitet
silfver, och att följaktligen ett slags agio dem emellan skulle upkomma
och behöfde tagas i betraktande vid alla liqvider så väl
emellan Banken och de enskildte som mellan de sednare sinsemellan.
Enahanda skulle förhållandet blifva emellan det gamla och
nya silfvermyntet. Alla dessa omständigheter utgöra onekligen
svårigheter af ganska stor betydenhet och hvilka, enligt mitt förmenande,
måste mana till en synnerlig försigtighet i dessa afseenden;
men jag går längre, och påstår, att äfven om dessa serskilda
olägenheter kunde förebyggas, sä utgör likväl hvarje slags
förändring i ett helt lands gångbara mynt redan i och för sig sjelf
en så ömtålig sak, att man i det aldra längsta bör betänka sig,
innan man företager något dylikt. Ty äfven om en sådan förändrig
endast skedde under iakttagande af de samvetsgrannaste
bestämmelser till skyddande af de enskiltes rätt, så är det likväl
otvifvelaktig!, alt ensamt det moraliska intrycket af en rubbning
i penningeväsendet, helst då dermed åsyftas en försämring af myntet,
skulle verka ganska menligt på våra penninge-förhållanden i
allmänhet både inom och utom landet. Då således hufvudändamålet
med den föreslagna reformen, eller underlättandet af rörelsen
på våra gränsortor, enl. min tanka, hvarken derigenom fullständigt
skulle vinnas, eller utgör eli ändamål af så utomordentligt stor
vigt, att vi för detsammas vinnande böra vidtaga en så genomgripande
åtgärd sora försämringen af vårt mynt, sedan dess värde
en gång blifvit faststäldt; så afstyrker jag för min del all förändring
i detta afseende. Att detta värde bestämdes på sätt sora
skett, kan man måhända anse såsom ett misstag, men jag tror,
att dess förklaringsgrund bör sökas uti vissa förhållanden, som
sammanhänga med frågan om myntets legering, hvartill jag nu
tager mig friheten att öfvergå.
Ar 1830, då vår nu gällande myntfot fastställdes, förordnade
man, att myntsilfret skulle bestå af f silfver och ^ koppar, d.
Den 25 Februari f, m.
527
v. s. vara 12-lödigt. Med iakttagande af en sådan finsilfverhalt
vanns den fördelen, ali den Svenska Specieriksdalern erhöll en
fullkomligt jemn vigtqvanlitet, nemi. 8 ort. Enligt min öfvertygelse,
utgjorde denna omständighet den egentliga orsaken dertill, att
så val myntets finsilfverqvantitet som dess tilsats af koppar bestämdes
på sätt som skedde. Ty det är tydligt, att det är en
ganska stor fördel, att ett mynt verkligen utgör en bestämd vig t—
qvantitet, enär man aldrig får lemna ur sigte den sanningen, alt
ett mynt icke är något annat än en viss med prägel försedd vigtqvantitet
ädel metall. Derföre har också myntets öfverensstämmelse
både till namn och vigt med ländernas allmänna vigtsystem
varit en urgammal sak. Redan hos Judarne hette myntet sikel, som
hos dem äfven var en vigt-enhet. Hvad är ursprungligen en libra en
mark, ett pund, om icke sjelfva vigtinnehållet af det präglade metallstycke,
som så benämndes? Myntsilfrets vigt bestämde således
myntets värde, och deraf hiel' en naturlig följd, att man afpassade
så väl linsilfvef-qvantiteten som legeringen så, att myntenheten
utgjorde en viss jemn vigtqvanlitet. Delta torde i någon män förklara
orsaken till den ulmynlningsgrund, som år 1830 antogs.
Men jag anser mig dock böra erkänna, att ehuru jag till dess
fulla värde upskattar denna vid myntfotens bestämmande iakttagna
omständighet, tror jag likväl, att det hade varit bättre, om koppartillsatsen
i vårt silfvermynt blifvit mindre, samt att det till
och med kan vara mycken tvifvel underkasladt, huruvida icke en
förändring af silfvermyntcts legering äfven nu borde ega rum.
Åtminstone är det min bestämda öfvertygelse, att det verkligen
vore en fördel om legeringen gjordes finare och tillsatsen af koppar
således klefve mindre; ty, på sätt här redan blifvit yltradt,
ligger det onekligen en slags motsägelse deruti, att man gör myntet
större än det behöfver vara, då ett af de ädla metallernas förnämsta
företräden att vara värdemätare, består just deruti, att de inom en
ganska ringa volym innesluta eli betydligt värde. Dessutom är
det ovedersägligen en förlust för Staten att uti myntet inlägga
en öfverflödigt stor qvantitet koppar, hvilken vid bestämmandet
af mvnlets värde icke lages i något betraktande, och således går
alldeles förlorad. Ibland motiverna till beslutet om den nuvarale
legeringen torde emellertid jemväl hafva ingått det föreställnings
sätt,
alt det sålunda upblandade silfret skulle vara mindre begärligt
i den utländska marknaden, så alt man genom delta beslut
äfven åsyftade att motverka exporten af vårt silfvermynt. Ett sådant
föreställningssätt kumle äfven hafva skäl för sig, då man
blott och bart afsäg Hamburg såsom det enda ställe, som kunde
absorbera vårt silfvermynt, ty för alt vara mottagligt i dess Bank
måste myntsilfret hafva en bestämd grad utaf finhet, och denna
egenskap förstördes genom den större koppartillsatsen. Emedlertid
hafva liderna förändrats, och del förhållande har nu inträffat,
att vårt silfvermynt, långt ifrån att vara mindre begärligt till följd
af dess stora kopparhalt, tvärtom blifvit mera eftersökt (åtminstone
på vissa ställen) just af detta skäl, emedan utländningen alde
-
528
Den 25 Februari f. m.
les icke föraktar den portion koppar, han i det Svenska silfvermynlet
får tili skänks. Alla dessa omständigheter gifva, enl. min
öfvertygelse, en ganska giltig anledning till att önska, att vårt
silfvermynts legering icke skulle vara sådan den nu är, eller 75
•/» silfver och 25 % koppar, utan att koppa;qvantileten skulle
inskränkas, ehuru, enligt min åsigt, icke till den proportion, som
i Noriiges och Danmarks mynt är iakttagen, eller såsom 12-f till
87-|, ulan, i likhet med det Franska silfvermyntel, lill af
myntsilfrets vigt, så att proportionen emellan silfret och kopparen
hlefve såsom 9 till 1. Genom en sådan legering skulle dessutom
det ändamål vinnas, att utmyntningen klefve jemnare i förhållande
till vigten, ty man skall då af ett skålpund så beskaffadt myntsilfver
erhålla jemnt 15 silfverspecier, i stället för att man, enl.
den nuvar:de legeringen, af samma vigt mvntsilfver erhåller en
dast
12-| Silfverspecier.
Hvad jag nu haft äran anföra, ber jag att få sammanfatta
sålunda, att jag bestämdt anser, att det hade varit nyttigt om
man ifrån begynnelsen antagit en legering med mindre kopparqvantitet
än den nuvar:de, nemi. -fa af vigten, äfvensom jag tror
att fördelarne af en förändring uti sådan syftning, så vidt den afser
de större mynlsorterne, skulle öfverväga de olägenheter, som
alltid medfölja rubbning i ett lands mynlförhållanden. Då emedlertid
2:e Stånd redan bifallit Utsk:s utlåt:de, torde vid detta tillfälle
ingenting härvid vara att vidgöra; och jag anser mig äfven
böra förklara, alt jag icke finner frågan vara af den stora vigt,
att någon särdeles skada skett derigenom att det nuvarrde förhållandet
tills vidare får fortfara.
Hr Rosensvärd, Joli. Henrik; Den nu föredragna punkten
i [Jtsk:s Betänkrde delar sig, såsom det redan blifvit anmärkt,
i 2:ne delar, hvaraf den l;sta afser myntets silfverhalt och den
2:dra dess legering. I hvad jag derom haft att yttra är jag hufvudsakligen
förekommen af den siste värde talaren, med hvilken
jag således i allo mig förenar, öfvertygad att jag ej kan så väl
och så fullständigt som han framställa mina åsigter i saken. Jag
vill således blott nämna några få ord i frågan.
Man har inom Banko-Utsk. förmenat, att det Svenska Statsverket
skulle vidkännas en betydlig förlust till följd af utmyntningsgrunden
för vårt nuvar:de silfvermynt, men man har icke
kunnat upgifva, hvaruti denna förlust egentligen skulle bestå. Det
är gifvet, att då ett silfvermynts värde ligger uti dess innehåll af
finsilfver, kan den större finsilfverhallen icke förorsaka någon förlust
för Staten, så länge myntet begagnas uti rörelsen inom landet,
utan förlusten skulle ifrågakomma först då det Svenska silfver—
myntet i större qvantiteter gick till utlandet. Men som, vårt
mynt icke är ett lagligen gångbart mynt utrikes, måste vid. derstädes
skeende liqvider med Svenskt mynt, alltid upkomma ett
agio, hvilket naturligtvis skulle blifva större i samma mån det
Svenska
Den 25 Febi-aari f. m.
529
Svenska myntet till dess värde försämrades. Ifrän innebyggarne
uti de af Sveriges landskap, som gränsa lill Norrige, har den
klagan försports, att det i gränsorterna gängse Norska Silfver—
myntet icke finge vid enskildta vexlingskontor i Norrige utbytas
emot Svenskt utan ett agio af omkring G sk. pä hvarje Specie, samt
att man' icke heller i Sverige kan afsätta det Norska silfvermyntet
utan förlust. Ett sådant förhållande är visserligen en olägenhet,
men har sin naturliga förklaringsgrund deruti, att det ena
landels mynt icke är gångbart i det andra landet, och detta afbjelpes
ej dermed, att vi förändra vårt mynt till likhet med det Norska.
Hade en sådan förändring vidtagits dä realisationen skedde,
så hade densamma onekligen ländt till båda rikenas fördel, men
att nu vidtaga en förändring af vår myntfot, sedan vi ändtligen
fått ett stadgadt myntvärde vore en åtgärd, som, enligt min öfvertygelse,
med skäl kunde anses såsom mindre välbetänkt.
Hvad den sednare delen af punkten, eller legeringen, vidkommer,
så tror äfven jag, lika med Hr Gripenstedt, att vårt silf—
vermynt bade bordt vid realisationen göras finare, men jag tror
jemväl, att olägenheterna af den nuvande legeringen icke ännu
äro så stora, att vi för deras afhjelpande böra underkasta oss olägenheterna
af en rubbning i myntets beskaffenhet, hvarföre jag
anser, alt detta Utsk:s utlåtide jemväl i denna del bör bibehållas.
Gr. Lagerbjelke, Guslaf: Del synes mig vara ovedersägligt,
att man vid realisationen begick ett fel, då nian icke satte
den Svenska Specieriksdalern till fullkomlig likhet med Hamburgerftiksdalern;
men det förefaller mig vara lika klart, att det är en betydlig
skillrrad emellan hvad man då kunde och borde hafva gjort och
livad som nu är lämpligt att göra. Det är nemi. aldeles gifvet,
alt sedan genom myntbestämningslagen det blifvit faststäldt, att
vårtfsilfvermynt skall innehålla en viss bestämd qvantitet finsilfver,
så skulle man i sjelfva verket företaga en myntförsämring, om man
nu förklarade, att denna finsilfverqvantitet skall lill någon del förminskas.
Utaf en sådan åtgärd skulle naturligtvis följden blifva,
att den, som innehar en Bankens sedel, utgifven före den nya
myntfotens fastställande, eger rättighet att derför erhålla silfver
efter den gamla myntfoten, under det alt den, som eger en Bankens
sedel, efter den nya myntfotens bestämmande icke är berättigad
att få densamma inlöst med annat silfvermynt än det nya.
Nu later det sig visserligen sägas, att man i Banken för hvardera
sedeln får det deremot svarande silfvermyntet, men allmänheten,
som i den dagliga rörelsen skall utbyta den ena sedlen emot den
andra och vet, alt de i Banken till olika pris inlösas, måste vid
sina liqvider beräkna denna friskilling, hvilket lika naturligt måste
förorsaka stora olägenhenheler och stora svårigheter.
Vidare är det gifvet, alt en skuldsedel, utgifven före den
nya myntfotens införande, skulle komma att vara mera värd än
en skuldsedel å samma belopp, utfärdad efter den nya myntti!
H. 34
530
Den 25 Februari f. m.
fotens införande. Häraf skulle naturligtvis följa, att vid alla
liqvider, deri skuldsedlar ingingo, detta olika värde måste tagas
i betraktande och dervid förorsaka svårighet och oreda.
Ytterligare bör bemärkas, att i vårt land, der myntförsämringar,
och grofva myntförsämringar, beklagligtvis ganska ofta
egt rum, har man alltid hy'st en af sådan anledning lätt förklarlig
räddhåga för att bestämma något i penningar, utan att
dervid tillika utsätta hvad slags penningar man menar. Så t.
ex. har man vid en sednaste skatteregleringen, i afseende å de
skatter, som skola till penningar förvandlas eller i penningar
utgå, bestämt, att dessa penningar skola vara sådana, som grunda
sig på 1830 års myntfot. Om nu denna myntfot förändrades,
måste vid förvandlingen af skattepersedlarne till penningar
antingen den gamla eller ock den nya myntfoten följas. I förra
fallet skulle i everldliga tider skatterna till Kronan utgöras efter
en annan beräkningsgrund än den som vid alla andra liqvider
följdes, hvilket naturligtvis vore ett ganska abnormt förhållande.
I det sednare fallet skulle skattebidragen till Kronan
minskas i samma mån som myntvärdet enligt den nya myntfoten
förringats, och vi skulle således hafva gifvit vapen i händerna
på ränteförenklingens motståndare, hvilka så många gånger
såsom hufvudskälet emot densamma anförde, att det ej ginge
an att sätta skatterna i penningar, emedan ständiga myntförsämringar
här i landet ega rum, hvarupå skatteförenklingens
försvarare alltid genmälte, att vi nu ändtligen hunnit den grad
af uplysning, att någon myntförsämring ej mera kan ifrågakomma.
För min del är jag aldeles icke hugad att gifva mina vedersakare
i denna fråga rätt att bifalla den nu föreslagna förändringen
i 1830 års myntfot.
Jag kan icke heller finna, att fördelarne af en sådan förändring
äro synnerligen stora. Erfarenheten har redan gifvit
vid handen, så väl att det silfver, som uttages från Banken för
att exporteras, vanligen uttages i fotm af plantsar, som ock att
den köpman, som uttager silfverplanfsar tili export, ganska väl
känner, huru mycket silfver han sålunda får samt att han ställer
sina beräkningar derefter och efter den kurs, som för tillfället
är rådande. Det är således ej anledning att antaga, det
Banken på silfverutlagningen gör någon serdeles förlust.
Hvad åter vidkommer den kända omständigheten, att våra
Specieriksdalrar kursera i Danmark och Norrige, så kan det väl
icke förnekas, att vi derigenom få vidkännas någon förlust, men
denna förlust är dock af så föga betydenhet i jemförelse med
den skada, sora en myntförsämring, om än så ringa som den
nu ifrågasatta, skulle åstadkomma, att förlusten, så vidt jag förstår,
icke förtjenar något synnerligt afseende. Man har visserligen
såsom en hufvudsaklig fördel af förändringen framhållit
den omständighet, att man derigenom skulle få ett för alla de
tre Nordiska rikena gemensamt, i dem alla gångbart mynt. Jag
D e 11 25 Februari f. m.
531
tror likväl, att denna förespeglade stora fördel hufvudsakligen
skulle komma att inskränka sig dertill, att silfverexportörerne
skulle undslippa de beräkningar, som jag nyss omnämnt, samt
att den iilla obetydliga förlust, som Svenskarne vid utbytet af
sitt lands silfvermynt emot det Norska och Danska nu får vidkännas,
ej vidare skulle komma att ega rum. Dessa fördelar
synas mig vara särdeles obetydliga i jemförelse med de verkliga
stora olägenheter, jag förut haft äran framhålla.
Deremot vill jag icke förneka, att om det blefve fråga om
att införa ett för Europas alla länder gemensamt mynt, så vore
fördelarne deraf så stora, att man utan tvekan borde underkasta
sig olägenheterna af en myntförändring. En sådan storartad,
vidtomfattande reform i en hel verldsdels penningeförhållanden
blifver måhända förr eller sednare åvägabragt, och uti möjligheten,
jag ville säga sannolikheten deraf ligger ett ytterligare skäl
för mig att afstyrka den nu ifrågasatta förändringen af det Svenska
myntsystemet, ty om så lyckligt vore, att den större allmänna
reformen kommer att ske, hvartill hade det då gagnat,
att vi företagit den mindre partiella reformen? Saken måste då
ånyo göras om, och mig vill det synas, att hvarken det nuvärde
systemets olägenheter eller det föreslagnas fördelar äro
så stora, att vi icke gerna kunna afvakta tiden, då den stora
planen mognat till verkställighet. Skulle åter så olyckligt vara,
att den stora förändringen icke på en längre tid ifrågakommer,
så kan jag i allt fall icke finna, att det nuvarrde förhål—
andet är behäftadt med så stora olägenheter, att det måste förändras.
En sådan förändring innebure. på sätt BankoUtsk. tydligen
ådagalagt och oss alla är bekant, en verklig myntförsämring,
menligt inverkande på en hel mängd förhållanden, såsom
jag redarr tagit mig friheten omnämna. Sveriges financiella system
har förut så många gånger lidit af myntförsämringar, ja förhållandet
i den vägen har varit, rent ut sagdt, så oefterrättligt,
att vi i detta hänseende sannerligen ej mera hafva något anseende
att förlora. Man har på sednare tider så inom som utom
landet börjat att inse, att bättre financiella åsigter bos oss gjort
sig gällande, men har börjat att fatta förtroende till vårt nuvärde
myntsystem, och då vore det väl föga klokt att gifva
ens en skugga till misstanke derom, att vi åter kommit in på
den gamla, om jag så får nttrycka mig, mynlskjutsningsbanan.
Jag för min del gillar således helt och hållet, att Utsk. afstyrkt
den föreslagna förändringen af vårt silfvermynts finsilfverhalt.
Hvad nu den andra delen af förevande fråga beträffar, eller
den omständigheten, att vårt silfvermynt är upblandadt med
måhända något för mycket koppar, så anser jag densamma vara
af ungefärligen samma beskaffenhet som den förra, ehuru på
långt när icke af samma betydenhet. Det hade måhända varit
bättre, om man vid realisationen hade fastställt en annan legering
än den nuvarrde, men sedan densamma nu en gång blifvit
fastställd, vill det synas mig, såsom skulle fördelarne af en för
-
532
Den 25 Februari f. m.
ändring i della afseende vara alltför obefydliga för att kunna
iipväga' olägenheterna af sjelfva förändringen. Det må visserligen
medgifvns, att något koppar genom den nuvartde legeringen
bortskänkes, men å andra sidan bör man betänka, att vi
återfå eller få ersättning för en icke så obetydlig del af denna
gåfva derigenom all myntet till följd af dess större koppai innehåll
blifver hårdare och således bättre cmotslår nötning. Således
mäste ett icke obetydligt afdrag på den omtalade kopparförlusten
göras. Att man icke heller i allmänhet är sa särdeles
begärlig att åtkomma denna koppar, ådagalägges ju tydligen
af den redan vidrörda omständigheten, att så litet myntadt
men så mycket omyntadi silfver exporteras. Det är ju gifvet,
att om vinsten af att erhålla den s. k. bortskänkta kopparen
vore af någon större betydenhet, så skulle man icke låta ett
sådant tillfälle tili vinning gå sig nr händcrne, utan från Banken
uttaga silfvermynt och icke plantsar. På sätt jag nyss sade,
har vårt nuvartde mynt lyckats att tillvinna sig förtroende
i utlandet, och äfven med hänseende till skadligheten af ali
utan trängande behof rubba detta förtroende, tror jag, att det
icke vore så särdeles nyttigt att förändra vårt silfvermynts nuvartde
legering. Man har i utlandet börjat att vänja sig vid
det Svenska silfvermyntet och emottager det såsom ett godt
mynt. Om man nu linge se, att detta mynt blifvit mindre, så
och då man i allmänhet i utlandet ej tager så noga reda på
våra Svenska förhållanden, skulle man måhända misstänka, att
sjelfva myntet blifvit försämradt, hvilket naturligtvis skulle hafva
till följd, att det förlorade något af det nyligen erhållna
förtroendet och således blifva mindre gångbart i utlandet.
På de skäl, jag nu haft äran framställa, anhåller jag vördsamt
att denna punkt måtte i dess helhet bifallas.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Detta Betänk:de har
blifvit så väl försvaradt af de 3:ne siste värde talarne, att dervid
är föga att tillägga; men jag anser mig böra fästa R. o.
Ad:s upmärksamhet på en omständighet, hvaruti, såsom jag tror,
desse talare i någon mån misstagit sig. De hafva nemi. sagt,
att man genom det Svenska silfvermyntets nuvartde legering
bortskänker en viss qvantitet koppar. Uti ett sådant yttrtde
ligger, enligt mitt förmenande, en irring, hvars beskaffenhet jag
nu skall söka utreda. Då realisationen skedde, bestämdes det,
att hvarje Rdr specie efter 1830 års myntfot skulle betalas
med 128 sk. bko, och vid fastställandet af denna myntfot bestämdes
det, att det nya silfvermyntet skulle bestå icke blott
af en viss qvantitet silfver, utan äfven af en viss qvantitet koppar.
Följaktligen hafva R. St. genom realisationen ut fäst sig
att för 128 sk. bko utbetala en bestämd qvantitet silfver och
en bestämd qvantitet koppar. Skulle nu dessa i myntet ingående
qvantiteler förminskas, så fick innehafvaren af 128 sk. bko
icke det värde, som blifvit honom utlofvadt. Följaktligen får
D c h 25 Februari f. m.
533
den större koppartillsatsen i silfverroyntet ej betraktas såsom en
skänk af Staten till innehafvaren af en förskrifning å 128 sk.
bko, enär densamma, såsom jag nyss nämnde, har en genom
lag tillförsäkrad rättighet att utbekomma denna kopparqvantitet
jemte silfvorqvantiteten. Hela framställningen om det oriktiga
uti att bibehålla en legering, hvarigenom Staten tillskyndas en
förlust af 16,666|- Rdr på en million silfverspecies torde således,
såsom hvilanda pä en oriktig grund, förfalla.
Vid behandlingen af detta ämne i Utsk. har jag hållit mig
vid den grundsatsen, att sjelfva realisationsgrunden borde i
främsta rummet försvaras, och jag har således icke velat medgifva
någon förändring af hvarken silfver- eller kopparqvantiteten
i vårt mynt, så vida icke alldeles ovedersägliga skäl för
förändringen förebragtes. Jag för min del kan icke heller Anna,
att de å motsidan förebragta skälen varit af en sådan beskaffenhet,
och får derföre vidblifva mitt afstyrkande af hvarje
förändring i den föreslagna syftningen. Om man deremot, på
sätt Gr. Frölich föreslagit, skulle vilja förändra hela vårt bankoväsende
då vore det visserligen skäl att samtidigt taga i betraktande
att om icke en förändring i silfvermyntets nuvartde
beskaffenhet borde vidtagas. Jag medgifver således, att Gr.
Frölich har rätt. uti sitt påstående, att båda dessa frågor bordt
i ett sammanhang behandlas. Jag har äfven inom Utsk. fästat
upmärksamholen å olämpligheten att lösrycka och särskildt behandla
enstaka frågor, i stället för att på en gång och i ett
sammanhang afgifva yttrande om någon vigtigare del af Bankens
rörelse, såsom man fordom brukade göra och detta icke
blott vid denna, utan äfven vid föregående Riksdag, och då
jag ofta afgifvit reservationer emot ett motsatt behandlingssätt,
men både Utsk. och R. St. sedermera godkände det behandlingssätt
som Utsk. äfven nu har följt, hvarföre Utsk:s nuvaride
Ordf-.de och Kansli måste härutinnan fritagas från all skuld,
som helt och hållet hvilar på R. St. sjelfva.
Pä grund af hvad jag nu haft äran anföra, samt med åberopande
af de skäl, som af Utsk. och åtskilliga talare härstädes
blifvit framställda, får äfven jag anhålla om bifall tili den
nu föredragne punkten i dess helhet'.
Gr. Frölich: Jag har fått en upmuntran till at ännu
en gång oagtadt faran att trötta R. o. Ad. ännu tillägga ngraord.
En ledamot af delta Stånd, Chefen för Finansdepartementet
Hr Gripenstedt har uli frågan yttrat sig på ett sätt, som.
vid betraktande af den vigt, en sådan cmbetsmans ord naturligtvis
måste tillerkännas, aflägsnar möjligheten af en förändring
uti ifrågavarde hänseende till cn oviss framtid. En annan
ledamot, Gr. Lagerbjelke, har visat, ätt, utom de hinder Hr
Gripenstedt framhållit, äfven ett annat hinder skulle ligga deruti,
att förändringen skulle komma i kollision med vårt skatteväsende.
Jag säger, att under sådane åsigter af inflytelserika
534
Den 25 Februari f, m.
män i sådant fall mäste hvarje förhoppning om en förändring
försvinna. Frih. Raab har, i likhet med BankoUtskts Ordftde,
yttrat den tanke, att saken möjligen kunde hjelpas, om en allmän
Europeisk kongress sammanträdde och beslutade införandet
af ett och samma mynt i alla Europas Stater. Men jag bekänner
att så som Hr Frihtn upfattat och omtalt projektet förefaller
det mig, såsom skulle det vara ungefärligen af enahanda
beskaffenhet som den bekanta förhoppningen om ett allmänt
fredstillstånd emellan alla folk. Emedlertid lärer det icke kunna
förnekas, att otn hela Europas myntväsende blefve föremål
för en allmän kongress, och det dervid skulle visa sig, att Sverige
inträdt i samma myntförhållandeu som Norrige, Danmark,
Hamburg, Holstein och möjligen äfvén Preussen i afseende på
silfvermynt, så skulle en sådan likstämmighet utan tvifvel göra en
lycklig inverkan till resultat. Men, säger man, denna likstämmighet
kan oj åvägabringas, ty vi kunna, af redan anförda vigtiga skäl,
ej förändra vårt mynt. Jag ber likväl att få upgifva ett sätt,
hvarupå det skulle kunna låta sig göra, nemi. genom att vidtaga
den enkla åtgärden, att R. St. och K. M:t gemensamt förklarade.
att den som ville i Banken utvexla gammalt mynt emot
nytt, eller gamla sedlar emot nya, finge i kontant lyfta prisskillnaden
dem emellan. Dermed måtte väl all rättfärdighet
vara upfylld, och då hade väl ingen menniska skäl att klaga
deröfver, att de Svenska Statsmaktnrna brutit helgden af gifna
löften och försäkringar! Tanken på denna utväg framställde sig
för mig först under loppet af denna diskussion, under del jag
hörde Hr Gripenstedt så fullständigt utveckla alla de hinder
som upresa sig emot förändringen af en redan fastställd myntfot
samt yttra den tanke, att hvarje förändring deri borde med
sorgfällighet undvikas, så vida man ej derigenom kunde upnå
något verkligen stort ändamål. Nu frågar jag Eder M. Ilrr, är
det icke skäl att göra hvad som är rätt, då man klart inser de
stora vådor/sorn upkomma genom att fortfarande göra orätt?
I afseende på hvad Gr. Lagerbjelke yttrat får jag säga,
att han synes mig hafva trängt in frågan inom en krets sorn
icke behöfde tagas i betraktande. Men deremot underskattat
olägenheterna af att ha ett mynt som när det en gång vandrat
ut, i anseende till dess allt för rika silfverhalt aldrig kommer
tillbaka, och^detta förhållande kommer aldrig alt uphöra, förr
än vårt silfvermynt blifver lika med det Hamburgska samt Norska
och Danska myntet. Någon konvention emellan ländernas
respektiva Regeringar att emottaga hvarandras mynt såsom lagligt
betalningsmedel kan naturligtvis ej komma i fråga, förr än
dessa mynt i verkligheten blifvit lika och detta inträffar ej förr
än vi förändrat vårt mynt till likhet med de andra ländernas.
Följaktligen måste myntförändringen föregå konventionen och
ej tvertom.
Ja, om än någon sådan konvention aldrig komme till stånd,
så skulle i allt fall de Svenska Silfverspecicrna kursera lika
Den 25 Februari f. m.
535
med de Danska och Norska i utlandet, och då qvittade det oss
aldeles lika, om vi finge de Svenska eller de andra Specierna
tillbaka i landet, då vi nu deremot aldrig få den glädjen att
återse en Svensk Specieriksdaler, som begifvit sig utrikes. Kan
väl detta kallas en liten omständighet, en småsak? Ar det icke
snarare en verklig, stor olägenhet, sorn måste undanrödjas och
äfven ganska lätt kan undanrödjas derigenom att Konung och
Sländer förklarade: »vi hafva ingalunda för afsigt att rubba
rättsgrunden för vårt myntsystem, men vi måste förändra vår
myntfot och utfästa oss att i hvarje fall, vid hvarje förekommande
vexling erlägga skillnaden emellan de gamla och de nya
mynten.»
Huruvida det lönar mödan att återremittera frågan i dess
närvar:de skick, det öfverleinnar jag till bedömande af de maktägande,
som måhända skulle förmå BankoUtsk. att göra en inbjudning
till de Stånd, som bifallit Betänk., att detta sitt beslut
frånträda. Sådant har skett förut och äfven lyckats, och
jag kan icke neka, att jag anser, det man ej bör lemna obegagnadt
något tillfälle att reformera hvad som verkligen måste
reformeras.
Frih. Raab: Jag ber om tillgift, att jag ännu en gång uplagcr
R. o. Ad:s tid med några ord i denna fråga, oaktadt något
resultat af densamma icke vid denna Riksdag kan vinnas;
men jag anser det vara en skyldighet att söka bidraga till frågans
utredning så fullständigt sorn möjligt, enär densamma är af samma
beskaffenhet som många andra, att den småningom vinner
allt flere anhängare. Vid förra Riksdagen hade den endast några
få anhängare; vid denna har antalet ökats, så att, enligt hvad
jag fått höra. till och med många ledamöter af BankoUtsk:s
Kansliafdelning hyllat densamma, som jemväl på detta rum
många röster höja sig för reformens antagande. Jag hämtar
härutaf en god förhoppning att vi vid en följande Riksdag komma
till ett bättre resultat i saken, och vill, till dess befrämjande,
yttra några ord för att söka undanrödja de betänkligheter,
som emot förändringen blifvit framdragna.
Man har medgifvit, att det vore en omätlig fördel, om i
hela Europa ett och samma mynt biefve gällande. Men om
man nu icke genast kan erhålla denna stora fördel, bör man
väl derföre icke skjuta ifrån sig den mindre men ändock ganska
väsendtliga fördelen alt få ett gemensamt mynt för de tre
Nordiska rikena och Hamburg, hvilket derjemte stöde nära det
Preusiska. enär en Preusisk Thaler är J af en Riksdaler Hamburger-Banko.
Att få en gemensam myntfot för en så stor del
af Europa måtte väl ej kunna anses för en liten fördel, hvartill
kommer att man dermed hunnit ett godt stycke på vägen
till den större fördelens upnående.
Jag tror i sanning, alt Hr Gripenstedt i sin framställning
å ena sidan underskattat förändringens fördelar och å den andra
536
Den 25 Februari f, m.
öfverskattal dess olägenheter. Den egentliga svårigheten torde
bestå deruti, att man måste gifva full ersättning åt de personer,
som emoltagit Bankens förbindelser efter den gamla myntfoten
; men för erhållandet af en sådan ersättning måtte väl
en prEescriptionstid kunna utsättas. På detta sätt anser jag
svårigheten kunna öfvervinnas, och då så kan ske, böra vi val
ej för alltid dragas med de olägenheter, hvaröfver vi nu beklaga
oss, och hvilka i sanning icke äro så obetydliga, som
man viii framställa dem. Jag har under en längre tid bott vid
kusten och derunder erfarit, att man ofta är nödsakad alf vid
liqvider emottaga Preussiskt eller Danskt mynt. Det är icke,
på sätt Gr. Lagerbjelke förmenat, endast köpmän, som få vidkännas
olägenheterna af de olika mynten, utan denna olägenhet
låter jemväl känna sig i den mindre handen, så att en hvar,
sorn koper eller säljer, deraf har känning. På samma sätt lärer
det äfven förhålla sig på Norska gränsen, efter hvad jag
hört sägas. Skulle deremot de tre Nordiska rikena erhålla ett
för dem alla gemensamt mynt, som derjemte vöre likstämmigt
med det Preussiska ; så är det klart, att sådant skulle medföra
en verkligen stor fördel i all handel och vandel och sannolikt
leda derhän, att en konvention emellan dessa Riken afslötes,
så att det ena landets mynt blefve ett lagligt gällande mynt i
det andra landet samt måhända till och med cmottoges i upbörden.
Derigenom skulle den öfverklagadc olika kurseringen
naturligtvis helt och hållet uphöra och jag hemställer till Hr
Gripenstedt, huruvida ej deri skulle ligga en så väsendtlig fördel,
att den förtjenar att af honom tagas i bepröfvande.
Hr Mannerskantz:. Jag har nödgats ännu en gång begära
ordet för alt fästa R. o. Ad:s upmärksamhet derupå. alt
om än, på sätt den siste värde talaren framställt saken, det
Svenska, Norska, Danska och Hamburgska myntet blefve lika,
så blefve deraf icke en följd, att de skulle komma att emottagas
till samma värde i de olika länderna. Det värde, som det
ena eller andra präglade myntstycket egor, är helt och hållet
konventionelt, och rättar sig efter det olika behof, som förefinnes
på den plats der myntet användes. Orsaken, hvarföre det
Danska myntet einottages i Hamburg till sitt fulla värde alden,
att raan i Hamburg icke har något annat mynt än del.
Danska och möjligen äfven det Preussiska. Om det Svenska
myntet blefve lika med det Danska och Holsteinska, så skulle
det ännu mindro än hittills emottagas i Hamburg, enär det derigenom
blifvit till sitt silfverinnehåll förrainskadt. Det finnes i
sanning ingen annan hjelp för saken än att göra en konvention,
som bestämmer de olika myntens förhållande till hvarandra, och
det är då aldeles icke nödvändigt, hvarigenom det ena landets
mynt intränger i det andra efter ett förut öfverenskoinmet band
att de skola vara precist lika, utan 0111 ock visserligen fördelaktigare
att dc äro med hvarandra kommensurabla och cmotta
-
Pen 25 Februari f. m.
537
gas i upbörden inom de bägge länderna till ett visst pris är
det allt som erfordras.
Den egentliga oell mest öfverklagadc olägenheten af vållin
gällande myntfot är den. alt det Norska myntet icke einottages
i upbörden här i Sverige, enär en mängd gränsboer, som
vid liqvider med Norrmän emottagit Norskt mynt och icke kunna
använda detsamma bär i landet, måste med föilust utvexla
det emot Svenskt mynt i Norrige. Ulen denna olägenhet und.
mrödjes genom elt stadgande, att det Noiska myntet emottages
i den Svenska upbörden till det värde, det eger efter dess
tili si Ifve rliatt. Alla andra försök i detta hänseende anser jag
vara fullkomligt fruktlösa.
Hr Gripenstedt: Jag anhåller blott att få tillkännagifva.
att den utväg. Gr. Frölich i sitt sednaste anför:de föreslagit,
icke synes mig vara användbar, ty den omfattar icke aila
de fall, som här förekomma. Utvägen skulle bestå deruti, att
Hanken skulle utfästa sig alt efter 1830 års myntfot inlösa alla
do sedlar, som före myntfotens förändring blifvit utgifna. I afseende
å sedlarnes inlösning torde detta förslag vara ganska
godt. men, på sätt här redan förut blifvit anmärkt, det är icke
allenast sedlatne, som i denna fråga måste tagas i betraktande,
utan äfven den ofantliga mängd af andra förbindelser, som äro
ingångna på grund af 1830 års myntfot och icke kunna i Banken
till inlösen presenteras. I afseende å dessa förbindelserfinnes
ingen annan utväg än den, Frih. Raab föreslagit, eller
utsättandet af en prjescriptionstid för desammas inlösen efter
den gamla myntfoten, men jag hemställer lill livar och en, huru
djupt ingripande i enskild mans rätt det är alt ptsescribera
enskildta förbindelser. Hvar och en torde rätt inse, hvilken
ytterlig försigtighet vid en sådan åtgärd måste iakttagas. Denna
åtgärd lii-, om jag så får säga, så farlig, alt den ej utan den
mest tvingande nöd bör tillgripas. Att bchofvet af myntfotens
förändring ej är så stort, alt detsamma kan rättfärdiga vidtagandet
af en så våldsam åtgärd, som enskildta förbindelsers
prtescriberande, har jag redan tagit mig friheten söka ådagalägga.
Det ändamål, hvars upnående framställes såsom ett stort
behof, består, på sätt så ofta blifvit omnämndt, deruti, alt de
tre Nordiska rikena skulle erhålla ett gemensamt, i dem alla
gångbart mynt; men för detta ändamåls vinnande erfordras en
formlig konvention, hvilken, på sätt den siste värde talaren redan
visat, han insåg oberoende deraf, att någon olikhet emellan
mynten förefinnes. Jag medgifver, att konventionens ingående
genom en sådan olikhet försvåras, men den kan likväl
komma till stånd, och ett ojäfaktigl bevis för möjligheten deraf
finna vi i den kända omständigheten, att åtskilliga Tyska Stater
afslutat en sådan myntkonvenlion, ehuru de hafva bibehållit
hvar och en sitt mynt och endast fastställt en laglig kurs,
hvarefter de olika Staternas mynt skall med hvarandra utvexlas.
538
Don 25 Februari f, m.
En dylik bestämmelse kan träffas emellan Hamburg samt Sverige,
Norrige och Danmark, ty otn blott kursskillnaden är fastställd,
kan det ena landets mynt ganska väl blifva gångbart i
det andra landet. Men M. Hrr, denna myntets gångbarhet eller
användbarhet är icke af den stora betydelse, hvartill man
här velat uphöja densamma, ty det förhåller sig så, att om det
vore fråga om ett allmänt Europeiskt mynt. så vöre det skäl
och kunde löna mödan att ådraga sig alla en myntförändrings
olägenheter för det stora ändamålets vinnande, men för ett
mindre stort ändamåls upnående lönar det i sanning ej mödan.
En värd talare har, om jag rätt upfattat hans mening, ansett
frågan om ett för alla Europas länder gemensamt mynt vara en
utopi, någonting som ej kan realiseras. Man kan visserligen
hafva olika åsigter om den saken men min subjektiva öfvertygelse
är, att denna fråga innefattar en tanke, som ganska väl
kan förverkligas och kommer att förverkligas, och det måhända
inom en icke altför långt aflägsen tidpunkt. Det finnes redan
upgjordt ett förslag, alt ett visst bestämdt guldmynt skulle präglas
och kursera i alla Europas Stater, utan att desamma behöfde
förändra de redan befintliga myntsorterna, utan endast
en laglig kurs bestämmas emellan dessa myntsorter och det universella
guldmyntet. Härigenom vore, enligt mitt förmenande,
det hufvudsakligaste målet vunnet, ty om man behöfde förvandla
Svenskt, mynt till någon annan utländsk myntsort, så nödgades
man icke, såsom nu är fallet, gå till en vexlare, som för vexlingen
t ill räknar sig en mer eller mindre stor provision, utan
man behöfde blott förskaffa sig det i ens hemland befintliga
universella guldmyntet efter den lagliga kursen och sedermera
med detta mynt verkställa alla nödiga liqvider. Emot detta
förslag möta icke så stora praktiska svårigheter, att dess genomförande
blifver omöjligt, och jag för min del tvekar ej att
uttala den förhoppning, att förslaget både kan och skall realiseras.
Af hvad jag nu haft äran anföra torde R. o. Ad. finna,
att de skäl, som blifvit frambragta till stöd för förslaget om
myntfotens förändring till likhet med den, som är antagen i
några af våra grannländer, icke kunnat öfvertyga mig, och att
jag således måste fortfarande afstyrka en åtgärd, förknippad
med stora olägenheter utan deremot svarande fördelar. Jag
får derjemte tillkännagifva, att jag, i afseende å legeringsfrågan,
funnit att behörigt afseende måste fästas på Hr Mannerskantz^
anmärkning, att vår myntbestämningslag hvilar icke allenast
på myntets silfverqvantilet, utan äfven på dess kopparqvantitet.
Detta förhållande torde utgöra en egendomlighet för
Sverige, ty i den öfriga verldens civiliserade Stater tages aldrig
ett mynts kopparinnehåll, utan blott dess silfverhalt i beräkning
vid bestämmandet af myntets värde.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag medgifver villigt,
att BankoUtsk:s Betänk:de blifvit försvaradt både med goda
Den 25 Februari f. m.
539
skäl och på ett talangfullt sätt; men linder discussionen har
dock en omständighet, blifvit utglömd sorn, enl. min öfvertygelse.
utgör ett ganska vigtigt skäl för den föreslagna förändringens
genomförande. Denna omständighet framstår om man betraktar
frågan ur unionell synpunkt. Jag tror nemi. att det
skulle vara högst nyttigt och ändamålsenligt om ett och samma
silfvermynt gällde hos oss och i Norrige, Jag vet visserligen,
alt det Svenska silfvermyntct är gångbart i Norrige, men så
snart man derifrån kommer t i < 1 Svenska gränsen, emottages icke
vidare Norskt mynt vid påfallande liqvider. Detta förhållande
utgör en af de många verkligen sorgliga upenbarelser i den s.
k. Föreningen, en upenbarelse, som väcker mer än förundran
hos hvarje tänkande utländning, som besöker oss. Från
denna synpunkt, tror jag det kunde löna mödan söka åstadkomma
en förändring af ett dylikt i allas ögon fallande missförhållanden.
Hr Mannerskantz har anfört, att en myntkonvention ganska
väl kail afslutas emellan de båda Bikena, utan att derföre någon
myntförändring hos oss behöfver ske. Detta må vara en
sanning, men en sådan konvention länder aldeles icke den internationella
handeln till gagn, man måste ju då allt framgent
i bråktal uträkna huru mycket den ena Specien är mer eller
mindre värd än den andra. På detta sätt blifver aldrig det
landets mynt gångbart -i det andra.
Att åter vänta på den utlofvade myntenheten för hela Europa,
blefve sannolikt att vänta i sekler. Visserligen har Hr
Gripenstedt underrättat oss om en sak, som troligtvis för flertalet
af oss redan var bekant, nemi. att fråga blifvit väckt om
ett för alla länder gemensamt guldmynt. Skulle en öfverens
kommelse
derom komma till stånd, vore det naturligtvis en ganska
god sak, men den afhjelper icke i ringaste mån olägenheterna
af de olika silfvermynten inom de Nordiska Rikena och
det är just denna olägenhet som föranleder mig att yrka punktens
återremitterande.
Hr Gr:n o. Landtm:s härefter först till bifall och sedermera
till återremiss å förevaride punkt framställde proposir besvarades
med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Grin o. Landtm, ånyo
hemställde och R. o. Ad. behagade bifalla denna punkt, samt,
efter denna proposis besvarande med starka .Ja, blandade med
Nej. förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Grin o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfårdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. rn.
2:dra punkten.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herm., anförde skriftligen:
Då jag föreslog R. St. att ändra deras vid förra Riksdagen
fattade beslut i fråga om texten på de nya Bankosedlarne,
540
Den 25 Februari i', m.
var det icke till följd af begäret att öka antalet af motioner,
utan derföre att förändringen är af högsta behofvet påkallad.
Beklagligen afgöras ofta de vigtigaste samhällsangelägenheter
i stöd af tomma theorier, bakom hvilka, nästan alltid, ligga enskilda
personers eller korporationers intressen.
BankoUtskts Betänktde N:o 15 har också sin theori om
allmänhetens rätt, men hvilka intressen denna theori gynnar,
skall jag snart visa.
Innan jag öfvergår till min motion, anhåller jag att få förut
skicka några uptysningar.
1830 års myntlag medgifver ett s k. remedium vid utmyntning
af silfvcrmyniet. Genom detta stadgande kan t. ex.
en påse silfvermynt, som innehåller 150 Rdr specie eller 600
Rdrd bko, och bör väga 1200 ort, få utpräglas till omkring 50
ort deröfver eller derunder. Oftast inträffar det sednare fallet
med småmyntet.
För den stora allmänheten kan det vara, under nuvar:do
förhållande, likgiltigt om myntet väger något mer eller mindre,
men så är icke händelsen med dem som handla med silfver.
Desse äro af 2:ne slag, de som utskeppa myntet, och de som
nedsmälta det till förbrukning inom landet, eller Guldsmederna.
I begge fallen väljes hälst den myntsort, som väger mäst, och
sorn detta gemenligen varit händelsen med de hela Riksdalrarna,
så hafva dessa företrädesvis, användts. Ett undantag härifrån
gjordes då 4 sk. bko komino i rörelsen, ty. som detta
mynt, per påse räknadt, vägde 9 a 10 ort öfver normal vigten,
så användes en stor del deraf till nedsmältning, hvilket gaf en
vinst af omkring 5 Rdr på hvarje hel påse. Delta har jag velat
anföra för att bevisa, att det alltid finnas personer färdiga
att draga fördel af de misstag som kunna begås. Sådana spekulanters
antal skall mångfaldigas, om R. St. vidblifva deras
vid förra Riksdagen fattade beslut. Man kommer då icke att
söka den myntsort som väger mäst. utan största vinsten blifver,
under sådana förhållanden, att uttaga det mynt som väger minst.
För ett flygtigt öfvertänkando förefaller detta otroligt, och att
Banken på den vägen skall komma att vidkännas riktiga plundringsförsök,
förefaller måhända ändå otroligare; likväl kan detta
blifva händelsen, hvilket jag tror mig lätteligen kunna bevisa.
Såsom stöd för min motion hade jag upgifvit 2:ne hufvudolägenheter
af den beslutade nya sedeltexten; men som BankoUtsk.
, i stöd af sina theorier om allmänhetens rätt, stannat i
sitt tillstyrkande, just vid den största vådan för Bankens säkerhet,
vill jag, för att ej vara mer än nödigt vidlyftig, endast
uppehålla mig vid Utsk:s förslag.
Grundtankan i Utsk:s Betänktde synes mig vara, att myntets
vigt endast skall komma i fråga vid ulvexlingen från Banken.
men att vid dess emottagande blott prägelvärdet skall gälla.
Kommer denna princip att blifva gällande, skall en hvar, som
eger ett kapital af några hundra riksdaler, kunna med full lag
-
Deli 25 Fe lil’ii ar i f. ra.
lig rätt göra sig på Bankens bekostnad en ganska ansenlig bergning.
Sältet blifver följande: — Jag uttager utur en kassa en
påse silfver, som väger t. ex. 1196 ort och erhåller särskildt
fyllnaden 4 ort eller 2 Iidr; genast derefter inlemnar jag samma
påse, i en annan kassa, men behåller naturligtvis de 2 Rdr,
efter som jag vid iulemnandet icke behöfver fylla den bristande
viglen. På detta sätt kan jag sjelf eller genom ombud fortsätta
rörelsen, så långt tiden medgifver. alla dagar liela året
om, och blir konsten en. gång väl känd, skall det icke saknas
kunder. .Jag liar blott antagit 4 orts undervigt, men det är
icke sällsynt redan att silfvermynt, som någon längre tid varit
i rörelsen, väger till 10 ort under normalvigten. Om jag skulle
kunna tänka mig, att någon af Bankens kassörer, skulle finna
sitt samvete fullt lugnadt, genom öfverlygelsen. att han bär samma
rätt till förtjensten, sorn alla andra Sveriges medborgare,
så kan han sätta — om jag så får uttrycka mig — detta pumpverk
i en sådan gång, att han innan kort, fullt tryggad för
framtida bergning, kan vända ryggen åt R. St:s Bank och dess
Styrelse.
Man invände måhända alt silfvermyntet icke bör väga under
normalvigten, men fakta tala bättre än invändningar, och
Utsk. kan sjelf göra sig förvissad om förhållandet, ty uti Bankens
hvalf finnas sannolikt ännu ett stort förråd ^ Rdr, präglade
på 1830-talet, hvilka alla, ehuru nya, om jag ej misstager
mig, icke upgå till normalvigten. - Man kan visserligen låta omprägla
detta mynt, men hvad blir deraf följden? — jo betydliga
förluster vid omprliglingen, och hvad den af mig antydda
lönande rörelsen beträffar, så upskjutes dermed ett och annat
år, tills myntet hinner slitas, hvilket till en början går ganska
fort, enär de hvassa kantarna på allt nytt mynt, hastigt afslitas,
och vigten derigenom betydligt minskas. Detta förhållande
kan Utsk. äfven undersöka, genom anställande af jemförelse
emellan vigten å 2:ne påsar af samma myntsort, hvaraf den
ena är ny och den andra synbart någon tid varit i rörelsen.
BankoUtsk. anmärker att nuvarrde text, som hänvisar till
1830 års myntfot, icke är lämplig derför, att allmänheten icke
känner den gällande myntfoten; men straxt derefter säger
Utsk., att endast genom den kunskap sedelhafvare!! inhemtar
genom den nya texten »försättes han i tillfälle att sjelf
»kunna kontrollera, att det silfvervärde han för sedeln erhåller,
»verkligen utgör så mycket, som enl. myntbestäranings-lagen bör
»honom tillkomma alltid naturligtvis med de i samma lag tillätena
remedia i finhet oell vigt.» — Häremot får jag vördsammast
anmärka, att om sedelhafvaren icke känner 1830 års myntlag,
huru skall han då kunna känna de remedia i finhet och vigt,
hvarom just densamma lag talar? — och om han ock kände
denna lags hela innehåll, huru skall den stora allmänheten hädanefter
mer än hittills kunna kontrollera, om bestämmelserna
om remedia i finhet och vigt är iakttagen.
542
Den 25 Februari f. ra.
BankoUtsk. tyckes förutsätta, alt sedelhafvaren icke bör göra
anspråk på större vigt än titt remedium deri skall ingå. Något
tal om remedium finnes icke i den nya texten, och som en
Bankosedel har samma natur som en annan skuldförbindelse, så
tror jag icke att någon Domstol skall kunna frånkänna sedelhafvaren
rätt att få, ulan afdrag, fulltut den vigt som sedeltexten
bestämmer.
Utsk. säger, att man bör ommynta det mynt. som genom
slitning förlorat alltför myckel i vigt. När inträffar denna tid
då myntet alltför mycket förlorat i vigt ? —- derom har Utsk.
icke yttrat sig. Men innan denna tid inträffar, inträder naturligtvis
en mellantid då myntet, fastän icke altför mycket, dock
något är slitet, och hvilket något bör ersättas. Det är just under
denna mellantid som ockraren drifver sitt spel, och denna
mellantid tager aldrig slut, enär icke allt myntet på en gång
kunnat blifva till denna ytterlighet slitit, att ommyntning kan
komma i fråga, och således det alltid finnes en del mynt som
icke hunnit denna slitnings-grad.
För öfrigt är denna vigtbeslätnmelse i dess fullt lagliga utsträckning
fullkomligt opartisk, ty, enär sedeltexten innehåller,
att den fulla vigten skall utgå i tolflödigt myntailt silfver, så
följer deraf, att vigtfyllnaden icke får göras med annat än silfvermynt,
och som någon afprutning, huru liten den än må vara,
icke i lag kan bestämmas, så inträffar, att alla under bråk
af ort-vigten än o. jtdelar ej med mynt kunna fyllas, på
annat sätt än genom små bitar deraf.
Ett annat, visserligen underordnadt skäl mot vigt-bestämmelsen,
men som icke bör förbises är, att under dyligt förhållande,
rörelsen inom Bankens kassor skall till den grad förlamas,
alt ett betydligt större antal tjenstemän, i och för silfver
vexlingen måste tillsättas.
Om jag föreslagit något alldeles nytt så skulle ett motstånd
icke förvåna mig, men mitt förslag innefattar bibehållande af
gamla texten, med de förändringar, som den nya myntbenämningen
föranleder. Åtminstone borde efter min tanke, en enda
känd antaglig olägenhet af den gamla textens bibehållande hafva
upgifvits, hälst uti intet land, mig veterligen, silfvermyntets
vigt ifrågasättes i den allmänna rörelsen.
Mångå ytterligare skäl kan jag andraga, men anser de redan
anförda fullt tillräckliga, och frågan af en sådan vigt för
Bankens framtida bestånd, att BankoUtskts skarpsinnighet, dem
förutan, sannolikt utfinner medel att mota faran
Om återremiss af BankoUtskts Betänktde N:o 15 anhålles
vördsammast, i den delen sorn rörer texten på de nya
sedlarne; äfven anhåller jag att mitt yttrtde i ämnet måtte få
medfölja.
Hr Printzensköld, Carl: När man tager i öfvervägande
de skäl, Hr Ehrenhoff anfört emot BankoUtskts moliver för
Den 25 Februari f. m.
543
afstyrkande af hans ifrågavar:de motion, så måste man, enligt
min tanka, erkänna, att dessa skäl äro väl grundade och fullkomligt
riktiga. Ibland dom ber jag att få särskildt fästa upmärksamheten
vid den af Hr Ehrenhoff så tydligt framhållna
omständighet, att Banken, till följd af den nya texten å des3
sedlar, icke skulle ega någon laglig ratt att åberopa myntlagen
i fråga om remedium, utan blefve ovilkorligen förpligtad att tillhandahålla
sedelinnehafvarcn sedelns belopp i silfver efter vigt
och utan remedium. Det är, enl. mitt begrepp, oförsigtigt att
åtaga sig en förbindelse, hvars upfyllande är nära nog omöjligt,
eller åtminstone icke kan ske annorlunda än på det orimga
sätt, Hr Ehrenhoff här framställt såsom det enda verkställbara.
Jag kan följaktligen icke finna annat, än att R. St. handlade
mindre välbetänkt, då de vid sednaste Riksdagen förändrade
den text, som finnes på Bankens nuvar:de sedlar, i annan
måtto än för att få den nya benämningen derå utsatt, och jag får
derföre tillstyrka It. o. Ad. alt bevilja den begärda återremissen
af denna punkt: varande jag öfvertygad, att BankoUtsk.,
vid närmare öfvervägande af de förhållanden, Hr Ehrenhoff här
upgifvit, skall finna sig föranlåtet att ändra åsigt och således
tillstyrka R. St. att bibehålla sedlarnes gamla text endast med
den förändring, som af beslutet om den nya läkneenheten påkallas
Propos. till bifall å denna punkt blef nu först framställd
och besvarad med Ja och Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemstälde om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkrne föranleda
till förevarrde punkts återremitterande, samt sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förklarade det
han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
3:dje punkten.
Gr. Lagerbjelke: Den motion, hvarå Utsk. i denna punkt
tillttyrkt afslag, var vid förra Riksdagen af R. St. omfattad med
särdeles bifall och blef äfven detta Stånds beslut, ehuru frågan
sedermera vid votering i förstärkt BankoUtsk. förföll. Så vidt
jag kan förstå, har den värde motionären i sin framställning
fullkomligt rätt. Det må visserligen medgifvas, att det kan vara
beqvämligt för allmänheten att få begagna sedlar å en riksdaler
riksmynt, men utgifning å små sedlar torde ej kunna ur
financiel synpunkt försvaras. Det är nemi. gifvet, för det första,
att landets silfvermassa ligger säkrare i de enskiltes fickor
än i Bankens hvalf, och för det andra, att om dessa smärre
sedlar nu indrages, så att den dagliga rörelsen man och man
emellan skedde med silfver, så skulle det småningom ingå uti
allmänhetens föreställningssätt, att endast det hårda myntet är
verkligt mynt, då deremot, så länge den dagliga rörelsen befi
lifves med sedlar, den stora allmänheten icke så lätt lärer sig
att till full klarhet fatta att en sedel icke är något annat än
invisning på ett visst belopp hårdt mynt, utan fortfarande skall
bibehålla det gamla inrotade föreställningssättet, alt sedeln är
5-14
Den 25 Februari f. m.
sjelfva myntet, och att den i och för sig sjelf har ett värde.
Det mera allmänna begagnandet af silfvennynt skall äfven blifva,
om jag så får uttrycka mig, en säkerhets-vcntil emot alla
vådliga finans-operationer med Banken, ty för den händelse att,
till följd af ett R. St-s beslut, Bankens rörelse kommc att regleras
på ett sätt, som bragte realisationens bestånd i fara, så
skulle den stora allmänheten, om den upgjorde alla sina liqvider
med papperssedlar, icke just märka hvad soia tilldragit, sig,
utan blott beklaga sig deröfver, alt allting blifvit så dyrt och
att alla varor stigit i värde, icke inseende att rätta orsaken
till det öfverklagade förhållandet läge deri, att sedlarne sjunkit
i värde; då deremot, om endast silfver i allmänhet begagnades
uti rörelsen, och den nyssnämnda händelsen inträffade, allmänheten
genast skulle märka, att silfret försvann ur rörelsen, så
att detta försvinnande genast skulle för allmänheten blifva ett
ngif akt, bär måtte någon fara vara å färde!» Enligt min tro,
skulle blotta medvetandet, att hvarje äfventyrlig finansoperation
genast blefve bemärkt i hela landet, möjligen vara en hållhake
på alla omogna beslut i den vägen. Det är således icke der
före,
att jag på något vis förnekar den stora nytta, som Bankrörelse
med sedlar medförer, utan deiföre, att jag anser, att
denna rörelse endast bör bedrifvas med sedlar å högre valörer,
som jag nu vördsamt anhåller om denna punkts återremitterande.
Frih. S (jernstedt, Aug. Willi.: Man skulle icke behöfva
mera än åberopa den af Hr Mannerskantz emot denna
punkt anförda reservation för att finna de skäl, han anfört, vara
så giltiga, att det förefaller nästan besynnerligt, att Utsk.
kommit till det resultat som Betänk, utvisar. .Jemte det jag
således i allo instämmer i Hr Mannerskantz^ reservation, utbeder
jag mig att i korthet få påpeka några oegentligheler uti
de motiver, Utsk. till stöd för sitt afstyrkande anfört.
Till en början yttrar Utsk., att genom riksdalers-sedlarneS
indragning Bankens metalliska kassa skulle komma att försvagas.
För min del kan jag icke finna detta, ty meningen med
stadgandet om Bankens metalliska bassa är icke, alt denna kassa
skall ökas derigenom att endast sedlar begagnas i rörelsen och
allt silfver hopas i Banken, utan stadgandet afser, att det i
Banken skall finnas en så stor fond af metallisk valuta, att de
sedlar, som der företes, alltid skola kunna med silfver inlösas.
Om således en betydligare del af denna inetalliska valuta ligger
i allmänhetens fickor, anser jag detta medföra större säkerhet,
än om densamma till största delen befinner sig i Bankens
hvalf, på sätt den siste värde talaren jemväl antydl.
Vidare säger Utsk.. att det ingalunda underskattar vigten
deraf, att genom silfrets spridande bibringa allmänheten riktig
föreställning om myntets verkliga värde, men alt delta ändamål
redan torde kunna vara åtminstone till en del vunnet genom
-
Den 25 Februari f. m,
545
noin skillingsedlarnes indragning oell det i deras ställe i omlopp
satta silfvermyntet. Jag skulle tro, att då Utsk. således medgifvit
nyttan af att silfvermynt finnes i rörelsen, och tillstått, att detta
ändamål endast till en del vunnits genom skillingsedlarnes indragning,
borde Utsk. äfven hafva tillstyrkt en åtgärd, hvarigenom
nämnde ändamål i än väsendtligare mån skulle vinnas.
Då jag således anser Utsk:s så väl de af mig nu uptagna,
som i öfrigt andragna skäl vara af den ringa vigt, att något huf
vudsakligt
afseende ej derå bör fästas, förenar jag mig med den
siste värde talaren i yrkandet om återremiss af denna punkt.
Efter nu först till bifall å denna punkt framställd propos., som
besvarades med starka Nej, blandade med Ja, hemställde Hr Gr.
o. Landtm, om R. o. Ad, ansåge de gjorda anmärkine föranleda till
denna punkts återremitterande, och ropades härvid starka Ja, jemte
några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva härvid
funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskms
d. 18 o. 21 dennes på bordet lagda Utlål:de N:o 4 i ani. af väckte
motioner om ordnandet af pensions-väsendet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: De skäl, Utskm anfört
för afstyrkande af bifall till den af mig begärda undersökning
ang:de pensionsväsendets tillstånd här i landet, synes mig icke vara
i någon mån öfvertygande. Utskm erkänna till en början, att
det nuvande penningeväsendet för Statens embets- och tjenstemän
är behäftadt med flere brister, och att det vore önskvärd!
om dessa brister blefve afhulpne. Men, i stället för att, såsom
man af denna inledning haft skäl förmoda, tillstyrka R. St. att låta
utreda, hvaruti dessa brister bestå, hafva Utskm deremot kommit
till den förklaring, alt de ansågo mastan oölvervinneliga svårigheten:
möta förverkligandet af .Motionärens förslag, att till båtnad
både för Staten och Delegarne de många spridda pensionsaristalterne
möjligen skulle kunna förenas under en gemensam förvaltning.
Vid afgifvandet af denna förklaring hafva Utskm likväl
förbisett, att jag endast framkastat nyssnämnde tanke såsom ett
mål, hvartill man i detta hänseende borde sträfva, men ingalunda
yrkat dess omedelbara förverkligande, utan tvertom ålnöjt mig med
alt begära en undersökning af det nuvar:de pensionsväsendet, för
att sålunda kunna erhålla något på fullständig sakkännedom grundadt
förslag till bristernas afhjelpande i större eller mindre mån.
Jag bär under några år varit hedrad med förtroendet att vara
ledamot af den Direktion, som förvaltar Civil—Statens pensionsinrättning,
äfvensom jag förut vid flere tillfällen varit vald till Fullmäktig
för granskning af samma Inrättnings förvaltning, och jag
bär dervid kommit till den nedslående erfarenhet, att denna pensionsinrättning,
såsom den för närvar:de är ordnad, föga gagnar vare
sig Staten eller de enskildte Delegare. Denna min erfarenhet har
II lf. 35
546
Den 25 Februari f. m.
delals af de öfrige Fullmäktige, ehuru de vid tre till fyra särskildta
möten icke kunnat utfinna något möjligt sätt att förbättra
det så allmänt insedda missförhållandet, utan man har måst fortgå
på den gamla vägen utan någon utsigt att kunna beträda en annan
och bättre. Denna inrättning har således nästan blifvit förvandlad
till en barmhertighets-kassa för tjenstemännens enkor och
barn, i stället för att vara en pensionsanstalt för tjenslemännen
sjelfva, emedan de sednares pensioner äro så ringa, alt ingen tjensteman,
som ej eger enskild förmögenhet, vid upnående af den
stadgade pensionsåldern af 55 år kan taga afsked, utan måste släpa
sig fram i tjensten så länge han förmår. Jag föreställer mig,
att förhållandet med arméens pensionskassa är ungefärligen enahanda.
Vid Flottans pensionsverk eller Amiralitets-krigsmanskassan
äro väl pensionerna mera tillräckliga, men det är jemväl allmänt
bekant, att der finnes en talrik expektans-stat, emedan medel
till de berättigades pensionerande saknas. På samma sätt förhåller
det sig äfven med Bankens, Tullverkets och flera andra Verks
pensionsanstalter.
Då fördenskull organisationen af embels- och tjenstemäns pensionsanstalter
för närvar:de är så otillfredsställande och dessa anstalters
ställning så högst ofördelaktig, har jag föreställt mig, att
Staten, som med icke obetydliga anslag bidrager lill denna pensionering,
borde vidtaga någon åtgärd för densammas ordnande
på ett ändamålsenligare sätt. Alt uprätta ett fullständigt förslag
till pensionsväsendets reorganisation, är för den enskildle Riksdagsmannen
icke möjligt, och skulle säkerligen icke heller leda
till något, resultat. Den första åtgärd, som bör vidtagas, lärer således
vara den, att en undersökning af förhållandet företages, så
att det åt verkligen sakkunnige personer updrages att föreslå pensionsväsendets
ordnande på ett lämpligare sätt än det nuvar:de.
Ett sådant sätt har jag trott mig finna deruti, att pensionskassorne
skulle inrättas i ungefärlig öfverensstämmelse med ränteförsäkringsanstalter;
att de många särskildta mer eller mindre dyra pensionskasse-Directionerne
skulle sammanföras under en gemensam styrelse
med en gemensam förvaltning, att reglementera för denna förvaltning
skulle kunna betydligt förenklas, samt bestämmelserna i afseende å delegarnes
afgifter blifva lämpligare och rättvisare än de för närvar:de
äro, m. m. d. Vi hafva bär i landet redan flere personer, som med stort
nit och mycken framgång tagit kännedom om grunderne för och detaljerne
af ränteförsäkringsanstalter, som i sjelfva verket icke äro något
annat än pensionsanstalter, och jag är viss att dessa personer icke
skola undandraga sig att till det allmännas gagn upgöra förslag
till våra särskildta pensionskassors omorganiserande på ett med
grunderne för nyssnämnde anstalter mera öfverensstämmande sätt.
Om allt detta hade tagits i närmare öfvervägande, hade, såsom
jag föreställer mig, de sammansatta Utsktn icke kommit till del
resultat att helt tvärt och utan några egentliga skål afstyrka den
förberedande undersökning af saken, hvarom jag i min motion
anhållit. Att en sådan undersökning ej Lan aflöpa utan kostnad
Dftn 25 Februari f. m.
547
Sr naturligt, men jag tror ej, att den kan blifva af sådan betydenhet,
att R. St. deraf böra låta afskräcka sig ifrån en sak, söm
ulan tvifvel skall komma att medföra mycken nytta för det allmänna
odh gifva oss en skälig anledning till dert förhoppning, att
de afgifter till pensionsinrättningar, som för närvande lemnäs af
rikets embets- och tjenstemän, icke skola blifva helt och hållet
bortkastade penningar. Vi böra äfven erinra oss, att det linnés
(lera klasser af tjenstemän söm sakna all rätt till pension; såsom
t. ex. städernes tjenstemän, presterskapet m. 11., äfvensom alt i
sednare tider flera nya tjenstemannaklasser upslålt och äfven framdeles
komma att upstå, och att man äfven måste tänka på alt vid
afskedstagande bereda dessa något så när tillräckliga pensioner.
Så t. ex. häfva vi redan en hel mängd tjenstemän anställde vid
elektriska telegraferna och utan tvifvel komma i framtiden jernvägarne
att erhålla en betydlig stat samt till följd af samhällets
fortgående utveckling, jemväl andra nya biträden till det allmännas
tjenst att behöfvas. Skulle för alla dessa särskildta klasser
af det allmännas tjenare en gemensam pensionsinrättning kunna
åstadkommas, så skulle sådant tvifvelsutan blifva af vidtomfattande
gagn. 1 samma mån Delegarnes antal ökades i en större scala
torde pensionerna kunna förstoras, utan särdeles tillökning af Statsbidrag
Rättighet att genom högre insatser kunna förskaffa sig högre
och tidigare pension kunde äfven beredas; medlen i stället att
utlånas i Diskonteringsväg kunde ingå till Statsverket, sorn gifva sina
obligationer med en bestämd alltid säker ränta o. s. v. För
att kunna närma sig ett så eftersträfvansvärdt mål, måste emedlertid
en noggrann undersökning af det nuvartde pensionering3-  väsendet cga rum, och ett förslag till den nya anstalten upgöras.
Och i sanning det vore bra förvånande, om icke resultatet
af ett sådant arbete åtminstone skulle komma att motsvara den
relativt obetydliga kostnad, som för dess anställande kunde drabba
Statsverket.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, vågar jag hos R. o.
Ad. vördsamt anhålla om återremiss af det nu förevar:de Utlåt.
Hr Fåhrreus, Olof Imm. De förslag, som utgöra föremål
för ifrågavar:de Betänkrde, synes mig kunna hänföras till de många,
som i theoden låta ganska väl men i praktiken äro overkställbar,
eller åtminstone icke verkställbar utan i förening med så'
stora olägenheter, att de upväga de åsyftade fördelarne. Vore
det fråga om att af nyo eller utan föregåenden ordna pensionsväsendet,
eller om de redan befintliga pensionsanstalterna voro
grundade endast på Statsbidrag, så kunde det väl icke vara två
meningar derom, att ju systemet borde anordnas i helt eller gemensamt
för alla stater och corpser; men förhållandet är icke sådant.
De flesta embetsmanna-cofpser hafva redan sina särskildta
pensionskassor, bildade hufvudsakligast genom einbetsmännens egna
tillskott. Dessa aristalter äro både i anseende till omfång och financiela
grunder ordnade pä olika säff. Den ena afser pensione
-
548
Den 25 Februari f. m.
ring af så väl tjenslemännen sjelfva som deras enkor och barn ;
ilen andra afser endast pensionering af dessa sednare; den ena
är grundad pä Statsbidrag; den andra icke; den ena har erhållit
enskilda donationer, den andra icke; den ena har en samlad fond,
ilen andra upehålles endast genom årliga insättningar o. s. v. Det
torde lätteligen inses, att om ett sammanslående af alla dessa kassor
och fonder skulle ifrågakomma, detta icke kunde ske utan
delegarnes begifvande, men detta begifvande kan icke påräknas,
enär, emot hvad den förre talaren tyckes antaga, flere af dessa
kassor icke hafva några bidrag af allmänna medel. Exempelvis
ber jag få nämna en sådan, som är temligen väsendtlig, nemi.
Häradshöfdingarnes, Landssekreterarnes och Lamlskamererarnes pensionsinrättning.
Denna inrättning har icke något Statsbidrag och
icke heller någon samlad fond. Men den ömtåligaste sidan af saken
är rättsgrunden, som man dock främst mäste hafva för ögonen.
På sätt i Betänk, antydes, utgöras bidragen till pensioneringen
olika inom olika verk och inrättningar. Vore det nu rimligt,
att, t. ex. tjenste männen i det ena verket bidroge till pensionskassans
uprätthållande med 2 °/o af lönerna, men delta bidrag i
ett annat verk utginge med 4, i ett tredje med 6 °/0, samt pensionerna
och fonderna följaktligen till hvarandra stöde i samma
proportion; vore det då rimligt, säger jag, eller rättsenligt, att
delegarne i den pensionsfond, som utgjort de större bidragen,
skulle låta sin fond sammansmälta med andra fonder, hvartill bidragen
varit mindreV Härtill kommer, att flere pensionsinrättningar
äro försedda med icke obetydliga enskildta donationer; jag
vill ibland dem nämna Civil-Slatens peusionsinrättning, hvars fonder
framlidne Kommerserådet Filén, såsom den förre talaren har
sig väl bekant, understödde med frikostiga gåfvobidrag. Kan man
val föreställa sig, att K. M:t skulle godkänna ett förslag lill en
sådan förändring af denna inrättning, att afkastningen af dess donerade
fond komme att tillfalla, icke blott civile tjenstemän, såsom
stiftaren afsett, utan äfven dem som böra lill militär- eller
ecklesiastik-staten ?
Motionären har påpekat nödvändigheten ali bereda pensioner
åt de nya tjenstemannaklasser, sorn. på sednare tider tillkommit,
såsom t. ex. tjenstemännen vid telegraferna och jernvägarne. Men
jag frågar honom, huruvida de personer, som tillhöra dessa nya
inrättningar, hafva något giltigt anspråk på delaktighet i de fonder,
som tjenstemännen vid de gamla verken ihopsamlat; och
hvad vore det för hinder för dessa nya tjenstemän eller nya embetsverk
att bereda sig pensionsförmåner efter det ifrågaställa
nja systemet eller genom bildandet af lifränteanstalter?
Man har talat om den stora förvaltningskostnad, söm upkommer
Ull löijd deraf, att hvarje särskild kassa måste hafva sin särskildta
förvaltning. Jag ber dock att härvid få göra den erinran,
att mångå, ja kanhända de flesta af dessa kassor förvaltas af de
respektive Verkens egna tjenstemän gratis. Skulle deremot alla
pensionsanstalterna förenas till en enda, så är det naturligt, att
Oen 25 Februari f. m.
549
för förvaltningen af denna stora anstalt fordrades en särskild talrik
tjenstemannapersonal. Vid sådant förhållande kan jag för min
del icke antaga, att förvaltningskostnaden för denna enda stora
anstalt skulle blifva mindre än för de nu befintliga smärre och
inom hvarje verk förvaltade anstalterne. Jag tror således icke
heller, att ur rent ekonomisk synpunkt förslaget skulle medföra
någon fördel.
Men jag har emot detta förslag ännu ett inkast, som jemväl
torde förtjena att tagas i öfvervägande. Vi hafva erfarit, att lid
efter annan de särskildta embetsmannakorpsernes pensionskassor
blifvit riktade med donationer och testamenten af personer, som
tillhört dessa korpser. Det är en helt naturlig känsla, att en tjensteman,
som har enskild förmögenhet, vill bevisa sin välvilja för
det embetsverk hvarinom han verkat och med hvars tjenstemän
han tillbragt ett angenämt kamratlif, och denna välvilja yttrar sig
någon gång deri, att han donerar eller testapnenterar en större
eller mindre summa till verkets pensionskassa. Vi ega ej anledning
alt betvifla, att ju denna ganska naturliga känsla fortfarande
skall komma att göra sig gällande, utan kunna snarare hoppas,
att samma frikostighet skall äfven hädanefter komma att bevisas
de enskilda pensionsinrättningarne om de förblifva orubbade. Skulle
deremot alla pensionskassor komma att sammanslås, så att det
Liefve en för alla slag af tjenstemän gemensam pensionsinrättning,
så fruktar jag, att man icke finge erfara sådana verkningar af den
enskilda välviljan, emedan bevekelsegrunderna icke mer voro desamma.
Af hvad jag nu anfört torde R. o. Ad. finna, att förslaget
icke låter praktiskt lösa sig, hvarföre jag för min del anser mig
böra anhålla om Ståndets bifall till Betänk.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: De sammansatta Utskm hafva
uli förevaride Utlåtide medgifvit, att åtskilliga hristfälligheter
och ofullkomligheter vidlåda det nuvaride pensionsväsendet, men
Utskm hafva sådant oaktadt afstyrkt all åtgärd med anledning af
de väckta motionerna, emedan det deri föreslagna botemedlet synts
vara förknippadt med nästan oöfvervinneliga svårigheter. Uti detta
yttrande hafva likväl Utskm endast afsett ett enda särskildt sätt till
svårigheternas öfvervinnande, nemi. att sammanföra alla de spridda
pensionsanstalterna till en gemensam pensionsinrättning. För
min del måste jag erkänna, att jag helt och hållet instämmer i
motionärernes framställning om de stora bristerna i det nuvaride
sättet för pensioneringen, samt alt jag följaktligen anser desammas
a {hjelpande vara en sak af ej ringa vigt och väl förtjent af
R. Stirs upmärksamhet. Men huruvida det af motionärerna upgifna
sättet att ordna pensioneringen låter verkställa sig eller icke,
derom tilltror jag mig icke att för nämnde fälla något, bestämdt
omdöme. Så vidt ämnet blifvit af mig genomskådat, skulle jag
nästan hysa samma farhåga, som af Hr Fåhraeus blifvit uttalad,
eller att detta sätt i praktiken svårligen torde låta sig utföras;
650
Dan 25 Februari f. m,
men delta oaktadt mäste jag erkänna, att resultatet af den ena
motionärens framställning, eller en underd. anhållan Hos K. M:t
om nedsättande af en Komité för utredande af de nuvar:de pcusionsinrättningarnes
beskaffenhet och tillstånd samt afgifvande utan
förslag lill ett ändamälsenligare ordnande af pensionsväsendet, syres
mig vara värdi att behjertas, om man än skulle hysa något
misstroende till det särskildta sätt, hvarpå, enl. hans tanke, pensioneringen
framdeles skulle regleras. Om det således kan synas
tvifvelaktigt, huruvida de erkända olägenheterna kunna på den af
motionären utvisade vägen afhjelpas, är det dock möjligt, ja till
och med troligt, att åtskilliga ganska väsendtliga partiella förbättringar
i pensioneringsväsendet skulle kunna åvägabringas: och som
allt detta fordrar en föregående, fullständig och grundlig utredning,
är jag för min del icke obenägen att instämma uti Hr Dalmans
förslag, att detta arbete måtte öfverlemnas åt en Komité af sakkunnige
personer. Det är visserligen en sanning, att för ett fullt
ändamålsenligt och systematiskt ordnande af tjenstemännens pensionering
möter hufvudsakligen den svårigheten, att uti åtskilliga
pensionskassor ingå i större eller mindre mån enskildta donationseller
testamentsmedel, för hvilkas förvaltning särskildta föreskrifter
äro meddelade; men denna omständighet lägger dock, i min tanke,
icke något oöfvervinneligt hinder i vägen för sakens framgång.
För att nu hålla mig till det exempel, sora under diskussionen
redan blifvit åbcropadt, nemi. förhållandet med den s. k.
Filénska fonden, hvilken särskildt förvaltas och hvarigenom K. >1:1
sättes i tillfälle att lemna pensioner åt behöfvande civila tjenstemän
eller deras enkor och barn, så kan ju denna fond äfven framdeles
orubbad bibehållas för att med understöd derifrån kunna
hugna sådana personer, som enligt de allmänna pensionsreglementen
icke kunde komma i åtnjutande af ett slikt understöd af Statens
vanliga pensionsanstaller, men för öfrigt äro deraf väl för—
tjenta. Med ett ord, det finnes ganska många och vigtiga omständigheter
i denna sak, som, enl. min tanke, förtjena att tagas
i betraktande, och den föreslagna åtgärden synes mig derföre icke
böra försummas. Det är klart, att den äskade utredningen är förenad
med någon kostnad och att följaktligen medel dertill måste
af R. St. anslås; men då jag, såsom jag haft äran nämna, anser
åtgärden kunna åstadkomma en ganska yägendllig nytta för det
allmänna, kan jag ej annat än finna, att de för åtgärdens vidtagande
erforderliga medel böra af R. St. beviljas. .lag har mig
bekant, att detta Utlåtrde redan lärer vara af 2:ne Stånd godkåndt,
så att förslaget torde vara för denna gång förfallet, men jag har
likväl ansett mig höra yttra dessa ord för att sålunda tillkännagifva
min åsigt om behöflighelen af åtgärders vidtagande i och
för tjenslemannapensioneringens ändamälsenligare ordnande.
Frib. Raab, Adam Christian: Äfven d$nna gång bar det
nu för tiden ganska vanliga fallet iiiträffat, alf då vi skola bomma
tijl afgörande af ett ?rei?d?, är detsamma redan af de andra
Den 25 Februari f. m,
551
Stånden afgjordt, så att vårt beslut icke har någon annan verkan
än en slags opinionsyttring. Emedlertid anser jag mig, i likhet
med de siste värde talarne, böra i denna fråga yrka återremiss
af Utsk:ns Ullåtule. Om det är gifvet, att en ränteförsäkringsanstalts
framgång beror af det antal personer, som deruti ingå, så
är det äfven klart, att då sjelfva pensionsinrättningarne i sjelfva
verket icke äro något annat än ränteförsäkringsanstalter, i vissa
fall förökade med donationer, testamentsmedel, Statsanslag m, m.,
sä måste en sådan pensionsinrättning i stort, som omfattar en
större mängd embets- och tjenstemän, bättre upfylla sitt ändamål
än flere små pensionsanslalter för fåtaliga tjenstemanna-korpser.
Vidare är det äfven naturligt, att administrationen af en enda
större inrättning skall vara billigare än särskildta administrationer
af en mängd särskildta inrättningar. En värd talare har visserligen
bestridt denria allmänna regels tillämplighet uti ifrågavar:de fall,
enär de liesta af våra embetsverks pensionskassor förvaltas af tjenstcmännen
inom samma verk. Detta må vara en sanning, men
jag tror ej, alt de tjenstemän, som Atagit sig sådana förvaltningsbestyr,
göra det utan skälig vedergällning, och hvad jag med sä
kerhet
vet är, att Direktörerna i arméens pensionskassa åtnjuta
honorarier. Om förhållandet är sådant i de Heste af våra pensionskassor,
torde det böra medgifvas, att deras förvaltning är dyrare
än om kassorna blefve sammanförda under en gemensam administration.
Det är jemväl gifvet, att då alla dessa kassor måste
hafvaastna särskildta lokaler på en mängd olika ställen, är sådant
förenadt med vida större kostnad än om de förvaltades i en enda
gemensam lokal.
Man har framställt de stora svårgheter för förslagets verkställande,
som skulle upkomma derutaf, att flere pensionskassor
hafva särskildta donationsmedel, hvilka måste förvaltas efter speciella
föreskrifter; men dessa svårigheter synas mig icke vara
större, än alt de ganska lätt skulle kunna öfvervinnas. Ett klart
bevis derpå ligger oss ganska nära, om vi betrakta förhållandet
med de under Riddarhus-Direktionens förvaltning ställda fonder,
såsom detsamma blifvit uti Riddarhuslltsk:s Mern. N:o 7 framställt.
Dessa fonder komma från en mängd olika håll, äro stiftade för oli
lika
ändamål och skola användas efter olika föreskrifter, men likväl
förvaltas de allesammans af en och samma Direktion. Då me
ningen
med motionärernes förslag icke torde vara, att alla pensionskassornas
medel skola sammanslås och afkastningen deraf fördelas
pro rata parte på alla pensionstagarne, får jag, lika med
Hr Gripenstedt, uttrycka min önskan att få frågan fullständigt ut
redd,
och som Regeringen icke torde kunna göra någon Propos.
i detta ämne, enär detsamma afser enskildta korporationers medel,
böra R. St., i min tanke, hos Regeringen anhålla om nedsättande
af en Komité för sakens behandling. Kostnaden derför kan ej
blifva af någon större betydenhet och frågans lyckliga lösning år
vål förtjent af någon upoffring från Statens sida.
552
Den 25 Februari i. m.
Hr Bildt, Didrik Gillis: För alla tjenstemän torde ej någon
fråga vara af större vigt än den nu förevarde. Så länge en
tjensteman är i åtnjutande af sina fulla kropps- och själskrafter,
kan han ätnöjas med en mera knapp lön, men alt, sedan han i
Statens tjenst förnölt alla sina krafter, han ej af Staten på sina
gamla dagar erhåller sitt nödtorftiga uppehälle, är en uppenbar och
länge erkänd orättvisa. De särskildle verkens tjenstemän hafva
sökt afhjelpa denna orättvisa genom att bilda pensionsföreningar,
och sålunda hafva upstått en sådan mängd dylika anstalter, hvar
och en med sitt särskildta reglemente, hvilka dock, enligt hvad
vi alla veta, föga motsvara ändamålet. Om nu den satsen erkännes,
att Staten är skyldig att gifva sina tjenare bröd på deras
ålderdom, så måste man äfven sträfva derhän, att hela pensionsvåsendet
blifver en Statens omsorg, och för att vinna delta mål,
måste en fullständig undersökning af alla de på pensionsväsendet
inverkande frågor ega rum. 51ig vill det derföre synas, att dä
man vid denna Riksdag med fullt skäl ansett sig höra begära löneförhöjning
åt tjenstemännen, man äfven bör skänka tillbörlig uppmärksamhet
åt frågan om pensionsväsendets ordnande, hvilken fråga
är ännu vigtigaie än den första. Af denna orsak kan jag för
min del icke annat än på det högsta beklaga, att de sammansatta
Utsk:n och Medstånden skänkt denna fråga så liten upmärksamhel.
Man har icke kunnat förneka, att inom de många särskildta pensionskassorna
icke allenast sjelfva pensionsbeloppen försvagas, utan
äfven en onödigtvis dyr förvaltningskostnad upkommer. Det må
visserligen vara en sanning, alt, på sätt Hr Fåhraus omnämnt,
det finnes åtskilliga pensionsinrättningar, som hafva deras förvaltning
gratis, men det finnes å andra sidan flere dylika inrättninningar,
som hafva en ganska dryg förvaltningskostnad, t. ex. Arméens
pensionskassa, hvars förvaltningskostnad, om mitt minne ej
felar, upgår till omkring 19.000 Rdr för ett kapital af circa 2
millioner. Jag skulle tro, att detta är en temligen hög förvaltningskostnad.
Om man i detta, likasom i så många andra fall,
endast upstaplar en mängd hinder och svårigheter, i stället för
att söka utreda saken, så är det visserligen det aldra beqvämastc
sättet att blifva densamma qvitt, och i sin ifver att upnå detta
lyckliga resultat hafva de förenade Utsk:n gått så långt, att de
icke en gång påpekat, hvilka svårigheterna äro, utan endast sagt,
att de äro nästan »oöfvervinnerliga» För min del kan jag icke
medgifva detta. Man skulle ju kunna förena pensionsinrättningarne
i v issa större grupper, såsom för civila, militära, ecklesiastika
embetsman o. s. v., samt de fonder, hvilkas reglementen lägga bestämda
hinder i vägen för en sådan förening, kunna ju förblifva
fristående och utgöra supplementarfonder samt gifva en ganska behöflig
fyllnad i vissa embetsmäns pensionsbelopp.
Slen denna fråga har dessutom vid denna Riksdag en särskildt
vigt och betydelse i praktiskt hänseende, om jag så får
såga. Inom Slatslilsk. har man vid den preliminära behandlingen
af Iöneförböjningsfrågan beslutat, att de tillstyrkta löneförhöjnin
-
Den 25 Februari f. m.
553
gerne skulle blifva provisoriska och således endast beviljas för
nästktde statsregleringsperiod, såsom skäl hvarför man anfört, dels
att åtskilliga embetsverk borde omorganiseras, dels all lefnadsbehofven
icke alllid torde komma att erfordra så stora summor som
för närvande. Då nu således löneregleringsfrågan måhända kommer
all blifva, som man säger, uphängd under 3:ne års tid eller
till nästa Riksdag, ligger väl häruti ett ytterligare skäl att under
liden gifva den med denna fråga s; nära sammanhängande pen
sioneringsfrågan
all möjlig utredning. Om nu detta kan ske intill
nästa Riksdag, så kunna vi hafva skälig anledning alt hoppas, att
båda frågorna då blifva på ett tillfredsställande sätt slutligen lösta.
Jag förenar mig derföre med de Herrar, som yrkat, alt Utlåt,
måtte till Utsk:n återremitteras.
Hr Dalman: Jag anhåller att med några få ord få bemöta
Hr Fåliraei yttrande.
Den värde talaren har först lemnat oss den underrättelse, att
icke alla pensionsanslaller grunda sig på Statsbidrag, utan att det
finnes Hera sådana, som äro grundade på helt och hållet enskildta
bidrag. Denna omständighet var väl icke någon nyhet hvarken
för mig eller troligen någon annan af R. o. Ad:s ledamöter. Jag
ber endast all härvid få anmärka, att här är fråga om sådana
pensionskassor, hvilka äro bildade af bidrag från antingen Statsverket
ensamt eller från Staten och enskildta i förening, och aldeles
icke örn de helt och hållet enskildta kassorna, såsom Häradshöfdingarnes
och Landssekreterarnes m. 11 med hvilka Staten
icke har alt göra.
Det har för öfrigt blifvit sagdt, att det skulle vara obilligt,
att, vid pensionskassornas blifvande sammanslående de delegare,
som nu icke erlägga mera än 2 proc., skulle möjligen komma att
få lika stora pensioner som de, hvilka betala 4 a 6 proc. Men
det är just bland annat för alt i framliden förekomma dylika olikheter
i afgifter och pensioner, som en ny reglering af pensiohsväsendet
bör ske. Uti dessa olikheter ligger onekligen den största
svårigheten för kassornas förening: men jag tror likväl att
man skulle kunn finna en utväg alt bibehålla de nuvande pensionärerne
vid de pensionsbelopp, hvartill de nu äro lagligen berättigade
och låta reformen småningom träda i verket för blifvande
Styrelse.
Hr Fåhraus har vidare förebrått mig att hafva helt och hållet
förgätit den nästan oöfvervinneliga svårighet, som Utskm trott
sig finna deruti, att genom kassornas sammanförande under en
gemensam förvaltning enskildta donationer skulle från deras ändamål
förryckas. Jag får derpå svara, att för det första är det relativa
antalet af sådana donationer ganska ringa, och för det andra
är äfven för det närvande förhållandet sådant, att äfven de pensionsanstalter,
som fått enskildta donationer, redan . för deni hafva
särskildta conto hvilkas tillgångar ökas eller minskas i samma män
utlåningen af fondernas medel är fördelaktig eller icke. Deremot
554
Den 25 Februari f. m.
finnes äfven donationer af den beskaffenhet, alt deras medel kunna
ingå i den allmänna pensionskassan, sora ansvarar för det ordentliga
utbetalandet af ett visst antal till beloppet bestämda pensioner,
hvilket sednare sätt torde vara vida mera betryggande än
det förra. För öfrigt har Hr Bildt redan angifvil ett sätt, hvarpå
den oöfvervinneliga svårighet, sora förorsakas af de enskildta donationerna,
skulle kunna utan särdeles svårighet häfvas.
Hr Fårsus har förmenat, alt välviljan att med testamenten
ihågkonma pensionskassorna skulle försvinna till följd af deras
sammaslående. Jag deremot tror, att denna välvilja skulle öka
sig i samma mån som gifvarena såge att gåfvorna verkligen upfvllde
sitt ändamål. De liesta sådana testamentariska dispositioner
äro dessutom icke afsedda till pensioner för tjenstemän, utan till
ett slags fattigunderstöd för dem eller deras hustrur och barn. Så
är t. ex. den s. k. Filénska fonden, afsedd ensamt alt, efter K.
M:ts nåd. utskiflning, användas till gratifikationer åt nödställda.
Några hinder af dessa donationer kan jag fördenskull icke inse,
emedan de höra under en helt annan kategori än Statspensions
anstalter. De äro nemi. ämnade endast till ett slags Nödhjelps
kassor.
Vare långt från mig att påstå, att det förslag jag fram
stält
är i allo verkställbart, men jag tror icke heller, alt man
på förhand kan säga, att det är aldeles overkställbart. Åtminstone
hafva icke Hr Fårsei skäl kunnat bibringa mig en sådan öfvertygelse.
Jag har visserligen hört, att Bonde-Ståndet i förra plenum
bifallit Utlåt, och att Borgare-Ståndet i dagens plenum gjort
detsamma, ehuru först efter votering och med endast 2:ne rösters
öfvervigt, men om R. o. Ad. och Preste-Ståndet, hvilket sednare i
frågan ännu icke beslutat, behagade återremittera Utlåt., torde det
icke vara omöjligt att, derest Utsk:n, med fästadt afseende å 2:ne
Stånds beslut och den mening, som gjort sig gällande inom en
stor minoritet af ett 3:dje Stånd, skulle finna för godt att i saken
ändra åsigt, densamma ännu vid denna Riksdag kunde vinna äfven
detta 3:dje Stånds bifall, så alt vi intill nästa Riksdag kunde erhålla
en fullständig utredning och undersökning ang:de pensioueringsväsendet
samt förslag till detsammas ändamålsenliga ordnande,
hvilken undersökning, enl. mitt förmenande, troligen skulle blifva
vida mer fruktbringande än många andra undersökningar, som
enl. R. Sirs begäran, varit föremål för Komité-arbeten. utan att
veterligen hafva efterlemnat några våsendtliga resultaler.
Jag fortfar i min anhållan om återremiss.
Hr Liljenstolpe. Axel Fredrik, hade inlemna! ett så
lydande anförande:
Af tjenstegöromål och andra åligganden förhindrad att dagens
plenum oafbrutet öfvervara, nödgas jag vördsamt anhålla få aflemna
detta skriftligen vid behandlingen af sammansatta Stats- samt
Allm. Besv.- och Ekon.Utskrns Ullåtrde Nro 4.
Hade Hr Dalmans motion varit väckt före min ronde pensionsväsendets
reorganisation, hade jag förenat mig uti det slut,
Den 25 Febrosrl f. m.
555
hvartill lian kommit, eller att endast begära nedsättandet af en
Komité, lill frågans utredande.
Jag gör det nu, under vördsam anhållan om återremiss af
förevarale Utlåt:de, till vinnande af ett sådant resultat.
En 22-årig tjenstgöring i Arméens pensionskassa har gifvit
mig ökad anledning alt våga fästa R. höglo!]. Sl:rs upmärksamhet
på denna vigtiga fråga, eller pensioneringsväsendet för Stålens embets-
och tjenstemän, hvilket Utsk:n icke velat förneka vara »såsom
»det för närvaride finnes inrältadt, behäftad! med flera brister,
■hvilkas alhjelpande vore önskvärd!.»
Hr Dalmans egenskap af Ledamot uti Direktionen för Civilstatens
pensionsinrättning har troligen likaledes upmanat honom
alt göra enahanda framställning som jag; och hade icke en väldig
slämma inom detta rum, jag menar i dessa dagar aflidne Ledamoten
uti Direktionen för Arméens Pensionskassa, Hr Gr. Anton
Gabriel Gyldenstolpe, alltför tidigt tystnat, är jag fullt förvissad
att denna fråga uti honom fått en varm och grundlig förfäktare.
Att sådane skola saknas befarar jag dock icke: den ifrågavande
frågan rörer altför vigtiga och deruti inleresserade personers
interessen. Men, enl. milt förmenande, erfordras skyndsamhet
uti försöket att tillvägabringa ett förbättradt pensioneringsväsende;
och just tidpunkten då Arméens Hrr Fullmäktige nu äro härstädes
församlade, synes mig böra begagnas.
Inses sakens nödvändighet, skulle jag icke föreställa mig att
de svårigheter, hvilka visserligen niola, äro »oöfvervinnerliga», såsom
Hiskin anser.
Att en del pensionsinrältningar äro i åtnjutande af enskilda
donationer synes väl vid första påseendet hinderligt. Samma farhågor
hystes då de Kongl. Borg-Rätterne skulle indragas; det skedde
likväl; och någon fara deraf har icke försports.
För ett allmän-nyttigt ändamål måste små enskilda interessen
gifva vika; och en allmän-nyltig sak kan man val gerna benämna
Statens embets- och tjenstemäns, så militära som civila, med deras
enkors och barns pensioneringsväsendes bättre ordnande, än
för det närvarrde.
Jag yrkar vördsamt återremiss, för beredande af det resultat,
Hr Dalmans motion åsyftar.
Propos. till bifall å förevande Utlät:de blef nu först framstäld
och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr G:n o.
Landtnrn hemstälde om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärk:ne
föranleda till återremiss, som redan svaren härvid utfallit med starka
Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls sammansatta Stats- samt Allm)
Besv.- och Ekon.Utsk:ns d. 18 och 21 dennes på bordet lagda
Ullåt:de N:o 6, ani. af väckt motion, ang. penninge-depositioners
införande i stället för nu brukliga kautioner för vissa tjenster
samt arrenden.
586 Den 25 Februari,
Slutligen anmäldes och lades på hordet nedannamnde från
Utsk:n inkomne Utlåtm, Mern. och Betänk:de, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 33, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster:
N:o 33, Litt. A, dels ang:de beräkningsgrunden för Salpeterhjelpens
utgörande inom en viss del af Södermanlands län, dels
rör:de ersättning till rusthållare inom Småland för förlorad inkomst
genom förändring i utgörande af nämnde utskyld;
N:o 33, Litt. B., ang:de uphörande af vissa utaf de i ordinarie
räntan ingående”skatter;
N:o 33, Litt. C., om] eftergift af beskattningen å tackjernstillverkningen
och stångjerns-smidet;
N:o 33, Litt. D., ang:de mantalspenningarnes utgörande;
Bajnk o-U ts ko,t]t et:
N:o 18, ang:dc dels bestämmande af preskriptionstid för emottagande
i Kronans upbörd och inlösen i R. Stms Bank af åtskilliga
Bankens utelöpande sedlar och dels dessa sedlars förande inom
linien samt uteslutande från beräkningen af Bankens sedelstock.
N:o 19, ang:de förhöjd pension ät f. d. Banko-Bokhållaren
N. Magnusson.
Allm. Besvärs- o|ch Ekon.-Utskot|tet:
N:o 48, i ani. af återremiss utaf Utsk:s Betänk:de N:o 37.
N:o 49, i ani. af återremiss utaf Utsk:s Betänkmle N:o 38.
N:o 50, i ani. af återremiss utaf Utsk:s Betänk:de N:o 39.
N:o 51, i ani. af återremiss utaf Utsk:s Betänkmle N:o 41; samt
N:o 52, dels om indragning af en del Biskops-embeten, dels
om undersökning ang:de Biskoparnes löneinkomster samt Biskopsprebendenas
förseende med särskilde Kyrkoherdar.
11. B. o. Ad. åtskiljdes kl. ^3 c.' tu.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
■DeiV.25 Februari e. m.
557
Onsdagen den 25 Februari 185T.
Plenum Kl. 6 e. m.
Just. 7 prot.-uldr. för förmiddagens plenum.
Föredrogs ånyo I.ag-Utsk:s d. 18 och 21 dennes på bordet
lagda Betänk:de N:o 11, i ani. af väckt motion, ang. förklaring
af 16 kap. 1 § Ärfda-Balken.
Gr. Sparre, Erik: Den ifrågavar:de förklaringen anser jag
visserligen pä det hela oskadlig, men jag kan icke finna att den
är af hehofvet påkallad, synnerligen då Bekant är att inom Högsta
Domstolen meningarne icke äro delade derom, all en qvinna,
som besitter de egenskaper, hvilka anses erforderliga för att afgifva
vittnesmål i eli ärende af så grannlaga beskaffenhet som om
testamentes uprättande, hör anses såsom giltigt teslaments-vittnc;
och om äfven, på säll inom Utsk. uplysts, en dom i motsatt syftning
blifvit fälld af en Under-Rätt, anser jag sådant icke innebära
tillräcklig anledning för lagstiftaren att upträda med en lagförklaring
för eli sådant fall. Jag vågar derföre anhålla alt R. o. Ad.
behagade afstå Betänk.
Hr Adlercreutz, Axel: Det är visserligen sannt alt, ss.
den föregående talaren nämnde, icke numera inom Högsta Domstolen
någon skiljaktighet eger rum i afseende å frågan, huruvida
en qvinna är lika giltig såsom vittne om testamente, som enman;
men det är också först på sednare tider som denna åsigt gjort
sig gällande. Det är i allmänhet också sanni att Underdomstolar
rätta sig vanligen efter de principer, som inom Högsta Domstolen
med afseende på lagtolkningen göra sig gällande; men då lagtolkningen
är beroende endast af ett eller annat ord, händer det att
Under-domare mera håller sig till sin enskilda mening. — Jag
tror således att då erfarenheten visat det nu i allra senaste tider
rättegång måst genom alla instanser fullföljas, för alt vinna det
Utslag, som man vet öfverensstämmer med Högsta Domstolens åsigter
i ämnet, — vore det väl skäl att söka afhjelpa denna olägenhet
genom utfärdande af en lagförklaring i sådan anda som
Utsk. föreslagit. För öfrigt sker derigenom icke någon ändring i
lagen, ulan man borttager en obetydlighet som hittills medfört
svårigheter, hvarföre jag också tillstyrker bifall lill Betänk.
Gr. Sparre: Om lagstiftningen vid hvarje fall, då en eller
annan underdomare, i strid mot Högsta Domstolens vid flera tillfällen
uttalade åsigt, ändock står fast vid sin enskilda mening,
558
Den 25 Februari e. m.
skulle uptråda för att afgifva lagförklaringar, fruktar jag att den
skulle få väl mycket att göra och att delta i allmänhet icke skulle
leda till något godt resultat. Jag har sagt att den ifrågavar:de
lagförklaringen är öfverflödig, enär, efter hvad Hr Adlercreutz
äfven medgifvil, meningarne inom Högsta Domstolen äro
ense derom att qvinna i allmänhet hör erkännas såsom giltigt
vittne i testamentsfrågor; och jag fruktar att man, genom eli lagbud
i den syftning förslaget angifver, tilläfventyrs kunde komma
att förleda den allmänna öpnionen till att gå längre än lagstiftningen
egentligen afser, ty ehuru denna nu velat antyda att qvinnan
kan antagas såsom fullgilligt testamentsvittne, torde man, i
fråga om ett dylikt vittnesmål höra fästa särskildt afseende på den
ifrågavande personens egenskaper; t. ex. vid fråga om ett mundtligt
förordnande huruvida en qvinna må anses hafva den insigt om beskaffenheten
af hvad som må antagas såsom ett testamentarisk
förordnande att vitsord må tillerkännas hennes intygande. Del måste
nemi. erkännas att det i allmänhet icke skulle vara ändamålsenligt
att antaga hvarje qvinsperson till testamentsvittne. Klokast
är väl således att i delta fall öfverlåta åt lagskipningen att utbilda
sig i den riktning som den nu synes hafva gjort.
Hr Sparre, Sigge: Gr. Sparre har yttrat att den förkla
ring
som genom LagUtsk:s ifrågavande förslag afses, icke skulle
vara af hehofvet påkallad. Jag för min del anser att hvarje lagbestämmelse,
som icke i sig innefattar tillräcklig tydlighet, synes
vara i behof af förändring. Visserligen har Utsk. i sitt
Betänlcde framhållit, alt vid all lagtolkning upmärksamheten företrädesvis
bör fästas vid lagens anda och icke vid dess bokstaf,
men det har tillika inom Utsk. blifvit uplyst att olika meningar
rör:de ifrågavande ämne inom lagskipningen gjort sig gällande.
Vid sådant förhållande och då motionären bifogat sin motion ett
Utslag, hvaraf inhemtas, alt ett testamente, till följd deraf, att en
qvinna blifvit till vittne antagen, ogillats, får jag, enär en behöflig
tydlighet och bestämdhet derigenom vinnes, yrka bifall till Betänk,
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då 16 kap. 1 §
Arfda-Balken i sitt stadgande om hvem som får gillas såsom testamentsvittne
är olika med Lagens föreskrift om vittne i allmänhet,
enär det om testamente heter att 2:né goda män skola
vittna att det är gjordt af fri vilja, samt med sundt och fullt iörstånd,
kan jag icke finna annat än att lagstiftaren, då 1734 års
lag infördes, verkligen afsåg att 2:ne goda män skulle intyga testamentets
giltighet. Jag inser icke hvarföre lagstiftaren annars
skulle göra en sådan skillnad; jag kan icke eller finna att qvinna
är det samma som man, eller i likhet med Gr. Sparre anse, att
bestämmandet af qvinnans giltighet som testamentsvittne bör öfverlemnas
åt underdomares pröfning, hvarigenom den ene skulle
kunna förklara att en qvinna är lika »god man» som en verklig
man; den andra åter motsatsen, d. v. s. den förre tolka lagen så
Den 25 Fe bni afl e. m.
559
att qvinnan, dA hon innehar de egenskaper, som i allmänhet fordras
för att vara ett fullgiltigt vittne, skall kunna godkännas såsom
testamentsvittne: den senare åter följa lagens bokstaf och säga
att qvinnans vittnesmål i testementsfrågor aldrig får godkännas.
Är det nit R. St:rs mening att qvinnan må erkännas såsom vittne
äfven i afseende på testamente likasom i andra fall, så bör
detta i lagen uttryckas och man vinner tydlighet härutinnan genom
antagande af det förslag LagUtsk. framställt.
Gr. Sparre: Jag ber att få fästa upmärksamheten derpå,
alt i 16 kap. Ärfda-Balken begagnas epithelet »gode mann, hvilket
just anlvder att i fråga om testamentsvittnen lagstiftaren medgifva
Domaren någon mera laggrannhet i valet af vittnen än i öfriga
fall, och just detta ger anledning till att man i någon mån
kan inskränka viltnesgiltigheten i fråga om testamenten.
Hr Cederschiöld: Jag kan icke fatta annat än att lagstiftaren
med de begagnade orden »gode män» velat uttrycka endast
att de skulle vara fullt ojäfviga: någon annan egenskap hos dem
tror jag icke erfordras, ty, huruvida de äro mer eller mindre beskedliga
eller motsatsen, det är för testamentslageu aldeles likgiltigt,
blott de äro samvetsgranna och ojäfviga så att på deras vittnesmål
kan fästas lagligt afseende.
Propos. till bifall å förevaride Betänk;de blef härefter framstäld
och besvarad med starka Ja samt några Nej, hvarpå Hr Gr:n
o. Landtm:n förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Ånyo föredrogs LagUtskis d 18 och 21 dennes på bordet
lagda Betänkide N:o 13, i ani. af väckte motioner om förändring
af lagstiftningen, ang:de dels lestamens-rätter, dels ock gåfva af
fast egendom.
Sedan Utsk:s vid slutet af delta Betänk:de gjorda tillstyrkande
blifvit upläst, erinrade Hr Grin o. Landman, att dessutom uti förevaride
Betänkide, pag. 5, förekom en punkt rör:de Hr Hen
schens
framställning om antagandet af 9 och 10 kapp. af Lag
beredningens
förslag till Ärfda-Balk, deruti Utsk. hemstält om icke
R. o. Ad. täcktes lemna Hr Henchens förenämnda yrkande utan
afseende.
Gr. Sparre, Erikl Hvad den första punkten i Betänk, beträffar,
så får jag anhålla om propos. till bifall derå. I fråga om
den senare åter vill jag anmärka ett tryckfel, som insmugit sig.
Der står nemi. pag. 14 »Jorda-Balken, 8 kap. § 5 1 morn.»; bör
vara »Jorda-Balken, 8 kap. § 3 1 mom.»
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Det är med stor
fägnad jag genomläst en del af LagUtskis nu föredragna Betänkide;
men sedan jag sålunda med nöje erfarit de motiver, på grund af
060
Den 25 Februari e. m.
hvilka Utsk. på elt så segrande sätt bevisat att testamenlsrätten
borde vara i möjligaste måtto oinskränkt och i öfverenslämmelse
med dessa motiver också upställt 1 § i det föreslagna nya 17
kap. Ärfda-Balken, har jag med serdeles förvåning funnit alt LagUtsk.
i den derpå följande 2 § i så märkbar mån modifierat ja
frångått den princip, hvars antagande blifvit i de egentliga motiverne
förordad och i föregående § upställde. Den 1 § innehåller
dock allt hvad som i förevar:de fall behöfver stadgas med afseende
på testamenlsrätten; den uttrycker nemi. att teslamentsrälten
bör vara fri blott med den inskränkning att om bröstarfvinge
finnes, dess laglott, beslående i halfva qvarlåtenskapen, skall
undantagas. Den inskränkning åter som Utsk. i 2 § föreslaget eller
att rättigheten att bestyrka arfvejord skulle vara inskränkt ensamt
till skyldeman, kan jag icke godkänna. Jag finnér deri först
och främst en afvikelse från den förut omnämnde principen och
för det andra synes en sådan inskränkning hvarken af någon
nytta eller af behofvet påkallad. Motivet för densamma förmodar
jag vara det att egendomen skulle bibehållas inom släglen;
men detta ändamål belviflar jag bättre kunna vinnas genom detta
förbud än genom att öfverlemna åt hvars och ens eget omdöme
att disponera öfvei siri egendom och testamentera den åt hvem
som heldst. Jag är nemi. öfvertygad derom att i de aldra flesta
fall, och säkerligen blott med undantag, som icke förtjena att af
lagstiftaren tagas i någon slags beräkning, en hvar önskar att hans
egendom, i hvilken händelse som helst, stannar inom släglen och
att han således icke utan högst tvingande och giltiga skäl vill
utesluta en slägtinge eller unnar en oskyld framför skyldeman att
komma i besittning af hans arfvejord. Och då äfven det stadgande
i 18 kap. Ärfda-Balken qvarstår, att ingen annan än närmaste
arfvingar eger rätt klandra testamente, kunde lätt den anomali
upstå, alt om blott testamentsgifvaren öfvereuskomme med den
närmaste arfvingen under hotelse att denne finge eljest ingenting,
utan att jorden då testamenterades till aflägsnare skyldeman, skulle
han i öfrigt kunna testamentera sin arfvejord till hvem han behagade
och följaktligen icke det resultat vinnas som Utsk. åsyttat.
—- Denna fråga har, efter hvad jag hört, redan blifvit inom
BondeStåndet afhandlad på så sätt att dess Hesla ledamöter velat
gå ännu elt steg längre än jag uti min motion. De lära nemi.
önska att testamentsfriheten skall vara alldeles oinskränkt med afseende
på all förvärfvad egendom och endast i afseende å arfvejord
inskränkt till hälften för den händelse barn och bröstarfvingar
efterlefva. I denna syftning har inom nämnde Stånd nu icke
ett definitift beslut blifvit faltadt, åtminstone återremiss beslutad.
Man ser häraf att denna fråga gjort högst betydliga framsteg just
inom den klass af medborgare som hittills albira strängast hållit
på de gamla arfslagarne och som hafva det starkaste intresset af
att försvara desamma. Detta är ett glädjande tidens tecken och
jag kan icke underlåta att begagna en sådan sinnesstämning inom
det
Den 25 Februari e. m.
561
det Riksstånd som har det mest betydande intresset i denna sak,
för att fortfarande yrka åtminstone en så vidsträckt testamentsfrihet
som min motion medgifver. På nu framlagde skäl yrkar jag
återremiss af Ulskrs Belänk:de.
Hr von Ehren heim, Per Jakob: Innan jag öfvergår till
granskning af detta LagUtsk:s Betänk:de torde det tillåtas mig
att i största korthet erinra om nu gällande sladganden, ang:de
testamente. Gällande lag efter Lands-Rätt förbjuder testamente
af arfvejord å landet, men tillåter hvar och en att borttestamentera
allingejord jemte ärfda och lörvärfvade lösören, utan
annan inskränkning än den till förmån Ipr teslamentsgifvares
barn, hvilka vid hans frånfälle ej kunna sig sjelfva föda eller
hunnit alt upfostras. Efter Stads-Rält äger den som har barn
och bröstarfvingar icke af ärfdt eller förvärfdt, rörligt eller orörligt
gods gifva i testamente mera än sjettedelen; den som ej har
barn, men annan inländsk arfvinge, äger att bortgifva hälften af
sin ärfda stadsfastighet och all den aliade jemte ärfda och förvärfda
lösören, samt den som ej har bröst- eller inländska arfvingar
att bortgifva alltsammans. Härtill kommer en utvidgning
i rättigheten att borttestamentera fastighet i stad för R. o. Ad.,
grundad i deras privilegier samt en inskränkning i den för landet
gällande testamentsrätt för PresteStåndet. LagUtsk. åter föreslår
att genom testamente ej mera än hälften af qvarlåtenskapen må
bortgilvas, der bröstarfvinge lefver efter, och eljest alltsammans,
men inskränker testamentsrätten i afseende på arfvejord å landet
på det sätt att derom ej må förordnas till förmån lör annan än
den som egt bördsrätt till jorden der den försålts eller, om så
skyld ej finnes, till annan af gifvarens skyldeman, så långe sådan
till är, med det undantag likväl att makar må åt hvarannan till
besittning för lifstid förläna arfvejord, der bröstarfvinges laglott
derigenom ej förnärmas. Till en början vill jag anmärka alt förslaget
är så stiliseradl att R. o. Ad. genom den föredragningsordning
som på f. m. antogs emellan delta Betänkule och Betänk.
ang:de börds-rätten, ej vet hvad R. o. Ad. ens för sin egen del
beslutar om det bifaller Betänk. Det heter nemi. i 2 § alt arfvejord
blott får gifvas till den som egt bördsrätt lill jorden; om
nu R. o. Ad. bifaller att, på sätt flere motionärer föreslagit, bördsrätten
skall uphöra, blifver nämnde stadgande ett nonsens, och,
äfven om man förutsätter att beslutet ang:de bördsrälten ej kan
blifva så radikalt, så återstår alltid ovissheten om §:n der den anantages,
skall komma att hänföra sig till de narrande eller de af
LagUtsk. föreslagne hördemännen. Redan detta vore ett skäl till
återremiss, men flere sådana gifvas. Förut vill jag dock tillkännagifva
det jag fullkomligt delar LagUtsk:s åsigt att TestamentsRätten
efter Stads-Rätt bör utvidgas och är jag i detta afseende
beredd atl gå längre än Utsk. eller så långt som Hr Adlercreutz
lil 11. 36
562
Den 25 Februari e. m.
i sin reservation och medgifver alt ilen blifver fullkomligt fri med
blott den inskränkning som nu efter Lands-Rält finnes för oupfostrade
barn. .lag är äfven LagUtsk. serdeles tacksam för del
afseende Utsk. fästat vid beliofvet af en utvidgad testamentsrätt
makar emellan. Det är utan tvifvel den både rigtigaste och af
beliofvet mest påkallande förändring, som kan göras i lagstiftningen
för testamente. Då fråga ej eller är örn annan rätt för makar
än alt pä lifstid gifva hvarannan arfvejord samt arfvingars rätt
således blott suspenderas, men ej upbäfves, och någon rubbning i
nu gällande arfvejords system följaktligen ej genom förändringen
sker, så synas alla om denna förändring kunna förena sig. Annorlunda
är deremot efter min lanke förhållandet med förslaget i
sin helhet. Genom stadgandet i 1 g att blott hälften af qvarlåtenskapen
får bortgifvas från bröstarfvinge är en inskränkning gjord
uti den blia rigtiga, sorn i vår Lag uråldriga grundsatsen att man
må fritt förfoga öfver hvad man förvärft och denna inskränkning
är så mycket mera opåkallad, som någon anledning att förenämnde
rättighet blifvit till barns och bröstarvingars förfång missbrukad
så vidt jag kunnat utröna ej förekommit. Från denna grundsats,
likasom från grundsatsen af en fullkomlig testamentsfrihet,
hvilken sednare det efter min tanke icke är rådligt att nu här
antaga, följer otvunget rättigheten att dela olika emellan de närmaste
skyldemännen, men att deremot, på sätt LagUtsk. föreslagit,
stadga att egendom får borttestamenteras endast inom börden, dermed
Utsk. naturligtvis menat börden efter dess förslag eller bröstarfvingar
och syskon, samt såmedelst stifta en speciel lag för dessa
led, det skulle likasom hvarje speciel lag endast kunna försvaras
genom tillvaron af ett specielt behof och något sådant att dela
arf olika emellan dem, som ligga menniskan efter naturens
egen lag närmast och hvar inom sitt led lika nära, det känner
icke Svenska folket, utan det är ett lån från främmande nationer.
Med den andra priviligierade categorien, som Utsk. upställt, eller
skyldemännen, är förhållandet visserligen belt olikar ty dessas krets,
begränsad endast af möjligheten att geneologiskt utreda slägtskap,
kan komma att omfatta flere hundra personer, af de mest olika
slägtgrader, men något rimligt skäl att göra dessa, emellan hvilka
och testator något blodsband ej längre kan anses äga rum, serskildt
berättigade emot oskylda, då man ej fixerar rättigheten såsom
arfsrätt, kan jag ej fatta.
Utsk. har sjelft förutsett en anmärk, om inconsequens deruti
alt bördemän och andra skyldeman icke skulle hafva något
medel att förekomma arfvejords bortgifvande med deras förbigående,
emedan rättigheten att klandra testamente blott är förbehållen
arfvingar. Det är äfven fullkomligt rätt, såsom Utskottet
säger, att rättighet till dylikt klander ej kan tillkomma annan än
den, som har en ostridig rättighet till det som är börtgifvet, derest
testamentet ogillas, men just detta bevisar huru ohjelpligt inconsequent
liela det af Utsk. antagna förslag är, ty det är orimligt
att stadga äfven en collectiv rätt utan att gifva något medel
Den 25 Februari e. m.
563
att lä ilon respecterad om den öfverträdes och för öfrigt kan, vid
sAdant förhållande, på sätt Hr Dalman jemväl anmärkt, hela stadgandet
om inskränkningen i testamentsrätt för arfvejord, lätteligen
genom connivence emellan testator och arfvinge» tillintetgöras.
Vidare har Utsk. uphäft vcderlagsrätten. Enl. nu gällande
lag skall nemi. arfvejord, som under lifstiden blifvit af testator
föryttrad, ersättes till sitt värde innan testamente får utgå. Det
är gifvet all just häruti ligger sjelfva correctivet enrot öfrige föreskrifters
eluderande. Om deremot vederlaget försvinner och den
som sålt sin arfvejord äger alt fritt borttestamentera (lerlör erhållna
penningar, för dessa penningar inköpt annan jord. möjligen
lill och med just denna samma, en gäng loryttrade, men återköpta
arfvejord, så äro de bibehållna hinderna för arlvejordens fria hortgifvande
utan allt värde, och väl må, i fall Ulsk:s förslag blefve
gällande, arfvejords-systemets vänner instämma i det bekanta uttrycket:
avi äro llerrar till huset så när som på dörrar och feiistern
ty desse äro åt fienden försvarslöst öfverlemnade.
Slutligen har Utsk. icke bragi lagstiftningen om gåfva af arfvejord
i öfverensstämmelse med föreskrifterne om testamente utan
bibehållit förbudet att bortgifva arfvejord oförändradi. Det är dock
aldeles gifvet, på sätt en reservant ock yttrar, att det vore rimligare
att medgifva ett friare förfogande öfver egendom genom
gäfva än genom testamente, är att, såsom Utsk. gjort, stadga
motsatsen.
Då jag af alla dessa skäl är förhindrad att biträda Utskrs Betänktde,
anhåller jag tillika alt få tillkännagifva det jag för mili
del gerna skulle biträda den utvidgning af testamenls-rätten att
arfvejord finge bortgifvas om slägtingar inom vissa led, i. ex. de
närvartde bördslederne, ej funnos. Jag vill dock icke i detta afseende
framställe något yrkande, då jag ej vet hvad sympalhier
min åsigt kan hafva inom detta eller de öfriga Stånden, utan inskränker
mig med att begära det Betänk, måtte blifva till Utsk.
återremitterad! för erhållande af ett lagförslag i öfverensstämmelse
med Hr Adlercreutz reservation eller att lestamentsrätten i stad må
blifva fri och makar lä lill hvarandra på lifstid förläna hälften af
sin arfvejord.
Hr von Oelreich, Sten Alarik, anförde skriftligen:
Det slut hvari Ulskis pluralitet stannat genom ifrågavar:de
Betänlcde, i anledning af serskilde motioner ang:de dels testamentsrätten
dels ock gåfva af fast egendom, kan jag icke eller med
min röst biträda.
Enligt mitt förmenande, lider Betänk, af brister, som gör det
oantagligt så .väl från synpunkten af rationel lagstiftning, som äfven
lör dem, hvilka lika med mig, skilja emellan rättigheten att
genom testamente förordna om eller bortgifva ärfd egendom, d.
v. s. hvad angår fastighet och den egendom man sig förvärfvat.
Betänk, synes mig lida af principlöshet, af, så att säga, halflardigt
564
Den 26 Februari e. jn.
i fråga om rättsgrund, ofelbart härrörande från stiäfvandel att bereda
lika testamentsrätt för å landet och i stad boende personer.
Lika med hvad llr Wetterberg i sin reservation yttrat, vill
mig synas klart, att förslaget i § 1 och 1 inom. i § 2, om det
bifölies och blefve lag, i st. f. att leda till befordrande af en
friare testamentsrätt, deremot skulle komma att medföra inskränkning
af testamentsfrihcten efter landsrätt, då man, enl. nu gällande
lag, är berättigad att borttestamentera all sin förvärfvade egendom,
äfven om bröslarfvingar efterlemnas, emedan det torde vara
upenbart all i närvande och kommande tider, antalet af allinge
fastigheter skall blifva större än antalet af ärfda.
Ej eller kan jag finna förändring i lagstiftningen om testamentsrätten
vara af behof. Tverlom och såvidt antagas får att en
lag, för att vara på sin tid tjenlig, bör godkännas af allmänna
tanken, allmänna meningen, tror jag mig vara förvissad alt stadganderne
emot bortgifvande af ärfd fastighet, sådane de lyda i 17
kap. 1 § Ä. B. samt 8 kap, 1 § J. B., fortfarande hos mängden
ega öfvervägande sympathier och att lagbud i motsatt syftning ännu
icke äro förenliga med det allmänna begreppet om rätt.
För öfrigt förenar jag mig med den siste talaren och åberopar
hvad han har anfört samt yrkar vördsamt återremiss å Betänk.
Gr. Sparre. Erik: Det ämne som i detta Betänk:de afhandlas,
är af stor vigt, enär det vidrörer sjelfva grunderne för vår
lagstiftning om arf och testamente, att det ingalunda förundrar
mig, om flera röster bär höja sig emot ett förslag till förändring
i hvad syftning som heldst. Då jag, som alltid med en vördnad,
gränsande till beundran, omfattat våra gamla lagar, det oaktadt
med min röst inom Utsk. bilrädt ifrågavar:de förslag, må det tillåtas
mig att inför R. o. Ad. framlägga motiverne för mitt handlingssätt
i detta fall. Man har här vidrört arfvejordssystemet, denna
vigtiga grundpelare, på hvilken vår lagstiftning till en väsentlig
del kan anses vara byggd. Jag vill till en början taga i betraktande,
huru detta system tillkommit. Arfs- och lestamentsrätten
utgöra 2:ne särskilda afdelningar af samma branche inom lagstiftningen.
Denna branche utgör en del af den positiva rätten; d.
v. s. stadganderne derom kunna icke med nödvändighet härledas
från förnuftet utan måste alltid bero af olika förhållanden inom
olika länder eller af olika åsigter under olika tider. 1 denna lagstiftningsgren
är arfvejordssystemet så gammalt alt man nästan
kan säga att det är äldre än historien eller åtminstone än samhällets
organisation. Innan Staten ännu vunnit en sådan styrka
att den kunde lemna skydd åt den enskilde, måste denne, i strid
med dem, som ville komma åt hans person eller hans egendom,
se sig om efter biträde och skydd från annat håll, och detta understöd
fann han hos sin närmaste omgifning, — sin slägt. Denna
lemnade honom bistånd; den bjelpte honom att afvärja det
våld som riktades mot hans person eller egendom: och om våldet
gick så långt att han beröfvades sitt lif, ålåg det slägten att härn
-
Den 25 Februari e.Fm.
565
tias denna oförrätt, och slägten gemensamt angrep våldsverkaren
eller dråparen. Då med ett mera utbildadt samhällsskick Statens
makt ökades, upträdde den såsom medlare mellan slägterna; den
bestämde den bot hvarmed den förfördelande borde försona den
förfördelade eller vid dråp bans slägt, och rättegången bestod i en
sådan förmedlande försoning mellan de stridande parterne eller slägtingarne.
Äfven på tinget måste således de rättssökande upträda,
omgifne och skyddade af slägtingar, och vid de tern ligenofta förekommande
fall, der den tilltalade skulle värja sig med ed, var denna
ensam icke tillräcklig, utan måste understödjas af de s. k.
edsgärdsmänneu, utgörande en, två t. o. m. tre tolfter män, hvilka
med ed besannade sin öfvertygelse om den tilltalades oskuld
eller hans eganderätt till ett ting hvarom tvistades. Dessa edgärdsmän
togos bland anhöriga och vänner. — Men för att slägten
skulle kunna ega detta inflytande i samhället, delta vitsord
på tinget, måste den besitta jord; ty det var endast odalbonden,
den besutne bonden, som der egde röst. Det var således för
slägten af alldra största intresse att jorden bibehölls oförminskad
inom densamma; hvarje individ betraktades derföre icke såsom
egare, utan blott såsom innehafvare af sin ärfda jord, som efter
bans död öfvergick till de närmaste slägtingärne eller barnen.
Med detta system sammanhänger äfven en annan institution. Mannen
har vapen för alt värja sig och sin familj. Vi känna att arf
betyder ursprungligen pil eller vapen. När familjefadren, bonden,
dog och nedlade sina vapen, uptogos de af sonen eller sönerne.
hvilka inträdde i hans förbindelser, värnade slägten eller familjen,
och slutligen deltogo i samhällets försvar. Då således endast sönerne
ärfde hans vapen, och öfvertogo hans förbindelser, följde
också deraf alt de ensamne inträdde i rättigheten att fä ärfva.
»Gånge hatt till och hufva ifrån» heter det i vår gamla lag; dofrén
måste åtnöja sig med den hemgift som åtföljde henne då bon
trädde i äktenskap; men med christeudomens införande och utvecklaudet
af ett mera utbildadt samhällsskick började man äfven
erkänna qvinnans värde och rättigheter, ehuru endast arf tillerkändes
henne till hälften mot mannen. Vår tid var det förbehållet
att tilldela qvinnan full arfsrätt; det är icke fullt 13 år sedan
detta inträffade, ålen i och med detsamma var också stafven bru
len
öfver arfvejordssystemet. Det verkade för sitt ändamål så länge
sönerne ensamt ärfde jorden; eller så länge de erhöllo dubbel
lott mot systern äfvensom rätt alt taga hufvudlotten, då systern
deremot fick taga sin lott i strögods. Sedan deremot lotterne
blifvit lika för såväl bror som syster, verkar förbudet för arfvejordsegare
att i någon mån förfoga öfver sin egendom, alldeles
icke till det ändamål som afses, eller jordens bibehållande inom
slägten, utan det verkar i alldeles motsatt rigtning; det åstadkommer
jordens klyfning eller dess försäljning. Det är nemi. klart
att arfvingar, sorn erhålla hvar sin lilla qvot af den gemensamma
egendomen, icke åtnöja sig med en värdering af densamma, utan
drifva den till försäljning, för att derigenom utröna dess bästa
580
Den 25 Februari e m.
värde; eller ock utbyta de sina lotter, för att tilläfventyrs ytterligare
söndra dem i små delar ocb försälja dem. Jag fruktar att dessa omständigheter
hafva, jag vill icke säga förorsakat, men åtminstone i sin
mån bidragit till det vingleri med fast egendom, som på sednare
tider i vält land egt rum, och hvars föga välgörande verkningar
i andra länder, der det inträffat Statsmännen i allmänhet hafva
erkänt. Åtminstone har jag hos de fleste författare i Statsvetenskaperne
funnit den mening allmänt hyllad, att en alltför stor rörlighet
i jordegendomen ingalunda är för ett land nyttig. Om man
således är ense härom, bör väl någonting göras för att förekomma
att arfs- och teslamentsrätten bidraga till jordens ytterliga
klyfning och alltför ofta återkommande försäljning. Hvad klyfningen
angår, så är visserligen härom mycket ordadt, myrket skrifvet;
men ehvad man derom ock må säga, så kan, om äfven lagstiftningen
vill lemna den fri, det likväl å andra sidan icke vara
nyttigt alt arfslagarne å sin sida motverka jordens sammanhållning.
Vill man lemna frihet å ena sidan genom medgifvande af jordens
klyfning, hör man å andra sidan ställa så till att möjlighet gifves
att sammanhålla jorden, — ty frihet, medgifven blott i en riktning,
men tvång i en annan riktning, det kallar jag ej frihet!
Jag anser det således såsom en lycka för ett land, om en
sådan opinion kunde göra sig gällande att jordegendom bör bevaras
inom sliigten och derigenom de tidt och ofia förekommande
försäljningarne undvikas. Delta kan efter min tanke icke
åsiadkommas på annat sätt än om jordegaren får rätt att förfoga
öfver sin egendom efler sin död och fritt bestämma om arfsfiiljden
mellan sina barn. Jag har inom min egen korta erfarenhet
sett tydliga exempel på olika tendenser i della afseende
inom 2 olika provinser, den ena min födelsebygd Helsingland,
den andra Dalarne en tid föremål för min verksamhet, såsom
domare. I dessa båda provinser, belägna under samma latitud
oeh beroende af samma klimatiska förhållanden, hafva olika seder
haft det inflytande alt i Dalarne klyfningen fortgått i så
stor seala att Stalén för mer än 50 år tillbaka mäste träda
emellan för att söka reglera jordlotterna och förekomma ytterligare
klyfning, och delta nakladt hafva vid innevartde Riksdag
flere motioner blifvit väckte om uphäfvande af allt sorn i detta
afseende blifvit vidgjort, enär klyfningen redan gått så långt
att Statens åtgärder icke medföri något gagn. Medan förhållandet
är sådant i Dalarne, hvars tåliga och härdade befolkning
sitter på sina små tarfvor, Utan möjlighet att vinna någon förkofran.
finnes deremot i Helsingland en välmående befolkning,
enär seden der ul bi Idat sig i en motsatt syftning. Der tillåter
icke familjefadren att hemmanet klyfves mellan barnen, utan
han uplåter hemmanet genom försäljning till ett af dem, hvaremot
de öfriga få på utmarker anlägga torp, der med framtiden
hemman upodlas och derifrån . nya anläggningar vidare upstå.
Detta har gjort att man inom sistnämnde provins aldrig hört
omtålas den nöd, som är rådande i Dalarne, och jag har sjelf
Den 25 Februari e. m.
567
under resor, öfvertygat mig om hvilken trefnad och välmåga
bland befolkningen upstått. Denna fadrens försäljning af hemmanet
till ett af barnen, är endast ett sätt att kringgå lagen,
ty hade denna tillåtit honom att genom testamente förfoga öfver
sin egendom, hade han ej behöft denna omväg. En sådan
försäljning leder likväl ofta till förvecklingar inom familjen;
fadren som säljer hemmanet till sonen, gör ett undantag för
sig sjelf och hustrun. Men erfarenheten har visat att tacksamhet
tyvärr icke alltid varit den rådande känslan hos sonen; afl
denne, med erfarenhet af den olägenhet som tillskyndas honom
af fadren, som skall hafva ett visst underhåll, del i huset och
del i jorden, mindre grannlaga behandlar denne. Den mängd
af tvister, som häraf upstått, framkallade i medlet af 18:de århundradet
en särskild förordning mot dessa s. k. undantagsaffal
eller försäljningar, hvilken likväl ingen hindrat sedan att fortgå,
och oaktadt dessa tid efter annan återkommande tvister, har
den på det hela burit välsignelserika följder för provinsen.
Denna sed, ehuru stundom följd äfven af allmogen i andra provinser,
har likväl icke blifvit allmän, och minst inom andra
samhällsklasser. I allmänhet hyser man inom dessa klasser den
åsigten att man icke bör kläda af sig innan man lägger sig,
och inom vårt eget Stånd är det utan exempel att sådana försäljningar
ske. Då nu så är, hvad återstår väl annat än att
medgifva en testamentsrätt, hvarigenom det blir en möjlighet för
cn fader att genom sitt testamentariska förfogande åstadkomma
detsamma som nu vinnes genom cn försäljningsåtgärd mellan
de lefvande. Mot en sådan testamentsrätt reser sig arfvejordssystemet;
det förbjuder mig att göra några dispositioner om
min egendom. Antag t. ex. att jag har flera söner; att en ibland
dessa visar genom slöseri och oförmåga att sköta sig att
han icke kan bibehålla eller förkofra sin egendom. Om så är
förhållandet, kan jag deråt ingenting göra; mina händer äro
bundna genom lagen, det står ej i min makt att omöjliggöra
för honom bortslösandet af hans egendom. Visserligen kan jag
sätta honom under förmyndare, men då jag är död, hvem vet,
om han icke kan lyckas att återvinna dispositionen öfver sin
egendom; och äfven om han förblifvcr under förmyndare, kan
jag väl hoppas att denne sednare alltid med sådan omsorg sköter
egendomen att deraf drages samma profit, som då en af de
öfrige söncrne, hvilken är en duglig, rask och verksam man,
egde den om hand? Är det då icke bättre att för dennes räkning,
hvilken jag vet icke kunna sköta sig, afsätta ett visst kapital,
hvaraf han eger att lyfta räntan? För närvar:de är det
omöjligt, lagen hindrar det: den säger att egendomen skall de
las
mellan sönerne efter min död och lotten skall afgöra mellan
dem. Om då händer att en af dem är en slarf och lottkastning
försiggår, kan lätt inträffa att just den lott, hvarpå
egendomens bestånd beror, tillfaller denne son, som jag bestämdt
vet icke kan vårda den. Ett annat exempel. Jag har inga
568
Den 25 Februari e, tn,
barn, utan en brorson, hvilken jag omfattar med hela min karlek,
hvilken jag upfostrat i mitt hus såsom eget barn. Jag kan
icke göra någonting för honom, samma lag binder mina bänder;
jag kan icke vid mitt frånfälle lemna honom den jord som sett
honom födas och fostras; andra slägt ingar skola fråntaga honom
den. — Ett tredje exempel. Jag har en hustru, hvilken
ingen förmögenhet inedfört i boet; jag skulle vilja tillförsäkra
henne vid mitt frånfälle besittningen af samma egendom, på
hvilken vi delat ljuft och ledt med hvarandra; jag kan likväl
ingenting göra för henne, lagen binder ånyo mina händer och
jag måste finna mig i att vid min död arfvingarne drifva henne
från denna jord. Mine Hrr! med all aktning för detta system
sådant jag visat det i sitt första ursprung hafva vatif, frågar
jag Eder, kan det under nuvartde förhållanden förtjena att bibehållas?
— Att hänga fast vid former, som förlorat lif och
betydelse, det är fruktlöst, ty det leder icke till ett önskadt mål;
det är förderfligt ty det åstadkommer en motsatt verkan mot
den man åsyftat. I det ifrågavartdc fallet vorkar det till att
söndra, splittra och förskingra jorden i stället för att hålla den
tillsammans. —
Jag har hittills endast talat i jordbrukarens intresse, jag
öfvergår nu till industriens. Det är bekant att i äldre tider,
då kapitalet ännu icke vext till någon makt, var det förnämligast
jordegendomen, som lagstiftaren tänkte på att bibehålla inom
slägten. Nu åter har industrien så utbildat sig, att hapitalerne
ega nära nog lika stor betydelse som jorden och en utvidgning
af testamentsrätten är för städernas befolkning af lika
stort behof som jag nyss ådagalagt vara fallet med jordbrukaren.
En industriidkare t. ex., som drifver en stor rörelse, förlorar
sin hustru. Oberäknadt det lidande, som dymedelst tillskyndas
honom, måste han äfven afträda hälften af sin egendom. För
en industriidkare är den omständigheten att nödgas draga ur
rörelsen hälften af sitt kapital detsamma som att tvinga honom
att uphöra med densamma. Enl. Stadsrätten kan den som efterlemnar
barn eller bröstarfvingar icke göra testamente om mer
än ^ af sin egendom och således kunna icke makar sorn äga
barn göra testamente hvarigenom de tillförsäkra hvarandra mer
än ^ af deras giftorätt. När hustrun således dör måste mannen
utbetala hälften af förmögenheten så när som på jy. Delta
förhållande inverkar så menligt och åstadkommer så många olägenheter
att vid hvarje Riksdag som jag bevistat fråga inom
BorgareStåndet blifvit väckt om en utvidgad testamentsrätt.
Om således både ur jordbrukets och industriens synpunkt
den nuvartde lagstiftningen är olämplig, hvarföre skola vi då
hålla på den? En talare har redan omnämnt det invecklade i
denna lagstiftning, den är det i sanning. Jag får enligt landsrätt
ge bort min aflingsjord men ingen arfvejord, enl. stadsrätt
får jag ge bort ^ af ärfdt och förvärfdt, örn bröstarfvingar finnas;
om sådana icke finnas allt det förvärfda; men af det ärf
-
D e n 25 Februari e. m,
568
da blott hälften om inländska arfvingar finnas; annars alltsammans.
Adelsmän hafva en särskild rätt; ledamöter af PresteStåndot
en särskild. Icke kan numera, då vi sträfva att åstadkomma
en gemensam lag för hela Riket, dessa särskilda testameutsrätter
för olika Stånd och yrken vara riktiga? Icke kan
det vara riktigt att jag lyder under olika testamentsrätt i dag,
då jag bor i stad, mot i morgon, då jag flyttar ut på landet.
En talare har sagt att det skulle vara menligt att medgifva frihet
i testamenterande af arfvejord; det skulle åstadkomma split
mellan familjer och syskon. Men vi hafva ju en alldeles oinskränkt
frihet att disponera öfver aflingsjord; likväl har man
aldrig hört att detta föranledt någon missämja eller att rättigheten
missbrukats. Denna frihet är likväl alltför stor, ty någon
del af föräldrarnes egendom synes barnen kunna göra anspråk
på; om nu likväl, den större rättigheten att disponera
öfver ali aflingsjord icke förorsakat någon oenighet, hvarföre
skall då den mindre rättigheten att blott förfoga öfver halfva
egendomen dertill föranleda?
.Tåg tror mig hafva ådagalagt, dels att den nuvande testamentsrätten
är å den ena sidan altför inskränkt, å den andra
altför vidsträckt; dels att lagen är invecklad och beroende af
tillfälligheter; om den sålunda bör ändras så upstår frågan, hvad
har man att göra? huru stor frihet bör man medgifva? Kan
man medgifva samma obehindrade frihet att förfoga öfver all
sin egendom, som för närvartde gäller i afseende på aflingejord
å landet ? Detta är yrkadt af enskilde motionärer. Men då
lagstiftningen medger en person rättighet, icke allenast att förfoga
öfver sin egendom obehindradt medan han lefver, utan äfven
efter sin död, bör lagstiftningen ega att bestämma en viss
gräns för det senare fallet. Från hvad synpunkt bör denna
gräns tagas? Jo, lagstiftningen må lämpligen tillåta individen
göra det som han skäligen kan anses vilja göra. Det är ingen
anledning att tro det jag skulle vilja afhända mina barn ali
min egendom. Jag tror att man nästan kan påstå det sådant
är utan exempel. Men omständigheter skulle kunna inträffa,
då jag tillfälligtvis mot dem hyste någon ovilja och således
kunde vilja till straff för dem, till någon annan lemna hela min
förmögenhet. Tillfredsställandet af en sådan nyck behöfver lagstiftaren
likväl ej medgifva. Or sådan synpunkt hafva alla länders
lagstiftning med undantag af Englands bestämt en laglott
för vissa arfvingar, bestående i hälften eller tredjedelen af hvad
de enl. arfslagarne äro berättigade att få. Denna institution är
så gammal att den förskrifver sig ända från Roms tider. Från
början var en oinskränkt testamentsfrihet der tnedgifven, men
densamma ledde till missbruk. En mängd författare från den
tiden tala om den captatio benevolenti®, som deraf blef en följd
och lagstiftningen fann sig nödsakad, att sålunda inskränka testamentsfriheten
att densamma derifrån undantog en viss ligitima
eller som den numera på Svenska är öfversatt »laglott» för
570
Den 25 Februari e, m,
arfvingarne. Detta system, som synes vara det naturligaste, är
numera ndopteradt af alla europeiska lagstiftningar, med nyssnämnde
undantag, äfvensom af några bland Norra Amerikas
Fristater. Denna laglott är på så sätt bestämd att t. ex. enl.
Franska lagen får jag bortgifva hälften af min egendom, om
jag endast har ett barn, £ om jag har 2, och ^ om jag har 3
eller flera. Den åter som icke har barn, får likväl endast bortskänka
hälften om han har far och mor eller farföräldrar och
morföräldrar som lefva, men £ om endast endera grenen lefver.
På nästan enahanda sätt är bestämdt i de flesta tyska stater.
En viss andel, beräknad efter barnens antal, aftages. Ingenstädes
är likväl testamentsfriheten utsträckt så lång som i detta
förslag. Ingenstädes är arfvingarnes laglott tilltagen så ringa
som LagUtsk. i öfverensstämmelse med Lagberedningens åsigter
föreslaget. Vår närmaste grannstat Norge har i den nya arfsoch
testaments-lag som der blifvit införd icke gått så långt.
Der har icke medgifvits rättighet att förfoga öfver mer än af
egendomen. Då således LagUtsk. gått längre i sitt förslag, än
någon annan Stat i Europa, med undantag af England, i afs.
på testamentsfriheten gjort, och då hittills någon särdeles benägenhet
att göra testamente till förmån för andra än närskylda
icke visat sig, — skulle jag tro att den frihet, som sålunda
blifvit i förslaget medgifven, är fullt tillräcklig. Jag hyser åtminstone
för min del betänklighet vid att för det närvande gå
längre. Hvad särskildt angår R. o. Ad., så om man å ena sidan
kan säga att Ståndet gör någon eftergift i fråga om rättigheten
att disponera öfver äflingejorden, vinner R. o. Ad. i stället en
fördel i rättigheten att disponera öfver arfvejorden, och med
afseende derpå att inom delta Stånd äro flere soin ärfva än förvärfva,
tror jag att denna qvittning icke blifver till flertalets
nackdel.
Man har sagt att det är en rättvis skillnad mellan arfoch
aflingsjord, att denna grund för inskränkning i testaments
rätten
skulle vara bättre än den s. k. »legitima». Om så är,
förefaller det besynnerligt att arfvejordssystemet, som ursprungligen
funnits i alla länder, likväl småningom utplånats och leranat
rum för laglotten. Jag kan icke eller fatta den »rättvisa»
som ligger till grund för skillnaden mellan arf- och aflingejord;
det låter visserligen säga sig, då man icke närmare tänker på
saken, att hvad jag förvärfvat det bör jag kunna förfoga öfver,
men icke öfver det jag ärft, men vi känna att det jag får r
gåfva eller testamente också anses för aflinge eller förvärfvad
jord; och sålunda bortfaller hela denna s. k. rättvisa såsom
grund för inskränkning i testamentsrätten; ty man kan icke säga att
jag har mer rätt att disponera öfver hvad jag erhåller genom
gåfva eller testamente, än öfver det jag får genom arf. När
således den nuvar:de skillnaden icke låter förnufisenligt bedöma
sig. skulle jag tro atl den lämpligaste grund till inskränkning i
testamentsrätten är den som antagits af de flesta Europeiska
Den 25 Februari e. m.
571
lagstiftningar. Jag tror också att LagUtsk. här gått en lämplig
medelväg vid tillfredsställandet af de motsatta åsigterne; och
denna tro grundar jag derpå att ingendera af de båda åsigternas
förfäktare funnit sig fullt belåtna. Såväl bland reservanterne
som bland de talare, hvilka här i afton uptriidt, hafva somliga
varit för arfvejordssystemet och ansett LagUtsk. hafva gått för
långt i sitt förslag; andra åter hafva ogillat detta system och
fuunil Utsk. icke hafva gått tillräckligt långt. Lagstiftningen bör
enligt min tanke i detta afseende som i niånga andra gå gradvis
tillväga och icke göra språng. Delta är också den åsigt
som jag trott mig i allmänhet finna hyllad af R. o. Ad. Hvad
angar Hr Dalmans anförande mot förslaget så förundrar det mig
så mycket mera, som han förordade detsamma vid senaste Riksdagen,
då det äfven bifölls af 2:no Stånd och t. o. m. inom
R. o. Ad. hade ganska stora sympathier. Jag hade trott att
LagUtsk. äfven härutinnan haft goda skäl alt vidhålla sin åsigt.
I af.-eende på Hr Ehrenheims argumentation måste jag bekänna
att den smakar väl mycket af de obotfärdigas förhinder. Att
jag, om jag icke vill en sak, upsöket- alla möjliga skäl mot
densamma, det är naturligt: men om jag vill till ett mål och
jag icke genast kan komma ända fram till detsamma, bör jag
väl i dag gå ett steg i den förhoppning att jag i morgon kan
taga ett till. Ilr Ehrenheim har fästat sig dervid att LagUtsk.
icke bibehållit principen om vederlag. Af min erfarenhet såsom
domare har jag likväl i allmänhet icke funnit stadgandet om
vederlag vara en välsignelsebringande institution. De många
tvister, de många olägenheter, som deraf upstått, hafva varit
mig ett temligen klart bevis derpå; och hvad det angår att
man skulle eludera lagen om arfvejord, i händelse vederlaget
icke funnes, så torde jag ej behöfva erinra derom, att man äfven
nu eluderar densamma derigenom att man bortsäljer sin
egendom och bortskänker skuldsedlarne; hvad skydd lemnäs då
vederlaget? Vill jag eludera lagen, så skall den menskliga upfinningsförmågan
alltid utfinna någon utväg dertill. Lagstiftningens
pligt är att meddela sådana föreskrifter att den. hvilken
vill vara laglydig, hvilken vill det som ur såväl samhällets
som den enskildes synpunkt kan anses vara fält. må kunna
vinna detta mål utan alt tvingas att eludera lagen. Detta har
LagUtsk. genom ifrågavartde Betänkande åsyftat. Utsk. har ansett
att man bör ega rätt att förfoga öfver siri egendom : men
då antagas kan att man i allmänhet vill ge den åt sina närmaste,
har Utsk. icke vågat rubba arfvejordssystemet vidare än
att medgifva dispositionsrätt öfver egendomen inom vissa led,
eller om skyldeman inom dessa led icke finnas, utsträcka tostamenlsrätten
till fjermare skvldemän. Ingen är så okunnig om
sina slägtförbindelse^ att lian icke känner till sina slägtingar
åt hvilka han möjligen skall kunna gifva sin jord. Stadgandet
om börden är aldeles oberoende af denna lag, likasom denne
sednare oberoende af stadgandet om börden. R. o. Ad, må
572
Pen 25 Februari e. m.
inskränka eller bibehålla de nuvaride bördslederne; lagen kan
hafva samma lydelse i allt fall; anmärkn:n derom har således
alldeles icke någon betydelse; och jag är så fullkomligt öfvertygad
om alt frågan om bördsrätlens totala afskaffande icke på
detta rum vinner majoritetens bifall, att jag icke hyser den ringaste
betänklighet för att fatta beslut i ifrågavarde afseende,
oberoende af bördsfrågan. Jag slutar med den förklaring, att
då jag, ur rättvisans, ur statens, ur jordbrukets och industriens
synpunkt, finner en förändring af testamentsrätten nyttig; ur
rättvisans derföre att, på sätt jag redan nämnt, det bör vara
mig tillåtet att göra något för min maka eller bestämma något
med afseende på mina barns olika anlag och förmögenheter; ur
samhällets, emedan jag anser det nyttigt att de täta omvexlingarne
i jordegendomarne böra motverkas och egendomen något
mera fästas, vid slägten; ur jordbrukets, emedan jag anser att
jordbrukaren med mera kärlek nedlägger sitt arbete på egendomen,
då han kan förfoga öfver den efter sin död och då han
vet att han kan bestämma och upkasta en plan, sora hans efterträdare
fullföljer; ur industriens intresse slutligen, emedan industriidkaren
ovilkorligen behöfver en utvidgad testamentsfrihet
för att icke vid makans död nödgas afbryta sin rörelse; — då
ur alla dessa synpunkter en förändring i testamentsrätten är nödvändig;
då det förslag, som blifvit framställdt, medgifver en så
vidsträckt testamentsrätt, vidsträcktare än något lands i Europa,
med undantag af Englands, och då hittills bestående förhållandet),
hvilka vi i allmänhet tyckas hafva föresatt oss att med
varsam hand förändra, måste omgestaltas, innan de kunna medgifva
ett fullkomligt borttagande af inskränkningen i fråga om
arfvejord, — tror jag att Utsk. gjort rättast i att endast gå det
steg framåt, som Betänk, utvisar. Jag vågar således anhålla om
propos. på bifall tili Betänk.
Hr Cederschiöld, Rob.Theophron; Då de förhållanden, hvilka
framkallat det i nu gällande lag stadgade förbud mot bortgifvande af arfvejord.
icke vidare existera, kan jag för min del icke annat än gilla lia
§:n i Utskis nu framställda förslag, hvarigenom blifvit tillåtet att
bortgifva ^ af all sin qvarlåtenskap, derest man efterlemnar bröstarfvinge,
inen i annat fall all sin egendom. Jag anser att LagTJtsk.
bordt stanna härvid och att således hvarken 2:dra §:n, som
inskränker rättigheten att bortgifva arfvejord till endast skyldeman,
eller den 3:dje §:n, som gör inskränkning i afseende på bördköpt
jord, — böra godkännas. Om likväl dessa §§ skulle komma att
erhålla plats i den nya lagen och vinna praktisk tillämpning, önskar
jag att få fästa upmärksamheten på en i min tanke ganska
vigtig omständighet. Enligt nu gällande lag har testamentsrätten
varit vidsträcktare i afseende på bördköpt jord än arfvejord ä landet,
enär den i afseende på den sednare varit alldeles ingen, hittills
har det varit nemligen aldeles förbudet att bortgifva arfvejord
å landet. Men efter det förslag som Utsk. framställt, om det går
Den 25 Februari e. m.
573
igenom, skulle förhållandet blifva alldeles motsatt, hvilket jag icke
kan tro vara LagUtsk:s mening. Jag vill åskådliggöra detta genom
ett exempel. Om någon för 20 eller 30 år tillbaka fått i
arf en fastighet på landet, som då var värd 20,000 R:dr, men
hvilken egendom genom förändrade förhållanden nu erhållit ett
värde af 100,000 R:dr och om densamma vore intecknad för
20.000 R:dr, sä återstår ett egendomsvärde af 80,000 R:dr. Antag
nu att makarne voro barnlösa, så skulle, enligt 2:dra §:n i
Utsk:s förslag, den som ärft egendomen, ega rätt att åt sin maka
uplåta besittningsrätten af denna arfvejord på lifstid. Denna maka
erhåller således inkomsten pä ett kapital af 80,000 R:dr. Men
huru blir väl förhållandet efter 3:dje §:n? Om egendomen vore
bördköp! af mannen t. ex. för 20 eller 30 ar sedan för 20,000
R:dr; och dess värde nu upgår till 100,000 R:dr, men den är intccknad
för 20,000, så återstår ett värde af 80,000 R:dr. iNu
anser han sig derom kunna förfoga och testamenterar egendomen
åt sin maka, så alt hon deraf blifver egare. Men, enl. LagUtskrs
förslag, skall skyldeman kunna komma och säga: »iden vill jag
lösa!» — Efter hvad värde skall han då lösa jorden? Jo, icke
efter egendomens nuvande värde utan efter del värde den blifvit
köpt för d. v. s. 20,000 R:dr; eller lika mycket som egendomen
är intecknad för. Makan får således ingenting om den exempelvis
nämnde egendomen vore bördköp!, men deremot afkastningen af
80.000 R:dr om den vore af arfvejordsnatur. Man finnér följaktligen
alt ett alldeles motsatt förhållande mot hvad för närvarrde
eger rum, skulle inträda, emedan nian nu eger testamentsrätt,
ehnru med samma inskränkning i afseende på bördköpt jord, då
man deremot har alldeles ingen i afseende på arfvejord. Enl. nu
föreslagne stadgande skulle makan deremot få en vidsträcktare
dispositionsrätt i afseende på arfvejord än bördköpt jord. Delta
tror jag, som nämnt är, icke hafva varit Utsk:s afsigt och då jag
anser förhållandet vara af aldra största vigt, önskar jag att, i händelse
de båda nämnde §§ skola erhålla plats i lagen, hvilket jag
likväl heldst såg icke skedde, att delta förhållande måtte rättas.
Den 3:dje §:n borde då få en så beskaffad lydelse att den vore i
öfverensstämmelse med 8 kap. Jordabalken, der det beter i afseende
på bördköpt jord att man kan bortgifva dess värde. Då, i
det fall att man med varm hand gifvet bort bördköpt jord, skyldeman
som vill lösa, bör erlägga lösen efter egendomens nuvande
värde, kan jag icke inse hvarför icke förhållandet borde vara alldeles
lika, om man ger bort egendomen genom testamente. Då blir det
öfverensstämmelse mellan dessa båda förhållanden och ingen orättvisa
sker den efterlefvande makan. Meningen med bördsrälten är
väl för öfrigt icke att tillskynda bördsmän någon vinst, utan grunden
derför är alt bibehålla egendom inom slägten. Jag får således
tillstyrka att i händelse båda §§:ne antagas, den 3:dje måtte
få förändrad lydelse i öfverensstämmelse med 8 kap. l:sta §:n
Jordabalken, enl. hvilken man eger med varm hand bortgifva nuvande
värdet af bördköpt jord.
574
Dan 25 Februari e. m.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Mig synes, af livad -här blifvit
af en del talare anfördt, att, om lestamentsrätten skulle blifva fullkomligt
fri, skulle följden deraf blifva, att ärfd fastighet då går
från den slägt den tillhört; hvartill svaras, att dagliga erfarenheten
visar motsatsen och tillräckligt, att Svenska folket redan äro
på god väg förskingra ärfd fastighet hvilket än iner och säkrast
kan inhämtas, om man jemlor förhållanderne för ett halft århundrade
tillhaka, med den närvarande tiden.
Så länge lagen tvingar att handla emot hjerta, känsla och öfvertygelse
är lagen grym samt understöder missbruk, hvilka i
många afseenden lora önskningarne tdl de gifna målen, ehuru på
omvägar dem lagen icke kan förhindra.
Alt ärfd fastighet gått och går ur slägten är lagens eget fel,
emedan densamma står i strid med känslans fordringar; — och
må jag för mer tydlighets skull bevisa detta genom exempel. Jag
skall likväl ej sträcka min bevisning längre, än till jemförelsen
emellan 2:ne bröder och deras hustrur; — om dessa bröder, som
ärft sin fader, hvardera erhålla en egendom i värde uptagen till
100,000 R:dr, och den äldre brodern, af kärlek till fädernegodset,
bibehåller egendomen och förbättrar densamma till dess dubbla
värde, dör sedan, samt efterlemnar hustru, men ingen bröstarfvinge;
så tillträder den yngre brodern egendomen med alla dess
förbättringar, utan skyldighet alt lemna sin äldre broders enka den
ringaste ersättning, hvarigenom hon, som ej allenast förlorat en
älskad och värderad man, äfven kan få vidkännas saknaden af
ett oberoende lif och måhända blifva tvungen att inträda på de
behöfvandes område.
Den yngre brodern, som bar mindre förkärlek för fädernejorden,
men mer omtänksamhet för sin hustru, säljer den ärfda fastigheten
för dess uti arfskifte upptagna värde 100,000 R.dr, samt
köper sig en annan lika god egendom för samma summa, hvilken
egendom han förbättrar lill dess dubbla värde, hvarefter lian dör,
efterlemnande hustru, men ingen bröstarfvinge. Då inträder surrogat
skyldigheten till den äldre brodern, om lian lefver, eller till
andra arfvingar, men endast för 100,000 R:dr. Allt det öfriga af
egendomens ökade värde, kan genom testamente tillfalla den yngre
broderns enka, hvarigenom bon försättes i en fullkomlig oberoende
ställning. Den yngre broderns enka kan således blifva rik, emedan
hennes man var mindre fästad vid den ärfda fädernejorden,
då den äldre broderns enka kan blifva fattig för de! hennes man
var fästad vid sin ärfda fädernejord. Frågas nu, är lagens föreskrift
rällvis? då dess följder kunna blifva så stridiga till och med
emellan äkta makar under samma förhållanden? — Jag svarar bestämdt
nej! med förklarande derjemte, att lagens tvång är orsaken
alt mången ärfd faslighet gått ur slägten, och att många åtgöranden
tillkommit som i annan händelse skulle helt och hållet
uteblifvit.
Lagen i sitt nuvar:de skick förbjuder borttestamenterande af
ärfd fastighet å landet, men lagen kan ej hindra, med all sin
Den 25 Februari e. m. 575
magt, egendomens inteckning eller försäljning, samt medlens bortgifvande
eller förskingring under mångfaldiga benämningar och
vilkor. Hvartill tjenar då den bundne testamenlsrälten ? säkerligen
till intet.
Om testamenlsrälten skall vara inskränkt, ehvad sorn rörer
ärfd fastighet, så bör denna inskränkning icke sträcka sig längre,
än till del värde dylik egendom erhållit vid boupteckniug eller
arfskifte, hvaremot det ökade värde egendomen kan hafva vunnit,
genom förbättringar och tidens inverkan m. m., bör anses såsom
torvarld, under full dispositionsrätt. Det är en onaturlig föreskrift
uti lagen, alt ärfd fastighet får tillträdas af arfvinge, utan skyldighet
att ersätta sterbhusinteressenterne eller teslamcnlstagarne för
de gjorda lorbättringarne. Arfvinge bör endast hafva rätt till den
summa hvartill egendomen af domare eller annan laglig myndighet
blifvit upskattad, då den kom i den persons hand som skall ärfvas
— men ej till sjelfva fastigheten, hvilken alltid bör tillböra
sterbhus-interessenterne och lestamentstagarne.
Att göra skillnad emellan ärfd fastighet ä landet och ärfd fastighet
uti staden är något besynnerligt, då bådas värdemätare är
penningen, och då man har full rätt, att genom försäljning och
köp förflytta sin egendom från fastighet å landet till fastighet utt
staden, samt tvärtom, under full ägande och förvaltningsrätt i båda
händelserne. Testamenlsrälten bör således vara lika inskränkt eller
vidsträckt ehvad egendomen finnes på landet eller uti staden.
Skall någon inskränkning uti testamentsrätten förefinnas, så
bör densamma ej sträcka sig lill högre belopp, än till hälften af
den ärfda fastigheten om bröstarfvinge lefver efter; andra hälften
bör tillfalla bröstarfvinge — finnes icke bröstarfvinge, då må man
äga rättighet bortgifva all sin egendom, vare sig ärfd eller förvärfd.
Om man sammanlägger alla de fördelar som genom testa—
rnentsrättens Ingifvande kan erhållas, och jemförer desamma med
alla de olägenheter som den inskränkta testamenlsrälten framkallat,
så skall man snart finna det stora moraliska och politiska öfvervägande
som den fria testamenlsrälten åstadkommer, synnerligen
örn alla biomständigheter och häfdvunna beräkningar åsidosättas.
Genom teslamenlsrällens frigifvande skola alla önskningar och
förhoppningar hos den mindre samvetsgranne försvinna, och det
goda förhållande bibehållas, som bör vara rådande emellan föräldrar,
harn och andra arfvingar.
Man yttrade på detta rum, då fråga var om införande af den
lika arfsrätten, stort missnöje samt förespådde många olyckor och
vådor — liderna hafva visat motsatsen •— och detsamma hoppas
jag också skall inträffa, om testamentsrätten blifver fri, under de
minst möjliga inskränkningar för den kommande tiden.
Ehuru jag vore villig att antaga det af Utsk. framlagda förslag
med sina stora förbättringar i afseende till testamentsrätten,
finnér jag likväl af de många gjorda anmärkmr, att detta Betänk.
576
Den 25 Febrnari e. m.
bör återremitteras, hvarföre jag ook förenar mig med de talare,
som derom gjort framställning.
Hr Dalman: Gr. Sparre har på ett högst uplysande och
förtjenstfullt sätt utvecklat de motiver som legat till grund för
LagUtsk:s tillstyrkande af arfvejordssystemets afskaflånde. Han har
dervid användt öfvertygelsens vältalighet, och jag är förvissad att
della hus med llr Gr:n är ense om riktigheten af de saker han
framställt och som ligga till grund för LagUtsk:s belänk:de. Men
jag kan icke, såsom förut nämndt är, annat än mycket beklaga,
alt håde LagUtsk:t och dess Ordför:de stannat på halfva vägen;
och Hr Gr:n har icke ansett det löna mödan alt ens försöka upgifva
de grunder, hvilka förmått LagUtsk. att icke ga längre än
som nu varit händelsen. Gr:n har endast behagat yttra att LagUtsk.
funnit för godt att gå en ^medelväg.» Hvad man vinner
på en sådan medelväg kan jag åtminstone icke inse; tvertom skulle
jag föreställa mig, att de som gilla LagUtsk:s hulvudgrunder äro
i allmänhet mera benägna att se principen genomförd i sin helhet
än att gå den medelväg Utsk. föreslaget. De derem'ot som vilja
behålla arfvejordssvstemet gå i allt fall icke in på någon förändring,
således hjelper medelvägen ingen, men stjelper hela systemet.
Gr. Sparre har yttrat, att jag vid förra Riksdagen hängaf
mig till Utsk:s medelvägssystem. Det är sannt; men det skedde
under helt andra förhållanden än nu. LagUtsk. inkom då med
sitt Betänk, de sista dagarne af Riksdagen. Detta hade då en gång
blifvit återremitteradt. I sitt första Betänk, hade Utsk. icke velat
gå in på någonting, utan hade då i ett lika varmt och vältaligt
betänk, som nu, ehuru i alldeles motsatt syftning, tillstyrkt, alt
arfvejordssvstemet borde såsom en helgedom qvarstå oruhhadt.
Gr. Sparre bevisade då med lika stor vältalighet, sorn han i afton
bevisat motsatsen, att arfvejordssystemet icke horde vidröras och
att det vore oskiljaktigt från hela vårt lagsystem. När då Betänk,
blef återremitteradt med åtskilliga anmärkn:r af Gr. Lagerbjelke och
mig i syftning, som sedermera uti LagUtsk:s svar på återremissen
gjorde sig gällande, och som i det närmaste öfverensstämde
med det förslag som innehålles i LagUtslcs nu förevar:de Betänk,
fann jag då som alltid när det gäller ett framåtskridande, att adel
är bättre vinna något än intet.a Det var af delta skäl jag slöt
mig till LagUtsk:s svar på återremissen, emedan det då för tiden
icke var möjligi att vinna något mera. Nu är förhållandet helt
annorlunda; LagUtsk. har haft den godheten, hvarföre jag håller
detsamma räkning, att i början af riksdagen inkomma med sitt
Betänk, i detta ämne; opinionen har såväl inom BondeSt, som äfven
nu i afton inom R. o. Ad., visat sig i vida mera framåtgående
riktning än vid förra Riksdagen. Det står oss öppet att genom
en återremiss vinna ett ännu bättre resultat och det må icke
anses som en inconseqvens, utan tvertom, att jag instämmer med
dem, som vilja taga steget fullt ut.
Gr.
Den 25 Februari e. m.
577
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Genom det här afgifna förslåget,
hvilket innehåller en förbättring, sorn för vår lagstiftning kommer
alt blifva i väsendtlig mån fruktbärande, bar LagUtsk. onekligen
gjort sig förtjent af Ständernas tacksamhet. I gamla tider
ansågs jorden, såsom bekant är, som en slägt ens gemensamma tillhörighet,
hvaraf jordegaren endast var alt betrakta såsom disponent.
Derföre kunde icke heller denna arfvejord försäljas, innan
den först blifvit hembjuden åt slugteus medlemmar till lösen efter
värdering och del var icke förrän långt fram i tiden, som detta
stadgande blef förändradt till det nuvarule. Då den katholska religionen
hos oss infördes, började raan att bortestamentera jord
lill kyrkor och kloster och testamentsfriheten inskränktes hufvudsakligen
för att förebygga, det icke genom sådana testamenten
slägternas bestånd skulle undergräfvas. Dessa förhållanden
hafva sedermera, som bekant är, uphördt. Numera är icke någon
fara för alt jorden skall gå från slägten, derföre att man har rätt
att bortskänka den för allmänna ändamål, åtminstone icke till så
hög grad, att lagstiftaren deremot behöfver upbygga så stora dammar
som fordom. Men då vi betrakta förhåilanderne, såsom de i
tidernas längd hafva utvecklat sig, så finna vi, att arfvejordssystemet,
som i början afsåg att bibehålla jorden inom slägten, nu utvecklat
sig derhän, att det nästan utgör ett medel att med våld
drifva jorden ur slägten. Ty det är ju klart alt om en egendom
ärfves inom en slägt, och man om densamma icke kan på något
sätt få genom testamente förfoga, måste ganska snart inträffa att
jorden icke kan inom slägten bibehållas, utan måste gå derifrån.
Följden af den nuvar:de lagstiftningen blir således ovilkorligen den,
att jorden mer och mer styckas, att den i mer eller mindre grad
genom köp öfvergår till likhet med en lösöre-vara, och detta,
mine Hrr! är ingalunda något lyckligt förhållande! Det är icke
detsamma om jordbrukaren anser sin jord som ett lösöre, hvilket,
i händelse han mister, säljer eller bortbyter detsamma, kan ersättas
honom genom något annat, som har lika stort värde för honom,
blott det gifver honom en lika stor inkomst; eller om han
betraktar jorden såsom en del af fäderneslandet. Man bar också
funnit att kärleken för fäderneslandet är betydligt större då den
är förenad med denna kärlek för bus och hem. Det är sålunda
ett ganska sorgligt förhållande om jorden alltför mycket kommer
att betraktas såsom lösöre, och det är detta den mer och mer
kommer att göra till följd af det nuvarule systemet, hvilket ursprungligen
var ämnadt att åstadkomma just motsatsen. Eli talare
bar redan påpekat huruledes man i vissa landsorter söker motverka
denna olägenhet genom att under sin lifstid upgöra fingerade
köp med barnen. Man har till en viss grad lyckats härmed och
välmågan inom dessa oller bär derom också vittne. Men onekligl
är all det ligger en oegentlighet deri, att sådane uppgörelser
kunna träffas i trots af lagen eller bredvid densamma. Det blir
alltid en olägenhet om seden, den må i och för sig sjelf vara
III H. ' 37
578
Den 25 Februari e. m.
nyttig, utbildas genom att eludera lagen. Den har också visat
sina skadliga följder, hvilka redan blifvit påpekade, enär personer,
som, genom att kringgå lagen, uprältat sådane kontrakter, hafva
kommit i förhållanden, hvilka lagligen betraktadt, icke äro riktiga.
Ty meningen är väl icke egentligen, att fadern, oaktadt han lill
sonen försålt jorden, skall anse sig skild från densamma, utan han
har anspråk på att ännu af densamma åtnjuta stora fördelar. Ofta
händer att sonen anser fadern hädanefter endast vara en lunga på
jorden och ganska olyckliga förhållanden hafva deraf inom slägten
svnls upkomma. Om lagen i dess stater medgåfve en friare testamentsrätt
skulle af dessa förhållanden upkomma, en välsignelse
för landet, i st., f. att det nu i många fall icke är långt från motsatt.
Det vore således lyckligt om någon förbättring i lagen för
testamentsrätt kunde åstadkommas. Disk. har i detta fall gått ett
vackert steg framåt genom sitt förslag i hvad som rörer arfvingar
å landet; ty det bibehåller af den gamla lagen hvad som algodt'
och riktigt, men borttager hvad som icke har någon motsvarighet
i nuvartde förhållanden. Jag kan således icke annat än, så
vidt jag förmår, söka understödja hvad LagUtsk. i detta afseende
tillstyrkt.
Ett annat förslag förekommer äfven i betänk, nemi. ronde
testamentsrätt efter stadsrätt. Den 11 Livande testamentsrätten efter
stadsrätt är ännu oefterrättligare än den efter landsrätt. Den är
olika örn man har harn eller icke; den är olika om man har ärfd
eller förvärfd fastighet; den är slutligen olika för olika Stånd.
Den är så invecklad alt den många gånger till och med för jurister
varit kinkig att reda. Det kan således icke vara annat än en
vinst, att man sökt bringa reda i denna lag; det är en ytterligare
vinst att den allt för mycket inskränkta testamentsrätten efter
stadsrätt blifvit utvidgad och man måste äfven derföre vara LagUtsk.
tacksam.
Sedan jag nu upgifvit hvad jag finnér vara riktigt, vill jag
äfven fästa mig vid åtskilliga felaktigheter och olägenheter som
förefinnas i detta förslag. F. 11. hafva vi efter landsrätt en fullständig
testamentsfrihet för allingsjord och lösören. Denna frihet
har af LagUtsk. blifvit betydligt inskränkt. Jag kan icke gilla
denna inskränkning; möjligen skulle jag kunna underkasta mig
den, om den vore enda vilkoret hvarigenom man kunde vinna utvidgning
för testamentsrätten i afseende på arfvejord. Men jag
ser icke hvarföre man icke skulle vinna utvidgning af testamentsrätten
för arfvejord utan att göra inskränkning i den öfriga testamentsrätten
efter landsrätt. Så vidt jag vet har inget missbruk
af friheten i detta senare fall egt rum, och jag anser det. icke
vara rätt att ändra en lag, utan att ändringen rättvisas af något
skäl. Erfarenheten talar som sagt är icke för att något missbruk
i detta hänseende skett; man har i allmänhet varit nöjd med
denna testamentsrätt och ett ytterligare bevis derpå är att, såsom
det berättas, BondeSt. denna dag återremitterat betänk, just emedan
det velat bibehålla den omnämnde utsträcktare testaments
-
Den 25 Februari e. m.
579
rällen. Det enda skäl hvarför man skulle vilja inskränka den,
vore att så skett i utländska lagstiftningar; men detta skäl gäller
för mig intet; jag håller mig heldre till elen svenska erfarenheten
än till den utländska. En annan omständighet tillkommer också,
som rörer närmare just detta Stånd. Det är nemi. kändt alt R.
o. Ad. f. n. har en större testamentsfrihet för gods i städerne än
i öfrige Stånd. Förslaget innehåller en inskränkning i denna R. o.
Adis rättighet. Jag för min del anser visserligen att R. o. Ad. borde
afstå från denna rättighet om något dermed för det allmänna kunde
vinnas. Men detta later sig icke bevisa, tvertom är det icke något
hinder utan synes mycket lämpligt vara alt testamentsfriheten
i städerne för alla stånd utsträcktes tili samma grad som för R, o.
Ad. och således R. o. Adis privilegium blefve en rättighet för
alla. Jag kan således icke heller ur denna synpunkt gilla hvad
Utsk. framställt, utan anhåller alt få förena mig med dem som yrkat
återremiss på förslaget, på det att man, på samma gång man vinner
den ulsträcktare testamentsfriheten för arfvejord, man jemväl får
bibehålla den utsträckta testamentsrätten enl. landsrätt för allingsjord
och lösören, äfvensom på det att R. o. Adis testamentsfrihet
i städerne jemväl må utsträckas till de öfriga Stånden. Men det
är ännu ett skäl hvarföre jag anser det nödvändigt att återremittera
betänk. Det är nemi. bekant att 2 Stånd redan remitterat
detsamma. En del af detta betänk, innehåller som jag nyss nämnde
en afsägelse af R. o. Adis privilegium på en större testamentsfrihet
i städerne. Denna afsägelse hör otvifvelaktig! R. o. Ad.
göra om i sammanhang dermed en bättre testamentslag erhålles;
men icke skulle det vara tjenligt att 11. o. Ad. offrade sig denna
rättighet om resultatet blefve att Stånden möjligtvis stannade vid
beslutet att göra en liten förändring i testamentsrätten för städerne,
men bibehölle den för landet oförändrad. I del fallet hade
R. o. Ad. afstått från en nyttig rättighet utan att något dermed
vore vunnet för Ståndet eller landet. Del vore äfven i delta afseende
sålunda lämpligt att frågan hölles öppen. Jag förnyar derföre
min vördsamma anhållan om återremiss.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Om här verkligen vore fråga
om, att utvidga rättigheten att efter behag förordna om den egendom,
som man lagligen kan kalla för sin; om det hade varit fråga
om att utsträcka testamentsfriheten så långt, som den i England
är utsträckt, eller ställa den på samma ståndpunkt som den var
under Greklands eller Roms bästa tider, då skulle jag för min del
vara lika obenägen som jag nu är benägen alt motsätta mig bifall
till Ulsk:s Betänk. Jag har icke varit närvaride från discussioncns
början och vill derför, af fruktan att uprepa hvad som redan är
sagt, endast i största korthet antydp min mening. Det hufvudsakligaste
skälet hvarföre jag ogillar Utskis betänk, är, att genom
detsamma åsyftas alt uphäfva den i gällande lag, såsom landsrätt
erkända grundsats, att hvar och en är berättigad att om den egendom
han genom sitt arbete eller skicklighet lörvärfvat, fritt för
-
580
Den 25 Februari e. m,
ordna genom testamente ulan någon annan inskränkning än den
som ålägges honom genom pligten att sörja för sina barn tills
dess de kunna försörja sig sjelfva. Denna grundsats, hvilken efter
min tanke är riktig, men i sin fulla utsträckning endast för adelsmän
gällande, borde uphöjas till lag för alla rikets inbyggare, i
st. f. alt såsom Ulsk:s förslag innehåller uphäfvas. Nu gäller
såsom rätt för en Svensk Adelsman, dels på grund af allmän lag,
dels på grund af privilegier, att hail, hvar heldsl han sig befinner
eller hvar lieldst han har sin egendom, eger att öfver allt
det han sjelf förvärfvat förordna genom testamente utan någon annan
inskränkning än den som följer af hans skyldighet att draga
försorg om sina omyndiga barn. Endast i afseende å dispositionsrätten
öfver den ärfda egendomen, eger för adelsmannen någon
inskränkning rum. Genom det ifrågavande förslagets antagande
skulle nu R. o. Ad. vinna den förmånen alt genom testamente
förnrdna öfver en del af sin ärfda fastighet, men deremot upoflra
den fria dispositionsrätten öfver sin förvärfvade egendom. Efter
min tanke är den förmån som härigenom erbjudes R. o. Ad. ingalunda
värd det pris man sätter derpå, och jag för min del af
styrker
anbudets antagande. Emellertid är det alldeles otvifvelaktig!
att våra testamenlslagar föga med hvarandia sammanhänga
och tarfva en revision: men önskligl vore att en sådan revision
skedde på andra och lämpligare grunder än de här föreslagna.
Jag biträder deras mening som yrkat återremiss af Retänk,
Hr von Ehrenheim: I anledn. af hvad Hr Gr. Sparre emot
mig anfört, anhåller jag att få yttra några ord. Hr Gr:n har sagt
att den närvande föreskriften om vederlag lätt kan elluderas och
såsom exempel derpå anfört, alt man kan sälja arfvejorden och
bortskänka skuldsedlarne å köpeskillingen. Jag tillåter mig här
möta Hr Gr:n med hans egoa ord: »att man, åtminstone inom
detta hus är obenägen att kläda af sig förr än man lägger sig»
och likaledes obenägen att skänka bort sina skuldsedlar medan
man lefver, ehuru man kan vara hugad alt borttestementera dem.
Vidare har Hr Gr:n till bemötande af hvad jag anfört om de aflägsnare
skvldemännen sagt, att ingen är så okunnig att han ej
känner sina egna släglingar, men något sådant har jag ej eller
ifrågasatt, utan blott yttrat det de skyldemän, som falla inom stadgandet
i sednare delen af § 2 äro allt för många och allt för
litet genom blodsband med testator förenade, för alt böra utgöra
en priviligierad klass. Slutligen har Hr Gr:n ansett Utsk:s förslag,
såsom en medelväg emellan två ytterligheter, böra vinna bifall
hos detta Stånd, som är obenäget emot språng i lagstiftningen,
men jag tror mig hafva visat att om Utsk:s förslag antoges,
återstår, på sätt en reservant Hr Adlercreutz jemväl säger, af arfvejordssystemet
blott en skugga, och äfven denna skall utan tvifvel
sedan vid en annan riksdag, med största lätthet bortblåsas.
Dä jag nu fått ordet torde jag äfven under vidhållande af hvad
jag yrkat, få till LagUtsk. vördsamt hemställa, att, om delta be
-
Den 25 Februari e. m.
tänk. blifver återremilteradt. Utsk. måtte, jemte det mera omfattade
föredrag hvartill återremissen från detta eller de öfriga Stånden
kan gifva anledn., tillika alternativt eller eljest i den form sig
göra låter, framställa förslag om utvidgad testamentsrätt i stad och
emellan makar af arfvejord, på det man ej måtte gå miste om de
mindre reformer hvarom man torde kunna blifva ense, derför att
man ej kunde förena sig i fråga om de mera omfattande.
Gr. Sparre: De talare hvilka yrkat återremiss hafva gjort
detta af olika skäl. Somliga hafva gillat den syftning som genomgår
Utsk:s Betänk., men önskat att Utsk. gått längre framåt; an
dra
åter hafva ansett att Utsk. gått för långt. Jag fruktar att
det går dem, som hylla den förra åsigten, likasom det ofta händer
den, som begär för mycket, nemi. att han vinner — ingenting.
Det skulle nemligen kunna hända, att om R. o. Ad. icke
nu tillkännagifver sin tanke, utan begär en återremiss, den åsigt
kunde segra, som redan förut inom Utsk. uttalades, nemi. att man
ingenting borde göra åt arfvejordssystemet, och jag skulle icke tro
att majoriteten inom detta Stånd skulle vara för att detta system
qvarstode alldeles orubbadt.
Hr Cederschiöld har gjort en anmärkn. som påtagligen grundar
sig på ett missförstånd eller förbiseende af Betänk:s innehåll.
Han säger nemi. att om man förlänat sin hustru på besittning på
lifstid arfvejord, skulle denna enl. den föreslagna 3:dje §:n kunna
återbördas. Hr Cederschiöld har dervid helt och hållet förbisett
att den 3:dje §:n medgifver börd, endast i det fall att man gifvet
bort sin bördköpta jord, men den 2:dra §:n behandlar ett sådant
förhållande då man till besinning på lifstid förlänat hustrun sin
arfvejord, och i det fallet kan börd icke komma i fråga. Hvad i
öfrigt Hr Cederschiölds anmärkn. beträffar, så får jag erinra att
3:dje §:n är alldeles ordagrannt bibehållen såsom den finnes i nu
gällande lag, endast med den inskränkning att börd blott är medgifven
den arfvinge som eger bördsrätt, då deremot enl. 1734 års
lag bördsrätt var medgifven åt arfvinge utan denna inskränkning.
Hr Cederschiöld har vidare gjort anmärkn. deremot att om jag
köper jord i börd, skulle den få återlösas »efter det värde den
blifvit köpt för.» Men detta är just en följd af sjelfva arfvejordssystemet.
Det är nemi. i egenskap af slägtmedlem som den ifrågavar:de
personen har fått i börd köpa denna jord, och denna omständighet
ansåg lagstiftaren vara ett tillräckligt skäl för att åt
denna jord gifva till någon del arfvejordsnatur, så att han endast
finge bortgifva det värde han för densamma hade utgifvit. Detta
är anledmn till stadgandet i 3:dje §:n som för öfrigt till alla delar
öfverensstämrner med nu gällande lagföreskrifter. Det har blifvit
sagdt att jag icke anfört någon grund för att Utsk. gått denna
medelväg. Jag har likväl sagt att orsaken dertill är, att Utsk.
förmodade hvad som också inträffat, det mången skulle anse alt
vi gått för långt, andra åter att vi gjort för litet. Det var derföre
lämpligast att gå ett stycke, att söka vinna det hufvudsakli
-
582
Den 25 Februari e. m.
gasto ändamålet; och deri ligger orsaken till Utsk:s medelväg!
Hr Carleson har yttrat att den lörman som R. o. Ad. skulle vinna
genom alt fä dispositionsrätt öfver sin arfvejord, vore icke värd
den upofFriug som man skulle göra genom att efterskänka den
obehindrade dispositionsrätt som R. o. Ad. nu har öfver sin aflingejord.
Jag frågar eder, mine Hrr, hvaruti består denna så
stora upoflring? Jo! deri att man icke har rätt att bortskänka
från sina barn mer än hälften af sin egendom. Om jag skulle
vädja till den naturliga rättskänslan, så hemställer jag, om den
icke skulle svara: att till de varelser, till hvilka jag varit uphof.
till mina barn, bör jag öfverlemna åtminstone hälften af min förmögenhet.
Jag undrar om lagstiftningen dä lagt på min fria vilja
allt för stränga band. Åtminstone har, såsom jag redan nämnt,
intet af Europas länder, med undantag af England, ansett denna
inskränkning för stor, och jag skulle tro att hvar och en, som
njuter den lyckan alt ega barn, skall känna att detta band icke
är för hårdt Fullkomligt säkert är, att ingenting vill jag tagafrån
mina barn, och har då lagen lemnat mig rätt att bortgifva
hälften af min egendom så anser jag det vara allt som bör
kunna komma i fråga. Hr Ehrenheim har sagt ätt det vore orätt
om jag endast skulle ega rättighet att ge bort åt skyldeman, af
hvilka somlige kunde vara så aflägse att jag med dem icke står
i något förhållande. Men då frågar jag. är nuvar:de lagens
stadgande billigare, att egendomen ovilkorligen^ skall gä i arf till
dessa skyldeman, utan att jag eger att disponera öfver det minsta?
Jag hade genom det nu föreslagna stadgandet åtminstone
den fördelen att, om jag egde flera, lika aflägse skyldeman,
kunde jag ge egendomen åt den, för hvilken jag hyste något
intresse: men enl. nu gällande lag får jag icke detta, utan egendomen
skall delas emellan alla dessa aflägse skyldemän och cm
de. såsom ofta händer, till antalet äro legio, så söndersplittras
jorden i oändlighet. Det händer ganska ofta, mine Hrr! att
man i lagstiftningsväg mäste göra afseende på bestående förhållanden,
ja t. o. m. på fördomar eller på omständigheter, som
man icke kan ändra. Det händer att man vid öfvergången från
institutioner, som lefvat ut sin tid, måste åtnöja sig med att gradvis
nå målet. Men jag tror att man måste förfela och förfelar
verkligen det mål man sig föresatt; om man, sträfvande att med
ens nå detsamma, förbiser den väg som leder dit. Det är en
sådan väg jag trott mig finna i det af Utsk. framställde förslag
och jag uprepar ännu en gång att jag ansett mig hafva så mycket
meta skäl dertill, som det redan en gång varit R. St:rs beslut,
enär 3:ne Stånd vid sista Riksdagen hade bifallet detsamma,
fastän det till följd af särskilda omständigheter icke hann
att erhålla den fulländning som erfordrades för dess bringande
till verkställighet. Jag fruktar som sagdt är att en ålerremiss,
långt från att befordra ändamålet, skulle motverka detsamma,
och att åtskilliga af dem, hvilka hafva samma förhinder sorn Hr
Ehrenheim att antaga detsamma, skola taga fasta på R. o. Ad:s
Den 25 Februari e. m.
583
återremiss och tyda den så: att Adeln vill ingenting göra i afseende
på frågan om arfvejorden, vi komma då att bibehålla
detta system, hvars olägenheter äro tillräckligt ådagalagda, för
att vidare behöfva framhållas.
Hr Adlercreutz, Axel: Det tillfälle, då R. o. Ad. un
der
förra Riksdagen yttrade största sympatierne för utvidgad testamentsfrihet
var vid återremissen på LagUtsk:s först afgifne
betänk, i ämnet, dervid förklarades, att R. o. Ad. icke ansåg
arfvejordsprincipen rubbas genom medgifvandet af rättiglighet
att testamentera arfvejord till skyldeman inom börden. Jag
kan icke föreställa mig att de stora förändringarne i samhällsskicket,
som af föregående talare omordats inträffat sedan sista
Riksdagen, deraf nu skulle med nödvändighet följa några större
rubbningar i arfvejordssyslemet, än mindre att R. o. Ad. skulle
i allmänhet hafva kommit till en alldeles förändrad åsigt i saken.
Hvad jag således nu för min del ansett hufvudsakligen
böra tagas i betraktande, är, huruvida arfvejordssystemet verkligen
står tillsammans med det af Utsk. gjorda förslag. Arfvejordsprincipen
innebär, att den jord som någon på grund af
Statens arfslagar bekommit, lemnäs af honom efter sin död till
den som, enl. samma arfslagen, är berättigad att inträda i arf.
Men lagen förutsåg äfven .att en arfvejordsegare skulle kunna
komma i sådan ställning att han behöfde afhända sig sin arfvejord,
och derför upställdes stadgandet om bördsrätt såsom suplement
till stadgandet om arfvejord. Genom det förslag Utsk.
framställt, har förhållandet blifvit alldeles motsatt. Testaments»
rätten skulle derigenom blifva ett supplement till bördsrätten.
Det vöre nemi. inom bördsled man Ange testamentera i första
hand, derefter inom slägten, huru långt aflägse den än vöre.
Vid hvarje förändring af bördsrätten skedde ock förändring i
lestamentsrätten. De som yrkat på en större frihet, hafva i allmänhet
velat hafva en sådan både i börds och testamentsrätt;
i bördsrätten vinnes den derigenom att bördsleden inskränkes;
men med detsamma sker, om förslaget antages, en inskränkning
i lestamentsrätten. Då t. ex. såsom nu är fallet en förändring
i bördslagstiftningen blifvit föreslagen, derigenom från bördsrätt
uteslutits åtskilliga skyldeman hos hvilka likväl enl. min tanke
kan supponeras denna kärlek till jorden som ligger tili grund
för bördsrätten, så är denna inskränkning visserligen att betrakta
såsom en större frihet i bördsrätten, men framkallar å andra
sidan en inskränkning i testamentsfriheten. Detta förhållande
äfvensom den godtyckliga gräns, inom hvilken lestamentsrätten
är bunden, måste ovilkorligen åstadkomma att vid första påtryckning,
arfvejordssystemet släpper loss ur sina fogningar. Ar
detta hvad som åsyftas, så hade det kunnat sägas rent ut. Den
åter som vill hålla på arfvejordssystemet, måste ovilkorligen
akta sig att ingå på förslaget. Grunden för nämnda system är
visserligen icke fullt densamma som den ursprungligen var; men
584
Pen 25 Februari e. m.
för de flesta synas önskvärdt, att arfvejorden fortfarande bevaras
inom slätterne, enär pä. sätt äfven Gr. Lagerbjelke framställt,
der kärlek till jord, som inom slägten är bevarad, finnes,
der kan äfven med större sannolikhet påräknas kärlek till fosterlandet;
och frågas det slutligen, på hvilket sätt man säkrast
må vinna målet att bevara jorden inom slägten, antingen genom
arfvejordsprincipens bevarande ellea dess öfvergifvande, så tvekar
jag ej att föredraga det förra och vill fördenskull om don
också inom andra länder blifvit öfvergifven, ej medgifva att den
må ur vår lag utgå. I följd häraf och med afseende å den i
min reservation uttryckta önskan af utvidgad testamentsfrihet
makar emellan, förenar jag mig med de ledamöter, som begärt
återremiss af Betänk:t.
Hr Cederschiöld: Gr. Sparre har alldeles rätt deri att
stadgandet i 3:dje §:n »när bördköpt jord bortgifves genom testamente
till annan än bördsman, eger skyldeman rätt att lösa
den efter det värde som den är köpt före» äfven förefinnes i
nuvar:de lag och jag har redan tillkännagifvit att så är förhållandet.
Men jag har äfven fäst upmärksamlieten på att förhållandet
blir helt annorlunda efter 2:dra §:n. F. n. är nemi. en vidsträcktare
testamentsrätt i afseende på böidköpt jord än i afseende
på arfvejord; men då inan nu enl. Utsk:s förslag skulle få
tillåtelse att göra testamente åtminstone om afkaslningen af arfvejorden
till fördel för makan, så skulle makans teslamentsrättighet
blifva inskränktare i afseende på bördköpt jord än i afseende
på arfvejord. Det har jag icke trott vara Utsk:s mening.
utan ansett att det tillkommit genom ett förbiseende af
förhållandet. Jag kan icke eller finna något rimligt skäl, hvarföre
en bördköpt jord, som genom testamente är bortgifven,
skulle få lösas för en köpeskilling, som icke motsvarar dess
värde, men att deremot bördeman, i händelse samma fastighet
vore bortgifven med varm hand skulle derföre gifva dess fulla
värde om han vill lösa den. Det är visserligen sannt att så är
stadgadt för närvar:de, men det är stort fel i vår gällande lag
och derföre bör det afhjelpas då det är fråga om att rätta lagen.
Hr Carleson har framställt som en allmän sats att R. o.
Ad. icke skulle vinna på den nu åsyftade förändringen, ty derigenom
skulle man få rätt att bortge hälften af ärfd fastighet
men förlora ^ rättighet att bortge aflingejord, och således icke
vinna på bytet. Detta skulle ega sin riktighet om förhållandet
vore sådan, men Hr Carleson har förbisett att stadgandet rör:de
inskränkning till hälften i rättigheten alt bortgifva aflingejord
och ärfda samt förvärfda lösören, endast rörer de fall, då bröstarfvingar
finnas. Det är endast i detta fall, som R. o. Ad.
skulle blifva, i likhet med de öfriga Stånden, inskränkta i afseende
på dispositionen af aflingejord, samt ärfda och förvärfda
lösören. De skulle då blott få bortgifva hälften, och om det finnes
någon af detta Stind, som vore nog onaturlig fader, att vilja
Den 25 Februari e. m.
585
beröfva sina barn äfven den andra hälften af aflingejorden, så
tror jag att det är ganska bra att en lag stiftas sora lägger hinder
härför.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har vidlyftigt argumenterat
om värde, och anställt en jemförelse mellan dess betydelse
i Utsk:s nuvar:de förslag och i Jordabalkens stadgande.
Det kan icke vara honom obekant, att värde på det sistnämnde
stället har en obestämd betydelse och att lagtolkaren är temligen
oviss om hvad som dermed menas, Men jag återkommer
till sak, ty det är icke värdi att tvista om ord. Denna fråga
om Sterremiss är, efter min tanke, af stor vigt. En återremiss
från R. o. Ad. skulle, fruktar jag eller rättare sagdt är jag öfvertygad
om, föranleda LagUlsk. att tro, det R. o. Ad. icke
vill röra vid arfvejordssystemet, och följaktligen ett motsatt resultat
mot hvad jag anser vara majoritetens inom detta Stånd
mening, vinnas. Då vi veta att 2 Stånd återremitterat Betänk.,
så anhåller jag, i händelse detsamma i hufvudsaken öfverens6läinmer
med R. o. Ad:s åsigter, att R. o. Ad. ville, genom bifall
till Betänk., deråt gifva helgd. Frågan kommer i alla fall
alt genom en återremiss från 2:ne Stånd och då tilläfventyrs
PresteSt., som upskjutet med att fatta beslut under afbidan på
R. o. Ad., äfven begär återremiss, att undergå ny behandling
inom Utsk. Jag anhåller derföre att de Hrr, som bifalla Betänk.
i sin helhet, icke måtte lyssna till förslaget om återremiss,
utan stå fast vid sin åsigt, emedan hvad beslut R. o. Ad.
än fattar, frågan alltid kommer under förnyad pröfning inom Utsk.
Hr Cederschiöld: I den händelse Betänk, icke kommer
att återremitteras utan företagas till afgörande, så synes det mig
böra ske punktvis; ty det är gifvet att de, sorn i likhet med
mig gilla den l:sta §:n men ogilla de båda nästpåföljande, icke
kunna bifalla Betänk, i sin helhet. Om l:sta §:n företages till
afgörande så är jag visserligen villig att derföre votera ja; men
måste deremot votera nej för de båda följande §§. Jag anser
det vara af vigt att den anmärkn., jag gjort mot dessa båda §§
måtte komma till Utsk:s kännedom, och då det är gifvet att
Betänk, derstädes kommer under ny handläggning, tror jag det
just icke leda till målet att företaga saken tili afgörande; men
om det skall ske, måste det ske punktvis, emedan det icke kan
bifallas i sin helhet.
Hr Carleson: Efter fråga är om bifall till Betänk., an
håller
jag att få erinra derom, att en återremiss svårligen kan
leda till ett ofördelaktigare slut än det som i förevarde Betänk,
innehålles.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Jag ämnar icke inlåta
mig i någon discussion öfver sjelfva frågan, utan blott fästa
mig vid påpekade faran af en återremiss. Jag hoppas att
LagUtsk., derest frågan återremitteras, måtte taga i betraktande,
586
Den 25 Februari e. m.
att under den discussion som här förevarit, det visat sig att de
flesta talarne icke önskat återremiss för. att erhålla ändring i afseende
på Utsk:s förslag om arfvejorden, utan för att få bort
den inskränkning i afseende på aflingejord, som blifvit föreslagen.
— Härutaf, och af vigten af de skäl som för eller emot
Utsk:s förslag andragits, torde Utsk. hemta ledning vid besvarande
af återremissen, derest R. o, Ad om en sådan förenar sig.
Gr. Sparre: Om jag räknade de talare som här hafva yttrat
sig tror jag att 3:ne hade yttrat sig för bibehållande af arfvejordssystemet
och 3:ne för dess uphäfvande. Egentligen har Utsk.
ingen ledning af discussionen i detta afseende. Om på sätt Hr
Carleson ansett förslaget icke är för R. o. Ad. fördelaktigt, då
är det naturligtvis skäl att afslå detsamma; men min öfvertygelse
har varit att det vore fördelaktigt och ur denna synpunkt
har jag yrkat bifall.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har begärt ordet för
att yttra mig, emedan Gr. Sparre räknat antalet af dem som
äro för eller emot förslaget; och får jag förklara att jag instämmer
med dem, som yrkat återremiss, och att jag gör det i afsigt
att befrämja en utvidgad testamentsfrihet utöfver hvad Utsk.
föreslagit. Men jag hemställer i likhet med Hr Cederschiöld,
om icke R. o. Ad:s åsigt i delta afseende bäst skulle uttalas
genom antagande af Irsta §:n och återremiss af de öfriga.
Frih. Cederström, Anders: Då jag icke trodde att det
var mängden af talare som yttrade sig, utan att det var skäl.
som borde inverka på Utsk:s öfvertygelse, har jag underlåtit att
anmäla mig, emedan Hr Ehrenheim redan uttryckt mina åsigter;
men då jag hört LagUtsk:s egen ordför:de yttra att Utsk. kunde
komma att fästa afseende vid det antal talare, som å ena eller
andra sidan upträdde, har jag också velat tillkännagifva min
åsigt, och efter jag nu har ordet, för egen räkning yttra några
ord. Sjelfva arfvejordssystemet är så gammalt att det går tillbaka
i våra äldsta häfder, då odalbonden utgjorde kärnan af
landets befolkning, och nekas kan icke att den kärlek hvarmed
svenska odalbonden omfattade sin fädernejord, frammanat den
s. k. arfvejordsprincipen, hvilken i vår gamla lag gjort sig gällande.
Vår historia, synnerligen under medeltiden, har också
visat, att svenska allmogen, just till följd af denna förkäilek för
fädernas jord, genast när faran stålt för dörren varit färdig att
med lif och blod försvara hus och härd. Detta ådagalägges t.
ex. under Engelbrecht, Sturarnes och Gustaf Wasas tid. Men
äfven i sednare tider under Gustaf lil hafva vi derpå sett exempel
då Han under kriget med Ryssland hotad af Dannemark
påkallade Dalalmogens och Wermlänningarnes hjelp, och dessa
voro genast redebogna att lemna sådan. Detta grandar sig som
sagt på den tillgifvenhet Svensken i allmänhet hyser för sin fädernejord.
Om man nu skulle vilja uphäfva detta arfvejordssystern
som stått i 1000:de år, och medfört så goda verkningar,
Den 25 Februari e. m.
587
torde följden blifva hell annan än man föreställt sig. Det blefve
i den största förmögenhetens hand som jorden komme att stanna;
och hvilken kärlek allmogen skulle få till en jord som den
köjjt men icka kan vara säker om att bibehålla — det lemnar
jag derhän. Jag yrkar på återremiss.
Hr Dalman: Gr. Sparre har upräknat de talares särskilda
åsigter, hvilka här hafva yttrat sig nied afseende på återremiss.
Gr:n har uprepat att orsaken, hvarföre LagUtsk. föreslagit, den
ifrågavarde medelvägen varit den, att det är endast donna väg
som leder till målet. Jag har likväl icke här hört någon talare
yttra sig för bifall till Utsk:s Betänk., mer än dess egna
ordförrde; och jag framställer då om det är sannolikt att denna
medelväg varit den rätta för att vinna målet, åtminstone om
detta mål är bifall till Betänk. Den siste värde talaren, Frih.
Cederström har här yttrat åsigter, hvilka det torde blifva mycket
angenämt för LagUtsk. att tillrättavisa. Jag vill icke uppehålla
med en vederläggning deraf. Jag vill endast erinra derom.
att vi f. n. lefva hvarken i medeltiden eller under Gustaf
III:s tid utan i nittonde seklet under helt andra samhällsförhållanden
och mera utbildade rättsåsigter. Också förefaller det temligen
hyperbolisk! att ingen som icke eger jord eller håller strängt
fast vid arfvejordssystemet skall kunna älska sitt fädernesland.
Det skulle vara mycket beklagligt för både mig och flertalet af
medborgare hvilka icke ega en jordtorfva, men som ändå den
ädle Frilnu i trots våga tro sig vara lika varma fosterlandsvänner
som Hrr jordägare, I öfrigt skulle jag gerna dela Hr
Cederschiölds och Frih. Baabs åsigter om Betänk:s föredragning
punktvis, derest jag trodde att det kunde leda till annat mål än
splittring, ty jag kan icke tro att R. o. Ad. ville obetingadt bifalla
den lista §:n, utan att se till huru lagförslaget i sin helhet
kunde komma att se ut. Då jag dessutom har mig bekant
att det blifvit återremitteradt från 2:ne Stånd, så föreställer jag
mig alt LagUtsk. af denna discussion äfvensom af debatterne i
de öfriga Stånden fått en fullständig ledning för omarbetande
af Betänk, och dervid fäster sig vid de skäl som grunda sig på
samma princip som'Utsk. i det hela lagt till grund för Betänk:t,
ehuru en afvikelse skett genom valet af den s. k. medelvägen,
hvartill jag icke funnit Utsk. hafva visserligen något skäl, som
hindrar att i det nya Betänk, derifrån afvika.
Frih. Raab: Sedan jag blifvit gjord upmärksam derpå att
Utsk. i sitt Betänk, föreslaget att R. o. Ad. ville för sin del
afstå från det privilegium, som R. o. Ad. eger i testamentsrättigheten
i afseende på stadsegendom, men R. o. Ad. icke lärer
vilja härom besluta oberoende af förslagets antagande i sin helhet,
finner jag det mindre lämpligt att förslaget föredrages punktvis.
Jag anhåller endast om återremiss.
588
Den 25 Februari e. m.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Då äfven jag be
gär
återremiss af detta Betänlcde sker det i afsigt alt från LagUtskrs
förslag till förändring af 17 kap. Ärfda-Balken hvilket jag
i öfrigt biträder, få borttagne 2 och 3 §§. Jag tror nemi. att
då man företager sig en så väsendtlig rubbning i lagstiftningen,
som detta förslag innehåller, bör man icke bibehålla något särskildt
stadgande som gör skillnad mellan stad och Iand. Hvd den
omtalade inskränkningen i testamentsrätten öfver aflingejord beträffar,
så är det en inbillad farhåga hos de talare, hvilka ansett
att man härigenom skulle något förlora. Denna inskränkning komme
endast att äga rum i det fall då bröstarfvingar finnas, och
derföre tror jag att förslaget i sin tillämpning komme att i allmänhet
befinnas tillfredssällande. Hvad angår rättigheten att hädanefter
få bortgifva arfvejord så tror jag icke att något vinnes
med den inskränkning som 2 § innehåller. Det skulle likväl vara
alltför vidlyftigt att nu framställa alla de fada som bevisa attarfvejordsprincipens
bibehållande snarare befordrar än motverkar jordens
klyfning. Jag vill blott åberopa hurusom det ingalunda är
sällsynt att, i följd af denna princip jorden går till aflägse slägtingar
och att dessa ofta äro så många det ingen af dem blir i
tillfälle att bibehålla egendomen, utan säljes den till den högstbjudande,
som sedermera styckar den för att skörda vinst. För
dem, som ifra för jordegendoms sammanhållning bör således utsträckning
af testamentsfrihet äfven till arfvejord icke vara oväl
kommen.
Hr Cederschiöld: Jag har redan tillkännagifva att jag för
min del helst önskar att Betänk, återremitteras och jag ifrågasatte
att det skulle föredragas punktvis, emedan jag icke ansåg mig
kunna bifalla det i sin helhet, utan blott gillade 1 §, men likväl
hoppades att R. o. Ad. skulle anse de anmärkmr, som af flere
talare blifvit mot Betänk, gjorda, vara af den vigt, att detta borde
till Utsk. återremitteras.
Frih. Leyonhufvud, Bror Abrah.: Äfven jag förenarmig
mod de talare som yrkat återremiss, och jag skulle dervid önska
att en omarbetning af Betänk, måtte ske i den syftning att Adelns
testamentsrätt öfver aflingejord samt ärfda och förvärfda egendom
i stad mätte bibehållas i sitt n. v. skick, samt att arfvejord icke
måtte blifva föremål för någon utvidgad testamentsrätt.
Jag har trott mig märka att flere af de talare som hän tillstyrkt
en ökad testamentsfrihet i afseende på arfvejord, gjort det
under önskan att härigenom kunna bättre, än som nu är möjligt,
sammanhålla Adelns familjejord på en hand, och sålunda här införa
en sorts majorats-rätt. Jag har ock svårt för att trö det Svenska
folket skall gå in på denna i främmande länder genom eröfrare
först införda och genom häfd sedermera helgade princip,
hvars oundvikliga följd är att en del af arfvingarne, utan sin förskyllan,
blifva lidande. 1 ett land sådant som Sverge der jorden
Den 25 Februari e. m.
589
varit vidlyftig till arealen, men deremot af föga värde, der familjens
jordegendom varit vidsträckt, men dess öfriga förmögenhet
ringa, liar jordens delning emellan arftagarne varit det lättaste
sättet att göra arfskiftet. Detta har också varit en orsak till att
den främmande principen ej kunnat göra sig gällande, och jag
tror det nu vara allt för sent att söka införa den nu. '
En föregående talare har här omnämnt ett landskap der liemmansklyfningen
nått sin yttersta höjd, och derifrån härledt ortens
fattigdom. Äfven jag kan lemna exempel på en trakt der hemmansklyfningen
är serdeles långt drifven, nemi. Värends härader
i Småland. Äfven der är fattigdomen stor, men icke har den sin
enda grund i hemmansklyfningen, utan andra orsaker måste också
räknas härtill, och troligen är fallet detsamma i Dalarne. Min
åsigt är således alt det föreslagna medlet icke skall leda hvarken
till fattigdomens afhjelpande eller till jordens återförenande och
bibehållande på färre händer, hvadan jag förenar mig med Hr
Ehrenheim i begäran om återremiss.
Gr. Sparre: Jag har glömt att tillkännagifva att då jag
begärt propos. på bifall till Betänk, har det alltid varit under
förutsättning att detsamma skulle blifva ett B. St:rs Beslut, emedan
jag förmodar att R. o. Ad. icke under andra vilkor
skola vilja afsäga sig sitt nuvar;de privilegium, den större testamenträtten
i stad. Jag anhåller således att då Hr Gr:n o.
Landtmtn framställer propos. om bifall till Betänk. Hr Gr:n o.
Landtm:n täcktes ställa den så att R. o. Ad., jemte det R. o.
Ad. bifaller det ifrågavarrde lagförslaget, äfven ger sitt samtycke
till uphörandet af R. o. Ad:s privilegium, dock endast
under den förutsättning att detta lagförslag blifver R. St:rs beslut.
Hr Olivecrona, Samuel Detlof: Jag anhåller att i
största korthet få göra några anmärk:ar vid LagUtsk:s Belänkide
N:o 13, ang:de ifrågasatt utvidgande af rättigheten att genom
testamente eller gåfva förfoga öfver fast egendom. Dessa anmärka
framkallas icke af någon lust alt klandra, eller af begär
att söka inverka på andra, hvilka redan stadgat sin öfvertygelse
i denna fråga, utan allena för att uttala min enskilda
åsigt i ett ämne. hvarpå jag icke har kunnat undgå att länge
rikta min upmärksamhet.
Till en början vill jag då förutskicka den anmärk., att jag,
anser mindre välbetänkt att rubba en lag, sorn så mäktigt inverkar
på de privafrättsliga förhållanderna. innan man gjort sig
väl reda för, om det verkligen förefinnes något kännbart behof,
som påkallar ett afhjelpande å lagstiftarens sida, emedan en
rubbning så lätt kan alstra följder, dem man icke kunnat förutse
eller beräkna. För min del, det måste jag bekänna, har
jag ej funnit att några öfvertygande skäl blifvit anförda för en
ändring af 17 kap. A. B., utom hvad afser testamentsrätt efter
statsrätt samt stadganderne i 17 § Ä. B. ang:de den för per
-
590
Den 25 Februari e. m.
söner, tillhörande PresteStåndet, särskildt bestämda testamentsrätt.
I dessa delar gillar jag Utsk:s Betänk:de och antager derföre
gerna en fri testamentsrätt öfver faslighet i stael och att
den för PresteStåndet stadgade särskilda testamentsrätt må bortgå.
Redan genom dessa antaganden skulle en önskvärd enkelhet upkomtna
i våra testamentslagar och de skäliga anmärkrar om oregelbundenheten
och inconseqvenser deri försvinna. För ett utvidgande
af testamentsfriheten efter landsriils finnas, enl. mitt
omdöme, icke några giltiga skäl, som kunna upväga alla de olägenheter,
som vore en oundviklig följd af arfvejord-systemets
rubbning. Då vår nu gällande lag medgifver efter landsrätt en
fri dispositionsrätt öfver ali ii rf d eller förvärf lösegendom, så
ock öfver den förvärfvade fasla egendomen, synes lagstiftaren
hafva utgått ifrån en fullkomligt riktig princip, den nemi. att
individen må fritt förfoga öfver hvad han sjelf förvärfval, men
att det fasta gods, som lian på grund af arfsrätt, allena i anleda.
af blodsband bekommit från skyldemän, skall åt skyldemän
återställas. Vår lag erkänner rättigheten att tillträda
en afliden persons qvarlåtenskap såsom grundad antingen på
blodsbandet eller på den aflidnes yttersta vilja. Den förra eller
arfsrätten har i alla tider hos oss varit erkänd såsom regel,
den sednare blott såsom ett från regeln medgifvet undantag.
Nekas kan icke heller att regeln hvilar på en riktig princip,
nemi. den sedliga, som utgör familjens lifselement. Undantaget
hvilar deremot på godtycket och godtycket bör aldrig, enl.
min tanka, på det sätt uphöjas, att individens vilja skall gälla
framför den sedliga, i blodsbandet uttryckta principen.
Det har nu blifvit y 11 rädt, att många ekonomiska skäl talade
för nödvändigheten att medgifva rättigheten att borttestamentera
hälften af arfvejorden, emedan derigenom skulle motverkas
den allt för långt drifna jordegendomarnes klyfning, sorn
förmenas hafva upkommit efter 1814 års arfslag. Jag tror att
det tillhör den ekonomiska lagstiftningen att utfinna medel emot
en allt för stark styckning af den fasta egendomen: och att
BondeStåndet icke trott några sådana olägenheter, som nu blifvit
förespeglade vara för handen, bevises bäst af de många motionerna
vid denna Riksdag från samma Stånd, cferi en obegränsad
hemmansklyfning påyrkats. Del har ock blifvit sagdf,
att, genom antagandet af LagUtskts förslag eller medgifvandet
af en testamentsfrihet öfver hälften af arfvejorden, skulle man
förekomma det skadliga bruk, som bland allmogen är herrskande
att föräldrar sälja sitt hemman till ett af barnen med förbehåll
af undantagsförmoner, ett bruk, hvarigenom föräldrarne
komma i en beroende ställning samt rättegångar emellan närskylda
så lätt upstå ang:de rätta meningen med undantagsaftalet.
Jag tror icke att den föreslagna förändringen i testamentslagen
skall uphäfva eller minska detta bland allmogen häfdvunna
bruk. I närvar:de stund eger jn bonden full frihet att
till hvilken han vill af sina barn testamentera sitt förvärfvade
Den 25 Februari e, m.
591
hemman. Han gör det dock icke, utan säljer del. hellre till
ett af barnen och förbehåller sig undantagsförmån till döddagar.
Och om också många rättegångar upstå om undantagskontrakter,
så fruktår jag högligen, att ändå flera processer skola
upstå ang:dc testamenten om arfvejord, emedan, bland 3 testamenten,
vanligen 2 blifva föremål för klander och emedan de
förbigångna skylderaännen icke lära underlåta att upsöka alla
möjliga anledningar att få ett testamente uphäfvet hvarigenom
de mistat hälften af arfvejorden. Det har slutligen äfveu blifvit anfördt
ait hela arfvejordssystemot vore principvidrigt och saknade
förnuftig grund. Detta yttrtde förekommer mig nu oväntadt
ifrån det håll, hvarifrån samma system förut med så mycken
talang blifvit försvaradt. För icke mera än 13 år tillbaka ansågs
visserligen principen om sliigtens rätt till arfvejorden vara
ganska förnuftig och för gruudsattsens uprätlhållande anfördes
då skäl af allehanda art. Det måste förvåna mig att hvad som
då ansågs rätt, förnuftigt och principriktigt så hastigt blifvit
motsattsen.
LagUtsk. yttrar, att genom antagande af dess förslag skulle
vinnas mera enkelhet i testamentslagen. Sådant är visserligen
till en del onekligt, men förhållanderna skola dock blifva invecklade
och det hela principlöst, enär LagUtsk. i 1 g af sitt
förslag vill uphäfva hela arfvejordssystemet, men i 2 § genast
laga tillbaka hälften af hvad det nyss förut förkastat. Vidare heter
det, att skillnaden mellan testamente efter landsrätt och stadsrätt
skulle försvinna; men äfven efter LagUtsk:s förslag måste alltid
qvarstå en olikhet, der föremålet för testamente vore fastighet
å landet eller i fastighet i stad. Vidare säges ock, att
ndet rättskänslan sårande förhållande, att den, som bor på lan»det
och ej har annat än aflingsjord och lösören, kan beröfva
»sina barn allt» skulle försvinna. Detta är sannt, men i stället
föreslås det »rättskänslan sårande förhållande», att en fader
skulle, på de öfriga barnens bekostnad, kunna gynna ett af barnen
med testamente af halfva arfvejorden. Vi hafva icke Englands
seder. Om i detta land man tålmodigt fördrager att den
fasta egendomen o delad öfvergår på en enda familjemedlem, så
öfverensstämmer det icke väl med våra seder att låta ens halfva
arfvejorden vid ett arfskifte blifva odelad det ena barnets loit.
Slutligen må anmärkas, att då LagUtsk. föreslagit att allt
stadgande ang:de surrogåt skall uphöra, så qvarstår blott skuggan
af hela arfvejordssystemet, emedan detta, såsom ock Hr Adlercreutz
i sin reservation riktigt anmärkt, utan ett sådant stadgande
icke längre kan uprättliållas. 1734 års lagstiftare insågo
nogsamt detta förhållande. De stadgade derföre föreskriften
i 17 § A. B., utan hvilken förbudet mot arfvejords bortgifvande
skulle hafva saknat all betydelse. Uphäfves det nu, försvinner
ock alldeles det svaga stöd, som LagUtsk. åsyftat lemna arfvejordssystemet,
då der säges, att af arfvejord må ej bortgifvas
mera än hälften. Uphiifvandet skall dessutom inverka på den
592
Don 25 Februari e. m.
gällande gifto rättslagen. Men så skall det komma att gå på
den väg. som LagUtsk. nu beträdt. Vid nästa Riksdag skall
påyrkas en obegränsad testamentsfrihet i afseende på arfvejorden.
Systemet en gång rubbadt skall falla. Nästa steget derefter
skall blifva uphäfvandet af de bestående familjefideicommisserna
vid nu lefvande innehafvares afgång. Detta blir en
oundviklig' consequens. Ty hvarföre skulle fideicommissegendom
allena i ali evighet undandragas individens godtyckligro dispositionsrätt,
sedan all annan arfve- eller slägtjord uphört att vara
bunden vid en i lag bestämd, på blodsband grundad successions-ordning.
Dessa anmärk:ar, jag uprepar, det må icke anses såsom
ett klander rikladt emot LagUtsk:s ledamöter för deras behandling
af den grannlaga frågan; de må gälla såsom ett uttalande
af min enskilda åsigt. Jag förenar mig med Hr Adlercreutz
och med de öfrige talare, som påyrkat återremiss af det ifrågavar:de
Betänk.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr:n o. Landtm:n, i öfverensstämmelse med Gr. Sparres begäran
om särskild propos. å den punkt af förevarrde Betänk:de,
deri Utsk. yttrat sig öfver Hr Henschens yrkande otn antagande
af 9 och 10 kapp. af Lagberedningens förslag till Arfda-Balk,
först hemstälde om R. o. Ad. behagade bifalla denna punkt af
Utsk:s Betänk:de, och denna propos. besvarades med Ja.
Hr Gr:n och Landtmtn framstälde sedermera, att i afseende
på sednare punkten blifvit yrkadt bifall endast af Gr. Sparre
och med vilkor, att R. o. Ad:s bifall till uphäfvande af 12 §
af dess privilegier den 12 Oktober 1723 lemnades endast under
förutsättning att Utsk:s förslag i öfrigt vunne P. St:rs bifall,
och samtlige öfrige talare yrkat återremiss; hvarjemte Hr
Grin o. Landtmre nu först hemstälde om R. o. Ad. under det
af Gr. Sparre framstälde förbehåll behagade bifalla ifrågavar:de
sednare punkt af Utsk:s Betänkide.
Denna propos. besvarades med starka Nej, jemte några Ja,
hvarefter Hr Gr:n o. Landtm:n hemstälde om R. o. Ad. ansåge
de emot denna punkt gjorde anmärk.r föranledande till densammas
återremitterande, och denna propos. blef med Ja besvarad.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. |10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 26 Feb mari.
593
Thorsdagen dea 26 Februari 1857.
Plenum kl. 47 e. m.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för d. 25 dennes e. m.
Uplästes till justering oeji godkändes Exped.Utskrs under Nro
24 afgifne förslag till förordnande för Häradshöfdingen, Assessoren
G. Lagerstråle alt vara R. St:rs Just.-Ombudsmans Suppleant.
Äfvenledes uplästes till justering och godkändes nedannämnde
från Exped.Utsk. inkomne förslag till R. Strrs underd. skrifvelser
till K. M:t.
Nro 25, angrde val af R. Strrs Just.-Ombudsmans Suppleant ;
Nro 26, angrde förhöjning uti det i vissa klasser af nu gällande
Rese-Reglemenle bestämda dagtraktamente;
Nro 27, angrde åtgärder för befordrande af grunddikning af
Boslällsjord; samt
Nro 28, angrde utarbetande af sammandrag af administrativa
m. (1. författningar.
Ånyo föredrogs LagUtskrs d. 18 och 25 dennes på bordet
lagda Betänkrde Nro 12, i ani. af väckte förslag till dels uphäfvande
eller inskränkning af bördsrätten, dels annan förändring af
lagarne angrde börd, dels ock uphörande af nabos och frälserättsegares
lösningsrätt.
Den vid detta Betänkrde af Hr Adlercreutz fogade reservation
uplästes på begäran af
llr Printzensköld, Carl, som derefter yttrade:
Af den nu uplästa reservationen finnér R. o. Ad., att det är
tillfälliga orsaker, som bos BondeStåndet, der bördsrätten oftast ifrågakommer,
föranledt den önskan, att densamma måtte om möjligt
inskränkas, ja helt och hållet uphäfvas. Jag förmodar att dessa
tillfälliga orsaker skola omsider uphöra, visserligen icke derigenom,
att det nu högt updrifna priset på fastigheter kommer att
falla; men derföre alt efter några år priserna blifva stadgade samt
anledningen derigenom uphör till denna önskan, hvilken först vid
innevarrde Riksdag i motsats till alla föregående, blifvit från BondeStåndet
uttalad. För min del anser jag verkligen de skäl, som
Hr Adlercreutz anfört för bibehållande af bördsrätten, så talande
och så vigtiga, att jag ingalunda kan erkänna dem vara af Utskrs
vederlagda. Således och med ogillande af det förslag, som Ulsk.
lil II. 38
594
Den 26 Februari.
framlagt i (le 2 §§ yrkar jag att de §§, som lagen nu innehåller,
måtte oförändrade förblifva gällande, dock med den förklaring,
som Hr Adlercreutz i sin reservation föreslagit, och som innefattar,
att det af lagstiftaren åsyftade ändamål varit att jorden skulle
kunna bibehållas inom den slägt, som den från början tillhört,
men att icke skäligen kan ifrågasättas någon rättighet att börda
en jord, som icke tillhört den slägt, från hvilken man sjelf härstammar.
Jag yrkar således återremiss af de håda §§, under anhållan
att hvad Ulsk. i 1 och 2 punkterna anfört i afseende på
afskaffande af bördsrätlen, och Ufven om frälsemans lösningsrätt,
måtte af R. o. Ad. i stället bifallas. Hvad åter beträffar 3:dje
punkten, så har Hr Adlercreutz instämt med pluralileten, sorn tillstyrkt,
att den i den Kongl. Propos. om uphäfvande af all bördsrätt
i stad uttalade åsigt måtte af R. St. biträdas, på det sätt nemi.
och under den form, som Utskrs lagförslag innehåller. Om jag
skulle medgifva riktigheten af ett sådant bördsrättens afskalfande,
hvilket dock synes mig ganska betänkligt, så kan det ej nekas att
det är orättvist att man bibehåller viderbos och nabos rätt till
lösning. Jag vet väl att denna deras rätt är genom en författning,
utkommen som jag tror, år 1812, betydligen inskränkt; men
hvarföre skola desse vara mera berättigade att lösa en egendom
än säljarens egna slägtingar? Så länge slägtbörden qvarstår, så
länge kan det vara rätt att naborätt finnes, men att borttaga den
bördsrätt, som är den naturligaste, under det man låter en annan
qvarstå, som icke har något egentligt skäl för sig, det finner jag
för min del icke vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande.
Man har, isynnerhet här i hufvudstaden, exempel uppå huru nuvar:de
lösningsanspråk blifvit väckta, och af domaremagten gillade,
hvilka varit af den natur, att, när man fått närmare reda på förhållandena,
upstår en icke ringa grad af förvåning att en sådan
lösningsrätt kan existera. Jag yrkar således, att när slägtbörden
nphör, så skall också nabos lösningsrätt uphöra. Ty hvarföre skall
en husegare tillåtas att blifva missbelåten med sin egendom blott
derföre att en annan blir egare af den som stöter nästintill? Icke
måtte hans ställning blifva sämre derigenom. Åtminstone kan jag
icke se något giltigt skäl att bibehålla en lösningsrätt för honom,
då man vill borttaga den som grundar sig på blodsbandet. Jag
yrkar återremiss på den punkt som angår bördsrätt i stad, med
anhållan att Utsk. ville utsträcka hvad det i afseende å slägtbörd
föreslagit, äfven till andra fall, så att man måtte blifva qvitt det
obehaget att se en sniken granne på några lumpna skäl stämma
om lösning egentligen endast för att aftvinga köparen några lusen
rdr, hvilket nu icke så sällan inträffar. Jag känner just ett fall,
då köparen vägrade att gifva nabo en icke obetydlig summa, som
denne begärde för att afstå från sitt lösningsanspråk, nabon stämde
då och märkvärdigt nog lyckades blifva egare af en egendom,
hvaraf han icke hade ringaste men eller förfång. Man skall få
bekräftelse på sanningen häraf, om man beskådar det hus vid
Mynttorget, som nu äges af Försäkringsbolages Seandia och det
Den 26 Februari.
595
der bredvid liggande, hvilket det förras forna ägare, i sin egenskap
af nabo. tilldömdes rättighet att lösa, utan att de båda husen
hade det ringaste men eller ilen ringaste olägenhet af hvarandra,
så att snikenhet utgjorde enda skälet till naborättens begagnande.
Sådana exempel synas mig tala skarpt mot bibehållande
af en rättighet sådan som denna. Det kunde kanske i förra
tider hafva varit något skäl till dess införande, då man önskade
att städerna skulle bebyggas och befolkningen tillväxa så mycket
som möjligt; men under nuvar:de förhållanden är ingen nabo-bördsrätt
af nöden, och tiden är således nu inne för afskaffande af denna
fullt ut lika mycket som för slägte-bördens uphäfvande.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anhåller att få särskildt
yttra mig om hvarje särskild punkt. Sid. 8 i Betänk, förekomma
l:a och 2 punkterna. I afseende på dem är icke någon anmärk,
af föregående talare gjord, och jag tror icke att mot dem någon
dylik kommer att framställas. Jag antager att Ståndet anser Betänk.
böra bifallas äfven i afseende på 3:de punkten, som inne
håller
natt den nabo medgifna rätt att i vissa fall lösa såld eller
pantsatt fastighet i stad» icke bör uphåfvas. Emot denna punkt
liar den siste talaren gjort åtskilliga anmärlcr, och förklarat sig
hysa den åsigt, att, när man borttager siäglbörden, man äfven
borde borttaga nabobörden. Jag för min del är af aldeles motsatt
tanka. 1 stad (innes icke något skäl för slägtbördens bibehållande,
isynnerhet i den utsträckning som den hittills varit begagnad.
Nu då ett hus i stad säljes, kan detsamma af säljarens
slägtingar bördas, ehuru denne kanske endast en kort lid förut
inköpt detsamma. Jag kan icke göra mig klart hvad rätt slägtin—
garne kunna hafva till ett sådant hus. 1 allmänhet ser man också.
att denna rätt vanligen begagnas för att förorsaka förargelse
eller förtjena penningar. R. St. hafva derföre ock vid en föregående
Riksdag anhållit att detta stadgande mätte ur lagen utgå.
K. M:t ansåg Sig icke kunna härtill lemna Sitt bifall, emedan något
fel var begånget, icke i sjelfva hufvudfrågan om bördsrättens
afskaffande, utan deruti, att man ansåg alt, då ett hus var såldt
till en slägting eller en sådan som eljest hade rättighet att börda,
någon nabobördsrält då icke borde få mot honom ega rum. Det
är just detta som nu är i fråga, och häruti har den Kongl. Propos:n
ganska rätt. Med viderbo- och naborätten är förhållandet
annorlunda. Grunden för dem är sammanförandet af tomterna.
Det är kändt att tomterna isynnerhet i gamla städer äro mycket
sammanbygda, hvarigenom i sådana möta stora svårigheter. Det
är då en vinst för staden, befordrande dess sundhet, och äfven
en fördel för innebyggarne, om stadens byggnader i det afseendet
vinna en förbättring. Den siste värde talaren har visserligen sagt
att en husegare, hvars nabo säljer sitt hus, icke får sitt hus för
sämradt
derigenom, att det förra får en annan egare, men det
kan väl å andra sidan icke heller nekas, alt då en sådan delning
af tomterna mellan 2:ne egare förefinnes, det ju vore billigt och
596
Den 26 Februari.
rikligt, att, då försäljning skall ske, den ene egaren vore berättigad
att till sig lösa den andra närbelägna egendomen. Jag kan
således icke annat än anse denna punkt ganska välbetänkt, deruti
Utsk. afstyrkt ytterligare inskränkningar i nabos lösningsrätt.
Den 4:de punkten innehåller det Utsk. ansell natt förslagen
ang:de inskränkning af den jord, som är underkastad börd och
förändring af tid och sätt till bördsråtlens utöfning ej eller leda
till lagstiftningens förändring i sådan syftning.» Äfven denna
punkt är, såvidt jag kan förstå, ganska riktig. Den klagan, sorn
lorts öfver bördsrätten, har upkommit af tillfälliga konjunkturer,
och icke kan man egentligen säga, att de klagomål som deremot
upkommit, skulle i väsendtlig mån inskränkas genom ett stadgande
i motsatt syftning mot hvad här är sagdt. Det är missbruken af
bördsrätten som böra förekommas, och dessa bestå egentligen deruti
att personer börda jord icke för att behålla densamma utan
för att sälja den och derpå förtjena. Om således något mot börds
rättens
missbruk skall göras, så bör det vara att söka förhindra
dessa spekulationer. Jag kan derföre icke finna annat än alt det
är skäl att bifalla de 4 första punkterna af Utsk:s Betänkule. Ett
annat förhållande är det med 5:te och 6:te punkterna. 5:le punkten
säger att K. M:ts Propos. om uphörande af slägtebördsrätt i
stad icke kan oförändrad bifallas. Jag medgifver att Utsk. bar,
theoretiskt taladt. rätt, då det talar om pantsatta fastigheter, och
att det visserligen icke bort utesluta detta undantag; men sedan
jag gjort detta medgifvande, mäste jag påslå att tillämpningen ingalunda
är praktisk, emedan pantsättning af fastighet i stad alltmer
och mer blifvit en antiqvitet. Man säger att det förefinnes
ännu sedan gammalt ett och annat pantsatt hus, som kan behöfva
lagfaras: men jag återkommer till detsamma, att det betyder mycket
litet i praktiken, och så litet, att jag vill fästa Utslcs upmärksamhet
på huruvida denna omständighet bör föranleda en kon
trapropos.
mot K. M:ts Propos.
Den 6:le punkten, i hvilken denna kontrapropos. är upställd,
innehåller i sin första punkt förslag till en lagparagraf; men som
denna sista punkt är tillkommen i sammanhang med och under
förutsättning af bifall till del i går föredragna lagförslaget ang:de
testamentsrättens utvidgande, och R. o. Ad. återremitterat detta
förslag, torde konseqvensen fordra att samma åtgärd vidtages äfven
med det ifrågavar:de. Jag anhåller således, att llr Gr:n o.
Landtmm ville föteslå Ståndet att bifalla de 4 första punkterna,
men återremittera 5:le och G:te.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: ! motsats till den
förste talaren tror jag aldeles icke, att det är tillfälliga orsaker
som föranledt den opinion, som så högt uttalat sig mot bördsrättens
bibehållande. Jag tror att dessa tillfälligheter komma att
fortfarande verka i samma mån som begreppen utvecklas i afseende
på orättvisan af bördsrätten. För öfrigt har ju LagUtsk. nu sjelft
frånträdt den princip, som Utsk. vid flera föregående Riksdagar i
Den 26 Februari.
597
i (lenna fråga uttalat, och det har på ett ganska tillfredsställande
sätt motiverat skälen härför. Icke kan jag förmoda, alt detta berott
på tillfälligheter. Äfven inom BondeSt., hvars intresse hufvudsakligen
beröres af denna fråga, har man funnit talrika röster
vara ense derom, att bördsrätten bör inskränkas. Jag för min
del har framställt den mening, att bördsrätten mäste helt och hållet
afskadas, enär jag ej kan inse att det är något skäl alt i
delta afseende göra undantag, emedan dessa undantag icke gagnar
till något, ulan endast åstadkomma split och oenighet inom de
närmaste slägtlederna. Dä jag i alla fall förutser, att detta Betänk.
blir återremitteradt, har jag icke till en början velat frånträda
denna åsigt, ehuru jag hellre än att få intet, skulle vilja
antaga LagUtskis förslag. För öfrigt förenar jag mig med den
siste värde talaren i fråga om bibehållande af nabo- och viderborätten,
såsom stödd på en hel annan grund : äfvensom jag delar
hans anmärkn. mot det tillägg, som finnes i slutet af lista §:n,
att nemi. hörd ej eger rum, då öfverlåtelse skett till någon som
inom börden är.
Jag yrkar återremiss icke blott af 6:te punkten utan äfven af
den lista.
Gr. Sparre, Erik: Icke heller jag tror att det iir till
fälliga
omständigheter som föranledt dot sedan flera år existerande,
alltjemt återkommande och allt tydligare uttalade missnöjet
med bördsrätten. Det förhåller sig med denna institution
som med sjelfva arfvejordssystemet. Det har tillhört en annan
tid, och erfarenheten har mer än tillräckligt ådagalagt att med
den utsträckning som institutionen nu har, bereder densamma
ett rymligt fält för spekulations-andan; hvilket visserligen ej
var institutionens ändamål. Jag har likväl alltför mycken aktning
för beslående förhållanden och gamla institutioner, för att
på en gång föreslå uphäfvandet af en sådan, som kan hafva sin
grund i en vacker och ädel känsla, kärleken till fäders jord;
men jag har ansett att, om denna institution skall kunna bibehållas,
bör densamma till den grad inskränkas, att, jemte det så
litet som möjligt anledn. till missnöje upkotnmer, man äfven
kan hafva skäl att antaga, att det är kärleken till jorden och
ieke vinningslystnad som föranleder bördsanspråken. Det kan
nemligen med skäl antagas, att hvar och en älskar den jord, på
hvilken han är född och som hans fader besutit; jag anser således
att om bördstalan egenteligen inskränktes till sådana fall,
så kan mindre missnöje dermed upstå, än om den bibehålles
vid sin
lycka, om en son bördade en jord som hans fader sålt, eller en
broder brödernes jord. som tillfallit dem i arf från samme fader,
men ju mera den bördande slägtingen är aflägsen från den
förre egaren, desto mindre skäl har man att antaga det motivet
för honom att börda vöre kärlek till jorden; och ju mera anledn.
att förmoda att det är en spekulation. Jag behöfver icke
598
Den 26 Februari.
— ty det är hvar och en af eder, mine Hrr, nogsamt bekant,
omtala alla de chikaner som bördsrätten gifvit anledn. till. Detta
har icke berott på tillfälliga nu inträffade förhållanden, såsom
nyss anmärktes; det är tvertom under mer än 20 års tid, som
erfarenheten visat dessa förhållanden äga rum. Men bland de
bördsanspråk, hvilka kommit till min kännedom hafva just de
som varit föranledda af önskan att förtjena, blifvit väckta af
aflägsnare slägtingar. Bland allmogen har jag deremot ofta sett
bördsanspråk framställda af söner för att återfå fädrens jord,
och likaså af bröder, och detta har merendels skett i afsigt att
behålla jorden.
Min mening har således varit, i likhet med Ulskts, alt, om
man vill bibehålla denna rättighet, den borde inskränkas till endast
de fall, då man kunde på giltig grund förutsätta, att bördandet
föranleddes af kärlek lill slägte-jorden, och detta är anledntn till
Utsl;:s förslag. Dä emedlertid, såsom jag i går nämnde, detta
förslag nära sammanhänger med frågan om testamentsråtten, och
det sista mom:t af l:sta §:n bör antagas endast under förutsättning
af bifall till denna, så instämma jag med Gr. Lagerbjelke,
att Betänk:t i dessa delar bör återremitteras. Deremot finner jag
icke något hinder för att de 4 första punkterne af Betänka, på
sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit, blifva af R. o. Ad. godkända. Utsk.
har deraf en ledning vid frågans företagande till behandling.
I fråga om nabos och viderboendes lösningsrätt, i afseende
hvarpå Hr Printzensköld yrkat, alt Utsk. icke riktigt förfarit, då
Utsk. icke tillstyrkt densammas uphörande, må det tillåtas mig att
få fästa upmärksamheten derpå, att denna rättighet icke har något
med bördsrätten att skallä. Det är ett oriktigt uttryck, då
man talar om nabos bördsrätt, ty bördsrätten grundar sig på slägtskap,
då naborätten deremot innefattar ett lösningsanspråk, grundadt
på något helt annat än börd. För viderbos och nabos lösningsrätt
ligger alldeles samma tanke till grund som för frälseränteegares
rätt att lösa frälsejord. Lagstiftaren har nemi. ansett
nödigt att i alla fall då serskilda personer hafva olika rättigheter
till samma egendom, eller då egarens rätt till en fastighet lider
intrång af en annans rätt, en utväg bör gifvas att göra slut på
ett dylikt missförhållande. Derföre då i fråga om jord, en person
har eganderätt till densamma, och en annan til! räntan, har lagstiftaren
medgifvit såväl ränteegaren att vid försäljning af jorden
lösa till sig denna, som äfven jordegaren att inlösa räntan, då den
försäljes. Härigenom kunna dessa båda föremål för eganderätlen
sammanföras i en hand, och split och olägenheter undvikas. Enahanda
grund och förhållande eger rum i afseende å viderbo- och
nabo-rätt. På sätt Hr Printzensköld anfört, har genom enskilda
författmr domaremakten blifvit erinrad derom, att sådana anspråk
icke få godkännas i andra fall, än då giltiga skäl för dem förefinnas.
Om, såsom Hr Printzensköld påstår, domaremakten skulle
hafva orätt tillämpat stadganderne derom, så är det visserligen
ganska beklagansvärd!; men i allt fal! kunna vi icke utgifva en
Den 26 Februari.
599
lagförklaring för hvarje gång som domaremakten begår ett misstag.
Viderbos och nabos lösningsrätt med den inskränkning den f. n.
äger, torde således väl kunna försvaras. Den har särdeles i gamla
och trångt bebyggda städer mycket skäl för sig, likasom jag icke
kan linna någon anledn. att bifalla förslaget om uphäfvandet af
frälseränteegares rätt att lösa frälsejord. Beträffande det tillägg
som Utsk. har gjort i afseende på K. M:s Propos. om uphörande
af bördsrätt i stad, och hvilket tillägg egentligen angår pantsatt
jord, så måste jag erinra att de fall icke äro sällsynta, då frågor
om pantsättning af fastighet förekomma, åtminstone här i Stockholm.
Jag vet icke huru förhållandet är i andra städer, men inom
Utsk., der en ledamot af Stockholms Rådhusrätt satt, upgaf
denne ledamot att han kunde påminna sig åtminstone 20 sådane
fall, och då bland juristerne inom Utsk. meningarne vid tolkningen
af K. M:s Propos. befunnos så delade, att ungefär lika många
ansågo, att den pantsatta jorden innefattades uti densamma, som
att nämnde jord icke deruti innefattades: och då derjemte det uplystes,
att det var all anledn. antaga det den K. Propos. var afsedd
att innefatta jemväl pantsatt jord, så ansåg jag för min del
både lämpligt och nödvändigt, att författn:n gjordes så tydlig, att
lagskiparen kunde med full säkerhet veta, hvad som afsags med
lagen. Jag tror således, att det ifrågavar:de tillägget är fullt motiverad!
och icke bör uteslutas. Emedlertid, som denna fråga står
i ett nära sammanhang med den om testamentsrätteu, får jag,
jemte uprepande af min anhållan om bifall till de 4 första punkterna,
tillika begära återremiss af den 5:te och 6:te.
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde dels muntligen dels
skriftligen:
Frågan om ändring i stadganderne ang:de börd af jord å landet
har af LagUtsk. blifvit ställd i så nära sammanhang med den
ang:de förändring af rättigheten att förfoga öfver ärfd fastighet
genom gåfvo och testamente, att man ej kan yttra sig öfver den
ena utan att vidröra den andra. Under den discussiön som i går
egde rum öfver Betänkt N:o 13, ang:de testamentsrätteu, iakttog
jag tystnad. Jag har väl sjelf längesedan i frågan fattat mitt beslut
och offentligen uttalat huru jag anser Iagsiftningen i detta fall
böra ordnas. Men när fråga är om afskaffande af, eller rubbning
uti gamla, med folkets vanor och föreställningsrätt sammanväxta
stadganden, anser jag att man, äfven när man anser dem föråldrade
och mindre tjenliga, likväl måste hafva aktning för den allmännare
meningen hos de mindre uplysta och icke för att vinna
en mindre förbättring stöta en känsla som är vacker, och som i
allmänhet stödjer samhället — kärleken lill den gamla fosterländska
lagen. 1 frågorne om rätt att borttestamentera arfvejord och
afskaffande eller inskränkning af bördsrätt är nämnde känsla äfven
ofta blandad med den äfven vackra af kärleken lill fädrens jord,
af hvilken känsla jag sjelf i så hög grad är intagen, att jag ingalunda
vill såra den hos andra. Jag iakttog derföre tystnad för
600
Den 26 Febrnari.
att genom debatten här och i de andra stånden söka utforska den
ståndpunkt pä hvilken allmänna tänkesättet nu i dessa frågor befinner'sig.
Jag önskade erfara nm man ännu var beredd att taga
de steg som, jag är öfvertygad derom, förr eller sednare här, såsom
på alla andra ställen der bildningen framgår, mäste lagas,
men som jag dock icke anser så nödiga, att de böra framtvingas
förr än sjelfva det icke lagkunniga folket sådant önskar.
Jag ber R. o. Ad. ursäkta att jag innan jag egentligen kommer
till frågan om hvad man bör göra i ani. af LagUlsk:s Betänk.
Nio 12, vill försöka att sammanfatta det resultat hvartill jag kom
mit
i anledn. af den behandling Betänk. Nio 13 i går erhöll
af R. Stir.
Så vidt jag kunnat erfara har PresteSt. upskjutil ärendet i
afbidan å R. o. Ad:s beslut, helst frågan äfven rörde ett II. o. Ad.
privilegium.
BorgareSt. har återremitterat ärendet, dertill sannolikt ock
föranledt dels af en dylik grannlagenhet mot R. o. Ad. jemte
PresteSt., hvars tankar angide arfvejorden man önskade känna,
dels ock i förväntan att LagUtsk. skulle kunna afhjelpa åtskilliga
anmärkta mindre följdriktiga stadganden.
BondeSt. har äfven återremitterat Betänk. Nio 13. Här upgafs
i går att BondeSt. beslutat del testamentsrätten skulle blifva
oinskränkt för allt annat än ärfd fastighet och att hälften äfven af
denna skulle kunna borltestamenteras när bröstarfvingar ej linnas.
Detta var misstag, ehuru under discussionen flera ledamöter af
BondeSt. lära yttrat sig för nämnde slut. Emedlertid har jag icke
erfarit, att hos BondeSt, särdeles starka sympathiér yppats för bibehållande
af de nuvande banden å dispositionsrättigheten af arfvejorden
eller för börden. I afseende å denna eller börden bifölls
af BondeSt. del nu här föredragna Betänk, som väsendtligen
inskränker bördsrätten.
Hos R. o. Ad. afhörde jag upmärksamt discussionen. Några
få talare syntes visserligen instämma uti deu af Hr Adlercreutz afgifna
reservation. De fleste syntes mig deremot anse LagUtsk.
hafva dels alltför mycket hafva inskränkt testamentsfriheten, dels
föreslagit mindre lämpliga och osammanhängande stadganden angide
disposition af arfvejord. Räknas icke röster utan vägas skälen,
så vågar jag påstå, att knappast något vårdt upmärksamhet anfördes
emot LagUtskis förslag till I, 4, 5 och 6 §§ i 17:de kap.
Ä. B., att deremot förträffliga skäl särdeles af Utskis ordföride
anfördes för den lista §:n, men föga eller intet till försvar för
2:dra och 3:dje §§:ne eller för bibehållande af större inskränkningar
i arfvejordens disposition, samt att dessa §§:r deremot voro
föremål för många grundade, ovederlagda och enl. min tanka ovederläggliga
anmärknir.
Min slutsats var, att om LagUtsk. uteslutit sistnämnde 2 §§:r
och i enlihet dermed modifierat stadganderne angide gåfva, så hade
förslaget varit antagligt för R. o. Ad.
