# ID: svediakorp-gov630
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 150,255
# sentences: 4,951
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
mm IMDUW»
VID
laetima ftiköfcitgeit i -Sftfltkljflltn
ÅKEK 1836 OCH 1837.
Tre t!Jr tånftet.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BORTKYCKERI,
1857.
'i .
Lördagen den 3 Januari 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för d. 30 sistl. Dec. samt pleni
prot:n för d. 6 f. m., d. 8 samt d. 10 f. och e. m. i samma månad.
Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagnf, alt då sannolikt under de
närmaste pleni-dagarne endast få ärender kunde förekomma till
afgörande. Talmännen, som i går hade sainmanträdt till öfverläggning,
öfverenskommit att hos Riks-St:n göra hemställan om
anställande af de val, som borde företagas, dels till utseende af
den Nämnd, som enl 103§Reg.-F. skall döma huruvida Högsta
Domstolens samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga
kall bibehållas, dels till utseende af de Elektorer, som enl.
97 och 98 §§ Reg.-F. böra utse R. S(:s Just. Ombudsman och
hans Suppleant, så att det för sistnämnde valet Onsdagen d.14 dennes
och det sednare valet Onsdagen d. 21 dennes komme att förrättas;
och då derjemte Hr Gr. o. Landtm, nu hemställde, att dessa
val nämnde dagar måtte få hos R. o. Ad. anställas, samt att
dervid jemte det af grundlagen bestämda antalet af 12 Ord.
ledamöter, vid livartdera tillfället, likasom vid föregående Riksdagar
varit vanligt, måtte utses 4 Suppleanter, lemnade R. o.
Ad. dertill sitt bifall.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
Const.-Utsk:s d. 30 sistl. Dec! på bordet lagda Mern. N:o
3, med ytterligare upgift å hvilande förslag till ändringar i
Grundlagarne.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att under gårdagens Talmans
öfverläggning äfven frågan när det nu ånyo bordlagda Mern.
kunde samtidigt hos alla RiksSltn föredragas till afgörande hade
förekommit, och att enär det deri under N:o 3 uptagna förslag
stod i omedelbart sammanhang med K. M:s vid innevarande
Riksdag afgifna Nåd. Propos. om ändring i Riks-Aklen, som blif
vit
remitterad till (Jonst.-Utsk., Talmännen öfverenskommit att
till RiksSLn hemställa om de behagade besluta att detta Mern.
icke må företagas till afgörande innan Coust.-Utsk:s Utlåt, öfver
nämnde Kongl. Propos. till RiksSLn inkommit, hvarefter
Talmännen skulle åter sammanträda för att öfverenskomma om
den dag, som lämpligen kunde föreslås till företagande af ifrågavar:de
Mein.
Uppå sedermera framställd propos. lemnade R. o. Ad.
sitt bifall till det upskof med pröfningen af Const:s-Utsk:s> ifrå
gavaride
Mern., hvarom Talmännen ansett sig böra göra hemställan.
4
Den 3 Januari.
Föredrogs och lades lill Handlingarne Const.-Utsk:s d. 30
sisll. Dec. på bordet lagda Mein. N:o 4, med upgift å de af
samtlige RiksStin vid innevaride Riksdag bifallna förslag till
ändringar i Grundlagarne.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
Stats-Utsk:s nedannämnde d. 130 sistl. Dec. på bordet lagde
Utlåt :n»
N:o 18, i ani. af R. St:rs år 1855 församlade Revisorers
berättelse angide samma år verkstäld granskning af Statsverkets samt
andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under åren 1852 och 1853; samt
Nio 19, i ani. af R. Stirs år 1855 församlade Revisorers
berättelse om granskningen af de under K. Comm.-Colkii förvaltning
stälda fonder.
Föredrogos och biföllos Stats-U(sk:s nedannämnde d. 30 sisth
Dec. på hordet lagde Utlåtm:
Nio 20, i ani. af K. Mits Nåd. Propos., angide försäljning af
f. d. Landsh.-residens-tomterne i staden Piteå med å dem befintliga
byggnader;
N:o 21, i anledn. af IC. Mits Nåd, Propos., angide utbyte
af Kronolänsmans-boställena Melby och Näsby emot Kronoskattehemmanet
Bredinge på Oland;
N:o 22, i anledn. af K. Mits Nåd. Propos., 1 fråga om
disposition af sex stycken holmar i Götheborgs och Bohus Läns
skärgård; samt
Nio 23, i anledn. af K. Mis Nåd. Propos., angide uplåtande
af mark å Kronoparken Rådaås i Skaraborgs län för en vattenledning
till staden Lidköping.
Anmäldes och lades på bordet Banko-Utskis Berättelse Nio
8, angide R. Stirs Banks styrelse och förvaltning.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde att erfarenheten under den
förflutna delen af Riksdagen visat, att det antal Notarier, som
R. o. Ad. redan antagit endast med svårighet kunnat medfölja
de stundom långvariga discussionerne, så att R. o. Adis Prot.
kunnat i behörig tid blifva justerade, samt hemstälde fördenskull
om R. o. Ad. behagade bifalla att till tjenstgöring vid Prot.
2;ne Notarier, utöfver det hittills bestämda antalet, nu fingo antagas;
och lemnade Ih o. Ad. härtill sitt bifall samt skulle StatsUtsk.
genom Utdr. af Prot. härom underrättas på det Utsk.
måtte gå i författning om utbetalning af arfvoden för dessa Notarier.
Den 3 Januari.
5
Hr Palmcrantz, Joli. Maur., anförde skriftligen;
Bland den mängd förhöjda anslag, sorn å K. M:s vid denna
Riksdag afgifna Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof
blifvit begärde, förekommer under 6:te hufvudtiteln eller
Civil Departem:tet en så betydlig tillökning i ordinarie aflöningsstaten
för endast Landstatens tjenstemän, upgående årligen till
271,829 R:dr 11 öre, att denna summa är altför hög för att icke
specielt ådraga sig hvars och ens närmare upmärksamhet. Då
emedlertid R. St. vid förra Riksdagen, på K. M:s derom då aflåtna
Propos., beviljade Landstatstjenstemännen förhöjda löner,
medelst anvisande af ett årligt anslag af 115,500 R:dr Rm:t,
samt K. M:t dessutom, utan R. St:rs serskilda hörande, sedermera
utfärdat en ny Expeditionstaxa, hvarigenom dessa tjenstemäns
lönefördelar blifvit högst betydligt afsedda, enär lösen för
från dem utgående expeditioner förhöjts med 100 ja till och
med flere hundrade proc. emot hvad den gamla Expeditionstaxan
stadgade, och då dertill kommer att den för alla de begärda
löneförhöjningarna åberopade grund, nemligen den fördyrade
lefnadskostnaden i hufvudstaden cch möjligen i några af
de öfrige större städerna, bestämdt icke är i allmänhet tillämplig
på de i Landsorterna sedan förra Riksdagen existerande förhållanden;
så anser jag R. St. äga skäl ifrågasätta befogenheten
af de rop på betydliga löneförhöjningar, hvilka Landstatens m.
fl. tjenstemän snart sagdt mangrannt uphäft, och hvaraf synbarligen
framställningarna i K. M:s Nåd. Propos. varit en följd,
utan att en sådan utbredning af verkliga förhållanderna i allo
föregått, som för R. St. varit erforderligt och önskeligt. Det
torde väl dessutom icke kunna förnekas, att för en rättvis reglering
af Landstatens löner ovilkorligen erfordras att, i likhet
med hvad som för en annan tjenstemannabrauche, nemi. Militairstaten,
nu helt nyligen anbefalts, tidsenlig upskattning och
värdering af den mängd boställen, som Landstatstjenstemännen
nu innehafva, bordt förut, och innan löneförhöjning äskats, i
laga ordning verkställas så att både Regering och Representationen
ägt noggrann kännedom om dessa boställens nuvarande verkliga
värde. Denna brist på utredning af just de förhållanden,
hvilka med en lönereglering äga så nära sammanhang, innefattar
efter mitt vördsamma förmenande sådana väsendtliga förbi»eenden
af Konungens vederb:de rådgifvare att jag lifligen
önskar att han och hans Colleger icke i någon mon gjort sig
dertill skyldige.
I afseende på den föreslagna tillökningen å Landstatstjenstemännens
personal och specielt ang:de inrättande på ordinarie
stat af ytterligare en länsmanstjenst i Gudhems härad af Skaraborgs
län, utbeder jag mig få uplysa, att i nämnde härad,
hvilket hittills utgjort endast ett länsmansdistrikt, göromålen varit
så skötta af don för kort tid sedan från tjensten afgångne
ensamme Länsmannen i häradet, att, enl. hvad jag vill minnas,
denne, på nuvarande Länsstyrelses förord, hugnades med någon
6
T> e n 3 J an u ari.
serskild Nådig ntmärkelse, och att de iva Länsmännen, emellan
hvilka göromålen sedermera delats, haft och fortfarande hafva
deras bostad på ett och samma ställe inom häradet; i följd
hvaraf jag vågar ifrågasätta tillvaron af verkligt behof af två
Länsmänner inom ifrågavrde, ingalunda vidsträckta härad, så vida
icke något annat än behöriga skötandet af de vanliga länsmansgöromålen
afsetts med personal-tillökningen.
I sammanhang med löneförhöjning har äfven under 6:te
hufvudtiteln äskats anslag till förökande af tjenstemännens pensioner;
men besynnerligt nog har härvid tagits i beräkning de
dem under tjenstetiden årligen tillfallna extra inkomster eller
sportler, hvilka deremot icke alls synas vara uptagne i räkningen
vid regleringen af deras löner. Mig synes dock att ett alldeles
omvändt förfarande rätteligen bordt iagttagas, eller att
sportlerne, såsom ofta utgörande ett högst betydligt tillskott till
lönerne, bordt uptagas bland tjenstemännens årliga lönevilkor,
men deremot alldeles icke beräknas eller afses vid bestämmande
af hvars och ens pensionsbelopp.
Slutligen kan jag ej undgå att såsom en allmän reflexion
öfver hela den föreslagna Statsregleringen yttra den öfvertygelse,
att i den händelse E. St. skulle, såsom jag befarar, finna för
godt att bevilja större eller mindre del af de nu äskade ansenliga
anslagssummorna provisoriskt lill nästa Riksdag, ett sådant
förfarande otvifvelaktig! skall för kommande St:r medföra den
största svårighet, ja, måhända fullkomlig omöjlighet att verkställa
någon deflnitif lönereglering eller göra någon ändring i hvad
som en gång sålunda gifvits. Sådant bekräftas tillräckligt af erfarenheten.
Jag anhåller att dessa mina anmärkmr remitteras till
Stats-Utsk., som jag hoppas måtte lyckas att efter noggrann
pröfning framställa sådane förslag i alla de vigtiga frågorna
rör:de Statsregleringen, att fosterlandets sanna fördelar derigenom
främjas. Nationen har i alla dessa Dess lifsfrågor sin upmärksamhet
fästad på oss alla och specielt på Stats-Utsk:s ledamöter
under förväntan att innan anslag, vare sig provisoriska eller
ständiga, tillstyrkas, behofven, hvarföre de äskats, blifva vederbörligen
undersökta och utredda, hvilket, efter hvad mig synes,
ännu ej skett så, som erfordras.
Detta anförande begärdes på bordet
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 12 på dagen.
In fidem protocolli,
Albert Munch.
Den 7 Januari.
7
Onsdagen den 7 Januari 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för d. 3 d:s.
Uplästes till votering och godkändes Exped.Utsk:s under
N:o 4 afgifna förslag till K. St:s und. skrifvelse till K. M.,
ani. af K. M:s Nåd. Propos. om ändring i 85 § Reg.F:n m. m.
Föredrogs, men begärdes på bordet Exped.Utsk:s under N:o
3 afgifna förslag till R. St:s und. skrifvelse till K. M. ang:de
godkända förslag till ändringar i Rikets Grundlagar.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 30 sisth Dec. och d. 3dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 18, i ani. af R. St:rs år 1855 församlade
Revisorers berättelse ang:de s. å. verkstäld granskning
af Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under åren 1852 och 1853.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande.
§ I
Lades
till handlingarne.
§ 2 till och med 11.
Dessa §§ biföllos.
§ 12.
Lades till handlingarne.
§§ 13 till och med 10.
Biföllos.
§ 17.
Lades till handlingarne,
§§ 18 och 19.
Biföllos.
§§ 20 och 21.
Lades till handlingarne.
§§ 22 till och med 30.
Biföllos.
§ 81.
Hr Printzensköld, Carl: StatsUtsk:s framställning i
denna punkt förutser jag visserligen skall vinna de 3 ofrälse
8
Den 7 Januari.
EiksStrns bifall och således] blifva ett K. St:s beslut, i följd
hvaraf R. St. äfven komma att till K. M. frambära en anhållan,
hvilken till sina följder är af vida större vigt än man synes
hafva beräknat. Framställningen går nemi. ut derpå, att i 1812
års afskrifningsregkte, stadgandet, rör:de upbördsmansrätt till afskrifningsproc.
skall erhålla en förklaring, som gör detta stadgande
likstämmigt med det, som förekommer i lil § i 1841
års reghte i afseende på upbörden vid sjöexped:r, hvilket stadgande
lyder sålunda: »lagliga proviant-öfverskott äro de, som
tillkommit genom behållna afgångsproc. och böra proviant-upbördsmännen
i liqvid med kronan tillgodokomma, sedan bristerna,
hvarmed räkningen sig slutar, blifvit kronan godtgjorda.» 1812
års reghte omförmäler icke något sådant liqvidationssätt om afskrifningsprocenten.
I det stadgande, som förekommer i 1812
års reghte, medgifves i de mest bestämda och tydliga ordalag
upbördsmannen rättighet till viss afskrifningsproc. å alla i regktet
upräknade proviant- och fourrageringspcrsedlar, vid dessas utlefverering,
eller sedan de under viss tid varit inagazinerade
emot det, att upbördsmannen skall ansvara för all den brist,
som i förrådet möjligen upkommer, sedan de persedlar, som,
enligt räkenskapsslutet, utfallit med öfverskott, blifvit, efter värdet,
qvittade mot dem, å hvilka brist upstått, hvarefter det slutligen
heter, att upbördsmannen ej må om öfverskotten af sin
upbörd in natura disponera, utan att det må ankomma på vederbörande
Ekon. Administration att bestämma, huruvida upbördsmannen
skall erhålla någon godtgörelse för desamma eller icke.
Sammanställer man nu dessa stadgande!!, som likväl förekomma
i en och samma punkt, så finner man häraf tydligt, att ett slags
aversionskontiakt blifvit sålunda upgjordt, med upbördsmannen,
att kronan tillerkänt honom vissa fördelar, under namn af afskrifningsproc.
emot det, att upbördsmannen underkastat sig ersättningsansvar
för all upkommande brist i den honom anförtrodda
upbörd, och att kronan således icke gjort anspråk på den
behållning, som å afskrifningsproc:n möjligen kan upstå utan inskränkt
detta anspråk till endast sådane öfverskotter som, enl.
räkenskapsslutet, utan all sammanblandning med den der afförda
afskrifningsprocm, kunna å uppbörden förefinnas. Att nu förändra
detta stadgande så, att afskrifningsproc:n skulle tilläggas
egenskap af öfverskott, hvilket upbördsmannen icke ägde rätt
att betrakta såsom sin egendom, utan denna hans rätt
skulle bero på pröfning af vederb. Ekon. administration, det
vore, enl. min åsigt, att beröfva upbördsmannen en fördel, som
blifvit honom i laga ordning tillagd, under det man i allt fall
låter hans ansvarighet qvarstå oförminskad. Jag vill också på
minna
derom, att verkställigheten af det stadgande, som man föreslagit
att införa såsom allmänt för alla kronans magaziner, möter i
vissa fall mångfaldiga svårigheter. Att inventera det öfverblifna
proviantförrådet efter en sjöexped. är en lätt sak; och likaså
kunna inventeringar lätteligen anställas af proviantförråder med
Den 7 Januari.
9
icke större omfattning, än de, som finnas vid Carlsborg, Långholmen
och korrektionsinrättningen å Norrmalm; men helt annat
är förhållandet med magasiner. der flere tusen t:r spannmål
årligen ingå, t. ex. Stockholms Slottsmagasin, hvarest emottages
och utlefvereras ali spannmål för garnisonens behof. Der kan
vid utgången af ett år magasinsbehållningen vara 2 å 3,000 t:r
siid, och när nu lil § i 18-11 års förenämnda regkte stadgar,
»att lagliga proviantöfverskott äro de, som tillkommit genom behållna
afgångsproc. och höra proviant-upbördsmännen, i liqvid
med kronan, lillgodokomma», så skulle man, för upgörande
hvarje år af en sådan liqvid med proviantmästaren, nödgas att
årligen anställa inventering af magasinet samt sålunda låta upmäta
den der af kanske flera 1,000 t:r spannmål bestående behållningen,
hvilket visserligen lätt låter sig sägas men icke lika
lätt sig verkställa 1812 års afskrifningsreghte stadgar dessutom,
att alla inventeringar af dylik beskaffenhet skola ske af
edsvurne mätare och vägare, hvilka såväl som de handräckningsbiträden,
som till ett ej ringa antal måste vid sådana tillfällen
begagnas, icke lära underlåta att för sitt besvär betinga sig en
dryg betalning; och liigges härtill värdet af den serskilla afskrifningsproc.
, som ofvan åberopade reghte medgifver vid hvarje
inventering, så kan det med full visshet antagas, att om stadgandet
i lil § af 1841 års reghte göres gällande för kronans
alla magasiner, tillämpningen deraf kommer att i allmänhet icke
medföra ringaste båtnad men väl i många fall verklig förlust
för det allmänna.
Alla dessa skäl hafva hos mig stadgat den öfvertygelse)],
att det är klokast att låta 1812 års afskrifningsreghte förblifva
oförändradt, och att, såsom KrigsColl. i sitt underd. Utlåt, jemväl
tillstyrkt, låta tillämpningen i förev:de fall af besagde reghte,
sådan den hittills skett och för sig äger försvar uti den praxis,
som utbildat sig under en tid af mer än 40 år, fortfarande få
äga rum; så mycket heldre, som, efter allt hvad jag kan finna,
StatsUtsk:s förslag härleder sig från en alldeles oriktig upfatt
ning
af hvad med öfverskott å magasinsupbörd rätteligen förstås,
hvarigenom man förblandat de öfverskott, som bildas genom besparad
afskrifningsproc., med dem, sorn eljest upkomma. Ett
upmärksamt genomläsande af 1812 års afskrifningsreghte skall
nemi. öfvertyga hvar och en, att lagstiftaren alldeles icke
med de af honom omförmiildte öfverskotter, åsyftat den afskrifningsproc.
han bestått upbördsmannen, utan allenast hvad som
kan öfverskjuta den behållning som, efter afdrag af skedda ullefvereringar
med derå beräknad afgångsproc.. rätteligen bör finnas
i magasinet, emedan lagstiftaren nogsamt känt, hvad också
erfarenheten dagligen ger vid handen, att olika mätnings- och
vägningssätt framkalla motsatta resultater, bestående i antingen
brister eller öfverskotter. Sådana kunna också upstå af andra
orsaker, såsom t. ex. genom misstag i bokföringen af skedde ut
-
10
Den 7 Januari.
lefvereringar, så att t. ex. 500 få, korngryn, som blifvit utlefvererade
kunna afföras på artikeln hafregryn, eller tvärtom, då
det är helt naturligt att öfverskott upkomtner, der det icke
bordt finnas, under det att brist upstår, der sådan icke bordt
äga rum. Ingenting är väl då naturligare än att det måste tillhöra
vederb. Ekon. Administration att pröfva beskaffenheten af
dylika öfverskott och bestämma huruvida upbördsmannen skall
för dem åtnjuta någon ersättning. Så är också stadgadt i 1812
års afskrifningsregkte; men ingalunda, att upbördsmannens afskrifningsproc.
skall bilda ett öfverskott, för att sedermera i
denna egenskap blifva föremål för pröfning i liqvidationsväg,
hvilket enl. min åsigt, vore både obilligt och stridande emot de
reciprocitets grunder, som böra gälla emellan kronan och hennes
tjenstemän i fråga om skyldigheter och rättigheter. StatsUtsk.
bar visserligen föreslagit eller antydt, att den minskning i löneförmåner.
som genom den föreslagna förklaringen af 1812 års
afskrifningsregkte kommer att tillskyndas ifrågav:de upbördsmän,
skulle kunna ersättas dermed, att man förhöjer deras löner: och
i någon mån torde väl denna åtgärd upfylla sitt ändamål, men
den är i lämplighet icke jemförlig med det allöningssält, som
ligger uti den beviljade afgångsproc:n, och jag ser uti en dylik
förändring ett försök, att äfven här vilja tillämpa det nivelleringssystem,
som man nu för tiden vid löneregleringar med så mycken
förkärlek begagnar, att nemi. inom hvarje tjenstegrad göra aflöningen
lika för alla, utan att man besinnar det skiljaktiga
förhållanden kunna på det ena stället göra tjensterna inom en
grad högst betungande under det att på ett annat ställe motsatsen
inom samma tjenstegrad är för handen; och så förhåller
sig äfven med förvaltningen af kronans magasiner. Det ena kan
lemna sin förvaltare ringa sysselsättning — vid det andra kunna
åter göromålen vara både många och trägna; och det magasin,
hvarest upbörden varit obetydlig, kan under en annan period
blifva ett vidt omfattande uplagsförråd med liflig omsättning.
Allt efter dessa olika förhållanden ökas eller minskas den löneförmån,
som upbördsmannen har sig tillagd genom afskringsprocin,
emedan denna rättar sig efter beloppet af upbörden och utlefvereringarne,
och sålunda lämpas ifrågav:de aflöningsförmån
utaf sig sjelf efter det större eller mindre både besvär och ansvar,
som med förvaltningen af ett proviant- eller fourrageförråd
är förenadt, hvilket åter när man vill ersätta förlusten af denna
sportel med ett visst årligt kontant penningebelopp, aldrig kan
blifva händelsen, utan denna åtgärd tvärtom kan leda derhän,
att den ena upbördsmannen blir i förhållande till sina göromål
vida bättre aflönad än den andre, hvilket alltid innebär en orättvisa.
På grund af alla dessa skäl yrkar jag, det Utsk:s förslag i
denna punkt måtte återremitteras.
Hr Bibbing, Arvid: I den fråga, hvarom den siste ta
laren
yttrat sig, hafva 2 förvaltande verk varit af olika menin
-
Kori 7 Januari.
11
gar. KrigsColl. har hyst den åsigt, att då upbördsmän eller magasinsförvaltare
äro skyldige att ansvara för all brist böra de
vara berättigade att bekomma öfverskottet, dock med kronan
förbehållen lösningsrätt. Styrelsen öfver fängelser och arbetsin•
rättningar i Riket har varit af alldeles olika mening och slutligen
har Kammar-Ii:n yttrat sig på sätt som betänk, visar: natt
då persedlar och varor, som uti allmänna magasin förvarades,
uteslutande vöre kronans egendom, följaktligen den för tillsyn
derå anställde upbördsmän icke kunde tillerkännas laglig befogenhet
att för sig behålla eller beräkna sig till godo någon del
af dessa endast åt honom till förvaltning anförtrodda varor och
persedlar i annan eller vidsträcktare mån än som af förrådets
ägare, kronan, vore uttryckligen medgifvet: att då 1812 års
reglrte medgåfve redogörare att åtnjuta afskrifningsproc.» etc.
Hvarje upbördsmän har en sådan afskrifningsproc. sig tillerkänd
enl. författningarna, och när den är tagen, anser Kammar-R:n
att resten af öfverskottet är kronans. För min del är jag också
af den åsigten. Det är kronans öfverskott, och när upbördsmän
fått sin andel deraf, bör kronan få behålla åtérstoden. Men en
annan sak är, att i 1812 års regkte förekomma följande af Dtsk.
uptagna ord: natt då den här bestådda afskrifningen blifvit up
bördstnannen
tillgodoberäknad svare han derefter för all å up
börden
upkommande brist, sedan likväl persedlar, hvilka vid
räkenskapssluiet utfallit med öfverskott, blifvit qvittadc efter
värdet mot dem, hvarå brist upstått. Skulle upbördsmannens
redogörelse utfalla med öfverskott, som af vederb. Ekon. Administration
godkännes och fastställes, inlösas de till K. M. och
kronan efter medelpriset af uphandlingen; hvaremot det skall
vara en upbördsmän ovilkorligen förbudet att om öfverskotten af
sin upbörd in natura disponera.” Det tinnes således i denna
författning ett stadgande, som tydligen tillägger upbördsmän öfverskott,
likväl så att det ändock är kronans, som icke får af
upbördsmannen disponeras iu natura, utan han skall i stället erhålla
ersättning i kontant derför af kronan. Ett undantag härifrån
linnes gjordt i 1841 års författning, som afser sjöexpedit:r,
men att nu begära, att denna författning, jemförd med 1812
års afskrifningsreglrte, skulle tillämpas så för alla upbördsmän,
vore, då dessa båda författningar stå i strid med hvarandra, en
orättvisa emot de tjenstemän, hvilka icke hafva att göra med
sjöexpeditioner, och derföre vore min önskan, att R. o. Ad.
måtte besluta, i st. f. den af Utsk:t tillstyrkta skrifvelse, en
annan af det innehåll, att K. M. måtte stadga, att samma
grundsatser, som i 1841 åis författning blifvit uttalade, måtte
för framtiden för alla upbördsmän blifva gällande. Någon retroactiv
verkan af denna författning kan icke äga rum. Del vore
nemi. orättvist mot nu antagna upbördsmän att fråntaga dem en
fördel, som enl. 1812 års författning dem tillkommer, såvida
det icke kan ske i sammanhang med den pågående löneregleringen,
såvida den kommer att sträcka sig till dessa tjenstemän, i
12
Den 7 Januari.
hvilket fall dem kommer alt vederfaras rättvisa. Af dessa skäl
anhåller jag om återremiss af denna punkt.
Hr M o n tgom m e ri e, Rob. Nils Germ: Om man gör
sig reda för meningen med ett afskrifningsreglrte, måste man
linna, att den är endast att skydda redogörare mot förluster i
den förvaltning, som blifvit dem anförtrodd. Dessa förluster
kunna upkomina, dels derigenom, att upbördsmannen utdelar varor
till större myckenhet än han tagit emot, och dels derigenom
att vissa varor torka in o. s. v. För att skydda redogörare mot
dylika förluster, har alltså afskrifningsreghtet blifvit utfiirdadt,
och detta regl:te tillerkänner upbördsmannen vid redogörelsetidens
slut en bestämd afskrifningsproc., som, sedan han utlemnat ur
magasinet hvad honom blifvit anbefaldt och förrådet räcker till,
utgör hans behållning men också icke något derutöfver. Så
har äfven Ivammar-R:n sett frågan. I sill afgifna underd. Utlåt,
säger denna embetsmyndighet: »att då de persedlar och varor,
sorn uti allmänna magasin förvarades, uteslutande vare kronans
egendom, följaktligen den för tillsyn derå anstälda upbördsman
icke kunde tillerkännas laglig befogenhet att för sig behålla eller
beräkna sig till godo någon del af dessa endast åt honom till
förvaltning anförtrodda varor och persedlar i annan eller vidsträcktare
mån, än som af förrådets ägare, kronan, vore uttryckligen
medgifvet.»
I afseende på Hr Printzenskölds yttrande, att utfärdandet
af en författning sådan som Utsk:s förslag åsyfta», skulle medföra
förlust för kronan, får jag nämna, att under nuvande förhållande
förorsakas deremot en förlust för många andra. Det
är nemi. förlust för leverantörer och för dem, lill hvilka varorna
af upbördsmannen utlemnas, ty antingen hafva leverantörerne
lefvererat för mycket, eller ock de, som utbekommit varorna,
fått mindre än de skulle hafva, och på detta sätt bcredes upbördsmannen
fördelar på bekostnad af andra, enär öfverskott icke
annorledes kunna upkomina. Jag vädjar till H:ne om det är
kronan värdigt, att låta ett dylikt förhållande fortfarande få äga
rum. Hr Ribbing har sagt. att det vore en orättvisa, om de
upbördsman, hvilka varit i åtnjutande af den fördel nuv:de förfaringssätt
medför, skulle beröfvas densamma genom utfärdandet
af en författning som Utsk:s förslag åsyftar. Häremot vill jag
anmärka, att det alldeles icke förhåller sig så. KammarRtn har
i sitt underd. Utlåt, sagt, att 1812 års författning är af alldeles
samma lydelse som lil g i 18-11 års iegl:te för flottan, ehuru
ej i så bestämda ordalag, och att endast genom origfig tolkning
af 1812 års författning upbördsmannen åtnjutit de af Hr Ribbing
omförmälda fördelar. Då således den ifrågastäillde författningen
kommer att utgöra en förklaring öfver 1812 års afskrifningsregkte,
och upbördsmannen derigenom beröfvas hvad dem icke lagligen
utan genom missförstånd af sedan utfärdade författningar till
-
Den 7 Januari.
13
kommit, kan man väl icke skäligen påstå, att upbördsmännen
vederfares orättvisa. Jag tillstyrker bifall till Utsk;s förslag.
Frill af Ugglas, Curt, Gustaf: Då jag såsom Revisor
sistliden höst deltagit i den anmärkn. som föranledt Utsk:s förslag,
torde det tillåtas mig att få yttra några ord. Enl. min
åsigt beror frågan från början af ett missförstånd af den ifrågakomne
§ i 1812 års afskrifningsreg!:te. Genomläser man den i
ett sammanhang, så tror jag, att man skall komma till den slutsats,
att med öfverskott förstås endast den behållning, som upkommer
genom afskrifningspron:n. Så liar äfven Kammar-R:n
sett saken, och jag tror, att denna tolkning låter ganska väl försvara
sig. Att 1812 års afskrifningsregl:te icke blifvit hittills
så förstådt, föranledde llevisorernes anmärkn., ehuru, jag medgifver
det, § icke är så tydlig, att den ju icke kan föranleda
missförstånd, och det kan derföre vara ursägtligt, om upbördsmän
tolkat den annorlunda. Vill man likväl något så när göra
sig reda för hvad med afskrifningsproc. förstås, så kan dermed icke
menas annat än hvad den siste talaren upgifvit nemi. ett medel
att betrygga upbördsmän mot förlust, men ingalunda att bereda dem
någon annan fördel, och att en sådan tolkning är rigtig, tror jag
en hvar vid eftersinnande skall medgifva. Icke kan det vara rätt,
att genom ett stadgande som det ifrågavaride upmunlra redogörare
att gå mindre ärligt tillväga, ty då man säger, att allt öfverskott
i ett magasin skall tillfalla redogöraren, tvingar man honom
att mäta antingen rundligt in och knappt ut, och Hr Printzensköld
har sjelf medgifvit, att öfverskott sålunda kunna upkomma.
Af Stats-Utsk:s Betänk, uplyses dessutom, att t. ex. rcdogöraren
vid Norrmalms fängelse år 1852 å utlcmnade 29 t:r
36 k:r ärter beräknat sig till godo utom afskrifningsproe:n utgörande
46 k:r 2 jumfrur, ett öfverskott af 5 t:r 39 k:r 13 jumfr.,
och att redogöraren vid fängelset å Långholmen, år 1853 å
utlefvererade 755 L&. 16 H. 12 lod kornmjöl tillgodofört sig
oberäknadi afskrifningsproc. 37 Ltt. 15 il. 26 lod, ett öfverskott
af 52 LH. 12 lod. Huru kan man väl tänka sig, att dessa
betydliga öfverskott kunnat annorlunda upkomma än genom
rundlig inmätning och knapp utmätning. Till förekommande af
ett slikt missförhållande, som syntes Revisorerne serdeles anmärkn:gsvärdt,
hemställde Revisorerne till R. St., att öfver 1812
års afsklifningsregltle skulle utfärdas en förklaring, hvarigenom
detta reghte försättes i öfverensstämmelse med lil g i 1841 års
afskrifningsregl:te för flottan, och då detta stadgande kunnat tilllämpas
på redogörare för proviant ombord på fartyg, synes det
mig äfven kunna tillämpas på redogörare för kronans magasiner
å land. Ombord å fartyg finnas varor, som kunna lika mycket
intorka och afdunsta som de, hvilka förvaras i kronans förråder
och magasiner, och då redogörare ombord på fartyg kunnat redovisa
sin upbörd utan förlust, har jag föreställt mig sådant äfven
skulle låta sig göra för redogörare på land. Hr Printzell
-
14
O e n 7 Januari.
sköld har sag(, att den beräkningsgrund, som i den blifvande
förklaringen af 1812 års afskrifningsreglite skulle bestämmas,
icke kunde följas med mindre än att kronans magasiner och förråder
inventeras. Detta må vara en sanning, men det är äfven
tydligt, att dylika inventeringar måste ske till utrönande af, huruvida
i inagasinerne finnes brist eller öfverskott. Jag stödjer
dessutom mina åsigter derpå, att Kammar-R:n i sitt Utlåt, medgifvit,
att 1812 års förenämnda reglite bör tydas så, som jag bär
haft äran visa. Fångvårds-Styrelsen, emot hvilken den svåraste
anmärkn. förekommit, har äfven sagt, att samma regkte bör sålunda
förstås, och att verkställigheten af en författning i sådan
rigtning icke mötes af ringaste svårigheter. Endast KrigsCollim
har varit af annan tanke, emedan den föreslagna förändringen
af 1812 års ifrågavarrde regkte skulle medföra förlust för redogörarne.
Afven detta skäl synes mig icke förtjena afseende, ty
är grunden för aflöningen till kronans tjenstemän origtig, såsom
här är händelsen, bör sådant rättas, och då tror jag, att den af
Utsk. föreslagna utväg är den enda rigtiga nemi. att förhöja lönerne,
så att. i händelse de befinnas för ringa, redogöraren må
vara skyddad mot förlust. I öfrigt har StatsUtsk. så tydligt redogjort
för denna fråga, att ett apmärksamt genomläsande af
Utskts Betänk, är fullkomligt tillfyllestgörando för att öfvertyga
en hvar om rigtigheten af Ulskts förslag, och derföre anhåller
jag om bifall till denna punkt i förslaget.
Hr Printzensköld: Det är eget nog alt se, huru öf
verläggningen
om denna fråga påtagligen visar, det man alldeles
icke upfaltat hennes verkliga beskaffenhet. Man har nemi.
här talat om obilligheten af, att upbördsman skall såsom sin lagliga
egendom komma i åtnjutande af de öfverskott, som han tilläfventyrs
genom knapp mätning och vägning vid utlefvereringar
ur magasinet förskaffat sig; och då man har rätt. deri, har man
likväl förbisett upoördsmannens rätt till den afskrifningsproc.,
som 1812 års afskrifningsreglite honom tillerkänner. Det är just
om denna afskrifningsproc. jag talat och icke om de öfverskott,
som utöfver densamma kunna upkomma. Jag blott försvarar upbördsmannens
rättighet att fritt få disponera öfver denna honom
af Staten tillerkända afskrifningsproc., emot det att han vidkännes
den brist, som i magasinet kan upstå, och det så mycket
heldre, som när ett bokslut uprättas, afskrifningsproctn der alltid
blir afförd, hvarigenom denna aldrig ingår i magasinsbehållningen,
sådan den visar sig efter bokslutet. Något annat sätt
för utrönande, huruvida upbördsmannen i magasinet har öfverskott
eller icke, hafva de Ilrr. hvilka förordat Utsk:s förslag,
icke upgifvit, än att inventeringar skola hållas hvarje år. Men
nu förhåller det sig så, att 1812 års afskrifningsregkte föreskrifver,
det alla roagasinsrum der spannemål förvaras skola till deras
kubikinnehåll utsättas på platta dertill gjorda och vid väggarne
uprättade jernlänkar med vissa afdelrtingar, hvarå vid hvarje af
-
Den 7 Januari.
15
delning kubikmåttet står antecknadt, och således i det närmaste
■visar tunnetalet af den i behåll varande persedlen, så att man
derefter skall kunna bedöma huruvida anledning till verklig brist
förefinnes, i hvilket fall, men icke eljest, extra inventering genom
noggrann vägning och mätning skall anställas. Att utan
misstanka om balance hos upbördsmannen, blott för att utreda
det öfverskott genom afskrifningsproc. som i liqvid bör honom
godtgöras, årligen verkställa en dylik inventering, det strider således
uppenbart emot författningens både anda och mening, utom
det att kronan, genom de kostnader som med hvarje inventering
äro förknippade, förlorar vida mer, än om man lemnar den hittills
följda praxis i afseende på afskrifningsproc:ns utgående till
upbördsmannen oförändrad. I 1812 års oftanämnde reglrte omförmäles
visserligen, att om räkenskapsslutet visar öfverskott eller
brist, så skall förfaras på det och det sättet; men jag hemställer
till en hvar af Eder mine Hrr! som har erfarenhet i räkenskapsväsendet,
huru det är möjligt, att af ett räkenskapsslut erhålla
bestämd kännedom om brist eller öfverskott finnes förr än
inventering försiggått; ty det måste vara klart, att då en räkenskap
uptager å ena sidan inkomsten till så och så många 1000
T:r och å den andra hvad som blifvit utlefvereradt med derå
beräknad afgångsproc., så skall räkenskapsslutet utfalla med skillnaden
emellan in- och utlefvereringen. Huruvida brist eller öfverskott
i verkligheten är för handen emot hvad räkenskapen
visar, det kan, såsom jag redan nämnt, icke annorlunda än genom
inventering utrönas. Jag anser mig således icke vederlagd
i hvad mitt påstående beträffar, att i 1812 års Regi:te lagstiftaren
alldeles icke åsyftat, att genom afskrifningsproctn öfverskotte
r kunna bildas, om hvilka upbördsmannen icke eger rätt att
disponera. Annat är förhållandet med de öfverskotter, hvilka
tillkommit på ett sätt, som, jag medgifver det. faller upbördsmannen
tungt till last, då, såsom i Betänk, upgifves, redogöraren
vid en korrektions-inrättning kunnat å en artikel, hvars hela belopp
för året endast upgått till omkring 20 T:r, bereda sig ett
öfverskott af 5 T:r 39 k:r 13 jumfrur. Det är just i afseende
på dylika öfverskotter, som det, enl. 1812 års reglrte, beror af
vedorb. Ekon. Administration att bestämma, huruvida redogöraren
är till godtgörelse för desamma berättigad eller icke; men
ingalunda bör under denna kategori hänföras den afskrifningsproc ,
som iStaten består; ty då Staten till redogöraren säger: du skall
vara mig ansvarig derför, att någon brist icke upstår i det af
mig till din vård öfverlemnade förråd, så bör också redogöraren
vara berättigad att med den honom, såsom vedergällning för
detta ansvar, beviljade afskrifningsproc. hushålla efter behag.
Man har sagt, att de öfverskott på hvilka jag fästat upmärksamhet
icke annorlunda kunna upkomma än på bekostnad antingen
af leverantören eller af den, till hvilken varorna utminuteras.
Erkännande, att genom dessa båda förhållanden öfverskott kunna
bildas, påstår jag dock, att orsaken till dem kan ligga uti helt
16
Den 7 Januari.
andra omständigheter, hvarföre också lagstiftaren på en gång och
i ett sammanhang talat om öfverskotter och brister, samt huruledes
de emot hvarandra skola qvittas. Då jag förra gången
hade ordet, omnämnde jag, huruledes det kan hända, att t. ex.
en magasinsförvaltare afför på artikeln hafregryn 500 L€1.. som
blifvit utlefvererade af artikeln korngryn; och man kan väl då
icke rimligen bestrida att härigenom öfverskott upkommer på den
förra artikeln, men deremot brist på den sednare. Uti magasiner,
der proviantartiklarne äro af många serskildta slag samt
omsättningen liflig, äro dylika misstag vid bokföringen lätta att
begå och ej heller sällsynta, hvilket faktiskt bevisar sanningen
af hvad jag ang:de naturen af magasinsöfveiskotter i allmänhet
yttrat, och att upgiften, hvilken skett af Frih. af Ugglas, det
öfverskott kunna upkomma endast genom afskrifningsproc:n, saknar
grund i verkligheten. Frih:n har sagt, att ändamålet med
afskrifningsproctn ingalunda är att bereda upböidsman någon förmån.
Hvarföre skall man draga en sådan slutsats af författningen?
Digger det då något fördömligt eller klandervärdt uti att
antaga ett annat förhållande, ifall afskrifningsproctn verkligen är
så beräknad, att å densamma någon behållning för upbördsmannen
kan upkomma? Jag tror det icke, utan är tvärtom af motsatt
tanke med frih. af Ugglas, emedan magasinsförvaltarnes löner
äro, jemförde med andra tjenstemäns, ganska ringa, så att
den liufvudsakliga inkomsten för dessa upbördsmän just består
uti den afgångsproc. som å utlefvereringar samt å magasinsupbörden
i allmänhet efter vissa liggtider blifvit dem beviljad,
hvilket bevisar, det lagstiftaren måste hafva haft för afsigt, att
med denna proc. göra något mera för upbördsmannen än att
blott, såsom det lyder i orden, freda honom från förluster å sin
upbörd, dem han icke kunnat förekomma. Att nu öka hans lön
emot det att man beröfvar honom en förmån, af sådan beskaffenhet
att den på samma gång för honom innefattar en kraftig upmaning
att noga fullgöra sina skyldigheter, anser jag icke utgöra
någon förbättring af hans ställning eller lända Staten till ringaste
gagn. Menniskan är i allmänhet så beskaffad, att hon gerna
önskar se på sitt eget bästa, och ställer detta i samband med
de skyldigheter, hon har att fullgöra. Derföre, när man icke
sällan ser exempel derpå, att tjenstemän med fasta löner i mer
eller mindre mån eftersätta sina skyldigheter, emedan deras löneinkomster
äro alldeles oberoende af deras nit och arbetsamhet,
erfar man deremot högst sällan annat än att just dessa sistnämn
da
egenskaper finnas, der de äro oundgängliga, så framt tjenstemannen
skall kunna bereda sig en anständig bergning; och för
denna orsaks skull hafva också fordna lagstiftare alltid varit
angelägna att så ordna Jöneförmånerne för de tjenstemän, hvilkas
göromål icke kunnat så noga af Staten kontrolleras, att i
samma mån dessa tjenstemän fullgjort sina åligganden och noggrannt
vårdat Statens rätt och bästa, i samma mån hafva de
äfven
Den 7 Januari.
17
äfven sjelfve haft ökade inkomster. Så förhåller sig äfven med
magasinsförvaltare. Gifver man dem ökade löner men beröfvar
dem de fördelar de hittills haft, och hvilka för dem innefattat
en kraftig upmaning att noggrannt vårda de dom anförtrodda
förråder, skal] följden deraf otvifvelaktig! blifva, att Staten kommer
ait göta högst betydliga förluster.
Då således den föreslagna förändringen icke medför någon
fördel för Staten, anhåller jag om återremiss af denna punkt i
Betänk, under bestämdt förklarande, att jag ingalunda vill tillerkänna
magasinsupbördsmän någon rätt till öfverskott, upkoinna
på det sätt, hvarpå Stats-Utsk. i förovartde Utlåt, anfört exempel.
utan endast till afskrifningsproc:n, hvilken Staten en gång
tillagt dem och således äfven bör låta dem bibehålla.
Hr Ribbing: Då jag förenat mig med den siste talaren
i begäran om återremiss. kan jag deremot icke godkänna hans
upfattning af öfrige talares yttranden, sorn skulle de hafva för
afsigt att beröfva upbördsmän afskrifningsproc. Derom har
Stats-Utsk. icke talat. Tvertom har det sagt, att när upbördsman
erhåller denna proc., får derutöfver icke något fordras.
Godkännande denna grundsats, måste jag likväl bekänna, att enl.
min upfattning 1812 års regl:te åsyftar eller rättare bestämdt
stadgar att äfven de öfverskott, som öfverstiga afskrifningsprocrn,
skola tillfalla upbördsmän och magasinsförvaltare emot det, att
de ansvara för all brist, och i öfverensstämmelse härmed tror
jag, att man icke bör eller lagligen kan fråntaga dem hvad de
under 40 år åtnjutit. Skulle således Utsk:s förslag bifallas och
i enl. dermed en förklaring af berörda reglrte utfärdas, så blir
den i sjelfva verket en ny lag. Principen för den föreslagna
nya lagen eller s. k. lagförklaringen må vara aldrig så rigtig,
dock får man icke utfärda den på ett sätt att nuvar:de tjenstemän
boröfvas dem i lag fastställda rättigheter och förmåner,
hvaremot den nya lagen kan gälla för sådan efter blifvande upbörds-
och magasinsförvaltare, eller, om någon löneförhöjning
för dessa slags tjenstemän kommer i fråga, på så sätt ställas i
verket, att löneförhöjningen får emottagas endast med vilkor att
underkasta sig den nya lagförklaringen eller lagen.
Jag anhåller, att på grund af de skäl jag anfört, denna
punkt måtte återremitteras. Man har i allmänhet ansett, att
våra embetsmän äro lika goda som i något annat land, och vilkoret,
att de så fortfarande skola blifva, är, att man bär aktning
för deras rättigheter.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Frågan torde ytterst bero af
tolkningen utaf 1 § i 1812 års afskrifningsregkte. Tolkas den
efter hittills följd praxis och efter den förste talarens upfattning
af densamma, nemi. att afskrifningsprocrn är en löneförmån, som
blifvit upbördstnannen tillerkänd, så har erfarenheten visat föiiIII
H. 2
18
Den 7 Januari.
den deraf. Den liar blifvit en legaliserad försnillning. Jag säger
ordet rent ut, ty ärligt kan det icke vara, att upbördsmännen
äga rättighet, att väga rundt in och knappt ut. Ett sådant
förfarande är en olaglighet, en försnillning emot leverantören och
emot dem, som skola erhålla sina varor af upbördsmännen. Det
är tydligt att upbördsmännen så tillvägagå, då man af Utsk:s
Betänk, erfar, att t. ex. vid Carlsborgs fästning redogöraren utöfver
afsknfningsprocm fått öfverskott af 1 T:a 20| kpr ärter,
24 \jtl. 8 <£(. salt kött, 1 k:a 6 jumfrur bränvin och 946 1,£1.
5 tt. hö, och vid korreklionsinrättningen å Långholmen har redogöraren
å utlefvererade 755 L€t, 16 €(. 12 lod kornmjöl tillgodofört
sig ett öfverskott af 52 L$. 12 lod, beräknadt i värde
till 47 B:dr 45 sk. 3 rst., utom afskrifningsproc:n. Allt detta
visar klarligen, att den af Hr Printzensköld så mycket omtalade
princip verkligen blifvit effectuerad. Det är följaktligen påtagligt.
att genom den hittills följda tolkningen af ofvannämnde §
en oförtjent skugga kastas på en eljest aktad embetsmannacorps,
och att de, som vid fängelser skola erhålla sin proviant af redogöraren,
måste betrakta denne såsom sin fiende, då de se,
huru han kan åtnöja sig med en ringa lön. Det är ett stort
misstag, att lemna dessa redogörare små löner och dymedelst
likasom upmuntra dem till försnillning. Jag klandrar icke, att
desse tjenstemän så förfarit som de gjort, men jag klandrar deremot
Statens åtgärd att likasom upmuntra dem till oärlighet,
till försnillning. Hr Printzensköld har äfven sagt, att det vore
en rättighet, som blifvit upbördsmännen i den omnämnde § tillerkänd.
Denna §, om man läser den i sin helhet, innefattar
icke annat, än att upbördsmännen har att påräkna en viss afskrifningsproc.
för att dermed betiicka en möjlig brist i magasinet
eller förrådet. Ingenting annat. Den talar visserligen äfven
om. att öfverskott på en artikel får betacka brist på en
annan, men skall detta tydas så som Hr Printzensköld sagt, eller
att upbördsmännen få utlemna 500 ft. hafregryn i st. f. korngryn
och tvertom, så har man just visat dem, huru försnillningen
.bör ske. Omöjligen har detta kunnat vara lagstiftarens mening.
Den är, att om en magasinsförvaltare skall utlemna proviant
t. ex. torrt fläsk eller dylikt, är det möjligt att han missväger
sig. Han har en tendens att utväga dessa varor rundare
än han emottagit dem. Han kan äfven misstaga sig på vigterne.
Följden häraf är, att mindre vinst och förlust häraf kan upkomma,
och just dessa skola qvittas mot hvarandra, allt nemi.
inom afskrifningsproctn. Så är meningen med författningen.
Enl. hvad som upgifves, hafva vid flottan missbruken gått i
ännu högre progression än vid kronans öfriga förråder och magasiner,
hvilket äfven föranledde den år 1841 utfärdade författning,
som förklarade hvad med lagliga proviant-öfverskott skulle
förstås, och det är intet annat än det, som här menas. Dessa
lagliga proviant-öfverskott äro de, som tillkommit genom behållna
afgångsproctr och böra proviant-upbördsmännen i liqvid
Den 7 Januari.
19
med kronan tillgodokomma, sedan bristerne hvarmed räkningen
sig slutar, blifvit kronan godtgjorda. Nu säger KrigsColl. i sin
förklaring, hvad äfven Hr Printzensköld yttrat, att det är vida
lättare att tillämpa detta stadgande på förvaltningen af flottans
än kronans öfriga förråder, att de förra kunna lättare inventeras,
och att inventeringarna ske,, då fartyg utlöpa och återkomma
till stationen. Månne det verkligen är så svårt att vid kronans
öfriga förråder få reda på beloppen af öfvorskotten, såvida
icke egennyttan hade sin hand med i spelet? Huru skulle väl
E. Stts Revisorer och äfven StatsUfskit fått reda på dessa öfverskott,
om icke redogörarne lagt fram dem i dagern? och är
det möjligt att utreda dem, så må det äfven vara möjligt att
tillse, det sådana olagliga öfverskott sorn de ifrågavaride icke
upstå, och de upstå icke, om vederbtde vore beröfvade rättigheten
till öfverskott utöfver afskrifningsproctn. Krigs-Colhm har
äfven sagt, att en allmän tillämpning af 1841 års reghte för
sjöexpedittr i fråga om upbördsmäns rätt till ersättning för öfverskott
å proviant- och fourage-persedlar skulle innebära en
orättvisa emot upbördsmännen, emedan afskrifningsproctn vid
flottans förråder är större än vid kronans öfriga. Det synes
äfven billigt, att denna proc. är större vid flottan just till följd
af de mindre utportioneringar som dagligen förekomma om bord
å fartyg. Sådana utportioneringar förekomma icke vid kronans
magasiner å landet, och derföre bör äfven afskrifningsproctn der
vara mindre, tnen jag ser intet hinder för en förhöjning af denna
afskrifningsproc. vid de förråder, hvarest dagliga utportioneringar
äga rum såsom t. ex. vid fängelser o. s. v. Såsom jag redan
nämnt, bör man icke upmuntra redogöraren till försnillningar
och derföre har StatsUtsktl gillat Revisorernes anmärkn.
Likgiltigt är det, om Staten genom den föreslagna förändringen
måste vidkännas större eller mindre förlust. Hufvudsaken är,
att kronan får hvad henne lagligen tillkommer, och att icke
något deraf stannar i upbördsmännens fickor. Hr Printzensköld
har sagt, att det vore omöjligt att gifva dessa tjenstemän löneförhöjningar
emedan desse skola lämpas efter hvarderas olika
göromål. Jag åtminstone kan icke inse någon omöjlighet häruti,
ty K. M. kan ju efter göromålens mängd bestämma beloppet
af dessa löner, då det sedermera efter K. M:s förslag tillkommer
R. St. att anslå medel dertill. Slutligen har Hr Printzensköld
yttrat, att vederbtde Ekon/Administration skall pröfva och
godkänna upbördsmännens öfverskotler, innan ersättning derför
till dem utbetalas. Erfarenheten har visat, att denna administration
icke ingår i annan pröfning, än att den tillser, det öfverskotterne
lagligen tillkommit, men den kan icke pröfva, huruvida
redogöraren vid in- och utvägning af varorna begått något
underslef, och om de af upbördsmännen begagnade vigter varit
justerade eller icke; tvertom har erfarenheten visat, att Ekon.
Administrationen utbetalt lösen för alla upkomna öfverskott.
Hr Printzensköld har förmodat, att de tre ofrälse St:n skola bi
20
Den 7 Januari.
falla denna punkt i Betänk., och han hoppades, att R. o. Al.
icke skall göra detsamma. Jag åter hoppas, att alla 4 Stånden
skola bifalla Utskrs förslag och derigenom borttaga den mörka
skugga, som möjligen ännu hvilar öfver vår för öfrigt aktade
embetsmannacorps. Jag yrkar bifall till Betiink.
Hr von Troil, Emil: Jag har begärt ordet för alt lem
na
uplysning om det betydliga öfverskott vederb:de redogörare
vid ett af våra fängelser sig tiligodoberäknat nemi. 6 T:r ärter.
Förhållandet är, att i proviant-magasinet vid dessa fängelser sker
intägten hvarje vecka och utportioneringen dagligen. Hå räkenskaperne
visat en särdeles stor behållning, hafva inventeringar
af förrådet icke ifrågakommit oftare än vid ombyte af redogörare,
helst för sannolikt kan antagas, att en afgående redogörares
behållningar icke upkommit under det löpande året och således
att ifrågavande 6 T:r ärter blifvit samlade under de år
afgående upbördsmannen varit anförtrodd förrådet. För öfrigt
har jag intet att anmärka emot den föreslagna förändringen,
hvilken synes mig vara en verklig förändring, ty jag förstår eller
upfattar 1812 års afskrifningsregkte så som StatsUtsk:t, gjort. I
§ 1 talas först om afskrifningsproc. sedan upkommen brist blifvit
med befintliga öfverskott godtgjord. Sedermera säges, att öfverskotten
sorn finnas, icke få af redogöraren disponeras utan skola
kronan liembjudas och af henne inlösas efter medelpriset af uphandlingen.
Jag tror, att förändringen i sak kan vara ganska
rigtig, men befarar, att verkan deraf icke kan blifva serdeles
stor. Man har sagt, att meningen med den föreslagna förändringen
vore att förekomma försnillningar af redogöraren. De redogörare.
som till beredande af inkomster begagna sig af dylikt
medel, lära icke hafva serdeles trånga samveten, och en redogörare
med mera spänstigt samvete behöf\er icke mycket anstränga
sin upfinningsförmåga för att bereda sia: tillfälle att före
en blifvande inventering utflytta ur magasinet de öfverskott han
icke behagar redovisa. Han behöfver endast ihågkomma, att
han är ensam vårdare af magasinet, och att från ett magasin
undanskaffa en större eller mindre del varor, är sannerligen icke
ett af de mest konstiga bedrägerier.
Hr Printzensköld: Hr Bildt måste i sanning äga högst
besynnerliga åsigter om magasinsförvaltares göromål och om ett
magasins beskaffenhet, då han kunnat påstå, att den tolkning af
1812 års afskrifningsregkte, som hittills ägt rum, innefatlar en
legaliserad försnillning. Jag har medgifvit och medgifver ännu,
att öfverskotter kunna upkomma derigenom, ait man inväger
rundt och utväger knappt; men hvilken åtgärd man än må vidtaga,
för att förekomma ett slikt missbruk af redogöraren, lärer
sådant blifva förgäfves med mindre man tillsätter en tjensteman
bredvid redogöraren såsom dennes kontrollant deröfver att inoch
utvägningen ur magasinet sker i behörig ordning. Man har
Den 7 Januari.
21
ansett en sådan kontrollant onödig derföre, att leverantören är den
bästa kontrollanten vid invägningen och mottagaren af varan den
bästa vid utvägningcn ur magasinet. Någon legaliserad försnillning
kan således, luiru man än betraktar saken, icke upsla.
Frågan bör enl. min åsigt söndras i 2:ne delar. Den ena innefattar
upbördsmans rätt till afskrifningsproc., och just denna hans
rättighet har jag försvarat, och om detta skett med någon ifver,
må det ursägtas mig. Den andra delen rörer öfverskott och brister,
hvilka vid inventeringar kunna förefinnas. Det är just dessa
öfverskott, som lagstiftaren enl. min upfattning afsett, då uti 1812
års reghte blifvit stadgadt, alt ersättningen för eller godkännandet
af öfverskotlen bero af vederb.-de Ekon. Administrations pröfning,
hvarföre ock denna administration äger rätt att säga: jag godkänner
icke detta öfverskott och J fån icke ersättning eller betalning
derför. Jag anser äfven rätt att ät administrationen öfverlätits en
sådan pröfning. Många fall linnas, då den bör säga ja och andra
åter nej till begärd ersättning, livad angår det sätt att bilda öfverskott,
som llr Bildt trott mig exempelvis hafva omnämt, så är
delta en af honom framställd gåta, som för mig är omöjlig att
lösa. Om en redogörare efter assignation utlefvererar 500 'Ltt.
korngryn, men af misstag alfor detta belopp under artikeln hafregryn
i räkenskaperne, så måste naturligtvis brist upkomma på korngrynen
eftersom deraf utgått 500 Lit. opera än räkenskaperna visar.
När lian nu utgifvit och aflorl dessa 500 IM, hvilka lågo i
magasinet, huru kan man väl då kalla denna åtgärd en fingervisning
till försnillning. Då upbördsmannen framlagt sina öfverskott
i dagern, skulle jag tro, att han icke har för afsigt att försnilla
något, utan endast att bereda sig ersättning för sin omsorg om
magasinet och de deruti förvarade persedlar. Hr v. Troil, som
fästat sig vid det exempel man anfört på det olagliga sätt hvarpå
öfvorskotten af en redogörare blifvit bildade, har visat, hurusom
det icke förhåller sig så farligt med den saken som man föreställer
sig, och denne talares reflexioner öfver 1812 års afskrifningsreglde
synas mig så rigliga, att jag till alla delar gillar och åberopar
dem till bevis för mitt påstående, att detta reghte är välgrundadt.
Hr Bildt har försvarat StatsUtsk:s förslag ang:de löneregleringen
dermed, att det icke är någon omöjlighet att gifva olika
löner på olika ställen. Delta behöfde han icke säga mig, emedan
jag känner förhållandet tillräckligt för att kunna undvara uplvsningar
i det fallet. Deremot får jag i min ordning erinra Hr Bildt,
att oni ett magasin under en viss tid icke lemnar förvaltaren mycken
sysselsättning, kunna åter sådana förhållanden upstå, hvilket
erfarenheten äfven besannat, alt vid en annan tid förvaltaren får
10 ja 20-faldigt mera alt göra. Om man nu gifver honom en
lön i förhållande till de ringare göromål han under en period har
vid sitt magasin och anser honom dermed väl betald, så är han
likväl icke belåten dermed, då förhållanden under en annan period
mångdubbla hans göromål. När han deremot får räkna sig till
godo, den afskrifningsproc., som 18l2 års reghte honom tiller
-
22
Den 7 Januari.
känner, liar lian åtminstone en ganska skälig, örn icke rundlig ersättning
för det besvär lian mäste vidkännas genom de större för
råder
lian till förvaltning emottagit. Såmedelst lämpas inkomsten
efter göromålens mängd, och jag har alltid föreställt mig, att detta
varit rätta grunden för aflöningen men icke nutidens sed, att
sammanföra tjenstemännen i vissa klasser och för hvarje sådan
bestämma lika löner, icke ihågkommande, att en tjensteman i ena
klassen kan hafva mycket mera alt göra än en annan uti samma
klass. Såsom giltigt kan jag icke heller anse llr Bilclts skäl för
den föreslagna förändringen, nemi. att Ekon. Administration brukar
godkänna öfverskotten, huru de än må hafva tillkommit. Om en
myndighet handlar orätt, icke må det vara ett skäl att ändra lagen;
man hör väl i stället tillse, att denna myndighet ställes under
åtal, om den olagligen förfarit. Skall saken regleras, så måste
det ske på annat sätt än Utsk:t föreslagit. Då Ekon. Administration
tillser att in- och utlefvereringar ske ordentligen, medgifver
jag, att ingenting vidare i afseende pä upsigten å magasinsupbördsmannen
kan begäras, men dä hon icke alltid kan vara tillstädes,
kunna sådana förhållanden inträffa, alt administrationen sedan
måste pröfva lagligheten af upkomna öfverskott och just genom
en dylik pröfning iakttages säkrast kronans rätt och hästa.
Såsom llr v. Troil anmärkt innefattar den föreslagna förklaringen
af 1812 års leghte en verklig förändring af detsamma, och jag
skulle pä det högsta beklaga, om denna förklaring komme att af
Konungen bifallas, emedan den försätter alla upbördsmän i en högst
obehaglig ställning, som icke länder K. M. och kronan tili någon
båtnad, men deremot i förvaltningen åstadkommer trassel och
oreda, hvilka här icke kunna upräknas. Jag förnyar min tillstyrkan
af återremiss af föredragna punkten, och är öfverlygad, att
om Utslct närmare öfvcrväger de förhållanden, som här blifvit anförda,
och skiljer emellan afskrifningsproc. och öfverskottcr, skall
Utsk:t ledas lill ett helt annat resultat än det nu föredragna förslaget
innehåller.
Hr Liljehöök, Carl Berthild: I hufvudsaken är jag af
den åsigt, att inga andra öfverskott äro lagliga än de, som tillkommit
genom behållna afgångsproctr och jag hemställer till Hr
Printzensköld, om någonsin de upbördsmän, hvilka under sin värd
hafva icke blott persedlar utan äfven consumtions-artiklar, tillerkänts
såsom sin egendom de blifvande öfverskotten i magasinerne.
KammarR:n har också alltid anbefallt, alt dessa vid inventeringar
befunna öfverskott skolat ingå i upbörden, utan alt redogöraren
fått åtnjuta annan ersättning än afgångsproc:n. I anledn. af Hr
Bildts yttrande, att 1841 års författning emanerat till följd af serskilda
förhållanden vid flottan, nemi. att upbördsmännens provision
blifvit för högt beräknad, får jag anmärka att så icke är händelsen,
utan 1841 års författning, som är ett sammandrag af alla
dittills utkomna författningar, utgör ett serskildt kapitel i boken
De n 7 Januari.
23
och icke ett serskildt stadgande. 1 öfrigt gillar jag Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Talaren näst före den siste har
enl. mitt förmenande obestridligen rätt i sitt påstående, alt denna
fråga sönderfaller i 2:ne delar nemi. afskrifningsproc:n och öfverskotten.
Hvad nu afskrifningsproc:n beträffar, har ännu ingen påyrkat,
att den skulle afskaffas. Det är klart, att då förvaltare
skola ansvara för magasiners innehåll, måste de, till undvikande
af förlust, beredas ersättning för intorkning, råttfrat och dylikt.
Också har i det afseendet ingen förändring blifvit föreslagen. Helt
annat är förhållandet med öfverskotten, som vid inventeringar förekomma.
Om vid dessa inventeringar magasiner befinnas innehålla
mera än de enl. räkenskaperna böra, upstår den frågan, hvem
skola dessa öfverskott tillerkännas? Det måste vara den, som äger
magasinet. Tilläggas åter dessa öfverskott förvaltaren, så är det
derföre, att man vill bereda honom nya löneförmåner, och bland
alla sätt att bereda löneförmåner är detta enl. min åsigt det aldra
sämsta, ty det är en upmuntran till förvaltare att gå egennyttigt
till väga vid förvaltningen af förråderne, att chikanera vid in- och
utvägningar, att tvinga leverantörer att lemna mera än de skola,
och det är icke svårt att förmå en leverantör dertill, emedan han
heldre underkastar sig detta än de chikaner, för hvilka en förvaltare
kan blottställa honom. Den sannolika följden häraf är, att
kronan får betala saken, ty för att undvika allt detta trassel lemna
leverantörerne mera än de böra, men betinga sig i stället desto
högre betalning för sina varor. Leverantörerne kunna således icke
utöfva lämplig kontroll å förvaltaren, likasom icke heller de, hvilka
skola från magasinet erhålla varor, ty alltid gifves något tillfälle
för förvaltaren att vara knapp vid utmätningen. Såsom jag redan
nämnt finnes alltså icke något sämre sätt att lemna förvaltare löneförhöjning,
än att man tillerkänner dem rättighet till upkommande
öfverskott. Man har visserligen sagt, att om man än frånkänner
förvaltare all rätt till ersättning för öfverskotten, skulle sådant
medföra ringa verkan derföre, att den förvaltare, som vill
begagna sig af dessa sätt att förskaffa sig ökade löneförmåner, har
rymligt samvete och vet nog att ställa så till, att dessa öfverskott
försvinna ur magasinet; men det är väsendtlig skillnad emellan att
de genom förvaltares egennyttiga förfarande vid in- och utvägningar
upkommande öfverskott skola lagligen tillfalla honom, och att
dessa öfverskott tillfalla kronan, om han stjäl dem. Jag yrkar bifall
till denna punkt af Betänk.
llr Cederschiöld, Rob. Tlieophro n: Denna långa discussion
synes föranledd af en origtig upfattnihg af Hr Printzenskölds
första yttrande. Jag förstod det så, som vore hans afsigt, att redogörarne
skola erhålla icke blott afskrifningsproc:n, som i lag är
dem tillerkänd, utan ock alla i magasinerne upkommande öfverskott.
Så tyckes öfrige talare, som mot honom upträdt, hafva upfattat
24
Den 7 Januari.
hans mening. Han har likväl sedermera gifvit tillkänna, att
hans mening varit, att redogörare skola tillgodonjuta endast afskrifningsproc:n.
Skillnaden synes således vara, att Hr Printzensköld
vill, att redogörare skola få disponera öfver afskrifningsproc:n,
hvaremot öfriga talare på grund af 1812 års regkte
yrka, att redogörarne icke skola få dispone.-a öfver denna afskrifningsproc.
Detta i nämnda regkte förekommande stadgande
anser jag vara af stor vigt, ty skulle redogörare få disponera
öfver afskrifningsproc:n linnes ingen möjlighet att förekomma,
det ju icke en redogörare med spänstigt samvete tillegnar sig
ur magasinet, hvad honom icke rätteligen tillhör. Sådant är
förebygdt, om det är förbjudet för redogöraren att ur magasinet
borttaga något af der förvarade persedlar och varor, men gör
han det detta oaktadt, är han kronotjuf och blir såsom andra
derför straffad, och just häri ligger ett hinder. Jag anhåller
om bifall till Utskrs förslag, och tror det nuvarrde aflöningssättet
vara hvarken klokt eller Staten värdigt. Flere gånger bar jag
fästat upmärksamheten på det oriktiga sätt, hvarpå Staten lemna:-
aflöning, ty denne är så ringa, att jag tryggt påstår, att
tjenstemännen uptnanas att vara tjufvar och isynnerhet dessa redogörare,
ty det är klart, att desse måste lefva likaväl som alla
andra, men icke destomindre iiro deras löner fullkomligt otillräckliga
för att tillfredsställa de oundgängligaste lefnadsbehofven.
Jag frågar ännu en gång: är detta klokt, är det Staten
värdigt.
Hr Printzensköld: Jag ber om ursägt, för det jag så
ofta besvärar R. o. Ad. med yttranden i denna fråga, men jag
har här blifvit missförstådd af Hr Liljehöök, enär han talat om
sådana förråder der någon afskrifningsproc. alldeles icke är medgifven
såsom t. ex. dem, hvari förvaras munderingar och kanoner
m. m.; hvilket allt icke har med förevar:de fråga det ringaste
samband, ty här afses endast uplagsförråder af sådane
persedlar, å hvilka afskrifningsproc. uti 1812 års regkte är
medgifven. Deremot har Gr. Lagerbjelke rigtigt upfattat den
mening jag sökt göra gällande, men icke destomindre kommit
till samma slut som StatsUtsk. Jag vill icke bestrida, att
ju icke vederb:de Ekon. Administration bör pröfva öfverskottens
laglighet, men deremot bestrider jag på det högsta, att man beröfvar
redogörare rättigheten att disponera öfver afskrifningsproc:n,
som blifvit dem tillerkänd. Detta förorsakar i flera fall
dryga kostnader för kronan många gånger vida större än afskrifningsproc:n.
Jag har förut sagt, att det linnes magasiner, der
flere 1000 T:r spannmål in- och utgå, och att vid årets slut
flere 1000 T:r äro i behåll. Nu kan väl icke nekas, att det
är redogörarens lagliga rätt att vid slutet af ett redogörelseår
njuta betalning för den honom tillkommande afskrifningsproc.,
men huru skall behållningen af densamma kunna utredas annorlunda
än efter anställd inventering, hvilken på sätt jag redan
Den 7 Januari.
25
visat medför en så betydlig kostnad genom aflöning till dem,
som dervid biträda. Förhållandet är enahanda med de magasiner,
som innefatta betydliga förråd af fourrageringspersedlar.
och det skall således alltid blifva förgäfves att ådagalägga det
Utsk:s förslag är för kronan nyltigare än det förhållande som
nu är för handen, äfven om man lemnar å sido den obillighet,
som ligger deruti emot upbördsmannen.
Hr Bildt: Jag anhåller blott att få besvara Hr Printzen
skölds
senaste anmärkn. Sättet för utbetalningen utaf afskrifningsproc.
till redogöraren är ganska enkelt, ty räkenskapen visar
hvad, som i magasinet blifvit in- och utlemnadt och derefter
beräknas afskrifningsproe:n, hvilken redogöraren altså utfår på
runstycket.
Öf verläggningen ansågs härmed fulländad, och efter först
till bifall och sedermera till återremiss å förevaride § framställde
proposrr. som besvarades med blandade ja och nej, blef förnyad
propos. å bifall till denna § framstäld och besvarad med starka
ja jemte åtskilliga nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att
han ansåg ja härvid hafva varit öfvervägande.
§§ 32 till och med 35.
Biföllos.
§ 36.
Lades till handlingarne.
§ 37.
Bifölls.
§ 38.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag anhåller att få göra nå
gra
anmärkn:r rör:de denna punkt i fråga såväl om sjelfva saken
som om formen för behandlingen deraf. I afseende på den
förra instämmer jag med StatsUtsk. För framgången af den allmänna
reglering af pensionsväsendet, som här afses, anser jag
nödigt att B. St. uttala den åsigt, att pensionerne böra vara så
tillräcklige, att det icke må såsom nu inträffa, att man på samma
gång är lön- och pensionstagare. Enl. min åsigt kunna i
princip åsigterne icke vara mycket delade, och jag tror. att R.
St. icke kunna nog mycket behjerta denna fråga, då det förhöjda
anslaget till pensionskassan förekommer till öfverläggning, men
jag tror äfven det vara nödvändigt, att göra saken dessförinnan
så ren som möjligt, och att man således på förhand uttalar den
opinion att om pensionerne ökas, få de icke upbäras sålänge
man åtnjuter lön på stat. Ett upskof med uttalandet af denna
opinion synes mig just för sakens framgång icke nyttigt, destoheldre
som Arméens Fullmäktige snart sammanträda och kunna
taga frågan i öfvervägande, innan ens Afdeln. inom Utsk., Stats
-
26
T> eii 7 Januari.
Utsk. och R. St. meddelat beslut i amuel. Då för hufvudfrågans
afgörande i det hela, nemi Arméens pensionering, jag således
anser nödigt, att lion pröfvas såväl af Arméens Fullmäktige
som af R. St., anhåller jag, att denna punkt måtte återremitteras.
Då jag bland reservationerne funnit en, som innehåller
åsigter fullkomligt öfverensstämmande med ändamålet, anhåller
jag att få upläsa slutet af denna reservation så lydande: ratt
R. St. uti underd. skrifvelse anhålla, det K. M. täcktes vidtaga
nådig åtgärd för åstadkommande af sådan ändring uti regi:tet
för Arméens Pensionskassa, som till ofvan upgifna ändamål må
finnas ledande.» Detta förslag anser jag vara affattadt i så
lämpliga ordalag och så rigtigt i sjelfva syftningen, att det må
blifva grunden för den återremiss, hvilken jag anhåller att R. o.
Ad. måtte bifalla.
Hr Bildt: I så måtto delar jag den siste talarens åsigt,
att ett af de vigtigaste föremål för StatsUtsk:s behandling vid
denne Riksdag i afseende på löneregleringen inom 4:de liufvudtiteln
är frågan om afskedade officerares pensionering, och jag
sätter denna fråga framför den om löneregleringen. Deremot
bestrider jag, att hon nu är föremål för någon R. St:s åtgärd,
ty vi veta alla, att det Utlåt., SlatsUtsk. i den nu föredragna
punkten afgifvit, är en följd af R. St:s Revisorers yttrande. Just
med afseende på den nu förevar:de frågan hafva desse Revisorer
förklarat sig i så måtto biträda den åsigt, att de ansett ett billigt
stadgande kunna upgöras, hvarigenom pensionsinnehafvare,
hvilken erhåller annan tjenst med högre löneförmåner, får vidkännas
ett så stort afdrag å dessa förmåner, sorn motsvarar pensionsbeloppet.
Revisorerne hafva här således icke föreslagit, att
R. St. skola upgöra något stadgande på grund hvaraf pensionerne
skola förhöjas så mycket, att dessa pensioner vore för militärer
tillräckliga, så att de. som erhålla civila embeten efter afskedstagande!.
icke kunna eller få göra anspråk på pension från Arméens
Pensionskassa. Såsom vi alla veta sammanhänger denna
fråga med ägande rätten, emedan arméens befäl nu. pensionerar
sig sjelft. Denna fråga kan icke lösas förr än R. St. uttalat
sina åsigter om K. M:s Propos. om anslagsbeloppet till pensionskassans
förstärkande, och då först kommer frågan att på sitt
rätta ställe behandlas. Att, såsom Gr. v. Platen vill, R. St. nu
skola i underd:het anhålla, det K. M. täcktes vidtaga nådig åtgärd
för åstadkommande af sådan ändring uti regl:tet för Arméens
Pensionskassa, som till ofvan upgifna ändamål må finnas ledande,
synes mig så mycket mindre lämpligt, sorn jag för mig
icke har klart hvad som härmed menas. K. M. har redan uttalat
Sin åsigt i ämnet och R. St. skola i sammanhang med 4:de
Hufvudt:n uttala sina. Visserligen vore det önskligt, att, såsom
Gr:n sagt. R. St. uttalade sina åsigter så tidigt, att Arméens Fullmäktige
blifva i tillfälle att yttra sig öfver Ii. St:s beslut; men
jag förmodar att desse Fullmäktige, måne om att bevaka Arméens
Den 7 Januari.
27
interesse, bereda sig tillfälle, att så fort som möjligt yttra sig
antingen vid deras förestående sammanträde eller vid ett kommande,
i händelse Ii. St:s beslut skulle i någon mån strida emot
arméens rätt och bästa. Här äro således 2:ne skiljda frågor,
och man bör väl i alla fall göra sig redo för hvad man vill
föreslå, men det har reservanten i StatsUtsk. alldeles icke gjort,
hvarföre jag ock anhåller om bifall till denna punkt.
Gr. von Platen: Jag medgifver visserligen att den siste
talaren bör hafva och säkerligen äfven har mera kännedom än
vi andra om hvad man har i denna fråga att från Utsk. vänta:
men då jag lika varmt som han önskar framgång åt hufvudfrågan,
som, säga hvad man vill, dock står i nära sammanhang med
den nu föredragna, och då jag icke kan upfatta frågan som Hr
Bildt, anhåller jag, att R. o. Ad. ville behandla henne så som
jag föreslagit. Jag hemställer til] H:ne, om det icke finnes
grund för den förutsättning, att anslag till förhöjda pensioner
skulle lättare vinnas, i händelse på förhand R. St:r uttala den
åsigten, att icke lön på stat och pension få på samma gång åtnjutas.
IIr Bildt och jag sträfva till samma ändamål, och, om
R. o. Ari. nu ogillar den af mig uttalade åsigten. hoppas jag,
att vid hufvudfrågans lösning, utgången må bevisa, att Hr Bildt
verkligen haft rätt i sin mening.
Gr. Lagerbjelke: Ii. S.t:s Revisorer hafva förklarat sig i
så måtto biträda den åsigten, att de ansett ett billigt stadgande
kunna upgöras. hvarigenom pensionsinnehafvare, hvilken erhåller
annan tjenst med högre löneförmåner, får vidkännas ett så stort
afdrag å dessa förmåner, som motsvarar pensionsbeloppet. Då
nu StatsUtsk. skulle yttra sig öfver denna af Revisorerne väckta
fråga, förklarade StatsUtsk., att när K. M. äskat ett anslag af
150,000 R:dr Rrut i och för förhöjande af pensionerne. ansåg
Utsk. att den af Revisorerne väckta fråga sammanhängde med
K. M:s Propostn om anslag till förstärkande af pensionskassan,
hvarföre Utsk. äfven tillstyrkt, att dessa båda frågor må på en
gång förekomma till afgörande Iros Ii. St. Således är nu i detta
ögonblick endast att afgöra, hvilketdera kan vara tjenligare antingen
att pröfva båda frågorna på en gång eller att serskildt
för sig afgöra Revisorernas förslag. Jag anser Utsk:s åsigt rigtjg,
och den som önskar bifall till Revisorerncs framställning
har genom bifall dertill icke något förlorat, enär han kan göra
sin mening gällande, då StatsUtsk. inkommer med sitt Utlåt,
anledn. af I\. M:s Propos:n om anslag till Arméens pensionskassa.
Jag väntar mig visserligen den anmärkn. häremot,
att Gr. v. Platen icke begärt annat än återreroiss, men jag
beder att få fästa upmärksamheten derpå, att StatsUtsk.
endast har sagt: rvill Utsk. i sammanhang dermed, nemi. K.
M:s Propos. taga förevar:de af Revisorerne väckta fråga uti öfvervägande
och hemställer alltså, att densamma f. n, icke må till någon
28
Den 7 Jann ari.
åtgärd af R. St. föranleda.» En återremiss af detta Utlåt, skulle
således utmärka, att R. o. Ad. anser StatsUtsk. hafva haft orätt
i sin åsigt, att båda frågorna på en gång behandlas. Att deremot
på förhand yttra sig om hvad man vill säga, då förevar:de
båda frågor från StatsUtsk. inkommer till R. S(:s afgörande, kan
jag icke finna hvartill sådant skall tjena. Jag anhåller om bifall
till StatsUtsk:s förslag.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Till hvad Hr Bildt
yttrat vill jag endast tillägga att det väckt min förvåniug att
man vill taga ifrån afskedade militairer den pension, som de
sjelfve inbetalt. Pensionen är, enl. min tanke, nemi. att betrakta
som ränta å det kapital, som den pensionsberättigade, under sin
tjenstetid, genom årliga insättningar, samlat åt sig.
Då emedlertid Arméens pensionskassas Fullmäktige i sitt svaromål
på R. St:s Revisorers anmärkn. ansett att Revisorerna endast
bordt efterse om emot räkenskapernas förande m. m. intet
varit att anmärka — och sådan anmärkn. ej förekommit, och då
StatsUtsk. föreslagit att frågan skulle framdeles tagas i öfvervägande
i sammanhang med frågan om högre pensioner åt afskedade
militairer. så inskränker jag mig nu att begära bifall till
ifrågavartde 38 g.
Gr. von Platen: Då Gr. Lagerbjelke utvecklat, att jag
endast begärt frågans återremitterande till StatsUtsk. för att der
blifva ytterligare pröfvad, och jag anmälde mig till erhållande
af ordet vid början af Gr:s yttrande, har jag föga att tillägga.
I anleda, af en värd talares yttrande får jag bekänna, att jag
alldeles icke anser frågan uteslutande röra delägarne i Arméens
pensionskassa, då äfven Staten till henne leinnat bidrag. Det
är mig bekant att från Civil-Statens pensionsinrättning pension
icke får åtnjutas på samma gång man upbiir lön, hvarföre skall
väl då förhållandet vara annorlunda med delägarne i Arméens
pensionskassa, och då Staten lemnar bidrag till pensionskassan,
måste pensionstagarnes rätt icke kunna sträcka sig längre än till
det belopp, de af egna medel sammanskjutit.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: I händelse förhållan
det
vore sådant Ilr v. Knorring upgifvit nemi. att pensionerne
för afskedade officerare vöre att betrakta endast såsom ränta på
ett insatt kapital, hade den värde talaren fullkomligt rätt; men
nu förhåller det sig så, att till Arméens pensionskassa utgå betydliga
anslag dels från Staten och dels från Krigsmanshuskassan,
hvilka medel ingalunda kunna betraktas såsom kapital-inbetalningar
af officerare. Hvad sjelfva saken angår instämmer
jag med den af Utsk. uttalade åsigt.
Frih. Raab, Adam Christian: Mig förekommer, som
vore hufvudfrågan den, när är rätta tidsmom:t inne för afgöran
-
Peri 7 Januari.
29
det af Revisorernes anmärkn:r rör:de Arméens pensionskassa.
Mig förekommer äfven, att, såsom Gr. v. Platen jemväl yttrat,
detta tidsmom. inträffar före Krigsbefälets sammanträde. Detta
befäl äger att yttra sig i dessa ämnen, och ora R. St. vid bifall
till större eller mindro del af hvad K. M till pensionskassan
äskat, skulle fästa sådana vilkor, på hvilka Krigsbefälet tilläfventyrs
icke skulle vilja gå in. kunde detta möjligen föranleda
ett upskof under en hel Riksdag för militären att komma i åtnjutande
af det begärda anslaget 150,000 R:dr Rmt. Om R.
St. deremot nu fattar sitt beslut i frågan, och detta på förband
blir kändt samt möjligen äfven ineddeladt Krigsbefälet, underlättar
detta betydligt möjligheten för Arméen att erhålla det af K.
M. äskade tillskott. Ur denna synpunkt önskar jag eu återremiss,
och att, i händelse den beviljas, Utsk derefter måtte inkomma
med ett förslag, som anvisar i hvad mån R. St. böra
fästa afseende på Revisorernes anmärkntr. Jag önskar högligen,
att någon åtgärd måtte vidtagas till undanrödjande af den hittills
gjorda anmärkt!., att icke dubbla förmåner beviljas somliga
under det andra hafva allt för litet understöd efter att hafva
tjenat Staten i 30 ar. Jag yrkar ålerremiss.
Hr M on tgomm erie : Ingalunda anser jag det vara af
någon vigt, att som reservanten föreslagit, en skrifvelse af upgifvet
innehåll aflåtes till K. M. innan Krigsbefälet sammanträder.
Reservantens förslag kan nemi. vara ganska rigtigt, i händelse
R. St. bevilja det af K. M. begärda anslag till förhöjda
pensioner åt afskedade militärer, men i annan händelse har förslaget
ganska mycket emot sig ur billighets synpunkt betraktadt.
Detta förslag innebär, att med anledn. af den utaf R. St. uttryckta
åsigt Krigsbefälet skall ovilkorligen besluta i enlrhet med
den aflåtna underd. skrifvelsen, utan att afbida 11, St:s bifall
till det anslag K. M. äskat. Jag skulle tro, att Krigsbefälet
möjligen finner hinder möta - för ett sådant beslut å deras sida
och hvad är då vunnet? Revisorernes anmärkn. går till en del
derpå ut, att militärer, som äro pensionsberättigade och erhålla
civila tjenster, icke skola ur Arméens pensionskassa få upbära
pension utan, i händelse civila lönen är högre än pensionen,
den sednare skall ingå till kassan. Denna fråga hänger tillsammans
med den, om R. St. bevilja det nyssnämnda anslaget
och derföre synes det mig vara skäl att nu bifalla Utsk:s förslag
så att frågan sedermera i sammanhang med förslaget om förhöjd
pension får pröfvas af R. St.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Länge bar inom vårt
fädernesland varit erkänd rigtigheten af den grundsats, att ingen
bör hafva mera än en lön på stat och således icke heller pension
på samma gång man åtnjuter lön. Så är förhållandet inom
civil-staten och äfvenså inom skolstaten. Hvad militärstaten
beträffar, har ett helt annat förhållande gjort sig gällande till
30
Den 7 Januari.
följd deraf, att denna stat har till större delen sjelf samlat de
fonder, hvaraf deras pensioner utgå. Likväl måste man medgifva,
att äganderätten till Arméens pensionskassa ieke uteslutande
tillhör Arméen, emedan Svenska folket dertill tid efter annan
bidragit, och äfven vid denna Riksdag har ett betydligt anslag
för ändamålet blifvit hegardt. Nu har StatsUtsk. föreslagit,
att afgörandet af denna fråga skall anstå tills frågan om förhöjda
pensioner förekomma. Mig synes det långt rigligare. att
R. St. nu yttra sig om, under hvilka vilkor pensioner från Arméens
pensionskassa få utlemnas. Jag anser det vara rigtigare,
att beslut härom nu fattas, helst, sedan grundsatsen vore erkänd,
man lättare kan erhålla de medel, som till pensionskassans förstärkande
blifvit vid denna Riksdag begärda. Jag förenar mig
således med dem. som begärt återremiss å denna punkt, på det
att Utsk. måtte utlåta sig, om den grundsats, som gäller för
civil-staten och skolstaten, äfven skall vara gällande för militären.
Hr Bildt: Då nu flere talare på grund af en reservation
vid Utlåt, yrkat återremiss, är det icke utan skäl, att hos en
hva1’, som gjort sig reda för denna fråga, den tanken framställer
sig, att man vid denna Riksdag skulle inskränka sig till endast
den åtgärd reservanten föreslagit, eller att man skulle hos
K. M. anhålla, att den, som är pensionsberättigad men erhåller
civil tjenst, icke må ur pensionskassan upbära pension, och att
man således hoppas att efter en återremiss, StatsUtsk. skall tillstyrka
R. St., att låta frågan om förhöjd pension åt militären
hvila, intilldess man finge erfara effecten af den utaf R. St. aflåtna
underd. skrifvelse. Det är icke utan att jag äfven hort
sådana åsigter uttalas, och det är äfven möjligt, att de vid
denna Riksdag kunna göra sig gällande. Hvad sjelfva pensione”
ringen beträffar, så är jag bland dem, som anser nuvartde sättet
för Arméens pensionering både olämpligt och origtigt, ty ingenting
är olämpligare, än att man är delägare i den kassa, hvarifrån
pensionerna utgå. Det rigtiga är väl, att hvarje tjensteman,
sedan han i Statens tjenst blifvit utsliten, undfar pension
af Staten, och detta sä mycket mera, som de bidrag tjenstemännen
nu mäste lemna till sina pensionskassor, alltid utgöra
en förminskning i deras redan förut hö,gst knappa löner. Derföre
tillhör jag äfven den åsigten, att Arméens pensionskassa icke
bör utgöra en serskild stat i Staten, utan bör ingå såsom en
serskild gren i Statens öfriga förvaltning.
Frih. Raab: Hr Bildt’s yttrande, att de, som önska åter
remiss
af denna punkt, endast vilja upskjuta eller rättare undanskjuta
frågans afgörande, är fullkomligt origtig. Min afsigt är
alldeles motsatsen, ty enl. min upfattning skall den af reservanten
föreslagna skrifyelsen just befordra R. St:s bifall till K.
M:s Propos. -om anslag till pensionskassan, emedan jag befarar,
Den 7 Januari.
31
att R. St. hysa den farhågan, att om de bevilja detta anslag
med vilkor, att den, som är berättigad till pension men erhåller
en civil tjenst med högre lön än pensionen, icke får upbära
den sednare, så länge han innehar den civila tjensten, skall
detta vilkor ändock icke komma att upfyllas Således, undant
rödjes denna farhåga i förtid, skall det äfven blifva lättare att
erhålla det äskade anslaget. Vid Arméen finnas Kaptener 60
år gamla, hvilka icke äro tjenstbara. De kunna icke taga afsked
derföre, att de då icke hafva mera än 400 R:dr till underhåll
för sig och sina familjer. Arméens tjenstbarhet skulle
ökas, om pensionerne kunde förhöjas till det belopp K. M. föreslagit
och af dessa skäl förnyar jag min anhållan om återremiss.
Hr Fåll rotus, Olof Immanuel: Jag vill icke yttra
mig i hufvndfrågan, eller huruvida II. St:s Revisorers anntärkn.
hvilar på rigtig grund eller ej. Endast i afseende på det formela
af frågan har jag begärt ordet.
2:ne talare hafva önskat, att ärendet måtte återremitteras
till StatsUtsk., på det att Utsk. serskildt må kunna afgifva Utlåt,
öfver denna punkt, så att med anledn. af detta Utlåt, framställning
sedermera må kunna göras till Krigsbefälet, som snart
sammanträder. Jag vill likväl fästa upmärksamheten på hvad
Revisorerne med sin anmärkn. egentligen åsyfta. De säga nomi.
ratt ett billigt stadgande bör kunna upgöras, hvarigenem pensionsinnehafvare,
hvilken erhåller annan tjenst med högre löneförmåner,
får vidkännas ett så stort afdrag å dessa förmåner,
som motsvarar pensionsbeloppet." Här är således icke ifrågasatt,
att pension skall indragas för dem, som efter afskedet erhålla
annan lön, utan alt afdrag å lönerne, motsvarande pensionen.
skola göras. För frågans bedömande måste följaktligen
StatsUtsk. icke blott taga i betraktande hvad, som bör åtgöras
i fråga om den af K. M. föreslagna förhöjda pensioneringen för
Arméen, utan äfven i sammanhang dermed öfverväga, huru
lönerne derefter vilkorligen må bestämmas. I följd häraf måste
Utgiftsafdeln.. som kommer att behandla frågan om 4:de
Hufvudt:s löneanslag. äfven blifva i tillfälle att i ett sammanhang
pröfva anmärkningsfrågan. Onskligt är visserligen, att
denna fråga blefve så fort afgjord, att den innan Krigsbefälet
åtskiljes der må kunna komma under öfverläggning; men sådant
bör ock kunna medhinnas, emedan först efter medlet af denna
månad Krigsbefälet sammanträder och sannolikt icke förr än
efter flera månaders förlopp åtskiljes. Jag anhåller altså om
bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Enl. min åsigt skulle det strida mot
en rigtig form af frågans behandling, om förevar:de punkt återremitterades,
enär StatsUtsk. förklarat sig vilja taga densamma
i öfvervägande i sammanhang med K. M. Propos. om anslag
%
32 Den 7 Januari.
till förhöjd pensionering af Arméens befäl. Det måtte väl ligga
i sakens natur, då frågor upstå, dels om förändrade vilkor för
en officers rätt till pension, när han efter sitt afsked erhåller
civil tjenst, dels ock om ökadt anslag till Arméens pensionskassa,
att Statslltsk. bör kunna i ett sammanhang granska dessa
frågor. Det kan hända, att Utsk. vid bedömandet af Eevisorernes
anmärkn. föreslår åtskilliga vilkor för beviljandet af det
utaf K. M. äskade anslaget, i hvilket fall dessa vilkor komma
att i ett sammanhang med anslagsfrågan pröfvas. Behandlas
frågan på detta sätt, så blifver deraf något helt, ett fullständigt
förslag framlagdt för R. St., hvaremot, om återremiss beviljas,
och Utsk. derefter afgifver Utlåt, serskildt öfver Revisorernes
anmärkn. och serskildt öfver K. M. Propos. om det förhöjda anslaget
till pensionskassan, utgången möjligen kan blifva, hvad
kanske de flesta, som gjort sig reda för saken, troligen icke
önska.
Hr Blomstedt, Carl Reinhold: Jag anser Utsk. hafva
ganska ligtigt förfarit och förenar mig alltså med dem, som önska
bifall till Betänk. Skulle punkten återremitteras till Utsk.,
så förorsakas derigenom ett onödigt upskof med denna frågas
afgörande, hvaremot, om den nu slutligen pröfvas, Utsk. på sätt
det äfven yttrat, blifver i tillfälle, att i ett sammanhang icke
blott meddela Utlåt, öfver K. M:s Propos. om förhöjdt anslag
till Arméens pensionskassa, utan äfven föreslå de vilkor för åtnjutandet
af de utaf K. M. föreslagna förhöjda pensioner, Utsk.
kan finna lämpliga.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å förevande § framställda
propos. besvarades med starka ja blandade med nej.
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit ja öfvervägande.
§ 39.
Bifölls.
§ 40.
Lades till handlingarne.
§§41 till och med 49.
Biföllos.
§ 50.
Hr Ribbing: I den nu uplästa 50 punkten af StatsUtsk:s
Utlåt. N:o 18 hafva blifvit föreslagna föreskrifter om hvad KammarR:n
skall granska eller icke. Enl. min åsigt är sådant obehöfligt.
Säkerligen finnas uti ifrågavar:de räkenskaper många
anordningar, hvari flere småsaker förekomma, uti hvilka man
icke kan intränga med mindre man känner till förhållandet,
och
Den 7 J a nu a r i.
33
och derinom lärer väl granskningen af sig sjelf inskränkas, hvadan
sedan föreskriften synes mig obehöflig och oformlig, och jag är
fullt öfvertygad, att det embetsverk, som granskningen tillkommer,
har nog insigt för att bedöma hvad som bör uptagas till granskning
eller icke, utan serskild för hvarje verks eller förvaltnings
räkenskaper gifven instruktion. Jag anhåller derföre, att, om
Utsk:s Betänk, icke kan bifallas med uteslutande af sednare tillägget,
sorn säger, huru förhållas skall vid granskningen, Betänk,
måtte återremitteras till Utsk.
Hr M ontgommorie: Den sisle talaren yttrade, att han
i hufvudsaken ansåg Utsk. hafva rätt i sitt tillstyrkande, att
KammarR:n bör granska Laridtbruks-Akademiens räkenskaper ehuru
icke med den inskränkning Utsk. föreslagit. I afseende härpå
får jag nämna, att Utsk. betraktade Landtbruks-Akademien såsom
en ekonomisk förvaltning, den der icke afsåg vinst utan hade
till föremål att genom experimenter sprida kännedom om landtbruket,
och såsom en nödvändighet häraf måste äfven följa, att
förluster ofta kunna inträffa, och för att förekomma anmärkntr
i detta hänseende, genom hvilka Akademiens verksamhet skulle
inskränkas och möjligen förfelas, ansåg man nödigt att göra de
föreslagna inskränkningarna. KammarBtn, som har tillgång till
handlingarna, kan vara både skicklig och lämplig att verkställa
granskningen af Akademiens räkenskaper, men man kan icke begära
att i denna Sätt skola finnas landtbrukare. Jag tror altså,
att Utsk. gått tillväga med all nödig omtanka och anhåller derföre
om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Den här föreslagna gransknings
åtgärden
inom KammarR:ns Ofver-Revisions-Dcpartem:t synes
mig icke lämplig. Jag anser nemi. att en Revisor, i händelse
han finner förvaltningsåtgiirder vidtagne, som strida mot gällande
föreskrifter, bör äga rätt att derom göra anmälan hos den
domstol, som det tillkommer att hans anmärkn:r pröfva, likaväl,
som ifall han uptäcker fel i sjelfva räkenskapen. Till denna
sednare omständighet skulle likväl enl. Utsk:s förslag OfverRev.
-Departem:tets granskningsrätt vara inskränkt — en granskning,
som i sjelfva verket är både likgiltig och t. o. m. onödig,
ty svårligen kan man föreställa sig. det räkenskapsföraren vid
Landtbruks-Akademien skall vara en så dålig räknemästare, att
han icke förmår både att rätt summera och att rätt transportera.
Också är KammarRtns Ofver-Rev.-Depart:t inrättadt hufvudsakligen
för att tillse, det gällande författningar efterlefvas af
alla dem, som hafva förvaltning af allmänna medel sig anförtrodd.
Om således Ofver-Bev.-Depart:tet erhåller i yanliga
termer föreskrift derom att Landtbruks-Akademiens räkenskaper
der skola granskas, så har Revisionen sin rätt öppen att, på
sätt jag nyss hade äran tillkännagifva, granska icke blott ziffran
lil H. " 3
34
Den 7 Januari.
utan sjelfva förvaltningen. Deraf följer likväl icke, att någon
anmärkn. bör eller ens kan upstå i fråga om det sätt, iivarpå
Landtbruks-Akadeniien gått tillväga vid anställande af experimenter
i landtbruksväg, så mycket mindre, som sådana just
skola, såvidt ske kan, af Akademien verkställas; och skulle ändock
i detta hänseende någon anmärkn. framställas, så är jag
öfvertygad, att den domstol, som pröfvar anmärkntn, genast skall
afslå densamma. Man skall icke heller kunna bestrida nyttan
deraf, att sättet för eller omfånget af granskningen icke i förväg
bestämmes, utan att KammarR:ns instruktion likaväl här som
vid Revisionen af andra räkenskaper bör lända till efterrättelse,
och jag tillstyrker fördenskull, att man inskränker sig endast
dertill, att i underd. skrifvelse anhålla, det K. M. täckes anbefalla,
det Landtbruks-Akademiens räkenskaper skola i KainmarR:ns
Ofver-Rev.-Depart:t på vanligt sätt granskning underskattas.
Hr Bildt: Till en början böt jag nämna, att Utsk:s ifrå
ga
var: d e förslag icke är föranledi af någon Revisorernes anmärkn.
emot det sätt, hvarpå Landtbruks-Akademiens räkenskaper blifvit
förda, tvertom äro de icke allenast ordentligt utan äfven på
ett utmärkt praktiskt sätt upstälde. Endast den länge förda
tvisten om R St:s rättighet, att få dessa räkenskaper granskade,
har framkallat frågan. Som H:ne känna, liar man nemi. nnder
loppet af mångå dr tvistat om det sätt, hvarpå Akademien erhållit
sina medel. R. St:s Revisorer hafva nu enl. min öfvertygelse
på ett fullkomligt klart sätt visat, att Akademiens fonder
äro grundade på Statsmedel. Ur denna synpunkt ansågo också
Revisorerne, att R. St. borde uttala sina tankar i ämnet, och
det har StatsUtsk. äfven gjort, då det föreslagit, att Landtbruks
Akademiens
räkenskaper skulle granskas; men på det Akade
mien,
som häremot alltid protesterat, icke skulle inskränkas i
sin verksamhet, ville man gifva den underd. framställningen den
forin, att icke ens den största finkänslighet deraf skulle såras,
och af sådan anledn. tillstyrkte äfven Utsk., att denna granskning
skulle inskränkas till ziffran och det formela af räkenskapsförliållanderna,
men deremot det ekonomiska helt och hållet
förbigås. Ilr Montgommerie Cederhjelm har ganska rigtigt anmärkt,
att med Akademien icke afses annan vinst än den, som
i landtbruksväg kan vinnas af nya rön, hvartill fordras experimenter,
och det är då äfven klart, att för en KammarR:ns Revisor
icke kan blifva föremål, att tillse, huru många K:r mjölk,
huru många T:r potatis blifvit sålda. Sådant låter sig icke
göra. Endast för att förekomma missnöje å Akademiens sida
har StatsUtsk. tillstyrkt R. Strs antagande af den här föreslagna
skrifvelsen. Jag tror icke sorn Hr Printzensköld, att det är någon
fara, att bifalla Utsk:s förslag och jag föreställer mig. att
KammarR:n har så mycket omdöme, att den icke ingår i bedömande
af den ekonomiska förvaltningen; men då Akademien
Den 7 Januari.
35
tyckes befara att så skall ske, anser jag det rättast, att antaga
Utsk:s förslag, så att denna fråga icke må göras till en partifråga.
och derföre anhåller jag om bifall till Utsk:s Utlåt, i
denna punkt.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, först framstälde särskild
propos. till bifall å den del af förevar:de §, som hade afseende
på granskningen af Kongl. Landtbruks-Akademiens räkenskaper,
blef denna propos. besvarad med starka ja jemte åtskilliga nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg ja hafva
varit öfvervägande.
Uppå sedermera framstälde proposir blefvo jemväl de öfriga
delarne af förevar.-de § af K. o. Ad. bifallna.
§ 51.
Bifölls.
§ 52.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag anhåller att få med
dela
ett par uplysningar:
En Direktinsledamot jemte Kamereraren vid Drottninghuset
hafva meddelat en uti Revisions-Berättelsen intagen pro memoria.
Deruti är ett, visserligen ofrivilligt, misstag begånget. Der
säges i 6 punkten "alt Direktms Ordf., Hr Just.-Kansi. o. Ridd.
av. Koch, såsom säkerhet för den andel i balansen, som kunde
"blifva honom ålagd att betala, till Drottninghuset aflemnat en
"förbindelse å 10,000 B:dr B:ko samt, såsom hypothek derför,
"20 st. aktier i Östgötha Bank."
Detta är i så måtto origtigt, som min förbindelse, afgifven
genast efter det Möller afvek och innan balansutredningen insändes
till KammarRin, var alldeles ovilkorlig och innefattades
uti en till Drottninghuset eller ordres utgifven skuldsedel på |-  af del belopp Drottninghuset genom Möllers tillgrepp komme att
förlora, jemte laga ranta derå. Min afsigt med en dylik förbindelses
aflemnande då hade tvänne skäl. Det var först hvarken
med min embetsställning eller med mina tänkesätt förenligt,
att låta åtal anställas emot mig för ifrågavide ersättning. Jag
lemnade derföre genast denna ersättning. Mitt andra skäl för
förbindelsens utfärdande i den ovilkorliga form, som skedde, var
den önskan, att Drottninghusets rätt emot mig skulle vara alldeles
oberoende deraf, om jag aflider innan åial emot Direktin
kan anställas. Min förbindelse är derföre sådan att den gäller
äfven mot mina arfvingar, om ock åtal aldrig emot mig sker.
Detta skulle ej vara fallet om innehållet vore sådant som den
i Revisorernas berättelse intagna p. m innehåller.
Den upmärksamhet detta mål väckt, den skugga man utan
att efterfråga hvad offentliga handlingar innehålla, sökt kasta
på mitt handlig-ssätt i den sak, som nu är föremål för R. St:s
öfverläggning, har föranledt mig att begära en plats i E. o. Ad.
36
Den 7 Januari.
prot. för denna uplysning. Jag liar nemi. — icke af förakt
för den offentliga pressens angrepp, men af brist på tid att inlåta
mig i svaromål på de många angrepp hvarföre jag måste
såsom allmän åklagare vara utsatt — icke bemött dessa angrepp.
De uplysningar StatsUtsk. meddelat hafva efter hvad jag
här förnummit, icke funnits fullt tydliga. Jag anser mig derföre
böra tillägga, alt redan till Drottninghuset influtit 16,000
R:dr b:ko af förut realiserade tillgångar i Möllers konkursmassa.
När till delta belopp lägges hvad som bör tillfalla Drottninghuset
genom försäljningen af konkurs-massans landtegendom,
jemte den der befintliga lösegendom, så anser jag mig med full
visshet kunna antaga att Drottninghuset bör erhålla full liqvid
af både kapital och ränta för hvad Möller tillgripit.
Hr Printzensköld: Såsom aktor i detta föga behagliga
mål anser jag mig pligtig att vitsorda rigtigheten af allt hvad
Hr Just.-Kansl. v. Koch nu yttrat.
R. o. Ad. fann förevande g ej föranleda till annan åtgärd,
än att läggas till handlingarne.
§ 53.
Lades till handlingarne.
§ 5 4.]
Bifölls.
§ 55.
Lades till handlingarne.
§§ 56, 57 och 58.
Biföllos.
§§ 59 och 60.
Lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskrs d. 30 sistl. Dec.
och d. 3 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 19, i anledn. af
R. St:s år 1855 församlade Revisorers Berättelse om granskning
af de under Kongl. KommersColkii förvaltning stälda fonder.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
BankoUtsk:s d. 3 dennes på bordet lagda Berättelse N:o
8, angtde R. St:s Banks Styrelse och förvaltning.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Palmcrantz’s,
Joh. Mauritz, d. 3 dennes på bordet lagda anför:de, ronde de
Den 10 Jann ari.
37
i K. M:s Nåd. Propos. ang:de Statsverkets tillstånd och behof
till förmån för Landtstatens tjenstemän äskade anslag.
Anmäldes och lades på bordet följande från BankoUtsk. inkomne
Mein.
N:o 9, med återlemnande af Hr J. G. Wennerströms motion
; och
N:o 10, med förslag till vissa förändrade föreskrifter, angtde
medels emottagande på upp- och afskrifningsräkning.
H. K o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munch.
lördagen den JO Januari 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för d. 7 d:s.
Uplästes till justering och godkändes Exped.-Utskis d. 7
dennes på hordet lagda, under N:o 3 afgifna, förslag till R. St:s
underd. skrifvelse till K. M., angide godkända förslag till ändringar
i Rikets Grundlagar.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgöride Banko”
Utskrs d. 3 och 7 dennes på bordet lagda Berättelse N:o 8,
ang:de R. St:s Banks styrelse och förvaltning; hvarvid R. o. Ad.
utan discussion biföll Utsk:s Utlåt, i 3 och 4 §§, samt tillstyrkandet
af decharge för de af Bankofullmäktige vidtagna beslut
och åtgärder, samt ansåg förevarrde Berättelse i öfrigt ej erfordra
annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
BankoUtsk:s d. 7 dennes på bordet lagda Mern. N:o 9,
med återlemnande af Hr J. G. Wennerströms motion.
38
Den 14 Januari.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 7 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 10, med förslag till vissa förändrade föreskrifter,
ang:de medels emottagande på upp- ooh afskrifningsräkning.
Hr Gr. o. Landtm, meddelade II. o. Ad. att, enl. tillkännagifvande
af Intendenten vid Zoologiska Riksmuseum Carl Jakob
Sundevall, detta Museum i Kongl. Vetenskaps Akademiens hus
hålles öppet Onsdagar och Lördagar kl. 11—2 middagstiden,
förutom Tisdagar och Fredagar enl. annons i Stockholms Dagblad,
så att Riksdagsmän förstnämnde dagar hade tillfälle att
emot poletlens upvisande bese Musei samlingar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 f. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 14 Januari 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Undert. Riddarh.-Sekret. anmälde att från Hr Gr. o. Landtm,
ankommit en så lydande skrifvelse:
Af sjukdom hindrad att infinna mig i det plenum, som är
utsatt att i dag hos R. o. Ad. hållas, får jag, på grund af 27
g Riddarh.-Ordn:n. anmoda Ståndets främste närvarrde Ledamot
att vid detta tillfälle, i mitt ställe, föra ordet.
Stockholm d. 14 Januari 1857.
Henning Hamilton.
I följd häraf öpnades plenum af Gr. Gyldenstolpe, Anton
Gabriel, såsom Fullmäktig för Grefliga Ätten JSIto 55
Cronhjelm till Flostad.
Just. 2:ne prot.-utdr. för d. 10 dennes.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.-Utsk. inkomne förslag till 11. St:s underd. skrifvelse till
K. M.
N:o 5, i anledn. af den genom R. St:s Revisorer år 1855
verkstälda granskning af de under Commerce-Coll:ii förvaltning
stälda fonder;
Den 14 Januari.
39
N:o 6, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de försäljning
af f. d. Landshöfdinge Residens tomterne i staden Piteå
med å dem befintliga byggnader;
N:o 7, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de utbyte
af Kronolänsmans-boställena Melby och Näsby emot Kronoskattehemmanel
Bredinge på Oland;
N:o 8, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de disposition
af 6 holmar i Götheborgs och Bohus Läns skärgård; samt
N:o 9. i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de uplåtande
af mark å Kronoparken Rådaås i Skaraborgs Län för en
vattenledning till staden Lidköping.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 7 o. 10 dennes på bordet
lagda Mein. N:o 9, med återlemnande af Hr J. G. 'Wennerströms
motion, och ansåg R. o. Ad. nämnde motion böra öfverlemnas
till StatsUtsk:s behandling.
Företog H. R. o. Ad. val af de Ledamöter, hvilka å R.
o. AJ:s vägnar böra deltaga i den Nämnd, som, enl. 103 §
Reg.-F:n och 64 § Riksd.-Ordn. eger att döma. huruvida Högsta
Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig förtjente, att i deras
vigtiga kall bibehållas, eller om vissa af dem kunna anses böra
från utöfningen af Konungens Domsrätt skiljas, och befunnos
följande, genom de flesta rösterna hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
Piper, Fritz, med 91 röster
Hård, Fullm. Gr. Sparre, E., med 88 röster.
Beckfriis, Corfitz, med 103 röster.
Leyonhufvud, Axel Gabriel, med 91 röster,
von Höpken, Nils Albrecht, med 91 röster.
Palmstjerna Carl Otto, med 109 röster,
von Kaulbars, Fullm. Hr von Troil, Samuel
Gustaf, med 90 röster,
von Vegesach, Achilles, med 89 röster.
Hochschild, Fullm. Gr. von Rosen, Gustaf
Fredric, med 91 röster.
Aminoff, Johan Fredric med 89 röster,
von Schantz, Malcolm Gust., med 91 röster.
Cederstråle, Fullm. Frih. Posse, Johan åugust,
med 91 röster.
Suppleanter:
von Roxendorff, Fullm. Hr Carleson, Edvard,
med 88 röster.
De Geer till Leufsta, Fullra. Frih. De Geer
till Finspong, Louis Gerhard, med 88
röster.
N:o
46
Gr.
—
78
a
—
104
a
—
26
Frih.
—
161
a
—
220
a
—
231
a
379
a
—
391
a
456
Hr
—
1255
a
—
1563
a
N:o
243
Frih
253
a
40
Den 14 Januari.
N:o 1386 B. Hr Adlercreutz, Axel, med 88 röster.
— 142 Gr. von Saltza, Fullm. Hr Sandels, Fabian, med
88 röster.
Sedan genom serskilda lottningar blifvit bestämdt, dels hvilken
af dem som erhållit 88 röster borde blifva Ordinarie Ledamot,
dels uti hvilken ordning de öfriga, som erhållit nämnde
antal röster borde såsom Suppleanter ingå.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsktn
inkomne Utlåt:n och Mern., nemi. från
Stats-Uts kottet:
N:o 24, angtde väckt fråga om uplåtelse af jord till Strömsholms
Kanal-bolags disposition;
N:o 25, i anledn. af väckt fråga om betesrätt för vissa
hemman å Krono-Allmiinningen Mösseberg:
N:o 26, i anledn. af väckt motion om uphörande af
det utaf Kongl. KaramarCoIltm bestämda minimiarrende-belopp
för kronofiskena Norrforss samt Spökfallet eller Spökkällan i
Umeå eif:
N:o 27, ang:de ett ytterligare Kanslist-arfvode;
Banko-Utskottet:
N:o 11, om utseende af Revisorer och Suppleanter för
granskning af Diskontverkens räkenskaper och förvaltning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 2 e. m.
lu fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 17 Januari 1857.
Plenum kl. 10 f. in.
•Just. ett prot.-utdr. för den 14 dennes samt pleni prot:n för
d. 13 sisth Dec. f. och e. m. äfvensom för d. 17 i samma
månad.
Denna justering hade blifvit afbruten genom ankomsten af
Hr Stats-Rådet m. in. Gr. Carl Göran Detlof Mörner, som å K.
Den 17 Jalmati.
41
3VI:s höja vägnar aflemnade 9 Dess Nåd. Proposir oell 5 Dess
Nåd. skrifvelser till R. St., och sedan justeringen blifvit afslutad,
lät Hr Gr. o. Landtm, upläsa följande anföride, sorn för
att upliisas vid justeringen af förenämnde prot. af d. 13 dennes,
blifvit inlemnadt af Frih. Toll, Gustaf:
Då jag i hufvudsaken fullkomligt instämt i de grundsatser
som betrygga grundlaglig rätt för tryckfriheten, ulen icke fin
ner
förenligt hvarken med Nationens eller Lagstiftningens ära
eller rådande rättskänsla, att på en gång och nu under minst
3:ne år vilja bibehålla denna Ordningsstadga som vid 1812 års
Riksdag säges tillkommen, och då jag ganska kort vid nämde
Riksdag var närvar:de icke ägde ringaste kännedom derom, nu
först kunnat förklara huru jag i sanning ansett denna såsom en
utvext af mycken öfverdrift i spekulation, men onyttig till gagn,
alldeles icke ämnad att styrka sanningen af 1809 års Grundlag
och bestämdt antagna Tryckfrihetslag.
Jag protesterar emot de meningar som uttalat sig rörtde
attentat emot sjelfva Tryckfrihetslagen, och erkänner mig upfatta
den nu afslagne Kongl. Propos., ensamt åsyftat att visa
behofvel af Ordningsstadgans nödiga omändring, hvarigenom blott,
som mig synts, man skulle vinna största säkerhet emot alla de
vådor, olyckor och onödiga besvär som af missbruken fortgå att
bardt drabba oskyldige, okunnige menniskor, och välförtjent bemödande
att kunna fä lagen till sanning, nemi. Allas likhet inför
Lagen, hvars tillämpning i så många fall genom denna Ordningsstadga
göres omöjlig, hvilket närmast bestyrkes af Hr Adelborgs
anförtde. Jag kan icke förena begreppen om forntida
minnen af stora förljenster med närvar:de förtjenst att i Grundlags
Helgd få bibehålla denna Tryckfrihetens Ordningsstadga och
reserverar mig emot allt hvad derom kan hafva undfallit någon
i ifver att verka på opinionen inom Ståndet.
Uplästes en från Gr. Posse, Arvid, ankommen sålydande
skrifvelse:
Hindrad af enskilda angelägenheter att f. n. återvända till
Stockholm, får jag vördsammast anhålla att, med bibehållande
af min Riksdagsmannarätt, blifva entledigad från att vara Bänkman
samt Ledamot af 11. BankoUtsk.
R. o. Ad. leinnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val af en
Ledamot i BankoUtsk. efter Gr. Posse.
Uplästes och lades till handlingarne följande prot.:
Ar 1857 d. 14 Jan. sammanträdde den Nämnd, som eger
att döma, huruvida Högsta Domstolens samtlige Ledamöter gjort
sig förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas, då öfver följande
propos. röstades:
42
I> e n 17 Jann ar i.
Den, som anser omröstning böra, på det i 103 § Reg.-F:n
och 64 § Riksd.-Ordn. föreskrifna sätt, anställas till uteslutande
af någon bland Högsta Domstolens Ledamöter, voterar
Ja;
den del ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, blifva Högsta Domstolens samtliga Ledamöter bibehållna.
Och befunnos, efter voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, och en kasserad samt de
öfriga voterings-sedlarne cipnade, rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 1.
Nej — 45.
I följd hvaraf Nämnden ansett Högsta Domstolens samtliga
Ledamöter böra vid deras embeten bibehållas.
Ut supra.
Pr. Piper. Th. Annerstedt.
J. G. Schwan. Nils Pehrsson.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Talmännen vid i dag
hållet sammanträde öfverenskommit, att fästa RiksSt:ns upmärksamhet
derpå, att då den i Reg.-F:ns 109 § bestämda tid af
tre månader för Riksdagens fortfarande snart vore förliden, men
Riksdags-ärenderne till större delen ännu icke hunnit till R.
St:s pröfning inkomma och således icke kunde inom nämnde tid
blifva afgjorde, det vöre angeläget att till K. M. ingå med underd.
anmälan derom samt anhållan om Riksdagens förlängning
med en månad; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R.
o. Ad. nu behagade besluta en sådan underd. framställning samt
genom utdr. af prot. derom underrätta Exped.-Utsk. för upsättande
af förslag till underd. skrifvelse i ämnet; hvilket bifölls.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s d. 14 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 24,
ang:de väckt fråga om uplåtelse af jord till Strömsholms Kanalbolags
disposiiion.
Föredrogs och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 14 dennes
på bordet lagda Utlåt:n och Mein.
N:o 25, i anledn. af väckt fråga om betesrätt för vissa
hemman å Ivrono-allmänningen Mösseberg;
N:o 26, i anledn. af väckt motion om uphörande af det
utaf Kongl. KammarColhm bestämda minimi-arrendebelopp för
Den 17 Ja nu a i.
43
kronofiskena Norrforss samt Spökfallel eller Spökkiillan i Umeåelf;
och
N:o 27, ang:de ett ytterligare Kanslist-arfvode.
Föredrogs BankoUtskrs d. 14 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 11, om utseende af Revisorer och Suppleanter för granskning
af Diskontverkens räkenskaper och förvaltning.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att enl. 7 § i den för
Riddarh.-Direkt:n utfärdade Instruktion och ett dertill af R. o.
Ad. d. 30 Juli 1851 beslutadt tillägg, nämnde Direktion ålåge
att hvarje år välja 2:ne af R. o. Ad. till Revisorer och en lill
Suppleant uti R. St:s Banko-Disk.-verk., äfvensom en Revisor och
en Suppleant vid hvartdera af Låne-Kont:n i Malmö, Götheborg
och Wisby, samt hemstälde derjemte om R. o. Ad. behagade,
med bifall till förevartde Mein., besluta att med ifrågavartde val
må förfaras i öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit stadgadt
; hvilket bifölls.
Hr Palmcrantz, Johan Maurits: Det är anledn. till
anmärkn. mot StatsRådets Ledamöter: hvarom remiss begäres till
Const.-Utsk.
Sedan Hr Palmcrantz härvid aflemnat ett försegladt konvolut,
med adress till Const.-Utsk., förklarade Hr Gr. o. Landtm,
att denna anmärkn:s-anledn. enl. 59 § Riksd.-Ordn. komme att
till nämnde Utsk. remitteras.
Föredrogos och begärdes på bordet K. M:s nedannämnde
denna dag ankomne Nåd. Propos:r till R. St.
l:o om antagande af en författning,
af straff;
2:o om antagande af en författning, ang:de straff-arbetes
och fängelse-straffs verkställande i enrum;
3:o ang:de användande af de å Statsanslaget för Båtsmansbeklädnaden
åren 1849—1851 upkomna behållningar:
4:o ang:de afsöndring af jord från kronolägenheterne Hushagen,
Köpingsöu och Byslätten i Köpingsviken af Vestmanlands
län för utvidgning och Tätning af Köpings å;
5:o ang:de upförande å stat af lön för Kronofogden i Westerbottens
Lappmarker, hvilkens aflöning f. n. utgår dels från
det å RiksStatens 8:de hufvudTilel upförda reservations- och
förslags-anslag till Lappmarks Ecklesiaslikverket, dels i s. k.
uNärt»:
6:o ang:de bibehållande af det vid 1853—1854 års Riksdag
till ombyggnad af Långebro vid Christianstad anvisade Statsbidrag
;
44
Den 17 Januari.
7:o ang:de försäljning af tomtplatsen efter- kronans nerbrunna
Spannmålsmagasinslnts i staden Carlshamn;
8:0 i anledn. af f. d. Landshöfd. i Götheborgs och Bohus
Län, General-Löjtn. Gr. Carl Gustaf Löwenhjelms, f. d. tillf,
Landskär», kronofogden Anders Samuel Peterssons och LandsSekret.
Lagm. Carl Engelbloms underd. ansökningar att erhålla
eftergift å dem ådörndt ersättningsansvar för kronans förlust i
följd af Länsbokhållaren Casper Langlets bedrägliga förhållande;
samt
9:o angtde eftergift af den frami. Öfversten m. m. Israel
af Ekenstam, i egenskap af Chef för vestra Tull-Distriktet, till
ersättande ådömda andel utaf Tullkassören G. E. Bergvalls
balans.
Föredrogos och begärdes på bordet nedannämnde K. M:s
denna dag ankomne Nåd. skrifvelse!- till II. St.
l:o mod förslag till författning, ang:de stämplade pappersafgiften
samt hvad vid kontrollen och upbörden deraf bör iakttagas;
2:o
i anledn. af gjord underd. framställning om Statens
medverkan för fullbordande af jernvägsanläggningen mellan Köping
och Hult;
3:o angrde gjorda underd. framställningar om Statsbidrag
för jernvägsanläggningar från Mariestad till vestra Stambanan,
från Borås tili samma Stambana, mellan Köping och Utterbergs
Bruk, samt mellan Hvetlanda och Oscarshamn :
4:o angtde Ilirekttns för Nora Ervalla jernvägsbolags underd.
ansökning om ytterligare låneunderstöd för nämnde jernvägsföretag;
och
5:o i anledn. af f. d. Expedts-Chefen m. in. C. T. Meinanders
underd. ansökning om pensionsförhöjning.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Allm.
Besv, 0. Ekon.-Utsk. inkomne Betänktn:
N:o 4, i anledn. af väckt förslag om nya föreskrifters meddelande
rörande tiden för utlysande och anställande af entreprenad-auktioner
för Statens räkning;
N:o 5, i anledn. af väckt motion, angtde förändring af vilke
ren för åtnjutande af de åt yngre Universitets lärare anslagne
stipendier;
Nto 6, i anledn. af väckt fråga örn reglering af Länsindelningar
;
Nto 7, i anledn. af väckt motion om förhöjning i traktamentet
åt Magistrats-personer och Borgare vid besigtningar och.
andra förrättningar för kronans räkning; och
Den 21 J anuari.
45
N:o 8, i anledn. af väckt fråga om beredande af Gudstjenstoch
Skol-lokaler för Gannisoiisförsamlingarne i Stockholm.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Onsdagen den 21 Januari 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 3 prot.-utdr. för d. 17 dennes samt pleni prot:n förd.
19 och 20 sisth Dec.; hvarefter
Gr. Puke, Folke Magnus, anmälde sig och uplåste ett sälydande
anförande :
Då den granskning af nnvartde Chefen för Sjöförvars Departenntet
afgifna underd- förslag till reglering af anslagen för sjöförsvaret
under nåstblifvande statsförvaltnings period, som llr Gr.
von Platen uti plenum d. 20 sisth Dec. företog, var allt för vidlyftig
och sväfvande, för att da kunna af mig riktigt uppfattas,
hvadan det svar, jag derå vid tillfället lemnade, äfven blef ofullständigt
torde i enlighet med hvad jag då förbehöll mig, jag nu
få ytterligare anföra.
Om den långtiriga inledning. Gr:n låtit föregå sin s. k.
granskning, kunde vara åtskilligt att säga, men dess egentliga syfte
är allt för mig genomskinligt, för att det skulle löna möllan dervid
uppehålla sig. Beklagligt har det emedlertid synts mig, och
skall säkert så förefalla livar och en att llr Grin kunnat anse
sig för samma syftes befrämjande behöfva mer och mindre direkt
anfalla förbemälte Dep:ts-Chef. ehuru denne ej är tillfälle att här
sjelf försvara sig, och att äter lill lif väcka, den gamla tvisten om
den ena afdelningens af Flottan h reträde framföre den andra, hvilken
till begge afdelningarnes fromma, hade afstannat, till följd af
den oväld, hvarmed nuvide Dep:ts-Chef. iaktagit så väl den enas
som den andras intressen.
De anmärkmr i sak uti llr Gr:s anförande, vid hvilka
jag fästat mig, ärro följande och skola af mig hvar för sig bemötas.
l:o. Alt ej uteslutande såsom skäl för löne-förhöjningarna
bort anföras de förhöjda prisen på lefnadsförnödenheler, hvilket
46
Den 21 Januari.
förmenas ej för det närvarande hålla fullt streck, utan heldre de
ökade lefnadsltoslnader, som en stigande civilisation och deraf föranledda
lefnadsvanor medföra.
Om denna slrof åsyftar något annat, än att i allmänhet klandra
uuv:de Dep:tsChefs tillstyrkanden, skall den väl innebära en
anklagelse emot denne med afseende på beloppen af de föreslagna
löneförhfljningarne. En ojäfvig granskning af dessa förslag skall
dock visa, att man vid lönernas bestämmande, sökt i främsta rummet
undanrödja den i äldre stater emot ilo lägsta gradernas löntagare
begagna orättvisa, i det lönerne för dem varit så lågt satta,
alt de äfven under mindre dyra tider aldrig kunnat rimligen antagas
förslå ens till fyllande af de oundgängligaste lefnadsbeliofven,
samt alt lönebeloppen för de högre graderna blifvit något sä när
föreslagna efter den fördyrade leluadskostnaden, hvarvid den högsta
graden, på sätt aflöningsförslagel för Flottans Officers-Corps utvisar,
ingen förhöjning alls tillkommit. Med fullt fog kan således
sägas, att om aflöningsstaterne fordom uppgjordes mera med afseende
pä de högre än lägre gradernas fördel, förhållandet nu är
tvärtom, hvilket jag förmodar Hr Gr:n ej kan klandra. Hvad
nu beloppen egenteligen ankommer, så är det svårt fatta Gr:ns
mening, om de föreslagna äro antingen för höga eller för låga,
enär Hr Gr:n föreslår att alla löner under 1000 R:dr R:mt böra
ökas med 50 °/o och de deröfver med 33 Va % följd hvaraf en
Sekund Löjtnant med lägsta lön skulle i stället för 600 Rrdr hvartill
lian i ilen Kongl. Propos:n blifvit föreslagen, endast får 450
R:dr — den med högre lön 562 t/2 Hulr i st. f. 800 Rdr—-  Premier och Kapten Löjtnanten likaledes lägre löner än de föreslagne
nion Amiralen för hvilken ingen förhöjning föreslagits erhölle en
dylik af icke mindre än 2500 .— och vice Amiralen 2000 R:drs
tillökning i stället för 1000 R:dr -— Kan detta verkeligen vara
Hr Grins mening? Eller har granskningen af det klandrade förslaget
varit så löslig, att granskaren icke anat de slutsattser, som deraf
kunna dragas.
2:o. Alt Dep-.lsChefens anförande icke lemnade grund för bedömmande
af befälets antal hvilket borde liimpas efter den styrka,
det hade alt föra i krig, och den sysselsättning, del agde i fred,
och all antalet Amiraler borde minskas med 2.
Detta yttrande innefattar en svår anklagelse emot den värde
granskaren sjelf, som säger sig icke hafva förändrat åsigter och
likväl underlät, att, enligt dessa, tillvägabringa minskning i flottans
officers personal, under den tid han var Dep:t,sChef. Nuvarande
DepilsChef, har desto mindre funnit skäl att föreslå någon förminskning,
som anfalet officerare under de senare årens större rustningar
visat sig vara väl behöfligt och utan tvifvel blifver alldeles otillräckligt,
om allmän rustning af flottan skulle ambefallas. Detta torde
ock få gälla som skäl hvarföre åtgärd ej vidtagits att afvisa
unga män, som vilja egna sig åt yrket, hvilket för öfrigt icke. utan
alt bryta mot gällande författningar, läte sig göra med utexaminerade
kadetter ifrån Karlberg, och skulle vara i högsta grad obilligt emot
Den 21 Januari.
47
andra, som kunna styrka sig hafva fullgjort de fordringar som fastställs
lor vinnande af inträde vid Flottan som Officer, livad Amiralen
lie träffar, så finnes Vid sjöförsvaret, DepitsChefes-platsen oräknad,
minst 3 platser, som rätteligen alltid holde vara tillsatta med
flaggman, och 1 a 2 att tillgå, som Befälhafvare på utgående större
Eskader, äfvensom vid upkommande sjuklighet eller annat förfall
bland någon af de fungerande, torde ej kunna anses öfverflödigt.
När DepitsChefen ansett minskning i offecerspersonalen, hvarken
nödig eller nyttig, är det ganska eget att af honom begära
skäl för en sådan minskning: för de jemkningar inom graderna,
han ansett önskliga, har han framlagt, efter hans och fleras tanka,
giltiga skäl. Alven har han, i hvad på honom ankommit, sökt bereda
erforderliga tillgångar för att gifva befälet behörig sysselsättning
och öfning.
3:o. Ali genom den af GY:n i särskild motion föreslagna förändrade
organisation af FörvalV.n af Sjöären:na skalle vinnas, i
mån af afgång, en besparing af 18,850 R:dr R:mt årligen.
Denna motion har jag redan tillförne bemött, och får med
åberopande af hvad jag dä anfört, endast tillägga; alt för genomförandet
af den förändring Gr:n afser, torde fordras åtskilliga
ändringar i grundlagarne, hvarmed icke häfver sig så lätt, och väl
är det, ali denna hållhake (innes, hvarförutan, oftare än nu kan blifva
händelsen, nvhets-makeriets och omstörlningslustan tvifvelsutan skulle
bjuda till göra sig gällande. Hvad den utlofvade besparingen
angår, så utom det alt den icke på långliga tider kunde blifva
disponibel, är det fara värdi, att Staten finge i följd af förändringen,
Vidkännas motsvarande, om icke större utgift.
4:o. Angående ändamålsenligheten af Flottans, Construktions-Corps.
Alt denna Corps måhända skulle kunna något minskas, har
jag förut medgifvit, ehuru den rätteligen endast utgör 14 och ej
24 Officerare som Gr:n säger, men deraf följer ej att den helt och
hållet kan undvaras. Sådant måste väl bero derpå, om Sveriges
flotta fortfarande skall beslå af stora och små fartyg, eller inskränkas
blott till de senare,
1 senare fallet blefve påtagligen en Conslruktions-corps öfverflödig,
enär Flottans fartyg då i allmänhet blefve af den enkla beskaffenhet,
att de kunde vid hvarje enskilt varf åstadkommas. Men
intill dess, (hvilket jag hoppas och förmodar aldrig inträffa), förhållandet
blir sådant, torde väl vara radliga st bibehålla Construktions-Corpsen,
som är vetenskapligt bildad, och ej göra sig beroende
af alt händelsevis kunna påträffa en eller annan i skeppsbyggeri
kunnig person, som om han stodo all erhålla, då säkerligen
blefve mer än skäligt dyrlegd — utan att lemna någon säkerhet
för alt ega de för krigsskepps byggande nödiga insigter.
5:o. Att behofvet af tillökning i underofficerarnes antal
ej vore ådagalagt.
Ideen att medelst Matroser, som konstitueras lill underofficer,
ersätta bristen af dessa, är hemtad ifrån Engelska Marinen,
48
Den 21 Januari.
men liar inom Svenska Flottan, der sådant äfven skett, befunnits
ej motsvara det afsedda ändamålet, då det i diciplinärt hänseende
visat sig medföra olägenheter, att samma person som ena dagen
är befallande, den andra dagen är kamrat med den han dagen förut
befallt. Matroscorpsen är dessutom allt för fåtalig, äfven om
det begärda antalet af ytterligare 200 skulle beviljas, för att kunna
undvara de Under-Officersbiträden, som derifrån skulle tagas. I
stället för 70 sådana, som Gr. Platen, såsom l)ep:tsCbef hade beräknat,
bar nuvar:de Dep:(sChef föreslagit en tillökning af 40 Underofficerare
hvilken ingen sakkunnig kan med alivarvilja påstå, efter
Flottans nuvaride förhållanden vara obehöflig eller för mycket tilltagen.
6:o. Angående förändringar med Marin-Regementet.
Hvaruti dessa skulle bestå, är icke närmare uppgifvit — att
Marin-Reg:t hvars styrka, spelet inberäknade utgör 800 man, icke
790, såsom Gr:n upger, skulle kosta mer än ett Garnisons l\eg:te
i Stockholm är ogrundadt; och måste påståendet derom, härleda sig
från den omständigheten, att uti de från Landtförsvars Dep:tet —
afgifne aflönings förslag, kostnaden öfver Stat för manskapets naturaunderhåll
icke blifvit der uplagen, utan måste särskilt beräknas,
då den deremot i allöningsförslaget för Marin-Reg:let uptagits till
hvad den förmodats komma att i medeltal verkligen utgöra. Af
följande beräkning visar sig ui fallandet blifva, beklädnadskostnaden
utesluten, den dock för Marin-Reg:let upgår till mindre belopp
än det för Svea LifGarde:
Enl. allöningsföreslaget för Marin-Reg:tet — Lit F. skulle
detta Reg:te om 800 man i fall aflöningsförhöjningarne beviljas,
komma alt årligen kosta  R:mt R:dr 146,708: 30.
Hvartill bör läggas värdet af 1950 tunnor
natura spanmål, ej i förlaget värderade
ä 10 R:dr
» » 19,500: —
Således hela kostnaden Runt R:dr 166,208: 30.
Deremot kostar Svea Lif-Garde 820 man nu enl. gällande
Rikslat  R:dr Runt 131,105: 68.
samt tillskott till Reg:tets mathållning omkring
n v 48,000 —
eller tillhopa 179,105: 68.
och lägges härtill beloppet af nu föreslagna
löntillökning  23,327.
samt ersättning för 9 hästrationer,
föreslagsvis å 400 Rulr
minst  3,600: 26,927: -
blir hela kostnaden för detta Reg:te 206,032: 68
eller 39.824 Rulr 38 öre drygare än Marin-Reg:tets kostnadssumma,
hvartill gerna kan läggas omkring 10,000 Rulr för underhåll
af manskap som ej låtit sig permitera, ett förhållande, som årligen
inträffar vid Gardes-Reget:ne, men ännu aldrig hänt vid Marin-Reg:tet.
Så långe
Den 21 Januari.
49
SS länge ännu sjögående skepp finnas, lärer väl till besättningar å
deni, likasom inom andra Mariner äfven böra särskilt trupp, hvilken
dessutom erfordras till garnisonstjenst vid flottans station i
Carlskrona. Om denna tjenstgöring skulle bestridas af dertill upfordrad
båtsmans-styrka, hvilket dock svårligen låter sig göra, då
båtsmanshållet det förutan, redan är till tjenstgöring strängt anlitadt
komme man snart till samma erfarenhet som inom Arméen vunnits,
eller att en indeldt garnisons-styrka blir kostsammare, än en värfvad;
— I och för Blekinge läns beväringsmanskaps öfvande är ock
Marin Reg:t behöfligt.
7:o. Att den för MatrosGorpsen föreslagna aflöning
vore för lågt tilltagen m. rn.
Om Hr Gr. Platen kan åstadkomma förhöjning i den för matroscorpsen
äskade aflöning, skall jag visst ej lia något deremot,
men tror dock, att när i betraktande tages; att karlen dessutom
blir född, får, om hvad som nu är hegardt, beviljas, dessutom 60 R:dr
årligen till beklädnad, och når han är sjökommenderad, tillökning i
aflöningen, hans vilkor icke blifva sä usla som Hr Gr:n vill göra deni, —
Hyrorne för matroser å Svenska Cophardiflottan hafva i allmänhet
ej varit särdeles höga, om de ock på senare tider något stigit
— att jemföra Kronans matros med Cophardi-matrosen, hvilken
sistnämde ofta får gå ledig flere månader utan att kunna erhålla
hyra, torde ej hålla rigtigt streck; då Kronans matros deremot har
sin säkra aflöning året om. Då ifall hvad för matroscorpsen blifvit
hegardt, af Rikets St:r beviljas, denna corps aflöningsvilkor blifva
väsendligen förbättrade, bör det ock kunna antagas, att corpsen
icke blott till nuvrde, utan äfven till den föreslagna styrkan
skall kunna hållas fulltalig, helst om rekryteringen, i enlighet med
hvad tillförne brukades, icke som nu tillgår, inskränkes inom eller
ifrån skeppsgossarne.
8:o. Att den föreslagna pensioneregleringen för Flottans
befäl med vederlikar vore obillig och olaglig
Derom kunna tankarne vara delade ; men om Hr Gr:ns välvilliga
förslag går i fullbordan, att endast provisionela och godtyckliga löneförhöjningar
nu skola beviljas, kan icke heller någon pensionsreglering
ifrågakomma och klandret deraf förlorar då äfven sin udd. 1
sådant fall blefve det för flottan välkommet, om Gr:n kan utvärka tillökning
i anslaget för Reserv-Staten.
9:o. Att gemenskapens fördelar vid pensioner egleringen
blifvit förbisedda.
Under sednare åren hafva gratialen från Am:ts krigsmans-kassan
för äfskedadt manskap från Flottan ökats med ungefärligen 50 °/0;
oberäknadi de af Invalidhusmedlen årligen utgående understöden
till dem som fyllt 70 år. Då denna tillökning, åtminstone i någon
mån, tillvägabragts på Befäls- och Underbefäls bekostnad, var det
väl ej obilligt, att deras fördelar nu i främsta rummet afsågos.
Kan Gr. Platen så begå, att gemenskapens gratial kunna ytterligare
ökas, blir nuv:de Dep:ts-Chefen, som äfven ömmar för deras
väl, honom säkerligen mycket förbunden.
lil H. 4
50
Den 21 linea ri.
10:o. Att gifna löften i afseende på användandet af
de vid sista Riksdagen beviljade anslag till materielen blifvit
svikne.
Denna anklagelse skall väl gälla den brist af 109.958 R:dr
R:mt i tillgångarne för skeppet Skandinaviens slutliga fullbor
dan, hvarom förmäles sidan 19 i K. M:ts nåd. Propos:n om
Statsverkets tillstånd och behof bilagda prot. öfver sjöförsvarsärenden,
samt densamma prot. följaktliga Bilaga JLit Z, och
hvilken brist yppats hufvudsakligen i följd af pris-stegringen och
ökad dagsvärkskostnad, som omöjligen vid tidpunkten för kostnads-beräkningarnes
upgörande kunnat förutses. Vill Gr. Platen
ligga uuv:de Dep:ts-Chefen sådant lill last, lärer han svårligen
undgå alt sjelf klandras åtminstone för obillighet; och i öfrigt skall
han ej kunna bevisa sitt påslående, emedan arbetena bedrifvits med
påräknad drift och omtanka. Den bestämda arbetstiden går icke
heller tillända förrän med 1857 års slut.
ll:o. Att det vore en gagnlös uppoffring att anbringa
ångkraften på fartyg, som icke från början blifvit derför
konstruerade.
Oberäknadt att inom andra Mariner, t. o. m. den Engelska
så tiligått, måste det obestridligen vara mer statsekonomiskt handIadt,
att göra den materiel, som finnes, så användbar som möjligen
ske kan. än att låta den olörändrad blifva allt mer obegagnelig, samt
äfven för landets försvar bättre, att derföre i behofvets stund kunna
påräkna en fullkomligare, om än icke den fullkomligaste materiel,
än ingen eller en föga brukbar. K. M:t och R:s St:r
hafva ock hittils gillat dessa grundsatser, hvilka äfven följas
af Stater med ej desto större tillgångar. För öfrigt borde det
ej vara Gr. Platen obekant, att ångkraftens anbringande på det af
Flottans äldre fartyg, som hittills dermed blifvit försedt, lyckats
utmärkt väl; och hvarföre klandras då åtgärden?
12:o. Att skärgårdsvapnet blifvit eftersatt.
Denna beskyllning är fullkomligt grundlös, såsom i det följande
skall visas.
Af det vid 1850—51 årens Riksdag anvisade Extra Stats-anslag
till sjöförsvaret, 600,000 R:dr b:ko, föreskrels af K. M:t under
d. 22 Januari 1852, att deraf skulle till förstärkande af Flottans förråd
användas 322.500 Hulr och återstoden 277.500 R:dr sålunda
fördelas, att der med vore vid 1854 års slut i komplett skick föisatta,
utom ett redan i tjenstbart stånd varande Linie-Skepp, yller lipare 4 sådana
Skepp, 6 Fregatter, 4 Corvetter, 7 Ångfartyg, 1 Brigg, 5 Skonerter,
48 Bomhkanon-slupar, 12 landstignings-slnpar, 12 Kanon-slupar,
122 Kanon-jollar. 6 Mörsarefarlyg och 9 Chefs-fartyg, deribland 4 nya
Bomhkanon-slupar. Denna nådiga befallning utfördes med den drift,
att Chefen för Sjöförsv.-Dep:tet kunde kort före Riksdagens öppnande
år 1853 hos K. M:t i underdtghel anmäla, alt af det anbefallda
då redan så mycket blifvit åstadkommet, att endast en
obetydlig del af skärgårdsflottan återstod att iståndsätta, samt 2
Linie skepp likaledes vore komplett färdiga, och att så väl den
Den 21 Januari.
51
återstående delen af Skärgårds-floltan som de öfrige 2:ne Linjeskeppen
voro afsedda att vid 1854 års utgång vara i fullt andvändbart
skick, med tillhörande iöventarier kompletterade: hvilket
ock klef förhållandet t. o. m. tidigare: emedan, i anseende lill
de under tiden ulbrustna fiendtligheter emellan åtskilliga af Europas
stormakter, arbetena så mycket sig göra läte, forlskyndades. Vid
1853—54 arens Riksdag beviljade II. S:r utom 240,000 R:dr
b:ko lill anskaffning af 11,000 beklädnader för sjöbeväringsmanskap,
ytterligare ett Extra omslag af en mill. samma mynt
till föremål rörande sjöförsvaret. Af denna mill., för hvars användande
närmare redovisas i bilagan Lii U. lill ofvanberörde
prot. anvisades till gevär och blanka vapen 200,000 R:dr samt
återstoden 800,000, till färdigbyggande och komplettering af fartyg,
hvarvid 13,000 kommo Skärgårdsrfatygen till del. Detta anför nu
Gr:n såsom bevis, att desse blifvit af Dep:t-Chefen eftersatte. När
den klandrade dispositionen af nyssberörde extra stats-anslag d.
25 Januari 1854, af K. M:t, beslöts, var, såsom redan är
anfördt, Skärgårds-FIoltan i det närmaste kompletterad, och skulle
det således, då vid samma tidpunkt den strid, som fördes i Sveriges
närhet, tog en sådan vändning, att fäderneslandet oförtänkt
kunnat i densamma indragas, med fog kunnat anses såsom oförsvarligt
(och säkerligen äfven kommit att så betraktas,) om l>ep:tsChefcn
underlåtit tillstyrka K. M:l att disponera omlörmälda
medel till fullbordande af den Flottans materiel, med hvilken sådan
åtgärd i saknad af anslag, dittills ej kunnat vidtagas, på det att i
behofvets stund desto större sjöstyrka skulle förefinnas att utrusta.
Att åter under en tid, då upfinningarne som bäst voro rigtade på
skärgårdsvapnet, och dess ändamålsenligaste beskaffenhet ännu är
långtifrån att vara gifven, använda större summor på nybyggnad
af fartygs certer, som redan äro eller kunna förutses snart skola
blifva uttömda, hade varit en ålgård hvars tillstyrkande troligen
ingen ansvarig rådgifvare skulle velat bära ansvaret för
Emedlertid har skärgårdsvapnet under nuvar:de Dep:ts-Chefens
förvaltning, icke heller i afseende på nybyggnader varit så lott—
löst som Gr:n vill låta R. St:r och allmänheten komma att tro. Utom
de förutnämde 4 st. Rombkanon-slupar, hafva nemi. 2 Chefsfartyg,
och 2 vattenskutor af jern, samt de nyligen vid Motala
förfärdigade 2 Krigs-ängfartyg eller Ångkanon-slupar blifvit anskaffade:
och hafva härtill äfvensom till komplettering af skärgårdsfartyg,
från och med 1853 blifvit anvisade dels af ordinarie Statsanslag
oell dels af kreditivmedel tillhopa omkring 316,000 R:dr
li:ko. Icke heller har vid förrådens komplettering Skärgårdsvapnet
blifvit lillbakasatt, då af extra anslaget 200,000 R:dr till gevär och
blanka vapen och 240 000 R:dr till beklädnader för sjö-bevärmgs
manskap, omkring två tredjedelar tillfallit detsamma, samt dessutom
mer än en half mill. allt R:dr b:ko, anvisats och användts till förstärkande
och komplettering af detta vapens förråd af alla slag.
Sålunda finnes nu för Skärgårdsfartygen att tillgå 4 s. k, utredningar
af ammunitionseffecter, då stora Flottans fartyg i allmän
-
62
Den 21 Januari.
liet ännu äga blott en; och befinna sig för öfrigt alla förråden,
om afseende icke fästes på det inskränkte utrymmet, i del fullständiga
och välordnade skick, att Flottans styrelse icke allenast icke
skyr, utan tvärtom lifligt önskar att R:ts St:r eiler deras Statsutskott
rfiå derom öfvertyga sig genom egen åskådning.
13:o. Att sammanslagning af nybyggnads- och underhåttsanslagen
icke borde medgifvas.
Om tillräckliga mede! anvisades till hvardera af dessa båda fö
remål,
kunde det visst vara lik gill tigt alt sammanföra eller skilja
dessa anslag, ehuru det alltid försvårar redovisningen, när det som
kan redovisas på en titel skall redovisas på tvenne. Något egentligt
skäl hvarföre ej på sätt K. M:t föreslagit, och ända intill
1850—51 års Riksdag, ägt rum, dessa båda anslag ånyo sammanföras,
har Gr. Platen ej mäktat framhålla. Till nvbygnad och underhåll
af fartyg m. m. erfordras precist samma materialier och efekter:
när nu t. ex. 20 sk//, jern behöfves lill det ena och 20 d:o
lill det andra föremålet, blir enda vinsten, att i st. f. att 40
sk//, om anslaget är gemensamt, på en gång kan uphandlas, måste
2:ne uphandlingar ske af 20 sk//, hvarje gäng; när behörig
kontroll och redovisning dessutom alltid måste förutsättas, äga rum,
har erfarenheten nogsamt ådagalagt att Statsmedlen förmånligast
för det allmänna användas, när ej onödiga band eller föreskrifter
reglementera härutinnan. För min del skulle jag, om R:ts St:r ej
vilja godkänna K. M:t Proposm i delta afseende, anse lämpligast
vara att på ordinariestaten nuvde särskilda nybyggnadsoch
underhållsanslag sammanfördes til! flottans underhåll; hvaremot
hvad som beviljades till nybyggnad kunde upföras på extra Statsanslaget,
förutsatt att hvardera anslaget blir tillräckligt och i
enlighet med K. M:ts framställning.
14:o. Att den af Dep:ts-Chefen framlagda plan för
öfnings-expeditioneme vore oriktig.
Hvad Gr:n härvid klandrar är egentligen, att Dep:ts-Chefen velat
låta 10 Secund-Löjtn:r beordras, för öfningsvinnande, på hvarje
fartyg utgående på exercis-expedition, hvilket antal anses allt lör
stort, för alt medföra något gagn; onekligen vore det bäst, om
så många fartyg kunde årligen utsändas, att på hvarje ej behöfde
beordras flere Oficerare än under vanliga förhållanden; men då man
ej vågat föreställa sig möjligheten af att erhålla härtill erfoderligt
exercisanslag, är det väl ändock klokare, att söka bereda de nyblifna
officerarne den öfning, som med den begärda anslagstillökningen
kan åstadkommas, än att låta dem förblifva aldeles oöfvade.
Genom lämplig anordning af tjenstgöringen ombord, kan många af
de olägenheter, det stora antalet beordrade medför, afhjelpas. Denna
åsigt har ock Dep:ts-Chefen uttryckt i sitt anförande om detta ämne;
vinnes större tillökning i exercisanslaget, än den af Dep:ts-Chefen
föreslagne såsom från flere håll vid denna riksdag blifvit yrkadt,
kan sådant icke annat än blifva honom kärkommet, ty icke kan väl
Gr. Platen tro bemälle Dep:ts-Chef äga så litet insigt i yrket,
att han skulle förbisett olägenheterne af sitt förslag, fastän han icke
Den 21 Jannari
53
velat begära större exercis-anslag, än lian förmodat kunna erhållas.
Hvad beträffar skiljandet af exercis-anslaget som Gr:n yrkat,
så har jag förut visat ubehöfligheten af en sådan åtgärd, och åberopar
endast mitt dä afgifna yttrande. Slutligen kan jag ej underlåta
att uttala min verkliga ledsnad öfver det misstroende till
Sveriges förmåga att underhålla ett kraftigt sjöförsvar, Gr:n ständigt
uttrycker och äfven söker att bibringa andra; denna förmåga
den jag deremot aldrig betvifla!, beror endast på viljan, och i hvilket
rum ibland Statens utgifter, kostnaden för Flottan sättes; blir
man först öfverens om den oafvisliga nödvändigheten, kan nog medlen
åstadkommas, och Sverige har tillförne visat det kan underhålla
såväl flotta som armée, äfven då dess tillgångar voro inskränktare, dess
folkmängd ringare, än nu.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr. Jag tager mig friheten bos
Hr Gr:n o. Landtnun anhålla alt, när Hr Gr:n o. Landtrmn pr öfvar
tillfälle dertill gifvas, jag må få tillfälle att afgifva några yttranden
i ani. al K. M:t Propos. om Statsverkets tillstånd och
behof.
Gr. von Platen, Baltzar: Ehuru jag icke å det nu föredragna
yttrandet af Gr. Puke finner mig upmanad att lemna
något svar, och detta så mycket mindre som jag förmodar att remiss
deraf lill Ulsk. icke kan komma i fråga, (inner jag mig dock
af aktning för detta Stånd föranlåten att tillse, huruvida det är
några rättelser eller genmålen deremot, som från min sida höra
ifrågakomma och anhåller således alt framdeles få yttra mig härom.
Endast på ett yttrande i delta anförande anhåller jag att nu
genast få svara, nemi. det sista då den värde talaren ansåg mig
hafva visat mig hysa misströstan om Sveriges förmåga att försvaria
sig. Öfverlygad om bådas vår lika håg att efter hästa förmåga bidraga
till detsamma, torde det tillåtas mig nämna, att jag aldrig
framställt en sådan åsigt som att Sverige skulle sakna förmåga att
försvara sig; och jag glädjer mig att en sådan förtröstan aldrig
skall svika mig. Men skilnaden oss emelian ligger deruti, att jag
anser en stark armée och en stark skärgårdsflotta hufvudsakligen
nödvändiga dertill.
Gr. Puke: Jag vill uplysa den siste värde talaren att han
missförstått mitt anförande, emedan jag aldrig sagt att Gr. Platen
upkastat tvifvelsmål derom, att vi icke skulle kunna försvara oss,
utan har jag deremot sagt att Gr:n betviflat Sveriges förmåga att
underhålla ett kraftigt sjöförsvar: så folio sig mina ord ock såsta
de att läsa i mitt anförande.
Gr. von Platen: Jag anhåller endast att få säga, att i
afseende på sjöförsvaret jag aldrig yttrat någon misströstan; men
att jag i afseende å sättet för Sverige att vinna ett kraftigt för
-
54
De n 21 Jan u a r i.
svar anser att man icke kan och bör söka sin tillflygt i linie»keppsflottan.
Företog H. R. o. Ad. val af de 12 Elektorer jemte 4
Suppleanter, hvilka skola ega att, tillika med Elektorer af de
öfriga IliksSt:n. utse R. St:s Just. Ombudsm., samt den man,
som i vissa fall skall honom i embetet efterträda; och befunnos,
vid valförrättningens slut, följande Hrr hafva blifvit utsedde
till
Elektorer:
ster.
Puke, Folke Magnus, med 117 röster.
Cederström, Fullm. Frih. Cederström, Carl
Emanuel, med 123 röster.
Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm,
med 121 röster.
Croneborg, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Knut,
med 120 röster.
Celsing, Lars Gustaf, med 121 röster.
Braunerhjelm, Ferdinand, med 123 röster.
Adlerbjelke, Fullm. Hr Bogeman, Carl, med
119 röster.
Silfverstolpe, David Ludvig, med 118 rö*
ster.
Lagerstråle, Carl Eric, med 123 röster.
Sandels, Pehr Benjamin, med 117 röster.
Edelstam, Fabian, med 172 röster.
Suppleanter:
Sköldebrand, Knut, med 117 röster.
Carlheim Gyllensköld, Oscar Henric, med
116 röster.
Sparre, Sigge, med 100 röster.
N:o
120
Gr.
122
n
—
135
7)
—
293
Frih.
—
494
Hr
1560
C. »
—
1600
n
—
1675
7,)
—
1939
71
1992
7)
—
2006
7)
—
2195
N:o
373
Frih.
—
1661
Hr
7
V
—
44
Frih.
Sedan
öjen om
ster,
blifvit
bestämc
Föredrogos och remitterades till LagUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 17 dennes på bordet lagda Nåd. Propos:r till R. St.
l:o om antagande af en författning, ang:de sammanläggning
af straff; och
2:o om antagande af en författning, ang:de straff-arbetes
och fängelse-straffs verkställande i enrum;
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 17 dennes på bordet lagda Nåd. Propos:r till R. St.
Den 21 J anuari.
55
l:o angtde användande af de å Statsanslaget för båtsmansbeklädnaden
åren 1849—1851 upbomna behållningar.
2:o ang:de afsöndring af jord från kronolägenheterne Hushagen,
Köpingsön och Byslätten i Köpingssocken af Vestmanlands
län för utvidgning och Tätning af Köpings å;
3:o ang:de upförande å stat af lön för Kronofogden i Westerbottens
Lappmarker, hvilkens aflöning f. n. utgår dels från
det å RiksStatens 8:de Ilufvudtitel upförda reservations- och
förslags-anslag till Lappmarks Ecklesiastikverket, dels i s. k.
»Näst»;
4:o ang:de bibehållande af det vid 1853—1854 års Riksdag
till ombyggnad af Långebro vid Christianstad anvisade Statsbidrag
;
5:o ang:de försäljning af tomtplatsen efter kronans nerbrunna
Spannmålsmagasinshus i staden Carlshamn;
6:o i anledn. af f. d. Landshöfd. i Götheborgs och Bohus
Län, General-Löjtn. Gr. Carl Gustaf Löwenhjelms, f. d. tillf
Landskam. Kronofogden Anders Samuel Peterssons och LandsSekret.
Lagm. Carl Engelbloms underd. ansökningar att erhålla
eftergift å dem ådömdt ersättningsansvar för kronans förlust i
följd af Länsbokhållare!! Casper Langlets bedrägliga förhållande
;
7:o ang:de eftergift af den frami. Öfversten m. m. Israel
af Ekenstam, i egenskap af Chef för vestra Tull-Distriktet, till
ersättande ådömda andel utaf Tullkassören G. E. Bergvalls
balans.
Föredrogs och remitterades till Bevilln:sUtsk. K. M:s d. 17
dennes på bordet lagda Nåd. skrifvelse till R. St., med förslag
till författning, ang:de stämplade pappersafgiften samt hvad vid
kontrollen och upbörden deraf bör iakttagas.
Föredrogs K. M:s d. 17 dennes på bordet lagda Nåd. skrifvelse
till R. St., i anledn. af gjord underd. framställning om
Statens medverkan för fullbordande af jernvägsanläggningen mellan
Köping och Hult.
Hr Nordenfelt, Leonh. Magnus, anförde skriftligen:
Då man ofta, både offentligen och enskildt får höra bittra
anmärkn:r fällas emot Bolaget för jernvägen emellan Köping
och Hult, torde det ursäktas mig att jag, som varit anställd i
Bolagets tjenst från hösten 1852 till våren 1855, uptager R. o.
Ad:s tid med framläggandet af mina åsigter, såväl ang:de de
orsaker som vållat Bolagets oförmåga att fullgöra sina åtaganden,
som ock om den synpunkt, från hvilken Bolagets ställning
till Svenska Staten f. n. hör betraktas.
56
Den 21 Januari.
Dessa orsaker hafva så vidt till min kännedom kommit,
hufvudsakligen varit:
l:o Att den förslagssumma för hvilken räniegarantien beviljades,
redan ursprungligen väl låg, genom de förlängningar af
jernvägen och tilläggsarbeten, som sedermera blefvo Bolaget
ålagda, jemte alla prisers stigande, då arbetet korn till utförande,
befanns otillräcklig.
2:o Den länga tidsutdrägt som egde rum från det R. St:s
beslut, den 2 Sept. 1851 fattades, till dess Bolaget erhöll oktroy,
yller d. 13 Nov. 1852.
Ärendet var visserligen, oaktadt föregående Riksd.-Beslut i
samma ämne bifallits af K. M., ingalunda så utredt att beslut
borde fattas, utan föregående noggrann pröfning, men denna
pröfning torde kunnat verkställas på betydligt kortare tid.
Denna tidsutdrägt hade för Bolaget de olyckligaste följder,
emedan ett år för arbetet förlorades, under hvilket penningckonjunkturerna
i England voro utmärkt gynnsamma, då deremot
om våren 1853, då arbetet först kunde taga sin början,
penningemarknaden redan började blifva tryckt, hvilket jemte
kännedomen om aktie-kapitalets otillräcklighet för företagets
fullbordande vållade ett plötsligt och högst betydligt fallande
af Bolagets aktier, hvarefter hela dess tillvaro endast varit ett
fortsatt försök att invänta bättre tider.
3:o Att Bolagets Direkt, bestått af 2:ne afdeln., den
ena i England, den andra i Sverige, hvilka hvardera för sig
fattat beslut, och af hvilka den Engelska haft förvaltningen af
Bolagets penningeaffärer, som således helt och hållet varit undandragna
den Svenska Direkt:ns kontroll, ett förhållande som
förorsakat arbetets planlösa bedrifvande och andra administrativa
misstag, emedan Svenska Direktms beslut alltid måst bero
af de penningereinisser, som från England erhållits.
4:o Att de Engelska Direktörerne och deras vänner disponerat
hvarje Bolagsstämmas majoritet, i följd hvaraf någon ändring
af ofvannämnde förhållande icke kunnat vinnas, och
för det
5:o att Bolaget varit utsatt för allmänt kända storartade
bedrägerier.
Hos Bolaget ligger således efter min åsigt ej direkte skulden
till, att det ej kunnat fullgöra sina åtaganden, och synes
mig att Svenska Staten eller enskildte personer, utom aktieegarne,
hittills af Bolagets tillvaro och verksamhet icke lidit några förluster
eller olägenheter, men deremot vunnit flere väsendtliga
fördelar, såsom utbildande af opinionen om jernvägars nytta,
och möjligheten att dem åstadkomma, införande af penningar i
landet, upöfvande af enskildte personers arbetsskicklighet, samt
utveckling och spridande inom landet af erfarenhet om jernvägsarbetens
utförande.
Det kontrakt som Bolaget ingått med Svenska Staten, synes
mig, sedan Bolaget ej kunnat upfylla dess vilkor, vara till
Den 21 Januari.
57
inånga väsendtlig» delar förfallet, då detsamma ej fullständigt
angifver Bolagets rättigheter och skyldigheter under de förhållanden.
sorn nu inlrädt, hvadan jag, då dessa sannolikt förr
eller sednare komma att ställas under domstols pröfning, anser,
att R. St. höra hos K. M. anhålla, att en fullständig utredning
af Bolagets ställning till Svenska Staten, så snart som möjligt
måtte företagas. I sakens närvartde outredda skick, anser jag
deremot intet annat steg från R. St:s sida böra tagas i denna
fråga, än att på sätt jag tagit mig friheten föreslå, nödiga medel
ställas till K. M:s disposition för inlösande af det ifrågavar:de
jernvägsarbete!, om Bolaget erbjuder sådant på billiga
vilkor, eller Staten i sammanhang med sina öfriga jernvägsplaner
nu finner det lämpligt.
Statens rätt, att när som helst till sig lösa jernvägen med
dess tillhörigheter enl. 11 § af K. M:s Nåd. privilegium för
Bolaget, med 25 proc. förhöjning utöfver värdering, finner jag
alldeles obestridlig, likasom jag anser Svenska Staten hafva en
moralisk skyldighet att om Bolaget så önskar, företasa en sådan
inlösen, på grund af hvad i detta ämne förut förekommit.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: För den hän
delse
att den underd. ansökning, som från Köping-Hult-Bolaget
blifvit inlemnad till K. M. och af Hondm till R. St. remitterad,
i ett eller annat afseende skulle föranleda till något aftal mellan
detta Bolag och Svenska Statsverket, anhåller jag att få
uttrycka den önskan, att detta aftal då måtte gå ut derpå, att
Staten inlöser banan, då ett sådant erbjudande göres på billiga
vilkor; men jag kan icke tillstyrka att Staten, sålänge Bolaget
fortfar, ikläder sig några nya förbindelser till detsamma.
Då jag har ordet, ber jag att få fästa upmärksamheten på
hvad sorn synes mig vara en formel brist i Direktris ansökn.,
nemi. att, då fråga är om så betydliga förändringar i Bolagets
ställning, som att ikläda detsamma nya åtaganden, och för öfrigt
gä ut på en förlängd oktroy m. m., Direktrn icke åberopat
den fullmakt af Bolaget, som mäste vara nödvändig för Direkt,
för att kunna uptriida med sådana förslag. Jag föreställer mig
derföre att StatsUtsk. skall hafva svårt i sakens nuvarrde skick
åt saken lemna någon behandling. Men då det är ganska önskvärdt
att den mätte komma till ett slut, lärer Utsk. icke fela
att tillse det framställningen erhåller den form, som för pröfningen
af densamma är af behofvet påkallad.
Gr. von Rosen, Adolf Eugene, anförde skriftligen:
Då öfver den af Direkt:n för K. Svenska Aktiebolaget för
jernväg mellan Köping och Hult hos K M. gjorda underd. framställning
om understöd för Bolaget ifrån Statens sida, utlåt, afgafs
af jernvägskomitén, deltog jag icke deruti såsom ansedd
jäfvig, i egenskap af ledamot i nämnde bolags Styrelse; och
jag beklagar, att K. M. blifvit missledd genom den oriktiga up
-
58
Den 21 Januari.
fattning, Komitén hade bildat sig både af Bolagets ställning
till Staten och af Direkt:s till Komiténs yttrande remitterade,
underd. framställning, hvilken finnes ålergifven uti reciten till
K. M:s Nåd. skrifvelse till R. St. i detta ämne. Komitén har
nemi. antagit, att Staten skulle vara förhindrad att, när så
lämpligt finnes, till sig lösa jernvägen, hvilket icke kan vara
förhållandet, och aldrig af Bolaget eller dess Styrelse (öregifvits.
Som emedlertid endast på grund af denna oriktiga upfattning,
K. M. funnit sig icke böra vidtaga någon åtgärd för medgifvande
af hvad Bolaget alternativt begärt, vare sig i fråga om
ny garanti för vissa år för ränta utan amortering eller om lån
af Statsverket, så får jag med anledn. af denna K. M:s Nåd.
skrifvelse och med stöd af 56 § Biksd.-Ordn. härigenom vördsamt
väcka den motion:
Att It. St:r måtte bevilja ofvannämnde Bolag ett
understöd ifrån Statens sida, vare sig medelst förnyadt
meddelande af en räntegaranti eller ock genom
lån till det belopp, Bolaget begärt, och på sådane
vilkor, som kunna för andra allmänna arbetens befrämjande
varda af 11. St. vid innevar:de Riksdag
bestämde.
Om remiss till StatsUtsk. anhålles vördsamt.
Efter upläsningen häraf tilläde Gr. von Rosen:
Då jag har ordet må det tillåtas mig upläsa en kort pro
memoria, sorn jag tog mig anledn. lemna mina kolleger i jernvägskomitén,
enär de, ehuru jag icke var närvar:de vid öfverläggningen,
likväl hade godheten meddela mig det hufvudsakligaste
af deras första bestämmelser. Den torde möjligen något
uplysa förhållandena, då den, som jag har sett, äfven verkade
något på de andre ledamöterne af jernvägskomitén. Pro memorial]
lyder sålunda:
Vid bedömandet af den framställning, som Köping-Hultsjernvägsbolaget
gjort om Statens medverkan till jernvägsföretagets
fullbordande, äro flere förhållanden att taga i betraktande.
Frågan, huruvida denna jernvägsanläggning är af den vigt
för landet och den stora rörelsen, att den kan anses förtjent af,
eller i någon mån berättigad till det understöd, Staten i många
andra fall skänkt åt företag af större omfång och mera allmän
nytta — denna fråga torde få anses till fullo besvarad genom
R. St:s vid 3:ne Riksdagar och K. M:s vid mångfaldiga tillfällen
derom uttryckta mening, den der grundat besluten om det
understöd från Statens sida, hvilket ofvannämnde Bolag numera
förverkat, och om hvars återfående i en eller annan form Bolaget
nu anhållit. Att företaget i sig sjelft förtjenar att af Staten
med dess understöd befrämjas, lärer således kunna utan
tvekan antagas.
D en 21 Jan uari.
59
Är då det Bolag, hvilket blifvit för denna jernvägsanläggnings
utförande oktroyeradt, oförtjent af Statens biträde till
företagets fullbordande? utgör helt naturligt den andra frågan,
som bör besvaras, innan sättet för ett sådant biträdes meddelande
kan tagas i betraktande.
För bedömandet häraf torde några omständigheter böra
framhållas, hvilka hos do fleste kanske undgått upmärksamheten,
eller äro mindro allmänt bekante.
Såväl vid Statsbanornes byggande som ock för de enskilda
jernvägar, som byggas med Svenska kapitaler. måste under närvaride
förhållanden — oeh dessa komma säkerligen att till det
mesta qvarstå ännu i 10 år — en stor del af öfverbyggnaden
(skenor m. ra.) äfvensom rörelsematerielen och annat mera köpas
utifrån, belöpande sig enl. komiténs egen beräkning lill B:dr
150,000 b:ko per mil, men i min tanke till vida mera. Då
ett omfattande system af Statsbanor och sannolikt äfven en
myckenhet enskilda större och mindre jernbanor komma att
samtidigt utföras, är det icke att förmoda, det denna tillökning
uti importen, upgående till kanske några mill. H:r b:ko om
året, skall kunna beläckas af våra exportvaror, i hvilket fall
bristen måste godtgöras med reda penningar d. v. s. genom utförsel
af de ädla metallerne, hvilket åter icke kan ske utan på
bekostnad af landets rörelsekapital, som mäste lida en motsvarande
förminskning. Hvad inflytelse detta skall hafva på den
allmänna rörelsen i landet, dä en sådan guld, och silfverexport
fortfar i flere år, lemnäs åt en hvar att bedöma. Det är endast
genom utländska lån, olägenheten deraf kan förebyggas.
I motsats härtill har Köping-Hults-bolag icke allenast utan
kostnad för landet hit infört alla de effekter, som erfordras för
öfverbyggnaden, d. v. s.. om man endast afser det hittills utförda
arbetet, värdet af en mill., R:dr b:ko, efter beräkningen
af R:dr 150,000 per mil, utan äfven hit indragit och i arbetskostnaden
m. m. nedlagt circa 1 500,000 lt:dr b:ko hvarigenom
detta Bolag således ökat Sveriges kapitalförmögenhet med
2^ million R:dr b:ko, i st. att förminska densamma eller föranleda
en minskning af landets rörelsekapital.
Men icke nog härmed. Genom den lättnad, detta jernvägsföretag
beredt ortens rörelse, äfven i den ringa utsträckning,
hvari detsamma blifvit fullhordadt, har bolaget gifvit åt
produktionen en besparad arbetskraft, som inom årets slut säkerligen
upgår till ett värde af omkring 300,000 R:dr b:ko.
Vidare har endast genom biträde af Köping-Hults-bolagets
materiel det blifvit möjligt för Nora-Ervalla-bolaget att få sin
jernväg ballastad och bragt i det skick, att den kan trafikeras,
hvilket eljest säkerligen icke i år kunnat åstadkommas.
Eli serskild, till sin betydenhet icke beräknelig, vinst har
ock blifvit genom Köping-Hult-bolaget beredd åt landet i det
kapital af kunskaper och erfarenhet, sorn en hel mängd Ingeniörer
och underordnade personer i Bolagets tjenst förvärfvat,
60
Pen 21 Jan u ar i.
af hvilka de fleste,, sedan de hos Bolaget fått åtminstone sin
första bildning såsom jernvägs-ingeniörer, öfvergått till Statens
jernvägsbyggnader, som altså i första rummet skördar frukterna
af denna Bolagets plantskola. (Ibland sådane telningar derur
får jag nämna Hrr Nordenfelt, Richert, Wennerström, Koos,
Astrand, Sahlbom, Henström, Sturzenbecker m. fl.)
Slutligen torde den anmärkn:n icke heller vara utom sin
plats, att, om — såsom man ofta har godheten yttra — jernvägsfrågan
blifvit af mig i vårt land framryckt åtminstone ett
tiotal af år, detta endast varit möjligt genom det stöd, jag haft
af det utländska kapitalet; ty hade jag kommit utan detsamma,
sannerligen det hade varit möjligt att genomdrifva jernvägsfrågan
så som skedde. Detta kapital representeras af Köping-Halts
Bolag, som altså måste ega rätt att tillegna sig en del af den
förtjenst, man har godheten att tillägga mig i fråga om jernvägssakens
framgång i vårt land; och att icke tillerkänna ett Bolag,
som varit af så mycken nytta för landet, och hvilket hittills
icke fått någon direkt hjelp af Staten, lika rätt med andra sig
bildande Bolag till biträde och understöd från det allmännas
sida, skulle väl vid sådane förhållanden vara temmeligen orätt
'
O
vist.
Att Bolaget icke upfyllt de för detsamma vid oktroyerandet,
och sedermera bestämda vilkor, i fråga om tiden för arbetets
fullbordande, har berott på fel och bedrägliga fötbållanden
vid förvaltningen af Bolagets penningefillgångar, hvilket faller
detsammas Styrelse eller individer deraf till last, men icke kan
tillräknas Bolaget sjelft; hvarföre också icke Bolaget i sin helhet
kan hafva förverkat den välvilja frän det allmännas sida,
hva rpå detsamma, såsom jag tror mig hafva visat, eger så rättvisa
anspråk.
Frågan huruvida, bolaget må vara förtjent af Stålens biträde
till jernvägsanläggmngens fullbordande, torde få anses härmed besvarad,
och således sättet för detta biträdes meddelande kunna lagas
under skärskådande.
1 sin und. ansökan lill K. M:t har bolagets Direktion framställt
särskilda alternativer i delta hänseende, nemi. antingen
återställande af den förverkade räntegarantien och bolagets återinsättande
uti alldeles samma rättigheter, som det egde 'före sisth
års'slut, med allenast en lämplig utsträckning af den förjernvägsanläggnirigen
föreskrifna byggnadstid; eller ock
tillerkännandet af everldelig eller åtminstone till 99 år utsträckt
besittning af jernvägen med allt hvad dertill hörer samt räntegaranti
under 25 år för 4 proc. å anläggningskostnaden: eller slutligen
jemte
enahanda besittningsrätt, beviljandet af ett lån utaf Staten
till lika belopp och med lika vilkor, som blifvit Gefle-Dahlabolaget
vid sista Riksdag beviljadt.
Om företrädet emellan dessa alternativer kunna åsigterna vara
delade, allt efter den synpunkt, ur hvilken en hvar betraktar sa
-
Ren 21 Januari.
61
ken. För min tiel tvekar jag ej att gifva min röst för det sista
af dem, eller biträde medelst ett lån af 1,600.000 R:dr b:ko på
de vilkor, som för Ge lie—lia lila bolaget äro bestämde och med de
modifikationer, som af Direkt:n föreslagits.
Som bolaget icke önskar att få lyfta någon del af lånet förr
än jernvägen är öppnad för trafik mellan Orebro och Nora samt
jernvägen då i värde representerar en laugt högre summa, än det
lån, som är i fråga, hvarförutan länet, i den nion, det utfaller,
uteslutande användes till banans vidare utsträckande och fullbordan,
kan icke något tvifvel finnas, att ju jernvägen med dess tillhörigheter
utgör en fullgod säkerhet för det ifrågasatta lånet; och nödiga
kontroller för detsammas riktiga återbetalande kunna, vid beviljandet
deraf, till Statens ytterligare betryggande dessutom föreskrifvas.
Jag skiljer mig äfven ifrån Kongl. Jernvägs-Komitéen i det
afseendel, att jag anser, det inlösande af jernvägen för Statens räkning
under Octroytiden må ske efter expropriations-lagens grunder
eller efter mätismanna ordom, med iakttagande vid liqviden, att
hvad af det omförmälda Statslånet kan finnas då oguldet, ifrån den
sålunda fastställda lösningssumman i främsta rummet afdrages.
I öfrigt torde jag med afseende på hvad Komitéen i dess afgifna
Memorial yttrat rörande taxan, höra fästa upmärksamheten
derå, alt taxebestämmelserne för Statens banor icke lämpligen kunna
utgöra en norm för enskilde bolags trafik-taxor, enär Staten icke
behöfver, såsom de enskilda ägarne, beräkna en direkt iukomst af
sitt i vägen nedlagda kapital, utan hemlar sin ränta derå på indirekt
väg af den stigande allmänna välmågan i landet; till följd hvaraf
också Staten kan sätta sin taxa så lågt, att, ifall den skulle tillämpas
jemväl å de enskilda banorna, upkomsten af sådana och
beståendet af redan tillvarande associationer för dylikas utförande
och bedrifvande göres alldeles omöjligt.
De bestämmelser, Köping-Iiult bolagets previlegium innehåller
i fråga om taxans upgörande, synas mig upfylla sitt ändamål
så väl, att, i min tanke, någon förändring deri ej kan vara
behöflig eller till nytta ledande,
Jag anhåller att denna min promemoria måtte jemte min motion
få åtfölja den Kongl. Propos:n till Utskottet.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Sedan K. M. i Dess
nu föredragna Nåd. skrifvelse förklarat Sig icke kunna understödja
det af bolaget väckta förslag att genom ett eller annat
alternativ erhålla R. St:s ytterligare biträde vid utförande af
banan mellan Köping och Hult, har den siste värde talaren med
åberopande af 56 § R. O. sökt att få samma fråga, under form
af enskild motion, dragen under R. St:s pröfning. Ehuru jag
icke vet huruvida denna under Riksdagen inträffade händelse
kan anses vara af den beskaffenhet, att Gr. Rosens anförande kan
såsom enskild motion remitteras till StatsUtsk., anhåller jag dock
att få förklara, det jag hoppas, att Utsk. med all den varsam
-
62
Den 21 Januari.
het saken kräfver, måtte behandla denna fråga, och deråt lemna
all nödig upmärksamhet. .Jag önskar tillika att Utsk. icke måtte
nu föreslå R. St. att ingå i några vidare transaktioner med detta
bolag. Skulle likväl någon ny öfverenskommelse böra göras,
instämmer jag med de båda första talarne, att den enda möjligheten
är att på billiga vilkor inköpa jernvägen, men icke att
genom låneunderstöd eller ytterligare räntegaranti ingå i någon
öfverenskommelse med bolaget. Det är för de fleste af Eder,
mine Hrr, icke obekant, huru denna fråga förut blifvit behandlad.
Det kan icke vara obekant, att redan vid 1848 års Riksdag,
då frågan väcktes om anläggande af en jernväg mellan Orebro
och Hult, och då R. St. medgåfvo en garanti af 4°/0 på anläggningskostnaden
under loppet af 15 år, bolaget icke på dessa
grunder kunde bildas. Ny framställning gjordes derföre vid
följande Riksdag om att utsträcka banan lill Köping, och It. St.
medgåfvo då under 40 års tid en garanti af 5 °/0 för denna
väg, hvaraf 4®/0 sorn ränta och en °/0 som amortering, så att
efter dessa 40 års förlopp jernvägen skulle tillfalla Slaten.
Huru har nu bolaget upfyllt sina förbindelser? .Jag har icke
här begärt ordet för att lägga sten på börda, .lag känner visserligen
hvilka olyckor som träffat bolaget, men det kan icke
bestridas, att detsamma icke kunnat upfylla sina förbindelser.
Jernvägen skulle nemi vid 1855 års slut vara fullbordad från
Köping till Hult. Vid sista Riksdagen framkommo nya förslag
om förlängning af denna oktroytid. R. St. medgåfvo då ett års
förlängning för jernvägens fullbordande, d. v. s. att densamma
icke behöfde vara fullt färdig förr än vid 1856 års slut, men
att den delen deraf, som ligger mellan Orebro och Köping,
skulle vara fullbordad vid 1855 års slut. I afseende på denna
bansträckning torde man med säkerhet kunna påstå att ännu i
detta ögonblick knappast |. kanske blott hälften, äro fullt färdiga.
Att nu återigen till K. M. inkomma med förslag att antingen
genom förlängd oktroy eller genom låneunderstöd af It.
St. vinna en ytterligare garanti på obestämd tid, då nemi. i
denna framställning icke upgifvits inom hvilken tid bolaget anser
sig kunna få banan färdig, det vittnar enl. min tanke om
ett mod, som jag anser ganska beiömvärdt från bolagets sida,
men som icke kan vara upmuntrande för R. St. att ingå i några
nya förbindelser med bolaget. Jag tog mig friheten nämna
att om någon öfverenskommelse med bolaget bör träffas, så bör
den icke gä ut på annat än alt rentaf inköpa jernvägen, men
jag tror det är ganska svårt att beräkna hvad denna väg kan
vara värd, och jag tror att den har kostat vida mera än hvad
den i verkligheten är värd. Jag påminner mig endast att vid
1853—54 års Riksdag nämnde vägsträcka af Bolaget sjelf ansågs
böra kosta 2,020.000 R:dr b:ko. Det anslag af 5 millioner,
som vid början af Riksdagen ifrågasattes att ställas till
K. M:s disposition för inlösen af denna jernväg, synes mig derföre
vara orimligt högt tilltaget. Jag önskar att, om någon in
-
Den 21 Januari.
63
lösen kommer i fråga, den måtte verkställas på sådant sätt, att
Staten icke kommer att förlora, d. v. s. att, om Staten inköper
banan, Staten icke bör betala mera än hvad den verkligen är
värd. På detta sätt skulle bolaget kanske bäst kunna komma
ifrån hela denna intrasslade sak, men att åter ingå i några förbindelser,
vare sig i fråga om oktroy eller låneunderstöd, anser
jag vara olämpligt. Jag anhåller att dessa mina anmärkntr måtte
få åtfölja remissen till StatsUsk.
Hr Nordenfelt: Då den siste värde talaren anmärkt, att
det skulle möta stora svårigheter att sätta ett bestämdt värde
på jernvägen mellan Köping och Hult så ber jag att få upläsa
elfte § i bolagets privilegier: »Vill Staten före utgången af
»ofvannämnde år till sig lösa jernvägen vare sådant äfven tillå»tet;
dock skall i denna händelse lösesumman, derest öfverens
»kommelse
icke på annat sätt träffas, sålunda bestämmas, att
»sedan egendomen blifvit värderad utaf en af ojäfvige och sak»kunnige
personer bestående Komité, hvars ledamöter utses till
»halfva antalet af Oss och till den andra hälften af Bolaget,
»samt sjelfve utom sig välja en Ordför:de, och ifrån det af
»bemälde Komité fastställda värde afräknats, hvad Staten må
»hafva till anläggningskostnadens amortering kontant tillskjutit,
»återstående värdebeloppet förhöjas med 25 proc.»
På grund af denna § finner jag icke någon svårighet att
värdera ifrågavande arbete. Den summa af 5 ntilltr, sorn
jag föreslagit att ställas till K. M:s disposition, har jag kommit
till på den grund, att Statens jernvägar i allmänhet beräknas
kosta minst 600.000 R:dr för mil, och detta gör för nära 7
mil omkring 5 milhr; och jag anser att, om B. St. ställa till
K. M:s disposition och summa för detta ändamål, densamma
icke bör vara otillräcklig, utan snarare rundligt tilltagen, emedan
man alltid bör antaga, att K. M. dermed hushållar så som
R. St. afse.
Gr. von Rosen: Jag vill visst icke förlänga discussionen
i ett ämne, hvaröfver redan är ganska mycket taladt; jag vill
endast bedja att få nämna, att det icke är någon svårighet att
bedöma hvad denna jernväg eller någon annan sådan är värd.
då vi hafva expropriationslagen att rätta oss efter. Jag begagnar
detta tillfälle för att uphäfva den skenbara motsägelse, som
skulle ligga deruti, att jag alltid förfäktat det Staten icke borde
vara egare af några jernvägar, hvilken åsigt jag ännu vidhåller,
och att jag nu yrkar, det Staten måtte inlösa jernvägen mellan
Köping och Hult. Det har nu emedlertid i allmänhet blifvit
lag att Staten skall ega jernvägar, och då bör väl denna bana
icke utgöra något undantag från den allmänna regeln. Skulle
således Staten vilja lösa till sig jernvägen, så går det ju allrabäst
att med mätismannaordom upskatta densamma. Någon
svårighet dervid kan icke finnas, och jag är säker att ingen
64
Den 11 Januari.
inom bolaget är benägen att begära mera än hvad den är värd,
likasom ingen kan hysa den föreställningen att bolagets förluster
genom en bedräglig bolagsman skulle komma R. St. till last.
Hr Hjärne, Harald: Den föredragna Kongl, skrifvelsen
innehåller icke något positivt förslag till R. St. Den refererar
endast 3:ne alternativa förslag frän Köping-Hult Bolagets Direkt.,
att erhålla ytterligare understöd af Svenska Statsverket till jernvägens
fullbordande, äfvensom .Jernvägs-komitéens Utlåt, deröfver.
Utan att yttra sig öfver de framställda förslagen, inskränker
Sig K. M. att tillkännagifva, det K. M. finner saken
icke vara i det skick, att den kan af K. M. pröfvas, men att
Handlingarne blifvit till StatsUtsk. öfverlemnade »för den händelse
att R. St. skulle finna saken vara i det skick, att den kan
af R. St. pröfvas.» Jag föreställer mig, att den omständighet,
som hufvudsakligen ansetts hindra pröfningen af Bolagets framställning,
bestått deri att ingen framställning blifvit å Bolagets
sida gjord om jernvägens öfverlemnande till Statsverket; ty på
någon annan grund lärer väl. numera, ingen utsigt vara att någon
ny transaktion emellan Bolaget och Statsverket kan ifrågakomma.
Efter allt som passerat med detta Bolag, kan man
svårligen föreställa sig att Bolaget sjelf haft några synnerliga
förhoppningar om bifall till sina framställda förslag, vare sig
ett eller annat af de 3:ne alternativerna. I detta fall instämmer
jag således med 2:ne föregående talare. Hvad jernvägens
inlösen beträffar, så anser äfven jag denna åtgärd vara den enda
som kan föranleda till någon vidare transaction roed Bolaget,
men delar äfven i detta fall den åsigten att initiativet i denna
fråga måste komma från Bolaget. Att nu, med anledning af
den föredragna Kongl, skrifvelsen, gifva StatsUtsk. anledning att
väcka fråga om jernvägens inlösande af Statsverket, skulle allför
mycket inveckla den stora frågan om Stambanornas ordt
ilande, som redan är under handläggning i StatsUtsk.; ty det
lärer ej kunna förnekas, att frågan om Köping-Hults-jernbanans
inlösande af Staten är synnerligen egnad att utöfva ett visst inflytande
på den förut nog invecklade discussionen om stambanornas
sträckning. — Jag önskar derföre att frågan om alla
transaktioner med Köping-Hults-Bolaget måtte f. n. afböjas, och
att således StatsUtsk., med anledn. af den Nåd. skrifvelsen, icke
må föreslå RiksSttn att fatta något annat beslut, än det äfven
Regeringen, för sin del, ansett lämpligast: nemi. att saken icke
f. n. är i det skick att den kan af II, St. pröfvas.
Gr. Anckarsvärd: Det bar icke kunnat undfalla min
upmärksamhet, att K. M:s Nåd. skrifvelse till R. St. i detta ämne
icke uptagit något af de 3 alternativer som Köping-Hult-Bolagets
Direktion upgifvit sig önska för jernvägens fullbordande. Den
Nåd. skrifvelsen har icke förordat någotdera af dessa förslager.
Frågan
D u u 21 Januari.
65
Frågan har blifvit så fullständigt utredd af Hr v. Troil, alt jag
näppeligen anser mig hafva något att tillägga; men i den K.
Skrifvelsen förekommer äfven såsom aniedn. till handlingarnas
öfverlemnande åt StatsUtsk., att den räntegaranti, som Bolaget
förut innehaft, varit af 11. St. omedelbart beviljad. Jag måste
tillstå, att jag har svårt Unna någon mening i ordet »omedelbart.
Jag kan icke eller draga någon annan slutsats än att K. M.
måtte ansett R. St. vid tillfället af beslutets fattande hafva allt
för uteslutande handlat för dess egen del vid beviljandet af
denna garanti åt Bolaget. Hvad denna garanti för öfrigt beträffar,
så tror jag, som Hr v. Troil redan fullständigt visat, att
densamma liksom öfriga Bolagets rättigheter blifvit af detsamma
fullkomligt förverkad. Jag tror att det är för tidigt för R. St.
att nu ingå i frågan om inlösen. Jag skulle tro att, då frågan
är om en så stor summa, det ieke är skäl för R. St. att omedelbart
vidtaga någon åtgärd, sorn sedermera inför Nationen kan
komma R. St. tili last, utan att 11. St. bör i detta afseende afvakta
K. M:s beslut eller någon Kongl. Propos., sorn kan lemna
R. St. någon skälig aniedn. att fatta beslut i frågan. Jag tror
att Bolaget har ställt sig på en fullkomlig rättsgrund, att afhandlingen
mellan Staten och Bolaget är det som gäller, om
Bolaget anser sig hafva något att fordra af Staten. Det är
200,000 Rtdr som Bolaget deponerat och begärt att få lyfta.
Huruvida äfven denna fordran är af R. St. omedelbart beviljad,
är hvad jag icke känner, men icke tror jag att Bolaget kan
hafva någon annan rättighet till deras lyftande än hvad Bolaget
i detta afseende kan i rättsväg göra gällande. K. M.
säger också i Sin Nåd. Skrifvelse, att K. M. icke kan uptaga
frågan till pröfning förr, än den blifvit af R. St. afgjord. Jag
skulle således tro att denna skrifvelse bör icke föranleda annan
åtgärd än alt läggas till handlingarna, helst då det i densamma
heter, att tillhörande handlingar äro öfverlemnade till StatsUtsk.,
för den händelse att R. St. skulle vilja härmed vidtaga någon
åtgärd. Huruvida, då nu så många anmärkntr blifvit mot denna
K. M:s Nåd. skrifvelse gjorda, den kan helt enkelt läggas till
handlingarne eller måste remitteras, öfverlemnar jag till Hr Gr.
o. Landtm, samt det H. St. att pröfva; bör den remitteras, anhåller
jag att dessa mina ord måtte få åtfölja till Utsk.
Hr von Troil: För R. o. Ad. har Hr Nordenfelt upläst
den § i Köping-Hults-Bolagets reglor, som föreskrifver det sätt,
hvarpå inlösen af ifrågavar:de jernväg skall komma att äga rum.
R. o. Ad. liar deraf funnit, att inlösningssumman skall bestämmas
af en komité, i hvilken K. M. och Bolaget, till lika antal
hvardera, utse ledamöter, som sedermera inom sig välja Ordförande.
Denna § var mig ingalunda obekant, men bolagsreglorna
innehålla derjemte, att, då inlösningen ifrågakommer, skall,
såsom Hr Nordenfelt äfven anmärkt, Bolaget utöfver den belli
H. 5
66
Den 21 Januari.
stämda lösningssumman erhålla 25 proc Det är just dessa 25
proc. jag vill att. i händelse Staten skall inköpa Köping-Hultsjernvägen,
Bolaget icke måtte erhålla. Enl. min åsigt bör inlösningsfrågan
af E. St. eller deras StatsUtsk. icke tagas i öfvervägande
under annat förhållande, än att Bolaget om en slik
inlösen gör framställning. R. St. böra icke taga initiativet i
detta fall. Om Bolaget Anner sådant lämpligt, må det inkomma
med upgift å den summa, som kan anses motsvara jernvägens
värde, och då först må R. St. eller deras StatsUtsk. taga frågan
i öfvervägande, men att R. St. i första hand skola nu taga
någon befattning dermed, anser jag högst olämpligt. Detta har
jag redan afstyrkt, och afstyrker det än ytterligare.
Man har sagt, att värdet af en jernbana lätteligen kan utrönas.
.Jag beder om förlåtelse, att jag, ehuru icke Ingeniör,
påstår, att det är ganska svårt. I den ort, der jag är bosatt,
har jag under loppet af 2:ne år varit i tillfälle att följa jernvägsarbete!.
Jag har der erfarit, huru mycken vigt bör läggas
derpå, att lill landfäste för en bro finnes tillräcklig pålning.
När bron är färdig kan arbetet, som derpå är nedlagdt, för ögat
synas godt och prydligt, men möjligt är likväl, att pålningen,
hvilken icke efteråt kan undersökas, likväl är mindre omsorgsfullt
gjord, och jag trotsar en hvar, som icke vid arbetet varit
närvartde, att säga, att arbetet räcker för sekler eller endast
några år. Flere sådana frågor skulle jag här kunna framkasta.
Man har äfven sagt, att då kostnaden för Statens jernvägar blifvit
beräknad till 700,000 R:dr per mil, vore den föreslagna
lösningssumman för jernvägen mellan Örebro och Köping ingalunda
för högt uptagen. Utan att vilja lägga Bolaget det ringaste
till last, som jag erkänner arbetat under särdeles svåra
konjunkturer, anser jag mig dock böra nämna, att jag tror, det
i många afseenden väsendtliga skiljaktigheter förefinnas emellan
de färdiga delarne af Statens jernvägar och Köping-Hults-vägen.
Till en början har man användt det siimsla slaget rails, det
s. b. bridgerails, beslående af en från platt jernstång utvalsad
skena, då man deremot på Statens jernvägar begagnar skenor
med massiva halsar och massiva hufvuden. Dessa skenor äro
mera hållbara och en hvar vet, att de äfven kosta mera än
dem, som blifvit anbragle å Köping-Hults-vägen. På denna
jernväg har man ytterligare begagnat runda stockar till sleepers.
Dessa kunna icke lemna den hållbarhet, som de platta, hvilka
begagnas å Statens jernvägar, ty det måste väl vara tydligt,
att ju bredare yta rails hafva att hvila på, ju starkare skall
äfven arbetet blifva, förutsatt, att det i öfrigt är gjordt med
omsorg. Går man vidare till d. s. k. stationen i Örebro, så
finner man visserligen ett i liten skala upfördt stationshus af
sten, men deremot intet magasinshus och i öfrigt en byggnad
af bräder, som utgör på samma gång lokomotivstallet 0ch verkstäder,
med ett ord allt är ofullbordadt. Såsom jag redan
nämnt, vill jag icke lägga detta Bolaget till last, då jag nog
-
Den 21 J a n u a r i
67
samt känner de svåra konjunkturer, under hvilka det haft att
utföra sitt arbete, men i fråga om bestämmandet af värdet utaf
Köping-Hults-banan böra de nu af mig anmärkta förhållanden tagas
i betraktande. Jag uprepar hvad jag redan en gång förut
yttrat, att hvarken StatsUtsk. eller It. St. höra vidtaga ett enda
steg för att i fråganä nuvande skick gå Bolagets önskningar till
mötes; men önskar Bolaget en öfverenskommelse med Statsverket,
må den då ske i form af inlösning af jernvägen efter derom
af Bolaget gjord framställning, på det att Staten icke må betala
mera än arbetets verkliga värde, och följaktligen icke heller
de i bolagsreglorna omnämnde 25 proc., hvilka komma att
erläggas, om Staten tager initiativet.
Ilr Nordenfelt: Jag vill endast uplysa, att arbetena å
Köping-Ilults jernvägen blifvit verkställda under ständig tillsyn af
en kontrollerande Ingeniör förordnad af K. M., och att ritning
öfver hvarje del af arbetet blifvit af K. M. godkänd. Det är
visserligen en sanning, att rails å denna bana äro af olika beskaffenhet
med dem för Statens banor antagne, men jag bestrider
både att skilnaden är så väsendtlig och att de å ifrågav:de
jernväg begagnade rails äro sämre såsom Hr v. Troil nämnt, då
meningarna om denna sak äro delade bland de skickligaste Ingeniörer.
Stationsbyggnaderne vid Orebro äro mindre fullständiga,
men de äro äfven provisoriska och hafva till följd af inträffade
omständigheter icke kunnat fullbordas. Hvad angår svårigheten
att bestämma den ifrågavar:de jernvägens värde, lärer
detta blifva de personers ensak, hvilka komma att förordnas i
den komitté som bildas för detta ändamål. Säkert är, att Ii.
St. under hvad förhållande som helst icke kunna bestämma detta
värde, genom pröfvande af detaljerna, äfven om förhöjningen af
25°/0 icke ifrågakommer.
Gr. von Rosen: Under nuvar:de brist på Ingeniörer
skulle jag verkligen vara frestad att proponera, det Hr v. Troil,
ehuru icke ingeniör, åtager sig dylika bestyr, såvida han icke
nu begått väsendtliga misstag och dessutom vöre Landshöfd.,
hvilken befattning han. som vi alla veta, upfyller på bästa sätt.
Såsom Hr Nordenfelt yttrat, är Orebro station nu provisorisk,
emedan rätta stationen kommer att förläggas på annat ställe.
Sådan den är, upfyller den i alla fall ändamålet. Hvad angår
frågan om rails och dess form m. m., så, då så utmärkte Ingeniörer
som Hrr Brunell och Stewensen i detta afseende ännu
icke äro öfverens, tror jag, att Hr v. Troil och jag göra klokast
att lemna det ämnet.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm., att Gr. Ankarsvärd väl ifrågastält att förevar:de
Nåd. skrifvelse skulle läggas till handlingarne, men att då flere
ledamöter begärt att deras yttranden jemte den Nåd. skrifvelsen
måtte remitteras till StatsUtsk., Hr Gr. o. Landtm, finge hem
-
68
Dan 21 Januari.
ställa om K. o. Ad. behagade remittera K. M:s förevar:de Nåd.
skrifvelse jemte de i anledn. deraf nu afgifna yttranden till
StatsUtsk.; hvilket bifölls.
Sedan härefter Gr. Ankarsvärd, i följd af sin förenämnde
begäran att få afgifva yttrande i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.
om Statsverkets tillstånd och behof, blifvit upropad, men
förklarat, att han i anseende till den långt framskridna tiden
och längden af sitt tillämnade anför:de ansåg sig icke böra vid
detta tillfälle uppehålla R. o. Ad., utan anhöll att få upskjuta
med sitt yttrande till nästa plenum, anmäldes och lades på
bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne Utlåt, och Betänk:n,
nemi. från
Banko-Utskottet:
N:o 12, i anledn. af väckt fråga om förhöjd pension åt
enkan efter Bankol<amer:n A. A. Drake;
Allm. Besvärs och Ekon.-Utskottet.
N:o 9, i anledn. af väckt förslag om aflåtande af underd.
skrifvelse till K. M., med anhållan det vederbide måtte förständigas
att noggrannt iakttaga de i afseende på truppers förskaffande
sjöledes gifna föreskrifter;
N:o 10, i anledn. af väckt motion om skyldighet för boställsinnehafvare
att deltaga i fjerdingsmans aflöning;
N:o 11, i anledn. af väckt motion om rättighet för fordringsegare
att för vinnande af verkställighet å utslag, ingifva
desamma till Länsmännen;
N:o 12, i anledn. af väckt motion om tillägg till 1 Kap.
3 § 1 mom. i Kongl. Fiskeri-stadgan d. 20 Juni 1852;
N:o 13, i anledn. af väckt motion om förändrade föreskrif
ter
i afseende å Laxfisket i hafvet utanför Listers härad;
N:o 14, i anledn. af föreslagne ändringar i K. Reglem:tet
för skyddskopp-ympningen af d. 29 Sept. 1853;
N:o 15, i anledn. af väckta motioner om tillstånd att fortsätta
auktion å landet sednare på aftonen än genom K. Förordn.
d. 22 Sept. 1848 är medgifvet; samt
N:o 16, i anledn. af vackt förslag om förändrade föreskrifter
rör:de Folkskole-medlens redovisning och aflemnande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 24 Januari.
69
Lördagen den 24 Januari 1857.
Plenum kl. 12 f. m.
Just. ett prot.-utdr. för d. 21 dennes samt pleni-prot. för
d. 30 sistl. Dec.
Uplästes det hos R. St:s Elektorer vid valet af R. St:s Just.-  Ombudsman haline prot., sålydande:
År 1857 d. 21 Jan. sammanträdde R. H. St:s valde Elektorer
för att utse R. St:s Just.-Ombudsm.; och befunnos, sedan
valsedlarne blifvit öpnade, rösterna hafva utfallit som följer:
Prof. vid K. Univers, i Upsala, Jur.-Dokt., R. N. O., Pehr
Erik Bergfalk, 24 röster;
Revisions-Sekret., R. N. O., Johan August Södergren, 12
röster:
KammarRådet, Häradshöfd., R. N. O., Sven Lorentz Theorell.
12 röster;
men då ingen af nämnde Hrr erhållit det såsom full pluralitet
uti Riksd.-Ordn:s 63 g föreskrifna antal röster, anställdes votering
enl. följande voter:spropos.:
Den, som önskar Prof. m. m. P. E. Bergfalk till Just.-  Ombudsman, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer förnyad omröstning att ega rum;
Och befunnos, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad och de öfriga blifvit öpnade, rösterne hafva ut
fallit
som följer:
Ja — 25.
Nej — 22.
till följd hvaraf Prof., Juris Dokt., II. N. O., Pehr Erik Bergfalk
blifvit utsedd att vara R. St:s Just.-Ombudsman.
Ut supra.
G. F. Liljencrantz. F. Braunerhjelm. Th. Annerstedt.
Joh. E. Uppling. E. J. Rudberg.
Äfvenledes uplästes samma Elektorers vid valet af R. St:s
Just.-Ombudsm:s Suppleant hållna prot. af följande innehåll:
År 1857 d. 21 Jan. sammanträdde R. St:s valda Elektorer
för att utse den man, som skall efterträda R. St:s Just.-Ombudsm.
, ifall han innan nästkommande Riksdag skulle med dö
-
70
Den 21 Januari.
den afgå; och befunnos, efter valsedlarnes öpnande, rösterna
hafva utfallit, som följer:
Revisions-Sekret. och K. K. N. 0., Johan August Södergren,
med 48 röster;
till följd hvaraf Revisions-Sekret. och Ridd. J. A. Södergren,
blifvit till R. St:s Just.-Ombudsm:s Suppleant utsedd.
Ut supra.
G. F. Liljencrantz. F. Braunerhjelm. Th. Annerstedt.
Joli. E. Uppling. E. J. Rudberg.
Uppå Hr Gr. o. Landtnäs i anledn. häraf gjorda hemställan
beslöts att Exped.-Utsk. skulle genom utdr. af prot. underrättas
om utgången af dessa val samt anmodas att upsätta och till R.
St inkomma med förslag lill Förordnanden för de valde samt
till underd. skrifvelse derom till K. M.
Uplästes till justering och godkändes nedannäninde från
Exped.-Utsk. inkomne förslag till underd. skrifvelse till K. M.
N:o 10, ang:de Riksdagens förlängande en månad; och
N:o 11, ang:de verkstäld omröstning öfver Högsta Domstolens
Ledamöter.
Föredrogs K. M:s d. 17 dennes på bordet lagda Nåd.
skrifvelse till R. St , angtde gjorda underd. framställningar om
Statsbidrag för jernvägsanläggningar från Mariestad till vestra
stambanan, från Borås till samma stambana, mellan Köping och
Uttersbergs bruk samt mellan Hvetlanda och Oscarshamn.
Hr Hjerta, Lars: Ehuru det i de flesta fall icke tjenar
till mycket att framställa anmärkn:r i förekommande mål, innan
de varit under behandlingen i Utsk., har jag likväl ansett mig
ej böra underlåta att beledsaga remissen af K. M:s nu föredragna
Nåd. skrifvelse med några erinringar, dertill föranledd
af den öfvertygelsen, att derest StatsUtsk. skulle tillstyrka och
R. St., på grund deraf, bevilja de förmåner, som de uti den
Nåd. skrifvelsen omnämnda jernvägs-supplikanterne begärt; så
skulle ett sådant förfarande hafva till följd, att vid blifvande
Riksdagar och i den mån Statens jernbanor blifva färdiga, R.
St. skulle öfverhopas med en ändlös serie af dylika ansökn:r,
uti hvilka fordringarne på Statens bistånd skulle tilltaga i samma
mån som de här framträdande sökanderne fått sina önskningar
tillfredsställda. Redan uti det yttrande, hvarmed K. M.
beledsagat ifrågav:de ansökn:r, önnes visserligen en ledning för
StatsUtsk. att tillvägagå med den största varsamhet, enär K. M.
deruti åberopat Sin vid förra Riksdagen tillkännagifna åsigt, att
bi-jernbanors anläggning i allmänhet bör ankomma på den enskildta
företagsamheten och endast i den mån tillgångarne sådant
medgifva, erhålla låneunderstöd af Staten. Och då man tager
Den 24 Januari.
71
i betraktande dels de fordringar, som i och för anläggandet af
stambanorna äro framställda, och dels den nuvar:de ställningen
i penningemarknaden, så finnes visserligen icke synnerlig anledn.
att förmoda, det något afseende å de nu gjorda framställningarne
om låneunderstöd skall kunna fästas, utan att ytterligare
fördjupa Staten i skuldsättning. Men man må dock icke förundra
sig deröfver, att sådana framställningar blifvit gjorda, ty
då de serskildta landsorternes innebyggare naturligtvis hafva det
största intresse att så fort som möjligt få jernvägar i deras hembygder
arilagde, och då ifvern för dessa anläggningar nu för
tiden är så stor, att man väl derå kan tillämpa det bekanta
talesättet, alt gärdet är upgifvet, är det lätt begripligt och
äfven ursäktligt, att hvar och en i sin stad vill smida medan
jernet är varmt och hålla sig framme medan ännu något finnes,
för att bekomma sin andel uti det stora bytet, jag ville nästan
säga den allmänna plundringen. Det är ock naturligt nog att
när det hunnit komma så långt alt det i främsta rummet är
fråga om delning, utan afseende på huru det skall bära sig i
stycke för det bela, så skola de fleste af representanterne, såväl
privatmän som de högre embetsinännen, göra allt hvad de kunna
för att utverka bifall till understöd för jernvägsanläggningar
hvar och en åt sin landsort, för att såmedelst ibland sin omgifning
tillvinna sig tacksamhet och anseende för det närvarrde och
hågkomst i framtiden, om än det allmänna skulle komma att, som
man säger, sitta emellan. Det må tillåtas mig att vid detta
tillfälle få erinra om ordspråket: »bonny soit qui mal y pense».
ty min mening är icke att såra, blott att påpeka ett nogsamt
kändt förhållande. Jag ber nemi. att till stöd för den tanke
jag nyss uttryckt få återkalla i Ståndets upmärksamhet ett föreställningssätt,
som man hört vara gängse i frågan cm stambanornas
anläggning, och hvilket icke torde finnas öfverflödigt att
påminna sig, då det är fråga om så stora uppoffringar från nationens
sida. Om någon nemi. i fråga om dessa banor vill göra
gällande den mening, att man först borde söka att få en linie
af en stambana färdigbyggd, för att så snart som möjligt få inkomster
och tillika erhålla för det följande en ledning af erfarenheten
om trafikens beskaffenhet derå, samt att det derföre
åtminstone bör undvikas att begynna arbeten på åtskilliga linier
på en gång, så mötes man från flere håll med det inkastet, att
detta visserligen i sig sjelf vore det rätta och det klokaste, men
att man i sådant fall icke skulle få någon stambana färdig, och
att man derföre måste söka att tillfredsställa så många intressen
som möjligt och derföre på en gång börja med jernvägsanläggningar
på flere ställen, så att innebyggarne uti de serskildta
landsändarne måtte, för att så säga, få så mycket på hand af
Ständernes beslut ang:de jernvägsanläggningarne, att de kunna
vara förvissade om att i framtiden kunna tilltvinga sig fullföljandet
af hvad som är påbegynt. Jag hemställer nu till Eder,
mine Hrr, huruvida icke denna sats utgör ett bevis derpå, att nå
-
72
Den 24 Januari.
got hvar anser sig berättigad att erhålla understöd för jernvägsanläggningar,
och att man icke gerna vill unna andra förmånen
deraf, så vida man ej sjelf får vara med om rofvet. Det är
med kännedom af detta, temligen allmänna tänkesätt, som jag
anser, att man, då det blifver fråga om understöd till anläggning
af de s. k. bibanorna, icke bör förgäta, att genom att nu
bevilja sådant understöd, man gifver ett prejudikat, som kommer
att för framtiden åberopas uti alla dylika frågor; och sorn jag
anser, att ett sådant prejudikat icke utan den sorgfälligaste
pröfning bör gifvas, ber jag att få i största korthet genomgå de
motiver, hvarpå de nu ifrågavartde låneansökningarne äro grundade.
Utaf den K. skrifvelse!) finna vi. att för bibanan från Mariestad
till vestra stambanan, hvars kostnadsförslag slutar sig på
en summa af 652,545 R:dr 44 sk. b:kc., begär man, att om
denna bibana icke kunde blifva anlagd på Statens bekostnad,
bidrag dertill af statsmedel måtte anvisas med £ af kostnadsbeloppet.
emot vilkor, om 6å funnes nödigt, att jernvägen med
dess tillhörigheter framdeles öfverlåtes åt Slaten, sedan de enskilde
genom inkomsterna deraf fått ersättning för sina dertill
lemnade bidrag, eller ock att låneunderstöd till samina belopp
måtte lemnäs på sådana vilkor, att ränta och kapital-afbetalning
kunde af blifvande inkomster för vägens begagnande åstadkommas.
För bibanan fiån Borås till samma stambana är kostnaden
beräknad till 1.705,856 R:dr b:ko, och såsom understöd begäres
ett lån, motsvarande | af kostnadsbeloppet, emot lika ränta och
amorteringsproo., sorn blifvit föreskrifne för lånet till GefleDala-jernvägsbolaget.
Vidare begäres för banan emellan Köping
och Uttersbergs bruk, beräknad att kosta 1.200,000 R:dr rint,
ett lån till halfva beloppet af anläggningskostnaden mot enahanda
vilkor som Gefle-Dala-bolaget erhållit, och slutligen anhålla intressenterne
uti den ifrågasatta jernvägsanläggningen emellan
Oscarshamn och Hvetlanda, beräknad att kosta 3.999,000 R:dr
rint, att de måtte erhålla ett låneunderstöd till f af nämnde
belopp, äfvenledes emot samma vilkor, som blifvit Gefle-Dalajernvägsbolaget
förunnade. Då således intressenterne uti Irenne
af dessa jernvägslöretag åstunda lån emot samma vilkor, sorn
förra Riksdagen beviljades Gefle-Dala-bolaget, hafva vi skälig anledn.
alt antaga, det Ständerna hafva visat detta bolag en ganska
stor frikostighet, men jag tror likväl, att om denna frikostighet
ock varit nog rundelig, så får dock Gefle-Dala-vägen icke
sättas i samma kategori, som de nu ifrågavide jernvägarne.
För den förra banan kunde nemi. icke påräknas någon fördel af
en stambana, som skulle korsa densamma eller anläggas i dess
närhet, hvilket deremot är förhållandet med de sednare, med
undantag af Oscarshamn Hvetlanda banan. Man hade snarare
anledn. att betrakta Gefle-Dala-banan i och för sig såsom en
stambana iin en bibana, såsom bildande en förening mellan två
Den 24 Januari.
73
så vigtiga provinser och öpnande kommunikationer långt in i
hjertat af landet.
Sökanderne för den s. k. bibanan från Mariestad till vestra
stambanan anföra såsom skäl till beviljandet af det begärda anslaget,
natt denna bana icke uteslutande eller ens hufvudsakligen
afsåge enskild fördel för den ort, hvaiifrån förslaget utgått,
utan, genom dep betydligt ökade trafik, som densamma skulle
tillföra stambanan, och det gagn den skulle bereda en ganska
vidsträckt landsort, den till sina verkningar vore nära nog att
jemföra med en stambana.» Uti detta yttrande ligger först och
främst en liten motsägelse, då det till en början säges, att jernvägen
icke hufvudsakligen afsåge enskild fördel för en viss landsort,
men sedermera erinras, att densamma skulle gagna en ganska
vidsträckt landsort. Vidare torde man med skäl kunna invända,
att om å ena sidan kan sägas, att en bibana medför
fördel för en stambana, så kan äfven omvändt påstås, att en
stambana bereder fördel för en bibana, enär den ditförer alla
de personer och varor, sora skola gå till den ort, som bibanan
genomskär.
Såsom skäl till beviljandet af låneunderstöd för järnvägsanläggningen
emellan Köping och Uttersbergs bruk andraga sökanderne,
bland annat, att i det närmaste ■jtg- af Rikets hela
jernexport eller 60,000 Skfå. skulle komina att på denna bana
föras till Köping, Nu frågar jag: om någonsin en orts innebyggare
skola kunna sjelfva bekosta en jernvägsanläggning, så
borde det väl vara fallet i en ort, som är så produktif, att inom
en omkrets af några få mil ett belopp lika med /^idel af Rikets
jerneffekter tillverkas och skulle på jernvägen transporteras
utom allt annat som med anledn. deraf tillkommer? Eller hvilka
äro då de, som sjelfva böra kunna bekosta någonting, om ej
de rika? Och ligger det ej en orättvisa deri, alt landets samtlige
innebyggare, hvaraf större delen är jemförelsevis fattig,
skola understödja ett företag, som, ifall detta kan ske någonstädes,
företrädesvis bör kunna bära sig sjelf? Jag vill härmed
icke säga, att innebyggarne uti rika, stambanor närliggande orter,
sådana som den nyssnämnde, äfvensom orterna kring Mariestad
och äfven Borås kunna kallas med afseende på de fabriksvaror,
som ifrån sistnämnde ort skulle föras till stambanan,
skola ensamma tillskjuta medlen för bibanornas anläggande, utan
medgifver att Staten, enär dessa bibanor komma att medföra
nytta äfven för det allmänna, måhända också bör något medverka
till anläggningen deraf, men jag påstår, att Staten ej bör
dervid så tillvägagå, att den får vidkännas så betydliga upoffringar
som här äro i fråga. Om en jernvägsanläggning verkligen
tillskyndar en ort en stor fördel och således i hög grad
ökar dess välmåga, så böra äfven dess innebyggare för de försträckningar
de till jernvägens byggande af Staten erhålla, kunna,
om allt ställes rätt till, betala en någorlunda ordentlig ränta,
så att Staten egentligen endast behöfver upträda såsom en med
-
Den 24 Januari.
lare, hvilken på sin kredit kan erhålla penningar till billigare
pris än enskilde och förskjuter dessa, men emot samina ränta
sorn den sjelf får gifva, till företag, hvilkas utförande utan
denna Statens mellankomst ej kunna komma till stånd. Jag anhåller,
att StatsUtsk. behagade fästa någon upmärksamhet vid
hvad jag nu haft äran anföra och antaga detsamma såsom en
allmän regel vid dylika frågors afgörande, dels af den orsak,
jag redan nämnt, eller att R. St., i den mån stambanorna blifva
anlagda, skola blifva alldeles öfverhopade af ansökningar om
understöd till bibanor, såvida förhoppningarne i denna väg ej
genast något stäckas, dels ocb hufvudsakligen derföre, att man
ej bör frångå en statsekonomisk regel, som alla de, hvilka tänkt
öfver nationalekonomi och statshushållning, antagit såsom ett
bland denna vetenskaps axiomer, nemi. att penningar företrädesvis
böra användas i sådane företag, der de hastigast återbetalas.
Finnas icke, utom jernvägsanläggningar, några andra utvägar
här i landet för användande af Statens medel sålunda, att både
ränta oell kapital hastigt återbetalas? Vi minnas ännu ifrån
1844 års Riksdag, att flere ledamöter af den dåvaride Regeringen
intresserade sig för att Riksg:sKont. skulle träda emellan
såsom medlare för att uptaga och utlemna lån åt jordbrukande
fastighetsegare emot inteckning. På dessa lån skulle både ränta
och amortissement inom bestämd tid betalas, men detta oaktadt
var man då så grannlaga och rädd om principen, att man ej
ville engagera Statens kredit för något sådant. Det är likväl
utan allt tvifvel, att om sådana lån blifvit beviljade, så hade
Staten derpå ingenting förlorat eller derföre fått vidkännas några
upoffringar, d v. s. den ena delen af nationen hade icke
behöft äfventyra att få sina skatter förökade för alt betala hvad
den andra delen fått tillgodonjuta. Vi hafva vidare vid våra
landtbruksmöte!! bort eanska enträgna framställningar om behofvet
af Statens mellankomst för att skaffa jordbrukaren låneunderstöd
till grunddikningar, hvilket man anser vara en så stor
förde! för jorden, att en af våra utmärktaste landtbrukare, Hr
Nonnen, vid samma landtbruksmöte upgaf, att kostnaden för
grunddikning återbetalar sig med 20 proc. om året. Staten
hade således tryggt kunnat för sådana lån fordra full ränta och
det lider icke något tvifvel, att ju icke det hade funnits många
landtbrukare, som kunnat både ställa säkerhet för lånen och
betala dera, hvarjemte kapitalet öfverhufvud kunnat reproducera
sig hvart femte år, om den nyssnämnde upgiften är riktig.
Allt detta oaktadt har man ansett det vara äfventyrligt för Staten
att inlåta sig i någon transaktion i och för det ändamålet.
Jag hemställer, vid sådant förhållande, huruvida det med afseende
på det nu förevartde ämnet, är skäl att öfvergifva den
af Regeringen redan tvenne gånger uttryckta grundsatsen, att
bijernbanor hufvudsakligen böra anläggas på enskildtes bekostnad.
Den 24 Januari.
75
Det finnes iifven en annan omständighet, sorn erinrar oss
om nödvändigheten att iakttaga den aldra största varsamhet uti
ifrågavtde hänseende, nemi. att så många jernviigsanläggningar
liksom falla öfver oss på en gång, att det är nästan omöjligt att
sätta tro dertill, att fullkomligt noggranna och tillförlitliga undersökningar
kunnat ega rum på alla de föreslagna sträckningarne
under innevartde period, då hetsigheten för jernvägsanläggningar
är så stor. oaktadt den troligen är långt ifrån alt
ännu hafva nått sin kulminationspunkt. Jemväl torde det böra
upmärksammas, att till följd af den mängd af banor, som nu på
en gång skola påbörjas, egnar sig här i landet en stor mängd
unga män åt civil-ingeniörsyrket, hvilka under den tidjernvägsbyggnaderne
fortgå hastigt erhålla fördelaktiga cmployer, men
efter 15 å 16 års förlopp, då Statens jernvägar beräknats vara
färdiga, komma att tinna utrymmet för sin verksamhet minskadt.
Då torde vi få uplefva detsamma som man erfarit i England,
eller att det hufvudsakligen är Ingeniörer, som. för att få sysselsättning
och förtjenst, upgöra den ena planen efter den andra
för nya jernvägsanläggningar och dervid ej spara förespeglingar
i sina kalkyler för att locka till bildande af bolag för deras
idéers utförande ofta nog till stor förlust för dem som äro benägne
att lyssna dertill. Men för att återkomma till hvad jag
nyss antydde, så vill jag fråga, om det är antagligt, att då vi
ännu icke här i landet ega några eller åtminstone ytterst få
Ingeniörer med verklig praktisk erfarenhet i afseende å jernvägsanläggningar,
så fullkomligt tillförlitliga undersökningar blifvit
verkställda på alla de ifrågasatta jernvägssträckningarne, att
misstag dervid ej blifvit begångna? För att ådagalägga huru
stora variationer beräkningarna vid sådana undersökningar kunna
vara underkastade, må det tillåtas mig att erinra om ett fall
som helt nyligen tilldragit sig vid ett annat företag. Det var
nemi. fråga om att ej långt ifrån liufvudstaden, söderut härifrån,
omlägga en landsväg för att undvika några större backar, och
man hade för detta företag begärt understöd af Staten. Den
första undersökningen af den nya vägslräckningen verkställdes
af en landtmätare, som uptog kostnaden för vägomiäggningen
lill något öfver 4,000 R:dr b:ko. Ortens innebyggare ingåfvo
förslaget till Styrelsen öfver Väg- och Vattenbyggnaderne, med
begäran om dess förord till erhållande af Statsanslag. Styrelsen
svarade, att den föreslagna vägen hade en något för stark
sluttning, så att Statsanslag dertill icke kunde tillstyrkas. Derefter
upgjordes ett nytt förslag af en utaf Styrelsens tjenstemän,
enl. hvilket vägomiäggningen skulle komma att kosta 11,000
R:dr b:ko. En Direkt, tillsattes, arbetet utbjöds på entreprenad
och kontrakt afslöts med en Ingeniör, som åtog sig företaget.
Under detsammas fortgång började denne att blifva orolig, emedan
han trodde sig icke kunna komma ut dermed för det betingade
priset, i anseende till arbetslönernas stigande, och kort
derefter dog han, hvarigenom hela denna plan förföll, sedan in
-
76
Den 24 Januari.
gen annan anmälde sig till arbetets uptagande. Men en annan
Ingeniör upgjorde ett nytt förslag, enligt hvilket den nya vägen
icke skulle följa den förut bestämda linien, utan framgå ett
stycke derifrån, och enligt detta förslag kommer vägen att
kosta ungefär hälften mindre än den förra summan. Detta
exempel, som är hemtadt från en väganläggning som är i fråga
och verkställes inom det korta vägstycket af vid pass en fjerdedels
mil, bevisar, att om än okulärbesigtningar och afvägningar
äro fullkomligt noggranna och rigtiga hvar för sig, så kunna
dock sjelfva planerna variera, äfven på korta afstånd, och huru
mycket mera då på längre, så att det ingalunda är gifvet, att
den sträckning som på grund af den första undersökningen,
verkställd af en person, upgifves skall vara den för en vägeller
jernvägsanläggning tjenligaste; och det måste vara att befara,
att den mängd af jernvägsbyggnader, som nu på en gång
skola påbörjas, och den brådska hvarmed arbetet skall bedrifvas,
måhända lättar tillfälle till misstag härutinnan, i anseende till
den knappa tid, som kan användas för undersökningarna. Vid
öfvervägande af allt detta, är det min tro, att tnan skulle föga
förlora på ett litet dröjsmål med anläggande af bibanorna, oaktadt
deras stora vigt såsom länkar i det s. k. systemet må
erkännas, och jag är äfven benägen att tro, att man måhända
under en längre följd af år kunde vara belåten med bibanor
för hästkraft, åtminstone på alla dem, som hufvudsakligen hafva
varutransporter till sitt föremål. Hvad särskildt banan emellan
Köping och Uttersberg beträffar, så får densamma nästan
öfverallt en sluttning från Bergslagen nedåt, hvarföre denna
bana, likaväl som de Wermländska, med lätthet borde kunna
apteras för hästkraft.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkntr måtte få åtfölja
remissen till Statslltsk.
Hr Nordenfelt, Leonh. Magnus: Ehuru jag i allmän
het
fullkomligt instämmer uti de skäl, som i den Kongl. Skrifvelsen
äro anförda för afstyrkande af bifall till de deri omnämnda enskilda
kommunernas anhållan om understöd från Staten för jernvägsanläggningar,
föranlätes jag likväl af min speciella kännedom om
behöllighelen och nyttan af en utaf de ifrågavale bi-jernbanorna,
nemi. den emellan Borås och vestra stambanan, att tillstyrka, det
R:ts St:r, om än medel måste genom uplåning anskaffas, måtte bevilja
det dertill begärda understödet. De skäl, som tala derför,
äro hufvudsakligen: att för denna jernvägsanläggning redan är bildad!
ett bolag, som tecknat */s af kostnadsbeloppet och alt 15
proc. af denna tredjedel skola, enligt inlressenternes beslut, inbetalas
före nästkommande April månads utgång, så att Staten har
full garanti för företagets utförande enl. det kontrakt, som kan komma
att uprättas, om låneunderstödet blir beviljadt; att vestra stambanan
sannolikt redan nästa höst blifver färdig för trafik till 2 mil
öster om den punkt, der bibanan skulle möta densamma, och att
Den 24 Januari.
77
således den konkurrens om arbetare, som skulle uppstå om båda banorna
på en gång vore under arbete i hvarandras närhet, nu icke
kommer att utöfva något särdeles inflytande hvaremot i närheten
af denna bana en mängd arbetare finnas bosatte, hvilka under de
förflutne åren vid vestra stambanan förvärfvat arbetsskicklighet, men
sannolikt ej kunna förmås, att följa Statens arbeten på längre afstånd
från sina hemorter: att en utförlig kalkyl öfver trafiken på
och inkomsterna af banan är upgjord, och af nästan alla bolagsmännen
å bolagsstämma förklarad vara lågt beräknad i anseende till
inkomsterna, sorn utvisar, att de ärliga inkomsterna af banan, beräknade
efter det antal resande och det gods som f. n.
fraktas till och från Borås och dess omgifningar och som skulle
komma att taga denna väg, komma att upgå till 285,000 R:dr r:mt.
Om man antager kostnaden för banans underhåll och trafikens skötande
till 125,000 R:dr för år, som torde vara mer än tillräckligt,
blir netto revenyen 160,000 R:dr r:mt för år eller öfver 6 p:ct
på anläggningskapitalet, hvarjemte på denna bana minst 150,000
Sk:?X. gods och omkring 20,000 passagerare komma att tillföras
Vestra stambanan, hvilka qvantiteter, om den ifrågavarande bibanan
ej kommer tillstånd, till större delen komma att gå andra vägar.
1 trakten af Borås finnes såväl en talrik befolkning, som till
största delen måste hämta sina lifsmedel från andra orter, som en
betydlig industri, hvilken upkommit genom konstlade medel och som,
dels till följd af redan gjorda och dels som jag hoppas ytterligare
skeende tullnedsättningar å likartade utländska tillverkningar, allt
mer och mer måste söka sig utvägar att lemna sina produkter för
billigt pris. För denna industri-idkande befolkning tilltager således
svårigheten att lifnära sig, derest icke lättade kommunikationer bereda
dess produkter en lättare afsättning. Af dessa skäl anser
jag denna ort vara i största behof af ett skyndsamt understöd medelst
en jcrnvägsanläggning, som sammanbinder den med det stora
jernvägsnätet.
Ett ytterligare skäl för saken är, att denna bibana är föreslagen
alt fortsättas dels till Lidköping och dels på södra sidan om
Borås, till Varberg, och det är all anledning alt förmoda, att det
ej skall förflyta lång tid efter nu ifrågav:de banans öppnande, förrän
de i saken intresserade kommunerne gå i författning om dess
fortsättande i nämnde riktningar.
Med anledning af Hr. Hjertås yttrande får jag tillkännagifva,
alt jag i allmänhet delar hans åsigt, att R:ts Sl:r icke böra obetänksamt
inlåta sig uti sådana företag, som de ifrågav:de, utan med
mycken sorgfällighet pröfva frågorna och öfverväga de vilkor, under
hvilka Statens understöd, med största såväl allmän som enskild
fördel, bör lemnäs, äfvensom beräkna den trafik, som på de ifrågasatta
bibanorna kommer att ega rum, emedan Staten, ifall med dess
understöd en bibana bygges som icke bär sig, derför får vidkännas
stora kostnader. Men deremot kan jag ej gilla bans yttrade
mening, att dylika banor borde byggas endast för hästkraft, enär
sådana bibanor endast bära sig i högst få fall, eller då distansen
78
De n 24 Jan uari.
är kort och det gods, som på banan skall fraktas, är lätt att omlasta.
Alt anlägga bibanor med mindre spårvidd än stambanorna,
anser jag icke heller vara lämpligt, och jag finnér mig uppmanad
alt alfvarligt påyrka, det R. St:r icke lemna något understöd för
anläggandet af sådana banor med annan spårvidd än den för Statsbanorna
antagne, sorn äro afsell de att förenas med Statens jernvägar
eller möjligen i en icke allt för aflägsen framtid kunna komma i
en direkt ben.ring med dessa jernvägar.
Det är väl sant, att en bana med mindre spårvidd kan med
mindre kostnad anläggas, ehuru besparingen, alla andra inskränkningar
inbegripne, ej torde öfverstiga 25 p:ct af anläggningskostnaden,
och att kostnaderna för omlastningen kanske ej under den
första tiden öfverstiga räntan å den summa som besparas i anläggningskostnad;
men emot sådana bibanors anläggande talar den väsendtliga
omständighet, att kostnaderna och olägenheterna af varornas
omlastning vid dessa banors förening med stambanorna ständigt
ökas i den nion trafiken lillvexer, och mycket hämmar utvecklingen
af bibanornas rörelse. Dervid skadas varorna esomoftast
utaf väta och stötar, hvarförutan förvexlingar ofta upkomma,
hvarföre jag är öfverlvgad, att om man börjar att bygga bibanor med
mindre spårvidd ärt stambanorna, man snart kommer underfund med
olägenheterna deraf, samt öfvergifver detta system och ombygger bibanorna
till samma spårviddsystem, hvarvid man måste uppoffra större
delen af det kapital, som blifvit nedlagdt i transport materielen
samt förändra banan å vissa delar af bangårdarne m. m., så
att man ådrager sig en ekonomisk förlust, som är vida större, än
den första besparingen. Andra länders erfarenhet utvisar nogsamt,
att förhållandet är sådant. Utrikes finner man nästan ingenstädes
en bana med mindre spårvidd förena sig med en större. Det mest
slående exemplet i denna väg lemnar oss storhertigdömet Baden. Vid
anläggandet af detta lands jernvägar bestämde man en större spårvidd
än den allmänt antagna, sedan en särskildt nedsatt komité
med fullkomlig sakkännedom utreddt, att jernbanor med 6 fots spårvidd
äro fördelaktigare, synnerligast då hastighet afses för en större
trafik än sådana med 5 fots spårvidd. Men sedan jernvägar i Badens
grannländer blifvit anlagda med 5 fots spårvidd och satta i
förening med nämnde lands jernbanor på 3:ne ställen, fann man sig
föranlåten, att med högst betydliga uppoffringar förändra hela sitt
jernvägssystem till likhet med grannstaternas. Ufi England hafva
mycket häftiga strider och långvariga undersökningar uti denna fråga
egt rum, då från början af jernvägarnes anläggning olika spårvidder
antogos, och en komité nedsattes slutligen, för att undersöka
på hvad sätt man med minsta kostnad skulle kunna undvika olägenheterna
af omlastning, och resultatet blef, att man på flere hanor
nedlade en 3:dje rails för att derå kunna föra vagnar af
olika spårvidd.
Chefen för Svenska statens jernvägsbyggnader bär äfven i sitt
betänkande föreslagit, att bibanor med understöd af Staten icke
Den 24 Januati.
79
böra få byggas med mindre spårvidd än stambanorna, och deruti
kan jag ej annat än på det lifligaste instämma.
Hr Hjerta bar yttrat den farhåga, att de många jernvägs-byggnaderne
skulle framalstra en allt för stor mängd af Ingeniörer, hvilka
i framtiden skulle komma att uppgöra äfvenlyrliga planer för
jernvägsanläggningar och andra företag, samt möjligen förleda Slaten
att antaga desamma.
Jag erkänner att Ingcniörsvrket i vårt land i allmänhet icke
står pä någon hög ståndpunkt, men tror att en förbättring i detta
afseende just genom allmänna arbetens utförande i stor skala kommer
att vinnas, och anser mig böra tillkännagifva, att jag för min
del icke delar denna Hr Hjertås farhåga. Så väl Staten som de
enskildte tillhör det att pröfva lämpligheten af hvad de al dem använde
Ingeniörer föreslå samt att kontrollerna deras arbeten hvadan
någon fara i delta afseende ej torde vara för handen.
Remitterades till Statslitsk.
Föredrogs K. M:s d. 17 dennes på bordet lagda Nåd. skrifvelse
till R:ts St:r, angående Direktms för Nora-Ervalla jernvägsbolag underd.
ansökning om ytterligare låneunderstöd för nämnda jernvägsföretag.
Hr Hjerta Lars: Jag utbeder mig att äfven få göra några
korta anmärkmr i anledning af denna Kongl, skrifvelse. Nora-Ervalla
jernvägs-bolaget anhåller om ett län af Staten å tillsammans 333,333
R:dr 16 sk. b:ko, och detta ehuru jernvägen redan är färdig och
öppnad för trafiken. Denna begäran utgör således en efterräkning,
som jag för min del icke anser böra bifallas. Styrelsen öfver
Väg- och Vattenbyggnader har afstyrkt ansökningen, och K. M.
har icke yttrat sig för densamma, utan endast öfverlemnat saken
till R:ts St:s pröfning. Det är dock anledning att befara, det ganska
mycken vigilans kommer alt ega rum för sakens genomdrifvande
hos Ständerna, och om det lyckas, fruktar jag, att det blifver
till ekonomisk och moralisk förlust. För alt i min mån söka
motverka ett sådant resultat, vill jag erinra, att då ett bolag
bildat sig och redan emottagit åtskilliga fördelar af det allmänna,
emot vilkor att utföra ett visst industrielt företag,
blifver del väl detta bolags ensak att se sig före, huruledes
det skall kunna gå i land med förelaget. Rolaget klagar
deröfver, att af trafiken å banan hittills endast erhållits 3 3/io p:ct
å anläggningskostnaden, men härvid bör bemärkas dels att denna
bana är helt ny och ännu ej står i förbindelse med någon större
jernvägssträckning, men utan tvifvel, då en sådan förening framdeles
eger rum. kommer att gifva en högre afkastning och dels att
det, helst sedan banan nu är färdig, bör finnas andra utvägar för
bolaget att på sin kredit erhålla medel, än att vända sig till St:n.
Jag har hört berättas, att då det har varit fråga om försäljning
af flera egendomar i jernvägens närhet, hafva de i anseende till
förmånen, af sin belägenhet i detta afseende upgifvits vara en tre
80
D en 24 Januari.
djetlel mera värda än förut. Vid sådant förhållande torde man icke
utan fog kunna begära, att innehafvarne af sådana egendomar eller
alla de ortens innebyggarne, som hafva nytta af jernvägen, sjelfva
gjorde någonting för att uprättbålla en anläggning af så stort värde
för dem. Det finnes ett sätt. som i andra länder mycket användts,
att i händelse af behof åstadkomma penningar för jernvägsanläggningar
eller andra företag, för hvilka utgifterna öfverskridit den beräknade
anläggningskostnaden, nemi. att utgifva s. k. preferensaktier,
löpande med en viss ränta och med rätt att framför de
öfrige aktierne erhålla utdelning, intill dess de blifvit till fullo betaldta.
Det synes mig såsom skulle den ort och de näringsidkare,
hvilka draga största fördelen af jernvägen, på sådant sätt gamla
väl kunna åstadkomma det nödiga tillskottet åt bolaget. Jag slutar
med att upprepa hvad jag i början yttrade, eller att Staten icke bör
lyssna till ytterligare understöds ansökningar från bolag, som af en
eller annan anledning begått en missräkning, och icke af en falsk
generositet låta sig förledas att genast bevilja den hjelp, som de
enskildte esomoftast med någon ansträngning sjelfve torde kunna
förskaffa sig.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s d. 17
dennes på bordet lagda Nåd. skrifvelse tili R. St., i anledn. af
f. d. Kxped:ns-Chefen m. m. 0. F. Meinanders underd. ansökning
om pensionsförhöjning.
Gr. Ankarsvärd, Carl Henr.: Hindrad af illamående
att tillstädesvara vid den tidpunkt, då Riksdagen ännu icke var
så långt framskriden sorn nu. och då det hade varit lämpligare
att afgifva de anmärknrr man kunde finna sig befogad att framställa
i anledn. af K. M:s Nåd, Propos., ang:de Statsverkets tillstånd
och behof, har jag vid min hitkomst erfarit, att Irsta,
2:dra och 3:dje Hufvudtitlrne redan undergått den hufvudsakligaste
handläggningen af SlatsUlskrs RiksgtsAfdeln. Jag får således
i afseende på dem afvakta StatsUtskrs Utlåt, och då tillse, om
jag har något att dervid anmärka, samt inskränker mig nu till
en granskning af 4:de och örte Hufvudtitlrnes innehåll.
Gr. Ankarsvärd upläste härefter följande:
Stats-inkomsternas användande utgör otvifvelaktig! ett af de
vigtigaste föremålen, för R. Strs upmärksamhet; och K. Mrs
Nåtl. Propos., angrde Statsverkets tillstånd oell behof kan sålunda
icke undgå, att alltid framställa anlednrr för den kritiska
behandlingen.
Det afseende som anmärknrne vid budget-förslagen kunna
komma att vinna, ej mindre hos folkombuden sjelfve, än hos
den utom dem stående allmänheten, utgör, inom Länder med
Representativa Statsförfattnrr, den tillförlitligaste Mätaren af det
förtro
-
Den 24 Januari.
&1
förtroende, som Styrelserna konna påräkna af den allmänna meningen
om deras nit. skicklighet och drift.
Granskningen af Stats-inkomsternas användande, är således
lika angelägen för Styrelserna, sorn för de styrde; och det är
ifrån denna synpunkt jag ville taga mig friheten, att efter min
förmåga skärskåda K. M:s Nåd. Propos. ronde Statsverkets till
stånd
och behof.
Pen Fjerde Hufmdt:n fordrar efter vanligheten så stora
Statsanslag, att den skattskyldige vid första anblicken på summan
häpnar för möjligheten att tillfredsställa dem.
Härifrån utgår äfven känslan af såväl pligt, som eget intresse,
att efter förmåga söka intränga i dithörande förhållanden
och att sålunda företaga deras granskning.
StatsUtsk., såsom en fullständig delegation af R. St., är säkerligen
bäst i tillfälle att åstadkomma undersökningen, ej allenast
om Statsbehofvens natur, utan äfven om ändamålsenligheten
af de, till deras fyllande framstälde förslag. Den enskilde
Riksdagsmannen åter eger visserligen sin rätt, att vid StatsUtsk:s
blifvande Betänk, göra de erinringar och påminnelser,
han kan finna föranleda till en återremiss af Betänk:t; men
detta inträffar gemenligen först emot Riksdagens slut; och jag
har derföre ansett det vara mera i sin ordning, att i förväg
lemna StalsUtsk. del af de betänkligheter, man kan hysa emot
de föreslagne åtgärderne; naturligtvis till den verkan hvartill
de, hos Utsk. kunna göra sig gällande.
Redan för nära 40 år tillbaka, eller strax efter det stora,
då afslutade Europeiska kriget, föreslog jag, att ställa en betydlig
del af Indelta Arméens nummerstyrka på vakans-afgift,
för att utaf derigenom inflytande medel, åstadkomma den materiel,
hvaraf Arméen var i så stort behof. Mitt förslag vänn
icke afseende; tvärtom ogillades det ifrån ett håll, der eljest
det kanhända hade bordt påräkna det kraftigaste understöd.
Andra länder hafva en krigs- och en fredsfot, men den Svenska
Krigs-administrationen har häruti icke velat antaga någon skillnad.
Om de medel, som jag vid det tillfället föreslog att inbringa,
utan någon för de skattdragande ny tunga, blifvit för
Arméen använde till anskaffande af en ändamålsenlig och riklig
materiel, så hade vi långt före 1853 varit så rustade, att
vi säkerligen då kunnat deltaga, i hvilka krigs-eventualiteter
som heldst.
Hvilket gagn, eller hvilken styrka för försvaret har väl nu,
jag vill blott säga under de på 1816 följande 40 åren åstadkommits
genom den Indelta Arméens fulltalighet, hvilken så
ifrigt förfäktades, då jag såsom en fruktbärande besparingsutväg
föreslog dess tills vidare ställande på en fredsfot?
Det var tillåtlig!, att efter 1815. förespå det långvariga
fredslugn, hvarmed Europa varit hugnadt intill utbrottet af kriget
år 1853. Nu fruktar jag, att utsigterna för en lika lång111
H. 6
82
Den 24 Januari.
varig, fred icke mer torde kunna anses vara för handen; hvadan
också försvars-anstalternås ordnande, böra mera än någonsin,
på det allmännas vägnar, af lagstiftningen tagas i öfvervägande;
hvarföre hvar och en sorn dertill känner sig någon kallelse,
bör finna sig manad att lemna en, om också aldrig så liten,
skärf af tanka på den så högvigtiga frågan.
Den Kongl. Propos:n, gifvet- vid handen, alt de maleriela
bristerna blifvit lill väsendtlig del afhulpne. Del vore väl, om i
sjelfva verkligheten det så förhåller sig. Tvillet alstras af okunnigheten;
till hvars undanrödjande jag också redan tagit mig
friheten, att underställa StatsUtsk. infordrandet af redovisningen
för det, af It. St. vid sista Riksdagen beviljade betydliga anslaget
tili bestridande af krigsförnödenheterne.
Aflöningsförhållandemä för Arméens Befäls-personal förekomma
nu, i större skala än någonsin förut varit händelsen.
Härvid framställer sig först, förslaget till löneförbättringar förde
vä ifva de Regementena; och hvarvid bohofvet af den begärda
löneförhöjningen är så i ögonen fallande, att emot det
begärda beloppet ingenting torde vara att erinra, om icke, att
de i något enda afseende kunde tarfva en, på billighet grundad
fö rhöjning.
Härvid förekommer det mig icke fullt billigt, att UnderLöjtnir
och Löjtnrr vid Lif-gardet till Häst äro upförda till
samma lönebelopp som vid Gardes-regemttena till fot, Artilleriet
och Ingeniör-corpsen, emedan t. ex. inköpen och underhållet
af hästar och af en dyr sadelmundering, synas hafva bordt
föranleda en skälig förhöjning, emot hvad som är föreslaget för
Subaltern-officerare vid Artilleriet, hvilka rida kronans hästar.
Skillnaden emellan Subaltern-befälets föreslagna aflöning vid
Lif-gardet till häst och Kronprinsens Husar-regein:te synes äfven
vara allt för stor: och åliggandet att på egen bekostnad
hålla hästar m. m. har äfven dervid icke ådragit sig vederbörlig
upmärksamhet vid förslagets upgörande. Det är likväl ganska
maktpåliggande, att Regeringens förslager äro fullständiga, och
så vidt möjligt beräknade på rättvisa och billighet; då det är
allt för obehagligt för R. St„ att ouphörligt blifva affordrade
tillökningar för behof, som på en gång kunnat och boidt vara
tillfredsställda.
Påtagligt är, att ingen, utan betydlig egen förmögenhet lärer
kunna ingå vid Lif-gardet till häst och Kronprinsens Husarer,
under åliggande att af egna tillgångar förse sig med och
vidmagthålla 2:ne dyra hästar: och då de rikes antal i vårt
land icke är serdeles stort, synes lockelsen att ingå vid dessa
Regem:ten, under sådana förhållanden, för de fleste blott vara
ledande til! en snar och oundviklig undergång. Det föreslagna
ökade hästunderhållet samt stallhyran utgöra visserligen någon
hjelp; men ingalunda en till fy 1 lest gö rand e
Någon fullständigare granskning af hvad förslaget i öfrigt
innehåller, i afseende å den värfvade Arméen, skulle vara ända
-
Den 24 Januari.
83
målslös; då man icke anser sig kunna inom de för handen varande
tillgångarne, organisera på eli lämpligare och ändamålsenligare
sätt, utan blott afser bibehållandet af det närvar:de sådant
det är.
Det är nemi. då klart, att löneförbättringar måste äskas,
och måhända bifallas, intill dess en koramande och möjligen
snart inträdande nödvändighet påkallar nya organisationers uprättande
ifrån bättre synpunkter: hvaribland man då torde taga
i betraktande Fot-gardernas sammanslående till ett Regerade,
såsom de ursprungligen varit, och långt f. d. blifvit ånyo föreslaget
; samt tillika fästa afseende å det mera omfattande organisationsförslag
för hela Arméen, som ehuru sedan flere Riksdagar
till R. St. afgifvet, blifvit lemnadt utan afseende.
Anmärkningsvärd! torde det emedlertid vara, att ehuru Ingeniör-corpsens
löner vid sednaste Riksdag förhöjdes, löneförhöjning
för denna corps, äfven nu begäres, hvilket synes ådagalägga
en brist på system, som ingifver föga förtroende åt de
fordringar som i öfrigt göras.
Emot det ökade befäl för Ingeniör-corpsen, som i K. M:s
Nåd. Propos. begäres. vare åtskilligt att påminna, i afseende &
för handen varande förhållanden, med våra s. k. fästningar, och
fästningsarbete!!; men med upmärksamheten fästad på en nära
framtids fordringar i detta hänseende, torde denna corpsens förstärkning
med befäl ej allenast vara nödvändig, utan måhända
oundgänglig.
För Ingeniör-corpsens stat föreslås äfven, till rese understöd
åt officerare, ett anslag af 3,000 R:dr, hvarvid jag anmärker,
att dessa anslag hos oss, i alla tider varit afsedda ifrån en allt
för inskränkt synpunkt; då, efter mina åsigter, understöd ej
allenast för utrikes resor, utan för officerares af alla vapen långvarigare
inträde i främmande Arméers tjenst, otvifvelaktig! utgör
ett af de tillförlitligaste medlen för Militärutbildningen till
högre värf inom facket; och det är denna utväg, som varit temligen
oförklarligt förbisedd alltsedan 1700-talet, då under de
Europeiska krigen ganska många Svenskar tjenstgjorde dels uti
Rege:tet Royal Svedois, dels uti andra Fransyska Rege:ten,
och hvaribland flere derifrån upstego till Generalspersoner inom
Svenska Arméen.
Hvad Ingeniör-corpsen beträffar, så föreställer jag mig,
utan mycken våda att fela i mitt omdöme, att den utländska
befästningserfarenheten, särdeles inom Frankrike, der den i största
skala varit utvecklad, för denna corps vore vida vigtigare
att inhemta, än hvad som vid våra skansar och vid våra möten,
kan åstadkommas.
Jag anser derföre att StatsUtsk. gjorde väl om det kan
finna utvägar att hushålla i åtskilligt; men om det deremot
fästade den största upmärksamhet vid stipendiers tillräckliga beviljande,
för officerares af alla vapen vistande utrikes, med förbindelse
för stipendiaterne, att föra ordentliga journaler öfver
84
Den 24 Jan u ari.
hvad de erfara, för att deraf vid återkomsten kunna till Landtförsvars-Departem:t
afgifva skriftliga berättelser öfver hvad de
sett och erfarit.
Fordringarne af nya anslag för Indelta Arméen, ådagalägger
så påtagligt olämpligheten f. n. tid af den s. k. Indelta aflöningen,
att derom något tvifvel icke mera torde kunna upstå.
Det erkännes, att den vid 1833 års lönereglering åsyftade likstämmighet
i lönebeloppen inom graderna ingalunda vunnits;
och jag vågar tillägga, att den genom likartade åtgärder aldrig
kan vinnas.
För att komma till ordning och likstämmighet af lönerne
inom de olika graderna, gifves ingen annan utväg än de indelta
räntornes samt Boställs-arrendenas ingående till kronan, och deras
ersättande genom kontanta löner till de löntagande.
Då frågan förevar att förvandla räntepersedlarne till penningar,
för att då på en gång åstadkomma en, i förväg beräknelig,
inga förändringar underkastad, skatteutgift för de skattdragande,
så anfördes här, att derigenom ett intrång skulle komma
att göras, uti de löntagandes intresse ; och man gick så långt
att man påstod, t, o. m., att R. o. Ad. inom Riksförsamlingen
vore Embetsmanna-intressets målsman ; hvilket, såsom en alltför
inskränkt åsigt af Riksdagsmannakallet af mig aldrig kunnat medgifvas.
Redan vid 1847—48 årens Riksdag afläts en Kongl. Propos.
, som afsåg de indelta räntornas ingående till Statsverket
och lönernas deraf följande utgående i penningar, direkte från
Statsverket.
Att orda om Indelningsverket och om dess »helgd», är
numera ett oting; då det såväl i afseende på Öfver- som Underbefälets
aflöningssätt är helt och hållet förstördt. Indelningsverkets
hufvudgrund ligger uti Rust och Rotehållet, men
ingalunda uti befälsaflöningen ; och för alt bringa denna i något
system, för att inom Arméens befäl vinna likhet i aflöning, lika
grader och tjenstebefattningar emellan, finnes ingen annan utväg
än aflöningens utgående i kontant, ifrån Statsverket, för alla
grader.
Då Regeringen icke synes vilja företaga en sådan åtgärd,
återstår för R. St:s del ingenting annat, än att för Indelta Arméen
icke bevilja det till löneregleringen begärda förslagsanslag
af 250,000 R:dr.
R. St. ega grundade anspråk, att af Regeringsmakten fordra
fullständiga förslag för de medels användande, som äskas.
Man må förordna kommissioner för Boställs-värdenas upskattning,
så mycket man behagar, så komma aldrig derigenom
deras relativa afkastningar att kunna åstadkomma den åsyftade
jemlikheten emellan innehafvare af lika grader och tjenstebefattningar.
Missförhållandet har långt f. d., eller ögonblickligen
efter 1833 års lönereglering varit kändt och insedt. Det hade
D en 24 J anuiri.
85
sålanda varit i sin ordning, att ett ordentligt förslag i detta
hänseende blifvit upgjordt och 11. Sl:s pröfning understäldt.
Den lättaste och minsta tankeansträngning erfordrande åtgärden
är visserligen, att helt enkelt af R. St. fordra förslagsanslag
af så betydliga belopp; men R. St. hafva också till pligt,
att öfverväga de äskade Statsbehofvens behöflighet, och att tillse
ändamålsenligheten af deras användande.
Ett så beskaffadt förtroendevotum för Styrelsens organisationsförmåga,
som skulle innefattas uti det äskade förslagsanslagets
beviljande, torde vara för mycket begärdt; och sjelfva frågan
ådagalägger omisskänneligen, att någon ordning uti Indelta
Arméebefälets aflöning icke kan upkomma, med mindre de indelta
räntorna samt BostälJsarrendena ingå till kronan: hvarigenom
vunnes, att jemte det löntagare inom alla grader finge lika
löner för lika tjenstebesvär, de räntegifvande sluppe att höra
den nu, i den Kongl. Propos:n anförda klagan, att den indelta
löntagaren flerstädes för år 1855 tillskyndats förlust af 20 till
25 proc. genom dess uphörda rättighet att preja räntegifvaren,
på dyr tid, och i hvilken klagan likväl på samma gång finnes
ådagalagdt, till hvilken grad räntegifvaren. före det sednaste
stadgandet, i detta hänseende varit tryckt.
Allt hvad II. St. i denna väg, med iakttagande af sitt åliggande
att bevaka de skattskyldiges rätt, kunna tillgöra är: att
för Subaltern- och Underbefälet vid Indelta Arméen provisoriskt
bevilja anslag till traktamenten, äfven under möten inom
rege:tenas stånd; men hvarvid det nu gällande Resereglem:ts
olämplighet och otillräcklighet äfven torde af R. St. böra afses:
och hvarvid säkerligen kommer att inses behofvet af en total
omarbetning, då det deruti bestämda hästantalet synes böra vara
beräknadt endast för hvad som fordras för fortskaffningen, men
ingalunda såsom ett tillfälle, att genom skjutsräkningarne inhemta
någon behållen inkomst. Detta gäller hufvudsakligen för de
högre graderna, såväl inom Militären som Civilstaterne.
Vid den för Lifbeväringsrege:let föreslagna löneförhöjningen
bör anmärkas, att Chefsposten synes vara alldeles öfverflödig,
och således icke tarfva någon löneförhöjning.
Det torde äfven i följd dermed kunna förutsättas, att det
vore mera ändamålsenligt, att de två Bataljonernas befäl vid
Lifbeväringsregem:tet öfverfördes på de båda Gardes-rege:tena;
hvarigenom kostnaden för hela Lifbeväring^ - rege:lets
Stab uphörde, och äfven en behöflig lindring skulle upkomma,
uti den nu alltför trägna vaktgöringen för Gardets Subaltern-officerare.
Vid sådant förhållande borde lönebestämmelserna för
det till Gardesrege:tena öfverflyttade Lifbe värings- befäl naturligtvis
bestämmas till likhet med hvad för Gardes-befälet
kommer att beviljas; ty att utan några andra tjensteåligganden
än de för Lifbeväringsrege:tcl nuvar:de, öka dess stat med
20,000 R:dr, synes åtminstone påkalla någon betänklighet.
86
Den 24 Janu ari.
I fall R. St. skalle finna de för nästkommande Statsreglering
Leräknade statsinkomster vara af sä oföränderlig natur, att uti dem,
till följd af förändrade förhållanden med årsväxter, näringar och
handel, ingen minskning är alt befara, och att de sålunda kunna
anses såsom en fullt tillförlitlig grund för utgifternas ordnande; och
om 11. St. skulle anse sig kunna bifalla det till pensionsbeloppens
ökande för Arméen äskade anslaget; så torde dervid likväl böra
fästas det vilkor: att Postmästare- och Tulltjensters besättande,
ensamt, klefve förbehållna åt de verk, hvartill dessa indrägtigare
tjenster egentligen höra; ty att som nu sker, Officerare, hvilka
med till och med de högre pensionsbeloppen utträda ur militär—
tjensten, derjemte på den civila tjensteinannacorpsens bekostnad
tilldelas fördelaktiga tjenster inom Tull- och Postverken, torde icke
vara alldeles med god ordning förenligt.
K. M:s Nåd. Propos. framställer äfven att, i händelse Arméen
behöfde ställas på Krigsfot samt Beväringsmanskap med den förenas,
en ganska betydlig brist på Officerare skulle uppkomma;
Svenska Statsverket näppeligen lärer kunna för en Krigsfot, under
fredstid, bekosta ett för krigsbehofvet fulltaligt befäl, synes andra
utvägar i sådant hänseende böra uttänkas, samt fäderneslandskänslan
hos den bildade ungdomen, i sådant afseende kunna tagas i
anspråk, och beräknas såsom en fullt tillförlitlig tillgång. Denna
beräkning måste likväl stödja sig på någon grund, och en sådan
torde icke kunna sökas annorstädes än i uppfostran: hvarmed jag
lorstår, att för den vid våra Universiteter kunskapssökande ungdomen,
ej allenast borde finnas tillfälle, utan äfven en med vapenpligten
förenad förbindelse att inhemta kunskaper uti de väsendtligaste
delar af Militäryrket, eller uti sådane, som egentligen fordras
för ingåendet uti Subaltern-tjenst. Man skulle då hos oss,
ifrån våra studentcorpser, säkerligen kunna fylla den antydda bristen
på Officerare för en krigsfot; och våra Studentcorpser skulle
för försvaret af vår sjelfständighet kunna till en del uträtta hvad
Polytechniska skolan i Frankrike vid åtskilliga tillfällen visa sig
hafva åstadkommit.
Hvad Krigs-Akademien vid Carlberg vidkommer, har
jag länge varit af den tanken, att de fördelar den för det allmänna
åstadkommit på långt når icke svarat emot kostnaderna.
Den lemnar blott en ringa del af det befäl, som behöfves för
Arméen; den bibringar en ensidig upfostran, oförenlig med principen
af en allmän Beväringspligt.
Då ett högre Läroverk redan för längre tid sedan är inrättadt
för Artilleriet och Inginieur-väsendet, och då nu ytterligare ett läro
verk
för bildandet af Stabs-officerare, uti den Kongl. Propos. föreslås,
synes Krigs-Akademiens fortfarande icke vara af behofvet påkalladt.
Att Sjökadett-Skolan skall befinna sig i Stockholm, synes
också vara mindre lämpligt; åtminstone sålänge Karlskrona är en
llufvudstation för Flottan.
Jag kan för min del icke medgifva, att Krigare-yrket erfordrar
en serskildt Lärdomsanstalt, då de behöflige delarne af Krigs
-
Den 24 Januari.
87
vetenskapen likaväl, och med stor. besparing, kunde inläras vid Universiteten;
och det är i högsta måtto anmärkningsvärd!, att inlärandet
af de främmande språken vid Kongl. Krigs-Akademien,
ända ifrån dess första stiftelse, oanmärkt varit lill den grad åsidosatt,
alt man utan fara för misstag kan yttra, det de, ifrån KrigsAkademien
som Officerare utgående Kadetter, åtminstone i allmän-;
het sakna, den för vår tid och för Militär—yrket isynnerhet oumbärliga
färdigheten uti främmande språk.
Svenska Arméen hade utmärkte och mycket kunnige officerare,
innan någon Krigs-Akademi fanns; och jag är säker, alt om endast
en mindre del af de 82,000 R:dr som nu begäres, såsom Stat för
Krigs-Akademien, användes såsom upmuntran för unga Officerare,
att under någon tid ingå i Utrikes tjenst; helst der krigsöfning
kunde vinnas; så skulle Statsanslaget säkerligen inbringa en högst
tillfredsställande ränta af vunnen skicklighet för det Militära yrket.
Kör att vinna framstående personligheter, måste man åtminstone
bjuda till att göra något för att framtvinga dem.
Förslaget att ordna en General Stab, genom ökadt anslag
af 51,000 R:dr förekommer mig så inveckladt och så litet praktiskt,
att jag knappast vågar yttra mig deröfver. — Att på sådant
sätt åstadkomma den nytta förslaget åsyftar, anser jag högst tvifvelaktigt.
Utan att förneka det möjliga värdet af de föreslagna Skjut?
skolorna, tror jag likväl att man med våra små tillgångar b öp
söka hushålla så mycket som möjligt. Jag föreställer mig, att för
bildandet af goda skyltar fordras först och främst goda gevär; och
då sådane numera finnas, anser jag Skjut-konsten icke vara större,
än att den vid Rege:tenas möten bör kunna inläras, utan någon
annan kostnad än för den dertill behöfiiga amunition.
Det finnes väl intet l\ege:te inom Svenska Arméen, der
icke många Officerare äro öfvade och snälla skyltar; och med en
väl utarbetad föreskrift rörande iakttagelserna vid skjutöfningarne,
tror jag allt det behöfiiga i denna sak kunna uträttas, ulan något
serskildt anslag.
Ett föremål för större praktisk nytta i detta hänseende vore
säkerligen Skjut-öfningars införande på landsbygden såsom folknöje,
för alt i behofvets stund kunna tillitas i och för Landets
försvar.
Att i och för skjutskolorna och öfningar dervid, med ej obetydliga
kostnader kalla Officerare ifrån aflägsna orter lill Hufvudstaden,
med den otillräckliga ersättning som resereglemente! medgifver
vore föga ändamålsenligt; särdeles om ändamålet kan vinnas
lika mycket utan ökade anslag.
Den för Arméens v a peno fni n g a r äskade förhöjning uti
nuvarande anslagssumman, är ganska betydlig. Nyttan af dylika
öfningar torde väl icke kunna i allo hestridas; men månne ej vår
Indelta Armée, med den ringa Excercis-lid som hittills egt rum,
efter sex å sju veckors sammanvaro till verklig Krigstjenst skulle,
i alla fall, förete samma färdighet, som vinnes genom de äskade
88
Den 24 Januari.
kostnaderna för den förlängda excercistiden, och hvilka kostnader
sannolikt, under många tiotal fredsår, blifva utan ändamål?
Svårigheten att i längden, genom värfning hålla de värfvade
rege:tena fulltaliga, torde lemna anledning att betänka, huruvida
det ej vore lämpligt, att genom kommenderingar ifrån Arméens
Indelta regerten, till garnisons tjenst vid de värfvade, utan några
serdeles kostnader, vinna en grundligare och mera praktisk
Korporalskoia för Arméen. Då till dessa kommenderingar naturligtvis
borde utses unga Krigsmän, med mera framstående anlag
för inhemtande af undervisning och inlärande af den vård om truppen,
som vid de värfvade regenntena iakttages, blef detta måhända
af stor nytta för underbefälet vid den indelta Arméen; och
ett års vistande för dessa individer uti Garnisonstjenst skulle otvifvelaktig!
vara lärorikare, än hvad de, uti den Kongl. Propos. afsedda
Korporal-skolorne, möjligen kunna åstadkomma.
Hvad det uti den Kongl. Propos. yttrade, behofvet af årligen
återkommande större öfningsläger vidkommer, vill jag visst icke
helt och hållet bestrida deras nytta; utan medgifver alt dylika, för
någon gång, böra ega rum. Men hvad beträffar den lärdom som
dervid inhemtas af rbefälet i alla grader», nödgas jag erkänna mig
aldrig hitintills hafva funnit anledning sätta tro dertill. Deremot
tror jag att vid väl organiserade enskildta Regementsöfningar, mycket
mera kunde inläras, än vid de stora öfningslägren hittills varit
händelsen, och hvarpå t. ex. i fordna tider Öfverste Sprengtportens
anordnande af excercisen med Savolax Brigaden i Finland, utgjorde
ett efterföljansvärdt exempel. Truppernas marscher till och ifrån
de större öfningslägren torde aldrig på sätt den Kongl. Propos.
omförmäler böra ega rum genom ångbåtstransporter, då förmågan
att uthärda marscher utgör Infanteri-vapnets förnämsta styrka. Men
jag ville icke heller, att landsbygden skulle af dessa marscher vara
annorlunda besvärade, än genom truppens inrymmande i lador och
uthus, då sådant vore af behofvet påkalladt. Jag anser, att vid
dessa tilfällen truppens proviantering skulle ega rum, dels medelst
torrföda, dels genom proviantens beredning uti de Trossen åtföljande
kök; och hvilka för kringförandet i vårt land torde vara af
större vigt än annorstädes. Truppens hushållning utgör ett af de
förnämsta föremålen för omtankan under krig; och öfuingarne härutinnan
är säkerligen mera angelägen, och mera praktiskt nyttig,
än det under några timmar, framskridande och tillbakagående med
en lång linie, ifrån Drottningberget till inemot Ladugårdslandstullen,
emot, och undan en fiende, som uti inbillningen måste förespeglas;
men hvarmed förhållandet kommer i verkligheten, att till mångens
öfverraskning blifva helt annorlunda, samt den derigenom inhemtade
lärdomen af högst obetydligt värde.
Hvad den Kongl. Propos. föreslår i afseende å Beväringsmanskapets
ändamålsenligare utbildning, än hvad som nu är händelsen,
torde jag för det närvarande kunna förbigå; då jag finner
den föreslagna åtgärden af excercistidens fördubblande för första
klassen, lika litet ledande till det sökta målet, som den hittills varande
kortare tiden.
Den 21 Januari.
89
Äfven den längre öfningen, endast för en gång, kan blott
tjena till bibehållandet hos folkel af Bevärings-skyldighetens erkännande,
såsom en medborgerlig {iligt. Deremot tror jag att de
så lösligt uti proposrn omnämnda kyrkoparaderna skulle vara en
högst ändamålsenlig åtgärd: välförståendes, om det komme att visa
sig, det de låta sig ändamålsenligt ordnas.
Om Armée vid sednaste öfvergångne krigsförvecklingar
skulle mobiliser s, hade otvifvelaktigt en stor och måhända
icke lätt afhjelpt brist på erfordelige Artilleri- och Trosshästar
upstått. Det förekommer mig, att man borde under freden betänka
sig på möjligheten, att vid krigst il If alie t framförallt hafva
till disposition ett betydligt positions- och fält-artilleri samt
det derför erforderliga antalet hästar.
Jag föreställer mig, att man med en del af extra Roteringsskyldige,
hvilka vid krigstillfäilet böra inställa hästar, kunde
öfverenskomma, att för en lindrigare ersättning tillhandahålla
dessa hästar, äfven för Arméens exeroistider. De Roteringsskyldiges
fördel härvid vore, en liten årlig inkomst för hästen,
och att vid krigstillfäilet icke vara nödsakad att till ett oerhördt
pris, anskaffa den.
Propos. torde äfven kunna försökas, att om häst-hållning
för Arméens räkning ingå kontrakter med jordegare, att mot
en mindre årlig betalning städse hålla en antaglig häst för kronans
behof, emot ett, i förväg stadgadt skäligt pris för hästen,
då den utlevereras för krigsbruk.
Det är möjligt att intetdera af dessa förslag kan vinna
framgång; men säkert är, att behofvet af öfning med Trosskolonner,
för rörligheten af vår armée, nära sammanhänger med
Arméens öfningar i allmänhet.
Den Kongl. Propostns fordringar för Fäslningsbyggnaderna
lemna visst icke tillfälle för anmärkntr, i afseende å de fordrade
summornas storlek; men desto mer i afseende å bristen
på någon mera omfattande åsigt om Sveriges lämpligaste försvarsanstalter.
Sveriges politiska ställning har under den sednare tiden
antagit en mera bestämd karakter, än någonsin tillförene.
Vårt Lands Regering har alltsedan det sista fredsslutet i
Fredrikshamn, i afseende till vår Ostra granne varit inväfd uti
ett till fullkomligt beroende gränsande intimare förhållande, somen
längre tid gjort anslutningen tili dess politik mera till ett dynastiskt
intresse än till ett nationelt. Den vid det. sista krigsutbrottet
i ’ Östersjön, med sådan hast utfärdade Neutralitets-förklaringen;
befallningarne om Gottlands skyndsamma försättande uti ett,
åtminstone skenbart försvars-tillstånd; Truppers marscher, transporter
och åitertransporter till Gottland; Garnisonsförstärkningen
på Carlstens fästning; utrustandet af en Örlogseskader, obetydlig,
men nära nog så mycket som af oss kunde åstadkommas;, allt
antydde omisskänneligen, uti de oinvigdes ögon. en fortfarande,
åtminstone välvillig, anslutning till Österns politik; ty omöjligt
90
Den 24 Januari.
kunde man föreställa sig, att våra rustningar vore påkallade af
behof att försvara landet emot Yestmakternas 100 örlogsskepp i
Östersjön.
Danmark, med hvilket det stränga Neutralitets-förbundet
slöts, armerade ieke ett skepp och — skickade icke en enda
soldat, mera än vanligt till Bornholms försvar. Kriget tog emedlertid
en för Ryssland mindre lycklig vändning; Bomarsund förstördes
af den Engelska sjömakten och af Franska landttrupper.
Förändrade åsigter syntes så småningom hafva insmugit sig uti
Svenska Kabinettets politik, då omsider Traktaten af den 21
November 1855 belt oförmodat tillkännagaf ett påtagligt frånträdande
ifrån det Ryska beskyddet till alla Svenskt sinnades
synbara belåtenhet.
Ett nytt politiskt förhållande för Skandinavien, synes härvid
omisskänneligt hafva inträdt.
Den tillåtelse Svensk-Norrska Regeringen uti Novembertraktaten
erhållit, vall hos Veslmahlerne få anmäla behofvel om hjelp,
ifall man ifrån Hyska sidan skulle förelaga sig olofligt betande på
Skandinaviens betesmarker, eller fiskande i dess fiskevattenn, mätte
innefatta äfven Vestmakternas underförstådda förbindelser, att i
högre mening mota allt Rysslands fiskande i grumligt vatten, 1
fråga om Skandinaviens sjelfständighet som oberoende stater. Lika
litet som Europeiska Stormakterna kunnat tillåta Rysslands inkräktning
på det Otlomaniska väldet, lika litet kunna de med likgiltighet
åse att tillgängen till Östersjön stänges af Ryssland. Alt Sverige
oell Norrige, under sådana förhållanden, kunna anse sin sjelfständighet
bevarad, äfven genom ett stort Europeiskt intresse, är
en omisskännelig sanning; ifrån hvilken mången torde vilja komma
till den slutsats, att Sveriges och Norriges försvarsanstalter
icke mera behöfde medtaga så betydliga andelar af de respektive
folkens skattebidrag, samt att så fördelaktigt förhållande
borde lemna tillfälle för en hastigare och större enskild förkofran,
såsom följd af minskade skatter.
Jag är likväl icke af denna tanke.
Jag tror att ett land. för att påräkna hjelp och försvar ifrån
andra mäktigare länder, måste vara heredt att åtminstone med utsigt
till framgång kunna försvara sig sjelf emot det första anfallet.
Jag anser att den förändrade politik, som för Skandinavien
inträdt, kräfver en allvarlig upmärksamhet å de försvarsanstalter,
som förändrade politiska förhållanden företrädesvis synas påkalla.
Min öfvertygelse har alltid varit och är det ännu mera nu,
att Sveriges försvar i forsla rummet är i behof af Befästningskonstens
biträde mot en fiende, som alltid måste göra anfallet med
en öfverlägsen styrka, och företrädesvis å tider, då vår isbelupna
Östersjö, omintetgör våra gränsors försvar af Vestmakternas öfverlägsnare
flottor. —
Jag medgifver att den långsamhet och den kostnad, hvarmed
det ännu ofulländade Carlsborgs fästningsarbete blifvit bedrifvet,
afskräcker ifrån fästningsanläggningar, utur en sådan synpunkt; men
Den 24 Januari.
91
jag tror det vara absolut nödvändigt för vårt lands försvar, att
hafva förskansade läger till inrymmande af våra förråder, till vapenplatser
för Beväringen, till Hospitaler för våra sjuka, till Magasin
för våra proviant- och fourage-förråder, till II epli-platser
vid motgångar, samt till strategiska utgångspunkter för Arméens
manövrer o. s. v.
Ryssarne anlade sitt Bomarsund, och vi gjorde ingenting.
Tvärtom förgrymmade mati sig öfver blotta tanken, att genom vakansafgifter
skapa medel till afhjelpandet af en total brist på snart
sagdt all materiel.
Det är likväl oändligt lättare för en fiende, helst då han kan
genom sjötransporter hemta en del af sina behof, att lefva uti ett
inkräktadt land, än det är för dess försvarare att derinom finna
sina förnödenheter. Ju mera man i sådant afseende kan för fiendens
framryckande göra landet till ödemark, under det man uti
fasta platser försäkrat dess försvarare tillgångar af alla slag, ju
mera eger man visshet om krigets utgång till landets fördel.
Härtill äro således i min öfvertygelse fasta platser, på väl
beräknade strategiska punkter af en oeftergiflig nödvändighet.
Städers befästande, härleder sig ifrån Borgerskapernas behof
af skydd emot Feodalväldets öfverrumplingar. Befästningskonsten
måste i följd häraf afse de tätt sammanförda husens möjligaste
fredande för antändning. Därifrån de höga murarne, med blott
sina krön af jordvallar, hvartill en sednare tid, ansåg sig föranlåten
att lägga de mångfaldigade utanverken.
Jag anser lyckligt att Sverige icke äger några befästade städer.
Befästningskonsten vinner derigenom en betydligare frihet för
anordnandet af det på en gång ändamålsenligaste och mest kostsamma
befästningssätt, för de behof, jag redan i det föregående
antydt.
Valet af punkter; af belägenhet i afseende å markens beskaffenhet;
äfvensom för möjligheten af dess sättande under vatten;
af dessa punkters förläggande inom bergstrakter, med beräkning å
de svårigheter marken vid sådane förete, för approchernas anläggande;
— allt är vid våra förhållanden i detta hänseende fritt;
och ett fält för snillets, och för den strategiska blickens bearbetning.
Skulle dock en sådan plan, för anläggandet af fasta platser,
ifall den finnes riktig, icke kunna utföras inom en ej alltför lång
lidervmd, så är detta detsamma som ali erkänna den vara overkställbar;
och man måste då stå sitt kast. Jag har redan år 1828
till R. o. Ad:s prot. mera utförligt yttrat mina åsigter i enahanda
riktning, rörrde Sveriges försvar; och ehuru dessa mina tankar
icke lyckades vinna något afseende, har jag ej funnit anledn. frånträda
något af hvad jag då yttrade.
Behofvet att genom befästningskonstens biträde försvara Stockholm,
framskymtar nu uti den Kongl. Propostn, och Frih. Sprengtporten
har derom väckt motion.
92
Den 24 Januari.
I rlet afseende! åter, är jag, både hvad nyttan och nödvändigheten
af ett sådant företag angår, såvidt befästandet skulle afse
sjelfva Stockholms omgifning, af helt och hållet motsatt åsigt.
Ifrån filosofisk synpunkt, och sjelfva kriget, så abstrakt det
låter, har äfven sin filosofi: utgör det en snart sagdt omild tanke,
att blottställa en stor befolkning för de gräsliga olyckorna af en
belägring och af ett bombårdement.
Man invänder säkerligen, att meningen blott är att mota en
öfverrumpling; men om detta ej kan ske genom de lästa platser,
som till stödjepunkter för den fnrevar:de Arméens manövrer å
öpna fältet äro beräknade, så sker det troligen ännu mindre genom
några osammanhängande verk inom Hufvudstadens ulring.
Att göra en sådan plats som Stockholm ointaglig är omöjligt.
Att vid Stockholm och vid dess läge, invid sjelfva gränsen,
i förväg fästa en sådan vigt, att landet genom dess besättande af
fienden skulle inlagas af nedslagenhet och af föreställningen att
Sverige derigenom vore förloradt, skulle vara högst obetänkt; då
Stadens intagande ingalunda genom dess befästande kan förekommas.
Vida mera välberäknadt vöre det tvifvelsutan, alt i sjelfva
försvarsplanen antaga Stockholm såsom en punkt, från hvilken väl
fienden borde såvidt möjligt afhållas, men hvars tillfälliga intagande
ingalunda får anses vara af den vigt, att derför alla Nationers försvarskrafter
skola uttömmas och hela landet blottas ifrån åsigten
af Hufvudstadens försvar, såsom det vigtigaste af allt.
Läget af Sveriges Hufvudstad är, efter dess förändrade gränseförhållanden,
en ohjelplig olycka; och denna olycka förvärras ju
mera vigt man numera fäster vid denna punkt. Jag har långt f.
d. tagit mig friheten anmärka olämpligheten af någon slags betydligare
krigsmateriels befintlighet i Stockholm; Som jag f. n. äfven
anser vara den minst passande station för en flotta af hvilken natur
som helst.
Att för Bankens metalliska valutor i förväg bestämmes en
tillflyktsort, är äfven en naturlig åtgärd, som ej till behofvets
stund bör upskjutas.
Att landets Konung och Regeringspersonal aflägsnar sig från
Stockholm, så snart kriget hotar att beträda Sveriges område, är
en åtgärd, som nödvändigt måste komma att ega rum. Klokheten
bjuder att redan i förväg hafva bestämt den ort der Styrelsen för
sådan händelse kan taga sitt säte; så att förflyttningen för nationen
icke blifver någon öfverraskning utan en naturlig åtgärd, af
hela allmänheten förutsedd.
Jag tillåter mig härvid anföra ett litet utdrag utur Philosophie
de la guerre Paris 1839.
”De stora Europeiska Staternas Hufvudstäder hafva, efter
hvarandra, under våra liders krig fallit uti fiendtliga Arméers händer,
med undantag af London, Petersburg, Stockholm och Constantinopel;
men de tre första af dessa Hufvudstäder, äro på sitt
sätt otillgängliga för Arméer, och endast politiken hindrade Rys
-
Den 24 Januari.
93
sar och Egyptier, att bemästra sig af den fjerde: de förstnämnda
1829, de sistnämnda 1833."
"Det lönar således mödan, att undersöka, hvilken rol llufvudstäderna
i framtiden komma att intaga, och om de böra befästas?
Denna frågas lösning, är enklare är den vid första anblicken visar
sig.»
»Hufvudstädernas vigt innefattas under fyra särskilda synpunkter,
nemi.: i afseende å deras befolkning, deras rikedom, den
större eller mindre moraliska inflytelse, som deras bibehållande
utöfvar på folkets anda: men framför allt ifrån Styrelsens säte
uti dem.»
»Alt en Hufvudstad är säte för Styrelsen blifver aldrig en
grundad anledn. för dess befästande, emedan denna Styrelse bör
aflägsna sig då fienden nalkas dess Residens; ty man fordrar tvifvelsutan
icke, att hon bör der låta innesluta sig. Återstår så
lunda
blott det moraliska inflytande som Hufvudstädernes bibehållande
utöfvar på folkets föreställningssätt, såsom anledn. att befästa
dem: emedan deras stora omfång, deras och den kringliggande
nejdens rikedom äro betänkliga förhållanden, då Staten äf
venlyrar
att vederfaras stora förluster, om de blottställas för ve
dervärdigheten
af en belägring. Om man derjemte tager i betraktande
de oerhörda summor som fordras för deras ht fästande
och för deras förseende med krigsförnödenheter, lifsmedel och an
dra
föremål för en stor Garnisons och för en talrik befolknings
behof; så skall man komma till den slutsats, ätt Staten i allmänhet
vinner ojemförligt större fördelar genom dessa summors användande
på befästande af andra punkter eller genom förökandet
af sin truppstyrka.»
Jag tillåter mig ännu en citation, utur Consideralion sur Varl
de la gucrre par M.r Lc Lieutenant General Vicomle Ragniat,
Premier Inspecteur General du Gente.
»Hvad Hufvudsläderna angå så föranleder vanligtvis veklig—
heten och sedeförderfvet hos deras talrika innevånare och dessas
oförmåga att uthärda de försakelser kriget medför, ett oöfver
vinnerligt
hinder för deras försvar.»
»Man bör derföre inskränka sig till försvaret af vägarne till
Hufvudstaden genom Arméeeorpser, understödda af för tillfället
upkastade förskansningar; och man bör icke allt för långt ifrån
Hufvudstaden anlägga en betydlig Centralfästning, till en allmän
arsenal för vapen, Artilleri, och förråder af alla slag.»
Den tidpunkt torde icke vara aflägsen då man kommer till
det tankeslut, att det hade varit mera välbetänkt och nyttigare
om de kostnader, som blifvit nedlagde på Carlsborg, i st. blifvit
använda på någon väl vald punkt emellan Grisslehamn och Stockholm.
Anläggningen af Bomarsund hade bordt dertill lemna några
anledmr. Men Svenska Kabinettets politik visade 1820 åt ett
annat håll; och man synes först helt nyligen hafva uptäckt den
politiska kompassens missvisning i denna del.
9-1
Den 24 Januari.
Det torde tillåtas mig att återkomma till citationer, och ibland
andra till ett litet utdrag utur La Senlinclle de l'Artnée, sur les
forlipcations de Paris. La Ari. 4840.
»Befästandet af Paris.»
»Man åberopar Berlin och Wien, för all bevisa att Paris bör
befästas. Vi vilja åberopa Berlin oell Wien för att bevisa motsatsen;
—
Anteckningar öfver Berlin.
»Under sjuåriga kriget blef Berlin tvenne gånger af fienden
intaget.»
»Uti medlet af Oktober månad 1757, inträffade Österrikiske
Generalen Iloddick i spetsen för en liten corps af 4,000 man,
utanför Berlin. flan inryckte der och utkräfde en krigskontriliution
af omkring 200,000 Thaler. Iloddick uppehöll sig icke längre
än 24 timmar.»
»Annalkandet af några Bataljoner Preussare, som Konungen
detacherade till Berlin tvang General Hoddick att öfverlemna
staden.»
»Den 13 Oktober 1760 inträffade Ryska Generalerne Todtleben
och Czernitzcheff samt Österrikiske Generalen Lancy framför
Berlin, med en styrka af mera än 30,000 man. Preussiske Generalerne,
Prinsen af Wurtemberg och ilulsen, anseende sig med en
styrka af blott 16,000 man icke kunna emot en sådan öfvermakt
försvara en stad af 6 franska mils omkrets, beslöto sig att utrymma
den, under Magistratens bemyndigande att utsända Deputerade
lill de Allierade Generalerna, för att underhandla en kapitulation.
»
»Fienden hade redan börjat bombkasta staden.»
»Om man hade afvaktat den sista ytterligheten, så bade trupperne
äfvenlyrat att blifva' tagne och Hufvudstaden att blifva i
grund förstörd.» (Oeuvres Poslumes de Fredric II, Roi de Preuss
tom: IX pag. 150).
Jag hade för afgifvande af dessa anmärkmr vid, uti K. M:s
Nåd. Propos., innefattade anslagsfrågor, både önskat och hoppats,
ett vidsträcktare fält för tankevexlingen.
Jag hade förestält mig, att den för de Skandinaviska Rikena, mera
klart framträdda politiska ställningen, skulle föranlett framläggandet
af en mera fullständig plan, för Sveriges försvarsanstalters bringande
till ett fullkomligt sammanhang.
Det är derföre jag ej utan en viss förundran uti K. M:s Nåd.
Propos., af Departem Chefens yttrande finnér, att nredan 4 år efter
det allmänna fredsslutet eller år. 4 84 9 hade, efter föregående undersökningar
och öfverläggning ar, en plan blifvit upgjord, så val
med afseende på de nya fästningar, hvilka oumbärliga för kringförandet
inom egna gränsor borde byggas, som på de äldre, hvilka
borde i mån af påräknadl gagn för särskildta ändamål bibehållas
och islåndsältas.
Det har under hela den, sedan 1815 förflutna tid, för mig
utgjort ett föremål för tviflet, att någon fullständig, aila detaljer
Den 24 Januari.
95
omfattande plan för Sveriges försvar i verkligheten förefunnits,
då den aldrig blifvit R. St. förelagd; oell min förundran borde
således naturligtvis stegras, då jag af Departe:ts-Chefens yttrande
[inner, att en sådan plan till nya fästningsanläggningar
redan för längre tid sedan varit upgjord. Jag tillåter mig således
ifrågasätta, hvarföre den ej blifvit R. St. vid något tillfälle
meddelad? Det är för mig en nedslående tanke, att krigsförvaltningen
hos oss, ännu visar sig intagen af den forntida
föreställningen, att föisvarsanstalternas anordnande, tillhörde
Statshemligheterna.
Det konstitutionella Styrelse-systemet, sotn åt folkombuden
inrymt en allena beslutande rätt, i afseende å Statsutgifterne,
påkallar i följe deraf, ifrån styrelsernas sida, ett öppet och
oförbehållsamt behofvens framläggande, och jas kan blott beklaga,
att R. St„ äfven vid detta tillfälle, ej fått emottaga en
öfversigt af behofven, för den fullständiga försvarsplan för Sverige,
som säges långt f. d. vara af K. M. antagen; men hvaruti
Stockholms befästande icke synes hafva ingått, då Departe:ts-Chefens
yttrande om denna fråga antyder den ännu vara
under bearbetning.
Jag har på grund af det uti K. M:s Nåd. Propos. om
nämnda
förslag i ett sådant afseende tillåtit mig framställa några
betänkligheter deremot.
Det är med ledsnad jag i detta hänseende funnit mig. af
helt och hållet olika tankar med Frih. Sprengtporten, hvars åsigter
jag i andra afseenden, ansett som en tillfredsställelse att vid
många tillfällen hafva delat: men oansett. sjelfva saken, nödgas
jag äfven förklara mig emot Frih. Sprengtporten yttrade mening,
att R. St. i en sådan fråga, borde taga initiativet, och erbjuda
summor till förelag, hvars föremål och utredning, icke af R. St.
lärer kunna hvarken företagas, eller till kostnadsbelopp be
dömas —
Jag fruktar deremot, att det af R. St. vore oförsiktigt
handladi, om af dem, skulle yttras en önskan, alt Slockholm
skulle befästas; och om de till ett sådant ändamål erbjödo några
milkr, utan att förut hafva fått del. af en sammanhängande
plan för Sveriges försvar uti sin helhet.
Då K. M:s Regering, icke dragit i betänlcde, att inleda R.
St. uti ett jernvägsföretag, medelst en skuldsättning af mera än
100 mill:r; så torde del icke få anses, som så alldeles otillbörligt,
om man dervid yttrar en förundran, att Sveriges försvarsanstalter
deremot blifvit, med undantag af de äskade löneförhöjningarne,
vid detta tillfälle temmeligen lösligt behandlade
—
Ibland Sveriges försvarsanstalter, hade jag föreställt mig,
Artilleri-vapnets upbringande till det största möjliga antal pje
ser,
såsom ett. för våra förhållanden oumgängligt, behof; och
det är med ledsnad jag uti K. M:s Nåd. Propos., trott mig
sakna den erforderliga framställningen härom.
96
Den 34 Januari.
Jag hade föreställt mig, att man skulle varit betänkt på
någon utväg, att genom tilldelandet af vissa Art il 1 eri—pjeser, på
hvarje Infanteri-reg:te, kunna af stammen bilda er service,
som åtminstone erbjöd något af det behöfliga för ett fot-artilleri,
hvilket näppeligen genom mindre kostsamma utvägar torde kunna
åstadkommas.
Det har med ett ord, varit bristen å hvad jag hade önskat
tinna, uti K. M:s Nåd. Propos., som ifrån mig framkallat
de anmärkn:r, jag tagit mig friheten här föredraga, och jag har
äfven dertill funnit mig föranledd, af en felslagen önskan, att
af någon annan mera qvaliflcerad hafva härutinnan blifvit förekommen.
Beträffande den Kongl. Propos:n angrde —Sjöförsvaret eller
Femte Hufvudtit:n, utbeder jag mig få fästa StatsUtskrs upmärksamhet
å följande förhållande:
Novembertraktaten har. i politiskt hänseende, ställt Sverige
uti ett mera bestämdt förhållande till vår örstra granne.
Vårt Kabinetts politik får numera icke vackla, än åt den
ena sidan, än åt den andra: dess mål är stäldt alldeles i likhet
med Turkiets, till en innerlig förening med Vestmakterna; och
i afseende å dem, förnämligast med England, med hvilket Skandinavien,
såsom i det närmaste kringflutet, i anseende till intressen
och konstitutionalitet, bör tänka sig politiskt vara förenadt.
Sedan Gr. v Platen med sin sakkännedom yttrat sig, oeh
anmärkt bristerne i afseende å Femte Hufvudtit:s fordringar,
torde det måhända synas opåkallädt, att en man. utom facket,
derefter uptager frågan. Jag är genom Gr. v. Plåtens yttrande
frikallad från att ingå uti personal-detaljernes granskning; men
kan dervid icke afhålla mig att yttra min förundran deröfver,
att Gr. v. Plåtens anmärkn. emot Konstructions-Statens personal-belopp,
genast blifvit godkändt af Ordf:n i Förvaltningen af
sjöärenderna; ty dylika förbiseenden af det behöfliga i ett, lemnar
alltid anledn. att befara dem i annat.
Hvarje lands förhållande till andra Stater, utgör tvifvelsutan
utgångspunkten för försvarsanstalternes ordnande, och då
man obestridligt lärer böra antaga Sveriges anslutning till England,
såsom en, för Skandinavien numera oafvislig politik, torde
det vara på sitt ställe, att här uptaga de krafter Englands sjöförsvar
erbjuder såsom utväg till understöd för Sverige, om ett
anfall ifrån sjösidan under sådane förhållanden skulle kunna
tänkas.
Engelska sjömakten bestod förlidit år af:
För segel.
För ånga.
Summa.
Linieskepp
43.
99.
Fregatter
20.
100.
Korvetter
58.
108.
Briggar
D e 11 24 Januari.
För segel.
För ånga.
Suni ma
Briggar och mindre fartyg
61.
47.
108.
Kanonslupar med skruf
156.
156.
Hospitals-skepp
21.
21.
Ångfartyg med skofvelhjul
120.
120.
268. 444. 712.
Dessa fartyg föra tillsammans 16,871 kanoner, och 90,276
hästkrafter.
Dessutom förefinnes 112 större och mindre fartyg, ansedda
ej mera förtjenta att genom reparationer underhållas; men en
stor del deraf, troligen icke i mera bristfälligt skick, än flera
af de skepp, som uti vår Marinbudget upföras på underhållskostnaden.
Engelska Marinbudgeten för år 1856 utgjorde:
För flottans materiel och personal  12,148,641 L. St.
n Transporttjensten
6,971,573 n
” Postpaket-farten  756.487 v
Summa 19.876,665 L. Sterling.
Detta utgör omkring 357,750,000 R:dr rint utom kostnaden
för Artilleriet, som utgår från andra anslag
För Fransyska Örlogsflottan har jag icke kunnat förskaffa
mig någon upgift för sednare årtal än 1849, då den utgjordes
af seglande fartyg 290 med 1 1.7 73 kanoner, och ibland hvilka
53 voro linieskepp, och 58 svåra fregatter.
Ängflottan utgjordes då af 4 linieskepp, 20 fregatter, 30
korvetter, och 64 mindre fartyg; samt derjemte en mängd kanonslupar
och mörsarefartyg. Ångkraften räknades till 28,750
hästkrafter, och marinbudgeten utgjorde 157,860,000 francs,
eller omkring 118,750,000 R:dr rmt.
Den Fransyska örlogsmarinen, är sedan 1849 otvifvelaktig!
betydligt ökad.
Hyska flottan utgjorde i Östersjön 18S2:
36 ti 37 Linieskepp i godt stånd, samt derjemte ett betydligt
antal fregatter och mindre örlogsfartyg, ångbåtar, samt en
mängd kanonslupar, hvarå jag saknar bestämdare upgifter; men
Marinbudgeten upgick 1848 till 57,750,000 R:dr rmt.
Enl. Almanach de Gotha 1857, sid. 658, utgjordes Ryska
flottan 1856 af 3:ne divisioner uti Östersjön, med tillsammans:
Linieskepp  29, fregatter för segel  16, S:a 45.
fregatter för ånga  5, a 5.
Korvetter  2, transportfartyg
3. a 5
Summa 55.
med 1,896 kanoner.
Härtill kommer en mängd kanonslupar, dels för rodd, dels
för ångkraft.
Enl. samma Almanach de Gotha, sid. 652, utgjorde MarinIII
II. “ 7
98
Den 24 Januari.
budgeten 1852, 26^ millir Silfver Kubler, utgörande omkring
76,200,000 R:dr rint, och derjemte bygges f. n. starkt, uti
Rysslands alla hamnar, sä, väl större sorn mindre krigsfartyg,
hvaraf större delen med ångkraft.
Ryska Örlogsflottornes hela personal, militära, civila, och
varfsarbetare uptagcs för Östersjöflottorne tili 69,348 personer;
och deraf sjö-, eller skepps-officerare  813.
Skärgårds-oflicerare  316.
Sjö-Artilleri-officerare
253.
Summa Officerare 1,382.
Då man ifrån dessa upgifter företager granskningen af hvad
som uti K. M:s Nåd. Propos., i afseende å Femte Hufvudtitm
förekommer, så finner man, att äfven med beräkning af, utaf
R. St. vid sednaste Riksdag beviljade utomordentliga anslag för
Örlogsflottans iståndsättande, man med de, vid sista Riksdag beviljade
så väl ordinarie, som extra anslag, icke hunnit längre,
än att man vid 1858 års början, beräknar sig kunna upkotnma
till:
Segelskepp tjenstbara af lista klassen
4.
D:o d:o med ånga  2.
D:o d:o af 2:dra klassen
2.
D:o d:o af 3:dje d:o
1.
D:o tjenstbart till skrofvet men incomplette till
inventarierne  1-
Segelfregatter af lista klassen  2.
D:o af 2:dra d:o
3.
Segelkorvetter  5.
Briggar  4.
Skonerter
5.
Angkorvetter om 2 å 300 hästkrafter  3.
Större ångfartyg om 60 å 140 d:o  .  3.
Summa segelskepp, fregatter och mindre fartyg 27.
ångskepp, korvetter och ångfartyg 8.
Då man vidare följer upgifterne för Femte Hufvudtitm,
finner man att vi, med troligen allt hvad som till Marinbudgeten
torde kunna anslås, skulle vid 1872 års början, upkomma
till ett yttre örlogsförsvar af 8 ångskepp.
3 af nyaste och största klass.
3 af äldre och lista klass, och
2 af d:o och 2:dra d:o; hvaribland åtskilliga likväl torde
minst räkna 70 års ålder ifrån sin första tillkomst.
4 ångfregatter; 1 af nyaste och största klass;
2 af äldre lista klass; och
1 af d:o 2:dra d:o.
2 segelfregatter af 2:dra klass;
4 korvetter; 1 brigg; 4 skonerter;
3 ångkorvetter om 2 å 300 hästars kraft;
5 större ångfartyg af 60 it 140 d:o d:o och tillsammans en
Den 24 Jan u a ri.
99
örlogsflotta af 31 fartyg, stort och smått, seglande och med ånga
försedd, eller .3 fartyg mindre än upgiften för 1858 års början
innefattar.
När här tillägges skeppens årliga försämring, genom byggnadsmaterielets
jemna närmande till förruttnelse, så minskas utsigterna
ännu mer, att kunna nå den höjd af antal skepp för
örlogsflottan, som af andra blifvit förestäldt såsom önskvärdt,
men utan fästadi; afseende vid möjligheten att upnå målet, vare
sig i personelt eller materielt hänseende. Utaf de sednaste tilldragelserna
i Östersjön, har åtminstone allmänhetens sunda förstånd
inhämtat, hvad Rysslands 36 å 37 linieskepp, med dertill
hörande fregatter, korvetter och ångfartyg uträttat, emot
de allierade flottorna.
Man torde således utan förmätenhet kunna fråga: hvad
man egentligen åsyftar med ett så obetydligt yttre örlogsförsvar
som den Kongl. Propos:n uti Femte Hufvudtit:r. framställer.
Om man förutsätter möjligheten af ett krig mot Skandinavien,
ifrån Rysslands sida. utan Vestmakternas hastande till vår
undsättning, hvilket så vidt menskligt förutseende tillåter, måste
(örklaras för en omöjlighet, men det omöjliga för ett ögonblick
förutsatt: Skulle vår Linieflotta icke då uti öpna sjön
blifva totalt förstörd af den så öfverlägsna Ryska? Instängd
uti Carlskrona åter, skulle den uträtta detsamma som den betydliga
Ryska flottan under åren 1854—1855, instängd uti
Cronstadt.
Dertill torde äfven komma, att Carlskrona i afseende å
sina befästningar, och genom sin belägenhet, på långt när icke
är något Cronstadt; i följd hvaraf denna flottans station säkerligen
icke skulle kunna värnäs för ett bombardement; detta,
törhända mera än ifrån ett håll, med den kastvidd, och de
krutladdningar projektilerna under sednaste tiden erhållit, och
hvarvid de kongrevska raketerna icke heller skulle underlåta alt
ådagalägga deras förmåga. Ett förhållande som måhända torde
böra tagas i betraktande vid de ökade kostnaderna för befästningarne
å sjelfva inloppet till Carlskrona.
Med Vestmakternes deltagande uti Skandinaviens försvar i
Östersjön, äro våra vid 1872 års början, åtminstone till någon
del. redan halfruttna 8 ångskepp, helt och hållet obehöflige;
och ingalunda utgörande något vilkor för Vestmakternes biträde.
Jag har här uti mina händer, till StatsUstk:s och till allmänhetens
tjenst ett originalförslag, tili besättningslista för K.
M:s Örlogsflotta, som utrustades i Carlskrona, och hvilket aproberades
af K. M. d. 5 Febr. 1789.
Det uptager linieskeppens antal till  21.
Stora fregatter  9.
Repeter-fregatter och smärre fartyg  12.
eller tillsammans 42.
100
D e n 24 Jan u ari.
Bemanningen med befäl och allt till 16,595 personer: och
deribland soldater af Arméen  3,048. Besättnigarnes
svaghet ådagalägger omisskänneligen brist på tillgångar, hvilken
vid svårare bestyckning, skulle nu blifva ännu mera kännbar.
Med denna betydliga flotta uträttades likväl under kriget
1789 och 1790 ingenting.
Rysslands sjömakt, och materiella resurser, voro i denna
väg då, på långt när icke stigne till samma höjd som nu; när
våra utvägar deremot, genom förlusten af både Finland och
Pommern, minskats, i samma mån som Ryska makten ökats.
Vårt yttre sjöförsvar, eller den egentligen stora flottan, har
aldrig lemnat några stora resultater. Att här ådagalägga detta,
vore utan ändamål. Svenska flottans sjötåg af Törnqvist, och
äfven sednare af Gyllengranat, gifva nogsamt vid handen, att
tapperheten vid enskilda strider, varit öfver allt beröm utmärkt;
men om vunna sjöslag eller bataljer, lemnar historien intet vitt
nesbörd; ty segern vid Hogland, torde numera icke af historieforskaren
kunna såsom sådan antagas, sedan den furstliga, s. k.
rsegraren», till följd af de menskliga storheternas gemensamma
lott, i grafven icke mera utgör ett föremål för smickret.
Vare detta sagdt utan minsta afsigt att stöta någon korporations
ömtålighet; der händelserna tala, kan dessutom sådant
aldrig komma i fråga.
Den uti 1789 års förslag öfver Orlogsflottan upgifne skeppsstyrka,
var ingalunda utgången ifrån Sveriges egna medel. Den
var en produkt af understöd från Frankrikes politik, att genom
Sveriges uprätthållande, underhålla en öfversigt emot utvecklingen
af Rysslands redan då befarade upstigande till det stora
öfvervälde, som det i sednare tider, och särdeles genom inkräktningarne
af Pohlen och Finland, åtminstone i synbar motto
upnått.
Jag har visserligen inom detta rum hört yrkas, att vår
flotta borde upbringas ungefär till samma styrka, som det, af
mig företedda förslaget af 1789 antyder; men jag anser våra
financiella utvägar icke medgifva det.
De dertitl erforderliga materiella tillgångarne, i fråga om
skeppsvirke, hampa m. m. förefinnes icke inom vårt land; och
en, för ändamålet fullt befaren sjöbemanning för en sådan skeppsstyrka,
är hos oss påtagligen icke att tillgå.
Döljom icke, att öfvermod, och ett allt för stort sjelfförtroende
aldrig ensamt varit tillräckligt för bevarandet af Statens
sjelfständighet! Jag frågar: hvartill under sådane förhållanden
skulle gagna, att med en betydlig del af folkets skattebidrag,
utan något antagligt ändamål, vagga sig i föreställningen att
ännu vara, eller att i framtiden ens kunna blifva, en sjömakt,
i ordets begripliga mening? Jag djerfves påstå, att den upetällning
af frågan som jag har tillåtit mig, är så logiskt riktig,
att den näppeligen lärer kunna motsägas; och jag har helt enkelt
-— uttalat ställningen sådan den är.
De» 21 Januari.
101
Gr. v. Platen har, under den beklagligt allt för korta tid
Marinportföljen af honom innehades, inlagt en stor och värderik
förtjenst, uti sanningens afslöjande, medelst en öppen och
ärlig upgift, huru klent det stod till med vårt sjöförsvar.
Han föreslog de gamla skeppens nedhuggande till lämpligare
Certer och klandrades derföre ganska starkt, ehuru efter
mina åsigter, helt och hållet obefogadt.
Jag tror mig böra gå ännu längre, då jag föreställer mig,
att slopandet af de gamla skeppen och afyttrandet af de nyare,
om sådant låter sig göra. vore den mest rationella utvägen, att
en gång vinna ett slut på tvisten, emellan en linie-, eller en
kanonslups-flotta; eller emellan ett yttre eller ptt inre Skärgårds-försvar,
såsom lämpligast att bekosta.
Att såsom del af en monarkisk Statslyx, underhålla en
liniefiotta, som efter all möjlig förnuftig beräkning, aldrig kan
komma att göra landet någon nytta, synes mig nära nog oförsvarligt,
och föga öfverensstämmande med den lagstiftande magtens
pligt, att vid anslagens beviljande skilja det verkliga, ifrån
det inbillade, och allt för luftiga i fordringarnes framställning.
Jag respekterar andras meningar, äfven då de äro motsatta
mina; men jag erkänner endast den allmänna meningen som
skiljedomare emellan de stridiga åsigterna.
Sjöministern förordar, med afseende å roddfartygen, att
rall nybyggnad af omförmälde Skärgårdsfartygs Certer, t.
v. borde upskjutas, och f. n. stå tillbaka för andra, mera
vigtiga och större arbeten; dels emedan det alltid faller sig
jemförelsevis lättare, att i hast tillskapa en mindre och enkel,
än en större och mera sammansatt materiel
Jag skulle härvid allt för mycket misstaga mig, om Hr
Sjöministern vid detta tillfälle icke råkat ådagalägga en, den
allmänna meningen inom Sverige, helt och hållet motsatt åsigt.
För den s. k. linieflottans mera eller mindre lämplighet,
såsom ingående uti Sveriges försvarsplan, torde man allmänneligen
icke ännu gjort sig så fullkomligt reda; men Skärgfirdsvapnet
deremot har länge omfattats med Svenska allmänhetens
förkärlek; hvadan Hr Sjöministerns ofvan åberopade åsigt har
väckt stor förundran, och blifvit allmänt emottagen med en vemodig
känsla.
Jag har äfven att till StatsUtsk. öfverlemna ett, af Konung
Gustaf den III egenhändigt påtecknadt, förslag, öfver Arraéens
flotta, sådan den till 1790 års kampajn utrustades, och med
hvilken Konung Gustaf den III personligen tillkämpade sig den
afgörande segern vid Svensksund; samt i sammanhang dermed
freden i "Wärele.
Detta förslag utvisar, att flottans styrka ej var så obetydlig;
och att dess upbringande nu, till ett lika antal fartyg, ej
klefve så lätt, att vid nutidens stegrade fordringar, utan förberedelser
åstadkomma, som Hr Sjöministern synes förutsätta.
ira
Den 24 Januari.
Det lärer icke heller ännu vara så fullkomligt afgjordt, att
roddflottan till följd af ångkraftens utveckling, torde blifva helt
och hållet förkastlig.
Jag föreställer mig deremot, att en ångkanonslup för hvarje
division roddslupar, eller för ett större eller mindre antal,
torde en gång blifva den ändamålsenligt ansedda proportionen.
Då nära sex roddslupar med samma armering som ångkanonslupen
lära kunna åstadkommas, föt hvad denna sednare
ensamt kostar; så torde nyttan af roddtlottans uteslutande förvandling
till ångfiotfa, ännu vara ganska problematisk, och lärer
i Norrige en fördelaktigare Certe för ett mellanting, emellan den
nuvar:de slupen och jollen, redan vara bepröfvad, samt åstadkommet]
med ett betydligt lindrigare kostnad, än den nuvartde
slupens; och likasom jollen. blott förande en bombkanon.
Jag döljer mig ingalunda, och bör icke heller i denna del
undanhålla min öfvertygelse, i afseende å de svårigheter, som
vid betraktande af Rysslands öfvermakt, framställer sig äfven för
ordnandet af vårt Skärgårdsförsvar, till en sådan styrka, att
inan dermed kunde anse sig i tillfälle, med fullt hopp om framgång
möta öfvermakten. Om det är sant att Ryssland under
kriget byggt ända till 500 kanonbåtar, och deribland många med
ånga, så upkommer visserligen härvid, i fråga om öfvermakten,
samma betänkligheter i afseende å Skärgårdsvapnet, som det jag
visat kunna motses för linieflottan; och huru man än vill ordna
sjöförsvar för Sverige, stannar man alltid vid den slutsatsen, att
vt dervid äro beroende af Vestmakternes biträde och hjelp, och
hvilken under det för handen vartdo Europeiska Statsförbundets
skick, nu mera icke bör kunna uteblifva. För Skärgårdsförsvaret
upstår likväl den betydliga skillnad, att en mindre styrka,
skyddad utaf skär och klippor, genom manöver, och klokt begagnande
af lokalförhållanden, kan i sund och vikar, samt uti
insjöar göra äfven en starkare fiende betydligt afbräck; och att
en kanons! ups-ffotta kan åstadkommas och underhållas med
ojemförligt mindre kostnader än en linieflotta.
Derjemte förekommer äfven till Skärgårdsvapnets fördel,
att Vestmakterne deruti hos oss, i händelse af behof, böra kunna
påräkna ett understöd, sorn minskar nödvändigheten för dem,
att med större svårigheter medföra kanonbåtar till Östersjön.
Skärgårdsvapnet är dessutom behöfligt för försvaret af inloppen
till våra kuststäder, och landstigningsställen, och kan på
våra insjöar betydligt bidraga till understödjande af Arméens,
så väl försvars-, som anfallsrörelser.
Ali tankegång i detta vigtiga ämne stannar likväl efter
mina åsigter vid den slutsats: att landtförsvaret, i förening med
en stark kanonslups-flotta, är det enda möjliga, hvarpå Sverige
isolcradt och utan allt främmande biträde, kan fästa sin vilja och
sitt hopp, alt med framgång försvara sitt område, sin sjelfständighet
och sin frihet.
11 e n 24 J a nu ar i.
103
Varl kringflutna läge gör oss till etl handel- och sjöfartidkande
folk. Må vi derföre till handelns, och till vära landsmäns
skydd, i alla farvatten, bekosta underhållet af en Marinflottilj,
för ett sådant behof till Certer, bestyckning och äfven
till ångkraft ändamålsenligt anordnad och beräknad. Må vi
dertill hålla en personal, som genom en jemn sjötjenstgöring,
blefve i tillfälle, alt öfva ett fullständigt sjömanskap. Härtill
fordras likväl icke Statens betungande med 5 Amiraler, och
med samma öfverflöd i andra högre grader.
Deremot torde det blifva af en oumgängelig nödvändighet,
att åter hell och hållet skilja den större skeppsflottans Stat ifrån
kanonslupsfloltans.
Jag har nu sökt fästa upmärksamheten vid de ämnen i
K. M:s Nåd. Propos., rörde försvarsverken, hvilka för mig,
framstått såsom de vigtigaste, att för fäderneslandets framtida
säkerhet tagas i omsorgsfullt öfvervägande.
Jag har framlagt dessa tankar, ingalunda under något förmålet
anspråk, att härmed hafva undersläldt StatsUtsk. någon
plan för Sveriges sjöförsvar.
Mitt syfte har endast varit, att fästa R. Sits och allmänhetens
upmärksainhet å den brist af en sådan förnuftsenlig plan,
hvarunder Sveriges Statsförvaltning synes framgått under loppet
af snart fem tiotal af år.
Det är möjligt att våra Styrelser, under donna långa tide
rymd.
förestält sig att planerne, ehuru uti osynlig måtto, varit
inrymde inom deras hufvuden: men det har varit ganska svårt,
eller rättare sagt omöjligt, få folket alt sätta tro dertill. De
tider äro numera förbi, då försvarsanstalterne räknades till Statshemligheter.
Försvarskrafterne ligga nu uteslutande hos folket;
och del är derföre det vill och bör veta, huru sjöförsvarsanstalterne
i deras helhet och i sitt sammanhang äro ordnade.
Det bör i förväg känna, hvarthän, och på hvad sätt, dess
krafter vid farans stund, äro kallade att verka.
Regeringens förslag vid denna Riksdag, i afseende å sjöförsvaret,
har åtminstone för min upfattning. icke företedt mera
system, eller mera omfattande planer, med ledning af våra förändrade
politiska förhållan len, än i afseende å landtförsvaret
redan af mig blifvit anmärkt.
Ifrån denna åsigt, tager jag mig den friheten föreslå, att
R. St., vid bestämmande af anslagen, för sjöförsvaret afslår nedläggandet
af någon kostnad, vare sig för nybyggnad, eller till
underhåll af linieskeppen; att R. St. bestämma ett särskildt anslag
för kartonslnpsflottans bringande till den största möjliga,
med penningetillgångarne förenliga böjd; att af de äskade löneförhöjningarne
endast, och under form ocb benämning af provisoriskt,
måtte bifallas, endast hvad som begäres ifrån och med
Premier Löjtnantsgraden, utföre de lägre graderna igenom, likväl
vid beloppens bestämmande, med fästadt afseende å det förliöjdn
traktamente, som vid den effektiva sjörensten upbärei;
104
Den 24 Januari.
samt att det begärdta anslaget för ökade pensioner, icke bifalles
förr, än en ny och mera planmässig- organisation af flottans befäl,
blifvit II. St:s godkännande understäld.
Begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 14 och 17 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 24, ang:de väckt fråga om uplåtelse af jord
lill Strömsholms kanal-bolags disposition.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Jag anser mig böra
tillkännagifva, att jag icke var närvar:de i StatsUtsk., då detta
Utlåt, afgafs. Att Utsk. kommit till det slut, som Utlåt, utvisar,
är ganska förklarligt, enär Utsk. icke fått sig meddeladt
några andra uplysningar i frågan än dem, som sjelfva motionen
innehåller. Som jag nu är i tillfälle att meddela sådane uplysningar
hvilka jag vill hoppas skola förmå Utsk. att, vid frågans
förnyade handläggning, komma till ett annat resultat, får
jag, jemte anhållan om återremiss af Betänk:t, härmed öfverlemna
en P. M. ifrån Strömsholms kanal-bolags Direkt, hvilken
fullständigt utreder frågan.
Den härefter uplästa pro memorian var sålydande:
B. H. St:s StatsUtsk. har i Utlåt. N:o 24 ansett sig böra
hemställa att den af Hr Bråkenhjelm, B. hos II. o. Ad. väckta
motion om uplåtande af högst fem tunnland jord, belägen på
dels Strömsholms Kungsgårds, dels Länsmansbostället Horns egor,
till Strömsholms kanalverks fria disposition för att tjena till
uplagsplats för varor samt upförande af bostäder åt upbördsmän
m fl. tor kanalverket och trafiken nödiga behof, icke borde
f. n. lill någon åtgärd af B. St. föranleda, och detta på de
grunder, att, ehuru för kanal-bolaget vore af vigt att komma i
besittning af tjenligt belägen mark till uplagsplatser för kanalen,
motionen likväl icke åtföljts af några handlingar till bestyrkande
al de deruti meddelade upgilter, äfvensom att mindre
lämpligt vore, att frågor af denna beskaffenhet understäldes B.
St:s pröfning och afgörande förr än de blifvit af vederb. administrativa
myndighet handlagda.
Strömsholms nya kanal-bolags direkt., som härom erhållit
kännedom, får, i anledn. af nämnde Betänk:de, vördsamt meddela
följande uplysningar:
Enl. den af K. M. för Strömsholms slussverks ombyggnad i
Nåder faststälda plan hade Bolaget allenast till åliggande att,
der vägöfvergångar öfver den åtta mil långa segel- och kanalleden
voro behöflige upföra fasta broar; och jemlikt K. M:s d.
28 April 1842 för Bolaget Nådigst utfärdade privilegium har
Bolaget icke skyldighet att utsträcka kanalverkets södra ändpunkt
längre än till gamla slussverkets ändpunkt på Strömsholms
Kungsgårds egor. vid sjön Freden.
Sorn åter kanal-bolaget insåg, att bestämmelsen i förra hänseendet
skulle, om den iakltagits, vållat för all framtid ena
-
Den 24 Januari.
105
handa olägenhet för trafiken, som hittiis egt rum, nemi. att segelfartygen
för att framkomma under de många fasta broarne,
måste nedfälla masterna, och att den dessutom skulle aldeles
omöjliggöra trafik med ångfartyg, beslöt Bolaget redan för tio
år sedan, att rurliya broar af jern på hela kanalsträckan borde
upföras; hvilket beslut sedan detsamma af K. M. i Nåder bekräftats,
bringats till verkställighet.
Skall emellertid detta, för den Jiögst betydliga kanalrörelsen
så vigtiga och välgörande beslut vinna den dermed åsyftade
verkan, måste ovilkorligen den fasta bro, som förenar Bergås
udde med fasta landet i Rytterns socken, och ligger mellan sjön
Freden samt Hammarviken af sjön Mälaren, så förändras, alt
ångbåtar äfven under denna bro må kunna framkomma, hvartill
åter de broiiållningsskyldige. som af kanalfarten icke hafva
det ringaste gagn ej kunna förpligtas. För kanal-bolaget återstår
då ingen annan utväg om ej det stora ändamålet med ångbåtsrörelse
skall förfelas, än att åtaga sig försätta och underhålla
jemväl Bergås-sunds bron i nyssberörde skick, och att således
frivilligt utsträcka kanalverkets södra ändpunkt till östra
sidan af Hammarviken.
Då denna utsträckning af åligganden omöjligen kan tillskynda
kanal-bolaget ringaste direkta fördelar, men deremot gifvet
måste föranleda, nu och för framtiden till utgifter, som kunnat
undvikas, lärer det vara obestridligt att ifrågavtde mått och
steg, om de sättas i verket, afse kanalrörelsens och de trafikerandes,
således det allmännas direkta gagn och fördelar, kanalbolagets
endast i indirekt väg. Men lika påtagligt är, att ingen
större koinmunikationsanstah kan upfylia sitt ändamål utan
att vara försedd med upiagsplatser, till trafikens fromma, på
lämpliga ställen och förnämligast vid ändpunkterne, äfvensom
att egaren till kanalen eller jernvägen, vare sig kronan eller
enskildt bolag, derstädes måste ega tillräckligt utrymme för egna
tjenstemän och betjente, magasiner m. m. Antingen således
Strömsholms kanal verk får sin södra ändpunkt vid nordvestra
sidan af sjön Freden, eller östra sidan af Hammarviken, måste
således kanal-bolaget, för rörelsens och eget behof förskaffa sig
dylikt utrymme, så vida de största olägenheter och obehag skola
kunna undvikas. Men nu tillhör den mark, som här kan komma
i fråga till uplåtelse, antingen helt och hållet Strömsholms
Kungsgård, eller till en del denne och till en annan del en
kronans boställslägenhet, hvaraf följer att nämnde mark, jemlikt
1 § i Kongl. Förordn:n d. 20 Nov. 1845 om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, icke är föremål för expropriation.
Och utan B. H. St:s samtycke kan den icke heller, emot
stadgandet i 77 § ll.-F:n, af K. M. till kanal-bolaget
uplåtas. Då nu Hr Bråkenhjelms motion ieke afser någonting
annat, än att K. H. St. för sin del behagade medgifva, att mark
å ifrågavtde ägooraråden till högst fem tunnlands vidd, måtte
till kanalverkets fria disposition såsom Bolagets egendom uplå
-
106 Dfn ‘Ii Januari.
tas: och då den jord hvarom här är fråga redan nästa år eller
senast år 1859, men innan nästkommande R. St. sammanträda,
för kanal-bolaget måste vara tillgänglig, enär ombyggnadsarbetet
sistnämnda år skall vara fullbordadt. vågar Direkttn föreställa
sig det R. H. St. högt uplyst skola behaga inse, både att rätta
tidpunkten nu varit inne för väckande af omförmälte motion,
och att talande skäl för bifall dertill desto heldre blifvit frairistäide,
som i händelse kanal-bolaget skulle förmenas rättighet
att bekomma den sydost om Hammarviken till uplagsplats m.
m. ifrågasatta marken, anledn. för Bolaget saknas, att till nämnde
vik utsträcka kanalens södra ändpunkt. Lärande i öfrigt K. M.
om 11. St:s beslut utfaller i denna syftning, sedermera icke underlåta.
att, efter af Direkttn gjord framställning i ämnet, vidtaga
de åtgärder som för erhållande af Dess Nåd. bifall till
oftanämnde jord-uplåtelse kunna anses erforderlige.
Slutligen får Direkttn. med vitsordande af rigtigheten utaf
alla de i Hr Bråkenhjelms motion gjorda sakupgifter. äran meddela,
att, i händelse återremiss af H. StatsUtskts Betänktde Nto
24 beviljas, TJtsk. skall få till sig öfverlemnade kartor, som närmare
uplysa den nu förevartde frågan.
Stockholm d. 19 Januari 1857.
W. P. Tersmeden.
Carl Rydqvist. A. M. Brinck. Nils af Zellén
Hr
Bråkenhjelm, Per Reinh.: Under det att jag för
enar
mig med den siste värde talaren i anhållan om återremiss
af detta Utlåt., anser jag mig derjemte böra för R. o. Ad. tillkännagifva,
att jag, såsom en af R. o. Adts Fullm i RiksgtsKont.
, funnit mig föranlåten att väcka den nu ifrågavtde motionen.
Det är nemi. uti oktrojen för Strömsholms nya kanal-bolag
stadgadt, att Statsverket efter år 1862 skall erhålla all den
inkomst af kanalen, som öfverstiger 7 proc. af aktie-beloppet.
Till följd häraf är Staten lika väl som kanal-bolaget intresseradt
i denna, och jag har i egenskap af Revisor varit i tillfälle
att taga kännedom om vigten af den begärda concessionen
för Bolaget.
Uplysnirigsvis vill jag nämna, att inkomsten af trafiken på
kanalen år 1855, upgick till icke mindre än 35,000 Rtdr btko.
Detta belopp är redan öfver 7 proc. af sjelfva aktiebeloppet,
oaktadt kanalen ännu icke är i fullständigt skick, utan omlastning
måste ega rum. Att inkomsterna af kanalen skola inom
en icke aflägsen tidrymd åtminstone fördubblas, är ganska sannolikt,
och då har Staten att påräkna en icke obetydlig vinst
deraf, till betäckande af de utgifter, som Staten för kanalverket
fått vidkännas. Det är således en fråga af icke så ringa vigt
för Statsverket, huruvida kanalen framdeles skall komma att med
större eller mindre fördel begagnas. Den lastageplats, som f. n.
är för trafiken uplåten vid Strömsholm, tillhör så till sägandes
Den 24 Januari.
107
enskild person, och de på kanalen trafikerande, eller bruksegarne
länga efter kanallinien, måste vidkännas de afgifter och den
tunga, som innehafvaren af denna mark kan finna lämpligt att.
fastställa. Deraf skulle kunna blifva en följd, ait trafiken, i
st. f. att följa kanalen, heldre söker sig en anslutningspunkt någonstädes
till Gefle-Dala-jernvägen, då den blifver färdig, till
icke ringa förlust för Statsverket. Jag hoppas, att StatsUtsk.,
efter inhämtande af nödiga uplysningar i saken, skall understödja
det billiga anspråk, som nu blifvit framstäldt. Värdet
af den begärda marken är en obetydlighet. Jag har med egna
ögon sett densamma och kan ej upskatta den till 100 R:dr rint.
Den är blott en stenig och för all odling otjenlig backe.
II r Montgommerie, Rob. Ni Is Ger mund: Att StatsUtsk.
svårligen kunnat behandla den ifrågavide motionen annorlunda
än som skett, har redan af Frih.' Tersmeden blifvit erinradt.
Men då vi sedermera fått emottaga åtskilliga uplysningar, sorn
äro af den vigt, att de troligen föranleda till ett annat resultat,
får jag förena mig i den af motionären och Frih. Tersmeden
gjorda begäran om återremiss af Utlåt.
Efter först till bifall å StatsUtskts förevartde Utlåt, framstäld
propos., som besvarades med Nej, förklarade 11. o. Ad
sig anse de gjorda anmärkntne föranledande till återremiss.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Arméens Fullm. äro för det
närvande församlade här i staden, och då, med undantag af
representationens öfriga beståndsdelar, det icke finnes någon korporation,
som står R. o. Ad. så nära som Arméens, torde det
vara för R. o. Ad. särdeles angenämt, om Arméens Hrr Fullm.
ville besöka Ståndet på dess klubb. Jag får af denna anledn.
vördsamt hemställa, att en sådan inbjudning måtte genom prot.-  utdr. till nämnde Hrr Fullm. aflåtas.
Uppå Hr Gr. o. Landtnäs i anledn. häraf framstälda propos
, beslöt R. o. Ad. att genom utdr. af prot. inbjuda Arméens
Hrr Fullm. att besöka den för E. o. Ad. inrättade klubb.
Föredrogs och bifölls Allm. Resv.- och Ekon.-Utsk:s d. 17
dennes på bordet lagda Betänk:de N:o 4, i anledn. af väckt fråga
om nva föreskrifters meddelande ronde tiden för utlysande af
entreprenad-auktioner.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk:s nedannämnde d. 17 dennes på
bordet lagde Betänk:n:
N:o 5, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring af vil—
koren för åtnjutande af de åt yngre Universitets-lärare anslagne
stipendier;
108
Den 24 Januari.
N:o 6, i anleiln. af väck t fråga om regleringen af Länsindelningen:
N:o
7, i anleda, af väckt motion om förhöjning af traktamente
åt Magistrats-personer och borgare vid besigtnings- och
andra förrättningar för kronans räkning; och
N:o 8, i anledn. af väckt fråga oin beredande af Gudstjentsoch
Skole-lokaler för Garnisons-församlingen i Stockholm.
Föredrogs och bifölls Banko-Utskis d. 21 dennes på hordet
lagda Utlåt. N:o 12, i anledn. af vackt fråga om förhöjd pension
åt enkan efter aflidne Banko-Kamereraren A. A. Drake.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, (få begäran af flere ledamöter,
Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk:s nedannämnde d. 21 dennes på
hordet lagda Betanien:
N:o 9, i anledn. af väckt förslag om aflåtande af underd.
skrifvelse till K. M., med anhållan det vederh. måtte förståndigas
att noggrannt iakttaga de i afseende på truppers fortskaliände sjöledes
gifne föreskrifter;
N:o 10, i anledn. af väckt motion om skyldighet för Boställsinnehafvare
att deltaga i fjerdingsmans aflöning:
N:o 11, i anledn. af väckt motion om rättighet för fordringsegare
att, för vinnande af verkställighet å utslag, ingifva desamma
till Länsmännen;
N:o 12, i anledn. af väckt motion om tillägg till 1 Kap. 3
§ 1 morn. i Kongl. Fiskeri-stadgan d. 20 Juli 1852;
N:o 13, i anledn. af väckt motion om förändrade föreskrifter
i afseende å Laxfisket i hafvet utanför Listers härad;
N:o 14, i anledn. af föreslagna ändringar i K. Regktet för
Skyddskopps-ympningen af d. 29 Sept. 1853;
N:o 15, i anledn. af väckta motioner om tillstånd att fortsätta
auktion å landet sednare på aftonen än genom Kongl. Förordna
d. 22 Sept. 1848 är medgifvet; samt
N:o 16, i anledn. af väckt förslag om förändrade föreskrifter
rör:de Folkskole-medlens redovisning och allemnande.
Uplästes en af Hr Ehrenhoff, Gustaf lierman, inlemnad
sålydande motion:
Som i händelse af eldfara inom Riddarhuset, de Genealogiske
Tabellerne, på sätt de nu äro förvarade, svårligen kunna räddas,
så får jag vördsammast föreslå, det R. o. Ad. behagade besluta,
att på Riddarh.-kassans bekostnad, ett brandfritt skåp, lämpligt
för inrymmande af dessa Tabeller måtte anskaffas, samt att ål Rid
-
Den 24 Januari. 109
darli.-Direkt:» måtte updragas att skyndsamligen låta verkställa detta
beslut.
Begärdes på bordet.
Anmäldes ocb lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Betänkin och Utlåt:n, nemi. från
Allm. Besvärs och Ekon.-Utskottet.
N:o 17, i anledn. af väckt motion om skyldighet för blif
vande
civile tjenstemän såväl i Sverige som Norrige alt examineras
uti Unions-Rikets Statsförfattning samt straff- och pri va t-rä 11;
N:o 18, i anledn. af väckt motion om förtydligande af stadgandena
om boupptecknings förrättande;
N:o 19, i anledn. af väckt motion om förändrade grunder
för beräknande af ersättning vid utmätnings-förrättningar;
N:o 20, i anledn. af väckta motioner, ang:de uphörande af
håfgång samt offer- och kollekt-medels insamlande i kyrkorna
m. m.
Ridd arhus-Utskott el.
N:o 5, i anledn. af Frih. F. W. Stael v. Holsteins motion
om förändrad redaktion af 2 mom. i 7 § Riddarh.-Ordn:n; samt
N:o 6, öfver Frih. A. C. Raabs motion om en lämpligare
plats å Riddarhussalen för tidningsreferenter, än den å läktaren dem
anvista.
Uplästes och lades till handlingarne från de öfriga RiksStin
ankomne prot.-utdr., nemi. från PresteSt:t af d. 12, 15, 19, 22,
26 och 29 Nov., d. 1, 3, 4, 6, 10, 13, 17, 19. 20 och 30
Dec. sisth år samt d. 3, 7, 10, 14, och 17 dennes; frän BorgareStrt
af d. 15, 19, 22, 26 och 29 Nov., d. 1, 3. 4, 6, 10,
13, 17, 19 och 20 Dec. sisth år, samt d. 3. 7, 10, 14, 17 och
21 dennes, samt från BondeSt:t af d. 12, 15, 19, 22. 26 och 29
Nov., d. 1, 3, 4, 6, 8, 13, 17, 19, 20 och 30 Dec. sisth år
samt den 3, 7, 10, 14, 17 och 21 dennes.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e. m.
In fidem protocolti,
Alberl Munch.
Ilo
D 9 ii 28 Ja n ii ari f. m.
Onsdagen den 28 Januari 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 6 prot.-uldr. för tl. 24 samt pIeni-prot:n för d. 3 och
7 dennes.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv. o. Ekon-l!tsk:s d. 17
och 24 dennes på hordet lagda Betänk. N:o 5, i anledn. af väckt
motion augule förändring af vilkoren för åtnjutande af de åt yngre
Universitets-lärare anslagne stipendier.
Ånyo föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk:s d. 17 och 24
dennes pä hordet lagda Betänlcde N:o 6, i anledn. af väckt fråga
om reglering af Länsindelningen.
H. Exc. Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Jag har vågat
begära ordet, icke för alt åstadkomma någon ändring i det vidriga
beslut som 3:ne Stånd redan fattat, och hvarvid således en återremiss,
äfven om R. o. Ad. behagade dertill lemna sitt bifall, icke
skulle leda till något resultat; ulan jag har begärt ordet, endast
för alt närmare uttyda mina åsigter i detta ämne. R. o. Ad.
torde påminna sig hvad en af våra snillrika män yttrade i afseende
på Sveriges landsvägar; han sade nemi. natt de voro utstakade
af getterna.» Så förhåller del sig ungefärligen äfven med länsindelningen
i vårt Iand. Jag vill med några få ord speciminera
öfver förhållanden i detta hänseende, som äro till den grad löjliga,
att om man i det öfriga Europa hade den ringaste håg att forska
efter Sveriges inhemska geografiska indelning, skulle man egna
oss det största åtlöje. De som ho i norra Roslagen mäste, för att
söka sin Landsh., lara Ivers igenom en annan Landslus område,
hvilken dock ganska väl skulle kunna satesliera deras behof; —
de mäste resa genom Flottsund och vidare till Stockholm, samt
således, för att råka Landsh:n, färdas 7 ä 8 mil längre än som
egentligen skulle behöfvas. Detta är ju en sinnrik indelning! —
Jag vill nu icke tala om Kalmar län, som så ofta varit föremål
för Riddarhusets ompröfning och hvars nuvar:de länsindelning är
den äldsta och mest oförändrade, utan jag skall öfvergå till Elfsborgs
län. Det finnes en gärdesgård | mil från Jönköping, hvilken
bildar gränsen mellan Jönköpings och Elfsborgs län. Härigenom
upkommer det förhållande alt den bonde, som bor öster om
gärdesgården, kan hvarje morgon, färdandes till fot, helsa på sin
Landsh. och säga honom god morgon, då deremot den som bor
vester om gärdesgården har 3 och 20 Svenska mil till Landshtn,
hvilket under sommartiden innebär 2:ne styfva dagsresor, och un
-
Dr ii 28 Januari f. m.
lil
der vintertiden 3:ne samt i händelse af urväder o. s. v., ännu
mera. Unnie se således huru illa loltad den senare är i jemförelse
med den förre. Till min förvåning liar jag hört att de båda
personer, de representanter, som det närmast åläg att arbeta för
dessa läns interesse, de hafva ieke ens vårdat sig att höja sin
stämma mot detta missförhållande, utan förenat sig med pluralilelen
inom Utsli. i det ljusa beslutet att härutinnan afvakta hvad
verkan jernvägarne skola medföra. Det är icke lätt att fatta hvad
sammanhang jernvägarne hafva med denna fråga, och det tyckes
som om man icke hade någon aning om alt jernvägsfrågan kommer
att räcka, lindrigt räknadt, ännu i lOOule är. Vi motse vä!
med spänd förväntan att de jernvägar, som 1111 äro föreslagne, om
en 12 il 15 år skola vara färdige; men då kommer det alt hagla
jernvägar öfver R. St. ehuru jag icke blifver utsatt derför, så
mycket är då säkert. Jag kan som sagdt är icke fatta, huru Bönder
och Borgare från de omnämnde länen kunnat vara sä likgiltiga
för en sak, som ligger så mycket i deras eget interesse.
Såsom jag i början af mitt anförande yttrade, så hvarken hoppas
jag på eller vill begära en återförvisning af målet, hvilket
skulle vara ändamålslöst, enär'3:ne Stånd härutinnan redan fattat
sitt beslut. Det ernla jag skulle önska, vore att vinna R. 0. Ad:s
bifall till mina yttrade tankar i detta afseende. Det skulle visa
att vi åtminstone icke äro emot nyttiga reformer och all de utom
detta hus, som mest skrika på reformer, äro de som minst vilja
hafva dem. Jag vågar derföre hemställa, huruvida icke R. 0. Ad.
skulle med förklarande af sitt bifall lill min motion, likväl låta saken
dervid bero, enär 3:ne Stånd redan derom beslutat, samt anhåller
det Hr Gr. 0. Landtm, behagade derom göra framställning.
Frih. Paykull, Joli. Gust.: Jag är icke bland dem som
anse att, emedan ett eller flere Stånd redan beslutat om en sak,
ett annat Stånd icke bör hylla eu åsigt, som skiljer sig fran de
förras. Utsk. har, efter min förmening, icke på långt när egnat
detta vigtiga ämne den upmärksamhet som det vederbort. Jag vill
icke fästa mig vid de lokala förhällanderne, (de kunna af hvar och
en som lägger kartan framför sig, ganska väl kontrolleras) utan
vid nyttan af förslaget, hvilken jag anser påtaglig. Man kan vara
af olika mening i många frågor såsom t. ex. ronde skyddstullen,
om guld eller silfver bör användas som riksmynt, om den eller den
methoden skall tillämpas vid ett undervisningsverk 0. s. v.; men,
om man framställer den frågan, hvilket som är nyttigast antingen
att hafva länsresidenset på 2 eller 8, lill 12 mils afstånd ifrån sig,
kan man omöjligen härå erhålla mer än ett svar. Utsk. förmenar
att man framdeles skall kunna erhålla rättelse härutinnan, men
hvad man i della afseende har att förvänta, kan man se af Utsk:s
Utlåt., hvaraf inhemtas att K. M., som ansett en i samma ämne
vid 1834—35 års Riksdag väckt motion höra tagas i öfvervägande
i sammanhang med ett år 1814 uprättadt förslag, hvilket omfattat
icke allenast länen, utan äfven domsagor, härader och socknar,
112
Den 28 Januari f. m.
vid ärendets slutliga pröfning funnit detsamma mötas af allt för
stora svårigheter för att kunna genomföras. Jag tror likväl icke
att dessa svårigheter äro af den grava beskaffenhet, att de icke
borde kunna öfvervinnas och att det är just genom att framkasta
sådana, som vi gått 'miste om denna nyttiga förändring. Om förslaget
icke i denna stora utsträckning kan genomföras, så borde
man åtminstone reglera länen till sitt omfång äfvensom residenssläderne
t dl sitt läge. Utsk. anser kanske att mycket redan är
gjordt i detta afseende och att man derföre kan förhoppas på
framtida förändringar i denna riktning. Men hvad som härutinnan
blifvit verksteldt är endast, att ett residens i ett af de norra lä
nen
blifvit förflyttadt; i afseende på de öfriga länen är ingenting
vidgjordt. Att Kalmar län icke blifvit fördeladt i 2:ne, har likväl
sin grund i åtskilliga orsaker som icke kunna tdlämpas på de öfrige.
Då vi nu vid hvarje Riksdag till K. M. aflåta underd. skrifvelse!'
i så många andra ärenden, anser jag det äfven hafva varit
skäl att göra det i en så maktpåliggande sak som denna. Utsk.
har sjelf tillstyrkt en dylik skrifvelses afgifvande i fråga om Magistralspersoners
och Borgares ersättning för besigtningar å kronans
hus, och ehuru jag ingalunda missunnar dem att de erhålla rät
tälse
härutinnan, hyser jag likväl den åsigt att man med ännu
större skäl bordt i ifrågav:de ämne aflåta en underd. skrifvelse.
Om vi skola afvakta regleringen af länens omfång, intilldess jernvägarne
blifva färdiga, blir det en ganska lång väntan. Jag hade
derföre önskat, att en skrifvelse rör.de denna sak till K. M. afgått:
men då 3:ne Stånd redan härom fattat sitt beslut, återstår
för mig icke annat än alt förena mig med H. Exc. Hr Gr. Löwenhjelm
i anhållan att St: t mätte, i sakens nu var: de ställning, dervid
låta bero, med tillkännagifvande af sitt bifall till H. Exc:s gjorda
motion.
Frih. Sprengtporten, Jacob Willi.: Det förslag som
Gr Löwenhielm framställt, synes mig vara fullkomligt riktigt till sin
princip. Det är icke endast inom vårt land som man sedan längre
tid tillbaka insett nyttan af administrativa indelningar, utan detta
behof har äfven gjort sig gällande inom andra länder. Jag vill
såsom ex. åberopa Frankrike, der för 50 el. 60 år sedan departem:ts-styrelsen
infördes, en åtgärd, som jag anser böra hafva
väckt allmän belåtenhet. Det kan gifvas många anledn:r till att
en sådan förändring här åtminstone bör bringas å bane, och då
man icke kan bestrida att de olägenheter i afseende å den nuvar:de
länsindelningen, hvilka Gr. Löwenhjelm i sin motion vidrört, verkligen
förefinnas, skulle jag tro det vara rätt, att R. o. Ad. genom
sitt beslut ådagalade, det R. o. Ad. önskade att åtgärder vidtogos
för åstadkommande af en bättre sakernas ställning. På grund
häraf instämmer jag i den propos., som Gr. Löwenhjelm väckt,
och anhåller att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa till R. ‘o.
Ad., att, med godkännande af hvad motionen i detta afseende
innehåller, förklara det R. o. Ad. icke kan biträda Utsk:s åsigt.
Den 28 Januari f. m.
113
Hr von Ehrenheim, Pehr Jakob: Jag vill icke förlänga
discussionen i ett ämne som redan är afgjordt, utan jag önskar
blott fästa upmärksamheten på, att Utsk. i sitt Betånkule förklarat
sig biträda motionärens åsigt om olägenheten af residensernas olämpliga
belägenhet i en del län och ansett det önskvärdt om dessa
olägenheter genom ny reglering af länens gränsor eller flyttning
af residensen kunde behöfligen afhjelpas, men att då de förhållanden,
hvilka förut utgjort hinder för lånens allmänna omreglering
icke undergått någon förändring, har Utsk. ansett en begäran från
lt. St. i delta afseende icke leda till något resultat. Skulle förhållandena
i något län göra en sådan förändring synnerligen behöflig,
skall man utan tvifvel derom göra hemställan, då K. M.
icke lärer underlåta alt tillse om skäl förefinnas att företaga eu
sådan åtgärd.
Sedan ölverlåggningen härmed ansetts fulländad samt propos.
lill bifall å förevande Belänk:de blifvit framstäld, och besvarad med
starka Nej, blandade med Ja, hemstälde Hr Gr. o. Landtm, om R.
o. Ad., på sätt 11. Exc. Hr Gr. Löwenhjelm föreslagit, behagade,
med förklarande af sitt bifall till syftningen af ifrågavande motion,
likväl med afseende på del beslut 3:ne Stånd redan fattat, låta
vid Utsk:s Betänk:de bero: och ropades härvid starka Ja, jemte
åtskilliga nej, hvarpå llr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande.
Ånyo föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.-IJtsk:s d. 17 och 24
dennes på bordet lagda Bet;ink:de N:o 7, i anledn. af väckt motion
om förhöjning i traktam:tet åt Magistratspersoner och Borgare vid
besigtningar och andra förrättningar för kronans räkning.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Den inom BorgareSt.
väckta motionen om förhöjning i dagtraktamentet åt Magistratspersoner
och Borgare, som förrätta syner och värderingar å kronans
hus i städerne, grundar sig visserligen på en stor billighet,
och Utsk. har också deruti instämt, dock med ett undantag, nemi.
för brandsyner och ränteinventeringar, och detta, som mig synes,
på särdeles giltiga skäl. Jag förmodar att det undfallit Utskjspupmärksamhet
att enl. K. Circuläret af d. 15 Mars 1856 skola hädanefter
kronans hus och fabriker i städerne en gång om året eller oftare,
i händelse så påkallas, undergå ekonomisk besigtning; — att desse
besigtningar skola verkställas af en Magistrats-person, biträdd af
skickliga byggmästare, samt för öfrigt af alla dem det tillkommer,
till ett belopp af 5 h 6 personer. Dessa ekonomiska besigtningar
uptaga vanligen en ganska kort tid: circuläret medgifver till och
med att om icke någon betydligare förändring vid ekonomiska besiglningar
anses af behofvet påkallad, skall anteckning derom göras
i besigtningsinstrumentet. Mig synes således, att då Utsk. gjort
undantag för brandsyner och ränteri-inventeringar, hade äfven ekonomiska
besigtningar bordt höra till undantagen, så mycket mera
lil H. *8
114
Den 28 Januari f. m.
sorn jag tror mig böra fästa upmårksamheten pä att de anslag,
som äro lemnade till underhåll af kronans luis i landsorterne, i
allmänhet visat sig vara ganska otillräckliga, hvarigenom således
de ökade arlvoden, hvilka genom bifall lill detta Betänkule komme
att utgå, skulle i icke ringa män öka denna brist. Jag får således
anhålla om bifall till Betänka, dock med ett tillägg rör:de
ekonomiska besigtningar, sä att mellanmeningen måtte erhålla följande
lydelse: »hvilkas biträde för K. M:s och kronans räkning vid
syner, värderingar, inventeringar m. m., ekonomiska besigtningar,
brandsyner å kronans hus och ränteri-inventeringar likväl undantagne.
» — Jag tror mig hafva så mycket mera skäl lill en dylik
framställning, som det Kongl. Cirenläret, hvilket jag nyss nämnt,
1 samma g talar om besigtningar och brandsyner, hvaraf man kan
draga den slutsats alt brandsyn förrättas vid samma tillfälle sorn
de ekonomiska besigtningarne.
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Skälet hvarför Ekon.-Utsk.
icke undantagit ekonomiska besigtningar är, att i K. Kungönn d.
2 Maj 184-9 är undantag endast gjordt för brandsyner å kronans
hus och ränteri-inventeringar. Jag tror visserligen att, såsom den
siste talaren anmärkt, de ekonomiska besigtningarne någon gång
äro af mindre tidsödande beskaffenhet, men ofta kunna de deremot,
såsom hvar och en känner, medföra ganska myckel besvär
för Borgare och Magistrats-personer, så alt de af det föreslagna
traktamentet 2 R:dr b:ko icke på långt när blifva godtgjorda för
sin möda och sin tidspillan. Om således också vid ett eller annat
tillfälle skulle inträffa, att de erhålla någon större ersättning
för sitt besvär, så synes detta kunna gå i afräkning mot de tillfällen
då deras tid uptages utöfver hvad som genom det föreslagna
arfvodet skäligen kan ersättas. Jag anhåller derföre att B.
o. Ad. måtte bifalla Betänka.
Hr Munck, Carl Jac.: Om jag icke misstager mig hafva
Magistrats-personer aflöning för förrättande af ekonomiska besigtningar.
Skulle nu, såsom llr v. Troil föreslagit, den omnämnde
nréllnnmening komma att i förslaget ingå, finge de icke någon ersättning
och beröfvades såledas en rättighet, som de nu ega, och
hvarom icke motion blifvit väckt. Jag tror således att den af Hr
v. Troil föreslagna mellanmening icke här kan tillämpas, ehuru den
kunde synas tillbörlig, enär dessa syner äro af ganska kort varaktighet.
Gr. Mörner, Carl: Lika med Hr v. Troil anser jag ganska
många af de förrättningar, som af Borgerskapet för kronans räkning
verkställas, vara af den beskaffenhet alt de icke uptaga mer
än en timmas tid, deribland, såsom Hr v. Troil anmärkt, besigtningar
på kronans hus. Likaledes förefaller vid Cellfängelserna besigtningar
å klädespersedlar, reparationer o. s. v., hvilka förättningar
icke komma ofta på och tarfva föga eller ingen tid. Jag
Den 28 Januari f. m.
115
skulle således tro att äfven, utom de undantag som Hr v. Troil
föreslagit, inget arfvode bör komma ifråga för sädane besigtningar
som röra persedlar och andra förrättningar inom städerne, såsom
t. ex. i Cellfängelser, hvilka äfven äro kronans bus. För öfrigt
anser jag högst vigtigt alt sådana förrättningar försiggå och jag
förenar mig med Hr v. Troil i hans yttrade åsigter.
Sedan härefter underl. Riddarh.-Sekret., på begäran af Hr v.
Troil, uplyst att förevande Betänk:de blifvit af de 3:ne öfriga St:n
bifallet yttrade Hr von Troil:
Då efter den uplysning Hr Riddarh.-Sekret, afgifvit, Betänk,
i alla händelser är afgjordt, afstår jag från milt förslag, men anhåller
då alt, såsom min tanke, fä detsamma till prot. afgifvet.
Uppå härefter framstäld propos. blef Utsk:s Betänk:de af R.
o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk:s d. 17 och 24
dennes på bordet lagda Betänkrde N:o 8, i anledn. af väckt fråga
om beredande af Gudstjents- och Skole-lokaler för Garnisons-församlingen
i Slockholm.
Hr af Edholm, Erik Wilh.: Då denna fråga inom Utsk.
förevar till behandling, var jag der i tillfälle att, till följd af en
längre tjenstgöring inom Stockholms Garnison, kunna vitsorda de
stora olägenheter, som motionen åsyftar att afhjelpa. Jag vågar
derföre äfven yttra några ord till förord för Utsk:s Betänk. Måhända
skall eu enda omständighet, som i detta Betänk, finnes antydd,
vara tillräkclig för att förvissa saken om en lycklig utgång
hos R. o. Ad. Det är nemi. den omständigheten att de fyra Garnisonsförsamlingarne,
utgörande en folkmängd af omkring 4,000
personer och saknande egen lokal till gudstjensts hållande, hafva
endast 200, på obestämd lid uplåtna platser i Ladugårdslands
kyrka. En gifven följd häraf är att gemenskapen vid Garnisonsrege:tena,
i strid mot författningar och reglem:ten, som tydligen
föreskrifva: natt hvarje söndag skall med allt tjenstfritt manskap
gudstjenst hållas», icke mer än 3 å 4 gånger om äret få tillfälle
att deltaga i den allmänna gudstjensten. Men det ar ännu en omständighet
som gör detta förhållande för framtiden mera oroande:
det är den starka tillvext, sorn Stockholms församlingar och isynnerhet
Ladugårdslandets år från år företer, och som gör att Ladu
gårdslands-församlingen
framdeles icke torde kunna uplåta några
platser i sin kyrka, annat än åt egna församlingsboer. Man kart
således med visshet beräkna den tid då de 4 församlingar hvaraf
garnisonen består icke skola hafva tillräckligt utrymme till allmän
gudstjensts hållande. Man har föreslagit dels att i Ladugårdslands
kyrka hålla gudstjenst på andra tider än församlingen; dels att i
Skeppsholmens kyrka bereda rum för garnisonsförsamlingen. Men
hvad beträffar att hålla gudstjensten i Ladugårdslands kyrka på
andra tider än dess församling, så medförer det så stora olägen
-
116
Den 28 Januari f. m.
heter, att det knappt torde kunna komma i fråga. Gudstjensten
slutar icke förrän kl. 1 och vid nattvardsgång sednare. Nu skulle
Garnisons-rege:tene hafva gudstjenst mellan denna tid och aftonsången.
Något sådant lärer icke låta sig göra, och del är icke
troligt att Ladugårdslands församling skulle vilja afstå från aftonsångens
gudstjenst. I Skeppsholmens kyrka torde kanske rum
kunna beredas för dubbelt så många som nu äro kommenderade
på kyrkoparader, men det är dock långt från det utrymme som
erfordras. Det är af dessa skäl, och då det icke af någon torde
kunna bestridas, att garnisonsförsamlingarne likaväl som andra församlingar
och kanske framföre dem, äro i behof af religionens både
varningar och tröstegrunder, äfvensom att en flitigare kyrkogång
än som nu kan tillstädjas dessa rege:tens gemenskap, möjligen
kunde bidraga både till en ökad sedlighet och förnöjsamhet med
en ringa lott och ett ofta mödosamt kall, som jag på det högsta
tillstyrker Utskis förslag i denna del.
Hvad beträffar de nuvar:de regeils-skolornas sammanslående
till en enda med 2:ne klasser, så torde äfven detta vara ganska
nyttigt. Dessa skolor som nu utgöra 3:ne under särskilda lärare
skulle då blifva en enda. Under en tid då folkskoleväsendet är
så hylladt af allmänna tänkesättet som nu, torde detta förslag icke
möta något motstånd. Det högre kunskapsmått, som i sådan händelse
tilldelades den 2:dra klassen, skulle lända Underofficerarnes
barn till fromma, hvilka nästan alla begagna dessa skolor, och
detta vore en icke ringa förmån för de illa lönta och i små omständigheter
var:de Underofficerare. Den nya anordningen af skolorne
skulle icke heller medföra några särdeles förökade kostnader
i händelse den upbygdes i förening med kyrkan. Jag får således
vördsamt anhålla om bifall till Utsk:s Betänk, i båda dess delar.
Tropos. å bifall till förevända Betänk:de blef härefter framstäld
och besvarad med Ja.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv. o, Ekon.-Utsk:s d. 21
och 24 dennes på bordet lagda Betänk:de N:o 9, i anledn. af
väckt förslag om aflåtande af underd. skrifvelse till K. M., med
anhållan det vederlude mätte förständigas att noggrannt iakttaga
de i afseende på truppers fortskaffande sjöledes gifne föreskrifter.
Ånyo föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk:s d. 21 och 24
dennes på bordet lagda Betänk:de N:o 10, i anledn. af väckt motion
om skyldighet för Boställsinnehafvare alt deltaga i fjerdingsmans'
aflöning.
Frih. af Schmidt, Carl Joli. Georg: Det bestyr som nu
är fråga om att till en del öfverflytta från en mängd jordbrukare på
dem, hvilka i och för sin tjenst innehafva jord som lön af Staten, är
visserligen icke af stor vigt; det är tvertom af så ringa betydenhet,
att det föga skulle löna mödan att tvista derom, så vidt dermed
icke vore sammanhängande en principfråga. Denna fråga är:
Den 38 Januari f. m.
117
bör Staten minska sina förut knappt aflönade tjenares inkomster?
Jag tror det icke. Jag tror icke eller att någon af detta hus
vill besvara denna fråga med annat än nej; och om så är, kan R.
o. Ad. icke bifalla ifrågav:de Betänk., hvarå jag härmed vördsamt
yrkar afslag. Sedan sisth Riksdag, då såväl R. o. Ad. som Högv.
PresteSt. afslog ett förslag i samma syftning, hafva icke några
omständigheter inträffat som gifva anledn. till ett förändradt beslut,
allraheldst som K. M., genom Nåd. Kungörelse d. 9 Aug. 1851
på R. St:s underd. begäran utsträckt skyldigheten att aflöna fjerdingsman
äfven till säteriegare och andra egare af priviligierad
jord. Jag kan således icke anse detta förslag annat än af nöden
mindre päkalladt. Må gerna som hittills öfverenskommelse härom
träffas inom hvarje kommun, men låtom oss icke biträda förslaget
till en lag, som ovilkorligen förorsakar olägenhet för Boställsinnehafvaren.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Den föregående talaren har
börjat sitt anförande med att åberopa en princip; jag skall göra
på samma sätt, men jag skall taga principen för sjelfva saken,
icke för dess inverkan på person. Mig har det förefallit såsom
alla medlemmar af ett samhälle hafva ansett skyldige att i sin
mån bidraga till ordning och skick inom detsamma. Derifrån har
fjerdingsmanna-befaltningen såsom en kommunalstyrelse upstått; vid
tillämpningen häraf och sedan Slatsstyrelsen mera utvecklat sig,
har det befunnits, att tjenstemännen hafva så många andra bestyr,
att det legat utom deras förmåga att fullgöra ett sådant personligt
åliggande. Derföre hafva de, enl. min tanke, derifrån blifvit befriade.
Nu har fråga upstått om ett annat sätt att reglera saken,
som icke skulle taga deras tid i anspråk. Jag anser således skälet
för det undantag som förut egt rum hafva förfallet och i följd
deraf boställsinnehafvarens skyldighet hafva inträdt att för sin del
fullgöra hvad som åligger honom såsom medborgare i samhället.
Hvad den löneförminskning vidkommer som den värde talaren omnämnt,
så är det visserligen sannt att hvarje utgift som man gör,
vore den också blott ett öre, minskar i och med detsamma möjligheten
lill andra utgifter och är följaktligen en förminskning, men
man må dervid äfven laga i betraktande, att den boställsinnehafvare
som någorlunda sköter sitt boställe, lärer icke eller hafva
någon svårighet att komma ut med den afgift som härtill erfordras;
ty så mycket har jorden stigit, att den lilla summa, som kan komma
på hvar och en, utan kännbar förlust bör af bostållsinnehafvaren
kunna erläggas. En annan fördel af förslagets antagande är
den att då liera bildade personer åläggas att deltaga i fjerdingsmans
aflöning, äro de också berättigade ali deltaga i valen, och
deraf kan icke annat resultat upstå. än att valen komma att ske
med mera omsorg, med mera afseende på de personers beskaffenhet
och förmåga hvilka skola utses till fjerdingsman, — och detta
måste vara en fördel såväl för kommunen som Staten. Af alla
dessa skäl yrkar jag bifall till Betänk.
118
Den 28 Januari S. m.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag är visserligen
förekommen af den siste taiaren, men ber dock att få tillägga
några ord. Under loppet af de 3:ne sistförflutne Riksdagarne
kafva R. St:s Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk. fösklarat fjerdingsmannabefattningen
vara ett menigbetsbestyr och K. M. har Sjelf
i Sin Nåd. stadga af d. 6 Juni 1850 uttryckt denna åsigt.
Sjelfva ordet menighelsbeslyr innebär ett åliggande för hvar och
en inom menigheten att deltaga i bestyret. Jag skulle också
tro att en sådan skyldighet finnes; ty ingen lärer väl vilja bestrida
att boställsinnehafvare!) i lika mån som hvarje annan har
nytta af ordning och skick, att han lika ofta som andra behöfver
åkalla biträde och erhålla hjelp från fjerdingsmannen.
Hvarföre skulle han då icke, likt hvarje annan medborga)e, bidraga
till denna persons aflöning? Nej, säger man, ty bostället
är en ersättning för arbete, som verställes för Statens räkning,
och detta arbete bör således icke betungas med vidare afgifter.
Nåväl, om vi betrakta den värfvade officeren, civila embetsman,
domare i städerne o. s. v., liro icke deras löner en ersättning
för dylikt arbete? Likväl hafva dessa personer ständigt deltagit:
och deltaga ännu, i alla menighetsbestyr. .Ja, jag tror det
skulle väcka löje om man nu yrkade att de derifrån skulle befrias.
Bör då en särskildt lag finnas för landet, och en annan
för städerne? Jag skulle dock säga mindre derom, i händelse
det vore, såsom Frih. Schmidt yttrat, »en princip”, att boställsinnehafvaren
icke skall deltaga i något kommunalbestyr. Men
så är ej förhållandet; han deltager sådan i byggande af skolor,
prestgård m. m.; hvarföre skall han då undandraga sig detta
lilla onus? Rätta orsaken hvarföre detta så länge lyckats, är,
att som Hr Nordenfelt uplyst, bestyret från början var ett personen
åliggande, som embetsmannen hvarken ville eller kunde
upfylla. På de ställen der detta föråldrade bruk ännu fortlefver,
der kan naturligtvis boställsinnehafvaren icke deri deltaga;
men Utsk:s förslag afser ju endast de orter, der detta bestyr
öfvergått från ett personligt till ett menighetsbestyr d. v. s. der
ständig aflönad fjerdingsman blifvit antagen och på dessa ställen
finner jag intet skäl, hvarföre icke äfven boställsinnehafvaren
skall i aflöningen deltaga. I brist derpå lager man slutligen
sin tillflykt till, ett »barmhertighets-skäl», man klagar
öfver att den fattige boställsinnehafvaren betungas af denna afgift,
Afven i de minsta socknar bestiga sig hela saken till den stora
summan af 2 R:dr per mantal. Jag hemställer om man för
denna lumpenhet bör sätta sig emot en lika rättvis som nyttig
förbättring. Jag tror det icke, och är fullt öfvertygad att den
fattigaste underofficer eller komminister gerna betalar denna
skärf, lycklig om hvar och en af hans utgifter kommer honom
lika direkt till nytta.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då äfven jag yrkar bifall
till Betänk:det, kan jag vara så mycket kortare i mitt anför:de,
Den 28 Januari f. m.
119
som mina åsigter i della fall vedan blifvit af Gr. Björnstjerna
och Hr Nordenfelt tydligen framställda. Jag ber endast att få
fästa upmärksamheten pä att före 1850—51 års Riksdag skulle
kronofjerdingsmans-bestyret endast bestridas af sådana personer,
som voro innehafvare af frälse-, skatte-, eller brono-hemman;
att vid nämnde Riksdag genom de 4 RiksStrns sammanstämmande
beslut denna skyldighet äfven ålades den priviligierade jorden,
och det enda undantag som dervid gjordes, var för civila, militära
och ecklesiastika boställen. Dessa äro de enda hvilka nu
äro fritagno från skyldigheten att deltaga i fjerdingsmanna-bestvret.
och jag tror att, såsom redan blifvit anmärkt, afgiften
är så obetydlig, i jemförelse med det gagn som boställsinnehafvaren
skördar af förslagets antagande, att det i och för sjelfva
afgiften icke är skäl att sätta sig deremot. Jag tror äfven att
rättvisa och billighet kräfva detta medgifvande och anhåller således
om bifall till Betänk.
Förevartde Betänktde blef uppå härefter framstäld propos.
af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk:s d. 21 och 24
dennes på bordet lagda Betänktde N:o 11, i anledn. af väekt
motion om rättighet för fordringsegare att, för vinnande af verkställighet
å utslag, ingifva desamma till länsmännen.
Gr. Sparre, Erik: Jag har mot Utsk:s Utlåt, ingenting
att anmärka, enär det synes mig vara fullkomligt riktigt och
fattadt på billiga grunder. Men i afseende på behandlingen
måste jag anmärka, att. efter hvad som vid föregående Riksdagar
varit vanligt och hvilket jag äfven tror öfverensstämma med
Riksd.-Ordnts föreskrift, detta ärende, såsom varamde af civillags
natur, icke hade bordt af Ekon.-Utsk., utan, på sätt hittills öfligt
varit, af LagUtsk. behandlas. Detta hindrar mig likväl icke att
tillstyrka bifall till Betänk.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Med anledn.
af Gr. Sparres anmärkn. mot behandlingen af förevande fråga,
får jag erinra, att motionen blifvit remitterad endast till Allm.
Besv. o. Ekon.-Utsk., der man, enl. den praxis, som vid föregående
Riksdagar blifvit följd, först tagit i öfvervägande huruvida
densamma kunde anses böta föranleda någon åtgärd, och
som man blifvit ense om motsatsen ansåg man obehöfligt att
hänskjuta motionen till handläggning af sammansatt Lag- och
Ekon.-Utsk.
Gr. Sparre: Jag vill icke förlänga discussionen i detta
ämne, enär den blott rörer en formfråga. Jag vill blott säga
att då det kunde hända att dylika motioner från eli Stånd remitterades
till Ekon.-Utsk., från ett annat till Lag-Utsk., skulle
120
Den 28 Januari f. m.
detta kunna gifva anledn. till trassel inom båda Utsktn, oell
detta vore icke lämpligt.
Ulskts Betänktde biel uppå härefter framstäld propos. al
R. o. Ad. bifallet.
Pöredrogos ånyo och bifollos Alim. Besv. och Ekon.-Utskts
nodannämnde d. 21 och 2-1 dennes på bordet lagda Betänktn.
N:o 12, i anledn. af väckt motion om tillägg till 1 kap.
3 § 1 mom. i Kongl. Piskeri-stadgan d. 20 Juni 1852; och
N:o 13, i anledn. af väckt motion om förändrade föreskrifter
i afseende å laxfisket i hafvet utanför Listers härad.
•
Ånyo föredrogs Allm. Besv. och Ekon.-Utskts d. 21 och
24 dennes på bordet lagda Betänktde Nto 14, i anledn. af föreslagne
ändringar i Kongl Reglcmttet för skyddskopps-ympningen
af d. 29 Sept. 1853.
Hr Estenberg, Carl Christian: Frågan om skydds
koppsympningen
börjar mer och mer vinna belysning så väl
från vetenskapens som erfarenhetens uptäckter. en belysning,
som för ingen del är egnad att gifva ett så odeladt förtroende
åt densamma som den hittills rönt. Till en början får jag nu
här fästa upmärksamheten på det missförstånd, som mitt anförande
förra Riksdagen d. 22 April e. iri. 1854 hade olyckan
att röna af Hr Ekströmer, då äfven fråga förevar om skyddskoppsympningen.
Hr Ekströmer sade sig då icke hafva kunnat
höra mitt då afgifna yttrande i sin helhet, och af hans då vid
samma tillfälle afgifna yttrande, synes uppenbart, hur han misstagit
sig om hvad jag då anförde. Derjemte får jag nu här
rättelsevis nämna, att den frejdade Tyska läkaren, hvars åsigter
jag då hade äran anföra, icke heter Kranefeldt, såsom hans
namn står att läsa i samma dags förda prot, utan är hans namn
Kranichfeld, Medicine Doct. och Prof. vid Kongl. Fredrik Wilhelmska
Universitet i Berlin. Denne utmärkte läkare jemte
flere andra i Tyskland, England, Frankrike. Amerika och Joniska
öarne, hvarifrån nutidens utmärktaste läkare förskrifva sig.
intyga med en mun att vaccin-ämnet, som inympas på barnet
vid skyddskoppsympningen, är ett absolut gift. som rent af dödar
många barn, och hos ännu flera inympar på menniskokroppen
ett sjukdomsämne, sorn stundom grundlägger mycket farligare
sjukdomar hos barnen, än den, sorn genom skyddskoppsympningen
skulle motas. Eller hvem vill påstå att, om än i
våra dagar de koppärriga ansigten måhända icke förekomma så
ofta sorn förr, dermed likväl vöre stort vunnit, om i st. de
många med döden bortryckta eller ofärdiga och förvissnade barnen
vore den vunna ersättningen. Då i våra dagar kopphusen
fyllas af kopp-patienter, som likväl kommit i tillfälle att förut
Den 28 Januari f. m.
121
hafva blifvit vaccinerade, och då läkarevetenskapen afsliijal i
detta ämne hemligheter, såväl för koppsjukdomens behandling,
som för otillförlitligheten af det deremot brukade skyddskoppsympningens
preservativ, så synes mig äfven vara tid att häfva
en fördom, som i mångas ögon medför vådor för menniskokrop -  pens sundhet af det aldra betänkligaste slag. Redan det, att
medelst tvångslagar söka förbinda en hvar att nyttja ett om än
aldrig så helsosamt preservativ emot, eller botemedel för en
sjukdom, synes mig ganska betänkligt. Om t. ex. en ryktbar
och skicklig läkare uptäckte ett kraftigt preservativ emot cholera
eller pest eller hvad annan sjukdom som helst, skulle det vara
rådlig!. frågar jag, att tillstyrka, det dessa preservativer af en
hvar ovilkorligt skulle begagnas vid ansvar af straff för uteblifvet
begagnande? Eller om t. ex., som allmänt är kändt. Sulphas
quinicus pröfvats vara ett ibland de kraftigaste botemedel
emot frossa, så att, då det rätt begagnas, är det icke en ibland
tjugu, som icke dermed lyckas häfva denna sjukdom; skulle nu
någon vilja sluta häraf, att detta botemedel borde genom tvångs
lagar
påbjudas vid behandling af hvarje fross-sjukdom ? Jag
anser att det vore högst oklokt; ty läkare-despotismen är för
ingen del bättre eller önskvärdare än all annan slags despo
tism.
Således anser jag Hr Berglunds motion, hvaröfver Utsk.
afgifvit ifrågav:de Betänktde. tagit blott ett halft steg för att
åstadkomma ett önskeligt syftemål med afseende på skyddskoppsympningen:
vågar jag derföre föreslå Betänk:s åtcrremiss jemte
förslag tili en förändrad redaktion af Hr Berglunds yrkande,
till följd hvaraf ansvar för uteblifven vaccination alldeles skulle
förfalla, och icke blott, såsom motionären föreslår, nej tillämpas
nförr, än två gifna förelägganden att inställa barn till vaccinantion
visat sig vara utan verkan.» Ty mig synes af flerfaldiga
skäl, att vaccinationen må utan allt lagtvång begagnas eller icke
begagnas allt efter som insigt och öfvertygelse i detta ämne
pröfvar den vara nyttig eller ej. Det borde således stå en hvar
fritt att begagna sig af skyddskoppsympningen eller icke begagna
sig deraf, så att den, i likhet med all annan medicinsk
behandling, må med frihet och utan allt tvång öfvas.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Jag anhåller endast
att få uplysa om, att enl. underrättelser från de öfriga RiksStm
är detta Betänk:de i dem alla bifallet, hvarföre jag till tidens
vinnande anhåller att H. R. o. Ad. måite biträda deras beslut.
Hr Cederschiöld, Fredr. Aug.: Jag vill icke uptaga
tiden med att gendrifva den föregående talaren, men som jaganser
det möjligt a 11 åon kunde dela Hr Berglunds farhåga
för vaccinationen, så vill jag blott nämna att saken nyligen
förevarit i Läkaresällskapet, der äfven fråga upstod om huruvida
genom vaccination någon annan sjukdom kunde inympas,
122
Den 28 Januari f. m.
och såväl detta Sällskap soin flere andra skickliga läkare både
här i landet som i Norge hafva förklarat att något dylikt fall
har aldrig inträffat. Hr Berglund har anfört den förändrade
åsigten, angide allmogens stora förtroende til! vaccinationen.
Det förundrar mig att han framkommer med en sådan sats; ty
då jag var Provincialläkare i Lindes bergslag herrskade der den
största ovilja mot. vaccinationen och jag hade ganska stora svårigheter
att öfvervinna och måste sätta mig i förbindelse med
Kins Befishide, hvilken nödgades resa dit för att hålla sockenstämma
härom. Att vaccinationen är i högsta grad välgörande,
derföre behöfver man icke söka uplysningar hvarken från Berlin
eller i Amerika, ty det finnes icke något land som har i detta
afseende så utförliga statistiska uplysningar som vi att framlägga;.
ty det har enl. dessa visat sig att epidemien, som före
vaccinationen skördade ända till 1,000 personer, efter vaccinationen
gått. ned till 30. Detta är så stor skillnad att man
skulle vara blind för att icke fästa afseende dervid.
Uppå härefter framstäld propos. biet förevaride Betänkide
af B. o. Ad. Bifallet.
Föredrogos ånym och biföllos Allm. Besv. o. Ekon.-Utskis
nedannämnde d. 21 och 24 dennes på bordet lagda Betänkmi
Nio 15, i anledn. af väckta motioner om tillstånd att fortsätta
auktion å landet sednare på aftonen än genom K. Förordn.
d. 22 Sept. 1848 är mcdgifvet; och
Nio 16, i anledn. af väckt förslag om förändrade föreskrifter
ronde Folkskole-medlens redovisning och aflemnande.
Föredrogs Gr. An ekars v ärd’s, Carl Henr., d. 24 dennes
på bordet lagda anförande, i fråga om K. Mis Nåd. Propos. om
Statsverkets tillstånd och behof.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm: Det vöre icke
förenligt med den aktning jag hyser för Gr. Anckarsvärd och
den öfvertygelse med hvilken jag omfattar frågan om Stockholms
befästande, att lemna de anmärknir alldeles obesvarade, som Hr
Grin, under fortsättningen af sin granskning af anslagen till 4:de
och 5:te Hufvudtitlme framställt mot min motion i detta afseende.
Då jag emedlertid förut åtskilliga gånger på detta rum yttrat
mig i samma ämne, bör B. o. Ad. icke vänta, att jag genom
mitt anförande skall lyckas sprida något synnerligt nytt ljus
öfver frågan.
Gr. Anckarsvärd vill icke befästa Stockholm, men att Hr
Grin anser det mindre väl bestäldt med försvaret här på stället,
det slutar jag deraf, att Hr Grin förordat anläggningen af en
fästning emellan Stockholm och Grisslehamn samt uprättandet,
såsom jag fattat det, af befästade läger i hufvudstadens grannskap.
Den 28 Januari f. m.
123
Alt Hr Gr:n likväl icke sjelf hyser fullt förtroende till
dessa åtgärders tillräcklighet för ändamålet, det dömer jag af
den omständigheten, att Hr Grin i sammanhang härmed, föreslagit,
att från Stockholm förflytta Skärgårdsflottan, Artilleri-matericlen.
Armée-förtåderna och Banken.
Det vore mycket origtigt af mig att ingå i en närmare
granskning af dessa förslag, ty det förhåller sig med dem som
med mitt eget, att de icke tito, eller kunnat vara utvecklade
enär Ilr Gr. Anckarsvärd, lika litet som jag, ägt tillgång till de
planer för Stockholms försvar som blifvit af Befästningskomitén
upgjorda. Jag hemställer derföre till Hr Grin, om icke den
rätta tidpunkten att ingå i en omständligare granskning af frågan
först då inträffar, när StatsUtsk. för hvilket alla handlingar
ronde detta .ämne blifv a tillgängliga häröfver inkommit till
ItiksStin med sitt Betänkide.
Emedlertid finner jag mig oförhindrad, att redan i frågans
nuvande skick, i afseende å dess hufvudgrunder, upställa en
jemförelse emellan Hr Grins åsigt och min, och anmärker sålunda
:
att då Ilr Gr. Anckarsviirds förslag står i samband med
vidsträckta Armöe-operationer, som förutsätta sammandragningen
af stora stridskrafter och följaktligen långvarigare och kostsammare
förberedelser, mitt förslag deremot är beräknadt på att
nästan ögonblickligen eller inom några få dagar kunna försätta
Stockholm i försvarstillstånd, hvartill endast fordras inkallandet
af de trupper som äro närmast till hands, och häruti måste
jag anse mitt förslag äga ett företräde framför Hr Grins.
Gr. Anckarsvärd har till stöd för sin mening, att hufvudstiider
icke böra befästas, åberopat åtskilliga främmande författares
skrifter, deribland Rognials considerations sur Varl dc la
Gucrre.
Jag tager mig friheten i anledn. häraf anmärka att denna
i öfrigt godkände skriftställare utgaf sitt arbete 1816 och att
under den tidrymd af 40 år, som sedan dess förflutit, så val
krigskonsten i allmänhet som särskildt befästningskonsten undergått
flera och genomgripande förändringar, r följd af många orsaker,
men deribland förnämligast genom det inflytande, som
införandet af jernvägarne, elektriska telegraf-förbindelser, propellens
anbringande å krigsfartygen samt de stora förbättringarne
i skjutvapnets konstruktion utöfvat å densamma.
Rogniats sats kan sålunda, liksom alla andra allmänna satser,
i speciella fall icke obetingadt antagas, synnerligast då härtill
kommer, att denna sats i alt icke befästa hufvudstäder icke
vunnit tillämpning i praktiken. Det första betydliga afsteget
härifrån igenkänna vi i befästandet af Paris, och då detta exempel
är af mycket inflytande på omdömet, utbeder jag mig att i några
få drag få framställa hufvudomständigheterna härvid.
Det första fullständiga förslag som upgjordes att omgifva
Paris med regelbundna befästningsverk, framlades af Marskalken
/
124 Den 28 Januari f. m.
Vanban under Ludvig d. XIV:s regering. Det kom likväl hvarken
då eller under de efterföljande styrelserna i Frankrike lill
utförande, men uptogs åter 1820. Man lefde då ännu i Frankrike
under intrycket att hafva nödgals i följd af 1814 och 1815
årens invasioner, utbetala till de allierade en milliard francs i
krigskontributioner förutan allt det, som kriget och occupationerna
i öfrigt kostat landet, hvartill äfven hörde förlusten af
nästan alla de troféer sorn Frankrikes Årrnée, under 25-  åriga krig och fortsatta segrar eröfrat från nästan alla Europas
folk.
För utredandet af ämnet nedsattes af den dåvartde Krigsministern
Marskalken S:t Cyr en komité ibland hvars ledamöter
man igenfinner de berömda namnen Marescot. Dumas, Guillemenot
och Vallöe m. fl. Komitén tillstyrkte med stor pluralitet
(avec une grand majorité) saken. Den kom likväl icke ännu
till utförande, men återuptogs af Marskalk Soult under dess
krigsministerium, efter Juli-revolutionen, då man befarade en ny
invasion. Ingeniörerna hade likväl delat sig i tvenne olika
åsigter, ty då man å ena sidan ville hafva en fortlöpande vall,
fordrade man å andra sidan detacherade fästen. I det förslag,
som 1832 gillades af Ingeniör-komitén (Comité de Génie), antogs
den sistnämnde åsigten med bibehållande af de s. k. mur
d’octroi, som endast är en ringmur, som omger staden.
Förslaget framlades för Kamrarne: men väckte der en så
oerhörd storm, icke mot saken, men emot de detacherade fästena,
att det måste återtagas. Man hade nemi. trott sig up
täcka
i dessa fästen afsigter. som voro riktade mera mot staden
sjelf, än att de hade dess försvar till föremål.
Sedan man haft tid lugna sig och med stöd af Napoleona
egen samt Vaubans auktoritet äfvensom på grund af sakens egen
beskaffenhet det blifvit tydligen ådagalagdt, att ändamålet med
befästandet af Paris var uteslutande strategiskt, blef förslaget
sluteligen antaget med några förändringar, som afsågo att sammanjemka
de stridiga meningarne och kom till utförande efter
hvad jag vill erinra mig 1840.
Bland dem som vid tillfället äfven hade afgifvit ett förslag
till befästande af Paris var General Rogniat hvilken, så
framt jag icke irrar mig, antog systemet af detacherade fästen,
men i förbindelse med ett befästadt läger på sidan om Paris,
sålunda till någon del, dock icke alldeles afvikande från de
åsigter, han uttalat i sina skrifter.
Förutom Paris hafva i sednare tider flera andra stora, förut
obefästade städer blifvit omgifna med fästningsverk, deribland
jag nu erinrar mig Warschau med något öfver 160,000 invånare
som befästades under åren 1832 till 1835, samt Posen
med omkring 50,000 personers folkmängd. Verona med ännu
något större befolkning har från en öppen stad, som den var
då jag besökte densamma i början af 1820-talet blifvit förvandlad
till ett af Österrikes starkaste bålverk i Italien. Med
Den 28 Januari f, m.
Erfurtli, Lintz, Rastadt och flera andra är förhållandet enahanda,
hvarförutan det torde böra ånmärkas att tvenne andra af Europas
hufvudstäder nemi. Venedig och Rom i de sednare tiderna
sjelfmant omgifvit sig med tillfälliga förskansningar eller uprättat
sina förfallna murar, dervid den förra uthärdade en hårdnackad
belägring under tre månader eller från Maj till Aug.
Huru länge Roms belägring varade, påminner jag mig icke nu.
På grund af alla dessa sammanstämmande omständigheter,
tillåter jag mig att mot Rogniats sats: att hufvudstäder icke böra
befiistas, upställa en annan:
Eller: alt det ar de .strategiska punkterna i ett land som
mäste befästas och der dessa sä ohjelpligen sammanfalla med lägel
af en hufvudstad eller annan stor stad, som förhållandet är
med Slockholm, del då är staden sjelf som mäste befästas.
Gr. Anckarsvärd anför: att tanken på städers befästande
härleder sig från medeltiden och borgarnes behof att försvara
sig emot feodalväldets inkräktningar.
Då denna sats påtagligen innefattar ett misstag, som Hr
Gr:n sjelf redan torde hafva anmärkt, borde jag måhända icke
nptaga den, men då någon möjligen häraf kunde låta sig missledas,
har jag icke ansett mig kunna förbigå densamma.
Befästningskonstens historia är lika gammal som Staternas
och försvinner liksom dessa i tidernas natt. I de äldsta tider
voro inom dc delar af vår verldsdel dit civilisationen i en högre
mening hade trängt, begreppen om Stat och stad i de flesta
fall nästan liktydiga. Behofvet att befästa städerna upkom då
af samma anledn. som i våra dagar, eller af nödvändigheten
för folken att försvara sig emot hvarandras inkräktningar. Rom
erhöll redan sina murar af Servius Tullius. Jag behöfver för
öfrigt, för att belysa denna omständighet icke åberopa de af
oss alla välkända namnen Sagunt, Humantia, Carthago, Tyrus.
Det är sannt det var borgarne som försvarade dessa städer,
men de fältherrar som anförde belägringen voro inga feodalherrar.
De voro sorn vi känna Scipionerna. Hannibal och
Alexander den Store.
Gr. Anckarsvärd har vidrört November-traktaten. Jag har
äfven läst denna traktat i sammanhang med Statsministerns för
Utrikes ärenderna derpå följande cirkulär och lika med Gr.
Anckarsvärd funnit andemeningen af denna traktat innebära det
mest obetingade erkännande å tvenne af Europas hufvudmakters
sida: att den Skandinaviska halfön utgör en så vigtig och inflytelserik
länk af det Europeiska Statsförbundet: att dess sjelfständighet
och oberoende icke i ringaste mån kunna förnärmas,
utan att härigenom jemnvigten i det hela siöres.
Jag har ansett detta erkännande vara värdt att taga vara
på, och då för öfrigt ett lands försvarsplaner i väsendtlig mån
måste bero af dess politiska ställning och af det begrepp man
på grund häraf måste göra sig om beskaffenheten af de anfall,
som skulle kunna riktas mot detsamma, har jag kommit till den
136
Dan 28 Januari f. m.
öfvertygelsen, som jag uttalat i min motion, att Stockholm och
Carlskrona böra befästas.
Gr. Anckarsvärd har icke ingått i någon vederläggning af
de skäl jag- anfört till stöd för denna min åsigt; jag behöfver
sålunda icke uprepa dem. men jag begagnar tillfället tillägga:
att det är ett vådligt företag att öfverföra en Här. den må vara
huru stark som helst, öfver hafvet, för att företaga en belägring
af en starkt befästad stad, under ögonen af en anryckande armée,
och då den angripande hvarje ögonblick äfventyrar, att
genom ankomsten af en öfverlägsen sjöstyrka se sig afskuren
från sina förbindelser mod eget land.
Skulle man häremot invända att anfallet i sådan händelse
kunde riktas mot någon annan punkt på våra kuster, så svarar
jag: att det vore ett oklokt företag, att emot något eller några
af våra landskap rikta ett anfall, hvars utförande vore begränsadt
inom en ganska kort tidrymd och af hvilket under sådane
omständigheter ingen annan vinst vöre att skörda än den, att
hafva tändt en krigslåga, som med en annan vind ganska hastigt
skulle öfverföras till den anfallandes egna kuster.
Gr. Anckarsvärd har yttrat: att det snart sagdt är en omild
tanke, att blottställa en stor befolkning för de gräsliga olyckorna
af en belägring och ett bombardement.
Jag har icke missförstått detta Hr Gr:ns yttrande, som, jag
är viss derom, Hr Gr:n velat tillämpa icke å mitt förslag, utan
å systemet i allmänhet att befästa städer. Jag anhåller också
att Hr Gr:n ville på samma sätt. förstå don antithes, sora jag
till vederläggning häraf hämtar ur Hr Gr:ns eget anförande.
Krigets Genius — det är sannt — är icke mild. I hans
spår växa inga andra blommor än dem, om hvilka skalden säger:
rBlodiga rosor han strör öfver ljungen^, men jag frågar,
om det är en omild tanke, att vilja skydda en hufvudstad från
de oerhörda förödmjukelser och de oberäkneliga förluster, som
skulle följa af en oocupation, äfvensom från de vådor, som krigets
tillfälligheter kunna medföra och ofta medfört, äfven för
obefästade städer, synnerligast då dessa innehaft en så herskande
strategisk belägenhet som Stockholm. Kiler är det mildare att
öfvergifva denna stad, lemna den åt sitt öde, och att under
återtåget, på sätt Hr Gr. Anckarsvärd anfört, förvandla det genomtågade
landet till en ödemark, i ändamål att förhindra fiendens
framträngande.
Jag får slutligen tillägga att enl. den nyare hefästningskonstens
reglor, befästningarne aflägsnas så långt från städerna
att dessa i möjligaste måtto äro oåtkomliga för det fiendtJiga
artilleriets eld. Och annorlunda har jag icke tänkt mig befästningen
af Stockholm.
Gr. Anckarsvärd har anfört, att man icke borde vänja nationen
vid att fästa allt för stor betydelse vid bibehållandet af
Stockholm genom att förvandla det till ett bålverk, på det
folket icke skulle anse sin sak förlorad, om det blefve intaget.
Den 28 Januari f. m.
127
Jag delar icke i delta fall Hr Gnns åsigt. Jag tror att Svenska
folket skulle bittert ångra, om i följd af bristande förutseende
eller illa beräknad sparsamhet, dess hufvudstad med allt hvad den
innehåller dyrbart, i sin fulla blomstring, folie i fiende väld, men
jag tror icke att vårt folk mer än andra som befunnit sig i denna
belägenhet, skulle låta modet eiler händerna falla, derföre all ett
af dess bålverk föll.
Spanien förlorade under befrielsekriget, hvarefter annan, efter
tappert försvar, de liesta af sina fasta platser Saragossa, Tortosa,
Valencia. Badajotz m. fl., men detta eldade endast ännu mer det
Spanska folkets känsla och föresats alt hämnas sina oförrätter,
intill des att det orättvisa och öfvermodiga anfallet slutligen bröt
sig mot Cadix och Torra Vedras vallar.
Jag trotsar någon alt i Stockholms omgifning upptäcka ett
Torra Vedras. Det enda som erbjuder sig är Stockholm sjelf.
Gr. Anckarsvärd anser icke befästningar obehöfliga, men stödjer
hufvudsakligen sitt system om Landels försvar pä en nationalbeväpmng
och en skärgårdsflotta.
Hvad den sednare angår, lager jag för alldeles gifvet, att
dess användande i hufvusaklig män ingår i planen för Stockholms
befästande.
Hvad beträffar folkbeväpningen, är jag långt ifrån att underkänna
dess värde, ehvad den upstår oorganiserad, som t. ex. det
skett i Spanien, i Tyrolen och i våra dagar ännu förekommer bland
de Kaukasiska bergsfolken, eller om den erhållit en organiserad
form, så som i Schweitz i de Österrikiska gränsländerna eller för
att hämta exemplet närmare ifrån, hos oss på Gottland. Jag skulle
sannerligen anse det blifva af stor praktisk nytta, 0111 ett system
af folkbeväpning kunde införas i våra norra provinser, hvarest folket
är från ungdomen danadt till skytter och sjelfva landet är
särdeles passande för del lilla kriget. Jag anser med llr Gr.
Anckarsvärd vårt Bevärings-system vara allt för litet utbildadt och
alt skyldigheten, att i farans stund försvara fäderneslandet borde
vara längre utsträckt samt genom lag stadgad, men jag tror icke
att någon del af vårt försvarsväsende bör utbildas ensidigt på bekostnad
af en annan del, titan att det bör få utveckla sig till eli
harmoniskt helt. Ty mina Hrr! hvad är väl krigaren utan vapen?
Och hvad äro väl fästningar och krigsflottor annat, än ett medel
att på det fördelaktigaste sätt använda vapnen.
Gr. Anckarsvärd yttrar: att det icke skulle vara välbetänkt
af K. St. att bevilja medel för Stockholms befästning eller alt taga
initiativet i denna fråga, genom att till Konungen framföra några
önskningar i detta hänseende.
Om detta vore opåkallad! eller icke, är en hemlighet, som
framtiden får afslöja.
För min del hade jag föreställt mig att rätta tidpunkten till
att grundlägga ett sådant företag som Stockholms befästning, om
det för öfrigt pröfvas nyttigt, just då är förhanden, när Sverige
inträdt i de nya politiska förhållanden från hvilka åtgärdens nöd
-
128
Den 28 Januari
m.
vänlighet i väsentlig män härleder sig och under det verlden antm
åtnjuter en fred hvars varaktighet är omöjlig att beräkna.
Ehuru jag tillåter mig antaga alt Hr Gr. Anckarsvärd icke betraktat
den meningsslrid, som oss emellan upstått i denna fråga,
annorlunda, än som ett ömsesidigt bemötande att för försvaret af
vårt fädernesland, för hvilket vi ledas af samma känsla, utfinna det
rälta och bästa, hade jag likväl för sakens egen skull lifligt önskat
att finna ett stöd för mina åsigter hos Hr Gr:n, hvars fosterlandskärlek
och mångsidiga erfarenhet äro så rättvist af alla upskattade
och erkända.
Ålskillige ledamöter yttrade härtill bifall.
liv Nordenfelt: Då jag bär upträder för alt besvara och,
såsom jag hoppas, äfven vederläggga några af de satser, som blifvit
framställda af en ibland veteranerna inom detta hus af mig högt aktad
för mänga dess stora egenskaper, hans ihärdighet att förfäkta hvad
han anser rätt och ledande till fäderneslandets sanna fördel, haus
stora parlamentariska talang, hvilken, jemförd med min ringa förmåga.
sätter mig i förhållandet af en skolgosse till sin mästare, —
_ är jag verkligen villrådig om sättet att framföra hvad jag ämnar
säga, enär jag fruktar att min varma åtrå att bevisa hvad jag anser
vara sanni, möjligen kunde förleda mig att fälla något yttrande,
som skulle såra min högt värderade motståndare. Jag förklarar
derför i förväg, alt om något sådant skulle inträffa, skor det mot
min vilja och är endast ett bevis på min oförmåga att lägga mina
ord så, alt de icke kunna missförstås. Jag har fästat mig vid
Gr:ns yttrande i hvad det rörer Indelmsverket. Gr:n säger härom
på ett ställe »Svenska Indelmsverket är så föråldradt, att det numera
hvarken kan uprätIbållas eller förtjenar att förvaras». Om
så är förhållandet, skulle mina ord vara förspillda och jag visa
bristande grannlagenhet genom att taga 11. o. Ad:s dyrbara tid
i anspråk, ty min afsigt är verkligen, att försvara detta odugliga
indelmsverk. Grut yttrar »Indelmsverkets hufvudgrund ligger i
rust- och rotehållet, men ingalunda i befälets aflöning». Hvad
första delen af denna sats vidkommer, så öfverensstämmer den
fullkomligt med min öfvertygelse, såvida man utsträcker nyttan af
Indelmsverket derhän att det omfattar icke blott rust- och rothål—
Jares skyldighet att uderhålla soldat, utan äfven det förhållandet
att soldaten skall bo på deras jord. Men jag vågar tillägga att
ehuru della är den egentligaste grundidéen med idelmsverket, finnas
likväl flera andra, bland hvilka jag vill nämna hufvudsakligen
2:ne. Den ena är att befälet för indelta trupper skal! bo bland
dem. för att städse hafva tillsyn öfver manskapets förhållande, för
alt lära känna icke allenast deras förmåga att göra granna handgrepp
och verkställa ståtliga marscher, utan äfven deras seder och
lynne och för att tillvinna sig deras förtroende, hvilket mycket
mer, än alla exercisfärdigheter, inverkar på truppens håg och förmåga
att följa sitt befäl vid de tillfällen, då det gäller allt hvad
menniskan skattar högt och dyrbart i lifvet. Den andra grund
-
Den 28 Januari f. m.
129
idéen är, att inrätta befälets aflöning så alt den, oberoende af varuprisens
förändring, alltid må vara tillräcklig för befälets bergning.
Dessa 3:ue grundsatser äro, enligt min tanke och hvilket svårligen
kan förnekas, sjelfva idéen med indeln:sverket, och näppeligen kan
delta, sett ur sådan synpunkt, betraktas såsom föråldradt. Rigtigheten
af det påståendet, att det blifvet en vana att kalla detta
indeln:sverk ett storverk, lemnar jag derhän, men jag beder Hrr:ne
taga i betraktande, om ej en organisation, som under 130 år eller
något derutöfver, icke tarfvat någon förändring, och som, sedan
en förändring försiggått, likväl ännu hufvudsakligen qvarstå, hvarjemte
dessutom af ganska många belviflas, huruvida denna förändring
varit fullt ändamålsenlig, — må anses stå ganska högt, och
likaväl förtjena benämningen af storverk, som mången annan inrättning
af mindre vigt och kortare varaktighet. Indeln:sverket
har dessutom en annan egenskap, som ej bör förbises, nemi. den,
att sä länge en indelt aimée linnes spridd och upvext inom alla
landets delar, såväl med afseende på trupp som befäl, blir denna
armée så införlifvad med folkets åsigter och vanor, med detsamma,
deltagande uti dess mödor, dess fröjder och dess lidanden: blir så
sammanväxt med folket, att så länge en sådan armée linnes, är
det icke tänkbart, att någon revolutionär rörelse kan upkomma
eller af hvad anledning som helst sättas i utöfning. Det blir icke
möjligt att förvandla det gamla Konungariket Sverige, hvarken till
republik eller tili Kejsardöme, så länge det gamla indeln:sverket
står qvar, så vida icke hela folket gillar och önskar den åsyftade
förändringen. Stockholm kan aldrig i förhållande till Sverige blifva
hvad Paris är till Frankrike, så länge den indelta- arméen finnes.
Detta är, som mig synes, en vigtig och ilall denna äfven ingått i
Carl XI:s beräkning, så lägger den en ytterligare vigt i vågskålen
för Hans förtjenster Hans odödlighet. Det har någon gång fallit
mig in att tänka, det denna omständighet måhända vore en af
ådrorne till din källa, från hvilken så många tårar runnit i vissa
Tidningars spalter deröfver att det sega indelmsverket icke kan
undanrödjas, oaktadt ständiga bemödanden, men denna tanke bar
jag förkastat, emedan jag hvarken har lust eller anser mig berättigad.
att se dåliga motiver någorstädes, der bättre kunna finnas.
Vidare har Gr:n rörande sjelfva saken yttrat att någon likhet
i löneförhållanden för lika grader icke kan på annat sätt upkomma
än genom räntornas och boställenas indragning till Staten. Jag
vill icke förneka rigtigheten af denna sats; ty det är uppenbart,
att om man vill hafva en likhet uttyckt i siffror, som betyda penningar,
så kan detta icke ske på annat sätt än att alla natura
prestationer, tillkomna på livad sätt som heldst, ingå till Staten,
öfversättas i penningar och derifrån utdelas i de bestämda proportionerne,
efter det recept, som man kallar löningsstat. Men
jag anser denna likhet icke vara af någon särdeles vigt. Jag anser
hufvudsaken vara att hvarje tjensteman bar så myckel all han
derpå kan berga sig. Deremot lägges icke något hinder hvarken
III II. 9'
130
Oell 28 Januari f. ni.
genom 1833 års lönereglering eller genom ile förändringar som
Chefen för Landtf. Dep:tet föreslaget och hvilka K. M. i Dess Nåd.
Propos. uptagit. Att det indelta löningssättet har den egenskapen,
att vissa personer inom vissa grader fä en högre aflöning, dels
genom deras förmåga att taga större reveny af sina boställen,
dels genom andra tillfälliga förhållanden, detta anser jag icke såsom
någon olycka. Deraf finnér jag icke något annat ondt upstå,
än att den allmänt kända Svenska afundsjuka)! vinner någon näring
: men denna sjukdom, torde i det bröst der den rotat sig,
vara lika obotlig, som andra bröstsjukdomar, och den som icke
finnér näring för denna ’sjukdom i löneförhållandena inom arméen,
söker nog upp andra skäl till missnöje, så alt sjukdomen lärer i
allt fall icke kunna utrotas. Men för att åter komma till saken,
så vill jag antaga att Grins förslag hade blifvit verkstäldt åter 1833.
Jag föreställer mig då, (hvilket likväl icke är i förslaget bestämdt
uttaladt), att äfven liosladsboställena skulle utarrenderas eller ingå
till Staten, ty eljest komme man ej till den likhet i sillran hvilken
Grin åsyftar. Om detta skulle hafva skett år 1833, d. v. s. om
en Regitschef fått 3600 Ridr biko, en Öfverstelöjtnant 1800, en
andre Major 1200, en tredje Major 1000, en Kapten 800 Ridr
biko o. s. v. och dessa siffror qvarstått oförändrade, skulle ovillkorligen,
med anledning af det kända förhållande! att en Kompanichef
med familj icke kan lefva på 800 Ridr, följden hafva blifvit
den, att vid första Riksdagen efter 1833 den klagan skulle hafva
försports inom den indelta Arméen att »vi kunna icke berga ossi,
en löneförhöjning är nödvändig, och Regeringen skulle hafva nödgats
gå in till R. St. med förslag i detta ämne. Hade man
då icke kunnat göra denna uppoffring, hvilken hittills icke varit
behöflig, emedan lönerne ökat sig sjelfva, dä hade säkerligen handt
att många af våra kanske mest aktade militärer kommit i en sådan
ställning att 18 § Riksd.-Ordn. hindrat dem från att deltaga i
dessa öfverläggningar. Detta är icke taget ur luften; jag kan med
arilhmetik bevisa, alt så skulle varit fallet med mig och kanske
med många andra. Deremot skulle den vinst, som nu tillfallit oss,
hafva stannat hos tillfälliga arrende-spekulanter, hvilka öfvertagit
våra boställen. Det fins icke något antagligt skäl att förmoda att
Kronans ombud år 1833 skulle hafva kunnat betinga högre arrende
för boställena, än det pris hvartill de då uppskattades eller möjligen
något derutöfver. Jag har under denna tiderymd innehaft
2:ne större boställen; båda har jag upbringat till fördubblad förmåga
att gifva reveny, och som jag icke har någon anledning, att
tro det jag i delta fall skulle utgöra något undantag från flertalet
af Militärbefälet, tager jag för alldeles gifvet, att förhållandet med
deras boställen varit alldeles detsamma. Hvilka ofantliga summor
hade man icke, i detta fall jag vill ej säga bortkastat, ty de hade
likväl stannat i svenska medborgares fickor och således på visst
sätt varit nyttiga — utan afvändt från dem som voro i behof
deraf nemi. löntagarne. Jag kan icke se, att häri ligger någon
så stor fördel, hvarförutan man, äfven om Gr:s förslag hlefve an
-
Den 28 Januari f. m.
131
taget, icke skulle komma till någon fullkomlig likhet i afseende
lönerna, d. v. s. deras beskaffenhet att vara lika tillräckliga för
löntagare inom alla regementen, ty det är naturligt att hvilken
siffra man än bestämmer, måste den likväl vara olika i särskilda
provinser, der varupriserna äro olika; och det måste fordras mer,
för att lefva i den provins, som är mycket cultiverad; der folket
i allmänhet är rikt och högre lefnadsvanor hafva inrotat sig, äfven
om priserna äro lika. Lönerna blifva der mycket otillräckligare än
de skulle vara i en annan mera sflägssen landsort, der förhållanderne
äro annorlunda. Jag för min del anser således icke välbetänkt.
att sträfva efter en sådan absolut liket. Chefen för LandtfrsDepart:tet
har inslaget en riklig väg och gått ett raskt steg framåt,
då han föreslaget en omvärdering af boställena äfvensom en reglering
inom hvarje Regemente. Visserligen kan följden, liksom nu
är förhållandet, blifva den att ett Regemente möjligen blifver högre
aflönadt än ett annat, men det har vanligen sin grund i lokala förhållanden.
Jag kan t. ex. nämna, att man anser Östgötha Reg-tne
för de högst allönade inom arméen, hvilket förmodligen kommer
deraf, att dess räntor äro högre och deras Roslällen bättre eller
ock af andre förhållanden, som höra till orten i hvilken lefnadskostnaderna
äfven äro höga. Vid ett annat Regemente, som jag
närmare känner till nemi. Elfsborgs, hvilket är förlagdt uti en ort,
med fattig befolkning och sämre jordmån, deraf följden blifvit att
lönerne äro lägre, der äro älven lefnadskostnaderne mindre. Sjelfva
indelningarnes natur motverkar således den så mycket öfverklagade
olägenheten af deras olikhet.
Hr Gr:n nämner äfven i sin framställning, att 1833 års lönereglering
var felaktig i så målto, att boställsvärderingen icke var
billig. Deremot kan jag ej invända något annat, än att det var
första gången en sådan reglering kom i fråga; och altman då begick
misstag i beräkningarne, hörer till de menskliga tingens vanliga
ordning. Men det är också sannolikt, att dessa misstag nu
kunna undvikas eller åtminstone betydligt förminskas. Man säger
att det är nästan omöjligt att rigtigt upskatta ett boställe Detta är
ett yttrande som det förundrar mig att få höra i en tid, då jordbruket
blifvit updrifvet till en ovanlig höjd, då man, om icke dagligen,
åtminstone månatligen, hörer talas om egendomsköp till
höga priser, så höga, att jag icke kan föreställa mig ett så stort
lättsinne hos köparen, att han icke skulle hafva gjort sig reda för
den egendomensvärde, som han köper. Kunna nu så många köpare
bedöma hvad en egendom är värd eller egentligen hvad afkastning
den kan gifva, så mätte det väl finnas ett sätt, att äfven
utröna, hvad boställen äro vårda, ty den enda skillnaden är ju att
boställena egas af Staten och brukas af indelningshafvaren, då deremot
de andra egendomarne egas af Säljaren och värderas af Köparen.
Jag kan således icke inse någon omöjlighet, knappt nog
någon svårighet all komma till ett approximativt värde af boställets
förmåga alt gifva afkastning — jag valde med flit ordet approximativt,
ty jag vet att något absolut i sådana förhållanden icke
Den 28 Januari f. m.
kan åstadkommas och alt förändringar lätt kunna ega rum.
En äldre man som är boställsinnehafvare, kan t. ex. efterträdas af
en ung, som kan hoppas att efter naturens ordning få behålla bostället
en 6, 8 a 10 år, och om han lagt sig på jordbruk, tager
han inom kort tid högre reveny af detsamma, än hans granne kan
taga af sin gård, den lian brukar efter ortens gamla sed. Men
detta är ju ingen olycka? icke ligger det någon skada deruti att
denne person får den brukningsvinst som en arrendator eljest
skulle hafva fått? Jag tycker att det skulle vara R. St., kärt att
bereda denna fördel åt de personer, hvilka alltjemt skola vara färdiga,
när fäderneslandets behof gör deras verksamhet nödvändig;
icke måtte R. St. missunna deni den vinst, som de sålunda genom
sin flit, sitt arbete och sina insigter kunnat förvärfva. Mot boställena
har man vidare anfört att för deras öfvertagande erfordras
kapitaler, hvilka äro svåra alt anskaffa. Så är verkligen händelsen
någon gång, men när så händer, är det endast ett undantagsfall.
En Reg:tsChef och en OfficerCorps, som hafva någon omtanka,
kunna på månfaldiga sätt ställa en sådan sak till rätta och de fall
äro ganska få, då en militär, som lefver ordentligt, icke har nog
credit för att kunna åstadkomma det förlag, han behöfver för att
sköta ett boställe. Af alla dessa skäl önskar jag för min del att
StatsUtsk. icke måtte fästa afseende vid den ädle Gr:s betänkande,
i hvad den rörer denna sak. Det vore visserligen flere andra skäl
att anföra, men jag vill icke med detta ämne vidare uppehålla R.
o, Ad. Jag har för öfrigt i Betänk, funnit en framställning om
att R. St. borde, för att framtvinga en annan organisation (naturligtvis
heldst den som Gr:n önskar) vägra hela det begärda anslaget
till indelta arméens aflöning, Jag har visserligen hört talas
om någonting, som kallas skattevägran, och hvilket lärer brukas i
vissa Stater med ministeriel styrelse för alt åstadkomma en förändring
i Ministerpersonalen; men jag tror icke att R. o. Ad. eller
Sveriges R. St. i allmänhet skulle för ett så ringa ändamål vilja
efterapa en efter min tanka, så förhatlig åtgärd, dels derföre att
jag icke kan förstå till hvad mål den här skulle leda, dels emedan
jag icke kan tinna att, i händelse en förhöjning af löne-anslagen
på detta skäl vägrades, det skulle föranleda någon större benägenhet
hos en varande eller blifvande Chef för Landtf. Dep:tet att
förkasta hvad han. troligtvis på goda grunder, ansett vara det rätta,
eller att antaga ett förslag, i spridda drag utkastadt, men icke till
fullo upgjordt och som han förmodligen till dess grund eller detaljer
ogillar. Jag kan icke förbise att följden af en sådan åtgärd
nödvändigt måste blifva ett stort missnöje hos det indelta befälet:
de skola naturligtvis tänka: »hvarföre skola vi lida, derföre att
Chefen för Landtf. I)ep: t et och Gr. Ankarsvärd icke kunna
komma öfverens rörande åsigterna om arméens organisation?» Hvar
och en skulle känna ett sådant lidande såsom oförtjent. En skulle
blifva förargad på den ene af de personer, hvilka icke kommit öfverens,
en annan på den andre, men alla skola tänka: Vi äro således
dömda att ännu i 3 år vänta på den förhöjning söm blifvit
I)en 28 Januari f. ro.
133
för oss nödvändig för upfyllandet af de oerhördt stegrade lefnadsbehofven.
Jag hyser ingen fruktan för att icke Ständerne skola bevilja
ett sådant anslag. Jag inser visst ganska väl möjligheten af
att StatsUtsk. kan anse en eller annan post för hög en eller annan
för låg, men alt motsätta sig förslaget i dess helhet det är en annan
sak : oell äfven om emot förmodan, anslaget på den grund afsloges,
att det ansåges obehöflig!, finge dock ett sådant alslag ett
helt annat utseende, än om det skedde för att vinna ett ändamål,
som icke egentligen tillhörer lönefrågan. Ett sådant beslut skulle
svenska folket ogilla såsom obefogadt och oriktigt.
Jag har vidare i den värde anmärkarens Mern. funnit under
rubricering af hvad den K. Propos:n innehåller, klagan öfver att
den indelte lönetagaren från 1855 tillskyndats en förlust af 20 lill
25§ genom den upphäfda rättigheten att preja räntegifvaren. Och
som detta stod nästan som en citat, så föreföll det mig högst förvånande
om ett så beskaffad t uttryck verkligen kunde finnas i
Chefens för Landth Dep:tets Betänk:de, hvarföre jag företog en
noggrann undersökning, men ett sådant uttryck fanns ej der, utan
der står omtaldt uphäfvande af uppsägningsrätten. Ordet prejeri
måste således stå för författarens egen räkning. Jag har förmodligen
icke samma begrepp som han om betydelsen af svenska ordet
prejeri, ehuru jag eljest tror mig förstå mitt modersmål. Jag
förstår nemi. med prejeri ett sätt att mot lag eller billighet tillskansa
sig en fördel. Att såsom löntagare t. ex. utfordra den
rätt som lag medgifver, att in natura och goda varor utfå de räntor
och den Kronotionde, som författningarna föreskrifva det kan
jag icke kalla prejeri. Jag tror icke heller att Gr:n vill godkänna
detta ord i allo; ty då skulle äfven räntegifvaren kunna sägas
preja löntagaren, då, såsom det äfven har handt, en hög markegång
föranleder hofiom alt sjelf upsäga för alt få leverera in
natura, då gör han presis detsamma som löntagaren, han upsäger
för alt erhålla en vinst. Dessutom inträffar den omständigheten,
att då räntorna redan är 1833 ingingo i massa, upburos för hela
Regementets räkning och sedan fördelades, så har det slags prejeri,
som möjligen i gamla tider och då Gr:n var medlem af indelta
arméen någon gång och undantagsvis egde rum, att enskilte
löntagare nekade att godkänna någon slags säd som lemnades,
utan fordrade ännu bättre och på det sättet tvang räntegifvaren
att lemna sådan säd han önskade eller betala orimligt pris, icke
uphört först 1855, utan redan 1833. Jag tror icke heller att
svenska militärbefälet i allmänhet med skäl kan beskyllas för att
preja: jag har trott mig finnna, att deras ridderliga anda snarare
förmår dem att uppoffra egna fördelar, än att -sträcka dem öfver
befogenhet. Det är nämndt i det StatsRådsProt., som åtföljer den
K. Propos. att vid flere Regementen de officerare, som varit berättigade
att bibehålla sin upsägningsrätt, ändock afsagt sig densamma,
för att gå Konungens och Ständernas önskningar till mötes.
Jag vet specielt och skulle kunna upgifva namnet på åtminstone
ett Regemente, der detta skett, och detta, sedan man med
134
D e ii 28 Januari f. m.
Arithmethik beräknat att lörlusten skulle blifva 8 ä 10 proc. Jag
tycker då icke heller att man med skäl kan tala om någon prejerianda.
Måhända har jag varit något för varm i denna sak, och
jag får då he R. o. Ad. om ursäkt, men det torde vara förlåtligt
efter det begrepp jag fäster vid ordet prejeri, hvilket man brukar
använnda om en låg Krämare, som begagnar för lätta vigter, om
en som söker få öfvermål vid köp o. s, v., då med ett ord det
anses för en låg handling att preja —, om eli sådant uttryck uprörer
den persons känsla, som vet med sig att han aldrig tillåtet
sig någon handling, som kan med ett sådant ord stämplas. Deröfver
må således ingen förundra sig; och om jag såsom gammal
indelt officer upträtt såsom målsman för mina förra kamrater, må
det ursäktas mig, enär jag vet att dylika uttryck måste djupt såra
deras hederskänsla.
Äfven härtill yttrades af många ledamöter bifall.
Gr. Puke, Folke Magnus: anförde skriftligen.
Efter det Gr. Anckarsvärd, sistl. plenum, i sitt då afgifna
anförande, granskat K. M:s Nåd. Propos. ang:de Statsverkets
tillstånd och behof, i hvad den rörer 4:de och öde Hnfvudtitrne,
och dervid framställt den sats, (hvilken jag dock icke vill i
allo underskrifva) att Sverige numera alltid skulle kunna påräkna
Yestmakternas beskydd, med tillägg att »ett land, för att
påräkna hjelp och försvar af andra mäktigare länder, måste vara
beredt på att åtminstone med utsigt till framgång kunna försvara
sig sjelf emot det första anfallet» — i hvilken åsigt jag deremot
med honom till alla delar instämmer; var det oväntadt nog att
Gr:n, fortsättande sina betraktelser öfver öde hufvudtit:n, kunna
komma till den slutsats att Sverige icke borde ega något annat
Sjöförsvar än det så kallade Kust- eller Skärgårdsförsvaret.
För att komma till denna i Gr:ns tanka lyckliga ställning
har Gr:n framhållit Englands. Frankrikes — ja till och med
Rysslands Sjö-Styrka för att, likasom jemförande dem med den
alltid underlägsna styrka vi kunna åstadkomma, skrämma oss
ifrån alla bemödanden att äfven på hafvet söka värna vår sjelfständighet;
äfvensom Gr:n antydt omöjligheten att utan medverkan
af de 2:ne förstnämnde makterna värja oss emot den sistnämde.
— Detta rum torde icke vara rätta stället att härom
tvista. — Men med förvåning finner man att Gr:n, för att desto
snarare hinna sitt mål, vore villigt att inleda en ny Skeppshandel,
han samme Gr. Anckarsvärd, som så skarpt klandrade den
182ö skedda — och som var en af de ifrigaste tillställarne af
den, i anledning deraf förordnade Riksrätt. — Att finna någon
ansvarig Konungens Rådgifvare till utförande af detta, enligt Gr.
Anckarsvärds åsigt, säkraste sätt att komma till rätta med ordnandet
af Sveriges Sjöförsvar torde dock blifva svårt nog.
Att Sveriges örlogsflotta aldrig Jernnat några stora resultater
är efter mitt begrepp en aldeles oriktig upfattning af historien,
hvilket ingalunda är svårt att bevisa med åberopande af exem
-
Den 28 Januari f. m.
135
pel derutur. -Jag vill nu endast nämna 1788—89 och 90 årens
krig och dertill fråga om Gr. Anckarsvärd tror att föreningen
med Norrige 1814 kommit till stånd så hastigt och med så
ringa upoffring å ömse sidor, som den gjorde, om Sverige då
varit utan Flotta?
Den gamla visan om Skärgårdsvapnet. såsom varande det
enda Sjöförsvar det tillkommer Sverige att ega, är så många
gånger skriftligen och muntligen afhandlad, att det näppeligen
lönar sig derpå kosta några ytterligare ord, aldraminst då man
har att göra med motståndare, som aldrig taga bevis utan blott
idkeligen ropa »Cartago est delendar. Hufvudskälet emot den
såkallade seglande flottan skall väl dock vara kostnaden, under
föregifvande! att en skärgårds- eller roende flotta kostar mindre.
— Men detta skäl är alldeles grundfalskt — Och mångå gånger
har det blifvit bevisadt att roende fartyg i jemförelse med
seglande äro dyrare, då Artilleri-styrkan tages med i beräkningen.
De roende fartygen fordra också mera folk än de Seglande.
Och blir det fråga om att använda ångkraft äfven på
dessa mindre skall fördelen af de stora Krigs-skeppen, äfven
hvad kostnaden angår, på ett ännu mera i ögonen fallande sätt
blifva ådagalagd. — Härom är jag i tillfälle att med största
nöje och beredvilighet lemna såväl Gr. Anckarsvärd, som hvilken
annan det åstundar, närmare upplysningar, men vill nu ej
dermed uptaga R. o. Ad:s tid.
Man framhåller' så gerna f. d. Arméens flotta. — Och äfven
Gr. Anckarsvärd har gjort detta: men utan att taga i betraktande
de olika förhållanden som under dess tillvaro egde
ruin. — Likasåväl sorn att tala om hvad denna Flotta, inrättad
till Finlands försvar och sammansatt af helt andra Fartygs-certer
än nuvar:de Kanonslupar och jollar, hvilkas nytta och behöflighet
vid vissa tillfällen jag aldrig bestridt, ehuru jag å andra
sidan aldrig kan gå in på att uteslutande å dem grunda Sveriges
sjöförsvar; likaså, säger jag, som att tala om hvad denna
f. d. Arméens flotta uträttat, kan man tala om hvad Gustaf den
Andre Adolf uträttade med sina läderkanoner. — Jag betviflar
dock att någon nu med dem vill göra detsamma om igen.
Ett land som kan sätta i fråga, och som det vill synas,
utan tvekan bevilja 100:tals millioner lill Jernvägar kan ej förebära
bristande förmåga att bekosta hvad till ett kraftigt sjöförsvar
erfordras. — Att Sverige i allmänhet ieke stort frågat
efter sin flotta, utom vid de tillfällen då dess användande varit
för handen, än en bedröflig sanning. —• Närmaste beviset, härför
är att, då det vid 1850 och 51 årens Riksdag lyckades parera
undan Gr. Plåtens då gjorda försök att i grund utrota Sveriges
seglande sjö-försvar, hörde man vid sednasle Riksdag ingenting
vidare om den saken, förmodligen emedan man insåg att under
då för handen varande förhållanden Flottan säkerligen kommit
att behöfvas om Sverige hade blifvit nödsakat deltaga i då pågående
krig. — Nu, knappt ett år sedan detta krig uphört och
136
Den 28 Januari f. m.
behofvet för Sverige att anlita sina försvarsmedel således åtminstone
för ögonblicket är aflägsnadt, synes man vilja åter uptaga
den gamla tvisten om sjökrigs-materialens beståndsdelar, för att
derigenom kunna förhindra de begärda anslagens beviljande. —
På detta sätt åstadkommer man ej ett starkt sjöförsvar. — Detta
för Fäderneslandet vigtiga mål upnås blott genom att oafbrutet
vårda och förbättra den flotta man eger samt, efter andra nationers
exempel, i mån af tillgångarne så småningom öfvergå
till en nyare tids fullkomligare materiel på samma gång man
genom tillräcklig öfning bibringar personalen, åt hvilken ledningen
af denna materiel skall anförtros, full skicklighet dertill.
Må man derföre betänka sig innan man afsäger sig möjligheten
att visa Sveriges flagga på hafvet och inskränker sig till
ett. i farans stund - kraftlöst försvar af endast roende fartyg, ett
försvar, hvilket efter ångkraftens anbringande på snart sagt alla
Certer fartyg blifvit ännu kraftlösare än det dessförinnan varit.
Det är visserligen icke antagligt att Gr. Anckarsvärds yrkande,
»det något anslag vare sig till nybyggnad eller underhåll
af Linieskepp icke må beviljas.» skall i StatsUtsk. vinna något
afseende, men jag framställer dock vördsamligen derom yrkande.
Sedan Gr. Anckarsvärd icke allenast förordat de af K. M.
föreslagne löner för värfvade Arméens Befäl, utan till och med
begärt tillökning derutöfver för en del Officerare vid åtskilliga
corpser, var det i sanning oväntat och kan ej heller anses annat
än obilligt, att Gr:n bestrider all löneförhöjning för flottans Officerare
med undantag af Premier och Seconde-Lieutenanter,
hvilka skulle tilldelas snart sagt en tillfällig nådegåfva. — Afven
härå måste jag yrka att afseende ej måtte fästas.
Flottan har väl ofta tillförne varit betraktad och behandlad
som Styfbarn, ehuru vid de 2:ne sistföregående Riksdagar
förhållandet varit motsatt, men att StatsUtsk. i första hand och
derefter R. St. icke kunna komma att behandla henne så Styfmoderligt
som Gr. Anckarsvärd föreslagit, är hvad jag i det
längsta älskar tro.
I anledning af Gr. Anckarsvärds yttrande att jag skulle
godkänt Gr. Plåtens åsigter om Konstruktions-Corpsen, torde
tillåtas mig uplysa att Gr:n aldeles misstagit sig. ■— Väl har
jag medgifvit att denna Corps måhända skulle kunna något förminskas,
men detta är helt annat än att godkänna Gr. Plåtens
åsigt, som åsyftar ungefärligen Corpsens tillinletgörelse.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Gyllengranat, Carl. Aug. Burchard, anförde
skriftligen.
Det är icke utan en viss tvekan jag upträder för att genmäla
några af de anmärkn:r Hr Gr. Anckarsvärd i ett föregående
plenum gjorde emot K. M:s Nåd. Propos. ang:de Statsverkets
tillstånd och behof i hvad som rörer 5:te Hufvudtihn,
JDen 24 J anuari f. m.
137
samt för att gifva uplysning i ett och annat ämne som den adle
Gr:n då äfvenledes afhandlade, emedan jag icke är så alldeles
förvissad derom, att jag ber uptaga den ånyo inkastade stridshandsken.
Men då tystnad å min sida möjligen skulle kunna tydas
som bifall, isynnerhet när en så ömtålig punkt för en författare
blifvit vidrörd, som dess förbiseende af märkvärdiga historiska
tilldragelser, liar betänkligheterne måst gifva vika, och jag nödgas
således med eller mot min vilja uptaga handsken, likväl
med den försäkran, att ingen bitterhet, ingen anspelning emot
Hr Gr. Anckarsvärds motiver för sina anmärkntr skall af mig
varda yttrad, under den fullkomliga öfvertygelse att Hr Grin
syftar till samma mål som jag: dot älskade fäderneslandets välgång
och bevarande emot en inkräktares angrepp, ehuru vi
hafva något skiljaktiga åsigter om medlen derför.
Utan att afgifva något omdöme öfver de politiska reflektioner
Hr Gr:n uttalade, men erkännande att. vi nu. mera än
förr böra vara på vår vakt emot den östra grannen, går jag nu
att i den ordning de förekomma, uptaga till besvarande några
af Hr Gr:ns anmärkn:r och yttranden.
Hr Gr:n säger: att linieflottan uträttade åren 1789 och 90
ingenting, och att den af mig författade Sveriges Sjökrigshistoria,
icke lemna vitsord om vundna sjöslag. — Om så verkligen vore
förhållandet, blefve det minsta man härom kunde säga: ali jag
alltför illa upfattat en historieskrifvares förnämsta pligt, den
att hålla sig vid sanningen. Den ädle Gr:n har troligen förglömdt
de vundna sjöslag hvarom der förtäljes, hvaraf jag blott
vill nämna frenne.
Svenska flottans seger öfver den Danska under Bornholm
d. 30 Maj 1563 då den tappre .Jacob Bagge förde befälet öfver
Svenska flottan. Den frejdade Ciss Christerson Horns seger öfver
den förenade Danska och Liibsska flottan, emellan Bornholm
och Rugen d. 7 Juli 1565. hvilken seger var så afgörande alt
de allierade förlorade 6 skepp och 4,000 man. och den sednare
ryktbara Carl Gustaf Wrangels seger öfver Danska flottan
under Femern d. 13 Oct. 1644, hvilket sjöslag, ehuru Danska
flottan var underlägsen, likväl var hedrande för Svenska flottan
och Jemnade det resultat att fienden förlorade 12 skepp, flera
Amiraler, många officerare och 1,000 man gemenskap blefvo
fångne; hvarförutan fienden led en stor förlust i döda.
Nog torde det medgifvas att desse vöre vundne sjöslag,
och de'rom står att läsa i första delen af den af mig utgifne
Sveriges sjökrigshistoria.
Hvad nu beträffar att linieflottan 1789 och 90 ingenting
uträttadt, nödgas jag med förbigående af året 1789 då sjuklighet
hindrade de båda krigande makterna att företaga några afgörande
operationer, emotsäga detta, ty aldrig har väl en linieflotta
uträttat något vigtigare, än då denna flotta, inkallad af
konungen till Viborgska viken i det ögonblick, den med myc
-
138
Den 28 Januari f. ni.
ket hopp om framgång kunnat bekämpa en afskild del af Ryska
flottan, gick att skydda Sveriges konung, Sveriges krona och
Sveriges skärgårdsflotta.
Det bedröfliga resultatet är allt för väl kändt för att jag
här skulle relatera detsamma; men så mycket må dock anföras,
att hade icke linieflottan vid reträtten från Viborg, varit tillstädes
för att skydda skärgårdsflottan, så hade denna med konungen
och Arméen varit förlorad, och jag frågar, huru hade
väl då kriget kommit att slutas.
Nu blef den sedan så ofta förhånade örlogsflottan, genom
den Allvises Nåd. ett medel för Konungen att med skärgårdsflottan
tillkämpa sig den lysande segern vid Svensksund, hvilken
grundläde freden i Verelä.
Huru stor vigt konung Gustaf den III lade uppå att linieflottan
måtte bana vägen för och skydda skärgårdsflottan, inhemtas
af konungens yttrande till den redan då frejdade Puke,
som i en sednare tid gjorde sig så förtjent af fäderneslandet.
Konungens ord voro: »kära Puke, ni är min flottas ledare, er
.•ifar vägrade ej att räcka sitt hufvud för min far; spara ej ert
»lif och blod för mig. Jag glömmer det ej.»
Puke som på skeppet Dristigheten ledde Svenska flottan
vid den farliga genombrytningen, löste också det löfte han
tvifvelsutan gaf Konungen såsom krigaren och den erfarne sjömannen
anstod.
Örlogsflottan blef upoffrad, men vare det långt ifrån mig
att klandra åtgärden, Monarkens lif och Arméen var af större
vigt än några skepp!
Hr Gr. Anckarsvärd föreställer sig att slopande af de gamla
skeppen och afyttrande af de nyare vore den mäst rationella
utvägen att vinna ett slut på tvisten emellan de båda flottorna.
Jag vågar likväl bestrida att denna utväg i något enda
afseende vore förmånlig, ty hvad först vidkommer att slopa ett
skepp endast derföre att det är gammalt, så är sådant icke förenligt
med god hushållning; ty kan det repareras så bör det
repareras äfven om gammalt, på det i behofvets stund, fäderneslandet
icke må sakna dess medverkan när striden förestår.
Hvad åter beträffar att försälja de nyare, hafva vi härutinnan
ett varnande exempel i den beryktade skeppshandeln,
olycklig i åminnelse, och jag kan icke föreställa mig att Hr
Gr:n skulle vilja se återuplefvade alt det trassel som den föranledde,
och sannerligen kan väl ingen som direkt eller indirekt
hade det ringaste med den saken och dess resultater att skaffa,
önska se ett nytt upslag deraf.
Huruvida, om de ifrågasatta åtgärderne blefvo vidtagne
det blefve slut på tvisten emellan flottorna, må ock skäligen be.
tviflas, ty icke tystades munnen på de s. k. linieskeppsvurmarna
dermed, att Svenska flottan genom R. St:s medgifvande blefve
Den 28 Januari i. m.
139
förstörd! I ett fritt samhälle är iche endast tanken fri, yttranderätten
är det äfven!
Hr Gr:n säger: att efter all möjlig förnuftig beräkning, en
linieflotta aldrig kan komma att göra landet någon nytta. —
Jag tror mig hafva bevisat att linieflottan vid ett tillfälle tillförene
varit af den utomordentligaste vigt och nytta, och flera
exempel kunde anföras, då den endast genom sin tillvaro förhindradt
härjandet af våra kuster, såsom under det olyckliga
kriget åren 1741—43, och ehuru jag icke besitter någon siareförmåga,
torde det tillåtas mig att likväl icke anse för omöjligt
att något sådant i framtiden åter kan inträffa.
Hr Gr:n klandrar Dep:sChefen derföre att han med afseende
å roddfartygen förordar: alt ali nybyggnad af sådane skärgårdsfartyg,
l. v. borde upskjulas och f n. stå tillbaka för andra, mera
vigliga och större arbeten m. m., och Hr Gr:n tror att allmänna
meningen inom Sverige är af en helt och hållet motsatt åsigt.
Då de skäl Dep:sChefen anför för detta sitt förslag, grundar
sig hufvudsakligen derpå, att efter all sannolikhet, ångkraften
äfven på mindre skärgårdsfartyg, snarligen kan komma att
användas, hvartill kommer att han föreslagit 22 ångkanonslupars
nybyggande, anser jag för min del Dep:sChefens förslag, härutinnan
vara väl grundad!, och icke heller kan jag dela Hr Gr:ns
tanke, att Svenska folket är af en motsatt åsigt.
Bedröfligt likväl, om så vore, ty man hade då icke gifvit
akt uppå de omätliga förändringar sjövapnet under sednare tider
undergått genom ångkraftens användande på alla certer krigsfartyg,
och den högst betydliga besparing af menniskokraften
som härigenom vinnes.
Redan vid 1847 års Riksdag, då jag såsom ansvarig Rådgifvare
och Chef för Sjöförsv:sDep:tet, författade det betiink:de
som åtföljde den Kongl. Propos:n yttrade jag dessa ord: vingen
voväldig, lian må vara. sjöman eller ej, lärer yrka, hvarken att
ren seglande eller en roddflotta skall blifva hufvudförsvarel till
vsjöss för fäderneslandet. Del är ångkraftens användande på
vkrigsfarlygen. och sednast skoftelbjulens utbyte mot propellern,
vsom åstadkommit denna utomordentliga revolution i sjökrigsväsenvdet,
och del kan ej mera bestridas alt ju ångfartygen redan till
»stor del är och snart nog blifva del egentliga sjöförsvaret för alla
v sjömakt er.v
Redan vid denna tidpunkt hyste jag således den öfvertygelse
att inom allt för länge, ångsystemet uteslutande af alla
sjömakter skulle blifva antaget.
Jag berömmer mig ingalunda af detta förutseende, ty det
var tydeligt och klart, att så skulle inträffa, och det har också
inträffat, och måhända utöfver min förväntan.
Men huru blefvo dessa mina förslag och yttranden då
emottagne? — Och nu — — — — —!!!
Om det är en tillfredsställelse, att i en stor nationell fråga,
omsider åtnjuta rättvisa, är det likväl sorgligt betänka, att myc
-
110
Den ‘28 Januari f. m.
ket kunnat vara annorlunda, orri man fördomsfritt då lyssnat
till den välmenande framställningen, men den var då för tiden:
En ropandes röst i öknen?
Hr Gr:n förmenar vidare: att det lärer i eke vara så fullkomligt,
afgjordt att roddtloltan. till följd af ångkraftens utveckling
torde blifva helt och hållet förkastlig-.
•lag svarar härpå: att hvad rodd-kanonsluparne angår, anser
jag dem visserligen förkastliga, men icke så kanonjollarne,
hvilka städse böra bibehållas, och hvilka jag betraktar såsom
ett förträffligt positions-artilieri i våra trånga Skärgårdar.
Jag vågar hoppas att Hr Gr:n, som är en så varm vän af
framåtskridandet, vid närmare öfvervägande, skall medgifva att
62 man för en kanon är att slösa med menniskokraften, att
icke säga menniskölifvet, allt. för mycket, då ångslupen med
svårare bestyckning än roddslupen, erfordrar endast hälften så
mycket manskap, och synnerligen då den besitter ojemförligt
större rörlighet. För kanonjollen är förhållandet annorlunda,
den erfordrar endast 21 man.
Att ångfartyg, innan ång-kanonsluparne hunnit tillvägabringas,
fortskaffa roddsluparne, som naturligtvis måste bibehållas
tills ersatte af ett bättre vapen, torde falla af sig sjelf,
helst fienden icke lärer ensamt begagna några sådane skärgårdsfartyg,
som numera öfverallt kanske med undantag af i Sverige,
anses olämpliga.
Hr Gr:n säger att 6 kanonslupar icke kosta mera än en
ångkanonslup, och drager deraf den slutsats, att roddflottans
uteslutande förvandling till ångflotta ännu torde vara ganska
problematisk.
Hr Gr:n hänsyftav naturligtvis på den stora kostnaden för
en ångflotta. Ja! kostnaden blir tvifvelsutan stor, men hvad
skall man göra då fienden brukar ett bättre vapen än vårt?
Icke lärer det gå an, och icke vore det kristligt af krigs-styrelsen
att t. ex. låta en Infanteri-kolonn, stillatigande och stillastående,
utan att kunna lossa ett skott som väckte fienden, af
denna blifva nedskjuten, emedan sådane skarpskytte-gevär som
fiendens kostade mera än våra gamla.
Nej! vi måste hafva lika goda gevär som fienden de må
kosta hvad som helst, och vi måste hafva ett ångförsvar om än
aldrig så dyrt.
Efter det Hr Gr:n erkänt att Ilyssland troligen kan åstadkomma
lika stor öfvermakt i skärgårdsflotta som i linieflotta, anser
Hr Gr:n likväl att en mindre styrka skärgårdsfartyg i hänseende
till gynnande lokal-förhållanden kan göra en starkare
fiende betydligt afbräck, och vidare: att en kanonslupsflotta kan
åstadkommas och underhållas med ojemförligt mindre kostnader
än en linieflotta.
Den första delen af denna Hr Gr:ns åsigt gillar jag fullkomligt,
men icke så den andra, ty om än en linieflottas underhåll
under freden är större, så är förhållandet tvertom under
Den 28 Januari f. m.
141
kriget, alltid nied hänsigt till artilleri-effekten jemförd med besättnings-styrkan.
Vidare förmenar Hr Grin att Staten icke bör betungas med
5 Amiraler, och med samma öfverflöd i andra högre grader.
Sorn jag länge innehaft Amirals-graden, torde jag härvidlag,
kunna åtminstone för egen del anses opartisk, och sålunda med
någon befogenhet yttra mig häröfver, och detta yttrande blir
att 5 Amiraler ingalunda är för mycket, och det af tvenne
skäl. l:o Uti en så stor offlcers-corps som flottans, synes det
bra hardt för de lägre graderne att icke med något hopp emotse
åtminstone möjligheten att ernå den högsta värdigheten inom
flottan, hvilken förhoppning naturligtvis förminskas i samma förhållande
Flaggmans-graden förminskas. 2:o Efter nu existerande
förhållanden, skall som Ordf. i Förvaltnrn af Sjö-ärenderna vara
1 Amiral och som Befälhafvare i Carlskrona 1 d:o, säger 2:ne.
Stationsbefälhafvaren i Stockholm har oftast varit Amiral,
och jag vågar föreställa mig att den ädle Grin företrädesvis
skulle önska se denna plats besatt med en sådan, och JJepttsChefen
kan också vara Amiral, ehuru utan lön. — Återstår
2:ne, hvilka äro till Konungens Nåd. disposition, således högst
att under krig eller större expeditioner användas.
Nära nog detsamma kan sägas om innehafvarena af andra
högre grader vid flottan, de äro ingalunda öfverflödiga.
Härnäst förordar Hr Gr:n att elen större skeppsflottans Stat
bör helt och hållet skiljas från kanonslups-flottans. Med andra
ord : att Arméens flotta bör åter organiseras.
Att anföra alla de skäl som tala emot denna åtgärd, skulle
blifva allt för vidlyftigt, jag inskränker mig derföre endast till
ett enda, det nemi. att om. så länge de båda vapnen i inaterielt
hänseende voro så betydligt olika, det icke befunnes lämpligt
åtskilja dem, kan det väl icke nu mera komma i fråga,
sedan ångkraften såsom den förmedlande principen är på god
väg att af båda med lika fördel blifva tiilegnad.
Hr Gr:n anmärker att Sveriges Statsförvaltning under loppet
af snart 50 år synes framgått utan någon förnuftsenlig plan.
Som jag under denna långa tidsperiod endast omkring 4
år deltagit i denna Statsförvaltning, är det blott för denna tid
jag bör ansvara, och jag föreställer mig att bristen i en förnuftsenlig
plan således drabbar mig med hänseende till den af
mig år 1847 i underdånighet föreslagna plan för sjöförsvaret.—
Men det vare sig nu att jag som mången annat), under min
långa lefnad ingenting glömt, och ingenting lärt. eller som kanske
torde vara rättare, att jag ingenting i ämnet förslår: nog
af. om II. M. denna dag skulle befalla mig afgifva- en plan för
sjöförsvaret, sä skulle den blifva alldeles enahanda med den
förra, hvarigenom jag åtminstone icke på något sätt skulle såra
nuvartde DeptlsChefen. enar denna plan hvad materielen beträffar
är nära nog likstämmig med hans eget förslag; det är endast
antalet fartyg af vissa certer som är olika.
142
Den 28 Januari f. m.
Och om efter mitt förmenande något är att anmärka emot
1847 års, plan, så är det att i denna fauns behållne allt för
många seglande oell roende fartyg, men sådant var den tiden
oundgängligt.
Att emellertid vare sig 1847 eller 1856 års Sjijförsvarsplaner
icke äro förnuftsenliga. torde icke blifva så alldeles lätt
att bevisa.
De ännu lefvande af de Stats-styrelser, som haft med försvarsverket
att skaffa, rnå hvar i sin stad likasom jag. söka sopa
rent för sin dörr: de döde de sofva i frid. både de oell deras
planer äro troligen längesedan förgätna, och allt klander emot
dem tyckes vara ändamålslöst.
Hr Gr. Anckarsvärd föreslår R. St. att afslå nedläggandet
af någon kostnad vare sig för nybyggnad eller underhåll af
linieskeppen och att Ii. St. bestämmer ett serskildt anslag för
kanonslupsflottans bringande till största möjliga med penningetillgångarna
förenliga höjd. Jag kan icke föreställa mig att R.
St. skulle bifalla ett så vådligt förslag som det vore att icke
underhålla den flotta vi äga ehuru den icke är fullt effectiv, d.
v. s. ännu icke försedd med ångkraft, synnerligen under nuvar:de
politiska förhållanden, då allt bör upbjudas för att emot
den farliga grannen värna det älskade fosterlandet, och den ädle
Gr:n liar låtit hänföra sig allt för mycket af sin förkärlek för
roddvapnet, då han gjorde detta förslag, icke ihågkommandes
att något är dock bättre än intet!
Hvad kanonslupsflottans bringande till största möjliga höjd
beträffar, är jag ense med Hr Gi:n, om dermed menas en ångkanonslups-flotta,
men icke ett öre för att bygga flera sådana
som de nu befintliga roddsluparne, dessa, numera olämpliga,
vanmägtiga och folködande farkoster.
Låt jollarne underhållas och om behofvet kräfver, bygg
nya. de försvara nog den plats de intaga i Sveriges sjöförsvar,
men låtom oss icke förspilla våra krafter på förslag, som efter
mensklig beräkning, icke lofva annat än förluster och förödmjukelse
!
Siuteligen föreslår Hr Gr:n att af de äskade löneförhöjningarne,
provisoriskt måtte bifallas endast hvad som begäres ifrån
Prem.-Löjtn:ts-graden utföre de lägre graderna igenom, likväl
vid beloppens bestämmande med fästadt afseende å det förhöjda
traktamente som vid den effectiva sjörensten upbäres.
Om detta förslag skulle antagas, komme det förhållande att
äga rum: att en Prem.-Löjtn. som efter nya staten skulle få
1,200 R:dr rmt i lön, finge 250 R:dr mera än sin närmaste förman
Kapt.-Löjtn:n som nu upbär endast 950 lt:dr rmt. Men
detta kan omöjligen vara Hr Gr:ns mening. Förmodligen tror
Hr Gr:n att det förhöjda traktamentet (rätteligen sjötraktamentet)
skulle jemka förhållandet, men det kan inträffa, och det har
inträffat att en Frem.- eller Sec.-Löjtn, för längre tid icke är
I»eii 28 Januari f. m.
143
kommenderad till sjöss oell då borde han, efter Hr Gr:ns förslag
få större lön än sin förman.
Ingen kan högre än jag önska att Prem.- och Sec.-Löjtn:r
erhålla den af K. M. äskade löneförhöjningen, men jag frågar:
Hvad har väi Kapt.-Löjtntne förbrutit att de icke må blifva delaktiga
af välgerningen? Och jag frågar också, hvad har väl
flottans Officers-corps i allmänhet förbrutit för att den icke
skulle blifva delaktig i löneförhöjningen likaväl som Garnisonsrege:tene,
hvilkas löneförhjöning Hr Gr:n rättvist tillstyrkt?
Hr Gr:n torde föreställa sig att de högre graderna vid flottan
äro allt för högt lönte, men utan att göra några jemnförelser
med Garnisons-regetene hvars högre befäl lika med det lägre
ingalunda åtnjuta några stora löneförmåner, täger jag mig
friheten uplysa Hr Gr:n derom att en Com.-Kapt. (Ofverste-löjtn.)
har 2,490 Il:dr högst 2,840 R:dr rmt, och en Kapt. (Major)
1,575 högst 1.875 R:dr rmt och detta må väl icke anses vara
för mycket efter från 30 till 50 års tjenstetid.
Icke annat än förbiseende häraf har kunnat vålla att Hr
Gr:n med sin kända humanitet har kunnat föreslå något för
flottan så olycksbådande!!!
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredr. Nils, anförde dels
muntligen dels skriftligen:
Hr Gr. Anckarsvärd har. uti ett längre skriftligt anförande,
under sednaste plenum framställt åtskilliga anmärkn:r emot K.
M:s Propos. ronde 4:de Hufvudtit:n.
Jag skulle både önska och måhända anse mig skyldig, att
ingå uti en närmare och fullständigare granskning deraf; men
då Hr Gr. Anckarsvärd haft 3:ne månaders tid på sig, för att
uptäcka och upteckna alla de inkast och anmarkntr. som lian
ansett sig böra göra emot ett arbete af det omfång, som vidfogade
StatsRåds-prot. utvisar, innehållande närmare 250 tryckta
sidor med dithörande tabeller och allegater, och jag deremot
blott efter ett hastigt åhörande och flygtigc genomögnande icke
haft mera än 3:ne dagars tid, för att, midt under mina öfriga
ganska trägna göromål derom taga kännedom och deråt egna
min upmärksamhet — så inses lätteligen af hvar och en huru
mycket fördelen ligger på anmärkarens sida, och huru mycket
försvaret måste lida vid jernförelsen.
Det må sålunda ursäktas mig, om jag kanske hvarken mäktat
rigtigt upfatta. eller nu är i tillfälle att fullständigt besvara
allt hvad Hr Gr. Anckarsvärd ansett bristfälligt, onödigt eller
olämpligt uti elen Kongl. Propos:n.
Lyckligtvis behöfver jag icke ensamt lita på mitt minne i
detta afseende, enär jag funnit Hr Gr:ns anförande tryckt uti en
af de dagliga tidningarne härstädes, och jag således icke behöfver
sakna ledning för den ordning, hvarutinnan anmärkn:ne blifvit
framställda, och bland hvilka jag nu vill försöka uptaga de
väsendtligaste till besvarande.
144
Den 28 Januari f. m.
Emellertid anser jag mig dessförinnan böra till Hr Gr:n
hembära uttrycken af min förbindelse för det humana och värdiga
sätt. hvarpå Hr Gr:n behagat, utan ali bitterhet, hedra 4:de
Hufvudtitrn med sina anmärkntr. Jag säger hedra, ty då man
från den sidan icke velat eller ansett behöfligt att framkomma
med flere och svårare inkast emot de gjorda, ganska vidsträckta
och i flere afseenden genomgripande förslagen, än nu skett, så
måste jag anse dessa hafva vederfarits en ära, utöfver ali min
förväntan. Asigter kunna vara olika och betänkligheter upstå
af mångahanda nator, men när dessa lugnt och efter öfvertygelse
framställas, kan sjelfva saken icke annat än vinna derpå,
och man börjar och slutar med att, äfven hos motståndare,
kunna respektera olika omdömen.
Hr Gr:n börjar sitt anförande med att låta den skattskyldige
häpna öfver de äskade anslagens storlek och möjligheten att
dem tillfredsställa. Måhända borde dock denna häpnad kunnat
något lugna sig — ja försvinna — om man betänker, att K.
M.. långt ifrån att äska nya skatters åtagande, till fyllande af
de begärda anslagen, tvertom vid så väl denna, som föregående
Riksdag sett Sig vara i tillfälle att föreslå icke så obetydliga
nedsättningar. Jag tror mig derföre nu så mycket hellre kunna
förbigå denna del af Hr Gr:ns allmänna betänkligheter och betraktelser,
som jag för öfrigt instämmer fullkomligt uti Hr Gr:ns
erkännande, att StatsUtsk. är bäst i tillfälle att icke allenast
undersöka och pröfva Statsbehofvens natur, utan äfven bedöma
och afgöra dessas behöflighet och ändamålsenlighet, hvadan jag
med full tillförsigt öfverlemnar hela frågan åt StatsUtsk:s handläggning,
säker att såväl Utsk. som, i sisla hand, R. St. icke
skola underlåta att tillse, det behofven blifva behörigen fyllda,
med derjemte fästadt tillbörligt afseende å de skattdragandes
bördor.
Hr Gr:n beklagar, att hans förslag för 40 år sedan att
ställa en betydlig del af Svenska Arméen på vakans-afgift. icke
vunnit afseende, utan fastmera blifvit ogilladt. Då Hr Gr:n på
samma gång erkänner, att, det varit R. St., som under denna
långa tiderymd icke funnit antagligt ett förslag, som gick ut på
det något ovanliga att genom indragningar och inskränkningar
ordna, stärka och fullkomna Sveriges försvarsanstalter, så förekommer
det mig såsom en oegentlighet, att vid detta tillfälle
framkasta en. om ock indirekt förebråelse, som snarare borde
drabba R. St. än Regeringen och. nuvar.-de Dep:tsChef. För
öfrigt bevisar detta missöde endast, att det icke är tillfyllestgörande
att ega en större förmåga, en djupare insigt, en längre
erfarenhet, än min, för att icke desto mindre kunna misstaga sig
om sättet, hvarpå vårt försvarsverk bör byggas, eller ock icke
mäkta skaffa gehör åt sina åsigter och sina organisations-planer.
Jag heintar deraf någon liten tröst för mig sjelf, när jag ser
Hr Gr;n
V
Ben 28 Januari !. m.
145
Hr Gr:n nu ogilla och klandra en del af mina åtgöranden och
mina förslag.
I likhet med hvad Hr Gr:n yrkat, har jag med de medel,
som vid förra Riksdagen anslogos, sökt förstärka och uphjelpa
vår materiel. .Jag vågar ock tro. att Sverige, tvertemot hvad
Gr:n förmodar, numera verkligen är, i afseende på materiel,
bättre rustadt, än det på mycket länge varit. Så var och är
ännu icke förhållandet med personalen. Krigets skolgång, visserligen
olycklig för landet, men lärorik för Arméen, hade uphört.
Vi hade qvar dess sorgliga minnen, men förlorat des»
fruktbringande öfningar. Annu mera hade dock fosterlandsvännen
haft att frukta och beklaga, om halfva vår Aimée blifvit
under 40 år ställd på vakans; hade faran utbrutit eller kommit
närmare, kunde vi deraf haft en allt för bitter erfarenhet. Det
är sannerligen lättare och mindre äfventyrligt, att år 1857 göra
den frågan, hvad gagn vår indelta Armée genom dess fulltalighet
gjort alltsedan 1816, än att vid den tiden våga föreslå och
med sitt moraliska ansvar fästa sig vid ett förslag, som kunnat
medföra så bedröfliga följder. Jag lyckönskar Hr Gr:n att utgången
rättfärdigat Hr Grins spådom, men jag lyckönskar ännu
mera fäderneslandet att sådane händelser, som kunnat sätta Hr
Grins förslag på prof ej under tiden inträffat, och att hans förutseende
ej blifvit jäfvadt af sådane förhållanden, som kunnat
lemna en sorglig erfarenhet af förhastade åtgärders följder. För
min del beklagar jag icke destomindre att dessa äfventyrliga
åsigter kunnat göra sig gällande hos en landets Representant,
för att derifrån utgå ibland allmänheten och möjligen insöfva
dess sjelfständighetskänsla. Om ock vår materiel, genom en dylik
åtgärd blifvit aldrig så rik och ändamålsenlig, men vi saknat
Armée och, hvad dess värre vore, en öfvad Armée, att
densamma begagna, så inser jäg sannerligen icke hvarutinnan
vinsten eller säkerheten för landet legat. Det ena kan anskaffas
för penningar, och skäligen fort ny till en del, om medel
icke tryta, men öfvad trupp, med öfvadt befäl och hvad dertill
hörer, skapas icke i en handvänning, aldraminst när faran står
för dörren. — För öfrigt får jag göra Hr Grin den rättvisa, att
Hr Grin numera synes hafva frångått denna, efter min åsigt,
falska idé och fastmera nu påyrkat, att försvarsanstalternes ordnande^bör,
mera än någonsin, tagas af lagstiftningen i allvarligt
öfvervägande. Med sann tillfredsställelse täger jag fasta på detta
yttrande, som anstår en fäderneslandets vän.
Hr Grin anmärker, att andra länder hafva en krigs- och en
freds-fot, men att den Svenska krigs-administrationen häruti icke
velat antaga någon skillnad. Hvad vill då sägai att hafva särskilda
stående trupper, eller stam. och särskildt beväringsmanskap,
eller förstärkning? Ar icke detta just samma olika organisation
för freden och olika för kriget, som i andra civiliserade
stater användes — med den skilnad måhända, att blott omin
H. 10
146
1) 9 n 28 J a n u a r i f. m.
kling j af den väpnade styrkan är hos oss en kori lid om året
tjenstgörande, då deremot andra länder hafva ända till f eller
derutöfver i ständig tjenstgöring och blott en mindre del af Arméen
hemförlofvad. eller ur aktivitet, eller npå vakans11, eller
hvad man vill kalla det1— Kanske förmenar Hr Grin att det
är mobiliserings-planer som fattas. Jag får då äran uplysa, att
flere sådane, under olika förutsättningar, finnas genom min försorg
uprättade.
Hr Grin fordrar en omfattande oryanisalions-plan för våra
försvarsanstalter. Må det förlåtas mig om jag ej förstår, hvad
härmed menas. K. M. och R. St. hafva vid mer än ett tillfälle
förklarat i att vår krigsmakt skall hufvudsakligen utgöras af indelta
Arméen såsom stam, i förening med beväringsmanskapet
såsom dess fyllnad. Dessa bilda således grunden för Sveriges
försvar. Allt hvad man af en nitisk krigsstyrelse kan begära,
måtte väl vara, att på ändamålsenligaste sätt söka förbättra den
grundval som finnes, men förbättra den så, att den icke faller
sönder. Hvad mina företrädare gjort, ligger utom gränsen för
detta genmäle. Sjelf har jag icke sparat omsorg, och så samvetsgrant
som möjligt bemödat mig att rätt upfatta grunderna
för vårt. försvarsverk och söka åstadkomma de förbättringar deruti,
som öfverensstämma med den anda K. M. och R. St. under 2ine
århundraden hafva dikterat.
Min förnämsta omsorg vid denna Riksdag har måst vara
att, i enlighet med tidens kraf, på en gång söka bereda trupperna
den nödiga öfningen och lyfta Armée-befälet ur den
tryckande ställning, i hvilken det, särdeles genom sednaste årens
prisstegringar, blifvit försatt. Hade vi haft en annan armé-organisation,
än den indelta, så skulle följden blifvit, att äfven
för trupper ett ökadt, och betydligt ökadt, anslag måst begäras,
hvilket visar sig af de tillskott, som man behöft utanordna för
vårt ringa värfvade manskaps mat-inrättningar och natura-portioner.
äfvensom ät det manskap, som varit beordiadt till allmänna
arbeten, jemförelsevis med indelta regeitens kommenderingar
för 30 år sedan på kanal-anläggningar m. m. d. Häruti
finner man, enl. min åsigt, en ytterligare fördel af vårt indelnisverk,
som delar lika öde med så mycket annat Svenskt, eller
att klandras af oss sjelfve och beundras af utlänningen. I afseende
på indelta Arméen har Hr Nordenfelt redan yttrat sig,
och då jag sålunda är af honom förekommen, får jag i allo
instämma i de åsigtor han uttryckt, och lyckönskar mig att han
haft ordet föro mig, hvarigenom bättre blifvit framstäldt hvad
jag möjligen haft att andraga. Då likväl äfven jag varmt interesserar
mig för en institution, som är för vårt land så egendomlig
och enl. min åsigt så passande, så må det förlåtas mig
om jag, ulan att derföre säga något nytt, vågar uptaga R. o.
Adis tid med framläggandet af mina tankar i ämnet.
Det är ett beklagligt bemödande, som under den senaste
tiden visat sig, så väl vid Riksdagarne. som inom den periodi
-
Den 28 J an uari f. nt.
147
ska pressen, att vilja rubba, försvaga eller omstöpa en af vårt
lands förnämsta och egendomligaste inrättningar: del Svenska
Indelningsverket.
An säges det, att den indelta Arméen är för dyr; än att
den är för talrik och således bör kunna till större eller mindre
del förminskas; än att Befälets boställen och indelta räntor
böra till Staten indragas mot vederlag; än att Staten bör, till
lindring för Rust- och Rote-hållare. öfvertaga rekrytering och
remontering, ja till och med ryttarehästens utfordring o. s. v.
Har man då glömt, att denna i mer än 2:ne århundraden
bestående inrättning, under de flera blodig» krig Sverige haft
att utkämpa, varit fosterjordens förnämsta stöd; att den, under
Carl den 12:tes härtåg, likasom under 1808 och 1809 årens
olyckor upburit Sveriges ära och räddat dess sjelfständighet;
att den utgör stammen för vårt Beväringsmanskap, som utan
stöd af äldre för vapentjensten öfvade soldater skulle utan framgång
måhända spilla sitt mod på slagtfättet; att den indelta
Arméen är, ehvad man än må säga, mindre kostsam än den
truppstyrka, hvilken för garnisonstjenstgöring är oumbärlig samt
i annat fall måste komma att hållas i tjenstgöring och sysselsättning;
att slutligen Indeln:sverket i Sverige är den mest nationela
anstalt för försvaret, som något land har att upvisa.
Till sitt bestånd försäkradt genom 80 § Reg.-F:n är Indelmsverket
icke destomindre bloltställdt för de ihärdigaste anfall.
Vid denna Riksdag har Konungens, såsom mig tyckes, af talande
skäl gjorda framställning om förbättring i indelta Arméens aflöning,
å nyo framkallat yrkanden, att detta befäl, till likhet med
det värfvade, måtte ställas på kontant aflöning o. s. v.
Ett dylikt försök har visserligen, ehuru ej till nytta för
Arméen blifvit gjordt i sammanhang med 1833 års lönereglering,
då icke blott det nya och tillökade befäl af Andre Kaptener
och Andre Löjtn:r m. fl.. — i fredstid oumbärligt för Beväringsmanskapets
exercerande och i krigstid afsedt till stam för befälet
vid 3:dje eller fält-bataljon. — i allmänhet ställdes på
kontant aflöning, utan ock en del af de indelta rege-tenes boställen
indrogos till Statsverket, mot ett vederlag i penningar,
som redan länge visat sig otillräckligt och icke motsvarande
hvad dermed afsågs. Derjemte bar Statskassan till sig indragit
befälets hästhemmans räntor vid de afsuttne Kavalleri-rege:tena.
Dock, att än vidare fortgå på denna väg, vore att systematiskt
undergräfva Indeliusverket. Att deremot till denna inrättning
återgifva hvad den ursprungligen ägt — men förlorat — skulle
betrygga och försäkra dess bestånd, samt befria Statsverket från
tillskjutande af ytterligar fyllnadsbidrag.
Det är en storartad fosterländsk tanke, som grundlagt
Svenska Indelmsverket, — en mägtig och kraftfull Konungarnes
och Nationens vilja, som detsamma fullbordat. Sådana verk
föråldras icke; — de upresas ej heller lika hastigt som de af
ovarsamma händer kunna nedrifvas, ehvad god tillgång än nu
-
148
Pen 28 Januari f. rn.
var:de tid må äga, eller åtminstone tror sig äga, på skickliga
reformatorer. Allt gammalt är icke förkastligt blott derföre att
det är gammalt.
Enl. min öfvertygelse är, snart sagdt, hvarje särskild det
af denna under sekler beståndande byggnad, mer eller mindre,
nödig för det helas bestånd. Då Gustaf Adolf, den store, grundläde
och Carl XI slutligen ordnade Indelnrsverket, anslogo dessa
Konungar boställsjord åt Befälet: för de högre graderna inom
rege:tenes, och för de lägre graderne inom kompaniernes stånd.
Härigenom sättes officerarne i tillfälle att, på alla sidor af manskapet
omgifna, kunna vaka öfver detsammas upförande utom
den egentliga militär-tjensten. uptaga och afhjelpa soldatens
klagomål. — råda och hjelpa honom i hans enskilda angelägenheter,
— sammanjemka förhållandena emellan honom och hans
Rust- eller Rote-hållare; — med ett ord, att åt manskapet
egna den faderliga omvårdnad, som låter befäl och trupp sammansmälta
till ett helt, —— till ett samband af ömsesidigt förtroende,
— af ovärderligt inflytande på soldatens sedlighet i
hemmet och än mer på den hängifvenhet, hvarmed han. vid
sidan af en aktad och värderad befälhafvare, går farorna och
måhända döden till mötes.
I flera af Rikets mera glest bebyggda trakter, der städer
eller köpingar blott sparsamt anträffas, skulle Kompani-Cheferne,
fråntagne sina nu anvisade boställen, icke finna bostad annorstädes
än måhända på någon gästgifvaregård eller i någon by,
der de, svårligen såsom ungkarlar, men alldeles icke såsom gifte
kunde blifva anständigt logerade och tinna tillräckligt utrymme.
Och likväl måste Kompani Chefen, för att kunna upfylla sina
mångfaldiga skyldigheter hemma på roten, bo och vistas inom
kompaniets stånd; hvilket jag förmodar af ingen lärer bestridas.
Jordens afkastning, likasom de indelta räntorna och kronotionden,
bibehålla städse sina värden, föga beroende af det hos
penningen omvexlande. Behofvet af att nu hos It. St. anmäla
indelta Arméens befäl till löneförbättring, skulle sannolikt ej
hafva inträffat, så framt ej det genom Indelnrsverket ursprungligen
till numerären bestämda befälet sedermera blifvit tillökadt
— det primitiva löne-anslagel på flera fördelats. — samt en
annan del af samma anslag till Stats-kassan indragits. Upskattningen
af bostads-beställenas afkastning, sådan den upgjordes
till grund för 1833 års lönereglering, har sina erkända brister,
dem konungen Iofvat R. St. att genom en ny värdering söka
afhjelpa; — men denna nya upskattning kan icke straxt verkställas,
och att, under tiden som dertill erfordras, förvägra indelta
Arméens befäl en provisorisk löneförbättring — af den
med hvarje dag stegrade lefnadskostnaden i högsta måtto påkallad,
— vore att mot en aktad och för Staten behöflig samhällsklass
tillvägagå med en hårdhet, ja — jag måste tillägga —
med en orättvisa, — ingendera förenlig med den lugna prof
-
Den 28 Januari f. ui.
149
ning och det värdiga handlingssätt, sorn i så många andra frågor
utmärka den Svenska liepresentationens tillgöranden och
beslut.
Jag påkallar derjemte, vid detta tillfälle, Riddarhusets och
de öfriga Riks-St:ns beskydd för Indelntsverket, såsom Statsinstitution.
— ett beskydd som detsamma under längesedan förflutna,
— mera brydsamma, —• tider, hvarken på detta rum
eller hos de ofrälse Stånden någonsin saknat. Då Hr Gr. Anckarsvärd
i en annan fråga åberopat och citerat flere utländska
författare till stöd för sin mening, må det äfven tillåtas mig
att, till bevis för hvad jag nu yttrat, få i R. o. Ad:s hugkomst
återföra några af de yttranden om denna inrättning, dem våra
egna häfder uptecknat.
Främst uprepar jag följande ord af Riks-Kansleren Axel
Oxenstjerna: »Konung Gustaf Adolf ordinerade militien efter
»provinserne och försåg soldaterne med gods till deras uppe»hiille.
Detta är ibland det förnämsta, som bemälte Konung
»häfver här i Riket med stort beröm inrättat, hvilket andra Na»tioner
sökt imitera, men allt hittills utan frugt.»
Sedan Indelrusverket. på ansökning af provinsernes jordbrukande
innevånare, blifvit, i öfverensstämmelse med R. St:s
vid 1G82 års Riksmöte fattade beslut, af Konung Carl XI fullbordadt
och genom afslutade kontrakt befästadt, förklarade R.
St. i 1686 års Riksdagsbeslut: »att K. M. icke allenast Kaval»leri-regertenc,
förmedelst deras säkra och på god fot satta Rust»håll,
utan ock Infanteriet, förmedelst det vissa Knecktehållet.
»så väl och fullkomligen inrättat, så att de aldrig tillförene va»rit
så starka eller så öfvade och till underhåll så väl som nu
»försedda och stå, vid hvarjehanda händelser af afgång, bättre
»än någonsin förr, i hast och med god lämpa, att uprätta.»
An mera till djup aktning och efterföljd inom Nationen
förekommer R. St:s storsinnade yttrande till Konungen vid 1723
års Riksdag: »att Ständerne, oansedt Rikets at det långvariga
»kriget försvagade krafter, voro nöjde att hellre åsidosätta alla
»enskilta förmåner, än att något af krigsmakten förminska; —
»i hvilket afseende de hos sig fast beslutit att vilja uti det, till
»Rikets trygg- och säkerhet så hälsosamt inrättade Indeln:sver»ket,
alldeles ingen minskning tillstädja, utan låta detsamma,
»uppå dess gamla och fasta fot, ståndande blifva.»
Samma höga och fosterländska tänkesätt uttalas, nnder en
annan tidpunkt af den s. k. frihetstiden, i R. St:s Secreta Utskotts
underd. skrifvelse till konung Adolf Fredric d. 4 Oct.
1766, så lydande:
»Som Indelrusverket med skäl är att anse för ett af de
»dyrbaraste smycken i Eders K. M:s krona, i anseende till den
»mäktiga styrka Rikets försvarsverk derutinnan eger, så anhåller
»Secreta Utsk. i underd:het att denna inrättning nu och framgent,
»må varda fredad och oförändrad bibehållen och det vid stral!
»för den. som deruti söker göra rubbning.»
150
Den '28 Januari f. ra.
Så yttrade sig Svea R. St. i förflutna dagar. Skulle deras
efterkommande vilja handla annorlunda? Jag älskar för
mycket mitt fosterland, för att tänka mig dylikt. Också hafva
så väl StatsUtsk. som Ständer senast vid 1847 och 1850 årens
Riksdagar temmeligen tydligt uttalat sina åsigter uti enahanda
syftning. Svenska Indeln:sverket har visserligen, såsom allt annat
här på jorden, sora icke kan vara i allo fullkomligt, sina
båda brister och olägenheter, men så länge fördelarne äro vida
öfvervägande och grundvalen ingifver full trygghet, anser jag,
för min del och enl. min innerliga öfvertygelse, det vara både
mindre rigtigt och mindre välbetänkt, att i tid och otid söka
rifva ner hvad man har eller önska rubba de stöd, som visat
sig säkra, för att på ny grund, som man icke känner, upföra
en byggnad, som man icke allenast icke vet huru den kommer
att taga sig ut, — utan ännu mindre, huru pass säker och ändamålsenlig
den kan blifva.
Framlidne Öfversten Carl af Forsell har sagt: »genom In»deln:sverket
fastades soldaten med ouplösliga band vid fäder»neslandet.
» Dessa ord uttalade af en man, utmärkt af sannt
fosterländska tänkesätt, torde förtjena att med aktning ihåg—
kominas.
Afven tillåter jag mig här anföra hvad författaren till det
förtjenstfulla »Statistiska sammandraget af Svenska Indelmsverket»
yttrat i denna fråga: »Den stolthet och förkärlek, hvarmed
vindelia Arméen städse varit ansedd och omfattad af Svenska
»Nationen, kan tillskrifvas, icke så mycket dess ålder och dess
»minnen, ty värfvade Arméens anor äro äldre och i våra bragd»rikaste
krig hafva värfvade trupper deltagit till lika antal och
»med lika utmärkelse som de indelta, som icke mera dess orga»nisation,
införlifvad i landets egen urgamla indelning och dy»medelst
ägande anspråk på samma kontinuitet, som fädernes»landet
sjelft. Genom dess upsättning utur och förläggning midt
»ibland allmogen i landets provinser, anser sig den indelta krigs»mannen
tillhöra den ort, der han bor, och der han äger alla
»sina förbindelser, och — landtman lika mycket som soldat, —
»är han medelst gemensamma interessen införlifvad med denna
»landsbygds befolkning, som åter i sin ordning betraktar honom
»såsom sin tillhörighet, då han är hemma och såsom sin repre»sentant,
då han är i fält, — deltagande med närmaste interesse
»i den ära, som ortens rege:te, kompani eller soldat derunder
»skördat. Genom det namn efter landskapet, som rege:tet, —
»efter häradet som kompaniet oftast bär, — efter gården, hvil»ket
åtföljer numret, — fortlefver detta interesse genom mans»åldrar
och rege:tenes historia betraktas än i dag. med bördens
»rättighet, såsom provinsernas egen, likasom dessas serskilda
»skaplynnen ännu återfinnas enahanda med dem, som för hun»drade
år tillbaka utmärkte de olika rege:tene.»
»Denna stolthet och tillfredsställelse underhålles äfvenså af
»den lyckliga omständigheten, att denna indelta Armée icke be
-
l>en 28 Januari f. m.
15]
»står af en tillspillogifven styrka, den nöd eller tvångslagar
"sammanfört under fanan, utan utgöres af kärnan af befolkningen,
sorn frivilligt åtagit sig det dyrbara förtroendet att gå
»foste:landets ärender i farans stunder, samt att hvar och en af
»dessa 30,000 individer är en väl bergad samliälls-medlem, —
»oftast familjefäder, — under eget tak och på egen jordtäppa.—
»hvilken tillika då han bortlägger sina vapen, är en nyttig och
»idog arbetare, som icke en gång efter afskedet behöfver lida
»nöd. utan vanligen kan, efter nödig omtanka för sin framtid
»under tjenstetiden och mod eget arbete sedermera, vinna sitt
»uppehälle inom den ort han tillhör och hvilken icke heller
»förskjuter honom. Medvetandet och vissheten om dessa för»måner
höjer åter den indelta soldatens sjelfkänsla och förbin»der
honom att göra sig väl förtjent af fäderneslandet, hvarföre
»han ock, för sin osvikliga pålitlighet, sin sedlighet och håll»ning,
alltid varit utmärkt och ännu gäller såsom mönster för
»andra trupper.»
»Utom till sitt egentliga ändamål har samma indelta Aimée
»äfven varit att påräkna och blifvit använd vid uförandet af de
»stora och samhällsnyttiga arbetsföretag, som för det allmänna,
»tid efter annan, blifvit utförda, — hvarom Sveaborg. Carlskrona,
»Carlsborg och (lera af våra fästningar bära vittne, likasom
»Stockholms slott, Götha- och Trollhätte-kanaler. jemte mång»faldiga
andra byggnads-arbeten. sora nu äro föremål för landets
»stolthet och främlingars beundran och hvilka hufvudsakligen
»äro indelta soldaters händers verk.»
Till denna meritlista torde snart komma att läggas äfven
fullbordandet af största delen af våra blifvande jernvägs-aiiläggningar.
Dock ännu återstår att anföra hvad en utländsk Stats-Econom
och författare af högt anseende Michel Chevalier icke
längesedan yttrat om Svenska Indelnrsverket. Sedan han granskat
och bedömt, så väl Franska Arméens sammansättning som
det Europeiska Militär-systemel i allmänhet, säger han:
»Uti sin stolthet och sin makt torde väl innevånaren i det
»sydliga Europas lyckligt begåfvade länder icke vänta sig att,
»midt ibland norra polens isar, finna förebilder, värda att efterföljas.
»Den Svenska samhällsförfattningen är dock beundransvärd. Den
»erbjuder oss till efterföljd en förvånande klokt inrättad spar»samhet
och ett skarpsinnigt begagnande af landets ringare bjelp»källor.
Nordbon är beslutsam och ihärdig. I ständig kamp
»med en motsträfvig natur och ett hardt klimat, har han upbjudit
sina krafter och vunnit ett stort välde öfver sig sjelf. —
»första vilkoret för att utöfva ett sådant öfver verlden. Detta
»förklarar den stora rol, som det Svenska folket spelat i hiustorien!»
»Hvem
skulle val vilja bestrida den militairiska andan af en
»organisation, som framkallat Carl Xlhtes krigare? Historien bär
»vittne om deras tapperhet, likasom om deras hederskänsla Och
152
Den 28 Januari f. m.
»disciplin. Resande, sora pä olika tidpunkter besökt Sverige, äro
»enstämmiga uti att loforda den svenska Arméens utmärkta hållning.
»Och dock består den till största delen af s. k. Indelta. Den in»delta
soldalen tillbringar största delen af sin tid med att odla
»den jord, af hvilken lian har sin näring. Han är i ständig be»röring
med de arbetande klasserna och lefver samma lif som de.
»Hvilken djup åtskillnad emellan detta lif och den Franska soldatens,
»som bebor en kassern der lian endast ser sina likar och ständigt
»omgifves af en mililairisk atmospher?»
»Med högst inskränkta undantag är den Franska soldaten ogift.
»Den Svenska deremot är gift- Ilan blir soldat, för att erhålla en
»anständig utkomst och kunna gifta sig. Inflyttad i sitt torp finner
hail behofvet af en husmoder och i besittning af hus och
»grund är han i tillfälle att välja sig hustru. Den gifta soldaten
»är en ordentlig man. Familjelifvet motverkar hos honom, på ett
»hälsosamt sätt, den ensidiga militaireandan. De gifta soldaterne
»utgöra icke en afskiljd kast, i motsats till den öfriga befolknin»gen.
Mindre stridslystne iin de ogifte, äro deras intressen när»mare
förbundne med deras medborgares. Dylika arméer, förträlT»liga
för sitt lands försvar, nitälska för ordningen och, utan lära
»för friheten samt känslige för fredens välgerningar, äro just de,
»hvilka, vid Civilisationens närvarande ståndpunkt, vore de mest
»önskvärda för Europa. Det är en stor villfarelse, örn man före»ställer
sig att en sådan armé skulle iiga en mindre krigisk lyft»ning.
Sveriges Indelta Armée är ett bevis härför. Oaktadt de.
»intressen af familjeband, som fästa soldaten vid jorden, har man
»aldrig vädjat till dessa indelta, utan att de visat sig ifrige alt
»gripa till vapen. Denna indelta Armée är en vacker lösning af
»ett stort ekonomiskt problem».
Sålunda har inför Europa en stor tänkare och skrifslällare
aftecknat och bedömt vårt Indelningsverk. Sverige liar skäl att
vara stolt deröfver och skall säkert icke. sä länge det fasta bålverk
till Svenska ärans och frihetens uprätthållande, som Andre
Gustaf och Elfte Carl uprest, står bepröfvadt och hägnande inom
våra landamären, någonsin tillåta, att hvad Nationen äger dyrbart
och egendomligt att, — bit för bit får sönderplockas, försvagas
och slutligen tillintetgöras!!!
Jag återgår nu till besvarande af de speciella anmärkmr
i sak, som Hr Gr. Anckarsvärd framställt.
Härvid förekommer först frågan 0111 löneförbättring för Arméens
befäl. Det är naturligt, att så mångartade och med svårighet
utredda aflöningsförhållanden, som Svenska Arméens, alltid skola
föranleda en mängd anmärkmr, för hvilka äfven de enkla ste
löne-regleringar äro så lätt utsatte. Med nöje finnér jag att Gr.
Anckarsvärd ansett behofvet af en lönetillökning för de värfvade
Regementenas befäl vara ögonskenligt, och ingen skulle heldre än
jag se om såväl StatsUtsk. som R. St. delade Hr Gr:ns åsigt, att de
föreslagna lönebeloppen borde till någon del ytterligare höjas. Särskildt
gäller detta, såsom Gr:n säger, för Lifgardet till häst och
t*en 28 Januari f. m.
153
Kronprinsens Husar-reg:te, och jag har för min del ingenting att
invända emot den ifrågaställande tillökningen, så mycket mindre,
som jag redan uti mitt anförande till Stats-Råds-Prot. pag. 7,
uttalat min åsigt sä lydande:
»1 sammanhang härmed (häst-rationerne) vägar jag i underdånighet
erinra om den öfriga kostnad, sorn, på sätt nyss nämndt
när, särskildt drabbar dc Officerare, hvilka måste hafva tjensthästar,
»nemligen den ingalunda obetydliga utgiften för stallhyra, hästarnes
»skötsel och skoning, stall-effekter m. m. Denna kostnad, sorn,
»enligt Krigs-Collegii beräkning, kan upskattas till omkring 400
»R:dr R:mt årligen för hvarje tjenstehäst, och hvilken kostnad de
»nu äfven nödsakas af sina löner bestrida, anser jag, lika med
rKrigs-Coll., val riiUeligen böra i sin helhet af Slaten dem särskilt
rgodlgöras, men då en dylik ersättning torde anses alltför betydlig
»och äfven medföra större utgifter för Staten, än att ersättningen
»till liela det af Krigs-Coll. beräknade beloppet nu må ifrågasättas,
»inskränker jag mig, alt i underdånighet föreslå, att åtminstone i
»sådant afseende måtte beviljas 100 R:dr rmt för hvarje utgående
»häss-ration.»
Hr Gr:n torde härutaf kunna finna, all det skulle vara äfven
mig kärt om större anslag härtill kunde beviljas. Då jag af omständigheter,
som berott hvarken af Regering eller Dep:tsChef, sett
mig nödsakad alt i öfrigt göra så stora anspråk på Ständernas beredvillighet,
i och för förbättrad aflöning för Arméens befäl, vågade
jag sannerligen icke hoppas—jag erkänner det-—på medhåll
från den sidan Hr Gr:n tillhör; men jag ser med nöje, att
jag gjort Hr Gr:n orätt. — Hvad lönerna vid Kronprinsens llusarReg:le
beträffar, så har jag i mitt anförande till Stats-Råds-prot.
utvecklat de motiver, på grund af hvilka jag ansett dessa löner
icke böra sättas alldeles sä högt, som vid de öfriga GarnisonsReg:tne.
Man kan visserligen säga, att då jag i allmänhet framhållit
principen om likhet för alla grader, hade jag äfven här bordt
följa samma princip; men då nu olika förhållanden i afseende på
tjenstgöringen m. m. verkligen förefinnas, har jag, af samma skäl
som nyss förut är åberopadt, nemligen skyldig omtanka för Statens
tillgångar, icke trott mig böra tillstyrka högre belopp, än nu
skett, enär hvarje individ ändock skulle få ungefärligen lika och
några till och med högre lön, än motsvarande grader vid de öfrige
Garnisons-Reg:tne. Anser likväl Utsk. att tillgångar finnas,
så är jag den förste som tillstyrker att principen bör fullföljas,
och instämmer således fullkomligt med Hr Gr. Anckarsvärd, hvarföre
jag också hoppas på hans medverkan, når det engång kommer
så långt.
Gr. Anckarsvärd äteruptager ett äldre förslag om FotgardesReg:tnas
sammanslående till ett Reg:te. Man kan dock icke uptäcka
om meningen skall vara att indraga halfva nummerstyrkan,
i hvilket fall redan vid föregående Riksdagar blifvit visadt och af
R. St. erkändt nödvändigheten att bibehålla allt det fåtaliga värfvade
manskap vi ännu ega, eller om icke Hr Gr:n snarare blott vill
154
T> en 28 J a n u ar i f. m.
förminska bcfälspersonalen. för hvilken händelse, såvida någon betydligare
besparing härigenon skulle vinnas, en så stor del deraf
dock måste ingå, att man svårligen kan förklara huru detta skulle
öfverensstämma med Grins längre fram yttrade, ganska riktiga anmärkning
om Gardets trägna vakt- och tjenstgöring.
Att lngeniör-corpsens löner vid sednasle Riksdagen blefvo höjda.
är sanni. Detta skedde till följe af enskilda motioner, för
hvilka jag visserligen icke kan bära eller åberopa förtjensten, men
ej heller rättvisligen bör upbära klandret eller tillräknas bristerna.
Att behofvet af ökadt antal officerare vid denna corps skall blifva
allt mer och mer känbart är säkert, och hoppas jag att detta erkännande
må 1111 och framdeles, när fråga derom upstår, leda till
ett aktgifvamle på Ur Grins afgifna tillstyrkan.
På samma sätt medgifves gerna, att det begärda rese-understödet
kan anses för litet, och önskade jag, likasom llr Grin, att
dylika stipendier för Officerare af alla vapen mätte kunna beviljas,
•lag har dock icke alldeles förbisett denna vigtiga angelägenhet,
ty äfven för General-Stabs-Officerare bar K. M:s, uppå min tillstyrkan.
begärt 4000 Rldr rmt, utöfver de 3000, för Ingeniör-corpsen,
som här äro i fråga, hvilket dock mätte hafva undfallit Hr
Grins upmärksamhet. Emellertid kan jag ej vara nog tacksam för
det stöd vid dylika anslagsfrågors framställande, som jag följaktligen
har anledning förvänta å Hr Grins sida. — Att jag för öfrigt
varmt intresserar mig för denna sak, bevisas bäst deraf, att af
extra medel eller besparingar, under min korta tjenstetid, (lere re -  seunderstöd blifvit ät Ingeniör-officerare anvisade.
I afseende på Indelta Arméens aflöning har Hr Gr. Anckarsvärd,
efter mitt förmenande, yttrat sig sä lösligt och sväfvande,
att jag svårligen kan derom ingå i något svaromål. Att 1833 års
löne-reglering var felaktig anser äfven jag: men dess hufvudsyfte
var att bereda löner i och för en genom bevärings-författningen
af behofvet påkallad tillökning i officerarnes antal. Detta skedde
visserligen ganska olämpligt genom förändrande eller indragande af
Arméens boställen och en del indelta räntor. Likväl kan ingalunda
sägas att indelningsverkets aflöningssiitt derigenom blifvit förstördt.
De angelägnaste boställena äro qvar och mäste qvarstå, i fall ej
sambandet mellan befäl och trupp skall brytas, och den stora tanke,
som grundat en af våra vigtigaste inrättningar, skall till hufvudsaklig
del förlora sin verkande kraft. Föregående Riksdagar hafva
redan afgjort frågan om dess bestånd, och detta är, såsom jag
redan tagit mig friheten åberopa, skyddadt af begge Statsmakternas
gemensamma beslut. Utan Under-offlcers-boställen kan man
hvarken erhålla skickligt underbefäl, som för sin upmuntran måste
hafva ett mål att eftersträfva för sin bergning, ej heller den nödiga
tillsynen öfver manskapet. Redan nu finnér man en stor brist
på sökande til! sådane under-officers-bestållningar, som hafva kontant
lön. och det skulle kanske icke blifva möjligt att få dessa
platser någorlunda besatte, om ej hoppet på en framtida bättre
utkomst erbjöd sig. Detta underbefäl bildar nu en nitisk, ordent
-
Den 28 Januari f. m.
155
lig och (laglig samhällsklass, verksam och noggrann i sin tjenst,
aktad och gagnande i det allmänna. Motsatsen vöre alt befara
under en annan organisation.
På alldeles analogt sätt förhåller sig, hvad tjensten och ordningen
inom kompani eller sqvadron beträffar, med de ännu af
kompani- eller sqvadrons-chefernc innehafde boställen. En officer
, mäste, för tjänstgöringens skuld, linnas inom kompaniets stånd.
Hvar vill man låta honom bo? — Derom har jag redan yttrat
mig. — Gr. Anckarsvärd säger att »likstämmighet» i aflöningssättet
för Indelte Arméen ej vunnits och aldrig kan vinnas. Jag frågar:
hvar kan någonsin en absolut sådan likstämmighet ega rum? Äro
icke snart sagdt hvarje, civil eller militär tjenstemans vilkor och
bergning beroende af så väl lokala omständigheter, som olika utgifter,
hvilka oftast variera emellan särskilda provinser, om ock
deri kontanta lönen aldrig så mycket lyckas blifva en och densamma
på papperet? — Och kan staten någonsin på annat sätt reg
lera?
-—• Men cn skyldighet är deremot att söka ordna dessa förhållanden
på möjligaste bästa sätt, och der regleringen är felaktig,
bör den om möjligt rättas. En sådan rättelse förmodar llr Gr:n
att de föreslagne upskaltnings-kommissionerne ej skola åstadkomma.
.lag är af en annan åsigt, och öfver våra olika individuella åsigter
lärer StatsUtsk. bäst blifva i tillfälle att dö mm a och afgöra. —
Emellertid fordra de ökade lefnadskostnaderna ett provisoriskt anslag
till förbättrande af de sämsta lönerna Vore det rättvist och
billigt att låta de vanlottade lönlagarne svälta under tiden, medan
Statsmännen tvista om olika principer? — Ett förslag till en sådan
provisorisk eller tillfällig aflöning är af mig nu uprättadt och,
på grund af de upgifter, som från Kammarrätten blifvit infordrade,
så noggrannt och omsorgsfullt upgjordt, sorn man skäligen kan
begära. Gr. Anckarsvärd anser Jiufvudgrunden för vårt Indelningsverk
lika i rust- och rote-hållen, men icke i do indelta räntorna
och boställena. Jag åter har den öfvertygelse alt grunden ligger
i begge delarne, dels af hvad här förut blifvit korteligen anfördt,
dels deraf, att hvarje kontant lön ovilkorligen, i följd af prisvexlingar,
efter en viss lid skulle påkalla en ny löne-reglering,
och nya tvister med olika tänkanden, nya tillfällen att visa afvoghet
mot Arméen, ny obelåtenhet å ena eller andra sidan — från
hvilket allt Indelnrsverkets bibehållande i sitt närvarande skick,
efter dervid gjorda behöfliga förbättringar, skulle till Statens och
löntagarens fromma befria oss. Högtidligen, genom grundlagen
samt Konungens och R. St:s gemensamma beslut tillförsäkradt att
framgent förblifva i orubbadt åtnjutande af en gång gifne förmåner,
skall indelta armée-befälet aldrig på annat sätt ega samma säkerhet
för sin existens och derjemte lemna Staten samma tjenster,
som hittills visat sig så fruktbringande. Ett »fört roen de-vo turn»
begär jag icke, men skyldig upmärksamhet till milt förslag; jag
vågar hoppas att det är billigt och att dess genomförande skulle
framkalla hos Armé-befälet en tacksamhet och en förbindelse, som
det i farans stund säkerligen skall veta gälda — och hvem kan
156
Pen 28 Jann ari f. m.
ansvara för eller förutspå, när denna farans stnud kan varda koni
mande?
Hvad Lifbevärings-Regeitet beträffar, liar Hr Gr:n förklarat,
dels att Chefsplatseu vore öfverflödig oeh icke tarfvade löneförböjning,
dels att bäst vore om Regeitet sammanslogs nied båda Gardes-Rege:tne.
Idéen härtill mätte vara tagen från mitt eget anförande
till Stats-Räds-prot., der jag (pag. 32) bland annat vidrörer
just samma utväg, men tillika förklarar, all verkställandet skulle
erfordra större anslag, än jag då ansåg mig kunna tillstyrka. Som
jag ännu vidhåller samma åsigt, torde jag böra uplysa, att den
derutaf upkommande utgift en skulle stiga till närmare 60,000 R:dr
rmt utöfver hvad K. M. begärt. Hr Grin bar nemi. sjelf sagt,
att om Regeitet fördelades pä Gardel, så vore det billigt att befälets
löner bestämdes till likhet med hvad för Gardes-befälct kommer
att beviljas. Härtill skulle åtgå ungefär 30,000 Ridr rmt
utöfver hvad som nu är för Lifbevärings-Rcgeitet föreslagit. Då
befälet dessutom icke lärer kunna tvingas att gå in pä Garderne,
så skulle Indragnings-statén i sådant fall belastas med en utgift
af ungefär 28,400 Ridr rmt som utgör Regeitets nuvaride stat.
Nu är det sannt att en del kan finnas villig dertill, men sannolikt
kan man antaga alt det blifvit för Staten en direkt förlust af minst
40,000 R:dr. Jag undrar, om jag tillstyrkt sådana summor för
sådane ändamål, hvad Hr Grin då skulle hafva sagt. Åtminstone
måtte det dä hafva varit mera skäl till häpnad öfver de begärda
anslagens storlek, än som kan slutas af det uttryck hvarmed Hr
Grin börjat sitt anmärkningsmemorial. —- llr Grin förklarar alt löneförhöjning
för Chefen är öfverflödig, liela den förhöjning, som
åt honom är föreslagen utgör dock endast 320 Ridr rmt och för
lista Bataljons-Chefen 360 Ralr s. m.; men Hr Grin borde hafva
observerat att de i stället mista den hustralion, de nu erhålla, och
att det således blott är att anse såsom en ersättning för densamma.
i händelse StatsUtsk. och Ständerne bifalla förslaget. Vid inga
andra Bevärings-Corpser utgå hästrationer för befälet; derföre hatjag
för principens skuld, som man så ofta talar om, när den icke
finnes, men klandrar när den ifrågasattes, trott mig böra tillstyrka
hästrationens försvinnande vid Lifbevärings-Regeitet. Kan Hr Grin
kalla en ersättning derför, för löneförhöjning?
Emot den föreslagna Pensioneringen för Arméen tyckes llr
Grin icke hafva något annat att invända, så framt tillgångar dertill
kunna beredas, än att vid beviljandet fästes del vilkor, ratt
Postmästare- och Tull-tjensternas besättande ensamt måtte blifva
förbehållet berörde verk. Ehuru de militära tjenstemännen af äldre
författningar blifvit tillförsäkrade örn en dylik förmån: ehuru
de hittills visat sig sköta dem till Statens sanna bästa, och ehuru
i de flesta främmande länder sådane tjenster, i långt mera utsträckt
mån äro deni niedgifne än i Sverige, har jag likväl, i enlighet med
R. Stis Revisorers åsigt, ansett mig böra, ibland andra vilkor (pag.
47) föreslå, att den som innehar beställning på Rikets Stat eller
åtnjuter aflöning af andra allmänna medel icke må vara berättigad
Den 28 Januari f. ra.
157
lill fyllnails-pension o. s. v. Hr Grin torde deraf finna, all jag
icke underlåter atl lemna behörigt och billigt afseende å hvad i
denna del bordt iakttagas.
Ilen i Stats-Råds-prot. anmärkta brist på officerare, som vid
inträffande krig skulle upstå, bar Gr. Anckarsvärd ansett böra afhjclpas
derigenom att ungdomen vid universiteterne fä tillfälle att
inhemta militära kunskaper, i likhet med hvad som sker vid Polytekniska
skolan i Paris. Hvad först denna skola beträffar, så lemnar
den egentligen endast officerare för de scientifika vapnen och
är närmast att jemföra med härvarande läroverk å Marieberg. Men
äfven jag linner ganska nyttigt om i militära ämnen kunde undervisas
vid andra högre läro-anstalter; dock får jag anmärka, att den
tillökning af officerare och underbefäl, som vid inbrytande, krig
kunde från Akademierne erhållas , alldeles icke blifvit förbisedd
vid upgörandet af erforderliga mobiliserings-planer, men befunnits
alldeles för otillräcklig.
1 afseende på sättet att bibringa Arméens befäl den bildning,
som för en Officer är lika vigtig som för hvarje annan Statens embetsman,
har Hr Gr:n meddelat hvarjehanda åsigter, såsom:
att Krigs-skolan på Carlberg bibringar en ensidig upfostran,
oförenlig med allmän beväringspligt;
alt krigsvrket icke fordrar någon särskild läroanstalt, dä de
behöilige delarne af krigsvetenskaperne lika väl och med stor besparing
kunna läras vid universiteterne;
att skolan på Carlberg blott lemnar en ringa del af det för
Arméen behölliga befälet;
att landt- och sjö-kadetter ej böra erhålla undervisning vid
ett gemensamt läroverk, utan de sednare förflyttas till Carlskrona;
alt Svenska Arméen hade mycket kunnigare officerare innan
någon krigsskola fanns;
att vid krigsskolan på Carlberg språkundervisningen äsidosättes;
m. m.
Att underkasta, alla dessa åsigter en utförlig granskning, till
ådagaläggande af deras värde, skulle fordra vida längre tid än deråt
vid detta tillfälle kan egnas. — Frågorna om Officerarens bildning
i allmänhet, hvilka äro af stor vigt, hafva under det sednaste århundradet
i de flesta länder varit föremål för en uplyst och allvarlig
pröfning utur såväl den allmänna, som den rent militära bildningens
synpunkt, och utmärkte män med kunskaper och krigserfarenhet
hafva deröfver mycket tänkt, talat och skrifvit. Resultaterna
äro kände. I nästan alla Europeiska länder — och till och
med i Amerikanska Fristaterne — bildas nu för tiden allt eller en
del af Arméens befäl vid af Staterna helt och hållet eller till en
del nnderhållne krigsskolor. Ingenstädes har mig veterligen, någon
sådan skola deri sednare tiden blifvit upphäfd, men flere deremot
utvidgade och förbättrade. Så är förhållandet i Preussen, Tyska
Staterna, England, Frankrike, Sardinien m. fl. länder, för att icke
tala om Ryssland, och i en främmande stat Bayern har nyligen en
större sådan läro-inrättning blifvit ombildad till ungefärlig likhet
158
Den 28 Januari f. ra.
med den i vårt land befintliga. 1 Österrike hafva det sednaste
krigets erfarenheter förauledt dessa krigsskolors utsträckning till
ett system, sorn nu är under genomförande och hvartill man aldrig
förr sett motstycke; man följer der gossens militära uppfostran
genom lieie olika militär-skolor från 7:de till 23:je året.
livad bevisar allt detta? Skola vi ensamt stå efter alla andra nationers
framsteg äfven i krigskonsten och har llr Gr:n rätt i det
påstående att Carlberg är obehöfligt derföre att högre militära läro-anstalter
finnas? Dessa afse ju special-vapnen.
Hr Gr. Anckarsvärd anser krigsskolan på Carlberg bibringa
ensidig uppfostran. — Del torde med anlening häraf kunna frågas,
om hvarje slag af bildning, som, bygd på förut lagd humanistisk
grund, åsyftar att meddela grundliga insigter i något visst yrke
och kärlek för dess utöfning, icke alltid måste, genom sin speciella
riktning, vara till en viss grad ensidig, och om icke så måste vara
fallet med hvarje yrke, såvida nemligen någonting med besked en
gång skall deruti uträttas. Att ynglingarne, under vistelsen vid
krigsskolan, bibringas vana vid ordning, upmärksamhet och lydnad
— så nyttigt vid all upfostran — lärer väl cj få namn af ensidighet.
Om talaren med denna sednare åter alsett den kastanda
och de ståndsfördomar, som kunna anses vid en krigsskola möjligen
finna näring, så har det numera ingen fara att ju icke tidens
uplysniug och hela vårt samhällslif fullkomligt motarbetar och tillintetgör
den. — Det förefaller mig derföre nästan, som om den
befarade ensidigheten slutligen helt enkelt reducerar sig till den
uteslutande liäg och kärlek för yrket och dess pligler, som man anser
en krigsskola företrädesvis böra grundlägga. Om så skulle vara,
anser jag ensidigheten, från yrkets synpunkt betraktad, för en fördel,
långt mer att värdera än klandra. — Huru bildning vid en
krigsskola skulle vara oförenligt med allmän beväringspligt, är svårt
att inse. Beväringen behöfver ju, mer än stamtrupperna, dugligt
och öfvadt befäl. Conscriptions-syslem och krigsskolor förekomma
i nästan alla länder.
Hr Grins påstående, att krigsvrket icke fordrar någon särskild
läro-anstalt. då de behöfliga delarne af krigsvetenskaperne, lika väl
och med stor besparing, kunna läras vid universiteterne, borde vä!
vara grundad dels på noggrannt inhemtad kännedom om hvaruti
bildningen vid Statens krigsskola nu består och huru den der meddelas,
dels och på erforderliga beräkningar öfver kostnaden för en
militär-bildnings-afdelnings förläggande lill unniversitel.et. Ty utan
att vara stödt på sådan grund, förlorar ju llr Grins påstående allt
sitt värde. — Vid en krigsskola mäste icke blott den theoretiska,
utan äfven den praktiska skickligheten främjas. Den sednare fordrar
ändamålsenligt anordnade öfningar af åtskilliga slag. Flera
af dessa (t. ex. artilleri- och broslagnings-öfningar) blifva, under
nuvarande förhållanden, billigare genom hufvudstadens granskap,
än om de skulle utöfvas längre derifrån. Skulle nu erforderligt
antal lärare, jemte den för ölningarne nödiga attiraljen, förläggas
till en af universitets-städerne, eller kanske till begge, samt den
Den 28 Januari f. m.
theoretiska och praktiska undervisningen der meddelas lika fullständigt,
sorn vid Statens nuvarande officers-bildnings—anstalt, sä
betviflar jag, af flera skäl, den deraf följande »stora besparingen.»
Att skolan vid Carlberg ej kan lemna allt det befäl, som Arméen
behöfver, är visserligen enligt förhållandet och har aldrig
kunnat påräknas med hittills beviljade anslag. Att 'den blott lemnar
»en ringa del» af detta befäl, är likväl sä ali förstå, att frän
denna skola årligen utgå alla för flottan behöllige Officerare och
något mera än | af det vid Arméen erforderliga befälet. Orsakerne
härtill äro naturligtvis utrymmet och. såsom jag nyss sagt,
det till skolans underhåll nu anvisade anslaget. Viii bedömande af
detta sednare bör tagas i betraktande, att läroverket derför är
skyldigt att underhålla 20 frikadetter och att, med den återstående
delen af anslaget, bestrida kostnaden för de vid samma undervisningsverk
förenade landt- och sjökrigsskolornc, hvarföre äfven vårt
land icke, så som folket är med andra Stater, bekostar underhållet
af någon särskild sjökadcllskola
Hr Gr:n tilIkännagifver ytterligare sin åsigt vara, att landtoch
sjökadetter ej höra erhålla undervisning vid ett gemensamt
läroverk, utan de sednare böra flyttas till Carlskrona. — Med anledning
häraf, tillåter jag mig uplysa, hvad Hr Gr:n sjelf förmodligen
har sig bekant, att denna fråga länge varit föremål för olika
tankar bland Officerare inom sjövapnet; att K. M. för 3 är sedan
updrog åt en af sjö-officerare sammansatt Komité alt företaga en
närmare granskning af de för sjö-krigsundervisningen i vårt land
gällande föreskrifter; att denna Komité, efter en noggrann pröfning
af frågan rörande landt och sjökrigsskolornas förening, ansåg
fördelarne af en sådan förening vara så öfvervägande, att de enhälligt
tillstyrkte »sjö- och landkadetternas upfottran vid Krigsskolan
på Carlberg». Denna, af uplyste och sakkunnige män enstämmigt
yttrade åsigt visar således, att Hr Gr. Anckarsvärds bestämdt
tillkännagifna förmening åtminstone icke delas af alla.
Den värde talaren har yttrat, att »Svenska Arméen egde
mycket kunniga Officerare innan någon Krigs-Akademi fanns».
Kan det verkeligen vara hans mening att begagna denna reflexion
såsom ett bevis för en krigsskolas obehöflighet? På grund af
detta argument, kunde man ju såsom lyx-artikel betrakta hvarje
bildningsanstalt, ty under alla tider och i alla länder hafva itpträdt
kunnige individer, oberoende af lärdomsskolornas antal
och skick. Men jemförelsen emellan desse »mycket kunnige»
Officerares antal inom Svenska Arméen, före Krigs-Akademiens
tillvaro och nu, gifver vid handen ett förhållande, som jag är
öfvertygad att sjelfva talaren måste kallas lyckligt. Och dessutom,
hvarifrån härledde sig desse omnämnde, fåtalige men kunnige
Officerares vetande? Jo, dels från en upfostran i sjelfva
kriget, dels från resor i främmande länder och begagnandet af
dervarande militära läro-anstalter. Talaren tyckes för dessa
tider hysa en viss förkärlek då han föreslår, att, i stället för
vår krigsskolas bevarande inomlands, använda dess anslag till
160
Den 28 Januari f. m.
rese-stipendier utomlands. Utan någon skola i Riket, der de
militära elementerna theoretiskt och praktiskt kunde inhemtas,
skulle de få ynglingar, som kunde komma i åtnjutande af nämnde
rese-understöd, framstå för utlänningen, föga underbygde,
och blotta en brist i våra militära bildnings-ansfalter, som jag
befarar att talarens ekonomiska välmening icke förmådde skyla.
Tiden, som erfordras för den utländska militär-bildningen blef
alltså temmeligen lång och den ekonomiska vinsten temmeligen
obetydlig. — Jag kan derföre icke dela talarens missnöje öfver
möjligheten att kunna erhålla militärisk bildning inom vårt eget
land, och jag har svårt att förklara hans ovilja emot Krigs-Akaderaien,
om icke skälen äro likartade med dem, på grund af
hvilka han missbilligar skjutskolors införande, eller derföre a att
skjutkonsten är så ringar.
Den råa styrkans öfverlägsenhet i kriget hör, sedan länge,
till det förflutna, och krigskonsten i vår tid kräfver ett studium,
hvars ensidighet — talaren måste förlåta är en verklighet. Vi
kunna numera icke vända våra vapen mot någon Europeisk nation,
hvars krigsbefäl icke, till större delen, förvärfvat denna
»ensidiga,n men för yrket nödvändiga bildning. Att kunna upkasta
ett fältverk, slå en brygga, handtera en kanon, affatta och
taktiskt bedöma en position o. s. v. är i vår tid af oeftergiflig
vigt. Inhemtandet af såväl theoretisk som praktisk kännedom
om militäryrkets många olika delar fordrar en lärare-personal
och en materiel, som gifver åt krigsskolor i alla länder det
ohjelpliga felet att vara något dyra. Dyrbarare är dock förlusten
af en Armée till följe af befälets oskicklighet. Så tänker
man åtminstone i andra länder, der särskilda krigsskolors nödvändighet
ännu icke af någon klandersjuka blifvit satt i tvifvel.
Ett af de biskal till Krigs-Akademiens indragning, hvarvid
talaren synts fästa mycket afseende är — såsom han uttrycker
sig — detta läroverks »åsidosättande» af de lefvande språkens
inlärande. Det är förvånande, att en af Svenska folkets representanter,
på ett afstånd af ^ mil från det läroverk, hvars alla
lektions-tabeller äro tillgänglige och hvars alla examina äro offentlige,
icke aktar nödigt att personligen förvissa sig om förhållanderne,
innan han offentligen och »utan rädsla för misstaga
vågar förevita nämnde läroverk åsidosättandet af ett, för militär-yrket
i synnerhet oumbärlig ämne. Jag vill här icke trötta
det Högloft. Ståndet med redogörande för lärotimmar och examens
fordringar, utan blott i förbigående nämna, att till och
med i de tvenne högsta klasserne — den egentliga afdelningen
för militärämnen — åt fransyska språkets fortsatta lärande är
lika lång tid anslagen, som åt Taktik, Reglementen och Krigsartiklar
tillsammanstagne, åt Tyska språket lika lång tid, som
till Artilleri, artilleri-ritning och handgevärs-lära. samt åt Engelska
språket, hälften af den för Befästningskonst och Topografi
bestämda lektionstiden; och jag är öfvertygad, att ingen,
som besinnar det förhållande, i hvilket ämnena vid en krigssko
-
Den 28 Januari f. m.
161
ia måste stå till hvarandra, skall anse språkstudiet vid krigsskolan
å Carlberg styfmoderligt behandladt. — Till det antal
kadetter, sorn under de sednare åren utgjort omkring 200, består
Staten, för Fransyska språket 2 lärare, för Tyska 1 och
för Engelska 1, och till följd af detta förhållande kan icke af
utgående kadetter skäligen fordras, alt de skola hafva hunnit
inhemta en fullkomlig språkskicklighet. Dock har det de sednare
åren visat sig, att icke ringa antal har vid utgångsexamen
erhållit ett betyg, som berättigar att, utan förnyad språk-examen
ingå i Generalstaben, och såsom ett exempel på examensfordringarne
vid Krigs-Akademien må blott nämnas, att examinerade
Studenter någon gång, då de sökt blifva antagne som kadetter,
vid inträdesexamen lill i:sla klassen blifvit differerad i språken.
Jag är således i detta afseende af fullkomligt motsatt tanke
med Hr Gr:n och jag har bevis för min åsigt. — Hr Gr:n anför
Sprengtporten omsorger för sin brigads utbildande. De äro
obestridliga; också räknas bland dessa förnämligast grundandet
af Hapaniemi kadett-skola i Finland. Vi hafva nu haft en långvarig
fred och under tiden har krigskonsten vunnit ett försprång,
som det sannerligen behöfves alla våra militär-inrättningars versamhet
för att uphinna.
Angtde General-Stabens föreslagna organisation yttrar Hr
Grtn endast helt lakoniskt: att detta förslag är inveckladt och
opraktiskt, samt nyttan deraf tvifvelaktig. Mot sådane exclusiva
kraftord, har jag ingenting annat att invända, än att jag
önskade se detta bevisadl. Om behofvet af en dylik organisation*
är så mycket både här i Sverige och i främmande länder
taladt, att derom föga återstår att tillägga, helst det aldrig egentligen
synes bestridt. Hvartill gagnar då anmärkntn? Sakkunnige
män hafva uprättat hufvudgrunderna för mitt förslag, och
mot dessa grunder har ingenting blifvit invändt. Jag hoppas
således att intet afseende må fästas vid den af Hr Gr:n framkastade
fras, hvars rätta mening jag sannerligen icke förmår rätt
upfatta. Jag förmodar dock, att Hr Gr:ns uttryck om det opartiska
och invecklade uti ifrågavande organisations-förslag måste
röra sjelfva aflönings förhållandena. Sedan jag likväl, i oftanämttde
vidlyftiga StatsRåds-prot. sökt motivera anledningen,
hvarföre jag icke ansett General-Staben i Sverige kunna blifva,
liksom i flere andra länder, en fristående institution, utan till
följd af omständigheter, som i prot. äfven äro teinligen utvecklade,
mäst betrakta densamma såsom tillhörande vissa rege:ten
och corpser, så upstår ovilkorligen det förhållande, att när General-Stabs-offlcerare
kommenderas till tjenstgöring vare sig i
Stockholm eller å andra orter, blifva icke allenast de för tillfället
befriade från deltagande i den tjenstgöring, som, lika med
andra officerare, tillkommer dem vid det respektiva rege:tet eller
corpsen, utan dessa sednare pålägges äfven derigenom ökad
tjenstgöring i deras ställe. Jag hade icke trott det vara så
lil H. II
162
Den 28 Januari f. m.
oegentligt eller så inveckladt att föreslå, det ett särskildt, tillräckligt
stort arfvode eller traktamente borde anslås åt en sådan
General-Stabs-offlcer, i och för hans tjenstgöring vid Staben,
hvaremot det vore billigt att han vid regertet afstode ett belopp,
motsvarande hvad nu iir föreslaget för första officers-graden
eller 500 li:dr rmt, samt dessutom, om han vore Kompanieller
Sqvadrons-Chef, ett visst stadgadt belojjp. Jag anser ingenting
vara lättare, än att detta afdrag skedde vid atlöningsregleringen
inom regertet. Derigenom skulle alltid en surnumerär-offlcer
derstädes blifva i tillfälle att få lön. samt sålunda
ersättning tillkomma den, som får sköta General-Stabs-officerens
tjenst vid regertet. Finnas inga Surnumerärer. så tillfölle afdraget
regertets Lönings-direktion, som, när den öfriga behållningen
utdelades, lätteligen kunde tillse, att den som haft ökad
tjenstgöring derföre klefve godtgjord. — Jag kan icke finna att
denna föreskrift är så invecklad som Hr Grrn och åtskilliga andra
påstått. Jag önskar och hoppas, att vederb. måtte behjerta
hvilken brist hittills varit inom Svenska Arméen på en verklig
och behörigen organiserad General-Stab.
Rörde skjulskolorna yttrat Gr. Anckarsvärd att vi skola hushålla
med våra små tillgångar och att goda gevär framför allt
böra anskaffas. Det första är en lika rigtig aumärkn. som det
andra. Men hvartill gagnar det bästa gevär i en oöfvad hand?
Ar icke tvertom det sämsta i så måtto bättre, att dess förstörande
eller ersättande ej orsakar lika stor kostnad, som det
dyrare vapnet ? — Hr Gr:ns sats att skjutskolor äro obehöfliga,
stöder sig icke på sednare tiders erfarenhet. Nu. då man öfverallt
annorstädes fäster så stor vigt vid skjutkonsten och bildandet
af skicklige undervisare deruti; då central-skolor för sådant,
ändamål öfverallt uprättas; då sjelfva England och Englands
liberalaste press räknar såsom den aflidne Armc-öfverbefälhafvarens
största förtjenst att han grundat skjutskolan i Hythe; då,
med ökadt behof deraf, antalet af utmärkte skyttar alltmera börjar
saknas inom vår Aimée, då deremot de nya förbättrade
handgevären fordra ej blott större praktisk färdighet, utan äfven
större theoretisk insigt o. s. v., — nu skulle ej inrättandet af
en dylik skola blifva en nödvändighetssak? Detta kan svårligen
vara den värde Grrns allvar.
Att skjutkonsten bör inläras vid regeUenas mölen är äfven
min åsigt. nemi. då, när våra vapenöfningar blifva så utsträckta
att vi få lid dertill och då nödige undervisare blifvit bildade.
— Att åter införa skjutöfningar på landsbygden vore visserligen
nyttigt, om det blott kunde praktiskt genomföras och ordnas,
men kan svårligen på mycket lång tid leda till nöjaktigt resultat,
enär sjelfva skjutkonstens hemland Schweitz, der sådane
öfningar vunnit sd stor utsträckning, allt ifrån manskapets barnår,
som i intet annat land är möjligt införa, likväl bland hela
sin vapenföra härsmakt af 300,000 man, ej upställer mer än
8,000 skyttar, åt hvilka man anförtror det nya geväret, utan
Den 28 Januari f. m.
163
allt annat manskap anses bättre verka genom att skjuta salfvor
med de äldre gevären.
Saknaden af skjutskolor, såsom jemväl bibringande enhet
i instruktion och kännedom af de olika skjutgevärens konstruktion
m. in., har, enl. min åsigt, utgjort en med rätta öfverklagad
brist inom vår Armée. Att jag nu sökt bereda utsigt äfven
för oss, att härutinnan följa krigskonstens framsteg, hade jag icke
trott böra räknas mig till last. Man ropar ständigt på reformer
och förbättringar; men när förslag dertill upgöras och framstäl»
las, så förklaras de onyttige, olämplige, eller för dyra o. s. v.
Kan sådant upmuntra till nya bemödanden och ytterligare nedlagdt
arbete?
Nyttan af utsträckta vapenöfning ar erkännes visserligen till
en del af Hr Grin, men bestridvs dock i andra afseenden, och
detta på ett. efter mitt förmenande, temmeligen ytligt sätt. Det
är förträffligt och vigt, att blott behöfva säga ”nej», eller att
nyttan icke svarar emot kostnaden o. s. v. Derigenom slipper
man att pröfva eller upgifva skäl. — Rehofvet af dessa öfningars
förlängande har dock vid flere föregående Riksdagar och
äfven i nu atlemnade StatsRåds-prot. blifvit på det, som jag
vågar hoppas, tydligaste sätt visadt och ej heller någonsin förnekadt.
.Jag får således, till bemötande af möjliga inkast, hänvisa
till mitt tryckta, ganska vidlyftiga anförande derom. —
Ått efter Hr Gr:ns förslag låta indelta Arméen undergå 6 veckors
krigs-tjenstgöring, såsom det heter, förmodligen slraxt före
eller jusi vid inbrytande krig, är en idé, om hvars praktiska
värde jag förmodar icke mången bör komma att stanna i villrådighet.
Det vore sannerligen att allt för länge upskjuta hvad
jag för min del anser oundgängligt att hafva undangjordt, innan
Arméen utsattes för ett sammanträffande med fienden.
1 anseende till asvårigheten att hålla de värfvade rege:tena
kompletta» påyrkar Hr Gr:n kommenderingar itr indelta Arméen,
hvarigenom en lärorikare öfning kunde vinnas än i allmänhet
vid rege:tenas korporals-skolor. Men dessa sednare kosta intet,
eller snart sagdt intet, då deremot de nu förespeglade blifva
jemförelsevis ganska dyra. Jag är långt ifrån att bestrida nyttan,
tvertom inser och erkänner jag den, men detta skulle föranleda
en så hetydligt ökad kostnad, att jag icke vågat begära
något dylikt. Kanske skola medel härtill under Hr Grins auspicier,
kunna beredas och då vore jag ganska tacksam. Emellertid
och då jag nu hör, att jag i flere fall — till och med i
Hr Grins tanke — kunnat och bordt begära större anslag och
sålunda, snart sagdt, klandras för att hafva äskat för litel, så
hoppas jag att ett motsatt förhållande för framtiden icke måtte
komma att falla dåvande DepitsChef till last, utan den hittills
vanliga beskyllningen att hafva begärt för mycket då måtte uteblifva,
och vederb. hafva att påräkna samma erkännande, som
jag nu till en del, midt ibland allt klander, fått glädja mig åt
164
Den 28 Januari f. m.
För Hr Gr:ns medgifvande alt större öfningsläger anågon
gång" böra bållås, stannar jag i förbindelse: men anhåller att
få flista upmärksamheten derpå, att just den nyare tidens krigskonst
framkallat behofvet af större corpsers sammandragande
ända derhän, att man i de flesta länder måst besluta sig för
uprättandet af s. k. stående läger för en betydlig truppstyrka,
exempelvis Engelsmännen vid Aldersbott och Shornclitf, Belgierna
vid Beveiloo. Fransmännen vid Boulogne och Lyon. t. o.
m. Schweitzarne vid Thun o. s. v. Dessutom torde det hafva
undfallit Hr Gr:ns upmärksamhet att uti den Kongl. Propos:n
finnes uttryckt, pag. 106, att "något särskildt anslag för de till
öfningslägren kommenderade regeitens och rorpsers underhåll
erfordras icke, om lägret ej varar längre tid, än hvad för rege:tsmötet
blifver bestämdt", o. s. v.
Med hållandet af större öfningsläger är jemväl den fördel
afsedd, som också af Gr. Anckarsvärd påpekas, eller att
bereda nödig erfarenhet i sättet för truppernas underhåll och
vård i fält. Men då Hr Gr:n klandrar att manskapets fortskaffning
sker å ångbåtar eller sjöledes, i st. att det borde
öfvas genom längre marscher till fots, så drabbar denna tillvitelse
helt och hållet li. St., och icke Chefen för LandförsvtsDep:tet.
Redan vid 1834 års Riksdag afgåfvo nemi. Ständerna
en underd. skrifvelse, hvaruti anhålles om "transport sjöledes ej
mindre af båtsmän, än af kronans manskap i allmänhet" samt
att en sådan fortskaffning "från en ort till annan inom Riket
hädanefter alltid måtte verkställas sjövägen, antingen på kronans
egna eller på hyrde fartyg, då ett sådant transportsätt kan begagnas.
" Sedermera ingingo R. St. vid 1841 års Riksdag med
förnyad underd. skrifvelse till K. M., då frågan förekom om utfärdandet
af ny tågordning, för hvilken det upgjorda förslaget
innefattade att "fortskaffning landvägen af trupper, tillhörande
landt-arméen, skall i allmänhet ske medelst tågande." Men 11.
St., som funnit sin "öfvertygelse om lämpligheten" af transporter
sjöledes ytterligare stadgad, anhöllo då enl. ordalydelsen »om
ett tillägg i berörde stadgande, så att fortskaffning af trupper,
tillhörande landt-arméen, äfven måtte komma att ske sjöledes,
då E. K. M. finner sådant tjenlig! och med för handen var.-de
omständigheter öfverensstämmande " På grund af detta R. Strå
egna beslut npsattes den g i nu gällande tågordning, som föreskrifver
det oftare användandet af just samma fortskaffningssätt,
hvilket af Gr. Anckarsvärd här blifvit tadladt, och som jag för
min del icke heller finner ändamålsenligt, hvarföre jag också
hemställt, att fortskaffning medelst tågande åtminstone en gång,
antingen till eller från öfningslägret, måtte få ega ruin.
Beväring s-manskapets öfningar äro af Hr Gr:n ännu lösligare
vidrörde. Utan att kunna bestrida deras nödvändighet,
finner Gr:n detta manskaps öfning blott för en gång endast leda
till den fördel att folkets militära håg och känsla derigenom
väckes och underhålles. Redan detta är mycket vunnet; men
Den 24 Januari f. m.
165
långt ifrån att förneka, har jag tvertoin i milt anförande till
StatsRåds-prot. tydligen framställt vigten och den stora fördelen
deraf, att samma Bevärings-manskap under 2:ne år vapenöfvades.
Skulle R. St. finnas benägne att härtill lemna bifall, så
vore sannerligen ett stort steg uttaget till våra försvarsk^afters
lyftande; men så länge man med skäl kan frukta afslag till
en sådan framställning, har jag ansett nödvändigt att åtminstone
den årsklass, som vid fiendtligt inbrott först bör vara redo att
utgå, erhåller så pass mycken vapen-färdighet, att det ej måste
undergå en rekrytskola i soldatens enklaste bildningsgrunder,
och delta på samma gång sorn det skall träda under fiendens
ögon. Efter en någorlunda inhemtad rekrythildning kunna visserligen
de kyrkoparader, som äfven af mig blifvit föreslagnc,
lända till ganska god nytta, såsom underhållande det en gång
lärda, men utan densamma, skola alla dylika parader endast
urarta till en fåfäng och tidsödande barnlek. Hr Gr:n (adlar
att dessa kyrkoparader blifvit så lösligt omnämnde uti den Kongl.
Propos:n, men Ilr Gr:n torde tillåta mig erinra, att ordnandet
deraf tillkommer K. M. i kommandoväg och torde näppeligen
blifva föremål för Stiindernes afgörande. Någon vidare utveckling
af delta ämne var icke af nöden förr än Ständerne pröfvat
och godkänt hvad röride Bevärings-manskapets förlängda vapenöfningar
blifvit af K. M. föreslaget.
Hr Gr:n anmärker med rätta, att för krigsbehof erfordras
en betydlig tross, likasom hästar, fält- och posilions-artilleri
nt. m. Det har också utgjort krigs-styrelsens oaflåtliga omtanke
att, i män af våra tillgångar och så långt R. Stis benägenhet
kunnat anlitas, söka anskaffa den för vår Aimée erforderliga
materiel. Med de anslag som under sednaste år börjat af R.
St. beviljas är redan mycket undangjoidt. Vårt närvande artilleri
har ett emot Arméens styrka lika motsvarande antal kanoner,
som de flesta utländska artillerier. Nya trossvagnar äro
tillverkade; t. o. m. för det omnämnda behofvet af hästar har
man i möjligaste mån dragit försorg. Det förslag Hr Grin framställt
alt extra r oterings skyldige borde i krig tillhandahålla
hästar i st. f. karlar, är längesedan af krigs-styrelse icke blott
up gjord t utan redan utfördt. Också finnas till detta ändamål
2.254- hästar att tillgå när krig utbryter, utan att någon särskild
vedergällning under fred. såsom Hr Grin föreslagit, dertill
behöfver utgå. Likaså äro kontrakt om hästhållning för Artilleriet
med jordegare långt f. d. afslutade. Med mindre klanderbegär
hade Hr Grin säkerligen icke framkommit med ånmärkntr,
som äro så litet grundade, eller så lätta att skaffa sig uplysning
om.
Med sann tillfredsställelse delar jag Hr Grins åsigt, så väl
att våra försvarsanstalters ordnande i allmänhet bör nu mera än
någonsin tagas i allvarligt öfvervägande, och särskildt hvad i
fråga om våra befästningar yttras, — eller att man ej i första
rummet bör förlita sig på främmande hjelp, utan att ett land
166
Den 26 Januari /. m.
bör söka försvara sig sjelft. — Jag fruktar dock alt Hr Grin,
likasom många andra, så väl inom detta Stånd, som de öfriga
funnit mitt så ofta berörde anförande till StatsPåds-prot. allt
för vidlyftigt, för att värdigas deråt egna sin upniärksamhet.
Hr Grin yttrar sig nemi. på ett ställe, för afgifvandet af sina
anmärkmr emot de uti K. M:s Propus, innefattade anslagsfrågor,
»både önskat och hoppats ett vidsträcktare fält för tankevexlingen»,
och hade föreställt sig, »att de Skandinaviska rikenas
mera klart framträdande politiska ställning skulle föranledt framläggandet
af en mera fullständig plan för Sveriges försvarsanstalters
bringande till fullkomligt sammanhang.» — Jag vågar
tro. att om Gr:n gjort sig besvär att egna några timmars upmärksamhet
åt icke allenast det anförande jag afgaf vid förra
Riksdagen, utan äfven åt mitt anförande till prof. vid den innevartde,
så skulle Hr Grin finna, att åtminstone icke alla frågor
förtjena den tillvitelsen att de äro lösligt upgjorde, icke stödda
på rättvisa och billighet, jemte andra dylika generella beskyllningar,
som jag omöjligen är i tillfälle ätt här besvara, då jag
icke vet vid hvilken Hr Grin specielt behagar fästa sig. Hr
Grin har mera än en gång talat om bristande plan för försvaret.
Hvad Grin härmed menar, tillstår jag, till min blyTgd måhända,
att jag icke förstår. Sednast yttrar Grin sig så, när
han, såsom omförmäldt är, talar om Svenska befästningarne.
Jag trodde annars att jag, just i oftanämnde anförande så öppet
och ärligt framställt alla de planer, som linnas och äro faststälda,
att Hr Grin skulle kunna se icke allenast hvilka fästningar
böra finnas och hvarest de skola vara belägna, utan äfven
huru mycket hvarje fästning är beräknad att kosta, samt huru
lång tid kommer att åtgå till dess färdigbyggande —- allt med
olika beräkning i händelse samma eller ökade anslag dertill
blifva anvisade. — Sålunda tror jag att om mina anföranden
läggas bredvid hvarandra skall man finna ganska ordentliga planer
för våra befästningar. Hvad Stockholms befästande angår,
så har K. M. icke funnit lämpligt att derom nu afgifva förslag;
men jag har dock, uti en punkt af StatsRåds-prot., som här vid
ett föreslående tillfälle blifvit af mig upläst. mera än blott antydt,
såsom Hr Grin uttrycker sig, huru nödvändig och behöflig
jag anser en dylik åtgärd vara. För öfrigt instämmer jag till
alla delar med Frih. Sprengtporten och får äfven här skatta
mig lycklig att hafva blifvit förekommen. Då jag således hört
att mina åsigler delas af flera andra, får Hr Grin ursäkta, att
jag icke anser mig hafva så alldeles orätt. — Har jag -haft för
stor misströstan till Ständernas både vilja och föimåga att på
en gång afhjelpa alla behof, så vore det mig kärt att sådant
erkänna och rätta; men det är sannerligen icke nu första gången,
som frågan bringas å bane om vår hufvudstads skyddande
medelst befästningar äfven å landsidan. Arbeten för sådant
ändamål börjades sista gången 1832, ehuru de till följd af vägrade
anslag måste inställas. Utom 1819 års befästnings-komité,
Den 28 Januari f. m.
167
var en sådan nedsatt 1839; begge utarbetade fullständiga planer
till rikets fästnings-försvar, hvilka ock, sins emellan öfverensstämmande,
sedermera under byggnadsarbetena blifvit följda.
De detalj-planer för Stockholms och Mälare-dalens försvar, som
fattades, hafva genom en vid början af sistl. år tillsatt komité
nu blifvit upgjord; men det är i intet land vanligt att dylika
speciella planer befordras till trycket, på det att man icke sjelf
må lemna vapen i fiendens händer.
Alldeles oväntadt för mig och säkerligen för inånga var
att höra, det neutralitets-förklaringen — en förberedelse till
November-traktaten och af R. St. sjelfve hyllad •— äfvensom
omsorgerna för Gottlands försvar m. m. innan någon Vest-europeisk
flotta visat sig 3 Östersjön och medan den af en sådan
flotta blottades, skulle antyda en anslutning till Östern. Jag
anser mig dock här icke behöfva deröfver ingå i svaromål.
Jag kan slnteligen icke finna annat, än att jag verkeligen
framlagt hvad som kan kallas en plan för vårt försvar, och
detta så utförligt, som man gerna kan meddela en sådan. Jag
har yttrat mig både vid denna och föregående Riksdag om vårt
passifva försvar eller fäslningarne, såsom nyss är nämndt, samt
genomgått allt hvad som enl. min åsigt tillhörer det aktiva,
eller Arméens personal, dess beklädnad och sjukvård, fältbryggeutredning,
vapen-öfningar, fiiltliikare-corps, gevär, pistoler, sablar,
faschin-knifvar •—• ja t. o. in. tändhattsväskor och slagkrutshnfvar
o. s. v. Jag har, under sina olika rubriker, framställt
icke allenast hurudan vår ställning f. n. är i alla
dessa afseenden. utan äfven hvad efter min åsigt ännu tarfvas,
för att fylla behofvet eller åstadkomma förbättringar. Man har
i sanning skäl att förvånas, om någon som haft tillfälle att göra
sig bekant med alla förenämnde, af krigs-styrelsen uprättade
och öppet framlagde planer, och som kan hafva tagit kännedom
om de utrustnings- och mobiliserings- m. fl. planer, hvilka
icke kunnat offentliggöras för en större allmänhet, det oaktadt
tillvitar samma Styrelse att icke hafva fästat tillbörligt afseende
på ett organisations-förslag. som »ehuru vid flere Riksdagar till
R. St. afgifvet», likväl af både dem sjelfve, de pröfvande Utsktn
och de sakkunnigaste män inom yrket blifvit förnyade gånger
förkastadt, och hvars återuprifvande således icke borde hafva
särdeles stora utsigter att vinna afseende eller upmärksamhet.
Hr Gr:n måtte förmodligen mena, att DepitsChefen nödvändigt
skall gå in på dessa förslag och organisations-planer, som jag
ser i Grins anförande åberopade; men det torde vara väl mycket
hegardt att jag skulle mot öfvertygelse tillstyrka hvad hvarken
Konung eller Ständer eller mina företrädare ansett lämpligt,
och det jag sjelf för min del icke anser nyttigt. — När jag då,
efter bästa förstånd, upgifver hurudan sakernas ställning är,
hvad som fattas, hvad som bör göras och förbättras, anser jag
mig icke hafva gjort mig förtjent af de itererade beskyllningar,
att alla Sveriges försvars-anstalter blifvit, med undantag af de
168
Den 28 Januari e. m.
äskade liine-förhöjningarne, »teraligen lösligt behandlade.» Jag
säger ännu en gång att .jag rår icke för, att tiderna varit sådane,
att jag tvingats egna den största upinärksamhet åt dessa
löne-anslag, isynnerhet som de tillsammans gå på millioner. —
Det är visserligen flere anmärkntr eller uttryck i Hr Grins anförande.
som jag skulle önska att besvara: men då jag redan
allt för länge uptagit Ii. o. Ad:s tid, så får jag sluta med den
anhållan, att detta milt anförande måtte få åtfölja den remiss
til! StatsUtsk., dit jag förmodar att Hr Grins yttrande kommer
att afgå.
Härtill yttrades af många ledamöter bifall.
Uppå härefter i anseende till den redan långt framskridna
tiden och med tillkännagifvande att ytterligare 12 ledamöter
anmält sig till afgifvande af yttranden i förevaride ämne, af Hr
Gr. o. Landtm, framstäld propos. upskjöts fortsättningen af öfverläggningen
till eftermiddagens plenum och åtskiljdes E. o. Ad.
kl. 3 e. ni.
Xn fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 28 Januari 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 3:ne prot -utdr. för förmiddagens plenum samt pleniprotm
för d. 10 och 14 dennes.
Fortsattes öfverläggningen. angide Gr. Anckarsvärds, Carl
Henr. d. 24 dennes på bordet lagda anförande, i anledn. af K.
Alis Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof.
Hr Löwenborg, Carl Fredr, anförde skriftligen:
Det från sista Lördagens plenum på bordet hvilande anförande
af Hr Gr. Anckarsvärd föranleder äfven mig att upträda.
Den vigtiga frågan om fäderneslandets försvarsverk manar en
hvar, som dervid fästat någon serskild, allvarlig upmärksamhef,
att derom framställa sin mening. Af en ovand talare, hvars
åsigter i ämnet, måhända icke af flertalet delas, är ett sådant,
npträdande dock alltid något vägadt. Frågans belysning från
Den 28 Januari e. m.
169
flera sidor bör emellertid vara af något värde, helst som jag
likväl har någon anledning tro, att dessa mina åsigter af rätt
många sakkunniga män i det liufvudsakligaste delas.
För en lugn betraktelse visar det sig i hög grad förvånande,
att hufvudgrunderna för vårt gamla, förr så krigserfarna
lands försvarssystem ännu i dag äro underkastade, och beroende
af så många skiljaktiga meningar. Del må kunna sättas i fråga
om någon annan ordnad stat i verlden, uti detta hänseende
sväfvar i så stor villrådighet. Och om detta är en sanning,
innefattar den tillika hela vidden af den fara, som med ett sådant
tillstånd är förenad, i den händelse att det länge så skall
fortfara.
Krigskonstens framsteg under sednast förflutna halfva sekel
uti flera hlifvudsakliga delar, hafva varit lika hastiga och förvånande
sorn framstegen uti många andra grenar för menskllig
upfinning och verksamhet.
Ibland de mest framstående och genomgripande torde kunna
räknas: ångkraftens användande på fartyg af alla slag, och
derjemte artilleriets utbildning så väl till sjöss som till lands;
— båda delarne, med .hänseende till skeppens och kanonernas
storlek samt utsträckningen af skjutpjesers skottviddar, — uti
ett tillförene icke anadt mått. -
De i följd deraf hos andra nationer redan införda stora
ombildningarne af krigsmaterielen och krigsmannayrket, isynnerhet
till sjöss, tyckes ännu bland don Svenska allmänheten vara
föga kände, oaktadt företeelserna under det krig som nyligen
pågick utanför våra kuster. Den beklagliga tveksamheten om
hufvudgrunderne för vårt lands försvars-system, synes till en
del af denna obekantskap, eller bristande upmärksamhet, kunna
förklaras. Men egentligen torde den hafva upkommit deraf, att
de särskildta meningarnes förfäktare allt för ofta hållit sig vid
sjelfva ytterligheten af de satser, som de velat försvara, och
derigenom fallit in på ensidighetens område, — en svaghet, som
allt för ofta öfvergålt till öppen partistrid.
Under antagandet af den, såsom det synes ovedersägligt
rigtiga grundsatsen, att främsta syftemålet för ett lands försvarsanstalter
måste vara att hindra fiendens inträngande öfver
gränsen, erkännes t. ex. i allmänhet, att, i anseende till naturen
af vårt lands gränsor, sjöförsvaret enl. theorien, borde
vara det hufvudsak!iga. Men så snart man tillika inser att detta
vapen icke kan upbringas till en så öfverväldig styrka, att
det ofelbart förmår hindra en fiendtlig landstigning, så, säges
det, måste man helt och hållet förkasta detsamma, och endast
förlita sig på den krigsmakt som möjligen kan bildas, för att
inom vårt eget land bekämpa fienden. Man skall enl. denna
öfverdrifna mening hafva en beherrskande flotta, — hvars mått
och storlek alltså måtte blifva oberäknelig. — eller också alldeles
ingen. Det medgifves ingen början, ej att söka åstadkomma
hvad omständigheterna medgifva, ej att tillöka och ut
-
170
Den 28 Januari e. m.
bilda eflor hand hvad möjligt, är, och alt åtminstone i mån af
tillgångarne söka praktiskt tillämpa den erkändt sanna theovien.
Tänker roan sig ett sjöförsvar af en öfverväldig och således
beherrskande flotta, och oro det är en ö-siat, som dermed
skall försvaras, så uphäfves i och med detsamma behofvet af
hvarje annat försvarssätt, eller vapen.
Men hvilken stat kan sägas äga en beherrskande flotta? —
icke ens England, emedan krig kunna upkomma med flere andra
stater på en gång, hvilkas flottor i förening möjligen upväga
Englands sjömakt.
Men i fråga om landtförsvaret synes man icke göra anspråk
på någon öfverväldig styrka, för att hindra fiendens inträngande.
Likväl kan allt hvad som förut i samina syftning är anfördt om
ett beherrskande sjöförsvar; äfvensåväl tillämpas på försvaret
till lands. Ar detta beherrskande, eller öfvervägande i jemförelse
med den styrka, hvarmed ett anfall kan ske af landets
största och värsta fiende, så hindras äfven dermed all fiendtlig
landstigning, och något sjöförsvar blir då ej af nöden.
Det här i korthet anförda, utvisar frågans hällning i dess
ytterligheter. Den tid är allt lör längesedan förbi, dä Sverige
kunde anses vara i stånd att möta hvilken som helst af sina fiender
med en motsvarande eller öfverväldig krigsmakt. Det är måhända
erinringar af denna tid, som sä ofta synes missleda tanken
vid upfattningen af den narrande.
Men icke får det ena eller andra vapnet förkastas derför, alt
det icke kan upbringas tili en öfvervägande eller ens till samma
styrka, som ett vida mäktigare fiendtligt land förmår åstadkomma.
Det ligger i sakens natur, i enlighet hvarmed också de politiska
förhållandena under en upmärksam och vis styrelses ledning vanligen
sammanknytas, att de mindre staterna alltid mäste påräkna
bundsförvanters bistånd, för alt med något hopp om framgång, i
längden kunna motstå en mäktigare fiende och värna sitt oberoende.
Men i samma mån som landets egna stridskrafter utveckoch
hållas uppe i jemnbredd med dess yttersta förmåga och tiden,
i samma mån minskas behofvet af bistånd, och likaså förbindelser
för den erhållna hjelpen.
Tillämpas dessa, som jag förmodar sanna grudsatser på Sveriges
förhållanden, så bör väl icke någotdera af de i allmänhet
brukliga vapnen, hvarken landt- eller sjöförsvaret, åsidosättas, oaktadt
det enas eller andras jemförelsevis ringa numerär och styrka.
Jag tilltror mig ingalunda att uttala en bestämd åsigt i hvilket
förhållande hvardera af de båda vapnen böra ingå uti landels
försvars-system, aldraminst under nuvar:de öfvergångsperiod inom
Sjökrigsväsendet, och med den upfattning af vårt försvarsverk,
som f. n. i allmänhet är rådande. Men den utveckling, sjökrigsväsendet
redan vunnit genom möjligheten af ångkraftens anbringande
i alla slags fartyg, måste utan tvifvel dervid fästa en allt
mera ökad upmärksamhet. och tillit, äfven uti vårt lands sjöförsvars-system.
Deii 28 Januari e. m.
171
Med den genomgripande fulländning, krigsfartyg numera derigenom
vunnit, att de uti sina rörelser äro oberoende af vinden,
har en stor del af den säkerhet försvunnit, som man tillförene
trodde sig äga inom de utaf hafvet omslutna staterna. En bergsrygg
vore numera, enl. min tanke, en önskligare gräns, till försvar,
än hafvet, det må nu omgifva en öppen kust eller bilda mer
och mindre vidsträckta skärgårdar.
Utom de omedelbara fördelar ångkraften sålunda lika mycket
till försvar som anfall, äfven måste tillskynda Sverige, skall den
otvifvelakligt åstadkomma en annan, på sitt sätt lika vigtig och
lycklig förändring, i det att den, som en medlande makt, ändtligen
uphäfver den så allt för länge fortsatta, vära försvarskrafter undergräfvande
meningsstriden om ett yttre och inre sjöförsvar, — om
en seglande och en roddflotta, af hvilken meningsslrid, såsom efter
en långvarig hafsstorm, dyningarne ännu någon tid likväl torde
komma att förmärkas. Ångkraften har lyckligtvis förenat de två.
genom att vara lika tillämplig och oundgänglig för båda. Man
skall efter min öfvertygelse icke mera finna sig vid att hafva en
blott seglande, lika litet som en blott roende flotta, heldst då man
icke heller lärer påträffa någon fiende, som ännu möter med det
aktningsvärda, men föråldrade vapnet.
De åsigter jag här tagit mig friheten att framställa, hafva
hufvudsakligen syftat att ådagalägga, hvad jag för min del för
öfrigt tror vara ovedersägligt, nemi.:
Att en mindre stat, såsom t. ex. Sverige, icke med full tillförsigt
kan påräkna alt emotstå en öfvermäktig fiende, om en sådan
stat under en längre tidföljd lemnäs att ensam kämpa för
sin sjelfständighet, äfven då känslan af frihet och oberoende antages
mångdubbla dess krafter och ihärdighet.
Att, i följd deraf, behofvet af bistånd påkallar, i dubbelt hänseende,
krafternas ansträngande till att efter yttersta förmåga utbilda
och fullända de för landets natur och belägenhet tjenligaste
vapen, samt
Att, om möjligt, slutligen göra det antagligt, att någon roddflotta,
det vare sig såsom ett helt för sig eller tillhörande krigsmakten
till lands, icke mera torde böra, eller kunna komma i
fråga.
Huruledes de få stater som möjligen ännu äga någon qvarlefva
af dessa urmodiga farkoster, skola draga största nytta af
dem, antingen genom slonning, eller försäljning, eller deras bibehållande
sä länge malerielen består, utgör egentligen en ekonomisk
fråga, som för tillfället må kunna förbigås. De hafva uttjenat sin
tid, och gå med ett äradt minne hort, äfven de, likasom så många
andra förbrukade vapen, underkastade tidernas förändring.
Likväl är del ingalunda min mening att vilja uteslutande fästa
mig vid ett sjöförsvar af endast större skepp. Framdeles
likasom hittills måste, enl. min tanke, hvarje sjöstat vara försedd
med såväl större som mindre krigsfartyg, uti en efter lokal-förhållandena
antagen serie, emellan det stora och det minsta. Alla
172
Den 28 Januari e. m.
kunna numera betraktas såsom skärgårdsfartyg, i mån sorn farvattnens
djuplek tillåter, — (dervid må i förbigående anmärkas, alt
vattnen omkring Sveriges kuster och i dess skärgårdar, i allmänhet
äro djupa nog för inemot hvad skepp sorn helst), — och alla
böra sä byggas, att de kunna uthärda sjön. Storleken eller litenheten
utgör, i och för sig, uti intetdera fallet något hinder. Ett
ånglinieskepp kan gå med samma snabbhet genom Stockholms
skärgård och läggas på strömmen under Stockholms Kongl, slott,
som hvilken annan ångbåt, som helst; — och fartyg af ej större
dimensioner än en Roslagsskuta kunna utan äfventyr besegla oceanen.
Det är af deras konstruktionssätt och inrättningar i öfrigt,
som det möjligen i det ena eller andra fallet beror.
Om man blott för fem år tillbaka vågat omnämna möjligheten
för tredäcks-ångskepp att intränga inom Alandsskären, och Bomarsunds
beskjutande af linieskepp och fregatter, sä sknlle detta sannolikt
då uptagits blott såsom ett orimligt hugskott, förtjent af
ingen upmärksamhet. Och när man ännu i dag, med det begrepp
som hos oss i allmänhet måste vara rådande om egenskaperne
hos våra roende kanonslupar, hör omtalas andra nationers äfven
s. k. kanonslupar eller båtar utsändas till Ostindien, Svarta hafvet
och huru långt som helst, stadnar mången i en förvåning, som
genom obekantskapen med den himmmelsvida skillnaden emellan
dessa, endast till namnet hvarandra liknande, farkoster dock är
lätt förklarlig.
Till stöd för yrkandet att- bibehålla en serskildt rodd- och
skärgårdsflotta, åberopar man den erfarenhet, som under sednaste
kriget, här i vår närhet vunnits. Förut antydda stora skillnad
emellan dc Engelsk-Franska ångkanonbåtarne och våra roddkanonslupar,
(hvilken skillnads närmare uttydande nu icke torde böra
nplaga liden) — förklarar tillräckligt orsaken hvarföre de förstdämnde
voro i stånd att göra så många vigtiga tjenster, under
uet alt Ryssland, ännu då i saknad af lika beskaffade vapen, aldrig
lät se eller höra utaf den betydliga mängd, det ännu då torde
haft i behåll, af sina gamla rodd-kanonslupar.
Detta förklarar likaledes anledningen dertill att den Ryska
örlogs-flottan ej heller kunde göra något aktift gagn, hvarken i
Svarta hafvet eller i Östersjön. Dess enda fel oell hinder var,
nemi., att den befann sig ett tiondedels sekel efter sin tid.
Vi böra då enl. min tanke efter ytsersta råd och lägenhet
bemöda oss att tillvägabringa en ångllotta af såväl större som
mindre fartvg. Då jag för min del, i frågan om vårt försvarsverk
befinner mig temligen nära den åsigten, att sjöförsvaret borde
vara, och en gång torde blifva för Sverige åtminstone lika angeläget,
som landtförsvaret, men anser det i mera än ett hänseende
betänkligt, alt nu söka framhålla en sådan mening, hvilken kunde
synas öfverdrifven och upkommen allenast af någon förkärlek för
det vapen hvarvid jag har den äran att tjena, så utgör denna
tveksapihet ett hinder att yttra min mening serskilt, om den
styrka till hvilken jag anser Sveriges sjöförsvar böra, och möjligen
Den 28 Januari e. ra.
173
kunna bringas. Dess förhållande till landtkrigsmaklen, och förhållandet
emellan antalet af de större och de mindre fartygen,
må gerna kunna öfverlemnas att af inträdande tidsförhållanden
efter hand bestämmas, i mån af vapnens ömsesidiga utveckling
i allmänhet, och de mera stadgade åsigterna inom landet, sorn
man snart bör hoppas kunna emotse. Det är således enl. min
tanke icke något hinder, i detta hänseende, att nu emedlertid
fortgå med flottans förnyande, i den ordning som i den Kongl.
Proposm föreslås, hvarvid jag likväl önskade att de allt för
måttligt tilltagna anslagsbeloppen till iståndsättning och nybyggnad
samt exercis, må vinna en ersättning deruti, att den utsatte
tidrymden för samma medels användande, må till hälften
förminskas.
Tager man andra sjöstaters flottor i betraktande, finnér man
öfverallt en sammansättning af större och mindre fartyg, något
nära samma system och samma anordningar. Sednasle krig i
Östersjön, emellan Vestmakterna och Kyssland visar enahanda
förhållanden.
För att icke allt för mycket för min del begagna en dyrbar
tid, med uptagande af jemförelse!' hämtade från andra länders
förhållanden, och då jag icke ägt tillfälle att bereda mig
på ett mera omfattande anförande, ingående uti mera speciela
delar af förevar:de frågor, så må det tillåtas mig att något längre
fram, ur ett ej längesedan utgifvet arbete, benämndt "Teckningar
ur Sjökrigs vä sende t", — till alla delar öfverensstäm
mande
med mina åsigter om vårt lands sjöförsvar, anföra några,
korta utdrag, tili stöd för min mening.
Men derförinnan utber jag mig att få taga i betraktande
de 2:ne hufvudsakliga skälen, som merändels framhållas emot
en starkare utveckling af vår örlogsflotta, nemi.: bristande förmåga
att bekosta och att med sjöfolk bemanna en något betydligare
flotta. Derjemte skall ett serskildt hinder ligga uti
saknaden af full tillgång på en del hufvudsakliga materialier,
såsom ekvirke och hampa m. m. Det ena som det andra har,
såsom det kunde synas, utan nog grundlig pröfning antagits såsom
en gång för alla gifna, oförände/liga och oemotsägliga förhållanden.
Jag skall i möjligaste korthet yttra min mening derom.
Med alltför ringa insigt uti Statsekonomien, och de inre
delarne af Sveriges financiela förhållanden, vågar jag ingalunda
att sjelf på djupet undersöka vårt lands förmåga att bekosta
och underhålla vare sig ett sjöförsvar af någon större betydenhet,
eller något annat lika vigtigt föremål för detta lands önskningar
eller behof. Jag har blott i detta ämne råfrågat några
utmärkta Svenska författare, såsom en Agardh, och derförinnan
en Björnstjerna, m. fl., och det synes som ingen af dem skulle
tvifla på möjligheten af medels anskaffande till hvad stort och
vigtigt föremål hvartill Svenska folket må vilja anstränga sina
krafter. Huruvida dessa rnäns frajnställningar uti ifrågavande
174
Den 28 ,7 a nu ar! e. m.
iiinne endast utgjort theorier, utan praktisk tillämplighet, kan
jag icke rätt väl bedomina, ehuru efter min upfattning mycket
deraf är fullt öfvertygande. Men då jag betraktar den tillförsigt
hvarmed de nu församlade folkombuden synes vilja omfatta
den fiir landets framtida väl så ingripande jernvägsfrågan. dervid
det utan synnerlig tveksamhet talas om summor af ej mindre
belopp än hundra milkr, så kan jag icke tro annat än att desse
och flere andra i saken uplyste mäns läror, inneburit en stor
del af sanning, och att man hos dem står i förbindelse för den
slutligen vunna insiglen, att Sverige äger krafter nog, om de
rätt användas, att bära tyngden af företag af ganska stort
om fång.
Huru mycket större bör då ej benägenheten vara, att påtaga,
ciri nödigt vore, ännu större bördor i och för försvars-verket,
hvars upgift är att till det ytlersta bevara fosterlandet för
en fiendes förödande fot. och dermed tillika värna dessa samma
jernvägar, och den ökade kominorciela och industriela upblomstring
inom landet, som af desamma är att förvänta.
Hvad jag rörtde denna punkt i korthet anfört, torde redan
ådagalägga, att när viljan och samdrägten äro rådande, utvägar
ej saknas att bereda framgång åt stora fosterländska föremål.
För att nu uttala min mening om tillgången på sjöfolk till
örlogsflottans bemanning, begagnar jag mig af ett utdrag ut förut
nämnde »Teckningar ur Sjökrigsväsendet»; — men torde dessförinnan
få taga mig friheten fästa upmäiksamheten på några
speciella förhållanden ronde bemanningens beskaffenhet i allmänhet
om bord, nemi.: att egenskapen att blott vara befaren
sjöman, ingalunda innefattar den att vara örlogsman. En örlogsman
bör deremot besitta båda delarne. Skillnaden består
deruti, att den förra icke känner till vapnens bruk, lika litet
som den militära oidning och hållning, sorn tillhör örlogstjensten.
Deremot är det redan inhemtade sjömanskapet åtminstone
tiil hälften undangjordt arbete, för örlogsmanna-bildningen. Ingen
sjöstat i verlden, har så stort antal befarne sjömän, att hela
besättningar i en flotta deraf kunna bildas. Ifan blott någon
del af detta, det förnämsta elementet uti besättningslistan, erhållas,
om blott till en fjerdedel, ja ofta mindre, så får man
dermed vara belåten. De öfriga delarne utgöras alltid af mindre
befaret, och äfven vid sjölifvet alldeles ovandi folk. Denna
indelning är en följd ej allenast af bristande tillgång på fullgode
sjömän, utan göres äfven under vanliga förhållanden, med
beräkning att efter hand till sjömanskap inöfva de obefarne.
Jag har trott det vara af interesse att förberedande fästa upmärksamheten
på dessa förhållanden.
Jag anför nu ur nämnde »Teckningar» följande utdrag, som
börjas med den frågan: — »Hvilket land i verlden kan, i förhållande
tili folkmängden, erbjuda ett så stort antal sjöfolk till
dess tjenst och försvar som Sverige?» Men det är med denna,
som med så många andra rikedoms- och tillgångskällor i vårt
Den 28 Januari e. m.
175
land, att den lemnats obegagnad, ehuru liggande i öppen dag,
under det att man klagar öfver brist och fattigdom! Huru skulle
Frankrike linna så stor tillgång på iner och mindre dugligt sjöfolk,
till ett antal sorn nu torde upgå till 150 000 man, om ej
denna, tvåhundra år gamla, inrättning der funnes, sorn kallas
njnscriplion Maritimen, under hvilken lyda alla de män, emellan
18 och 50 års ålder, som idka sjöfart och fiske i hafvet, och
så långt upp i floderna, som tidvattnet når; oell hvilken ovärderliga
institution våra grannstater Danmark och Norrige, under
namn af Enrollering, långt före detta, med nödiga lokaijemkningar
tillegnat sig. För Preussens nybildade marin är samma sjö—
inskrifnings-system infördt. Alla sjömän, fiskare, flodskeppare
samt annat folk som tillhöra sjön, hafva, till en början, emellan
19 och 23 Ars ålder, tre års tjenstskyldighet vid flottan, efter
behof och påkallande från Amiralitetet. Fnrtygs-besättningarne
utgöras af en tredjedel nyskrifna o. s. v. Likaså lärer nu äfven
Nederländerna uprätta en sjömil is, sålunda, att. en del af den
årliga utskrifningen, matroser, sjömän, fiskare in. fl., bestämmas
för flottan med kortare (4-årig) tjenstetid. Och sedan-man i
Stor-Brittanien tänge insett olägenheten af det Engelska rekryterings
sättet ocii styrelsen lärer vara betänkt på att införa det
Franska v.tskrifnigs-syslemcl medelst lottning emelian alla tjenstbara
män fiån 18 till 40 år; — så skall det troligen icke
dröja länge, innan den Franska sjöinskrifningen följer efter, äfven
der, till de båda landt- och sjövapnens fulländning i denna
hufvudsakliga del: — och, det må kunna tilläggas, då den ännu
ej uphäfda presslagen, såsom en allt för länge qvarstående barbarism,
dermed tillika kan försvinna.a
»Det må vara att en Ehrensvärd förutsagt, hvad erfarenheten
visade, att den till 1788—90 årens krig samlade inaterielen
af 26 linieskepp och 16 fregatter, icke kunde bemannas
med sjöfolk : så bevisar det dock ingenting annat, än att Sverige
då som nu, hade, såsom nyss nämndes, sina saker så inrättade
och ordnade, afl den verkligen befintliga tillgängen icke
kunde eller fick på ett naturligt och följdriktigt sätt användas.
— Den utgör en ouptagen sjömalm, i sig innebärande tusental
af sviirdsämnen, ännu utan form och egg. och en kraft, som
endast väntar statsmannens ordnande hand och landets insigt
om dess oberäkneligt stora vigt, för att väcka den till lif och
verksamhet för landels försvar.
Om en sjöinskrifning, på samma grunder som den Franska
L’Inscription AI a r i t i me, funnes i Sverige, med blott de förändringar
sorn vissa lokala egenheter och andra olika förhållanden
kunna göra nödvändiga, och om denna inrättning, likasom
den Franska, utfördes och begagnades i full praktisk
tillämpning, och icke likt sjöbeviiringen hos oss, blott fanns i
theorien och på papperet, utan lif och verklighet: så skulle man
väl ändtligen uphöra att framhålla den grundlösa satsen, att
detta land, med en kuststräcka af ofver tvåhundra svenska mil,
176
Den 28 Januari e. m.
tagen i rak mätning, saknar tillgång på sjöfolk för hvilket ania]
skepp som med dess öfriga tillgångar må kunna frambringas
nu eller i en framtid. Som ingen Svensk statistik ännu, så vidt
vi känna, serskildt uptager, jemte de egentligen sjöfarande,
hvilka å sjömanshusen äro inskrifna, antalet af den kustbefolkning
som förnämligast hemtar sin näring på sjön; så kan detta
antal icke här upgifvas. Men vi frukta icke att misstaga oss
om vi utsätta ett minimital af 25,000 man, emellan 18 och
45 års ålder egentligen kust- och skärboar. som för det mesta
hålla till på sjön. och hafva dels obetydlig, dels alls ingen jord.
att bruka. En stor del deraf i tarfliga omständigheter, skulle
efter någon lids invigning och bekantskap med det nya förhållandet,
säkerligen icke hafva något emot, att, vä! klädda och
födda, göra ett och annat års tjenst på K. M:s skepp och fartyg.
helst numera, då ett mildare tidslynne helt och hållet
undanröjdt all öfverdrifven stränghet, och gjort örlogsskeppet
till ett lika trefligt och godt, som det i alla tider varit ett stolt
och fruktansvärd! krigarehem.
Korner ce- Coll: ii under d Berättelse om Sveriges utrikes
handel och sjöfart år 1854. uptager:
Stapelstädernes eller å sjömanshusen inskrifna skeppare
till ett antal af
1,379
och sjöfolk
8,602
Dessa seglade på 1,000 fartyg om 76,045 läster.
Uti ofvannämnda antal finnes icke uptagne skeppare
och sjöfolk tillhörande »öfrige' städers och köpingars
fartygi, dessa utgörande 302 st. om 8,969
läster; ej heller landtman tillhörige fartyg, hvilka
voro 1,481 om 33.131 läster.
Denna sednare personal, som alltså synes segla
utan att vara förbunden till någon anmälan och inskrifning
på sjömanshusen, och om hvars antal man alltså
lärer sakna kännedom, torde med all säkerhet, om man
jemför lästetalet, kunna antagas till minst hälften af
Stapelstädernas sjöfolk, eller omkring
' Efter beräkning af 6 mans besättningsstyrka på
hvarje 50 läster, sorn torde vara i det närmaste medeltalet.
skulle, mot ofvanstående 33,134 läster, svara 3.978
man. Men då man vet att besältningsstyrkan på fartyg
af mindre lästetal, i allmänhet är större, i förhållande,
än på de af lägre lästetal, så kan ofvan uptagna
summa af 5,000 icke vara för liög.i
»Om man nu till detta antal af skeppare och sjöfolk
lägger den ofvan antagna minimi-samman af kustod)
skärgårds-folk
25,000,
och dertill kronans matros- oeh jungmans-personal. nu
Transport 39,981.
utgö
-
9,981.
5,000.
Den 28 Januari e. m.
177
Transport 39,981.
utgörande 400, men som i sammanhang med sjöförsvarets
mera utbildade ordnande, till en början torde böra ökas
till ett antal af
600.
Skeppsgossar, nu 280. skulle då under samma förutsättning
likaledes ökas till
400.
Indelta och Roterade Båtsmansstyrkan
5,896
Stads-båtsmännen
885 6,781
(Båtsmansstyrkan antages nemi. böra oförändrad bibehållas,
kanske ett halft århundrade, eller åtminstone så
länge, att sjöinskrifningen hunnit fullt ordnas och rotfästas).
Marinsoldater, nu 800, anses under enahanda förutsättnng
böra uptagas till
1,000,
Summa 48,762,
så utgör hela detta antal, af mer och mindre befaret sjöfolk,
ökadt befäl och besättningar till flera skepp och fartyg, mera än
landet f. n. förmår i öfrigt utrusta; och i mån som förmågan i
detta hänseende ökas, kan antagas att äfven antalet af denna
sjöbefolkning tillväxer.
Vid betraktandet af detta, i sjelfva grunden ovedersägliga
förhållande, kan man, med hänseende till den sålunda hos oss
obegagnade tillgången på sjöfolk, utbrista i samma klagan, sorn
C. Agardh, i dess statsekonomiska statistik i fråga om vårt lands
penningeväsende: nlluru kan Sverige vara annad än det arn ?
och med skäl frågas hur man kan föreställa sig ett land, sådant
som Sverige, i saknad af en talrik kustbefolkning, och således
just den eftersökta och afundsvärda stam, hvaraf sjömän
företrädesvis bildas ?»
Så långt utdraget ur dessa »Teckningar.»
Om jag kunnat infinna mig vid Riksdagen före motionstidens
slut, skulle jag önskat framställa en motion om införandet af
ett sjöinskrifnings-system i Sverige. Då 56 § Riksd.-Ordn:n ej
heller dertill nu torde gifva anledning, så kan jag endast önskningsvis
begära, att vederbörligt Utsk. må taga kännedom om,
och fästa en närmare upmärksamhet på det förslag till beredande
af ett fullständigt beinannings-system för flottan, jag velat
framställa, men nu endast i denna form får meddela, nemligen:
Att R. St. hos K. M. i underdånighet begära det H. M.
täcktes förordna en eller tvenne personer, måhända en officer
och en civil man af flottan, att resa ut och på ort och ställe
i Frankrike, Danmark och Preussen inhämta fullständig kännedom
om Sjomskrifnings- och JEnrollerings-systemen derstädes,
och att samla alla hufvudsakliga, ursprungliga och nuvar:de
författningar rör:de desamma.
Att R. St. vidare underd. anhålla, det K. M. ville emedlertid
förordna om en noggrann undersökning, till utrönande af
III H. 12
178
Den 28 Januari e. m.
antalet, ej allenast af landets egentliga sjöfarande personal, utan
äfven af den del af kustbefolkningen, emellan 18 och 38, eller
t. o. m. 48 års ålder, soni i mer och mindre mån idka fiske
och annat näringsfång på sjön, och slutligen
Att K. M. Nådigst behagade på grund af de sålunda vunna
aplysningar och resultater i det ena och andra hänseendet, till
nästkommande Riksdag låta utarbeta ett förslag, att föreläggas
R. St., åsyftande att i Sverige införa en institution af så maktpåliggande
beskaffenhet för dess sjökrigsväsende.
Jag föreställer mig att hufvuddragen af en sådan institution
skulle blifva ungefärligen följande, nemligen:
Att af kustbefolkningen alla de män emellan 18 och 38
års ålder, om ej deröfver, som segla på ut- och inrikes orter,
jemte alla andra, som i mer eller mindre mån idka fiske eller
annat näringsfång på sjön, uteslutande tillhöra sjöinskrifningen.
Att denna kustbefolkning indelas uti t. ex. 2:ne ålderskategorier,
hvaraf den första eller yngre, emellan 18 och 28
år, tillhör första upbådet, och den andra, emellan 28 och 38
år, utgör det andra i ordningen, såsom reserv.
Att detta manskap, vidare, innefattas inom bestämda kretsar
af kusterne med sina tillhörande fördelnings-chefer
Att af denna sjöinskrifning, ur den yngre afdelningen kallas
efter hand och behof i stadgad ordning, ett större eller mindre
antal till tjenstgöring på K. M:s skepp och fartyg.
Att tiden för denna tjenstgöring till en början inskriinkes
till fyra månader under exercis om bord, dels på sjögående
fartyg, dels på exercis-fartyg å redden, samt dessutom om möjligt
någon kortare tids tjenstgöring på kronans varf.
Men att på den bestämda tjenstetiden afseende icke göres
för de tillfällen, då längre sjötåg med örlogsfartyg inträffa.
Att nytt upbåd af samma personal icke göres, förr än dess
ordning återkommer, sedan alla genomgått denna sjöbildningskurs.
Att den äldre afdelningen, eller reserven endast under krig,
eller vid utomordentliga tillfällen kallas till tjenstgöring, och
slutligen:
Att för de af sjöinskrifnings-manskapet, som möjligen skulle
önska qvarstadna i kronans tjenst, efter noggrannt urval och
inom en viss begränsning, utväg dertill beredes.
Det kan ej gerna vara enl. med någon välbetänkt princip,
att uti en naturligen danad sjöstat bilda en flotta af ett visst
antal skepp, blott och bart på grund af en tillfälligt bestämd
anslagssumma, underkastad så mycket godtycke, men utan
något bestämdt hänseende, eller förhållande till ett visst antal
sjöfolk som för deras bemanning må kunna påräknas, och
hvaraf tillgång i ett sådant land icke bör saknas. Besynnerligt
vore det i sanning, att se en sådan stats flotta utgå bemannad
med hvad slags manskap från det inre af landet, eller med
landtrupp, som tillfälligtvis kunde anskaffas, under det att en
T)en 28 Januari e. n>.
179
talrik och sjövand kustbofolkning kanske till stor del ingick i
Arniéens leder. Det kunde icke bevisa annat än brist på organisation
och sammanhang.
Det är således min fullkomliga öfvertygelse att införandet
af en sådan institution, hvarpå jag här fått tillfälle fästa upmärksaniheten,
rätt sammanlänkad med sjöförsvaret, skulle ej
allenast uplyfta Svenska flottan på en helt och hållet nationel
grund och till verkligt så väl sjömanskap sora örlogsmanskap,
ulan äfven att densamma, genom de till bemprterno återvändande
unga männen, sorn i någon man fått genomgå sjölifvets
pröfningar tillika med dess själslifvande inflytande, skulle omkring
sig sprida, om ej kunskapen, så åtminstone någon bekant*
skap om, och intresse för vapnens bruk, från bombkanonen
till revolvern, från svärdet tili änterbila!), och derjemte äfven
begreppen om ordning, krigstukt, snygghet och trefnad, samt
sålanda i en önskningsvärd riktning, i sin män, krigsbildande
inverka på national-lynnet.
Till stöd för såväl mina här yttrade åsigter om sjöförsvaret
i allmänhet, sorn för frågan om en sjöinskrifning för Svenska
flottans bemanning, utbeder jag mig att få anföra några korta
utdrag, dels ur en öfverläggning uti Franska Deputerade Kammaren,
år ,1845, rörrde flottan; och dels ur Annales jVIaritimes
tor föregående året, en upsats an g: de sjöinskrifningen; det ena
oi l) andra i alla hufvudsakliga delar fullkomligt tillämpligt äfven
på vårt land:
Utdrag af discussionen i Franska Deputerade Kammaren
1844, öfver 1845 års marin-budget:
Uti det Betänk:de Kammarens marin-budgets-kommission
(Titsk.) afgifvit ronde anslagen till flottan för 1846, yttrar Hr
Bignon, kommissionens referent:
"Flottan utgör ett af Franska maktens hufvud-elementer.
Landet har i alla tider velat hafva den talrik och stark, i förhållande
till de medel det förmått derpå använda. Flottan har
i alla tider på ett värdigt sätt upfyllt landets förväntan; också
skall den i historien dela Franska vapnens öfverallt tillvunne
ära. Lyckligare än landtarméen, bar flottan äfven sina eröfringar
under freden: dess område är obegränsad!; dess uptäcktsresor
och undersökningar af okända farvatten rikta yelenskaperna,
bereda utvidgade handelsförbindelser, öpna nya afsattningsvägar
för våra industrialster, på samma gång den bevakar
och skyddar alla våra intressen och gör Frankrikes namn och
flagga öfverallt aktad. Hvad erfordras för flottan, att kunna upfylla
dolta höga och maktpåliggande updrag? — Officerare, matroser,
skepp. — —
»Det tillhör ej eder kommission att här och i hela dess
omfattning, behandla den vigtiga frågan om sjöinskrifningen
(1’inscription maritime). Kommissionen har hvarken tillräcklig
tid eller nödiga materialier dertill, och kan blott upmana flottans
styrelse att egna detta föremål en synnerlig upmärksamhet
180
Den 28 Januari e. m.
Arméens rekryterings-lag är under omarbetning; flottan bör tillse,
huruvida författningarne för dess bemanning fylla behofven i
närvar:de tid. Låtom oss göra allt som på oss ankommer, för
att öka styrkan af sjöinskrifningen. I vår tanke är det genom
handels-sjöfartens skyddande, som J säkrast kunnen bidraga till en
fortgående utveckling af denna institution. Härmod bör ej allenast
förstås det beskydd flottan erbjuder, och som vår sjöhandel
är viss att finna öfverallt hvarest national-flaggan svajar; måhända
kunde man, i denna del, äga anledn. önska en större utsträckning
af dess verksamhet och inflytelse. Man upskattar
icke i allmänhet som sig bör det fördelaktiga intryck som Franska
flaggan gör. hvarhelst den visar sig, och det lyckliga inflytande
den utöfvar på de nya förbindelser, som upstå emellan
Fransmännen och de särskildta folkslagen på andra sidan hafvet;
i synnerhet den säkerhet och det förtroende våra landsmän till
följe deraf åtnjuta. Handels-sjöfartens skydd ligger äfven uti
våra lagar, förordningar och sättet för deras handhafvande:
må edert tullsystem vara rättvisligen skyddande ulan att vara
prohibitift, och må de tusentals förekommande små hinder försvinna,
som nu ligga i vägen för handels-sjöfartens fortgång,
utan desto mera säkerhet och fördel för statskassan; och J skolén
få se tillrustningarne i edra hamnar mångfaldigas; må invalid-(pensions-)
kassan pröfva sin ställning och öfverväga alla
våra gamla sjömäns belägenhet, för att tillse, om det ej vore
möjligt och nyttigt, att förbättra denna half-militära personals
vilkor. Gören allt detta och J skolén otvifvelaktig! få förnimma
sjöinskrifningens tilltagande styrka och utveckling, och med den,
hufvudbeståndsdelen af eder krigsmakt till sjöss.»
»Men detta är ej nog: flottans alla beståndsdelar måste äga
ett visst sammanhang; det fordras skepp i sjön och på stapeln,
i förhållande till behofvet i fredstid, dessutom en reserv på
stapeln, uti tillräckligen framskridet tillstånd, att kunna fylla
de större fordringarne af förstärkning vid ett påkommande krig.»
En oppositions-ledamot, Hr Lacrosse, yttrar sig efter en
kort ogillande kritik öfver Prinsens af Joinville skrift om Frankrikes
sjökrigsväsende:
»Det är vår flotta som innebär fröet till Frankrikes storhet;»
— — »Man har redan i början af denna discussion sagt,
att alla politiska partier försvinna så snart fråga är om vårt
sjöväsende. Jag erkänner min förbindelse hos den aktningsvärde
Hr Ribouet, som yttrat denna sanna och fullkomligt riktiga
tanka. — Ja, de politiska partierna nedlägga sina vapen
inför det vigfigaste af våra national-inlressen, och allas önskningar
förena sig för vårt sjökrigsväsendes utveckling.»
Hr Lanjuinais, hvars tal innefattar ogillandet af åtskilliga
administrativa författningar och åtgärder, slutar på detta sätt:
»Mina Hrr, jag har förelagt mig den frågan: bör man votera
bifall till de särskilda anslagen som äro begärda? Till en
början har jag känt mig böjd att afslå dem alla, emedan jag
D en 28 J annari e. m.
181
tror det vara möjligt ådagalägga att de äro felaktigt upgjorda
(irreguliers). .Jag har emellertid funnit mig föranlåfen att följa
en bevekelsegrund, som delas af hvar och en i denna Kammare,
nemi. att ingen vill hämma den allmänna tjenstens gång, och
alldraminst då fråga är om ett så vigtigt föremål som flottan.»
Uti Amiral le llay’s tal förekommer följande :
»Mina Hrr, man har sagt och mångfaldiga gånger uprepat
att Frankrikes krigsmarin helt och hållet grundar sig på eller
är beroende af det antal sjöfolk som landet äger; och det allt
för riktigt, ty utan sjöfolk, ingen flotta; allt det öfriga är endast
tillbehör (accessoires) och kan improviseras medelst penningar.
Matrosen improviseras icke, han måste i förtid danas för
det hårda sjömansyrket, och det är icke en dags affär, utan resultatet
af många års mödor och pröfningar.»
Ang:de fördelningen af seglande flottan och ångflottan uti
Frankrikes sjökrigs-system:
»För min del har jag den fullkomliga öfvertygelsen, att,
på några obetydliga modifikationer nära, det egentliga krigsångfartyget
kommer att blifva det nuvar:de linieskeppet, försedt med
en ångmachin af tillräcklig kraft att kunna, under alla omständigheter,
vända dess fruktansvärda bredsida emot fienden.»
»Det är egentligen endast från fören och aktern som våra
skepp nu, med någon utsigt till framgång, af ångfartyg kunna
anfallas. Från det ögonblick de kunna visa sin bredsida, skola
dessa sednare, finna sig ur stånd att uthärda deras väldiga artilleri.
Jag är, mina Hrr. icke ensam af denna tanke; ofta,
under samtal med utmärkta officerare af Engelska flottan, rör:de
ång-krigsfartygens framtid, hafva de delat den af mig yttrade
förmodan, att inom tjugu år alla linieskepp skola hafva såsom
auxiliär-kraft till deras segel, en ångmachin; och då,
jag vill fråga det, hvem skall kunna mäta sig med dessa flytande
fästen, om icke flytande fästen af samma slag? Hvad böra vi
då f. n. göra? — Genom anställda rön och erfarenheter bereda
lösningen af delta problem.»
Vidare: — — »vi kunna ej undvika att hafva linieskepp
emedan alla andra sjönationer hafva sådane; emedan alla, äfven
de af minsta anspråk, öka deras antal. Hvad vi kunna och
höra göra, är att hafva ögonen fästade på den allmänna rörelsen
och gifva akt på hvilket byggnads-system, som är öfvervägande
hos de nationer hvilka en dag kunna blifva våra allierade
eller flender — —.»
Le bulletin de la Sociölö maritime, har nyligen meddelat en
uppsats, hvaruti åtskilliga frågor förekomma rörande Sjö-inskrifningen
(1’ inscription maritime), undertecknad af den kände Hr Marée,
en af de personer, som fått i uppdrag att taga speciel kännedom
om allt som hörer till frågan om Sjö-inskrifningen.
l:o Vid hvilken tid inrättades Sjö-inskrifningen?
Svar. Förste stiftelsen af Klasserne (benämning i stället för
hvilken den af inscription maritime antogs enligt författn. af den
18-2
O en 28 Januari e. m.
3:dje Brumairc är IV) går tillhaka lill år 1665. Försöket dermed
gjordes i provinserna Aunis, Poiton och Saintonge. Småningom utvidgades
denna institution och Idof ordnad i dess allmänna tilt—
lämpning för alla rikets hamnar, genom ordonansen af 1689. Före
denna tid kunde Kongl. Flottans fartyg endast med svårighet förses
med hesältgingar, och då någon större rustning skulle ske, nödgades
man begagna den utvägen ali tillsluta hatnnarne för att erhålla
sjöfolk medelst pressning, till stor skada för de handels-expeditioner
som derigenom pä en gång måste inställas.
2:o Hvilka äro de medborgare som lyda under sjöinskrifningen.
Svar: Enligt författningen af den 3 B rumaire år IV, lyda un
der
Sjö-inskrifningen alla de som idka sjöfart eller fiske i sjön
äfvensom uti ilöderne så långt upp tidvattnet når. Sålunda är
hvarje individ, som fyllt aderton år och räknande två års fiskeriidke
eller aderton månaders sjöfart å kusten, eller och tvenne års
långresa, fortsätta detta yrke, ovilkorligen och oföränderligen inbegripen
under sjösinkrifningen, och kan derefter uppfordras för Slottans
tjenst till uppnådda 50 års ålder. Häraf synes, att det icke är
vistelsen uti den eller den kommunen, utan idkandet af sjöfart eller
fiske på hafvet eller uti vissa delar af floderna och revieren, som
bestämmer huruvida man är underkastad sjöinskrifningen. Emedlertid,
och alldenstund vistelseorten i allmänhet har inflytande pä
valet af lefnadsfäng, och det är naturligt att sjömans- och fiskareyrkena
företrädesvis omfattas af innehyggarne uti de kommuner
som ligga vid hafvet eller vid mynningarne af de deruti utflytande
strömmarne, så blir det följaktligen befolkningen af de 22 lilloralcleparleroenterne
som träffas af sjöinskrifningen. Man vet att denna
befolkning uppgår till 9 millioner af 34 millioner, hvartill hela rikets
folkmängd belöper sig. Likväl, dä jag säger att del är befolkningen
uti de 22 littoral-departementerna som träffas af sjöinskrifningen,
vill jag dermed egentligen utmärka en del af befolkningen
uti de kommuner af dessa departementer, som gränsa närmast lill
hafvet.
3:o Huru stort antal sjöfolk lernnar sjöinskrifningen flottan?
Svar: Hela antalet af den under sjöinskrifningen lydande personalen
uppgär för närvarande till 122,000 man nemligen:
Sjökaptener, kustskeppare och lotsar  11,091-
Styrmän och understyrman (officers-marimers).... 5,2931
Matroser  57.518/
Jungman (Novices) —
20,460.
Gossar  15,048.
Mästare uti handtverk som tillhöra sjöväsendet  10,516
Lärlingar d:o d:o
2.099
122,025.
Eller i rundt antal
122,000.
Af detta antal utgöra de 62,811 (i rundt tal 63,000) styrmännen
och matroserna den väsendlligaste, den vitala beslåndsdele*
Den 28 Januari e. m.
18$
af sjöinskrifningen, det vill säga den effektiva styrka, sora för närvarande
är ovilkorligen förpligtad, vid uppfordring, lill statens tjenst.
Men Regeringen kan äfven kalla sjökaplenerna (ett antal af 3,8-32)
nied det vilkor likväl att använda dem som officerare; den kan
likaledes kalla kustskepparne (ett antal af 6,035) med vilkor att
använda deni som under-officerare (quarliers inailres). och begagnar
äfven redan en del af dem; de 20,460 jungmannen och de
15,048 gossarne, hvaraf en del redan frivilligt tjenar på flottan,
blifva i deras tour underkastade uppfordring; de utgöra så till sägande
matros-telningar (c'est de la gram de malelots).
liet visar sig af dessa förklaringar, alt man alltför origtigt
beräknar antalet af vårt sjöfolk, då man inskränker det, såsom
beklagligen ofta är händelsen, blott till styrmännen och matroserne.
Sjöinskrifuingens stora vigt och värde består ej allenast uti (l’importance)
de inregistreringar sorn i ett närvarande ögonblick finnas,
utan äfven uti de inregistreringar som allt framgent blifva att göra,
och hvartill jungmannen och gossarne hilda elementerna. Jag begagnar
tillfället att äfven utsäga min tanke rörande dessa i eu sednare
tid införda ålders-kategorier, som genom allt för långt drifna
distinktioner, minskat den effektiva styrkan af styrmän och matroser,
och som icke funnos, åtminstone icke med så utsträckta fordringar,
under Ludvig den XVI, Ludvig XV och Ludvig XlV:s regeringar.
Det är ett ämne, hvartill jag för öfrigt har i afsigt att
återkomma.
4:o Har sjöinskrifningen till numeråren minskats, eller syne*
anledning vara att den kommer alt minskas, i följd af jernvägarne*
skadliga inflytelse pä Hodrörelsen?
Svar: Vi äro beklagligen ännu så fattige på jernvägar, att
del snarare är af de förhållanden man med sannolikhet kan förutse,
än af någon redan vunnen erfarenhet, som ledning må bernias till
utredandet och besvarandet af denna fråga. Och det visar sig t
sjelfva verket, att jernvägarne i Frankrike icke ännu kunnat göra
rörelsen på floderna någon skada. Skola de göra det framdeles? —•
Man tvekar att yttra sig, då man vr.l alt den fortgående tillökningen
af vagnar för personers förskaffande (kallade omnibus), långt
ifrån att hafva föranledt minskning uti antalet af andra slags åkdon,
tvertom har ökat del. Hvarje ny industri, såsom järnvägs- och
ångfartygs-rörelsen, förorsakar uti andra likartade industrigrenar,
rubbningar, ombildningar, inskränkningar. Allt delta sker icke utan
ett ögonblickligt störande af de redan befintliga förhållandena; me»
snart återgå sakerna igen till sin förra jemnvigt, och stundom derutöfver.
Sålunda, för att taga exempel från ett af erfarenhet*»
bestyrkt förhållande, der nemligen ångan såsom transportmedel på
vattnet, spelar samma rol, som jernvägarne; hvem skulle ej haTv*
trott att den progressiva utvidgningen af ångbåtsfarten på hafvet;
såväl som på de intill hafvet närmast liggande floddelarne, borde
medföra en ansenlig minskning uti antalet af vårt sjöfolk, emeda»
det är en känd sak att på vissa punkter af våra kuster, tre eller
fyra ångfartyg utträngt flera hundrade kustfarare, sorn tillförne de*
184
Den 28 Januari e. m.
funno sysselsättning? Nåväl! märkvärdigt nog visar det sig likväl att totalantalet
af den maritima befolkningen, långt ifrån att minskas, alltjemt
är i tilltagande. Vi bade 102,000 man år 1836; vi hafva
1844, 122,000 man (såsom man sett uti svaret på den tredje
föregående frågan): det är en tillökning på åtta år af 20,000 man!
Med ett sådant resultat för ögonen, huru skulle man våga fälta en
bestämd mening?
Emedlertid är det troligt, att när ångbåtsfarten, hos oss ännu
så inskränkt, kommer att räkna ett större antal fartyg, och när
järnvägarna, hos oss ännu i sin linda, och isynnerhet de längs floderna
löpande, blifva äfven så talrika i verkligheten, som de nu
äro det i förslager på papperet; är det troligt, säger jag, att då,
för en tid åtminstone, skall ett stillestånd, om ej en förminskning
äga rum uti numeråren af vårt sjöfolk. Men härvid hör ej förbises
den ersättning som på annan väg uppkommer i följe af dylika
rubbningar uti den allmänna industrien.
Man får ihågkomma att lättheten att försända varor till de inre
konsumtionsorterna, eller att begagna transitofarten, skall öka lifligheten
af handelsrörelsen på verldshafven, hvilken alltid eller åtminstone
ännu länge, kommer att utföras med seglande skepp, hvaraf
det ökade antalet skall erfordra flera sjömän. Det må äfven tagas
i beräkning att Regeringen äfvensom kamrarne (och denna tid kan
ej vara aflägsen) skola tinna nödvändigheten att uti sjöiuskrifningen
införa den utgrening af kustbefolkningen, som ångfartygsnavigationen
bildat, det vill säga, de på dessa fartyg anstälda machinister
och eldaren.
Med anledning af den anmärkta bristen på ekvirke och hampa
för Svenska flottans behof, får jag i korthet anföra: att saknaden
inom landet af vissa materialier icke alltid får utgöra ett hinder
för begagnandet deraf äfven till stora och vigtiga ändamål. För
att genast göra detta klart, hemställer jag blott huru det skulle gå
till att i fullt mått uttaga fördelen af ångkraftens användande, uti
de länder der stenkol icke finnes?
Egypten, t. ex., utan något till skeppsbvggnad dugligt virke,
har en flotta hvars skepps storlek och kanoners antal vida öfverstiga
den Svenska flottan. För öfrigt tror jag alt Sverige äger
inom sig erforderligt ekvirke till den aldra största delen för dess
skeppsbyggnads behof. Om deraf ännu fortfarande inköpes från utlandet,
så torde detta, på -det hela, få betraktas endast såsom ett
godt och omtänksamt hushållningssätt, eller att så' länge som möjligt
bespara landets egna tillgång deraf. För öfrigt lärer det ock
vara förhållandet i allmänhet, att sjöstaterne fä hämta en del skeppsvirke
från andra länder, som idka mindre eller ingen sjöfart. Dessutom
kunna, i värsta fall, krigsfartyg till största delen byggas ’af
furu. Vår östra granne begagnar sig mycket deraf. Äro de mindre
varaktiga, vinnes alltid den fördelen, att man i byggnadssättet
bättre kan följa med tiden och att undvika det mångåriga lagningssystem,
som utgör en af hufvudorsakerna, hvilka hålla en
krigsflotta med knappa anslagsmedel tillbaka i en efterblifvande
Den 28 Januari e. m.
185
ställning, eli förhållande alldeles motsatt den oeftergifliga grundsatsen,
lika tillämplig i allmänhet, som för sjöförsvaret serskildt,
nemi. att: ju mindre den flotta är som man har råd och lägenhet
att underhålla, destomera måste man eftersträfva att
hålla den till alla delar fullständig och i jemn höjd med
tiden; hvaruti tillika, naturligtvis, inbegripcs den framför allt vigtiga
hufvudsaken, af Officerares och manskapets fortgående öfningar
till sjös, förutan hvilkas lifgifvande kraft, all materielen
blir ingenting annat än ett onyttigt, dödt kapital.
Och hvad hampan beträffar, gäller för behofvel af densamma,
livad nyss nämndes om ekvirke och stenkol. Dessutom minskas behofvet
deraf allt mer och mer, i män som jernet intager dess rum,
ofta^ nog äfven till en del löpande gods, som fordra en stor smidighet.
Jag tror att man kan antaga det under de sista tjugu
åren minskade användandet deraf till åtminstone 25 procent.
Till yttermera stöd för de åsigter jag uttalat, bade jag ämnat
begära få uppläsa framlidne Ils Ex. Grefve M. Björnstjernas anförande
på Riddarhuset under Riksdagen 1844—45, i anledning af
Stats—Utskottets betänkande rörande Riksstatens Femte llufvudtitel.
Men då jag finnér mig redan hafva tagit tiden kanske nog mycket
i anspråk, må jag allenast erinra om och hänvisa till detta märk#
värdiga anförande, som i hög grad ådagalägger den utmärkte krigarens
och statsmannens förutseende blick.
Jag anhåller om remiss af delta mitt anförande till vederbörligt
utskott.
llr von Knorring, Erik Oscar, uppläste följande:
De utaf en högt aktad ledamot af detta lius, llr Gr. Anckarsvärd,
i föregående plenum afgifne anmärkningar rörande 4:de Hufvudtiteln,
hafva föranledt mig att anhålla att till Statslltsk. få medsända
några »erinringar» vid vissa punkter i Gr. Anckarsvärds
nämnde anmärkningar. Först efter mycken tvekan upträder jag i
ett ämne, der mångå af detta hus ega så ojemnförligt större insig
ter
än jag; men då llr Gr:n vidrört frågor, hvilka äro mig specielt
bekanta och dervid framkastat ett i min tanke oförtjent klander
emot StatsRådet och Chefen för Landtförsv:sDep:tet, och då tystnaden
ofta anses sorn ett medgifvande af upgifne förhållandens riktighet,
vill jag nu, följande den princip, jag städse som repres ntant
hyst, nemi. att fritt och utan fruktan uttala min åsigt, då
det gäller sanning och rättvisa och emedan dessutom bland andra
misstag i Hr Gr:ns anmärkn:r ett märkbart sådant influtit ronde
det rege:te, vid hvilket jag tjenar, hafva äran lemna några_ meddelanden,
till den kraft och verkan, II. R. o. Ad:s samt StatsUlsk:s
uplyste medlemmar anse dem förtjena.
Alt ingå i en fullständig kritik af Hr Grins sakrika, vidlyftiga
anförande, dertill eger jag ej förmåga och anser mig ej eller dertill
befogad — enskilda göromål hafva ock hindrat mig från en
vidlyftigare granskning; jag inskränker mig således till blott några
punkter och får bedja om undseende för att jag kommer att göra
186
i> e n 28 Ja n u ari e. in.
»Franska citaler»; men jag vill häruti endast följa Hr Gr. Anckarsvärd»
exempel, ehuru jag dervid ej alltid kommer tili samma resultater
som lir finn.
Under rubriken skjut-skolor föreslås i den K. Propos:n inrättandet
af en normal-skjulskola, under ledning af 1 Chef, l
Major och 3:ne Kompani-officerare såsom lärare, vid hvilken skjutskola
2:ne Subaltern-officerare från hvarje lnfanleri-rege:te och
1 Subahern-oflicer frän hvarje Infanteri-corps skulle erhålla undervisning
under 2 månader, hvartannat år.
Emot detta förslag invänder Hr Gr. Anckarsvärd *att skjutfärdighet
kan inläras lika bra genom öfning under de årliga
mötena och alt ilr Gr:n anser det vara en onödig kostnad
och tidspillan att officerare från aflägsna orter samlas endast
för att lära sig skjuta.» Vidare säger Hr Gr:n att huf
vudsaken
är natt hafva goda gevär; att lära sig skjuta, går
snart för sig etc. Härvid torde ihågkommas alt mötestiden är
för kort, synnerligen då här är fråga om att bibringa befälet
undervisning icke allenast i att lära sig skjuta utan äfven att
blifva skickliga instruktörer, för att sedan i sin ordning meddela
undervisning åt under-befäl och trupp. Det den K. Propostn
åtföljande StatsRåds-prol, uplyser att undervisningen skulle omfatta
l:o den allmänna kännedomen om eldvapnens småningom skedda
utveckling till dess nuvartde beskaffenhet, såväl i Sverige, som i
andra länder: 2:o skjutkonstens theori: 3:o gevärs-besigtning och
skottslälining; 4:o ammunitions förfärdigande, samt 5:o praktiska
skjulöfningar med alla i Sverige brukliga gevär och studsare
och ett säkert bedömande af afstånd.
Dessa kunskaper, sorn äro nyttiga, nödvändiga, ja nästan oundgängliga
för hvarje Infanteri-officer, kunna ej inhemtas vid de
vanliga mötes-platserna, ty der saknas erforderliga malerialier och
lokaler för de många olikartade studierna och öfningarne, om
också tiden vore tillräcklig. — (Endast till den vigtiga öfningen
af afstånds-bedömande fordras cn ganska läng tid. för att icke
nämna den lid som åtgår i och för de öfrige detalj-öfningarne).—
I Frankrike, af Ilr Gr:ri ansedl som »mönster-stat», har man
inrättat normal-skjutskolor endast på sådane ställen, der artilleriverkstäder.
arsenaler m. m. finnas — äfvensom man der ansett
dessa för bildande af skicklige instruktörer inrättade skolor så
vigtiga, att man t. ex. vid normal-skjutskolan vid Vinccnnes till
lärare använder icke allenast Infanteri-officerare utan äfven 2:ne
Artilleri-officerare. Huru skulle sådane skolor kunna åvägalit inga*
under våra möten? — och det kan ej vara Hr Gr:ns mening att,
synnerligen på sednare tider dä skjulkonsten blifvit en verklig vetenskap,
manskapet skulle kunna öfvas af officerare, hvilka sjelfve
ej voro hemmastadde håde i det theoretiska och praktiska af ämnet.
De lysande resultater. Franska Arméens skarpskyttar och jägare
i sednaste krigen lyckats erhålla och hvilka öfverallt blifvit
vitsordade, torde ådagalagt den nytta, en förökad skjut färdighet
åstadkommit, Artilleri-Generalen Piobert. en af Frankrikes mest
1) en 28 Januari e. m.
ansedde, militäre skriftställare, har uträknat att då man, under de
torra Franska krigen, af 5,000 afskjutna gevärskulor räknat pr
medium endast I sårad eiler dödad fiende, man deremot under de
sednaste krigen erhållit I sårad eller dödskjuten af 2,500 skott.
oell att således verkningarne af skjutvapnen fördubblats. General
Piobert tillskrifver, i likhet med Fave och llere andra författare,
dessa resultaler icke allenast de förbättrade Franska gevären och
kulorna utan också, oell i ännu högre grad, de af Hertigen af
Orldans, omkring år 1840, införda skjutskolorna, derifrån icke allenast
skicklige skyttar och instruktörer utgått och spridt sina kunskaper
till hela Arméen, utan derifrån äfven liera af de nyare, förbätlringarne
och upfmningarne, i hvad sorn rörer vapnen och deras
användande, leda sitt ursprung.
Man har användt stora summor härpå. Exempelvis må nämnas
att år 1855 kommenderades ett kompani jägare och ett kompani
infanteri alt vid Vincennes skjuta, hvardera kompaniet 12,000
skott, till utrönande af hvilken utaf tvenne af en utaf skjutskolans
lärare konstruerade gevärskulor som skulle gifva det bästa resultatet.
Det är naturligt alt der nödiga mateli,alier och tillfällen
att praktiskt utföra och försöka hvad. som ultänkes förefinnas, der
komma personer i tillfälle alt utveckla anlag, som eljest icke skulle
bära frukt, åtminstone icke lill så hög grad och lill sådan nytta
för Arméen som ensidigt vore.
1 afseende på de långa resorna, som några officerare skulle
bomma att göra. så får jag uplysa att 6 eller 8 officerare kommenderas
ända från Algier till skjutskolans genomgående i Vincennes:
så litet bryr man sig i Frankrike om den långa, besvärliga
resan. — Att de till skjutskolans genomgående kommenderade
officerare skulle här (liksom i Frankrike) erhålla full
ersättning af Staten för fram- och återresan, tager jag för
alldeles gifvet.
livad kostnaden beträffar, ?å tror jag att. såvida K. St:»
mening är att vår Aimée icke allt för mycket skall stå efter
det öfriga Europas, man svårligen kan använda de föreslagna
9,000 Kiksdalcrna rmt årligen nyttigare; och denna summa är
viii ej för högt tilltagen om jag dermed kan erhålla, utan ofvan
antydda fördelar, 20 a 30 skisklige instruktörer årligen. Skjutskolan
har af Chefen för Landtf:sDep:tet blifvit föreslagen att
räcka 2:ne månader, hvart annat år. I Frankrike räcker den 4
h G månader årligen — således tyckes tiden ej eller vara öfverUödigt
tilltagen. Att i st., såsom Hr Gr. Anckarsvärd föreslagit,
inrätta folknöjen med thy åtföljande skjutöfningar, kunde troligen
medföra sina angenäma sidor och måhända äfven vara nyttigt;
men då icke något deialjeradt förslag blifvit derom af Hr
Grin framslälldt, lemnar jag åtminstone företräde åt det af Chefen
för landtförsvaret gjorda förslag om inrättande af skjutskolor för
Svenska officerare, och anser detsamma både omtänksamt,
nyttigt och nödigt
188
Den 28 Januari e. m.
I afseende på Bevärings-manskapets öfningar liar Hr Gr:n
icke funnit den af Chefen för Landtf:sDep:tet föreslagna åtgärd
ändamålsenlig; men Hr Grin har, såvida mitt minne ej sviker,
icke föreslagit någon annan åtgärd att afhjelpa den öfverklagade
bristen. Hr Grin liar dock erkänn t nyttan af de föreslagna
kyrkoparaderna; — jag ber att, jemte ett instämmande häri,
få utsträcka detta erkännande äfven till den förlängda öfningstiden
och dess fördelning. Att förslaget om de 30 dagarnes
öfning icke är godtyckligt, finnér hvar och en som vet att denna
öfningstid är bestämd i Bevärings-stadgan af 1812, men af brist
på medel hittills måst inskränkas. Vill Hr Grin deremot utsträcka
tiden till (lera dagar, vore sådant visserligen i militäriskt
hänseende nyttigt; men ett sådant förslag tror jag icke vunne
bifall af alla Stånden, åtminstone icke sålänge kriget ej står
för dörren.
Hvad Lifbevärings-rege:tet beträffar, har Gr. Anckarsvärd
alternativt föreslagit bland annat att icke öka anslaget för Lifbevis-regeitet,
emedan Hr Grin ansåge en sådan lönetillökning
öfverflödig, då officerarnes göromål åro så obetydliga.
Med anledn. häraf beder jag att med några ord få bemöta
detta yttrande, öfvertygad att StatsUtskis medlemmar skola dervid
fästa åtminstone lika mycket afseende som vid Hr Gr. Anckarsvärds
önskan och Hr Grins begrepp om öfv&)'flöd. Det är
icke första gången man får höra talas om den o betydlig otjenstgöringen.
.Jag vill derföre begagna detta tillfälle att nämna
några ord härom. Det förhåller sig med denna beskyllning liksom
då man beskyller Arméen i allmänhet för att under fredstid
ingenting hafva att göra, ingenting uträtta m. m. Detta
mätte väl ej vara officerarnes fel, alldenstund de ej hafva någon
rättighet att sjelfva bestämma öfver krig och fred eller öfver
tjenstgöringens vidd. En indelt Subaltern-offieer är skyldig att
nio månader om året bo och vistas inom sitt regeites stånd.
Subaltern-officern vid Lifbevis-regeitet är skyldig att nio månader
om året bo och vistas i Stockholm. Dessutom skola Subaltern-officerarne
vid I,ifbev:s-rege:tet göra vakt hos H. M.
Konungen och H. K. H. Kronprinsen. Vaktveckan infaller ganska
ofta, derföre att Officers-corpsen ej är stor, endast 16 Subaltern-officerare,
hvaraf mestadels ett par eller 3 äro, i likhet
med officerare af de öfrige Garnisons-rege:tena, kommenderade
från rege:tet till förråden o. s. v. Under de 8 dygn Subalternofficern
är på vakt hos H. M. Konungen, skall han vistas på
Kongl. Slottet om nätterna och så stor del af dagen som H. M.
Nådigst befaller. Hans tid är således af vaktgöringen lika mycket
uptagen som hvarje annan vakthafvande officers. Att han
ej har någon trupp att på vakten kommendera, lärer väl ej vara
hans fel och lärer ej eller minska den lid han är vakthafvande.
Mötestiden är densamma för officern vid Lifbev:s-rege:fet.som
för officerarne af det öfriga Infanteriet — 1 månad å 6 veckor.
Då han således har fullt ut lika mycket att göra som
Den 28 Januari e. m.
189
öfrige officerare, hvarföre skall man då beskylla just honom för
sysslolöshet? Att vistandet, bostad, mat och kläder rn. m. i
Stockholm är dyrare än annorstädes, torde ej heller kunna bestridas!
Dessutom torde det vara bekant för den, som känner
till våra officerares lönevilkor i allmänhet, att de, som icke
ega enskild förmögenhet, äro tvungna att emellan tjenstgöringen
sysselsätta sig med saker helt och hållet främmande för militäryrket,
för att dymedelst skaffa sig medel till bergning, ett förhållande
okändt inom andra arméer och hvarpå åtminstone icke
kunskaper i militär yrket vinnas — ett förhållande, som också
eger rum vid Lifbev:s-rege:tet liksom vid andra rege:ten, så
länge lönerna icke iiro större än hvad de nu äro eller tyckas
komma att blifva. — Jag vill ej, liksom en annan ledamot af
detta hus gjort, då fråga var om löneförhöjning för officerarne
vid ett annat här i Stockholm förlagdt regette. ingå i en detaljerad
beräkning af huru mycket en officer af Lifbev:s-rege:tet
borde hafva i lön; men jag hemställer om det kan vara Hr Gr.
Anckarsvärds mening att den löneförhöjning, Chefen för Landtf-.sDep:tet
föreslagit för Lifbev:s-rege:tets officerare är öfverjlödigt
tilltagen! Jag tror det icke och hoppas att StatsUtskts med
lemmar
fästa mera afseende på rättvisa och billighet än på
tycket hos dem, sorn måhända sjelfve ej skulle vilja försaka
något af sitt öfverflöd, men deremot tyckas vara liknöjda huruvida
officerare hafva ens så stor lön att de med densamma
kunna kläda och lifnära sig! —- Den nuvar:de lönen vid Lifbev:s-rege:tet
är: för en Undcr-löjtn. 250 och för en Löjtn.
300 R:dr b:ko; — den föreslagna skulle blifva: för en Underlöjtn.
600 och för en Löjtn. 800 R:dr rmt; lönevilkor, hvilka
ej torde anses för högt tilltagne, isynnerhet då Statsllåds-prot:n
gifva vid handen alt 1,200 R:dr rmt är det nminimumn, hvarpå
en ogift tjensteman anses kunna lefva i hufvudstaden.
Endast exempelvis och utan minsta anspegling på att så
stor lön skulle lemnäs Lifbev:s-rege:t.ets officerare, tager jag mig
friheten nämna att, vid den corps, som inom Franska Arméen
närmast motsvarar Lifbev:s-rege:tet, yngsta graden har i årlig
lön allting fritt och 1,800 francs (= 1,350 R:dr rmt). —
I Danmark hafva Subaltern-officerarne af Infanteriet fria rum,
ljus och ved samt i årligt gage omkring 1,100 R:dr, hvilken
summa dock, under dyra år, höjes med 50 proc. — Dessutom
erhålla officerarne inom både den Franska och Danska
Arméen nequiperings-pengar.n
Hvad jag nu anfört torde vara nog för att bevisa att de
begärda lönetillökningarne icke äro öfverflödiga; och får jag
här äran åberopa följande höga ord af H. M. Konungen uti ingressen
till den Nåd. Propos:n till R. St. : »En förbättrad lönereglering
för Statens embets- och tjenstemän är oundgänglig,
med afseende lika mycket på de serskilda statsfunktionernas
behof af skicklige och samvetsgranne förvaltare som på desses
behof af anständig bergning.n
Den ‘28 Jan nari c. m.
Hr Gr. Anckarsvärds anmärknir omfatta äfven en annan
fråga, en princip fråga, der jag vågar vara af alldeles olika
tankar med Hr Grin, nemi. frågan om Stockholms befästande
och den af Hr Frih. Sprengtporten i ämnet väckta motion.
Frih. Sprengtporten har redan, på sitt vanliga, talangfulla sätt
besvarat anmärkmne i denna del ; men jag beder dock att äfven
få yttra några ord i denna vigtiga fråga:
Först och främst är del en väsendtlig skillnad att låta
Bygga en stad inuti en fästning, som redan linnes eller att
Bejästa en redan Befintlig stad. Det förra vöre visserligen
under vanliga omständigheter mindre välbetänkt, hvaremot den
sednare åtgärden synes hafva alla skäl för sig, synnerligen dä
det gäller en hufvudstad.
Hr Grin säger att ."mycken olägenhet och många läror
»skulle upkomma för innevånarne i en stad om den befästades;
•iden skulle då utsättas för en belägring och komma att bom»barderas.
» — Hr Grin skulle hafva rätt i sitt påstående, såvida
alla obefäsiade städer voro säkra att ej blifva brända, bombar
derade
eller belägrade; men hvad har viii erfarenheten i detta
falt visat? Gå vi till det land sorn ligger oss närmast, nemi.
Danmark, sä vill jag erinra derom att den lilla staden Friedrichsstadt,
i s. v. Schleswig, en öppen stad, som icke egde en enda
vall eller en enda graf till sitt beskydd, dock blef under sista
kriget (1848—öl) af Tvskarne bombarderad och utstod under
den tappre Helgesen en långvarig belägring. Dess egenskap af
obefästad skyddade den således ej från en befästad stads olyckor,
ehuru denna egenskap förorsakade större manspillan och
gjorde försvaret mycket vådligare än om den varit försedd med
fästningsverk. Deremot var det just Köpenhamns befästningar
som hindrade Köpenhamns intagande af elen Svenska KrigareKonungen
Carl X Gustaf.
Hr Grin citerade 2:tie Franska författare emot hufvudstäders
befästande; jag vili då citera ett »factwp» : Ludvig Filips klokhet
och omtanka oingaf Paris med den redan för flera år sedan
färdiga befästningen, på det att det för Fransmännen sorgliga
intåget i deras hufvudstad af främmande Arméer ej måtte kunna
förnyas. Då befästningarne göras med stor omkrets, liksom befästningarne
omkring Paris, och hvilken grundsats äfven lärer
komma att följas vid planen för Stockholms befästande, kunna
fiendtlig» kastkroppar ej slungas in i staden förrän de yttre
verken och fästena äro intagne och vi skola hoppas att, innan
detta skett, innevånarne skola få tid och. tillfälle att sätta sig
sjelfve och sina tillhörigheter i säkerhet, hvaremot, om den
obefästade staden anfalles, tryggheten lärer vara ringa nog.
Hr Grin har sagt natt de Nordiska Rikenas hufvudstäder i
»de hittills förda krigen blifvit skonade derföre ali de ej varit be
nfäsladeln
Hr
Grin har då glömt de 2:ne rysliga bombarderingar, Köpenhamn
utstått i början af detta århundrade. — Berlin var
Den 28 Januari e. m.
191
obefästadt. men Hr Gr:n forde erinra sig alf Napoleon icke hade
den artigheten att beskedligt tåga derförbi: jag tror att befästningar
hade då för Berlin varit högst önskvärda.
Plan till Köpenhamns befästande Kr redan tipgjord och
kominer med snaraste att utföras.
Äfven har jag mig med säkerhet bekant att samma förhållande
är med Petersburg, der också redan en fullständig plan
för befästandet af denna stad är upgjord och antagen saint med
föista lärer komma alt sättas i verket. Således lärer icke heller
Ryska Kejsaren, i likhet med Hr Gr. Anckarsvärd, våga förlita
sig på sina fienders grannlagenhet och synes ej vara öfvertygad
att det varit Petersburgs egenskap af o befästad som hittills
skyddat denna hufvudstad.
Vid Königsberg, hufvudstad för det egentliga Preussen och
»iite för flera af Rikets Collegier, hålles som bäst på med storartade
befästningar och dessa nya befästningar äro redin tili
idel färdiga.
Ännu iner kunde i ämnet sägas, utan att intränga i frågans
detaljer, hvilket här dock icke torde vara hvarken försigtigt eller
räte, men det jag nu haft äran anföra torde innebära fullt giltiga
skäl för den åsigt jag hyser, nemi. att hvarje värn, beredt
ål Sveriges hufvudstad, skall öka Sveriges trygghet, Sveriges sjelfständighet
och med tacksamhet emollages af Sveriges Folk!
Frih. Stackelberg, Berndt Oscar, anförde skriftligen:
Ur Gr. Anckarsvärds anförande i Lördagens plenum, emot K.
II. Nåd. Proposin och hvad deri förekommer om 4:de och 5:te
Hufvudlitlarne, ger anledning till flerfaldiga anmärkmr, och då
hr Gr:n till stöd för sine åsigtcr så ofta åberopar deras öfverensstämmelse
med allmänhetens, så anser jag, sorn också räknar mig
till allmänheten, det vara min pligt tillkännagifva att mine åsigter
rörande Sverges sjöförsvar, helt och hållet afvika från hr Grins.
Hr Gr. Anckarsvärd säger: »hvarje lands förhållande till andra
stater utgör tvifvelsutan utgångspunkten för försvarsanstalternes
ordnande.»
Hr Gr:u har deri onekligen rätt, om han menar det permanenta
politiska förhållande, stater emellan, som grundar sig på ländernes
geografiska läge, deras utsträckning, lynne, natur, resurser,
o. s. v.; menar hr Gr:n deremot att försvarsanstalternes ordnande
hör hafva lill utgångspunkter hvarje tillfälligt fördrag eller olika
skiftning af politikens mantel, så synes han mig hafva orätt, ty
då skulle kunna upsla llere och mera vexlande utgångspunkter än
som för ordnandet af försvarsanstalter vore nyttigt.
Hr Gr:n säger att »Novembertraktaten i politiskt hänseende
ställt oss i ett mera bestämdt förhållande till vår östre granne.»
Månne icke det politiska förhållandet fanns förut och att det var
derföre traktaten kom lill, och just af samma skäl anser jag hr
Grin hafva rätt i, att man bör antaga Sverges anslutning till England
såsom en för Skandinavien oafvislig politik. Men under denna
192
Den 28 Januari e. m.
förutsättning är det sä mycket mer förvånande, att det yttre sjöförsvaret,
den s. k. Stora Flottan kan anses obehöflig.
Det, den Skandinaviska halföns förhållande till andra länder,
som bör vara utgångspunkten för våra försvarsanstalters ordnande,
grundar sig derpå:
att vi genom haf och vatten äro afskiljde från vära grannar;
att värt land, tillfölje af natur och klimat, är sådant, alt dess
alster icke äro nog lor våra behof;
att vi lordenskuld måste frän andra länder sjövägen hemta för
nödenheter,
eller med andra ord vara en sjöhandlande nation,
hvarigenom ock kuststäderne, i hvilka samlas vår största rikedom,
blifva våra förnämsta städer:
alt befolkningen, på grund af ofvannämnde omständigheter,
lemnar god tillgång på sjömän, samt
att vi till lynne, seder, natur och utveckling stå närmare England
än Ryssland.
Hvar och en af dessa grunder talar för ett sjöförsvar.
Vi behöfva Holta för att knyta förbindelser med den öfriga
verlden och upprätthålla de redan ingängne;
vi behöfva flotta för att skydda vår bandel ute i verlden,
såväl som för att värna egne kuster, i hvars städer vår största
rikedom är samlad;
vi behöfva flotta för att vara i förbund med England, och
vi kunna bemanna en flotta emedan vi hafva sjömän.
Och ändå vill Gr. Anckarsvärd döma våra skepp till döden,
llr Gr:n menar att, sedan Novembertraktaten och vår anslutning
till Vestmagterne, vi skola lemna vårt sjöförsvar helt och
hållet i Englands händer, och uppger de krafter delta land erbjuder
såsom utväg lill understöd lör Sverge, vara: 96 linieskepp,
100 fregatter, jemte en stor mängd mindre fartyg, till ett sammanråknadt
belopp af icke mindre än 712 stycken.
Erbjudas oss dessa krafter i Novembertraktaten, så är jag
ledsen att detta undfallit mig.
Tillförsäkrar oss vidare nämnde traktat att den hjelp vi behöfva
är l.äi- just när den behöfs; att icke is, icke oväder eller
andra omständigheter, hindra undsättningen alt komma i tid? Tyman
bör besinna att en kula kan vara första och enda krigsförklaringen,
och att vägen från det hemlighetsfulla och under vintern
tyst förberedda Ryssland, är betydligt kortare än från England.
Hr Gr:n ytlrar vidare: "Vårt kabinetts politik får numera ej
vackla än åt ena sidan än åt andra; dess mål är stäldt alldeles i
likhet med Turkiets till innerlig förening med Vestmagterne.» Men
tänk om Vestmakternas politik började vackla. Hvad skulle vi då
göra? Skulle vi, orörlige och tålige som Turkarne, trösta oss med
att Allah är stor och stor är hans profet? Skulle vi ändå icke
försöka att hjelpa oss sjelfva, ulan ännu hoppas uteslutande på
England?
Det är märkligt att då hr Gr:n i alla fall anser oss vara i
behof af sjöförsvar, han icke hellre vill se detsamma under svensk
Den 28 Januari e. m.
193
Hagg än under Brittisk. Emedlertid erkänner han att vi icke kunna
vara skeppen förutan, han likasåväl som alla de. som anse oss
böra förstöra vår stora llotta, på grund af anslutningen till England
och derifrån väntad hjelp.
Man skulle kunna sätta i fråga huruvida den kan bli hjelpt
som icke vill hjelpa sig sjelf; men jag vill för en stund antaga
att England icke fäster sig dervid och lill och med att dess intresse
bjuder det att så skyndsamt som möjligt hjelpa mot Ryssland. Det
oaktadt har Ryska Bottan så stort försprång att hon, innan den
Engelskas ankomst, hinner landsätta en armée någonstädes på vår
kust. Ty jag förutsätter alt vi icke hafva skepp, och vår skärgårdsflotta
kan icke handtera sig på öpna kuster. Jag antager
vidare att Ryska arméen enligt Centrälsyslemet blifvit i grund slagen
i hjertat af Sverge. Svenskarne hafva vunnit en lysande systematisk
seger, och när de få återstående spillrorna af Ryska arméen,
på Bykt hunnit kusten, hvarest de först landsattes, finna de ej de
Ryska skeppen mera der; dessa hafva alla blifvit förstörda eller
fördrifna af den undertiden anlända Engelska flottan. Det är till
och med möjligt att de flytt utan att vexla skott med den Engelska
amiralen. — Nu kommer uprältelsen och fredsunderhandlingarne
att börja. Icke är det troligt att Ryssland, fastän hela dess landsatta
armée blifvit förstörd, skulle beqväma sig till vidare upoflringar
åt Sverge, som aldrig kunde anfalla. Frcdsvilkoren komme
att upgöras under Engelska flottans kanoner ensamt, hvadan det
vore både troligt och billigt att England behölle för sig allt hvad
Ryssland kunde gifva; men Sverge fick från sin strand se på och
åtnöja sig med sin ära och sin sköflade, ödelagda jord, och tacka
Gud om det sluppe ersätta England dess hafda möda.
Men med de få skepp vi ha, blir saken ändå densamma,
säger man. Deruti bedrar man sig, eller vill bedraga andra. Några
skepp äro bättre än inga nlls, och dessutom, hvarföre hygga vi
ej flere? Hr Brakel liar framlagt förslaget, det ankommer på Riksens
Ständer alt antaga det.
En flotta af 8 skepp med tillhörande fregatter otc., är liten,
men derföre icke att förakta.
För Skandinaviska kalfön vore det tvifvelsutan omöjligt att
underhålla en flotta jemnstor med Englands, Frankrikes eller
Rysslands, men den vi redan ega är jemngod och bättre än
hvar cch en af de öfrige Europeiska staternes. Hon är alltså
den 4:de i ordningen. Frågan blir således: huruvida det är af
något värde att vara Europas 4:de sjönation, eller, hvilket är
detsamma: tjenar det till någonting att hafva en örlogsflotta,
äfven om denna örlogsflotta icke är den största, eller jemnstor
med den största i verlden?
Vi böra icke alltid förutsätta att endast Ryssland kan blifva
vår fiende, ej heller att hvarje förveckling vi kunna få att lösa
med svärdet, nödvändigt skall vara en kamp på lif och död,
der det är fråga om vårt vara eller icke vara. Vexlingarne
lil H. 13
194
Den 38 Januari e. m.
kunna icke beräknas; vi kunna t. ex. komma i fejd med Danmark,
Preussen, Österrike. Spanien eller Portugal. Förutsättom
någonting sådant och det iir gifvet att, ifall vi icke ega någon
örlogsflotta, vår fiende spelar oss samma spratt, som Danskarne
1848 spelade de Tyska handelsstäderne, nemi. blockerar hamnarne.
bortsnappar vår handelsflotta och afklipper våra förbindelser
med den öfriga verlden. Behålla vi deremot den flotta
vi nu ega i godt stånd, så är det i stället vi som blifva de blockerande
och pristagande. Skillnaden emellan att sjelf vara blockerad,
förlora sina handelsfartyg, få sin handel, sin tillförsel och
alla utländska förbindelser afbrutne, emot att vara den blockerande,
som tillfogar sin fiende alla dessa olägenheter, under det
att man sjelf för sig bevarar alla fördelarne, torde vara hvad
man kallar himmelsskriande. Likväl är det ju påtagligt att,
i händelse vi slopa våra skepp eller försumma att underhålla dem,
vi, ifall af krig med någon af ofvansagde stater, nödgas se vår
fiendes örlogsfartyg helt och hållet tillintetgöra vår handel, plundra
våra sjöstäder och göra god pris af allt hvad vi ega flytande
på vattnet. Vår Armée skulle då äfven nödgas stå overksam
och blott höra talas om fiendens illbragder; ty huru skulle
den väl bära sig åt att hindra fiendens, på ångfartyg skyddade
af linieskepp, öfverförde ströfkårer att landstiga der, hvarest
hvarken Arméen sjelf eller dess skärgårdsfartyg funnos, hvilket
sednare vore fallet öfverallt der skärgård icke finnes, och äfven
i skärgården på sådane ställen hvarest skärgårdsfartyg för tillfället
icke voro förlagde, till följd deraf att det ju icke är möjligt
att fler än högst få punkter af skärgården på en gång kunna
vara försvarade af dessa fartyg, om än skärgårdosflttan blefve
aldrig så stor.
»Utaf de sednaste tilldragelserna i Östersjön» ■— säger Gr.
Anckarsvärd vidare — »har allmänhetens stinda förstånd inhemtat
hvad Kysslands 36 å 3 7 linieskepp med dertill hörande
mindre fartyg, uträttat mot de allierade flottorna.»
Derefter yttrar Hr Gr:n: »Således torde man utan förmä
tenhet
kunna fråga hvad man egentligen åsyftar med ett så obetydligt
yttre örlogsförsvar som det i 5:te Hufvudtit. framställes.»
Då det således för mig är uppenbart att Hr Grin med allmänhetens
sunda förstånd menar någonting helt annat än jag,
så torde jag utan förmätenhet kunna tillåta mig berätta hvad
på förnuftets väg, af hvar och en tänkande och om saken något
kunnig, kunnat inhemtas af tilldragelserna i Östersjön, nemi.:
att de 36 å 37 (?) Kyska skeppens blotta tillvaro tvang
Vestmakterne att till Östersjön skicka och underhålla mer än
dubbla styrkan skepp. Hade Kyssland icke haft flotta i Östersjön,
så hade Vestmakterne icke der behöft mer än jemt antal
fartyg för blockadens vidmakthållande, d. v. s. på sin höjd en
flygande eskader af lätta fregatter och ångbåtar;
att de 36 Kyska skeppen tvungo de allierade att taga
Kronstadt först, eller der förstöra flottan, innan andra större
Den 28 Januari e m.
195
operationer mot Ryssland, här uppe kunde företagas. Hade ieke
flottan legat i Kronstadt, så hade troligen Petersburg blifvit
bombarderadt. Hade ieke flottan varit —• den af fäkunnigheten
kallade overksamma flottan —• så hade ingenting i verlden hindrat
de allierade att landsätta en Armée hvar som helst på
kusten.
att de 86 Ryska skeppen, instängde i Kronstadt, gjorde det
omöjligt för do allierade att taga sagde fästning.
Samma nytta gjorde ock Ryska flottan i Sevastopol.
Den, mot de allierades, så obetydliga Ryska flottan, har
just unrler sednaste kriget visat hvad ofantlig nytta en flotta
gör, äfven utan att vinna sjöslag Och det är likväl detta man
icke vill begripa. Ryska flottan inskränkte de allierade till endast
två anfallspunkter: Sevastopol och Kronstadt, och fullgjorde
sålunda all försvarskonsts första fordran att inskränka fienden
till så fä anfallspunkter som möjligt. Hon gjorde tillika, medelst.
sina många och svåra kanoner, dessa punkter så starka,
att det långvariga kriget är slut, men ingen af dessa punkter är
fullständigt tagen än! Ilade Ryska flottan deremot icke funnits,
så hade fienden icke kunnat tvingas till två anfallspunkter, utan
hade de allierade haft fria händer att attackera hvar som helst,
och kringgå de orörliga fästningarne utom portée. De flytande
fästningarne deremot, som kallas flottor, mäste vaktas eller förstöras,
så framt man skall vara säker på att icke få dem i
ryggen.
Se der i korthet hvad man inhemtat af Ryska flottan i
Östersjön och Svarta hafvet.
Derefter tyckes svaret bii tydligt till frågan hvad den K.
Propostn menat med de 8 skeppen, nemi.: att litet är bättre
än intet och att en god början medgifver god fortsättning Som
sagdt 8 å 10 skepp i fullgodt skick göra oss till Europas 4:de
sjönation och äro icke att förakta, icke en gårig i krig mot vår
östra granne. Såsom Hr Gr. Anckarsvärd befarar, är det icke
allenast möjligt utan äfven troligt, att denna lilla flotta skulle
i öppen sjö kunna blifva slagen af den öfverlägsna Ryska, om
hon blefvo nödsakad att derföre blottställa sig: men om våra
skepp ock blefve på det sättet totalt förstörde, så hade de dock
gjort sin ovärderliga nytta. De hade, liksom skölden splittrad
i hugget, dock redan afvärjt huggets mesta kraft. Huru liten
örlogsflottan än må vara, kan hon ändå skåda fienden, oroa
hans transportflottor och fördröja hans landstigning. Under tiden
kan landtförsvaret bättre ordna sig, eller den väntade Engelska
örlogsflottan hinna fram. Blefve flottan blockerad i Karlskrona,
så skulle hon, precis som Hr Gr. Anckarsvärd uttrycker
sig, uträtta detsamma som Ryska flottan instängd i Kronstadt
1854—55, och kosta Ryssland 15 å 16 skepp i bevakning.
Anmärkn:n att Karlskrona icke är ett. Kronstadt, vill jag
bemöta dermed, att om R. St. blott bevilja tillräckliga medel,
vi nog ha’ Ingeniörer, som förstå att fullkomna befästningarne.
196
Den 28 Januari e. m.
Såsom skäl emot Sveriges förmåga att underhålla ett lämpligt
sjöförsvar, andrager Hr Gr:n att inom landet hvarken finnes
hampa eller skeppsvirke, samt att hos oss en fullt befaren bemanning
påtagligen ej är att tillgå. Hvad hampa och virke
angår, så är England, liksom vi, tvunget rit t införa båda dessa
behof, men anser sig deraf ingalunda förhindradt att underhålla
sin flotta. Hvad bemanningen beträffar, så torde Hr Gr:n hafva
förbisett det verkliga förhållandet att Sverige har rikare tillgång
på dugligt sjöfolk än alla grannarne med undantag af England,
ehuru beklagligen i detta fall som i flere andra, vi icke veta
att hvarken upskatta eller begagna våra tillgångar. Framlidne
Statsrådet Ehrenstam har för 10 år sedan upsatt ett förslag till
sjöbeväringslag, som, om antagen, skulle lemna god besättning
åt en större örlogsflotta än vi någonsin förmå underhålla. F. n.
utgör flottans personal, all sjöbeväringen inberäknad, omkring
30,000 man. Afdrages ^ så återstår 20,000 man ttll bemannande
af flottan.
Att desse icke äro fullt befarne är en sanning; men hvarken
Englands, Frankrikes eller någon nations flotta i verlden,
har ännu blifvit bemannad med endast fullt befarne. Hvar och
en som var om bord på de allierade flottorna i Östersjön, vet
att både de Engelska och Franska besattningarne utgjordes af
till största delen obefarne.
Hr Gr:n frågar hvartill det skulle gagna natt med en betydlig
del af folkets skattebidrag, utan något antagligt ändamål,
vagga sig i föreställningen att ännu vara eller i framtiden ens
kunna blifva en sjömakt i ordets begripliga mening», — och
tillägger: »jag djerfves påstå att den upställning af frågan som
jag har tillåtit mig är så logiskt riktig, att den näppeligen lärer
kunna motsägas, och jag har helt enkelt uttalat ställningen sådan
den är.»
Jag tror mig tala sanning då jag säger, att Hr Gr:n lyckligtvis
icke uttalat ställningen sådan den är, utan endast sådan
Hr Gr:n tror den vara. Yi äro, med den flotta vi ega, Europas
4:de sjönation och vi både böra och kunna fortvarande förblifva
det; och skattebidragen till öde Hufvudtit. utgå till ett ändamål
som jag vet Gr. Anckarsvärd anser antagligt, nemi. landets försvar,
förkofran och oberoende.
Det är sorgligt att så få i vårt land vilja inse detta ändamål.
Det är beklagligt att regeringen engång föreslagit linieskeppens
nedhuggande till mindre cert; men det är rentaf bedröfligt
att Gr. Anckarsvärd tror sig böra gå ännu längre och »föreställer
sig att slopandet af de gamla skeppen och afyttrandet af de
nya, om sådant låter sig göra, vore den mest rationella utvägen
att en gång vinna ett slut på den stora tvisten emellan en linieoch
kanonslups-flotta.»
Om denna af Hr Gr. Anckarsvärd påpekade vandaliska ut
-
Den 28 Januari e. m.
197
väg ock vore den mest rationella, så kan man likväl tryggt påslå
alt den är den minst nationella.
För mig framstår förslaget nästan som en hädelse. Att sälja
vära skepp förefaller mig som att sälja fäderneslandet. Hvarföre
icke så gerna på samma gäng till den mestbjudande utbjuda Gottland
och Öland och alla vära stränder, som i alla fall vöre tilN
spillogifna i samma stund vi icke hade någon flotta mer? Hvarföre
icke, likaväl som att lemna vårt sjöförsvar helt och hållet i
främmande makters händer, så gerna öfverlåta all vår handel jemte
våra sjö- och stapel-städer lill utländske köpmän, och blifva harn
på nytt, som matas, ansas och vårdas af mera fullvuxna 1
Gr:n vill med skeppens slopande och försäljande göra slut på
tvisten emellan en linie- och kanonslups-flolla, eller rättare om ett
sjöförsvar skall vara till eller ej: jag tilltror mig kunna försäkra
att äfven i det afseende! vore spekulationen misslyckad. Skepp
kunna säljas, men det finnes åsigter som icke låta köpa sig. Det
är icke skeppen i och för sig sjelfva, som slöra flottans anhängare
förfäkta, men öfvertygelse]! om sättet för befrämjandet af landets
väl. Hugg ned skeppen eller ej, sälj dem eller ej; den öfverlygelsen,
den sanningen dör aldrig ut, att Skandinaviska hallon, för
sin fria utveckling till välstånd och oberoende icke kan vara ulan
ett kraftigt sjöförsvar.
Skärgårdsflottan är god till sitt ändamål, och kan derföre icke
heller undvaras; men kan aldrig räknas såsom sjöförsvar, helst
sjön, snart sagdt, är hennes farligaste fiende.
Hr Gr. Anckarsvärd säger sig mottaga med vemod, Sjöministerns
anförande med begäran om byggnadsanslag för stora flottan,
framföre det till skärgårdsflottan, och anmärker att: nför den
s. k. linieflotlans mer eller mindre lämplighet för Sveriges sjöförsvar,
torde man ännu icke gjort sig reda » -— Anmärkaren talar
efter sitt samvete. Jag anser mig emedlertid kunna försäkra
att de finnas, de män, som ansett för sin skyldighet att göra sig
reda för linieflottans lämplighet och sorn deri lyckats. — För
skärgårdsförsvarets lämplighet har man ock sökt göra sig reda,
och uti bihang till 8:de häftet Tidskrift i sjöväsendet 1856, skrifver
den varme skärgårdsförsvarets beifrare Hr Kapten A. W. Lavén,
att Skärgårdsvapnets vigt vid fosterjordens försvar af mången
detsammas anhängare icke är klart upfatlad, och att skärgårds?
stridens rätta beskaffenhet, i sjelfva verket ännu ej hos oss är fullkomligen
ulredd.
Vid betraktande af Rysslands öfvermakt visar sig för Gr.
Anckarsvärd samma betänkligheter för skärgårds- som för linieflottan
(derpå är intet att undra) och stannar Hr Gr:n vid nödvändigheten
af Vestmakternes biträde. Längre fram »stannar all
»tankegång» vid slutsatsen: »landtförsvaret i förening med en stark
»kanonslupsflotta är det enda möjliga hvarpå Sverige isoleradt och
»utan allt främmande biträde kan fästa sin vilja och sitt hopp att
»med framgång försvara sitt område, sin sjelfständighet och sin
198
Den 28 Januari e. m.
afrihet.» — Jag frågar om ej egandet af en örlogsflotta kan anses
öka möjligheten att försvara vår sjelfständighet och frihet!
»Värt kringflutna läge gör oss lill ett handels- och sjöfartidkande
folk» — säger Hr Gr:n.
Jag tillåter mig anmärka, alt det icke ensamt ar läget som
gör oss till hval ken handlande eller sjöfarande i dessa ords vackra
och betydelsefulla mening, utan alt härtill fordras, ovilkorligen,
ett klokt begagnande af såväl läge som öfrige fördelar, sorn stå
oss tillbuds; att handelsflottan och örlogsllottan icke kunna vara
hvarandra förutan, samt att de skola förstå, understödja och broderligen
hjelpa hvarann, så i fred som krig, såframt landet skall
blomstra sjelfständigt och fritt. Ket är mig derföre kärt att Hr
Grin förordar krigsfartyg till handelns skydd i alla farvatten; skada
blott att, just våra egna farvatten, genom skeppens slopande eller
försäljning äro ämnade att ställas försvarslöse, likasom nederlagsplatserne
våra kuststäder, som skola lemnäs i skärgårdsflottans
hägn, men af hvilket t. ex. Ystad, Malmö, m. fl., till följd af sitt
läge vid öppen kust, torde komma i obetydligt åtnjutande. — Ket
är kanske på sitt ställe att här serskildt än en gång påpeka, huruledes
genom den s. k. stora flottans utdömande, alla våra kuststäder
Klefve satte försvarslöse och objelplige i händelse af ett
krig med hvilken som helst, äfven den minsta sjönation; och likväl
innehålla desse städer landels största kapitaler, hvilka på samma
gäng blefve oförklarligen blottställde.
Till sist upmanar Hr Gr. Anckarsvärd R. St. alt icke bifalla
hvad Regeringen begär vare sig till nybyggnad eller underhåll af
linieskepp, hvarjemte han ock anhåller att de äskade löneförhöjningarne
för flottan endast måtte beviljas för Premier-löjtn:r och
lägre grader. Ket är svårt att förstå på hvad sätt Kaplen-löjtmne,
som på det viset skulle få mindre lön än Premier-löjlmne, ådragit
sig en sådan omildhet. Kem måtte väl icke menas lika illa som
linieskeppen.
Af varmaste bjerta önskar jag det R. St. vid bestämmandet
af anslag till 5:te Hufvudlit., icke ville fästa afseende vid Hr Gr.
Anckarsvärds här ifrågavar:de anförande.
Gr. Frölich, David: Det är något eget med de parlamen
tariska
debatterna hos oss, att då man anmäler sig för att blott
yttra några ord såsom i dag på morgonen då jag blott hade för
afsigt betyga Gr. Anckarsvärd min tacksamhet för det han genom
sitt anförande gifvit ytterligare stöd åt satser dem jag förut yrkat,
så blir man genom discussionens omfång och längd ovilkorligen
inledd uti en nödvändighet, när man ändtligen får ordet och, om
man vill vara aldrig så litet conseqvent, följa med hela dagen för
att påpassa det ögonblick, då man upropas. Då jag fått ordet sent
om sider, står framför mig förhållanden inträdda under debatten af
den art, att då man, som jag arbetat på att, så vidt möjligt är,
höja sig derhän, att ens yttrande skall hafva någon anstrykning af
att vara statsmannamessigt, del mäste anses oundvikligt att först
Den 28 Januari e. m.
199
söka upfatta hvad meningen kunnat vara med denna discussion
dervid allt hvad Styrelsen har att upbjuda af parlamentära krafter
synes hafva koncentrerat sig. Den måste, efter hvad jag trott mig
märka, haft något annat ändamål än att vederlägga Gr. Anckarsvärd,
åtminstone i de punkter som förut varit utförligt behandlade.
Visserligen har Gr. Anckarsvärd gifvit ät sill anmärkn:s-memorial
öfver K. M:s Nåd. Propos. håde ronde 4'de och 5:te ldufvudtilin
en större utsträckning och fullständighet; men jag torde
få erinra eder, mine Hrr, att ett pär af de nu omhandlade onekeligen
vigtigaste frågorna redan förut varit föremål för öfverläggningen.
När nu Gr. Anckarsvärd ehuru'dervid närvande icke ville
deltaga i discussionen, utan förbehöll sig alt framdeles få afgifva
sina anräärkntr, föreställde jag mig, att då han funnit lägligt så
göra en god tid efteråt, de helt simpelt skulle hafva blifvit remitterade
till StatsUtsk. Nu har det emedlertid visat sig, alt, i och
med Gr. Anckarsvärds upträdande, har saken fått en alldeles ny
vigt. Detta var hvad jag hade velat fästa upmärksambeten på,
ingalunda under någon känsla af förödmjukelse deraf, att den mening
kunde ligga till grund för de utomordentliga rustningarne lill
denna dags plenum, att StatsUtsk. gerna kunde så upfatta Riddarhusets
opinion, att allt hvad som förut blifvit yttradt föga varit
förtjent af någon upmärksamhet från Ulslcs sida. Långt ifrån att
sjelf förbise hvilka stora tjenstcr Gr. Anckarsvärd gjort äfven i
dessa frågor åt oppositionen, ville jag tvertom relevera dem, utan
att medgifva likväl att de argumenter och skäl han nyttjat borttagit
all kraft och verkan af dem Utsk. troligen längesedan bort
granska. Man har på f. m. fått höra sådaue bemödanden att gendrifva
Gr. Anckarsvärd, som jag visst icke vill säga hafva varit i
något afseende oväntade, enär de härledt sig från de personer,
som stå i spetsen för vårt nuvartde så väl landt- som sjöförsvar;
men det var likväl någonting karakteristiskt lins dessa talare, alt
de allesammans började sina yttranden med att gifva Gr. Anckarsvärd
en éloge öfver hans sakkännedom och hans upriklighet, och
ehuru det icke var någon, som precist erinrade om, att han är en
bland dem åtminstone som luktat krutrök, erkände man dock ungefär
alt han var kapabel att bedöma dessa frågor. Vi andra deremot,
som förut yttrat oss, kunde naturligtvis icke annat än dervid
reflektionsvis erkänna inför oss sjelfva, alt vi varit alldeles inkompetente.
Förmiddagens talare förklarade emellertid, att de
ämnade försöka en vederläggning al Gr. Anckarsvärds anmärkntr, och
församlingen har nu hört båda parternas opinioner; men på e. m.
hafva vi erfarit alt en annan klass af talare upstigit, som ur en
helt annan ton förklarat, alt de icke kunde begripa, huru Gr.
Anckarsvärd kunnat yttra sig så föga förnuftigt, och att de knappast
kunde, inom det parlamentariska språket finna termer nog
bittra och kraftiga för att nedsabla honom. Jag får bekänna, att
när jag begärde ordet, hade jag ingen annan afsigt, än att hembära
Gr. Anckarsvärd min upriktiga tacksamhet derföre att han
understödt de detaljerade anmärkntr, som förut på detta rum blifvit
200
Den 28 Januari e. m.
framlagda. Ilar nu Gr. Anckarsvärd onekeligen i afseende på vissa
detaljer framställt, jemte anmärkmr, vigtiga förslager •—• innnefattande
nya åsigter om rikets försvar —• så blir dock frågan huruvida
StalsUtsk. finnér möjligt för sig alt tillgodogöra äfvenledes
all den massa af elementära uplysningar. anmärkmr och citater,
som vi hela dagen och i synnerhet pä e. m. fått höra. Jag tackar
Gud för att jag icke är ledamot i StatsUlsk., emedan jag då
skulle anse mig skyldig att genomläsa alla dessa luntor. Jag får
upriktigt erkänna, att jag icke kunnat följa dem med all den upmärksamhet,
som jag förmodar att de förtjena. Att hesvara allt
hvad jag funnit stundom temligen underhaltigt och besynnerligt, är
mig omöjligt; dock vill jag bjuda till kortligen granska en del af
hvad som blifvit yttradt af Frih. Sprengtporten, Hr Nordenfelt och
Gr. Gyldenstolpe i f. m:s plenum. Att jag icke nu nämner äfven
Frih. Gyllengranat och Gr. Puke kommer sig deraf, alt jag verkligen
icke hörde hvad af dem sades, och detta visserligen icke af
någon brist på vilja å min sida, utan blott och hart af oförmåga.
Någon egentlig vederläggning af de tre förstnämnde Hrrmes anföranden
kommer icke heller i fråga. Hvar och en af oss vet,
att en sak kan skådas ur flere synpunkter, och att man i fråga
om vederläggning således alltid måste ställa sig på den persons
utgångspunkt, som yttrat sig, hvilket nu skulle inleda i en odräglig
vidlyftighet. Jag har trott att det skulle göra tillfyllest och
icke skulle vara alldeles onyttigt att visa, det i vissa fall de opinioner,
som uttalats, vore enkom tillredda för att träffa Gr. Anckarsvärd
ehuru de i och för sig sjelf icke kunna anslå på alla,
utan snarare böra bortfalla, såsom ingenting bevisande i sak, äfven
om de, för att uparbeta opinion mot Gr. Anckarsvärd, haft något
värde, derpå jag dock storligen tviflan. Dä Frih. Sprengtporten t.
ex., som började debatten, och hvars vältalighet sannolikast var
egnad att framkalla de bravorop, hvilka då han slutat, läto höra
sig, talade om att befästa Stockholm, kunde jag icke förstå annat
än att han antog såsom afgjord sak dess möjlighet, som likväl
först borde bevisas. Om man nemi. förutsätter denna möjlighet
och väljer sin utgångspunkt så all det icke behöfves ingå i bevis
hvarken om möjligheten eller i utredning af beloppet af medlen
som erfordras för densammas åstadkommande, kan mången, lika
med den ädle Frilen, vara inne på den förmodan att han oveder
läggligen
bevisat sitt yrkande att Stockholm skall befästas. Men
det må förlåtas mig, att jag i afseende på de öfverhoppade premisserna,
alltför strängt vidhåller anspråket på bevisning i st. f. löst
antagande. Medgifvande, som jag frivilligt redan f. d. gjort, att jag
egentligen icke förstår befästningskonsten, har man genom den
väckelse man kunnat taga af sednare årens företeelser under Europas
stora krig, bordt kunna inhämta betydlig kunskap genom de
föreläsningar i ämnet jag både i dag och vid andra tillfällen fått
höra, och då det beklagligen kommit derhän, att män utom facket
nu mera tillåta sig att yttra meningar i dylika frågor, har jag
icke af hvad Hr Frih.n sagt skakats ur den tro och öfvertygelse
Den 28 Januari e. m.
201
att, för alt bevisa nödvändigheten af Stockholms befästande, man
först måste ådagalägga att saken är möjlig. Om jag rätt upfattat
hvad Gr. Anckarsvärd ang:de denna angelägenhet yttrat, tror jag
alt summan af hans argument är, att, om vi kunde befästa Stockholm
så, att det vore ointagligt, skulle han icke hafva någonting
deremot; men nu hänvisade Gr:n på ett annat medel att försvara
hufvudstaden nemi. att jemte kustförsvar genom skägärdsllottan,
lägra trupper i grannskapet af hufvudstaden, derifrån man i öfrigt
borde vara beredd att åt Mälaresidan aflägsna så väl regeringens
personal som alla dyrbarheter som man ville, i värsta fallet, undandraga
fiendens sköfling. Ilan anställde en paralell mellan planen å
ena sidan att afhålla fienden från hufvudstaden och, såsom det å
den andra sidan yttrats, alt befästa densamma. Dervid måste jag
säga att jag snarare blifvit öfvertygad om verkställbarheten och
lämpligheten af Gr. Anckarsvärds plan, än af Frih. Sprengtportens.
Jag kan icke underlåta, att, i afseende på Frih. Sprengtportens
förslag, uprepa hvad jag tillförene yttrat, att det nemi. icke synes
mig vara särdeles lifligt tänkt, eller vittna om någon djupare upfattning
af Stockholms ändamålsenliga försvarande, att reta en så
öfvermäktig fiende som den Ryska makten genom att ådagalägga,
det vi satt bela vår förtröstan på möjligt försvar liksom på ett
enda kort, det belastade Stockholm. Jag stödjer denna tanke på
ett yttrande af en annan veteran, än Gr. Anckarsvärd, en veteran,
som icke är långt ifrån mig, ehuru jag icke anser mig ega rättighet
alt nämna hans namn. Ilan har sagt: »Vore jag i spetsen för
en Rysk invasions-armöe, skulle jag långt ifrån att vara missnöjd
med dessa Hrrs förhoppning eller med det besvär man gjort sig
för Stockholms befästande tacka dem och säga åt mina soldater:
se der, mina gossar, der hafva vi en punkt att anfalla; gån pål
när vi äro inom Stockholms murar, då är det slut med Sverige.»
Detta är icke min egen tanke: men jag tror att uti denna tanke
ligger mycken sanning. Jag tror, att om vi skola kunna afhålla
fienden från ett anfall på Stod holm, och Gr. Anckarsvärd har icke
deri blifvit af någon motsagd, så finnes dertill ännu ett medel
utom det jag redan för längesedan hade äran förorda, och hvilket
jag stödde på Ofverste Hagelstams stora erfarenhet och de rön,
som han allt sedermera gjort samt haft godheten meddela mig.
Naturligtvis fån J icke vänta, mine Hrr, att jag skall ingå i några
dataljer i detta ämne: jag vill blott hålla mig till sådana större
detaljer, som icke erfordra annat än måttligt förstånd för att begripa,
och i sådant afseende får jag bekänna att jag, såsom Svensk,
skulle anse gärdet upgifvit, derest man skulle befästa Stockholm;
ty om man inpreglar den idöen hos Svenskarne, att Stockholm
blifvit befästad! för att skydda Sverige, så skulle man, om Slockholm
blefve intaget, ropa: »nu äro vi förlorade!» Gr. Anckarsvärd
har genom sin plan sökt undanrödja en sådan impression, och jag
är honom tacksam derföre, att han visat, det fäderneslandets välfärd
icke beror på Stockholm. Häraf hoppas jag, alt man icke
202
Den 28 Januari f. m.
dräger den slutsats, att jag förbiser hvad som bör göras för rikets
säkerhet; ty detta är något helt annat.
Hvad nu Hr Nordenfelts yttrande beträffar, sä rörde det sig
egentligen omkring Indeln:sverket, och det är långt ifrån mig att,
då flere andra talare redan yttrat sig i detta ämne, derom vilja
säga allt hvad som mot hans yttrande kan sägas. Jag vill endast
visa, det jag med upmärksamhet afhört Hr Nordenfelt, dä jag säger,
att han indelade sitt försvar för Indelmsverkel i tre liufvudmomenter.
Det första kunna vi förbigå ty deri var han ense med
Gr. Anckarsvärd som icke egentligen begärt, att soldatesken skall
försvinna såsom bosatta på rotar och rusthåll. Men i afseende på
andra argumentet eller nyttan deraf att befälet bade boställen på
landet, nödgas jag säga. att Hr Nordenfelts bevisning var allt annat
än logisk. Han tog sig sjelf t. ex., såsom den der satt 2:ne
boställen i godt stånd. Nå väl, i fall frågan gähle att fä ett sätt
hvarigenom boställen kunde bli på bästa sätt odlade och uparbetade,
så vore den Iemnade bevisningen likväl bekräftad med det
stora felet att draga slutsatser från enstaka fall till det hela, eller
allmänna. Jag tror, att det är notoriskt, att boställena i allmänhet
skötas sämre, än annan jord. Den jord, som ständigt får ombyta
egare, måste naturligtvis vara mycket sämre skött, än den,
för hvilken ett sådant ombyte icke eger rum. Men frågan var ju
att lia ett för krigstjenst dugligt befäl? Dä frågar jag väl huru
många som nu för tiden vilja erkänna att officerarnes bosättning
på landet bidrager till deras militäriska duglighet? Det tredje momentet
gick egentligen ut på, att befälet skulle vara försäkradt om
en ständig och tillräcklig aflöning såsom embetsman. Dervid mäste
jag anmärka, att om man antager att Indelmsverkets förträfflighet
skall sökas i denna åsigt och örn man sedan vill vara konseqvent
i tillämpningen af denna princip, så borde man aflöna alla embetsoch
tjenstemän, som icke oundgängligen behöfva bo i Stockholm,
med boställen. Amiraler, Kommendör-Kaptener och alla andra boställs-Iösa
embetsman, hvarföre skulle de vara mera blottställde för
en bristande aflöning än Linie-rege:lcnas officerare ? Kan det kallas
slatsmannaåsigt att, när det gäller landets försvar, en del af
Statens embetsman, hvilka detta försvar tillhör, men icke alla, skola
förses med exklusiva fördelar, så innefattar också denna åsigt det
största möjliga misstroende mot Statens goiia vilja alt löna alla sina
tjenare; och jag kan icke tro, att llr Nordenfelt har skäl att vilja
på allvar uttala ett sådant misstroende. Alltsedan jag började deltaga
i Riksdagsförhandlingarne, och det var vid 1815 års Riksdag,
minnes jag icke något riksmöte, då icke officers-corpsen och deras
förespråkare sökt och fått löneförhöjningar, och jag tror knappt,
att deras begäran någonsin blifvit af Svenska folkets representanter
afslagen; jag tror, att deras anspråk blifvit af nationen i hufvudsaklig
mån behjertade. Vid sådant förhållande frågar jag, hvarföre
man, såsom hufvudgrund för Indelmsverkets bibehållande, skall
framkasta den satsen, att de stackars oflicerarne eljest skulle blifva
utan det nödvändiga? Sådane skäl ådagalägga tydligen ett begär
Den 28 Januari e. m.
203
att göra effekt genom öfverdrift samt att verka på en viss klass,
förglörnmandes alt andra finnes som genomskåda haltlösheten.
Ehuru nu liufvudmomenterna i Hr Nordenfelts anförande upgafs
vara blott tre, voro de dock rätteligen fyra. .lag hade iakttagit
huruledes Hr Nordenfelt vid ett föregående tillfälle afslutade sitt
anförande med de kraftorden alt Indelrusverket hade den dubbla
egenskapen att vara ett säkert värn både emot yttre fiender och
emot en inre folkyra. Jag gissade att jag skulle få åter böra något
ditåt. Det slog in, med den skillnad endast att liksom man i
vissa bref egentligen bör se på postskriptum eller apostillen, för
att få reda på rätta meningen med brefvet, sä hade Hr Nordenfelt
nu sparat till ett fjerde moment detta kärnargument. Derföre
framkom delta med en viss pathos, (som i allmänhet icke lager
sig illa ut), i det han förklarade, alt denna institution vore ämnad
icke endast emot fienden, utan äfven mot uprörsmakare. Jag nekar
ej, att detta uprepande af en så vidrig sats slog mig för hufvudet,
och jag nödgas göra nu den frågan: a Var det en pik, rigtad
mot hufvudstadens garnison, så alt ilen ansågs icke kunna försvara
thronell och konungamakten? Eller var det i allmänhet en sidosläng
åt liela Svenska folkel, såsom valide uprörsmakare? Mine
Hrr, Hr Nordenfelt yttrade dessa ord med mycket lugn, och det
oaktadt, gjorde han dock en slags ursäkt lör det han yttrat sig
med för mycken värma; men jag måste säga om min aktade vän,
att hyad han minst gör, är alt förifra sig. Han finnes 1111 lia blifvit
en väldig kämpe för allt gammalt, och lian har också, måhända
just för deri orsaken, blifvit vald till Ordfsde i Banko-Utsk. (Härvid
hördes ett allmänt bifallande skratt sorn föranledde talaren lill afbrott).
Jag försäkrar eder, mine Hrr, att delta är mitt fullkomliga
allvar, och jag ber eder ursäkta, om. under bemödandet att
icke vara alltför tråkig, mina ord icke skulle falla sig så allvarligt,
som saken kräfver. När värmon kommer öfver mig, är den, Gud
nås, så naturlig, att jag i sanning genast önskar kunna blifva af
med en del. (Härvid aliade talaren en öfverrock hvilket framkallade
ny munterhet). Emellertid, när jag hörde, att Hr Nordenfelt
för andra gången uprepade ifrågavaride ord, började jag alltmera
fattas af den lanken, att vi bade för allt delta att tacka den omständigheten,
att Gr. Anckarsvärd upträdt. Och nu vore meningen
alltså, att på en gång allvarligen låta det bli bekant, alt det var
ej värdt på Riddarhuset lugnt öfverlägga om hvad som i afseende
på Rikets försvar vore klokast?!! Nå väl, mine llrr, det är just
till följd häraf som jag, förut van att upmärksamma sådane manövrer,
ansåg det vara min skyldighet, såsom varolo ett slags cnfanl
perdu bär på Riddarhuset, och såsom den der hvarken står i samband
med något parti eller för sig och efterkommande bar någon
framtid, att oförbehållsamt utsäga min tanke och öppet förklara,
att, om icke inom delta hus, åtminstone utom detsamma, många
jemte mig skola hembära Gr. Anckarsvärd sin erkänsla och sin
tacksamhet för det lian nu på gamla dagar bar velat ställa sig
fram för det vigtiga ämnet, Ilikets sannskyldiya försvar, med det
204
Den 28 Januari e. m.
tillägg likväl, alt vi önska, att han måtte fortskaffa och icke anse
sig hafva fullbordat verket vid denna Riksdag nied sitt sakrika anförande.
utan fortfarande, såsom man säger, hålla ut. Ingen kan
veta huru majoriteten här kan under Riksdagens lopp gestalta
sig, och efter hvad alla dessa remisser till litslen och annat mer
antyda, lofvar denna Riksdag att blifva ganska långvarig, och vi
böra derföre försöka att hålla frågan vid lif ulan att genom denna
dagens debatt anse oss försvagade. Mine hrr, jag inser, att jag
tager eder tid och tålamod mycket i anspråk; men så länge jag
icke hör något öfverväldigande starkt sofi, skall jag fortfara, i enfaldig
tro, att de, som af mitt tal icke tröttas, kunna åtminstone
fördraga det.
Hvad Gr. Gyldenstolpe yttrade på f. m., hade jag ämnat i
flere punkter bemöta; men dä han nu icke är här, vill jag blott
bålla mig till ett yttrande, alltför märkligt att låta detsamma stå
utan gensvar. Hr Gr:n yttrade tvenne särskilda gånger, och sednare
gången med stor emphasis, att lian icke kunde förslå hvad
Gr. Anckarsvärd menat med begäran 0111 framläggande lör If. St:r
af en fullständig försvarsplan för Sverige. Nu är händelsen den,
hvilket Gr. Anckarsvärd icke visste, att jag redan förut hade väckt
en formlig motion, redan remitterad till Statslltsk., att Dtsk. skulle
söka utverka upgörandet och framläggandet af en dylik plan. Så
myckel hegriper en hvar af krigskonsten, att när fråga är om ett
fälttåg eller en attack i fiende Iand, så, i fall en plan upgöres,
blir den en hemlighet emellan anförarna, och framlägges icke för
folket, eller för dem, som skola bevilja medel. Men helt annat
måste förhållandet vara med en försvarsplan, och helt annat måste
det vara med Svenska folket än månget annat i det särskilda
predikament, hvaruti vi f. n. befinna oss. Detta synes mig för en
hvar vara så begripligt, att om man här ville citera hvad alla
möjliga författare i krigskonsten sagt örn försvarsverk i allmänhet
och för andra länder, skulle jag ändock tro, alt Sveriges representanter
och folk bör önska, och har rätt att fordra, att få vela,
på hvad sätt regeringen vill försvara oss, och huru vi bäst kunna
försvara oss, isynnerhet mot vår östra granne nu, sedan det förhållande
inträffat, på hvilket jag äfven fästat Utsk:s upmärksamhet
och hvars vigt jag haft tillfredsställelsen erfara, att flere talare
senterat, att vi nemligen inträdt i en alldeles egen position,
sedan vi fått England och Frankrike till bundsförvandter. Jag
tror, att jag var den förste, som yttrade denna tanke, och åtskilliga
medlemmar af detta hus hafva äfven sedermera sagt, att jag
hade rätt deruti. Vi hafva t. ex. hört llr Mannerskantz yttra sig
väl på annat sätt, men utgående från samma grundåsigt. Han har
nemligen stödt försvarsplanen hufvudsakligen derpå, att vi skulle
kunna i en hast upställa ett större antal linietroppar, och deruti
instämmer jag fullkomligt med honom. Han är sjelf här närvarande,
och, ehuru jag icke vet om han ämnar upträda, vill jag
dock tacka honom för det han, så att säga, visat ett af de rätta
medlen för vårt försvar, som mer än befästning och linie-flottan
Den 28 Januari e. m.
205
troligen är nödvändigt, jemte kustförsvaret. Det var heller aldrig
min mening att skilja båda från hvarandra. Äfven utom militärståndet
har jag hört utvägar påpekas för ordnandet af vårt för
svar:
och när således krigsministern säger, att han icke kan fatta
meningen med Gr. Anckarsvärds fordran på en försvarsplan, så
måste jag bekänna, alt jag icke kan upfatta Gr. Gyldenslolpes
yttrande annorlunda, än att han, såsom Departements-Chef för landtförsvaret,
icke ansett sig behöfva gifva annat svar, än att hänvisa
till våra fästningar och regementen, samt öfvertala Ständerna att
släppa till mera penningar, för att förbättra dessa försvarsmedel.
Detta vill med andra ord säga, att Gr. Gyldenstolpe icka ansett
sig vara någon sådan krigsminister, som borde i sin helhet up
fatta
Sveriges försvarssystem, utan han har blott trott sig höra
egna sin upmårksamhet åt landtförsvaret. Nå väl, mine llrr, detta
hade jag anat förut, eller före Gr. Gyldenslolpes upträdande. Men
jag frågar än en gång: Är detta det enda svar man kan få då
man begär få en försvarsplan med afseende på sednare och nya
förhållanden? Nej detta evasiva svar döljer ett förhållande, som,
under det jag icke deltagit i Riddarhusets öfverläggningar, dock
ständigt varit föremål för min eftertanka. Hvad har kunnat egentligen
vara orsaken dertill, att oaktadt Gr. Anckarsvärd för mer än
20 år tillbaka talade om att representationen borde få se en försvarsplan,
(hvadan det således erkännes, alt det var han, som först
fört mig på den tanken) cn sådan plan ändock aldrig blifvit framlagd?
Detta ber jag att få söka vidare utreda. Det bästa sättet
att gå till väga i statssaker är vanligen att gå tillbaka i historien.
Må vi dä erinra oss, att under förra Konungens regeringstid hade
vi på timonen en af de erkändt största härförare och hjellar i
spetsen derför. Sådan var åtminstone öfvertygelse)], och jag vill
icke fästa mig så mycket vid det uttryck, som på sätt och vis
undföll Gr. Anckarsvärd, då han tilläde såsom en mellanmening,
att det nemi. hade varit någon missvisning i kompassen rörande vår
politik och följaktligen rörande vårt försvar: ty detta är ett ämne,
som här icke kan och icke bör nu undersökas. Hvad jag emellertid
vill lägga vigt på är, att alltsedan konung Carl Johans första
apparition opinionen i landet och här på riddarhuset, (hvilket
kan bevisas af en mängd officiella yttranden) var enhällig derom
att Carl Johan ansågs såsom en i militära frågor öfverlägsen auktoritet.
Delta hade till följd, att hvar och en trodde sig kunna
suspendera sitt eget omdöme om landets försvar, hvilket naturligtvis
icke allenast skulle alstra en allmän likgiltighet för att göra
sig ett eget omdöme om sjelfva saken, utan äfven medföra den
oriktigheten, att föredraganden för krigsärendena ansåg sig såsom
blott en Konnngens skrifvare. Såsom bekant är, var det, intill
sista tiden af Carl Johans regering, endast Statssekreterare, som
föredrog dessa ärenden, och när det sedermera, genom införande
af departementen, skedde ett slags närmande till minister-styrelse,
begriper man lätt hvarföre förändringen blef blott nominel!. Samma
sätt att gå till väga, eller att hvarje Departements-chef blott sys
-
206
Den 23 Januari e. m.
selsätter sig med sill departement, och fungerar såsom skrifvare
åtminstone i alla militära frågor. Ilan gör möjligen upp en plan,
så godt han kan, men han tilltror sig knappast alt kunna för representanterna
och folket framlägga en sådan, som skulle kunna
sägas vara generell för hela försvaret; ty hur skulle han kunna
lia varit så djerf medan Carl Johan lefde? Denna anmärkning tror
jag är tillräcklig att förklara, huru det tillgick i denna konungs
tid. Under vår nuvande Konungs tid är ämnet måhända mycket
ömtåligt alt vidröra; jag skall också endast be-att få anmärka, att
de minst fyra om icke fem gånger under konung Oscars regering
inträffade skiftena i valet af Chef för Krigs-Depart:n mäste ådagalägga,
att det verkligen icke funnits eller linnes någon konstant
plan. Det är nemligen att förmoda, säger jag, att om den ena
haft en plan, som icke kunnat utföras, eller som kanska icke smakat,
han derföre måst lemna rum åt en annan, hvilken åter i sin
ordning måst afträda för en tredje, o. s. v. Att den nuvide Depart:ts-Chefen
skulle i detta hänseende införa en annan sakernas
ordning, vore för mycket alt begära, och jag får derföre säga,
att mina anmärknrr mot planlösheten icke varit riktade emot
honom, personligen likasom jag jemväl får förklara, derest jag är
trodd i hvad jag säger, att jag icke lillskrifver detta förhållande
ens den höga person, som presiderar i konseljen; ty att förändra
en gammal roudrie, det må den försöka, som tror sig hafva krafter
dertill; dermed häfver sig icke så lätt. Den som vill reformera
möter ideligen motstånd, och i den mån, man älskar att se
en glad, i st. f. en missnöjd omgifning, är det klart, att man häldre
lyder ordspråket: ;de.döinge apres nous.a Emellertid liar under
delta system en oro väckts hos folket, som måhända icke Hrr
Depart:s-Chefer och icke Konungen Sjelf, ja möjligen icke ens Riddarhuset
märkt; oro nemligen derföre, att vi måhända segla något
för mycket vind för väg, när det gäller våra försvarsanstalter.
Jag inskränker mig med flit härtill f. n. Oron röjer väl sig fastän
osammanhängande äfven här på Riddarhuset genom en mängd organisalionsförslag,
hvaraf till och med eli omfatta sjelfva vår krigslörvaltning.
Denna organisationsplan är så beskaffad, alt. när man
haft tillfälle att studera Adelns Prot:r vid sista riksdagen, finnér
man det vara anledning till ilen förmodan, att icke något förhastande
eller nyhetsbegär legat till grund, utan att en djup insigt
om hvad som behöfves framkallat ett förslag till förändring i det
bestående. Besynnerligt är ock, att det första förslag, som i denna
riktning afgifvits, härrör från en man, som icke är militär. Nu
måste jag bekänna, att jag och många med mig, med ani. af
Krigs—Collrii sammansättning och dess stora anta! tjenstemän, alltifrån
de lägre graderna till Chefen, hvilken tid bortåt funnits innehafva
högsta militära värdighet, trodde alt inom detta Collini
skulle finnas en sådan planmessighet, alt vi kunde vara försäkrade,
alt i alla möjliga fall, och ehuru sjöförsvaret blifvit derifrån detacherad',
ärenderna skulle behandlas ur synpunkten af det hela.
När vi då erinra oss att Presidenten Hartmansdorff i lifstiden för
-
Den 28 Januari e. m.
207
klarade, alt Colhna i sjelfva verket voro det stöd, på hvilket Svenska
folket kunde förlita sig i afseende på sin frihet och sina institutioners
utveckling, så var det gifvet, att enhvar, som icke
hade närmare kännedom om saken, skulle i afseende på försvaret
tryggt fästa sig vid Krigs-Colhm. Nu befinnes delta emellertid
ha varit lutter inbillning; ty alltsedan Gr. Lagerbjelke väckte sin
motion, har det börjat talas om, att Krigs-Colhm bör man ens aldrig
nämna; derifrån hafva vi ingenting att vänta; dess ledamöter
förklara sjelfva, att der finnes ingen reda, ingen plan. Nu erinrar
jag mig, att jag glömde att nämna en sak i afseende på Hr Nordenfelts
försvar för indelningsverket i Sverige. Det skulle visserligan
vara myckel möjligt, att han, ur den första synpunkten han
framställde såsom skäl till försvar för indelningsverket, skulle i
allo hafva haft rätt; men han glömde hvilket evigt trassel indeldelningsverket
f. n. medför för rot- och rusthållarne. Om nu det
nya förhållande kunde upsla, till följd af Gr. Anckarsvärds förslag,
att aflöna Officerarne med fasta löner, och jag hoppas, att
innan riksdagens slut kunna visa, att det är möjligt att åstadkomma
ett fast myntvärde, så säger jag, att den fördelen alltid vore
att skörda af indelningsverkets modifiering i enkhet med Gr. Anckarsvärds
framställning, så att vi kunde slippa hela Krigs-Colhm.
Men j börjen att tröttna, mine Hrr! Jag skulle dock illa
hafva fullgjort hvad jag anser vara min pligt, om, då jag företagit
mig alt updraga en allmän historisk öfversigt örn orsaken till
vårt nuvar:tle militär-våsende och dess saknad af planmessighet,
jag uraktlåtit att nämna, att detsamma befinner sig i en annan
våda, härrörande från den sig så småningom på oss smygande inkonstitutionalitet,
hvilka småningom utbreder sitt inflytande till alla
andra förvaltningsgrenar. Denna reflexion innebär ingenting mindre,
än att likasom under Carl Johans lifstid lians Son. vår nu
regerande Konung, naturligtvis på sätt nationen önskade, visade
mycket intresse för, och personligen sökte medverka till hvarje
vapens utveckling i den riktning, som Han ansåg för mest fosterländsk,
på samma sätt skulle Sönerna äfven af Honom, de Kongl.
Prinsarne, gå i sin höge faders fotspår. Delta har icke hittills innefattat
någonting, hvaröfver nationen i allmänhet haft att klaga;
åtminstone är sådant mig icke bekant; men det inkonstitutionella i
principen det står klart för mina ögon.
Jag tycker mig se, alt det möjligen skulle kunna snart gå
derhän, att vi uphörde att vara ett konstitutionelt land, bebodt af
ett sjelfständigt folk. Vi hafva icke den lyckan, att ega en så
beskaffad afdelning inom vår riksförsamling, att vi kunna eller få
inbjuda Thronföljaren och Arffurstarne att der taga säte och stämma,
på sätt som det skedde i de Franska hamrarne, innan de uphäfdes,
och såsom det ännu sker i England. Den fördel, skulle
upkomma deraf, att de Kongl. Prinsarne, närvartde under en
discussion, sådan som t. ex. denna, skulle bättre upfatta folkrepresentanternas
bekymmer; de skulle då icke, derest de ville taga.
kännedom om våra öfverläggningar, behöfva inhemta hvad de ön
-
208
.Den 28 Januari e. m.
skade vela genom särskilda organer, hvilka tilläfventyrs icke i sina
rapporter alltid kunna vara så precisa. Tidningarne redogöra, tror
man för folket, och det är beklagligt, att de ofta göra det på ett
sådant sätt, att vi riksdag efter riksdag lia att önska en förbättring,
ehuru vi ännu icke lyckats träffa det rätta medlet. Det är
möjligt att underrättelsen om hvad som bär talas genom dolda
kanaler komma till Prinsarnes öron; men jag säger, att i fall de
vore bär, skulle de finna A ena sidan, att om man icke är så genast
färdig att bevilja stora summor blott för det de begäras, eller
blott för det de emanera snart sagdt såsom en debetsedel, den
der genast skall betalas nära nog vid utmätningstvång, eller vid
påföljd för oss att eljest anses vara illasinnade och ofosterländska,
så skulle de dock å den andra sidan finna, på hvad sätt bekymmer
och anmärkntr, sorn en representant tillåter sig göra i enlighet
med sin öfvertygelse och sm pligt, luiru, säger jag dessa bemötas
af de högre dignitärerne inom arméen. Med elementära,
partiella förklaringar, örn jag sä får kalla dem, vill man afspisa
oss, sägande sig icke förstå hvad som menas med en försvarsplan.
Budgeten med sina prot.-allegaler har, svarar man blifvit
aflemnad till
StatsUtsk. möjligen skulle lia till åliggande att ersätta bristen på
plan, ehuru man borde veta att detta Utsk. icke kan motsvara
ett sådant anspråk, öfverhopadt som det är af massa af fordringar
på mera penningar. Om, säger jag, hvad som här yttras kunde
komma så gediget, rent och ärligt fram till Konungen och Furstarne,
som om de sjelfve vore här närvar:de, så skulle vi snart
finna — — — — — — — — — — — — — — — —
Obs. Sorlet i salen gjorde det omöjligt för notarierna att
här upfatta hvad Grin yttrade.
Men jag märker, att en del af R. o. Ad. börjar blifva otålig.
Är meningen, att jag skall tiga, så skal! jag icke lala säga
mig tvenne gånger, men icke tystas jag af käpparne och klackar,
ty dem kan jag icke lida. Jag slutar derföre med alt beklaga,
om, sedan jag icke mera finnes lili, det skulle inträffa, att
det icke gerna blir möjligt att veta hvilken det är, som tillstyrker
den eller den andra mesuren, hvilken det är, som styr riktningen
åt det eller det hållet. Det skulle, säger jag, vara bedröfligt så
väl för nationen som för timonen.
Gr. Anckarsvärd: Då jag tagit mig friheten aflemna ett så
vidlyftigt skriftligt anförande, som det, hvilket nu gifvit anledn. till
den långa disenssionen, anser jag mig icke, med anspråk å någon
parlamentarisk takt, böra ingå i något svaromål på de anmärknm,
som blifvit gjorda emot mitt ifrågavande anförande, äfven om i
anseende till deras beskaffenhet och mängd, sådant ens vore möjligt.
Således vill jag blott med några få ord uptaga R. o. Ad:s
dyrbara tid. Då jag i mitt anförande tillät mig att åberopa hvad
en fransysk Ingeniör-general i ett arbete asur 1’art de la querre»
yttrat,
Den 28 Januari e. m.
209
ytlrat, angående hufvudstäders befästande, och här af Frih. Sprengtporten
blifvit sagdt, att denne General i komitéen för befästandet
af Paris skalle hafva motsatt sig dettas befästande, så må det
tillåtas mig att förklara denna upgift vara ett misstag; ty han
gjorde det icke. Han tillhörde inom denna komité, i motsats
till sin förut yttrade åsigt i fråga om hufvudstadens befästande i
allmänhet, den, åsigt, som förordade befästandet af Paris på ett
längre afstånd ifrån sjelfva staden.
Hvad beträffar Frih. Sprengtportens yttrande i afseende på
Stockholms befästande, har han sjelf ganska riktigt antydt, att det
vore mindre lämpligt alt ingå i någon egentlig discussion öfver
delta ämne, så länge man ännu icke egde några närmare uplysningar
derom eller kände förhållanderne i deras helhet. Men jag
får förklara, att Frih. Sprengtportens motion gaf mig anledn. att
vidröra denna fråga på den grund, att jag, så mycket i min makt
stod, ville förekomma alt Utsk. i ett så vigtigt ärende skulle lätta
något förhastadt beslut, och allraminst förskottsvis anslå medel, innan
man ännu visste huru regeringen upfatlade Sveriges försvar i
sin helhet, eller huruvida Stockholms befästande skulle betraktas
isoleradt, eller kostnaderna för de fästningar, hvilka jag trott vara
både nödvändigare och behöfligarc, anses förgäfves bortkastade.
1 afseende pä Frill. Sprengtportens sakrika och vackra anförande
i öfrigt, får jag bekänna, att det på mina åsigler, i fråga
om hufvudstäders och städers befästande i allmänhet, icke gjort
den verkan, att jag kan anse mig deraf hafva blifvit öfverbcvisad.
Jag ber att få åberopa ett yttrande i ett annat Fransyskt arbete,
»sur Fart de la fortificalion», af en mycket känd förf., M:r Bousmard,
hvilket i få ord innehåller, att så länge vi hafva städer med
annan befolkning, än garnisoner, är deras befästande fåfängt. Denna
förf. säger ytterligare: »jag önskar att man aldrig måtte befästa
våra städer och göra uem till fästningar.»
llr Nordenfelt har emot mig anmärkt synnerligast, att jag icke
skulle upfattat värdet af vårt indelningsverk. Denna anmärkn. har
icke träffat mig; ty, såsom jag tillförene förklarat, anser jag indelningsverket
bestå i rust- och rotehållet, i jordegarens åliggande
alt hålla häst och karl; men ingalunda i befälets aflöningssätt
Långt för delta är förkastelsedomen uttalad öfver delta aflöningssätt,
och jag tror icke, alt det är möjligt, att deruti få någon
reda, utan en genomgripande förändring. Bostads-boställen åt de
tjenstebefaltningar, der de kunde behöfvas, skulle ganska väl kunna
åstadkommas och inrättas, utan att dermed någon skada vore
skedd, och min innerliga öfvertygelse är, att sådant kommer att
ske och måste komma att ske.
Hr Nordenfelt har gjort en anmärkn. emot ett uttryck af mig,
som jag möjligen skulle kunna underlåta att besvara, nemi. att
»ockra på dyr tid»; men jag ber den värde talaren ursäkta örn
jag förklarar, att det icke kan vara honom obekant, huru härmed
tillgått. Jag lemnar derhän, om det varit Regementsskrifvare, som
lil H. 14
210
Den 28 Januari e. m.
förökat de räntegifvandes tunga med hög markegång, eller rättare
med låg, då de icke löst räntepersedlarne, utan helalat dem in
natura; men jag säger, att då räntegifvarne icke ansett sin fördel
vara, att lemna spanmålen in natura, hafva de då icke mångfaldiga
gånger fått betala flere R:dr mer än markegången varit vid
vintern? Eljest skulle de hafva fått forsla spanmålen på långt afstånd,
någon gång blott en tunna flere mil. För öfrigt ber jag,
att man icke måtte trö, det jag i det fällda uttrycket syftat på
befälet; jag har blott citerat ett faktum, som egt rum, och har
endast dermed velat bevisa, att då den Kongl. Prop:n omnämner
de löntagandes förlust genom den sednaste författmn till 20 a 25
proc., så har Hr Nordenfelt icke uptagit den högre än lill 10 a
12 proc. Men dervid upkommer också en annan sak, eller att
denna förlust för ögonblicket snart kommer att visa sig såsom
en vinst, när nemi. de höga markegångspriserna komma at, ingå i
medelpriset.
I öfrigt har jag ingenting att tillägga; men ber dock att få
förklara, det jag måste finna mig tillfredsställd deröfver, att mitt
yttrande kunnat ådraga sig så mycken upmärksamhet, som här
varit fallet. Det är att hoppas, att tankevexlingen i ett så vigtigt
ämne, som Sveriges försvar, skall till följd deraf leda till ett önskadt
resultat och framkalla ett försvarssystem, grundadt på en helgjuten,
fullständig och af det allmänna gillande upburen plan för
fosterlandets försvar.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: Sedan Gr. David Frölich ut
talat
en förkastelsedom öfver alla dem, som här upträdt för att
gendrifva Gr. Anckarsvärd, fordras i sanning en liten Davids mod
för att kämpa mot denne store David, och hvad svårare är mot
R. o. Ad:s genom den långvariga discussionen pröfvade tålamod.
Man måste verkligen begagna sin tunga med samma skicklighet,
som David sin slunga för att, mine Hrr öfvervinna eder trötthet.
Gr. Anckarsvärds anförande har i de flesta delar varit föremål för
öfverläggningar, och då Hr Gr:ns talang lyckats förskaffa honom
en klar aftonrodnad af upmärksamhet, hoppas jag, att den sanna
halten och värdet af alla de utaf honom gjorda anmärkmr skola
komma att framstå i deras rätta dager.
Jag minnes ännu lifligt, när jag var en yngling, och från
denna läktare första gången hörde Gr. Anckarsvärd. Det var fråga
om anslag till gevär för arméen. Hr Grin motsatte sig då, såsom
nu, och så vidt jag kail erinra mig, liksom under sin långa parlamentariska
bana, hvarje anslag så val till 4:de som o:te hufvndtiteln.
Hr Grin yttrade sig ungefär sålunda: »kommer fienden hit,
gå vi man ur huset, och beväpna oss med hvilka vapen vi få fatt
uti», och ehuru jag var i ynglingaåldern, då känslan af egen kraft
vanligen är lifligast, kunde jag dock icke annat än beklaga, att
Gr. Anckarsvärds militäriska omdöme tillät honom att sätta den blinda
enthusiasmen med tillfälliga vapen och utan stöd af krigskonstens
Ben 58 Januari e. m.
211
hjelpmedel, emot det klart seende modet med pröfvade vapen och
stödt på denna krigskonst i dess hela utveckling.
Jag hade ämnat punkt för punkt följa Gr. Ankarsvärd pä hans
strategiska bana; men hans anmärkn:r hafva i de flesta fall af så
många sakkunnige män redan blifvit så tillräckligt vederlagda, att
jag frångår min första föresats, och nu blott vill lika flyktigt
följa llr Grins erinringar, sorn de äro flyktiga till sin egen
natur.
Hr Grin klandrar, om jag icke missminner mig, att vår armée
icke slått pä två fölter utan pä en. 1 denna anmärkn. instämmer
jag belt och hållet med Hr Grin, ithy att vi alltsedan 1814 intill
1848 stätt på en krigsfot, som varit ett fullkomligt trädben. Visserligen
bar vårt infanteri utgjort omkring 30,000 man, men vårt
kavalleri har icke statt i någon proportion härtill; vår beväring
har knappast funnits annat än lill namnet; våra förråder hafva först
efter 1848 blifvit fyllda: med vår tross, vår ammunition och öfrige
krigsförnödenheter har förhållandet varit enahanda. Kan Hr
Grin påstå, alt icke ett dylikt tillstånd varit en fullständig fredsfot?
Och ändock grundar Hr Grin sitt klander derpå, att arméen
stått på krigsfot.
llr Grin klandrar vidare våra öfningsläger, och yttrar dervid:
»hvad beträffar den lärdom, som dervid inhemtas af befälet i alla
grader, nödgas jag erkänna mig hitintills aldrig funnit anledn.
sätta tro dertill.» Detta är visserligen ett skäl, men ett subjektivt
skäl, grundadt i Hr Grins eget tycke, och icke något annat;
äfven jag har mitt tycke, ehuru molsatt Hr Grins, och i sådant
fall får jag säga. att, hvad Artilleriet beträffar, hvilket vapen jag
tillhör och således torde ega anspråk på att anses känna, de stora
öfningslägren äro till ganska mycken nytta för Officcrarne, som
deraf lära sig alt bedöma terräng och intaga positioner, samt för
truppen att med hela anspann leta sig fram i all slags mark,
sköta materielen och öfva sin fintlighet. Hr Grin har i sammanhang
härmed yttrat, att han icke kan förstå nyttan »af den långa
linien från Drottningberget fram emot Ladugårdslands tull.» Detta
yttrande af Gr. Anckarsvärd är visserligen ganska roligt; men jag
vill dock för Hr Grin försöka alt förklara nyttan af ifrågavaride
långa roliga linie. Den består deruti, att bataljoner och sqvadroner
lära sig iakttaga sammanhang sinsemellan under längre framryckningar
och frontförändringar, äfvensom att hvarje vapenslag
öfvar sig att följa och genombryta hvarandra.
Härefter öfvergår Hr Grin till frågan om vår neutralitet. Detta
är en punkt, som under discussionen icke blifvit vidrörd, och R. o.
Ad. torde derföre benäget ursäkta, om jag några ögonblick uppehåller
mig dervid. Gr. Anckarsvärd bar klandrat garnisonernas
förstärkning på Waxholms och Carlstens fästningar, äfvensom truppers
afsändande till Gottland till stöd för beväringen derstädes.
Han har ansett denna åtgärd innebära en demonstration emot Vestmakterna,
hvilken tydligt påpekade vår regerings Ryska svmpathier.
Ville då verkligen Hr Grin, att, då de mäktigaste nationers
212
Den 28 Januari e. m.
flottor seglade invid våra kuster, våra fästningar skulle befunnit
sig i ett sådant skick, att vid en enda liten förveckling, några
skepp skulle kunnat bemäktiga sig dem såsom pant för sin flaggas
intressen? och om Hr Gr:n icke antager detta skäl, torde Hr Grin
dock vid närmare besinning linna, att det icke var öfverensstämmande
med Svenska nationens ära, att hafva sina sjöfästningar så
bemannade, att de jemnt och rätt kunde svara på en hederssalut.
Måhända ville Hr Grin hafva Carlsten till ett Gibraltar på vår vestra
kust!
Hr Grin klandrar truppers öfverförande lill Gottland, och har
äfven i denna åtgärd sett en fiendtlighet emot Vestmakterna; men
Grin torde besinna, att denna ålgärd vidtogs innan någon ännu
visste, hvem som till en början skulle herrska i Östersjön: och
Gottlands lätta intagande hade kunnat utgjort en fast stödjepunkt
för Ryska flottan i Östersjön. Framtiden har sedermera visat alt
denna åtgärd var öfverflödig, och att Ryska flottan ej visat sig i
Östersjön; men huru kan Hr Grin tro, att denna åtgärd skulle hafva
varit riktad emot Vestmakterna? Tror Hr Grin, att, i läll kriget
tagit den vändning, att vi mäste hafva varit med eller emot, Skandinaviens
regering skulle hafva varit så fiendtlig emot Skandinaviens
välstånd, som flyter omkring på hafvet och ligger upstapladt
längs våra kuster, att bon skulle hafva valt Rysslands parti? Tror
Hr Grin vidare, att denna regering verkligen skulle hafva varit så
glömsk af Sveriges minnen, eller så okunnig örn nationens tydligt
uttalade tänkesätt, att den tvert emot fördelar, minnen och hjertelag,
skulle velat upträda emot Vestmakterna; och om hon delta
velat, att hon det kunnat? Sannerligen Gr. Anckarsvärd ens
detta tror
Jag öfvergår nu lill Gr. Anckarsvärds militäriska satser, angille
olämpligheten af Stockholms befästande, lii- Grin yttrar: nFörsvarsanstalternas
ordnande bör ej tillhöra statshemligheterna. R.
Stir böra ej taga initiativet och erbjuda summor till företag, hvars
föremål och utredning icke af R. Stir lära kumma hvarken företagas
eller till kostnadsbelopp bestämmas.» I den första af dessa
satser instämmer jag fullkomligt. Större städers belastande behöfva
ej vara hemligheter; ej heller kunna de vara det. Jag anser
för öfrigt, att om R. Stir bevilja summor af den betydenhet,
sorn skulle erfordras för Stockholms befästande, de äfven kunna
göra anspråk på alt Regeringen framlägger fullständiga planer för
detta befästande, äfvensom att de ega rätt att uttala sitt omdöme
öfver hufvudgrunderna för dessa planer. Ett befästadt Stockholm
bör slå på konstitutionel grund. Således bör ej R. Stir på måfå
anslå summor till detta ändamål : men de böra begära, att den utarbetade
planen derför framläggas. De höra förstå, att regeringen
af grannlagenhet ej af sig sjelf framlagt denna plan: de böra inse, i
hvilken ställning vi kommit till vår östra granne. Jag för min del tror,
att det varit bättre, att den tydligt uttalat de summor, huru stora
de än må vara, sorn nu erfordras till betryggande af vår sjelfstån
-
Den 28 Januari e. tn.
213
dighet. Jag gillar ej fullt denna grannlagenhet; men jag förstår
regeringens välmening, att ej för djupt vilja gripa i nationens fickor.
Vidare säger llr Grin, att man icke bör utsätta hufvudstäders ,
befolkningar för fasorna af elt bomhardement; att man bör i hufvudstadens
grannskap hafva förskansade läger, till hvilka hufvudstadens
dyrbarheter böra förflyttas. Det kan vara tvist underkastadt,
om en hufvudstad, ur hvilken regering, muséer, troféer,
bank- och publika kassor blifvit flyttade, bör befästas eller ej; ty
med civilisationens framskridande, hafva krigen tagit den karakter,
att man ej utan ändamål tillegnan sig eller förstör folkens egendom.
Men bestämdt år, att en fiende tillegnan sig ellen fönstör
hvad som länder lill eller verkar emot krigets mai. Om vi skulle,
såsom Grin uttrycker sig, flytta våra dyrbarheter till ett förskansadl
läger mellan Stockholm och Grisslehamn, någonstädes som
Gr:n ej vet, är det ej utredt, om kosinaderne för detta förskansade
läger, hvars säkerhet gör, att det måste närma sig till fästning,
skulle understiga kostnaderna för Stockholms befästande. Om
Stockholms intagande ej utöfvade något stort moraliskt inflytande
pä nationen, om det endast vöre ett sexdubbladt Gefle eller femduhhladt
Norrköping; då lemnar jag derhän, om det bör befästas
eller ej. Men nu inträffar den af Ur Gr:n förbisedda egenheten,
att ingen punkt i Sverige finnes, der anläggandet af ett förskansadt
läger är så nödvändigt, som just der Stockholm ligger; att
ingen punkt i Sverige finnes, som för en fiende är så nödvändig
att intaga, och till det yttersta försvara som just Stockholm —
Byggdt på håda stränderna af utloppet till en sjö, hvilken ända
till längden af 15 mil iludelar landet, och hvilken i söder och
norr omfattas af militiirvägar, är denna stad nyckeln till hela medlerst,
! Sverige. Den fiende, som innehar denna punkt kan med
säkerhet för sin rygg, med nästan liela* sin makt upträda söder eller
norr om Mälaren. Ilan kan lemna batalj med ett nästan ointagligt
förskansadl läger till stödjepunkt. Stockholm kan ej återtagas,
utan att vare sig vi upträda koncentrerade på norra eller
södra sidan, oell då kan fienden äfven med samlad styrka försvara
de nästan ointagliga approchering eller ock måste vi dela vår armée
i tvenne hälfter, som stå utan sammanhang med hvarandra
på norra och södra sidorna, och då kan fienden samlad slå antingen
ena eller andra hälften. Den Ryska general, som satt sig i
besittning af Stockholm, och ej inom kort tid befästar Danviks och
Skans tullar, upbränner Norrmalm, om så behöfves, och anlägger
fältverk till försvar af Norrbro; den general, som ej inom desse
svårt intagliga befästningar till det yttersta försvarar sig, den förtjenade
att mista hufvudet. Om vi ej befästa Stockholm, så upoffra
vi Norrmalm och utsätta hela den öfriga delen af staden för
farorna af ett bomhardement från egna mörsare. Tror Hr Gr:n,
att den fiende, som upbrände egen hufvudstad för att nå målet
för 1812 års krig, skulle skona vår hufvudstad, för att gå miste
om ett framtida krigsmål.
Gr. Anckarsvärd talar slutligen om nödvändigheten af att till
-
214
Den 28 Januari e. m.
dela hvarje infanteri-bataljon sitt särskilda fotartilleri. En annan
stor fältherre, som hette Napoleon, fann att Artilleriets högsta
kraft låg deruti, att det kunde hastigt och nied samlade massor
upträda på slagfältet, •— och så vann han slaget vid Austerlitz!
Jag öfvergår nu till 5:to Hufvudtit:n. Hafva Gr. Anckarsvärd»
anmårknir mot den 4:de innehållit en och annan sanning, så äro
deremot hans anmärkmr mot den 5:te en idel väfnad af falska förespeglingar
med oriktiga upgifter till inslag, lie likna en luftballong,
fvlld med tomma fraser; men kommer sanningen och med
en liten syl sticker ett hål derpå, så faller hela luftballongen med
sina svällande former och skimrande färger till marken.
Gr. Anckarsvärd upgifver Engelska och Fransyska flottornas
storlek och kostnad, samt Ryska flottans storlek och kostnad år
1852. Förmodligen lemnar llr Gr:n dessa upgifter för alt genom
kostnadssummornas storhet afskräcka oss från hvarje försök att
bilda ett starkt sjöförsvar, samt för att visa, huru England och
Frankrike kunna öfver oss hälla sin allsmäktiga, skyddande hand.
Hr Gr:n har dock ej ens försökt, att vederlägga mina ur faktiska
källor, grundade på Sjöministerns upgifter och verkliga förhållanden,
hemtade upgift, alt Sverige kan genom ett ytterligare anslag
af 2,000,000 R:dr till 5:le Hufvudtiteln småningom hygga, och
med dugliga besättningar hemanna en ganska stark flotta. Hr Gr:n
besinnar ej, att Ryssland icke kan anfalla Sverige annat än vid en
europeisk kris, då Englands och Frankrikes flottor kanske neutralisera
hvarandra; ej att Englands flotta är spridd kring alla haf
och att således den på papperet upgifna sjöstyrkan alldeles icke
är den för oss disponibla; — och slutligen ej att England, inom
kortare tid, kan komma oss till hjelp med en eskader af endast
10 till 12 skepp. Denna eskader, förenad med en lika stark
Svensk, hör kunna beherrska Östersjön. När Amiral Napier första
gången, år 1854, inlopp i Östersjön, utgjordes hans (lotta ej af
12 skepp, och mot denna flotta vågade dock Rysslands förmenta
36 eller 37 skepp icke upträda. Det är likväl ej troligt, att Rysslands
skepp i en framtid skola visa sig lika usla som då, utan att
en flotta af 24 skepp väl kan behöfva» för att vara herre i
Östersjön.
Jag är ej i tillfälle att granska llr Grins upgifter om Fransyska
och Engelska flottornas storlek och kostnad; men llr Grins
upgifter angide Ryska flottan kan jag kontrollera. Våren år 1853
kom jag lill Finland, och der skaffade jag mig af vid Ryska flottan
anställda personer underrättelser om dess storhet. Den bestod
då af 27 s. k. sjö-equipager; hvarje equipage utgjordes af ett linieskepp
och ett mindre fartyg; det 28:de equipage* var under
upsättning. Väl påstods, att alla dessa skepp voro tjenstbar»; men
jag hade al! anledn. att betvifla det. Efter krigets utbrott emellan
Ryssland och Vestmakterna upgafs Ryska flottans styrka i Englands
ministeriella tidning, Glohe, till 29 skepp, hvaraf 19 tjenstbara,
18 fregatter, hvaraf 4 tjenstbara, 8 tjenstbara korvetter och briggar,
15 smärre fartyg och 21 hjulångfartyg. Tre skepp och två
Den 28 Januari e. m.
215
fregatler voro under byggnad, till hvilka maschiner voro beställda
i England, ehuru de, till följd af kriget blefvo konfiskerade. Bemanningen
var delad i irenne divisioner, hvarje division bestående
af 8,400 matroser och 4,000 mariner. Hr Grin upgifver vidare
kostnaden för Ryska flottan år 1848 till 57,750,000 R:dr Rint,
samt den i och för samma flotta sysselsatta personal till 69,348
personer. När man känner bedrägerierna och försnillningarne vid
Ryska förvaltningen, vanvärden om Ryska materielen, äfvensom att
Ryssland har sitt folk hela året om i ständig sold, så kan man med
skäl förundra sig öfver, alt Ryssland för 57,750,000 R:dr kan
hålla 36 skepp och motsvarande antal mindre fartyg, samt omkring
70,000 man. Den ena eller andra upgiften måste vara falsk.
Gr. Anckarsvärd säger om 1789 års flotta i Sverige, att den
till en stor del var en produkt af Engelska subsidier, och att med
denna betydliga flotta dock ingenting uträttades, Det är en sanning,
att Gustaf lilis flotta var till en del en produkt af dels Engelska,
dels Fransyska subsidier; men denna flotta var bemannad
med otillräckliga och vid sjön ovana besättningar. På densamma
voro nemi. kommenderade Konungens Eget värfvade regemente,
Sprengtportens, Calmare, Smålands och Östgöta regementen. Den
var ej så försedd med till sjukvård, munn- och krigsförråd, som
vederborde; den uträttade också visserligen ej hvad man hade
kunnat vänta af densamma: men den höll dock stånd emot Ryska
flottan, på hvars dåliga beskaffenhet det s. k. Wiborgska gatloppet,
genom hvilket Svenska flottan helt och hållet hade bordt ne
dergöras
utgör ett talande bevis. Sverige åtnjöt visserligen då
några mindre subsidier, samt egde Pomern onh Finland; men Sveriges
tillgångar, under det riket nu är inskränkt till sig sjelft, äro
vida större, än dess tillgångar från Sverige, Pomern och Finland,
subsidie-medel inberäknade. År 1696 utgjorde inkomstbudgeten
ungefär 8,300,000 R:dr Rmt. Sverige egde då några och 30
skepp i sjön; nu utgör inkomstbudgeten, bevillningen oberäknad,
25,400,000 R:dr Rmt, och Sverige skulle icke kunna hafva 8
skepp i sjön!?
Gr. Anckarsvärd säger, att uden mest rationella utvägen att
afgöra tvistefrågan om stora och lilla flottan är alt slopa de odugliga
och sälja de bättre skeppen. »Ja, mine Hrr, detta är visserligen
en rationell utväg att få frågan afgjord; men en lika rationell
utväg är den, att bränna upp båtarne; ty att köpslå om dem
lärer väl ingen nation vilja, som följer med krigskonstens utveckling.
.lag vill dock vara artigare emot Hr Grins slupar, än han
varit emot mina skepp; jag vill behålla dem, och erkänner, att de,
såsom flytande positions-batterier, kunna göra någon nytta. Om en
fiende anser sig icke kunna forcera segelleden förbi Waxholms
fästning och kanoner, utan anser det vara med mindre upoffring
förenadt att uptaga försänkningen emellan Rindö- och Wermdölandcn,
då kunna våra slupar försvåra och hindra detta företag.
Om det är en sanning, som Gr. Frölich i något föreg:de plenum
sagt, att skepp endast genom ett par smala sund kunna inlöpa
216
Den 28 Januari e. m.
till Erstavik, då kunna sluparne på förhand placeras att försvara
dessa sund.
Gr. Anckarsvärd säger: »de materiella tillgångarne i afseende
på skeppstimmer och hampa finnas ej i vårt land, och bemanningen
för en sådan skeppsstyrka är påtagligen ej att tillgå.» På
dessa Hr Gr:ns anmärknir har Hr Löwenborg redan till fullo
svarat.
Hr Gr:n säger -vidare: »jag respekterar andras meningar, men
erkänner endast den allmänna meningen såsom skiljedomare emellan
de stridiga åsigterna.» Så torde äfven någon af Spaniens grander
hafva sagt, då Columbus föreslog att segla vesterin till Ostindien.
Allmänna meningen sade, att jorden vara platt; Columbus
trodde den vara rund. Columbus uptäckte Amerika och visade,
att det endast var den allmänna meningen, som var platt.
Men äfven om jag antog den allmänna meningen såsom mätare
af sanningen; månne denna mening verkligen är sådan, som
Gr. Anckarsvärd sagt den vara1? Den mening, som en ansvarig
Rådgifvare skall rätta sig efter kan ej vara någon annan än den
Svenska folkets representanter uttryckt i sina beslut. Vid 1850
års Riksdag beslöto R. St:r att bevilja extra anslag till iständsät—
tande af den befintliga materielen. Sjöministern klandras och klandras
för sina åtgöranden. Man skriker, att lian har försummat
roddflottan. Det svaras på skriket: »Besöken roddllottans förråder,
och skolén finna dem öfverfyllda; inträden under skjulen,
och j skojen finna alla slupar och jollar tjenstbara, under det att
ännu manet fartyg af den sjögående flottan är otjenstbart 1» Man
bryr sig ej om, att besöka förråden; ej att inträda under skjulen;
man skriker endast ånyo: »Roddflottan är försummad; ingen roddslup
är nybyggd!» Mine Hrr, om denna så mycket klandrade Sjöminister
hade nybyggt roddsluper, så skulle jag, när déchargebetänk.
komme alt föredragas, hafva varit den förste, som från
detta rum, från denna plats yrkat på denna ministers entledigande,
såsom den der dragit Hufvudtitelns anslag till andra ändamål, än
dem, till hvilka de blifvit beviljade; såsom den der ej skött sill
höga embete med tillbörlig skicklighet; såsom den der ej iaktta
git
Rikets sannskyldiga nytta.
Hr Gr:n talar om det vid Svensksund tillkämpade fredsslutet
i Verelä. Svensksund var en skön seger, vunnen af Svenska mannamodet;
men likgiltigt hade varit om en del af de Svenska kanonerna
legat på timmerflottor, i st. f. på slupar. Det var Ryska
skärgårdsflottan, som på en för den otjenlig sjö-terräng anföll den
Svenska ? Vinden dref den emot densamma, och så förstördes den
helt och hållet af Svensk sjöduglighet. Annorlunda hade dock förhållandet
blifvit, om en med ångkraft försedd flotta hade anfallit
den Svenska; den hade då när som helst kunnat uphöra med striden
och draga sig tillbaka. Det är icke, mine Hrr, nog med att
kämpa; det i krig mest afgörande är att upsamla kampens frukter,
och detta kan aldrig en roddflotta emot en ångflotta. Segern vid
Svensksund var för Gustaf lil en kärkommen anledn. alt kunna
Den 28 J arn ari e. m.
217
erbjuda fred; men den egentliga orsaken till freden vid Verelä
var förvecklingarne med England och Preussen och det sig mot
Ryska inflytanden upresande Polen; också gingo, efter slutade
freder. Ryska trupperna så väl från Finland som Turkiet i ilmarscher
till det olyckliga Polen.
Hr Gr:n säger slutligen: nett Svenskt sjöförsvar är alltid
underlägset ett Ryskt; men för skärgårdsförsvaret upstår likväl
den betydliga skillnad att en mindre styrka, skyddad af klippor
och skär genom manövrer och klokt begagnande af lokal-förhållanden
kan i sund och vikar göra en starkare fiende betydligt
afbräck.» Detta är endast en af luftballongens fraser. Dessa
ord bevisa en fullkomlig obekantskap med våra kuster och med
stridens sakförhållanden. Tror Hr Gr:n verkligen, att en Rysk
flotta ej har annat att göra än att upsöka den Svenska roddflottan,
der den behagar bakom klippor och skär, i vikar och
sund gömma sig? En Rysk flottas mål är att beherrska hafvet;
att öfverföra landstignings-trupper till ett af fienden sjelf och ej
af oss utsedt ställe och att skydda detta ställe. Det är vår
roddflotta, som måste upsöka den fiendtliga flottan, hvar denna
finner för godt alt lägga sig. För att med lika artilleri-styrka
möta endast 10 st. 80 kannns-skepps ena bredsidor erfordrades
400 roddslupar, kostande ej mindre än 12,000,000 R:dr i pengar,
och 22.400 man i folk; och likväl saknar denna stora roddflotta
en af de förnämsta egenskaperna hos hvarje stridskraft,
hastighet och bestämdhet i manövren, förmågan att i rätt tid
visa sig på rätt stridsslälle.
Jag hade ännu mycket att tillägga; men vill ej längre up
taga
eder tid. mine Hrr, då J haft den artigheten att icke af
bryta
mig.
Hr Ribbing, Arvid: Anledir.n hvarföre jag ämnar yttra
mig i denna fråga, är egentligen den, att då jag afhörde Gr.
Anekarsviirds anförande i sista plenum, deruti han föreslog ett
anslag af, såsom jag vill minnas. 20,000 R:dr til) resestipendier
åt unga militärer, hade jag ämnat understödja detta förslag,
synnerligen som äfven jag vid sisth Riksdag väckte en motion i
enahanda syfte, ehuru jag då icke var nog lycklig att af någon
röst hvarken inom StatsUtsk. eller inom detta Stånd, vinna understöd.
Jag vili hoppas, att förhållandet nu blir annorlunda
då förslaget kommit från en man med större auctoritet än min,
och jag tager derföre detta tillfälle i akt att med mitt ringa
förord beledsaga Gr. Anckarsvärds framställning. Det skulle vara
ganska beklagligt om, på sätt jag här hört yttras, de militärer
som komme utrikes saknade ett nödvändigt vilkor för att göra
sig detta vistande tillgodo; jag menar att göra sig förstådda på
det tungomål, som der talas. Kunskap i utländska språk har
nemi. blifvit anmärkt som en brist hos dem, som utgått från
våra militäriska läroverk, och detta har äfven blifvit vitsordadt
af Krigsministern, ehuru han upgifvit orsaken dertill vara, att
218
Den 28 Jann ari e. ra.
nödigt antal lärare saknades i dessa ämnen. Men om den språkundervisning,
som f. n. meddelas, icke upfyller sitt ändamål,
tror jag, att Gr. Anckarsvärds anmärkning i denna mening varit
befogad.
Tiden är långt framskriden och jag liar icke många ord att
tillägga. Jag har likväl känt mig varmt uprörd af den hätskhet,
hvarmed de talare yttrat sig, som i dag upträdt emot Gr.
Anckarsvärd. Ju yngre de varit, desto större käckhet hafva de
i sitt språk utvecklat. Jag har funnit, att Gr. Anckarsvärd
hufvudsakligen blifvit klandrad derför, att han yrkat, det Arméen
under freden skulle ställas på fredsfot. Jag hemställer
dock till hvar och en, huruvida icke ett Svenskt hjerta och ett
godt förstånd, sorn nitälskar för fosterlandets bästa, under den
långa tid af fred som följde näst efter den då man lemnat från
sig tredjedelen af riket, och då man icke fick använda den stående
hären till sitt ändamål, att värna eller återtaga hvad med
list och våld oss frånryckts; jag hemställer, säger jag, om icke
under en sådan tid man kunnat anse bästa sättet vara att så
använda de krafter vi egde i den stående hären att den ställdes
på fredsfot och af indragningarne bildades en materiel för en tid,
då den kunde behöfvas. Sådant kunna dock icke de förstå som
aldrig kännt hjertat klappa för frihet och fädernesland mot
tvångets öfvermakt. De hafva, såsom mig tyckes, tagit munnen
väl full desse unge talare mot den gamle veteranen; men hvad
är att begära, då det t. o. m. framställts, huru man här från
sin plats skulle vilja anmäla en konungens rådgifvare till entledigande,
ehuru alla andra veta att ett sådant språk, icke, enl.
grundlagarne, här är tillåtet!
Sådane yttranden framställa i verkligheten talarnes föregående
liknelser om det upblåsta, hvars fåfänglighet uppenbaras
genom det minsta vidrörande, alldeles likt den fallna luftballongen.
Gr. Puke, Folke Magnus: Som jag, när jag i f. m:s
besvarade Gr. Anckarsvärds yttrande icke ville uptaga tiden med
att återuprepa en stor del af hvad jag hade äran anföra i ett
föregående plenum, då det var fråga om Gr. Plåtens anmärknrr
mot 5:te Hufvudtit., ber jag att i st. nu få upläsa ifrågavar:de
anförande, på det att detsamma måtte få åtfölja remissen till
Statslitsk.
I anledn. häraf anmälde sig Gr. Lagerbjelke, Gust.,
som, sedan han med Gr. Pukes begifvande erhållit ordet,
yttrade:
Det anförande, som Gr. Puke nyss förklarat sig vilja upläsa,
innefattar utan tvifvel ganska värderika uplysningar; men
det har dock redan vid ett föregående plenum blifvit upläst,
och den värde Gr:n har jemväl sjelf förklarat, att meningen med
dess förnyade uprepande endast vöre, att det skulle kunna få
Deri 28 Januari e. m.
219
åtfölja remissen till SlatsUtsk.; jag hemställer fördenskull om
icke detta anförande, hvilket Ståndet redan afhört, kunde utan
vidare upläsande få till SlatsUtsk. åtfölja de öfriga i dag afgifne
yttrandena, derest de dit vore remitterade.
Gr. Puke: För den händelse Hr Gr. o. Landtm, vill fram
ställa
pr öp os. på hvad Gr. Lagerbjelke hemställt, har jag deremot
ingenting att anmärka.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om E. o. Ad. behagade
tillåta att, i händelse det anförande af Gr. Anckarsvärd,
som nu utgjorde föremål för öfverläggningen, blefve reinitteradt
till Statsötsk., Gr. Pukes ifrågavar:de redan i E. o. Ad:s prot.
för d. 21 dennes intagne yttrande, utan att nu behöfva upläsas.
Ange åtfölja remissen til! nämnde Utsk., lemnade E. o. Ad. dertill
sitt bifall.
Gr. von Platen, lä altzar: .lag vet i sanning icke, om
jag skall beklaga E. o. Ad. eller mig sjelf öfver att vara tvungen,
att uptaga tiden med besvarande af de anmärkn:r, som i
dag åtta dagar sedan af Gr. Puke gjordes emot mig, och hvilka
nu blifvit remitterade till StatsUtsk.; men de innebära verkligen
beskyllningar af den art, att jag skulle anse mig brista i skyldig
aktning mot det Stånd, som jag har äran tillhöra, om jag icke
sökte i någon mån mildra intrycken deraf, i fall några sådana
å motsatta sidan qvarstå. Det upgifves, att mina anmärkn:r varit
sväfvande och lösliga; jag skall derföre försöka att göra dem
mindre sväfvande och mindre lösliga, och jag hoppas att det
icke skall läggas mig till last, om jag skulle komma att gå något
hårdhändtare tillväga, än jag hade önskat, eller om de erinringar.
som jag nu ämnar framställa, i st. f. att såsom Gr.
Puke yttrat sig vara vlångtirigan, skulle blifva hårds/agna.
Jag ber emedlertid att få tacka Hr Gr:n för det han satte mig
i tillfälle att rätta några misstag, hvilka möjligen skulle kunna
tillvitas mig; sådana är dock måhända lätta att begå, då man
icke har annat än tryckta handlingar att tillgå och af egen erfarenhet
lärt sig, att det är bättre att öppet erkänna sina misstag,
än att söka uplysningar på omvägar. Jag hoppas dock att
dessa misstag icke skola befinnas allt för stora.
Jag har känt mig sårad af det omdöme, som Gr. Puke behagat
fälla om mig, att nemi. mina afsigter icke skulle vara nog
tydliga, eller med andra ord, att det bakom mina yttranden
skulle ligga afsigter, som jag icke uttalat. Under den tid jag
haft lyckan tjena vid samina vapen som Gr. Puke, hvarunder
jag ofta varit af olika tankar med honom, har jag likväl aldrig
tillåtit mig att misstänka, det han icke skulle ega fullt lika goda
motiver, som jag anser mig sjelf ega, och för hvilka jag ofta
fått upbära förebråelser. Jag tror icke, att skälen på detta
sätt vinna i styrka, och jag skall åtminstone för min del icke
220
Den 28 Januari e. m.
söka alt, genom tvifvelsmål, framkastade emot mina motståndares
afsigter, förvilla omdömet om sjelfva tvistefrågan.
Man klandrar, att jag framställt mina anmärkntr på ettrum,
der den nuvartde DepttsChefen icke kan vara närvartde. Jag
frågar, huru ett sådant klander skall förstås? År meningen, att
jag i mitt anförande yttrat någonting personligt stötande emot
DepttsChefen, så är det icke öfverensstämmande med verkliga
förhållandet. Ar åter meningen med klandret, att jag yttrat mig
emot åtgärder, sorn han vidtagit, så har jag blott begagnat min
grundlagsenliga rätt; och det förefaller mig ä sanning besynnerligt,
att af Gr. Puke få höra förebråelser för ett förhållande,
som är en följd af det sätt, hvarpå vår nuvartde representation
är bildad. .Tåg hade nemi. trott, att det icke är mitt fel, att
denna representation är sådan, att den icke lemnar Konungens
ministrar tillträde dertill.
Jag ber Ii. o. Ad. om ursäkt för det jag nödgas uppehålla
mig vid alla de fjorton punkter, som Gr. Puke anfört: jag hoppas
att åtskilliga af dem skola kunna ganska kort besvaras, —
men icke så alla. Man har yttrat sin förvåning öfver och anat
något understucket derunder, att jag sagt, att icke endast de
stigande priserna på lifsförnödenheter hade bordt uteslutande
anföras såsom skäl för de äskade löneförhöjningarne, utan fast
hellre de ökado lefnadskostnader, som en alltmera framskridande
civilisation och deraf föranledda dyrare varor föranleda. Jag
har med dessa ord icke menat annat, än hvad de uttrycka; jag
anser en löneförhöjning nödvändig, och hade man icke uti de
af mig framställda anmärkntr velat se dåliga afsigter. så hade
man också icke kunnat underlåta att uti hvad jag anfört för en
dylik förhöjning, finna ett ytterligare skäl derför, utöfver de
föi ut åberopade. Jag anser dock att denna aflöning icke be
höfver
höjas till fullt det belopp, sorn Regeringen föreslagit, förr
än det till en kommande Riksdag blifvit utredt. huruvida icke,
genom en förändrad organisation, redan beviljade anslag dertill
kunna vara disponibla. Jag har derföre hemställt, att intill
dess en dylik utredning blifvit gjord, löneförhöjningar af 33-®/o
må beviljas å alla löner, som upgå till 1,000 R:dr och deröfver,
och af 50 «/0 å alla, som understiga denna summa. En
Kommendör, som nu har 8,120 R:dr skulle således erhålla 3,580,
och en Sec.-löjtn., som nu ripbär 397 R:dr 24 sk. skulle få
598 R:dr 36 sk. Såsom cn följd af den förebråelse, som mot
mig blifvit riktad, och hvilken med skäl kan väcka åtlöje, haiman
äfven yttrat, att jag skulle hafva föreslagit löneförhöjningar,
der sådana ej blifvit af K. M. begärda. .Jag har icke gjort något
sådant, utan endast yrkat förhöjning i en del af de före
slagne tillökningarne.
Vidare har man emot mig såsom en anklagelse för inkonseqvens
framkastadt det påståendet, att jag skulle hafva fästat mig
dervid, att den nuvar:de Dep:tsChefen icke framlagt grunder för
bedömandet af befälets antal, hvilket borde lämpas efter den
Den 28 Januari e. m.
221
styrka, del hade att föra i krig och den sysselsättning, det egde
i fred ; hvaremot jag sjelf, under den tid jag hade nåden stå i
spetsen för Sjöförsvars-Dep:tet. skulle hafva föreslagit en tillökning
i befälets antal. Att jag icke upgifvit några grunder för
minskningen kommer sig deraf, att jag aldrig föreslagit någon
sådan; jag har ieke heller sagt, att Dep:tsChefen ovilkorligen
borde upgifva någon grund för en minskning, derest han ej ansåge
den böra ega rum. Men jag anser det vara hvarje Dep:tsChefs
skyldighet att utreda de ämnen, hvilka tillhöra hans Deptt,
och icke blott säga, att saker böra vara sådane de äro, derföre
att de iiro sådana. Då jag såsom DepttsChef föreslog en till
ökning
i befälet, meddelade jag grunderna derför. Maktspråk
äro lämpliga i tjensten, men jag tror icke, att R. St. böra eller
bunna låta nöja sig dermed; hos dem mäste de förlora all
kraft.
Hval särskildt beträffar punkten om Amiralerna, hade jag
önskat och trott, att de personer, sorn intresserar sig för saken
eller känna förhållanderna, hade bordt upfatta meningen af hvad
jag tillförene i detta ämne yttrat. Då emellertid förhållandet
icke varit sådant, skall jag nu uttala mig tydligare, och hoppas,
att det åtminstone icke måtte läggas mig till last, i händelse
jag dervid skulle komma att såra någon. Emedan man påstår,
att det är så nödvändigt att bibehålla alla de Amiraler, som f.
n. finnas, är det också oundgängligt att tillse, med hvilka embeten
dessa Amiraler äro beklädda. Den tiden, då jag först framställde
mina anmärkmr, funtios på stat 5 Amiraler; men i verkligheten
8; f. n. finnes blott 4 på stat, men 7 i verkligheten.
Af dessa 8 voro en Ordf:de i Sjöförsäkrings-Ofverrtn samt ledamot
i inilitärmål i Högsta Domstolen; en Ordf:de i Konvoj-Kommis -  sariatet; en utan tjenstgöring; en Kommendant i Carlskrona, och
en Minister i Köpenhamn. Härefter kommer Dep:tsChefen, hvilken
visserligen, kort efter sitt tillträde af embetet, ansåg en
Amiral böra bekläda den plats han innehar, och möjligen torde
äfven den nuvar:de Ordf:den i Sjöförvaltntn tänka på samma
sätt i afseende på sin befattning. Emellertid torde meningarne
härom vara temligen delade, åtminstone om man får döma af
den grad, som de irenne personer innehaft, hvilka af vår nu -  vartde Konung blifvit befordrade till Dep:tsChefer, och af hvilka
ingen varit Amiral. Jag vill icke tala om den mellersta af
dessa trenne. utan om den första och siste, och dessa torde icke
sämre hafva Upfyllt sina platser derföre, att de varit Kommendörer
i stället för Amiraler.
Jag erkänner att det kan synas nyttigt att bibehålla ett par
eller tre Amiraler; jag är dock icke öfvertygad om nödvändigheten
deraf, utan jag tror, att det ganska väl skulle kunna låta
sig göra att hela Amiralsgraden indroges. Det finnes ett land,
som är vida rikare än vårt, och hvars sjömakt ingalunda är att
förakta, nemi. Nordamerika, och der har aldrig funnits några
Amiraler. Jag tror, att det icke skulle vara omöjligt att reda
222
I) e n 28 Ja n u ari e. m.
sig med endast Kommendörer, blott att det funnes arfvoden för
dem, som beklädde de högre platserna. När dessa då återgingo
till de tjenster, de förut innehaft, hvarigenom naturligtvis deras
särskilda arfvoden uphörde, skulle de mindre betunga statskassan
än nu. Det tyckes för öfrigt hafva varit Gr. Pukes tanke
att Stations-Cbefen i Stockholm också borde vara Amirals-person.
Ått så emellertid icke skett torde möjligen vara ett bevis på
det sätt, hvarpå skärgårdsvapnet omhuldas. Att för öfrigt en
organisation med ett mindre antal Amiraler icke tyckes vara så
särdeles att slå ur hågen, bevisas af förhållandet med Danmark.
Der har man nemi. infört en förändrad organisation af flottans
befäl, hvilken blifvit högt prisad i en tidskrift, som jag tror
vara redigerad af ganska sakkunnige män, de der icke brukat
förbise den stora flottans intressen. Tidskriften utgifves i Carlskrona
och den har på ett ganska uttryckligt sätt förordat efterföljden
af detta Danmarks exempel: — ett land, som icke anser
sitt sjelfbestånd hotad!, derföre att det nöjer sig med blott två
Amiraler.
Vidare har man anmärkt, att det skulle innebära ett misstag,
att jag trott, det man genom en förändrad organisation af
Sjöförvaltningen skulle i mån af afgång vinna en besparing af
18,850 R:dr. Man har sagt att en sådan besparing endast
»småningom» skulle kunna upkomma; men jag kan icke finna,
hvaruti skillnaden ligger mellan detta »småningom^ och de ord
jag begagnat, eller »i mån af afgång.» För öfiigt har Gr.
Puke haft godheten uplysa mig, att det skulle finnas flere ställen
i grundlagen, som borde ändras, derest man indroge Chefen
för Sjöförvaltningen. .Jag har dock icke kunnat uptäeka mera
än ett så beskaffadt ställe, nemi. det som rörer Riksrätts sam
mansättning.
och jag tror icke, att om R. St. och K. M. bifölle
den föreslagna organisationen, det skulle vara svårt, att få denna
förändring i grundlagen införd.
I afseende på fiotians Konstruktions-corps har Gr. Puke
medgifvit, att någon minskning af dess oföcers-personal möjligen
kan ega rum. Det är allt hvad jag kunnat begära. Då jag i
öfrigt fall så litet delar åsigter med Hr Gr:n, anser jag mig
verkligen, då jag någon gång af honom får ett erkännande,
hafva vunnit /nyckel, och tror, att äfven StatsUtsk. skall inse
riktigheten ot h nödvändigheten af en minskning i denna corps.
Gr, Puke har likväl fästat min upmärksamhet på ett af mig begånget
misstag, hvilket jag inedgifver, och jag begagnar måhända
en dålig ursäkt, då jag säger, att jag felat lika mycket eller
lika litet som Hr Gr:n. Jag har sagt, att ifrågavarrde corps
skulle bestå af 24 personer; men det yttrande af Dep:tsChefen,
som åtföljde den K. Propos:n, skulle jag verkligen tro lätt nog
kunna föranleda, att man begär ett misstag i detta afseende.
Allt nog jag har begått det: corpsen belöper sig verkligen endast
till 19 personer. Jag har alltid vetat, att corpsen utgjordes af
14 officerare på stat; den består af 19, hvilket antal jag anser
Den 28 Januari e. m.
223
vara alldeles för stort; men då Gr. Puke upgifvit endast 14 såsom
det verkliga, har han felat med lika stort antal som jag.
För öfrigt beklagar jag. att Gr. Puke ånyo tvingat mig till större
tydlighet, än jag önskat; jag kan dock-icke annat än bekänna,
att Konstruktions-corpsens ändamålsenliga organisation måste något
betviflas, då man vet, att ritningarne till de nu så betömda
ång-kanonsluparne blifvit upgjorda af personer utom corpsen.
Vidare har blifvit klandrad min anmärkt),, att behofvet äf
ett tillökadt antal Underofficerare icke vore ådagalagdt ehuru,
att jag skulle beräknat ett antal af 70 såsom nödvändigt, under
det att nuvartde DepttsChefen föreslagit endast 40. Det är verkligen
en lycklig tillfällighet, att Gr. Puke begagnat ordet rföreslagit»
för DepttsChefen, och »beräknata för mig. Grunderna
för denna min beräkning återfinnas i de tryckta handlingar, som
åtföljde sjelfva förslaget; deremot uplyser nuvarrde Dep:tsChefen
ingenting annat, än att de af honom föreslagna Underofficerarne
äro behötliga; men behöfligheten är här, lika litet som i öfriga
fall, ådagalagd. Jag har ansett de af mig beräknade 70 Underofficerarne
kunna endast behöfva konstitueras, hvarigenom de
således icke skulle betunga Staten, då de icke vore tjenstgörande;
Dep:tsChefen föreslår, att de 40 skola få högre löner,
och vara ständige ehvad de tjenstgöra eller icke.
Beträffande Marin-rege:tet, som jag ansett böra förändras,
har Hr Gr:n sagt sig icke kunna begripa huru jag afsåge att
sådant skulle låta sig göra. Jag har icke kunnat begära, att
Hr Gr:n skulle läsa hvad jag framlagt i tryck, lika litet som
jag nu vill besvära R. o. Ad., att afhöra detsamma, ehuruväl
det synes höra till tidens sed att upläsa tryckta skrifter. Jag
tror mig dock hafva på riktiga grunder bevisat, att man, i st. f.
dessa mariner, skulle genom en värfvad artilleri-båtsmans-trupp
vinna samma ändamål för vida mindre kostnad; men för att icke
ingå i vidare detaljer, hänvisar jag till den utredning af frågan
som jag förut framlagt, och man skall tinna skälet för den
minskning, jag föreslagit. —- Hr Gr:n har jemväl anmärkt såsom
en oriktighet, alt jag upgifvit Marin-regettets styrka till 790
man; äfven denna upgift har jag dock hemtat ur DepttsChefens
omförmälde yttrande. Hr Gr:n anser att till detta antal bör
läggas 8 eller 10 musikanter, och om det ges styrka åt Gr:ns
skäl, så har jag ingenting deremot.
Hr Gr:n har vidare sagt, att den aflöning, som f. n. bestås
matros-corpsen, vore för låg, eller åtminstone har Gr:n yttrat,
att han icke skulle hafva någonting emot, att den blefve förhöjd
; han tror dock, att om den bifölles såsom den af DepttsChefen
blifvit föreslagen, skullo ändamålet vara vunnet. Jag har ansett
denna aflöning vara för låg i hvilket fall som helst, och jag har
byggt mina åsigter derpå, att Svenska coopverdi-matroser under
lång tid haft 26 å 28 Rtdr btko i månaden. Enl. mitt förslag
skulle aflöningen i högsta klassen utgöra 15 Etdr, och efter
DepttsChefens 5 Rtdr, då han icke vore sjökommenderad, eljest
224
Den 28 Januari e. m.
7 R:dr 24 sk. allt b:ko i månaden. Häraf visar si», att örlogsmalrosen
beltöfver tjena i tolf månader för att erhålla 90 R:dr,
då den andra deremot blott behöfver 3 eller 4 månader för att
förtjena samma belopp. Månne man, vid sådant förhållande,
kan antaga att en duglig karl söker sig in vid den vida mödosammare
örlogstjensten, och är det ej att befara, hädanefter som
hittills, att man skall få se en personal och en materiel på papperet.
som, då de komma i fråga att användas, icke finnes till.
Anmärkn. är äfven gjord deremot, att jag yttrat, det den
föreslagna pensioneringen för flottans befäl vore obillig och olaglig.
Då Gr. Puke sjelf icke väntat någon större framgång åt
denna del af Konungens Propos., skall jag icke uptaga R. o.
Ad:s tid med att vidare orda deröfver. I sammanhang med
denna fråga har jag äfven sagt, och anmärkn. har derföre emot
mig blifvit framställd, att manskapets fördelar skulle vid pensions-regleringen
blifvit förbisedda. Då Gr. Pukes anmärkn. icke
synes åsyfta annat, än att begagna tillfället att klandra mitt yttrande,
och jag redan förut i min motion fästat upmiirksamheten
på berörde förhållande, vill jag icke heller i afseende på detta
ämne uptaga Ståndets tid.
Jag har yttrat, att gifna löften i afseende å användet af
de vid sednasle Riksdag beviljade anslag till materielen blifvit
svikna; och Gr. Puke har sagt att förhållandet ej vore sådant.
DepttsChefens yttrande. 5 Häft. sid. 19 i den förut åberopade
skriften, innehåller allt hvad jag velat anföra, och är i min
tanke tillräckligt, enär det ger mig anledn. att ånyo uprepa
hvad som många gånger förut blifvit anmärkt, nemi. att, enl.
hvad historien och erfarenheten gifva vid handen, är det hvarken
misshushållning eller brist på god vilja och förmåga, som
äro orsaken till det angifna förhållandet, ulan brist på eftertanka
att icke åtaga sig för mycket; gör man det, händer ofta
att man icke går i land med dess utförande.
Det har vidare anmärkts emot rnig, att jag ansett det vara
en gagnlös upoffring att anbringa ångkraft på fartyg, som dertill
ej blifvit från början konstruerade, och man har såsom motbevis
i detta hänseende åberopat andra länders exempel äfvensom att
de försök, som här i landet blifvit gjorda, lyckats. Andra staters
misstag böra icke, synnerligast då de sjelfva erkänna dem
såsom sådana, antagas såsom efterföljansviirda föredömen. Jag
har upgifter af den person, som står i spetsen för byggnadsarbetena
inom Engelska flottan, att man der anser såsom ett
misstag att anbringa ångkraft på dertill ej afsedda fartyg, och
det torde icke vara Gr. Puke obekant, att sedan de första linieskeppen
i England ändrades såsom Carl Johan hos oss. hafva
icke annat än i tillfälle af yttersta behof flere försök i den vägen
blifvit gjorda. Hr Gr:n känner dessutom mycket bättre än
jag, att de förändringar af skeppen, som göras i nyssnämnde
land, der de afsågas och förlängas 30 å 40 fot, äro något helt
annat,
Den 28 Januari e. m.
225
annat, är. de som här blifvit gjorda. I detta afseende måste
väl också någon upmärksamhet fästas vid beskaffenheten af det
virke, hvaraf fartyget är byggdt, och jag kan dervid icke underlåta
att erinra, att det bordt väcka någon förvåning, att Ständerna
ännu ej fått någon uplysning om den uti den Kongl. Propos:n
vidrörda frågan om de till förändring föreslagna fartygens
beskaffenhet, och det oaktadt SlatsUtsk. snart skall företaga saken
till afgörande. Ingen erkänner med större nöje än jag det
lyckade i den förändring, som blifvit vidtagen med linieskeppet
Carl Johan; men icke må man derföre föreställa sig, att fartyget
i det hela, vare sig i afseende å artilleriets kraft eller fördelning,
derigenom blifvit jemnförligt med nutidens fordringar,
eller att den skott-tafla det framställer emot henden blifvit förminskad,
eller att det i öfriga afseenden kan jemföras med ett
fartyg af en mera lämplig konstruktion. Ingen nation fortgår
numera på den vägen, och våra grannar på andra sidan fjellet,
som äro nog lyckliga att icke ega några gamla fördomar eller
någon gammal materiel, gå till väga på helt annat sätt än vi
och lemna oss sålunda bakom sig.
Det har äfven anmärkts, att upgiften, det skärgårdsvapnet
skulle blifva eftersatt, vore oriktig. Jag har dock äfven i detta
hänseende hållit mig till de tryckta handlingar, som jag förut
åberopat, och då Gr. Puke i sitt anförande, mot hvilket jag nu
gör dessa anmärkntr, beräknat såsom använda för skärgårdsvapnet,
beväpning, beklädnad, sjukvårds-attiralj och allt sådant,
som kan användas likasåväl på större som mindre fartyg, kan
jag för min del icke betrakta ett dylikt argument annat än såsom
ett bevis att bättre fattas och icke såsom något bevis på
särdeles omvårdnad om det vapen, hvilket jag förfäktar. Händelsen
gör, att persedlarne och effekterna komma att användas
för skärgårdsflottans behof; men de kunna lika gerna användas
på hvilka andra fartyg som helst. Jag har både förut och äfven
i dag fästat mig vid det anmärkningsvärda förhållandet, att personer,
som för 15 till 20 år sedan nära nog föraktade skärgårdsvapnet,
nu börjat med en viss förkärlek omhulda detsamma; jag
vill tro att denna känsla är upriktig; men jag vill också hoppas,
att endast den sakkunnige måtte sysselsätta sig med denna
fråga, den må röra stora eller lilla flottan, ty eljest vinner ingen
derpå det beskydd man egnar deråt. Dessutom måste jag erkänna,
att jag numera börjar tro, att den enda räddningen för
båda ligger i en skilsmessa.
Ytterligare har man gjort anmärkn. emot mitt yttrande, att
sammanslagning af nybyggnads- och underhålls-anslag ej borde
medgifvas. E. St. äro, som jag tror, temligen bestämda i den
åsigt jag hyser. Hr Gr:n har äfven sagt, att han ingenting har
emot ett så beskaffadt afskiljande, blott medlen blifva tillräckliga.
Jag har alltid yrkat på tillräckliga anslag; men det finnes
tvenne utvägar att göra anslag tillräckliga: den ena att erill
H. 15
226
Den 28 Januari e. m.
hålla så mycket man begär, och den andra att rätta behofven
efter tillgångarne och de föreskrifter man erhållit af dem. som
ega att lemna sådana. Jag tror att om vi gå till det enskilda
lifvet, eller till enhvar, som har någon ekonomi att sköta, skall
det befinnas, att man måste lämpa sina behofver efter lillgångarne.
Man måste skilja sina nybyggnader från sina reparationer,
och jag tror mig bestämdt kunna påstå, att derest man vill
hafva någon reda på sina affärer och i fall man vill veta hvad
hvar och en sak kostar, måste de hafva sina särskilda konto.
Att så icke alltid skett hos oss, det visar det förhållande, sora
under så många års tid egt rum inom Svenska flottan.
Slutligen kommer frågan om anslag till öfningsexpeditioner
för officerare och manskap. Jag klandrar dervid hvad Gr. Puke
sjelf tyckes ogilla och hvad han anför, att Dep:tsChefen lärer
anse olämpligt, och jag tillägger hvad hvarje duglig sjö-officer
måste anse oriktigt. Då synes, att man borde komma öfverens
om att ändra de oriktiga förhållandena. Det finnes naturligtvis
äfven härutinnan tvenne sätt att gå till väga: det ena, att man
nedsätter antalet af dem, som skola öfvas, så att det kommer
att stå i ett riktigt förhållande till de lemnade medlen: och det
andra, att man, på giltiga skäl, ärligt och öppet begär mera.
Jag har vid ett annat tillfälle uttalat den önskan, att nödiga
medel måtte anslås till exercis, och jag tror att sådant är nödvändigt.
Jag vill likväl hoppas, att man framför allt måtte
lära sig inse, att vi nu mera hunnit så långt i civilisation, att
bildning och sundt förnuft veta att göra sig så pass gällande,
att, ehuru tankarne kunna vara olika om sättet för ett måls
upnående, förena sig dock alla, som lifvas af en sann foster
landskänsla
i sträfvandet att vinna detta mål. Och så väl i
fred sorn i krig, så väl på land som till sjöss vinnes ingen
framgång, förr än man först inför sig sjelf följdriktigt gör sig
reda för hvad man önskar, och sedermera ärligt och öppet uttalar
sina önskningar, på det att de, som vederbör, måtte komma
i tillfälle att kunna bedöma de gjorda framställningarne.
Jag vill icke längre uptaga R. o. Ad:s tid. Visserligen
har jag i dag afhört åtskilliga andra yttranden, dera jag önskat
bemöta; men jaginskränker mig till några få anmärkn:r i afseende
på Hr Löwenborgs anförande. Jag, för min del, vill icke tvista
om beskaffenheten af sjökrigs-materiel, och jag har också vid
denna Riksdag så mycket som möjligt afhållit mig derifrån; jag
har blott yrkat att den materiel, som finnes, likasom den personal,
som behöfver användas, må sättas i det möjligast bästa
skick. Trodde jag på samma sätt som den värde talaren, att
Sverige icke allenast har tillräckliga medel att använda på sitt
sjöförsvar, så som han tänker sig det, utan äfven att landet lika
gerna lemnar anslag för detta ändamål som till jernvägar, då
stöde frågan på en helt annan ståndpunkt. Men jag bekänner
att jag icke delar denna åsigt. Hvad folk angår och besättningarnes
antal, har jag icke betviflat deras tillräcklighet; men väl
Den 28 Januari e. m.
227
möjligheten för Sverige att tillskapa en nog stor materiel för att
sysselsätta dem på det sätt Hr Löwenborg önskar. Jag tror
nemi., att det är nödvändigt alt söka få en materiel, som är så
litet kostbar sum möjligt att anskaffa; emedan jag eljest anser
att ändamålet icke kan vinnas. På denna grund kan jag också
icke med Hr Lövenborg dela den åsigten, att den roende skärgårdsflottan
är obehöflig och bör utträngas af ångslupar: ty så
länge jag kan få sex kanorer på roende slupar mot en kanon
på en ångslup, och då de sex sannolikt skjuta minst lika säkert
som kanonen på ångslupen samt de roende sluparne visa en
skott-tafla mot fienden, som är oändligen mycket mindre än på
ångsiuparne, tror jag, att det ännu är allt för tidigt att påstå,
det de förra böra utträngas af de sednare. Jag vill härmed icke
säga, att de roende sluparne, sådana som de nu äro, verkligen
äro så fullständiga som de böra vara; det är möjligt, att det
gifves andra medel att försöka, och jag önskar, att af de anslag,
som beviljas, någon del måtte användas till anställande af dylika
försök; hvarjemte jag, lika lifligt som den värde talaren,
önskar att icke någon sådan utsträckning af nybyggnads-tiden,
som af Dep:tsChefen blifvit föreslagen, måtte af R. St. varda
antagen. Må man då hellre anskaffa mindre på kort tid, än
gifva löften om hvad som skall ske inom 15 år.
Hvad Hr Brakel beträffar, så hade jag icke, efter de förklaringar
lian här förut afgifvit, ämnat yttra mig med anledn.
af hvad han nu andragit, i synnerhet som han, efter min öfvertygelse,
nog litet grannlaga behandlat en man, som nyss aflägsnat
sig härifrån. Jag vill dock i en punkt besvara honom, der
han för att bevisa sin sats, eller oriktigheten af hvad den Gr.
Anckarsvärd yttrat, lemnat en upgift, som icke är riktig. Han
sade nemi., att R. St. vid 1850 års Riksdag beslöto, att all den
befintliga materieien skulle iståndsättas, och att det således icke
återstod något annat att göra. Då detta stridde emot de åsigter,
Gr. Anckarsvärd uttryckt, har jag trott mig göra både den
ena och den andra en tjenst med att upläsa det ifrågavar:de
beslutet. Det lyder sålunda: natt R. St. lemnade 600,000
Häraf följer således icke, att äfven linieskeppen skola repareras;
ty om K. M. hade velat befalla, att icke något linieskepp
skulle undergå reparation, hade sådant ovilkorligen stått 1 Hans
makt.
Hr Brakel: Gr. Platen har sagt, att Konstructions-corp
sen
i förhållande till sina göromål är alldeles för stor, och att
det endast behöfves tre officerare till de förrättningar, för hvilka
nu finnas 24.
Jag har i ett föregående plenum medgifvit, att Konstructions-corpsen
verkligen är något för stor. Dock är den på långt
när ej så öfverflödig som Gr. Platen förespeglar. Jag har af
228
Den 28 Januari e. m.
sakkunnige personer tagit reda på, huru många officerare af
corpsen verkligen måste användas och dessa äro:
I Karlskrona:
1
officer
vid nya hvarfvet.
1
d:o
vid gamla hvarfvet.
1
d:o
vid flottan.
1
d:o
vid verkstäderna.
1
d:o
vid informationsverket till bildande af
mermans- och handtverks-elever.
1
d:o,
vid besigtningar och ekhyggen.
I Götheborg.
1
d:0.
I Stockholm:
3
d:o.
1
Konstruktions-CIief.
1
officer
på hans bureau.
Summa 12 officerare.
Man kan icke såsom Gr. Platen tyckes tro lemna kronan»
vidsträckta hvarf med så otillräckligt upsigt, som det vanligtvis
är förhållandet med enskildas. R. St. skulle blifva föga belåtna
med saknad af kontroll och saknad af nödig vaksamhet öfver
flottans dyrbara effekter. Konstructions-corpsen måste finnas,
ty man kan ej åt enskilda skeppsbyggare öfverlemna byggandet
af kronans skepp. Dels äro dessa skeppsbyggare icke alltid att
tillgå, dels är ett krigsskepp till skapnad och inredning olikt
andra skepp. Lämpligt vore om Konstructions-corpsens officerare
äfven vore sjömän, så att de kunde genom praktiken bedöma
hvad de sjeifve bygt och sålunda göra de förbättringar i
skeppsbyggeriet, hvilka de under seglingar och strid insett vara
nödiga. Konstruktions-corpsen borde sammanslås med flottans
officers-corps och ur denna corps uttagas till skeppsbyggeri de
lämpligaste officerarne.
Hvad Marin-rege:tet beträffar, har Gr. Puke visat att Gr.
Plåtens upgift, att dess kostnad vore lika stor som ett fotgardesTegettes,
är oriktig, och att han vid ena rege:tet inräknat natura-povtioner
och vid det andra uteslutit densammas värde.
Hvad Marin-rege:lets kostnad ytterligare beträffar, så vet jag ej
hvarföre ett rege:te i Karlskrona skulle kosta mindre än ett lika
stort i Stockholm. Detta är likväl nu, såsom Gr. Puke visat,
förhållandet med Marin-rege:tet. Vidkommande åter rege:tets
behöflighet, kan den ej betraktas ur samma synpunkt som ett
Engelskt Marin-rege:te. På Engelska skepp äro besättningarna
förhyrda matroser och marinerna utgöra det disciplinära elementet.
De äro den kärntrupp, som utgör den fasta utgångspunkten
och stödet för lydnaden, ordningen och disciplinen om bord.
På ett Svenskt skepp behöfves ej ett så beskaffadt disciplinärt
Ren 28 Januari e. m.
229
element; men Carlskrona och Kungsholms fästning måste hafva
en garnison. Dessutom tror jag mig veta att meningen är att
af rege:tets ena bataljon, som i krigstid på skeppen skulle begagnas,
under det den andra bataljonen skulle göra vakt i Carlskrona,
bilda skickliga och sjövana skarpskyttar i likhet med de
fusilier-kompanier, som finnas på de Fransyska skeppen.
Gr. Platen har vidare yttrat, att en kofferdi-matros kostar
28 R:dr b:ko i månaden och att när så är, det icke är att begära,
att man skall få en duglig örlogsmatros för 25 öre om
dagen. Det är verkligen förhållandet, efter de upgifter jag fått
på Sjömanshuset, att förlidet år en matros kostade från 20 till
28 R:dr b:ko. Beräknadl efter 28 R:dr i månaden blifver aflöningen
om dagen för kofferdi-matrosen 140 öre, men man bör
besinna att örlogs-matrosen dessutom har 2 sk. b:ko om dagen,
när han är kommenderad på sjön; att han kan få ända till 4
sk. i upmuntringspengar, och slutligen att han har 60 R:dr till
beklädnad. Detta tillsammanslagdt gör för örlogs-matrosen omkring
56 öre om dagen. För öfrigt lössläppes han ej, när resan
är fullbordad eller skeppet ligger i hamn, på bar backe,
såsom kofferdi-matrosen. Han har alltid och under alla omständigheter
åtminstone tak öfver hufvudet, bröd och 25 öre om
dagen. Jag nekar ej att aflöningen är för liten och önskligt
vore, att StatsUtsk. ville öka densamma; men jag nekar, att
aflöningen är så obetydlig, som Gr. Platen förespeglat.
Gr. Platen har vidare påstått, att man till vinnande af besparing
borde konstituera matrosen till Under-officer under sjöexpeditioner,
och han har förnekat behöfligheten af Underoflicerscorpsens
förökande.
Det är verkligen förhållandet, att på Engelska krigsfartyg,
med undantag af de få upbörds-underofficerarne, endast finnas
officerare och matroser, och att underofficerare konstitueras bland
matroserna. Men hvar och en af Eder, mine Hrr! känner kanske
ej huru de Engelska skeppen bemannas.
När det Engelska Amiralitetet beslutat, att ett skepp skall
ut på sjöexpedition, så nämner det endast officerarne. Skeppschefen
låter upspika på alla knutar i Portsmouth, Plymouth,
Chatam eller Sheerness stora affischer, som tillkännagifva att
ett skepp skall gå till sjöss och att han vill förhyra besättningar.
Då anmäla sig till honom matroser och sjöfolk, vare sig
de varit längre eller kortare tid till sjöss. En säger: a Jag har
förut varit mäster och går ej med, om jag ej nu blifver antagen
till master.n En annan säger: r.Jag har så och så länge
varit på sjön, så och så många år tjenstgjort på kronans fartyg.
Jag går ej med, om ej jag blifver mate.n Så konstitueras de
Engelska underofficerarne (Petty officers) genom frivilliga aftal
emellan Skeppschefen och matrosen. Sjöexpeditionerna vara
dessutom flere år.
230
Den 28 Januari e. m.
Annorlunda är förhållandet, när ett Svenskt fartyg skall
utrustas. Detta sker vanligen för en kortare tid, för en tre
eller fyra månader och matroserna tagas ur en ständigt i kronans
tjenst varande corps. Hvar och en inser lätteligen det
förödmjukande, det disciplin undergräfvande uti att den ena månaden
göra en matros till underofficer och den andra åter nedsätta
honom till simpel matros. Ar en matros värd att blifva
underofficer, må han blifva det för hela sin tjenstetid; och det
med så mycket mera skäl. ju mindre hans aflöning är som matros
och ju mer dugligheten kan göra anspråk på en förbättrad
ställning. Engelska matrosen seglar ej ut om han ej blir anställd
såsom Petty officer. Svenska matrosen skulle kanske under
ena sjöexpeditionen vara befäl, och under den andra stå i
nummer; skulle den ena månaden vara underofficer, den andra
simpel karl!
Gr. Puke: Jag skulle visserligen kunna till besvarande
uptaga de anmärkntr, som Gr. Platen nu framställt i anledn. af
mina anmärkntr mot hans granskning, samt derigenom ådagalägga
att han i det mästa misstagit sig; men mina anmärkntr må stå
för min räkning, och den förklaring Gr:n öfver dem gjort må
stå för hans. Jag vill icke vidare orda i denna fråga, helst
sedan Gr. Platen aflägsnat sig.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, biföll R.
o. Ad. remiss till StatsUtsk. af Gr. Anckarsvärds förevar:de anförande
och de i anledn. deraf afgifna yttranden.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s nedannämnde d. 24 dennes
på bordet lagde Betänk:n:
N:o 17, i anledn. af väckt motion om skyldighet för blifvande
civile tjenstemän så väl i Sverige som i Norrige, att examineras
uti Unions-Rikets Statsförfattning samt straff- och pri—
vat-rätt;
N:o 18, i anledn. af väckt motion om förtydligande af
stadgandena om bouptecknings förrättande:
N:o 19, i anledn. af väckt motion om förändrade grunder
för beräknande af ersättning vid utmätnings-förrättningar; och
N:o 20, i anledn. af väckta motioner, ang:de uphörande af
håfgång samt offer- och collekt-medels insamlande i kyrkorne
m. m.
Föredrogs Hr Ehrenhoffs, Gust. Herman, d. 24 dennes
på bordet lagda motion om anskaffande, på Riddarh.-kassans
bekostnad af ett brandfritt skåp, lämpligt till inrymmande af de
å Riddarhuset förvarade Genelogiska tabeller.
Den "28 Januari, e ra.
231
Hr Anrep. Gabriel: Med nöje har jag läst Hr Ehren
hoff
motion om anskaffande af ett brandfritt skåp, till förvarande
af de genealogiska tabellerna. För det första, emedan den visar,
att, hvad jag', i min motion om ett förlagslåns erhållande
till ntgifvandet från trycket af nämnde tabeller, redan antydt
eller nödvändigheten af att genealogierna måtte förvaras mot
eldsfara, äfven blifvit uptaget på annat håll. Genealogiernas
bevarande är nemi. af största vigt. På dem grundar sig, snart
sagdt, hela Ståndets representationsrätt; ty, enl. 7 § 7 mom.
Riddarh.-Ordn:n, är från rättighet till säte och stämma å Riddarhuset
utesluten "Adelsman, hvars ättledning från stamfadern
ej af Riddarhusets genealogiska tabeller tydligen utvisas, eller,
der dessa befinnas bristfälliga, sådan ättledning ej styrka gitter.»
— För det andra fägnar mig motionen, emedan jag deraf ser,
att det icke måtte vara så ondt om penningar i Riddarh.-kassan,
som enskildt till mig blifvit yttradt, eftersom det kan föreslås
inköpandet af ett dyrbart förvaringsskåp för genealogierna.
De minsta af de moderna kassaskåpen kosta 400 R:dr b:ko.
Till endast de lefvande ätternas genealogiska tabeller erfordras
minst tre sådana skåp, utgörande en kostnad af 1,200 R:dr b:ko.
Men jag hemställer till R. o. Ad., om det ej är skäl uti,
att med behandlingen och afgörandet af denna motion måtte anstå,
till dess min motion, som långt f. d. inkommit, blifvit i
Ståndet afgjord, helst jag i densamma föreslagit ett annat, i min
tanke mera betryggande, sätt att få genealogierna för evärdeliga
tider förvarade, och hvilket dessutom icke skulle kosta Riddarh.-  kassan någonting; tvertom, lemna öfverskott till anskaffandet af
ett dylikt brandfritt skåp.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande måtte få åtfölja motionen
till Riddarh.-Utsk.
Hr Ehrenhoff: Jag har begärt ordet egentligen för att
söka förekomma den verkan, som den siste värde talarens yttrande
om kostnaden för de ifrågavar:do skåpen möjligen skulle
kunna utöfva på R. o. Ad:s beslut i anledn. af den utaf mig
väckta motionen. Innan jag aflemnade densamma, hade jag hos
den person, som förfärdigar dylika skåp, gjort mig underrättad
om priset derför. Det största, som då var färdigt, och hvilket
skulle vara fullt tillräckligt att inrymma alla de genealogiska
tabellerna, kostade 800 R:dr rmt. Jag har ett kostnadsförslag,
som ytterligare kan styrka denna upgift, ehuru jag icke har det
med mig, emedan jag ej kunde förmoda att någon discussion
skulle npstå öfver min motion före dess remitterande till Utsk
Remitterades till Riddarh.-Utsb.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
Riddarh.“Utsk:s d. 24 dennes på bordet lagde Utlåt:n:
232
Den 31 Januari.
N:o 5, i anledn. af Frih. F. W. Stael v. Iloisteins motion
om förändrad redaktion af 2 moni. i 7 § Riddarh.-Ordn:n; och
N:o 6, öfver Frih. A. C. Raabs motion om en lämpligare
plats i Riddarhussalen för tidnings-referenter än den å läktaren
dem anvista.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Betänk:n, nemi. från
Banko- och I. ag-U tsko 11 e t:
N:o 1, i anledn. af väckt motion om förändring af lagens
stadgande om ränta;
Lag-Utsk ottet:
N:o 8, i anledn. af väckt motion, angrde förändrad lydelse
af 4 mom. i 1 kap. G.-B.;
N:o 9, i anledn. af väckt motion om förändring af 13 kap.
4 § G.-B.; och
N:o 10, i anledn. af väckt förslag om tillägg till 1 kap.
12 §JR.-B. och 9 kap. 5. § U.-B.
Högh R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 12 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 31 Januari 1857.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för d. 28 dennes e. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannämr.de från
Exped.-Utsk. inkomne förslag:
N:o 12, förordnande för Prof. m. m. P. E. Bergfalk att
vara R. St:s Just.-Ombudsm.:
N:o 13, d:o för Revisions-Sekret. m. m. J. A. Södergren
att vara R. St:s Just.-Ombudsm:s Suppleant;
•Den 31 Januari.
233
N:o 14. Underd. skrifvelse, ang:de val af Just.-Ombudsm.
och dess Suppleant;
N:o 15, D:o, ang:de förhöjning i traktamente åt, Magistratspersoner
och Borgare vid besigtningar m. fl. förrättningar för
kronans räkning;
N:o 16, D:o, ang:de beredande af Gudstjensts- och Skolelokaler
för Garnisons-församlingarne i Stockholm;
N:6 17, D:o, angtde skyldighet för boställs-innehafvare att
deltaga i Fjerdingsmans aflöning; samt
N:o 18, D:o, ang:de undersökning i afseende på rättigheten
till laxfisket i hafvet utanför Listers härad af Blekinge län.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:s d. 24 och 28
dennes på bordet lagda Betänkrde N:o 17, i anledn. af väckt
motion om skyldighet för blifvande civile tjenstemän så väl i
Sverige som i Norrige, att examineras uti Unions-Rikets Statsförfattning
samt straff- och privat-rätt.
Sedan, på förfrågan af Gr. B j ö r n s t j e rn a, C ari M agnu s,
lindert. liiddarh.-Sekret., uplyst att, enl. ankomne prot.-utdr., Borgare-
och Bonde-St:n bifallit förevar:de Betänk:de, men att underrättelse
om Preste-St:ts i ämnet fattade beslut ännu icke
blifvit B. o. Ad. meddelad, anförde
Gr Björnstjerna: Jag beklagar den ringa framgång Hr
af Sillens förslag rönt i Utsk., ännu mer det sätt hvarpå saken
af Med-St:n behandlats, mäst beklagar jag dock att R. o. Ad.
genom den massa af vältalighet som här bortkastas på längesedan
remitterade propostr, en vältalighet, som torde komma vederbörligt
Utsk. tillhanda just jemnt när sjelfva saken der är afgjord,
att, säger jag, E. o. Ad. härigenom kommit så långt efter
Med-St:n vid frågornas verkliga afgörande att vi, långt ifrån alt
tjena till ledare, såsom vi både borde och kunde, få nöja oss
med den mera anspråkslösa rolen af svans och att discutera frågor
hvilka redan genom Med-St:ns beslut äro ”de facto” afgjorda.
Så är äfven förhållandet med nuvar:de Betänk:de. Jag
hoppas dock att E. o. Ad. för sin del ville visa att det ej delar
den talares åsigt, som, i ett annat Sfånd, sagt sig ej kunna inse
hvarföre Svenskar snarare skulle studera Norriges än andra länders
förhållanden; visa, att vi åtminstone önska sprida kunskap
de Skandinaviska folken emellan. En dylik kunskap alstrar högaktning,
denna, vänskap och förtroende. Detta lärer vara rätta
vägen till det stora mål vi alla eftersträfva. Utsk. deremot
tyckes verkeligen anse Kölen såsom en Chinesisk mur, på hvars
andra sida intet finnes värdi att taga reda på. Olyckligtvis är
denna tankegång icke alldeles främmande för oss. De finnas för
hvilka Norrige är mera ett ”terra incognito” än Turkiet, och
för hvilka de Spanska Cortes sammanträden hafva långt högre
234
I) en 31 Jan uari.
värde än Stortingets förhandlingar. Denna liknöjdhet, mine Hrr, är
den is, som först måste hrytas innan större mål kunna upnås.
Huru kan detta lämpligare ske än genom ett ömsesidigt studerande
af båda folkens lagar? •—• ett arbete, hvars nytta är så i ögonen fallande
att det, trots Utsk., hundradefallt upväger några månaders
förlängdt vistande vid Academien. Utskrs sätt att öfverandtvarda
den Skandinaviska idéens utveckling åt Universiteten är beqväm,
men torde inom detta hus röna föga genklang. Med all aktning
får studentmöten får saken en annan vigt om representationen
sjelf sätter sig i spetsen för rörelsen. Visserligen har Utsk. rätt
då det säger att vi icke kunna befalla Norrmännen att studera
våra lagar; men låt oss blott föregå med godt exempel och efterföljden
skall icke uteblifva. Jag beklagar att motionären inskränkt
sitt förslag om grundlagsläsandet till endast civile embetsman. Jag
medgifver det jag vid saken fästat den förhoppning, att ett allvarsammare
begrundande af egna lagar härigenom skulle framkallas.
Måhända skulle vi då, vid jemförelsen, finna dessa sednare, med
alla sina fel, äga så öfvervägande förtjenster att de med hvarje
dag borde blifva oss kärare. Denna obekantskap med egna förhållanden
är en af de sorgligaste företeelser hos oss. H. Ex.
Gr. Löwenhjelm sade oss nyligen att om utlänningar kände vår
länsindelning, skulle denna väcka hans löje. Hvad känsla tron J
val, mine Hrr, skulle hos honom väckas, om han visste att vid den
högskola, der större delen af Sveriges sjelfskrifne representanter
upfostras, läses ej ett ord om Sveriges grundlagar; —om man sade
honom alt den unge ädling, som derifrån till krigshären utgår, måste
aflägga en ed att med lif och blod förvara en författning,
hvaraf han icke känner en bokstaf; — att samme ädling några år
sednare här intager sin plats, den vigtigaste en medborgare kan
bekläda, utan att, genom Statens försorg åtminstone, känna det
ringaste om de pligler och skyldigheter han i och med detsamma
ikläder sig. Veten J, mine Hrr, huru olika man går till väga hos
vår mägtiga bundsförvandt, med hvilken vi för öfrigt hafva så
mycken likhet i lynne och tänkesätt, i det land hvars adel är stolt
att räkna sina anor från Skandinaviens fjällar, i England. Jo der
sättes redan i den 8-årige gossens hand en i frågor och svar upställd
redogörelse för såväl landets författning som lagar. Bådas
förtjenster framhållas deri. På detta sätt upväxer kärleken till håda
med ynglingen sjelf. Se der huru Englands aristokratiska författning,
till landets lycka, kunnat mostå alla politiska vindkast, se
der grunden till den allt upoflrande fosterlandskärlek sorn utgör
ett så framstående drag i Brittens lynne. Låtom oss göra sammaledes
och jag tviflar ej att följderna skola blifva enahanda. Mine
Hrr, förlåt denna utflygt. Ämnets vigt har hänfört mig. Jag återkommer
till Ekon.-Utsk:s Betänk:de och då, olyckligtvis, intet annat
numera återstår att göra, anhåller jag vördsamt det R. o. Ad.,
med gillande af motionens syfte, dock med afseende å Med-St:ns
beslut ville låta vid Utsk:s utlåt. bero. Jag tror att R. o. Ad.
härigenom ännu en gång skulle visa den vara framåtskridandets
Den 31 Januari.
235
sanna vän, som antager nyttiga förslag, ej de som i tid och otid
endast skrika derpå
Hr Ribbing, Arvid: Motionären har föreslagit att civila
embetsman i Sverige skola examineras i Norriges Statsförfattning
samt straff- och privat—rätt m. m., och i detta afseende instämmer
jag i allo med den siste talaren, men jag befarar, att svårigheter
skola möta dem, som erhålla updraget alt undervisa i den
Norrska Statsförfattningen, såvidt den alser föreningen, som blifvit
slutad emellan de båda rikena Sverige och Norrige. Det är oss
alla bekant, att redan för 12 år sedan en komité nedsattes för
behandlingen af de unionella förhållanderne; det är oss äfven bekant
att denna komité afgifvit ett belänk:de, som kommit Utsi:,
tillhanda, men delta betänk., äberopadt af K. M. i en propos., som
ligger på R. o. Ad:s bord, har i Norrige, men icke i Sverige blifvit
tryckt, och är således här obekant. När ljuset, som skulle
spridas öfver de förenade rikenas ömsesidiga förhållande, hålles så
instängdt, måste svårighet för en föreläsare vid rikets Universitetet1
upsla att komma någon vardt, synnerligen som vi känna det obestämda
och bristfälliga i våra unionella författningar. Jag har
trott härutinnan kunna ligga en anledn. för Utsk:s nuvar:de utlåt.
Jag har blott velat göra denna anmärkn. och säga huru svårt det
varit för mig att upfatta den omnämnde Nåd. propos:n genom just
denna brist på kunskap om en komité, som redan är uplöst och
för 12 år sedan algaf sitt betänk.
Då härefter Frih. Alströmer, Carl Johan Oscar, upropades,
förklarade han sig vilja afstå från det yttrande, han ämnat
afgifva.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Min värde granne här
bredvid mig började sitt yttrande med att visa olämpligheten af
tidsödande discussioner. Jag vill följa hans råd och uplysa Ståndet
om, att förevar:de Betänk, numera är bifallet af de 3 öfriga
St:n och således är frågan redan afgjord. Jag anhåller alltså att
R. o. Ad. äfven måtte bifalla Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke finna att i
en fråga af sådan vigt som denna det är ändamålslöst alt afgifva
en opinion, helst inom detta Stånd, sorn icke utan skål anses besitta
en större uplvsning. Af denna anledn. instämmer jag med
Gr. Björnstjerna och yrkar, att R. o. Ad , sedan 3 Stånd numera
bifallit Betänk., måtte med godkännande af motionens syfte lägga
Betänk, till handlingarne.
Gr. Sparre, Erik: Äfven jag förenar mig med Gr. Björn
stjerna.
Under mitt vistande i Norrige sisth år erfor jag, ehuru
jurist inom mitt fädernesland, min obekantskap med Norriges lagar
och samhällsförfattning och bland Norrmännen beklagade sig flere
öfver deras obekantskap med våra lagar, med våra förhållanden.
236
Den 31 Januari.
Under sednare tider har upmärksamheten likväl blifvit fästad å bri»
sterne i våra unionella förhållanden och genom en mängd komitéer,
nedsatte för afhjelpandet af dessa brister, har man sökt sammanknyta
föreningsbandet. Men skall detta blifva möjligt i en ännu
högre grad, mäste kännedomen om de båda ländernas förhållanden
och fördelar vara ömsesidig. Det inträffar ofta, att inom en viss
vetenskap upstår brist på personer, som deråt egna sig, och det
måste då alltid vara en vinst att terrainen något utvidgas, så att
de båda länderna kunna tillegna sig de utmärktare förmågor som
i ett visst fack finnas inom ena landet och tilläfventyrs der kunna
undvaras. Detta gäller kanske mera än något annat den juridiska
vetenskapen. Inom Sverige finnas endast 2:ne Universiteter och
följaktligen äfven få platser, der juridiska vetenskapsmän kunna
vinna anställning, hvaraf åter följden är, att färre egna sig åt denna
vetenskap, betraktad såsom vetenskap, än åt andra vetenskapsgrenar.
Det vore således serdeles lämpligt, att de båda ländernes
rätts-vetenskap studerades vid Academierne, så att vetenskapsmän
inom detta fack kunde inkallas från ena till andra riket. R. o.
Åd. har genom bifall till ifrågaställd förändring i grundlagen ganska
liberalt, om jag må begagna detta ord, medgifvit, att äfven
utländska män skola kunna användas till lärareplatser, och det vore
i sanning ganska lyckligt, om till sådana platser inom de båda
förenade rikena kunde kallas män, födde inom det, hvarifrån de
kallas. Härtill fordras till en början hufvudsakligen att undervisning
i de båda ländernes rätts-vetenskap lemnäs vid samteliga
Universiteterna.
På grund af hvad jag nu anfört instämmer jag med motionären,
såvidt han åsyftar, att K. M. för vinnande af ändamålet att
Norriges rätts-vetenskap studeras vid Svenska Universiteterne måtte
vidtaga åtgärder, men deremot kan jag icke godkänna motionen
i öfrigt, hvarföre jag, som alltså lika med Utsk. anser R. St. i
detta hänseende icke kunna något uträtta, förenar mig med Gr.
Björnstjerna i anhållan, att Utsk:s Betänk, måtte med ogillande
läggas till handlingarna.
Hr af Sillén, Abrah. Willi.: Man har visserligen med
rätta klagat öfver mångläseriet vid Universiteterna, men delta afser
hufvudsakligen den filosofiska graden, der samme Examinandus måste
vara historikus, linguist, mathematikus m. m.; men här är fråga
om ett nytt studium, som i grunden är af samma art och utgår
från samma rot som föregående. En särskild Akademisk lärareplats
hehöfde ej för detta studium inrättas, emedan det är af nog ringa
omfattning att kunna förenas med något af de andra läroämnena
inom juridiken, och af samma skäl tror jag, att de studerandes
tid ej derigenom allt för mycket skulle uptagas och deras arbete
ökas. På dessa grunder får jag tillstyrka den väckta motionen.
Hr af Sillén, Gustaf Otto Probus: Jemte det hufvud
syfte
för motionen, som här blifvit angifvet nemi. ett närmare
Den 31 Januari.
237
lillknytande af föreningsbandet emellan de förenade rikena genom
närmare kännedom om hvarandras lagar, har jag äfven haft eli
annat, som är en följd af redan befintliga lagar. Det är nemi.
föreskrifvet, att Svenska och Norrska ombetsrnyndigheter skola
correspondera med hvarandra t embetsärender. En sadan corre—
»yuuaeiice tomtsätter alltså kännedom om de embetsmyndigheter,
som finnas i de båda rikena, och omfånget för deras verksamhet.
Utan en sådan kännedom kan denna correspondence icke äga rum
och, såvidt jag vet, saknas här i Sverige fullkomligt all kännedom
om den Norrska Statsförfattningen, och vi hafva mycket lättare att
correspondera med embetsmyndigheter i Preussen och Österrike än
med dem i Norrige. Ibland skälen för Utsk:s afstyrkande förekommer
äfven, att studiet af Norrska civil- och kriminal-lagstiftningen
skulle, enl. Utsk:s åsigt, medföra ett tillägg i de för juridisk
examen redan föreskrifna ämnen, hvilket åter skulle menligt
inverka på grundligheten i kunskapen om landets egen lagstiftning
och de rätts-theorier, hvarå den hvilar. Härmed torde dock, vid
närmare betraktande, icke så stora svårigheter vara förenade, ty
jag föreställer mig att inom juridiska faculteten skall kunna läsas
Svenska och Norrska Statsförfattningarna samt sträft- och privaträtt,
utan att detta studium på något sätt skall hafva den menliga
inverkan Ulsk. förespeglar; ty jag har aldrig åsyftat, att våra jurister
skola studera den Norrska sträft- och privat-rätten så, att
de känna afla dess detaljer. Mitt mål har endast varit, att någon
kännedom af den Norrska lagstiftningen bibringas civile tjenstemän.
Sedan nära 50 år tillbaka hafva Sverige och Norrige varit förenade,
men vi hafva ändock icke förvärfvat oss någon egentlig kännedom
om brödrarikets lagstiftning, och min öfvertygelse är, att
hvad Utsk. förmodar, nemi. att den närmare kommunicationen emellan
rikenas Universiteter, som nu mera äger rum, skall framkalla
hvad jag med min motion egentligen afsett. Jag hoppas likväl,
att II. Exc. Akad.-Kansl. skall i förening med juridiska fakulteterna
ställa så till, att någon undervisning i de ämnen jag här anlydt,
må vid Akademierna kunna åstadkommas.
Då frågan nu vid denna Riksdag fallit, vill jag icke längre uptaga
R. o. Ad:s tid, utan anhåller, alt R. o. Ad., såsom Gr. Björnstjerna
föreslaget, måtte med ogillande lägga Betänk, till handlingarna.
Frih. Sprengtporten, Jacob Willi.: Jag instämmer så
mycket heldre med Gr. Björnstjerna, som det icke blott har in
träffat
utan äfven än vidare kan inträffa, att Svenska män blifva
kallade till att bereda och besluta om Norrska förhållanden.
Frih. Alströmer: Då discussionen fått den utsträckning,
som den nu gjort, torde det ursäktas mig, att jag åter begärt
ordet, hvarifrån jag förut afstålt; men jag anser mig böra angifva
de skäl, som föranledt mig att biträda det slut, hvaruti Utsk.
stannat. Dessa äro nemi. att då, såsom vi alla känna, den under
-
238
Den 31 Januari.
visning, sora bibringas civile tjenstemän vid Universiteten, är så
inskränkt som f. n., ansåg Utsk., att en vidsträcktare undervisning
i vår egen Statsförfattning bör meddelas, innan den utsträckes till
ett annat lands. UmUr sådana förhållanden, och då motionen i
fråga om undervisningen i vara ou,ia grundlagar icke innehåller
något, samt Utsk. alltså icke bade anledn. att atguvu K..ioa
i den vägen, ansåg Utsk. sig sakna skäl att tillstyrka motionen.
Hvad åter angår kriminal- och privat-rätten, föreställer jag mig,
att då juridiska examen blifvit svårare eller fordringarna för densamma
blifvit stegrade så att för densammas undergående fordras
en lid af 2 eller 3 år, ansåg jag något stadgande icke böra finnas,
hvarigenom den som egnar sig åt det juridiska studiet måste vid
Akademien uppehålla sig ytterligare några år, men jag tror likväl
att han under siLt vistande vid Akademien icke underlåter att förskaffa
sig den kännedom om den Norrska lagstiftningen, som för
hvarje Svensk jurist är oundgängligen nödig.
Hr Ribbing: Sedan jag sist yttrade mig hafva 2:ne af
Ulsk:s ledamöter anfört skälen,' som föranledt dem att afslå motionen.
Jag har häraf erfarit att någon förevändning för Utsk. sak
nats,
att icke instämma i Gr. Björnstjernas framställning, hvilken
jag alltså anhåller, att R. o. Ad. måtte bifalla.
Öfverläggningen ansågs härmed fulländad, och efter först å
bifall till Utsk:s Betänktde framställd propos., som besvarades med
starka Nej, jemte ett eller annat Ja, beslöt R. o. Ad., att med
godkännande af ifrågavande motions syfte, likväl, i anseende till det
af de öfrige RiksStms redan i ämnet fattade beslut, låta vid förevar:de
Betänk, bero.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d.
24 och 28 dennes på bordet lagda nedannämnde Betänk:n:
N:o 18, i anledn. af väckt motion om förtydligande af stadgandena
om bouptecknings förrättande; och
N:o 19, i anledn. af väckt motion om förändrade grunder för
beräknande af ersättning vid utmätnings-förrättningar.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 24 och 28
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 20. i anledn. af väckt motion,
ang:de uphörande af håfgång samt offer- och kollekt-medels insamlande
i kyrkorna m. m.
Undert. Riddarh.-Sekret, uplvste, på förfrågan af Hr Ribbin g,
Arvid, att underrättelse om något af Preste-St:t i afseende på
förevar:de Betänk, fattadt beslut ännu icke blifvit af R. o. Ad. meddelad,
men att enl. ankomne prot.-utdr. Borgare-St. bifallit Utsk:s
Betänk, samt Bonde-St. låtit bero vid Utsk:s yttrande om afskaffande
af s. k. offen till Presterskapet samt återremitterat Ulsk:s
Den 31 Jann ari.
239
hemslällanden rör:de håfgång, kolleliter och de s. k. vaxljus-penningarne;
hvarefter
Hr Ribbing anförde:
Man skulle tycka, att ifrågavar:de Betänk, omfattar småsaker,
men de äro kanske icke så att anse icke ens de s. k. oflerna.
Utsk. har orkså icke afgjort denna fråga utan upskjutit densamma
för att afgöras i sammanhang med frågan om presterskapets all&=
ning. Dessa frågor äro, som vi alla känna, af en mycket svårafgjord
beskaffenhet. De hafva vid hvarje Riksdag återkommit och
derföre torde det möjligen kunna hända, att frågan ang:de offer
hädanefter såsom hittills, oaktadt derom väckta motioner, kommer
alt blifva oafgjord. Frågan om presterskapets aflöning tjenar måhända
blott till hänvisning för ärendets undanskjutande. Här i
norra Sverige är föga bekant, huru med dessa offer tillgår. I
medlersta Sverige är det icke heller mycket kändt, men i södra
delen af riket desto mera. Något mera stötande vid en allmän
gudstjenst än denna offer-ceremoni kan man knappast tänka sig.
Dervid tillgår så, att offertagande prester ställer sig vid sidan af
altaret och församlingens ledamöter hvar efter annan framgår under
afsjungande af en psalm och på sjelfva altaret allemnar de penningar,
den summa, han vill gifva presten, dervid denne gör en liten
bugning eller tacksägelse för hvad han får. För hvarje tänkande,
som från barndomen icke blifvit vand vid åskådandet af dessa ceremonier,
äro de högst vidrige. För den händelse att offren skola
qvarstå vore önskeligl att de flyttades åtminstone utom altarets
ring eller heldst utom kyrkdörren. Då jag nu äfven inom de andra
Stånden hört att frågan ansetts icke så obetydlig som den vid
första påseendet skulle synas, anhåller jag, att Ekon.-Utsk. måtte
begagna detta tillfälle, som genom de väckta motionerne erbjuda
sig, att bringa dem derhän, som allmänna civilisationen fordrar.
Det är möjligen svårt att borttaga kollekterne, men längesedan hade
sjelfva altaret bordt befrias från penningevexel.
Jag yrkar derföre återremiss.
llr von Ehrenheim, Pehr Jakob: Jag anser mig Lora
lemna den uplysning, att frågan om offers afskaffande ingalunda
blifvit undanskjuten, såsom man här synes tro, utan Utsk. har upskjutit
hennes afgörande för att ställa den i sammanhang med frågan
om regleringen af presterskapets aflöning i allmänhet. För
öfrigt och då jag tror, att kommunerne sjelfva bäst reglera frågan
om den s. k. håfgången, anser jag Utsk:s Betänk, böra bifallas,
hvilket de öfriga Stånden äfven gjort.
Då härefter propos. å bifall till förevande Betänk, blef framställd,
ropades starka Ja, jemte ett eller annat Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
210
Den 31 Januari.
Förcilrogos, men bordlädes ånyo, pä begäran af flere ledamöter
nedannämnde d, 28 dennes e. m. på bordet lagda Betänk:n,
nemi. från
Banko- ocb Lag-Utskotten:
N:o 1, i anledn. af väckte motioner, ang:de förändring af lagens
stadgande om ränta;
Lag-Utskottet:
N:o 8, i anledn. af väckt motion, ang:de förändrad lydelse af
4 § i 1 kap. Giftermåls-Balken;
N:o 9, i anledn. af väckt motion om förändring af 13 kap.
4 § Giftermåls-Balken; och
N:o 10, i anledn. af väckt förslag om tillägg till 1 kap. 12
§ Rättegångs-Balken och 9 kap. 5 § Utsöknings-Balken.
Föredrogs ånyo ocb bifölls Riddarh.-Utsk:s d. 24 och 28
dennes pä bordet lagde Utlåt. N:o 5, i anledn. af Frih. F. W.
Stael von Holsteins motion om förändrad redaktion af 2 mom. i
7 § Riddarh.-Ordn:n.
Ånyo föredrogs Riddarh.-Utsk:s d. 24 ocb 28 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 6, öfver Frih. A. C. Raabs motion om en
lämpligare plats i Riddarhussalen för tidningsreferenter, än den å
läktaren dera anvista.
Frih. Raab, Adam Christian: Om jag än äger föga för
hoppning
om bifall till mitt förslag, kan jag dock icke underlåta
att yttra några ord om Ulsk:s ifrågavar:de Utlåt. Det bör granskas
ur 2:ne synpunkter nemi. i fråga om sjelfva saken och om
Utsk:s motiver. I afseende på sjelfva saken, för såvidt R. o. Ad
vill göra till en sanning grundlagens bud, att R. o. Ad. är en del
af Svenska folkets representanter, mäste det ligga i R. o. Ad:s
välförstådda interesse, att dess förhandlingar må blifva kända af
Svenska folket och icke blott kända med några få utdrag utan,
såvidt möjligt är, fullständigt, väl och ordentligt upfattade, spridas
bland allmänheten. Man har på detta rum ofta omnämnt, hurusom
R. o. Ad., är icke allenast till namnet utan äfven på grund
af vetande. Rikets första Stånd och äger de största kunskaperne,
största kärleken till fäderneslandet och största benägenheten att
upoffra fördelar för fäderneslandets väl. Jag bestrider icke heller,
att ju icke så är förhållandet, men hvarföre vill man det oaktadt
sätta sitt ljus under ena skäppo ? Hvarföre vill man icke, att dessa
egenskaper skola blifva kända af allmänheten? Då något förslag
framställes i afsigt att möjliggöra spridandet lill allmänheten af R.
o. Ad:s förhandlingar möter det alltid motstånd. Så var förhållandet,
när fråga upstod, att R. o. Ad. skulle hålla egna referenter.
Ett
Den 31 Januari.
241
Ett annat förslag, åsyftande att bibringa allmänheten bättre kännedom
0111 våra förhandlingar, har Utsk. på förundransvärda skäl afslagit
och förklarat, att man från den plats, som blifvit tidningsreferenlerne
anvisad, hör lika väl som från någon annan inom
Riddarh.-salen, och till stöd härför har Utsk. åberopat det förhållande,
att fordom sutto R. o. Ad:s egna ledamöter på läktaren, men man
vet likväl icke om desse verkligen hörde hvad som här afhandlades.
Helt annat hade förhållandet varit, om en annan plats än på
läktaren varit anvisad tidningsreferenter och åhörare t. ex. här
nere ; Riddarh.-salen, tilen desse icke destomindre intogo läktaren,
då hade Utsk. haft rätt. Troligen har för Utsk. föresväfvat Hr
Prinlzenskölds bekanta naturlagar, enl. hvilka man hör bättre, då
man sitter bakom talaren än framför honom. Men icke nog med
detta skäl. Utsk. har förklarat, att »om man än icke skulle så
tydligt upfatla hvad sorn yttras, är det likväl ganska ovisst, om
det åsyftade ändamålet med det föreslagna ombytet af plats derigenom
skulle vinnas, såvida redaktionerne hädanefter som hittills i
tidningarna införa endast vissa talares yttranden ordagrannt, men
deremot utesluta eller ofullständigt och ensidigt uptaga hvad andra
för redaktionerne mindre behagliga personer anföra.» Jag hemställer,
om detta språk just är lämpligt af ett Utsk. Må vara att enskilda
representanter, och ibland dem äfven jag, klandrat, att deras
anföranden stympas, orätt upfattas, men ett Utsk. bör väl iakttaga
den grannlagenhet att icke framkasta dylika saker som icke kunna
bevisas, såsom t. ex. att tidningsredaktioner ofullständigt och ensidigt
uptaga hvad för dem mindre behagliga personer anföra.
Mina yttranden på detta rum hafva ofta blifvit stympade och origtigt
upfaltade, men jag har aldrig framställt den tanken, att sådant
skett afsiglligt, tvertom har jag härledt det från referenternes origtiga
upfattning, då de icke varit i tillfälle att rigtigt höra. Det
måste ligga i lidningsredaktionernes interesse, att, så vidt möjligt
är, få referalerna fullständiga, hvilket bevisas deraf, att de representanter,
som afgifva sina yttranden till tidningsredaktionerne, få
dem fullständigt införda, och derföre ser man ofta, alt personer,
sorn yttrat sig kort, hafva i tidningarna långa yttranden, en förmån,
som endast kan beviljas dem, hvilka underkasta sig samma
besvär. Allt detta motstånd, hvarje förslag i samma riglning som
min motion rönt, påminner mig om en talare, hvilken yttrade, att
han bad Gud bevara både sig och sina barn och barnabarn ifrån
att en tidningsreferent skulle återgifva hans yttrande här på detta
rum. Då det emedlertid är af stort värde, att réferenterne rätt
upfatta och återgifva våra yttranden och de af Utsk. för sitt afstyrkande
anförda motiver äro af en högst egen beskaffenhet, anser
jag Betänk, böra återremitteras till Utsk. för att frågan der må
komma under förnyadt öfvervägande, dervid Utsk. torde taga i betraktande
den af mig vid motionens remitterande föreslagna utväg
nemi. att från Sekreta Utslcs rummen bereda en upgång till en
läktare i fonden af salen. En annan utväg finnes äfven, bestående
lil H. ' 16
242
Den 31 Januari.
deri alt man anbringar flyglar pä hvardera sidan om nuvar:de läktaren,
hvilka för prydlighetens skull kunna förses med jerngaller.
Begagnar man sig af dessa utvägar, skall man från dessa platser
höra hvad här säges, och då hafva vi äfven stora anspråk på alt
få våra yttranden troget återgifna. Jag anhåller på grund af alla
dessa skål, att Betänk, måtte återremitteras.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag tager mig friheten börja
med alldeles samma ord som den sisle värde talaren, hvilken yttrade,
att Riddarh.-Utsk:s utlåt. N:o 6 tål vid att granskas från flera
synpunkter. Detta torde efler mitt förmenande så kunna förstås,
att ifrågavande utlåt, ganska väl uthärdar en sådan, ur åtskilliga
synpunkter hemtad granskning af dem, som hafva en från Utsk.
skiljaktig åsigt. Det lär icke kunna förnekas alt Utsk. med fullkomlig
factisk noggranhet upgifvit det förhållande, hvarom erfarenheten
ständigt bär vittnesbörd, att nemi. läktaren i Riddarh.-salen
är, då vigtigare frågor förekomma, npfylld af åhörare, hvilka visserligen
uteblefve, derest besagda medborgare och medborgarinnor,
som på läktaren erhållit plats, icke hörde hvad som här på detta
rum yltras, eller om de hörde det så ofullständigt, att de icke
sedermera, såvida kännedom om ärenderne eljest hos dem lorefunnes,
ju inför sig sjelfva och andra kunde för våra förhandlingar
redogöra. Således måste väl läktaren ej vara så oförmånlig för
åhörandet som motionären förutsatt. Frih. Raab har emedlertid
förmodat, att om man åt tidningsreferenter inrymde en efter hans
tanke förmånligare plats än de nu hafva, skulle man förvärfva
grundadt anspråk på, att få sina yttranden bättre och trognare
återgifna i tidningarna; men, invänder jag häremot, om man än
egde aldrig så giltiga sådane anspråk, hvilket sätt har väl R. o.
Ad:n att göra dessa sina anspråk gällande?
Frih:n har trott det man alltid borde taga för afgjordt, att
derest tillfälle verkligen funnes att rätt höra hvad som på detta
rum förekommer, skulle å andra sidan alltid finnas en uprigtig
åhåga, att sanningsenligt återgifva förhandlingarna, och Frihtn har
till och med ansett det något exempel på afsigtligt missledande redogörelser
icke kunde upgifvas. Ja, det är sanni, menniskorna
förneka i allmänhet gerna det de för sina handlingar understundom
äga mindre hedrande bevekelsegrunder; men att dessa likväl vid
vissa tillfällen förefinnas, har sanningen, som stundom nästan omedvetet
bryter sig väg, tydligen bevisat. Jag skall derpå anföra ett
märkligt och ganska färskt prof. Utan att vilja namngifva en här
i staden utkommande tidning, har jag ett par nummer af densamma
till hands, hvilka skola ådagalägga mitt påstående. Förhållandet
är, att under loppet af denna månad har i denna tid
ning
varit införd en artikel, hvaruti redaktionen lill en början
bjuder sina läsare följa sig till R. o. Adis samlingsrum, med dessa
ord: »Vill läsaren göra referenten sällskap till Riddarhuset?» —
hvarefter i samma artikel dels misstydes på ett förlöjligande sätt
en talares fällda uttryck, dels upgifvas åtskilliga andra personer,
Den 31 Januari.
213
hvilka skolat yttrat sig i en fråga, som den dagen förekom. Ibland
dessa skulle en hafva yttrat sig fullkomligt olika mot tillförene,
och derefter omförmäles, att en annan ledamot skall åberopat den
förre ledamotens förra yttrande, äfvensom ett Hr Gr. o. Landtnäs
anförande vid en riksdag, då Hr Gr:n var en R. o. Ad:s ledamot
men icke dess ordförande. Allt della var dock fullkomligt förvrängt,
ty hvarken den ene eller den andre af dem yttrade sig
eller hade tillförene yttrat sig i den upgilna frågan. — Skulle nu
Frih. Raab hafva rätt i sin åsigt, att tidningsredaktioner aldrig af
upsåt förvränga R. o. Adis förhandlingar, så skulle väl äfven ifråga
var:de redaktion, sedan anmärkn. i ett par hänseenden emot
denna dess artikel blifvit hos densamma gjorda af någon from själ,
som tyckes hafva delat Frih. Raabs förtroendefulla åsigter, hafva
skyndat att rätta hvad som af de särskilda ledamöternes yttranden
blifvit origtigt upfalladt; men något sådant fann redaktören icke
lämpligt, utan lät någon tid förflyta, hvarefter han i ett sednare
nummer af samma tidning väl tillkännagaf, att anmärkn. emot
hans referat kommit honom tillhanda, men förklarade att i afseende
å den ena anmärkningen »vidhölle referenten sin uplättning»,
äfvensom att »skillnaden vore ganska lin» emellan hvad som yttrats
om Adeln »kollectivt» och hvad som säges om någon adelsman
»individuell», — »eftersom den kollectiva Adeln dock är sammansatt
af individerna.» 1 sanning en föga nöjaktig förklaring! —
Men se här ett ännu mera talande bevis på afsigternas beskaffenhet.
Sedan redaktionen, såsom nyss nämndes, loregifvit den ena
anmärkningen vara ogrundad och att referenten vidblef den af honom
lemnade upgiften, måste han dock erkänna den andra anmärkningen
vara »formelt rigtig»; — »men», tillägger redaktionen
helt obesvärad!, »man behagade iakttaga att den ingenting betyder
i hufvudsaken, som var att omtala huruledes» N. N. »blef slagen
med egna vapen.» Derefter upgifves lika käckt: »De båda frågorna
äro af enahanda natur: båda gälla prerogaliver, den ena
Adelns, den andra Konungamaktens.» Hvad synes Eder, M. Hrr,
om detta sätt att komma ifrån saken? — Om man å ena sidan
mäste medgifva, alt trångheten i begreppet om frågors betydelse
här är stor, måste man å den andra äfven medgifva, hvad jemväl
inom Ut sk: t lärer yttrats, att denna trånghet mer än väl motväges
af samvetets rymlighet; ty afsigten var enligt egen bekännelse,
icke att troget återgifva förhandlingarna, utan endast nedsätta en
eller annan ledamot, ehuru sådant för tillfället medförde den lilla
olägenheten att framställa frågan origtigt, alt vanställa yttrandena;
och delta uttrycker redaktionen högst naift dermed att den säger
sin redogörelse, »ej afse att vara en protokollarisk framställning
af en debatt, men att återgifva andan deraf.» Skulle då »andan»
varit mindre väl återgifven, om man afbållit sig från bevisligen
origtiga upgifler? — Frågan upgafs likväl angå ett ämne af ganska
mycken politisk vigt, nemi. det grundlagsenliga tillsättnings—
sättet af ordförandeplatserne i R. Ses Utsk. Del torde då icke
vara fullkomligen likgiltigt alt bemärka, huruledes de ledamöter,
244
Den 31 Januari.
sorn af R. o. Ad:s Elektorer blifvit hedrade med förtroendet, att
vara ordförander i R. St:s Utsi;., funnit sig, såsom det vill synas,
moraliskt jäfvige att deltaga i en sådan frågas afhandlande. Man
kan knappast på annat sätt förklara den tystnad de vid dessa
vigtiga tillfällen iakttagit. Denna grannlagenhet lemnäs dock af
tidningsredaktionen helt och hållet å sido, dä den tvertom för
land och rike, för hela den Svenska allmänheten, sanningslöst förtäljes,
att de hafva just i den frågan yttrat sig, för bibehållandet
nemi. af Adelns väld; och då anmärkmr emot ett dylikt förfarande
göras, heter det, att redaktionen visserligen förblandat ett par
ämnen med hvarandra, men att det voro ju i alla fall fråga om
prerogativer vare sig för konungamakten eller för R. o. Ad:n.
Skillnaden häremellan vore ju en småsak. RA detta sätt har således
åtminstone vid ett tillfälle framkommit den bekännelsen, att
hufvudsyftet med tidningsreferatet icke varit ett sanningsenligt
återgifvande af förhandlingarna, utan nöjet att antyda huru den
eller den ledamoten blifvit »slagen med egna vapen», o. s. v.
Jag måste bekänna, att denna lilla anekdot synts mig vara
allt för mycket signifikativ för att vid detta tillfälle kunna med
tystnad varda förbigången. Den vederlägger med ett slående exempel
Frih. Raahs milda förutsättning om endast goda upsåt och
ofrivilliga misstag hos samtlige de personer, som hälla allmänheten
tidningsreferater tillhanda.
En sak vill jag dock vid Utsk:s recit i förbigående anmärka.
Jag föreställer mig nemi., att i dess motivering influtit eli tryckfel
eller hvad nian kallar ett omissionsfel. Der säges nemi.: »såvida
redaktionerne hädanefter som hittills i tidningarna införa endast
vissa talares yttranden ordagrannt, men deremot utesluta eller
ofullständigt och ensidigt uptaga hvad andra, för redaktionerne
mindre behagliga personer anföra.» Enligt min åsigt hade Ulsk.
bordt och förmodligen velat säga; »vissa redaktioner»; ty vare
det långt ifrån mig och ifrån oss alla, att uti ett gemensamt mindre
fördelaktigt omdöme innesluta dem, som redligen handla väl
och dem som på ett motsatt sätt förfara. Det kan emedlertid,
såsom jag äfven har sökt tydliggöra, icke nekas, att hvad vissa
redaktioner beträffar, äger Utsk:s yttrande fullkomlig grund och
har för öfrigt ett ganska godt stöd i Frih. Raahs egen motion
i ämnet, hvarom han så väl vid elt föregående tillfälle, då remiss
honom förvägrades (enl. min åsigt mindre välbetänkt) å ett förslag
i enahanda syftning, som jemväl sedermera, anfört tänkvärda satser.
Dessa har Frilen 1111 velat så förklara, som vore honom väl tillåtet
att yttra, men icke Utsk. alt uptaga och adoptera dem. Jag
förstår icke denna gränsskillnad.
Slutligen har Utsk:t yttrat, »att om R. 0. Ad:n framdeles
skulle besluta någon förändrad inredning af Riddarhussalen, den
kostnad, som motionärens nu framställda förslag skulle åstadkomma,
vore fruktlöst använd.» Frih. Raab har, i afseende å denna inredningsfråga,
nu till stöd för den af honom begärda återremiss
anfört åtskilliga sätt och utvägar. Men jag beder om förlåtelse,
De n 31 Januari.
215
detta Frilnns skäl är i dag icke första gången framstäldt för R.
o. Ad., åtminstone hvad angår uptagande af" en spiraltrappa å venstra
sidan af salen, ty fråga härom förekom, efter hvad jag noga
minnes, vid motionens remitterande till Ulskit och besvarades med
den invändning, ,ait salens symmetriskt vackra utseende skulle derigenom
störas. Således kan jag icke inse behofvet af en återremiss
för att i denna de! bibringa Ut sk: t erforderlig kännedom,
ty denna kännedom har Utsk. redan undfått och säkerligen tagit
äfven den saken i betraktande.
För öfrigt, då R o. Ad. torde finna ådagalagdt, alt, om det
äfven gilves redaktioner, hvilka låta sig angeläget vara att opartiskt
och samvetsgrant fullgöra det af dem inför Svenska allmänheten
gjorda åtagande att referera våra förhandlingar, så finnas
åter andra de der icke förtjena ett sådant vitsord; huru skall det
vid sådant förhållande blifva möjligt att skilja agnarnc från hvetet ?
Huru skall man, utan anklagelse för godtycklighet och mannamån,
noggrannt kunna bestämma olika platser för olika tidningsreferenter?
Och huru tryggade sitta de icke nu på läktaren, frie från afbrott
genom förfrågningar och reklamationer? Höra de icke tillräckligt
derest de vilja höra ? Bör man väl under sådana förhållanden på
de möjligen förmånligaste platserne inom denna sal inrymma säte
åt både onda och goda, således jemväl åt personer, eller redskap
åt personer, sorn man i detta fall icke bar anledn. att på ett så
förekommande sätt bemöta? Eller har man väl skäl att tro, det
en sådan villfarighet ä R. o. Adis sida kan hafva önskad verkan?
Så länge R. o. Ad. med de insigter, den sjelfständighet, den fosterlandskänsla,
som alltid ut mai kt detta stånd, fortfarande liandhafver
fäderneslandets angelägenheter, hör R. o. Ad. vara förvissad,
att Svenska folket i grunden lemnar R. o. Ad. lull rättvisa i detta
fall, och att R. o. Ad. till detta ändamål icke behöfver vidtaga
serskilda mått och steg för att tillvinna sig några tidningsredaktörers
välvilja, ynnest och bevågenhet.
Under förutsättning, att framför ordet tidningsredaktioner sättes
ordet »vissat>, yrkar jag bifall till Betänk.
Hr Ribbing: -Jag ber att fa fästa upmärksamhelen på de
skäl Utsk. anfört i afseende på kostnaden för Riddarhussalens
inredning. Skulle denna kostnad blifva betydlig, så hemställer
jag, om icke de platser Ståndets egna Notarier hade vid förra
Riksdagen kunde nu få begagnas af tidningsredaktionerne. Man
ser ofta Ståndets enskilda ledamöter uptaga dessa platser: de
hafva likväl godt utrymme på bänkarne och jag kan icke finna
annat, än att de som nu anföra skenskäl mot förslaget, icke vilja
saken. Genom det lilla ordet r vissa», som skulle tilläggas Betänk.
och göra det antagligare, synes mig motsatsen nästan inträffa.
Det skulle blott vara för att vissa tidningsredaktioner
äro så fiendtliga som de skulle uteslutas, och jag tror, att de
deraf icke blefvo förbättrade. De, som äro så öfvertygade om
ensidigheten hos vissa tidningsredaktörer, borde för sig sjelfva
246
Den 31 Januari.
bereda fördelen, att den förre icke mera bunde undskylla sig
att icke hafva kunnat bättre goro och föra. Jag har talat med
dem som suttit på läktaren, hvilka förklarat, att de omöjligen
deruppe kunna förnimma allt hvad som här nere säges. Derföre
instämmer jag med Frih. Raab i anhållan om återremiss.
Hr Printzensköld, Carl: Med största möjliga upmärk
samhet
har jag afhört de skäl Frih. Haab anfört för den af honom
yrkade återremiss: men jag mäste förklara, att jag icke kunnat
finna, att ett enda af dem vederlägger dem Utsk. andragit.
Jag anser det således obehöfligt att å min sida till vederläggning
uptaga Frih:ns anmärkn:r. En omständighet i Friluns anförande
finner jag likväl så märkvärdig, att jag dervid måste fästa mig.
I fråga om möjligheten, att bereda tidningsreferenter platser här
i Riddarh.-salen så att de bättre än nu kunna höra hvad här förehafves,
har Frih:n sagt, att vid meddelandet af tillåtelsen att
intaga sådana platser man borde fästa det vilkor, att redactörerne
skulle vara opartiska i sina referater. Detta är ett sätt
att dagtinga med rättvisan och har ännu icke ingått i mina
rättsbegrepp, så mycket mindre som Frih:n synes förutsätta, att
redactörerne, ehuru referenterne på de platser de nu hafva höra
väl, ändå införa i tidningarna origtiga referater, och att man
således genom en ännu fördelaktigare plats skulle kunna tvinga
dessa redaotörer att tala sanning och icke, såsom Frih. Cederström
på ett öfvertygande sätt visat, iakttaga den största ensidighet
i referaterna om R. o. Ad:s förhandlingar. Hafva referenterna
förmågan att framställa en ledamots yttrande ensidigt
och en annans åter fullständigt, så är det icke platsen, som härtill
är orseken utan det är viljan hos vissa tidningsredactioner,
och jag skulle tro. att de till afböjande af dylika ofog af Frih.
Raab föreslagne transactioner äro fullkomligt stridande mot den
värdighet R. o. Ad. i sitt handlingssätt vid alla tillfällen bör
iakttaga. Jag får för min del förklara, att om, hvad som dock
icke är förhållandet, det än vore bevisligt, att de åt tidningsreferenterne
nu anvisade platser icke äro lämplige, skulle det
dock aldrig falla mig in, att emot de af Frill. Raab föreslagna
vilkor bevilja dem andra eller bättre platser. Jag har haft den
äran att vara ledamot af R. o. Ad. vid alla Riksdagar sedan år
1823 och således vid alla, som föregingo den Riksdagen, då
läktaren här i rummet blef uplåten åt åhörarne, och hvarförinnan
R. o. Ad:s yngre ledamöter derstädes hade sina platser.
Under denna tid hörde jag ingen ledamot klaga öfver, att han
icke hörde hvad som föregick härstädes, tvertom erfor jag, i
motsats till hvad Hr Ribbing yttrat, att man på läktaren hörde
bättre än de, som sutto här nere i salen och på något afstånd
från talaren, och detta af det enkla skäl, att, såsom jag yttrade,
då Frih. Raab väckte sin motion, ljudet går åt höjden, och
att således den, som sitter på läktaren, måste höra bättre än
den, som har sin plats i jemnhöjd med den talande ledamoten.
Den 31 J ann ari.
217
Det är i sanning ett högst eget förhållande, att de, som nu referera
för tidningarna, höra sämre än R. o. Ad:s egna ledamöter,
då de hade sina platser på läktaren. Den tiden gick jag
någon gång upp på läktaren för att derifrån afhöra förhandlingarna,
och min derunder samlade erfarenhet har öfvertygat mig,
att ali förändring i de åt tidningsreferenterne nu anvisade platser
är fullkomligt öfverflödig.
På dessa grunder tillstyrker jag bifall till Utsk:s Betänk.
Likväl skulle jag önska, att LTtsk:s sist anförda skäl icke af R.
o. Ad. godkändes. Det är visserligen möjligt, att Riddarh.-salens
inredning kommer att förändras, men ännu är vid denna Riksdag
något beslut derom icke fattadt, och hvad beslutet vid förra
Riksdagen beträffar, så, enär det icke satts i verkställighet, lärer
väl en sådan nu äfven uteblifva. Skälen mot anskaffande af
andra platser åt dessa tidningsreferenter äro af Utsk. och Frih.
Cederström så öfvertygande framställda, att jag anser dem böra
af R. o. Ad. godkännas. Jag förnyar min anhållan om bifall
till Betänk.
Hr von Kraemer, And. Rob.: Det är mig obekant, huru
vida
Riddarh -Utsk. f. n. är öfverhopadt af göromål, men det
förefaller mig som om förhållandet vore sådant, ty de af Utsk.
anförda skäl för sitt afstyrkande af bifall till motionen, synas
mig nog hastigt tillkomna. Till en början säger Utsk. nemi.,
att erfarenheten vitsordat, att man på läktaren hör lika väl som
i salen hvad uti den sednare förekommer, och detta yttrande
grundar Utsk. derpå, att, då vigtigare frågor förekomma till
öfverläggning, åhörare infinna sig på läktaren. Vid närmare betraktande
befinnes detta raisonnement icke hålla streck, ty då
ingen annan plats än på läktaren blifvit anvisad åhörarne. är
det naturligt, att om de intressera sig för någon här förekommande
fråga, måste de begagna de platser, som åt dem blifvit
uplåtna, men detta utgör alldeles icke något bevis derför, att de
höra fullkomligt väl, och en referent för en tidning måste höra
utmärkt väl samt hvarje ord, ty ofta kan riktiga upfattningen
af en talares yttrande bero af ett enda ord. Visserligen har
den siste talaren åberopat sin erfarenhet från den lid, då platser
på läktaren voro R. o. Ad:s egna ledamöter anvisade, men
denna hans erfarenhet kan väl icke antagas såsom bevisande,
enär han troligen icke försökte, att skriftligen referera något
yttrande, som på detta rum då afgafs. Det är en väsendtlig
skillnad emellan att höra ett yttrande så, att man någorlunda
kan upfatta detsamma och att höra det så fullständigt, att man
kan skriftligen referera det. Beträffande det andra skälet, så är
det bedröfligt, att Utsk. begagnat detsamma. Det förefaller mig,
som vore det under ett Utsk:s värdighet att inlåta sig i raisonnementer,
hvilka måste betraktas såsom en discussion, och Riddarh.
-Utsk. har ingått rent af i en sådan med tidningarna, hållen
fullkomligt i samma stil som de värsta af de artiklar Utsk. afsett,
248
T) e n 31 Ja 11 u ari.
men då Utsk. beg&ft detta fel och framkastat obestyrkta beskyllningar,
vid hvilka jag icke vill uppehålla mig, skulle jag finna
det högst bedröfligt, om R. o. Ad. genom godkännande af Betänk.
skulle ställa sig i solidarisk ansvarighet för hvad Utsk.
yttrat. Visserligen har en talare sökt visa riktigheten af detta
utaf Utsk. anförda skäl, men jag får upriktigt bekänna, att jag
icke varit nog lycklig, att i detalj hafva så fullkomligt hört
hans yttrande, att jag kan inlåta mig i någon vederläggning
deraf. Hvad åter angår hans förslag, alt framför ordet redaktioner
skulle sättas ett annat, hvarigenom punkten skulle få följande
lydelse: »såvida vissa redaktioner hädanefter som hitintills»
etc.; så synes han härigenom hafva erkänt, att somliga
tidningsredaktioner införa fullständiga referater i sina tidningar.
Jag hemställer derföre, om vi icke, i fall det vore bevist att
han har rätt, kunde indela tidningsreferenterne i 2 klasser nemi.
de beskedliga och obeskedliga, och i sådant fall kunde ju de
beskedliga få sina platser här nere i salen. Jag vill icke vidare
röra vid detta skäl, emedan ju mindre man talar om detsamma,
ju bättre är det för II. o. Ad. och Utsk. I afseende på sjelfva
saken har Utsk. enl. min åsigt förbigått det skäl, som kanske
mest talar för motionens afstyrkande, nemi., svårigheten att med
nuva:rde inredning af Riddarh.-salen bereda tidningsreferenterna andra
platser, och att åter göra det vid en möjligen i framtiden
blifvande ny inredning, synes mig vara en cura posterior. Det
torde således icke finnas någon annan åtgärd att nu vidtaga, än
att bifalla Betänk, med underkännande af Utsk:s motiver, hvarom
jag alltså anhåller.
Frih. Raab: Sedan Hr Printzensköld ansett sig böra Utf
örda
Frill. Cederströms yttrande, kan jag i sanning icke underlåta
att deröfver yttra några ord. Frilen förklarade nemi. att då medborgare
och medborgarinnor kunde vara interesserade af att i flera
timmar frän läktaren afhöra hvad här i salen förehafves, skulle
detta utgöra ett bevis, att man derifrån hör mycket väl. Jag hemställer
till Frih:n, huruvida han frågat sina medborgarinnor, om de
verkligen hört alla talare. Jag betvifla!' icke, att de hört Frilen
och möjligen äfven Hr Printzensköld, då lian icke såsom nu är hes,
men många talare hafva icke så starka stämmor som dessa Hrr.
Det finnes talare, hvilka hafva sina platser längre bort i salen och
de höras icke bär nere och tvertom; huru vill man då, att refe
renter
alltid skola höra hvad som säges härifrån. Det är troligt,
att personer kunna vara interesserade af att i flera limmar uppehålla
sig på läktaren, då de böra större delen af talarne, och om
också en talare icke skulle höras af den, sorn är åhörare, kan det
vara likgiltigt för honom, men icke så för en referent. Han måste
tydligt och klart höra allt hvad pä detta rum yttras. Eljest
får han i sitt referat en lucka, som icke alltid kan fyllas. Vidare
har Frih. Cederström förklarat eller påbördat mig, att jag skall
hafva yttrat, att något origtigt referat aldrig förekommit i tidnin
-
Den 31 Januari.
249
gar. Något sådant har jag aldrig sagt, Ivertom har jag t. o. ra.
förklarat, att jag beklagat mig öfver sådana referater, men att jag
ansett omöjligt att bestämma, huruvida de af redaklionerne blifvit
med upsåt origtigt i tidningarna införda, eller om deras referenter
icke kunnat rigtigt upfatta hvad som förekommit, bet ex. Frih.
Cederström anfört kan jag icke nu kontrollera, .lag hvarken mcdgifver
eller bestrider detsamma. För öfrigt har llr v. Kraemer på
ett ganska lämpligt sätt besvarat Frih. Cederströms förslag om tillsättandet
af ordet vissa framför redaktioner. Oella är lika ofullständigt,
ty om än några talare påstå, att med ordet vissa menas
somliga redaktioner, kunna andra åter säga, alt det var icke de
redactionerne utan andra vi menade. Förhållandet är vanligen sådant,
att en gillar och en annan klandrar tidningsredaktioner. Jag
har velat gynna båda fractionerne utan att söka deras gunst och
bevågenhet, såsom det heter. Jag har velat bereda oss allesammans
fördelar. llr Printzensköld har talat om de af mig föreslagna
vilkoren för åtnjutandet af rättigheten för tidningsredaktionerne,
att deras referenter erhålla bättre plaiser, men det förefaller
mig, som om det icke går an att föreskrifva, att de beskedliga
tidningsredaktionernes referenter skola sitta der och de obeskedligas
der, emedan det är alltid lika arbiträrt som svårt, att
säga hvilka skola hänföras under de olika benämningarna af be
skedliga
och obeskedliga. Enl. min åsigt skulle vissa vilkor lätteligen
kunna betingas för erhållande af dessa bättre platser, och
den, åt hvilken R. o. Ad. updragcr förtroendet alt med redaktionerna
härom upgöra, skulle ju kunna bestämma det vilkor, att redaktionerne
skola troget återgifva våra förhandlingar och vara skyldige
alt införa reclamationer, i fall sådana behöfvas. Hr Printzensköld
har sagt, att man förr i verlden hörde mycket väl på läktaren,
men huru förhållandet nu är, känner han icke, emedan han
icke varit der på länge. Skulle han emedlertid ännu en gång göra
ett försök att gå dit, så kan han vinna bättre kännedom om saken,
och jag hemställer derföre till honom, om han icke skulle vilja
förena sig med mig i begäran om återremiss. Jag vill likväl icke
längre yrka ett sådant beslut, emedan jag förutser, att jag härmed
intet vinner, utan instämmer i Hr v. Kraemers anhållan, att R. o.
Ad. med underkännande af de utaf Utsk. så lösligt framkastade
moliver måtte bifalla Betänk.
Gr. Mörner, Carl: Det har icke varit mig oväntadt, att
Riddarh.Utsk:s ifrågavarrde Betänk, skulle möta motstånd och, som
jag äfven hört, motvilja. Anlednm till Frih. Raabs motion har varit
vidlyftiga förhandlingar inom detta Stånd, hvilka oriktigt blifvit
återgifna i tidningarna, men detta har icke grundat Utsk:s afstyrkande,
ty det har sig nogsamt bekant, huru angelägen R. o. Ad.
år, att få sina yttranden väl och bestämdt redigerade af tidningarna.
Detta i afseende på sjelfva saken, hvarom någon tvist hår
icke lärer kunna upstå.
250
Den 31 Jan uari.
Frih. Raab har hållit sig vid flere af motiverne. Deribland
yttrades i afseende pä läktaren, att man möjligen skulle kunna föreslå
något sätt, hvarpå referenterne skulle kunna blifva bättre placerade.
Man skulle t. ex. kunna upföra särskild läktare åt dem
bär nere i salen, .lag får dock erinra, alt nuvande inredningen af
Ridd.salen beslöts redan år 1828, då publiciteten infördes, och
det lärer väl icke kunna bestridas, att man på läktaren hör bättre
än här nere i salen, der yngre ledamöter nu äro placerade. Det
var nödvändigt alt flytta dessa från läktaren, för att kunna uplåta
den åt åhörare. Man trodde också, att tidningsreferenter, då de
tingo plats på läktaren skulle ganska väl kunna höra Och upfatta
hvad som inom Riddarh.-salen yttrades. Denna tanke har åtminstone
hittills varit allmänt gällande, men i sednare tider har man funnit
motsatsen, så att referalerne varit antingen ofullständiga eller också
oriktiga. Man bar äfven anmärkt, att Utsk. uti sina motiver bordt
framför ordet redaktioner hafva tillsatt ordet vissa. Detta hade
väl varit mindre lämpligt, ty Utsk. hade derigenom möjligen ådragit
sig en bevisningsskyldighet, hvilket Utsk. ville undvika. Deremot
är det väl kändt, att vid donna och föreg:de Riksdagar en
del ledamöters yttranden blifvit ordagrannt refererade, då andras
åter varit stympade och ofullständiga. Många ledamöter hafva häröfver
varit stötte och förundrade. Anledn:n härtill kan icke annorlunda
förklaras än att misshag med en del ledamöter varit egentliga
drifljädern. llr v. Kraemer har tämligen allvarsamt och i min
lanke ganska obehörigt apostroferat Riddarh.-Utsk., men enl. min åsigt
har Utsk. icke kunnat begagna andia skål än det gjort. Denna
talare har visserligen sagt, att man kunnat föreslå någon förändring
i inredningen eller också förklara, att inom Riddarh.-salen annan plats
icke kan beredas lidningsreferenlerne. Jag tror. att Utsk. ganska
tydligt uttryckt sin mening, då det sagt, att det vore en fruktlös
kostnad att använda derpå. Härmed har Utsk. icke förnekat eller
antydt, att det för ögonblicket vore omöjligt och olämpligt att
föreslå något sådant. Det felas Utsk. visserligen icke lid att till
pröfning uptaga de frågor, som från R. o. Ad. blifva till Utsk.
remitterade, och jag tror icke, att Utsk. kan taga åt sig, alt bristande
tid gifvit anledn. till de anmärkn:r, som kunnat göras mot
Utsk-.s Betänk., och jag kan förklara, att så länge jag är ledamot
af Utsk.. skola alla af R. o. Ad. dit remitterade ärenden blifva med
noggrannhet pröfvade. I fråga om Hr v. Kramiers förslag, att R.
o. Ad. skulle förklara sitt ogillande af Utskis beslut, torde jag
möjligen vara jäfvig att motsätta mig sådant, men jag anser det
vara, lindrigast sagd t, enfaldigt, samt måste yrka bifall till Ulskis
Betänk., dä jag icke kan inse, att något bättre kan framläggas för
R. o. Ad.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, framställde Hr
Gr. o. Landtm., alt. sedan Frih. Raab afstått från sin begäran om
återremiss, endast vore yrkadt dels bifall till Utsk:s Utlåt., dels ock
bifall lill detsamma med ogillande af de motiver Utsk. anfört och
Den 31 Januari.
251
att derföre, sedan propos. å bifall till Utsk:s Utlåt, blifvit framstäld
och besvarad, serskild propos. om motivernes ogillande komme alt
göras; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, nu först hemställde om R. o.
Ad. behagade bifalla Riddarh.-Utsk:s förevande Utlät.
Denna propos. besvarades med starka Ja jemte åtskilliga Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
>Hr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera om R. o. Ad. jemte
det nu lemnade bifallet till Utsk:s Utlät, behagade uttala ogillande
af de deri anförda motiver, och ropades härvid starka Nej, blandade
med mänga Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han
ansåg Nej hafva varit öfvervägande.
llr von Kraemer hegärde votering.
Upläsles lill justering och godkändes följande voteringspropos.
:
Deri. som anser R. o. Ad. vid dess beslut om bifall till Riddarh.
-Utskrs Utlåt. N:o 6 böra uttala ogillande af de för Ulsk:s afstyrkande
anförda motiver, röstar
•Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. något yttrande röride berörde moliver
icke erfordras.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 32.
Nej — 66.
Hr Mannerskantz, Adol! Fredr.: Instämmande i llr v.
Kraemers yttrande, anhåller jag att få reservera mig emot det beslut
R. o. Ad. nu fattat.
Anmäldes och lades på bordet nedannåmnde från Utsk:n inkomne
Betänk:n, nemi. från
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Bes v.- o. Ekon.-Utsk:n:
N:o 1, i anledn. af väckt motion om tillåtelse för vissa personer
att tillverka bränvin från d. 14 Febr. till d. 14 Mars innevarale
år:
Allm. Besvärs- och Ekon.-U tskottet:
N:o 21, i anledn. af väckt motion om ändring i Rese-reglementet
d. 31 Oct. 1851;
252
Den 31 Januari.
N:o 22, i anledn. af väckl motion om åtgärders vidtagande
lill förbättrande af vindbryggan och segelleden vid Almare-släk;
N:o 23, i anledn. af väckt motion om tillägg till 9 § i K.
M:s Nåd. Förordn. d. 16 Nov. 1849, ang:de iakttagelsen i afseende
å passagerare-ångfartygs byggnad och utrustning m. ni ;
N:o 24. i anledn. af väckt motion om post-expeditionens
i Wittsjö socken förflyttning till Markaryds socken i Kronobergs
län;
N:o 25, i anledn. af väckt motion om användande af man
skap
ur Arméen vid Statens jernvägsarbeten;
N:o 26, i anledn. af väckt motion om indragning af Kronofogde-tjensten
i Herjeådalens fögderi;
N:o 27, i anledn. af väckt motion om uprättande af ny jordeboks-liggare
lör Malmöhus län: samt
N:o 28, i anledn. af ifrågasatt förändring i föreskrifterne om
uprättande och aflemnande till Presterskapet af förteckningar å
personer, sorn för brott blifvit sakfälde eller under framtiden
ställde.
H. 11 o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munch.
Onsdagen den 4 Februari 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 3 prot.-utdr. för d. 31 samt pleni-prot:n för d. 17 och
21 sistl. Januari.
Hr Gr o. Landtm, tillkännagaf att lian från Ordf:n för Arméens
Hrr Fullm. emottagit en skrifvelse af följande innehall:
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalk!
Genom utdr. af Högl. R. o. Ad. prot. för d. 24 innevar:de
månad hafva Arméens Fullm. fått mottaga inbjudning att besöka
Den 4 Februari f. m.
253
den för II. o. Ad. öpnade klubb; och får jag ä Fullm:s vägnar
härmedelst lill Hr Gr. o. Landtm, samt Högd. R. o. Ad. äran framföra
Fu!lm:s erkänsla för den dem genom ifrågavar:de inbjudning
visade välvilliga upmärksambet.
Med fullkomligaste högaktning bar jag äran vara
Högvälborne Hr Grefvens och Landlmarskalkens
Ödmjukaste tjenare.
C. Meyer.
Föredrogs ånyo Banko- och Lag-Utslcns d. 28 och ;31 sist].
Jan. på bordet lagda Betänk. N:o 1, i anledn. af väckte motioner,
angide förändring af lagens stadgande om ränta.
Detta Betänk, företogs punktvis till afgörande och efter upläsning
af första punkten, deri Utslcn hemställt, att Frih. Raahs
samt llrr Wallenbergs, Renströms och Henchens ifrägavande motioner
måtte förklaras icke kunna till någon Iagstiltnings-åtgärd
föranleda, yttrade sig
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den lagfråga som f. n. utgör
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, ingår så mycket på det praktiska
området att jag icke tvekar att uttala min tanke i ämnet.
Alt kapital och arbete ej kunna betraktas skiljda från hvarandra,
derom äro tankarne numera icke delade, ty utan kapital kan intet
arbete åstadkommas. Derföre består också ett af de vigtigaste
problemerna i national-ekonomien uti att kunna ordna ett lands
penningeväsende så, alt arbetskrafterna kunna på det lämpligaste
sätt användas. Nationalekonomiens lörsta grundsats utgör tillämpningen
af densamma på ett förnuftsenlig! säll, och det utgör också
det första och bestämdaste vilkoret lör ett lands sociala utveckling,
och för dess välbefinnande i alla alseenden. Ju mer utvecklade
ett lands samhällsinrättningar äro, desto vigtig,-ire blir det alt denna
regel fullständigt tillämpas. 1 början af ländernas civilisation, vore
kapitalerna ringa. Endast representerade af guld- och sillver-valutor
tillväxte de långsamt, men i samma ögonblick som rörelsen
utvidgades och förtroendet började i folkets allmänna begrepp inträda
som en grundval för sjelfva kapitalerna, sä upstod denna
vigtiga häfstång för all civilisation och all industriel utveckling som
man kallar »kredit.» Då upkommo en mängd af kreditsedlar, som
grundades på det allmänna förtroendet. Men dessa kapitaler, som
så mångdubblat vår kraft, genom hvilka fastighetsvärdena stigit till
en svindlande höjd, och genom hvilka landets industriella kraft erhållit
en förut ej anad styrka, kunna dock icke obegränsadt tillväxa.
Krediten alstrad af förtroendet hvilar likväl ytterst på reel
säkerhet och på ett val afpassadt förhållande mellan produktion och
konsumtion. Men å andra sidan mäste man också ihågkomma att
ingen kredit gifves utan förtroende och alt ingen kredit och intet
förtroende kan existera utan ömsesidig frihet. Om denna grundval
254
Pen 4 Februari f. m.
för allt förtroende icke finnes, så komme kapitalerna att realiseras
lill silfver- och guldvalutor och återgå till den obetydlighet, sorn
de utgjorde under landets första industriella utveckling. Alt derföre
gifva kapitalerna sin frihet och låta penningen gälla hvad den
kan, detta är, enl. min upfattning, en fullkomligt axiomatisk sanning,
som icke kan bestridas. Delta har också alltid blifvit er
kändt,
om man ock måste medgifva, att frihet i handel och industri
först i sednaste tider blifvit erkänd.
Sanningen går långsamt framåt, men den går dock framåt,
och om vi i della afseende följa vårt eget lands lagstiftnings-hi
storia,
så finna vi der många mörka drag, som vittna om huru
oförslåndige de maktegande fordom varit vid behandlingen af dessa
frågor. Orimliga och obegripliga förefalla alla dessa lagstadganden,
genom hvilka man, för att städerna skulle upblomstra, tvingade
landtmannen att på en viss dag sälja sina produkter i städerna och
hvarigenom landtmannen, lill förmån för handtverks-skråen, förbjöds
att förrätta minsta arbete på landet, som kunde rubriceras
under handtverkeri. Det var genom dylika påbud, som man under
dyr tid ville hindra lifsförnödenheterna att stiga öfver ett maximi
pris, sätta en gräns för öfverllödet och bestämma export och import.
Nu finnas likväl de, som höja sin röst för alt man skall
behandla räntan enl. samma besynnerliga (mandelia åsigler, och i
delta afseende reglementera. Penningen är endast en vara, hvarpå
priset är fluktuerande likasom på alla andra varor, men hvem vill
t. ex. påstå, att spannmålen icke skall gälla hvad den kan. Spannmålspriset
hafva vi här på börsen sett ena året vara 12 a 13 R:dr
och andra året dubbla summan. Hvarföre bar man då icke velat
reglementera, och sagt denna för folkets lifsuppehälle nödvändiga
vara skall halva ett maximi pris? Neji säger man, det är klart
att när spannmålen gäller mycket här på börsen, så tillströmmar
denna vara från andra länder, och den rika tillgång på spannmål
som derigenom upkommer i landet, gör alt priset faller och återgår
lill det normala pris, som finnes på verldsmarknaden. Samma
förhållande är det också med penningen. Penningékriser skulle aldrig
upstå, om penningen fritt finge söka sig dit der brist vöre,
tillgång på penningar skulle sedermera nedsätta räntan, och den
skulle ålergå till det normala: ty penningen, liksom alla andra
varor, har sitt normala bestämda värde. Nå väl! säger Lag-Utsk.,
det erkänna vi, men inget annat land har tillämpat denna grundsats.
Ilar icke England gjort det? delta land, som slår i spetsen
för all industriel utveckling, har det icke redan längesedan erkändt
räntans frihet? Det gick visserligen långsamt framåt på denna
bana, men nu är denna bana fullkomligt beträdd och räntan är der
fri. Har icke Hamburg, den vigtigasle handelsstaden i Tyskland,
också gjörl räntan fri? Pågår icke f. n. i hela verlden denna
frågas lösning? I Preussen bar Konungen för kamrarne framlagt
ett förslag till fri ränta, med afseende på de s. k. handelspappern.
Frågan om fri ränta för alla papper är äfven der starkt i fråga
och myndigheterna i landet som äfven hafva fått lillfålle att yttra
De ii 4 Februari f. m.
255
sig deröfver, hafva alla tillstyrkt den fria räntan. Äfven i Frankrike,
eli land sorn icke har en fullkomligt fri kredit-lagstiftning,
pågår denna frågas utveckling, och handelskamrarne i Paris hafva
enhälligt tillstyrkt alt räntan skall blifva fri. Men, säger Lag-Utsk.,
om också detta är sanni, så hafva vi likväl ett varnande exempel
i Norge. Om detta exempel skall vara bevisande, så fordras också,
att de förhållanden, som äio gällande i Norge äfven äro det i
Sverige, men sä är det icke. Kredit-lagstiftningen i Norge är icke
densamma som i Sverige: ty i Norge finns blott 3 bank-kontor,
då deremot i Sverige, oberäknadt alla hypolheks-föreningar, finnes
37 särskilda bank-kontor. I Norge får icke såsom hos oss, särskilda
bolag bilda sig för ingifvande af kreditsedlar; i Sverige
finns konkurrens, i Norge är det icke så: i Norge äro derjemte
kommunikations-anstalterna vida svårare än här. Dertill kommer
att i Norge, der räntan fordom var 4 %, brukade man vid omsättningarna
taga något som kallades provision eller courtage, och
då betalades vanligen hvar tredje månad en proc. i provision,
och om nu härtill lägges den lagliga räntan, som var 4 %, så
upstod en allmän ränta af 8 %. Genom en felaktig lagstiftning
upkommer missbruk, och dessa missbruk hämna det felaktiga i
lagstiftningen. Att så tillgår här, det veta vi alla, ty om vi också
icke fästa upmärksamheten vid dessa prejare, som taga 30 till 40
°0, utan endast hålla oss till våra börser, så linna vi, alt man
under tider då penningen är begärlig, alldeles icke nöjer sig med
6 %, utan man tager 8, 10 eller 12 °/0 genom beräknandet af
provision, courtage eller förlags-arfvode. Detta förfaringssätt är
legaliseradt genom ett särskildt namn, som begagnas dagligen, man
kallar det diskontering. Under detta namn ingår det i allmänna
rättsbegreppet i affärsverlden, och finnes således icke der under
den benämning lagen sätter på det, nemi. ocker.
När man genomläser Utsk:s Utlåt,, så tyckes det som om
Utsk. fruktat, att räntans frigörande skulle kunna åstadkomma en
rubbning i sjelfva jordvärdet, derigenom att inteckningarne kunde
komma att upsägas, och att jordbrukaren derigenom skulle blifva
tvungen att betala högre ränta. Man tror nemi. att dessa intecknade
kapitaler skulle komma att ingå i affärsverlden, der högre
ränta vore alt påräkna. .lag slutar detta deraf att här finnes up
dragna
linier mellan handel och jordbruk; man bar velat skilja
mellan dessa begge hufvudkällor för landets industri. Denna åsigt
är enl. min upfattning fullkomligt oriktig; ty det är icke handel
och jordbruk, som här verka i motsatt riktning, här verka helt
andra krafter och de äro de tvänne slagen af kapitaler, nemi. besparade
hanpitaler och arbetande kapitaler. De besparade kapitalerne,
hvilka egentligen bevisa landels förmögenhet, äro de som
söka inteckning, de äro dessa kapilaler, som gått från den allmänna
affärsverlden till en lugnare plats, och det är gifvet att dessa luipitaler
i första rummet göra afseende på säkerhet och i det andra
på räntan. Ju rikare ett land är, desto lägre är den ränta som
betalas på intecknade kapitaler. I England är räntan på de in
-
256
Den 4 Februari f. m.
tecknade kapitalerne proc. mindre än här, i Tyskland är den
icke fullt en proc. mindre, och oaktadt den allmänna räntefoten i
affärsverlden är 6°/o *'ar likväl räntan på inteckningar här icke
höjt sig öfver 5. Det visar tydligt att den gräns lagen satt för
kapilalernas pris icke har att göra med de besparade kapitalerna,
ty de afse i första rummet säkerhet och i del andra ränta. Lagstiftningen
har i detta afseendet icke verkat menligt och kan ej
göra det, men i affärsverlden har det visat sig att penningens
värde icke var rätt npskattad utan för lågt. Ilär måste penningens
varde vara fluktuerade; ty de arbetande kapitalerna användas
efter helt annan grundsats än de besparade kapitalerna. De arbetande
kapitalerna söka att erhålla vinst utöfver del normala värde
penningen eger, hvilket betecknas af den ränta man erhåller pä
de intecknade kapitalerna. Och hvarföre skall man icke få ersatt
den risk man löper, när man förskjuter penningar? Om en ung
redbar köpman, med brist på kapitalets föreslår en kapitalist en
spekulation genom hvilken han kan förtjena 20 ä 30 °/0, hvarföre
skall icke då kapitalisten pä sina penningar få påräkna 8 ä 10?
Han lider här risken af en förlust, hvarför skall han då icke la
påräkna större vinst, än han kunde få, om han placerade sina
penningar i en jordegendom, då han ej lede den minsta risk. Sanningen
häraf är af alla statsekonomer vitsordad och erfarenheten
lägger oss den tydligen för ögonen hvarje dag. Penningen söker
göra sig gällande, liksom alla andra varor på verldsmarknaden,
och om man söker alt genom felaktig lagstiftning hindra det, så
hämnas penningen derigenom att den som jag nyss nämnde, i detta
afseende bildat en särskild moral. Penningen har tvenne sätt alt
göra sig gällande, det ena genom högre ränta, och det andra genom
att bringa de varor den representerar i underpris. Dä nu största
delen af rörelsekapitalet är grundadt på förtroende, så är det gifvet att
när detta förtroende rubbas och krediten försvinner, så falla genast
alla fastighetsvärden och alla varor i pris. Då är det omöjligt
för industriidkare!!, han må nu kallas jordbrukare eller fabriksidkare,
att erhålla penningar; ty ingen vill köpa utan alla vilja
sälja, t. o. m. lill vrakpris. Det är dessa kriser som lagstiftningen
skall förekomma, och detta sker icke derigenom att man binder
den ena kontrahenten, under det man låter den andra handla fritt
och otvunget. Såsom slutsats af hvad jag anfört måste jag framställa
vigten af att räntan ldir fullkomligt fri på de s. k. alFärspapper.
Hvad de besparade kapitalerna eller de inlecknade summorna beträffar
är mera likgiltigt, derföre att jag anser den ränta, som är
bestämd, redan \ara högre är det normala värde sorn penningen
eger. Och den åsigt, som ligger till grund för mina tankar i detta
hänseende, är så sann så enkel, att jag icke hyser minsta tvekan
att i denna syftning yrka återremiss af Utskrs nu föredragna utlåt.
Hr Sparre, Sigge: Den del af lagstiftningen, som f. n.
är under representationens pröfning, nemi. frågan om renteaftalets
frihet
Dun 4 Februari f. m.
25?
frihet, Sr icke något nytt ämne, utan har detsamma vid flera
föregående Riksdagar förevarit; men, i samma mån som olägenheten
af det närvande lagstadgandet tilltagit, har ock upmärksamheten
allt mer blifvit fästad på lösningen af denna fråga.
Inom Banko- och Lag-Utsk:n, der jag deltagit i behandlingen af
detta ärende, har likväl den åsigt, som jag förordat, icke lyckats
göra sig gällande, och jag har derför begagnat mig af min
vätt att reservera mig mot beslutet: anhållande jag, att få åberopa
de skäl, som jag tagit mig friheten framställa i denna min
reservation. Densammas vidlyftighet borde kanske afhålla mig
från att vidare uptaga R. o. Ad:s tid, men jag anhåller likväl
att få nämna några ord. förnämligast nied afseende å de betänkligheter
som kunna hysas mot utsträckning af ränte-aftalets
frihet äfven till de fall, der real säkerhet blifvit utfäst. Om
man blott vill undersöka hvad begreppet ränta egentligen innebär,
så lärer man nemi., enl. min tanke, härutinnan komma till ett
tillfredställande resultat. Räntan är nemi. för det första en ersättning
åt försträckningsgifvaren för det kapital han utlånat,
men den innehåller äfven ett annat moment, nemi. godtgörelse
för den risk försträckningsgifvaren löper i det han lemnar denna
försträckning. Om nu denna risk är obetydlig eller ingen, när
han erhåller inteckning eller i allmänhet real säkerhet, så symes
det mig ligga i sakens natur att han ej heller derför kan fordra
någon serskild ersättning för den befarade risken, hvilken i
allmänhet icke finnes; och jag kan således icke anse, att lagstiftningen
härutinnan behöfver göra någon inskränkning helst
densamma gör sig gällande till följd af sakens egen natur. Jag
tror således att, äfven med antagande såsom gifvet, hvilket dock
med min åsigt ingalunda öfverensstämmer, att räntan, om den
frigåfves. i allmänhet skulle komma att stiga, det förhållande
alltid kunna förutsättas, att räntan emot real säkerhet alltid
kommer att, just till följd af ofvanantydda skäl, städse hålla sig
lägre lin i afseende å lån, der real säkerhet icke är utfäst. Åtskilligt
kunde vara att tillägga med afseende å de anförda exemplen,
hemtade från främmande länders lagstiftning angrde räntan,
men då flera talare som på detta område torde vara mera hemmastadda
än jag, redan begärt ordet, vill jag icke förlänga discussionen.
Jag inskränker mig derföre till att på skäl jag anfört
i min reservation anhålla, att detta Betänk, mätte varda
till Utsk. återremitteradt. Skulle det under discussionens lopp
yppa sig att PresteSt., som ännu icke afgjort frågan, godkändt
Utsk:s Betänk., samt, vid det förhållande att samma utgång jemväl
inom BondeSt. inträffat, frågan till följd deraf för denna
Riksdag redan fallit, vågar jag likväl anhålla att R. o. Ad.,
oberoende deraf, ville uttala sin tanke i ämnet, på det icke ett
stillatigande i detta afseende måtte tolkas som ett lyst bifall och
således af blifvande Lag-Utsk. användas såsom ett skäl att ytterligare
afstyrka förslag i denna syftning.
lil H. 17
258 Den 4 Februari f. m. t
Gr. Sparre. Erik: Frågan om räntans Ingifvande har
vid så många föregående Riksdagar sysselsatt representationen j
att man med skäl kan vänta att densamma nu en gång skall
bringas till lösning, och som jag. oaktadt jag erkänner detta,
icke afgifvit någon reservation mot Utsk:s Utlåt., så ber jag att
få redogöra för orsaken dertill. Jag har i allmänhet, så viii vid <
denna sorn vid föregtde Riksdag, i denna fråga iakttagit en af- ^
vaktande ställning; ty jag anser det vara lagstiftarens pligt att i
allmänhet gifva akt på opinionen i alla sådana frågor som denna,
hvilken till ganska väsendtlig del deraf beror. Jag har likväl '
försökt att åt frågan gifva all den utredning som varit möjlig,
och den har verkligen blifvit inom Utsk. mångsidigt pröfvad och
behandlad; men mine Hrr! det förhåller sig icke med densamma <
så lätt och klart, som Hr Bildt och den siste värda talaren
tycktes antaga. Jag har redan sagt att det tillkommer lagstiftaren
att i detta afseende gifva akt på opinionen; ty ehuru jag
är den förste att erkänna riktigheten af den sats att räntan bör
vara fri, och ehuru det är sannt att den fixa räntan grundar
sig på en fördom, så är likväl denna fördom flera hundra år
gammal och det är lagstiftarens pligt att, innan han uphäfver
en sådan lag, efterforska örn opinionen ännu är tillräckligt förberedd,
om det ännu är tid att vidtaga åtgärder i detta afseende.
Ehuru jag trott mig finna att opinionen vid denna Riksdag
betydligt förändrats, så äro i Sverige likasom i de flesta andra
länder, flertalet ännu emot förändringarne, och då ämnet inom
Utsk. discuterades. hvilken discussion räckte i flera dagar, lyc- ,
kades förslaget om den fria räntan icke tillvinna sig en enda
röst af ledamöterne inom 2 Riks.St. Redan denna omständighet
kan tjena Utsk. till ursäkt för att det ej vågat tillstyrka forsla- ,
get, men det finnas äfven andra omständigheter, som manat Utsk.
dertill, och om jag i detta afseende hittills iakttagit tystnad, så
har det varit i den förhoppning att någon annan skulle vidröra
detta ämne och jag derigenom befrias; men då jag i denna min
förhoppning blifvit bedragen, så är jag nödsakad att bryta denna
tystnad. Man yttrar i allmänhet att om räntan och penningecirculalionen
lemnäs fri, så skall derigenom mera penningar
komma i marknaden, likasom hvarje annan vara som får fritt
produceras. Häri har man rätt. men om det förhåller sig med
penningen likasom med andra varor så måste man se till om
den kan produceras lika som andra varor, orri productioncn sker <
under gynnsamma förhållanden. Då den förste talaren omtalade
att penningen kan produceras lika väl som spannmål, och att i
det icke är mera skäl att lägga band på handeln med den förra
än på den sednare, så måste man taga i betraktande om penningen
produceras med samma frihet och under lika goda konjunkturer
som spannmålen; ty annars kan den konkurrens icke
inträffa som talaren sade utgöra vilkoret för att den fria räntan
skulle medverka till det ändamål man dermed afsett. — —
Den 4 Februari f. m.
259
För att göra min ställning fullkomligt klar anser jag mig
böra börja med att säga att jag icke tillhört majoriteten inom
Utsk. men då jag likväl är medlem af detta Utsk. så anser jag
mig pligtig att här redogöra för Utsk:s skäl. Jag återtar nu
der jag slutade. Jag sade att större delen af dem, som yrka
på räntans Digifvande, utgå från den grundsats att derigenom
penninge-produklionen skulle ökas på samma sätt sorn, genom
Digifvande af näringar i allmänhet, produktionen och derigenom
tillgången ökas, men, sade jag, detta förutsätter att i allmänhet
sådane förhållanden ega rum som gynna produktionen af penningar.
Hvad föranleder tillgång på penningar? Den förste
värde talaren har sagt att penningar beslå icke allenast i silfver
och guld, utan de bestå äfven till en stor del i myntrepresentanter,
såsom sedlar hvilka föreställa silfver- och guld valutor,
i kreditpapper af mångfaldiga slag, vexlar. privatbanksedlar'eller
andra förskrifningar. Dessa pappers benämning tillkännagifver
redan att de äro en produkt af krediten. Krediten har skapat
och underhåller dem. men icke nog dermed, denna kredit inlockar
utländska kapilaler i landet, och gör att penningar-inom
landet kunna åstadkommas. När nu denna kredit icke af lagstiftningen
skyddas, eller när den i allmänhet icke är så omhägnad
att dess produktion af penningar kan fortgå under gynnsamma
förhållanden, så motsvarar den icke sitt ändamål,'och då
upkommer brist på penningar. Vi skola tillse, huru det med
denna kredit förhåller sig inom vårt land. Den sönderfaller
i två delar, real kredit och personel kredit. Den förra grundar
sig på fast egendom och egentligen på inteckningslagarne. Meningen
med dessa är att göra det möjligt för mig, om jag vill
utlåna penningar mot pant i fast egendom, att genom offentliga
handlingar vinna visshet örn, huruvida denna egendom kan utgöra
tillräcklig säkerhet för min fordran. För att få vela detta
måste jag till en början veta. huruvida andra fordringar möjligen
kunna gravera dem, och för att sätta mig i tillfälle härtill
är inteckningsväsendet infördt. Genom rådfrågande af de allmänna
handlingarna eller grundböckerna, i hvilka i allmänhet
alla egendomar, som hafva någon gravatioh äro uptagna, kan
jag vinna fullkomlig uplysning om hvilka gravationer, som vidlåda
den egendom som är i fråga. Detta är fallet i en stor
del af Europas stater, der offentlighet i hypotheksväsendel vunnit
full tillämpning. Detta är icke fallet hos oss; det är nogsamt
bekant att genom de tysta förmånsrätterna en högst betydlig
brist i denna institution förefinnes. Bland de tysta förmånsrätterna
förtjenar i synnerhet att omnämnas den. som tillkommer
omyndige, hos deras förmyndare; denna är f. n. af beskaffenhet
att i väsendtlig mån rubba den reela säkerheten, och
man kan icke begära, att utlänningen skall med förtroende placera
sina penningar i Sverige mot hypothek. om han efterfrågar
hypothek-institutionen och får veta att denna institution icke
fullkomligt motsvarar sitt ändamål. Med ett ord, så länge de
260
Den 4 Februari f. m.
lysta förmånsrätterna existera kan jag icke vara absolut förvissäd
att jag ur den intecknade panten skall utfå min fordran.
Om jag nu öfvergår till den personella krediten, så måste vä
erkänna, att icke eller den är så gynnad och skyddad sorn vi
skulle önska. Ilen personella krediten grundar sig hufvudsakligen
på förtroende, och detta förtroende måste njuta sådant
skydd af lagstiftningen att om jag icke af min gäldenär utbekommer
min fordran, jag genom lagens arm skyndsamt och med
säkerhet skall kunna utfå densamma. Jag måste erkänna, att
äfven detta icke är förhållandet; ty långsarnheten vid våra rättegångar
i handelsfrågor och särskildt i konkurser, utgör ett väsendtligt
hinder i detta afseende. Man har också flerfaldigt
gånger yrkat på att ändring skulle vidtagas i detta afseende och
sednast hafva R. St. derom hos K. 51. anhållit 1848, men det
har tyvärr ännu icke skett. Ett förslag framlades vid sednaste
Riksdag, hvilket skulle utgöra sjelfva grundvalen för den nya
handels-Jagstiftningen. Detta förslag bifölls af Ständerna, men
något vidare är icke gjordt i den vägen. Under det att det
så står till hos oss, så arbetar man i utlandet med den aldra
största ifver på förbättringar af handelsrätten, hvilken del af
lagstiftningen i sednare tider blifvit det förnämsta föremålet för
lagstiftarnes omsorg. I detta ögonblick, mine Hrr! år man i
Tyskland sysselsatt med att utarbeta förslag till en för Tyskland
gemensam handelsrätt. Dessutom hafva de länder, som i
allmänhet i Tyskland gå i spetsen för lagstiftningen, nemi.
Preussen och Österrike, genom åtskilliga lagstiftningsåtgärder
sökt gifva framgång och styrka åt krediten. I Österrike har
blifvit ifrågasatt införandet af handelsdomstolar, just i ändamål
att bereda större skyndsamhet i handläggningen af tvistemål
affärsmän emellan; ty man har i allmänhet antagit den grundsats
att dessa mål icke borde behandlas med samma långsamhet,,
hvarmed öfriga lagskipningsärenden behandlas. För en sådan
lagstiftning hafva vi i Sverige ännu icke gjort något, utan vi
stå på samma punkt som förut. Då således den reela krediten
icke är betryggad och för den personella nästan ingenting gjordt
så kan med skäl ifrågasättas om kreditpapperen som utgöra en
väsendtlig del af ett lands rörliga kapital skola produceras i
den mängd som för rörelsen erfordras, och om sålunda kan motverkas
den tendens till höjande af räntefoten som man fruktar
kunde bli en följd af räntans Digifvande. Om således i frågava
r:de förslag icke vinner bifall, om man på detta rum liksom
på de öfriga afdelningarna af representationen afslår förslaget
ehuru till principen riktigt, hvem drabbar då ansvaret derför?
Jo Regeringen! Och då jag vid remissen af den ifrågavarrde
motionen hörde Finansministern på detta rum, med förordande
af densamma, säga, att han sjelf skulle väckt denna motion,
om den icke blifvit väckt af någon annan, då tyckte jag det
vara det gynnsammaste klander och det bittraste hån, som Finansministern
kunde uttala mot sig sjelf. Det är nu mera icko
Defi 1 Februari f. m.
-61
genom uttalande af allmänna satser som statsmannen förtjenar
sina sporrar, äfven om dessa satser i allmänhet ega sin riktighet,
såsom förhållandet är med den om räntans frihet. Den är
absolut riklig, men den är del under förutsättning att alla de
factorer, som medverka till det med räntans frigifvande afsedda
ändamålet, finnas till, ty finnas de ej till, så faller satsen ohjelpligen.
och långt från att vinna hvad man afsett med satsens införande,
kan den tilläfventyrs verka till motsatsen. Det kan
nemi. icke nekas, att om också den fixa räntan i allmänhet icke
kan nedhålla räntefoten, så bidrar den likväl något i detta afseende.
Jag hemställer till hvar och en sorn har pengar att
utlåna, om hail icke skulle taga mer än 6 °/0. om han vore
dertill berättigad. Det är således endast konkurrensen, som kan
hindra honom derifrån, och denna konkurrens kan icke upkomma
om icke krediten blir tryggad.
IMen mine Hrr! då jag nu redogjort för de motiver som
1 i 11 bakahålli t de betänksamma inom Utsk., och tilläfventyrs tillbakaliålla
äfven många betänksamma ledamöter af detta Stånd,
så är jag likväl långt ifrån att vilja förneka att frågan är af
den aldra största vigt, och att man möjligen ännu bör försöka
att. bereda framgång åt densamma. Det är af den förste värde
talaren redan omnämndt att inom Preussen, och jag skulle kunna
tillägga äfven inom Österrike och Sardinien arbeten pågå i denna
syftning. Så länge räntan i Europas öfriga samhällen icke var
fri, var ingen fara förenad med att den inom Sverige var bunden,
men i samma ögonblick som den inom öfriga samhällen
lemnäs fri, är det klart att det blir vådligt för oss att hafva
den bunden. Det är oss alla bekant, att en stor del af våra
affärsmän taga sina penningar från Hamburg; det är klart att
om penningekrisen i Europa fortfar och räntan i andra länder
stiger öfver 6 proc., så hastar affärsmannen i Hamburg att upsäga
sina här stående kapitaler; ty han placerar dem heldre i Tyskland,
der han får högre ränta än han kan erhålla här. Deri
ligger onekligen en högst vigtig anledning för representationen
att taga denna sak i behjertande, och om man också ej kan
bifalla den i dess hela utsträckning, så vore det måhända ändå
skäl att försöka vidtaga någon modification, samt i synnerhet
att med allt allvar arbeta på förbättrande af våra kredit-anstalter,
och derigenom ingifva allmänheten ökadt förtroende. Det
är först sedan dessa motioner blifvit inom Utsk. behandlade,
som man fått veta att ett dylikt förslag om räntans frigifvande
blifvit väckt i Preussen, och jag t vi fl ar icke att denna omständighet
skall för Utsk. utgöra ett bevekande skäl att taga frågan
i nytt öfvervägande. Jag tillstyrker således återremiss af Betänk.
, på det att Utsk. måtte taga i förnyadt öfvervägande hvad
som i saken kan göras.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
Hr Stats-Rådet m. m. Nils Fredrik Wallenstéen, som å K. M:s
282
Den i F e f>m a: r i f . m.
höga vägnar aflemnade 2:ne K. M:s Nåd. Skrifvelser samt 4 ,
Dess Nåd. Propos:r till R. St.
llr Cederschiöld, Roh. Theophron: Då denna fråga är
en hland deni, sorn genom de allmänna?tidningarne på förhand
blifvit så framställd, alt hvar och en som vågar nplräda deremot 1
stämplas såsom trångbröstad, konservatif, eller snart sagt som ett
dumhufvud, så är det ingalunda angenämt att upträda mot delta
förslag. .lag vågar likväl göra det, derföre alt saken är af stor
vigt, och jag hoppas att den sansade allmänheten inser, alt det i
denna likasom i alla andra frågor, endast är i brist, på vetkliga
argumenler sorn man tager sin tillflykt till så beskaffade som de
jag nyss nämnt. Allmänheten inser äfven ganska väl att denna
fråga är en af dem, der man bäst är i tillfälle att slå ikring sig
med allmänna fraser. För min dePämnar jag icke biträda något»
förändring förr än man lemnär fraserna och framställer så beskaffade
skäl som kunna begripas af hvarje sundt förstånd. Låtom oss
nu se till hvilka de skäl äro som man framställer för förslaget,
och å andra sidan hvilka de skäl äro, som tala deremot. Såvidt
jag af reservationerna kunnat inhämta de vigtigaste skäl man anfört
för förslaget vill jag nu uptaga dem till besvarande. Hr Nordenfelt
har i första punkten sagt, alt han anser det norätlvist och
obilligt alt i något fall förneka enskilda personer, att sig emellan
träffa hvad aftal som helst, så vida det icke rörer tredje mans
rätta, och Hr Sparre har i sin reservation sagt, att ringen annan
lagstiftning i detta ämne håller stånd, än den, som gör ränte-aftalet,
i likhet med hvarje annat sedligt aftal, beroende endast på
kontrahenternas fria öfverenskommelse.r Enligt den naturliga rättvisans
fordringar är delta visserligen en obestridlig sanning och
om denna i alla öfriga fall kunde vinna tillämpning, skulle jag
gerna votera för framgång åt förslaget, men jag hemställer till eder
mine Hrr! om denna sats kan vinna full tillämpning sedan vi ingått
i samhällsfördrag eller om vi icke derigenom nödgas eftergifva
något af de rättigheter nattir-rätten skänker oss. En talare
har sagt: apenningen är en vara på samma sätt som spanmål,
och för spanmål har man rätt att fordra hvilket pris som helst.a
Om man fullföljer talarens tankegång så skulle consequensen fordra
att vi äfven skulle ega rättighet alt använda våra varor eller produkter
som vi behagade, men jag frågar, om vi tillgodonjuta en
sådan rättighet. Jag frågar just med afseende på spanmål, om
icke rättvisan i så fall fordrade, att t. ex. llr Bildt såsom egendomsegare
skulle hafva rättighet att förvandla hela sitt spanmålsparti
till bränvin, eller om han icke skulle kunna ingå ett så beskaffadt
kontrakt med sin arrendator. Natur rätten medgifver det,
men sedan vi ingått i ett samhälle måste vi underkasta oss de
lagar, som fordras för samhällets bestånd. Den naturliga rättvisan
fordrar äfven att vi få använda våra skogar som vi behaga, men
jag tror, att det snart skall blifva nödvändigt att lägga band på
misshushållningen med skogarne och måhända skall hvarken Hr
Den i Februari f. m.
163
Bildt eller någon annan af delta lius sätta sig deremot. De värde
reservanterne hafva dessutom sjelfva i slutet af sina reservationer
visat alt deras premisser icke voro rigtiga; ty om de ville tillämpa
de grundsatser hvarmed de började, nemi. att man hade
rätt att skalla sig den högsta ränta man kunde för sina penningar,
hvarföre hafva de dä lagt vilkor och inskränkningar vid sitt förslag
mot slutet, der de säga, att för skuldsedlar på 6 eller 9 månader
får man taga hur hög ränta som helst, men alt sä ej får ske på
skuldsedlar som äro utfärdade på ett år eller längre tid. Med ett
ord de frångå sjelfva den princip, hvarpå de stödde sitt resonement.
Oin principen voie riglig att vi äfven i samhället skulle ega rätt att
ingå hvilket aftal och betinga oss hvilka förmåner som helst, så
skulle äfven jag medverka för framgång af det framställda förslaget.
Del andra skälet, sorn Hr Nordenfelt framställt för förslaget
är: a Att räntans Ingifvande skulle medföra den stora nyttan att
dess stigande, vid de tillfällen då penningelillgängen började
blifva knapp, skulle tjena lill varning för industri- och näringsidkare
samt för åkerbrukare, att ej vidare utsträcka sina, pä kredit
grundade företag, utan snarare draga in på dem; hvaremot räntans
fall gåfve tillkänna en växande penningetillgång, sorn medgåfve, att
utan fara företaga hvad som eljest måhända vöre vådligt.» Jag
deremot vågar påstå, alt del skulle leda icke till jordbrukarens
nytta, utan tvertom till hans stora skada, ty om nu räntan stöde
1 eller 2 % sä skulle det blifva en lockelse för jordbrukaren att
företaga stora och vidlyftiga odlingsförelag. Han skulle uplåna
penningar under goda konjunkturer, men efter hvad erfarenheten
uplyst, så kan det hända i länder, der räntan är fri, att den ena
dagen är 2 % den andra deremot 10 °/0. Om det nu skulle inträda
att räntan på så sätt steg några månader eller sedan länet
var gjordt, då åkerbrukaren redan satt de uplånta penningarne i
rörelsen och gjort början lill alla dessa företag, och han då blefve
upsagd, så skulle han blifva tvungen alt anskaffa penningar, lill
kanske 10 å 12 °/0 för att betala de lån han uptagit lill 2 %.
Jag frågar om det kan vara skäl att inleda jordbrukaren i så beskaffade
företag, eller om det icke snarare skulle leda till hans
undergång. Vidare säger Hr Nordenfelt: »alt den fruktan, sorn
flertalet af Utsk:s-ledamöterne hyst, att räntans Digifvande skulle
verka till dess höjande i allmänhet, är alldeles så vidt jag kan fatta
öfverflödig, efter det visat sig. att räntan under någon längre tid,
ja flera af de sednare åren, icke kunnat hållas uppe så högt, sora
lagen tillåter, utan ofta slått lägre, dä fullgod säkerhet blifvit
lemnad.» Jag hemställer lill Hr Nordenfelt, hvartill det i så fall
skall tjena att lemna räntan fri; ty att sänka den hur lågt som
helst, derför lägga nuvarande lagar intet hinder i vägen. Vidare
säger Hr Nordenfelt: »att det ocker som nu bedrifves sannolikt
skulle minskas om räntan blefve fri. emedan nödställda lånsökande
då troligen skulle erhålla låneunderstöd mot vida billigare vilkor
än nu af mången, hvars heder och samvete nu förbjuda honom
att emot lagens förbud, mot högre ränta än 6 °/o. lemna lån till
264
Den 4 Februari f. m.
hvilkas förmodade eller kända oförmåga att betala ordentligt gör
det nästan nödvändigt för lånegifvaren att utöfver den egentliga
räntan betinga sig några proc., såsom premium för vådan af kapital-förlust.
” Jag kan icke föreställa mig annat än att den, som ,
vill hjelpa en nödställd eller behöfvande, han hjelper honom äfven
mot den lagliga ränta som nu eger ruin, och han afhälles alldeles
icke från att hjelpa den nödställde, derföre att han icke kan taga
en eller par proc. högre ränta. För min del tror jag visserligen
att det skulle kunna verka derhän att en eller annan ockrare icke
skulle komma att skörda så stor vinst som han nu gör, men der- 1
emot, skulle otvifvelagtigt ockrarnes antal förökas. Jag tror, att
f. n. alla ockrare anses med förakt, och att det icke är många
som begagna sig af del yrket. I allmänhet kan man skalla sig
de penningar som erfordras utan att vända sig till ockrare, och
inånga som nu vända sig dit komma äfven att göra det hädanefter.
llr Wallenberg har i sin reservation lemnat en ganska lef
vande
målning på huru affärslifvet nu lredrifves och har sorn jag
tror ganska rigtigt upgifvit orsakerna till den kris man fruktar,
han säger nemi.: »Anlagom att några ogynnsamma år lemna jordbrukaren
i mistning af den höga inkomst fastigheterna under den
sednast förflutna goda tiden afkastat. och hvilken inkomst, i förening
med den under samma tid befintliga ymniga penningetillgången
och många andra omständigheter, updrifvit fastighetsvärdet lill en
inom vårt land förut okänd höjd; antagom vidare att denna ymnigare
penningetillgång småningom blir allt knappare och slutligen
visar sig otillräcklig för verkställande af de enorma liquider, som 1
den stegrade affärsverksamheten i alla riktningar framkallat, hvad ,
är naturligare, än alt ett prisfall, icke blott på fastigheter, utan
och på handels- och konjunkturvaror al alla slag måste inträffa.»
Häri instämmer jag fullkomligt. Äfven lemnar han en så beskaffad
teckning på affärslifvet. »Man köper fast egendom, mindre i afsigt
att bruka den och öka landets produktion, än i hopp att finna >
en ny ifrig köpare. Man importerar utan all hänsyn till konsumtionen
i landet, man spekulerar och florerar — åtminstone skenbart.
Men under allt detta har man icke allenast, som sig hör,
ökat verkan af sitt egande kapital genom att anlita krediten, utan
rent af, gjort allt på kredit, d. v. s. satt krediten i st. f. kapitalet,
hvilket sällan bär sig i längden.» Derefter yttrar han »om nu,
såsom vanligen är fallet, all öfverdrift leder till förlamande, torde
en kris i våra nuvarande affärsförhållanden förr eller sednare svårligen
kunna undvikas.» Jag instämmer fullkomligt i detta yttrande,
men jag kommer till ett alldeles motsatt resultat mot den värde
reservanten. Sedan han sagt att en kris måste förestå till följe !
af den öfverdrifna spekulationen, så säger han sig tro att denna
kris kan förekommas genom införande af fri ränta. Enligt milt
omdöme skulle det just leda till motsatsen; ty om räntan klefve
fri, så är det påtagligt att alla dessa hufvudlösa spekulanter skulle
kunna fortsätta sin rörelse så länge de kunde mot allt högre och
högre ränta skaffa sig lån. Jag tror, att om icke räntan höjdes,
Den 4 Februari f. m.
2fi5
så skulle rle tvingas att förr inställa sina spekulationer. Men om
man lemnar räntan fri, och låter deni fortsätta alt upläna pen
ningar
och införa ytterligare varu-quantiter, så kunna de uppehålla
sig ännu några månader, kanske år, men följden blir naturligen
deri, alt i st. f. att en och annan nu kunnat göra en bankrutt pä
30 a 40 tusen R:dr, så skall han komma alt göra den på några
hundra tusen R:dr, oell hvad vinst deraf kan upsla för det allmänna,
det kan jag icke inse. Vådan blir större, för det allmänna
och för alla Samhällets redhare medlemmar, men en stor fördel
heredes deremot åt vinglaren, ty i vårt land är förhållandet sådant
att den stackare sorn gör en konkurs pä några tusen R:dr, ofta
blir satt på fästning, men sällan, eller aldrig trallar man der någon
som gjort konkurs pä hundra tusentals R:dr; ty då säger man:
adel är ett brillant hufvud, det är en verklig allärs-man, det
skulle vara synd att störta honom»; men den som gör konkurs på
några tusen R:dr, och som således ej förstått att vingla i till
räckligt
stor skala, honom skänker man sitt förakt och betraktar
som en stackare.
Gr. Frölich, David: .lag har vid genomläsningen af prot:ne
för förra Riksdagen funnit att denna fråga äfven då förevar, och
att försöket att få räntan frigjord äfven då strandade mot opinionen,
nemi. den opinion som då fanns. När jag nu i dag hört tvenne
talare här gifva oss en Statistisk ekonomisk föreläsning, kan jag
icke annat än glädja mig öfver den ståndpunkt, hvartill detta stånd
har höjt sig sedan den tiden då jag deltog i öfverläggningarne om
sådana ämnen. Redan i Aug. 1844 då jag hade ordet instämde
jag i principen om räntans frihet. Det skall således blifva fåfängt
mine Hrr 1 att vilja kasta mig tillhaka bland de s. k. obscurantisterna,
då jag åberopar, att jag så länge varit öfvertygad om principrigtighelen
deraf. Men mine Hrr! det är icke nog att man söker
förvärfva sig statsekonomisk kunskap, man måste också bär ådagalägga
alt man har, hvad jag skulle vilja kalla statsmanna-upfaltning
af lidsomståndigheter och dertill fordras att man icke så tillämpar
rigtiga statsekonomiska satser att man derigenom möjligen störtar
en del af den lefvande generationen i förlägenhet om icke i olycka.
Det förhåller sig med denna statsekonomiska sats, på samma
sätt som med många andra, ali nyttan af dess införande i lagstiftningen
beror på en väl vald tidpunkt för dess införande. Här
har blifvit af en talare yttradt att man icke borde lagstifta i en
sådan fråga som denna utan att hafva opionen i landet för sig;
men jag frågar den ädle Gr:n, som framställt detta, och som redan
under föregående Riksdagar haft tillfälle att vara verksam,
hvarföre man icke då och äfven nu gjort allt hvad man kunnat
för att uplysa opinionen. Jag skulle kunna fråga, hvarföre man
icke sökte genomdrifva den fria räntan vid förra Riksdsgen då
penningetillgångarna voro i allo tillräckliga om ej öfverflödiga och
ställningen blomstrande, då tillgången på län var så stor, att ingen
tvekade att kunna förskaffa sig nytt lån om han blefve upsagd af
206
Oen 4 Februari f. m.
sina fordringsegare. Hvarföre gjorde man del icke då? var del
då omöjligt atl vända opinionen lill förmån för denna fråga, hvilken
nu framkastas i elt ögonblick, då vi onekligen gro i en allvarsam
pennmgekris, fast här finnas många sorn gro öfvertygade
om att en sådan icke tinnes. Jag för min del har icke varit bland
dem, jag har sagt, alt en sådan redan har inlrädt; fast dess
maximum ännu icke visat sig. Detta kan anses såsom en olycksalig
spådom, och jag vill icke fortsätta debatten längre derom,
men jag vill endast säga att man borde hafva undersökt huru
härmed förhåller sig innan man velat frigöra räntan. Jag frågar
alla dem som vilja hafva den fria räntan, hvarför de icke begagnat
sig af tillfället att sammankalla alla stånden pä detta rum och der
gifva dem del af dessa vackra och vältaliga yttranden i statseko
nomien,
hvilka vi i dag hafva hört. När man vill öfvertyga sina
medmennisknr om en sak, hvaröfver de hafva rättighet att besluta,
och de sitta på fyra rum så vore väl det enklaste i verlden att
medelst den utväg som formerna tillåta tala till dem pä en gång
innan de hvar för sig besluta, så att alla kunde få höra, hvad en
inspirerad talare yttrar. Det tar vida mera än att läsa de återremisser,
som från det ena eller andra ståndet gå tillbaka til) Utsk.
der de oftast begrafvas. Man har icke gjort så, utan man har sökt
alt få detta till en fråga, hvilken man icke får disputera emot,
utan att anses abzurd, och man boi iblandar den icke obetydliga
skilnaden mellan en princip, som i sig sjelf är riklig och lämpligheten
för denna princips tillämpning. Denna fråga rörer egentligen
penningar, och när det är fråga om pengar och pengars värde är
det af stor vigt atl tillse från hvilket häll en sådan fråga väckes
och om bär icke finns åtminstone tvenne interessen. som söka genomdrifva
denna fråga »coute qui coute» och alt, med ett ord
sagdt, ifren för denna fråga har upstått, för det att en annan
fråga till stor del hänger på utgången deraf. Beträdande dem
som hafva penningar att utlåna inser man alt motivet knappt tar
i beräkning annat än enskilt intresse, och det skulle blifva en mer
eller mindre svår sak atl visa pä hvilka platser ett sådant intresse
hufvudsakligen kunde göra sig gällande och på hvilka platser ett
sådant motiv icke kan anses förekomma. Men så mycket måste
jag säga, att hvad angar börs-opinionen i Slockholm och Götheborg
så får man taga den med en viss varsamhet. Deras opinion
utgår visserligen från en känsla af pligt att arbeta för det sanna
och rälta, men jag befarar att äfven egennvllan deri leder äsig—
Jerna mer än personerna sjelfva afveta. Hvad angår den andra
delen af den fria räntans anhängare, så tillåter jag mig alludera
på att troligen frågan om räntans frigörande i detta ögonblick
härleder sig hufvudsakligen från den förtjusning hvari man arbetat
upp sig i afseende på förslaget att tillvägabringa jernvägar bär i
landet och att man numera vid närmare betraktande finner att det
är omöjlig att skalla medel till dessa verkligen förträffliga och
storartade, men i afseende på vidden, svindlande företag utan att
Utrikes ifrån uplåna penningar. Men resonerar man, troligen på
Den l Februari, f. m.
567
det sätt att man säger: Vi medge att den opinion som i början
af Riksdagen bär sökte göra sig gällande, härledde sig från alt
här i Sverige kapitaler finnas i mängd, och att Svenska folket
blifvit så rikt, att det kan göra hvad storverk som helst: och
detta hörde vi en talare i fråga om anslag till flottan lägga till
grund för hela sin argumentation, ålen nu har man kanska börjat
tro att del blomstrande i näringarne, tillvexten i kapitaler icke
är så stor, som man föreställt sig. Om inrikes län är just icke
nu fråga och att äfven örn bär i Stockholm kontanta kapitaler
möjligen finnas, som kunde användas till detta arbete, så är icke förhållandet
sådant i liela landet, ty der kunna vi af privatbankernas
operationer märka, att det måste snarare vara brist på pengar.
När nu sä är, har man funnit att man måsta taga sm tillflykt till
utrikes län, för alt kunna bygga jernvägar. Slen man förbiser
att dä man tror sig under denna goda konjunktur genom räntans
frigifvande kunna få pengar utrikes, försöker man verkligen härigenom
något sorn är ganska problematiskt, hälst frigjord ränta här
verkar platt intet på utrikes ort, sä vida icke meningen är alt låna
upp lill hvad pris eller härda vilkor som helst. Kanske ämnade
man dölja sådana härda vilkor med hoppet att få se räntan stiga
äfven i landet? Och jag mäste bekänna, att ehuru jag med all
sorgfällighet granskat de argumenter, hvarigenom man velat bevisa
all penningar skulle inflyta utifrån, genom räntans frigifvande, har
jag likväl icke funnit dessa argumenter bevisa någonting. Man
har blott upställt en sats sorn visar möjligheten att penningar
kunna tillflyta ifall utlänningen vill lämna län åt privata: men man
bar i och med detsamma lillkännagifvit att vi äro färdiga låta
Staten betala huru hög ränta som heldst, blott vi erhålla pengar
alt bygga jernvägar. Men mine llrr! jag får icke förbise, alt husets
upmärksamhet nu är sysclsatt inom de serskilda krelsarne
med annat, och då är det föga värdt att lala för väggarne. hvar
före
jag vill öfvergå till de anmärkmr, som finnas i Betänk, och
hoppas jag att Hr Gr. o. Landtm., så snart som möjlighet gifves
för talare i allmänhet att höja sin röst öfver sorlet, näst intill,
behagade ettdera lysta dem som sorla, eller den som talar. Detta
kan möjligen synas obefogadt af mig att anmärka, och jag ber
derföre om förlåtelse, men dff är ett nödvändigt vilkor för
att man skall kunna tala, att icke öronen fyllas af andras
röster.
Gr. Sparre bar såsom reservant gjort den anmärkn:n att
denna fråga egentligen icke bort remitteras till Banko-Utsk., sorn
icke dermed har någonting att skaffa: ty delta är icke ett Utsk.
som skall pröfva några statsekonomiska frågor. Häri instämmer
jag fullkomligt och erfarenheten har icke eller lärt mig alt det är
inom Banko-Utsk. som man finner största insigten och djupaste
omdömet i dylika frågor. Jag tror att det är en ren lagfråga och
jag vill söka belysa dess beskaffenhet, ehuru delta redan är betydligen
undangjordt af Utsk. sjelft och genom reservanternas yttranden.
Det har nemi. blifvit sagt alt delta lagstiftande är ett
263
Den 4 Februari f. m,
uttryck af de åsigter, hvilka redan sedan långt tillbaka i forntiden
gjort sig gällande inom Svenska folket och andra folkslag. Man
har nu upmanat oss att undanrödja detta lagstadgande emedan
andra länder så gjort. Jag får då bedja lirr:ne observera alt vore
frågan om att i st. f. en gammal och oduglig lagstiftning införa
en ny. tror jag icke att opinionen skulle vara emot införande t af
den fria räntan, ty blott det magiska ordet frihet är verkligen sådant,
att ehuru jag icke trodde det skulle förleda Ordftn i BankoUlsk.
till ali yttra en så allmän sats, natt det vöre orätt och o
befogadt
alt i något fall förneka enskilda personer att sig emellan
kontrahera om hvad som heldst, blott det icke rörer 3:dje mans
rälln, hvilket väl är alt utsträcka friheten något långt, — alt folket
i allmänhet icke borde vara obenäget för densamma. Jag frågar
då, hvad är det som gör, att opinionen alldrig varit för denna
sats, som den nya statsekonomiska skolan upställt? Jo, ofelbart
emedan folkets känsla säger det att det är orätt i hast gifva frihet,
der restriktion för långliga tider egt rum. R. o. Ad. torde
tillåta mig att anföra ett exempel som kanske synes något frivolt,
men sorn dock icke är mera frivolt än att det blifvit behandladt
utförligen i vår kriminallag. Delta exempel kastar en dager öfver
det förhållande, som upstår genom att borttaga ett lagförbud, som
slått fast i århundraden. Enligt den regel, som Hr Nordenfelt
upslällde, alt nemi. 2:ne personer, blott de icke gingo 3:dje mans
rätt för nära, borde ega rättighet alt träffa aftal sinsemellan, borde
äfven ogifta personer af olika kön, ega rätt att göra aftal sig
emellan, hvarigenom samhället förökas på ett af sedolagen såväl
som kyrkolagen förbudet sätt. Men dessa aftal, mine llrr, voro
fordom ganska hardt af lagarne bestraffade. Lönskaläge, ehuru
beroende på aftal mellan 2:ne personer, ansågs fordom mera
brottsligt, ja en synd både mot Gud och menniskor. Nåväl, när
denna opinion började i vissa klasser aftaga och det ansågs att
den icke just behöfde få stöd i lagarna, länn Gustaf lil för godt
vid den tidpunkt när Han ville ställa Sig iu med de lägre samhällsklasserne,
att mildra äfven lagen i des straffbestämmelser, ja
att aldeles borttaga både ansvaret och skamstraffet lönskaläge.
Denna lag, fick då genast namn af privilegium för den olyckliga
klassen, som mest lida af dessa vafta!: således borde Gustaf lil innan
Han borttog den gamla lagen, hafva sökt på annat sätt förebygga,
att derigenom icke alltför stora missbruk af dessa s. k. privilegium
skulle upstå. Gustaf lil var icke känd såsom stor moralist,
om Hans sedlighet bär Historien tillräckligt vittnesbörd. Hvad
blef väl följden? Jo, sjelfsvåldet steg i en oerhörd proportion
mot hvad det var förut. Jag vill nu fråga, är icke förhållandet
eller måste det icke, med kännedom om menskliga naturen, blifva
nära nog detsamma om den ifrågavartde förbundslagen bortloges?
Jo, säkerligen skulle det så, och skulle blifva på samma sätt som
om man strök ut den allmänna grundsatsen i vår civila eller kriminallag
innehållande förbund för ränta öfver 6 proc. Vi hafva
nyligen häraf haft ganska starka påkänningar, såsom då man velat
Deli 4 Februari f. m.
taga bort ilen solidariska ansvarigheten hos bolag, sorn idka näring
af sådan art, alt denna bestämmelse af Alder ansetts böra existera.
Vi hafva sett huru ofantligt ingeniös vår tid är uti att
bevisa, det frihet i näringar, frihet alt stå i ansvar för drifvande
af en bankrörelse, (såsom t. ex. här i hufvudstaden ställd pä acticr,
der man egentligen icke linner annat än en direktör eller
mäklare som skadar pengar) vore öfverensstämmande med lidens
fordringar. Lyckligtvis har K. M. icke funnit skäl att bifalla en
sådan frihet, och jag får säga att frigifvandet af räntan är af pricist
samma natur. Det är således mindre skäl i alt sysselsätta sig med
förflutna lider, än med den närvaride, och att se till huruvida liden
är inne att införa denna förbättring i vår handelslagstifning.
Tror linne att det är möjligt genom räntans fri g ifva ri d e alt förekomma,
det icke lOOO-tals persones under brinnande penningekris
blifva oder för denna sednare? Om jag hade den ringaste förmodan
att opinionen under denna Riksdag kunde så allmänliggöras,
att Svenska representationen, jag talar icke om folket i massa,
kunde förstå sitt penningeväsende, skulle jag vilja konformera mig
med lirr Nordenfelts, Geijerstams och llagströmers reservation på
så sätt nemi., att räntan skulle utlastas till hvad, belopp sorn
lieldst, å förskrifningar pä minst ett tusen Ridt' Rmt, alt betalas
0111 6 månader eller kortare tid under vilkor dock att lagen icke
intrader förr än efter ett års tid efter promulgationen, och sedan
bankrörelsen blifvit förklarad för fri näring under allmän lag. Nu
inser jag ganska väl att det icke går an att lagstifta på sådant
sätt, att jag säger mig vilja antaga räntans Ingifvande med vilkor
alt Konungen tillåter att penningerörelsen frigöres i form af pri -  vathanksrörelse, utan jag vill blott säga alt det är inconseqvent
att hörja med räntans frigörande innan bankrörelsen är fri. Hvad
är en bankrörelse annat än en näring med penningar? Vi hafva
en lag för den, men en lag som icke får tillämpas förrän vi hos
K. M. anhållit derom. Kan en sådan lag kallas fri? Om det
funnes en fri lag, om det i hvarje af våra städer funnes en bank
likasom i England och Skottland, (der det vanligen är 2 eller 3.)
dä vore faran af räntans Ingifvande snart sagdt ingen, ty då kunde
ovilkorligen den som blefve upsagd af sin fordringsägare, om han
hade någon kredit, fä penningar i någon närbelägen kretlitanstallt
som samlade in penningar och hade mera kredit än de enskildte
kunna hafva. Men 1111 börjar man med alt frigöra räntan och vill
troligen icke höra talas om alt frigöra bankrörelserna, och hvarföre
vill man icke det? Jo, derföre att man vill monopolisera
denna näring för R. St:s Rank, ty den ger så vacker utdelning. Vid
1844 års Riksdag började man då som nu med de yppersta och
grannaste fraser om nödvändigheten alt skaffa landet ett fast myntvärde,
så mycket nödvändigare som rörelsemedlet bestod egentligen
af papper och icke af metaller. Efter dessa vackra fraser kommer
man fram med förslag att öka sedelstocken med 4 eller 5 milhr.
Men, mine Hrr, så går det med de vackra grundsatser, som här
uttalas, att det ledande partiel före Riksdagen gör upp, huru allt
270
Den i Febrtilri f. m.
skall beredas, och då folket icke känner sitt penninge äsende och
icke kan passa pä rätta tillfället att göra invändningar eller fä up
lysningar,
höjas röster der och hvarför alt fä saken undersökt af ett
särskildt Utsk.; och dä frågan sedan förekommer här på Riddarhuset,
så afslås den; det behölves icke iner än att ett par personer upträda
mot densamma, ingen enda understöder den, den faller. Man
linner nu åter alla röster för genomdrifvande af räntans frigifvande
och, efter min tro, erkannerligen derföre, att man föreställer sig
derigenom lättare kunna erhålla penningar på utrikes ort. Jag
tillstår ali jag icke är i stånd alt tinna detta hvarken klokt eller
värdigt; åtminstone borde nian öfvertyga sig om, huruvida det är
möjligt att fä pengar utrikes från. utan att gå derhän att vilja säga:
vi ge 6, 7 °/0 lika godt blott vi fa pengar; hvilka högre räntor
och kostnader dessutom hufvudsakligen komma att stanna i deras
händer sorn skola operera med sjelfva lånet. Jag har sökt att
följa denna sak med all sorgfällighet; jag kan icke misstänkas för
alt hafva något slags intresse af alt räntan bihehålles, jag har
visserligen några kapitaler, och jag tänker aldrig att låna, — men
det finnas andra som vilja låna, väl icke för egen räkning, utan
för statens, det äro de sorn ifra för fria räntan. Det skulle kunna
vara nog tahult i denna fråga och jag ber dock alt få göra några
anmårknir i afseende på de reservationer, som afgifvits af åtskilliga
ledamöter af sammanfatta Utsk. Hr Wallenberg yttrar på ett
ställe: "Staten har icke på läng tid anlitat sin kredit. Då vi likväl
nu äro på väg att göra Statsskuld i stort, är det klart att äfven här
frågan om räntans frigifvande är af aldra största vigt — icke derföre
som misströstade man att Svenska Staten f. n. liehöfde gifva
mer än 4| eller högst 5 % för att erhålla penningar, men emedan
fri ränta ger den enskilde med dess mindre kredit, en nödig
motvigt, då han skall upträda i konkurrens med Slaten. Ty antagom
t. ex. att Staten skulle erbjuda 5 °/o ränta för sina län.
Månne icke den enskilde, som ej egde rätt betala mer än 6 °/0,
vid tider då penningelillgången vöre knapp, blefve i saknad af det
för honom nödiga rörelsemedlet.» Jag frågar, livad har den enskilde
att göra med räntan, såvida han ej lånar till Staten. När
det är bestämdt att det skall blifva Statsskuld i stort, så kan icke
den värda reservanten inbilla oss alt denna Statsskuld skall göras
genom uplåning inrikes, utan det är klart att han menar att det
skulle ske utrikes.
När man såsom llr Nordenfelt arbetar för en viss sak, bör
man väl icke gifva den det dåliga namnet af ocker, det är åtminstone
brist på taktik. Men jag säger, att det finnes tillfällen,
då man äfven nu lagligen kan taga och ge mera än 6 #/o, ty
det gifves någonting som kallas förlagsränta, och hvar och eu
som varit brukspatron och behöfver förlager, känner till denna
och vet att man kan få ge ända til 8 °/o • Ej heller sättes någon
genom det ifrågavaride lagbudet i förlägenhet för att få betala
högre ränta om lian så vill; det är således blott blå dunstcr
sorn man vill slå folk i ögonen med, ty hvar och en vet, att vill
Ren 4 Februari f. m.
?7i
jag gå så långt som möjligt för att på dåligt sätt förviifva me*
dol till att betala en skuld, nog linnas det utvägar att få deni.
Att pengar skola inflyta i landet derföre att räntan är fri, det
är någonting som samtlige Hrr Reservanter kringgått och blott
försäkrat att så skulle ske, men ingalunda bevisat. Jag har icke
upträdt för att motsätta mig en återremiss, det skulle vara fåfängt,
ej heller för att instämma i de principer, här framställts,
utan jag har blott velat uttala den grundsatsen, att det icke är
rätt att ovilkorligen antaga en riktig grundsats, när det sker i
en olämplig tid. Dessutom att säga det vi skola frigifva räntan
för alla lån som liro på 3, 6, eller 9 månaders tid. men bibehålla
den för andra, är ju blott en haiftnesyr, alldeles icke öfverensstämmande
med de principer sorn så väl lagberedningen
som lagkoinitén uttalat, — en haiftnesyr, som visar att man vill
göra något i denna riktning, men kan icke göra det fullständigt.
Det är handelslån som utfärdas på 3, G. å 9 månader och för
dem alla skall räntan frigifvas, ty man måste utsätta en tid hvarefter
lagen träder i verkställighet. -Jag medgifver att det är en
möjlighet, om krisen är snart öfvergående och allt går efter önskan
och vi få ett godt och ymnigt år. att några vådor deraf
icke inträffa. Jag skall icke fortfara längre, jag har nu fredat
mitt samvete, och R. o. Ad., som troligen kommer att votera
om saken, blir framdeles i tillfälle att se, huru mycken öppenhet
man då vill visa.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Jag vill så litet
som möjligt förlänga discussionen och inlåta mig i statsekonomiska
betraktelser öfver denna fråga, men då jag anser densamma
vara långt mera. till sin natur, politisk och statsekonomisk
än juridisk, har jag icke kunnat förbigå några satser, som
blifvit framställda af den talare, som först uptriidde. Han har
yttrat att kapital och arbete äro oskiljaktiga. Om detta yttrande
skall förstås så, att näringarne icke kunna upblomstra
eller utveckla sig utan kapitalets tillhjelp, så instämmer jag deri
fullkomligt. Men om han dermed vill säga. att kapitalistens intresse
alltid är detsamma sorn industriens och arbetets, sä befarar
jag att vi kunna hemta bevis på motsatsen af hvad vi dagligen
se. Industrien önskar naturligtvis att kunna disponera sitt
förlag till så låg ränta som möjligt, hvaremot kapitalisten måste
önska den så hög som han kan betinga sig. De sträfva således
åt alldeles motsatta håll. Man har sagt att förtroende i sådana
transaktioner icke kan upstå utan fullkomlig frihet. Enl. min
tanke grundar sig förtroende i penningeförhållanden icke på
räntefoten, utan på säkerheten. Man har vidare sagt, att penningen
endast är en vara. Denna sats har blifvit biträdd af
många statsekonomer, som betraktat denna fråga, och visserligen
är penningen en vara, men den är något annat derjemte, den
är det allmänna bytesmedlet man och man emellan, och mätaren
af alla varors pris. Det har förut blifvit anmärkt, att ka
-
272
Den 4 Febmari f. m.
pilalenie utgöra näringarnes drifkraft, och dertill kommer att
lagstiftningen bör gå ut på att så mycket som möjligt sprida
allmän välmåga och allmän trefnad. Alltså, om det är nödvändigt
att penningen cirkulerar, och för näringarne, att icke sakna
kapitaler, hvarförutan de skulle aftyna eller dö bort, så skulle
jag derifrån vilja härleda statens rätt att stifta lagar för räntefoten,
genom att icke medgifva penningen, sorn har en viss tendens.
att samlas på få händer, en obegränsad frihet. Vi veta
dessutom, att kapitalerna icke kunna beskattas och att näringarne
få framstå som förläggare af de skatter, som borde drabba kapitalerna.
Förhållandet må nu betraktas huru sorn helst, men
det känna vi, mine Hrr! att kapitalerna i liela verlden växt till
en oerhörd makt. För att öfvertyga oss derom behöfva vi blott
kasta en blink på penningemarknaden i Europa, och då se vi,
att kapitalerna förvärfvat sig ett välde, som reser i många delar
sitt hufvud högre än furstarne och folken. Då en makt kommit
till delta välde är det ganska naturligt att den skall söka utsträcka
detsamma ännu längre. Att försök i denna riktning, ge
nom
räntans frigörande, först upstått i de länder, der industrien
samlat de största kapitaler, och der äfven faran af penningens
inflytande minst kännes, såsom i England och i de större handelsstäderna,
på kontinenten, det är också, som mig synes, en
ganska klar följd af förhållandena. I hvad mån denna kapitalets
tillväxande makt, som endast kan jemföras med det inflytande
som pressen i sednare tider förvärfvat sig, är gagnelig oell
befordrar mensklighetens nytta, det är en sak, som ännu ligger
oafgjord. Emedlertid får man erkänna den såsom faktisk, och
att detta kapitalets inflytande äfven börjat sträcka sig till. vårt
land, hafva vi erfarit. Man bör för öfrigt icke neka att i sednare
tider förhållanden upstått, genom den oerhörda utsträckning
som handeln och näringslifvet vunnit, i följd hvaraf de lagar,
som nu inskränka kapitalernas rättigheter, i någon mån behöfva
förändras. Denna öfvergång måste likväl vara mild och icke
göras brådstörtande; ty dels är opinionen stämd mot en fullkomlig
frihet att för ett kapital fordra hvad ränta som helst,
och dels skulle det vara vådligt att gifva denna frihet en allt
för stor utsträckning. Om man nu öfvergår från dessa allmänna
satser till hvad som mera specielt rör förhållandet hos oss eller
stadgandet af en fri räntefot och uphäfvandet af lagarne mot
ocker, så har man under dfscussionen framhållit den satser, att
diskonteringen å korta papper, utgifna å sigt borde vara fri.
Jag befarar likväl att det skulle blifva nästan omöjligt att stadga
en lag med juridiska påföljder, som icke i det fallet skulle
kunna kringgås, och som icke kunde komma att utsträckas längre
än som för tillfället vore nyttigt. Jag skulle derföre tro att
man i denna fråga borde följa det bruk, som stadgat sig å de
större handelsplatserna; diskonteringen eger nemi. der rum redan
på förhand, d. v. s. långifvaren godtgör sig genast för den öfver
betalning,
l>en 4 Februari f. m.
273
betalning, han betingat 6ig. Hvad jag för min del skalle vilja
medgifva vore ungefärligen, att det icke måtte anses för ocker,
om vid belåningen af vexlar och skuldförbindelser, utställda på
kort sigt af högst tre månader, långifvare!! utöfver den lagliga
räntan betingade sig en särskild godtgörelse eller s. k. diskont,
dock skulle ingen förskrifning på diskontens belopp kunna utfärdas
eller dess utbekommande i laglig väg kunna äskås, d. v.
s. diskonteringar vore sålunda att betrakta som en tolererad sak,
grundande sig på förtroende man och man emellan, som lagen
icke bestraffade, men, som den icke heller beskyddade. Jag vet
allt för väl, att man häremot kan göra den invändningen, att då
lagen tillåter en sak, så bör den också lemna sin handräckning
för att bringa den till verkställighet. Härifrån tinnes likväl afsteg
äfven inom vår lagstiftning; ty den t. ex., som enl. sednaste
bränvins-lagstiftningen, utborgar bränvin, har ingen rätt att
fordra betalning derför, och andra exempel torde äfven kunna
framdragas. Om man frågar hvad som vinnes med att på detta
sätt endast medgifva lagligheten af en diskontering, ehuru lagen
icke träder emellan för fullgörandet af förbindelsen, så svarar
jag att man härigenom besparar exekutor och domare obehaget
att nödgas låna sitt biträde till utsökandet af förbindelser, som
i opinionen ännu äro stämplade som brottsliga och klandervärda.
Vidare undviker man se sedlar i omlopp, utfärdade på 10 °/0
eller högre, och genom en så beskaffad lagstiftning förekommes
i väsendtlig mån de missbruk, som genom större frihet skulle
kunna upkomtua. Om man nu också inedgifver att införandet af
den fria räntan, är till sin utsträckning i sin princip riktigt
hvilket jag ansett tvifvelaktigt, så blir det en annan fråga om
tidpunkten är inne att göra denna grundsats gällande. Åtskilliga
talare hafva redan i detta fall framställt sina betänkligheter,
och till en viss grad kan jag icke undgå att dela dem. Det är
sålunda icke min mening att på grund af hvad jag anfört, hvarken
yrka eller bestrida en återremiss, utan jag anhåller endast
att i händelse en sådan af R. o. Ad. beslutas, de åsigter jag
bär framställt måtte komma under Lag-Utsk:s bepröfvande.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Denna fråga utgör egentli
gen
en strid mellan praktiken och theorien. Ä ena sidan stödjer
man sig på theorien, å den andra på den praktiska erfarenheten.
Jag skall icke inlåta mig i vederläggningen af de
många theoretiska skäl, som här blifvit framställda; ty de äro
redan till en del vederlagda, och flere talare hafva redan anmält
sig, som säkert skola göra det mycket bättre än jag. Derföre
skall jag blott upfatta frågan från rent praktisk synpunkt.
Om den fria räntan verkligen skulle medföra den lycka, den
välmåga, den tillgång på penningar, som man talar om, så vore
det högst orätt att motsätta sig den, men jag tror icke att denna
fråga är så mogen som Hrr theoretici hafva framställt den, och
lil H. 18
274
Den 4 Februari f. ra.
vid bedömandet af denna fråga bör man icke allenast taga i betraktande
penningerörelsen sådan den visar sig bär i Stockholm,
utan äfven se på hurudan den är i de öfriga delarne af landet.
Då jag lefver på landet och slår i beröring med personer af
alla stånd och förhållanden, så känner jag i allmänhet på hvad
sätt penningen cirkulerar på landet. Den rör sig der på helt
olika sätt än här i Stockholm. Man lägger hufvudsaklig vigt
på att en penningebrist aldrig skulle kunna upstå, emedan den>
fria räntan skulle framkalla kapitalerne. Jag frågar om Hrrtne
verkligen tro att den fria räntan skall kunna skatfa kapitaler.
Den kan väl icke inom landet framkalla mera kapitaler än der
finnas, således, om den skall kunna åstadkomma ökade kapitaler,
så måste den inkalla dem från utlandet. Den tillfälliga vinsten
af en högre ränta skulle således komma att skördas af utlänningen,
och vårt fädernesland skulle derpå ingenting vinna. Hvad
jag nu sagt galler likväl endast om att för särskilda tillfällen
inkalla kapitaler från utlandet, jag talar icke om de kapitaler
som för längre lid äro placerade här i fasta obligationer. Man
har vidare såsom ett bevis på att den fria räntan icke skulle
medföra någon våda, anfört den svårighet man har att med säkerhet
kunna placera sina kapitaler. Det är väl möjligt att
denna svårighet existerar här i Stockholm, men bästa beviset på
att den i allmänhet icke finns i landsorten, och i Synnerhet icke
i Skåne, är att sparbankarne, oaktadt de fordra den största säkerhet,
utan svårighet kunnat utlåna sina penningar mot 6 proc.;
ty ehuru räntan varit 6 °/0 i Skåne och i allmänhet blott 4 i
Danmark, så har likväl vinsten af 2 °/0 varit för liten, för att
förmå Danska kapitalister att placera sina penningar här,
men om räntan blir fri och stiger till 12 0/o så är jag öfvertygad
att penningar för tillfället skola inströmma ä landet. Man
har vidare sagt att våra kapitaler gå utomlands, derföre att räntan
der är högre än här. Jag tror icke, att under nu?ar:de
förhållanden några kapitaler särskildt utskickas, för att placeras
i utlandet, ehuru jag väl medgifyer, att de kapitaler som vi från
utlandet skulle erhålla för försålda varor, för en kort tid kunna
komma att innestå, så länge den högre räntan der är rådande.
Men låt så vara! följden blir endast den att när penninge ställningen
återtar sin naturliga ställning och räntan här i landet,
såsom vanligen är förhållandet, blir högre än i utlandet, så återkomma
dessa kapitaler med den vinst de skördat och öka derigenom
kapital-fonden. I vårt land äro tjänstemännen i allmänhet
så lågt aflönade att de, såvida de icke hafva enskild förmögenhet,
äro tvungna att lefva på kredit tills de förvärfva) sig
en högre ställning i samhället Om nu den fria räntan införes,
så skall deras ställning blifva ännu svårare; ty då de icke hafva
någon reel säkerhet att erbjuda, utan endast sitt namn, så är
det ganska säkert, att de, för att erhålla lån, skulle blifva nödsakade
att betala 10 å 12 *>/<,. Jag hoppas val att det icke.
skulle gå till samma ytterlighet som i Norge. nemi. till 30 %>
Ben 4 Februari f. m.
275
men den ökade lefuadskostnaden skulle i alla fall yrka den största
löneförhöjning. .lag tror, att allmänna opinionen i allmänhet
är emot en fri ränta, och det kan man se deraf att ockraren
af den allmänna opinionen anses för simplare än en annan
lagbrytare, d. v. s. jag talar här-icke om de grofva brotten; ty
den moraliskt grofva brottslingen ryser man för, men man föraktar
honora ieke. Om nu den fria räntan införes blir ockraren
lika hederlig som någon annan menniska, och han skulle offentligen
upträda för att jouera af de penningar han fiirvärfvat sig
genom att ockra på andras bekostnad. Ehuru det föga bekymrar
mig om jag i motsatt fall skulle blifva benämnd trångbröstad,
— en benämning som lär brukas mot den fria räntans bekiimpare,
— så får jag likväl säga, att jag icke på minsta vis förkastar
principen af en fri ränta, och att den dag kan komma då
jag skulle önska att man tillämpade densamma. Men hvarföre
skola vi så raskt skrida fram på reformernas bana, då andra
länder dröjt dermed, ehuru de haft mera utvecklade penningeförhållanden
än vi, Amerika är det enda land, der räntan är
fullkomligt fri, der är det ingen skandal att taga 40 °/0, och
der gör man bankrutt och är lika hederlig karl som förut. Vidare
har man sagt att en fri ränta skulle stäfja spekulationslusten,
denna sats är falsk, ty erfarenheten i alla länder har visat
motsatsen. Huru komtner det sig t. ex. i England, att affärerna
der ibland gå sin jemna gång och ibland icke? Jo det
är till följd af den fria räntan; ty när räntan är lag. 2 å 3
°/0, så framkallar den helt naturligt spekulation, men när nu
räntan stiger, så stäfjas icke derigenom spekulationen, utan deri
tvärtom stiger och stiger ända till dess räntan stigit till sådan
höjd att vinsten på spekulationen icke längre dermed kan hålla
jemnbredd. Då störta spekulationerna omkull och derigenom
upkommer ett afbrott i rörelsen, sorn är i hög grad skadligt för
ett land, och det är detta afbrott, som man genom lagstiftningen
skall söka förekomma. I Danmark, ett land, tätt befolkadt och
mod vidsträckta handelsförbindelser, hafva väl theorptiska fraser
om en fri ränta blifvit framställda, men ännu har man icke vågat
att göra den fri i verkligheten, derföre att penningen lyder
under en helt annan lag än den vanliga. Hvarföre skola vi inlåta
oss på försökenas hana? låtom oss först se, om man vågar
antaga denna lag i Preussen, Österrike och Danmark. I Preussen
har man redan i 10 år stridt deremot, och det är först i
sednare tider som nian vågat införa den i England, sorn likväl
har så utvecklad penningerörelse och industri. Man säger vidare,
att man likaväl bör kunna sätta pris på pengar, som på
spannmål. Detta är en theori, sorn till sin princip är riktig,
men den kan icke tillämpas, derföre att penningen är den siste
skiljedomaren mellan menni,skan och varan. Jag skulle likväl
vilja tillämpa denna theori, på ett försök, på papper i vexelförare
ställda på högst 3 månader, helst på en månad, men jag
anser för högst oklokt alt i närvande stund, då vi äro i en
276
Den 4 Februari f. m.
penningekris, frångå gamla Jagar och kasta oss in på ett nytt
fält. Opinionen i landet är emot en fri ränta oell det i följd
af en moralisk känsla, som theorien har svårt att förklara En
återremiss anser jag icke tjena till något; ty jag är öfvertygad
att pluraliteten inom Utsk. är så conseqvent att den står fast
vid sin en gång yttrade tanke, och Bönderna hafva afslagit frågan
just derföre att de veta, huru det står till på landet. När
man hör någon yttra sig i en ekonomisk fråga, så tänker man
alltid på hvad den personen kan hafva för enskildt intresse, sorn:
motiverar hans åsigter, derföre får jag förklara, att jag icke haf
något sådant enskildt intresse. Den fria räntan skulle tvärtom
åstadkomma ett ganska vackert rplusn i mina inkomster, men jag
förklarar högtidligt, att egennyttan aldrig skall förmå mig att
tala mot min öfvertygelse.
Frih. von Saltza. Carl Anton Philip: Jag har haft
den lyckan att höra flera talare upträda, som på så talentfullt
och bevisande sätt försvarat den åsigt jag gillar, att jag knappt
har något att tillägga. Om också den fria räntan vore bevisad
vara theoretisk riktig, hvarom likväl hos mig finnes många dubier,
så återstår likväl den praktiska tillämpningen. I England
och Hamburg, stater der handel och fabriker utgöra hufvudnäringen,
der kan den fria räntan bära sig, men i vårt land är
förhållandet helt olika. I ett land med ett af skulder nedtryckt
landtbruk, der framåtskridandet får göra omätliga ansträngningar,
men tillbakaskridandet ofta beror på en tillfällighet, vidare med
ett bergsbruk, der förlagsrätten ligger hos kapitalisten, der är
förhållandet helt olika. Enl. min tanke skulle denna frihet här
kunna framkalla vådor af vida större vigt än en tillfällig pen
ningevinst
eller en tom theori. Långt från att anse det vara
ett skäl för räntans frigifvande, att det är fråga om att frigifva
den i Preussen, Österrike och Frankrike, anser jag tvärtom, i
likhet med Hr Tornerhjelm, att vi just derföre böra vänta tills
vi fått se, huru det slagit ut i dessa stater, hvars modernäring
är landtbruket. Vi hafva alldeles ingen skyldighet att i denna
fråga vara några förposter. Kapitalet, i sig sjelf en makt, anser
jag vara välgörande under alla förhållanden, när dess makt är
begränsad, men om denna gräns blifver borttagen, då utöfvar
den det förhatligaste tyranni. På grund af hvad som blifvit
yttradt af föregående talare, hvars åsigter jag gillar, får jag rösta
för bifall till Utsk:s Betänk.
Or. Posse, Gustaf: Lika med flera föregående talare är
jag fullkomligt öfvertygad om, att man, i en sådan fråga som
denna, icke allenast bör se på hvad som är theoretiskt rätt. utan
äfven på hvad som är praktiskt möjligt. Om "man endast ser
på det förra, men förbiser det sednare, så hyllar man den gamla
kända satsen »flat justitia pereat mundus», hvilken lämpligast kan
öfversättas med nblott en princip blir genomförd, så kan fäder»
Pen 4 Februari f. m.
277
neslandet gerna falla i ruiner.” Hvad angår den tlieoretiska delen
af frågan, eller om räntan bör vara fri eller icke, så förenar
jag mig belt och hållet i de af Hr Bildt framställda skäl.
Han har ådagalagt det ganska klart, och jag behöfver således
icke yttra mig deröfver. Jag utgår helt och hållet från den
åsigt att räntan i allmänhet hör vara fri, men om jag kommer
in på tidens gebit och ser efter, huruvida det kan vara rätt att
i närvar:de tidpunkt göra räntan fri i vårt Iand, så får jag förklara
att jag är af motsatt tanke med Hr Bildt, och att jag
förenar mig med dem som yrka bifall till Ulsk:s Betänk. Jag
ber att särskildt få anföra de motskäl jag har mot dem, som
påstå att det just nu är rätta ögonblicket att införa en fri ränta,
och att särskildt få anföra de skäl. hvarföre jag icke tror det.
Man har sagt, att om vi nu icke införa en fri ränta i landet,
så skulle kapitalerna lockas från rörelsen och föras ut, emedan
räntefoten är större utomlands än här. För det första får jag
nämna, att det icke är sannt, hvad man här talat om att räntan
utomlands och särdeles i Hamburg är så hög. Det har väl kunnat
hända att den i vissa ögonblick stått till 10 °/0. men öfverhufvud
har den icke stått öfver 7. Nå val, mine Hrr! om det
är sannt att den icke slått öfver 7. och då man har all anledn.
att förmoda, att, sedan Franska lånet blifvit inbetaldt, ingen särdeles
stor pennipgekris utomlands skall inträffa, och att således
räntan icke skall höja sig öfver 7 °/0, så frågar jag om det är
någon sannolikhet för att någon skulle vilja säga upp säkra kapitaler,
för att placera dem i Hamburg, der han icke eger någon
kännedom om förhållandena. Nu svaras det mig, att här
i landet finns en mängd kapitalister, som verkligen hafva relationer
derstädes, och som ega kännedom om affärsförhållandena
der, och som kunna placera ut sina kapitaler i stor skala. Det
är sannt att så är, men jag tror att dessa kapitalister i närvtde
stund icke äro generade af att taga 8 å 10 °/0 här i landet.
Jag tror verkligen icke att man i den vägen behöfver riskera
något; ty de göra det i alla fall, och jag anser icke att några
större kapitaler skola komma att gå ut, om räntan icke blir fri.
Vidare säger man att om räntan icke göres fri, så blir följden
den att när vi upträda på verldsmarknaden, för att söka statslån
i större skala, så skola vi icke erhålla något. Jag frågar,
om Hrrtne tro, att när Svenska Staten upträder på utländska
börser för att söka lån, man frågar efter hvad räntan är i Sverige.
Det frågar man icke efter, ulan Svenska Staten får i alla
fall rätta sig efter ränteförhållandena der. För öfrigt är den
nuvartde lagliga räntan tillräckligt hög i det afseendet; ty jag
frågar, om här finns någon som tror, att en Finansminister skulle
komma fram med en Kongl. Propos., eller någon representant
väcka en motion att vi skulle taga ett statslån i större skala
mot 7 ä. 8 °/0. Jag tror icke att någon skall våga fram
komma
med ett sådant förslag. Om vi blifva nödsakade att utomlands
söka lån för vårt land, så kan det aldrig blifva fråga om
278
Don 4 F e h r 11 a r i f. m.
én diskontränt», eller den ränta, som dagligen går tipp och ned,
utan det blir fråga om den stadgade räntan, och den har icke
vidkänts så stora skaRningar, sorn diskont räntan. Utgången af
vårt företag kommer icke att bestämmas af den ränta, sorn vi
erbjuda oss att betala, utan den kommer att bero på hvad säkerhet
vi kunna lemna. Jag uprepar ännu en gång att jag vill
se den Finansminister eller den representant som vågar yrka att
Staten skall uptaga ett lån mot 7 eller 8 °/0. Vår affärsverksamhet
på Europas börser kan således icke hafva något gagn af
att vi få en fri ränta. Dessa tvenne skäl anser jag vara de
hufvudsakligaste, som blifvit framställda af dem, hvilka önska att
räntan frigöres i närvärtde stund, nu skall jag be att få anföra
det skäl. som snart sagdt uteslutande förmått mig att upträda
mot räntans frigörande i närvärtde stund, men dessförinnan ber
jag att få utveckla orsakerne till den penningekris, som jag tror
förestå här i landet. De tva förnämsta orsakerna dertill äro
enl. mitt förmenande,, dels öfverdrifven egendoms-spekulation och
dels öfverdrifven import. Om detta nu är sanni, och om vi
dertill antaga såsom en sanning att all affärsverksamhet kan delas
i tre klasser; den affärsverksamhet, som göres af kapitalister
som icke göra affärer, utan med sina egna kapitaler; den som
göres af solida personer, sorn visserligen låna kapitaler, men
hvars spekulation är stödd på solid grund, och slutligen den
affärsverksamhet sorn göres1 af dessa svindlande spekulanter/som
icke ega något och sorn köpa ena dagen blott för att sälja den
andra. För att slippa uprepa definitioner vill jag gifva hvarje
klass ett särskildt namn. Den första vill jag kalla för kapitalisterna,
den andra för de solida i landet, och den tredje för
vinglarne. Nu sade jag. att penningekris botar att upkomtna
till följd af den öfverdrifna spekulationen och den öfverdrifna
importen. Vinglarne framkalla krisen och om nu denna kris
kommer, hvem hjelper man då genom att göra räntan fri? jo
man hjelper vingfaren. Flan kan derigenom åtminstone för momangen
blifva räddad, om han ock snart derefter kommer i en
Ohjelplig förlägenhet. Vidare hjelper man kapitalisten, sorn derigenom
får större ränta på sina penningar, men på hvems bekostnad
sker detta? jo det sker på bekostnad af hela den stora
massan industriidkare. Unnie få icke missförstå mig så som om
jag skulle säga. att alla de som yrka räntans frihet äro antingen
vinglare eller kapitalister. Enl. min mening således vore det i
synnerhet vinglarne,' som skulle komma att vinna på en fri ränta.
Vidare anser jag att striden om den fria räntan i närvärtde
stund är så stark att denna fråga icke kan falla. Om det är
för tidigt att få fri ränta, så är det klart att det blir en reaction
mot densamma, och att den blir upskjuten för en längre
tid’; om det deremot är af behofvet påkalladt att nu få fri ränta,
så är det klart att under tidernas lopp så ovedersägliga skäl
dertill skola yppa sig. så att den ganska snart blir frigifven.
Alla de, som vilja alt när en sak blifvit genomförd den äfven
Den4Februar f. m.
279
skall blifva beståndande böra derföre, enl. min tanke, denna’
Riksdag förena sig för bifall af Utsk:s Betänk, och för afslag af
räntans frihet; ty mine Hrr! alla slöra saker, och detta är en
stor sak, måste sjelfva kunna kämpa sig igenom. De måste inom
sig ega tillräcklig kraft för att segra öfver det motsånd. som
från ena eller andra sidan kan göras. Blifva de genomförda
genom någon slags öfverraskning, så skola de ovilkorligen slås
tillbaka, och således i det hela förlora derpå. Jag är intresserad
för att vi skola få deli frihet i handel och rörelse som ligger
i ordet fri ränta, men jag är lika intresserad för att den
icke skall införas på så sätt att vårt fädernesland vid dess införande
får besanna ordspråket »medan gräset växer svälter
kon.»
Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredr.: Det jemförelsevis
stora antal personer, som icke är benäget för en fri ränta måste
man väl kalla för det allmänna omdömet, och när nu theorien
kommer i strid icke allenast med detta, utan äfven med rättsförhållanden.
Sorn äro grundade på sekler gamla lagbud, så är
det naturligt att hvarje betänksam medborgare, som har äran
deltaga i lagstiftningen blir tveksam. Denna strid varseblifver
man ganska tydligt så väl i Utsk:s Betänk, som i de Betänk:det
åtföljande reservationer, och å ömse sidor Anner man ganska
tänkvärda sanningar framställda. Afven jag har långt före denna
Riksdag delat den framstälda åsigten att lemna kapitalerna mera
frihet att göra sig fruktbärande, men då nu stunden till ett sådant
afgörande kommit närmare, anser jag det vara min pligt
att noggrannt öfverväga, hvad som härvid kan vara eller icke
vara rätt. Att såsom åtskilliga personer föreslagit göra ränta»
helt och hållet fri, derom kan man icke yttra annat, än att det
är en tom theorb, som icke later tillämpa sig på bestående förhållanden,
och som står i strid med den praktiska erfarenheten.
Man har sökt ådagalägga, att den fria räntan skulle framlocka
kapitaler, men jag tvillar pä att någon skall låta förleda sig af
den lockmaten; ty för att framkalla något är det nödvändigt att
hvad sorn skall framkallas verkligen Annes. Kapitalisterna i vårt
land äro så få att det icke kan anses vara värdt i egentligare
mån derpå grunda en lagstiftning. Våra kapitalister utgöres
egentligen af kassor och privatbanker. Detta förhållande och i
Synnerhet det sednare gör att de kapitaler. som föreånnas alltid
Annas disponibla, och så beskaffade institutioner grundläggas allt
mer och mer. Detta förhållande utgör för mig just en anledn.
att afstyrka den fria räntan, enär det är alldeles uppenbart att
det icke skulle erfordras särdeles stor skicklighet hos dessa bankers
penningeförvaltare, för att i så fall göra räntan beroende
äf dem. Man har vidare lagt särdeles vigt på att det s. k.
Ockret skulle försvinna, men om1 någon af de andra satserna har
brister, så får jag, hvad delta skälet angår förklara, att jag anser
det lika med noll. Ockraren har att göra med en särskild
280
Den 4 Februari f. m.
klass af menniskor, det är sådane. som i förväntan pä något
underverk, som sällan inträffar, äro beslutna att för längre eller
kortare tid uppehålla sig. Ockrarens ställning till dessa personer
är åter helt enkelt den att han, genom täta omsättningar
och i förhoppning att gäldenären åtminstone någon tid skall
förmå uppehålla sig, skall erhålla sitt kapital återgäldadt åtminstone
en gång och i bättre fall två eller flere gånger. Ockraren
spelar på vinst och förlust, ofta lyckas han, och det gör att
han ibland kan hålla till godo med litet eller intet, och på så
sätt gå debet och credit ihop. Men någon rättsinnig kapitalist
lärer väl icke låta inleda sig i affär med sådana personer som
dem jag sökt karakterisera, om han ock derigenom skulle kunna
erhålla en eller annan proc. högre ränta. Det är uppenbart att
ockrarens ställning i ingen mån kommer att förändras genom en
högre eller lägre ränta. Man har vidare sagt, att den bundna
räntan skulle vara vådlig för jordbruket sjelf!; jag för min del
tror alldeles motsatsen; ty jordegendom i allmänhet och synnerligast
med afseende å de höga priser, hvarför den nu för tiden
köpes, förmår visserligen icke bära högre ränta än den nu lagligen
medgifna.
Af jordbrukaren användas helt olika slag af kapitaler än de,
som användas af industriidkare!!, och jag är alltså öfvertygad
att den obundna räntan i ingen mån skulle blifva tillfredsställande
för jordbruket. Särdeles vigtigt är ock att taga i betraktande,
huruvida denna tidpunkten är passande för införande af
den förändring, som är i fråga. Enl. min tanke är den det icke.
Det synes mig icke kunna vara välbetänkt att i ett så kapitalfattigt
land som vårt, företaga högst väsendtliga omstöpningar i
bestående grunder för penningerörelsen, då denna rörelse befinner
sig på den stora peirningemarknaden, uti ett abnomt förhållande.
Det må vara sannt att, då fallet utomlands är sådant
som nu, det nemi. att penningerärrtan der är betydligt högre än
den här lagligen medgifne, utländska kapitaler icke här kunna
påräknas till rörelsens underhjelpande, med mindre de band
lossas som nu fjettra räntan, men då erfarenheten, och icke minst
den sista tidens, visat, alt de kapitaler, t. ex. de som ingått genom
lrypotheksföreningarnes uplåningar, livrlka uplånats mot billiga
vilkor, så väl som de hvilka genom lyckliga konjunktioner,
såsom under åren 1854 och 1855 oss tillflutit, ändock icke kunnat
inom landet bibehållas, kan det ingalunda vara klokt att
emot betungande vilkor indraga utländska kapitaler, hvilka således,
ännu säkrare än de ofvannämnde, här endast skulle komma
att göra helt korta besök, endast efterlemnande tungan af en
betydlig ränta. Jag hemställer alltså till hvar och en, huruvida
det är skäl att vidtaga en i sig sjelf vådlig åtgärd, för att
framkalla ett så litet tillfredsställande resultat. Det enda skäl
jag finner till att i denna stund rösta för en fri ränta vore att
det måhända skulle blifva ett medel att stäfja det vingleri, som
med egendomshandel en längre tid har bedrifvits, men jag får
Ben 4 Februari f. m.
281
i ilet afseendet erinra, att correctivet vore allt för våldsamt och
ett vingleri af sådan beskaffenhet släfjar sig dessutom helt naturligt
sjelf, derigenom att brist på kapitaler upstå. Jag får derföre
i korthet förklara, att jag skulle anse det i hög grad dristigt, om
man i vårt kapitalfattiga land på en gång vultoge en åtgärd, soia
man i andra rika och således kapitalstarka länder ännu icke vågat
försöka. Deremot anser jag det vara skäl att göra försök, huruvida
icke för vexlar och verkliga affäfspapper, rättighet att taga
högre ränta än den nu tillåtna kunde medgifvas i någon viss män.
Af denna anledning önskar jag att Betänka mätte återremitteras,
och att Ul.sk:t ville tillse, huruvida icke för vexlar och löpande
förbindelser, förfallna till betalning högst tre månader efter utskrifningsdagen,
högre ränta, t. ex. 7 a 8 #/0, kunde få gifvas
och tagas.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf alt anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde dels skriftligen, dels
muntligen:
Endast enstaka röster bland dem som tänkt öfver Statsekonomiska
frågor och sannolikt ingen bildad jurist upträder numera i
ett proleslanliskl land, lill försvar för grundsatsen af i lag stadgadt
maximum af ränta. Jag lägger vigt på ordet proleslanliskl,
ty hos t. ex. Katholiker och Mahomedaner äger på sin grund af
deras religiösa föreställningssätt ett annat förhållande rum.
Men af dem som medgifva att räntan borde vara fri, göra
några dock invändningar emot grundsatsens tillämpning Satsen
är riktig i iheori, säga somliga, men duger ej i praktik, den har
visat sig otjenlig och skadlig i sin användning. Andra säga:
grundsatsen är riktig. Vi måste förr eller sednare antaga den. Men
vi äro nu på villovägar. Derifrån bör man icke på en gång och
kan icke jusi nu komma lill den rätta stråten.
Jag skall tillåta mig att särskildt bemöta dessa två olika slag
af motståndare.
De forsla, dem som påstå en theori kunna vara riktig, men
ej duga i praktik, har jag föga att svara på detta argument. Endast
det: all en theori, som ej kan tillämpas, enligt min tanka, i
sjelfva verket är falsk, stödd på oriktiga antaganden eller oriktiga
slutföjder. Man måste derföre i discussion om s. k. »theorier»,
vända sig antingen emot prremissen eller konklutionen. Att medgifva
riktigheten af båda och sedan ändock påstå, att theorien ej
duger att tillämpa, fastän samma just är upgjord för tillämpning,
är ett sätt att gå till väga, som måste afbryta all diskussion. Det
blir att argumentera emot maktspråk, tro, smak eller tycken.
Den andra klassen af motståndare kan ingalunda lika lätt,
åtminstone af mig affärdas. Jag hyser för dessa mina nuvar:de
motståndare den största aktning.
Det är obetridligen i all lagstiftning oändligen mycket lättare,
ali öfverenskomma om målet, dit man bör sträfva, än att bereda
282
Den 4 F ebro ari f. m.
en sådan öfvergång eller väg till detta mål, att man kommer dit
så fort oell med så ringa olägenhet som möjligt. Dessutom måste alltid
tillses om icke olägenheten af rubbningen eller förändringen ur
större än det man dermed kan vinna. Det är förmågan att öfvervinna
svårighet i afseende ä tid och sätt för stora förändringars
genomförande, som utgör en af den moderat-reformerade statsmannens
förnämsta egenskaper, sorn skilja honom från den lika
redlige, kanhända mera boksynte, men mindre erfarne och betänksamme,
radikale studenten.
Efter denna digression, den jag kanske ej skulle tillåtit mig
om våra betänksamma Utsk. inlemnat flera Betänkm till R. St:s
bord — anhåller jag nu, alt få uptaga några af de invändningar,
som jag hört framställas emot räntans Ingifvande nu bär i
Sverige.
Till en början får jag då förklara, alt jag uti en reservation,
aflemnad till Lagberedningens prot. d. 14 Qkt, 1850, tillstyrkt
räntans tongifvande, i öfverensstämmelse med det af Lagkonimitléen
redan d. 26 Sov. 1825 afgilna förslag. Jemte en annan ledamot,
n. v. Just.-Rådet Quensel, protesterade jag mot tillägget i 25 §
och den nya 8 § i 3 kap. af Lagberedningens förslag till llandelsBalk.
Pluraliteten stämplade indirekle hög räntas tagande såsom
ocker. Derigenom minskas konkurrensen. Penningehandeln kommer
ej i de bästa, utan fortfarande i mindre nogräknade personers
händer. Utom de motiver nyssnämnde reservation innefattar, åberopar
jag Lagkomitéens. Jag vill icke bär besvära med dessa
motivers uppläsande, då de äro tryckta och allmänt tillgängliga,
ålen de förtjena upnrärksamhet. Om desamma- voro då Gyllenborg,
Poppius, Zenius, Richert och Staaff ense. Just.-Ombudsnun Törnebladh
var ensam skiljaktig. Ilan erkände principens riktighet,
trien ansåg tiden då ej passande för dess tillämpning häri Sverige.
Men jag vill icke alt man på grund af någon auktoritet —-
den må vara huru hög som helst ■—- skall vidtaga denna lagförändring,
utan att man gör sig reda för, ocii är beredd på dess sannolika
följder, de goda och dem man kan anse mindre goda. Jag
kan för min del visserligen icke komma till annan slutsats än att
räntans tongifvande i allmänhet skall nedsätta räntefoten och göra
räntan i medeltal lägre än den nu är. Jag tror ock, att, om man
derjemte alskaffar deri s. k. omedelbara bysättningen, eller den sorn
kan ske Utan föregången utmätning; så skall man gifva det vi-rkLiga
ockret, det samvetslösa proeenteriet dödsstöten. Men sådant
hindrar ingalunda, att man med fri räntefot någon gång får tåla,
att offentligen höra omtalas betingande, af, och lagligt utkräfvande
af ränta, som man nu väl vet, alt den både betingas och utgår,
men till hvars' utsökande man icke nu kan anlita någon offentlig
myndighet. Hvad medclräntan är i ett land med ett af lag bestämdt
maximum, det vet icke någon menniska. Detta än ett stort
ondt, emedan det försvårar åtskilliga beräkningar för affärsmannen:
Just för den klass af affärsmän, som verkligen tillhöra de »stilla i
Den 4 Februari f. m.
283
landelia» och icke de s. k. »vinglarne», för att begagna en nyss
på l:sta Grelvebänken upgjord terminologi.
Räntan är alltid olika för 2:ne olika klasser af låntagare. För
dem. hvilka anses så säkra, att långifvare» anser risken ingen
eller reducerad till minimum, blir räntefoten endast beroende på
tillgång och efterfrågan, likasom priset å alla andra varor, när intet
maximum eller ingen taxa derpå af lagstiftningen sättes. En
medelränta bildar sig dä likasom ett medelpris för bästa hvete
eller för bästa kaffe, äfven för de bästa skuldförbindelser eller
hvad man på Börs-språk kallar de »finaste papper». För låntagare
åter, som äro mindre säkra, måste långifvare» tillägga ett belopp
motsvarande risken. Detta tilla gg s - b e lop | * är af samma natur sorn
alla assurans-premier. Det beror på tillfälliga, oändligen varierande
förhållanden. Någon beräkning af medeltal af dessa premier, eller
af mcdelräntan för osäkra låntagare kan knappast ske och skulle
tjena till föga.
För ofantliga risker mäste naturligtvis ofantliga premier betafas.
Seglaren, som med en bräcklig skuta vill fara öfver hafvet
under en stormig vintermånad, får betala mångdubbel assurans
emot seglaren under sommaren på ett välbygdt skepp. Den sjuklige
80-åringen. om han får lifassurans, får betala mångdubbelt
emot den friske ynglingen. Så måste ock spelaren, som vill låna
ny insats för att söka hvad man kallar »ressurs», eller bankrullören,
sorn vill låna respenningar till Californien, der lian dock ämnar
upgräfva guld, sannolikt betala enorm ränta. Dessa torde ändå
blifva föga lönande kunder för långifvare, jemförelsevis med
den försigtig?,' flitige och skicklige, fastän obemedlade köpmannen.
Den Sista klassen eller de osäkra låntagarne lemna vi nu t. ex.
utom räkningen.
Är det icke troligt, säger man då, alt medelräntan för säkra
löntagare blir lägre om ett maximum bibehälles, äivom räntefoten
frigifves? Nej! Det är lika litet tröligt/ som att man skulle få
bättre medelpris på säd, om man, under ett missväxt-är, tillåter
införsel, men förbjuder importören att taga mera än det under
goda år vanliga priset af t. ex. 16 Rdr för en tunna råg; fastän
den gäller 18 på verldsmarknaden. Jag liar vall detta exempel,
emedan det är i min tanka så uplysande som eli exempel kan
vara och emedan vi nyss haft1 erfarenhet af huru friheten verkat
på våra rågpriser.
Räntans fixerande har icke någon fast juridisk eller statsekonomisk
grund. Den har endast en filantropisk eller barmherlighelsgrund.
Den är för öfrigt ett bihang -— kanske ett nödvändigt
bihang — till de rcglcmenlcrande grundsatserna, som födt
förbuds- och skydds-systemerna. Dessa system, hindrande konkurrensen,
bilda alltid monopolier och privilegier. När monopolisten
eller dfen privilegierade blifva sä förtryckande, att rättskänslan
revolteras — revolter äro också ofta bihang till dessa systemer—■
så söker man korrektiver i maximi-priser, i taxor på bröd. kött.
dricka och på penningeränta — man bestämmer arbetslönernas
284
Den 4 Feb ru ari f. m.
belopp, snitten pä kläder. Man åtager sig att tänka, handla och
reglementera för allt.
Den fria räntefoten åter är en följeslagare till handelsfriheten,
till konkurrensen.
Emot all ränta och särskilt emot dess frigifvande åberopas
dock stora auktoriteter! Ja! det är sannt, att finn och med Aristoteles
t. o. m. Adam Smith, hafva mina motståndare att åberopa
dylika — bland andra Cato, Cicero, Seneca och Plutark. Dessutom
åberopas Moses Mahomet, S:t Lukas, S:t Thomas, nästan alla
katholska helgon och kyrkofäder samt åtskilliga kyrkomötens beslut.
Å min sida kunde jag åberopa Calvin, Hugo Grotius, Bentham,
och efter honom nästan alla tänkare i ämnet. Det är enligt min
tanka numera temligen klart, alt theologernas opinion hvilade på
ett missförstånd af 6 kap. 35 v. i Lucae Evang., innefattande endast
en upmuntran till barmhertighet, icke reglor för penningehandel
och räntefot. Bentham har ock, såsom mig synes, fullständigt
vederlagt Aristoteles och hans talrika efterföljares argumenter emot
ränta, hvilande på Aristoteles’ famösa sofism angående de ädla metallernas
och penningens sterilitet eller oförmåga att fortplanta och
sjelfva föröka sig.
Emedlertid hafva alla katholska länder — och dessa äro de
flesta af de s. k. civiliserade — haft stor svårighet ali legalisera
ens någon ränta. Endast genom kasuistik, genom hårklyfveri rättfärdigas
den der emot deras prester och emot folkets fördomar.
Jag tror det blifva förgäfves att, såsom en talare önskat, vänta
på reformer i della hänseende i Österrike och Sardinien, af hvilka
vi annars kunna hafva åtskilligt att låra. Men jag fruktar att fullkomligt
fri ränta i ett katholskt land, på den grund man der t. v.
måste bygga, knappast kan allvarligen ifrågasättas. Den fria räntan
är deremot en protestantisk inrättning. Jag hoppas derför
det bästa af vårt upplysta protestantiska PresteSt., på hvars afgörande
frågan troligen nu beror. Statsekonomer af första ordningen,
sådana som Sismondi och Leon Faucher, tillskrifva de katholska
ocker-lagarne en stor del i del försprång de reformerta länderna
erhållit framför de katholska i industrielt afseende. De lärda
doktorerna i Sorbonne hafva likväl alltid manligen stridt för
tillåtligheten af ränta, emot det blinda nitet hos provinsernas presterskap.
Ännu 1830, då Påfven förordnat att bigtfäderna icke
borde oroa långifvarne, protesterade åtskilliga franska Abhéer mot
denna påfliga liberalitet.
Hos forntidens filosofer hade protesten mot s. k. ocker troligen
sin rätta grund uti medlidandet med de gäldbundne, hvilka,
som bekant är, ofta af fordringsägarne såldes till slafvar, då de ej
kunde betala. Denna rättighet, hvars afkomling den omedelbara
bysättningen är, väckte och skulle naturligtvis alltid väcka ovilja.
Ej under då att de första kristna lärarne förmanade emot ocker.
Men om vi också nu ställa oss endast på filantropiens ståndpunkt
och vilja bevara de obetänksamme eller de mindre säkre låntagarne
mot allt för hög ränta, är det väl sannolikt, att sådant här,
De ii 4 Febr tiar i f. m.
285
ined den grad af frihet till hvilken vi hår kommit, skall hjelpa
dessa låntagare till bättre vilkor? Jag tror det icke. Jag tror,
att, oaktadt den bristfällighet, som ännu ty värr! återstår i afseende
å vår lagstiftning, bland annat äng. de s. k. tysta förmånsrätterna
och utsökningsväsendet — vi likväl genom räntans Ingifvande
här nu, med den konkurrens emellan både enskilda länegif—
vare och särskilda bankinrältmr, som f. n. v. förefinnas, vi icke
skola försämra utan förbättra ställningen äfven för denna klass af
låntagare.
En talare har, såsom jag antydt nyss — förklarande sig för
grundsatsen af räntans frihet — likväl ansett den ej nu kunna
tillämpas, då Regeringen icke framlagt förslag lill ändring i stadganderne
om de tysta förmånsrätterna och utsökningsväsendet. Det
har nu blifvit ett »moden på ett visst håll, när man sjelf lått förbinder,
att skylla på Regeringen. Då jag erfarit att näst efter
mig en ledamot af n. v. StatsRådet och ett för några år sedan afgånget
StatsRåd begärt ordet, skall jag icke gå dessa talentfulla
ledamöter i förväg med något försök att försvara Regeringen för
dess underlåtenhet i nämnde afseennde. Jag vill dock — jemte
det jag betygar min glädje och min tacksamhet derföre, att man
numera torde med säkerhet kunna påräkna biträde af Ordftn i
Lag-Utsk:t, vid genomförande af de länge önskade lagreformerna
och för de af mig och andra offentligen framställda lagförslagen
angående de tysta förmånsrätterna och utsökningsväsendet. — Jag
vill, säger jag, derjemte och med hopp att Regeringen då snart
ock skall bli oförhindrad att framlägga eller antaga dessa förslag,
likväl söka visa att desamma icke så omedelbart äro sammanhängande
med räntefotens frigifvande, att ju icke detta kan ske först,
det andra sedan. Det är ej ådagalagdt, att del ena är ett nödvändigt
vilkor för det andra. Den ädle Grin har väl sagt, att ingen
utländning nu ville placera penningar mot inteckning i Svensk
jord, då ingen inteckning medför absolut förmånsrätt och då vårf
utsökningsväsende är så lamt och långsamt. Jag tillåter mig dock
anmärka, att detta icke är fullt exakt. Utländska kapitaler till betydliga
belopp hafva verkligen, mig velterligcn — och min erfarenhet
kan dock ej i detta fall vara särdeles vidsträckt — blifvit
placerade uti svensk jord. Absolut förmånsrätt framför förmyndaremedel
finnas dessutom uti alla inteckningar, som tillkommit underen
föregående ägare af panten, eller uti af n. v. ägaren utgifna
intecknade köpskillingsreverser. Sådane äldre inteckningar, såsom
utgörande de bästa hypotheker, förstöras nu mera sällan af män
med affärsvana. En stor myckenhet af dylika inteckningar äro
derföre tillgängliga på penningmarknaden.
Ingen kan mera än jag önska nya Utsöknings- och HandelsBalkar.
Men jag tror dock icke, att utsökningsärenden behandlas
långsammare här än på åtskilliga andra ställen, t. ex. i England.
Det Engelska inteckningsväsendet är ock bestämdt sämre än vårt.
Mig synes i allt fall, att för det några brister finnas, dem
man ej ögonblickligen kari afhjelpa, man icke bör uppskjuta af
-
280
Den 4 Februari f m.
hjelpande! af amira, när det ej kan bevisas alt en bestämd tidsordning
i afseende å dessa reformer mäste iakttagas.
Vära mer eller mindre skuldsatta jordbrukare synas nu synnerligen
rädda för räntans frigifvande, Jag har sä mycket större
sympalhier för skuldsatta jordägare, som jag sjelf ty värr! tillhör
denna klass. Men jag tror verkligen icke alt vi löpa någon fara.
Jordägarne tillhöra icke i allmänhet -— jag talar icke örn dem,
som endast handla med egendomar på uplånta penningar —- den
klass, hvilken såsom osäker får betala assuranspremie!', jemte den
medelränta säkra låntagare erlägga.
Jag har förut sagt att för säkra läntagare bör medelränlan
blifva lägre vid fri räntefot. Jag glömde dervid tillägga ännu ett
skäl till denna minskning. Det särskildta arfvode hvar och en nu
låter betala sig för skammen och risken vid tagande af mer än
laga ränta, försvinner. Allt hvad som i denna form nu åtgår,
sfadnar i Iåntagarncs fickor.
Vi hafva i England haft samma fenomen som bär. År 1818
sattes en komité angående denna fråga. Komilécr sättas icke der
som våra Utskott efter ensidiga parti—afsigter, utan för att utreda
frågorna, få utmärktheter och specialiteter af alla partier der inträde.
Sedan höras andra de sakkunnigaste män i landel såsom
»vittnena. Nåväl! nämnde komité tillstyrkte, efter mogen öfverläggning,
afskaffande af den fixa räntan. Men i Underhuset segrade,
säger en stor statsekonom *)., fördomarne och routinen (»le
prejugé et la routine») och ockerlagarne bibehöllos. En annan
tänkare, kanske den störste nu lefvande i England **), säger i anledning
af parlamentets förfaringssätt i fråga om räntan: Landtbruksintresset
(»the agricultural mind») fruktade att räntan pä inteckningar,
ehuru den nästan aldrig stigit till den lagliga höjden,
skulle stiga ännu högre. Lagarne bibehöllos derföre af dem, på
det jordägarne måtte kunna (efter hvad de inbillade sig) få låna
penningar för litet billigare pris än hvad penningen var värd i
penninge-marknaden, likasom samma klass så länge bibehöll spanmålslagarne
för det den skulle kunna sälja säd för något högre
pris än på verldsmarknaden.
Kriserna i England 1825 och 1836 inträffade. Man märkte
de stora olägenheterna af den fixa räntan. Den är nu alldeles afskaffa!.
Ingen Engelsk possessionat begär nu att få låna för bättre
pris än andra medborgare.
På hvilkas bekostnad är det för öfrigt mina Hrr! som man
genom lag bestämmer räntan? Ty. värr! låta ganska få s. k. affärsmän
eller större kapitalister genera sig af dessa lagar, som
knappast kunna tillämpas annat än emot de mera enfaldiga. Men
det är den lilla klassen af samvetsgranna, jemte omyndiga och
fruntimmer, hvars affärer skötas genom ombud! — det är denna
klass af mest smärre kapitalister, som nu verkligen lider derpå,
*) J. B. Sav.
**) J. 8. Mill
Den 4 Februari f. m.
287
att penningen väl får falla i lid af öfverlind, men ej stiga i tid
af brist, till hvad den verkligen är värd. Klassen af sn)å kapitalister
tål under en period, då alla andra göra vinster, icke vid
denna orättvisa. Tål den också dervid, är det dock en sådan.
Detta skäl bör väga både på juristens och tilantropens vågskål.
En anmärkning kan jag icke underlåta. Regeringar och Representationer
binda räntan för enskilda, men låta sig deraf icke
generas uti egna transaktioner. Statslån uptagas i behofvets stund
emot obegränsad rabatt —- således obegränsad ränta. Banko-Diskonter
och Assistanser med allmänt understöd få taga 8 eller 12
proc,, der lagen för andra fastställer 6 proc. I detta fall kasta
sjelfva katholikerna dogmerna öfverbörd.
Praktiskt i lagstiftningsväg synas mig frågorna här nu kunna
upställas sålunda: Är konkurrensen nu här i landet så stor, att
man ej har att befara det monopolister på åtskilliga ställen skola
uppjaga räntan lill ett belopp, hvaremot medlidsamhetkänslan reser
sig? Är uplysninget» tillika nog stor för att kunna urskilja emellan
den ränta förståndigt folk och den som vinglare tillfälligtvis betala
och för att icke fästa sig vid detta sista slag af företeelser? Kunna
dessa frågor hesvaras med ja, då är tiden inne för reformens
genomförande. Annars icke. Ty annars skall sannolikt, såsom i
Norige, en reaktion inträffa — sådant vöre en olycka —- och då
är det bättre att dröja
För
egen del tror jag att vi nu här slå nog högt, att kunna
antaga reformen i sin helhet. Jag tror ock att denna reform
sker bättre, om den sker utan undantag och modifikationer, Dessa
skola till någon del förstöra de goda följderna. Men tilltror man
sig icke detta så, och på det de förskräckta må få lid att hemta
mod, vill jag medgifva den modifikation, att nu inskränka friheten
till vexlar och skuldsedlar på högst 90 dagar. Äfven dermed kan
något vinnas. Den rätta lösningen vore dock, enligt min tanka,
alt R. St antogo LagkomitfienS förslag, samt öfverlåta åt Kongl.
Maj:t att bestämma tiden då lagen, skulle träda i verkställighet.
Jag anhåller om återremisg.
llr Gripenstedt, Joli. Äng.: Jag är ledsen att på för
hand
nödgas tillkännagifva, det jag icke befinner mig fullkomligt
väl, och alt jag således icke heller är i tillfälle att nu behandla
denna vigtiga fråga så utförligt som jag eljest skulle önska. Redan
vid remissen af motionen i ämnet yttrade jag den öfvertygelsen,
alt man icke bonde föreställa sig att denna sak vore så mogen
i allmänna omdömet, att icke mycken obenägenhet och många
inkast mot densamma ännu kunde befaras, och jag finnér nu denna
min åsigt hafva varit fullkomligt grundad. Detta synes dels af
Utsk:s Utlåt, och dels märkes det af de yttranden, som nu här
hafva blifvit afgifna. Men man får icke heller förundra sig öfver,
att en viss farhåga ännu råder hos många i detta afseende, ty i
sjelfva verket är hela frågan om en fri ränta någonting nytt; ja!
så nytt, att det till och med endast är en ganska kort tid sedan
288
Den 4 Februari f. In,
man inom lagstiftningen erkänt, att någon ränta alls vore rältmJ*
tig. Allt frän forntiden ända intill den seduaste tiden har man
tvertom i allmänhet ansett räntan vara otillåten. Den siste värde
talaren har i delta afseende redan meddelat åtskilliga historiska
upgifter, men äfven jag ber att sorn hastigast få kasta en blick
tillhaka på dessa förhållanden: ty då man synes vilja vädja från
den theoretiska sidan af saken till den praktiska, tror jag det vara
af synnerlig vigt att man också gör sig noga och fullständigt reda
för de verkliga resultaterna af den olika lagstiftning som under
förllutna tider i detta afseende egt rum. Såsom jag redan förut
haft äran yttra, har man allt ifrån forntiden i allmänhet ansett
räntan vara någonting otillbörligt och derföre förbjudit densamma.
Redan Moses framställer detta såsom regel, och medgifver blott
undantag mot främlingar, hvilken benämning då för liden var synonym
med fiende. Nästan alla de derefter kommande bekämparne
af penningeräntan, siödja sig vid en stor mans authoritel, nemi.
Aristoteles, hvilken förklarar att det ligger något onaturligt och
orimligt deruti, att penningen, som sjelf är alldeles steril, skulle
kunna reproducera sig sjelf. Vidare anslog man den medlidsamma
sidan af saken, och fann det vara stridande mot en pligtskyldig
barmhertighet att utkräfva ränta. Nästan alla de gamla kyrkofäderna,
såsom den h. Ambrosius, Basilius, Augustinus m. fl., hvilkas
yttranden härom jag sett af andra citerade, öfverensstämma deruti,
alt det skulle vara någonting hårdt och ogudaktigt uti att sålunda
skörda der man icke sått, och att (såsom de yttra sig) ockra på
den fattiges hunger och nakenhet. Till och med den store reformatoren
Luther utfar med den största bitterhet mot bruket afränta
och påstår att hvar och en är en ockrare, hvilken, liksom en tjuf
förtjenar galgen, som lånar ut pengar till 5 å 6 °/0. Här i
Leipzig, säger han, begär man emellertid ända till 40°/oomåret;
och han vädjar till Gud och menniskor, om icke detta är skändligt
och ogudaktigt, ben enda bland theologerna sorn härifrån gör ett
undantag är Calvin, och den siste talaren har redan anmärkt att
statsekonomerna i allmänhet härifrån vilja härleda de Protestantiska
ländernas större frihet i detta hänseende, och i sammanhang dermed,
äfven deras större frihet och framsteg i nästan all annan rörelse
och industri.
Men såsom ett faktum af allt detta visar sig således, att under
hela den förflutna tiden var räntan af theologiska skäl förbjuden;
och hand i hand med den kanoniska lagen, gick äfven den
borgerliga. Förbud mot ränta finnér man redan intaget i stadgarna
från Aachen år 789, och detta förhud qvarslod jemt 1,000
år i lagen, ty först efter den minnesvärda förhandligen härom i
konstituerande församlingen i Frankrike den 12 Oct. 1789 blef
räntans laglighet erkänd.
Om man nu efterser, huru tillståndet var under hela denna
tid, då räntan var förbjuden, så skall man finna att just under den
liden bedrefs ockret i vida högre grad än någonsin sedermera.
Det
Den 4 Februari f. m.
289
Det enda undantag, sora, mig velerligt. i detta afseende fordom existerade,
är Athen, der, enl. Solons lagstiftning, räntan lemnadesfri;
oell delta var också det enda ställe der under dessa tider en måttlig
ränta fanns. Ty vid den tiden lärer den allmänna räntan derstädes
varit 10 °/0, då likväl den afkastning, som industrien i allmänhet
lemnade, upgick till ojemförligt mycket mera. Detta exempel
på en tillåten och fri ränta, det enda som från forntiden finnes,
slog således der ut öfver all förväntan tillfredsställande. I Rom
deremot, der räntan dels var absolut förbuden, dels ett maximum
derför betämdt, existerade alltid ett förfärligt prejeri. Alla talade
deremot, alla sadps ifra deremot, men i verkligheten bedrefs det
likväl i hög grad, och detta äfven af sådana män som Cato och
Brutus, hvilka påstods ockra obarmhertigt, och taga ända till 100
°/0 i ränta. Så snart emellertid någon folktribun ville göra sig
behaglig för folket, så framkom han alltid med förslag om förbud
mot räntan eller med förslag att alla skulder skulle afskrifvas.
Följden blef den naturliga, att ingen egendomssäkerhet fanns, alt
inga långifvare erbjödo sig, och alt de som liehöfde penningar måste
förskaffa sig dem hos ockrare på orimliga vilkor. 40 å 50
°/0 lärer hafva varit det vanliga. I förbigående vill jag nämna
alt äfven i England, som likväl i detta som i många andra fall
gått i spetsen för de frisinnade åsigterna, har man på sin tid skattat
åt de nyss nämnda prohibitifva grundsatserna. 1 Henrik Villis
tid bestämdes räntan till 10 °/0: under Edvard VI blef ali ränta
helt oeh hållet förbuden; Drottning Elisabelh bestämde den åter
lill 10 °/0; Drottning Anna nedsatte den lill 5 °/0; och sådan har
den i lagen bibehållits ända lill sednare lider, då olägenheten af
den fixa räntan började kännas allt mer och mer tydligt och allmänna
opinionen i följd deraf yrkade på förändring och frihet.
Ar 1819 togs första steget i sådant hänseende, hvilket vidare fullföljdes
1833, och slutligen antogs den nu gällande lagen 1840,
som lemnar räntan fullkomligt fri för alla lån öfver 10 Pund St.,
hvilka ej äro intecknade i fast egendom.
För att stadga sin öfvertygelse om de praktiska verkningarna
af en sådan lag angille räntans frihet vet jag knappast någonting
lärorikare än de vittnesmål, som blifvit afgifna inför Engelska Parlamentet
angille frukten af den vidtagna förändringen. Man finnér
häraf, att alla de afbörda personerna, hvilkas insigter i detta fall
äro öfver allt tvifvel, på det aldra amplaste sätt sammanstämmande
yttrat, att verkningarna af lagen varit ytterst gynnsamma och välgörande.
och att England olvifvelakiigt hade den förändring, som
vidtogs 1833, ali tacka för att den svåra krisen år 1839 gick
landet jemförelsevis så lindrigt förbi, utan att på långt när medföra
så förderfliga verkningar som den föregående krisen af år
1826. Och det är, mine Hrr! just med afseende på dessa s. k.
penningekriser, som den fria räntan, efter min åsigt, i främsta
rummet utöfvar ett sä oändligen vigtigt och nyttigt inflytande.
Under vanliga förhållanden, då allt går sin jemna gång kan det
III II. 19
290
Den 4 Februari, f. m.
vara någorlunda likgiltigt, om räntan är fri eller icke; ty den häller
sig då i alla fall vanligen lägre än som i lagen är bestämdt.
Men låtom oss deremot eftersinna, hurudant i de begge olika fallen
— fri ränta, eller begränsad ränta — förhållandet blifver då en
penningekris är i annalkande. Vid sådana tillfällen, då penninge
brist
börjar yppa sig, strömmar allmänheten först till bankerna.
Depositioner uttagas, kreditiver lyftas, fordringar upsägas. och nya
lån sökas i ökadt mått. Om räntan nu är bunden, hvarigenom
bankerna hindras, dels ifrån att sjelfva (fast på drygare vilkor förstärka
sina fonder), dels att af de lånesökande taga hvad penningen
i sjelfva verket för tillfället är värd, så hafva bankerna ej någon
annan utväg än att börja en s. k. strypning, d. v. s. minska
sin rörelse, och endast sparsamt utgifva nya lån i de förfallnas
ställe. Men hvad händer då? Jo! att alla vanliga affärsförhållanden
derigenom blifva på det betänkligaste sålt rubbade; att de,
som räknat på lånetillgångar enl. vanligheten, icke kunna upfvlla
sina förbindelser; och alt slutligen några penningar knappast på
något vilkor kunna erhållas, — med ett ord, krisen medför total
penningebrist. Och hvilka olyckor som deraf kunna upstå, genom
ett stördt förtroende och tvungna försäljningar både af varor och
fastigheter, det är lätt att förutse, och det veta vi alla. Men lå
tom
oss nu antaga det andra fallet, eller att räntan vore fri. I
början af krisen visar sig då samma phenomener med upsägningar,
uttagningar m. m., som förut blifvit omnämnda, men deraf följer
nu att räntefoten börjar stiga. Detta framkallar åter i sin ordning
penningar på marknaden och bankerna och kapitalisterna behöfva
derföre icke (åtminstone pä långt när ej till samma grad) stoppa
sin rörelse, utan den (ortgår, fast på drygare vilkor. Penningen
blir dyrare, men tillgången derpå uphör icke; näringarna känna
tyngden af en hög räntefot, men deras fortgång afslites ej våldsamt.
Detta är ett förhållande, åt hvilket jag tror att man i allmänhet
icke lemnar tillräckligt stor upraärksamhet. För att undgå
olägenheten af en updrifven ränta inskränker man denna genom
lag, men man besinnar icke att de alternativ hvarpå man har att
välja, icke bestå uti att få penningar mot hög eller lag ränta, utan
uti att antingen få penningar mot högre ränta eller också inga
penningar. Genom att söka skydda de penninge-behöfvande för en
lindrig och öfvergående olägenhet störtar man dom i en mycket
större och för deras framtid måhända afgörande. Låtom oss uplysa
detta genom ett exempel, såsom man gjort vid de Engelska
vittnes-förhören. Antag att en affärsman behöfver 100,000 R:dr
på ett halft år. Om då räntefoten stiger med 2 a 3 °/0. så är
det visserligen sannt, att lian härigenom nödgas för sitt lån under
tiden betala 1,000 eller 1,500 R:dr mera än vanligt; men hvilken
obetydlighet är ej denna förlust emot den förlust, som blir följden
af en brådstörtad försäljning, ifall han dertill tvingas; och detta
blifver likväl oftast den enda utvägen för honom, ifall penningen
genom en välment, men oklok, lagstiftning är bortjagad från marknaden.
Ty om affärsmannen under sådana förhållanden kan reali
-
Den 4 Februari f. m.
sera sina effekter med 20 a 25 °/o rabatt bör han skatta sig
lycklig, och likväl gör detta då för honom en ren förlust af 20
a 25,000 R:dr, — i sanning någonting helt annat än den obetydliga
ränteskilnaden han eljest fått vidkännas. Och allt detta, mine
Hrr! är en naturlig följd af sakens egen beskaffenhet. Hvad är
det som man söker? jo, man söker att åstadkomma en lägre ränta;
men hvad är det, som i allmänhet bestämmer den lägre räntan?
jo, stor penningelillgång; och hvad framkallar denna tillgång? jo,
en stor vinst. Om man nu skulle följa samma princip som forntidens
lagstiftare, så att man förbjöde ali vinst på kapitaler, så är
det klart att man i och med detsamma också förhindrar penningarne
att anmäla sig. Denna princip har man visserligen nu i sin
fulla utsträckning frångått; men man har, så att säga, från förbudssystemet
kommit in på s/ci/dds-systemet, Man har väl icke fullkomligt
borttagit all vinst på penningen, men man har inskränkt den,
och i och med detsamma har man äfven inskränkt tillgången derpå,
och derigenom motverkat sitt ändamål. Ty den enda säkra och
naturliga grunden för en låg ränta är alldeles densamma sorn gäller
för hvarje annan prisbestämmelse, nemi. förhållandet mellan
tillgång och efterfrågan; och ju mer man motverkar en ymnig
tillgång på penningar desto mera höjer man också i sjelfva verket
priset derpå, d. v. s. räntan, ehvad för konstlade medel man också,
till dettas förhindrande, i öfrigt behagar tillgripa.
Hvad angår den brist på konkurrens, som man påstår här
kunde befaras ifall räntan vore fri, så anser jag, för min del^detta
inkast icke hvila på någon giltig grund. Vi hafva f. n. en lemligen
stor tillgång på hanker och låne-inrättningar, och det belopp
af bytesmedel, som af dem hålles i rörelse, har på sednare tider
ganska betydligt stigit. Om jag sammanräknar Riksbankens och
Privatbankarnes sedelstock, sedan de Rikshanks-sedlar blifvit afräknade,
som ligga i Privatbankernas kassor, så utgjorde densamma
.1844 omkring tjugufyra milhr, 1850 omkring tjugunio mill.-r och
1856 omkring fyratiosex milhr. Den har således i det närmaste
fördubblat sig på de sista 12 åren; och, då den är fördelad på nära
40 serskilda bankinrättningar, tror jag icke att man kan kalla delta
för en obetydlig konkurrens. 1 detta afseendet anser jag således
ingen fara för något monopoliserande af penningerörelsen vara för
handen, och otvifvelaktig! komma utsigterna, i sådant fall, för framtiden
att än ytterligare förbättra sig. Men jag ber att man icke
blott fäster upmärksamhet vid denna konkurrens inom landet; man
bör äfven taga i betraktande det samband, hvari vi stå med andra
länder. Ty nu mera är det icke vidare möjligt att tänka på någon
isolerings-politik i detta fall såsom i de flesta, utan i det fallet
andra sammanbinda nästan alla civiliserade länder med hvarandra
och blifva till en viss grad, så alt säga, solidariska i hvarandras
rörelse. De ställen sorn utgöra den egentliga Svenska penningemarknaden
äro, såsom redan blifvit sagdt, Hamburg och England,
och på båda dessa ställen är räntan fri. Om nu derstädes inträffa
några betydligare penningekriser, så är det enl. min tanke en gan
-
292
Den 4 Februari f. m.
ska beklaglig omständighet för oss att i detta afseende vara bundna
och icke kunna följa med den förhöjning i räntesältningen, som
der betingas, ty af lätt begripliga skäl äfventyra vi derigenom, att
alla disponibla kapilaler söka den förmånligare marknaden, och att
vi sålunda i en hast kunna blifva nästan rensopado på penningar.
Att sådana kriser verkligen förestå, att vi så att säga stå på tröskeln
till ganska betydliga förändringar och rubbningar i financielt
hänseende, det tror jag mig kunna inse. Det finnes dertill, enl.
min tanke, f. n. tvänne ganska tänkvärda anledmr, genom nya förhållanden
som upstått och hvilkas verkningar ingen kan på förhand
beräkna. Den ena omständigheten, hvarpå jag syftar, är den
ganska märkvärdiga förändring som inträffat i tillgången å de begge
ädla metallerna, och den deraf i framtiden sannolikt upkommande
rubbning i värdeförhållandet dem emellan.
Man vet alt guldproduktionen tilltagit så, att den på de sista
5 åren utgjort omkring 120 milkr Pund St., och sista årets produktion
upgick ensamt till mer än 26 milkr Pund. En följd häraf
har varit att i Frankrike, der en dubbel myntfot existerar, inom
den korta tiden af tre år den högst betydliga massan af silfvermynt
som der cirkulerade och hvilken blifvit beräknad lill bortåt
50 milkr Pund St., nästan hell och hållet försvunnit ur rörelsen. Man
har spårat en del deraf som gått till Orienten; ty sista årets export
blott till Indien och China upgick till 14 milkr Pund St.
Myntningen af guld i Frankrike har deremot på de sista 4 åren
ökats så förvånande, att den sammanlagda summan deraf upgår till
70 milkr Pund St. Metallernas inbördes värde har likvä licke ännu
förändrats i så hög grad som man under sådana förhållanden skulle
kunnat förmoda; ty den skillnad som i detta afseende pä de sista
åren upkommit belöper sig icke till mera än några få proc. Grunden
härtill är otvifvelaktigt att söka i den omständigheten som jag
nyss nämnde, eller att en så ofantlig massa guld blifvit konsumerad
i och för ny myntning, men i samma ögonblick som detta behof,
svnnerligast i Frankrike, blir upfyldt, torde det vara fara värdt
att rubbningen i priset mellan guld och silfver hastigare tilltaga.
I förbigående vill jag nämna alt jag anser som en lycka för oss,
att vi blott ega en myntfot, ehuru jag icke är blind för de olägenheter,
som kunna upstå genom silfrets tilltagande dyrhet. Men
detta hör likväl mindre till nu förevar:de ämne, och något annat
tillfälle torde väl erbjuda sig, då det blir lämpligare att deröfver
mera utförligt yttra sig.
Den andra af de stora omständigheter, hvarpå jag nyss lfånsyflade,
då jag talade om orsakerna till möjligen förestående brytningar
i den financiella ställningen för framtiden, är den alldeles
ofantliga tillvext af rörliga kapitaler, som på sednare tider upstått
i hela verlden. Om man kunde upskatta det rörliga kapital, som
sålunda finnes nedlagdt i allahanda inrättningar såsom jernvägar,
kanaler, grufvor, fabriker, ångbåtar, gaslvsnings-anstalter och i tusentals
andra industriella inrättningar, så skulle man häpna och
finna att detta kapital är någonting alldeles omätligt. Besinnar
Den 4 Februari f. m.
293
man vidare, alt liela denna ofantliga massa af rörlig förmögenhet
representeras af valutor som cirkulera bland allmänhet, så tror jag
alt man deruti skall finna, dels en förklarings-grund till den plötsliga
pris-stegring på nästan allting, som upkommit i alla lander,
dels en ökad anledn., att stora financiella kriser lätteligen kunna
upstå. Men det är nu icke tillfälle att vidare ingå i dessa omständigheter,
hvilka jag blott velat antyda såsom orsaken dertill att
man måste vara beredd på ekonomiska rubbningar i de penningstarka
länderna, och, såsom jag nyss hade äran nämna, det är
just för sådana fall, som jag anser det vara så synnerligen vigtigt,
att vi icke hafva en black om foten, och äro bundna genom några
inskränkande bestämmelser i afseende på räntan.
Hvad för öfrigt vidkommer de praktiska olägenheter för några
vissa fall, som man här omnämnt, i händelse en lag om fri
ränta antogs, så torde det vara mindre nödigt att dermed uptaga
R. o. Ad:s tid, då redan åtskilligt som synes mig fullt tillfredsställande
blifvit i detta afseende af andra talare anfördt. Jag vill nu
blott för min del yttra den åsigt, att ehuru jag som princip, och
äfvenledes utan tvekan i afseende å de praktiska resultaterna hyllar
den åsigten att en fri ränta utan inskränkning, vore för landet
högst nyttig, så anser jag likväl att man, för att förekomma de
mindre tillfälliga rubbningar, som måhända deraf eljest kunde blifva
en följd, häruti under en öfvergångstid gerna kan medgifva några
modifikationer. I detta afseende kan man förfara på flerahanda
sätt; man kan inskränka den fria räntan lill vexlar och löpande
förbindelser; man kan inskränka den i afseende på tiden till blott
s. k. koria papper; och man kan fastställa ett minimum i afseende
å summan — med ett ord det finns många sätt att ställa så till
att, åtminstone efter min tanke, omöjligen någon fara i praktiskt
hänseende skulle kunna upstå.
Jag slutar nu med att uttrycka den förhoppning, att om också
icke denna gång frågan om räntans frihet förmår att göra sig gällande
såsom lag, likväl R. o. Ad., der en större insigt i dessa
ämnen kan påräknas, måtte genom bifall till principen, föra denna
vigliga angelägenhet ett steg närmare till dess lösning på ett sätt,
som öfverensstämmer med detta Stånds högre upfattning af förhållandena,
och med den riktning till en större frihet som i så många
andra afseenden på sednare tider, till vårt lands sannskyldiga nytta,
blifvit beträdd.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Fåhreeus, Olof Immanuel: Om förkastligheten af den
här i landet ännu gällande tvångslag för penningeräntan och om
anledmne till förändring deraf är jag hufvudsakligen af samma mening
som de 2:ne siste talarne. Jag har emellertid trott mig böra
skärskåda frågan från vissa synpunkter, som förut icke blifvit vidrörda,
och jag her att derom i korthet få yttra mig
Då fråga är att förändra en gammal lag är det af vigt att
294
Den 4 Februari f. m.
göra sig reda för skiljaktigheten emellan de narrande tidsförhållanderne
och dem som egde rum när lagen stiftades.
Den ifrågavande lagen har sin uprinnelse från en tid då snart
sagdt all handel var underkastad tvånget af genom lag bestämda
varupriser. Det var en vigtig upgift för den tidens Statshushållning
att genom taxor ordna priserna inom grånsorna af det måttliga.
Sådant kan förklaras endast genom dc då rådande patriarkaliska
styrelse-grundsatser, som fordrade skydd för de svagare,
de obemedlade, emot de starkare penningemännen. Tillämpningen
af dessa grundsatser kunde då synas så mycket mera påkallad,
sorn dels säljarne voro, i jemförelse med varuförbrukarne, ganska
få, och dertill för det mesta främlingar, under det att de sednare
voro landets egna barn, dels den tidens varuvexling, likasom penningerörelsen,
i anseende till saknaden eller bristfälligheten af allmänna
kommunikations-anstalter, långt ifrån att vara utsträckt öfver
hela landet, var nästan exclusift inskränkt till de särskilda handelsplatserna
hvar för sig.
Förhållandet härmed är nu himmelsvidt olika, tack vare civilisationens
inflytelse och industriens i samma mån gjorda framsteg.
Icke endast landets egna gränser innesluta nu våra handels- och
penningeaffärer. De hafva sin utsträckning till hela den handlande
verlden. Skiljemurarne hafva i detta hänseende fallit emellan alla
civiliserade länder.
Härigenom har den allmänna penningerörelsen kommit i ett
förhållande, som fullkomligen kan förliknas med del naturförhållande,
som gäller för verldshafvet, hvilket efter vindar och andra
inverkande orsaker på olika delar af jordklotet periodiskt stiger
och faller, men alltid visar en benägenhet att åter komma i nivå.
Detta måste nemi. gälla som naturlag äfven för penningerörelsen,
då någon damm deremot icke upställes.
Med trygghet torde det kunna påstås, att, om dessa förhållanden
egt rum vid den tid, då lagen om visst maximum för penningeräntan
här i landet stiftades, den aldrig skulle hafva tillkommit.
Sådant oaktadt, och då fråga nu är om lagens uphäfvande
eller förändring, är jag långt ifrån att bestrida, att ju icke varsamhet
är af nöden. En lagstiftning, som bestått i århundraden,
mäste hafva slagit djupare rötter, ju mera den ingripit i de allmänna
samhäHsförhållanderne, och då man vill uprvcka dessa rötter,
må det visligen tillses, att Statskroppen deraf ej skadas.
Af de föreg:de talarne har det näppeligen varit någon, som
bestridt grundsatsen om fri ränta. En talare har likväl sökt visa,
att friheten i detta som andra fall i ett laghundet samhälle rättsenlig!
kan underkastas vissa för det allmännas väl erforderliga inskränkningar.
Ilan har härvid åberopat såsom exempel, att jordbrukaren
icke har full frihet att använda sin säd till bränvins-tillverkning
och att man troligen snart har att från Regeringen vänta
ett förslag tdl ny skogsordning syftande till inskränkning i jordegarnes
fria dispositionsrätt öfver skogarne. Ovedersägligt är, att
i ett ordnadt samhälle den enskildes frihet måste i flera hänseen
-
Den 4 Februari, f. m.
295
den lida inskränkningar för det allmänna bästa, men ingen lärer
erkänna giltigheten deraf, om icke från moralisk eller från
stats-interessets synpunkt. De inskränkande vilkoren för bränvins-tillverkningen
härleda sig ögonskenligen från den förra
grunden och för skogsdispositionen från den sednare. Hvad
skogarne angår, är det dessutom nu mera en vedertagen statsekonomisk
grundsats, att de icke må betraktas som individens
exclusiva tillhörighet, utan att efterkommande dertill ock hafva
någon rätt, som af Staten må bevakas. Intetdera af allt detta
är på den fria räntan tillämpligt. Kn fri handel med pennin
gar kan nemi. hvarken från moralisk synpunkt anses för otillåtlig
eiler från stats-interessets synpunkt skadlig. Det förhåller
sig i sjelfva verket med den inskränkande lagen om penningeräntan
som med hvarje annan probibitif lagstiftning, som rörer
industriens verksamhet. Vi minnas alla de strider som på sednare
tid blifvit förda om tullreformen och om en friare näringslagstiftning.
Huru högljudda och ihållande rop blefvo ej höjda
om de inhemska fabrikernas och handtverkeriernas ofelbara undergång
såsom följder af förändringarne? och efter förändringarne
hvad har handt? Hafva icke fabriker och handtverksyrken forkofrat
sig, mer än någonsin?
I afseende på räntelagen är det gäldenärer i allmänhet och
synnerligast de som låtit inteckna sina lån, hvilka torde kunna
anses representera den motståndskraft, som i förbemälde hänseenden
var att finna hos närings-idkarne. Min öfvertygelse är
dock, att hvarken dessa eller andra medborgareklasser kunde af
lagförändringen tillskyndas något mehn, men att tvertom samhället
i det hela skall under alla omständigheter vinna derpå.
Man har, på den sidan som yrkat lagens bibehållande,
framhållit såsom en varnande skräckbild den penningkris, som
var rådande sisth höst och som icke ännu kan anses alldeles
öfverstånden. De vådor, hvarmed denna kris ännu anses hota,
liar man tillagt en stor vigt, med hänsigt till de orsaker, som
förmenas hafva vållat den: »svindlande spekulationer och en
öfverdrifven varu-import.» — Jag kan emellertid icke, lika med
de värde talarne. låta dessa omständigheter gälla såsom liufvudanledningar
till den öfverklagade penningebristen. De talrika
egendotnsköpen, till allt jemt växande pris, hafva visserligen haft
den verkan att det värde, som egendomarna representera, kommit
i ett förändradt förhållande till det cirkulerande myntet,
men ehvad vid liqviderna större eller mindre kontanta summor
öfvergått från köparnes till säljarnes händer, så och då det väl
icke kan antagas, att de nya innehafvarne, mera än de förra,
skrinlagt penningarne, utan att dessa på ett eller annat sätt
åter kommit ut i rörelsen, så kan det följaktligen icke egentligen
sägas att penningetillgången inom landet genom egendomsköpen
mindskals.
Hvad varu-införseln angår, så vill jag icke bestrida, att å
en eller annan stapel-ort mer än vanligt hopade lager kunna
296
Den 4 Februari f. m.
finnas, men jag kan icke antaga, att missförhållandet emellan
importen och konsumtionen derigenom kan hafva blifvit synnerligen
stort. Detta vill jag anse ågagalagdt genom hvad jag erfarit
om varu-införseln å rikets förnämsta import-ort, Götheborg,
under den sednare delen af sisth året. Införtullningarne hafva
nemi. der fortgått under Nov. och Dec. månader lika lifligt som
under höstmånaderna, hvilket måste förutsätta varornas fortfarande
åtgång till förbrukning; ty i annat fall skulle de hafva
blifvit lagda på nederlag. Det gifves ock en naturlig orsak,
hvarför varu-iinporten nu mera icke gerna kan allt för betydligt
öfverskjuta behofvet för konsumtionen, — sä vidt den Europeiska
handeln angår. Detta är nemi. en af de revolutionära verkningar,
som ångkraften medfört, att detalj-handlanderne i stapelstäderna
icke hafva behof af större förlag af varor än afsatt
ningen succecift fordrar, emedan de kunna på dagen beräkna då
förstärkning eller ny upsättning af lagen kan erhållas. Med
kolonial-varor är förhållandet i detta hänseende olika, men
större delen af dessa inkommer vanligen i konsignation och
trycker således icke på den inhemska penningemarknaden, innan
försäljning här eger rum.
Hufvudsakligare anledningar till den åberopade penningbristen
än de anförda voro otvifvelaktig! den af enskilda affärsmän
verkställda, af den höga räntan utomlands framkallade, exporten
af metalliskt mynt och de hopade öfvcrskotten af stats-inkomsterna.
Man har förespegla!, att räntans Digifvande skulle föranleda
en ytterligare fortsättning af vinglerierna. ty för att hålla sig
uppe, skulle de medellösa spekulanterna nödsakas alt skaffa sig
penningar till hvad pris som heldst. Skulle emellertid den ifrågavar:de
lagförändringen hafva till följd, att räntefoten här i
landet höjdes — hvilket ingalunda vore en gifven sak, emedan
räntans stigande eller fallande beror af helt andra omständigheter,
— så kan man dervid tänka sig 2:ne förhållanden, antingen
att räntan äfven i andra delar af handelsverlden samtidigt
vore hög, eller att den der vore lägre. I förra fallet kunde
räntans stigande hos oss icke hitlocka utländska kapitaler och
den verkliga penninge-tillgången för tillfället blefve då hvarken
större eller mindre. I sednare fallet skulle kapitaler otvifvelaktig!
tillströmma; men hvilket vore bättre för de skuldsatte
antingen att hafva tillgång till penningar mot högre ränta, eller
att icke kunna få penningar alls?
En talare har yttrat den åsigt, att fri ränta icke borde
medgifvas, innan vi hade fri bankrörelse. Om detta bör tillämpas
äfven på Riksbanken, så befarar jag, att vi i generationer
ännu finge vänta på räntelagens förändring. Hvad åter angår
de enskilda bankerna, så synes mig dervid ali erforderlig frihet
redan vara gifven. Ty icke kan det anses för något obehörigt
band, att man förbehållit Konungens stadfästelse, som i alla fall
Den 4 Februari f. m.
297
är oundgänglig för att gifva vissa verkställighets-åtgärder bindande
kraft.
Ett ganska vigtigt skäl emot den omtvistade tvångslagen är,
att den icke förmår att göra sig åtlydd. Man bar på den motsatta
sidan äfven erkänt det. Lagstiftningen bar dessutom härvid
gjort sig skyldig till flera inkonseqvenser. En reservant har påpekat
en af dem, nemi. reglementena för socknemagasinerna, sorn
medgifva en räntéberäkning af 20 till 30 proc. Men drifvesväl
någonsin ett mera öfverdrifvet ocker än med de kredit-auktioner
å spannmål, som teinligen allmänt å landet hållas före såningstiden
om våren, med bestämmande af betalnings-terminen till
hösten, efter skördetiden, och dervid fördelen af kredit vanligen
upjagar priserna 50 till 60 proc. högre än de i handeln gångbara.
—- Vöre det icke bättre, att den medellösa allmogen då
hade tillgång till penningelån mot en eller annan proc. högre
ränta, för att köpa sin säd kontant, än att underkastas en ränta,
sorn, räknad för år, öfverstiger 100 proc.
På grund af det anförda får jag, med instämmande i den
sednare delen af Gr. Sparres anförande, yrka återremiss af
Betänk:t.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm., i anseende till den långt
framskridna liden och enär ytterligare 8 ledamöter hade anmält
sig till afgifvande af yttranden uti förevartde ämne, hemställde
att fortsättningen af denna öfverläggning måtto upskjutas till
eftermiddagens plenum, lemnade R. o. Ad. dertill sitt bifall samt
åtskiljdes R. o. Ad. kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 4 Februari 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Banko- och Lag-Utsk:ns Betänk.
N:o 1, i anleda, af väckte motioner, angtde förändring af lagens
stadgande om ränta, och i fråga om lista punkten, hvarom öfverläggningen
nu fortfor, yttrade sig:
Hr Estenberg, Carl Christian: På detta rum härpå
f. m. nästan allmänt blifvit antaget, att principen för räntans
298
Den 4 Februari e. m.
Digifvande skulle i och för sig sjelf vara absolut rigtig. Jag
liar icke hört en enda stämma höja sig till vederläggning af
denna allmänna mening. Jag anser mig derföre pligtig att försöka
bevisa oriktigheten af denna mening, ehuru jag saknar hopp
att vinna medhåll inom ett hus, der så manga röster bestämdt
uttalat sig till försvar för denna princip. Man har ur åtskilliga
synpunkter framställt grunder, hvilka visserligen väga mycket,
men nian har likväl förbigått en synpunkt, hvilken bordt i främsta
rummet förekomma nemi. den moraliska och religiösa synpunkten.
Jag vågar tryggt uttala, att hvarje system, det må nu
kallas national-ekonomiskt, eller politiskt eller hvad som helst,
hvilket icke har sin yttersta grund i moralen och religionen, måste
betraktas som ett hus, byggdt på losan sand. Hvad som är
orätt måste i alla afseenden förblifva orätt och orätt kan aldrig
blifva rätt. Det måste vara en obestridlig sanning, att ocker är
orätt, och då ocker består i en öfverdrifven vinst på den behöfvandes
bekostnad, måste det vara ocker att taga för hög
ränta. Om ocker är orätt, och ingen lärer vilja bestrida det,
är det väl äfven falskt, att påstå det räntan bör frigifvas. Lika
visst som det aldrig kan blifva riktigt att säga, det stöld och
tjufveri kan lemnäs fritt, att dråp kan lemnäs fritt, lika visst är
det ock en sanning att ocker omöjligen kan lemnäs fritt, och att
den opinion, som ifrar för fri ränta, ovilkorligen är falsk, derföre
att mensklig och gudomlig lag förbjuder ocker. Således
är den fria räntan till sin princip fullkomligt falsk, såsom icke
grundad på moral eller religion. Betraktar jag åter principen
från materiel, merkantil och statsekonomisk ståndpunkt, så kommer
jag till samma resultat. Hvad blir väl följden af den fria
räntan? .lo! om jag ser med ett enfaldigt och oskyldigt öga,
blir följden den, att den, som har penningar hopade, bestämmer
räntans höjd. Ockermannen säger, jag behöfver icke utlemna
mina penningar med mindre än jag sjelf föreskrifver. hvilken
ränta jag vill åtnjuta af mina penningar. Följden häraf blir.
att all företagsamhet förlamas, och under sådana förhållanden
cirkulerar penningen, der hög ränta är den allmänna, endast
mellan de händer, som förmå tillvälla sig de största kapitalerne.
Huru många industriella krafter skola icke derigenom förlamas
och huru mångå fattiga skola icke blifva förstörde. De kunna
icke gifva eller uthärda denna öfverdrifna ränta. Inom andra
länder har räntan blifvit frigjord, men man har nödgats att omsider
återgå till den fordna lagstiftningen. Det närmaste exemplet
finnes inom brödralandet, och vi böra väl betänka oss innan
vi besluta oss att införa något, som en framtida erfarenhet
visar omöjligheten af att kunna bestå. Betänkorn hvilka fria
tyglar ockraren skall erhålla, då han icke mera behöfver efterlefva
en lag, den der uphäfver sig sjelf. Ockraren skall som
ett vildt djur rusa fram och slå under sig allt hvad han kan
få, och ett privilegium härpå får han i och med detsamma räntan
göres fri. .Jag beder llrrme egna upmärksamhet deråt att
Den 4 Februari e. m.
299
penningen icke kan betraktas på samma sätt som hvarje annan
vara. Det är redan ett fel, att betrakta penningen som en vara.
Penningen är ett bytesmedel. Skall penningen likväl kallas en
vara, så är den en sådan, som bestämmer alla andra varors
pris. Hvad annat åsyftas väl med markegång än att gifva ett
bestämdt värde åt varorna tili förekommande af bedrägeri och
ocker. Således skall genom den fria räntan all markegång uphöra,
alia priser stegras till en oerhörd höjd, utan att något
korrektiv sättes deremot. Den största förbistring skall upstå
äfven inom den kommercieia och industriella verlden. Jag
medgifver, att den frigifna räntan sträcker sina skadliga verkningar
mindre inom indusriela och kommercieia företag, men
desfomera till jordbruket, och det fordras i sanning icke stor
skarpsynthet för att finna eller inse det. Jordbruket är vår
modernäring, men huru skall det väl kunna vinna någon högre
utveckling, då jordbrukaren kan påräkna endast 5 proc. af sin
jord. Han vågar icke inlåta sig i företag, för att bringa sin
jord till högre afkastning, och måste omsider såsom utfattig
lemna sin jord. Sedan sjelfva modernäringen blifvit förstörd,
skola vi inom det borgerliga lifvet snart se, huru det skall gå
med krediten, då man måste skaffa sig penningar till hvad pris
som helst. Följden blir olyckor på olyckor, sedan man en gång
förstört den allmänna kredriten. Detta har man erfarit i Norge
och inom 10 år härefter skola vi finna detsamma i Sverige om
vi nu äro så obetänksamma och frigöra räntan. Jag vågar derföre
tillstyrka bifall till Utskts Betänk, och anser deras skäl
ganska visa och sanna med undantag af ett, och detta är den
omnämnda allmänna opinionen, som skall vara stämd för den
fria räntan. Jag tror aldrig, att opinionen om räntans Digifvande
kan i Sverige blifva allmän. Opinionen måste alltid vara
och förblifva emot den fria räntan.
Ilr Nordenfelt, Enar Wilh.: Jag hade icke ämnat
yttra mig i denna fråga, förvissad att så många andra skulle
deltaga i denna öfverlägdning, hvilken min förmodan också besannats;
men då man direkte vändt sig emot mig, som afgifvit
reservation emot de sammansatta Utsk:ns Betänk , måste jag söka
vederlägga hvad man emot min reservation anmärkt.
I fråga om det första af mig angifna skälet för den fria
räntan har Hr Cederschiöld ansett, att det, som öfver allt finnes
infördt, vore allmänt, och han framställde derjemte åtskilliga
undantag såsom bevis för den åsigten att sådana fria öfverens
kommelser
icke alltid kunna, icke få äga rum, äfven om 3:dje
mans rätt icke deraf förnärmas. De exempel han anförde äro likväl
af den beskaffenhet, att icke blott 3:dje mans utan ock manga
mäns rätt förnärmas, om sådana aftal tillåtas, t. ex. om skogshushållning,
landtmanna-alsters användande till bränvin, o. s. v.
Han har vidare klandrat att jag och andra reservanter icke gått
följdriktigt tillväga, då vi först framställt en allmän sats och s«-
Den 4 Februari e. m.
dan frångått den i sjelfva slutsatsen. Denna förebråelse kan
jag icke taga åt mig. Det måste vara en annan sak, att i en
reservation uti första rummet upställa en allmän sats. hvilken
man erkiinner vara den riktiga och önskar kunna tillämpas, och,
sedan andra skäl blifvit anförda, komma till den slutsats, att,
då man erkänner och vet, att satsen i sin allmänlighet icke kan
tillämpas, derföre att ett på densamma bygdt förslag icke kommer
att i den formen bifallas, vid sådant förhållande tillstyrka
antagande af andra, såsom i detta fallet, antingen af Hr Wallenbergs
förslag t sin helhet, eller åtminstone, att räntan må utfästas
till hvad belopp som helst å föreskrifningar på minst 1000
R:dr rmt, att betalas på 6 månader eller kortare tid. Uti detta
åtminstone måste ovilkorligen ligga ett medgifvande, att det är
just omöjligheten att genomdrifva den allmänna satsen, som
föranledt reservanten att komma till detta slut, men icke till
det, som bordt följa af denna allmänna sats.
En annan ledamot har om samma punkt yttrat sig i samma
syftning, men dock gått ännu längre. Han har nemi. funnit eller
ansett såsom fel, att icke flera undantag blifvit gjorda än i fråga
örn 3:dje mans rätt. Jag skulle säga ja till denna anmärknts
befogenhet och anse såsom ett slarf, i fal! den punkten, hvari
detta förekommer, hade varit ett förslag till lag, ty då hade det
varit oförlåtligt att icke upställa det så, att alla fall voro deruti
inbegripne. Nu är detta icke händelsen, utan endast att jag
skulle reservera mig och då tog det skälet, som jag ansåg-vara
det förnämsta. Jag trodde det nemi. vara lämpligt att intaga
det vigt igaste undantaget, och jag förmodar, att det måhända
vore nyttigt att stadga ett förbehåll till förekommande af något
stötande emot sedligheten, men vid närmare betraktande deraf att
hela frågan angår ett förhållande, som innefattas uti HandelsBalken,
och brott mot sedligheten åter förekomma i andra lagrum,
ansåg jag obehöfligt alt af hvad man i allmänhet så i tal
som i skrift fått i öfverflöd höra intaga något uti reservationen.
Denne ledamots anmärkn. kan jag icke anse vara framställd på
fullt allvar, utan fastmera för att yttra något roligt om en
lagstiftning, som skedde för längesedan eller under Gustaf
III:s tid.
Om sjelfva saken vill jag icke särdeles yttra mig nu, då
den blifvit så grundligt afhandlad af flere talare och det i allt
fall lärer vara utan ändamål sedan frågans fall redan är afgjordt.
Jag vill endast fästa upmärksamheten på en omständighet,
som jag icke hört vara omnämnd, men som jag dock finner
böra framhållas för att gifva belysning åt den så mycket omtalade
allmänna opinion. Man har befarat, att på hvad sätt lagen
om den frigifna räntan än kommer att upställas, den skulle hafva
ett menligt inflytande på intecknade kapitaler och följaktligen
skada fastiglietsegarne och jordbrukarne. Då nu intecknade skulder
äro ställda på minst tre oftast sex månaders upsägning och
ännu längre tid, hemställer jag om det är tänkbart, att en per
-
