# ID: svediakorp-gov629
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 79,006
# sentences: 2,735
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Dan 13 Dea amber t. m.
icke donna tryckfrihet varit i fara pä kontinenten? Och du, mino
Hrr, kunna äfven vi vänta, att samma fara snart kommer hit. Jag
väntar mig den anmärkmn, som jag enskildt hört mången gång
framställas, att om tryckfriheten går under i det öfriga Europa,
så är det fåfängt af oss att strida deremot; Iv vårt land är så
litet, vår makt så ringa, att vi till slut måsto gå upp i den allmänna
reaktionens ström. Det saknar icke tvifvel, att ju detta
argument kan till en början synas giltigt; men det finnér sin vederläggning,
sin djupa vederläggning i historien. Vi skola nemi.
deraf finna att de små folken just varit de, som starkast och lyckligast
kämpat för frihetens och civilisationens heliga sak. Gå vi
tillbaka lill gamla historien, se vi att när Perserne i sin välmakt
ville qväfva friheten i den då kända verlden, var det det lilla
Sparta och det ännu mindre Athen, som räddade henne; Marath.ons
slätter och Thermopyles bergdalar hafva något att förtälja i detta
afseende. När Romerska folket med sin qväfva materialism hade
så att stiga dränkt verlden, då var det det lilla landet vid Jordans
stränder, hvarifrån verldens andliga pånyttfödelse framgick. Gå
vi sedermera till nyare historien så se vi att när Spanien och
Frankrike, hvar och en i sin tur, sökte förtrycka Europas frihet,
då var det det då för tiden lilla England och det ännu mindre
Holland, som motstodo deras angrepp; Philip 11 blef krossad, och
Oraniens hjeltan qväste Bourbonernas maktlystnad. Och, mine Hrr,
hvad har vårt eget Iand att i detta hänseende minnas? Månne
icke äfven vi hafva några anor att i detta fall bevara? Månne
icke för tvenne sekler sedan frihetens sak nära nog var förlorad
i Europa, och månne det icke var ifrån oss, som dess försvarare
utgingo? Och hvad ännu mera är, mine flrr, just Svenska Adeln
har i detta hänseendet de vackraste anor; ty det var i striden
för sanningen och ljuset mot lögnen och mörkret som Sveriges
Adel skurö sina skönaste lagrar. Afven nu har en dylik fråga
upstått i Europa, och reaktionens kämpar vinna allt mer och mer
terräng; skola vi då lemna det fideikomiss, som vi ärft af våra
fäder? Skola vi inträda på reaktionens buna, eller skola vi kämpa
för frihet och tryckfrihet?
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Då jag till alla
delar instämmer i det yttrande, Gr. Lagerbjelke afgifvit, skulle
jag icke här ämnat upträda, så vida icke den siste värde talaren
mot honom ensamt slungat en anklagelse, hvilken jag, då jag delar
hans åsigt, äfven anser mig böra uptaga och bemöta. Jagstår
i detta afseende icke ensam; ty den värde Grin tyckes hafva glömt,
att samma anklagelse, hvilken han nu mot en ledamot framkastat,
har han äfven framkastat mot hela den majoritet af R. och Ad.,
som vid förra Riksdagen voterade för ifrågavaride förslags antagande
till hvilande. Visserligen äro II. o. Ad. vane, att af denne
talare erhålla förevitelser: jag minnes under senaste Riksdagen,
då af honom mot detta Stånd utkastades ordet Catilina; må det
således anses såsom retoriska figurer, ingående i den värde ledamotens
vanliga ordställning, och må det såsom sådant få passera;
BOO
Den 13 D e c e öi b e t f. tir.
men jag bestrider honom dock rätt att säga, det den majoritet af
E. o. Ad., som vid nämnde Riksdag biföll, att detta förslag skulle
blifva hvilande, dermed afsåg att ur vår grundlag och vårt statsskick
borttaga tryckfriheten. Hvad som vid detta tillfälle föranledde
mitt votum, och jag tror icke, att jag misstager mig om jag
vågar påstå att det också utgjorde majoritetens mening, var att
dels vilja uttrycka ett gillande af deri grund-idé, som ligger i K.
SI:s förslag, och dels emedan jag hoppades att vid denna Riksdag
kunna få se ett af Regeringen afgifvet förslag, hvarigenom de betänkligheter
skulle kunna höfvas, som till följd af en felaktig redaktion
f. n. af misstänksamheten kunna upspåras. Ty hvad idéen
beträffar, anser jag den fullt försvarlig, och det förundrar mig
verkligen, att man här kunnat så häftigt anfalla densamma, då
likväl i ett land, hvilket man eljest brukar framhålla såsom ett
mönster af frihet, hvartill vi böra så mycket som möjligt söka
närma oss, nemi. Norge, att i detta lands konstitution, säger jag,
ett dylikt stadgande, som det här föreslagna, finnes, d. v. s. att
tryckfrihetens särskilda bestämmelser icke äro af grundlags natur,
utan att man likväl kunnat förmärka, att tryckfriheten deraf haft
någon våda att befara. Jag anser idéen riktig, i betraktande af
de stora svårigheter, som möta för äfven smärre förändringars genomförande
i Tryckfrihetsförordntn, då dertill fordras icke allenast
ett sammanstämmande beslut af alla fyra Stånden, utan jemväl
härtill kommer, att dylika förändringar icke kunna, derest sådant
finnes vara af behofvet pä kalladt, ändras ulan att förslaget i sin
helhet måste antagas eller förkastas. Det har så väl af Gr. Posse
som en talare ofvanför oss blifvit framkastadt den anklagelsen mot
ej allenast Regeringen utan äfven representationen, att ifrågavar:de
förslag skulle åsyfta tryckfrihetens borttagande såsom en konstitutionell
rättighet; jag tror icke att man på allvar kan inbilla oss
något sådant. Jag har gillat och skulle hafva röstat för förslaget,
så framt Regeringen hade framlemna! ett detaljeradt förslag till
civ il-lag, tillfredsställande för mig och häfvande de möjliga betänkligheter,
som i redaktionen nu förefinnas; men då så icke
skett, lägger jag mitt Nej emot detsamma, uprepande, att jag
icke hade behöft upträda, derest icke jag, likasom majoriteten
af Ståndet, borde mottaga och icke låta Gr. Lagerbjelke ensam
upbära den beskyllning, som Gr. Posse mot honom ensam slungat.
Härtill yttrades bifall af åtskilliga ledamöter.
Hr Tersmeden Pehr Eeinb.: Det förslag, hvars öde i
dag kommer att afgöras, och måhända redan i denna stund är afgjordt,
har allt ifrån sin första upkomst, hos tryckfrihetens vänner,
rönt det lifligaste motstånd, och icke ens hos denna frihets vedersakare
förmått tillvinna sig annat än temligen matta sympathier.
Att pressen i våra dagar är en makt, och, liksom hvarje sådan,
icke sällan missbrukad, torde väl ingen kunna förneka. Men för
mången synes den häraf gifna följden icke vara så alldeles klar,
den nemi. att cn makt, som så djupt ingriper i ett folks allmänna
politiska lif, mäste konstitutionel! bestämmas, och att dessa be?
Den 13 December f. m.
601
stämmelser, i och för sig, inom alla. fria samhällen, äga en konstitutionell
natur; om ock i vissa stater, der denna frihet varit
äldre än lagen, och det allmänna tänkesättets inflytande på statsskicket
obegränsadt, man icke ansett sig behöfva inrymma dom en
plats bland grundlagarne, enär den rätt, som utgör deras föremål,
haft sin rot i en genom sekler utbildad frihet. I vårt land har
deremot denna rätt varit af ålder föga känd, med en viss osäkerhet
brukad, samt ofta fjettrad; och vårt nuvar:de samhällsskicks
grundläggare handlade derföre med klar besinning och djupt i
framtiden inträngande blick, då de med grundlagshelgd omgärdade
en af de vigtigaste bland Svenska folkets fri- och rättigheter.
Jag vill ej här uprepa alla de grunder, hvarmed detta förslags
motiver redan vid förra Riksdagen, så väl inom representationen,
som öfver hela landet, och nu sednast af en talare här, på ett
ganska lyckligt sätt, blifvit vederlagda, utan nu blott fästa upmärksamheten
deruppå, att då man förutsatt att några allmänna
satser, införda i en § af Reg.F:n och hänvisande till en ännu
oskrifven Civil-lag, skulle utgöra en garanti för tryckfriheten, synes
man hafva förgätit, huru föga några likartade uttryck i en
annan § af samma grundlag förmått betrygga samvetsfriheten emot
andra Special-lagar, ehuru dessa voro skrifna förut och sålunda
bort anses uphäfda genom berörde g. Af Englands exempel ha
vi sett, att den mest utsträckta tryckfrihet ganska väl kan stå tillsammans
med den djupaste aktning för monarkien och landets lagar.
Det är ej pressen, som skapar det allmänna tänkesättet; det
är tvärtom det sednare som bildar den förra. Pressens oarter, så
snart de mera allmänt framträda, skulle jag vilja beteckna såsom
en viss sjuklighet i det allmänna tänkesättet, som då röjer ett
olyckligt behof af det dåliga, och under sådana förhållanden anser
jag att det vore bättre, att stämma det onda flödet i bäcken än i
ån. Hvad som deremot utgör pressens fördel, dess egentligaste och
måhända enda förtjenst, är att vara ett uttryck, en organ för det
allmänna tänkesättet, en, om jag så får säga, eolsharpa, som i fullstämmiga
ackorder upfångar och återgifver de ljud, hvilka spridda
utgå från nationens medvetande.
Till hämmande af pressens med skäl öfverklagade missbruk,
till vinnande af reformer i vår tryckfrihetslag i allmänhet, och
särskildt i afseende på det derstädes stadgade ansvarighetssystem,
är jag villig att lemna min röst; sådant kan vinnas på den i våra
grundlagar utstakade väg, och jag är öfvertygad om att ett ändamålsenligt
förslag i denna riktning icke skulle möta hinder inom
något enda Stånd; en motsatt förmodan innebure en förnärmelse,
hvartill åtminstone icke jag ville göra mig skyldig. Men till ett
förslag, sådant som detta, innebärande en rubbning af det tyvärr
nästan enda värn vi äga i ett land med en splittrad representation
och med en förvissnad kommunalfrihet, kan, bör och vill jag
ej lemna min röst. Må vi ej genom ett blindt ifrande emot denna
makts missbruk afhända oss de deruti nedlagda ovärderliga konfroller
mot en annan makts missbruk.
Att förslaget, åtminstone i tvenne andra Stånd, blifvit för
-
C 02
Den 13 December f. m.
kastadt, derom torde icke någon tvekan upstå, och tryckfriheten
lärer val således f. n. och, som jag hoppqs, för ännu ganska lång
tid få behålla sin grundlagsnatur. Men det höfves Sveriges R. och
Ad. att, ehuru dess röst nu ej bestämmer utgången, här, genom
uttalandet af ett manligt ord, visa att vi icke uro främmande för
ljusets ridderskap, för frihetens adel. Och då mången inom defta
hus visat sig kunna icke utan 8ra föra äfven ordets vapen, och
ingep bland oss lärer finnas, som ej i mer eller mindre mån erfarit
dess bildande inflytande, låtom oss ej bortkasta pennans
svärd, icke nedlägga tryckfrihetens sköld!
Hr Stael von Holstein, Fa b. Wilh.: Då jag af åtskilliga
föreg:de talare blifvit förekommen, och således icke har nå-gonting
att ytterligare tillägga, vill jag icke uptaga liden med ett
omsägande af hvad som förut blifvit y 11 ra dt, utan instämmer med
dem, som ogillat så väl den Regering, som afgifvjt detta förslag,
som det Constit.Utsk., hvilket tillstyrkt dess bvilande. Äfvenledes
kan jag icke underlåta att uttrycka min förvåning deröfver, att
samma Regering, som framlagt detta förslag, underlåtit att vidare
söka genomdrifva detsamma. Hvad har kunnat vara orsaken härtill?
Hvilken makt har det väl varit, som fällt domen deröfver? Troligen
den allmänna opinionen, denna makt, hvilken lika allmänt
som allvarligt uttalat sig genom samma tryckfrihet, som man velat
inskränk^, och som icke af någon styrelse ostraffadt kan missaktas.
Jag yrkar afslag å Betänk.
Hr Adelborg, Anders Otto: Då vårt nuvarande friare
statskick fastställdes, bestämde man såsom grundvalar för den inre
samhällsbyggnaden vissa lagar af den vigt för Statens framtida säkerhet
och utveckling, att den största trygghet borde finnas för
deras fasta och fortfarande bestående, och dessa lagar benämndes,
just derföre, med namnet grundlagar. Dessa äro, såsom vi veta,
Reg.F:n, hvilken stadgar huru Svenska folket sjelf vill blifva styrdt;
Riksd:sOrdn:n, bestämmande den form, efter hvilken detta folk sjelf
ville deltaga i styrelsen; Successions-Ordn:n, den ordning, som
borde iakttagas vid tillsättande af Rogenter, för att, under dessas
ombyte, kunna bibehålla frid i landet; och slutligen Tryckfrihetsförordn:n,
såsom en omutlig väktare öfver och uprätthållare af
Svenska folkets frihet, och såsom den egentliga grunden för dessa
det konstitutionella samhällsskickets vigtigasle lagar. Genom tryckfriheten,
denna, det Svenska folkets vackraste rättighet, blef, så
att säga, åt nationen ett språkrör gifvet, hvarigenom allas röster
kunna höras, den fattiges som den rikes, den obildades som den
bildades, den från thronen mest aflägsnas, så väl som den som
står den närmast; och en säkerhet för oväld och rättvisa, som få
länder har att framvisa, blef den lyckliga följden häraf. Under
tryckfrihetens ljus blir det ej mera möjligt att. såsom fordom, låta
maktens missbruk dväljas i ett ogenomträngligt dunkel, och rättvisan
är härigenom till, icke blott i ord, utan ock i verklighet
för alla. Svenska folket må derföre aldrig låta beröfva sig denna
Den 13 December f. m.
603
vigtiga frihet, ulan må den betraktas med aktning så väl of den
ena som andra Statsmakten; att vi|ja rubba den, vore ett brott
Omot Svenska folkets heligaste rätt. 5Iå Regeringen stå på sin
vakt mot alla inskränkningar på dess område, må den kraftfullt
värna sina prerogativer för intrång, den skall då visa sig så som
en stark Regering bör vara, värdig den nation den till en så stor
del leder; men må den A andra sidan noga vakta sig före, att ej
genom försök till inkräktningar af folkets konstitutionella frihet
göra sig misstänkt och derigenom rubba det förtroende, som för
det helas rätta utveckling, bör finnas emellan Regering och folk.
Tryckfriheten hör aldrig utgå från våra grundlagars antal, och må
detta blifva det sista försök som i denna väg göres.
Men då man å ena sidan roedgifver den stora oeftergifliga
vigt, som tryckfriheten har för vårt samhälle, så må man å andra
sidan ej heller tveka, att högt och oförskräckt uttala sin förkastelsedom
öfver den press, som ej förstår att med aktning för denna
heliga rätts djupa betydelse begagna densamma, utan att missbruka
detta mäktiga vapen. Nej, skam öfver den, som på ett fegt och
oädelt sätt verkar på denna opinionens mäktiga häfstång, skapad
till skydd för det allmänna, för alt, nära nog oåtkommelig vid
sina anfall, i stället för lugn och säkerhet, sprida oro och vantrefnad
inom samhället; och dock äro dessa missbruk de mest vanliga
i vår närvar:de tid. Det har gått så långt, att fastän man i
vårt lyckliga land kan äga den fullkomligaste trygghet för lif och
egendom, man dock ej kan gå säker för angrepp mot det som
hvarje redlig man aktar högre än allt annat, nemi. heder och rykte.
Tryckfriheten, sorn borde vara ett värn för hvarje rättänkande
medborgare, på hvilken plats inom samhället som helst, begagnas
nu, ty värr, på ett lömskt sätt, såsom det mördande stål, med
hvilket man bakifrån träffar honom i hjerlat. Samhället har börjat
att leka med detta farliga vapen, och berusadt af dess farliga
kraft har del ohjelpligt sårat sig sjelft. Sjelfva hemmets heliga
frid är icke mera såsom förr aktad, dess område, fordom fridlyst
för allmänhetens blickar, göres nu till skott-tafla för publicisteps
utfall, då han ej på annat sätt kan träffa det oftast smutsiga mål,
hvaråt han syftar. Kan det, med fördel för det allmänna, så fortgå,
och bör ej något göras för att hämma dessa ständigt uprepade,
alltid vådliga missbruk? Om det med en oinskränkt tryckfrihet
är omöjligt att helt och hållet motarbeta den oädla riktning pressen
i denna väg tagit, bör man ej, i hvad man kan, göra en rättelse
häruti? Jo, visserligen, mine Hrr, ingen kan förneka detta,
Yåra lagar, som äro till för att bevaka allas rätt och, till
heder för vårt land, mod stränghet handbafvas, och vid hvarje
Riksmöte undergå förändringar, framkallade af tidens kraf, äro
dock så slappa, att de liksom framlocka det onda jag här framställt.
Under det man fördömer alla undantag i denna väg, som
gynna den ena på den andras bekostnad och söker förekomma all
eludering af de rådande lagbuden, låter man ännu qvarstå bestämmelser,
som, görande undanlag ifrån don lagbundna frihetens vanliga
form, gifva sjelfsvuldet fria tyglar inom tryckfrihetens område.
601
Den 13 December f. m.
Hvaraf kan detta komma sig? Hur har denna press, som så illa
begagnat sin frihet, lyckats nedtysta det allmänna förnuftets dom
och förskaffa sig ett öfverseende, ej reciproct med all annan rätt
inom vårt samhälle? Kan den rädsla, som dess sjelfsvåldiga öfverträdelser
ingjutit, hafva den vådliga verkan, att den nedtystat all känsla
för rätt och billighet inom våra lagstiftande församlingar? Eller huru
skall man kunna förklara, att allt fått fortgå under längre tider hejdlöst
i denna riktning, utan att de enklaste och af behofvet dagligen påkallade
lagbestämmelser, som, åtminstone till någon del, borde
lända till förbättring, blifvit vidtagna. Ännu kan en tidningsutgifvare,
genom begagnande af en fattig uslings namn, undgå lagens
rättmätiga straff för en handling, som den stackars ansvaringen ej
på minsta vis är skyldig till; ingen garanti är ännu gifven för,
att de penningeböter, som allt för lindrigt äro bestämda att utgå
af den som missbrukar tryckfrihetslagen, kunna af den lagliga makten
utbekommas; juryn är så sammansatt, att den påtagligen är
till större fördel för tryckfrihetsförbrytaren, än för den klagande
parten, med ett ord, intet af hvad som rörer dessa Irenne, af allmänna
rösten öfverklagade, förhållanden är ännu förändradt.
Vill man derföre bevaka tryckfriheten, såsom en helig rätt
för folket, så bör äfven detta folk se till att, på samma gång den
kraftfullt strider för att bibehålla tryckfriheten såsom grundlag,
de åtgärder vidlagas, som behöfvas för att åstadkomma de enkla
och billiga förändringar jag här påpekat, nemi. att:
1:0 Hvarje tidnings-förläggare bör ock vara ansvarig utgifvare.
2:o För hvarje utgifven tidning bör ett någorlunda högtpenningebelopp
nedsättas eller giltig kaution för densamma bestämmas,
svarande emot dess storhet och utspridning.
3:o Bör juryn ordnas så, att genom densamma full opartiskhet
i domslut kan vinnas.
Och härtill villo jag lägga en lagbestämmelse, hvilken vore den
vigtigaste af alla; men, som jag bekänner, kanske vore alltför svår
att tillämpa, ehuru den tyckes mig vara stödd på den renaste b i Ilighetsgrund,
nemi. den, att hvar och en, som i tryck till heder
och ära förfördelar en annan och icke kan bevisa sitt påstående,
borde, enl. lag, vara skyldig att undergå samma straff, som den,
hvilken han antastat, kunnat dömas till, om anklagelsen varit riktig.
Jag medger, mine Hrr, att ni med rätta kunna anse detta
såsom blott en lös idé; men ändock ligger ju den största billighet
häruti. Det är ju icke tillåtet för någon att ostraffad, utan
anledning, draga en annan inför domstol — hvarföre skall man
då helt oförsynt, ulan skäl, hafva rättighet till att ställa sin nästa
inför opinionens dom? Denna dom, i många fall mera fruk
tansvärd
i sina följder än den lagliga. Om en medborgare nu på
det nedrigaste vis blir anfallen i allmän tidning, och detta sker
orättvist, hvilken uprättelse har han då att vänta? Jo, i de flesta
fall ett återtagande, eller s. k. »beriktigande», som högst få läsa,
då förtalet, detta gift, som smakar vår publik så väl, läses utaf
alla. Om också ingen grund ligger för detsamma, så tänker man:.
Den 13 December f. m,
605
»/Ingen rök utan eld,» och det goda ryktet, förvärfvadt under en
mångårig redbar lefnad, är oåterkalleligt svärtadt.
Ar icke detta behjertansvärdt? Är icke den tillfälliga makt,
som hvar och en, kanske sjelf utan både heder och ära, som gjort
sig till publicitetens kämpe, på detta vis kan tillskansa sig, allt
för stor och af allt för vådlig beskaffenhet, för att icke på något
kraftfullare sätt begränsas. Visserligen har man sagt, att i denna
väg vore icke mycket att vinna; ty under en förblommerad form
kan publicisten, det oaktadt, säga allt hvad han vill, så alt hvar
och en begriper honom, utan att dock af någon mensklig lag blifva
sakfälld. Ja, mine Hrr, det är sannt; men för det att icke en
lag kan blifva fullkomlig, bör derföre ingen sådan finnas? Om vi
följde samma regel vid all vår lagstiftning, huru skulle då rättvisan
i vårt land se ut?
Slutligen ber jag att få fästa mig vid ett uttryck, som af en
föregide talare med mycken pathos blifvit begagnadt, men som,
efter min tanke, ej innebär minsta skymt af sanning. Han har
sagt: att hos oss är det den allmänna opinionen som bildat
vår press. Jag protesterar på det varmaste mot ett dylikt påstående!
I vårt land står ännu den politiska bildningen på en
allt för låg ståndpunkt, för att kunna tillräkna sig denna tvetydiga
ära, och man gör nationen mycken orätt om man vill påbörda
den någonting sådant. I England, Frankrike och en del af
Amerika kan möjligen detta förhållande, till en viss grad, äga
rum; men hos oss är detta icke fallet. Tvärtom har här pressen
försökt att sjelf taga hand om de allmänna tänkesätten, för att bearbeta
dem i de riktningar, den ansett mest lämpliga för vissa
ensidiga måls upnående; men, Gudi lof, detta kan man ej heller
säga hafva lyckats. Allmänna opinionen går ännu hos oss sin väg
framåt, på det hela taget, temligen ostörd af pressens inflytelser,
om ock under tiden några smärre afsteg understundom skulle vittna
om motsatsen. Om den värde talaren hade inskränkt sig till att
säga, att de allmänna tänkesätten böra bilda pressen, bade han
mera hållit sig vid det rätta och då påpekat ett mål, till hvilket
äfven jag önskar att vi en gång må komma; men då skall deraf,
vill jag hoppas, upstå en helt annan press, än den vi nu äga.
Må Svenska folket alltid högt skatta sin tryckfrihet och så
småningom lära sig att värdigt begagna densamma samt aldrig gifva
efter för något försök, i en eller annan riktning, till rubbande af
dess fasta grundvalar.
Jag yrkar på att den K. Propos:n må blifva afslagen.
Hr Cederschiöld, Gustaf, anförde skriftligen:
Föremålet för våra öfverläggningar nu är för vårt konstitutionella
samhällsskick af yttersta vigt. Frågan gäller icke mindre
än huru vi skola bibehålla en af våra fäder stiftad grundlag eller
icke. En grundlag, hvarigenom en af menniskans mest dyrbara
rättigheter blifvit oss tillförsäkrad. Huru vigtig tryckfriheten är,
ådagalägges tydligast genom den fruktan, dess fiender hysa för
densamma. Ingen sjelfherrskare kan lida den, ty han känner allt
lien 13 Decembei f. m.
för väl att den är sanningens härold, men sanningen och envåldsmakten
kunna icke trifvas tillsammans. Den sednare måste således
omhvärfva sig med alla lögnens hjelptrupper, för att kunna
hindra sanningen att intränga på dess område. Om således tryckfriheten
för ett folks politiska frihet är af vida större betydenhet,
än ansvarighetslagar och hvilka andra institutioner som helst, så
frågar jag Eder, mina lirf, böra vi icke väl besinna oss innan vi
afskaffa en grundlag, som vi ärft af våra fäder och som hittills
varit vår frihets säkra värn? Och hvilka tvingande orsaker finnas
till ett så genomgripande beslut? Man säger att Tryckfrihetsföfordn:n
innehåller en mängd stadganden, som på intet vis äro af
grundlags natur; att den icke förmått hindra tryckfrihetens missbruk,
samt slutligen att nödiga ändringar endast med största svårighet
kan åstadkommas, enär dertill fordras 2:ne Riksdagars beslut
och alla fyra Ståndens bifall. Utgöra nu dessa omständigheter
verkligen giltiga skäl, att Tryckfrihetsförordn:n skall uphörå
att vara en af våra grundlagar? Hvad angår första anmärkmn, så
medgifves visserligen, att Tryckfrihetsförordmn innehåller en mängd
föreskrifter, som icke kunna anses äga grundlags egenskap. Men
ligger det verkligen i denna omständighet så särdeles stor vigt?
Ar det icke af vida större vigt, om det genom lagen åsyftade ändamål
vinnes, än att denna är fullkomligt systematisk? Har icke
genom denna lag tryckfrihet blifvit införd i Sverige och der orubbad
fått qvarstå? Om den sålunda upfyllt sin hufvudsakliga bestämmelse,
kan det då vara skäl att för en oviss framtid rubba én
sådan institution endast derföre, att den icke är fullkomligt systematisk?
Vidare, om berörde förhållande i sig innebär en så stor
orimlighet, så hemställer jag till Eder, mina Hrr, huruvida det
kan förmodas, att sådant undfallit lagens stiftare. Jag, för min
del, tror det ingalunda. Tryckfrihetslagens stiftare insågo detta
lika klart som vi; men de, hvilka lefvat en tid då tryckfrihet
icke fanns och först efter striden kunnat tillkämpa sig densamma,
de visste bättre än vi att upskatta tryckfrihetens värde. Vi, som
aldrig saknat denna, en af mensklighetens dyrbaraste rättigheter,
vi kunna lätt förledas ringakta den. Så icke våra fäder. Just
derföre att desse så högt värderade den, hafva de sökt att omgärda
den med alla möjliga slags skydd, och mindre fästat sig dervid,
att stadganden af lägre ordning uphöjdes till grundlag, än
att de med säkerhet kunde vinna sitt mål, det att åt sina efterkommande
förskaffa och bevara frihetens säkraste värn, tryckfriheten.
Var denna försigtighet i sjelfva verket öfverflödig? Eller
böra vi icke snarare prisa dem för denna omtänksamhet? En allmän
regel finnes väl, som säger att en lag af högre Ordning uphäfver
den af en lägre. Så lyder theorien, men i praktiken äger
motsatsen rum. Huru ofta se vi icke i andra länder att friheter,
garanterade uti konstitution, tillintetgöras genom polispåbud? Och
kan icke äfven i vårt fädernesland upvisas exempel på snarlikt
förhållande? Ehuru 16 § Reg.Fin högtidligen proklamerar religionsfrihet,
finnes den likväl icke här i verkligheten. Grundlagens
tydliga bud har förlorat sin gällande kraft genom lagen af
Den 13 December f. m.
607
lägre ordning, genom criminal-lagar. Tryckfrihetslagens Stiftare
saknade således kanske alldeles fog till sina åtgöranden. Hvad
våra fäder, efter moget betänkande och af kärlek till friheten uprättat,
torde vi icke lättsinnigt böra nedrifva. Må vi moget besinna
oss innan vi bortskänka detta vårt dyrbara fädernearf, innan
vi rubba denna frihetens grundpelare.
Att tryckfrihetslagen icke i allo förmår hindra tryckfrihetens
missbruk, är beklagligtvis en sanning. Men hvar finnes den lag,
emot hvilken det icke brytes. Och är det i allmänhet en sanning,
att i samma mån ett ting är nyttigt och nödvändigt, i samma mån
är dess missbruk skadligt och förödande. Utan eld kunna vi icke
lefva, men genom eldens missbruk upkomma eldsvådor. Med hurti
lifliga färger man än må skildra eldens förskräckliga härjningar,
kan sådant dock aldrig förmå oss att afstå från dess begagnande.
Det nödiga förändringar i Tryckfribetsförordnm icke skulle
vara möjligt att under nuvar:de förhållande åstadkomma, är ett
obevist påstående; och dessutom kunde derigenom ingalunda ådagaläggas,
att Tryckfribetsförordnrn borde uphöra att vara grundlag,
utan snarare att vårt nuvaride representationssätt bordo förändras.
Utan att inlåta mig i granskning af förslagets ordalydelse,
finner jag mig, af nu anförde skäl, upmanad att i förevar:de fråga
rösta Nej.
Hr Tersmeden, Nils: Innan jag öfvergår till sjelfva ämnet,
ber jag att få förutskicka den erinran, att jag anser hvarje
Stånd, oberoende af huru denna grundlagsförändring blifvit hos de
andra afgjord, sjelf böra besluta deröfver och ber alltså att, på sätt
eljest ofta sker, man under öfverläggningen ej måtte lemna några
uplysningar huru detta ärende i andra Stånd blifvit afgjordt.
Det är icke utan ett visst vemod som jag bär upträder, då
jag här hört en ledamot på första grefvebänken, som tillhör en af
våra äldsta och mest lysande familjer, efter att hafva beskylt Regeringen
att hafva begått ett attentat mot Svenska folket, efter
slutadt föredrag dock helsås med bifallsrop. Här är mycket ordadt
mot Regeringens förslag, att det icke allenast innebure en
inskränkning i tryckfriheten, utan äfven ett utstrykande deraf ur
våra grundlagar. Förhållandet är dock icke så, Regeringen har
icke gjort sig skyldig till något dylikt; tvertom har hon genom
detta förslag ganska väl vårdat vår tryckfrihet. Hon har i bestämmelsen
af ordet tryckfrihet gått längre än den nuvar:de grundlagen.
Den lag, vid hvilken man här fäster så mycken vigt, och
det med skäl, kallas nu förordning; Regeringen kallar den lag.
Hon har bestämt hvad man med tryckfrihet skall förstå i dessa ord;
»Med tryckfrihet förstås hvarje Svensk mans rättighet att, utan
någon på förhand af offentlig myndighet anställd granskning, eller
annat i förväg lagdt, af Tryckfrihetslagen ej föreskrifvet, hinder,
utgifva skrifter» o. s. V. Vi veta att tryckfrihetens heligaste skydd
ligger deri, att ingen censur skall äga rum; detta är i Regeringens
förslag förtydligadt genom orden »utan någon på förhand af
608
Den 13 December ?. m.
offentlig myndighet anställd granskning»» Det är denna censur,
sorn i så många länder inskränker tryckfriheten, och Regeringen
har således, genom sitt förslag, velat bestämdt uttrycka, att någon
sådan icke Iean äga rum. Hvad man ytterligare anser såsom en
bestämd grund för tryckfriheten, är att brott mot densamma icke
skall kunna genom dom straffas förr än en jury yttrat sig deröfver.
Regeringen har uttryckt detta genom följande ord: »att icke
i annat fall kunna derför straffas, än om en i stadgad ordning
utsedd jury eller nämnd pröfvat* innehållet vara stridande mot
nämnde lag.» Dessa ord finnas icke nu i Reg.F.-n. Hvad är det
då som Regeringen gjort? Hon har uttalat, att en tryckfrihetslag
bör till sina bestämmelser vara af civil lags natur; att så verkligen
de facto är förhållandet, kan ej rimligen nekas, ehuru förändringar
i densamma fordra 4 Stånds enhälliga beslut, hvilket
förhållande ger förordnm egenskap af grundlag. Den förste talaren,
som här upträdt i denna fråga, har tydligen erkänt detta.
I tryckfriheten ligger en helig rättighet; men denna rättighet kan
missbrukas, och tryckfrihetslagen skall derföre innehålla straff för
dessa missbruk. Denna del af tryckfrihetslagen måtte väl äga samma
natur som allmän brottmålslag. Allmänna lagen föreskrifver,
att jag icke får häda Gud; den förbjuder mig att förneka den rena
evangeliska läran; den förbjuder mig att våldföra mig på Konungens
person o. s. v., och för alla dessa brott stadgar den straff.
Med samma straff beläggas också dessa brott i tryckfrihetslagen,
då de utöfvas i tryck, och denna lag hänvisar också till den allmänna
och dess straffbestämmelser. Man lägger så omätlig vigt
på att denna tryckfrihet icke skall kunna förändras utan 4 Stånds
beslut; finnes det likväl någon som tror att icke våra lif, vårära
och vårt gods äro tillräckligt skyddade genom civil-lagen, hvilken
dock af Konung och tre Stånd kan förändras. Jag skattar tryckfriheten
i vårt land lika högt som någon annan, och jag anser
den i våra seder, våra bruk och våra hjortan vara så rotfästad,
mine Hrr, att hos oss det förhållande är otänkbart, att tre Stånd
skulle vilja upbäfva densamma.
Det var med glädje jag under föreg:de Riksdagen såg detta förslag
framkomma; jag biträdde det då och är Regeringen tacksam för detsamma.
Jag instämmer helt och hållet i de premisser, som af den
förste värde talaren blifvit upslälide; men jag kommer icke till
samma resultat som han. Jag gillar förslaget, emedan jag anser
det vara godt samt instämmer uti K. M:s yttrande uti Dess Propos.
, att det. skulle vara ett sätt, hvarigenom Konung och Ständer
lättare skulle kunna samverka för att hindra de missbruk af tryckfriheten,
som hos vår press så ofta äga rum. Men jag kan icke,
på sätt den förste värde talaren yttrat, finna att Regeringen begått
ett så stort misstag, sorn han och många med honom beskyllt
henne för, att man derpå skall kunna grunda ett afslag. Lika
med honom hade jag visserligen önskat att Regeringen, å sin sida,
hade framställt ett förslag, hvarigenom Ständerna hade erhållit
kännedom om hvarthän man syftade; men jag medgifver ingalunda,
att Regeringen i detta fall gifvit något löfte. Regeringen har i
sin
Den 13 December f. m.
609
sin Propos. sagt, »att önskan att hämma de ifrågavaride missbruken
»vore allmän, och att Regeringen ville gå denna allmänna önskan
»till mötes,» till följd hvaraf hon just framlagt det förslag, som i
dag är under öfverläggning. Att något förslag till special-lag icke
jemväl blifvit framstäldt, kan för mig icke utgöra något skäl att
förkasta det förevar:de förslaget. Jag fäster mig icke vid hvad den
Regering, som i närvarjde ögonblick styr Sveriges Rike, i denna
del gör eller försummar, och vi kunna i morgon, om Gud vill,
hafva en annan ; men jag fäster mig vid andan af våra grundlagar,
och jag är öfvertygad om att hvad helst som i denna fråga
göres, vare sig från Regeringens eller från representationens sida,
skall dock tryckfriheten varda beståndande. Man fäster så mycken
vigt vid att 4 Stånd och icke 3 skola bestämma om minsta fråga
rörande tryckfriheten. Men, mine Hrr, om den dag, mot all förmodan,
skulle inträffa, då Svenska folkets representanter skulle se
tryckfriheten något inskränkt, kunna då icke 3 Stånd göra detta lika
väl som 4? Det ligger nemi. i 3 Stånds makt att genom stämpelafgift
lägga sådana band åtminstone på tidningspressen, att dess
frihet blefve nära nog omintetgjord. Jag fruktar dock ingenting i denna
väg, jag vill blott tillägga: tryckfriheten består dels af fundamentala,
konstitutiva bestämmelser, dels af speciella lagbestämmelser.
De förra äro och måste vara grundlag, de sednare höra till allmän
lag oeh måste i tidernas längd äfven hos oss i allo så betraktas,
så vida uplysningen går framåt. På grund af hvad jag
nu haft äran anföra, får jag gifva tillkänna, att jag öppet förordar
detta förslag, vore jag ock den enda på detta rum; och samma
skäl som vid förra Riksdagen talade för mig att antaga detsamma,
göra det äfven nu.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag befinner mig i
verklig villrådighet, hvar jag skall finna den största märkvärdigheten
i detta afseende, antingen i K. M:s Propos. eller i det yttrande
som Gr. Lagerbjelke nyss afgifvit. Det förundrar mig att
ordför:den för sednaste Riksdagens Const.Utsk., som tillstyrkt
förslagets hvilande, nu kunnat yttra sig i en helt och hållet motsatt
riktning. Jag instämmer fullkomligt med Gr. Lagerbjelke i
de anmärkntr han gjort mot Regeringens sätt att behandla denna
fråga; men jag har icke ansett det vara lämpligt att Const.Utsk:s
ordfide, som tillstyrkt dess hvilande, skulle nu vara den som
uttalar dessa anmärkn:r. Efter min upfattning af grundlagen, är
det Const.Utsles upgift att just genom sin mellankomst undanrödja
både för representationen och Regeringen obehaget af så beskaffade
öfverläggningar, som denna naturligtvis måste vara för
båda parterna. Jag hade trott, att då Const.Utsk. icke ansåg förslaget
vara så fullständigt att det kunde antagas, detta Utsk. också
icke bordt hafva tillstyrkt att det skulle blifva hvilande, hvarigenom
så äfven icke hade skett. Jag tror att Gr. af Ugglas begått
ett misstag då han yttrat, att ett anfall blifvit riktadt mot R. och
Ad:s majoritet, som vid förra Riksdagen tillstyrkte förslagets hvilande:
detta hvilande berodde alldeles icke på Ad:s majoritet vid
II. II. 39
filo
Den 13 December t. m.
detta tillfälle; ty då det var en K. Propos., som blifvit tillstyrkt
af Const.Utsk., måste den hvila.
Jag kan, för min del, icke instämma i Gr. Lagerbjelkes yttrande;
jag medgifver visserligen att i grundlagen förefinnes många
stadganden, som der icke förtjena en plats; men jag kan icke antaga,
att det är till föga heder för grundlagen, ty jag vet icke någon
g, som i detta hänseende gör sig skyldig till anmärkn. Gr.
af Ugglas har åberopat den Norska grundlagen i detta hänseende,
och om den värde Gr:n kan åvägabringa att äfven vi blifva i åtnjutande
af denna grundlag, och af den Norska representationen,
så skall icke jag blifva den som, skall hafva något att invända
mot att äfven i detta fall vår grundlag kommer att ställas i likhet
med den Norska; men intill dess tror jag att det bör vara
som det är.
Det har säkerligen icke undfallit Utsk., och hvad som också
är lika säkert, det har icke undfallit Svenska folket, att i den
K. Propos. är nedlagd en ganska betydlig förändring i sjelfva bestämmelsen
af hvad som förstås med tryckfrihet. I nu gällande
grundlag är det ett litet ord som heter »allao handlingar etc.
Detta lilla ordet »alla» är uteslutet i den K. Proposm; och jag
tror likväl att i detta ord ligger en ganska väsendtlig rättighet
förvarad derutinnan alt alla handlingar och protrr skola för enhvar
vara tillgängliga, blott med de undantag, som redan i grundlagen
finnas stadgade, men hvilka i förslaget äro hänskjutna till den blifvande
författn:n, om hvars grundprincip man icke på förhand kan
göra sig så alldeles säker.
Efter det grundliga och vackra anförande, som Gr. Posse afgifvit,
är åtminstone för mig föga att tillägga. Jag yttrar mig således
utan all förmäten tanke att på något vis inverka på ett säkerligen
redan i förväg inom detta hus fattadt beslut i denna frå
ga,
hvars utgång dessutom icke synes tvifvelaktig. Det är i min
egenskap af en bland de äldste inom denna församling, i min egenskap
af en bland de högst få ännu lefvande, som måhända verksamt
bidragit till möjligheten för den grundlag, under hvilken vi
lefva; det är med anledn. af det namn jag bär och hvilket finnes
främst tecknadt under denna grundlag, och det är till och med med
anledn. af det datum, som finnes den K. Proposm åsatt, och sorn
just utvisar samma dag, som är årsdagen af denna grundlags antagande;
det är af dessa anledn:r, som jag ansett mig pligtig begära,
att i 11. och Ad:s prot. få nedlägga en protest mot antagandet
af detta förslag. Jag våldför i detta ögonblick min känsla,
då jag undertrycker mitt omdöme öfver statsmanna-egenskaperna
hos den Rådgifvare, som undertecknat den K. Propos:n, äfvensom
öfver deras, hvilka antingen aktivt eller passivt befrämjat dess
framgång till Ständernas afgörande. Jag anser mig icke kunna
undanhålla den för mig tillfredsställande förmodan, att 1856 års
R. och Ad. säkerligen icke, vid frågan att undergräfva en af våra
förnämsta grundlagsenliga rättigheter, skall vilja stå tillbaka för
1789 års Riddarhus, vid det tillfälle, då slutstenen lades till den
envåldsbyggnad, som slutligen skulle utveckla sig till 1809 års
pen 13 December f. m.
611
obehagliga tilldragelser, hvarigenom detta års Ständer föranlätos
att visligen, efter noggrannt öfvervägande och på goda grunder,
stadga grundlags natur för den tryckfrihet, som de ansågo såsom
det säkraste värn mot ett återfall till dylika förhållanden. Jag förnyar
min anhållan, att i 11. och Ad:s prot:r få antecknadt, att jag
kommer att rösta mot förslaget, i händelse omröstning skulle komma
i fråga.
Frih. Cederström, Anders: Då Svenska folkets representanter
vid 1809 års Jtiksdag, gemensamt med deras Konung, gåfvo
sig en grundlag, hufvudsakligen grundad på principen af ett konstitutionelt
samhälle, och då samma representanter 1812 skrefvo
en tryckfrihetsförordning, hvars syfte äfven var uprättbållandet af
samma princip, så hade man visserligen icke kunnat vänta sig,
att vi nu, under Konung Oscars regering, skulle få se ett attentat,
sådant som det förevarande, göras mot denna grundlag. Man
kunde så mycket mindre vänta något sådant, som H. M:s Hr Fader,
utgången af folket, på slagfältet utgjutit sitt blod för fribetens
sak. Ingen hade väl då väntat, att så snart derefter ett så
beskaffadt förslag skulle komma att framläggas för representatio
nen,
som det nu förevarande. Må man derföre nu, sedan man
blifvit varnad, desto kraftigare för framtiden motsätta sig dylika
försök och söka bibehålla den dyrbara gåfva af förfädren, som vi uti
vår tryckfrihet äga — den dyrbaraste måhända, som de lemnat
oss, och utan hvilken vi snart skola uphöra att kallas frie män.
Jag önskar att detta förslag måtte begrafvas så djupt, att det aldrig
mer måtte kunna återkomma i dagen.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: Då jag deltagit i de rådslag,
hvilkas resultat var det nu ifrågavar:de förslagets framläggande
för It. St:r, anser jag det vara min pligt, att nu med några
ord yttra mig om grunden och beskaffenheten af detta förslag,
äfvensom om den ställning, hvaruti jag anser att frågan t n. befinner
sig.
Tvenne saker anser jag mig kunna förutsätta: Den ena är,
att ingen Svensk man finnes, som vill att sjelfva tryckfriheten
skall upoffras. Denna rättighet har blifvit så kär för hvar och
en enskild, har blifvit ett så allmänt behof för hela samhället och
har så sammanväxt med våra föreställningar om medborgerligt värde,
att jag icke tror att det finnes någon enda, som på allvar önskar
att densamma skulle försvinna; och om så vore, om i sjelfva verket
någon skulle finnas som ville detta, så skall det folk, som
snart ett halft århundrade åtnjutit denna rättighet, åtminstone ej
godvilligt låta det ske. Det är först genom utöfningen af en sådan
rättighet som ett folk rätt klart och lifligt fattar sitt eget inre
lif, och likasom känner huru dess hjerta slår. Och jag säger ännu
en gårig, om någon skulle finnas, som, oaktadt allt detta, ändock
skulle önska eller åsyfta att uphäfva tryckfriheten, så tror jag att
man med skäl på honom skulle kunna tillämpa hvad Talleyrand
612
Den 13 December f. m.
en gSng yttrade: »det vore värre än ett brott, det vore en
dumhet.»
Men i bredd med detta föreställningssätt tror jag mig äfven
kunna förutsätta, att man allmänneligen skall medgifva att tryckfriheten
— denna ädla rättighet — blifvit svårt missbrukad. Enskilde
hafva blifvit smädade och kränkte i sina inre, mest heliga
förhållanden; medborgare hafva blifvit förfördelade i hvad som varit
dem dyrbarast: sin heder och sitt anseende; embetsman, myndigheter
och Regering hafva ofta blifvit på ett försåtligt sätt angripne
och misstänkte för afsigter, som icke funnits; och hvad
som är värre än allt detta: de grundsatser, på hvilka religion och
samhälle hvila, och som utgöra det yttersta stödet för enskild
lycka, likasom för allmän sedlighet och ordning, hafva oförsynt,
genom hånets, gycklets och förvillelsens vapen blifvit undergräfda.
Och hur har det kunnat vara annorlunda med en tryckfrihetslag,
så bristfällig som den närvarande? Hvem kan försvara en mängd
af dess vigtigaste bestämmelser? Ar det icke t. ex. otillbörligt
och stridande mot all juridisk princip, att de domare, som skola
bedöma brottet, till en del blifva tillsatte af den som skall bedömas?
Just den egenskap, som hos domaren framför alla förutsattes,
nemi. oväld, är ju sålunda genom sjelfva lagen omöjliggjord!
Hvem kan vidare förneka, att i det s. k. ansvaringssystemet ligger
någonting som, jag vågar säga, är inför allmänna förnuftet
ett hån, och inför lagen nära nog en skandal? Hvad skall man
säga om en lagstiftning, sorn tillåter att straffet för begångna förbrytelser
faller på bevisligen alldeles otillräkneliga personer, under
det att den kände brottslingen går fri och obehindrad, och i
morgondagens tidning hånler åt ett dylikt gyckel med lag och
rättvisa?
Och är det ej skäl, att man häruti påtänker någon ändring!
Men om det sålunda lärer få anses både rätt och tillbörligt,
att man söker afhjelpa dessa grofva missförhållanden i vår nuvarande
tryckfrihetslag, hvilka på en gång skada så väl den enskilde
som det allmänna, och som slutligen, mera än allt annat, skulle
kunna bringa sjelfva saken i våda; så upstår den frågan, huru ett
sådant afhjelpande lämpligast må kunna ske. Två vägar finnas
härvid att gå. Den ena är att låta tryckfrihetsförordn:n, med alla
sina detaljbestämmelser, qvarstå såsom grundlag, och ändock söka
att deruti åstadkomma de nödiga ändringarne.
Men med kännedom om de invecklade former, som för grundlagsändringars
genomförande äro föreskrifna, och i betraktande af
representationens sammansättning och arbetsordning, hemställer jag
till hvar och en hvad utsigt det finnes, att på denna väg någonting
väsendtligt må kunna örnås. Om det kan ske, så mycket
bättre; ty det lärer väl troligen blifva den enda utväg som återstår,
men jag hyser åtminstone för min del mycken tveksamhet,
om det åsyftade ändamålet på detta sätt kan vinnas. En annan
utväg skulle vara den, att man i grundlagen betryggade sjelfva
rättigheten, men för öfrigt hänförde de särskilda bestämmelserna
till en lagstiftning, som vore underkastad mindre invecklade för
-
Den 13 December f. m.
813
mer, eller den allmänna civil-lagen. Man har visserligen talat
mycket om de faror, som skulle åtfölja en sådan anordning, men
då denna lagstiftningsform gäller för de bestämmelser, som angå
allt hvad som eljest är oss kärast och dyrbarast, allt hvarpå lif,
ära och gods bero, så förefaller det mig besynnerligt, att man icke
skulle kunna våga till densamma öfverlemna en hop underordnade
frågor om tryckfrihetens utöfvande, af hvilka en stor del angå rätt
obetydliga ämnen, såsom tillståndsbevis, namnsedlar, bokhandeln,
qvarstad, böter o. s. v. Men för dem som emellertid frukta, att
häruti skulle ligga någon våda för sjelfva hufvudsaken, eller att
hastiga, opåtänkta ändringar och ingrepp i tryckfriheten sålunda
allt för lätt skulle kunna tillvägabringas, vill jag påminna om en
omständighet, som, enl. mitt omdöme, bör anses såsom väsendtligen
betryggande i detta hänseende, och som ej äger rum i fråga
om grundlagsändringars behandling, nemi. att ang:de hvarje förslag
till ändring i den sålunda öfverflyttade tryckfrihetslagen,
skulle landets högsta juridiska myndighet först höras, och att således
icke något i denna väg kunde komma att framställas, utan
att förut hafva blifvit af Högsta Domstolen granskadt. På grund
af allt detta vill det synas mig, som om någon giltig anledning
till farhåga verkligen icke skulle finnas, utan att man bort anse
sjelfva tryckfriheten vara genom förslaget tillräckligen betryggad, såsom
den ock i grundlagen fortfarande skulle blifva Svenska folket
tillförsäkrad. Det är möjligt att detta hade kunnat uttryckas ännu
bättre och fullständigare än som skett, och en talare har härom
yttrat åtskilligt; men om Regeringen i detta afseende också skulle
hafva begått något misstag, nå väl! så är det väl menskligt att
misstaga sig. Jag bör dock säga, att innan det förevaride förslaget,
sådant det nu befinnes, blef upsatt och framlagdt, inhemtades
derom tankar och yttranden af personer, hvilkas omdömesförmåga
man borde värdera, och resultatet häraf var, att alla dessa
personer, så vidt jag vet, åtminstone den tiden, ansågo sjelfva
tryckfriheten, såsom medborgerlig rättighet, vara betryggad genom
de föreskrifter, som finnas intagna i det nu så klandrade förslaget.
Men man har vid granskningen af detta förslag äfven framkommit
med andra anmärkn:r och omdömen, dem jag verkligen
icke väntat att få höra. Så har man, bland annat, sagt att i förslaget
skulle ligga en slug beräkning (såsom en talare yttrade
sig), och således en försåtlig afsigt. Med hvad rätt säger man
detta? Hvar finnas bevis för så förnärmande utlåtelse! ? Man har
vidare framställt hela frågan så, som om här endast vore valet
emellan en tryckfrihet med brister och alldeles ingen tryckfrihet.
Detta är hvad man kallar en petitio principii; det är att förutsätta
just det som först skall bevisas, nemi. att ingen tryckfrihet
skulle finnas, derest förslaget godkändes. Förslagets upgifna och
oförtydbara ändamål har varit att, med betryggande af sjelfva rättigheten,
bereda väg för tryckfrihetens reformerande, och det tillhör
då förslagets angripare att först ådagalägga dessa sakers oförenlighet,
innan man äger rätt att framställa tryckfrihetens totala
GU
Den 13 December f. m.
försvinnande såsom synonymt med förslagets antagande. Man har
vidare, såsom ett hufvudskål för afslag i närvar:de stund, åberopat,
att icke någon utveckling af Regeringens åsigt blifvit gifven
genom ett förslag i form af civil-lag till ändringar i tryckfrihetslagen.
För mig vill det synas, som skulle det vara någonting i
formen högst besynnerligt, om, innan utgången af sjelfva hufvudfrågan
vore afgjord, till R. St:rs behandling ett helt och hållet
eventuelt förslag till civil-lag förskottsvis hade blifvit framlagdt. Det är
ganska uppenbart, att om det nu förevar:de förslaget biefve godkändt,
så skulle i samma ögonblick den nuvar:de grundlagen qvarstå
såsom tryckfrihetslag, ehuru den vore öfverflyttad till civillag,
samt att således ett civil-lagsförslag redan de facto finnes till
i den föreslagna författn:n.
Att de förslag, hvarom R. St:r i denna stund öfverlägga,
på många håll och af många skäl skulle upväcka sorl och klander,
var lätt att förutse, och jag tror, för min del, att på hvad
sätt också ett förslag i detta ämne varit upstäldt, så hade klandret
ej uteblifvit. Men jag måste bekänna, att utöfver det klander,
som alltid kunde förutses, har detta förslag blifvit af allmänna
tänkesättet, på ett efter mitt omdöme icke otvetydigt sätt, uptaget
af somliga med tvekan, af andra med oro, och af många med verk
lig
fruktan. Jag tror, åtminstone efter min upfattning, att detta
är ett faktum som icke kan förnekas och hvarpå den närvar:de
discussionen äfven lemnar bevis; och när så förhåller sig, måste
man göra sig den frågan: om det under en sådan sakernas ställning
vore rätt af Regeringen att ifrigt fullfölja sitt förslag? Jag
tror det icke. Denna angelägenhet är icke, såsom man velat förespegla,
företrädesvis någon Regeringens angelägenhet, utan en folkets,
och om en föreställning, en känsla hos Svenska nationen
finnes om vådor i förslaget, så bör, efter min öfvertygelse, detta
tänkesätt, äfven om detsamma, såsom jag tror, till största delen
hvilar på ett missförstånd, icke våldföras. Det gäller här folkets
käraste rätt, det rörer dess innersta lif, och den känsla, som sålunda
uppenbarar sig, måste derföre respekteras. Jag tror fördenskull,
att det i närvar:de ögonblick icke är skäl att påyrka förslagets
antagande, och, utan att kunna medgifva, att detsamma
varit så oriktigt till sin grund, eller behäftadt med så många fel som
man velat föregifva, och minst af allt förtjenar att misstänkas för
dolda afsigter, anser jag likväl att, under förhandenvarande omständigheter,
det bör förfalla. Må derföre detta förslag nu förkastas!
och må dess fall, gerna af dem som så önska, anses som en
seger, der i sjelfva verket ingen fiende fanns 1 Detta är af ringa
vigt emot att i en sak sådan som denna, något misstroende skulle finnas
mellan Styrelse och folk. Och jag hoppas dessutom, att om
också representationen f. n. finner betänkligt att, till vinnande af
nödiga rättelser i vår nuvaride bristfälliga tryckfrihetslag, framgå
på den kortare väg, som Regeringen ansett sig kunna anvisa, och
i stället väljer den längre och besvärligare, men i dess tanka säkrare,
de begge Statsmakterna likväl framdeles, fastän något sednare,
skola mötas vid det gemensamma målet — tryckfrihetens
Don 13 December f. m.
615
oförkränkta bibehållande, men missbrukens förekommande genom
en lämpligaro lagstiftning än den närvar:de.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Frih. Raab, Adam Christian: Sedan jag vid pleni början
begärde ordet, hafva så giltiga motiver för afslag å ifrågav:de
Betänk, blifvit framställda, att jag icke ett enda ögonblick kan
tveka om utgången. Endast en talare har yttrat sig för detsamma,
men på samma gång antydt, att han derutinnan tror sig blifva
ensam. Sedan derefter en Konungens Rådgifvare, med berömvärd
öppenhet, förklarat dels att han anser, att det kunde hafva varit
ett misstag af Regeringen att framkomma med ett sådant förslag,
dels också utlofvat att på en annan väg framlägga ett förslag, till
förekommande af tryckfrihetens missbruk, skulle det visserligen
vara öfverflödigt att vidare orda öfver ett ämne, som jag hoppas
snart har nått sitt mål. Men under debatten hafva tvenne ledamöter
framstått med motiver af den beskaffenhet, att roan skulle
kunna befara, att om dessa Hrr finge inflytande inom representationen,
skulle från dem möjligen kunna komma förslag, som vöre
gengångare till det, som vi nu gå att jordfästa; och det är derföre
som jag anser mig böra i detta afseende yttra några ord.
Man har åberopat, att i andra länder tryckfriheten icke vore grundlag,
utan civil-lag; men, mine Hrr, af andre talare har också blifvit
vidrördt på hvad fot tryckfriheten i dessa länder står, och det
är väl icke dit vi vilja komma, i st. f. att vi nu äga en befä
stad
tryckfrihet, som visserligen har missbrukats, men som likväl
är fast beståndande och icke lätteligen kan ändras. Hr Gripenstedt
har vidrört, huru många former som f. n. erfordras för att
kunna i våra grundlagar införa en förändring; men det vore väl icke
bättre, om dessa former toges bort, så att det blefve alltför lätt
att i ett ögonblick af hänförelse, då talare uplrädt på samma sätt
som här och, likom Hr Gripenstedt, ryckt sina åhörare med sig,
möjligen tre Stånd skulle göra, hvad icke af fyra skulle kunna
åstadkommas, nemi. bifölle hvad de sedermera skulle ångra. Jag
tror icke att det är skäl att riskera något sådant intrång på Svenska
folkets frihet. Man har sagt, att i den K. Proposin skulle
tryckfriheten vara väl betryggad derföre, att man i 86 g Beg:sF:n
tillagt de orden: »utan någon på förhand af offentlig myndighet
anställd granskning»; men det står äfven: »eller annat i
förväg lagdt, af tryckfrihetslagen ej föreskrifva, hinder». Det skulle
ju kunna hända, alt genom kautioner, böter m. m. det som i grundlagen
lofvas, tages tillbaka i civil-lagen. En talare har sagt, att
vår nuvar:de tryckfrihetslag icke vore någon grundlag, utan blott
en förordnm; men då det står i Reg:sF:n att tryckfrihetsförordn:n
skall räknas bland grundlagarne, så måtte väl detta få gälla framför
denne talares yttrande. Man bar äfvenledes antydt, att då man
kan anförtro sitt lif, ära och gods åt en civil-lag, måste man också
kunna göra detsamma med tryckfriheten; men jag föreställer mig
likväl, att förhållandet härutinnan är olika. Det är nemi. någonting
annat för medborgaren att tänka sig förlusten af sitt lif, sin
Den 13 December f. m.
ära och sin egendom, än att tänka sig smädaren straffad, och att
i detta gränsen för dess frihet är öfverskriden. Tre Ständ kunna
nu lägga hinder för tryckfriheten genom beskattning; jag vill icke
fästa mig vid misstaget om tre Ständs majoritet i detta fall, ty
om en majoritet inom förstärkt Utsk. besluta en förhöjd beskattning,
sä ber jag att få erinra om den himmelsvida skillnad som
ligger uti att för högt beskatta en tidning, än något annat. Utgifvaren
betungas visserligen härigenom till någon del, men det
är dock egentligen hans läsare, som blifva betungade, och så mycket
anser jag tryckfriheten vara rotfästad i vårt land, att tidningarnes
läsare, äfven om de äro belagda med en hög beskattning,
icke skola derföre hålla tryckfriheten mindre kär.
Man har vidare sagt, att juryn vore f. n. olämplig, äfvensom
att ansvaringarne vore en följd af den lag vi nu äga; jag vet väl
att detta är sannt, och jag önskar ingenting högre, än att dessa
missbruk och dessa brisfälligheter måtte afhjelpas. Man har gjort
en antydning om huru en förändrad jury skulle se ut; den skulle
dock vara så beskaffad, att lika visst som man nu förmodar att
brottslingen blifver frikänd, lika visst skulle man då få se, att den
icke brottslige blefve fälld, och det vore värre. Man har sagt,
och det är en sanning, att det ligger ett gift i tryckfrihetens
missbruk, som man bör borttaga och förhindra; ja väl! men någon
skada har dock icke genom dessa missbruk åstadkommits. Tan
ken
efter, mine Hrr, finnes det någon enda man, någon enda myndighet,
som verkligen lidit af dessa missbruk? Långt mera kan
man till ära och anseende lida genom det smygande, lömska och
giftiga förtalet, som icke får uttala sig i tryck.
För min del önskar jag, att de ord jag nu haft äran yttra
måtte djupare kunna nedmylla förslaget, så att vi icke måtte få
se det tillbakakomma i någon annan skepnad i form af civil-lag,
hvaremot jag med tacksamhet skall mottaga ett dylikt förslag, så
framt det blott bibehåller tryckfrihetslagen såsom grundlag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af Plenum kl. 6 e. m.'
Hr Hjerta, Lars: Jag instämmer fullkomligt med den ledamot,
som för en stund sedan yttrade sin önskan, att icke någon
skulle tillkännagifva huru detta ärende blifvit afgjordt i de andra
Stånden, i synnerhet derföre att den discussion, som här försiggått,
lemnar ett otvetydigt tecken till huru beslutet skall komma
att af R. och Ad. fattas. Under sådant förhållande skulle äfven
jag, af skyldig aktning för R. och Adis tid, efter de många båda
vackra och sakrika anföranden, som här blifvit afgifna, hafva afhållit
mig från att yttra mig, så framt det icke vöre min öfvertygelse
att detta ärende, genom sitt initiativ, har en betydelse,
till hvars utveckling ännu något åsterstår. En af Konungens Rådgifvare
bar nyligen framstått och på det mest lifliga och vältaliga
sätt protesterat på sine egne och sina kollegers vägnar mot att någon
önskan att stympa tryckfriheten i Sverige ingått i dessa Hrrs
Den 13 December f. m.
afsigt med det ifrågavär:de förslaget. Jag tror på hans försäkringar
i detta fall. Konungens Rådgifvare, man må upskatta deras
egenskaper som statsmän mer eller mindre, äro dock säkerligen,
hvar och en af oss derom öfvertygad, fullt hederliga och, enl.
sina åsigter, fullt Svenske män, som icke egentligen vilja våldsamt
kringgå någons rättigheter. De hafva visserligen, vid detta
förslags upgörande, varit af den öfvertygelse, att de dermed skulle
gagna; men, mine Hrr, vi hafva så ofta sett, att man så olika upfattar
hvad som förstås med tryckfrihet, och då Konungens Rådgifvare,
såsom de i motiverna till den K. Propos:n yttra, sökt
derigenom vårda den späda planta, som 1809 upspirade, finnas
andra, som äro af den öfvertygelsen, att de genom denna vård
i väsendtlig mån skulle hindra dess växt och snarare skulle qväfva
den. De tänkesätt, som här blifvit uttalade hos 11. och Ad., tyckas
ock visa, att de hafva misstagit sig; men det oaktadt har likväl
frågan, om den ock felar i sitt hufvudresultat, funnit försvarare
till sjelfva grundidéen, eller att tryckfrihetslagen icke borde innefattas
i grundlagen, utan vara särskildt affattad i en civil-lag. Det
är för att borttaga, och om möjligt för framtiden undertrycka hvarje
tanke härpå, som jag anhåller att med några ord få antyda några
omständigheter, hvilka synas mig bevisa att bär i Sverige, med
den särskilda ställning, hvari Statsmakterna hos oss befinna sig
till hvarandra, det är, om möjligt, mera angeläget än på andra
ställen, att tryckfrihetslagen är af grundlags natur. Vi kalla oss
här i Sverige ett fritt folk, mine Hrr! Men om vi närmare efterse
betydelsen af detta ord, är det mycken fråga om, huruvida vi icke
böra reducera eller sammanfatta begreppet derom så som den Engelska
tidningen Times gjort i afseende på den Engelska pressens
utfall mot Kejsar Napoleon. Times yttrade nemi., att »tryckfriheten
utgör för oss allt hvad vi äro, allt hvad vi varit och allt hvad
vi komma att blifva.» Ty med det samhällsskick, hvaruti vi befinna
oss i Sverige, och med den fördelning mellan Statsmakternes
attributioner i allmänhet, som här äger rum, är tryckfriheten verkligen
det yttersta värnet för Svenska folkets frihet, utan hvilket
alla öfriga rättigheter skulle sammanfalla till den största obetydlighet
och snart sagdt till intet, och det är i detta afseende som
jag önskar att i några få drag få erinra R. och Ad. om huru verkliga
förhållandet är. Enl. Reg:sF:n har Konungen en makt, om
hvars omfattning och betydelse man ieke tyckes hafva gjort sig
ett fullt klart begrepp. Det är först och främst makten, att utan
Ständernas hörande, kunna organisera och förändra alla allmänna
inrättningar, med undantag af dem, som finnas i allmänna lagen
omnämnda, såsom t. ex. domstolarne. Regeringen kan icke tillskapa
ett nytt embetsverk, utan att hon får medel af Ständerna
till embetsmännens löner; men sedan hon fått dessa medel, kan
hon utfärda en instruktm för detta embetsverk, hvars anda beror
helt och hållet på henne sjelf att bestämma, och denna instruktm
kan hon någon tid derefter förändra huru hon behagar. Detta är
en sådan makt, att den icke, mig veterligt, finnes i något annat
samhälle, som anses vara konstitutionelt. Vidare har Konungen i
61S
Den 13 December f. m.
värt land rättighet att till embets- och tjenstemän, med några ytterst
få undantag, hufvudsakligen af Biskopar och Borgmästare, utnämna
hvilka Svenske män han behagar, och dessutom kan han
taga sig rättighet att, om någon annan underordnad myndighet
tillförene utnämnt vissa tjenstemän, förändra detta efter behag och
framdeles sjelf utnämna dem. Slutligen har Regeringen, såsom vi
alla veta, en enväldig makt öfver den ekonomiska lagstiftningen,
en lagstiftning, hvars omfattning icke blifvit underkastad något
förtydligande eller någon begränsning alltsedan 1809 års statsskick
infördes. Till följd af denna makt kan sålunda Regeringen ännu
föreskrifva en Svensk man huru stor eller liten del han får besitta
af Svensk jord; hon kan föreskrifva hvarje Svensk man
på hvad sätt han äger rättighet att föda sig med sina händers
arbete; hon kan till hvarje Svensk man säga, — jag vill
icke påstå att så skett, men det kan ske, — hvad han äger rät
tighet
att äta och dricka (vi hafva sett att K. M. utfärdat förbud
att dricka kaffe), samt huru han äger rätt att kläda sig (vi hafva
sett huru en lag i en förfluten tid beskref huru vida klädningar
fruntimren skulle få nyttja). Denna makt qvarstår ännu oförändrad,
enl. den tolkning som gifves åt begreppet om allmän hushållning. När
nu Regeringen äger en sådan makt och derjemte makten och chefskapen
öfver embets- och tjenstemän, samt krigsmakten till lands
och vatten, så innefattar detta en envåldsmakt, som icke är tempererad
af något annat än Statsrådets ansvarighet inför grundlagen
samt den rättighet, som Ständerna äga att neka medel till
statsbehofvens fyllande. Hurudan Statsrådets ansvarighet är hos oss
känna vi, samt huru svårt det redan är att genom Const.Utsk.
få fram en anmälan till R. St:r om några anmärknrr, som komma
plock- och stycke-vis; desto svårare är det att åstadkomma någon
genomförd teckning af systemet, eller för Ständerna att utöfva någon
moralisk påtryckning genom någon samfäld adress, på sätt
107 § Reg.F:n skulle kunna föranleda. Men om det äfven skulle
komma så långt, att en sådan anmälan komme från Const.Utsk.,
så, om också till och med R. och Ad. och PresteSt., likasom de
öfriga två Stånden, ginge in derpå, äger dock Regenten att på
en dylik anmälan göra det afseende han för godt finner. Det är
tydligt, att under sådana förhållanden, som vi nu äga, då vi hafva
en Regent, som är utrustad med förstånd och rättsinnighet, skulle
han sannolikt göra afseende på en sådan anmälan, om den gjordes
från alla fyra Stånden, i fall detta någon gång inträffade, men en
grundlag skapas icke blott för den tid, hvari vi lefva, utan för
alla tider. Det kunde komma en Regent, som icke gjorde afseende
på hvad R. St:r sålunda önskat; det finnes i vår tid exempel på
så beskaffade Regenter, och derföre måste vi betrakta förhållandena
sådana de erbjuda sig för oss i juridiskt hänseende inför lagen,
och då måste jag säga, att Regeringen hos oss äger så mycken
makt och så liten motvigt af garantier i statsförfattn:n, att
det för samhällets trygghet måste finnas något annat, utgående
ifrån och boende hos sjelfva folket, som kan utgöra on motvigt
mot denna makt, och detta är tryckfriheten. Det är rättigheten
Den 13 December f. m.
att kunna fritt få yttra sig, att kunna få taga del af alla offentliga
handlingar och på detta sätt allmängöra hvad Regeringen företager
sig. Men det är ock tydligt, mine Hrr, att en Regering, som äger
en så stor makt, icke kan älska tryckfriheten, utan i sin ställning
alltid skall finna sig besvärad deraf; om hon vill företaga en handling,
som är egenmäktig och hon finner sig af alla andra band oförhindrad
dertill, så måste hon ock finna sig serdeles generad och för sig obehagligt,
att en liten tidning skall kunna så att säga lägga stenar i vägen
för hennes framfart. Då är ju tydligt att om tryckfrihetens särskilda
bestämmelser blefve borttagna från grundlagen och införda
i en civil-lag, så är det första man kunde vänta att en maktlysten
rådgifvare-personal skulle bjuda till att få förändringar i tryckfriheten
genom införande af inskränkande bestämmelser i den civila
lagen. Det är icke blott ett inbillningens foster att framställa
denna förmodan, ty vi hafva i alla länder sett att sådana försök
till inskränkningar blifvit gjorda, som den K. Propos:n tyckes
åsyfta, eiler att lagens särskilda bestämmelser skulle utgå ur grundlagen
och blifva föremål för en civil-lag. Då det blott vore fråga
om de s. k. missbruken under vanliga förhållanden, då allt går
sin stilla gång, är det möjligt, att sådant icke kommer i fråga;
men så snart andra förhållanden skulle inträda, skulle man snart
få se ett sådant sträfvande göra sig gällande. På hvad sätt skulle
detta kunna ske? Jag lemnar till R. o. Ad. att bedöma, huruvida
icke de som ville inskränka tryckfriheten, hade en ganska stor
utsigt att lyckas deruti. Med den stora aktning för de utmärkta
egenskaper som man finner hos många ledamöter af Rikets första
Stånd, så känna vi dock alla, att till följd af dess ledamöters
samhällsställning, Regeringen här i allmänhet räknar en högst betydlig
majoritet; på samma sätt är det äfven hos PresteSlåndet.
De sednare 25 årens erfarenhet har visat att hos- BorgareStåndet
finnes ett serdeles rörligt temperament i politiska konjunkturer; detta
Stånd älskar lag och rätt och en sansad frihet; men det vill också
hafva freden till hvad pris som helst, och det önskar framför allt,
att affärerna skola kunna gå sin lugna gång. Det är således färdigt
att kasta de allmänna rättigheterna i Regeringens händer, så
snart oroligheter upstå, blott den skyddar lugnet för tillfället.
Detta hafva vi sett i många andra länder; jag vill blott såsom
exempel åberopa den lätthet, hvarmed September-lagarne i
Frankrike genomdrefvos af den blott få år förut tillkomna Juliregeringen.
Man talar om tryckfrihetens missbruk; ja, det är onekligtatt
sådana äga rum; men jag tror, att flertalet icke besinnat, att i
sjelfva begreppet tryckfrihet ligger att den måste kunna missbrukas,
och vill man utrota alla missbruk deraf, då måste man gripa
till censuren; men det har Regeringen icke åsyftat genom sitt
förslag; den har tvertom sagt, att icke någon censur skall äga
rum.
Man har under denna discussion inlåtit sig i detaljer, som jag
icke anser höra hit, t. ex. frågan om ansvarings-systemet, om
kaution o. s. v. Men emedan sådant blifvit nämndt, vill jag i
620
Den 13 December f. m.
afseende å ansvarighets-systemet erinra om en sak, som jag tror
innefatta ett lätt sätt att blifva af med detta system, och det förundrar
mig, att det icke långt för detta kommit i fråga. Det är
blott att taga bort tillstånds-bevisen och låta tidningarne utgifvas
på samma sätt som andra skrifter, d. v. s. att utgifvaren endast
beböfde upgifva sitt namn. Jag tror att en sådan förändring ganska
lätt skulle kunna i grundlagsväg genomdrifvas, och derigenom
vöre man af med det förhatligaste af alla tryckfrihetens missbruk.
Den af Konungens rådgifvare, som bär yttrat sig, har på ett
mycket vältaligt sätt framställt, huru enskilde medborgare blifvit
anfaline af pressen m. m. Det är vanligt att så snart man talar
om tryckfrihetens missbruk, så framkommer detta argument. Det
är icke utan sin betydelse; men det är omöjligt att med hvilken
tryckfrihetslag som helst, utan censur, förekomma, att icke privata
personer angripas; ty sådant kan ske genom allegorier och på många
andra sätt; och det' lär väl icke heller vara precist dessa missbruks
förekommande, som åsyftats genom förslaget. Man har sett,
att en smädeskrifvare kan i tryck utpeka en person, såsom den
der icke hundra mil ifrån det eller det husnumret på den eller
den gatan, att hafva begått något brott eller en skamlig handling;
huru vill någon åtkomma smädeskrifvaren med lagens straff för
sådana aflägsna påpekningar. Denna tidning kan icko åtkommas;
jag tror för öfrigt, i detta hänseende, att den Danska tryckfrihetslagen
har några ganska lämpliga föreskrifter, och de bästa jag
sett.
Mot ett stadgande i det förevar:de förslaget måste jag slutligen
uttala ett djupt ogillande, emedan det rörer en sak, som utgör
det egentliga palladium för vår tryckfrihet, nemi. att undantag
skulle äga rum i afseende på rättigheten att trycka offentliga handlingar.
Jag vill icke längre uptaga R. o. Adis tid, utan anhåller
att få lägga min röst till deras, som talat emot förslaget.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Frölich, David: Oaktadt ropen på propos. icke innefatta
något annat, än att R. o. Ad. hört nog och icke vilja tillåta
någon att vidare yttra sig, hoppas jag dock att jag oförkränkt må
få begagna min yttranderätt. Jag har begärt ordet egentligen derföre,
att jag trodde mig böra med några få anmärknir visa, dels
hvarför vår tryckfrihetslag är så beskaffad som den är, och dels
hvarföre den icke torde kunna annat än vid högst ovanliga till^
fällen böra förändras. I första afseende! ber jag att få erinra derom,
att när 1809 års män framdrogo denna folkrättighet ur gruset
af flera århundraden, hvarunder högsta makten hade begraft den,
såsom en naturlig rättighet för folket, då, säger jag, voro begreppen
ännu icke nog utredda om hvad tryckfrihet till sitt väsende
är och hyad den skall kunna i lag omfatta. Man ser delta straxt
i den § af RegisFin som talar om tryckfriheten; ty den ställer den
genast i sin tillämpning eller i beståndet af denna frihet under
den civila lagen. Likväl var denna rättighet i sig sjelf och är
ännu ingenting annat än en metafysisk sak; en rättighet, en fri
-
Den 13 December f. m.
621
het kan icke i lag beskrifvas, den kan blott proklameras. Tryckfriheten
hör till detta sublima, som man icke utan skäl finnér, då
man läser första Mose Bok, att Gud sade: »varde ljus»; och det
vardt ljus. Det är proklamerandet af denna frihet, som vi hafva
att tacka 1809 års män för. Men redan 1812 visade sig redan
förvillelsen om hvad tryckfrihelen egentligen var, och jemte det
oss vidlådande från äldre tider ärfda sätt att reglementera, började
nu Ständernas inflytande för att nå den frihet de sökte med en
massa af onödigheter. Deraf härleder sig den nuvar:de svårigheten
att förändra tryckfrihets-förordn:n. Om 1809 års grundlag blott
hade uttalat någonting dylikt som att tryckfrihelen är en medborgerlig
frihet, som icke får folket undandragas, och den som missbrukar
denna frihet vore underkastad ansvar och ersättningsskyldighet,
i enlighet med i lag stadgade grunder, då hade det varit
nog. Vi hafva också exempel på, och det har nyligen blifvit anfördt,
att det finnes länder, der grundlagens stadganden äro så
beskaffade, som Regeringen genom sitt förslag åsyftar, eller att
sjelfva grundprincipen skall stå i Reg:sF:n, men detalj-bestämmelserna
i en civil-lag. Nu har man deremot, genom bemödandet att
reglementera, gjort alltsammans till en röra.
Jag öfvergår nu till den andra satsen, som jag tagit mig friheten
uttala, nemi. att när så är, är det också nära nog omöjligt
att vidröra Tryckfrihets-förordnm i dess nuvarrde tillstånd. Jag
nyttjar icke gerna några bilder, emedan jag icke äger förmåga att
framställa dem vältaligt; jag tror dock att om sanning skall kunna
erkännas i den bild jag nu går att uttala, skall den helt klarligen
kunna framhålla orsaken, hvarföre nationen undanber sig alla vidare
försök att vidröra denna rättighet. Jag har antydt, att det
vär en skatt, ja en juvel, som 1809 års män uptogo ur fordna
seklers grus; jag säger nu att denna juvel, oslipad och omfattad
af saker, som icke tillhöra densamma, dock af nationen anses så
dyrbar, att hon icke vill utlemna den till omarbetande, af fruktan,
att hon då icke skall få någonting igen. Denna känsla synes
äfven den Konungens Rådgifvare, som här yttrat sig, hafva anat.
Han har, om jag så får säga, gjort en mästerlig reträtt från ett
företag, sorn om han hade sett saken från en så enkel synpunkt
som jag tagit mig friheten framställa, troligen hade utebiifvit; men
under discussionen hafva så många särskilda yttranden tillkännagifvit,
att man nu i allmänhet tror, att det skulle vara möjligt
att förbättra tryckfrihetslagen genom att göra den till civil-lag,
att jag derföre ansåg mig, oaktadt allt hvad som förut blifvit yttradt,
böra erinra derom, att grunden till tryckfrihelen är en metafysisk
sak, som icke låter i någon lag beskrifva sig. Vi hafva
i England sett, att tryckfriheten icke tillkommit genom lag, utan
genom folkviljans kraft att undanrödja alla i vägen lagda hinder
för att åt sig sjelf taga en oåtkomlig makt. Det är friheten, som
gifvit oss tryckfriheten; den har blott åter förklarat, att frihet bör
finnas äfven i afseende på yttranderätt genom tryck, och det är
nu icke vidare genom någon lagstiftning som den bör eller kan
beskrifvas. Samhället har under 50 år utvecklat sig med begag
-
622
Den 13 December t. m.
nande af denna lag, sådan den är; der har således upkommit eli
slags konventionellt sätt att begagna och handhafva denna lag, och
det begrepp sorn nu härom utbildat sig är i denna stund ett lika
så säkert palladium som sjelfva lagen. Det är derföre som alla
de anmärkn:r man kan göra emot lagen bortfalla den ena efter
den andra. Snart väntar jag mig att få se, att hvarje tidningsredaktion,
som vili begagna en s. k. ansvaring, skall blifva utskämd
inför nationen, då han vill begagna detta sätt att tala till
sina medborgare. Det är på detta sätt som den ena bristfälligheten
efter den andra skall till följd af den allmänna uplysningen
bortfalla, och det har här blifvit sagdt, att det är folkets egen
utveckling, som verkar på pressen, och icke pressen, som verkar
på folkets utveckling. Man kan dock säga på båda sätten, ty de
verka gemensamt på hvarandra. Allt nog, resultatet är, att begreppet
om hvarjo mans rättighet att få yttra sig i tal och skrift
i Sverige, är redan så stadgadt, att hvar och en känner dess grän
sor
och tillika de vilkor, under hvilka den i allmänna omdömet
förverkar denna rättighet, som missbrukar den. Yid sådant förhållande
får jag säga, att jag hoppas att af den dynasti, med hvilken
vi nu äro så lyckliga att finna oss nöjda, om vi också icke
vore det så alldeles före år 1844, ingen någonsin vidare skall
vilja framkomma med ett förslag att i hufvudsaken vidröra det
skick, hvaruti tryckfriheten f. n. befinner sig enl. våra lagar.
Nu, mine Hrr, är det med tillförsigt som jag tror* att dessa
få enkla ord, om de rätt upfattas, äfven skola kunna leda till en
försoning och till ett slut på den bitterhet, som för en stund sedan
tycktes mig vara färdig att upblossa på den första bänken mellan
tvenne ledamöter. Det yttrades ett ord på ett främmande språk,
sorn kanske icke var strikte så som jag hörde bär nere i salen
yttras; men det sades, att det vore ett brott, att vilja vidröra
tryckfriheten. Hvarifrån komma dessa öfverdrifna yttranden, om
icke derifrån, att man icke insett hvad tryckfrihet egentligen är,
utan i stället tvistat om, huruvida man på ett eller annat sätt
skall kunna genom lagstiftning jemka saken efter hvars och ens
åsigter. En sådan öfvertygelse har Gr. Lagerbjelke haft; han tror
att ändamålet kan vinnas med en förändring och borttagande af
sådana bestämmelser, som icke tillhöra grundlagen. Hans öfvertygelse
måste vi respektera, och vi hafva hört åtskilliga, ja, nästan
alla, som yttrat sig mot förslaget, icke kunna frikänna sig från
att till en del gilla riktigheten af Gr. Lagerbjelkes argumentation.
Jag gör det icke, emedan jag hade önskat, att Ordf:den i vårt
Const.Otsk. skulle hafva förklarat att: vi vidröra icke denna sak,
utan vi låta den anstå. När jag vidare minnes de anfall, som en
Konung af denna dynasti gjort mot vår tryckfrihet, då Han nemi.
begärde indragnings-makten och fick den för tillfället på god tro,
men efteråt ville behålla densamma för alltid, är det vådligt för
Hans närmaste efterträdare att stöta den känsla, hvarom Hr Gripenstedt
så vältaligt yttrat sig. Jag påstår att detta är vådligt,
och jag påstår, att qm K. o. Ad. finnér, att saken är af sådan
beskaffenhet, att all fråga derom nu kan genom ett gemensamt
Den 13 December f. m.
623
votum för en längre tid begrafvas, så hafva vi i och med detsamma
borttagit all känsla af animositet mot hvarandra derföre att vi
haft motsatta åsigter.
Gr. Lagerbjelke: Då dels personliga anfall mot mig och
dels anmärknrr blifvit riktade mot det Utsk., för hvilket jag vid
förra Riksdagen hade äran vara Ordf:de, nödgas jag anhålla att
blott med några få ord få uptaga tiden för att framföra ett kort
försvar. Hvad först det mot mig riktade anfallet beträffar, så har
en talare sagt, att jag i mitt anförande yttrat, det Tryckfrihetsförordn:n
borde öfverföras till allmän lag för att sålunda lättare
kunna lämpa sig efter tidens vexlingar. Något sådant har jag
alldrig yttrat. De ledamöter af detta Stånd, som voro närvar:de
när jag yttrade mig, skola med mig kunna intyga, att mina ord
folie sig så: att bland de fel, som emot våra grundlagar kunna
anföras, är ett att uti dessa grundlagar finnas en mängd detaljbestämmelser,
obetydliga och af den natur, att de böra genom oftare
skeende förändringar kunna lämpas efter tidens omständigheter,
och, mine Hrr, kan man neka, att icke i våra grundlagar
finnas sådana detalj-bestämmelser, som skada dem? långt ifrån att
jag yttrat, att hela Tryckfrihets-förordn:n borde räknas till dessa
detalj-bestämmelser, har jag tvertom sagt, att den grundsats, som
borde bifallas, vore att tryckfriheten till sin definition och till sina
grundsatser intogos i grundlagen, men att dess detaljbestämmelser
inflöte i en civil-lag.
Hvad nu angår anmärknme mot de Const.Utsk:s ledamöter,
hvilka vid förra Kiksdagen utgjorde dess majoritet, och som nu
rösta emot det hvilanda förslaget, har man förevitat dem, att ett
dylikt handlingssätt vore inkonseqvent. En talare har äfven anr
fört, huruledes, om förslaget nu blefve bifallet, ingen annan skillnad
i lagstiftningen komma att derigenom äga rum, än att den
nuv.de
blefve civil-lag; men så väl denne talare, som alla öfrige, hvilka
yttrat sig, hafva medgifvit, ja påstått, att denna tryckfrihetslag är
i sina detalj-bestämmelser ganska bristfällig; och om, mine Hrr,
det är sannt, hvilket jag tror, att tryckfriheten så ingått i Sven»
ska samhället, att den svårligen derur kan utrotas, äfven om man
vore så oförståndig att vilja det, så är det äfven en sanning, att
om någon skugga af fara skulle kunna upstå för denna tryckfrihet,
så vore det derigenom att dessa detaljbeslämmelser finnas intagna
i en lag af alla erkänd såsom oduglig; och således, ehuru jag för
min del icke i allmänhet kan medgifva att någon fara för tryck’
friheten upkommer deraf att, med dess definition, uptagen i grundlagen,
dess detaljbestämmelser deremot tillhörde allmänna lagen,
så vill jag likväl icke medgifva ett sådant sätt för lagstiftningen,
förr än ett antagligt förslag i sistn:de afseende samtidigt förefinnes.
Man har sagt att stadganderne för tryckfriheten i mångå fall äro
felaktige, och man har erkändt att missbruk från många håll utöfvas.
Nå väl, mine Hrr, om det finnes någon fiende till tryckfriheten,
är det just dessa missbruk; och är det då icke vänskap
624
Den 13 December f. m.
för tryckfriheten, att söka förekomma dessa missbruk. När derföre
Regeringen säger, att man bör uptaga tryckfriheten i grundlagen,
men de öfrige detaljbestämmelserna behöfva omarbetas i sin helhet,
och att detta skall ske sedan representationen kommit i tillfälle
att på ett friare sätt rådgöra med Regeringen om frågan, då hemställer
jag, om icke representationen haft rätt att vänta det Regeringen
skulle hafva framkommit med detta förslag; och att om
Regeringen hade gjort det och verkligen framlemnat ett fullständigt
utarbetadt förslag, sådant hade varit godt, och saken vunnit
åtminstone till sin utredning. Det kan således icke läggas dem
till last, hvilka vid förra Riksdagen arbetade för eller rättare
medgåfvo förslagets hvilande, att då denna utredning icke skett,
de nu icke arbeta för detsamma. Jag tror mig härigenom hafva
bevisat, att Consl.UtsIcs majoritet vid denna Riksdag handlat konseqvent
och med kärlek till tryckfriheten, ehuru vi icke vilja
yttra och bevisa denna vår kärlek genom invektiver mot olika
tänkande.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Efter min öfver
tygelse
kan ingen sann lycka, ingen verklig trefnad och belåtenhet
finnas i ett land, der en lagbunden tryckfrihet saknas, ty, der
sådan frihet icke finnes, der äger folket ingen säkerhet för sina
rättigheter, der äger Regenten ingen visshet att kunna erhålla
tillförlitlig kännedom om alla de missbruk och egennyttiga tilltag,
om alla de våldsamheter eller med ett ord om alla de olagligheter,
som inom samhället begås, och der kan han icke eller erhålla
tillförlitlig kännedom om sin egen ställning till folket. Inom ett
sådant samhälle är det derföre efter min åsigt omöjligt för Regenten
sjelf att äga något lugn, eller någon verklig trefnad och lycka.
Om denna min åsigt är riktig, böra vi utan tvifvel skatta oss lyckliga
att lefva uti ett land der denna dyrbara frihet finnes i sjelfva
grundlagen befästad, men om så är, bör det ock vara hvarje enskild
samhälls-medlems heliga pligt att efter bästa förmåga söka
verka för denna dyrbara rättighets bibehållande oförkränkt; men
om denna pligt är helig för hvarje enskild medborgare, så måste
den vara det ännu mer för de män, som åtagit sig det dyrbara,
det vigtiga och ansvarsfulla kallet att vara Konungens Rådgifvare.
På hvad sätt de upfattat detta sitt åliggande, och huru de fullgjort
detsamma, derom bär detta förslag det mest ojäfaktiga vittnesbörd.
Efter min öfvertygelse kan jag icke bättre uttrycka mitt
omdöme öfver detta förslag, än då jag säger, att detsamma efter
min åsigt är till den grad stridande mot Rikets sannskyldiga nytta,
att de brr rådgifvare, som framlagt detsamma, äfven om de för
öfrigt skulle till sin fördel kunna åberopa den allra längsta förteckning
öfver sina förtjenster under rådgifvare-kallets utöfvande,
hafva, om jag så får uttrycka mig, lika som i ett enda penndrag
tillintetgjort alla dessa förtjenster, derigenom att de tillstyrkt att
den heligaste af aila Svenska folkets rättigheter, den som utgör
lifsprincipen uti den konstitutionella statskroppen, att sjelfva tryckfriheten
skulle ur grundlagen utplånas.
Man
Den 13 December f. m.
625
Man har tillräknat sig såsom förtjenst att hafva afskaffat den
förhatliga och på olagligt sätt tillkomne indragnings-makten, och
jag vill visserligen icke söka förringa värdet af denna förtjenst
för så vidt det kan, såsom sådan betraktas, att godvilligt återlemna
hvad man på olagligt sätt bekommit. Men, mine Hrr, hvad var
indragnings-makten i jemförelse med detta förslag? Indragningsmaktens
uphofsmän ifrågasatte icke att borttaga tryckfriheten ur
grundlagen; att tillstyrka ett sådant försök var förbehållet ensamt
åt 1854 års rådgifvare. Men, säger Hr Gripenstedt, meningen är
ju ej att borttaga tryckfriheten, utan blott att förflytta dess detaljbestämmelser
från grundlagen till ci v il-lagen; och, säger han vidare,
man kan ej tänka sig möjligheten deraf, att tre Stånd
kunde fatta ett sådant beslut, som skulle tillintetgöra denna rättighet.
Detta är endast fagert tal, men ingenting vidare; ty vi
hafva ju sett huru indragnings-makten tillkommit! Häruti ligger
således ingen garanti för att få tryckfrihets-lagen helt och hållet
uphäfd, derest den förvandlades till civ il-lag. 1809 års grundlagsstiftare
hafva förutsett möjligheten deraf att tillfällen kunna finnas,
då den ena statsmakten begagnande sig af ett gynnsamt vindkast i
opinionen, kan genomdrifva hvilket beslut som helst hos den andra,
och derföre hafva dessa män bestämt en helt annan ordning för
grundlags stiftande än för andra lagars. 1809 års män hafva sålunda,
då de stiftade grundlagen, stadgat, att ändringar deruti icke
kunna tillvägabringas vid en Riksdag, utan att det dertill skulle
erfordras tvenne, och detta, emedan det fordrades en mer än tillfällig
öfvertygelse för att ådagalägga verkliga behofvet af dylika
ändringar. Nu, mine Hrr, hafva vi under sjelfva denna discussion
erhållit tre de mest öfvertygande bevis på vådan af förslaget att
förvandla Tryckfribets-förordn:n från grundlag till civil lag, och
två af dessa bevis hafva blifvit lemnade just af dem, som framlagt
och förordat detta förslag. Gr. Lagerbjelke är den förste ibland
dem. Ilan, som vid förra Riksdagen tillstyrkte förslagets antagande,
och i sin egenskap af Const.Utskrs Ordfide verksammast
bidrog till att göra detsamma hvilande, har deremot i dag till min
och säkerligen till mångas förvåning varit den förste som upträdt
emot samma förslag, och har Hr Gr:n jemväl på ett ganska skarpt
sätt klandrat Regeringen, derföre att den icke framlagt ett förslag
till tryckfrihetslag. För min del kan jag icke instämma uti detta
klander mot Regeringen, ulan anser det helt och hållet obefogadt.
I förslaget säges nemi., att den
skulle vara gällande till dess en annan sådan enl. do nya grunderna
blefve fastställd, och det hade således, på sätt Hr Gripenstedt
anmärkt, icke varit skäl för Regeringen att utarbeta ett sådant
förslag förr än man finge se hurudan utgången skulle blifva af det
hvilande förslaget. Jag säger, att Gr. Lagerbjelke sjelf ådagalagt
nyttan deraf, att Tryckfrihets-förordmn fortfarande förbi ifver grundlag;
ty, om det hade erfordrats blott en Riksdag för att tillvägabringa
den föreslagna förändringen, så skulle densamma sannolikt
redan ägt rum vid den sista, enär den då tillstyrktes af Hr Gr.
Lagerbjelke, som svnes för sin åsigt hafva kunnat inom delta hus
II. II. 40
626
Den 13 December f. m.
påräkna 160 roster, och således en afgjord majoritet, för så -vidt
hans styrka må bedömmas efter den politiska bankett, som nyligen
hållits, och om hvilken allmänheten just genom tryckfriheten erhållit
kännedom.
Då Hr Gr. Lagerbjelke vid förra Riksdagen godkänt, men vid
denna deremot förkastat det ifrågavar:de förslaget, har han
således nu kommit till en bättre öfvertygelse, och derigenom bevisat,
att 1809 års män hade rätt, då de stadgade, att Tryckfrihets-förordn:n
skulle vara grundlag, och att det således skulle fordras
en mer än tillfällig öfvertygelse för att ändra något i denna
lag.
En annan ledamot af detta hus yttrade under förra Riksdagen
vid en bankett, der äfven jag var tillstädes, att han aldrig blifvit
så glad, som då han fick se den K. Proposm med detta förslag.
Jag förklarar deremot, att jag aldrig blifvit så bedröfvad, som då.
Samma värde ledamot, som vid förra Riksdagen sålunda uttryckte
sin förtjusning öfver förslaget, har deremot i dag förklarat det
snart sagt för ett brott, att hafva framkommit dermed. Han har
således lemnat det andra öfvertygande beviset på nyttan deraf, att
Tryckfrihets-förordntn är grundlag, så att det erfordras mer än en
Riksdag, för att deruti tillvägabringa ändring. Men det tredje
och bästa beviset härpå bar dock blifvit lemnadt af en bland Konungens
egne Rådgifvare, Hr Gripenstedt. Han, som i sin nyssnämnde
egenskap vid sista Riksdagen tillstyrkt Konungen, att afgifva
förslaget, har deremot nu förklarat sådant hafva innefattat ett
misstag, samt till ursäkt härför åberopat, att det är menskligt att
fela; — han kunde hafva tillagt: och gudomligt att förlåta. Jag
tror dock icke, när det gäller en fråga, hvarpå hela vårt konstitutionella
lif beror, det kan vara i sin ordning, att Konungens
Rådgifvare vid den ena Riksdagen tillstyrka en förändring deruti,
och vid den andra säga: »ja, Gud bevars, vi kunna hafva misstagit
oss, men nu medgifva vi gerna att frågan må falla.» Ett
sådant sätt att gå tillväga kan åtminstone jag för min del, icke
gilla; och jag måste derföre djupt beklaga, att ett sådant yttrande
kunnat åtföljas af bifalls-uttryck. Jag tror mig likväl kunna antaga,
att dessa icke böra betraktas såsom ett gillande af sjelfva
yttrandets innehåll, utan att de deremot egentligen framkallats
endast af Hr Gripenstedts klingande stämma och den förmåga, som
han besitter, att på ett mer än vanligt behagligt sätt lägga sina
ord. För min del får jag åtminstone öppet förklara, att jag högeligen
önskar, att Konungen aldrig mer måtte komma att omgifvas
af sådana Rådgifvare, som den ena Riksdagen tillstyrka, att Tryckfrihets-förordn:n
måtte uphöra att vara grundlag, och den andra
förklara, att sådant endast skett af ett misstag.
Man har sagt, att den nuvar:de tryckfrihets-lagen är behäftad
med stftra fel och brister, samt att tryckfriheten nu af många missbrukas.
Finnes det väl någon sann fosterlandsvän eller någon
bildad menniska, som icke erkänner detta? Hvem skulle derföre
icke med glädje hafva mottagit ett förslag från Regeringen, som
åsyftat att borttaga dessa fel och förekomma dessa missbruk ? Men,
Den 13 December i. m.
G2T
ett Sr att borttaga missbruken; helt annat deremot^ att borttaga
och utplåna hela Tryckfrihets-förordn:n från grundlagarnes antal.
Visserligen säger man att tryckfriheten äfven efter det nya förslaget
skulle qvarstå i grundlagen; men jag hemställer till Eder,
mine Hrr, om förhållandet verkligen blefve sådant, derigenom att
blott en definition på tryckfriheten funnes intagen i grundlagen?
Det finnes icke ett ord i förslaget, som tydligen tillkännagifver,
att tryckfrihet skall finnas. Der står endast en definition som innehåller
att »med tryckfrihet förstås hvarje Svensk mans rättighet
att, utan någon på förhand af offentlig myndighet anställd granskning,
eller annat i förväg lagdt, af Tryckfrihetslagen ej föreslcrifvet,
hinder, utgifva skrifter» o. s. v. Man kan visserligen säga,
att, då grundlagen innehåller en definition på hvad med tryckfrihet
förstås, så måste deraf följa, att tryckfrihet skall finnas. Detta
innefattar dock likväl endast en slutsats, och, äfven om man skulle
anse denna vara så klar, att den icke lemnar rum för någon tvekan
derom, alt ju förslagets författare verkligen hyst en sådan
afsigt, så måste det dock vara tydligt, att, då förslaget tillåter,
att uti den nya Civil-lagen lägga hvilka hinder som helst mot
tryckfrihetens utöfning, att, säger jag, grundlagen, om förslaget
antoges, ej vidare skulle komma att innefatta någon säkerhet för
tryckfrihetens tillvaro.
Jag hade visserligen antecknat några yttranden, dem jag ämnat
nu besvara, men det är så mörkt, att jag icke kan läsa dem;
och jag måste derföre nu sluta.
Af hvad jag redan yttrat följer naturligtvis, att jag kommer
att förkasta förslaget.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Här har blifvit
så mycket taladt i denna vigtiga fråga, att jag, som äfven gjort
åtskilliga anteckningar, anser det vara öfverflödigt att vidare förlänga
discussionen. Jag inskränker mig således till att förena mig
med de värde talare, som yrkat afslag å del hvilande förslaget,
oeh jag instämmer specielt med Hr Cederschiöld.
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde skriftligen:
Förslaget har fallit eller faller. Det är mig vedervärdigt att
säga något emot den fallna. Men två ledamöter, hvilka tillhöra
R. o. Ad:s majoritet hafva här afgifvit yttranden, som låta oss befara,
att, om och när de komma att intaga den högre samhällsställning,
dertill deras talenter måhända framför många berättiga
dem, vi torde hafva att vänta ett nytt förslag i samma syftning,
kanske farligare, om man undviker vissa nu träffade stötestenar.
Detta påkallar upmärksamhet och några varningens ord. Jag anser
nuvar:de Tryckfrihets-förordn. erfordra två hufvudsakliga förändringar.
Det s. k. »ansvarings-systemel» bör, såsom rättsvidrigt och
förhatligt, afskaffas. Juryns sammansättning bör ock förändras,
så att icke, såsom nu, friandet eller fällandet i de flesta fall beror
å de af Underdomstolar utsedde jurymän. Utom dessa två påkallas
e. m. o. endast formella och föga vigtiga rättelser, om hvilka
628
Den 13 December f. m.
statsmakterna lätt borde kunna blifva ense, derest tillfället begagnas
då inre lugn och ömsesidigt förtroende äga rum.
Ang:de det nu hvilande förslaget, vill jag endast tillåta mig
säga, att jag på grund af 40 års nära bekantskap med den Rådgifvare,
som för Konungen framlagt detta förslag, vågar bestämdt
tillbakavisa alla de insinuationer man gjort om andra än de renaste,
de ädlaste, de rättrådigaste afsigter. Men jag tror, att han
sjelf, oförmögen att deltaga uti en politisk intrig, icke tillräckligt
fästat upmärksamheten derpå, att genom detta förslag, den för oss
alla dyrbara tryckfriheten icke under alla förhållanden är tryggad
mot dylika intriger. Denna min åsigt har bestämt mig från det
ögonblick jag först hört ifrågavar.-de förslag, att afstyrka och rösta
mot detsamma.
Jag hyser den öfvertygelse, att visserligen beböfliga rättelser
uti Tryckfrihets-förordnm kunna och böra tillvägabringas utan att
Tryckfrihets-förordn:ns egenskap af grundlag förändras. Men äfven
om jag härutinnan skulle misstaga mig, så vill jag dock icke
äfventyra bruket för att försöka förekomma missbruket. Jag vill
icke utkasta barnet med badvattnet.
Vår Tryckfrihets-förordn. är för öfrigt med alla dess brister,
icke på det hela betraktad, sämre, såvidt jag kunnat inhämta, än
andra länders. I värsta fallet, d. v. s. om icke nyttiga rättelser
kunna' ske, kunna vi trösta oss dermed. Afven Riksdagsmannens
yttrande-frihet kan missbrukas. Man har derpå nyligen haft allt
för bedröfliga exempel. Ingen vill dock vidtaga en åtgärd, hvarigenom
denna dyrbara frihet äfventyras. Låtom oss, såsom det
höfves ett lands lagstiftare, sjelfva föregå med föredömen af fördragsamhet
mot olika tänkande, och för öfrigt hoppas, att, med
en stigande bildning, den personliga smädelsen skall, om icke
tystna, dock snart komma att intaga endast den plats den förtjenar:
att den skall öfverlemnas åt: det verksammaste af alla straffmedel,
det allmänna föraktet och glömskan.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Ehuru till det mesta
förekommen af den talare, Hr Gripenstedt, som, tillhörande StatsRådet,
förut yttrat sig, hoppas jag likväl, att R. o. Ad. icke anser
otillbörligt, att äfven jag, som biträdt det framlagda förslaget, söker
med några ord förklara anledningen dertill, särdeles som här har
fällts många härda ord emot detsamma, och talats om motiver,
hvilka man i sanning icke borde förutsätta hos personer, som man
tilltrodde äfven blott en ringa: grad af omdöme. Man behöfver
icke hafva mycket gjort sig reda för Sveriges politiska ställning
och de medel till sjelfbevarelse, hvaröfver det har att disponera,
för att hafva för sig kommit till den öfvertygelse, att man icke
utan att äfventyra så väl det ena som det andra, har kunnat vilja
ifrågasätta någon sådan åtgärd, hvarigenom Svenska folket skulle
beröfvas tryckfriheten. Det vore, skulle jag tro, att beneda landets
egen ofärd,, derigenom således Regeringen, ej heller skulle kunna
på en. dylik åtgärd något vinna. Man borde också, blott af denna
anledn. icke kunna antaga, att ett så beskaffadt syfte legat till
Den 13 December f. m.
62!)
grund för förslaget och att sä ej eller varit förhållandet, ådagalägger
jemväl detsammas innehåll. Uti det nya förslaget till redaktion
af 8(5 § R.eg.F:n har Regeringen genom fullständigande
af de föreskrifter, som röra sjelfva tryckfrihetens konstitutiva delar
och tilläggande af sådane bestämmelser, som kunna tjena till dess
betryggande, sökt bereda densamma den säkerhet, som alla önska
att den måtte åtnjuta. De fleste talare, som här yttrat sig, hafva
erkännt att väsendtliga fel och brister finnas i den nu gällande
tryckfrihets-lagen; och Regeringen, som dessa ej eller kunnat undfalla,
har derföre trott en utväg böra sökas för att kunna afhjelpa
dem. Det nu framlagda förslaget har ansetts kunna härtill leda,
utan att dock förnärma hvarken det allmännas sanna fördel eller
någon enskilds rätt. Efter förslagets antagande blefve nemi. den
nu gällande Tryckfrihets-förordnm qvarstående i sin fulla kraft,
och det skulle således komma att bero på nya beslut af båda statsmakterna
hvilka och huru beskaffade förändringar i samma författn.
kunde komma att göras. Genom förslaget skulle ej eller Itegeringen
vinna någon utvidgad makt. Hon äger lika vidsträckt rätt
att framlägga förslag till förändringar i civil- och kriminal-lag som
till förändringar i grundlagarne. Det ena är Regeringen lika tilllätet
som det andra. Hon har äfven samma o vi 1 kori iga förbindelse
att utan förändring antaga eller förkasta hvad R. St:r i ena eller
andra afseendet föreslå. Den enda förändring som för Regeringen
skulle upstå, ligger deruti, att Konungen sedermera i afseende på
förslag till förändringar i tryckfrihetslagen, blefve förbunden att
inhämta Högsta Domstolens yttrande, hvaremot f. n., då Tryckfribets-förordn:n
är grundlag, endast StatsRådets yttrande erfordras i
fråga om förslag till ändringar deruti. Man bör således kunna
förutsätta, att de förslag till förändringar i tryckfrihets-lagen, hvilka
framdeles kunde komma att framställas, så mycket mindre skulle
kunna blifva för tryckfriheten vådliga eller icke noga öfvervägda,
som de, innan de allemnades till R. St:r, skulle underkastas granskning
af den högsta juridiska auktoritet, som landet äger. R. St:r
äro deremot do, som genom förslaget skulle vinna en utvidgad
frihet vid frågornas behandling och besluts fattande, — Ständerna,
nemi. i sin helhet, deras majoritet, — men de särskilda fördelia
i niarne för sig betraktade, skulle icke derigenom vinna i betydenhet.
Nu hafva dessa särskilda fördelningar absolut veto den
ena mot den andra; men så skulle ej sedermera blifva händelsen.
Minoritetens rätt alt förtaga majoriletens beslut dess gällande kraft
skulle försvinna, och det skulle endast blifva beroende af R. St:rs
egen majoritet, huruvida de förslag till ändringar i tryckfrihetslagen,
som komme att väckas, blefve antagne eller förkastade. Om
således den ifrågasatta grundlags-förändringen ej vinner bifall, skulle
det utvisa, icke att R. St:r ej vilja åt Regeringen inrymma en
större makt vid dessa frågors afgörande, — hvilket förslaget Oj
innefattar, — utan att It. St:rs fördelningar ej hysa förtroende till
lt. St:rs egen majoritet och derföre önska bibehålla hvar och en
sitt nu ägande veto. I frågor, som röra regerings-maktens attributioner
och statsförfattnm, vill det synes mig vara ej blott i sin
630
Den 13 December f. m.
ordning, utan ovilkorligen nödvändigt att K. St:rs särskilda fördelningar,
då de, såsom nu är fallet, öfverlägga och besluta på
särskilda rum, samt från olika grunder härleda sin representationsrätt,
äga veto den ena emot den andra, men hvilken egentlig
grund kan man hafva att anse ett dylikt veto erforderligt i afseende
på pröfningen af bestämmelserna i en lag, som i sina väsendtliga
delar är lika med annan allmän civil- och kriminal-lag.
Huruvida bötes-bestämmelser böra fastställas för en förseelse, begången
genom tryckt skrift, måtte lika väl kunna afgöras genom
tre Stånds beslut, som om fråga vore att stadga ansvars-påföljd för
samma förseelse, utöfvad medelst skrifven handling. Hvilka skulle
emellertid fördelarne af förändringen blifva? Jo, mine Hrr, för det
första skulle förslagen, om så behöfdes, kunna jemkas och ändras
så att de blefve antoglige. När ett förslag till grundlags-förändring
hvilar på Ständernas bord, måste det ovilkorligen i det skick,
hvaruti det befinner sig, afslås eller bifallas, och man har icke
tillåtelse att deruti göra någon ändring. Ett mindre lyckligt uttryck,
ett mindre väl valdt ord kan deremot i ett förslag till civileller
kriminal-lag ändras och rättas: man kan komma till en sammanjemnkning
af åsigter, hvilken icke är möjlig i en grundlagsfråga.
Vidare skulle ej handläggning af samma fråga å två särskilda
Riksdagar behöfvas. Den långsamhet, som ligger deruti, att
ärendet vid tvänne Riksdagar skall behandlas, komme att uphöra.
Några hafva ansett denna långsamhet, denna svårighet att i tryckfrihetslagen
tillvägabringa förändring, vara en fördel; men om man
erkänner, att ett förslag till ändring i nämnde lag åsyftar att undanrödja
ett verkligt ondt, som upstått genom lägens bristfällighet
eller ofullständighet, eller att bota en kräfta, som hotar att härjande
gripa omkring sig, kan det då anses fördelaktigt att låta
det erkändt onda eller den hotande kräftan fortfara i tre år, innan
man får använda botemedlet? Är det åter ett skadligt eller onyttigt
förslag, som framställes, så måste ej något ondt ligga deruti
att det genast kan förkastas och att deraf då blifver ingenting.
Ändtligen skulle förevar:de förslag medföra en fördel, som jag tror
icke under discussionen hittills blifvit af någon anmärkt eller framhållen,
den nemi., att tryckfrihets-lagen kunde hålla jemna steg
med den öfriga lagstiftningen, så att i öfverensstämmelse med de
förändringar och förbättringar, som allmänna lagen kunde undergå,
äfven förstnämnde lag kunde ändras eller jemnkas. Man behöfde
då icke, såsom vid 1844 års Riksdag skedde, i sammanhang med
den K. Propos:n om ny strafflag uti den särskilda förfatln:n ang:de
samma lags införande och hvad i afseende derå skulle iakttagas,
intaga ett stadgande af innehåll: att hvad förut i åtskilliga §§
blifvit sagdt om nya lagens tillämpning, ej gällde till rubbning
af bestämmelse, som i grundlag vore gifven. Ett sådant lagbud
igenfinnes i 15 g af förslaget till nyssnämnde särskilda författn.
ang:de nya strafflagens införande.
Man har äfven åberopat, att det skulle ligga så mycken säkerhet
deruti, att tryckfrihets-lagen ägde naturen af grundlag,
flere af de talare, som förut yttrat sig^ hafva likväl sjelfva genom
Den 13 December t. m.
631
des af dem omförmälda händelser visat huru ringa denna trygghet
i sjelfva verket varit. Vid 1809 års Riksdag förklarades att tryckfrihets-lagen
skulle vara grundlag, och under fortgången af samma
Riksdag biet' år 1810 den första tryckfrihets-ordning utfärdad. Vid
1812 års Riksdag upbäfdes dock denna Tryckfrihets-förordn. och
i annan ordning, än den 1809 års Ständer stadgat för grundlags
stiftande eller förändring, b 1 ef nu gällande Tryckfrihets-förordn.
antagen. Jag var då mycket ung, så ung, att jag omöjligen kunde
hafva reda på hvad vid denna Riksdag sig tilldrog, än mindre dervid
äga någon röst; men då jag genomgått R. o. Adis prot. för
nämnde tid, har jag ej biand dem, som då sökte uprätthålla Tryckfrihets-förordmns
grundlagliga helgd, igenfunnit namnen på någon
af do gamle män, som här i dag yttrat sig.
Att enl. den nuvaride ordningen för vidtagande af förändrin
gar i grundlagen, det icke lätteligen låter sig göra att åstadkomma
några ändamålsenliga förändringar i tryckfrihets-lagen, det har erfarenheten
tillfyllest ådagalagt. Jag vill icke gå långt tillbaka i
undersökningen härom, utan blott påminna derom att vid 1840
års Riksdag, då en af de talare, som nu i ämnet yttrat sig, var
Ordfide i Const.Utsk., framlade nämnde Utsk. 13 förslag till förändringar
i grundlagen; man bör väl förmoda att åtminstone förbemälde
talare ansåg alla dessa 13 förslag ändamålsenliga, emedan
de beslutades under hans ordförandeskap och utan att han emot
något af dem sig reserverat; dock blefvo vid efterföljande Riksdag
icke flere än fyra af dem godkända. Vid 1844 ån riksmöte förekom
endast ett förslag till ändring i grundlagen, och detta förslag,
väckt genom en K. Propos., tycktes vara af en temligen oskyldig
beskaffenhet. Det åsyftade nemi. att betrygga utländsk författares
äganderätt till sina skrifter medelst förekommande af eftertryck,
dock blott för den händelse att författaren tillhörde sådant Iand,
der enahanda skydd tillkom Svenska författare. Rörslaget syntes
således vara grundadt på billighet och rättvisa, men icke desto
mindre föll det vid påföljde Riksdag. Ett annat förslag, som äfven
har varit i fråga, jag tror för mera än tjugu år sedan, rörde rättighet
för en i tidningsblad antastad person, att i samma tidning
få sitt försvar infördt. Rättskänslan kan svårligen förneka billigheten
af detta anspråk. Om en domstol, mine Hrr, skulle så organiseras,
att man vägrade den anfallne att der få försvara sig,
skulle ej då våra tidningar röra upp himmel och jord emot ett
sådant våld, och detta med allt skäl? Och likväl har man förgäfves
sökt att åt den enskilde, åt den publike tjenstemannen, åt
regerings-makten förskaffa rättighet att då anfall riktats emot den
ene eller den andre i en allmän tidning och en anklagelse således
skett inför tidningens hela läsande allmänhet, få ett försvar i samma
tidning infördt. Med vämjelse har jag på detta rum hört en medlem
som då tillika var intresserad i ett t i dn i n gs-företag, upträda
för att motsätta sig en sådan rättighet, under anförande af det
skäl att tidningen derigenom skulle kunna mördas, och huru inskränkt
än denna rätt skulle lemnäs, hvilka försigtighets mått emot
missbruk, som än föreslogos, ville han dock icke medgifva den.
632
Den 13 December f. m.
Fastän det nu, såsom jag tror, är mera än tjugu år sedan ett sådant
stadgande ifrågasattes, finnes denna rättighet dock icke ännu
i Sverige medgifven. Om någon får ett ord till sitt försvar i en
tidning infördt, tycker redaktionen sig dermed tilldela den anfallne
en nåd, och berömmer sig ofia af en sådan medgörlighet, iian
skryter af att man förunnar sin nästa denna förmån och ej förvägrar
honom den rätt till sjelfförsvar, som den största brottsling
och den uslaste tiggare inför våra domstolar åtnjuter. För en smädelse,
yttrad inför Rätten, får man genast försvara sig, men till
bemötande af en sådan, utspridd genom en tidnings tusen munnar
till hela Svenska allmänheten, får man dock ej till samma allmänhet
yttra ett ord. Man säger visserligen, att den angripande kan
försvara sig i en annan tidning; men, mine Hrr, detta är det
samma
som att låta en person anklagas vid Stockholms RådhusRätt
och hänvisa honom att försvara sig inför en domstol i Haparanda,
samt härvid tillika fästa det förbehåll att hans blifvande domare
icke skola få veta hvad han i Haparanda kan komma att yttra,
llättigheten för den, som i en tidning anfalles, att få i samma
tidning försvara sig, skulle, om den vore i vår tryckfrihets-lag
införd, enl. min åsigt, ensam vara nära nog tillräcklig att släfja
pressens missbruk eller åtminstone afvärja de skadi igaste följderne
deraf. Det vore då icke så lätt för smädelsen och förtalet att
beröfva den enskilde eller offentlige personen hans heder och ära;
att dikta på honom åsigter, som han icke haft, eller planer, dem
han aldrig tänkt på. Visserligen komma ändå alltid att finnas
smädeiser af den art, alt icke något försvar emot dem är möjligt;
att ett förnekande icke dervidlag är detsamma som ett bevis; men
sådant får man underkasta sig, emedan det är något, som icke kan
hjelpas; men de faktiska uplysningar, hvilkas sanningsenlighet
kunde med handlingar bevisas, de skulle då komma till allmänhetens
kännedom, och till beredandet af en sådan hittills förgäfves
påyrkad rättighet, har jag för min del trott att det afgifna förslaget
skulle kunna leda.
Af hvad jag här hört yttras och äfven af hvad i tidningarne
stått att läsa, är måhända att förutse det förslaget icke kommer
att vinna R. St:rs bifall. Jag tror emellertid, alt då det framställdes,
upfyllde Regeringen sin pligt. Beslutande-rätten ligger
nu hos representationen. Den ömtålighet, som vid denna frågas
behandling blifvit visad, vill jag icke klandra. Den har ot v ifve I -  aktigt en ädel bevekelsegrund, ehuru farhågorne för förslaget, enl.
min tanka, härröra af missförstånd om dess rätta beskaffenhet.
Hvilar detta på giltig grund, och syftar det att afhjelpa en verklig
olägenhet, så kommer väl någon gång äfven dess tid att mogna
till antagande. Möjligtvis kan dock syftemålet dermed — nemi.
att erhålla en förbättrad lagstiftning för tryckfriheten — äfven
derförutan vinnas, och för den händelse att det faller, hoppas jag
att detta måtte kunna ske. Denna förhoppning, mine Hrr, stödjer
jag derpå, att förhållanderne inom representationerne mycket förändrat
sig på de sednare åren. Det misstroende och den afundsjuka,
som förr icke sällan var emellan de särskilda St:n rådande,
Den 13 December f. m.
633
har betydligt förminskats och endrägt tyckes allt mera och mera
vilja göra sig gällande. Förena sig således det Svenska folkets
särskilda fördelningar i sträfvandet att med gemensam vilja och
kraft utföra de förbättringar, som i nu ifrågavaride del af lagstiftningen
kunna erfordras, så kan äfven det mest svårbandterliga
maschineri ej hindra dem att ernå nyttiga resultater. Det är häruppå,
som jag för min del stödjer den förhoppning, att den dag
dock en gång skall randas, då hvad som kan vara nödvändigt för
införande här i landet af en förbättrad lagstiftning i afseende på
tryckfriheten skal! låta sig göra, och då må det nu under öfverläggning
varande förslaget gerna för mig falla, öfvertvgad som jag
är, att i alla händelser det första och det nödvändigaste må vara
undanrödjandet af det misstroende, som från många håll tyckes
emot detsamma uttala sig. Det må då vara bättre, att man med
alla de omgångar, som f. n. äro påbjudna, försöker vinna det åsyftade
målet; hvad mig beträffar, skall jag alltid efter min ringa
förmåga söka medverka till hvad jag anser vara sannt och rätt,
samt för fäderneslandet nyttigt.
Afven härtill yttrades bifall, hvarjemte ropen på propos. förnyades.
Ur Ribbing, Arvid: Endast i fråga om gagneligheten att
flytta Tryckfrihets-författn:n ur grundlagarne till den civila, beder
jag att få yttra mig: '
Man har sagt att tryckfriheten vore oss så kär att ingen nu
mera funnes som ville undvara henne: aft hennes borttagande icke
vore ett brott, att det vore mer, det vore en dumhet, men under
det den ene Konungens Rådgifvare så yttrat sig, har den andre
skildrat hennes gestalt sådan att man nogsamt erfarit huru pass kär
han hållit henne: och jag håller honom räkning för hans upriktighet,
desto heldre som han har rätt då man betraktar tryckfriheten
i sin förnedring eller såsom missbrukad.
Men är då den väg man valt för hennes återställande till helgd
och aktning den rätta? lir Gripenstedt har yttrat, att då det gick
derhän att genom denna tryckfrihet grundsatserne i religiöst hänseende
förvillades eller, som orden folio, omrördes; då borde dessa
missförhållanden på något sätt afhjelpas. För att komma någon
vardt dermed, sökte man att flytta stadganderne om yttrande-rätten
i tryck, från den mindre rubbliga grundlagen till den mera rörliga
c i v i 1-lagen, då, i alla fall, det innebure trygghet nog att ingen
civil- eller kriminal-lag får ny utgifvas eller förändras förr än
Högsta Domstolen Sig deröfver yttrat o. s. v.; men, mine Hrr, en
i sig sjelf högre lag än den om tryckfriheten, den som för sitt
innehåll och till sitt rum är den främsta i vår kriminal-lag; med
ett ord, den som angår missbruk af yttranderätten emot Gud och
Hans heliga ord, har, efter antagande af RiksSt:n förra Riksdagen
blifvit af Konungen under sisth år utfärdad och redan vid denna
Riksdag föreslagen alt återtagas, utan att mer än en enda inom
detta rum bland de flere som derom yttrat sig, höjt sin röst deremot
eller till försvar för den redan orimlig ansedda lagen. Om
634
Den 13 December f. m.
detta skett i fråga om lagstiftning af så högvigtig natur, hvad må
man då vänta sig i afseende på den om tryckfriheten i fall den
flyttas till civila lagstiftningens område? Vågar man med Hr Tersmeden,
Nils, försäkra, att den dag sedan aldrig kan komma då
tre Stånd skola förneka tryckfriheten. Och hvad säkerhet har det
legat i Högsta Domstolens granskning? Om t. ex., såsom händelsen
just var med den s. k. Sacramenlal-lagen, att förslaget till
densamma öfverensstämde med den tolkning Domstolen gifvit de
förut varande lagbuden, så faller det af sig sjelft att lagförslaget
måste tillstyrkas. Högsta Domstolen blef således här en mera fortskyndande
än återhållande kraft. Vi se således å ena sidan vanskligheten
af civil- och kriminal-lagstiftningen och å den andra hvad
gagn det haft med sig att Tryckfrihets-förfaltn:n varit innefattad biand
våra grundlagar, då hvad förenämnde Konungs Rådgifvare förklarat
möjligen innefatta ett misstag af Regeringen den ena Riksdagen,
hunnit att den andra rättas innan ännu detta misstag kunnat hinna
att antagas till lag: Och detta var egentligen hvad som af mig
ville bevisas.
Beträffande Gr. Lagerbjelkes framställning att tryckfriheten
fortfarande skulle i sjelfva grundlagen oss försäkras under det blott
detaljerna i den lättföränderligare lagen inrymdes, så är det en
känd sak huru detalj- eller undantags-lagstiftningen kan fortgå,
intill dess icke något återstår af sjelfva den hufvudsakliga lagbestämmelsen.
Jag kan icke alldeles tro Hr Gr:n, att saknad från
Regeringens sida af lagförslag till dessa detalj-bestämmelser endast
förmått honom förkasta den K. Proposin och hans eget, såsom Const.-  Utslcs Ordfrde, derpå grundade förslag. Något misstänkt förefaller
mig ock Hr Gripenstedt framställning att Regeringens åtgörande
kunde vara ett misstag. Månne det icke ligger sanningen närmare
att en annan vind råder nu än då den K. Propos:n skrefs. Den
40-åriga Europeiska fredens sommardagar äro förbi; hösten är för
handen; vinden kommer vid denna tid i vårt land vanligen från
öster och medför oväder, sommarens luftslott försvinner; våra gamla
frihetsformer äro då goda att kännas vid; vi behöfva att inom dem
närma och värma oss till och vid hvarandra. Efter en stilla vidräkning
finnes mycket af hvad som trycker, ja äfven tryckes hafva
varit bittert, men må hända något deraf hälsosamt —- nu väl —
jag ransakar icke längre hvarifrån rörelsen med den uträckta handen
kommer. Jag tar emot den. Regeringen vill icke vidare
hafva någon tryckfrihets-lag till civil-lag; vi vilja det icke helier.
Gr'. Posse: Endast några ord med anledn. af Gr. Lager
bjelkes
sista yttrande. Jag har aldrig sagt, att jag trott, det Gr.
Lagerbjelke vid sista Riksdagen gaf sitt bifall till den K. Propos:n
derföre, att man sedermera lättare skulle kunna förändra tryckfrihets-lagen,
utan jag sade, att jag icke kunde antaga de af Hr Grin
anförda skäl för sitt förra bifall och sitt nuvaride afslag såsom
giltiga derföre att den till förslaget hörande ci v il-lagen nu saknades;
ty om äfven denna civil-lag vore aldrig så utmärkt, skulle
intet hinder finnas för de tätare förändringar deruti, som af tidens
Den 13 December I. m.
635
vexlande fordringar kunde framkallas, enär uti förslaget slår att
tryckfrihet här skall finnas med de undantag, som uti berörde lag
stadgas. Så har jag yttrat mig och detta måtte väl icke innebära
något invektiv emot Gr. Lagerbjelke, hvarföre jag också slår fast
vid hvad jag sagt.
Hr Gripenstedt: Hr Cederschiölds nyss afgifna anförande
har föranledt mig att ånyo begära ordet. När man yttrar sig med
den stränghet i saken och med den skärpa emot person, som Hr
Cederschiöld gjort, tror jag icke, att man sträcker sina anspråk
allt för långt, om man begär, att talaren bör vara mycket noggrann
i upstäIlandet af sina premisser, och framför allt vara samvetsgrann
i sina citater. Hr Cederschiöld har emellertid felat temligen betydligt
i bägge dessa hänseenden. I första fallet har han flera
gånger promiscue begagnat orden tryckfrihet och tryckfrihets-förordning,
såsom varande det föremål, som skulle bortflyttas ur
grundlagen. Detta är dock, som hvar man finner, både förvillande
och orätt. Det har aldrig varit fråga om att bortflytta (eller såsom
man behagar säga, utstryka) tryckfriheten ur våra grundlagar,
men väl att derifrån utesluta Tryckfrihets-förordnm. Hvarföre då
sammanblanda sakerna och argumenterna mot någonting som aldrig
blifvit ifrågasatt? Det återstår derföre att visa, att sjelfva hufvudsaken
eller tryckfriheten verkligen skulle komma att försvinna ur
grundlagen om det hvilande förslaget blefve antaget. Jag för min
del tror deremot att genom den redaktion 86 § Reg.Fm skulle
erhålla, sjelfva rättigheten vore behörigen betryggad; men det var
om denna redaktion, som jag fällde det yttrandet, att den möjligtvis
hade kunnat upställas annorlunda och ännu tydligare, och om
i sådant afseende något misstag skett, så vore detta en mensklig
och förlåtlig sak. Jag har aldrig sagt, att sjelfva principen var
ett misstag. Tvertom har jag sagt, att förslaget till sin grundsats
vore rigtigt och i sin tillämpning icke skulle innebära någon våda;
men jag har särskildt yttrat mig om redaktionen, eller om det
sätt, hvarpå denna rättighet blifvit uti det nya grundlags-förslaget
uttryckt. Det är, enl. min tanka, icke fullt lojalt, alt på detta
sätt extendera en talares yttrande, och utsträcka lill det hela ett
ord eller en mening, som blott haft afseende på en särskild sak,
en särskild detalj.
Vidare har Hr Cederschiöld omtalat den förändring, som skulle
ligga deruti, att när i förevar:de förslag följande mellanmening
finnes införd: »af tryckfrihets-lagen ej föreskrifna binder», så skulle
dessa ord icke finnas i nu gällande grundlag. Om Hr Cederschiöld
behagade ur sin ficka framtaga grundlagen, hvilken jag förmodar
ligger deri, så skall han finna att i inledningen till Tryckfrihetsförordn:n
just de anförda orden redan äro intagna, ehuru de icke
stå i 86 § Reg.Fm. Anledningen härtill är den, att man eljest
med någon advokatyr skulle kunna säga, att t. ex. stadgandet om
tillståndsbevis för utgifvande af tidningar eller någon annan reglementarisk
bestämmelse för bokhandeln m. m., skulle vara ett i
tryckfrihetslagen lagdt hinder, och således strida emot Reg.Fm;
636
Den 13 December f, m.
och just derföre alt dylika i tryckfrihets-lagen uptagna stadganden
icke skola anses såsom några i förväg lagda hinder för utöfvandet
af den hvarje Svensk man tillförsäkrade rättigheten att fritt yttra
sig, hafva dessa ord blifvit uptagna i förslaget. Något nytt har
således icke blifvit tillagdt, utan man har blott, mellan tvenne
befintliga redaktioner, valt den som närmast öfverensstämde med
sakförhållanderne. Detta hade Ur Cederschiöld, som är så kunnig
i lagarne och så van att uttrycka sig rätt och skickligt, äfven bort
inse, och allra minst hade han, enl. min tanka, bort gifva åt sin
framställning en form, som kunde lemna anledn. att tro det någonting
nytt och farligt vöre i förslaget på ett försåtligt sätt
insmuget.
Denna förklaring har jag med anledn. af Hr Cederscbiölds
yttrande ansett mig böra afgifva.
Gr. Anckarsvärd: Jag finner alltför väl, att tiden bort
förbjuda mig att ånyo upträda; men Gr. Mörner har behagat företrädesvis
vända sig till min person med några anspelningar, som
lyckligtvis hafva det missödet att icke på mig äga någon tillämpning.
Säkerligen finnes icke inom detta rum, mine Hrr, mer än
tre personer, möjligtvis fyra, men den fjerde är mig obekant, som
1812 kunnat känna, hvad 1812 års Constit.Utsk. tänkte, och som
der kunnat iakttaga hvad som skedde; Gr. Mörner antydde sjelf,
att han då var en ung man, och- detta förklarar tydligen, hvarföre
den värde Gr:n icke kan känna, om jag var närvar:de vid
1812 års Riksdag eller icke. Nu får jag emedlertid uplysa, att
jag icke befann mig vid denna Riksdag, och således alldeles icke
kunde deltaga i dess förhandlingar, att både jag, och mitt namn,
således är fri kallad ifrån förebråelsen att hafva deltagit i grundlagsstadgandet
rörande tryckfriheten, är således o tvifvelaktig t; men så torde
icke förhållandet vara med Gr. Mörners namn. Då jag icke har
1812 års Riksdagsprottr i mina händer, vill jag icke åberopa huru
Hr Gr:ns Hr fader handlade vid tillfället. Gr. Mörners yttrande i
afseende på min ofelbarhet som ordförtde i Constit.Utsk. vid 1840
års Risdag, drabbar mig jemväl föga; ty jag hade der, lika litet
som någon annan ordför:de i något R. Stms Utsi;., mer än en
röst, och jag ägde icke anspråk på något öfvervägande inflytande
i Utsk, Således träffas jag icke eiler af denna anmärkning.
Hvad sjelfva frågan beträffar, och hvad särskildt och företrädesvis
Gr. Mörners yttrande vidkommer, får jag förklara, att jag
deraf inhemtat snart sagdt ingenting, som bevisat något för den
K. Proposrn, som nu är under öfverläggning. Jag tror att allt
hvad Gr. Mörner yttrat hade varit mycket på sin plats, om det varit fråga
om att afhandla och diskutera ett af Regeringen afgifvet förslag
till tryckfrihetsförfatlnin^, hvars uteblifvande man nu lägger Re
geringen
så mycket till last.
Jag kan icko för någon del antaga den åsigt, att det ligger
någon särskild våda deruti, att tryckfrihetslagen utgör grundlag,
och att det skall fordras fyra Stånds sammanstämmande beslut för
att göra en förändring deruti till lag; jag tror tvärtom att detta
Den 13 December f. m.
637
är ganska helsosamt. Jag tror att hvad Gr. Mörner åberopat från
1812 års Riksdag utgör ett bevis på, att det fordras någon försigtighet,
ehuru de menlösa tider, som då existerade, gåfro vid
handen, att man beklagligtvis kunde låta sig förledas, och om till
och med 1809 års män, hvaribland Gr. Mörners namn förekommer
på en af betydligare personerna vid den Riksdagen, kunde
vara för eller mot lagen, deröfver tillåter jag mig icke någon anmärkning.
Reia denna fråga, mine Hrr, synes mig hafva vändt sig mera
omkring tryckfrihetsförordnin och hurudan den borde blifva. Jag
döljer icke, att jag finner det i högsta måtto besynnerligt att Regeringen,
med kännedom af de stora b r ist fä 11 ig het er, de stora abnormiteter,
som finnas i vår tryckfrihetslag, icke lika väl vid 1854
års Riksdag kunde framlägga ett förslag till en ny tryckfrihetsförordning,
i st. f. att preliminärt vilja undandraga tryckfrihetslagen
ur grundlags natur. Jag hemställer till det sunda förnuftet och
till det sunda omdömet att afgöra, huruvida någon våda varit för
handen om d. 26 Juni 1854 ett så beskaffadt förslag inkommit
till Constit.Utsk. och blifvit förelagdt Ständerna till afgörande.
Det är visserligen sannt, att detta hade fordrat mera lankebesvär,
mera omdöme, mera rådfrågande af grundsatser, än blott och bart
ett förslag att stryka ut författnrns grundlagsenliga natur, utan att
lägga något annat i stället. Och det får jag derjemte förklara, att
jag ingalunda anser Styrelsen haft några grundade anledningar till
ett sådant folkets förtroende, att folk-ombuden skulle obetingat
förlitat sig på antagligheten af det förslag till tryckfrihetsförordning,
som Regeringen kunde komma att afgifva, och att det varit
möjligt att att aflocka folk-ombuden bifall till det ifrågavarrde förslaget,
att beröfva tryckfrihetsförordnrn sin grundlagsnatur. Man
har åberopat oenigheten mellan Stånden såsom skäl, hvarföre man
icke tillvägagått på det sätt jag nyss nämnt. Jag tror dock att
enigheten och samdrägten betydligt ökats, och att den f. n. är i
tilltagande, och jag går så långt, att det icke finnes någon oenighet
emellan Ständerna, samt förstår icke hvarpå Hr Statsrådet
Mörner grundat sjelfva föreställningen. Men äfven deri finner jag,
att det varit mera lämpligt om Styrelsen, i förlitande till denna
oenighet, lagt fram ett förslag under förväntan att det skulle falla.
Alla konstitutionella Regeringar afgifva sina förslag äfven vid förutsedd
möjlighet att de skola kunna förfalla; men äro -de byggda
på goda grunder, så återkomma de dermed och afvakta bättre lider.
Jag säger fördenskull, att jag icke finner ett enda skäl vara
anfördt till försvar för detta förslag. Hr Cederschiöld har ådagalaggt
de brister, som deruti förefinnas, och jag erinrade äfven om
en omständighet, nemi. uteslutandet af blott det lilla ordet »alla»,
som ensamt gör detta förslag oantagligt. Då det är fråga om att
yttra sig öfver en tryckfrihetslag, vill jag icke göra mig skyldig
till öfverträdelse af lagen mot eftertryck, genom att återuptaga en
anekdot, som af en värd ledamot blifvit åberopad, och hvilken jag
eljest allt för gerna skulle kunna vända mot författareskapet till
den nu ifrågavar:de grundlagsförändringen.
638
Den 13 December f. m.
Hr Cederschiöld, Rob. Theofron: Att fråga nu är om
att borttaga tryckfrihetsförordn:n från grundlagen lärer Hr Gripenstedt
icke kunna bestrida, enär detta ju är tydligen framstäldt i
förslaget. Jag har icke sagt, att det nya förslaget bestämdt innehåller,
att tryckfrihet icke skall finnas, och jag har icke heller yttrat,
att någon fara i det afseendet skulle för det närvarande vara för
banden; men jag påstår, att det icke finnes något enda ord i det
nya förslaget, som garanterar, att tryckfriheten fortfarande skulle
komma att äga bestånd. I 86 § förekommer endast en definition
på hvad som med tryckfrihet bör förstås; och häraf kan man, såsom
jag redan nämnt, visserligen draga den slutsats, att tryckfrihet
ock bör finnas. Emellan en sådan slutsats och en med tydliga
ord uttryckt visshet, är dock en väsendtlig skillnad. Men
äfven om man antager, att ifrågavarule g bör så tolkas, att den
verkligen skulle innebära ett stadgande derom, att tryckfrihet skall
finnas, så innehåller den dock derjemte en sådan rättighet till inskränkning
deruti, att tryckfriheten derigenom skulle kunna tillintetgöras.
Enl. det nya förslaget skulle det nemi. gå an att i
den för civi 1-lags stiftande föreskrifna ordning, lägga hvilka hinder
som helst mot tryckfrihetens utöfning och derigenom de facto
tillintetgöra densamma. Hr Gripenstedt har visserligen nämnt, att
i fall jag framtog nuvaride tryckfrihetsförordning, skulle jag inhemta,
alt i ingressen dertill ett lika beskaffadt uttryck förekommer,
som i den här föreslagna ordalydelsen, nemi.: »af den offentliga
makten i förväg lagda, af tryckfrihetslagen ej föreskrifna
hinder»; detta uttryck förekommer dock icke inne uti sjelfva förordn:n:
men, äfven om så vore fallet, torde dock en hvar finna,
att sådant ej kunde medföra någon våda, så länge Tryckfrihetsförordnm
är grundlag; och det således, för att kunna tillvägabringa
ändringar deruti, erfordras icke blott alla R. St:rs sammanstämmande
beslut, utan äfven att förslaget, tili förekommande af förkastade
beslut, skall hvila från den ena Riksdagen till den andra.
Således, om ifrågavar:de ord äfven stöde i nuvar:de grundlag, vore
dermed ingen fara förknippad; hvaremot förhållandet blefve helt
annorlunda, om man i stället finge en tryckfribels-lag, som vid
en och samma Riksdag kunde förändras af Konung och tre Stånd.
Hr Gripenstedt har alltför mycken skarpsinnighet för alt icke inse
denna väsendtliga skillnad. Hr Gripenstedt har vid flere tillfällen
under denna discussion uprepat, det roan icke behöfde frukta för
att tre Stånd skulle gå in på några sådana förändringar, som tillintetgjorde
tryckfriheten. Om detta argument, mine Hrr, vore
riktigt, skulle vi ju af samma anledn. kunna säga, att öfrige grundlagar
borde förändras på samma sätt. Nå väl, mine Hrr, må då
Hr Gripenstedt såsom Konungens Rådgifvare, i konseqvens härmed
tillstyrka att alla grundlagar hädanefter skola uphäfvas och i stället
förvandlas till civil-lagar.
En annan bland Konungens Rådgifvare, Hr Gr. Mörner, har
sagt, att meningen med förslaget icke bar varit någon annan än
att trygga hvarje Svensk medborgare i den rättigheten, att, om
han anfalles i en tidning, der få försvara sig. Om Gr. Mörner
Don 13 December f. m.
639
hade gjort denna sin åsigt gällande och bragt å bane ett sådant
förslag från Regeringen, skulle jag hafva varit den förste som röstat
derför; och lika ifrigt sorn jag nu stridt emot förslaget, skulle
jag då hafva kämpat för detsamma. Hvarföre har icke Const.Ulsk.
under de tre eller fyra Riksdagar, hvarunder Gr. Lagerbjelke varit
dess Ordf:de, framkommit med ett förslag till de ändringar i Tryckfrihets-förordn:n,
-som ansetts vara af behofvat påkallade? Om man
också icke kunde vänta sig, att 13 förändringar på engångginge
igenom, så vore det dock redan mycket vunnet om det kunde
lyckas med fyra. Jag kan således icke instämma uti den anmärkn.,
som Hr Gr. Mörner framkastat mot Ordfiden i 1840 års Const.-  Utsk. derföre att han bland 13 föreslagna grundlags-förändringar
ej lyckats genomdrifva mer än fyra; jag skulle till och med hafva
varit nöjd om, under hvardera af sistförflutne 4 Riksdagarne endast
en förändring blifvit antagen uti Tryckfrihets-förordnm, helst vi
skulle då hafva ägt förhoppning, att alla af behofvet påkallade förändringar
i samma förordn. snart voro tillvägabragte. Hvarföre
har man icke gått tili väga på detta sätt? Jag för min del vill
icke, lika med Gr. Lagerbjelke, lägga Regeringen till last, att hon
underlåtit att framkomma med förslag i denna väg; ty det är egentligen
Const.Utsk. som det tillhör att föreslå de ändringar i grundlagarne,
som kunna finnas vara nödiga. I fall Utsk. framkommer
med sådana förslag i afseende på Tryckfriheten, är jag öfvertygad
att de med tacksamhet skola af represenationen emottagas; men må
man icke undskylla sig dermed, att man icke kan få fram dylika
förändringar; ty i sådant fall tror jag, att felet ligger i sjelfva
sammansättningen af Const.Utsk.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, yttrade att i afseende på nu förevaride förslag till
förändring i grundlagarne blifvit yrkadt, dels dess antagande dels
dess förkastande, och att Hr Gr. o. Landtm, först finge hemställa
om R. o. Ad. behagade antaga detta i Const.Utskis Mern. under
Nio 1 framställda förslag till ändring i 85 g Reg.Fin, i afseende
på Tryckfrihets-förordmns egenskap af grundlag, äfvensom, i sammanhang
dermed, uti åtskilliga §§ i Reg.Fin och Riksd.Ordnm.
Denna propos. besvarades med starka Nej, blandade med Ja,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. förkastade detta
grundlagsförändrings-förslag, samt efter denna proposis besvarande
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det ban ansåg Ja
härvid hafva varit öfvervägande.
Pröfningen af de öfrige uti Const.Utskis förevaride Mern. anmäldte
förslag upskjöts till e. m:s plenum, och H. R. o. Ad. åtskiljdes
kl. 3 e m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
640
Den 13 December e. m.
Lördagen den 13 December 1856.
Plenum fel. G e. m.
Just. ett prot.utdr. för förmiddagens plenum.
Fortsattes pröfningen af de uti Const.Utsk:s Mern. N:o 2,
anmäldte hvilande förslag till ändring i grundlagarne, och förekom
nu
punkten N:o 2, innehållande förslag till ändring i 28 § Reg.-  F;n, ang-.de rättighet för Konungen alt till vissa beställningar
utnämna äfven bekännare af annan troslära, än den rena Evangeliska.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Det skulle ulan tvifvel
för det allmänna ofta vara en vinst om, såsom Utsk. föreslagit,
Konungen finge till lärare-beställningar och öfrige tjenster vid inrättningar
för slöjd eller skön konst äfvensom till läkare-befattningar
utnämna äfven bekännare af annan troslära än den rena
Evangeliska. Jag gillar derföre förslaget i sak, och det har äfven
af R. o. Ad. blifvit vid sist k Riksdag godkändt att hvila till grundlagsenlig
behandling onder innevar.-de Riksdag; men det synes mig
vara behäftadt med formella brister som göra det oantagligt. Den
första delen af § handlar om den för embets- och tjenstemän erforderlige
qvalifikationen att vara infödde Svenske män; första
punkten innefattar regeln och de 2:ne efterföljande vissa undantag
derifrån. En senare del af paragrafen handlar deremot om en annan
qvalifikation för embets- och tjenstemän, nemi. den att vara
af den rena evangeliska läran. Afven här är ett undantag medgifvit,
men undantaget står här före regeln. Redan detta är en
oegentlighet; men det är dock icke det svåraste felet, utan det
ligger deri, att i den period af §:s l:sta del, som afser undantag
för innehafvare af vissa befattn:r, nemi. just de hvarom här är
fråga, från kategorien att vara infödde Svenske män, upställes det
vilkor, att de skola vara af den rena Evangeliska läran, hvaremot
i den senare delen just detta inskränkande förbehåll är undantaget.
Det kan möjligen låta sig förklaras, men i alla fall förefaller
mig redaktionen mörk och den tyckes sakna det logiska
sammanhang, som framför allt bör finnas i en grundlag. Jag kan
ungefärligen gissa Utsk:s tankegång, men i den nyssn:de omständigheten
ligger åtminstone en skenbar motsägelse, som måste göra
förslaget, efter min tanke, oantagligt. Ehuru jag skulle önskat
framgång åt saken så och då förändringen icke kan anses vara så
af trängande behofvet påkallad, att man borde söka vinna ändamålet
på bekostnad af lagbudets tydlighet, och klarhet, hemställer jag
vördsamt att R. o. Ad. behagade afslå detta förslag.
Dan 13 December e. m.
641
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det må visserligen
medgifvas att, såsom Hr Fåhraeus anmärkt, redaktionen af den
föreslagne § kunnat vara fullständigare upställd, men jag tror likväl
icke att något missförstånd af d-ensamma bör kunna äga rum.
Tillägget till denna g, som med kursiv stil är utmärkt, lyder som
följer: »Till lärare-beställningar och öfrige tjenster vid inrättningar
för slöjd eller skön konst, äfvensom till läkare-befattningar, äger
Konungen utnämna äfven bekännare af annan troslära än den rena
Evangeliska.» Detta stadgande tyckes mig temligen bestämdt uttrycka
hvad som dermed menas. .lag medger att det kan anses
icke hänga rätt tillsammans med en föreg:de mening i samma §,
men då likväl detta stadgande är bestämdt och Hr Fåhraeus, hvilken
är den ende som hittills yttrat sig mot §:n sjelf erkänner nyttan
af den föreslagna förändringen, så skulle jag tro, att R. o. Ad.
icke bör af den mindre noggranna redaktion, som här är iakttagen,
låta förmå sig att afslå densamma, enär det är ganska sällan som
R. St:r komma i tillfälle att antaga någon förbättring i grundlagen.
Då således genom denna förändring ett steg tages i framåtskridandets
och humanitetens intresse, anser jag orätt att afslå densamma,
derföre att den icke är så väl uttryckt som den kunde vara; men
det låter sig ju göra vid en blifvande Riksdag att få en bättre
upställd redaktion. Jag tillstyrker bifall till den föreslagne §:n.
Frih. af Ugglas, Curt Grustaf: Jag för min del gillar
förändringen i sak och har till och med såsom ledamot af Const.-  Utsk. vid förra Riksdagen tillstyrkt att densamma skulle utsträckas
ännu längre än som nu skett; men oaktadt jag gillar sjelfva saken,
kan jag icke annat än instämma med Hr Fåhraeus; ty redaktionen
är onekligen af den beskaffenhet att jag verkligen icke tror det
kunna gå an att låta den inflyta i grundlagen. Frih. Tersmeden
har ganska rätt deri att den punkt i Betänk:t, som finnes med
kursiv stil utmärkt, är i och för sig ganska bestämd, men en
föreg:de punkt är af alldeles motsatt lydelse med denna. Hvilket
skall man då följa vid tillämpningen af denna grundlags-§, antingen
det förra eller senare momentet? Af hela §:ns sammansättning
kan man visserligen se att det första har afseende på utländske
män och det senare åter på inländske; men detta är något som
man måste komma till genom en slutledning, ty det står icke bestämdt
i §:n uttryckt. Denna fråga är för öfrigt af den beskaffenhet
att jag tror det Const.Utsk. ånyo skall uptaga henne under
denna Riksdag, och jag hoppas att redaktionen då måtte erhålla
en sådan ordalydelse, att den kan försvara sin plats i grundlagen.
Jag förenar mig med Hr Fåhraeus och anhåller hos R. o. Ad. om
afslag å den ifrågavar:de §:n.
Hr Adelborg, Anders Otto: Jag instämmer med Hr
Fåhraeus i oformligheten deraf, att då den föreslagne §:n i en
föreg:de punkt innehåller, att Konungen äger till vissa beställningar
befordra äfven utländske män af utmärkt skicklighet, de der
den rena Evangeliska läran bekänna, en annan punkt sedermera
II. II. 41
642
Den 13 December o. m.
stadgar att Konungen äger dertill utnämna äfven bekännare af
annan troslära än den rena Evangeliska. Det ändamål som genom
denna grundlagens förändring åsyftas, skulle härigenom på intet
sätt vinnas. Meningen har väl varit att Konungen äger att begagna
utländske män af främmande religions-bekännelse, hvilka äro
i besittning af utmärkt skicklighet; men detta vinnes alldeles icke
genom ifrågavande förändring, ty det står uttryckligen, efter hvad
vi redan hört upläsas, att de utländske män, som begagnas i Svensk
tjenst skola vara af den rena Evangeliska läran, men deremot kunna
Svenske män vara af hvad lära och tro som helst. Det tycks
verkligen som om man, genom antagande af en dylik redaktion,
skulle vilja indirekte befordra proselyt-makeriet i vårt land och
detta vill jag icke tro vara meningen. Afsigten kan väl icke eller
vara att upmuntra öfvergången till främmande läror genom att
tillåta alla olika bekännare af Svensk härkomst att bekläda hvad
slags embete som helst, men icke inrymma plats åt främmande
utmärkte män, så vida de icke bekänna den Evangeliska läran.
Jag kan således icke finna att ändamålet på detta sätt vinnes, och
allraminst derigenom att en grundlags-förändring af så felaktig
redaktion som denna kan komma att vid denna Riksdag antagas.
Frih. Tersmeden: Jag påminner mig verkligen icke från
föreg:de Riksdag, huru den här föreslagne förändringen af 28 §
Reg.Fm tillkommet, men jag förmodar att det skett på ett eller
annat sätt genom Const,Ulsk:s försorg; och det kan således icke
annat än väcka min förundran att höra här en ledamot af detta
Const.Otsk. motsätta sig §:ns antagande; ty har Const.Otsk. kunnat
föreslå densamma till antagande, så måste Utsk. hafva ansett redaktionen
vara den rätta. Jag förutskickade att jag icke påminner
mig huru don tillkommet, men äfven om så skulle vara förhållandet
sorn Hr Adelborg sednast yttrat, att genom denna §, i sin helhet
antagen, skulle medgifvas utländsk man af utmärkt förtjenst,
tillhörande den rena Evangeliska läran, att erhålla sådana beställningar,
som i §:n äro upräknade, men att deremot det senare
mom. af §:n endast kan tillämpas på infödde Svenske män, hvilka
icke bekänna den rena Evangeliska läran, så, om äfven man kunde
hafva önskat att §:n haft någon mera utsträckning, ser jag likväl
intet ondt deri att den kan tillämpas på inberaske män, hvilka
icke tillhöra den rena Evangeliska läran. Här finnas sådana
i Sverige, hvilka äro Svenska medborgare, och när i allmänhet
föreskrifterna äro så stränga i afseende på embets- och tjenstemän
att do skola tillhöra den rena Evangeliska läran, så anser jag att
det äfven bör vara uplåtet åt andra Svenske män af annan trosbekännelse
att bekläda lärare-befattningar och öfrige tjenster vid
inrättningar för slöjd eller skön konst, äfvensom läkare-befattningar.
Jag finnér icke något ondt i denna förändring, den är dock
ett steg framåt och jag skall aldrig underlåta att rösta för allt
som ligger åt det hållet, det må vara aldrig så litet, och derför
anser jag mig också böra rösta för detta förslag.
Don 13 December e. m.
643
Hr Bildt, Didrik Gillis: Vid den stora begrafningsfest
som i dag pä f. m. firats för den K. Proposin, yttrade flera talare
att det är af ganska stor vigt att all förändring i grundlagen vid
2:ne Riksdagar behandlas, innan den kan afgöras. Detta är i min
tanke fullkomligt rätt, och jag vågar äfven tillämpa det på den
nu förekommande frågan. Hade nemi. den ifrågavar:de §:n föreslagits
till afgörande vid sistföiflutne Riksdag, skulle jag, i likhet
med mången annan, icke hafva tvekat att åt densamma lemna bifall,
oaktadt den i afseende på sin redaktion icke allenast är ofullständig
utan äfven otydlig; men i närvarrde ögonblick hyser jag
stora farhågor för densamma. Om man kan sätta tro till det som
den officiella tidningen skr i fv i t rörande den K. Propos:n om reli
gions-friheten,
så har den sednare med nyssn:do g ett ganska nära
sammanhang. Och jag uttalar derföre öppet de farhågor jag hyser
för denna §:s tillämpning, i händelse den projekterade religionsfriheten
skulle vinna 11. Stms bifall. Vi veta nemi. alla hvilken
makt katholicismen äger, när den vill begagna all sin förmåga
för att värfva proselyter; vi hafva till och med i vår hufvudstad,
oaktadt öfvergången till katholicismen är belagd med ett så hårdt
straff som landsflykt, haft alltför beklagliga exempel derpå. Om
den föreslagna §:n skulle bifallas, kan ju deraf följa att lärarebefattningarne
för slöjd och skön konst komma att bestridas af
personer, som tillköra den katolska bekännelsen. När man nu
dertill vet att de katholska proselytmakarne i första rummet söka
verka på den lägre befolkningen, som icke bär begrepp om hvad
som der bakom hotar oss, så är det ju ganska naturligt att denna
g skulle leda derhän, att en mängd dylika fattigskolor i hufvudstaden
och andra städer komme att upsla, hvilka hastigt skulle
sprida den katholska läran bland folket; och att sedan vädja till
massans passioner, det vore det andra steget. Kommer man vidare
ihåg hvilken förmåga jesuitismen visat sig äga i andra länder, så
kan man äfven frukta för att den här i landet torde få fast fot,
och måhända torde icke skicklige läkare komma att saknas, hvilka
till sin bekännelse äro jesuiter, och som vid sjukbäddarne skola
försöka att värfva proselyter. Häri hafva vi en ny upslagsända af
de följder som skulle upstå af den ifrågavar:de §:ns antagande. Jag
hörde i går uti ett samqväm, der talet fallit på jesuiterna, en
aktad prestman berätta, huruledes i Belgien jesuiter, förklädda till
läkare, hade vid sjukbädden åstadkommit i fr i ga katholiker, och att
de af patienterna som lemnade verlden fingo sin ersättning genom
rika gåfvor och testamenten, hvarmedelst grundlagts.en mängd
kloster, som f. n. derstädes frodas. Måhända målar jag skuggor
på ljusa dagen och att saken ej är så farlig, men det är till följd
af denna fruktan för jesuitismens insmygande i Sverige som jag
hyser tvekan i afseende på ett bifall till denna §, och detta så
mycket mer som ordställningen i det senare mom. af densamma
icke står i öfverensstämmelse med början af samma §. Det gjorda
tillägget i §:n är en upmuntran för Svenska män att öfvergå till
Katholska läran, och om vi skulle få den föreslagna religionsfriheten,
så skulle den gifna följden deraf kunna blifva att man
644
Den 13 December e. m.
liksom upmanades att öfvergå från protestantism till katholicism
och att en mängd Svenska män som öfvergått till denna religion
anställdes såsom lärare i dessa skolor, hvilka skulle kunna sprida
icke allenast katholicism utan äfven obscurantism och lägga frö
till det fruktansvärdaste af alla envälden, nemi. prestväldet. Det
är på dessa skäl jag röstar för afslag.
Frih. af Ugglas: Det är endast med anledn. af Frih. Tersmedens
framställning som jag nu begärt ordet. Förslaget har tillkommet
på det sätt, att sedan Const Utsk. upgjort förslag till förändring
i denna §, blef samma förändring, om jag icke misstager
mig, afslagen och återremitterad med den nuvaride lydelsen såsom
R. o. Ad:s gemensamma tanke. Denna nya lydelse inflickades sedermera
i §:n och jag erkänner ganska villigt att det var mindre
rätt af Const.Utsk. att icke då genast jemföra, huruvida den stod
fullkomligt i sammanhang med den föreg:de delen af §:n. Jag har
ansett mig skyldig att lemna denna uplysning, för att derigenom
i någon mån mildra det stränga omdöme, man annars möjligen
kunde fälla öfver Const.Utsk., om det i första hand hade kommit
in med en § af så osammanhängande redaktion.
Frih. Raab, Adam Christian: Då vissa af Const.Utsk:s
förslag vid föreg:de Riksdag vore föremål för Ståndets öfverläggning,
tog jag mig friheten att göra anmärkn. mot åtskilliga, om
jag så får säga, redaktions-fel i desamma; men på Gr. Lagerbjelkes
tillstyrkan fästade majoriteten dervid icke något afseende, utan
felen blefvo qvarstående. Detta får man nu umgälla vid innevar:de
Riksdag, då man önskar vidtaga de förändringar, som äro föreslagna.
Jag skulle likväl tro, att de betänkligheter, som blifvit
framställde mot §:n, icke böra leda till afslag å densamma. Frih.
Tersmeden har redan visat att de otydligheter, som förefinnes,
endast kunna leda derhän, att man icke vinner fullt den utsträckning
i friheten att inträda i Statens tjenst som man åsyftat, men
man vinner dock en utsträckning; likväl har llr Bildt ansett redan
detta för mycket och förespeglat oss möjligheten af att komma
under katholicismens och obscurantismens herravälde eller prestvälde
o. s. v. Jag får säga att om en sådan följd skulle upstå af
hvarje uplåtelse till någon annan trosbekännare af en befattning
här i Riket, så skulle ingen sann kristen, ingen sann medborgare
vilja yrka på denna förändring. Men för min del tror jag icke
att en sådan följd skall upkomma. Hr Bildt har sagt att läkaren
vid sjuksängen är farlig, att han der kan vinna ett insteg, som
ingen annan är i stånd till; men jag får då fråga, hvad hindrar
nu f. n. Katholiken att vara läkare, hvad hindrar juden derifrån?
Han får icke någon tjenst, men han kan icke hindras från att
vara enskild practicus. Får han icke någon tjenst, så beflitar
han sig om att vinna en vidsträckt praktik, och vill han vinna
proselyter, så kan han göra det, utan att vara i Statens tjenst.
Men en sanning är att läkare af utmärkt förtjenst måst stå tillbaka
lill följd af grundlagens bud.
Den 13 December e. m.
645
Samma förhållande tror jag äger rum vid lärare-befattningen
vid skolor för slöjd och skön konst. Kan man icke tänka sig att
personer der inkomna, hvilka kunna vara lika farliga som de hvilka
gifva lektioner. Man kan icke neka lärjungarna att vara tillsammans,
och då vore ju faran för besmittelse lika stor. Borde
kanske Hr Bildt och jag samt alla hvilka vilja resa utomlands förbjudas
detta, efter det är till den grad smittosamt att umgås med
främmande trosbekännare? Jag tror att den förespegling Hr Bildt
gjort är något för långt drifven. Onekligen är det billigt att tilllåta
personer af större förtjenst, om än de icke tillhöra vår trosbekännelse,
att bekläda dessa befattningar som hvarken röra theologi
eller juridik eller sådana fakulteter, der det möjligtvis kan
komma i fråga, att dessa lärare kunna anses farliga för lärjungarne.
Hr Bildt har visat sig icke hysa stort förtroende till konungamakten,
men jag kan icke föreställa mig att densamma skulle med
nöje se sådana följder upstå af dess utnämningsrätt, som Hr Bildt
påpekat? Skulle man icke tro att konunga-makten, som äger att
göra dylika förändringar, skall vara återhållsam i den derigenom
tillkomna rättigheten', och att den icke lärer vilja införa i Riket
eller updraga tjenster åt sådana farliga personer? Här är fråga
om, icke att dessa personer skola hafva tjenster, utan blott om
rättigheten för Konungen att utnämna sådana personer dertill;
häri tror jag icke ligger någon fara, och ehuru jag hade önskat,
att §:n varit tydligare, yrkar jag dock för min del på dess antagande.
Frih. Tersmeden: Man skall verkligen vara beherrskad
af en som jag tror högst ovanlig förskräckelse för katbolicismens
inflytelse, då man kan föreställa sig, att de föreslagne förändringarne
skulle kunna leda till katbolicism oeh då man redan i
andanom kan se, huru läkarne vid sjukbädden söka inplanta densamma
hos sina patienter. Jag hemställer till Eder, mine Hrr,
huruvida de åsigter Hr Bildt här uttryckt, kunna anses vara lämpliga
för ett land, som af gammalt varit kändt, och jag önskar
ännu så vore förhållandet, för sin tolerans. Meningen med förslaget
är icke sådan som Hr Bildt tyckes tro, utan meningen är
att bereda tillfälle för andra religions-bekännare än våra egna, att
äfven kunna på ärligt sätt förtjena sitt bröd här i landet. Det
är omöjligt att vi kunna så isolera oss, att vi icke tillåta andra
bekännare bredvid oss. De äro likväl kristna, dyrka Christus
liksom vi, fastän på annat sätt. Jag kan, såsom jag i början
yttrade, icke fatta, huru förskräckelse häraf kan upkomma. Hvad
den uplysning beträffar, som Frih. af Ugglas lemnade mig, så
tycker jag att den utgör ett så mycket större skäl att yrka bifall
till förslaget, enär Frih. af Ugglas yttrade, att det var K. o. Ad:s
gemensamma tanke som blifvit antagen till hvilanda grundlagsförslag,
och jag således förmodar, att R. o. Ad. nu icke frångår
hvad de vid en föregrde Riksdag beslutat.
646
Den 13 Docember e. m.
Erih. Cederström, Rudolf: Redan hafva åtskilliga ledamöter
på ett öfvertygande sätt antydt svårigheten för R. o. Ad.
att antaga ifrågavar:de g, i anseende till de otvdligheler, hvarmed
redaktionen deraf är behäftad. Frih. af Ugglas har uplyst om
sättet, hvarpå tillkomsten af dessa otydligheter är alt förklara, och
äfven om man lägger någon vigt på innehållet af förändringen,
torde den omständigheten, att R. o. Ad. trott sig kunna vid en
föreg:de Riksdag till hvilande antaga förslaget, icke nu ovilkorligen
tillförbinda oss att vid den närmare granskning, hvartill
grundlagen, genom bemyndigandet af förslagets hvilande tillstånd,
likasom upmanar oss, i enahanda rigtnir.g som förra gången, förfara.
Frih. Tersmeden har visserligen förmenat, att de tjenstemän,
hvarom fråga är i det föreslagna tillägget, skola i alla händelser
vara »kristna menniskor»; men äfven detta är icke genom förslaget
betryggadt. Der står, att Konungen må äga till lärare-beställningar
och läkare-befattningar utse bekännare af annan troslära
än den rena Evangeliska. Här är således alldeles icke sagdt, alt
icke hvilka hedningar som helst, blott de bekänna en tros-lära,
hurudan den ock vara må till sitt innehåll beskaffad, vare sig
Mormonismen, Buddhaismen, Confucii eller Zoroasters satser utgjorde
dess föremål, må äga den rättigheten, att kunna af Konungen utnämnda
blifva till ifrågavsr:de befattningar. Jag finner således att
Frih. Tersmedens antagande icke hvilar på fullt säker grund, och
ser således häruti en ny anledn. till den tillvitelse för bristande
tydlighet, som redan af Hrr Adelborg och Fåhraeus m. fl. blifvit
mot redaktionen med skäl gjord. Jag anser, och för min del lägger
synnerlig vigt deruppå, att hvarje grundlags-g må vara med
den största möjliga klarhet i ordaställningen affattad. Denna min
noggrannhet har jomväl, enl. hvad jag då lika öppet förklarade,
tvingat mig att vid 2:ne föreg:de tillfällen afslå gg, i hvilka innehållet,
efter min öfvertygelse, befunnits vara af en i sig sjelft
nyttig beskaffenhet. Således är jag äfven i närvar:de fall så mycket
mer förp]igtad att afslå ifrågavaride g.
Hr Bildt: Frih. Tersmeden har yttrat att det ligger intolerans
i de åsigter jag framställt. Jag vill icke lemna ett sådant
tillmäle obesvaradt, ty jag är icke intolerant och skulle för min
del icke hafva någonting mot att dessa lärare- och läkare-befattningar
besattes af män, tillhörande hvilken annan trosbekännelse
som helst, till och med 'den kalholska, om ej dervid måste tänkas
på jesuitismen, men för denna och dess förmåga att göra proselyter
och att intränga i samhällets innersta delar och der förqväfva frihet
i religion, hyser jag fruktan och tror att deri kan ligga någon
våda för samhället. Tror Frilen verkligen icke, att om här
vore inrättade s. k. fattigskolor och slöjdskolor, för hvilka en jesuit
stod i spetsen, katholicismen under en mörk form skulle intränga
och få fast fot i dessa skolor? Jag tror det och anser derföre vara
bäst att vid alla sådana tillfällen, då man söker öppna rum för
proselytmakeri, stänga till dörren, på det något sådant icke måtte
ske. Just nu när man vill gifva full religions-frihet, bör man
Don 13 December e. in.
647
vara försigtig och göra den möjlig och nyttig och det Sr derföre
man bör afslå i fråga var:de §. Man säger visserligen, att deri ligger
ingen fara, ty Konungen kommer säkert icke att missbruka
den makt, som genom den omnämnde förändringen skulle tillkomma
Honom, utan skall till de förut omtalte platserna endast välja de
mest förtjenta män. Men det är ju klart och påtagligt, att då
hyckleriet i förening med en hög grad af skicklighet är jesuiternas
förnämsta vapen, skall nog en sådan, innan han bl ifver utnämnd,
vara så försigtig, att han icke omtalar för alla, att han är en
jesuit, en proselytmakare. Man säger att det är en dröm att dessa
skola söka vid sjukbädden göra proselyter. Jag kan i detta fall åberopa
exempel och ber att i minnet få återkalla den beklagliga historien,
som vi i tidningarno sett reproducerad, om en dylik händelse vid
SerafimerLazarettet. Den är i alldeles för färskt minne för att
kunna förbises, då det gäller antagande af nämnde g. När nu
härtill kommer, att denna senare är ofullständig och det f. n. icke
finnes någon Svensk man som genom dess antagande erhåller flere
rättigheter än han förut innehar, utan att den afser utlänningar,
så finner jag intet skäl att bifalla densamma. Yi skola här lagstifta
för det Svenska samhället och för dess bästa, men icke för
att bereda tillfälle åt utländska äfventyrare att här söka sin lycka
och framgång. Jag säger äfventyrare, ty någon skicklig och förtjent
utlänning söker ej dylika med den uslaste lön förseddo
platser.
Frih. von Schulzenheim, David: Då det återigen är
fråga om att praktiskt tillämpa lagstiftnings-principen för religionsfrihet,
förenad med ordning, kan jag icke underlåta alt åter höja
min stämma, äfven med fara att blifva missförstådd. Jag anser
det ligga största vigt uppå, att lagstiftaren icke, äfven om han
handlar efter principer, de må vara hur vackra som helst, går
så långt att hon stiftar lagar, som äro plågsamma för dem hvilka
äro underkastade dem. Med anledn. häraf anser jag det vara stort
skäl till att skänka bifall åt den K. Proposrn, ty den innebär icke
på minsta sätt något stadgande, som kan föranleda oordning; den
är jemförelsevis icke så mycket egnad åt att framkalla det onda
som icke mer det goda man här påpekat. Här har, såsom alltid
händer, blifvit åberopade skäl, som kanske icke äro så alldeles
giltiga å någondera sidan. Hvar och en, som antingen sjelf ligger
på dödsbädden, eller har dyra och kära anförvandler, för hvilka
möjligen räddning genom läkarekonsten kan beredas, bryr sig säkerligen
i ett sådant ögonblick icke om, att inlåta sig i dialektik
öfver t. ex. transsubstantiations-läran eller någon af de frågor,
som utgöra skillnaden mellan de kristna bekännelserna. Jag för
min del tror att man snarare söker den räddning, som vetenskapen
kan skänka, väl vetande att donna, att förståndet tir en gåfva af
Gud, den må nu innehafvas af reformerte, katholiker eller protestanter.
Man har med afseende på kathol iber uttalat en fruktan,
som särdeles förvånar mig, det låter nästan som skulle vår protestantiska
lära stå på ganska klena fotter, såsom skulle vi hafva
648
Den 13 December e. m.
degenererat frän den tid då Luther lefde och protestantismen dels
genom ordets makt, dels genom vapen förvtlrfvade sig rättigheter
i jembredd med ka thol i k er; det låter som skulle vi inom oss, i
detta land, som bekänner protestantismen, icke hafva någon, som
kunde återförvisa de falska satserna, någon som med sanningens
vapen, med bevis för lärans egendomlighet och renhet kunde motarbeta
alla de i mörkret smygande krafterna. Men jag är öfvertygad
om att förhållandet är sådant, att hvad som är bra, det
skall uthärda strider, men det kommer alltid att gå framåt. I
afseende på alla yttringar af religions-fribet har jag fordrat ordning
och reglementering, men jag har aldrig talat för prohibitism
i det fallet. Jag kan omnämna för Hrr:ne, att då koleran år 1834
gick här i Sverige, inflyttade hit 2:ne utländska katholska läkare,
hvilka, ej skyende döden, med den största oegennytta egnade sin
hjelp åt kolerasjuke. Den ena af dem är i närvaride ögonblick
en af Stockholms utmärktaste läkare; den andre har blifvit läkare
i Sundsvall. Ehuru nu ingen af dessa kunnat blifva stadskirurg
med ett par 100 bankos lön eller stadsläkare, hafva de likväl
vunnit stort förtroende och gjort mycket gagn, och beggedera kan
det räknas till förtjenst, när de lemna det jordiska, att de hafva
räddat en mängd lif, men icke inlåtit sig på proselytmakeri. Jag
kan icke inse att dessa, i den händelse de varit i Statens tjenst,
varit mera att frukta såsom proselytmakare än de nu äro. Jag
tror mig således, i hvad beträffar läkare, hafva tillräckligt tydligt
uttalat mina åsigter. Om jag nu vänder mig till de öfriga befattningarne,
hvilka omnämnas i den K. Proposm, så kunna vi icke
neka till att England, Preussen, Wurtemberg m. fl. andra länder
inom sig hafva den största konstskicklighet och de största praktiska
genier i den kända verlden; och i den händelse få vi äfven
erkänna att vi i den vägen hafva mycket att lära af andra trosbekännare.
Jag tror icke att någon af oss skall känna samvetsstygn^deröfver
att han begagnar en möbel, hvarpå snideriet är
utfördt af en konstskicklig medlem af annan trosbekännelse; jag
tror icke att ritningen till ett mascbineri, som vi begagna i våra
slöjdskolor, är förkastlig, derföre att den hand, som utfört den,
icke tillhör en af vår tros bekännare. Jag är öfvertygad om att
allt framåtskridande här i verlden beror på frihet i förening med
ordning. Jag vill citera ett uttryck, fälldt af senare tidens måhända
största författare, Macaulv, nemi. att England då först upsteg
till den makt och rikedom, de inre krafter och den storhet, det
f. n. äger, då det lyckades vinna den dolda juvelen »frihet med
ordning». Man bör strida för friheten, men i bredd derjemte reglera
med ordning; ordning bör finnas mellan medborgare i Staten,
för öfrigt frihet. Jag finner icke något skäl alt ingå på de motiver
Hr Bildt framställt för afslag; jag för min del röstar för förslaget
utan rädsla för proselytmakare, läkare, maschinister, träsnidare
eller artister; jag fruktar dem icke alls. Är deras lära rigtig,
får den framgång; är den origtig, hoppas jag att vi inom vårt
sköte hafva män, hvilka både med ord och tankar kunna vederlägga
den. Jag röstar för bifall till Proposm.
Den 13 December e. m.
649
Gr. Frölich, David: Det torde måhända vara mindro
vigtigt att anmärka ett litet misstag, af den siste värde talaren
begånget, men jag vill åtminstone icke anses hafva förbisett detsamma.
Ilan kallar det nu förev:de ämnet en K. Propos.; vi veta
likväl att det egentligen är ett sedan förra Riksdagen bvilande
förslag till grundlagsförändring. Rörande sjelfva saken får jag säga,
att jag, såsom Riksdagsman sedan 1815, icke med öppna ögon kan
åse och samtycka till"att en. lagredaktion, behäftad med så väsendtliga
fel som dem hvilka Hr Fåhraeus påpekat, varder bifallen;
och ehuru flera af mina gamla vänner förordat förslagets antagande,
oaktadt dess erkända brister, under åberopande af nödvändigheten
att vara tolerant eller med andra ord tillstädja religionsfrihet,
hoppas jag likväl, att icke någon på detta rum skall tillvita mig,
att jag icke hyllar tolerans och religionsfrihet, derföre att jag anser
mig böra instämma med dem som yrka afslag; ty religionsfriheten
kan omöjligen hvila på en så klen basis som inflickandet af oftanämnde
undantag i en grundlags-§. Ett bifall skulle således icke
bevisa någon konseqvent handling att vara tolerant, utan endast
att man icke undersökt, när man bör vara tolerant, och när man
af andra skäl än hat till religionsfriheten motsätter sig den. En
talare straxt bakom mig har yttrat sin farhåga för katholicism och
jesuitism. Jag tager mig den friheten att tolka hans ord så, att
han är lika mycket för religionsfriheten i allmänhet som någon af
de Hrr, hvilka yrkat på bifall åt §:n, men alt hans känsla säger
honom, likasom jag tror att det är många, hvilka dela densamma,
att inpassandet af ett så illa affattadt tillägg i en annars god
svensk lag skulle ingifva farhåga för jesuitism och dess befordrande
i landet. Jag måste tillstå att jag respekterar denna känsla i
allmänhet och då vi dessutom i dag med en tillfredsställelse, blandad
med någon förundran, hört en af Regeringens ledamöter här
förklara, att Regeringen önskade återtaga ett förslag, hvilket den
i åratal ifrat för, emedan den nu omsider kommit underfund med,
att det strider mot nationens känslor, hemställer jag, om vi i sådant
fall kunna göra mindre än att samma aktning för allmänna känslor
äfven förmå oss afböja ett förslag, som väl må paradera med den
glans, som de vackra orden tolerans och religionsfrihet skänka,
men som i sig sjelft under närv:de omständigheter möjligen kunna
innebära en djupare beräkning. Jag bar äfven på den grund velat
yrka afslag åt §:n derföre att i det land, der striden mellan katholicism
och reformerta bekännelsen varit häftigast och mest ihållande
och der äfven omsider motståndet mot religionsfrihet för
katboliker måste gifva vika, der har man funnit att orsaken till
en sådan eftergift icke varit instämmandet i det vackra talet om
nödvändighet af att vara tolerant och erkänna religionsfriheten,
utan orsaken dertill har varit tvingande politiska skäl, nemi. att
StorBritannien hade en befolkning af 7 oller 8 millioner katholiker
bland sig. Man kan vara öfvertygad om, att åtminstone den
uplystare delen af Englands befolkning hyser den opinionen, att
de aldrig skulle medgifvit en så beskaffad modifikation i sina lagar,
om det icke måst ske till följd af dessa politiska skäl. Men jag
650
Den 13 December e. m.
uprepar, att man mäste göra afseende på nationens känslor, och
då verkligen den tid kan komma då uplysningen hos folket hunnit
den grad, att det, på sätt Frih. Schulzenheim anmärkt, är att
förvänta, det hvarje sjukling, som af läkaren mottager läkemedel,
vet med sig sjelf, att det är fråga om medicin och icke om religionsfrihet
och dogmatik, då är tiden kommen att lemna så många
katholiker som helst inträde i landet och låta dem bekläda embeten
och andra platser. livar och en som haft tillfälle på stället
undersöka det skall instämma i hvad Hr Bildt yttrat om tillståndet
i Belgien, hvilket jag äfven sjelf för 12 år sedan erfor; och
med detta för ögonen kommer jag till det resultat, att icke tiden
är inne att göra en sådan slags demonstration för religionsfriheten,
som nämnde förändring skulle innebära, ty den är ytterst lumpen
i sig sjelf och skulle blott synas gjord att glänsa med, men innefattade
icke någon allmännelig religionsfrihet, sådan vi tänka oss
böra befordras. Jag förenar mig med dem, hvilka yrka afslag å
detta illa redigerade Betänk, och önskar att vi måtte slippa vidare
se sådana lagförändringar föreslagne, som vi efter 3 års besinning
icke kunna eller böra antaga, utan hvilka genast bordt förkastas.
Frih. Tersmeden: Då jag nu erhållit uplysning om att
det Högv. PresteSt. afslagit ifrågav:de grundlagsförändring, får jag
bedja R. o. Ad. om ursäkt derföre att jag väckt frågan, och jag
skulle hafva underlåtit det, om jag förut vetat af detta afslag, ty
jag anser det onödigt att discutera öfver frågor hvilka redan äro
afgjorda. Jag vill endast tillägga, att då Gr. Frölich talat om att
paradera, så öfverlemnar jag detta åt honom, jag för min del har
aldrig eftersträfvat detsamma.
Frih. Cederström, Thure; Sedan Frih. Tersmeden t i 11-  kännagifvit att Betänk, lärer vara afslaget af Högv. PresteSt, vill
jag icke eller uptaga tiden med någon discussion, utan blott för min
del förklara att jag röstar för bifall till förslaget.
Frih. von Schulzenheim: En anmärkn. af Gr. David Frölich
mot Frih. David von Schulzenheim erkänner den sednare gerna,
den nemi., att han kallade det hvilande förslaget till förändring i
28 § Reg.F:n för en K. Propos. Då för öfrigt det Högv. PresteSt.
redan expedierat frågan, som man väl kunnat vänta sig, tjenar
det till ingenting att arbeta för densamma. Hade inom den representation,
hvarom fråga är, den icke representerade, bildade delen
af nationen, varit inne; hade inom det Stånd, som par preference
kallas det lärda Ståndet, äfven utmärkte läkare och flere vetenskapsmän
varit närvarande, så är det troligt att saken fått en annan
utgång. Till dess en sådan förändring skett måste frågan anstå,
kommer den då före, önskar jag att den måtte få framgång.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Sistförflatne Riksdags Const.-  Utsk. har här blifvit af flera talare klandradt för den felaktiga redaktion,
hvarmed det nu förev:de förslaget är behäftadt, och en af
Den 13 December e. m.
651
dem Frih. Raab har anmärkt, alt oaktadt han då fästade upmärksambeten
på( dessa redaktions-fel blef likväl desammas vigt af Const.-  Utsk:s ordfide med den framgång bestridd, att Ståndet på hans tillstyrkan
Iäto dem qvarstå. Jag har fördenskull velat förvissa mig
om, huru dermed måtte förhålla sig, hvarföre jag upsökt det prot.,
i hvilket frågans förhandling under förra Riksdagen finnes uptagen.
Det är i prot. för den 12 Juni. Af detta prot. synes att hvarken
jag eller Frib:n yttrade oss i denna fråga. Den tvist om
redaktionen som skulle mellan oss hafva förefallit, gällde helt andra
frågor. Hvad nu Const.Utsk. beträffar, så är äfven det oskyldigt,
ty det synes af samma prot., att det förslag, som nu är i fråga,
har upkommit till följd af en af R. o. Ad. d. 12 Juni antagen
gemensam tanke, hvilken sedermera segrade genom votering i Först.
Utsk. Herrarne torde således finna, att så väl Const.Utsk. som
ock undertecknad, dess ordf:de, äro oskyldiga till denna redaktionens
otjenlighet. Hr Fåhraeus har redan tydligen påpekat denna, men
om en stor sak genom detta förslags antagande kunde åstadkommas,
så bordo man, om ock på bekostnad af språkets skönhet, antaga
detsamma. Men genomläser man noga §:n, så skall man finna, att
äfven om man för öfrigt anser den i sak vara riktig, är den likväl
i den praktiska tillämpningen ganska obetydlig, ty den handlar
blott om de tjenster hvilka af K. M:t tillsättas. Nu äro de tjensler
för slöjd och konst, hvilka af K. M:t i StatsRådet tillsättas,
ej särdeles många, ej eller äro de läkarebefaltningar hvartill Han
utnämner, så lucrativa, att icke en praktiserande läkare på annat
håll har mycket vidsträcktare tillfällen att bereda sig inkomster.
Till dessa tjenster skulle nu icke få antagas andra bekännare än
af den rena evangeliska läran, såvida de icke äro infödde Svenska
män. Vi finna således, att tillämpningen af detta förslag blir föga
vidsträckt, och om äfven så vore, att det i sig sjelft är riktigt,
ser jag likväl icke, då redaktionen är oriktig, den ringaste olägenhet
eller våda af att upskjuta detsamma till en annan Riksdag
då redaktionen möjligen kan blifva bättre upställd.
Frih. Sprengtporten: Ehuru det blifvit uplyst att PresteSt.
afslagit denna §, får jag likväl förklara, att jag ämnar rösta
för densamma, då jag för min del icke finner den otydlighet i
redaktionen, som blifvit anmärkt, af sådan vigt, att jag deraf kan
föranledas att rösta mot densamma. Då man känner till att vid
universiteterna ganska ofta personer blifvit anställde såsom lärare
i moderna språk, hvilka tillhört katholska religionen, så kan jag
icke finna, att någon fara för den rena evangeliska läran kan
upstå derigenom, att vid slöjdskolor och skolor för skön konst lärare
af annan trosbekännelse antagas. I Ryssland har man, om
jag icke*alltför mycket misstager mig, vid universiteterna anställt
personer, hvilka äro infödde Armenier, Perser o. s. v. Jag föreställer
mig att man, utan särdeles äfventyr, skulle kunna åt fremmande
religionsbekännare öfverlåta så oskyldiga befattningar som
dessa, hvilka fordra speciella kunskaper, som icke besittas alltid
af personer inom landet, och att man icke behöfver hysa farhåga
652
Den 13 December 0. m.
för att Konungen utsträcker tillämpningen af religionsfriheten för
långt. Jag ämnar således, oaktadt Presterskapets afslag, rösta för
bifall till förslaget.
Frih. Raab: Efter Gr. Lagerbjelkes framställning skulle vilja
synas, som om jag lemnat en upgift den der icke vore tillförlitlig.
Jag sade då och ber att man lägger märke till min ordställning,
att jag med Gr. Lagerbjelke tvistade om redaktionen af åtskilliga
Const.Utslcs förslager. Det funnos 15 olika förslag, men
jag har icke specielt yttrat mig om det i fråga v :de, och jag erkänner
att jag ej minnes hviiketdera det var. Gr. Lagerbjelke har
dock nyss vitsordat att vi tvistade om redaktionen i åtskilliga andra
§§. För öfrigt har Gr. Lagerbjelke i sitt senaste yttrande anfört
motiver som, enl. min tanke, borde snarare föranleda till att bifalla
än afslå §:n. Hr Gr:n har sagt, att den omfattar högst få
tjenster, hufvudsakligen skulle den, med anseende till läkarebefattningar,
komma att röra de judar, hvilka egnat sig åt detta yrke,
hvarföre Hr Gr:n ansåg att man borde upskjuta med saken och
till en annan Riksdag inkomma med ett mera omfattande förslag.
Men jag kan icke se hvad som hindrar från att nästa Riksdag
inge ett nytt förslag, men likväl låta de få, som äro i behof deraf
före denna tid åtnjuta rättvisa; det kunde icke vara förenadt med
någon våda att tillstädja dem denna förmån. Jag instämmer med
Frih. von Schulzenheim och yrkar bifall till förslaget, desto heldre
som jag tror att ett afslag, äfven sedan vi förnummit att Presterskapet
afstyrkt detsamma, skulle kunna anses som en demonstration
mot den större fråga, hvilken skall komma efter.
Sedan härefter Hr Gr. 0. Landtm, först framställt propos. till
antagande af ifragav:de grundlagsändrings-förslag, samt svaren dervid
utfallit med starka Nej, blandade med Ja, blef propos. till förkastande
af samma förslag framställd och besvarad med starka Ja
blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. 0. Landtm, förklarade det han
trott sig finna att härvid Ja varit öfvervägande.
Punkten M 3, innehållande förslag lill ändring af 33 §:n
Reg:sF:n, ang:de förlroende-sysslor.
Hr Cederschiöld, Robert Theophron: Då mellan för
troende-embeten
och andra embeten är den vigtiga skillnad, att
innehafvare af de förra kunna utan dom och ransakning afsättas,
hvilket icke är fallet med de andra, anser jag att intet enda embete
bör uptagas bland förtroende-sysslor, hvilket icke rätteligen
bör höra dit. Jag hemställer likväl, om icke §:n, sådan den nu
blifvit upställd, skulle möjligen kunna gifva anledning till misstag,
så att en tjensteman, hvilken jag förmodar icke är afsedd att innehafva
förtroende-embete, likväl skulle komma att räknas dit. Det
står nemi.: att till förtroende embeten skola räknas »cheferne för
öfrige särskildt för sig bestående militära corpser eller bataljoner.»
Jag hemställer till Const.Utslctoch samtliga här närv:de militärer,
huruvida chefen för Stockholms stads militärcorps är afsedd att
Den 13 Deeember e. m.
B 53
ställas i jemnhöjd med dem som innehafva förtroende-sysslor, derföre
att han är chef för en särskildt militärcorps. Jag har tagit
för gifvet att detta icke varit Const.Utsk:s mening, men enl. §:ns
ordalydelse skulle denna embetsman kunna komma att räknas under
samma kategori. Och ehuru det visserligen kan anses som
en ära att höra till förtroende-embetsmännens antal, anser jag det
likväl tvifvelaktigt, huruvida nämnde corps chef anser denna ära
fullt uppväga den med förtroende-embetet förknippade olägenhet,
att utan ransakning och dom kunna derifrån entledigas.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det hade varit önskligt att
det förslag, som nu föreligger R. o. Ad. till afgörande, kommit att
innehålla en vida större förändring än som nu är fallet; och jag
sökte för min del vid förra Riksdagen att arbeta derpå, ehuru
utan framgång. Medgifvas måste dock, att förslaget i det skick
det nu befinner sig, innebär en förbättring af det hittills varande
oefterrättlighetstillståndet. I 35 §:n befinnas uptagne åtskilliga
tjenstemän, hvilka icke på många år funnits till i verkligheten.
Vi finna äfven att deri äro uptagne tjenstemän, hvilka icke böra
eller kunna i sjelfva verket anses som förtroende-embetsmän, hvaremot
deras förmän, hvilka borde vara det, icke äro i §:n uptagne.
Så t. ex. fanns, när denna § stiftades, endast OfversteLöjtnanter
vid LifReg:tsCorpsen, men nu finnes der både ÖfversteLöjtnant
och Öfverste, och härigenom har inträffat att ÖfversteLöjtnanten
är nämnd i grundlagen, men icke hans chef, Öfversten. Detta
kan väl icke vara rigtigt. Ytterligare hafva, sedan grundlagen
stiftades, åtskilliga för sig bestående corpser blifvit inrättade,
hvilka icke hafva Öfverstar till Chefer, såsom Hallands Infanteribataljon,
m. fl.; men det faller af sig sjelf att chefen för sådana
corpser måste anses såsom förtroende-embetsmän; och derföre har
här blifvit iakttaget ett särskildt stadgande, och just det af Hr
Cederschiöld klandrade, nemi. »cneferne för öfrige särskildt för sig
bestående militära corpser och bataljoner.» Ehuru dessa corpser
och bataljoner under tidernas lopp möjligen blifva annorlunda organiserade,
på sätt jag nyss gqnom exempel visat, bör likväl
grundlagen i alla fall vara sådan, att den i allt fall kan tillämpas.
Man bar visserligen framställt dubium, och bedt Const.Utsk:s ledamöter
besvara den frågan, huruvida chefen för Stockholms Borgerskaps
militärcorps skulle vara att anse som förtroende-embetsman
eller icke. Till att börja med måste jag då hemställa till
den värde ledamoten, om en sådan chef finnes till i verkligheten.
För min del känner jag icke till annat än Majoren i denna corps
och om någon chef skulle finnas, så föreställer jag mig att det
skulle vara Öfverståthållaren och han är förtroende-embetsmän.
Hr Cederschiöld: Jag vill endast uplysa Gr. Lagerbjelke
derom, att jag icke talat om Borgerskapets utan om Stockholms
stads militärcorps, i hvilken icke finnes någon Major, men väl
en Chef.
Uppå härefter framstäld propos. antog R. o. Åd. nu förev:de
förslag till grundlagsförändring.
Den 13 December e. m.
Punkten N:o, 4 innehållande förslag till tillägg i 98 § Reg:sF:n
och 63 § i mom. RiksdtsOrdn., ang:de Suppleant för R. Sl:s
Just. Oinbtidsm.
Detta förslag blef af R. o. Ad. antaget.
Punkten N:o 5, innehållande förlag lill ändringar i 56 och
81 §§ Reg:sF:n samt 29 § 1 mom. RilcsdtsOrdn.,
handlingen af frågor om ändring i grundlagarne.
R. och Ad. antog detta förslag.
Punkten N:o 6, innehållande förslag till tillägg i 59 § Rcg.-sF:n
och 27 § 1 mom. Riksd.s Ordn. ang:de Prop. om Statsverkets
tillstånd och behof.
Detta förslag blef af R. o. Ad. antaget.
Punkten N:o 7, innehållande förslag till ändring i 69 §
Rcg:sF:n, ang.-de behandlingen af SlalsUlsk:s Betänk, i vissa frågor.
R. o. Ad. antog detta förslag.
Punkten N:o 8, innehållande förslag lill ändring af 11 och
ti RiksdtsOrdn., ang:de Slädernes representationsrätt.
Äfven detta förslag blef af R. o. Ad. antaget.
Punkten N:o 9, innehållande förslag till ändring i 14 §
Rilcsd.-sOrdn ang:de representationsrältighelen för Stockholm.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att ehuru detta förslag innefattades
uti det af R. o. Ad. sednast antagna förslaget i punkten N:o
8, ang:de Städernas representationsrätt, R. o. Ad. dock torde finna
nödigt att öfver det i den nu förevar:de punkten uptagna förslag
fatta beslut, för den händelse att den nyss af R. o. Ad. antagna
förändringen af ett eller annat RiksStånd eller ock af Konungen
ej varder godkändt; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. för sådan händelse behagade antaga nu ifrågavar:de
förslag
Ropades
ja.
Punkten N:o 10, innehållande förslag lill ändring i 11 och
15 §§ RiksdtsOrdn. ang:de förrättande af Riksdagsmannaval för
JJondeSl.
Detta förslag blef af R. o. Ad. antaget
Punkten N:o 11, innehållande förslag till ändring af 52 §
Reg:sF:n och 24 § Riksd:sOrdn. ang:de tillförordnandet af
BondeSl-.s Sekret.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Ogerna begär jag
ordet för att vid detta tillfälle anhålla om afslag på det framlagda
förslaget; jag har nemi. vid ett föreg:de tillfälle trott mig kunna
i motsatt syftning tillstyrka R. o. Ad. att dertill lemna sitt bifall;
egentligen på den grund och i den mening, att BondeSt. måtte
komma i tillfälle erfara huruvida ett sådant förslag kunde af K,
Den 13 December e. m.
655
M:t godkännas, till hvilket ändamål förslagets framläggande var
ett nödvändigt vilkor och R. o. Ad:s samtycke för tillfället jemväl
erforderligt. Men sedan detta framläggande skett, har K. M. förklarat
sig icke vilja bifalla R. St:s hemställan i sådant hänseende.
När sål. den statsmakt, hvars prerogativ här är i fråga, uttalat
sin åsigt; när icke någon, hvarken vid det tillfället eller
sedermera kunnat påstå, att ju icke Regeringen på ett värdigt
och tillfredsställande sätt begagnat detta sitt prerogativ, så föreställer
jag mig att R. o. Ad. torde vid närv:de tillfälle på det
med grannlagenhetens fordringar bäst öfverenstämmande sätt förfara,
i det de afslå ifrågav:de förslag.
Gr. Frölich David: Då det torde vara de flesta ledamö
terna
af detta hus bekant, att denna fråga blifvit af R. o. Ad. vid
föregående Riksdag bifallen, måste man anse den sista värde talarens
framställning såsom en uppmaning till R. och Ad. att handla
i rak inconseqvens mot sitt förra beslut. Jag medger att sådant
kan någon gång inträffa och det med skäl; men huruvida de motiver
Frih. Cederström derför anfört äro öfvertygande, det lemnar
jag derhän. De hafva synnerligast blifvit anförde på ettsätt, som
ger mig anledn. att kolla dem för konsiderations-skäl. Afven jag
skulle icke vara emot att, när det gäller konungamakten, ådagalägga
prof på, att jag i allmänhet möjligen må af konsiderationsskäl
något gå från förut fattad mening; men då vi hafva haft konstania
bevis på att K. M. förändrat åsigter i en vida vigtigare fråga
än denna, då ligger deri en gifven anledning att vi icke böra
fästa alltför mycken vigt vid det afslag, som Konungen vid förg:de
Riksdag gaf å denna fråga. Det skulle då kunna hända, att vi
vore, hvad man kallar, mera »Konungske» än Konungen Sjelf, och
det tror jag icke vore särdeles fördelaktigt såsom qvalificerando för
detta Stånd. Jag kan således icke instämma i detta konsiderationsskäl,
i synnerhet som förslaget synes, genom sjelfva sin natur, tala
för bifall till detsamma och hvilket redan för 12 år sedan, då jag
upphördo att deltaga i dessa öfverlägningar, var af alla klokt tänkande
menniskor erkändt. Jag anhåller derföre om bifall till detsamma.
Frih. Stael von Holstein, Jonas: Då jag icke hört nå
gra
andra skäl anföras till afslag å förelagde Betänk, än de Frih.
Cederström framställt och hvilka jag icke kan gilla, instämmer jag
med Gr. Frölich i att begära bifall å detsamma.
Frih. Paykull, Johan Gustaf, anförde skriftligen: Den här
föreslagna förändringen innebär att BondeSt:s Sekret, icke mer skall
utnämnas af Konungen. För min del ogillar jag ett sådant förslag.
Man bör utan tvifvel hysa en hög grad af aktning för nämnde
Stånds fosterlandskärlek och ofta visade nit för allmänt bästa, men
då döss yrken ega en nästan uteslutande praktisk och derjemte
lokal rigtning och då dess medlemmars lif med få undantag stilla
förflyter i vidt aflägsna landsorter, är det nästan icke möjligt för
Den 13 December e. m.
desamma att förvärfva den kännedom om personer, samt deras
skicklighet och förmåga, hvilken är nödvändig att ega för den som
skall tillsätta en så vigtig plats som en Sekreterare-beställning i
ett RiksStånd.-—Hvar och en kan visserligen inom den mera inskränkta
kretsen af sin verksamhet känna någon man för hvars
egenskaper han hyser förtroende, men tvifvelaktigt är alltid huruvida
dessa egenskaper kunna vara i så hög grad utmärkte som
erfordras. Det troliga är dessutom att, då hvar och en naturligtvis
ville förorda den af honom närmast kände, meningarne blefvo
så vidt skiljde att den som finge Sekreterare-tjensten er h öl le densamma
på ett ganska inskränkt antal röster. Möjligen kunde äfven
främmande inflytande verksamt sträfva att här göra sig gällande.
Jag är öfvertygad att det för Konungen, oaktadt den vidsträckta
kännedom om personer Han kan förskaffa Sig, likväl stundom
kan vara svårt att finna en man i allo lämplig till ifrågavarande
befattning, och vida svårare skulle detta vara för Ståndet sjelf.
Vi se derjemte att Konungen redan en gång ogillat ett vid
föregående Riksdag framstäldt dylikt förslag, och föga troligt lärer
vara att detta vigtiga prerogativ nu skulle afstås. För min del
anser jag icke heller tjenligt att genom detsammas bortkastande
minska Konungamaktens i denna rigtning hälsosamma utsträckning.
Det är visserligen möjligt att samma förslag vid nästa Kiksdag
ännu kan återkomma, men lyckligtvis lefva vi under en Statsförfattning
der det Kongl, veto icke är blott suspensivt utan absolut.
BondeSt., kändt för fasthet och sjelfständighet, lärer väl i alla
händelser icke låta inverka på sig af sin Sekret., om han skulle
försöka något sådant på annat sätt än genom utredning af förekommande
frågor, — Om en fullkomlig likhet i afseende på tillsättande
af Sekret, inom Stånden ansågs oundgänglig, skulle jag
snarare finna mig uti att Konungen utnämnde till denna plats i
alla Stånden, och jag kan ingalunda inse att någon våda derigenom
skulle upstå för öfverläggningarnes sjelfständighet. — Jag
afstyrker Utskottets förslag i denna punkt.
Hr Ribbing, Arvid: Om den som förut varit för försla
get,
nu är emot detsamma, så bör det icke eller förundra R. o.
Ad., att den som alltid varit mot detsamma, äfven nu fortfar att
vara det. Vid 1850 års Riksdag då denna fråga förevar, yttrade
jag vissa betänkligheter mot förslagets antagande, hvilka jag ännu
hyser. Jag hade härutinnan understöd af en man, hvilken nu här
saknas. Han yttrade:
När man ser till grunden af denna fråga så visar sig förhållandet
vara att BondeSt:s Sekret, bör anses såsom en half Talman.
Med samma rätt som Konungen tillsätter Talmän inom
Stånden bör han äfven äga tillsätta Sekret, i BondeSt. och att så
förhåller sig är klart af följande stadgande i 24 § R.O.: »Åliggande
Sekretm för BondeSt. särskildt att biträda Talmannen vid målens
behandlande, och göra påminnelser om något emot grundlagarne
stridande skulle försökas. Ytterligare står det i hans inom
samma
Den 13 December e. m.
657
samma § uptagne ed följande: Jag skall och ställa mig ovilkorlig!
till efterrättelse Rikets öfrige gällande grundlagar, och ej till det
Hederv. BondeSt-.s Prot. utan min uttryckliga anmärkning af reservation,
föra eller föra låta, ännu mindre till expedierande befordra
eller befordra låta något, som emot de gällande grundlagarne
stridande är. Afven skall jag, vid riksdagsärendenas afgörande,
med goda råd och underrättelser samt uplysningar om hvars och
ens lagliga rättigheter och. skyldigheter, Ståndets ledamöter tillhandagå,
samt med all min förmåga söka att bringa dessa ärender
till ett med grundlagarne instämmande slut. Sekret, i BondeSt.
är det alltså ålagdt, icke blott att tillse det grundlagen behörigen
iakttages, utan äfven att allting lagligen protokolleras och expedieras.
Derjemte skall han äfven gå Ståndets ledamöter till handa
med goda råd och uplysningar.»
»Här har blifvit sagdt oss att ett sådant biträde af Talmannen och
Ståndet ej vidare skulle behöfvas, sedan grundlagen varit så länge
tillämpad och Ståndet haft tillräcklig tid att inhämta, hvad sorn
erfordras för alt lagenligt och riktigt behandla riksdagsärender.
Jag tror för min del, att de Hrr och män, som så yttrat sig, alldeles
missförstå hvad som utgör Svenska BondeSt:s ställning och
värde vid allmän Riksdag. Desse bestå ingalunda deruti att vara
ett studeradt stånd, hvilket allmogen aldrig kan blifva så länge
han är sjelfarbetande. Men det hedrande för Svenska BondeSt.
och det som intet annat land kan upvisa, är att de sjelfarbetande
jordegarne, de osluderade männen, ega röst på Svenska Riksdagar,
och utgöra ett Stånd, motsvarande i rättigheter R. o. Ad. och
hvilket Stånd som helst. Ett sådant förslag som det förevända
innebär ett försök att rycka BondeSt. ur sin ställning, hvarföre
det ej kan lyckas i verkställigheten, om man än vill fresta att i
lagstiftningen införa det på grund af hvarjehanda spetsfundigheter
och utsmyckade talesätt. Det är ingalunda en förnärmelse för
BondeSt. att det har en lagfaren Sekret, med förutnämnde åligganden,
utan tvärtom en påminnelse derom, att det olärda Ståndet
bar lika rätt med det lärda, ehuru det förra behöfver att af Sekret,
med vägledning betjenas.»
»Till BondeSt:s Sekret, är svårligen någon annan tjenlig, än
en domare från landet, hvilken eger icke blott juridiska kunskaper
och vana vid formaliteters behandling, utan jemväl är bekant
med allmogens lynne, behof och önskningar. Jag vet ej eller att
några andra än Iläradshöfdingar och Lagmän varit utsedde till en
sådan befattning, utom en gång för några Riksdagar sedan. Det
slog så illa ut att den utsedde tog afsked och en annan måste
förordnas. Nu vet hvar och en att Häradsh:ne icke äro stationerade
i Stockholm utan på landet. Huru skulle de komma
hit till val? — Borde de då infinna sig här såsom sökande ? Hvilken
Häradsh. skulle vilja blottställa sig för att resa hit blott för
en förhoppning och, om den misslyckadas, nödgas fara snopen hädan,
som man säger. Troligen bitkomme för sådant ändamål inga
andra än lycksökande, med hvilka BondeSt. och R. S:t icke skulle vara
väl betjente. Sannolikare är att Rikets Domare bure försyn för
II. II. 42
Den 13 December e. tu.
att resa hit såsom sökande. Ibland hvilka andra skulle då BondeSt.
välja? Jo ibland hvilka som heldst af folk i hufvudstaden. När
BondeSt:s medlemmar komma ifrån orterna och icke känna personalen
härstädes, så kunna de icke vela hvem som förtjenar deras
förtroende, utan måste söka ledning af andra. Förmodligen vände
de sig till sine Fullmäktige i Riksg.Kont. oller Banken eller rättade
sig måhända efter visse Tidningsskrifvares anvisning. Månne
det val, sorn derefter skedde, skulle blifva lyckligare än Konungens?
Ar det icke troligt att Tidnir.gsskrifvare litade mest på sig
sjelfva och för den skull funne riktigast att låta välja sina egna
personer? J sådant fall, mine Hrr, hurudan ledning finge väl
BondeSt. ?»
Så långt den nu saknade Riksdagsmannen. Detta anförande
är visserligen längre, men jag vågar icke trötta K. o. Ad. med
vidare upläsande, ej heller återuprepande af de skäl jag då anförde,
och hvilka jag nu v idb I i Iver, bestående egentligen deri, att
Konungamakten icke bör beröfvas sine rättigheter, och hvilka ära
lika i alla Stånden.
Det är väl sannt att inom de 3 andra Slånden tillsättes icke
Sekretrn af Konungen, men de personer, som äro Ordfrde inom
dessa Stånd äro i besittning af håle Sekretess egenskaper och
skicklighet alt föra ordet. Vi hafva en Landtm, som är Landsh.
och som således måste vara vand att läsa och förstå sådana författningar,
som i hans Landshöfdingedöme kan komma att tillämpas.
Vi hafva en Erkebiskop, som i Consistorium också måste hafva
inhemtat någon vana i författningars upfattning och tillämpning.
Vi hafva inom BorgareSt, en Ordf:de som är Borgmästare och
som således måste vara lagfaren utom det att inom dessa 3-'ne
Stånd sådan kunskap och erfarenhet som finnes hos deras
Ordf:der också äro att tillgå hos ledamöterne. Men huru är det
inom BondeSt.? Kan någon sådan lag och statskunskap eller erfarenhet
i författningars tillämpning förutsättas hos dess Ordfde
eller biand dess ledamöter? Nej! och jag vågar derföre också
vidblifva att tillsättande af Ordkde och Sekret, derstädes motsvarar
ungefär utnämnandet af endast Ordf:de i de andra Stånden
De armar som 1800 års grundlagstifiare lemnade åt Styrelsen
inom alla de 4 RiksStånden bör, enligt min tanke, bibehållas och den
enda tillgång Konungen på detta sätt eger att inom RiksSt:n uprätthålla
Sin värdighet och grundlagurnes helgd, bör man icke
missunna Honom' och oss. Jag tror att det är vida bättre att Konungen
bibehåller den makt lian bar, än att, som man hört här
påstås, Han försöker att skaffa sig någon annan, t. ex. genom den
här nyligen omtalade Landshöfdingelnstr. eller genom den nyligen
utkomna Skolstadgan, hvarigenom en mera uteslutande eller
enväldig makt blifvit lemnad åt K. Bef:de och Biskoparne hvilken
makt förut var delad på flere händer. Jag vet väl ej så bestämdt
huru det i senare fallet förhåller sig, men enligt Just.Ombudsm:s berättelse
synes att han för sin del funnit skal anmärka sådant i afseende
på det förra. Det är på sådana skäl och med åberopande
af hvad jag vid 1850 års Riksdag yttrat, som jag motsätter mig
Den 13 December e. m.
959
förslaget, och anser att det skulle vara lika orätt att borttaga ett
Konungens prerogativ i detta fall, som att i alla andra afseenden
förmena den som är styresman att begagna de medel han har för
att utöfva sitt kall.
Ilr Bildt, Didrik Gillis: .lag ämnar icke ingå i någon
vidlyftig undersökning, för att utreda, hvilket som kan vara fördelaktigast,
antingen att BondeSt. bibehåller rättigheten att sjelf
välja sin Sekret, i likhet med de öfriga Stin elter att det nuvar:de
stadgandet skall fortfara. Jag anser denna fråga vara af mindre
vigt än man velat tillägga den, då vi veta att konungamakten
utöfvat denna sin rättighet på ett sätt, hvarmed BondeSt. för egen
del varit särdeles belåtet. Jag vill endast hålla mig till frågans
mera praktiska del. Vi vela aila att BondeSt., icke derför att det
af Konungen erhållit Sekret., sorn icke upfyllt sitt ansvarsfulla
kall, utan derföre att de ansett sig stå i ett förmynderskap, som
de öfriga St:n äro befriade från, önskat erhålla rättighet att sjelfva
välja sin Sekret. Det är derföre som BondeSt. vid flere föreg:de
Riksdagar sökt att hos MedSt:n utverka sig denna rättighet och
vid 1850—51 årens Riksdag bifölio också samtliga RiksStm denna
BondeSt:s förnyade anhållan. R. o. Ad. för sin del biföll densamma
med en öfvervägande majoritet, efler hvad jag viii minnas.
R. o. Ad. har således redan i denna fråga gifvit sitt-votum. När
frågan sedermera kom till Konungens afgörande, afslogs densamma.
Vid föreg:de Riksdag väcktes åter fråga ©m samma sak af en
BondeSt:s ledamot och Const.Utsk. tillstyrkte densamma äfven då.
Man må tänka hvad man vill om den grannlagenhet som vid detta
tillfälle ägde rum, då man återigen vid denna Riksdag, sedan Konungen
tillkännagifvit sitt afslag, uprörde frågan; men då den
emellertid bref hvilande och således för andra gången är på väg
att bana sig fram lill thronen, anser jag att den icke kan eller
bör stängas. R. o. Ad. bör handla konseqvent i sina beslut, isynnerhet
som denna fråga är i det afseendet olika med andra, att
den rörer grannlagenheten mot ett MedStånd som icke har det
minsta skäl att tro det R. o. Ad. skulle afslå hvad det vid 1850
— 51 års Riksdag biföll, så mycket mer som BondeSt. icke har
visat sig gå tillbaka i uplysning och bildning sedan den tiden,
utan snarare tvertom. Må de skäl, som Konungen framlagt till
afslag, äga ali gällande kraft, må det utgå från thronen, men från
R. o. Ad. kan och hör det aldrig utgå, så länge R. o. Ad. fäster
något afseende vid att när det en gång sagt ja, så blir det ja.
Det är med afseende härpå, som jag röstar för bifall till förslaget.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Då en ledamot
här åberopat en auktoritet från en föreg:de Riksdag, nemi. en
man, som Ståndet under denna Riksdag saknar, tager jag mig
äfven friheten att åberopa 2:ne auktoriteter, hvilka båda äro närvar;de
vid innevar:de Riksdag. Jag vill nemi. upläsa hvad Gr.
Hamilton och Frih. Palmstjerna vid 1851 år Riksdag anförde lili
660
Den 13 December e. m.
försvar för antagandet af denna grundlagsförändring, som äfven dä
var i fråga. Gr. Hamiltons yttrande lyder sålunda:
»Hvad jag liufvudsakiigasl icke kan instämma uti, är påslåendet,
att rättvisan emellan Stånden ovilkorligen skulle fordra ett
bifall till Const.Ulsk:s förslag. Grundlagarne hafva velat och Ståndets
fördel fordrar att inom Ståndet finnes en garanti för grundlagarnes
iakttagande. En plägsed, och måhända Ståndens enskilda
önskningar, hafva fordrat, att Ståndens enskilda Ordf:r eller Talmän
skola inom dem blifva utsedde. Uti alla 4 Sl:n äga dessa förhållanden
f. n. rum och kunna äga rum, emedan K. M. utnämner
Sekret, i BondeSt. och således är i tillfälle att utse en lagfaren
person, utan att motsätta sig Ståndets sannolika önskan att inom
detsamma utse Talmän. Det är således icke för att åstadkomma
rättvisa, som jag röstar för bifall. Saken synes mig helt enkelt
sålunda. Det måste vara en fördel för Ståndet som jag nyss nämnde,
att inom Ståndet finnes en säkerhet för grundlagarnes handhafvande.
Denna säkerhet hvilar hos BondeSt. till stor del derpå,
att Sekret, kan utses af Konungen bland lagfarne män, emedan
BondeSt., oaktadt sin under Riksdagarne förvärfvade praktiska erfarenhet
i grundlagarnes behandling; likväl lill följd af sina sysselsättningar
emellan Riksdagarne och riktningen, af sin bildning
icke kan hafva vana vid grundlagens tolkning, som fordras för att
kanske ögonblickligt fatta sitt beslut om hvad som är rätt och
orätt. Denna fördel har BondeSt. likväl ansett sig icke behöfva
längre begagna. Det är möjligt till och med att Ståndet funnit,
att den garanti, som Ståndet äger genom Sekret:ns tillsättande af
Konungen är otillräcklig. Detta har vid föreg:de Riksdagar visat
sig, till och med vid den sednaste, att propos:r blifvit inom BondeSt.
framställde, oaktadt de förnyade anmärknir deremot, som af
Sekret, blifvit gjorde, och de reservationer, som han derföre anmält
till Ståndets prot. Jag kan visserligen icke veta det, men
det är möjligt, att BondeSt., heldre än att sakna nödig garanti
för grundlagens helgd, önskar att K. M. måtte utom Ståndet utse
en Talman för BondeSt., i hvilket fall likheten emellan Stånden
fordrar, att äfven detta Stånd sjelf utser sin Sekret. Härmed må
nu vara huru som helst och lagfarenhefen inom BondeSt. må vara
huru beskaffad sorn helst, så finner jag uti ett bifall härtill, ett
medgifvande deraf, att denna underd önskan af BondeSt. må blifva
underkastad K. M:s Nåd. pröfning och det vill jag icke hindra.»
Frih. Palmstjerna åter yttrade:
»Ofta nog har jag med nöje instämt i det votum, som Hr von
Hartmansdorff afgifvit uti förekommande frågor och ofta nog har
R. o. Adis pluralitet dermed förenat sig, men då de, såsom nu,
utgå ifrån mindre vanliga grundsatser, så kan jag för min del
icke deruti instämma, och jag hoppas, att R. o. Adis pluralitet
icko eller dermed instämmer. Ett exempel endast vill jag nämna,
nemi. Hr von Ilartmansdorffs förutsättning, att R. o. Ad. icke
skulle hafva något emot, om K. M. tillsatte R, o. Ad:s Sekret.
Den 13 December e. m.
Något vidare yttrande i afseende på den frågan torde icke vara
behöfligt, men jag vill se ifrågavar:de sak ifrån en något vidsträcktare
synpunkt. Hvar och en af oss torde erinra sig att vi vid
Riksdagens början af BondeSLs deputerade mottogo en välkomsthelsning,
som väckte allmän tillfredsställelse och som innefattade
den önskan att åsigter och intressen ej måtte splittras, utan fast
mera allas tankar samdrägtligen matte samverka till fäderneslandets
väl. Vi erinra oss äfven Hr Frih:n och Landlmrs af ögonblickets
ingifvelse förestafvade svar, som så väl öfverensslämdc med R. o.
Ad:s känsla, nemi. att R. o. Ad:s och BondeStrs sanna fördelar
äro sä nära förenade, att de icke kunna åtskiljas; deras pligter
emot fäderneslandet äro enahanda och för R. o. Ad. är det synnerligen
tillfredsställande att med full tillförsigt kunna påräkna
BondeSt:s medverkan. Denna medverkan uteblef icke eller d. 18
Dec. då Riksdagens vigtigaste fråga behandlades. BondeSt. visade
då, att det hade fullt allvar med sin helsning och att det stod
profvel då det gällde. BondeSt. insåg vigten deraf att de båda
Stin bibehålla samdrägt, och så länge den samdrägt bibehå 1 les
orubbad och de båda St:n gå hand i hand med hvarandra, så kan
lugnet och lyckan för fäderneslandet icke störas af hvilka bemödanden
som helst, de må komma från hvilka håll som helst. Men
om de gå hvar och en sin väg och lemna insteg åt misstroende
och deraf följande missämja, samt allt hvad som af split kan upkomma,
om det lemnäs något rum för inträngande af lidelsernas
missledning, hvad återstår då af den lugna lyckan i vårt land?
Jag är således, mine Hrr, af den tanken, att man vid detta tillfälle
ifrån R. o. Ad:s sida äfvenledes bör visa den aktning för
BondeSt:s önskningar att R. o. Ad. icke lägger något hinder i
vägen för dessa önskningars framförande till thronen.
Här har blifvit sagdt att Konungen skulle lemnäs i sticket
om R. o. Ad. medgifver bifall till BondeSt:s önskan i fråga om
Sekret:s tillsättande. Det kan jag för min del icke finna. Här
är icke fråga om några yrkanden, några häftiga påståenden, några
stormiga rörelser, som kunde medföra våda. Här är blott fråga
om ett förslag, grundadt på en önskan, upkommen af ett begär
att komma i fullkomlig likställighet med de öfriga St:n. Hvarföre
skulle då R. o. Ad. lägga sig emellan och hindra K. M:s pröfning
af en fråga, som blifvit i grundlagsenlig ordning behandlad? Jag
kan icke finna något skäl dertill.»
Det är högst sällan som jag haft den lyckan att vara af lika
tanke med Frih. Palmstjerna, men jag bekänner öppet att jag i
denna fråga delar hans åsigter och ber att med afseende på den
siste värde talarens yttrande, alt de personer, som Konungen utnämnt
till Talmän i de öfrige St:n varit lagfarno män, fa anmärka,
att detta, såvidt jag erinrar mig, icke alldeles varit fallet. Hvad
]!. o. Ad:s Ordf:de beträffar, så har under den långa tiden af 9
eller 10 Riksdagar icke flera än en lagfaren person varit Landtmarskalk,
och jag tror för visst att den, som varit i tillfälle att
anställa jemförelser, icke just skall ställa honom i främsta rummet.
662
Den 13 December e. m.
Jag vet Sfven att inom BorgareSt. det förhållande Sgt rum, alt
vid flera tillfallen Konungen icke utsett lagfarne män till Talmän;
speciel! erinrar jag mig för ett par Riksdagar sedan att dertill
utnämndes ett KommerceRåd från Götheborg som visst aldrig studerat
lagfarenheten. Detta bevisar att icke Konungen ens anser
det behöfligl att välja lagfarne män till Talman i St:n, emedan
det på dem hufvudsakligast beror att föra ordet, vid öfverläggningarne
och att något kunna urskilja hvad som är grundlagsenlig!
eller icke. Äfven lärer det vara mindre be hofi i gt att utse lagfarne
personer till Sekret. Jag vill icke med säkerhet bestämma, hurudan!
förhållandet är, men jag skulle tro att icke vår nuv:de Rid
darhusSekret.
har slagit sig på de juridiska studierna eller ens
undergått juridisk examen, utan har han sysselsatt sig med humanistiska
och administrativa studier. Det synes mig således icke af
någon vigt alt BondeSt:s Sekret, är en person, hvilken har öfverJägsna
insigter i lagfarenheten.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Då Hr Dalman nyss yttrat,
att han sällan varit i tillfälle att vara af lika tanke med Frih.
Palmstjerna, så får jag å min sida säga att jag sällan varit i tillfälle
att instämma med Hr Dalman, men i denna fråga finner jag
mig verkligen föranlåten att göra det, och jag kan icke finna något
skäl att rubba min öfvertygelse att det vore orätt icke låta
BondeSt. sjelf välja sin Sekret., i likhet med de öfriga St:n. BondeSt.
skulle i annan händelse anse sig tillbakasatt och liksom stående
under förmynderskap, och man kan icke klandra dem för
denna känsla eller att de önska komma ifrån nämnde förmynderskap.
Jag tror likväl att BondeSt. fästat mera vigt vid denna
fråga än den förtjenar, men just derföre anser jag att man bör
gå deras önskan til! mötes, då man deremot vid ett annat tillfälle,
då en fråga af mera vigt för fäderneslandet är å bane, skall
kunna påräkna deras understöd, och jag tror således det är stora
skäl till att söka vinna sympathier och understöd inom detta Stånd,
som visat sig äga samma intressen som R. o. Ad. De flesta af
de här närv:de som bevistade Riksdagsmötet år 1853, hafva voterat
bifall för detsamma, och jag finner icke alls något skäl hvarför
de skulle gå från denna åsigt. Jag får förklara att jag af politiska
skäl ämnar rösta bifall till detsamma.
Hr Cederschiöld, Rob. Teophron: Sedan jag begärdo
ordet, hafva de skäl jag ernade anföra, redan blifvit fullständigt
uttalade af Hr Bildt, hvarföre jag icke anser mig böra uptaga
R. o. Ad:s tid med att uprepa desamma, utan inskränker jag mig
till att förklara, att jag på de af Hr Bildt anförde skäl röstar för
bifall till förslaget.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Mot nu förev:de Betänk.
afgäf jaS vid förra Riksdagen en reservation, hvilken jag anhåller
att få upläsa. Den lyder sålunda:
Den 13 December e. m. 6f!3
»Jag anser mig böra tillstyrka bifall till nu förevide motion
och delta i BondeSt:s eget, rätt förstådda intresse, enär det snarare
i min tanke är en fördel än en olägenhet för BondeSt. att
vid Riksdagens början få af Konungen emottaga en välbepröfvad
och enl. grundlagens fordringar dertill lämplig Sekret., hellre än
att genast vid hitkomsten från skiljda landsorter underkastas äfventyret
af ett val på måfå mellan troligtvis många okände, ofta ganska
inkompetente, men af något parti-intresse framhållne sökande.
Något för BondeSt. förnärmande, såsom motionären förmenat, kan
jag icke finna ligga uti denna bestämmelse, ty man har ej ifrågasatt
St:s förmåga att bedöma kände personers duglighet, men blott
svårigheten att på yttre skäl kunna göra ett val bland okände
sökande. Härtill kommer nu ytterligare den vigtiga omständigheten,
att K. M. i anledn. af R. Stirs för deras del vid sisth Riksdag
fattade beslut i frågan, förklarat sig icke kunna lemna bifall lill
förslaget af skäl, att det för grundlagarnes helgd är af synnerlig
vigt, att de rättigheter, hvilka deruti blifvit Konung och R. Stir
ömsesidigt tillerkände, orubbade bibehållas, borde någon ändring
ej heller äga rum i merberörde stadgande, hvilket i sin tillämpning
hittills icke visat sig hafva för Ståndet medfört inskränkning
i öfverläggningarnes frihet inom af grundlagarne bestämda gränser
ej eller någon annan olägenhet. Förutom den fullkomliga giltighet
desse skäl i och för sig sjelf äga, anser jag det äfven vara
mindre grannlaga, att nu förnya en framställning, som Konungen
så nyligen förklarat Sig icke kunna bifalla, i synnerhet då Const.-  Utsk. vid innev:de Riksdag afslyrkt och R. St:r afslagit ett af K. M.
framslälldt förslag till grundlags-förändring, under åberopande, bland
annat, deraf, att den i grundlagarne utstakade jsmnvigten emellan
de bägge statsmakternas prerogativer ej borde rubbas.»
De grunder hvarpå denna min reservation hvilade, anser jag
fortfarande giltige. En värd ledamot, Hr Bildt, har yttrat, att
grannlagenheten mot ett MedStånd fordrade att vi borde bifalla
detta Betänk. För mig talar mer grannlagenheten mot Konungen,
som afslagit denna vid förra Riksdagen likaledes behandlade fråga,
hvarföre jag anser äfven af detta skäl att bifall till Betänkit icke
bör äga rum. Hr Dalman har sagt, att under 9 Riksdagar endast
en af R. o. Adis Ordfide varit lagfaren person. Jag vill påminna
mig att icke mindre än 3:ne under samma tid varit det;
således förminskas betydligt den vigt man velat hämta af delta
skäl. Hvad beträffar det anförande af Gr. Hamilton, som samme
talare upläst, så tyckte jag att det slutade dermed, att han hoppades
det R. o. Ad; måtte bifalla Betänkit, på det att BondeSt.
skulle komma i tillfälle att till K. M. framföra sin önskan i detta
afseende. Dertill har BondeSt. en gång haft tillfälle och Konungen
har uttryckt sin tanke, alt under närvide förhållanden, med
den sammansättning representationen nu äger, den ifrågasatte ändringen
ej vore lämplig eller af behofvet påkallad. Då således ingenting
är förändradt i detta hänseende, finner jag icke något skäl
att nu bifalla det föredragna Betänkit, hvarå jag derföre får yrka
afslag.
664 Den 13 December e. m.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Parlamentarisk rättvisa
fordrar paritet St:n emellan, parlamentarisk takt och grannlagenhet
mot ett MedStånd fordrar, att man vid ett tillfälle sådant som
detta går dess önskningar till mötes. På dessa grunder och dem
hvilka blifvit af Hr Bildt anförda och i hvilka jag till allo instämmer,
röstar jag för bifall till förslaget.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Ribbing: Jag har begärt ordet får att till de af R. o.
Ad:s närvar:de ledamöter, hvilka bättre påminna sig förhållandet,
hemställa huruvida den af Ilr Bildt gjorda upgift, hvarpå sedan
flera andra talare stödt sig, är riktig, nemi. att R. o. Ad. vid
sista Riksdagen biföll detta förslag. Måhända nekade han icke vid
sistförflulne Riksdag utan Riksdagen derför ut. Om så var, må det
medgifvas; ty vid sistförflulne Riksdag föll förslaget inom detta
Hus, då R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke förklarade att
detsamma hvarken var nödigt eller nyttigt, ehuru det sedan lärer
åter framkommit genom Förstärkta Const.Utsk.; således var det
åtminstone icke, såsom den värde talaren yttrat, majoriteten inom
Ståndet som biföll detsamma. Hvad lagkunskapen hos Ordfrde inom
Stånd beträffar, så må det till en del vara riktigt hvad som derom
blifvit sagdt; men då här är fråga om sak och icke om person,
så hemställer jag hvad lagkunskap som finnes inom det Stånd, der
det nu är fråga om att borttaga den enda, sorn der finnes, eller
åtminstone ställa så till att denna kan borttagas? Hvar och en
som icke vill smickra af politiska skäl, måste medgifva att den
sakkunskap vid ärendernas behandling och afgörande, som BondeSt.
tillkommit genom att ibland sig hafva en lagfaren man, icke kan,
om denne man borttages, så lätteligen ersättas. Man säger att då
inom de 3:ne andra St:n finnas lagfarne män, så har det mindre
att betyda om BondeSt. skulle slippa förmånen deraf. Jag får deremot
exempelvis anföra att om under en vagn finnas 3:ne hjul,
som äro utmärkt väl konstruerade, men det fjerde deremot är i
oordning, så skall alla de öfriga och hela inrättningen komma att
lida deraf. Så blir ock förhållandet, i fall man, i st. f. att bibehålla
hvad grundlagen föreskrifvit för att nödig kännedom af lagar
och författningar samt deras tillämpning icke skall saknas i ett
Stånd, der den egentligen icke finnes, borttog densamma.
Frih. Cederström: Öppenheten af mitt handlingssätt, såsom
offentlig man, t i 11 förbip der mig att i denna fråga söka bereda R.
o. Ad. alla de uplysningar, som stå till att vinna; och det är för
att medelst sådana möjligen föranleda till det af mig förordade beslut
i frågan, som jag tagit mig friheten åter begära ordet. Man
har nemi. tillrådt R. o. Ad. att bifalla detta förslag på grund af
konseqvensens fordran; men vi känna alla alt, t. ex. i fråga om
testamenten, de der sinsemellan olika äro, gäller det sednast afgifna.
R. o. Ad. hade vid 1853—1854 års Riksdag på sätt 9:de
delen af dess Prot. pag. 253 och 254 för d. 12 Juli sistn:de år,
innehåller, att behandla Const.Utsk:s då inkomne hemställan i före
-
Den 13 December e. m.
665
varde syftning. Efter en ganska kort öfverläggning i frågan, hvarvid
just samma grannlagenhetsskäl, som jag i början af denna discussion
tagit mig friheten framställa, blefvo anförda till grundläggande
af det beslut, att R. o. Ad. ansåge det nämnde förslaget ej
vara nödigt, vill jag minnas det skedde votering, hvilken, om jag
ej bedrager mig, så utföll, att 29 röster mot 4 förklarade förslaget
vara icke nödigt eller nyttigt. Längre kunde R. o. Ad. vid nämnde
tillfälle enl. grundlagens bud icke komma i förslagets förkastande;
jag tror alltså att om R. o. Ad. nu beslutar icke antaga ifrågav:de
förslag, synes R. o. Ad. förfara i fullkomlig konseqvens med sina
närmaste föregångares förfaringssätt.
Frih. Stjernstedt har redan delgifvit oss ur ett anförande vid
en föregrde Riksdag de skäl, hvarpå han grundat det efter min
tanke ganska giltiga antagande, att granniagenheten mot ett MedStånd
icke borde anses i något hänseende för nära trädt genom
ett sådar.t beslut. Han, såväl som jag, hysa visserligen en hjertlig
aktning och välvilja för det hedervärda BondeSt., men anse derjemte
att, lika väl som besagda Stånd kan med fullt bibehållen
sämja besluta ett afslag på någon vårt Stånds möjligen förekommande
önskan om någon förmenad fördels erhållande, lika oförhindradt
är R. o. Ad. å sin sida att i den oss nu föreliggande frågan
besluta enl. hvad oss lämpligast kan synas, och detta med all en
drägt
och vänskap för RondeSt., hvars sanna bästa alltid blifver
oss kärt. Vi fortfara således vördsammast att tillstyrka R. o. Ad.
att icke antaga det i nu föredragna ämne hvilande förslag.
Innan prot:t justeras, utbeder jag mig att få rätta ett af mig
begånget ofrivilligt misstag i det jag upgifvit votering vid förra
Riksdagen hafva ägt rum; det var först vid det å samma sida antecknade
påföljande målet sådan anställdes, med den utgång i afseende
å röstantalet jag nämnt. Förhållandet med handläggningen
af Const.Utsk:s förslag ang:de BondeSt:s Sekreterares tillsättning, var
för öfrigt detsamma jag upgifvit, och utgången enahanda, ehuru
utan votering; hvilket för öfrigt tyckes bevisa en ännu mera afgjord,
då rådande åsigt hos det Höglofl. Ståndet om förslagets mindre
antagliga beskaffenhet.
Gr. Posse, Gustaf: Jag vill blott inskränka mig till att
säga det jag på de af Hr Rildt anförde skäl röstar för förslaget.
Hr Hjerta, Lars: I en sak, i sig sjelf så klar för den
som vill se densamma, särdeles då man aktgifver på de stora framsteg
BondeSt. gjort i bildning under de sednare åren, behöfver
man icke säga många ord. Jag har icke heller velat förlänga discussionen
för annat ändamål än för att få framställa en anmärkn.
mot de grannlagenbets-skäl, hvilka Frih. Stjernstedt anfört, för att
gifva styrka åt förslaget, nemi. granniagenheten mot Konungen.
Jag tror att man gör orätt i, att vid detta tillfälle icke erinra sig
att mellan Ständerne och Konungen är det icke fråga om Konungens
person utan om den konstitutionelle Konungen jemte Sina
Rådgifvare. Vi hafva ofta exempel på och det är alldeles i sin
ees
Den 13 December e. m.
ordning att den konstitutionelle Konungens sysfem kan förändras
från en tid till en annan, att Ilan likaledes från den ena Riksdagen
till den andra får ombyta Rådgifvare och att dessa kunna
tillstyrka något annat än hvad deras föregångare gjort. I följd
häraf hafva vi ofta sett förändringar äfven i flera afseenden, såsom
regeringssystem och lagstiftningsgrundsatser framkomma till R. St:r.
På samma sätt anser jag äfven möjligt att Konungens nuv:de Rådgifvare
kunna tillstyrka Honom att fatta ett annat beslut denna
gäng, ifall nya framställningar komma ifiån R. St:r. Jag skulle
således tro att de skäl som Frih. Stjernstedt anfört icke äro att
fästa sig vid, och förenar mig i de af Hrr Bildt och Tornerhjelm
anförde skäl för bifall.
Ilr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Tvänne talare hafva
såsom skäl för afslag till ifrågav:de grundlags-förändring anfört
grannlagenheten mot Konungen. Jag anhåller att få bemöta detta
skäl. Vid föregtde Riksdag afslog nemi. Konungen förslaget att
qvinnan skulle blifva myndig vid 30 års ålder; vid denna deremot,
innehåller en Nåd. Propos. att hon skall blifva myndig vid
25 år. Denna omständighet visar ju att Konungen från en Riksdag
till en annan förändrat åsigter, och sådant skulle ju möjligen
kunna vara förhållandet med hänseende lill det ifrågav:de förslaget,
och då i öfrigt BondeSt., räknadt från födselåret 1809, nu
är 47 år gammalt, torde det icke vara stridande mot grannlagenheten
att de förklaras så pass myndiga, att de sjelfve få välja sin
Sekret.
Hr Ehrenborg, Richard: Jag önskar blott att få påpeka
2:ne omständigheter, som hittills icke blifvit vidrörda, men för
öfrigt instämmer jag i Hr Bildts yttrande till förmån för det nu
hvilanda förslaget. Man har för det första icke gjort afseende på,
huruvida det i sjelfva verket kan sägas att ett af Konungens prerogativer
genom bifall till ifrågav:de förslag borttages. Måhända
har jag upfattat saken oriktigt, men jag för min del har icke ansett
valet af BondeSt. Sekret, vara en rättighet som Konungen till
sin förmån utöfvade eller som kunde ligga i hans intresse att bibehålla,
utan jag har snarare betraktat det som en pligt, hvilken
Konungen åtagit sig på den grund och under den förutsättning
att BondeSt. icke var i besittning af den uplysning, som fordras
för att sjelf utse Sekret. Denna uplysning hos BondeSt. visar sig
naturligtvis antingen såsom stillastående, aftagande eller tilltagande.
Jag tycker mig här hafva hört yttras att den vore i tilltagande
och jag vill icke ingå i något omdöme häröfver, men om
så är, då är väl ingenting naturligare än att Konungen anser
mindre behöfligt att sjelf utse Sekret., hvilket det måhända förut
icke varit, och jag kan icke inse att det på något sätt är ogrannlaga
att inkomma med ett förslag i denna syftning. Yore här
fråga om att minska konungamakten, att borttaga någon af dess
prerogativer, så skulle jag icke vilja förorda detsamma, men då så
icke är och BondeSt. anses vara i besittning af sådana egenskaper,
Den 13 December e. m.
667
sorn göra denna Konungens pligt obehöflig, har jag Icke velat sätta
mig deremot. Det är likväl ett ännu väsendtligare skäl härtill,
hvilket jag ännu icke hört här uttalas. Under flera års tid har
det lyckliga förhållande inom representationen egt rum, att de
stora söndringarne och striderna i och för representationsfrågan
hafva tystnat och ärendena hafva gått sin lugna men dock icke
sakta gång framåt; det har herrskat ett visst lugn i stormen och
intet sönderslitande partisinne har gjort sig gällande. Men det
finnes en eller annan fråga som är så att säga en tändsticksfråga
och jag fruktar att denna är en af dem. Det skulle deHöre vara
högst ledsamt om It. o. Ad. afslog detsamma; ett sådant afslag
skulle störa förtroendet mellan dessa 2:ne Stånd, hvilka till följd
af sin naturliga och individuella samhällsställning stå hvarandra
ganska nära. Det är således ur politisk synpunkt som jag voterar
för bifall till förslaget.
Frih. Paykull: Såsom skäl till bifall åt förslaget har jag
hört anföras först och främst att vi redan en gång förut skulle
hafva bifallit detsamma. Hvad det beträffar får jag säga att det är
det nuv:de Riddarhusets o v i 1 k orl i ga rättighet att afslå detsamma,
sedan det möjligen betänkt sig och blifvit bättre uplyst om saken.
Jag har äfven hört det skäl upgifvas att om man nu gjorde denna
eftergift åt BondeSt., så skulle möjligen detta Stånd vid ett annat
tillfälle gå vår önskan till mötes. Detta skäl kan jag för min del
icke gilla; det är samhällets och det allmännas hösta vi skola hafva
för ögonen, men icke få vi hafva andra motiver eller andra beräkningar
för våra beslut.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt propos. först till
antagande och sedermera till förkastande af ifrågav:de förslag, och
svaren dervid utfallit med blandade Ja oah Nej, blef förnyad propos.
till förslagets antagande framställd och besvarad med starka
Ja jemte många Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han
ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan härvid Frih:ne Paykull och Cederström begärt votering,
uplästes till justering och godkändes en så lydande voter:s-propos.:
Den, som antager det i Const.Utsk:s Mern. N:o 2 under N:o 11
framställda förslag till ändring af 52 § Reg.Fm och 24 § Riksd.-  Ordn., ang:de tillförordnandet af BondeStåndets Sekret., röstar
Ja,
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde förslag af R. o. Ad. förkastadt.
Vid voteringens slut hefunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja—102.
Nej—76.
Punkten N:o 12, innehållande förslag till ändring i 39 §
Riksd.Ordn:n, ang-.de val af Ordf:de i Ut sk. och andra R. St .rs
delegationer.
GG8
Den 13 December e. m.
Frih. von Saltza, Anton Philip Carl: Om vi nu i
detta aftonplenum afslå det ifrågav:de, hvilande förslaget till grundlagsförändring,
så blifva vi derigenom icke lika upburna af den
allmänna opinionen, som genom afslag § det, som förevar i f. m.
plenum. Men likavisst som jag, i den händelse jag hade gillat
det senare, skulle hafva uttalat mitt Ja, lika högt uttalar jag nu
mitt Nej. Ingen Svensk ädling må någonsin förgäta, att det icke
finnes någon upofring så stor, att han icke gerna skulle vilja underkasta
sig den, då det gäller ett älskadt fäderneslands lycka, ära
och oberoende. Genomträngd af denna känsla, blir detta Stånds
skönaste företrädesrätt den, att genom exempel i denna anda föregå
de andra; men, mine Hrr, det vore dåraktigt att skänka bort en
rättighet om man icke vöre fullt öfvertygad om att derigenom
åstadkomma någon nytta. Jag går ännu längre; jag säger, att enl.
min åsigt uttalade jag genom bifall till förslaget en lögn, den lögn,
nemi. som läge i erkännandet af Ad:s oduglighet, hvarigenom jag
också komme att bidraga till underskrifvandet af dess politiska
dödsdom. Utan att på minsta sätt vilja förneka den stora kapo
citet,
som finnes inom medstånden, anser jag dock för min del
såsom klart, att inom ett Stånd der sjelfskrifvenheten ligger till
grund för representations-rätten och der ledamöterna kunna deltaga
i hvarje Riksmöte, der skall också förmåga att upfalta diskussionen
och föra ordet allmännast förefinnas; och jag vill icke sätta
i fråga att det Högl. Ståndet skulle vilja nedsätta sig så, att det
icke skulle utse de bästa personer de kunne få till Ordf:de-platser
na
i Utsk:n. Mine hrr, jag älskar denna Adel, hvars institutioner,
hvila på historisk och poetisk grund, jag älskar äfven dess rättigheter,
men dessa rättigheter böra betraktas såsom underordnade i
jemförelse med de skyldigheter de ålägga' oss. Upfatta vi icke
saken så, då är Adeln ett oting. Må på detta rum alla de tomma
fraser, som här så ofta genljudat, om fädernas förtjenster ban
lysas;
må vi arbeta på att åter bringa oss upp tili en fri och
sjelfständig Adel, som genom uplysning och grundliga studier är
mäktig att, om ej gå i spetsen för, åtminstone följa med alla tidens
vigtiga frågor och bjuda till att leda dem till ett lyckligt resultat.
Fria i viljan, starka i utförandet, sjelfständiga genom den uplysning
vi ega, kunna vi verka, och då skall afundens rop tystna,
då skall den tid komma, då vi icke anses tillhöra en särskild
kast, utan den stora familjen af uplvste svenske män i vårt kära
svenska fosterland. Jag röstar för afslag.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag vill icke försöka att följa
den siste värde talaren iden poetiska flykten in på känslans gebiet.
Jag finner att vi hafva en alldeles olika upfatfning af Adelns rättigheter
och skyldigheter och precist genom samma premisser,
hvarigenom han kommit till ett resultat, skulle jag komma till ett
aldeles motsatt. Ty just med den upfattning af Adelns bestämmelse,
som han här så vackert uttryckt, och i hvilken jag förenar mig,
och i följd af den öfverlägsenhet som inom densamma finnes, anser
jag att den bör afsäga sig delta företräde, som grundar sig på
Den 13 December e. m.
6C9
bördsrätt; ty kan icke Adeln genom utmärktare egenskaper göra
sig förtjent af oeb förvärfva detsamma, då är det orätt alt de genom
bördsrätt skola bihehålla det. Då jag dessutom känner huru många
olägenheter det vållar vid valen inom It. o. Ad., anser jag det
som en stor fördel, om det nu hvilanda grundlagsförslaget blefve
bifallet. Jag befarar ingalunda att ju icke den Adelsman, som
är den mest förtjenle, inom Disk. kommer att erhålla Ordf:de-platsen
och jag skulle beklaga, om något tillfälle inträffade, då en
Adelsman, som icke vore den utmärktaste, beklädde denna plats.
Jag anhåller således om bifall till förslaget.
Frih. Raab, Adam Christ.: Jag råkar utför det missödet
att ännu en gång nödgas tala i motsatt syftning mot Frih. Saltza. Med
största nöje hörde jag Frih:s prsemisser och de vackra tankar ban deri
uttryckte, men jag har derigenom kommit till en helt annan konklusion
än Frilen. Jag skulle tro ali om R. o. Ad. såsom Frihm önskar och hvilket
jag tror alt hvarje ledamot vill arbeta på, uphöjer sig till en stark
och sjelfständig Adal, som genom uplysning går i spetsen för ärenden
och förslager, så kan 11. o. Ad. göra sig förvissade om att icke blifva
förbigångna vid de val som komma att anställas inom Utsk:n och
deras delegationer. Vi beslöto antagandet af ett (öreg:de förslag
på den grund att det vore orättvist mot ett annat Stånd, att det
icke skulle ega samma rättighet som de öfriga; här åter är fråga
om ett Stånd, It. o. Ad., som har en företrädesrätt framför de andra,
den nemi. att tillsätta Ordf:den i Utsk:n. Bjuder nu icke
samma skäl, som föranledde R. o. Ad. att bifalla det förra förslaget,
äfven att bifalla det lenare, så mycket mer som vi då gjordo
rättvisa åt ett Stånd, men nu skulle göra det åt trenne. Öfvertygad
är jag att ett bifall skulle långt från att nedsätta delta Stånd,
uphöja detsamma; R. o. Ad. skulle bemöda sig om, att ådagalägga,
såsom Frih. von Saltza önskade, uphöjda egenskaper, skulle stå
främst i bildning och mångsidiga kunskaper och tvifvelsutan på
denna väg, den fria öfvertygelsens väg, komma i spetsen för Regeriogs-ärendena
inom de afdelningar af RiksStånden, der val skulle
komma alt ske. Jng för min del kan äfven denna gång som vid
föreg:de Riksdagar, då frågan varit före, icke annat än rösta för
bifall till densamma.
IIr Bildt, Didrik Gillis: Den siste värde talaren har upmanat
R. o. Åd. att för konseqvensen af det beslut, R. o. Ad. för
några ögonblick sedan fattade, bifalla det nu framställda förslaget
till förändring i vår Grundlag. Just för att ådagalägga konseqvens
i sina beslut anser jag att R. o. Ad. bör afslå det ifrågavar:de
Utlåt, ty Ståndet har vid föreg:de tillfälle afslagit detsamma såsom
icke varande nyttigt eller nödvändigt Frih. Raab har upmanat
11. o. Ad. alt göra rättvisa åt de öfriga Stånden på sätt nyss förut
mot BondeSt., men jag anhåller att R. o. Ad. måtte göra rättvisa
åt sig sjelf och erkänna att den rättighet som tillkommer detsam
ma
att tillsätta Ordf:de i Utsk:n alltid utöfvats på ett sätt som
hedrar Ståndet och gagnat de ärenden hvilka handlagts inom Utsk:n.
6? 0
Den 13 December e. m.
I teoretiskt hänseende är det ovillkorligen riktigt att man inom
Utsk. bör till Ordf:de välja den skickligaste personen; men jag
hemställer, om det är möjligt, då från 4 särskildta rum Utsk:s ledamöter
skola samlas till Utsk:s lokal, man genast kan veta, hvilken
af dessa ledamöter som är den skickligaste; man känner icke medlemmarna
af de andra Stånden, det är kanske första gången man
ser dem, och då skulle man ändå genast kunna bestämma, hvilken
som är skickligast. Otvifvelaktig! komme vid ett sådant tillfälle
parti-intresset och de stora politiska frågorna att söndra Utsk. i
flera fraktioner, och att den vid ett sådant tillfälle mer eller mindre
starka politiska åsigten skulle komma att tillsätta Ordf:deplatserna.
Genom votering skulle således en person insättas, som
visserligen
tillhör, men han är anhängare af ett parti och sitter der som partiman.
Sådant förlndet nu är, då R. o. Ad:s främsta ledamot intager
platsen, ingår han der i följd af sin hörd, på samma sätt
som vi här representera till följe af densamma, det är såsom en
ledamot af R. o. Ad. i öfverensstämmelse med Riddarh.Ord. Han
heror då icke på något sätt af Utsk., han är således der en fullkomligt
sjelfständig ledamot, lika som vi der äro sjelfständig» representanter,
och erfarenheten har också visat, att Ordf:den inom
Utsk:n varit sjelfständig, hvilket ingen torde förneka, samt de utan
parti-intresse ledt öfverläggnjngarne. Det är således ur nyttans
synpunkt som jag anser att denna punkt bör fortfarande i Grundlagen
qvarstå. Visserligen kan vid Utsk:s tillsättningar svårighet
upstå att få lämpliga personer på de högsta nummer, till Ordf:de
men denna svårighet aflijelpes likväl lättars derigenom att ledamöter
kunna representera för andra familjer än sina egna. Detta
må synas mindre hra, men den stora fördel som verkligen vinnes
genom att tillsätta Ordf:den så som nu sker är vida öfvervägande
denna mindre olägenhet. Det är på dessa skäl som jag anhåller
om afslag på nu föredragne Betänk:de.
Hr Hallenborg, Carl Johan: Jag hegärde ordet för att
tillkännagifva, att jag icke anser det ena Ståndet böra hafva något
företräde framför det andra hvarföre jag röstar för bifall till förslaget.
Frih. Paykull, anförde skriftligen:
Detta ifrågavarande förslag synes mig ådagalägga att den Ståndsafund
som understundom röjt sig inom representationen, oaktadt
den stigande upplysningen, ännu icke slocknat. Om detsamma
skulle gå igenom föreställer jag mig att ytterligare split och oenighet
deraf skulle blifva en följd. Hvarje Stånd skulle nemligen,
efter all anledning, bemöda sig att få en af sina medlemmar till
Ordkde, hvarigenom alltid en högst ringa majoritet skulle upstå,
och de som häruti icke lyckades kunde på mångfaldigt sätt bereda
denna Ordkde obehag till mehn för ärendernas orubbade gång. —
Genom hittills gällande stadgande undvikes sådant. Det vore också
i sanning besynnerligt om, då R. o. Ad:s medlemar vid Riksdagarnes
Den 13 December e m.
67 i
början vanligen upgå till 4 å 500, bland alla dessa icke skulle
finnas 6 eller 7 som värdigt kunde upfylla en plats såsom Ordfide
i ett Utsk., ja äfven om man utsträcker antalet till dessas afdelningar.
Understundom bortgå visserligen ledamöter af Utsk. och
andra inträda, men sällan ombytas dock Ordf:de åtminstone icke
under perioder då saker af någon större betydenhet afhandlas.
Afven bland de öfriga Stånden omvexlar icke sällan Utslcspersonalen
på längre eller kortare tider. Man skulle äfven kunna förmoda
att i detta flere gånger återkomne förslag röjde sig en viss
böjelse att nedsätta det anseende R. o. Ad. ännu såsom Stånd kan
åtnjuta och då jag tvärtom anser för vår pligt att i möjligaste
måtto söka uprätthålia detta, finner jag deri en förnyad anledning
att underkänna Utskis utlåtande härutinnan och yrka afslag derå.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Mig förefaller det som
om man borde, när man är på väg att företaga en förändring, i
första rummet söka göra sig reda för huruvida en sådan kan vara
af behofvet påkallad, om den kan vara nyttig eller nödig. För
min del finner jag ingalunda att dessa B:ne vilkor här äro förhanden;
ej heller har så vidt jag vet under förlidne Riksdagar skäl
förefunnits till den erinran, att de af R. o. Ad. tillsatte Ordfiden
icke på ett tillfredsställande sätt fullgjort deras åligganden, och
har det händt, så hörer det åtminstone till undantagen. Jag kan
icke eller föreställa mig att R o. Ad. skulle förbise den konseqvens
och det sammanhang med denna fråga som ligger uti Ad:s
sjelfskrifne representationsrätt. Representerar nu Ad. på grund af
bördsrätt, så bör den också, så länge detta sker, oqvald bibehålla
sin rätt att föra ordet inom Utslcn. Man bör icke förbise att genom
en sådan förändring otvifvelaktig! skulle vid Riksdagens början
upstå förhållanden, som hittills varit för oss alldeles främmande;
ty det är icke troligt, att, såvida icke tillsättande af denna plats
vore på förband af Grundlagen bestämd, det skulle kunna försiggå
utan ganska vidt spridda, högst verksamma intriger. Det hade åtminstone
den fördelen för den som anser det för en fördel, att
ett nytt bestyr tillkomme vid början af Riksdagen och detta bestyr
blefve icke ett af de minsta eller minst begagnade. Vi sakna icke
alldeles erfarenhet om, huru vid sådana tillfällen kan komma att
tillgå. Det är icke så urminnes tid sedan Utslcs Ordfide utan all
tvist tillsatte icke allenast Sekret, utan äfven vaktbetjening inom
Utslcn. I senare tider hafva Utslcn tillegna! sig en visserligen
obetydlig rätt men dock förut icke begagnat att tillsätta kanslibetjeningen.
Efter min erfarenhet och jag tycker icke det är farligt
alt omnämna det, så har det tillgått på så sätt att A. sagt jag
vill hafva den, och B. att han vill hafva en annan, och så öfverenskomma
alla sinsemellan om hvar sin kandidat, men huruvida
personen varit lämplig framför de andre medsökande, det har man
kanske mindre satt i fråga. Denna lilla komedi i smitt torde
allt spelas i stort när en sådan fråga som den hvilken nu föreslås
komme före. Jag skulle icke hafva något mot förslaget, om derigenom
lemnades ett hitintills saknadt tillfälle för en särdeles stor
672
Den 13 December e. m.
förmåga atl göra sig gällande, men så är icke fallet, snarare tverlom.
Ordf:den inom Utsk. har en mängd sysselsättningar som ingalunda
drabba de öfriga ledamöterne, och en utmärkt ledamot har
således iner tid att egna åt Utskis arbeten, om lian icke är Ordfide.
Härtill kommer att de som leda öfverläggningarne säkerligen hafva
den takten att mindre än öfriga medlemmar blanda sig i öfverläggningarne,
och jag ser således icke något skäl att paralysera
eller åtminstone hejda verksamheten hos en mera utmärkt ledamot
genom att göra honom till Ordfide. Man har sagdt att det vore
otvifvelaktig, ifall detta förslag vunne R. St:s bifall, att vid Ordfideplatsernas
tillsättande de största förmågor skulle göra sig gällande.
Jag är af motsatt tanke och jag tror icke att de Hrr som veta
huru. det tillgår vid våra Riksdagar, på fullt allvar kunnat hysa
en sådan öfvertygelse. Det kommer att tillgå på det sätt att de
som tro sig ega makt eller verkligen hafva den, komma att göra
upp en öfverenskommelse, huru Ordfiden uti de olika Utskin skola
tagas (rån det ena eller andra Ståndet. Till att börja med kanske
de hålla sig inom de 3 första Stånden. Men det är möjligt och
till och med ganska troligt, och om det icke händer vid första så
kan det hända vid den andra Riksdagen, att alla Stånden för rättvisans
skull vilja hafva Ordfiden i Utskin, och jag är öfvertygad
om att det skulle komma att möta sina svårigheter att finna lämpliga
Ordfider inom alla RiksStin. Den som icke medger att detta
skulle komma alt inträffa, den tror jag icke är fullt ärlig i uttalandet
af sin öfvertygelse. En talare har också sagt, att han hade
sig bekant hvilka svårigheter ofta förefinnas för R. o. Ad. vid tillsättandet
af Ordfider i Utskin Det är väl möjligt att det inträffar
någon gång under Riksdagens lopp eller senare mot slutet deraf;
men deremot har jag tyckt mig finna att vid dess början är pretendenternas
antal större än platsernas, och att ofta inträffar att
personer uttrycka sitt missnöje att vid sagde platsers besättande
hafva blifvit förbigångne.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron.' Äfven om man
kunde antaga hvad Frih. von Saltza påstått, nemi. att R. o. Adis
samtlige medlemmar i högre grad än andra besitta skicklighet och
insigter och äfven om dessa böra i ännu högre grad förutsättas
hos Frihir och Grefvar, så lärer icke deraf obetingadt följa att dessa
R. o. Adis främste representanter företrädesvis besitta de särskilda
egenskaper som erfordras för att vara Ordfide i Utskin. Det är
nemi. icke sagdt derföre att man är mycket beläst och mycket
skicklig i andra saker att man derföre är lämplig att bekläda
Ordfide-platser; det kan tvärtom hända, att äfven en med mindre
insigter begåfvad likväl är i vida högre grad passande dertill. Jag
kan icke eller, som den värde Frihin påstått, finna att R. o. Ad.
skulie i ringaste mån nedsätta sin värdighet genom att afstå fiån
detta prerogativ. Enl. mitt omdöme utgör icke detta någon företrädesrätt,
som är värd att hålla på, och jag kan icke instämma i
Hr Bildts yttrande, att detta förslag borde afslås: emedan det vöre
hvarken
Den 13 December e. m.
hvarken nödigt eiler nyttigt. Enligt mitt omdöme är det både
nödigt och nyttigt att Utslcn erhålla sådana Ordfiden, som till
dessa platser äro mest passande. Man har talat om de stora intriger
som skulle uppstå vid val af Ordfide. Jag kan icke fatta
hvarföre sådana skulle upstå; ej heller den stora makt som utöfvas
af Ordfiden. flan har ju egentligen icke någon annan makt än
do öfriga ledamöterna i Utslcn; han sitter der ju endast för att
leda öfverläggn:e. Jag anser således alt förslaget är både nödigt
och nyttigt och önskar derföre att det måtte blifva antaget.
Frih. Stael von Holstein: Jag skall icke följa Hr Bildt
i den bevisning han sökt framkomma med, nemi. att inom 11. o.
Ad. finnes den mesta opartiskhet, de minsta intrigerna och minsta
försöken att qväfva de förmågor, hvilka möjligen skulle kunna mäta
sig med dem hvilka nu dragas fram och sättas i Utsk:n; jag vill
icke heller yttra mig om, huruvida dessa senare ega här inom
Ståndet den största förmågan att bekläda Ordf:de-plalserna inom
Ulskrn, men jag får säga att hvad här är sagdt, bevisar just icke
särdeles granlagenhet hos dem hvilka här hålla sin egen pagenyerik.
Att Elektorerne ganska ofta hafva svårt all påträffa personer som
äro passande till Ordfule i Utsk:n det har jag sjelf varit i tillfälle
alt erfara då jag var Elektor. Dessutom, äfven om det lyckas
att få Orjftde, så inträffar rätt ofta att Ordfide kan vara af sjukdom
eller någon annan händelse hindrad från att intaga sin plats,
då måste den, som derefter är i ordningen efter nummern på Riddarhuset
och som icke dertill är ämnad intaga platsen, hvilket
ofta medför sina olägenheter, och äfven inträffar i alla de Ulsk.
der afdelningar finnas. Jag anser således, i likhet med Hr Cederschiöld,
att långt från att säga att det är hvarken nödigt eller
nyttigt, så vill jag nästan säga att det är nödvändigt.
Frih. Raab, Cari Adam: Don som under flera föregide
Riksdagar varit i tillfälle att se, huru beställsamt partiandan ordnar
allt efter sitt eget intresse, huru man icke fäster sig vid hvad
representanten skulle vara för fosterlandet, utan endast hvad han
kan verka till förmån för ett visst kotteri, den skall med glädje
omfatta detta förslag. Tanken att kunna leda Riksdagens ärenden
genom Ordfider i Utskin har för längesedan utplånats, och den
Ordfide hvars egenskaper icke äro en produkt af tidens högre insigter,
den eger numera inget inflytande vare sig inom Stånden,
Utslcn eller någon annan församling. Den som inbillar sig något
sådant är verkligen slagen med partisinnets blindhet, Vi hafva
sett huru partierna inom Representation vid Riksdagarne tillsatt
Utslcn och så länge nuvarande grundlag bl ifver till hela sin kraft
och verkan gällande, kommer detta också att på samma sätt fortfara.
De försumma icke den taktik hvilken ligger till grund för
deras ofosterländska siräfvanden, nemi. att sutta 2:ne Stånd i harnesk
mot dc 2:no andra, och dymodelst framkalla den brytning
inom representationen, som sedan varit orsaken till så många söndringar
inom vårt fosterland. De som så handla, synas hafva ställt
11 11. ‘ 43
674
Den 13 December e. m.
sig till efterrättelse den gamla absolutestiska satsen: »divide et
impera;» söndra och herrska. Efter min upfattningaf fosterländsk
anda och Adelns betydelse finnes ett helt annat sätt att gå tillväga
vid val af
på personernas partiställning, endast med hänseende till deras skicklighet
och förtjenst om det allmänna tillsätta dem. Derhän skulle
vi komma genom ifrågav:de förslag, ty om det blefve gällande till
hela dess vidd, måste vi, håde för vårt Stånds anseende och dess
intresse utse våra förnämsta medlemmar till Ordf:de i Utsk:n, för
att genom öfverlägsenhet i egenskaper och fosterlandskärlek vinna
ett företräde som nu är upburet endast genom börden och som
framkallat afund och ovilja inom de öfriga Stånden. Vi behöfva
derföre icke frukta att förlora vårt inflytande inom Utsk:n, rika
som vi äro på skickliga män i alla brancher, hvilka plöja den
allmänna bildningens väg och inom Utsk:n kunna representera
duglighet och förtjenst. Jag frågar eder, mine Hrr, om vi kunna
sägas befordra det slatsrättsliga förlirdet inom vårt land, i den
händelse vi afslå detta förslag. Vi hafva nyligen haft för oss
till afgörande ett annat förslag om utvidgad representationsrätt för
städernas innevånare. Detta är en reform, som både af tidens fordringar
af rättvisan och allmänna opinionen är högt upburen, men
huru kunna vi väl, mine Hrr, rösta för en sådan reform, när vi
icke vilja erkänna det ifrägav:de förslaget vara af allmän nytta för
fosterlandet- Jag yrkar på bifall till Betänk.
Frih. af Ugglas: Enl. min öfvertygelse var det icke alle
nast
ett politiskt skäl, som åt R. o. Ad. förvärfvade rättigheten att
vara Ordf:de i Utsk. och Nämnder, utan det var äfven ett rent
praktiskt och jag skall försöka att här framställa det senare, öfvertygad
som jag är, att det är bättre tala till llrrmes öfvertygelse
än att göra utflykter på andra gebiet. Den siste värde talaren
har just lagt i min mun de ordalag, hvarmed jag bör börja
mitt anförande. Han har nemligen sagt att den som sett partiandan
utöfva sitt inflytande vid våra Riksdagar, den skall med glädje
omfatta det ifrågav:de förslaget. Frih:n medgifver således att partianda
.verkligen existerar och verkar vid våra Riksdagar. Jag
skulle tro att sålänge en Representation finnes, sålänge skall man
icke kunna frigöra sig från partiandan, men just derföre att partier
finnas, anser jag det vara af vigt, att icke vid Riksdagens
början, vid Utsk:s tillsättningar ärendena åsidosättas genom intriger
i och för val till Utsk:s Ordf:de. Det är på sätt en föreg:de
talare anmärkt, alldeles klart att då hvart och ett af de 4 Stånden
samlas till Riksdagen, känna de föga eller intet till hvarandra
och fästa då företrädesvis sin upmärksamhet på de kandidater,
hvilka upställas inom dem sjelfva. Om ett Utsk., första gången
(let kommer tillsammans, vore tvunget att rösta mellan 4 kanditer
till Ordf:de-platsen, och valet af Ordfide slutligen afgjordes
genom omröstning med slutna sedlar, så hemställer jag till Hrr:ne,
med hvad förtroende och välvilja skola väl de öfriga Stånden omfatta
denna Ordf:de, som mot deras vilja blifvit tillsatt? Helt annat
Den 13 December e. m.
675
blir deremot förhållandet, när grundlagen på förhand bestämmer, att
den eller den skall vara Ordf:de då tages han åtminstone mot utan
motvilja, och om han häfdar sin plats såsom sådan under Riksdagens
lopp, tror jag icke att någon skulle hysa missnöje öfver hans
tillsättande.
Förslaget är föröfrigt behäftadt med sådana otydligheter och
inkonseqvenser, att jag anser det lt. o. Ad., äfven om de gillade
dess princip, likväl icke borde kunna antaga detsamma. J detta
afseende kan jag åtminstone frisäga mig från allt ansvar, ty i sista
Riksdagens Const.Utsk. röstade jag mot förslaget och hade med dess
reduktion ingenting att skaffa. I den föreslagne § heter det: »R.
St:s Utsk., UtsIcsÅfdeln.-r, Nämnder och Revisorer ega att genom
val, hvilket med slutna sedlar förrättas bör, inom sig utse Ordf:de.
Lag samma vare för Fullmäktige i Banken och Riksg:sKont., dock
så att inom dem val af Ordf:de efter hvarje års förlopp ånyo företagas
skall. Innan val skett och då Ordf:den för något tillfälle
icke är tillstädes före främste närv:de Ledamoten af R. o. Åd. ordet.
» Ligger det nu icke en inkonseqvens häri, att då man önskar
det sjelfskrifvenheten skall försvinna och Ordf;den genom val
tillsättas, man likväl stadgar, att di Qrdf:den icke blifvit utsedd
eller icke är tillstädes, skall främsta ledamoten af 11. o. Ad. vara
sjelfskrifven? Det står likaså, att genom val skall bestämmas hvilken
som bär blifva Ordf:de, men när, mine Hrr, skall detta val ske?
Det kan blifva en fråga som framkastas inom Utsk:n: skola vi välja
i dag eller i morgon? Derom kan komma att voteras och möjligen
kan det lyckas på ett eller annat sätt att upskjuta valet måhända
månad från månad; och under tiden skall främste närv:de ledamoten
af R. och Ad. vara Supleant åt Ordf:den. Denna inkonseqvens
och otydlighet med afseende på redaktionen måste nödvändigt eller
kan åtminstone lätteligen gifva anledn till ganska stora förvecklingar,
hvarföre jag och anhåller om afslag å Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har i sanning förun
drat
mig öfver den siste värde talarens argumentation. Frih.-n har
nemi. sagt att förslaget vore behäftadt med så stor ofuilständighet
och så stor inkonseqvens, att det derföre ej kunde antagas. Hvad
ligger det då för inkonseqvens i don omständigheten att förste
ledamoten af R. och Ad. skall föra ordet intill dess val skett, eller
deri att samma person skall föra ordet, när Ordfide är frånvarande?
så är ju förhållandet i alla komitéer. Det står alltid i
föreskrifterna bestämdt, hvem som skall föra ordet' till dess val af
Ordf:de har skett, vanligen är det den äldste ledamoten, som då
för ordet. Jag kan ej finna den aldra minsta inkonseqvens deri.
Sedan har Hr Frih:n, som sjelf är ledamot af Konst:sUtsk. behagat
citera blott en del af paragrafen och på den byggt en upgift. Om
man läser litet längre fram så står der: »Ar Ordf:de utöfver ea
vecka förhindrad att sin befattning bestrida; ankomme på de väljande
att nytt val anställa. Huru skulla då kunna hända att på
några månader ingen Ordhde blefve vald, derföre att man stridde
om hvem som skulle blifva det? Jag kati icke förstå det; ty der
67t>
Dea 13 December e. m.
står, att val af Ordfide ovilkorligen skall ske inom en vecka. Man
har vidare talat om de ofantligt stora intriger som skulle komma
att ega rum, derest icke K. o. Adis ledamot förde ordet. Jag kan
sannerligen icke förstå, hvarifrån den föreställningen kan komma
att stort missnöje skulle upslå hos de Stånd, som ej fingo den de
ville till Ordfide. Ligger ej den tanken närmare, att nu just förefinnes
missnöje hos de öfriga Stånden med anledning af R. o. Adis
sjelfskrifvenhet? R. o. Ad. har sjelf en gång afsagt sig den rätt,
som sjelfskrifvenheten medför och likväl när det kommer till tillämpning
i en så liten fråga som denna, då håller man fast dervid.
Till följo af den erfarenhet vi hem tal från en mängd komitéer
i landsorten, från Hushållningssällskaper, från Rankdirektioner o.
s. v. känna vi troligen litet hvar, att aldrig sådana stridigheter
om Ordfide-befattningen, som man här talar om, derstädes upstått.
Ej heller hafva vi sett, att man vid sådana val äflats om att få
Ordfide af ena eller andra Ståndet. Jag tror att R. o. Ad. vid
alla sådana val blifvit företrädesvis ihågkommen, och om R. o. Ad,
hvilket jag med nöje tillstår vara min öfvertygelse, äger något
företräde framför de öfriga Stånden, så tycker jag också, att R. o.
Ad. med aldra största lugn kan gå inpå denna koncession, och
vara öfvertygad om att R. o. Ad. visserligen icke kan komma att
förlora derpå. Högre är det anseende som fås genom -en Ordfideplats,
till hvilken man väljes, än det som fås genom en Ordfideplats,
som man erhållit genom sin börd. Om man rådfrågar representationsrätten
i andra länder, så tror jag icke att man skall
påträffa något land, der en dylik sjelfskrifven rätt til! Ordf:de-befattningen
är införd eller finnes qvar. . Denna lilla qvarlefva af
R. o. Adis praerogativer inom CJtskm som vi äga sedan äldre tider,
då R. o. Ad. utgjorde största delen af Ulskis ledamöter och i allmänhet
bestämde ärendenas gång, anser jag icke göra R. o. Ad.
något gagn, och för de öfriga Stånden kan den icke vara annat
än till förargelse. Hvad åter beträffar den förmån, som R. o. Ad.
sjelfva skulle hafva deraf, så kan jag icke finna, hvari den ligger.
En hop unga män af hög börd komma upp till Rdrsdagen,
men, som Electorerne äro tvungna alt välja äldre män till Ordfide,
sa utestängas de yngre männen, till följd af sin höga nummer,
från möjligheten att komma in i Ulsk. Jag tror att det skulle
vara nyttigt både för dem och för ärendenas gång, om de kunde
komma in i Dtskin, utan att derföre blifva sjeffskrifna Ordfide.
Huru jag än vill se denna saken kan jag ej komma till annat resultat,
än att det vore nyttigt och nödvändigt ali bifalla förslaget.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Efter min åsigt
är ingenting sa vigtigt, i fråga om en förändring i grundlagarne,
som att det framlagda förslaget är tydligt och klart. Äfven om
jag gillade förändringen, skulle jag för min del ej bifalla den, såvida
ej förslaget vore redigeradt så att det klart uttryckte, hvad
meningen vore. Om således, på sätt Frih. af Ugglas anmärkt, otydligheter
finnas i förslaget sa skulle jag icke biträda detsamma.
Otydligheten skulle bestå deri att det icke vore stadgadt, när val
DnrilS December e. ra.
677
åf Ordfide borde ske, och att man således skulle kunna upskjuta dermed
vecka efter vecka. Härvid har det redan blifvit anmärkt att
om en Ordf;de i Utsk. är frånvarande en vecka, äger man rätt att
göra nytt val. Man har sagt att det icke finnes bestämdt stadgadt,
när första valet skall ske, men hvilken vore den stora vådan
om valet icke skedde inom en vecka, eller om dermed upsköles
vecka efter vecka? Jo! hela vådan blefve den att R. o. Åd:s äldste
ledamot fortfarande vore Ordf:de och då stöde man ju på samma
punkt som nu. Om Hr Frih:n anser någon stor våda vara förenad
dermed att den äldste ledamoten af R. o Ad. är Ordfide i
Utsktn, så kan jag sannerligen icke förstå, huru Hr Frilen i konseqvens
härmed kunnat understödja de påståenden, som af andra
ledamöter, fast på helt annan grund, blifvit gjorda, att den förste
ledamoten af R. o. Ad. skulle vara Utslcs Ordfide. Man har anmärkt,
att stor svårighet mött och möler vid tillsättningen af ledamöterna
i Utslcn, just derföre att man här alltid mäste tillse
att man såvidt ske kan får en passande främste ledamot, som kan
blifva Ordfide. Delta mine Hrr är en ganska betydlig olägenhet,
men den skulle man kunna alldeles afhjelpa genom antagande af
detta föreslag. Gr. Liljencrantz har gjort den anmärkningen att
det skulle kunna hända att en ledamot af BondeSt. blefve vald
till Utskis Ordfide. Man kan visserligen tänka sig möjligheten
deraf, men denna möjlighet kan man icke tänka sig utan alt nämnde
ledamot finge pluralitelen inom Utsk. för sig, och om så skulle
ske får man också antaga att han vore passande till Ordfida oell
är han passande dertill, sä må han också bekläda Ordfide-platsen,
ban må tillhöra hvilket Stånd som helst. Jag för min del kan
således icke annat än på det högsta tillstyrka förslaget.
Gr. Liljecrantz: Det kan icke vara min mening att up
taga
till besvarande alla de olika åsigter, som blifvit framställda
i denna fråga från motsatta sidan. Jag har begärt ordet, för att
besvara den siste värde talaren, som sade, att det kunde hända
att Ordfide foges från BondeSt. Jag för min del har ingenting
deremot, om det skulle inträffa att en person med så utmärkta
kunskaper af detta Stånd fanns inom Utsk., att han verkligen vore
vuxen ett sådant kail. Men deremot förvånar jag mig öfver den
obekantskap med förhållanden och den oskuld, som synes råda i
den siste talarens hjerta, när han talar om att det ovilkorligen
måste vara de utmärkande egenskaperna som kalla till en sådan
plats. Jag är fullt och fast öfvertygad, att, på det sätt som det
tillgår vid början af vår Riksdag och vid plananläggningen, så är
det, åtminstone ganska ofta, andra bevekelsegrunder än den blotta
förtjensten, som verka vid utseende af Utslcs Ordfide. Jag kan
mycket väl tänka mig det fallet, som jag förut haft äran anföra,
alt de som hafva makten, öfverenskomma, att, såvidt möjligt är,
så skall Ordfide i det Utsk. tillsättas af det Ståndet, och dervid
blir det, antingen förmågor finnas oller icke. Flera hafva sagt,
att det skulle väcka så stor förargelse hos de öfrige Stånden, att
R. o. Ad. tillsatte Ordfide. Jag vädjer lill de Hrr. som haft äran
«78
Den 13 December e. m.
att vara Ordf:de i Utsk., om de vunnit den erfarenheten alt det
väckt förargelse hos de andra St:n. Vanligen hafva de öfriga
St:n med välvilja och förtroende bemött sin Ordfide och så väl
under Biksdagen som vid dess slut begagnat sig af tillfälle att
ådagalägga dessa sina känslor. Finns en sådan förargelse med
afseende på rättigheten att föra ordet i Utsk., så måste en sådan
förargelse äfven finnas med afseende på rättigheten att kallas Rikets
första Stånd. Det är en vida större eller åtminstone lika
stor anledn. till förargelse och den kan icke tillintetgöras så länge
R. o. Ad. finnes. Jag inser icke hvarföre man skall måla förhållanden
som icke finnas, bättre vore att andraga sina skäl lika
upriktigt som jag gör det.
Hr Cederschiöld: Då Hr Gr. Liljecrantz uttryckt sin förundran
öfver den oskuld och den okunnighet jag_ besitter i afseende
på de intriger som hos R. o. Ad. äga rum vid utseende af
Utskts ledamöter, får jag till ursäkt för denna min okunnighet
åberopa att jag aldrig varit hedrad med förtroendet att vara hvarken
Elektor eller Bänkman.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag skal! icke uppehålla
R. o. Ad. Jag anhåller blott att i prot:t få antydt att jag
kommer att rösta för förslaget på de grunder, som af Frih:rr Raab
och Stael von Holstein blifvit anförda.
Frih. af Ugglas: Jag har af Hr Cederschiöld blifvit beskylld
för inkonseqvens och det torde förlåtas mig, om jag söker försvara
mig mot denna beskyllning. Hr Cederschiöld har sjelf medgifvit,
att valet af Ordf:de kunde upskjutas till en obestämd framlid, och
således den främste ledamofen af E. o. Ad. blifva Ordf.-de, samt
frågar mig, huru jag kan hafva något deremot, när jag ogillar
förslaget i sin helhet. Jag frågar, huru Hr Cederschiöld kan gilla
ett förslag, som gör något sådant möjligt, då Hr Cederschiöld vill
hafva val. Dessutom får jag fästa upmärksamheten på ytterligare
en annan inkonseqvens i detta förslag. Der står att Ordf:de skall
tillsättas genom val, men der står icke, huru stor pluralitet han
skall hafva. Det kan hända att inom Utsk. framslälles lika många
kandidater, som der finns ledamöter. Skall det i så fall lottas
dem emellan? äfven kan det hända att en person lyckas skaffa sig
röster inom Utsk. och alt han der blir satt till Ordfide, äfven om
alla St:n äro af annan tanke. Sådant är möjligt med detta förslag,
och så länge sådant är möjligt kan jag icke tillstyrka E. o.
Ad. att antaga det.
Hr Munck, Bror Gust. Reinh.: På samma sätt som
Frih. Stael von Holstein får äfven jag säga, att jag icke ämnar
följa Hr Bildt i hans bevisning; ej heller kan jag gilla hvad Gr.
Liljencrantz och Frih. af Ugglas yttrat,, utan jag får förena mig
med Gr. von Platen, Frib:rr Stael von Holstein och Baab samt
Den 13 December e. m.
673
Hr Cederschiöld; och i likhet med dem ämnar äfven jag rösta för
det nya förslaget.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr.: Föreg:de talare hafva
som skäl för afslag af Betänk:t anfört att R. o. Ad. här vore församladt
till följd af sjelfskrifvenheten. Jag anser det vara rättvist,
att i hvilket fall som helst val sker vid tillsättande af Utslcs
Ordf:de, och kommer således att rösta för del förslag, hvarigenom
sjelfskrifvenheten icke ligger till grund derför.
Hr von Seth, Joh. Aug.: Enl. min upfattning af discussionen
har Gr. Liljencrantz ansett, att ifrågav:de förslag till ändring
af 39 § Riksd.Ordn:n icke är af behofvet påkalladt; för mig tyckes
det såsom att Gr. Platen m. fl., tillräckligt med klara skäl
har bevisat det.
Vidare har man anfört, att svårighet alltid skulle upsla, att,
vid Riksdagars början, välja Ordf:de inom de särskilde Utskm,
innan deras ledamöter gjort sig tillräckligt kände; jag skulle dock
tro att blott sådana personer, sorn från föreg:de Riksdagar gjort
sig väl kända, borde komma i fråga till Utskotts-ledamöter och
att det då icke bör blifva svårt för hvarje Utskotts ledamöter att
inom sig sjelfva välja Ordf:de.
Af hvad, som för öfrigt å båda sidor blifvit sagdt, finnér jag
mig af min pligtkänsla så mycket mera upmanad att, såsom sann
patriot och af ren öfvertygelse, rösta för förslaget och anhåller
vördsammast att detta mitt instämmande måtte till prot:t få an
teeknas.
Hr Cederschiöld: Då jag medgifvit rigtigheten af Frih.
af Ugglas påstående att tiden icke vore bestämd, när första
valet skulle äga rum, har Hr Frih:n till mig ställt den frå
gan,
huru jag kunde gilla förslaget, när jag ville att val skulle
äga rum? Härpå får jag svara, att om, som Hr Frihm förutsatt,
Utsk. skulle vecka efter vecka upskjuta alt förrätta valet,
då således den främsta sf R. o. Adis ledamöter voro Utskis Ordf:de,
så anser jag, att indirekt eller tyst val försiggått och att vid ett
så beskaffadt val den främste ledamoten genom alla Utskotts-ledamöternes
röster vore utsedd till Ordfide; ty det är gifvet att om
en enda af Utslcs ledamöter icke önskade honom till Ordf:de, så
yrkade han på ett sådant val, som här är föreskrifvit. När han
således under tystnad får qvarsitta som Ordfide, så följer häraf, att
han innehar platsen med samtlige Utskotts-medlemmarnes bifall och
således på det för honom mest hedrande sätt. Om val skall äga
rum, så finns här äfven bestämdt, huru detta val skall tillgå,
nemi. med slutna sedlar. Jag kan icke heller finna, huru någon
tvekan kan upstå om hvem, som skall blifva Ordfide, ty när val
sker medelst slutna sedlar, måste ju den blifva Ordfide, som får
de flesta rösterna.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Här har blifvit talat om
konseqvens i R. o. Adis beslut. Jag ber att få draga en konseqvens
080
Den 13 December e. m.
af en föregrde tilldragelse bitr i afton. R. o. Ad. har genom ett
förut fattadt beslut befriat ett annat Stånd från ett förmyndareskap,
som länge funnits öfver detta Stånd. Konungen bar nemi. det
förmyndareskap för BondeSt. alt Han tillsätter dess Sekret. Detta
har R. o. Ad. ansett lämpligt att vid detta tillfälle borttaga, men
det tyckes som om konseqvensen fordrade att på samma gång borttaga
det förmynderskap som R. o. Ad. utöfvat inom 0tsk.
Hr Stjernsvärd: Åtskilliga talare, som här yttrat sig för
afslag af den ifrågav.-de grundlags-förändringen hafva till stöd för
denna sin åsigt anfört Itonsetjvensen. Detta ger mig anledn. att
erinra om det förslag, som vid 1851 års Riksdag lill förändring
j representations-sfltlet upgjordes af Gr. Lagerbjelke, och öfver
hvilket Ii. St:r fattade beslut förliden Riksdag, då äfven den ändring
i 39 § liiksd.Ordnm föreslogs alt ledamöter i Utsk. skulle
äga att genom val inom sig utse Ordf:de. Om jag icke för mycket
bedrar mig, så yttrade sig för detta förslag äfven Gr. Liljencrantz,
Ilr Bildt och Frih. af Ugglas. Jag tror att i fullkomlig
konseqvens med detta deras förfarande hade deras yttrande i afton
bort blifva motsatsen mot hvad de varit. För öfrigt får jag förklara,
att jag tänker votera Ja, på de skäl som blifvit anförda af
IIr Cederschiöld och af dem, som yrkat bifall till förslaget.
Hr B ra k e 1, Mauritz Gust.: Det kan icke nekas att R. o. Ad.
är det förnämsta Ståndet icke allenast till följd af sina minnen utan
äfven till följd af grundlagens bud. Vid alla tillfällen, när Ständerna
sammanti äda på Rikssalen för R. o. Ad:s Ordf:de, Landtm, ordet för dem,
när Ständerna samlats i Utsk. så har hittills R o. Ad:s äldste ledamot
fört ordet och sålunda lärer del också hädanefter förblifva, så länge
vår representation förbi i fver indelad i Stånd. Jag för min del kan
icke finna annat än att, om man upoffrade denna rättighet, det
vöre ett erkännande, alt man icke vore fullt och bäst vuxen densamma.
Jag hade icke trott alt en person som känner med sig
att han kan fylla ett kall, sjelfmant aflägger denna sin rättighet
och öfverlemna:- åt slumpen att bestämma, hvem som skall fylla
detta kall. Jag anser honom åtminstone icke vara värdig att hädanefter
sådant kall bekläda och långt från att vinna popularitet
hos de andra St:n genom att bifalla detta förslag, tror jag tvärtom,
att R. o. Ad. skulle nedsätta sin egen värdighet. Äfven tror jag,
mine Hrr, att de icke mera, och detta med rätta, skulle anse oss
värdige att vara Ordfide i blifvande Riksdagars Utsk. Jag för
min del kan icke annat än rösta för afslag af det nu hvilande
förslaget.
Hr Bildt: Då den talare, som upträdde näst före den siste
värde talaren, lade stor vigt pä att icke allenast jag utan äfven
andra talare gjort oss skyldiga lill inkonseqvens derigenom att vi
röstade för Gr. Lagerbjelkes representations-förslag vid sisth Riksdag,
oaktadt efter detta förslag Utsk. skulle välja sina OrdLde, så
anhåller jag, för att freda mig och dessa IIrr från denna beskyll
-
Den 13 December e. m.
fiSl
ning, på hvilken man tyckes lägga stor vigt, få fästa upmärksamheten
på att jag för en stund sedan yttrade, att R. o. Ad. borde
i konseqvens med det beslut, som R. o. Ad. fattade vid 1850 och
1851 års Riksdag bifalla den ifrågav:de förändringen om BondeSt:s
Sekret:s tillsättande och att jag på samma grund yrkade att
R. o. Ad. i konseqvens med de beslut R. o. Ad. och PresteSt.
fattade förliden Riksdag, äfven nu måtte afslå detta förslag som
hvarken är nyttigt eller nödvändigt. Jag får med afseende på den
förmenta inkonseqvensen fästa Hr Stjernsvärds upmärksambet på
att det var under förutsättning att representationen skulle ombildas
på sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit som jag röstade för denna g om
tillsättningen af Utsk:s Ordf:de, som likväl ej gällde andra än de
särskildta, utan afseende å Stånd sammansatta, Utsk:n. Om sjelfskrifven
heten är borta och val kommer att ske inom R. o. Ad.,
så är också det ena en gifven följd af det andra, men så länge vi
utöfva vår representations-rätt, på grund af sjelfskrifvenheten, så
länge bör ock den derigenom erkända bördsrätlen vara gällande,
om inga olägenheter upsla till förfång för det allmänna och i detta
fall med ännu mera skäl gälla, när endast fördelar derigenom
vinnas.
Frih. Raab, Garl Adam: Jag förstår icke egentligen, hvad
den siste värde talaren menar med sin konseqvens. På den grund
att St:t förut har beslutat, att BondeSt:s Sekret, borde af BondeSt.
utses och på den grund att R. o. Ad. förut har afslagit tillsättandet
af Utsk:s Ordf:de genom val inom Utsk., så påstår man att
R. o. Ad. jemnt borde göra på samma sätt för konseqvensens skull.
Denna bevisning tyckes mig vara origtig; ty derhän kan man aldrig
komma genom någon konseqvens. För öfrigt tager jag mig
friheten att fästa upmärksamheten på en sak. Vi tala om att vi
representera börden på detta rum, det är en sanning, vi hafva
kommit hit genom vår börd, men när vi genom börden äro kallade
till denna ständer-församling, så hemställer jag till Hrr:ne, om
icke just härigenom börden inom Ständerna borde vara uphäfven
och förtjensten få inträde.
Jag kan således icke förstå, hvad det ligger för paraderi i att
man inom Utsk. väljer till Ordf:de. Visserligen har en talare,
Frih. af Ugglas, sagt att under parti-strider, då sinnesstämningen
är uprörd, kan det hända att hvarje Stånd väljer Ordf:de inom
sitt eget Stånd. Nå! låt så vara att de välja hvar inom sitt Stånd,
då får vi fyra personer, hvilka sinsemellan kunna lotta. Deraf
följer ovilkorligen att vi få en UtskottsOrdf:de och att den omtalade
faran af partier i denna delen icke är någon. Sedermera har
en annan talare, Gr. Liljencrantz sagt, att det icke finnes någon
förargelse inom de andra St:n öfver att R. o. Ad., i följd af grundlagens
bud intager Ordffde-platsen inom Utslcn. Det kan Gr. Liljencrantz
icke veta, om man skall i det offentliga draga någon
slutsats, så måste det vara tvertoro. Alt man icke kan ställa till
opposition mot grundlagens bud, det tyckes vara gifvet och klart.
Men nog tyckes det många gånger då man ser en Ordf:de, som
682
Den 13 December e. m.
icke är skicklig nog att bestrida sin plats, väcka förargelse inom
Utsk., att denne unge, i Riksdags-ärendena oerfarne man skall
bestrida Ordf:de-platsen. Jag tager mig friheten att yrka bifall
till förslaget.
Hr Stjernsvärd: Hr Bildt bar sagt att Gr. Lagerbjelkes
omordade förslag innehöll att sjelfskrifvenheten skulle uphöra, och
att det var under dessa omständigheter, 'sorn han ingenting hade
emot, att Utskrn sjelfve valde sina Ordf:de. Enl. min upfattning
af detta förslag, innehöll det ingalunda att sjelfskrifvenheten skulle
uphöra, men väl gifvas en mindre utsträckning än nu är fallet.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Här har nu under loppet af
mångaRiksdagar ständigt varit tal omförändring i representationssättet.
Ålla hafva med en mun instämt i att det närvide vore olämpligt, men
när något specielt förslag förekommit, har det alltid svarats: »det
duger icke.» Enda sättet att på fredlig och lugn väg kunna åstadkomma
något sådant, är att skillnaden mellan St:n så småningom
utplånades. Detta vore ett litet steg på denna bana och derigenom
tror jag att den framdeles skulle alldeles försvinna och slutligen
en förändring åstadkommas utan skada för samhället. Jag tillstyrker
bifall till förslaget.
Wånga ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Stael von Holstein: Då sjelfskrifvenheten kommit
på tal, tager jag mig friheten erinra 11. o. Ad., hurusom Ståndet
1844 nästan enhälligt beslöt, att afsäga sig sin sjelfskrifvenhet
såsom Stånd. Att detta sedermera icke kommit till någon verkställighet,
härleder sig af att alla de representations-förslag, som blifvit
framlagda, af Ståndet blifvit förkastade. Men när man en gång
ansett sjelfskrifvenheten böra såsom Stånd försvinna, så är det
minsta man kan göra att afsäga den i ett så specielt fall som
delta.
Hr Hjerta, Lars: Jag har blott begärt ordet, för att få
yttra, att jag icke kan förstå följdrigtigheten i den slutsats, som
Hr Bildt dragit från R. o. Ad:s sjelfskrifvenhet. E. o, Ad. representerar
vid Riksdagen till följd af sin börd, men R. o. Ad. utgör
derigenom blott ett Stånd af fyra. Detta Stånd är kordineradt
med de andra St:n och inget Stånd är subordineradt under da
öfriga. Således kan, enl. mitt förmenande, en sådan slutföljd som
den Hr Bildt dragit, icke vara rigtigt logisk. R. o. Ad. torde
ursäkta mig, det är icke min mening att säga något stötande, om
jag fäster upmärksamheten på, huru denna fråga bedömmes af allmänna
tänkesättet. Man anmärker der nemi. att det nuv:de sättet
att tillsätta Ordf:de-platserna inom Utskrn icke är något, som rör
R. o. Ad:s intresse på det hela, utan egentligen blott intresset
hos de personer, som sitta på de första Grefve- eller Friherrebänkarne,
och att således R. o. Ad. samfälldt icke skulle afsäga
sig någon af sina rättigheter genom att detta rättades, helst tro
-
Den 13 December e. m.
f>83
ligen rösterna lika ofta skulle falla pä någon af R. o. Ad:s ledamöter
som på någon af de andra St:n. En stor del af Ståndet
som nu är alldeles utesluten från Ordf:de-platserna, nemi. alla de
lägre numrorna skulle således vinna, men ej förlora på förändringen.
Så tror jag att denna fråga bör betraktas, men det är visserligen
icke passande att åberopa allmänna rösten utom ett Stånd,
då det finnes ett så stort antal uplyste personer här, som kunna
bedömma det. Det torde blott tillåtas mig nämna, att jag tror, att
hvar och en äfven inom detta Stånd är öfvertygad, att det inom
hela den öfriga nationen nästan icke finnes mera än en röst ang:de
den
Gr. Liljencrantz: Jag får för min del också förklara den
siste värde talaren, att det ingalunda är för att säga en ohöflighet,
som jag nu ber att få uptaga en del af hans sista yttrande. Han
försäkrar R. o. Ad. att det allmänna omdömet är att Adeln borde
afstå från sin nu ifrågav:de rättighet, hvarjemte han tilläde att
denna angelägenhet ingalunda rörer Adelns, utan egentligen deras
sorn sitta på Grefve- och Friherre-bänkarne. Man skulle visserligen
med skäl kunna framställa den mycket simpla frågan till den
siste värde talaren, huru han vet det? men denna fråga skulle
kanske synas onödig, ehuru den vore rigtig och på sitt rätta ställe.
Jag finner en ganska naturlig förklarings-grund deri att talaren,
som under en stor del af sin lefnad befattat sig med att förklara,
hvad som är det allmänna omdömet, dermed blifvit så införlifvad,
att han icke kunnat underlåta att tala derom vid ett så högtidligt
tillfälle som detta. Hvad åter beträffar sjelfva saken, så får jag
erinra att den sisto värde talaren sjelf helt nyligen Iemnat prof
af, hvad som föröfrigt torde stå hvilken Adelsman som sådant eftertraktar,
öppet, huru man innehar plats på Grefve- och Friherrebänkarne,
hvarigenom man alltså äfven som Adelsman kan förvärfva
den stora företrädesrätten att vara Ordfide i Utsk. Detta
kan således icke vara något skäl och jag är fullt och fast öfvertygad
att det icke torde finnas någon af detta husets medlemmar
som biter på den kroken.
Hr Brakel: Jag är öfvertygad att detta förslag kommer att
falla och att det kommer att falla med stor pluralitet, men jag
anhåller blott om att med några ord få påpeka den brist på konseqvens
som finnes i de föreslagna grundlagsförändringarne. Const,-  Utsk. har föreslagit att Ordfide skall väljas när Ständerna komma
tillsamman i Utsk., straxt derefter kommer förslaget om RiksStms
sammanträde för gemensamma öfverläggningar i vigtigare ämnen
och der står: »St:n vare medgifvet att på ett rum till gemensam
öfverläggning rörande allmän, vid Riksdagen under handläggning
varande fråga sammanträda, likväl utan rättighet att der besluta;
och före dervid Landtm, ordet. Hvad är det för en konseqvens i
dessa båda förslag? Skall man vid det ena gemensamma sammanträdet
välja Ordfide och vid det andra Landtm, vara sjelfskrifven
Ordfide ?»
684
Den 13 December e. m.
Hr Hjerta: Jag skall icke vidröra hvad Gr. Liljencrantz
anfört om mig personligen, men hvad det angår att jag vid en af
de föreg:de Riksdagarne sutit på en af de första Grefve-bänkarne,
så är det möjligt att det väckt samma känslor, som man vet en
gång hafva gifvit sig luft i det yttrandet: »Hvad skall Saul göra
bland profeterne?» Jag vili' blott hafva den äran att berigtiga det
sätt, hvarpå Gr. Liljencrantz uptagit ett annat yttrande. Jag har
nemi. icke försäkrat B. o. Ad. om, hvad som kunde vara allmänna
omdömet utom detta hus, utan jag har endast vädjat till Ståndet
sjelf hvad det kunde anse detta omdöme vara. Jag har således
icke gått grannlagenheten i detta yttrande för när, och hoppas, att
man icke kan säga, att jag någonsin gjort det inom detta hus.
Efter det öfverläggningen härmed ansetts fulländad, hémstållde
Hr Gr. o. Landtm, först om R. o. Ad. behagade antaga nu ifrågavar:de
förslag, dervid svaren utföllo med blandade Ja och Nej, och
sedermera propos. till förkastande af detta förslag framställdes,
ropades starka Ja, blandade med många Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han ansåg den sednast gjorda propos:n besvarad
med öfvervägande Ja.
Frih. Raab, Adam, Ckristian, begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som antager det i Const.UtsIcs Mern. N:o 2 under N:o
12 framställda förslag lill ändring i 39 § Riksd.Ordnln, ang:de
val af Ordbde i Utskott och andra R Stms delegationer, röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde förslag af R. o. Ad. förkastadt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 52.
Nej — 90.
Hr Råfelt, Anton: Jag enhåller att få till prot:t anmäla
min reservation.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., i anseende till
den redan långt framskridna tiden, behagade till nästa plenum
upskjuta pröfningen af de öfriga uti Const.UtsIcs förevar:de Mern.
anmälde hvilande förslag till grundlags-lörändring; hvilket bifölls.
Anmäldes och lades på bbrdet nedannämnde från Utslcn inkomne
Utlåt, och Mern.; nemi. från
Lag Utskottet v
N:o 5, i anledn. af verkställd granskning af R. Stms Just.-  Ombudsmans embets-förvaltning från sednaste till innevar:de Riksmötes
början;
Den 17 December. 685
RiddarhusUlskollel:
N:o 3, ang:de Hr Brakels motion om utseende af R. o. Ad:s
Elektorer samfäldt in pleno; och
N:o 4, ang:de Hr Brakels motion om Hemliga Utsk:s väljande
genom direkta val.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på natten.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Onsdagen den 17 December 1856.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. pieni-prot. för d. 29 sisth Nov. f. och e. m.
Enär Frih. af Ugglas, Curt Guslaf, under gårdagen blifvit i
nåder utnämnd till SlatsRåd, samt till följd deraf, jemlikt 41 §
Kiksd.Ordmn samt 18 § Riddarb.Ordnm, uphört att vara ledamot
af Const.Utsk., samt Elektor, anmodade Hr Gr. o. Landtm, dels
Hrr Elektorer att sammanträda för att i st. f. Frih. af Ugglas utse
en ledamot i nämnde Utskott, dels Hrr Bänkmän att sammanträda
till val af en Elektor i bemälde Friherres ställe.
Fortsattes pröfningen af de i Const.UtsIcs Mern. N:o 2 anmäldle
förslag till ändring i grundlagarne; och förekommo härvid:
punkten N:o 13, innehållande förslag lill tillägg i 4 6 §
Riksd.Ordnm, ung:de sammanträde af RiltsSltn för gemensamma
öfverläggningar, äfvensom, i sammanhang dermed till ändring i
110 § Reg.F.n samt A8 och 78 §§ Riksd.Ordn:h ;
punkten N:o 14, innehållande förslag lill ändring i 68 §
Riksd Ordn:n, ang:de tiden för Revisorernc af Statsverkets, Ban
kens
och Riksg:sKont:s tillstånd, styrelse och förvaltning ; samt
punkten N:o 15, innehållande förslag lill tillägg i i09 §
Reg.F-.n och 80 § Riksd.Ordn:n, ang:de upskof i Riksdag.
It. o. Ad. antog de i förenämnde punkter uptagne förslag.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
LagUtsk:s d. 13 dennes e. m. på bordet lagda Utlåt. N:o 5, i an
-
686
Den 1 7 December.
ledn. af verkställd granskning af R. St:rs Just.Ombudsmans embetsförvaltning
från sednaste till innev:de Riksmötes början.
Föredrogs ånyo RiddarhusCtsk. d. 29 sistl. Nov. och d. 10
dennes på bordet lagda Mern. N:o 2, ang:de särskild tryckning af
RiddarhusUtsk:s Mern. och handlingar.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det förslag, som af RiddarhusUtsk.
blifvit afgifvit, är i min tanke ganska godt och ändamålsenligt,
men deri finnes en detalj-bestämmelse, hvars behöflighet
jag ej rätt kunnat fatta, nemi. att uplagan af Bihanget till R. o.
Adis prot. skulle beslå af 700 exemplar. Af R. o. Ad:s Prof.
tryckas nemi. endast 500 exemplar Nu har R. o. Ad. onekligen
rättighet att stadga, huruvida de handlingar, hvilka blifvit föreslagna
att intagas i Bihanget, skola inflyta i sjelfva profit eller i
ett bihang dertill, hvilket kostar ungefär lika mycket, så att summan
af riksdags-kostnaderne genom antagandet af det sednare sättet
icke i någon väsendtlig mån förökas; men jag kan icke inse,
hvarföre antalet af bibangen skall vara större än antalet af sjelfva
profin; ty den ledamot, som på förhand uttagit sitt exemplar af
Bihanget, behöfver väl icke ett nytt exemplar deraf, då han sedermera
uttager protokolls-exemplaret. Man torde möjligen säga, att
det ej skulle möta någon svårighet att få den ökade kostnaden för
den större uplagan af Bihanget betäckt af riksdags-kostnadsmedlen,
enär det är Riksg:sKont:s åliggande att betala riksdags-kostnaderne
för allt som rörer R. St:r gemensamt; men om det faller ett Riksstånd
in att för sin beqvämlighet eller någon annan orsak göra
onödiga kostnader, så är jag icke rätt säker, huruvida detta Stånd
kan med fog påstå, att denna ökade kostnad skall af riksdagskostnadsmedlen
bestridas. Jag vågar derföre anhålla om återremiss
af Mem:t, på det att Utsk. måtte taga saken i ytterligare öfvervägande,
så vida icke någon af Utsk:s tillstädesvarande ledamöter
kan nöjaktigt redogöra för anlednm till det ifrågavar:de
förslaget.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Orsaken, hvar
före
uplagan af Bihanget föreslogs att bestå af 700 exemplar, var
den, att Utsk. ansåg, att det skulle komma att åtgå flere exemplar
af Bihanget än af profin. Jag för min del anser likväl 500 exemplar
af Bihanget göra alldeles tillfyllest och anhåller således om
bifall till Utsk:s förslag med den förändring, att siffran 700 utbytes
emot 500.
Frih. Cederström, Rudolf: Det är med sann tillfreds
ställelse
jag emottagit RiddarhusUtsk:s ifrågav:de Mern.; ty så väl
för mig som för hvar och en af R. o. Ad:s öfrige ledamöter har
det utan tvifvel icke sällan varit ganska svårt att kunna, såsom
sig borde, följa RiddarbusUtsk:s hittills endast skriftligen, men ej
i tryck oss delgifna framställningar, hvilken svårighet skulle för
Den 1 7 Decernber.
framtiden undanrödjas, om Utsk:s Utlåtin trycktes och till R. o.
Adis medlemmar utdelades. Ehuru jag således fullkomligen erkänner
förslagets verkliga nytta, bör jag dock medgifva, att Gr. Lagerbjelke
i sin nyss gjorda framställning har så till vida rätt, som
det möjligtvis skulle kunna förefalla de öfriga St:n i någon mån
främmande, att R. o. Ad. förutsätter, att det allmänna skulle betala
en större kostnad för dessa Ut!åt:ns tryckning, än hittills ifrågakommit,
nemi. i sammanhang med våra prot:r. En värd ledamot
af Höglofl. RiddarhusUtsk., Hr von Francken, har jemväl förklarat
sin enskilda mening vara, att antalet af Bihangs-exemplaren kunde,
utan skada, nedsättas från 700 till det af Utsk. föreslagna belopp,
500, hvilket antal, äfven i min tanke, synes vara tillräckligt. Då
någon annan anmärkn. emot förslaget icke blifvit gjord, torde frågan
nu genast kunna afgöras och en återremiss undvikas, sålunda
att R. o. Ad. bi folie Utskis hemställan med den förändring, som
blifvit föreslagen. Blott en liten modifikation af uttrycken ville
jag härvid förorda. Ty som det skulle kunna hända, att R. o. Ad.
framdeles beslöte höja antalet af protokolls-exemplaren, torde det
måhända vara mindre lämpligt att för Bihangs-exemplarens belopp
fastställa en viss siffra, oberoende af de förstnämnda exemplarens
antal, som nu tillfälligtvis utgör siffran 500. Jag får derföre föreslå,
att. 11. o. Ad. behagade bifalla RiddarhusUtskis Utlåt., med
den förändring, att orden »till ett antal af 700 exemplar» utbytas
emot orden »till ett antal exemplar lika med antalet exemplar af
Ståndets prot.»
Hr Ribbing, Arvid: Hr von Francken har uplyst, att
Utsk. ansett, att det skulle komma att åtgå flere exemplar af Bihanget
än af prot:n, men icke, hvarföre Utsk. så ansett. Förmodligen
har Utsk. haft något skäl dertill, och jag skulle derföre önska,
att Utlåt, i detta fall blefve mera fullständigt. Om verkligen
skäl till förslaget finnes, tror jag att man ej bör sätta sig deremot,
enär omkostnaden för det ökade antalet torde vara ganska
obetydlig.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herman: Orsaken, hvarföre Utsk.
tillstyrkt, att Bihangs-uplagam skulle blifva 200 exemplar större
än protokolls-uplagan, är den, att antalet af R. o. Adis under loppet
af Riksdagen närvarande ledamöter är större, än antalet af
dem, som sedermera uttaga sina protokolls-exemplar. Men som jag
i allt fall anser 500 exemplar af båda uplagorna göra tillfyllest,
har jag ingenting emot Frih. Cederströms förslag.
Gr. Lagerbjelke: Att R. o. Ad:s ledamöter under en Riksdag
stundom äro fulltaligare än de ledamöter, hvilka uttaga sina
protokolls-exemplar, inverkar i detta fall icke på sjelfva saken, ty
man måste ändock låta trycka så mångå exemplar af protm, att
alla de af R. o. Adis medlemmar, hvilka uttagit pollet, kunna erhålla
hvar och en sitt exemplar. Då nu tvänne af RiddarhusUtskis
ledamöter uplyst, att något bättre skäl, än det nyssnämnda, icke
688
Den 17 December.
ligger till grund för förslaget, anliäller jag att, med frånträdande
af mitt yrkande å återremiss, få förena mig med Frih. Cederström.
Sedan härefter äfven Hr von Francken instämt i Frih. Cederströms
förslag, blef RiddarhusUtsk:s förevaride Mern. bifallet, med
den förändring, att, i stället för de i Utskis hemställan förekommande
orden: »till ett antal af 700 exemplar», infördes orden:
»till ett antal exemplar lika med antalet af Ståndets prot.»
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
RiddarhusUtsk:s nedannämnde d. 13 dennes e. m. på bordet lagda
Mern.
N:o 3, ang:de Hr Brakels motion om utseende af K. o. Ad:s
Elektorer samfäldt in pleno; och
N:o 4, ang:de Ilr Brakels motion om Hemliga Utsk:s väljande
genom direkta val.
Hr Tersmeden, Nils: Jag anhåller att få afsäga mig min
plats såsom en af R. o. Adis Elektorer, men ändock varda vid
min riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Bänkmän att utse en Elektor i st. f. Hr Tersmeden.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne
Mern. och Ltlut:n, nemi. från
SlatsUtskotlel:
N:o 14, med återlemnande af Riksdagsfullmäktigen Nils Svenssons
från Christianstads län, motion om beslutande af en underd.
skrifvelse, rörande dels lindring i de reservskjuts-skyldiges åliggande
att befordra paketposten, dels förbindelse för Poslmästarne
med de särskilda stalionerne att tillhandahålla postiljonen förteckningar
å paketernes och varornes tyngd;
N:o 15, med återlemnande af Riksdags-fullmäktigen J. E.
Rutströms motion, ang:de förändring af den för Wester- och Norrbottens
län d. 23 Aug. 1773, utfärdade skattläggnings method;
N:o 16, ang:de medels anvisande till vestra och södra Jernvägs-stambanornas
fortsättning efter 1857 års ingång;
N:o 17, i anledn. af återremiss å det ang:de godtgörande af
Hr Landtmis och Hrr Talmåns ökade riksdags-kostnader afgifna
Mern. N:o 9.
BevillninijsUlskollet:
N;o 1, om antagande af 3 Kanslister utöfver den i Itiksd.-  Ordmns 24 § bestämda Kansli-personal; i
N:o 2, om återlemnande af vice Talmannen Anders Anderssons
inom BondeSt. väckta motion rörande bränvihs-skaltens anslående
till jernvägars anläggning;
N:o
Deti 17 Decemb er.
N:o 3, om återlemnande af Gustaf Larssons från Stockholms
län inom BondeSt. väckta motion, atsg:de användande af en del
utaf bränvins-skatten till do lägre undervisnings-verkens och folkskolornas
behof;
N:o 4, om återlemnande af en utaf Frih. von Saltza, Philip,
bos It. o. Ad. väckt motion.
Hanhol!Isltollel ,•
N:o 5, öfver väckt motion om anställande af laga undersökning
i vissa af Bankens Styrelse behandlade mål;
M:o 6, I fråga om eftergift af öfverränta å 2:tie hos LåneKontoret
i Götheborg uptagne HandelsDiskontlån; samt
N:o 7, i fråga om afskrifning af åtskilliga från LåneKontoret
i Götheborg utgifna Diskontlån, äfvensom af derstädes balanserade
öfverräntor å dylika lån.
Då härefter Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att några ytterligare
ärender icke f. n. hade inkommit till föredragning, men att
propos. till R. o. Ad:s åtskiljande ej kunde framstöilas emedan en
of Konungens Rådgifvare anmält det han skulle ankomma för alt
aflemna K. Proposjr, anmälde sig' och yttrade
Gr. Frölich, David; Lycklig att påträffa ett ögonblick,
•då R. o. Ad:s upmärksambet icke är fästad vid något annat större
föremål, ber jag att få upläsa ett något långt anförande. Olyckligtvis
har jag icke kunnat göra det kortare, enär det rörer det
dokument, jag nu har i handen och hvilket, som Hrr:ne se, äger
en temlig vidlyftighet. Dokumentet är det af särskilda komiterade
afgifna underd. Betänk. ang:de inrättandet af ett statistiskt embetsverk,
hvarom K. M. äfven till R. St:r aflåtit Nåd. Propos.
Den härefter af Gr. Frölich började upläsningen af ett skriftligt
anförande, afbröts genom ankomsten af Hr StatsRådet m. m.
Nils Fredrik Wallenslécn, som å K. M:s höga vägnar aflemnade 7
Dess Nåd. Propos:r och en Dess Nåd. Skrifvelse till R. St:r.
Sedan Hr StatsRådet blifvit utbeledsagad, fortsatte Gr. Frölich
upläsningen af förenämnde skriftliga anförande, hvilket var af följande
innehåll:
Til! StatsOtsk. remitterades redan d. 15 i November månad
K. M:s Nåd. Propos. om inrättande af ett statistiskt embetsverk,
hvarförinnan till utdelning bland Slånds-ledamöter blifvit vid Riksdagens
början öfverlemnadt ett underd. Betänk, och förslag, resultatet
af den i Nåder tillförordnade Komitén, på icke mindre, inclusive
a 1 lega ter, än 35 ark. Man kan med skäl fråga: hur många
bland representationen hafva gjort sig mödan genomläsa detta digra
opus? Likväl är det detta hvarpå Konungen af Statsrådet, utan den
ringaste skiljaktiga mening bland dess medlemmar, deraf också den
föredragande sjelf varit på sistone Ordf:de i Komitén, fått underd.
tillstyrkan till bifall, och den Nåd. Propos:n visar att Komiténs
förslag i allo blifvit godkändt. Icke dessmindre fördristar jag mig
att dervid göra några anmärkn:r, för hvilka så väl på detta rum
II. II. 44
690
Den 17 December.
som i StatsUtsk. torde bli svårt att få gehör, förnämligast derföre
att endast få lära på förhand fördjupat sig i ett ämne, som ansetts
fordra så pompösa parafernalier och torde derföre vara benägna att
låta vid förslaget bero. För min del kan jag det ieke, emedan
då Komitén haft den godheten i sin historik öfver frågan, omnämna,
att jag redan 1844 på detta rum vackt motion om en
statistisk Byrå, och omständigheterna så fogat, att, i afseende på
sjelfva saken ingen annan eller bättre organism kunnat påfinnas
än den Belgiska, som äfven jag lagt till grund för mitt förkastade
förslag, oaktadt Komitén funnit nödigt förse en af dess ledamöter
med respengar för att utomlands samla erfarenhet och möjligen
utfinna en annan bättre typ, så är det klart att jag bordt följa
saken och Komiténs förhandlingar med en viss granskande upmärksamhet.
Denna föranledde mig att redan under förra Ordfrden, framlidne
Baron Skogmans, lifstid, tidigt först hos honom och sedermera
på hans tillstyrkan hos Chefen för InrikesDepart. hemställa, oro
icke med de rundliga medel som R. St:r redan anslagit, nemi.
10,000 R:dr b:ko, en sådan Byrå som den Belgiska, gtenast skulle
kunna organiseras, så att något resultat af experimentet kunde
framläggas vid denna Riksdag. Skälet till afslag, som af 2:ne andra
Statsrådets medlemmar äfven mig lemnades, var: att Ständerna
blott begärt en undersökning och icke en Byrå, äfvenså att redan
beslut voro fattadt att en af ledamöterna skulle företaga utländsk
resa. Jag ämnar icke här företaga en allmän kritik af Betänlct.
Yore detta mitt ändamål, så ålåg mig i första rummet uttala mitt
omdöme om icke mindre arbetets rikhaltighet än om den vidsträckta
upfattning, hvarunder synbarligen enskilda Komité-ledamöter med
all den lärdomsglans hvarmed Universitets-medlemmar älska att
uttrycka sig, hafva trott sig böra pryda detta deras aggregat af
föregående, hvar för sig utarbetade delar. Jag har icke varit i
stånd ännu få se sjelfva prot:t, som lärer vara deponeradt i RiksArkivet;
men jag tror mig kunna sluta af sjelfva upställningen att
Betänk:t fått denna digra form genom nyss vidrörde behandling.
Hade Komitén i stället, efter att genom skriftvexling eller anlitande
af våra diplomatiska agenter inhämtat hvad som nu måste
anses för en hvilande fråga, nemi. om typen för organisationen,
så hade troligen då som nu, men utan tidspillan den Belgiska typen,
hvartill jag redan 1844 haft den äran furnera authentika
tryckta upgifter, blifvit lagd till grund och discussionen hvälft
sig om vidare utvecklingen deraf och om tillämpningen till våra
Svenska förhållanden. Hemmavarande ledamöter hade då knappt
fått tid att utarbeta en Öfversigt af den officiella Statistikens särskilda
grenar, som ensam på 151 sidor i qvart nu fyller Betänk:t
med onekligen rätt intressanta detaljer, men som Komitén sjelf,
när den nalkats den praktiska lösningen af sitt updrag, funnit
böra uteslutas ur Riksstatistiken. Deruti handlade den ganska
visliga, emedan jag föreställer mig att R. St:r aldrig menat, då de
biföllo förslaget om en statistisk byrå, att få geografi, topografi,
geognosi och naturalhistoria såsom föremål för de tabellariska
Den l 7 December.
691
och ständigt förnyade meddelanden, som en praktiskt nyttig statistisk
central-anstalt bör i främsta rummet afse rörande befolkning,
handel, industri, åkerbruk och finanser. Allt det öfriga ville vät
R. St:r att man skulle söka i lärda monografier. Händelsen har
likväl velat att de nu fått det i Komiténs lärda förberedelse; naturligtvis
icke såsom ett verk till hvilket man kunde fly för alt
få uplysningar, men deremot sona ett, i sig sjelf högst intressant
opus operatum, vittnande om icke mindre vidtomfattande lärdom,
här i landet till finnandes, än om den ofantliga utsträckning, till
hvilken statslyxen arbetat sig upp i ett visst afseende, jag menar
i skrifveri och synnerligen officiella underd. Betanien till K. BI.
Af all statslyx torde denna vara den mest umbärliga, och
äfvensom den är icke allenast kostsam, ledande till tidsutdrägt och
dertill högst tråkig att följa i spåren. Konungen och Hans StatsRåd
rådfråga troligen högst sällan dessa digra luntor som ingå
från alla Embetsverk, vanligtvis långt efter det behof varit att
inhämta speciella uplysningar, hvilka alltid anskaffas genom särskildta
Nåd. Skrifvelser, föranledande till särskilda underd. utlåtin
o. s. v. Från denna digression från förevaride ämne återgår jag
för att visa att om nyss antydde statslyx, härrörande från formen
i våra embetsverk, snart slår nationens begär efter ett friskare
statsskick för hufvudet och kräfver reform, så är den art deraf
som framträder när fråga väckes om att bilda ett nytt embetsverk,
väl en ganska naturlig följd af de gamla föråldrade statsformerna,
men dertill jemväl af desto mera försåtlig och farlig art, som statslyxens
prål ofta döljer, ej allenast det ofullständiga och ytliga i
sjelfva förslagets praktiska del utan äfven stundom tjenar till täckmantel
för det slags spekulationer på tjenster och höga anslag,
som Engelsmännen kalla Job's, ett ord som jag icke förmår försvenska.
Det torde nu fordras, efter denna inledning, som jag önskar
måtte ha framkallat upmärksamhet på sjelfva förslagets bedömande
ur mer än en synpunkt, att korteligen redogöra för dess tendens
och egentliga materia. Och torde jag först få upläsa från Betänk:t,
sidan 165, en kort notis om motionen år 1844 och orsaken hvarföre
R. St:r efter StatsUtsk:s tillstyrkande, afslog densamma.
Nu torde jag få påpeka orsaken hvarföre jag tror att föredragande
DeparUsChefen bordt fästa K. M:s och sina medbröders upmärksamhet
på den opinion 1844 års Ständer uttalat, att förslaget
om organisation af ett embetsverk likt det Belgiska och hvilket
jag redan anlvdt att Komitén sjelf {sidan 201) förklarat »hafva
tillvunnet sig eli allmänt erkännande för dess ändamålsenliga inrällning»
(sic) stod i sådant samband med den om Styrelseverkens
reorganisation att det borde pröfvas först i sammanhang dermed.
Icke dessmindre framträder nu den Nåd. Propos:n om statistiskt
embetsverk, någonting vida mer än en central-byrå; men hvar är
förslaget om reorganisation af Embetsverken ?
Det torde likväl vara nödvändigt att icke försumma något
tillfälle att praktiskt erinra Regeringen om skyldigheten att ändtligen
upfylla en önskan, som Ständerna så länge önskat. Låta
€92
Den 17 December.
de deremot den ena gängen efter den andra öfvertala sig1 stt ej
allena öka på löner åt gamla embetsverk med föråldrad, nära gagnlös
organism, utan jemväl att inrätta nya efter samma modell, sä'
är det påtagligt att de för alltid komma att bönfalla förgäfves.
Hvad nu specielt det nu föreslagna Nya Verket angår, så kan
jag icke fatta att det alls behöfver en sådan Chef med hög lön,
som egentligen bärledande sig från medeltidens begrepp, och det
deri ingredierande om militärisk subordination icke alls afser sednare
tiders klargjorda grundsats att i ali organism införa arbetets
fördelning så vidt den kan sträckas. Det är en tillfällighet som
alls icke behöfver efterapas från den Belgiska typen att den såsom
astronom förtjenta Mr Quetelet, Konung Leopolds intima vän, fått
sig lön anslagen såsom Chef. Han sade mig sjelf att denna utnämning
var en favör, att han pro forma sammankallar do från de
särskilde verken arbetande
är deras ensak i samråd med hvarann, under Ministerns goda minne,
hvilken sjelf presiderar när någon ny fråga upstår, att uprätta
sina tabeller, söka förbättra ständigt deras form r enlighet med
tidens fordringar. Det är le secretaire general, svarande mot
Expeditionschef i Depart:l hos oss, som emottager resultatet af do
i Byråen sammanträdande. Om man blott har i sigte sjelfva saken
eller ändamålet och icke detta är att skaffa löner och rang åt vissa
personer, så finner man lätt att hvad som här torde erfordras, är,
utom den förut organiserade TabellCommissionen, en ny embetsman
med Expedit:sSekret:s rang och vilkor, som uteslutande sysselsätter
sig med agricultur-statistiken, när det lärer vara förgäfves att vänta
få någon dermed bevandrad från LandtbruksÅkademien. Detta
måste vara en man med stor dertill endast egnad arbetsförmåga.
Ställer man nu en sådan under en Chef de Parade och icke låter
honom handla sjelfständigt eller ens få äran af hvad som blir gjordt,
så är bela denna i så måtto vigtigaste del af hela Byrån förfelad,
som detta fack har f. n. ingen hufvudman. Rundeliga förslagsanslag
till Ministerns disposition, för att allt som behofven framträda,
underlätta denna embetsmans arbeten, i den mån han uttänker
och föreslår dem böra It. St-r bevilja; men heldre än stora
löner i synnerhet under den långa förberedande tid innan primärrapporterna
från komunerna hinna inkomma, vore tjer.ligt blott
tillstyrka honorarier för ådagalagde prestanda. I särskild till StatsUtsk,
remitterad motion har jag upgifvit ett förslag huru dessa
primär-rapporter skulle kunna vinnas.
Jemföres nu med denna min vördsamma framställning hvad
Komitén föranledt K. M. att i Nåder föreslå, så finner man att
Komitén vidlyftigt ordat om hvad så väl statistiska Beredningen
skulle företaga sig, som hvad den egentliga Byråns embetsman
hade emot betingade löner att verkställa, då de förstnämnde blott
skulle erhålla 1 silfverspecie för hvarje sammanträde. Men att,
beträffande de förstnämnde, nödigt vore, att de upgifter som kommo
från redan existerande embetsverk, förändrades till annan form ocb
i synnerhet hvad handel och näringar beträffar i vecko-rapporter
och ständiga anteckningar, meddelades Byrån, i st. f. de årsberät
-
Des 1 7 December.
{.elser, som ifrån KommerceColhm ingå endast årligen för dess nyssförflutna.
Dertill fordrados måhända likväl särskildta kostnader,
som jag ej finnér vara tagna i beräkning. Vidare finnes, att ehuru
efter den gjorda afsöndringen af ämne för en officiel statistik, så
manga qvarstå att om meningen vore att i verkligheten få de
samma bearbetade på en så storartad plan, så behöfdes i st. f. en
Expedit:sSekret. minst fyra eller fem; men nu förefaller mig som
vore alla de ämnen, hvarmed CentralByråen skulle utarbeta, tillhandahålla
och utgifva Tabeller, endast skådorätter, helst det icke
uptäckes något annat tecken tili fördelning, organism eller tillräcklig
personal med löner, motsvarande påräknadt arbete, än att
Chefen, som är föredragande, skall ordna allt sådant efter hand.
Det vill med andra ord säga: f hans förmåga äfvensom i hans
godtycke ligger hela organisationen. För ett sådant resultat ser
jag icke att. R. St:r behöft änslå 10.000 Il:dr b:ko till en Komité.
Ej heller hade Komitén behöft skrifva mer än en kort underd.
framställning att K. M. täcktes utnämna den designerande Chefen.
Då detta mitt Mern. icke är en motion utan blott innefattar
mina oförgripliga anmärkmr, får jag öfverlemna åt Utsk. att sjelf
tillse på hvad sätt Konungens Nåd. Propos. af 11. St:r bör bemötas.
Detta anförande remitterades till StatsUtsk.
Föredrogos och begärdes på bordet K. M:s nedannämnde nyss
ankomne Nåd. Proposrr och Skrifvelse till R. Sl:r.
1:0 Nåd. Propos, angalo förändring i och tillägg till RiksAkten
af d. 6 Aug. 1815;
2:o Nåd. Skrifvelse, med öfverlemnande af up,gjorda förslag
till ej mindre lag, ang:de ordningen och vilkoren för utländsk
mans uptagande till Svensk medborgare, än ock stadga för Konungens
llegeringsRätt;
3:o Nåd. Propos., angrde lösen för den åt Korporalerne vid
indeldta Arméen och soldaterne vid Södermanlands Reg:te anslagna
aflönings-spanmål;
4:o Nåd. Propos, ang:de uplåtelse af vissa delar af Jönköpings
f. d. Fästnings område till Jönköpings stads disposition för ny
tomtreglering;
5:o Nåd, Propos., ar.g:de utbyte af indragna Militie-boställena
N:o 1 Steglinge och N:o 8 Plöninge vid Skånska HussarReg:tet
mot Höganäs stenkolsverks egande andelar i kronoskattehemmanen
N:o 1 .Westra Klappe och N:o 1 Östra Klappe i Malmöhus län;
6:o Nåd. Propos., ang:de pension från Allmänna IndragningsStaten
för Majoren M. L. Lessing;
7:o Nåd. Propos., ang:de pension åt förre Eeg:tsKommissarien
S. Grundal från Allm. Indragn:sStaten;
8:o Nåd. Propos., angrde förhöjning af förre Kronolänsmannens
i Leksands socken af Stora Kopparbergs län, Expeditionsfogden
E. Ilellebergs pension å Allm. IndragmsStaten.
Den 19 December.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då, enl. hvad erfarenheten
vid denna Riksdag gifvit vid handen, tvenne Suppleanter af R. o.
Ad. i Const.Utsk. icke gera tillfyllest, enär de genast vid Riksdagens
början blifvit inkallade till tjenstgöring i permitterade ledamöters
ställe, sä att för det närvar:de inga Suppleanter finnas att
tillgå vid ordinarie ledamots tillfälliga förfall; får jag anhålla, att
R. o. Ad. måtte besluta, att ytterligare tvenne Suppleanter i Const.-  Utsk. skola utses.
Uppå af Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf framställd propos.,
beslöt R. o. Ad. att 2:ne ytterligare Suppleanter i Const.Utsk.
borde af Ståndets Elektorer utses, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hr Elektorer att sammanträda till val af dessa Suppleanter.
il. R. o. Ad. ätskiljdes kl. ^ 12 på dagen.
In fidem protocolli
Alberl Alun eli.
Fredagen den 19 December 1856.
Plenum kl. 7 e. m.
Just. 3 prot.utdr. för d. 13 och 17 samt pleni-prot. för d. 1,
3 och 4 dennes, äfvensom för f. m. d. 6 dennes.
Öpnades Hrr Elektorers listor med val af Utskotts-ledamöter
och Suppleanter; och befunnos hafva blifvit utsedde uti
Consl.Utskoltel;
dels efter N:o 311, Frih. af Ugglas, Curt Gustaf;
till Ledamot:
N:o 243. Frih. von Roxendorff, Fullm. Hr Carleson, Edvard;
dels till ytterligare Suppleanter:
N:o 440. Hr Didron, Johan Herman, l:a Suppl.
N:ol092. Hr Leyonmarck, Evald Gustaf, 2:a Suppl.
BankoVlskoltel :
dels till Suppleant efter N:o 2230 Hr Hagströmer, Johan Jakob;
samt dels till ytterligare Suppleanter:
N:o 1582. Hr Steuch, Mathias.
N:o 087. Hr von Post, Carl Reinhold Axel.
N:o 1470. Hr Ulfhjelm, Fullm. Hr Knorring, Eric Oscar.
Den 19 December.
*95
Lagutskottet:
Till Suppleant efter N:o 313 Hr Drakenberg, Sten;
N:o 213. Frih. Armfelt, Magnus.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskott el:
Till Suppleant efter N:o 1741, Hr Wolffelt, Mauritz Constantin
:
N:o 380. Frih. von Schulzenheim, David Theodor.
RiddarliusUtshoUel:
dels efter N:o 2039 Hr von Troil, Fredrik Adolf,
till Ledamot:
N;o2107. flr Gustafsköld, Fullm. Hr von Troil, Fredrik
Adolf.
dels efter N:o 828, Hr Nisbeth, Carl Gustaf,
till Suppleant:
N:o 1988. IIr Adlersparre, Fullm. Hr Björnstjerna, Hoger.
Föredrogs K. M:s d. 17 dennes på bordet lagda Nåd. Propos.
till R. Sl:r, ang:de förändring och tillägg till RiksAkten af d. G
Aug. 1815.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att RiksAkten är ett af de ämnen
om hvilkas behandling icke särskildt i grundlagen var bestämdt,
■men som 34 § Riksd.Ordnrn medgaf R. Sl:r att remittera dylika
mål till antingen Allm. Besv.- och Ekon.Ctsk. eller något annat
förut tillsatt Utskott, och samtliga IliksSt:n vid en föreg:de Riksdag
år 1841 remitterat en dylik K. Propos., som den nu förev:de,
till Const.Utsk., som deröfver afgaf Utlåt., finge Hr Gr. o. Landtm,
hemställa om R. o. Ad. behagade remittera äfven denna Nåd. Propos.
till Const.Utsk.
Ropades Ja.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Närmast på föredragningslistan
står K. M:s Nåd. Skrifvelse till R. St:r, med öfverlemnande af
upgjorda förslag till ej mindre lag, ang:de ordningen och vilkoren
för utländsk mans uptagande till Svensk medborgare, än ock stadga
för Konungens RegeringsRätt. Då nu K. M. icke i denna Skrifvelse
på samma sätt som i den föreg:de af Landtm, anmälda, gör
någon Propos., utan uttryckligen förklarat att det endast är en
Skrifvelse, så anhåller jag vördsamt att densamma måtte blifva
hvilande och icke företages förr än Const.Utsk:s Betänk., med upgift
på ännu hvilande förslag till grundlags-förändringar ankommit
till Ståndet, i hvilket Betänk, just' dessa förslag till grundlagsförändringar
äro inbegripna. Uplysningsvis får jag nämna att
Utsk:s Betänk, redan är färdigt och nedskickadt till tryckeriet.
Uppå i anledn. häraf af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.,
beslöts, att K. M:s nu främst å föredragnings-listan förekommande
d. 17 dennes på bordet lagda Nåd. Skrifvelse till R. St:r, med
öfverlemnande af upgjorda förslag till ej mindre lag, ang:de ordningen
och vilkoren för utländsk mans uptagande till Svensk med
-
Deri 19 December.
borgare, än ock stadga för Konungens Regeringssätt, icke skulle
för R. o. Ad. föredragas, förrän de sedan sista Riksdag hvilanda
förslag till ändring i grundlagarne, som y tterligare voro från Const.-  Ulsk. att förvänta, blifvit till RiksStms pröfning anmälde och af
dem afgjorde.
Föredrogs K. M:s d. 17 dennes på bordet lagda Nåd. Propos.
till R. St:r, ang:de lösen för den åt Korporalerne vid indeldla
Arméen och Soldaterne vid Södermanlands Regite anslagna aflönings-spanmål.
Hr Rosensvärd, Joh. Henr.: Motion i samma ämne, som
den K. Proposm afhandlar, har redan förut blifvit af mig väckt.
I början af detta år utfärdades ett K. Bref, hvarigenom de före d.
12 April 1853 antagne Korporaler vid indelta Arméen erhöllo
rättighet att åtnjuta lösen för deras lönespantnål efter årets markegång,
hvarvid Kronan skulle förskjuta den skillnad, som kunde
upkomma mellan årets markegång och medelmarkegången. Likaledes
blef samma fördel för året 1855 tillagd soldaterna vid Södermanlands
Regrte, hvilka genom K. liesol. af d. 23 Jan. 1683
hafva sig såsom lön anslagen hvardera en lunna kronotionde-spanmål.
. På sätt det Nåd. Brefvet gaf anledn. alt förvänta, är nu en
K. Propos. i ämnet ankommen, som, hvad beträffar soldaterne vid
Södermanlands Reg:le, endast afser ersättning för den kostnad Statsverket
fått vidkännas derigenom, att de s. k. knecktetunnorna
nämnde år utgått efter års-markegangen. Jag kan emellertid icke
inse hvarföre denna fördel icke äfven fortfarande skulle tillerkännas
dessa soldater. Något skäl häremot finner jag icke heller i den
Nåd. Proposm, hvarföre jag anhåller, att StalsUtsk. behagade taga
min motion under öfvervägande i sammanhang med den K. Proposm.
Soldaterne vid Södermanlands Reg:te tilldelades denna tunna
kronotionde-spanmål på så sätt, alt den afräknades från den
lön, som annars skulle tillkommit dem utaf rotarne, och att denna
lön just med afseende härpå reglerades. Det är gifvit att en minskning
i den delen af soldat-lönen, som utgår af Kronan, med tiden
och i sista hand kommer att drabba rothållarne, men till en början
måste soldaterne vidkännas hela förlusten, enär desse vid upsättandet
af de enskildte kontrakten med rothållarne taget i beräkning,
att de af Kronan skulle erhålla en tunna spanmål in
natura, och jag ber att få fästa upmärksambeten på hvad detta är
på landsbygden, för en stor fördel för personer i soldatens ställning.
En annan omständighet som jag framhållit i min motion, och
hvarom intet förekommer i den K. Proposm, är forsellöns-ersältning
för ifrågav:de soldater. Jag anser dem dertill lika berättigade som
hvarje annan innehafvare af tionde- och ränte-spanmålsanslag, och
sä mycket mera, som knecktetunnan allt sedan 1683 blifvit lill
soldaterne in natura levererad.
D-en 19 December.
697
Jag anhäller derföre, alt hvad jag nu yttrat, mätte få åtfölja
till StatsUtsk., och att Utsk. behagade taga motionen i öfvervägande
i sammanhang med den K. Propos:n.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 17 dennes på bordet lagda Nåd. Proposm till R. St:r.
1:0 Ang:de uplåtelse af vissa delar af Jönköpings f. d. Fästnings
område till Jönköpings stads disposition för ny tomlreglering;
2:0 Ang:de utbyte af indragne m i 1 i t ie-bost 811 ena N:o 1 Steglinge
och N:o 8 Plöninge vid Skånska UussarReg:tet mot Höganäs
stenkolsverks egande andelar i kronoskattehemmanen N:o 1 Vestra
Klappe och N:o 1 Östra Klappe i Malmöhus län;
3:0 Ang:de pension från Allm. Indragn:sStaten för Majoren
M. L. Lessing;
4:o Ang:de pension åt förre Reg:tsKommissarien S. Grundal
från Allm. Indragn:sStaten;
5:0 Ang:de förhöjning af förre kronolänsmannens i Leksands
socken af Stora Kopparbergs län, Expeditions-fogden E. IIel 1 ebergs
pension å Allm. Indragn:sStalen.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 13 och 17 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 5, i anledn. af verkställd granskning af R. Stms
Just.Ombudsmans embeis-förvaltning från sednaste till
Riksmötes början.
Hr Ribbing, Arvid, anförde dels skriftligen dels mundtligen
:
Just.Ombudsm:ns redogörelse inför II. St:r skall, enl. 100 §
Reg.F:n, innehålla tvenne hufvudmomenler, det ena utredning af
lagskipningens tillstånd, det andra upgift på möjligen befintliga
bristfälliga lagar och författn:r. Och LagUtsk. bör, enl. 33 §
2 mom. Riksd.Ordn:n med Utlåt, deröfver till R. St:r inkomma.
I sitt nu afgifna Utlåt, förmäler Utsk., att Just.Ombudsm:ns
redogörelse icke innefattar »något af honom uttaladt allmänneligt
yttrande öfver lapskipningens tillstånd», och om de af Just.Ombudsnun
anmärkte bristfälliga ekonomiska förfaltn:r, yttrar Utsk. att det
vill behandla dessa gemensamt med annot Utsk. samt öfrige frågor,
hvarmed förmodligen menas rena lagfrågor först sedan alla motioner
i samma syftning blifvit insamlade till Utsk.
Utsk. är således i denna stund på rest med och har upskjutit
sina Utlåt:n ej mindre om de ekonomiska, än lagfrågorne.
Särskildt har Utsk. omnämnt skogshushållnings- och slängselfrågorne,
emedan Utsk. ansett dem af framstående vigt, ehuru
derom ännu icke något yttrande fallit, hvaremot Utsk. icke alls
omnämnt Just.Ombudsmms yttrande och förslag i afseend^ på en
vigtig administrativ för 1 idet år utkommen författning.
698
Den 19 December.
Oaktadt Just.Ombudsmm med ganska lätt band vidrört denna,
nemi. instrukt. för Landsb:ne, emedan Iian »nog hastigt genomläst»
densamma, anmärker han dock bland annat, att i 10 § blifvit till
K. Bef:h:de öfverlemnadt, att för handhafvande »af allmän ordning
och säkerhet uti sådane fall der ansvar i lag icke 8r bestämdt,
stadga erforderliga vitén och Just.Ombudsm:n har föreslagit R. Sl:r
att i underdihet begära antingen uphäfvande häraf eller att förklaring
måtte utfärdas, att sådane vitén endast må få stadgas för
öfverträdelse af ekonomisk författn., deri redan ansvar finnes bestämdt,
men som för tillfället kan behöfva förhöjas. Detta pä det
att sådan förhöjning ej må äga rum med de i lag förekommande
ansvarsbestämmelser eller ansvar utsättas för nya fall, hvarigenom
tillfälle skulle lemnäs underordnade myndigheter att »konstituera
nya brott» eller såsom Just.Ombudsmm på ett annat ställe uttrycker
sig: »förbjuda hvad som icke är förbjudet.» Vidare anmärkes,
att enl. 66 §, Landshm fått makt alt suspendera LandsSekretm
på samma gång denne anmäles till åtal. En rättighet som Landshm
förut icke ägt och Just.Ombudsmm kallar ny, då enl. 1 Kap. 12 §
R:sB:n och 9 Kap. 5 § U Brn sådant hitintills endast kunnat ske
efter laga ransakning och dom samt af domaren. En förflyttning
synes således hafva skett från Domaren till Landshm, att tillämpa
förenämnde lagrum, dem Just.Ombudsmm föröfrigt till förbättring
i vanlig ordning anmält, men utan att kunna godkänna hvad blott
ena statsmakten således i lagstiftningsväg åtgjort.
Detsamma som Just.Ombudsmm anmärkt om LandsSekrelme,
anmärkes äfven om LandsKamererarne, ehuru med undantag att de
tillförne kunnat af Landshm sättas från sin tjensteutöfning i en
enda fråga eller om försummelse med upbörd intilldess, som det
i 1754 års Instrukt. heter: »svar från Kammar-revision ankommit.»
Och anser Just.Ombudsmm olämpligt att en oafsättlig tjensteman
skall af någon annan än Domaren, under hvilken ban lyder, för
sin tjensteutöfning kunna derifiån skiljas, under det frågan om
ansvar för fei i denna utöfning beror af Domarens pröfning. Just.-  Ombudsmm har, efter den hastigt tagna kännedomen af instruktm
i dessa frågor icke gått längre, men författnms bristfällighet, såsom
ingripande i R. St:rs medverkande lagstiftningsrätt, synes vara stor
och anmärkningsvärd nog för att företrädesvis hafva bordt framför
hvilken ekonomisk författning som helst af LagUtsk. särskildt anmärkas,
tillika med den af Just.Ombudsmm gjorda hemställan.
Såsom berörande grundvalarne för det lagbundna samhället bar
Just.Ombudsmm vidare under denna Riksdag framlagt en annan fråga
(se bilagan till 1857 års berättelse), nemi. om Domarens rätt att
pröfva giltigheten af en lag, hvarefter han skall döma, och Just.-  Ombudsmm yttrar sig anse denna pröfning icke allenast befogad,
utan så vigtig och angelägen, att underlåtenheten deraf skulle leda
till uplösning af samhällets bestånd.
Vissa förhållanden äro efter min mening af den beskaffenhet,
att det vore väl om de aldrig behöfde sättas i fråga. Till dem
synes mig höra det nu åter framlagda. Ehuru vid tvenne föreg:de
Riksdagar samma ämne blifvit af Just.Ombudsmm på lika sätt fram
-
Den 19 December.
fi99
ställdt och ehuru denna framställning i allmänhet synes hafva blifvit
både af LagUtsk. och R. St:r gillad, så kan man icke vela
hvarthän det möjligen skulle leda om K:s Bef:h:des påbud för allmänna
ordningens vidmakthållande sedermera af Domstolarne pröfvades
ogiltige.
Hvarje vän af frid, ordning och allmän säkerhet, önskar öfverensstämmelse
emellan Domaren och den'myndighet, som skall
låta verkställa hans beslut; derföre är det ock nödigt att lagarne
blifva bestämda och ofelbart till efterrättelse giltiga, samt att, för
vinnande af detta ändamål, Regeringen icke går längre i sin lagstiftning
eller öfverlåtande deraf (delegation) än den har rätt, eller
med ett ord träder R. St:rs lagstiftande makt förnära och der skillnaden
mellan dessa makter icke rätt skarpt är eller kanske kan
updragas, måste det anses bättre att något mellanrum eller obesökt
område finnes. Det är med afseende härå som jag yrkar
att Lag- och Ekon.Utskm måtte yttra sig om uphäfvande
af eller nödig förklaring öfver ofvann:de instrukt.
såsom Just.Ombudsm:n, enl. hvad jag ofvan förmält
och berättelsen visar, hemställt till R. St:r.
En särskild motion har i detta hänseende redan afgått til!
Ekon.Utsk., och då LagUtsk. nu antydt sig behöfva med det förra
sammanträda, så och enär detsamma också har rätt anmärka brister
och föreslå förbättringar i allmänna författn:r, lärer icke något
hinder upstå för den granskning i sin helhet som instrukt:n kan
finnas behöfva särskildt i afseende pa utvidgningen för verkställande
makten och inskränkning för den dömmande att förelägga
vitén. Det sednare innefattar äfven en slags lagförändring, som
kan blifva af eftertänklig beskaffenhet i redovisnings-frågor, der
ofta enda utvägen för Rätten att bringa en motvillig redovisare
till fullgörande af sin pligt, visat sig ligga i föreläggande af verkande
vitén.
Jag har ansett mig icke kunna undgå att göra dessa anmärkmr,
för att, såvidt på mig be.cr påminna LagUtsk., då det måhända
kommer att sammanträda med Ekon.Utsk. om en angelägenhet,
som jag anser vigtigare, än någon annan i Just.Ombudsm:ns berättelser
för 1854 och 1850, hvilka båda berättelser mitt yttrande
omfattar. Jag hemställer till Hr Gr. o. Landtm, om remiss till
LagUtsk. eller Ekon.Utsk. Det torde vara likgiltigt till hvilketdera
Utsk. frågan remitteras, emedan den troligen kommer att
behandlas af båda gemensamt.
Gr. Sparre, Erik: Då LagUtsk. i sitt Betänk, tillkänna
gifvit,
att Utsk. ämnade inkomma med Utlåt, öfver de af Just.-  Ombudsm:n afgifna särskilda förslag och framställningar på samma
gång som det skulle afgifva yttrande öfver de motioner, som tilläfventyrs
i samma syftning kunde komma att väckas, så torde det
nu vara för tidigt att inlåta sig i discussion öfver de af Just.-  Ombudsm:n framställda särskilda förslag. Hvad åter angår Just.-  Ombudsmms allmänna reflexioner i sin berättelse, t. ex. om Domares
rätt att pröfva beskaffenheten af den lag, som sättes i fråga
700
Don 19 December.
att tillämpas, så tiar deröfver ej något utlåt, blifvit begärdt. Jag
anser således här icke lämpligt att inlåta mig i vidare yttrande
öfver de af den siste värde talaren gjorda framställningar, men
jag utber mig R. o. Ad:s upmärksamhet med afseende på en särskild
punkt som förekommer i Just.Ombudsm:ns berättelse; det är
nemi. fråga om förhöjd aflöning åt Just.Ombudsm:n sjelf och åt
hans Kansli. Vid behandlingen af detta ärende har LagUtsk. varit
villrådigt om hvilken åtgärd, som med afseende derpå borde vid
tagas.
Det var likväl omöjligt att återlemna frågan inom den i
Riksd.Ordn:ns 44 § stadgade tid af åtta dagar, emedan till följd
af berättelsens vidlyftighet handläggningen inom Utsk. uptog längre
tid än den sålunda medgifne. Det är uppenbart att frågan icke
tillhör LagUtslcs behandling, emedan det är en statsregleringsfråga
och derföre ansåg Utsk. det vara lämpligast att anmäla förhållandet
hos RiksSt:n, på det att de, om de funno frågan värd att
behjerta, kunde remittera den till StatsUtsk. eller återremittera
den till LagUtsk. Jag har tagit mig friheten härpå fästa Ståndets
upmärksamhet, för att på samma gång tillkännagifva anledningen
till den framställning LagUtsk. i detta afseende tillåtit sig göra.
Frih. Cederström, Anders: Instämmande i LagUtslcs
slutförklaring att Just.Ombudsmm genom nit, rättrådighet och sjelfständighet
visat sig förtjent of R. St.-rs förtroende, är jag dock
lika med en af reservanterna, Hr Uppling, öfvertvgad om obefogenheten
af Hr Just Ombudsmms tillgörande, att för utredande af
lagskipningens tillstånd i Riket, anställa offentliga granskningar
öfver det sätt hvarpå Domarekallet blifvit af Konungens Högsta
Domstol utöfvadt.
LagUtsk. har i premisserna till detta dess utlåt, gifvit liksom
laga fasta å denna Just.Ombudsmms åtgärd, då LagUtsk. yttrar:
»Visserligen innefattar icke den nu afgifna allmänna redogörelsen
något af honom uttaladt allmänligt yttrande öfver lagskipningens
tillstånd: men för utredning af detta tillstånd, har han fortgått på
samma bana, som han ifrån början af embelsförvallningen beträdt,
eller fortfarande till granskning uptagit åtskilliga af Högsta Domstolen
gifna beslut. Domare-embetets utöfning i högsta instans —
säger Just.Ombudsmm — är hela domaremaktens utöfning. Det
är dit, som ljuset skall spridas, om det något skall uträtta. Vill
nationen veta huru rättvisan handhafves, så vill hon veta huru det
dömes i Konungens Högsta Domstol.»
Det ligger äfven i sakens natur att Högsta Domstolens upfattning
och tillämpning af lagarne skall utöfva ett märkligt inflytande
hos de underordnade domstolarne. Men frågan om utredningen
af lagskipningens tillstånd har emellertid under discussionen
om sättet derför, gifvit anledn. till den: om den offentliga granskningens
verkningar på lagskipningen i allmänhet — en granskning,
hvarpå Just.Ombudsmm, enl. hvad han i 1854 års berättelse
sökt utveckla, lägger särdeles vigt.
Betraktas ämnet till sin idée, så är ock att besinna, hurusom,
på sätt Utsk. redan antydt, offentligheten ingår bland de
Den 19 December.
701
grundsatser, pä hvilka den lagbundna friheten hvilar; och rättvisan
trifs ej i mörker. Detta skingras genom den offentliga granskningen,
hvilken ock ingjuter ett friskare lif i former, som eljest lätt
skulle stelna, verkar ett lifligare och mångsidigare tanke-utbyte,
bidrager såmedelst till rättsfrågors djupare begrundande, samt kommer
allmänheten att med större upmärksamhet och deltagande följa
lagarnes tillämpning eller domare-maktens utöfning och således att
med ett högre intresse omfatta en af samhällets vigtigaste angelägenheter.
Hr Uppling visar klart och i korthet att grundlagarne
ej gifva stöd åt en dylik granskningsrätt. Jag skall söka att visa
det Instrukt:n snart sagt förbjuder densamma. 11 g af Just.-  Ombudsmms Inslrukt. lyder: »Anser Just.Ombudsmm nödigt, att
någon Domstols, något Collegii eller något Embetsverks åtgärder
i allmänhet må granskas, gore han derom underd. anmälan hos
K. M., hvilken allena det tillkommer alt om en sådan granskning
förordna.
Yarder den af K. M. anbefalld, äge Just.Ombudsmm rättighet
att, utan deltagande i förrättningen, dervid tillstädes vara, för att
kunna med uplysningar tillhandagå.» 14 §, på hvilken Just.-  Ombudsmm grundat sin granskningsrätt, lyder: »Just.Ombudsmm
åligge vid hvarje Riksdag till R. St:r aflemna en allmän redogörelse
för sin förvaltning af det honom förtrodda embete, samt deruti
utreda lagskipningens tillstånd i Riket» etc.
Jemför man nu dessa §§, så finner man, att när Just.Ombudsmm
anser sig böra granska K. M:s genom Dess Högsta Domstol
meddelade beslut. Detta bör ske på sätt 11 § förmäler, genom
underd. hemställan till K. M., hvilken det tillkommer att
en dylik granskning förordna och ingalunda personligen tillåta sig
en sådan.
Betrakte vi Just Ombudsmms tillgörande ur politisk synpunkt,
så måste man med antagande, af Just.Ombudsmms egen sats: »att
Dornare-embetets utöfning i högsta instans är hela Domare-maktens
utöfning, äfven antaga för gifvet att då hela landets väl är
beroende på huruledes Domarekallet utöfvas, och då man bör kunna
antaga att Konungen till Högsta Domarekallet väljer de yppersta
män som inom Domare-corpsen står att få, en stor olycka vore
om det oaktadt allmänna omdömet om rättvisans tolkare och handhafvare
och synnerligen Högsta Domaremakten voie mindre fördelaktig.
Med sådan opinion om rättvisan skola snart sjelfsvåldet,
näfrätten och slutligen anarkien blifva gäster i landet. I våra
grundlagar och politiska institutioner är också, för att gifva Högsta
Domarekallet så mycket större anseende, förordnadt: att Högsta
Domstolen utöfvar Konungens lagskipningsmakt, dömer i Hans stad
och utfärdar domar under Hans Sekret. Allmänna lagen i 28 Kap.
1 § R:sB:n belägger den som tadlar Konungens Dom med 500
Daler s:ms böter. Man har velat ställa rättvisans tolkare i högsta
instans under skydd af purpurmanteln, för att gifva desamma högsta
möjliga anseende, kan det då anses politiskt och klokt att angripa
Högsta Domstolen i en så ömtålig punkt som klandret af
Dess beslut. Skall ej allmänheten föreställa sig att det står gon
-
702
Den 19 December.
ska illa till inom nämnde Domstol, dä en sådan man som Just.-  Ombudsmm upträder med ett dylikt klander. Men saken har ock
en juridisk sida och jag går nu att vidröra den. En gammal latinsk
regel lyder: »Audiatur etiam altera pärs», hvilken hilr af
Just.Ombudsmm blifvit åsidosatt. Enl. 90 § Reg.Fm äger R. St:r
ingen rätt att uptaga eller granska, och Högsta Domstolen ingen
rätt att inför Ständerna försvara det af Just.Ombudsmm klandrade
beslutet. Den åtgärden Just.Ombudsm:n vidtagit att i sin Embetsberättelse
intaga en dylik granskning, har gjort för dem omöjligt,
att, åtminstone inför den auktoritet de blifvit anklagade, försvara
sig. Jag vågar således yrka att R. o. Ad. med godkännande af
LagUtsk:s Utlåt, i öfrigt ville underkänna och återförvisa detsamma,
i hvad det rörer godkännandet af Just.Ombudsm:ns granskningsrätt
öfver Högsta Domstols beslut.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I LagUtsk:s Betänk, står: »Ett
annat ämne bar Just.Ombudsmm slutligen i sin allmänna redogörelse
gjort till föremål för R. Stms upmärksamhet, nemi. det om
ökad aflöning åt så väl Just Ombudsmm, som hans Kansli. Att
derom yttra sig tillkommer dock ej Utsk., som, i följd deraf, får
till den behandling, som vederhör, hos RiksStm vördsamt anmäla
den väckta frågan. LagUtsk:s ordkde har redan fäst Ståndets upmärksamhet
på, att Utsk. icke kunnat återlemna denna fråga inom
den i 44 § Riksd:sOrdn:n stadgade tid af åtta dagar, emedan berättelsens
vidlyftighet icke medgifvit att på så kort tid verkställa
dess granskning. 1 33 § Riksd:sOrdn:n står visserligen, att denna
berättelse skall af LagUtsk. granskas, samt Utsk. med Betänk, deröfver
till RiksStm inkomma; likväl bar Gr. Sparre, enl. min förmodan,
rätt i sitt påstående, att Utsk. icke ensamt äger att befatta
sig med denna fråga, hvarföre LagUtsk. bordt genast sammanträda
med StatsUtsk., men då så icke skett, och på det Utsk.
måtte komma i tillfälle att så göra, anhåller jag att denna punkt
måtte skiljas från den andra och till Utsk. återremitteras. Det är
naturligt, att frågan om förhöjning i lön åt Just.Ombudsmm skall
kunna komma till Ständernas pröfning, utan att enskilda personer
skola behöfva uptaga den, och i sådant afseende står också i 33
§ Riksd:sOrdnm, att LagUtsk. äger att pröfva Just.Ombudsmms berättelse.
Det är sålunda gifvet att denna fråga, om Just.Ombudsmms
lön, kan väckas på denna väg, men som det är en penningefråga,
så är det lika gifvet att den icke helt och hållet kan
gå förbi StatsUtsk. Alla dessa svårigheter blifva likväl afhjelpta,
om, på sätt som blifvit föreslaget, LagUtsk. söker sammanträde
med StatsUtsk.
Hr Ribbing: Ett annat ämne har Just.Ombudsmm gjort till
föremål för R. Stms upmärksamhet, nemi. det om ökad aflöning
åt så väl Just.Ombudsmm sorn hans Kansli. R. Stms Just.Ombudsm.
har, enl. grundlagen och i afseende på aflöning, blifvit
satt i jemnbredd med Just.Kanslm. Om derföre någon lönetillökning
skulle komma i fråga för Just.Kanslm, så borde Just.Om
-
Den 19 December.
703
budsm. äfven erhålla en sådan; men härvid torde man också med
skäl böra taga i betraktande, att Just.Ombudsm:ns befattning är
mera ombytlig och osäker, så att det kan hända, hvilket nu är
fallet, att han till och med fått öfvergifva den bostad och vistelseort,
som han förut hade, samt att, till följe af en sådan flyttning,
större kostnader förorsakas honom, än som kunna komma i fråga
för en ständig tjensteman, såsom Just.Kanskn. Derföre synes mig,
att 1000 Rdr mera borde anslås åt Just.Ombudsmm. Hvad som
Frih. Cederström här har andragit, har han sjelf, så vidt ske kan,
vederlagt genom upläsandet af de skäl, som LagUtsk. anfört för
sin mening, att man icke borde för framtiden stadga någon inskränkning
i Just.Ombudsm:ns rätt att granska alla domar, som i
Riket fällas. Om denna granskningsrätt blir följd, enl. grundlagen,
torde den kanske icke vara så olämplig och, enl. min tanka, bör
den stå öppen, blott den sker på tillbörligt sätt.
Gr. Sparre: Den vid flera föregående Riksdagar väckta frågan,
om Just.Ombudsmms behörighet att ingå i granskning af Högsta
Domstolens beslut och domar, har af en värd talare nu åter
blifvit bragdt å bane. De vid Betänk, bifogade reservationer visa,
att äfven vid denna Riksdag meningarne inom Utsk. varit delade.
Hvad mig beträffar, så har jag så väl vid denna, som vid föregående
Riksdagar tillhört den mening, som framhålles i Betänk., och
som denna åsigt, efter hvad jag tror mig veta, vid föregående Riksdag
inom alla RiksSt:n vunnit bifall och godkännande, så har
Utsk. icke funnit sig föranlåtet att derifrån afstå. Jag anser att
i ett land, der offentlig granskning genom pressen är medgifven
alla tidningar, der t. o. m. domstolarnes prot:r äro tillgängliga
och kunna genom pressen spridas och bekantgöras, der en särskild
embetsman är tillsatt att såsom R. St:rs Just.Ombudsm. vaka öfver
lagskipningen, der bör denne embetsman icke kunna förvägras
rättighet att företaga den offentliga granskning af domaremaktens
åtgärder, som är hvarje enskild person medgifven. Det enda man
kan förbjuda honom, vore att intaga denna granskning i embetsberättelsen;
ty man måste erkänna, att det icke kan vara Just.-  Ombudsm:n, mer än någon annan enskildt, förvägradt att i en tidskrift,
eller på hvad annat sätt som helst, företaga denna granskning.
Då Just.Ombudsmin, i sin instruktrn, är ålagd att afgifva
redogörelse för lagskipningens tillstånd, och då, på sätt Just.Ombudsmrn
yttrat, domare-embetets utöfning i högsta instans är hela
domaremaktens utöfning, så tror jag att han svårligen, så vidt jag
kan fatta, kan verkställa en sådan granskning utan att inlåta sig
i bedömande af domaremaktens åtgärder. Pluraliteten inom Utsk.
var äfven af denna mening, ehuru nu, likasom tillförene, meningarne
i detta fall voro delade. Hvad åter angår LagUtsk:s åtgärd,
att hos R. St:r anmäla denna fråga om ökad lön åt Just.Ombudsm:n
och hans Kansli, så ansåg jag, i likhet med pluraliteten inom Utsk.,
grannlagenbeten fordra denna åtgärd. Jag vill icke bestrida att
Utsk., som en talare yttrat, genast kunnat begära detta samman
-
704
De ii 10 December.
träde med StatsUtsk., men jag har redan anfört de skäl, som för»
mått Utsk. att göra den anmälan som nu skett.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, innan öfverläggningen
förklarades afslutad, finge hemställa till Hr Ribbing, hvad afsigten
varit med hans anförande, då talaren vid slutet deraf begärt, att
detsamma måtte remitteras till Lag- eller Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk., samt att Hr Gr. och Landtm, således önskade veta, om meningen
varit att få LagUtsk:s Utlåt, återremitteradt, för att dermed
bifoga sagde anförande.
Hr Ribbing: Jag har haft den äran förklara, att jag för
min del ansåg att det ändamål jag åsyftade, nemi. att fästa LagUtslcs
upmärksamhet på hvad jag anfört, lika väl skulle vinnas,
om Betänk, blefve med mina anmärkn:r till LagUtsk. återremitteradt,
som om det, med anledning af här väckt motion, blefve remitleradt
till Ekon.Utsk.; men då nu så många andra anmärknrr
blifvit gjorda med afseende på LagUtsk:s Betänk., så hemställer
jag till Hr Gr. och Landtm., om det ej kunde gå an att med ens
återremittera Betänk., med dervid afgifna yttranden, till LagUtsk.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., alt då särskilda yrkanden i afseende på särskilda
punkter af förevaride Utlåt, blifvit af flere ledamöter gjorda, saken
syntes böra punktvis företagas till afgörande. I afseende på första
punkten, deri Utsk., rörande ökad aflöning åt så väl Just.Ombudsmrn
som hans Kansli, yttrat: »att derom yttra sig tillkommer
dock ej Utsk., som i följd deraf får-till den behandling, som vederbör,
hos RiksStm vördsamt anmäla den väckta frågan,» hade
blifvit föreslaget att återremittera densamma till LagUtsk., och Hr
Gr. och Landtm, finge derföre hemställa, om R. och Ad. behagade
besluta, att den nu nämnde punkten må, på grund af dervid
gjorda anmärkn:r, till LagUtsk. återremitteras.
Denna propos. besvarades med Ja ; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
framställde, att den andra punkten, deri Utsk. ansett sig böra förklara:
»att Just.Ombudsmm genom nit, rättrådighet och sjelfständighet
visat sig förtjent af IL Stms förtroende, enl. Gr. Sparres
yttrande ej skulle föranleda till annan åtgärd än att läggas till
handlingarne, hvaremot den, enl. Frih. Cederströms och Hr Ribbirigs
yttranden, borde återremitteras; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm,
nu hemställde, om R. och Ad. behagade lägga denna punkt till
handlingarne.
Härvid ropades starka Ja, jemte ett eller annat Nej, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Hr Ribbing: Jag hoppas att det yttrande, jag här afgifvit,
måtte få gå antingen till Ekon.Utsk. eller till LagUtsk.
Hr Gr. och Landtm, yttrade, att den punkt af LagUlsk:s Utlåt.
, hvarpå Hr Ribbings yttrande hade afseende, redan af R. och
Ad.
Den 19 December.
705
Åd. blifvit lagd till handlingarne, och att den remiss af sagde
yttrande till något Utsk., sorn nu blifvit begärd, ej syntes kunna
äga rum i annat fall, än att samma yttrande vöre en särskild motion;
men att dels Hr Gr. o. Landtm, icke kunnat upfatta att det
innehållit något förslag, som kunde anses såsom en motion, och
dels, äfven om det innehållit något sådant, förslaget borde motiveras
så, att grundlagarna tillåto dess väckande.
Hr Ribbing: Då mitt yttrande äfven har afseende på en i
samma ämne väckt motion, och kan anses som ett tillägg till densamma,
hoppas jag att detsamma måtte få remitteras till Ekon.-  Dtsk. jemte LagUtsk.
Hr Gr. o. Landtm, begärde nu att Hr Ribbing måtte uplysa,
hvilken förut väckt motion hans yttrande åsyftat, emedan Hr
Gr. o. Landtm, icke kunde framställa propos. om remiss af ifrågavar:de
yttrande, utan att veta om discussionen om samma motion
blifvit förklarad fulländad, hvilket han åter ej kunde veta, utan
att motionen blefve upgifven.
Hr Ribbing: Den omnämnda motionen upmanade R. och
Ad. att göra afseende på Just.Ombudsm:ns förslag, att Ständerna
skulle ingå till K. M. med en underd. anhållan, att K. M. antingen
täcktes uphäfva vissa delar i samma instrukt-.n, eller ock förändra
den på sätt Just.Ombudsmm upgifvit. Hvad jag i mitt anförande
upläst, öfverensstämmer i dessa delar fullkomligt med denna
af Hr Dalman väckta motion, hvilken remitterades till Ekon.-  Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, alt i afseende på Hr Dalmans
motion om Landsh:gelnstrukt:n hos R. och Ad. förefallit en längre
discussion, hvarefter den blifvit förklarad fulländad, och att följaktligen
något vidare yttrande, ang:de denna motion, icke nu syntes
kunna remitteras.
Hr Ribbing: Med anledn. af den nu föredragna Just.Om
budsm:ns
berättelse, der de ämnen, hvarom mitt anförande handlar,
förekomma, hoppas jag, enär icke nekas kan, att Just.Ombudsmanna-berättelsens
föredragning också är en under Riksdagen inträffad
händelse, det min begäran icke grundlagligen kan vägras.
Frih. Raab, Adam Chr., anhöll att få lägga Hr Ribbings
ifrågavande yttrande på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han, sedan den af Hr Ribbing
väckta motionen nu af Frih. Raab blifvit begärd på bordet,
ville, till dess denna motion nästa gång blefve föredragen,
upskjuta vidare yttrande i fråga om densammas remitterande.
II. H. 45
706
Den XO December.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Efter min upfattning innefattade
Hr Ribbings förslag en anmärkn. mot LagUtsk:s förfarande,
att icke yttra sig öfver den fråga, hvilken Just.Ombudsmm
vidrört, och under sådant förhållande hemställer jag, om icke LagUtslcs
Betänk, i denna del bör återremitteras, åtföljdt af Hr Ribbings
yttrande.
IIr Gr. o. Landtm, yttrade, att Hr Palmcrantz torde erinra
sig, att discussionen om LagUtslcs Utlåt, blifvit af R. och Ad. förklarad
fulländad, och att således någon ytterligare propos. i afseende
på innehållet af detta Utlåt, ej kunde framställas. För öfrigt
innehåller LagUtsk:s Utlåt, endast de 2:ne framställningar,
hvarom beslut af R. och Ad. blifvit fattade, och dermed måste all
den behandling vara afslutad, som lagligen kunde äga rum.
Hr Ribbing: Så vidt jag rätt upfattade Hr Gr. o. Landtm:s
sednaste framställning, så innehöll den att mitt anförande skulle
komma att hvila på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, i ani. häraf, att Hr Ribbings
under öfverläggningen om LagUtsk:s Utlåt, väckta förslag, i följd
af Frih. Raabs begäran, komme att hvila på bordet.
Vid föredragning af StatsUtsIcs d. 17 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 14, med återlemnande af Riksdagsfullmäktigen Nils
Svenssons från Christianstads län väckta motion om beslutande af
en underd. skrifvelse rörande dels lindring i de reservskjuts-skyldiges
åliggande att befordra paketposten, dels förbindelse för Postmästarne
vid de särskilda stationerna att tillhandahålla Posti Ijonen
förteckningar å paketernas och varornas tyngd, lades detta
Mern. till handlingarne med förklarande, alt R. och Ad. ansåg
den deri nämnda motion böra behandlas af Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk.
Föredrogs StatsUtsIcs d. 17 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 15, med återlemnande af Riksdagsfullmäktigen J. E. Rutströms
väckta motion, ang:de förändring af den för Wester- och Norrbottens
län d. 23 Aug. 1773 utfärdade skattläggningsmethod.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att R. och Ad. förut till StatsUtsk.
remitterat en motion af alldeles enahanda syftning, samt
hemställde således, om R. och Ad. behagade lägga förevar:de Mern.
till handlingarne med förklarande, att R. och Ad. ansåg den deri
omnämda motionen böra till StatsUtsk:s behandling återlemnas.
Ropades Ja.
Föredrogs och bifölls StatsUtsIcs d. 17 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 16, ang:de medels anvisande till vestra och södra Jernvägs-stambanornas
fortsättning efter 1857 års ingång.
Den 19 December.
7 07
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 17 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 17, i ani. af återremiss å det
ang:de godtgörande af Hr Landtmarskalkens och Hrr Talmäns ökade
riksdagskostnader afgifna Mern. N:o 9.
Föredrogs och bifölls Bevilln:sUtsk:s d. 17 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 1, om antagande af 3 Kanslister utöfver den i
Riksd:sOrdningens 24 § bestämda personal.
Föredrogos Bevilln:sUtsks nedannämnde d. 17 dennes på bordet
lagda Mern.
.N:o 2, om äterlemnande af vice Talmannen Anders Anderssons
inom BondeSt. väckta motion, rörande bränvinsskattens anslående
till jernvägars anläggning, och
N:o 3, om återlemnande af Gustaf Larssons från Stockholms
län inom BondeSt. väckta motion, ang:de användande af en del
utaf bränvinsskatten till de lägre undervisningsverkens och folkskolornas
behof.
Dessa Mern. lades till handlingarne med förklarande, att R.
och Ad. ansåg de deri omnämnda motioner böra behandlas af
StatsUtsk.
Föredrogs Bevilln:sUtsk:s d. 17 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 4, om återlemnande af en utaf Frih. von Saltza, Philip, hos
R. och Ad. väckt motion.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då Frih. von Saltzas ifråga
v a r: d o motion hos R. och Ad. föredrogs, föreslagit dess remitterande
till BevillmsUtsk., emedan nu gällande förordmg ang:de vilkoren
för bränvins tillverkning endast förutsatte sådan tillverkning
under höstmånaderna, och frågan så till vida åtminstone vore af beskaffenhet
att böra af BevillmsUtsk. behandlas, som, i händelse K.
M. ville tillåta bränvinsbränning under andra månader, det kunde
vara tvifvelaktigt om sådan bränvinsbränning, icke öfverensstämmande
med den på R. Stms begäran af Konungen utfärdade förordmg,
vöre underkastad den skatt, som för tillåten tid blifvit
stadgad. Naturligtvis hade motionen också kunnat remitteras till
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk. samt af detta Utsk. behandlas gemensamt
med BevillmsUtsk., likasom BevillmsUtsk., då ärendet dit
remitterades, kunde för frågans behandling sammanträda med Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk., hvarföre Hr Gr. o. Landtm., för sin del,
ansåg ingenting i formen vara stridande emot motionens remitterande
till BevillmsUtsk., som då kunde begära sammanträde med
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk., för frågans ytterligare behandling.
Frih. Raab, Adam Christian: Sedan jag begärde ordet
har Hr Gr. o. Landtm, just yttrat hvad jag ämnade föreslå, nemi.
att BevillmsUtsk. skulle, för denna frågas behandling, sammanträda
med Ekon.Utsk. Det är obestridligt, att alla bränvinsfrågor böra
708
Den 19 December.
af den sammansatta afdeln., som har sådana frågor om hand, och
jag kan icke finna annat, än att frågan från början blifvit riktigt
behandlad, och får derföre föreslå, att den blir till BevillmsUtsk.
återremitterad.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Den siste värde
talaren har ansett, att alla frågor rörande bränvin borde behandlas
af den sammansatta afdeln:n af Bevilln:s- och Ekon.Utsk. Hvad
denna motion angår, så innehåller den ingenting i fråga om skatt,
utan rör endast, huruvida bränvinsbränningstiden skall få blifva
en månad längre, och en sådan fråga tillhör uteslutande den ekonomiska
lagstiftningen. Under föregående Riksdagar har man i de
flesta Stånden brukat remittera nästan alla motioner rörande bränvinslagstiftningen
till Ekon.Utsk., och endast de som handlat om
bevillning eller skatt hafva blifvit remitterade till Bevilln:sUtsk.
Man kan väl ej vilja förneka att K. M., oberoende af Ständerna,
äger rätt att besluta i allting rörande bränvinslagstiftningen,
med undantag af skatten; således bör väl det Utsi;., som afhandlar
sådana frågor, som framställas till K. M. i önskningsväg,
äfven behandla denna fråga, som icke afser någon för framtiden
ny författn:g, utan endast en förändring i den nu gällande. Jag,
för min del, anser Bevilln:sUtsk:s åtgärd hafva varit riktig; ty
den sammansatta afdeln:g, som skall behandla frågan om ny bränvinslagstiftning,
kan väl icke hafva att göra med denna fråga.
Frih. Raab; Gr. af Ugglas skulle hafva alldeles rätt, om icke
Frih. von Saltza yrkat att den bränvinsbränning, som, enl. hans
förslag, skulle tillåtas under loppet af innevar:de år, skulle beskattas.
Om det vore meningen, att en månads bränvinsbränning
skulle tillåtas utan skatt, så egde Ekon.Utsk. att behandla frågan,
såsom varande ett önskningsmål; men här är ju meningen, att
denna bränvinsbränning skulle beskattas förmodligen i likhet med
den beskattning, som hittills ägt rum, och under sådant förhållande kan
jag icke finna annat än att, om ärendet återgår till Ekon.Utsk.,
dess afdelnig får sammanträda med Bevilln:sUtsk:s afdeln:g, i och
för beskattningens skull. Derföre anser jag det vara alldeles likgiltigt
till bvilketdera af dessa Utsk. ärendet går, men då alla
andra bränvinsmål gått till BevillmsUtsk., så anser jag äfven detta
böra gå dit. De motioner, som föregående Riksdag väcktes med
afseende på bränvinsbränningstiden, gingo alla till det Utsk., som
bade bränvinsärendena om hand, och på samma sätt anser jag
också denna fråga böra gå till den sammansatta afdelnig, som hade
dessa ärenden om hand. Jag kan icke underlåta att påyrka, alt
frågan måtte återremitteras till Bevilln:sUtsk.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Förekommen af Frih.
Raab, får jag med honom till alla delar instämma, och anser den
af Hr Gr. o. Landtm, föreslagna remiss till Bevilln:sUtsk. vara
fullkomligt riktig. Just derföre att det är fråga om en ny skatt
under en månad, tillkommer det BevillmsUtsk att i första rum
-
Den 1 S December.
709
met behandla frågan, sedan kan, på sätt Hr Gr. o. Landtm, mycket
rikligt föreslagit, Utsk. sammanträda med Ekon.Utsk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Frih. von Saltzas motion
innehåller icke någon allmän begäran om, att man i allmänhet skulle
Få bränna från d. 14 Febr. till d. 14 Mars; ty den afser endast
att de personer, som bränt blott en månad under innevar:de år,
skulle få rättighet att bränna en månad till under nästa år. Det
är fråga om ett undantag från den nu gällande bränvinslagstiftningen,
hvilket naturligtvis endast skulle gälla för nästa år. Motionären
har visserligen icke vidrört, om de skulle bränna med
eller utan skatt, men för att döma af hans framställning, så tyckes
han vilja, att nu gällande författn:r skulle få tillämpas på ytterligare
en månad, under hvilken då de personer skulle få bränna,
som förut ej bränt mer än en månad. Jag kan icke inse, att Bevi
11 nrsUtsk. dermed bar alt befatta sig, då skatten och allting annat
redan genom förordmn är bestämd. Frågan är endast, om ett
visst antal personer skola få bränna en månad till, sålunda en
fullkomlig önskningsfråga, och den bör, efter min tanke, behandlas
af Ekon.Utsk.
Frih. Raab: Frih. Saltza har icke upgifvit i sitt förslag,
hvilken beskattning han ansåg vara don lämpligaste, men lika väl
som Gr. Gyldenstolpe antog, att det icke skulle blifva fråga om
någon större eller mindre skatt, än den nu gällande, så anser jag
att man, då det är fråga om en undantagslag, kan tänka sig, att
om förslaget går igenom, hvilket jag likväl hoppas icke kommer
att ske, R. St:r äfven gjorde det undantag, att de personer, som
skulle få bränna en månad längre, äfven derföre fingo betala 50
å 60 proc. högre skatt. Jag kan icke inse, huru Ekon.Utsk. skall
kunna behandla en sådan fråga, utan att sammanträda med Bevilln:sUtsk.
Jag tror att man fastnar i formen, om man frångår
det vanliga.
Gr. af Ugglas: Jag får fästa Frih. Raabs upmärksamhet på,
att nu gällande förordn:r gälla till 1857 års slut. It. St:r har
en gång bestämt för hvilken skatt skall brännas under tiden från
sista Riksdag till och med nästkom. år, och i denna skatt kan
ingen förändring göras. R. St:r har en gång sagt, att för så många
k:r bränvin skall skattas så och så mycket, och dervid blir det.
Allting annat beror på K. M.; Han kan säga att bränvinsbrännare
äga för denna skatt bränna 12 månader eller 2 månader. Här
hvarken är eller kan blifva fråga om någon förändring i skatten,
och motionärens mening är endast att vissa personer, för samma
skatt som förut blifvit af R. St:r bestämd, skulle få bränna under
en annan månad, än K. M. fastställt. Någon förändring i skatten
kan icke komma i fråga, så vida icke derom väckes en särskild
motion, och egentligen kan icke någon förändring i, denna skatt
verkställas förr än från och med nästa statsregleringsperiod.
710
Den 19 December.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, anförde Hr Gr. och
Landtm., att då olika meningar blifvit yttrade, samt dervid en del
ledamöter ansett frågan, på sätt R. och Ad. förut beslutat, böra
af Bevil!n:sUtsk. behandlas, och andra att den må remitteras till
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk., Hr Gr. o. Landtm., som ansåg båda
delarne kunna grundlagsenlig! ske, först finge hemställa om R. o.
Ad. behagade förklara, att Frih. von Saltzas ifrågavar:de motion
bör till Bevilln:sUtsk:s behandling återlemnas.
Härvid ropades Ja och Nej, hvarpå propos., om R. och Ad.
ansåge denna motion tillhöra Allm. Besv.- och Ekon.Utslcs behandling,
blef framställd och jemväl med blandade Ja och Nej besvarad,
och uppå sedermera förnyad propos., om R. och Ad. ansåge
ifrågavar:de motion böra till Bevilln:sUtsk:s behandling återlemnas,
utföllo svaren med starka Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåg Ja härvid hafva varit
öfvervägande.
Föredrogs BankoUtskrs d. 17 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 5, öfver väckt motion om anställande af laga undersökning å
vissa af Bankens styrelse behandlade mål.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herm.: Innan Landtm:s-klubban faller,
för alt gifva dödssslaget åt detta Betänk., anhåller jag att på
dess blifvande grift få nedlägga några pcnséer. Jag får hembära
till BankoUtsk. min tacksamhet. för den uprättelse detsamma behagat
gifva mig; ty då det icke ansett sig böra tillstyrka den af
mig begärda laga undersökning, har det uttalat den åsigt, att ifrågavar:de
sak är så sjuk, att den icke tål vid någon sådan. Som
denna fråga möjligen kunde anses såsom rörande mig enskildt, så
anser jag mig icke böra vara den ende på detta rum, som fortfarande
yrkar en sådan undersökning, ty likgiltigt kan det synas
detta Stånd, om en så ringa person som jag upoffras för andras
skull, och likgiltigt kan det vara för Statens väl, om dessa andra
få sig en upmaning att med oväld sköta sina kall. Men hvad som
icke är likgiltigt, mine Hrr, är att man, för att smickra och hylla
förmanna-bögmodet, upoffrar rättvisan. Hvad som är ännu mindre
likgiltigt, är att R. St:r måhända genom denna hyllning gifver
BankoFullmäktige fasta uppå att godtyckligt gå till väga, och hvad
som är ännu mindre likgiltigt, är att, om Constit.Utsk. möjligen
kommer med ett AnmärkningsMemorial mot Konungens Rådgifvare,
så behöfva dessa Hrr blott peka på R. St:rs eget verk, för att
rättvisligen omintetgöra äfven den billigaste anmärknrg; ty med
hvad skäl kunna Ständerna fordra rätt och sanning hos Regeringen, då
det inom R. St:rs eget verk finnes hvarken sanning eller rätt.
Att Utsk. saknat tillräckliga uplysningar är helt naturligt, ty den
person, som bort lemna ärliga uplysningar, hade personligt intresse
af att lemna dem. oärliga. Då, som jag förut haft äran
nämna, denna sak i mycket rör mig personligen, så upskjuter jag
att lemna de uplysningar, som BankoUtsk. möjligen saknat, till
dess den motion kommer före, som är af mora allmänt intresse
Den 19 December.
711
och hvartill denna utgjorde motiver. Jag skall lemna dessa uplysn
ingar, så vida jag dertill bl ifver tvingad: ty onödd vill jag icke
utkasta en ny skandal, likartad med den, som redan gjort sin
rund ikring verlden.
Hr Geijerstam, Carl: Vid Hr Ehrenhoffs sednaste yttrande
får jag endast anmärka, att BankoUtsk:s ledamöter med mycken
upmärksamhet genomgått de §§, som han i sin motion åberopat,
men dervid har Utsk. icke kunnat finna något skäl för hans här
afgifna yttrande om ställningen inom Bankoverket. Det är R. och
Ad. väl bekant att BankoReght, i sådana frågor som denna, innehåller
förbud för en tjensteman att klaga, så vidt han icke blifvit
skiljd från tjensten; således har Hr Ehrenhoff icke kunnat framföra
detta klagomål på annat sätt än som riksdagsman. Man var till
och med inom Utsk. villrådig, om Utsk. kunde uptaga en sådan
fråga, men man var angelägen om att undersöka, huruvida ett sådant
förhållande, som det framställda, verkligen kunde hafva ägt
rum. Det speciella förhållande, som der synes hafva utgjort hufvudsaken,
är af en underordnad beskaffenhet, åtminstone efter hvad
jag, som Utsk:s-ledamot, kunnat inhemta, och jag fritager Utsk.
från hvarje tadel, derföre att det icke kunnat uptäcka en så
vådlig riktning inom Bankoverket, som att rätt och sanning
icke der skulle finnas iakttagne så, som annorstädes inom Sveriges
Rike.
Öfvarläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm., enär Hr Ehrenhoff sjelf förklarat, att den nu förevaride
frågan rörde honom personligen, hvilket äfven syntes af
Utsk:s Utlåt., som innehöll upgift derom, att det mål, som blifvit
af motionären åsyftadt, rörde honom sjelf, anmodade Hr Ehrenhoff
att, enl 41 § Riksd:sOrdn:n, taga afträde medan K. och Ad. fattade
sitt beslut i frågan.
Sedan härefter Hr Ehrenhoff lemnat Riddarhussalen, blef propos.
å bifall till BankoUtsk:s förevar:de Utlåt, framställd och med
Ja besvarad.
Föredrogos och b iföl los BankoUtsk:s nedannämnde d. 17 dennes
på bordet lagda Utlåt.
N:o 6, i fråga om eftergift af öfverränta af 2:no hos Lånekontoret
i Götheborg uptagne handels-diskontlån; och
N:o 7, i fråga om afskrifning af åtskilliga från Lånekontoret
i Götheborg utgifna diskontlån, äfvensom af derstädes balanserade
öfvorräntor å dylika lån.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från LagUtsk.
inkomne Utlåtm.
N:o 6, i ani. af väckt motion om ett tillägg till MilitieBoslällsOrdn:n;
och
712
Den 20 December.
N:o 7, i ani. af väckt motion om utfärdande af en förordnrg
ang:de skötseln och vården af civile embets- och tjenstemäns boställen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 10 på aftonen.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
lördagen den 20 December 1856.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 11 prot:s-utdrag för gårdagens plenum.
Föredrogs Hr Ribbings, Arvid, d. 19 dennes på bordet lagda
motion, att, på sätt Just.Ombudsmm föreslagit, Landsh:gelnstrukt:n
måtte i vissa delar upbäfvas eller förklaras, m. m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, i afseende på denna motion,
finge fästa R. och Ad:s upmärksamhet derpå, att då LagUtsk:s
Utlåt, öfver Just.Ombudsm:ns berättelse i går föredrogs,
detta skett af Utlåt, i dess helhet, så att discussionen omfattat så
Väl den föregående punkten, ang:de aflöningen för Just.Ombudsmm
och hans Kansli, som den sednare punkten, deri Utsk. yttrat sig
om Just.Ombudsmms embetsförvaltning. Endast den förra punkten
hade blifvit af R. och Ad. återremitterad; men som öfverläggningen
omfattat Utlåt, i dess helhet, hade deraf blifvit en följd, att
alla under discussionen afgifna yttranden måste åtfölja den beslutade
återremissen till Utsk. Såsom yttrande öfver LagUtsk:s Utlåt,
om Just.Ombudsmms berättelse, hade Hr Ribbings anförande således
redan, enl. R. och Ad:s beslut, blifvit meddeladt LagUtsk,
och någon propos. om remiss af detsamma till LagUtsk. kunde således
ej vidare framställas, enär, om en sådan besvarades med Nej,
det skulle innefatta ett uphäfvande af det beslut, R. och Ad. redan
fattat. Hr Ribbing hade i går sagt, att hans anförande var
afgifvet med föranledande af Hr Dalmans motion om Landsb:gelnstruktm,
men äfven såsom sådant kunde propos. till remiss derå
ej göras, enär R.. och Ad. redan vid föredragningen af Hr Dalmans
motion, efter en längre discussion, förklarat densamma afsiutad,
och således en ny discussion i ämnet icke i ani. af Hr Dalmans
motion finge upstå. Skulle åter Hr Ribbing vilja uptaga
ämnet såsom en motion, finge Hr Gr. o. Landtm., för att kunna
De ii 20 December.
yttra sig om lagligheten af en remiss, anhålla att få veta hvad
stöd Hr Ribbing, i 56 g Riksd:sOrdn:n, funnit för motions väckande
efter den tid som i grundlagen, för nya frågors väckande,
var bestämd.
Hr Ribbing förklarade, att han, då ifrågavaride anförande,
på sätt Hr Gr. o. Landtm, framställt, komme LagUtsk. tillhanda,
vore alldeles belåten med hvad som skett, och icke yrkade någon
annan åtgärd, hvarefter R. och Ad., uppå derom af Hr Gr. o. Landtm,
framställd propos., förklarade sig anse Hr Ribbings nu föredragna
motion icke föranleda till någon åtgärd.
Föredrogs LagUtsk:s d. 19 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o
6, i ani. af Väckt motion om ett tillägg till MilitieBoslällsOrdmn.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Jag får vördsamt hem
ställa,
om icke denna fråga, som varit till LagUtsk. remitterad,
är af beskaffenhet, att den bör af Lag- och Ekon.Utslcn tillsammans
behandlas, och anhåller derföre, att Hr Gr. o. Landtm, ville
tillåta hennes öfverlemnande till dessa sammansatta Utsk. Frågan
angår visserligen ett tillägg till MilitieBoställsOrdmn, och kändt
är, att denna förordnrg blifvit af ena Statsmakten utfärdad, men
jag skulle likväl tro, att, då frågan rörer de Svenska folkets egendomar,
som blifvit uplåtne åt militiestaten, det vid sådant förhållande
vore i sin ordning, att den andra Statsmakten jemväl deltager
uti lagstiftningen derom. Grundlagen stadgar, att Konungen
icke äger att ensam besluta om Statens egendomar, och af detta
skäl anhåller jag, att frågan måtte remitteras till Lag- och Ekon.-  Utsk:n gemensamt. Mig synes, som LagUtsk. vid denna Riksdag obehörigen
velat skjuta ifrån sig en mängd mål, som tillhöra förenämnda
2:ne Utsk:s gemensamma behandling, och jag medgifver
ingalunda, att det varit behöfligt eller nödvändigt, hvad LagUtsk.
hos R. St:r nu hemställt, i afseende på behandlingen af motionen,
utan tror jag att LagUtsk. kunnat, utan någon omgång, sammanträda
med Ekon.Utsk. Jag anhåller om propos. i enlighet med
detta mitt yttrande.
Hr Adlercreutz, Axel: Motionären har sjelf medgifvit,
att den författn:g, om hvars förändring han framställt förslag, är
af rent ekonomisk natur och enl. grundlagen tillhör Ekon.Utsk:s
behandling. Om således motionen remitteras till Ekon.Utsk., och
detta Utsk. skulle finna att något förslag bör utarbetas, begär detta
Utsk. sammanträde med LagUtsk., men i annat fall är ett dylikt
sammanträde utan ändamål. Såsom ytterligare stöd för sin begäran
om remiss af motionen till Lag- och Ekon.Utskm, har Hr Palmcrantz
anfört, att motionen rörer Statens egendomar, och att båda
Statsmakterna böra deltaga i lagstiftningen härom, men detta synes
mig icke kunna utgöra skäl för remiss af motionen till Lagoch
Ekon.Utskin. Dessutom hafva till LagUtsk. vid denna Riksdag
714
Den 2 0 December.
blifvit remitterade så många motioner, att det synes icke vara
skäl att vidare öfverhopa detta Utsk. med göromål.
Hr Palmcrantz: I anledn. af den siste talarens yttrande
får jag erinra, att motionen afser förändring i MilitieboställsOrdn.-n,
och att denna utgör ett appendix till den civila lagen, som innefattas
uti Byggn. 13:n. Enl. min åsigt böra derföre båda Statsmakterna
deltaga i utfärdandet af ifrågav:de förordn. och frågan således
behandlas af LagUtsk.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, förut hemställde om R. o. Ad.,
på sätt Hr Palmcrantz föreslagit, ansåge den i förev.-de Utlåt, omnämnde
motion böra behandlas af Lag- samt Allm. Besv.-o. Ekon.-  Utsk:n, ropades Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, i öfverensstämmelse
med Hr Adlercreutz’ förslag hemställde, om R. o. Ad.
behagade förklara att denna motion tillhörde Allm. Besv.-o. Ekon.-  Utsk:s behandling, samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja,
blandade med Nej, förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
LagUtsk:s d. 19 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 7, i anledn.
af väckt motion om utfärdande af en förordning, ang:de skötseln
och vården af civila embets- och tjenstemäns boställen.
Föredrogs ånyo och bifijlls Riddarh.Utsk:s d. 13 och 17 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 3, ang:de Hr Brakels motion om
utseende af R. o. Ad:s Elektorer samfäldt in pleno.
Föredrogs ånyo Riddarh.Utsk:s d. 13 och 17 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 4, ang:de Hr Brakels motion om Hemi. Utsk:s
utväljande genom direkta val.
Hr Brakel, Gust. Mauritz: Såsom skäl, hvarföre Utsk.
afstyrkt min motion, har blifvit anfördt, att den vöre stridande
emot 28 § Riksd.Ordn:n. Jag ber att få upläsa denna §. Den
lyder sålunda: »R. o. Ad. samt Preste- och BorgareSt:ri välja genom
Elektorer, och BondeSt. på det sätt Ståndet vid hvarje Riksdag
tjenligast finner, genast och sist inom 8 dagar, sedan Riksdagen
blifvit öpnad, ledamöter, lika många af hvarje Stånd, i de
.Utskott, hvilka skola ärenderna bereda och utarbeta. Sådana i
grundlagen stadgade Utskott äro: Const.-, Stats-, Bevil In.-, Banko-,
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskm. Hemliga Utsk:t väljes,
då Konungen sådant äskar.» De sista orden: »Hemliga Utsk. väljes,
då Konungen det äskar», utvisa endast tiden, då val af ledamöter
till detta Utsk. skall ske, eller när Konungen så äskar i
motsats för de öfriga Utsk:n bestämda 8 dagar från Riksdagens
början, men sättet huru ledamöterna i Hemliga Utsk. skola väljas,
Den 20 December.
715
omförmäles icke i §:n. Under uttrycket: »Hemliga-Utsk. valjes»,
kan lika väl förstås, att detta val skall ske på sätt R. o. Ad. bäst
synes, som ock att det förrättas af de Elektorer som utse ledamöter
i de öfriga Utsk:n eller ock af för tillfället utsedde Elektorer.
Således kan jag icke finna att min motion är stridande
emot grundlagens bokstaf.
Hvad åter angår meningen med denna §, är den på. sätt vi
sagt, icke klar och bestämd, men lika med Utsk. tror jag, att
kanske grundlags-stiftarens tanke varit, att Hemliga Utsk. skall
väljas af de utaf R. o.-Ad. vid Riksdagens början utsedde Elektorer.
Då emellertid, såsom jag skall visa, detta innebär en
omening, och min motion icke strider emot grundlagens bokstaf,
har jag icke kunnat finna annat än att R. o. Ad. är oförhindrad,
att i enlighet med min motion, förändra Riksd.Ordn:n på det sätt,
att Hemb Utsk. skall väljas samfäldt in pleno. En hvar vet, att,
vid början af Riksdagen väljas Elektorerne hufvudsakligast för att
enl. majoritetens åsigt, utse ledamöter i de för tillfället mest vigtiga
Utskott och åt dens eget omdöme öfverlemnas sedan att tillsätta
de Utskott, som skola utarbeta de mindre brännande frågorne,
men meningen med Hemb Utsk. är helt annan än med de
andra Utsk:n. Enl. min upfattning är ändamålet med detta Utsk.,
att, då under Riksdag invecklade politiska förhållanden inträffa,
och Konungen äskar att höra de olika Ståndens tankar, denna
delegation af R. St:r skall frambära deras tankar i ämnet till Ko
nungen.
Vid sista Riksdagen t. ex. äskade Konungen detta Hemb
Utsk. förmodligen i afsigt att med dessa delegerade af R. St:r
rådgöra om den ställning, landet i anledn. af då upkomna politiska
förvecklingar i Europa borde intaga. Naturligtvis hvarken
borde eller kunde Konungen för K. St:r framlägga alla de skäl,
som kommo att bestämma Hans beslut, och derföre äskade Han detta
Hemb Utsk. Jag kan icke betrakta detta Utsk. annorlunda än som ett
StatsRåd, tillsatt af R. St:r för att råda Konungen och under vissa omständigheter
uttrycka R. Stirs tankar, äfvensom att genom sitt ord inför
St:n understödja eller motsätta sig de förtroende-vota Konungen kan
begära. Till detta Utskott behöfvas således karaktersfasta, uplyste
och inflytelserika personer, men ej några med vissa special-kunskaper,
tre män, som R. o. Ad. genast omedelbart kan bestämma.
När nu så är förhållandet, anser jag, att R. o. Ad. äfvensom de
öfriga Stånden böra välja Hemb Utsk. så, att det blir ett sannt
uttryck af majoritetens inom representationen åsigter, hvilket icke
kan ske, om valet öfverlemnas till de vid Riksdagens början utsedde
Elektorer, som blifvit utsedde för helt annat ändamål, utan
att vid val af ledamöter till Hemb Utsk. representera R. o. Ad:s
majoritet för tillfället. Grundlagen säger ju, att val af Fullmäktige
i Banken och Riksg:sKont., af ledamöter i Opinions-nämnden
och i Komitén för Tryckfrihetens vård, skola ske af R. o. Ad.
samfäldt in pleno, för att utgöra ett uttryck af Ståndets åsigter
för tillfället; hvarföre skall icke Hemb Utsk. då kunna väljas på
samma sätt, hvilket Utsk. under vissa förhållanden är af särdeles
stor vigt.
Den 20 D ecember.
På grund af alla dessa skäl önskar jag bifall till min motion,
och att Riddarh.Utsk. mätte updragas att i enlighet dermed inkomma
med förslag till ändring i Riksd.Ordn:n.
Frih. Cederström, Rudolf: I motsats till siste talaren
anhåller jag om bifall till Utsk:s Betänk. Jag tror att Hr Brakel
kunnat bespara sig sin afgifna deduktion i fråga om lagligheten
af hans motion, ty hade den varit stridande emot grundlagens bokstafliga
lydelse, hade den säkerligen icke blifvit remitterad till
LJtsk. En annan sak är, på sätt Utsk. äfven anmärkt, huruvida
motionen är öfverensstämmande med grundlagens rätta mening och
anda. För min del tror jag att Utsk:s åsigt i detta afseende är
fullkomligen välgrundadt; jag stärkes i denna min öfvertygelse
desto mera, då jag rådfrågar icke blott den g, Hr Brakel åberopat,
utan jemväl Reg.Fms 53 och 54 §§. I 53 § säges, »att
R. St:r välje de Utskott, hvilka i nämnde § äro upräknade, och
i påföljande §, ang:de Hemligt Utskott heter det: »utvälja R. St:r
ett sådant», när Konungen nemi. det äskar. Orsaken, hvarföre
dessa förhållanden omnämnas i 2:ne särskilda §§, och hvarföre
28 § Riksd.Ordn:n uptager i en särskild mening de först upräk
nade
Utskm och derefter Heml. Utsk., synes mig helt enkelt vara
den, att de förstmde Utskm skola i alla händelser tillsättas, men
det Hemb Utsk. endast om och då Konungen det äskar. I denna
omständighet, och icke uti någon egentligen skiljaktig inre betydelse,
ligger enl. min tanke, anledningen till föreskrifternes särskiljande
tillräckligen förklarad. Huru vill man då utur detta
tillfälliga särskiljande härleda befogenheten att, med ändring af nu
iakttagne valsätt, stadga allmänna val för utkörandet af Hemb
Utsk., medan de öfrige Utskm skulle genom Elektorerne fortfarande
tillsättas? Och bör icke grundlagens anda och mening hållas i
helgd, lika såväl som dess bokstafslydelse? Ehuru således den sednare
här ej är för nära trädd, synes Utsk. hafva fullt skäl i sin
erinran uti det förra afseendet.
Hvad sjelfva saken beträffar, så har Hr Brakel förmenat, att
de af R. o. Ad. vid hvarje Riksdags hörjan utsedde Elektorer icke
skulle vid val af ledamöter tili Hemb Utsk. med någon större, tillförlitlighet
kunna anses uttrycka åsigterne inom Ståndets majoritet
i detta sednare fall. Jag kan icke följa Hr Brakels tankegång i
förev:de hänseende. I ett så talrikt Stånd, som R. o. Ad. kan
vara och vid de fleste Riksdagar verkligen varit samt äfven nu är,
föreställer jag mig, att vid en valförrättning af så grannlaga natur
som det till utkörande af Hemb Utsk., måste det vara ganska tjenligt
att detta val förrättas af samma personer, åt hvilka R. o. Ad.
updragit att utse ledamöter i de öfriga Utskm. Det är nemi.
gifvet, att vid valen till Elektorer böra företrädesvis ifrågakomma
personer, som genom klarhet i åsigter, bestämdhet i syften, kännedom
af personer och erfarenhet om Ståndets tänkesätt äro fullständigast
i tillfälle att åt Utskotts-tillsättningen egna en uplyst
och omfattande pröfning, samt vid valförrättningen uttrycka Ståndets
öfvervägande mening i detta hänseende. Jag förmodar att,
Den 20 December.
717
enär Elektorer i allmänhet befunnits erforderlige för valens bättre
verkställande, de måtte vara desto mera nödige, ju mera inveckIadt,
ju mera grannlaga, bedömandet af valfrågan är.
Hr Brakel har vidare trott att medan de öfriga Utsk:n tillkomma
att bereda dit remitterade mål, skulle deremot Heml. Utsk.
icke äga en, i någon mån härmed jemförlig, beredande verksamhet.
Jag kan dock icke föreställa mig, att Heml. Utsk:s enda
göromål skall vara att från Regeringen emottaga meddelanden.
Det måste äga att å R. St:rs vägnar meddela K. M. de åsigter
och uplysningar, som för K. M. kunna till frågornas utredning
vara nödiga och nyttiga. Sådant måtte väl innefatta en beredande
verksamhet; hvadan Hr Brakel äfven i det afseendet synes hafva
misstagit sig.
Det finnes dessutom en annan omständighet, som Dtsk. väl
icke berört, men som enl. min åsigt bör lända till samma slut,
hvartill Utsk. kommit. Heml. Utsk:s sammanträden hafva nemi.
under sista Riksdagen, såväl som under flere föreg:de, visat sig
äga rum, då fråga varit om anslag till betydliga belopp i och för
lietryggandet af Rikets politiska ståndpunkt, dess försvar, dess
ställning till utrikes makter o. s. v. Såsom vi känna, tillkommer
det dock i allmänhet StatsUtsk. att bereda anslags-frågor och att
till- eller afstyrka RiksStms bifall till dem. Man kan likväl tänka
sig möjligheten, att vid en valförrättning så vidlyftig, som då den
skall verkställas inom ett talrikt Stånd, in pleno, händelsen så
fogade, att bland de ledamöter, som blifvit invalde i StatsUtsk.,
ingen utsåges till ledamot i Heml. Utsk.; icke derföre att StatsUtskotts-ledamöterne
personligen vore eller ansågos otjenlige till
ledamotskap i Heml. Utsk., men derföre, att Heml. Utsk. utgöres af
en färre personal, nemi. af endast tre utaf hvarje Stånd, under det
StatsUtsk.består af nio utaf hvarje Stånd. R. o. Ad. kunde möjligen
dela sig i fråga om hvilka af dessStatsUtsk:s ledamöter företrädesvis
vore tjenligast att i Heml. Utsk. ingå. En ringa minoritet kunde
lätteligen under en dylik majoritetens splittring bestämma valets
utgång och utse ledamöter, hvilka tilläfventyrs icke tillhörde StatsUtsk.
Deremot låter det knappast tänka sig, att inom de öfriga
St:n, der valen fortfarande ske genom Elektorer, oaktadt dessa
Stånd äro mycket mindre talrika än R. o. Ad. har rättighet att
vara, afseende ju icke tillbörligen fästes vid det förhållande jag
nu haft äran antyda; hvadan, derest i StatsUtsk icke funnes någon
enda R. o. Ad:s ledamot från Heml. Utsk., de råd och anvisningar,
som af Heml. Utsk:s ledamöter kunna vara att inom StatsUtsk.
anföra, icke skulle kunna vitsordas utaf någon af R. o. Ad:s ledamöter,
i anseende till bristande kännedom i det Heml. Utsk:s
förhandlingar.
Vice versa, skulle i Heml. Utsk. inga från StatsUtsk. tillgängliga
uplysningar under sådana förhållanden vara att å de adliga
ledamöternes sida förvänta, enär de saknade personlig kännedom
om de StatsUtsk:s tillhörande ärenden. Vore väl sådant förenligt
med R. o. Ad:s värdighet och Ståndets rättmätiga fordringar?
718
Den 20 December.
Jag nödgas således vidhålla, att då några egentliga skäl icke
blifvit af Hr Brakel anförda; då det hittills varande förhållandet i
allmänhet lemnat tillfredsställande resultater; då äfven under det
antagande att valen någongång kunnat tänkas än mera nöjaktige,
sådant likväl icke torde med någon större sannolikhet kunna förutsättas
hafva vunnits genom de af motionären förordade allmänna
val, och man icke bör onödigtvis uptaga med så vidlyftiga och
möjligen ofta återkommande valförrättningar R. o. Ad:s dyrbara
tid, hvilken nu till riksdagsmålens handläggning kan mera oafbrutet
användas, medan återbesättandet af en eller annan bänkmansplats
inom några ögonblick verkställes, och valen af Elektorer sker
genom bänkmännen, utan intrång på de åt Ståndets plena-sammanträden
anslagna timmar, finner jag mig, på grund af alla dessa
skäl, dels i Utsk:s Mern. uptagna, dels af mig nu vördsamt anförda,
föranlåten att förnya min anhållan om bifall till detsamma.
Gr. Mörner, Carl: Då jag inom Utsk. biträdt afstyrkandet
af Hr Brakels motion, bör jag icke länge uptaga R. o. Ad:s tid
med denna fråga, destobeldre som den redan är utvecklad i‘Utsk:s
Mern. och Frih. Cederström ganska fullständigt vederlagt Hr Brakels
här gjorda inkast. Jag anhåller att få fästa upmärksamheten
derpå, att Hr Brakel medgifvit, att grundlags-stiftarens mening
verkligen varit, att ifråga v:de val skall tillgå på sä 11 28 g Riksd.-  Ordn:n föreskrifver. Inom Utsk. var ingen skiljaktighet i fråga
om tydningen af denna §, hvilken Utsk. ansåg fullkomligt utvisa,
att val till Hem!. Utsk. skall ske genom Elektorer, och då Frih.
Cederström ytterligare utvecklat denna åsigt, anhåller jag om bifall
till Utsk:s Mern.
Propos. till bifall å Riddarh.Utsk:s förev:de Mern. blef härefter
framställd och besvarad med starka Ja jemte åtskilliga Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Hr Brakel begärde votering, hvarefter till justering uplästes
en så lydande voter:s-propos.:
Den, som bifaller Riddarh.Utsk:s Mern. N:o 4, ang:de Hr Brakels
motion om Heml. Utsk:s utväljande genom direkta val, röstar
Ja,
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, varder berörde Mern., på grund af de deremot gjorda
anmärkn:r, till Riddarh.Utsk. återremitteradt.
Hr Brakel: Under discussionen hemställde jag, att R. o. Ad.
mätte besluta, att val till Heml. Utsk. skall ske samfäldt in pleno,
och att, i fall R. o. Ad. skulle härtill lemna bifall, Riddarh.Utsk.
måtte updragas att förändra Riddarb.Ordmn. Jag afstår ifrån den
frågan, hvilken lärer väl blifva afslagen, och vill i stället åtnöja
mig med återremiss.
Den 2 0 December.
710
Den uplästa voter:s-propos:n blef nu af R. o. Ad. godkänd,
och efter voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 69.
Nej — 22.
Hr Brakel: Jag anhåller att (å i prot:t antecknadt, att dä
min motion om bänkmans-valens afskaffande föredrogs, jag icke var
här närvar:de, emedan kort före föredragningen någon önskade tala
vid mig i förstugan. Under min frånvaro blef Utslcs Mern. föredraget
och före min återkomst afgjordt.
Frih. Raab, Adam Christian: Utan tvifvel finnes ingen
ledamot af R. o. Ad. som icke lika med mig med bekymmer er
farit,
att vår utmärkte ledamot Hr von Hartmansdorff har af svår
sjukdom förhindrats deltaga i våra öfverläggningar, och att hans
med hvarje dag försämrade hälsotillstånd hotar med hans bortgång.
Under sådana förhållanden hemställer jag, att R. o. Ad. måtte genom
någon af dess Kansli-personal efterhöra Hr v. Hartmansdorffs
hälsotillstånd, med beklagande af R. o. Adis saknad af hans frånvaro.
Jag anhåller om Hr Gr. o. Landtm. propos:n härå.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Jag får till Frih.
Raab hemställa, huruvida hans mening är, att ett sådant bud nu
genast skall afgå, eljest hade jag, ehuru fullkomligt instämmande
i Frihins åsigt i öfrigt, ernat taga mig friheten att till R. o. Ad.
hemställa, det R. o. Ad. ville hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, det
Hr Gr. o. Landtm, till Hr von Hartmansdorff måtte framföra de
tänkesätt, Frih. Raab nu uttryckt.
Frih. Raab: Jag fäster mig ingalunda vid formen, och ön
skar,
att den form måtte företrädesvis följas, som afser den största
veneration för den aktade mannen, hvilket ostridigt sker, om Hr
Gr. o. Landtm, å Ståndets vägnar framför Ståndets saknad öfver
Hr v. Hartmansdorffs frånvaro här; hvarföre jag ock förenar mig
med Gr. af Ugglas.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle, att han
såsom nu blifvit föreslaget, skulle på Ståndets vägnar hos Hr von
Hartmansdorff underrätta sig om hans helso-ti 1 Istånd samt framföra
det deltagande och bekymmer, hvarmed Ståndet erfarit att
hans helsa under de sednare dagarne blifvit betydligt försämrad.
Ropades Ja.
Gr. von Platen, Baltzar: I anledn. af Hr Gr. o. Landtm:s
erinran till R. o. Ad., att under motionstiden icke framställa ämnen,
hvilka kunde tåla upskof, har jag ansett mig först nu böra
begagna mig af min riksdagsmannarätt att för R. o. Ad. framlägga
mina anmärkmr emot K. M:s Propos:n om Statsverkets tillstånd
och behof, sä vidt den innefattar 5:le HufvudTiteln. Möjligen kan
720
Den 20 December.
en och annan anse sådant å min sida öfverflödigt, då jag förr så
mången gång i likartade ämnen mer och mindre officielt både i
tryck, tal och skrift uttalat mina åsigter, men jag finner ämnets
vigt kräfva, att en hvar, som icke bör sakna åtminstone all förmåga
att bedöma de deri afbandlade ämnen, äfven bör söka bidraga
till utredningen, och min dyrbara rättighet, att å detta rum upträda,
kan jag dessutom icke annorlunda betrakta än som en skyldighet,
hvilken det åligger mig att efter förmåga söka upfylla.
Då jag icke vill tillstyrka, vare sig obetingadt antagande eller
förkastande af allt hvad i den K. Proposrn för Flottan föreslås,
anser jag, att StatslJtsk. före frågans bedömande, bör noga pröfva
hvad förtroende den för samma propos. ansvarige Depart:sChefen
visat sig derigenom förtjena, och jag skall efter min förmåga söka
meddela de uplysningar, som kunna tjena till vägledning, då i
öfrigt de officiella handlingarne innebära tillräckliga bevis så väl
derpå, att hvad, som förra statsregleringen förespeglat, icke blifvit
upnådt, som att hvad nu utlofvas, icke med någon sannolikhet
kommer att på det föreslagna sättet vinnas. Vid denna granskning
vill jag i möjligaste måtto förbigå principen för ordnandet af Sveriges
sjöförsvar, då mina åsigter i det afseendet nogsamt äro kända,
och jag destomindre förmodar att vara misstänkt för att hafva
frångått desamma, som jag härmed förklarar, att ångkraftens användande
synes mig lika nödig och nyttig för den stora som för
den lilla Flottan. Jag tackar dem, hvilka icke tillhöra yrket,
men likväl inom och utom representationen sysselsatt sig med
dessa ämnen, och derigenom förvandlat frågan från en yrlies-, för
att ej säga skrå-fråga, till en nationel, som den i så många hänseenden
är förtjent att vara.
Löneförhöjningar äro af behofvet påkallade, men då skälen
för de åsigter jag nu går att uttala, äro af statsekonomisk beskaf
fenhet,
är enl. min upfattning nödigt att tillse, om tillgängliga
medel blifvit på bästa sätt använda, och om på grund häraf Styrelsen
gjort sig förtjent af tillökning i anslagen. Jag hade önskat,
att man ej uteslutande ville anföra såsom skäl för dessa löneförhöjningar
de förhöjda prisen på lifsförnödenbeter, hvilket för
det närvar:de icke håller fullt streck, som man säger, utan fast
heldre de ökade lefnads-kostnader, som stigande civilisation och
deraf föranledda lefnadsvanor medföra. Personalens antal är svårt
att bedöma, då Depart:sChefens anförande till StatsRåds-protokollet
saknar alla grunder för ett . dylikt omdöme i fråga såväl om hans
egna satser som om dem andra möjligen kunna hysa; men om man
bör bestämma befälets antal efter den styrka det har att föra i
krig och den sysselsättning det äger i fred, så synes för Sverige,
jemfördt med andra länder, äfven 5 Amiraler på stat vara minst
2 mera än behofvet påkallar. Månne man vidtagit sådana åtgärder,
att vid Flottans officerscorps icke antagas flere unga män,
än åt hvilka kan lemnäs full sysselsättning eller i framtiden förtjent
och för vapnets bestånd nödig befordran? Jag anhåller vidare
att få åberopa mitt redan framlagda förslag till förändrad organisation
-
Den 20 December.
721
ganisation af Förvaltmn af SjöÄrendena, enl. hvilket i mån af
afgång kan beredas en besparing af 18,850 R:dr r:mt årligen.
Inom Flottan finnes en annan corps, såsom jag redan förut anmärkt,
hvilken med dess allt för stora antal officerare kostar Staten
långt mera än som beböfves för att vinna den nytta, som med
densamma afses, hvaraf bland andra olägenheter följer äfven den,
att män med de aldra bästa anlag icke kunna efter sitt inträde i
corpsen utveckla dem så som de böra. Jag menar Constructionscorpsen,
och vädjar till hvarje sakkunnig man inom och utom yrket,
om de arbeten, som nu utföras eller rimligen kunna komma
att utföras för Svenska Flottan, kunna anses kräfva en personal af
nu föreslagna 24 officerare, och om ett dylikt förhållande icke
förtjenar upmärksamhet, då fråga är om anslag af medel till bestridande
utaf nya aflöningar. Jemfören mine Hrr! hvad som uträttas
vid privata varf, med hvad vid vår Flotta åstadkommes,
jemfören detta med förhållandet i England, och J skolén snart
öfvertyga Eder om det orimliga antalet af officerare vid ifrågav:de
corps. På ett annat ställe har jag visat att en besparing af 10
ä 12,000 R:dr skulle kunna göras i st. f. att man nu begär ytterligare
anslag. Men jag fäster mig mindre vid desse 12,000 K:dr
än vid det förhållande, att man vill sysselsätta dessa 24 officerare
med arbeten, som kunna verkställas af 3. Kan, frågar jag, detta
befordra utvecklingen af dessa personers anlag och skicklighet?
Det borde i sanning förvåna att någon skicklighet inom corpsen
kan finnas, såvida jag icke hade mig bekant, att de vid privata
och andra nationers varf söka och finna sysselsättning, ty, som jag
nämnt, vid Flottan kunna de icke alla påräkna densamma. Detta
deras bemödande att vinna skicklighet är förtjent af högsta loford,
och synes mig under nuvar:de förhållanden vara det rättaste sättet,
men ingalunda bör det ske på bekostnad af Flottans tillgångar.
Utan att ingå i pröfning af frågan, om organisationen af denna
corps någonsin varit riktig, anser jag mig dock, i öfverensstämmelse
med de åsigter, jag uti min rapport till K. M. anfört, kunna påstå,
att den f. n. är hvarken nödig eller nyttig, och för den vettgirige
torde äfven dagens tilldragelser lemna uplysning nog. Tillökningen
af Flottans Underofficerscorps är lika knapphändigt, för
att icke säga lika litet bevisad genom d. K. Propos:n med åtföljande
StatsRåds-prot., som allt annat, och jag anser den derföre
tills vidare icke böra bifallas, utan endast nödig förhöjning
af löner lemnäs för nuvar:de stat, destoheldre som ett lämpligare
ordnande af de corpser, som skola rekrytera Underofficers-corpsen,
bör kunna göra det öfverflödigt, enär i händelse af behof rekryteringen
kanske genom upflyttning af för tillfället konstituerade,
hvilka, sedan behofvet uphört, icke belasta de ordinarie staterna
med do högre beloppen.
Äfven med MarinRegitet skulle, om man granskar hvad denne
corps nu kostar i jemförelse med den nytta den uträttar, icke
blott ganska stora besparingar kunna åstadkommas, på sätt jag vid
ett annat tillfälle visat, utan äfven en långt kraftigare styrka än
II. H. 46
722
Den 20 December.
nu erhållas. Denna corps af 790 man med befäl kostar årligen
146,708 R:dr r:mt, då deremot kostnaden för ett GarnisonsReg:te
i Stockholm är beräknad till blott 150,000 R:dr r:mt, efter afdrag
af 4,500 R:dr för nya tjenster. Genom en lämplig organisation
af denna corps skulle högst betydliga besparingar kunna vinnas,
verksamt bidragande till förökande af Flottans medel i penningar
och personal. Men har man i fråga om MarinReg:tet förbisett
sparsamhet, så har man deremot så mycket mera iakttagit den vid
bestämmandet af aflöningen till matros- och kanonier-corpsen, och
detta är så mycket mera att beklaga, som anspråken äro större på
örlogs-matrosen än på kofferdi-matrosen. Den förre måste äga
fullständig kännedom om sjömansyrkets alla praktiska detaljer Och
en öfverlägsen förmåga, att punktligt och skyndsamt verkställa
dem, samt i allmänhet en större kroppsstyrka, enär den krigsskeppet
tillhörande materiel är långt tyngre och svårare att handtera.
Härtill kommer sist, men kanske i betydelse främst, vanan
och förmågan att sköta de vapen, vare sig artilleri eller handgevär,
örlogsmatrosen måste handtera. Må man besinna, till huru
stor del vården af Statens dyrbaraste intressen ligger i händerna på
denna klass och må man sedan granska lämpligheten af Depart:sChefens
förespegling att vilja anskaffa 600 sådana karlar mot en
aflöning af 25 öre om dagen, utom förmåner in natura, då kofferdimatrosen
f. n. erhåller 142 ören med ingen annan egentlig skillnad
dem emellan, än att den förre till anskaffande af kläder erhåller
en summa, motsvarande den sednares aflöning för en månad,
och, oförmögen att längre arbeta, en pension af 13 R:dr 50 öre
runt årligen. Corpsens antal har hittills varit beräknadt till endast
400, men huru och i hvad mån har det väl blifvit fylldt?
Derom bära Rudorna vittnesbörd, och, vidkommande beskaffenheten
af de anställde, vädjar jag till alla här närvande sjöofficerares
omdöme. Det sednare förhållandet kan icke heller vara annorlunda,
ty med den föreslagna aflöningen kan ingen vara belåten,
och derföre ingår matrosen heldre i enskildt tjenst, der han kan
påräkna 6 gånger högre aflöning än vid Flottan. Det synes mig
således hafva varit vida bättre, om man verkligen anskaffat desse
400 karlar innan man gjort sig förhoppningen att kunna öka detta
antal med ytterligare 200 emot de föreslagna vilkoren. Jag uprepar
det ännu en gång, att örlogsmatrosens aflöning och pension
äro sådana, att det förundrar mig, att ens någon kunnat förmås
till anställning, och då jag bestämdt känner, att K. M:s upmärksamhet
varit rigtad just på denna pensionering, samt att i detta
afseende Revisorer af AmiralitetsKrigsmans-kassan jemväl framställt
anmärkn:r, bade jag hoppats att någon förändring i pensioneringen
blifvit föreslagen; men då så icke skett, är jag öfvertygad att så
väl StatsUtsk. som R. St:r skola genom bifall till en af mig i
detta hänseende väckt motion, behjerta gemenskapens i detta hänseende
usla belägenhet. Jag hemställer till R. Skr och till Eder,
mine Hrr, om man på detta sätt, att gå till väga, gör sig förtjent
af bifall till de anslag, som blifvit äskade.
Den 20 December.
723
Om gemenskapen icke blifvit särdeles omhuldad i fråga om
pensioner, har man i stället tänkt på befälet eller den bättre
aflönade klassen. Det är visserligen en sanning, att Statsmakterne
böra tillse, att under fredstid afgång inom befälet äger rum, så
att i farans stund detta befäl utgöres af unga och skickliga män,
och icke af sådana, hvilka, ehuru med stor erfarenhet och god
vilja, icke kunna, till följd af bristande krafter, hålla stånd emot
en inträngande fiende. Till vinnande af detta ändamål har Depart:sChefen
föreslagit ökade pensioner, men på hvilka vilkor? Oaktadt,
enl. nu gällande reghte för AmiralitetsKrigsmans-kassan, hvarje
sjöofficer till denna kassa under sin tjenstetid lemnat årliga bidrag,
och oaktadt den pensions-räft detta Regl:te honom tillerkänner,
har man nu helt enkelt förklarat, att endast i det fall, att
officeren underkastar sig tjenstgöring under 5 år efter afskedstagande!
vid fyllda 55 års ålder, skall han komma i åtnjutande
af den förhöjda pensionen. Jag vill icke ingå i något bedömande
af frågan, huruvida ett dylikt förfarande af DepartisChefen kan vara
lagligt, då flera punkter i reghtet betrygga Amiralitets-staten vid
deltagande i lagstiftningen för denna kassa, men obilligheten, att
utan samma stats hörande, beröfva den en slik rättighet, är åtminstone
för mig ögonskenlig. Man har nu stadgat, att en officer,
som tjenat Staten eller vid Flottan under 30 år och hunnit föreskrifven
ålder samt erlagt påbjudne afgifter, skall, han må vara
sjuklig eller hafva andra intressen, som förhindra honom att fortfara
i Statens tjenst, vara förbunden att icke destomindre under
ytterligare 5 år göra tjenst, när han påkallas, icke för krigsrustningar
utan för rustningar i allmänhet. Jag tror och bör tro,
att skälet till ett dylikt stadgande varit att bereda Staten den
fördelen att vid vissa tillfällen kunna använda äldre militärer,
som icke mera äga för de yngre platserne erforderliga kroppskrafter;
men min öfvertygelse är, att detta ändamål vida bättre
vinnes på det af K. M. och R. St:r redan antagna sätt, jag menar
genom reservstaten. Det synes mig vara rikligare, att en corps
finnes med tjänstgöringsskyldighet för en hvar af dess medlemmar,
så länge han der qvarstår, och då jag åtnjuter full lön med afdrag
af tjenstgörings-penningar, har jag intet att klaga öfver, om jag
någon gång kommenderas; men deremot, då jag helt och hållet
afträdt ur Statens tjenst, bör jag vara befriad från all tjenstgöring.
Reservstaten anser jag således böra bibehållas, 'och tror, att de
för det föreslagna pensions-sättet eller pensions-förökningen begärda
anslag äfven böra komma denna stat till godo, så att der befintliga
löner kunna förökas i samma mån som lönerne i och för den
aktiva tjenstgöringen, genom hvilken åtgärd det blir möjligt att på
reservstaten öfverflytta sådane personer, hvars förmåga endast undantagsvis
behöfver anlitas. Jag tror mig således hafva anfört skäl
för tillstyrkande af anslag till löner eller löneförbättringar endast
i de fall, der de ej på annat sätt kunna beredas och blott provisionelt
till nästa Riksdag med belopp af 50 proc. å löner af 1,000
R:dr r:mt eller derunder, och 33 £ proc. å löner öfverstigande
denna summa.
724
Den 20 December.
I afseende på materielen uplyser Chefens för Sjöförsv:sDepart.
promemoria, att förhållandet med densamma icke är hvad man haft
rätt att vänta, eller Chefen sjelf önskat. Man kan icke heller
säga, att icke allt blifvit gjordt för upfyllandet af det gifna löftet,
att anskaffa det antal fartyg man hoppats äga, och jag anser ett
fel ligga just i den härför vidtagna åtgärden att söka förvandla
gamla skepp till skepp efter nutidens fordringar, hvilket är lika
litet verkstä 11bart som andra omöjligheter. Dessa åtgärder kunna
möjligen förklaras, då man i en tid af påtryckning och behof söker
att förhjelpa sig ur för handen varande svårigheter, men då man
icke längre kan bestrida nödvändigheten af ångkraftens användande
på större och mindre fartyg (och jag vill icke nu fästa mig vid
att man anser sig böra äga ångskepp och att man söker förskaffa
sig sådana) måste jag likväl på det högsta ogilla, att anskaffandet
af denna fördel tillgått på det sätt andra Sjöstater redan utdömt
och endast i behofvets stund begagnat. Det är påtagligt, att fartyg,
konstruerade och byggde, innan man ansåg möjligt att använda
ånga på krigsskepp, icke kunna vara lämpade efter tidens fordringar,
och att således äfven med de ofullständiga ändringar som
kunna göras, den kostnad, som på sådana fartyg nedlägges, är
bortkastad och ingalunda öfverensstämmande med kloka statsekonomiska
beräkningar. Depart:sChefens framställning synes mig dessutom
något dunkel. Han talar nemi. om, att vi böra hafva ångskepp,
ångfregattor, ångkorvetter o. s. v , men hvad betyder väl
detta? En hvar vet, att det ena fartyget med samma benämning
kan vara hälften så stort som det andra, och då här är fråga om
financiella beräkningar, synes mig R. St:r haft ganska stora och
skäliga anspråk på att erhålla en fullkomligt tydlig framställning.
Jag inser icke nödvändigheten att använda Statens alla krafter på
de större krigsmaschinerne, hvilka endast komma i fråga att begagnas
under krig, under det att man förklarar, att med de mindre,
hvars användande åter kommer i fråga såväl under fred som
krig, är det ännu god tid. Enl. min upfattning hade det varit
vida lämpligare att börja med de mindre och sluta med de större,
och icke är en idée storartad endast derföre, att man sysselsätter
sig med de större delarne. Ar idéen icke konseqvent genomförd
ifrån det största till det minsta, så blir alltsammans åtminstone
icke något storartadt, något önskvärdt. Ännu en gång uprepar
jag, att man i främsta rummet bort bygga något af de mindre
fartygen såsom de användbaraste under fredstid och, hvad erfarenheten
möjligen kommer att visa, äfven under krig i Östersjön.
Under det stora tillökningar å ena sidan blifvit föreslagna,
har man likväl förbisett någon tillökning i Skärgårdsflottan. Ett
utbyte eller rättare ett försök har blifvit gjordt genom de 2:ne nya
ångkanon-sluparne, och jag motsätter mig visst icke ångans användande
på skärgårds-försvai et. Jag har redan uttalat min öfvertygelse
om nödvändigheten häraf, och att utan ånga är denna del
af Flottan ett intet, men jag rönte motstånd och min idée, att
Skärgårdsflottan borde erhålla några och 20 fartyg, ansågs öfverspänd.
Då man icke destomindre nu föreslagit, att för denna Flotta
Den 20 Decernber.
725
skall anskaffas 22 fartyg med ånga, vare det långt ifrån mig att
motsätta mig en sådan förändring. Må man gerna fröjdas åt deras
nuvar:de benämning af ångkanon-slupar, och att jag gjorde dem
till endast med bombkanon beväpnade ångbogserings-fartyg, men
jag höll mig till ett blygsammare namn. Af varmt hjerta önskar
jag framgång åt denna sak, men jag önskar äfven, alt man icke
mätte inledas på en, enl. mitt omdöme, oriktig väg. Jag har svårt
att föreställa mig, att dessa ångkanonslupar, så bra så ändamålsenliga
jag jin hoppas dem vara, skola helt och hållet uttränga det
roende skärgårds-försvaret. Jag återkommer med mina ekonomiska
skäl, som jag visserligen vet icke smaka väl, men måste dock tagas
i betraktande vid frågans afgörande, och jag tror, att man
noga bör betänka sig innan man antager ett vapen, som ej kan
nekas i vissa fall äga större tjenstbarhet, men som kostar 4 gånger
mera än ett annat. Uti ett skärgårds-krig, som, säge hvad man
än vill, är ett positions-krig, kan väl icke förnekas, att en kanon,
liggande på en roende kanonslup, uträttar lika mycket som den,
hvilken ligger på en kanonslup med ånga, allt förutsatt, alt de
ligga i position. Dessutom är ännu icke utredt, huruvida icke skottsäkerheten
hos de roende fartygen är större än hos de andra.
Emellertid vill jag icke gifva luft åt den tanke, som vore icke
ångkanonsluparne af behofvet påkallade, men deremot påyrkar jag
ett noga öfvervägande, innan man beslutar sig för antagande af ett
förslag, som medför så stora kostnader, och enl. min åsigt har till
följd att, i st. f. det antal kanoner man borde kunna sätta mot
fienden, man får åtnöja sig med 40 ä 50, hvilket blir en väsendt
lig
skillnad.
Jag vill icke bestrida hvad här tillförne blifvit yttradt, att
Skärgårdsflottans materiel erhållit i sednare tider en förbättring,
som den förut icke ägt. Detta enstaka factum kan likväl icke
öfvertyga mig, att denna Flottas intressen i allt blifvit så vårdade
som vederbort, och ett ytterligare skäl för denna min öfvertygelse,
att då man under tiden intill år 1870 eller 1867 föreslagit en
högst betydlig förökning af det yttre försvaret, har man deremot
förbisett all tillökning af skärgårds-fartygen. Tror man då verkligen,
att dessa fartyg skola vara i all evighet. Man anser dem
icke ändamålsenliga i deras närvar:de skick och derföre utbyter
man 20 roddbåtar mot 20 med ånga. Men månne icke utbytet
och förbättringen borde och kunde sträckas äfven till bättre roende
skärgårdsfartyg ?
Granskar man vidare DeparttsChefens förslag i fråga om sjöofficerares
bildning, så finner man, att sedan desse officerare under
4 års tid tjenstgjort på örlogsfartyg, kunna de komma i fråga till
att öfvas på skärgårdsfartyg. Vidare inhemtas af samma förslag,
att den af R. St:r vid sista Riksdagen beviljade million till iståndsättande
af Flottans materiel, blifvit sålunda använd, att af 800,000
R:dr endast 13,000 R:dr tillfallit Skärgårdsflottan, och under sådana
förhållanden torde jag anses icke hafva saknat skäl för mitt
yttrande, att derföre, att materielen blifvit något förbättrad, man
icke kan påstå att för denna Skärgårdsflotta blifvit gjordt allt hvad
726
Den 20 December.
som varit att önska. Det 8r alltså nödigt för Statsmakterne att
kunna kontrollera användandet af de medel, som till Flottan anvisas.
Till denna fråga hör ovilkorligen förslaget i den K. Propos:n
om sammanförande af nybyggnads- och reparations-anslagen.
För dem, som icke medföljt Irågan, torde mig tillåtas att anmärka
att så var förhållandet intill 1851 års Riksdag. Då beslöto R. St:r,
på grund af K. Propos:n, att dessa båda anslag borde skiljas.
Någon olägenhet af ett sådant serskiljande har Depart:sChefen icke
upgifvit utan endast sagt, att det skulle förorsaka någon liten svårighet
vid bokföringen. Ett sådant skäl kan jag icke erkänna, ty
då en så beskaffad bokföring låter sig göras inom den Engelska
Sjöförvaltningen, att för hvarje fartyg i Flottan föres ett särskildt
konto ifrån dess nybyggnad intilldess det afföres ur rullorna, måste
väl åtminstone särskiljandet af de båda anslagen jemväl kunna
verkställas inom vår Flotta. Jag går så långt, att, om man endast
vill, kan till och med det af mig nu omnämnda bokförings-sättet
i England äfven hos oss införas, hvaraf högst väsendtliga fördelar
skulle vinnas. Olägenheterna af de båda anslagens sammanförande
bestå deruti, att man omöjligen kan kontrollera om och i hvad
mån man ombesörjer underhållet af Flottan och dess materiel. Det
ligger i sakens natur, att då jag skall använda mina bästa krafter
för att bålla hvad jag en gång lofvat, eller att anskaffa ett visst
antal fartyg, men penningarna dertill icke förslå, måste jag naturligtvis
försumma underhållet och använda de befintliga tillgångarne
till det som mest är i ögonfallande. Jag beder Eder, mine Hrr,
eftertänka Svenska Flottans tillstånd under de sednare 60 ä 70
åren, och om det icke visor tydligen ett behof för denna flotta att
försättas i ett helt annat skick än den nu är. Frånvaron af den
af mig äskade kontrollen bar till följd, att sedan man på Flottan
offrat stora summor, finner man sig förvånad, då hon en gång behöfves,
att man måste iordningsätta, hvad som icke genom bruk
blifvit skadadt. Genom besök på de särskilda stationerne kunna
R. St:r icke utöfva någon kontroll, hvaremot det för dem är ganska
lätt att anvisa den summa af omkring 4 å 5 proc. af nybyggnads-kostnaden,
som erfarenheten visat vara erforderlig, och de
kunna vara förvissade alt med den anda af redbarhet och pligtkänsla,
som råder inom Svenska Flottan och hos do verkställande
personerne, medlen blifva använde efter föreskrift, men dertill fordras,
att bestämd föreskrift skall meddelas, att medel, anvisade till
Flottans underhåll, icke under något vilkor få användas till nybyggnad
af fartyg. Något skäl för II. St:r att frångå sitt för 4
eller 5 år sedan fattade och enl. min åsigt ganska riktiga beslut,
finnes således icke. Under sådana förhållanden, och om man anser,
att steget icke bör tagas fullt ut, så att båda vapnen skiljas
från hvarandra, hemställer jag, om det icke kan vara lämpligt och
nyttigt att skilja anslagen, som lemnäs ej mindre till nybyggnad
och underhåll, än äfven till exercis. Jag har äfven en gäng officielt
föreslagit, att af de s. k. exercis-medlen skulle ■§• tillfalla det
yttre och •§ det inre försvaret eller Skärgårdsflottan, och den, som
Den 2 0 December.
727
afgifvit ett sådant förslag, må väl ej kunna anses hysa orimlig
förkärlek för skärgårdsvapnet.
Betydliga anslag hafva blifvit begärda för exercisen, men hvad
förstår man med ordet exercis? Jo! man kallar exercis, då på en
korvett eller fregatt 13 officerare och deribland 10 gradpasserare
utsändas, när endast 3 eller 4 behöfvas, och är nätt upp hvad
som under krig kan lemnäs. Här äro för många militärer närv:de,
för att af mig behöfver påpekas olägenheten, för att icke säga
olämpligheten af att sysselsätta 13 personer med hvad som kan
uträttas af 3. Långt bättre är då ingen öfning än en oriktig, ty
oriktig blir den, när man visar den unga officeren, att han har så
litet att göra, hvilket har till följd förslappning af disciplin, fullkomligt
oriktig upfattning af tjenste-åligganden och derjemte missbruk,
hvilka sednare tarfva lång tid, innan de kunna undanrödjas
och den verkligt duglige officeren framstår, och hvad bevisar väl
detta? Intet annat än samma åtrå, som förut gjort sig gällande,
nemi. att söka åstadkomma så mycket som möjligt, för att slå i
ögonen på nationen, att flyga högre än vingarna bära, till blygd
och skada för fäderneslandet, som beräknat alt i farans stund äga
en fullständig Flotta, men likväl saknar den då. Kan man väl
påstå, att det hela är en så sammanhängande plan, att den på
ändamålsenligt sätt betryggar utbildandet af (jag vill icke säga af
hvad jag anser vara Sveriges bästa sjöförsvar) men af ett sjöförsvar,
som Depart:sChefen synes hylla? Skänker det någon moralisk säkerhet,
att hvad, som i den rigtningen sökes, skall vinnas.
På grund af alla dessa nu anförda skäl önskar jag, att SlatsUtsk.
måtto granska dessa förhållanden och derefter lämpa sina
åsigter, men att framför allt detta Utsk. och R. St:r under noggrant
beräknande af de medel, som för det afsedda behofvet kunna,
i förening med Statens bästa i öfrigt, göras tillgängliga och, öfvervägande
af grunderne derför, visa sig hylla och genom allvarlig
handling kraftigt göra gällande den åsigt, som, jag tvekar ej att
yttra det, om det är nödvändigt att komma ifrån nu s. k. system,
hyses af alla duglige officerare inom Svenska Flottan, äfven de,
som i fråga om Flottans beskaffenhet icke dela mina åsigter, men
egnat hela sin verksamhet åt det yttre försvaret, don åsigt nemi.
att med inskränkning i malericlen ock personalen framtvinga tidsenlig
duglighet för det återstående.
Jag anhåller, att detta mitt anförande måtte blifva remitteradt
till StatsUtsk.
Hr Brakel, Gust. Mauritz: Då man som jag hyllar den
åsigt, att Sveriges försvar bör hufvudsakligen förläggas på sjön,
måste man vara Gr. von Platen tacksam för hans nu afgifna yttrande.
Under den tid Hr Gr:n var Chef för SjöförsvarsDepart.,
framställde han för R. St:r det förtviflade tillstånd, hvaruti Svenska
Flottan sig befann. Detta hade till följd, att Svenska folket
rigtade sin upmärksamhet på sjöförsvaret, och R. St:r sökte Riksdag
efter Riksdag att bevilja begärda anslag för att försätta materielen
i det skick den hör vara. Hr Gr:n har nu påpekat ålskil
-
728
Den 20 December.
liga förhållanden inom Flottans personal, som jag lika med Gr:n
anser R. St:r böra behjerta. Om t. ex. förhållandet är sådant, att
vi hafva en constructions-corps af 24 officerare, men för reparationer
och nybyggnad af våra örlogsfartyg så stort antal officeerare
icke erfordras, måste, såsom Gr:n yrkat, denne corps förminskas,
och de till densamma anslagna medel i mån af indragningar användas
till andra delar af personalen. Likaså hyllar jag Gr:ns
åsigt, att sjöfolket på Örlogsflottan bör åtnjuta om ej bättre åtminstone
lika aflöning med sjöfolket på Handelsflottan, men jag tror
icke, att antalet af Kronans matroser bör inskränkas, ty det är så
ringa som möjligt, hvaremot, såsom jag redan nämnt, deras aflöning
bör förhöjas och B. St:r alltså böra dertill bevilja nödiga anslag.
Hr Gr:n har vidare klandrat att, enl. nuvaride Sjöministers förslag,
officerare, som tagit afsked från Flottan, skola några år efter afskedstagande!,
om så erfordras, vara skyldige att tjenslgöra för
åtnjutande af högre pension; men då jag för ögonblicket ej är i
tillfälle att utreda om något, som är deras nuvarrde pensionsrätt
för när, af K. M. blifvit föreslaget, så vill jag lills vidare lemna
denna sak derhän. Dock anser jag den principen riktig, att officer,
som är för gammal till verklig krigstjenst, dock bör vid rustningar,
och med rustningar kan ej menas andra än de som ske, vare sig
för att förekomma eiler för att göra krig, att vid rustningar afskedad
officer och hans krafter af fäderneslandet tagas i anspråk
till tjenst vid stationerna; helst det bör vara en ära för en Officer
att på gamla dagar med återstoden af sina krafter, som ej tili
annat användas, tjena sitt i behof stadda fädernesland!
Slutligen har Gr:n klandrat åsidosättandet af den roende Skärgårdsflottans
förökande. Härutinnan är jag med Hr Gr:n af olika
åsigter och anhåller att ånyo få erinra, huru ringa denna Flotta
kan uträtta. Det är i militäriskt afseende så obetydligt, att jag
icke kan inse något skäl att föröka denna Flotta. Sedan våra fiender
använda ångans kraft på deras Flottor, kan, enl. min åsigt,
en roende Skärgårdsflotta begagnas endast bakom försänkningar och
i trånga farvatten, der manöver är omöjlig, men vid tillfällen, då
sådan kan komma i fråga, förbi ifver en roende skärgårdsflotta fullkomligt
oduglig i jemförelse med en af ånga framdrifven. Jag
frågar Eder, mine Hrr, om man skulle kunna tänka sig, att ett
KavalleriReg:te med dess hastiga framfart under galopp hade samma
stridssätt och framkomlighet i all slags mark, som infanteriet har,
om man då någonsin skulle falla på den ljusa idéen, att fortfarande
dana Infanterier, som fordras hafva en hastighet af 108 steg
i minuten. Jag frågar eder om icke alltid det Infanteri, som har
en mångdubbel större hastighet än ett annat, är ojemförligt öfverlägset
det sednare.
Hvad åter angår Gr:ns åsigt, att de båda Flottorna böra skiljas,
är jag icke heller af samma tanke med Hr Gr:n, emedan ångan
har den inverkan på marinen, att den närmar till hvarandra
de olika certerna af fartyg, att den ena Flottan liksom inflyttas i
den andra. Fordom var en bestämd gräns emellan linie- och roddflottan,
och då var det skäl att skilja dem, emedan den sednare
Den 20 December.
7-29
utgjorde endast ett stöd för Arméens rörelser på land; men så är
numera icke förhållandet, ty nu kan såväl det större som det
mindre vapnet upträda i nästan alla Sveriges omgifvande farvatten,
vare sig ute på hafvet elier i skärgårdar, och det bl ifver sedermera
en särskild fråga, hvilket fartyg har största stridsförmåga med
billigaste kostnad, det må nu vara större eller mindre skepp, fregatter,
korvetter eller ångslupar. Denna tvist kunna endast erfarne
sjömän slita, men hvad som redan nu är gifvit, är att stora
och lilla Flottan utgöra precist samma vapen, så att man icke kan
bestämma öfvergången från den ena till den andra. En af hufvudpunkterna
i Grins anförande tyckes vara den, att vi borde hafva
en mindre Flotta, väl ordnad, väl bemannad, väl rustad, heldre
än en större Flotta, sämre ordnad, sämre bemannad, sämre rustad,
den vi dessutom af ekonomiska skäl icke mäktade underhålla. Om
dessa skäl förefinnas, om Sverige icke kan förlägga ett starkt försvar
på sjön, delar jag Grins tankar, att det är bättre att hafva färre, men
dugliga vapen än flere, som icke kunna begagnas; dock tror jag,
att våra ekonomiska förhållanden tillåta förläggandet af vårt försvar
på sjön. För att nu genast bevisa Hrrine möjligheten deraf,
får jag erinra derom, att under Carl XIIis tid, i början af 1700-  talet, då Sverige tillsammans med Estland, Liffland, Ingermanland
och Finland icke hade större folkmängd än nu, måhända något
mindre, emedan den då utgjorde 3,500,000. men nu 3,600,000,
landets ställning den tiden ingalunda var så blomstrande som nu,
ty jag kan tryggt påstå, att statsinkomsterna nu äro tiodubbelt
högre än då, men icke destomindre hade vi 36 större användbara
skepp, utom en mängd mindre fartyg. Nå väl, mine Hrr! Jag
frågar eder, om, då vid sista Riksdagen allmänna bevillningen ned
sattes
till 1 proc. af embetsmäns löner, 2^ för näringsidkare och
2 för fastighetsägare, det icke vore möjligt, att i händelse nu utgående
inkomster icke skulle räcka till för Flottans försättande i
det skick jag önskar, man ej kunde något höja denna allmänna
bevillning, eller låta den, såsom Hr Stolpe i BorgareSt. föreslagit,
rättvisligen utgå, då man derigenom kan vinna ett stort och fosterländskt
mål. Såsom exempel på hvad man kan, om man endast
vill, får jag anföra ett land, sorn bland andra stater i Europa
står högst uti industrielt afseende, nemi. England. Enl. min upfattning
har, detta land kommit till en sådan höjd" till god del
derigenom, att det icke haft någon fiende inom sitt sköte. De
krig, som härjat Europa, hafva förstört industrien inom dess stater,
men deremot gjort England, som på långliga tider ej af dem
förödit.s, så mycket rikare, ty jag tror icke, alt dess jordmån ensam
kunnat göra det förmögnare än t. ex. Frankrike, utan det är
just Englands kloka beräkning, att förhindra förödelse inom egna
landamären af utländska fiender och derigenom upkommande förluster,
som bragt detta land till dess närvaride höga ståndpunkt i
industrielt afseende. Dessutom har England iakttagit en af andra
sjöidkande nationer efterföljansvärd omtänksamhet, nemi. att alltid
bevaka- sina handelsintressen på utrikes ort. Såsom bevis på denna
omtanka vill jag nämna, att i någon hamn vid kusten af Södra
730
Den 20 December.
Amerika låg ett Engelskt skepp för att bevaka sitt lands intresse,
och innevånarne i det land, der skeppet låg, hade passion för ett
slags sporrar, hvilka köptes för 2 ä 3 Rdr stycket. En industriidkare,
som befanns om. bord på fartyget, anmärkte denna omständighet
och uträknade, att sådana sporrar i England kunde tillverkas
för halfva priset, och tillskyndade Engelska industriidkare,
genom påpekande deraf, stora vinster. Detta är endast ett exempel,
men tusende andra finnas, som bevisa att Englands flotta åt
England tillskapat ofantliga tillgångar. En flotta tillskyndar ett
land oberäkneliga vinster, först genom hindrande af dess rikedomars
förstörande af inbrytande fiender och så genom inkomstkällors
uptäckande.
Jag kan icke bedöma om, såsom Gr. von Platen yrkat, nybyggnads-
och underhållskostnaden vid Flottan bör åtskiljas, eller
om den bör, på sätt nu sker, sammanföras, men det synes mig,
alt man icke på förhand kan säga R. St:r, att så och så mycket
erfordras det året till nybyggnad, och så och så mycket till underhåll,
då anslagen äro så knappa, att det ena måste gå i det
andra för att åstadkomma något, och derföre tror jag att en sammanföring
af dessa olika kostnader bör fortfarande äga rum. Skulle
likväl verkliga förhållandet vara, hvad Gr. von Platen tyckes här
hafva utpekat, att man, endast för att kunna skryta inför R. St:r
och nationen, och för att kunna paradera med fartyg, som dock
äro odugliga, nu använder till nybyggnad hvad som bör anslås
för Flottans underhåll, då måste jag, lika med Gr. von Platen,
påyrka ett särskiljande af dessa kostnader, helst del måsto vara
bättre att hafva få dugliga fartyg, än många odugliga.
Jag slutar med betygande af min tacksamhet emot Gr. von
Platen, för hans här afgifna yttrande, öfvertygad som jag är,
att detsamma skall lända till Flottans gagn och dess bemannings
billiga aflönande.
Gr. Puke, Folke Magnus: Ehuru jag nu icke kan be
svara
aila Gr. von Plåtens anmärkn:r, skall jag dock uptaga till
besvarande de hufvudsakligaste.
Gr:n har till en början fästat sig vid den af K. M. begärda
löneförhöjningen för Flottan. Gr:n tyckes erkänna behofvet deraf,
men ogillade de föreslagna beloppen, emedan en del voro för höga
och andra för låga. Detta är något, hvarom jag icke vill yttra
mig. Jag är i det fallet måhända jäfvig. I fråga om matrosernas
aflöning har Gr:n betydligt misstagit sig. Gr:n sade nemi., att
denna aflöning blifvit föreslagen till endast 23 öre. Ja, det är
icke mycket, och jag hade önskat ett högre belopp, men då de
dessutom erhålla födan under tjenstgöring, är det dock något, och
jag tror icke att Sverige hat råd att gifva sina matroser högre
aflöning. Utom hvad jag redan nämnt, har hvarje matros beklädnadspenningar
till belopp af 30 Rdr bko, hvaruti förökning är begärd.
Dessutom är meningen, att de skola vara sjökommenderade
då de erhålla högre aflöning, och på gamla dagar alltid pension,
som nu visserligen är ringa, men som man kan hoppas med tiden
Den 20 December.
731
blifva förhöjd. Jag skall icke motsätta mig förbättring i matrosernas
aflöning, om den kan åstadkommas. Gr:n har betviflat att vi,
med
läde, att vi aldrig haft några dugliga sådana. Detta bestrider jag,
ty före och under vårt sista krig hade vi dugliga matroser, men
då tillgick deras tillsättande annorlunda än nu, ty på sednare tider
har matroser endast tagits ur SkeppsgosseCorpsen, hvilken icke
kunnat lemna tillräckligt antal rekryter. Införes det gamla sättet
för rekryteringen, så få vi nog matroser äfven med den nuvar:de
aflöningen. Vidare har Gr:n anmärkt, att Flottans KonstruktionsCorps
vore öfvertalig. Jag vill icke bestrida, att ju icke denna
Corps kan bestå af ett ringare antal officerare, men de hafva nu
en gång blifvit & stat upförde, och förminskningen af denna Corps
beror af K. M., hvadan jag anser olämpligt att derom yttra mig.
Denna uplysning har jag velat lemna i anledn. af Gr:ns yttrande
om aflöningen. Sedermera har Gr:n fästat sig vid pensionsstaten,
och ansett det vara bättre, att ålderstigne officerare upföras å reservstaten.
Ja, möjligen är det bättre. Det beror af tycke och
smak. Det ena sättet kan vara lika bra som det andra, och jag
önskar blott, att något gjordes i den vägen. Gr:n har derefter
öfvergått till materielen och talat om de gamla skeppen, som blifvit
apterade till ångskepp. Ja, när man icke kan åstadkomma något
bättre, måste man begagna hvad man har. Det hade varit
önskligt om, såsom andra nationer, vi kunnat bygga nya skepp,
men då så icke varit förhållandet, måste vi nyttja hvad vi hafva.
Afven har Gr:n fästat sig vid de nya ångkanonsluparne och visserligen
förklarat sin belåtenhet med dem, men deremot klandrat,
att de gamla roende sluparne blifvit tillbakasätta. Så är icke förhållandet.
Dessa slupar kunna vid vissa tillfällen vara användbara.
Det vill jag icke bestrida, men icke fäster jag vid dem den vigt,
som Gr:n tyckes göra, och deras tid är i det närmaste förbi. Endast
framtiden och ett kommande krig lärer kunna bibringa dem
öfvertygelse om deras oanvändbarhet, som vidhålla förträffligheten
om dessa nu mera olämpliga fartyg. Således är icke värdt att
tvista om den saken. Gr:n har äfven sagt, att af de till Flottan
anslagne 800,000 Rdr, endast 13,000 Rdr kommit skärgårdsflottan
till godo. Detta måste vara ett misstag, ty anslaget vid 1850
års Riksdag utgjorde endast 600,000 Rdr, och beloppet, som deraf
utgått till skärgårdsflottan, har undfallit mitt minne, men jag erinrar
mig nu, att vid sista Riksdagen beviljade R. St:r ett extra
statsanslag af en million R:dr, och då erkänner jag, att Gr:n har
rätt deruti, att Stockholms station bekommit endast 13,000 Rdr
af detta anslag. Härvid bör dock ibågkommas, att denna station dessutom
erhållit betydliga belopp af andra anslag, så att Gr:ns upgift i
detta afseende icke heller håller streck. Jag är nu icke i tillfälle
att bestämma siffran, men jag vet med visshet, att af de lyftade
kreditiverne, äfvensom af neutraliletsmedlen, utgått till både Stockholms
och Götheborgs stationer fullt ut lika mycket som till Carlskrona
station. Gr:n har klandrat sättet för öfningen af Flottans
officerare och ibland annat yttrat, att för många anställts å ett
732
Den 20 December.
och samma fartyg. Ja, deri instämmer jag med Grm, men tillgångarne
har icke varit sådane, att vi kunnat utsända flera fartyg.
Gr:n har derjemte sagt, att, då denna öfning vore ofullständig,
det varit vida bättre att officerarne icke fått någon. Deri skiljer
jag mig från Gr:n, ty något är alltid bättre än intet, men fortfar
dock i min önskan, att vi årligen må kunna utrusta flera fartyg
och att på dem icke anställas flera officerare, än de enl. besättningslistan
böra vara. Gr:n bar äfven anmärkt, att nybvggnadsoch
underhålls-anslagen blifvit sammanförda. Jag vill icke bestrida,
att ju icke Gr:n häruti kan hafva rätt, under förutsättning likväl,
att dessa anslag då skola vara tillräckliga, men det hafva de till
dato icke varit, och att det nuvar.-de redovisningssättet medför
svårigheter, då redovisningen sker särskildt för några 1000 Rdr
till nybyggnad och särskildt några 1000 Rdr till underhållet, det
faller af sig sjelft. Dessutom med våra former blifva, då uphand]ing
af effekter måste göras för dessa olika titlar, men samma ändamål,
2:ne särskilda sådana af nöden. Vi hafva, så att säga,
svagheten att sönderdela anslagen under särskilda titlar, så att
10,000 R:dr skola upföras under en och 10,000 Rdr under en
annan litel, oaktadt kostnaderna erfordras till samma ändamål.
Detta är vinsten af den utaf Gr:n så mycket beprisade redovisningen.
Jag skall dock icke hafva något emot, att underhålls- och
nybyggnads-anslagen särskiljas, endast de blifva hvar för sig tillräckliga.
Någon skada deraf, att dessa anslag sammanföras, kan
jag icke inse. Slutligen har Gr:n sagt, att i England bokföres
kostnaden för hvarje fartygs nybyggnad och underhåll. Jag kan
icke bestrida delta, men det vet jag, att i England icke finnas
anslag särskildt för fartygs nybyggnad och särskildt för deras underhåll,
och jag tror dessutom, att man i England icke fäster vigt
vid, att det ena skeppet kostar några P. St. mera eller mindre.
I öfrigt anhåller jag att, vid justering af dagens prot., få göra
några tillägg, i fall jag skulle anse sådant behöfligt, emedan jag
icke upfattat allt hvad Gr. von Platen yttrat.
Gr. von Platen: Ingalunda för att göra några nya an
märkmr
har jag begärt ordet. Jag har redan torra gången förklarat,
att, då jag varit i tillfälle att mera eller mindre officielt i
tal, tryck och skrift fullständigt uttala mina åsigter, jag icke heller
bör uptaga tiden med någon discussion, helst frågan nu icke
förekommer till afgörande hos R. St:r, och jag är fullkomligt öfvertygad,
att StatsUtsk. lemnar henne all den upmärksambet hon
förtjenar. Jag har endast velat tillkännagifva, att om jag än icke
till besvarande uptager de anmärknrr, talare efter mig gjort emot
mitt redan afgifna yttrande, sker sådant icke derföre, att jag godkänner
dessa anmärkn:r, utan derföre, att jag funnit dem mindre
stridande emot mina åsigter, än jag vågat hoppas, för att icke
häntyda på det verkliga understöd jag erhållit af en eller annan
talare, som yttrat sig i ämnet, och ibland dessa anmärknrr förbigår
jag den som rörde sporrarne, hvilka med Flottans bemanning
och materiel icke hafva den ringaste gemenskap. Den siste tala
-
Dea 2 0 December.
733
ren bar likväl tvungit mig att redogöra för sättet, hvarpå jag erhållit
mina upgifter. Jag har icke haft annat att tillgå än den K.
Proposm med bilagor. Möjligen har jag misstagit mig, men bilagan
Litt. C visar, att Flottan erhållit 1,000.000 Rdr, deraf 200,000
Rdr blifvit anslagna till anskaffande af gevär och blanka vapen,
men af återstoden, 800,000 Rdr, hafva endast 13,000 Rdr kommit
skärgårdsflottan till godo. Dermed vill jag icke försöka vederlägga
Gr. Pukes åsigt, men döt må gälla som förklaring öfver
hvad jag yttrat. Slutligen må det tillåtas mig att besvara Gr.
Pukes yttrande, att han icke kände det sätt, hvarpå redovisningen
för kostnaderne i och för Engelska flottan tillgår. Det förundrar
mig icke, ty han har möjligen saknat tillfälle att taga
kännedom derom. Mig har det lyckats ganska lätt och detta just
i det embetsverk, som i England motsvarar Förvaltn:n af Sjöärenderna
hos oss, då jag nemi. vändt mig till rätt person. Denne
upgaf för mig i Pund och Shilling Sterling, hvad det af mig omnämnda
och år 1770 nybyggda skepp kostat årligen i underhåll,
och likaså för de öfriga skeppen. De upgifter, jag till nuvar:de
Chefen för SjöförsvarsDepartem:t härvid afgifvit, hafva möjligen gått
förlorade, men de utvisade emedlertid huru redovisningen, sådan
jag önskar den, bör inrättas. I fråga om nybyggnads- och underhålls-anslagens
särskiljande har Gr. Puke, efter min upfattning,
icke motsagt mig. Han har önskat blott, att summorna blifva tillräckliga,
ty eljest måste man taga från den ena titeln och lägga
till den andra. Detta är just hvad jag sagt, och som måste inträffa,
ty då penningarne icke äro bestämda för de särskilda behofven,
tager man af befintliga tillgångarne till det man sätter i
främsta rummet och till andra ändamål, än hvartill de egentligen
äro afsedda. Derföre anser jag, att särskilda" anslag måste finnas,
Flottan må bestå af 1 eller 100 skepp, och R. St:rs oviIkoriiga
skyldighet är att anskaffa de medel, som för Flottans underhåll
äro nödiga.
Gr. Frölich, David: Såsom icke hörande till facket bör
jag naturligtvis känna min pligt att iakttaga tystnad i den fråga,
som nu här afhandlas af män, hvilka ex professo anses förstå den,
och jag har af denna anledn. icke heller begärt ordet förr än jag
hört två saker yttras af Gr. Puke, dem jag icke kan underlåta
att motsäga. Han sade nemi., att tvisten mellan stora och lilla
Flottan icke kan afgöras förr än det blir krig. Mot en sådan
åsigt hos Chefen för Förvaltmn af Sjöärenderna nödgas jag på det
högsta protestera. Är det icke möjligt för män af facket, för vetenskapligt
bildade sjömän att, med tillhjelp af Sveriges karta och
historiens vittnesbörd, kunna afgöra den frågan, utan att vi först
skola få ett krig, för att tvisten en gång må kunna slitas, så måste
jag bekänna, att jag icke kan inse, hvarföre Gr. Puke, åtminstone
för att bevara det yttre skenet, icke nedlägger sitt embete.
Mycken utförlighet behöfves icke för att utveckla, hvad som ligger
i detta Gr:ns yttrande. Det innebär nemi., att får jag, såsom
Chef för Förvalt:n af Sjöärenderna, anordna Flottans resurser, eller
734
Den 29 December.
hvad B. St:r till henne anslå, så, att den ena Flottan lemnäs utan
befäl, utan reparation, utan öfning, och den andra får allt hvad
R. St:r bevilja, så skall jag, under först inträffande krig, visa att
den lilla Flottan duger till intet. Detta är så uppenbart, att mig
synes, som hade man bort akta sig för att komma fram med en
så oändligt luggsliten fras, som »oIt vi få väl se framdeles, när
vi en gång få ett krig.» Detta argument har troligen varit det
sista den värde talaren haft att tillgå. Vidare har Gr:n yttrat satser,
som tydligen utvisa bans obekantskap med den grundsats,
som i all organisation numera gjort sig gällande, nemi. af arbetets
fördelning. Gr:n säger, att vi hafva en gemensam kassa, en
gemensam förvaltning, för alt deraf laga hvad som finnes och använda
det i mån af behof. Man kan mycket väl förstå, att en
enskild man, som har egen kassa, som efter eget intresse bestämmer,
huru stor del af sina medel han vill använda på ett eller
annat sätt, icke behöfver säga: den delen af kassan aflägger jag
till jordbruket och den delen till bränvinsbränning o. s. v. Likaledes
gör en hvar, som disponerar sina penningar, men en Stat,
som skattar medel, och öfverlemnar dem till de Chefer Konungen
utser, måste, likasom dess representanter, noga tillse att de få:
veta, om dessa medel användas efter en FörvaltningsChefs godtycke,
eller till de särskilda ändamål medlen blifvit anslagna. Således
torde jag hafva bevisat, att denna Gr:ns sats icke heller
duger.
Nu borde jag väl icke triumfera öfver Gr. Puke derföre, att,
då jag häromdagen påstod, att endast 13,000 Rdr blifvit anslagna
till Skärgårdsflottan, han gaf mig en så allvarsam dementi, för
det jag tillåtit mig något yttrande och dertill, nekande sitfrans
riktighet, och sade att jag i Förvaltn:ns KammarKontor kan erhålla
fullständiga uplysningar. Jag ansåg mig då icke böra lemna
något svar härå, emedan jag insåg, att en hvar af R. o. Ad., som
för frågan intresserade sig, skulle taga reda derpå i K. M:s egen
Nådiga Propos., och möjligen äfven den värde Gr:n sjelf. Men nu
har det icke velat sig bättre, än att Gr. von Platen, med handlingar
i hand, som, tryckta, blifvit till oss utdelade, har i fråga
om anslaget till Skärgårdsflottan lemnat samma upgift som jag,
och derpå svarade Gr. Puke ånyo, att han icke så noga vet det.
Detta är att taga vara på, så att en hvar, då vi komma till de
afgörande debatterna (ty den närvar:de är blott ett litet förpostkrig),
må vara försedd med faktiska upgifter, i fall Gr. Puke upträder,
ty eljest blifva vi kastade ur sadeln med dylika uttryck.
Då nu Gr:n, bättre än alla andra, hör känna förhållandet, torde
litet hvar finna, att det icke Jir värdt att fästa sig vid detta Grins
uttryck.
Nu borde jag sluta, men då jag hört att en ledamot ånyo
ämnar uptrtida, vill jag till honom hemställa, om vi icke kunde
slippa sådana argumenter, som han förra gången framställde till
bevis på stora Flottans företräde framför den mindre, nemi. att
ett omvändt förhållande vore orimligt derföre, att en kavalleritrupp
vill hafva ett annat fält att röra sig på, än ett infanteri. Detta
Den 2 0 December.
735
argument kan möjligen passa för en man, tillhörande ett vapen,
der officerare och manskapet sitta till häst, men för oss är det
icke någon bevisning. Icke heller tror jag, att folknumerären är
bevis på ett lands rikedom, ty den bevisas icke på det sättet.
Jag säger detta helt vänskapligt till Hr Brakel, emedan jag förut
haft den äran att betyga honom min aktning för hans varma nit
och hans försök att genomdrifva en sak, nemi. anskaffandet af den
ångflotta han anser för landet nyttig. Jag högaktar en hvar, som
hyser varma och starka öfvertygelser, och söker göra dem gällande,
men jag tror att man under debatter bör visa aktning för dem,
som skola höra argumenterne, ty de kunna ledsna vid somliga och
i stället börja sorla, och argumenterna äro då, om jag så må säga,
bortkastade.
Hr Brakel: Jag skall icke länge uppehålla IIrr:ne. Gr. von
Platen tyckes anse, att Sveriges ekonomiska ställning icke tillåter
byggande och underhållande af en Flotta, och att således denna
Flotta skulle vara ruinerande för landet. I motsats till denna
Grins åsigt har jag sökt visa, att med en Flotta, genom att bevaka
ett lands intresse, kan till en viss grad befordras landets
välstånd, såsom att skaffa afsättning af de produkter, som inom
landet kunna frambringas, och till styrka för denna min åsigt begagnade
jag exemplet af de omtalade sporrarne. Jag tror alltså
att, om Gr:n närmare tänker på saken, han skall finna, att de
icke voro så malplacerade, som Grin trott.
Medan jag har ordet, anhåller jag att nu få besvara något af
Gr. von Plåtens första anförande, hvilket jag, när jag förra gången
hade ordet, uraktlät och hvilket jag ej kan neka, att Gr. Puke
nära nog icke alls besvarat, nemi. Gr. von Plåtens anmärkn., att
det icke vore skäl att förbättra eller förändra de gamla skeppen,
då under nuvande period byggas skepp efter bättre och ändamålsenligare
modell. Uti denna anmärkn. finnes en ofullständighet, ty
det återstår för Grin att bevisa, att de få skepp, kanske det enda,
som efter nyare modell kunna åstadkommas med de anslag, som
R. Stir beviljat i och för förändring af skepp efter gamla modellen,
hafva större stridseffekt än de flera af dessa sednare. Förr
än Grin tillvägabringat denna bevisning, kan jag icke finna att
R. Stir oriktigt förfarit, då de beslutat, att de gamla skeppen skola
apteras till ångskepp.
Hvad åter angår Gr. Frölichs sista yttrande, vill jag ej uptaga
R. o. Adis tid med att besvara detsamma, dock ber jag att
få nämna, att min jemförelse emellan Kavalleri och Infanteri borde
hafva begripits. Åtminstone tror jag att hvarje militär upfattat
densamma och att de nogsamt inse, att ett Infanteri, som har samma
beväpning och stridssätt som ett annat, men dessutom har Kavalleris
hastighet att framtränga, och det i all slags mark, som
ett Infanteri kan framtränga, att detta förra Infanteri har företräde
framför ett Infanteri, som endast steg för steg marscherar. Jag
tror att jemförelsen är adaeqvat och att Gr. Frölich, vid närmare
eftersinnande, skall kunna upfatta den.
736
Den 20 December.
Gr. Puke: Det är egentligen i anledn. af Gr. von Plåtens
yttrande jag anhåller att få tillägga några ord. Gr:n sade nemi.
att jag skall hafva medgifvit, att, då man icke har tillräckligt
byggnadsanslag, man tager der det finnes. Så yltrade jag mig alldeles
icke, utan endast, att så länge underhålisanslaget är för
ringa och nybyggnadsanslag finnes, är det bättre att de sammanföras,
emedan vinsten derpå är, att man undviker 2:ne uphandlingar
och får endast en. Äfven har Gr:n sagt, att exercisanslagen
för båda Flottorna borde skiljas. Så länge vi icke hafva mer än
en Flotta bestrider jag det, ty saken kommer icke att vinna något
derpå. Dessutom är det klart att officerare, som kunna sköta
större fartyg, äfven kunna sköta de mindre. Denna sats har många
gånger, både muntligen och skriftligen, blifvit afhandlad, och jag
har af de största förfäktarne af Skärgårdsflottan hört det yttrande
att officerare, som tillhört seglande fartyg, sköta kanonslupar lika
bra, om icke bättre, än de officerare, hvilka i all sin tid egnat
sig åt skärgårdsvapnet. Detta har en auktoritet, som jag vet Gr.
von Platen icke jafvar, Amiral von Sydow, i lifstiden yttrat. Under
sådana förhållanden synes det mig besynnerligt, att man vill
skilja emellan vapnen och exercisen. Hvad Gr. Frölich behagade
yttra, hörde jag icke på, men Gr:n sade dock, att några af mina
ord icke förtjenade svar. Dessa Gr:ns ord sänder jag tillbaka till
honom.
Gr. von Platen: Jag anhåller att endast med några ord få
besvara Gr. Pukes vädjande till mig. Äfven jag har hört det af
Gr:n omnämnda yttrande, emedan jag var jemväl bland de officerare,
som, jag vill icke säga, fick det berömmet, men som åtminstone
icke förut tjenslgjort vid Skärgårdsflottan. Jag tror, att
med den kännedom om personer, jag och möjligen äfven Gr. Puke
äger, man måste medgifva, att detta Amiral von Sydows yttrande
icke helt och hållet var föranledt af den olika upfostran dessa personer
i yrket erhållit, utan fastheldre af andra orsaker, som egentligen
icke egna sig alt vid detta tillfälle närmare belysa,
Remitteradas till StatsDlsk.
H R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 2 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Tisdagen den 30 December 1856.
Plenum kl. 1 e. m.
Just. 3 prot.utdr. för d. 20 dennes.
Öpnades
Den 30 December.
737
Öpnades Hrr Bänkmäns lista med val af 2:ne Elektorer efter
N:o 311. Frih. af Ugglas, Curt Gustaf, och
N:o 369. Frih. Lagerstråle, Fullm. Hr Tersmeden, Nils;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde
Nio 284. Frih. Örnsköld, Fullm. Frih. Stjernstedt, August
Wilhelm, och
N:o 293. Frih. Falkenberg, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm.
Uplästes till justering och godkändes ett ifrån Exped.Utsk.
inkommet, under N:o 2 afgifvet förslag till R. St:rs underd. skrifvelse
till K. M., ang:de medels anvisande till vestra och södra
Jernvägs-stambanornas fortsättande.
Hr Gr:n o. Landtm, yttrade: I följd af det beslut IL o. Ad. i
sednaste plenum fattade, inställde jag mig, så snart plenum bade
blifvit fattadt, hos Presidenten von Hartmansdorff, och framförde
till honom R. o. Adis sista helsning. Oaktadt Presidenten befann
sig mycket försvagad, emottog han mig, och syntes han med särdeles
tillfredsställelse emottaga detta uttryck af IL o. Adis aktning
och tillgifvenhet. Presidenten updrog då åt mig att till 11. o. Ad.
återföra hans helsning, och dervid voro hans egna ord: »Helsa
och tacka dem alla, säg dem att min bästa verksamhet varit den
jag utöfvade för Ståndet, och att min sista bön blifver en välsig
nelse
öfver mitt Stånd och mitt fädernesland.» Då jag hört att
åtskilliga ledamöter önska sluta sig till processionen vid hans begrafning,
får jag tillkännagifva, att begrafningen kommer att försiggå
nästa Måndag d. 5 Jan. kl. half 1 e. m. och hemställa, att
de af R. o. Adis ledamöter, som önska deltaga i processionen, behagade
vid nämnde tid infinna sig här.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig, anförde skriftligen:
R. o. Ad. har nyss förnummit de sista orden ifrån den man,
hvilken länge, längre än de flesta af oss minnas tillbaka, varit
en prydnad för detta Stånd. Den tomhet hans bortgång lemnar
skall svårligen, skall sent blifva ersatt. Om än ej begåfvad med
högre statsmannablick — detta törhända en följd af den möjligen
allt för uteslutande praktiska riktningen af hans sinne, af den
massa specialföremål och granskningar, åt hvilka han rastlöst egnade
sin tid •— fanns dock hos honom en till samma höjd sällspord
förening af djup mångsidig kunskap och rik erfarenhet. Intet
fosterländskt intresse, ingen fosterländsk angelägenhet voro för
honom främmande. Och bakom detta vetande, denna erfarenhet,
stod en man med fast och redlig vilja, genomträngd af en innerlig,
varm och ren fosterlandskärlek, och utvecklade en arbetsamhet
förvånande, ja nära ofattlig, derest icke den känsla af pligt,
som dertill dref honom, hos honom öfvergått till nödvändighet, till
natur. Så länge han befann sig på sin plats uti detta rum — och
på denna fanns han alltid ifrån sammanträdenas början till deras slut
så länge — och kanhända längre — som helsa och krafter det
medgåfvo — kunde man vara säker uppå, att ingen löslighet uti
II. II. 47
738
Den 30 December.
plan, ingen felaktighet uti form, skulle undslippa hans upmärksamma
och skarpa granskning. Man kan väl säga, att han uti
detta hänseende var R. o. Ad:s öga. Hans föredrag, ej af vältalighet
utmärkt, var det så mvoket mera genom tankens klarhet och
logisk sammanhållning och kraft. Sålunda uti rikt mått utrustad
med de flesta af de förmögenheter och egenskaper, hvilka grundlägga
och uppehålla en Partichefs makt och inflytande — och såsom
sådan erkändes och hyllades han äfven under flera Riksdagar
af en betydande fiaktion inom detta Stånd — felades honom dock
ett, för att fortfarande intaga denna ställning, och detta ena var
öfvertygelsens och lynnets smidighet. För hvad hans omdöme sade
honom vara rätt och för fosterlandet gagneligt, för detta upträdde
han oförtrutet, manligt och öppet, väl ej känslolös för, men obekymrad
om han derigenom skulle träda uti strid med majoritetens,
med sitt eget partis önskningar och åsigter. Hans s. k. affall under
1851 års Riksdag — hvilket dock endast var ett sådant för
dem, hvilka icke kunnat, eller icke velat, fatta de åsigter han
vid månget tillfälle uttalat, och särdeles under discussion öfver
det af Const.Utsk. 1845 upgjorda representationsförslag — lemna
för denna sinnets och handlingens sjelfständighet ett märkvärdigt
bevis. Med sorgset hjerta, men med orubblig beslutsamhet, väl
vetande att han, genom framläggande af sitt då afgifna representationsförslag,
skulle slita de band, hvilka vid honom fästade en
stor del af R. o. Ad, skulle afsäga sig det välde han inom detta
Stånd utöfvade, följde han endast sin egen inre öfvertygelses bud. Och
väl gjorde han — jag bedömer ej åsigterna, utan handlingen —
och på ögonblickets upståndelse, på de förebråelser och den köld
gäckade förhoppningar naturligen framkallade, följde ökad aktning
af en hvar, som förstår att värdera sjelfständighet och rättskänsla.
Denne man, så utmärkt för mångsidig duglighet, för foster
landskärlek
och pligtkänsla, har nu slutat sin kämpande bana.
Hans röst, som under ^:dels sekel på detta rum höjdes för allt
hvad han ansåg rätt och nyttigt, ljuder icke mera. En bön om
välsignelse öfver fäderneslandet var hans lefnads slutord. Må aktning
och vördnad stå vakt vid hans skugga! Må uti erkänsamt
minne hans redliga sträfvande förvaras! Må hans bild mana till
efterföljd! Ofvertygad att dessa känslor af en hvar inom detta
Stånd delas, är jag äfven förvissad att den hos mig lefvande önskan,
att åt dem ett uttryck må gifvas varaktigare än stundens,
äfven för oss alla är gemensam. Jag föreslår derföre, att R. o. Ad.,
till minne af framlidne Hr Presidenten von Hartmansdorff, må låta
slå en medalj, af hvilken ett exemplar uti guld skall tillställas hans
efterlemnade enka, och ett uti bronz hvar och en af Ståndets ledamöter,
hvilka vid denna Riksdag antecknat sig.
Jag anhåller att RiddarhusUtsk., till hvilket denna motion
torde remitteras, måtte förständigas att, så skyndsamt ske kan, framlägga
förslag, så väl rörande nu ifrågasatta medaljers storlek, som till
den gravering och de inskriptioner hvarmed den bör vara försedd.
Gr. Frölich, David: Det torde måhända icke vara allde
-
Den 30 December.
739
!es utan vigt att göra det tillägg lill det förslag, som nu blifvit
inför R. o. Ad. upläst, att de personer, och deribland äfven undertecknad,
som under en längre tid, jag borde kanske säga lika
lång som den nu aflidne varit medlem af detta hus, här voro hans
motståndare, äfven hjertligen instämma i Gr. af Ugglas förslag.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att, såsom
Gr. af Ugglas föreslagit, till minne af framlidne Presidenten von
Hartmansdorff, låta slå en medalj, af hvilken ett exemplar uti
guld skall tillställas hans efterlemnade enka och ett uti bronz
hvar och en af Ståndets ledamöter, hvilka vid denna Riksdag antecknat
sig; äfvensom att RiddarhusUtsk. skulle förständigas att,
så skyndsamt ske kan, framlägga förslag så väl rörande ifrågav:de
medaljs storlek, som till den gravering och de inskriptioner, hvarmed
den bör vara försedd.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 19 och 20 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 7, i ani. af väckt motion om utfärdande af en
författning, ang:de skötseln och vården af civila embets- och tjenstemäns
boställen.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz: LagUtsk. har i nu föredragne
Betänk, häntydt derpå, att den ifrågavar:de motionen vore
af beskaffenhet att höra af Allm. Besv.- och Ekon.Utsk. behandlas,
och för denna sin åsigt åberopar det 53 § Reg:sF:n och 33 §
Riksd:sOrd:n. Jag ber att få fästa upmärksamheten derpå, att 77
§ Reg:sF:n tydligen stadgar, att Kungsgårdar och Kungsladugårdar,
äfvensom öfriga Kronans lägenheter, skola förvaltas efter de
grunder, R. St:r derom föreskrifva. Jag kan således icke finna
annat, än att Civilstatens boställen inbegripas under den kategori,
som i denna § omnämnes, och att således R. St:r hafva ej allenast
rältighet, utan skyldighet att bestämma de grunder, efter
hvilka de skola förvaltas. Vid sådant förhållande anser jag att
LagUtsk. misstagit sig i sitt beslut och yrkar att, med afslag å
detta dess Betänk., LagUtsk. måtte updragas att behandla frågan.
Det torde väl icke vara LagUtsk. obekant, alt en lag i afseende
på de civila boställena är af behofvet påkallad, och man har ganska
färska exempel derpå, att bristen på en CivilstatsBoställsOrd
ning
varit kännbar. R. o. Ad. ansåg, vid motionens remitterande,
att den borde behandlas af LagUtsk., och jag anhåller att R. o.
Ad. i detta afseende måtte vidblifva sitt förra beslut.
Sedan härefter, på förfrågan af Frih. Åkerhjelm, Johan Carl,
nndert. Riddarh.Sekret, uplyst att, enl. ankomne prot:sutdr., Preste-
och BorgareSt:n ansett den i förevande Utlåt, omnämnda motion
tillhöra Allm. Besv.- och Ekon.Utslcs behandling, men att
underrättelse om BondeStis i ani. af detta Utlåt, fattade beslut
ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, anförde
Frih. Åkerhjelm: Sedan uplyst blifvit, att 2:ne RiksStånd
redan remitterat den af LagUtsk. återremitterade motionen till
340
Den 30 December.
-Allm. Besv.- och Ekon.Utsi;., så lager jag mig friheten hemställa,
om icke R. o. Ad. behagade bifalla LagUtsIcs Mern.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Att lemna ett direkt bifall tili
nu föredragna Betänk, lärer väl vara omöjligt, alldenstund i detsamma
ingenting föresläs. Jag anhåller att få upläsa det beslut,
till hvilket Utsk. kommit: »Men enär meddelandet af föreskrifter
om skötseln och vården af Statens egendomar ej utgör föremål för
de grenar af lagstiftningen, med hvilka det, enl. Reg:sF:ns 53 §
och iiiksd:sOrdn:ns 33 §, tillkommer Utsk. att taga befattning,
får Utsk. till Höglofl. R. o. Ad. återlemna ifragaställda motion,
hvilket för samtliga RiksSt:n vördsamt tillkännagifves.» R. o. Ad.
behagade således finna, att ett bifall till Utsk:s Betänk, skulle i
sig sjelf ingenting innebära. I afseende på sjelfva saken är det
visserligen sannt, att man kommer lättast från den genom att helt
simpelt remittera den till Ekon.Utsi;., på sätt Borgare- och PresteSt:n
redan gjort; men nekas kan icke, alt den förste värde talaren
har rätt, då han säger att R. St:r, till följd af 77 § Reg:sF:n,
hafva 'beslutande rätt i sådana frågor. Jag kan således icke
finna annat, än att det rättaste vore att R.. o. Ad., med vidblifvande
af sitt förut fattade beslut, återremitterade frågan till LagUtsk.
; om LagUtsk. sedermera anser det nödvändigt, så står det
Utsk. fritt att söka sammanträde med Ekon.Utsk.
Frih. Åkerhjelm: Jag erkännar villigt att jag begått ett
misstag, då jag yrkade på att LagUtsk:s Mern. skulle bifallas. Jag
föreställde mig att LagUtsk. hade föreslagit, det motionen skulle
öfverlemnas till Allm. Besv.- och Ekon.Utsk., och det var under
denna förutsättning, som jag gjorde förutnämnde hemställan. Men
då jag af Gr. Lagerbjelkes yttrande finner, att LagUtsk. endast
återremitterat motionen, får jag hemställa att densamma må för
tidsbesparings vinnande, öfverlemnas till Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:s behandling.
Frih. Wrede, Casimir: De §§ af Reg:sF:n och Riksd:s
Ordn:n,
hvilka af LagUtsk. i dess Betänk, åberopats, anser jag till
sitt innehåll fullt tillräckliga att ådagalägga, till hvilket Utsk.
motionen bör hänvisas. Den 77 § Reg.F:n, hvilken Gr. Lagerbjelke
påpekat, har visserligen afseende på Kronans tillhörigheter
och fasta egendom, men efter min förmening endast sådana, som
slå under Kronans omedelbara disposition; men den förordning
Hr Palmcrantz i sin motion omtalar, rörer endast de civila boställenas
skötsel och vård. Det är endast innehafvares skyldighet,
som deri omtalas och att LagUtsk. skulle hafva dermed att skaffa,
kan jag för min del icke inse.
Hr Ribbing, Arvid: Denna båga är bland dem, hvilkas
behandling icke är så alldeles tydligen i grundlagen bestämd, och
vid sådant förhållande anser jag att man bör åtminstone något
rätta sig efter bruket. Vanligen hafva slika ärenden behandlats af
Den 30 D ecember.
741
Lag- och Ekon.Utsk:n gemensamt. Ett bifall till det ifrågavar:de
Betänk, skulle, efter min tanke, innefatta ett gillande af LagUtsk:s
åsigt, att ärendet, på grund af de i Betänlct åberopade §§, icke
hörer under LagUtskrs behandling; men detta är en uttydning som
icke står tillsammans med den af Hr Palmcrantz åberopade g.
Det är väl sannt att motionen endast afser civila boställens skötsel
och vård, men då detta kan inbegripas under deras bortförpantning
eller bortarrendering, vore det ganska oriktigt att upställa den
grundsatsen att LagUtsk. icke skulle äga att sig dermed befatta.
Enl. sista grundlagsförändringen äro Lag- och Ekon Utsk:n, då de
sammanträda på Afdelning, att betrakta som ett slags nytt Utskott,
då frågorna gå direkte derifrån till St:n och till denna Afdelning
hörer frågan. Jag finner icke något skäl att bifalla LagUtsk:s
Betänk., utan anhåller att få förena mig med Gr. Lagerbjelke.
Hr Palmcrantz: Jag anhåller endast att få tillägga några
ord såsom svar på en talares yttrande att denna motion borde
remitteras till Ekon.Utsk. 89 § Reg.F:n föreskrifter nemi.: »Vill
Konungen åt R. St:r öfverlemna, att gemensamt med Honom något
afgöra, som Rikets Allmänna Styrelse rörer, då förfares dermed på
det sätt, som ang:de lagfrågor stadgadt är.» Nu bar en ledamot
anmärkt den omständigheten, hvaruti jag äfven instämmer, att det
icke är i grundlagen så tydligt bestämdt, som önsldigt vore, huru
med så beskaffade frågor som den förev:de, förfaras bör; men i
ren analogi med den behandling, som är föreskriften för sådana
frågor, hvilka af K. M. till Ständerna hänskjutas, nemi. att de
skola som lagfrågor behandlas, hemställer jag, om icke denna fråga
är af den art, att dermed bör förfaras på samma sätt, enär något
bestämdt stadgande derom i grundlagen icke förefinnes. Jag fortfar
i mitt yrkande att R. o. Ad. måtte hänskjuta frågan till LagUtsk:s
afgörande.
Gr. Frölich, David: De argumenter som Gr. Lagerbjelke
framställt, synas mig leda till den slutsats att detta ärende äfven
bordp^öfverlemnas till ett tredje Utsk., nemi. StatsUlsk. Ar del
sanni'och det lärer väl icke kunna bestridas, att boställen äro en
Statens egendom, ehuru K. SI. äger att bestämma åt hvilka personer
de skola öfverlemnas, så lärer väl deraf blifva en klar följd,
att StatsUlsk., såsom föreställande R. St:r och deras rättigheter i
afseende på sådana egendomar, bör behandla alla ärenden af sådan
beskaffenhet som detta. Jag kan egentligen icke inse, hvad Ekon.-  Utsk. har dermed att skaffa; Gr. Lagerbjelke bör väl hafva undersökt
saken så att han derföre vet någon anledn.; men om jag,
såsom jag bör, håller mig strängt till hans anförande, synes StatsUtsk.
vara det Utsk., som det tillhör att uptaga denna fråga.
Frih. Åkerhjelm: Efter att hafva närmare kännedom af
sjelfva motionen, tager jag mig friheten hemställa, huruvida det
icke lämpligast är att remittera denna motion till Sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk., ty motionen synes om
-
742
Den 30 December.
fatta en sådan fråga, som grundlagen föreskrifver böra af dessa
sammansatta Utskott behandlas.
Gr. Lagerbjelke: Mot det förslag Frih. Åkerhjelm sednast
framställt, har iag ingenting att invända, hvarföre jag anhåller
att få förena mig i detsamma.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm, att Hr Palmcrantz yrkat att ifrågav:de motion måtte
återremitteras till LagUtsk., hvaremot 2:ne andre talare hemställt
att den måtte remitteras till Lag- samt Alim. Besv.- och Ekon.
Utsk:n, samt att Gr. Frölich väl yttrat den mening att StatsUtsk.
jemväl borde behandla frågan, men likväl icke, såvidt Hr Gr. o.
Landtm, kunnat upfatta, framställt något bestämdt yrkande derom.
Gr. Frölich: Naturligtvis var det min mening att fram
ställa
det förslag alt frågan skullo remitteras till StatsUtsk. just
med anledn. af de rättigheter R. St:r hafva i afseende på all Kronans
jord.
Hr Ribbing: Jag har icke hört hvarken hvad Frih. Åkerhjelm
eller Gr. Frölich yttrat, emedan dessa Hrr tala så lågt, att
vi som sitta här borta omöjligen kunnat upfatta det. Jag tyckte
emellertid att Frih. Åkerhjelm instämde i Gr. Lagerbjelkes begäran
att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förut fattade beslut; eller
ock måtte Frih:n hafva anhållit om att motionen skulle remitteras
till både Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:n. Det skall qvitta
mig lika, hvi 1 ketdera förslaget vinner framgång, emedan slutligen
utgången med gemensam behandling af båda Utsk:n ändock kommer
att äga rum.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Gr. Lagerbjelke i sitt sista
yttrande instämt i yrkandet att motionen måtte behandlas af Sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:n, samt hemställde
derjemte om R. o. Ad., såsom Hr Palmcrantz begärt, behagade vidblifva
sitt beslut att frågan bör ensamt af LagCtsk. be han djas.
Denna propos. besvarades med starka Nej, blandade med Ja,
och på sedermera framställd propos. biföll R. o. Ad. ifrågavar.de
motionens öfverlemnande till Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utslcns behandling.
Hr Blomstedt, Christjan, anförde skriftligen:
Jag har begärt ordet endast för att med anledn. af K. M:s
Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof, och hvad uti det
åtföljande StatsRåds-protokollet öfver SjöförsvarsDepart. tillhörande
ärenden förekommer, ang:de pensionering af Flottans befäl, blifva
i tillfälle yttra mina åsigter öfver ämnet; nemi.:
Chefen för SjöförsvarsDepart:t har vid föredragningen ang:de
förslag till reglering af utgifterne under RiksStatens 5:le IlufvudT
i tel för nästa statsreglerings-period, beträffande pensioneringen af
Flottans befäl, anfört att ett menligt inflytande på tjenstbarbeten
Den 30 December.
743
hos Flottans befäl upstår derigenom att AmiralitetsKrigsmans-kassans
medel under en längre tids följd visat sig vara otillräckliga till
pensionärers underhåll och i sådant afseende jemte uprättadt förslag
till en förändrad högre pensionsreglering och reglementariska
stadganden, såsom vilkor för åtnjutande af de nya pensionerne,
äskat för genomförande af bemäldte förslag, att If. St:r ville på
sitt lliksgisKont. för ändamålet, anvisa ett kreditiv, stort 40,000
li:dr till AmiralitetsKrigsmans-kassans disposition under hvardera
åren 1857, 1858, 1859 och 1860, och i händelse förslaget skulle
vinna bifall, blefve deraf en följd att anslaget till särskild reservstat
för Flottans befäl icke vidare erfordrades utan kunde i den
mån derå upförde löntagare afgingo, indragas.
Hufvudsakliga ändamålet med Hr Depart:sCbefens förestående
framställning, nemi. att bibehålla Flottans befäl vid full tjenstbarhet,
år af högsta vigt för Statens bästa, och bör i sådant afseende
af R. St:r med värma omfattas och behjerta», hvarföre jag ock anser
mig vara pligtig förorda att det begärda anslaget, 40,000 R:dr,
måtte för förstnämnde hufvudsakliga ändamåls vinnande blifva beviljadt;
dock icke för att användas, som föreslagit blifvit, till en
ny högre pensions-regiering för Flottans Stater genom ÅmiralitetsKrigsmans-kassans
försorg, hvaraf blefve en följd, att Flottans reserv-stat
skulle indragas, ulan i stället såsom mera verkande för
det åsyftade ändamålet, till att dermed föröka det statsanslag som
af R. St:r vid 1851 års Riksdag så visligen blef anordnadt för
inrättandet af den maktpåliggande Flottans reserv-stat, hvars fördelaktiga
inflytande på tjenstbarheten^ inom Flottans befäl redan
visat sig, i den mån det lilla anslaget medgifvit, men som säkerligen,
genom förökadt anslag, vinsträcktare kommer att befrämjas,
hvaremot denna angelägenhet, enl. min öfvertygelse, helt och hållit
förfelas eller tillintetgöras om bemälte pensionerings-förslag
antoges och reserv-staten derigenom komme att indragas, hvilket
väl icke befaras, då utom hvad för öfrigt blifvit anfördt emot förslagets
antagande, det å sidan 13 uti StatsRåds-protokollet för åtnjutande
af de nya pensionerna stadgade vilkor, nemi. »att alla de
»sorn full pension undfå, skola vara skyldiga att efter erhållet af»sked
uti sin grad tjenstgöra när de vid inträffande krig eller
»eljest förekommande större rustningar till tjenstgöring inkallas
»under 5 års tid», icke allenast är oförenligt med begreppet om
afsked ur krigstjensten, utan enl. min tanke, äfven lags t rid ig t,
enär ingen kan tvingas till tjenstgöring på kortare eller längre
tid efter erhållet afsked. Förflyttning på Reserv-staten deremot
är af helt annan natur än afsked, och kan lagenligt vidtagas med
eller anbefallas hvar och en af befälet, från och med högsta till
och med lägsta graden inom Flottan, utan derom gjord ansökning
eller eget medgifvande, då personen bevisligen i följd af sjuklighet
eller eljest befinnes vara icke vederbörligt tjenstbar och förut innehafd
verklig löne-inkomst, får af den förflyttade bibehållas och
sålunda icke frånkännes sin lagliga rätt, ty tjenstgörings-penningar
tillkommer endast de som äro ansedde vara aktivt tjenstgörande.
Ett ytterligare stöd för mitt motsättande af pensionerings
-
TU
Den 3 0 December.
förslagets antagande, och mitt i följd deraf uttalade förord för
reservstats-anslagets förökande med det i frågavar:de begärda anslaget
för nya pensioneringen, hämtar jag slutligen deraf, att Amiral
itetsKrigsmans-kassans delägares äganderätt, dera tillförsäkrad
genom gällande Regkte, nemi. »att öfver alla Kassans angelägenheter
blifva hörde och i tillfälle sig derom yttra», blifvit vid detta
ärendes behandling helt och hållet af vederbörande förbisedde.
Förestående, enl. min förmodan, ojäfaktige anförande, anhåller
jag måtte till StatsUtsk. blifva remitteradt, för att af Utsk. i behörigt
öfvervägande tagas och dervid fästa det afseende vigten af
ärendet fordrar och framställningen derom möjligtvis kan förtjena.
Remitterades till StatsUtsk.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern. och Utlåt:n, nemi. från
Consl.Utskottet :
N:o 3, med ytterligare upgift å hvilande förslog till ändringar
i grundlagarne;
N:o 4, med upgift å do af samtlige RiksSt:n vid innevar:de
Riksdag bifallne förslag till ändringar i grundlagarne;
SlalsUlskollct :
N:o 18, i anledn. af R. Stms år 1853 församlade Revisorers
berättelse, ang:de verkställd granskning af Statsverkets samt andra
af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under åren 1852 och 1853;
N:o 19, i anledn. af R. Stms år 1855 församlade Revisorers
berättelse om granskningen af de under K. KommersColhii förvaltning
ställda fonder ;
N:o 20, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de försäljning
af f. d. Landsb:ge-residens-tomterne i staden Piteå, med å dem
befintliga byggnader;
N:o 21, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de utbyte af
KronoLänsmansboställena Welby och Näsby emot kronoskattehemmanet
Rredinge på Öland.
N:o 22, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., i fråga om disposition
af Sex stycken holmar i Götheborgs och Bohus läns skär
gård;
samt
N:o 23, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de uplåtande
af mark i kronoparken Rådaås i Skaraborgs län för en vattenledning
till staden Lidköping.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
