# ID: svediakorp-gov628
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 158,863
# sentences: 4,842
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den i December f. m.
301
hos K. M. begära, att en Komité af sakkunnige män skulle tillsättas
för att utarbeta ett reorganisationsförslag, som vid nästlcde
Riksdag kunde blifva R. Sl:r förelagdt. Dessa åsigter delar jag,
såsom förut är sagdt, icke, utan anser att ett provisoriskt beviljande
af löneförhöjningen skulle blott hafva till följd att ännu
längre skjuta hufvudsaken, eller reorganisationen, i bakgrunden,
och att denna således först bör vara verkställd och vara ett oeftergiflig!
vilkor för den förra. Hvad åter en anhållan om tillsättandet
af en Komité i och för denna reorganisation beträffar, så erkänner
jag visserligen, att Regeringsmakten både är mest lämplig
och mest pligtig att företaga ett sådant arbete, men R. St:r hafva
tillräckligt varit i tillfälle att erfara, att oaktadt deras uprepade
framställningar i denna väg, och oaktadt löften derom, och att åtgärder
dertill blifvit påbörjade, så har dock ännu icke något resultat
deraf följt. Det återstår således, efter min tanka, för R. St:r
icke annat än att sjelfve taga saken om hand, hvilket dessutom nu
synes mig vara af nöden, derföre att R. St:r derigenom visa att
de hafva allvar med att vilja bifalla de förhöjningar i embets- och
tjenstemännens löner, som efter en sådan reorganisation befinnas
nödige och nödvändige.
Jag föreslår således att R. St:r, med den rätt grundlagen
dem lemnar, besluta tillsättandet af ett Särskildt Utsk. eller Komité,
bestående af minst 3:ne ledamöter af hvarje RiksStånd, som
skulle taga befattning med upgörande af förslag till denna reorgareorganisation
och dervid bemyndigas att hos K. M. anhålla, det
någon sakkunnig person för hvarje Depart:t skulle af K. M. förordnas
att tillhandagå Utsk. med nödiga uplysningar och deltaga
i öfverläggningarne, ehuru naturligtvis icke i besluten, hvarjemte
det skulle åligga Utsk. att, så vidt möjligt, hafva förslaget färdigt
så tidigt, att det kunde blifva R. St:r förelagdt före Riksdagens
uplösning, för att kunna K. M. till Nåd. stadfästelse underställas,
och löneregleringen således redan under denna Riksdag afgöras.
Efter upläsningen häraf begärde motionären att motionen måtte
kommuniceras de öfriga RiksStm och, om det ansågs nödigt, remitteras
till vederbörligt Utsk.
Motionen begärdes på bordet.
Ur Munck, Bror Gust. Reinh.: Carolina Sophia Alrutz,
enka i tryckande belägenhet efter en i lifstiden duglig, redlig och
till alla delar präktig karl, har nu ändtligen lyckats att till Chefen
för Sjöförsv:sDeparl:tet, Amiral Ulner, få inlemna en underd.
ansökan om pensionsunderstöd, och Hr Amiral Ulner har af utmärkt,
men af honom väntad godhet samt pligt, såsom anledning
är förmoda, hos K. M. utverkat, om ej, som hon hade önskat,
Nåd. Propos. till R. St:r, ang:de någon pensionsförhöjning, så åtminstone
tillfällig gratifikation för den betryckta enkan. Då jag
nu vördsamt anhåller, att någon lämplig årlig pension måtte henne
af R. St:r beviljas, behöfver jag, för att framställa skälen dertill,
302
Den 4 December f. m.
endast begära att få upläsa konceptet till den underd. ansökan hon
gjort hos K. M., och som lyder sålunda:
»Vid foten af E. M:s thron dristar sig undertecknad, en sörjande
och betryckt enka, knäböjande anropa E. M:s landsfaderliga
hjerta om nåd och förbarmande i min bedröfliga ställning. För
vid pass 1-| år sedan atled min man, LotsKaptenen i Stockholm
E. R. Alrutz, efter 10 års tjenst vid Lotsverket, samt dessförinnan
3 års tjenstgöring som Underofficer och 30£ års tjenstgöring
som Officer vid E. M:s Flotta. Redan 1814, blott 17 år
gammal, hedrades han, vid belägringen af Fredrikshall, med silfvermedaljen
för tapperhet till sjöss, och år 1849 utnämndes han
till Riddare af E. M:s Svärdsorden. Efter en 43^-årig trogen och
oförvitlig tjenstgöring i E. M:s och Statens värf, bröts omsider hans
helsa, och vid 58|- års ålder atled han, lemnande sin enka och 8
oförsörjda barn (4 flickor och 4 gossar, af hvilka sednare den äldsta
är 17 och den yngsta 11 år) i djup sorg och tärande bekymmer.
På en gång den ädlaste make och ömmaste far, hedrar det
hans minne att han, oaktadt sina knappa tillgångar och inskränkta
lönevilkor, hade förstått att upfostra en talrik familj, och likväl
vid sin död lemna densamma sitt lilla bo ograveradt samt 200
R:dr b:ko inkomst från Enke- och Pfipillkassan, hvartill han föredrog
att använda sina små besparingar, hellre än att årligen betala
dem till Arméens Pensionskassa, der afgiften till enka och
barn skulle hafva blifvit obetydligare än den från Enke- och Pupillkassan.
Men dessa 200 R:dr b:ko, ehuru välgörande de än äro
för mig att årligen tillgå, äro likväl alltför otillräckliga för min
och barnens bergning samt gossarnes upfostran; och då jag icke
kunnat erhålla af Statens medel någon annan hjelp i min nöd,
än den K. Nådegåfva af 100 R:dr b:ko, hvarmed jag sisth år i
Dec. månad hugnades, och alldenstund jag, ehuru enka med 8 oförsörjda
barn efter en redbar Sjöofficer, ser mig beröfvad möjligheten
att förvärfva brödet för min bjelplösa familj, med mindre jag
afyttrar det enda vi nu äga, vårt lilla lösörebo, hvarmed ock ty
värr början redan skett, så vågar jag härom i djupaste underd:bet
bönfalla E. M. om den Konungsligt välgörande Nåden att hos Rikets
nu församlade St:r andraga och behjerta min och mina barns
nöd, samt genom anslag af någon årlig pension om möjligt bereda
oss lindring och hjelp i vår nöd. Dyraste Allernådigste Konung!
som aldrig tröttnar vid jemrens rop och alltid finner medel att
hugsvala den nödlidande, låt icke förgäfves den betryckta enkan
med sina 8 faderlösa barn knäböja inför E. M:s fötter och anropa
Dess Nåd. förbarmande. Med djupaste underd. trohet etc. etc.
Stockholm d. 8 Nov. 1856.»
Jag erkänner upriktigt, att ehuru gerna jag i alla fall ville
hjelpa enkan Alrutz, söker jag dertill ett ytterligare motiv, bestående
deri att hennes fader, Major Sjöman vid Flottan, var min
faders bästa vän.
Denna motion remitterades till StatsUtsk.
Dan 4 December f. m.
.303
Hr Adelborg, Henr. Otto, upläste en så lydande motion:
En af vår tids aldra vigtigaste frågor, och som hitintills p&
ett oförsvarligt sätt blifvit lemnad åsido, är det unga slägtets fysiska
upfostran. Fordna tiders lefnadssätt, nöjen och idrotter af
alla slag voro af den art, att deraf bildades kraftig helsa och härdad
kropp; Nordbon lika lätt färdig till strid mot landets fiender
som skogens djur, visste med färdighet och kraft begagna de vapen,
som han af förfädren ärft till skydd för frihet och ära. Men
»andra tider, andra seder». Skogen, af odlingen tillbakaträngd, erbjuder
icke mer i så rikt mått jagtens härdande tidsfördrif; de
långa resorna som fordom gjordes till häst eller fots, verkställas
nu utan bemödande, lätt och hastigt; öfningar i vapnens bruk,
som fordom förehades så väl af herreman som bonde, finnas nu
icke mer; beqvämare boningar, varmare klädedrägter, ett vekligare
lifs njutningar, för högt updrifna bokliga studier, med ett
ord, allt förenar sig nu att hota med undergång det rykte för
styrka och kraft sorn Sveriges härdade söner fordom ägde. Och
likväl är kroppens helsa och styrka lika vigtig nu som förr, och
det är obestridligen lika nödvändigt, som fordom att upfostra det
upväxande slägtet till ett harmoniskt förhållande emellan kropp
och själ. Lika vigtigt som det är att utbilda kunskap och sedlighet,
är det äfven att söka tillvägabringa fysisk helsa och ihärdighet.
Hela vår skolupfostran fordrar i detta fall en betydlig förändring,
på det att ej under ett alltför ifrigt pluggande med lexor,
till stort mehn för de yngres rätta utbildning, kroppens vård helt
och hållet må försummas. Skulle ytterligare någonting i detta
afseende särskildt behöfva påpekas, så må man endast erinra om
den, nu mera för ingen fremmande föreställningen, att vårt fädernesland
ännu en gång kan komma att kalla sina söner till vapen,
till följd hvaraf hvarje fråga om ett nationelt sjelfförsvar —— det
enda, som förmår att värna en fattig och liten nations frihet —
måste vara ett af de värdigaste föremål för nationens representanters
upmärksamhet. Ett sådant försvar måste väsendtligen grundas
på ungdomens upfostran. Ar den af natur att hos gossen och
ynglingen befordra friskt mod och frisk kraft, att utveckla ett
sannt nationelt sinne, och det medvetandet att han är född till
försvar för sitt land och sin frihet, så är det öfriga lätt vunnet;
är den åter af den natur att skapa förslappning, sjuklighet och
ett sjelfviskt lynne, så hjelper i farans stund inga lexor.
Under sådant förhållande måste det smärta hvarje fosterlandsvän
att se den pedagogiska gymnastiken behöflig, nu mer än någonsin,
så åsidosatt som den är i vårt land — gymnastikens eget
fädernesland. Den svenska gymnastiken, ämnad att underhålla det
unga slägtets helsa och kraft, har nu utbildat sig tyvärr till en
sjukgymnastik, sysselsatt med det för samhället mindre vigtiga
målet att blott söka hela en redan bruten helsa.
Man har här, så väl som i allt annat, förglömt att skapa det
som är härdigt och starkt, och i stället öfverlemnat sig åt bemödandet
att återuphjelpa, hvad som kanske just genom detta förhål
-
304
Den 4 December f. m.
lande, blifvit svagt och kraftlöst. Den pedagogiska gymnastiken
befinner sig i lägervall, under det att sjukgymnastiken florerar.
För hela Stockholms ungdom finnes endast en anstalt — Centralinstitutet
— så otillräcklig i jemförelse med de skolors antal,
hvars ungdom behöfde begagna sig af densamma, att endast en
högst ringa del kunna komma i åtnjutandet af den vigtiga förmån
densamma erbjuder. Bland 1,002 lärjungar i Stockholms offentliga
ElementarLäroverk, åtnjuta f. n. endast en tredjedel undervisning
i gymnastik, och af den mängd privat-anstalter, som finnas, har
endast Lyceum med nöd kunnat få några limmar i veckan för sina
lärjungar, alla de andra äro för sina disciplar, utan denna vigtiga
förmån. Bland 4,398 lärjungar i de offentliga folkskolorna, åtnjuta
endast de i vexelundervisnings-sällskapets Normalskola befintliga
254 barn, undervisning i gymnastik. Vid de större ElementarLäroverken
i landsorterna, finnas väl vanliga gymnastik-anstalter,
men bristen på fullt skickliga lärare är stor, och öfningarne på
långt när icke så inrättade, som man borde hafva skäl att önska.
Vid den öfriga mängden af landets folkskolor är intet, eller så
godt som intet, i denna sak vidgjordt.
Detta gäller emellertid blott den manliga delen af befolkningens
fysiska upfostran. Men i fråga om slägtets fysiska förbättring,
om dess utveckling till helsa och styrka, behöfver icke anmärkas
att qvinnans kropsliga upfostran är af lika stor vigt som mannens.
För henne har emellertid alls intet blifvit gjordt, och det fastän
man från alla håll med skäl får höra klagomål öfver det qvinliga
slägtets tilltagande svaghet och sjuklighet — klagomål, hvilka, om
än ofta i bjerta färger framställda, likväl icke ha förefallit mig
öfverdrifna. Äfven deruti är således högst angeläget att någonting
göra.
Då det är otänkbart att på en gång öfver hela Riket införa
ett fullständigt system af pedagogisk gymnastik, så föreslås att till
en början här i Stockholm inrätta fyra nya pedagogiska gymnastikanstalter,
två för gossar och två för flickor: hvilka kunde tjena
dels såsom modeller för dylika anstalter i landet, dels äfven såsom
bildnings-anstalter för Lärare i pedagogisk väg. Kunde man på
detta sätt först få den pedagogiska gymnastiken på ett mera fullständigt
sätt utförd och utbildad i hufvudstaden, skulle kännedom
i denna väg sedermera lätt sprida sig till landsorterna, och äfven
der väcka behofvet af dylika nyttiga inrättningar. Man måste
beklaga att denna vigtiga angelägenhet, synbarligen vunnit alltför
liten upmärksamhet, så väl i den nya skolordningen, som i det
till Stånden öfverlemnade förslag till stat för ElementarLäroverket.
Denna brist har synts mig så stor, att jag äfven kommit att något
närmare undersöka andra delar af skolstadgan än måhända eljest
varit förhållandet, och jag har dervid tyckt mig finna, att densamma
i flera delar icke motsvarar den förväntan man haft rätt
att göra sig af densamma. Så t. ex. innehåller den såsom mig
synes, icke den ringaste garanti för alt studier af naturvetenskaperna
skola blifva mera verklighet än det varit under den tid, då
1820 års skol-lag ägt gällande kraft. Detta studium är likväl
alldeles
Den 4 December f. m.
30S
alldeles grundväsendtlig! för den praktiska mannens bildning; och
det är, efter min tanke, ej värdt att tala om någon real-linie inom
läroverken, så vida man ej bestämdt föreskrifver läsning af kemi
och fysik. Så saknar man sådan förändring af LäroverksStyrelsen
som kunnat på samma gång tillförsäkra denna om mera verksam*
het och mera inflytelse på det hela, äfvensom den icke fått den,
så att säga, kommunala karakter, den, efter min tanke, bordt hafva.
Dertill kommer ock den massa anmärkn:r, man från Skolmän
får höra ang:de läsordning m. m. dithörande, och som i verkställigheten
torde komma att medföra många svårigheter, som gör mer
eller mindre betydliga modifikationer af nöden. Allt synes berättiga
till det förslag jag nu går att afgifva, att nemi. den nya
stadgan må underkastas en revision, innan den nästk:de höst sättes
i verkställighet.
Jag får således vördsamligen föreslå: det R. St:r täcktes ingå
till K. AI. med en ödmjuk skrifvelse, deruti de i underd:het anhålla,
det en Komité under loppet af instundande sommar blifver
nedsatt till granskning af den nya LäroverksStadgan, samt afgifva
sitt yttrande öfver densamma. Till sammansättning af denna Komité,
får jag ödmjukeligen föreslå, att Lärarne vid samtelige ElementarLäroverken
i hufvudstaden och de särskildta Stiften, välja
för Stockholm tvänne, och för hvarje Stift två ledamöter, hvilka
i Stockholm sammanträda för behandling af denna fråga. Äfven
får jag anhålla, att, hvad denna motion beträffar, Ekon.Dtsk. till
hvars handläggning den hörer, måtte särskildt taga i betraktande
vigten af de gymnastik-anstalters inrättande, som jag förut haft
äran omnämna, och efter moget begrundande af frågan, bestämma
den summa, som för desammas ordnande kan komma att åtgå, och
sedan beslut i denna väg blifvit fattadt, med StatsUtsk. sammanträda,
för att derom öfverlägga. Förslagsvis får jag tillägga, att
då inga nya byggnader vid denna saks tillvägabringande ännu så
länge kan komma i fråga, så bör 20,000 R:dr runt räcka till för
att ordna de fyra gymnastik-lokaler, äfvensom för inköpande af
den materiel, som kan behöfvas.
Om remiss till Ekon.Utsk. af denna min motion, får jag vördsamligen
anhålla.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, tilIKännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anhåller att få yttra
några ord i bränvinsfrågan. Denna fråga, hvilken jag under föregående
Riksdagar åtskilliga gånger handlagt, kan icke annat än
varmt intressera mig; och jag tillåter mig öppet uttala min tillfredsställelse
öfver de lyckliga följderna af den författning, som
vid förra Riksdagen häruti vidtogs. Åtskilliga motioner hafva visserligen
blifvit väckta om ändring i denna författning, hvilken,
II. H. 20
306
Den i December f. m.
dä den var ett menniskoverk, icke kunde vara fullkomlig, men
det är egentligen blott en g i författningen, som varit föremål
för dessa motioner och felet i denna g har af K. M. Sjelf redan
i trontalet blifvit antydt. Man har nemi. klagat öfver att de enkla
pannornas i mindre brännerier afverkningsförmåga blifvit för lågt
upskattad. Jag torde icke behöfva göra en ursäkt för det Utsk.,
som sednaste Riksdag handlade frågan, derföre att det föreslog en
beskattning, mera lämpad efter den afverkning, som då i allmänhet
åstadkoms med den enkla redskapen, än efter den, som möjligen
Icunde åstadkommas. Ctskits förslag grundade sig icke på
något misstag, utan på kännedom om den ståndpunkt, hvarpå
bränvinsbränningen i mindre brännerier i allmänhet då stod och
på beräkning af hvad som kunde vara möjligt att genomföra hos
RiksStm. Emellertid har nu erfarenheten visat, att konsten stigit,
så att i flere orter två- om icke trefaldigt större qvantitet med
enkla pannor afverkas, än hvad författningen beräknat. Detta missförhållande
bör på ett eller annat sätt hjelpas. Men det är onekligen
mycket svårt, om ej omöjligt att lösa gåtan, särdeles med
bibehållande af oinskränkt frihet för bränvinstillverkaren att göra
sin redskap af hvad beskaffenhet som helst, och vi kunna motse
ett annalkande till den utveckling, som i Skottland ägt rum med
afseende på de enkla bränvinspannorna. Man hade derstädes kommit
derhän att på 3 minuter kunna afverka en panna; alltså 480
kannor på dygnet och hann således att med enkel redskap tillverka
otroliga qvantiteter. Ju högre skatten blifver, desto mera
kan bränvinsbrännaren utan egen skada eller rättare med egen
vinst upoffra materialier för att påskynda tillverkningen, ålen det
är onekligen ett stort stats-ekonomisk misstag att befrämja en sådan
vinst för de små pannornas ägare. Om R. St:r förra gången
hade gått in på, hvad åtskilliga då yrkade, att tillåta fabriker med
så liten afverkningsförmåga som 125 kannor om dagen, så tror
jag verkligen, att tiden nu kunde varit inne att helt och hållet
borttaga de små pannorna, hvilka, enl. hvad vi hört, numera afverka
ända til! 60 k:r om dagen och deröfver.
Jag har velat göra det Utsk., som skall handlägga frågan,
npmärksamt på ofvannämnda svårigheter att efter pannerymden
beräkna en hög ti 11verkningsafgift. Det enda rationella sätt, hvarpå
frågan skulle kunna lösas, vore att nedsätta den dagliga tillverkningen
på de s. k. större brännerierna så lågt, att man derigenom
möjligen kunde borttaga alla de s, k. mindre brännerierna,
med sin omöjliga pannerymds-beskattning. Jag tror att om afverkningsförmågan
efter pannerymd skulle upskattas till hälften af hvad
en skicklig bränvinsbrännare kan åstadkomma med sin panna, så
vöre det redan mycket, och skulle af de små bränvinsbrännarne
blifva ansedt för en himmelsskriande orättvisa. Den förlust, som
Staten gör på sådana brännerier, är således onekligen större än
kostnaden att hålla en kontrollör. Jag har velat fästa Ulskms
upmärksamhet på dessa förhållanden, utan att derom göra någon
motion. Deremot kan jag icke underlåta att såsom motion yrka
ändring i de föreskrifter, som förefinnas i 16 och 20 §§.
Den 4 December f. m.
307
16 g.
Det recidium, som upkommer vid Pressjäst-beredning, innehälier
nära nog lika mycket sprilämne, som vanlig utjäst tillmäskning,
men får icke tillgodogöras å andra tider af året, än
under den för bränvinsbränning i allmänhet tillåtna. Jäst erfordras
dock året om, hvadan det ifrågav:de spritämnet förfares under
10 månader. Häri ligger en stor misshushållning, som ej bör
af Lagstiftaren befordras, än mindre åläggas. Men Pressjästberedning
bör lör ingen del kunna blifva en förevändning för någon
att tillverka bränvin under den tid af året, då den annars äf
förbjuden.
Jag föreslår derföre att, i st. f. den föreskrift, som nu vidbålles
i 16 § af bränvinsförfattn:n, bränvin må af den mäsk, som
blifvit afskummad till Pressjäst, vara bela året tillåten mot Sexton
skillingar högre skatt, än under tillåtna tiden, för hvarje kanna
6-gradigt bränvin, som erhålles och med de kontroller och öfriga
vilkor, som för tillverkning af bränvin i större brännerier varda
föreskrifne.
Skulle den tullsats, som varder åsatt utländska spirituosa,
blifva högre, än den nu af mig föreslagna beskattning, anser jag
denna böra ytterligare höjas, så att den dermed varder lika.
20 g.
I 20 § af bränvinstillverknings-författn-.n föreskrifves, att distillering,
såsom serskild näring, ej får utöfvas med annan än enkel
redskap. Med enkel redskap kan likväl bättre sprit ej erhållas,
utan flere omdistilleringar, och likväl ej så ren, som den för
flere tekniska och medicinska behof erfordras.
Då begagnandet af rektifikations-apparat, hvarigenom en fullkomligare
produkt medelst en enda distillering erhålles, omöjligen
kan leda till något missbruk, får jag vördsamligen föreslå, att 20
§ måtte ändras så att dylik apparat måtte till de i denna g afsedda
distilleringspannor få begagnas.
Dessa tvenne förändringar, påkallade af lagstiftarens pligt att
ändra sådana föreskrifter, sorn föranleda näringsidkaren att ändamålslöst
spilla materialier, tid och arbete, äro ej af beskaffenhet
att i någon mån rubba författmn i öfrigt. Jag skulle då ej hafva
föreslagit den; ty, ehuru jag visserligen trott och tror att det varit
ändamålsenligare att från början tillstädja bränvinsbränning under
(5, än blott under 2 månader af året, håller jag före att det
nu, sedan bränvinsbränningen blifvit reglerad efter denna princip,
ligger ändå större makt uppå att ej tvärt öfvergå till en annan.
Man bör betänka sig innan man omstöper ekonomiska författmr
i allmänhet, och allt för betänkligt vore att nu göra andra ändringar
eller rubbningar, än de allra oundgängligaste, i en författn.,
som på ett förmedlande sätt, för all framtid, tillintetgjort den gamla
husbehofsbränningen, och som allmänt erkännes hafva visat lyckligare
resultater för samhället, än någon, äfven med djerfva förhoppningar,
vågat föreställa sig.
Denna motion remitterades till Bevilln.Utsk.
308
Deli 4 December f. m.
Hr von Kraemer, Anders Robert, upläste 2:ne motioner
af följande innehåll:
l:o.
Ehuru delade tankarna än förut må hafva varit om fördelarna
af ett medel-porto för bref inom hela Riket, torde dock knappast
någon nu finnas, som ej erkänner både beqvämligheten och nyttan
af nämnde förändring, sedan den blifvit införd.
Brefposten är dock i vår tid ej det enda meddelelse-medlet
på afstånd. Den blixtsnabba elektriska telegrafen erbjuder nu tanken
ett mera beslägtadt fortskaffningsmedel och långt ifrån att,
såsom posten, nödgas framsläpa sin breflast, mil efter mil, på tunga
vägar, slungar elektriska telegrafen de ord, som blifvit den anförtrodda,
rakt till målet utan att fråga efter om afståndet är 100
mil eller en fjerdedels mil.
Ingen tanke kan derför, synes mig, ligga närmare tillhands
än att, äfven vid den elektriska telegraf-brefvexlingen, allmänheten
borde förunnas beqvämligheten och fördelen af ett medel-porto,
utan afseende på afstånd; ty, hvar kan ett sådant vara mera på
sin plats, och mera rättvist än vid ett fortskaffnings-medel, som
ej har med afstånd att göra? att härigenom, isynnerhet om portot
tillika sättes billigt, begagnandet af telegrafen skulle mångfaldigt
förökas, lider intet tvifvel, och sålunda på samma gång en stor
fördel bereddes allmänheten, en lika stor tillskyndas telegrafverket
sjelft.
Detta är dock ej helt och hållet blott en min förmodan. Jag
har nyligen tillbragt någon tid i ett land, der ett likformigt porto
för telegraf-brefvexlingen är infördt och haft tillfälle att deraf se
verkningarna på nära håll. Inom hela Schweiziska Edsförbundet
kostar en enkel telegrafdepesch, af 25 ord, inberäknade adress och
underskrift, utan afseende på afståndet, 1 Franc. Följden af denna
enkelhet, i förening med godt pris har varit, att telegrafbrefvexlingen
der fullkomligt, så att säga, ingått i folkbruket och blifvit
en och hvar nästan lika nödvändig, som den vanliga brefposten;
hvarför man också behöft och kunnat utgrena telegraf-Iinierna nästan
öfver allt, ända upp på Alperna.
Jag tror mig derför handla ej blott i allmänhetens, utan i
telegrafverkets eget välförstådda intresse, då jag föreslår införandet
af en medelporto-afgift för tolegrafdepescher inom Riket, utan afseende
på afstånd, i st. f. det nu gällande efter fyra serskilda
afstånd af 25, 50, 100 och öfver 100 mil. Jag har vidare trott
att den delning af telegrafdepescherna, som i 31 § af nu gällande
Regkte för Telegrafverket inom Riket är antagen, kunde förenklas.
Der kallas nemi. en depesch af till och med 25 ord, enkel,
en af till och med 50 ord, dubbel; men en tredubbel får hålla
ända till 100 ord, så en fyrdubbel åter blott får innehålla 125
och en femdubbel 150 o. s. v.
Jag tror vara af en särdeles vigt att Regbtet för en inrättning,
ämnad att begagnas af den stora allmänheten, blir så lätt
-
Den 4 December /. m.
309
fattlig och lätt att komma ihåg, som möjligt, och anser derför
vida bättre att undantaget till fördel för tredubbel depesch finge
bortfalla. Af samma orsak borde inberäknas i ord-antalen, adressen
och underskriften, med ett ord allt, hvad afsändaren i eller
vid sin depesch tecknar.
Jag får då anhålla, att B. Höglofl. St:r ville, för sin del,
besluta:
1:0 att, utan afseende på afstånd, portot för telegrafdepescher
inom Riket, måtte blifva, för depesch, af till och med 25 ord, 1
R:dr runt; för depesch, af till och med 50 ord, 2 R:dr r:mt; för
depesch, af till och med 75 ord, 3 Il:dr r:mt o. s. v.; samt
2:o att telegrafdepesch skall innehålla, först mottagarens namn
och adress, derefter texten, och sist afsändarens namn, hvilket allt
i ordantalet inberäknas, äfvensom hvad annars kan af afsändaren,
till meddelande till afsändningsorlen, tecknas, såsom: tillsägelse
om kollationering, vidare afsändning o. s. v.
För denna min motion får jag anhålla, om remiss till vederbörligt
Utsk.
Begärdes på bordet.
2:o
Böcker, på svenska tryckta, draga, enl. nu gällande Tulltaxa,
en afgift af 4 sk. 10 rst. b:ko skålpundet; inbundna 7 sk. 2 rst.
b:ko; och enl. komiterades till sammanjemkning af Svenska och
Norrska Tullsatserna, upgjorda förslag, bibehåIles denna tullsats.
Att härigenom ingen knappt märkbar inkomst kan Staten beredas,
torde utan bestridande antagas. Ändamålet kan då endast
vara, att skydda några dåliga boktryckerier och karga förläggare
i Södra Sverige mot faran att en Författare kunde möjligen låta
trycka sitt arbete bättre och billigare i Danmark; samt vidare att
beskatta de arbeten af Finska Författare, i Finland på Svenska
tryckta, som till Sverige införas. Kan det vara Svenska Folkets
Representanters verkliga välbetänkta mening att beskatta införseln
af sådant som Runebergs Dikter och som de öfriga blommor af
Svensk kultur, som ännu alltjemt upspirar på Finlands mark?
Det är för att få svar på denna fråga — ett svar, som jag önskar
och hoppas måtte bestå i borttagandet af nämnde tullsats, — som
jag derom vågar väcka motion och för densamma anhålla om
remiss.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
Uplästes 2:ne af Frih. Wrede, Fabian, inlemnade motioner,
så lydande:
l:o.
Att de löne-inkomster, som äro Lärarne vid Rikets ElementarLäroverk
tillagde, i allmänhet äro små och knappast tillräckliga
för de oundgängligaste behofvens fyllande, är allmännt kändt och
erkändt. För en stor del af dessa tjenstemän, nemligen för dem
Den 4 December f. m.
sorn äro eller framdeles erna blifva Prester, finnes dock en mildrande
omständighet deruti, att Lärare-kallet för dem kan betraktas
såsom ett trappsteg till en framdeles skeende mera inkomstgifvande
befordran ; och Sfven för dem som vilja framgent qvarblifva
på sina innehafde platser, qvarstår alltid hoppet att en gång
i sin tur erhålla ett af de till de äldste prestvigde Lärarne an
slagna
prebenden. Det gifves dock tillfällen, då detta icke är
fallet, och der dessutom åtskilliga andra omständigheter kunna
bidraga att göra den ringa aflöningen i hög grad obillig. Jag anhåller
nu att få fästa R. Uöglofl. St:rs upmärksamhet på ett så
dant
fall.
Nuv:de Rektorn vid allmänna Läroverket i Westerås, Matheseos
Lectorn, Magister E. G. Björling, har alltsedan 1831 med outtröttligt
nit egnat sig åt Lärarekallet, till en början vid den s. k.
Hillska skolan å Barnängen, derefter vid Upsala A kademi, och slutligen
vid det Läroverk, hvars Styresman han nu är. Från alla
dessa tjenstebefattningar har han erhållit de mest hedrande vitsord
för det utmärkta nit och den skicklighet, han ådagalagt vid utöfningen
af ej allenast de lill dem börande åligganden, utan derjemte
alltid af många sådana som lian af sannt och oegennyttigt
intresse för det hela, frivilligt åtagit sig utöfver dem som genom
hans tjenstebefattning blifvit honom ålagde. — Såsom sådan har
jag lärt känna Björling under hans 9-åriga befattning vid skolan
å Barnängen; och att han i detta afseende förbiifvit sig lik, kan
bland annat inhämtas af följande utdrag utur Rectors Prsegrammerne
för Westerås ElementarLäroverk för åren 1851 och 1852. Ar
1851 yttrar: == = == »För öfrigt hafva samtlige Lärarne oafbrutet
tjenstgjort hvar och en på sin plats. Dock bör icke lem»nas
onämnd Läroverkets synnerliga förbindelse till Matheseos Lectorn
Hr Mag. E. G. Björling, hvilken såsom befullmäktigad Gym»nasiiLärare
icke kunnat åläggas att undervisa nedom förra Gym»nasii-stadiet,
men dock med sällsynt nit frivilligt åtagit sig anasvaret
för Mathematiska undervisningen hela den öppna skolan
»igenom» — och 1852: = ==== »1 likhet med föregående Läse»år
har Hr Lektor Björling, utan att begagna sig af den frihet,
»sorn i Nåd. Cirkuläret af d. 6 Juli 1849 förbehålles redan före
»sistn:de dag befullmäktigad GymnasiiLärare, fortfarande ansvarat
»för den Mathematiska undervisningen hela den öppna skolan ige»nom,
och sålunda utan all ersättning åtagit sig ett åtminstone
»dubbelt större undervisnings-arbele än det, hvartill han, enl. gä 1 -  »lande författningar är förbunden.» — De Läroböcker Björling utgifvit,
och som allt sedan 1832 varit begagnade vid så väl Rikets
offentliga som vid en mängd enskilda Läroverk, anses med allt
skäl hafva i väsendtlig mån bidragit till förbättrande af den Mathematiska
undervisningen i landet. — 1 början af år 1853 skulle
Björling hafva varit berättigad till en betydlig förhöjning i sina
ordinarie inkomster, genom tillträdande af ett PrebendePastorat,
så vida han då velat ingå i det presterliga ståndet. Men då hans
allvarliga upfattning af de nya pligter som derigenom skulle påläggas
honom, jemte bans kännedom om vigten och vidden af dem
Den 4 December f. m.
311
som redan ålågo honom, förde honom til! den slutsats, att han icke
skulle kunna, på ett sätt som kunde motsvara hans samvetsgranna
fordringar på sig sjelf, upfylla alla dessa pligter förenade, ansåg
han sig vara nödsakad att lemna åsido de materiella fördelar som
då stodo för honom tillgängliga. Då man icke kan annat än i
hög grad gilla detta handlingssätt, och högakta motiverna för detsamma,
så synes det mig att man l edan i denna omständighet borde
finna ett giltigt skäl att söka bereda Björling någon ersättning för
den betydliga upoffring hans samvetsgranna pligtkänsla af honom
utkräft.
Jag bar hittills inskränkt mig till att anföra de omständigheter,
som synas mig bevisa att Björling innehar ett utmärkt rum
bland Lärarne vid Rikets ElementarLäroverk; jag anhåller nu att
få anföra några andra, som tyckas försätta honom i en helt annan
kategori än dessa i allmänhet. För mer än 14 år sedan blef
Björling af Consistorium Academicum i Upsala upförd å förslag lill
den då lediga Mathematiska Professionen vid Universitetet, och
följaktligen förklarad kompetent till den högsta Lärarebefattningen
i Mathematik inom Riket. Sedan dess har han utgifvit en mängd
upsatser och afhandlingar af vetenskapligt värde, dels i form af
Specimina vid ansökningar, dels i VetenskapsAkademiens och
VetenskapsSocietetens i Upsala handlingar, dejs ock i Vetenskapliga
Tidskrifter inom Tyskland och Frankrike. Ar. 1846 invaldes han
till Ledamot af VetenskapsSocieteten i Upsala, och 1851 till Ledamot
af K. VetenskapsAkademien, hvilken sistnrde 4 serskildta
gånger tillerkändt honom det s. k. Fernerska Priset för derstädes
inlemnade mathematiska afhandlingar. — Då jag för något mer
än 10 år sedan var i Paris, hade jag den stora tillfredsställelsen
att af Frankrikes störste då lefvande Geometers egen mun erfara
den högaktning Björlings arbeten ingifvit honom.
På alla nu här ofvan anförda skäl får jag vördsamt föreslå:
All R. Sl:r malle å Allmänna IndragningsSlalen lala upföra
eli Personell anslag ål Rektor Björling af 800 R:dr r:ml årligen.
2:0.
Då K. M. genom Nåd. Gen.Order af d. 28 Mars 1854, befallt
att Dalarö fästning skulle uphöra att vara armerad, och att det
derstädes förlagda detachementet af K. Svea Art.Reg:te skulle till
annan ort förläggas, förflyttades fästningens samtlige tjenstemän,
som innehade i Staten uptagne löner, på IndragningsStaten. Bland
fästningens tjenstemän fanns likväl en som ej kunde komma i
åtnjutande af denna fördel, enär hans befallning endast grundade
sig på ett, med vederbörlig authorisation, mellan honom och Chefen
för K. Svea Art.Reg:te afslutadt, och på upsägning ställdt kontrakt.
Denne tjensteman var GarnisonsLäkaren Herr Broman, hvilken
under 12 års tid med berömvärdt nit fullgjort sina, ofta
trägna tjensteåligganden. Då detachementet från fästningen förflyttades,
var det naturligt att Hr Bromans tjenstebefattning icke
mera blef erforderlig, och att det med honom ingångna kontraktet
följaktligen måste upsägas. Hr Broman, som genom dessa förhål
-
312
Den 4 December f. m.
landen beröfvades den lilla inkomst ban, för sitt och sin familj9
tarfliga underhåll, påräknat att få behålla, så länge hans krafter
kunde tillåta honom fullgöra de till hans tjenstebefattning hörande
åligganden, hade således ingen rätt att klaga öfver hvad som inträffat.
Vederbörande hade å sin sida ingen rätt att handla annorlunda
än de gjort. Men om den juridiska rätten sålunda varit
helt och hållet emot Hr Broman, så hindrar detta ej att billigheten
kunde tala till hans förmån; och då R. St:r äro de enda som
kunna i dylika fall fritt handla med uteslutande afseende å billigheten,
och då jag dessutom känner att Hr Broman befinner sig i
serdeles ömmande ekonomiska omständigheter, så får jag vördsamt
föreslå:
All R. St:r malte å allmänna indragningsstalen låta upföra,
för förre Garnisons Läkaren å Dalarö fästning, Hr Vroman, ett
årligt anslag af t SO H;dr b.lio, svarande mot hans, i och för
denna befallnings bestridande, upburna arfvode.
Dessa motioner remitterades till StatsLJtsk.
Uplästes en af Hr Gripensvärd, Jakob Olof, inlemnad
motion, innehållande:
Uti K. M:s Nåd. CirkulärBref af d. 2 Febr. 1833, ang:de
löneregleringen för indelta Arméen, äro Reg:tsSkrifv:ne vid nämnde
Armé tillerkände rättighet, att å de till dem under lönerne anviste
boställen, på MilitiseBoställs-kassans bekostnad erhålla karaktershus,
sedan alla andra vid Reg:tene till bostäder uplåtne boställen,
der karaktershus borde finnas, med sådane blifvit försedde;
och har K. M. tillika, vid berörde tillfälle, behagat förklara, att
inqvartering från år 1833 icke skulle komma att bestås andra än
innehafvare af boställen, der karaktershus saknades, men borde finnas.
Häraf vill alltså synas, som skulle de Reg:tsSkrifvare, hvilka
saknade karaktershus å sina boställen, varit tillförsäkrade rättighet
att, såsom vederlag för karaktershuset, från nämnde års början
upbära inqvarteringspenningar. Genom K. M:ts Nåd. Förordn. af
d. 21 April 1837, hvaruti beloppet af inqvarteringspenningarne
bestämdes för de löntagare, som äro berättigade till boställen, men
ännu icke fått dem tillträda, eller de som tillträdt boställen, hvilka
äro i saknad af karaktershus, stadgades likväl, att rättigheten för
Reg:tsSkrifvarne att erhålla inqvarteringspenningar, hvilka för dem
borde utgöra 60 R:dr b:ko, skulle börjas först när rättigheten för
dem att erhålla karaktershus på deras boställen inträdde. Sedermera
har K. M., i brist af tillgångar, låtit inställa all nybyggnad
af karaktershus, till följd hvaraf de Beg:tsSkrifvare, som äro i saknad
af dylika hus å de af dem innehafvande boställen, jemväl allt
hittills ej kommit i åtnjutande af den ringa ersättning för saknad
af bostad, hvilken genom K. CirkulärBrefvet af d. 2 Febr. 1833
blifvit dem tillagd, och skulle än vidare gå miste om denna dem
tillförsäkrade förmån, sedan all byggnad af karaktershus blifvit inställd,
derest icke R. St:r, genom erforderligt anslag, lemnar medel
till bestridande af denna utgift.
') Bii. till Frih. von Roséns motion. Sid. 313.
Kongl. Musikaliska Akademiens Stater.
Nu gällande
Skillnaden
Den föreslagna
Skillnaden
Interimsstat å
emellan
Staten å 12,000
emellan de båda
6,000 R:dr B:ko
förenämnde
R:dr B:ko
sistnämnde
årligen.
Stater.
årligen.
Staterne.
C
f
r*
t"!
C'
rt-
Arliga
Arliga
pr
Arliga
pr
Årliga
i->. pr
e-t-
Arliga
® 3
pt “
löner
s,g
löner
I»
löner
® 3
&
löner
S s
löner
§ 3
m. m.
S B
m. m.
3 B
m. m.
p -•
3 B
m. m.
g B
m. m.
' B
' B
• B
* B
' B
Embetsman.
PS
p
s»
1 Sekreterare
—
400
—
500
100
—
500
—
1 Kamererare
—
200
—
400
200
—
400
—
—
1 Bibliothekarie
—
150
—
150
—
—
200
—
50
1 Inspektor
—
100
—
100
—
—
100
—
—
Lärare.
1 i Harmoni
6
400
16
800
10
400
16
1,000
—
200
1 i Kantors och Korsång
8
400
16
800
8
400
16
1.000
—
200
1 i Orgelspelning
8
400
16
800
8
400
16
1,000
—
200
1 i Violinspelning
4
200
12
600
8
400
16
1,000
—
400
1 i Pianospelning
8
400
16
800
8
400
16
1,000
—
200
1 i Violoncelle- och Kontrabasspelning
—
—
8
400
8
400 i
9
600
1
200
1 för Blåsinstrumenter
—
— i
12
800
12
800
1 i Solosång
—
—
—
nya
klasser <
16
1,000
16
1,000
1 i Partiturläsning, Komposition och Instrumentation
—
—
—
—
— j
12
800
12
800
1 i Musikens Historia och Ästetik
—
—
—
—
— f
6
400
0
400
Diverse Utgifter.
Vaktbetjening
—
250
—
300
—
50
—
400
—
100
Belöningsjettoner efter gamla staten i Belönings- och Sammanträdesjettoner
—
200
—
150
—
50
—
100
—
50
Hushyra
—
—
—
—
—
—
—
1,000
—
1,000
Ved, Ljus och Expenser  . .
—
185
—
200
—
15
—
400
—
200
Instrumenters inköp och underhåll
—
—
—
—
—
—
—
400
—
100
Böckers och Musikaliers d:o
—
—
—
—
—
—
—
100
—
100
Till Prisbelöningar ...
— 1
100
—
100
Summa Banko Riksdaler |
34
3,285 | 84 |
6,000 |
50 |
2,815 |
135
12,000 |
47
6,100
Stockholm i November 1836.
Dan. Hador/]',
Kongl. Akad. Kamererare.
Vidimeras
J. P. Cronhamn,
Ledamot och Lärare i Kongl. Musik. Akad.
Den 4 December f. m.
313
Med anledning häraf och då härtill jemväl kommer, att å en
del af de boställen, som blifvit anvisade till Reg:tsSkrifvare, karak
tershus
finnas upförde och innehafvarne af dylika boställen följaktligen
jemförelsevis äro vida bättre lottade än deras vederlikar vid
andra Reg:ten och Corpser, hvarest Reg:tsSkrifvarne äro i saknad
af fri bostad, äfvensom de komma i åtnjutande af inqvarleringspenningar,
enär denna ersättning är så ringa, att bostad derföre
omöjligen kan erhållas, får jag alltså föreslå, det R St:r, då Militia;Roställs-kassan
f. n. lärer sakna tillgång till bestridande af ofvan
utaf mig nu ifrågasatte utbetalning, behagade anvisa medel
till den utgift, som erfordras för att lemna de 22 Reg:tsSkrifvare,
som äro i saknad af karaktershus å de till dem anvisade boställen
eller de som ännu ej fått för dem afsedde boställen tillträda, inqvarteringspenningar
till det belopp, som uti ofvan åberopade K.
Förordn. af d. 21 April 1837 för dem blifvit bestämdt, eller 60
R:dr b-.ko årligen för hvarje.
Remitterades till StatsUtsk.
Uplästes följande af Frih. von Rosén, Erik Gabriel, inlemnade
motion:
I följd af vid sednaste Riksmöte gjord motion om ett förhöjdt
årligt anslag för K. Musikaliska Akademien, till dess Läroverks
förbättrande och utvidgning, insågo väl R. St:r otillräckligheten
af Akademiens tillgångar, då endast utgörande 3000 R:dr b:ko,
för att verka hvad den borde, men ansågo, i saknad af fullständig
och antaglig plan för förbättringen och utvidgningen, sig då icke'
kunna bevilja mer än 3000 R:dr b:ko årligen, hvilka ställdes
under K. M:s förfogande. Sedan K. M. i Nåder bifallit, att hvad
R. St:r sålunda beviljat finge till det upgifna ändamålet användas,
har Akademien, enl. Nåd. befallning, uprättat och till K. M. ingått
med underd. förslag till nya stadgar, hvilka, till en del upgjorde
enl. Nåd. föreskrift, nu ligga under K. M:s granskning.
Emedlertid har K. M., enl. Akademiens underd. begäran, tillåtit
Akademien att, till upgifne och godkände ändamål, få upbära de
anslagne medlen 3000 R:dr b:ko, som, sammanlagde med hvad
Akademien förut ägde, nu utgöra en årlig tillgång af 6000 R:dr
b:ko, och användas nu så: att, jemte inrättandet af en violoncelleklass,
undervisningstiden ökats från 34 till 84 timmar i veckan.
Läroverket utgöres nu af en klass för musikens theori och harmoniläran,
en för kantors- och korsång, en för orgelspelning, en
för violin-, en för violoncelle- och kontrabas-, och en för pianospelning.
För Läroverkets kompletterande erfordras antagande af
en lärare uti figural- och solosång, en för blåsinstrumenter, en
uti komposition och instrumentering samt partiturläsning, och en
för musikens historia och estetik, men härtill saknas nödige medel,
och då Akademien, som hittills åtnjutit fria rum för undervisningsverket
och sina sammankomster uti K. palatset vid Gustaf
Adolfs torg, nu är derifrån till afflyttning upsagdt instundande vår,
är penningebehofvet till hyra, som förut icke kunnat beräknas,
314
Den 4 December f. m.
ökadt med 1000 R:dr b:ko årligen, hvartill f. n. saknas tillgång,
och hvars fyllnader jag af sådan anledning ställer i främsla rummet,
så framt icke undervisningen skall hindras i dess fortgång.
Af det statförslag*], jag vid detta mitt anförande tager mig friheten
bifoga, täcktes Hr Gr. och Landtm, samt H. Ii. och Ad. inhemta,
huru de tillgångar, Akademien nu äger, användas till löner åt
lärare, embetsman, och öfrige nödige utgifter, äfvensom huru ett
förökadt anslag af 6000 R:dr b:ko, hvarom jag nu ödmjukligen
anhåller, är ämnadt att användas. Lärotimmarnes ökning från 84
timmar till 135 i veckan, uti cn dertill utvidgad, bättre passande
lokal, än den inskränkta, Akademien hittills haft, skulle för de
undervisningssökande blifva till en icke ringa båtnad.
Hvad jag här ofvan haft äran anföra och föreslå, anhåller jag
måtte till vederbörIigt Utsk. blifva remitteradt.
Remitterades till StatsUtsk.
Uplästes en af Hr Ekströmer, Carl Johan, inlemnad
motion, så lydande:
Bland allmänna inrättningar i vårt land inlager ©tvifvelaktigt
,K. SerafimerOrdensLazarettet härstädes ett utmärkt rum, lika mycket
genom den välgörenhet det utöfvar, då det lemnar vård och
hjelp åt ett stort antal, mest fattiga sjuka från alla Rikets landskaper,
som genom det rika tillfälle der är beredt för unge läkares
praktiska utbildning. Stiftad till följd af R. Stirs beslut vid
1739 års Riksdag, såsom orden lyda, »icke endast med afseende
på Stockholms stad, ulan hela Itikels nytta», bar ock denna inrättning
tid efter annan rönt R. St:rs rättvisa erkännande af dess
gagnelighet och verksamma deltagande för dess bestånd och förkofran.
Att här ingå uti en fullständig framställning af denna
vårt lands förnämsta och vigtigaste sjukvårdsanstalts successiva utveckling
under den tid af något mera än ett sekel, som förflutit
ifrån dess öppnande, att ådagalägga de svårigheter, med hvilka
den icke sällan haft att kämpa, det kraftiga understöd, hvarmed
den i nödens stund icke sällan blifvit hugnad, så väl från det allmännas,
som den enskifta välgörenhetens sida, skulle här leda till
en föga lämplig vidlyftighet, och jag utbeder mig alltså att, till
uplysning för det Utsk., som kommer att handlägga den motion jag
går att framställa, i detta afseende få åberopa bifogade tryckta handlingar.
Deraf visar sig väi å ena sidan det lugnande resultat, att
Lazarettet, år 1752 öppnadt med 8 sjuksängar, nu räknar 308
sådane; att det der vårdade sjukantalet, som under de första 30
åren af inrättningens tillvaro, i medeltal årligen upgick till omkring
350, de sednare åren stigit till omkring 3000 personer
årligen, af hvilka omkring 35 proc. erlagt den mot underhållskostnaden
ingalunda svarande afgift, som varit bestämd för betalande
i allmänhet eller enskildt rum, men omkring 65 proc. åtnjutit
i allo kostnadsfri vård; att denna jemnt stigande välgören
-
*) Hithörande statförslag finnes vid slutet af detta häfte.
Den 4 December f. m.
315
het blifvit möjlig, så väl genom stats- och kommunala bidrag, som
i synnerhet genom frikostiga gåfvor af ensk i Idta; att inrättningens
kapitalfond, vid sista redogörelseårets slut, utgjorde icke mindre
än omkring 400,000 R:dr b:ko, och att de årliga inkomsterna
intill de tvenne sednaste åren motsvarat utgifterna; men å en annan
sida ådagalägga redogörelserna för åren 1854 och 1855 det
bekymmersamma förhållande alt, oaktadt den strängaste hushållning,
som möjligen varit förenlig med upfyllandet af inrättningens
bestämmelse, och änskönt styrelsens omtanka lyckats att erhålla de
flesta leveranser verkställda till icke obetydligt lägre priser, än
de i allmänhet gällande, likväl utgifterna, under dessa 2:ne år,
öfverstigit inkomsterna, år 1854 med omkring 4,400 Il:dr och
år 1855 med omkring 4,200 It'.dr b:ko, till följd hvaraf inrättningens
kapitalfond måst vidkännas motsvarande minskning; och,
hvad ännu bekymmersammare är, det sålunda inträdda missförhållandet
mellan inkomster och utgifter blifver under innev:de år än
större, då enl. aproximativ beräkning en brist af omkring 12,000
R:dr b:ko är att motse, så att inrättningen, endast på dessa 3:ne
år, arbetat under sig med omkring 30,000 R:dr r:mt, hvarifrån
likväl afgår en förut samlad, nu anlitad reservfond af 3000 R:dr
s. m., så att den hittills upkomna positiva bristen utgör omkring
27,000 R:dr r:mt Då den ökade underhållskostnad, som gifvit
anledning till detta betänkliga missförhållande, icke kan anses beroende
endast af tillfälliga och snart öfvergående omständigheter,
måste följaktligen, så vida den ifrågav:de vackra inrättningens bestånd
icke ohjelpligen skall undergräfvas, verksamma åtgärder snart
vidtagas för dess uprättbållande. Dessutom, då väsendtligaste delen
af den årliga inkomsten utgöres af räntor å donerade kapitaler,
hvilka sednare icke få förskingras, följer ock, att ett fortgående
anlitande af kapitalfonden icke allenast med hvarje år förvärrar
inrättningens bekymmersamma ställning, utan ock står i
strid med testatorers vid gåfvorna fästade förbehåll. Att tillvägabringa
en minskning i Lazarettets utgifter, genom nedsättning af
det befintliga sängantalet, vore desto mindre välbetänkt, som tilloppet
af sjuka dagligen snarare ökas än minskas, så att vidtagandet
af en dylik åtgärd vore högeligen att beklaga. Att åter söka
bereda ökade tillgångar genom höjandet af afgifterna för betalande
sjuke är visserligen ifrågasatt, men erfarenheten har redan förut
visat, att derigenom ingalunda beredes en, i förhållande till den
högre afgiften, ökad inkomst för Lazarettet; ty de betalandes antal
minskas, i samma mån som afgiften höjes. Andra utvägar, säkrare
ledande till dej. vigtiga ändamålet, måste således utfinnas. R. H.
St:r hafva dessa i sin hand, och jag tvekar desto mindre att derpå
fästa R. Stms upmärksamhet, som å ena sidan den påkallade hjelpen
gäller en af våra yppersta institutioner, och å den andra,
denna hjelp, till hvars meddelande Staten, såsom jag skall hafva
äran visa, ulan afseende på det allmänna deltagande ifrågav:de
välgörenhetsinrättning ovilkorligen förtjenar, äfven har en viss
förbindelse, kan, om så finnes lämpligt, åstadkommas utan Statens
betungande.
316
Den 1 December 1. m.
Det understöd, hvarmed Staten för det närv:de direkt bidrager
till SerafimerOrdensLazarettets underhåll utgöres af:
Ersättning för det indragna LazarettsLotteriet .... 500:
Dito för den år 1781 beviljade andelen i tullen å till
Riket inkommande Tobak  5,000:
samt ersättning för minskad inkomst af Finska Tolagen . 4.500:
eller tillsammans b:ko R:dr 10,000:
(15,000 Rnlr r:mt), hvarförutan K. Lazarettet, såsom indirekt statsbidrag,
bland annat åtnjuter en mindre andel af stämpelafgiften
för kort, de sednare åren upgående till omkring 1000 ä 1200
R:dr b:ko årligen.
Beträffande den andra af dessa inkomstrubriker, eller den till
5000 R:dr b:ko uptagna ersättningen för Tobakstullen, grundar den
sig derpå, att sedan Konung Gustaf lil, år 1781, till SerafimerOrdensLazarettets
underhåll anslagit en tui (afgift af 3 rst. b:ko för
hvarje skålp:d Tobak, som till Riket infördes, men den deraf härflytande
liqvid med Tullverket, och upbördens kontrollerande, redan
det första året befunnes förknippade med stora svårigheter,
stadgades, genom K. Brefvet d. 7 April 1783, som härjemte i styrkt
afskrift bifogas, att beloppet af ifrågavuie afgift, gemensamt med
öfrige tullmedel, skulle till K. Räntekammaren ingå, hvaremot på
samma års stat »förslagsvis» skulle upföras en summa af 5000 R:dr
att till Lazarettet utgå; »dock att» (såsom ordalagen i åberopade
Nåd. Skrifvelse lyda) i den händelse hvad uti berörde afgift för
inkommande Tobak vid årets slut finnes hafva influtit, skulle öfverstiga
den således i slaten uptagna summan, ett sådant öfverskott
uti följande årets stat bör till ersättning för Lazaretlsfonden uptagas.
» Emedlertid har, så vidt Lazarettets räkningar utvisa, något
tillskott utöfver den runda summan, 5000 R:dr årligen, aldrig
tillfallit Lazarettet för den beviljade tullen å Tobak. Att försöka
en beräkning af den minskning i inkomst, som Lazarettet, till
följe af detta summariska liqvidationssätt, fått vidkännas under den
långa tid, som sedermera förflutit, vore lika mödosamt som ändamålslöst.
Det torde vara nog att erinra, att utom den förlust, som
upkommit genom förändradt myntvärde, Lazarettet, om det vore i
åtnjutande af den till dess förmån bestämda tullen af 3 rst. b:ko
å hvarje till Riket inkommande skåip:d Tobak, numera, då importen
af denna vara kan antagas upgå till 4,500,000 skålp:d årligen,
haft att under denna titel påräkna en inkomst af 23,000
R:dr b-.ko årligen, eller 18,000 R dr b:ko (27,000 R:dr r.mt)
mera än det statsanslag, som, till godtgörelse derför, utgår. Jag
anför detta förhållande, icke för att derpå grunda ett rättsanspråk
från K. Lazarettets sida, men väl för att kunna vädja, ej blott till
R. Stms välvilja, utan äfven till deras rättskänsla, då jag vågar
anhålla om beviljandet af ett af behofvet högt påkalladt understöd
för denna inrättning. I detta afseende vöre det visserligen enklast,
kanske ock rättsenligast, att låta Lazarettet hädanefter komma
i åtnjutande af fulla beloppet af den inkomst, som varit detsamma
tillförsäkrad genom ofvanämnda tull å till Riket inkommande Tobak;
men då en sådan åtgärd möjligen icke står väl tilsammans
Den 1 December f. m.
317
med de åsigter, hvilka i afseende på tullen i allmänhet kunna
komma att göra sig gällande, tillåter jag mig icke att definitivt
föreslå denna utväg, men hemställer deremot, att R. St:r måtte
täckas antingen i stat upföra ett bestämdt årligt anslag till Lazarettet,
i det närmaste upgående till hvad en tullafgift af 3 rst.
b:ko å hvarje skålp:d till Riket inkommande Tobak nu skulle utgöra,
eller ock på annat sätt bereda Lazarettet en deremot svarande
inkomst, i hvilket sistmde afseende en lätt utväg för ändamålets
vinnande otvifvelaktig! vore att, på sätt till förmån för allmänna
Barnhuset härstädes vid sistförflutne Riksdag ägt rum, genom
lämpligt ökande af stämpelafgiften å Spelkort, som nu till en ringa
del tillfaller SerafimerOrdensLazarettet, tillvägabringa det åsyftade
understödet. Om nämnde stämpelafgift, enl. sednaste Riksdagsbeslut
fastställd till 12 sk. b:ko eller 37^ öre r:mt, nu höjdes till
50 öre för hvarje kortlek, samt denna tillökning i afgiften, eller
12^ öre, ansioges till SerafimerOrdensLazarettet, skulle, enär antalet
af i Riket tillverkade kortlekar kan antagas årligen upgå till icke
mindre än 200,000 stycken, på detta sätt en inkomst af omkring
25,000 R:dr r:mt, utan allt Statens betungande, kunna beredas;
att de som spela deraf skulle känna sig betungade, är icke att
befara; och vore det än så, betydde det väl föga.
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt föreslår jag alltså
vördsammast, att R. H. St:r måtte besluta:
l:o Att till fyllande af den brist, som under åren 1854, 1855
och 1856, till följe af stegrade varupriser, upkommit i K.
SerafimerOrdensLazarettets hushållning, och till godtgörande af
den minskning, dess kapitalfond derigenom måst vidkännas,
ett anslag för en gång af 27,000 R:dr r:mt varder beviljadt.
2:o Att det anslag af 5000 R:dr b:ko årligen, hvilket nämnde inrättning
hittills åtnjutit såsom ersättning för den år 1781
beviljade afgift af 3 rst. b:ko å hvarje skålp:d till Riket in
kommande
Tobak, måtte, för att någorlunda lämpas efter nuvärde
förhållanden, i stat upföras till ett belopp af 30,000
R:dr r:mt; eller, om sistn:de förslag icke vinner bifall,
3:o Att stämpelafgiften å Spelkort måtte förhöjas till 50 öre r:mt
för hvarje kortlek, och den sålunda bestämda tillökningen af
12^ öre, till SerafimerOrdensLazarettets underhåll, anslås.
Eemitterades till Stats- och Bevilln:sUtsk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | på 3 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
318
Den i December e. m.
Tliorsdagen den 4 December 1856.
Plenum kl. 6 e. m.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: För några dagar sedan
yttrade jag mig i åtskilliga frågor, rör:de vårt sjöförsvar, och anhåller
om tillgift i händelse jag skulle komma att skriftligen nu
yttra, hvad jag redan mundtligen anfört, men ämnet är måhända
det vigtigaste af alla. Jag anhåller att få upläsa följande motion.
Härefter upläste Hr Mannerskantz följande:
De inom vår verldsdel sednast förflutne händelserika årens
erfarenhet, som klarligen bevisat tillvaron af ett farligt maktutvidgnings-begär,
som blott med de största ansträngningar kunnat
hållas inom tiilbörliga gränsor, har bort gifva åt hvarje svagare
folk den lärdomen, att noga se till huru de skola kunna bevara
sin sjelfständighet. Och att Sveriges folk mindre än något annat,
i sådant afseende får försumma att vara vaket och upmärksamt,
det har säkerligen hvarje Svensk man med oro känt, under den
nyss flydda tid, då vi hörde den väldige stridsstormen brusa nära
intill våra egna stränder, och hvad stund som helst kunde vänta,
att också vi skulle indragas deruti.
Denna gång gick det hotande i vädret oss förbi, och visade
oss faran blott på afstånd, men vi få ej derföre låta invagga oss
i säkerhet, ty det kan snart komma tillbaka; och då skola kanske
vi i främsta rummet blifva utsatta för detsammas våldsamhet, och
då vi ej kunna veta, när det kommer, måste vi derföre alltid vara
beredda på dess emottagande.
Vi få ej heller med säkerhet räkna derpå, att någon främmande
hjelp skall räckas oss i behofvels stund; ty vi kunna ej
förneka, att ställningen inom vår verldsdel är sådan, att ingen
den ena dagen kan förutse, hvad den andra skall komma, och att
sådana politiska hvälfningar lätt kunna upstå, ali hvarje folk derigenom
blir lemnadt ensamt, att på egen hand kämpa för sitt sjelfbestånd.
Jag för min del åtminstone är derföre lifligen öfvertvgad, att
vi ej i närv:de tidpunkt kunna för oss till besvarande upställa
någon mera vigtig samhällsfråga än denna: Ega vi inom oss kraft
nog att försvara vår sjelfständighet, och om vi äga denna kraft,
är den så ordnad, att den i behofvels stund i sin fulla styrka kan
användas?
På den första delen af denna fråga måste hvarje Svensk, utan
undersökning och utan betänkande, lemna ett jakande svar, ty den
fasta tron på vårt fosterlands fortbestånd, såsom ett fritt och sjelfständigt
land, måste finnas bos oss alla, och vi kunna ej hysa
någon annan tanke än den, att samma skyddande försyn, som gaf
våra fäder kraft att med framgång kämpa för vårt lands frihet,
äfven skall skänka oss förmåga att under stundande framtida prof
-
Den 4 December e. m.
319
ningar åt våra efterkommande bevara det dyrbara arf, som vi till
vårdande emottagit. — Men blinda för faran af vår nuv:de ställning
skulle vi dock vara om vi icke på samma gång måste obetingadt
erkänna, att vi, för att kunna hålla oss uppe bland de
fria oberoende folkens antal, mera än hitintills måste anstränga
oss, efter vår yttersta förmåga, för att hopsamla och ordna all den
försvarskraft, som vårt land innesluter.
Vi veta alla alltför väl, hvar vi hafva den farligaste fienden
till vårt oberoende, och vid en jemförelse af hans krafter med
våra egna, skulle vi nödgas förtvifla om vår räddning undan hans
öfvermakt, om vi ej kände vårt mod lifvas af det medvetandet, att
det lands läge och beskaffenhet, som vi hafva att försvara, lyckligtvis
är sådant, att detsamma erbjuder en ganska fast ställning,
derinom en stridbar befolkning, som väl användes, bör kunna med
framgång försvara sig emot en mycken öfverlägsen angripare. Men
stridbar och stridsfärdig måste hela befolkningen vara, annars är
det fara värdt, att försvaret skall blifva alltför svagt att motstå det
väldiga anfall, som vi sannolikt en dag hafva att förvänta.
Mången inom vårt land har länge hyst den föreställningen,
att vi ännu, likasom vi i fordna lyckligare dagar hafva gjort, skulle
kunna täfla med vår mäktigaste granne om herraväldet öfver den
sjö, som skiljer oss ifrån honom, och att vi derföre, genom att
öka kraften af vårt sjöförsvar, med något hopp om framgång, skulle
kunna bemöda oss, att alldeles utestänga hans anfall ifrån våra
kuster. Denna förvillelse, alstrad af de ärorika minnona ifrån den
tid, då Sverige verkligen kunde kämpa om herraväldet öfver Östersjön,
och längst bibehållen hos några äldre örlogsman, som naturligtvis
icke gerna velat afstå ifrån tron på deras vapens företräde,
kan dock antagas numera i det allra närmaste hafva försvunnit.
Men då likväl nyligen här på detta rum den satsen åter blifvit
uttalad, att Sverige bör bygga tryggandet af sin sjelfständighet
hufvudsakligen på ett öfverlägset sjöförsvar med en talrik flotta af
större Örlogsfartyg, måste jag uttala min motsatta öfvertygelse vara
den, att det visserligen skulle vara ett högst dåraktigt och farligt
företag att sålunda bortspilla Sveriges bästa krafter på det höga
vågspelet af dn täflare om herraväldet öfver Östersjön, som efter
all sannolikhets beräkning, under nuv:de förhållanden, aldrig skulle
kunna lyckas och som, äfven om det lyckades, icke skulle kunna
ovilkorligen förhindra en till lands stark angripare att landstiga
och fästa sig på mången för honom blottställd punkt af våra vidsträckta
kuster. Visserligen blef den storartade planen sammanbunden
med den framkastade tanken på den Skandinaviska Nordens
enhet; och denna framtidsdröm, för hvars upfylleise äfven jag
sympatiserar, kan om den en gång vinner sin fullbordan, kanske
möjliggöra den Skandinaviska Flottans nu också drömda välde
öfver de Nordiska farvattnen. Men intill gryningen af det stora
Skandinaviska förbundets dag klarligen synes utbreda sig öfver alla
de tre Nordiska rikena, tror jag för min del bäst och klokast vara
att äfven de som nitälska för den Svenska ÖrlogsFlottans framtida
storhet, nu om henne påyrka, att hon skall koncentreras till en
320
Den 1 December e. ra.
liten, men i alla afseende» fullgod kärna, som rik på inre lifs*
kraft, blir mäktig af en starkare utveckling, när bättre tider komma
och att vi derföre här i vårt land icke nu böra sträfva att
hålla flere elier andra fartyg, än vi kunna i fullständigt bästa
skick utrusta och särdeles väl bemanna, med i den svåra tjensten
på sjön utmärkt skickligt befäl och fullkomligt dugligt och sjövandt
manskap, samt att vi, framför allt, icke må sätta vår lit dertill,
att äfven den starkaste Flotta skall kunna utgöra ett säkert värn
för vårt lands sjelfständighet.
Efter min upfattning måste således Landthären vara hufvudsak,
men Flottan blott en underordnad, fast nyttig bisak i fråga
om vårt lands försvar, och jag tror att många skola med mig
härom instämma. Deremot fruktar jag att meningarne skola
befinnas mycket mera delade i afseende på en sats, som jag redan
för sexton år sedan här har uttalat, och under närv:de tidpunkt
anser vara högst nödvändigt att ånyo framställa, den nemi.: alt
Sveriges landtförsvar skall stödja sig främst på Folkbeväpning
och icke främst på stående här. Min fasta öfvertygelse är dock,
att förr än både Styrelse och Folk gemensamt erkänna giltigheten
af denna sats, och gifva åt densamma en fullkomligt konseqvent
tillämpning, vid ordnandet af vårt lands lefvande försvars-krafter,
förr kan ej vår sjelfständighet anses vara med full säkerhet tryggad.
För att icke missförstås, vill jag genast anmärka, att jag med
folkbeväpning icke menar ett tillfälligt upbåd af oordnade, oöfvade
och odisciplinerade folkhopar, hvilka' man, då fienden kommer i
landet, ger vapen i händerna och förser med mer eller mindre
duglige anförare, utan jag förstår dermed en sådan organisation af
vårt lands krigshär, hvarigenom, under tillräcklig öfningstid inom
hären åt alla Svenska vapenföra ynglingar en så långt utbildad
stridsskicklighet bibringas, att när kriget utbryter eller fienden
tränger in i landet, hela den manliga befolkningen inom en viss
ålder i de yngre åren, står stridsfärdig, att efter en på förhand
upgjord plan ingå i härens leder, för att genast deltaga i landets
försvar, och jag bör härvid tillägga, att då jag fullkomligt inser
behofvet eller åtminstone den stora obestridliga fördelen af att äga
en väl disciplinerad och väl öfvad stam af äldre i stadig krigstjenst
stående män, omkring hvilka, såsom deras lärare och föredömen
i vapenförning och krigslydnad, de ur folkets in i härens leder
inträdande yngre krigarne kunna sluta sig, så förkastar jag icke
alldeles hvad man kallar »Stående här», utan yrkar blott, såsom
jag förut har nämnt, att Folkbeväpning en skall vara hufvudsak
vid vårt lands försvar.
Man har länge påstått, att vår indeldta Här vore det säkraste
palladium för vårt lands sjelfständighet, och det är ej många dagar
sedan, en sådan sats här uprepades, då man sade: »att blott vårt
gamla indelningsverk orubbadt bibehölls, kunde Sveriges Konung
och Sveriges land vara trygga för alla både yttre och inre faror.
Jag förbehöll mig svaret till denna sats till ett annat tillfälle, och
vill nu förklara min tro vara att Svenska folkets ärfda kärlek till
det lagbundna Konungadömet och för sina fäders Iand, är det enda
säkra
Den 4 December e. m.
321
säkra värnet för både Sveriges Konung och Sveriges land, och att
den Indelta Hären ensam ingen trygghet har att erbjuda i någotdera
afseendet.
Det är dock blott med hänseende till den indelta Härens
förmåga att skydda emot yttre våld och inkräktning, som jag här
har att yttra mig. Men hvad jag derom har att säga, sammanfattar
jag i det påståendet: att den indeldta eller ändå mera, hela
den nuv:de både indelta och värfvade stående Hären, fastän till
största delen bildad af förträffliga elementer och om ock den erhåller
en vida större krigsduglighet än den nu äger, dock är
alltför svag och fåtalig att kunna räcka till att försvara vårt vidsträckta
land.
Jag har först yttrat, att om än Sverige kunde mäta sig pä
sjön med sin mäktige östra granne, så skulle denne dock icke
derigenom kunna förhindras, att med betydliga anfallskrafter landstiga
någonstädes, nästan hvar som helst på våra vidsträckta kuster,
och ännu mera omöjligt blir att afvärja en sådan landstigning,
då Sverige icke kan och derföre icke hör ingå i någon så vådlig
täflan, som den att försöka beherrska Östersjön med en öfverlägsen
stor Flotta. Och hvad den s. k. Skärgårdsflottan beträffar, den
må framdrifvas med rodd eller med ångkraft, så kan densamma
visserligen blifva ett nyttigt hjelpmedel till försvarande af någon
för dess användande lämplig del af våra skäromgifna kuster, men
icke heller den kan hindra en stark fiende att komma in i vårt
land och ändå mindre att der fästa sig sedan han redan inkommit.
Och likaså förhåller sig med befästningar, att de kraftigt kunna
bidraga att skydda en och annan, vare sig i strategiskt eller politiskt
afseende särdeles vigtig punkt, och derigenom för en fiende
försvåra möjligheten att landstiga, der han helst skulle vilja, men
alldeles utestänga denne, det kunna och det afse de naturligtvis
icke. Hvarförutan måste märkas, att både en stor Örlogsflotta, en
talrik Skärgårdsflotta, och vidlyftiga kustbefästningar, för att kunna
begagnas eller försvaras, till sin bemanning eller besättning fordra
starka och väl öfvade lefvande stridskrafter, som alltså måste blifva
hufvudsak, äfven vid försöket att hålla vår fiende undan från våra
kuster.
Såsom jag redan ofta har uprepat, tror jag dock för min del
icke på möjligheten att afhålla en mäktig angripare från att landsätta
och upställa en stark härsmakt någorstädes, der han vill på
vår kust. Och jag anser således att vi måste vora fullt beredda
att möta honom inom vårt eget iand, och när vi äro4vungne härtill,
då måste vi ock möta honom genast då han kommer med nog
talrika stridsfärdiga härmassor för att kasta tillbaka hans anfall
innan han fått fatta fast fot i vårt land, — ty dels blir del mycket
svårare att jaga den fiende bort, som vi lemnat rådrum att
fästa sig i vårt land, och desto mera ju längre han här fått dröja,
och dels tillåter oss icke svagheten af våra materiella krafter att
göra hvarken långa eller många fälttåg eller att länge hålla talrika
stridsmassor uphådade.
II. H. 21
322
Den i December e. m.
Om detta, som jag tror, mäste erkännas vara riktigt, då följer
också deraf, att vår nuv.-de försvars-organisation, med en liten
någorlunda öfvad stående här af knappa 30,000 man, samt en
nästan alldeles oöfvad Beväring, af flera gånger denna styrka, icke
kan upfylla Sveriges behof, alt i anfallets första tider genast afslä
detsamma genom användande af tillräckligt talrika och tillräckligt
öfvade stridsmassor.
Den fåtaliga stående Hären, som måste fördelas öfver hela
vårt land, skall ingenstädes kunna samlas, uti någon för en stark
fiende aktningsbjudande styrka; och Beväringen, som fordrar veckor
och månader att öfvas, innan den kan insättas i den mot fienden
användbara härens leder, skall derföre allt för sent kunna komma
denna till förstärkning, men deremot, för sin öfning, draga bort
ett stort antal befäl, som bättre behöfdes att på krigsskådeplatsen
användas; och då det dessutom icke blefve möjligt, att på en gång
öfva den nuv:de Beväringens hela styrka, hvartill fordras mera
befäl, än att föra densamma i elden, skulle vi aldrig kunna upställa
en stridsfärdig här, talrik nog att möta den anfallsstyrka,
som vår fiende kan sätta på vår strand, redan vid sin första
landstigning och mycket mindre den, som han skall ställa emot
oss, om han får tid att ostörd af oss, säkert fästa sig i vårt land.
Huru starka de anfallskrafter kunna blifva, hvilka man kan
föra till oss öfver Östersjön, det vore ändamålslöst att försöka här
beräkna, och blott det må derföre nämnas, att då transportmedeln
för en krigshär med allt hvad dertill hörer till hvad höjd de än
må kunna hopsamlas, dock naturligtvis icke kunna vara alldeles
obegränsade, och då vi veta att Sverige af stridbara män kan
upställa minst 200,000 stycken melian 20 och 30 år och minst
400,000 mellan 20 och 40 år, och betänka hvilka svårigheter
det måste möta för en inkräcklare, att intränga i ett land sådant
som vårt, omgifven af talrika stridsfärdiga fiender, då kunna vi
känna oss säkra, att med huru stor styrka vi än må blifva anfallna,
vi dock inom vårt eget land skulle kunna öfverväldiga en
hvar, som der vågar angripa oss, om nemi. alla våra stridbara
unga män genast, det kan ej för ofta uprepas, genast då fienden
kommer, känna sin skyldighet att samlas till Fosterlandets försvar,
och då veta, ej blott hvar de skola taga sina vapen, och hur de
skola använda dem, utan ock på hvad sätt de skola ordna och
sluta sig ikring den fullt krigsbiIdade stam som skall vara deras
anförare och ledare i striden. Tvänne andra väsendtliga fordringar
måste dock derjemte göras, den ena att för fienden svårt åtkomliga
inre kommunikationer måste finnas, som göra det lätt,
att ifrån en mindre till en mera hotad del af landet hastigt flytta
både stridsmassor och stridsförnödenheter, och den andra, att i
fredstid, samlade fullständiga förråder af vapen, ammunition, och
alla sådana krigsförnödenheter, som icke i hast kunna anskaffas,
skola finnas uplagda på säkra och centralt belägna punkter vid
de stora inre kommunikations-linierne. — Men äga vi dessa trenne
ting: fulla förråd af alla slags krigsförnödenheter, hastiga inre
kommunikations-medel, och framför allt, en till strid öfvad manlig
Den 4 December e. m.
323
befolkning, ordnad och färdig att genast möta fienden, då kunna
vi trygge och utan att räkna på andras bistånd, vänta vår fiende
på vår egen strand. Han skall väl då sannolikt aldrig komma dit,
ty det blir för mycket vågadt att söka anfalla en så rustad motståndare,
men om han kommer, då skall han visserligen få sig en
graf i den Svenska jorden, men icke minsta stycke af vårt fria
Svenska land, skall han kunna rycka till sig.
Med stöd af de åsigter jag nu uttalat, hyser jag den fasta
tillförsigt, att Sverige äger full förmåga, att äfven på egen band
och utan främmande makters hjelp, kunna försvara sin sjelfständighet,
men likväl endast med det oeftergifliga vilkor, att en på
Folkbeväpning grundad Landthär blir hufvudmedlet för landets
försvar.
Då jag på samma gång, som jag litar på kraften af det hufvud-försvarsmedel,
som jag sålunda förordar, jemväl tror tidens
allvarliga kraf ovilkorligen påkalla, att detta medel ordnas och
beredes så, att det finnes färdigt att tillgå, när kanske inom kort
farans och behofvets stund inträffar, så måste jag derföre föreslå
och påyrka:
l:o Att StatsUtsk. och R. St:r, vid ordnandet och bestämmandet
af utgifterne under RiksStatens 4:de och 5:te HufvudTitlar
måtte ledas af den grundsatsen: All en på Folkbeväpning grundad,
väl öfvad och väl försedd Landtliär, bör utgöra hufvudmedlet för
Sveriges försvar, och derföre, vid fördelningen emellan och inom
de begge nämnda HufvudTitlarne af de tillgångar, som Riket till
sitt försvar vid innev:de Riksdag kan anslå, taga till regel att i
främsta rummet på den angifna grunden, utvidga och föröka Landthärens
styrka och duglighet och att deremot, i afseende på Flottan,
koncentrera densamma till ett, genom den fullgoda beskaffenheten
af dess fartyg och bemanningar utmärkt nyttigt hjelpmedel vid
vårt lands försvar till våra kusters och vår handels skyddande.
2:0 Att StatsUtsk., för sådant ändamål, så vidt möjligt är,
redan vid innev:do Riksdag, bör söka, att, — under af Utsk., på
sätt 42 § RiksdagsOrdnm föreskrifver, begärd medverkan utaf något
Regeringsmaktens ombud, — uppgöra förslag till en sådan
plan för organisationen af landets Krigshär, på Folkbeväpningens
grund att den stående Hären, med bibehållande till större eller
mindre del af de hufvudelementer hvaraf den nu är bildad, kommer
att utgöra en öfningsskola för kriget, deruti en väl invand
strids-skick 1 ighet bibringas, åt största möjliga antal af landets vapenföra
manliga ungdom; men
3:0 Att om ej detta under pågående Riksdag, skulle af Utsk.
kunna medhinnas eller verkställas, Utsk. då måtte föreslå R. Skr
att i underd:het hos K. M. begära, att en fullständig dylik organisations-plan,
genom en af medlemmar från både Arméen och
Representationen sammansatt Komité, innan nästa Riksdag måtte
upgöras för att Rikets då sammanträdande St:r föreläggas, och
4:o Att Utsk. på lika sätt måtte tillvägagå, i afseende på
ett sådant ordnande af vårt lands sjöförsvar, att med de tillgångar
som dertill kunna afsättas, åt hvarje särskild del af Sjövapnets
321
Den 1 December e. m.
materiel må gifvas den högsta möjliga fulländning och St detta
vapens personal den största möjliga duglighet, och
5:o Att Utsk. matte föreslå att under afvaktan pä dessa välbehöfliga
fullständiga planer för vårt försvarsverks reorganisation, inga
personella löneförbättringar eller andra anslag, som kunna förhindra
eller försvåra, vare sig Landt- eller Sjöförsv:ts omorganisering,
enl. förut angifna grunder, må blifva af R. St:r vid innev:de Riksdag
definitift beviljade, utan blott provisionelt anslagna; men
6:0 Alt då allt, som befordrar den stående Hären, Beväringens
och de begge Flottornas öfning, leder till det önskade målet
att inom nationen allmänt utveckla den högsta grad af krigsduglighet,
hvad i sådant afseende blifvit af K. M. begärdt eller i öfrigt
kan dertill erfordras, derför måtte af R. St:r vid denna Riksdag
företrädesvis beviljas och anslås.
Min afsigt hade varit att närmare utveckla de hufvudgrunder
hvarpå, jag för min del ansett, att ett på allmän Folkbeväpning
byggdt landtförsvar, bör vara grundadt — samt att äfven fästa
upmärksamheten å några befintliga brister i vårt Sjöförsvars nuv:de
organisation — men då jag härvid velat, så vidt möjligt, rätta mig
efter innehållet af K. M:s Nåd. Propos,, och jag allt för sent fått
tillfälle att derom taga fullständig kännedom, måste jag nu blott
förbehålla mig att framdeles, med ledning af den Nåd. Proposm,
få till StatsUtsk. inkomma med en mera detaljerad utveckling af
mina nyss framställda åsigter och förslag ang:de ordnandet af vårt
lands försvarsverk.
Begärdes på bordet.
Frih. Cederström, Rudolf: Obekant med antalet af de
motioner, som torde vara i antågande, finner jag vid betraktande af
föredragn:s-listan, att början deraf uptager en mängd mål, hvilka möjligen
föranleda längre discussioner, hvarigenom StatsUtskrs Utlåt.
N:o 10, ang:de förskott å aflöningen för den hos RiksSt:n och
Utslcn anställde betjening, först senare kan till afgörande förekomma.
Af denna anledn. och såsom ett bevis på intresse och
välvilja för våra biträden, anhåller jag att, i händelse någon del
af föredragn:s-listan skulle i nästa Plenum förekomma, StatsUtsk:s
ofvann:de Utlåt. N:o 10 då måtte i främsta rummet upföras.
Uppå af Hr Gr. 0. Landtm., i ani. häraf framställd propos.
beslöts, att StatsUtsk:s Mern. N:o 10, ang:de förskott å aflöningen
för den hos RiksSt:n och Utsk:n anställda betjening, skulle framflyttas
till främsta rummet å den för denna dag uprättade föredragn:s-lista.
Gr. Taube, Henning Edvard, upläste 2:ne motioner,
så lydande:
l:o.
På det att Konungens och R. Stms gemensamma beslut om
de i hemmans-räntorna ingående persedlars omsättning och förenk
-
Den 4 December e. m.
325
ling måtte bringas till full verkställighet förr, än förhoppning nu
synes vara, tager jag mig friheten förslå:
Att de tjenstemän, hvilka till följd af K. Kungörelsen
d. 11 Maj 1855 ang:de sättet för Grundräntors
och Kronotiondes utgörande, anses berättigade att dem
å lön tilldelade räntor utan förenkling, efter markegångspris
eller in natura upbära, men förklara sig
villige att låta förenklingen af desamma författningsenligt
försiggå, och derjemte från upsäguings-rätten
afstå, må i vederbörande ränteri årligen få upbära ett
kontant tillskott å deras lön, motsvarande 3 R:dr r:mt
för hvarje tunna spanmål, som, efter verkställd förenkling,
i dem tilldelade lönings-räntor ingår;
samt
Att StatsUlsk. må föreslå och R. St:r bevilja det
förslags-anslag, att ställas till K. M:s disposition, som
för ändamålet må vara erforderligt.
Då R. o. Ad:s tid nu är särdeles uptagen, vill jag icke för
tillfället besvära med upläsandet af motiverna till denna min
vördsamma motion, men anhåller att den måtte få hvila på bordet,
då jag, vid remissen blir i tillfälle att närmare utveckla densamma,
i händelse blifvande anmärkn:r dertill gifva anledning.
Begärdes på bordet.
2:0.
I Konungens Nåd Propos. om Statsverkets tillstånd och behof
af d. 30 sisth Okt., är, i sammanhang med den allmänna frågan,
embets- och tjenstemännens ställning, äfven för vårdarne af landets
vetenskapliga inrättningar föreslagen en förbättring i deras villkor,
som måste synas alla bildningens vänner önskvärd. Likväl företer
sig vid granskningen af de anslag, som för ett i grunden likartadt
ändamål blifvit vid särskildta inrättningar afsedda, en ojemnhet,
på hvilken jag anhåller att få fästa upmärksamheten.
Det K. Bibiiotheket i Stockholm och Upsala UniversitetsBibliothek
äro båda högst ansenliga bokskatter. Båda hafva till ändamål
att med behöfliga hjelpmedel förse dem som vilja vinna eller utveckla
en vetenskaplig bildning. Upsala Bibliothek är dock betydligt
större: det är Sveriges största bokskatt och dubbelt så stort
som Bibliotbeket i Stockholm. För böckernas behöriga vård, deras
ordnande och katalogisering måste följaktligen ett vida större arbete
åligga den vid Upsala Bibliothek anställda tjenstemanna-personal.
Utlånings-bestyret måste äfven, i följd af detta Bibliotheks bestämmelse,
vara vida trägnare och fordra mera tid.
Likväl finner man i den K. Propos., Bibliothekarien vid Stockholms
Bibliothek vara upförd med ett löne-anslag af 5,000 R:dr
och vid Bibliotheket i Upsala med 4,000, eller efter en längre
tjenstetid, med 4,500 R:dr, samt vice Bibliothekarien vid det förra
med 3,500 R:dr, men vid det sednare endast med 2,000 R:dr. —
Missförhållandet emellan Amanuensernas lönevilkor är ännu större.
För Första Amanuensen vid Bibliotheket i Stockholm är föreslagen
326
Dea 4 December e. m.
en lön af 2000 IUdr, men Första Amanuensen vid Bibliotheket i
Upsala åtnjuter knappt tredjedelen af detta belopp, eller 600 R:dr,
hvilket är lika med beloppet af den lön, som är föreslagen för
Förslå Vaktmästaren vid Stockholms Bibiiothek. Andra Amanuensen
vid Stockholms Bi bl iothek är upförd med ett löne-belopp af
1,500 R:dr, medan det den andra Amanuensen vid Upsala Universitet
endast upbär 450 R:dr eller alldeles lika med det för
Stockholms Bi bl iothek s Andre Vaktmästare föreslagna löne-belopp.
Bibliotheket i Upsala har afven en Tredje Amanuens, men dennes
lön stiger endast till 225 R:dr eller hälften af Andre Vaktmästa
rens
lön vid Bibliotheket i Stockholm.
För min del kan jag icke finna det vara billigt, alt ett så
stort missförhållande äger rum emellan lönerna för tjenster, hvilka
äro af helt och hållet enahanda natur och medföra för innehafvarne
samma slags arbete och ansvar. Om tjenstemännen vid ett
embetsverk äro lika aflönade med Vaktmästarne vid ett annat, alldeles
motsvarande, så kan ett sådant förhållande knappast undgå
att väcka ett rättvist missnöje.
På grund af hvad jag haft äran anföra, får jag vördsamt
föreslå:
Att lönerne för tjenstemännen vid Bibliotheket i
Upsala jemkas till större likhet med lönerna vid
Bibliotheket i Stockholm, så att, vice Bibliothekarien
i Upsala erhåller 3,000 K:dr, samt Amanuenserne, den
Förste 1,G00 R:dr, den Andre 1,200 R:dr och den
Tredje 800 R:dr, samt att detta nya anslag måtte desse
tjenstemän tillerkännas från början af år 1857.
Om remiss anhålles ödmjukeligen.
Remitterades till StatsUtsk.
Gr. Frölich, David, upläste följande motion:
Den tid torde nu vara kommen, då så väl R. St:r för deras
del, som Konungen skola finna nödvändigheten af sådan ändring
i nuv:de Lag för enskilda banker — i fall den skall kallas lagstiftad
af båda Statsmakterna — att Bankrörelse blir en fri borgerlig
under sådane vilkor som allmän säkerhet kräfver och ställd
under Allmän åklagaremakts kontroll, men icke såsom nu, ett
föremål för en oktroj och för en kappränning om vinnande af än
ett än annat serskildt, privilegii-artadt, vilkor, då underd. ansökning
om sådan oktroj eller fastställelse af Bolags-reglor göres. Att
medgifva en sådan oktroj på tid endast och icke så länge Bolaget
ställer sig Lagen till efterrättelse är en annan anomali, vidlådande
det nuv:de systemet och i sig sjelf desto mera orimligt som det
förutsätter en uplösning och ett beroende som undergräfver hvarje
solid Banks tillvaro och med detsamma skakar hela den landsorts
affärer, der Banken är förlagd. En vidlyftigare motivering torde
vara onödig sedan Nationen bättre begriper och praktiskt instuderat
det väsendtliga af dessa kredit-anstalters egenskaper Jag föreslår
derföre vördsamt Lagens förändring i ofvanmde delar, jemte
De n 4 December e. m.
327
borttagande af en hel del reglementära och i det ringaste sagdt
onödiga föreskrifter, anhållande att detta Mern. måtte till Lag- o.
BankoUtsk:n varda remitteradt.
Remitterades till Banko- och LagUtsk.
Hr Munck, Carl Jakob, upläste en så lydande motion:
Som den enl. BankoRegktets C Art:s 6 Afdeln:s 4 Mom. afsedde
summa till försträckning åt FilialBanker, som bildas utan
ändamål att ersätta PrivatBank, visat sig otillräcklig, får jag
vördsamt föreslå att It. St:r måtte ytterligare af Riksbankens medel
afsätta 1,000,000 R:dr b:ko till dylik försträckning åt FilialBanker,
som hädanefter bildas.
Om remiss af denna motion till BankoUtsk. anhålles.
Remitterades till BankoUtsk.
Gr. von Platen, Baltzar: Instämmande i Gr. Lager
bjelkes
på f. m. framställda förslag, anhåller äfven jag att få väcka
en motion om förändrad organisation af Förvaltn:n af SjöArendena.
Jag hemställer, om den bör upläsas eller om den icke genast kan
remitteras.
Då jag nu går att föreslå en förändrad organisation af Flottans
Öfverstyrelse, får jag äfven anföra de skäl, hvilka, enl. min åsigt,
kraftigt upmana till vidtagande af denna åtgärd. Desse äro:
a) Behofvet af Depart:tsChefens närmare beröring med förvaltn:n
af Flottans angelägenheter. Den ansvarige Rådgifvaren är
ej äfven den ansvarige utföraren. Detta sednare bestyr är uteslutande
lemnadt åt ett Collegialt verk, hvarigenom Depart:tsChefen
är stängd från allt direkt inflytande i ekonomiskt afseende på de
verkställande LokalAuktoriteterna, på hvilkas drift och omtanka
ett lyckadt utförande af K. M:s Nåd. planer till Sjöförsvarets utveckling
och förbättring hufvudsakligen beror — Coliegiets mellanhand
är icke allenast i detta afseende hinderlig. Den gör det
äfven omöjligt för rådgifvaren att äga den fullkomligt detaillerade
kännedom om Verkets finanser, som stundligen borde vara honom
tillgänglig, såsom ett hufvudvilkor för att med sakkunskap upfylla
sitt vigtiga kall.
b) Då en »tor del af Coliegiets göromål äro af administratif
beskaffenhet, der ändamålet bäst befordras genom den skyndsammaste
möjliga ärendernes behandling, kan svårligen åt desammas
ledning gifvas någon olämpligare form än den collegiala, hvars
lifs-princip man just vill söka uti omständigheten af dess verkningssätt.
c) Vigten af att åt stationerna lemna en vidsträcktare verkningskrets
vid ordnandet af och omsorgen om de ekonomiska angelägenheterna.
Beviset häraf bernias bäst af äfven den ringaste
erfarenhet i ledningen af arbeten utaf större omfattning. flufvudvilkoret
att dervid vinna drift och hushållning är och blir alltid
att i möjligaste mån ställa de anslagna medlen till den på stället
328
Den 4 December e. m.
ansvarige Chefens fria disposition. Försöket att binda dennes händer
genom en Styrelse på afstånd vållar oftast på ett eller annat
sätt skada och förlust. — Allt hvad en sådan Styrelse kan och
bör göra, är att noggrant kontrollera livad som göres samt huru
det verkställes och medlen användas. — Faran af en dylik LokalAuktoriteternas
frigörelse är, i närv:de fall, alldeles ingen, då
nemi. desse redan äro så organiserade med afseende på räkenskapsoch
redogörelse-verket att, om kontrollen väl ordnas, ÖfverStyrelsen
deråt kan lemna en oaflåtlig tillsyn.
d) Principlösheten af att endast till beredande af sysselsättning
åt ett Embetsverk, under dess handläggning bibehålla mål,
hvilkas behandling utan olägenhet kan öfverlemnas åt verk, som
med likartade ärender hafva sig hufvudsakligen att befatta, derigenom
endast åstadkomma ett inveckladt Styrelse-system.
e) Den minskning i kostnad, som genom förändringar upkommer,
utgör äfven icke ringa skäl till dess genomförande. Då en
ganska betydlig del af förvaltningens af SjöÄrendena nuv:de bestyr
kunna från densamma öfverflyttas, erfordras endast en jemförelsevis
ganska inskränkt personal till de återstående göromålens behandling.
Om nu äfven desse tjenstemän gifves en efter tidens fordringar
och ökade lefnadskostnader bättre afpassad löne-inkomst än
den de nu äga, förvissande om möjligheten för denne personal att
derpå hafva sin utkomst, så upstår i alla fall en jemförelsevis
ganska betydlig besparing. Ett dubbelt ändamål kan således härmed
vinnas.
Slutligen har
f) R. St:rs ofta förnyade framställning om en nödig reorganisation
af StyrelseVerken gifvit en ökad anledning att lemna detta
för Statens tjenst i alla afseende vigtiga ärende den upmärksambet
det så väl förtjenar.
Vid upgörande af förslag till en sådan förändring blir således
först nödigt alt tillse hvilka af de ärenden, som nu tillhöra förvaltn:n
af SjöÄrendena att behandla, kunna och böra till stationerna
och andra verk öfverflyttas. Jemte redogörelsen derför, torde
jag för hvarje särskildt fall få i korthet upgifva så väl motiverna
till min åsigt om förflyttningen, som äfven sättet huru dessa ärender
derefter skulle behandlas, der sådant icke af sakens natur förklaras.
Vid upställningen har jag ansett den ordning af de förekommande
ärendena böra lämpligast följas, som förvaltnms instruktion
föranleder.
De mål, som, enl. min åsigt kunna från Eörvaltnm af SjöArendena
öfverflyttas, äro:
a) g 6 mom. 2 & 3. Omsorgen för fartygens, byggnaders
och inrättningars af alla slag tjenstbarhet och högsta förbättring;
samt truppernas underhåll, utredning och beklädnad bör, såvidt
derom i Staten är bestämdt eller K. M. derom serskildt finner för
godt att något besluta, direkt öfverlemnas till StationsCheferna.
Förvaltmn kan i närv:de stund ej annat göra än repitera till
stationerna hvad grad ofvann:de Rätt i detta afseende blifvit anbefalldt;
hvadan ock StationsCheferna redan uti 2 § af Regktet för
Den 4 December e. m
-
32!)
Styrelsen och ekonomien på stationerna hafva sig anbefallde alldeles
enahanda åligganden med dem, som häruti Förvaltn:ns Instruktion
finnas stadgade.
Vid utöfningen åter af den vigtiga del utaf Förvaltn:n ålagda
»Omsorger», som har afseende på upgörande af projekt till arbetsplan,
anser jag en ganska väsendtlig förändring erforderlig, hvarom
jag, då den g, som derom handlar, förekommer, skall närmare utveckla
min åsigt.
b) § 6 mom. 4. »Afgörandet om fråga af Båtsmanshållet, på
»sätt 7 § i K. Regktet för styrelsen och ekonomien vid statio»nerne
föreskrifver.» Detta har uteslutande afseende på Båtsmansupfordringar
och kan utan någon olägenhet till stationen öfverflyttas.
Mina skäl härföre äro: att den redan stadgade fördelning af
Båtsmanshållet mellan Stationerna skulle, efter hvad jag anser,
något mera regleras efter Stationernas behof såväl i fred som i
krig, hvarefter upfordringar till vederb:de Station inom hvarje fördelning
så kan bestämmas, att alla s. k. handräckningar, hvilka
hittills vållat oreda, komma att vid endast högst ovanliga fall inkallas:
samt, af disciplinära skäl, föreskrifvas att mindre än hälften
af ett kompani ej får upfordras. — Åtgärden är då så enkel
och ingen tvist underkastad, att den med visshet kan af StationsBefälhafvaren,
utan ÖfverStyrelsens mellankomst, förrättas. Skulle
vid något särdeles tillfälle upfordringen behöfva att utsträckas utöfver
hvad den anvisade tillgången medgifver, så kan ett dylikt,
högst sällan förekommande mål underställas K. M:s Nåd. pröfning och
afgörande, dervid all erforderlig ledning genom de från Stationerna
ingående upfordrings-rullor är att tillgå.
c) Åliggandet att äga kännedom om inskrifningen på Sjömanshusen
är redan öfverflyttadt på Depart:tsChefen, till hvars KommandoExpedition
upgifter i detta afseende skola insändas.
d) Utrustningar till Sjö-expeditioner på längre eller kortare
tid i allt hvad som rörer det ekonomiska.
Allt hvad som i vanliga fall dervid kan och bör utgöras, blir
för StationsChefen tillräckligt i den Nåd. befallningen om hvilket
fartyg som skall rustas, dess besättnings-styrka och den tid hvarefter
förrådena skola beräknas. — Allt öfrigt är sedermera genom
Reghten bestämdt. Skulle några särskildta ekonomiska förhållanden
"böra iakttagas, så måste de, under hvad fall som helst, grunda sig
på K. M:s särskildta derom gifna befallning, som då med minsta
omväg kan direkte meddelas vederb:de StationsChef, som i sista
hand alltid skall densamma verkställa och som för sina åtgärder
dervid befinner sig under all erforderlig kontroll.
e) Frågan rörande Sjömätningar, Lots-, Båk- och Fyr-inrättningar
samt Sjökarte-verket böra, så vidt de genom den stadgade
Staten eller K. M:s särskilda Nåd. Föreskrifter bestämmas, handläggas
af vederb:de Lhef, under dervid stadgad kontroll.
Med afseende på sättet för upgörande af förslag till förutnämnde
Stat, skall jag derom, i sammanhang med detta ämne i
öfrigt, längre fram yttra min åsigt.
330
Den 4 December e. m.
f) Skeppsmätningar och besigtningar, hvilka uteslutande tillkomma
Chefen för skeppsbyggeriet, såsom inom verket bäst och
vanligen ensam qvalificerad.
g) Anmälan bos K. M. af förslag rörande nya fartygs certer
bör likaledes, af förutnämnde skäl, ske genom samma auktoritet
direkte till Chefen för Sjöförsv:sDepart:t, som, om någon granskning
finnes behöflig, dels äger tillfälle att låta den verkställa genom
de redan på stationerna organiserade RegktsKomitéer, dels
genom hvilken sakkunnig person han för godt finner.
Enl. min öfvertygelse blifva dock dylika granskningar icke
allenast öfverflödiga, utan äfven skadliga, om ledningen af Flottans
skeppsbyggerier så organiseras, att den ansvarige Chefen äger dertill
erforderliga egenskaper.
h) Utsyning och fällning af ekar är äfven ett ämne, som af
sislntde auktoritet bör uteslutande behandlas, synnerligast som den
vigtigaste delen af åtgärder i detta afseende, eller utfärdandet af
instrukt:n för så väl fällning som aptering, måste åt Chefen för
skeppsbyggeriet öfverlåtas, såsom dertill bäst qvalificerad. Dessutom
då de få ekar, som ännu tillhöra Kronan, om några år hunnit fällas,
uphör naturligtvis all åtgärd från embetsmyndighets sida i
detta afseende.
Hvad åter »vården om skogarne» beträffar, så torde väl få
tagas för alldeles afgjordt, att då den nu gällande SkogsOrdn:n
af 1805, genom sednare författn:r, är betydligen förändrad, kommer
att med en ny ersättas, något så högst oegentligt stadgande,
som det att Förvaltn:n af Sjöärenderna skall med skogarnes vård
hafva någon befattning, väl icke kommer att inflyta. Det bestyr
detta Collrm nu dermed äger är, med undantag af förutnämnde
utsyning af ekar, alldeles nominell.
»') Utbetalning af de för sjöförsvaret anslagne medel.
Detta har hittills skett på det sätt, att Förvaltnm för vecka
utreqvirerat från Statslvont. en lika fördelad andel af 5:te HufvudTitelns
anslag, som blifvit deponerade i Riksbanken, hvarur Förvaltn:n
assignerat ett erforderligt belopp, för att dels i mån af behof
remitteras till stationerne, dels direkte bestrida hvarjehanda utgifter
för Flottans räkning. Derigenom har en serskild kassa under
Förvaltn:n, med dervid anställd tjensteman, blifvit af nöden;
likasom, å andra sidan, Colkts tillvaro, för att hafva tillsyn öfver
kassatransaktionerne, blifvit af större behof. På stationerne åter
har reglerandet af utgifterne blifvit försvåradt, då tillgången icke
till tid och belopp varit bestämd. Alla dessa olägenheter kunna
undanrödjas, med bibehållande af fullständig kontroll, om sådan
princip stadgades, att alla utbetalningar ske på stationerna. Dervid
skulle så tillgå:
Sedan fördelningen af anslaget genom Staten är bestämdt,
äga stationerna att utbekomma T1^ deraf månadtligen eiler, om så
lämpligt skulle finnas och de ungefärliga behofven förskottsvis
kunna för året på månad bestämmas, så stor andel hvarje månad,
som motsvarar detta behof. Det kontrollerande verket inom Flottans
öfverstyrelse underrättar StatsKont. om dessa tider och be
-
Den 4 December e. m.
331
lopp, hvilka sednare för hvarje gäng utreqvireras af förutnule kontrollerande
verk och insattes i Riksbanken på 5:te HufvudTitelns
räkning. Penningarne f§ der lyftas ensamt på de assignationer,
hvilka från stationerna månadtligen insändas till det kontrollerande
verket, undertecknade af StationsBefälhafvare och ÖfverKommissarierne
å stationerne. Dessa assignationer inlösas dock ej i Riksbanken
innan de af dertill utsedde tjenstemän i det kontrollerande
verket blifvit viserade, samt derstädes antecknade och numererade.
Det sistn:de verket får således icke någon kassa under sin hand,
men kan kontrollera hvarje summa, som lyftas af stationerna i
Banken. Hela dess bestyr med penningetransaktionerna inskränkas
till medlens lyftning och omedelbarligen derpå följande remittering.
Detta kan och får ej ske oftare än en bestämd tid hvarje månad
och är således lätt att strängt tillses, hvarförutan den tjensteman,
som har bestyr med lyftningar och afsändningar, hör, i likhet
med andra upbördsmän, ställa borgen.
Alla utbetalningar af löner etc. till de nu under öfverstyrelsen
lydande verk och expeditioner ske på Stockholms station enl.
stat, hvadan de månadtliga assignationerr.e från denna station äfven
böra omfatta dertill erforderliga medel. Hvad Lots- och Sjökarteverken
angå, inlemnas för detta ändamål af deras Chefer, till
det kontrollerande verket, likartade upgifler, som från stationerna,
å behofven, fördelade på månad, hvilka upgifter genom nämnde
verk öfversändas till Stockolms station, att tjena till ledning vid
assigneringen. Förutnämnde Chefer afgifva sedermera månadtligen
reqvisitioner till Stockholms station å penningebebofvet för månaden,
hvilket dock ej får utbetalas innan kontrollerande verket attesterat
reqvisitionen, som åter ej får ske innan vederbörlig redovisning
för månad afgifvits. Skulle dervid större behållning än
100 R:dr b:ko uti kassan finnas, bör densamma inventeras och
behållningen uptagas som tillgång i nästa månadsförslag.
Alla iiqvider af allmänna verk eller enskildta personer ske
äfven till stationerna, då de så inflytande medel böra till ledning
för det kontrollerande verket specifikt uptagas i nästa månads
kassaförslag.
fe) Anskaffning af för Flottan erforderliga effekter af alla slag;
af alla de bestyr, som åligga Förvaltn:n af Sjöärendena, är det
intet som väckt så mycket missnöje och varit föremål för så mycket
klander, som den befattning detta verk måste taga med uphandlingsauktioner.
Än klagar man att varornas qvalitet ej varit
fullgod, än att uphandlingspriset varit för högt. Rättvisast synes
mig dock klandret af den olägenhet, som otvifvelaktig! har det
menligaste inflytande på Flottans ekonomi, att nemi. varorna ofta
uteblifva långt utöfver den tid, då de borde vara på stationerna
tillgängliga. Deremot framställas såsom skäl för bibehållandet af
detta Förvaltnrns bestyr, att tillfälle derigenom eifves för en större
spekulanternas täflan samt att en större kontroll öfver statsmedlens
samvetsenliga förvaltning derigenom vinnes. Om man likväl tager
i betraktande, att goda materialiers anskaffande i behörig tid ut
-
332
Den 4 December e. m.
gör det första vilkoret för en god ekonomi, så synes väl temmeligen
påtagligt, att den styrelse i båda dessa afseenden måste vara
den mest intresserade, åt hvilkens ansvar så väl arbetets bedrifvande,
som materialernas vård och användande, äro anförtrodde,
äfvensom, genom öfverlåtandet åt densamma af dessas anskaffande,
den bästa garanti bör vinnas. Då dertill åt denna styrelse, vid
utförandet af detta updrag, kan gifvas en organisation, som fullkomligt
tryggar Statens och den enskildtes rätt, äfvensom åt öfverstyrelsen
kan beredas tillfälle att på det noggrannaste kontrollera
dessa förhandlingar; samt slutligen allmänna erfarenheten visat
huru, vid arbeten af större omfattning, täflare vid uphandlingen
aldrig saknats, då dels auktionerna blifvit i tid allmänt kungjorda
och man dels begagnat det tillfälle, som alltid står öppet, att låta
auktionen hållas der, hvarest tillgång på varor är störst, så kan
jag i sanning icke se något skäl emot en öfverflyttning af detta
bestyr till stationerna, hvarigenom, så långt man kan förutse, alla
intressen skulle befordras. Såsom allmänna föreskrifter i detta afseende
skulle jag då anse böra stadgas:
Alla auktioner, af hvad beskaffenhet de vara må, så väl till uphandling
som försäljning och entreprenad, förrättas på den af Flottans
stationer det rörer eller der denna stations styrelse finner det
med Statens bästa förenligt, så vida icke K. M. skulle finna för
godt att, för några enskildta fall, annorlunda förordna. Auktioner
för Lotsverkets, eller andra underordnade verks och kontors räkning,
ske äfven på den af Flottans stationer, som det serskildt
anbefalles, då auktionsförteckningar och andra uplysande handlingar
blifva genom det kontrollerande verket vederbörande StationsBefälhafvare
tillsända.
Vid dessa förrättningar sammankallar StationsChefen en Komité,
som under dess ordförandeskap utgöres af Kommendanten,
VarfsChefen och ÖfverKommissarierne i Carlskrona och Stockholm.
Prot:t föres af Sekret.n. Inom Komitén öfverlägges huruvida
någon eller några af de i auktionsförteckningarne upförda
effekter böra på annor ort uphandlas. Komité-ledamöterna afgifva
sine utlåtrn till prot:t, men StationsChefen har ensamt beslutande
rätt. Då auktionen, som i vederbörlig tid kungöres i officiella
tidningarne, blifvit hållen, sammankallas åter Komitén för att pröfva
anbuden, dervid en priskurant från bufvudstaden skall vara tillgänglig.
Till det härvid förda prot. anföra ledamöterna sina tankar
om anbudens antaglighet, så vida stridiga åsigter derom upstå,
hvarefter Chefen beslutar hvilka som böra antagas och låter
utfärda kontrakt, lör hvilket icke någon lösen erlägges. Då auktionen
rörer Lotsverket, deltager vederbörande LotsDistriktChef i
Komitén, äfvensom, då frågan rörer entreprenad å arbeten för detta
verks räkning, anbudets antagande åt LotsDirektören öfverlemnas.
Båda de förutncde prot:n, af StationsChefen justerade, samt auktionsproLt,
af Komiténs samtliga ledamöter undertecknadt, insändes
till kontrollerande verket, som derigenom blir satt i tillfälle att
bedöma huruvida Statens rätt blifvit, såsom sig bör, bevakad.
Föreskrifterna, med afseende på de effekter, hvilka icke utan
Den 4 December e. m.
333
K. M:s serskildt gifna Nåd. bifall få uphandlas, äfvensom att någon
försäljning af kasserade förrådseffekter, utöfver ett värde af
1000 R:dr b:ko, icke få äga rum, utan att dertill hafva erhållit
K. M:s Nåd. bifall, skulle oförändrade bibehållas.
/) Försäljning af kasserade fartyg och effekter, hvarom 13
mom. 6 § af Förvaltnms instruktion handlar, skulle således äfven
öfverflyttas tili stationerna, på sätt i föreglde punkt föreslås.
m) Uprättande af arrendekontrakt för Flottans fastigheter,
som få till privata personer uplåtas, tillkommer, enl. sednaste Riksdagsbeslut,
ej mer Förvaltmn af Sjöärendena. I detta afseende
återstår endast Lyckeby kronoqvarnar, hvarom dock hemställan
gjorts till K. M. innan någon åtgärd vidtagits. Med bestämd föreskrift
i denna syftning, synes väl denna bortarrendering skäligen
kunna öfverlåtas åt befälhafvande Amiralen, med iakttagande af de
former, som för auktioners hållande i allmänhet här ofvan föreslagits.
n) Afgörande af besvärsmål öfver StationsBefälhafvares och andra
vederbörandes i ekonomiska ärenden gifna resolutioner. Dessa
mål röra hufvudsakligen:
l:o Aflönings beräknande.
2:o Befordringsärenden.
3:o Båtsmanshållet, hvilket sönderfaller uti:
а) Besvär öfver förment oriktig upfordring.
б) D:o öfver påförd vakansafgift.
Alla besvär öfver aflönings beräknande samt öfver påförd vakansafgift
borde öfverföras lill KammarR.n, till hvilket Colhm redan
alla besvär i anmärknings-, afskrifnings-, balans- och reskontreringsmål
direkte från StationsBefälhafvaren hänvisas. De besvär,
som angå befordringsärenden, få, då fråga är om de civila tjenster
som, enl. mitt omdöme, borde af StationsBefälhafvarne tillsättas,
på vederbörande kontorsförmäns förslag, anföras hos StationsBefälhafvaren,
då instantiernes antal bibehållas. Slutligen, vid
fråga om besvär öfver oriktig upfordring, kan målet ifrån StationsBefälhafvaren
ingå direkte till K. M., då Depart:tsChefen oaflåtligen
är satt i tillfälle att känna ordningen af upfordringarne lika
väl som Förvaltnm af Sjöärendena.
Denna åtgärd med besvärsmålens behandling vore icke allenast
system-enligast, men skulle äfven bidraga att lemna en ytterligare
garanti för dessa måls sakkunniga och omsorgsfulla behandling
samt borde derföre vidtagas äfven utan afseende på möjliga
förändringar i öfverstyrelsens organisation. Såsom kändt är, utgöres
neml:n Förvaltn:ns personal af Chefen och 3 ledamöter, af
hvilka den förre och 2 af de sednare äro militärer och, såsom i
instrukt:n uttryckes, »ombytlige». Om dessa icke skola allt för
mycket eftersätta skicklighet i sitt yrke, så böra och måste de
ombytas oftare än hittills varit fallet, då således bos dem icke
kan förutsättas någon serdeles routin i besvärsmåls behandling.
Jag bör äfven anmärka, såsom bevis derpå, att något hinder för
den föreslagna åtgärden icke bör upstå genom talrikheten af dessa
334
Den 4 December e. m.
mål, att samtliga besvärsmålen uti Förvaltn:n, behandlade under
loppet af 5 Sr, per medium årligen utgjort 13.
o) Tillsättning, permittering och afskedning af de civile tjenstemän
på stationerna, hvilka icke med K. fullmakt skola förses,
synas äfven böra åt StationsBefälhafvarne öfverlåtas. Detta ligger
så uti sakens natur, och är så öfverensstämmande med dessa Befälhafvarens
ansvarsskyldigheter för de civila göromålens å stationerna
driftiga och samvetsgranna utöfning, att något ytterligare
skäl icke för denna åtgärd torde finnas, beböfliga att framställa.
Det är endast Förvaltn:ns af Sjöärendena omedelbara ingripande
uti stationernas ekonomiska förklaringar, som kan betraktas såsom
en antaglig orsak till bibehållandet af detta verks inflytande på
tillsättningen af de civila tjenstemännen vid stationerna och hvilket
således, med sin grundorsak, borde uphöra. Vederbörande
kontorsförmän å stationerna skulle då upsätta förslag. Inkomma
deröfver besvär, granskas de af StationsBefällun, som derefter tillsätter
platsen. Skall den af K. M. bortgifvas, så uprättas underd.
förslag af StationsBefälhrn. Afgifvas besvär, så utställas de till vederb:des
förklaring, hvarefter samteliga handlingarno i underd:het
insändas till K. M.
Vidkommande dylika tjensters tillsättning inom det kontrollerande
och Lotsverket, lära ledamöterne inom det förra, såsom hittills,
blifva, på derom gjord underd. anmälan, af K. M. i Nåder
tillsatte och förordnade, äfvensom Kamerer:n, sedan förslag dertill
blifvit af civilledamoten upsatt. De öfrige underordnade civila
platserna inom detta verk, hvartill Kamererm uprättar förslag,
blifva af Depart:tsChefen tillsatte.
Efter förflyttningen af dessa åligganden från Förvaltn:n af Sjöärendena
till stationerna och andra verk, skulle af de i nämnde
Col 1: i i instrukt:n förekommande ärenden, hvilka till dess behandling
äro öfverlemnade, återstå:
1:0 Kontroller öfver förvaltn:n af medlen, materialier och arbetsmanskap
vid stationerna.
2:o Omsorgen om fartygens, byggnaders och inrättningars tjenstbarhet
och vidmakthållande samt högsta förbättring, äfvensom om
sjötruppernas underhåll, utredning och beklädnad, för så vidt
den af K. M. stadfästade, alla dessa ämnen omfattande stat för
disposition af anslagen till 5:te HufvudTiteln eller serskildta för
tillfället af K. M. i dessa ämnen gifna föreskrifter icke på förhand
bestämma hvad i dessa fall bör åtgöras, då verkställigheten
hvilar på StationsBefälh:n och »omsorgen» egentligast inskränker
sig till kontroll, huru medlen till bestämda ändamål användas.
3:o Frågor rörande Sjökarteverket samt Lots- och Fyringsinrättningen,
under alldeles samma vilkor, som med afseende på
anslaget till Flottan äro upgifna.
4:o Att med upmärksambet följa och till K. M. anmäla andra
länders uptäckter och framsteg i sjöväsendet.
5:o Att i StatsKont. reqvirera de på bestämda tider, till förut
upgifna belopp, behöfliga medel af 5:te HufvudTitelns anslag samt,
Den 4 December e. m.
335
p& grund af StationsBefälh:nes assignationer, lyfta penningarna i
Riksbanken, och remittera beloppen.
6:0 Tillsättning, permittering och afskedning af civile tjenstemän
inom eget verk.
7:o Upgörande af underd. förslag till stat för det kommande
året.
Detta bestyr är ett ibland de vigtigaste som åt Flottans öfverstyrelse
äro anförtrodde. På en med omdöme och sakkunskap utarbetad
plan till medlens användande h v i lar i hufvudsakligt afseende
det resultat, han deraf har att vänta. Dermed tillgår nu sålunda,
att de förberedande, eller s. k. reqvisitionsförslager, upgöres
af StationsCheferna, som ensamt äga lokalkännedom och som
således grunda sina beräkningar på de inskränkta vuer, som i detta
afseende för dem öppna sig. Dessa förslag öfverlämnäs till Förvaltn:n
af Sjöärendena, som med en vidsträcktare kännedom om
försvarets ekonomiska förhållanden, dock antingen icke äga kännedom
om det system hos sjöförsvarets utveckling, som af K. M.,
samt Dess Rådgifvare i dithörande mål omfattas eller, om det är
kändt, kan helt och hållet förbise det vid upgörandet af den vigtiga
plan, som just i systemets anda borde utarbetas. Dertill bör
visst hos detta verk förutsättas en allmän kännedom om lokalförhållandena,
men en så fullständig bekantskap med specialiteterna
som erfordrades, för att gifva reqvisitionsförslagen en uti de minsta
detaljer fullt opartisk granskning, låter icke hos öfverstyrelsen
tänka sig. Man tyckes således, likasom roed beräkning, hafva
sökt genom nuv:de institutioner förhindra den samverkan emellan
de auktoriteter, som hvar för sig äger den grundligaste kännedom
i den detalj af Flottans ekonomi, hvilken det åligger densamma
att handhafva, som utgör ett oeftorgifligt vilkor för att den högst
vigtiga åtgärden, att uprälta förslag till statsmedlens ändamålsenligaste
användande, må kunna med den största sakkunskap och
möjligaste skyndsamhet förrättas. Det enklaste och tjen 1 igaste sätt
att härvid tillvägagå skulle, enl. min åsigt, vara att vid de öfverläggningar,
som måste förutgå upgörandet af nämnde förslag, samtlige
Cheferne, så väl för stationerna, som Lots-, Sjökarle- och
Konstruktionsverken, sammanträda med Flottans öfverstyrelse, för
att, under Depart:tsChefens ledning, utföra detta updrag. K. M.
förvissas på detta sätt att planen för systemets utförande, i de
minsta delar, öfverensstämmer med systemets anda, äfvensom att så
väl det föreslagna sättet, som ordningen vid utförandet, i möjligaste
mån står tillsammans med Statens bästa, då de på stället närvande
lokalauktoriteterna blifva satta i det bästa tillfälle att fullständigt
redogöra för skälen till de af dem föreslagna åtgärder,
och således K. M:s Rådgifvare iståndsatt att med den fullständigaste
detaljkännedom bedöma den jemförelsevis större eller mindre
vigt' dessa äga, samt följaktligen, vid föredragningen inför K. M.,
hafva en säker grund för tillstyrkandet af deras tidigare eller sednare
företagande. Med afseende på denna vigtiga angelägenhets
skyndsamma behandling befordras detta, såsom lätt inses, ganska
betydligt på sätt jag nu föreslagit, då målet, efter en sådan be
-
336
Den 4 December e. m.
redning, utan vidare omväg är färdigt till underd. föredragning samt
således den tidsutdrägt af mångfaldig art, som detta ärendes nuv:de behandling
föranleder, alldeles förekommes. Slutligen kan jag icke underlåta
att anse en icke ringa fördel vara, genom denna förändring,
att hemta uti den moraliska ansvarsskyldighet, hvaruti dessa Chefer
skola befinna sig vid utförandet af en plan, uti hvars upgörande
de på detta sätt fått deltaga. Jag tror mig med visshet kunna
förutse att, så val genom denna, som öfrige af mig föreslagna åtgärder,
mera lif och intresse i allt hvad som rörer Flottans ekonomiska
angelägenheter skall väckas och underhållas på stationerna,
ett förhållande, som, då man känner dessa styrelsers organisation,
samt det inflytande de, såsom en följd af densamma, om den fritt
får verka, i förutnämnde fall kunna äga, förtjenar den största upmärksamhet.
Slutligen skulle det åligga det kontrollerande verket att:
8:0 Upgöra dess egen hufvudbok, granska stationernas samt
insända samtliga till KammarRm. Härvid skulle jag dock anse,
att den ändring från nuv:de förhållanden borde stadgas att, sedan
stationernas hufvudböcker ingått och blifvit granskade, en gemensam
hufvudbok för hela 5:te HufvudTiteln bär upgöras, för att,
jemte stationernas och alla verifikationer, till KammarRm öfverlemnas.
Dessa äro de göromål, hvilka skulle qvarstå för Förvaltnm af
Sjöärendena, eller det i dess ställe inrättade verk, att förrätta.
Sedan således åtskilliga af de åtgärder, hvilka hittills ålegat detta
verk, skulle blifvit alldeles skiljde, och en betydlig del af de öfriga
målens behandling uteslutande antagit natur af kontrollutöfning,
efter att hafva, hvad utförandet vidkommer, blifvit öfverlåten
åt underordnade auktoriteter, med bibehållen pligt hos Ofverstyrelseverket
att bevaka och tillse verkställigheten, hvilket åliggande
framdeles, såsom hittills, äfven skall detsamma tillkomma med afseende
på de åtgärder, hvilka uti K. M:s Nåd:st fastställda stat och
arbetsplan, eller genom annorlunda gifna serskildta föreskrifter,
blifvit anbefalda, samt slutligen de återstående mål, som nu af
Förvaltnm afgöras, och icke till någon af förutnämnde kathegorier
kunna hänföras, äro så få och af den beskaffenhet, att de lätteligen
kunna inför K. AI. i Statsrådet till Nåd. afgörande föredragas,
så synes mig både kostnad kunna besparas och en enklare ärendenas
behandling beredas, genom att låta Förvaltnms af Sjöärendena
egenskap af RiksColkm uphöra samt i dess ställe ett under
Depart:tsChefens närmaste ledning stående Flottans Kommissariat.
Föremålet för denna Stiftelse skulle vara att kontrollera penningetransaktionerna,
förvaltningen och räkenskapsverket på staliotionerna
samt Flottan underlydande verk och kontor, bereda de
mål, som Depart:tsGhefen till sådan handläggning öfverlemnar,
utarbeta eller granska de Regkten, som i ekonomiskt eller militäriskt
afseende skulle utfärdas eller K. M:s Nåd. pröfning och stadfästelse
underställas, samt i allmänhet med den noggranna upmärksamhet
följa alla sjöförsvaret rörande ekonomiska förhandlin
gar
-
Den l December e. m.
337
gar, att Depart:sChefen, så väl i detta afseende, som med hänsyn
till den financiella ställningen, ständigt kunde äga den fullständigaste
kännedom; äfvensom han, genom detta Kommissariat, uti
direkt och officiel beröring med de förvaltande auktoriteterna, kunde
oaflåtligen följa planernas utförande samt således leda det hela.
Till följd af denna förändring borde således alla sjöförsvaret
rörande skrifvelser ingå till DeparttUCbefen. De som röra civila
och ekonomiska ärenden genom KansliExped:n och de militära,
såsom hittills, genom KommandoExpedm. Sedan de blifvit
inregistrerade öfverlemnas från KansliExpedm till Kommissariatet
sådane ekonomiska mål, som af detsamma skola handläggas.
Huru dervid bör tillgå är, uti vigtigare fall, redan i det
föregående antydt, men bör, så väl i afseende härpå, som för behandlingen
af öfrige, här ej vidrörda ämnen, genom särskild instruktion
närmare bestämmas. Genom hvad redan blifvit anfördt
finnes dock alt förändringen låter verkställa sig på ett sätt, som
icke endast är förenligt med all nödig garanti för statsmedlens
samvetsgranna förvaltning och redovisning, men äfven med den
stora, hittills ofta saknade fördelen af enhet i styrelsen af Flottans
angelägenheter samt en högst önskvärd enkelhet och skyndsamhet
i ärendenas behandling.
Efter en noggrann pröfning af omfattningen och beskaffenheten
af de göromål, som skulle komma att åligga detta Kommissariat
samt inhemtande af fullt sakkunnige personers omdöme i ämnet,
är jag förvissad, att den personal, som för detta ändamål finnes
behöflig, kan inskränkas lill:
Riksm:t.
2 Militärledamöter, utom lön på stat, tillsamman . . . 2,400:
i Civilledamot 4,500
1 Kamererare 3,500
1 Bokhållare 2,200
1 Kammarskrifvare 1,000
Gratifikation för Skrifvarebiträden  600
1 Vaktmästare  600
14,800:
Icke egentligen eller annat än vid serskildta tillfällen
tillhörande ifrågavrde embetsverk äro:
1 Chef för skeppsbvggeriet, så länge nuvar:de organisation
af KonstruktionsCorpsen bibehålies, utom lön på stat . 900:
1 Biträde för Chefen vid skeppsbyggeriet, under ofvann:de
vilkor  200:
1 LotsDirektör, med aflöning å Lotsstaten  .—
1 Chef för SjökarteArkivet, med arfvode af serskildta
medel  —
15,900:
Nu genom K. M:s Nåd. Propos. föreslagna nya stat för
Förvaltnm af Sjöärendena .
34.750:
Skillnad 18,850:
II. H 22
338
Den 4 December e. m.
Denna besparing, under alla förhållanden vigtig att åstadkomma,
då den utan något mehn för Statens tjenst kan tillvägabringas,
är nu så mycket mera af behofvet påkallad, som Civilstatens
löner i allmänhet äro i behof af en reglering, till någorlunda
proportion med stigande lefnadskostnader, samt de vid sed’
naste lönereglering för andra civile embetsman bestämde inkomster.
Tillgång härtill kan på detta sätt, i mån af de indragna
tjensternas vakans, beredas samt dessutom ett betydligt öfverskott
komma Staten till godo.
Slutligen kan jag icke underlåta att fästa upmärksamheten
på ett förhållande, som med den nyss afhandlade frågan står i
nära gemenskap. Om man än alldeles lemnar å sido den förut
anmärkta olikhet inom Sjöförsv:sDepart:t, jemfördt med Rikets öfriga
förvaltningsgrenar, som de fullständigt ordnade utvecklade
Räkenskaps- och Förvaltningsverken å Flottans stationer förete,
hvarigenom- behofvet af ett för dessa ändamål inrättadt Collegiiverk,
så vidt jag kan inse, alldeles försvinner, så ligger uti detta
verks sammansättning, sådan den nu befinnes, något så fullkomligt
mot principen för en Collegiistyrelse, att jag mycket betviflar
huruvida, vid Förvaltnms af Sjöärendena inrättande, man afsett
stiftandet af ett RiksColkm i egentlig mening, eller om detta ens
såsom sådant kan annorlunda än till namnet betraktas. Förvaltnms
personal utgöres nemlm af en MilitärChef, 2:ne Militär- och en
Civilledamot. Af dessa kunna Chefen och de 2:ne militära ledamöterna,
när helst K. M. så för godt finner, endtledigas och mot
andra utbytas. Detta förhållande uphäfver så helt och hållet den
idé, hvarpå Collegialstyrelse anses hvila, att jag för min del icke
kan inse att, med en så beskaffad sammansättning som Förvaltnms
af Sjöärendena nu äger, någon egentlig jemförligbet förefinnes
med hvad vanligen med ett RiksColkm förstås, eller att uti detta
verks nuvarrde organisation kan uptäckas äfven den ringaste grad
af tillförlitligare garanti för en sjelfständigare eller sakkunnigare
ärendenas behandling, än som bör kunna påräknas af de auktoriteter,
till hvilka jag föreslagit att dessa ärenders handläggning
borde öfverflyttas. En anmärkningsvärd egenhet, i sammanhang
med hvad nu här blifvit anfördt, är äfven, att, sedan AmiralitetsColkm
1791 uplöstes och intill 1803, då Förvaltnm af Sjöärendena
stiftades, Sjöförvaltn ns angelägenheter förvaltades dels af ett
GeneralAmiralsembete, dels af ett GeneralSjöMilitisekontor, hvilka
ingendera voro eller erkändes vara lliksColkr. Dette är, mig veterligen,
det enda af detta embetsverk, med hvilket ett dylikt förhållande
ägt rum, och gifver åtminstone tillkänna, att åsigten om
oumbärligheten af ett RiksColkm, för ledningen af Flottans ekonomiska
angelägenheter, icke kan till stöd åberopa gammal häfd.
Såsom en följd af hvad jag nu anfört får jag föreslå följande:
1:0- Handläggningen af de mål, hvilka, enl. detta mitt förslag,
ansetts kunna dels af andre embetsverk, dels af stationsstyrelserne
öfvertagas, öfverflyttas från Förvaltnm af Sjöärendena till
vederbörande auktoriteter.
2:o Förvaltnm af Sjöärendena uplöses och i dess ställe inrät
-
Den 4 December e. m.
339
tas ett under Depart:tsChefens närmaste ledning stående Kommissariat.
3:o Personalen inom detta Kommissariat bestämmes i öfverensstämmelse
med förslaget samt erhåller deruti projekterad lön.
4:o Instruktion för Kommissariatet uprättas samt Regktet för
styrelsen och ekonomien på stationerna omarbetas, i enlighet med
de grunder detta förslag angifver.
5:o De af Förvaltn:ns Civile tjenstemän, som dertill kunna användas,
öfverflyttas till Kommissariatet. Resten af de med fullmakt
försedda tjsnstemän inom verket bibehålller till afgång, eller
annan tjensts erhållande, sina löner på indragningsstat.
Och torde, i händelse hvad som nu blifvit föreslaget bifalles,
blifva en naturlig följd att sedan Förvaltn:n af Sjöärendena blifvit
uplöst, framdeles och i annan ordning förordnas, huru den plats,
som detta embetsverks Chef i RiksR:n innehaft, skall fyllas.
Begärdes på bordet.
Frih. Alströmer, Jonas, upläste 2:ne motioner af följande
innehåll:
l:o.
I den mån folkmängden ökas, civilisationen framgår och industrien
tillväxer och utbildas i Sverige, blifva närv:de, för besutenhet
å jord, gällande lagar olämpliga. En ökad folkmängd
gifver anledning till och fordrar användandet af alla möjliga, inom
landet befintliga, förut obegagnade naturkapitaler och utvägar till
sjelfförsörjning och sjelfständighet. Civilisationen ökar behofven
och industrien upfinner medlen till dess fyllande och tillfredsställande.
Men vid allt detta är det jorden som skall, genom en ökad
produktion, förse det tillväxande antalet af menniskor med oundgängliga
näringsmedel. Det är en känd sak, att en trädgård, eller
annan mindre jordrymd, proportionsvis producerar mera, än hundradetals
t:l:d, i en persons hand. Hvar och en, som kan förskaffa
sig ett eget bo, fordrar en plats på jorden för sin bostad,
och han har rätt dertill. Men han är derföre ej i tillfälle att
köpa precist det mått af jord, som våra lagar bestämt som vilkor
för tillfredsställandet af hans rättmätiga anspråk. Resultatet häraf
blir, att han får låta bli att bo, åtminstone under eget tak. Detta
skall ovilkorligen verka tryckande både på civilisation och industri,
och man kan gerna säga, äfven på folkökningen. Det invändes
kanhända, att industrien kan finna bostad i städerna. Men,
i vårt med städer glest bebyggda land, är det just dessa stora
mellanrum på landsbygden, som skola lemna tillfälle för industriens
utveckling. Der finnes många obegagnade hjelpmedel härtill.
Omkring dessa skola menniskor småningom samlas, till bildande
af nya städer. Sedan vi nu ändtligen insett nödvändigheten af
lättade kommunikationsmedel, och börjat tillegna oss dessa, blir
det af vigt att ställa allt annat i öfverensstämmelse dermed. Men
härtill fordras, bland mycket annat, äfven uphäfvande af våra onaturliga
lagar om besutenhet.
340
Den 4 December e. m.
Dalarne bär, som bekant är, sin serskildta besutenhetslag.
Denna har der börjat medföra de bedröfligaste följder. Så godt
som bortglömd, har den under en längre tid icke blifvit tillämpad.
Genom arf hufvudsakligen hafva en mängd hemman sönderfallit
i små, som de anses, obesutne delar, (obesutne, ehuru de,
som besitta dem, skatta sig lyckliga att få göra det). Detta har
fortgått decennium efter decennium. Emedlertid hafva de idoge,
anspråkslöse, lätt förnöjde ägarne, belåtne med sina små jordlotter,
om hvilka de dock kunnat säga: »detta är mitt», i trefnad
vändt egen torfva, kokat vid egen härd och der upfostrat sina
barn. Lycklige i sin torftighet och sina små behofver, trodde de
sig tryggade i besittningen af det, som de ärligen ärft, såsom
frugt af föräldrars och förfäders mödor, och hvarpå de, med sina
biförtjenster, kunde nära sig och de sina. Under tiden har bristen
på penningar, som förhindrat lösningsrättens begagnande, blifvit
afhulpen genom det öfverallt i vårt land omkringgripande epidemiska
raseriet att ödelägga våra skogar. Begäret efter mera
vaknar, med den retande penningen i hand. Nu är broder icke
broder mera; moder, som är enka, skonas ej, man har lagen om
besutenhet på sin sida. Det är ett brott att äga litet; straffet
är att blifva husvill. Man förgäter Guds Ord: »Ve dem, som draga
det ena huset intill det andra och komma den ena åkren intill
den andra», — »på det vi måge få de fattiga under oss för pen-'
ningar, och dt torfiiga för ett par skor, och sälja agnar för korn.»
Es. 5: 8. och Amos 8: 6.
Som exempel på förhållandet må anföras en by, bestående af
trettioett matlag. Utaf dessa äro 10 besutne och de återstående
21 obesutne. Ibland dessa 21 äro 10 berättigade att lösa och
11 underkastade lösning. Således ^ obesutne och mera än af
hela byn i den ställning, att de måste alldeles öfvergifva sina
hem. De stackars innebyggarne lefva hvarje dag i fruktan att
blifva utdrifne. Nyligen bar en enka, som under 28 års tid, på
sin såsom obesuten ansedda jord, bergat sig bra med de sina,
blifvit ett offer för den ifrågav;de lagen. Målet lärer dock f. n.
vara hos Konungen. En Dalkarl, som nu vistas i Stockholm, äger
tvenne s. k. obesutne jordlotter, hvilka likväl tillsammans utgöra
en besutenhet, men, som dessa höra till olika hemmansnummer,
är han likväl underkastad samma hårda behandling. Man har försäkrat
mig, att förhållandet med den först omnämnda byn är nästan
allmänt i Dalarne. Rörande förhållandet i Svärdsjö socken
har jag sett ett skriftligt bevis af en KommissionsLandtmätare.
Der finnes 488 besutne och 665 obesutne jordägare Sedan man
nu blifvit påmind om lagens tillvaro och börjat tillämpa den, komma
säkerligen mångfaldiga menniskor, så långt penningar kunna
anskaffas, att blifva drifna ifrån hus och hem. Fruktan för lösningsrättens
begagnande tillbakahåller naturligtvis spekulanter, som
kunde vilja betala jördens fulla värde; de arme ägarne måste således
vara nöjde med det värde, som å deras egendom bl ifver satt.
Hvilka intriger härvid kunna begagnas af de förmögnare inses lätt.
Emedlertid ödelägges skogarne, jord och hägnader vanhäfdas, detta
Den 4 December e. m.
341
8r elt kändt faktum. Men det är ej nog dermed, att en, i anseende
till nuvar:de jordvärde, ganska ringa lösningssumma erhållas;
denna minskas ytterligare genom deltagande till hälften i alla
omkostnader. Till deras bergning motsvarar således den återstående
summan icke på långt när förmånerna af hus och hem, jemte
nyttan af den lilla jordlotten. Det skall nu i stället blifva deras
lott att förr eller sednare blifva utarmade. Principen att sam
manhålla
jorden till, hvad man kallar, besutenhet, skall ovilkorligen
på detta sätt skapa en proletärklass, som vi varit nog lyckliga
att hittills icke känna mera än tili namnet; —• en proletärklass,
så talrik i förhållande till besutne, som måste försörja denna,
alt en sådan försörjningsskyldighet måste i ganska många fall blifva
omöjlig att upfylla. I England och Belgien, der fattigskatten utgör
den aldra tyngsta bördan, är dock, i förstn:de land, icke mer
än hvar 7:de och i sistmde hvar 6:te person proletär. Ändock är
deras underhåll nästan odrägligt för de skattdragande. Huru skall
det då gå i vårt land, om en tredjedel sättes ur stånd att försörja
sig? Och vi kunna ej fördölja för oss den moraliska depravation,
den illvilja, den förbittring och de uprorsfrön, som genom ett sådant
utarmande måste upkomma. Det är nödvändigt derföre att i
tid förebygga detta. Men, sådana förhållandena nu äro i Dalarne, kan
detta ej ske med mindre, än uphäfvande af lagen om besutenhet.
Jag får således vördsamt föreslå uphäfvandet af 4 Kap. 9 §
JordaBm, samt K. Förordnm af d. 19 Dec. 1827, om hemmansklyfning
och jordafsöndring, äfvensom alla öfriga angtde dessa frågor
hittills gällande författningar. För rusthållshemman med häst må dock
gälla hvad ofvano:de K. Förordnrg stadgar, om så nödigt anses.
Till hämmande af den, så väl för de enskildte, som för det
allmänna, hotande förstörelsen och oredan, får jag dessutom hemställa
till R. St:r, att de ville hos 11. M. Konungen i underd:het
anhålla, alt afgörandet af hithörande mål må blifva upskjutet intill
dess R. St:r fattat beslut rörande det nu gjorda förslaget, samt att
detta beslut må genast sättas i verkställighet i afseende på lösningsrätten
till obesuten jord, utan afvaktan på Riksdagens slut.
Remitterades till LagUtsk.
2:o.
Sedan vira skogar nu äro i de flesta delar af landet nästan
tillintetgjorda, medgifves, att det kan synas något löjligt att börja
tala om skogshushållning. Men vi hafva dock en och annan skogssträcka
ännu qvar. Måtte vi tänka på att bevara dessa.
Det är en känd sak att skogarne, genom den attraktion de
utöfva på atmosferens fuktighet, bidraga i väsendtlig mån till så
väl ett lands frugtbarhet, som dess innebyggares hälsotillstånd. Ju
mera de blifva uthuggna, desto mera skall, under vanliga förhållanden,
ett torrt, kallt och sträft klimat upkomma, som, åtminstone
till någon del, förstörer växtligheten på jorden och alstrar
epidemiska sjukdomar för menniskor och de dem omgifvande ädlare
djurarterna.
När nu, i anseende till det inflytande skogarnes uthuggning
342
Den 4 December e, m.
äger på de atmosferiska förhållandena, vi komma att få vida strängare
vintrar än förut, men blifva i saknad af nödigt bränsle, då
blir det nära nog nödvändigt att förvandla Svenska folket till flyttfoglar.
På det synnerligen våra efterkommande må kunna bebo vårt
land, är det nödigt att söka rädda de skogar som finnas, och anskaffa
nya, der vi, i ett tanklöst lättsinnes egoistiska vinningsbegär,
utrotat dem.
I det republikanska Schweitz kan det fördragas att skogen
tillhör det allmänna och att, genom dess myndighet, för hvarje år
bestämmes hvad som bör huggas. Detta fälles och fördelas på
kommunerna. Vi borde väl då äfven kunna tåla detta i vår konstitutionella
monarki.
Men då våra skogar redan, till så betydlig del, äro i enskildes
händer, så kan naturligtvis någon kommunalrätt här ej komma
i fråga. Men då deras bevarande eller förstörande så mäktigt
ingriper i närvar:de och kommande generationers existens, så, med
den erfarenhet, som våra förhållanden gifva vid handen, måste Staten
vidtaga någon inskränkningsåtgärd i afseende på skogarnas förbrukning,
äfvensom allvarligt beflita sig om deras återplantering
och beskydda dess tillväxt.
Jag får med anledning häraf vördsamt föreslå:
1:0 Att hvarje skogsägare ålägges att indela sin skog för trakthuggning.
2:o Att ett tillräckligt högt vite bestämmes för hygge utöfver den
för året bestämda trakt.
3:o Att gallring skall ske under upsyn af skogsbetjening, på Statens
bekostnad, och efter en för honom upgjord, bestämd instruktion.
4:0 Att all till odling mindre tjenlig jord efter hand besås företrädesvis
med det slags skogsfrö, som för hvarje jordart är
mest passande. At Landsh:ne updrages att, hvar och en för
sitt län, låta upgöra en ändamålsenlig plan för denna skogssåning.
5:o Der någon ej vill beså sin skogsjord, som nu är sagdt, verkställes
såningen på Statens bekostnad. Den upväxande skogen
blir då en Statens tillhörighet. Dock bör jordägaren, när
huggning kan ske, af det årliga hygget erhålla någon del,
som ersättning för jorden. Af sådan skog bör äfven kommunens
fattige undfå bränsle.
6;o Att vissa personer utses inom hvarje härad, för vakande öfver
Skogsförfattn:ns efterlefnad. Hvilken befattning bör ombytas
för hvarje år och bestridas utan lön.
Begärdes på bordet.
Gr. von Rosen, Adolf Eugene, upläste följande motion:
Den, som framträder med något nytt, det må vara i hvilken
riktning som helst, måste vara beredd på att röna motsånd, dess
häftigare och starkare, ju äldre och säkrare förskansade de läror,
fördomar eller föreställningssätt äro, mot hvilka han upträder. Jag
Den 4 December e. m.
343
blef derföre icke öfverraskad, då min vid sista Riksdag väckta motion
om anslag för inrättande af ett homöopathiskt sjukhus här i
hufvudstaden inom detta hus bestreds uti mindre hofsamma uttryck
af Chefen för Midicinalverket i Riket, och endast inom Högv. PresteSt.
fann något understöd. Men jag är öfvertygad, att den tid
ej är fjerran, då mitt förslag, ehuru vid sista Riksdagen förkastadt,
skall vinna framgång hos Sveriges Ständer. Ja, jag vågar föreställa
mig, att redan vid denna Riksdag tiden dertill är mogen,
och att ögat, öppet för hvad som sker i den öfriga verlden, ej
skall blunda för de ofantliga sanitära och ekonomiska fördelar,
homöopathiens officiella erkännande och införande i vårt land skall
åt detsamma bereda.
Det är förgäfves att vilja förneka värdet af en läkemetbod,
som, i kamp med tusenåriga dogmer, tagit under e'n mansålder en
sådan utbredning, att den utöfvas i närvaride stund af 6000 lill
namnet kände läkare i alla delar af verlden. Också har, såsom
man af tidningen Le Nord för d. 26 sisth Sept. erfarit, vid den
då i Briissel samlade internationella homöopathiska kongress, Presidenten
för Belgiens Medicinalstyrelse, Fallot, såsom representant
för äldre medicinska tänkesättet, uti ordalag, som göra honom heder,
erkänt homöopathiens jemförlighet dermed, äfvensom att, ehuru
på skiljda vägar, de båda skolorna söka samma mål, samt gifvit
sin hyllning- åt de sträfvanden, homöopathien gjort för dess upnående.
Man stöter sig på de små doser, homöopathien i gemen använder,
och man gycklar med den oändligen fina fördelningen af
läkemedlen, som Hahnemann införde och föreskref. Men först och
främst är dosläran icke det väsendtligaste af homöopathien, utan
den såsom naturlag allt mer och mer sig bekräftande satsen, att
sjukdom bolås genom medel, sorn hos den [riska förorsakar ett
likartadi lidande; och för öfrigt förklaras verksamheten af de små
doserna tillräckligt af den alldagligaste erfarenhet, om man egnar
någon upmärksamhet deråt. Det är en känd sak, att, då personer
falla i vanmakt, man sätter under näsan på dem eau de lys, eau
de cologne, ättika eller dylikt, och de vederfås. Huru oändligt
ringa är den qvantitet af materie, som här verkar? En liten
blomma fyller hela nejden med sitt doft, ingen våg förmår att angifva,
intet reagens att framställa eller upfånga, ingen analys att
ur luften uttaga dessa atomer af vällukt, som uplifva och förnöja
oss. Och å andra sidan, huru obetydligt i qvantitativt hänseende
är t. ex. giftet af en skorpion, som ger döden? När man besinnar
dessa och tusen andra likartade förhållanden, skall man icke
finna det ringaste underligt, att homöopathiens små' doser kunna
vara verksamma till helsans återställande, och man fattar, att det
är icke massan, utan de så att säga inre egenskaperna, som gifva
kraften; att följaktligen ett läkemedels verkan beror icke på en
stor qvantitet, utan på de nämnde egenskapernas öfverensstämmelse
med riktningen af organismens egen verksamhet till helsans återvinnande.
Homöopathien räknar i vårt fädernesland en högre ålder än
344
Den 4 December e. m.
i flera af Europas öfriga länder. Det är 30 Sr sedan densamma,
genom den ryktbara naturforskaren och vetenskapsmannen Göran
Wahlenberg, hos oss gjordes känd och vann sina första adepter.
I närvarande stund finnas dock visserligen endast 3:ne legitimerade
läkare, som utöfva denna läkemethod, men det gifves ingen
landsort, der icke bland presterskapet och bildade ståndspersoner
ganska många äro varma anhängare deraf och med stor framgång
begagna densamma till botande af sjukdomar hos så väl menniskor
som husdjuren. Att en månadsskrift för homöopathien kan här utgifvas,
är ock ett bevis på det deltagande läran äger, trots det
motstånd och de förkastelsedomar, som den af Staten erkända och
fostrade läkareskolan ej spar att emot henne använda.
Det är, i min tanka, en skyldighet emot de många tusende,
som önska att äga homöopathisk läkarevård, och derjemte en pligt
ur vetenskaplig synpunkt, att bereda en offentlig anstalt, der på
en gång de obemedlade kunna komma i åtnjutande af en sådan
sjukvård och ett tillfälle gifves att anställa en jemförelse emellan
de båda behandiingssättens resultater. Hvar och en, som af egen
erfarenhet lär känna homöopathiens välgerningar, måste önska en
sådan anstalt, äfven derföre att den skulle blifva ett kraftigt bildningsmedel
för danande af homöopathiska läkare. Ty så länge alla
Statens institutioner för läkarebildning gå ut på att fostra endast
lärjungar af den gamla skolan, så lange alla offentliga tjenster
och dermed förenade förmåner äro tillgänglige endast för dem, fordras
det ett starkare vetenskapligt intresse och en större karaktersfastbet
att egna sig åt homöopathiens studium och utöfning, än man
kan hos mången påräkna nu för tiden. Jag får således härmed
vördsamt förnya min i detta ämne vid sista Riksdag väckta motion,
och tager mig friheten föreslå, att ett homöopathiskt sjukhus
måtte för allmänna medel inrättas här i hufvudstaden, samt ett
årligt anslag af till en början 30,000 R:dr runt dertill af R. St:r
anvisas.
Att för en så inskränkt summa endast ett ringare antal sjuksängar
kunna underhållas, säger sig sjelft; men jag är öfvertygad,
att utgången af det i en liten skala gjorda försöket skall leda till
anstaltens snara utvidgande, och det ändamål jag åsyftar skall då
så mycket bättre upnås.
Skulle emedlerttd R. St:r, vid pröfningen af de många behof,
som taga Statens tillgångar i anspråk, icke kunna för det ändamål
jag här ifrågasatt, eiler inrättandet af ett fullständigt homöopathiskt
sjukhus, anslå den begärda summan, gifves det ett
annat medel att i viss mån upnå samma syftemål, nemi. genom
inrättandet af en polyklinik för homöopathisk sjukbehandling, och
jag får alltså alternativt hemställa, att, i händelse icke mitt första
förslag om anslående af medel till en homöopathisk sjukhusinrättning
kan bifallas, en så kallad polyklinik för homöopatisk sjukvård
måtte varda stiftad och med anslag af allmänna medel försedt.
Det torde vara öfverflödigt att nämna, det med polyklinik förstås
en sjukvårdsinrättning, der mestadels icke sängliggande, men
med långvariga sjukdomar behäftade personer behandlas, och der
Ö«n i December e. m.
345
afven St yngre läkare undervisning om läkesättets användande
meddelas. Till en sådan anstalt lemnar bomöopatbiens fosterstad
Leipzig en förebild, som kan tjena till efterföljd äfven hos oss.
En polyklinik egnar sig allrabäst för sådana sjuka, som innefattas
under benämningen pauvres honteux, hvilka kunna gå till och
från sjukvårdsanstalten, eller, med andra ord, icke, så sjukliga de
ock äro, hållas af sjukdom sängliggande. Dock bör anstalten äfven
vara redo att, vid anmodan, behandla sängliggande personer i närheten.
Sådan är upgiften för den homöopathiska klinik, som nu
under mera än ett tiotal af år arbetat i Leipzig. Om nyttan och
framgången af dess verksamhet, samt huru den tillväxt och alltmera
tillvunnit sig allmänhetens förtroende, kan man förvissa sig
af följande tabell, som föreståndaren D:r Muller offentliggjort.
I sjukvårdsanstalten blefvo år 1843 intagne 428.
1844 » 608.
1845 » 713.
1846 » 762.
1847 » 777.
1848 »> 973.
1849 » 1088.
1850 » 1190.
1851 » 1284.
1852 » 1741.
1853 » 1905.
1854 » 1869.
1855 » 2318.
Under dessa 13 år hafva sålunda tillhopa 15,656 sjukdomsfall
der blifvit behandlade, och det är såsom ett obestridligt förhållande
anmärkt, att denna homöopathiska polyk I i n i k de sednaste
åren vida öfverflyglat universitetets polyklinik i samma stad.
Såsom förstling af homöopathisk sjukvårdsanstalt äger en sådan
po I y k I i n i k i det fall företrädet, att den kostar betydligt mindre
än ett sjukhus, men ändock motsvarar det dubbla ändamålet,
nemi. a) att genom offentlig sjukbehandling ådagalägga den homöopathiska
läkemethodens verkliga företräden, och 6) att afhjelpa
mången af sjukdom lidandes behof. Unge läkare skulle derigenom
få tillfälle att närmare än genom böcker, hvilka, utan rön i praktiken,
ofta äro ett dödt kapital, få lära känna och pröfva sjelfva
läkemelhoden, och en mängd sjuke, med långvarigt lidande, mest
ibland den fattigare klassen, deraf finna hjelp och lindring.
Till en sådan anstalt erfordras allenast en lokal af 6 å 8
rum, deraf 2 ä 3 för mottagning af sjuka på vissa timmar, 2:ne
till bostad för underläkaren, l för medikamenlsberedningar och
samling af medikamenter, samt 1 för vaktmästaren, hvartill kommer
aflöning till en l:sta och en 2:dra läkare, jemte nödig betjening,
samt kostnaden för medikamenters anskaffande och beredande;
hvilket allt, enl. hvad jag föreställer mig, kan bestridas med ett
anslag af 8 ä 10,000 R:dr r:mt årligen.
Om remiss af denna motion till SlatsUtsk anhålles vördsamt.
Regärdes på bordet.
346
Dea 4 December e. ,m.
Frih. Raab, Carl Adam: De allmänna politiska förhållan
den
i Europa, ovissa och vacklande vid slutet af ett krig, som
dock ännu icke blifvit afslutadt, böra rättvisligen ådraga sig alla
Staters upmärksamhet för ordnandet af Militär-väsendet och Försvars-skicket.
Om detta kan sägas vara angeläget för alla Stater, huru mycket
vigtigare bör det icke synas vara för oss, då vårt lands läge
mellan östern och vestern gör detsamma till vesterns vaktport
emot östern och österns gifna anfalls-punkt i vester.
I fråga om ordnandet af ett lands försvar, antagande hvilka
planer som helst, måste man likväl lägga ett till grund, såsom
det ena nödvändiga nemi. landets ekonomiska resurser och de tillgångar
det kan och bör undvara för det nationela försvaret.
Hvarje plan som icke är heräknad derpå, är i mer eller mindre
grad felaktig.
Om den K. Proposm i 4 och 5 HufvudTitlarne vinner framgång,
som jag för min del önskar, så skulle Landsförsvaret kosta
oss R:dr r:mt 9 mill.
Sjöförsvaret  ,, .,4 mill.
Summa 13 mill.
eller något mer än hälften af hela vår inkomst-budget, som upgår
sin helhet till 25| mill.
Till jemförelse får jag uplysa om hvad andra Stater betala
till Försvars-väsendet. För år 1854 ägde Preussen Stats-inkom
ster
lil mill. Th.
deraf Krigsväsendet 28 „ „
eller ungefär!. £ af det hela.
England under kriget finans-året 1855—1856:
Inkomster 155 mill. P. St.
Till kriget och krigsväsendet ... 47 » »
eller ungefärl. ^ af det hela med alla krigs-kostnader inberäknade.
Nederländerna för år 1855:
Inkomster öfver 73 mill. fl.
Krigs-ministérn ......... 1 ljj »
Flottan 7| »
Summa 19 mill. fl.
eller ungefärligen ^ af det hela.
Norrige 1854:
Stats-inkomsten, Statsfyllnads-summan 13^ mill. R:dr r:mt.
deraf till Flottan  1,580,000 » »
för Landtförsvaret . . . . . ■ 2,950.000 » »
Summa 4,530,000 R:dr runt.
eller ungefärl. ^ af det hela.
Ingen kan sålunda med stöd af de anförda exempel rättvisligen
skylla oss för att icke anslå allt hvad vi kunna och böra
för vårt försvar. Men om äfven dessa begärda summor, såsom
det antydes och förklaras i SjöMinisterns underd. anföranden till
StatsRåds-prot:t likväl icke äro nog, endast behöfliga för att fylla
de allra oundgängligaste behofvon, då tvekar jag icke att uttala
Den 4 December e. m.
347
ordet, reorganisation af vår Flotta och det aldra skyndsammast,
på det vi må vinna tid, ty den som vinner tid, han vinner allt.
I fråga om en sådan reorganisation bör undersökas om felaktigheterna
ligga i detaljerna eller i hufvudprincipen.
Allt hvad som rörer de ekonomiska detaljerna i Militär-väsendet
är noggrant för att icke säga snålt beräknadt.
En Kapten, äldsta Kapten vid Genicorps, t. ex Arbt är föreslagen
till lön 3000 R:dr, en KaptenLöitnant vid Flottan 2,200
R:dr; jemförom dessa löner med något civilt embetsverk t. ex.
JustitiaeRevision. En Prot.Sekret. har der 3,500 R:dr, en RevisionsSekret.
4,500 ä 5,000 R:dr. En UnderLöjtnant vid Arbt 800
R:dr, vid Flottan 00 R:dr. En Kopist deremot 1,000 R:dr; en
Vaktmästare i Revision 600 R:dr.
Samma förhållande med pensionerna. Jag är osäker på i hvad
mån civila tjenstemän göra tillskott till PensionsKassan; militära
tjenstemän betala ganska mycket till deras PensionsKassa. En
Kapten af Arbt är föreslagen 1,500 R:dr r:gs pension; en Prot.-  Sekret. 3,000: en RevisionsSekret. 4,000 R:dr r:gs. En KaptenLöjtnant
vid Flottan ungefärl. 17 å 1800 R:dr från deras egen
pensions-fond.
Jag anser sålunda i detalj ingenting vara att förändra. Felet
måste bestå i sjelfva organisationen. Låtom oss kasta en blick på
densamma.
Vi hafva i alla tider äflats att hafva en stor Flotta. Vissa
tider af vår historiska utveckling, då vi ägde nästan alla Östersjöns
länder, kunde en sådan åsigt försvaras af mångahanda skäl. Nu
reducerade till vår halfö, hafva vi icke samma behof af en flotta
till samma storlek som förr.
Såsom ett oeftergifligt vilkor för en Flottas duglighet och
tjenstbarhet, anser man hennes öfning. I sådant fall göra vi icke
mycket derför, eftersom vi vanligen icke hafva mera än några
Korvetter, ofta en till öfning om året. På ett sådant fartyg kommenderas
mera befäl än som skulle behöfvas för fartygets utredning
till krigsbruk, ända till 16 Officerare eller något dylikt. Antag
sålunda att 32 Officerare årligen befinnas på en expedition, så,
hvad förslår väl detta lilla antal till den summa af flera hundra
Officerare, som vi äga. Härförutan må äfven anmärkas, att sådan
öfning, med många kamrater vid sidan, är en dålig öfning, emedan
den icke utvecklar någon presence d’esprit som är så nödig,
synnerligen för en Sjöofficer.
Nummerären på våra skepp är visserligen mycket mindre, än
hvad den fordom varit, men den synes ändock vara för stor till
våra behof och våra krafter. Många skepp fordra stora summor
till materiel och underhåll. De äro för oss dyra, de måste bevaras
under många tidskiften, de slitas aldrig ut; de blifva odugliga
genom nya krigsbruk och upfinningar; de blifva af intet värde,
såsom nästan alla våra linieskepp, hvilka äro odugliga för propellen.
Inga andra fartyg duga nu mera än dem, som drifvas af
ånga. Hvar är nu värdet af våra dyra skepp? Bättre hade varit
348
Den 4 December e. m.
att haft ett mindre antal, som slitits ut pä öfning och som af nya
ändamålsenligare hade lätteligen kunnat ersättas.
Man har hos oss länge förbisett den nytta handeln skulle
hafva af en Flotta p§ främmande baf. Också äro Svenskarne icke
mycket kända för en handlande nation. Likvisst utgör handeln
det rätta understödet för det industriella lifvet. Detta kommer
aldrig till rätt utveckling förutan en vidsträckt och blomstrande
handel. Vår Flotta såsom andra länders borde derför, med det
ändamålet att vara ett försvarsmedel för landet, blifva ett skyddsmedel
för handeln.
Jag har städse tillhört dessa, som ansett att Skärgårdsflottan
borde skiljas från Linieflottan. Man bemöter mig med det inkast
att inget lands marin är delad på detta sätt. I sådant fall ber
jag få anföra, att det är intet land, som har så egendomligt skärgårdsförsvar
som Sverige, om icke Ryssland, och att man derför
icke kan taga exempel härpå utifrån. Om man beräknar ett visst
antal Officerare och Underbefäl med manskap för stora Flottan och
beräknar exercis och öfning derefter, huru vill man då försvara,
att man sedermera kastar ett stort antal befäl, som man afser för
Skärgårdsflottan, på stora Flottan. Denna mängd Skärgårdsflottans
Officerare, som icke hafva behof af en sådan öfning, hindra ganska
väsendtligt öfningen för stora Flottans befäl, som derigenom
förlora i tjnnstduglighet. Derförutan visar oss erfarenheten att
stora Flottan alltid slukar den lilla, ehuru väl den lilla är fullt
lika nödig för vårt försvar, som den stora. Tjugu Angkanonbåtar,
som K. M. föreslår i Sin Nåd. Propos, att vara färdiga till 1872,
äro i sanning en ganska obetydlig förstärkning af Skärgårdsflottan.
Ängkraftens användande har gjort roddbåtarna numera utan värde,
odugliga till krigsbruk, hvarför något mera borde göras för Skärgårdsförsvarel.
För öfrigt må man betrakta denna sak från hvad
synpunkt som helst, så tror jag det vara bäst, om Skärgårdsflottan
hade sin egen Stat och serskilda anslag.
Med anledning af hvad jag redan haft äran yttra och mycket
mera som härtill borde läggas, så tror jag för min del en omorganisation
af Flottan vara nödvändig. Hvilket antal skepp vi
rätteligen borde äga, tilltror jag mig icke bestämma. Egde vi 6
Linie-ångskepp med nödiga andra fartyg, alla i tjenstbart skick
och en derefter lämpad Corps af befäl och manskap, så tror jag
vi skulle göra mera gagn med denna flotta, än den vi f. n. äga.
Häraf följer icke, att de anslag K. M. äskat, kunna derför f. n.
förminskas, emedan ångans användande på krigsfartyg är oundgängligt
behof, och vi för sådant ändamål i alla fall måste bringa
vår Flotta till 6 Linieskepp med propeller. Men för framtiden
borde det äskade förslaget vara tillräckligt, och vore genom denna
princips uttalande åtminstone vunnit det syftemål, att man bestämdt
visste, huru många skepp man borde äga och underhålla.
Förmodligen skulle man med allt skäl kunna indraga af Flottans
5 Amiraler 3 eller 4 sådana tjenster, som utgöra några och
20 Tusende Ridrs besparing; utaf 23 Kommendörer och KommendörKaptener,
kanske 12, utgjorde besparingen circa 50,000 R:dr;
Den 4 December e. m.
349
reorganisera Sjöförvaltnm och flere af Kontrollverket hvarpå ej
obetydlig besparing kunde göras.
Försvaret är nationens vigtigaste fråga. Då nu inför R. St:r,
oaktadt flera underdåniga påminnelser derom vid föregående Riksmöten
icke blifvit framlagdt någon helgjuten plan för försvarets
ordnande, och frågan blifvit nedflyttad till R. St:r, som hafva på
det otvetydigaste sätt gifvit sitt intresse för saken tillkänna genom
de mångfaldiga motioner för land- och sjöförsvaret, för Stockholms
befästande m. fl i sådan syftning, och då jag för min del anser
de politiska förhållanden kräfva en noga upmärksamhet derå, så
får jag
Vördsammast föreslå:
Att R. Sl:r ville hos K. M. i underd:het anhålla om
nedsättande af en Komité, bestående utaf vissa representanter
af hvarje Stånd gemensamt med för öfrigt i
saken kunnige män, som skulle skyndsammast förordnas
för behandlingen af land- och sjöförsvaret med
dertill hörande frågor i en för hela Rikets Försvarsväsen
åsyftad plan och Nåd:st behaga densamma förelägga
nästk:de R. St:r.
Begärdes på bordet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates, upläste 2:ne motioner,
så lydande:
l:o.
Den flyktigaste blick på pensionerings-väsendet för embetsoch
tjenstemän här i landet öfvertygar, att det lider af stora
brister.
Så utgår pensioneringen f. n. dels från allmänna IndragmsStaten
samt åtskilliga speciala anslag såsom emerite-löner m. m.,
dels från de, för visss tjenstemanna-klasser, serskildt bildade pensions-anstalter,
såsom Arméens Pensionskassa, Amiralitetets Krigsmanskassa,
CivilStatens Pensionslnrättning, Tullverkets, Bankens
och Riksg:sKonl:s PensionsKassor o. s. v. Deremot finnas hela
klasser af tjenstemän, för hvilka all pensions-förmån hult och hållet
saknas, såsom de flesta bland Fångvårdens tjenstemän, Städernas
tjenstemän, Skollärare, kommissionsLandtmätare m. fl.
Nya tjenstemanna-klasser hafva på sednare tider upslått eller
komma att snart upstå, t. ex. Elektriska Telegrafverkets och Jernvägarnes,
för hvilka anspråken på pensioner säkert blifva lika väl
grundade som för öfrige Statens tjenare.
Det kan således vara tid att tänka på en mera ordnad och
sammanhängande organisation sf Statens pensions-väsende än den
som f. n. äger rum.
I detta hänseende torde det vara nödigt att undersöka, dels
huruvida de nuv:de Pensionsfnrättningarne upfylla sitt ändamål,
dels om icke den nuv:de splittringen i dessa inrättningars verksamhet
skulle med fördel kunna uphöra och en förening af alla
bereda mer eller mindre betydliga fördelar, både för det allmänna
och för de pensionstagande.
350
Den 4 December e. m
-
Beträffande den förra frågan, lärer svaret derpå icke vara
tvetydigt. Det är sannt, att allmänna indragningsstaten bereder
en möjlighet för den uttröttade embets- och tjenstemannen att, vid
65 års ålder, taga afsked, med bibehållande af enahanda löneförmåner,
som å stat äro upförde. Men en obestridlig erfarenhet
vitsordar, att denna ålder är alltför högt tilltagen med afseende
å förmågan hos embets- och tjenstemän i allmänhet att sköta deras
tjenst med det nit, de krafter och de intellektuela förmögenheter,
som Staten har rätt att fordra. Också är det för att suppleora
denna brist, som de serskilda pensionsanstalterna tillkommit, der
pension kan tillträdas vid en tidigare ålder.
Men de pensioner, som i dessa inrättningar erbjudas, äro alltför
otillräckliga att förmå någon, utan enskild förmögenhet, taga
afsked, så vida det är honom möjligt att släpa sig fram i tjenslen.
Denna otillräcklighet har naturligtvis ökat sig i den mån lönerna
stigit, och om dessa förhöjas, på sätt K. M. i Nåder föreslagit,
blir missförhållandet ännu märkligare.
Sålunda visar det sig t. ex., hvad beträffar Civilstatens Pensionsinrättning,
att, med undantag för några, i anseende till sjukdom
otjenstbara Länsmän, så godt som ingen af det nämnde inrättning
tillhörande talrika antalet embets- och tjenstemän tager
afsked och begär pension, hvarföre hela inrättningen numera hufvudsakligen
är att hetrakta såsom en pensionsanstalt för enkor och
barn, hvilken följaktligen alldeles icke upfyller det dermed åsyftade
statsändamålet.
Vid en annan pensionsinrättning, den för Arméen, der pensionerna
äro ännu klenare, på samma gång tjenstbarheten tidigare
uphör, söker man ersätta pensionernas ringhet genom befordringar
till befattningar vid Tull- och Postverken, hvilka på detta sätt äfven
i viss mån blifvit ett slags pensionsanstalter.
Vid ännu ett annat pensionsverk, Amiralitetets, äro väl pensionerna
mera tillräckliga; men då de bero på grundkapitalets förmåga
att af sina räntor dem utbetala, förorsakar detta vanligen ett
längre upskof för tillträdandet, hvilket åter, vid Flottan, åstadkommer
en talrik expektansstat.
Belraktar man åter organisation af de serskilda pensionsanstalterna
så finner man, att både Statens och delägares bidrag äro
väsendtligen olika-; att den ena är af Staten mera gynnad än den
andra, den ena för delägarne mera betungande än den andra. De
serskilda förvaltningarna och apparaten af ett slags serskild representation
för delägarne medför också ganska kännbara utgifter.
Mig förefaller det således, som genom en förening af samtlige
pensionsanstalter för embets-och tjenstemän, pensionsväsendet skulle
kunna ordnas efter ett likartadt system, som f. n. saknas; att om
den nya pensionsinrättningen omfattade landets hela tjenstemannacorps,
bidragen dertill, å delägarnes sida, skulle blifva någorlunda
tillräckliga, helst när dertill läggas de statsbidrag, som väl i allt
fall måste komma i fråga för pensionering af hittills icke pensionerade
tjenstemän; att vid sådant förhållande, utan någon större
Den 4 December e. m.
351
upofFring, både Statens och delägares bidrag skulle kunna höjas
för beredande af ändamålet af ett tidigare afskedstagande, åtminstone
vid 60 års ålder, med pensioner som någorlunda motsvarade
lönerna; att förvaltningen kunde blifva både enklare och mindre
dyr o. s. v. Jag föreställer mig vidare att pensionsanstalter, till
hvilka både Staten och delägare lemna bidrag, vore att jemföra
med ett slags ränteförsäkringsanstalter, der alltid ett större antal
delägare, som icke upnå pensionsåldern, skulle komma att lemna
sina insatser, om icke omedelbarligen såsom arf åt dem som pensioneras,
åtminstone till hela anstaltens konsolidering för all framtid,
hvarigenom dess styrka att småningom höja pensionerna skulle
alltmer tillvexa. Sannt är att dessa arf äfven nu komma de serskilda
pensionsinrättningarne tillgodo, men de verka vida svagare
då de fördelas i flera smärre kapitalbelopp, än om de samlades till
ett enda kapital, hvarigenom äfven ett slags inbördes försäkring,
de serskilda tjenstemannaklasserna emellan, upkomme. Vid en sådan
förening af hela pensionsverket skulle äfven en större jemnlikhet
i pensioneringen, än f. n., kunna införas. Och torde förvaltningens
gemensamhet för de olika tjenstemannaklassernas pensionering
icke kunna innebära något för dessas intresse menligt,
när nemi. tydliga bestämmelser, beträffande hvarje tjenstemannaklass,
meddeltes i ett behörigen uprättadt regkte, och sjelfva förvaltningen
alltid måste blifva af kameral beskaffenhet.
Dessa äro de skäl, som hos mig föranledt tankan på en för
landets hela tjenstemannacorps gemensam pensionsinrättning, och
hvarföre jag åtminstone vågar föreställa mig, att denna tanke förtjenar
en närmare pröfning.
Men utan afseende på om vid en sådan pröfning idéen må
finnas riktig och ulförbar, torde i allt fall en allmän och i ett
sammanhang verkställd revision af de grunder, hvarpå de nuvar:de
serskilda pensionsinrättningarne äro upstälIda, befinnas nödig för
undersökningen om nu existerande missförhållanden och för upgörande
af förslag till dessas afhjelpande, och bättre grunder för den
framtida pensioneringen.
Med frågan om embets- och tjenstemäns pensionering sammanhänger
på det närmaste frågan om anstalterna för deras enkors
och barns förseende med pension. De flera olikheter och ojemnheter,
som äfven härvid förekomma, ej mindre i afseende på statsanslagen,
än på delägarnes bidrag, pensionernas belopp m. m.,
göra det likaledes önskvärdt att jemväl dessa pensionsanstalter må
underkastas en noggrann revision, för beredande af nödig enhet
och öfverensstämmelse för framtiden.
För vinnande af dessa ändamål, och då för gifvet torde kunna
antagas, att ett fullständigt förslag till pensionsväsendets ordnande
icke kan uprättas utan ganska vidlyftiga förberedande arbeten,
dervid uplysande statistiska siffror måste sammanletas, dels från
pensionskassornas egen erfarenhet, sådan den finnes förvarad i räkenskaper,
prot:ll och anteckningar, dels från andra försäkringsanstalters,
mortalitets-, giftermåls- m. fl, beräkningar, samt dylika
arbeten skulle alltför länge draga ut på tiden, derest de icke öf
-
352
Din 4 December e. m.
verlemnades till behandling på en gång af dertill skicklige personer,
vågar jag vördsamt föreslå
att R. St:r måtte i underdrhet hos K. M. anhålla,
att K. M. mätte updraga åt en Komité, bestående serskildt
af sådane personer, som äro bekanta med de vid
inrättandet af försäkringsanstalter i allmänhet erforderliga
beräkningar och statistiska arbeten, för att verkställa
en fullständig revision af de för nu befintliga
pensionsanstalter för Rikets embets- och tjenstemän
samt deras enkor och oförsörjda barn, gällande stadganden
och föreskrifter, samt tillika afgifva förslag huru
pensioneringsväsendet i sin helhet, äfven med afseende
på behofvet af pensioner för sådana tjenslemannaklasser,
som af en dylik förmån ännu icke kommit i åtnjutande,
må för framtiden kunna organiseras; samt
att på det för en sådan Komité behöfliga statistiska
arbeten må, utan alltför lång tidsutdrägt, hinna fullgöras,
nödige medel må ställas till K. M:s disposition,
för att i mån af behof för ändamålet användas.
Remitterades till StatsUtsk.
2:o.
Sedan R. St:r, vid 1851 års Riksdag, anslagit ett belopp af
4000 R:dr b:ko till resestipendier åt utmärkte yngre akademiske
lärare, att af Kansleren utdelas, har K. M., genom Nåd. Skrifvelse
till Kanslersembetet af d. 21 Febr. 1852, förordnat att tills vidare
två stipendier skulle anvisas till Upsala universitet och två
till Lunds, det ena å 800 R:dr och det andra å 1200 R:dr b:ko,
med föreskrift för stipendiaten att, om han innehade det största,
uppehålla sig å utrikes ort i tio månader, och sex månader om
han erhållit det mindre; men lefnadskostnaden äfven utomlands,
under de sista 4 åren, så ansenligen stigit, att stipendibeloppet
blifver otillräckligt för en så lång utrikes vistelse, hvarföre det
stadgade vilkoret icke kan fullgöras utan stora enskilda upoffringar
eller skuldsättning, tager jag mig friheten föreslå
att på det dessa stipendier må företrädesvis kunna
tilldelas mindre bemedlade yngre lärare vid universitetet,
R. St:r må i underdihet hos K. M. anhålla att
stipendiat, som erhållit det ofvann-.de understödet af
1200 R:dr b:ko, må anses hafva fullgjort vilkoret för
dess åtnjutande, om han å utrikes ort sig uppehållit
i 7 månader, och derest understödet inskränker sig
endast till 800 R:dr b:ko, i 4 månader.
Remitterades till Allm. Besv. och Ekon.Utsk.
Frih. Creutz, Stephan, upläsle 5 motioner af följande
innehåll:
1:0.
Den 4 December e. m.
353
1:0.
Att R. St:r måtte ingå till K. M. med underd. anhållan, att
en Komité af sakkunnige män måtte tillsättas för omarbetande af
nu gällande Krigslagar, i enlighet med tidens anda, på det att
krigaren, inom sitt yrke, i likhet med hvarje annan samhällsmedlem
inom sitt, måtte blifva värnad mot egenmäktighet och förtryck,
och, i konstitutionel öfverensstämmelse med den öfriga nationen,
erkännas rätt till ett oväldigt och skoningsfullt handhafvande
af rättvisan, i enlighet med, efter mensklighetens och tidehvarfvets
anda, förmildrade lagar.
2:0.
Att R. St:r måtte ingå till K. M. med underd anhållan samt
för sin del besluta, att K. KrigsHofR:n måtte alldeles upböra och
en ny afdeln:g i HofRme inrättas, för att utgöra andra instansen
i militärmål, och att ledamöterne i denna afdeln:g för militärmål
skola, jemte de prestanda som af öfrige HofR:ns ledamöter äskas,
serskildt hafva egnat sina akademiska studier åt militärlagstiftningen,
på det äfven Arméen måtte komma att dömas af sakkunnige
och opartiske domare. Samt vidare, att två eller tre militärpersoner
af Arméen, för kortare tider valde, måtte inom HofR:ns afdeln:g
för militärmål inrymmas.
3:o.
Att R. St:r måtte ingå till K. M. med underd. anhållan, att
K. M. måtte tillsätta en Komité för utarbetande af ett nytt Tjenst
göringsReghte,
som förebygger olydnad och missaktning å ena sidan,
samt godtycke och egenmäktighet å den andra.
4:0
Att K. KrigsAkademien vid Carlberg måtte komma att uphöra
och en MilitärFakultet vid universiteterne inrättas, der ynglingar
från alla samhällsklasser, som vilja egna sig åt militäryrket,
och deribland den unge soldaten, om han har råd och fallenhet,
må kunna inhemta de kunskaper som till yrket höra, och följaktligen
till befordran medverka.
5:o.
Att R. St:r måtte ingå till K. M. med underd. anhållan, att
K. M., för att lindra Indelningsverkets restriktiva natur, ville,
tills något bättre i dess ställe blefve organiseradt, låta permittera
hälften af Arméen mellan mötestiderna och den aktiva tjensten,
för att egna sig åt arbetsförtjenster vid Statens eller enskildas arbetsföretag
m. m., samt i sammanhang härmed, att hälften af Arméens
befäl måtte såsom permitterade, genom lönefördelningar på
II. H. 23
351
Den 4 December e. m.
de tjenstgörande, ställas på half sold, såsom i England och andra
länder är brukligt, och endast påkallas vid tillfälle af behof.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Hr Munck, Bror Gust. Beinh.: Jag skall icke länge uppehålla
R. o. Ad. Jag anhåller blott att den promemoria, som
nyss kommit mig tillhanda från en person, som nu icke har lyckan
att kunna vara representant, måtte få anses såsom min motion
och remitteras till vederbörligt Utsk.
Härvid aflemnades af motionären och uplästes ett så lydande
anförande:
Hr Brakels motion uti Lördagens plenum d. 15 Nov., om än
i öfrigt påkallande några gensägelse!-, rigtade upmärksamheten på
ett förhållande, som icke kan undgå att blifva föremål för R. St:rs
beverkan, i fall Regeringens löneförslag äfven för öfrigt skulle
oförändradt gå igenom. Det är nemi. fördelningen af äldre kapitenslönerne
vid Arl:t uti tvenne klasser så, att de äldre Kaptener,
som äro Batterichefer och Kompanichefer, skulle åtnjuta lägre
löner än de som icke äro det — i stället för tvärtom. Denna
besynnerliga lönefördelning får väl icke tillskrifvas Krigsstyrelsen,
som uti sitt förslag till R. Sl:r endast följt de grunder, som förut
sedan några år gällt, och som af 1850 års Art:iKomité blifvit upgjorde,
samt mot dåvar:de KrigsMinisters åsigt genomdrefvos. GeneralFältTygmästaren
hade emedlertid nu, i dess afgifna förslag,
frångått detta system, såsom orättvist till sin syftning och menligt
till sina följder och derföre inom vapnet ett ständigt ämne till
missnöje och ogillande.
Ty en sådan lönefördelning förutsätter antingen att de v i g t i -  gaste och ansvarsfullaste platserne inom vapnet, dem, på hvilka
ansvaret för manskapets fulltalighet, tjenstbarhet och krigstukt,
pligten att uppehålla garnisonstjensten i fred och leda vapnets
verksamhet i krig, och föra detsamma i elden, ytterst hvilar, att
de skulle vara tillerkände mindre inkomster än de öfriga, hvilka
dessutom oftast, utom lönen, äro tillagde serskilda, ganska anständiga
extra arfvoden, eller ock att de förra, såsom passevolantörer,
skulle kunna, utom en skälig ersättning för besvär och risk dervid,
skörda en vinst, motsvarande den summa, som sådana äldre
Kapitener, som icke äro Batterichefer, i direkt lön upbära mera
än de.
Om jag antager detta, att meningen med skillnaden i löner
vore den, att passevolantörerna sålunda skulle hålla sig skadeslösa,
så får ibågkommas:
l:o att genom värfningens alltjemnt tilltagande svårigheter
någon vinst aldrig kan upstå på denna, den vigtigaste, otacksammaste
och mest motbjudande delen af passevolansbestyret, utan att
den alltid lemnar ett betydligt deficit;
2:o att å beklädnaden vinst icke kan upkomma utan genom
serdeles omtanka och lyckliga konjunkturer i afseende å materialernas
inköp, genom nedläggande af betydliga kapitaler i denna
Den 4 December e. m.
355
slags rörelse, samt genom noggrann tillsyn öfver persedlarnes vård,
då någon behållning tyckes vara väl förtjent, eller ock genom
truppens egen aktsamhet, då vinsten bör delas med detta manskap,
eller tillfalla det hel och hållen, såsom vid Vendes Art:iReg:te
och Kronprinsens husarer sedan långliga tider är praxis,
eller ock för det tredje, på truppens bekostnad, genom att förhålla
soldaten, hvad honom med rätta tillkommer, en method, som
lyckligtvis icke mera tolereras i våra dagar, men hvilken måhända
föresväfvade 1850 års Art:iKomité, då den adopterade ej allenast
ordet »kompanireveny» (ett ord, som jag önskade utplånadt ur militärterminologien),
utan godkände på fullt allvar sjelfva saken, att
Batteri- eller Kompanichefen ägde att af passevolansmedlen tillgodoräkna
sig, per fas et nefas, hvad som brast i full äldre Kaptens
lön.
För att komma ifrån all frestelse härtill vore emedlertid ingenting
rigtigare och billigare, än att tvärtom tillerkänna just åt
nämnde Chefer denna löneförhöjning, som de andra hittills upburit.
Deras ansvar, deras personliga mödor och fatiguer, deras representationsskyldighet
för underlydande befäl och trupp kräfver
fullt ut denna skillnad i löneförmåner.
I sammanhang härmed kan jag ej underlåta att anmärka ofullständigheten
af Regeringens löneförslag derutinnan, att inga tjenstgöringspenningar
eller dagaflöningar blifvit föreslagna. Genom att
anvisa sådane, om äfven lönerna blifvit något mindre rundt tilltagna,
skulle man åstadkommit den angelägnaste och billigaste af
all slags lönereglering. Ty det är icke så mycket de små lönerna,
som betrycka tjenstemannens ställning, ty allting är relativt, som
icke mera olikheterna i aflöning emellan tjänster af enahanda ansvar
och vigt och lika trägna och mödosamma eller ännu mera,
der inkomsterna befinnas i omvändt förhållande mot tjenstebördorna,
hvaraf alstras missbelåtenhet, födes afund och näres förbittring
samt hvaraf båg och nit att väl sköta sitt kall slappas
och hvaraf det hela lider. Deraf följer ock bristen på hugade sökande
till platser, der förmånerna kunna utfalla så olika, att den
ena, ehuru lika kapabel och meriterad, kan få släpa bela sin tjenstetid
vid Regitet och göra tjensten både för sig och de andra
för blotta lönen, under det dessa andra slippa alldeles detta slags
tjenst, men erhålla hvarjehanda andra befattningar och upbära derföre
arfvoden och andra förmåner samt full lön derjemte. För
dessa missförhållanden finnes ingen annan bot, än i tjenstgöringspenningar
eller dag-aflöningar åt de verkligt tjenstgörande.
Det är också ur samma synpunkt jag anser förhöjning af nuvar:de
arfvoden mindre nödig. Jemnföras de sinsemellan, så torde
väl en och annan jemkning i beloppen vara påkallad, men då
man besinnar alt de, som åtnjuta arfvoden, derförutom upbära full
lön vid sitt Reg:te, utan att för denna lön göra ringaste tjenst
och att dock denna lön äfven för dem blir förbättrad, så kunna
omöjligen arfvodena på samma gång böra förhöjas, så vida icke
dagaflöningar eller tjenstgöringspenningar äfven anslås åt de verkligen
tjenstgörande; ty hela löneregleringens förnämsta angelä
-
356
Deu 4 December e. m.
genhet skulle väl vara att jemna, och icke förstora de obilliga
förhållanden, som redan äga rum mellan lika grader.
Om således arfvodena bibehållas till samma belopp och inga
motsvarande tjenstgöringspenningar anslås åt de garnisonstjenstgörande,
så qvarstår ju samma skriande orättvisa mot dessa, samma
anledningar till missnöje och afund, samma äflande att lemna den
simpla och fatiganta reg:tstjenstgöringen åt de andra och trängas
om befattningar med arfvoden, samma brist på tjenstgörande befäl,
som i tio år ständigt varit öfverklagad (oaktadt rangrullan utvisar
att alla platser äro i de äldre graderne tillsatte och lönerne upbäras)
och samma ringa lockelser att egna sig åt yrket. Ty till
de platser, som äro med arfvoden hugnade, har aldrig brist på
sökande yppat sig. Skulle så hända, vore väl tids nog att reglera
detta slags förmåner; men skulle, under det lönerna höjas lika
öfver allt och inga tjenstgöringspenningar anslås åt de hittills vanlottade,
arfvodena höjas, kanske fördubblas för de befattningar,
som hittills varit så lockande, huru skola då dessa missförhållanden
hjelpas? Hvarifrån skola då hevekelsegrunderna komma, att
egna sig åt tjensten mera än förr?
fattningar, under olika namn, som taga så många Officerare i anspråk,
alltjemnt qvarstå, i större proportion aflönade och med större
lockelse än förut inbjudande, att lemna ledet, der man sliter ondt
och erhåller sysselsättning, der ingen ansträngning påkallas och der
man njuter uniformens heder, utan att dela de mödor och pligter,
som kamraterne få vidkännas, och på hvilka platser man sent åldras
och sällan blir utsliten samt alltså ej tager afsked i förtid,
huru kan man då hoppas att en sådan lönereglering skall lända
till det helas båtnad eller att Arméens och vapnens tjenstbarhet
skulle dervid vinna det ringaste? Må man åtminstone icke vänta
sig, att bristen på tjenstbart befäl blir på så sätt afhjelpt eller
att klagomålen från detta båll skola tystna.
Jag lägger dessa obestridliga meningar på deras hjertan, som
häröfver skola besluta, och uprepar: Lika löner inom hvarje löneklass.
Inga förhöjda arfvoden, om ej tjentgöringspenningar för
det verkligen tjenstgörande befälet på samma gång anslås!
Ytterligare motiver för förut anförde yrkande, eller de 600
R:dr r:mts öfverflyttande just till Battericheferna, i stället för till
de som icke äro Batterichefer.
Det förlagskapital, hvarmed en rustkammare nu måste inlösas,
utgör mellan 3 och 5000 R:dr b:ko. Antages 5000
R:dr r:mt, utgör räntan å 5 proc. (vanligen betalas 6) 250
Rrdr. Om Batterichefen blott i extra förplägning eller andra
upoffringar består hvarje man 1 R:dr r:mt om året, gör detta
för 120 å 150 man 150 R:dr. Om han icke omsätter större
styrka än 15 man och endast bekostar hvarje rekryt, utöfver
den af Kronan bestådda värfningen, 10 R:dr i dusörer, värfningsomkostnader
eller kapitulationspenningar, så utgör detta en
kostnad af 150 R:dr. Om åt den afgående afskedade han består
endast 10 R:dr i kläder och gratifikation, så blir för 15 man 150
R:dr. Lägges härtill en dusör af t. ex. 25 R:dr till den Officer,
Den 4 December e. m.
357
som under hans semester förer befälet, 100 R:dr till den Underofficer,
som sköter rustkammaren, så upstår en årlig extra utgift
endast på dessa få och lågt uptagne poster af öfver 800 R:dr
r:mt *). Ingen enda dylik depens drabbar Kapitener som icke häfver
något befäl, och de hafva likväl 600 R:dr mera än Battericheferne,
oberäknadt om do hofva arfvoden från 7 till 1200 R:dr
r:mt, hvilka, alla de kunna använda för sin egen person eller sin
familj. Skola nu dessa 800 eller rättare 1600 R:dr tagas af passevolansmedlen
och derutöfver 600 R:dr för att bereda sig samma
inkomster som äldre Kapiten utan batteri, samt slutligen passevolansförluster
på en stor del effekter likaledes betäckas, så måste
dessa passevolansmedel anses äga en särdeles töjbar beskaffenhet.
Obs. Att Ingeniörcorpsens äldre Kapitener äro alla föreslagna
till 3000 R:dr r:mt årlig lön är ett skäl att höja alla äldre Kapitenslöner
till 3000, eller ock helst att göra alla lika som nu
1800 b:ko eller 2700 R:dr r:mt. Ingeniörcorpsens Kapitener hafva
alla arfvoden som Arbetschefer och fingo lönerna så förhöjda vid
föregående Riksdag.
Begärdes på bordet.
Föredrogos och begärdes på bordet:
l:o En af Hr Printzencreutz, Bernhard Wilhelm,
inlemnad, så lydande motion:
Uti det förslag, ang:de åtgärder lill Svenska jordbrukets befrämjande,
som LandtbruksAkademien, till följd af Nåd. befallning,
i underd:het afgifvit, har Akademien, bland annat, förmält: att det
anslag af 3000 R:dr r:mt om året, som de lägre Iandtbruksskolorna
f. n. åtnjuta, svårligen kunde anses tillräckligt, då dermed
skulle bestridas aflöning åt Föreståndare, Lnderlärare, Slöjdare
och Smed, samt honorarium åt en i vissa delar sitt yrke undervisande
Veterinärläkare, äfvensom till någon del kostnaden för
skolans materiel; att någon ersättning derjemte syntes böra beredas
Föreståndaren, som vanligen finge underhålla lärlingarne vid
skolan, hvilka, då en ej obetydlig del af deras tid egnades åt undervisningen,
icke kunde anses genom arbete lemna full ersättning
för sitt underhåll; att i de fall der, detta oaktadt, skolorna
upfyllt sin bestämmelse, sådant kommit sig deraf, att dessa då alltid
haft andra inkomstkällor till stöd, ehvad denna högre inkomst
härflutit deraf, att man lyckats finna en egendom, som genom den
förhöjda afkastning, en skicklig behandling medfört, betäckt bristen
i statsanslaget, eller genom särskilda för ändamålet disponibla fonder,
eller slutligen genom direkta upoffringar af länet, skolstyrelsen
eller föreståndaren; men att emedlertid säkert vore att de
fleste af ifrågav:de skolor haft och ännu hade att kämpa med en
svår financiel ställning, som icke alltid medgåfve lokalstyrelsen
att gifva företräde åt förtjenst och skicklighet vid tillsättandet af
lärarebefattningarne, hvilka derföre någon gång, till oberäknelig
skada för skolan och provinsens landtbruk, kommit att gifvas åt
deD, som åtagit sig befattningen för bästa priset; anhållande, på
*) Det är lätt fattligt att dessa poster vanligast upgå till dubbelt I
358
Den i December e. m.
dessa skäl, Akademien, att K. M. måste hos R, St:r äska en förhöjning
af anslaget till de lägro landtbruksskolor, som hittills endast
åtnjutit 3000 R:dr r:mt, från sistn:de belopp till 5000 R:dr
r:mt, dock under förbindelse för skolstyrelserne att vid hvarje års
början, till vederbörlig auktoritets granskning och godkännande, ingifva
statsförslag, samt att underkasta sig de skärpta kontroller,
som kunde varda föreskrifna till beredande af säker garanti, att
endast fullt qvalificerade personer må till föreståndare antagas.
Enl. hvad K. M:s nyligen till K. St:r aflåtna Propos., ang:do
Statsverkets tillstånd och behof, gifver vid handen, har K. SI.,
förmodligen med hänsigt dertill, alt så många andra vigtiga föremål
påkallat anslag från R. St:rs sida, endast i så målto bifallit
LandtbruksAkademiens ofvanomförmälda förslag, att K. M. af R. Skr,
till förhöjning i de hittills utgående anslagen för 10 lägre landtbruksskolor,
äskat 1000 15:dr r:mt för hvarje.
Ehuru, hvad LandtbruksAkademien till stöd för en betydligare
anslagsförhöjning andragit, uppå tillstyrkan af den myndighet, hvarunder
ifrågav:de skolor äro ställda, synes vara af beskaffenhet,
att det möjligen i allt fall kommer att tillvinna sig R. St:rs upmärksamhet,
helst den ökade statsutgift, som af ett bifall till LandtbruksAkademiens
förslag skulle påkallas, icke i det stora hela torde,
vid det blomstrande tillstånd, hvari Statsverket nu otvifvelaksigt
sig befinner, anses blifva särdeles betungande, vågar jag dock,
såsom ytterligare talande skäl för ett sådant bifall, åberopa, hurusom
bland de medel, som hittills blifvit använda för att åt de arbetande
klasserna meddela nyttiga praktiska kunskaper både i afsigt
att underlätta utöfningen af deras yrken och att bereda den
moraliska förädling, som dermed står i nära sammanhang, landtbruksskolorna
utan tvifvel intaga ett utmärkt och framstående rum.
Vid detta förhållande, och då bland vilkoren för dessa skolors
gagnande verksamhet, det vigtigaste måste vara, att de förses
med skicklige och nitiske föreståndare och lärare, men sådant, enl.
hvad LandtbruksAkademien ådagalagt, icke med någon säkerhet kan
upnås, så framt ej åt dessa bildningsanstalter anvisas fullt tillräckliga
medel, får jag härmedelst göra serskild framställning derom,
att R. St:r måtte, i enlighet med LandtbruksAkademiens förslag,
bestämma anslagsförhöjningen för ifrågav:de 16 lägre landtbruksskolor
till 2000 R:dr r:mt, dock under förbindelse för skolstyrelserne
icke allenast att ställa sig till efterrättelse de vilkor
LandtbruksAkademien föreslagit, utan ock att så inrätta skolorna
att, jemte det vid dem meddelas undervisning i ett rationelt jordbruks
serskilda detaljer, tillfälle äfven må beredas lärlingarne att
der, i vidsträcktare mån än hittills, inhemta hvad till en ordnad
ladugårdsskötsel hörer.
I sammanhang härmed tager jag mig friheten föreslå, att,
derest min ofvanberörde framställning skulle vinna bifall, de af
K. M., för trenne nya lägro landtbruksskolor, äskade anslag af
4000 R:dr r:mt för hvardera måtte, äfven i likhet med hvad LandtbruksAkademien
i sådant afseende hemställt, bestämmas till 5000
R:dr r:mt, helst erfarenheten tillräckligt ådagalagt svårigheten att
Den 4 December e. m.
359
med de inskränkta statsbidrag, som hittills varit anvisade, kunna
på ett fullt ändamålsenligt sätt tillvägabringa sådana bildningsanstalter,
serdeles inom de norra länen, hvilka torde erkännas företrädesvis
vara af dylika läroanstalter i behof.
Om remiss häraf till II SlatsUtsk., samt kommunikation med
de öfrige lliksSt:n, anhålles vördsammast.
2:o En af Hr Montgomerie Cederhjelm, Rob. Nils
Germund, inlemnad motion, så lydande:
Vid sednaste Riksdag beslöto R. St:r: »att de medel, som,
»utöfver befintliga disponibla tillgångar, erfordras för bekostande
»eller understödjande äf de jernvägsanläggningar, som af R. St:r
»blifvit eller blifva beslutade, äfvensom de medel, hvilka för inlö»sen
af dylika anläggningar, om sådan pröfvas böra ske, äro erfor»derliga,
skola anskaffas genom upläning för Statens räkning medelst
»fonderade, inom Riket utgifna, räntebärande obligationer, lydande
»å Svenskt mynt och utfärdade på R. Sl:rs vägnar, af Riksg:sl(ont.»
Det år att förutse, att It. St:r vid denna Riksdag komma att
besluta än vidare jernvägsanläggningar, och att fondsystemet således
kommer att ytterligare utsträckas. Den lätthet, hvarmed lån
under sednaste goda penningetider kunnat erhållas, inom Riket, är
ej f. n. att förvänta, och med största sannolikhet blir utländsk
skuldsättning nödig. Vid sådant förhållande torde förtjena tagas i
betraktande, huruvida ej vore skäl att i främsta rummet, för Statens
behof, använda den kapitaltillgång, som är Statens tillhörighet:
jag menar de många fonder och kassor, som under olika benämningar
och för olika ändamål nu af Staten disponeras. Det
måste nemi. förefalla besynnerligt, alt, på samma gång dessa kassor,
ofta med ej obetydliga svårigheter, göras fruktbringande genom
utlåning till enskilda, Staten sjelf nödgas uplåna de medel,
som äro för densamma behöfliga, i st. f. att använda sina egna
tillgångar och genom anslag fylla bebofven. Enl. utdrag af Rikshufvudboken
vid slutet af år 1854, kunna de fonder, som synts
mig lämpligen böra till Riksg:sKont. öfverflyttas, uptagas som följer
(i rundt tal, med uteslutande af sk. och rst.):
Lappmarks Ecklesiastikverks Reservationer . . . b:ko 23,312:
Skogsplanteringskassan  236,415:
Noréenska Testamentsfonden  10,690:
Fonden för blesserade Officerare  16,994:
F. d. Kanslistyrelsens handkassa ....... 10,761:
Salpeterfonden  492,575:
Wadstena Krigsmanshuskassa 1,719,123:
MilitiaeDoslällskassan  196,884:
Invalidhusfonden  354,113:
TrossPassevolansfonden  154,604:
Förenade MötesPassevolansfonderne  306,225:
Norrbottens IlästJägareSqvadrons fond  129,787:
VolontärVakansfonden  60,043:
En per millefonden  24,196:
Ekeplanteringsfonden
. 243,807:
Summa 3,979,529:
369
Den 4 December e. m.
hvilken kapital-behållning, sedan 1854 ytterligare ökad, genom
en sådan öfverflyttnings-åtgärd blefve tillgänglig, att “för Statsverkets
utgifter användas.
Den för en motion erforderliga korthet tillåter ej, att åt ämnet
gifva den fullständiga utredning detsamma kräfver; men då
StatsUtsk., till hvilket jag förmodar, att motionen blifver remitte
rad,
utan tvifvel åt densamma kommer att egna en samvetsgrann
pröfning, och då det beror på Utsk., att föreslå en utredning af
frågan, för den händelse det ej anser sig kunna uptaga den till
omedelbart besvarande, får jag emellertid, då jag ansett af vigt,
att saken kommer under Ii. St:rs pröfning, vördsamligen föreslå:
Att R. St:r måtte för sin del besluta, att alla de fonder och
kassor, hvilka stå under Statens omedelbara vård och äro dess
tillhörighet, måtte till RiksgisKonl. öfverflyttas, och R. St:r i stället
bevilja Statsanslag för de Statens bebof, som f. n. genom nämnde
kassor betäckas.
3:0 En af Hr Cederfelt, Fredr. August, inlemnad så
lydande motion:
Iakttagandet af de i lag föreskrifne former för en rättegångsbehandling
är esomoftast af den väsendtliga vigt, att den mest
rättvisa sak kan gå förlorad genom underlåtenhet att ställa sig till
efterrättelse ett eller annat stadgande härutinnan.
Bland dessa föreskrifter utgör, då ombud begagnas, laga fullmakt,
ett bufvudsakligt prsestandum, ty hur ofta har icke inträffat,
att en part, som af förbiseende glömt sända fullmakt eller ock
afsändt en ofullständig sådan handling, dymedelst ej fått sin eljest
rättmätiga talan pröfvad, då tiden för fataliernes utgång icke medgifvit
kommissionären, att genom korrespondens per posto anskaffa
en behörig fullmakt.
Emellertid gifves det, i följd af sednare tiders stora upfinningar,
ett medel, att på kort tid afhjelpa en slik felaktighet,
nemi. att genom den Elektriska Telegrafen kommunicera sig med
hvarandra.
Då nu denna inrättning är ett Statens verk med edsvurne
tjenstemän, samt från dem utgående depescher medföra vitsord så
väl embelsverken, som enskilde personer emellan, har jag ansett
mig upmanad af omtanka serdeles för den del af rättsökande allmänheten,
som är mindre bevandrad i rättegångs-formerne, men
hvars välfärd ofta kan vara beroende af ett måls utgång, böra
vördsamt föreslå utfärdandet af en författning, hvarigenom stadgas,
att rättegångs-fullmakt, i öfrigt i laga form affattad, som expedieras
genom Elektriska TelegrafByråerne, må anses för lagligt gällande.
En serskild anledning till denna motion förefinnes i den
omständighet, att K. Svea Hofrätt och Högsta Domstolen i ett enskildt
mål sammanstämmigt förklarat en så beskaffad fullmakt för
ogiltig.
Höglofl. LagUtsk., om remiss hvartill af mitt nu väckta förslag,
jag vördsammast anhåller, torde närmare utarbeta detaljerne
deraf, med hänseende till stadganderne i 15 Kap. Rälteg:sB:n.
Den 4 December e. m.
361
4:o En af Gr. Taube, Henning Edvard, inlemnad motion
af följande innehåll:
Då i följd af de serskilda anmärkn:r, som blifvit framställda
mot ExpeditionsTaxan af d. 30 Nov. 1855, ändring af
flera delar af samma författning i allt fall torde vara att vänta,
har jag ansett mig till R. Höglofl. St:rs bedömande böra framställa
tvenne omständigheter, som vid samma författning förekommit mig
anmärkningsvärd!.
I de fall då lag eller omständigheter göra anmälan hos Domstol
eller Embetsmyndighet nödvändig, synes skäl till så lindriga
kostnader som möjligt, helst sådant oftast rör obemedlade. Då åter
det beror af individers godtfinnande och af lust till tvister eller
tredska att fullgöra förbindelser, synes skäl att den som orsakat
besväret och arbetet, erlägger någon högre lösen. Den skulle
naturligtvis till slut drabba den, som ansåges haft orätt. — Vetskapen
om kännbarare kostnad skulle, som man antager, i viss mån
afhålla från oskäliga rättegångar eller försummelse i förbindelsers
upfyllande.
På den betydliga skillnaden mellan de förra fallen, då, såsom
i fråga om förmyndare för omyndiga eller om bevis öfver aflagd
borgenärs-ed i konkurs, — det icke beror af den enskilde att anlita
Domstolen eller ej, — och de sednare, der rättegångar an
ställas,
har i författn:n tillräckligt afseende, såsom mig synes, icke
blifvit gjordt.
En statkarl, en dräng, en torpare och mången annan i lika
obemedlad ställning, aflider och efterlemnar omyndige barn, utan
annan förmögenhet än några ringa lösören, mången gång understigande
ett värde af 50 eller 100 R:dr r:mt.
För de omyndiga behöfves dock förmyndare, och lösen för ett
sådant förordnande, som utgör 2 R:dr r:mt med tillägg af karta,
är en kännbar utgift för den, som endast äger 50 H:dr. — Då
omyndiga bo på spridda håll eller då boet är något litet mera
behållet, förordnas ofta 2:ne förmyndare och är anmälan om behofvet
af förmyndare af tredje person gjord, utfärdas äfven åt denne
sednare prot., och de båda förmyndarne erhålla hvar sitt förordnande.
Utgiften blifver då 4 å 6 R:dr och i samma mån kännbar.
— Då man vet huru ringa arbeten dylika förordnanden medföra,
synes obilligt att de fattige skola betala förmyndare-förordnandet,
som uptager de 8 ä 10 raderna lika dyrt, som den, hvilken
gjort Domaren besvär upsätta ett omständligt prot. med
Utslag.
Lika obilligt förekommer det att den, som bevakar fordran i
konkurs, skall för borgenärs-edens afläggande, äfven då blott bevis
derom tecknas å bevaknings-inlagan, erlägga 1 R:dr r:mt. Huru
ofta inträffar icke att arbetare och tjenstefolk hafva att i konkurs
bevaka några få R:dr, och att de för samma fordran endast erhålla
en ringa utdelning. — Om dessa icke äro i tillfälle att på inställelse-dagen
vara tillstädes vid upropet inför Domstolen, måste
de erlägga en R:dr r:mt för edgångs-beviset eller stundom större
delen af Utdelnings-beloppet.
362
Den i December e. m.
En ännu vigtigare omständighet är den, att författn:n, i olikhet
med föreg:de ExpcdilionsTaxa, dels medger RådstufvuRätt att
utskrifva prot. för hvarje rättegångs-tillfälle, äfven om prot:n icke
förrän på en gång begäres, dels bestämmer lika hög lösen för
upskofs-prot., som för dem, hvilka innefatta dom eller Utslag.
Den som äger någon erfarenhet af verkligheten, känner tillräckligt
huru långt bruket eller rättare missbruket att upskjuta
mål från ena rättegångs-tillfället till det andra urartat, serdeles
hos RådstufvuR:a. — Man skyller detta på parterna, men dessa
skulle aldrig kunnat tillåta sig, att, såsom nu, ena gången efter
den andra, komma oberedda till Domstolen, derest icke Domstolen
låtit sådant oanmärkt äga rum. Om Domrarne ej förr bry sig om
göra sig reda för frågan, hvarom tvistas, och förhållanderna hvarpå
den beror, än parterna tröttna, så fortgå målen uti en förvånande
längd; ty anledning att upskjuta ett ärende, brister aldrig för den
som så vill. — Nyss bade jag framför mig ett tvistemål, deri
parterne vid 21 rättegångs-tillfällen tvistat och skriftvexlat. —
Då de ändtligen tröttnat öfverlemnades ärendet till pröfning af
Domstolen, som följaktligen nu skulle sätta sig in i saken. Men
nu befanns emellertid, oaktadt de digra prot:n, målet vara i så
outredt skick, att Domstolen måste återupkalla parterna, förelägga
Käranden muntligen upgifva sina anspråk samt de skäl hvarpå
desamma grundades. — Sedan detta, som bort vara R:ns omsorg
vid första rättegångs-tillfället, i stället vid det 22:dra, skett, börjades
ånyo skriftvexlingen, och vid 33:dje rättegångs-tillfället erhölls
dom.
På en tid då sådant sker, om än i mindre grad, nästan dagligen,
då Domstolar böra finnas, der det är mot häfdvunnen ordning
stridande att vid första ting förhjelpa parter till Utslag,
skulle man vara färdig tro, att de, som föranledt ifrågav:de nya
stadganden i nuv:de ExpedisTaxan, om ökad lösen för upskofsprot.
, ansett upmuntransvärdt att uppehålla och upskjuta mål och
ärenden. — Det ser ut som hade föreställningen varit den, att
hela Rätts-institutionen blott afsåge att bereda nödig inkomst åt
de tjenstemän, som dermed vore sysselsatta.
Mine Hrr, det är verkligen sorgligt alt erfara det tjenstemän
på ena och det allmännas, d. ä. samhällets intresse på andra sidan,
genom lagstiftningen sättes i strid mot hvarandra. Huru rättrådig
och berömvärd DomareCorpsen och dess biträdande tjenstemän än
må vara, ej må man likväl föreställa sig, att deras oegennytta
skall gå så långt, att oaktadt deras inkomster ökas ej obetydligt
genom laglig bestämmelse om högre lösen för upskofsprot., och
missbruket sålunda belönas, — de i allt fall skola frånträda en
långsamhet, en ovana att upskjuta rättegångar och dermed en inkomst,
som är dem af lagstiftande makten tillerkänd. Ett skyndsammare
slut i rättegången är sålunda motverkadt af sjelfva lagstiftningen.
Mine Hrr! Tjenstemännens fördel måste bringas i öfverensstämmelse
med det allmännas. — Den i förra författn:n iakttagne
skillnad i lösen för prot., som innefatta Dom och Utslag och för
Den 4 December e. m.
3G3
dem som icke innehålla sådant, måste bibehållas. Det måste göras
till UnderDomarens egen fördel, liksom det är de rättsökandes, att
bringa en tvist till slut. För slutliga Utslaget bör bestämmas en
högre lösen, men för öfriga prot:n en så ringa, att Domaren må
deri finna sig upmanad att undvika upskof och genom bemödande
att genast vid början af rättegången sätta sig in uti saken, tillvägabringa
utredning och slut deri. Detta skulle kunna vinnas
genom den ringa förändring att lösen för prot. bestämdes till allenast
hälften mot don nu stadgade eller rättade till 1 R:dr r:mt
för första och 50 Öre för öfrige arken; men deremot för slutliga
Utslaget eller Domen stadgades serskildt lösen af t. ex. 2 R:dr
r:mt, utöfver och jemte den för prot:t, efter arktalet, utgående.
Enär de fleste skuldfordringsärenden kunna afslutas redan vid första
rättegångs-tillfället eller åtminstone vid det andra, blott Domaren
hinner invänja parterne att iakttaga lagens föreskrift att
komma beredda till Domstolen, så skulle Domrarne eller Expeditions-hafvanderne
genom tillägget af lösen för Utslaget erhålla full
ersättning för förlusten af den för de öfverflödiga upskofsprot. —
För Allmänheten vore vinsten att i st. f. att 5 å 10 gånger behöfva
iakttaga inställelse, få sitt ärende afslutadt på en eller två
gånger, vara omätlig.
I stöd af'hvad jag sålunda haft äran anföra, vågar jag vördsammast
föreslå, att R. Höglofl. St:r för deras del besluta och hos
K. M. göra underd. framställning om de förändringar i Förordnm
ang:de Expeditions-lösen d. 30 Nov. 1855, att lösen vid UnderRättine
måtte sålunda bestämmas, dock att Svarande Part, som
utbegär Utslag, bör erlägga samma lösen som Kärande:
För prot. i rättegångsmål och ang:de förordnande
för förmyndare, första arken ... 1 R:dr r.-mt.
För hvarje af de öfriga arken 50 Öre »
För prot. som innefattar slutligt Utslag,
derutöfver 2 R:dr »
eller det högre belopp, som må anses lämpligt.
För bevis öfver aflagd borgenärs-ed, då Parten
ej begär serskildt prot. deröfver, utan anteckning
blott sker å bevaknings-inlagan . . 50 Öre »
Samt slutligen
Att ånyo måtte införas det äldre stadgandet, att prot. vid
RådstufvuRm icke må serskildt för hvar dag utskrifvas, utan
att Parten så begär, och hvarom i sådant fall anteckning
bör ske på första sidan, invid anteckningen om lösen.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles.
5:o En af Gr. Kalling, Pehr, inlemnad så lydande motion
:
Det var i fjol uti staden Örebro, som en af Svenska Arméens
fordna prydnader, en krigare från 1788 och 89 års tid, Öfversten
Gustaf Fredr. Ulrick Braun, slutade sina dagar.
Född 1771 d. 19 Juli, ingick han år 1785 såsom Underofficer
i krigstjenst vid davide Nerikes och Vermlands Reg:te och åtföljde
vid krigets utbrott 1788 nämnde Regites LifBataljon till Finland.
364
Den 4 December e. m.
Omnämnd med beröm uti rapporten om anfallet och intagandet af
Högfors d. 17 Juli 1789, deltog äfven Braun uti affären vid
Anjala d. 14 Aug. s. å. Men dessa strider voro blotta förespel
till de större, i hvilka han deltog på fälten vid Pardakoski och
Kärnakoski d. 30 April 1790, samt den mördande drabbningen
vid Saivitaipal d. 4 Juni, der Braun under återtagandet af en
kanon, fick en kula i högra sidan, hvarefter hans här och vid
flera tillfällen visade tapperhetsprof, belönades med silfvermedaljen
för tapperhet i fält. Såsom Löjtnant gjorde Braun 1808 och 1809
års fälttåg i Norrige och utmärkte sig flera gånger, särdeles 1808,
natten mellan d. 21 och 22 Maj. då ban med 15 frivilliga upbrände
en lång bro midt under Kongsvingers fästnings-kanoner,
och för hvilken bragd han på GeneralOrdres komplimenterades,
samt vid stormningen af Liers skansar s. å., der han erhöll en
svår kontusion i hufvudet af en kanonkula, och belönades straxt
derefter med tapperhetsmedaljen i guld. Pryddes 1809 med SvärdsOrdenstecknet
och utnämndes 1810 till Kapten vid Nerikes Regte.
Sedermera deltog Braun uti 1813 och 1814 års krig i Tyskland
och Norrige och var närvarande i bataljerna vid Gross-Beeren,
Dennewitz, Rooslau och Leipzig samt vid cerneringen af Maestricht.
1814 utnämnd till Major i Arméen, 1816 Major på Stat, 1818
ÖfversteLöjtnant och 1821 afskedad på begäran, med Öfverstes
namn, heder och värdighet.
Den förmögenhet, bestående uti stadsegendom, som Braun
under en lång lefnad hopsamlat och som skulle varit fullt tillräcklig
att försäkra hans enda efterlemnade, nära 60-åriga dotter,
Mamsell Gustava Braun, om en sorgfri ålderdom, förtärdes under
den härjande eldsvådan i Örebro år 1853, utan att vara brandförsäkrad,
af lågorna; och då nu äfven Mamsell Gustava Braun ej
åtnjuter något understöd ur Arméens enskilda Enke- och Pupillkassa,
vågar jag vördsamligen föreslå, det R. St:r måtte bevilja
henne en årlig summa af 200 R:dr b:ko såsom pension, och anhåller,
att denna min motion måtte remitteras till StatsUtsk., dit
jag äfven anhåller, att sedermera få öfverlemna de handlingar,
som kunna bestyrka uti motionen framställda upgifter.
6:o En äfven af Gr. Kalling, Pehr, inlemnad motion af
följande innehåll;
Om minnet af den ärofulla Finska Arméen och dess hjeltemod
och försakelser under 1808 och 1809 års blodiga krig alltid
måste utkräfva sin gärd af den djupaste vördnad och tacksamhet,
så är det en pligt att se till, det familjerna till de hädangångne
krigare, som i denna här intagit ett utmärkt rum, ej må lemnäs
i armod och betryck.
En af dessa veteraner, som så många gånger trotsat döden
på pligtens bud och som sedan efter freden, föraktande de retande
Ryska förespeglingarna på förmånliga anställningar, öfvergingo till
det land, som så sparsamt betalar sina tjenare, var Öfversten och
Ridd:n af K. Svärdsörden, Hr Johan Henrik Lemke. Han afled i
Örebro den 10 Dec. 1851 och efterlemnar Enka i högst torftiga
omständigheter, tillika med en ännu oförsörjd dotter.
Den i December e. nu
365
Följande, rörande Hr Öfverstens lefnads-omständigheter må
anföras:
Född i Christina Socken af Kymenegårds Län, d. 17 Febr.
1778, var J. 11. Lemke son af Kaptenen vid Savolax Infanteri,
Fredr. Lemke och Hedvig Sophia Callonius. Den krigiska ande,
hvarmed traditionen och Ryss-hatet upmanade hvarje Finsk yngling,
hade Lemke äfven fått i arf från Far och Farfar, hvilken sistnämnde
under Carl XILs tid också tjent, vid Savolax Reg:te, dit
J. H. Lemke efter idkade studier vid Hapaniemi Kadettskola ingick
1796 såsom Fändrik. 1806 utnämndes Lemke till Löjtnant vid
Fältmätningscorpsen och 1808 under kriget till Kapten samt 1814
under Norska krigs-oroligheterna till Major och Riddare. 1831
ÖfversteLöjtnant, 1840 Öfverste och 1842 Postinspektor i örebro.
Då 1808 års krig utbröt emot Ryssland, kommenderades då
v:de Löjtnant Lemke tiil Finland samt bevistade hela detta blodiga
krig och dess åtföljande mödor och försakelser. Vexelvis anställd
som IngeniörOfficer och Adjutant hos Generalerna Adlercreutz,
von Döbeln och Gripenberg, deltog han i striderna vid Sarvika,
Mangijärfvi, Kauhava, Lappo och Alavo, om hvilket sistnrda tillfälle
Adlercreutz’s rapport till Konungen innehåller, »att Löjtnant
Lemke med distinction uträttat de värf och updrag, hvartill han
blifvit befalld.»
Sedermera tjenstgjorde äfven Lemke under krigen i Tyskland
och Norrige samt utförde åtskilliga maktpåliggande updrag.
Ehuru med den största sparsamhet, kunde dock ej Öfverste
Lemke med de knappa löne-förmåner, han åtnjöt, lemna så mycket
efter sig till sin efterlemnade 60-åriga Enka, Öfverstinnan Christina
Charlotta Lemke, född Reenstjerna, att hon, synnerligast som
hon genom uraktlåtna insättningar, gått miste om understöd från
Arméens enskilda Enke- och Pupill-kassa, med lugn kan motse
sina återstående dagar.
Det är ej värdigt, att den frejdade krigarens Enka lemnäs
utan anständig bergning; och jag får derföre vördsamt föreslå, det
R. St:r måtte bevilja henne en årlig summa af 300 R:dr b:ko
såsom pension.
Jag får anhålla om motionens remitterande till StatsUtsk.,
äfvensom att det måtte tillåtas mig framdeles till Utsk. inlemna
de handlingar, som kunna bestyrka uti motionen gifna upgifter.
7:o En af Hr Olivecrona, Carl Adolf, inlemnad så lydande
motion:
Uti det K. M:s Nåd. Propos., ang:de Statsverkets tillstånd och
behof, åtföljande prot. rörande 5:te HufvudTiteln eller Sjöförsv:sDepart.
, har Föredraganden, Hr StatsRädet Ulner, omförmält, det
han ansåge sig pligtig att framlägga en ny AflöningsStat för Flottans
OfficersCorps, vid hvars upgörande han utgått från den grundsats,
att en hvar löntagare borde af lönen, i de lägsta graderna
åtminstone, för sin person och i de högre äfven för familj, kunna
hafva en tarflig utkomst; och Hr StatsRådet har äfven, efter anförande
i största korthet huru, i sammanhang med dessa förhöjda
lön-bestämningar, en i vissa delar förändrad organisation af bemäl
-
366
Den i December e. m.
de Corps borde äga rum, slutligen i underd:bet anmält, att det
Statsförslag, ban på de angifna grunderna uprättat, slutade sig på
en summa af 474,000 R:dr r:mt; men att, då Hr StatsRådet ansett,
att Riks-Statens tillgångar icke medgåfve den utgift, som de
uti detta förslag uptagna löneförhöjningar skulle komma att medföra,
ett annat förslag, som förmodats stå i närmare öfverensstämmelse
med för handen varande tillgångar, blifvit derjemte upgjordt,
hvilket ock i Nåder gillats samt alltså lagts till grund för den
Nåd. Proposm i denna del, ehuru Depart:tsChefen, såsom nyss
omförmälts, redan på förhand förklarat, alt de deri upförda lönebelopp,
såsom lägre än de i förstberörde förslag, icke räckte till
att bereda löntagaren ens en tarflig utkomst.
Emellertid har Depart:tsChefens förstberörde förslag icke, såsom
önskligt varit för frågans utredning och riktiga bedömmande
hos R. St:r, blifvit ibland de till prot:t hörande bilagor intaget,
och då härtill kommer, att den nu föreslagna löneregleringen för
Flottans OfficersCorps måste vara otillfredsställande, såsom byggd
på det gamla utsvältnings- och skuldsättnings-svstemets fortfarande,
med någon lappning, har jag trott, att det vore lika vigtigt å ena
sidan för R. St:r att erhålla en på verkliga behofven stödd upgift
om de lönebelopp, hvilka för Flottans serskilda Officersgrader erfordras,
som å andra sidan för OfficersCorpsen att få skälen till
sina billiga och rättmätiga önkningar i berörda afseende framlagda.
I sammanhang härmed har jag lika med hvad DepartitsChefen
i sitt anförande aktat nyttigt, äfven ansett nödigt, att förslag
framlades till förändrad organisation i flera delar för bemälde
OfficersCorps, och ehuru tid felats mig, att, sedan den K. Propos:n
hann att tryckas och till Ledamöterne af RiksSt:n utdelas, förskaffa
mig nödiga materialier för fullständig utveckling af den vigtiga
frågan, har jag, under förbehåll att till StatsUtsk. direkt få öfverlemna
ytterligare uplysningar i ämnet, dock ansett det rättast, att
väcka den motion, att lönebelopp måtte hädanefter bestämmas för
Flottans OfficersCorps i öfverensstämmelse med nedanstående förslag,
samt att om R. St:r sådant gilla, äfvensom den föreslagna förändrade
organisationen, underd. anhållan om K. M:s Nåd. bifall till
denna, måtte af R. St:r aflåtas; och hyser jag den tillitsfulla förhoppning,
att Flottans Officerares ställning, som under sednast
sistförflutna åren varit icke allenast förenad med de största försakelser,
utan äfven för de flesta i hög grad bekymmersam, måtte
vid innev:de Riksdag komma att utgöra ett af föremålen för It.
St:rs allvarliga behjertande. Under denna förutsättning är mitt
förslag upgjordt och har jag dervid utgått från den grundsats, hvad
beträffar de ifrågaställa förändringarne uti Corpsens nuvide organisation,
att största möjliga gagn må kunna dragas vid utbrytande
krig af densamma, inskränkt inom nuv:de antal, och i afseende å
lönebeloppen, att det af DepartdsChefen redan angifna syftemål
eller hvars och ens tarfliga bergning dervid må kunna löntagarne
beredas.
De hufvudsakligaste skälen till berörda af mig föreslagna för
-
Den 4 December e. m.
367
ändringar i nuv:de organisation, utbeder jag mig nu att få i
korthet anföra:
De 5 Amirals-platser, som nu finnas, äro, på det all skymt
till skäl må borttagas för den ofta uprepade förebråelsen, att det
nuv:de antalet Amiraler innebure en onödig Statslyx, inskränkta
till 4, hvilket är det minsta antal, som kan komma i fråga, dels
till Chefsplalsen å Stationerna och i Förvaltn:n af SjöÄrendena,
äfvensom för befäl å Flotta eller större expedition; hvarvid jemväl
torde böra liiggas tillbörlig vigt derå, att några sådana högre
platsers bibehållande, är ett oundgängligt och i alla tider erkändt
medel att lifva hågen bos OfficersCorpsen alt utmärka sig och derigenom
vinna en samhällsställning, som jemförelsevis är värd att
eftersträfva.
Kommendörsgraden, såsom innebärande befäl öfver flere fartyg,
är alltså beroende på tillfälligheten af en sådan expedition och
torde, i likhet med hvad i andra Mariner är brukligt, för hvarje
gång efter behof och efter serskildt Nåd. förordnande böra tillsättas.
Alltså är densamma i förslaget utesluten.
KommendörKaptensgraden, hvilken är särdeles vigtig, enär i
första rummet derifrån böra besättas SkeppsChefsplatserne och sådana
vid större rustning af Skärgårdsfartyg m. fl., bär ock derföre
blifvit föreslagen att ökas med lika många som motsvara indragna
1 KonterAmiral och 5 Kommendörer. Den är indelad i 2:ne klasser,
och för den högsta af dessa, lön beräknad till 5,000 R:dr
r:mt, då, för de fleste, Amirals-befordran icke kan påräknas samt
deras bepröfvade erfarenhet samt ådagalagda skicklighet och högre
insigter berättiga dem till Statens erkännande deraf, genom beredande
af en anständig bergning för dem på den plats, der de
slutligen komma att stadna.
Kaptensgraden har uti DeparlitsChefens betänkande ansetts
, böra till antalet bibehållas, men uti en enda löneldass; och, för
min del, bar jag icke kunnat utfinna något enda skäl för denna
fåtaliga grad-delning i 2:ne löne-klasser, om ej rent af brist på
tillgångar att bestå dem lika aflöning, och alltså äfven bär upfört
dem i en löneklass.
KaptenLöjtnants-graden är nu alldeles för fåtalig, och jag
tvekar ej att tillstyrka dess ökning till 100, med motsvarande
minskning af Premier- och SekundLöjtnantsgraderne, hvardera till
40. KaptenLöjtnanlerne äro nemi. de som, på grund af redan
förvärfvad erfarenhet, hufvudsakligen kunna användas och böra
finnas att tillgå för besättandet af alla de underordnade Chefsplatserna,
Second- och BatteriChefspiatser å Skepp och Fregatter,
och icke kunna vid inbrytande krig suppleras af vid Örlogstjensten
ovana personer, tagna från Handelsflottan eller andra förhyrade
Officerare, hvilka deremot med någon öfning torde blifva tjenlige
att bestrida de Premier- och SekundLöjtnanter åliggande befäl och
öfriga tjensteåligganden. Dessutom hänger en sådan indelning
mycket nära ihop, efter hvad mig vill synas, med den af Depart:tsChefen
upgjorda plan för öfning af Flottans bemanning, som innehålles
i ofvanberörde StatsRådsProt. I afseende å denna grads
368
Den < December e. m.
indelning i 2:ne löne-klasser, får jag åberopa samma motif, som
för enahanda fördelning af KommendörKaptens-graden blifvit anfördt.
I öfverensstämmelse med min bär ofvan framställda begäran,
förbehåller jag mig att till StatsUtsk. få afgifva sådana handlingar,
som efter mitt förmenande kunna ådagalägga riktigheten af de
beräkningar, och af de förhållanden hvarpå dessa äro stödda, i
afseende å de förändrade löne-beloppen, hvilka blifvit ifrågaställa
uti följande förslag:
Flottans OfficersCorps:
R:dr r:mt.
1 Amiral  7,500,
1 Vice Amiral  7,000.
1 KonterAmiral  6,000.
1 d:o
6,000.
1 Kommendörkapten  5,000.
11 d:o
. . 55,000.
1 d:o
4,500.
11 d:o
49,500.
1 Kapten  3,500.
19 d:o
66,500.
1 Kaptenlöjtnant  3,000.
39 d.o
117,000.
1 d:o
2,000.
59 d:o
118,000.
1 Premierlöjtnant
1,200.
39 d:o
46,800.
1 Sekundlöjtnant  800.
39 d:o
31.200.
228 Summa K:dr r:mt 530,500-
Om remiss häraf till StatsUtsk. anhålles.
8:0 En äfven af Hr Olivecrona, Carl Adolf, inlemnad
motion af följande innehåll:
Det har ofta blifvit sagdt och åberopadt såsom ett skäl emot
möjligheten för Sverige, att kunna utrusta en Linieskeppsflotta af
någon betydenhet, att i landet ej finnes dugligt folk till bemanning
och att Handelsflottans matroser, såsom till stor del frånvarande
och ej hugade att taga tjenst på kronans fartyg, ej äro mycket att
påräkna. Jag hyllar isynnerhet denna sednare åsigt och tror att
man gör rättast uti att göra allt hvad man kan att stryka Handelsflottans
sjöfolk utur räkningen, emedan detta folk otvifvelaktig!
behöfves i krig så väl som i fred, till sitt ändamål: så vida krigsteatern
icke skulle flyttas utom Östersjön, då visserligen vår Handelsflotta
blifver overksam och dess bemanning kan till örlogstjenst
vara disponibel.
Det är derföre på enrollering af skärgårdsfolk, som äro fiskare
till profession, som en stam för Flottans matroser bör grundas,
utan att derföre rubba båtsmans-roteringen, som utgöres, visserligen
icke af sjömans-ämnen, eftersom rotehållaren icke är förpligtad
att upsätta en matros, utan en vanlig bonddräng som håller vissa
dimensioner
Den i December e. m.
36»
dimensioner på tumstocken samt i öfrigt är fri från kroppslyten;
men detta folk har andra ganska goda egenskaper, som göra denna
fasta trupp dyrbar för Flottan, och hvars fysiska krafter äro nödvändiga
för att fylla besältnings-styikan å kronans fartyg. Då
Konung Carl XI organiserade Svenska Flottans stamtrupp genom
indelningsverket, på samma sätt som för Arméen, gjorde man föga
afseende på sjömanskap om bord på Örlogsfartyg, hvilket bäst bevisas
af valen af SkeppsChefer och ÖfverBefälhafvare under Hans
sjökrig. Officerarne af Kavalleriet och Infanteriet, Rådmän och till
och med Källarmästare blefvo utsedde som SkeppsChefer, och en
duglig och tapper Fältherre ansågs kompetent till Öfverbefälet.
Att fordringarne på sjömanskap igenom de öfrige graderna ända
till gemene man blef i proportion härefter, kan med fullt skäl
antagas. Det blef i dessa tider, sedan Konungen insett oefterrättljgheten
af detta sätt att rusta Flottor, ett stort framsteg att hafva
anlagt en bufvudstation för Flottan på en tjenligare ort,- att hafva
anbefallt skeppens byggande åt de på sin tid skickligaste byggmästare,
i stället att sjöstäderna skulle hvar och en bygga sin
kontingent och att hafva grundlagt en fast besättnings-styrka i st. f.
det sammanrafsade folk, som förut förts om bord af likt och olikt.
Men huru kunde Han tänka på nödvändigheten af sjömans lynne
äfven hos gemene man, då sådant ej kom i fråga såsom en nödvändig
ingrediens, jemte sjömansdaning hos befälet.
Att bilda hvad man menar med matroser af rote-båtsmännen,
hvilka antagas i tjenst oftast efter fyllda 25 år och ganska sällan
under 18, under sådant kontrakt med rotehållaren att karlen endast
hvart tredje år skall tjenstgöra i fredstid, är och förblifver en
omöjlighet, helst då karlen detta tredje år sällan är, utom för en
mycket kort tid sjökommenderad, och då, mer än ofta, till tjenstgöring
å sådane slags fartyg, der han ej förvärfvar sjömanskap.
Man har derföre sett att han väl är användbar på däcket i akterhand
såsom den der har styrka att hala och draga, och kan skickas
till väders för samma orsaks skull, men få äro undantagen,
att han kunnat förvärfva matros-skicklighet och kan användas som
en dugtig förhandskarl. I sådant fall har det varit en händelse
af medfödt sjömanslynne, eller alt någon sjöman låtit värfva sig
till båtsman.
Deremot har det befunnits ganska lätt att inöfva båtsmannen
i kanon-exercisen och äfven i handvapnens handterande, hvilka
saker kunna vara för honom mera fattliga än sjömanskapet, som
fordrar en tidig utveckling af egentligt sjömanslynne. Må det
nu tillåtas mig att göra en teckning af den folkklass, hvarutur
jag tror att stammen för en MatrosCorps för Flottan bör sökas,
utom den i Carlskrona befintliga, som rekryteras från Skeppsgossekompanierna
och är afsedd att derifrån taga underofficers-ämnen.
Denna institution är dyrbar för Flottans bestånd, ehuru den så
till vida förfelar sitt ändamål, att sedan Skeppsgossen väl blifvit
karlskrifven, är han för illa lönad i förhållande till den ständiga
släptjenst han skall utöfva och hvaraf följden är, att de bästa
sjömansämnena, så snart de kunna, antingen lemna Flottan, eller
II. H. 24
370
Do n 4 December e. m.
befordras till Underofficerare, innan de ännu äro fullgoda matroser.
Det skulle blifva alldeles för dyrt att upsätta'en MatrosCorps af
detta slag, tillräcklig för Flottans behof ens i fredstid, än mindre
för krig. Men det är en stor fördel att äga en sådan skola för
Underofficerare, som denna, och att UnderOfficerares barn derigenom
upammas till Flottans tjenst.
Under den tid af 18 år som jag varit företrädesvis sysselsatt
med sjömötningar och undersökningar utefter Svenska kusterna,
från Helsingborg ända till trakten af Umeå, Gottland inberäknad,
har jag någotsånär kunnat observera kust- och skär-befolkningens
lynne och talrikhet. Utefter hela Skånska kusten från Helsingborg
till Åhus finnes stora fiskare-byar, som äro väl befolkade af dessa
hafvets söner, som äro snart sagdt födda på sjön och ej hafva lynne
för annat än sjölif; ty ehuru öfverbefolkningen i dessa byar skulle
kunna hafva goda tillfällen att finna arbete vid jordbruket, väljer
den heldre, då fisket ej kan sysselsätta den, att söka tjenst på
handelsfartyg och förblifva, enl. sitt lynne, sjömän. Från Blekinges
gräns mot Skåne börjar den egentliga skärgården, som nästan
continuerligt fortfar upp till Haparanda, och uti denna vidsträckta
terräng finner man icke så stora byar, men en mera
spridd befolkning af fiskare. Men ett annat förhållande äger ock
här rum. Från Blekinges gräns till Gefle befinnas dessa fiskarefamiljer
vanligen bofasta i skärgården, då deremot nordligare,
desse vanligen bo i städerna och på fasta kusten och endast sommartiden
vistas i fiskelägen. Den bofasta fiskare-befolkningen
vid Sveriges Östersjö-kust kan således räknas från Helsingborg till
Arholma, emellan Stockholm och Gefle.
Huru stort antalet af desse bosatte familjer äro, kan jag ej
ens aproximationsvis upgifva, men af hvad jag sett, måste det vara
ganska betydligt och tillräckligt att derutur välja en stam för
sjömän, helst om man tillägger det betydliga antal som bebor
Kattegats kust från Helsingborg till Strömstad, och som likaledes
består af bofasta fiskare. Lots-personalen, nemi. den i tjenst varande,
utgör omkr. 12C0 personer och är en blott ringa del af
denna skärgårds-befolkning, hvaraf man någotsånär kan antaga att
den manbara befolkningen är minst tiodubbel.
De egenskaper som isynnerhet utmärker skärgårdsfolk och
fiskare, äro i korthet följande: Barnen börja redan att medfölja
föräldrarna vid idkandet af fisket i öppna sjön och öfvervinna
derigenom sjösjukan och rädslan för det farliga elementet, samt
blifva tidigt härdade för dess våldsamheter och ett äfvenlyrligt lif.
Då de blifva äldre, få de sjelfva sköta sin båt och inöfvas att
handtera näten och bössan för fisket och jagten. Ynglingen lär
sig derunder att känna sjöns natur och den skärgård eller kust
hvarest han vistas, till betydligt omfång; att känna kompassen,
huru fartyg böra styras och segel skötas samt lotsning. Han kommer
ibland i tillfälle att lotsa stora fartyg, som behöfva hjelp,
oftast i nödställdt skick, då skärgårdsboen alltid varit beredvillig,
att med risk af eget lif i sin bräckliga farkost komma strandsatte
till hjelp. Ett sådant lif, från barndomen, grundlägger mod och
Den 4 December «. m.
371
rådighet i faran samt det sanna sjömanslynnet. Att detta förefinnes
hos hela den talrika befolkningen, till och med hos deras
qvinnor, kan ej bestridas genom de dagliga exemplen, som man
derifrån skulle när som helst kunna upleta.
Den sydliga kust- och skärgårds-befolkningen, liksom den
vestra, har utom det allmänna sjömanslynnet en annan karakter,
som den fått på en icke laglig väg, men som till sjömanslynnets
utbildande mägtigt bidrager. Det är lurendrejeriet. För att vara
en skicklig lurendrejare till sjös, fordras både mod och rådighet,
djerfhet och slughet och han får ej skv nattens mörker på en
farlig kust eller vädrets beskaffenhet, utan fast mer välja de tider
och omständigheter, då Tuilstatens tjenstemän icke gerna våga sig
ut, eller kunna med någon sannolikhet följa honom i spåren. Jag
lofordar visserligen icke denna praktik, men jag vill dermed antyda
de egenskaper, sorn deraf hos dessa menniskor inplantas. Men
orsaken hvarföre kustbefolkningen öfvar delta yrke, ligger i deras
hårda yrke som fiskare och att detta gifver dem oftast en alltför
knapp förtjenst till lifnäring, och att Staten så litet frågat efter
att genom andra medel understödja dem.
Det är derföre utur statsekonomisk synpunkt i förening med
Örlogsflottans behof af en rask sjömansstam, som jag upträdt,' för
att framställa ett förslag till enrollering af en serskild sjömanscorps
bland kustbefolkningen, på det att K. M. för sin Örlogsflotta,
lika väl som med Handelsflottan redan äger rum, af dessa dugliga
ämnen till sjömän, måtte komma i tillfälle att draga all den nytta,
som fäderneslandets försvar så oundgängligt kräfver.
Men en sådan enrollering måste ske på ett försigtigt sätt,
för att ej afskräcka, utan i stället locka folket att sjelfva företrädesvis
söka tjenst och skydd hos Kronan. Man måste undvika allt
tvång om saken skall lyckas och om vilkoren blifva sådane, att
de äro förenliga med folklynnet och en sjömans billiga anspråk.
Inga kompani-indelningar under ständig upsigt, intet inblandande
uti skärkarlens enskildta lif, då han är hemma och icke till verklig
sjötjenst är kommenderad. Han måste anses såsom en alldeles
fri man, den stund han blifvit hemförskaffad och får ej godtyckligt
kommenderas, utom på förut bestämda tider under fredstid, såvida
ban ej sjelf är sinnad och söker sjötjenst. I öfverensstämmelse
med dessa grundsatser föreslås:
1:0 Att hvarje enrollerad karl får en årlig städsel af 15 R:dr
r:mt och att kapitulationstiden är 6 år, men kan derefter förnyas
på 6 års tiderymder.
2:0 Att denna städsel förbinder karlen att en gång om året
inställa sig till mönstring å utsatt närbelägen mönstringsort, efter
kungörelse i kyrkorna, samt att han icke afflyttar från hemorten,
utan att sådant anmäla, med upgift hvarthän; samt att, om han,
under sin ledighetstid, söker annan sjötjenst, sådant förut anmäles
för erhållande af permission. Men skulle sådan i fredstid ej kunna
lemnäs, bör ban vara tillåten att emot ställandet af annan skärkarl
i sitt ställe, afhända sig och öfverflytta den återstående kapitulationen
på denne, jemte det han till honom betalar årets lega.
372
Den i December e. m.
3:0 Kommenderad till sjötjenst skall han, från hemtningsdagen,
eller mötesplatsen, för transport till Stationen, åtnjuta en månatlig
kontant hyra, enl. ett medelpris af de allmänna hyrorna för lätt
matros å handelsfartyg, eller jungman om han första gången kommenderas
på seglande större fartyg, samt denna hyra fortfara till
dess han aflemnas på utgångs- eller mötesplatsen.
4:o Under transporter, vistelsen på Station och för fartygs
utrustning samt om skeppsbord skall han åtnjuta skeppsportion in
natura, eller ock det i SjöRegktet bestämda ersättnings-priset undor
transporter af 24 sk. b:ko elier 75 öre per dag.
5:o Han skall vara befriad från all annan varfstjenst än den,
som är oundgänglig i och för det fartygs klargöring för sjöexpedition,
till hvilket han är förut kommenderad, eller till hvilket
han händelsevis blir förflyttad under utrustning.
6:o I fredstid skall han vara skyldig att underkasta sig kommendering
till sjös på minst 1 helt år, från Midsommar till följande
samma årstid, så vidt ske kan; eljest till sjöexerciser emelian
början af Juni till slutet af Augusti, för att ej hindras i sitt
vår- och höst-fiske, hvilka för honom äro de vigtigaste att sköta.
7:o Om han kommenderas på hel årstjenst till sjös, skall honom
bestås utom hyran och portion, en parad-mundering samt en
kavaj och 2 ylleskjortor. Ar han kommenderad på sommartjenst,
får han blott begagna dessa kronopersedlar, men en ylleskjorta
skall honom bestås såsom under tiden intjent. Deremot skall han
sjelf vara försedd med passande släpkläder och der sådant fattas,
kronan, för förråds-persedlars utlemnande, ersättas af hyran. Skulle
en Sjöexpedition under fredstid räcka öfver ett år, är blott en
paradmundering och kavaj m. m. intjente och bestås af Kronan,
men för dylika förrådspersedlar utöfver det redan bestådda, skall
i öfrigt ersättning tagas af hyran.
8:o Enrollerad skärkarl och fiskare skall svära krigsmans-ed
och vara i allo underkastad disciplinär-lagarne om bord samt deremot
kunna befordras i förhållande till nit och skicklighet både
till högre hyra och till Underofficer, om han kan undergå behörig
examen, och fördenskull beredes honom tillfälle att under tjenstledighet
bevista Stationens skolor, med åtnjutande af nödigt underhåll,
då han, enl. företedde betyg af SkeppsCbefer, kan anses förtjena
en sådan upmuntran.
Desse äro de grunddrag för enrolieringen jag vågar framställa
till R. Stirs bepröfvande och anhåller i följd deraf, och om de
gillas, att ett förslags-anslag af 5000 R:dr b:ko eller 7,500 R:dr
r:mt anslås under nästföljande Statsreglerings-period, för att dermed
anvärfva 500 man af skärgårds- och kust-befolkningen uti
fiskelägena, samt att en underd. skrifvelse i detta ämne måtte till
K. M. afgå för berörde saks lämpliga anordning i hvad på K. M.
kan bero och Högstdensamme täckes besluta.
Jag har hoppats att genom denna motion göra R. och Ad.
upmärksam på en vigtig angelägenhet för Örlogsfiottan samt tillika
bereda den fattiga kustbefolkningen medel till utkomst genom spridning
af ett indirekt statsbidrag, som, om det motsvarar det åsyf
-
Den 4 December e. m.
373
tade ändamålet och med tiden omhuldas af R. St:r genom ökade
anslag till enrollering, af ett för flottan fullt behöfligt antal, omkring
6 ä 8,000 man, så skall om detta sker, visserligen 60 ä
80,000 R:dr b:ko årligen spridde bland fiskare-familjerna, utom
öfverskotten af infjenta hyror, i sin mån betydligt förbättra deras
ställning och föröka antalet tjenstbart krigsfolk för flottornas behof
i krig.
Jag anhåller att denna motion måtte till vederbörligt Utsk.
remitteras.
9:0 En af Frih. Leijonhufvud, Bror Abraham, inlemnad,
så lydande motion:
Som uti det i den officiella tidningen allmängjorda K. M:s
Nåd. förslag till författning, ang:de en utvidgad lleligions-frihet,
2:ne frågor förekomma, hvilka kunna från hvarandra skiljas, nemi.
Religionsfrihet, som tillåter olika tänkande att utträda ur Statskyrkan,
och Andakts-frihet, som lemnar Statskyrkans medlemmar
frihet att till gemensam upbyggeise och andakts-öfning sammankomma;
och då det ej kan tagas för afgjordt, att båda frågorna i
sitt sammanhang vinna R. Stms bifall, men jag för min del är
viss att den sednares nödvändighet af de fleste skall erkännas, så
får jag vördsammast föreslå antagandet af en så lydande
Lag om Andakts-frihel.
Rättigheten för Svenska Kyrkans medlemmar att, äfven utom
den offentliga Gudstjensten, sammankomma till gemensamma andakts-öfningar,
skall vara fri och obehindrad, såvidt vid sådan
sammankomst ej något företages som mot lag eller sedlighet stridande
är, eller eljest allmän ordning störer; och varder i följd
häraf K. Plakatet d. 12 Jan. 1726 mot serskildta religions-sammankomster
till all kraft och verkan uphäfd, tillika med öfriga isamma
ämne meddelade föreskrifter.
Ej må dock vid sammankomst för religions-öfning, som sker
under annan än vederb:de Presterskaps omedelbara ledning, och
ej är att hänföra till enskild hus-andakt, tillträde vägras Presterskapet
i församlingen, eller den offentliga myndigheten i orten
eller staden, hvilken sislmde myndighet vid inträffad olaglighet
eller oordning, äger alf der så.nödigt anses, sammankomsten uplösa.
Ej heller må så beskaffad sammankomst, som nu sagdt är,
utan serskildt tillstånd hållas å den tid offentlig Gudstjenst i församlingen
förrättas, vid påföljd af böter från och med 50 t. o. m.
100 R:dr r:mt för den eller dem, som sammankomsten föranstaltat
eller dertill uplåtit hus, och till högst 10 R:dr samma mynt för
annan deltagare.
Om remiss till LagUtsk. får jag ödmjukligen anhålla.
10:o En af Hr von Hofsten, Carl August, inlemnad
motion, så lydande:
Då Carlskoga härad inom Örebro län genom testamentarisk
disposition fått ett Boställe för en Läkare, hvilket i arrende-afgift
S74
Den i December e. m.
lemnar 600 R:dr r:mt i ärlig inkomst, men denna summa befinnes
alldeles otillräcklig, och då nämnde härad med en folkmängd
af omkring 10,000 personer samt med 3 å 4 mils afstånd från
närmaste städer, obestridligen som oftast kan vara i behof af en
Läkare, och som den omförmälde testamentariska dispositionen saknar
för orten allt gagn, då icke någon Läkare för ofvanmde arrende-inkomst,
vill åtaga sig bestrida Läkarevården, och Rikets
sednast församlade St:r beviljade ett löne-anslag af 750 R:dr r:mt
åt en Extra ProvincialLäkare i Nysund, får jag af ofvan anförde
orsaker ödmjukligen föreslå:
Att R. St:r måtte bevilja ett löne-anslag af 750 R:dr
r:mt att utgå till en Extra ProvincialLäkare för bestridande
af Läkarevården inom Carlskoga härad.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Ulsk., derom
får jag vördsamt anhålla.
liro En af Hr Boltenstern, Will). Henrik, inlemnad
motion, så lydande:
I K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof,
finnas lönerne för Arméens i ständig tjenstgöring varande värfvade
Reg:ten och Corpser i det närmaste föreslagne till enahanda belopp,
med undantag endast för Kronprinsens HusarReg:te, för hvilket
det blifvit nedsatt till ungefär J-delar af hvad som skulle bestås
GardesReg:tene, Art:t och IngeniörCorpsen. Såsom skäl till
denna nedsättning, anförer Hr Depart:tsChefen i det den Nåd.
Propos:n åtföljande StatsRådsprot. de serskildta förhållanden, som
vid Reg:tets tjenstgöring förekomma och Sqvadronernas spridda
förläggnings-orter. Att likväl dessa förhållanden icke synes hafva
gjort sig gällande i afseende på det högre Reg:ts-befälet, inses
deraf, att Reg:tsChefen och Majorernes löner blifvit upförde till
enahanda belopp med dem vid öfrige GarnisonsReg:ten. Om dessas
utgifter anses jemförliga med vederlikars inom öfrige värfvade
Corpser, är det svårt att inse hvarföre ej äfven enahanda förhållande
skulle få gälla för öfrige grader. Lefnadskostnaden är nu
mera i Skåne i det närmaste jemförlig med hufvudstadens. Isynnerhet
är Malmö, hvarest största delen af Reg:tet finnes förlagdt,
en serdeles dyr ort, der priserna å lefnadsförnödenheter i allmänhet
rätta sig efter Köpenhamns-priserna. Då nu en tjensteman
vid K. Vendes Art.Regte, förlagd till det vida billigare Christianstad,
blifvit hugnad med löne-belopp, motsvarande Gardernas, har
man svårt att inse hvarföre ej en vid Kronprinsens Husarer, förlagd till
det dyrare Malmö, äfven skulle deraf vara i behof. Det skäl som
af Hr Depart:tsChefen blifvit anfördt, eller Sqvadronernes spridda
förläggningsorter, innebär, synnerligen för SuballernOf/icerarne,
en anledning icke lill minskning utan till ökning. Det är nemi.
ganska gifvet, att den Officer, som det ena året placeras på en
Sqvadron i Malmö, det andra i Ystad, det tredje i Helsingborg,
har vida svårare att inrätta sig husbållsamt och ådrages dessutom
flyttningskostnader och andra utgifter, som icke den får vidkännas,
hvilken alltid bebor en och samma garnisons-ort.
Den 4 December e. m.
375
På dessa skäl, och ehuru jag ansett rättvisast om hela Reg:tets
aflöningsstat blifvit lämpad efter den för öfrige GarnisonsReg:ten
föreslagne, inskränker jag mig likväl nu att hemställa, det R.
Höglofl. St:r måtte bestämma SubaiternOfficers-lönerne vid Kronprinsens
HusarReg:te till enahanda belopp, som för Gardes-, Art:t
och IngeniörCorpsen eller
Löjtnant, l:sta klassen och 1 :sta Adjutant . . . R:dr 1,200.
Löjtnant, 2:dra d:o och 2:dra d:o ... ,, 1,000.
samt UnderLöjtnant  ,, 800.
12:o En af Frih. Hjerta, Carl Johan, inlemnad, så lydande
motion:
Hos R. Höglofl. St:r får jag vördsamt föreslå, att en pension,
lämpad efter de stegrade priserne på lifsförnödenheter, samt pensions-sökandens
behof och utblottade belägenhet, jemte i öfrigt
förekommande serdeles ömmande omständigheter, måtte ädelmodigt
anslås åt StatsRådet J. af Wingårds Enka, Fru Fredrika af Wingård,
född Biörnberg.
Skälen för denna motion, äro i korthet följande:
l:o Enkefru af Wingårds belägenhet, att vid 63 års ålder
befinna sig i ett högst sjukligt helsotillstånd, att se sitt och mannens
bo insolvent och till Kreditorernes förnöjande upgifvet, att
vara i saknad af slägtingar och andra vänner med förmåga att understödja,
och att, i anseende till sjuklighet, sjelf ej det ringaste
kunna förvärfva:
2:o Aflidne Mannens mångåriga verksamhet i Statens tjenst,
såsom militär i 20 års tid till år 1814, derefter i circa 30 år
eller intill 1843, då han erhöll afsked från StatsRådsEmbetet,
verkande inom den Civila Administrationen, såsom dels Landshöfding
i Wermland, och dels StatsRåd och Chef för FinansDeparl:t;
samt
3:o Förmodan, att R. Höglofl. St:r, som beviljat honom fulla
StatsRådslönen såsom pension, desto mindre skulle vilja, eller anse
följdrigtigt, lemna den gamle embetsmannens i sjuklighet och torftighet
efterlefvande hustru hjelplös, som R. St:r i det förflutna
ådagalagt så mycket och så lofvärdt ädelmod emot andra StatsRåds-enkor,
bland hvilka ingen varit i större, troligen icke i så
stort behof som Fru af Wingård.
400 å 500 R:dr b:ko om året får jag derföre för henne
föreslå.
Fru af Wingård är nu glömd, öfvergifven, förskjuten af alla,
vid 63 års ålder, svag, sjuklig och utan ringaste annat medel till
den nödtorftigaste bergning, än att anlita andras barmhertighet;
således i alla afseenden olycklig och beklagansvärd. För mig är
Enkefru af Wingård föga mera än till namnet bekant, och må
hennes sorgliga öde, som gifvit mig mod att upträda här på detta
ställe, må detsamma äfven tala för min ursäkt, att härmed besvära
Höglofl. R. och Ad.
Framställande härmed till föremål för Höglofl. R. och Ad:s
pröfning, en handling af barmhertighet, kanske icke väl vald, borde
376
Den 4 Dec embar e. m.
måhända jag, — utan annat anseende än det, som förlänas mig
genom den äran att hafva en plats i denna sal, — rättast blott
stillatigande afhöra, hvad som af värdiga förmågor i denna samling
af Riddare yttras för fäderneslandets väl och enskildes bästa ; men
då deltagandet för ett åldrigt, värnlöst och olyckligt Fruntimmer,
olyckligare än många andra, emedan hon sett bättre och lysande
dagar, åtminstone alltid kan sägas vara en hjertats bättre tanke,
slägt till de högre tankar och sträfvanden, hvilka äro Sveriges
Ädlingars sköldemärken, så hoppas jag att icke klandras för mitt
företag, om ändamålet dermed också ej af R. o. Ad. gunstigt kan
gillas eller bifallas.
Jag anhåller vördsamt, att denna motion måtte till B. StatsUtsk.
varda remitterad; och torde jag tillika få utbedja mig att
till nämnda Utsk. oförtöfvadt få ingifva intyg öfver de af mig åberopade
omständigheter, i afseende å boets ställning och Fru af
Wingårds behöfvande lefnadsvilkor,
13:o En af Hr Wetterstedt, Ludvig, inlemnad motion,
så lydande:
Så väl vid föregående Riksdagar, som sednast vid den nu
innev:de, har ofta varit fråga om framkallande af kapitaler icke
blott för åstadkommande af jernvägar, utan äfven för andra samhällsnyttiga
företag, men hittills har man ännu icke funnit annan
utväg, än att genom utländska lån erhålla härtill erforderliga medel.
Då det under närv:de penn ingekris svårligen torde låta sig
göra, att emot 4£ proc:s ränta erhålla dylika lån, med mindre än
att en större kapitalrabatt måste vidkännas, och då på grund af
hvad i främmande land bosatte personer mig meddelat, jag är af
den öfvertygelsen, att nämnde kris ej torde blifva så snart öfvergående,
som man härstädes förmodat, anser jag att man hör tillse,
huruvida resurser för kapitalers anskaffande finnas inom landet att
tillgå, på det man ej, såsom förut ofta händt, skulle så till sägandes
behöfva gå öfver ån efter vatten; och hade jag i sådant
afseende förväntat, att någon värd ledamot af H. R. o. Ad., sakkunnigare
än jag, skulle, under nu snart tilländalupna motionstid,
hafva föreslagit grundandet af ett inhemskt statsskuldsystem,
lämpligare att genomföra, än det vid sednaste Riksdag antagna.
De felaktigheter, som vidlåda sistnämnde system, äro, enl. mitt
förmenande, hufvudsakligen följande:
Att räntan å de af RiksgisKont. utgifna obligationer beräknats
för låg; att tillfälle icke blifvit beredt för allmänheten i landsorterna
att, på närmare håll än i hufvudstaden, köpa dylika obligationer,
hvadan aflägse boende personer ofta ansett den ringa
fördel, obligationerne lemnade, icke upvägas af den kostnad och
det besvär, som med upköpet varit förenad; att, utom det vanliga
kungörandet, inga serskilda åtgärder vidtagits, för att fästa allmänhetens,
och särdeles de lägre klassernas, upmärksamhet på detta
tillfälle att placera sina kapitaler, samt slutligen, att minimivalören
å obligationerna blifvit bestämd till för högt belopp, hvarigenom
de mindre bemedlade klasserna icke kunnat i så vidsträckt
Den 4 December e. ra.
311
mån, som eljest varit möjligt, med sina kapitalbehållningar bidraga
till realiserande af det med obligationerna afsedda ändamål.
Då ingen motion i denna vigtiga fråga, vid nuv:de Riksdag, blifvit
mig veterligen väckt, och på det att detta vigtiga ämne må
komma under öfvervägande, vågar jag nu i sednaste timman föreslå
följande hufvudgrunder för ett inhemskt statsskuldsystem, enl.
hvilka jag anser erforderliga kapitaler inom landet successive kunna
anskaffas så väl till jernvägar som andra produktiva och allmännyttiga
företag, nemi.:
l:o Att Riksg:sKont. skulle äga utgifva obligationer å 100,
200, 500 och 1000 R:dr r:mt, löpande med 5 proc. årlig ränta.
2:o Att obligationerna, hvilka t. ex. kunna dateras d. 2 Jan.,
skola genom Riksg:sKont., såsom förut, tillhandahållas allmänheten
samt dessutom, genom samtlige LandtRänterier, vissa tider afåret,
t. ex. i Jan., April, Juli och Okt. månader, då vid inköpet borde
betalas obligationens nominella belopp, jemte den vid köpslutet
derå uplupne ränta.
3:0 Att i så väl Eiksg-.sKont., som LandsKontm, innehafvare
af obligationer skola äga att den 2 Jan. hvarje år lyfta don för
förflutne året uplupne ränta.
4:o Att, vid betalning af kronoutskylder, obligationsinnehafvarne
skulle äga att, såsom liqvid, lemna förfallen räntekupon,
hvilken då skulle af Kronoupbördsmannen frånskiljas obligationen
och, i sammanhang med den öfriga kronoupbörden, levereras och
redovisas i vanlig ordning; samt
5:o Att, efter 10 års förlopp, utlottning af obligationer till
inlösen kunde äga rum till ett belopp af minst en procent och
derutöfver, i den mån Statens tillgångar sådant medgifva.
Såsom ytterligare motiv till detta mitt förslag torde jag, utom
den direkta nyttan, som skulle tillskyndas landet derigenom, att
räntan för dess statsskuld stadnade inom detsamma, efter en frejdad
Svensk författare, få anföra följande fördelar, som utgöra de
indirekta följderna af ett inhemskt statsskuldssystem, nemi.:
l:o Ett inhemskt fondsystem skapar en ny slags kapitalegendom,
d. v. s. vinstgifvande och säljbar egendom. Sådan är hittills
i Sverige endast jord, bergverk, fabriker, hus, fartyg. Dertill
skulle nu komma statsobligationer.
2:o Ett fondsystem är det enda medel att skapa ett säkert
och solidt enskildt banksystem. I stället för att man nu endast
kan grunda den enskilta bankrörelsen, antingen på ett liggande,
dödt penningekapital, eller ock på intecknade reverser, som ej
kunna afyttras, och således i en kris ej kunna hindra Rankens
bankrutt, eller på, hvad som värre är, utländska kapitaler, kan
den genom ett inhemskt fondsystem grundas på statsobligationer,
hvilka, jemte Rankernas ökade vinst, tillika skulle sätta bankrörelsen
under en lätt offentlig kontroll.
3:o Endast genom en solid enskild bankrörelse kan ett säkert
och välgörande enskildt kreditsystem, med vexelrörelse, kreditrörelse
och depositionsrörelse upkomma.
4:o Det inhemska statsskuldssystemet skulle verka såsom en
378
Don 4 December e. ta.
Sparbank i stort. Allt det goda, som säges om Sparbankar, inträffar
i mångdubblad grad på ett fondsystem. Ty hvad äro de
små summor, som de förra förvandla till räntebärande och besparda,
emot dem som de högre, rikare, yppiga klasserna skulle
kunna lemna.
5:o Ett fondsystem skulle uphäfva inteckningsväsendet, göra
slut på borgensväsendet, och göra tysta förmånsrätterna onödiga.
6:0 Det skulle införa sparsamhet i lefnadssättet, huslighet i
farn i Ijel i fvet och med dessa, alla kristliga dygder.
7:o Det skulle göra alla enkekassor, alla pensionsinrättningar
öfverflödige, alla förmynderskap lätta.
Jag anhåller vördsamt om remiss af denna motion till Stats
Utsk.
14:o En af Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, inlemnad
motion af följande innehåll:
Då jag vördsamligen härmed anhåller att få underkasta R.
St:rs pröfning en begäran, att fl- St:r måtte tillägga mig ersättning
för den förlust, som mig tillskyndats derigenom, att Staten
underlåtit att fullgöra det aftal, som med mig afslutats rörande
utgifvandet af en samling gällande författningar rörande krigsmakten
till lands, om hvilken ersättnings utbekommande jag förgäfves
med underd. ansökning vändt mig till K. M., skulle jag önskat
att kunna vara fåordig uti denna mig enskildt rörande framställning;
men tyvärr ser jag mig nödsakad att göra den mera utförlig,
för att sätta R. St:rs StatsUtsk. i tillfälle att få ett klart begrepp
så väl om sjelfva frågan, som om verkliga beskaffenheten
af det lidande Staten, genom ingångna aftalets brytande, mig tillskyndat.
Förhållandet härmed är följande:
Sedan jag åt K. M. och Kronan afstått förlagsrätten till den
af mig utgifne »Handbok för Militärer», emot den genom K. M:s
Nåd. Bref af d. 8 Aug. 1844 derföre mig tillförsäkrade ersättning,
nemi. att af den Författningssamling, som i stället skulle utgifvas
i enlighet med den i Högstberörde Nåd. Bref bestämda plan, och
de vidare föreskrifter, som kunde finnas nödige och af Chefen för
Landtförsv:sDepart:t borde meddelas, efter det af K. M. Nåd:st bestämda
pris, utaf hvarje titel, i den ordning densamma från trycket
utkomme, erhålla 1000 exemplar, att till dåvar:de subskribenter
å min ofvann:de »Handbok för Militärer» utdelas, så har
Staten, fr. o. m. d. 1 Sept. 1844, under en tid af mer än fem
år, begagnat sig af den förlags- och utgifningsrätt, som jag mot
förutn:de mig betingade ersättning afstått, samt arbetet med den
nya Författningssamlingen, som blifvit benämnd »Samling af gällande
författningar rörande Arméen, dess styrelse och förvaltning»,
oafbrutet fortgått, så att 15 af de i planen bestämda 29 titlarne
under nämnde tid i stadgad ordning från trycket utgifvits. Men
som K. M., genom Nåd. Bref af d. 11 Dec. 1849, förklarat, dels
att denna Författningssamlings utgifvande ej längre än till samma
års slut finge fortfara på de i förstn:de Nåd Bref stadgade vilkor,
dels ock att alla FörfattningsByrån tillhörande handlingar före Maj
månads utgång 1850 skulle vara till t. f. Presidenten i K. M:s och
Don 4 December e. m.
373
Rikets KrigsColhm vederbörligen aflemnade, sS har utgifvandet af
meranämnda Författningssamling sistnämnde år alldeles uphört, och
under den derefter förflutna tiden ej vidare blifvit fortsatt.
Då emedlertid jag, som på detta sätt, emot min vilja, blifvit
urståndsatt att fullgöra min mot subskribenterna på den af mig
utgifne »Handbok för Militärer» åtagne förbindelse, derjemte såg
min ekonomiska välfärd på ett cflcrtänkligt sätt hotad genom den
för mig betydliga förlust, som skulle blifva en följd deraf, att jag
icke på de uti K. Brefvet d. 8 Aug. 1844 Nåd:st bestämda vilkor
erbölle den ersättning, under förutsättning af hvars ordentliga utbekommande
i stadgad ordning jag lill Slaten öfverlåtit förlagsrätten
till »Handbok för Militärer», så fann jag mig föranlåten att
uti en d. 2 Sept. 1850 bos Stockholms RådhusRätt uttagen stämning
yrka, det K. M. och Kronan måtte åläggas att med laga ränta
till mig utgifva ersättning för den mig sålunda tillskyndade förlust,
upgående, efter deröfver upgjord beräkning, lill ett sammanlagdt
belopp af 12,840 R:dr b:ko.
Uti dom af d. 1 Maj 1851 har RådhusR:n, genom de för
domslutet anförde motiver, på det mest otvetydiga sätt vitsordat,
att min rätt till den omtvistade ersättningen hvilar på fullt moralisk
grund; men dock förklarat sig ej kunna bifalla nämnde påstående,
på den grund allena, att icke bela författningssamlingsarbetet
blifvit fullbordadt och från trycket utgifvet inom den uti
2:dra punkten af K. Brefvet d. 8 Aug. 1844 bestämda tid.
K. M:s och Rikets Svea HofRätt har deremot, genom dom d.
16 Mars 1853, förklarat, dels att K. M:s Nåd. Bref af d. 8 Aug.
1844 icke utmärkte, att min rättighet att tillgodonjuta den till
mig sålunda utfästa ersättning för omförmälde förlagsrätt skulle
vara beroende deraf, huruvida det genom berörde K. Bref mig,
jemte annor person, lemnade updrag angående redaktion och utgifning
af Författningssamlingen blefve inom den af K. M. i 2:dra
punkten föreskrifne tid fullgjordt; dels att icke, emot mitt bestridande,
visadt vore, att någon försummelse i afseende på berörde
mig anförtrodda befattning läge mig till last, utan deremot förekommit,
att t. f. Presidenten i K. KrigsColhm i åtskilliga, enl.
K. M:s Nåd. befallning, tid efter annan afgifne rapporter, angående
fortgången af ifrågavrde arbete, fördelaktigt vitsordat redaktörernes
verksamhet; samt dels att, vid sådant förhållande, den omständigheten,
att Författningssamlingens utgifning hvarken såsom K.
M. i ofvanåberopade Nåd. Brefs 2:dra punkt bestämt, inom slutet
af år 1846, eller efter det K. M., genom serskilte Nåd. Bref,
meddelat föreskrifter om fortsättning af omförmälte arbete, sednast
till Maj månads utgång 1850, ens inom nyssberörde tid kunnat
fulländas, icke föranledde lill ogillande af min i saken instämda
talan.
Derefter fortfar HofR:n och yttrar sig i afseende på slutresultatet
ordagrannt sålunda: »likväl och emedan någon annan bestämmelse
i afseende å tiden då sökanden borde de återstående tillarne
af Författningssamlingen utbekomma, icke, så vidt handlingarne
uplyste, vore meddelad, än den som förefinnes i anförde stadgande
380
Den 4 December e. m.
uti 6:te punkten af K. Brefvet af d. 8 Aug. 1844, alt sökanden
skulle erhålla elt visst antal exemplar af hvarje litel, i den ordning
densamma ulkomme, samt sökanden följaktligen icke ådagalaggt,
det han varit berättigad att, innan stämningen i förevarande
sak ullogs, erhålla någon af nyssnämnda titlar; ty pröfvar
HofR:n rättvist sålunda gilla RådstufvuR:ns motvädjade domslut,
att K. M. och Kronan förklaras icke kunna, i anledning af sökandens
i denna sak förda talan, förpligtas att något skadestånd till
sökanden utgifva.»
Sedan K. M., genom Nåd. Dom af d. 25 Okt. näst]idet år,
fastställt HofR:ns berörde domslut, har mitt ifrågavide rättsanspråk
blifvit försatt uti ett, i afseende på detsammas godkännande, för
mig, såsom det vill synas, högst fördelaktigt skick.
K. M. har nemi., genom Högstberörde Dom, dels i Nåd. förklarat,
att mitt omstämda ersättningsanspråk icke kunde få ogillas,
derföre att arbetet med Författningssamlingen ej kunnat fulländas
inom den af K. M. derföre bestämda tid, dels endast ansett
det omstämda skadeståndet, i anledning af den uti denna sak förda
talan, icke kunde mig tilläggas af det skäl, att jag ej ådagal
det jag varit berättigad att, ninnan stämningen utlogs», erhålla
någon af nyssnämnde titlar.
Villigt erkänner jag nu, det jag genom K. M:s Högstberörde
Nåd. Dom blifvit uplyst derom, att jag i afseende på liden för min
ersättningsrätts tillgodonjutande begått ett misstag, då jag d. 2
Sept. 1850, och således innan ännu ens elt år, efter arbetets uphörande,
tilländagått, uti den uttagna stämningen påyrkat utbekommande
af totalbeloppet af den ersättning, till hvars åtnjutande
jag, för arbetet i sin helhet, var berättigad; men vågar jag deremot
hysa den förhoppning, att R. Skr, med tillämpning af den
Nåd. Domen, måtte finna min rätt att nu erhålla hela, eller större
eller mindre del af den ifrågastä 1 Ida ersättningen vara beroende
derpå, huruvida den tid nu tilländagått, inom hvilken jag bordt
erhålla stadgadt antal exemplar af alla de återstående titlarne eller
endast af flere eller färre bland dem.
Till 'grund för mitt bedömande af denna fråga får jag åberopa:
dels alt, sedan Chefen för Landtförsv:sDepart:t, som genom
K. Brefvet d. 8 Aug. 1844, fått sig ålagdt att meddela ytterligare
nödige föreskrifter i afseende på arbetets verkställighet genom
behörigen kontrasignerad Resolution af d. 3 Jan. 1845, under
åberopadt stöd af Högstberörde Nåd. Bref, gillat det till plan
för arbetet i sin helhet af mig och min medredaktör afgifne förslag,
enl. hvilken plan arbetet i sin helhet komme att utgöras af
29 titlar, utom register, så har arbetet, så väl till följd häraf,
som ock med stöd af K. 5I:s Nåd. Bref af d. 20 Nov. 1846 och
d. 17 Sept. 1847, efter nämnde plan fortgått under loppet af 4
år; dels ock att, sedan K. M., genom Nåd. Bref af den 10 (11)
Okt. 1848, jemte föreskrift om arbetets fortsättning under derpå
följande år, i Nåder anbefallt t. f. Presidenten i KrigsColl.-m att,
efter vederbörandes hörande, upgifva huru lång tid som ansågs
kunna för Författningssamlingens slutliga utarbetande och utgif
-
Den 4 December e. m.
381
vande ytterligare erfordras, samt jag och min medredalitör, uti
ett d. 30 derpåföljande Nov. i ämnet afgifvet utlåt, tillkännagifvit,
att vi, som uti det under d. 16 Juli 1844 skriftligen gjorda
anbud, hvilket legat till grund för det genom K. Brefvet d. 8
derpåföljande Aug. oss Nåd:st lemnade updrag, redan förbundit oss
att årligen utgifva minst 20 tryckta ark, då vi fortfarande detta
vårt åtagande samvetsgrannt fullgjorde, ansåge det för oss blifva
möjligt att under 7 år, räknadt från d. 1 Jan. 1849, medhinna
utgifvandet ej allenast af de då ännu återstående 17 titlarne, jemte
ett supplementband, utan äfven af alfabetiskt register öfver samtlige
titlarne och supplementet, så har bemälte l. f. President,
som haft sig i Nåder anbefallt att vaka öfver det ifrågav-.de arbetets
ändamålsenliga och behöriga verkställande, uti underd. skrifvelse
af d. 2 Dec. 4848, dervid bifogande vårt nyssberörde utlåt.,
underd:st anmält, att t. f. Presidenten icke allenast ansett den af
oss upgifna tid vara så noga beräknad, som vid ett så beskaffadt
arbetes utförande vore möjligt att på förhand bestämma, utan
äfven att t. f. Presidenten ansett arbetets fortsättning och fulländning
vara af så stor vigt för Arméen och de myndigheter, som
med krigsförvaltningen hade befattning, att l. f. Presidenten af
tjenstepligl ansett sig upfordrad att i djupaste underd:bet och enträget
förorda fortsättningen, åberopandes dervid hvad t. f. Presidenten,
i tid efter annan underd:st afgifne rapporter öfver arbetets
fortgång, haft tillfälle anföra, och synnerligen rapporten af d. 15
förutgångne Sept., deri skälen, som talade för arbetets fortsättning,
fullständigare utvecklades.
Då sålunda, jemlikt t. f. Presidentens i K. KrigsColhm, på
Nåd. befallning, d. 2 Dec. 1848 afgifne underd. utlåt., den lid,
som för ifrågav:de Iförfattningssamlings slutliga utarbetande och
utgifvande ansetts erforderlig, tilländagålt med slutet af näsllidet
år, samt jag således, redan vid början af innevtde år, bordt af samtlige
titlarne erhållit det antal exemplar, som genom K. Brefvet af
d. 8 Aug. 1844, på deri bestämda vilkor, mig tillförsäkrats såsom
ersättning för den åt Staten afstådda förlagsrätten till »Handbok
för Militärer», får jag härmedelst vördsamt anhålla: det R. St:r
måtte, för den förlust jag lidit derigenom, att jag ej erhållit de
ifrågav:de exemplaren af Författningssamlingens återstående titlar,
tillägga mig ersättning med 12,840 ll:dr b.ko, hvartill samma förlust,
enl. förutnämnde deröfver uprättade och ej klandrade uträkning
upgått; och vågar jag så mycket heldre hoppas att R. St:r
skola finna bifall till denna min anhållan vara af billighet och
rättvisa påkallad, som det visserligen icke synes böra betviflas,
att ju K. M., vid fattandet af det Nåd. beslutet d. 11 Dec. 1849,
om förändring i afseende på Författningssamlingens fortsatta utgifning,
afsell, att den åt K. KrigsColhm, genom samma Nåd. Bref,
gifne befallning, att vara betänkt på utväg för det ofullbordade
arbetets bringande till slut på annat lämpligt och för Staten mindre
kostsamt sätt, skulle vinna sådan verkställighet, så att jag ej
komme att gå miste om den ersättning, som genom K. M:s Nåd.
Bref af d. 8 Aug. 1844 redan blifvit mig tillförsäkrad, för det
382
Den 4 December e. m.
jag åt Staten afstått oftanämnde min förlagsrätt. Intet giltigt skäl
synes kunna upgifvas, hvarföre samma ersättnings utgifvande åt
mig skulle än längre fördröjas, då numera hela den för författningssamlingsarbetets
fullständiga utgifvande beräknade tid redan
tilländagått, utan att K. KrigsColhm, under de snart 7 år, som,
efter emottagandet af K. M:s Högstberörde Nåd. befallning, numera
förflutit, vidtagit den ringaste åtgärd för att bringa samma Nåd.
befallning, om detta arbetes fullbordan, till verkställighet.
Det torde icke undgå R. St:s upmärksambet att, då den ersättning,
som genom det oftanämnde K. Brefvet af d. 8 Åug. 1844,
för den afstådda förlagsrätten blifvit mig tillförsäkrad att utfå, successive
i den ordning titlarne utkomme, varit af mig påräknad
såsom en årlig tillgång för bestridande af mina lefnadskostnader
under den tid arbetet skulle utföras, samma ersättnings uteblifva
nde under dessa sista sex åren förorsakat mig ekonomiska bekymmer
och förluster, som icke blifva ersatte genom erhållande
af det upgifna kapitalet, och då dessa, genom ersättningens uteblifvande,
mig årligen tillskyndade serskildte förluster kunna i
någon mån mig godtgöras endast derigenom,, att mig tillägges
ränta å den ersättning, som för hvarje år bordt mig tillkomma,
så vågar jag vördsamt anhålla, det R. St:r jemväl måtte dels tillägga
mig sådan ränte-ersättning, dels ock medgifva, att i qvittningsväg
härå må afräknas de 512 R:dr 19 sk. 1 rst. b:ko, som
jag är skyldig till Statsverket för de sist utkomna titlarne af ifrågav:de
Författningssamling, och hvilket belopp jag ansett mig lagligen
kunna vägra utbetala, då jag haft större fordran att af Staten
utkräfva.
Såsom bilagor till denna min motion åberopas vördsamligen:
l:o K. M:s Dom af d. 25 Okt 1855. (Bil. Litt. A.)
2:o Chefens för Landtförsv:Depart:t resolution af d. 3 Jan. 1845,
hvarigenom planen för den nya Författningssamlingen i dess
helhet, med åberopadt stöd af K. Brefvet d. 8 Aug. 1844,
blifvit gillad. (Bil. Litt. B.)
3:o Samma plan, försedd med bemälde Depart:tsChefs gillande påskrift.
(Bil. Litt. C.)
4:o Styrkt afskrift af t. f. Presidenten i K. KrigsColhm d. 2 Dec.
1848, på Nåd. befallning, afgifna underd. utlåt, i fråga om
tid, hvarinom författningssamlingsarbetet i sin helhet skulle
kunna fullbordas, jemte det dervid bifogade utlåt, af mig och
min medredaktör. (Bil. Litt. D, E.)
5:0 Beräkningarne öfver det ifrågav:de ersättningsbeloppet. (Bil.
Litt. F, G.)
6:o K. M:s Nåd. Resolution af d. 15 sisth Juli, hvarigenom min
förut omnämnda underd. ansökning blifvit afslagen. (Bil.
Litt. H.)
15:o En af Gr. Lewenhaupt, Sten, inlemnad så lydande
motion:
Undertecknad får ödmjukeligen föreslå:
1:0 Att Norska och Danska Silfverspecier emottagas i R. St:rs
Bank och dess LåneKont. i Götheborg och Malmö, samt i
Den 4 December e. m.
385
Statens Kassor, efter värdet af En R:dr Hamb. b:ko eller
Fyra R:dr r:mt.
2:o Att vid utmyntning i r:mt En R:dr göres lika med en fjerdedels
R:dr Hamb. b:ko, hvaraf följer, att en mark Cölniskt
fint silfver utmyntas i Trettiosju R:dr r:mt.
3:o Att med myntning af Specier bär i landet uphöres, enär så
dane
ej serdeles i allmänna rörelsen begagnas, och myntnings
kostnaden
derföre kan anses vara förspild.
4:o Att alla andra sorter Silfvermynt, såsom Preussiska Tbaler
m. fl., och silfver i plantsar, emottages och utvexlas, icke
allenast af Banken i Stockholm, utan äfvenledes af LåneKont:n
i Malmö och Götheborg, allt efter Trettiosju R:dr r:mt
för en Cölnisk mark finsilfver.
Jag anhåller vördsamt om remiss af denna min motion till
Bankolltsk., samt förbehåller mig att till nämnde Utsk. få inkomma
med fullständiga motiver derföre.
l6:o En af Hr Hjerta, Lars, inlemnad motion, så lydande:
Allmänna Lagen i 17 Kap Missg:sB:n bjuder, att den som
vittnar falskt inför rätta, skall böta 40 Daler s:m:t och aldrig mer
vara vittnesbär. Detta ansvar synes vara alltför ringa, dels med
afseende på den moraliska låghet, som ligger i sanningens förrådande
med upsåt, vid ett så högtidligt tillfälle som inför domaren,
helst efter nyss förut erhållen varning om edens vigt och betydelse;
dels i betraktande deraf, att andras rätt och välfärd, ja,
stundom ära och lif bero af ett vittnes utsago, framför allt enl,
vår lag, som, olika med några andra länders, bestämdt föreskrifver,
att två vittnens utsago utgör fullt bevis, deri de sammanstämma.
Så väl med anledning häraf, som i anseende dertill, att på
den sednare tiden, synnerligen vid Poliskammaren och Underdomstolarne
här i hufvudstaden, antalet af falska vittnesmål, som blifvit
uptäckta, betydligt ökats, och således ännu flera ägt rum,
hvilka ej kunnat uptäckas, så får jag, till möjligaste förebyggande
deraf, att dessa afskyvärda och olycksbringande brott icke än vidare
må gripa omkring sig, vördsamt föreslå den förändring i allmänna
lagens nuvar:de föreskrift för ifrågavar:de fall, att utom det
nu ålagda ansvaret af 40 Dalers böter och förlust af rättigheten
att vara vittnesgild, må tilläggas följande eller något likartadt:
»straffes ock med fängelse ifrån tre månader till tvenne år, eftersom
brottet och skadan äro.
Om remiss häraf till H. LagUtsk. anhålles.
17:0 En af Hr Cederschiöld, Fredr. Aug., inlemnad
motion af följande innehåll:
Det förslag till lönereglering för Arméens tjenstemannastat,
som Chefen för Landtförsv;sDepart:t utarbetat, och hvilket, i enlighet
med StatsRådets underd. tillstyrkande, blifvit af K. M. till
R. St:rs afgörande hänskjutet, syftar att tillämpa tvenne allmänna
grundsatser, den ena, att aflöningen för lägsta tjenstegraden inom
384
Dan 4 December e. m.
Armeen bör fastställas till ringare belopp, än hvad som föreslagits
för lägsta tjenstegraden inom den civila administrationen, den andre,
att innehafvarne af lika tjenstegrad böra i det närmaste aflönas
lika, utom i de fall, då en till viss ort begränsad högre lefnadskostnad
eller ett å Statens sida stegradt anspråk på mera vidsträckta
specialkunskaper gör en afvikelse derifrån nödig.
Dessa begge grundsatser, hvilkas giltighet redan blifvit vid
serskilda tillfällen af Konung och St:r i sina väsendtligaste punkter
erkända, hvila otvifvelaktigt på rättsenlig grund, för så vidt
partiella, af serskilla förhållanden föranledda, undantag behörigen
vid tillämpningen afses.
Då man af den civile embetsmannen, vid dennes första inträde
i Statens tjenst, fordrar både vidsträcktare akademiska studier
och en mera utbildad embetsmannarutin, än af den nyss utnämnde
UnderLöjtnanten, och då denne sednare, i följd deraf, kan
vid mycket yngre år blifva Statens löntagare, samt på grund af
befordringslagarnes skiljaktighet, enbart, i följd af tjensteålder, inträder
i närmast högre grader med ökad löneinkomst, under det
att den civile tjenstemannnen, vid långt mera framskriden ålder i
tjenst inträdd, likväl ofta för hela sin lefnad och nästan alltid
under en lång följd af år, måste qvarstå i första tjenstegraden,
dels derföre att de äldre tjenstemännen icke så tidigt som inom
Arméen hinna pensionsberättigad ålder, hvilket fördröjer alla befordringar,
dels ock derföre att befordringarne inom de civila verken
äga rum, äfven i de lägre graderna, efter förtjenst och skicklighet,
men icke enbart på grund af ålder i tjensten, så är otvifvelaktigt,
att den af Depart:tsChefen antagna grundsatsen om lönebeloppens
olikhet inom lika grader af de förenämnde administrationsgrenarne
har giltiga skäl för sig.
En annan fråga blir, huruvida förenämnda grundsats om en
jemförelsevis lägre aflöning åt den, som inträder i Arméens tjenst,
är tillämplig på hela Arméens tjenstemannastat och således äfven
på dess civila tjenstemän, för hvilkas inträde i tjenst enahanda
fordringar i kunskapsväg gälla, som för tjenstemän inom civiladministrationen,
och hvilka således, i likhet med dessa, blifva
sednare Statens löntagare. En sådan tillämpning kan i och för
sig icke, i min tanka, vara fullt rättvis, helst då man betänker,
att för den civile tjenstemännen vid Arméen är, med högst få undantag,
all vidare befordran inom densamma omöjlig, emedan han
vanligen, vid inträdet i lägsta tjenstegraden, jemväl inträder i
den högsta, och, der detta icke är fallet, såsom inom FältLäkareCorpsen,
äger aldrig någon befordran till högre grad rum, utan i
följd af öfvervägande skicklighet; ty vid hvarje ledig tjenst är ansökningsrätten
öppen för alla läkare, både inom och utom Corpsen.
Emedlertid antager det nu meddelade löneregleringsförslaget en
så beskaffad mera vidsträckt tillämpning af ofvannämnda grundsats
såsom riktig, och Arméens läkare hafva således, hvilket annars
gerna lärer undvikas, blifvit, åtminstone i en omständighet, ställda
i samma kategori som Arméens officerare. Jag skulle visserligen
för egen del, åtminstone hvad läkarestaten angår, icke vara obenägen
-
D en 4 December e. m.
385
Hägen att biträda den åsigt, man vid löneregleringen sålunda erkänner
såsom riktig, ehuru bataljonsläkarelänen derigenom nedsättes
långt under det belopp, som anses böra tillkomma en Kammarskrifvare,
hvars akademiska kurs icke rimligen kan antagas fordra
tiondedelen så lång tid som dennes; dock kan ett sådant medgifvande
icke billigtvis äga rum under andra vilkor, än att, vid
bestämmandet af lönebeloppen alla graderna igenom, likhet mellan
Arméens officerare och dess läkare får vara gällande. Men då så
icke har skett, utan det synes, som om man ville erkänna denna
likhet mellan de begge kategorierna endast då det gäller att för
läkaren nedsätta ett lönebelopp, å hvilket de annars, i följd af
erkänd grundsats, ovedersägligen i egenskap af civila embetsman
måste antagas hafva anspråk, men låter den i frågor om gemensam
löneförhöjning förfalla och dervid enbart framhåller behofvet
för officersgraderna, har jag icke kunnat underlåta att ett slikt,
efter min förmening, icke följdriktigt förfarande anmärka till det
afseende R. St:r, hvilka i sista hand pröfva lönebehofvet, kunna
anse det förtjena.
Det är i sådant afseende, som jag anhåller att här få meddela
några sammanställningar emellan de löneförslag, som blifvit
gjorda för Arméens läkare och för officerare af samma tjenstegrad,
sammanställningar, hvilka, i följd af de för läkarne föreslagna aflöningsbeloppens
ringhet, skulle kunna berättiga till det antagande,
att man anser FältLäkareCorpsen, hvars hufvudsakligen genom
1833 års olyckliga lönereglering framkallade uplösningstillstånd
icke mera är någon hemlighet, vara för Arméens bestånd utan
synnerlig vigt, enär man snart sagdt med likgiltighet åser de exempellösa
vakanserna och icke antagligen kan vara obekant med svårigheten
att i krigets stund fylla de vidsträckta luckorna.
Man föreslår 1000 R:dr r:mt såsom lön för Andre Löjtnanterne
vid det garnisonerade Infanteriet och vid de flesta vetenskapliga
Corpserna, nemi. Art:t, samt Ingeniör- och Topografiska
Corpserna, hvilka begge sednare nästan i all tjenstgöring upbära
jemte lönen, antingen dagtraktamente eller tjenstearfvode; men för
Andre Bataljonsläkaren, som också tillhör en vetenskaplig Corps,
der en vida längre akademisk ock praktisk tillämpningskurs fordras,
än vid någon annan af Arméens vetenskapliga Corpser utan
undantag, för honom föreslår man endast 600 R:dr, ehuru han
saknar rätt till semester, och stadd i ständig garnisonstjenst icke
kan räkna på betydligt ringare lefnadskostnad, än dem, som med
honom stå i lika tjenstegrad. För Förste BataljonsLäkaren, som
åger Kaptens grad, höjer man lönen från 600 till 800 R:dr och
tilldelar honom således, oaktadt förhöjningen, icke högre lönebelopp,
än den 18-årige UnderLöjtnanten eller den främste af underbefäl
let; men för Löjtnanterna, Förste BataljonsLäkaren underlägsne i
grad, föreslår man 1000 till 1200 Il:dr, och för Kaptenerna, som
med honom stå i samma grad, höjer man lönen från 2200 R:dr
till 2400 R:dr, ehuru desse sednare utom lönen äga passevolansvinst,
hvilken någon gång torde inbringa lika mycket, som dea
enskilte praktiken inbringar de läkare, hvilka föredraga att egna
II. H 25
386
Den i December e. m.
sin verksamhet åt den tjenstebefattning, för hvilken de af Staten
aflönas, och icke eftersträfva de inkomstgifvande bestyr, hvilka
strängt taget äro för den egentliga tjensten främmande. Man föreslår
att RegdsLäkaren, med Majors grad, skall bibehållas vid sin
lön af 1200 R:dr, den högsta aflöning, som på ordinarie stat inom
FältLäkareCorpsen kan ernås, under det att yngste Majoren, förut
aflönad med 3720 R:dr, får sin lön förhöjd till 4000 lLdr.
Öfvergå vi till indelta Arméen, så är förhållandet der enahanda;
ty icke heller der tillämpas på läkarne grundsatsen, att
lika tjenstegrader böra lika aflönas. Under det Andre BataljonsLäkarens
lön bestämmes till 600 R:dr, upföras Andre Löjtnanterna,
hans vederlikar i tjenstegrad, till 700 R:dr, och under det
Förste BataljonsLäkarens föreslås till 800 R:dr, får Andre Kaptenen
11 till 1200 R:dr. RegitsLäkarne bibehållas här, såsom öfverallt,
vid sina 1200 R:dr; men tredje Majoren, deras vederlike,
redan förut aflönad med 1500 Il:dr, anses böra erhålla 2000 R:dr.
Vid Wermlands FältjägareReg:te, en värfvad Corps, hvilken mellan
mötestiderna hvarken garnisonerar eller har någon varaktig
stad, och hvars tjenstgöring, i följd deraf, inskränker sig till de
vanliga mötena, äfvensom vid LifBeväringsReg:tet, som på sätt och
vis tillhör Stockholms garnison, är förhållandet med'de för läkarne
föreslagna aflöningsbeloppen, jemförde med hvad för officerarne föreslagits,
än mera ofördelaktige för de förstnämnde. Vid Fält
JägareReg:tet
anses nemi. Reg:tsLäkaren böra bibehållas vid sin
lön af 900 R:dr, under det att Kaptenerna, nu aflönade med 600
R:dr, oberäknadt passevolansvinsten, hvilken, att döma efter den
ersättning för mistadt kompani, som för Reg:tsOfficerarne föreslås,
icke synes vara obetydlig, få denna lön fördubblad, och bibehålla
sin passevolans.
Vid LifBeväringsReg:let anses Reg:tsLäkaren kunna vara belåten
med den obetydliga summan af 375 R:dr, ty för honom föreslås
ingen löneförhöjning; men för UnderLöjtnanterne, som f. n.
med honom äga lika lön, föreslås 225 R:dr r:mts förhöjning. Det
är visserligen sannt, att Reg:tsLäkaren vid detta Reg:te icke kan
antagas vara serdeles mycket uptagen af tjenstegöromål, men detta
är äfven förhållandet med Reg:tets officerare utan undantag. Reg:tsLäkaren,
enl. löneförslaget aflönad med icke | af det lönebelopp,
som bestämmes för UnderLöjtnanten, har dock förbindelsen att
vårda det öfver hela hufvudstaden spridda befälet, och får icke
någon dag lemna hufvudstaden, under det att Majoren, Reg:tsLäkarens
vederlike i grad och man kan tryggt säga, icke mera än
denne af tjenstebestyr uptagen, föreslås till 2200 R:dr, d. v. s.
till nära 6 gånger så hög lön och Löjtnanterne till 800 R:dr,
d. v. s. mera än dubbelt mot hvad Reg:tsLäkaren upbär.
Då i ett till StatsRådsprot:t d. 9 Nov. 1853 afgifvet, af hela
StatsRådet understödt, anförande öppet uttalades den åsigten, att
den »betänkligaste bristen» för Arméens ställande på krigsfot, hvad
personalen anginge, bestod i FällLäkareCorpsens otillräcklighet och
mindre tjenstbara skick, emedan under det Arméen ansågs behöfva
600 läkare, hade den endast 103 läkareplatser å stat upförda, af
Den i December e. m.
387
hvilka hälften i lägsta graden voro vakanta och brist på sökande,
under det att, i högsta graden, hälften af platserna innehades af
personer, som redan hunnit pensionsmässig ålder och således voro
föga egnade att i ett aktift krig deltaga; då i samma, lika mycket
om patriotisk värma, söm om en oförvillad öfvertygelse vittnande,
talangfullt sammanfattade anförande, det tillika förklarades
såsom ett af »Krigsstyrelsens ömmaste åligganden att under [reden
i [rämsta rummet rigta sin omtanka på lillvägabringandet a[ en
»[ulli tjenstbar och ständigt [ulltalig slam [ör den läkarepersonal,
som vid utbrottet a[ ett krig behöfves, emedan det då dr [ör sent
att försöka skapa hvad som ej utan långa förberedelser kan erhållas»;
då det förklarades att detta Krigsstyrelsens ömmaste åliggande
afsåg att »förekomma förnyelsen af de sorgliga tilldragelserna
med landtvärnet, hvars olyckliga öde väsendtligen föranleddes
af bristande omtanka för dess helsovård»; och, då derjemte
erkändes, att den »ändamålsenligaste och troligen äfven säkraste
utvägen, för alt komma från det oförmånliga tillstånd», till hvilket
sakerna voro bragte, vore att »höja samtlige mililärläkarnes
löner med SO proc.»; så kan jag icke dölja, att det var oförväntadt
att förnimma, det man trenne år derefter skulle åberopa de
100 R:dr b:ko, lönetillökning, som 1853 tillädes hvarje Reg:tsLäkare
af indelta Arméen, såsom ett motif för att, vid ett af sedermera
stegrade lefnadskostnsder framkalladt förslag till löneförhöjning
inom alla rigtningar af vår administration, FältLäkareCorpsen
skulle ensamt skjutas i bakgrunden och Reg:tsLäkarne
dervid helt och hållet förbigås. Jag har omöjligen för mig kunnat
förklara, hvarföre FältLäkareCorpsen, 1853 ställd främst i fråga
om behofvet af löneförhöjning, 1856 skulle ställas sist; jag har
icke kunnat inse skälet, hvarföre den obetydliga löneförhöjning,
som i följd af K. M:s Nåd. Prop. och R. St:rs beslut 1853 tilldelades
RegrtsLäkarne, skulle, såsom redan sagdt är, vålla att de
1856 icke borde komma i åtanka till någon ytterligare förhöjning,
under det att IngeniörCorpsens officerare, med hvilken Corps
FältLäkareCorpsen i så många fall är jemförlig, och hvilken 1853
icke i följd af K. Propos., utan på enskild motion erhöll en högst
betydlig lönetillökning (nemi. Öfversten 1680 R:dr, Öfverste-Löjtnanten
1980 fi:dr, Majorerna 1110 R:dr och Kaptenerna 1440
Rdr r:mt) enl. 1856 års löneförslag skulle få en ytterligare tillökning,
Öfversten af 500 K:dr, ÖfversteLöjtnanten af 750 R:dr,
Andre Majoren af 1000 och Kaptenerna af 300 R:dr. Af tvenne
saker en, antingen Bro de åsigter om FältLäkareCorpsens vigt för
Arméens bestånd, som i 1853 års StatsRådsprot. så varmt uttalades,
numera förändrade, eller ock äro de förgätne; i hvilketdera
fallet som helst är nödigt att upmärksamhet varder fästad på detta
förhållande, och det är detta jag med denna min motion afser,
förbehållandes mig, att der som Corpsens vigt för Arméens bestånd
skulle betviflas, i så fall få med data, som skola väcka förvåning,
vederlägga tviflet.
Jag har anmärkt och beklagat, att det nu framlagda löneförslaget
lemnade FältLäkareCorpsen nästan alldeles å sido,, jag har
888
Den i December e. m.
visat, att Regementsläkare finnes, som man vili gifva mycket lägre
lön än åt UnderLöjtnanterna vid samma Reg:te; jag har antydt
att FältLäkareCorpsen har anspråk på att aflönas lika med
innehafvare af motsvarande tjenstegrader inom OfficersCorpsen, och
anhåller nu att såsom en motsats till 1856 års löneförslag få meddela
en tablå öfver lönebeloppen af de indelningar Carl XI anslog
åt sin Armées läkare, då de voro obildade barberare, men hvilka
fråntogos dessa tjenstemän, sedan det inom Arméen icke fanns några
andra läkare än dem, som hade aflagt prof både på vetenskaplig
bildning och praktisk duglighet.
Tablå,
som för nedanstående tjenstegrader
af indelta Arméens Infanteri
utvisar medeltalet af hvarje grads
löneinkomst,
beräknadt efter
kronovärde, förvandladt till penningar efter visst
års markegång.
Reg:tsLakare. Andre
och Tredje Majorer. Kaptener.
Första Lifgr.Reg:tet 760 R:dr.
652 R:dr.
444 R:dr.
Andra Lifgr.Reg:tet 1188.
1043.
601.
Vestgötha Reg:te 694.
944.
646.
Uplands Reg:te 1055.
721.
495.
Skaraborgs Reg:te 770.
762.
439.
Södermanlands Reg:te 813.
778.
480.
Kronobergs Reg:te 871.
700.
413.
Jönköpings Reg:te 885.
818.
413.
DalReg:tet 94$.
610.
331.
Helsinge Regtte 823.
482.
307.
Elfsborgs Reg:te 859.
600.
353.
VestgöthaDahls Reg:te 643.
637.
402.
Bohusläns Reg:te 758..
577.
422.
Vestmanlands Reg:le 739.
702.
406.
Vesterbottens Reg:te 420.
362.
238.
Kalmare Reg:te 842.
1031.
551.
Vermlands Reg:te 541.
1051.
649.
Nerikes Reg:te 525.
465.
429.
Då man af denna tablå finner att Reg/tsLäkarne, för icke
lång tid tillbaka, nemi. ända till år 1833, innehade inkomster
vid de flesta Reg:ten öfverstigande Majorernas, och då det är påtagligt
att egentliga orsaken dertill, att så ytterst få läkare vid
Arméen söka inträde, visserligen till en viss grad betingas af de
låga lönerna i lägre grader, men har sin egentliga orsak i Reg:tsLäkarens
obetydliga aflöning, emedan denna är den högsta lön på
stat, sorn kan af MilitärLäkaren ernås, bör det anspråk icke anses
öfverdrifvet, som häri söker tillvägabringa en förändring, på samma
gång det afser att tillämpa en grundsats, redan af R. St:r vid
1823 års Riksdag påyrkad, af K. M. i 1834 års Riksdagsberätlelse
såsom riktig erkänd, samt slutligen (serskildt hvad Reg:frsLäkaren
angår) j så måtto bekräftad, att K. M., med gillande af StatsRådets
gjorda framställning af d. 9 Nov. 1853, förklarat RegrtsLäkaren,
såsom ägande Kaptens tjenstegrad, böra aflönas lika med Kompanis
chef. Jag får således på dessa skal, och under åberopande af hvad
jag för öfrigt anfört, äran föreslå att R. St:r måtte besluta:
Den 4 December e. m.
38a
1:0 Att Arméens och Flottans ordinarie läkarebeställningar
måtte i aflöningsväg ställas i jemnbredd med de officersgrader vid'
indella Arméen, som med dem äga lika värdighet;
2:o Att de läkare vid Arméen eller Flottan, som tillhöra
ständigt garnisonerande trupp och således äro förpligtade till daglig
tjenstgöring, utan rätt till semester, måtte i likhet med Ingeniörofficerarne
upbära det dagtraktamente af En R:dr b:ko, som för
dessa är faststäldt, när de till serskild tjenstgöring beordras;
3:o Att ÖfverFältLäkare, FältLäkare, Regements- och Sjukhusläkare,
samt Förste och Andre Bataljonsläkare måtte i Resereghtet
upföras till lika traktamente med sina vederlikar i tjenstegrad;
4:o Att den FältLäkareCorpsens medlemmar, i följd af gällande
författning, tillerkända rätt till lika inqvartering i Kronans
hus, som officerare af motsvarande tjenstegrad, måtte utsträckas
jemväl till sådan inqvartering å garnisonsort, för hvilken kontant
ersättning tillgodonjutes;
5:o Att då Arméens och Flottans läkare i sjelfva verket utgöra
en och samma Corps, med i det väsendtligaste likartad tjenstgöring,
de tjensteår, som erfordras för Bataljonsläkare innan de
kunna ernå den för dem bestämda lönetillökningen å allmänna
indragningsstaten, må såsom giltiga anses, vid hvilka Reg:ten eller
Corpser af Arméen eller Flottan tjenstgöringen än må hafva blifvit
fullgjord; och
6:o Att de öfverskottsmedel, som inom de indelta Reg:tena,
enl. K. Brefvet af d. 17 Juni innev:de år, utdelas pro rata parte
åt reg:tsbefäi, underbefäl och civilstat, med undantag af BataljonsLäkarne,
jemväl böra komma dessa sednare till godo,
Jag anhåller vördsamt att denna min motion mätte till II.
StatsUtsk. varda remitterad.
18:o En af Hr Liljesköld, Carl Gustaf, inlemoad, så
lydande motion :
Uti l:sta och 4:de §§ ll:te Kap. R:sB:n är föreskrifyet att
den, som vill till annan kära, åligger tillställa vederparten den
tagna stämningen inom viss tid, beräknad efter den ort, der den
bor sorn stämmes; men det har inträffat och kan inträffa, att svarande
öfvergifvit sin hemort samt rest utom Riket och äfven till
annan verldsdel, utan att å hemorten lemna någon den ringaste underrättelse
om sig eller hvarest han vore att träffa, hvilket gör
att för kärande blifver en omöjlighet att, på sätt nämnde lagrum
stadgar, någonsin kunna stämma sådan person. I anleda, af sådant
förhållande, och för att sätta en kärande i tillfälle att, utan
af en slump, som nu är fallet, kunna stämma och sedermera fullfölja
sin sak emot en sådan person, vill jag ödmjukast framställa
den motion: att uti 4 § af förenämnde Kap, och Balk gjordes det
tillägg, att, derest den, som stämmas skall, lemnat sin hemort,
och hos presterskapet derstädes uplysning om hans vistelseort icke
kan erhållas, kärande skulle äga att, i likhet med hvad om offentlig
stämnings kungörande är föreskrifvet, den tagna stämningen
låta anslå å Rättens dörr samt införa i allmänna tidqingarne sex
390
Den i December e. m.
månader före den i stämningen utsatta tid för svaromåls afgifvande
och på så sätt anses hafva sin vederpart lagligen stämt; och får
jag härjemte i lika ödmjukhet föreslå, att kärande eller sökande,
som, efter vederbörande domstols föreskrift, åligger delgifva vederpart,
hvars vistelseort är okänd, något utslag eller annan handling,
må tillåtas att sådant åliggande fullgöra genom samma utslags
eller handlings införande i allmänna tidningarne.
Igenom K. M:ts Nåd. Resolution och Förklaring på allmogens
besvär d. 29 Nov. 175G, har det uti 11 Kap. 8 § R:sB:n utsatta
stämningssätt blifvit antaget gällande uti mål som röra Bruk, hvilka
innehafvas af en ägare eller flera intressenter och drifvas genom
Syssloman; men som andre verk och inrättningar, som likaledes
äges af en eller flere personer, samt drifvas genom Inspektor eller
Syssloman, icke inbegripits i samma K. Resolution, så får jag ödmjukast
föreslå, att R. St:r ville hos K. M. i underd:het göra
framställning derom, att K. M. täcktes i Nåder stadga, att då en
eller flere ägare till eller intressenter uti äfven andra verk och
inrättningar än Bruk, som drifves genom Inspektörer eller Syssloman,
skola stämmas, samma stämningssätt å dem må blifva gällande
som å Bruksägare blifvit medgifvet.
Anhållande jag ödmjukast att denna motion måtte blifva remitterad
till LagUtsk.
19:o En äfven af Hr Liljesköld, Carl Gustaf, inlemnad
motion, så lydande:
Igenom K. M:s förnyade Nåd. Förordning ang:de exped:slösen
d. 30 Nov. förlidet år, har väl tillökning uti domarenas på landet
inkomster beredts och erhållits; men som densamma f. n. är, samt,
så länge svarande part är befriad ifrån skyldighet att lösa Eättens
prot. och äger rättighet att, emot half eller nedsatt lösen, utbekomma
afskrift deraf, förblifver högst obetydlig, och domare å landet
finnas, som icke innehafva boställe, utan endast upbära för
året i lön Sjuttiofem R:dr och i tingsgästningspengar icke en gång
Etthundrade R:dr b:ko, men likväl hafva skyldighet att, utan annan
ersättning, förrätta syner å militiae- och äfven andra boställen
samt urtima ting i brottmål, dertill de kunna hafva att resa ifrån
hemmet 20 mil och derutöfver, hvilket är förhållandet i Jemtlands
södra domsaga, så, då förbättring i embets- och tjenstemäns löner
vid denna Riksdag förekommer, anser jag mig hafva fullt skäl att,
till förbättrande af landtdomarenas inkomster, göra den motion:
att R. St:r ville hos K. M. i underd:het göra framställning derom,
att K. M. täcktes i Nåder förordna:
l:o Att svarande skulle vara skyldig likasom kärande att uttaga
HäradsR:s prot. och utslag emot enahanda lösen som är stadgad
för kärande, på sätt och i likhet med hvad den af K.
M. Nådigst förordnade Komité för Exped:s-taxans upgörande
underdånigst föreslagit.
2:o Att Häradshöfdingar, under extra ordinarie förrättningar, ägde
beräkna sig lika skjutsersättning och dagtraktamente som Assessorerna
i HofR:ne, med hvilka Häradshöfdingarne numera
Den 4 December e. m.
391
hafva samma rang, äfvensom att traktamente för skrifvare till
Häradsböfdingens biträde skulle höjas från 24 sk. till En R:dr
b:ko; samt
3:o Att för resor utöfver en mil från hemvistet till boställssyner,
urtima ting i brottmål samt andra extra ordinarie förrättningar,
hvarföre ersättning härtill icke bekommits, domare skulle
af allmänna medel åtnjuta skjuts och traktamente, i likhet
med hvad jag här ofvan föreslagit.
Anhållande jag ödmjukast att denna min motion måtte remitteras
till vederbörligt Utsk.
20:o En af Gr. von Rosen, Adolf Eugene, inlemnad,
så lydande motion:
Den Patentlag, som i Sverige varit gällande ifrån år 1834
till d. 1 Okt. innev:de år, samt ännu är tillämplig i afseende å
de under nyssnämnde tid utfärdade och ännu fortgående patenter,
har gifvit anledning till så talrika förvecklingar, förluster och klagomål,
att en förändring deruti vore af behofvet högt påkallad.
Den nya K. PatentFörordn:n, af d. 19 sisth Aug., har
visserligen afhjelpt flere af den föregåendes öfverklagade brister;
men, med fullt erkännande af dessa förbättringar, och af de ytterligare
afsedde, vågar jag likväl tro åtskillige paragrafer i 4istn:de
K. Förordning dels lemna anledning till tvetydigheter, dels icke
öfverensstämma med hvad man i andra länder, — med vida rikare
erfarenhet i ämnet, än hvad här i Sverige kan vara fallet,—
anser böra tillförsäkras upönnare i konst och industri samt patentinnehafvare.
Största tydlighet och noggrannhet i alla bestämmelser äro,
måhända mera än uti andra lagrum, påkallade i Patentlagen, hvilken
ej blott mäktigt ingriper i äganderätten, men äfven måste
tjena till efterrättelse för snart sagdt alla klasser så väl i Sverige
som i utlandet, bland hvilka naturligtvis en mängd hvarken kan
äga eller är i tillfälle att förskaffa sig kännedom om de här gällande
stadgar och bruk, hvilka, utan serskildt omförinälande, kunna
anses å en hvarje förordning tillämpiige.
På grund af denna motion anhåller jag att H. LagUtsk. måtte
till R. St:r inkomma med förslag till en ny Patentlag, der de af
mig anmärkte olägenheter i den nu gällande finnas afhjelpte samt
den vigtiga frågan i öfrigt är efter noggrann pröfning behandlad..
Hr Sparre, Sigge, upläste följande motion;
Det lärer icke kunna förnekas att fäderneslandet, hvars materiella
tillgångar tagas i anspråk för andra, den omedelbara nyttan
mera afseende ändamål, i följd häraf allt hittills med alltför njugg
hand omfattat och upmuntrat den bildande konsten samt dem bland
dess söner, som idka densamma. Det kan icke eller förnekas, att
följden häraf varit och är, att större delen af sednare tiders utmärktare
inhemska konstverk icke qvarstadnat i konstnärernes fädernesland,
utan i stället funnit en efterlängtad tillflygtsort i ut
-
392
Den 4 December e. m.
ländska museer och konstsamlingar. Så hugnande det 8 ena sidan
kan vara för landsmän, som besöka främmande länder, att, bland
derstädes förvarade konstskatter, uptäcka ett större antal, utförda
af Svenskar och Norrmän, samt se dessa konstalster upskattade till
deras fulla konstnärliga värde och halt, taga plats vid sidan af
dem, som uti forntids och nutids beundran redan vunnit priset
såsom erkända mästerverk, innebär det å den andra sidan deremot
något nedslående för fosterlandsvännen, att veta sig hemma i konstnärens
eget land vara i saknad af bevisen på hans utmärkta förmåga.
Af dessa skäl, och då vi måste erkänna att den nuvar.-de tiden,
kanske i högre grad än någonsin, uti detta afseende har att
upvisa talanger och anlag, som berättiga till de största förhoppningar,
då ett allmännare spridt konstsinne yttrar sig uti enskilda
föreningar, ingångna i ändamål att lifva och underhålla hågen för
skön konst, samt då ett, genom R. Strrs nitälskan för detta ändamål,
tillkommet Statens Museeum snart står färdigt att emottaga
hvad fäderneslandet härutinnan har dyrbarast, vågar jag till RiksSt:ns
behjertande framställa angelägenheten deraf, att en behöflig
tillgång för befordrande af omförmäldte ändamål varder beviljad;
och får jag i följd häraf, och då det är att förutse hvilken upmuntrande
vexelverkan inom konstens rike det skulle medföra,
om tillfälle bereddes fäderneslandet att för dess räkning tillegna
sig ett eller annat konstverk, utfördt af brödrarikets utmärkta
konstnärer, med hänsigt härtill vördsamt föreslå, det behagade R.
St:r, för nästa statsregleringsperiod, på extra stat till K. M:s disposition
anvisa en summa af Tiotusen R:dr b:ko årligen, att användas
till inköp af utmärktare konstverk, utförda af Svenska eller
Norska konstnärer.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utsk. får jag
ödmjukligen anhålla.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Palmcrantz, J o h. Mauritz, upläste en så lydande
motion :
Bristen på en CivilBoställsOrdning har länge erfarits. På K.
M:s befallning har ock för mera än 12 år sedan ett förslag till
afhjelpande häraf blifvit uprättadt, utan att likväl någon vidare
åtgärd, mig veterligen, ännu häraf följt.
Med afseende å ifrågavarule ärendes allmänna vigt i närvar:de
tid, då ett rationellare jordbruk, boskapsskötsel och skogshushållning
med hvarje dag blifvit allt mera populära, får jag derföre
vördsamt föreslå:
Att det redan år 1844 utarbetade förslag till lag
rörande Statens egendomar, hvilka blifvit såsom boställen
till civilstatens embets- och tjenstemän uplåtna,
måtte af det Utsk., till hvilket denna motion remitteras,
från vederbörande infordras, undergå noggrann
granskning och pröfning i sammanhang med 3 Kap.
Den 4 December e. m.
393
af SkogsKomiténs till K. M. afgifna underd. förslag till
förorda, om skogarne i Riket, samt med den förändring
nämnde förslag innehåller och närvrde tids förhållanden
synas antyda, antagas till efterlefnad i afseende
på vården och skötseln af ifrågav:de Boställen,
med allt hvad dertill hörer.
Begärdes på bordet.
Hr Palmcrantz upläste ytterligare följande motion:
Uti ett samhälle tillkommer det hvarje medlem deraf att arbeta
för dess bästa och åt dess styrka och förkofran använda sin
förmåga, hvar och en på sin väg. Men det tillhör ock samhället
att icke blott emottaga och erkänna utan äfven att värdigt upskatta
och belöna hvarje utmärkt bemödande. Träffas sådant hos
person, som med framstående förtjenst förenar den sällsporda egenskapen
att hålla sig personligen tillbaka, så är det en inbördes
pligt att framhålla en sådan på merit-listan af förtjenstfull medborgare.
Den man jag härtill vill föreslå, är Skolmannen Jonas
Reuter, hvars namn, som sådan, torde vara lika kändt inom Höglofl.
R. och Ad. som inom öfriga bildade Stånden.
Han ådrog sig redan 1818, uti Stockholm, upmärksamhet
genom en förenklad undervisningslära i första läskonsten, hvarigenom
han visade att nybörjaren på serdeles kort tid, med lätthet
kunde inhemta denna kunskap.
Derefter inrättade han i hufvudstaden en Elementar-skola, efter
då för tiden nya åsigter, genom att förena Lärdoms- och Apologistskolan
och att dervid använda vexelundervisning.
I denna Läroanstalt utvecklade sig efterhand ämnes-läsning
med fri flyttning, hvarigenom den blef ett mönster för flera efterbildningar.
Af Ledamöterna utaf 1825 års K. UpfostringsKomité omfattades
denna skola, som af dem flitigt besöktes, med den upmärksamhet,
att dess stiftare slutligen anmodades att upsätta en beskrifning
öfver skolans organisation, läroämnenas indelning, disciplinära
medel etc.
Med några oväsendtliga jemkningar blef denna beskrifning
K. M:s sedan gifna Reghte för den på Stat grundade Experimontalskolan
i Stockholm, som efteråt fått namn af Nya Elementarskolan.
Han öfverlemnade Läro-anstalten i staden, då han 1829 emottog
updraget att, såsom föreståndare för Hillska Skolan å Barnängen,
der ordna och tillse Läroverket och upfostrings-skolans
öfriga detaljer.
Denna befattning frånträdde han 1835 och inrättade en serskild
upfostrings-skola på Eriksdal vid Skanstull. Denna aftog i
frequens i samma mån som de allmänna ElementarLäroverken,
efter 1848 års K. SkolFörordn., småningom blefvo förbättrade och
upbörde för ett par år sedan.
Då den allmänna elementar-undervisningen numera, genom
den i år utkomna nya K. SkolStadgan, icke vidare påkallar enskild
394
Den 4 December e. m.
verksamhet, har han återvändt till sin första utgångs-idé, att arbeta
för den förberedande skolan, som hela tiden blifvit nog styfmoderligt
vanvårdad. Början dertill har han gjort medelst att äter
uplifva den förenklade läsläran, som bör blifva af vigtig inflytelse,
serdeles på den s. k. Folkskolan. Men för att härvid kunna, med
mognad erfarenhet i facket, tillvägabringa ingripande nytta, bör
han göras fri från de dagliga närings-omsorgerna.
Och i öfrigt, då en man i mer än 40 år lefvat inom upfostrings-
och undervisnings-yrket med rastlös ifver och outtröttlighet,
och derunder i icke oväsendtlig mån bidragit till de allmänna
Läroverkens närv:de förbättring, dels genom de skolor, han
omedelbart ordnat och medelbarligen åstadkommit, dels genom det
stora antal lärare, som, af honom begagnade efter nyare åsigler,
inträdt i de allmänna Läroverken, dels genom den myckenhet
lärjungar, som från honom utgått i alla rigtningar af samhället,
då en man så verkat, endast af hängifvenhet till kallet, och det
inom en verkningskrets, hvars arbetare eljest af Staten besoldas,
utan att han deraf haft ringaste andel, så vågar jag taga mig friheten
att föreslå, det Reuter, som nu bär en ålder af 6i år, må,
för den nylla han för intet gjort samhället, af R. Högloft. St:r
hugnas med ett årligt anslag af 300 R:dr b:ko för hans återstående
lefnad.
Yid åtskilliga tillfällen hafva R. St:r tillförene ådagalagt hvad
värde de sätta på förtjensten inom upfostrings- och läro-yrket,
äfven mot enskildte män, genom anslag, efter hvarandra, åt Thulstrup
och Ramström, och Grefve Rudenschöld, hvilka Reuter icke
står efter i skolmanlig merit, utom det att han utgifvit flera läroböcker
och skrifter för ungdom, hvaraf åtskilliga blifvit flere gånger
omtryckta.
Slutligen bör icke undanhållas den vigtiga omständigheten,
att Reuter, född Finne, ankom som yngling till Upsala Universitet
1806 och fick under derpå följande krigsåren, då all gemenskap
med moderlandet var afbruten, tidigt pröfva de läror, som
lifvets omsorger medföra. Derigenom kom han in på undervisnings-banan,
som sedan blef hans käraste håg.
Oaktadt efteråt från fosterlandet gjorda både hedrande och
förmånliga anbud, har han föredragit att förblifva Svensk, -äfven
med risk att derför hotas, för en försvagad ålderdom, med förödmjukande
försakelser.
Hr Hjerta, Lars: Jag anhåller, att på det varmaste få
understödja den väckta motionen. Troligen finnes ingen på detta
rum, som icke känner Lektor Reuter, och att, om denne man,
i st. f. att lefva för sin ide att uparbeta undervisnings-methoderne,
gått den vanliga vägen, han nu troligen innehaft ett af de bättre
regala pastoraterne i Riket. Det synes vara billigt att en så ringa
skärf som den föreslagne, lemnäs den förtjente mannen. Jag har
mig bekant, att Lektor Reuter nu läser för yngre barn från 5
Den 4 December e. m.
3‘Jä
till 10 Sr, för att kunna upgifva en läromethod vid första undervisningen
af barn. Jag förenar mig med Hr Palmcrantz.
Prih. Cederström, Anders: Äfven jag anhåller att få
förena mig med motionåren, men, i anseende till den korta tiden,
anhåller jag att vid ett annat tillfälle få yttra mig, och att motionen
emellertid måtte blifva bordlagd.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att ifrågav:de motion, enl. derom
gjord begäran, komme att hvila på bordet.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 29 sistl. Nov. och
d. 3 dennes på bordet lagda Mern. N:o 10, ang:de förskott å aflöningen
för den hos RiksSt:n och Utskm anställde betjening.
Sedan härefter Hr Gr. och Landtm, anmodat den eller de af
R. o. Ad:ns ledamöter, som önskade ytterligare väcka motioner,
att nu dertill anmäla sig, emedan eljest propos. till R. o. Ad:ns
åtskiljande komme att framställas, anmälde sig
Frih. Cederström, Anders, som upläste följande motion:
Enär allmän olägenhet upstått deraf, att, då K. M. vid utfärdande
af författn:r, hvilka till en del uphäfva gällande lagar,
förordna och påbud eller lag §§ ej tillika förklarat att sådant
skett med uphäfvande af hvad hitintills gällande varit, och på
grund häraf låtit utfärda ny lag eller författn., uti hvilken de
beslutade förändringarne äro intagne, utan blott förklarat, att med
ändring af den eller den § eller den delen af författmn K. M.
beslutat etc. etc., hvaraf hos Domare upkommit tvekan, huruvida
äldre författn:r och lagstadganden rörande samma ämne, vore gällande
eller ej; så och för att i en framtid afhjelpa denna olägenhet,
vågar jag föreslå: Att R. Höglofl. St:r hos K. M. i underd:het
anhålla, att, då en gällande författn. eller lag i en eller flera §§
eller delar förändras, K. M. vid utfärdandet af densamma täcktes
förordna, att en dylik författn. kommer att innehålla: Ali K. M.
med uphafvande af hvad hitintills gällande varit, ville hafva förordnat
etc. etc.
Intagandes deri hela författmn med beslutade förändringar.
Denna motion begärdes på bordet.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli
Albert Munck.
396
Den 6 December f. m.
lördagen den 6 December 1856.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 5 prot.utdr. för d. 3 och 4 dennes.
Föredrogs K. M:s d. 3 dennes f. m. på bordet lagda Nåd.
Propos. till R. St:r, angående utförandet af de större jernvägsanläggningar
inom lliket, hvilka böra af allmänna medel bekostas.
Hr H ejkenskjöld, Selim: Då man genomgått den K.
Propos:n om dessa jernvägar och derefter med upmärksamhet åbört
det föredrag Öfverste Ericsson höll i går f. m. och derefter med
blick på kartan granskat de närmare detaljerna af detta föredrag,
skulle jag tro att man bör inse det riksvigtiga och för fäderneslandet
nyttiga i denna stora sak. För min del gillar jag således
helt och hållet den föreslagna utstakningen af jernbanorna och
tror, att med en och annan bi-bana dertill, de komma att blifva
af ofantligt inflytande på vårt lands industri. — Det är vid den
upställda arbetsplanen, som det torde tillåtas mig att få göra några
anmärkningar. Man söker i första rummet åstadkomma en snabb
och kort förbindelse mellan Stockholm och Götheborg. För min
del inser jag vigten häraf, men jag kan ej inse nödvändigheten
af att åvägabringa den i första rummet; ty man har förut kommunikation
med bufvudstaden medelst Götha kanal. Man skulle
visserligen genom banans byggande söder om Mälaren och sedan
vidare till Götheborg, vinna ändamålet ett år förr, än om banan
drages norr om Mälaren; i förra fallet skulle man också få en
tidsvinst af 5 å 6 timmar, men jag hemställer till Hrrme om det
finnes så vigtiga skäl, som tala för denna kommunikations vidtagande
i första rummet att de böra tagas mera i betraktande än
de förmåner, som kunna upstå, om denna bana lägges norr om
Mälaren. — Ehuru jag icke betviflar att riket utan fruktan kan
uptaga de lån, som behöfvas i och för jernvägars byggande, och
att medel skola vinnas till amorterande af räntorna på dessa summor,
så tror jag likväl att det är af lika stor vigt att tillse, huru
jernvägarna sjelfva skola kunna lemna så stora bidrag som möjligt
till betäckande af dess kostnader, och jag anser det vara temligen
allmänt kändt, att trafiken norr om Mälaren är betydligt större,
än trafiken söder om Mälaren och jag vågar påstå att det knappt
i hela Riket finnes en väglängd, på hvilken det finnes så mycken
rörelse, som mellan Upsala och Stockholm; hvad vidare angår den
föreslagna jernvägen från Upsala till Sala och fortsättningen inåt
Dalarne, så är det uplyst och fullt kändt, att en fora om 48 lisp.
kostar i transport från Upsala till Fahlun 26 å 30 R:dr. Häntyder
icke detta förhållande på att orten är i behof af lättad kommuni
-
Den G December f. m.
39T
kation och då frakternas antal är betydligt, så förefaller det mig
som om denna del af banan skulle komma att lemna ett betydligt
tillskott, icke allenast till betäckande af utgifterna för densamma,
utan äfven till betäckande af de lån, som äro uptagna derför.
Om jag sedermera fortsätter från Sala öfver Fellingsbro på ICöpingHult-banan
och sedermera till Nerike, så finnér man, att Dalarne
blifver sammanbunden med den sädesrikaste provins i Norden. Vi
erhålla då lätthet att transportera våra produkter, antingen till
hafvet för export, eller inom Riket, hvilket har varit vårt egentliga
hufvudändamål med jernvägar. Om jag blott tänker på förhållandet
denna höst, då vintern kommit så tidigt och sjövägen
derigenom blifvit spärrad, huru lätt skulle icke medelst jernvägen
transporten kunna ske till Gefle och sedermera kunde man på
ganska kort tid komma till de norra orterna, der, som vi känna
flera med spanmål lastade fartyg ligga infrusna, utan att hafva
kunnat nå sin distinations-ort. Då jag för min del icke har något
att anmärka, rörande arbets-planen från Jönköping söderut till
Malmö och icke heller har något att anmärka vid att arbetet företages
på ömse sidor om Stockholm i dess granskap, så skulle jag
tro, att arbets-fördelningen, som Öfverste Ericsson fästat sig vid,
icke derigenom rubbas på något vis; ty han upgifver sjelf i sitt
förslag, att banan borde börja mellan Stockholm och Upsala samtidigt
med södra vägen; man behöfde således endast, i st. f. att
börja på södra sidan af Hjelmarens stränder, lägga arbetsmanskapet
norr om samma sjö. Jag för min del får derföre tillstyrka, att
arbetet i första rummet företages norr om Mälaren, och anhåller
vördsamt att mitt yttrande måtte få åtfölja den K. Propos. till Utsk.
Gr. Sparre, Erik: Efter det uplysande och sakrika före
drag,
vi i går fingo höra af en man af facket, kan det tilläfventyrs
synas förmätet, om den, som hvarken är man af facket eller har
tid att åt detta ämoo egna den upmärksamhet, som skulle erfordras
för frågans bedömande i dess helhet, likväl utbedjer sig att få yttra
några ord i ämnet: men med den kännedom jag äger om åtskilliga
lokala förhållanden i provinserna norr om Mälaren, hvilka
tilläfventyrs för Hr Ericsson, såsom den egentlige uphofsmannen
till det K. förslaget, icke äro bekanta eller tillräckligt öfvervägde,
med all aktning i öfrigt för den mångsidiga insigt och sakkunskap
han besitter, så torde kanske mitt upträdande i dag ursäktas. —
Hr Ericsson, som både är bosatt, och under sin verksammaste ålder
vistats i Södra Sverige samt i följd deraf har den fullkomligaste
kännedom derom, har efter min tanka för dessa delar af Riket
upgjort ett passande jernvägs-system, men måhända har han just
genom den kännedom han äger om de södra delarne af Riket, låtit
förmå sig, att i konseqvens dermed uprätta systemet för de nordliga
delarne, och häri kan han hafva begått ett misstag. Hr Ericsson
yttrade sjelf i går, att han med afseende på kommunikations»
systemet ansåg det Sverige borde delas i det norra och södra, eller
Sverige norr och söder om Mälaren. Efter mitt förmenande är en
sådan geografisk indelning fullkomligt rigtig; ty naturförhållanderne
398
Den 6 December f. m.
äro olika norr Och söder Om Mälaren. I södra Sverige torde det
vara rätt och fullkomligt ändamålsenligt, att uptaga jernvägslinierna
på långt afstånd från vattendragen. Dessa delar af landet
hafva i allmänhet ej den egenhet som provinserna norr och jemväl
vester om Hjelmaren och Mälaren, att nemi. landet ständigt
höjer sig mot vester, ju mera man afiägsnar sig från sjöarne. I
förstn:de landsorter kan man således lättare än i de nordligare
och vestliga delarne, endast med hjelp af kartan updraga linierna;
men om man följer samma system i fråga om landskaperne norr
om Mälaren, så begår man ett misstag; af den omständighet, som
jag nyss hade äran nämna, att i vestra och mellersta Sverige landet
stiger upp mot den vestra kusten, följer nemi. att ju mera man
afiägsnar sig från dalarne och serdeles från Mälaren, desto mera
kommer man upp mot bergsryggen, desto mera kuperad terräng
råkar man, desto mindre bördigt är landet, på samma gång som
anläggnings-kostnaden blir mycket större. Inom dessa provinser
der en väsendtlig del af vår bergsbruks-rörelse har sitt säte, har
till följd deraf handeln och rörelsen fått en särskild rigtning.
Bergslagerne i Nerike, Westmanland, och den till Westmanland
gränsande delen af Dalarne, ligga naturligtvis upp mot bergen och
tillika aflägsna från vatten; dess produkter måste föras ned till
vattnet på den kortaste vägen, för att minska transportkostnaden.
Men på samma vägar, der bergsproduklerne gå ned till hafvet,
återföras bergslagernas behof från andra orter. Förhållandet med
bergverken är också, att de icke som jordbruket, äro jemnt fördelade
på en stor yta. Det är vid vattendrag, som bergverken
alltid koncentrera sig på vissa punkter, i vissa dalgångar, der
vattendragen löpa fram. För att tala med ex.: från södra delen
af Dalarne ända till Westerås, framgår en så beskaffad dalsträckning,
omfattande på en icke särdeles stor bredd en ofantlig
mängd bergverk. Om jag från Mälaren går upåt, så påminner
jag mig Skultuna, Svanå, Hamnäs, Sala, Forss, Högfors, Bjurforss,
Avesta, Norberg, Gosjö, Nårn, Kloster, Garpenberg, Wikmanshyttan,
Furbo, oberäknade flere Bergsmanshyttor, samt i öfrigt
Vintjärns och framför allt Bissbergs grufvor; denna källa för
malm-tillgången i så väl Dalarne som andra orter. På samma sätt
finnes ofvanför Köping och omkring Linde en bygd, som är tätt
besatt med bergverk; likaså kring Nora, hvars malmer förse Wermlands-bruken
med råämnen. Emellan de punkter, der dessa bergverk
äro koncentrerade, ligga vidsträckta skogar, liknande ödemarker
och föga eller ingen odlingsbar mark. Det är således för
de på desse punkter koncentrerade bergverken alldeles nödvändigt
att på kortaste väg komma ned till Mälaren, hvarföre också på
alla de punkter jag antydt förslag blifvit väckte att anlägga bi-banor,
nemi. från Dalarne till Westerås; från bergverken ofvanför Köping
till nämnde stad, och från Linde till Arboga; hvarjemte, såsom vi
veta, en väg från Nora till Örebro är öpnad. En större bana,
som sammanbinder alla dessa bibanors ändpunkter, hvilka äro på
föga afstånd från hvarandra, och vidare framgår till Upland och
hufvudstaden på ena sidan och Götheborg eller vestra delarne af
Den 6 December f. m.
399
Riket på den andra, är således hvad denna provins behöfver.
Skulle man åter i Westmanland draga en jernväg, som på flera
mils afstånd från Mälaren framlöpte parallelt dermed, så gjorde
den ingen nytta; ty bergverken kunde icke på denna jernväg föra
ned sina tunga produkter ända till Stockholm, Upsala eller Örebro,
der de först skulle träffa sjön. Om man också, på sätt Hr Ericsson
föreslagit, anlade eo sådan väg, så skulle den komma att
skäras af bibanor, hvilka i stället att tillföra stambanan produkter,
skulle föra dessa tvärs öfver stambanan ginaste vägen ned till
vattnet. Köping, Arboga, Westerås och Örebro äro således och
komma att förblifva uplagsplatserna för dessa provinsers bergslagsprodukter
och tillika utbytes-orterne, der utlandets alster och de
sädesproducerande orternes produkter magasineras och utbytas mot
bergslagsprodukterna; deraf har den rörelse upkommit, som från
sekler äger rum i Westmanland; deraf kommer den lifliga kommunikation,
som finnes mellan denna provins och Upland, och sådan
kommer rörelsen att förblifva. På dessa bibanor som gå ned
lill vattnet, skola, då de hinna anläggas, bergsbrukets tunga produkter
utföras till städerna, lika som producenternas behof af så
väl spanmål som kolonial-varor på dem kan upföras. Lagstiftningen
skall förgäfves söka genom anläggande af vägar på ena eller
andra stället ändra denna, af naturen sjelf angifna, riktning för
rörelsen.
Sedan jag börjat med att i denna punkt antyda den omständighet,
hvari jag anser Hr Ericsson, med den utmärkta sakkunskap
han för öfrigt äger, hafva misstagit sig, så beder jag att få vidröra
hans motivering i allmänhet. Jag kan dervid icke underlåta
att anmärka bristen på öfverensstämmelse, emellan hans nu afgifna
utlåtande och det yttrande, som han afgifvit, ang:de den s. k.
vestra stambanans sträckning genom Westergöthland. I det nu
ifrågav:de utiåt:t, fäster Hr Ericsson sig väsendtligen dervid, att
genom vestra stambanans förläggande söder om Mälaren, transitofarten
mellan Stockholm å ena sidan samt Götheborg' och Christiania
å den andra underlättades; enär den blefve mil kortare.
I fråga åter om stambanans rigtning inom Westergöthland,
säger Hr Ericsson, att transito-farten mellan Stockholm och Götheborg
kan under ingen synpunkt blifva den hufvudsakligaste omständigheten.
Götheborg och Stockholm, säger han, äro städer
med handel och rörelse af likartade förhållanden, begge belägne
vid hafvet, begge import- och export-orter för ungefär samma slags
varor till den mängd, som produceras inom deras naturliga handelsgebit,
begge ägande åtskilliga fabriker, men af samma beskaffenhet;
med ett ord, dessa städer synas i allmänhet icke stå i
sådana kommersiella förhållanden med hvarandra, som kunna framkalla
någon lifligare rörelse dem emellan, eller vara af öfvervägande
allmänt intresse. Ofver 50 mils jernvägs-frakt måste också
till den grad höja prisét å de flesta varor, att endast de lättaste
och dyrbarare kunna forslas en sådan väg. Hvad person-trafiken
angår, så måste äfven denna, synnerligast vintertiden, blifva ganska
ringa, då man besinnar att ångbåts-förbindelsen mellan Dan
-
400
Den 6 December f. m.
mark, Norge och England denna årstid Sr inställd; hvaremot den
från det inre af landet, isynnerhet lill och ifrån Stockholm, torde
blifva högst betydlig; men denna sednare person-trafik kan icke
kallas transito, såsom icke förbindande den ena ändpunkten med
den andra. Jag vill icke härmed hafva sagt, att ju icke en temligen
liflig trafik kan komma att upstå mellan dessa Uikets förnämsta
städer, men att, i alla händelser, den från landets inre delar
samt banan omgifvande trakter, blifver vida väsendtligare, och om
man exempelvis antager att 10 vagnar, lastade transito, dagligen
från Stockholm vester ut passera trakten af Örebro, der jag anser
att gränsen mellan de båda ändpunkternas handels-territorier
naturligen ordnar sig, så skall den inre rörelsen sannolikt öka
antalet vagnar i trakten af Göta kanal till 20, i södra Skaraborgs
län till, 30 och i närheten af Götheborg till 40. På samma sätt
skola de 10 vagnarne från Örebro öster ut mot Stockholm kanske
ökas i Westerås till 20, i Enköping till 30 o. s. v. innan trainen
anländer till hufvudstaden. Man torde vidare kunna antaga, att
om 600,000 tunnor säd, efter jernvägens fullbordan, komma att
tillföras Stockholm och Götheborg, och derifrån exporteras t. ex.
200,000 tunnor från det förra och 400,000 från det sednare stället,
kan man antaga att ingen eller en högst ringa del deraf kommer
att gå transito, eller från den ena till den andra af banans
ändpunkter; ty det är naturligsvis från gränsen af båda exportorternas
handels-territorier, eller trakten af Örebro, som icke allenast
mängden af spanmål, utan äfven andra varor ökas, i mån af
närmandet till afsättnings-platserna, då de inlastade transito-varorna
deremot oförändradt blifva desamma hela vägen. Sådane varor
åter, som till förbrukning inom landet införskrifvas från utrikes
orter, för att sedan från banans ändpunkter expedieras, måste till
qvantiteten minskas i mån af distensen från ändpunkterne och
närmandet till den ungefärliga midten af landet, der endast de
direkte från Götheborg till Stockholm eller tvärtom afsända varor
komma att passera. Dessa framställningar med hänseende till trafikens
beskaffenhet å jernbanan, hafva naturligtvis endast afseende
på rörelsen mellan dess ändpunkter — transitofarten — samt den
som från det inre af landet kommer att äga rum mot Stockholm
och Götheborg. En annan trafik, oberoende af den förra, blir
äfven genom jernbanan befrämjad, nemi. den mellan serskildta orter
af det inre landet. Vidden och beskaffenheten af denna rörelse
beror helt och hållet på lokala omständigheter; den torde t. ex.
inom Nerike, såväl med spanmål som tackjern, malm m. m., blifva
högst betydlig.
Jag ber att få ytterligare förtydliga detta genom ett exempel:
Om man antager att den norra vägen mellan Stockholm och Götheborg,
hvilken är omkring 47 mil, kan tillryggaläggas på llj
timmar efter en mil på qvarten, finnes det väl någon som täger
särdeles i betraktande, om han skulle kunna tillryggalägga denna
väg på 11 timmar, hvilket dock med afseende å »stigningarne»
torde vara omöjligt, eller om kostnaden efter 24 sk. pr mil upgår
till 23| i st. f. 22 R:dr. Eller kan väl en jemförelsevis så ringa
besparing
Den 6 December f. m.
401
besparing jetnföras med det gagn som inom landet vinnes af jernvägen,
och bör Staten upoffra detta gagn för den ringa nytta
transito-fartens minskande med 3^ mil kan medföra.
Det är således rörelsen inom landet som är hufvudsaken, och
isynnerhet rörelsen mot ändpunkterne till och ifrån Stockholm.
Nå väl, i hvad mån kan denna rörelse söder om Mälaren jemföras
med den norra? Ar Hr Ericsson viss att på den södra sidan, i samma
mån som vid Arboga, Köping, Westerås och Enköping, vagnarnes
antal ökas vid stationerne? Hvilka äro de punkter, der antalet
skall ökas och hurudan är trafiken der f. n. i jemförelse med den
norra? Om, på sätt jag redan haft äran nämna, inom Westmanland
finnes en rörelse, en trafik, så stark, att den knapt torde
kunna jemföras med någon annan i landet, och hvilken rörelse f. n. under
vintermånaderna underhålles af ett diligens-bolag och vissa
tider af året genom ända till 60 ä 70 hästar dagligen å Gästgifvaregårdarne,
då den under sommartiden åter underhålles dagligen
af 3 å 4 ångbåtar, hvad för motstycke härtill har Södermanland
att upvisa? Vi böra icke glömma, att det redan finnes en väg
söder om Mälaren, som kan begagnas från Stockholm till Götheborg;
hvarföre har icke rörelsen begagnat denna väg? hvarföre bar
icke det Diligens-bolag, som i mera än 20 år underhållit denna
rörelse, kunnat uptäcka, att vägen söder om Mälaren är 3 mil
kortare? hvarföre står denna väg öde, under det den norra hvimlar
af resande och forman? hvarföre Mine Hrr! om icke derföre, att
på vägen söder om Mälaren finnes ingen rörelse att uphämta, då
deremot på den norra vägen, som är pulsådran för dessa provinsers
bandel, är den aldra starkaste trafik. Om vi således äro ense
derom att transitofarten mellan Stockholm och Götheborg icke är
hufvudsaken, hvilket också är händelsen med Norge (och hvad
detta land särskildt angår, måste anmärkas, att fråga redan blifvit
väckt om anläggande af en sammanbindnings-bana mellan Christinehamn
och Nora, hvilken bana, om den anlägges, förkortar vägen
och gör den norra vägen från Norge till Stockholm ginare än den
södra); hvad återstår då för skäl till vägens förläggande söder om
Mälaren ?
Det är temligen klart, att om för bergslagerne i Nerike och
Westmanland en trafik på Götheborg hela året om blefve öppen,
Götheborg, till följd af sin belägenhet, skulle kunna sätta dem i
lättare beröring med utlandet än hvad hittills varit fallet. Man
torde härpå svara, att Hr Ericsson föreslagit en väg upåt bergslagen,
men då, som jag nämnt, sannolikt hädanefter som hittills,
bergslagens handel kommer att till väsendtlig del gå genom Westmanlands
städer, så är det klart att aflfärs-verksamheten mellan
Stockholm och Götheborg har mera fördel af norra vägen, om den
går genom dessa städer än om den går upp i landet. Jag har
nämnt om städer mine Hrr! och det torde kanske icke böra lemnäs
alldeles utan afseende, hvad som så många gånger blifvit sagdt,
att då den norra vägen går igenom icke mindre än 5 städer, så
berör den södra vägen mellan Stockholm och Götheborg icke mer
än en enda stad, nemi. Södertelje. Om vi också ej upskatta våra
II. H. 26
402
Den 6 December f. nn
städer så särdeles högt, så måste vi likväl, med afssende på att
rikedom på städer onekligen tillkännagifver ett rikt landskap,
erkänna, att det betyder något att på den ena vägen finnes så
många städer, under det på den andra ej finnes mer än en enda.
Dessa affärs-förhållanden, hvarpå Hr Ericsson, efter mitt förmenande
ej fästat tillräckligt afseende, hade icke kunnat undfalla hans
upmärksamhet, såvida tillfälle hade beredts för vederb:de myndigheter
eller för de män, som inom provinserna skola bevaka deras
intresse, att meddela sig med honom, men det är onekligen ett
olyckligt förhållande, att vid sidan af den Komité, som K. M. i
Nåder förordnat, att handlägga dessa ärenden, ställes en myndighet,
som tillintetgör de komiterades förslag, och detta utan att
på förhand hafva kommunicerat sig med vederb:de myndigheter i
provinserna. Jag har talat om bergsproduktionen i dessa orter,
jag har derpå fästat stor vigt och det förtjenar den. Om det
tillåtes mig, skall jag med utdrag ur BergsColhii Embets-berättelse
och ur Landsh:nes Femårsberättelse, gifva eder ett begrepp om
dessa landsorters produktion, om den rikedom, som der finnes, om
den andel de bära af de direkta skatterna. Inom Westmanlands
pch Nerikes bergslag och inom Dalarne, Gefleborgs län samt Upland,
brytes 1,453,000 Skfi/., eller mera än J af all den malm,
Söm i Sverige upphemtas, hvilken utgör tillhopa 1,623,000 Sk€l.
Af tackjerns-produktionen, utgörande 749,000 Skftf., tillverkas
655,000 Sk<t(, eller nära ■£, samt af stångjerns-tillverkningen,
upgående till 643,000 Sktff., produceras 486,000 Sk&{ inom
dessa län. Af den spanmål, som i Riket produceras och hvilken,
enl. Landshöfdingarnes Femårs berättelse, efter afdrag af utsäde
skulle upgå till omkring 8 mill., produceras i dessa provinser
öfver 1,500,000 t:r eller nära jt. Jag tror mine Hrr! att dessa
omständigheter tilläfventyrs skulle kunna föranleda till att något
mera afseende borde fästas på desse provinser, än man gjort vid
det jernvägssystem, som blifvit uprättadt. Man har jemförelsevis
med södra Sverige lemnat dessa provinser så ur sigte, att man
icke en gång bestämt sig för, huru jernvägarne inom dem skola
komma att gå, utan man har lemnat dem åt framtiden under tillkännagifvande,
att »i en icke mycket aflägsen framtid» ett jernvägs-system
der skall anläggas. Hr Ericsson har medgifvit, att
Rörelsen f. n. är starkare på vägen norr om Mälaren, än
på den södra vägen, men han säger, att detta förhållande skall
uphöra och rörelsen komma att draga sig den södra vägen, emedan
den blir kortare; detta är möjligt hvad fråga om transito-farten
angår, men icke i något annat afseende. Dessutom, om jag utan
att fästa afseende pa den fingervisning, sorn den redan befintliga
rörelsen lemnar i fråga om jernvägarne, upställer förslagen örn
deras sträckning, under förklaring att rörelsen skall nödgas gå
denna väg; hvad innebär detta system att gå till väga annat än
detsamma förmynderskap för industri och näringar sorn under föregående
århundraden och till en del äfven under det nuv:de blifvit
användt? Om lagstiftningen säger: »Jag erkänner visserligen att
rörelsen för det närvtde går denna väg, men jag vill heldre, att
Den 6 December f. m.
403
den skall gå en annan», hvad Sr det om icke att lägga band på,
i stället att underhjelpa rörelsen? men om nu industrien gör lagstiftningen
det sprattet att alldeles icke infinna sig, der den saknar
fotfäste, om den aldrig infinner sig på de folktomma och ödsliga
trakter, der Hr Ericsson föreslår, att sammanbindnings-banan
mellan vestra och södra banan skulle komma att gå, nemi. södra
delen af Westergöthland och Nerike; trakter, hvilka, jag vågar försäkra
det, hvar och en, som besökt dem, aldrig skulle ansett
företrädesvis vara förtjenta af jernvägar. Jag ber, att i detta afseende
få citera ett yttrande af den nyligen afträdde Landshöfdingen
i Nerike, hvilken under 20 års embets-förvaltning i detta län,
lärt känna detsamma; han har yttrat, att under det den norra
vägen gagnar största delen af länet, gagnar deremot den södra
endast 8 å 9 större jordägare. Jag skall bedja att af en bland
mina vänner, som är ledamot i StatsUtsk., få intyg att denna min
upgift är fullkomligt riktig. Om nu rörelsen ej infinner sig i
dessa folktomma trakter, om industrien förtvinar i st. f. att upblomstra
under det skydd, som lagstiftningen gifver, hvad nytta
är då uträttad? Och huru mycket godt skulle man ej deremot
kunna uträtta, genom anläggande af jernvägar der, hvarest forlönerna,
som Hr Ericsson sjelf säger, stigit till sådan grad, att
de icke kunna erläggas, om annars formän kunde erhållas. Om
denna del af Riket lemnäs alldeles å sido, om man ej der anlägger
förbättrade kommunikations-anstalter, under det man underlättar
kommunikationen på andra orter, skall ej sådant på den förstmda
trakten verka hämmande och förlamande för industrien?
Hr Ericsson har anmärkt: det är sannt att denna »Mälareväg»,
som han kallar den, går genom bördigare trakter, men han
vill derpå ej göra afseende, han anser, att de mindre folkrika
trakter, som icke äro gynnade af kommunikations-anstalter, borde
gynnas genom anläggning af jernvägar. Jag skulle tro, att vid
upgörande af ett jornvägs-system för ett land, man icke borde
lemna åsido den närv:de generationens trängande behof; ty vi lefva
likväl i denna tid. Om man endast tar i betraktande framtiden,
kan man komma att missräkna sig i sina kalkyler på en framtida
utveckling, och man tillbakahåller den nuv:de industrien, utan
att egentligen för framtiden åstadkomma den nytta man velat. Jag
skulle således hafva trott, att jernvägarna borde anläggas med hufvudsakligt
afseende på nuvrde tids behof, men med beräkning derpå,
att vid tilltagande kommerciell utveckling, vid deti tidpunkt,
då industrien, efter att hafva ockuperat de bördiga och rika trakterna
, flyttat sig till ödemarkerna, systemet må utvecklas,
fullständigas, så alt man då må kunna leda jernvägen äfven till
dessa trakter, men felaktigt anser jag det vara, att man med förbiseende
af de rika trakterna, genast lägger jernvägarne, der de
icke behofvas. Bevis härpå tror jag också skulle kunna hämtas
från andra länder. Jag har åtminstone aldrig hört, att man icke
först lagt jernvägarne, der de bäst behöfdes, der vägen kunde vara
gemensam till flera städer; jag har aldrig sett, att man gått till
väga på sätt raan vill göra här. För att taga ex. från Belgien,
404
Den G December f. m.
så sökte man vid anläggande af jernbanan mellan Köln och Paris,
hvilken bana går igenom Belgien, icke straxt den ginaste vägen
öfver Namur och Charlesroi, utan man gick till Mecheln och
Brussel, samt vidare till Paris, men när industrien mera utvecklat
sig och bebofvet af en ginare väg visade sig, an lade man en väg,
som gick direkt till Charlesroi, så att man kunde undvika krokvägen
öfver Mecheln och Brussel. På samma sätt tror jag, att
om man här börjar med att anlägga den vestra jernvägen, der
rörelsen f. n. är 1 i fl igast, så kan man, om framtiden visar
behofvet att komma en ginare väg, anlägga en sådan, men jag
tror, att man gör orätt, om man straxt, med afseende på transitofarten,
anlägger den ginaste vägen och förbiser den väg, der behofvet
af kommunikations-anstalter f. n. är trängande. Vid de
beräkningar Hr Ericsson i går upgjorde, torde vara ganska mycket
att säga, men mina Hrr! siffror äro i allmänhet tröttande och jag
vill icke uptaga dem. Han erkände sjelf, att en beräkning vore
gjord, ehuru han gjort en motsatt; nå väl! detta beror på huru
stort omfång, som man antar hafva nytta af banan. När t. ex.
Ilr Ericsson talade om den s. k. Upsala-banan, gick han till väga
på det sätt, att han icke allenast beräknade hela den folkmängd,
som finnes på östra sidan af Sigtuna-fjärden, utan gjorde äfven
afseende på innevånarne på andra sidan denna fjärd, hvilka då
skulle få resa ett stycke landväg, sedan öfver fjärden, sedan åter
ett stycke till lands, innan de nådde banan. Jag inser vid sådant
förhållande verkligen icke, hvarföre han icke vid beräkningen af
trafiken på den s. k. Mälare-banan äfven kunde gå på andra sidan
Mälaren och medtaga i beräkningen norra delen af Södermanland
och de stora och folkrika öar, som ligga i Mälaren, derigenom
skulle han hafva kommit till helt annat resultat i fråga om den
befolkning, som skulle draga nytta af nämnde bana.
Det aldra förnämsta och vigtigaste skälet, som blifvit anfördt
mot Mälare-banan, är att Westmanland och södra Upland redan
hafva förmånen af en vattenkommunikation; jag för min del anser
den omständigheten, att banan på vissa punkter berör Mälaren
långt ifrån att vara en olämplighet, tvärtom vara en af banans
största förtjenster. Med kommunikationer förhåller det sig i allmänhet
så, att ju mera de förbättras, ju mera de underlättas, desto
mera otillräckliga blifva de, och isynnerhet förhåller det sig så
med vatten-och jernvägs-kommunikationer. Dessa kommunikationsmedel
utesluta hvarandra alldeles icke; ty de tunga varorna föras
egentligen på vattnet; och hvad serskildt Westmanland angår, så
har jag sagt, att de måste föras ned till sjön på kortaste vägen.
Men mine Hrr! der hvarest tunga varor finnas och der sådana
produceras och omsättas, der måste äfven finnas konsumenter af
lätta varor, der finnes menniskor, hvilka alltid välja det hastigaste
kommunikations-medlet. I fullkomlig motsats mot hvad Hr Ericsson
i går yttrade, är jag fullkomligt öfvertygad derom, att om en
jernväg underhöll kommunikationen mellan Westerås och Stockholm
och om man på denna väg kunde färdas på två timmar, så skulle
ingen, som kunde undvika det, resa sjöledes på 4 timmar eller
Den 6 December f. m.
405
ännu längre tid: ty tiden blir med tilltagande industriel utveckling
så dyrbar, att man kan vara fullt förvissad om, att de resande
alltid skola välja det. skyndsammaste kommunikations-medlet,
nemi. jernvägarne. En del af de tyngre varorna komma väl att
gå sjöledes, men just den omständigheten att desse varor finnas,
alstrar bebofvet af de lättare varorna; hvilka bära transport-kostnaden
på jernvägen. Hvad nu beträffar vatten-kommunikationen,
så må det tillåtas mig att tala ur landtmannens synpunkt; vi vilja
här icke tala om några större jordägare, ty dessa kunna ända till
sommarn upskjuta med försäljningen af sin gröda, utan vi vilja
tala om den mindre jordägaren, bonden; ty han utgör dock den
större delen. Nåväl, mina Hrr! just vid den tid, då han efter
verkställd inbergning börjat tröska sin gröda, fryser vattnet och
detta kommunikationsmedel stänges, för att öppnas först i slutet
af Maj månad, då han vanligen icke har något qvar att sälja;
ty huru mången af allmogen är det väl, som i slutet af våren
har särdeles af sin gröda qvar att sälja. Men vid landtbrukets
tilltagande utveckling är spanmål icke hufvudsaken, de öfriga varor
som landtmannen producerar, såsom mjölk, smör, ägg, fjäderfä,
kött, fläsk m. m., dessa afsätter han äfven till största delen under
vintern till städerna, derföre att han skyndar att sälja dem, för
att icke nödgas föda dem hela året; äfven dessa alster kan han
aldeles icke föra på sjön, och om han kunde föra dem, så är det
endast 5 månader om året, under det kommunikationen under 7
månader är stängd; huru förlamande skall ej detta inverka på
landtmannen, som sedan han under T72 af året icke haft tillfälle
till en jemn kommunikation, får detta tillfälle under de 5 månader,
då han icke behöfver det? Och hvad betyder dessutom en
vattenkommunikation? Om också de personer som bo närmast
vattnet, deraf hafva någon vinst, så hafva deremot de, som icke
bo vid vatten, alldeles icke en sådan vinst, de hafva flera mil
till staden eller hamnen, der de kunna aflasta. I Hr Ericssons
betänkande, i fråga om vestra banans dragning genom Westergötland,
talades om Stockholms handels-gebit. Detta Stockholms
handels-gebit ligger till största delen norr om Mälaren. Jag har
en gång gjort beräkning deröfver och jag tror, att om jag till
detta handels-gebit räknar Stockholms län, Opsala och Westerås
län, en liten del af Dalarne och möjligen en ringa del af Wermland,
så kommer jag till en folkmängd af omkring 550,000 invånare,
hvaremot, om jag beräknar Stockholms handels-gebit söder
om Mälaren, jag endast kommer till en folkmängd af 165,000
invånare; jorden i det förra har ett upskattnings-värde af 2,800,000
R:dr, det sednare af endast 800,000 R:dr. Nu erkänner jag, att
genom förslaget att draga den norra banan till Upsala, så bör
Stockholms län med 90,000 invånare, norr om Mälaren frånräknas,
men jag får i alla fall qvar för de norra delarne en befolkning
af 460,000 invånare, som hafva behof af vestra eller Mälarevägen.
Eör öfrigt har Stockholms stad med afseende på dess fördelar,
hos K. M. förordat den norra vägen, just derföre att den
insåg att på denna väg de förnämsta lifsförnödenheterna tillfördes
406
Den 6 December f. m.
densamma. Hr Ericsson gjorde i går en annan beräkning, hvilken
jag ber att få kontrollera; ban sade, att vägen söder om Mälaren
gjorde en besparing af 12 mil och således af 7 å 8 mill. R:dr i
anläggnings-kostnad; dervid gick ban så till väga att han sade:
»om jag antar 3 punkter dit jag vill komma, nemi. Upsala, Hjulö
och Cathrineholm, så kommer jag att vinna 12 mil om jag går
den södra vägen. IIr Ericsson anför som ett axiom att man skall
lägga en väg från Stockholm till Cathrineholm, men har icke Hr
Ericsson också antagit som ett axiom, att man skall anlägga en
väg genom Westmanland? Om jag nu intar i beräkningen vägen
från Upsala gonom Westmanland till dess den når den södra vägen
(och vägen genom Westmanland bör väl med lika stort skäl kunna
antagas böra anläggas som vägen till Cathrineholm, såvida R. St:r
ej vilja beröfva Westmanland alla jernvägar), så skulle jag tro
ett Hr Ericssons beräkning helt och hållet faller igenom och att
besparingen blifver alldeles ingen. Men om jag i allmänhet upgör
min beräkning så, att jag antager såsom axiom att den ena provinsen
skall hafva jernväg, men den andra icke, så erkänner jag, att
Hr Ericssons beräkning är fullkomligt riktig i detta afseende. Hr
Ericsson genomgick slutligen i detalj, sedan han yttrat sig i allmänhet,
de särskilda provinserna; han förklarade, att Nerike icke
behöfde den norra vägen, för att komma till Stockholm. Jag skulle
önska, att Nerikes invånare fingo i detta afseende uttala sig;
tilläfventyrs skulle de vara af en motsatt mening med Ilr Ericsson.
Han yttrade vidare, att Westmanland bör blifva tillfredsställdt
genom den jernväg han föreslagit. Jag vågar tro att jag uttalar
flertalet af denna landsorts innevånares mening, då jag förklarar
mig vara af motsatt tanke, ett förhållande, hvarom förhandlingarne
i de andra Stånden torde bära vittnesbörd. Vi antaga nu, att
jernvägen ginge, som Hr Ericsson föreslagit, från Upsala till Sala
och vidare genom norra delen af Westmanland till bergsbygden.
Då från den af Bergsbruk upfyllda södra delen af Dalarne, der
Westmanland afsätter en stor del af sin spanmål, någon jernväg,
enl. Hr Ericssons förslag, icke skulle anläggas, utan längre åt
öster, långt ifrån dessa bruk, så skulle de nödgas genom formän
föra sina varor från Dalarne till Sala; men då formännen kommo
till Sala, hvilken icke är och sannolikt-icke blir en så betydande
ort, att de derifrån kunde hämta återföra, så skulle de begifva
sig till Westerås, som just genom sin belägenhet vid hafvet, är
en större stad, der de så väl med mera lätthet skulle finna återföra
som få sina förnödenheter upfyllda; ty erfarenheten har visat
i alla länder der jernvägar äro anlagda, att de städer, hvilka förut
icke äro af betydenhet, till följd af sitt läge, eller industriel utveckling,
blifva aldrig något annat än poststationer. Jag vill i
detta afseende som ex. taga Södertelje stad. Månne det kan finnas
en ort, sorn är så väl lottad med afseende på komrnunikationsanstalter
som Södertelje? Nåväl! har den under den tid den åtnjutit
dessa kommunikations-anstalter, blifvit annat än hvad den
var, en eländig håla.
Den 6 December f. m.
407
Efter att hafva yttrat sig om Westmanland, komitier Hr
Ericsson slutligen till Upland, der gör han likväl det erkännandet,
att Upland blir mindre gynnadt, än öfriga provinser; men, säger
han, Upland är i alla fall så gynnadt i fråga om kommunikationsanstalter,
d. V. s. sådana kommunikations-anstalter, hvars beskaffenhet
och värde för landtmannen, hvaraf befolkningen i Södra
Upland förnämligast utgöres, jag redan nämnt, alt det icke beböfver
någon jernväg. Jag hemställer till Hrr:ne, om dessa båda
provinser, Upland och Westmanland, kärnan af det gamla Svea
land, belägna i hufvudstadens närmaste granskap, förtjena att med
så lätt hand behandlas. Med Uplands län äger det särdeles egna
förhållande rum, att det på längden innehåller 16 å 17 mil, men
på den smalaste punkten endast är 4 mil bredt; just der skall
det emellertid, enl. Hr Ericssons förslag, genomskäras af jernvägen
och nu inträffar det att denna del af Upland, med undantag af
en mil från Flottsund till Qvarnbo, eller mil på hvardera sidan
om Upsala, hvilka äro bördiga trakter, är den åldra sämsta trakt
af provinsen. Som jag flera år varit jordägare derstädes, känner
jag till såväl denna trakt, som den angränsande delen af Westmanland;
den uptages af stora vidsträckta allmänningar, utan jordbruk,
utan menniskor och utan industri. Jag frågar, skall Upland,
denna rika bygd, helt och hållet åsidosättas och jernvägen dragas
tvärt öfver länet på punkter, der den aldra minst behöfves? ty
om vatten-kommunikationen är så förträfflig, så bör den kunna
begagnas -J mil på hvardera sidan om Upsala, sorn dessutom är
en temligen stor stad för afsättånde af landtmatina-alster. Men
härtill kommer att dessa provinser, Upland och Westmanland äro
hårdast af alla Sveriges landskap beskattade. Jag har gjort en
beräkning mellan folkmängden och de direkta statsbidragen i ailä
län inom riket, och den tabell, sorn jag har i handen, visar, att
Uplands och Westmanlands län bära den absolut högsta beskattningen,
med undantag af Malmöhus, Skaraborgs, Götheborgs och
Stockholms län; de äro till den oerhörda grad beskattade, attnär
i öfriga län af Riket beskattningen upgår till 3, 4 ä 5 R:dr på
personen, med ett undantag i Stockholms län, der den upgår till
6 R:dr, så upgår den i Westmanlands och Uplands län till 9 R;dr på
hvarje person. Dessa provinser äro således beskattade i ojemförligt högre
grad än någon annan. Skola nu dessa provinser, belägna i hufvudstadens
närhet, alldeles åsidosättas under yttrande: de hafva
kommunikations-anstalter, de behöfva icke något mera. Slutligen
må det tillåtas mig att göra en jemförelse mellan Upsala och Nyköpings
län, i fråga öm beskattningen och den andel de skola
erhålla af jernvägen. Det visar sig då, att Upsala län, som med
en befolkning af 90,000 invånare i direkta statsbidrag bidrager
med 763,000 ll:dr, således med nära eller 6 proc. af de direkta
statsbidragen, utgörande omkr. 13 mill. för hela riket, då
deremot Södermanland, med 112,000 invånare, endast bidrager
med 550,000 och således med något öfver 4 proc. Nu blir förhållandet
mellan dessa provinser, om jag tager i betraktande den
andel bägge få i jernvägarna, att Upland, som drager 6 proc. af
Den 6 December f. m.
de direkta stats bidragen, skulle få 2 proc. af de jernvägar, som
i riket anläggas, det skulle af 140 mil knappt få 4, då deremot
Södermanland, som drager 4 proc. af statsbidragen, skulle få omkring
16 mils jernväg, och således skulle denna provins få nära
12 proc. af jernvägarne. Då R. St:r vid sednaste Riksdag yttrade,
att de särskilda provinserna borde i samma mån draga fördelen
af jernvägarne, så hemställer jag till lirrme, om det är i någon
mån rättvist, att gifva en provins 16 mils jernväg, under det en
annan endast får 4; är det rättvist att låta den ena genomkorsas
i alla rigtningar af jernvägar, under det den andra endast skäres
midt igenom och just på den olämpligaste och minst behöfliga
delen. Det är också icke underligt att, som vi känna, idéen om
den södra jernvägen egentligen utgått från Södermanland; men
jag vill deröfver icke hålla några vidare kommentarier. Också
då först frågan upstod om jernvägars anläggande i vårt land, an
visade
det sunda förståndet, då hvarken vilseledt af theoretiska
spekulationer eller af intriger, och som vid sådana förhållanden
vanligen träffar det rätta, den vestra vägen norr om Mälaren,
såsom den, hvilken ansågs vara fördelaktigast. Detta var meningen
vid 1847 års Riksdag, vid 1850 och 1851 års Riksdag var
meningen alldeles densamma och Ständerna uttalade den i den
skrifvelse de afgåfvo till Konungen, om garanti för Köping-Hultbanan,
med tiilkännagifvande att »denna väg gick genom de bördigaste
och sädesrikaste delar af Riket, nära eller i grannskapet
af Bergslagen.» Vid sednaste Riksdag återigen tillkännagaf K. M.
i dess Nåd. Propos., att »vägen mellan Stockholm och Götheborg,
med afdrag af vägen mellan Köping och Hult, vore den förnämsta
och till utförande angelägnast. I öfverensstämmelse med desse
statsmakternas vid flere föregide Riksdagar uttalade åsigter, hafva
åtgärder redan i dessa provinser blifvit vidtagna. Man har tryggat
sig vid statsmakternas gifna löfte, Köping-Hult-banan är anlagd
under förutsättning att den skulle fortsättas, städerna hafva
med stora upoffringar anskaffat plats för bangårdar, utan all ersättning,
och efter Borgmästarens i Köping upgift, skulle invånarne
derstädes med upoffring af ända till 50,000 Ridr, förvärfvat
sig dessa platser, allt i förhoppning på de löften, som gifvits om
vägens fortsättande. Skulle det då vara Statsmakterna värdigt
att återtaga dessa löften och försäkringar, hvarigenom de utgifter,
som blifvit gjorda, skulle vara förspillda. Jag tror det icke, jag
hoppas det icke; och jag är öfvertygad om, att StatsUtsk. i detta
afseende skall behjerta de provinsers talan, som blifvit förespeglade
fördelen af en jernbana. Jag kan icke begripa i hvad mån
dessa provinser kunna hafva så förbrutit sig, att representationen
skulle finna sig föranlåten att återtaga löftet^om de förmåner som
en gång förespeglats dem.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag hade icke tänkt att yttra
något vid remissen af den K. Proposin om jernvägarne, men i följd
af ett updrag af Öfverste Ericsson anhåller jag att få för Ståndet
tillkännagifva, att hans frånvaro i dag är föranledd af en förkyl
-
Den G December f. m.
ning, som han ådrog sig, när han i går gick från Börsen efter
det föredrag han der hållit. Vi sakne således i dag tillvaron af
hans säkert i hög grad uplysande yttranden till följd af de invändningar
som här komma att göras mot det förslag, som K. M.
framlagt för R. St:r och hvilket af honom blifvit upgjordt. Vi
få säkert nu från flere håll höra förfäktare af den norra sidan och
troligen älven försvarare af den södra, således komma de olika intressena
att här framlägga sina skäl. Jag är icke i detta fall
född till någon öfvertygelse. Den kommer att grunda sig på de
skäl, som komma att framläggas på båda hållen, i förening med
de utlåtrn som af verkställande myndigheten redan blifvit för R.
St:r framlagda, och jag tror att pluraliteten af representanter äfven
så komma att behandla frågan, och det är alldeles för tidigt
att ingå i någon discussion öfver de skäl som här framläggas;
men paradoxer borde ej framkastas, så har likväl skett när man,
för att kullkasta det af Ofverste Ericsson upgjorda förslag, säger
att en jernväg, lagd långt från Mälaren, skulle vara af största
nytta för bergslagen, som ligger på flera mils afstånd från Mälarens
stränder, ty då skulle conseqvensen af denna sats fordra, att om
man skulle lägga en jernväg på 4 å 5 mils afstånd från Mälarens
stränder, för att gagna denna rika bygd, som man anser vara hufvudsaken,
d. v. s. att jernvägen skulle gå som Öfverste Ericsson
föreslagit, ehuru man vill bevisa motsatsen. Då Öfversten här
saknas, anser jag opartiskheten fordra, att man bemöter de an
märkningar,
som hufvudsakligen blifvit framställda mot bans personliga
åsigter, och dit hör att han skulle tvertemot hvad han
förut sagt, yttrat, att Westmanlands intresse kan förbises och att
transitohandeln var en hufvudsak, jemförd med trafiken på kortare
distanser. Jag anhåller derföre att få upläsa en del af hans yttrande,
då det säkert fins många af 11. o. Ad. som icke hört hvad
han i går på börsen yttrade, och dessa stycken äro korta. Den
förre talaren utvecklade, huru, efter hans åsigt, provinsen Westmanlands
intresse blifvit förbisedt, jag anhåller derföre att få upläsa
det stycke som rörer provinsen Westmanland; R. o. Ad. torde
derigenom blifva i tillfälle att finna skillnaden mellan de skäl,
som tala för Öfverste Ericssons och för Gr. Sparres åsigter.
»Westmanland. Afven detta landskap bör, i afseende å sina
kommunikationsanstalter, finna sig bäst lottadt, om det, jemte de
från Mälarestranden utgående förbindelser med hufvudstaden och
denna strand tillgränsande provinser, få en jernbana anlagd i ungefär
midten af länet, på sätt den å kartan från Sala vester-ut
dragna linien anvisar. Det måste för Westmanland vara af vida
större nytta att bida några år och få en bana, som upfyller rörelsens
fordringar och för all framtid gagnar dess inre delar, der
tyngden af transporterna kännes hårdast, än att tidigare erhålla
en jernväg utmed Mälarens strand, som vore för rörelsen djupare
inuti landet af mindre gagn och dessutom afskure möjligheten att
för framtiden erhålla en bättre. Hvad skulle väl bruksägaren samt
bergs- och jordbrukaren, boende på något afstånd från Mälaren,
säga om en bana, förlagd utmed stranden af denna sjö? Skulle
4X0
Den 6 December f. m.'
han kunna räkna sig till godo de millioner, som Staten nedlagt pä
en sådan kommunikationsled? Lika som förut skulle han ju nödgas
forsla sina tunga varor till och från alldeles samma platser.
Exempelvis må anföras, alt man i dessa dagar för ett lass gods
om 48 lisp:d vigt från Westerås till Fahlun i transportkostnad
betalat ända till 25 R:dr r:gs. Om nu detta är öfverdrifvet och
tillfälligt, kan man dock deraf sluta, att t. ex. 1 t:a salt kostar
mera i frakt på denna distans, än i inköp. Under sådana förhållanden
synes väl jernbanan företrädesvis böra läggas så, att dessa
dyrbara transportkostnader förminskas. Principen att aflägsna jernvägarne
från segelbara vatten framstår, som mig synes, här bjertare
än annorstädes. I ett land med små tillgångar, der folk och
produkter äro utspridda på en stor yta, bör man väl undvika att
åt samma håll hafva två kommunikationslinier bredvid hvarandra,
eller en jernväg, der naturen redan anvisat en vattenväg, hvilken,
i mån som distansen tilltager, lemnar en i proportion månfaldigt
billigare frakt, med hvilken all täflan på jernväg är omöjlig. Under
den mildare årstiden, då is icke hindrar, skulle också trängerne
på en jernväg utmed Mälarens strand sannolikt få gå utan
varor; och äfven flertalet af passagerare skulle välja de beqvämare
ångbåtarne. Man har sagt att varuomsättningen är lifligare, de
resandes antal ansenligare och handeln i ett större tilltagande utmed
norra Mälarestranden, än inuti Södermanland, och detta är
ganska naturligt, i anseende till det vidsträckta land, som ligger
norr om Mälaren, med sina onda afsättningsplatser vid nämnda
sjö; men om lokalförhållandena pålagt de närmast i norr belägne
provinsernas invånare de tunga, dyra och mödosamma transporter,
som underhålla affärslifvet vid denna insjös stränder, bör man väl
vid jernvägens utstakning, så vidt densamma kan utöfva inflytande
på dessa transporter, söka lätta och förkorta dem. Att förminska
distanserne och öppna nya källor till produktion och förkofran är
ju också syftet med dessa, den nyare tidens så gagnande inrättningar.
»
Jag ber äfven att få upläsa en kalkyl, som är ett motstycke
till den Gr. Sparre upgjort öfver fastigheterna och folkmängden i
de olika distrikt, som jernbanan skall genomlöpa.
»Folkmängden har utmed den sydligare banan blifvit beräknad
till 44,400 personer och 13,570,500 R:dr r:mt taxeringsvärde
å egendom, och utmed den norra till 33,400 innevånare
och 8,811,000 R:dr r:mt taxeringsvärde. Jag kommer till ett helt
annat resultat, och det på följande sätt: å närlagda karta har jag
med kors utmärkt den linie, från hvilken det är ungefär lika långt
till hvardera banan. Endast don söder om denna linie bosatta
befolkning kan anses tillhöra Mälarebanans distrikt, hvaremot länets
öfriga innebyggare till en del med samma och till en del
med vida större fördel söka den nordligaro än den södra linien.
Efter den på kartan utmärkta gränsskillnad komma folkmängd och
taxeringsvärde att i stället för ofvan upgifne förhållande blifva ungefär
följande: utmed Mälarebanan 48,900 personer och 14,550,000
Den 6 Decembei f. m.
411
R:dr r:mt taxeringsvärde, och utmed norra banan 44,200 innevånare
och 10,650,000 R:dr r:mt taxeringsvärde.»
Gr. Sparres andra kardinalskäl mot Ofverste Ericssons förslag
var, att Öfversten vid dess upgörande synnerligast fäst sig vid
transitohandel och förbisett den vida vigtigare på mellanstationerna,
och anser att Öfversten i detta fall gjort sig skyldig till
en inconseqvens, till bevis hvarpå Gr. Sparre upläste ett af Öfverste
Ericsson förut afgifvet yttrande. För att ådagalägga Gr. Sparres
origtiga upfattning af Hr Ericssons förslag, anhåller jag äfven
att få upläsa en del af hans betänkande, så lydande:
»Den onekligen riktiga åsigt höres numera vara allmänt antagen,
att transitofarten bör anses underordnad håde rörelsen emellan
landets inre deiar och den trafik, som kommer att upstå mot
slutet af de banor, hvilka sammanbinda vigtigare import- och export-orter.
Det allmännas fördel bjuder således att icke endast
arbeta från ena till andra ändan af sådane linier, utan i det stället
samtidigt företaga dem från båda. Landet eller rörelsen får
på sådant sätt från tvenne sidor nytta af hvarje mil, som fullbordas,
långt innan hela banan på midten hinner sammanbindas. Så
blifva t. ex. 9 mil af vestra stambanan sannolikt färdiga från Götheborg
inom nästa års slut, hvadan rörelsen å denna del således
kan vara ordnad 4 ä 5 år innan banan i sin helhet kan trafikeras,
och det måste medgifvas, att mil jernbana från Stockholm
inåt landet göra mera nytta än lika längd af banan t. ex. norr
om Götha kanal eller i det inre af Småland. Det är dessutom af
vigt för sjelfva byggnaden att på detta sätt gå till väga, då rails,
sleepers och åtskilliga andra materialier, i mån af banans fullbordan,
lättare från tvenne sidor än från en transporteras till arbetet
inåt landet. Det blir således en verklig vinst att på samma gång
börja arbetet från Götheborg och Malmö åt landets inre delar: i
Stockholm åt så väl Upsala som Södermanland, från Jönköping
både mot Fahlköping och inåt Småland emot Malmö, samt från
Götha kanal i Westergöthland norr- och söder-ut.»
Det är dessa ord, som jag anhållit få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet
på, såsom tydligen vederläggande den af Gr. Sparre
framkastade satsen, att Öfverste Ericsson i sitt nu afgifna förslag
skulle hafva underkänt värdet af rörelsen på mellanstationerna och
för mycket fästat sig vid transitorörelsen. Jag skall icke vidare
uppehålla R. o. Ad. med att afgifva yttrande öfver den K. Propos.
eller öfver de af Gr. Sparre framställda förslag. Det är dessutom,
som jag redan nämnt, icke rätta tillfället att här yttra sin
tanka, synnerligast då man är ledamot af StatsUtsk., och då dit
komma så många skiljda opinioner, ja t. o. m. orätt. Jag anhåller
således att mina yttranden i dag måtte få anses såsom en kommission
från Öfverste Ericsson, hvilken, emedan han är frånvarande,
icke sjelf kunnat svara på de begge hufvudskål, som blifvit framställda
mot honom personligen.
Gr. Frölich, David: Då jag anmälde mig, väntade jag
icke att discussionon skulle taga en sådan vändning som den nu
413
Den 6 December /. m.
gjort, synnerligast då man till en stor del med sjelfva förslaget,
sådant det nu finnes i tryck, sökt vederlägga den kritik Gr. Sparre
öfver detsamma gjort. Jag finner Hr Bildt väl hafva haft skäl att
åberopa den frånvarande Hr Ericssons yttrande, och jag säger icke
detta för att klandra Hr Bildt, derföre att han upfyllt sitt updrag,
men discussionen har derigenom fått en vändning, hvarvid för de
efterföljande möter svårigheter. När jag hade genomläst Öfverste
Ericssons förslag och sedermera i går fick höra det om igen och
ytterligare inpregla det i mitt minne, trodde jag mig kunna hysa
den förhoppningen, att striden om norra och södra banan, såsom
alternativ, skulle här redan till största delen vara utkämpad, men
jag finner att så icke är. Jag må då säga att jag, i likhet med
Hr Bildt, icke är född att intressera mig för det ena elier andra
förslaget, men möjligen skulle mina åsigter, i fall jag ännu ägt
qvar den egendom i Upland, som var belägen i Giresta socken —
d. v. s. vid den punkt der jernvägskommunikationen skulle dragit
fram, i fall JernvägsKomiténs förslag antagits — mitt omdöme i
någon mån befunnit sig vaggadt af den enskilda stora fördelen.
Jag vill icke dermed hafva sagt att jag klandrar Gr. Sparre, hvilken
talat till förmån för den norra sidan på ett sätt som ingen
lärer till sina motiver kunna underkänna, ty han har, att jag så
må säga, icke kunnat göra mindre, såsom varande den, som stått
främst i spetsen för denna sidas onekligen stora intresse. Jag hade
tillfälle att korrt före Riksdagen höra Gr. Sparre förfäkta denna
norra sträckning af banan, och jag fann då hos honom samma
lyckliga förmåga att i sammanhang kunna säga allt hvad som kan
sägas i en sådan sak, hvarpå vi äfven nyligen erfarit ett förnyadt
prof, äfvensom den fasta vilja, hvilket är en borgen för att hvad
han yttrar, det måste ovilkorligen göra sig gällande, om det icke
redan gjort det hos alla dem som redan äro böjda derföre.
I sjelfva saken ville jag yttra att, med den förtröstan man
alltid måste hafva, antingen man tillhör ett visst parti eller, liksom
jag, till intetdera, dock icke kan tro att Regeringen underlåtit
att egna en sorgfällig upmärksamhet åt båda de intressen,
som blifvit så bjert och skickligt framställda. I följd häraf ansåg
jag, som sagt är, den stora striden vara i det närmaste slutad
och de dyningar, som nu upstått, torde icke vara så farliga och
äro troligen, efter min förmening, de sista. När jag anmälde mig,
var min mening att i korthet säga, det jag finner detta förslag,
som har afseende på en stambana, omfattande hela Rikets behof,
vara af en så storartad natur, att, när jag tänker på följderna
deraf, måste jag erinra mig Cannings yttrande i Engelska parlamentet,
när han förklarat att Regeringen, i den händelse parlamentet
gillade saken, vore sinnad att antaga Södra Amerikas sjelfständighetsförklaring;
han sade nemi. då, »att om England gillade
Regeringens förslag, skulle det framkalla till lif en ny verldsdel.»
Detta skulle jag vilja tillämpa på ifrågavar:de storartade förslag i
den rigtning till flera förut otillgängliga delar af Riket, med rika
naturtillgångar.
Sedan jag sålunda yttrat min tanke i afseende på förslaget i
Den 6 December !. m.
413
och för sig, kan jag icke underlåta att säga några ord om den
financiei 1 a delen deraf, hvaruti Hr Ericsson ingått, förmodligen för
att den skulle komma Regeringen tillhanda. En sådan beräkning
ådagalägger, att hon egnat förslaget och dess verkställighet all den
upmärksamhet och noggrannhet som omständigheterna medgifvit.
Men en annan fråga är, huruvida StatsUtsk. och R. St:r skola gå
in på att fastställa en sådan, för längre tid föreslagen, successiv
arbetsordning och i synnerhet beviljandet af de anslag som dertill
äro erforderliga. Jag för min del hyser icke samma glada förhoppning
om att så lätt finna tillgångar för detta stora företag,
som andra torde göra, men sedan jag redan på detta rum haft
tillfälle att antyda hvilket föremål som vid jernvägens anläggande
företrädesvis borde fästa R. St:rs upmärksamhet, nemi. vårt kustförsvar,
kan jag icke förbise att jerrvvägsintresset är så stort och
omfattande, alt man verkligen bör med alla medel, som kunna
möjligen åstadkommas, understödja detta företag. I ett skriftligt
Mern., som blifvit remitteradt till StatsUtsk., har jag gifvit tillkänna,
att jag skulle önskat det hela inkomsten af bränvinsskatten
blifvit anslagen såsom fond för jernvägsarbetena, gemensamt
med folkskolornas utbildning. Jag kan naturligtvis icke begära
att mitt vidlyftiga förslag, om ändring och reglering af vårt penningeväsende,
vid detta tillfälle skulle ådraga sig den ringaste upmärksamhet,
men jag kan likväl för konseqvensens skull, icke underlåta
att säga, det R. St:r och nationen möjligen till slut skola
finna sig i att betrakta detta förslag med allt mera upmärksamhet
och att det torde kunna finnas resurser för att fullborda alla de
stora företag, för hvilka nationen nu synes vara lifvad, ehuru man
nu icke synes vilja tro derpå, men hvarom öfvertygelsen torde
komma sednare.
Hr Hjerta, Lars: Det är icke utan tvekan som jag upstiger
för att yttra mig i denna talrika församling öfver ett så vigtigt
ämne. Det är tydligt att i en sak, der omdömet måste till
en stor del hvila på speciella studier, jag vill icke endast säga
teckniska, utan äfven statistiska, de som närmare egnat sig åt denna
fråga kunna anse förmätet att personer utom facket blanda sig i
discussionen derom. Jag tänker också icke göra det på ett egentligen
positift sätt. Jag erkänner också, att man genom att yttra
sig till prol:t, vid remissen af en K. Propos., äfventyrar att endast
öka Utsk:s blifvande arbete och försvåra för detsamma att
taga kännedom om och lägga behörig vigt på hvad hvar och en
har sagt. Dessutom förökas min tvekan deraf, att den utmärkte
man, hvars förslag ligger till grund för Regeringens Propos., blifvit,
såsom vi nyss hört anföras, af ett illamående hindrad att i
dag infinna sig här, hvarföre han således icke är i tillfälle att
vederlägga de anmärkn:r, som kunna göras. Det oaktadt anhåller
jag att få för några ögonblick uptaga R. och Ad:s tid, icke
derföre att jag ännu sjelf är bestämdt viss om det omdöme jag
slutligen skulle vilja afgifva i afseende på de skiljaktigheter, som
yppat sig med afseende på jernbanans sträckning, utan derföre att
Den 6 December f. m.
det synes mig som om det vöre möjligt, jag säger till och med
sannolikt, att man late muta sin öfvertygelse af vissa, kanske vid
första påseendet ganska vigtiga betänkligheter, som äro lätt förklarliga
då man besinnar det sätt, hvarpå saken tillkommit. Vi
få först och främst taga i betraktande att den man, på hvilkens
förslag Regeringen grundat sin Propos., är Sveriges utmärktasta
byggmästare och som har den stora fördelen som talar för sig,
att han hittills öfver förväntan lyckats i de företag, som varit honom
anförtrodda. Det ligger ofta en ganska stor tjusning uti att
alltid hafva lyckats, det ligger ett begär hos mängden, sorn ser
en sådan man, som ser bevisen af hans snille, att obetingadt böja
sig för honom och hans omdöme; -det är således ingalunda underligt,
om Hr Ericssons namn i och för sig sjelf här skulle göra ett
intryck, som möjligen skulle leda till ensidig upfattning, men härtill
kommer nu den omständigheten att det förslag, som nu är å
bane, t. ex. i afseende på vestra stambanans dragande söder om
Mälaren, ännu för några år sedan var alldeles obekant; ingen
menniska satte det i fråga. Det har på de sista 3 åren upkomkommit
såsom en nyhet, och då denna nyhet fått en sådan fart,
att den tagit sjelfva Regeringen med sig, så är man lätt böjd att,,
i förlitande på den myndighets gillande, som sålunda åtföljer densamma,
anse att i denna plan ligger en oemotståndlig kraft, som
gör att man känner sig kallad att säga: här hafva vi för oss allt
hvad som behöfs, vi hafva Regeringens auktoritet, vi hafva den
mans auktoritet, som i flera hänseenden visat sig som den utmärktaste
man i sitt fack, och som i den nya befattning han mottagit
redan ådagalagt stora prof på sin administrativa verksamhet och
sitt snille. Då säger jag, att dessa omständigheter äro ganska förföriska;
men å andra sidan måste man fästa upmärksamheten på
att Hr Ericssons förslag kommit hit med Regeringens gillande, ehuru
Hrr Komitérade varit af annan tanka och utan att dessa Komitérade
varit i tillfälle att afgifva påminnelser vid detsamma; det är
sålunda en möjlighet att i detta förslag kunde ligga några misstag,
hvilka de Komitérade kunnat vara i tillfälle att rätta, om de
fått yttra sig deröfver. Om man vill sätta saken på den punkt,
att egentligen se på hvilka auktoriteter som kunna finnas på hvardera
sidan, så får jag säga, att då Komitén består af 3 ledamöter,
nemi. General Akrell, som varit Chef för Fältmätningscorpsen,
Gr. von Rosen, som i många år arbetat i detta fack, och Öfverste
von Sydow, som är Chef för Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader;.
och jag äfven med afseende på de stora förstjenster och det
stora snille, som Öfverste Ericsson äger och som jag gerna vill erkänna,
går in på att hans auktoritet må gälla lika mycket som
nlls dessa tre personers tillsamman, hvilka, hvar och en i sitt
slag, äro utmärkta män, så är här likväl ännu, hvad tron på auktoriteter
beträffar, parti égale,. och man må hafva rättighet att sätta,
i fråga, huruvida Hr Ericsson icke i ett eller annat afseende kan
hafva misstagit sig. När jag nu sedermera kommer till den K.
Proposm, så finner jag visserligen att alla Konungens Rådgifvare
tillstyrkt Öfverste Ericssons förslag, men dervid bitr man också
Den 6 December f. m.
415
taga i betraktande, att detta förslag icke är gammalt, att det
har inkommit till Regeringen på en tid, då Konungens Rådgifvare
voro ganska sysselsatta med alla de omfattande förslag, som
skulle framläggas för R. St:r. Vi känna, mine Hrr, huru mycket
Chefen för C i v ilDepar t-.tet är sysselsatt redan af de kuranta målen
och huru mycket mera han bör vara sysselsatt före början af en
Riksdag, med alla de saker, sorn då skola vara färdiga, Han kan
icke hafva haft tid att noga undersöka allt, sorn förekommer i ett
så vidlyftigt ämne, som det Öfverste Ericssons förslag omfattar,
men jag säger och påstår, att detta är en möjlighet och en skyldighet
för R. St:r, som nu komma att i sista handen afgöra en
fråga, på hvilken till en viss grad beror landets intresse och en
del af dess välfärd, så vidt den befrämjas af goda kommunikationsanstalter
och dess ekonomiska befinnande för en lång framtid. Jag
påstår att det är skäl för R. St:r att taga dessa omständigheter i
betraktande och mycket noga undersöka, huruvida sådana saker
förekomma, som kunna sätta det ena eller andra i tvifvelsmål.
När jag gör detta, då försvinner den tvekan och de betänkligheter
jag haft att se något närmare på huru det kan förhålla sig i detta
afseende. Jag skall icke komma med några sifferberäkningar, emedan
jag anser det alldeles öfverflödigt, då StatsUtsk. framdeles
kommer att taga det i betraktande, och att här framlägga en hop
siffror till prot:t skulle nu i allt fall tjena till ingenting; men
det finnes vissa allmänt giltiga grunder och reglor för sådana företag,
äfvensom för alla andra, om dessa reglor blifva åsidosatta,
så kommer man på afvägar, och det torde derföre vara tillåtet att
undersöka, huruvida ett sådant åsidosättande icke här i något afseende
ägt rum. Vi måste erkänna, att ändamålet med en jernväg
egentligen ej kan vara annat, än ändamålet med hvar och
en annan väg, d. v, s. att bereda en lättad kommunikation mellan
orter som behöfva en sådan, och i samma mån som dessa orter
äro, folkrika och mera producerande, i samma mån måste det
vara flera anledningar alt der lägga en jernväg eller en annan
väg. Det kan ock finnas en annan anledning, utom den att skaffa
kommunikation mellan tvenne eller flera orter, der folk bor, och den
är, om der existerar på serskilda orter någon stor rikedom i jorden
eller anledning till serdeles frugtbarhet på vissa alster, hvilka
man ej kan komma åt eller med fördel afsätta, utan en sålunda
lättad kommunikation. Det kan möjligen en gång blifva af stort
intresse att anlägga en jernväg till Gellivara jernverk. Men då
jag vill frångå den allmänna regeln att i främsta rummet sammanbinda
orter, der befolkning och rörelse redan finnes, så måstOi
jag åtminstone hafva i perspektiv en sådan större tillgång på rikedom,
så framt ej misshushållning skall öga rum. Den sorn icke
går till väga på detta sätt tror jag begår ett misstag och utsätter
sig för förlust; den nyss angifna bär varit den väg man i alla
tider och länder följt, och den anser jag vara den enda rätta. Men
Gr. Sparre har redan före mig i detta hänseende argumenterat så
mycket, att jag icke dervid behöfver uppehålla mig. När jernvägar
först kommo i fråga, voro alla öfverens om denna regeln,
416
Den 6 December f. m.
men inom kort upstod en nyhet, som åstadkom en viss omhvälfning
i de förut antagna begreppen, det var ordet stambanor, och
den planen att dessa stambanor skulle anläggas på Statens bekostnad.
Jag tillät mig då påstå, och jag har icke sedan hunnit få
denna öfvertygelse ändrad, att det skulle blifva en betydlig pekuniär
upoffring att bygga jernvägar för Statens räkning. Denna
tanke bygde jag på den erfarenhet man i alla tider funnit bekräftad,
att de dyraste företag i längden blifva de, hvilka Staten som
industri-idkare företager sig, och på den erfarenhet, att det öfver
hela verlden är ytterst få banor som Staten bekostat och hvilka
gifva någon större afkastning. Jag känner icke huru det är i
Ryssland, men i Preussen finns det, så vidt jag vet, blott en bana,
hvilken Regeringen sjelf har; i Österrike finnes ett par och sedan
de Belgiska banorna, hvilka äro bland dem som gifva den sämsta
nettobehållningen af alla, oaktadt den ofantliga trafiken derpå. Jag
säger detta blott såsom parentes, emedan jag icke varit anhängare
från början af att Staten skulle åtaga sig jernbanorna, men jag
säger icke att det ju det oaktadt kunde vara rigtigt med afseende
på högre intressen och högre afsigter. Jag går så långt, att lika
gerna och mycket heldre, än att vi skulle vara tvungna att för
ett krig utgifva 30, 40, 30 millioner inom kort tid, hvartill då
hvarje Svensk undersåte skulle vara skyldig att lemna sin skärf,
lika gerna vill jag påtaga mig en något högre beskattning, för att
få jernbanor i vårt land, men derföre anser jag likväl icke att
blotta ordet stambanor innefattar någon trollformel, hvarmed man
kan besvärja alla pekuniära svårigheter och för hvilken måste vika
alla för det vanliga förståndet upstående betänkligheter. Jag kan
icke underlåta att nämna, att vid ett samtal helt nyligen med en
ansedd ledamot af detta hus, då jag sade, att om man ock ville
gå så långt, om Staten må upoffra hela det kapital, som är
beräknadt för jernvägarne, utan att derför erhålla någon ränta
(— och jag vill gå så långt att antaga detta såsom en fosterländsk
gärd af hvar och en —) så få vi dock icke gå ända derhän i upoffring,
att icke ens begära att jernvägarne, en gång färdiga, böra
betala sin egen rörelse och underhållskostnad, då svarades det
mig, att om Staten har råd att betala kapitalerna, så kan den väl
äfven hafva råd att betala underhållskostnaden. Detta anser jag
verkligen vara att gå nästan för långt i patriotism; ty så länge
Staten kan repartisera ut dessa penningar på annat håll, så att
Staten för dem erhåller full ränta, så anser jag oklokt att använda
dem på ett sätt, att de möjligen icke blott ej återbetala något,
utan ock skapa nya utgifter derutöfver. Jag säger detta i förbi
gående,
emedan, sedan denna fråga om stambanor blifvit väckt,
och sedan den tagit sådan rot hos alla, att det kan anses såsom
Svenska folkets önskan att stambanor skola komma till stånd, så
bör den enskildta opinionen, om den också skulle vara af annan
tanka, icke sätta i fråga att ju icke upoffringar skola göras. Men
man kan ändå hafva rättighet att önska, att dessa stambanor skola
anläggas så klokt som möjligt. Nu vill jag bedja att få uprepa
hvad jag sade nyss, att jag alldeles icke är viss på, antingen Ko
mitén
-
Den 6 December f. m.
417
mitén eller Öfverste Ericsson har rätt i sin åsigt. Jag får blott
säga det till Gr. v. Rosen, som sitter här bredvid, att jag tycker
det är skada, och det förundrar mig att Hr Gr:n, som är ledamot
af Komitén, icke framkommit med något yttrande i anledn.
af öfverste Ericssons förslag. Detta ökar min farhåga för att öfverste
Ericsson möjligen kan hafva misstagit sig, och att det kan
inträffa i delta fall, hvad en Svensk Poet har sagt, nemi. att den
snille är i ett, kan irra i ett annat. Jag ber att få framhålla några
få faktiska omständigheter, på hvilka jag grundar min förmodan
om en sådan möjlighet, och tillika den önskan, att StatsUtsk.
icke måtte skrida till ordnande af denna sak innan det tagit alla
sådana tvifvelsmål i nära öfvervägande. I fråga om jernvägens ledning
genom Vestergöthland veta vi alla, Mine Hrr, hvilka stridiga
intressen der varit mellan vestra och östra Billingsbanan. Vi veta
också att Öfverste Ericssons utlåt, i den saken har grundat Regeringens
yttrande om företrädet af den östra banan, men, som åtskilliga
af R. o. Ad:s ledamöter kanske känna, har här äfven varit
fråga om tvenne andra banor genom Westergöthland. Jag skall
icke utbreda mig i någon vidlyftighet, utan söka att i några få
drag framställa det hufvudsakliga. Här har varit fråga om tvenne
andra banor genom Westergöthland, nemi. Skarabanan och en som
löper i dess närhet och som blifvit kallad Ulfstorp-Axevalla-Lerdalabanan.
I afseende på Skarabanan har en stor del af provinsens
innevånare gjort ganska väsendtliga anmärkn:r på det sätt,
hvarpå Öfverste Ericsson upställt sitt förslag till förmån för banan
öster om Billingen, men i afseende på den s. k. Ulfstorp-Lerdalabanan
har Hr Bergmästar v. Zweigbergk, som bor i den orten,
som både är Ingeniör och en ganska utmärkt och bildad man,
framställt ett förslag, hvilket jemväl var ingifvet till K. M., och
föranledt en undersökning, öfver hvilken Öfverste Ericsson yttrade
sig, hvarvid han till en stor del erkände ändamålsenligheten af
den bana, som Hr Zweigbergk föreslagit, men i andra delar underkände
den på grund af faktiska skäl, hvilka han också anfört.
Men sedan har Hr Zweigbergk inkommit till Komitén med en promemoria
eller ett utlåt., i hvilket han påstår att orsaken, hvarföre
Öfverste Ericsson underkände hans förslag, låg deri att Öfversten
alldeles misstagit sig om tvenne punkter i detta förslag; först
deri att Hr Öfversten beräknat som om Hr Zweigberk velat gå
öster i st. f. vester om sjön Yinsen; för det andra att Öfversten
beräknat, att vägen skulle gå öfver två stora mossar, då åter Hr
Zweigbergk beräknat, att den skulle gå vid sidan af dessa mossar.
Vidare hade Öfverste Ericsson, enl. Hr Zweigbergks påstående, i
sitt förslag utelemnat en befolkning af 48,000 personer, som skulle
deltaga i fördelarne af denna bana, nemi. flere stora socknar. Allt
detta återfinnes i Hr Zweigbergks promemoria. Orsaken, hvarföre
jag uppehåller mig vid denna, är att Ulfstorp-Lerdalabanan skulle
förkorta vägen mellan Hofva och Götheborg med J mil, och jag
anser för sannolikt, att om Regeringen icke så hastigt deciderat
sig för östra Billingsbanan, så hade anhängarne af vestra banan
förklarat sig nöjda med denna bana och den hade äfven blifvit
II. H. 27
lis
Den 6 December f. m
ganska fördelaktig för orterna kring den östra banan, om också ej
så fördelaktig som denna är för vissa egendomsägare, hvilka .få
banan intill sin bostad; dessutom skulle den, enl. Hr Zweigbergks
upgift, kommit att gå på en ås mellan länets fruktbaraste delar.
Ehuru i K. M:s Nåd. Propos. ingenting är r.ämndt om en sak,
som skulle förkorta banan mellan Hofva och Götheborg med | mil
och hvarigenom dessutom skulle, efter hvad Hr Zweigbergk påstår,
ehuru jag ej säger bestämdt att han har rätt, göras en besparing
af 900,000 R:dr b:ko, så anser jag likväl dessa omständigheter
så vigtiga, att det lönar mödan för StatsUtsk. att skänka sin upmärksamhet
deråt och icke afgöra saken för hastigt eller innan
Hrr Komilerade fått yttra sig öfver förslaget. Detta är egentligen
allt hvad jag vill åstadkomma. Jag har sett författare om jernvägar,
som hafva lagt vigt på den omständigheten, att allt hvad
man kostar på undersökningar, vare sig genom fördröjd tid eller
genom utgifna penningar, det har man tiofaldigt igen vid utförandet.
Nu kommer jag tillbaka till frågan, om banan skall gå
norr eller söder om Mälaren, deri skall jag likväl icke fördjupa
mig, derom har blifvit tillräckligt taladt af Gr. Sparre och torde
komma att talas mera både på ena och andra sidan. Jag beder
blott att få fästa upmärksamheten derpå, att då det är å båda sidor
medgifvet, att den norra banan skulle gå genom en foIkrikare
och något mera produktiv ort, så bör man också fästa något afseende
på den regeln, att då statsmedel användas, något se på
att do så snart som möjligt kunna blifva produktiva och gifva något
igen. Detta synes vara åtminstone möjligt med den norra banan,
men det är icke på många år möjligt med den söder om
Mälaren. Det är icke nog dermed; i en folkrikare ort är det äf
ven
fråga om en indirekt nytta, som består i att jordens och produkternas
värden höjas; man besparar äfven der vida mera i transportkostnader,
derföre att der är större folkmängd och större industri.
Detta är hufvudskälet hvarföre man bör först söka förbinda
de folkrikare och mest produktiva orterna. Häremot göres på andra
sidan det inkastet, att man behöfver en så gen bana som möjligt;
men man böra taga i betraktande, att det är högst få produkter
som gå från ena ändpunkten till den andra, och sålunda
transitofarten komme att utgöra endast en obetydlig del af det
hela. Det är mellanstationerna som komme att gifva största inkomsten
här, på samma sätt som de gjort i alla andra länder.
Slutligen ber jag få fästa upmärksamheten på en omständighet,
som jag anser att man icke bör obetänksamt förbigå, och det är
Hr Ofverste Ericssons förslag ang. anläggande af en bank öfver
Eiddarfjärden af Mälaren, för att få en gemensam hufvudstation
här i Stockholm. Jag vet icke om R. o. Ad. täcktes tillåta mig
att vid detta tillfälle begagna ett uttryck af en längesedan afliden
utmärkt konstnär som, när han såg någonting som vittnade om
ett djerft snille, sade att det var någonting af det tusan djefla
deruti. Med afseende på projektet att, för att i Stockholm erhålla
en gemensam station, fylla Riddarholmsfjärden, måste man medgifva
att deri verkligen ligger något så storartadt, att man kan
Den 6 December f. m.
119
kalla det för någonting »tusan djefla». Det måste medgifvas att man blir
fallen för en viss beundran, när det är fråga om ett så gigantiskt
förslag som att försätta hälleberg, och det är det verkligen fråga
om här, om man skall spränga ned en god del af Skinnarviksbergen
och lägga dem ned i Kiddarholinsfjärden, för att fylla den
till en bank. Jag har den största aktning för Öfverste Ericssons
förmåga att beräkna kostnaden, emedan det visat sig att hans ut
förda
arbeten kostat mindre än han beräknat; men det finnas
många exempel på personer som lyckats många gånger, men likväl
slutligen en gång kunna missräkna sig; och att fylla en sådan sjö
sorn Mälaren med en bank, sådan som skall erfordras för att derå
lägga en jernväg och tillika motstå stormars och vattnets inverkan,
det är en sak som synes mig gå öfver det kostnadsförslag,
som derom blifvit upgifvet. Men om jag antar alt det vöre en
möjlighet att fylla Mälaren, så skulle jernvägen komma upp vid
Hebbeska huset på Riddarholmen och vidare förbi planen at Geterska
huset, förbi R. Stms hus och öfver Norrström lill Tegelbacken.
När sedan jernvägen blir färdig, så komma träner att passera
icke en utan många gånger på dagen, dels för passagerare och
dels för varor. Jag har sett ställen, der 18 träner passerat hvarje
dag, således långt mera än en trän i timman. Låtom oss nu antaga
att här komme att blifva 6 eller 7 träner fram och tillbaka
för hvarje dag, då skulle icke blott för ett ögonblick, utan för en
lång stund, när tränen väntades, all passage stängas mellan Riddarholmen
och Riddarhustorget, och mellan Kungsholmen och Fredsgatan,
emedan det icke är möjligt att stänga just i det ögonblick
man ser tränen, utan det mäste ske några minuter föruti ty man
kan icke så noga beräkna de signaler, som gifvas, och ej heller
får man förlita sig så mycket på bomvaktarens noggrannhet och
påpasslighet. Sålunda skulle åtminstone halfva tiden, då Stockholms
innevånare och tjenstemän skola passera till ångbåtshamnen
eller embetsverken, passagen obilligtvis vara stängd. Det
kan till och med föranleda försummelse i embete, och personer,
som skola gå ombord å ångfartygen, kunna derigenom komma
för sent. För mig synes det således som om Öfverste Ericssons
storartade förslag möjligen icke torde vara till alla delar så noga
öfvertänkt, att det icke kan tåla vid att ännn mera öfverväga®,
och min öfvertygelse är, att StatsUtsk. bör böra Hrr Komiterade
och göra afseende på de påminnelser som kunna göras, äfven om
derigenom skulle kunna föranledas något upskof i en sak, som så
rörer hela landets framtid.
Ilr Gr. och Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Heykenskjöld: Jag begärde ordet för att genom up
läsandet
af Hr Ericssons yttrande, angtde jernvägens riglning ge
nom
Westmanland, få bemöta några talare, men detta yttrande
har af en värd talare redan blifvit upläst, och jag för min del
har dervid ingenting att tillägga. En värd talare har nämnt nå
-
420
Den 6 December f. m.
gra förhållanden ang:de bergslagens produkter, men då han endast
sett saken från en sida, må det tillåtas mig att betrakta den från
den andra sidan. Den värde talaren har sagt, att bergslagens
mångå produkter af malm och jern söka sig till vattendragen. Deruti
har han rätt, men det blefve ett helt olika förhållande om
jernvägen går ned till vattendragen och der aflastning kan ske,
eller om jernvägen går långt från vattendragen. Jag föreställer
mig att produkterna transporteras norr ifrån och möta vid den
ifrågasatte jernvägen, hvarpå de lemnäs der, för att söka sig närmaste
väg till Mälarens stränder, antingen genom den till Westmanland
föreslagna bibanan, eller också från Frövi till Arboga.
Äfven anser jag att det finnes en annan sida af bergslagens transport,
hvilken icke allenast rörer bergslagen, utan bela landet,
nemi. den sidan och de produkter som bergslagen behöfver från
hela landet. Det är också gifvet, att dessa produkter lättare tåla
en transport på jernvägen än de tyngre varorna. I följd deraf
blefve också jernvägen af dem anlitad till mycket större belopp
än af de andra. Man har äfven yttrat att invånarne i provinserne
norr om Mälaren besöka Mälarens städer för att göra sina upköp.
De göra det derföre att transporten af varor numera samlats der
från orterna längre upp i landet. Men när jernvägen blifvit lagd,
så är det naturligt att producenten icke för sina varor ända till
Mälarens stränder, utan han stannar vid jernvägens stationer, och
i följd deraf blir det också närmare för bergslagarne att erhålla
dem.
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus: Oaktadt jag är förekommen
af flera talare, som till vissa delar sagt hvad jag velat
yttra, anhåller jag likväl att få anföra några ord med anledning
af Gr. Sparres påstående, att man icke borde lägga jernvägen norr
om Mälaren, förbi Upsala och Sala, och vestra stambanan söder
om Mälaren; jag vill försöka att framlägga några omständigheter,
som möjligen till en del kunna vederlägga hvad han anfört.
Gr. Sparre har yttrat att, genom den föreslagna jernvägen
från Upsala till Sala och vidare vesterut, bergslagernas trafik ej
skulle blifva betjenad, emedan denna trafik går direkte till eller
från Mälaren i norr och söder, utefter de dalgångar, i hvilka befolkningen
och industrien äro samlade.
Detta är visserligen nu händelsen, men omöjligen kan det
förhållande komma att inträffa, som Gr. Sparre förutsagt, nemi.
att bergslagernas trafik, efter jernvägens anläggning uti ifrågav:de
riktning, kommer att söka sig väg ned till Mälaren tvärt öfver
jernvägen. Den kommer deremot att från det inre af landet, till
och med från Sala, gå till Upsala, emedan omkring 3 mils landvägstransport
omöjligen kan konkurrera med 5^ mils jernvägstransport
Om således äfven ingen jernbana anlägges mellan Sala
och Westerås, kommer i alla händelser bergslagens produkter att
träffa Mälaren, och om det finnes fördelaktigare att gå på sjön, i
st. f. på jernväg, från Upsala, låter äfven det sig göra. En sådan
tvärlinie upsamlar alla de trafikanter och frakter som nu söka Mä
-
Den 6 December f. m.
421
laron, och om på ett eller två ställen bibanor anläggas ned till
Mälaren, blir denna del af landet en af de lyckligast lottade i
afseende på sina kommunikationer. Ytterligare får jag emot Gr.
Sparres yttrande anföra att om, såsom lian förutsätter, serskilda
jernvägar komma att anläggas i alla de dalgångar, utefter hvilka
trafiken nu går, kostnaden af dessa jernvägar, tillsammans med
hufvudbanan utefter Mälaren, blir betydligt större, än om en enda
jernbana anlägges midt igenom Westmanland, med dess bergslager
på ena och dess sädesbygd på andra sidan, uptagande produkter
från dem begge och från en del af Dalarne, och från denna tvärlinie
en eller tvenne bibanor dragas ned till Mälaren. I afseende
på transporten af de från trakterna vester om Nerike till Stockholm
gående produkter och passagerare, så hade man, genom att
antaga vestra stambanans förläggande söder om Mälaren, icke dikterat
några tvångslagar för denna rörelse, hvilken komme att taga
den beqvämaste och billigaste vägen, och då vägen norr om Mälaren
bevisligen är öfver 3 mil längre än den genom Södermanland,
kan jag icke inse att det är något tvång på rörelsen, att
den förutsättes heldre gå den kortaro vägen än den längre.
Gr. Sparre har anfört åtskilliga anmärkn:r mot Ofverste
Ericssons beräkning öfver folkmängd och upskattningsvärde, med
afseende på de olika banorna, såsom t. ex. att Mälarens öar och
söder om Mälaren belägna landskap icke äro uptagne till förmån
för banan igenom Westerås. Deremot får jag anmärka, att de öar
som tillhöra Westerås och Upsala län samt den del af Westerås
län, som ligger söder om Mälaren, äro intagna i beräkningen till
förmån för denna bana, och hemställa till hvar och en af Hrrne,
om det är sannolikt att någon menniska, som bor söder om Mälaren,
så vida ej någon serdeles tillfällighet vållar det, far öfver
densamma, i st. f. att begifva sig till jernvägen några mil in uti
Södermanland.
Likaledes sade Gr. Sparre, att mycket större delar af Upland
och Westmanland öster- och norr-ut, än hvad Ofverste Ericsson antagit,
ligga inom den krets, som bör vara intresserad för banan
utefter Mälaren genom Westerås. Det är visserligen svårt att, såsom
här skett, updraga bestämda gränsor för de distrikter, inom
hvilka personer, som hafva ena eller andra intresset, bo, men för
mig vill det synas såsom om banan utefter Mälaren snarare blif
vit
något gynnad vid dessa gränsors updragande än missgynnad,
då den linie, som delar landet emellan denna och banan emellan
Upsala och Sala, ligger mycket närmare den sednare och man med
skäl till Salabanans område äfven kunnat räkna trakten kring Hedemora.
Gr. Sparre har anmärkt, att ingen menniska heldre reser på
ångbåt än på jernvägen. Jag hemställer till' hvar och en om han
icke heldre, en vacker sommardag, väljer den behagliga färden på
Mälaren, och njuter anblicken af dess vackra stränder, än instänger
sig i en jernvägsvagn, synnerligen om priset är hälften lägre
och några timmars tidigare framkomst ej är af vigt. Det är svårt
att bestämdt afgöra, hvilka personer gå den ena eller andra vä
-
422
Den 6 December f. m,
gen, men säkert att just de personer som, för transporterande af
sina produkter, vilja begagna sig af vattenkommunikationen, innan
denna för vintern uphör, måste hastigare realisera dem, såsom Gr.
Sparre anmärkt att de mindre jordägarne vanligen äro nödsakade
att göra, men om de åter vilja gömma sina produkter tili dess
vattenkommunikationen uphört, hafva de, äfven om jernvägen lägges
längre ifrån Mälaren, den resursen att kunna köra sina produkter
till denna väg, hvarvid enda skilnaden blir, att några få
köra mot norr, som förut kört mot söder, och att somliga få längre
väg, då andra deremot få kortare.
Jag tror att man på jernbanor kan göra skilnad mellan trenne
olika slags trafik. Det första slaget är den trafik som upkommer
emellan de närmast jernvägen belägne trakterne; det andra den,
som kommer längre ifrån, men som måste söka jernvägen, för att
sedan finna en utväg till export- eller konsumtionsorten; det tredje
är den transitotrafik, som från inre delar af landet passerar jernvägen.
Om den första af dessa slags trafik blir lifligare och mera
gynnad genom banan utefter Mälaren, så äro de båda andra slagen
säkerligen mera gynnade genom den riktning af banorna, som af
Öfverste Ericsson blifvit föreslagen.
Gr. Sparre anför åtskilliga anmärknir mot den af Öfverste
Erisson upgifna besparing i vägens längd och anläggningskostnad,
om den lägges söder om Mälaren; härmed förhåller sig i korthet
så, att denna besparing af 12-y mil ingalunda, såsom Gr. Sparre
förutsätter, upgifvits till godo för systemet i sin helhet, utan endast
såsom en vinst vid att genom de första årens arbeten upnå
samma punkter på norra, östra och vestra banorna.
Jag finnér alldeles icke skäl uti att, såsom Gr. Sparre gör,
anmärka det beskattningen borde tagas i betraktande vid bestämmande
af jernbanans riktning, emedan detta är ett förhållande,
som alls icke inverkar på jernvägsfrågan, ty den beskattning som
ligger på provinserna, eller serskilda delar deraf, har genom köp
eller arf af egendomar kommit på dessas nuvaride ägare och är
således icke för dem någon ny pålaga, för hvilken de böra ha ersättning,
utan en skyldighet, som från uråldriga tider ålegat dem
som innehaft äganderätten och utgjort ett vilkor för densamma.
Hvad KöpingHultbolaget angår, så synes visserligen detta bolag
hafva tillkommit under den förutsättning, hvartill E. St:r gifvit
anledning, att jernbanan mellan Stockholm och Götheborg
skulle taga dess riktning, och jag hemställer derföre om icke Staten
borde, såsom jag i en serskild motion tagit mig friheten föreslå,
inlösa KöpingHultbanan, så hade dess bolag, och dermed förenade
intressen, icke vidare något skäl att beklaga sig. Det vore
mera skäl att för framtiden större och vigtiga re intressen gjorde
sig gällande vid besluts fattande i detta ämne, än att låta små lobalintressen
afgöra det.
Gr. Sparre har frågat på hvad sätt städerna vid Mälaren
hafva förbrutit sig, efter de skola beröfvas den handel och rörelse
de hittills haft med bergslagerna.
Jag vill deremot fråga, på hvad sätt de i bergslagen belägna
Den 6 December t. m.
423
orter hafva förbrutit sig, efter de skulle, för all framtid, åläggas
att till Mälarestränderna föra sina produkter och derifrån hemta
sina förnödenheter, hvilket de hittills gjort i brist på en bättre
väg. För min del anser jag att en strid, som så länge varit uptagen,
nu borde vara utkämpad. Jag tror icke att frågan om vestra
banans dragande söder om Mälaren är så ny som Hr Hjerta påstår,
enär striden derom varit öppen i 2 å 3 år och alla intressen
varit i tillfälle att uttala sig, äfvensom Sveriges allmänhet haft
sin upmärksamhet riktad på denna fråga.
Hr Hjerta anmärker om de Preussiska och Belgiska banorna,
hvilka äro statsbanor, dels att de äro ovänligen dyrbara, dels att
de icke bära sig. Hvad de Preussiska statsbanorna beträffar, kan
jag lemna en alldeles motsatt uplysning. Åtskilliga af dem hafva
kostat ^ mindre än de af enskilda personer anlagde och hafva äfven
lemnat en större inkomst än de sistnämnde, till följd af deras
bättre förvaltning. I medelafkastning hafva de gifvit omkring 6
proc. BerlinerStettinerbanan ända till och med 20 proc. Om de
Belgiska banorna är jag icke nu i tillfälle att lemna någon uplysning,
men jag tror dock att Hr Hjerta målat deras tillstånd
väl mycket i svart. Det är naturligt att der fråga är om stridiga
intressen, söker hvar och en att göra sin fördel och sitt intresse
gällande, och det är mycket lätt och mycket naturligt att se det allmännas,
fördel genom det egna intressets synglas. Jag tror derföre
icke att man bör, såsom Hr Hjerta tycks förutsätta, vänta till dess
striden blir utkämpad, ty huru länge än frågan hålles öppen, skall
striden alltid blifva lika liflig, då afgörandets stund nalkas.
Hr Hjerta har anfört åtskilliga detaljer rörande UlfstorpLerdalabanan.
Då jag, efter Öfverste Ericssons ordres, verkställde
denna undersökning, och flere gånger sammanträffade med Hr
Zweigbergk, kan jag med så mycket större visshet påstå, att hans
upgifter i den sednare promemorian icke öfverensstämma roed verkliga
förhållandet. Han ville att banan skulle läggas öster om Ymsen;
men Öfverste Ericsson har stödt sitt utslag på undersökningar
både öster och vester om nämnde sjö, jag har försökt att
kringgå de nämnda mossarne, men dervid träffat på föga sammanhängande
bergsryggar, och detta har gifvit anledning att föredraga
den nu antagne riktningen. I allmänhet tror jag, att huru länge
och med hvilken omsorg undersökningar fortsättas, så komma ändock
enskilde personer, som ej se sina intressen och meningar
tillfredsställda, att upsöka fel i desamma och offentligen påstå, att
många vigtiga detaljer dervid icke äro tagna i närmare öfvervägande.
Man bör väl dock i allmänhet kunna antaga att den person,
som verkställt sådana undersökningar och som alltid måste
känna det moraliska ansvar honom åligger, egnat saken den upmärksamhet
och noggranna utredning, som omständigheterna och
sakens vigt kräfver. Hr Hjerta har framställt åtskilliga anmärkningar
mot Stockholms station och den af Hr Ericsson föreslagna
planen att draga banan söderifrån öfver Mälaren till Clara sjö.
Hr Hjerta tyckes förutsätta att Skinnarviksbergen skola sprängas
ned och läggas i Mälaren, men så är ej meningen, utan blott att
424 Den 6 December f. m.
bereda en plan för jernvägen af ungefär 30 fots bredd vid sjökanten,
hvilket ej vore förenadt med synnerliga svårigheter, enär bergen
äro serdeles rätliniga. Likaledes talar Hr Hjerta om svårigheten
att fylla banken i Mälaren. Härtill äro beräknade 84,000
kubikfamnar sten och grus, och jag är fullt öfvertygad om att detta
är 25 proc. mer än hvad som behöfves, och om man har tillräckliga
medel att verkställa detta arbete med, så ligger deruti alldeles
ingen omöjlighet. Jag hemställer till R. och Ad., huruvida
det-är sannolikt att Öfverste Ericsson skulle vilja riskera sitt under
så lång tid och med så stora arbeten förvärfvade anseende genom
att framställa ett lösligt förslag. Hr Hjerta har anmärkt svårigheten
af att banan skulle passera öfver flera gator, dervid får
jag uplysa, att det alldeles icke är nödvändigt att gå öfver dessa
gator i samma plan, utan att man kan gå öfver eller under desamma,
så föreställer jag mig att jernvägen komme att föras öfver
gatorne till Kungsholmen och under bron till Riddarholmen, då
gatuplanen för sänkas eller höjas derefter. Denna sak är visserligen
icke i detalj upgjord, men af en man med den erfarenhet,
som Öfverste Ericsson, kan man icke förutsätta att han ej öfvervägt
denna omständighet och beräknat ungefärliga kostnaden
derför, utan skulle vilja t i 1 Ispil logifva sitt rykte för en sådan sak.
För öfrigt anser jag att sådana detaljer icke böra undergå R. Stms
pröfning.
Det gifves ett mycket vigtigt skäl att afgöra frågan så snart
som möjligt, det nemi. att annars en stor del af nästa år går förlorad
för arbetet, ty det kan ej drifvas med den kraft som erfordras,
om ej nu redan undern vintern förberedande åtgärder vidtagas
och materialier och redskaper anskaffas. Och ett års uppehåll
i arbetet framskjuter den nytta man genom jernvägarne vinner
i ökad produktion och industri, ytterligare ett år till oberäknelig
skada för hela Riket.
Hr MontgomerieCederhjelm, Robert NilsGermund:
Ehuru jag vet att man kan välja lämpligare tid att yttra sig öfver
denna fråga, än nu vid remiss, så ber jag att få uptaga till besvarande
några anmärknir, som här blifvit gjorda. Gr. Sparre
har mycket fäst sig vid att man vid jernvägens anläggning skulle
taga den enskilda företagsamhet i betraktande. Denna företagsamhet
anser han vara större på norra sidan, och han har som skäl
anfört att Diligenserna gå på norra stranden af Mälaren. Jag vill
fästa upmärksamheten på att, som vi veta, under sommaren Diligensen
inställer sina turer, emedan der icke finnes resande, ty de
föredraga ångbåtarne, och att således den enskilda företagsamheten,
åtminstone under sommaren, icke funnit sig upmuntrad af många
resande på norra vägen. Hr Gr:n har vidare yttrat i afseende
på vägens rigtning, att man haft exempel på huru vägarne i fremmande
länder till en början blifvit anlagda krokiga, och derpå anfört,
att vägen mellan Rrtissel och Paris först lades krokig och
derpå rätades. Jag får då' nämna, att denna väg är byggd af enskildt
aktiebolag, och icke på Statens bekostnad, utan bolaget har
D en 6 December f. m. 42ft
lagt vägen i den riktning, som var lämpligast för dess inkomster.
Helt olika är förhållandet med en jernväg, som bygges af Staten,
då en mängd andra omständigheter böra tagas i betraktande. Om
Hr Gr:n vill se de krokigaste jernvägar, som man kan tänka
sig, så bör han se på kartan öfver jernvägsnätet i England, der
han finner de besynnerligaste figurer, emedan alla jernvägar der
äro byggda af enskilda personer. Hr Gr:n låter Upland och
Westmanland framstå såsom ett slags martyrer, emedan de betala
så stora statsbidrag; men då Gr:n talar om Upland, tror jag
att han menar både Stockholms och Upsala län; dervid är att
märka, att då, enl. det ena förslaget, Upsala län får en betydlig
del af jernvägen och Stockholms län nästan ingen, så får, enl. det
andra, Stockholms län mera jernväg och Upsala län mindre. Likväl
är att märka, att Stockholms län är både till areal och folkmängd
större än Upsala län, och i afseende på statsbidragen förmodar
jag att Stockholms län är i samma proportion som Upsala
län hårdt beskattadt. Vidare har Gr. Sparre talat om huru den
allmänna meningen alltid uttalat sig för den norra vägen, och i
sammanhang dermed har en annan talare yttrat, att det är en nyhet,
denna vägs läggning genom Södermanland. Jag får då an
märka,
att det förhåller sig med denna nyhet som med många andra
sådana, att den icke är så ny som man föreställer sig. Den
förtjente man, hvilken fäderneslandet till en stor del har att tacka
för att jernvägar blifvit byggda i Sverige, ansåg att vägen skulle
dragas genom Södermanland, det var hans första plan, och den är
således icke så ny som man vill påstå. Gr. Sparre har yttrat den
önskan, att invånarne i de olika provinserna, som skola genom
skäras
af jernvägen, skulle få yttra sig, huru de önskade att den
skulle komma att gå. Såsom boende i Nerike, och då jag der
mycket deltagit i de 2:ne större jernvägsföretag der förekommit,
nemi. KöpingHult och NoraErvallavägen, och således känner jernvägsförhållanderne
i den orten, så får jag förklara att den af Ofverste
Ericsson föreslagna ritningen, enl. min öfvertygelse, är den
för provinsen Nerike fördelaktigaste. Hr Hjerta har slutligen varnat
oss för öfverraskning och för att fatta ett för tidigt beslut i
denna fråga, och sålunda visa prof på den hetsighet, som utgör
ett fel i nationalkarakteren, enl. Ebrensvärds bekanta yttrande.
Jag får då påminna, huru samma snille talade om ett annat fel,
som vi hafva, nemi. tröghet. Jag för min del anser det mycket
vådligare, att man i denna fråga gör sig skyldig till en sådan
tröghet, man må nu äfven hedra den med benämningen grundlighet,
än till en öfverilning, som endast skulle befordra afgörandet
af en sak, som så ofta varit före. Jag fruktar att denna tröghet
skall upskjuta de välgerningar, som kunde härflyta af detta det
vackraste jernvägsförslag, som blifvit för nationen framlagdt.
Gr. Sparre: Det må tillåtas mig att med några ord be
svara
de inkast, som blifvit gjorda emot mitt sednaste anförande;
dervid jag anser mig böra uplysa att Hr Ericssons tillfälliga frånvaro
var mig fullkomligt obekant. Hr Bildt har uptagit till ve
-
9
426
Don 6 December f. m.
derläggning hvad jag i detta afseende sagt, och då jag icke vill
göra mig skyldig till den brist på grannlagenhet, att jag skulle
fällt om en frånvarande ett yttrande, hvilket han var hindrad att
upträda och besvara, så ligger det mig om hjertat att icke missförstås.
Då jag således om Hr Ericsson sagt, att det ligger inkonseqvens
i afseende på hans utlåt, om östra Billing-banan och den
åsigt han nu yttrat, så beböfver jag icke mera än att hänvisa
hvar och en af R. o. Ad:s ledamöter att läsa 12:te sidan i Hr
Ericssons betänkande, dervid jag tror det skall blifva för hvar
och en uppenbart att han icke allenast till utgångspunkt för sitt
förordande af vägen söder om Mälaren tagit den i utlåtit om
Westgötha-banan med så mycket skäl ringaktade transito-farten,
utan äfven nu på denna lägger en ganska väsendtlig vigt; ehuru
han i slutet af sitt resonnement om transitofarten, som uptar jemt
en sida i det tryckta utlåtit, säger, i en mellanmening, att trafiken
mellan stationerna är af hufvudsaklig vigt. Jag tror icke
att någon, som genomläser detta utlåt., och dermed jemför det
förra, skall kunna bestrida, att någon brist på öfverensstämmelse
i åsigter framlyser. Han har i begynnelsen af det citerade yttrandet-(sid.
12), begagnat just det uttryck, som jag finner intaget
i K. M;s Propos.: »som rörelsen går från vester till söder, så
ligger deri ett vigtigt skäl för banans dragande söder om Mälaren.»
Med all möjlig aktning för Hr Ericsson tror jag att en sådan i
allmänna ordalag uttryckt sats icke bevisar mycket i denna fråga,
synnerligast då, på sätt jag redan sökt ådagalägga, industrien i
och rörelsen mellan Westmanland och Upland samt Slockholm är
så öfvervägande den industri och den rörelse, som komma från
Södermanland, att man kan ifrågasätta om rörelsen från Stockholm
icke snarare går från öster mot vester och nordvest. Hr Ericsson
har sagt, och det är äfven upgifvit af Hr Bildt, att mellan Södermanland
och Nerike en liflig trafik redan upstått. Jag har några
gånger rest denna väg och jag måste bekänna att, om jag skulle
dömma af den trafik som jag då fann på vägen och af dagböckerna,
som stodo alldeles blanka, så var då för tiden ingen trafik
för handen. Det måste vara på det sikta året som densamma utvecklats.
En värd talare, Hr Nordenfelt, . har upträdt mot mig,
och visat det orimliga deraf, att jag föreslagit, att Hr Ericsson
borde taga i beräkning populationen på båda sidor om Mälaren,
men jag hemställer till den värde talaren att han, om han vill
besvara mina uttryck, återger dem sådane de blifvit fällda. Vid
beräkningen af den trafik, som kunde blifva på Upsala-banan,
intog Hr Ericsson såväl folkmängden på östra sidan Sigtunafjärden
som den på den vestra sidan. Jag hemställde just i detta afseende,
om icke det kända förhållandet att en ä två ångbåtar dagligen
afgå från Strengnäs till Westerås visar, att det är tänkbart,
att från trakten af Strengnäs likasom från Thorshälla och Eskilstuna,
passagerare och varor kunna afgå till Westerås, der intaga
banan och fortsätta resan till Stockholm? men deremot hemställer
jag, om med någon kännedom om trakterna, på båda sidor om
Sigtuna-fjärden man kan anse möjligt att personer resa först ett
Den 6 December f. rn.
<27
stycke landväg, sedan litet sjöväg, och derpå åter landväg, för att
komma till jernvägen. Samma talare har sagt, att jag fäst mig
för mycket vid det södra Uplands intresse och icke vid det norra.
Hr Ericssons förslag förbiser både norra och södra Uplands intresse
alldenstund han drager banan tvärsöfver Upland på den smalaste
och ofruktbaraste del deraf. Den siste värde talaren har sagt, att
när jag talade om Upland, inbegrep jag den del af Stockholms
län, man vanligen kallar Roslagen. Det är icke förhållandet. Jag
har talat om Upsala län och sagt att befolkningen derstädes och
i Westmanland drager hårdare skatter än i öfriga län, att på
hvarje person i Upland belöper sig 9 R:dr, då deremot i Stockholms
län på hvarje person endast belöper sig 6 R:dr. Jag anser
att Hr Ericsson, med den stränga konseqvens, hvarmed han fullföljer
sitt förslag att jernvägar aldrig borde läggas vid sjöarne,
borde, på sätt för Roslagens intresse är fördelaktigast, låtit
jernvägen icke gå utmed sjön. Då samme talare yttrat,
att han såsom Nerikes-bo vore nöjd med Hr Ericssons förslag,
så måste jag erinra, att han såsom jordägare både i södra
Nerike och Roslagen, får direkt nytta af så väl den norra vägen,
sådan den är af Hr Ericsson föreslagen, som af den södra. Då
likväl endast den söder om Hjelmaren belägna delen af Nerike,
af det ifrågasatta förslaget skall draga nytta, så skulle deremot
hela den större delen af Nerike hafva mera fördel af norra vägen,
ty den södra delen är knappt ^ mot det öfriga Nerike. En utmärkt
person, med hvilken jag icke kan tro att talaren menat
någon annan än den, som först väckt fråga om jernvägar här,
skall hafva sagt att vestra vägen borde gå genom Södermanland;
det är mig en fullkomlig nyhet, och denne man torde vara i tillfälle
att uplysa, om han någonsin framställt ett sådant förslag. —
Att kalla grundlighet i öfverläggning för tröghet, det fruktar jag
är ett begagnande af Svenska språket, som man icke i vanliga
lexica igenfinner. Den tröghet, som man ådagalägger vid en
grundlig pröfning af en väckt fråga, den anser jag i allmänhet
icke vara ett fel. Må det tillåtas mig, innan jag slutar, att full
borda
en jemförelse som jag gjort mellan provinserna Upland och
Södermanland, då jag sade att Upland, som i statsbidrag drager 6
proc. af skatterna, icke skulle få mer än 2 proc. af jernvägarna,
hvaremot Södermanland erhåller 12 proc.
Jag ber att få i fråga om provinsen Södermanland, fästa upmärksamheten
på ett förhåIllande, som är anmärkningsvärdt. Då
så mycket afseende fästes vid sjö-kommunikationen, så frågar jag
om det finns i hela Svea Iand någon provins, som är så gynnad
i afseende på vatten-kommunikationer, som Södermanland. Om vi
betrakta kartan, så se vi huru denna provins i norr helt och
hållet omgifves af Mälaren, i öster och till en del i söder af
Saltsjön, som icke går rakt upp, utan gör en inskärning in i
landet; vidare begränsas denna provins i söder på föga afstånd,
af den långa Bråviken, i vester af Hjelmaren ; derjemte är provinsen
genomskuren af Hjelmare- och Södertelje kanaler och slutligen
kunde genom obetydligt arbete, hvartill statsanslag en gång blifvit
428
Den 6 December f. m.
af representationen beviljadt ehuru icke användt, och hvarom motion
af en Södermanlänning vid denna Riksdag återigen blifvit
väckt. De många sjöar, hvaraf Södermanland är upfyldt, sammanbindes
genom en kanal, hvarigenom utfartsväg till hafvet vinnes.
Också går den större delen af Södermanlands handel icke på
Stockholm utan på Nyköping och Norrköping, begge export-orter
och, i synnerhet den sistnämnda, en betydande afsättningsort.
Om det är sannt, på sätt Hr Ericsson yttrat, att rörelsen går åt
söder, så lär den hädanefter som hittills gå till dessa orter, icke
till Stockholm, och jernvägen dil således för provinsen vara af
jemförelsevis mindre vigt än till export-orterne.
Gr. von Rosen, Adolf Eugene: Då discussionen redan
varat så länge, skulle man väl hafva skäl alt tro den hafva till
stor del uttömt ämnet, och i så fall vore det förmätet af mig att
vilja ytterligare uttänja densamma. Jag skulle också gerna afhållit
mig derifrån, om jag icke i det förslag, som inkommit till R. St:r
funnit flera anmärkningsvärda punkter, hvilka både min rättskänsla
och, att jag så må säga, min skyldighet bjuder mig att
belysa.
Grefve Frölich yttrade nyss, att han icke var född till att
försvara det ena eiler andra förslaget. Jag deremot får erinra, att
jag, så till sägandes, är betald för att till en viss grad vara
Svenska folkets målsman härutinnan; ty jag glömmer icke, alt
R. St:r hafva haft den mot mig utmärkta godheten att gifva mig
en pension för mina sträfvanden i och för jernvägsfrågan. Mig
tillkommer således, att hvarken låta mig hänföras af lysande förespeglingar,
ej heller afskräckas af bittert klander, utan tillse, att,
såsom ordspråket säger, kyrkan står midt i byn.
Tillåten mig, mina Hrr, till en början att återkalla i Edert
minne, huru den K. Proposm tillkommit.
Det är en väl känd sak, att Chefen för Topografiska Corpsen
Hr General Akrell, år 1854 erhöll befallning att inkomma till
K. M. med förslag till riktning- för jernvägars anläggande här i
Sverige. Detta förslag låg också till grund för K. M. Nåd. Propos.
vid förra Riksdagen, ang:de stambanornes utförande af Staten,
hvilken Propos. antogs af R. St:r, och hvarigenom den motion i
motsatt syftning, jag då väckte, blef förkastad. Efter Riksdagens
slut anbefallde K. M. en Komité att närmare skärskåda saken
samt genom sakkunnige personer låta anställa noggranna undersökningar,
och låta utarbeta förslag till jernvägarnes rigtning,
anläggningssätt och beskaffenhet, till grund för K. M. Nåd. Propos.
I denna Komité insattes Chefen för Topografiska Corpsen, bemälde
General Akrell, Chefen för Allmänna Väg- och VattenbyggnadsStyrelsen
Ofverste von Sydow och Hr von Steyern, hvarjemte Hr
Öfverste Ericsson såsom utnämnd Chef för Statens jernvägs-byggnader
ägde att, så ofta hans tid och öfriga göromål medgåfvo,
deltaga i Komiténs arbeten. Sedan Hr von Steyern af en eller
annan orsak utgått ur Komitén, visade K. M. mig det förtroendet
att insätta mig i hans ställe. Denna Komité hade således 2:ne
Den 6 December f. m.
429
utmärktheter, hvar och en inom sitt fack, till ständige ledamöter,
och jag hoppas, att Hrrme göra mig den rättvisan att medgifva,
det äfven jag under de mera än tio år, jag egnat mig ål jernvägs-angelägenheterna,
sökt att komma sanningen så nära som möjligt
på spåren, samt att jag ansträngt min yttersta verksamhet för
utredande af dithörande frågor. För omkring 2 månader sedan
afgaf Komitén till K. M. sitt underd. betänkande, hvilket var affattadt
i nästan fullkomlig öfverensstämmelse med den plan, som
General Akrell år 1854 upgjort, och på hvilken, såsom jag förutnämnt,
den K. Proposm vid förra Riksdagen var fotad. Man skulle
då hafva trott, att detta utlåt, skulle röna Nåd. bifall. Man skulle
åtminstone hafva trott, att den man, hvars plan i stället nu blifvit
af K. M. antagen, och som ända till icke längesedan qvarstod
som ledamot af Komitén, skulle hafva ägt anledning att visa sina
kamrater deri det förtroendet att med dem discutera saken, så att
den kunnat komma mera helgjuten till R. St:r; hvilket varit så
mycket önskligare, som derigenom möjligen undvikits, att man
måste upträda på detta rum för att sönderslita en K. Propos, för
så vidt sådant i detta fall kan ske, ty sjelfva riglningen af jernbanorne,
vete vi, att det tillhör K. M. att bestämma, men medlen
till utförandet kunna af oss beviljas eller afslås.
Jag skulle också hafva tvekat att höja min röst mot en så
utmärkt ingeniör som Öfverste Ericsson, om det icke varit en
känd sak, både för mig och, såsom jag tror, större delen af Eder
mine Hrr, att Öfverste Ericsson från första stunden var emot jernbanors
anläggande här i Sverige och påstod, att endast kanaler
passade för vårt land; i hvilken åsigt han fortfor, lemnande jernvägsfrågan
åt sitt öde, till dess, efter det jag vid 2:ne Riksdagar
genomdrifvit densamma med biträde af några varma vänner till
lättade kommunikationer, för vid pass 2me år sedan ledningen af
de beslutade statsbanornas utförande, öfverlemnades i hans händer.
Då Öfverste Ericsson kunnat så misstaga sig i fråga om sjelfva
hufvud-principen, kan han möjligtvis också hafva gjort det i detaljer
af en fråga, som på sätt han yttrade uti sitt intressanta
föredrag i går, och hvari jag obetingadt instämmer, måhända är
den vigtigaste, som blifvit Svenske Ständer förelagd. Detta ger
mig anledning att granska hans förslag. Dock må man icke tro,
att, om jag vid detsamma gör några anmärkningar, jag vill på
något sätt underskatta hans stora talang. Det är icke holler min
afsigt att klandra det förtroende, K. M. skänkt honom; men jag
måste klandra, — och det tror jag mig hafva rätt till ur konstitutionel
synpunkt — att, då vi, för att nyttja ett sådant uttryck,
spela krona och klafve om millioner, Regeringen lagt i en enda
mans hand en så oinskränkt makt, utan att sätta vid hans sida
några rådgifvare, icke ens en kontrasignant till hvad han besluter.
Hrrme får ursäkta, om jag icke går fullkomligen logiskt tillväga
i min framställning. Förhållandet är nemi., att jag under
en längre tid icke varit fullkomligt frisk och således ej besitter
den förmåga, jag så väl behöfde vid detta tillfälle. Derjemte har
430
Den 6 December f. m.
det varit så kort tid lemnad att genomgå K. M:s Propos., äfvensom
Hr Öfverste Ericssons betänkande, att jag icke hunnit rätt
ordna mina tankar i ämnet. Hrr:ne torde derföre godhetsful 11
förlåta, om hvad jag yttrar, kommer något om hvartannat.
Då jag betraktar det förslag, som här blifvit framställdt, erinrar
jag mig en anekdot ifrån England. Det var nemi. en person,
som tänkte sälja sin häst och derföre bad sonen rida densamma,
för att få se, huru den trafvade. Sonen yttrade, sedan
han satt sig upp: »Du har icke sagt mig, om jag skall rida hästen
för att köpa eller sälja.» Ungefär så har man gått till väga i
fråga om de särskilda bansträckningarne norr och söder om Mälaren.
Allt hvad som kan sägas till fördel för den ena och mot
den andra, är med omsorg framdraget, men med lika sorgfällighet
både den förras brister och den sednares, förtjenster, förbigångne.
Detta anser jag icke vara rätt, ty jag tror, att samma grunder
böra gälla för bedömmandet af en hana söder om Mälaren, som
för en norr om denna sjö.
Jag vill nu först betrakta frågan om jernvägens sträckning
öfver Upsala till Sala och vidare till Frövi. Denna väg så långt
som till Sala var ursprungligen af mig föreslagen, och min undersökning
öfver sträckan från Upsala till Sala, hvaröfver jag sålt
mina ritningar och profiler till Statens arkiv, är den enda man
äger och kan begagna till ledning för terrängens bedömande. Man
vill derföre slå mig med mina egna vapen. Men jag valde denna
riktning öfver Upsala och Sala till Westerås samt vidare till Köping
endast derföre, att jag ansåg det nära omöjligt, åtminstone
alltför kostbart att komma fram i den rakare riktningen på Westerås.
Sedan det emellertid genom de sorgfä 11 iga undersökningar,
som några år sednare på mitt föranstaltande verkställdes af en
utmärkt skicklig Engelsk ingeniör Hr Lloyd, visade sig, att det
gafs en möjlighet att utan alltför stora upoffringar och kostnader
leda en jernväg öfver AlmareStäke, kunde jag icke tveka att gifva
denna riktning företrädet och att från denna hufvudbana gå med
en kort grannbana till Upsala. Om emellertid den direkta linien
till sistmde stad skulle antagas, anser jag densamma likväl, såsom
den i K. M:s Propos. uptages, vida mindre lämplig än den af mig
föreslagna, ty så vida den princip är riktig, att man bör gå djupare
in i landet med stambanorna, förefaller det besynnerligt, att
man för att inbespara några tusen alnar, genast är färdig att föredraga
denna linea, som närmar sig Mälaren så mycket som möjligt,
och hvilken går genom en mycket mindre bördig trakt samt icke
heller kommer i beröring med skogstrakterne, såsom förhållandet
är med den andra.
Vägen till Upsala lades vester om Sigtuna-fjärden, hufvudsakligen
af strategiska skäl, och jag tror, att, om det var strategiskt
rätt att lägga linien på nämnde sida om Sigtuna-fjärden år 1853,
så torde det äfven vara strategiskt rätt, att den ligger der nu.
Jag får nemi. fästa upmärksamheten på, att en fiendtlig styrka,
landsatt i trakten af Norrtelje, hvilken trakt jag känner mycket
väl, emedan jag växt upp der, skulle, i händelse jernvägen läge
Den 6 December f. m.
431
på östra sidan Sigtuna-fjärden, genom 5 ä 6 timmars forcerad
marsch kunna upnå densamma och sålunda afskära all secours till
hufvudstaden norr och vesterifrån. Huruvida hufvudstaden blir
attackerad söder eller norr ifrån, det vela vi naturligtvis icke;
men sannolikast är, att det kommer att ske på den punkt, som
ligger närmast ryska landet. Det vore således verkligen ganska
oklokt att lägga linien på denna sidan om fjärden. För öfrigt
säger man ömsom, att vägen skall gå långt in i landet, ömsom
vill man hafva den på andra ställen; men skulle principen, att
banan bör gå midt i landet vara riktig, så borde man, ifall man
går norr ut, styra rakt in i landet och på Östersund. Men häri
ligger ju icke något förnuft. Den ifrån Sala föreslagna banan till
Frövi, går för öfrigt genom en relativt öde trakt, hvaremot man
närmare stranden af Mälaren har största befolkningen och industrien
samlad. Jag tror således det rättaste vara att låta jernvägen
gå fram i den riktning, som af naturen är påpekad, och
icke försöka att draga den upp öfver bergshöjder, der ingen rörelse
finnes, och der man dessutom måste gå tvärsöfver de ännu
djupa dalgångarne, hvaremot, om man drager sig längre ner mot
kusten, dalgångarne redan hafva vidgat sig och svårigheten att
öfverkomma dem i förhållande minskats. Och dalöfvergångar spela
i jernvägs-anläggningar en stor roll, det kunna vi se och få vi
se, när fråga blir om jernväg öfver Södertelje. Mig förefaller,
som man här handlade ej olikt skräddaren, hvilken sätter lifvet
på rocken än högre upp än längre ned ech alltid försäkrar, att
hvad som för tillfället utgör modet, är det rätta; hvaremot jag
tror, att det rätta är, att lifvet sättes, der naturen anvisat, då
man är säkrast att vara ledig i sina rörelser. Jag kan icke föreställa
mig, att det skulle vara fördelaktigt för Westmanland, Dalarne
och Nerike, om linien lades, der Öfverste Ericsson utstakat
densamma; jag känner temligen noga den terrängen, ty jag har
ofta genomrest och till och med till icke obetydlig del genomvandrat
den, och jag får lof att säga. att det argument Hr Hey
kensköld
anfört till försvar för denna linie, är alldeles icke applicabelt.
örn han, som tillhör bergslagen norr om Linde, icke skulle
få en jernväg ned till Mälaren vid Köping eller Arboga, utan måste
uteslutande hålla sig till den af Hr Ericsson föreslagna linien :
hvad tror han väl då blefve förhållandet med allt det jern, som
kommer långt opp ifrån och ner öfver Linde samt nu skeppas till
alla landsändar? Det skulle få söka sig en omväg antingen öfver
Frövi till Örebro och sedan öfver Hjelmaren åt Stockholm, eller
också ovilkorligen gå österut för att träffa Strömsholms kanal. Jag
tror icke, att hela denna trakt skulle vinna derpå. Men det ligger
dessutom, enl. min tanke, så stora hinder i terrängen, att Hr
Ericsson gjort ganska klokt i att framställa 2 alternativer, nemi.
så att min första plan till jernväg från Sala till Westerås skulle
få gälla som ett alternativ. Den linie Hr Ericsson i öfrigt updra
git
såsom en förenings-bana mellan den af honom föreslagna banan
från Upsala till Frövi och Gefle-Fahlu-banan är mig alldeles oförklarlig;
måhända har jag upfattat denna terräng olika med Hr
432
Den 6 December f. m.
Ericsson, men, när jag vandrade fram der, föreföll den mig såsom
en af de ödsligare trakter i mellersta Sverige. Jag vill i förbigående
säga om Gefle-Fahlu-banan, att jag är säker om, att den
är till sin riktning felaktigt utlagd, och de som äro delägare uti
den måste, om de lägga handen på hjertat, äfven medgifva detsamma;
den skulle nemi. hafva gått söder om Storsjön. I öfrigt
har denna bana precist samma fel som den af Hr Ericsson föreslagna
sambands-banan, den går genom en af de värsta trakter
man kan tänka sig, genom en terräng, som möjligen i en aflägsen
framtid kan komma att skörda stora fördelar af jernvägen, men
hvilka skulle hafva kommit landet mycket förr till godo, om banan
blifvit lagd på rätt ställe. Häraf ser man nödvändigheten af att
noga öfverväga, innan man skrider till verkställigheten af en
jernvägsanläggning.
Man påstår äfven, att den af mig föreslagna jernvägen mellan
Upsala och Gefle ligger nära hafvet; men en blick på kartan visar,
att den håller sig på ända till 6 mils afstånd derifrån och kommer
detsamma nära, först då den träffar Dalelfven. Denna bana är
för öfrigt sådan, att jag tror, man icke i hela Europa skall kunna
utplocka många i afseende på terrängen så fördelaktiga bitar som
mellan Upsala och Gefle. Dessutom är den rak och kan läggas
på en sandås nästan hela vägen, och der den passerar Dalelfven,
gör den icke mindre än 6 fjerdingsväg besparing i längden emot
landsvägen. Den måste således åtminstone i tekniskt hänseende
kunna duga, och jag frågar, om det icke vore riktigare, att Hr
Ericsson, som framställer så långa argumenter för att få raka 1 in ier
på andra ställen, äfven ville lägga denna rak, hellre än att kasta
henne in i sådana krokar, som jag här ser framför mig å kartan.
Jag kan således icke inse annat, än att rätta kommunikationen
mellan Stockholm och Gefle blir öfver Stäket till Upsala och från
Upsala direkte på Gefle.
Hr Montgomery har sagt, att det var mitt första förslag att
lägga banan genom Södermanland. Han har deri begått ett misstag,
som är lätt förklarligt, och jag uplyser så mycket heldre härom,
som redan flere andra personer gjort samma anmärkning och
trott, att jag a priori föreslagit denna bana. Så är alldeles icke
förhållandet, men i den underd. petition ang:de erhållande af tillåtelse
att bygga jernvägar i Sverige, som jag inlemnade till K. M.,
var hela landet indeladt i ett visst antal banor, hvilka naturligtvis,
då jag icke hade hvarken den sak- eller lokal-kännedom, som
jag nu äger, voro dels lagde, dels benämnde på måfå och numererade
1, 2, 3 o. s. v. Den första i numern af banorna var
Södermanlands och härifrån härleder sig misstaget; men jag har
aldrig föreslagit, att den skulle först byggas, eller att den skulle
vara den första stambanan. Jag för min del tror, att det är synnerligen
vigtigt, att den bana, som först förenar Stockholm med
Götheborg, på samma gång den upfyller ändamålet att vara en
transito- och stambana, äfven utgör ett medel för den lifligaste
och största trafik man och man emellan i hela landet. Men om
man skärskådar den nu föreslagna linien, är det icke svårt att
utplocka
Den 6 December f. m.
433
utplocka ur densamma bitar, som knappt på något sätt skulle
kunna betjena denna rörelse man och man emellan. Sådan är
trakten mellan Wiby, Porla och Hjulö, som är upfvlld af kärr,
moras och berg, såsom vi ganska väl känna till. Jag kan således
icke annat än vidblifva min första åsigt, nemi. den, att den norra
banan eller banan norr om Mälaren är den rätta, äfven som stambana,
men deremot får jag säga att jag alldeles odeladt tillstyrker,
att en bana skall byggas samtidigt till Catrineholm, ty derigenom
får man ett samband med södra Sverige.
Hrr:ne må nu tillåta mig att säga några ord om Komiténs
arbeten. Det har upslått luckor i dessa arbeten, hvilka man
mycket kunde önska, att de icke funnos. Sålunda är östra delen
af Småland, allt hvad som ligga/ öster och söder om den nu föreslagna
östra stambanan, ännu oundersökt. Detta är till en stor
del icke Komiténs fel, ty innan Komitén blef organiserad, bade
ett Konungens beslut föreskrifvit, huru undersökningarne skulle
verkställas, och då jag blef ledamot af Komitén, var den första
anmärkn-.n jag gjorde, att i de undersökningar, som anstäldts,
var halfva arbetet onödigt, det nemi. som bade afseende på planmätningar;
ty dessa hade icke med undersökningarne att göra;
det bordo icke hafva kommit i fråga annat än nivellering, då afsigten
endast var att se, hvarest man lämpligast kunde komma
fram. Då bade medlen för undersökningarne varit tillräckliga,
och vi hade kunnat få hela landet undersökt och framkommit med
ett helgjutnare arbete. Jag säger detta med afseende derå, att
min enskildta öfvertygelse och önskan var, att den östra stamlinien
dragits mera östligt, så att den skurit längre in i Småland.
Men detta är utan inflytande på det, som nu utgör föremål för
vår öfverläggning, ty innan en enda skilling kommer att nedläggas
på den del af banan, som ligger söder om Östergöthland eller åt
Småland till, skall en ny statsreglering föregå, och jag gissar, att
tilldess kommer ett och annat att blifva mycket nogare utredt.
Jag torde nu få skärskåda den verkligen mycket snillrika och
i högsta grad märkvärdiga plan, Hr Ericsson föreslagit för förening
af stationerna i Stockholm. Jag vill likväl förutskicka den
anmärkn., att planen om banan längs Skinnarviken är en af de
första, jag utkastade; det var den aldra första idéen om banan
söderut. Jag såg alldeles icke någon svårighet att komma fram
den vägen, lika litet som Ilr Ericsson gjort det. Min plan var
då att hafva stationen der, som sockerbruket ligger och ända mot
Södermalmstorg. Då var det möjligt att expropriera platsen, utan
stora kostnader, emedan hela terrängen var till salu och byggnaderna
förfallne. Skulle man nu försöka det, blefve det vida dyrare;
men vore det alldeles nödvändigt, är ingen upoffring för
stor för att få en tjenlig station. Men denne lokal är för inskränkt;
der kan icke med beqvämlighet en station läggas. Denna svårighet
skulle möjligen kunna afhjelpas, derigenom att man hade hufvudstationen
på fasta landet och allenast betraktade denna såsom
en afstignings-station. Men den blefve dock aldrig rätt tjenlig.
Hvad åter rörer stationen vid Clara sjö, så torde Hrr:ne påminna
II. H 28
434
Den 6 December f. m.
sig, att äfven denna var en af mina första idéer, med någon olikhet
i utförandet. Jag ville nemi. fylla Clara sjö eller icke lemna
större öppet vatten i den, än som fordrades för att vedbåtarne
eller skutorna skulle kunna komma förbi hvarandra. Många trodde,
att det skulle blifva ett mycket svårt och drygt arbete, men jag
ansåg det icke så. Min mening var, att Observatorium skulie
flyttas antingen till den punkt, der den s. k. Westmans »Fåfänga»
ligger eller till Grubbens Qvarnberg. Ifrån tegelbacken skalle
en jernbana läggas upp till Observatorii-höjden, hvilken består,
som hvar man vet, af grus, och denna skulle så nedföras till
fyllande af Clara sjö. Derigenom hade man på samma gång fått
rum till byggande af ett stort qvarter på norr, och äfven vid
Clara sjö hade man åstadkommit .den fördelen, att denna trakt,
som är en af de osundaste, om ej den osundaste näst träsktrakten,
fått denna olägenhet afhjelpt. Jag har således egentligen ingen
ting
emot att norra stationen blefve vid Clara sjö, men jag medgifver
öppet, att den af Major Leyonanckar föreslagna stationen
vid Humlegården elier Träsktorget, med utgrening åt Nybrohamnen,
är oändligt mycket bättre och skillnaden för passagerare i afståndet
från Clara sjö och Tegelbacken eiler Nybrohamnen är så ringa,
att den icke är värd att tagas i betraktande. Öfverste Ericsson
har lagt stor vigt på, att jernvägs-stationerne skulle förenas på
ett ställe; jag deremot anser, att den idéen är fullkomligt praktiskt
incorrect. För att bedömma detta, måste man vara litet
bevandrad i jernvägs-stationernas inre lif; jag har offrat en stor
upmärksamhet derpå under mitt långvariga vistande utomlands,
och under ett års tid har jag äfven här i Sverige varit i tillfälle
att studera det, ehuru i liten skala, samt funnit att man är i
hvarje ögonblick i största fara att köra ihjäl menniskor eller åstadkomma
stora olyckor, om icke allt är på ändamålsenligaste sätt
organiseradt. Men jag säger, att det i principen är oriktigt att
endast hafva en bangård, och icke alls att eftersträfva såsom något
desideratum. Här är yttrad t, att det icke skulle vara förenadt
med så mycken kostnad att upföra en station, som att bygga på
flera ställen. Men mina Hrr! Om vi se oss omkring så finna vi
att man i alla Europas hufvudstäder arbetat på att sammanbinda
stationerna, ingalunda att centralisera dem på ett enda ställe. Det
finnes dessutom äfven en annan fara i en sådan centralisation, och
i att sätta allt på ett enda kort. En eldsvåda kunde ju förstöra
den af Hr Ericsson föreslagne bangården, och då vöre banan för
en lång tid otjenstbar. Ett upror kunde inträffa, och då vore
det ganska farligt, om uprorsstiftaren lyckades bemäktiga sig bangården
eller kasta eld på denna vår enda station, hvarigenom
båda banornas verksamhet skulle hämmas. Man vill kanske säga,
att en eldsvåda nu för tiden icke är möjlig. Jag får då uplysa
om, att inom året hafva 2 af Europas större jernvägs-stationer
legat i aska; och hvad upror beträffar, så har detta flere gånger
under innevarrde sekel inträffat, till och med under vår nuvar:de
vänsälle Konungs regering, som visst icke ger sina undersåtare
något skäl till upror.
Den 6 December f. m.
43ä
Kapten Nordenfelt har i afseende på hanans förande öfver
2:ne rörliga broar och flere gator på ett undvikande sätt yttrat,
att man icke behöfde frukta, att Hr Ericsson skulle härutinnan
vilja gifva tillspillo sitt förvärfvade stora rykte. Jag för min del
får säga, att det är förenadt med en ofantlig fara att draga en
jernbana öfver 2:ne rörliga broar och öfver 4 gator; och det behöfves
ingen siare-förmåga för att förutsäga, det många lif måste
och skola spillas, ifall man gör detta försök. Hr Nordenfelt har
sagt, att banan skall komma att gå under Riddarholmsbron. Jag
leinnar åt Hn:ne att bedömma, huruvida detta låter sig göra, då
Ni sen, hur hög bron nu är, och veten att ångvagnarne äro 14
fot eller 7 alnar höga. Det är således icke under nuvar:de omständigheter
möjligt. Med kännedom dessutom om det inre lifvet
i en bangård, och huru svårt det är att afpassa noga tiden, särdeles
då broar skola öpnas eller slutas, ser jag icke någon möjlighet
att undvika en högst menlig stagnation i rörelsen såväl till
Riddarbolmshamnen som å de gator jernvägen skulle öfvergå. Ty
'förhållandet blir icke, som en talare här sagt, att endast 6 träner
skulle komma att gå fram om dagen. Jag säger, att inom 2 å 3
år blir det 15—20 tranér måhända mera, ty det blir icke allenast
passagerare-träner, utan äfven godsträner; och om vi då
fördela det dagliga antalet träner på timmarne af dagen, så blir
det åtminstone 2—3 gånger i timman, som all kommunikation är
afbruten. Afven för seglationen skulle ett i högsta måtto menligt
hinder upstå af den föreslagna jernvägs-banken öfver sjön från
Skinnarviken; och vid hård vestlig vind skulle det till och med
vara förknippadt med stor fara för fartygen både att passera genom
de rörliga broarna och att ankra utanför banken. Hvad återigen
det tekniska af saken beträffar, så får jag säga, att jag för min
del icke ett ögonblick betviflat, att ju Hr Ericsson skulle kunna
gå i land dermed, ty i likhet med Hr Nordenfelt tror jag, att en
i dylika arbeten så fullkomlig ingeniör, som Hr Ericsson, och så
försigtig tillika, icke skulle vilja sätta sitt rykte dervid på spel.
Men detta är en underordnad sak, det är en sak, som reducerar
sig till pengar, och egentligen icke är farlig. Jag skulle dock,
mina Hrr, om det är tillåtet, och medan vi så här tumla om i
hypothesernas verld med milhr, vilja framställa ett förslag, som,
om det än icke bar så mycket niman djefla» i sig såsom Hr Hjerta
nyss sade, åtminstone har det för sig att vara, som jag tror, mera
praktiskt och mindre kostsamt. Hrr:ne känna aflesammans, skulle
jag tro, temligen väl lokalen söderut i Stockholm. Hr Ericsson
har dragit sin linie öfver Hornstull, men dervid icke omnämnt
bron vid Liljeholmen, hvilken likväl icke är så alldeles att förakta.
Jag är dock öfvertygad om, att han i sin hufvud-kalkyl uplagit
den, och endast emedan denna bro utgör ingång till Stockholm
söderifrån för hans linie, har jag velat omnämna densamma. Mitt
förslag är, att den plan följes, som Komitén framställt, nemi. att
ingången till Stockholm från södra sidan skulle blifva öfver Skans
tull och fram till Barnängen, hvarest hufvudstation skulle blifva;
att från Barnängen spåret skulle gå vidare fram till Tegelviken,
Den 6 December f. m.
och pä en viadukt öfver en del af varfvet; jag säger pä en viadukt,
ty meningen vöre, att draga vägen så högt öfver vattenytan,
att det motsvarar ungefärligen höjden af ett trevåningshus.
Sedan skulle viadukten fortsättas längs södra stranden. Alla de
magasiner, som der hafva sin plats, skulle inlösas och byggas om
till 3 våningars höjd, eller sådan höjd, som vöre ändamålsenligast;
banan skulle läggas på deras flata tak. Magasinerna skulle naturligtvis
vara byggda på hvalf och utgöra »sousbassementet» för ba
nan,
och på sådant sätt skulle man komma ända fram till Stadsgården.
På ofvann:de tak skulle vara tre spår, och från det yttersta
af dessa spår skulle direkte lastas ner i magasinerna, hvilka
borde byggas så långt ut, att fartygen kunna lägga till och direkte
intaga last utur desamma, hvilket är lätt, då, enl. hvad vi känna,
vattnet är tillräckligt djupt utåt denna strand äfven för de största
fartyg. Sjelfva debarkadéren, der passagerarne skola stiga ur,
skulle blifva vid bredaste delen af Stadsgården. Något bakom
De Ronska huset, eller det hus vid Stadsgården, som är försedt
med pelare, skulle spår för hästbanor utgå, så väl till Riddarholmen
som längs hela Skeppsbron, derifrån på en lätt viadukt
öfver till Blasieholmen, genom den s. k. Stallgränden och direkte
till Nybrohamnen. Den innersta delen af Nybrohamnen skulle
flyttas ut, så att man kunde få en rymlig lastkaj äfven mellan
Blasieholmen och Nybron. Denna plats är, som Hrr:ne veta, redan
till en del fylld, så att knappast en båt kan komma fram-, i ändamål
att motverka sjunkningen af bron vid Berzeliilund. På detta
sätt skulle man få en god och rymlig plats, och den norra jernbanan
skulle då, på sätt Hr Leyonanckar föreslagit, komma fram
till Nybron. Hrr:ne se således, att jag kommit till samma resultat
som Hr Ericsson, blott med den skillnad, att jag föreslagit en
kommunikation mellan de båda bangårdarne, då han deremot vill
hafva en gemensam bangård. I afseende på hästbanorna hafva vi
samma åsigter. Således är det ju ingen fråga om att vi icke åsyfta
samma fördelar, men i afseende på kostnaden och faran är det
väsendtliga skiljaktigheter. I kostnaden gör mitt förslag en besparing
af öfver en mill., ty först och främst upgår fyllningen vid
banans formerande utmed Skinnarviksbergen till 130,000 R:dr,
banans bildande från södra bergen till Riddarholmsbron 464,000
R:dr, 2:ne rörliga broar 84,000 R:dr, banans formerande utmed
Riddarholmen 145,000 R:dr, 2:no brobyggnader, på 3 spann hvardera
öfver Norrström 320,000 Il:dr. Jag har således ett betydligt
öfverskott att röra mig med.
Byggandet af de af mig föreslagne magasiner fordrar måhända
större delen af denna summa, men detta kapital blir dock icke
ett dödt, utan tvärsöm ett högst räntegifvande kapital genom de
hyror, som magasinerne lemna. Vidare vinnes, hvad som är så
be hofi i gt och hvaraf nu en kännbar brist finnes, nemi. just dessa
magasiner. Handel och rörelse få äfven tillfälle att utbreda sig
på söder, hvarest så godt men nu obegagnadt utrymme finnes för
industriella anläggningar af alla slag. Jag tror således, att mitt
förslag både har det praktiska för sig och äfven ganska bestämdt
Den 6 December /. m.
437
medför en högst betydlig besparing. Jag beklagar på det högsta
att denna angelägenhet icke blifvit närmare debatterad mellan Hr
Ericsson och ledamöterna af Komitén; men jag har åtminstone icke
gjort mig skyldig till den förebråelse, Hr Hjerta framkastat, att
jag icke velat göra mina anmärknrr, tvertom, jag har alltid
bjudit till så vidt det varit mig möjligt, att få yttra mig i saken.
Jag har erbjudit min tjenst vid många tillfällen; jag har anhållit
att blifva använd, men det bar icke blifvit mig medgifvet; och
då må man icke lägga mig till last, om planer framkomma, hvarom
jag icke bar någon kännedom. Jag har till och med en gång
sagt till vederbörande, att jag icke trodde, man borde nu ingå i
detaljer öfver stationerne i Stockholm, enär denna fråga är så
invecklad, att den torde fordra flere månaders moget begrundande.
Men intressant vore både i sanitärt och merkantilt hänseende att
få vara med i upgörandet af denna plan; och jag vågar säga bestämdt
att utan grundligt studium af en mängd förhållanden i ena
och andra hänseendet kommer man icke till något tillfredsställande
resultat. Att, såsom Hr Nordenfelt sade, lagstiftaren icke skall
befatta sig med denna" sak, kan jag ej medgifva. Tvärtom mäste
han göra det, när såsom här det gäller milhr. Då om någonsin
är nödigt att se lill, det milkna rätt användas, och icke låta sig
hänföras blott af det storartade i projekter. Detta, mina Hrr, har
jag sagt utan att på minsta sätt vilja nedsätta Hr Ericssons förtjenster;
jag är långt derifrån, och jag kan icke på bättre sätt
uttrycka mitt erkännande af hans öfverlägsenhet, än att jag skulle
anse som en heder att få tjenstgöra under honom, hvarom jag
äfven anhållit mer än en gång. Jag tror, att jag icke kan gifva
honom någon större hyllning, men der jag ser, att han efter mitt
begrepp har orätt, der tror jag det tillkomma mig som hederlig
karl att säga det. Ingen menniska skulle heldre än jag se honom
på taburetten, och äfven med ryggstöd på densamma, men jag vill
i honom se en Konungens ansvarige Rådgifvare, icke en Riksföreståndare,
som man nu velat göra honom till i denna sak.
Jag skulle hafva åtskilligt att ytterligare anföra, lill svar på hvad
jag här hört yttras; men jag måste bekänna, att jag i detta ögonblick
är oförmögen dertill, enär jag känner mig ganska illamående.
Kanhända jag i e. m. kan få tillfälle att fortsätta, med Hermes samtycke.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Jag skulle hafva
orsak att förebrå mig, om jag förlängde denna debatt, genom att
uptaga till besvaranda sådane inkast mot den K. Proposm, hvilka
redan äro på ett segerrikt sätt i sjelfva Piopos:n undanröjda eller
af andra talare uptagna och vederlagda. Mitt anförande skall således
blifva ganska kort, men jag nödgas utbedja mig R. och Ad:s
öfverseende, om det kommer att sakna logiskt sammanhang, emedan
jag måste ingå i vederläggning af anmärkmr.e i den ordning
de blifvit framställde. Gr. Sparre har anfört, att då K M. funnit
nödigt höra Ofverste Ericsson öfver Komiténs förslag, det åtminstone
hade varit rätt sätta Komitén i tillfälle att å sin sida få
ingå i förklaringar öfver Ofverste Ericssons yttrande. Detta skulle
438
Den 6 December f. m.
naturligtvis hafva föranledt dertill att samma rättighet, som blifvit
Komitén tillerkänd, äfven bordt komma honom till godo, så att
äfven han fått replikera i anledn. af Komiténs anmärkn:r. En
så processual form är icke vanlig i administrativa mål, och lät
sig icke'heller rätt väl förena med den skyndsamhet, hvarmed
ärendet borde behandlas för att i behörig tid kunna inlemnas till
Ständerna. Gr. Sparre hade för öfrigt velat inleda denna fråga i
en ännu vidlyftigare procedur, då Hr Gr:n yrkat, att äfven Landshöfd.
Emb:na bort höras öfver detta ämne. Jag befarar emellertid,
att då det gällde antagandet af ett jernvägs-system för hela
Riket, dessa yttranden, om de infordrats, icke blifvit mycket uplysande,
och för öfrigt icke ledande till en upfattning af frågan i
sitt hela och oskiljaktiga sammanhang.
Vidare har Hr Gr. Sparre fästat mycken vigt vid en sats,
som Hr Gr:n synes anse som axiomatisk, eller att rörelsen är
mycket större norr än söder om Mälaren, hvarvid Hr Gr:n tyckes
hafva fästat sig vid trafiken å den stora Stockholmsvägen utmed
norra Mälarestranden.
Att förhållandet så skall synas på vissa delar af denna väg
är naturligt, då hela trafiken emellan Mälare-städerna och Stockholm
koncentreras på denna enda väg, hvaremot inom Södermanland
finnes fyra para 1 le 11 löpande vägar, som alla leda till Stockholm,
å hvilka trafiken är fördelad, under det att den passerar
länet.
Annorlunda visar sig deremot saken, om man jemför rörelsen
vid de närmast Stockholm belägna stationerna, sedan vägarne
förenat sig. Man kommer då med all visshet till ett, annat resultat
än det Gr:n framställt. Jag kan icke förlika den värde Grins
påstående att det skulle vara ändamålsenligt att draga norra banan
i den riktning Grin förordat, derför att den berör så många städer,
dermed, att Grin straxt derpå yttrade, det dessa städer hade
ingen nytta af att jernvägen droges till dem, och att om också
så skedde, skulle de i alla fall endast blifva små och obetydliga
orter.
Bland de satser Grin framställt, är det en som jag icke lyckats
fatta, den nemi.: att det skulle vara redan afgjordt, att den
vestra stambanan skall dragas norr om Mälaren. Grin har visserligen
åberopat Utdrag ur R. Stirs Skrifvelser, men jag har icke
kunnat förstå annat, än att de rörde R. Stirs Beslut angide KöpingHult-banan;
att för öfrigt icke något beslut i detta afseende är
fattadt, måste vara temiigen gifvet, ty hvar skall det sökas? I
Riksd.Beslutet från förra Riksdagen finnes det icke, och i K. M:s
Nåd. Propos. och de Skrifvelser, som utgått från Regeringsmakten
äro helt andra åsigter uttalade. Hvar ser man då beviset för den
satsen, att det vore en afgjord sak att vestra stambanan skall dragas
norr om Mälaren? Gr. Sparre har yttrat, att det sunda förnuftet
presiderade för beslutet att anlägga Köping-Hult-banan. Jag
bestrider visserligen icke att i detta beslut legat en fosterländsk
syftning, men huruvida beslutet varit så särdeles nyttigt, huruvida
det haft de följder man åsyftade dermed, det synes vara en annan
Den 6 December f. m.
439
fråga; derom torde tankarne vara delade. Gr:n har trott att det
sunda förnuftet i detta fall skulle hafva bibehållit sitt välde, om
icke intrigen, jag upfattade det så, hade lagt hinder i vägen derför.
Visserligen har man, mine Hrr, stött på en intrig i detta
fall, ty vi veta att det var en högst beklaglig och verldskunnig
intrig, som störtade Köping-Hult-bolaget, men något annat spår
till intrig har det åtminstone icke lyckats mig att på något sätt
uptäcka, men väl har jag varit vittne till en strid mellan kompetetente
auktoriteter i denna fråga på det mest öpna sätt, då
man gifvit hvarandra skäl för och emot.
Gr:n har yttrat att förslaget till anläggandet af den vestra
stambanan, söder om Mälaren skulle hafva utgått från några jordägare
i Södermanland. Förslaget har utgått från en aktad jordägare
i Södermanland, hvilken nu icke är Riksdagsman vid denna
Riksdag. Det har blifvit framstäldt i länets Hushållssällskap, som
gillade detsamma och updrog åt en Komité att behandla frågan.
Detta är det faktiska i saken.
En annan talare har yttrat fruktan för det storartade i Öfverste
Ericssons förslag. Det kan ingen bestrida, mine Hrr, att
ju icke införandet af ett jernvägssyslem i Sverige är ett ganska
stort företag och skall det kunna lyckas, måste äfven utförandet
lemnäs åt sådane personer, som visat sig äga förmåga dertill; men
derföre att åtskillige delar af förslaget synes oss oväntade och
djerfva, icke ligger deri något skäl att hysa misstroende mot detsamma.
På något måste man väl tro: och bör man då icke hysa
förtroende till en man, som har så fullkomligt ådagalagt sin förmåga
att utföra hvad han åtagit sig och som besitter den sällsynta
egenskapen att ikläda sig ansvarighet för de förslag han
framställt. Att denne man skall komma att möta motstånd är
ingenting oväntadt, ingenting hvaröfver man behöfver förundra sig.
Man vet att hvarje utmärkt personlighet har mött motstånd vid
utförandet af sina planer, vid verkliggörandet af stora idéer som
de omfattat. Må man endast ihågkomma den ovilja, de svårigheter
och det obehag som Gr. von Platen hade att utstå i och
för utförandet af Götha kanal. Jag skulle önskat att min värde
vän Gr. von Rosen hade funnit andra skäl för bevisande af sin
sats, än att åberopa ett enskildt yttrande af Öfverste Ericsson,
som skulle möjligen kunna tydas såsom innefattade det tvifvelsmål
om bans förtroende till sin egen förmåga att bedöma eller utföra
förelag, för hvilka Regeringen med så stora skäl ställt honom i
spetsen. Gr. von Rosen torde tillåta mig att erinra det ett sådant
bevisningssätt icke är parlamentarisk. Jag antager för öfrigt att
Gr:n lagt för mycken vigt på ett uttryck, som tvifvelsutan icke
var så alldeles menadt.
Man har anmärkt, att arbetsplanen icke skulle omfatta den
del af vårt jern vägssystem, som sträcker sig mellan Sala och Frövi.
Skälet dertill är ganska naturligt. K. M. har icke kunnat framställa
något bestämdt förslag i detta afseende, då undersökningen
ännu icke blifvit fullbordad, enär Komitén haft en annan åsigt om
banornas sträckning. Innan man upgjort med Köping-Hult-bolaget
uo
Den 6 December f. m.
på hvad vilkor detta bolag är böjd t att afträda sin eganderätt
och de privilegier det anser sig äga, är det icke möjligt att fatta
beslut om något byggnadsföretag eller fullbordan af den bana som
står i ett oskiljaktigt sammanhang med Statens öfvertagande af
Köping-Hult-banan, så framt men icke vill inleda en sådan sakernes
ordning mellan Staten och detta bolag, att detta sättes i
tillfälle att kunna föreskrifva Svenska Staten hvad vilkor som
helst för en öfverlåtelse. Hr Gr. von Rosen bär åberopat ett
yttrande, som till honom skall hafva blifvit fäldt af en hög personlighet
i afseende på den strategiska vigten att draga en jernbana
vester om Sigtuna-fjärden. Jemte det jag får göra den anmärkn:n
att något misstag måste hafva upstått i upfattningen af
den högre personlighetens mening, finner jag mig föranlåten erinra,
att hvad H. M. Konungens tanka om jarnbanornas riktning
i strategiskt hänseende, det har K. M. ganska tydligt uttalat i
Sin Nåd. Propos., som innefattar ett gillande af Ofverste Ericssons
åsigt i dessa delar och ett underkännande af Komitén. Hvad K. M.
enskild må hafva yttrat, kan icke blifva föremål för våra öfverläggningar.
Det enda skäl för dess egen åsigt om banornas riktning
i strategiskt hänseende, är, som anfördes af Gr, Rosen, att
en fiende, som utvecklade stridskrafter norr om Stockholm i Roslagen,
skulle kunna afskära banan, om den ginge rakt fram till
Upsala. Jag vet nu icke bestämdt huru långt afståndet kan vara
mellan Stäket och Rotebro, der banan skulle komma att framgå
enl. Hr Ericssons förslag, men jag tror icke att det utgör mycket
öfver en mil. Nu frågar jag om man kan antaga, att en fiende
som framtränger till Rotebro, icke äfven framtränger till Stäket.
Icke är det möjligt att någon fältherre skulle kunna begå ett
sådant misstag som alt upställa sin armée för att leverera ett fältslag
med ryggen vänd mot Sigtuna-fjärden. Antager man åter
att den bana, som är ämnad att gå mellan Stockholm och Stäket,
lika lått kan afskäras som en bana mellan Stockholm och Upsala,
så måste deraf följa att den förra banan i detta hänseende icke
bar något företräde för den sednare. Emellertid borde af en eller
annan bland våra militärer äfven någon vigt fästas vid banans dragande
vester om Sigtuna-fjärden, dels för att härigenom kunna
med större lätthet kommunicera med Stäkespositionen i och för
sig sjelf, dels med afseende å förekommande krigs-operationer från
de vestra landskaperna i riktningen åt Upsala, hvarför jag begagnar
detta tillfälle att uptaga dessa inkast, ehuru de icke under
debatten blifvit framställda, och anmärker sålunda: att Stäkespositionen
icke är felfri, emedan den kan kringgås, att den största
lätthet att kommunicera med denna position med tillhjelp af ångbålsfarten
redan förefinnes, och att det förslag för jernvägarnes
riktning norr om Mälaren, som innefattar K. M:s Nåd. Propos.,
erbjuder allt möjligt tillfälle att med en armée röra sig i vester,
från riktningen af Upsala, och likaså för truppers transporterande
till och ifrån Stockholm, ehuruväl de tillfällen, då de norr om
Dalelfven förlagde trupperna kunna komma att påkallas till Stockholms
försvar, borde blifva ganska få, enär deras närvaro är be
-
Den G December f. m.
441
höflig för att försvara den vidsträckta del af Riket., der de äro för
lagde.
Jag har nu uptagit de egentligaste anmärkn:r, som blifvit
framställda mot den K. Pioposrn, och får endast uttrycka min öfvertygelse
vara den, att ehuru möjligen den granskning förslaget
kommer att undergå hos R. St:r kan gifva anledn. till några mindre
förändringar i en eller annan bestämmelse, skulle likväl, i händelse
icke systemet i sin helhet antages, det blifva ganska svårt
för R. St:r att upställa något bättre.
Frih. Raab, Adam Christian: De talare, som före mig
haft ordet, hafva blott fästat sig vid den föreslagne jernvägens
riktning; derom vill jag icke orda, så mycket mindre som jag
erkänner mig icke hafva någon lokalkännedom; men då icke ett
ord är taladt om den skyndsamhet hvarmed arbetet, enl. förslaget,
borde verkställas, tillåter jag mig i detta afseende framställa mina
betänkligheter, på det åtminstone någon å detta hus häröfver skall
hafva yttrat sig, Jag ber likväl att detta icke måtte missförstås
så som om jag icke, nu som förr, vore en varm vän af denna
häfstång för industrien, öfvertygad, som jag är, att den skall framkalla
både välstånd och rikedom i landet. Men jag fruktar, att
då man nu föreslagit att arbetet skulle verkställas med en utgift
af 9 milhr och med en arbetspersonal af minst 10,000 man årligen,
som är vida mer än dubbelt mot hvad hitintills här har
blifvit användt, så kan detta utöfva en tryckning på den öfriga
industrien, så att då man å ena sidan söker befrämja fortskaffandet
af de produkter, som fås i landet, man möjligen å andra sidan
föranleder minskning af produktionen. De 9 mill:ne kunna
icke erhållas ulan uplåning. Vi veta huru svårt det f. n. är att
göra uplåningar i landet, och om det ock skulle gå för sig, på
sätt som är föreslaget, så skulle deraf alltid följa att penningarne
tagas bort från andra industriela företag, och vi måste medgifva
att de flesta sådana här i landet blifvit utförda med lånta penningar.
Att deremot taga dessa summor från utlandet, hvilket under
sådana förhållanden kanske vore det bästa, skulle medföra en icke
obetydlig skuld tili utlänningen, hvarföre vi ofta, under andra omständigheter,
burit fruktan. Men icke nog dermed; det skulle säkerligen
blifva oss alltför dyrt, såsom förhållanderne nu, på sednaste
tiden, gestaltat sig. Hvad arhetsmanskapet beträffar så, om
det skulle tagas från åkerbruket och andra näringar, skulle dessa
komma att lida alltför mycket deraf; och om man öfverräknar hela
den del af Svenska befolkningen, som kan sägas låna sina armar
åt det lägre arbetet, om man beräknar allt det arbete som måste
åtgå till jernvägar, befästningar, som icke kunna åsidosättas, äfvensom
andra allmänna arbeten, så tror jag att detta tillsammantaget
blir nog mycket för att kunna utföras af Svenska arbetare.
Dertill kommer ökade vapenöfningar, som också draga en stor del
af arbetskraften från näringarne. Deremot ber jag att få föra
Utsk:s tankar på möjligheten af att använda utländska arbetare;
ty vi se t. ex. att icke mindre än G å 8000 arbetare från LippeDitmold
begifva sig årligen till Danmark och der hafva sin arbets
-
442
Den 6 December f. m.
förtjenst hela sommaren, och sedan vända tillbaka på hösten. I
Nassau hörde jag för!idet år att arbetslönen icke var högie än ^
R:dr Svenskt tuko. Arbetsfolket der tycktes vara mycket villiga
att flytta till andra orter för att arbeta. Jag hörde ock att flere
hade begifvit sig till Danmark. Jag hyser ingen farhåga för utländske
arbetare, och tror att man lika väl kan och bör begagna
dem, då man deraf är i behof, som man begagnar sig af utländska
kapitaler, då man icke kan få dem i eget land. Dessa betänkligheter
har jag ansett mig här böra framställa, och önskar
ingenting högre, än att de kunna undanröjas och att vi måtte
komma i åtnjutande af den fördel, som jag lika med mången annan
efterlängtar, nemi. att en gång få åka på en Svensk jernväg.
Jag slutar detta anförande med erkännande af den grundsats, att
ju fortare ett sådant allmänt arbete verkställes, destomindre kostar
det i afseende på den ränta det drager; men det bör likväl icke
drifvas så, att de öfrige näringarne derigenom undertryckas, ty
detta kan åstadkomma förluster, som icke synas, men kännas desto
djupare, — större, än de skatter, hvilka landet kunde komma att
draga äfven- under en längre tid i och för jernvägen.
Hr Hjerta, Lars: Jag får bedja 11. och Ad. om ursäkt att
jag, med anledn. af några anmärknir, som blifvit gjorda mot mitt
förra yttrande, nu ånyo tager dess upmärksamhet i anspråk. För
min del har discussionen, sedan jag sista gången hade ordet, synts
mig blifva så upvärmd, att jag tyckt den gå nog långt, och jag
får hemställa, om ej åtskilligt af hvad här blifvit yttradt har gått
utom det som borde utgöra föremål för R. och Adis öfverläggning.
En talare har sagt att det vore fråga om intriger. Ingen annan
än han har, så vidt jag vet, satt ifråga att intriger här vore med
i spelet, utan man har hållit sig till dels fakta och dels de sannolikheter,
som äro bemtade ur sjelfva den K. Proposin, sådan den
kommit R. St:r tillhanda. Jag skall nu be att få yttra mig i an
leda.
af någons här gjorda påstående, att Frih. Sprengtporten helt
och hållet vederlagt eller gendrifvit den, efter hans tanke, af mig
oriktigt gjorda upgift, att det var en afgjord sak under föregående
Riksdag, det jernvägen skulle dragas norr om Mälaren. Jag får
då anmärka, att det visserligen icke var en juridiskt afgjord sak;
men R. och Ad. torde sjelfva känna till, om det icke togs för
afgjordt endast och allenast att jernvägen skulle läggas norr om
Mälaren, och om icke planen att lägga den söder derom upstått
först efter den Riksdagen, samt att man då icke alls hörde talas
härom. Frih. Sprengtporten har sagt, att då utförandet af jernvägarna
i Sverige lemnäs åt en man, som har visat sig kunna
tänka och utföra saker i stort, hvarföre bör man då icke tro på
honom ? Han har erinrat om det motstånd, som stora män rönt i
utförandet af sina idéer. Jag får då anmärka, att här är icke
fråga om utförandet, utan här är fråga om jernvägens riktning,
och i detta afseende tror jag icke uteslutande på en auktoritet,
äfven den förnämsta. Frih. Sprengtporten har invändt mot den
yttrade önskan, att Hrr Komitérade måtte höras öfver Hr Öfverste
Den 6 December f. m.
443
Ericssons förslag, att om detta skett, och Komitén skulle fått gifva
påminnelser dervid, skulle Ofverste Ericsson fått afgifva påminnelser
vid Komiténs påminnelser, och hvartill skulle detta hafva ledt ?
säger Frilen Jag tror icke att det varit så farligt, i fall Komitén
fått afgifva påminnelser, och Hr Öfverste Ericsson då också
fått tillfälle att yttra sig deröfver. När det är fråga om en sak
som gäller 100 milhr, när det är fråga om ledning af banor,
hvilkas bestämmande måste utöfva ett vigtigt inflytande på Rikets
välstånd och frid, då tror jag verkligen att det upskof i tid, som
härigenom kunnat blifva en följd, kunnat vara ganska väl användt.
En annan värd talare, Hr Montgommerie, har förmenat att Staten
icke borde handla som en enskild person i afseende på valet af
riktningen för jernvägarne. Jag tror att Hr Montgomerie misstager sig
och att just deri ligger ett stort felsteg, om Staten hushållar i
olikhet med de enskilde. Det bästa sättet, så väl för Staten som
för den enskilde, blir alltid att söka nedlägga sina kapitaler der,
hvarest de snarast bära tillbaka ränta och kapital, emedan dessa
medel då så mycket förr blifva lediga att användas ånyo. Jag
får tillika uprepa, hvad jag förra gången sade, att det icke kan
vara annat ändamål med jernvägar, än med andra vägar, det nemi.,
att sammanbinda orter med hvarandra, för att transportera redan
befintliga produkter och de som derigenom upkomma. Det måste
vara lätt begripligt, att detta bör, om möjligt, afses äfven vid
anläggande af s. k. stambanor, ehuru visserligen hos många ingår
såsom en grundtanka för dessa, att med största möjliga hastighet
kunna genomrutscha hela Riket, och att man derföre,
utan konsiderationer, bör taga den korta vägen från den ena ändpunkten
till den andra. Men hvad beträffar den politiska och
strategiska sidan af saken, som några förmena skall utgöra den
hufvudsakligaste vinsten af att välja en sådan kortare bana, och
hvarpå man egentligen lagt vigt, så ber jag att få fästa upmärksamheten
på, att då fråga är om landets försvar så betyder det,
då man skall från en långt aflägsen punkt transportera trupper
och krigsmateriel på jernväg, oändligen litet om denna transport
kommer en timma förr eller sednare, i följd af någon förlängning
i vägen, enär man i alla fall vinner hufvudsaken att bespara flera
dagsmarcher. Men deremot betyder det ganska mycket, om man
genom jernvägens anläggning kan åstadkomma dels besparing i
stora utgifter, dels en relativ besparing genom att leda den öfver
rika trakter, der den kan utgöra ett medel till forsling och afsättning
af de produkter som finnas. Hr Nordenfelt har sökt att vederlägga
mig i afseende på mina yttranden om den Zweigbergska
jernbanan i Westergöthland, och jag betviflar icke Hr Nordenfelts
öfvertygelse i detta fall. Jag har anfört såsom erkändt, att denna
bana skulle blifva 3 fjerdingsväg kortare än någon annan, och att
Hr Ericsson har sjelf till en del erkänt dess ändamålsenlighet
samt att de anmärkn:r han gjort mot denna bana, härleda sig, enl.
Hr Zweigbergks påstående, från misstag som han begått i sina beräkningar.
Jag tror derföre att det varit skäl för Regeringen att
låta andersöka denna bana, ehuru Hr Nordenfelt visserligen upgif
-
m
Den 6 December f. m.
vit att han sjelf undersökt densamma och funnit Hr Zweigbergks
upgifter icke vara fullt riktiga. Ehuru jag hyser stor aktning för
Hr Nordenfelts kunskaper, får jag likväl erinra om att Hr Zweigbergk
är äldre Ingeniör än Hr Nordenfelt, han har studerat Iandtmäteriet
och nivelleringskonsten tillräckligt för att bedöma sådana
saker, och då, enl. hans upgift, denna bana, som otvifvelaktig! är
den kortaste, skulle komma att gå midt emellan tvenne de bördigaste
trakter och åstadkomma en besparing af 900,000 R:dr, trodde
jag att detta kunnat utgöra ett tillräckligt skäl för Konungens ansvariga
rådgifvare att icke votera för, det allt finge bero på en
enda mans åsigter i detta fall. Det är ju möjligt att han har kunnat
misstaga sig. Jag gör intet bestämdt påstående, men jag hyser
tvifvel, synnerligast i anledn. af Hr Ericssons förslag om stationernas
förenande här i Stockholm. Nu har Hr Nordenfelt bemött
mina tvifvelsmål genom den erinran, att meningen torde vara att
passera med jernbanstågen under Riddarbolmsbron. Hvar och en
som behagar kasta en blick ut genom fönstren nedåt Riddarholmskanalen
torde fråga sig, om det är någon möjlighet dertill, i synnerhet
vid vattnets stigande, utan att bygga en ny bro, hvilket
jag må säga blefve något vidunderlig med en hvälfning så stor,
att 7 alnar höga ångvagnar kunde passera derunder. Detta ger
mig anledn. att påstå såsom en möjlighet, hvad jag redan förut
sagt, att Öfverste Ericsson kan hafva misstagit sig i planen, huru
utmärkt han också är. Han kan icke vara mer än en menniska
och måste således vara underkastad misstag. Jag anser det således
vara ett stort fel att icke Komiténs ledamöter fått tillfälle
att yttra sig öfver hans plan. Konungens Rådgifvare ega
icke den sakkännedom, att de kunna så noga bedöma densamma;
detta hade Komiténs ledamöter varit i stånd till, och då de äro
personer, vidtberömde i sitt fack, anser jag att det icke hade varit
öfverflödigt. Det är detta jag hade velat tillägga till mitt förra
yttrande.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag skall icke uptaga R. och
Adis tid med att söka inleda någon ny discussion i ett ämne, som
jag anser hafva blifvit alltför vidlyftigt behandladt, — åtminstone
icke med jernvägstal. Jag anhåller blott att, med anledn. af ett
yttrande, som helt nyligen blifvit fäldt om vådan af att drifva dessa
arbeten för fort, få anmärka, att denna åsigt är så ny och står
så i strid med hvad man på andra ställen erfarit, och hvad hvar
och en kan fatta, att jag anser det vara rätt illa om StatsUtsk.
allt för mycket skulle fästa sig dervid. För öfrigt är det så många
svårigheter att arbeta på, att jag icke tror detta kommer att inträffa.
Det har äfven blifvit anmärkt, att det kunde vara förenadt
med fara att använda för mycket folk och draga dem från deras
nuvarrde sysselsättningar, för att använda dem vid jernvägen, hvarföre
det således skulle vara nödvändigt och nyttigt att införa utländska
arbetare. Det är en alldeles ny fråga, som härigenom blifvit framkastad.
Jag tviflar alldeles icke på att den ju blifver fullständigt
utredd och granskad af StatsUtsk., innan den förelägges R. St:r
Den G December e. m.
att besluta ofver, men jag anser ändå att då frågor framställas,
bör man söka att bemöta dem, och får derföre förklara, att jag
för min del icke tillstyrker införskrifvandet af utländska arbetare,
i synnerhet som jag tror att det ovilkorligen skulle medföra mer
olägenhet än fördelar, hvarförutan jag icke anser den befarade olälägenheten
så stor, som den siste värde talaren låtit påskina. Det
har nemi., enl. hvad jag blifvit uplyst om, och jag sätter lit lill den
person som lemnat mig denna uplysning, under nuv:de år användts
öfver 3000 man enskilda arbetare vid jernvägarna. Man har föreslagit
att använda 10,000 man, men deri ingå 5000 soldater;
fattas således 1500 ä 1(100 enskilde arbetare,. och jag kan icke
tro att dessas begagnande för jernvägsarbeten skulle hafva ett så
skadligt inflytande på Sveriges näringar i allmänhet. Man kan
visserligen bemöta mig dermed, att 5000 soldater åtminstone hafva
varit använda till jordarbeten förut. Det är visserligen möjligt,
och jag lyckönskar den värde talaren och andra rotehållare, om
de haft mera nytta af de soldater i hvars rotar de hafva del, än
jag. Jag har blott undantagsvis räknat på deras biträde och således
tror jag att icke någon egentlig fara skulle upstå genom att
använda 10,000 man om året till jernvägsarbeten.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarpå K. M:s
förev:de Nåd. Propos., jemte derom nu afgifne yttranden, remitterades
till StatsUtsk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ på 4 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Lördagen den 6 December 1856.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. ett prot.utdr. för förmiddagens plenum.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 29 sisth Nov. och d. 3 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 7, i ani. af väckt fråga om införande
i tidningarne af sammanfattningen utaf Riks5t:ns förhandlingar,
samt serskilda kanslibiträdens anställande för sådant ändamål.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Ehuru jag inom Utsk., på sätt
den Utlåt, bifogade reservationen utvisar, sökt efter min förmåga
medverka till ett beslut i motsatt syftning, emot det, hvartill Utsk.
kommit, anser jag likväl ifrågav:de angelägenhet vara af den vigt,
44G
Den 6 December e. m.
att den icke heller här bör af mig stillatigande förbigås. Jag tror
nemi. att allmänheten äger grundade anspråk på att få så fullständiga
uplysningar som möjligt om hvad som hos R. St:r sig tilldrager;
allmänheten följer med allt mer och mer stigande intresse
representationens förhandlingar, och detta i samma mån som samhällets
konstitutionella lif utvecklas och fulländas. Man måste
medgifva att den roll pressen f n. spelar inom vårt land, är helt
annorlunda än den var för några tiotal af år sedan, och denna
press utgör numera ett behof för enhvar, som intresserar sig för
Statens angelägenheter. Under sådana omständigheter är det klart
att tidningarne söka höja sig från den, om jag så må säga, slyngelaktighet,
som utmärkte dem vid början af vår tryckfrihets första
införande, och de hafva också under sednare åren uppenbart framgått
på denna bana. De hafva varit tvungna att i sina spalter
inrymma de märkligaste politiska företeelserna så väl inom som
utom vårt land; men allmänheten är numera icke nöjd med att
blott erhålla korta och knapphändiga redogörelser härför, och det
intresse, hvarmed hon omfattar Ständernas förhandlingar, har också
nödgat tidningarne att för sådant ändamål hålla serskilda referenter.
Vi se sådana här på vår läktare. Emedlertid klagar man
öfver att de af dessa personer affattade referater icke äro fullständiga,
och ofta felaktiga. Det är också klart att så måste inträffa,
då referenterna äro placerade på ett ställe i rummet, der de icke
kunna höra hvad som tilldrager sig, serdeles som åtskilliga talare
icke nog ljudeligt framföra hvad de hafva att säga. De hafva
dessutom icke tillgång till Betänkanderna, eller åtminstone icke rättighet
att på förhand erhålla dem, samt kunna således icke studera
dem, och utan att före deras behandling hos Ständerna hafva genomläst
dem, måste det vara serdeles svårt att upfatta hvad som
deröfver yttras. Dertill kommer ännu den omständigheten, att
dessa referenter äro helt och hållet skiljda från all kommunikation
med Ståndets ledamöter, och kunna fördenskull, äfven med bästa
vilja i verlden, icke rätta de misstag, som i deras upfattning af
discussionen blifvit begångna, ofta nog till följd af det sorl, hvilket
inom detta rum låter sig höra, då öfverläggningen fortgått en
längre stund. Lägger man till allt detta att referenterna understundom
äro medarbetare i tidningarna och således äfven tillhöra
den politiska fraktion, för hvilken den ena eller andra tidningen
utgör en organ, så är det åtminstone ganska förklarligt, att man
någon gång får se referaterna politiskt färglagda. Detta är en
omständighet, som man bör söka att förekomma, ehuru jag är fullt
förvissad, att i samma mån allmänhetens anspråk vexer att erhålla
noggranna redogörelser för hvad som inom Stånden sig tilldrager,
i samma mån skall också denna färgläggning försvinna. Jag tror
följaktligen, att tillräckligt stora anledningar förefinnas för R. och
Åd. att inse, det något måste göras för alt bland allmänheten
sprida kunskap om hvad som här föregår. Ett sätt är det af Hr
Cederschiöld föreslagna, hvilket vi alla veta upkom genom Frih.
Raabs motion^ som till följd af något formfel blef undertryckt. Vi
böra derjemte besinna, att till följd af vår representations indel
-
Den 6 December e. m.
al
ning på fyra kamrar, och grundlagens föreskrift att plena böra hållas
liktidigt i alla fyra Stånden, är det för de serskilda representanterna
omöjligt att annat än genom tidningarne få veta hvad
som utom deras Stånd tilldrager sig. Nu hafva vi i dessa dagar,
genom den mängd beriktiganden, som blifvit i tidningarne införda,
sett huru felaktiga de ifrågav:rle referaten äro, och sådant har
förhållandet jemväl under föregående Riksdagar varit. Under så
beskaffade omstänigheter vore det en fördel, om man på 'annan
väg kunde bringa till allmänhetens kännedom hvad som här händer.
Man har visserligen sagt, att det icke skulle gå an att för
detta ändamål aflöna serskilda tjenstemän, emedan de af dem upfattade
referaten skulle, äfven med sina möjliga felaktigheter, få
en officiel karakter, hvilken tidningarne nu icke äga. Härvid bör
man dock besinna, att det i allmänhet är omöjligt att åstadkomma
något absolut fullständigt och fullkomligt; men det torde också vara
otvifvelaktigt, att om vi här ägde tvenne kanslibiträden, af hvilka
den ene använde en del af plenitiden för att upfatta och anteckna
allt hvad som yttrades samt sedermera, under den öfriga delen af
tiden, kommunicerade sig med de serskilda talarne, för att få de
upsatta yttrandena justerade, och den andre referenten, under det
det den förre vore härmed sysselsatt, gjorde anteckningar för den
sednare delen af öfverläggningarne, och derefter läte dessa anteckningar
granskas, skulle det måhända vara möjligt att kunna erhålla
en temligen trogen och i möjligaste måtto exakt upfattning
af de förefallande discussionerna.
Man har vidare sagt att dessa discussioner komma ändock till
allmänhetens kunskap genom Ståndens prot:r; men för det första
läsas icke dessa prot:r af allmänheten, för det andra äro de icke
för densamma tillgängliga utan ett högt pris, och för det tredje
utkomma de så sent, att intresset för deras innehåll redan hunnit
svalna. Detta veta vi sjelfva, då vi .helt nyligen, vid denna Riksdags
början, fått de prot:r, som afhandla hvad som skedde vid förra
Riksdagen. Huru är det då möjligt att på detta sätt låta Ståndens
förhandlingar komma till allmänhetens kunskap. Allmänheten
fordrar dessutom att genast få veta hvad som händer här, och
sådant kan icke ske derigenom att man hänvisar till prot:n.
Man säger ytterligare, att tidningarne icke skulle vilja underkasta
sig de vilkor, som erfordrades för referaternas införande.
Då denna fråga förekom på den afdeln:g inom Utsk., der jag är
ledamot, försökte vi att deråt gifva den möjligaste fullständiga utredning,
och en af oss åtog sig till den ändan att i förev.-de hänseende
förfråga sig hos utgifvarne af de största tidningarne i Stockholm.
Denne ledamot förklarade att han, efter samtal med åtskilliga
redaktörer, såsom Aftonbladets och Svenska Tidningens, samt
förfrågan, huruvida utrymmet i deras tidningar medgåfvo att fullständigt
införa de i fråga v:de referaterna, fått till svar, att allt
hvad som lemnades skulle införas. Hvad Posttidningen beträffar,
kunde den, till följd af sitt ringare omfång, icke begagna sig af
detta sätt att tillhandagå allmänheten med uplysningar; men utgifvaren
förklarade dock, att om referaterna först lemnades till
448
Den 6 December e. m.
Aftonbladet, som har den största uplagan, och de der genast blefve
satta och tryckta, samt Svenska tidningen omedelbart derpå finge
ett aftryck häraf, kunde Posttidningen sedermera få dem så tidigt
att åtminstone ett sammandrag deraf kunde i bladet införas. Man ser
häraf att Redaktionerna gerna vilja göra allt för att i detta fall gå
allmänhetens önskningar till mötes, och då man från deras sida
icke mötes af annat än beredvillighet, bör äfven representationen
å sin sida vara lika beredvillig alt tillfredsställa detta allmänhetens
behof, att få veta hvad som inom Stånden tilldrager sig.
Mig synes det vara besynnerligt, att StatsUtsk. kunnat anföra
den stora kostnaden såsom ett skäl för sitt afslag Kostnaden. för
förra Riksdagen upgick till omkring 300,000 R:dr, och det här
ifrågasatta försöket skulle endast kosta 2000 R:dr. Om nu allmänheten
betalar 300,000 R:dr i riksdagskostnader, så får jag
hemställa, huruvida hon icke kunde hafva anspråk på att dessa
kostnader ökades med några tusen R:dr till, på det hon måtte
komma i tillfälle att med mera fullständighet, än hvad som nu är
händelsen, få inhemta hvad Svenska folkets representanter göra.
Jag tror att om denna allmänhet rådfrågas, skulle icke någon tvekan
upstå om svaret. Ett bifall eller afslag å StatsUtsk:s Utlåt,
beror emedlertid helt och hållet på hvilka anspråk man anser allmänheten
äga i afseende på rättigheten att erhålla fullständiga redogörelser
om hvad som hos R. St:r äger rum. Anser man att all
mänhetens
anspråk i detta fall äro rättmätiga, bör Utlåt, återremitteras
till Utsi;., och detsamma föreläggas att inkomma med ett förslag
i den syftning, som af Riksg:safdeln:n blifvit framsta 1 Idt och
hvilket i Utlåt, återfinnes såsom Profir Carlssons och min reservation.
Denna reservation utgör en modifikation af hvad IIr Cederschiöld
föreslagit, enär den icke tillstyrker att de ifrågasatta
biträdena skulle antagas för hela Riksdagen, utan blott för tre
månader på försök. Finna R. St:r och allmänheten att detta för
sök
icke medför något gagn, må man då återgå till det gamla,
och förlusten deraf vore ingen annan, än de 2000 R:dr, som i
detta afseende lära tynga temiigen litet i vågskålen.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: I likhet med den siste
värde talaren anser äfven jag det vara önskvärdt, att någon åt
gärd
vidtages, hvarigenom det ändamål kunde vinnas, att de genom
tidningarne meddelade redogörelserna för Riksdagens förhandlingar
blefve tillförlitligare än hvad hittills varit fallet; ty det kan
och bör icke vara representationen likgiltigt huru detta sker. Vi
hafva beklagligen erfarit, att dessa redogörelser för R. St:s arbeten
ofta varit så felaktiga och så vanställande, att den stora allmänheten,
som icke annat än genom tidningarne känner hvad som
inom representationen egentligen tilldrager sig, måste få ett ganska
slätt begrepp om denna representations icke blott insigter i
allmänna ärender, utan äfven om dess allmänna vett. Följden
häraf blir ett odrägligt gnagande på representationens anseende,
som ingen borde vara mera mån om att förekomma än representationen
sjelf. Det är också ingen nyhet denna utväg, som här är
föreslagen.
Den 6 December e. ra.
419
föreslagen. Jag vill icke åberopa huru inom den Fransyska lagstiftande
församlingen tillgår, utan ber blott att få erinra derom,
att i Danmark har representationen bos sig anställd en serskild
Byråchef, hvilken, med biträde af tvenne andra personer, har till
åliggande att i sammandrag redigera Riksdagens förhandlingar och
dag för dag införa dem i den s. k. officiella Riksdagstidningen,
och detta oaktadt dessa förhandlingar äfven i nämnde land äro
offentliga, och tidningsredaktionerna således oförhindrade att genom
stenografer anteckna hvad som föregår. Jag önskar fördenskull
icke blott, såsom den siste värde talaren yttrat, ur allmänhetens,
utan äfven ur representationens intresse, att något måtte i detta
hänsoende göras, och jag anhåller derföre, äfven i likhet med Hr
Bildt, att Utlåt, mätte återremitteras. Skulle emedlertid flertalet
af detta Stånd vara böjdt för att bifalla StatsUtsk:s Utlåt., önskar
jag dock att sådant icke måtte ske utan förbehåll Utsi; har nemi.
såsom motiver för sitt afslag anfört, dels att RiksStms prot:r enl.
grundlagen skola tryckas, hvarigenom lätt kunde bända att innehållet
af dem tomine att stå i strid med referaterna lill tidningarne,
dels ock att då förhandlingarne äro offentliga, det således
vore tidningsredaktionerna oförhindradt att sjelfva förskaffa uplysning
om hvad som inom representationen tilldrager sig. Om dessa
förhållanden skulle få gälla såsom skäl för afslag ä flr Cederschiölds
motion, har man, om man vill vara konseqvent, i och
med detsamma afskurit sig all utväg att i något afseende vinna
ändamålet; ty om också icke i all framtid Ständernas prot:r komma
att tryckas, fö rest fi lier jag mig åtminstone att offentligheten
skall hos dem allt framgent fortfara. Det är under sådana omständigheter
som jag, derest bifall till Utsk:s Utlåt, skall blifva
Ståndets beslut, hemställer att sådant må ske utan att i sin helhet
gilla de grunder, hvarpå Utsk:s afstyrkando är byggdt.
Gr. Frölich, David: När en aktad ledamot af delta hus,
Frih. Raab, först väckte motion i förevaride ämne, och jag haft
tillfälle att i fordna Riksdagars protir se hvilka debatter som förut
varit förda om denna sak, tillstår jag att jag fann mig skyldig att
efterse, huruvida de sednare prot:n i detta Stånd derutinnan undergått
någon förändring. Jag var närvar.-de då Hr Cederschiöld
gjorde sina anmärknir mot Frih. R.iabs motion, och jag fann alt
äfven han instämde ungefär i samma åsigt i afseende å motiverna,
ehuru han hade ett annat förslag, hvilket han ansåg mera praktiskt
verkställbar^ Jag var då, såsom man säger, på vippen att
yttra mig, men jag teg, emedan jag å ena sidan fann att hela
motiveringen gick ut derpå, att för R. och Ad. utreda, att deras
känsla af behofvet att få se sina yttranden refererade på ett ordentligare
sätt, var densamma som vid förra Riksdagen, och å andra
sidan, att man i känslan af dessa motivers fulla kraft ständigt
förbisåg möjligheten att realisera det syfte man hade för ögonen.
Yi hafva nu i afton, mine Hrr, hört en ledamot af StatsUtsk.,
som väl troligen förfäktat saken lika skickligt der som han gjort
här, vi hafva, säger jag, hört denna ledamot ur alla minutiösa
II. H. 29
Den 6 December e. m.
synpunkter ådagalägga, huru nyttigt och nödvändigt det vore att
inom första eller andra dygnet kunna få se våra yttranden i tidningarne.
Men jag förklarar att jag icke tror, det den föreslagna
utvägen, om den äfven försöktes, skulle kunna leda till annat, än
på sin höjd att de båda referenterna skulle blifva mål för vårt,
jag vill icke säga hat, men åtminstone missnöje, och att de skulle
komma i en ganska ledsam ställning. Det skulie ju kunna hända
att dessa herrar antingen tillhörde ett och samma politiska parti,
eller också att de tillhörde olika partier; och hvem af oss, mine
Hrr, kan nu säga, huruvida icke den ene eller andre af dem
kunde vilja låta sin egen opinion i någon mån inverka på den
dialektiska konsten att sätta sin upfattning af hvad som här yttrades
på papperet. Skulle vi icke vid sådant förhållande, och så
framt det icke vore möjligt att påträffa några hittills af mig ouptäckta
mönster af opartiskhet och skicklighet, i st. f. att vända
oss mot några tidningar och deras referenter, vända oss mot de
nu ifrågasatta tjenstemännen. Detta är dock icke det enda, mine
Hrr! Det skäl, som från början bestämde mig att liga och afvakta
resultatet, är en observation som jag sedan länge, gjort, och hvilken
jag tänkt att nu först för R. och Ad. framlägga. Först och
främst ber jag då att få nämna, det jag icke tror att nationen
vill hafva referaler af någon representants yttranden, utan hon
vill hafva dessa yttranden, sådana de ord för ord hafva fallit; allmänheten
skulle icke mer rätta sig efter dessa refererade anföranden,
än hon rättar sig efter tidningsreferaterna. Allmänheten lä-_
ser vanligtvis uteslutande någon viss tidning, t. ex. Aftonbladet,
eller Svenska Tidningen, alltefter som hennes egen opinion är beskaffad.
Nå väl, nu hafva just dessa, om jag så må uttrycka mig,
med hvarandra rivaliserande och, så att säga, mot hvarandra polemiserande
tidningar, vant allmänheten vid att finna tvenne opinioner,
sinsemellan så motsatta, som svart är motsatt hvilt; och
då frågar jag, har allmänheten kunnat få något förtroende för referaterna?
Jag vågar tryggt säga: hon har det icke! Nu är det
klart att hvar och en kan invända, att om man kommer fram med
dylika inkast, så är det detsamma som att man icke vill saken,
och då är det omöjligt att tillfredsställa nationens och representationens
önskningar. Visst icke, mine Hrr! Jag vill ej på detta
sätt afklippa saken; jag vill blott förklara, att det är min innerliga
öfvertygelse, att hvarken representationen eller nationen vinna
hvad de åsyfta, förr än vi få årliga Riksdagar och förr än tidningarna
vänja sig att låta bii att vara instruktörer för lagstiftningen,
utan i stället följa lagstiftningens åtgärder, samt i vissa fall,
när de känna sig fullt öfvertygade, göra sina egna sjelfständiga
anmärkningar, men icke, såsom här, tro sig påkallade att gifva
några fingervisningar om hvad lagstiftningen bör göra. Det är
illa nog att mellan Riksdagarne denna frihet ofta förvillar, men
ehuru detta icke är tidningspressens fel, utan den saknade kon
trollen,
som endast en permanent lagstiftning eller rådslående församling
kan ge, så ser man dock att tidningarne, äfven under
Riksdagarne, tro sig snarare böra styra än réferera. Sällan un
-
Den 6 December e. m.
m
der låta de dock omförmäla yttranden som förtjena allmän upmärksamhet,
om icke i följd af personlig ovilja. Det skulle vara att
förringa tidningarne sjelfva och göra basis för det förtroende de
af nationen åtnjuta, vacklande, om vi genom några konstlade anstalter
sökte åvägabringa det, som genom sakens egen natur bör
framstå, nemi. att tidningslitteraturen bör finna sig i en underordnad
ställning tili representationen, och att tidningarne, åtminstone
så länge Riksdagen varar, böra referera i st. f. att polemisera.
Det är denna observation som jag icke en, utan flere gångånger
personligen gjort i Engelska parlamentet; jag har nemi.
der funnit att dagen efter, sedan någon talare af anseende yttrat
sig, är hela London angeläget att få se verba formalia af detta
yttrande. Det är endast på sådant sätt, endast när våra institutioner
tagit denna riktning, som vi kunna vinna det desideralum,
som vi här åsyfta, och detta kan icke vinnas förr än lagstiftningen
blir mera permanent. Det är kändt, att det finnes en stark
opinion mot tätare Riksdagar; vi hafva emedlertid jemkat oss ifrån
fem till tre år, och man påstår att man icke kan komma längre,
emedan sådant vöre alltför kostsamt. Nå väl, då man icke kan
förändra naturen af saken, så må man låta dervid bero, och jag
ämnar visserligen icke göra något förslag till nedsättande af en
Komité för att få årliga Riksdagar, emedan min auktoritet är dertill
alltför ringa; men jag tror att om R. St:r behagade upfatta
frågan ur denna synpunkt, skulle de deraf finna, att uti mina
isigler ligger någon sanning; ty om vi vilja tillskynda det konstitutionella
samhället alla de fördelar, som kunna framkallas af
de resurser det äger, måste vi hafva tätare sammankomster, och
då rättar saken sig sjelf. Det ligger dessutom i tidningarnes eget
intresse att få täfla om att lemna de fullständigaste och bästa referaterna,
och man behöfver då icke negociera med dem, utan de
gå såsom villiga tjenare representationens önskningar till mötes.
Nu anhåller jag att af Ridd.Sekret, få uplysning om huru de
andra Stånden i denna sak beslutat; jag har hört, att den åtminstone
inom ett Stånd skulle vara afgjord, och om så är förhållandet,
torde det icke vara lönt att vidare approfondera densamma. Jag
hoppas således att den tid jag tagit i anspråk, för att yttra de ord
jag nu afgifvit, och hvilka leda dertill, att jag icke kan instämma
i Hr Bildts yrkande om återremiss, icke måtte anses vara alldeles
bortkastad för R. och Ad.
I anledn. häraf hade undertecknad Ridd.Sekret. äran uplysa
att prot.utdr. ankommit, samt utvisade att StatsUtsk:s förevar:de
Utlåt, blifvit af de 3 öfrige RiksStin bifallet.
Frih. Raab, Adam Christian: Efter den uplysning vi nu
erhållit, att förevar:de Betänk, af tre Stånd blifvit bifallet, och frågan
således är afgjord, synes det som allt ordande derom vore att
strida om Påfvens skägg. Jag skulle dock vilja önska, att R. och
Ad., genom sitt beslut, måtte ådagalägga, att de heldre önska att
se sina förhandlingar sanningsenligt framställda, än de vilja under
-
452
Den 6 December e. m.
kasta sig den otydliga och ofta oriktiga upfattning deraf, som nu
äger rum. Hvad Gr. Frölich yttrat om årliga Riksdagars nytta
vore jag färdig att underskrifva, utom i det afseendet, att jag icke
kan inse att det vore bättre för representationen att hvarje år se
sina yttranden oriktigt refererade, än att, såsom f. n. är händelsen,
detta blott inträffar hvart tredje år. Till de flera talande
skäl för återremiss, som af Hrr Bildt och Fåhraeus blifvit anförda,
vågar jag endast lägga det, att om mitt förslag hade bifailits,
skulle en början blifvit gjord att här få infördt, hvad som redan
i detta afseende begagnas vid Norska Storthinget, hvarigenom icke
blott allmänheten, utan äfven vi sjelfva, kunde få reda på hvad
som passerar i de serskilda Stånden, utan att vi behöfva ord för
ord trycka våra prot:r. På detta sätt skulle en besparing upkomma,
som vore vida större än den kostnad, som mitt förslag
skulle hafva medfört. Frågan bar dock fallit vid denna Riksdag;
men jag önskar åtminstone att R. och Ad. icke genom sitt beslut
måtte godkänna den af Utsk. vidtagna åtgärd.
Hr D alman, Wilh. Fredr. Achates: Anledningen, hvarföre
jag begärde ordet, var att inhemta den uplysning, sorn Ridd.-  Sekret, redan lemnat, och hvarigenom denna discussion blifvit i
det närmaste öfverflödig. Men då jag har ordet, tager jag mig
friheten att, utan att yttra mig i sjelfva saken, nämna, att det finnes
en expedient, som af R. och Ad. kan begagnas och som skulle
leda till samma resultat, som det genom den afslagna motionen
åsyftade, eller en riktigare upfattning af discussioneroa och af hvad
som här tilldrager, än som f. n. äger rum. Denna utväg vöre att
låta referenterna förflyttas in i salen, till någon lämpligare plats,
der de kunna böra hvad som yttras, hvilket f, n. icke för dem är
möjligt. Jag är fullkomligt förvissad derom, att de referenter, som
här hafva rum på läktaren, icke tillhöra något politiskt parti, utan
att de tvertom sätta sin ära uti att återgifva discussionerna så
opartiskt och fullständigt som möjligt; men »ultra posse nemo
obligatur», och det är min fasta öfvertygelse, att det är oförmåga,
och icke brist på god vilja hos dessa referenter, att de icke
kunna fullkomligt upfatta hvad som här afhandlas. Finge de en
lämpligare plats i salen, och kunde de dessutom genom en vaktmästare
sätta sig i kommunikation med tryckeriet; så att deras
referater under loppet af plenum kunna sättas och färdigtryckas,
då kunde allmänheten, straxt efter pleni slut, få kännedom af
hvad som der förelupit.
Då detta Betänk, redan af tre Stånd är bifallet, torde R. och
Ad. finna, att det icke tjenar till något att återremittera detsamma
till Utsk., och jag hoppas derföre att det af mig nu framställda
förslaget må anses såsom en slags mellankommen part,
hvars öde beror ensamt på R. och Ad., eller måhända Hr Gr. och
Landtm., att afgöra.
Frih. Raab: Då det onekligen skulle öka riksdagsskrifveriet
och vara utan ändamål att återremittera detta Betänk,, får jag, för
Den 6 December e. m.
453
min del, föreslä, att R. och Ad., efter den underrättelse som nu
från de andra Stånden inkommit, måtte, med ogillande af Utsk:s
motiver, låta vid hvad Utsk. föreslagit bero.
Hr Bildt: Då jag, genom de uplvsningar Ridd.Sekret, lemnat,
äfvenledes är öfvertygad att en återremiss icke tjenar till något,
anhåller jag att R. och Ad. måtte för sin del besluta, att det
ifrågav:de Utlåt, icke föranleder till annan åtgärd, än att R. och
Ad. vill låta dervid bero.
Hr Printzensköld, Carl: Jag tror att det förslag Frih.
Raab framställt, ang:de en opinionsyttring af R. och Ad., är stridande
emot de former, enl. hvilka StatsUtsk:s Bet:n skola behandlas.
Jag anhåller fördenskull, i öfverensstämmelse med hvad Hr
Bildt begärt, att R. och Ad., efter de uplysningar som af Ridd.-  Sekret. blifvit lemnade, måtte förklara, det detta Utlåt, icke föranleder
någon annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Frih. Raab: Här hafva nu icke mindre än tre olika förslag
blifvit framställda, nemi. af Hrr Bildt och Printzensköld samt af
mig. Det skulle blifva besvärligt för R. och Ad. att möjligen få
votera om alla dessa förslag, och då jag föreställer mig att ett
ogillande ligger inbegripet deruti, att »man låter dervid bero», så
vill jag låta bero vid Hr Bildts förslag, samt hemställer, huruvida
icke Hr Printzensköld skulle vilja göra likaledes.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. och Ad. att låta
vid StatsUtsk:s förevar:de Utlåt. bero.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 29 sisth Nov. och
d. 3 dennes på bordet lagda Mern. N:o 8, ang:de Riksdagskostnadernes
bestridande.
Frih. Raab, Adam Christian: Med anledning af den uplysning
Hr Dalman nyss lemnade, eller att referenterna på läktaren
icke kunna upfatta hvad som yttras här i salen, får jag väcka
den motion, att R. och Ad. måtte åt dem uplåta en lämplig plats
inom salen, samt anhåller om remiss af denna min motion till
Riddarh.Utsk.:
Att R. och Ad. ville anmoda RiddarhusDirekt:n låta bereda
en lämpligare plats, än den åt Tidningsreferenterne nu uplåtne,
för de Tidningar, hvilkas Redakt:r önska att af den myndighet
eller person, R. och Ad. behagar utse, erhålla tillstånd att densamma
begagna.
Denna motion begärdes på bordet.
Sedan härefter Hr Gr. och Landtm., enär det nu först å föredragn:slislan
förekommande mål, StatsUtsk:s Mern. N:o 9, icke
var af beskaffenhet, att lämpligen böra af honom föredragas, till
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel, hvilken såsom fullmäktig för
Don 6 December e. m.
Grefliga ätten N:o 55, Cronhjelm till Flostad, var främste närvarande
ledamoten, öfverlemna! klubban samt afträdt, föredrogs och
bifölls StatsUtsk:s berörde d. 29 sisth Nov. och d. 3 dennes på
bordet lagda Mern. N:o 9, ang:de godtgörandet af Hr Landtmarskalkens
och Hrr Talmäns ökade Riksdagskostnader.
Hr Gr. och Landtm, återkom och föredrog BankoUtskis d. 29
sisth Nov. och d. 3 dennes på bordet lagda Mern. N:o 3, med öfverlemnande
af BankoFullmäktiges till Utsk. a fg i fria Berättelse.
R. och Ad. fann detta Mern. ej föranleda till annan åtgärd,
än att läggas till handlingarne.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Ehrenborgs,
Richard, d. 3 dennes f. m. på bordet lagda motion, ang:de låneunderstöd
för anläggning af en jernväg emellan Köping-Hult-banan
och Lindesberg.
Föredrogs H. Exc. Hr Gr. Löwenhjelms, Carl Axel, d. 3 dennes
f. m. på bordet lagda motion om införande af penningedepositioner,
i st. f. nu bruklig borgen för vissa tjenstemän samt för
arrenden af Staten tillhörig egendom.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: En i samma syftning gjord
motion, som den nu föredragna, var äfven vid förra Riksdagen föremål
för li. St:rs behandling; den vann dock icke då bifall, och
samma skäl för dess afslående, som då ägde rum, förefinnas äfven
nu. Jag vågade då mot den högt värderade motionärens förslag
framställa åtskilliga anmärkn:r i afseende på den del deraf, som
rörde boställsarrendena. Jag har sedan dess vunnit en ökad erfarenhet,
och finner mig jemväl nu nödsakad att göra några invändningar
mot motionärens första förslag, ang:de ansvarighet för sådana
upbördsmän, som hafva Kronans medel om händer. Motionären
har föreslagit att, i st. f. den borgen, som en dylik upbördsman
nu ställer, skulle lian lemna en obligation, motsvarande borgenssumman.
Jag hemställer till Eder, mine Hrr, om det är sannolikt
att en person, som t. ex. önskar blifva befordrad till Landträntmästare,
till Kronofogde eller till någon annan upbördsplats,
kan hafva en sådan förmögenhet på sin ficka, att han ur sin egen
kassa kan åstadkomma ett dylikt hypotbek, som måste ligga räntelöst
och vara för honom oanvändbart under hela hans tjenstetid.
Jag tror mig kunna åberopa' samtlige Landshmes erfarenhet, då jag
påstår, att det i allmänhet är svårt att finna personer, som hafva
både den skicklighet, den kända karaktersfastbet och öfrige egenskaper,
som erfordras för en så beskaffad plats; desto svårare skall
det då vara att finna en, som i förening härmed äger en förmögenhet,
som kan göra det för honom möjligt att anskaffa ett kapital,
hvilket han för hela sin tjenstetid skall deponera. Det ligger
redan en stor svårighet i att skaffa borgen, och man må icke tro
Den 6 December e. m.
att dot är något lekverk. Man må anse en persons karakter huru
som helst: att gå i borgen för hela hans lefnad, derpå torde man
mer än en gång betänka sig. Man kan^ gå i borgen för en sede!
i diskonten, som gäller för ett halft år, eller på en sedel med
upsägning, der så väl borgersmannen som den låntagande äro i
tillfälle att när som helst göra slut på förbindelsen. Men att gå
en borgen för en persons upförande under hela hans lefnad, så
att någon fara för balans i honom anförtrodda medel icke upkom*
mer, det är en ganska betänklig sak. Vi känna redan nu, huru
svårt det är att anskaffa personer, som äro lämplige för upbördsplatser;
men om det f. n. har många svårigheter med sig att få
en borgen för en viss summa, hvilken först när upbördsmanrien
genom oredlighet eller slarf kommit i balans skall utbetalas, huru
mycket svårare måste det då ej vara för en person utan förmögenhet
att få låna ifrågav:de summa, den han sedermera för hela
sin tjenstetid måste deponera. Jag går så långt att jag anser Staten
vara obillig, då den fordrar borgen, och jag skulle vilja föreslå
att hela detta borgenssystem uphörde; ty nog kan Staten lättare
stå den risken att en eller annan gång göra en förlust, än
den enskilde. Jag tror att do högre tjenstemännen borde ikläda
sig ansvaret för hvad de lägre göra, i st. f. att Staten, för egen
säkerhet, kastar förlusten på andra medborgare. Jag vet väl att
det nu icke lönar mödan att tala om uphörandet af detta borgensvstem,
ehuru det är temligen väl kändt, att de ifrågav:de personerna
hafva så stora summor om händer, att förbindelsen blott
motsvarar en ringa del deraf. Staten äfventyra!- också att desto
säkrare göra förluster, som det icke är deras fel, som äga att föreslå
upbördsmännen, om dessa arn oredliga eller slorfviga. Ty
om man finner en person, hvilken man med full öfvertygelse, och
på grund af den kännedom man under sin tjenstetid erhållit om
hans karakter, vill föreslå till erhållande af en upbördstjenst, så
svarar denne helt enkelt: »jag kan icke skaffa borgensmän.» och
man nödgas då antaga en person, på hvars karakter man sjelf är
mindre säker, derföre att denne person, i nyssnämnde fall, lyckats
att upfylla de föreskrifne vilkoren.
Hvad åter beträffar förslaget att lemna obligation för arrende,
så skulle, derest denna grundsats blefve antagen, deraf följa, att
arrendesummorna blefvo lägre än de nu äro, och att boställsarrendena
skulle blifva föremål för ouphörliga spekulationer. Det
är nu icke serdeles svårt för en person, som är känd för att, vara
driftig, arbetsam och redbar, att skaffa sig en borgen för ett mindre
arrende; men han skulle icke kunna skaffa sig det kapital,
som erfordrades för att kunna afgifva den föreslagna obligationen.
Denna grundsats skulle således leda till ett rikedomens öfvervälde
öfver den mindre bemedlade, och jag tror icke att det nu är rätta
tidpunkten att längre gynna rikedomen; den har sin vigt, och
mången anser den äga en alltför stor sådan, men att införa så
beskaffade författningar, som ännu mer skulle öka denna vigt, tror
jag icke vara lämpligt. Det vore att hindra den arbetsamme från
att erhålla ett arrende, ett medel för sin och sin familjs utkomst;
Den S December e. m.
ly då han icke allenast skulle anskaffa det kapital, som borde såsom
säkerhet för arrendet deponeras, utan äfven den icke obetydliga
summa, som behöfdes för att inköpa inventarier och sätta
gårdsbruket j gång, tror jag att den obemedlade skulle härigenom
blifva utsatt för oöfvervinnerliga svårigheter att på ifrågavrde väg
vinna sin bergning.
Af dessa skäl önskar och hoppas jag att Utsk., efter öfvervägande
af saken, måtte afslå motionen äfven i sistberörde afseende,
samt anhåller att detta mitt anförande måtte få åtfölja
till Utsk.
Hr Printzensköld, Carl: I det resultat, hvartill Hr
Nordenfelt kommit i afseende å förevar:de motion, instämmer jag
till alla delar. Jag kan likväl icke med honom förena mig i de
motiver, hvilka han i första delen af sitt yttrande anförde ang:de
olämpligheten af att ens hafva någon slags borgens-förbindelse af
kronans upbördsmän. Om Ilr Nordenfelt erinrar sig hvad 1794
års författn. stadgar ang:de borgensförbindelser, så utgöra de ett
belopp, efter den tidens penninge-värde, af 1,500 R:dr Specie.
Jemför- man nu denna summa med vårt nuvar:de penningevärde,
så erhåller man ett belopp af 4,000 R:dr b:ko, motsvarande den
primitiva borgen å 1,500 R:dr, hvilken sålunda stigit med ungefär
af sitt ursprungliga värde. Man kan häraf och då man för öfrigt
finner, att, innan 1794 års författn. utkom, alla upbördsmän,
särdeles Kronofogdar och Räntmästare voro pligtige att ställa obegränsad
borgen för sig, ingalunda antaga, att de borgensförbindelser,
som af dessa Kronans upbördsmän skulle anskaffas, egentligen
äro att anse såsom någon slags pekuniär eller materiell säkerhet
för den upbörd de äga om händer, enär denna upbörd, såsom Hr
Nordenfelt anmärkt, är många gånger större. Men, då dessa tjenstemäns
befattn. är så beskaffad, att penningar skola af dem förvaltas
och redovisas, sä måste det vara Statens ovilkorliga rättighet
att erhålla någon annan och säkrare garanti för deras lämplighet
till tjensten, än det förord, som en eller annan Landshöfding
eller annan embetsman, eller Colkm kan afgifva; och denna
garanti anser jag finnes i de nu föreskrifna borgensförbindelserna.
Jag tror nemi., att hvar och en, som söker en sådan tjenst och
som gjort sig känd för redlighet och pålitlighet i sin enskilda
och offentliga vandel, skall åtminstone inom den ort, der han
vistats utan svårighet finna personer, de der hafva så mycket
förtroende till honom, att de, för att bereda honom tillträde till
den sökta tjensten, ingalunda skola draga i betänkande att lemna
honom den i jemförelse med upbördstjenstens vigt obetydliga säkerhet,
som af Staten fordras. Jag tror äfven att de svårigheter,
hvarom Hr Nordenfelt talat, att erhålla dylika tjenstemän, icke
äro för handen; ty om än den sökande är fattig, så, om han är
rik på redlighet och väl känd inom sin ort, anser man som en
bagatell alt lemna honom den säkerhet han begär, och han blir
icke den, som kommer att gå miste om tjensten derföre att han
icke åger någon enskild säkerhet.
Den 6 December e. m.
457
Detta har jag velat nämna i afseende å den förmenta olämpligheten
af det för Statens upbördsmän gällande borgenssystemet,
på det att vederbörande Utsk., icke mätte på grund af Ilr Nordenfelts
anförande misstaga sig och ingå på den af honom framställda
grundsats.
Hr Nordenfelt: Jag skall endast med få ord uptaga en
del af hvad den siste värde talaren nyss yttrat. Jag tackar honom
för det han erkände hvad jag yrkat i hufvudsaken, nemi. att icke
något ännu svårare, än de nu föreskrifna borgensförbindelserna,
måtte blifva stadgadt; men jag ber att få erinra den värde talaren
derom att, om äfven med de nuvarrde föreskrifterna i detta fall,
en person, sorn har ett obefläckadt rykte, och som från sin ungdom
upfört sig moraliskt rätt, redligt och ordentligt, icke har
någon svårighet att för tillfället anskaffa den ifrågavarande borgens-förbindelsen,
så kan dock inträffa, och har äfven gjort det,
att de redliga personer, som ingått borgens-förbindelsen och hvilka
måste vara öfvertygade om att vid alla tillfällen kunna upfylla
densamma, genom en eller annan orsak blifvit bringade i den
ställning, att de för sitt eget eller sin familjs bästa, icke längre
se sig i stånd att fullgöra den förbindelse, de åtagit sig. De nödgas
derföre återkalla densamma, utan att de derföre hysa något
misstroende till den embetsmans redlighet, åt hvilken de lemnat
sitt förtroende. Jag hemställer till den värde talaren, om han
såsom embetsman skulle finna det behagligt, att, då han redligt
förvaltat sin tjenst, finna den borgensförbindelse, som förskaffat
honom densamma, återkallad, och om det vore angenämt för honom,
att springa än till den ene än till den andre och bedja:
»för Guds skull hjelp mig, eljest mister jag min tjenst och mitt
bröd.» Jag tror att denna omständighet tål att tänka på. Det
finnes äfven personer, och dessa äro måhända de pålitligaste och
de som mest göra nytta på den plats, der de äro ställda, hvilka
äga den stoltheten, att förr afslå från sin tjenst, än underkasta
sig besväret och förödmjukelsen att gå till Pål och Per för att
skaffa sig en borgen. Sådane personer är man nu tvungen att
gå förbi, och jag tror icke att Staten vinner någonting derpå. —
Jag kan således icke frångå den tanken, jag från början yttrat,
att Staten är orättvis, då den, för att trygga sig mot möjliga
förluster, som för den sjelf ofta är en småsak, fordrar att den
enskilde medborgaren skall göra upoffringar.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får förklara, att båda
de siste talarne, af hvilka hvar och en yrkat afslag af Gr. Lövvenbjelms
motion, ganska klart visat behofvet af en förändring i förevar:de
afseende och, efter min öfvertygelse, särdeles väl förordat
framgång åt den syftning motionen innehåller. Den ene bar emellertid
på samma gång han i bjerta färger målat vådan af en sådan
slags säkerhet, som motionären föreslår, äfven upvisat olämpligheten
af vårt nuv:de borgens-system, och den andre har sagt, att
det hörer till vänskapen, att, när man behöfver en sådan borgen,
458
Den 6 December e. m.
gå till sina vänner. Jag hemställer till eder, mine Hrr, om det
icke vore vida lyckligare, om hela detta borgens-system uphäfdes,
och när man väcker fiåga derom, hvarföre då sätta sig deremot,
just då man afrnålar hela för farligheten af systemet. Om, i st. f.
den borgen, som nu åligger sökande till upbördstjenster att ställa,
det vore föreskrifvet, att han skulle lemna hypothek för ett mindre
kapital, tror jag att det för honom skulle vara vida lättare
att erhålla borgen för en sådan mindre summa, hvilken kunde
inbetalas under två eller tre år, än en borgen för 25 år. Jag
hoppas fördenskull, att Utsk. skall taga i noga öfvervägande detta
förslag, som af Hr Gr. Löwenhjelm blifvit väckt lill afhjelpande
af de stora olägenheter, som Hrr Printzensköld och Nordenfelt
afmålat.
Ilr Printzensköld: Den der stoltheten, som Hr Norden
felt
omtalat hos en eller annan person, hvarigenom han ser sin
heder förnärmad uti föreskriften att anskaffa en borgens-förbindelse,
då han söker en Statens tjenst, är af den beskaffenhet, att jag
sannerligen tror Staten vara mest belåten med, att en person med
dylika stolthets-begrepp icke inkomme i dess tjenst. Hvar och
en, som söker hvad man kallar Kronans kaka, är skyldig att underkasta
sig de vilkor Staten för tjenstens erhållande fastställt,
och då biifver det icke något förnedrande för honom att anmoda
två af sina vänner om en borgensförbindelse, som endast är vil
korlig
och hvilken i de allra flesta fall icke kommer att bringas
i någon slags verkställighet. Då dertill kommer att en hvar, som
ingått en sådan borgen, är berättigad att upsäga densamma, tror
jag icke att det medför så många oLägenheter att dessa borgensförbindelser
finnas, som Hr Nordenfelt påstått. Min snart tjugufemåriga
erfarenhet i den tjenst jag bekläder, och hvilken satt mig
i nödvändighet att undersöka hvarje rättsfråga inom Upbördsverket,
har öfvertygat mig om att borgens-systemet, långt ifrån att vara
olämpligt, snarare utgjort en säkerhet derför, att dugliga och pålitliga
personer blifvit antagna i Statens tjenst. Man bör icke
fördöma en institution derföre, att man sjelf möjligen anser den
vara för sina begrepp om heder om stolthet förnärmande, utan
man måste jemväl se på Statens säkerhet, och de medel han lämpligen
må kunna begagna för att freda sig för påföljder, hvilka
möjligen kunde upkomma, om en person genom konsiderationer
befordrades till en upbördstjenst, som han måhända icke bort erhålla.
För öfrigt må jag säga, att det icke ligger någon svårighet
uti att personer, som ingått en borgens-förbindelse af ifrågavar:de
beskaffenhet, så att säga hålla tummen på ögat på den de borgat
för. De bo vanligen, efter hvad erfarenheten har gifvit mig vid
handen, i den ort, der upbördsmannen vistas, och de äro således
bättre, än till och med Landshöfdingen och hans närmaste kontrollant,
Landskamereraren, i tillfälle att efterse, det upbördsmännen
upfylla sina förbindelser, samt kunna esomoftast vara ett
lämpligt biträde åt läns-styrelsen att utöfva kontroll på dessa tjenstemän.
Går det så långt, att ett underslef kan befaras, upsäger
Den 6 December e. m.
Jöftesmannen sin borgen, och då har äfv. K M:s Bef:h:de erhållit
ett lystringsord, som sätter honom i tillfälle att tillse, det den
upbördsman, som förlorat sin löftesmäns förtroende, icke vidare
får med Kronans medel att skaffa. Jag tror, att hvarken Kronan
eller K. M:s Bef:h:de derpå skola komma att förlora.
Frih. Stael von Holstein, Fab. Wilh.: Jag instämmer
till alla delar i hvad Hr Nordenfelt yttrat. Jag anser det vara
Statens skyldighet att vidtaga så beskaffade kontroller, som äro
nödvändiga och behöfliga för att förekomma balanser hos Statens
upbördsmän, men jag kan icke inse, att det dr lämpligt att kasta
ansvaret för en balans, som möjligen upstått just genom en försummelse
hos den, som äger att utöfva kontrollen, på andra personer,
de der af vänskap eller andra orsaker gått i borgen. Hvad
deremot Hr Printzensköld yttrat, kan jag icke anse på något sätt
gendrifva eller vederlägga hvad Hr Nordenfelt i saken anfört.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs Frih. Alströmers, Jonas-, d. 3 dennes f. m.
på bordet lagda motion, ang:de förändrad organisation af Religionsvården.
Hr Ter smeden, Nils: Den framställning motionären gjort
är af så omätlig vigt, att det säkerligen skulle förefalla Utsk.
besynnerligt, om den icke från detta Stånd beledsagades med några
anmärkn:r. Förslaget år af så stor omfattning, att jag tror,
att för att bringa det till det slut, som motionären önskar, skulle
erfordras längre tid, än den som åtgick för våra gamla kyrkomöten.
Om jag å ena sidan gerna medgifver att detta förslag bär
vittne om en stor kristlig fromhet och mycket andligt nit, kan
dock å andra sidan icke förnekas, att, för att vinna det stora mål
motionären åsyftar, erfordras ganska djupa insigter och mycken
erfarenhet, och om jag sade, att förslaget bär vittne om dessa
egenskaper till något högre mått, så talade jag mot min öfvertygelse.
Det onda, som öfverklagas i vår församling, anser motionären
härflyta från de falska begrepp, hvilka man af ålder fästat
vid ordet Kyrka. Han förmenar nemi., att äfven inom vårt protestantiska
land lemningar ännu finnas efter påfveväldet, det der
skulle uppenbara sig i våra lagar och författn:r. Han tillägger
dock: »att Guds anda hvilar ännu öfver nordanlanden och derom
bär vår tid ojäfaktiga vittnesbörd.» Jag delar detta glada hopp
med honom, och bland de många bevisen på att Guds anda verkligen
hvilar öfver oss, vill jag nämna, att oaktadt de stora försök,
som sekterismen i senare tider gjort att skilja vår Kyrka från vårt
samhälle, står hon dock orubbad qvar i sin lyckliga förening med
Staten. Motionären säger vidare, att till följd af det vittnesbörd,
att Guds- ande hvilar öfver oss, skola vi ock vara tacksamma derför.
Dertill hörer i främsta rummet att vi tillse, huruvida religionsvården
är sådan, som den bör vara, och om den är anförtrodd
460
Den 6 December e. m.
åt ett Presterskap, som är förtroendet värdigt. Han finner det
icke, och detta af många skäl. Han frågar om Presterskapet motsvarar
fordringarne på detsamma, och han framdrager i detta afseende
ur Bibeln Aposteln Pauli ord, som beskrifva huru en Biskop
skall vara beskaffad, samt finner ingen öfverensstämmelse emellan
dessa ord och det nuv:de förhållandet. Han frågar då, hvaruti
orsaken härtill ligger, och svarar med Paulus, att vi förgätit samme
apostels förmaningar, »att icke för hastigt lägga händerna på någon
och icke heller göra sig delaktig i annans mans synder.» Den
värde motionären begår här, som det vill synas, samma fel som
våra andliga ifrare vanligen begå: de söka nemi. stöd för hvad
deras hjertan anse riktigt i lösryckta stycken ur den Hel. Skrift.
Med samma skäl som han säger, att felet hos Presterskapet ligger
deruti, att man för tidigt lägger händerna på dem, kunde man också
anföra hvad Evangelisten Lucas säger i Apostlagerningar, att
Christus och Apostlarne lade händerna på dem och de blefvo delak
t ige af den Hel. Anda, och deraf sluta att hvar och en blott genom
händernes påläggning blefve en värdig Prestman. Så hafva
äfven sekteristerna förfarit i vår församling, såsom vi ganska väl
känna, i det de ordinerat sina egna prester medelst händernas påläggande
och frammanande af den Hel. Anda, hvaraf de då ansett
dem del ak t ige.
Ehuru jag i allmänhet medgifver, att denna motion vittnar
om mycken kristlig fromhet, kan jag dock icke undgå att nämna,
det motionären, säkerligen ofrivilligt, gjort ganska svåra beskyllningar
mot hela vårt Presterskap. Felet hos detta Presterskap,
säger motionären, ligger deruti, att det saknar andligt lif, och
detta påstående grundar han derpå, att man vid Presters ordination
väl undersöker om de innehafva ett visst kunskapsmått, men
icke, huruvida de hafva erforderliga andliga gåfvor. Men då Frih.
Alströmer framkastar denna beskyllning, ber jag honom erinra sig,
att man väl icke kan lägga Presterna till last att en sådan undersökning
ej är fullt verkställbar, lika litet som man på en förment
bristande undersökning kan grunda ett påstående att de i allmänhet
sakna andligt lif. Derefter fortfar han: »när en Prest blir
ordinerad, är hans enda sträfvan »att vinna en Comministratur och
omsider pastorat», och han tillägger, såsom jag vill tro, äfven
ofrivilligt: »att Presten är en sällskapsman, skall bjuda och bjudas,
hålla kalaser och lefva med i all verldens fåfänga; och till råga
på allt, ej skyr lastens bana.» Detta säger han icke såsom något
vilkorligt, utan såsom ett verkligen gifvet förhållande. Jag hemställer,
huruvida sådant är rätt och om Presterskapet i allmänhet
gjort sig skyldigt till dylika svåra beskyllningar.
Fribm går vidare och upsöker botemedlen för det framställda
onda; dessa skulle bestå deruti, att man borde fästa mera afseende
vid ett andligt lif hos dem, som egna sig åt det presterliga kallet.
Jag tror, att de, som hafva sig ålagdt att härutinnan verkställa
granskning, göra allt hvad de förmå. Derefter säger Frihm: »att
den, som vill inträda i det presterliga embetet, dessförinnan genom
andlig verksamhet bör ådagalägga omisskänneliga prof på en be
-
Den 6 December e. in.
461
stämd inre kallelse dertill.» Detta är ganska sannt, och det vore
lyckligt om vi kunde komma derhän; men jag hemställer derjemte,
huruvida man såsom ett vilkor kan upställa en dylik fordran; det
ligger nemi. icke i någon menniskas förmåga alt kunna utforska,
huruvida en annan har det andliga lif och den inre kallelse, som
erfordras för att värdigt kunna sköta sitt embetes åligganden. Det
ligger icke i någons makt att afgifva ett betyg deröfver, att en
annan har ett andligt lif och en inre kallelse. ViJaro säger motionären:
»att så qvalificerad man icke prestviges, förr än han
erhållit kallelse att öfvertaga själavården uti någon församling;
vare sig som medhjelpare, vikarius eller pastor.» Jag förstår icke
meningen häraf. Ar motionärens den, att Presten, innan han
viges, skall tjenstgöra? Vill han förneka en theologi® Professor
att vara Prest, eller en, som är kallad till Biskop, att prestvigas?
Det skulle vara tröttande att genomgå alla de punkter, som motionären
upgifver såsom utgörande grunden för de förbättringar,
han åsyftar. Man klagar i ganska många stift och snart sagdt i
hela riket öfver att bristen på Prester är stor. Jag hemställer
derföre till motionären, huruvida icke denna brist skulle blifva
ännu större, om man ytterligare utsträckte fordringarne till den
grad, att hvarje Prestkandidat skulle vara försedd med bevis på,
att han ägde ett inre andligt lif. Huru skulle väl i sådant fall
äfven församlingarne blifva betjenade?
Slutligen säger Frih:n, att alla lediga pastorater skulle
besättas med Pastorer, utsedda medelst val, och kallelse af församlingarne
sjelfva, hvarvid alla mantalsskrifne personer skulle äga
rösträtt. På detta sätt skulle vi välsignas med allmänna val vid
tillsättandet af Prester; vore detta rätt? Vi klaga redan nu öfver
stora missbruk vid de val, som f. n. äga rum; men huru skulle
det gå, om alla mantalsskrifne skulle äga att i valet deltaga?
Jag hemställer om icke alla fattiga arbetare skulle blifva verktyg i de
förmögnares händer?
Motionären yttrar jemväl att man klagar öfver de villfarelser,
som inom Kyrkan upkomma. Huru härmed förhåller sig, lemnar
jag derhän; jag tror dock, i motsats med honom, att det är just
genom lekmännens andliga verksamhet som dessa villfarelser framkommit.
Motionären säger med den gamla frasen: »inom det andliga
området duga ej andra, än andliga vapen.» Detta är ganska
vackra ord; men jag hemställer till Frih:n, om det icke just är
genom detta ords predikande af lekmän, som vi fått dessa villfarelser;
ty derigenom har den tro, som vår allmoge förut ägt,
blifvit förändrad och försämrad. Ytterligare säger motionären:
»Presterskapets ifver att, på detta stridsfält, vilja använda materiella
medel, är ett erkännande af deras andliga vanmakt.» Detta är
något strängt sagdt, och jag skulle nästan vilja påstå, att i de
fleste församlingar, der dessa materiella medel slutligen måst användas,
finnes verkligen ganska godt Presterskap, som icke försummat
något af hvad deras embete tillhör. Vi känna äfven, att
dessa vilseförda ofta visat en sådan motspänstighet och en sådan
hätskhet, att exempel gifves af personer, som vid husförhör stigit
Den 6 December e. m.
frana och slagit boken ur Prestens hand, såsom ej innefattande den
rena läran.
Till följd af hvad jag nu haft äran anföra, kan jag icke annat
än afstyrka bifall tili den ifrågav:de motionen, allrahelst som den
i sig sjelf innefattar så mycket opraktiskt, att det knappast är
tänkbart, att något Utsk. kan å densamma fästa något afseende.
Frih. Alströmer: Jag hade icke tänkt ingå i något-svaromål
på Hr Tersmedens yttrande, emedan jag finner att vi äro af så
diametralt olika åsigter i förev:de ämne, att jag icke vill uptaga
tiden med att uplysa honom om förhållanden, dem han icke känner.
En sak måste jag likväl beledsaga med ett genmäle, och det
är, alt då Hr Tersmeden sagt, att ifrågav:de ämne fordrar lång
tid för att mogna, samt mycken eftertanke och sakkännedom, ber
jag att få erinra derom, att det just är till följd häraf som jag
föreslagit, att K. M. måtte nedsätta en komission för ärendets
utredning. Denna- komission får sedermera sjelf beräkna den tid
som härtill åtgår.
Alla de invändningar den värde talaren gjort, bevisa blott,
att han har ett flor för sina ögon, och då jag icke begagnat något
sådant, tror jag också, att jag sett något klarare än han. Jag
anhåller om remiss å min motion, och har för öfrigt ingenting
vidare att tillägga.
llemitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.Utsk. Gr. Taubes,
Henning Edvard, d. 3 dennes f. m. på bordet lagda motion,
ang:de användandet af de Stockholms stad tillfallande afgifter för
utskänkning och utminutering af spirituösa drycker.
Föredrogs Hr S t j e r n s v ä r d s, Gust. Mauritz, d. 3 dennes
f. m. på bordet lagda motion, ang:de förändrad organisation
af Sveriges landtförsvar.
Sedan, på begäran af Hr Stjernsvärd, det i slutet af denna
motion förekommande förslag blifvit upläst, yttrade
Hr Stjernsvärd: Som jag tillagt ett ord i slutyrkandet i
min nu föredragna motion, har jag ansett mig böra anhålla, att
denna del deraf måtte blifva upläst.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr.: Efter den
förändrade ordalydelse ifrågavar:de motion erhållit, vill jag icke
uptaga tiden med det längre anförande, hvarmed jag eljest tänkt
beledsaga densammma. Motionären har vid föreg:de ltiksdagar i
så mörka färger målat den beklagansvärda ställning, hvaruti en
stor del af Arméens befäl befinner sig till följd af deras ringa
löne-förmåner, att det var högst oväntadt att se samme man, som
så väl insett de stora bristerna i afseende på aflöningen och så
Den 6 December e. m.
163
öppet påpekat nödvändigheten af deras afhjelpande, nu upträda för
att söka förhindra en sak, som af honom sjelf blifvit erkänd vara
utaf behofvet högeligen påkallad. Han har, såsom jag vill påminna
mig, vid sistförflutna Riksdag yttrat, att de knappa löne-vilkoren
göra Arméens befäl till lycksökare, betager det all sjelfständighet
och tvingar det att söka sin bergning på andra vägar samt att
göra tjensten till cn bisak, och han har tillagt, alt detta och
mycket mera vore en alltför dyster sanning, för att närmare böra
påpekas. Motionären föreslår likväl att intilldess hans förslag blifvit
granskade och utlåt, deröfver till Sländerna afgifvet, det måtte
anstå med beviljandet af alla nya ordinarie änsiag å 4:de HufvudTiteln.
Motionärens organisations-förslag äro så litet nya, att han
icke ens aktat nödigt inlemna dem i afskrift, utan inskränkt sig
till att hänvisa till R. och Adis prot. Samma beqväma utväg
skall äfven jag begagna, och hoppas, att Utsk. vid frågans öfver
vägande
må fästa tillbörligt afseende på den målning af Arméens
befäls bekymmersamma ekonomiska ställning, som af motionären
förut blifvit leornad.
Hvad sjelfva det stora förslaget beträffar, vill jag icke uptaga
tiden med dess granskning, emedan detta förslag redan är alltför
väl kändt inom detta hus. Men för att visa, huru elastiska siffror
kunna vara, huru litet man i allmänhet kan bygga på dylika beräkningar
samt huru mycket man kan misstaga sig, om man låter
förleda .sig af fagra löften, ber jag att få påpeka en enda sifferupgift,
den nemi. angide Arméens tillgångar vid de trenne olika
tidpunkter, då motionären framställt sina förslag. Dessa tillgångar
uptagas nemi. uti den rekapitulerade jemförelse emellan landtförs
va rets närt':de och föreslagna organisation, sorn finnes bifogad
vid slutet af motionen, år 1848 till 5,767,423 R:dr, år 1850
till 6,252,825 och år 1856 till 7,447,591 Ridr. M„ed så hastigt
stigande af Arméens tillgångar, kan man knappast göra sig begrepp
om hvartill de kunna upgå, derest förslaget vid ännu flera Riksdagar
återkommer. Det är visserligen sannt, att ett skäl för
ifrågavide summas stigande kan ligga deruti, att den Arméen tillhörande
jord, äfvensom räntor betydligt stigit i värde, hvilket
förhållande äfven hädanefter torde komma att fortfara; hvadan vi
efter ett tiotal af år möjligen komma att få se den beräkneiiga
tillgången för landtförsvaret uptagen till dubbelt emot hvad den
hittills varit. Det är i denna förhoppning och i betraktande af
de förbättringar hvilka medelst sålunda stegrade tillgångar kunna
åstadkommas, som jag önskar, att motionen måtte få samma öde,
som hennes föregångare vid förflutne Riksdagar.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Då jag redan vid 1848
års Riksdag föranleddes att säga några ord till bestridande af den
motion Hr Stjernsvärd då afgaf, och min öfvertygelse i intet afseende
sedan dess blifvit rubbad, kan jag icke heller nu motstå det
inre tvånget att jemväl vid detta tillfälle yttra mig, äfven om jag
dermed skulle onödigtvis uptaga en för R. och Ad. dyrbar tid.
4IU
Den 6 December e. m.
Den nu förevande motionen går ut på att en Komité måtte blifva
nedsatt för att pröfva det af motionaren framställda förslaget, och
han har sjelf så till vida modifierat sina åsigter samt närmat dem
till mina och många andras, att han erkänner nödvändigheten af
en soldatstam, sorn hor på boställen, d. v. med andra ord säga,
en indelt trupp. Detta är elt steg framåt, oc.li jag hoppas, att
Hr Stjernsvärd, innan denna sak kommer till fullbordan, skall taga
ännu ett steg och erkänna, att, så framt denna stam skall göra
sin fulla nytta, måste äfven befälet bo på boställen ibland sina
soldater, gifva dem råd, hafva dem för ögonen och således, med
ett ord, bilda dem till verkliga soldater. Jag har emellertid hört,
att förslaget N:o 2 åsyftar att lemna bort Arméens boställen mot
arrende, under förespeglande för Staten af ekonomiska fördelar och
vinst för boställs-innehafvarne, hvilka anses i allmänhet äga hvarken
den omtanka eller det kapital-belopp, som mottagandet af
skötseln och vården af boställena erfordrar. Det är i denna riktning,
som jag ber att få granska motionen, dervid dock icke uptagande
alla de särskilda satser, sorn motionären framställt, och
hvilkas giltighet jag öfverlemnar till Utslcs bepröfvande. Men
hvad boställena beträffar, har jag nu mera fästafmin upmärksamhet
vid detta förhållande, sedan Hr Stjernsvärd förra gången väckte
sin motion, och det har för mig framställt sig såsom ett obestridligt
faktum, att när man arrenderar ut ett boställe på 30 år,
skänker man bort från Staten och löntagaren en betydlig summa,
som eljest skulle komma den ena eller andra af dem till godo.
För att nu icke låta någon tro, att detta är ett subjektivt omdöme,
ett hugskott af mig, tager jag mig friheten åberopa den er
farenhet
jag såsom Landsh. och ordf:de i en boställs-direkt:n,
haft tillfälle förvärfva. Jag påstår, att det tillgår så, att när ett
boställe skall utarrenderas, upgör man med samvetsgranna beräkningar
den summa i natura persedlar och kontant inkomst, som
man anser att bostället vid en viss tidpunkt skall kunna gifva.
Denna summa antages till utrop, och beror det sedermera på de
närvtde spekulanterna i hvad mån densamma sedermera kan up
stegras;
den går ofta så högt, att direktm tvekar att låta klubban
falla, derföre att man anser den person vara ruinerad, som gått
in på dylika öfverdrifna vilkor. Emellertid lefver man några år
och finner då, att den arrendator, som man trodde hafva bjudit
alltför högt, lemnat in en ansökan att få transportera arrendet på
annan person. Gör man sig då underrättad om förhållandet härmed,
får man veta, att den andre personen bjudit 100 ja lOOOllrdr
såsom afträde; och så fortgår det i stigande. Jag hemställer då
om det icke är en förlust för Staten, att icke tillgodogöra sig
sjelf den stegring i inkomst, som tidens makt och en ökad odling
gifva? Hade en löntagare innehaft detta boställe, skulle han deraf
skördat alla de fördelar han kunnat, och när han sedermera efter
en åtta eller tio år blifvit befordrad, hade han erhållit den vinst,
som arrendatorn nu lagt i sin ficka. Jag anser ett sådant sätt
att förfara, eller att lemna den vinst, som är afsedd åt Staten och
dess tjenare, till tillfälliga spekulanter icke vara riktig, vare sig
man
Dan 6 December e. m.
465
man ser saken ur rättvisans eller statshushållningens synpunkt.
Man har sagt, att genom bostiilienas bibehållande en olikhet i aflöningen
upkommer emellan personer inom samma grad. Detta är
en sanning, som jag icke vill förneka; men jag ber Eder, mine
Hrr, besinna att om man gör upp en normal stat, och deri t. ex.
säger att en Officer skall tjena för 360 R:dr b:ko, så stannar det
härvid; hvaremot förhållandet blifver helt annorlunda om hans
boställe beräknas efter hållen värdering. Jag skall taga ett boställe,
som jag bäst känner, nemi. mitt eget; det är värderadt till
645 R:dr b:ko; om nu detta boställe genom odling stiger så att
det är värdt 1,000 It:dr, så får min efterträdare tillgodonjuta
denna förhöjning. Har jag såsom Chef för Jönköpings Reg:te, haft
fog att beklaga mig öfver alt jag tjent för en af de lägre lönerna
inom Svenska Arméen? Ilar jag haft fog att beklaga mig deröfver,
att en annan haft dubbelt så mycket som jag? Visst icke. Jag
har snarare ansett det vara en lycka, att andra kunnat njuta en
högre lön än jag; jag har vetat hvad Staten består mig, och jag
har fått 50 proc. derutöfver. Denna afund öfver andras bättre
vilkor, anser jag för min del icke vara någon ädel känsla, den
man allraminst borde finna i en krigares bröst, der man är van
att träffa upoffring såsom dess grundton. Jag kan således icke
inse något skäl för Staten att, för en förmenad orättvisas skull,
skänka bort en fördel, som lian äger, på det alt vi allesammans
måtte blifva lika lottade i afseende å lönevilkor. Jag kan icke
heller inse fördelen af att låta allt stanna vid en normalstat, eller
att åt tillfälliga spekulanter bortskänka hela den vinst, som af
boställena kan erhållas. Dessutom har man verkligen icke så stor
sysselsättning af tjenstgöringen vid indelta Arméen (jag bar deraf
sjelf erfarenhet både inom kompaniet och vid staben), att man
icke med mycken beqvämlighet kan sköta andia bestyr derjemte.
Hvar och en, som arrenderar ett boställe, så om han också icke
har någon egentlig vinst deraf, har han dock bostad, föda, trädgård,
ladugårds-produkter, hästar att resa med o. s. v. Om nu
någon skulle få njuta af dessa fördelar, så anser jag icke att deruti
ligger någon olycka; åtminstone finner jag det icke utgöra
något skäl alt afhända Staten rättigheten att lemna boställena lill
sina löntagare.
Man har vidare såsom skäl anfört, att boställsjorden skulle
vara så illa skött. Naturligtvis kan ingen enskild man tilltro sig
att döma om förhållandet inom hela Riket; men jag kan dock i
detta fall åberopa en erfarenhet, förvärfvad vid trenne Regiten,
der jag varit anställd; och enl. denna erfarenhet har förhållandet
varit sådant, mine Hrr, att allmogen sett upp till boställsinnehafvarne,
för att hemta mönster för ett vackert landtbruk. Det är
sannt, att detta ägt runi i de fattiga trakter, som utgöra Elfsborgs,
Skaraborgs och Jönköpings län, och der icke någon rikare tillgång
finnes på sådana possessionaten som med sina kapital-tillgångar,
sina kunskaper och sin grundliga kännedom af kemien och andra
hjelpvetenskaper för jordbruket, gått längre, än de fattige indelnings-hafvarne.
Men säkert är, att de fleste boställen, som skötas
II. H. 30
4r>6
Den 6 December e. m.
af sina innehafvare, äro bättre än de bondgårdar, hvaraf de omgifvas.
Följaktligen förfaller för mig äfven detta skäl, att afhända
Staten och löntagarne boställena.
Man har vidare invändt, alt det är obilligt att en Kapiten,
som vanligen vid 40 å 50 års ålder tillträder sitt boställe, skall
kastas in på en för honom alldeles ny och främmande bana. Det
synes verkligen vid första påseendet vara så, och jag skulle vara
färdig, att till en del medgifva detta förhållande, derest icke erfarenheten
hade visat, att, för att i allmänhet sköta landtbruk,
icke erfordras mer än två eller tre egenskaper, nemi. arbetsamhet,
ordentlighet, som aldrig sviker och oförtrutenhet att fortsätta hvad
man en gång börjat. Dessa egenskaper tillhöra just militärer,
emedan de från sitt första inträde i Statens tjenst blifvit vane att
anse dem såsom väsendtliga. Deraf följer, att när en gammal
militär mottager ett boställe, har han redan de hufvudsakliga egenskaper,
som äro af nöden för att kunna sköta detsamma ; det öfriga
lär han mycket lätt af sin granne, eller af sin rättare. Men om
man också antoge detta skäl för godt, skulle det ändock icke leda
till det resultat, hvartill motionären kommit, eller att man borde
utarrendera de boställen, som nu finnas. Jag har för min del
kommit till en alldeles motsatt slutsats. Jag har nemi. kommit
derhän, att jag erkänner, det ett misstag skedde, då man med
intrång på indelningsverket, arrenderade ut de boställen, som f. n.
äro utarrenderade. Jag vill gerna släppa Fändriks-boställena; ty
Under den tid man står i den motsvarande officersgraden, behöfver
man ännu utbilda sig och genom resor o. s v. förvärfva kännedom
om verlden. Deremot tror jag, hvad Löjtnansgraden beträffar,
man upnår sällan denna grad förr än efter trettionde lefnadsåret,
att Staten, derest personer inom denna grad hade tillfälle att på
sitt eget hem upöfva sin förmåga som jordbrukare, skulle deraf
skörda lika mycken vinst som om Per eller Pål finge arrendera
deras boställen och draga fördelarne af desamma.
Jag önskar och hoppas, att Utsk. eller den Komité, som enl.
motionärens åsigt skulle tillsättas, måtte taga dessa anmärkn:r i
öfvervägande. Jag vill dock slutligen nämna, att det förefaller
mig eget, att en enskild motionär vid den ena Riksdagen efter
den andra yrkar, att just hans förslag skola komma under granskning,
då den, som har öppna ögon, icke kan undgå att se ett
sträfvande eller ett. bemödande hos Regeringen att förbättra den
hittills varande ställningen. Om Regeringen således icke funnit
sig uti att till alla delar uptaga Hr Stjernsvärds idéer, uttryckta
i hans förslag, ser jag icke egentligen någon nödvändighet, att
dessa förslag skola af en särskild Komité granskas. Måhända är
detta en för långt drifven gensträfvighet emot den, som jag känner
på mig, åsyftar att vända upp och ned på vårt indelningsverk,
och jag har derföre endast velat i förbigående yttra dessa
ord, tör öfrigt öfverlemnande åt Utsk. att i sjelfva saken besluta.
Frih. Stael von Holstein, Fab. Wilh.: Om jag icke
misstagit mig om Ilr Stjernsvärds mening, torde den vara, att då
Den 6 December e. m.
467
motionären velat vägra de anslag, som Regeringen föreslagit för
Arméen, så har sådant skett, emedan han i sin motion föreslagit
ännu högre belopp till löner för samma personer. Det förefaller
mig icke underligt, alt han gör detta i sammanhang med en fullkomlig
omorganisation af Arméen, då dertill skulle finnas icke
allenast fullkomligt tillräckliga medel, utan jemväl öfverskott.
Huruvida hans beräkningar äro riktiga, är icke möjligt hvarken
för Hr Björnstjerna eller honom sjelf att bestämma; det tillhör
Utsk. att härutinnan ingå i närmare granskning. Det synes mig
emellertid både möjligt och troligt att dessa beräkningar äro riktiga,
emedan den stegring i summorna, som förefinnes ifrån det
ena förslaget till det andra, kan bero på högre egendomsvärden,
och följaktligen högre inkomster af boställena, än de voro då motionären
först väckte sitt förslag. Alt motionären, som från början
åsyftat en fullkomlig förändring, nu skulle af aktning för indelningsverket
hafva fråntradt sitt ursprungliga förslag, kan jag
icke fatta. Han har visserligen framlagt tvenne alternativa förslag;
men att han derföre skulle hafva upgifvit det första, kan jag icke
inse. För min del anser jag det första förslaget vara det bästa,
emedan jag tror, att indelningsverket är en föråldrad institution,
som behöfver en omorganisation.
Hvad boställena beträffar, torde deras utarrendering nu mera
vara ganska vanlig, emedan, om de också icke af löningsdirekt:na
blifvit utarrenderade, sådant dock skett af innebafvarne sjelfve.
I den provins, der jag bor, och der fyra Reg:ten ligga, finnes
f. n. blott en Regementschef, som bebor sitt boställe; alla de
öfriga äro bortarrenderade. I andra orter är förhållandet nära
nog enahanda, eller att högst få begagna boställena. Att naturligtvis
både för boställsinnehafvarne sjelfva och ännu mer för det
allmänna en ganska stor förlust skall härigenom upkomma, är
gifvet, då boställena omöjligt kunna lemna samma inkomst, som
om de utarrenderades på längre tid. Jag kan således icke finna
att indelningsverket kan i det fallet försvaras, att det skulle vara
rigtigt att den ene tjenaren, som har en befattning lika maktpåliggande
som en annan, skall vara olika aflönad. Jag kan icke
heller finna, att det kan vara någon riktig princip, att göra en
tjenare till något annat, än hvad han skall vara; nu vill man
tvinga en militär att blifva jordbrukare, i st. f. att man snarare
borde göra honom till militär, ett yrke, hvilket man numera vet,
belt och hållet fordrar sin man. Dessutom kan jag icke finna,
att Arméens befäl upfylla sina skyldigheter blott derigenom att
de årligen göra sina möten, och för öfrigt öfverlemna sig åt att
sköta sina boställen. Arméen är egentligen ämnad att användas
i krig; men hurudant skulle förhållandet blifva, om ett krig utbröte?
Då skall denne boställsinnehafvare, som under freden blifvit
en stor jordbrukare, lemna sitt boställe och gå i fält, utan att
veta huru detta boställe under tiden kommer att skötas. Det,
hvaraf hans qvarlemnade familj under hans bortovaro skall hafva
att lefva, blir lemnadt i främmande händer, i st. f. att om han
468
Den 6 December e. m.
har en riktig lön, de då veta hvad de hafva att lefva af. Jag
kan icke finna att en 6§dan princip kan vara riktig.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag hade icke ämnat yttra
mig vid denna remiss, enär jag för min del icke kan gilla Hr
Stjernsvärds förslag N:o 1, samt ej heller, till alla delar, förslaget
N:o 2; men jag har under denna discussion hört sådana åsigter
framställas, att jag icke ansett lämpligt att lemna dem obesvarade.
Dessa åsigter röra boställenas värde för och deras infly
tande
på Svenska Arméens tjenstbarhet. För min del anser jag
boställena, denna feodalinrättning, om jag så får säga, som upkommit
under tid, då man, af brist på penningar, icke hade annat
sätt att åstadkomma aflön ingar, vara ett föråldradt och skadligt
aflöningssätt, hvilket alltid har varit, är och fö rbl ifver ojemnt
och som ständigt skall leda derhän, att en del officerare väl kan
få vida större löner, än man påräknat; men deremot flertalet få
vida mindre. Jag har sjelf nära 30 år tjenat vid ett indelt regemente,
der jag tror mig hafva förvärfva! den erfarenhet, att jag
här kan och bör yttra min mening om saken. Hr Nordenfelt har för
sin del ansett att boställena skola blifva serdeles väl skötta, då
de komma i indelningshafvarnes händer; detta är en sats, som
fullkomligt strider emot den erfarenhet jag äger. Jag vill visserligen
icke neka, att många boställsinnehafvare sköta sina boställen
väl; men då äro de också i besittning af åtminslone en egenskap
mer, än Hr Nordenfelt ansett behöfligt. Han har nemi. sagt, att
för att kunna sköta ett boställe erfordras blott att kunna vara ordentlig,
arbetsam och oförtruten. Jag tror att dertill behöfves
jemväl en annan egenskap, nemi. insigt i jordbruket och dertill
för lagskapital. Ar 1845, då frågan om inrättande af jordbruksskolor
förekom, förklarade BondeSt. temligen allmänt, att sådana
voro högst obehöfliga, emedan hvar och en kunde sköta sin jord
lika väl, utan det kunskapsmått, som skulle förvärfvas i dylika
skolor. Sedermera har detta Stånd likväl sjelf begärt uprättandet
af flera landtbruksskolor i landet, derföre att man kommit underfund
med att det fordras just den egenskap, som Hr Nordenfelt
ansåg obehöflig, nemi. insigt. Detta har den värde talaren också
sjelf på det eklatantasle sätt bevisat, då han upgifvit att de boställen,
som varit utarrenderade på 30 år, stigit i värde, samt att
arrendatorerna, efter några år, bjudas betydliga summor i afträde.
Hvarföre? Jo, emedan dessa arrendatorer varit personer som förstått
sin sak.
Hr Nordenfelt säger vidare, att han sjelf tjenat för en liten
lön, ehuru den visserligon varit 50 proc. högre än den Staten
utfästat; men han har haft kamrater på andra reg:ten, som tjenat
för två till tre gånger så mycket som han. Denna upgift tyckes
verkligen gifva vid handen, att det vid vissa reg:ten i sjelfva
verket finnes mycket större tillgångar än man känner, och jag
tror också att händelsen är sådan. Det finnes en eller annan indelningshafvare
som tjenar för lägre lön, än han efter staten bör
äga, kanske utan lön, till följd deraf att han fått ett boställe som
Den 6 December e. m.
46«
är utsuget och utmagradt, och som han hvarken har insigt elier
råd eller tid att förbättra; hvaremot andra åter finnas, som, emedan
de erhållit boställen, hvilka varit mycket val skötta under en
längre följd af år, fått betydligt större löner än kamraterna vid
samma och vid andra reg:ten. De få nemi. njuta frukterna af de
upoffringar som företrädarne gjort. Vissa indelningar äro också
alltför stora. Jag känner ryltmästarelöner som gå tili 5 å 6 tusen
R:dr, en siffra, som icke finnes i den K. Proposm. Jag har
vid ett föregide tillfälle ifrat för en reform i Presterskapets aflöningssätt,
byggd på den grund, att alltför stora löner måtte ut
jemnas,
så att äfven de lägre befattningarne inom Kyrkan måtte
få något godt deraf. Jag önskar nu, att så äfven malte ske inom
militären, hvars löner i allmänhet jag visst icke anser vara på
långt när tillräckliga för att upfylla det ändamålet att föda sin
man. För öfrigt äro boställena äfven i det afseendet olämpliga,
att man icke får emottaga dem förr än efter två år sedan man
blifvit utnämnd. Under denna tid vet man icke huru bostället
skötes, och om man äfven har någon skicklighet i jordbruket,
hvilket Hr Nordenfelt icke skattar serdeles högt, samt äger några
tillgångar, så att man slutligen kan tillträda sitt boställe, så har
man icke allenast under någon tid fått tjena lönlös, utan hvad än
värre är, måst släppa till penningar. Sådana förskotter kunna
vara betydliga icke blott för att upså och med nödiga inventarier
förse bostället, utan för att sätta det i stånd. Emedlertid stiger
det i värde, och då öfvertages det af en annan person, som får
njuta frukterna af hvad den förre förlorat. Detta är ett sätt att
plocka penningar ur den enes ficka för att lägga dem i en annans.
Det kan också hända att den, som under så ogynnsamma omständigheter,
som jag nyss nämnde, tillträder bostället, för att
deraf skörda någon ersättning för sink förluster, ytterligare utsuger
det, och i sådant fall får hans efterträdare ännu sämre lön.
Jag tror icke att häruti ligger någon rättvisa, och jag tror att
man alltid skall komma till den slutsatsen, att aflöning, medelst
förläning af jordegendom, leder till lönernas ojemna och orimliga
fördelning. Detta hjelpes icke genom den åtgärd, som Krigsministern,
pag. 29 i K M:s Nåd. Propos. rörande 4:de IIufvudTiteln,
föreslagit, eller att boställena skulle undergå en ny taxering. Om
en dylik omtaxeriog nu vidtages, är jag förvissad om att deras
värde, efter några års förlopp, skall vara lika afvikande från taxeringen,
som nu; ett förhållande, som i alla tider kommer att fortfara,
emedan det beror af den skötsel, upodling m. m., som påkostas
jorden. Min öfvertygelse är den att om, i st. f. boställen,
man hade bostäder inom hvarje kompani, med föda för ett par hästar
och ett par kor, samt bortarrenderade allt det öfriga, skulle
Svenska Arméens befäl få en vida högre, säkrare och jemnare aflöning,
än det nu har. Den aflöning, som. K. M. föreslagit för
en Kapten, är alltför låg, och skulle visst icke hafva blifvit så
föreslagen, derest man icke tagit en förmodad högre inkomst af
boställena i beräkning. Huru vill man föreställa sig, att en Statens
tjensteman skall kunna med familj herga sig med 1200 å
470
Den 6 December e. m.
3500 R:dr r:mt? Jag uprepar, att jag anser boställena vara det
sämsta aflöningssätt som någonsin kan åstadkommas, och jag skulle
med dem vilja vidtaga samma åtgärd, som jag föreslagit med annan
Kronans jord. Jag vill dock icke f. n. yrka något sådant,
utan önskar blott att de måtte bl ifva för Statsverkets räkning utarrenderade
på 30 år. Härtill kommer dessutom ett annat skäl. En
ung officer vid ett indelt reg:te som, jemte den på stat upförda
lilla lönen, får det tillskott, som möjligen kan upstå genom den
större behållning, utarrenderade boställen lemna, än den, hvartill
de blifvit uptaxerade, nödgas vänta inpå andra året innan han utfår
lönen. Emedlertid vet han icke huru mycket han tjenar för,
eller har råd att lefva upp. Yore det icke mycket bättre för honom
om, såsom li. St:r en gång begärt, alla Statens inkomster
voro indragna till Statsverket, som i stället till honom qvartalsvis
utbetalade hans lön. Han visste då, huru mycket han hade att
påräkna och hvad han hade att lefva af. Min öfvertygelse är, att
vår Armée visst icke skulle förlora genom ett dylikt sammanslående
till Statsverket af alla lön e t i 1 lgå n gar och deras utbetalande
från Statsverket till löntagarne. Otillräckligheten, för att icke
säga obilligheten af den lön, som nu bestås de fleste, torde vara
allmänt erkänd; men man misstänker, icke utan skäl, att de siffror,
som för R. St:r upgifvas såsom lönebelopp, icke äro tillförlitliga,
så länge boställsrevenyerna under dem innefattas. Bestäm
lönerna i kontanta penningar, och jag t v ifla r ej att icke R. St:r
skola bevilja hvad som är billigt i afseende på en löneförhöjning.
Hr Nordenfelt har i början af sitt anförande yttrat några ord,
på hvilka jag lade märke. Han sade nemi. att befälet måste bo
inom kompanierna, för att bilda soldaterna och göra tjenst på roten.
Jag har af Konungens Propos. funnit att Krigsministern laggt
synnerlig vigt vid tjenstgöringen på roten; der står nemi. föreskrifvet
för den officer, som icke gör tjenst inom sitt reg:te minst
sex månader af året, att af hans lön skall gå tillbaka till Statsverket.
På ett annat ställe förekommer, i afseende på de officerare,
som ämna söka inträde i Generalstaben, att de, för att vinna
rättighet att bevista militärläroverken, först skola hafva gjort tre
års tjenst, hvaraf åtminstone två år på roten. Vidare heter det,
att för att kunna söka plats i Generalstaben och i Kommandoexpeditionen,
skola de ytterligare göra två års tjenst på roten.
Jag föreställer mig, i anledn. af dessa föreskrifter, att man gjort
sig ett alltför högt begrepp om värdet af öfning i tjenstgöringen
på roten. Hvaruti består denna tjenstgöring? Uti att föra kompaniets
expedition på roten; att göra det, är icke någon stor konst,
mine Hrr, och det behöfves icke lång undervisning för att, efter
de gifna formulären, lära sig den. De som icke temligen fort
lära sig att utöfva denna tjenstgöring, lära sig den aldrig. Mångårig
öfning deri kan aldrig vara af nöden. Ifrågav:de tjenstgöring
består uti att göra några torpsyner, några kyrkparader, mottaga
och expediera ordres, skrifva en och annan rapport, och slutligen
uprätta det s. k. qvartalsförslaget. I st. f. att ändamålsenligt förenkla
dessa åligganden, har man visserligen gjort hvad man kun
-
Den 6 December e. m.
471
nät för att inveckla dem; men likväl ej kunnat göra dem hvarken
mångfaldigare eller konstigare, än de kunna lätt utföras vid sidan
af trägnare och allvarligare sysselsättning af någon inom kompaniet
bosatt officer. Man plägade också förr tillåta officerare alt,
serskilda inom hvarje kompani, sig emellan upgöra om expeditionens
förande, så att alltid en, någon i allt fall inom kompaniet
bosatt, hade detta bestyr, mot ersättning af de öfrige, som derigenom
blefvo lediga att använda sin tid till något förvärf. Alla
voro härmed belåtna och tjensten förlorade icke derpå. Men skola
alla kompaniofficerare, hvar i sin tur, ovilkorligen hållas till utöfning
af ifrågavide tjenstgöring, är klart att de så mycket mindre
kunna beräkna och disponera sin tid, som de äro helt och
hållet beroende af reg:tsbefälh:nes goda vilja i afseende på placering
på det ena eller andra kompaniet. Men ej nog att unga officerare
sålunda afhållas från en för dem sjelfva och fäderneslandet
nyttigare verksamhet; de tvingas ofta att i en aflägsen landsort
förnöta sin tid i bondgårdar eller på gästgifvaregårdar, lyckliga
om de någon gång få inackordera sig i prestgårdar. Under sådana
förhållanden kan det blifva betänkligt för föräldrar att släppa
sina söner in på ett reg:te, der de möjligtvis kunna få se sin tid
förnött och illa använd. Det finnes jemväl en annan sida af saken,
hvarom jag ber att få erinra. Under det man vanligen önskar
att Arméen skall fås för så godt pris som möjligt, förbiser
man helt och hållet hvad som i synnerhet dertill bidrager och
hvad som just genom indelningsverket åsyftats, eller att samme
person, som skall bildas för att en gång möta fienden, när så behöfves,
under afvaktan härpå äfven skall vara en verksam medborgare.
Detta gör att personer med någon förmögenhet, hellre
än att månadstals ligga borta från sitt hem i en aflägsen landsort,
taga afsked, äfvensom att mången intelligent yngling, hellre
än att ingå i militärståndet, väljer någon annan af de många vägar,
der han har att påräkna vida större inkomster. Jag tror således
att den åsigt, som jag beklagligtvis finnér uttryckt i K. M:s
Propos., och hvilken jag äfven hört framhållas af Hr Nordenfelt,
eller att alla officerere skola strängt hållas till tjenstgöring på roten,
verkligen medför ganska stora olägenheter, och utgör egentliga
orsaken och grunden dertill, att vi se så många vakanser
inom Arméen; ja, måhända i vida högre mån än de små lönerna.
Skola dessa vakanser fyllas med goda ämnen, måste man taga
detta förhållande i betraktande. Härmed vill jag ingalunda hafva
sagt, att en officer bör åtnjuta skonsamhet i afseende på den tjenstgöring,
som erfordras för att göra honom till en duglig militär,
såsom möten, rekrytexcersis eller andra kommenderingar, utan min
mening är blott att man icke må taga skalet för kärnan och anse
någon hufvudsaklig vigt ligga på öfning i tjenstgöringen på roten.
Officerarne kunna nog lära känna sina soldater under möten och kommenderingar,
der deras militäriska skicklighet egentligen bör tagas
i anspråk, och till hvars utbildning tjentgöringen på roten ingalunda
bidrager.
472
Den 6 December e. m.
Jag bar trott mig böra uttrycka denna min mening, emedan
jag trott mig finna, att man f. n. lägger allt för stor vigt på den
s. k. tjenstgöringen på roten.
Hr Wrangel, Erik Fredrik: Jag hade visserligen icke
nu ämnat upträda; men jag har här hört talare, hvilka yttrat satser,
som efter mitt förmenande äro grundfalska. Ehuru jag icke
varit i tillfälle att anteckna dessa satser, och således icke minnes
dem alla, skall jag dock, i afseende på dem jag ihågkommer, söka
framställa en vederläggning. Hvad då först sjelfva grundprincipen
beträffar i de förslag, Hr Stjernsvärd framlagt, så har motionären
sjelf anfört, att han finner innev:de tidpunkt mer än någon annan
påkalla dessa förslags behjertande. Jag kan icke finna annat än
alldeles tverlom. Under mer än 16 år sysselsatt med studier, nästan
uteslutande i militärisk riktning, men derföre icke försummande
att. söka deras tillämpning på öfningsfältet, äfvensom i tidigare
år under den här ringaktade tjenstgöringen på roten, har
jag, af innerlig kärlek till mitt yrke, sökt göra mig reda för företrädena
hos vår militärorganisation, i jemförelse med de utländska.
Jag bekänner upriktigt, att jag under en kort tid tvekat
häruti, ehuru aldrig, och nu mindre än någonsin, öfvertygad om
de stora fördelarne af allmän konskription. Öfverallt i Tyskland,
Frankrike, Österrike, i hvilken stat som helst, höjas nemi. rop
emot der rådande beväringsorganisationer. Nu, då näringarne tagit
en sådan fart och arbetskrafterna blifvit af så stor vigt, att de
knappast rkunna upskattas med penningar, nu skulle man i vårt
folkfattiga land sammanföra större delen af dess manliga och ar
betsföra
befolkning till en långvarig vapenöfning. Detta är orimligt
och låter icke verkställa sig här. Det är min öfvertygelse att,
just med afseende å sednare tiders erfarenhet om beväringssystemets
tryckande börda, det för vårt land är ännu mera overkställbar
t än förr.
Jag vill icke ingå i några detaljer af förslaget; de hafva vid
flere föregående Riksdagar blifvit af sakkunnige män inom Utsk:n
granskade och befunne oriktiga, och det är naturligt att detta,
hvad siffrorna beträffar, skall i ännu högre grad vara händelsen
nu, då alla varupriser stigit. Man kan också icke göra någon
jemförelse mellan de utgifter, som funnits för fem eller sex år
sedan, och de anslag som nu erfordras. Det är således i den
punkt, som rörer folkbeväpning och indelt Här, som jag tror mig
i få, men giltiga ord hafva besvarat motionären.
Hvad åter beträffar boställena, så har åtskilligt blifvit yttradt
emot dem: en talare har sagt, att det är nödvändigt för officeren
att uteslutande egna sig åt sin tjenst; en annan har yttrat, att
denna tjenst är af föga betydenhet. Tjenstgöringen på roten kan
vara svår och den kan tagas lätt; den är dock till sin princip
fotad på indelningsverket och utgör ett af de högsta och ädlaste
målen för en officers verksamhet. En kompanichefs vigtigaste pligt
är att vara en far för sitt manskap; endast detta kan påkalla mera
tid och mera omsorg än någon annan tjenstgöring, äfven på ett
Den 6 December e. m.
473
garnisonsregite. Det är för hvar och en, åtminstone tjenstgörande,
militär vid indelta Arméen tydligt, och jag har icke hört det af
någon förnekas, att hvarje kompani eller sqvadron måste hafva åtminstone
en officer tjenstgörande inom kompaniets och sqvadronens
stånd. Det tyckes jemväl vara tydligt för enhvar, att man
icke kan borttaga boställena för dessa personer och sålunda låta
truppen, likasom löst folk, springa omkring utan ordning och tillsyn.
Lika nödvändigt är det också, att tillräckligt underbefäl finnes
inom kompaniernas och sqyadronernas stånd, och att detta underbefäl
äfven förses med boställen. Detta stadgades också i 1833
års reglering, som bestämde de nya lönerna och som, oaktadt åtskilliga
brister, dock icke häruti kan frånkännas princip-enlighet.
Jag tror ej heller att det blifvit påstådt af någon, att boställena
skötas mindre väl af militärer, eller att desse icke skulle kunna
blifva skickliga landtbrukare. Detta har den siste värde talaren
sjelf de facto vederlagt; de fleste gamle militärer äro duglige jordbrukare.
Jag tror för min del att, utan bibehållande af kompanichefs-
och underbefäls-boställena, kan icke indelningsverket bestå,
och jag fruktar mycket att de personer, sorn klandra dessa boställen,
hafva en djupare afsigt dermed, nemi. indelningsverkets förstörande;
ty jag är öfvertygad, att i och med boställenas försvinnande
skåll äfven vårt indelningsverk sönderbrytas. Det är, af
hvad jag i början nämnde, för mig klart, att indelningsverket är
och förbi ifver den yppersta af alla hittills kända militärorganisationer,
och detta blir klarare för hvarje gång man hör omtalas de
försök, som snart sagdt i hvarje Euroipeiskt land göras att förändra
de dervarrde krigsinrättningarne. Jag har läst utmärkta skrifter,
serskildt i år utgifna, hvilka säga, att det endast varit möjligt
åstadkomma konskriptions-systemet under så svåra tider, som
inträffade då det grundades, synnerligen åren 1806 och 1807 i
Preussen; äfvensom att detsamma, öfverallt der det blifvit i n förd t,
till och med i Schweitz, i följd af den stora börda det pålägger
befolkningen, rönt motstånd. Nu vill man genom en mängd nya
författningar i Frankrike och Österrike m. fl. länder tillgripa värfningsmetboden,
och utan tvifvel är det en af de stora orsakerna,
hvarföre man i England icke kunnat införa beväringssystemet, att
man, i motsats med hvad som här påståtts, eller att det skulle
utgöra en lindring i krigsbesväret, ansett det vara i högsta måtto
tryckande. Att sådant kunnat förutses, bevisar bäst det stora i
indelningsverket och dess sammansättning och ordnande i kompanier,
sqvadroner och reg:ten; det visar den höga tanke, som föresväfvade
stiftarrie, Gustaf 11 Adolf och Axel Oxenstjerna, en tanke,
som blifvit utförd af en så stor regent som Carl XI. Det nödiga
sambandet emellan förmän och underlydande kan icke äga rum
under någon bättre form än indelningsverket, och finnes det icke
der, så är det officerens fel. Men det bär finnas; hvar och en
officer känner det, och jag är öfvertygad att, om en Komité blefve
tillsatt af sakkunige män, skulle de kasta Hr Stjernsvärds förslag
öfver bord och tacka sin Gud att få behålla hvad man äger. Enhet
är samhällets styrka; kraft i hvad vi äga ger kraft i dess an
-
474
Den 6 December e. m.
■vändande. Måtte dessa besinningsvärda ord, tillika med hvad jag
förut haft äran anföra, få åtfölja remissen till Utsk.
Frih. Stael von Holstein: Blott några ord till hvad jag
förut yttrat. Jag känner nemi. ännu en olägenhet som vidlåder
boställssystemet, när det tillämpas på sqvadrons- och kompanichefer.
Denna olägenhet består deruti, att lönerna genom boställena
blifva så olika, att det t. ex. icke är ovanligt, att när den ene
kompanichefen kan tjena för två till tre gånger mer än den andre,
så begagna de sina platser på samma sätt som presterna göra,
d. v. s. de söka transport från en sämre till en bättre, och när
de slutligen vunnit denna transport, sakna de den vigor som erfordras
för en befälhafvare. Hvad tjensten vinner härpå, lemnar
jag derhän; icke blir det mycket.
Den siste värde talaren framställde otjenligheten af att nu
vilja öfvergå till ett slags beväringssystem, då andra stater började
ledsna dervid. För det första är här icke fråga om att utsträcka
detta system till den grad, som finnes inom andra länder; det föreslagna
skulle icke vara tryckande, utan tvertom ganska lindrigt.
Dessutom böra vi ihågkomma, att om indelta Arméen vore tillräcklig
ensam, och man icke beböfde tillgripa beväringen, så kunde
det finnas skäl för dess bibehållande i det skick, hvari den f. p.
befinner sig; men då denna Armé blott är en stam, och då en
beväring måste tänkas derbredvid, så är det ju naturligt att, i
händelse af krig, denna stam först måste komma i fråga. Hvad
åter beträffar det förträffliga i indelningsverket, så tyckes det vara
temligen tydligt bevisadt, att denna förträfflighet icke är så serdeles
stor, emedan, ehuru det är mer än 200 år gammalt, det ändock
icke af någon annan stat blifvit infördt, hvarken i de länder,
der styrelsesättet är absolut och der man blott behöfver be
falla,
eller i konstitutionella stater. Dessutom har jag icke sett,
att vårt indelningsverks duglighet blifvit pröfvad, enär vi, sedan
det inrättades, icke haft något långvarigare krig; ty om vi
sammanräkna de år, under hvilka vi med detta system haft krig,
så upgå de icke till trettio, och krigen hafva vanligen icke varat
längre än 2, 3, 4 eller 5 år. Men finge vi ett långvarjt krig,
skulle vi få se, att det icke vore så förträffligt som man föreställer
sig, då man har fred.
Frih. Raab: Under det jag för min del förklarar, att jag
med största tillfredsställelse afhört första delen af Hr Wrangels
anförande, ber jag blott att få fritaga mig från den supposition i
afseende på mina syften, som innehålles uti hans yttrande, att han
fruktade, det de personer, som ville rubba våra boställen, äfven
ville göra det med vårt indelningsverk. Tvertom har jag alltifrån
den tid, jag sjelf tillhörde indelta Arméen, insett dess stora värde;
men äfven om någon gång förr en tvekan i detta afseende hos
mig upstått, har denna helt och hållet bortfallit, sedan jag under
sednare åren varit mera utomlands än förr, samt haft tillfälle att
göra jemförelse mellan andra länders krigsorganisation och vår.
Dan 6 December e. m.
i 7 5
Jag, som icko har äran af att hafva deltagit i krig, kan naturligtvis
icke säga hvad uthållighet den ena Arméen kan äga i jemförelse
med den andra; men efter menskligt sätt att döma, kan
man väl säga, att vår indelta Armée är det förträffligaste, som
kan uptänkas. Emellertid ber jag, att få fästa upmärksamheten
på en jemförelse inom vårt eget land, som visar, att det går an
att bibehålla indelningsverket, utan att bibehålla boställena. Vi
hafva ju vårt indelta båtsmanshåll, och, med undantag af ett kompanicbefs-boställe
i Södra Möre, finnes det icke, så vidt jag vet,
några officers-boställen inom Flottan, och jag har icke hört, att
Flottans löresätt varit olämpligt.
Hr Stjernsvärd: Med några ord vill jag besvara de an
märkn:r
som ägt rum emot mitt förslag. Man har påbördat
mig inkonseqvens för det jag yrkar afslag på de af K. M. föreslagna
löneförhöjningarne inom Arméen, då jag sjelf gjort förslag
i samma syftning. Jag bestrider dock att någon inkonseqvens
härigenom kommit mig till last. Det äger sin fullkomliga riktighet
att jag uti mitt vid 1848 års Riksdag afgifna förslag till förändrad
organisation af landtförsvaret, föreslagit större löner, åtminstone
uti de lägre graderna, än flem som nu åtnjutes, äfvensom
att jag, innan ännu Regeringen tagit något slags initiativ i förevar:de
maktpåliggande ämne, i detalj åskådliggjorde den bedröfliga
utsigt i ekonomiskt hänseende, som den militära banan företer.
Uti det omordade organisations-förslaget ådagalade jag nemi. genom
Tabellen N:o 26, att en person som vid 20 års ålder, såsom
Underlöjtnant ingår på Arméen och efter 30 års tjenstetid, tager
afsked såsom Kapten, har, för att lefva, måst skuldsätta sig för,
eller utgifva af egna medel 7,092 R:dr 24 sk. b:ko, om han tjenst
vid Infanteriet; har han deremot tjenat vid Kavalleriet, upgår
denna summa till icke mindre än 17,064 R:dr 36 sk. s. m. Nu
erhålles i båda fallen vid afskedstagande endast 400 R:dr i pension.
Beräknar man deremot 6 proc. ränta å hvad han i och för
sin lefnads-kostnad i tjensten måst tillsätta, upgår den för infanteristen
till 425 R:dr oeh för kavalleristen till 1,023 R:dr; således
erhåller den förre 25 R:dr och den sednare 623 R:dr mindre,
än ban i räntor måste utbetala för äran att hafva i 30 år
tjenat Staten. Enl. mitt omordade organisations-förslag lemnar icke
allenast lönen, under beräkning af samma lefnads-kostnader, en
icke obetydlig behållning, utan pensionen komme att utgå med
800 i st. f. 400 R:dr årligen. Men dessa förbättrade vilkor för
befälet står i förening med en förändrad organisation af vårt bristfälliga
försvars-väsende och föranleder ingalunda såsom Regeringens
förslag, förökade anslag å 4:de HufvudTiteln, utan i stället en
betydlig förminskning af de redan varande. När nu under dylika
omständigheter Regeringen icke fästat ringaste afseende vid någon
omorganisation af Arméen, oaktadt en sådan icke allenast är af
behofvet påkallad, utan äfven begäres af de 2:ne RiksSt:n som representera
de mest skattdragande delarne af Svenska folket, så
bestrider jag högeligen, att jag gör mig skyldig till inkonseqvens,
476
Den 6 December e. m.
derigenom att jag under för handen var:de förhållanden yrkar afslag
på de af Regeringen föreslagna löneförhöjningarne. Skulle
denna min åtgärd vinna bifall af R. St:rs majoritet, och lönerne
komma att utfalla till oförändradt belopp allt intill dess den begärda
omorganisation af vårt landlförsvar kommer att inträffa, är
det dock icke Ständerna, som härtill äro vållande, utan Regeringen,
som detta förhållande bör drabba. Har denna derjemte
vidtaget hvad inom andra Arméer redan länge egnats en skyldig
upmärksamhet och omtanka, nemi., att genom kloka och ändamålsenliga
åtgärder bereda möjligheten, i synnerhet för de mindre
löntagarne, att kunna begränsa utgifterne med inkomsterne? Jag
tror detta icke; men vill dock vid detta tillfälle förbigå de förhållanden,
som gifva stöd åt denna åsigt. De äro dessutom ganska
väl kända af oss alla.
Det är ingalunda, sorn Hr Björnstjerna velat påstå, i följd af
jordens högre värde, som min beräkning af landtförsvarets kostnader
nu upgår till högre belopp än tillförne; utan föranledes
detta förhållande, uteslutande från .de allt mer och mer förökade
anslag, som vid hvarje Riksdag beviljats 4:de HufvudTiteln.
Hvad aflöningen medelst boställen angår, har jag uti mina
förslager fullständigt ådagalagt olämpligheten häraf. Jag anser
detta sätt för Armée-befälets aflöning vara det minst ändamålsenliga
af alla. Detta aflöningssätt är derjemte ett förstucket spel,
då det i räkenskaperna upgifves helt annorlunda än det i verkligheten
utfaller. Sjelfva löntagaren är till och med oftast sjelf i
okunnighet om det belopp han kommer att tillgodonjuta. Vida
bättre är om lönerna utfalla i kontanta anslag, och till samma
belopp de på papperet förekomma. Då först blir det möjligt för
löntagaren att på ett bestämt och tillförlitligt sätt ordna sin hushållning.
Mycket liar blifvit ordadt om förträffligheten att i lön
er hål l'a boställe. Må det tillåtas mig vidröra ett enda fall, som i
allo visar motsatsen häraf. Antag att en person vid B5 å 40 års
ålder lyckliggöres med ett boställe såsom lön, och att han, med
tillhjelp af skuldsättning eller medelst anlitande af egna medel,
lyckats få upsatt nödige inventarier m. m., samt att han har inträdt
i full verksamhet såsom possessionat, inspektor och rättare i
en person, ty sjelf måste han bestrida alla dessa funktioner om
det skall bära sig, då på engång trumman går och hr agronomen
blir bortkommenderad att göra något helt annat än se efter oxar,
slå gräs och gräfva ner potatis, och hvarvid intet annat för honom
återstår, än öfverlemna hela sin ekonomiska välfärd i händerna
på oftast mindre pålitligt tjenstefolk. Kan ett dylikt aflöningssätt
vara att söka bibehålla? Nej bestämdt icke. Ur militärisk synpunkt
bör ej heller förbises det ambulatoriska förhållande som
detta aflöningssätt föranleder inom kompanichefsgraden och de menliga
verkningarne häraf. Det har ganska riktigt blifvit sagt, att
en Kompanichef bör vara att anse såsom en far för manskapet;
men för att kunna upfyila denna faderspligt, måste han genom ett
längre qvarblifvande vid ett och samma kompani, blifva i tillfälle
lära känna sina s. k. barn. Genom aflöningen med boställen hin
-
Den 6 December e. m.
477
dras han härifrån. Vi veta nemi. en hvar att inom samma Reg:te
finnas icke 2:ne kompanichefs-boställen af samma godhet. Detta
föranleder, att så snart ett bättre boställe blifver ledigt, så sökes
alltid transport till detsamma, således till ett annat kompani, synnerligast
då, som i de flesta fallen nn äger rum, boslällena öro
bortarrenderade. Följden af dessa förflyttningar är, alt Kompanichefen
aldrig lärer känna sitt manskap, med hvilket han i öfrigt
icke är tillsammans utan under den korta mötes-tiden. Andra
talare, såsom Frih. Raab m. fl., hafva i öfrigt så fullständigt gendrifvet
boställs-förfäktarnes åsigler, att uti detta ämne ingenting
mera för mig är nödigt åtgöra.
Här har blifvit ordadt om de stora ropen utomlands emot folk
beväpningen.
Jag tror icke att det är emot användandet of den
na
princip såsom grund för försvars-organismen, som dessa rop
blifvit höjda, utan emot de orimliga summor, som i dessa länder
upslukas af försvars-väsendet.
Hvad slutligen beträffar önskningarne från ett visst håll, att
mina förslag »måtte blifva kastade öfverbörd», så kan ju den talare,
som sådant åstundat, deråt egna sina bemödanden, i händelse
ban äfven lyckas blifva Sekreterare i den af mig påyrkade gransknings-komitén.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Jag vill icke uptaga
tiden med alt orda om boställenas nytta; den af Kapitenen Grill
i detta hänseende ulgifna bok lemnar derom de bästa uplysningar,
och jag tror att hvar och en af E och Ad., som sjelf varit militär,
eller åtminstone rot- och rusthållare, skall erkänna de stora
och oafvikliga fördelarna af boställena. I afseende på indelningsverket,
hvilket jag hoppas måtte lång tid få blomstra, så som det
af Carl XI blifvit grundlagdt, ber jag deremot att få yttra några
ord. Frih. Stael von Holstein har sagt, att om Arméen vore tillräcklig
såsom slam, och beväring icke behöfdes, skulle han vilja
bibehålla indelnings-verket, intilldess man finge något annat, som
vore bättre. Jag frågar honom, huru han kan få någon så stor
stam, att icke alltid en reserv blir behöflig. Det finnes icke något
land, der icke en sådan reserv finnes, och ändå är det utländska
exempel man här vill efterapa. Andra talare hafva yttrat, att
Svenska indelnings-verket endast har vedersakare, men icke några,
som erkänna dess värde. Jag skall då be att härutinnan få omnämna
några fakta, som bevisa motsatsen. För några år sedan
utskickades, jag tror en General från Brasilien, för att inhemta
kännedom om andra länders krigsorganisationer. Han genomreste
hela Europa och afgaf derefter en rapport, hvilken blifvit mig
benäget meddelad af härvarande Brasilianska Chargé d’affaires.
Denna rapport innehöll, att han icke sett någon bättre, efter landets
förhållanden ändamålsenligare militär-inrättning än vårt indelningsverk.
För Hr Stjernsvärd, som varit i Frankrike, torde det
säkerligen icke vara obekant, att man just der funnit olägenheterna,
kostnaderna och vådan af ett så utsträckt konskriptionssystern,
som derstädes är rådande. Man behöfver blott vara när
-
478
Den 6 December e m.
varande vid en enda lottning til) beväringsskyldig i detta land,
för att märka den glädje, som framlyser både ur de konskriptionsskyldiges
och deras föräldrars ögon, när de gå fria. Säkert skulle
en sådan glädje icke visas, om de icke ansågo det vara en tunga
att blifva utskrifne. Ar 1853 befallde Frankrikes Kejsare, som väl
icke kan sägas vara okunnig i militär-saker, sin Chargé d’affaires
härstädes att taga kännedom om vår krigs-organisation, och updrog
denne samme Chargé d’affaires att utarbeta en berättelse härom.
Jag deltog i författandet af en öfversigt af denna organisation,
stödd på officiella upgifter. Kejsaren fann sig så belåten härmed,
att denne Chargé d’affaires steg i Högstdensammes ynnest, derföre
att ban skaffat Honom beskrifning på denna i Kejsarens tanka utmärkt
väl organiserade Armée. Detta tyckes väl bevisa, att vårt
indelningsverk icke är så dåligt, som man vill låta påskina. Soldaten
är genom indelningsverket sammanlänkad med samhället,
och den vackra tanke, som Carl XI satte i verket och hvilken Hr
Wrangel uttalat, att Officeren skall stadna inom sitt kompani för
att vara en far för sitt manskap, utgör den verkliga tjenstgöringen
på roten. Då Frih. Stael von Holstein sagt, att han icke visste
hvad tjenstgöringen på roten vore, vill jag uplysa honom om att
jag sjelf gjort denna tjenst i flere år och vet att den icke består
i blott rapporters skrifvande, tomma kyrkparader m. m.; utan detta
sammanverkande, detta föreningsband och närmande emellan Officeren
och soldaten och den faderliga vård ban har om truppen,
detta är den verkliga fördelen af tjenstgöringen på roten, och jag
tror att om Soldaterna komme i ett sådant förhållande lill sina
Officerare som det, hvartill antagandet af Hr Stjernsvärds förslag,
otvifvelaktig! komme att leda, skulle soldaterna sluta med att blifva
ett kringstrykande, löst pack.
Hr Nordenfelt: Jag har hört åtskilligt yttras om indel
ningsverket
och dess större eller mindre förträfflighet; jag skall i
korthet uttala skälen för den öfvertygelse jag hyser om denna
vackra inrättning Jag påstår nemi., och jag vädjar till hvilken
indelt Officer som helst att svara mig derpå, att om hvarje sådan
Officer finge igen allt hvad Carl XI gaf vid indelningsverkets inrättande,
skulle nu år 1856 icke Statens medel behöfvas för att
förbättra befälets löner. Jag förutsätter nemi., att den af K. M.
föreslagna boställs-yärderingen skulle föregå för att motväga de
olikheter, som under tidernas lopp upkommit. Men jag påstår
bestämdt, att det anslag Carl XI gaf, skulle vara tillräckligt äfven
nu, om det finge utgå i samma form. Jag skulle vilja utveckla
denna tanke, men finner, att tiden ännu icke är inne dertill.
Man har sagt, att jag alltför mycket ringaktat kunskapen i
jordbruket. Jag tror mig vid åtskilliga tillfällen hafva visat denna
kunskap så mycken aktning, att jag icke ansett mig böra vänta
en sådan beskyllning. Såsom ett bevis att man emellertid icke
alltid och öfverallt hyser samma tanke, torde jag få nämna, att
jag vid sednaste allmänna landtbruksmöte blifvit vald till Ordförande
för det näst sammanträdande. Jag tror dock, att med de
De ii 6 December e. m.
47 9
egenskaper, jag ansåg tillböra en militär, i förening med ett någorlunda
ljust förstånd, eller hvad man på franska kallar sens
commun, blir man en ganska god jordbrukare. Det är ju dessutom
icke förbjudet att en eller annan gång läsa en eller annan
tidskrift i landthushållning; jag har härmed blott velat säga, att
någon djup insigt icke beböfves för att någorlunda väl sköta sin
jord. Ilvad Frih. Raabs anmärkn. om båtsmanshemmanen beträffar,
kan jag icke lemna den obesvarad. Jag har i år gjort mönstring
inom Blekinge län och funnit, att bristen på boställen just är
roten dertill, att denna provins är den sämst odlade i hela Sverige,
emedan den mängd båtsmän, som der finnes, är lemnad på
egen hand och utan föredöme. Funnes underofficers-och kapitensboställen
der, skulle förhållandet vara helt annorlunda, och Blekings-boerne
skulle måhända derefter prisas såsom lika goda med
några andra. Jag har endast i förbigående velat nämna detta,
på det man icke måtte taga båtsmanshållet såsom ett föredöme,
för att derefter lämpa det öfriga, som är vida bättre i det skick
det f. n. är.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Man har här anställt
en jemförelse mellan vår indelta Här och de utländska konskriberade
Härarne, och man har velat påstå, att man i dessa länder
är missbelåten med dem, samt att man skulle vilja tillegna sig
hvad vi i detta afseende äga. Det är naturligt, att der man måste
underhålla en så stor krigsstyrka som på kontinenten och derigenom
drifva konskriptions-systemet till det yttersta, missnöje skall
äga rum. Om man således reser i dessa länder och finner missnöje
vara rådande, får man deraf icke draga den slutsats, att de
skulle kunna undvara de Arméer, som derstädes finnas, och jag
tror icke, att någon skall vilja frångå det antagna systemet. Det
är af samma skäl, som äfven vi måste tillegna oss detta system,
huru tryckande det än är, om det är nödvändigt. Jag anser således
att om vi blifva tvungna att hos oss utsträcka detta system
för att gifva Hären större öfning och bålla den längre i tjenstgöring
än som nu äger rum med vår beväring, så måste vi göra
det, äfven om det svider. Men jag vill bibehålla en stam för
denna beväring, och denna stam kan vara indelt och bibehålla
sina boställen; det vill jag gerna medgifva, ehuru jag tror, att
det vore bättre för tjenstgöringen om icke boställena funnes, eller
åtminstone att icke alla Officerarne sknlle vara bundna vid dessa
boställen, emedan det vänder dem ifrån tjenstgöringen tili jordbruket,
och vänjer dem att tjena två hrr, i st. f. rätteligen en.
Det är något i vårt indelningsverk, som jag anser vara verkligt
riktigt, och som jag önskar måtte alltid bibehållas, nemi., att
krigaren icke uteslutande egnar sig åt sitt yrke, utan under en
del af året kan sysselsätta sig med annat. Att det alltid skall
finnas en mängd af Arméen, både befäl och manskap, som egnar
sig åt både krigsyrket och jordbruket, anser jag vara riktigt;
deremot anser jag att icke alla af det högre befälet och serdeles
480
Den B December e. m.
icke de högre Cheferna böra hafva denna dubbla sysselsättning.
Detta kan dock hjelpas derigenom, att man bortarrenderar boställena.
Jag anhåller, att dessa ord måtte få åtfölja motionen till Utsk.
Hr Stjernsvärd: Med ett par ord vill jag blott komplet
tera
Ilr von Knorrings intressanta anekdot om indelningsverket
och franska Kejsaren. Till detta ändamål får jag uplysa, att den
af Hr von Knorring omordade beskrifningen § Franska språket öfver
indelningsverket, om Svenska Arméens organisation i allmänhet,
blef på Nåd. befallning utarbetad af mig och en annan person samt
öfverlemnad till nuv:de Franska DivisionsGeneralen de Courtegis.
Hvad i öfrigt de fördelar angå, som den värde talaren anser indelningsverket
äga, så delar jag icke dess åsigt. Detta hindrar
likväl icke honom att se saken annorlunda, och deraf hafva fördel,
om det möjligen inträffar, att han åter kommer att öfvergå på
indelta Arméen.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs Hr S tj e r n s v ä r ds, Gust. Mauritz, d. 3 dennes
f. m. på bordet lagda motion, om anslag till understöd för
Svenska Officerare, som ingå i utländsk krigstjenst.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr.: I motsats mot
hvad förhållandet varit med den förra motionen, kan jag deremot icke
annat än på det högsta tillstyrka hvad den nu förev:de innehåller.
Sedan en mer än 40-årig fred utgallrat nästan alla veteraner, som deltagit
i de krig, hvari vårt land var inveckladt vid början af detta århundrade,
torde det vara högst nödvändigt att vidtaga någon åtgärd
för att icke helt och hållet låta Arméen vara blottad på krigsvana
Officerare. Under ett föregående sekel, då Sverige var en stormakt
och då Svenska Arméen var en bland de första i Europa,
upmuntrades Officerare att gå i främmande krigstjenst. Frankrikes,
Nederländernas och Tysklands krig voro de skolor, der våra förnämsta
generaler hemtade sin bildning, deraf fäderneslandet sedermera
skördade frukterna. Redan under Carl X och Carl Xf erböllo
Officerarno löfte, att vid sin återkomst från främmande krigstjenst
komma i åtanka vid befordran till lönande platser. Det är
endast på sednare tider, som ingen dylik upmuntran gifvits Officerare
att söka sig in i främmande tjenst, ehuru den nu är vida
mer af behofvet påkallad. Fordom var det ganska lätt att hos
utländska makter vinna lönad anställning, hvarmed man kunde
bekosta utgifterna för resan samt försörja sig lika väl som hemma.
Nu är deremot detta med få undantag icke förhållandet. Vid de
sednaste krigen, hafva de stridande makterna icke mottagit främmande
Officerare under annat vilkor, än att de skulle tjena utan
aflöning. Att underhålla sig sjelf vid en utländsk Armée och bestrida
utgifterna för den möjligen ganska långa resan till krigsskådeplatsen,
är ganska kostsamt, och få hafva medel dertill; vore
icke
Den 6 December e. m.
481
icko detta förhållandet, tror jag, att mången Svensk Officer skulle
under sednaste krigen hafva sökt sig ut. Dylika anslags tillvaro
skulle äfven bereda möjligheten för Svenska Officerare att deltaga
i främande Härars fälttåg, om än landet vore neutralt förklaradt.
Allt sken af partiskhet för den ena elier andra af de stridande
skulle försvinna, när det blefve bekant att Sverige, i likhet med
hvad Spanien nu brukar, begagnar detta medel för att bibringa
undervisning åt sin Armée, och det kunde lika litet misstyckas
att finna Svenska Officerare inhämtande denna undervisning på
slagfälten, som i hvilken annan krigsskola eller militärisk läroanstalt
som helst i främmande land. Inom Flottan har man stipendier
för Officerarne som gå i främmande tjenst, och jag tror
att vapnet dragit ej ringa nytta af den erfarenhet, dessa Officerare
hemfört, hvilken säkerligen bidragit att höja Flottans OfficersCorps
till den ståndpunkt den nu innehar. Afven inom Art:t hafva reserv-anslag
beviljats för Officerare, och jag är öfvertygad att man
deraf skördat ganska stora fördelar, oaktadt de icke begagnats
under verklig krigstjenst. Jag skulle önska, att motionen utsträcktes
derhän, att vid de tillfällen, då inom Europa inga krig
föras, der Officerarne kunna vinna anställning och således anslaget
icke till detta ändamål kan användas, det i stället måtte få
utgå åt Officerare, för att utomlands inhämta undervisning och
kännedom om de förbättringar, som inom krigsväsendet blifvit
gjorda, med skyldighet att deröfver afgifva sina rapporter, då de
hemkomma.
Jag anhåller, att på dessa grunder få tillstyrka bifall tili
ifrågav:de motion.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Då jag nyss nödgades
ifrigt motsätta mig Hr Stjernsvärds förra motion, får jag nu deremot
i afseende på den förev:de upriktigt tacka motionären för
denna motion samt till alla delar instämma med honom; samt an
håller
att den värde motionären nu icke liksom vid förra frågan,
misstyder detta mitt instämmande, emedan jag dels redan varit ute
på Statens bekostnad, dels icke är Stabsofficer och således troligen
icke kan komma i åtnjutande af något så beskaffadt anslag,
som det han föreslagit.
Hr Stjernsvärd: Jag får blott nämna, att det icke är åt
StabsOfficerare, utan åt Officerare af Infanteriet, Kavalleriet och
Art:t, som de anslag skulle utgå, hvilka jag föreslagit.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs Hr Dalmans, Wilh. Fredr. Achates, d. 3
dennes f. m. på bordet lagda motion om ändringar uti 1855 års
Landshöfdin geinstruktion.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Då jag är ledamot af
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., till hvilket denna motion torde komma
II. II 31
482
Den 6 December e. m.
att remitteras, vill det synas, såsom kunde jag spara de anmärkn:r,
som emot motionen kunna framställas, till dess densamma blifver
föremål för Utsk:ts handläggning. Men som det är ovisst, huruvida
jag kommer att öfvervara Utsk:ts behandling af frågan, har
jag ansett mig böra begagna detta tillfälle för att framställa flera
erinringar, som jag finner motionen påkalla. Jag har dertill ännu
ett annat skäl, och det är, att, på sätt jemväl i motionens inledning
antydes, man har sökt att upväcka ett allmänt sorl af missnöje
öfver den ifrågavar.-de Instruktm, hvilken man framställt såsom
åt Landshme inrymmande en maktfullkomlighet, som de tillförene
ej ägt och för embetsman i Sverige hittills varit okänd. Vid sådant
förhållande har jag ansett det vara en verklig pligt för den, som
något närmare känner denna sak, att begagna det tillfälle, som
erbjuder sig, för att lemna de uplysningar, hvilka kunna finnas
nödiga.
Motionen börjar med ett tillkännagifvande, att motionären
icke vill uppehålla sig vid Instrukt:ns allmänna syftning, den han
likväl säger vara, att åt Landshme gifva en ännu mera vidsträckt
myndighet än förr. För min del måste jag, som under min embets-utöfning
såsom Landsh., haft att efterlefva så väl den gamla
som den nya Instrukt.ms föreskrifter, bekänna, att jag icke uti den
sednare funnit mera än några få fall, der Landshme fått sig tilllagd
andra rättigheter än förut, och dessa icke af någon större betydenhet.
Då motionären, till stöd för sin åsigt, ibland annat
åberopat R. Stms Just.Ombudsmans erinringar vid den nya Instruktm,
må det äfven tillåtas mig att åberopa samma auktoritets omdöme,
just i fråga om hvad motionären anfört om nyssmde allmänna
syftning, och i sådant hänseende upläsa något af hvad Hr Just.-  Ombudsmm uti sin till It. St:r afgifne EmbetsBerättelse i saken
yttrat. Efter att hafva framställt några mindre väsendtliga
anmärkmr emot serskilda stadganden i Instruktm, yttrar Hr Just.-  Ombudsmm följande:
»Deremot har jag funnit vissa obefogade anmärknm vara utaf
»publicister med mycket eftertryck framhållna och troligen, såsom
»icke vederlagda, ej saknande inflytelse på mängdens tänkesätt.
»Dertill hörer föregifvandet, om Landshmes i allmänhet förökade
»makt och förmenta suveränitet öfver de tjenstemän, som jemte
»dem utgöra K. Bef:h:de.»
Motionären säger, att den utsträckta makt, som vore Landshme
genom den nya Instruktm tillerkänd, skulle stå i strid med
den opinion, som IL St:r uttalat i afseende å behofvet af Länsnämnders
inrättande, såsom en representation inom länet, hvars
tankar Landsbm borde inhämta. Jag skattar ganska högt ett utbildadt
kommunal-väsende, och önskar deråt all framgång, men
det torde ej vara obekant för Eder, mine Hrr, att frågan om
Länsnämnders inrättande förevarit vid flere Riksdagar, utan att
något resultat deraf vunnits. Då K. M. skulle utfärda en ny Instrukt.
för Landtstaten, måste Han väl taga i betraktande de förhållanden,
som förefinnas, men icke lämpa föreskrifterna efter Institutioner,
som ännu ej blifvit införda. Deremot lärer väl hvar och
Den 6 December e. m.
483
en Finna, att om en sadan organisation, som Länsnämnder, förr
eller sednare, skulle komma till verkställighet, det då afven blefve
både i sin ordning och ganska lätt att bringa Landsh:gelnstrukt:n
i öfverensstämmelse med de stadganden, ang:de dessa nämnders
verksamhet.
Motionären yttrar, att han i främsta rummet vill fästa sig
vid de delar af den nya Landsh:gelnslrukl:n, som handla om
Landshmes myndighet öfver både sina underordnade och sina egna
kolleger i embetet. I detta afseende har motionären, i likhet med
hvad som alltjemt blifvit framhållet af en del utaf den offentliga
pressen, hufvudsakligen anmärkt, hurusom Landslunes otillbörliga
makt skulle bestå uti rättigheten att, derest någon dem underordnad
tjensteman blefve beträdd med tjenstefel, då, tillika med väckande
af åtal, under tiden för rättegångens fortgång kunna skilja den
tilltalade tjenslemannen från embetets utöfning. I detta stadgande
tror motionären sig finna en uppenbar strid mot 36 § Reg.F:n
som innehåller, att Domare samt alla andra embets- och tjenstemän,
med undantag af dem, som innehafva s. k. förtroendeembeten,
icke kunna utan genom ransakning och dom, från sina
innehafvande sysslor af Konungen afsättas. För hvar och en, som
vill något närmare öfverväga detta grundlags-stadgande, torde det
likväl vara lätt att finna, att dermed afses, hvad ock ordalydelsen
tydligt innehåller, att de deri omförmälda tjenstemän icke kunna
afsällas utan laga ransakning och dom. Men nu är det i det
klandrade stadgandet af Instrukt:n icke fråga om afsättning, icke
en gång om suspension, i den bemärkelse,' detta ord vanligen äger,
eller såsom en bestraffning, utan blott om vidtagandet af den åtgärd,
att då någon af LandsStatens tjenstemän begått fel, som
ådrager honom åtal, och detta fel är af sådan beskaffenhet, att
det anses icke böra honom tillåtas att, under tiden för åtalets
utförande, med tjenstens utöfvande fortfara, Landshm då äger att
honom från tjenstgöring afskilja. Motionären anmärker härvid, att
då icke ens Konungen kan skilja en embetsman från tjenstens
utöfning, sådant ännu mindre bör vara tillåtet för en underordnad
embetsmyndighet, och förmodar motionären, att sjelfva den minister,
som undertecknat den ifrågav:de Instruktin, skulle anse det
betänkligt, att genom någon af honom kontrasignerad befallning
direkte från Konungen afsätta elier suspendera en LandtStats-tjensteman.
Att så ej kan ske, är emellertid ganska naturligt, ty en
sådan fråga kan icke blifva föremål för K. M:s omedelbara pröfning.
Det är således blott den embetsmyndighet, som kommet' i
tillfälle att bedömma, det en tjensteman så förgått sig, att han
derför bör åtalas, som tillika äger att omedelbart pröfva, hvilken
åtgärd med anledn. af tjenstemannens förhållande derjemte bör
vidtagas. Då man så fästat sig vid suspensions-rättens öfverlåtelse
åt Landshtne, att man förmenar densamma innebära ingenting mindre
än en kränkning af grundlagen, så har man likväl i sin ifver
helt och hållet förbisett, att Instruktme för de fleste embetsmyndigheter
innehålla snart sagdt ordagrannt detsamma, som är föreskrifvet
i den § af Landsh:gelnstrukt:n, som af motionären så
481
Den 6 December e. m.
skarpt klandras. Jag anhåller, mine Ilrr, att derpå fä lemna några
exempel. 2 mom. i 29 § af 1838 års Instrukt. för K. KammarColhm
lyder sålunda: »Ordinarie tjensteman, som i tjensten antingen
beträdes med förseelse eller emot förman visar vanvördnad,
eller brister i lydnad, äger Colkm efter omständigheterne varna
eller fälla till böter, svarande mot en månads lön, elter på högst
trenne månader från tjenst och lön suspendera, så ock när sådant
skett, utan att den felaktige deraf låtit sig rätta, eller då felet
finnes vara af svårare beskaffenhet, förordna laga åtal inför K. M.
och Rikets Svea HofRätt af Colhii AdvokatFiskal, eller då fråga
är om AdvokatFiskalen, af den person, som Just.Kanslern, uppå
Colhii anmälan, dertill utser; egande Colhm emellertid att från
tjenstens utöfning skilja en sådan under tilltal ställd tjensteman
intill dess öfver honom genom laga kraftvunnet beslut dömdt blifvit;
och komma under tiden löneinkomsterne att innehållas.»
Hvad som sålunda är stadgadt i afseende å KammarColhm,
återfinnes med nästan samma ordalydelse uti Instruktion för de
flesta andra embetsverk, ibland hvilka jag torde få nämna ett, med
hvilket motionären borde vara temligen väl bekant, nemi. Just.-  StatsDepart. Uti 19 § af den för nämnde Depart. d. 3 Juli 1840
utfärdade Instrukt., läsa vi: »Embels- och tjensteman, som beträdes
med fel eller försummelse i tjensten, bör för sådan förseelse, då
den är 3f mindre svår beskaffenhet, af Just.StatsMinistern erhålla
tjenlig föreställning. Låter han sig deraf ej rätta eller begår han
fel eller försummelse af svårare beskaffenhet, eller visar vanvördnad
emot förman eller brister i lydnad mot förman i tjensten,
eller yppar hvad tjensten rörer och ej kunnigt vara bör, äge
Just.StatsMinistern öfverlemna till Aktor att den felaktige vid
KansliR:n i laga ordning tilltala. Då remiss till åtal sker, ankommer
det på Just.StatsMinistern att, intilldess KansliR:n hufvudsakligen
i målet sig utlåtit, den tilltalade från tjenstens utöfning
skilja och låta innehålla hälften af dertill hörande löneinkomst,
utan att särskild klagan deröfver föras må etc.»
Det torde icke heller vara serdeles svårt att inse, att ett
sådant stadgande är alldeles nödvändigt, om ordning och skick uti
tjensteutöfning skall kunna handhafvas, ty en tjensteman kan ju
begå sådana fel i tjensten, att dennas fortfarande utöfning icke
lämpligen bör honom medgifvas eller ens kan vara förenligt med
göromålens behöriga besörjande. Vid sådant förhållande hemställer
jag till Eder, mine Hrr, att bedömma, huruvida den myndighet,
som benämnes K. M:s Bef:b:de, skulle vara den enda, som saknade
en makt för uprättbållandet af ordning uti tjenste-utöfningen, hvarmed
alla de öfrige voro beklädde. Och aldraminst lärer det väl,
med något skon af rimlighet, kunna påstås, att den omtvistade
rättighetens öfverlåtande jemväl åt K. M:s Bef:h:de skulle vara
stridande emot grundlag.
Jag skall nu upläsa det så mycket klandrade stället i Landsh:gelnstrukt:n,
för att visa dess verkliga beskaffenhet. Det innefattas
i 1 mom. af 66 § och lyder sålunda: »Om, utom det i
nästföregide g oinförmälda fall, LandsSekrot. eller LandsKamererare
Den 6 December e. m.
485
i tjensten beträdes med uppenbar orätt, egennytta, vårdslöshet
eller försummelse eller från tjensten sig olofligen afhåller, eller
emot Landsh. visar vanvördnad eller ohörsamhet, skall den felaktige
ställas under tilltal inför vederbörlig domstol, hvarvid
Landshm jemväl eger att, i händelse omsländigheterne det påkalla,
emellertid skilja honom frän embetets utöfning.» Som R. o. Ad.
behagade finna, är detta stadgande fullkomligt öfverensstämmande
med hvad i detta afseende uti andra af mig nyss uplästa Instruktir
förekommer. Hvad serskildt beträffar den omständigheten, hvarpå
motionären tyckes lägga så stor vigt, att bland de fel, som skulle
kunna föranleda den i upläste stadgandet bestämda påföljd, jemväl
nämner vanvördnad emot Landsh., så ber jag att få erinra, att,
på sätt nyss med några exempel visats, berörde stadgande jemväl
i detta afseende är lika med hvad andra embetsmyndigheters instruktir
innehålla. En Landsh. bör väl ock skäligen äga samma
skydd emot vanvördnad från underordnade, som andra mindre högt
upsatte tjenstemän åtnjuta, ty i de öfriga embetsverkens Instrukir
nyttjas uttrycket »vanvördnad emot förman» och då det i dessa
verk- finnas flere tjenstegrader, kan således berörde föreskrift der
blifva tillgänglig för vanvördnad emot tjensteman, sorn är den
felandes förman, men står ganska lågt i förhållande till Verkets
Chef- För öfrigt torde det ej hafva undfallit Eder, mine Hrr, att
i det citerade stycket icke, på sätt motionären tyckes vilja antyda,
säges, att Landsh.-n kan skilja LandsSekretm eller LandsKamereraren
från tjenstens utöfning, blott den förre i sammanhang dermed ställer
den sednare under tilltal, likasom skulle det förra utgöra hufvudsaken,
utan att det ifrågavide stadgandet innehåller, att om
LandsSekretm eller LandsKamereraren beträdes med tjenstefel, som
föranleder åtal, 'Landshm då äger att, om omständigheterne det
påkalla, i sammanhang med åtalet skilja den felande ifrån tjenstgöring.
Vidtagandet af en dylik suspensions-åtgärd är således
endast en af Landshms pröfning beroende följd af åtalet, eller,
med andra ord, Landshm äger att efter omständigheterna bedöma,
huruvida felets beskaffenhet är sådant, att denna åtgärd tillika
erfordras. Detta så häftigt angripna stadgande är till och med
mindre strängt än de likartade föreskrifterne i de andra af mig
omnämnda Instruktme, ty enl. de sednare, får den felaktige, om
han skiljes från tjenste-utöfningen, ej åter tillträda densamma,
förr än i saken blifvit dömdt, då det deremot, enl. LandshigeInstruktm,
står den suspenderade öppet att serskildt söka ändring
i suspensions-beslutet och således, om detta beslut befinnes obefogadt,
kan vinna densamma, utan hinder af åtalets slutliga pröfning.
Motionären säger vidare, att Landshm, enl. den nya Iustruktm,
är berättigad att af den obetydligaste anledn., t. ex. på grund af
hvad det kan falla honom in att rubricera såsom ohörsamhet eller
vanvördnad, utan all slags undersökning, skilja LandtStats-tjenstemän
från utöfning af deras befattningar, endast nied det vilkor
att han, samtidigt med suspensionen, ställer den felaktige under
tilltal. För min del kan jag ej förklara, huruledes motionären om
486
Den 6 December e. m.
Insirukt:n fått en sådan föreställning, att det stöde Landslun fritt
att ulan undersökning suspendera tjenstemän. Motionären bör väl
inse, att Landsh:n icke kan vidtaga en sådan åtgärd såsom enskild
person, utan i utöfningen af sill embete, och följaktligen inför
protrt. Innan någon myndighet kan ställa en underlydande tjensteman
under tilltal, måste i första rummet anställas undersökning
om det förhållande, som skall åtalas. Detta är en så naturlig och
med laga former öfverensstämmande ordning för ärendens behandling,
att det icke kan annat än förundra mig, att motionären
tyckes föreställa sig, att en Landsh. icke skulle behöfva iakttaga
densamma. Skulle han likväl förfara godtyckligt, d. v. s. sakna
skälig aniedn. till en beslutad suspensions-åtgärd, måste väl han,
likasom hvarje annan embetsman, ansvara för sitt beslut, så att
ban, om detsamma befinnes obefogadt, derför ådömes ansvar och
ersättnings-skyldighet. Enl. min öfvertygelse hade det varit både
obeböfligt och äfven omöjligt att i Instruktiv fullständigt uptaga
alla de fall, då suspensions-åtgärden skulle få användas, och det
har derföre, såsom mig synes, med skäl blifvit öfverlemnadt åtLandsh:ne
med tillämpning af antydd allmän grund, att sådant bedömma.
Detta torde ej heller vara vådligare, än då i en mängd fall, der
personer äro för brott tilltalade, Lagen öfverlemnat till Domaren
att ådöma straff, som kunna variera från böter och ända till lång
tids fängelse. Sådant är likväl en naturlig följd deraf, att det
för lagstiftaren icke är möjligt alt noggrannt beskrifva alla de
serskilda fall, då en åtgärd bör vidtagas, hvarför tillämpningen af
allmänna bestämmelser ofta måste, alltid till större eller mindre
del, öfverlemnas till den pröfvandes eget omdöme. Derföre heter
det äfven uti det nu ifrågav:de stadgandet, att suspension får förordnas,
i händelse omsländigheterne del påkalla, och detta uttryck
utmärker således tydligt att Landshm ej annat än i verkligt
nödfall bör använda den alltid obehagliga och ansvarsfulla
åtgärden.
Vidare söker motionären att injaga farhåga för de vådliga
följder, som den förmenade maktutvidgningen skulle utöfva på LandtStats-tjenstemännens
ställning. För min del kan jag dock icke
fatta, att den omständigheten att Chefen för dessa tjenstemän, äger
rätt att, då de begå fel och derför åtalas, skilja dem från tjensteutöfningen,
skulle försätta LandtStaten i svårare och obehagligare
ställning, än öfrige civile tjenstemän, enär, enl. hvad jag förut
yttrat, andra FörvaltmgsChefer och embetsmyndigheter, enl. gällande
Instruktrr äga enahanda rätt, utan att det blifvit ifrågaställa^,
att tjenstemännen deraf funnit sig hvarken förnärmade eller nedsatte.
En dylik rättighet tnåsle ock tillkomma vederbörande myndigheter,
ty det vore väl bra orimligt att en tjensteman, som
ställes under tilltal för felaktigt förhållande af gröfre beskaffenhet,
icke skulle kunna sättas ur tillfälle att under tiden fortfara med
just samma felaktighet, som föranlerit hans tilltalande och möjligen
kan vara sådan, att tjenstens behöriga utöfning äfventyras.
Då motionären icke kunnat utfinna någon giltig aniedn. till
den ifrågavide föreskriften, har han framkastat den fråga, huruvida
Den G December e. m.
487
möjligtvis anlednm skulle vara den, att de nuv:de Landshme äga
större anseende hos länens innebyggare eller mera förtroende hos
Regeringen än deras företrädare, som lefvat och verkat i enlighet
med den gamla Instruktm; men motionären har tillika funnit sig
böra i allmänhet nekande besvara denna fråga. En dylik insinuation
är naturligtvis af så grannlaga beskaffenhet, att jag, i min
embetsställning, ej kan uptaga densamma till bemötande, men jag
anser mig likväl skäligen kunna och böra, i anledn. af densamma,
göra den erinran, att då det är fråga om att meddela föreskrifter
för embets- och tjenstemän; så bör väl en sådan lagstiftning vara
lämpad efter de rättigheter och skyldigheter, som man anser böra
vara med tjensterne förenade, på det att innehafvarne må till Statens
gagn, kunna utöfva sina befattmr, men icke efter de opinioner
om flere eller färre af de personer, som för tillfället innehafva
tjensterne.
Motionären fortsätter och säger, att syftemålet med det här
förut omförmälde stadgandet tyckes vara, att tillfredsställa åtrån
hos Landshme att göra sina meningar gällande i trots af allt motstånd
från de underordnade tjenstemännen. Jag bekänner, alt jag
icke förmår fatta, hvad motionären härmed menar. Ty då Landsten
är LänsStyrelsens Chef och ensam har beslutande rätten i allt hvad
som hörer till denna Styrelses åligganden, är det ju han och
ingen annan, som skall, i enlighet med gällande lag och författn:r,
fatta beslut i alla förekommande fall. Är detta en sanning, så är
det ju derutaf en gifven följd, att om den underordnade tjensteman,
som bereder och föredrager målen, har en emot Landshms
tanke stridande mening, måste denna mening gifva vika för den
beslutandes. Jag ser i sanning ej heller, huru det skulle vara
möjligt att omvända förhållandet, ty då, enl. lag, en tjensteman
blott har att yttra sig öfver hvad som han anser böra åtgöras,
men en annan äger att derom besluta, så måste väl denne sednare
äfven fullgöra delta efter sin upfattning, och det lärer väl efter
vanligt språkbruk ej kunna kallas att trotsa, då man på sådant
sätt, i laga ordning gör sin mening gällande? Då Landshme hafva
fått sig ålagdt att i alla mål inhämta yttrande af de tjenstemän,
som skola målen bereda, är meningen dermed, att Landshme
före beslutens fattande skola erhålla alla nödiga uplysningar, men
kan naturligtvis ej vara den, att besluten skola grunda sig, icke
på Landshms, utan på den föredragande tjenstemannens mening.
Ibland de anmärkn:r, som för öfrigt blifvit gjorda emot Instruktm,
är äfven den, att Landshme erhållit rätt att, för hand
hafvande
af allmän ordning och säkerhet, stadga vitén i sådana
fall, der ansvar icke är i lag bestämdt. Samma anmärkn. har
äfven blifvit framställd af Hr Just.Ombudsmm, och jag erkänner
villigt, att den derigenom erhållit ökad vigt. Men det oaktadt
kan jag dock icke frångå den öfvertygelse jag äger, att nämnde
anmärkn. saknar skäl och att det klandrade stadgandet icke kan
undvaras. Det har förut varit af K. M. förklaradt, att Landshme
icke ägde rätt att stadga vitén i sådana fall, der ansvar uti lag
eller författn:r vore bestämdt. Nu säger deremot motionären, att
468
Den 6 December e. m.
denna rätt borde vara inskränkt till endast de fall, der ansvar
för öfverträdelse af lag eller ekonomisk författn. finnes stadgadt,
men för tillfället behöfde förböjas. Detta sednare yrkande innefattar
således just raka motsatsen till det som förut varit antaget.
Instruktm gifver nu åt Landshrne icke annan rätt i berörde hänseende,
än man förut ansett böra vara dem tillerkänd, men fråntager
dem den makt, motionären påstår dem böra äga. För min
del kan jag icke finna annat, än att Instruktms föreskrift är riklig,
och kan icke heller inse någon våda deraf. Det är väl bekant,
att en sådan rätt varit ulöfvad af Polismyndigheter och
Magistrater i städerne. Och då åtskilliga föreskrifter eller påbud
i afseende å ordningens uprätthållande, äro af den lokala och omvexlande
beskaffenhet, att det icke är möjligt att på förband derom
lagstifta, lärer det icke vara någon annan utväg öfrig, än att
öfverlemna åt vederbörande embetsmyndighet att bestämma, om,
vid något serskildt tillfälle, en föreskrift finnes behöflig. Men i
sådant fall j är det oundgängligen nödigt, att iakttagandet af en
sådan ordnings föreskrift kan uprätthållas genom ansvar för dess
öfverträdande, och det vore i sanning nog besynnerligt, om K.
Bef:b:de skulle äga att meddela dylika ordnings-föreskrifter, utan
att någon ansvar.s-påföljd för deras åsidosättande kunde bestämmas.
Deremot skulle jag vilja säga, att det vore betänkligt och måhända
olämpligt, att då genom allmän lag ansvar för den eller den
förbrytelsen är stadgadt, låta det ankomma på en Landsh., som
naturligtvis är underordnad den myndighet, som stiftat lagen, att,
efter sitt behag, förhöja detta ansvar och sålunda ändra hvad Konung
och St:r beslutat. Jag tror derföre, att sådant vore oriktigt,
likasom det vore raka motsatsen till den praxis, som hittills
varit följd.
Anmärkntr hafva dessutom blifvit gjorda emot åtskilliga af
Instruktms detalj-bestämmelser. Då jag nu till besvarande uptagit
de hufvudsakligaste anmärknme, hvarpå man lagt den största
vigten och grundat sitt påstående, att Instruktm gåfve Landshme
en lika obefogad som hittills okänd makt, anser jag del vara mindre
behöfligt att ingå i undersökning af de smärre anmärknmes
rätta halt. Jag föreställer mig, att Utsk. icke lärer underlåta att
uptaga dem till nödig granskning, och när sedermera motionen
återkommer till slutligt afgörande, torde rätta tiden vara inne
att ingå i det bedömmande af dem, som möjligen kan blifva af
nöden.
Jag anhåller, att hvad jag nu haft äran anföra, måtte få åtfölja
motionen till behörigt Utsk.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredr.: Sedan en föregående
talare på ett, såsom mig synes, öfvertygande sätt ådagalagt oriktigheten
af de grundtankar, som motionen stödjer sig på, återstår
blott för mig att framhålla några oegentligheter i motionärens
framställning och påpeka några kraftord, som han ofta uprepar och
således måste anse serdeles dräpande. Jag får likväl i förbigående
fästa upmärksamheten på det felaktiga i sjelfva syftningen af mo
-
■'I
Den 6 December e. m. 489
tionen, härrörande, som jag förmodar, deraf att motionären icke
förmått ställa sig hvarken på de befallandes eller de lydandes
ståndpunkt. För min del vill jag visserligen icke lägga honom
detta serdeles till last, emedan han, så vidt kändt är, icke baft
någon egentlig erfarenhet af hvad som fordras för att vara hvarken
det ena eller det andra.
Öfvergå vi nu till motionens innehåll, så finna vi, att motionären,
med ett enda penndrag uphöjt LandsSekret. och LandsKamerer.
till Landshmes kolleger. Om jag antager denna sats
vara riktig, så måste deraf följa, att Landshtn och hans kolleger,
d. v. s. Landshagen och LandsSekret. i administrativa, samt Landshagen
och LandsKamerer. i kameralärenden, skola utgöra ett Collegium.
Men ett sådant Colkm skulle, i min tanka, blifva ett
temligen tungrodt Colhm; ty om den ene säger ja, då den andre
säger nej, inser jag icke, huru de skola komma till något beslut.
Jag vet icke om motionären verkligen tänkt sig, huru vid ett
sådant förhållande skall tillgå, men jag hoppas att han i sådant
fall kommer att uplysa Ståndet derom.
Ett kraftuttryck, som motionären med serdeles förkärlek begagnar,
är Landsli:nes suveränitet. Då detta ord låter bra eller
illa, allt efler tycke och smak, torde det icke vara ur vägen att
något närmare undersöka, hvaruti denna suveränitet egentligen
skulle bestå. För det första stöter suveränen på Chefen för CivilDepart:tet.
Denne är i så måtto Landshmes Chef, att han befaller
å K. M.s höga vägnar, och deremot kan således ingenting vara att
anmärka, i synnerhet då delta slags chefskap utöfvas på ett så utmärkt
sätt, som under en längre tid varit fallet. För det andra
lyda suveränerna i viss mån under vederb;de HofR:r, och ytterligare
öfvervakas de af Just.Kansleren och Just.Ombudsm:n, hvilka
alla äro ganska upmärksame uti alla de afseenden, som kunna tillhöra
dem att tillse. Jag har sjelf fått erfara den ringa betydelsen
af min suveränitet, ty derföre att en fånge blifvit hållen i förvar
några dagar längre än vederbordt, innan ransakning ägde rum,
till följd deraf att de honom rörande handlingar kommit att instoppas
i ett oriktigt konvolut, fick suveränen erlägga böter, betala
Kronan kostnaden för fångens underhåll under nämnde dagar
samt dessutom ersätta honom för hans lidande, efter hans egen
upskattning deraf. Sedermera sitter KammarlLn och kontrollerar
suveränernas sätt att handhafva Kronans medel, och detta så noga,
att suveränen ej kan låta afskrifva en enda tolfskilling, som någon
inhysesman, hvilken lemnat landet och måhända uppehåller
sig på Ceylon eller Nova Semla, bordt till Kronan erlägga. Så
kommer KammarColhm, hvilket embetsverk, såsom vi känna, i andra
instansen pröfvar och afgör alla de ekonomiska målen samt
ofta uphäfver de beslut, som suveränen fattat, med all den kännedom
om speciella och lokalförhållanden inom länet, som står honom
till buds. Gå vi vidare till StatsKont., så finna vi att detta
verk, enl. dess i år utfärdade instruktm, äger rätt att ålägga suveränerne
vitén. Gå vi ännu längre, eller till embetsverk, som
icke kunna göra anspråk på alt utöfva något slags förmanskap
490
Den 6 December e. m.
eller beväringsskyldighet öfver Landsh:ne, så träffa vi Styrelsen
öfver Fängelser och Arbetsinrättningar i Riket, uti hvars år 1846
utfärdade instrukt:n det heter: »Länsfängelserne förblifva hädanefter
såsom hitintills under K. M:s Bef:b:des vård och ti 1 Isyn», men
icke desto mindre förhåller det sig verkligen så, att Landshagen
icke kan tillsätta en fångknekt utan att samråda med Fångvårdsstyrelsen.
Gå vi derefter till ÖfverlntendentsEmbetet, så finna vi,
att Landslune icke kunna låta laga ett trasigt ben på en stol,
utan att först vända sig till nämnde embete och erhålla dess tillstånd.
Lägga vi till allt detta, att Landsh:ne icke, utan menigheternas
och enskildtas väl v isa nit och beredvilliga deltagande,
kunna uträtta något inom länen, så borde till och med motionären
medgifva, att den utpekade suveräniteten är så beskaffad, att om
den äfven blefve honom erbjuden, skulle han hafva föga håg att
emottaga den, så vida han icke hyste den förhoppning att kunna,
som man säger, uparbeta platsen. Då denna förfärliga suveränitet
först började att omtalas, d. v. s. i början af innev:de år, förekommo
i en af landets mest lästa tidningar artiklar, som hade ett
ogement slägttycke med motionärens framställning. Då voro de
ifrågavrde embetsmännen ännu icke suveräner, utan endast paschar.
Men jag tror mig hafva ådagalagt, att både den ena och andra benämningen
är lika olämplig.
Såsom ett bevis på obehöfligheten af stadgandet om Landsh:nes
rättighet att suspendera LandsSekret:n och LandsKamerer:n, i fall
dessa embetsman göra sig skyldige till sådana tjenstefel, att åtal
emot dem förordnas, anför motionären den omständigheten, att
tvister emellan Landsh:ne och nämnde tjenstemän sällan inträffa,
så att, om man undantager hvad som inträffat i ett af de norra
länen, der en LandsKamerer. råkat att, såsom motionären, uti ett
serdeles väl valt uttryck utlåter sig, Itömma i gräl med sin Landsfn,
föga annat i den vägen förekommer, än några reservationer i befordringsfrågor.
Detta förhållande är ju ganska lyckligt, och isynnerhet
bör jag fägna mig deråt, att motionären icke lyckats uptäcka
någon Landsh., som råkat i gräl med sin LandsSekret. eller
LandsKamerer. Jag är öfvertygad derom, att i fall något sådant
tilldragit sig allt sedan den tid, då 1734 års Landsh:gelnstrukt:n
utfärdades, så hade motionären ingalunda underlåtit att framdraga
och utmåla en dylik tilldragelse. Men då detta icke skett, tyckes
det åtminstone efter mitt begrepp bevisa, att faran för missbruk
af den Landsbine tillagda stora makten icke bör vara serdeles stor.
Motionären säger, att den egentliga orsaken till hans ifrande
i denna sak är det godtycke som, enl. ifrågavide instrukt:n, kan
göra sig gällande. Jag vågar tryggt försäkra motionären att jag,
för min del, icke är större älskare af godtycke än han sjelf,
men att jag äfven ur samhällets synpunkt önskar, att det måtte
finnas möjlighet för chefer att göra sig lydda af sina underordnade,
så att de icke äro till den grad bundna, att all styrelse
blifver omöjlig. Om man kallar möjligheten-att göra sig åtlydd
för godtycke, så har jag intet att säga, men en sådan möjlighet
borde icke vara motionären sjelf likgiltig.
Dfen 6 December e. m.
491
Slutligen - anser jag mig böra vidröra en liten punkt uti ingressen
till motionen, der motionären säger, att han vill undvika
att åstadkomma någon bitterhet och helst önskade att saken blefve
i all vänlighet rättad. Jag vill göra motionären den rättvisa, att
någon egentlig bitterhet icke röjer sig i motionen, men så har
jag icke heller deri kunnat finna något spår af den utlofvade vänligheten.
Hvad jag funnit är en kraftig upmaning till Konst.Utsk.
att egna en synnerlig upmärksamhet åt denna instrukt:n. Om motionären
finner en sådan upmaning utgöra ett bevis på vänlighet,
så måste jag deremot mig reservera, ty Konst.Utslits tillgöranden,
i den af motionären anvisade riktning, äro icke af den beskaffenhet,
att de förtjena ett sådant namn. Jag slutar med att uttala
den förhoppning, -att hvarken motionärens af den föregående talaren
så grundligt vederlagda framställning, eller något tillfälligt
oljud i tidningarne skall förmå R. St:r att begära och K. M. att
bifalla en förändring af hvad som på goda grunder blifvit stadgadt,
och anhåller att dessa mina anmärkn:r måtte få åtfölja motionens
remiss.
Hr Printzensköld, Carl: Då jag under en tid af mer
än 20 år innehaft en embetsbefattning, hvars bufvudsakliga upgift
är att med upmärksamhet följa upbördsväsendets gång inom landet,
för så vidt detta utgjort föremål för Landsh:nes verksamhet,
hvarigenom jag naturligtvis haft tillfälle att taga noggrann kännedom
om alla de ^ för fat tn :r, som desse embetsman hafva att efterlefva
; och då jag derjemte af den sednast hädangångne store Konungen
varit hedrad med förtroendet att under någon tid förestå
ett Landshrge-embete, hvarigenom jag fått tillfälle att på närmare
håll personligen lära känna föremålen för en I,andsh:s verksamhet,
så vida han rätt förvaltar sitt vigtiga embete, torde R. och Ad.
benäget ursäkta, att äfven jag vid detta tillfälle begärt ordet för
att yttra mitt omdöme öfver den ifrågav:de motionen.
Alla tiders erfarenhet bär vittne derom, att så vida icke ordning
och skick finnes i ett samhälle, råkar detsamma i ett, för
att så säga, virrvarr, som slutligen leder till samhällets uplösning.
Bland alla de styrelseorganer, som finnas inom vårt samhälle, äro,
enl. min åsigt, Länsstyrelserne måhända de aldra vigtigaste. På
dessa styrelsers duglighet och verksamhet beror icke blott Kronans
tjenst, utan äfven landets trefnad, ja ofta välfärd. Vid sådant förhållande
synes det mig vara alldeles oundvikligt, att Landsbme
äga en sådan makt, att de kunna tillbörligen upfylla sitt vigtiga
och ansvarsfulla kall. Jag har med den tankeförmåga, som fallit
på min lott, upmärksammat innehållet af den sednast för Landshme
utfärdade instrukt:n, och jag måste bekänna att jag i densamma
icke funnit något stadgande, som öfverskrider gränsen af den befogenhet,
som bör vara lagd i en Landsh:s hand, utan har jag
tvertom funnit, att instrukt:ns alla föreskrifter stå i fullkomlig
öfverensstämmelse icke blott med grundlagen, utan äfven med alla
de lagar och författn:r, som tillförene varit till Landsh:nes efterrättelse
utfärdade. För att bedöma rätta halten af motionärens
m
Den 6 December e. m.
ofta uprepade påstående, att en hittills okänd godtycklig makt
blifvit Landsh:ne tillagd, behöfver man blott genomläsa den gamla,
år 1734 utfärdade, Landsh:gelnstrukt:n, då man otvifvelaktig! skall
finna, att 24 § af nämnde instruktm tillägger Landh:ne just samma
rättighet att, jemte åtal för tjenstefel, suspendera Landtstatens
tjenstemän, som i 66 § af den nya instruktm är de förstnämde
tillerkänd, och hvars vådlighet motionären med serdeles bjerta färger
utmålat. För min del måste jag beklaga, att man af en så
naturlig sak som den, att en Landsh. erhåller makt alt göra sig
åtlydd, tagit sig anledning lill att fälla sådana omdömen som motioären
gjort. Om man än skulle förutsätta, att till en Landsh:geplats
uphöjdes en person med så våldsamt sinnelag, eller med en
sådan böjelse för kitslighet, att han derutaf.kunde förledas att
vilja begå en orättvisa emot de af hans underordnade, som icke
genom fullkomlig undfallenhet och inställsamhet vetat förvärfva
sig hans bevågenhet, så ligger dock i de former, under hvilka
han måste utöfva sitt embete, ett oöfverstigligt hinder för honom
att kunna i detta, mera än i andra fall, handla efter godtycke.
Vi veta nemi. alla, att om en anklagelse utaf Landshm, emöt en
honom underlydande tjensteman, skall äga verkan, måste den föregås
utaf förhör inför K. Bef:h:de, hvilken myndighet icke består
af Landshm allena, utan af honom, jemte antingen LandsSekretm
eller LandsKamerer:n vid hans sida. Vid detta förhör måste ett
prot. föras, hvaruti, jemte Landsh:ns anklagelse, uptages hvad som
den anklagade tjenstemannen aktar nödigt att andraga till sitt försvar.
Följaktligen finnes det en preliminär undersökning om den
förseelse, som Landsh:n lägger tjenstemannen till last, och om det
genom denna undersökning blefve utredt, att förseelsen vore af
den svåra beskaffenheten att Rikets väl kräfde, att den felaktiga
genast skiljdes från utöfningen af sin tjenst, så vore det i sanning
högeligen beklagansvärd!, om Landshm icke skulle äga rätt att
derom förordna.
Vill man åter betrakta saken från en annan synpunkt, så
skall man jemväl finna, att fall kunna inträffa, då Landshm ovilkorligen
måste begagna sin suspensionsrätt, så vida icke hela embetet
skall ligga nere. Om t. ex. en LandsSekret. eller Landskamerer.
af en eller annan orsak behagade vägra att kontrasignera
ett Landshms beslut, så att detsamma blefve oexpedieradt, huru
skulle då Landshm bete sig, om han ej genast kunde skilja den
gensträfvige från tjenstens utöfning och dertill förordna en annan?
I motsatt fall vore ju LandsSekretm eller LandsKamererm de facto
Länsstyrelsens chef. Detta lärer väl ej vara meningen, och då
måste ju Landshm äga rättighet att, efter hållet förhör, förklara
den upstudsige embetsmannen, att han tills vidare är skiljd från
embetets förvaltning, på det att Landshm måtte komma i tillfälle
att utfärda de beslut, som äro nödvändiga för länets styrelse eller
Rikets tjenst. Jag kan således icke finna annat, än att det klandrade
stadgandet, långt ifrån att vara stridande emot grundlag eller
allmän lag, långt ifrån att innefatta något medgifvande för Landshm
att handla godtyckligt eller, såsom motionären äfven kallar det,
Den 6 December e. m.
493
suveränt emot sina tjenstemän, tvertom är alldeles nödvändigt,
derest Landshm skall kunna fullgöra sina åligganden, hvarföre jag
anser att K. M. haft ganska god grund för det stadgande, som instruktm
uti förevarande fråga innehåller.
Ibland de stadganden, som motionären framhållit såsom i högsta
grad lagstridiga, finnes äfven följande uti instruktrns 12 § uptagne
föreskrift: »I händelse af försummelse med aflemnande af
saköreslängder, redovisningar och andra handlingar eller sådana
upgifter, hvilka, enl. upbördsförfattnme, skola af domare afgifvas,
må K. M:s Bef:h:de, genom förelagda vitén, vederb:de, tili fullgörande
af sina åligganden, härutinnan förbinda.» Ilan grundar anmärknrn
om det lagstridiga i denna föreskrift på den omständighet,
att K. Bef:h:de, enl. gällande lag, icke äger att inblanda sig
uti lagskipningen, utan endast tillse det lag och rätt vid Underdomstolarne
skipas och, i motsatt fall, gifva HofR:ne det tillkänna.
Tillvaron af detta stadgande bestrider jag för ingen del. Det är
tvertom en af det konstitutionella samhällsskickets bufvudprinciper,
att den exekutiva makten icke skall äga att blanda sig i domaremaktens
åtgöranden, men jag frågar: hvad har afgifvandet af
saköreslängder och redovisningar för upbörd att skaffa med lagskipningen?
Saköreslängderne skola, efter afslutade ting, aflemnas
till Kronofogdarne, så att dessa må kunna i behörig tid indrifva
bötesmedlen. Detta är ju något som alldeles icke ligger inom
lagskipningens område, utan hör till upbördsväsendet, och som K.
Bef:h:de är den myndighet som äger att tillse, att upbörden inom
länet behörigen indrifves, ligger det i sakens natur, att han också
måste äga rätt att, derest Häradshme icke i rättan tid aflemna
saköreslängderne, eller andra för den allmänna upbördsredogörelsen
erforderliga handlingar, först genom påminnelser och derefter genom
vitén tillhålla dem att sådant fullgöra. Häraf torde R. och
Ad. finna, att motionären af klandersjuka sammanblandat saker,
som icke med hvarandra äga den ringaste gemenskap.
Häruti torde man också rätteligen böra söka orsaken, hvarföre
motionären funnit så många fel och brister i en författning,
som visserligen, i likhet med alla menniskoverk, icke är fullkomlig,
men ingalunda förtjenar det bittra klander, som den af mo
tionären
fått upbära. Bättre hade varit om motionären, i st. f. att
uttömma hela måttet af sin vrede på den, enl. hans åsigt, godtyckliga,
men, i min tanke, nödvändiga suspensionsrätten, hade
riktat sitt klander emot det rättsvidriga stadgande som förekommer
uti instrukt:na för våra Colhr, och består deruti, att de äga
att inför prot:t, under den vanliga benämningen af skrapa, gifva
de aldra skarpaste tillrättavisningar åt Collmas tjenstemän, utan
att dessa äga rättighet att deröfver anföra klagomål. Jag vill visserligen
tro, att en sådan godtycklig makt högst sällan utöfvas af
Collina, men saken är emedlertid af den beskaffenhet, att åtminstone
min rättskänsla i hög grad upreser sig emot densamma, ty
det är uprörande att personer, som grånat i Statens tjenst, skola
kunna behandlas som skolgossar, utan möjlighet att derför vinna
uprättelse.
491
Den 6 December e. m.
Hvad jag nu haft aran anföra torde äfven få åtfölja motionens
remiss till Ekon.Utsk.
Gr. Mörner, Garl: Efter de fullständiga uplysningar som
här blifvit meddelade, och de grundliga anmärkn:r som af de föregående
talarne blifvit framställda emot motionen, återstår för
in i g icke mycket att derom andraga; men jag anäer mig likväl,
på grund af min långvariga tjenstetid, böra yttra några ord om
den erfarenhet jag derunder samlat.
Jag hade i sanning icke kunnat föreställa mig att en instruktm,
utfärdad af K. M. för Dess Befdnde, skulle blifva föremål
för R. St:rs pröfning; men jag är också fullt öfvertygad, att Allm.
Besv. och Ekon.Utsk., vid motionens granskning, icke skall finna
skäligt att föreslå någon underd. framställning om ändring i denna
inslrukt:n. Redan år 1828 hade KammarColhm föreskrift att utarbeta
en ny Landsh:gelnstrukt:n, enär man redan då fann 1734
års instrukt:n behöfva i många delar förändras. Om mitt minne
icke felar, blef äfven en ny instruktm af K. KammarColhm då
upgjord, men vann ej K. M:s Nåd. bifall, och blef åtminstone ej
till efterlefnad utfärdad. Emedlertid har en ny inslruktm, till
följd af förändrade tidsförhållanden, blifvit högeligen af behofvet
påkallad, och Hr Sandströmer har redan fullständigt besväret
motionärens öfverdrifna framställning om de fruktansvärda
följderna af Landshmes rätt att vid åtals anställande suspendera så
väl LandsSekret. och LandsKamerer. som andra Landtstatens tjenstemän.
För min del anser jag äfven, att någon våda af denna rättighets
öfverlemnande åt Landsh:ne icke är att befara, ty jag är
fullkomligt öfvertygad att en Landsh. icke skall, utan grundad anledn.
, vidtaga en åtgärd, som kan förorsaka honom olägenhet och
ansvar. Under den lid af nära 30 år, som jag varit Landsh., har
jag icke vid något enda tillfälle varit i tvist med mina närmaste
biträden, än mindre har suspension ifrågakommit, ehuru under
denna tidrymd LandsSekret.-tjensten innehafts af fyra serskilda personer.
Jag tror således icke att några farliga följder skulle upstå
af den Landsh:ne tillerkända suspensionsrätten. Den nya instruktin
innehåller icke någon större maktutvidgning för Landshune, än den
som fordras för att kontrollera de underordnade fjenstemännen samt
befordra ordning och skyndsamhet i ärendernas handläggning. Sådant
måtte väl icks anses såsom skadligt, utan bör väl snarare betraktas
såsom en vinst för det allmänna, hvarföre jag ej heller
kan finna något skäl att deri göra ändringar. Men, mine Hrr,
det går en frihetsanda genom tiden, som icke tål tvånget af någon
styrelse och som, för att begagna en annan persons yttrande
vid något tillfälle, icke älskar andra band, än dem man förfärdigar
sjelf.
Hr Dalman: Då tiden redan är långt framskriden, anser jag
mig icke böra uppehålla R. och Ad. med någon vidlyftigare vederläggning
af hvad som har blifvit emot min motion anfördt, utan
tillåter mig endast att afgifva ett kort genmäle.
Den 6 December e. m.
495
Jag far då till en början tillkännagifva, att jag redan vunnit
ett af de hufvudsakligaste ändamålen med min motion, nemi. att
den nya Landsh:gelnstrukt:n blifvit föremål för en kritisk debatt
inom representationen. Väl har en värd talare, Landshagen Gr.
Mörner uttryckt en tanke, som förmodligen delas af mångå inom
detta bus, nemi. att det skulle vara mindre lämpligt att underkasta
R. Stms pröfning en af K. M. utfärdad Nåd. Instrukt:n, enär
denna vore en författn. som K. M., på grund af den Honom ensam
tillkommande lagstiftningsmakt, äger att utfärda; men det är
just denna föreställning jag önskat skingra. För min del anser
jag nemi. del företrädesvis vara af stor politisk vigt, att R. St:r
noga tillse, huruvida just de författnm, hvilka K. M., på grund
af Sin ekonomiska lagstiftningsrätt utfärdar, innehålla något som
öfverskrider gränsen af denna rätt, för att R. St:r, i sådan händelse,
må vidtaga de åtgärder som kunna finnas tjenlige, för att
deri vinna rättelse.
Den talare, som öppnade discussionen, har yttrat, att R. Stms
Just.Ombudsm. med ogillande uptagit de anmärknm, som af den
offentliga pressen blifvit emot den nya Landsh:gelnstrukt:n framställda.
Detta är visserligen till en del sannt, men den värde talaren
har deremot med fullkomlig tystnad förbigått den omständigheten,
att Hr Just.Ombudsm. gillat och godkänt just den väsendlligasle
af pressens anmärknm, nemi. den om olagligheten af den
Landsh:ne tillerkända nya makt, att från tjensteutöfning skilja
LandsSekret. och LandsKamerer. I detta hänseende yttrar Hr Just.-  Ombudsm. bland annat att, i upkommande tvister, som öfvergå
till misshällighet emellan Landsten och dess embetsbiträden, det
lika lätt kan bända att Landsh:n som biträdet har orätt, hvarföre
han, lika med mig, anser Landsh:nes suspensionsmakt böra inskränkas
till frågor der det gäller upbördens redovisande, på sätt
1734 års instrukt:n innehåller, men ingalunda vara användbar eller
lämplig vid några andra tillfällen — ja i intet fall emot LandsKamerer.
eller LandsSekret. Dessa medgifvanden å Just.Ombudsm:s
sida torde få lända till tröst för dem, hvars öfriga anmärknm icke
råkat att behaga honom.
Samme talare har anmärkt, att då den nya instrukt:n blifvit
utfärdad innan R. Stm fattat något beslut i afseende å inrättandet
af Länsnämnder, den icke eller kunde innehålla något, som syftade
på en kommande lagstiftning, den der ännu icke fanns. Äfven
denna anmärkn. äger sin riktighet, men jag får erinra, att
då en af de vigtigaste konstitutionella principer är den, att Rikets
båda lagstiftande makter handla i samråd med hvarandra, så
att icke den ena makten utfärdar lagar eller författnm, som äro
i strid med den andra maktens kända tänkesätt, så måste man äfven
medgifva det hafva varit i sin ordning, att Regeringen upskjutit
utfärdandet af den nya Landsh:gelnstrukt:n intilldess Regeringen
och representationen blifvit ense om de nya grunder, hvarpå
Länsstyrelsen borde byggas. Och då vid alla de sednaste Riksdagame
frågor om Länsnämnders inrättande varit å bane samt öfverläggningarne
derom på ett icke tvetydigt sätt röjt R. Stms benä
-
■4D6
Den 6 December e. m.
genhet för denna institution, finnér, efter min tanka, Regeringens
brädska med den nya Landsh:gelnstrukt:ns utfärdande icke sin ursäkt
deruti, att R. St:r icke blifvit ense om detaljerna för de nya
kommunalanstalterna, utan hade denna omständighet tvertom bordt
vara ett skäl för Regeringen att dröja med utfärdandet, helst detta
ingalunda kunde sägas vara af något oundvikligt behof påkalladt,
intilldess R. St:r hunnit öfverenskomma om ett annat sätt för Länsstyrelsernas
ordnande än det nuv:de, derigenom att vid Landshmes
sida sattes en rådgifvande församling, hvilken ägde att med dem
om länens angelägenheter öfverlägga. Uti denna syftning hafva
äfven vid innev:de Riksdag vigtiga motioner blifvit väckta — för
att icke förgäta att samma tanke offentligen framkastades redan
för 17 år sedan af den höga personlighet, som f. n. bekläder den
Svenska thronen. Under sådana förhållanden synas många anledningar
hafva förefunnits att närmare betänka sig, innan man företog
sig att hopskrifva och promulgera en instruktm, som icke röjer
ens ett spår af syftning att närma sig det mål, hvars upnående
utgjort och utgör föremål för så många uplysta medborgares lifliga
önskningar och ihärdiga sträfvanden.
En annan invändning mot mitt klander af den Landshme förlänade
obegränsade suspensionsmakt, är den af Hr Sandströmer
framställda, att jag skulle hafva förbisett att de instruktir, som
gälla Konungens Kansli och Collrr, innehålla samma stadgande om
suspensionsrätten som den nya Landsh:gelnstrukt:n. Jag erkänner
alldeles icke, att jag i detta fall gjort mig skyldig till något förbiseende,
enär förhållandet var mig ganska väl bekant, men jag
kunde ej tro, att man icke skulle inse den väsendtliga skillnaden
emellan ett Colbm och en Landsh. Det förra är en af flere personer
sammansatt myndighet, som tillförne städse ägt den nu ifrågavartde
makt, ja till och med domsrätt öfver sina tjenstemän.
Dessa sednare äro dess underlydande, för hvilkas arbeten Colht är
ansvarigt, då deremot en Landsh. endast är en person, och de honom
närmast slående embetsman, eller LandsSekretm och LandsKamererm,
äro, icke hans underlydande, utan hans embetshiträden,
utan hvilkas rådfrågande och samverkan Landshm icke kan
något i embetsväg besluta. Jag har — Grefve Liljencrants torde
förlåta denna min missfirmelse mot Hrr Landsh:r — kallat desse
embetsman Landsh:ns kolleger derföre att, likasom Gen TullDirektm
eller Gen.Direkt:n öfver fängelserna icke kan något uträtta eller
besluta utan vederbrde Depart:tsChefs råd och biträde, likaså kan
en Landsh. ingenting uträtta, utan biträde af LandsSekret. eller
LandsKamerer. samt skyldighet att inhemta deras råd och tanka i
hvarje fråga. Vid sådant förhållande torde man böra erkänna, att
sistnämnde embetsman icke äro jemförlige med Golhnas tjenstemän
eller med Kanslister och Kopister i Ministerbyråarne, utan tvertom
Landsbms rådgifvare och embetsbroder. Det är visserligen sannt,
att de ej äga att hindra besluten, ty dessa fattas af Landshm ensam,
men Landshm kan emedlertid ej fatta något beslut utan deras
hörande, och således är deras medvorkan ett conditio sine qva
non för Landshms hela verksamhet, hvilket deremot naturligtvis
icke
Den 6 December e. m.
497
icke 8r fallet med Colhnes tjensteman. Och om man, vid bedömandet
af LandsSekret:ns och LandsKamererms ställning till Landsh:n, vili
välja ett exempel ännu högre upp än Tull- och Fångstyrelserna,
så finner man att Sveriges Konung, ehuru Ilan äger att allena
styra Riket, vid Sin sida äger ansvarige Rådgifvare, hvars råd Konungen
är skyldig alt höra innan lian beslutar, och följaktligen,
utan deras hörande, icke lagligen kan fatta något beslut. Ulen K.
M. har icke ens förbehållit Sig rättighet att suspendera ett eller
annat af Sina Statsråd, ehuru de, såsom innehafvande ett förlroende-embete,
kunna af Honom afsättas, så vida nemi. Han finner
någon Minister som vill under sitt ansvar utfärda befallningen.
Sådant är likväl icke af nöden för Hrr Landsh:r, hvilka således,
genom den nya instruktm, så till sägandes, fått en vidsträcktare
makt öfver sina rådgifvare, än K. M. Sjelf äger öfver Sina.
Man har talat om »nödvändigheten» af suspensionsrätten, om
ordning och skick skulle kunna inom Länsstyrelserna handhafvas.
Jag tror likväl icke att någon af de tre Landstur, som här emot
mig upträdt, behöft eller beböfver begagna sig af denna makt, för
att fä sina befallningar verkställda. Att dessutom Landshme förstått
att göra sig åtlydda äfven utan en sådan makt, bevisas bäst
deraf, att 1734 års Landsh:gelnstrukt:n, som gällt öfver 90 år,
eller ända till slutet af 1855, och den, i parenthes sagdt, Hr
Printzensköld måste hafva läst alldeles bakvändt, icke tillägger
Landshme någon suspensionsrättighet, utan i fråga om balans i upbörden
af Kronans medel, på sätt jag i min motion tydligen ådagalagt
och hvilket jag derföre anser öfverflödigt att nu ytterligare utreda.
Gr. Liljencrants har föga befattat sig med sjelfva saken,
utan egentligen fästat sig vid några i min motion förekommande,
i hans tanke mindre lämpliga uttryck. Derom vill jag icke inlåta
mig i tvist, ty hvar och en har sitt sätt att uttrycka sig, och
detta uttryckssätt kan misshaga den ene, men behaga den andre.
Hvad beträffar det af Hr Gr;n så illa uptagne ordet suveränitet, så
förekommer det, om mitt minne ej felar, endast på ett ställe i motionen,
och torde verkligen icke vara så alldeles oegentligt och
förkastligt, som Hr Gr:n tycker, så vida man ej med flit misstyder
uttrycket. Jag har nemi. dermed icke menat, och icke heller kunnat
mena, att Landshme skulle vara suveräner i den bemärkelse,
att de kunna göra hvad de behaga, oberoende af både lag, Coll:r,
öfverdomstolar, eller Konungen, utan jag har liknat dem vid suveräner,
då jag betraktat deras förhållande (ill Landtstatens tjenstemän
och till andra dem underlagda myndigheter i länet, ja, i
många hänseenden, till länets egne innevånare, öfver hvilkas väl
eller ve, i ekonomiska och polisfrågor, de äga en i min tanka
allt för vidsträckt makt. Och, i sanning, denna kan blifva äfven
tyrlig,
om det hädanefter får hero på Landsten att göra hvad man
kallar »embetet» så rörligt han behagar, genom suspensioner af de
ordinarie och tillförordnande af extra I.andsSekret. och LandsKa
merer.
o. s. v. Ty, säge hvad man vill, så skall genom denna
method snart all sjelfständighet hos Landsh:ge-embetena komma att
försvinna och dessa endast blifva marionetter i Landshms hand.
II. II. 32
498
Den 6 December e. m.
Man har yttrat, att det vore stridande snart sagdt emot »sundt
förnuft» att låta en tjensteman, tilltalad för felaktigt förhållande,
fortfarande utöfva tjensten och derigenom sättas i tillfälle att fortfarande
fela Nå väl, är hans felaktighet uppenbart vådlig för
tjensten, sfi lärer det vara lätt nog att, pä Landshms begäran om
laga undersökning, få honom tills vidare skiljd från tjensteutöfningen
genom behörig myndighets beslut. Sådant är både rätt och
tillbörligt. Jag bestrider endast att Landshut egenmäktigt skall
äga bedöma vidden af förseelsen och äga omedelbart tillämpa straffet,
utan att ens underställa domaren sin åtgärd. Men när undantag
göres i fråga om upbördsbalans eller oredlighet, torde det
väl sällan vara hvad man kallar periculum in mora, så att i allmänhet
det icke lärer finnas någon våda för länet eller förödmjukelse
för Landshm att behålla den åtalade i tjensten, intill dess
det blifvit lagligen afgjordt, huruvida verkligt tjenstefel vore af
honom begånget eller icke. Men att det skall bero af en Landsfös
egenmyndighet att, vid åtals anställande, ögonblickligen från tjensteutöfning
skilja sina oafsättliga embetsbroder, anser jag fortfarande
vara stridande mot 66 § ll.Ftn och derjemte såsom en i
allmänhet både obehöflig och olämplig åtgärd. Man har sagt att
en styrelse blefve omöjlig, derest den styrande saknade makt att
göra sig åtlydd. Vare långt ifrån mig att vilja fråntaga de styrande
en sådan makt. Jag tror endast, på-sätt grundlagen stadgar,
denna makt vara begränsad af lagen. Dessutom är det förenadt
med så mycket obehag för en underordnad tjensteman att
vara upstudsig och olydig mot förman, och sådant strider så mycket
emot den förres eget intresse, att det säkert högst sällan faller
någon in att, utan det mest giltiga skäl, vägra fullgöra hvad
förståndige och uplyste förmän i tjensten befalla; och om åter
nyckfulle och okunnige chefer skulle finna brist på lydnad, så lärer
detta fa skrifvas på deras egen räkning, och afhjelpes dessutom
i längden föga genom att åt dem förläna hvilken maktfullkomlighet
som helst.
Men tiden lider redan mot midnatt. Jag anser således ej tillbörligt
att längre uppehålla H. Ii. och Ad., helst det torde vara
mig öppet att vid prot:ts justering tillägga hvad jag för fullständigandel
af mitt svaromål kan finna nödigt.
Gr. Liljencrants: Jag vill icke förlänga denna discussion
med ett fullständigare besvarande af Hr Dalmans anförande, utan
endast med några få ord uptaga en mindre del deraf. Emedan Hr
Dalman äflas med att försätta LandsSekret. och LandsKamerer. uti
en annan ställning, än de af ålder innehaft, så ber jag att få uplysa
Hr Dalman, att uti 1734 års instrukt:n framstår LandsSekreltn
egentligen såsom Landshrns skrifvarebiträde, enär det i
nämnde instrukt:n heter, att LandsSekretm skall vara Landshrn
till biträde och i hans embetsförrättning honom bistå. Dessa uttryck
synas, åtminstone enl. mitt omdöme, icke innebära någon
af de qvaiifikationer, som Hr Dalman vill gifva LandsSekretm.
Det vill snarare synas mig, såsom hade den nya instruktin först
Den 6 December e. m.
49Ö
upfattat LandsSekret.- ocb LandsKamerer.-befattningarne ur deras
rätta synpunkt, "enär nämnde embetsman deri kallas föredragande
och afdeln:schefer, såsom de verkligen äro. Det bar, såsom mig
vill synas, med alldeles obestridliga skäl blifvit ådagalagdt, att,
enl. den nya instruktm, Landshme icke äga någon rätt att suspendera
desse embetsman i annat fall, än då det fel, hvarför den ene
eller andre ställes under tilltal, är af sådan beskaffenhet, att tjenstemannen
icke bör fortfara med tjenstens utöfning, så länge undersökningen
derom pågår. Det måtte väl vara skillnad emellan
en sådan, af sjelfva nödvändighetens kraf påkallad åtgärd och det
godtyckliga förfarande, som motionären förmenar stå Landshrne öppet.
Men icke desto mindre fortfar motionären i sitt orimliga påstående,
att Landshme äga större makt öfver sina tjenstemän, än
Konungen öfver Sitt Statsråd, och vid sådant förhållande anser jag
mig böra afstå från ett så fruktlöst bemödande, som att strida emot
en sådan logik.
llr Printzensköld: Jag äger icke nu 1734 års Lands
h:gelnstrukt:n
för handen, och kan således icke genom upläsande
af dess ordalag styrka, att jag riktigt citerat densamma. Detta
oaktadt fortfar jag att påstå, att det är Hr Dalman sjelf som har
ett bakvändt begrepp om både den gamla och nya instrukttns innehåll,
då han säger, att Landsh:ne äga vidsträcktare suspensionsrätt
enl. den sednare, än de ägde enl. den förra inslrukt:n.
Hvad jag nu för tillfället erinrar mig är, att i den gamla instruktm
läses, huruledes Landsh:n, jemte det att han angifver tjänstemännen
inför vederbörlig domstol, som deri nämnes, nemi. KammarRevisionen,
eger att, derest brottet befinnes vara af svårare
beskaffenhet, till och med inmana den tilltalade, intill dess svar
från KammarRevisionen ankommer, hvilket tyckes ovedersägligen
innebära att undersökning skall ske och utslag falla, innan den
■anklagade åter varder insatt i sin tjensteutöfning. När nu 66 §
i den nya instruktm innehåller, att i de fall, som der omlörmälas,
den fe la k t ige skall ställas under tilltal i sammanhang med
suspensionsåtgärden, som icke vidtages af Låndsbm personligen,
utan af Konungens Bef:h:de, så må jag väl fråga, huruvida icke
detta stadgande är precist enahanda med det, som uti ifrågav:de
fall förekommer i den gamla instruktm. Det är således, lindrigast
sagdt, obefogadt af motionären att påstå, det Landshm kan,
efter godtycke eller af en nyck, suspendera LandsSekretm eller
LandsKamererm, och detta påstående vittnar huru motionären fattat
ett emot §:s bestämda ordalydelse rakt stridande begrepp om en
Landsh:s myndighet , i detta fall. För öfrigt äger ju den suspenderade
tjenstemannen rättighet att anföra klagomål öfver åtgärder,
hvars befogenhet eller obefogenhet således kommer att i laga ordning
pröfvas. Befinnes det då att Landshm haft orätt, så vinner
naturligtvis den klagande icke allenast rättelse uti det olagliga
förfarandet, utan äfven, om han sådant påyrkar, rekonvention af
Landshm, som genom suspensionsåtgärden i viss mån förnärmat
den klagandes goda namn och rykte. ,
500
Den 6 December e. m.
Hr Dalman: Jag kan icko gifva vika, då jag vet mig hafva
rätt i sak. Hvad den nya instrukt:n stadgar i afseende å Landsb:nes
suspensionsrätt, har jag ordagrannt citerat i motionen, af
hvilken jemväl inhemtas, alt den gamla instruk!:n, enl. dess äfvenledes
citerade 24 g, icko ens omnämner LandsScIsret. i fråga om
suspensionsåtgärden, utan blott säger, att Landsbin äger att vidtaga
sådan åtgärd, då LandsKamcrer., Kronofogde eller Häradsskrifvare
begått något brott emot upbördsförfatlningarne. Deremot finnes
i den gamla instruktrn ej ett enda ord om Landshms rättighet
att skilja sina underordnade tjenstemän från tjensteutöfningeri
för andra brott än de nyssnämnde. Men om än så skulle vara,
så måtte detta väl ej vara ett skäl nit göra den nya instruktrn
lika oriktig som den gamla. För öfrigt vill jag fästa Hr Prinlzenskölds
och Gr. Liljencrants’s upmärksamhet derå, att om man än
tillbörligen npskattar rättigheten för den förfördelade tjensteroannen,
att anföra klagomål öfver ett godtyckligt behandlingssätt, en
rättighet, som icke lärer kunna fråntagas honom, så länge vi lefva
i ett lagbundet samhälle, så mäste man likväl medgifva, att i allmänhet
föga vinnes genom en sådan klagan. Ett gammalt ordspråk
säger: »att medan gräset gror, så dör hästen», och ungefärligen
på samma sätt torde det gå med underordnade tjenstemäns
klagomål öfver förmäns förfarande, aldra helst om förmännen anse
sig slå på en så hög ståndpunkt, som, enl. hvad jag nu fått höra,-  en och annan Landsh. tyckes vilja inlaga, då han betraktar en
LandsSekret. nära nog endast såsom sitt enskildta skrifvarebiträde.
Jag hemställer, huruvida en LandsSekret. eller en Landskamerer.,
hvilka dock få draga det största lasset vid Landsh:ge-embetets utöfning,
just kan finna sig upmuntrad att nitiskt sköta sin tjenst,
om han känner Landsbms föreställning, alt han blott är den sednares
skrifvare! Hr Gr. Liljencrants är i öfrigt alltför mycket
human, samt äger alltför intim kännedom om den verkliga betydelsen
af det biträde en LandsSekret. eller en LandsKamerer. lemnar
Landshtn, för att icke Hr Gr:n borde förstå att högre upfatta
värdet af ett sådant biträde.
Slutligen må medgifvas, att det visserligen är en Landshrs
skyldighet att låta suspensionsåtgärden föregås af ett slags undersökning,
d. v. s. låta någon af Landslnn tillkallad Landskanslist
eller Kontorist föra ett prot., då beslutet om suspensionen skall
expedieras; men detta beslut kan Landshtn likväl fatta godtyckligt,
och af en enskild nyck, ehuru ban naturligtvis, i likhet med
hvarje annan embetsman i ett lagbundet samhälle, mäste derför
ansvara. Att beslutet möjligen kan föranleda ansvarspåföljd, torde
dock ej vara en tillräcklig motvigt emot godtycket, ty frestelsen
dertill är i allmänhet så stor, att den vid många tillfällen skulle
komma att besegra farhågan för en framdeles möjligen inträffande,
men troligare uteblifvande ansvarspåföljd. Emedlertid hafva vi ännu,
till vår lycka, inom vårt land ett starkare band på embetsmannagodtycket,
än åtal och ansvarspåföljder, det är tryckfriheten, som
skoningslöst framdrager hvarje egenmäktigt förfarande inför allmänhetens
domstol. Och så länge vi hafva denna dyrbara frihet qvar,
Den 6 December e. m.
501
befarar icke elier jag, att Hrr Landsh:r skola alltför ofta begagna
sin suspensionsrätt. Men detta oaktadt anser jag det vara min
pligt att bekämpa den princip, som i instrukt:n gjort sig gällande,
emedan det är min innerliga öfvertygelse, att denna princip är
lika olaglig, som den hittills bos oss varit okänd.
Gr. Liljencrants: Att den siste värde talaren blifvit trött
af denna långvariga discussion, deröfver förundrar jag mig så mycket
mindre, som detta är fallet icke allenast med mig, utan troligtvis
med R. och Ad:s samtlige ledamöter; men att ban skulle
blifva så uttröttad, att han icke förmådde upfatta hvad som här
talades, det har man rätt att fordra af hvar och en, så länge ban
fortfar alt deltaga i discussionen. Jag har alldeles icke sagt, att
LandsSekret:n icke är något annat, än Landshms enskildta skrifvarebiträde,
utan jag har, för att bevisa oriktigheten af den värde
talarens påstående, att den förre är att anse som den sednares
kollega, omnämnt, att uti 1734 års instrukt:n framstår LandsSekret:n
egentligen såsom Landsh:ns skrifvarebiträde, och jag tilläde,
att först uti den nya instruktin karakteriserades hans embete sådant
det verkligen är. Jag hemställer nu, huruvida detta ytt
rande
förtjenat de förebråelser, hvarmed den värde ledamoten behagat
öfverhopa detsamma.
Remitterades till Allm. Besv. och Ebon.Utsk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes lil. till 12 på natten.
In fidem protocolli.
Albert Alunck.
Måndagen den 8 December 1856.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 4 prot.utdr. för d. 6 dennes e. m.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates, anförde skriftligen:
Såsom tillägg till mitt i förra plenum afgifna genmäle å antnärkn:r
vid min motion, om ändringar i Landslr.gelnstruktin,
får jag äran anföra följande:
Hvad beträffar StatsDepart:tsChefernas rättighet att skilja tjenstemän
inom Konungens Kansli från deras befattningar, medan de
äro under tilltal inför KansliR:n, så förekommer härvid, dels att
föreskriften äfven här, i afseende på liden under hvilken suspensionen
skall räcka, är mindre obestämd än i Landsh:gelntrukt:n,
502
Den 8 December.
dels den väsendtliga omständigheten, att tjenstemännen inom StalsDepartiten
af K. Kansliet (och om andra är här icke fråga) icke
äga någon egentlig sjelfständig verkningskrets, än mindre deltaga
de med Depart:tsChefen i utöfningen af Statsråds-embetena, eller
ansvarigheten derför, såsom LandsSekret. och Landskamerer, i
utöfningen af Landsh:ge-embetena.
Jag skulle således, för min del, icke hysa några oöfvervinnerliga
betänkligheter dervid, att till och med undantag för Revisis-
och Prot:sSekret. göra öfrige tjenstemän inom RegeringsDepart:ten
amovibla af Ministern. Denna åsigt torde tillräckligt bevisa,
att jag hvarken ser saken ur synpunkten af någon småaktig
pedantism, än mindre tänker på det öde, som möjligen kunnat
hota mig enskildt, om denna princip varit införd.
Hr Gr. Liljencrants har förmenat, att jag aldrig befunnit mig
i det förhållande såsom tjensteman att vara hvarken befallande eller
lydande. I förra fallet kan Hr Grin hafva rätt. I det sednare
icke så. Jag har tvertom i 30 år befunnit mig på en så underordnad
plats på tjenstemannabanan, att det städse varit och ännu
är min pligt att lyda förmäns befallningar i tjensten. och jag vågar
tryggt vädja till de serdeles många ombyten af sådana förmän
jag ägt, huruvida jag någonsin åsidosatt min lydnadspligt i detta
hänseende, eller mot mina chefer visat ohörsamhet och vanvördnad
i tjensteutöfningen. Jag har bland annat i detta fall att åberopa
trenne här närvande Hrr Landshir, hvilkas befallningar jag,
i den modesta funktionen af RiddarhusUtskis Sekret, under föregående
och äfven innevaride Riksdag haft att åtlyda; och jag kan
åtminstone icke erinra mig att jag hvarken af dem eller någon af
mina förmän under 30 år upburit någon förebråelse, varning eller
ens uttryck af missnöje med min tjensteutöfning, hvilket också i
sin mån lärer bevisa, att jag sjelf hyllat och hyllar den grundsats,
att förmän böra åtlydas af sina underordnade i hvad som rörer
tjensten, ehuru jag icke tror att lydnaden blir punktligare
derföre att cheferna öfver dem tilldelas en godtycklig och förhatlig
makt. Också lärer det icke vara för att förekomma »olydnad»,
som amovibilitetsprincipen erkännes i flera andra konstitutionella
stater, utan torde politiska skäl, hvilkas vigt jag visst icke helt
och hållet underkänner, vara den egentliga grunden för afsättlighetssystemet,
tillika med det ganska rättmätiga anspråket att inom
Ministerbyråerna en mindre skicklig och uttröttad tjensteman må
kunna, endast af denna anledning, utbytas mot en med mera skicklighet
och friskare krafter.
Hr Landshin Sandströmer har förmenat att det vore helt naturligt
att K. M. icke kunde omedelbart skilja underordnade tjenstemän
från utöfningen af tjensten, emedan K. M. ej vore i tillfälle
att omedelbart pröfva deras försummelser.
Ganska sannt — men just derföre att grundlagen icke ens
medgifver Konungen någon omedelbar pröfningsrätt i detta hänseende,
utan öfverlemnar denna åt »ransakning och dom», har jag
ansett och anser det fortfarande vara orimligt att åt en Konungens
Ståthållare personligen delegera en sådan omedelbar pröfnings
-
Den 8 December.
503
rStt, aldra minst i förhållanden, som röra honom enskildt, eller i
fråga om s. k. »ohörsamhet» och »vanvördnad».
I öfrigt får jag erinra, att då både instrukt:na för Collina
och stadgma för K. Kansliet uttryckligen anbefaller tjenliga föreställningar
och varningar, innan suspensionsåtgärden vidtages, så
omförmäler Landsh:gelnstrukt:ns 00 § icke några sådana grader,
utan medgifver omedelbart Landshm rätt att, efter sin enskilda
upfattning, d. v. s. när han anser omständigheterna det påkalla,
skilja sina egna ansvarige rådgifvare och kolleger från embetets
utöfning, utan annan ransakning, än vid ett mer eller mindre
knapphändigt kansliförhör, och utan annat vilkor, än att Landsh:n
remitterar saken till åtal. Denna Landshms myndighet är således
till och med vidsträcktare än Ministrarnes i afseende på tjenstemännen
i deras Departit, hvilka likväl icke äro deras hvarken
rådgifvare eller kolleger.
Hr Sandströmer har äfven sagt, att då Landshm alltid ensam
har beslutande rätt, han icke behöfde den klandrade makten för
att ändå få sin vilja fram. Ja detta kan icke bestridas, men
lika litet kan det bestridas, att det ofta nog kan vara både obehagligt,
besvärligt och i sin mån betänkligt för despotiskt sinnade
Landshir, med alltför öfverdrifna inbillningar om sin maktfullkomlighet,
såsom kontrollanter hafva LandsSekret. eller LandsKamerer.,
som finna sig befogade att ouphörligen göra invändningar mot Hr
Landshms vilja, samt att föra dessa till ett prot., hvilket skall åtfölja
till K. II. och jemväl kan blifva föremål för offentligheten.
Naturligtvis måste det förefalla vida angenämare och beqvämare
att vid sin sida hafva sådana medgörliga kolleger, att de, utan
gensägelse, gå in på allt hvad Landshm önskar och i alla händelser
med honom dela ansvaret för besluten, i st. f. att genom
reservationer hvälfva detta på Landshm ensam.
Vidkommande Hr Sandströmers inkast mot min hemställan om
ändring i 10 § af instruktm rörande Landshmes rätt att ålägga
vitén, hänvisar jag lill Hr Just Ombudsm:s anmärknir i denna del.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Nordenfelts.
Leonti. Magnus, d. 3 dennes e. m. på bordet lagda motion om
förändrad lagstiftning, angide byggnader i åar och floder m. m.
Föredrogs Hr Nordenfelts, Leonh. Magnus, d. 3 dennes e. Im.
på bordet lagda motion om inlösen för Statens räkning afKöpingHult-jernvägen.
Hr von Troil, Sam. Gust : Det har varit lätt att förutse,
att åtskilliga försök vid innev:de Riksdag skulle på ett eller annat
sätt göras från anhängare af Köping-Hult-banan, för att förmå
Statsverket att inlösa den ofullständiga och halffulländade bana,
som derstädes blifvit anlagd. Jag är fullt förvissad om att StatsUtsk.
, vid denna frågas handläggning, åt den egnar den upmärk
-
;>0i
Den 8 December.
samhet, med ali den noggrannhet oeh försigtighet, som en sä vigtig
fråga brafver. Om en sudan inlösning skulle komma i fråga,
anser jag för min del af högsta vigt, alt initiativet icke tages af
It. St:r. K. M. har redan, i Sin Nåd. Propos. om jernvägars anläggning
i Sverige, anlydt några ord, som kunde gifva KöpingIlult-bolaget
anledning att, derest det dervid (inner sin uträkning,
hos K. M. göra en framställning om en sådan inlösning; med afseende
på norra banans utläggande till Sala yttrar nemi. K. M.,
att lian anser, då lokalundersökningar endast blifvit förrättade för
vägen från Upsala till Sala, banan nu blott bör definitift bestämmas
att framgå till sistnämnde stad, men att afgörandet af frågat)
om denna banas utgreningar derifrån bör bero på den ytterligare
utredning af ämnet och de tekniska undersökningar i orterna, som
hittills icke kunnat företagas eller afslutas, men likväl för en definitif
behandling af denna fråga, äfvensom för reglering af framtida
förhållandena mellan Slaten och Köping-Hult-jernvägs-aktiebolaget,
torde vara af nöden, i hvilket afseende K. M. vill oförtöfvadt
låta anställa de ännu erforderliga tekniska undersökningarne
samt under tiden lemna öppet för de i saken intresserade
att inkomma med de framställningar och statistiska upiysningar,
som för ärendets utredning må anses tjenliga. Jag skulle tro, att
om Köping-Ihult-bolaget finner sig befogadt att till Staten hembjuda
den ännu ofulländade delen af banan, så må initiativet dertill
tagas af bolaget, och anser att K. St:r för ingen del dermed
böra befatta sig i första rummet. Jag tror att detta är så mycket
vigtigare, som motionären föreslagit att en summa af 5 milkr R:dr
runt skulle ställas till K. M:s disposition för detta ändamål. Fem
milkr motsvara likväl, efter den kostnadsberäkning som så väl Öfverste
Ericsson som JernvägsKomitén upgjort för jernvägarne i
Sverige, en färdig jernvägssträckning af omkring 7 mil, och utan
att behöfva sätta tro till de allmänna berättelser, som öfver hela
landet blifvit spridda om det sätt, hvarpå jernvägsarbete! vid Köping-Hult-banan
bedrifvits, anser jag likväl att det är af högsta
vigt att man, om en inlösning kommer i fråga, icke på något sätt
fäster sig vid den summa, som blifvit i och för jernvägen utgiften,
utan endast vid det verkliga värde som jernvägen, efter en
af fullt opartiske män verkställd noggrann undersökning, visat sig
äga. Men, som jag nämnde, jag önskar endast att man ej må
taga något initiatif i denna fråga, utan snarare afvakta de förslag
som från den andra sidan kunna komma att göras.
Gr. Sparre, Erik: Den siste värde talaren började med:
»Det har varit lätt att motse, alt från anhängare af KöpingHultbanan
framställningar skulle göras i detta syfte.» Må det tillåtas
mig att svara: det har varit lätt att motse, att anhängare af södra
jernvägs-systemet, i synnerhet sedan det lyckats dem att få en
framställning som gynnar dess intresse, skulle motsätta sig allting
annat och sålunda jemväl inlösningen af KöpingMultbanan. Trogen
denna syftning, har den siste värde talaren också nu velat uttala
Den 8 December,'
505
opposition mot denna inlösning. Jag hemställer, om framställning
i allmänhet varit nödvändig att R. St:r icke skulle taga initiativet
i denna fråga. Det har ju -icke varit motionärens syftemål, han
har icke framställt annat än att en summa skulle ställas till K. M:s
disposition. Jag är öfvertygad att K. M. skall, om en inlösning
kommer att äga rum, icke obetänkt inlåta Sig i företaget, utan gä
till väga med tillbörlig försigtighet, och jag hade trott, att en sådan
erinran vore mindre nödvändig. R. St:r kunna härvid icke
hafva annat att göra än att ställa summan till K. M:s disposition;
ty K. M. tillkommer det väl att med den varsamhet, som kan erfordras,
vidtaga de åtgärder, som äro af nöden för vinnande af
det ändamål, hvartill R. St:r skulle vilja anslå penningorne. Jag
skulle tro, att denna »avis au lecteur», som den värde talaren
ansåg sig behöfva meddela antingen StatsfJtsk. eller Regeringen,
möjligen kunnat umbäras och jag gör mig förvissad att StatsUtsk.
icke skall gå mera obetänksamt lill väga i detta fall, än i något
annat.
Hr von Troil: Den siste värde talaren har börjat sitt
yttrande med att man borde motse, att de personer, som hittills
hafva förfäktat anläggandet af jernvägar i södra Sverige, skulle
motsätta sig hvarje annat företag och således äfven inlösningen af
Köpingllultbanan. Jag för min del vet icke, hvarifrån den värde
talaren tagit denna supposition. Då K. M:s Nåd. Propos. om jernvägs-stambanorna
remitterades, yttrade jag, att, ehuru jag ansåg
förtidigt att i detta hänseende ådagalägga mina tänkesätt, så hoppades
jag att framdeles kunna visa den värde talaren huru jag
skulle försöka befrämja anläggningen af enhvar stambana i vårt
fädernesland. Men då det är fråga om inlösning af en bana från
ett bolag, som hittills icke kunnat upfvlla några af sina påtagna
förbindelser, så kan jag väl påslå att man bör gå försigtigt till
väga, och det är endast derpå, som jag velat fästa StalsUtskts
upmärksambet.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Då jag var den,
som vid remissen af den K. Propos:n förordade vestra stambanans
rigtning söder om Mälaren, anser jag mig skyldig att besvara Hr
Gr. Sparre, som trott att hvar och en, som önskar denna stambana,
skulle motsätta sig alla sådana företag, som gå ut på anläggning
af stambanor norr om Mälaren och i följd deraf denna inlösning
af Köpingllultbanan. Jag tror, att jag redan vid det tillfälle,
då jag yttrade mig i denna fråga, erinrat om, att all anledn. vore
att Staten tillegnade sig denna bana; men då mitt yttrande i detta
fall måhända icke var så bestämdt, så får jag säga att jag önskar
all slags framgång åt anläggning af några jernbanor norr om Mälaren
i öfverensstämmelse med K. M:s Propos., och hvad serskildt
Köpingllultbanan angår, ber jag att vid detta tillfälle få förklara,
att jag, med fullkomligt instämmande i hvad Hr Troil yttrat, tror,
att denna inlösning hör ske, så snart den kan ske på ett sätt,
506
Den 8 December.
som icke utsätter Staten för äfventyret att blifva helt och hållet
beroende af detta bolags tillgörande.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till Lagötsk. Gr. Taubes, Henning
Adolf, d. 3 dennes e. m. på bordet lagda motion om förhöjdt traktamente
för god man vid skiftesförrättn:r.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- och Ekon.Utsk.
Hr Cederschiöld!, Gustaf, d. 3 dennes e. m. på bordet lagda motion,
ang:de förändringar i sednast utfärdade K. Stadga för Rikets
allmänna ElementarLäroverk samt i nu gällande föreskrifter rörande
åtskilliga examina.
Föredrogs Hr von Köchs, Nils Samuel, d. 3 dennes e. m.
på bordet lagda motion, ang:de dispositionen af böter och förbrutet
gods m. m.
Hr Ribbing Arvid: Ehuru inseende, att det vore väl,
om alla åklagare vore lika intresserade, ehvad de böter, som å
deras åtal folie, tillkommo dem direkt eller gingo till en kassa,
derifrån de sedermera utdelades åklagarena emellan, så vågar jag
icke trygga mig vid denna förhoppning. Jag hemställer t. ex.,
huruvida med afseende på den Bränvinsbrännings-lagstiftning, som
sisth Riksdag antogs det skulle vara försigtigt att på sätt som
föreslagits, borttaga den direkta inkomsten af böterna från dem
som anställt åtal för öfverträdelse mot denna författn. — Jag åtminstone
fruktar, att berörde åtal icke skulle komma att utföras
med det nit och den drift, som hittills, och anhåller, att dessa
mina betänkligheter i afseende på motionen, måtte få åtfölja till
LagUtsk.
Hr von Koch: Det förundrar mig ingalunda, att betänk
ligheter
möta vid bifallandet af en motion af den vigt och den
omfattning som den nu föredragna; det förundrar mig så mycket
mindre, som jag, då nära motionstidens slut, då här var en massa
af motioner, som skulle upläsas, icke ville länge uptaga tiden,
samt derför ej frsmlagt några motiver för min motion, utan endast
hänvisat till sådana, hvilka förut funnos i offentliga handlingar
tillgängliga. En offentlig handling af denna beskaffenhet, som
innehåller det väsendtligaste af dessa motiver, anhåller jag nu att
få upläsa. Det är nemi. ett af mig redan år 1849 i detta ämne
afgifvet mern. till K. M., och är af följande lydelse:
Underdånigt Memorial!
Under utöfningen af det mig i Nåder anförtrodda Embete,
har jag haft tillfälle att stadga min öfvertygelse derom, att Kronans
rätt och allmänna säkerheten icke på ett fullt betryggande
Den 8 December.
507
sätt kan bevakas med en sådan åklagaremaktens organisation och
serdeles med ett så beskafiadt aflöningssätt för de allmänna åklagarne,
sorn nu äger rum. Redan vid ett föreg:de tillfälle, då jag
i underd:het tillstyrkt indragning af LandsFiskals-tjensterne, har
jag vågat fästa Eders M:s Nåd. upmärksamhet å detta förhållande;
och då Eders M. icke ogillat de af mig dervid yttrade åsigter,
men afslagit den förändring, hvarom jag hemställde, på den grund,
att erforderliga medel saknades; har jag ansett mig kunna göra
ett förslag, som tillika innehåller anvisning på, efter hvad jag
vågar förmoda, tillräckliga tillgångar för ändamålet.
De tjenstemän, som f. n. vid UnderDomstolarne i de flesta
fall bevaka Statens rätt uti de vigtigaste tvistemål och anställa
åtal i de gröfsta och mest invecklade brottmål, nemi. LandsFiskaler,
StadsFiskaler och Länsmän äro antingen utan all lön eller ock
försedde med löner, knappast upgående till de belopp, hvarmed
enskilda personers tjenare numera aflönas. Kronofogdarne äro så
öfverhopade af andra göromål, att de sällan kunna upträda sorn
sakförare eller åklagare vid Domstolarne. AdvokatFiskalerne, som
vid ÖfverR:r och Colhr skola bevaka Kronans rätt, äro äfven i
saknad af någorlunda tillräckliga löner. Så äro t. ex. AdvokatFiskalens
i Svea Hofrätt lön 692 R:dr och AdvokatFiskalens i
KammarColhm 1,200 R:dr. Den sistmde af dessa embetsman,
hvilken kanske innehar den vigtigaste af alla AdvokatFiskalstjensterne,
åtnjuter nästan inga sportler. Följden har ock varit den,
att en person knappt hunnit göra sig bekant med de till tjensten
hörande göromål,, förrän han sökt annan befattning. De öfriga af
öfvanmde tjenstemän hafva sina förenämnde inkomster af andelar
uti böter och förbrutet gods. Men nu äro i allmänhet endast brott
af jemförelsevis mindre grof art belagda med dylik påföljd. Allmänna
åklagare-maktens organer äga derföre här i landet fördel
deraf, att de sysselsätta sig med åtalande af de mindre brotten,
hvaremot uptäckande och beifrande af de gröfre och naturligtsvis
för samhället mest vådliga i allmänhet för åklagaren blott är förenadt
med besvär och kostnader samt ofta för dem sjelfve ganska
äfventyrligt.
I betraktande såväl häraf, som af de obetydliga medel, hvilka
användas för ändamålets befordrande, borde man kanske snarare
finna oväntadt, att så mycket här sker för uptäckt af gröfre brott,
än förvånas deröfver, att ej flera sådana brott varda upilagade.
För att kunna afhjelpa de nu antydda olägenheterna, föreslår
jag i underd:het, att alla böter och allt förbrutet gods skall tillfalla
Kronan: att hvad som af böter efter tio års medeltal verkligen
tillfallit Statsverket, de fattiga, Barnhus, Postkassa m. fl.
allmänna Inrättningar, må utgå med ett derefter, en gång för alla,
bestämdt belopp: att återstoden, utgörande egentligen hvad som förut
tillfallit målsegare, angifvare och åklagare, hädanefter för hvarje år
fördelas så, att tre fjerdedelar användas till förbättring af visssa
AdvokatFiskalers samt Kronoåklagares vid UnderR:ne löner, och
den öfrige fjerdedelen af E. M., efter underd. förslag af Just.-  Kanslern, såsom ersättning och upmuntran i Nåder tilläggas sådane
508
Den 8 December.
åklagare, som "vid uptäckt och åtal af brott haft större kostnader
eller ådagalagt särdeles nit.
De hufvudsakliga fördelar, som jag tror härigenom kunna
vinnas, äro: att åklagare-kallet i allmänhet, när åklagaren ej hade
någon omedelbar fördel af åtalen, skulle blifva mindre förhatligt,
att man af denna anledn. och då inkomsterne blefvo förbättrade
eller åtminstone mindre beroende af tillfälligheter, skulle kunna
finna mer redbara och bildade personer benägna att emottaga
åklagare-befattn:r; att till följd deraf det tyvärr ännu någon gång,
såsom det vill synas, existerande förhållande, att åklagare låta
genom mutor förmå sig att lemna brott utan åtal, borde kunna
fullkomligen uphöra; att åklagarens verksamhet då i synnerhet
blefve riktad på uptäckt af de gröfre för samhällets säkerhet mest
vådliga förbrytelser; att den föråldrade och till stor del redan i
lagstiftningen öfvergifna grundsats att lemna målseganden andel i
böter, blefve utan vidare tillämpning, hvarigenom man ock skulle
bereda öfvergång till en rättegångs-ordning, der frågorna om straff
och skadestånd mera skarpt skulle kunna åtskiljas och derefter
såsom på flera andra ställen målseganden kunde tillåtas aflägga
vittnesmål i den egentliga kriminella delen, en bana, som efter
all anledn., förr eller sednare måste beträdas, om icke allt för
många brott skola förblifva ostraffade, när alla slag af inqvisitionska
tvångsmedel måste öfvergifvas; att benådnings-rätten kunde
utöfvas utan allt afseende å målsegandens och åklagares rätt till
och behof af bötes-andelar, ett afseende, nu kanske nödigt, men
sorn visserligen ej är fullt rältsenligt: och alla svårigheter i fråga
om förvandling af böter, då vissa andelar deraf efterskänkas, komna
o att försvinna; att den allt sedan år 1820 hvilanda, ännu oafgjorda
frågan om nya stadganden till kontroll öfver ådömde böter
skulle kunna på ett enkelt och tillfredsställande sätt lösas; samt
att alla de serskilda verk och inrättningar, som nu upbära andel
i böter, skulle nästan alldeles befrias från det besvär de dermed
nu hafva.
Jag inser dock att, innan något fullständigt förslag framlägges
för en sådan reglering, som den jag nu vågat antyda, flere f. n.
ej tillgängliga underrättelser måste anskaffas, och jag tror mig nu
derföre endast böra i underd:het hemställa, alt E. M. måtte
täckas, genom till vederbörande utfärdadt cirkulär, i Nåder förordna,
att alla de myndigheter samt embets- och tjenstemän, som
åtnjuta andel i böter, vitén eller förbrutet gods, inom detta års
slut skola inkomma med, i möjligaste måtto, af saköreslängder
eller andra offentliga handlingar styrkta upgifter å de belopp, som
för de Tio åren från och med år 1837 till och med 1846 dem
tillfallit, äfvensom att underrättelse må infordras, ang:de de öfriga
inkomster af hvarjehanda slag, som alla AdvokatFiskaler eller andre
Kronans Ombudsmän, Kronofogdar, Lands- och StadsFiskaler
samt Polisbetjente m. fl. åklagare-kall nu utöfvande personer under
nämnde Tio år i och för besagde befattn:rs åtnjutande, samt att,
efter det ifrågav:de uplysningar inkommit, desamma måtte öfverlämnäs
till handläggning af ledamöterne af Lagberedningen eller
Den 8 D ecemb er.
500
andre sakkunnige personer för att med fullständigt förslag i ämnet
till Eders M. i underd-.het inkomma. Stockholm d. 15 Maj 1849.
N. S. von Kock.
C. P. Laurin.
Med anledning häraf erhöll Just.Kansl.Emb:t från K. M. ett
så beskaffadt svar:
Detta hafva Wi i Nåder låtit Oss föredragas och då uti det
förslag till ny strafflag, som Wi vid sistförflutne Riksdag låtit för
R. St:r framlägga, är antaget, att alla böter skulle tillfalla Kronan,
samt den uti nu gällande lag för vissa brott stadgade påföljd, att
hafva förverkat sitt gods, jemväl skulle uphöra, finne Wi icke skäl
att f- n. och innan ytterligare grundlagseniiga åtgärder i anledn.
af ofvanberörda förslag kunna komma att vidtagas, i Nåder besluta
något serskildt förfogande till följd af Eder underd. framställning
i hvad nyssn:de frågor angår; hvaremot och enär för pröfning,
huruvida medelst bidrag af dylika böter och gods som förbrutet
dömes, löner eller löne-förbättringar må kunna beredas åt allmänna
åklagare, nödigt är, att få utredt till hvad belopp, under sistförflutna
tiden, vederbörande åklagare och myndigheter tillgodonjutit
andelar i böter och förverkadt gods; men underrättelser härom af
Eder lämpligen kunna inhämtas, Wi härmed ock hafva i Nåder
bemyndigat Eder, att hos Wår och Rikets KammarRätt i afseende
på de bötesmedel, som uptagas i räkenskaperna för allmänna kronoupbörder
samt hos öfrige myndigheter, hvilka med upbörd eller
kontroll af böter eller förbrutet dömdt gods äga befattning, söka
och erhålla de uplysningar, som för ämnets utredning finnas vara
behöfliga, och i händelse någon serskild kostnad till följd deraf
ifrågakommer, egen J att densamma till ersättning af allmänna
medel i underd:het anmäla.
Jag vill tillägga några ord med afseende på den fruktan,
som Hr Ribbing yttrat sig hysa, alt åklagarne icke här i Sverige
skulle med tillbörligt nit utöfva sitt kall, om de ej hade den upmuntran
att direkt komma i åtnjutande af de i målet fallande
böter. Experimenter i denna väg hafva dock blifvit gjorda i Stockholm
och äfven på andra ställen. De hafva, så vidt jag känner,
alla lyckats. Här i Stockholm hafva åtskillige af Hrr:ne haft tillfälle
att jemföra våra gamla polisbetjänter, hvilka erhöllo dessa
böter direkt, med de nuv:de, som icke hafva några direkta bötesandelar.
Alla bötes-andelar, som förut li 11 fö 11 o åklagaren, gå nu
till poliskassan. En tredjedel af dem användes till bidrag för de
fasta löner, som Poliscorpsen åtnjuter, de öfrige två tredjedelarna
äro af K. M. anslagna till bildande af en pensions-inrättning för
polisbetjenter. Jag tror mig kunna vädja till alla, som äro i tillfälle
att göra en jemförelse mellan förr och nu, om polisens verksamhet
här i Stockholm blifvit förslappad i afseende å uptäckt
och beifran af brott, sedan vår polisbetjening miste deras bötesandelar?
Men jag skall bestyrka upgiften, genom upläsning af en
punkt ur ett annat offentligt dokument, nemi. ur Öfverståthållare
-
510
Den 8 December.
Emb:ts d. 19 Nov. 1852 till K. M. ingifna embets-berättelse.
Denna punkt lyder så: »Erfarenheten har äfven ådagalagt, att under
tiden för den nya Poliscorpsens verksamhet, svårare våldsamheter
å gator och andra allmänna platser samt stölder med inbrott
utifrån sådana ställen aftagit; att gröfre brottslingar ej sällan genast
efter föröfvade brott, eller åtminstone inom kort tid derefter
blifvit uptäckte och gripne; att en noggrannare tillsyn öfver för
samhället vådlige personer är vorden utöfvad; äfvensom att nattetid
inträffade eldsvådor, i sin början uptäckte af polis-bevakningen,
blifvit flere gånger, utan behof af vanlige brandsignaler, genom
densammes föranstaltande släckte.»
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Ehuru jag måste be
känna
att tiden icke medgifvit mig, att taga närmare kännedom
om nu ifrågav:de motion, och ehuru jag är öfvertvgad, att motionären,
med den kännedom han om frågan är i tillfälle att förvärfva,
noga öfvervägt alla omständigheter, som dervid kunna anses
böra tala för eller emot hans förslag, så kan jag likväl icke
undgå att anmärka tvänne omständigheter, hvilka förefalla mig
serdeles vigtiga; det är nemi., att de saköres-medel, som tillfalla
åklagare inom Stockholms län, till sitt belopp äro så ofantligt
olika, beroende icke allenast af den trakt, der Länsmannen tjenstgör,
utan äfven i viss mån af det nit och den drift han ådagalägger
för ordningens uprätthållande, men vid den nu ifrågasatta
lika fördelningen bar motionären icke nog sörjt för detta förhållande
genom den af honom föreslagne utvägen, att ^ skulle afsättas,
för att i gratiflkations-väg tilldelas dem, som visat mesta
nit i upfyllandet af sina åligganden.
Det är också en annan omständighet, som förefaller mig betänklig,
nemi. att dessa medel skulle komma att aflöna städernes
Fiskaler. I de städer, som ligga i Stockholms län, hvilka, jag
medgifver det, äro högst obetydliga, hafva dessa Fiskaler icke visat
sig serdeles verksamma. F. n. tillhör det städerne att aflöna
dessa tjenstemän och de stå under stads-styrelsens omedelbara lydnad;
det är således icke någon möjlighet för Länsstyrelsen, att
kontrollera om de upfylla sina åligganden. Ej heller är det något
skäl att något annat samhälle eller någon annan del af sam
hället
än den, som drager den omedelbara nyttan af dessa tjenstemän,
aflönar dem; det skulle vidare åstadkomma en icke obetydlig
minskning i saköres-fonden, om de från densamma skulle aflönas.
Jag vill icke påstå, att dessa mina tvifvelsmål äro grundade,
men jag ber likväl att det Utsi;., som kommer att yttra sig
öfver frågan, ville taga dem i öfvervägande.
Hr Ribbing: De motiver, sorn motionären anfört, äro vis
serligen
att tänka på, men bland dem synes mig minst tala för
bans förslag, det att de lägre åklagarnes bötesandelar till en del
skulle tjena till förbättring i vilkoren, för de högre åklagarne,
som nu icke hafva några löner. Jag tror icko, att t. ex. Länsmännen
nu hafva för mycket hvarken af lön eller böter i följd af
Den 8 December.
511
anställda åtal. Ilvad det angår att polisen här i staden är bättre
nu än förr, så lemnar jag derhän, huruvida den förändring i afseende
på bötes-andelarne, som blifvit vidtagna deri, kan hafva så
stor del, snarare skulle jag tro att orsaken ligger i den noggranhet,
hvarmed polistjenstemännen utses och i den, om jag icke
missminner mig, betydliga tillökningen af deras antal.
Hr von Koch: Jag vill blott taga mig friheten nämna nå
gra
ord för att söka undanrödja de betänkligheter, som upstått i
anledn. deraf att en ledamot fattat min mening så som om jag
skulle velat taga af hvad som nu tillfaller lägre tjenstemän för att
förbättra de högres v i likör. Det har aldrig kunnat falla mig in
att föreslå någon så beskaffad reglering för våra åklagare och jag
har ingalunda gjort det. Mitt förslag går ut på, att icke allenast
alla de bötesandelar, som hittills hafva tillfallit åklagarne, utan
dessutom allt hvad som tillfallit alla målsegande och dessutom
Kronan skulle användas såsom en högst behöflig förbättring af
våra åklagare. De s. k. högre tjenstemän, på hvars otillräckliga
aflöning jag ock bort fästa upmärksamhet, äro AdvokatFiskalerne i
HofR:ne och i ett par af Gollegierna, nemi. KammarColkm och
KammarRm. Den tillökning som för dessa 5 embetsman kunde
komma i fråga, skulle troligen högst utgöra 10,000 R:dr b:ko för
dem alla. Men Kronans andel i böterna har ensamt utgjort efter
10 å rs medeltal 45,000 R:dr b:ko. Af det ökade stats-anslag,
som jag begärt för de allmänna åklagarne, skulle den betydligaste
delen tillfalla Länsmännen. Jag tror dessa tjenstemän ibland alla,
bäst behöfva löne-ti 1 Jökning, om man vill bibehålla ordning och
laglydnad i landet. Det torde om man icke snart bestämmer annan
aflöning för Länsmän, knappt blifva möjligt att fylla platserna
med dugliga sujetter. I afseende på hvad som af en annan talare
är nämndt om StadsF/skalerna, får jag uplysa, att det icke varit
min mening att städernas skyldighet att aflöna Fiskalerna derigenom
skulle uphöra, men det bör vara den talare som gjort anmärknui,
noggrant bekant, att Fiskalerne i våra småstäder äro till
den grad illa aflönade, att det finnes de, som icke hafva större
lön än 20, 50 eller 100 R:dr. Jag hemställer till R. och Ad.
hvad slags tjenstemän man nu för tiden kan vänta sig att få med
sådana aflöningar. Just i Stockholms län hafva vi nyligen haft
bedröfliga exempel på, hvart det leder att hafva så aflönade tjenstemän.
Remitterades till Stats- och LagUtsk:n.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Hr von Köchs, Nils Samuel, d. 3 dennes e. m. på bordet lagda
motion, ang:de de Juridiska Fakulteternes i Upsala och Lund förflyttning
till Stockholm.
Föredrogs Hr von Köchs, Nils Samuel, d. 3 dennes e. m. på
bordet lagda motion om arfvoden åt ständiga ledamöter af en Lagberedning.
512
Den 8 Decembe r.
Hr Hjerta, Lars: DS Hr von Koch upläste denna motion,
begärde jag den på bordet, hufvudsakligen i ändamål att få hemställa,
att de anslag som meddelas för en sådan lagberednings tillsättande,
hvarom här är fråga, icke skulle beviljas längre än till
nästa statsreglering. Till denna anmärkning ber jag likväl att
få bifoga, att långt ifrån att önska att förminska vidden af Hr
von Köchs motion, är det min syftning att den idé, som ligger i
densamma, måtte ytterligare utvecklas. Till utveckling af skälen
till denna önskan, skall jag be att få uppehålla R. och Ad. några
få ögonblick. x\Ied den representation som vi hafva, bestående af
så olika elementer, utgående från så olika stånd och folkklasser,
och fördelad på fyra kamrar, är det helt lätt a priori förklaradt,
om det också icke vore kändt af erfarenheten, 'att stora svårigheter
upstå för R. St:r att kunna åstadkomma något helt i lagstiftnings-
och organisationsväg, hvilket likväl utgör den högsta
upgiften med afseende på samhällets frågor. Under sådant förhållande
vore det efter mitt förmenande i hög grad önskvärdt, att
hafva någon förmedlande, icke beslutande men rådgifvande auktoritet,
som stöde mellan R. St:r och konunga-makten, äfven af det
skälet, att Konungen hos oss är enväldig i alla frågor, som röra
organisationen af statsinrättningarna, äfvensom i fråga om den ekonomiska
lagstiftningen; och hvar och en känner, hurusom detta i
sjelfva verket lemnar åt Svérges konung i det närmaste samma
magtfullkomlighet som om Han vore enväldig, med undantag af
hvad som icke är ulan vigt att R. St:r hafva rättighet att besluta
om de anslag, som äro erforderlige för att verkställa den organisation,
som Konungen kan vilja inrätta, men hvarvid Konungen
likväl sedan är oförhindrad att efter behag förändra instrukhn för
en sådan eller hvilken som helst förvaltningsgren, att gifva densamma
en huru absolutistisk riktning som helst. Jag ber att få föra
R. och Ad:s upmärksamhet tillbaka till det tillfälle, då den s. k.
Rikets Allmänna Ärenders Beredning år 1848 upbäfdes, och den
nuvule departemental-slyrelsen infördes. Alla som varit med den
liden, veta, att en stark och öfvervägande mening då hade bildat
sig om ändamålslöshelen af allmänna ärendenas beredning, och
huru man hoppades, att regeringsärenderna skulle mycket bättre
kunna besörjas genom införande af den nuv:de organisationen af
StatsRådet. Vi påminna oss, huru varmt åtskilliga personer yttrade
sig, när denna fråga förevar, man hoppades på Cesars lycka
o. s, v. Sedan den tiden har jag, både af personer med andra
åsigter än de, som blifvit tillämpade i de från Regeringen utkommande
författn:r, som ock från personer, som i hufvudsaken hysa
samma åsigter, hört den tanke yttras, att man oaktadt denna förändring
ofta i utkommande för fa tt n :r ser prof på en viss brådska
eller kanske oförmåga att bereda sakerna. Jag har många gånger
sedermera kommit att tänka på om det icke skulle hafva varit
bättre, att Rikets allmänna ärendens beredning hade funnits qvar
och slutligen kommit till en bestämd öfvertygelse, som jag nu ber
att få underställa R. och Ad:n, angide egentliga orsaken, hvarföre
denna myndighet, om jag så får kalla densamma, nedsjönk till en
sådan
Den 8 December.
513
sådan nullitet och ringaktning i allmänna tänkesättet, oaktadt den
var sammansatt af personer allesammans kända för bildade och i
sin föregrde verksamhet väl bepröfvade och ansedde embetsman.
Det var nemi. derföre att det fattades en § i grundlagen, som
hade bordt stadga, alt alla frågor, som rörde allmänna ärender,
borde passera denna beredning, innan de kunde föredragas i StatsRådet.
Då nu en sådan § icke fanns i grundlagen och ej heller
någon serskild lag derom bestämde något, så hände det nästan
beständigt, att statssekrelerarne undandrogo från allmänna ärendernas
beredning just sådana mål som bordt höra dit, och läto
beredningen sitta såsom en slags utredare af besvärsmål, som tillhörde
de serskilda Departma, men med de betänkm, som allmänna
ärendenas beredning i dessa mål afgåfvo, voro StatsSekretme för
det mesta belåtna, så att deras föredragning ofta blott utgjordes
af dessa betänkm. Sedermera har vår Statsråds-beredning skolat
fortfarit, att undangöra dessa förarbeten i fråga om utfärdandet af
allmänna författn:r; men detta blir ingalunda detsamma, då man
vet hvilken mängd ärender Statsrådets ledamöter hafva att besörja,
och det dessutom vore mycket godt, att genom en förmedlande
myndighet erhålla något mera enhet och system i det hela. Hvar
och en, som känner något till regerings-ärendena, vet, att med
hvarje år ärendenas antal ökas; centralisations-begäret stannar icke
af utan fortgår, och detta gör, att Depart:sCheferne med hvarje år
få mera att göra. Rikets folkmängd ökar sig också med hvarje år,
rättsförhållandena likaledes, petitioner och adresser inkomma från
alla håll och det är under sådana förhållanden ursäktligt, om vissa
saker afgöras med större brådska, än sig borde. Derföre har man
också anledn. att önska, att det funnes någon sådan rådslående
auktoritet mellan Ständerna och konunga makten, som kunde förbereda
de mål, som konunga-makten sjelf skall företaga sig. Det
är af dessa skäl och emedan jag anser, att denna idé vidare behöfver
utvecklas, och emedan jag tror att tiden skall kunna vara
inne vid nästa Riksdag att väcka motion om organiserandet af en
sådan myndighet som jag här, för öfrigt instämmande i Hr von
Kocks motion, anhåller, att de anslag, som blifvit begärda för denna
af 2 personer bestående lagberedning, skulle föreslås att gifvas
blott till nästa lliksdag.
Ilemitterades till Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskm.
Föredrogs Frih. Raabs, Adam Christian, d. 3 dennes e. m.
på bordet lagda motion, ang:de upgörande af förslag till föreskrifter
för försäljning af åtskilliga för Statens räkning utarrenderade
egendomar.
Hr von Seth, Joh. August, anförde skriftligen:
Oaktadt jag hyser stort förtroende till den värde motionärens
erfarenhet, oaktadt jag hört en högre embetsman, till hvars ord
jag äfven bär största förtroende, dela motionärens åsigter och slutligen
oaktadt jag vet att hvarje nybörjare vid det offentliga, bör
II. II. " " 33
5U
D»u 8 December.
vara rädd 0111 sin personlighet och icke i otili upträda i ämnen,
deri han pröjligen tänker orätt och således blott blifver saker till
talträngdhet eller dumdristig framfusighet, så finnes dock ofta något
inneboende, en driffjäder, som oemotståndligt manar en att med
iakttagande af hofsamhet uttala sin mening, sin öfvertygelse, när
man icke kan inse att den genom klara skäl pcb fakta blifvit rubbad.
Så pr det med mig i förev:de ämne.
Den första frågan, som jag gjort mig härvidlag, är: har motionären
bevisat det oriktiga i att Staten är jordägare? nej, denna
fråga har han icke vidrört. Hvarpå baseras då motionens syftning?
jo på upräknandet af dels de många intrasslade omständigheterna
vid utarrendering af, kontroll öfver och bevakande af rättigheter,
rörande kronogods, och dels vid den fördel, som skulle
tillskyndas Staten vid försäljning af godsen till högre belopp, än
hvartill de nu kunna förräntas. Dessa äro visst, vid ögonblickliga
framställningen, talande dock blott indirekta bevis; ty de kunna
ju höfvas med det inkast, att om vidlyftigare åtgärder vid utarrendering
af Kronans jord begagnas, äp som är nödigt, så kunna
de ju tidsenligt förenklas; icke heller är det sagdt, att Staten
lider en verklig förlust, för det att hon icke säljer sina egendomar,
då det kan ske till bögie belopp, än hvartill de f. n. kunna
förräntas.
Samma förhållande skall det ju blifva med hvarje enskild kapitalist,
som icke sjelf kap eller ftr i tillfälle att sjelf sköta sin
jprd; hvad skulle följden då blifva?!
Sken kapitalisten har ock sino utgifter och måste vara betänkt
pu att alltid säkert påräkna motsvarande inkomster; derföre söker
ligg största säkerhet för sina kapitaler.
Med Staten är det ju liknande förhållande; betryggar det
ipjje hennes anseende och säkerhet, när hon har en del af sina
inkomster för utgifternas bestridande sig tillförsäkrade genom den
jord, som hon äger, helst då hon af ålder ägt den?
Mep betraktar man saken ur en vidsträcktare synpunkt, så
kan motionens giltighet pä flere vis bestridas. Jag beder få hänvisa
på det, som står mig lifligast före. Det är ju en oklanderlig
önskan att jord måtte blifva tillgänglig för alla grader af förmögenhet
och bildning och alt den, vare sig såsom egendom, eller
blott såsopn på viss tid tillförsäkradt innehaf, måtte få brukas
och besittas. — Men härefter måste det förhållande upstå, att ju
mera folkmängden ökas, och jordbruket, genom idoghet, användt
arbete, samt kunskapernas tillämpning, går framåt, ju mera måste
jorden få den egenskapen att, dels såsom mera eftersökt, och dels
såsom eg förädlad vaia, stiga i alltjemnt tilltagande värde. Det
måste då blifva allt svårare för de otillräckligt bemedlade att köpa
så stor jordlott, som de anständigt, med ärfda vanor, kunna lefva
på och ännu mera sällsynt att de då kunna hafva tillräckligt rörels.
e-kapital öfver, hvarmed de kunna förbättra jorden, hvarförutan
ipgen Säker vinst kan påräknas.
Det är för denna medelklass jordbrukare, hvilken blifvande
tidsförhållanden nödvändigt måste frammana, som jag gu talar, då
Den 8 December.
515
jag bestrider den väckta motionens befogenhet, och tvertom önskar
att Staten måtte behålla sina gods.
Afven ur statsekonomisk synpunkt kan jag försvara denna
min önskan.
Hvar och en vet huru egandet af jord går från man till man
och huru detta måste förorsaka många kapital-utlägg och användande
af arbetskrafter till sådana arbetens utgörande, som icke
gifva direkte vinst; härmed menar jag indelning af jord i nya
skiften, varande byggnaders och stängslars nedrifvande och nyas
upförando — allt en gifven följd, när jordinnehaf förändras till
rymd och brukningssätt, ifrån större till mindre gårdar, ifrån
hemman till delar deraf, eller ock tvertom. I hvilket fall som
helst användas kapital och arbete då alltid oproduktift; det är till
statsekonomisk förlust.
Skulle Kronan nu sälja sina gods, så vöre det blott under
Fideikommissen, som en arrendatorsklass egentl. kunde upsla och der,
hvarest ett en gång ordnadt farmersystem kunde bestå: dock detta
är äfven underkastadt det ensk i Idta godtycket. Derföre har jag
kommit till den öfvertygelsen att ett ordnadt farmersystem icke
säkrare kan utbildas än på Kronans gods och derifrån såsom från
en stam utgrenas, hvarthelst omständigheterna medgifva det.
Dervid upstår då onekligen den frågan, skall Administrationen
-— Regeringen — hafva besvär med denna jord, blott för att befrämja
tillkomsten af denna klass jordbrukare, helst om det skulle
kunna bevisas att Slaten i annat fall förmånligare kunde föryttra
sin jord? Min ensk i Idta öfvertygelse är, att sjelfva frågan kan besvaras
med ja och att tillägget kan med giitiga skäl bestridas,
om blott tidsenligt erforderliga förenklingar tillvägabringas i sättet
och vilkoren för ularrendering, kontroll öfver godsens skötsel etc.,
med ett ord, om de ömsesidiga, sanna och nära beslägtade intressen
och fördelar, som böra äga rum och iakttagas emellan jord-,
ägare och arrendator, äfven rätt tillämpades emellan Staten såsom
jordägare och den enskilde såsom hennes arrendator.
En oriktig sats förmodar jag äfven, att motionären framkastat,
då han säger, »att en Arrendator måste tveka att vidtaga större,
kostsamma förbättringar, som sällan kunna under arrende-liden
amorteras, hvadan skulle följa att Kronans jord icke skulle blifva
så väl skött och förbättrad, som om den innehades under full
ägande rätt, då ägaren sjelf genom jordens ökade värde hade ersättning
för nerlagda kapitaler.» — Jag skulle dock teo, att jordägare
med öfverflöd och de äro jemförelsevis få, kunna vidtaga
sådana förbättringar, men deremot mängden måste söka göra sådana
förbättringar vid jorden, som inom en viss, kortare beräknat! tid kunna
återbetala sig, och sådana förbättringar kunna insigtsfull Arrendatorer
äfven göra. Om kostsammare förbättringar skulle någon
gång behöfvas, bör det ju alltid ligga i jordägares intresse att med
sin hjelp bispringa sin arrendator.
Att detta mitt afgifna yttrande måtte få åtfölja motionens remiss
till vederbörligt Utsk., anhåller jag vördsammast.
Remitterades till StatsUtsk.
Den 8 December.
Föredrogs oell remitterades till LagUtsk. Frih. Raabs, Adam
Christian, d. 3 dennes e. m. på bordet lagda motion, ang:de förändrade
grunder för stängsel-skyldigheten.
Föredrogs Frih. Raabs, Adam Christian, d. 3 dennes e. m.
på bordet lagda motion, om nedsättande af en Komité, för att i
fråga om reorganisation af ett eller flere af nuv:de Embetsverk
anställa undersökning och afgifva förslag.
Frih Raab: Med anledn. af den af mig väckta motion och
på det Gr. Lagerbjelkes motion, som åsyftar samma sak och upgifver
bestämdt förslag i afseende på ett embetsverk, måtte samtidigt
med denna i StatsUtsk. komma under behandling, anhåller
jag vördsamt att få göra följande tillägg: »Derest icke R. St:r redan
vid innev:de Riksdag hinna inhämta de uplysningar som erfordras
för att för sin del i ämnet besluta.»
Då härefter Ur Gr. o. Landtm, framställde propos å remiss
till Allm. Besv. o. Ekon.Utsi;., anmälde sig och yttrade
Frih. Haab: Jag bekänner upriktigt att det tillägg jag gjort,
skedde just i syftning att kunna få denna motion remitterad till
StatsUtsk., der den kunnat i sammanhang med Gr. Lagerbjelkes
omnnle motion behandlas, ty svårligen skulle Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk. kunna uplysa om, huruvida de inhämtade uplysningarne
kunna föranleda till beslut å R. St:rs sida redan vid innev:de
Riksdag.
Ur Gr. o. Landtm, fästade upmärksamheten derpå att icke
motionen, hvilken sådan den först blifvit afgifven, afsåg en underd.
anhållan om nedsättande af en Komité, som skulle i fråga om
embetsverkens reorganisation afgifva förslag, samt att detta förslag
måtte af K. M. delgifvas näst sammanträdande Ständer, jemte Nåd.
Propos. i ämnet, och ej heller det nu gjorda tillägget, så lydande:
»derest icke R. St:r redan vid innev:de Riksdag hinna inhämta de
uplysningar, som erfordras för att i ämnet för sin del besluta»,
innehöll någon sådan fråga om statsregleringen eller dermed gemenskap
ägande ämnen, som kunde utgöra föremål för StalsUtsk:ts
behandling.
Sedan härefter Frih. Raab förklarat sig afstå från sin begäran
om remiss till StatsUtsk., hlef förev:de motion jemte nu afgifne
yttranden i ämnet remitterad till Allm. Besv.- och Ekon.Utsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Frih. Raabs, Adam
Christian, d. 3 dennes e. m. på bordet lagda motion, angtde rättighet
att lösa kronoskatlejord till frälse natur.
Den 8 December.
517
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Ilr Ribbingt, Arvid, d. 3 dennes e. m. på bordet lagda motion
om inrättande af en ccntral-mvndighet för kyrkliga och undervisnings-ärendens
handhafvande.
Föredrogs Hr Liljehööks, Carl Jahan, d. 3 dennes e. m. på
bordet lagda motion, om öriogsfartygs utsändande på de af Svenska
handelsfartyg mest besökta farvatten.
Frih. von Otter, Carl Gustaf, anförde skriftligen:
Hr Lilljehöök har i sin motion föreslagit att utplacera Svenska
örlogsfartyg på vissa stationer vin' de aflägsnaie orter af verlden,
der Svenska handeln f. n. är af något betydligare intresse;
och han stöder denna sin motion på egen erfarenhet af de olägenheter
han haft att bekämpa, till följd af den ömsesidiga obekantskapen
mellan dessa länder och vårt eget.
Samtidigt med Hr Lilljehöök, har jag besökt samma trakter
af verlden; men under del olika förhållandet, att då Hr Lilljehöök
farit såsom Befälhafvare pä Svenskt handelsfartyg, har jag tjenstgjort
såsom Officer på Engelska örlogsskepp, utsände just i samma
ändamål, som Hr Lilljehööks motion afser med uprättandet af de
Svenska örlogsstationerne. bi::;
Kunde nyttan för Svenska handeln af Svenska örlogsstationer
bedömmas efter den nytta, som Engelska handeln haft af de Engelska
örlogsstationerna, så vore det ganska lätt, att med noggrannhet
beräkna både vidden och beskaffenheten af denna nytta,
och antagandet af Hr Lilljehööks motion voro snart sagdt en nödvändighet;
men som tankarne derom äro delade, så tillåter jag
mig några allmänna reflexioner, öfver dels vissa nödvändiga vilkor
för förvärfvandet af en tillvexande andel i verldshandeln, och dels
öfver Öriogsfartygs förmåga, att upfylla dessa vilkor, hvarigenom
jag hoppas kunna anföra några talande skäl för antagandet af Hr
Lilljehööks motion.
Det finnes för vinnande af andel i verldshandeln hufvudsakligen
3 vilkor, nemi.:
l:o En noggrann kännedom om olika länders behofver och
tillgångar; 2:0 säkerhet till lif och ett lagenligt föifarande med
egendom för de trafikerande; 3:o frihet från onödiga formaliteter
och alltför tryckande umgälder. Dessa trenne vilkor kunna
upfyllas endast genom ett öfver hela verlden utsträckt auktoritetsbeskydd,
och detta åter sker lämpligast genom utsändande af örlogsfartyg,
hvilka blifva för verldshafven och dess kuster hvad Regeringen
och Polisen äro för länder och städer: ordningens och lagens
uprätthållare.
Derigenom att ett örlogsfartyg ligger statior.eradt1 på en långt
bort belägen kust, fås naturligen postdagIige och detaljerade underrättelser
om alla möjliga förhållanden härifrån, hvarigenom de
hemmavarande trafikanterne vinna ledning för sina handelseperationer
och fullkomlig säkerhet mot allt tillfälligt öfvervåld; en
518
Ben 8 December.
auktoritet är då utposterad, som i sin Konungs namn kan gära
reolamationer då sådana behöfvas, som kan genom bandelslraktater
öppna nya förbindelser, som kan beskydda under politiska förvecklingar,
som kan vaka öfver ärligheten bos Skeppsförare och skydda
dessa under alla de olägenheter de kunna iråka; — en auktoritet
med ett ord, som upfyller just dessa ofvan antydda 3 hufvudvilkoren
för förvärfvandet af tillväxande andel i verldshandeln —
att skaffa underrättelser, säkerhet och undanrödjande af onödigä
formaliteter.
Det är detta Engelsmännen insett och praktiskt pröfvat; de
betala enorma summor för underhållandet af ett stort antal örlogsfartyg
på de utländska stationerne och de finna sin uträkning härvid;
ty de anse det kapital de på detta sätt utbetala för sin handels
skydd och förkofran vara icke allenast val anvähdt utan till
och med på ett i högsta grad vinstgifvande sätt placeradt. De anse
den vinst de draga af sin handel, för hvilken detta örlogsfärtygens
utsändande är ett Conditio sine qua non, vara så stor, alt utgiften
för dessa örlogsfartyg är jemförelsevis en obetydlighet, och en
mångårig erfarenhet har bestyrkt riktigheten af denna åsigt. Soni
exempel må anföras att under fredsåret, som slutade d. 1 April
1854, utgiften för de Engelska stationerna upgick till 5 inillrr
P. St., under det tullinkomsterna under nämnde tid upgick til!
21 milhr.
Huruvida det nu för Sverige vore skäl uti att taga exempel
af England och i och för sin handel utplacera 5 örlogsfartyg kring
verldens kuster under det England har Imndradetals, är samma
fråga i andra ord, som den: Bör Hr Lilljehööks motion antagas
eller icke? Man måste för denna frågas besvarande se til! hvad
som redan blifvit gjordt för Sveriges handel.
Sverige har till beredande af marknad i den afläggare vertden
för sina industrialsler (de sorn finnas och de som lätt kunde
åstadkommas), icke vidtagit någon annan åtgärd, än ingåendet af
temligen fullständiga handelstraktater och utnämnande af konsuler
och vice konsuler i de större sjöstäderna. Med dessa hjelpmedel
har den enskilta vågsamheten gripit verket an och ingått med
aflägsnare länder en mängd relationer, som visserligen icke äro
att förakta, men som långt ifrån äro till räck 1 ige, för att tillåta
vårt upträdande till täflan med de stater, som egentligen anses för
handlande nationer och som draga lill sig brorslotten af profiten
af verldshandeln. På sednare tider då andra länders handelsföretag
så hastigt tilltagit i omfång, har Sverige märkbart blifvit
på efterkälken, och då man jemför de stora fördelar Englands trafikanter
hafva af sina utposterade auktoriteter, i hvars skugga filialafdelningar
af Engelska handelsfirmor upväxt, med de svårigheter
de Svenska trafikanterne hafva att bekämpa, till följd af sin brist
på stöd och relationer; så kan man icke tillskrifva detta förhållande
annan orsak än den, att för ringa medel varit lemnadé i
Regeringens bänder, för att kunna på ett tidsenligt sätt befrämja
detta vårt lands vigtigaste intresse.
Det är ett misstag att tro, det en Regering gjort nog för sin
D en 8 D ecember.
SI»
Utländska handels-utveckling, då den utnämnt en mängd konsuler
och vice konsuler på olika orter, aldrahelst då dessa konsuler,
som nu är fallet, oftast äro utlänningar och till och med stundörn
inflyttade främlingar i det land, der de representera, så alt t. ei.
en Preussare är Svensk Konsul i en SydAmerikansk Republik,
Och det låter ju tänka sig, att denne Preussare, som hvarken talar
Svenska eller Spanska, är temligen okunnig om både Södra
Amerika och Sverige, och således icke serdeles lämplig såsom
befordrare af nya förbindelsers knytande mellan dessa landér; men
äfven om våra Konsuler vore fullkomligen vuxne sina platser, så
kunde de ändock aldrig upfylla de tre hufvudvilkoren för handelns
trefnad och tillväxt, som jag förut haft äran angifva, och då1 icke
något annat sätt finnes, att få dessa vilkor upfyllda, än det i Ilo
Li 1 Ijehööks motion angifna, så kan jag för min del Icke änrtåt äh
önska denna motion all möjlig framgång.
De medel Hr Lilljehöök föreslår, äro dessutom icke större äri
hvad skäligen borde gifvas till Flottans öfning, och då detina öfning
nu fås gratis bredvid det stora ändamålet af handelns utvidga
n de och befrämjande, så synes mig, som antagandet af Hr Lilijehööks
motion åsyftade vinsten af två stora ändamål, och i aila
händelser alldeles icke kan anses för vidt utseende ellér i något
afseende vådlig att försöka. Som ytterligare stöd för hvad jäg
sagt, anhåller jäg att få upläsa en artikel ur Aftonbladet, sorn är
införd der d. 19 Maj 1855. Den lyder som följer:
Från Constantinopel hafva vi emottagit följande, af sju Svenska
Sjökapitener undertecknad skrifvelse, hvars innehåll syhéä förtjena
den största upmärksamhet:
Konstantinopel d. 28 April 1855.
Till ärade Redaktionen af Tidningen Aftonbladet i Stockholm!
Undertecknade taga sig härmed friheten anhålla, det Redaktu
godhetsfullt i sin resp. tidning ville låta vederbörande vetä hura
bedröfligt stäldt det hur är med Svenska Ambassaden i allmänhet
och Konsulatet i synnerhet.
När en Sjökapiten hitkommer, är hån nödsakad att, såvida
han ej talar franska öller italienska (hvilket sällan är händelsen),
anlita en tolk, som talar något engelska, för att åtfölja sig till
Konsulatet, och har han då ej annat att göra än förlita sig på
denne, som vanligen ej söker annat än att sätla oss i omständigheter,
då minsta anledrt. finnes dertill, såsom t. ex. i händelse af
hafveri, hvilket sednare tyvärr numera ej inträffar så sällan, sedén
skeppsfarten så betydligt tilltagit pä Konstantinopel och Svartå!
Hafvet; man räknar sällan mindre än 50 å 60 Svenska och Norrska
fartyg ständigt här och ofia i hundradetal.
Då någon Kapiten ber Konsuln om en protest eller något
annat vigtigt dokument öfversatt på något för honörn begripligt
språk, hvilket mäh skulle tycka vara Konsulns skyldighet, svarat*
KonsOln, att Kapi toftén får låta öfversätta det hvaf hart behagar
och dehne får då ofta betala 2 ä 300 francs, för att få öfversäll
endast några rader.
520
Den 8 December.
En Svensk Sjökapiten Wicksell linde troligen ej vid lieinkomsten
härifrån för circa 4 å 5 månader sedan blifvit förlustig sitt
fartyg om han hade haft en Konsul som hade bistått honom med
goda råd och uplvsningar vid upgörandet af hans hafveri.
För några dagar sedan hafva flera Norrska Kaptener förenat
sig och öfversändt en klagan till sitt depapart. angide samma förhållande.
Detta torde vara tillräckligt för att öfvertyga Redaktm om
huru verkliga förhållandet är.
Högaktningsfullt etc.
Med för öfrigt varmt förordande af den af Hr C. J. Lilljehöök
väckta motion om örlogsfartygs utsändande till handelns skydd i
de olika verldsdelarne, till hvilka fartygs expeditions-kostnad han
föreslår att medlen borde utgå utur Handels- och Sjöfarts-fonden,
'är jag likväl så till vida med honom af olika mening att, enär
Handels- och Sjöfarts-fonden icke står under R. Stms förfogande,
och frågan är af alltför stor vigt för det allmänna, för att ställa»
i beroende af nyssmde fonds möjliga tillgångar, de erforderliga
medeln böra på annat sätt utgå; och får jag med anledn. häraf,
och såsom ett amendement lill Hr Lil Ijehööks i frå ga vide motion,
vördsamt föreslå, det R. St:r, till K. M:s Nåd. disposition behagade
ställa ett .Extra Förslags anslag af 1,620.000 R:dr r:mt att utgå
under loppet af 3:ne år med £, eller 540,000 R:dr ruut årligen,
att användas till det af motionären föreslagna ändamål.
Detta anförande blef härvid afbrutet af Hr Gr. o. Landtm,
med yttrande att han finge fästa Frih. von Otters upmärksambet
derpå, att liden för afgifvande af nya motioner var tilländalupen
och att således några sådane numera ej fingo väckas.
Frih. von Otter: Som Hr Li 1 Ijehööks motion icke förekom
innan motionstidens slut och således inga yttranden deröfver kunde
afgifvas, så trodde jag det vara min rättighet att väcka detta
mitt amendement till Hr Li 1 Ijehööks motion, när densamma föredrogs,
men om det är stridande mot grundlagen, tager jag det
tillbaka, och anhåller blott att mitt yttrande måtte få åtfölja Hr
Lilljehööks motion till Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att ingenting vore att anmärka
deremot att Frih. von Otter yttrade sig i fråga om Hr Lilljehööks
motion, och att således ej heller hinder mötte för att hans nu
afgifne yttrande afsändes till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., dit Hr
Lilljehööks motion borde remitteras; men att bästa beviset för att
Frihms nu gjorda förslag innefattade en motion, som alldeles icke
var föranledd af Hr Lilljehööks motion, var att sistmde motion var
af beskaffenhet att tillhöra Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s behandling
och deremot behandlingen af Frihms förslag skulle tillhöra StatsUtsk.
Då likväl Frih:n förklarat sin afsigt endast vara att afgifva
yttrande öfver Hr Lilljehööks motion, vore intet hinder att fortsätta
detsamma, derest det icke var afslutadt.
Den 8 December,
521
Frih. von Otter afslutade härefter sitt anförande medelst
upläsning af följande:
Det föreslagna anslaget komme sålunda att utgå med årligen
intill nästlcde Riksmöte, då R. St:r, med den erfarenhet man
vunnit om de inrättade örlogsstationernas nytta, kunde besluta sig
att antingen föröka dessa stationers antal eller desamma indraga.
Gr. von Platen, Baltzar: Afven jag delar öfvertygelsen
om nyttan af det förslag som här blifvit framställdt. Mig tillhör
icke att pröfva, huruvida de anslag som här satts i fråga, äro
större än hvad Staten äger förmåga att åstadkomma; sådant åligger
det Utsk., till hvilket frågan blifvit remitterad och jag gissar att
det icke kommer att undandraga sig detta sitt åliggande. Visst
är dock att till den Flottas öfning, som här är i fråga, är anslaget
alldeles för ringa; med detsamma skulle icke ett större antal af
Flottans besättning kunna få tillfälle att öfva sig än det som jag
en gång haft nåden föreslå eller ungefärligen 1,000 man, och till
den styrka af 7,000 man som då föreslogs böra utgöra det yttre
försvaret, ehuru den nu betraktas såsom alltför ringa, ansåg jag
ingalunda en öfvad corps af 1,000 man vara för stor, utan snarare
för liten. Jag får således varmt förorda förslaget; men i afseende
på formen, hemställer jag likväl, då det är kändt att Stats- och
Ekon.-Utskm arbeta gemensamt och då någon formvidrighet tycks
innehållas i Hr Lilljehööks förklarande, sådant det nu blifvit upställdt,
om icke Frih. von Otter skulle med fullföljande af Hr
Lilljehööks motion och då det förut blifvit hemställdt det Ekon.-  Utsk., om det finner saken nyttig, skull# föreslå R. Skr att hos
K. M. anhålla om medel från Handels- och Sjöfartsfonden, — vilja
tillägga att i händelse Ekon.Utsk. kunde gilla syftningen af den
gjorda framställningen, det borde sammanträda med StatsUtsk. för
att gemensamt yttra sig om frågans antagande i sin helhet. Motionen
borde då följaktligen remitteras till Stats- och Ekon.Utslcn.
Hr Lilljehöök, Berthild: Äfven jag får varmt förorda
det af motionären afgifne förslag, och önskar att det Utsk., som
kommer att behandla detsamma, må deråt egna den upmärksamhet,
det förtjenar. Jag vill icke uppehålla R. och Ad:s tid med att
citera en 3 eller 4 ex. från den tid af förlidne sommar, då jag
hade den nåden att föra befälet öfver ett af Kronans fartyg i Medelhafvet.
Det var 4 serskilda gånger, som jag hade tillfälle att
hos Konsulerna biträda dit ankomne Kaptener, och vid detta tillfälle
gjorde jag det äfven möjligt för ett fartyg att kunna gä från
Medelhafvet hem till Sverige. Det löpte nemi. in i Medelhafvet
ett fartyg som hade mistat sin styrman. Nu finnes det vanligen
icke ombord på kofferdi-fartyg mer än en navigatör. Befälhafvaren
kom derföre ombord till mig med gråten i halsen och begärde att
jag skulle lemna honom ett biträde, som förstod navigation, emedan
ingen af hans besättning förstod sig derpå och han sjelf omöjligen
kunde uthärda att vaka dag och natt, för att hafva tillsyn
f>22
Den 8 December.
Öfver kursen. Jag lemnade honom detta biträde och på så sätt
lyckades han att komma hem midt i vintern hit till Sverige.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, i anledn. af Gr. von Plåtens
anförande, ansåg sig, innan discussionen afslutades, böra till
hvad han förut yttrat, tillägga att derest Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk., dit motionen borde remitteras, funne sig af sakens natur
föranledt att sammanträda med StatsUtsk., så funnes derföre intet
hinder i grundlagen; men att det sedermera berodde på RiksSt:ri
att pröfva om Utsk. sträckt saken för långt, och att följaktligen
remissen till Allm. Besv.- ö. Ekon.Utsk. icke blefve hinder för
den behandling af i fråga v:de motion, som de sednare tälarne tycktes
hafva önskat.
Uppå härefter framställd propos. blef förev:de motion jemte
de hu i ämnet afgifne yttranden remitterad till Allilt. Besv. 6.
Ekon. Utsk.
Föredrogs Hr Hjertås, Lars, d. 3 derinös e. m. på bordet
lagda motion om förändring i sednast utfärdade K. Stadga för Rikets
allmänna ElementarLäroverk.
Hr Hjerta: Med anledn. af den framställning jag gjort i
mih mölion att Utsk. måtte inkomma till R. St:r med förslag i
afseende på vissa förändringar af den sednast utfärdade förordn:n
om ElementarLäroverken, serdeles med afseende på skolornas Styrelse,
anhåller jag nu få tillägga, det jag för en närmare utveckling
af frågan önskade, det Utsk. ville serskildt uttala sig öfver
den punkt i deri nya förfättnm, som handlar om Rektorers tillsättande.
1 den riva förordmn är det stadgadt, att Elementarskolans
Rektor skall utnämnas af Regeringen efter förslag af SkoR
Colhm. Jag anser det blifva ganska svårt för Regeringen icke
blott att bestämdt kunna känna hvilken af 3:ne föreslagne personer
är den skickligaste och mest passande att vara Rektor för en skola,
Och dervid kan ofta inträffa att det blir svårt bland lärare-personalen
i en skola att finna tre, som dertill äro passande, emedan
till Rektors-heslyret fordras serskildta egenskaper, oberoende af
lärarö-kallet, hvilka icke hvar och en besitter. Jag tror derföre
att ElerhentarLäroverkens bästa mera skulle tillséä, om Rekfors
tillsättningen
finge fortgå på det gamla viset, och anhåller att
Utsk. täcktös deröfver yttra sig.
Hr Tersmeden, Nils: Hr Hjerta har sjelf i sin motion
yfftrat någon tvekan dä häri säger att det möjligen skulle syriäs
mindre lämpligt att så snart efter en författa:# utfärdande R. Strå
skulle söka att få den förändrad. Jag skulle Också tro att efter
allt det äfiahde som i så mångå år fortvaråt, skola såväl R. St:r
som allmänheten finna sig belåtna med att åtminstone äga eri af
K. M. utfärdad Skolordning och alltså ej vara serdeles angelägna
att ändra densamma innan man försökt dess användande. Hr Hjerta
Den 8 December.
S23
Ilar i synnerhet fäst sig vid eforernas alltför vidsträckta malit*
hvilken är så stor att till och med läromethod och val af läröböcker
skola bero af dem, hvarföre han anser läroverkens organisation,
serskildt med afseende på skolornas styrelse böra underkastas
ny granskning. Men om, i likhet med Hr Hjerta, hvar och
en som finnér vissa delar af Skolstadgan icke vara öfverensstämmande
med sin öfvertygelse, skulle motionera en ny Skolstadga,
skulle vi aldrig hinna till något bestämdt resultat i detta hänseende.
Hr Hjerta slutar med att inga betänkligheter böra Upsla
mot att förändra Skol-lagen, emedan den omfattar en sak af så
stort intresse, nemi. den upväxande ungdomens. Just med anledn.
af detta intresse, hoppas jag å min sida att Skol-lagen i denna
del eller Läroverkens styrelse får förblifva sådan sorn K. M. deri
nu utfärdat.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Flr Roos’s, Ättel,
d. 3 dennes e. m. på hordet lagda motion, ang:de uphörande af
den s. k. Nabobördsrälten.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. nedannämnde d. 3
dennes e. m. på bordet lagde motioner:
l:o Frih. Bondes, Knut Philip, motion om pehsion åt Carolina
Stenborg;
2:o Hr Sandels’s, Fabian, motion, ang:de kostnads-ersättning
till officerarne vid Artilleriet och värfvade Kavalleriet för tjenstehästars
skötsel, m. m.;
3:o Densammes motion, ang:de aflöningen för Reg:tsSkrifVaren
och en Mönsterskrifvare Vid Lifgardet till häst, samt portions- och
tobaks-skillingen för manskapet vid samma Reg:te;
4:o Hr Knorrings, Ollo Mauritz, motion, ang:de pension efter
afskedstagandet för Redogöraren vid Mariebergs Läroverk, Johan
Peter Lundgren ; och
5:o Frih. von Vegesacles, Carl Henning Ivar, motion, ang:de
anslag till befordrande af Gymnastik-undervisningen.
Föredrogos och remitterades till LagUtsk. Hr Stråles, JVilh.,
nedannämnde d. 3 dennes e. m. på bordet lagda motioner:
l:o Ang:de förändrad redaktion af 11 Kap. M.B.
2:o Ang:de tillägg till K. Förordn:n d. 19 Aug. 1845 och
24 Kap. M.B.; och
3:o Ang:de förändrade straff-bestämmelser för Biribi och andra
äfventyrliga spel.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
® -rf.
Hr Montgomerys, Guslaf, d. 3 dennes e. m. på bordet lagda motion
om uphörande af Carlbergs lärdoms-anstalt, såäöm elementarskola
samt Mariebergs LårbVérks förflyttning till Carlberg, föi* ätt
524:
Den 8 December,
jemte högre afdelningen af dervar:de Läroverk utgöra en högre
tillämpnings-skoia för Officerare af alla vapen.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. nedannämnde d. 3
dennes e. m. på bordet lagde motioner:
l:o Hr Edcnhjclms, Gillis, motion, ang:de aflöningen för Officerare
och Sergeanter vid Artilleriet samt Gheferne för de värfvade
Reg:terne ;
2:o Hr Bråkenhjelms, Behr Reinh., motion, ang:de uplåtande
af jord till Strömsholms kanal-bolags disposition; och
3:o Hr Liljenslolpes, Axel Fredrik, motion, ang;de pensionsersättning
åt f. d. HofNoUrien Johan Haggström.
Föredrogs och remitterades till Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk. Hr Liljenslolpes, Carl Fredrik, d. 3 dennes e. m. på
bordet lagda motion, ang:de löne- och pensions-förhöjningar för
Statens embets- och tjenstemän samt förändrad organisation af
pensions-anstal terne.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Printzenskölds,
Carl, d. 3 dennes e. m. på bordet lagda motion om förändring i
nu gällande stadganden ang:de fullmäktigskap.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv,- o. Ekon.Utsk
Hr Ccderschiölds, Fredr. Aug., d. 3 dennes e. m. på bordet lagda
motion om Universitetets i Upsala förflyttning till Stockholm, eller
att åtminstone Medicinska Fakulteten i Upsala må förenas med
Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet till bildande af en Medicinsk
Läroanstalt i Stockholm. .
Föredrogs Hr Ccderschiölds, Fredr. Aug., d. 3 dennes e. m.
på bordet lagda motion om pension åt Medicine Doktorn Anders
Fredrik Idströms efterlemnade enka och omyndige barn.
Hr B ogerna n, Carl Adolf, anförde skriftligen:
Då framlidne Doktor Idströms stora förtjenster om det allmänna,
hans mångåriga ädla, oegennyttiga verksamhet och upoffrande
menniskokärlek äro också mig nogsamt bekanta, kan jag
icke underlåta att, vid detta tillfälle, jemte det jag hembär den
värde motionären min varma tack för hans vackra handling att
framhålla den blygsamma, men sanna förtjensten, af uprigtigaste
öfvertygelse understödja och förorda motionen.
Erfarenheten har visat också vid denna Riksdag, att deltagandet
inom detta hus aldrig förnekat sig dTi fråga förekommit att
lindra och understödja i behof och nöd stadde familjer efter aflidne
förtjento män. Den värde motionären har så väl och sannt
Den 8 D ecetnber.
62.1
framställt Läkarens mödosamma kall, samt så träffande, i öfverensstämmelse
med verkligheten, tecknat framlidne Doktor Idströms,
äfven utaf Pastor Primarius i Stockholm Doktor Petterson intygade,
oegennyttiga och ädla verksamhet i lifstiden, att under en
tidrymd af mer än 30 år hafva upoffiat krafter och helsa för att
bringa hjelp, lindring och tröst i armodets och eländets boningar,
att jag i detta hänseende anser öfverflödigt något tillägga.
Hans enka befinner sig med fyra minderåriga, oförsörjda barn, i
yttersta behof, efter hvad jag ock kan samvetsgrannt vitsorda, och
deras utblottade belägenhet är mer än beklagansvärd, der ej hjelp
mellankommer. Jag anhåller derföre vördsammast få på H. StatsUtsk:s
ömmaste behjertande lägga de vackra sanningar och talande
skäl, som i motionen blifvit framlagde, till heder för Doktor Idströms
minne, och för meddelande af en, till beloppet så anspråkslös,
föreslagen årlig pension åt hans hustru och barn. Lifligt önskande
all möjlig framgång för motionen, anhåller jag vördsamt
alt detta mitt yttrande må densamma till vederbörligt Utsk. få
åtfölja.
Remitterades till Statsötsk.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Gr. Taubes, Henning
Adolf, d. 3 dennes e. m. på bordet lagda motion, angide
tillägg och förändringar i IL. SkiftesStadgan.
Föredrogs och remitterades till BevillmsUtsk. Hr af Donners,
Gust. Wilh., d. 3 dennes e. m. på bordet lagda motion, med förslag
till förändringar i Chartm-Sigillatse-förordningen.
Föredrogs och remitterades till Stats- samt Allm. Besv. och
Ekon.Utsk:n Hr Adlercreutz’s, Axel, d. 3 dennes e. m. på bordet
lagda motion om förklaring öfver K. Kungörelsen d. 17 Juli 1847,
rörande utarrendering af kungsgårdar,, kungsladugårdar och andra
kronolägenheter.
Föredrogs och remitterades till Statsötsk. Hr Mundts, Bror
Gust. Reinh., d. 3 dennes e. m. på bordet lagda motion om statsanslag
till förmån för garnisonssjukhuset i Götheborg.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 3 d:s e. m. på bordet lagda Mern.
N:o 3, med återlemnande af åtskilliga inom BondeSt. väckta motioner,
angide den s. k. personliga skyddsafgiftens användande tili
folkundervisningens befrämjande.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade lägga
detta Mern. till handlingarne, med förklarande, att E. o. Ad. ansåg
de deri omnämnda motioner böra behandlas af BevillmsUtsk.
Ropades Ja.
Den 8 D e c ejn b e r.
Föredrogs StatsUtskis d. 3 donnes e. m. på bordet lagda Mern,
N;fl 4, med återlemnande af K. M:s af BondeSt. till Utsk, remitterade
Nåd. Propos., ang:de vissa ändringar i nu gällande stadganden
om utskrifningssältet och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att K. M:s ifrågavaride Nåd. Propos.
af R. o. Ad., likasom af Preste- och BorgareSt:n, blifvit remitterad
till LagUtsk. och att, då sålunda ett R. St:rs beslut om
ärendets behandling af nämnde Utsk. redan var fattadt, R. o. Ad.
torde finna förevaride Mern. ej erfordra annan åtgärd, än att läggas
till handlingarne.
Ropades Ja
Föredrogs
och lades till handlingarne StatsUtskis d. 3 dennes
e. m. på bordet lagda Mern. Nio 5, med den till Rikets nu församlade
Ständer af Fullmäktige i RiksgisKont. afgifna Berättelse.
Föredrogs och remitterades till Stats- samt Allm. Besvis- och
Ekon.Utskin Hr Brauns, Carl Adolf, d. 4 dennes f. m. på bordet
lagda motion om utfärdande af ett nytt Resereglite.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. och Ekon. Utsk.
Hr Brauns, Carl Adolf, d. 4 dennes f. m. på bordet lagda motion
om förändringar i nu gäliande Expeditistaxa.
Föredrogs och remitterades till Stats- samt Allm. Besv. och
Ekon.Utskin Gr. Anckarsvärds, Carl Henr., d. 4 dennes f. m. på bordet
lagda motion, angide Juridiska Fakultetens, förflyttning från
Upsala till Stockholm eller ock inrättande af en profession i StatsEkonomien
inom bufvudsladen; hvarjemte denna motion kommunicerades
de öfriga RiksStin.
Föredrogs Gr. Layerbjelkcs, Gust., d. 4 dennes f. m. på bordet
lagda motion, med förslag till förändrad organisation af ntivande
Collir samt öfriga statsförvaltningen tillhörande embetsverk.
Hr Stjernsvärd, Carl Mauritz: Ehuru jag fullkomligt
gillar åsigten om behofvet af en förändrad organisation af KrigsGolhm,
måste jag likväl framställa den önskan, att med denna
organisation mätte anstå tills vidare. Jag anser nemi. icke att
man bör börja med KrigsCollim, då möjligen någon del af Arméens
organisation kan komma att undergå förändring, utan jag
tror det vara lämpligare att först företaga reorganisation inom Arméen
och sedan öfvergå till KrigsCollim. Samtidigt med KrigsColliii
förändrade organisation borde man äfven taga i betraktande
om någonting är att åtgöra vid Kansli- och KomwandöExpeditme.
P e 11 8 I)ec ember.
527
I ali mö n het hyser jag den åsigten, att arméeförvallningen lämpligare
sker vid cprpserna än genom Collini; persedel-anskaffandet
t. ex. oph allt dylikt, med undantag af Arméens reservförråd,
verkslälles mycket bättre genom corpserna sjelfva. I öfrigt hemställer
jag, huruvida man icke i och för denna organisation skulle
anse ändamålsenligt att inom infanlerivapnet, likasom artilleriet, bilda
en pröfningskomité, som hade sig updraget egentligen allt hvad
som anginge vapnets organisation. Men det är nödvändigt, innan
man föreslår en sådan förändring som denna, att göra sig ett begrepp
om skillnaden mellan kommandomål och andra mål. Jag
skulle tro att den första afdeln:n af den föreslagna organisationen,
eller militärundervisninaen, hörer under kommandomål, hvilka Konungen
äger att, i egenskap af Arrnéens Högste Befälhafvare, ensamt
afgöra, i samråd med Chefen för Landtförsvaret. Jag vill nu
icke ingå i några detaljer, ehuru det är många fall, i hvilka jag
icke fullkomligt delar motionärens åsigter, utan lår, på redan anförde
skäl, endast uprepa den önskan, alt med en sådan organisation
måtte anslå till dess man kommer i erfarenhet af, om med
densamma Arméens organisation kommer att undergå förändring.
ifemitterades till StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till LagCtsk, Gr. Taubes, Henning
Eduard, d. 4 dennes f. m- på bordet lagda motion, ang:de
Öfverlemnande till en Nämnd att i andra och sista instansen pröfva
skiftesmål.
Föredrogs Frih. tion Sallzas, 1‘liilip, d. 4 dennes f. m. på
bordet lagda motion, att de, som under innevarande bränningstermin
begagnat sin rätt att bränna bränvin endast för en månad,
måtte få tillgodonjuta den andra från d. 14 Febr. till d. 14 Mars
nästkommande år.
Frih. von Saltza: Jag har begärt ordet i början af denna
discussion dels för att på det kraftigaste reservera mig mot den åsigt,
som förde jag bränvipstillverknmgcns talan, en tillverkning som
ingalunda är mig kär och sorn jag icke begagnat eller drifvit under
8 års tid, icke ens under den gynsamma konjunkturen nu på
sednare åren, dels för att söka mildra det obehagliga intryck som
Frih. ltaabs anförande vid densammas aflemnande bordt åstadkomma.
På det är en sorglig sanning, att under det man allmänt klagar
öfver bränyinets demoraliserande och skadliga inflytande på vårt
land, man ändå icke haft kraft att afsäga sig dess tillverkning,
då det är en ännu sorgligare företeelse, det förmåga hittills saknats
att stifta en lag, sorn i sig innebär fröet till det önskvärda
resultat, att bränvinstillverkningen inskränktes blott på få händer,
har jag åtminstone med min motion velat tvinga det existerande
onda att en gång, efter min åsigt, tjena till det allmännas nytta.
Det är således jag som kastar å sido alla slags intressen, både för
eller mot, för att blott tänka på hvad jag anser lända till landels
528
Den 8 December.
bästa. Efter hvad jag fattat har Frih. Raab i min motion icke
sett annat ändamål än framkallande af en undantagslag och gynnande
af enskilda intressen (icke mitt personliga, jag vet det),
icke andra resultater än att frammana en mängd oredor och förflytta
penningar från den ena spekulantens hand till den andra.
Hade Frih. Raab varit så god och blott kastat en blick på mina
motiver, skulle han hafva kommit till ett bättre resultat, och det
må derföre förlåtas mig, om jag tills vidare anser hvad han mot
densamma yttrat endast vara tomma fraser. Hvad undantagslagstiftning
beträffar, så hafva vi just i denna del af den ekonomiska en
mängd prejudikater, och sednast för 3 år sedan inskränktes bränningstiden
från 6 månader till 6 veckor. Icke desto mindre har
jag, i likhet med Frih. Raab, ingalunda någon förkärlek för un
dantagslagar;
men om modernäringen har behof af en undantagslag,
tillfällig för en gång, och då den synnerligast icke stör principen
af den nu existerande lagen, som stadgar 2 månaders bränningstid,
då anser jag icke orätt att den emanerar, tvertom. Frågan
kommer således i det yttersta att bero på om modernäringen
verkligen är i behof af en sådan undantagslag eller icke. Jag får
då vädja till de ledamöter af R. och Ad. som äro landtbrukare,
de som med intresse följt förhållandet inom deras provinser; har
min målning af landets tillstånd varit öfverdrifven? Det skulle
kunna vara möjligt; i så fall har jag orätt, men att den icke varit
det inom Östergöthland, det vet jag Jag har sagt att största
delen af hvetet icke är säljbart, och att så äfven är förhållandet
med större delen af vårsädet. Under sådana förhållanden, och då
vi alltför väl känna, att våra arbetslöner stigit till en ofantlig
grad, att våra skatter äro snart utgående, att en svår penningekris
trycker så väl landtbruket som ali annan industri; under sådana
förhållanden har jag yrkat på en tillfällighetslag, för att afhjelpa
den svåra belägenheten. Jag eger icke den minsta förkärlek
för min motion, derföre att jag väckt densamma, utan
derföre att jag anser den nyttig, jag öfverlemnar den derföre
med fullt förtroende till Utsk:s bepröfvande, och ser utan ledsnad
att den faller, såvida jag misstagit mig i mitt omdöme. Jag behöfver
då icke anhålla att Utsk. behagade fästa afseende vid densamma
och icke så förnämt behandla den, som Frih. Raab, hvilken
icke ansett sig värdigt att en enda gång blicka ned på densammas
motivering.
Hr Adelborg, Anders Otto: Som jag icke var närv:de
i Ståndet, då denna motion väcktes, bär jag nu först varit i tillfälle
att läsa den, och jag tår bekänna, att den gjort ett högst
»sorgligt intryck» på mig; ett intryck af den art jag icke väntade
mig att få erfara från något RiksStånd och allra minst från detta.
Jag undrar icke på om röster genast höjt sig mot motionens syftning,
tvertom skulle det hafva förundrat mig om man dröjt dermed
tills den legat på bordet och remiss blifvit bifallen, ty det
hade då visat sig att värme och känsla fattats för det framåtskridande
i lagstiftningen sorn nu sent om sider blifvit vidtagit genom
att
Den 8 December.
529
att lägga band på en näring som framför andra i långa tider bidragit
till ett stort moraliskt förderf. Vi hafva efter långa års
debatter och bemödanden ändtligen kommit derhän att få en lagstiftning
för bränvinsbränning. Trots alla spetsfundiga ekonomiska
skäl, som talat för bränvinet, hafva vi nu ändtligen hunnit till
den slutsats: att den vinst sorn dess tillverkning bereder, på långt
när icke svarar mot den förlust i moraliskt hänseende, som genom
detsamma för samhället upstår. Man har, som motionären i sin
motion ganska riktigt nämnt, kommit till den principen att »hämmandet
af bränvinsliUverhningen skulle hämma superiet», men
man har äfven till följd af detta initiativ i lagstiftningsväg kommit
till en ännu bättre princip, hvilken jag önskar måtte allt framgent
komma att inverka på våra näringar och det helas utveckling,
nemi. den: att ingen näring bör finnas i ett land, som, ur sann
stats-ekonomisk synpunkt, bör anses vara värd att gynnas, äfven om
den för ögonblicket är aldrig så vinstgifvande som på samma gång den
är moraliskt förderfvande. Denna princip, hoppas jag, skall genom
det initiativ, som nu är taget vid bränvins-lagstiftningen, komma
att göra sig för alltid gällande hos oss. Må vårt land vara fattigt,
må dess befolkning draga sig fram som förr, under hardt arbete
och tarflig spis, hellre än att genom dylika näringars upmuntran
skapa sig en så vansklig välmåga som genom dem vinnes.
Motionären har talat om den svåra tiden för landtbrukaren,
nu under hösten, då bergningen varit dålig och vårsäden icke
hunnit full mognad, och den »kolossala» olycka som derigenom
upstått. Men han har icke, derom är jag öfverlygad, tänkt derpå
att genom rubbning i en så nyss tillvägabragt lagstiftning, skulle
en ännu kolossalare olycka för landet kunna upkomma. Han frågar
i sin motion: hvartill skall all den massa säd användas, som
man fått bortskämd? Svaret ger han straxt derefter, då han säger:
Kanske till våra ladugårdar. Ja! den skall användas till ladugården,
och jag kan icke finna att någon skada kan ske dermed,
att våra sedan urminnes tider på svältkur satte kreatur, en gång
få smaka ett godt foder. Jag kan icke tro att motionären på allvar
kan hafva något deremot, han, som jag vet, gjort så vackra
bemödanden i det rationella landtbrukets väg. För min del är
jag fullt förvissad om, att all den skämda vårsäden, som motionären
så rörande ordat om, på bästa sätt, såväl för det allmänna
som enskildte, kan till ladugårdarnas så behöfliga bättre utfordring
användas. Med ett ord, det blir nog annan utväg att använda
den massa säd, som motionären velat kasta i bränvinspannan, för
att derefter kasta den, om jag så får säga, i suparnes halsar. Jag
kan slutligen icke förstå rättvisan i motionärens syfte, då han
föreslår, att de som icke hafva anmält sig till mer än en månads
bränning om hösten, skola få bränna ytterligare en månad, från
d. 15 Febr. till d. 15 Mars. Jag förutsätter att han menar det
de landtbrukare, hvilka till följd af den försvårade bergningen och
den tidsutdrägt som derigenom upstått, icke hunnit reda sig i
ordning till första månadens bränning, skulle på detta sätt fä ersättning.
Men bland de som anmäla sig till blott en månad på
II. H. 34
5 50
Den 8 December.
hösten, tillhöra större delen icke denna kategori; ty då de på
förhand veta af när bränningstiden börjar, hafva de nog förut varit
betänkta på att bereda sig till densamma och samla krafter dertill.
Om det nu blefve föreslaget, att de sorn endast hafva anmält
sig till en månad på hösten, skulle få bränna en månad på våren,
skulle de ju blott ytterligare gynnas på de andras bekostnad. De
som anmält sig till 2 månader på hösten, skulle naturligtvis icke
få åtnjuta denna fördel, ehuru mångå af dessa, som tilläfventyrs
med ett vida större utsäde och en nyss anlagd cirkulation, och
således större massa af förderfvad vårsäd, vore i mera behof af denna
förmån. Jag kan således icke, huru jag äfven vänder motionen,
finna någon anledn. att tillstyrka densamma. Jag är för öfrigt
fullt förvissad om att Frilen väckt densamma af ren välvilja, men
jag har också den erfarenheten, alt man med bästa välvilja understundom
kan misstaga sig och jag tror icke det vara Fr i lus önskan,
att, genom att bereda en del personer en vinst, tillskynda
flertalet en så stor skada, som härigenom skulle upstå. Här gäller
icke numera att söka på något sätt utvidga denna lag, som så
rättvist lägger band på en dålig handtering, utan här gäller att
så småningom göra inskränkningarna ännu mera bindande för densamma.
Jag anhåller att dessa anmärknfr måtte få beledsaga motionen
till vederbörligt Utsk., så vida icke, hvilket vore bättre,
Frilen heldre skulle vilja återtaga densamma, på det att icke en
sådan må ifrån detta Stånd komma att afgifvas.
Frih. Raab, Adam Christian: Den föregående talaren
har redan yttrat mer än hvad jag tror erfordras för att bevisa
olämplighelen af det förslag Frih. von Saltza framställt. Jag skulle
således icke hufva begärt ordet nu. om icke Frilen hade åberopat
mitt namn några gånger under sitt anförande, och jag ansett för
en pligt att hår offentligen förklara, att det aldrig varit min mening
att attackera Frih:ns motiver, utan jag yttrade mig blott mot
Frih:ns statsekonomiska grundsatser. Jag ansåg Frilen uphöjd
öfver misstanken att vilja gynna det ena eiler andra intresset
afsigtligen. Hvad beträffar det här förslaget, så får jag säga att
alla monopolier af hvad beskaffenhet som helst äro förbjudna i
grundlagen, och alltid varit förhatliga för vårt land; och hvad
rätt skulle Väl dessa personer, som icke varit i tillfälle att bränna
mer än en månad på hösten, hafva framför andra personer att få
bränna ytterligare en månad på våren, då de som icke alls brännt
om hösten, icke skulle vara berättigade dertill? Jag kan icke
inse något skäl dertill och jag vet icke hvarthän man skulle
komma med en sådan undantags-lagstiftning, som verkar omstörtning
i ekonomiska förhållanden i allmänhet, hvarföre jag vill förhindra
den, såvidt på mig beror. Jag vill och jag har försökt
att förhindra ändring af en lagstiftning på hvilken de industriela
yrkena hafva byggt; ty stabilitet i detta hänseende är vilkoret för
allt framåtskridande i denna väg. Jag tror att det är alldeles
tillräckligt taladt om motionen. Jag önskar helst att den aldrig
blifvit väckt.
Den 8 December.
5S1
Frih. von Saltza: Ehuru jag i likhet med Frih. Raab anser
alt man talat alldeles tillräckligt både för och emot förslaget,
kan jag ändock icke underlåta att återkomma dertill, att Ilrrme
hafva fäst sig vid bränvins-fabrikanternas och spekulanternas intressen,
ej vid landtbrukets, som jag förordat. Min motion
må falla, om jag misstagit mig, men jag tager den icke tillbaka.
Den kommer att af Utsk. pröfvas och sedermera får den
stå sitt kast.
IIr Ribbing, Arvid: Med anledn. deraf att Frih. von
Saltza dels vändt sig till Landlbrukarne inom Ståndet, dels yttrat
förmodan att man icke tagit kännedom om hvad hans motion innehåller,
ber jag att få uprepa nära ordagrannt derur hvad Frib:n
anfört, att nemi. medan kreaturen stå i gröpp öfver öronen, svälter
deras ägare. Ändock frågar jag om gröppet af den skämda
säden skulle blifva gagneligare såsom förvandladt i bränvin? Ja
derigenom, måhända, att det gåfve säljaren penningar, hvarför han
kunde köpa sund föda; men den som finge bränvinet, blefve bedragen,
ty det stillar hvarken hunger eller släcker törst. Och att
den ymnigare tillverkningen skulle gömmas för teckniska behof,
är ej troligt. Vi hafva så länge försökt dessa konjunkturs-förordn:r
och undantags-lagstiftning om bränvin, allt till förment fromma för
landtmannen och landtbruket, utan att deraf skörda annat än skada
för iand och befolkning i det hela, så att de erfarnare bland oss
torde deraf vara trötte.
Jag hade också önskat motionens återtagande, men efter det
förklarande vi nyss hört, är sådant icke att hoppas.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Hr af Sillens, Gust. Probus, d. 4 dennes f. m. på bordet lagda
motion om husbönders tillförbindande att för sina tjenare i Ränteförsäkrings-anstalt'göra
årliga penninge-nedsättningar till beredande
af lifränta vid viss ålder, samt dylika nedsättningar till förmån
för gemenskapen af Arméen och Flottan samt Kofferdi-sjömän.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Frih. Sprengtpor
lens,
Jakob Wilh., d. 4 dennes f. m. på bordet lagda motion,
ang:de uptagande af inrikes Statslån mot räntebärande obligationer
i smärre valörer, till anskaffande af medel för jernvägsanläggningar.
Föredrogs Frih. Stael von Holsieins, Fabian Willi., d. 4
dennes f. m. på bordet lagda motion om bildande af ett serskildt
Utsk. eller Komité i och för reorganisation af Arméen och Statens
embetsverk.
Frih. Stael von Holstein: Jag anhåller att denna min
motion måtte blifva de öfriga RiksStm kommunicerad.
532
Den 8 December.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Först och främst torde det
■vara tvifvel underkastadt huruvida den af Frih. Stael von Holstein
väckte motion ens är grundlagsenlig, d. v. s. om det kan tillkomma
det Utsk., han vill skall bildas, att upgöra förslag till
reorganisation af embelsverken, hvilka redan under innev:de Riksdag
skulle erhålla den tillämpning af löneregleringen som grundade
sig på näimnde förslag. Detta förutsätter att Utsk. skulle
hafva motionsrätt, hvilken icke grundlagen medgilver ett sådant
Utsk., utan endast Konst.- och StatsUtslcn under vissa fall. För
öfrigt anser jag den af Frih. Stael von Holstein väckte motion vara
fullkomligt opraktisk, ty förutsatt att en Komité blifvit tillsatt och
att den efter långa pröfningar och öfverläggningar kommit till ett
resultat och framlagt för R. Sl:r fullständigt förslag till embetsverkens
ombildning och att dessa förslag efter discutering i Stånden
och återremiss slutligen blifvit af R. St:r för sin del gillade, så
vill Frihm att all statsreglering på grund deraf skall upskjutas
denna Riksdag, d. v. s. att allt som rörer HufvudTitlarne, skall
lemnäs oafgjordt tills denna fråga blifvit af det serskilda Utsk.
utarbetad. Derigenom skulle SiatsUtsk. stanna i fullkomlig overksamhet,
tills detta Utsk. blefve färdigt, och då få vi allt motse
att Riksdagen blir minst 1år lång. Frih:s mening har påtagligen
varit, såvidt jag kunnat fatta hans motiver, att på en hastigare
väg än hittills skett, kunna åstadkomma förändrad organisation
af våra embetsverk. Denna andemening, såsom jag upfattade
den, är ganska nyttig om den realiseras, men det kan icke ske
på sätt Frihm föreslagit, och det är derföre som jag vågat kalla
förslaget opraktiskt. Det kan endast ske på det sätt en annan
motionär föreslagit, nemi. att en serskild Komité nedsättes, som
upgör förslag mellan Riksdagarne till dessa embetsverks organisation,
och att sedermera K. M. lill Rikets näst sammanträdande
Ständer öfverlemnade en K. Propos. i ämnet, såvida icke redan
denna Riksdag fullständigt organisations-förslag blifvit framlagdt,
vare sig af Konungen eller enskilde personer. Såsom vi i afton
hafva 2:ne motioner före, den ena af Gr. Lagerbjelke, den andra
af Gr. von Platen, båda innehållande fullständiga organisationsförslag
för 2 förvaltande Collegier. På anförde skäl, anhåller jag
om afslag på Frih. Stael von Holsteins nu föredragna motion.
Frih. Stael von Holstein: Om min motion är grundlagsenlig
eller icke, det öfverlemnar jag åt Hr Gr:n och Landtmm alt
afgöra; hvad jag vet är att sådana Utsk. under flera föreg:de Riksdagar
varit tillsatta, utan att någon sådan anmärkn. blifvit mot
dem gjord, och jag kan icke finna någon bestämmelse i grundlagen
som lägger hinder mot desamma. Det opraktiska kan jag
icke finna bestå i något annat än möjligen att Utsk. icke skulle
kunna medhinna utredandet af denna fråga under innev:de Riksdag,
men jag anser att R. St:r icke kunna anslå ständiga löner
till platser, innan desse senare blifvit af en Komité eller sådant
Utsk. bestämde. Detta har visserligen ansetts öfverflödigt, men
pen 8 December.
S33
jag tror tvertom det vara nödvändigt att en sådan organisation
finnes innan löneregleringen kommer till stånd, d. v. s. antingen
en Komité eller serskildt Utsi;, tillsättes under Riksdagen, så kuni
na icke R. St:r bevilja den lönereglering, som begäres, såvida det
icke på förhand är bestämdt åt hvilka dessa löner skola anslås.
Jag har just derföre föreslagit ett serskildt Ulsk., emei
dan jag trott, ätt då materialier finnas för sådana reorganis,atio
ner,
det icke bordo blifva så svårt för Utsk. att medhinna göro
målen,
då äfven löne-förhöjning vid denna Riksdag skulle kunna
åstadkommas.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Om det serskilda Utsk. hvarom
Frih. Stael von Holstein väckt förslag skulle af R. St:r tillsättas,
så blefve detta Utsk. i det närmaste utan några göromål,
37 § 2 mom. Riksd.Ordnm innehåller nemi. att »intet Utsk.,
Konst.- och BankoUtskm allena undanlagne, vöre berattigadf. att
väcka frågor till afgörande i R. Stsps Plena eller att uptaga andra
ämnen än de från Plena remitterade, såvida ej, hvad StatsUtsk.
serskildt angår, Konungens Propos. enl. 27 g till detsamma omedelbarligen
öfverlemnas. Det är således alldeles gifvet att R. St:r
icke kunna mot detta grundlagens bestämda stadgande gifva något,
vare sig ordinarie eller extra Utsk. motionsrätt, men utan att få
en sådan, skulle detta Utsk. icke kunna inkomma till B- St:r med
något förslag; ty det förslag, hvarom motionen talar, är redan så
vidt jag vet, till Stats- och EI;on.Utsk:n remitteradt och detta beslut
lärer väl icke kunna uphäfvas. Utsk. bRfver således, på sätt
jag nämnt, utan göromål.
Vidare finnes en annan oformlighet i denna motion. Pet
står att R. St:r skola bemyndiga Utsk. att hos K. M. anhålla det
någon sakkunnig person för hvarje Depart. skulle af Konungen
förordnas att tillhandagå Utsk. med nödiga uplysningar. Likväl
har grundlagen i 42 g Riksd.Ordn stadgat, huru vid sådana tillfällen
skal) förfaras, nemi.: »Finner Utsk- sig behöfva af någon
Konungens embetsman eller af något publikt verk inhämta mundG
liga eller skriftliga uplysningar, begära genom sin Ordförande, hos
den StatsRådets ledamot, Konungen vid hvarje Riksdag dertill förordnar,
Konungens Nåd. Befallning till vederbörande om de äskade
underrättelsernas meddelande.» Jag kan således icke finna att
något beslutande af R. St:r i detta afseende kan komma i fråga,
och som följaktligen denna motion icke leder till något ändamål,
vågar jag vördsammast anhålla om afslag å densamma.
Hr Stjernsvärd: Då jag fullkomligt inser de fördelar,
hvilka Frih. Stael von Holstein åsyftat med sin motion, men å
andra sidan äfven måste göra afseende på hvad grundlagen i detta
hänseende bjuder, så hemställer jag, huruvida icke Frih:n skulle
vilja förändra ordet Utsk. till Komité, för alt på så sätt slita tvisten.
Jag tror i sådant fall att hans syftemål skulle blifva upfyllda, utan
att någon anmärkn. deremot skulle kunna göras.
Dea 8 December.
Frih. Stael von Holstein: Som det redan står serskildt
Utsk. eller Komité, så har jag i sådant fall icke någonting
deremot.
Sedan öfverläggningen nu förklarats fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm., af den anledn. att under discussionen motiverne och
sjelfva förslaget i förevar:de motion hade blifvit sammanblandade,
upläst det i slutet af motionen förekommande förslaget och derjemte
erinrat att motionären anhållit att motionen måtte Med-St:n
kommuniceras, hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade
bifalla Frih. Stael von Holsteins framställning.
Denna propos. besvarades med blandade Ja och Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. och Adin behagade afslå
Frih. Stael von Holsteins ifrågavar-.de framställning, samt sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förklarade,
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Stael von Holstein begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voter.-  propos.:
Den, som bifaller Frih. Stael von Holsteins motion om bildande
af ett särskildt Utsk. eller Komité i och för reorganisation
af Arméen och Statens embetsverk, samt att densamma må blifva
Med-St:n kommunicerad, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej.
Vinnes Nej, afslås förenämnde motion och begäran om kommunication.
Sedan voteringen försiggått befunnos rösterne hafva utfallit
som följer:
Ja — 23.
Nej — 48.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 10 på aftonen.
In fidem protocolli
Alberl Munck.
lien 10 December f. m.
Onsdagen den 10 December 1856.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 5 prot.utdr. för d. 8 dennes.
Frih. Stael von Holstein, Fab. Wilh., anförde skrift
ligen
:
Med anledn. af den behandling min motion om tillsättandet
af ett serskildt Utsk. för reorganisation af Arméen och embets
verken
i Måndagens plenum fick röna, och mot utgången deraf
får jag härmed afgifva min reservation.
Af motiverna för motionen ådagalägges tydligen att den afsåg,
att göra det möjligt för R. St:r, att, utan att handlöst bortkasta
större eller mindre summor, kunna före denna Riksdags afslutande
bevilja den af K. M. äskade löneförhöjningen för Rikets embetsed)
tjenstemän i alla grenar af Statsförvaltn:n och Försvarsverket,
sedan det nemi. blifvit utrönt och bestämdt hvilka de embeten
och tjenster äro, som verkligen äro behöflige för denna förvaltnrs
raska och oafhrutna gång, samt för Rikets försvar och sjelfbestånd
och under förutsättning att förhöjningen i öfrigt är billig och ändamålsenlig.
Oå jag icke kan inso att detta af mig framställda
förslag i någon mån är otjenligt eller obefogadt, så frågar jag:
Hvad var det då som vållade att min motion så tvärt afklipptes
och afslogs? Var det emedan den var stridande emot grundlagens
tydliga stadganden? Nej, ty då hade någon propos. på bifall eller
afslag deraf ej kunnat utaf Hr Landtm, framställas, — blef den
af mig föreslagna reorganisationen af någon af mina motståndare
ansedd elier förklarad obehöflig eller skadlig? Nej, tvertom var
en sådan partielt föreslagen af en bland dem sjelfva, och flera
andra dylika förslag i andra grenar af förvaltn:n väckta af andra
ledamöter. Hvilka skäl för afslaget var det då som anfördes? Jo,
att förslagst var opraktiskt och formvidrigt, att frågan var af den
vidlyftighet att dess afgörande icke skulle kunna medhinnas på
halfannat år, att StatsUtsk. skulle under tiden blifva hämmadt i
sin verksamhet, att en stor del af de mål, som bordt tillhöra detta
Utsk:s behandling, redan blifvit remitterade till andra Utsk., och
det nu begärda således skulle blifva utan göromål, helst detta
Utsk. icke kunde tillerkännas någon motionsrätt. Till besvarande
häraf hemställer jag om det kan vara mera opraktiskt att tillsätta
ett serskildt Utsk. för organisations-frågans behandling, än att
hänskjuta sådana frågor till de Utsk. som redan finnas? Örn det
kan vara mindre möjligt för ett Utsk., som icke har andra göromål
än dessa organisations-frågor, att medhinna dem alla, än för
de andra Utsk:n att medhinna vidlyftiga delar deraf, oaktadt de
äro mer eller mindre öfverhopade af andra frågors afgörande? —
536
Den 10 December f. m.
Om StatsUtsk. icke Sfven hämmas i sin verksamhet af de partiella
omorganisations-frågorna, som af den generella, enär en fullständig
statsreglering väl lika litet på förhand kan upgöras i ena fallet
som i det andra, så vida det icke skall föreslå anslag till förhöjda
löner för tjenster som kunna blifva förklarade vara obehöfliga och
således böra indragas. Om icke den omständigheten, att flera af
de motioner, som bordt tillhöra det serskildta
till andra Utsk. remitterade, i st. f. att, såsom det påstods, lemna
Utsk. utan sysselsättning, blott gjort denna mindre öfverhopande,
enär det väl icke är endast Arméen, KrigsColl.-m och Förvaltn:n
af Sjöärendena, hvilkas organisation erfordrar granskning och omarbetning,
utan Utsk. således kunnat få fullt upp att göra med
de öfriga embetsverkens reformerande, äfven i det fall att det
skulle varit alldeles formvidrigt, att de motioner i organisationsfrågan,
hvilka redan blifvit remitterade, skulle kunna återförvisas
till det serskilda Utsk., hvilket jag vågar tro mycket väl kunnat
låta sig göra, och slutligen att jag ej kan inse att något Utsk.
kan behöfva serskild s. k. motionsrätt för att kunna behandla en
till detsamma remitterad motion.
Jag vågar således tro att det af mig väckta förslaget icke var
så opraktiskt och oformligt, sorn man lyckats förespegla, och att
om nu så skulle inträffa, hvilket det efter mitt förmenande bör,
att K. St:r finna sig förhindrade att bevillja de begärda löneförhöjningarne
för alla de embetsverk, hvilkas organisation icke
blifvit granskad och omarbetad, så kunna de embets- och tjenstemän,
sorn härvid blifva lidande, icke derföre skjuta skulden på
E. St:r utan få tillskrifva det vederbörandes uraktlåtenhet, att
icke innan de framlemnat ett i så stor skala upgjordt lönereglerings-förslag
först afslutat den längesedan begärda reorganisationen,
samt deras motstånd som förhindrat R. St:r att sjelfva upgöra en
sådan plan.
Frih. Cederström, Anders: Då Frih. Stael von Holstein
nu afgifvit sin reservation, så och ehuru jag ämnat att afgifva
min reservation vid prot:s justering, anser jag mig äfven, nu böra
göra det då en ledamot redan reserverat sig. Det är visserligen
icke i allo eller i bufvudsaken jag förenar mig med Fribm, utan
endast i fråga om det grundlagsenliga i ärendets behandling.
1 mom. af 56 g Reg.Fm lyder sålunda: »allmänna frågor, som
uti R. St:rs plena väckas, må ej till ett omedelbart afgörande der
uptagas, utan skola öfverlemnas till behörigt Utsk.» etc. Den nu
förevar:de måste ovilkorligen hafva varit en så beskaffad allmän
fråga, emedan sedermera uti 49 § Riksd.Ordn. förekommer: »Hvar
och en allmän fråga, som första gången i något Stånd förekommer,
skall, såvida ej Ståndet enhälligt genast densamma till vederbörligt
Utsk. förvisar, ligga på bordet till nästa plenum, då remiss bör
ske; dock stånde hvarje ledamot öppet att öfver samma mål sig
yttra, hvilket hans yttrande äfven skall lill Utsk. remitteras. Om
en genom mundtligt anförande gjord framställning lägges på bordet,
bör anförandet till prolrt dikteras och afskrift deraf senast i
Den 10 December t. m.
537
nästa plenum till bordet aflemnas. Upslår fråga om eller hvart
remitteras bör, kan denna fråga blott för den plenidagen läggas
på bordet, men i nästa plenum skall beslut ovägerligen fattas.»
Af allt detta kan jag icke draga annan slutsats, än att denna fråga
är af den beskaffenhet, att hon icke kunnat afgöras på annat sätt
än att hon till vederbörligt Utsk. bordt ovilkorligen remitteras.
Det är visserligen sannt, att i sist åberopade grundlags g förekomma
orden: »om eller hvart remitteras bör», och hvaraf man
dragit den slutsats, att R. och Ad:n skulle kunna vägra remiss af
en motion; men jag hemställer, huruvida ej den, som icke läser
grundlagarne på samma sätt än som barn läsa Katechesen, d. v. s.
utan begrepp om hvad meningen är, måste finna att sednare §
hufvudsakligen har afseende på sådana ärenden, hvilka såsom grundlagsvidriga
icke få remitteras. På dessa grunder får jag nedlägga
min reservation emot det sätt, hvarpå ifrågavar:de motion blifvit
behandlad.
Uplästes till justering och godkändes ett från Exped.Utsk.
under N:o 1 inkommet förslag till R. Stms underd. skrifvelse till
K. M.; ang:de Riksdagskostnadernes bestridande genom Riksg.Kont.
Föredrogs Hr von /Emmers, Anders Robert, d. 4 dennes f. m.
på bordet lagda motion om införande af ett medelporto för telegrafdepescher
inom Riket samt förändring af åtskilliga andra sådane
depescher rörande stadganden.
Hr von Heland, Isak Fredr.: Det är visserligen en
sanning, att i olika länder begagnas lägre taxor för telegraf-korrespondensen,
men jag tror, att dessa länder upgjort sina taxor
efter den grund, att korrespondensen der icke är så stor som i
Sverige. I Danmark, Schweitz och England äro dessa taxor lägre,
men i dessa länder är också afsändningen icke hälften emot i
Sverige, och under sådana förhållanden hafva äfven taxorna der
kunnat nedsättas. Emot den nu för Sverige fastställda taxan har
mycket blifvit anmärkt i thy, att somliga säga, att den är för hög,
andra åter att den är för låg. Inom vårt vidsträckta land torde
det vara svårt att utfinna det rätta så att man å ena sidan icke
undertrycker telegraf-korrespondensen, och å den andra bereder
Staten en skälig inkomst, åtminstone så, att den betäcker kostnaden
för anläggningen och underhållet. Motionären har föreslagit
ett medelporto af 1 R:dr. Jag frågar, om, då engång en telegraflinie
kommer att sträckas ända upp till Haparanda och den Ryska
telegraf-korrespondensen uptager hela tiden, man med något skäl
kan tro, att våra egna korrespondenter blifva dermed belåtne.
Jag betviflar det. Möjligen skulle ett medelporto kunna så inrättas,
att man tager ett medium emellan de kortare och längre
afstånden, men då skulle, enl. min åsigt, ett medelporto af 3 R:dr
blifva alltför betungande för dem, som vilja telegrafera på kortare
afstånd. Kostnaden bör under alla förhållanden vara högre för
538
Den 10 December t. m.
den, som Ögonblickligen afsänder sina tankar på 100 mils afstånd,
än för den, som sådant gör på ett afstånd af endast 10 mil. Också
är portot i de flesta länder jag känner olika, och landet är i fråga
om telegraferingen så indeladt, att afgiften ökas med afståndet.
Om jag skulle föreställa mig, att motionärens förslag skulle komma
att antagas, skulle äfven statsinkomsten af telegrafverket komma
att nedsättas till hälften af hvad den nu är. Jag tror visserligen,
att hvad Staten förlorar i inkomst genom motionärens förslag,
kommer allmänheten till godo, men jag tror äfven, att om ett
förhöjdt porto för kortare afstånd skulle fastställas, allmänheten
dermed ingalunda finner sig belåten. Dessa mina anmärkntr anhåller
jag måtte få åtfölja remissen till Utsk.
Hr von Kraemer: Utan att inlåta mig i något utförligt
försvar för min motion och mera i detalj gående redogörelse för
de åsigter, som legat till grund för min framställning, hvarmed
jag upskjuter intilldess motionen till afgörande från Utsk. återkommer,
har jag velat med några ord möta den siste talarens
anmärkn:r. Med glad förvåning har jag hört, att han, ehuru bestridande
min motion, dock hyllat min idée om ett medelporto för
telegraf-korrespondens i Sverige. Endast i fråga om siffran äro vi
af skiljaktiga tankar. Hr von Heland har nemi. ansett detsamma
böra bestämmas till 3 men jag endast till 1 R:dr. Detta är en
fråga, hvarom Utsk. kommer att bestämma, och skulle den af mig
föreslagna medelsatsen icke befinnas vara till sitt belopp den rätta,
skall det icke falla mig in, att derom tvista, utan underkastar jag
mig villigt Men jemnkning härutinnan, den pröfvande auktoriteten
kan anse lämplig; dock vill jag icke gå så långt som siste talaren
föreslagit eller till ett medelporto af 3 R:dr, hvilket synes mig
för högt. Samma talare har äfven befarat, att om ett medelporto
i enlighet med mitt förslag infördes, skulle de längre distancerne
uptaga hela korrespondensen och specielt den Ryska transito-korrespondensen
helt och hållet uttränga den Svenska. Mig synes,
att man i anledn. af dessa anmärkn:r tryggt kan påstå, att ett
dylikt fall, af embarras de richesse, vore snarare att önska än att
beklaga. Skulle de på längre afstånd gående telegraf-depescher
genom sin mängd förhindra afsändandet af de på kortare afstånd,
så kan detta ganska lätt afhjelpas derigenom, att telegraftrådarna
förökas. Hvad som är nytt förefaller gemenligen alltid svårt, men
att likväl merändels vid verkställigheten af dessa, såsom oöfvervinnerliga,
förespeglade svårigheter, lätt nog undanrödjas och besegras
bevisar bäst utgången af införandet af det likformiga postportot
och går det nog lika så med det likformiga telegraf-portot
om det införes. Visserligen skulle den stränga rättvisan egentl.
fordra att portot förhöjdes i mån af vägens längd, men då borde
för hvarje bref och telegraf-depesch portot äfven ökas för hvarje
mil. Denna princip har emellertid den sednast utfärdade taxan
för telegraf-depescher redan helt och hållet kastat öfver bord, i thy
att i förevar.de taxa en portosats är bestämd för 25 mil, en för
50 mil och en för 100 mil; men de mellanliggande större eller
Den 10 December f. m.
630
mindre afstånden göra ingen skillnad. Det är följaktligen klart,
att ehuru om man velat vara strängt rättvis, taxorna bordt bestämmas
olika för hvarje station, detta dock ej funnits verkställbart
och alldeles icke blifvit förhållandet med den nya telegraf-taxan.
Principen om olika porto för teleerafdepescher är således icke
konseqvent utförbar, alldenstund man icke kunnat taga steget fullt
ut. Vidare har Hr von Heland sagt, att hvad Staten förlorar på
telegrafverket, skulle komma allmänheten till godo. Denna erinran
gör vidare tillägg af mig öfverflödiga, emedan den innebär det
starkaste bevis för riktigheten af mitt förslag.
Hr von Heland: Jag anhåller att få göra ett tillägg till
mitt förra yttrande, nemi. att efter utfärdandet af den nya telegraftaxan,
har korrespondensen stundom varit så liflig, alt man långt
in på nätterne varit sysselsatt med fortskaffandet af de under dagen
inlemnade telegraf-depescher, och, om taxan nedsättes, skulle
ännu mera ökade göromål deraf blifva en följd. Man säger visserligen,
att detta kan afhjelpas genom tillökning i trådarnes antal,
men detta måste ske småningom och i bredd med de större anläggningarna
samt fordrar ökade kostnader och ökad betjening.
Eemitterades till StatsUtsk.
Föredrogs Hr Mannerskantz’, Carl Axel, d. 4 dennes e. m.
på bordet lagda motion, ang:de ordnandet af Sveriges försvarsverk.
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: Hr Mannerskaotz’s förslag,
som afser ordnandet af ett starkt national-försvar, synes mig
vara af den vigt, att åtminstone någon röst bör höjas för att beledsaga
det med ett förord från detta Stånd till Utsk. Jag vill
icke ingå i de af honom upgjorda detaljer och icke heller följa
utvecklingen af de strategiska skäl han anfört. Sådant skulle
endast föranleda vidlyftiga discussioner, enär tankarna i detta fall
kunna vara ganska delade och ofta sväfvande. Icke heller vill jag
yttra mig om de flere punkter i hvilka han sammanfattar sin motion.
Jag vill dock nämna att den deruti uttalade farhåga för,
att Sveriges försvar skulle grundas uteslutande på ett sjöförsvar,
synes sakna skäl, emedan jag tror, att en sådan sangvinisk förhoppning
icke ens af sjöförsvarets i fr igaste anhängare någonsin
varit hyst. Vi känna nogsamt, att England är det - enda land,
som hufvudsakligen eller nästan uteslutande byggt sitt försvar på
en stark Flotta; men till och med England har en gång funnit
otillräckligheten häraf och derföre ock sedermera ökat sina stridskrafter
till lands. Då nu detta land, med sin obestridda öfver
lägsenhet
på alla haf, insett nödvändigheten af ett starkt försvarsverk
inom sig, lär det väl icke komma i fråga att andra länder,
åtminstone icke Sverige, som icke kan göra anspråk på att ensamt
beherrska ens det haf som omger dess stränder, skulle lägga hela
sin styrka i Flottan. Detta har jag velat säga, på det att mitt
biträdande af motionens hufvudsyfte, icke måtte anses såsom en
510
Den 10 December f. m.
utkastad stridshandske mot sjöförsvaret, hvilket jag anser vara en
nödvändig del af landets försvarsväsende. Hvad i öfrigt angår
motionens innehåll, så säger Hr Mannerskantz, att »Sveriges landtförsvar
skall stödja sig främst på folkbeväpning och icke främst på
stående Här.» Detta förklarar han straxt derefter, sålunda: att
hela den stridbara befolkningen bör genom tillräcklig öfning blifva
verkligen stridsfärdig, och han erkänner ock nyttan af en stam,
Men ban önskar en stark folkbeväpning, för att e.fter behof kunna
fylla stammens leder icke med mer eller mindre exercerade rekryter
utan med soldater, sorn verkligen kunna värna landet, och
det är häruti jag med honom instämmer. Vid 1812 års Riksdag
fattade R. St:r ett stort och värdigt beslut, nemi. det om allmänna
beväringen. Detta beslut var så mycket högsintare, som det skedde
med det ännu friska minnet af landtvärnet; men den känsla, som
dikterade samma beslut, har efter en långvarig fred blifvit mycket
försvagad. Vi hafva sett, att sedermera Riksdag efter Iliksdag
blifvit af Regeringen framställda förslag, åsyftande en utveckling
af detta beväringssystem på olika sätt, allt efter det ansetts lattast
antaget, men de hafva alla blifvit afslagna med undantag af några
mindre förändringar år 1849. Inom representationen hafva deremot
väckts motioner dels om inskränkning i stammens styrka,
dels om uphörandet af beväringens vapenöfningar. Förslag hafva
ock framträdt åsyftande, jag medger det, att inom bestående anslag
ordna försvaret till vinnande af ökad styrka och öfverbesparing,
men jag tror, att alla dessa »godlliöpsförslag» gjort mera or.dt än
godt, enär de insöft många i den beklagliga föreställningen, att
ett starkt försvar kan vinnas utan kostnad och utan betydliga upoffringar.
Dessa upoffringar äro likväl icke större än att de ganska
väl kunna bäras, och äro i alla fall oundgänglige, såvida vi
vilja bibehålla vårt oberoende. Den satsen, att hvarje Svensk är
skyldig att försvara sitt land, är ett axiom och bestrides af ingen;
men man slår bort ifrån sig dess nödvändiga konseqvens; man
vill icke erkänna för sig sjelf, man vill icke antaga, att upoffringar
verkligen fordras, såvida icke vår sjelfständighet skall blifva
äfventyrad. K. M. har nu begärt utsträckning i Bevärings-manskapets
vapenöfning och förändring i tiden för densamma. Jag
önskar all framgång åt detta förslag, men jag önskar ännu mera,
jag önskar att R. St:rs vid denna Riksdag vidtagande åtgärder i
ämnet, matte blifva i fullkomlig konseqvens med den år 1812
uttalade grundsats. Jag ville, att de skulle sätta Regeringen i
tillfälle att genomföra ett verkligt n a t ion el t försvar. Man säger
alt tyngden af ett sådant försvar icke kan af nationen bäras; man
säger att nutiden icke får jemföras med forntiden, då hvarje man
kunde inträda i Härens leder och då Härens icke utgjorde annat
än den manliga befolkningen. Den liden var den fysiska kraften
och förmågan att föra vapen ett nödvändigt vilkor för att vara en
fri man. Han beböfde den såväl tili eget sjelfförsvar, som för
värnande af sitt fosterland. Gerna erkänner jag, att allt sådant
icke är så lätt numera, sedan såväl vapen som krigskonst förlorat
sin första enkelhet, men rätt ordnadt är tyngden af ett starkt
Deri 10 December f m.
541
nationalförsvar icke större än att jag tror den ganska väl kan
bäras. Jag önskar visserligen se landet upfy 1 !dt af herrliga skördar,
genomskuret af kanaler och jernvägar i alla rigtningar, men
hvartill gagna alla dessa herrligbeter, all denna välmåga, om vi
icke kunna försvara vårt land. Ingen Svensk lärer väl vilja böja
sitt hufvud under utländskt ok, och således mina Hrr! i sambredd
med alla beslut, åsyftande ekonomiska förbättringar, böra ock R.
St:r åtaga sig hvad som ovilkorligen fordras för stärkandet af vårt
försvar. Vi hafva sett oss förelagdt ett stort förslag i fråga om
våra jernvägar, enl. hvilket ett helt nät skulle öfverdragas landet.
Ett så omfattande förslag har kanske ingen annan nation varit i tillfälle
alt på en gång antaga, och jag önskar detta förslag all möjlig
framgång, men, . såsom jag nyss nämnt, att samtidigt dermed
R. St:r måtte åtaga sig de upoffringar landets försvar kräfver.
Tvänne sådane beslut skulle blifva värdiga minnesvårdar öfver
1856 års Ständer.
Hr Ribbing, Arvid: Den fosterländska motion, som nu
är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, har redan framkallat ett
varmt ord från den siste talaren. De tankar, som i motionen
yttras om vårt sjeifförsvar och det sätt, hvarpå det bäst kan utföras,
tyckas också hafva varit Regeringens, men den del af 11. St:r,
som befinnes å detta rum, har i sina förslag i afseende på fästningars
förbättrande gått längre än K. M. Sjelf i Dess Nåd. Propos.
om Statsverkets behof och synes nu äfven vara på väg att göra
så i fråga om Beväringens försättande i tjenstbart skick. Motionären
har väl icke bestämdt uttryckt, hvari han skiljer sig från
Regeringen, men vi finna af SlatsRådsProt:t, att Konungens Rådgifvare
också önskat att få beväringsmanskapets öfnings-skyldighet
utsträckt till 2 år och således utöfver hvad Konungens Propos.
innehåller, som är att hvarje klass excercis-skyldighet skall blifva
30 dagar i st. f. hitintills blott 14, jemte det att för andra året
kyrkoparader skulle införas för att påminna de beväringsskyldige
om deras pligt, och för att något underhålla den skicklighet de
kunnat förvärfva under de 30 dagarnes öfning. Meningen ang:de
sjöförsvaret synes enahanda, eller så, att då Regeringen inskränkt
sig till att begära anslag för iståndsättande af hvad som finnes,
R. och Ad. vill gå längre. Skulle dessa tänkesätt äfven vara de
öfriga RiksStms, så är blott att önska, dels att tillgångarne måtte
räcka, dels att folkets nit och upoffringar måtte ledas och användas
till de för vårt sjeifförsvar vigtigaste föremål. Då motionären
lärer hafva för afsigt att vidare utveckla sitt förslag, får man då
se hvaruti det egentligen kommer att skilja sig från Regeringens;
i afvaktan hvarpå jag nu blott förenar mig med motionären och
äfven med den siste talaren i hvad de yttrat om nödvändigheten
att på bästa sätt ordna våra försvars-anstalter.
Hr Adelborg, Anders Otto: De af Hr Rosensvärd uti
ifrågav:de ämne uttalade ord, hafva, åtminstone för mig, varit serdeles
tillfredsställande. Jag kan icke nog hembära honom min
Ö42
Den 10 December 1. m.
tacksamhet för det han så fullständigt utvecklat satser och åsigter,
hvilka i högsta måtto äro värda att behjertas af hvarje vän utaf
Fosterlandets samtida sjelfbestånd. Vårt land, med en så glest
befolkad vidsträckt yta, så knappa penninge-tillgångar och så vidsträckta
gränsor att försvara, kan icke med nuvaride ringa försvarskrafter,
i händelse af ett fiendtligt anfall, hafva nog i dessa
till skydd för sin frihet och ännu mindre till uprätthållande af
den vigt, såsom en Statsmakt af andra rangen, det i bredd med
Europas öfriga länder bör hafva. Vårt försvarsväsende är dessutom
illa och utan plan ordnadt, med otillräckligt befäl, dåligt öfvad
gemenskap samt en fullkomlig brist på materiel icke en gång i
stånd, att, i händelse af hastigt påkommande krig, erbjuda den
styrka, som man efter dess nuvande numerär borde hafva rätt att
förvänta. Lika illa beredda till sjös som till lands, äro vi i närv:de
stund nära nog totalt beroende af utländska makters förhållande
till hvarandra och den politiska garanti för fredens bibehållande,
som Europeiska jemnvigten kan erbjuda. Med en Armée af något
öfver 400,000 man stående trupper och en lika illa öfvad högst
obetydlig Flotta, samt en Beväring, sådan som den vi nu äga,
hvad kunna vi i bebofvets stund göra, utan hjelp af andra? Och
dessa andra, hvad är som garanterar oss för deras stöd då en
verklig fara hotar? Visserligen gifver den ingångna traktaten med
Vestmakterna för ögonblicket någon trygghet; men dylika traktater,
upgjorda af länders regeringar, skola de också hållas då dessa regeringar
icke mera finnas till? gifva de verkligen någon grundad
säkerhet under en tid, då ständigt vexlande folkrörelser tillskapa
täta förändringar i politiska åsigter och inga beräkningar för en
oviss framtid kunna göras? Nej, den som tryggar sin säkerhet på
dylika löften, han bygger sitt hus på losan sand. Stora bemödanden
göras nu för att i materielt hänseende utveckla våra krafter
och de mest vackra resultater äro deraf redan vunna och skola
utan tvifvel under kommande år än vidare skördas resultater af
en sådan beskaffenhet att vårt lands ekonomiska historia aldrig
förut haft något likartadt med dessa att upvisa. Jordbruk, bergshandtering,
handel och näringar, allt fortgår under en jemt stigande
förkofran, och otroliga summor äro nu på väg att upoffras
för att genom jernvägars införande gifva ett förnyadt lif åt vår
rörelse och sätta hvarje kraft inom vårt samhälle i tillfälle att
utveckla den verksamhet den bör kunna åstadkomma. Med detta
bör den inre välmågan stiga och med denna, på samma gång,
samhällsmedlemmens kärlek för en jord som bereder honom så
många fördelar; men detta oaktadt är ännu icke något allvarligt
steg tagit för att betrygga den frihet och oafhängighet som är
hufvudvilkoret för ett framtida lungt njutande af alla dessa fördelar.
Skapa vi något godt så måste vi ju äfven vara betänkta
på dess bibehållande och detta kan ju ej ske utan att vi kunna
försvara hvad vi äga och hafva förvärfvat? En Armée måste vi
således hafva fullt tillräcklig i alla afseenden och'detta är således,
enl. min tanke, dagens aldra vigtigaste fråga. Men vår fattigdom
på folk och penningar kommer äfven här emellan och förbjuder
Deu 10 December f. m.
oss att likt rikare länder hälla tillräckligt med stående trupper.
Hvad är då att göra? Jo, ej annat än hvad Hr Mannerskantz så
riktigt i sin motion framställt, vi måste hafva folkbeväpning! Må
man i tid med allvar betänka sig på detta och må en gång den
af R. St:r år 1812 uttalade åsigt i afseende på beväringsskyldighetens
utvidgning en gång göra sig gällande. För att försvara
den frihet vi så högt värdera, bör, om det gäller, man kunna gå
ur huse och allt ställas så, att detta vigtiga mål kan vinnas
Ifrån gossen i skolan till ynglingen och mannen i hans offentliga
värf, bör en militärisk anda befordras, och känslan af att för
det heiss bestånd, om det så behöfves offra lif och blod, bör genom
förändrade institutioner i nationen inplantas. Då Sverige på
detta sätt icke blott med det ringa antal af krigare det nu äger,
utan en gång med 3 ä 400,000 af fosterlandskärlek lifvade män
kan möta sin östra granne, då först men icke förr, är dess dyrbara
sjelfständighet och frihet betryggad. Må man ej säga att ett
dylikt försvar är omöjligt att tillvägabringa; andra länder hafva
ju visat möjligheten deraf och inom våra egna gränsor hafva vi
ju i den ständiga beväringspligten på ön Gottland ett bevis på,
att vår befolkning kan vänjas dervid. Jag kan således Icke annat
än förena mig i de åsigler som äro uttryckta i den motion som
nu är fråga om att till vederbörligt Utsk. remittera samt önska
densamma all den framgång jag anser den böra förtjena.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: I anledn. af Hr Ro
sensvärds
anförande, anhåller jag få yttra några ord. Till en början
får jag lika med Hr Adelborg förklara, att mycket af hvad hon
anfort fullkomligt delas af mig. I hans yttrande förekommer likväl
en förebråelse emot R. St:r för det bristfälliga skick, hvari beväringen
befinnes. Detta är dock orättvist. Jag vili påminna mig
att vid en föregide Riksdag K. M. föreslog att endast halfva beväringsstyrkan
skulle excereeras eiler något ditåt. Med mycket
skäl afslogo R. St:r detta förslag. Hvad åter angår K. M:s Propos.,
att bevärings-excercisen skall utsträckas till 30 dagar, tror jag,
att äfven den bör afslås, ty det är icke nog med ett års öfning
för att bilda bevärings-ynglingarne till soldater och derföre må
man taga steget fullt ut. Man kan icke insätta dem så oöfvade i
stammens leder för att bilda ett fosterländskt försvar. Dertill fordras
mångårig vapenöfning och der den icke erhålles, tjenar allt
annat till intet. Hos beväringsvnglingen måste den tanken inplantas,
att det icke är slut med denna vapenöfning med i år,
utan han måste ännu en gång komma tillbaka. Enl. min åsigt
är det denna tanke hos beväringsskyldige, som utgör sjelfförsvaret.
Jag anhåller att detta yttrande måtte få åtfölja till Utsk.
K;
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Vigten af förevar:de
motion torde för fosterlandsvännen icke vara obekant, och
jag skulle tro att de hvilka förr blundat för nödvändigheten af ett
starkare försvar, hafva genom de sista årens händelser kommit på
andra tankar. Jag önskar således framgång åt förslaget, men jag
Den 10 December f. m.
önskar äfven att StatsUtsk. mätte egna all upmärksamhet åt K. M:s
Propos. i ämnet. Jag gör det af fruktan, att båda förslagen eljest
komma att förkastas. Man har här sagt, att många af Regeringen
tillförene framlagda förslag till ett starkare försvar blifvit förkastade.
Jag befarar samma utgång för det förslag Regeringen nu
framlagt. Jag ledes dertill af min tro, att mången skall anse
eller frukta, jag vet icke hvilketdera ordet jag skall begagna, att
den af Regeringen nu föreslagna utsträckning i tiden af 30 dagar
för öfning af beväringsmanskapet, icke skall medföra något verkligt
resultat, ty då det f. n. anses för en upoffring, att under en kortare
tid 20,000 armar dragas från arbetet, tror jag att denna
upoffring skall anses ännu större, i fall öfningstiden förlänges.
Mig synes, att Regeringen begått ett fel i thy, att hon icke begärt
för mycket. Jag tror, att till de föreslagne 30 dagarne borde
läggas några veckors tjenstgöring under ett par kommande år,
hvarigenom man kunde hoppas att beväringen danades till soldater.
Hade så skett, så tror jag äfven, att R. St:r vida förr skulle underkasta
sig den större upoffring, som deraf blifver en följd, än
de nu ingå på att bära den mindre, då de dermed , icke se ett
mål för sig. Jag tror icke, att man på 30 dagar bildar en be
väringsskyldig
till soldat, så vida han efter denna tid helt och
hållet lemnäs utan tjenstgöringsskvldighet. Den af K. M. föreslagne
tid kan vara bra och nödig för ynglingens första bildning,
men denna bildning måste underhållas, såvida man i händelse af
behof skall få gagn af honom. Jag hade önskat, att Regeringen i
detta likasom i andra fall inom 4:de HufvudTileln mera framhållit
det verkliga behofvet. Man har ofta sett att R. St:r, då ett stort
mål kunnat vinnas genom slöra upoffringar, dertill lemnat bifall,
då de deremot, när en half åtgärd föreslagits, förkastat den. Skulle
R. St:r först pröfva K. M:s förslag och möjligen af de orsaker jag
nämnt förkasta detsamma, så kunde detta äfven inverka på behandlingen
af Hr Mannerskantz’s motion, och derföre önskar jag,
att R. och Ad. måtte uttrycka den gemensamma tanka, att alla
förslag rörande beväringsskyldigheten, skola samtidigt hos Utsk.
till behandling förekomma, så att derifrån måtte utgå ett gediget
förslag till ordnande af ett starkt landtförsvar för Sverige. Jag
anhåller att detta yttrande måtte få åtfölja till Utsk.
Hr Rosensvärd: Jag har blott några ord att tillägga. Jag
har icke upträdt till försvar för de olika Propos:r Regeringen vid
serskilda tillfallen till R. St:r aflåtit, och vill således icke tvista
med Hr Stjernsvärd i detta ämne, för att icke inveckla saken och
borttrassla hela frågan. Jag vill endast hafva nämnt, att det förefaller
mig besynnerligt att han, som ifrar för ett utsträckt nationalförsvar,
icke desto mindre afstyrker utsträckning af tiden för bevärings-manskapets
öfning. För vinnande af detta utsräckta national-försvar,
synes första steget vara att få tiden för den första
soldatbildningen förlängd, och det andra, att öfningarna under
flera år återkomma, 1 detta, afseende delar jag Gr. af Ugglas
åsigt. Då jag emellertid icke kan instämma i allt hvad Hr Mannerskantz^
-
Den 10 December f. m. 545
nerskantz’s motion innehåller, har jag likväl ansett mig böra förorda
syftningen af densamma.
Hr Stjernsvärd: I anledn. af Hr Rosensvärds yttrande,
anser jag mig böra uptaga till förklaring hvad han tyckes vilja
påbörda mig, nemi. inskränkning i tiden för en årlig öfning af
beväringen i st. f. en flerårig, hvilket sednare synes mig vara
rättast och icke heller erfordra bevis, emedan fördelarne af en så
beskaffad öfning äro påtagliga. I det nu framlagda förslaget har
Regeringen gått likasom lirkande tillväga, hvilket jag icke gillar.
Föga anstår det den ena Statsmakten att afgifva sväfvande förslag,
för att derigenom inleda den andra på en väg, som den icke vet,
hvart den bär.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs Gr. Taubes, Henning Edvard, d. 4 dennes e. m.
på bordet lagda motion, ang:de beviljande af ett kontant löne
tillskott
för de tjenstemän, som äro berättigade att dem å lön tilldelade
räntor, utan förenkling, efter markegångspris eller in natura
upbära, men förklara sig villige att låta förenklingen af desamma
enl. K. Kungörelsen d. II Maj 1855 försiggå och derjemte från
upsägningsrätten afstå.
Gr Taube anförde skriftligen:
Jemlikt det förbehåll jag tog mig friheten göra, då jag upläste
min nu föredragne motion, går jag nu att upläsa motiverna för
densamma.
K. M:s Nåd. Kungörelse d. 11 Maj 1855 ang:de de uti ordinarie
räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, lyder i
§ 1 sålunda:
»På sätt och i den ordning, här nedan stadgas, skola de grund»räntor,
hvilka under flerfaldiga benämningar hittills ålegat hemman
»och lägenheter, verk och inrättningar m. fl., bringas till ett,
»efter förhållanderne inom hvarje ort afpassadt, inskränktare antal,
»hvarvid de dertill lämpligaste bibehållas såsom hufvudräntor, samt
»de öfrige till sådana hufvudräntor förvandlas, dock utan att rän»tornes
samfälda belopp må undergå ändring, vare sig till förhöj»ning
eller minskning. Af bufvudräntorna blifva en del persedel»räntor
och en del penninge-ränta.»
Ifrån detta allmänna stadgande, hvilket ostridigt omfattar alfa
grundräntor, så väl de Kronan behållne, som de för löntagare
anordnade, gör författnm endast tvenne undantag, nemi. i § 8.
För det fall, då enskilt verks privilegier lägga hinder för förenklingens
genomförande, och § 14 för frälseräntor.
Fråga har emellertid upstått, huruvida tjenstemän med fullmakt
före d. 12 April 1853 vore skyldige att underkasta sig för*
enkling af dem tilldelade räntor eller icke.
För den sednare meningen synes billigheten tala, emedan
ingen tjensteman bör tvingas till en förminskning i sina lönell.
H. 35
»46
Don 10 December f. m.
inkomster, dä ej vilkor derom äro i fullmakten gjorde, och har
såsom stöd för densamma äfven blifvit åberopad 12 g af ofvanntde
Nåd. Kungörelse, deri äfven ränlelagares räll upräknas bland
hindern för verkställandet af förenklingen.
A andra sidan anföres, att denna 12 § är otydlig och möjligen
afser endast ägare af frälseräntor; att om K. M. och 11. St:r
velat bereda tjenstemän med äldre fullmakter någon annan fördel,
än den i en annan Kungörelse af d. 11 Maj dem tillförsäkrade
upsägningsrätt, sådant förmodligen blifvit i någon författn. med
tydliga ordalag bestämdt, samt att den obillighet, hvarom talas,
icke hade ägt rum, såvida, — enl. K. M:s och R. Stms förutsättning,
— räntornes samfälda belopp icke genom förenklingen
undergingo någon förändring, vare sig till förhöjning eller minskning,
hvarföre också, under ett sådant antagande, en förenkling
äfven af de till löntagare anordnade räntor otvifvelaktigt kunnat
anbefallas.
Väl har K. M., till följd af underdånig hemställan af dess
Bef:h:de i Gottlands län, för visst fall, gifvit en förklaring i ämnet,
dock med så försigtiga ordalag, att man deraf icke med visshet
kan sluta, huruvida förklaringen afser ränteförenklingar eller
blott upsägningsrätten.
Resultatet af allt detta, — den ona eller andra åsigten må
nu vara den rätta, — är emellertid, att i vissa län ränteförenklingen
blifvit i sin helhet fullbordad, hvaremot i andra, så väl
Landshir, som andre löntagare, ännu i dag upbära, efter markegång,
lösen för dagsverken m. fl. persedlar, hvilka K. M. och R.
St:r förklarat icke vidare få i räntorna ingå. En hittills okänd
anledn. till jordens olika beskattning, saknande all rättsgrund och
beroende endast af tur eller otur har således upstått, och gifvit
anledn. till en lika billig, som allmän klagan, hvilken det måste
vara R. St:r angeläget att afhjelpa, äfven om, under nu öfvergående
tid, någon upoffring från Statens sida skulle blifva erforderlig.
Desse äro de skäl som föranledt mig att väcka denna motion
i förhoppning att R. St:r skola behjerta den orättvisa, som, på
sätt ofvan förmäles, drabbat en del skattdragande; men medan jag
har ordet anhåller jag få förklara, att om StatsUtsk, skulle finna
de af mig såsom ersättning åt löntagare föreslagne 3 R:dr r:mt,
böra ökas eller minskas, må sådant gerna ske, blott siffran så
bestämmes att ändamålet möjligen kan vinnas. Skälet hvarföre
jag valt denna siffra är, att jag äger ett bestyrkt utdrag öfver
hemmansräntorne för en indelt lön, hvilken efler årets markegång
utgör, utan förenkling 7,040 R:dr 1 sk. 8 rst. b:ko; men efter
förenkling endast 6,190 R:dr 42 sk. 11 rst. b:ko. Förlusten på
denna lön, i hvilken ingå 424 t:r 28 kappar spannmål, utgör
således 849 R:dr 6 sk. 9 rst. b:ko, eller i det närmaste 3 R:dr
runt pr t:a, genom hvilket tillskott löntagaren således ändock icke
skulle ägt någon ersättning för förlorad upsägningsrätt.
Remitterades till StatsUtsk.
Den 10 December f. m.
547
Föredrogs Gr. von Flåtens, Ballzar, d. 4 dennes e. m. på
bordet lagda motion med förslag till reorganisation af K. Förvaltnm
af SjöArenderne.
Gr. Puke, Folke Magnus, anförde skriftligen:
Den nu föredragna motion, åsyftande Förvaltn:ns af SjöÄrendena
indragning, ar så till vida intet nytt förslag, som framställning
härom af It. St:r till K. M. tillförne skett, ehuru efter pröfning
deraf, någon åtgärd ej följt. Utan att nu vilja bemöta de
tillvitelser, Gr. von Platen gör Förvaltnm att ej motsvara sin bestämmelse,
eller undersöka huruvida dot föreslagna Kommissariatet
skulle förmå bättre göra det, får jag endast anföra: att jag för min
del ej inser något skäl, att så länge det af motionären öfverklagade,
de kollegiala embetsverkens arbetssätt och sammansättning,
inom de öfrige Depart:n qvarstå, ensamt på sätt föreslagit blifvit,
inom Sjöförsv:sDepart. tillvägabringa ett annat förhållande, eller
göra försök med införandet af en, som det vill tyckas, MinisterStyrelse,
hvarmed torde vara tidsnog, till dess en sådan kan aktas
nödig inom samtlige Departm. Sedan emellertid uti en föreg:de
remitlerad motion, i hvilken Gr. von Platen instämt, blifvit föreslaget
att hos K. M. begära utarbetandet af ett förslag och detsamma®
föreläggande Rikets näst sammanträdande Ständer, ang:de
så väl Krigs- som öfriga Colhrs omorganisation, lärer Gr. von
Plåtens framställning om Förvaltmo af SjöÄrendenas uphörande ej
kunna till någon åtgärd föranleda, helst det torde vara onekligt,
att förslag till embetsverkens organisation rättast böra utgå ifrån
Regeringen, och ej ifrån enskildte motionärer, och det dessutom
vara utöfver R. Stms rätt, att på sätt Gr. von Platen föreslagit,
besluta om Förvaltnm af SjöÄrendenas indragning.
Hr Råfelt, Anton, upläste ett så lydande anförande:
Jag anhåller få understödja och instämma uti Gr. von Plåtens
efter mitt förmenande väl motiverade motion. Hr Gr:n har uti
densamma fullständigt ådagalagt obehöfligheten af K. Förvaltnm af
SjöÄrendena, och visat huru detta verks göromål skulle kunna
öfverflyttas, dels på K. KammarRtn, dels på StationsBefälhafvarne,
samt på ett under Chefen för Sjöförsv:sDepart. direkt stående föga
kostsamt Kommissariat; härförutan har såsom ganska intressant
blifvit meddeladt att pr medium på de 5 år sorn föregått 1850,
besvärsmålen utgjort 13 om året.
Man har under vår närv:de representationsform, velat bibehålla
Colhne såsom en sjelfständig mellan-instans, men jag hemställer
hvad garanti K. Förvaltnm gifver i detta hänseende, på sätt
den är sammansatt af en Ordf:de och tvänne ombytlige militära
ledamöter, som kunna kommenderas derifrån när K. M. så Nådigt
behagar. Den enda oafsättlige ledamoten uti detta Collun är Amira
Ii tetsKammarllåd et.
Då för Statsverket vid denna Riksdag föreslås flere högst
betydliga utgifter, torde man väl böra göra de indragningar som
Ä48
Den 10 December f. m.
kunna ske utan olägenhet för det allmänna. Detta mitt anförande
torde få åtfölja motionen till vederbörligt Utsk.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild, anförde skriftligen:
I sammanhang med ett af Gr. Lagerbjelke, R. Sttrs pröfning
underkastadt förslag till omorganisation af KrigsColkm och dettas
förändring till en ArméFörvaltn., hvilken, med hufvudsaldigt bibehållande
af de åligganden, som f. n. tillhöra nämnde Colhm,
skulle vara ställd på afdelningar med hvar för sig beslutande rätt
i vissa mål och skyldighet att i andra sammanträda till öfverläggning
och besluts fattande, har Gr. von Platen, instämmande i Gr.
Lagerbjelkes förslag, väckt motion, att, med uphäfvande af all
administrativ instans emellan de verkställande myndigbeterne vid
Flottans stationer och Sjöförsv:sDepart:t, Förvaltnm af SjöÄrendena
skulle indragas och, för utöfvandet af den detta embetsverk nu
åliggande kontroll öfver Statsmedlens användande, en serskild byrå
eller s. k. Kommissariat skulle organiseras omedelbart under DepartrsChefen.
Förvaltn:ns indragning vill motionären möjliggöra dels genom
inrättandet af ofvann:de Kommissariat, hvilket då rättare torde
böra benämnas KontrollKontor, och dels genom de Förvaltnms af
SjöÄrendena handläggning nu tillhörande göromåls öfverflyttning
på Stationernas Chefer eller till andra verk eller till K. M:s afgörande.
Att till StationsBefälhme, hvar för sig, lemna afgörandet af
sådane ärenden, som äro af en allmännare beskaffenhet, skall, enl.
min öfvertygelse, äfven om någon gång skyndsamhet dermed vinnes,
medföra den olägenhet, att olika åsigter skola i ganska väsendtliga
afseenden utbilda sig vid de serskilda Stationerna och
derigenom den enhet motverkas, som förslaget just åsyftar att
åstadkomma. Så minutiösa Instrukt:r och Begkten kunna ej utfärdas,
att den anförda olägenheten dymedelst förekommes, och
hvarken Depart:sChefens tid eller den magt, som, enl. förslaget,
skulle inrymmas åt Kommissariatet, synes mig kunna medgifva att
åt de administrativa detaljerna egna den upmärksamhet, hvarigenom
olägenheten skulle förebyggas. Då man derjemte tager i
betraktande, att, för vinnandet af den författnings-kännedom och
vana vid administrativa måls behandling, som en StationsBefälhme
måste äga, för att i sina åtgöranden kunna handla sjelfständigt,
fordras flerårig erfarenhet, och att omständigheter kunna inträffa,
som göra ombyten af StationsBefälhme nödvändiga snart efter eller
måhända inom den tid, som för erforderlig routines vinnande är
behöflig, så är jag öfvertygad, att den magt, som förslaget lägger
i StationsBefälbafvarens händer, ingalunda skall bära de frukter,
man af en sådan åtgärd hoppats; tvertom befarar jag, att under
anförda omständigheter då möjligen kan hända att StationsBefälh.-n
skall komma att stå i ett sådant beroende af det permanenta civila
biträdet, att bemälde Befä 1 h:s styrelse urartar till en formstyrelse,
som först i andra rummet sätter hufvudändamåiet eller Flottans
tjenstbarhet.
Den 10 December f. m.
549
Å andra sidan, då det visat sig, att efter DepartementalStyrelsens
införande, Depart:sCbefens tid är så uptagen, att ban
svårligen kan åt detaljerna af administrationen egna den upmärksamhet,
som den serskilda administrativa öfverstyrelsen bort och
kan deråt lemna, för att konseqvent tillämpa gifne föreskrifter, så
synes mig den föreslagna förändringens fördelar ganska problematiska.
Mig synes äfven att Depart:sChefen, hvilken, i egenskap af
Chef för Flottan, både i administrativt och militäriskt afseende,
och såsom ledamot af Konungens konselj, skall i sin mödosamma
befattning känna sig betydligt tryggad, då han har ett embetsverk
att tillgå, som, stående öfver alla lokalintressen, är under ansvarsskyldighet
förbundet att utreda mål och afgifva infordrade utlåtanden
samt till vederbörlig samstämmighet bereda de förslager,
som från de serskilda stationerna af Flottan ingå, för att underkastas
K. M:s pröfning. Då på Ständernas bord hvilar ett förslag,
åsyftande minskning i de egentliga konseljmålen, synes det mig
äfven olämpligt att nu genom en förändrad organisation af en gren
utaf Styrelse-verket, till K. M:s afgörande hänvisa mål, som förut
af underordnad myndighet varit ofejorde.
Till de skäl, jag ofvan anfört mot en sådan förändring af
Flottans Öfverstyrelse, som nu blifvit föreslagen, skulle jag kunna
lägga flera andra, hemtade från förslagets detaljer, men vill dermed
ej nu uptaga R. och Ad:s tid. Endast ett förhållande anser
jag mig icke böra förbigå, nemi. att, om den mängd malerialier
och persedlar, som för Flottan årligen behöfves, skall anskaffas,
såsom i förslaget omförmäles, genom uphandlings-auktions anställande
endast på Stationen, eller i allmänhet blott på ett ställe,
derigenom utan tvifvel skall upkomma mångfaldigt större kostnader
för Flottan, än hvad genom Förvaltmns af SjöArendena uphörande
kan komma att besparas. De föreningar emellan spekulanter, som
för prisens upjagande kunna inom ett mindre samhälle ingås, förlora
sin menliga inverkan, då, såsom nu sker, auktioner hållas
samtidigt på 2:ne ställen. Man behöfver blott jemföra de vid
Carlskrona Station och inför Förvaltn-.n af SjöArendena förda auktions-prot:r,
för att härutinnan erhålla full visshet.
Ehuru jag icke kan finna något skäl till det i motionen förekommande
yttrandet, »att man sökt, liksom med beräkning, genom
nuvar:de institution (Förvaltmn) förhindra samverkan emellan de
auktoriteter, som hvar för sig borde äga grundligaste kännedom
om Flottans detalj-ekonomi», anser jag icke omöjligt att åt de
förvaltande verken kan gifvas en lämpligare sammansättning än
de nu äga, men är fullt öfvertygad om vigten och nödvändigheten
deraf, att en mellan-instans gifves, för att till öfverensstämmelse
sinsemellan sammanhålla lokal-auktoriteternas åtgöranden och att
i möjligaste måtto så i tekniskt afseende som form, åstadkomma
konseqvens och ärendenas fullständiga och noggranna utredning,
och att således det ifrågavar:de förslaget till förändring af Flottans
ekonomiska styrelse, hvilket afser att blott i en underordnad instans
lemna beslutande rätten åt en person, ej skall medföra de fördelar,
som med förändringen åsyftas.
Ä50
Den 10 December f. nr.
Gr. von Platen: Ehuru, då jag varit i tillfälle att tem
ligen
detaljeradt afgifva mitt ifrågavar:de förslag, jag icke anser,
lämpligt att öfver en viss grad uptaga R. och Ad:s tid, finner jag
mig dock pligtig att besvara åtskilligt af hvad som emot samma
förslag blifvit anmärkt. Jag vet visserligen, att i den strid, uti
hvilken jag inlåter mig, fördelarne ligga på min motståndares
sida i thy, att han icke allenast varit i tillfälle att skriftligen
göra sina anmärkn:r, utan äfven blifva i tillfälle att ytterligare
utveckla dem inom Otsk. Detta bekymrar mig dock föga, enär
jag är öfvertygad om riktigheten af mitt förslag, och då jag med
glädje erfarit att de öfver detsamma afgifna yttranden vunnit ett
slags medgifvande af nödvändigheten eller den möjliga nyttan af
någon reform af förevar:de embetsverk. Jag har aldrig föreslagit,
att, hvad en talare påstått, Förvaltn:n af SjöÅrendena skall försvinna.
Jag har endast afsett, att detta embetsverk skulle omorganiseras.
Det har icke kunnat falla mig in, att ställa räkenskapsverk
under Depart.-sStyrelsens omedelbara behandling. Jag
har icke heller framkastat någon tillvitelse emot Förvaltn:n. Min
afsigt bar endast varit, att, för att motivera mitt förslag, äfven
framhålla de brister, som vidlåda detta embetsverk med dess nuvar:de
organisation. Hade jag tillåtit mig att gå derutöfver och
framkasta någon tillvitelse, så hade jag bestämdt gått för långt.
Den siste talaren har äfven anmärkt, att genom mitt förslag StationsCheferne
erhålla ett större inflytande än de nu äga. Jag
vädjar till en hvar, som med upmärksamhet genomläst mitt förslag,
om detsamma afser något dylikt. Jag önskar visserligen, att deras
verkningskrets skall något utvidgas, men egentliga skillnaden emellan
Hr Lilljehööks och mina åsigter i detta fall består deruti, att
han anser Förvaltnm af SjöÅrendena lämpligare att kontrollera
dessa embetsman, då jag deremot funnit Depart:sCbefen lämpligast
dertill. Samme talare har äfven sagt, att anskaffande af de olika
förråden på stationerne skulle efter mitt förslag medföra åtskilliga
olägenheter. Jag erkänner, att denna invändning var mig oväntad,
emedan jag någon tid varit i tillfälle, att af de personer, som
närmast haft dermed att skaffa, fått emottaga många klagomål och
enl. min åsigt, ganska grundade klagomål deröfver, att den för en
station nödiga materiel uphandlals och levererats på annan ort.
Jag har ansett fullkomligt lämpligt att denna uphandling verkställes
vid stationen för hvars räkning den sker och jag är öfvertygad,
att, såsom i min motion är uttryckt, något hinder derför icke
skall möta, helst jag sagt, att det må. bero på omständigheterna,
om uphandlingen undantagsvis skall ske vid stationen eller på
flere ställen. Således tror jag, att de farhågor Hr Lilljehöök yttrat,
alldeles icke äro grundade, om än Förvaltn.-n af SjöÅrendena skulle
organiseras på det sätt jag föreslagit. De skäl man här framkastat,
synas mig ingalunda kunna rubba ett jota i mitt förslag och jag
anser olämpligt att här uptaga en fråga, som jag i motiverne för
min motion redan utvecklat och följaktligen kan grundligt behandlas
i StatsUtsk. Det må tillåtas mig att tillägga, att, ehuruväl
det i allmänhet icke är min böjelse att lägga vigt på sådana saker,
Den 10 December f. m.
ifll
mitt förslag icke blifvit, som man säger, så handlöst framkastadt
som många skulle tro, ty det är granskadt af personer, som äga
långt mera erfarenhet af de göromål, som tillhöra Förvaltn:n af
SjöArendena, och äga långt mera kännedom om administrativa
förhållanderne än någon af dem, som i fiågan yttrat sig här på
Riddarhuset.
Hr Lilljehöök: Af Gr. Flåtens förslag har jag visserligen
erfarit, att det afser en omorganisation af Förvaltn:n af SjöÅrendena,
enär de dit nu hörande ärenderne skola öfverlemnas till
stationerne, men huruvida denna omorganisation medför önskad
verkan, kan vara tvifvelaktigt. Gr:n har föreslagit, att kommisarier
skola utöfva kontroll öfver medlens användande, men i hvad mån
sådant kan vara lämpligt, eller om dessa kommissarier skola utgöra
en Förvaltn. med dit hörande åligganden, har jag åtminstone icke
kunnat finna.
Gr. Puke: Gr. Platen har visserligen förklarat, att han
icke ämnat göra Förvaltnrn af SjöArendena någon tillvitelse. Jag
respekterar detta Gr:ns yttrande, men då man läser motionen,
finner man helt annat. Hr Lilljehöök har nyss citerat ett uttryck
i motionen, och jag tror att detta åtminstone innebär, att Förvaltn:n
af SjöArendena, enl. Gr:ns åsigt, icke upfyller sitt ändamål.
Dessutom påminner jag mig äfven ett annat yttrande i motionen,
hvari Gr:n säger, att det bestyr Förvaltnrn nu har med
fartygs ritningar är obehöflig, när de bli ' upgjorda af dertill
skicklig person, så frågar jag: innebär icke detta att den person
eller den authoritet, som har med dessa saker att skaffa, icke är
värfvet vuxen. För öfrigt och ehvad motionären än må säga, att
han icke åsyftar Förvalt:n:ns indragning, strider detta helt och
hållet mot innehållet af motionen, ty der står tydligen, att detta
embetsverk skall indragas.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Frih. Alslrbmers,
Jonas, d. 4 dennes e. m. på bordet lagda motion, med förslag till
stadganden rörande skogshushållningen.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Gr. von Rosens,
Adolf Eugene, d. 4 dennes e. m. på bordet lagda motion om inrättande
i hufvudstaden af ett homöopatiskt sjukhus eller ock en
polyklinik för homöopathisk sjukbehandling.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Frih. Raabs, Carl Adam, d. 4 dennes e. m. på bordet lagda motion
om nedsättande af en Komité för behandlingen af landt- och
552
Dan 10 December f. m.
sjöförsvaret med dertill hörande frågor i en för hela Rikets försvarsväsende
åsyftad plan.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Frih. Creutz’s, Stephan, nedannämnde d. 4 dennes e. m. på bordet
lagda motioner:
1:0 Ang:de nedsättande af en Komité för omarbetande af nu
gällande krigslagar; och
2:o I fråga om K. KrigsHofR:ns upbörande.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs Frih. Creutz’s, Stephan, d. 4 dennes e. ro. på bordet
lagda motion om nedsättande af en Komité för utarbetande af
ett nytt tjenstgörings-reghte för Arméen.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Jag vill blott
för motionären omtala, att, efter hvad jag tror mig veta, det arbete
han i motionen omnämnt, redan är i det närmaste färdigt.
Således hemställer jag till honom, huruvida han tror, att motionen
är behöflig.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: I anledn. af Gr. af
Ugglas senaste yttrande får jag uplysa, att ett dylikt arbete redan
för 20 år sedan varit färdigt, men att vi icke destomindre stå på
samma punkt.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils: Det är vis
serligen
sannt, att sedan år 1832 flere Komitéer varit nedsatte för
utarbetande af ett tjenstgörings-reghte. Jag har endast några få
år varit Depart:sChef och icke förr kunnat bringa detta arbete till
slut, helst detsamma fordrar mera tid än mången tror. Jag får
likväl uplysa, att arbetet är så nära färdigt, att endast sista
granskningen återstår.
Hr Stjernsvärd: Jag tror, att enahanda förhållande varit
med det förra projektet till tjenstgörings-reghte redan för ganska
många år sedan.
Hr af Funck, Carl Oscar: Då motionen innehåller, att
K. St:r måtte ingå till K. M. med underd. anhållan, att K. M.
måtte tillsätta en Komité för utarbetande af ett nytt tjenstgöringsreghte,
som förebygger olydnad och missaktning å ena sidan samt
godtycke och egenmäktighet å den andra, och just detta finnes i
nu gällande tjenstgörings-reghte, anser jag motionen i alla afseenden
obehöflig och anhåller, att densamma genast måtte afslås.
Den 10 December f. ni.
553
Gr. Gyldenstolpe: Hr Stjernsvärd måtte hafva missförstått
mitt yttrande om den sista granskningen af tjenstgörings-reghtet.
Jag har sjelf lagt hand dervid och varit tvungen att ordna den
mängd föreskrifter, som efter år 1833 tillkommit. Sedan 1832
års Komité nedsattes, har arbetet helt och hållet måst omgöras,
och kommer icke att af mig tillstyrkas till antagande af K. M.
förr än detsamma undergått granskning af de personer K. M. kan
finna lämpligt dertill utse.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Föredrogs Frih. Creutz’*, Stephan, d. 4 dennes e. m. på bordet
lagda motion om uphörande af K. KrigsAkademien vid Carlberg
och inrättande af en M.ilitärFakuitet vid Universiteterne.
Hr Tersmeden, Nils: Jag vill icke fästa mig vid första
delen af denna motion eller hvad rörer KrigsAkademiens indragning.
Derom må personer med bättre sakkännedom yttra sig; jag
ämnar blott uptaga sednare delen af densamma eller frågan om
inrättande af en MilitärFakultet vid Universitetet i Upsala. Troligen
har Frih:n med detta förslag afsett, att en sådan Fakultet
skulle ersätta KrigsAkademien. Denna akademi, ehuru den bär
detta namn, är likväl ej annat än en militärskola. Frih:n önskar
till och med att i denna med Upsala Akademi införlifvade Militärskola,
simpla soldater skola vinna inträde. En dylik tillåtelse
finnes nu ej en gång vid KrigsAkademien. Frih:n tycks misstaga
sig om begreppet akademi eller, såsom det rätteligen kallas, universitet,
och tyckes ej heller känna hvad med en fakultet förstås.
En hvar, som besökt ett Universitet, vet att med detta ord förstås,
en sammanfattning af lärostolar, som sortera under en viss
vetenskap i högre mening. Sålunda hafva sedan Universiteten
upstodo, icke funnits andra Fakulteter än en theologisk, en philosophisk,
en juridisk och en medicinsk, hvilka innefatta alla tänkbara
vetenskaper, och den philosophiska uptager eller omfattar alla
de vetenskaper, på hvilka all krigskonst grundas. Icke destomindre
föreslår motionären ytterligare en fakultet, nemi. en militärfakultet.
Denna skall troligen besättas med militärer och undervisningen
besörjas af dem på sätt som sker i de andra fakulteterne.
Vi skola således få se en Major eller en Kapiten deltaga
i Akademiens styrelse, och de skola följaktligen hvar och en i
sin ordning fungera som Rector Magnificus. Det är icke troligt,
att en dylik motion skall vinna gehör inom representationen, men
önskar motionären sådant, måste han beledsaga motionen med motiver,
vida fullständigare än de nu afgifna.
Frih. Creutz: Jag ämnar icke förlänga discussionen, helst
jag icke varit nog lycklig att höra den siste talaren. Jag vill
blott tillägga, att hvar och en, som närmare betänker frågan, skall
finna billigheten af hvad jag föreslagit. Jag anhåller endast, att
554
Den 10 December f. m.
Hr Gr. o. Landtm, måtte tillåta, att det yttrande, hvarmed jag
börjat min motion, måtte få uteslutas.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Det är något äfven
tyrligt
att inlåta sig i discussion öfver ett ämne, framkastadt utan
alla motiver. Sådan är den ifrågavande motionen. Af hvilken
anledn. motionären anser, att KrigsAkademien vid Carlberg skall
indragas, är för oss alla här obekant, såvida icke en eller annan
lyckats att på enskildt väg förskaffa sig kännedom derom. Ett
yttrande emot denna motions syfte, sådan den nu befinnes, skulle
således endast kunna innefatta ett testimonium öfver det läroverk,
vid hvilket jag är anställd som lärare. Jag hyser likväl för mycken
veneration för detta läroverk, och inser för väl min egen
ställning derstädes, för att tillåta mig något sådant. Ett omdöme
om de möjliga brister och felaktigheter, hvilka vidlåda denna institution,
likasom alla andra menskliga inrättningar, skulle jag väl
här kunna afgifva, men också icke något mera. Det återstår således
för mig endast att anhålla, att, i händelse några motiver för
förslaget och den besynnerliga inrättning, som motionären önskar
i st. f. KrigsAkademien, framdeles komma att framställas, få yttra
mig i saken och meddela några nödiga uplysningar. Jag utbeder
mig, att dessa mina anmärkn:r måtte få åtfölja remissen till vederbörligt
Utsk., och att de måtte anses såsom förklaring, hvarföre
jag nu icke kan lemna fullständig redovisning för mina åsigter
i ämnet.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: De 2:ne sista talarne
hafva här upträdt emot Frih. Greutz’s motion. Den ene af dem,
min värde frände, har egentligen fästat sig vid det visserligen
något oegentliga uttrycket i motionen: militär-fakultet, och han
har icke utan skäl äfven fästat sig vid de svårigheter en sådan
inrättning skulle möta, om den vid universiteterne bokstafligen
infördes. Jag har emellertid föreställt mig, att Frih. Creutz’s
mening egentligen varit, att, innan en bättre ordnad tiliämpningsskola
för militären åstadkommits, de, som sådant önska, kunde
lämpligen vid Universiteterne inhämta de kunskaper, som med
militärväsendet äga sammanhang. Detta rörer likväl endast sednare
delen af motionen.
Hvad deremot den förra delen deraf beträffar, så har en annan
värd ledamot förklarat, att han saknar motiver för densamma.
I följd af den discussion här nyss förevarit, är det icke underligt,
att sådana saknas. Jag anhåller derföre att få upgifva några. Om
det torde få anses såsom en allmänt giltig, af våra dagars erfarenhet
bestyrkt sats, att special-undervisning, bestämd för något
visst lefnadsyrke icke bör meddelas förr än en allmän human,
medborgerlig grund dertill förut blifvit lagd, och om vidare det
är en sanning, att den späda ynglingen icke bör sjelf få välja
eller andra för honom välja ett bestämdt lefnadsyrke, förr än man
pröfvat hans förmåga och anlag; så lärer Krigsskolan vid Carlberg
näppeligen kunna få räknas till antalet af ändamålsenliga under
-
D«n 10 December f. m.
555
visnings-anstalter. Vid den tidiga ålder, ynglingen der vanligen
inträder, har ingen sådan grund hunnit läggas, ingen sådan pröfning
kunnat äga rum. Detta hvad undervisningen beträffar; men
jag skulle tro, att detsamma gäller ock ännu mera i afseende på
upfostran i egentlig mening. Det är icke godt, det kan ej vara
godt, att ynglingar under den mest kritiska perioden af deras lif
försättas likasom utom familjen och-samhället, att de så att säga,
dresseras uteslutande för ett enda lefnadsyrke, hvaraf följden blifver,
att då upfostran så inrättas, att man svårligen kan sedermera
välja något annat yrke, så finner man för sent, att man begått
ett stort, ett för hela lifvet outplånligt misstag. Man har med
skäl klandrat det i vissa katholska länder gängse bruket af prestskolor,
i hvilka späda gossar upammas till det andliga Ståndet,
och jag har sjelf der mer än en gång sett dessa små tre fots höga
figurer iklädda full presterlig drägt och i åthäfvor fullkomligt-presterliga.
Men är det väl bättre att vid samma ålder låta landets
barn för längre tid och på fullt allvar leka soldater, och kan ej
Carlberg med skäl liknas vid ett militäriskt kloster, med en penitens
om man får tro vitsord från mer än ett håll, lika sträng om
ej grym som i de gamla klostren. Dylika inrättningar äro, enl. min
åsigt, äfven ur politisk synpunkt betraktade, ganska betänkliga.
De påminna nemi. allt för mycket om det fordom i Frankrike och
äfven ännu i Ryssland rådande systemet, att af dem som egna sig
åt det ärofulla kallet att värna fosterlandet, bilda en från alla
andra medborgare strängt afsöndrad kast; och då jag lika litet kan
gilla ett sådant isolerings-system, som en sådan ptaedestination i
afseende på valet af lefnadsyrke, anser jag mig böra förorda Frih.
Creutz’s motion, åtminstone hvad angår den negativa delen deraf.
Hr Bråkenhjelm: Det finnes allt för många inom detta
Stånd, hvilka tillräckligt känna krigsskolan vid Carlberg, för att
jag skulle behöfva tillrättavisa alla de misstag och bevis på okunnighet
om denna inrättnings nuv:de ställning, som den siste talaren
ådagalagt. Man bör dock känna en sak, innan man inlåter
sig i discussion öfver densamma, och det må förlåtas, om en tjensteman
finner sig sårad, då det verk, hvarvid han tjenstgör, utses
till en skott-tafla, mot hvilken man tror sig kunna slunga hvilka
vapen som helst. Allt hvad här blifvit ordadt om elevernes ålder,
är ett fullkomligt misstag. Numera inträder högst sällan en elev
vid KrigsAkademien under 15 å 16 års ålder. Det är således
icke egentligen några barn, som ledas in på en bana, der de i
framtiden ångra sin bestämmelse, utan det är ynglingar, hvilka
något sett sig omkring och möjligen blifvit förberedde på en annan
samhällsställning än den militära, samt sjelfve deltagit i valet af
lefnadsyrke. Detta är frågans ena sida; men en annan mycket
vigtigare finnes, nemi. att i och för det militära studiets fortsättande
fordras en viss humanistisk bildning, som borde inhämtas
i de lägre läroverken. Då år 1849 de lägre läroverken omorganiserades,
trodde man sig vid Carlberg böra skilja från undervisningen
derstädes, hvad som dit egentligen icke hörde och borde
Ö56
Den 10 December f. m.
inhämtas vid de lägre publika skolorna, nemi. grunderne i de
kunskaper, som i Akademiens första klass meddelades, hvilken klass
alltså indrogs. Emellertid är det allmänt bekant, hurusom öfver
allt upstått en sk i Idta läro-anstalter, hvilka för föräldrar och målsmän
varit serdeles betungande, när de måst anlita dem för att
bereda ynglingarne inträde vid Carlberg, emedan 2:dra klassen der
fordrar högre och andra kunskaper, än dem de allmänna skolorna
vanligen bibringa ynglingar vid denna ålder. Det är således genom
erfarenheten uppenbarligen ådagalagdt, att icke ens de förberedande
kunskaper, som fordras för inträde i KrigsAkademiens
nuvarrde första klass, kunna, i behörig tid, meddelas i lärdomsskolorna,
och så länge detta förhållande qvarstår, lära väl ock de
lägre klasserna vid Carlberg böra bibehållas. Skulle likväl en
sådan indragning ske, så upkommer derigenom en ekonomisk vinst
endast af 4000 R:dr årligen. Hufvudsaken är, att det finnes en
tillämpningsskola vid Carlberg och derom torde finnas blott en
tanke. Det finnes intet civiliseradt land i verlden utan en sådan
skola, från och med Norra Amerika till och med Ryssland. I de
Förenta Staterna finnes en, som är måhända den rikast doterade,
emedan hon har 700,000 Floriner i årligt anslag: ehuruväl då
de bildade, skicklige eleverne derifrån utgå, de ofta välja heldre
andra och mera lucrativa yrken, än att ingå i Unionens krigstjenst.
I Frankrike finnes sedan långliga tider tillbaka en sådan
militärskola, S:t Cyr, med 500 ä 800 elever, likaså i Turin,
Tyska småstalerne, i Pottsdam och äfven i Danmark och Norrige.
Uti ingen af alla dessa stater och städer är militär-skolan förenad med
Universitetet, oaktadt de finnas båda i samma stad såsom förhållandet
är i Christiania och Köpenhamn. Jag vill icke uptaga E.
och Ad:s tid med beskrifning öfver omöjligheten att inrätta en
fakultet vid Universiteterne under namn af MilitärFakultet, hvilken
skulle ersätta KrigsAkademien och lemna undervisning i sättet att
föra bajonetten. En sådan inrättning eller fakultet vid Universiteterne
är otänkbar. Detta är så mycket tydligare, som krigskonsten
är en konst och icke en vetenskap. Den skall läras i
sina minsta, ända till dess mest omfattande detaljer genom öfning.
Huru kan man då ens ifrågasätta en förening med Universiteterna
af en inrättning, som förutsätter praktisk handläggning af yrket.
Derom behöfver man väl icke mycket orda och jag förmodar, att
tankarne i det afseendet icke äro delade.
Hr Adelborg, Anders Otto: Förevarande ämne är af
ganska stor vigt för vår Armée, emedan en stor del af dess befäl
utgår eller utgått ifrån den anstalt som nu omordas och det tyd
ligen
mycket beror af dennas sammansättning och verksamhet hurudan
den anda och duglighet blir som derifrån sprides. Alla de
bemödanden som göras, för att få KrigsAkademiens ställning till
samhället mera öfverensstämmande med det allmännas rättmätiga
fordringar, böra således ej afvisas utan fastmer upmuntras och behjertas.
Denna discussion tyckes dock visa ett motsatt förhållande.
En af K. KrigsAkademiens egna lärare har helt kathegoriskt afspisat
Den 10 December f. m.
en föregående talare dermed, att han ansåg honom sakna kännedom
i det ämne hvarom han yttrat sig. Att sätta sig på sina
höga hästar och helt stolt utan några vidare skäl förklara sin motståndare
okunnig i den sak hvarom det tvistas är mycket lätt,
men ej bevisande; dylika argumenter dräpa ingen. Mig tyckes
dessutom att Hr Tersmeden visat sig äga fullkomlig kännedom i
det ämne hvarom han talat, enär han ej rört vid do speciella förhålla
nderna af K. KrigsAkademiens sammansättning utan blott sett
den ur synpunkten af allmän b i ldn i ngs-a nsta 11 och i sådant afseende
bedömt dess förmåga att upfylla sitt ändamål. Hans åsigter
i denna väg tyckas mig icke vara så oriktiga och tager jag mig
derföre friheten, med Hr Bråkenhjelms tillåtelse, att, såsom för 27
år sedan sjelf utgången ifrån denna militära undervisnings-anstalt
och sedermera i beständig beröring med densamma, genom ett ej
obetydligt antal Kadetter, hvars målsman jag varit, samt således
ej utan special-kännedom om förhållanderna, uttala min tanka i
denna fråga.
För K. KrigsAkademiens räkning begäres nu ett förökadt anslag
af 24,930 R:dr; densamma äger förut till årligt underhåll
57,335 ll:dr, och den skulle således hädanefter komma att få det
ej obetydliga beloppet af 82,265 R:dr årligen. Då man dertill
lägger den ganska stora summan af pensions-afgiften för omkring
175 betalande Kadetter, fria husrum och en mängd andra förmåner,
så tyckas de årligen derifrån utgående 35 å 40 officerares
upfostran till sin kostnad ej blifva så obetydlig att den ej påkallar
en granskning rörande denna inrättnings verksamhet och huruvida
den svarar emot de summor densamma till sitt underhåll erfordrar.
Mången privatanstalt utan ringaste biträde af Staten och utan andra
tillgångar än dem lärarne genom relativt ringare afgifter kan
förskaffa densamma, är i närvar:de stund, enl. min tanke, dels
genom efter tidens fordringar mera ändamålsenliga anordningar
och dels genom en större skicklighet hos de lärare som vid densamma
äro anställde af mera nytta för det allmänna. Må man
således, då så betydliga nya anslag nu begäres, ej af några konsiderationer
låta hindra sig ifrån att högt påyrka de förändringar
som, enl. nu allmänt gällande åsigter rörande en medborgerlig
upfostran äro af behofvet påkallade.
Vid K. KrigsAkademien är undervisningen ännu så ordnad,
att ynglingen vid 14 å 15 års ålder bör der söka inträde för att
vid lämplig tid för hans framtida samhällsverksamhet derifrån kunna
utgå. I de tvänne första klasserna bibringas derstädes lärjungarne
ej annan undervisning än som i hvilken elementar-undervisnings-anstalt
som helst inom Riket kan erhållas. Först i de
tvänne öfre börjas och fortsättas de ämnen, som äro af speciel
militärisk natur. Ynglingar af så skiljda åldrar som 14 ä 15 till
och med 20 å 22 år, äro här underkastade samma ordningsstadga,
hvilka tydligen, till följd häraf, lemna för lösa tyglar åt barnet,
under det att de äro nära nog skymfligt tryckande för den mognande
mannen. Att låta ett barn vid så unga år bestämma sitt
framtida Vitae genus innan ännu någon erfarenhet af lifvet är in
-
»98
Den 10 December f. m.
hämtad och sålunda de gryende anlagen alldeles outvecklade, kan
ej vara rätt. Mången skall på detta vis få i förtid en riktning
föga öfverensstämmande med sina naturegenskaper och till föga
båtnad såväl för sig sjelf som det allmänna nödgas, sedan det första
steget är taget, inslå en väg för hvilken han icke passar.
Kastandan med sina för samhället mindre goda följder, skall på
detta sätt genom detta läroverk ouphörligen befordras och lärjungen
vid inträdet inom detsamma påtryckas en stämpel som han vid
utgången derifrån ej skall hafva så lätt att utplåna. Tydligt tyckes
det vara att den första upfostran bör vara rent medborgerlig
och ingen serskild rigtning gifvas förr än kunskapernas allmänna
elementer äro inhämtade och ynglingen hunnen till den ålder att
anlag, håg och böjelse äro så bestämda att han med största fördel
för samhället och för sig sjelf kan välja sin framtida bana. Att
de tvänne första klasserna borde borttagas, synes mig således vara
klart, och då den första af de fem som fordom funnos, redan för
längesedan blifvit indragen och det första steget i denna väg således
redan är uttaget, så kan jag ej för min del förstå hvarföre
man ännu tvekar vid framskridandet till det mål, hvaråt man
tyckes syfta. Genom borttagandet af de tvänne lägre klasserna
skulle dessutom den fördel vinnas* att läro anstalten vid Carlberg
kunde blifva hvad den borde vara, nemi. en verklig KrigsAkademi.
De öfre klasserna kunde då förändras till en nedre och öfre afdelning,
som sammantagne utgjorde den militäriska kurs, hvilken
hvarje yngling som ville blifva officer, borde genomgå. Alla dessa,
i moraliskt och militäriskt afseende så föga nyttiga enskildta militär-undervisnings-anstalter,
som till ringa båtnad för föräldrar
och vår Armée, äro spridda här och der i landet, kunde då få
uphöra. Enhet i undervisning och lätthet vid bibringandet af den
esprit som är så nödvändig för en duglig Armés befäl, skulle blifva
den ej förkastliga följden häraf. Sattes sedermera Mariebergs
högre läroverk i förening härmed, så att den hvilken genomgått
sin kurs vid KrigsAkademien kunde, ifall han så önskade, till ernående
af högre vetenskaplig bildning i sitt yrke, utan afbrott
fortsätta sina studier, vore derigenom, enl. min tanke, ej obetydligt
vunnet. Samma materiel och samma lärare kunde då för båda
läroverken begagnas och många besparingar genom dessas sammanflyttande
på samma ställe göras. Sjökadetterna borde aldrig få sin
bildning vid en sådan anstalt som den vid Carlberg. Tydligt är
att dugliga sjömän cj lätt upfostras på landbacken; i Carlskrona,
Flottans hufvudstation, der de hafva ständigt tillfälle att praktiskt
tillämpa hvad de tbeoretiskt lärt, är rätta platsen för dem, och
skall det vara hos oss, der så mycket upp- och nedvändt sker,
som man kunnat hitta på att upföda sjö- och landtkadetter tillsammans.
För att vinna den militäriska anda och disciplinära ordning,
som är så nödvändig för de ynglingar, som en gång skola blifva
värdiga att ingå såsom befäl i vår Armée, och på hvilkas allvarsamma
daning till detta vigtiga mål fäderneslandets väl kanske i
en framtid kommer att bero, böra de alla vid inträdet i Krigs
-
Den 10 December f. m.
559
Akademien beklädas med Underofficers rang, utan att derföre behöfva
vara anställde vid särskildta reg:len, samt ställas under krigsartiklar
n e.
Att hvad jag bär framställt, rörande förändringar vid K. KrigsAkademien,
skulle, om det blefve genomfördt, blifva af stor nytta
för denna läroanstalts rätta verksamhet, vågar jag påstå. Någon
öfverflyttning af militärdaningen till Universiteterna, som motionären
påyrkat, bestrider jag dock såsom fullkomligt olämplig. Hvad
jag önskar är således en reorganisation af K. KrigsAkademien, ej
dess totala tillintetgörelse, och skulle det vara mig särdeles kärt
om detta mitt korta och ofullständiga yttrande, tillika med de
andra som i samma ämne nu blifvit afgifne, kunde väcka StatsUtsk:s
upmärksamhet, så att den summa som nu för K. KrigsAkademien
begäres, ej måtte annat än vilkorligen medgifvas.
Slutligen måste jag tillägga att då en lärare så länge som
Hr Bråkenhjelm sysselsatt sig med undervisning, och förmodligen ej
dragit obetydliga resultater af sin mångåriga verksamhet, så ifrigt
kan försvara det påtagligen olämpliga i att så tidigt som vid Carlberg
sker, ensidigt bilda barn för ett särskildt lefnadsyrke, han
måste vara stungen af den Egyptiska kastandan, hvilken, t3'värr,
alltför mycket ännu grasserar i vårt arma land. Att upfostran,
som i första rummet ju är till, för att dana framtida, nyttiga medborgare,
ej alltför tidigt bör gifvas en ensidig riktning, kan ju
icke förnekas, lika litet som man numera bör uraktlåta att ställa
det unga slägtets daning så att inga fördomar elier falska åsigter
komma det att vid valet af lefnadsyrken förbise den ledning som
naturanlagen gifva. Det är ej yrket som hedrar mannen, det är
mannen sjelf som genom sitt eget värdo och sin duglighet skall
framkalla aktning för den ställning han bekläder.
Jag anhåller att dessa mina anmärkn:r må få åtfölja motionen
vid remiss till vederbörligt Utsk.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Då denna discussion sy
nes
vilja uttänja sig till en viss längd, så anhåller jag _nu blott
att få bemöta ett af Hr Bråkenhjelms yttranden. Min afsigt har
aldrig varit, såsom han tyckes hafva förutsatt, att på något sätt
vilja klandra den nuvar:de KrigsAkademien vid Carlberg, d. v. s.
den undervisning, som der meddelas, dess lärare och deras förträfflighet
o. s. v. Jag har endast hållit mig dervid att sjelfva
grundprincipen för denna inrättning syntes mig felaktig i så måtto,
alt der intagas personer vid allt för tidig ålder, låt vara 16 år,
och att man genom att sätta musköten i deras hand och ikläda
dem vapenrocken, gör dem till ett slags afsöndrade varelser, hvilket
jag tror lämpligare kunna upskjutas till en sednare tid. För
öfrigt instämmer jag till alla delar med den siste talaren.
Hr Bråkenhjelm: Tacksam för den humanitet, hvarmed
jag här blifvit bemött och besvarad, får jag tillkännagifva min opi
nion
vara, att mär fråga är om upfostran, undervisning och offentliga
läroverk, lärer väl den striden aldrig sluta, nemi. huruvida
560
Den 10 December f. m.
ynglingar vid tidigare eller senare år böra destineras till något
visst yrke. Det Sr en strid som afgöres efter hvars och ens olika
åsigter, erfarenhet, tycke och kunskapsgrad. Derföre har jag icke
heller ifrågasatt, att vilja betaga desse Hrr och män deras opinion,
att ungdomen bör vid rnognare ålder destineras till sitt samtida
yrke. Min egen opinion i den frågan Sr ej af den vigt, att den
här behöfver åberopas. Den, som med dessa Hrr är af olika tankar,
må vederlägga dem. Jag ämnar dermed icke befatta mig.
Jag har till deras tillfredsställelse nämnt, att Styrelsen öfver KrigsAkademien
ingått på den väg desse Hrr vilja, att läroverkets utveckling
skall fortgå. Den har nemi. indragit den lägsta klassen,
och jag har äfven omnämnt möjligheten deraf, att när de publika
skolorna få den utbildning, att i dem meddelas undervisning i de
ämnen, hvarmed ynglingar nu sysselsättas i de båda bumanitetsklasserne,
är det sannolikt, att äfven dessa 2:ne klasser komma
att indragas, och min öfvertygelse är, att en sådan indragning
kommer att ske. Men jag hemställer till Hrr:ne, om det vore
önskligt att se hela denna ungdomsskara, som nu upfostras vid
KrigsAkademien, öfverlemnad åt enskilda pensions-inrättningar i
hufvudstaden och annorstädes. Vore det önskligt, att se dessa
inrättningar utbildade derhän, att inga fäder kunde insätta sina
söner vid KrigsAkademien, innan de genomgått dessa skol-inrättningar?
Jag tror icke, att mina motståndare dertill svara ja, och
då mäste man väl medgifva, att KrigsAkademien i dess nuvar:de
skick tills vidare bör bibehållas. Man har talat om den dryga
kostnaden för KrigsAkademiens underhåll. Det ligger i sakens
natur, att alla tillämpningskolor blifva dyra, och att just vid dessa
skolor ifrågakomna omkostnader, som vid andra skolor kunna undvikas.
Vid Lyceum, som nyss åberopades, behöfver man icke underhålla
hästar, stallmästare, gevär, excercis, officerare o. s. v.
och i öfrigt icke heller den materiel, som erfordras för ungdomens
- öfning i topografi, artilleri och ingeniör-väsendet. Vid Lyceum
bör undervisningen icke blifva så dyr, enär detsamma icke är en
tillämpnings-skola. Detta är så påtagligt, att jag hade trott, det
man icke skulle behöft påpeka det. Någon jemförelse kan således
icke äga rum emellan KrigsAkademien och dessa skolinrättningar,
uti hvilka sednare, lärare och lärjunge endast behöfva rum, bord
och bänkar, ljus och ved. Om Hrr:ne gjorde sig mödan, att taga
kännedom om årliga staten för KrigsAkademien och om det belopp,
som deraf utgår såsom löner eller arfvoden till personer samt till
materialier, skola de helt säkert komma till resultat, hvilka visa,
att KrigsAkademien, i jemförelse med andra Skolor, ej är så dyr,
som man nu velat påstå. Då en sådan undersökning ännu icke
är anställd, har jag grundade skäl för min klagan öfver okunnighet
om förhållandet vid denna skola. Jag vill icke vara vidlyftigare.
Jag erkänner mycket gerna att ett läroverk, vid hvilket
jag tillbragt nära nog mina fleste lefnadsår, måste utgöra föremålet
för min aktning, för min kärlek, och att det sårar mig att höra,
att jag under 28 år fortsatt ett arbete, som afsett att lemna ynglingar
en sann medborgerlig upfostran utan att deri hafva lyckats.
Äfven
Den 10 December f, m.
r.61
Äfven i detta fall tror jag, att man bättre kunnat se sig före
innan man yttrat sig, och jag hemställer till R. och Ad:n, hvad
vigt må tillerkännas mina motståndares anfall, och vill blott fästa
upmärksamheten derpå, att jag ingalunda erkänner någonderas befogenhet
böra vara gifven deraf, att de båda varit Kadetter.
Hr Adelborg: Då den siste talaren vädjat till de 2:ne
föregåendes känslor i afseende på deras egna barn, för att få desse
talare på sin sida, kan iag sannerligen icke tveka längre, att ännu
en gång yttra några ord, ehuru jag vet, att jag derigenom alltför
mycket tager R. och Ad:s tid i anspråk. Jag har sjelf, som jag
förut nämndt, varit Kadett för 27 år sedan. En lång tid har
sedermera förflutit. De åsigter jag som yngling hade rörande
Carlberg, voro inte af mycket värde, men under årens lopp har
erfarenheten lärt mig annat, och jag betraktar nu denna inrättning
ur en helt annan synpunkt än förr, då jag icke hade någon insigt
em fordringarna på en dylik anstalt, och jag har med hvarje år,
jag beder Hr Rråkenhjelm om ursäkt för det jag repeterar detta
ord, alltmera funnit ofullkomligheten i denna läroanstalt. Här har
vädjats till fäders och målsmäns omdöme. Jag har, efter min utgång
från Carlberg, varit målsman för 7 å 8 Kadetter. och jag
måste bekänna, att min under denna tid samlade erfarenhet i detta
afseende icke varit tillfredsställande, ty på samma gång man ställt
kunskapers inhämtande vid KrigsAkademien enl. lancaster-methoden
såsom beroende nära nog endast af ynglingens eget fria bemödande,
så har en sjelfviskhet utbildats deraf som föranledt att äfven mycket
annat vid KrigsAkademien inhämtats, som hotat att gifva ynglingen
en missriktning för framtiden, och sorn alltför ofta för målsmän
eller fäder medfört ej obetydliga bekymmer. Jag skulle icke
hafva yttrat detta, om KrigsAkademien vore en anstalt af föga betydenhet
för landet; men det är icke så. Dessa ynglingar utgå
från Carlberg på Arméen, visserligen med ganska god militärisk
underbyggnad, men också med öfverdrifna begrepp om sig sjelfva
och med begär efter ett lefnadssätt af den beskaffenhet, att det
icke kan vara oss likgiltigt, om dylikt smittar ifrån sig och inför
ibland Arméens befäl en anda, som icke bör finnas inom densamma.
Hvad åter angår de facta Hr Bråkenhjelm omnämnt och hvilka
skola bevisa grof okunnighet hos dem, som yttrat sig emot
denna anstalt, så tror jag, att just dessa facta tala för mina åsigter.
Hr Bråkenhjelm har t. ex. sagt, att en enskild skol-inrättning
icke fordrar så stor kostnad för elevernes undervisning som
Carlberg, emedan der icke behöfves en dyrbar materiel, hästar
o. s. v., och vill dermed bevisa nödvändigheten af inrättningens
fortfarande på samma sätt, men häremot får jag erinra, att denna
materiel endast är nödvändig för undervisningen i do 2:ne högre
klasserne vid Carlberg, men ingalunda för de lägre, hvilka jag
önskade skulle uphöra och som ej fordra dyrare materiel än som
hvarje annan skola kan erbjuda.
II. H. 36
5CJ
Den 10 December f. m.
Frih. Creutz: Då jag är motionär i ämnet, anhåller jag
få yttra några ord. Hr Bråkenhjelm har omtalat svårigheten att
discutera öfver ett ämne, till hvilket några motiver icke blifvit
bifogade, och detta har föranledt en talare att framställa några så
värderika yttranden, att jag anser mig icke behöfva mycket tilllägga,
hvarigenom ock en intressant discussion här upstått. Jag
tror emellertid att motionen utan motiver, talar för sig sjelf. Med
sin förkärlek för Carlberg, har Hr Bråkenhjelm ifrat för bibehållandet
af denna inrättning. Med ali den aktning jag för Hr Bråkenhjelm
hyser såsom en gammal lärare och med all den tacksamhet
jag är honom skyldig, mäste jag dock med honom vara af
en helt olika mening uti denna fråga Vanliga åldern för inträdet
vid Carlberg är 13 år, ehuru den möjligen på sednare tider, såsom
Hr Bråkenhjelm yttrat, blifvit utsträckt till 17 år, och enl. min
åsigt kan ynglingen äfven vid denna ålder icke välja sitt vitte
genus. Dessutom insuper man under vistandet vid Carlberg, om
jag så må säga, en viss kastanda, som enl. mitt omdöme icke är
lämplig under nuvaride tidsförhållanden. Jag har föreslagit inrättandet
af en militär-fakultet vid Universiteterne. Jag tror, att
man der skulle kunna studera militära vetenskaperna lika väl som
andra vetenskaper, och om en sådan fakultet bomme till stånd,
blefve endast en högre tillämpningsskola för militären af nöden.
Jag har äfven erfarit, att man här yrkat, det KrigsAkademien
förenades med läroanstalten vid Marieberg, on förening, som enl.
min åsigt, ganska lätt kan åstadkommas, nemi. såsom en högre
tillämpningsskola för Officerare. Enl. mitt förslag skulle ynglingarna
vid Universiteterne studera humaniora och de första grunderne
för militär-vetenskaperne, hvarefter han skulle inskrifvas
som volontär eller Underofficer vid något reg:to, för att vidare
utbilda sig och sedan återkomma till Universitetet för att undergå
behöfliga examina för sitt yrke, i likhet med ynglingar inom andra
yrken i samhället. KrigsAkademien, sådan den nu är, kostar
Staten ganska betydligt. Anslaget öfverstiger 82,000 R:dr, hvilket,
i händelse mitt förslag skulle antagas, i stället borde användas till
stipendier åt fattiga ynglingar, de der önska studera krigsvetenskaperna.
Dessutom har KrigsAkademien den olägenheten med
sig, att den synes vara till endast för mera bemedlade ynglingar,
och med Arméens nuvar:de organisation är det omöjligt för t. ex.
en soldal, som har håg och fallenhet dertill, att vid Carlberg
inhämta några högre militära kunskaper. Genom indelningsverkets
natur är soldaten beröfvad möjligheten att hafva någon framtid
för sig, såsom andra medborgare och ännu omöjligare är det
för honom att vinna inträde vid Carlberg, ty dertill har han
icke råd och indelnings-verket är så beskaffadt, att han icke får
det. Ur denna synpunkt önskar jag, att KrigsAkademien måtte
helt och hållet uphöra och att ynglingar, som egna sig åt
militär-yrket, måtte bildas vid Universiteterne i likhet med
dem, som studera för bildningen till öfrige Statens yrken eller
Embeten.
Pen 10 December f. ni.
Hr Bråkenhjelm: Jag Sr då slull igen tvungen, ehuru det
måhanda är mindre passande, att uttala min opinion i en fråga,
som aldrig borde vara föremål för disoussion å detta rum, nemi.
att jag tror, att de 2:ne humanistiska klasserne vid Carlberg böra
indragas, när en gång de allmänna läroverken bringas derhän, att
ynglingar der erhålla den undervisning, som i desse 2:ne klasser
nu meddelas. Jag har ansett mig böra uttala detta, på det jag
må befrias från tillvitelsen att vara stungen af Egyptisk kastanda.
Man har här sagt, alt KrigsAkademien bör indragas, emedan den
nu vore till gagn endast för bemedlade ynglingar, under det andra
åter påyrka en sådan indragning derföre, att kostnaden för undervisningen
derstädes vore allt för ringa. Ärliga afgiften är nu
400 ä 500 R:dr. Sägen mig, mine IIrr 1 hvarest en fader kan
för bättre pris skaffa sina söner upfostran. Det tyckes vara temligen
tydligt, att just i följd af Statens bidrag till inrättningen
måste äfven mindre bemedlade fäder kunna vid KrigsAkademien
få sina söner upfostrade. I öfrigt synes man hafva fattat sin åsigt
något bakfram, då man påstår, att ynglingar skola vid Ur.iversiteterne
inhämta elementerne för sin bildning och öfr.ige kunskaper
annorstädes. I en fakultet önskar man vinna annat än elementor,
om man än icke får det, och i alla fall bör man väl gå
från en lägre till en högre skola men icke tvertom, såsom den
siste talaren synes önska. Förslaget är i alla afseenden overkställbar!
och derföre må detsamma gerna afgå till vederbörligt Utsk.,
der den blifvande utredningen af ämnet kommer att gifva stöd åt
mina nu uttalade åsigter.
Frih. Creutz: Hr Bråkenhjelms fråga, huruvida det vore
de mera eller mindre bemedlade, som vid KrigsAkademien begagnade
undervisningen för sina söner, får jag besvara dermed, att
det är de mera bemedlade, ty få äro väl de, som Kafva råd att
årligen bekosta 500 R:dr för sina söners upfostran, hvaremot kostnaden
vid ett Universitet icke upgår lill hälften af detta belopp,
hvarpå jag skulle kunna anföra flera exempel. Jag har aldrig
yttrat hvad samme talare påbördat mig, nemi. att man skulle gå
från ett högre till ett lägre läroverk, utan jag har endast önskat,
att man i de allmänna läroverken skulle erhålla humanistisk bildning
och vid Universiteterne hafva tillfälle att lära militär-vetenskaperne
och i dem likasom i andra vetenskaper der taga examen,
hvarefter man borde inträda i de högre lärdoms-skolorna för den
militäriska bildningen.
Hr Bråkenhjelm: Såsom till saken verkligen hörande och
för Utsk:s uplysande bör jag nämna, att man icke läser utan man
öfvar sig till dessa kunskaper och så gör man äfven vid Carlberg.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredrik: Med all aktning
för Hr Bråkenhjelm må det tillåtas mig att besvara hans yttrande.
Han har nemi. 2:ne gånger påpekat, att just för det praktiska i
militär-yrket vore det önskvärdt, att KrigsAkademien bibehålie*.
564
Den 10 December f. m.
Hade han sagt, att Carlberg 8r en infanteri-skola, så skulle jag
beträdt lians åsigt, men i fråga om de andra vapnen erhålles der
nästan ingen praktisk undervisning. Ynglingen inkommer vanligen
vid 14 års ålder, blir Officer vid 20 år, och, i händelse han
blir sjöman, har han endast några veckor årligen varit till sjös.
Icke må han då kallas en skicklig Officer, då han haft så ringa
tillfälle till praktisk öfning just under de år, då han skulle danas
till sjöman. Samma är förhållandet med dem, som ingå vid Kavalleriet.
De hafva icke fått den öfning som erfordras, och derföre
ser man ynglingar, som i yngre år blifvit anställde vid Kavalleriet
och sedermera utgå såsom Officerare, vara de från Carlberg
utexaminerade öfverlägsna i skicklighet uti sitt yrke. Också
ingå högst få liadetter vid Kavalleriet. De äro i allmänhet endast
rekryter. På grund af allt delta anser jag Carlberg icke upfylla
sitt ändamål i hvad Kavalleriet och Flottan angår.
Frih. Creutz: Fullkomligt instämmande i hvad den siste
talaren yttrat, får jag tillägga, att, hvad infanteri-vapnet beträffar,
jag icke anser utexaminerade Kadetter hafva företräde för dem som
icke gått igenom KrigsAkademien. De kunna visserligen fäkta,
gymnastisera, excercera o. s. v., men i de fleste fall äro de fullkomligt
opraktiske. Vid min afgång från Carlberg saknade jag all
erfarenhet af att sköta trupp, eller hvad det militära i allmänhet
tillhör, och så är det äfven nu med de fleste, och de som erkänna
detta måste förena sig med mig.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. { 3 e m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Onsdagen den 10 December 1856.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. ett prot.utdr. för förmiddagens plenum samt pIeni-prot:t
för d. 26 sistl. Nov. f. m.
Föredrogs Frih. Creulz’s, Stephan, d. 4 dennes e. m. på
bordet lagda motion om permission för hälften af Arméen emellan
mötestiderne och den aktiva tjensten m. m.
Den 10 December e. m.
56Ä
Frih. Creutz anförde skriftligen:
Såsom amendement till min nu föredragna motion, får jag
yttra den önskan:
Att R. St:r måtte ingå till K. M. med underd. anhållan, att
K. M., för att förmildra det tvång indelningsverket medför, ville,
tills något bättre såsom önskligt, i dess ställe blefve organiseradt,
i Nåder förordna: att intet hinder matie läggas för Arméens befäl
och manskap till erhållande af permission mellan mötes-excercistiderne
och den aktiva tjensten, för att kunna deltaga uti nationella
eller enskildas arbetsföretag, eller sjelfva egna sig åt de
producerande yrkena. Detta likväl med den inskränkning, att
hälften eller minst tredjedelen af manskapet bibehålies på sina
stationer eller rotar för användande vid oförutsedda militäriska
förhållanden samt att Arméens befäl mätte, genom billiga lönefördelningar
på de tjenstgörande, sammalunda kunna permitteras,
samt att, beträffande Indelta Arméen, endast det befäl, hvilket, enl.
1833 års lönereglering är bibehållet vid och innehar boställen,
skall kunna förbindas att mellan möten och kommenderingar hålla
sig inom reg:ternes och kompaniernes ståndorter, staterne oberäknadt,
samt slutligen: att expeditions-föringen på roten, som redan
nu är en obetydlighet för dem, som i alla fall äro bosatta inom
kompaniernes. ståndorter, måtte mera förenklas, pä det KompaniCheferne,
hvilka alla äro boställsinnehafvare, med Fahnjunkares
biträde måtte med lätthet kunna densamma sköta, och sålunda,
enl. indelningsverkets idée, mellan mötestiderne vara så mycket
som möjligt oförhindrade alt egna sig åt landtbruket och sina boställens
skötsel.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Jag har svårt
att yttra mig öfver hvad Frih. Creutz sist anförde, emedan' jag ej
upkom förr än vid slutet af hans anförande; hvad jag då hörde
lemnar likväl en liten förklaring på, huru han tänkt att ett förslag sådant
som hans skulle kunna ordnas. När detta förslag förekom
på grund af den förra motiveringen, föreföll det mig , temligen
vidunderligt. Såväl af enskilda riksdagsmän, som af Regeringens
framställningar har R. St:rs upmärksamhet blifvit fästad på att
Sverige har ett temligen stort behof af att dess försvarskrafter förökas,
hvaremot Hr Frih:n vill minska den stam, till hvilken beväringen
skulle sluta sig med hälften, äfven talade han om att ställa
befälet på half sold på samma sätt som skedde utrikes. Hvad det
beträffar först och främst, så är förhållandet sådant, att när det
fulla behofvet af befäl finnes, så ställes det öfverflödiga på half
sold, för att vid krigstillfälle tillkallas. Jag vill icke mycket fästa
mig vid motionen, ty jag tror, att hvar och en skall vid ringaste
närmare skärskådande finna att den, långt ifrån att motsvara våra
behof, tvertom mot dem är alldeles stridande. Det är allenast ett
yttrande mot slutet af motionen, som har förmått mig att upträda.
Frih. Creutz anför nemi. att tjenstgöringen på roten mycket väl
skulle kunna skötas af KompaniChefen som har boställe, med biträde
af Fanjunkaren, och under tiden kunde suballern-befälet
5fi<>
Den 10 December o. m.
permitteras. Det kan verkligen låta sig göra, att KompaniChefen
eller SqvadronsCbefen sköter tjensten på roten, åtminstone under
den tid ban är tjenstskyldig; ty sä mycket känner Hr Frib:n säkert
som att han under tre månader af året bar rättighet till
semester. Jag hemställer till Frih:n sjelf, ehuru jag nödgas säga
att jag, till följd af några yttranden, som jag borde af Hr Frihin
i f. m:s, icke skulle tro, att tjenstgöringen på roten vore Hr Frih:n
närmare bekant; jag hemställer till hvar och en indelt officer, till hvar
och en annan, som vill sälta sig in i förhållandena, huru det är möjligt
att bildaen Kompanichef, att kunna bilda en person, som harkännedom
om alla förhållandena på roten, om man, som motionären har föreslagit,
permittera!- subalternerne direkte, efter så godt som ingen
tjenstgöring, och låter KompaniChefen sköta expeditionen. Huru
skall det gå till att bilda skickliga KompaniChefer? om man icke
vill göra som nu är föreskrifvet, nemi. alt låta KompaniChefen
sköta expeditionen med biträde af en subaltern; det är genom
detta biträdande, som suballernen danas att en gång kunna förrätta
den tjenst, sorn åligger honom, när han blir Kompanichef.
Om icke någon sådan öfning skulle äga rum utan suballernen finge
tillbringa sin tid i overksamhet utan att lära sig tjensten, huru
skulle den blifva skött, när nuvarule KompaniChefen afgår? Detta
tyckes mig hafva blifvit helt och hållet lörbisedt af motionären,
såvida han icke anser, alt om man börjar med den ena hälften,
så skulle kanske sedermera den öfriga hälften kunna indragas såsom
onödig och befälet få sin halfva sold som en pension, utan
skyldighet att derföre göra Staten motsvarande tjenst.
Frih. Creutz: Hvad Gr. af Ugglas’s yttrande beträffar, med
afseende på bildningen af Kompani- och SqvadronsCbefer, att det
vore nödvändigt att man från subalterngraden skötte expeditionen
på roten, för att blifva duglig till delta embete, så är det visserligen
en sanning, att man genom att föra expeditionen, inhämtar
en kännedom om kompanierne och sqvadronerne, hvilken är både
behöflig och nödvändig, men om tilläfventyrs mitt förslag skulle
komma till stånd, så skulle det blifva en nödvändig följd, att, när
KompaniChefen skulle hafva sin semester, någon subalternofficer
åtminstone för de tre månaderna kommenderades i tjenstgöring,
hvilket jag äfven måste bekänna mig anse öfverflödigt, då Fahnjunkaren
på sitt boställe ju alltid är tillstädes och kan expediera
de få skrivelser som ankomma och allt för väl kan på roten sköta
den hälft eller tredjedel af manskapet som enl. mitt förslag icke
får permitteras. Under de tider då sqvadronen eller kompaniet
ligger på roten, äro göromålen derinom så obetydliga, att jag vågar
påstå, att det icke fordras många veckor, för att derom inhämta
kännedom. Hvad åter beträffar den närmare insigt i sakerna,
som en Kompani- eller SqvadronsChef möjligen kan få derigenom
att han känner karlarne specielt, och känner deras förhållanden
på roten, så inhämtar man kanske icke detta så snart, men det
behöfs icke sa fasligt lång tid som Gr. Ugglas tyckts vilja påskina.
Da KompaniChefen, som är bontälls-innebafvare och bor inom
Den 10 December o. m.
AG7
reg:tets stånd, hufvudsakligen vore förbunden att sköta expeditionen,
så tycks det som om en Förste Löjtnant skulle kunna sköta
hans tjenst under den korta tid han vore frånvarande, om icke
Fahnjunkaren dertill betroddes, men det är hårdt att officerare,
som kunna tjena sina 7, 8, 10 år i UnderLöjtnants-graden, der
de hafva en lön af 170 eller högst 180 R:dr, skola nödgas att
sina 3 å 4 månader om året, utom mötestiderne, bo inom Kompaniet,
der för dem ingen annan bostad finnes att tillgå, än tilläfventyrs
en gästgifvaregård eller i bästa fall någon småstad, och
jag vet det mångfaldiga gånger handt, att vid brist på officerare,
man fått ligga inom kompaniet 6, 9 månader, ja, året om, innan
man blifvit från expeditionen befriad och kunnat återvända till sitt
hem eller enskilda sysselsättning. Det är hårdt, säger jag, aldrahelst
då jag af flera äldre officerare hört, att 1833 års lönereglerings-förslag
gick ut på att subaltern-officerarne skulle, när deras
boställen indrogos, blifva befriade från att föra expedition och från
att såsom nu ligga overksamma inom kompaniet, hvaremot KompaniCheferne
och i allmänhet det befäl som bibehöilos vid sina boställen
och indelningar skulle fullgöra den så kallade tjensten på
roten, med biträde af Fahnjunkaren, som ofta har ett lika godt
boställe som Kapitenen. Det gifves knappast någonting så gagnlöst
som indelta befälets tjenstgöring på roten, och hvartill nu
merendels de i aflöningsväg så vanlottade subalternofficerarne användas,
och består nästan endast uli att förenas inom kompaniet
eller sqvadronen, ty man kan ligga det ena qvartalet efter det
andra utan att det förekommer till expedierande mera än 2 å 3 -  order, jag vill icke tala om månads-rapporterna, hvilka man upgör
på en timma. Jag tycker att, när tjenstgöringen är så obetydlig,
subaltern-officeren gerna kunde vara befriad derifrån, i synnerhet
som aflöningen är så liten, att det är utom möjlighelernes gräns
att på densamma kunna existera. Äfven om K. M:s Nåd. Propos.
vinner framgång, hvilket jag hoppas att den gör, så blifver det i
alla fall icke tillfyllestgörande, för att kunna lefva, ty de lägre
gradernes löner äro der alldeles för litet höjda, då t. ex. en Förste
Löjtnant icke erhåller mer än 800 It:dr r:mt. En Förste Löjtnant
är i våra tider i de flesta fall temligen till åren kommen, han
är en 37, 38 eller 40 års karl, och man kan i de flesta fall tänka
sig, att han är gift och har familj; under sådana förhållanden kan
jag icke se, huru det är möjligt för honom att existera på 800
R:dr, och då tillika vara underkastad att när som helst kunna
transporteras från det ena kompaniet tili det andra. En Kapiten
deremot, som har boställe, kan om det icke är för högt upskattadt,
berga sig med sin familj; han bor äfven inom sitt kompani och
kan sköta det som sig bör. Detta har varit anledningen hvarföre
jag väckt denna motion och emedan jag trodde, att någon annan
med mera insigter och erfarenhet skulle hafva väckt dessa frågor
om ändring i krigslagar och regbten, och att äfven detta skulle
något hafva blifvit vidrördt vid denna Riksdag, så dröjde jag till
sista dagen att afgifva dessa motioner; detta gör också att den nu
ifrågavaride motionen blifvit något knappt upsatt, hvarföre jag ön
-
568
Den 10 December c. m.
skade, att få förändra den, på sätt jag redan framställt, men då
detta icke i sin helhet kan låta sig göra, anhåller jag, att mitt
nyss uplästa skriftliga anförande, måtte, såsom ett amandemang till
min motion, jemte dessa mina yttranden till Utsk. få åtfölja, med
önskan, att Utsk. dervid måtte fästa det afseende, som saken verkligen
förtjenar, och jag tror, att Gr. af Ugglas skall erkänna billigheten
af hvad jag här yttrat och vid närmare betänkande icke
sätta sig mot saken.
Remitterades till Allm. Besv - o. Ekon.Utsk
Föredrogs Hr Muncka, Bror Gust. Reinh., d. 4 dennes e. nr.
på bordet lagda motion, ang:de löneregleringen för Kaptener vid
Artilleriet samt tjenstgörings-penningar för verkligen tjenstgörande
befälet.
Hr Munck hade inlemnat ett så lydande anförande:
För tillfället ej närvarande, anser jag för min egen skull
nödvändigt att underrätta R. o. Ad. derom, att till följd af ganska
naturliga omständigheter, motionen, då den först till behandling
på Riddarhuset förekom, ej blef fullkomligt troget upläst.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Granlagenheten förbjuder m-ig
att, då motionären är sjul; och frånvarande, ingå i någon fullständig
granskning af den nu föredragna motionen, men, på det
att icke inom Utsk. vid motionen må fästas ett afseende, som den
icke förtjenar, så anhåller jag att bland denna samling£af sakkunnige
personer öppet få förklara, att den, med undantag af det
yttrande, att Kapitener vid Art:t böra erhålla löner till lika stort
belopp, för öfrigt innehåller faktiska oriktigheter. Jag anhåller
derjemte, att detta yttrande måtte få bifogas motionen vid dess
remiss till StatsUtsk.
Remitterades lill StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. samt kommunicerades
de öfrige RiksSt:n Hr Printzencreutz's, Bernhard Wilh.,
d. 4 dennes e. m. på bordet lagda motion, ang:de förhöjda statsanslag
för lägre Landtbruks-skolor.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. Hr Montgomcrie
Cederhjelms, Rob. Ails Germ., d. 4 dennes e. m. på bordet lagda
motion, ang:de åtskilliga Staten tillhöriga fonders och kassors
öfverflyttning till Riksg:sKont.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Ilr Cederfeld, Fredr.
Aug., d. 3 dennes e. m. på bordet lagda motion om utfärdande
af en författning, hvarigenom stadgas, att rättegångs-fullmakt, i
Den 10 December e. m.
öfrigt i laga form affattad, som expedieras genom Elektriska Telegraf-byråerne,
må anses för lagligt gällande.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Gr. Taubes, Henning Eduard, d. 4 dennes e. m. på bordet lagda
motion med förslag till förändringar i 1855 års Expedit:s-taxa.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk, nedannämnde d. 4
dennes e. m. på bordet lagde motioner:
l:o Gr. Kallings, Pehr, motion om pension för Öfversten
Gust. Fredr. Ulrik Brauns efterlemnade dotter, Gustafva Braun;
2:o Densammes motion om pension för Öfversten Johan Henrik
Lemkes efterlemnade enka;
3:o Hr Olivecronas, August, motion med förslag lill löne-stat
för Flottans OfficersCorps samt förändrad organisation af samma
Corps; och
4:o Densammes motion, ang:de bildande af en stam för ÖrlogsElottans
matroser medelst enrollering af skärgårdsfolk.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Frih. Leijonhufvuds,
Eror Abraham, d. 4 dennes e. m. på bordet lagda motion, med
förslag till lag om andakts-frihet.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. nedannämnde d. 4
dennes e. m. på bordet lagda motioner:
1 :o Ilr von llofsténs, Carl Aug., motion om löneanslag för
en extra ProvincialLäkare i Carlskoga härad;
2:o Hr Bollensterns, Wilh. Henrik, motion om löneförhöjning
för SubalternOfficerarne vid Kronprinsens HusarReg:te;
3:0 Frih. Hjertås, Carl Johan, motion om pension åt SlalsRådet
Johan af Wingårds efterlemnade Enka;
4:o Hr af Wellerstedts, Ludvig, motion, ang:de grundandet
af ett inhemskt skuldsystem; och
5:o Hr Sljernsvärds, Gust. Mauritz, motion om ersättning till
motionären, på grund af ett emellan Staten och honom afslutadt
aftal om utgifvande af en samling gällande författn:r rörande krigsmakten
till lands.
Föredrogs Gr. Levenhaupls, Sten, d. 4 dennes e. m. på bordet
lagda motion, ang:de silfver-utmyntningen samt in- och utvexling
af utländskt silfvermynt och silfver i plantsar uti R. St:rs
Bank och dess Lånekontor i Götheborg och Malmö, m. m.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herman: Om jag rätt upfaltat
Gr. Lewenhaupts motion, så afser den på ett ställe en försämring
af Svenska silfvermyntet, och då slutet af 72 § Regeringsformen
S70
Den 10 December e. m.
säger, att Bankens sedlar skola inlösas, efter deras lydelse, med
silfver, hvarjemte på alla bankens sedlar står att de skola inlösas
med silfvermynt enl. 1830 års myntfot, så hemställer jag till Hr
Gr. och Landtm, om icke denna del af motionen är grundlagsvidrig.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Den ifrågavande motionen
grundar sig derpå, att Sveriges nuvar:de silfvermynt har högre
valör och verkligt värde än silfvermyntet i Hamburg, Danmark och
Norrige, sålunda går den ut på en förändring af 1830 års myntlag.
Jag för min del kan icke finna att den är grundlagsvidrig,
ehuru jag inser, att stora svårigheter måste möta för en öfvergång
till ett annat system.
Remitterades till BankoUlsk.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Hjertås, Lars,
d. 4 dennes e. m. på bordet lagda motion örn förändring af allmänna
lagens föreskrift rörande ansvaret för falskt vittnesmål.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Cederschiölds,
Fredr. Aug., d. 4 dennes e. m. på bordet lagda motion, ang:de
aflöningen för Arméens och Flottans Läkare.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Liljeshölds, Carl
Gust., d. 4 dennes e. m. på bordet lagda motion, ang:do tilllägg
till 4 g 11 Kap. K:sB:n m. m.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Liljeshölds,
Carl Gust., d. 4 dennes e. m. på bordet lagda motion med förslag
till förbättrande af Landtdomares inkomster.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Palmcrantz’s,
Joh. Mauritz, d. 4 dennes e. m. på bordet lagda motion om antagande
af en lag, rörande till CivilStatens embets- och tjenstemän
uplåtne boställens skötsel och vård.
Föredrogs Hr Palmcranlz’s, Joh. Mauritz, d. 4 dennes e. m.
på bordet lagda motion om pension för Skolläraren Jonas Reuter.
Frih. Cederström, Anders: Hr Jonas Reuter har i 48
års tid egnat sig helt och hållet åt undervisningen, och under
denna tid dels varit lärare vid Barnängen, dels haft egen skola, dels
under många år gifvit privata lektioner. Om någonsin en enskildt
skollärare gjort sig förtjent af att blifva ihågkommen af Staten, så
Den 10 December e. m.
S7I
är det visserligen Hr Jonas Reuter. Mången som blifvit en nyttig
medlem i samhället, har honom att tacka för sin upfostran,
och flere af R. och Ad:s vid denna Riksdag antecknade ledamöter,
hafva utgått från skolan vid Ramängen, hvarest han då var öfverlärare.
Han har äfven utgifvit flera skolböcker, hvilka länge begagnats
vid undervisningen. Jag för min del anser mig böra på
det ömmaste förorda det i motionen begärda anslaget.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Gr. von Rosens, Adolf
Eugene, d. 4 dennes e. m. på bordet lagda motion om utarbetande
af förslag till ny patent-lag.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Frih. Cederströms, Anders, d. 4 dennes e. m. på bordet lagda
motion, ang:de sättet för utfärdande af sådano för fa ttn :r, hvarigenom
förut gällande lagar eller författningar i en eller flere delar
förändras.
Föredrogs LagUtsIcs d. 6 dennes e. m. på bordet lagda Utlåt.
N:o 3, i anledn. af väckt motion om konventioner ang:de presträttigheter.
Frih. Cederström, Rudolf: Oaktadt de många lag-para
grafer
LagUtsk. citerat till stöd för sin åtgärd, att återlemna ifråga
var:de motion, kan jag icke inse annat, än att R. o. Ad.n ganska
lagligt och rigtigt förfarit, då R. o. Ad:n, på Hr Gr. o. Landtm:s
hemställan, remitterade ifrågavar:de motion ttll Höglofl. LagUtsk.
Jag kan nemi. aldrig föreställa mig annat än att R. o. Ad:s mening
är, att det rätteligen tillhörer representationen att tillsammans
med K. M. reglera en så vigtig och i alla enskilda och allmänna
förhållanden ingripande fråga som den, huruvida presträttigbeterne
för 100 år skola äga bestånd, oförändradt sådana som genom nu
tillfälligtvis ingångna konventioner kunna vara bestämda. Jag
anhåller således, att R. o. Ad:n måtte, medelst vidblifvande af sitt
redan i ämnet fattade beslut, förklara, att R. o. Ad:n fortfarande
gillar den åsigt som sålunda synes hafva utgjort ledning för bedömandet
af målets inneboende art och natur, i det motionen ånyo
till LagUtsk. remitteras.
Sedan härefter undert. Ridd.Sekret., på förfrågan af Frih.
af Ugglas, Kurt Guslaf, uplyst att underrättelse till R. o. Ad.
ännu icke hade inkommit om de öfrige RiksSt:ns i anledn. af förevaride
Utlåt, fattade beslut, anförde
Frih. af Ugglas: Då frågan sålunda ännu är oafgjord, an
håller
jag, att få förena mig i det yttrande Frih. Cederström redan
afgifvit. LagUtsk. har, enl. min åsigt, saknat skäl att från sig
förvisa detta ärende; det har sannolikt skett derföre att LagUtsk,
572
Den 10 December e. m.
från föreg:de Riksdagar anmärkt att ungefär enahanda frågor som
denna blifvit behandlade af Allm. Besv.- och Ekon.Utsk., men mellan
dessa frågor och denna förevar:de är dock en ganska väsendtlig
skillnad. Vid föreg:de Riksdagar har det egentligen varit fråga
om att söka tillvägabringa öfverenskommelser i godo mellan församlingarne
och deras pastorer, rörande konventionen; här åter är
fråga om en lag som skulle stadga, dels att konventioner skola
fastställas och detta för en tid af 100 år, dels att efter dessa 100
års förlopp, eller sedan först ett nytt sätt för pastoraliernas utgörande
än det hittills varande, borde bestämmas. En sådan genomgripande
förändring kan af K. M. svårligen genomföras om den
blott i önskningsväg af Ständerna framställes. Dessutom ber jag
att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att det af Gr. Posse
föreslagna aflöniogssätt i väsendtlig mån rubbar presterskapets privilegier
och jag tror icke att Ekon.Utsk. är rätta forum att behandla
en sådan fråga. Frågan är allt för vigtig för att lösligt
behandlas. Ifall den skulle remitteras till Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk., så skulle denna både för presterskapet och församlingen
vigtiga fråga sannolikt få enahanda utgång som den hittills har
fått, d. v. s. att knappt nog ett steg tagits framåt i det vigtiga
ämnet. Jag får sålunda anhålla, att R. o. Ad:n, med vidbiifvande
af sitt en gång fattade beslut, måtte återremittera frågan till
LagUtsk.
Gr. Sparre, Erik: Den siste värde talaren har redan t i 11 -  kännagifvit, att vid tvänne föregående Riksdagar, nemi. vid 1847
och 1848, och vid 1850—-1851 årens Riksdag likartade frågor
som denna, nemi. om bestämmande genom konvention af presterskapets
rättigheter, skulle afgöras. Antingen nu detta bestämmande
skulle på sätt siste talaren anfört, gälla för 50 eller för 100 år,
så synes mig att detta icke gör någon egentlig skillnad i motionens
beskaffenhet; ty om man föreslår, att en konvention skall
upgöras på 50 eller på 100 år, så måste likväl sjelfva saken hufvudsakligen
vara densamma. Vi veta att omfånget och begränsningen
af den s. k ekonomiska lagstiftningen är temligen ovisst
och dervid har man tilläfventyrs i allmänhet icke något annat att
rätta sig efter än häfd och gammal praxis. Då sålunda två föregående
Riksdagars beslut utgjort för LagUtsk. en ledning vid afgörandet
af denna fråga, så anser jag detta tillräckligt, men jag
vill likväl för R. o. Ad:n tillkännagifva, att ytterligare några andra
bindande skäl för LagUtsk:s utlåt, förefinnes. Reg:sformens
53 och Riksd.Ordnms 33 §, hvilka §§ äfven LagUtsk. citerat,
stadga, att till LagUtsIcs behandling höra frågor om förändring
eller stiftande af civil-, kriminal- och kyrkolag, äfvensom af krigsartiklarne,
såvida det angår personer, som icke till krigsstånd höra.
Till hvilken af dessa brancher af lagstiftningen vill man hänföra
frågan om presterskapets aflöning? Hör den till civil- eller kriminal-lag;
till krigsartiklarne eller till kyrkolagen, hvilken påtagligen
endast afser kyrkans ritual eller institution i afseende på
religionsvården och ingalunda presterskapets rättigheter. I afseende
Den 10 December e. m.
573
derpå finnes intet ord i kyrkolagen. Dessa rättigheter äro bestämda
genom K. M:s Nåd. Förordn. af d. 8 Febr. 1681, hvilken innehåller:
»Wi Carl gjöre veterligt, att såsom hos Oss håfve Ware
trogne undersåtare af Allmogen öfver hela 11 ijket, uppå denna så
väl som åtskilliga förre Riksdagar underdånigt anhållit om en viss
förordning, huru mycket de äro skyldige att gifva sina Själasörjare
etc.» En K. M:s Nåd. Resolution på grund af ett RiksStånds besvär
har hittills icke ansetts som en lagfråga, utan som ett ekonomiskt
ärende och torde äfven hädanefler såsom sådant böra behandlas.
Mine Hrr! om J också icke skulle anse det som ett
ekonomiskt ärende, om J skulle anse det som en beskattningsfråga,
eller som en fråga, om huru mycket folket vore skyldigt att utgifva
i aflöning åt presterskapet, så kan det i alla läll icke blifva
en lag-fråga. Efter 1681 är ytterligare genom K. Rrefvet af 1816
beslut utfärdadt i detta afseende af K. M. utan R. St:r. Jag skulle
således tro, att den förordning, som den ifrågavar:de motionen
afser att förändra eller modifiera, ursprungligen är tillkommen af
K. M. utan 11. St:rs hörande. Yid tvänne föreg:de Riksdagar hafva
R. St:r, på framställning af enskilda motionärer och af Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk. fattat beslut i denna fråga. Jag skulle således tro,
att LugUtsk. haft fullkomlig befogenhet, att visa från sig detta
ärende såsom antingen tillhörande den ekonomiska lagstiftningen
eller också beskattningsrätten, med hvilka saker LagfJlsk. i ingen
mån har att sig befatta. Det har af den siste talaren blifvit sagdt,
att motionen afser en minskning eller en modifikation i presterskapets
privilegier, och alt den på sådan grund skulle tillkomma
LagUtsk. Mine Hrr! jag förstår icke att LagUtsk. kan hafva rättighet
att föreslå inskränkningar eller modifikationer i presterskapets
privilegier; ty dessa privilegier har grundlagen stadgat såsom
grundlagsfrågor. Slutligen har den siste värde talaren sagt, att
genom de motioner, som vid sista Riksdagen blifvit väckta och af
Ekon.Utsk. behandlade, har frågan icke blifvit bragt ett steg framåt.
Detta mine Hrr! är i sanning icke Ekon.Utsk:s fel, men om också
frågan icke blifvit bragt ett steg framåt, så kan detta icke blifva
ett skäl att nu mot grundlagens tydliga ordalag förvisa frågan till
LagUtsk. LagUtsk. har vid bedömmandet af denna fråga, huruvida
motionen tillhör Utsk. eller icke, icke att taga i betraktande på
hvad sätt frågan skall blifva bragt framåt, utan huruvida grundlagen
bjuder att LagUtsk. skall uptaga denna fiåga till behandling
eller icke. Jag tror mig redan hafva ådagalagt, att det är i öfverensstämmelse
med gammal praxis eller häfd, och på sådan grund
vågar jag vördsamt hemställa, att R. o. Ad., med gillande af LagUtsk:s
utlåt., behagade bifalla, att denna fråga icke tillhör LagUtsk:s
behandling.
Frih. af Ugglas: Gr. Sparre har, som det vill synas mig,
egentligen stödt sig på, att behandlingen af dessa ärenden fått en
slags häfd. Han har sökt visa, att redan från gamla tider K. M.
ensam skulle hafva befattat sig med dessa ärenden, och att vid
föreg:de Riksdagar Ekon.Utsk. dermed sysselsatt sig. Jag medgif
-
S74
Den 10 December e. m.
ver att detta kunnat vara en ursäkt för LagUlsk. att förfara såsom
det nu gjort, men jag kan icke inse, att det kan vara något
skäl för att fortfarande beträda en bana, som, efter min öfvertygelse,
icke är den rätta. Gr. Sparre har, efter min tanka, begått
ett misstag då han yttrat, att frågor rörande Ståndens privilegier
böra behandlas såsom grundlagsfrågor. I 1 14 § Beg:gsf:n bestämmes
endast, att Konungen skall låta samtlige Riksens Ständer
deras privilegier, förmåner, rättigheter och friheter åtnjuta,
och att det beror på samtlige RiksStrns öfverenskommelse och Konungens
bifall att låta privilegierna undergå de förändringar och
jemkningar, som Rikets behof kunna fordra, men ingenstädes står
i grundlagen, att privilegierna skola behandlas såsom grundlagsfrågor,
i hvilket fall Konst.Utsk. vöre det Utsk. som dermed
skulle syssolsätta sig. Enl. min åsigt kan och bör frågor om privilegier
icke remitteras till något annat Utsk. än LagUtsk. Det
slår visserligen icke tydligt i 33 § Riksd:sOrdn:n, alt LagUtsk.
skall sysselsätta sig dermed; der slår väl endast, att det
skall handlägga frågor om allmän Civil-, Criminal- och Kyrkolag,
men under någon af dessa kathegorier måste privilegier kunna
subsumeras och på den grund af LagUtsk. behandlas. Något annat
Utsk. kan svårligen dermed sysselsätta sig. Jag vågar sålunda
anse, att Gr. Sparre icke nöjaktigt
mig friheten göra.
Gr. Sparre: Jag skulle önska att den sisto värde talaren
behagade för mig upgifva någon paragraf i Kyrkolagen, som
handlar om Presterskapets aflöningssätt. Då nu 53 § Reg:gsf:n
och 33 § Riksd:sOrdn:n, såsom föremål för LagUtsk:ts behandling,
endast upgifver förslag till förändring i Civil-, Criminal- och
Kyrkolag, och då talaren icke kan upgifva någon § i Kyrkolagen,
som handlar om detta aflöningssätt, så anser jag detta utgöra tillräckligt
skäl för LagUtslos åtgärd. Jag har för öfrigt icke sagt,
att pr i vil egi i-frägor icke böra behandlas of LagUtsk., utan jag har
blott motsatt mig talarens yttrande, att enhvar privilegii-fråga alltid
skulle behandlas af LagUtsk.; ty dertill kan jag icke finna den
aldraringaste grund. Jag påminner mig nu en g i 11. och A:ds
privilegier, en bland de få som återstå; ty med undantag af representationsrätten
äro de öfriga småningom upgifna. Denna rättighet
angår att hålla näring oberoende af granskap med stad. Om
man skulle göra en förändring i denna privilegii-fråga, så hemställer
jag, om den skulle remitteras till LagUtsk., och om det
icke snarare är ett ekonomiskt ärende, som icke på något sätt
kan hänföras under Civil-, Criminal- eller Kyrkolag. På samma
sätt kan ej heller frågan om Presterskapets aflöningssätt hänföras
under någondera af dessa fyra brandler, Civil-, Criminal-, Kyrkolag
eller de delar af Krigsartiklarne, som äga tillämpning på utom
krigsstaten varande personer. Denna omständighet ensam anser jag
för min del vara tillräckligt skäl för LagUtslcs åtgärd, att skjuta
från sig denna fråga.
Den 10 December e. m.
575
Frih. Cederström, Rudolf: Här är, vid delia tillfälle,
enl. min tanka, fråga om, huruvida R. och Ad. vill att ifrågav:de
ärende må anses utgöra ett önskningsmål, hvilket, oberoende af
E. St:rs tillgörande, af K. M. ensam behandlas, eller om R. och
Ad. anser att R. St:r, såsom den ena af Statens begge makter,
bör äga att dervid, såsom beslutande part, iifven afgifva sin röst.
Gr. Sparre har visserligen åberopat att 1681 års författning, som
reglerar Presterskapets aflöning på landet, är utgifven af Konung
Carl XI, uppå anfördt besvär af ett RiksStånd, utan att de öfriga
EiksStånden deröfver beslutat. Det utgör dock en grundsats så väl
i vår offentliga rätt, som i alla andra civiliserade staters, att författningar,
utgifna af en myndighet, som på sin tid ägde Statens
hela makt koncentrerad i sin hand, skall äga lagligt bestånd för
kommande tider, till dess den blir uphäfven genom en af lagstiftningsberättigad
myndighet, eller myndigheter sedermera vidtagen
förändring i lagstiftningen. Carl XI har således, derigenom
att han med den konungsliga hand, i hvars våld Statens hela makt
blifvit öfverlemnad, undertecknade 1681 års författning, gjort den
gällande för alla kommande lider, till dess Sveriges Slatsmakler,
hvilka nu sinsemellan delat den myndighet, som fordom den enväldige
Konungen hos Sin person odeladt innefattade, finna för
godt i sådana ärenden annorlunda besluta. Det är på sådan grund
jag tagit mig friheten göra dessa erinringar mot de af LagUtsk.
antydda inkast mot R. och Adis åskådnings- och förfaringssätt i
denne fråga. Frih. af Ugglas har redan vidrört sakens vigt för
det allmänna, och jag får med honom derutinnan instämma. På
E. och Adis behjertande torde få läggas, huruvida denna fråga rätteligen
kan och bör så behandlas, som Gr. Sparre och hans LagUtsk.
ansett tjenligt. Jag hemställer således, alt R. och Ad. fastmera
ville sitt en gång och, som jag förmodar, icke utan erforderligt
begrundande vid och genom remissen fattade beslut, ang.
ärendets formela beskaffenhet, vidhålla.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag verkligen, i likhet
med Gr. Sparre, anser att denna fråga, i följd af sin beskaffenhet,
icke ovilkorligen bör till LagUtsk. remitteras, så anser jag
den likväl vara en så beskaffad fråga, som egentligen icke hör till
något Ulsk., utan som det beror på E. St.-r att remittera till det
Ulsk., som de finna för godt. 1 34 § 2 mom. Riksd:sOrdn:n
står nemi.: »Vilja R. St:r heldre, än att tillsätta flera Utsk., remittera
sådana mål, som till visst Utsk. icke höra, antingen till
Besv. och Ekon.Utsk., eller till något af de öfriga, förut tillsatta
Utsk., vare samma Utsk. pligtigt att med dess Utlåt., i enlighet
med erhållen remiss, inkomma.» Sålunda skulle jag för min del
tro, att när R. och Ad. remitterat detta mål till LagUtsk., så bör
också Utsk. med Utlåt, till Ståndet inkomma.
Gr. Sparre: Jag har alldeles icke, på sätt Frih. Cederström
yttrat, här tillkännagifvit min åsigt, att frågan skulle vara
ett önskningsmål. Jag har först och främst sagt, att den icke kan
576
Den 10 December e. m.
falla under benämning af Civil-, Criminal- eller Kyrkolag; vidare
bar jag sagt, att det må bero på R. St:r att betrakta den antin
gen
som ett önskningsmål eller som en beskattningsfråga, och till
den sednare arten skulle jag snarare anse den höra, än till den
förra. Jag vill icke afgöra till hvilka af dessa ärenden frågan hörer,
men aldrig kan den, efter mitt förmenande, höra till Civil-,
Criminal- eller Kyrkolag, eller Krigsartiklarne. Om, på sätt den
siste talaren yttrade, del skulle behaga R. St:r att, med stöd af
34 § Riksd:sOrdn:n, remittera den till hvilket Utsk. de be
hagade,
det blefve en annan sak. Men det måste alltid vara LagUtsk.
pligt att i första rummet tillkännagifva att, efter dess upfattning
af 53 g Reg:gsf:n och 33 § Riksd:sOrdn:n, detta mål
icke tillhör dess behandling, R. St:r likväl obetaget att sedan,
på grund af 34 g Riksd:sOrdn:n, hänskjuta frågan till det
Utsk. de anse lämpligt. LagUtsk., som bör anses bestå af lagfarne
män, men ingalunda af sådana, som om rikshushållning eller
om hushållning i allmänhet äga kännedom, skulle jag för min del
anse mindre lämpligt, än något annat Utsk., att behandla denna
fråga, som, i anseende till sin ömtåliga natur, fordrar kännedom
så väl om förhållandena i Rikets särskilda delar, som om den beskattning
som der utgöres till Presterskapet. LagUtsk., som består
af män, hvilka hängifvit sig åt ett bestämt fack, kan mindre
än något annat förutsättas äga den lokalkännedom, som för bedömande
af detta grundlagsärende kan anses vara af nöden. LagUtsk.
har, inseende sin brist på kännedom i detta ämne, ansett
rättast att, med åberopande af de paragrafer i grundlagen det ansett
tala för sin åsigt, och med stöd tillika af den häfd, som vunnits
genom förfarandet vid föregide Riksdagar, skicka frågan från
sig. När jag tillkännagifver detta, får jag tillika förklara, att om
R. och Ad. skulle, med stöd af 34 § Reg:gsf:n, anse LagUtsk.
lämpligare än något annat Utsk. att handlägga denna fråga,
så underkasta vi oss R. och Ad:s beslut, men för vår egen del
hafva vi ansett oss mindre kompetenta än månget annat Utsk. att
handlägga detta beskaltningsärende.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, innan öfverläggningen
förklarades fulländad, ansåg sig skyldig gifva R. och Ad. tillkänna,
att frågan, hvart den af LagUtsk. återlemnade motionen borde från
RiksStin remitteras, utgjort föremål för Talmännens öfverläggning
sisth Måndag. Hr Gr. o. Landtm, ville- dock icke nu uprepa
alla de skäl, som för den ena eller andra åsigten der anfördes,
och hvilka i allmänhet blifvit här framställde dels af Frih. af Ugglas
och dels af Gr. Sparre. Talmännen hade ansett frågan icke
vara af sådan beskaffenhet, att det icke kunde bero på RiksStin
i allo att skicka ärendet dit de behagade, helst 34 §
Riksd:sOrdn:n tillät, att remittera frågor till något redan tillsatt
Utskott, utan afseende på om de hörde dit, blott man var öfverens
att de icke hörde till något visst Utsk. I afseende på den speciella
delen af frågan ville Hr Gr. o. Landtm, blott nämna, att
Talmännen haft sig bekant, att motioner af likartad syftning blifvit
-
Den 10 December e. m.
577
vit vid föreg:de Riksdagar behandiade af Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk., och att afven privilegii-frågor blifvit af samma Utsk. behandlade
— hvarvid Utsk. blott anfört, att såsom vilkor för R.
St:rs bifall till förändring erfordrades samtycke af det Stånd, hvars
privilegium var i fråga —, men att man funnit den väsentliga
skillnad emellan denna motion och förut af R. St:r handlagde frågor
rörande konventioner och presträttigheter, alt de sistnämnde
afsett Konungens rätt att pröfva konventioner, öfver hvilka församlingen
och Pastor eller Consistorii ombud yttrat sig, och yttrat
sig icke blott om afgifterne, utan äfven om tiden för deras fortfarande,
så att Konungen dervid egentligen endast haft att skilja emellan
de olika meningar, som hos parterne upstått; hvaremot här Konungen
skulle fastställa konventioner för 100 år, utan något derom
afgifvet yttrande af parterne, enär konventioner kunna vara upgjorde
för 25 år, utan att någondera parten skulle vilja ingå derpå
för en tid af 100 år. Vid sådant förhållande måste sältas i fråga,
om saken kan ligga inom den ekonomiska lagstiftningens område,
och hade man ansett lämpligast, att motionen behandlades af LagUtsk.
, oaktadt vid sammanträdet blifvit uplyst, att ett Stånd då
redan hade pröfvat LagUtsk:s Utlåt, och remitterat ärendet till
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk. Det torde nu icke blifva fråga om
att hänvisa motionen till något annat Utsk., än antingen Lag-eller
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk., och ehvad R. och Ad. bestämde sig
för det ena eller andra af dessa Utsk., vore det icke stridande
emot grundlagen.
Öfverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm , i öfverensstämmelse med Frih. Cederströms förslag,
framställde om R. och Ad. behagade, med vidblifvande af sitt
förut fattade beslut, förklara att Ståndet ansåg ifrågav:de motion
böra behandlas af LagUtsk.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva va
rit
öfvervägande.
Föredrogs LagUtslcs d. 6 dennes e. m. på bordet lagda Utlåt.
N:o 4, i ani. af väckt motion, ang:de utfärdande af en författning
i afseende på tjenstförrättande Pastors i praebende-pastorat bonings-ort.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att äfven detta ärende varit
föremål för öfverläggning emellan Talmännen, och att dervid blifvit
uplyst, att frågor om ordinarie Pastors bonings-ort vore bestämd
i Kyrkolagen, och att således, om också icke en tjenstförrättande
Pastors boningsort vore i samma lag bestämd, en föreskrift
derom vöre att rättast anse såsom en förklaring af eller ett
tillägg vid Kyrkolagen, samt derföre rätteligen borde tillhöra Lag
Utsk:s
behandling; till följd hvaraf Talmännen varit öfverens om
att föreslå, att frågan må behandlas af LagUtsk.
Gr. Sparre, Erik: Jag får för R. och Ad. tillkännagifva,
att LagUtsk., efter granskning af Kyrkolagen, funnit att der icke
II. H. 37
578
Den 10 December e. m.
egentligen förekommer fråga om Pastors skyldighet att bo inom
församlingen, men att der förekommer, att om Pastor vill begifva
sig bort, så skall han sådant tillkännagifva för församlingen. Nu
ansåg LagUtsk., att då det var uppenbart att pirebende-pastorat, i
följd af en ekonomisk eller administratif anordning, anslås åt vissa
personer som tillökning i dess lön, reglementering i afseende på
dessa äfven borde tillkomma den administrativa lagstiftningen, ocb
att det således skulle tillkomma denna att bestämma Presternas
skyldigheter i fråga om deras boställs-orter, helst, på sätt jag nämnt,
i Kyrkolagen icke finnes något uttryckligt stadgande ang:de Pastors
skyldighet att bo inom församlingen. Detta är hufvudsaken,
och då prsbende-pastoraten i Riket icke upgå till den mängd att,
med afseende på detta särskilda förhållande, den lagstiftande makten
kan meddela särskild föreskrift i afseende på Pastors boställe.
Det kan t. ex. hända, att innehafvaren af prffibendet är bosatt i
en stad, som på alla sidor omgifves af församlingen, så att församlingens
medlemmar tilläfventyrs kunna hafva lättare att begifva
sig till staden, för att träffa sin själasörjare, än att begifva sig tili
ett aflägset hörn af pastoratet. Af dessa skäl ansåg LagUtsk. lämpligast,
att förfogande i detta afseende vidtoges af verkställande
makten, än att lagstiftande makten på dessa grunder derom bestämde.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Mig vill synas att
frågan, om Pastor skall vara boende inom eller utom församlingen,
är af ganska stor vigt, och att ett sådant stadgande icke lämpligen
kan tillhöra eller få plats i någon annan lag än Kyrkolagen.
Som nu, på sätt Gr. Sparre tillkännagifvit, och hvilket jag icke
kan bestrida, i Kyrkolagen icke finnes något stadgande, hvarest
Pastor skall vara boende, så kan jag icke neka, att det vore af
behofvet på kalladt, att ett sådant stadgande finge plats i Kyrkolagen,
och derföre anhåller jag, att motionen mätte återremitteras
till LagUtsk.
Gr. Sparre: Den sisto värde talarens yttrande vore fullkomligt
befogadt, om motionen afsåge ett lagstadgande om, att Pastor
i allmänhet borde bo inom sin församling, men nu afser motionen
endast det stadgandet, att i praebende-pastorat Pastor skall
bo inom församlingen. Detta speciella stadgande, som, efter den
siste värde talarens yttrande, icke kan hänföras till allmän lag,
är egentligen skiljdt från hans yrkande. Det är denna omständighet,
att motionen endast afser prrebende-pastorat, som gjort att
LagUtsk. icke ansett sig höra med frågan taga befattning.
Hr Cederschiöld: Jag tager för gifvet att motionären endast
talar om prrebende-pastorat, derföre att man icke kan ifrågasätta,
att Pastorer i andra församlingar skulle bo utom församlingen.
Under sådana förhållanden ansåg han det vara skäl att nämnde
stadgande, ang:de innehafvare af prsebende-pastorat, inkomme i
Kyrkolagen, ty han förmodade sannolikt, att antingen der, eller i
Den 10 December c. m.
579
någon annan författning, redan förut funnes stadgadt, att andra
pastorer skulle vara boende inom församlingarne.
Hr Adlercreutz, Axel: Då fråga var om motionen borde
uptagas af LagUtsk. eller icke, var jag af den meningen, att motionen
borde af Utsk. uptagas, och på samma grunder som blifvit
framställda, för att återlemna den till LagUtsk., anser jag att så
bör ske, och anhåller, för min del, att motionen måtte blifva till
Utsk. återremitterad.
Frih. Wrede, Casimir: Jag får anmäla att jag, då frågan
var föremål för LagUtsk:s öfverläggning, var af samma tanka som
Hr Adlercreutz, och ansåg att frågan borde af LagUtsk. behandlas.
Jag ansåg frågan vara mycket sväfvande, ansåg det vara osäkert
om den skulle tillhöra LagUtsk:s behandling, eller vore föremål
för allmänna kyrkolagstiftningen, eller behandlas i administratif
väg. Alen då frågan redan är afhandlad i vår administrativa
lag, så ansåg jag det formella redan vara afgjordt, och den Komité
som varit nedsatt, för stiftande af ny Kyrkolag, har också
uptagit föreskriften, att Pastor skall vara boende i sitt pastorat,
och sålunda har jag i detta afseende en auktoritet att åberopa.
Uppå härefter framställd propos. lades förevarande Utlåt, till
handlingarne med förklarande, att R. och Ad. ansåg den deri omnämnda
motion böra behandlas af LagUtsk.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
RiddarbusUtsk:s d. 29 sisth Nov. e. m. på bordet lagda Mern.
N:o 2, ang:de särskild tryckning af Utslcs Mern. och handlingar.
Föredrogs Frih. Raabs, Adam Christian, d. 6 dennes e. m.
på bordet lagda motion, om beredande af en lämpligare plats för
Tidningsreferenter, än den som nu är dem å Riddarhussalens läktare
uplåten.
Frih. Cederström, Rudolf: Förev:de motion blef på min
anhållan, vid en föreg:de plenidag lagd på bordet. Jag tyckte då
verkligen att det var synd om en af Ståndets ledamöter, Hr Dalman,
hvilken under discussionens liflighet låtit undfalla sig en i
förbigående framsagd liten särskild tanke, hvilken det troligen var
hans afsigt att måhända låta i prot:t qvarstå, men icke till vidare
åtgärd föranleda. Icke dess mindre blef denna lilla tanke af en
tillstädesvarande ledamot, Frih. Raab, i blinken upfattad, såsom
en dyrbarhet tillvaratagen, inför R. och Ad. i egenskap af motion
framburen och åt RiddarhusUtsk:s vidare omsorger, men således äfven
åt dess och sedermera jemväl åt hela Ståndets nagelfarande
granskning öfverlemnad. Jag begärde, som sagdt är, frågan på
bordet, i den förmodan, att den värde ledamot, hvilken gjort den
580
Den 10 December e. m.
af Hr Dalman uttryckte tanken till sin motion, måtte, innan frågan
ånyo skulle inför R. och Ad. andragas, antingen återtaga motionen,
derest han så funne lämpligt, eller ock densamma utrusta
med skäl och grunder, som kunde göra densamma antaglig. I dess
ställe återfinna vi den ungefär lika blott och bar, som den föddes
till verlden. Jag föranledes således att till motionären, eller hvar
och en annan af Eder, mine Hrr, framställa den frågan, om en
sådan motion troligtvis eller antagligen kan lill någon slutligt
godkännande åtgärd föranleda? R. och Ad. har nemi. redan vid
ett föreg:de tillfälle, under denna Riksdag, behandlat en motion af
Frih. Raab af ungefär enahanda syftning, om äfven af något skiljaktigt
innehåll; men R. och Ad. förklarade sig, med en öfvervägande
majoritet, mot Frih:s åsigter. Jag erkänner öppet, det jag
vid ifrågav:de tillfälle var af lika tanke med Frih:n, och röstade
följaktligen med honom; men då pluraliteten af Ståndet motsatte
sig motionen och afslog densamma utan att ens derå medgifva remiss,
kan jag icke finna minsta skäl i att bringa frågan ånyo å
bane och det i en, efter min tanke, ingalunda förbättrad form.
Det var förra gången fråga om att R. och Ad. skulle behaga sjelf
anställa Kanslister enkom för att göra sammanfattning af Ståndets
öfverläggningar samt beslut, och den till tidningarne öfverlemna;
nu åter har Frih. Raab föreslagit, att man måtte genom RiddarhusDirektrs
åtgärd bereda tidningsredactionernas referenter en lämpligare
plats än de f. n. innehafva. Jag för min del tror det icke
vara särdeles lätt att gå Frih. Raabs önskningar till mötes i detta
fall, åtminstone skulle jag hafva önskat, att Frihrn i sin motion
framställt någon slags antydan till sättet för utförande af hans
idée. Vi se huruledes det framför Landtm:s-stolen ställda bord
erfordras för Landtm, och RiddarhusSekretm; och vid de esomoftast
förefallande voteringar intagas platserne dervid för öfrigt af
6 af Ståndets ledamöter. Jag kan således icke inse att någon
plats för referenterne der kan förefinnas. Vid del bord, som intager
centern af den fridlysta platsen på Riddarhusets vestra sida,
hafva de Kanslister sin plats, hvilka Ståndet till prot:s förande antagit.
Jag kan icke föreställa mig att, vid dessas bord, åt några
främmande personer skulle kunna lämpligen anvisas rum. Hvad
angår de begge bord, som äro anbragte i hörnen, befinnes att
Frih. Raab ganska ofta, af det vid högra sidan placerade, har behof
för verkställande af anteckningar, hvilka han, såsom en upmärksam
och nitisk ledamot, för hvarje särskildt tillfälle kan behöfva
göra. Jag finner likväl ganska billigt, att då Frih. Raab,
såsom närmaste representant för den högra sidan, tagit detta bord
i beslag; den å venstra sidan befintliga fraktion af Husets ledamöter,
vare sig Grrne Mörner och Gyldenstolpe, eller någon annan
venstra sidan tillhörande Gr., må på enahanda sätt hafva fri
och obehindrad tillgång till det på venstra sidan placerade bord.
Hvarhelst jag således fäster min blick, finner jag svårigheter, att
icke säga omöjligheter, af att utföra P’rih. Raabs välmenta förslag.
Jag kan icke heller inse, att RiddarhusDirektmen, med all den
erfarenhet, insigter och välvilja, som inom samma Direktm nu och
Den 10 December e. m.
581
framgent inneslutas, kan, i afseende på beredande af utrymme, äga
större insigt, än som på hvars och ens annans lott kan belöpa;
och då ifrågav:de motion varder, såsom jag förmodar och ingalunda
bestrider, till RiddarhusUtsk. remitterad, vågar jag således icke
förutse någon verksam påföljd af densamma.
Jag har visserligen samtalsvis hört ledamöter upgifva, alt det
vore en möjlighet att placera tidningsreferenterne utanför skranket,
vid bord, som skulle mot desamma adosseras; men den nu redan
gängse trängseln af mötande och gående på berörde platser, synes
mig förbjuda en sådan åtgärd. För öfrigt har jag den föreställningen,
att de ifrågav:de personerna ingalunda bättre skola höra
hvad som sägs, om de nedflyttades så lågt, än do kunna göra på
den uphöjda ståndpunkt de f. n. innehafva. Man skulle kunna i
en framtid, jag säger icke f. n., utan i en framtid, tänka sig andra
obehagliga påföljder af ett sådant deras placerande ibland oss;
man kan tänka sig att dessa personer, ifrigt sysselsatta med refererandet,
blifva härutinnan afbrutna af Hrr ledamöter, hvilka tilläfventyrs
önskade anställa reklamation mot det sätt, hvarpå föregående
plenidags förhandlingar blifvit återgifna. Sådant skulle
vålla afbrott, som för de i fråga v:de personerna blefve i hög grad
svåra och störande, från hvilka de nu äro befriade. Jag vill icke
gerna föreställa mig någonting, som för riddersmannakänslan skulle
innefatta ett verkligt sårande och uprörande förhållande, nemi. om
personer, hvilka vore angelägna om att deras yttranden på ett utförligt
och i möjligaste måtto förmånligt sätt refererades, skulle
finna sig befogade att hos Hrr referenter nedlägga sin hyllning
och egna dem hvarjehanda smickrande omsorger för sådant ändamål.
Jag är fullt öfvertygad om att sådant f. n. icke kan komma
i fråga; men jag talar nu om en mer eller mindre aflägsen framtid,
efter det är fråga om en åtgärd, som åsyftar alt äga bestånd
i framtiden och hvarvid alla tänkbara möjligheter böra på förhand
tagas i betraktande. Jag anser således, för min del, den ifrågavar:de
motionen både enl. möjlighet kunna hafva obehagliga påföljder,
och enl. sannolikhet icke leda till något ändamål; hvarföre
jag uprigtigt hade önskat, att den fastheldre icke blifvit framställd.
Innan jag slutar vill jag dock uttala, det jag, för min del,
visserligen för dessa referenter hyser all den aktning, som hvarje
god medborgare är den andre skyldig, derest de, såsom jag lifligt
önskar och gerna hoppas, vilja med lofvärd oväld, sanningskärlek
och trohet återgifva våra yttranden samt beflita sig om att med
tillbörlig upmärksamhet aktgifva på upfyllandet af detta deras åtagna
värf. Jag skulle således, för min del, icke hafva någonting emot
att unde'r sådana förhållanden se dem på något lämpligt sätt pla
cerade
hos oss; men jag tror icke att det omnämnda ändamålet
endast derigenom kan vinnas. På grund af det redan anförda får
jag afstyrka motionen.
Frih. Raab: R. och Ad. torde således finna, att jag i denna
motion icke har föreslagit, att platser skulle blifva uplåtna åt hvem
som helst, utan endast åt de redactioner, hvilka genom behörig
582
Den 10 December e. m.
myndighet utverkat sig rätt att begagna sådana platser. För min
del tror jag, att om Frih. Cederström får gå genom alla platser,
så tager han dem nog i anspråk för egen räkning, men då vi veta,
att icke mer än 380 platser finnas i salen, men att 600 perso
ner
kunna komma till Riksdagen, skulle jag tro att han kan taga
i beslag platserna på läktaren också. Om man vill saken, så finner
man nog utväg. Derpå beror det. Jag har alldeles icke åsyf
tat,
att referenterne skulle få plats bredvid Landtm., jag har icke
ens tänkt sätta dem bredvid Frih. Cederström, men jag har föreställt
mig, att då vi hafva utrymme, som skulle kunna begagnas
dertill, bär skulle kunna anbringas läktare antingen vid sidan af
salen eller i fonden, t. ex. emellan fönsterna ofvanföre Landtm.
Man skulle kunna från Sekreta Utsk:s rum anbringa en trappa
upp till läktaren, och på så sätt skulle referenterna aldrig behöfva
komma i beröring med R. och Ad:s ledamöter. Derigenom vunnes
den fördelen, att läktaren vore i närheten af tvärbänkarne,
så att de som talade från dem der kunde höras; äfven de talare, som
yttrade sig från de andra bänkarne, eller långsidorna, skulle der
kunna höras, när de nemi. talade så högt att de kunde höras.
Detta är icke fallet för det närvarande; ty uppå läktaren anser
jag det vara ganska svårt att höra de personer, som vända sig till
Landtm. Jag hörde det klandras, att jag icke upgifvit några ut
vägar;
nu har jag upgifvit tvenne utvägar, nemi. läktare på långsidan
eller i fonden, dit en särskild trappa skulle leda nedifrån
och upp, så att referenterna icke behöfde komma genom salen.
Men saken har verkligen en ganska allvarsam sida, det är onek
ligen,
mine Hrr, att våra prot:r, till hvilka man hänvisar, icke
blifva lästa; de läsas icke af en bland 100 af ledamöterna, icke
heller läsas de i landsorten, men när tidningarne komma dit, läser
man onekligen straxt hvad som passerar vid Riksdagen och
bedömer Riksdagens förhandlingar efter hvad man der läser. Det
är likväl en gifven sak, att folket äger anspråk på att sanningsenligt
få veta hvad deras representanter uträtta, och jemväl måste
det för dessa referenter vara af intresse och vigt, att kontentan
af anförandena bl ifver rätt återgifveD, hvilket, äfven om referen*
terna hafva bästa vilja i verlden, för det närvar:de icke kan ske,
då de icke höra hvad som säges. Jag, för min del, vill icke för
orda
motionen på annat sätt än jag gjort, men jag får protestera
mot den insinuation, som onekligen ligger i Frih.Cederströms sista ord.
Jag känner dem som hafva lupit föreg:de år med försök att få sina
anföranden särdeles väl refererade, men jag har hvarken gjort det
förr eller nu, och känner ingen af tidningsreferenterna. Jag har
ej heller gjort detta, för att på något 'för riddersmannakänslan uprörande
sätt ställa mig in bos referenterna. Det har icke varit
min mening, och jag ber Hr Frih:n, att han uuderlåter sådana insinuationer,
då de sakna all anledning.
Gr. Mörner, Carl: Lika med Frih. Cederström anser jag
verkligen att Frih. Raabs motion tillkommit af någon tillfällig orsak.
Om RiddarhusUtsk. finner lämpligt förorda denna motion,
Den 10 December e. m.
583
derom kan jag naturligtvis på förhand icke yttra mig, men då nu
det förslaget, att referenter skulle antagas, för att kunna fullständigt
och trovärdigt upteckna alla yttranden, här icke bifallits, så
hemställer jag, om man tror sig vinna samma ändamål med tidningsreferenternas
nedflyttning i Riddarhussalen? Vi se af våra
tidningar dagligen, huru vissa refcrater af hvad som här passerat
verbotim uptaga hvad som blifvit yttradt, andra yttranden deremot
införas ganska knapphändigt och oftast vanställda eller origtiga.
Jag är fullkomligt öfvertygad, att hvad man åsyftar med dessa referenter
sålunda ej skulle komma att vinnas;, ty troligen kom det att
gå hädanefter som hittills, att vissa personer få sina yttranden fullständigt
införda i tidningarne, hvaremot andra få se dem stympade
och ofullständiga. Jag för min del tror således icke att det
afsedda ändamålet, att få fullständiga referater af Riddarhusets förhandlingar,
kan vinnas på det sätt Frih. Raab föreslagit. Jag vill
visserligen icke motsätta mig Frih. Raabs motion, men jag skulle
helst önska att Hr Frilen återtoge densamma, emedan jag befarar
att RiddarhusUtsk. icke kan påfinna någon utväg att inrymma tidningsreferenterna
i Riddarhussalen. Jag har blott velat förskottsvis
bifoga dessa mina anmärkn:r vid förslaget.
Hr Ribbing, Arvid: Jag tycker att denna fråga är allt
för enkel, att så mycket behöfva omordas. Vill man hafva sina
yttranden riktigt refererade, så får man också sörja för att de blifva
hörda. Då det händer alt vissa yttranden icke blifva riktigt uptagna
eller, som man sagt, afstympade, så kan det härleda sig
deraf, att många med mig stundom talo lågt, deröfver våra egna
Notarier också klaga. Om dertill kommer att lidningsreferenterne
hafva sämre plats än de förra, så behöfver man icke söka efter
anledningarne, hvarföre yttrandena icke fullständigt refereras. Åtminstone
är den enklaste förklaringsgrunden att yttrandena icke
höras. Någon annan bör icke förmodas, åtminstone anser jag mig
icke berättigad dertill. Mig synes Frih. Raabs förslag ganska bra,
om det kan genomföras, och jag anhåller derföre att motionen måtte
tagas i öfvervägande af RiddarhusUtsk.
Hr Printzensköld, Carl: Jag var tillstädes när denna
motion väcktes af Frih. Raab. Motiverna till densamma hemtade
han icke från den erfarenhet han sjelf agde och den öfvertygelse
han derpå kunde grunda, utan han förklarade uttryckligen att orsaken
till motionen var en upgift af Riddarhusets nuvar:de äldste
Kanslist, som för Frih. hade upgifvit, att do platser som af Hrr
tidningsreferenter begagnades, voro sådana, alt de ej kunde med
fullkomlig redighet afhöra discussionen. Jag mäste beklaga alt
man väcker en motion, utan att sjelf hafva förut granskat de förhållanden,
som man upgifver som skäl till sin framställning. Jag,
för min del, har ansett det vara hvarje representants skyldighet
att, då han väcker en motion, vara beredd på att genom den personliga
kännedom han förvärfvat sig, eller genom den erfarenhet
han personligen vunnit, kunna framställa de skäl, som föranleda
584
Den 10 December s. m.
honom till detta förslag. Med all aktning för den värde ledamot
af detta hus, som för Hr Frih:n upgifvit detta förhållande, måste
jag likväl beklagligtvis erkänna, att jag till hans upgifter i ali-,
mänhet sätter ganska litet förtroende, och således alldeles icke anser
hans upgift i detta fallet vara så tillförlitlig, att någon förändring
i nuvarande förhållanden derpå borde grundas. Jag hemtar
jemväl stöd för denna åsigt icke allenast af'nu upgifne förhållanden,
utan också från det af naturlagarne konstaterade förhållandet,
att ljudet, det må hafva utgått från en lefvande varelse
eller ett dödt ting, t. ex. en kanon, höres mycket bättre i höjden
än det höres nere på samma plan, hvarifrån ljudet utgår. Således
är det en af naturlagarne konstaterad sanning, att hvad som här
talas höres vida bättre på läktaren, än på något annat ställe här
i rummet. Skulle nu möjligtvis det förhållande, som den värde
Kanslisten upgifvit, hafva inträffat, så ligger orsaken alldeles icke
i den plats, som Hrr tidningsreferenter erhållit, utan orsaken ligger
uppenbarligen i den organ, som hvarje ledamot har, att kunna
ljud 1 igt och redigt utsäga sin mening här på detta rum. Understundom
händer det, att jag knappast kan höra en ledamot, fast
han blott står några få alnar från mig, hvaremot en annan ledamot,
som talar längst upp i rummet, höres mycket väl, och det i
följd af den stämma, som den ene ledamoten förmår eller vill begagna.
När nu så är förhållandet, och R. och Ad. icke lärer vilja
sätta tidningsreferenterna bredvid Landtm., eller kanske man fordrar
att Landtm, skall lemna sin plats och gifva den åt tidningsreferenterne,
så får jag upriktigt förklara, att jag icke finner det
ringaste skäl vara för handen, att i någon mån fästa afseende på
Frih. Raabs motion. Det enda jag i anledning af densamma begär,
är att alla de ledamöter, som hädanefter möjligen skulle få
anledning att yttra sig till profit, äfven om deras lungor skulle
blifva något ansträngda, täcktes så lj udel igt afgifva sina yttranden,
att Hrr tidningsreferenter på läktaren måtte kunna höra dem.
Jag är likväl fullkomligt öfvertygad om, att denna ansträngning
icke behöfver ske hälften så mycket för tidningsreferenterna, som
sitta på läktaren, som skulle erfordras om hvarje ledamot på detta
rum, sittande på samma höjd som den talande ledamoten, skulle
kunna höra hvad af den talande ledamoten kunde sägas. Jag får
således förklara, att jag icke kan finna den ringaste anledning till
att fästa afseende på Frih. Raabs motion, hvilken jag fördenskull
anhåller måtte afslås. Dertill är också R. och Ad., emedan det
rörer en deras egen angelägenhet, lagligen berättigad.
Frih. Raab: Jemte det att Hr Printzensköld godhetsful 11 uplyst
mig, att några ledamöter tala högre och andra lägre, och att
således några höra bättre och andra sämre, en uplysning för hvilken
jag tackar Hr Printzensköld, så har han äfven protesterat mot
min upgift, att man hörde illa på läktaren; men som den värde
ledamoten straxt förut förklarade, att man här hvarken bör göra
påstående eller väckä förslag med mindre man sjelf pröfvat och
undersökt det förhållande man upgifver, så frågar jag Hr Print
-
Den 10 December e. m.
585
zensköld, om han suttit på läktaren och sålunda sjelf undersökt
hvad han upgaf, nemi. att hvarje ord höres bättre der än annorstädes
i salen. Jag, för min del, har icke försökt den saken, och
jag tror icke heller att någon annan af oss gjort det. Men en
sak har jag försökt, jag har stått /uppe vid andra ändan af salen,
och der har jag haft största svårighet att höra, hvad som blifvit
sagdt af ledamöter här nere, närmare gången, då de vändt sig till
Hr Gr. och Landtm. Jag föreställer mig, att om det är svårt att
höra der, så bör det vara ännu svårare att höra på läktaren. För
öfrigt var det icke min mening att bereda referenterna någon låg
plats, utan tvertom en ganska hög; jag vill nemi. förorda inrättande
af en läktare, och då vinnas alla de fördelar som Hr Print
zensköld,
utan att sjelf hafva undersökt förhållandet, påstått upkomma
deraf, att referenten befinner sig något i höjden. Jag anhåller
att mitt förslag måtte vinna remiss till RiddarbusUtsk., och
jag får erinra huruledes det, för ett par Riksdagar sedan, inträffade,
att en allmänt läst tidning på halfva året icke behagade up
taga
E. och Ad:s förhandlingar. Det beror ju f. n. helt och hål
let
på tidningarnes skön att uptaga eller icke uptaga våra förhandlingar;
men om man tilldelade dem någon fördel, om ock så
obetydlig som denna, så kunde man betinga sig något tillbaka och
äga anspråk på att yttrandena blefvo riktigt refererade. Jag förstår
sannerligen icke, hvarifrån denna afvoghet kan komma, så
vida man icke skyr för att allmänheten skall få veta hvad man
säger.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Efter min upfattning har
Hr Printzensköld, under sitt yttrande, låtit undfalla sig uttryck,
som jag anser vara af personligt förolämpande natur; men jag anser
mi g, när prot:t blifvit justeradt och man bestämdt får se hvad
som blifvit sagdt, icke böra underlåta att uptaga det; ty det går
icke an att man oupphörligt fortfar att här gå in på personligheter.
Må man yttra sig om sak, men må man låta bli att vända
sig mot personer. Jag anser det vara aldra bäst att R. och Ad.
remitterade Frih. Raabs motion till RiddarhusUtsk., och när den
kommer tillbaka från Utsk., må E. och Ad. förkasta eller bifalla
den. Detta anser jag vara den enda utväg som återstår.
Frih. Cederström: Det är icke en så alldeles ovanlig sak
att en talare, så vida han röner motstånd, något förifrar sig och
tilltror sina motståndare en större anfallslusta, än som verkligen
hos dem innebor. Frih. Raab har behagat föreställa sig, och mig
förevitat, att mot honom hafva framställt någon insinuation; något
sådant var aldrig min afsigt, och det så mycket mindre, som jag
uttryckligen talade om »kommande tider». Jag hade icke trott att
Frih., Raab, som, med en ganska stor verksamhetskraft för det närvarde,
förenar en mångsidig erfarenhet om det förflutna, kunde
förmodas, såsom framtidsman i denna mening, representera »kommande
dagar». Hvad jag tillvitat Hr Frih:n var endast att ej tillräckligen,
efter min åsigt, hafva förutsett alla möjliga framtids
-
586
Den 10 December e. m.
vådor af sitt förslag. Då jag i denna fråga förra gången yttrade
mig, hade icke Frih. Raab i någon måtto förevisat för R. och Ad.,
eller ens antydt, något sätt, hvarpå hans motion skulle kunna
verkliggöras. Det må således förlåtas mig, om jag trodde hans
mening vara att placera referenterna på något af de ställen, man
samtalsvis hört upgifvas. Under öfverlägga ingens lopp har Hr
Frih:n uplyst, att ena alternativet af förslaget vore, att någonstädes
i den vestra sidan af salen anbringa en läktare, dit man skulle
komma på en spiraltrappa från SekretaUtsk:s rum. Sålunda skulle
en lika uphöjd plats, som den referenterna f. n. innehafva, kunna
dem beredas, men likväl på ett håll som för dem vore förmånligare
i anseende till ordens upfattande. Jag kan likväl icke undertrycka
den invändningen, att den f. n. särdeles vackra och symmetriskt
inredda Riddarhussalen genom en dylik anordning synes
komma att i icke obetydlig mån lida i den nuvande ostördt enkla
och öppna anblick den ger. Det beror således derpå, om RiddarhusUtsk.
, åt hvars vidare åtgärder och bedömmande frågan närmast
öfverlemnas, anser denna utur estbetisk synpunkt upfattade anmärkn.
vara af någon vigt. För min del har det nemi. aldrig
varit min mening, att på något sätt ifrågasätta, att ju icke frågan
dit remitteras. Sedermera återstår att den hos R. o. Ad. afgöres.
Efter mitt förmenande har den icke stora anspråk på Utsk:s tillstyrkande,
i anseende till ärendets outvecklade skick, och således
icke heller mycken utsigt tili R. o. Ad:s slutliga bifall.
Hr Printzensköld: Jag erkänner gerna, att jag alldeles
icke personligen vunnit någon erfarenhet om det förhållande jag
upgifvit, det grundar sig på naturlagarne, hvilka äro äldre än alla
seklers erfarenhet. Detta måtte vara en upgift, som kan mäta sig
med den som blifvit gjord af Riddarhusets äldste kanslist, hvilken
tilläfventyrs aldrig varit uppe på läktaren och försökt göra anteckningar
öfver R. o. Ad:s yttrande. Måhända att Hr Frih-.n i detta
fall har en bättre erfarenhet, men åtminstone stödjer den sig icke
på sådana vetenskapliga grunder, som jag tagit mig friheten åberopa.
Hr Mannerskantz har behagat förevita mig, att jag yttrat
något personligt förolämpande; detta är för mig fullkomligt främmande;
ty jag har icke sagt något annat än att man möjligen
skulle vilja sätta Tidningsreferenterna bredvid Landtm:s-bordet, för
att de skulle kunna höra väl eller möjligen sätta dem i Landtmisstolen,
der de skulle höra ännu bättre, emedan det måste vara
gifvet att Landtm, bör innehafva den plats inom RiddarhusSalen,
der alla yttrande höras bäst. Jag vet icke att jag i detta fall
tillåtit mig något personligt förolämpande. Jag kan icke frånträda
den öfvertygelsen att referenterna hafva en så förmånlig plats, att
den i hvarje fall, då Hrr ledamöter tala högt och redigt, mycket
väl kan upfylla sitt ändamål, och derom hafva vi sjelfva haft erfarenhet
under den tid, då, innan publicitet infördes i R. o. Ad:s
och de öfriga Ståndens öfverläggningar, vissa ledamöter af R. o.
Åd. voro placerade på läktaren; och derifrån uptogo de icke allenast
de yttranden, som fälldes nere i salen, utan afgåfvo jemväl
Den 10 December e. m.
587
derifrån sina egna yttranden. Är nu fallet att händelsen så fogat,
att en eller annan tidnings-referent möjligen vore lomhörd eller
mindre upmärksam eller af annan orsak icke förmått upfatta, hvad
en eller annan ledamot af R. o. Ad. yttrat, så kan det väl aldrig
vara skäl att derföre rubba den trefliga inrättning, som för det
närvar:de råder inom R o. Ad:n och lemna tidnings-referenterna
plats inom Riddarbus-salen, der de skulle i högsta måtto genera.
Jag är lika stor älskare af publiciteten som någonsin Frih. Raab,
emedan jag erkänner den stora vigt, som densamma medför, men
jag får förklara för Frih. Raab, att jag aldrig betraktar den som
en guldkalf, den jag tillbeder, utan jag vill hålla publicisterne
inom sina gränsor, och fruktar ingalunda de förvrängningar af ens
yttranden, som kunna blifva en följd deraf att olika opinioner hos
dem äro för handen. Om Hrr referenter icke vilja vara nöjda
med den plats, som blifvit dem anvisad, hvilken är så beskaffad
att hvar och en ledamot, som talar högt der kan höras, så må de
lemna denna plats och icke anföra något af R. o. Ad:s förhandlingar.
R. o. Ad. blir åtminstone icke det Stånd som förlorar
derpå. Hvad det åter beträffar att tidnings-referenterne utesluta
åtskilliga yttranden och uptaga andra, så visar det endast den
partiskhet, som sedan långliga tider tillbaka bott i tidningarne
och hvilken hvar och en sjelfständig och frisinnad medborgare
föraktar.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Då jag tror att man vid
hvarje fråga gör rätt i att gå till grunden, så har jag i denna
fråga velat yttra några ord. Man klagar nu öfver att tidningsreferenterna
icke höra hvad som säges, och äfven många ledamöter
i detta hus föra samma klagan genom rop af »högre», och genom
framställande af att de icke hört hvad som sades, men orsaken
dertill är helt naturlig och detta missförhållande kan afhjelpas på
ett mycket enkelt sätt. De flesta talare i detta hus hafva på sednare
tider antagit ett nytt mod eller en ny sed; de vilja nemi.
icke göra sig det besväret, hvilket man förr ansåg höra till saken,
att stiga upp på bänken. Följden deraf är klar, ty, när de kringsittande
ställa sig upp för att höra hvad den talande säger, så
kommer enl. naturlagarne, som Hr Printzensköld talade om, ljudet
att studsa mot deras hattar, och sålunda sprider det sig hvarken
i salen eller upp mot läktaren. Detta anser jag vara orsaken,
hvarföre man numera hör sämre på läktaren än förr. Under min
första riksdagstid hörde jag ganska ofta, när man icke hörde talaren,
ropas »upp på bänken», och när talaren kommit upp på
bänken, var man nöjd och kunde höra hvad han sade. Som sagdt
är, jag tror, att om R. o. Ad. återtoge den gamla seden att, stående
på sin bänk och icke på golfvet framför densamma framföra
sina yttranden, så skulle hvarken tidningsreferenter eller någon
annan klaga öfver att här afgifne yttranden icke hördes och i sådant
fall blefve hela motionen onödig och ett afslag af densamma
hade icke någon svårare följd, hvarken för tidnings-redaktionerne
588
Den 10 December e. m.
eller för någon annan. Jag har endast helt anspråkslöst velat
bifoga dessa anmärkn:r till motionen.
Hr Stjernsvärd: Med anledn. af hvad Hr Nordenfelt ytt
rat,
ber jag få nämna några ord. Jag tror icke att man med
smutsiga fötter bör stiga upp på samma ställe som man skall
sitta.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
remittera förevar:de motion jemte deröfver afgifne yttranden
till RiddarbusUtsk., ropades starka Ja, blandadt med Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnet Ja öfvervägande.
Hr af Sillén, Gustaf Probus: Då min motion ang:de
insättande i ränteförsäkrings-anstalt af en viss årlig afgift, för beredande
af understöd åt tjenstefolk vid en viss ålder, remitterades
till Allm. Besv.- o. Ekon.Utskf, var jag förhindrad att vara närvande.
Jag önskade derföre, att få göra några tillägg till min
motion.
Detta yttrande blef härvid af Hr Gr. o. Landtm, afbrutet med
erinran derom att nya förslag icke numera fingo väckas, samt att
således väl ett anförande, som blott innehöll en närmare utveckling
af den förut väckta motionen, men icke något nytt förslag
kunde till Utsk. remitteras.
Hr af Sillén: Det tillägg jag önskade göra innehåller blott
en ytterligare deduktion af de skäl, hvarpå jag grundade min omförmälda
motion.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att i sådant fall intet hinder
vore för anförandets upläsning, hvarefter Hr af Sillén upläste
följande:
Till ytterligare stöd för det af mig väckta förslag om förbindelse
för alla, som hafva tjenstehjon, med flere af husbönders egenskap,
att årligen i Ränteförsäkrings-anstalt insätta ett visst minimibelopp
för hvarje person, till beredande af lifränta vid bestämd
ålder, då i allmänhet arbetsförmågan närmare uphört, får jag äran
till de grunder, motionen innehåller, lägga följande, såsom mig
synes, vigtiga omständigheter.
l:o Genom den föreslagna utvägen skulle med tiden skadligheten
af den nu så mycket öfverklagade methoden att med statdrängar
och stat-torpare sköta större jordegendomar till det närmaste
uphöra, eller åtminstone i hög grad förringas, och man skulle
icke behöfva vidare ifrågasätta någon restrictiv lagstiftning mot
denna method, hvarom hittills röster någon gång höjts, utan enhvar
kan fritt sköta sin jord med omförmälde slags arbetare, då dem
och deras hustrur bereddes en lifränta vid aftagande krafter, så att
Den 13 December f. m.
589
de icke behöfde, såsom nu nästan alltid blir fallet, komma fattigvård
till last.
2:0 I nuvar:de fattigvårds-lagstiftning har man måst söka förena
två stridiga grundsatser, nemi. arbetarens rätt till fri inflyttning
i församling och församlings skyldighet att det oaktadt efter
viss tid vidkännas fattigvård för inflyttad person, hvilka begge
principer uppenbarligen stå i strid med hvarandra. Denna stridighet
skulle hufvudsakligen uphäfvas på den väg, jag i motionen
anvisat, emedan, när insättning i Ränteförsäkrings-anstalt blifvit
gjord och lifränta för den inflyttande vöre vid viss ålder att påräkna,
han kunde antagas i allmänhet icke komma att betunga
fattigvården; hvadan den fria flyttningen sedermera öfver hufvud
icke vore oförenlig med församlingarnes rätt.
Det enda, som mot förslagets antagande torde vara att anföra,
är, att kanske för de fleste husbönder det till en början torde
blifva med någon förökning i kostnad förenadt, att, jemte bidraget
till fattigvården, betala afgiften till Ränteförsäkrings-anstalten. Jag
har i motionen sökt bemöta denna invändning, och får ytterligare
i detta afseende anföra, att förökningon i kostnad sannolikt skall
blifva snart öfvergående, ty i st. f. att nu fattigvårds.bidragen
med hvarje år växa och, efter allt utseende, skola framgent så
göra, om ej öfvergång sökes från -den legala fattigvården till den
frivilliga, såsom med mitt förslag äfven afses, så skola deremot på
den väg jag föreslagit, fattigvårds-afgifterna för hvarje år aftaga
derigenom att årligen några ingå i lifränte-klassen, hvilka eljest
blifvit fattighjon; och såmedelst skall man småningom närma sig
det åsyftade målet, att för det ringare antal behöfvande, som derefter
kan komma i behof af fattig-understöd, sådant torde kunna
afhjelpas genom frivilliga bidrag och gåfvor, gifna vid högtidstil
1 fäIlen och eljest af barmhertighet, såsom förut skett, innan
tvångsfattigvården stadgades såsom grundsats.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. % 9 på aftonen.
In fidem protocolli
Alberl Hlunck.
Lördagen den 13 December 1856.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 4 prot.utdr. för d. 10 dennes e. m. samt pleni-prot. för
d. 26 sisth Nov. e. m.
590
Den 13 December f. m.
Hr Ehrenborg, Richard: Uti det plenum, hvars prot.
nu justeras, tog jag mig friheten bland andra motioner anföra
några, hvilka hade till syfte att på lagstiftningens väg undanrödja
några hinder för den enskilde kristnes sabbatsfrid inom den svenska
kyrkoförsamlingen, att bringa den borgerliga lagstiftningen i
närmare öfverensstämmelse med det gudomliga sabbats-budets och
det kristliga behofvets fordringar, samt att derigenom förebygga en
ganska kraftig anledn. tili söndring och separatism från vår kyrka.
Uti de två sist anförde bland dessa motioner, föreslogs, i den ena
en omreglering af vårt sockenstämmo-väsende, hvarigenom sockenstämman
skulle bestämmas att på vissa Lördagar i hvarje månad
hållas; och i den andra föreslogs, under förutsättning af bifall till
den förre motionen, att, med uphäfvande och ändring af de författn:r,
som stadga kungörelsernas upläsning från predikstolarne,
desamma skulle till sockenstämmorna förflyttas. Vid dessa motioner
och i den omfattning, hvaruti de framställdes, erinrade jag ej,
att man här påstötte en grundlags-bestämmelse, nemi. 10 och 11
§§ i Riksdagsordningen, hvaruti stadgas att riksdags-kallelser skola
från predikstolarna uti alla Rikets kyrkor kungöras, samt att allmogen
på sockenstämma å derefter följande Söndag skall utse elektorer
till riksdagsmannaval för BondeStåndet. Jag hoppas så mycket
mer på tillgift för detta förbiseende, som detsamma sannolikt
delats utaf bela den öfriga delen af R. o. Ad., enär motionerna
utan anmärkn. fått till Utsk. passera. Om, såsom jag lifligt önskar
och hoppas, motionerna i öfrigt skulle vinna R. St:rs bifall, så
tyckes det visst som det vore både önskligt och möjligt att denna
grundlags-bestämmelse blefve förändrad i enlighet med de förändringar
af kyrkolagstadganden och ekonomiska författn:r, hvilka i
motionerna föreslagits. Men då detta i alla händelser icke grundlagsenligt
kan vid innevarande Riksdag ske, och på det motionerna
ej må uti ett grundlagsvidrigt skick blifva i Utslcn föredragna,
så anhåller jag vördsammast, att nu vid prot:s-justeringen få dervid
göra de tillägg och inskränkningar, som af berörde nu observerade
grundlags-bestämmelse nödvändigt påkallas.
Uti den till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. remitterade motionen
ang:de förändringar i sockenstämmo-förordningen, beder jag således
att vid slutet af den föreslagna ordalydelsen af författnms 1 § få
tillägga ett särskildt moment af följande lydelse:
»Sockenstämma å helgedag hålles endast uti det fall, då, till
följd af Riksd:sOrdn:ns stadgande, allmogen skall å Söndagen näst
efter Riksdags-kallelsens upläsande, utse elektorer till riksdagsmannaval
för BondeStåndet.»
Och uti den till LagUtsk. remitterade motionen ang:de kungörelsernas
upläsande, anhåller jag att genom tillägg af ett ord få
förändra lydelsen ungefär midt uti motionen på följande sätt nemi.:
»— — stadgas måtte att, med undantag af bönedags-plakat,
riksdagskallelser och kollekt-palysningar, alla de tillkännagifvanden
etc. etc.»
För denna min framställning anhålles ödmjukeligen att ser
-
Den 13 December f. m.
591
skild remiss må beviljas till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. samt till
LagUtsk., dit motionerna förut blifvit remitterade.
Remitterades till såväl Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Hr Drakenberg, Sten: Då jag för att tillträda en tjenstebefattning
å annan ort måste inom få dagar lemna hufvudstaden,
får jag härmed afsäga mig den plats såsom Suppleant i LagUtsk.
hvarmed jag varit hedrad; anhållande derjemte att vid min riksdagsmannarätt
varda bibehållen.
R. och Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm., enär jemväl till följd deraf att Hr Hagströmer, Johan
Jahob, blifvit vald till ordinarie ledamot i BankoUtsk., en Suppleant-plats
i BankoUtsk. blifvit ledig, anmodade Hrr Elektorer att
sammanträda för att välja en Suppleant i BankoUtsk. efter Hr Hagströmer
och en Suppleant i LagUtsk. efter Hr Drakenberg.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Då en tredje af Banko
Utslås
ledamöter begärt och erhållit tjenstledighet, upstår det förhållande,
att sedan en Suppleant blifvit vald, komma alla Suppleanter
att i Utsk. inträda, hvarigenom i händelse af förfall för ordinarie
ledamot, ingen Suppleant finnes att tillgå. Jag hemställer
fördenskull, att en eller två Suppleanter i BankoUtsk. måtte af
R. o. Ad:s Hrr Elektorer utses.
Uppå Hr Gr. o. Landtnäs i anledn. häraf framställda propos.,
beslöt R. o. Ad. att 2:ne ytterligare Suppleanter i BankoUtsk.
skulle utses; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, med tillkännagifvande, att
Hr von Troil, Fredr. Adolf, som varit utsedd till ledamot i RiddarhusUtsk.
, i dag inlemnat sin riksdagsmans-pollet, anmodade Hrr
Elektorer att utse en ledamot i RiddarhusUtsk., efter Hr von Troil,
och 2:ne ytterligare Suppleanter i BankoUtsk.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 29 sist). Nov. och d. 1 dennes
på bordet lagda Mein. N:o 2, med upgift å hvilande förslag till
ändring i Grundlagarne.
Härvid förekom först och lades till handlingarne Utskis anmälan
om fyra hvilande förslag till ändring i grundlagarne, dem
Utsk. ansett sig icke böra f. n. anmäla till R. St:rs pröfning.
Sedermera företogs punkten N:o 1, innehållande K. Åhs Nåd.
Propos. af d. 6 Juni 185A, ang-.de ändring i 83 § Reg:sF:n, i
afseende på Tryckfrihels-Förordn.-ns egenskap af grundlag, äfvensom,
i sammanhang dermed, uti åtskilliga §§ i Reg:sF:n och
Riksd:sOrdn:n.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Bland de fel, hvilka kunna emot
våra grundlagar med skäl anmärkas, är utan tvifvel det, att uti
dessa grundlagar blifvit inrymdt en mängd stadganden, som dels
592
Den 13 December f. m.
angå obetydliga detalj-bestämmelser, och dels, ehuru i sig sjelfva
af vigt, angå ämnen, de der till följd af sin natur icke tillhöra
grundlagen. Detta fel kan visserligen vid första påseendet synas
vara af mindre betydenhet, men det medför dock betänkliga olägenheter.
De i grundlagen på detta sätt upptagne ämnen äro
nemi. ofta af beskaffenhet att fordra en tätare förändring för att
sålunda lämpas efter tidens vexlingar, och de derigenom nödvändiggjorda
ofta förekommande förändringarna minska i sin mån grundlagens
helgd; under det att derjemte i många andra fall stadganden
qvarstå, hvilka genom sin otjenlighet äro grundlagen till föga
heder. Den princip, som låg till grund för K. M.-s Propos., att
nemi. tryckfriheten skulle till sin definition och till sina grundsatser
intagas i grundlagen, men öfrige detalj-bestämmelser inrymmas
i en allmän lag för tryckfrihets-stadganden, kan således icke
annat än såsom riktig försvaras. Men då Regeringen vid sista
Riksdagen förklarade, att tryckfrihets-lagen, sålunda gjord till civillag,
borde i sin helhet omarbetas, hade R. St:r haft skäl att vänta,
ja att fordra, det Regeringen genom ett bestämdt förslag till tryckfrihets-stadga
förklarat, huru hon genom detta förslag ville att
tryckfrihets-lagen skulle blifva; något, som Regeringen likväl lika
oförklarligt som fullständigt underlåtit. Väl må det vara sannt,
att tryckfriheten till sina grundsatser och sin definition i grundlagen
finnes intagen, och att de öfrige detaljbestämmelserna kunna,
intagna i civil-lagen, derigenom anses vara betryggade, emedan
de äga samma säkerhet som de andra lagar, efter hvilka medborgares
öfrige förhållanden bedömes, de der likväl angå sådane föremål
som lif, ära och personlig frihet, hvartill i afseende på tryckfriheten
ytterligare kommer, att ett förflutet Const.Utsk. hade fullkomligt
rätt, då det yttrade att densamma vore så inväxt i nationens
medvetande, att den icke skulle kunna rubbas, så länge ännu
en rad af grundlagens bokstaf och en gnista af stats-förförfattn:n
qvarlefva; men det är äfven en sanning, att R. St:r skulle på ett
sällsamt sätt upfylla sitt höga kall att vara Svenska folkets representanter,
om de gillade, att någonting förändrades i garantierne
för en rättighet, som är så dyrbar som tryckfriheten, innan de
kunna känna och ännu mindre bedöma beskaffenheten af de lagbestämmelser,
som stå i så nära sammanhang med denna frihet.
Jag anhåller vördsamt om afslag å den K. Proposm.
Gr. von Platen: Efter den behandling denna fråga erhållit
så väl af Ordf:den i Const.Utsk. som af allmänheten, synes det
som om icke mycket skulle vara att orda om densamma. Ämnet
är dock alltför kärt för hvarje Svensk, att det icke skulle tillåtas
mig att äfven yttra några ord derom. Jag är fullkomligt öfvertygad
om att intet mehn varit ämnadt åt vår statsförfattn. genom
detta förslag; men jag tror icke desto mindre att det varit oförsigtigt
att framkomma dermed. Jag är icke en af dem, som misskänna
hvarken tryckfrihetens makt eller dess missbruk, sådan den nu
begagnas; men denna makt, för att kunna verka, är att anse som
en häfstång, hvilken fordrar någonting som i teckniskt språk kallas
»brott»:
Den 13 December f. m.
593
»brott»: saknas brott, får denna häfstång också icke någon makt,
och dess verkningar blifva inga. Jag tror således icke att faran
af dessa missbruk är så stor, som man föreställer sig, ehuru jag
dermed ingalunda vill upskatla dem för ringa, eller anse dem
mindre, än de verkligen äro. Alen icke afhjelpas missbruken genom
ett förslag till ändring i grundlagarne, då dessa redan föreskrifva,
huru dylika ändringar kunna verkställas. Hvar och en,
som vill påminna sig förhållandena från den tid, dä tryckfriheten
egentligen började begagnas såsom ett medel till anfall mot personer,
eller 1830-talet, måste äfven erkänna, att den otillständiga
makt och det skräcksystem, som af pressen på den tiden ulöfvades,
då man, genom att blifva anfallen i någon allmän tidning, ansåg
sig, huru ren man inför sitt samvete än var, nedsmutsad och i
fara att gå i mistning af sina medborgares aktning, nu mora snart
sagdt helt och hållet försvunnit. Ingen lärer väl också förneka,
att tryckfriheten medfört mycken nytta, och om så är, samt då jag
är öfvertygad om att Svenska folket har för mycken kärlek till
denna institution för att nu, i ett ögonblick af öfver dess missbruk
förorsakadt missnöje, vilja rubba dess grundvalar, tror jag också
att vi f. n. göra bäst uti att afhålla oss derifrån. Att äfven denna
planta behöfver vårdas; att en stor del af dess upfostran, för att
icke säga slyngelår, ännu återstår, torde icke kunna förnekas;
men jag hemställer om det skulle vara lämpligt att ingå på någon
annan väg, än den hittills följda? Afven jag anser, att förändrin
gar
kunna vara af nöden, vare sig i afseende § ansvarigheten eller
juryns sammansättning; men det finnes andra sätt att åstadkomma
dessa ändringar, än det man nu försökt. Jag tillåter mig slutligen
att citera ett yttrande, som på ett annat rum blifvit fälldt om
tryckfriheten, då jag erkänner den fulla sanningen af de satser,
som deri uttalas. Det har nemi. blifvit sagdt: »låt regenten vara
en tyrann, låt representationen vara fal och oduglig, låt embetsmännen
vara smickrare och krypare», och jag vill dertill lägga,
låt tryckfriheten vara sjelfsvåldig; »skänk oss blott tryckfrihet, och
vi kunna tryggt trotsa dessa makter att göra en hårsmåns inkräkt
ning,
vare sig på det allmännas eller den enskildes frihet.» Jag
anhåller om afslag.
Hr Hallenborg, Garl Johan, anförde skriftligen :
Då jag icke med min röst kan bidraga till antagande af det
förslag till ändring af 85 g Reg.F:n jemte dermed gemenskap ägande
§§, hvarigenom tryckfrihetslagen skulle uteslutas från våra
grundlagar, så vill jag med några ord yttra mig öfver denna vigtiga
fråga, som nu är föremål för R. o. Ad:s öfverläggningar; Att
ifrågavarrde lag kan behöfva en eller annan ändring till förekommande
af missbruk, vill jag icke förneka; men en sådan kan åstadkommas,
utan att derföre borttaga denna lags grundlagsenliga natur,
hvarigenom den skulle uphöra att vara ett af de säkraste stöden
för vår konstitutionella frihet, ty nedsatt till en civ i 1-lag, som kan
genom båda statsmakternas beslut förändras eiler afskaffas vid samma
Riksdag som fråga derom väckes, förlorar den större delen af
II II. 38
594
Den 13 December f. m.
sin vigt och betydenhet. De garantier för tryckfrihet som den
föreslagna nya 80 § af Reg;sF:n skulle lemna, nemi.: »hvarje
Svensk mans rättighet att, utan någon på förhand af offentlig myndighet
anställd granskning eller annat i förväg lagdt af tryckfrihetslagen
ej föreskrifvet hinder, utgifna skrifter» m. m. låter visserligen
väl, men man bör besinna, att den nya lag, som skulle
sättas i stället och som vi ännu icke veta hvad den skulle komma
att innehålla, kan blifva så beskaffad och komma att föreskrifva
sådana hinder att ingen tryckfrihet kan existera och således ofvannämnda
86 § endast komma att paradera i vår grundlag såsom en
vacker fras; och förutsatt att en sådan lag vid sin första upstälIning
skulle blifva tillfredsställande, så blir den i alla fall ett osäkert
utbyta emot den som endast kan ändras genom fyra Stånds
samtycke efter föregången längre besinningstid. Ett ytterligare
skäl för afslåendet af det nu framlagda förslaget, är minnet af den
af R. St.r år 1812 för en kortare tid medgifna men först efter
32 års förlopp afskaffade Tidnings-indragnings-makten, hvars till»
komst och begagnande böra vara en varning, att icke göra några
eftergifter, som förringa värdet af vårt konstitutionella statsskick,
hvilket ännu icke hunnit till den utveckling, som 1809 års lagstiftare
åsyftade.
Frih. Raab, Carl Adam: Den förflutna, så väl som våra
dagars historia visar oss huru folken hafva öfvergått från den absoluta
monarkien till den konstitutionella statsformen, och från
denna åter tillbaka till den förra. Det första fallet utvisar ett
fortskridande på den allmänna utvecklingens bana, då deremot det
sednare tydligen ådagalägger, att det folk, som öfvergår från konstitutionalitet
till absolutism, utsått i sin utveckling sådana frön
som drifva detsamma på sidan om civilisationens stora väg. Vi
behöfva i detta fall icke söka exemplen från främmande länder;
vi kunna gå till vår egen historia. Vi veta då att Sveriges mest
lysande period, då riket var en af Europas stormakter, var en tid
af dess konstitutionella utveckling. Efter denna lid, som fortgick
under 1034 års Reg:sForm, öfvergingo vi till följd af de frön, som
funnos i stalsförfattmn lill envåldsmakt och derifrån slutligen till
konstitutionel monarki. Orsaken dertill må anses hafva varit att
denna monarki byggdes på en oligarkisk statsform, som förintade
konungamakten, gjorde missämjan mellan de särskilda Stånden
alltför varaktig och nästan sålde fäderneslandets dyrbaraste rättigheter.
Derifrån kommo vi åter till 1772 års envåldsmakt, som
ytterligare utvidgades och befästades genom 1789 års säkerhetsakt
och som slutade med 1809 års revolution.
Vi finna häraf att under denna utvecklingstid gingo vi till
följd af denna envåldsmakt från den mest lysande period i vår
historia ned till den uslaste belägenhet: från ett världshistoriskt
till ett obetydligt folk; från ära och makt till vår egen ruin, nästan
till vår graf. 1809 års revolution räddade oss. Den derutur
upväxta konstitutionen bär man sagt vara en representativ
Den 13 December f. m.
595
författn., och om man säger detta tillföljd af ministärens ställning
till representationen och dennas ställning till folket, så kan man
verkligen föranledas att tro något dylikt, hvilket också från ett
Visst håll och i vissa tidningar blifvit antydt. Icke desto mindre
ligga vissa konstitutionella principer till grund för denna författn.,
sorn göra den till en verklig konstitutionell författn., och bland
dessa är tryckfriheten en. 180'.) års Reg.Form bestämde såsom
Rikets fundamental-lagar, utom Reg.Fm, Hiksd.Ordnm, SuccessionsOrdnrn
och Tryckfribets-förordningen, hvilket bevisar att 1809 års
män väl insågo att dessa fyra lagar äro nödvändiga för att uprätthålla
den konstitutionella monarkien. De insågo analogien dem
emellan vara nödvändig, de satte icke i fråga att underordna den
ena den andra. Jag frågar eder derföre, mine Hrr, om man med
mera skäl kan utstryka Tryckfrihets-förordningen från antalet af
våra grundlagar, än man skulle kunna, nota bene efter 1809 års
mäns åsigter, göra det med Reg.Fm, Iliksd.Ordnm eller hvilken
af dem som helst. Ar det nu sannt, att man icke med mera skäl
kan bortsopa tryckfriheten från våra grundlagar, än man kan göra
det med någon annan af dem, så är också klart, att tryckfriheten
utgör en så vigtig del af nationens konstitutionella lagstiftning
och dess konstitutionella rättigheter, att hvarje försök emot densamma
skulle vara en återgång från den konstitutionella väg vi
börjat.
Det har af en talare visats, att Ständerne år 1812 bi föl lo
indragnings-maktens införande; men att det då lofvades alt denna
makt endast skulle vara under kriget, på det man derigenom skulle
kunna undertrycka vissa frågors offentliggörande, hvilka man fruktade
skulle sprida oro i landet. Denna indragningsmakt varade
dock vida längre än under kriget; dess utöfning fortgick under
32 år, och genom densamma arbetade vi oss till en tryckfrihetens
oart, som förut icke ägt rum, nemi. den, att man inom pressen
begagnade ansvaringar, män af helt annat fack än tidnings-skrifvarne,
och ofta sådane, hvilka hvarken hade med tidningarne eller
det allmänna att skaffa. Jag nekar visserligen icke att tryckfriheten
har många vanarter; våra dagars historia besanna delta; men
man kan dock icke säga, att man genom det förslag, hvilket nu
sökts åvägabringas, närmat sig till det mål man åsyftar; tvertom
tror jag, att man derigenom, obetänksamt nog, beträdt en väg,
som skulle kunna underminera de konstitutionella rättigheterna.
Det visar sig dessutom, att det trycktvång, som f. n. äger rum på
kontinenten, alldeles icke upfyller det ändamål, som dermed afses,
emedan sjelfva indragningsmakten icke är tillräcklig att tillbakahålla
vissa sanningar, hvilka, kastade ut i luften, sprida sig med
blixtens snabbhet. Det finnes blott ett folk, som äger fullständig
tryckfrihet, nemi. Engelsmännen; detta folk har också nått en storhet
af makt och glans, som öfvertraffar alla andra, och som väcker
främlingars och alla nationers beundran och högaktning. De enda
återstående nationer, som i detta ögonblick hafva tryckfrihet är
nordens folk.
596
Deu 13 December f. m.
Med anledning af dessa mina ord, tager jag mig friheten yrka
afslag å ifrågavar:de förslag.
Hr Westerstrand, Pehr: Innehafvare af högsta makten
öga vanligen on naturlig böjelse att öfverskrida och missbruka
densamma. Ofver ett sådant missbruk är tryckfriheten en kontroll,
och emot det är den ett hinder. Ej skulle Carl XII och Gustaf
IV Adolf hafva, i sin blinda egensinnighet, kunnat bringa Sverige
lill branten af sin undergång, om tryckfrihet då hade funnits; och
denne despoten Carl skulle ej hafva vågat att till den grad håna
Sitt trogna folk, att lian, i st. f. att komma Sjelf, skickade Sin
stöfvel till en Riksdag, om det ej då varit lifsfarligt att i tryck
yttra sig om ett så vanvettigt beteende För att taga ett exempel
från vår egen tid: skulle väl ej en frihet i tryck snart hafva gjort
slut på Konung Ferdinands vilda framfart i det olyckliga Neapel?
Tryckfriheten är för maktinnehafvare ej endast ett hinder att
göra ondt; den ger äfven en uplysning och väckelse åt dem att
göra godt; men denna fördel försaka de gerna för makten att lämpa
allt efter sitt godtycke.
Den fria yttrande-rätten i tryck, hvaraf den Svenska, framför
många andra nationer, är innehafvare, är det dyrbaraste en nation
kan äga. Ett försök, att rubba och tillintetgöra den, är också det
tadelvärdaste en Regering kan företaga. Derigenom att tryckfrihetslagen
är grundlag, måste hvarje förslag till förändring i densamma,
så vida det ej genast afslås, hvila trenne år innan det till
afgörande vid Riksdag kan förekomma; och, för att blifva antaget,
måste det bifallas af alla fyra RiksStm. Denna längre betänketid
och nödvändigheten af alla Ståndens bifall göra det omöjligt för
hvarje förslag till skadlig förändring att gå igenom. Vår Regering,
som tyckes vara af tryckfriheten hesvärad, har sökt att få detta i
så måtto förändradt, att tryckfrihetslagen, lika med civil- och
brottmålslag, skulle genast kunna ändras genom tre Stånds beslut.
Då man misströstat om att härvid kunna verka på alla fyra Sländön,
har man hoppats att, såsom äfven förut ägt rum, genom bearbetningar
vinna åtminstone tre Stånds bifall till hvad man, i
detta afseende vill föreslå. Ett sådant syftemål ligger öppet för
hvarje klarseende öga, som lätt uptäcker det sluga i hvad som är
föreslaget. Det bidrager ej till förtroende och tillgifvenhet för en
Regering, att med sitt folk handla så litet upriktigt. Jag undrar,
hvad Const.Utsk., efter granskningen af Statsllådets prot:r, skall
säga om StatsRåds-ledamöternes tillstyrkan af den ifrågavar:de Propos:n;
äfvensom jag undrar, om de sjelfve ej vilja ha saken ogjord
och önska att ha denna fläck ur sin meritlista utplånad.
Uti on rekommendations-skrift för en conservativ Tidning har
det blifvit sagt, att berörde Tidning var ämnad att motarbeta de
samhälls-uplösande läror, som drefvos af andra Tidningar. Men
jag frågar, mine Hrr, om det finnes någon mera samhällsuplösande
lära, än don, som går ut på att tillintetgöra tryckfriheten
och beröfva oss vårt högsta palladium? Jag har på längre tid
ej läst denna Tidning och vet således ej om och huru den har
Den 13 December f. m.
yItrat sig om förevända förslag. Jag liar likviil anledn. till den
förmodan, alt något sådant yttrande, i fall det blifvit fälldt, ej innehåller
klander; och vare detta nog sagdt om Tidningen.
Jag slutar med alt yttra det hopp, alt Propos:n till bifall åt
det K. Förslaget skall af R o. Ad., lill dess heder, blifva besvarad
med öfvervägande Nej. Skulle, till min bedröfvelse, detta
hopp slå felt, ämnar jag begära votering, på det jag ålminslone
må hafva den vinsten att få se antalet på de ledamöter af detta
Stånd, som icke äro vedersakare af Fäderneslandets sanna väl.
Åtskilliga ledamöter yttrade härtill bifall.
Gr. Posse, Gustaf: Då jag naturligtvis går att förena mig
med dem, som yrka afslag å ifrågavar:de betänk., skulle det måhända
synas såsom icke mycket mer vore alt derom säga, då dess
fall redan är gifvet; men, mine Hrr, såsom ett faktum står dock
qvar, att genom detta förslag ett attentat blifvit försökt emot Sveriges
tryckfrihet, och det gäller derföre här icke allenast att afslå
Betänk:t, utan äfven att göra det på ett sätt, att lusten måtte förgå
hos de män, som varit uphofvet till detsamma, att ännu en gång
framkomma med något dylikt. Jag talar nu icke om de gamle
män, hvilkas åsigter tillhöra en tid, längesedan förgången, och för
hvilka man måsto hysa aktning, om man också icke kan gilla dessa
åsigter; utan jag talar om de unge män, hvilkas representant jag
skulle tro vara den, som först öppnade denna discussion. Ilan
har på ett som jag tror, mindre lyckadt sätt försökt alt kasta
skulden för detta förslag på Regeringen; han sade nemi. att Regeringen
på ett lika oförklarligt som ofullständigt sätt underlåtit att
framkomma med förslag till förändrad t ryck fr i hets-ci v i 1 lag. Jag
skall dock säga den värde Gr:n, att det finnes något, som för
Svenska allmänheten förefaller lika oförklarligt och lika fullständigt
obegripligt, och det är att han kunnat så att säga spela boll med
vår dyrbaraste rättighet, i det han den ena Riksdagen understödjer
ett förslag sådant som det närvarulo, och den andra uplräder deremot,
för att söka skjuta skulden ifrån sig. De skäl, som han
föreburit, torde icke vara tillräckliga alt antaga; han säger nemi.
att orsaken hvarföre han nu talar emot Belänlct är den, att Regeringen
icke afgifvit något förslag till civil-lag; men han säger äfven,
alt han för sin del skulle önska att tryckfrihets-lagen med undantag
af hvad sam står i det hvilande beslutet blefve uttagen ur
grundlagen, på det att, såsom orden folio sig, tälare förändringar
i densamma kunde ske, lämpade efter tidens vexlande fordringar.
Tänk om tidens vexlande fordringar skulle blifva sådana, att man
i en hastig vändning ville göra sig af med tryckfriheten I Då denna
finnes inrymd i grundlagen, har man tro år på sig; men då
den står i allmänna lagen, skulle lätt kunna hända alt under ett
af dessa öfverraskningens ögonblick, som ofta i politiken inträffa,
man skulle kunna lyckas att öfverändakasta detta värn för vår
frihet. Den ädle Gr:n kan derföre vara öfvertygad om alt detta
hans urskuldande icke tages för god vexel af Svenska folket.
Om sjelfva förslaget vill jag som sagdt är icke mycket yttra.
Den 13 December f. m.
Deremot vill jag något litet granska hur pass giltiga de hufvudgrunder
voro, som vid föreg:de Riksdag af Regeringen och Const.-  Utsk. angåfvos såsom anleda, till förslagets framkommande. Man
finner då pressens niirvar:dc missbruk angifven såsom en hufvudanledning.
Medgifvas måste att pressen har blifvit missbrukad i
detta land, och inga kunna djupare beklaga dessa missbruk, än
just de, som äro vänner af en god tryckfrihet. Men här är icko
fråga om att rätta några missbruk, hvilka aldrig kunna anses såsom
någon tillräcklig anledn. att förgöra tryckfriheten; här är icka
fråga om att välja mellan den ena eller den andra tryckfriheten,
utan frågan är: skola vi hafva en tryckfrihet med sina missbruk,
eller skola vi icke hafva någon? Skulle man vända sig mot beståndet
af hvarje sak derföre, att den missbrukas, då finnas i sanning,
mine Hrr, många saker, mot hvilka man skulle komma att
vända sig. Religionen, mine Iirr, huru ofta missbrukas icke den?
Huru ofta begagnas icke hon såsom en täckmantel för de nedrigaste
saker? Eganderälten, huru ofta missbrukas icke den? huru
ofta se vi icke, att den, som blifvit hugnad med dess rikaste håfvor,
missbrukar den i lustens uslaste hyden? Vetenskapen, huru
ofta se vi icke att den i skurkars och banditers händer missbrukas
till de sämsta ling? men icke har derföre någon upträdt för
att vända sig mot religionen, vetenskapen eller eganderälten I Jag
tror derföre, mine Hrr, att då såsom anledn. till delta förslag blifvit
framställd tryckfrihetens missbruk, ett sådant förebärande varit
fullständigt ogiltigt; ty jag uprepar det ännu en gång: tryckfriheten
må missbrukas huru som helst, det är dock bättre att äga den
med sina missbruk, än alt vara den förutan. Vilja vi njuta af de
fördelar, tryckfriheten skänker oss, måste vi äfven villigt underkasta
oss de följder, som dess missbruk medföra. Tryckfrihetslagen,
sådan den nu är, är i mycket bristfällig, jag medgifver det,
men törhända skulle, i fall -en annan lag komme till stånd, denna
blifva mera bristfällig, och derföre, såsom jag nyss sade, om vi
vilja hafva tryckfrihet, måste vi också underkasta oss de följder,
som deraf härflyta.
Vidare är såsom skäl för detta förslag framslälldt: »att tryckfriheten
1809 var en späd planta som behöfde skyddas, men nu
deremot slagit starka rötter i nationen.» Det skulle således vara
ett skäl för detta förslag, att tryckfriheten 1809 var späd och
sväfvade i fara, då den deremot nu skulle vara betryggad; men
huru är den betryggad? den är det om vi blott se på förhållanderne
i vårt eget land; men låtom oss blott göra en rund kring
Europa, så skola vi få se, huru ställningen der är i närvar:de
stund. Jag frågar eder, mine Hrr, är tryckfriheten betryggad der ?
Ar icke just närvar:de ögonblick ett ytterst farligt ögonblick?
Hvad se vi på kontinenten? jo, öfverallt mer eller mindre förtryckta
länder, och detta just derför, att der saknas tryckfrihet:
jag frågar då, om icke delta ögonblick är ett farligt ögonblick att
röra vid tryckfriheten? Ilar icke denna rättighet holt nyligen varit
föremål för det häftigaste anfall af verldens mäktigaste monark på
(Jon vigtigasle kongress mellan verldens mäktigaste nationer? Ilar
