# ID: svediakorp-gov627
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 150,463
# sentences: 4,620
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
staiBiDiisiläÅäpasi oöu ÄisaiLffl»
VID
jTagttnta Utks&nfleH i j8"tudil)iilm
ÅR 185».
Anil*'a Hiiftet.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BORTKYCKERI,
1857.
Måndagen den i December 1856.
Plenum kl. 11 f. m.
Just. ett prot.-utdr. för d. 29 sistl. Nov.' e. m. samt pleniprot.
för d 22 i samma månad.
Företog H. R. o. Ad. val af Bänkmän efter följande Hrr,
nemi.:
inom 7:de Bänkmss Afd:n.
JM 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik,
och inom 17:de Bänkm:s Afd:n.
JM 1477. Hr Jägerhjelm, Fullm. Hr von Schantz, Carl Jacob;
och befunnos, efter valförättningens slut, till Bänkmän hafva blifvit
utsedde:
inom 7:de IIanian:.i Afd:n.
M 379. Frih. v. Vegesach, Achilles, efter lottning med
JM 366 Frih. Ehrenborgh, Fullm. Gr. Wachtmeister,
Axel Fredrik samt 370, Frih. Paijkull,
Johan Gustaf,
och inom 17:de Bänkm:s Afd:n,
JM 1413. Hr Råfelt, Anton.
Föredrogs Hr von Seths, Johan August, d. 29 sistl.
Nov. f. m. på bordet lagda motion med förslag till nytt system för
vägars byggande och underhåll.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att denna motion visserligen
vore af beskaffenhet att tillhöra flere Utsk:s behandling, men att då
intet hinder vore för det Utsk., dit den remitterades, att begära
sammanträde med andra Utsk., Hr Gr. o. Landtm, finge hemställa
om R. o. Ad. behagade bifalla “motionens remitterande till
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Ropades Ja.
i
Den 1 December.
Föredrogs Const.Utsk:s d. 29 sistl. Nov. f. m. på bordet
lagda Mern. N:o 2, med upgift å hvilanda förslag till ändring
i Grundlagarne.
Detta Mern. lades på begäran af flere ledamöter ånyo på
bordet, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ti 11 kännagaf, att vid i dag
hållen Talmans-öfverläggning, Talmännen, på det förevarrde ärende
må samtidigt hos RiksSt:n förekomma till afgörande och enär de
närmaste Plena troligen komma att uptagas af motioners väckande
och remitterande, öfverenskommit att hos RiksStm göra hemställan
derom, att Const.Utskrs Mern. N:o 2 må företagas till afgörande
Lördagen d. 13 dennes och då upföras främst på föredragnrslistan,
hvarföre Hr Gr. o. Landtm, nu finge hemställa om
R. o. Ad. behagade dertill lemna bifall.
Ropades Ja.
Föredrogos och remmitterades till BankoUtsk. Hr Montgomerys,
Gustaf, nedannämnde d. 29 sistl. Nov. på bordet
lagde motioner:
l:o Ang:de RiksBankens fastighets- samt skiftes- och odlingslån;
och
2:0 i fråga om RiksBankens vexelköp.
Föredrogs Hr Adelborgs, Anders Otto, d. 29 sistl. Nov.,
e. m. på bordet lagda motion om Statsanslag till inrättande
af stambolländerier af inhemska kreatur samt till lön för en från
England införskrifven Breeder eller djurförädlare.
Hr von Celsing, Lars Gustaf: Hr Adelborg har föreslagit
att ett anslag måtte beviljas för bildande af fyra stamholländerier
i riket, sammansatta af endast Svenska racer, i st. f. att
man hittills blott gjort försök med utländska. Jag tackar honom
för denna motion, hvilken jag anser vara af högsta vigt, emedan
derigenom mycket kan blifva uträttadt för att förbättra våra inhemska
kreatursracers goda egenskaper. Men i sammanhang med
denna motion har han också framställt en annan, nemi. att införskrifva
Engelska Breeders, och i detta fall anser jag honom hafva
gått för långt. Vi veta nemi. att Engelsmännen nog ensidigt följa
sina egna äsigter, och jag är derföre öfvertygad om att det goda
som skulle uträttas genom de Svenska holländerierna, skulle alldeles
förqväfvas, om dessa blefve underkastade bedömande af Engelska
Breeders. Engelsmän må vara förträffliga, då de skola bedöma
förhållanden, som röra dem sjelfva; men de hafva mycken
svårighet att fullkomligt försätta sig in i sådana, som angå andra
länder, och detta gäller så väl bedömandet af kreatursracer, som
mycket annat. Vi hafva sett, att den Engelska boskapen förlorat
sin kredit i Tyskland, äfvensom att den i södra Sverige förlorat
den kredit den egt i norra. För att förekomma detta kaos, voro
Don 1 December.
5
det väl, om sådana pålitliga jemförelse-försök här kunde göras,
att de Svenska racernas duglighet blefve fullt ådagalagd; allt
detta naturligtvis under förutsättning, att man kunde erhålla så
pass opartiska bedömare som möjligt. Jag tror att en Breeder,
som vore lämplig att bedöma racerna och andra förhållanden vid
holländerierna, skulle der vara till lika mycken nytta, som en dylik
visat sig i anseende till schäferierna, och jag får derföre för
min del tillstyrka, att ett anslag måtte beviljas för en person, som
skulle på samma sätt som Hoffman-Bang står schäferi-egare till
tjenst, tjena holländeri-egare. Men jag hemställer derjemte, huruvida
det icke vore bättre, att en sådan person söktes i Danmark,
hvars förhållanden i de flesta afseenden äro mera likartade våra,
än Englands, och der man mera sträfvar till samma mål af en
ökad mjölkproduktion, än man i allmänhet gör i England. Jag
föreslår slutligen, att denne person måtte ställas under samma styrelses
upsigt, som har inseendet öfver kronans holländerier.
Hr von Seth, Joh. August, anförde skriftligen: Icke för
att bestrida utan för att få understödja Hr Kapten Adelborgs motion,
är det, som jag begärt ordet.
Ifrån Jemtlands och Lapplands herrliga bergsdalar ner till
det magra Göinge härad i Skåne, ifrån Holstein, Hessen-Darmstadt
och Wurtemberg samt från England och Skottland, öfverallt
ifrån, hvar jag varit, har jag sökt medtaga praktisk upfattning om
jordbruksförhållanden och att bilda mig ett omdöme derom; jag
har äfven en vinter afhört Tysklands utmärkte djurförädlare Hr
von Weckherlins föreläsningar. Resultatet af det omdöme, som
jag bildat mig med afseende på vårt lands boskapsskötsel och dess
säkraste samt minst kostsamma förädling är — att jag till alla
delar instämmer i hvad den värde motionären anfört. — Väl var
jag ännu helt ung, när jag besökte fäderneslandets nordliga delar,
men jag har ändå medfört minnen om förhållanden der, som jag
icke lätt kan glömma. De herrliga fjellbetena och det yppiga
gräsets växtlighet å bergssluttningarne och uti dalarne mellan
dem, med en mångfald i grässlag. som jag på andra ställen icke
sett; de stora och kraftiga hästar i Jemtland, isynnerhet i Hammardalen,
fäkreatur och får ända upp i Quickjock — bilderna af
dem har jag icke glömt. Icke heller att jag såg, huru man i fjel 1-  bodarne blott tog gräddan af mjölken och sedan utkastade denna
på marken, emedan man icke förstod att tillgodogöra den.
Min öfvertygelse är, att boskapsskötseln är den grenaflandtbushållningen,
som är vigtigast och mest passande för största delen
af vårt land; ja att den i de nordliga delarne deraf nästan
borde uttränga all sädesodling, som ofta är der så ovisst gifvande,
samt att den ingenstädes, utan förlust, kan nekas en hufvudroll i
vår hushållning; och likväl är det icke många år sedan, att jag
såg ur säkra upgifter, att boskapsprodukter införskrefvos utifrån
för omkring tre milhr om året: — det säkraste beviset på
huru liten upmärksamhet. som förr egnades åt boskapsskötseln. —
e
D en 1 December.
Nii har bladet, sedan ett tiotal af år, vändt sig, och man äflas
offi att förbättra boskapen med — hela stammar af djur från aflägsna
länder. — En kostsam äflan.
Hvem har icke hört att klimat, vård och förändrade födoämnen
totalt omskapa husdjurens egenskaper och former; se den Arabiska
hästen och afkomman deraf nu i England; se den Hollänska
kön i sitt hemland och afkomlingarne af denna race här i Sverige,
så ser man att egenskaper och former urarta sig från den
ursprungliga typen. Deremot hafva vi en annan säkrare utväg,
nemi. att begagna kroisering; goda resultater kunna derigenom
vinnas redan under en mansålder, och då beträdandet af djurförädling
på denna väg icke är kostsamt men väl tacksamt för
den enskildta, så beböfver icke några Statens upmuntrande tillgörande
dervid.
Men vi hafva boskap här i landet med många olika egenskaper
och former; förvärfdes dessa blott mera konstant, så skulle vi
äfven äga många olika racer: mest konstanta tror jag att sådana
finnes i Jemtland och landets ännu nordligare delar, der de egendomliga
naturförhållanden samt inafvel gifvit dem starkare prägel.
Att Staten upmuntrade derföre den inhemska djurförädlingen,
tror jag för min del åtminstone, både skulle vara nödigt och nyttigt.
Presten i QuickjoCk berättade mig att han hade kor, som
mjölkade ända till 12 kannor om dagen; äfven i Skåne känner
jag till små bondkor, som mjölkat 8 kannor om dagen; kunde icke
något blifva af sådana individers afkomma, om insigtsfullt urval,
bättre utfodring och omsorgsfull upfödning kunde åstadkommas.
Motionärens förslag om inrättandet af stam-holländerier af
inhemsk boskap, samt införskrifvandet af en Skottsk Cättelbreeder
— boskapsupfödare — kan jag derföre icke annat än, under önskan
om framgång deråt, med det varmaste intresse biträda, emedan
den praktiska tillämpningen och nyttan deraf står mig klari
före.
Att dessa mina yttranden må få åtfölja motionens remiss till
vederbörligt Utsk. anhåller jag vördsammast.
Frih. von Saltza, Anton Philip Carl; Jag anser mig
skyldig att vid den ifrågav:de motionen bifoga några ord. Man har
i Östergöthland sökt begagna sig af den här föreslagna matboden,
och man har redrn sökt inom provinsen utvälja de bästa trakter,
som der finnas, för att af dem bilda ett inhemsk stamholländeri,
Men vinsten skulle blifva ännu betydligare, om man kunde finna
någon person, som Vörö van att välja Ut dylika kreatur, och att
sådana i massa finnes åtminstone i nyssnämnde provins, derom
har jag ojäfaktiga bevis. Kunde man dertill vinna något anslag
för bildande af stamhoiländerier, vore det naturligtvis än mera
fördelaktigt.
Jag anhåller att dessa mina ord måtte få åtfölja remissen till
Utsk.
Frih. Raab, Ad arn Christ: Jag bekänner uprigtigt, att jag
Den 1 December.
T
icke hafi tillfälle genomläsa motionen och att jag således möjligen skall
komma att begå ett eller annat misstag i några af dess detaljer.
Men jag vet att motionen innehåller, att ett anslag måtte beviljas
för bildande af fyra stamholländerier, sammansatta af endast
Svenska racer, i st. f. att man hittills blott gjort försök med utländska.
Då åtskilliga af Eder, Mine Hrr, måhända bemärkt,
att jag nyligen sålt ett holländeri, som varit med särdeles sorgfällighet
vårdadt efter nära tjugu års kroiseringar och urval, till
följd hvaraf kreaturen jemväl varit högt ansedda och högt betalda,
torde det vara min pligt att lägga några ord till hr Adelborgs
motion. Jag tror visserligen att man i Sverige kan erhålla
lika goda kreatur, som om man förskrifver dem utifrån. Orsaken
hvarföre emedlertid hittills så tillgått har varit den, att man
genom en ändamålsenlig kroisering och genom urval trott sig kunna
bilda verkliga racer, hvilka icke finnas här i landet. Genom
bemödande i sådant afseende alltifrån år 1834 till 1S56. då nyssnämnde
holländeri såldes, lyckades det verkligen att erhålla rent
Svenska kreatur. Vid ett holländeri af 40 kor på en egendom
Barkestorp, hvilken jag nu äfven sålt, voro kreaturen så goda, att
det sällan inträffade, att mjölkafkastningen upgick till mindre än
circa 600 kannor om året för hvarje ko. Sådant upnås icke annat
än efter en längre tid, och jag tror icke att det skall vara
lätt för en kännare af kreatur, han må vara huru skicklig som
helst, att genom upköp samla ett holländeri af goda kreatur i någon
större skala. Jag tror, att härtill erfordras att upköpa de
bästa här i landet, och sedermera att holländeriet förvaltas af en
person, som förstår saken och som derpå nedlägger omsorgsfull
vård och behandling under loppet af flera år. Om så sker och
om det lyckas, är det enek ligt att dessa kreatur, från början acklimatiserade,
blifva mer inkomstgifvande och mycket bättre än
några af de utländska race-djuren. För närvar:de hafva vi resurser
af icke obetydligt belopp å det anslag, som R.Strr för några
Riksdagar tillbaka beviljade för inköp af utländska kreatur.
Det har visat sig att åtminstone en af de racer, som då från utlandet
inkommo, nemi. Pembrokeschire-racen, icke oupfyllt sitt ändamål,
och det har varit mycket svårt att förmå någon att köpa
dessa kreatur till högre pris än inköpsvärdet. Jag klandrar visserligen
icke att man införskrifvit dylika racer, ty jag vill icke
förneka att de kunna blifva goda; men jag tror att man alltför
mycket envisats att bibehålla en sådan race, som icke synes upfylla
sitt ändamål. Dessa kreatur äro mycket stora och fordra
särdeles kraftigt foder; men jag tror icke att de öfverhufvud lemnat
500 kannor medeiafkastning, hvilket naturligtvis antyder, att
de äro odugliga mjölkkor. Till dragoxar äro de deremot betydligt
bättre, ehuru äfven dessa fordra betydligt mycket mer foder,
än våra inhemska kreatur. Vid sådant förhållande och då vi från
det enda land i Europa, som eger racer, bildade från längre tider
tillbaka, nemi. England, icke f. n. kunna införa några krea
-
8
Den 1 December.
tur utan risico att draga öfver oss den bedröfliga lungsjukan (det
har nemi. både i Westergötland och norra Calmar län visat sig att
kreatur, som blifvit från berörde land införskrifne, medfört denna
sjukdom) skulle jag tro, att man handlade både ändamålsenligt
och klokt, om de medel, som nu äro anslagna till de två stamholländerier
för utländska racer, som vi f. n. ega i stället användas
för det ändamål motionären åsyftat, eller att söka upköpa
de bästa Svenska kreatur och af dem bilda ett eller flere bolländerier.
Men dervid bör likväl, om ändamålet skall upfyllas, det
vilkor fästas att någon person må under en längre följd af år
åtaga sig att med upmärksambet följa kroiseringen, urvalet, upfödandet
och utfordringen af dessa kreatur. Huru detta skall tillgå är
dock i sanning icke ett ögonblicks verk att utfundera; men jag
hoppas att de personer, som få ifrågrde medel om händer, skola
lyckas deruti. Icke vinnes ändamålet derigenom att man låter de
utländska race-kreaturen komma från den ena handen till den andra;
ty de måste under en längre följd af år skötas utaf samma
person, som kan konstatera, att de i 3:dje, 4:de och 5:te led äro
af goda föräldrar; eljest händer väl att man kan få en eller annan
god individ, men i bakslag får man dock i allmänhet dåliga,
som alldeles icke lemna någon säkerhet för den åsyftade raceförbättringen.
Jag tror derföre att utan ett dylikt vilkor, som
jag nu nämnt, det begärda anslaget icke bör beviljas; men kan
detta vilkor upfyllas, tillstyrker jag motionen, eljest tror jag att
medlen skulle vara förfelade.
Hr Adelborg: Det är icke ulan en verklig känsla af glädje
som jag finner att min motion delas af så mångå af detta aktade
Stånds representanter, då jag betänker, att man för en icke långt
aflägsen tid sedan knappast ville tänka på någon förbättring af
våra inhemska racer, utan endast uteslutande fästa sig vid att det
felades hemmet de företräden, man ville finna utom detsamma.
Emedlertid anhåller jag att, i afseende på deu discussion, som nu blifvit
hållen, först få vända mig mot någon af de värde talarnes emot
min motion gjorda anmärknrr. Hr von Celsing har ogillat, att jag
företrädesvis begärt att en Engelsk Breeder skulle införskrifvas,
och samma anmärkn. har jag från flera håll hört framställas. Jag
bekänner upriktigt, att jag var okunnig om åtskilliga förhållanden
som stå i sammanhang med denna anmärkn., och jag har måhända
låtit förleda mig deraf att Engelsmännens högt updrifna kreatursracer,
nästan gjort dem till ett mönster för all slags boskapsskötsel.
Man har af de egenskaper, som man i ytterlig grad velat
tillägga dem, tillskrifvit dem en skicklighet i så väl mjölk- som
hufvudsakligen kött-produktion, som måhända torde vara öfverdrifven.
Jag vill dock nu påminna mig, att jag läst en afhandling
om Londons hushålls-ti 1 lstånd, hvilken förkastar det brukliga
sättet att ytterligt göda kreaturen, emedan det derigenom
frambringade köttet icke är fullkomligt helsosamt; ty det består
icke allenast af muskelfibrer, utan hvarje fiber är omhöljd af en cel
-
Den 1 December.
9
lulväfnad af det finaste fett, hvilket således i högre grad, än det
borde göra, ingår i den vanliga matordningen, och då man vet,
att detta fett är mycket hårdsmält, är det naturligt, att det också
skall vara skadligt för helsan. Jag tror således att en person,
som för dylika ändamål blifver använd, möjligen skall blifva oanvändbar,
då fråga är att utveckla en ny race med sådana egenskaper,
som kunna vara af verklig fördel för landet, och då man
alltid bör akta sig för öfverdrifter, när man åsyftsr något verkligt
nyttigt och godt, anser jag att man äfven i detta fall bör följa denna
regel. Jag har för öfrigt i min motion nämnt, att den tanken
icke är ny, att genom egna racer vinna någonting konstant i
denna väg. Jag känner ett holländeri; der man redan praktiskt
påbörjat denna sak, nemi. Hadorps säteri, och det är ytterligare
för mig en anledn. till glädje, att man sökt vinna tid derigenom, att
man praktiskt går tillväga för att komma till det önskade resultatet.
Jag skulle önska, att jag på samma gång hade tillfälle att
här få omnämna hundratals dylika försök, och att jag vore tjugu
år efter min tid i st. f. att jag nu möjligen är den förste, som i
vidsträcktare skala sökt verka för ifrågavar:de ändamål. En ännu
innerligare glädje vore det likväl för mig att vinna en än högre
erfarenhet i denna icke blott för landtbruksskötseln utan äfven
för hela Svenska nationen vigtiga angelägenhet. Ty det finnes
ingenting, som så ingår i den jordbrukande delen af denna nations
husliga förhållanden, som just dessa husdjur; det finnes icke
någon backstugusittare elier någon fattig i de mest aflägsna delar
af landet, som icke eger en ko. Den bästa dryck, som den
stackars dagakarlen eger, när han kommer hem från sitt arbete
är kons mjölk, och barnen vänja sig vid den tanken att näst föräldrars
möda är det kreaturen, som gifva dem deras föda. Om man
vill gå till roten med dylika saker, måste man äfven söka intränga
i nationens innersta förhållanden, och man skall då finna
fakta, hvilka leda till de mest behjertansvärda resultater. Betraktar
man nu denna fråga icke endast ur synpunkten af våra ladugårdar,
utan ur en nationel-synpunkt, så är den bland de vigtigaste
och mest ingripande man kan tänka sig. Säg åt en Svensk
att det Svenska stålet icke duger, och han skall med trygghet
svara: detta stål är det bästa i verlden. Säger man åt en Svensk
jordbrukare: de kreatur ni förut haft i edert land, hafva varit så
högt drifna, att man till och med i de nordligare provinserna utfört
betydliga qvantiteter, af så väl spanmål, som ladugårdsprodukter,
men nu äro dessa kreatur icke dugliga mer, utan man
måste införskrifva utländska, emedan man icke kan göra något af
den inhemska stammen, så svarar jag för, att man skall få höra
millioner, som säga att denna sats är oriktig. Vid sådant förhållande
är frågan äfven ur statsekonomisk synpunkt af största vigt
för nationen, och det är också derföre som i Norrige sällskaper
bildat sig för att söka åstadkomma en egen konstant race.
Jag har från aktade män, som icke högt uttalat sin tanke på
10
Den 1 December.
detta rum, hört anmärkn:r framställas mot den kostnad jag föreslagit,
och man säger att det icke är möjligt att erhålla fullkomligt
goda kreatur för det af mig antagna priset. Jag tror att
detta är ett misstag och att man icke så noga undersökt den siffra
jag föreslagit, eller 4000 R:dr b:ko för hvarje stamholländeri. Efter
beräkning af 20 kor och 2 tjurar på hvart holländeri, skulle
kostnaden för hvarje sådant kreatur blifva 250 å 300 R:dr rmt.,
och för detta pris anser jag bestämdt, att man i Sverige kan upnå
det åsyftade ändamålet, i synnerhet om man i likhet med hvad
som egt rum på säteriet Hadorp, söker dessa djur på mera af
lägsna
ställen, och mera vid allmogens hemman än vid herregårdarne.
Der tror jag, att kreaturen blifvit förvekligade genom öfverfodring,
och jag är öfvertygad om att, derest man vill söka
åstadkomma en konstant race, bör man välja de kreatur, som varit
enklast upfödde så väl i ena som andra afseendet. Hufvudsakligen
bör man dock hemta kreaturen från sådana orter, hvilka
till följd af sitt läge och andra förhållanden, nödgat djuren att så
att säga vårda sig om sig sjelfva och derigenom hos dem frambragt
en eller annan konstant egenskap. Vi veta ganska väl att
de konstanta racer, som finnas i verlden, och deribland den bästa
af dem alla, nemi. den Arabiska hästen, icke tillkommit hvarken
genom konst, officiel t eller enskildt bemödande; utan saken
är helt enkelt den, alt Araberna likasom alla nomadstammar ligga
i ständiga krig med sina grannar. Omgifna af öknar, erfordras
det att de göra långa resor, och derföre måste de också anse hästen
såsom det vigtigaste djuret i deras hushåll. Derigenom har
den äfven nått sin stora utveckling, ty Araben sätter den i främsta
rummet, ja, till och med framför hustru och barn. Detta har
varit orsaken till den Arabiska hästens starka konstanta blod, hvilket
gör att om den äfven blifvit aldrig så mycket begagnad för
att upföda andra racer, man ändock alltid återfinner någon egenskap,
som påminner om ursprunget. Om man fördenskull upsökte
stamfäder för våra Svenska konstanta racer i de fjellbygder,
der enda inkomsten består i ladugårdsskötsel, tror jag att man
gjorde klokare, än om man sökte dem på Östergöthlands feta slättbygder,
der alltför stor tillgång till att förvekliga djuren finnas.
Jag vill icke tillägga något mer, emedan jag tror att min
motion ändock skall vinna framgång, hvarföre jag blott anhåller
att dessa mina ord måtte få åtfölja till Utsk.
Gr. von Platen, Baltzar: Vexlingen emellan aktion och
reaktion tyckes gifva sig tillkänna så väl i afseende på koafvelse
som andra saker här i verlden. E. o. Ad:s ledamöter påminna
sig utan tvifvel för ett antal år sedan, då ingenting annat än
utländska kreatursracer voro dugliga, lika som mao nu får höra
att blott inhemska sådana äro tjenliga. Enl. den erfarenhet jag
eger i saken, må jag bekänna, att jag icke tror på någondera delen
af de framställningar, som i denna syftning blifvit gjorda. Jag
har ännu icke varit i tillfälle att inhemta kännedom om något
Den 1 December.
11
holländeri, som lemnat bättre resultater än det vid Ulltuna, ehuru
jag visserligen icke vill neka att det ju kan vara möjligt alt på
annan väg komma till lika goda resultater. Jag tror derföre att
man bör försöka så väl den ena som andra metboden och i sådant
afseende kan det väckta förslaget i hufvudsaken vara riktigt
samt böra bifallas. Men egentliga anledn:n, hvarföre jag begärt ordet,
är att anhålla det ett nytt anslag måtte för detta ändamål
lemnäs, och icke, såsom en talare yrkat, tagas från det, som re
dan
är anvisadt åt stamholländerierna. Om man önskar sakens
framgång bör man icke borttaga de medel, som äro afsedda för
försöks anställande med utländska racer, och dylika måste dock,
för sakens ändamålsenliga bedrifvande, någon gång införskrifvas.
Jag tror derföre att man bör anslå nya medel för det föremål,
som i motionen åsyftas, och jag tror äfven att det vore nyttigt
om någon särskild person, som kunde helt och hållet egna sig åt
saken blefve för sådant ändamål anställd. Huruvida en sådan bör
hemtas från Sverige, England eller Danmark tror jag vara af mindre
vigt, än att få en pålitlig person, och för detta ändamål anser
jag att han bör sökas i flere än ett land.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Det är glädjande att se R. o.
Ad. så intresseradt af hvad som rörer jordbruket, och jag skall
derföre icke förlänga discussionen. Jag vill blott framställa en
sats, byggd på erfarenheten om de stamholländerier vi hafva, nemi.
att i andra länder, der häst-, får- och kreaturs-afveln i allmänhet
gjort större framsteg än hos oss, ökas den sednare både hastigare
och säkrare än i Sverige, emedan man der icke begagnar
några konstlade medel att befordra densamma, utan helt enkelt
ett allmänt, nemi. att belöna de bäst upfödda kreaturen. Jag tror
att höga och många praemier äro det enda medlet, hvarigenom
man kan nå ett lyckligt resultat. Man har redan upoffrat stora
summor på våra holländerier, och det torde nu mera icke vara
för tidigt att säga, att de försök, som blifvit gjorda, icke ledt till
något resultat. Men när man en gång offrat så mycket på en
sak, torde det icke vara tjenligt att afstå derifrån. Beträffande
stamholländerierna i Skåne vet jag att de gjort föga eller ingen
nytta; jag har visserligen hört flere talare yttra att förhållandet
icke är sådant, och jag vill icke heller nu tvista derom. Vidkommande
åter frågan om antagandet af inhemska racer, så, ehuru
jag icke fördömer dem, emedan jag på flere egendomar i nyssnämnde
provins sett sådana racer af konstant beskaffenhet, hvilka
jag sätter högt ooh måhända högre än de utländska, tror jag likväl
att bildandet af dylika racer, hvilket lätt torde låta sig göra
i Skåne, bör ske på enskild och icke på allmän bekostnad. Kan
man få några inhemska racer, som för vårt land äro goda och
ändamålsenliga, nå väl, desto bättre! Men jag vill icke derpå upoffra
någonting, så framt det skall ske på Statens bekostnad, utan
jag tror, att om det blir öfverlemnadt åt den enskilda att bilda
en konstant race och han derför erhåller belöning, skall man både
12
Den 1 D e c e m bje r.
i afseende på kreaturen i allmänhet och med' hänsyn till de orter,
der man anser nödigt att införskrifva utländska racer, vinna
ett fördelaktigt resultat.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, kan jag för min
del icke understödja motionärens framställning.
Hr Adelborg: Här hafva alldeles stridiga åsigter blifvit
uttalade. Den ena yrkar att ett nytt anslag måtte beviljas för
åvägabringande af det förslag jag framställt, och den andra att intet
anslag måtte gifvas, utan att saken må öfverlemnas åt den enskilda
omtankan. Hvad beträffar det första yrkandet, ber jag att
få förklara, det orsaken hvarföre jag icke begärt något nytt anslag
varit den, att jag under en period, då så många andra anslag hvilka
onekligen äro af stor vigt för landet, blifvit begärda, icke velat
betunga statsverket med en ny utgift, i synnerhet när det finnes
mer än 30,000 R:dr b:kos behållning å det gamla anslaget
till stamholländerier, hvilken är mer än tillräcklig för att åstadkomma
hvad jag begärt. Då man icke under loppet af 30 år funnit
någon utväg att använda den på en gång beviljade summan,
70,000 R:dr tyckes det verkligen som om ifvern skulle hafva
svalnat i denna väg, och som om man stöde stilla i tvehågsen
väntan på hvad man skall göra. Ty under 30 år synes det som
om man haft tid att göra någonting; men då nu så icke skett
och då öfver 30,000 R:dr finnas öfrige, tyckes mig som om dessa
medel borde användas. Att derföre komma fram och begära ett
ytterligare anslag af 20,000 R:dr är visserligen ett ganska beskedligt
sätt att nedmylla mitt förslag, och indirekt ungefär detsamma
som ett afslag å detsamma.
Att åter, såsom Hr Tornerhjelm föreslagit, upmuntra en dylik
sak derigenom att man först talar om dess behöflighet och se
dermera
öfverlemnar den åt den Svenska allmänhetens försorg, är
också ett sätt att begrafva saken: ty, mine Hrr, huru Svenske
vi än till själ och hjerta äro, och huru högt vi än älska vårt fosterland
med dess företiäden så väl i afseende på natur som befolkning,
måste vi dock erkänna att vi i ekonomiskt afseende icke
hunnit långt, och det är just derföre som hos oss Ständerna måste
träda emellan i sådana frågor, som den förevarande, likasom i
andra företag af ekonomisk beskaffenhet, t. ex. jernvägarne, så
framt man nemi. vill att saken skall hafva någon framgång.
Jag tror derföre att i stället för att begrafva saken, borde
man biträda den, särdeles som man varit nog anspråkslös att icke
begära något nytt anslaa.
Gr. von Platen: Jag är ledsen att ännu behöfva uptaga R. o.
Ad:s tid, men jag anser vigtigt, att obestyrkla upgifter icke må lem
näs
ovederlagda. En talare har yttrat, att det vore ^>evisadt att
våra stamholländerier icke på något sätt motsvara sitt ändamål,
jag ber att få bestrida detta påstående, och beklagar, att icke det
sista allmänna Landtbruksmötet, som hölls i Upsala nästl. år, fick
D en 1 D ecember.
13
nöjet se denne talare närv:de. Jag tror då, att han skulle
hafva fått se ett stamholländeri, som upfyllt sitt ändamål. Jag
har förra gången jag hade ordet, icke påstått, att nytta ensamt
kan åstadkommas på det sätt, som nu eger rum; utan jag har blott
sagt att förkastelsedomen öfver detta sätt blifvit för hastigt framkastad.
Motionären har ansett, att det skulle vara förderfligt för hans sak,
om något nytt anslag äskades; jag tror del icke. Jag instämmer
fullkomligt med honom i det lofvärda bemödandet att nedsätta
statsutgifterna så mycket som möjligt; men jag skulle tro att den
summa han begär icke ökar dem i någon betydligare mån. Motionären
har ansett och uplyst att 4000 R:dr rmt skulle vara ett
tillräckligt anslag för hvart och ett af dessa holländerier. Då vi
redan hafva eli dylikt holländeri, synas mig, att tro nya icke skulle
behöfvas, utan att det vore tillräckligt om ett elior två nya blefve
inrättade, allrahä 1st som det ovilkorligen är både det vigtigaste
och svåraste att erhålla en person, som förstår och kan sköta dem
Får han två eller tre under sin vård, tror jag att det är alldeles
tillräckligt.
Hr von Seth: Jag skulle icke hafva begärt ordet, så framt
icke ifrågav:de ämne intresserade mig. Jag tror, att det är både
skeft och felaktigt att påstå, det våra stamholländerier i allmänhet
icke upfylla sitt ändamål; jag tror deremot, att om så skulle
vara förhållandet, ligger orsaken deruti, att personer med insigter
och skicklighet icke sköta dem. De holländerier, som Hr Adelborg
föreslagit, skulle förestås af Breeders, och deruti tror jag
att egentliga vigten ligger; ty endast på det sättet kunna degöra
någon nytta.
Hr Adelborg: Jag skall icke länge uptaga tiden med denna
fråga; men kan icke underlåta, att bemöta Gr. Plåtens sista yttrande.
Han sade nemi., att den, som bevistade Upsala landtbruksmöte,
icke skulle hafva undgått att vinna bekräftelse derpå, att
våra stamholländerier gjort nytta. Den, som blott höll sig till
den talande kretsen af ett ganska inskränkt antal ledamöter, skulle
redan bland dem kunnat räkna ganska många hvilka hade motsatta
åsigter; utom denna krets skulle man deremot finna ett ganska
stort flertal, som egde samma åsigter som Hr Tornerhjelm.
Vid detta möte framträdde dessutom en man ifrån Norrige, ordfide
i Sällskapet för Norriges väl, och yttrade, att detta Sällskap numera
funnit olämpligheten af att till Norrige införskrifva och begagna
till kroisering utländska racer, samt att Sällskapet fördenskull
nedsatt en komité i denna fråga för att af helt och hållet
inhemska elementer bilda en konstant race inom landet. Allt
detta omnämnde han i vackra och minnesvärda ordalag samt slutade
sitt anförande dermed, att han bestämdt förklarade de utländska
racerna vara odugliga för vårt nordiska klimat.
Hvad återigen beträffar Gr. Plåtens yttrande att ett nytt anslag
borde begäras för det af mig åsyftade ändamålet, betviflar
14
Den 1 D e c em b e r.
jag att något sådant skulle erhållas, och tror att saken derigenom
skulle blifva begrafven i glömska. Jag ber dessutom att få uplysa,
att det icke var 4000 R:dr rmt utan enahanda summa i
b:ko, som jag begärde.
Hr von Celsing: Jag anhåller blott att få instämma med
Gr. von Platen i afseende på hans protest emot påståendet, att
de utländska racerna i våra holländerier icke skulle hafva gjort
någon nytta. Tolf år äro en alltför ringa tiderymd för att kunna
bedöma det gagn, som holländerier göra. Man säger, att de utländska
kreaturen icke medfört någon nytta i Sverige; jag ber
Eder Mine Hrr komma ihåg, att de holländerier som först bildades,
sammansattes af Holsteinsk race, och dessa kor anses nu mera
än förr för de bästa kreatur; de äro dock utländska från början,
men de hafva blifvit acklimatiserade. Att nu af de kreatur, som
på de sista åren blifvit införda, fordra lika mycket som det behöfts
århundraden för de förutvarande att upnå, tror jag icke vara
rimligt. Dessa kreatur äro dock allmänt aktade och finnas öfverallt,
och att de i sina ådror hafva utländskt hlod kan icke bestridas,
då man bestämdt vet att deras stamfader införskrefvos under
Carl Xl:s tid. Jag har aldrig kunnat foresta ila mig, att Hr
Adelborg, som yrkat anslag för fyra stamholländerier skulle vilja
söka racerna för alla dessa inom Sverige. Den konstanta race vi
hafva för kor är ingen race, och så mycket har jag rest i Norrland,
att jag med säkerhet kan påstå, det jag der icke sett någon
sådan race.
I afseende på inrättandet af de ifrågav:de holländerierna, tror
jag att de böra ordnas så att man kan bilda en böglands-race för
sådana delar af landet, som äro bergiga, t. ex. Småland, Norrland
m. fl., samt en slättlands-race för dem, som äro slättländer, såsom
Skåne m. m., samt att detta må ske med de Svenska kreatur, som
inom längre eller kortare tid fått sitt utländska blod inom landet.
Frih. Raab: Alla de kreatur landet f. n. eger under namn
af inhemska, hafva i sin tid varit utländska. Det är klart att
hufvudsaken för oss är att få goda konstanta racer, vare sig
att de komma utifrån eller bildas inom vårt eget land. Jag tror
att det vore en ganska nyttig åtgärd att införskrifva goda dylika
racer från utlandet, så framt vi sjelfva icke ega dem, och jag är
äfven förvissad om att försöket utfallit lyckligt med åtskilliga racer,
likasom att det fullkomligt misslyckats med andra. Jag tror
derföre att derest man icke kan få en god race på annat sätt, än
att förskrifva den från andra länder, så, om man också måste göra
det med risk att få boskapssjukan införd, är det orätt att alltför
länge reservera sådana medel, som blott äro afsedda för de utländska
kreaturen. Jag tror jemväl att man på det sätt, som är
antydt, kan få kreatur, lika goda som de utländska. Men sådant
låter sig icke göra, hvarken på ett eller tolf år; utan dertill
fordras en lång följd af år, såsom Hr Celsing sagt. Jag har så
-
Den 1 December.
15
iedes. för min del ingenting emot att Hr Adelborgs motion får
framgång, om icke i sin helhet, åtminstone så till vida, att tvenne
holländerier kunde blifva uprättade. Jag tror också att dertill
utan skada kan tagas af redan befintliga medel, så att några nya
anslag icke behöfva anvisas.
Medan jag bär ordet anhåller jag att få omnämna en omständighet,
som jag anser böra komma till StatsUtsics kännedom. För
15 ä 10 år sedan införskréf jag Jutska kreatur, hvilka åt mig
upsöktes af en bland de skickligaste personer, som fanns att tillgå.
Oaktadt kreaturen kostade mig mycket och ingenting sparades för
att få de bästa, voro de på långt icke så förträffliga, att det motsvarade
kostnaden. Endast några få bar jag f. n. i behåll, och
dessa kan jag anse jemngoda med dem jag hade förut. Jag tror
icke att man har rätt, då man påstår att utländska kreatur hafva
företräde framför våra. Skillnaden emellan dessa och de införskrifna
skulle ligga deruti, att de sednare äro af konstant race;
är förhållandet sådant, är det godt, men inträffar motsatsen, tror
jag att saken är utan ändamål. Olyckligt är det således om man
envisas att behålla racer, som icke visat sig vara ändamålsenliga,
oaktadt de måste dyrt betalas. Bättre är då att söka få tillsammans
några Svenska kreatur, för att i framtiden kunna af dem
få en konstant race.
Gr. von Platen: Då jag biträdt den af motionären gjorda
framställning för att en gång kunna genom handling få ett slut
på de strider, som hittills blifvit förda med ord, anhåller jag att
nu, genom att anföra några fakta, få undandraga mig att ytterligare
tvista i ord. Man har sagt, att vid landtbruksmötet i Upsala
yttrats, det man icke haft någon nytta af stamholländerier
der i trakten. Jag ber om ursäkt om jag säger, att detta vittnar
om brist på kännedom af förhållandet i denna ort. Jag tror
att hvar och en opartisk, som såg de kreatur som förevisades vid
nämnde möte, och hvilka blifva updragna af enskilda personer,
inom länet, skola‘ vitsorda att sådana kreatur icke funnos att tillgå
för 12 eller 13 år tillbaka. Dem som derefter ställde sina steg
till holländeriet och, hvilket stod enhvar öppet, tog del af mjölkoch
foder-journalerna, som torde få anses såsom fullt bevisande,
enär ingen förfalskning kunnat ega rum, han fann att denna mjölk
utgjorde 750 kannor om året för hvarje kreatur, och jeg tror att
ett sådant resultat kan anses vara ett af de bästa i riket. Jag
har nyss af en talare, som med framgång vändt sig till denna
sak, fått den uplysningen att medeltalet af hans mjölkproduktion
icke var så stor. Jemför man nyssnämnde förhållande med foderjournalerna
hvaraf man torde finna att utfordringen alldeles icke
är så stor, som man behagat upgifva, tror jag att man skall finna
det de nuvarande stamhoiländerierna icke äro så alldeles ändamålslösa.
Slutligen och för att icke hålla mig till upgifter af andra
personer, än sådana, som hafva kännedom om förhållandena
i hela landet, torde det tillåtas mig att få upläsa följande ytt
-
Den 1 December.
trande, hvilket är afgifvet af en person som både har förmåga och
skyldighet att lemna uplysningar i detta fall, och hvilket yttrande
jemte mitt eget jag anhåller måtte få åtfölja remissen till Utsk.
Ifiågav:de yttrande har följande lydelse:
Till en början anser jag motionären gå för långt, då han
nästan vill frånkänna de hittills varande stamholländerierna all
nyttig verkan och anser att. — om icke såsom deras fel, likväl
såsom ett resultat af deras tillvaro. — en race-förbistring i st. f.
en race-förbättring upstått. Sant är, att okunnigheten i afseende
på kreatursförädling varit stor i vårt land, och att i följd deraf
kroisering med utländska afvelsdjur ofta skett utan urskiljning,
likasom utan nytta. Lika visst är det dock, att de goda afvelsdjur,
som tid efter annan kunnat från stamholländerierna erhållas, underlättat
mången större jordegares bemödande att förbättra sin ladugård,
och bidragit att bilda stammar tjenliga för en ytterligare förädling.
En annan väsendtlig fördel af stamholländerierna har varit,
att genom dem upmärksamheten blifvit ytterligare fästad på den
vanvård Sveriges ladugårdar i allmänhet varit underkastade, på
nödvändigheten att för deras uphjelpande välja goda afvelsdjur,
och på värdet af ett sådant med mera utmärkande egenskaper. Om
derföre kreaturs-skötseln hos oss visserligen ännu lemnar oändligen
mycket öfrigt att önska, torde det vara öfverdrift, om man
anser densamma icke under de sednare 10 ä 12 åren hafva gjort
några framsteg, eller förnekar den förtjenst, stamholländerierna i
detta afseende med rätta kunna tillegna sig.
Hr Adelborg: Jag anhåller om ursäkt för det jag ånyo upträder;
men jag skall endast yttra några ord. Jag tror att discussionen
egentligen vändt sig omkring ett misstag i sjelfva hufvudsaken.
Jag har aldrig bestridt att man icke borde införskrifva
utländska kreatur, och att dessa icke skulle kunna åstadkomma
någon nytta. Det är nemi. klart att om här på hundra ställen,
eller vid hundra ladugårdar införskrifvas kreatur, blefve ett sådant
förhållande till stor nytta för 20 å 30 år; men att derigenom
skulle grundläggas någon säkerhet för bildandet af en framtida
konstant race, det är det som jag vågar bestrida. Att således
ingen nytta åstadkommes genom Upsala läns holländerier, har
jag icke bestridt; men jag bestrider att man kommit till något
resultat i afseende på bildandet af en egen inhemsk konstant race.
Föremålet för min motion är, att vi måtte skapa någonting, som
i detta afseende kan gifva oss säkerhet för framtiden, det är endast
denna sats, som jag velat framställa, och hvilken jag skulle
önska, i den af mig gifna gestalten, kunna drifva igenom. Ty
vårt Iand är rikt på alla möjliga fördelar, och är i många afseenden
det första land i verlden ; det eger också mycket som vi sjelfva
kunde begagna, derest icke sinnet för det utländska hade bos oss
fått alltför stort insteg.
Remmitterades till StatsUtsk.
Den 1 December.
17
Föredrogs Ilr Brakel, Mauritz Gustaf, d. 29 sisth November
e. m. på bordet lagda motion, i fråga om anslag till
Stockholms och Carlskronas befästande samt förökande af Sveriges
sjömakt.
Gr. Frölich, David: Då jag redan i föreg:de plenum haft
tillfälle att yttra mig rörande motioner, som afhandla frågan om
rikets försvar, torde R. o. Ad. tilläfventyrs anse det redan vara
nog sagdt, helst jag för omkring 14 dagar sedan, då jag likväl
ännu icke haft tillfälle att taga fullständig kännedom om den
Kongl. Propos:n ang:de Statsverkets tillstånd och behof med dess
vidlyftiga allegater, icke desto mindre ansåg pligten fordra att
till R. o. Ad. öfverlemna en skriftlig motion i ämnet, hvilken,
naivt nog af Aftonbladet benämndes den långa och som blef, utan
discussion till StatsUtsk. remmitterad. Jag skulle icke heller
hafva återkommit till ämnet, så vida jag icke funnit en sed, nu
antagen, som verkligen har praktisk nytta med sig, den nemi. att
göra amendementer till sina egna motioner. Detta må nu äfven
vara mig tillåtet sedan jag genomläst den Kongl. Propos:n, begagnande
tillfället att vid den nu skedda föredragningen af Hr Brakels
amendement, yttra mig om frågan i dess helhet.
Först torde böra angifvas den synpunkt, hvarur jag önskade
den Kongl. Propos. skulle betraktas. Det är klart, att jag dervid
i synnerhet fästat min upmärksamhet vid den delen hvaraf man
får begrepp om den financiella frågans behandling och hvad jag
dervid haft att anmärka är äfven till en del intaget i den skriftliga,
långa motionen. Jag har nemi. der i allmänhet anmärkt, huruvida
det icke, under en tidpunkt, sådan som den närvarande, skulle
hafva varit skäligt, ja nödvändigt, att i främsta rummet påminna
Ständerna, efter den vändning som Rikets politik sednast tagit,
att man borde vara beredd möta alla eventualiteter, som af denna
vändning blifvit en följd. Min mening var, då jag anmärkte i
fråga om Statsmedlens användande att vissa utgifter bordt hafva
företräde framför de öfriga, dermed antyda att Rikets kustförsvar
mot vår östra granne — sedan alla gamla Compakter nu på sätt
och vis blifvit af oss sjelfve brutne — torde förtjena första rummet,
såsom den af alla vigtigastc frågan.
Jag hade då ännu icke fått tillfälle att erfara, än mindre
kunde jag ana, att det som rörde Rikets försvar blifvit till största
delen öfverlemnadt åt enskildta riksdagsmäns framställningar
i st. f. att utgöra det förnämsta, det mest oundgängliga föremålet
för Regeringens omtanka. — Naturligtvis, om man så vill, med undantag
af hvad som erfordrades till sjelfva Statsmachineriets gång, d. v. s.
hufvudtitlarnes fyllande i likhet med sednast förflutna Biksdags Statsreglering
och några tillfälliga parter dertill. Måhända har jag orätt
uti att antaga den nuvarande politiska ställningen vara särdeles
osäker, men jag kan icke underlåta att erinra om, att ett storartadt
krig emellan verldens mäktigaste Stater nyligen slutats med en
fred, som karakteriserats med det bekanta infallet: »Cerlainement
II II. 2
18
Deni December.
nous avons eu une paix, mais ce nesl pas la pain.” Och hvar
och en,, som med någon oftersinning följt den yttre politiken,
torde i sjelfva verket ha bemärkt, att elden glimmar ännu under
askan och möjligen snart Ater kan frambryta i ett allmänt Europeiskt
krig, eller åtminstone i ett krig emellan England och Ryssland,
vid hvilket vi svårligen numera kunna vara neutrala. Men
om den af mig nu uttalade farhågan skulle anses vara öfverdrifven,
måste man väl medgifva, att både vi och det öfriga Europa,
genom det sista kriget, kommit att erfara, hvad slags tillit man
kan hysa till vår östra granne och hurudan dess politik är. Vi
hafva nemi. sett, att denna granne alltid lurar på sådana tillfällen,
då, enl. dess tro, de öfriga^ Europeiska stormakterna äro
antingen i mindre godt förstånd med hvarandra eller ock sysselsatta
på andra håll. När en sådan läglig tidpunkt inträffar, så
begagnas den i ögonblicket och Ryska arméen sätter sig genast,
utan vidare krigsförklaring, i marsch, såsom nu sednast för att
ockupera Donau-furstendömena. När den väl fått rofvet i sina
klor, då säger den sig vilja negociera. Kejsar Nikolaus är väl nu
hädangången, men så länge Försynen tillåter Ryssland att fortfarande
spela sin rol, som tyckes vara, antingen att utgöra ett
gissel, en bestraffning för Europa, derföre att dess styresmän tillåtit
denna makt växa till en sådan väldig koloss, eller ock en
varning, en väckelse för Europas fria folk att sluta sig fastare
tillsammans, på det de må kunna motstå och möjligen tillbakadrifva
denna makts aldrig mättade inkräktningsbegär; så länge,
säger jag, är det för oss, som stå så nära denna koloss, en tvingande
nödvändighet, en oeftergiflig pligt att tillse, om vi, i händelse
af anfall, kunna försvara oss, om ej ensamme för en längre
tid, hvilket jag knapt vågar tro, åtminstone till en tid och till
dess bistånd af andra makter hinner ankomma. Om Hr FinansMinistern
nu är på sin plats och misstycker att jag gjort anmärkn.
mot sjelfva upställningen af Budgeten, hvilken han måhända ansett
likgiltig, och om han eller någon annan af Eder, mine Hrr,
skulle tro, att jag, då jag fästat mig vid en sådan sak, ledes af
ett obegränsadt klanderbegär eller har för afsigt att på förhand
framkomma med en sådan opposition, som innebär ett ogillande
af hela sakernas närvarande skick, så må jag förklara att sådant
desto mindre är fallet, som jag aldrig hyllat den s. k. destruktiva
politiken, men deremot omsider vant mig att se sakerna, om jag
får så säga, ur deras förnämsta och högre synpunkter och så vidt som
möjligt komprehensift; och det är derföre, men icke af klanderlust,
som jag föranledes till den frågan: Kan man vid betraktande
af vår ställning ur nyss antydda synpunkt och tagande i handen
den Kongl. Prposm undgå att yttra en viss förvåning öfver den
slående kontrasten i nämnde afseende? Och hvarför gör jag Eder
denna fråga om icke för att uttala några varnande ord i den förhoppning,
att de ej skola misstydas eller illa uptagas. När de
påtagligen icke kunna hafva någon annan afsigt än att E. o. Ad.
Den 1 D ecember.
19
måtte begagna sitt rättmätiga inflytande för att suppleera hvad
som synes fela i förutseende och icke låta våra bundsförvandter
tro att vi icke förmå eller våga sjelfve bedöma vår ställning.
Ehuru man gjort sig stora förhoppningar på denna liiksdag, i jemförelse
med den föregående, kan jag dock icke säga, att de ännu
synas hafva särdeles realiserats. Jag vill dermed icke hafva sagt,
att det som visar sig på ytan, särdeles inom detta hus, ger anledning
till några större farhågor eller betänkligheter. Ty ehuru
Riddarhuset vid början af denna Riksdag, synes hafva delat sig i
en konservatif och en liberal fraktion, — något egentligt tecken
till parti har jag ännu icke kunnat spåra — kan jag dock icke
förstå annat, än att massan af Adeln är benägen för en sammanjemkning
derhän att dessa fraktioner, då man får se hvari de möjligen
äro sk i I jäktige, kunna öfvergå till ett enda fosterländskt och
politiskt kraftfullt Riddarhus. Det ena har ganska visligen behållit
den makt, som det vid en föregående Riksdag inom sig organiserat;
det andra åter synes ännu icke hafva angifvet, huruvida
det har något program och ansluter sig till någon viss princip,
eller om det ännu så länge blott intager en afvaktande ställning.
När förhållandena äro sådana, vågar jag, som hörer till intetdera,
vördsamt hemställa om ej enighet är möjlig, äfvensom antyda
hvad jag anser böra vara föremålet för R. o. Ad:s gemensamma
sträfvande vid denna Riksdag. Efter min förmening skulle
man kring den vitala fråga, som alla dessa motioner om Rikets försvar
innebära, kunna bilda något, hvarför man olyckligtvis ej har något
annat namn än det illa anskrifna af opposition, men som
jag för min del skulle vilja kalla en förening af fosterländska åsigter
inom hela Riddarhuset, då, såsom jag vill hoppas, uttalandet
af sådana åsigter på detta rum skulle ofelbart vinna samklang
från de öfriga Stånden. Ty om jag ej misstager mig, har man
aldrig under hela den tid jag haft äran vara ledamot af detta Hus
eller från och med 1815 års Riksdag, sett upp till Riddarhuset
med sådan förtröstan, och med sådant hopp om ledning, som man
nu gör. Orsaken dertill bör troligtvis sökas i vår sjelfskrifvenhet,
genom hvilken den, som vill egna sig åt Statens värf och det offentliga
lifvet, är i tillfälle att Riksdag från Riksdag deltaga i
representationens förhandlingar och sålunda efter hand kan utbilda
sig till Statsman.
Sedan jag tagit mig friheten att förutskicka dessa allmänna
betraktelser, ber jag att få återgå till en i korthet framställd ytterligare
granskning af den Kongl. Proposm
Detta yttrande blef härvid afbrutet af Hr Gr. o. Landtm., som
anhöll att få fästa Gr. Frölichs upmärksamhet derpå att det nu endast
var Hr Brakels motion, som utgjorde föremål för öfverläggning,
samt att det derföre vore önskligt att discussionen icke aflägsnade
sig från detta ämne för att sysselsätta sig med K. M.s
Propos. hvarom det blefve tillfälle att yttra sig.
Gr. Frölich: Van att med fullt förtroende hörsamma de
20
Den 1 December,
bud, som utgå frän Hr Gr. o. Landtm., skall jag endast med
några få ord vidröra den K. Propos:n och sedermera öfvergå till
Hr Brakels amendement. Men jag anhåller dock att få uprepa
hvad jag redan förut tillkännagifvit, att jag ansett detta amendement
just hafva gifvit mig ett tillfälle och det enda, som yppat
sig, enär jag först i Onsdags erhöll den K. Proposm, att deröfver
yttra mig. Om denna omständighet får tjena mig till ursäkt, och
derest Hr Gr. o. Landtm, tillåter mig att fortsätta, så fann jag
det anmärkningsvärdt då jag öppnade denna K. M:ts Nåd. Propos.
att i första och främsta rummet hela upmärksamheten hos K. M. och
Hans Stats-Råd varit fästad på frågan om förhöjning af embets- och
tjenstemännens löner. Orsaken kunde visserligen icke väcka min
förundran, ty då man känner, till hvilken styrka det byråkratiska elementet
i vårt samhälle fått utbilda sig, så är det lätt begripligt att om
än K. M. skulle hysa andra tankar, Han svårligen skulle kunna frigöra
Sig från den ihärdiga belägring, som från detta håll egt rum. Annu
mindre var det att vänta det Finans-Ministern ensam skulle kunna
afböja impulsen, om det än, på sätt jag redan yttrat, må ha berott
af honom, att upställa anspråken på deras rätta ställe. I afseende
på beräkningen af Rikets tillgångar, så få vi se dem framställda
såsom varande öfverflödande stora. Jag frågar då: hade icke nationen
varit bättre tillfredsställd om den funnit förslager att använda
dessa ymniga inkomster till de belopp och med den i afseende
på deras mer eller mindre nödvändighet af sakernas natur
påkallade ordning?
Jag ber att dernäst få yttra, det jag af den K. Proposm funnit,
att icke allenast alla Hufvudtitlarne fått sin vanliga och vederbörliga
föda af både ordinarie och extra ordinarie Statsanslag,
utan äfven en lönetillökning åt tjenstemännen föreslagen, dervid
någon synnerlig upmärksamhot icke blifvit fästad vid en till sin
natur egentligen förutgående fråga, hvilken, åtminstone så länge
jag kan minnas, varit föremål för R. St:rs önskningar och öfverläggningar,
nemi. frågan om Embetsverkens reorganisation. Jag katt,
vid sådant förhållande, icke undertrycka den tanken, att det icke
kan vara rätt, att sålunda förfara, att nemi. börja med att utdela
de så lyckligt insamlade håfvorna bland tjenstemannaklassen och
dervid tilläfventyrs förbise huru litet man får öfver och att på
det hela medlen måhända bättre kunnat användas. Jag ber Eder,
mine Hrr icke tro, att jag på något vis bestrider behofvet af en
löneförbättring åt tjenstemännen. Jag är långt ifrån att hysa
en sådan tanke, men jag anser, att man måhända nog bade kunnat
vänta, om ock blott ett år, till en urtima Riksdag, så att vi
kunnat litet närmare skärskåda saken och tillse, huruvida det icke
skulle vara möjligt att slippa några höga chefsplatser, hvilka synas
vara till, mera för innehafvarnes skull än för Rikets nytta.
Då jag nu vänder mig först snarare till Hr Brakel personligen
än till hans förslag, ber jag att få förklara orsaken dertill,
att jag icke genast företog detta förslag till granskning. Jag ville
Deni December.
21
nemi. icke, att hvarken nämnde värde ledamot eller någon annan
af Ståndet skulle tro, att jag ville framstå såsom en skolmästare
och sätta prick öfver hvarje I uti Ilr Brakels nya opus, som vi sista
Lördagen fingo nöjet att höra. Sådan kunde icke vara min mening,
och detta så mycket mindre, som jag vid besvarande af Hr Brahels
både första och sednare förslag med flit förbigick någonting,
hvaröfver jag kunnat och måhända bordt göra anmärkning. -lag
ville icke att hvad jag sagt och som han releverat, skulle betraktas
såsom en pik emot Hr Brakel personligen, derföre att han framställt
sig såsom uphofsman till ett förslag, som afser ingenting
mer och ingenting mindre än en statsutgift på 30 milkr i ända
mål
att dermed under 15 år åstadkomma en örlogsflotta, ämnad
att mäta sig med Rysslands. Om icke Hr Brakel hade presenterat
sig på ett sätt, sorn jag för min del ansåg icke vara fullkomligt
försigtigt och taktiskt, hade jag troligtvis ej fällt de yttrande
som föll sig ungefär så, att bakom den man, som framkommit
med förslaget, möjligen stöde en annan man, som ville
ha fram just samma förslag. Af detta mitt yttrande har så väl
Hr Brakel, som åtskilliga andra ledamöter tagit sig anledning att
förmoda, det jag menat en af våra Arffurstar, d. v. s. af en person,
som ehuru nära Han än står tronen, dock icke af vår Grundlag,
är erkänd såsom den der har något med Stats-Styrelsen att
skaffa. Jag anser mig böra undanrödja ett sådant missförstånd
och finner mig af aktning för mig sjelf och mitt fädernesland up
manad
att förklara, att om jag hade trott, att på sätt så väl våra
tidningar som det allmänna talet låtit antyda, ett sådant sidoinflytande
verkligen gjorde sig gällande, skulle jag hafva varit den
första att deremot afgifva en öppen och alfvarlig protest. Jag känner
fullkomligt mina rättigheter såsom representant, jag har icke
en utan flere gånger haft tillfälle att studera sjelfva hufvudprinciperna
för det konstitutionela samhällsskicket nemi. i England,
och jag har deraf inhämtat, att om der skulle yppa sig den minsta
anledn. till misstanke, att ett inflytande på sidan om de konstitutionella
Statsmakterna sökte att göra sig gällande, skulle det, vare sig
utom eller inom det s. k. Regeringspartiet icke finnas mera
än en sammanstämmande röst emot ett sådant tilltag. 1 ett konstitutionel!
samhälle vill man icke hafva att göra med flere personer än
Regenten och dess Styrelse eller Ministrar. Jag anser mig således
böra öppet förklara, att jag med milt omnämnda yttrande till Hr
Brakel icke menat någonting annat, än att, då jag ansåg hans förslag
vara af den mest genomgripande och omfattande art, jag önskade
se en annan man än den enskildta representanten bakom
detta förslag, och denna man, jag får öppet erkänna det, trodde
jag icke kunna vara någon annan än Konungen Sjelf i Hans StatsRåd.
Sedermera har jag funnit, att den Man, som i Sverige
innehafver den högsta makten, icke ställt Sig bakom detta förslag,
utan att detsamma tillkommit på samma sätt som så många andra,
nemi. att sedan åtskilliga personer, hvilka ega tillträde till
22
Den 1 December,
hofvet, trott sig hafva upsnappat några af de Höge Personerna*
tankar, kommo de vips fram med motioner på Riddarhuset. Har
detta förhållande undgått Eder upmärksambet, mine Hrr ? Eller kunnen
J annat än ogilla, att en ledamot af det Stånd, som borde
gifva en ledning och ett efterdöme åt alla de öfriga, på sådant
sätt går till väga, när det är fråga om den högst vigtiga
frågan att försvara Riket i närvarande stund och predikament?
Jag för min del måste ogilla ett slikt förfarande och jag hoppas,
att så väl Hr Gr. o. Landtm, som R. o. Ad. skola vitsorda äfvenledes
att jag vid början af detta mitt anförande icke sväfvade längre
ut än som var nödvändigt för att motivera hvad jag nu velat säga.
Men nu är det tid alt återkomma till sjelfva förslaget. Hvilken
är då den förutsättning, hvarifrån Hr Brakel egentligen utgår?
Jo att Ryssland skulle anfalla oss lömskt och under en tidpunkt
då Englands och Frankrikes flottor äro på annat håll sysselsatta.
Nå väl, jag vill instämma i denna Hr Brakels förutsättning
af ett sådant lömskt anfall från Rysslands sida och af omöj
ligheten
för våra allierade att genast skynda till vårt bistånd.
Men då säger jag, att denna förutsättning illa quadrerar med Frih.
Sprengtportens yttrande, att vi kunna med fullkomlig trygghet
förlita oss på Novembertraktaten och således i godan ro sysselsätta
oss med våra inre angelägenheter, med t. ex. förbättrande af våra
kreatursracer.
Härefter inlåter sig Hr Brakel i en undersökning, huruledes
ett sådant anfall skall kunna tillbakaslås. Han anser, att ett
hufvudvilkor derför är, att Stockholm blifver starkt befästadt, enär
denna stad är den vigtigaste strategiska punkten på vår östra kust,
men säger derjemte, att som Ryssarne kunna landstiga hvar som
helst på kusten, så bör vårt försvarssystem omfatta hela denna
kust. Som detta är efter hans tanka omöjligt, kommer han till
den konklusionen, att försvaret bör ske till sjös. Slutledningen
är ganska logisk, jag erkänner det, och om Hr Brakel kunde visa
mig, hvarifrån vi skola taga de 30 milhr, som erfordras för
att upbringa flottan till en med Rysslands sjömakt jemförlig
styrka, och framför allt, huru vi skola försäkra oss om trygghet
under de 15 år, som åtgå till denna flottas upbyggande, så skulle
jag måhända säga concedo. Men som han detta icke gjort, måste
jag, ehuru med all aktning för den ungdomliga och varma fosterlandskänsla,
som röjer sig i hans förslag, äfvensom för hans ådagalagda
rikhaltiga imagination och förmåga att upfatta hvad som
kännes i luften rörande vederbörandes planer att nedlägga milhr
i befästningar och stolta örlogsskepp, dock anhålla, att R. o. Ad.
samt Stats-Utsk. ville något litet klippa vingarne på detta förslag,
och se till, huruvida dess verkställande i hela sin vidd är förenligt
med Statens tillgångar.
För att vara betryggade emot en ockupation af den Ryska
makten, råder Hr Brakel oss att i första rummet skaffa oss en
stark ångflotta, i andra rummet befästa Stockholm och Carlskrona
Den 1 December.
23
samt i tredje rummet fullborda fästningsbyggnaderna vid Carlsborg,
såsom stödjepunkten för vårt central-försvar, ifall fienden ej
kunde afhåIlas från att intränga i sjelfva landet. Nu frågar jag
åter: är det då icke möjligt att försvara oss utan att behöfva
uppoffra dessa 30 milbr på fästningar och flottan? Och har jag talat
alldeles bufvudlöst, då jag i ett föregående plenum yttrade,
att vi skulle kunna bereda oss ett kustförsvar genom att åter
bringa
vår skärgårdsflotta till det skick, hvaruti den i sina lysande
dagar befann sig samt understödja den med mindre ångfartyg,
genom att förskaffa oss tillräckligt manskap för dess bemannande,
samt i synnerhet genom att skaffa detta manskap tillräcklig
öfning? Nu är icke tiden passande för en vidlyftig framställning
af delta så vigtiga och så ofta afhandlade ämne, och jag skall
derföre, med tacksamhet för den upmärksamhet, hvarmed R. och
Ad. behagat afhöra detta mitt föredrag, noga akta mig för att up
repa
hvad som redan kommit till Ståndets prot.; men så mycket
tillåter jag mig säga, att den som vill göra sig besvär att i nå
gon
boklåda köpa sig samt läsa den lilla broschyr, jag nu har i
handen och som bär titeln: »Svenska Skärgårdsflottans bedrifter», af
J. H. Kreuger, skall, om jag icke allt för mycket irrar mig, finna
det vara synd att låta en sådan flotta förfalla samt låta ett sådant
vapen bli tillbakasatt. Nu erinrar jag mig, att jag i Onsdags fick
en replik af en ledamot i Stats-Utsk., Hr Liljehöök, som förklarade,
att jag misstog mig i min förmodan, att skärgårdsflottan lemnades
utan synnerlig omvårdnad och gick sin uplösning lill mötes.
Med anledning af denna replik har jag företagit mig att närmare
undersöka förhållandet och dervid funnit, att vi visserligen hafva
hvad man kallar un beau reste af denna flotta, men, mine Hrr,
i hurudant skick befinner den sig? Jo, det finnes väl en superb
utrustning af kulor och krut m. m. d., och en del af sjelfva fartygen
äro ock i temligen brukbart skick, men öfverhufvud taget
är vapnet vårdslösadt. Detta bevisas bäst deraf, att sedan anslagen
för den stora och lilla flottan blifvit sammanslagna, af hvilka
anslag en del upgått för en statsregleringsperiod till 600,000 R:dr
årligen och för en annan sednare till en million, har endast omkr.
13.000 R:dr årligen kommit den lilla flottan till godo. Detta är
dock ett förhållande, som måtte förtjena uppmärksammas, och man
finner sig hugad att efterforska orsaken, hvarföre det vapen, hvarmed
Sverige, under Custaf llt:s dagar tillkämpade sig segrarne
vid Fredrikshamn och Svensksund, numera anses icke duga till
någonting. Jag får dervid först bedja Eder, mine Hrr, att ihågkomma,
att jag ingalunda är någon fiende till eller vill se den
stora flottan förstörd, utan att jag med största nöje skulle se alla
haf på jordklotet upfyllda med Svenska vackra fregatter; men jag
tror det vara en skyldighet för hvarje representant i ett fattigt
land att, som man säger, rätta munnen efter matsäcken, eller att,
då man önskar genomföra något, taga i beräkning icke blott viljan
eller lusten, utan äfven förmågan. Om således begäret att
24
Den 1 December.
få en stor örlogsflotta icke står i förhållande till förmågan att
åstadkomma densamma, så är planen, enl. mitt förmenande, icke
väl beräknad.
Om vi hade flere milhr att upoffra på flottan samt med
glädje och gamman beviljade dem för att kunna upträda dermed
på öppna hafvet, så måste vi väl dock ihågkomma, att denna sjöstyrka
bör jemföras med den sjöstyrka Ryssland kan utveckla. Om
vi se till, huru stor den Ryska sjömakten nu är och huru stor
den framdeles kan blifva, så skole vi finna, att all förespegling
af en med Ryssland jemngod flotta blifver ett luftslott, och ingenting
vidare. Jag är icke nu i tillfälle att upgifva den Ryska
flottans storlek, men jag kan förskaffa mig en sådan upgift, som
måhända icke eges af mången här i landet; men hvad jag med
säkerhet kan säga, är, att på den Ryska marinen årligen användas
38j milhr R:dr Svenskt b:ko och detta är troligen icke allt
hvad som skulle komma att användas, i händelse en landstigning
i Sverige skulle beramas. Ty då det är fråga om att föra en
armé öfver hafvet, tror jag, att en sådan inkräktningsflotta
bör bestå icke blott af ångbåtar och linieskepp, utan tillika af
flere hundra seglande transportfartyg. Ar denna förutsättning riktig,
så vill jag försöka att med hjelp af den lilla karta jag har
i handen för R. o. Ad. visa, att vi verkligen kunna försvara oss
med vår skärgårdsflotta emot en coup de main från Rysslands
sida, åtminstone på sträckan ifrån Gefle till Söderköping. Om
vi betrakta Finska vikens belägenhet vis-ä-vis denna landsträcka,
så se vi, att den Ryska landstigningsflotta, som vill framtränga
till Sverige, men icke kan slingra sig in i vår skärgård, icke
kan komma med ens till vår kust — hvilket synes vara en förmodan
af dem som ifra för befästning. Ryska flottan måste nemi.
först med östlig vind segla från Finska viken, sedan med nordlig
vind ned till Landsort och sedermera åter segla up i norr och
söka sig landstigningsställe, i vester från segelleden. Detta kräfver
sin tid och blifver icke alldeles så lätt. Således skulle det
icke vara så alldeles omöjligt att vi kunde hinna samla oss och
försvara oss, om vi nemi. hade tillräckligt mod vapen och folk?
Vi skola således icke allt för mycket låta skrämma oss af den
Ryska öfvermakten,. utan söka att afhålla den genom ett väl ordnadt
kustförsvar, dervid vi böra tillse, att dels vissa sund blifva
öppnade för att lemna fri passage åt vår skärgårdsflotta inom skärgården,
dels andra sund tillstängda, såsom t. ex. sundet emellan
Boskaps-ön och Gillinge-landet samt vid n.v. ändan af Ut-ö, hvilket
ej skulle kosta mera än 50,000 R:dr, men hvarigenom Ryska
flottan hindrades att gå direkte till Erstavik och tvingades att gå
ned till Landsort. Då jag således för min del anser den lilla
flottan vara af ganska stor vigt för vårt försvar, kan jag icke
neka, att jag med förundran fann, att Chefen för Sjöförsv.-Departe
rnentet,
uti sitt yttrande till Stats-Råds-prot. den dag, då frågan
om Femte Uufvud-Titelns anslag blef II. M. Konungen föredra
-
Den 1 December.
25
gen, affärdade roddflottan med dessa få ord: »hvad slutligen beträffar
roddfartygen, bombkanonsluparne och kanonjollarne samt
de öfriga certerna skärgårdsfartyg utan ångkraft, så, ehuru ett blifvande
krig möjligen kan fordra en förökning uti antalet af ena
eller andra slaget af dessa fartygs certer och man således ock måste
derpå vara beredd, synes mig dock, att all nybyggnad af sådana
skärgårdsfartyg tills vidare borde upskjutas och stå tillbaka
för andra mera vigtiga och större arbeten». Ilär har ju den lilla
flottan fått sin dom. Då nu Hr Liljehöök säger, att denna flotta
är i så godt skick som någonsin, så vill jag icke gå så långt
tillbaka som till Gustaf IILs tid, utan endast till Gustaf den Fjerde
Adolfs, då vi vid flere tillfällen voro i stånd att med denna flotta
manligen försvara oss. Och om än denna flotta har qvar sin materiel
och beväring, så är det dock en sanning, att omkring 170
Officerare, som varit vana att sköta detta vapen, nu saknas eller
blifvit instuckne i den stora flottans servis. Jag vill visst icke
allt för strängt klandra dem derför, ty det ligger i menniskans och
således äfven i embetsmannens natur att söka sig en sådan plats,
der han kan komma i tillfälle att briljera, och dertill är utan
tvifvel för den Svenska Sjöofficern den stora flottan lämpligare än
den lilla, som endast får ligga inom skären och pejla djupen.
Till följd af de åsigter, jag här haft äran framställa, anser
jag mig böra sluta med att framställa följande förslag: att vår
skärgårdsflotta måtte af R. St. erhålla ett rundeligt anslag och
återförsättas i sitt gamla, från den öfriga flottan afsöndrade skick,
då den hade sina egna Officerare och sin särskidla andel af budgeten.
Att hvad jag nu haft äran anföra, af många skall anses
härflyta af klanderbegär, inser jag nog, likasom att det är fruktlöst
att emot en sådan tydning protestera. Jag får således åtnöja
mig med mitt eget medvetande, att afsigten ej varit sådan, och
slutar nu mitt långa anförande med att tacka R. o. Ad. för den
upmärksamhet, den haft godheten skänka mig.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Då det är Hr Brakels
förslag, som nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, vill
jag blott i största korthet tillkännagifva, att jag alldeles icke fäster
någon vigt vid det säll i form, hvarpå Stats-Utsk. kommer att behandla
min motion; det hvad jag hufvudsakligen fäster afseende
på är, att den sak, jag omfattat, måtte vinna framgång. Jag anser
mig dessutom böra begagna detta tillfälle för att nämna, att
jag icke kan instämma i motiverna för Hr Brakels framställning,
äfvensom jag, med anledn. af de vidlyftiga yttranden, hvilka hvälft
sig kring mitt förslag, får uttrycka den önskan, att det måtte vid
behandlingen inom Stats-Utsk. få framstå för sig sjelf, utan att
sammanblandas med frågor, som icke hafva det ringaste sammanhang
dermed, äfvensom att det icke måtte tilläggas mig några andra
motiver, än dem motionen verkligen innehåller och jag under
öfverläggningarne derom framställt.
Här, mine Hrr, kunde jag visserligen och borde måhända äf
-
26
Den 1 December.
ven stanna, men då Gr. Frölich behagat gifva mig en erinran
derom, att mitt förslag icke vore nog ministerielt, enär detsamma
ej till alla delar öfverensstämmer med hvad K. M. i afseende å
vårt försvarsväsende föreslagit, vill jag härå svara, att jag ingalunda
underkänner den grundsatsen i sin allmännelighet, att det
är både önskvärdt och riktigt, att förslag, som innefatta genomgripande
sambällsreformer, eller andra för Staten mera vigtiga och
omfattande frågor, utgå från Regeringen, men att jag å andra sidan
funnit, att denna allmänna sats icke alltid inom vår representation
fått en fullt praktisk tillämpning. Jag påminner mig
nemi., att vid våra Riksdagar ganska ofta, uppå enskildta riksdagsmäns
framställningar, fattats beslut, som föranledt lika stora
och måhända större utgifter än dem, scm ett bifall tili min motion
skulle förorsaka. Initiativet till Stockholms befästande bör
för öfrigt icke sökas i min motion, det ligger i Novembertraktaten,
i Regeringens åtgärd att för detta ändamål tillsätta en Komité,
och slutligen uti den framställning, som Chefen för Landtförsvars-Depart:tet
afgifvit till Stats-Råds-prot. för den dag, då
frågan om anslag till Fjerde Hufvud-Titeln förevar i Konseljen, och
hvilken framställning K. M. i nåder gillat. Det är dessa trenne
omständigheter i förening, hvilka föranledt mig att proprio molu
— jag lägger vigt på dessa ord, mine Hrr — afgifva det förslag,
jag inför R. o. Ad. framställt.
För öfrigt, om man än skulle vilja tillerkänna den principen,
att initiativet i stora samhällsfrågor bör komma från Regeringens
sida, en ännu vidsträcktare tillämpning än som är förenlig med
vårt samhällsskick, så torde man dock böra medgifva, att det finnes
frågor af den beskaffenhet, att de lika väl, och måhända någon
gång bättre, väckas från Representationens än från Regeringsmaktens
sida. Sådana frågor, mine Hrr, äro de, hvilka, jemte det
att deras genomförande kräfva stora upoffringar af nationen, tillika
till den grad röra dess innersta lif och hela framtid, att beslutet
framstår liksom uttryck af nationens djupaste känslor. Från
en sådan synpunkt har jag betraktat frågan om vår hufvudstads
skyddande genom befästningar, och det är på sådan grund jag ansett
mig berättigad att derom väcka förslag. Något vidare har
jag ej att tillägga, utan vill blott sluta med uprepandet af den
önskan, att StatsUtsk. behagade egna mitt förslag en sorgfällig
upmärksamhet, ingå uti en noggrann granskning af frågans beskaffenhet
samt inhemta alla de uplysningar, sorn i ämnet kunna
erhållas.
Gr. Puke, Folke Magnus: Ehuru det endast är Hr Erakels
amendement till sin förut afgifna motion, som nu är föredraget
och skulle utgöra föremålet för R. o. Ad.-ns öfverläggning, så
har likväl Gr. Frölich upträdt och hållit ett långt föredrag, som
egentligen torde få betraktas såsom ett försök att kritisera K. M:s
Nåd. Propos. i dess allmänhet. Då Gr. Frölich tillåtit sig att i
Den 1 December.
27
sådan syftning afgifva anmärkn:r, så må det äfven ursäktas mig,
att jag i korthet besvarar dem.
Gr. Frölich påstår, att af anslagen till Femte Hufvud-Titeln
endast 13,000 R:dr komma den s. k. lilla flottan till godo. Jag
är icke nu i tillfälle att uplysa Gr. Frölich hur stor summan verkligen
är, men om Hr Gr:n bahagade göra ett besök i Förvaltms af
Sjöärendena Kammar-Kontor, så skulle han om summornas fördelning
emellan stora och lilla flottan erhålla fullständigt besked och
finna, att han i sitt berörde påstående betydligt misstagit sig.
För öfrigt bar Gr. Frölich vidlyftigt utbredt sig öfver skärgårdsflottans
förmenta iråkade förfall och omtalat att icke mindre
än 70 Officerare lemnat densamma och gått in vid örlogsflottan.
Men jag får härmed erinra, att nästan alla vid den s. k. arméens
flotta anställde officerare numera äro döde, så att måhända endast
två eller tre af dem ännu äro i lifvet.
Mycket vore väl ännu att tillägga i afseende å Gr. Frölichs
anförande, men jag anser mig ej dermed böra uptaga tiden, helst
det nu ej är fråga om sakens afgörande, utan endast om remiss
af Hr Brakels förslag till vederbörligt Utsk:s handläggning. Men
en sak tillåter jag mig dock att påpeka, och det är, att jag delar
Hr Brakels åsigt så till vida, att om vi skola möta fienden på
hafvet, så måste det ske med en stark ångflotta. Man må i afseende
å vårt kustförsvar hysa hvilka tankar man behagar, men
jag tror att ingen person med någon sakkännedom vili påstå, att
detta försvar numera kan verkställas med en roddflotta. Under
sednare tider hafva sådana förändringar i sättet att föra sjökrig
inträffat, att den som talar om möjligheten att försvara en kust
medelst en roende flotta röjer, lindrigast sagdt, ett välment oförstånd.
^
Ätski 11 ige ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Frölich: Det måtte åtminstone vara mig tillåtet att
anmärka ett ord, som den siste värde talaren begagnat, men, enligt
mitt förmenande, ganska väl kunnat underlåtit att fälla. Han
har nemi. sagt, att jag tillåtit mig alt yttra mig öfver saker och
förhållanden. Jag för min del skulle tro, att det är både min
rättighet och min skyldighet att fritt uttala min öfvertygelse på
detta rum, och att någon tillåtelse således icke kan komma i fråga.
En hög embetsman är naturligtvis berättigad att inom sitt embetsverk
föreskrifva sina underordnade, hvad de böra tillåta sig eller
icke; men öfver mig, såsom Svenska folkets representant, har ej
någon embetsman rätt att befalla.
Dernäst skulle jag vilja säga några ord till Frih. Sprengtporten,
endast för att uplysa honom, att han missförstått mig,
om han i mitt förra yttrande tyckt sig märka någon afvoghet å
min sida, derföre att han, såsom enskildt representant, framkommit
med ett så stort förslag. En sådan afvoghet är jag långtifrån
att hysa, och har ingalunda förbisett, att många vigtiga och lyckobringande
beslut hafva af R. St. blifvit fattade med anledning af
28
Den 1 December.
enskildta riksdagsmäns förslag. Missförståndet är för uppenbart,
att jag skulle behöfva derom mycket orda. Hvad jag velat säga
är, att Regeringen är bäst i tillfälle att afgifva förslag i stora,
vidt omfattande samhällsfrågor, eller s. k. vitalfrågor, hvilka den
enskildte mannen icke kan i deras helhet öfverse. Sådan är
min mening och torde icke behöfva någon vidare förklaring.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henrik: Hr Brakels motion omfattar
inom det mest inskränkta omfång stora och vigtiga samhällsfrågor.
Under den långa tid jag haft äran deltaga uti R. o.
Ad:ns öfverläggningar, har äfven jag understundom tagit Ståndets
tid och tålamod i anspråk med anföranden i sådana frågor, men
jag vill icke vid detta tillfälle tillåta mig att ingå i en så grundlig
granskning af Hr Brakels förslag, som jag anser sakens vigt
kräfva, och jag tror dessutom, att, på sätt Hr Gr. o. Landtm, jemväl
en gång gifvit tillkänna, det icke är lämpligt, att med långvariga
öfverläggningar uptaga en tid, som är afsedd för motioners
väckande, Enär frågan måste återkomma, är tiden icke försuten
och jag upskjuter således med att bemöta de af Hr Brakels åsigter,
hvilka jag icke kan dela.
Hr Hjerta, Lars: Jag skall icke uptaga R. o. Ad:ns tid
med att vid detta tillfälle ingå med någon utförlighet uti en discussion,
der så mycket redan blifvit sagdt och ännu återstår att
såga. Jag vill blott uttrycka den önskan, att Stats-Utsk:s Hrr ledamöter
samt hvar och en af Eder, mine Hrr, som intresserar sig
för denna vigtiga fråga, ville taga kännedom af en artikel, som
finnes införd uti 19:de årgången af Tidskriften för Svenska Sjöväsendet
och har titeln: »Svenska Sjöofficerns ställning m. m.»
Denna artikel innehåller ingenting annat än fakta, och jag har
anledning att tro, att den icke allenast är författad utaf en af
Svenska flottans talangfullaste och erfarnaste Officerare, utan äfven
är ett uttryck af den gemensamma tankan hos denna flottas Officerare,
åtminstone till och med kaptensgraden. Artikeln är, enl.
min öfvertygelse, ett fosterländskt nödrop från denna corps, icke
efter ökade löner, ty derom innehåller artikeln icke ett enda ord,
utan derom, att corpsen måtte försättas i en sådan ställning, att
den i större grad, än som nu är fallet, kan motsvara de fordringar,
fäderneslandet på dem eger. Om Stats-Utsk:s medlemmar behagade
genomläsa denna skrift, så skulle de, enl. min öfvertygelse,
komma till den slutsats, att om än de nuvarande anslagen till
sjöförsvaret ganska betydligt ökades, så skulle de ändock icke på
.långt när förslå att sätta den flotta, vi redan cga, i ett fullt sjöfärdigt
skick. Under sådana förhållanden, och då det icke torde
vara mycket värdt att hafva en stor flotta, om man icke kan hålla
den i effektift skick, torde det icke heller vara stort skäl att lyssna
till de stora planer, hvarmed Hr Brakel umgås.
Hr Brakel: Det är med en blandad känsla af obehag och
ledsnad, som jag nu ånyo upträder i förev:de fråga. Jag gör det
med obehag, derföre att jag ser mig nödsakad att återuptaga en
Den 1 December.
29
mängd satser, sorn jag förut sökt att framställa så klart, som det
stått i min förmåga; jag gör det med ledsnad af den orsak, att
vår representation är så söndersplittrad, att om jag än på detta
rum möjligen skulle kunna förvärfva mig några röster till bifall
för det förslag, jag framställt, torde måhända inom de öfriga Stånden
få eller ingen träda på min sida. Men det är likafullt min
fasta föresats, att af alla mina krafter söka genomdrifva mitt förslag
att få försvaret för mitt älskade fädernesland i första rummet
förlagdt utom dess gränser, på hafvet, och i denna föresats styrkes
jag af den innerliga öfvertygelsen, att en god, en riktig tanke
liknar en bäck, som sväller och blifver å, sedermera vidgar sig
till flod och slutligen, undanrödjande alla hinder i dess väg, bryter
sig fram — till hafvet. Såsom ett exempel på sanningen af
dessa mina ord, ber jag att få påminna Eder, mine Hrr, derom,
att gent emot mig, der borta vid andra Grefve-bänken, står en
man, hvilken för ungefär ett decennium tillbaka var den förste,
som föreslog införande af jernvägar i vårt land. Hans förslag möttes
af ett envist motstånd, icke allenast från den konservativa sidans
största talare, hvilken vi nu på detta rum sakna, utan äfven
af det liberala partiets största talare, hvilken vi nyss hafva
hört, och dessutom af en hel mängd andra talare af andra och
tredje ordningen. Och nu, mine Hrr, har detta så envist, så talalangfullt
bekämpade projekt vuxit till en höjd, att det icke längre
är fråga, om jernvägar skola anläggas, utan i huru slör skala
det skall ske, emedan man befarar, att till dessa af allmänna rösten
ifrigt understödda jernvägar måhända allt för stora krafter
komma att dragas, till mehn för andra lika nyttiga företag! -
Efter denna allmänna betraktelse öfvergår jag till sjelfva ämnet.
Jag har gjort amendementet till Frih. Sprengtportens motion
derföre, att jag anser det vara lämpligare, att R. St:r, uti skrifvelse
till K. M., anhålla, att K. M. täcktes låta upgöra ooh för
R. St:r framlägga ett förslag till Stockholms befästande, än att R.
St:r, utan någon kännedom om planen för stadens befästning, anslå
medel dertill. Ty då det är R. St:r som, i Svenska folkets
namn, skola anslå de betydliga summor, som erfordras för planens
verkställande, böra de, enl. min öfvertygelse, ega rättighet att,
innan de bevilja dessa summor, erhålla kännedom af planen för
det företag, hvartill de skola användas. Vidare har jag gjort
amendementet till min egen motion derföre, att jag ansett det
vara rättare, att om den åsigt, jag deri uttalat, skulle lyckas att
tillvinna sig bifall inöm representationen, Regeringen inkommer
med ett fullständigt utarbetadt förslag i ämnet, än att förslaget
kommer från en enskild person, den der icke kan ega och icke
heller eger någon kännedom af sjöväsendet i dessa detaljer. Af
dessa skäl har jag gjort de nu ifrågavarande amendementerna till
Frih. Sprengtportens och min motion. När jag framställde desamma,
trodde jag i sanning icke, mine Hrr, att en så vidlyftig
discussion skulle upstå och riktas emot sjelfva det ursprungliga
30
Den 1 December.
förslaget, men när så är förhållandet, anser jag det vara min pligt
att bemöta de inkast, som deremot blifvit gjorda, äfven om jag
dervid nödgas vara något vidlyftig.
Under de sistförflutna 70 åren har vår östra granne inkräktat
icke mindre än 34,000 qvadratmil och med sig införlifvat
icke mindre än 25 milhr själar. Dess politik har varit, och tyckes
ännu vara, en ihärdigt fullföljd eröfringspolitik, hvilken nu
sednast röjt sin tillvaro genom ockupationen af Donau-Furstendömena.
Då man således ser, att Ryssland fortfarande rufvar på
landvinningar, måste det äfven, enl. min öfvertygelse, vara en
skyldighet för de Stater, hvars länder ligga Ryssland närmast, att
motsätta sig och söka stäfja detta eröfringsbegär. En af dessa Stater
är Skandinavien, och ehuru, till vår lycka, Englands intresse
är så förenadt med vårt, att Ryssland icke kan, med hopp om
framgång, tänka pä att företaga ett eröfringskrig emot oss, då England
är i tillfälle att, med sin väldiga sjömakt, genast skynda till
vårt bistånd, kan det likväl inträffa, att sistnämnde land är förhindradt
att lemna oss all den hjelp, vi behöfva. Det är icke
otänkbart, mine Hrr, att största delen af Englands flotta kan blifva
sysselsatt på andra håll. Det är icke så alldeles gifvet, att det
nuvarande förbundet emellan Frankrike och England ej kan uplösas.
Dessa länders Statsförfattningar äro för det närvarande högst
olika, enär det ena landet styres af en enväldig monark, det andra
åter är fritt, under en konstitutionel styrelse, och under sådana
förhållanden, många andra att förtiga, kan förbundets varaktighet
blifva vanskligt. Utbryter fiendtlighet emellan dem, måste
Sverige vara betänkt uppå att till största delen sjeift afvärja det
våld, som slugt afvaktat ett sådant tillfälle och då först med kraft
kommer att resa sig emot oss. Då upstår frågan om lämpligaste
sättet för vårt försvar. Uti motiverna till min motion har jag
redan visat, att en reträtt till Carlsborg, eller det s. k. centralförsvaret,
är att lemna i sticket Stockholm och allt landet norr
om Mälaren. Att ett sådant försvarssystem är högst felaktigt, skall
jag nu ytterligare söka att ådagalägga, samt i och med detsamma
söka öfvertyga Gr. Frölich om omöjligheten att med en skärgårdsflotta,
och isynnerhet med en roende sådan flotta, förhindra en
landstigning på vår kust.
Jag tror, att den värde Gr:n bör medgifva, att om vi på sjön
skulle möta en sådan sjömakt som Rysslands, hvilket 'eger ej allenast
en stor örlogsflotta, utan äfven en skärgårdsflotta, större än
vår egen, så måste vi åtminstone hafva våra stridskrafter till sjöss
samlade inom en mindre rymd. Det vore redan ganska mycket
uträttadt af vår skärgårdsflotta, om den kunde hindra en landstigning
emellan Furusund och Södertelje eller Tullgarn. Jag tror
det visserligen icke, men vill antaga, att det vore möjligt, i hvilket
fall skärgårdsflottan utan tvifvel borde omhuldas, såsom varande
ett värn, en sköld för den vigtigaste delen af Sverige. Men
att vilja utsträcka denna skärgårdsflottas verksamhet utöfver dessa
Den 1 December.
31
punkter, anser jag för min del vara bestämdt oriktigt och omöjligt.
Låtom oss t. ex.^förutsätta, att Ryssland utrustar sjöexpeditioner
i Helsingsfors, Abo, Reval, Riga, med en bestämd gemensam
mötesplats någorstädes vid Svenska kusten. Huru skall då
vår skärgårdsflotta erhålla kännedom om denna mötesplats eller
platsen för Ryssarnes tillernade landstigning? Det är ju alldeles
omöjligt att i tid erhålla en sådan kunskap. Vår flotta kan icke
hafva några krypare, några kunskapare på Östersjön, när Kyska
flottan beherrskar denna sjö. Eller håfven J, mine Hrr, under
det sista kriget, hört omtalas, att Ryssland utskickat ett enda ångfartyg
för att kunskapa och se efter, hvar de allierades flottor
lågo? Jag åtminstone har ej hört omtalas något sådant. Då Ryssland
är fullkomligt herre på Östersjön, är det således för oss alldeles
omöjligt alt veta, hvar Ryssarne ämna landstiga. För att
visa att denna landstigning kan ske med en större styrka, ja så
stor, att den ganska väl kan försvara landsstigningsplatsen emot
våra trupper, ifall de voro fienden der till mötes, vill jag uplysa
Gr. Frölich, att ett linieskepp kan intaga 3,000 man, och således
kan Ryssland på 16 linieskepp öfverföra 48,000 man, en truppstyrka,
som utan tvifvel måste anses vars tillräcklig att försvara
landstigningsplatsen, till dess en lika stor styrka hinner blifva öfverförd.
Detta torde vara tillräckligt för att bevisa, att Svenska
skärgårdsflottan aldrig kan förhindra fiendens landstigning på vår
kust.
Jag har sagt, att reträtt till Carlsborg är upoffring af Stockholm
och norra delen af Sverige. Jag föreställer mig nemi., att
den Kyska hären landstiger vid Grisselhamn, eiler vid Nyköping,
eller någon annan punkt på Stockholms norra eller södra sida.
Denna landstigning kan vår skärgårdsflotta, enl. min öfvertygelse,
icke hindra. Invasionshären skall således tillbakadrifvas af
vår armé. Om jag än förutsätter, att vi fått kunskap om anfallet
så lång tid förut, att vi hunnit samla och ordna arméen samt
med dess kadrer införlifva vår beväring, så att vi vid krigets början
hade emellan 50 och 60,000 man kamlade kring Stockholm,
så måste jag dook erinra, att denna arme då ännu icke äro soldater
i ordets fullkomligaste bemärkelse. De. hafva nemi. ännu
icke kunnat förvärfva sig fältvana, fullt förtroende till sitt befäl,
lydnad, ihärdighet, förmåga att umbära och strapatsera, fasthet
och sammanhållning i manövern, eller, med ett ord, de sakna
krigsvana. Det skulle således icko anses rådligt att med så ovana
trupper möta Rysslands öfvade soldater, och en sådan tanke har
icke heller ingått i vårt Svenska försvarssystem, utan nationen
har allt sedan 1809 dag från dag och år ifrån år, så väl genom
tidningar, som från andra båll, fått i sig inprägladt, att den ej
kan försvara sin gräns, att dess försvar ligger i Carlsborg, att
den således måste öfvergifva Stockholm, en af de aldra vigtigaste
platser i landet, en plats, som är sätet för Sverig e styrelse, dess
bank, dess embetsverk, förvaringsplatsen för dess ärofullaste min
-
32
Deni December,
nen och skönaste konstverk, med ett ord, dess bjerta. Yi hafva,
jag upprepar det, såsom skolgossar fått uti oss inpluggadt, att så
snart ett anfall riktas emot denna plats, måste den öfvergifvas,
men det är detta inpräglade föreställningssätt, som jag af fosterlandskärlek
på det ifrigasto motsätter mig. Då således, på sätt
jag nyss nämnde, vi icke hafva en så stridsfärdig armé, att den
kan försvara ett obefästadt Stockholm emot en landstigande fiende,
bör, då det är fråga om landets försvar, Stockholms befästning
vara första föremålet för vår omtanka, och är Stockholm befästadt,
så tror jag ej, att någon Rysk General är så menlös, att han rusar
förbi denna vigtiga strategiska punkt, för att begapa Carlsborg.
Stockholms strategiska vigt består deri, att den är enda
nyckeln till en sjö, som sträcker sig djupt in i landet. Eger fienden
denna nyckel, så kan han tryggt koncentrera sin styrka och
framgå med den på ena eller andra sidan af sjön, tryggad i sin
rygg och alltid i stånd att lemna batalj, med en fast stödjepunkt
bakom sig. Att återtaga denna punkt, som roan ej vetat att bättre
skydda, torde vara svårt, ja nästan omöjligt. Ty, mine Hrr, det
är, på sätt jag en gång förut omnämndt, ganska lätt för fienden
att, genom upkastande af förskansningar vid Horns, Skans och
Danviks tullar, genom Norrmalms afbrännande samt Helgeandsholmens
och Norrbros befästande, göra Stockholm till en position,
som icke gerna kan intagas, och från denna position kan fienden
frammarschera, vare sig på norra eller södra sidan om Mälaren,
och alltid hafva reträtten till Stockholm öppen. Derföre säger jag,
att om vi vilja hafva ett starkt landtförsvar, skall det hufvudsakligen
vara grundadt på Stockholms befästande, icke medelst mindre
fältverk, alltid behöfliga att skydda vår hufvudstad, äfven om
vi äro starka, ja öfverlägsna på sjön, mot mindre, oförutsedda,
oväntade öfverrumplingar, utan genom så starka verk, att det kan
uthärda någon längre tids belägring, att vi bakom dessas förskansningar,
genom utfall och småstrider, kunna krigsvänja våra soldater.
Huru detta skall ske på norra sidan, säger sig sjelft, men i
afseende å södra sidans befästande kunna meningarne vara olika.
För min del skulle jag tro, att om Södertelje befästades och om
vi kunde hafva den tillförsigt till skärgårdsflottan, denna flotta,
som säges hafva uträttat sådana storverk, att densamma kunde förhindra
en landstigning vid Södertelje, så vore Stockholm, ifrån
södra sidan, temligen skyddadt. Jag vet visserligen icke, om skärgårdsflottan
kan åtaga sig detta, men, enl. Gr. Frölichs åsigt,
borde den väl kunna det, då den redan uträttat så mycket och
förmenas komma att uträtta ännu mera. Gr. Frölich har talat om
skärgårdsflottans bragder vid Svensksund. Jag vill ej förneka dessa
bragder och således icke heller skärgårdsflottans lämplighet på
den tiden, men jag måste erinra Gr. Frölich, att olika tiders
krigssätt kräfva olika vapen, så att stora bragder fordom utförts
med numera alldeles otjenliga vapen, såsom t. ex. då Telemarksboernes
pilar afgjorde slaget på Bråvalla hed. Dessa pilar skulle
Den 1 December.
33
troligtvis nu för tiden ej göra särdeles effekt, och föga annorlunda
torde förhållandet vara med en roddflotta, ty krigskonsten har
gått ständigt framåt i jemnbredd med de fysiska, kemiska och
matematiska kunskapernas utveckling.
På grund af hvad jag nu anfört anser jag, att första länken
i vårt försvarssystem emot östern, om vi ej förlägga detta försvar
på sjön, är befästandet af Stockholm, så att vi bakom detsamma
må kunna samla, ordna och öfva våra stridskrafter. Men göra vi
Stockholm till hufvudpunkten för vårt försvar så öfvergifva vi i
och med detsamma hela Norrland. Vi kunna omöjligt förhindra
den på sjön oss öfvermäktiga fienden att landstiga hvar som helst
bakom någon af norra Sveriges talrika elfvar, såsom vid Gofviksfjärd
bakom Angermanna-elfven, Åviksbugten bakom Indahlselfven, Sundsvall
eller Svartvik bakom Ljungare, Kusön bakom Dahleifven. Skyddad
af något bland dessa vattendrag kan fienden utan fara landstiga
och utveckla sin armée samt har en lätt förbindelse med eget
land öfver hafvet. Och det land, som fienden sålunda ockuperat,
torde icke kunna så lätt af Svenskarne återtagas, ty hvar och en
af Eder, Mine Hrr inser utan tvifvel svårigheten af att med Svenska
arméen marchera upp längs efter kuststräckan med Ryska flottan
i flank och rygg och tillbakadrifva en öfverlägsen, bakom strida
vattendrag förskansad, fiende.
Då man allvarligt eftersinnar dessa förhållanden, faller man
ovilkorligen på den tanken, huruvida det icke funnes någon möjlighet
att afhålla fienden från våra landamären genom alt möta
honom på det af naturen utstakade stridsfältet emellan Ryssland
och Sverige, eller på Östersjön. På finnandet af denna möjlighet
har min tanke länge varit rigtad, och jag har kommit till den, åtminstone
för mig, glädjande slutsatsen, att Sverige och Norrige
hafva både medel och folk till en flotta, i stånd att afhålla Österns
horder från Svenska jorden. Då jag nu skall söka att bevisa detta
vill jag helt och hållet lemna åsido den förhoppning, jag förut
uttalat om en politisk union emellan Skandinaviens trenne folk,
och endast hålla mig till Sveriges och Norriges egna krafter. I
ett föregående plenum yttrade Frih. Raab, att då Ryssland egde
70 milhr innebyggare, men Sverige och Norrige deremot endast
5, så vore det omöjligt för oss att med dessa 5 milhr
på sjön möta Rysslands 70. Detta yttrande skulle innefatta en
sanning, så vida det vore möjligt för Ryssland att updrifva sin
sjömakt till en sådan storhet, att den förhölle sig till den Svenska
såsom 70 till 5, eller vore 14 gånger större. Men om sådant
icke är möjligt, innefattar Frih. Raabs yttrande en villfa
relse,
och detta vill jag nu bevisa.
Om vi betrakta Rysslands stridskrafter till lands och sjöss
samt jemföra dem med hvarandra, så finna vi en betydlig skillnad
dem emellan. Då kriget emellan Ryssland och Westmakterna uplågade,
egde Ryssland en stående och nära nog stridbar Armée af
omkring 500,000 man, men huru många skepp egde det? Jo,! —
II H. 3
34
Den 1 December.
icke flere, än att då Engelska flottan första gången uppträdde i
Östersjön med omkring 12 linieskepp, vågade Rysslands Östersjöflotta
sig ej ut för att möta den Engelska, så underlägsen till antalet,
men så öfverlägsen till beskaffenheten. Ryssland eger kustland
vid Östersjön endast från Torneå till Dilna-flodens mynning,
och det är således blott från dessa stränder, som det kan erhålla
sitt sjöfolk i Norden. Detta sjöfolk är det enda, som kan använ
das,
emedan det är det enda, som har vana vid sjön. Om än
Ryska sjelfherrskaren låter framdrifva 100,000:detals menniskor från
det inre Ryssland till Östersjön för flottans bemanning, blifva dessa
menniskor ändock aldrig sjöfolk. Det är med dem, som med en
till Tidnings lärande alldeles oanvändbar person. Gif honom en
utmärkt god häst och fullständig utrustning, och han kan dock
aldrig skickligt och väl begagna häst och vapen. Han blir alltid
oduglig stridsman. Det hal' icke heller ännu blifvit ådagalagt,
att Ryssland kan frambringa en större duglig sjömakt, än
Sverige och Norrige tillsammans, om dessa sednare länder vilja
vinlägga sig om ett starkt sjöförsvar. Ulen omän så skulle vara, tror
jag ändock, att det är Sveriges och Norriges skyldighet att söka
skaffa sig en så stor flotta som möjligt. Sverige ocbNorrige hafva
genom Novembertraktaten förbundit sig med England och Frankrike
i afsigt att emotstå Rysslands öfvermakt i Norden. Skulle
denna öfvermakt söka att med vapen i hand göra sig gällande, måste
vi med våra allierade möta densamma på sjön. Ar det då icke
vår pligt att med alla våra krafter rusta oss till detta möte och
sålunda visa oss vara ett folk, som är värdt att skyddas från undergång?
Eller skola vi, utan känsla för de förpligtelser vi åtagit
oss och med glömska af hvad vi förr ensamne mäktat uträtta, helt
och hållet lemna vårt försvar i våra allierades händer och emottaga
deras hjelp såsom en allmosa, utan hvilken vi skulle förgås?
Vore sådant värdigt det Svenska folkets forntid? Vore sådant att
emotsvara de förhoppningar, som Europa i sednare tider tyckes fästa
vid Skandinavien, såsom dess förmur emot östern?
Jag skall nu söka ådagalägga, att Sverige och Norrige verkligen
äro i stånd att utan allt för stora upoffringar, skapa den
flotta, hvarom jag tagit mig friheten att väcka förslag. Svenska
Statens financiella ställning är för det närvarande sådan, att enligt
innehållet af K. M:ts Nåd Propos., Statsverkets inkomster
under åren 1855, 1856 och 1857 kunna med säkerhet antagas
lemna ett öfverskott af circa 10,600,000 R:dr r:mt, att 1857
års bidrag från Stats-Kont. för bestridande af Riksg:sKor.t:s utgifter
är beräknadt till ungefär 2,200,000 R:dr samt att Bankovinsten
för åren 1854, 1855 och innevarande år tillsammans utgör
omkring 3,700,000, hvilka med säkerhet påräknade inkomster således
utgöra omkring 16,500,000 R:dr. Till extra ordinarie utgifter
under nästa Statsregleringsperiod har K. M:t begärt omkring
14,500,000 R:dr, och således finnes det ett odisponeradt öfverskott af
omkring 2 milkr R:dr r;mt. Dessa tvenne milhr kunna nu
af R. Skr bortplottras på Stamholländerier, Skjutsregleringar
Den 1 December.
38
siler andra lika statsvigtiga företag, men vi hafva, detta oaktadt,
under nästa statsregleringstid en årlig tillgång af omkring 2 millin
uti den Allmänna Bevillningen, och det är på denna summa
jag gör anspråk, för att användas till fäderneslandets sjöförsvar.
Härutaf torde Herrarne hafva funnit, att Sverige verkligen eger
tillgångar till sin örlogsflottas förstärkande, utan att bevillningen
behöfver med ett enda runstycke förhöjas.
Jag utbeder mig nu tillstånd att få bevisa att vi, med en
årlig summa af 2 milkr under 15 års tid kunna åstadkomma
en sådan flotta, jag föreslagit. Att nybygga 8 ångskepp, 4 ångfregatter
och 4 ångkorvetter kostar omkring 21 milkr. Om
jag antager underhållskostnaden, som årligen bör afsättas för denna
flottas evärdeliga bestånd till | % högre belopp, än hvad SjöMinistern
beräknat, kommer den att under dessa 15 år upgå till
ett sammanlagdt belopp af 5,880,000 R:dr. Vidare har jag anslagit
en summa af 1,500,000 R:dr till fullständigaode af flottans
Etablissementer. Dessa summor sammanlagda utgöra omkring 28
milkr R:dr. Återstå således 2 milkr som lämpligast torde användas
som tillskott till det otillräckliga anslaget för Sjöfolkets
öfning. Följaktligen kunna vi efter 15 års förlopp ega en örlogsflotta,
som, enl. min öfvertygelse, är tillräckligt stark för att,
gemensamt med Norriges flotta, om Norrige äfven vinlägger sig om
en sådan, mota den Ryska.
Man tror måhända, att Sverige och Norrige icke hafva tillräckligt
sjöfolk för en så stor flottas bemannande. Så är likväl
icke förhållandet. Den af mig föreslagna flottans bemanning kräfver
ungefär 18,000 man, och vår nu egande, med åror framdrifna,
skärgårdsflottas besättning utgör omkring 7,500 man, tillsammans
circa 26,000 man. Nu skola vi kasta en blick efter det sjöfolk,
Sverige verkligen eger. Då finna vi till en början, att Sverige
eger en stamtrupp af omkring 8,000 matroser och båtsmän.
Vidare äga vi en handelsmarin af 1 i8,000 läster, och om vi beräkna
6 man för 50 läster, hvilket är den lägsta beräkningsgrunden,
åtminstone i afseende å de mindre fartygen, så är handelsflottan
i stånd att lemna omkring 14,000 man. Den lägsta beräkningen
af de kust- och skärgårds-boar, som hafva sin näring af sjön,
uptages till minst 25,000 man. Dessa summor sammanräknade
utgöra 47,000 man. Men nu finnes det en inrättning, som enl.
min åsigt, vårt fädernesland bör skynda att tillegna sig, en
inrättning, som finnes både i Frankrike, Danmark, Preussen och
Norrige och som består deruti, att alla kust- och skärgårds-boar, eller
de, som hafva sin hufvudsakliga näring på sjön, indelas uti vissa
distrikter, enrolleras i örlogsflottans rullor och emot hyra under
vissa år och turvis tjenstgöra på flottans skepp, så att de erhålla
så stor sjövana, att de, i händelse af krig kunna komplettera flottans
bemanning. Genom en sådan inrättning, som Fransoserna
kalla conscription maritime, skulle Sverige erhålla en ganska duglig
sjöbeväring och ett samband skulle upstå emellan handelsmarinen
och örlogsmarinen, så att den förre skulle anse såsom en
36
Den 1 December.
heder att tjenstgöra vid den sednare. Öfvergårjag nu till Norrige,
der en sådan conscription redan finnes, så hafva vi der icke mindre
än 48,487 man i hvarje fall tjenstpligtig! sjöfolk, och dessutom
31,550 man i utomordentliga fall till sjötjenstförbundet.
Således mine Hrr eger den Nordiska halfön en sjöstyrka af icke
mindre än 120,000 man. Om mot förmodan och mot beräkning
det skulle inträffa, att våra materiella tillgångar icke äro tillräckliga
för att åstadkomma den flotta, jag föreslagit, så ber jag dock
att få påminna Eder, Mine Hrr att den skatt å vår behållna inkomst,
som kallas allmän bevillning, icke utgör mera än aldra högst 24
proc. af samma inkomst. Jemföra vi hvad Svenska folket sålunda
skattar för sin inkomst med den skattebörda, det fordom dragit,
så finna vi t. ex., att under Carl Xl:s tid, efter Hans både landt-och
sjökrig med Danmark och då Han sträfvade att återuphjelpa den
Svenska makten både till lands och sjöss, förmådde Han, med kraf
ten af Sin jernvilja, samma folk, som nu skattar endast 2^ proc.
af sin inkomst, att deraf skatta från 20 till 25 proc. Men
det var äfven detta folk, som under Hans Sons befäl skar sig aldrig
vissnande lagrar vid Narva, Diina och Holofzin, och jag kan
väl säga vid Pultava, ty Svenskarne hafva i sanning aldrig sla
gits
så väl, som under detta olycksdigra slag. Den tiden mino
Hrr, både tänkte och handlade Svenska folket stort, nu tyckes det,
jag vågar detta yttrande, endast tänka på att lefva stort!
Hr Ma n n e r s k a n ts, Carl Axel: Att på allvar ingå uti den
strid som här blifvit förd, anser jag icke vara passande; men jag
kan ej afhålla mig från att yttra några ord angående det förslag,
som Hr Brakel här framställt. Jag kan så mycket mindre underlåta
detta, som Hr Brakel blifvit understödd af en ledamot pä Grefvebänken,
hvars ord jag i allmänhet tillerkänner mycken vigt. Dessa
ledamöter hafva framställt den satsen, att Sverige bör möta sin
fiende på sjön och icke till lands, samt att Svenska nationen icke
skulle kunna till lands försvara sig emot denna fiendes öfvermakt,
utan derföre måste med en stark flotta till sjöss afvärja hans anfall.
Jag för min del anser denna sats vara en af de vådligaste
man kan drifva, om man älskar sitt fädernesland och vill försvara
detsamma. Ty genom ett försök att på sjön mäta sig med den
mäktiga granne, som här så ofta blifvit omnämnd, skulle Sverige
sätta på spel ingenting mindre än sitt sjelfbestånd, sin tillvaro
såsom en fri, en oberoende stat. Om vi deremot bemöda oss att
till lands värna vår sjelfständighet, om vi sätta hela vår stridbara
befolkning-i stånd att möta don fiende, som vågar sig inom våra
egna gränsor, så är jag fullt och fast öfvertygad, att vårt försvar
skall krönas med framgång. Skandinaviska halfön eger, lofvad
vare försynen, ett för dess försvar särdeles gynnsamt läge, ty Nordsjön
och Östersjön äro de djupa grafvar, öfver hvilka ingen fiende torde
strafflöst våga sig. Men för att göra oss förvissade om försvarets
framgång, fordras stora ansträngningar. Vi måste göra all vår
manliga befolkning stridbar vi måste föröka och förbättra våra
materiella försvarsmedel, vi måste skaffa oss lätta kommunikations
-
Den 1 December.
37
anstalter, så att vi kunna hastigt förflytta våra trupper och dess
förråder till den punkt af landet, som hotas af anfall. Göra vi
detta, och icke splittra våra krafter genom att använda dem på
annat sätt, kunna vi försvara vårt land, det är min fasta öfvertygelse.
Och ett sådant försvar medtager icke alla våra tillgångar
utan vi kunna egna dem till utvecklandet af våra materiella krafter,
och i samma mån dessa tillväxa, ökas äfven vår förmåga att
försvara oss. Och om jag än skulle antaga ett framtida förverkligande
af Hr Brakels vackra dröm om ett stort Skandinaviskt förbund,
som skulle beherrska de Nordiska farvattnen, skulle jag ändock
icke gå till väga på samma sätt som han, då han fordrar, att
Sverige genast skall anstränga sig för att anskaffa en stor örlogsflotta.
Jag skulle, så att säga, gå inifrån och utåt, i st. f.
att, såsom han, göra tvärtom. Jag skulle bemöda mig att få vårt
sjöförsvar koncentreradt, d. v. s. försätta den mindre flotta, vi redan
ega, i det möjligen bästa skick, i stället för att äflas med tillskapande
af en stor flotta, till hvars fullständiga utrustning och
underhåll vi ej ega tillgångar. På grund häraf anser jag, R. Spricka
böra å sjöförsvaret använda större summor, än de, som K.
M:t redan äskat, nemi. omkring en mill. Med denna summa
kunna vi visserligen icke förskaffa oss en stor mängd af fartyg,
men vi kunna åtminstone åstadkomma, att det mindre antalet blifver
af den utmärktaste beskaffenhet, samt att det manskap, som
skall bemanna dessa fartyg, blifver så öfvadt och dugligt som möjligt.
Detta sednare tyckes Hr Brakel hafva helt och hållet iemnat
å sido och räknar blott ut på papperet, att Sverige kan anskaffa
den bemanning, som fordras för hans stora flotla.
Det torde blifva tillfälle att återkomma till detta ämne en
annan gång, då det gäller att deri fatta ett afgörande beslut.
Emedlertid är jag ganska nöjd, att frågan på fullt allvar blifvit
bragt å bane och önskar att den ju förr desto heldre måtte få en
definitif lösning, ty det är naturligtvis af högsta vigt att en gång
för alla få afgjordt, hvilket försvarssystem vi skola antaga, för att sedermera
gifva detsamma den högsta möjliga fulländning. För min
del hyser jag den öfvertygelse, att vi böra försvara oss till lands
och begagna sjövapnet endast som ett biträde dervid.
Remitterades till StatsUtsk.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henrik upläste följande motion:
K. M:ts Nåd. Propos. ang. Statsverkets tillstånd och behof, lemnar
den för Svenska folket högst tillfredsställande upgiften, all ensumma
af minst i7,630,000 R:dr komma alt utaf omförmälle tillgångar
vara under näslk. slalsregleringsperiod dispmibel flir lillfälligc anslagsbehof,
sami för fullgörande af Riksg.sKont.-s äldre förbindelser,
ulan all härvid blifvit beräknadl det tillskott från R:s Sl:s Rank,
hvars behållna vinst, för 3;ne år, böra utgöra 3,789,138 R-.dr r.mt.
Jag anser mig icke befogad att ingå uti någon undersökning,
huruvida detta fördelaktiga förhållande kan vara föranledt af oj
vanliga omständigheter, såsom ifrån kriget, och deraf inträffad för
-
3S
Den 1 December,
månlig handelskonjunktur, samt inom utlandet ökadt behof af den
spanmål, som några fördelaktigare årgångar, hitintills ovanligt nog,
tillåtit Sverige med så mycken fördel afyttra.
Jag vill ingalunda ifrågasätta, att förändrade förhållanden
kunna å tullintraderne komma att verka någon betydligare minskning.
Jag antager således med särdeles tillfredsställelse och belåtenhet
de uti den Nåd. Proposin antydde beräkningarne såsom fullt
tillförlitlige, äfven för den kommande tiden; och det är med anledning
af upgifterne uti den K. Proposin jag tager mig friheten
begära upmärksamheten å ett, jag vågar tro det, af de mest
framstående föremålen för den lagstiftande omtankan.
Jag torde icke misstaga mig, då jag förmodar att Regeringen
nu ansett tiden vara inne, att lemna R. Stir anledning att offra
stora summor och att, med hittills för Sverige oerhörda, skuldsätta
Staten, för å banebringandet af ett vidt omfattande jernvägsföretag.
Jag döljer mig ingalunda, att Regeringen i detta fall stödjer
sig på en allmännare opinion, emot hvilken det skulle föga gagna
att höja tviflets stämma, och att bjuda försigtighet och eftertanka,
för att ej genom möjliga förhastanden och omogna beräkningar
belasta samtiden med efterkommandes rättvisa klander, i fall det
af erfarenheten ådagalades, att de ekonomiska vinstberäkningarne
varit mera byggda på alltför sanguiniska förhoppningar, än på något
grundligt öfvervägande af landets förevarande och såsom beståndande
i sjelfva verket tillförlitliga utvägar och oemotsägligt
verkliga behof.
Det skulle ådagalägga en förmäten och alltför oförlåtlig sjelfviskhet,
att emot den allmännare meningen hos den uplystare delen
af en hel nation tilltro sig vid sina tvifvelsmål ensam hafva rätt,
och jag ämnar således icke mera med ett, under sådane förhållanden
vanmäktigt, ord höja min röst till motverkan af åtgärder,
hvarom Regering och allmänhet synes vara ense.
Men med anledning af de för handen varande stora tillgångarne,
med anledning af den raskhet, med hvilken man synes
vilja tillvägagå vid Rikets fördjupande i skuld, för tillvägabringande
af det storartade, för en stor personaltrafik inom de Europas
folkrika länder, som äro uti jemn beröring med hvarandra,
så högst ändamålsenliga, ehuru under sådana fördelaktiga förhållanden
icke allestädes vinstgifvande jernvägssystemet, hvilket derjemte,
för underhållet, måste vara beräknadt å en stark produktion,
å en utvidgad industri, å en jemn och ömsesidig beröring
med det civiliserade Europas rörelse och handel, och som härledt
sin upkomst ifrån de vanliga transportmedlens otillräcklighet för
dessa, på arbetsprodukter rikare länders verkliga behof.
Med anledning af de stora uppoffringar i detta hänseende,
hvartill Staten, genom Regeringen, nu torde komma att inbjudas,
och hvarvid allmänheten synes med tillfredsställelse och tacksamhet
emottaga inbjudningen, har jag för mig icke kunnat dölja en
förundran att, vid behandlingen af denna fråga vid föregående
Deni December.
39
Riksdagar, någon allvarlig, mera genomgripande tanke icke blifvit
yttrad i afseende å afhjelpandot af den, den Svenska oprivilegierade
jorden ännu vidlådande skjutsskyldigheten.
För mig, för mitt öra, och jag tvekar ej att tillägga, för min
känsla, åstadkommer det ett alltför skärande missljud, då jag vid
uttalandet af benämningen fri och sjelfständig Svensk jordegande
man, icke kan frånskilja mig medvetandet att denne så kallade
frie man har ett åliggande, att på skjutsrältarens anmaning understundom
nödgas spänna sin häst ifrån plogen och sina dragare
ifrån sädeslasset, ofta vid ett tillfälle, då inbergandet af dess gröda
storligen inverkar på dess bestånd under ett kommande år, och
detta för att ställa sina hästar för den ofta nog blott för sitt nöje
resandes vagn, och under den förödmjukelsen, att uti en obeqväm
ställning få efter omständigheterna hänga sig på åkdonet,
för att vara vittne till sina hästars misshandling af den främmande
kusken, och att omsider framkommen till gästgifvaregården emot
en spottpenning af 24 sk. r:mt för den t i 11 r ygga lagda milen, och
understundom för de 2:ne, få det ej afundsvärda nöjet att barbacka
rida hem, att hafva dagsverket försatt och dragarne ej allenast
för den dagen, utan för den kommande, otjenstbara i lyckligaste
fallet, och då icke någon grund till förstörelse vid skjulsningstillfället
blifvit kreaturen bibringad.
Man ifrar för jordbrukets upkomst, man bekostar landtbruksskolor,
man aflönar agronomer och åkerbrukskemister, man förordar
häst- och hornboskaps-racernas förbättrande, man föranstaltar
små och stora landtbruksmöten, hvarvid ordas vidt och bredt om
sjelfva modernäringarnes värde, om medel och utvägar att uphjelpa
dem. Men emedan det för de inflytelserikare samhällsklasserne
är beqvämt, fördelaktigt och angenämt, att för en högst
lindrig, det lemnade arbetsbidraget på långt när icke motsvarande
betalning, låta fortskaffa sig genom en tvångs-inrättning, så blundar
man för ett af de obestridligt största hindren för någon allmännare
jordbrukets upkomst inom vårt land, för skjutsskyldighetens
inflytande på jordbruket, och några kraftåtgärder till det
ondas afhjelpande afhöres dorföre icke.
Det måste tillgifvas mig, om jag tror det åligga Staten att
afhjelpa ett så beskaffadt missförhållande, om jag tror det åligger
Staten att, då den äger tillgångar, i första rummet rikta sina tankar
å undanrödjandet af de inom statsinrättningarne mest i ögonen
fallande bristerna, och att vid framläggandet af förslag, att
genom någon ny, till stora kostnader ledande inrättning bibringa
det allmänna en verklig eller inbillad fördel, icke åsidosätta åliggandet
att uphäfva ett alltför ögonskenligt, på statsborgarne hvilande förtryck,
der något sådant förefinnes.
Vid frågan att med utomordentliga ansträngningar åstadkomma
jernvägar inom Sverige, synes mig tanken böra samtidigt, och i
första rummet, fästa sig vid skjutsningsbesvärets öfverflyttande
ifrån jordegendomen till Staten.
Om nyhetsbegäret, om nyfikenheten, om härmningslusten, om
40
Den 1 December.
den enskildta vinningsberäkningen, om en stark öfvertygelse om
det allmännas blifvande gagn af inrättningen vid tanken på jernvägars
införande i Sverige, kommer i kollision med tanken att
lyfta skjutsningsbesväret ifrån Svenska jorden, då äfven detta ej
kan ske, utan upoffringar ifrån det allmänna, så har åtminstone
hos mig aldrig någon tvekan upstått åt hvilkendera sidan, vid
ett så beskaffadt kollisions-förhållande, öfvervigten borde gifvas.
För att friköpa sig ifrån den förfärliga våldsgästningen nödgades
den oprivilegierade jordegaren, under ett tidehvarf för orediga
och outvecklade begrepp om medborgerliga rättigheter och
skyldigheter, om allas likhet inför lagen, åtaga sig skjutsningsbesväret,
hvilket sålunda räknar sin härkomst ifrån våldets makt
och som qvarstår såsom en af-föda ifrån maktens äktenskap med
orättvisan.
Man läse Hallenbergs Gustaf II Adolphs historia, och man
skall ej undgå att häpna vid tanken att Sverige, för ej mer än
200 år tillbaka, befann sig uti ett sådant laglöshetens tillstånd,
som denna inom Sveriges häfder i andra afseenden så lysande period
i sjelfva verkligheten företer.
Nutiden yfves, och visst icke utan skäl, öfver stora framsteg
på civilisationens bana; men härvid förekommer likväl anledning
till en ej ringa förundran, att man hos oss, under ett så långvarigt
representatift statsskick, ännu icke, i likhet med hvad som
uti det öfriga Europa föregått, hunnit afhjelpa ett sådant förtryck,
som skjutsskyldigbeten innebär, och som inom hela den bildade
verlden ställer den så kallande frie Svenske jordägande mannen i
detta hänseende ensam jemförlig med den Ryske muchiken, eller
med den lifegne Ryske bonden.
Förhållandet torde i detta, som i andra missförhållanden,
bos oss finna en väsendtlig förklaringsgrund uti lagstiftningens
sammansättning, af ett Stånd, som egentligen skjutsar, ochaf3:ne,
som begagna sig af det, för Svensk sjelfständighetskänsla förnärmande
fortskaffningsmedlet.
Rlotta tanken, att den af mig gjorda sammanställning emellan
den Svenske fria mannens åliggande, till likhet med den Ryske
lifegnes, innebär en obestridlig sanning, uprör hela min
känsla.
Jag erfar en oöfvervinnerlig förtrytelse, att ett sådant, för
det Svenska menniskovärdet förnedrande förhållande, ännu i våra
dagar hos oss kan äga rum.
Jag lägger lagstiftningen till last att icke förr hafva gjort
detta, bland våra Svenska statsinrättningar under vår tid nesliga
förhållande, till föremål för ett allvarligare och mera genomgripande
bearbetande, än som hitintills någon gång vanmäktigt försökts
ifrån en och annan enstake röst inom representationen.
Månne icke äfven en förklaringsgrund härtill torde kunna
sökas uti den, med afseende å förevarande förhållanden hos oss,
möjligen öfverdrifva föreställningen, att upfattningen af samhällsinrättningarnes
mera framstående brister, att förslagen till deras
Den 1 December.
41
afbjelpando inom ett väl och lyckligt ordnadt maktbestyr borde
utgå ifrån dem, som innehafva samhällets höjder, och som, i sammanhang
dermed, hafva både till legal och moralisk upgift, att
ifrån den höga ståndpunkten öfverskåda, upfatta och upskatta det
helas behof, och att på grund deraf antyda bristerna, äfvensom de
lämpligaste utvägarne att undanrödja dem!
Det finnes ingen half Rätt och ingen half Sanning!
Utöfver det nesliga, utöfver det för den frie Svenske mannen
förnedrande uti skjutsningsskyldigheten, förekommer äfven uti den
ojemna fördelningen af detta besvär en alltför mycket i ögonen
fallande orättvisa.
Vid en allvarlig bearbetning af denna fråga förekommer genast
huru de, till de större vägarne närboende, äro ojemnförligt
hårdare af skjutsbesväret tryckte, än de mera aflägsne, hvilka
deraf hafva mindre och understundom alls ingen känning.
Allt jemkande med rättsvidriga förhållanden leder sällan till
något tillfredsställande uphäfvande af deras tillvaro.
Tidtals med några ören förhöjda skjutslegor kunna ej åstadkomma
det ondas upryckande från sjelfva roten.
Det finnes exempelvis ingen billighetsgrund uti tvånget för
de till Stockholm närboende skjutsskyldige att, för befrielsen ifrån
hållskjutsen, nödgas, genom nyligen förhöjd afgift, erlägga ända
till 60 R:dr r:mt årligen för hemmanet, under det andra skjuts
skyldige
hemmansegare inom Riket, till mångfaldigt lägre pris,
frigöra sig ifrån skjutsskyldigheten.
Uti föreställningen att Sverige är i större behof af jernvägar
än af den Svenske frie jordegarens frikallelse ifrån det onaturliga,
det rättsvidriga och det förnedrande skjutsningsåliggandet ligger ingen
sanning, då ibland alla ifrån den administrativa omtankan påkallade
omsorger, samhällsmedlemmarnes befrielse ifrån ett icke mera
tidsenligt förtryck, otvifvelaktigt, åtminstone efter mitt åskådningssätt,
utgör den främsta, den mäst maktpåliggande af alla.
Tiden synes nu vara inne, att afhjelpa ett så beskaffadt verkligt
ondt, som skjutsningsskyldigheten företer.
Man må ingalunda förebära, att skjutsningsbesväret, genom
jernvägar, af sig sjelf kommer att uphöra. Ett sådant påstående
innebär ingen, på erfarenhet grundad, sanning.
Post-inrättningarne, för resandes fortskaffande, hafva sedan
långliga tider tillbaka, uti andra länder, föregått, inrättningen af
jernvägar, och de bestå ännu, och måste bestå, i jemnbredd med
dem, såsom ett oundgängligt civilisationens behof.
Tiden synes oafvisligen nu vara inne att, genom post-inrättningars
införande efter utländskt mönster, äfven hos oss, på det
allmänna öfverflytta bestyret att fortskaffa resande.
Tiden synes också härtill oafvisligen vara inne, då Statsverket
företer, för vårt land, så högst ovanliga tillgångar, för å bane
bringande af denna vigtiga och maktpåliggande samhälls-angelägenhet.
Med anledning af hvad jag yttrat, tager jag mig friheten fö
-
42
Ben 1 December.
reslä, det R. St.., för deras del, besluta, att skyldigbeten för resandes
fortskaffande förflyttas, ifrån ett enskildt åliggande, till ett
Statens bestyr, att, såsom i andra länder, förenas med den allmänna
post-inrättningen, och att R. St. i detta afseende, under
de näslföljande 3:ne år, till K. M:ts disposition anslå minst en
mill. årligen, jemte underdånig anhållan, det K. M:t täcktes af
besagdo medel använda hvad som kan blifva erforderligt för ett
ändamålsenligt, och för Statsverket minst betungande, ordnande af
resandes fortskaffande, utan annat än frivilligt biträde af enskildte,
der sådant aftal kan komma i fråga.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till StatsUtsk.,
äfvensom att den måtte de öfrige RiksStm meddelas, och i
hvilken afsigt jag härhos bifogar de uti Riksd.Ordn. föreskrifne 4
exemplar af motionen.
Efter uppläsningen häraf tilläde Gr. Anckarsvärd: Jag
döljer ingalunda för mig det ofördelaktiga förhållande, hvarunder
min motion framträder, då den icke utgått från det höga statsbestyret
med statsmanna-anseendets stämpel försedda utöfvare. Men
då vi alltsedan 1809 fått vänja oss vid, att de mest maktpåliggande
och de mest ingripande frågor blifvit åvägabringade genom
representationen, har jag icke ansett att denna vigtiga fråga borde
af mig förbigås. Den privilegierade jorden eges till största delen af ledamöter
utaf detta stånd och jag har derföre, till följd så väl af
min öfvertygelse om sakens riktighet, som på grund af det anseende
R. o. Ad. inom det allmänna åtnjuter, trott det på en gång
vara politiskt klokt och utgöra det kraftigaste stödet för min motion,
om den utginge från detta rum. Skulle emellertid motsatsen
inträffa, kan jag icke annat än uttala mitt dixi et salvavi
animam meam.
Den nu af Gr. Anckarsvärd väckta motionen begärdes på
bordet.
Föredrogs Frih. Stedingks, Styrbjön, d. 29 sistl. November
e. m. på bordet lagda motion om förändrad pensionsrätt
för Siats-Rådets ledamöter.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Då genom föregångne
discussioner tiden redan långt framskridit, vill jag icke
underkasta Frih. v. Stedingks nu föredragne motion en utförligare
granskning, utan inskränker mig till att blott uttrycka den önskan,
det StatsUtsk. ville tillse, att om, på sätt motionären föreslagit,
StatsRådets sjelfständighet inför Konungen tryggas, denna
dess sjelfständighet icke, genom bifall till den sednare delen af
motionärens förslag, af den andra statsmakten, den med pungen,
måtte rubbas. Må gerna det StatsRåd, som afgår före den ålder
som till pension nu berättigar, erhålla en sådan. Motionärens
tanke uti denna del gillar jag. Men må äfven sedan, vid stigande
lefnads- och tjenste-år, pensionsbeloppet efter vissa af lag
bestämda grunder höjas, och sålunda af rätt och icke af godtycke
blifva beroende.
Den 1 December.
43
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Gr. Frölichs,
David, nedannämnde d. 29 sistl. Nov. e. m. på bordet lagde
motioner:
l:o Om tillökning af Sveriges landttrnpper, medelst inrättande
af en fricorps inom Dalarne; och
2:o Om tillökade löner för folkskole-lärare samt åkerbruket
rörande statistiska uplysningars samlande genom denna lärare-personal.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Printz en
skölds,
Carl, d. 29 sisth Nov. e. m. på bordet lagda motion
i fråga om löneregleringen för Kongl. Kammar-R:n.
Föredrogs Hr Carlesons, Fredrik, d. 29 sisth Nov.
e. m. på bordet lagda motion om rättighet för jordegare att
få upsagd och aflyst, men likväl olofligen qvarboende landbo förpassad
till något Kronans allmännare arbete.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz: Jag anhåller att få fästa
upmärksambeten derpå, att det ändamål, som afses med motionen,
redan hos oss finnes, enär vi just ega de författningar,
hvarom motionen talar. Det är nemi. för hvar och en af R. och
Ad. kändt att om en åbo aflyses, så är han naturligtvis skyldig
att flytta, och gör han icke det, är egaren berättigad att af K.
M:ts Bef:de erhålla vräkningsdom, hvilken kronobetjeningen är
pligtig att verkställa. Jag inser således icke något skäl, hvarföre
denna motion behöfver remitteras till något Utskott, emedan, såsom
jag haft äran nämna, den är helt och hållet öfverflödig, utan
anhåller i stället att R. och Ad. behagade afslå densamma.
Det är blott denna anmärkn. jag ansett mig icke böra underlåta
att göra, då ingen annan gjort den.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag hörde icke mer af den
siste värde talarens yttrande, än hans begäran, att motionen måtte
afslås; jag hemställer likväl, huruvida det vore skäl att här, på
grund af en upgift derom att föreskrifter i den föreslagna riktningen
redan finnas, vilja afslå den väckta motionen. Finnas dylika
föreskrifter, tillhör det Utsk. att derom uplysa, och jag kan icke
annat än tillstyrka, det motionen måtte remitteras till vederbörligt
Utskott.
Hr Palmcrantz: Jag medgifver att jag uttryckte mig orätt
och att mitt yrkande stod i strid med Grundlagen. Min mening
var emellertid endast den, att hemställa till motionären, huruvida
han icke skulle finna sig föranlåten att återtaga sin motion, och
är han här närvarande, så ber jag honom derom.
Remitterades till LagUtsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Carlesons,
Fredrik, d. 29 sisth Nov. e. m. på bordet lagda motion
a Den 1 December.
om låneunderstöd af allmänna medel för anläggande af en jernväg
emellan Hvetlanda och Oscarshamn.
Uplästes en af Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik, inlemnad
så lydande motion: R. Skr anslogo vid sistförfl. Riksdag betydliga
summor i och för den beväpnade neutralitetens vidmakthållande.
Jag föreställer mig att sättet huru dessa medel blifvit använde,
samt hvilka delar utaf försvarsverket kommit i åtnjutande
af dem, säkert skulle blifva utaf stort intresse för R. St:r att erfara,
såsom en vägledning för omdömet öfver Regeringens åsigter
i afseende å försvaret, vid pröfningen af de behof, som uti K. M:s
Nåd. Prop. för de försvaret omfattande titlar blifvit upgifne att fyllas.
Med anledn. häraf tager jag mig friheten föreslå R. St. att
anmoda StatsUtsk. med görligaste första inkomma med en summariskt
detaljerad upgift öfver användandet af de vid sednaste Riksdag
till neutralitetens uprättbållande beviljade medel.
För den händelse StatsUtsk. skulle, för upfyllandet af en sådan
R. St:s önskan, anse sig i behof af ett ökadt antal ledamöter,
så torde Utsk. äfven anmodas att, efter sig företeende omständigheter,
en sådan förstärkning af R. St. begära.
Jag anhåller om remiss till StatsUtsk., samt om motionens
delgifvande de öfrige RiksStm, i hvilket afseende uti Riksd.Ordn.
föreskrifne 4 exemplar utaf motionen härhos bifogas.
Remitterades till StatsUtsk och kommunicerades de öfrige
RiksSt:n.
Hr Bildt, Knut, upläste en motion af följande innehåll:
De inqvarterings-penningar, som enl. Kgl. Brefvet af d. 19 Juni
1845 utbetalas till Götheborgs garnison och enl. Kgl. InqvarteringsOrdn.
af d. 22 Febr. 1841 utgå till garnisonerne i landsorterna,
hafva genom de i sednare tider mycket stegrade hushyrorne
befunnits vara så otillräcklige, att de på långt när icke
motsvarat det afsedda ändamålet och har således de redan otillräckliga
lönerna måst tagas i anspråk för att betäcka bristen.
Servis-penningarne, ehuru ännu otillräckligare, lagas ej i beräkning,
då de endast äro vilkorligt bestämde att i framtiden utgöras
af städerne.
Det lärer kunna med visshet antagas, att ett anständigt möbleradt
rum, jemte sådane lägenheter som, enl. tariffen litt. B i
InqvarteringsOrdningen af år 1841, böra åtfölja, icke kan i Götheborg
erhållas under 20 R:dr r:mt och i landsorten 13J R:dr
r:mt i månaden.
Med anledn. häraf får jag äran föreslå, att R. St. täcktes
förhöja den nu gällande inqvarterings-tariff till det belopp som
hosgående tablå uptager, hvarvid anmärkes att andra och tredje
klasserne, såsom egande rätt till lika stora lägenheter, äfven böra
hafva lika stora inqvarterings-penningar, hvilket redan i många år
varit brukligt i Götheborg. Anbålles om motionens remiss till
StatsUtsk.
Den 3 December, f. m.
45
Förslag till tariff hvarefter inqvarterings-penningar böra utgå
till Garnisons-orterna utom Stockholm.
o- J.
® ®
— 5
(Jannson i (lö-  theborg.
Garnisonen i
Landsorten.
Klassiker as enligt 18A1
års inqvarlerings-ordning.
3’ Vi
al!
5 11
» 5 ’
' l'g
en p:
es 55
^ P
ST p
-i g
=' g
CO C**
a4 ®
O:
CD
CO
►-<. CO
3 _
crq 1-“
CO
p
B
B
P
3 p
ST ^
® pj
3 g
TQ -  Vi P-
CJ* ®
®
O:
®
CO
2. ^
3 *
crq
CO
p
B
B
g
® 3
3 p
i i
o
O:
PT
1
*3 3*
■d ^
O:
pr
Riksmynt.
l:a klassen Öfverste m. fl.
2:a d:o Öfverste-lieut. m. fl.
3:e d:o Majorer m. fl. . .
4.e d:o Kapitener m. fl.
5:e d:o Subalternofficerare
m. fl
6:e d:o Underofficerare m. fl.
7:e d:0 Korporaler m. fl.
8:e d:o Manskapet m. fl.
30
30
30
30
£4
12
1.75
1.75
700
427.5
427.5
213,75
142.5
67,5
12
9
300
292.5
292.5
266,25
97.5
52.5
1000
720
720
480
240
120
12
9
600
400
300
120
75
36
12
9
100
80
180
200
85
44
700
480
480
320
160
80
12
9
För korporaler och manskap föreslås ingen förhöjning då serskilte
föreskrifter ålägga städerne att besörja deras inqvartering in natura.
— Föreslås att denna tariff blir gällande från 1 Januari 1857.
Begärdes på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ på 4 e. m.
In fidem protocolli
Alberl Munck.
Onsdagen den 3 December 1856.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. ett prot.utdr. för d. 1 dennes.
Anmäldes och emottogs Stats-Rådet m. m. Hr Johan Fre
drik Fåhraeus, som, å K. M:s höga vägnar, aflemnade en Dess
Nåd. Propos. till R. Sfr, ang:de utförandet af de större jernvägsanläggningar
inom Riket, hvilka böra af allmänna medel bekostas.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 29 sist! Nov. e. m. på bordet lagda
Mern. N:o 6, med en återlemnad motion af Riksdagsm. Per Öst
-
46
Den 3 December f. m.
man, ang:de förändring uti ålagd postförings-skyldighet för 2:ne
hemman i Säbrå socken.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade förklara
att ifrågavar:de motion borde behandlas af Allm. Besv. o.
Ekon.Utsk. och i öfrigt lägga förevar:de Mern. till handlingarne.
Ropades Ja.
Föredrogos och bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
StatsUtsk. nedannämnde d. 29 sisth Nov. e. m. på bordet lagde
Utlåt, och Mern.
N:o 7, i anledn. af -vackt fråga om införande i tidningarne
af sammanfattningen utaf RiksSt:ns förhandlingar, samt särskilda
kanslibiträdens anställande för sådant ändamål.
N:o 8, ang:de Riksdagskostnadernes bestridande;
N:o 9, ang:de godtgörande af Hr Landtmms och Hrr Talmäns
ökade Riksdagskostnader;
N:o 10, ang:de förskott å aflöningen för den hos RiksStm
och Utsk:n anställda betjening.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 29 Nov. e. m. på bordet lagda Mern.
N:o 11, med en återlemnad motion af Doktor Nordlander, ang:de
förändring af 12 § i skattläggnings-methoden för Westerbottens
län af d. 23 Aug. 1773.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, i afseende på ifrågavar:de
motion, som bade utgjort föremål för Talmans-öfverläggning vid
sednast hållna Talmans-sammanträde samtliga ledamöter af konferensen
ansett att StatsUtsk. visserligen icke saknat skäl för motionens
återlemnande, emedan denna motion var af beskaffenhet
att af flere Utsk. kunna behandlas, men att då förändring i skattläggnings-methoden
kan hafva inflytande på Statsverkets inkomster,
Talmännen ansett formenligast att motionen återlemnas till
StatsUtsk.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag ämnar visserligen icke bestrida
att motionen, på sätt i Talmanskonferensen blifvit öfverenskommet,
nu återremitteras till StatsUtsk., men jag anser mig såsom
ledamot af Utsk. böra uplysa att den motion af Dr Nordlander
som här är i fråga, egentligen rörer en önskan att skattläggnings-methoden
skulle rättas i öfverensstämmelse med hvad som
förut varit. Dr Nordlander yttrade nemi. att inom Westerbotten
har på senare tider blifvit företagen en förändring af skattläggnings-methoden
som han icke anser rigtig, och anhåller nu att
rättelse häri måtte ega rum. StatsUtsk. ansåg derföre att frågan
vore ett önskningsmål och att den icke kunde på annat sätt
lösas än att K. M. lät verkställa den utredning som Motionären
åsyftat och sedan inför R. St:r framlade denna fråga. Jag för
min del kan således icke finna annat än att det är ett ekonomiskt
mål. Jag yttrade detta blott uplysningsvis och slutar med hvad
Den 3 December f. m.
47
jag börjat att jag för min del icke motsätter mig motionens återlemnande
till StatsUtsk.
DppS härefter framstäld propos., lades StatsUtsk:s förevande
Mern. till handlingarne med förklarande att R. o. Ad. ansåg den
deri omnämnda motion böra behandlas af StatsUtsk.
Föredrogos StatsUtsk:s nedannämnde d. 29 sistl. Nov. e. m.
på bordet lagda Mern.
N:o 12* med en återlemnad motion af Riksdagsm. Nils Pehrsson
från Kalmar län, ang:de postföringens bestridande medelst entreprenad
å postverkets bekostnad; och
N:o 13, med en återlemnad motion af Riksdagsm. Olof Larsson
från Gefleborgs län, ang:de befrielse för posthemmanen i Medelpad
och Helsingland från postföringsskyldigheten.
Dessa Mern. lades till handlingarne med förklarande att R. o.
Ad. ansåg de deri omnämnde motioner böra behandlas af Allm.
Besv, o. Ekon.Utsk.
Föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
BankoUtslcs d. 29 sistl. Nov. e. m. på bordet lagda Mern. N:o 3,
med öfverlemnande af Bankofullmäktiges till Utsk. afgifna berättelse.
Föredrogs Gr. Ankarsvärds, Carl Henrik, d. 1 dennes
på bordet lagda motion om förflyttning af skyldigheten att fortskaffa
resande från ett enskildt åliggande till ett Statens bestyr.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Om jag för min del icke i
allo kan gilla den mörka skildring Gr. Anckarsvärd kanske i nog
bjerta färger gjort öfver de skjutsskyldiges belägenhet, måste jag
likväl, med den kännedom jag eger om detta förhållande, lika med
måhända en hvar annan erkänna, att detta onus, skjutsskyldigheten,
är för landtbruket särdeles tryckande och att det tillika hotar
att blifva så mer och mer med hvarje år. Det är nemi. gifvet
att i samma mån, som civilisationen utbreder sig, i samma
mån industrien går framåt, i samma mån måste äfven rörelsen
blifva lifligare och de resandes antal ökas. Det är äfven klart
att i samma mån postväsendet utvecklas, komma flera nya postvagnar
att inrättas, ett större antal personer att befordras, skjutsen att utgöras
flere dagar i veckan än förut varit fallet, och derigenom kommer ett
betydligt ökadt onus att påläggas de skjutsskyldige. Jag tror likväl
för min del icke, att det sätt Gr. Anckarsvärd här föreslaget att med
ett penndrag uphäfva hela den skjutsskyldighet, som hittills ålegat
den oprivilegierade jorden, för att i stället låta den bestridas,
såsom Gr:n i sitt förslag framställt, kan låta sig verkställas, eller
är fullt lämpligt. Erfarenheten har visserligen visat att i ett land
med mindre utsträckning och tätare befolkning kan på Statens
bekostnad en stor diligensinrättning i alla rigtningar inrättas, men
i ett land med den stora yta, som Sverige, anser jag det icke
48
Den 3 December f. m.
vara möjligt, och om det äfven skulle lyckas att på större stråkvägar
inrätta diligenser, gående för Statens räkning, tror jag det
likväl vara omöjligt att på de många tvärvägar, som i alla rigtningar
genomskära vårt land, äfven på Statens bekostnad få en
sådan inrättning införd. Jag tror deremot, att om man täger i betraktande
de oerhörda kostnader som deraf skulle blifva en följd,
den stora materiel, som dertill skulle erfordras, den högst betydliga
personal som behöfde användas och som slutligen komme att,
då den icke vidare behöfdes, erfordra en betydlig pensionsstat, att
man af alla dessa skäl skall inse omöjligheten af att updraga hela
skjutsningsbestyret åt Staten. För min del skulle jag likväl tro
att den tid är inne då man måste söka på ett eller annat sätt
så fort som möjligt om icke uphäfva åtminstone hindra detta
utom allt tvifvel för landtbrukaren svåra onus. Jag tror att det
gifves flera utvägar dertill alt förslag väcktes redan vid förra
Riksdagen af Hr Sandströmer och har vid denna Riksdag blifvit
med några modifikationer uptagel af Hr Arnell. Det går hufvudsakligen
ut på att så jemt som möjligt emellan de skjutsskyldige
fördela tungan af skjutsningsbesväret. Jag anser att denna
fråga, som redan är remitterad till Ekon.Utsk., förtjenar att med
all möjlig upmärksamhet behandlas. En annan utväg att lindra
detta besvär vore, om en sådan förändring kunde åstadkommas i
vårt postväsende åtminstone på de större stråkvägarne, att postverket
inrättade vagnar så beskaffade att äfven resande kunde å
dem medföras. För dessa vagnars fortskaffning borde likväl postverket
å större vägar inrätta depöter af hästar, hvaremot å de
mindre vägarne, hvarest del ej låter sig göra att underhålla postverket
tillhöriga hästar, entreprenad-priset borde höjas långt öfver
det nuvarande.
Det tredje sättet att förminska tungan af skjutsningsbesväret,
är att så vidt våra tillgångar medgifva, påskynda jernvägs-anläggningarne
inom vårt land, ty äro en gång de stora stambanorna
fullbordade, så kommer den hufvudsakliga både person- och varutrafiken
att, till stor lättnad för de skjutsande, å dem besörjas.
Slutligen finnes det ännu en utväg, hvilken jag tager mig friheten
framställa i form af amendement till Gr. Ånckarsvärds förslag,
nemi. att genom bidrag från Statens sida, genom medels ställande
till Regeringens disposition, söka understödja upkomsten af enskilda
diligensbolag. Det är ganska gifvet att när en gång en större
jernvägssträckning hinner blifva fulländad, så borde den stora rörelsen
emellan jernvägen och de orter som öro belägne på sidan
om densamma, komma att bestridas medelst dylika bolag och jag
tror att det är ett föremål värdigt statsmakternas upmärksamhet
att dertill bidraga, emedan detta i väsentlig mån skulle underlätta
de skjutsskyldiges svåra onera. Det är också anledn. att
förmoda, det den grundsats för jernvägs byggande kommer att följas,
att man börjar att arbeta från ändpunkterna åt midten. Säkert
är att då en jernväg framskridit några mil från kusten inåt
landet, så blifver snart rörelsen ganska betydlig. Om då enskilda
deli
-
Den 3 Decmber f. m.
49
diligensbolag kunde organisera sig och mottaga de resande samt
transportera dem till andra andpunkter af jernvägarne inom landet,
så skulle en ganska betydlig lättnad afven derigenom i skjutsen
erhållas. Med ett ord, denna fråga är värd mycken upmärksamhet
och jag vet af egen erfarenhet, huru särdeles svårt det är,
äfven i ganska folkrika trakter, att bilda diligensbolag, som med
framgång kunna bestrida rörelsen, så vidt icke understöd lemnäs
dem af Staten, men jag tror att vid ett sådant understöd borde
fästas det vilkor att diligenserne komma att gå bvarenda dag i
veckan, ty annars uträttas icke mycket till lättnad för de skjutsskyldige.
Af sådan anledn. tager jag mig friheten att som amendement
till Gr. Anckarsvärds motion hemställa, att StatsUtsk. täcktes
taga i betraktande, huruvida det icke vore lämpligt att till Regeringens
disposition ställa ett belopp, som StatsUtsk. torde närmare
bestämma, men som jag föreställer mig icke behöfver öfverstiga
150 å 200.000 Il:dr r:mt om året, för alt derigenom underhjelpa
bildandet af sådana diligensbolag, som under en längre sträcka väg
dagligen kunde fortskaffa resande. Jag slutar med den vördsamma
anhållan, att dessa mina anmärkmr måtte få åtfölja motionen till
Utskottet.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Ehuru jag mycket
väl inser att man nu mot slutet af motionstiden bör så litet som
möjligt förlänga discussionen, får jag likväl anhålla att vid en
fråga af så omfattande art låta några ord åtfölja remmissen. Jag
får först och främst nämna att jag ej instämmer med Gr. Anckarsvärd
i afs:de på den indelning han behagat göra af representationen
och hvilken han äfven betraktar som ett skäl hvarföre
skjutsningsskyldigheten icke bör qvarstå. Han säger nemi. att det
är eli stånd som skjutsar och tre stånd som åka. Jag tillhör ännu
ett femte Stånd, nemi. det som både skjutsar och åker, och jag
finnér så mycket anmärkningsvärdare att Gr:n förbisett detta, enär
jag skulle tro att han sjelf tillhör detta stånd och således kan
fritagas från att vara i den förtryckande ställning, som han tillägger
det stånd han äfven tillhör, — så mycket anmärkningsvärdare
säger jag, som detta femte stånd i så hög grad representeras
inom detta hus. Sedan jag sålunda, såvidt möjligt är,
sökt ställa mig på en opartisk grund, får jag säga, alt ehuru jag
till en del skulle önska framgång åt Gr. Anckarsvärds motion, jag
likväl måste i många delar bestrida den såsom dels något lösligt
upgjord, dels praktiskt overkställbar och dels innefattande en orättvisa;
något löslig derföre att Gr. Anckarsvärd endast föreslagit
en viss summa, en millin, att ställas till Regeringens förfogande
med skyldighet att åtaga sig skjutsningsbestyret öfver hela landet.
Jag känner icke, huruvida Gr. Anckarsvärd genom uplysningar,
hemtade ur dagböcker m. m. kommit till en någorlunda
fullständig kännedom om det antal hästar, som nu erfordras för
trafiken och om i sådant fall denna millin kan anses fullt tillräcklig
eller icke behöfva med 50 å 100 proc. öfverskridas; men
åtminstone finnes icke någon sådan beräkning i motionen och det
II. II. 4
50
Den 3 December f. in.
är derföre jag skulle tro att man icke lösligen kan antaga denna
siffra, som om den ej vore tillräcklig, möjligen komme att ålägga
Regeringen en förpligtelse, som den icke kunde uplylla och möjligen
kunde leda till att en mängd af resande icke praktiserades
fram. Hvad den praktiska olägenheten i dess stora omfång beträffar,
så har redan Hr von Troil framställt densamma. Jag får
likväl fråga om det är möjligt att tänka sig sådana skjutsningsanstalter
på åtskilliga af landets småvägar, då jag känner bestämdt
att i min hemort i kusttrakten af Upland, under somliga månader
af året icke mer än omkr. 20 hästar utgå, då återigen understundom
kan inträffa att 12 til! 13 hästar om dagen utgå.
Hur skall en sådan skjutsningsanstalt der kunna organiseras? Det
nödiga antalet hästar måste väl finnas så att, om en större mängd
resande en dag anländer, de måtte kunna komma fram, men att
under sådant förhållande hafva en mängd hästar, hvilka man under
flere månader af året icke- skulle vara i behof af, det blefve
en så illa lämpad kostnad för Statsverket, att jag anser mig icke
kunna gå in derpå. Må försök göras på de större stråkvägarne,
det motsätter jag mig icke utan jag tror att det är ett nödvändigt
behof, som här af Gr. Anckarsvärd påpekats, och att man på
åtskilliga sätt dermed skulle kunna komma till rätta. Hr von
Troil har nyss anfört flera sådana och i mycket förenar jag mig
med honom, men jag tror att man först genom försök på våra
stora vägar borde utröna, i hvad mån Statens mellankomst behöfves
och hur långt man sedermera bör utsträcka denna åtgärd.
Hvad slutligen orätfvisan . beträffar, så har Gr. Anckarsvärd
föreslagit att detta onus utan något bidrag af dem, som f. n. utgöra
detsamma, skulle helt och hållet öfverflyttas på Staten, och
då kan jag ej finna annat än att man derigenom ger en skänk
åt en betydlig del af Svenska allmänheten, men på bekostnad afden
andra. Det är nemi. gifvet att om jag på mitt hemman har
ett onus, motsvarande en silfra, det är detsamma hvilken jag upger,
t. ex. 30 R:dr och jag får denna årliga utgift efterskänkt,
får jag å mitt hemman till skänks ett kapital, motsvarande denna
30 R:drs årliga ränta, eller 600 Ii:dr. Jag skulle visserligen, då
jag sjelf befinner mig i denna kategori, vara ganska tacksam för
en sådan skänk, men jag finner icke att den kan gifvas med mindre
än att de summor som erfordras för att verkställa det hvartill
min utgift utgick, togos från annat håll, ty det blefve en obillighet
om de som förut icke hade någon tunga af detta onus
skulle för min skull blifva en sådan ålagde. Jag anhåller att
mina anmärkmr måtte få åtfölja remiss till Ulsk.
Hr von Koch, Nils Sam. anförde skriftligen: Jag hembär,
i egenskap af Svensk jordbrukare min gärd af tacksamhet åt
den vördnadsvärde man, som här åter höjt en stämma hvaråt man
länge och ännu så gerna lyssnar, för att från jordbruket lyfta en
neslig och tryckande börda. I syftningen instämmer jag fullkomligt
med honom.
Jag tror lika med honom, att gäslgifvareshjulscn bör uphöra
Ben 3 B e c é m b e r t. m.
51
att vara en börda på jorden. Den bar blifvit det endast genom
missbruk. Ifrån början var meningen dermed icke annan 8n att
resande skulle fortskaffas, då det ej på annat sätt kunde ske, af
närboende jordegare, ernot en billig ersättning. Men billig är
ersättning endast då den någorlunda motsvarar kostnad och olägenhet.
Dylik ersättning erhålla f. n. blott några få skjutsande.
Det är alldeles nödvändigt att nu och innan jernvägarne öpnas
till begagnande, reglera skjutsen på annat sätt. Läns-styrelserna
nödgas eljest, att sedermera, i vida större omfång än hittills, blott
undantagsvis, skett, — hvälfva skjutsningsbesvär från vissa hemmansägare
på andra. Missnöjet med en sådan Länsstyrelsernas
makt, huru varsamt den än må utöfvas, skall då blifva stegradt
på ett för den allmänna ordningen betänkligt sätt.
Problemet af skjutsens ordnande är likväl icke lätt löst. Man
torde endast hafva att välja det sätt, som medför de minsta olägenheterna.
Alla torde icke kunna undvikas.
Jag tilltror mig icke, att, innan saken blifvit närmare utredd,
bedöma huruvida, äfven om det af Hr Gr. Anckarsvärd begärda
anslag beviljas, skjutsbesväret derigenom kunde genast borttagas.
Om sådant af Otsk. visas kunna ske torde man böra göra
denna upoffring. I annat fall måste annat medel utfinnas.
En allmän höjning af skjutslegan är den utväg som i brist
af andra ©tvifvelaktigt kommer att tillgripas. Detta sätt synes
mig dock vara ett af de sämsta. Såsom Frih. C. A. Raab redan
antydt, skall man derigenom ytterligare inveckla sig i svårigheter
och skjutsen på åtskilliga ställen framdeles kanske blifva ansedd
såsom ett jorden åtföljande privilegium, likt husbehofs-bränvinsbränningen.
Att, såsom en annan motionär bär förut föreslagit, fördela
bördan på alla hemman länsvis, är en utväg, som troligen skall
möta allt för gtarkt motstånd af alla dem, som nu icke eller föga
tryckas af skjutsningsbesväret. Derigenom fäster man ock, såsom
anmärkt blifvit, sannolikt denna börda ytterligare vid jorden.
Jag skulle med någon jemkning af Frih. C. A. Raabs motion
vilja framställa följande
Förslag.
K. Bef.h:de bör föranstalta om undersökning, för att få
utrönt det antal hästar, som vid hvarje gästgifvaregård bör hållas
i beredskap att utgå på resandes anfordran och efter viss bestämd
tid, äfvensom beloppet af den lega, dermed skjutsande, med afseende
å lokala förhållanden, kan anses vara skadeslös. Derefter
bestämmer K. Bef.lude hästantal och skjutslegans belopp, hvilket
sistnämnde dock ej på något ställe får öfverstiga t. ex. 120 öre
rmt för mil. Skulle vid derefter anställd entreprenad-auktion
pålitlig man icke vilja åtaga sig skjutsens bestridande ens emot
den af K. Bef.h:de för stationen bestämda högsta skjutslegan, så
fördelas det belopp, som derutöfver i penningar årligen måste
lemnäs entreprenör, emellan de hemmansägare, som hittills haft
52
Den 3 December f. m.
skjutsen vid gästgifvaregården sig ålagd, i förhållande till hvars
och ens skjutsskyldighet.
Entreprenadtiden borde blifva 3 ä 5 högst 10 år. Efter 10
års förlopp och sedan derunder sannolikt en klass af entreprenörer
upkommit, som kunde konkurrera på alla skjutsombyten, hvarefter
sammansättning till legans oskäliga höjning ej mera vore att
befara, kunde de nu skjutsskyldige alldeles befrias från tillskott
för skjutsen.
Gästgifvarebemman, som njuta roteringsfrihet borde dock fortfarande
antingen deltaga i skjutsen eller ock efter öfverenskommelse
uplåta hus, foder eller annan förmån åt entreprenör.
För öfrigt torde ock entreprenören böra åläggas, att emot
serskild ersättning hålla beqväma åkdon resande tillhanda.
Gr. af Ugglas: Jag vill blott foga ett par ord till hvad
den sista värde talaren sade. Förslaget kan vara godt, men jag
önskade att StatsUtsk. ville samtidigt med denna löneförhöjning
eller reglering, hvad man då vill kalla det, fästa sin upmärksamhet
på den klass af embetsman och underofficerare, samt en
del af indelta arméens befäl, hvilka icke hafva någon ersättning
för många dem anbefalda resor, och hvilka redan förra gången
skjutslegan höjdes lingö en tunga deraf sig pålagd. Om skjutsen
ytterligare skulle förhöjas skulle de ånyo på sin knappa lön få
ett stort afdrag. Jag önskar blott, att om Utsk. skulle understödja
motionen, det på samma gång ville egna sin upmärksamhet
åt de Officerare och de Statens embetsman, hvilka icke resa
af egen drift, utan hvilka måsle resa.
Remitterades till StatsUtsk.; hvarjemte ifrågavarande motion
kommunicerades de öfrige RiksStm.
Föredrogs Hr Bildts, Knut', den 1 dennes på bordet lagda
motion om förhöjning af inqvarteringspenningarne i garnizons-orterne
utom Stockholm.
Hr af Dalström, Gustaf Jakob: Erkännande motionens
förträfflighet skulle jag likväl vördsammast tillstyrka, att beräkningsgrunden
för inqvarteringspengarne något höjdes synnerligast
på Gottland, der den är ganska lågt uptagen. Med kännedom af
de dyra hyror, som i Wisby äro vanlige, skulle jag derföre önska
att beräkningsgrunden för Subalternofficerarne derstädes höjdes
från motionärens upgifne förslag 13 R:dr 16 sk. till 16 R:dr 32
sk. Säkerligen känna alla svårigheten för inqvarteringstagare att
få hyra sig rum i städerne och synnerligen är förhållandet så på
Gottland, då staden sommartiden är öfversvämmad af badgäster och
resande och då för inqvarteringstagare priset på deras rum ganska betydligt
höjes. Jag anhåller derföre att Utsk. måtte fästa sin upmärksamhet
på motionen och att mina ord måtte få åtfölja densamma.
Hr Silfverstolpe, David: I den af Hr Bildt väckta motion
instämmer jag fullkomligt och anser, med kännedom om för
-
Den 3 December f. m,
53
hållandet i den garnison, hvilken jag tillhör, att isynnerhet för
underbefälet en förändring är af nöden.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Hallenborg, Carl Johan, upläste följande motion:
Då K. M:s Nåd. Propos. rör. jernvägarne i riket ännu icke är för
mig känd till dess innehåll och jag således icke vet hvilka banor
komma att deri föreslås, så får jag då motionstiden snart tilländalöper,
nu begagna tiden, för att fasta upmärksamheten på nyttan
af att den statsjernbana, som kommer att löpa emellan Malmö
och Jönköping, matte från någon punkt norr om Lund få en utgrening
till Ystad, hvarifrån kommunikationen öfver Stralsund underhålles
med östliga delarne af Tyskland och från hvilken sistnämnde
stad, efter hvad jag tror mig veta, en jernbana kommer
att sättas i förbindelse med Tysklands jern-bannät. Om, som jag
förmodar, jernväg emellan Stockholm och Jönköping anlägges, så
blir hastigaste kommunikationen från förstnämnde stad och Sveriges
östliga provinser med den .Tyska kontinenten öfver Ystad,
hvarifrån passagen öfver hafvet fordrar högst 10 ä 12 timmar,
och hvars hamn och utlopp ofta icke äro frusne, då Sundet och
Bälten länge varit is-betäckta. Som Malmö-Jönköpingsbanan löper
vester om Ringsjön, så har den del af Skåne, som är belägen i öster
från densamma åtminstone icke betydlig nytta af denna väg; men
ett motsatt förhållande skulle inträffa om förenämnde bana äfven
sträckte sig till Ystad, och att invånarne i denna stad och orten deromkring
inse vigten af en sådan bananläggning visar sig bäst deraf, att
till kostnadernas bestridande för de jernvägsundersökningar i Skåne,
som verkställdes åf Engelska Civil-Ingeneurer tecknades inom nyssnämde
stad och ort omkring Atta Tusen R:dr b:ko. Man kan
möjligen invända, att då banan går till Malmö, så behöfves icke
någon annan jernvägs slutpunkt i södra Sverige i afseende på
utlandet, men härigenom upfylles ingalunda behofvet af sagde
kommunikationsmedel för denna del al riket; och den jernväg,
hvars riktning begge Statsmakterna redan bestämt kommer att erhålla
full sysselsättning för varu-transporter till Danmark och vestra
delen af Tyskland, samt derifrån tillbaka; sådan är åtminstone
min öfvertygelse. Under åberopande af hvad jag nu anfört och
de mångfaldiga andra skäl och förhållanden, som tala för den af
mig förordade jernbana, får jag således vördsamligen föreslå att
R. H. St. vid fastställande af Sveriges Jernvägsystem måtte ibland
Statshufvudbanorne uptaga en utgrening till Ystad från södra stambanan
och till densammas utförande anvisa erforderliga medel.
Remitterades till Stats-Utsk.
Hr Reutersvärd, Patrik, uppläste en motion så lydande:
Den dalgång, som, utgående från staden Köping, bildas af Hedströmmen,
är måhända i förhållande till sin areal för bergsbruksrörelsen
den vigtigaste inom riket.
På en utsträckning af endast omkring 3 å 4 mil, räknadt från
det längst i söder en mil från Köping belägna Kohlsva bruk, inrymmer
.r>4 Den 3 December t. m.
denna dalgång icke mindre än 17 serskilda bruk, nemligen Östra och
Vestra Kohlsva, Södra och Norra Gislarbo, Jönsarbo, Bernshammar,
Nyhammar, Norrhammar, Karmansbo, Uttersberg, Skinnskatteberg,
Baggå, Malingsbo, Kiddarbyttan, Ferna, Bockhammar och Kedjebo
med en årlig tillverkning, under närvarande förhållanden, af omkring
60,000 Skepp:d jerneffekter, hvilket utgör i det närmaste ^g-rdel
af rikets hela export af denna artikel.
I samma mån tillverkningen ökats, har dock svårighet af effekternas
forsling till lastageplatsen i Köping, blifvit alltmera kännbar.
Icke nog dermed att forlönerna under de sednaste åren stegrats
till mera än 100 proc. mot det förr vanliga beloppet; formän
stå nu mera knappt till något pris att erhålla under vissa
tider af året. Detta förhållande, så menligt det än är för bruks
handteringen,
är dock ett godt tecken till framsteg hos en annan
lika vigtig näringsgren i orten, nemi. jordbruksnäringen; ty det
visar att den söder om bruksdistriktet jordbrukande allmogen, af
hvilken forslingshjelpen hufvudsakligen påräknas, alltmera inser
fördelen af att använda sina arbetskrafter på eget jordbruk och
dess förbättrande framför den tillfälliga inkomsten af äfven jemförelsevis
högre forlöner, hvilken inkomst alltid köpes på jordbrukets
bekostnad. Emedlertid har denna svårighet att få brukseffekterna
forslade till lastageplatsen vållat ett hårdare anlitande af bruksegendomarnes
egna samt underlydande landtbönders arbetskrafter än
som står väl tillsammans med den äfven i bergslagsoi terna utvecklade
hågen för jordbrukets förkofran. Dessa arbetskrafter, såvida de
icke uptagas af landtbruket, skulle ock med större fördel kunna
användas till hjelpmedel för den ytterligare utvidgning af jern
tillverkningen,
som naturenligt borde upstå af närheten till tackjernsbergslagen
och af tillgången på brännmateriel, hvilken tillgång
ökes i samma proportion förbättrade tillverkningsmethoder
minska åtgången. Men en sådan utvidgning återhå 11 es nu af förut
antydda orsak, eller svårigheten af effekternas transportering.
Till undanrödjande af det hinder för både jordbrukets och
jernhandteringens i orten förkofran, som sålunda vållas af forslingsväsendet,
hvilket, derest till ofvannämnde qvantitet jerneffekter
lägges den betydliga mängd spanmål, sill, salt och andra förnödenheter
som föras till bruken, uptager åtminstone 60,000 kördagsverken,
eller mera än 200 för hvarje arbetsdag på året, har
behofvet af förbättrad kommunikation, medelst jernväg, länge varit
insedt.
En af Majoren och Ridd. C. E. Norström år 1853 verkställd
förberedande undersökning visade ock att jernvägsanläggningen
mötte mindre lokala hinder, än som på förhand befarades, och den
allt mera mognade öfvertygelsen om nödvändigheten af en sådan
kommunikation har slutligen såvida gjort sig gällande; att enskilde
personer ej allenast bekostat fullständiga undersökningar jemte arbets-
och kostnads-förslag för den ifrågasatta jernvägsanläggningen,
utan ock förenat sig i bolag till utförande af detta arbete, derest
företaget vinner påräknadt understöd genom lån af allmänna medel.
Löjtnanten vid Väg- och Vattenbyggnadscorpsen Gustaf Ner
-
Den 3 D ec ernber f. ra.
55
man liar uprättat såväl kartor som förslag, uptagande längd och
läge af jernvägen, jemte plan och kostnad för arbetets utförande,
varande denna kostnad beräknad till 1,200,000 R:dr r:mt.
Ehuru denna anläggningskostnad i förhållande till vägens
längd ej torde vara i någon mån öfverdrifven, hvilket äfven blifvit
vitsordadt af Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnads-corpsen, och
icke heller kan anses större, än att ortens deltagande i landets
rörelse och produktion fullt rättvisar en dylik upoffring, öfverstiger
likväl kostnaden hvad ensamt genom enskildes bidrag skulle
för ändamålet kunna tillvägabringas. Nyttan af jernvägsanläggningen
synes nemi. i första hand tillfalla de jernverk, hvilkas effekter
komma att utgöra föremål för trafiken, och förutsättningen
härom har naturligtvis inskränkt det verksamma deltagandet för frågans
framgång hufvudsakligen till jernverkens egare. Det är dock ett
ovedersägligt factum, att, om ock jernverkens produktion lättast låter
till siffran beräkna sig och derföre mest springer i ögat vid
en öfverblick af den trafik, som eger rum, tillkomsten af den
stora lättnad i kommunikationen som en jernväg medför, både upsamlar
otaliga andra produkter, som redan utgöra föremål för en
orts varubyten, och mera än någonting annat mångfaldigar ortens
produktion och verksamhet i alla riktningar. Af jernvägsanläggningen
komme sålunda den materiella nyttan, såsom sådan, hela
orten omedelbart till godo; men den bringade derjemte åt befolkningen
fördelar af långt högre betydelse — betydelsefullare i samma
mån, som befolkningen mera uteslutande egnat sig åt och lidit
af den nu såsom hufvudsakligt näringsfång betraktade varuforslingen.
Dag för dag, dygnen om under alla årstider, äro hundradetals
personer sysselsatta med det för folk och kreatur utsläpande
arbetet på landsvägen, dervid icke blott materielt och sanitärt välstånd
undergräfves, utan också det dermed så nära förknippade
moraliska tillstånd -måste blifva lidande. — Häri ligger onekligen
den mest bjudande rättsgrunden för det allmännas deltagande i
sådana arbeten, som det ifrågasatta. Arbeten hvilka öfverstiga de
enskildes krafter och ehuru till sina välgörande verkningar oberäkneliga,
likväl med visshet kunna beräknas icke lemna den omedelbara
vinst, att spekulationsandan deri finner tacksamt fält för
sina sträfvanden och sina kapitaler.
Ett bolag harr, under benämning Köping-Vllersbergs JernvägsAkliebolag,
bildat sig, som beslutat att med upoffring af icke
mindre än halfva anläggningskostnaden eller 600,000 R:dr r:mt,
söka tillvägabringa den ifrågavar:de jernvägen, för Lokomotiv, emellan
Köping och Uttersberg, med bibana till sjön Lillsvan, och har
för detta ändamål tillvägabragt fulländad teckning, allt under förutsättning
att ett lån, till halfva1 anläggningskostnaden, 600,000
R:dr r:mt, beviljas af Statsmedel, på enahanda vilkor som II. St:r,
under denna Riksdag, komma att till likartade företag bevilja,
eller mot samma vilkor som vid sisth Riksdag beviljades, bland
andra, jernvägsanläggningen emellan Fahlun och Gefle, fast till
icke mindre än ftdelar af hela kostnaden.
Den 3 December f. m.
Då ofvannämnda bolag sträckt den enskildas apoffringar längre,
än i likartade fall tillförene egt rum, så vågar man hoppas att
R. St:r, medelst lånebidrag, gynnar företagets framgång.
Såsom varande en af bolagsmännen, är jag i tillfälle meddela
följande af bolaget fattade beslut och vidtagna åtgärder nemi.:
l:o Att företaget är beräknadt vara fulländadt, sednast efter
3 år från den tid lånebidraget beviljas.
2:o Ått en viss proc. af hela anläggningssumman redan är
till en dertill serskild utsedd komité, inbetald.
3:0 Att bolaget anmodat Löjtnant Nerman, som f. n. vistas i
Tyskland, att derifrån anskaffa ett visst antal arbetare, vande vid
dylika arbeten.
4:o Att Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader förordat företagets
framgång, och slutligen att bolagsmännen vilja försäkra,
att om arbetet, till följd af missgynnande förhållande, icke skulle
kunna utföras med den beräknade anläggningskostnaden, några vidare
Statsbidrag ej komma att af dem begäras.
Jag anser mig äfven böra nämna att bolaget har till K. M:t
ingått med underd. ansökan om afgifvande af Nåd. Propos. till R. St:r
i detta ämne; men som Nåd. Propos:r rörande jernvägar i allmänhet,
ännu icke till Ii. St:r ankommit, och möjligt är att de för dessa påräknade
medel icke äro tillräckliga att tillfredsställa allas önskningar
i detta afseende; så har jag velat begagna min Riksdagsmannarätt
för att hos R. St:r vördsamt anhålla om medels anvisande
till ofvannämnda jernvägsföretag.
Om remiss till StatsUtsk. anbålles vördsamt.
Remitterades till Stats-Utsk.
Hr Sandströmer, Anders Peter, upläste 3:ne motioner
af följande innehåll:
l:o.
Då Embets- och Tjenstemännen, med få undantag, åtnjuta så
ringa aflöning, att de knappast deraf kunna ega nödtorftig bergning,
äro de ännu mindre i tillfälle att, på sätt för Statens näringsidkande
medlemmar ofta är möjligt, genom frukterne af sin
verksamhet, bereda någon tillgång för efterlemnade familjers bergning.
Det utgör ock derföre en af rättvisa och billighet påkallad
förbindelse för Staten, att åt sina tjenaros behöfvande enkor och
barn lemna sådan hjelp, hvarigenom de åtminstone skyddas emot
nöd. I den mon, som detta fullgöres, lifvas Tjenstemannens nit
att åt de honom anförtrodda värf egna alla sina omsorger. Ett
motsatt förhållande måste deremot verka så mycket mera nedslående,
som, då det utgör hvarje familj-faders käraste omsorg, att
söka betrygga de sinas bergning, äfven för den tid, då ban sjelf
icke längre kan derför arbeta, den Tjensteman, som saknar egen
förmögenhet, hvilket är vanligaste förhållandet, skulle finna sitt
lif förbittradt vid tanken derpå, att han, oaktadt alla sträfvanden,
vid sin bortgång nödgades lemna maka och värnlösa barn till rof
för nöd och elände.
Ben 3 December f. m.
57
För sådan pensionering, som här 8r i fråga, finnas för närvarande
å Riks-Statens 9:de Hufvud-Titel upförda 2:ne anslag,
det ena för Civile Embets- och Tjenstemäns enkor och omyndige
barn och det andra för Militäre Embets- och Tjenstemäns samt
Under-officerares enkor och barn, bvartdera till ett belopp af
25,000 R:dr b:ko. Uti det förstnämnda anslaget har K. M:t,
med anledn. af Civil-Statens Fullmägtiges, redan för några år
tillbaka, derom gjorda framställning, i Nåder föreslagit en tillökning
af 5,000 R:dr, hufvudsakligen för att derigenom bereda tillfälle
till jemkning uti Pensionstagarnes klassifikation. — Huru
litet dessa anslag upfylla ändamålet, visar sig likväl, då man
granskar bestämmelserne uti de för deras användande gällande
Reglementen. Sålunda erhålla, vid Civil-Staten, enka och barn
efter Assessorer m. fl. 80 R:dr, Kontors-cbefers, Häradshöfdingars
m. fl. 60 R:dr, Revisorers, Kammarskrifvares och
30 R:dr o. s. v. samt, vid Militär-Staten, Majors enka och barn
50 R:dr, Kaptens och Löjtnants 36 R:dr och Under-officers 16 å
20 R:dr. Men äfven dessa obetydliga bidrag få ej tillgodonjutas
om den aflidne efterlemnat så mycket, att räntan å behållningen,
beräknad ä 3 proc., motsvarar det lilla pensions-beloppot. Det
behöfves således, inom åtskillga grader, icke mera, än att i behåll
ega det mest tarfliga och oumbärliga bo, för att gå miste äfven
om berörde lilla hjelp, för hvars erhållande följaktligen fordras att
vara fullkomligt utblottad.
Det torde icke behöfva påpekas, huru otillräcklige ofvannämnda
pensioner, äfven under fordna förhållanden, varit, för att
lemna något väsendtligt bidrag till ens den tarfligaste bergning.
Men då man derjemte besinnar, huru högst betydligt priserna å
alla* lefnadsförnödenbeter blifvit stegrade under de senaste åren,
så inses lätt, att dessa pensionsunderstöd numera sjunkit till en
sådan obetydlighet, att desamma inom flere klasser icke ens motsvara
hvad ett fattighjon åtnjuter, ehuru de ofta måste påräknas
såsom hjelp för både enka och barn. Det kan väl anmärkas, att
åtski 11 ige Tjenstemäns enkor och barn derjemte upbära pensioner
ifrån Kassor, hvaruti männen varit delegare och till hvilka de för
sådant ändamål lemnat bidrag; men detta gäller dock icke allmänt,
och äfven der sådant understöd åtnjutes, är det ringa och otillräckligt.
Hvar och en, som åt dessa bekymmersamma och ömmande
förhållande egnar en närmare granskning, skall ock derföre
säkerligen finna nödvändigheten deraf, att de understöd, som Staten
anvisar åt sina tjenares behöfvande enkor och barn, så lämpas
efter nu mera förändrade omständigheter, att någon verklig
hjelp derigenom beredes. —-En dylik, af mensklighet påkallad åtgärd
synes ock med så mycket mera skäl kunna föreslås i en tidpunkt,
då Statens tillgångar lyckligtvis äro sådane, att den kan
vidtagas utan ökad tunga för de skattdragande. Och då fråga upstått
om en af behofvet högt påfordrad förbättring af Tjenstemännens
löneförmåner, torde vid samma tillfälle, de aflidnes efterlemnade
nödlidande enkor och oförsörjda barn ej heller böra förglömmas.
58
Deji 3 December f, m.
Om någon verklig hjelp skall beredas, måste en betydligare
förhöjning uti anslagen ega rum, ty då man besinnar, huru ringa
pensions-beloppen nu äro, är lätt funnet, att med några proc:s
tillökning deruti är föga eller intet vunnet. Afven om pensionerno
kunde fördubblas, blefvo de ändock högst ringa, och full
anledn. synes derföre vara, att i sådan proportion förhöja anslagen.
Men om en dylik tillökning skulle anses vara alltför stor
vågar jag dock vördsamt föreslå, att hvartdera af de ofvannämnda
tvänne pensions-anslagen måtte åtminstone förhöjas till 60,000
R:dr rmt. Den ökade utgift, som sålunda ifrågasättes, är
visserligen betydlig; men, då det gäller att bereda en behöflig
hjelp åt enkor och faderlösa barn, vädjar man säkerligen icke
förgäfves till Svenska Folkets Ombuds känslor.
Remitterades till StatsUtsk.
2:o.
Uti K. M:s, till 1850 års Riksdag aflemnade Nåd. Propos.,
om serskilda, till förvaltande Verk anvisade, inkomsters utbytande
emot bestämda anslag, fästades jemväl R. St:s upmärksamhet derpå,
att då, enl. meddeldte föreskrifter, hvarje församling borde åtnjuta
de inom densamma influtne folkskole-afgifter och, i följd deraf,
serskilda redogörelser in dupplo för dessa afgifter församlingsvis
uprättas, hvilka redogörelser för hela Riket upginge till mera än
2,000, ett betydligt besvär för Upbörds-förvaltningarne derigenom
upkomme. K. M:t föreslog derföre att till undvikande af detta arbete
och vinnande af större enkelhet, de för hvarje län inflytande
folkskole-afgifterne måtte å samtelige församlingarne fördelas
i förhållande till de inom hvardera af dem mantalsskrifne personers
antal, i enlighet hvarmed uträkning borde af Lands-kont.
upgöras. Sedan StatsUtsk. uti Utlåt. N:o 51 Litt:a A. anfört: att
Utsk. icke funnit förslaget medföra någon betydlig lättnad uti Upbördsmännens
redovisningsbestyr, men deremot åstadkomma ett
ökadt arbete för Lands-kont., äfvensom en eller annan församlingsrätt
till ifrågav:de kommunal-afgift skulle, ehuru i mindre
mån, kunna äfventyras, hvadan Utsk. hemställde, att proposm icke
måtte bifallas, blef detta Utlåt, af R. St:r godkändt.
Om förhållanderne underkastas en närmare granskning, synes
mig emedlertid otvifvelagtigt, att ett helt annat resultat deraf bör
vinnas. Om man besinnar, att redogörarne inom hvarje fögderi
skola, förutom folkskoie-afgifternes behöriga redovisande uti fögderiräkenskaper,
deröfver för hvarje församling inom fögderiet uprätta
serskilda redogörelser och för detta ändamål fördela de uti förstnämnde
räkenskap, under upbörd, afkortning, leverering och restantier
förekommande poster på dessa församlings-redogörelser och
af dem utskrifva duplett exemplar; så torde det väl svårligen kunna
bestridas, att sådant medför en ganska betydlig tillökning uti redogörarires
göromål och att det vore en icke ringa lättnad att
derifrån befrias. Den tillökning uti arbete, som i följd af den
ofvan omförmälde förändringen skulle i Lands-kontoren upkomma,
blefvö deremot högst ringa, enär den endast komme alt bestå der
-
Den 3 December f. m.
uti att, sedan de kontant influtne folkskole-afgifternes belopp för
hela länet, enl. fögderi-räkenskaperne, vöre kändt, uträkna hvad
deraf belöpte på hvarje församling, efter förhållandet emellan antalet
af de till samma afgifters erläggande mantals- och skattskrifne
personer inom. densamma och inom hela länet. En dylik uträkning
blefve, efter hvad hvar och - en finner, ganska enkel och
skulle icke uptaga många timmars arbete.
Visserligen kunde, efter denna fördelningsgrund, den omständigheten,
att proportionen emellan debiterade och afkortade beloppet
vore något olika inom serskilda församlingar, föranleda, att
resultatet blefve i någon mån skiljagtigt emot om verkliga behållningen
till hvarje församling redovisats; men denna sk i Ijagtighet
blefve, genom utjemnande för hela länet, så ytterst obetydlig, att
den icke vore af ringaste vigt och ej gerna bör betragtas såsom
hinder för vinnande af den väsendtliga förenkling, som derigenom
bereddes.
Af dessa skäl anser jag mig böra ånyo uptaga ofvannämnde
förslag till förändring uti nu gällande föreskrifter om folkskoleafgifternes
fördelande och redovisande, i förhoppning att vederb.
Utsk., vid närmare granskning af alla omständigheter, skall finna
förändringen både ändamålsenlig och behöflig.
Remitterades till StatsUtsk.
3:0.
Uti nu gällande BevillmsFörordn. är, på sätt äfven uti de
föregående varit vanligt, stadgadt, att TaxeringsKomitéerna för
hvarje år skola upskatta egendomars värden till grund för deraf
utgående bevillning. Det är lätt funnet, att fastighetsvärdet, i
allmänhet, icke kan under den korta tidrymden af ett år undergå
någon märkbar förändring, åtminstone icke af sådan beskaffenhet,
att ändring uti taxeringsvärdet derpå skäligen bör grundas, helst
så framt föreskrifterne om jemförlig taxering af samtelige egendomar
inom distriktet skall iakttagas. De enda undantag härifrån,
som kunna förekomma, äro för bruk och bergverk eller för sådana
inrättningar, hvilkas värden skola bestämmas genom kapitalisering
af kalkylerad behållen inkomst, samt egendomar i städerne,
hvilkas värden kunna förändras genom företagne ny- och tillbyggnader
eller större reparationer. Den ofvannämnde årliga taxeringen
medför ock således, med berörde undantag, föga väsendtliga
förändringar. Men om än densamma, i följd häraf, icke föranleder
mycket besvär för Taxeringsmännen, medför den deremot ett
högst betydligt arbete för Häradsskrifvarne, genom uprättandet
af de vidlyftiga taxeringslängderne, hvilka måste i flera exemplar
utskrifvas. Afven arbetet med räkenskapernes granskning försvåras,
i anseende till behofvet att genomgå alla dessa längder. Det
synes likväl vara en både rigtig och vigtig princip, att förenkla
upbörds- och redogörelse-verket samt i allmänhet administrationens
göromål så mycket, som är förenligt med vinnande af det
syftemål, som bör afses, samt erforderlige kontroller.
Men det är icke nog dermed att, på sätt nyss nämndt är,
6o
Den 3 December f. m.
och säkerligen bekräftas af erfarenheten hos hvar och en, sorn
deltagit uti taxeringsförrättningarne, de årliga upskattningarne
icke medföra någon verklig fördel, utan de motverka snarare ändamålet,
Det synes nemi. kunna med temmelig visshet antagas,
att om dylika upskattningar skedde med några års mellanrum, då
förändringar uti värdeförhållanderne kunna vara märkbarare, än
från det ena året till det andra, de skulle ske med vida större
noggranbet och bättre upfylla sin bestämmelse. Men derigenom
vunnes tillika en högst väsendtlig lättnad och förenkling uti debiterings-
och räkenskaps-göromålen, enär de sålunda verkställde
upskattningarne finge under några år tillämpas och nya längder
icke behöfde utskrifvas oftare, än då ny upskaltning skulle verkställas.
En sådan upskattning synes icke vara behöflig mera än
hvart 5:te år; men äfven om, med afseende derå, att Riksdagarne
återkomma hvart 3:dje år, då ny BevillmsFörordn. utfärdas, det
blefve stadgadt, att ifrågavrde upskattning skall ske det år, då sådan
Förordn. första gången tillämpas och de då fastställde värden
blifva gällande för lika lång tid, som Förordnm, vore dermed mycket
vunnet.
En annan omständighet, som, i fråga om egendoms-taxeringsvärdet,
förtjenar synnerlig upmärksamhet, är ojemnheten uti upskattningen.
Det är nemi. väl bekant, att förhållandet emellan
nämnde värde och det verkliga är betydligt skiljaktigt, icke blott
för egendomarne inom hvarje län, utan ock de särskilda länen
sins emellan jemförda. Origtigheten deraf lärer dock icke kunna
bestridas, då derigenom upstår olikhet uti en beskattning, som
likväl, efter derför antagne grunder, borde drabba alla fastighetsegare
uti samma proportion. En af de förnämsta grunderne för
hvarje beskattning är emedlertid dess rättvisa fördelning och ensamt
ur denna synpunkt är således lillvägabringandet af en rigtig
egendoms upskattning af behofvet påkallad. Men det vore derjemte
af oneklig vigt, att taxeringsvärdena, hvarpå, bland annat,
belåningsåtgärder måste grundas, kunde lemna en någorlunda tillförlitlig
ledning vid bedömandet af egendomars värde, äfvensom
sådant vore i statistiskt hänseende af intresse. Af alla dessa skäl
anser jag det uti BevillmsFörordn. böra bestämdt föreskrifvas, att
hvarje egendom skall upskattas till det värde, som densamma,
efter dess beskaffenhet och med hänsigt till förhållanderna i orten,
skäligen kan anses ega. Endast på detta sätt blir det ock
möjligt, att åstadkomma någon jemlikhet uti dylik upskattning, ty
det är lätt funnet, att så länge man anser sig kunna och böra
verkställa densamma vida under verkliga värdet, skall en dylik
nedsättning blifva olika, snart sagdt inom hvarje distrikt. Det
kan väl sägas, att PröfningsKomitéen för länet bör häruti bereda
öfverensstämmelse, men att åstadkomma en dylik sammanlikning
af till grunden olika upskattningar, fordrar en noggrannare kännedom
af de särskilda egendomarnes värde och mera arbete, än som
kan påräknas. För att bereda likhet i beräkningssättet inom särskilda
län finnes deremot, i nämnde fall, ingen utväg.
Det bör emedlertid icke förbises, att, om alla egendomar
Den 3 Deoember f> m.
61
blefve upskattade till deras verkliga värde, skulle taxeringsvärdena,
i allmänhet, högst betydligt ökas. Bibehölles då samma afgift
per mille, som hittills, skulle förhöjd beskattning deraf blifva
en följd. Något dylikt bör dock icke ifrågakomma. Då det icke
är möjligt, att på förhand beräkna den tillökning uti blifvande
taxeringsvärden, som, genom tillämpning af det föreslagna upskattningssättet
kunde upstå, skulle nyssnämnde olägenhet lätt
kunna afhjelpas. derigenom, att det stadgades, att sammanlagda
eganderättsbevillningen för alla egendomar inom hvarje län, under
första året af den blifvande nya Bevilln:sFörordn:s tillämpning, skulle
bibehållas vid samma belopp, hvartill den under nästförfl. året
upgått, samt PröfningsKomitéen, efter nämnde bevillningssummas
fördelande på fastställda upskattningsvärdet, bestämma det belopp,
som, i följd deraf, borde påföras för hvarje 1,000 r:drs taxeringsvärdé,
dock att, till undvikande af bråk, afgiften borde jemkas
till helt öretal för 100 r:drs värde, med iakttagande dervid, att
hvad som understege 4 öre, uteslötes, men annars beräknades till
fullt öre. Afgiften kunde väl derigenom blifva något olika inom
särskilda län, men i sjelfva verket blefve denna olikhet icke annan,
än som förut existerat genom skiljaktigheten emellan upskattningarnes
förhållande till verkliga värdet. Vid näst påföljande
Riksdag blefve åter R. St. i tillfälle att, med kännedom om de
vunna resultaterne, bestämma lika beräkning för hela Riket. På
sådant sätt tillvägabragt, skulle den nu ifrågaställde reformen, uti
det hittills origtiga upskattningssättet, kunna beredas utan förlust
för Staten eller olägenhet för de skattdragande.
Hvad jag nu haft äran framställa, önskade jag måtte af Bevillmsötsk.
tagas i öfvervägande vid upgörande af förslag till ny
Bevilln:sFörordn.; och anhåller jag derföre vördsamt, att denna
motion måtte till nämnde Utsk. varda remitterad.
Remitterades till BevillmsUtsk.
Hr Ehrenborg, Richard, upläste följande motion:
Jag nödgas härmed taga mig friheten förnya min vid sisth Riksdag
väckte motion ang. statslån till en lättad kommunikation för Lindes,
Ramsbergs och Nya Kopparbergs bergslager. För vinnande
af en dylik kommunikation hafva bergslagerne på undersökningar
offrat betydliga summor, samt frågan under tio års tid undergått
en mängd omkastningar; och på dess snara och lyckliga lösning
är det nu i ej oväsendtlig mon beroende, huruvida innevånarne i
denna malmrika och vidsträckta ort, utgörande ej mindre än en
femtedel af Örebro län, skola kunna med framgång fortsätta de
arbeten, som från urminnes tider utgjort deras yrke och näringsfång.
Grunden till detta mitt omdöme och anledningarne till den
villrådighet, hvilken visat sig uti de många särskilda och för bergslagerna
kostsamma kommunikations-projekterne, anser jag här obehöfligt
framställa. Får blott meddela, att bergslagernas komiterade,
på grund af sednast uppgjorda, till 600,000 r:dr b:ko upgående,
kostnadsförslag, i år ingått till K. M:t med underd. anhållan om
propos:n till R. St. för erhållande af statslån till belopp af 400,000
62
Deri 3 December f. m.
R:dr b:ko för en jernväg mellan Linde och Frövi. K. M. har
ock nådigst behjertat denna framställning samt uti Dess Nåd. Propos:n
ang:de Statsverkets tillstånd och behof å Sjette HufvudTiteln
uptagil kostnaden för berörde jernbana. Beklagligen bar dock den
uti komiterades underd. petition begärda summa blifvit minskad
till 300,000 R:dr b: k o; och detta med anledn. deraf, att K. Styrelsen
öfver Väg- och Vattenbyggnader, uti dess, vid generalförslaget
öfver dylika arbeten bifogade, betänkande anfört att Frovi-Lindebibanan,
hvilken uti de upgjorda kostnadsförslagerna blifvit beräknad
till samma spårvidd, som jernvägen KöpingHult, kunde och
borde, efter Styrelsens förmenande, inskränkas till de dimensioner,
som t. ex. vid Norbergs jernväg och vid den mellan sjöarne Barken
och Wessman, blifvit i nåder gillade, nemi. fyra fots spårvidd,
samt derigenom anläggningskostnaden kunna med en fjerdedel
minskas. Det är detta Styrelsens för Väg- och Vattenbyggnaders
utlåtande, som nödgat mig till den obehagliga nödvändigheten,
att på enskild motionsväg härmed till R. St;r framställa bergslagernas
önskan och behof i den omfattning, hvaruti desamma, i
den underd. petititionen blifvit uttalade. Styrelsen för Väg- och
Vattenbyggnader har nemi. här förbisett en af de vigtigaste omständigheter,
nemi.: att undvikande af omlastning vid den större banan
just är bergslagernas hufvudsyftemål. Vid de båda af Styrelsen
såsom exempel anförde jernvägar är förhållandet helt annat,
enär kommunikationslinjen derstädes i ena fallet sammanbinder
tvänne sjöar och i det andra förenar ett grufvefält med en kanalled,
d. v. s. i båda händelserna utgör ett helt för sig sjelf, som
till sina dimensioner kan bestämmas oberoende af någon annan
jernbana. Här återigen skulle, genom en minskning i dimensionerna,
upkomma en ny omlastning vid Frövi station, hvilken betydligt
skulle skada en mängd af effekterne samt för alla tider
öka fraklkostnaderne och försvåra trafiken på ett för bergsbruket
särdeles betungande sätt. Då bergslagerne äro villige att, utan
anspråk på någon ränta å sine i företaget nedlagda kapitaler, för
sin del tillsläppa en tredjedel af anläggningssumman, så vore det
naturligen i deras eget intresse att minska detta deras tillskott
genom banans reduktion till en mindre spårvidd; men enär hufvudändamålet
derigenom skulle förfelas, så vilja de heldre, om ock
med kännbar upoffring, åstadkomma 200,000 R:dr b:ko för vinnande
af sitt ursprungliga syfte. Under sådant förhållande borde
icke Staten, för en minskning i lånesumman af 100,000 R:dr b:ko,
förändra det föreslagna kommunikationsmedlet till ett mindre fördelagtigt;
och jag vågar derföre härmed vördsamt föreslå, det R.
St:r måtte för anläggning af en jernväg utaf fem fots spårvidd mellan
Lindesbergs stad eller någon annan punkt i närheten deraf,
och den vid Näsby kyrka å KöpingHults jernbana förlagde Forsvi
station, bevilja ett under byggnadstiden räntefritt samt sedermera
med 2 proc. förräntadt oeh 1 proc. amorteradt lån å 400,000 R:dr
b:ko, att utgå sedan ett bolag bildat sig med nöjaktigt åtagen förbindelse
att den återstående delen af kostnadssumman tillskjuta
samt för byggnadens fullbordande ansvara. Och får jag i afse
-
Den 3 December f. m.
63
ende pä motiverne till denna min framställning hänvisa till den
utförliga underdåniga petition, hvilken af bergslagernas komiterade
blifvit till K. M. i underd:het ingifven och hvilken, tillika med
samtlige dervid bifogade kartor, betänkanden och kostnadsförslag,
torde, jemte K. M:s Nåd. Propos. uti ämnet hafva kommit StatsUtsk.
tillhanda.
För den oförmodade men möjliga händelse att rikets norra
stambana skulle af K. M. blifva bestämd att få en annan riktning
än den dels färdiga och dels under anläggning varande mellan
Köping och Örebro, samt närmare och på fördelaktigare sätt beröra
den ort, hvars fördelar med den projekterade bibanan åsyftas,
så får jag slutligen, såsom ett tillägg till denna min motion, vördsamt
föreslå, det R. St:r måtte tillåta, att det begärda lånet äfven
i sådant fall och på samma vilkor må få utgå.
Begärdes på bordet.
Uplästes 2:ne af H:s Exc. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel,
nu inlemnade motioner, sålydande:
1:0.
Det är en och hvar tillräckligt bekant, att visse Tjenstemän
äro ålagde att ställa en viss borgen för deras förvaltning af allmänna
medel, och likaså att vid utarrendering af all Staten tillhörig
jord eller fisken m. m., äfven är arrendator ålagd att ställa
tvenne löftesmän för upfyllandet å hans sida af ingångne förbindelser.
Det är på delta vigtiga ämne jag går att fästa E. o. Ad:s
upmärksamhet.
Det är oss alla bekant att vederbörande Läns-styrelser äro
ålagde yttra sig öfver löftesmannens förmåga, att, om så pofordras
erlägga den åtagne cautions-förbindelsen, — men det är icke så
att ingen Landshöfd. kan, med högst få undantag, fullt ut ansvara
för gillandet af en erbjuden caution, — dels kan omöjligen
känna hvar och ens förmögenhet i så måtto, helst cautionisten
kan stå förut uti många andra dylika förbindelser, — dels
är det en Landsh. omöjligt att så följa hvar och en af de många
cautionisternes förändrade förmögenbets-omständigheter, att han i
tid kan påfordra annan borgen. Ej heller kan han, under det
stora antal cautionister han skall bevaka, hålla särskild rulla öfver
dem som under tiden med döden afgå. Följden blir att tidt
och ofta, när en arrendotor brustit i sina skyldigheter, den antecknade
cautonisten, antingen är insolvent eller redan lemnat
efter sig ett bankrutteradt bo, och Staten stadnar uti oersatt förlust,
alldenstund försigtigheten bjuder hvarje Landsh. att påteckna
följande ord: »så vidt mig kändt är, är N. N. vederhäftig för
dess erbjudne borgens-förbindelser.»
Man kan ej heller fordra att en Länsstyrelse, när fråga är
om cautioner för högst 1500 R:dr b:ko, eller deromkring, skulle
med sitt nekande förtroende, likasom diffamera den som erbjudit
sitt namn.
I)en 3 December f. m.
Jag får derföre väcka följande Motion;
Att hädanefter hvarje t i 1J trä da re af Embete, hvarvid caution
för någon viss summa är fästad, må förpligtas att uti lliksg-.sKont.
insätta fulla värdet af den anbefallde cautionen hvaraf han under
tjenstetiden må upbära 4 proc. och så snart han redogjort
för sin förvaltning och denna blifvit af behörig Autoritet godkänd,
han då berättigas, eller hans rättsinnehafvare, att lyfta den sålunda
disponerade summan.
Jag tillåter mig tillägga, att vid den förestående nya Löneregleringan,
det beror af Konung och Ständer att uti lönens förhöjning
beräkna värdet af räntan å det deponerade cautions-beloppet,
så att Riksg:sKont. icke må besväras af nämnde ränteutbetalning.
Då hvarje tillträdare till ett dylikt embete, är pligtig deponera
lika cautionssumma, bildar denna inbetalning i Stats-kassans
händer, ett räntefritt kapital, som aldrig åter utgår.
Hvad åter angår arrenden af Staten tillhörig egendom, anser
jag vara bäst att låta arrendator alltid prenumerationsvis vid årets
början erlägga arrendet, hos den som vederbör, hvarmedelst all
cautionering är öfverflödig. Det chargerar visserligen arrendator
med värdet af 4 å 5 proc:s ränta för arrende-beloppet, men tryggar
Staten, eller innehafvare af Statens rätt, från all förlust.
Härvid skyndar jag mig att bemöta de inkast hvilka troligen
skola göras, och främst rörande hvad man kallar husröte-brister,
hvilket endast rörer arrenden af Kronans jord.
Det är ej här som det skulle löna sig att visa, att en stor
del af desse dertill hörande föreskrifter, äro rakt stridande emot
all klok behandling af jorden, — nog af, så länge Staten vill
vara egare af jordegendom, och så länge författningar om husrötebrister
qvarstå, och man för denna del af arrendatorns skyldig
heter
affordrar en sådan borgen som f. n., kan caution för sjelfva
arrende-beloppet försäkras på kortare väg, om man föreskrifver att
arrendets belopp bör, som ofvan är sagdt, prenumerationsvis för
året inbetalas, hvilket endast höjer arrendatorns afgift för första
årets ränta af arrendesumman.
Hvad för öfrigt angår vissa tjänsters fastställda cautionsbelopp,
förekommer ingen husröta.
Jag anhåller vördsamt om remiss till vederbörligt Utsk.
Begärdes på bordet.
2:o.
Bland rättsinstitutioner, hvilkas införande äfven i vårt land
kan anses vara af trängande behof på kalladt, torde NotariatsEmbetetet
måhända i första rummet böra omnämnas. Ju mera, till följd
af stigande industriel utveckling, affärsverksamheten tilltager, ju
mera invecklade de rättsförhållanden blifva, i hvilka personer, på
grund af ingående aftal, någon gång också genom tillfälligheter
komma till hvarandra, desto angelägnare är det att de, som sluta
aftal, vid dessas ingående göras upmärksamma på vigten deraf,
dels att i lag stadgade formaliteter, och jemväl de väsendtligavil
koren
-
Den 3 December f. m.
65
koren för hvarje rättsgiltigt aftal dervid äro iakttagne, dels att
ett ofelbart bevis om sjelfva afslutandet, tryggadt så väl mot förstörelse
som mot förfalskning finnes till.
Detta är det allmännaste ändamålet med NotoriatsEmbetet.
Att ega tillgång till en offentligen bemyndigad och under offentlig
kontroll ställd person, till hvilken man må kunna med förtroende
vända sig, för att få en afhandling i laglig form uprättad,
eller få anmälanden, protester och andra i affärslifvet förekommande
tillgöranden verkställda; att i Notariens diarium, hvari
alla dennes åtgöranden skola införas, ega en bevisningskälla i fråga
om så väl handlingens verklighet, som dess innehåll och tiden för
dess verkställande, detta är den förmån, som för affärsmannen vinnes
genom denna institution. Om också under fordna enklare förhållanden
kontrahenterna sjelfve, efter samråd med någon lagkunnig
vän, kunnat i skrift hjelpligt upsätta deras aftal, så visa de
allt mera tilltagande rättegångarne om kontrakters tydning, att,
sedan spetsfundigheten riktats åt detta håll, sådana försigtighetsmått
äro af nöden, som för män, hvilka häråt egna sin tid och
sin upmärksamhet, böra vara välbekanta. Hvad åter beviset om
aftalets verklighet och dess innehåll angår, så måste detta nu
åstadkommas genom tvenne vittnen; men oberäknadt den mindre
tillförlitlighet, som bevisningen genom vittnen i civila rättsfrågor,
enl. nyare tiders åsigter eger, ligger i möjligheten af vittnenas
död en tillräcklig anledn. till att söka ersätta detta bevisningssätt
genom ett säkrare. Huru många testamentstvister
skulle ej kunnat förebyggas, huru månget uphäfvande af ett förordnande,
hvarigenom en döende velat se till godo efterlefvande,
hade ej kunnat undvikas, om en ansvarig person funnits, till hvilken
han kunnat vända sig för uprättande af testamente.
Embetets betydelse och nytta kunde ej eller undfalla den af
K. M:t år 1811 förordnade LagKomité, som jemväl utarbetade
förslag till en lag om Notariats-inrättning. Enl. detta förslag
skulle emedlertid embetet, som hufvudsakligen var beräknadt för
landet, ej intaga den oberoende ställning, som det eger i andra
länder, hvarest institutionen nått en högre utveckling, utan ställdes
densamma i förening med HäradsR:ne. Tilläfventyrs var det
äfven denna omständighet, som verkade till det motstånd förslaget
rönte och de anmärkmr, som deremot framställdes. Dessa
anmärkn:r äro nemi. ej riktade emot det syftemål, man med
Notariats-embetet i allmänhet söker, hvilken sida af saken lemnades
i sjelfva verket ovidrörd, utan emot den dubbla egenskapen
af Notarie vid domstolen och en till allmänhetens biträde befintlig
offentlig embetsman, som förslaget förordade.
Huruvida i vårt iand ett ansvarigt isoleradt Notariats-embete
kan inrättas, åtminstone för det närvarande, har ock mången betviflat,
hvaremot icke någon, som tänkt på saken, har ens sökt
att motsäga dess ändamålsenlighet. Dess nytta och nödvändighet
för affärslifvet bekräftas ock genom de i städerna antagna Notarii
publici. Deras befattningar äro väl icke så vidsträckta eller omfattande,
som till Notariats-institutionens väsende hörer; men i
II. H. 5
6t>
Den 3 December f. m.
den män de verka, gifva de styrka och säkerhet åt affärslifvet ?
och med en större utsträckning af deras befattningar, och ledd af
lagliga föreskrifter, blefve den nytta de medförde väsendtligen ökad.
Deraf förklaras ock det rop på en lag för Notarius publicus i stad,
som vid flera Riksdagar låtit sig förnimma. Men behofvet af det
juridiska och ansvariga biträde, som allmänheten genom Notariatsinstitutionen
skulle vinna, är dock i många fall mindre i städerna,
med afseende dels derå, att man der alltid äger tillgång på
kunnige personer, som kunna anlitas, dels ock den befattning,
som RådstufvuR:ne hafva vid boupteckningar och arfskiften, till
hvilka förrättningar man vanligen på landet nödgas anlita personer,
som sakna för ändamåiet nödige insigter och hvilka ej stå
i något ansvar för deras åtgöranden. Afhjelpandet af detta sednare
förhållande var ock ett af de förnämsta motiver till LagKomitéens
åberopade förslag. Sedan dess har dock behofvet af Notariats-väsendets
införande och utveckling betydligen tilltagit. Anlednm
till detta behof är äfven antydd. Den finnes i affärslifvets,
genom en öfverallt ökad industri, vunna utsträckning, deraf
härledda mera intrasslade förhållanden och nödvändigheten af större
varsamhet och försigtighet vid handlingars upgörande; man torde
ej eiler böra lemna oanmärkt det behof, som uti ifrågastälide hänseende
upkommer, derest en inre vexelrörelse en gång här i landet
tager fart.
Huru omförmäldta institution skall inrättas, med afseende å
våra förhållanden, fordrar emedlertid mycket begrundande. Man
har två vägar anvisade, nemi. den LagKomitéen utstakat och
den, som blifvit följd i utlandet, företrädesvis i Frankrike. Båda
grundas dock på principen om en af Regering eller offentlig myndighet
tillsatt, med bestämda insigter försedd och ansvar underkastad
embetsman; och iakttagande af denna princip är ett nödvändigt
vilkor för rättssäkerheten, hvars befordran är institutionens
ändamål. Deraf följer likväl icke, att institutionens införande
skulle ådraga Staten någon direkt kostnad. Den kan, efter hvad
erfarenheten i andra länder visat, bära sig af sig sjelf genom ersättning
för lemnadt biträde, hvilken ersättning bestämmes medelst
taxa.
I hvad mån anlitandet af biträdet måste ske, bör genom lagen
regleras. Band på den personliga friheten kan ej läggas;
men om säkerheten kräfver vissa vilkor och formaliteter för giltigheten
inför lag af särskilda handlingar har ingen lagstiftare
tvekat att föreskrifva sådana. Det skall dessutom snart visa sig,
huru som kontraherande och andra, hvilka vilja uprätta handlingar
i ändamål att gälla inför lag, skola blifva angelägna att erhålla
biträde af en person, till hvilken de med förtroende kunna
vända sig och af hvilken de ej kunna prejas. De behöfva då icke
vidare kasta sig i armarne på lågsinnade advokater — ett slägte,
sorn nu suger allmänheten och hvilket lagstiftaren förgäfves söker
utrota, så länge han ej kan försäkra folket om ett säkrare och
tillitsfullare biträde i dess angelägenheter.
Jag får i följd häraf vördsamt föreslå:
Den 3 December f. m. »57
att R, St:r måtte antaga en lag ang:de Notariatsinrättning
här i landet, antingen i den syftning LagKomitéen
föreslagit eller byggd på de grunder, som
Frankrikes lagstiftare följt, så vidt dessa grunder äro
tillämplige hos oss; eller ock att R. St:r måtte i underdånighet
hos K. M. anhålla, att Han måtte låta utarbeta
och för nästk:de Ständer framlägga förslag till
sådan lag.
Remitterades till LagUtsk.
Frih. Alströmer, Jonas, upldste följande motion:
Det finnes förhållanden tillhörande den skapade synliga verlden,
af så bög beskaffenhet, att det är rent af omöjligt för det, genom
synden fördunklade, menskliga förnuftet att blicka in uti dess hemlighetsfulla
betydelses djup. Då det likväl för sådana skall upgöras
en norm, som skall ordna dess höga idé, i en för ändliga
varelser fattlig form, på det densamma må kunna realiseras på
dessa varelser, som sjelfva, slutna inom en ändlig form, der måste
tillgodogöras det oändliga för att utbildas till evigt oförgängliga
väsenden, fordras en högre fattnings- och bestämmelse-förmåga,
än det blott menskliga förnuftets förmörkade blick.
Af sådan beskaffenhet äro de rent andliga och kyrkliga frågorna.
Orsaken till de mångfaldiga, stridiga meningarne härom
ligger uti det individuella, större eller mindre förlitandet på det
menskliga förnuftet.
Hvad man än må tänka om Guds Ord och menniskans lefvande
tillgodogörande af dess oändligt höga och djupa innehåll,
så är det förra, Guds Ord, en galenskap för förnuftet och det
sednare, eller menniskans tillgodogörande deraf, blir en omöjlighet,
förr än, genom en rent andlig beredelse-process, bon blifvit
i stånd att emottaga det andliga. Att så är, se vi af Guds Ord,
som säger, att: predikan om Den korsfäste Christus är för »Judarne
en förargelse och Grekerna en galenskap». 1 Cor. 1: 23;
samt att: »den naturliga menniskan förnimmer intet af det Guds
Anda tillhörer; ty det är henne en galenskap, och kan icke begripat;
ty det måste andeligen dömas». Ibid. 2: 14.
Häraf har upstått det mångskiftande begreppet af ordet Kyrka.
Bland dessa skiftningar finna vi en, som gör begreppet: Kyrka liktydigt
med presterskap, jemte alla Kyrkan tillhörande stadgar och
författningar. Då nu Kyrkan i stället är församlingen, så måste
alldeles förvända förhållanden upkomma af ett så förvändt begrepp.
I stället för, att alla dessa stadgar och författningar höra församlingen
till och skulle utgöra normen för dess synliga enhet, samt
presterskapet, såsom äfven tillhörande församlingen, skulle inom
benne, med Ordet och Sakramenterna, vara Guds Andas synliga
redskap, till Guds Rikes befrämjande, emot alla ondskans makters
förstörelseförsök; så förblifver församlingen tvärtom, på påfviskt
sätt, en presterskapets och alla yttre stadgars tillhörighet, hvarmed
förfogas efter presterskapets andliga ståndpunkt. Till hvilka
förslappande resultater detta leder, har ådagalagts genom seklers
68
Den 3 December f. m.
erfarenhet om den hierarkiska maktens förlamande inflytelse på
det andliga lifvet.
Ehuru protestantismen vunnit seklers häfd inom Sverige, har
dock en hierarkisk lemning qvarstått ifrån påfveväldets tider.
Denna uppenbarar sig öfver allt, i våra lagar och författningar, i
våra kyrkliga ställningar och förhållanden. Att Guds Anda ännu
hvilar öfver Nordlanden, derom bär likväl vår tid ojäfagtiga vittnesbörd.
Är det af vigt för den enskildte att akta på den tid,
deruti han sökt varder; så är det icke mindre vigtigt för ett folk
att så göra. Historien och Guds Ord lemna oss mångfaldiga och
förfärliga sammanstämmande bevis på följderna för de länder och
folk, som icke hörsammat, utan förskjutit Guds Nådes-Anbud.
Skall Sverige, som Herren nådeligen och förunderligen bevarat,
under tusental af år, fortfarande äga bestånd, under den
synbarligen allvarliga sållningstid vi gå till mötes, och för framtiden
förblifva en plantering för himmelrikets skördar, så måste
vi noggrannt och sorgfälligt akta på närvarande tid. Vi måste
derföre betänka hvaraf vi fallne äro, och bättra oss, och göra de
första gcrningarne: hvar det icke skor, då varder Herren oss snarligen
kommandes, och skall bortstöta vår ljusaslake af sitt rum,
utan vi bättra oss. Upp. 2: 5.
Är det nu af vigt för ett folk att hafva ett, med afseende
på ändamålet, rätt organiseradt presterskap, har detta någon inflytelse
på Guds Kikes framgång hos detta folk; det vill troligen
ingen neka; då är det också vigtigt, att vi tillse, om vårt presterskap
upfyller de fordringar, som man, enligt Guds Ord, mäste
hafva derpå. Utfaller denna undersökning icke tillfredsställande,
må vi då tillse hvaruti felet ligger och hvaruti botemedlet består.
Motsvarar svenska presterskapet i allmänhet de billiga fordringar,
som det på Guds Ord aktande folket måste hafva derpå?
Apostelen Paulus lärer oss hurudan en Prest skall vara: »ostraffelig,
en hustrus man, vakande, nykter, sedig, gästfri, läraktig, ingen
drinkare, icke bitter, icke sniken efter slem vinning, utan
mild, icke trätosam, icke girig: den sitt hus väl förestår; den der
lydiga barn häfver, med all ärlighet: hvar nu någon icke kan förestå
sitt eget hus, huru skall han förestå Guds församling? Icke
nykristen, på det han icke skall upblåsas och falla i lastarens
dom, han måste ock hafva ett godt vittnesbörd af dem, som utan
till äro, på det han icke skall falla i lastarens försmädelse och
snara.» Ytterligare säger han: »Var de trogna en eftersyn, i ord,
i umgängelse, i kärlek, i andan, i tron, i kyskhet, håll på att
läsa, förmana, lära, — försumma icke den gåfva, som i dig är,
den dig gifven är genom Prophetian, med Presternas händers påläggning;
detta akta; blif deruti, på det din förbättring må hvarje
man uppenbar varda; haf akt på dig sjelf och på lärdomen; blif
i dessa stycken; ty om du så gör, frätsår du dig sjelf, och dem,
som dig höra; den gamla skall du icke hårdeligen straffa, utan
förmana såsom en fader; de unga såsom bröder; de gamla qvinnor
såsom mödrar; de unga såsom systrar med all kyskhet.» Ännu
ytterligare: »De som synda, straffa för alla, all andre skola ock
I
Den 3 December f. m. 69
frukta.» — »Jag bjuder dig för Gud, som all ting gör lefvande;
och för Christo Jesu, som under Pontio Pilato betygat häfver en
god bekännelse, att du håller budet obesmittadt ostraffelig in till
vår Herras Jesu Christi uppenbarelse.» — »Predika ordet; håll
uppå, i tid och i otid, straffa, truga, förmana, med all saktmodighet
och lärdom.» — »Yar vaken i all ting, lid och umgäll, gör
en Evangelisk Predikares verk, uträtta ditt embete redeligen.» —
Sådan framställer Apostelen Paulus en Prest för Timotheus och
han uprepar detta för Titus. Jemföres härmed vår Herres och
Frälsares Ord till de sju församlingars englar, så finna vi der en
stadfästelse på Hans Apostels fordringar på en Prest. Må nu hvar
och en sjelf besvara den framställda frågan.
Om Presten icke motsvarar församlingens rättmätiga fordringar:
hvaruti ligger felet då, eller hvad är orsaken? Hufvudfelet
ligger naturligtvis i brist på andligt lif. Men, hvad är orsaken
härtill? Den är, att man förgäter Apostelen Pauli förmaning, att:
icke hastigt lägga händerna på någon och icke heller göra sig
delaktig i annans mans synder. De, som önska blifva Prester,
pröfvas blott med afseende på ett visst, genom studier och menniskor
inhemtadt kunskapsmått, men huruvida de hafva det andliga
lif, som ingen menniska kan meddela, utan allena kommer genom
pånyttfödelse af Den Heliga Anda, lemnäs alldeles utan afseende.
När nu en sådan prest blifvit ordinerad, blir hans enda sträfvan
att vinna en komministratur och omsider pastorat. Har han upnått
detta mål; allt under fortsatt brist på det andliga lif, som
skulle vara hans egentliga diplom; så har han, som man säger,
kommit i ro och har sin lekamliga bergning. Nu blir han, ju
större den omkring honom varande, sofvande själaskaran är, desto
mera öfverbopad, dels af enskildta göromål, i anseende till sitt
pastorats vidlyftiga jordbruk, dels upbörd och dermed följande handelsspekulationer;
dels af onämnbara offentliga updrag, tillhörande
alla möjliga andra embeten, men alldeles främmande för det presterliga.
Trött af alla dessa bestyr under veckan, går han Herrans
Sabbathsdag till mötes. Hufvudet är fullt af denna verldens
mångahanda. Nu skall han ex officio beträda predikstolen. Hvad
kan man här vänta sig, till upbyggelse för själar, hungrande efter
andlig gpis; eller till väckelse för dem, som sofva? Der intet finnes,
kan intet gifvas. För ett elektriskt meddelande, fordras en
elektrisk tråd. Klipp af denna och meddelandet uphör.
Kommer nu till allt detta, att Presten är en sällskapsman,
skall bjuda och bjudas, hålla kalaser och lefva med i all verldens
fåfänga; och, till råga på allt, ej skyr lastens bana; under tiden
sjunker församlingen allt djupare i den andliga dödens mörker och
mången enskildt medlem deraf kanhända suckar och qvider under
ett vaknadt samvetes dom, med skäl, utan förtroende till den, som
var satt att gjuta Evangelii helande balsam uti det lidande hjertatj
hvad skall blifva utaf allt detta, när en gång Domsbasunen
ljuder? Denna tafla är ej tagen ur luften, den finnes på vår
svenska jord, för den, som något vill öpna ögonen och se sig
omkring. Då så år, lärer det lätt kunna inses, hvaruti fdel lig
-
70
Den 3 December f. m.
ger, om presterskapet ieke motsvarar församlingens billiga fordringar.
Hvaruti beslår nu botemedlet häremot? Deruti:
l:o Att man fäster mera afseende vid, om ett verkligt andligt lif
förefinnes hos den, som vill egna sig åt det presterliga kallet,
än hittilts varit fallet.
2:0 Att den, som vill inträda uti det presterliga embetet, dessförinnan
genom andlig verksamhet ådagalagt omisskänneliga
prof på en bestämd inre kallelse dertill.
3:o Att en så qvalificerad man icke prestviges, förrän ban erhållit
kallelse att öfvertaga själavården uti Dågon församling; vare
sig som medhjelpare, vikarius eller pastor.
4:0 Att med oeftergifligt allvar förfares, då Prest i mer eller
mindre mån, genom sitt lefverne, ådagalägger, alt han icke
har Christi Anda, ty Apostelen säger: den der icke häfver
Christi Anda, han hörer icke Honom till, och den, som icke
hörer Cbristum till, huru kan han vara lärare i Christi förförsamling.
Rom. 8: 9.
5:o Att Prestens arfvode bestämmes sådant, att han kan, utan
ekonomiska omsorger, i en oberoende ställning, offra sig åt
sitt höga och vigtiga kall. 1 Tim. 5: 17, 18.
6:0 Att lediga Pastorater ofördröjligen åter förses med Pastorer,
så qvalificerade, som sagdt är uti 1, 2 och 3 punkterna.
7:0- Att Pastorater således uphöra att vara löningsanstalter åt Biskopar,
Professorer och Lektorer, äfvensom att vara pensionsinrättningar
åt vetenskapsmän, enkor och barn; och framförallt
att, genom arf, eller hvad det vara må, vara elier göras
till monopolier. För sådana ändamål måste ovilkorligen annan
utväg beredas. Pastorater böra uteslutande betraktas såsom
afdelningar, inom den egentliga församlingen i sin helhet,
lämpade efter en nitisk och omsorgsfull själavårds fordringar.
Själavården åter är en, för tid och evighet, alltför
vigtig angelägenhet att betraktas såsom bisak der, hvarest
den har ojäfaktiga anspråk på att uteslutande ensam fästa
hela afseendet.
8:o Att, i sammanhang härmed, efterhand så bör ställas, att Pastor
befrias ifrån alla de statistiska, ekonomiska och kommunala
göromål, som på intet sätt tillhöra hans embete, men
deremot ifrån detsamma borttaga hans tid och förlama krafterna
för hans rätta verksamhet.
9:0 Att då en, på samma grunder hvilande, fullt ändamålsenlig
enhet och likstämmighet i allt bör eftersträfvas, och detta
framför allt är af vigt i afseende på själavården, är det alldeles
nödvändigt, att Pastorsval förrättas lika öfver hela Riket.
Fem olika sätt att tillsätta Pastorer och tio olika slag
af Pastorater vittna, mer än tillräckligt, om huru liten vigt
man fästat vid sjelfva kallelsen till det allvarliga embetet och
huru stort inflytande biafsigter hafva haft härpå. Under sådana
förhållanden är det en omöjlighet att stifta en på rigtiga
grunder stödd, conseqvent lag härom. Och det är lik
-
Den 3 December f. m.
71
väl det högsta, heligaste och ömtåligaste, som någonsin en
lagstiftning kan vidröra.
iO:o Att, i öfverensstämmelse med det, som nu är sagdt, efterhand
så ställes, att patronatsrätt öfver och arfsrätt till Pastorater
försvinna. Begge hvila på en alldeles falsk grund, emedan
ingen mensklig makt är berättigad att bortgifva åt en
tredje person, det må vara på hvad vilkor som helst, såsom
en rättighet, att förfoga öfver en eller flera andra, vid sina
sinnens bruk bevarade, menniskors själsangelägenheter. Dessa
oformligheter, eller rättare orimligheter, borde således kunna
uphäfvas utan några konsiderationer. Detta anses kanhända
för skarpt för vår kiemiga tid, som har svårt att skilja emellan
godt och ondt, och som ofta låter rätten vika för privilegierna.
Men det är, som sagdt, och hvilket aldrig kan sägas
för mycket, församlingens, så väl som den enskildes, oförytterliga
rättighet att sjelf hafva omsorgen om sin själs angelägenheter
och att bestämma åt hvem man vill förtro sig,
i denna vigtiga sak. Har, genom någon den offentliga maktens
åtgärd, denna oförytterliga rättighet kommit i collision
med ett obefogadt privilegium, så måste saken ovilkorligen
bjelpas, åtminstone medelst lösen, af Staten, som är dertill
icke allenast berättigad, utan rent af förbunden. Pra;bendePastorator
äro här förut vidrörda och hvad de regala och consistoriella
angår, sä, då dessa tillhöra grundlagen, må de blott
1 förbigående nämnas här, såsom börande ingå uti den reglering,
som skulle blifva föremål för det förslag, som i slutet
af denna motion kommer att framläggas.
11:0 Att alla Pastorater förses med Pastorer, efter de grunder,
som innefattas i ofvanstående 1, 2 och 3 punkterna, genom
val och kallelse af församlingarne sjelfva. Rösträtt bör i detta
fall tillkomma hvarje myndig inom församlingen, med eget
hushåll, under 3:ne eller flera år, mantalsskrifven person.
12:o Att alla hittills till Presters aflöning bestämda penningeeller
natura-prestationer, upbäras af Staten, som i stället
aflönar alla Rdcets Prester. Såsom regel bör antagas, att alla
erhålla lika lön. Dock bör billigt afseende göras vid lönregleringen,
å lokala förhållanden, der sådana kunna förorsaka
ökade kostnader och besvär. Prestgårdarne böra utarrenderas
på viss längre tid för Statens räkning, Derifrån
undantages en större trädgård, med dertill hörande kålgårdar
etc., som brukas af Pastor sjelf. Dock bör arrendatorn, i afräkning
å arrendet och såsom inbegripet uti Pastors lön, till
dennes hushåll lemna vissa nödiga persedlar in natura, såsom
mjölk, smör, ost, säd etc.
13:0 Att Pastorater, med afseende på folkmängd och lokala omständigheter,
begränsas efter en flitig och omsorgsfull själavårds
fordringar. I Preussen, och åtskilliga andra länder, har man
upgjort en plan : att fördela själavården så, att ett antal af
2 å 3000 personer skulle bestämma gränsen för en Pastors
72
Den 3 December f. m.
verksamhet. Uti Rhenprovinserna har man redan börjat verkställa
detta.
Härmed har jag nu framställt de allmänna grunder, hvarpå
jag anser en ändamålsenlig organisation af själavården i vårt land
böra byggas. Inses vigten häraf och man, med denna för ögonen,
på allvar vill saken, så kan den realiseras. Skall den dag en
gång komma, då detta har skett, så skall det medföra oberäknelig,
välsignerik inflytelse, icke blott på närvarande tid, utan äfven
och synnerligen på framtiden. Och — ändock tillhörer den
egentliga herrliga skörden deraf — evigheten.
Man klagar öfver villfarelsers upkomst och kringspridande i
landet. Lekmäns andliga verksamhet ti 1 Iskrifver man detta. Huru
härmed förhåller sig, må för tillfället lemnäs. Man har emedlertid
förgäfves sökt hämma detta genom Domare- och Polis-myndigheter.
Erfarenheten tyckes ändtligen hafva visat, att detta icke
hjelper. Det är också säkert att härmed ingenting uträttas. Inom
det andliga området duga ej andra, än andliga vapen. Ordet är
det tveeggade Svärd, som besegrar villfarelsens stridskämpar och
emot deras anfall finnes ej annat värn, än Trones Sköld. Presterskapets
ifver att, på detta stridsfält, vilja använda materiella medel,
är ett erkännande af deras andliga vanmakt. Vi må dock ej
undra härpå. Vi äro sjelfva skulden härtill. Der Prestön, de sex
dagarne i veckan är så öfverhopad af endskildta och offentliga göromål,
af en all andlig verksamhet fullkomligen motsatt art, att
han nästan tvingas att förgäta: »länk på alt du helgar hvilodagen»;
och äfven på denna heliga dag ej är befriad ifrån dessa, all andlig
värma afkylande ämnen; der är det nära nog gifvet, att han skall
förlora kraften och förmågan att föra Andans Vapen, om han någonsin
varit i besittning deraf. Men, der så är, der är det ock
hög tid att söka afhjelpa detta. Det kan likväl ej ske med mindre,
än en så total reorganisation, som den, hvilken här till sina
grunddrag blifvit framställd. Men, om det än vore möjligt, så
kan det dock ej vara den enskildes upgift att, för en så vidtomfattande
och uti så många olika förhållanden ingripande sak, upgöra
ett fullständigt detaljeradt förslag. Jag får således blott föreslå,
att R. St:r ville hos H. M. Konungen i underdånighet anhålla
om tillsättande af en Kommission, till utarbetande af ett
fullständigt förslag, på de af mig här upgifna grunder, att föreläggas
Ständerna vid nästk. Riksdag.
Begärdes på bordet.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr., upläste en motion, så
lydande:
Då jag anser att R. Stirs Bank icke bör bedrifva sådan rörelse,
som egentligen utgör föremål för Hypotbeks-föreningars verksamhet,
vågar jag vördsamt föreslå:
l:o att Bankens fordringar mot inteckning i fast egendom skola,
i den mån de förfalla, användas till diskontering och utlåning
för handel och näringar samt till kassa-kreditiv åt enenskilde
personer; och i sammanhang härmed
Don 3 December f. m.
73
2:o att enahanda stadgande må blifva gällande för do Skiftes- och
Odlings-lån, som från Banken utgifvits.
I följd häraf skulle dessa tvenne Bankens lånerörelsegrenar
komma att framdeles helt och hållet uphöra, och de dertill nu anvisade
fonder att till Bankens Diskontrörelse öfverflyttas.
Derjemte får jag, till underlättande af den allmänna rörelsen,
när deraf göres behof, föreslå:
3:o att BankoFullmäktige må berättigas, att, då sådant, utan fara
för Bankens säkerhet, myntvärdets uprätlhållande och metalliska
kassans tillräcklighet, kan pröfvas lämpligt, förstärka
fonden till diskontering och utlåning för handel och näringar
samt till kassakreditiv åt enskilde personer med så stort
belopp af den behållning, tillhörande allmänna verk och inrättningar
samt bolag och enskilde personer, hvilken på depositionsräkning
innestår, som för tillfället anses erforderligt.
Då denna behållning, som vid 1856 års början upgick till
mer än 10 milkr r:dr b:ko och som, äfven under nuvar:de penningeförlägenhet,
utgjorde d. 15 sisth Nov. mer än 5^ milkr, alltid,
fastän icke utelöpande, anses och beräknas såsom sedelstock,
så synes mig icke någon våda för Banken kunna af dess utlånande
upstå, enär denna behållning är af samma natur som de medel,
hvilka inflyta på up- och afskrifnings-räkningen, hvars behållningar
få af Fullmäktige användas i de lånerörelsegrenar, som jag önskar
måtte kunna ytterligare förstärkas.
Om remiss till BankoUtsk. anhålles vördsamt.
Remitterades till BankoUtsk.
Gr. Taube, Henning Ed v., upläste 3 motioner, så lydande
:
l:o.
Uti 23 § af K. Förordn. d. 18 Jan., »ang:de vilkoren för försäljning
af bränvin eller andra brända och distilleradespirituösa drycker»,
stadgas i 3:dje morn., att den stadgade afgiften för utskänkning
och utminutering skall i Stockholm hel och hållen tillfalla
staden. Vid jemförelse af sista punkten af föregående morn., så
lydande: »Hvad stad eller socken sålunda tillfaller, användes till
kommunala behof inom staden eller socknen», lärer få antagas att
meningen äfven varit, att den i Stockholm inflytande afgift skullo
användas till bestridande af kommunala afgifter, d. v. s. sådana
som drabba alla innevånare i Stockholm och icke blott föröka inkomsterne
för DrätselKommissionen, hvars utgifter regleras af Magistraten
och Stadens Äldste. I motsats härmed har dock denna
inkomst tagits hand om af Borgerskapet och det så uteslutande,
att då framställning blifvit gjord om ökadt tillskott från denna
inkomst till kommunala behof, såsom till bestridande af kostnaderne
för stadens fattiges underhåll, har sådant tillskott blifvit
vägradt af Stadens Äldste. Jag vågar derföre ödmjukast föreslå,
att omförmäldte mom. måtte erhålla ett sådant
förtydligande, att afgifterne för utskänkning och ut
-
Den 3 December f. m.
minutering af spirituösa drycker bör tillfalla StadsNämndens
kassa, till förminskande af de afgifter, som
böra å stadens samtlige innevånare, för kommunala
ändamål, uttaxeras; dock att till DrätselKommissionen
bör qvartaliter inbetalas det belopp, som motsvarar
hvad DrätselKommmissionen, eller någon annan Borgerskapets
enskilta förvaltning, i medeltal, under de
före den 1 Okt. 1855 sednast förflutne 5 år, årligen
upburit i afgifter af krogar och distilleringsbolaget.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles.
Begärdes på bordet.
2:o.
Vid genomläsning af Kgl. Propos:n »ang:de Statsverkets tillstånd
och behof» väcker det en billig förvåning, att då öfrige Hrr
Depart:tsCbefer, så väl civile, som militäre, varit betänkte söka
förskaffa högre pensionsrätt åt underlydande Embets- och Tjenstemän,
icke allenast de som hafva lön på RiksStaten, utan äfven
indelte löntagare, samt sådane, hvilkas inkomster hufvudsakligen
bero af sportler, så har II. Exc. Hr Just.-StatsMinistern icke,
så vidt af det med den K. Propos:n följaktige prot. kan inhemtas,
lemnat någon upmärksamhet åt behofvet, att förskaffa pensionsrätt
på allmänna indragningsstaten åt den honom underlydande
vigtiga embetsmannaklass, Häradshöfdingarne, och derigenom
bereda möjlighet för dem, vid upnådd högre ålder och försvagade
själs- rch kroppskrafter, att lemna rum för yngre män. Få äro
dock de Embetsman, som, mera än desse, behöfva att, vid uphunnen
högre ålder, söka lugn och ro. Strängt arbete, täta resor i
hvilken årstid som helst, och ofta dåliga embetsrum, måste nödvändigt
inverka på deras hälsa och, oaktadt den bästa vilja, sätta
dem ur stånd att i längden, med den kraft och verksamhet, som
embetet fordrar, fullgöra dess åligganden. Ty värr måste de dock,
vid nuvande förhållanden, bibehålla sina platser, äfven då tid vöre
att de droge sig undan och lemnade rum för bättre krafter. Enl.
hvad allmänt är kändt, ega nemi. Häradshöfdingarne icke annan
rätt till pension, än dem tillkommer såsom delegare i 3:dje klassen
af GivilStatens Pensions-inrättning, der det årl. underhållet
är 500 r:dr b:ko. Följden är ock den, att de i det längsta sjelfva
söka att förrätta sina embeten, ofta med högeligen försvagade själsoch
kroppskrafter, och sedan, då detta icke längre går för sig, på
grund af läkarebetyg söka och erhålla tjenstledighet i åratal, dock
hvarje gång för endast ett år i sender. Under deras återstående
lifstid måste tjensten sedermera uppehållas, efter förordnande, af
personer, som ofta erhålla ringa ersättning för sin möda, samt i
alla fall, i anseende till deras osäkra ställning, så snart de förvärfva
tillräckliga s. k. »meriter», söka och erhålla Nåd. befordran
till annan ort, hvilket förorsakar förnyade ombyten af vikarier,
ibland så ofta, att icke någon innehar ett förordnande att
förestå en domsaga så länge, att han hinner blifva med ortens förhållanden
bekant. Då ett sådant förhållande är, så väl för det
Den 3 December f. m.
75
allmänna, som för dem, hvilka nödgas domstolarne anlita, högst
ofördelaktigt, hoppas jag R. St:r, hvilka vid sednare Riksdagar ådagalagt
så mycken benägenhet att medgifva pensionsrätt på allm.
indragningsstaten åt flere tjenstemannaklasser, hvilka äfven icke
hafva lön på RiksStaten, skola mitt förslag behjerta och medgifva
sådan rätt åt Häradsböfdingar, hvilka upnått en lefnadsålder af
65 år. För att likväl upfylla ändamålet för denna min ödmjuka
framställning, fordras att Häradshöfdingarnes pensionsrätt bestämmes
med afseende på vigten deraf, att yngre män komma att innehafva
dessa mödosamma domarebeställningar, samt de åldriges
lefnadsbehof och icke på deras plats i rangordningen; ty eljest är
jag säker att ingen Häradshöfding, med stöd af sin i K. Brefvet
d. 23 Sept. 1688 och 36 § Reg.F. förvarade rätt, lemnar sin
plats. På grund af allt detta får jag ödmjukast föreslå det måtte
R. St:r besluta,
att, från och med 1857, Hdradshöfdingar må, då
de upnåtl en ålder af 63 år och innehafl Uäradsliöfdinge-cmbetet
i minst i 3 år, äga rätt alt, vid afskcdslagandet,
å allmänna indragningsstaten erhålla en årlig
pension af AOOO r:dr r:mt.
Om remiss till vederbörligt Utslc. anhålles.
Remitterades till StatsUtsk.
3:0.
Genom K. Förordn. ang:de uphörande af Kämners-, Lagmansocb
RiddareSyneRätter d. 18 April 1849 uphäfdes, i anledn.
af LagmansR:nes indragande, 3 Kap. i lt:sB:n, hvilket Kap.,
som hade rubriken »Om LagmansTing», i 3 § innehöll följande
stadgande: »Nu kan så bända, att HäradsRätt skjutit ett
»eller flere mål i någon sak upp, eller gått något alldeles förbi,
»ändå att de varit instämde, eller till saken höra, äge ock Lag»man
makt att dem upptaga och döma tillika med det, som
»HäradsR:n afgjort, om det beqvämliga ske kan.» — Genom
samma K. Förordn. erhöll äfven, till följd af KämnersR:nes indragande,
6 Kap. i nämnde Balk, hvilket Kap. handlar »Om
RådstufvuRätt, en från dess förra lydelse förändrad redaktion,
dervid ur 1 § uteslöts det, i afseende å RådstufvuRmas domsrätt
i de saker, som voro från KämnersRme vädjade, meddelade
stadgande, hvilket lydde: »rätte sig ock» (nemi. RådstufvuR:n)
«efter det, som i 3 Kap. 3 och 4 §§ om lagvadda saker
till LagmansRätt stadgadt är.»
På grund af nu anförde lagstadganden ägde således Lagmansoch
RådstufvuRm, hvilka, de förre å landet och de sednare i
städerna, i andra instans dömde uti från Härads- eller KämnersR:ne
vädjade tvistemål, att, då uti saker, som i Lagmans- eller
RådstufvuRätt fullföljdes, Härads- eller KämnersRätt antingen onödigtvis
upskjutit eller underlåtit att meddela utlåt, öfver någon
del af saken, och talan i sådan del af saken i andra instansen
fullföljdes, utan föregången pröfning hos förste domstol af saken
i denna del, den upskjutna eller af förste domstolen förbi
-
76
Den 3 December f. m.
gångna delen af saken, uptaga och afdöma tillika med de delar af
saken som förste domstolen afgjort. Denna, åt andra instansens
domstolar förlänade, rättighet innefattade obestridligen ett medel
att förekomma tidsutdrägt i rättegångar, och lärer ej heller kunna
anses hafva varit för parters rätt menlig, då rättighetens användande
var beroende af desse domstolars pröfning deraf, huruvida
sådant »beqvämligen kunde ske», samt andra instansens domstolar
följaktligen ålåg, att när afdömandet fanns icke lämpligen kunna
der omedelbarligen företagas, icke till pröfning uptaga en af förste
domstol, om ock obehörigen, upskjuten del af saken, äfvensom
att till vidare behandling vid förste domstol återförvisa sådan del
af saken, deröfver utlåt, ej blifvit af denna domstol meddeladt.
Då till följd af K. Förordn. d. 18 April 1849, genom hvilken,
såsom ofvan är nämndt, de anförde stadganderne ur lagtexten
utgingo, Kämners- och LagmansR:ne uphörde, hvarefter HofRätt,
som dittills i tvistemål varit tredje, kom att i dessa mål
utgöra andra instans, blef icke i lagen uttryckt, att HofRätt äger
att i omförmälde afseenden så förfara, som tillförene varit andra
instansens domstolar medgifvet; och hafva, i anledn. deraf, bland
IIofRmes ledamöter yppats skiljaktiga meningar derom, huruvida,
när uti vid Härads- eller RådstufvuRält anhäneiggjordt och
hos HofRätt genom vad fullföljdt tvistemål, UnderR:n befinnes
hafva uraktlåtit att meddela yttrande öfver något i saken framstäldt
påstående, som bordt af UnderRm pröfvas, HofR:n, då
den part, som vädjat, sitt af UnderRm icke pröfvade påstående
hos HofR:n fullföljt, må äga att saken i sådan del omedelbarligen
afdöma, eller om icke, äfven der saken i dylik, af UnderRm
icke afdömd, del är i sådant skick, att den skulle kunna
af HofRm afgöras, densamma dock bör till UnderRm återförvisas,
för att af denna domstol först pröfvas. Om den förra
meningen antages och tillämpas, medför sådant, såsom lätt inses,
rättegångens förkortande; hvaremot, då den sednare åsigten följes,
detta mången gång föranleder, att saken måste i hela dess vidd
till UnderRm återförvisas, för att der ånyo i ett sammanhang
pröfvas och afdömas.
Enär jag, för min del, anser det förfarande, som öfverensstämmer
med den förstnämnde af omförmälde meningar, vara det
för de tvistande parterne mest önskvärda, och i gällande lag icke
finnes uttryckligen stadgadt, att HofRätt må omedelbarligen pröfva
den del af dit vädjadt mål, deröfver UnderRätt, vid sakens afdömande,
kan hafva uraktlåtit att meddela utlåt.; men jag deremot
tror det icke vara lämpligt, att, i afseende å HofRätt, up]ifvås
de utaf ofvananförde stadganden i 3 och C Kapm Rätteg:sB:n,
som tilläto domstol i andra instans att uptaga och
döma sådan del af genom vad fullföljdt tvistemål, som blifvit upskjutet
af förste dsmstolen och således, då öfrige delar af målet
afdömdes, ännu var der under behandling, får jag vördsamt föreslå,
att R. St:r för deras del besluta, att, antingen genom til
lägg
till 1 mom. i 2 § af 8 Kap. R:sBm, eller till annat
lagrum i nämnde Balk, der tillägget kan anses finna lämpli
-
Den 3 December f. m.
77
gare plats, eller ock genom särskild författning stadgande utfärdas
i den syftning, alt om uti tvistemål, som blifvit efter hvad från
UnderRält hos HofRält fullföljdt, UnderRält, då den meddelat sådant
utslag, hvarigenom den sig från saken i allo eller i vissa delar
skiljt, gått någon del af saken förbi eller underlåtit all pröfva
något deruti framsläldt påslående, deröfver utlåt, bordt af UnderR;n
meddelas, HofR;n må äga alt, när en part, som vädjat,
der fullföljer talan uti af UndcrR:n icke pröfvadt mål, som
lill saken rätteligen hörer, sådan del af saken uplaga och afdöma
tillika med det, som UnderRm afgjort, om HofR.-n finner det
lämpligen kunna ske.
Om remiss af denna motion till LagCtsk. anhålles vördsamligen.
Remitterades till LagUtsk.
Frih. Cederström, Rudolf, upläste följande motion:
Då, på sätt antagas torde, ett i möjligaste måtto jemnadl förhållande
bör äga rum emellan en lönestat och förhandvarande göromål
i tjensten, så utfaller jemförelsen ej fördelaktigt i afseende
§ det embetsverk, som förvarar och åt forskaren samt allmänheten
i hufvudstaden tillhandahåller Statens skatter i böcker och handskrifter.
K. Ribliotheket i Stockholm äger nemi. icke f. n.
större tjenstemannapersonai än år 1808, då boknumern var ungefär
tredjedelen af hvad den nu är och då arbetskraften i så
ojemförligt ringa grad togs i anspråk för den inhemska tryckpressens
alster, till största delen bestående af s. k. småtryck, som,
för att göras tillgängligt och användbart, påkallar en mängd förberedande
åtgärder och tillfälliga anordningar, hvilka medföra
mycken tidspillan och fordra många händers biträde. Sedan den
nyss angifna tidpunkten, eller år 1808, då K. Bibiiotheket räknade
nära 40,000 band och hade 1000 r:dr b:ko i årligt arfvode
för inköp af böcker, har samma verk ej mindre genom de vid
flera tillfällen skedda förhöjningar i dess, f. n. till 8000 r:dr
s. m. upgående bok-anslagsbelopp, och det, utan vedergällning,
K. Biblioteket tillfallande årstryck, än genom åtskilliga donationer
och förordnanden, vunnit den betydande tillväxt, att
boknumern snart torde kunna upföras till 120,000 band, till hvilket
ansenligt antal man kommer, sedan K. Bihliothekets nuv:de
boksamling, under loppet af detta år, utöfver beräkningen, tillökad
med den från K. VetenskapsAkademien öfverlemnade Rosenadlerska
samlingen af 2,500 band, under innev:de och nästlcde
år, dels redan tillträdt, dels tillträder en ytterligare erhållen
vinst i den ypperliga bokskatt af ej mindre än 10,000 band, hvilken
blifvit K. Biblioteket af en enskild bokälskare donerad, och
hvilken utgör den största gåfva, som K. Bib 1 iotheket någonsin fått
emottaga.
Denna ställning är för Rikets, i dess hufvudstad stiftade,
offentliga Bibliotek onekligen ganska lycklig. Men förhållandet
är icke sådant med dess tjenstemannapersonai, som, med redan
mångdubblade och under kommande år ytterligare betydligen ökade
78
Den 3 December f. m.
åligganden, är lika fåtalig, som för 48 år tillbaka. Jemväl hitintills
har det oundgängligaste arbetetet derstädes icke kunnat
uppehållas, utan det verksammaste biträde af 2:ne yngre Tjenstemän
utöfver lönestaten, hvilka först på de sednaste åren blifvit
hugnade med en från statsmedlen utgående gratifikation, dock endast
af lika belopp med halfva vaktmästarelönen vid samma verk,
men fortfarande, utan någon utsigt till snar befordran, kan man
väl billigtvis begära, att de skola längre egna sina sjelfupoffrande
mödor och sina erkändt ovanliga insigter åt en statsinrättning,
der de redan, fruktlöst för sina timliga fördelar, användt 10 år
af sin bästa ålder?
Af aktning för en offentlig stiftelse utaf den vigt och det
allmänna gagn, som K. Bibliotheket, hvars ständigt ökade rika
förråd ej kan göras för den kunskapssökande rätt fruktbart eller,
såsom sig bör, tillgängligt, med mindre vårdarnes antal står i ett
motsvarigt förhållande till det vårdades omfång, dyrbarhet och tillväxt,
finner jag mig föranlåten att hos R. St:r vördsammast föreslå
upförandet å K. Bibiiothekets ordinarie lönestat af en ny amanuensboställning,
med enahanda lönevilkor, som för andre Amanuensen
blifvit af K. M. i Nåder föreslagne, nemhn 1,500 r:dr r:mt.
Derjemte, och för ändamålets fullständigare vinnande, får jag
äran hemställa, att någon lämplig summa, som jag endast exempelvis
torde få föreslå till belopp af 1000 r:dr r:mt, måtte benäget
anvisas till extra arfvoden, för vedergällande af tillfälliga arbeten
i Bi bl iothekets tjenst, dels äfven och i synnerhet uti afsigt,
att för framtiden fästa unga, kunskapsrika, hoppgifvande och nitiske
män vid ett allmännyttigt embetsverk, som på sin afskiljda
bana har så ringa utsigter att i öfrigt erbjuda och som derföre
ofta blifvit, efter några få års tjenstgöring, öfvergifvet, till skada
för sig sjelf och till afsaknad af de förmågor, som under lyckligare
förhållanden velat egna sina krafter till fortsatt deltagande
uti dess hedrande och gagneliga verksamhet.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Innan jag går att
upläsa den motion jag ämnar väcka, anhåller jag att få med några
ord yttra mig öfver försvarsväsendet i allmänhet. Med anledn.
af så väl vår politiska ställning, som vårt geografiska läge och
öfrige förhållanden, anser jag att, om jag så får säga, första linien,
den egentliga grunden för vårt försvarsväsende, bör utgöras af en
flotta och ett sjöförsvar. Med anledn. af dessa åsigter kan jag
icke afhålla mig från att uttrycka min tillfredsställelse öfver det
bemödande som man gjort sig, att väcka allmän upmärksamhet på
detta maktpåliggande ämne. Jag skulle visserligen vid detta tillfälle
kunna yttra några ord om hvad 5 HufvudTiteln innehåller,
men jag tror att jag dermed bör låta anstå till ett annat tillfälle.
Afven om planen ej är rigtig, så får jag åtminstone uttrycka min
stora belåtenhet öfver den tydlighet, hvarmed allt är framstäldt.,
äfven för den oinvigdes ögon. Jag ber nu att få yttra mig om
den andra delen af försvarsväsendet, nemi. landtförsvaret.
Den B December f. m.
79
Hr Stjernsvärd upläste dereftér följande motion:
Uti ett föregående plenum har hosE. o. Ad. blifvit mycket ordadt
om förbättring uti och utveckling utaf den del af vårt Landtförsvar,
som jag vill benämna det döda försvaret eller vårt befästningsväsende;
jag går nu åter att yttra mig om den del deraf,
som innefattar det lefvande, sjelfva hären, eller grundelementet i
hela försvarsorganismen.
Medgifvande en stor del af hvad som blifvit anfördt rörande
behöfligbeten och nyttan af det döda försvaret, måste jag dock
hvad angelägenheten vidkommer att tillvägabringa detsamma, ställa
allt som i denna väg som kan ifrågakomma i andra rummet och
deremot ställa det lefvande försvaret, hären, såsom en fullt utbildad
och betryggande samt landets fordringar och tillgångar motsvarande
samhälls-institution i det första.
Fästningar, de må förses med än aldrig så goda besättningar
äro och förblifva dock blott och bart vehiklar uti ett lands försvar;
önskvärdt om de finnas, men de kunna undvaras. Detsamma
kan icke sägas om Hären eller den väpnade styrkan. På
dess tillvaro beror uteslutande ett folks förmåga att kunna värna sin
sjelfständighet, så framt denna här likväl i sig förenar följande
egenskaper, nemi.: att den till sitt antal motsvarar behofvet;
att den är fullt tjenst- och stridsbar hvad åligganden, öfning, utredning,
underhåll och rörlighet angår; att den är anförd af uti
alla sina stycken kunnigt och militärisk erfarenhet ägande befäl;
slutligen att den lifvas af det sjelfförtroende och den fosterländska
anda, som äro nödvändiga vilkor för segren. Med en sådan här
åstadkommer man mer för landets försvar än med hvilka befästningar
det vara må; dessa kunna till sin påräknade verkan förlamas
derigenom att de af fienden kringgås, men så hlifver icke
förhållandet med hären.
Vi böra äfven härvid ihågkomma att försvaret ej alltid beror
af deffensiven; det åstadkommes ofta och alltid mera kraftigt af
ett offensift tillvägagående och dervid blifva fästningar af en mera
underordnad beskaffenhet.
Men jag återgår till »hären« såsom denna bos oss är till finnandes,
eller till vår armé-organisation, och har dervid funnit,
hvad jag äfven ännu finner, och hvad jag är öfvertygad att ej
heller någon skall bestrida, som med skyldig oväld ägnar ämnet
en rättvis granskning; att vår armé i följd af sina många organisations-bristfälligheter
och olägenheter ingalunda upfyller eller
ens kan upfylla alla de af mig ofvan antydda fordringar och
egenskaper.
Genomträngd af detta förhållande, föranleddes jag att redan
vid 1847—48 årens Riksdag underställa R. Stms pröfning
ett af mig uppgjort Förslag till förändrad Organisation af vårt
Landtförsvar, innefattande de indeldta truppernas indragning och
ställande på ständig vakans, samt försvarets byggande på en fullständig,
i enlighet med behofvet tillräckligt öfvad national-beväpning
med en mindre ständigt tjenstgörande stam: allt emot en
sammanräknad kostnad, som i betydlig mån understeg utgifterne
80
Den 3 December f. m.
för det närvarande landtförsvaret, men icke dess mindre medförde
en rättvis lindring uti den jorden tryckande rust- och roteringstungan,
samt af bebofvet påkallade förbättrade löne- och pensionsvilkor
för befäl och trupp *).
Att detta förslag, såsom alldeles nytt till sina grunder och
dessutom ingripande i många enskildta intressen, skingrande den
nimbus, hvarmed man lyckats omgifva indelningsverket samt slutligen,
upgjordt och afgifvet af enskild man, skulle erhålla ett
stort motstånd, derpå var jag på förhand beredd.
Att förslaget följaktligen vid 1848 års Riksdag, oaktadt endast
lösliga anmärkn:r kunde göras mot detsamma, blef undertryckt
och ej ens den begäran bifallen, hvartill jag då inskränkte
mig, nemi.: att förslaget af en serskildt, af kunnige män sammansatt
komité, måtte blifva pröfvadt och utlåt, deröfver till R.
St:r afgifvet, förvånade mig således icke.
Men deraf följer ingalunda något medgifvande af mig, att de
åsigter, hvarefter mitt förenämnde Förslag till förändrad Organisation
af Landtförsvaret», är upgjordt, äro origtiga, eller att de icke
äro desamma i dag som tillförene. Tvertom äro de i allo oförändrade;
och jag hyser dessutom den grundade förhoppning, att om
den tid ännu icke är kommen, då dessa åsigter så allmänt delas,
att de kunna göra sig gällande — hvilket jag likväl hoppas —
så skall den icke länge uteblifva. Hvad som ännu mer styrker
denna förhoppning, är icke allenast det förhållande, att mina yttrade
åsigter om landtförsvarets ändamålsenligaste ordnande delas
af allt flera och flera kunnige och fosterländskt sinnade män, så väl
inom som utom facket, utan ock derföre, att de äro ett genljud
af hvad frejdade män och krigare, varma fosterlandsvänner, yttrade
inom detta hus vid gryningen af vårt nu varande konstitutionela
statsskick.
Under dylika förhållanden, och då genom de vid 1848 års
Riksdag i sammanhang med förevarrde ämne uttalade åsigter, det
var att förmoda, att sympatierne för indeldta arméen, fördomen
mot förändring af indelningsverket, de enskilda intressena, motvil
jan
*) Dessa förbättrade löne- och pensionsvilkor uppgingo i allmänhet till
högre behållen inkomst, synnerligast uti de lägre graderna, än hvad
deri vid innevarande Riksdag afgifna K. Propos. om Statsverkets tillstånd
och behof i detta afseende innefattar. — Så innehåller t. ex. mitt
Organisationsförslag, behållen inkomst vid Gardet för lista Officersgraden
1,200 R:dr, för den 2:dra 1,350 R:dr och för Komp.-chefer
2,100 R:dr, samt vid Linien: för lista Officersgraden 900 R:dr, för
den 2:dra 1,050 R:dr och för Komp.-chefer 1,800 R:dr, allt rmt.
Knl. den K. Propos. utgör behållna löneinkomsten: vid Gardet för
l:sta Officersgraden 718 R:dr, för den 2:dra 003 R:dr och för Komp.-  chefer 1,931 R:dr; samt vid Linien, om man får grunda beräkningen
på den föreslagna lönestaten för Wermlands Fält-jägare-regemente: för
lista Officersgraden 458 R:dr, för den 2:dra 523 R:dr och för Komp.-  chefer 990 R:dr. Hvad pensionsbeloppen anginge, äro de enligt mitt
Organisationsförslag för de flesta grader lika fördelaktiga som de,
hvilka i den K. Propos. förekomma. Derjemte företer berörde förslag
icke de olikheter i aflönings- och pensions-förhållanden inom samma
grader, som den K. Proposin.
Den 3 December f. m.
81
jan å ena sidan för en längre, till det ändamålsenliga utsträckt
öfningstid för beväringsmanskapet, samt fruktan å den andra för
bibringandet åt massan af en fullständig kännedom i vapnens bruk,
fortfarande, enskildt eller tillsammanslagdt, skulle vara så starka,
att någon framgång ännu icke vore att hoppas för det af mig afgifna
Organisationsförslagel N:o i, och om hvilket jag ånyo uprepar,
att jag, med hänseende till så väl vårt geografiska läge,
som våra politiska förhållanden, våra vidsträckta gränsor, vår glesa
befolkning och våra ringa tillgångar, fortfarande äger den bestämda
och oföränderliga öfvertygelse, att det innehåller det rätta
och ändamålsenligaste sättet för ordnandet af vårt landtförsvar, såsom
i sig innefattande den minsta möjliga fredsorganisation i förening
med den största möjliga, vår närvaride och framtida sjelfständighet
betryggande utveckling af motståndskrafter i händelse
af krig, så föranleddes jag, uppmanad af min medborgerliga pligt
att i sammanhang med Förslaget N;o 1, grundadt på en genomförd
National-beväpning, och förutsättande ett starkt sjöförsvar,utarbeta
och såsom alternativ till Rikets år 1850 församlade Ständers
pröfning framlägga ett annat Förslag, eller det jag vill benämna
N:o 2, grundadt åter på ett fortsatt bibehållande af de indeldta
trupperne.
Nämnde åtgörande förändrar dock icke mina åsigter om Förslagets
N:o 1 företräde, såsom grund för organisationen af vårt
Landtförsvar, framför hvad Förslaget N:o 2 i samma afseende innefattar.
Skälen härtill äro: de fördelar som hvarje riktigt utförd
national-beväpning medföra, såsom massans moraliska lyftning genom
utvecklandet af en god national-anda, och hvarigenom en
nationel regering alltid kan påräkna det kraftigaste understödet;
den väckelse till ordning och eftertanka i det enskildta lifvetsom
en militärisk upfostran bibringar; förbättrade, af behofvet påkallade
lönevilkor för befäl och trupp; nödige till en förökad tjenstbarhet
ledande förändringar i arméens befordringslagar; ökade,
med billigheten öfverensstämmande pensioner; slutligen en rättvis
återgång till sitt primitiva belopp af rust- och roterings-skyldigheten
åtföljande dryga skattebördor.
Vid upgörandet af Förslaget N'-0 2, af mig tillika afsedt,
jag får det öppet bekänna, såsom ett öfvergångsförslag till Förslaget
N:o 1, sökte jag efter förmåga bota de brister och ändra
den planlöshet, som vidlåder större delen af vår närvar:de militär-organisation.
Uti förslaget N:o 2 blef den stående hären (enligt
dagens åsigter vilkoret för det bestående) bibehållen till oförminskadt
antal. Deremot blefvo åtgärder föreslagna, som kunde
gifva indelta trupperna den öfning och tjenstbarhet de nu sakna,
på samma gång som kostnaden för Landtförsvaret, dels genom en
förändrad corps-indelning och öfverflödiga befattningars indragning,
dels genom uphörandet af alla ändamålslösa utgifter blef nedsatt
till ett skäligt belopp. 1 Stats och Allm. Besv. och Ekon.Utskms
Betänk. N:o 18 vid 1850 års Riksdag redogjorde Utskm för det
väsendtligaste af båda Förslagens grunder och innehåll; och sedan
Utskm afstyrkt Förslaget N:o 1 samt, fastän de erkände att
II. II. 0
82
Den 3 December f. m.
de ej varit i tillfälle »att åt granskningen af Förslaget N:o 2
»egna den tid som för densammas fullständiga genomförande
»varit af nöden, eller tilltrodde sig äga den härtill nödiga sakkunskap»,
så afstyrkte de äfven detta förslag, hvaremot likväl reservationer
anfördes af samtlige UtskisLedamöter af Borgare- och
BondeStrn. Då berörde af Stats och Ekon.Utslcns afgifna af
styrkande
förekom i RiksStin, hade jag dock den tillfredsställelsen
att BorgareSt. återremitterade detsamma, samt att BondeSt., som
hyste betänkligheter mot Förslaget N:o 1, förklarade sig för Förslaget
N:o 2.
Efter den sålunda erhållna återremissen af berörde Betänk,
frångingo Utsk:n sin först uttalade åsigt och tillstyrkte uti Betänk.
N:o 49 »att R. St:r med föranledande af min, Stiern»svärds
motion, så vidt den afsåg Förslaget N:o 2, måtte besluta
»en underd. skrifvelse med anhållan, att K. M. i Nåd. behagade
»för ordnande af Rikets Landtförsvar, låta genom vederb. utarbeta
»ett, efter öfvervägande af landets behof och tillgångar affattadt
»förslag, att föreläggas Rikets kommande St:r.»
Jag lifvades sålunda af hoppet att nu åtminstone se mig
möjligen hafva lyckats att få Regeringens upmärksamhet af R. St:r
fästad på behofvet af en till fäderneslandets gagn ledande förändring
i arméens organisation: men detta hopp blef sviket genom
Ad:s och PresteSt:s vidbiifvande af deras vid första föredragningen
meddelade bifall till Utsk:ns Betänk. N:o 18.
Emedlertid beslutade Borgare- och BondeStrn att i enskilda
underd. skrifvelser hos K. M. anhålla »det K. M. täcktes under den
»tid som komme att förflyta till nästk. Riksmöte, låta genom sak»kunnige,
uplyste och oväldige män utarbeta, för att Rikets då
»sammanträdande St:r förelägga ett förslag till försvarsverkets ordanande
på ett med landets behof och tillgångar öfverensstämmande
»sätt;» och hvarvid BondeSt. för sin del särskildt i undrhet tilläde,
»att K. M. måtte i Nåder meddela de män, som få sig detta
»maktpåliggande värf anförtrodt, den uttryckliga föreskrift, att deras
»plan till försvarsverkets reorganisation så ordnas, att de kostnader,
»som i densamma komma att beräknas, under intet vilkor öfverstiga
»de nu varande utgifterne till härens och krigsmaterielens under»håll,
utan tvertom, så vidt möjligt är, varda minskade.»
Regeringen omfattade likväl ej denna de två RiksStins underd.
anhållan med den välvilja, som ännu utgjorde föremål för mitt
hopp. Jag såg mitt arbete dömdt till förgätenhet; och detta, såsom
icke oväntadt, smärtade mig mindre, än att se de två RiksSt:ns,
all min öfvertygelse af varmt nit för fosterlandets framtida
säkerhet och sjelfständighet gjorda underd. anhållan, äfvensom andra
Medborgares bemödanden och uplyste medverkan för arméens
förbättrade inrättning, lemnad utan Nådigt afseende.
Kom så 1853 års Riksdag, under en politisk ställning i vår
verldsdel, som bjöd att mera söka hålla samman folkens gamla krafter,
än kunna påtänka de större förändringar i dessas sammansättning
och verksamhet, hvilka eljest kunde vara önskvärda för
en utveckling, som fordrar tid och lugn utbildning. Jag ansåg
Den 3 December f. m.
83
mig derunder ieke böra på nytt bringa å bane hos R. St:r en fråga,
som nu ej kunde hafva utseende att vinna framgång, då i hvarje
ögonblick man var osäker om behofvet ej upstod att använda de
varande försvarskrafterna.
Den tid som nu inträdde visade dock, under ett af de, i afseende
på sättet att det utföra, märkligaste krig som historien vet
att omtala, att det land, hvilket nu mera ej väl betänker vidden
af de försvarsanstalter, som krigförandcts oerhörda framsteg erfordra,
sätter sitt oberoende och sin frihet på spel; och för Nordens
folk visade det sig särskildt som en varnande vålnad, uppmanande
i sin hemska gestalt till endrägt och afkastande af fördomars och
enskilda intressens 013'cksbringande inflytelse, att för en mindre
mäktig Stat icke finnes någon tryggad framtid, om nationalkänslan
domnar och om ej fosterlandskärleken kan i behofvets stund, med
all sin kraft upträda: i en väl organiserad folkbeväpning.
De skäl som för tre år sedan återböllo mig och troligen alla
andra, som dela samma öfvertygelse med mig, om nödvändigheten
af en förändrad organisation utaf vårt Landtförsvar, hafva nu försvunnit.
Konungen har försäkrat oss om vår vänskapliga ställning
till främmande makter; och om än moln på den politiska himlen
ännu irra kring och oroa fredens vänner, så synes dock en frist
i det gamla Europas återväckta stridslust vara för handen. Detta
lugn bör begagnas; så bjuder den. kloke åskådaren af horizontens
utseende; ty det kan vara elementernas djupa lugn före stormen!
Under dessa omständigheter har jag funnit mig upmanad
att ånyo underställa Rikets nu församlade St:r de i föreg:de omordade,
denna min motion åtföljande 2:ne alternativa förslag till »förändrad
organisation af vårt Landtförsvar», jemte en rekapitulerad
jemnförelse emellan dessa båda förslag, samt den närvar:de landtförsvars-organisationen.
Jag vill ej ytterligare, än hvad redan här varit fallet besvära
R. o. Ad. med uprepande af de skäl jag vid föreg:de tillfällen
anfört för nödvändigheten att i tid vara betänkt på annan inrättning
och anordning af vårt lands stridskrafter än den närvar:de,
i nästan alla sina delar bristfälliga och af ingen i sin helhet gillade.
Det jag med tystnad likväl icke kan förbigå, såsom en förökad
anledn. till mitt närvar:de åtgörande är att, oaktadt alla,
tid efter annan sedan år 1823 års Riksdag af RiksStin gjorda
underd. framställningar om en genomförd plan för försvarets ordnande
på ett med landets behof och tillgångar öfverensstämmande
sätt, ingen annan åtgärd å Regeringens sida försports än blott begäran
om förnyade anslag till den närvar:de, med full rättvisa
klandrade försvars-organisationens pålappning; Ett påstående som
till hela sin vidd besannas af den vid innev. Riksdag aflåtna K.
Propos. om Statsverkets tillstånd och behof, rör:de hvars innehåll
jag här vill inskränka mig att endast tillägga, att det utgör
en fullkomlig motsatts till hvad BondeSt. i underd. skrifvelse anhöllo
vid 1850 års Riksdag.
Under öfvervägande af hvad sålunda af mig blifvit anfördt
har jag funnit mig befogad till nedanföljande vördsamma hemsta!-
81
Den 3 December f. m.
lan, som jag ber och hoppas att StatsUtsk. måtte egna all den
upmärksambet som den förtjenar, icke såsom afseende mina organisationsförslag
allena, utan såsom till sitt ämne och sin lösning
varande den, som tidshändelserna kunna göra till en lifsfråga för
Konung, folk och fosterland.
Jag hemställer:
Att R. St:r måtte taga under pröfning, huruvida
de icke finna sig böra till K. M. i underd:bet öfverlemna
de af mig afgifna 2:ne förslag till förändrad
organisation af Landtförsvaret och i underd:het anhålla,
att K. M. läcktes låta desamma granskas af sakkunnige
män, samt vid näst följande Riksdag till R. St:r i
Nåder öfverlemna ej mindre dessa personers deröfver
afgifna underd. utlåt , än ock ett fullständigt förslag
till ordnandet af Rikets Landtförsvar på ett med landets
behof och tillgångar öfverensstämmande sätt; anseende
sig R. St:r, att tills detta inträffar, böra låta
anstå med hevi!jandet af alla nya ordinarie anslag å
4:de flufvudtiteln.
Om remiss till StatsUtsk. af denna min motion med tby åtföljande
2:ne organisationsförslag, anhålles vördsamligen.
Rekapitulerad jemförelse af Landtförsvarets närvarande och
föreslagna Organisation, i enlighet med
förhållandet år 1855.
l:o Enl. närvarande organisation upgår kostnaden för landtförsvaret
till 7,447,591 R:dr 26 sk. 10 rst. b:ko (se Tab. 31
Litt. B Förslaget N:o 1). Ve ständige slridskrafleme utgöras af:
Generalitetet 8 personer; Topograf-Officerare 11; Infanteri 26,072
man; Kavalleri 4 966 man med 5,077 hästar; Artilleri 3,190
man med 725 hästar och 128 kanoner; samt Ingeniör-corps och
Sappör-kompani af 176 personer eller tillsammans ständige stridskrafter
34,462 man med 5,802 hästar och 128 kanoner. Dessutom
eger Staten att som krigsrescrv disponera cirka 104,250 man
beväringsmanskap; 295 man ny ordinarie rotering samt 2,206 trosshästar
eller tillsammans krigsrescrv 104,545 man med 2,206 hästar
*), Af de ständige stridskrafterne kan icke J:del, kanske icke
J:del anses vara nog öfvad, för att tjena till ledande stam för beväringen.
Hvad åter krigsreservens öfning angår, är den sådan,
att denna del af försvars-organisationen uteslutande är att anse
såsom en här på papperet, totalt saknande det som utgör hufvudvilkoret
för den väpnade styrkans ändamålsenliga användande,
eller sa mycken soldatbildning som erfordras för att med den
stående hären kunna förenas, samt kunskap om vapnens bruk emot
fiende.
2:o Enl. det på allmän nalionalbeväpning grundade vid
*) Uti förenämnde rekapitulation af stridskrafterne ingår icke Gottländ»ka
Nät i on al-be väringe n.
Ben 3 December f. m.
85
4818 års Riksdag afgifna organisalionsförslagel upgår kostnaden
för landtförsvaret till 5,767,423 R:dr 6 sk. 8 rst. b:ko, (se Tab.
31 Litt. A Förslaget N:o 1), således till 1,680,198 R:dr 26 sk.
10 rst. b:ko mindre belopp än dess nämnde kostnader. Den
aktiva arméen utgöres af: Generalitetet 8 personer; Generalstab,
som för närvar:de icke egentligen finnes, inberöknad Topografofficerare
54 personer; Infanteri 50,435 man; Kavalleri 5,045
man med 4,542 hästar; Artilleri .3,043 man med 1,224 hästar
och 152 kanoner; samt Ingeniör-officerare med tillhörande trupp
277 man eller tillsammans activ armé 58,862 man med 5.766
hästar och 152 kanoner, hvaraf 17,162 man stamtrupper, och
hvilkas organisation och tjenstgöring är sfi ordnad att man med
full visshet kan antaga att hälften skulle kunna i hvarje ögonblick
begagnas till instruktörer för beväringsmanskapet. Denna stam
lemnar således större garantier för beväringsmanskapets snara bildning
och säkra ledning, än den nuvarlde dubbla ständiga styrkan.
Den öfriga delen af den adiva arméen eller 41,700 man,
utgöres af beväringsmanskap, och hvaraf 39,424 man äro Infanteri,
1,600 man Kavalleri, 576 man Fot-artilleri, samt 100 man
Sappörer. Hvad deras militäriska bildning angår, är den fullt utjemförlig
med den som äges af af den nämnde värfvade
och indeldta arméen. Hvar och en af detta manskap har nemligen
vid inträdet i den activa arméen redan undergått lika många
dagars rekrytöfning som för den närvar:de arméen är föreskrifven
eller 21 dagars, hvarefter de i förening med stamtrupperrie deltaga
i 2:ne års vapenöfningar, 14 dagar hvarje år. Vidare finnes
enligt förslaget att tillgå till den activa arméens förstärkande
20,850 man beväringsrekryter, som hvardera hafva undergått 21
dagars rekryt-öfning, samt 62,550 man från 25 till 27 år gamla
bevärings-soldater, som alla hafva deltagit uti 3 års vapenöfningar,
derjemte disponeras enl. förslaget öfver 2,206 trosshästar; således
tillsammans rckryterings-reserv för den adiva arméen 83,400
man och 2,206 trosshästar. (Se Tab. 11 Förslaget N:o 1.) Såsom
slutpunkt i Landtförsvaret tillkommer slutligen en uti 2:ne upbåd
organiserad Landlslorm af 458,700 man, bestående af personer som
alla deltagit i minst 3:ne års vapenöfningar (se Tab. 32 Förslaget
N:o 1).
3:o Enl. del på indelta truppernas bibehållande grundade
vid 4830 års Riksdag afgifna organisalionsförslagel upgår kostnaderna
för landtförsvaret till 6,252,825 R:dr 46 sk. 3 rst. b:ko
(se Tab. 32 Förslaget N:o 2), således till 1,421,416 R:dr 28 sk.
7 rst. b:ko mindre belopp än dess närvar:de kostnader. De
ständiga stridskrafterna eller den stående hären utgöres af Generalitet
6 personer; Kommendantstab 30; Generalstab, inbegripet
Topograf-officerare, 50 personer; Infanteri 26,110 man; Kavalleri
3,918 man med 3,900 hästar; Artilleri 2,239 man med 786 ständiga
hästar och 144 kanoner; samt Ingeniör-corps och Sappörer
271 man eller tillsammans stående här 32,624 man (1,672 man
mindre än för närvar:de) med 4,686 hästar (1,116 hästar mindre
än för nämnde) och 144 kanoner (16 kanoner mer än för när
-
86
Den 3 December f. m.
var:de). Dessutom äger Staten att såsom krigsrcserv disponera:
104,250 man beväringsmanskap, 2,483 reserv- (rusthålls-) hästar
och 2,206 trosshästar, eller tillsammans krigsrcserv 104,250 man,
inmönstradt och i rullorna infördt, skjutfärdighet ägande beväringsmanskap
samt 4,689 hästar (2,483 hästar mer än för närvar:de).
Slutligen uptager den föreslagna organisationen en Landtstorm af
479,550 personer, hvilka äfven äro påräknade att äga allmän skjutfärdighet
(se Tab. 34 Förslaget N:o 2).
Hvad särskildt antalet officerare angår, så är detta störst enl.
Förslaget N--o 4, dernäst enl. Förslaget N:o 2 och minst enl.
närvarande organisation.
Slutligen torde det icke vara ur vägen att fästa upmärksamheten
deruppå, att, under förutsättning att R. St:r skulle bifalla
de uti den Nåd. Proposrn om Statsverkets tillstånd och behof äskade
förökade anslag å 4:de HufvudTiteln, dels ordinarie, dels extra,
upgående i rundt ta! de förre till 1,052,200 och de sednare
per år fördeldte, till 91,460 R:dr b:ko eller tillsammans 1,143,666
,R:dr b:ko, så skulle enl. organisations-förslaget N:o 1 de årliga
utgifterne för landlförsvaret med 2,823,864 R:dr 20 sk. 2 rst.
understiga kostnaderne för närvar:de Landtförsvaret; och enl.
Förslaget N:o 2 med 2,565,082 R:dr 28 sk. 4 rst. tuko understiga
sagde kostnad.
Observation. Som de uti de tryckta Förslagen uptagne rekapitulationer
af den närvarrde försvars-organisationen,
i följd utaf under sednare tiden skedda förändringar,
icke mera fullt öfverensstämma med det närvartde
förhållandet, torde endast afseendo fästas vid här ofvan
förekommande upgifter.
Begärdes på bordet.
Sedermera upläste Hr Stjernsvärd 2:ne motioner, så lydande
:
1:0.
Redan vid Riksdagen år 1847 väckte jag motion om anslag
till stipendier åt Officerare af landtarméen, som önska erhålla och
kunna beredas tillfälle att ingå i utländsk krigstjenst. Denna motion
blef derefter af mig förnyad, först vid 1850 års Riksdag, då
den ingick uti mitt då afgifna Förslag till förändrad organisation
af Landtförsvaret, och sedan vid 1853 års Riksdag, utan att det
likväl lyckades mig förmå R. St:r fästa benäget afseende vid denna,
till sina påföljder vigtiga angelägenhet. Då StatsUtsk., vid 1853
års Riksdag, genom Betänk:t N:o 31, besvarade motionen, yttrade
sig likväl Utsk. sålunda :
»Ehuru Utsk. erkänner det gagn för arméebefälets
»praktiska bildning, som beredandet af tillfälle för det»samma
att inträda i utländsk krigstjenst sannolikt
»skulle medföra, anser likväl Utsk., att under närv:de
»tidpunkt, då, med anledn. af de politiska förvecklin
-
Den 3 December f. m.
87
»gar uti Europa och utsigterna för ett krig emellan
»de stora sjömakterne, K. M. beslutat, att, i händelse
»sådant skulle utbryta, de förenade rikena skola iakt»taga
en fullständig neutralitet, det voro mindre lämp»ligt,
att för ifrågav:de ändamål anslå medel, helst
»Statsverkets tillgångar tagas i anspråk för mångfal»diga
andra maktpåliggande föremål; hvadan Utsk. fun»nit
sig böra
»afstyrka R. Stms bifall till hvad uti förev:de mo»tion
blifvit föreslaget.»
Utsk. erkände således nyttan af hvad jag föreslagit, men af
styrkte
dess verkställighet, dels på grund af de politiska förveck
lingarna
i Europa, dels på grund deraf, att Statsverkets tillgångar
toges i anspråk för mångfaldiga andra maktpåliggande föremål.
Båda dessa för afslag af Utsk. anförde skäl voro likväl, enl.
min upfattning, af den beskaffenhet att de hvarken af Utsk. bordt
anföras eller af RiksSt:n gillas; Utsk:s Betänkrde blef ock hos
R. o. Ad. med ogillande lagdt till handhne. Undersöker man
hvad det först förekommande skälet angår, huru vid förevande
tidpunkt inom andra Europeiska Stater tillvägagick, så finnér man,
att bifall och understöd icke allenast lemnades åt enskildte Officerare
att i det pågående kriget deltaga, utan till så väl krigstbeatern
vid Donau som Krim afsändes hela af Officerare sammansatte
komitéer, för att på stället följa krigshändelsernas gång. Det
enda deremot, som hos oss vidtogs, var, att sedan stridsbullret vid
Sebastopol tystnat och kulorna uphört att hvina, ditsändos en Officer,
för att taga fästningsruinerne i skärskådande. Pröfvar man
åter Utsk:s andra skäl för afslag, så finner man med verkligt vemod,
att samma Utsk. som afslår 6000 r:dr till militärbefälets
praktiska utbildning genom bibringad krigserfarenhet, beviljar såsom
mera maktpåliggande ett förökadt årligt anslag af 14,000 r:dr
till K. Theatern! — Valet emellan fäderneslandets försvarare och
theatern utföll således lill den sednares fördel. För min enskilda
del anser jag dock framgången af min omordade motion lika maktpåliggande
i dag som jag ansåg den år 1848, och som jag uti
den K. Proposm om Statsverkets tillstånd och behof, oaktadt allt
hvad deruti om förökade anslag förekommer, ingenting kunnat upspåra
rörande det af mig ifrågasatta, af R. St:r till nytta och gagn
erkända, samt på arméebefälets framtida tjenstbarhet i så hög mån
inverkande förhållande, så anhåller jag härmed vördsamligen att
nu för 4:de gången få förnya min i ämnet gjorda motion. Ett
förökadt skäl dertill hemtar jag äfven af förberörde Nåd. Propos.,
då genom densammas innehåll anledn. erhållits til! den förmodan,
att Staten f. n. äger det öfverflöd af tillgångar, att beviljandet
af ett litet anslag, äfven för arméebefälets tjenstbarhet, kan hysa
hopp om framgång.
För att icke onödigtvis taga i anspråk R. o. Ad:s prot.
med hvad jag såsom motiver för min motion vid föreg:de tillfällen
anfört och hvilka redan i sagde prot. finnas införde, så
inskränker jag mig uti detta hänseende hänvisa till min i äm
-
88
Den 3 December f. m.
net gjorda motion vid 1853 års Riksdag, införd i 2:dra häftet af
R. o. Ad:s prot., pag. 334—337, hvarjemte jag vördsamligen
föreslår:
l:o Att R. St:r matte till K. M:s Nåd. disposition ställa
ett årligt anslag af 18,000 r:dr b:ko för att, lika fördeldt,
användas till understöd åt 9 Officerare af landtarméen,
3 af hvardera de 3 hufvudvapnen, infanteriet,
kavalleriet oeh artilleriet, hvilka Officerare, efter erhållande
af K. M:s Nåd. tillstånd, kunna beredas tillfälle
att ingå uti aktiv krigstjenst hos någon med
Sverige i vänskapligt förhållande varande utländsk
makt.
2:o Att R. St:r, i händelse detta förslag bifalles, måtte
till K. M. ingå med underd. anhållan, att K. M., i
ministeriel väg, täcktes nådigst bereda tillfälle för
verkställigheten af hvad jag i föregående punkt föreslagit;
att inträdet i utländsk tjenst endast må äga
rum på frivillig derom gjord ansökning och efter fulländade
minst 2 års aktiv tjenstgöring vid infanteriet,
kavalleriet eller artilleriet, att företrädet bland sökande
må, inom hvarje vapen, tilldelas den som innehar högsta
militärgraden och i största mån förenar kunskaper
med ådagalagd praktisk duglighet och nit för sitt
yrke; att understödet af hvarje person ej får tillgodonjutas
längre tid än 2 år; att de, hvilka erhålla understöd,
bibehålla här hemma sin grad, lön (med afdrag
af tjenstgöringspenningar), tur och befordringsrätt under
den tid de firo i utländsk tjenst; att den högre
grad de i utländsk tjenst tilläfventyrs erhålla ej ovilkorligen
berättigar till lika grad i fäderneslandet, samt
slutligen, att den som på förenämnde sätt varit i utländsk
tjenst, är vid sin hemkomst pligtig att till
Chefen för LandtförsvarsDepart:tet aflemna ett af vederb:de
utländsk myndighet utfärdadt och af Svensk
Minister attesteradt intyg öfver sitt förhållande i tjensten,
jemte en detaljerad berättelse om hvad han i sin
utländska tjenst kunnat inhämta.
Skulle tillfälle saknas till inträde i utländsk tjenst,
eller ingen sig dertill anmäla, kommer anslaget att
besparas, uteslutande för det ifrågav:de ändamålet.
Anlednm hvarför jag här ofvan föreslagit 18,000
r:dr i stället för 6000 r:dr tuko, som jag tillförene
påyrkat, är att jag dymedelst velat bereda tillfälle att
godtgöra hvad i ämnet hittills blifvit försummadt.
Begärdes på bordet.
2:o.
Redan vid föreg:de Riksdag påyrkade jag, uti då väckta
motioner, »att R. St:r måtte hos K. M. i underd:het anhålla, det
»nödige åtgärder måtte vidtagas för utfärdande af så fort ske kan
Den 3 December f. m,
89
»nya Krigsartiklar, TjenstgöringsRegLle för Arméen, FältFörvalt»ningsRegbte
och Reghte för ordnandet af den militära sjukvården,
»samt för fullbordandet af den påbörjade men afbrutna MilitärFör»fallningsSamlingen;
och för hvilka arbetens utgifning kostnaden
»måtte blifva bestridd af 4:de HufvudTitelns anslag för oförutsedda
»behof, hvilket synes vara afsedt för utgifter af denna art.»
Ehurif R. St:r icke beslutade sig till att framföra denna underd.
anhållan, hade man likväl bordt förvänta, att en omtänksam
krigsstyrelse, af egen drift, sökt afhjelpa den under en längre följd
af år erkända bristen och behofvet i förutnämnde afseende, allt
under ihågkommando: »att inom ingen samhällsställning låter bri»sten
af ändamålsenliga, noggranna, fullständiga och i allo tiliämp»liga
lagar, regkten och föreskrifter mera känbart erfara sig än
»inom krigareyrket;»
»att saknaden af dylika allmänna föreskrifter kan medföra de
»mest menliga påföljder, under de lika opåtänkta som olikartade
»tillfällen, då dessa föreskrifter, under den militära tjenstgörin»gen,
äro af nöden;»
»att på deras tillvaro beror hvad som utgör det nödvändiga
»och enda medlet för vidmakthållandet af en med hälsosamma fruk»ter
förenad krigslydnad och ett icke förslafvande samband emellan
»hvarje länk i den militära hierarkien;»
»att Statens oeftergifliga pligt är, att gällande föreskrifter
»samlas och hållas tillgängliga för dem som hafva sig förvaltnings»bestyret
anförtrodda, emedan Staten i annat fall icke kan, utan
»att begå stor obillighet, fordra att gällande stadgar städse efter»iefvas;»
»att
ett halfgjordt arbete är till ingen nytta, och att allenast
»ett fullbordadt kan motsvara den förväntan, som fästats vid första
»tanken derpå;» slutligen
»att för åstadkommandet af den så angeläget varande tjenst»barheten,
är icke bemödandet att förskaffa ett nödtorftigt up»pehälle
tillfyllestgörande, dertill fordras i främsta rummet be»redandet
af medel, för att kunna tillfredsställa hvad på kunskaps»väg
härför erfordras.»
Som likväl arméen, i det antydda hänseendet, ännu år 1856
befinner sig alldeles i samma afsaknad, som den länge sig befunnit,
så föranledes jag, med hänvisning till hvad i öfrigt i ämnet
för!. Biksdag af mig blef anfördt, in förd t i R. o. Ad:s prot.,
2:dra häftet, pag. 337—341, vördsamligen föreslå, det R. St:r
måtte i underd. skrifvelse framföra, hvad i början af denna min
motion förekommer.
Om remiss till behörigt Utsk. anhålles.
Remitterades till Allm. Besv. och Ekon.Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande äf plenum kl. 6 e. m.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates, upläste 2:ne motioner
af följande innehåll:
90
Den 3 December f. ru.
l:o.
Emot den d. 10 Nov. 1855 af K. M. utfärdade instruktion
för Landshme m. fl. hafva så väl från många enskilta, som
inom den offentliga pressen, och slutl. af R. St:rs Hr Justie-Ombudsman
högst väsendtliga anmärkn:r blifvit framställda; men då
dessa sannolikt, för att blifva rättade och leda till "önskad påföljd,
behöfva ett stöd från R. St:rs sida, har jag ansett mig böra
begagna min riksdagsmannarätt för beredande af ett sådant ändamål.
Jag vill härvid mindre uppehålla mig vid författningens allmänna
syftning, hvilken synes vara den, att hos Landshme koncentrera
en ännu vidsträcktare myndighet än hitintills — en
syftning, som alltför mycket står i strid med den opinion, som
under sednare tider och Riksdagar allt mer utvecklat sig om nödvändigheten
att inrätta kommunalnämnder, såsom utgörande ett
slags representation för länet, hvars tanka Landshm, i vigtiga
frågor, bör inhemta och hvilken, som man hoppas, småningom
skall leda till den sjelfstyrclse, hvarförutan landets angelägenheter
icke, under nuvar:de förhållanden, kunna, på ett tillfredsställande
sätt, handhafvas. Denna del af frågan torde således, utan behof
af utredning från min sida, blifva af Utsk. och R. St:r undersökt
och diskuterad i sammanhang med de flera motioner om kommunalstyrelser,
som blifvit vid Riksdagen väckta.
Jag vill här i främsta rummet fästa mig vid de delar af den
nya Landsh:ge-instruktionen som handlar om Landsh:nes myndighet
öfver både sina underordnade och sina egna kolleger i embetet.
De innefattas, så vidt jag anser dem böra förändras, hufvudsakligen
i 66 S, så lydande:
»Om, utom det i nästföreg:de g omnämnde fall, LandsSekret.
och LandsKamer. i tjensten beträdes med uppenbar orätt,
egennytta, vårdslöshet eller försummelse eller från tjensten sig
olofligen afhåller, eller emot Landsh. visar vanvördnad eller ohörsamhet,
skall den felaktige ställas under tilltal inför vederbörlig
domstol, hvarvid Landshm jemväl äger att, i händelse omständigheterna
det påkalla, emedlertid skilja honom ifrån embetets
utöfning.
»För LandtRäntm., LänsNot., LänsBokb., Kronofogde och Hä»radsskr.
vare lag samma; dock med rättighet för K. M:s Bef:b:de
»att, då förseelsens beskaffenhet dertill föranleder, förelägga vi»ten
och dem dertill fälla, eller ådöma böter till högst en må»nads
lön eller suspension från tjenst och lön på högst tre måna»ders
tid.»
Så vidt jag förmår inse, innefatta dessa stadganden en
både obehöflig och betänklig utvidgning af Hrr Landsh:rs suveränitet.
24 § i 1734 års Landsh:ge-instruktion tillerkänner visserligen
Landsh:n rättighet att, »der LandsKamer., Kronofogdar
»och Häradsskrifvare icke skulle efterlefva och fullgöra de för
dem »utfärdade instrukt:r, den felaktige, efter sakens pmständig
-
Den 3 D ec ernber f. m.
91
»het, vederbörligen tilltala, näpsa eller inmana låta, och derest
»han sig då icke rättar, honom i KammarRevisionen straxt an»gifva»;
äfvensom Landsbm erhållit tillstånd att, intill dess svar
han följa, emellertid en sådan brottslig från tjensten suspendera,
ifall dess brott det förtjenar.
Denna Landsh:ns suspensionsmyndighet inskränker sig således
ensamt till de fall, der anmälan skulle göras bos KammarRevisionen
(motsvarande nuvar:de KammarR:n eller StatsKontoret),
d. v. s. der det gällde upbördens redovisande och således
behof kunde förekomma, att genom skyndsam och kraftig åtgärd
undanrycka det allmännas medel, en osäker upbördsmans
vård, för att hindra deras förskingrande. Der må det ögonblickliga
skiljandet från tjensten vara nödigt, ehuru till och med detta
endast var åberopadt eller begränsadt intill dess svar hann följa
från KammarRevision, i intet annat fall än * frågan om upbörden,
var stadgandet i den gamla instrukt:n användbart, hvarken
på LandsKamer., Fogdar eller Häradsskr. Om LandsSekret.
och öfrige LandtstatsTjenstemän nämnes i den gamla instrukt:n
ingenting som kan tydas derhän, att Landshm skulle äga att
efter behag skilja dem från utöfningen af deras tjenst. Deremot
stadgar allmänna lagen, som blifvit promulgerad sednare
än Landsh:gé-instrukt:n, uti 1 Kap. 7 g U:sB:n, »att om de
»som af K. M:s Bef:h:de i bud och ärende brukas, af sjelftagen
»myndighet öfverskrida eller eftersätta det som dem i hvarje mål
»befaldt är, K. M:s Bef:h:de äger makt att dem med ord och var»ning
näpsa eller i böter jf dem taga två eller tre månaders lön
»till nästa fattighus, eller ock, der brottet svårare är, det hos Il:n
»angifva».
En hvar finner att emellan dessa stadganden, både i den
gamla Landsh:ge-instrukt:n och allmänna lagen, rör:de Landsh:ns
myndighet öfver LandtstatsTjenstemännen och den nya instruktm,
finnes den mäst väsendtliga skiljaktighet, då genom
den sednare Landshm berättigas att af den obetydligaste anledn.
, t. ex. på grund af hvad det kan falla honom in att
rubricera såsom »ohörsamhet» eller »vanvördnad», utan all slags
undersökning, skilja LandtstatsTjenstemän från utöfningen af deras
befattningar, endast med det vilkor, att han samtidigt med
suspension ställer den felaktige under tilltal.
Men icke nog dermed, att den nya Landsh:ge-instrukt:n
strider mot äldre författningar och allmän lag. Den strider äfven,
så vidt jag kan inse, mot grundlagens stadgande i 31 §
Reg:sF., som uttryckligen innehåller, att den som bekläder domare-embeten,
så högre som lägre, samt alla andra Embets- och
Tjenstemän, än de i föreg. 35 § upräknade, s. k. förtroendeembetenas,
»icke kunna utan medelst ransakning och dom från
»sina innehafvande' sysslor af Konungen afsättas». Att detta stadgande
jemväl omfattar, att icke amobibla Tjenstemän ej heller,
genom befallning från Konungen, kunna, utan föregånget domstolsbeslut,
omedelbart skiljas från tjenstens utöfning, torde icke kunna
bestridas.
92
Den 3 December f. m.
Således förmodar jag att sjelfva den Minister, som med sitt
namn undertecknat den ifrågav:de författningen, skulle anse det
betänkligt att, genom någon af honom kontrasignerad befallning
direkte från Konungen, afsätta eller suspendera en LandsSekret.,
LandsKamer., LandtRäntm. etc.
Nå väl, skulle Konungen kunna, i form af instruktm, åt
Landsh. delegera en makt den H. M., enl. grundlagen, icke Sjelf
äger? och hvilka absurda anomalier skulle icke härigenom upkomma?
Detta
om laglighet af den ifrågav.-de instrukt:n, en fråga,
den jag förmodar icke kunna undgå Const.Utsk:s allvarliga upmärksamhet.
Om man derefter betraktar de möjliga följderna af den ifråga
v:de maktutvidgningen, så kunna dessa blifva ganska fruktansvärda,
icke blott för de personer som utgöra Landtstaten, utan
ännu mer för det allmänna, genom den alltför mycket okontrollerade
myndighet, som den nya instruktm lägger i Landsfones
bänder.
Sannt är visserligen, att hvad angår LandsSekret., LandsKamer.
, LandtRäntm., LänsBokh. eller LänsNot:r, Landsh:n är
skyldig att, i sammanhang med åtgärden att skilja någon af bomälde
.tjenstemän från embetsutöfning, ställa honom under tilltal
inför vederbörlig domstol, men dels behöfver Landsten, enl.
samma §, icke förebringa något annat skäl för en sådan tjenstemans
fällande till böter eller suspension, än att han mot
Landsten visat »vanvördnad» eller »ohörsamhet», dels vitsordar
erfarenheten nogsamt, hvad resultatet i allmänhet blifver af åtal
emot högre Embetsman och Chefer, om någon underordnad dristar
sig att emot dem söka rekonvention eller uprättelse.
Hvad har då anledn. kunnat vara till denna betänkliga förändring?
Äro
våra nuvtde Landster så mycket mera än i fordna tider
utmärkta för rättrådighet, insigter, skarpsinnighet, nit och
duglighet i sina embetens utöfning? Åtnjuta nuv:de Landsh:r
mera anseende hos länets innevånare eller förtjena de mera
förtroende hos sin Regering, än förra tiders Landsfor? Jag betviflar
att dessa frågor kunna med ej serdeles talrika undantag
besvaras med annat än »nej». Hafva LandsSekret. och LandsKam.
, eller Landtstatens Tjenstemän i öfrigt, i sednare tider
mer än förr visat några anmärkningsvärda prof på egennytta,
försummelse, oskicklighet eller upstudsighet mot Hrr Landsfor?
Tvärtom. Jag känner härom åtminstone ingenting annat, än
att en Landsh. i ett af de norra länen nyligen haft något
gräl med sin LandsKam., och att på något ställe LandsKamrn
eller LandsSekret:n reserverat sig mot ett och annat förslag till
tjenster vid Landtstaten, dervid likväl alltid Landshme slutligen
fått sin vilja fram. Hvartill behöfdes då att i förev:de fall
taga ett så märkbart steg på det förhatliga godtyckets väg? Eller
tror man ens på sannolikheten deraf, att en rättrådig och skick
-
Den 3 December f. m.
93
lig Landsh., som sjelf får föreslå och således i 99 fall af 100
kan anses tillsätta sina biträden, skulle vara blottställd att, från
deras sida, finna »ohörsamhet» eller »vanvördnad».
Man kan äfven härpå tryggt svara nej. Fördenskull återstår
för en vanlig slutkonst intet annat motiv för den stadgade förändringen,
än att tillfredsställa åtrån hos Hrr Landsh:r att, kosta
hvad det vill, göra sin mening gällande i trots af allt motstånd
från de lägre Tjenstemännen, som dock, enl. gamla Landsh:ge-instrukt:n,
äro satte Landsh. »till hjelp».
Men jag vill icke längre fortsätta dessa frågor, emedan min
afsigt med denna motion mindre är att framställa ett bittert klander
emot hvad som skett, än att söka på vänlig väg vinna rättelse.
Jag vill således endast tillägga, att såsom en följd af den
åt Landsbme inrymda godtycklighet, det sannolikt måste blifva
allt svårare och svårare att till tjenstemän vid Landtstaten finna
skicklige personer, som tillika äro ömtåliga om sin sjelfständighet,
och icke böjda att underkasta sig Chefers tillfälliga lynne eller
begrepp om »ohörsamhet» och »vanvördnad».
Man bör härvid icke heller förbise den moraliska verkan af
all godtyckligbetsstyrelse på dem som deraf bero. En person med
skicklighet och heder har ©tvifvelaktigt mera nit och intresse för
ett värf, der man mera litar på förtroendet till hans goda egenskaper
och hans redlighet, än der det hotande Damocles-svärdet
af Chefens nyck eller dåliga lynne hvarje ögonblick hänger öfver
hans hufvud. Han kan visserligen, i sednare fallet, blifva mera
försigtig och möjligen undvika påtagliga anledn:r till förebråelser;
men den kärlek eller lust för embetets utöfning, som drager halfva
lasset, kommer troi. att mångenstädes saknas. I stället för personer
med insigter och sjelfständiga tänkesätt, torde man småningom
bilda en corps af ögontjenare och lycksökare. Lägger man härtill,
att den nyl. beslutade löneregleringen för Landtstatens Tjenstemän,
åtminstone efter hvad de sjelfva påslå, i allmänhet försämrat
i stället för att förbättra deras vilkor, så skall man lätt
finna att nästan all upmuntran framdeles kommer att saknas för
dugliga och karaklersfasta män, att egna sig åt dessa ganska mödosamma
befattningar, som dessutom taga verklig duglighet i anspråk
och för det egentliga folkel äro vigtigare än de flesta andra
tjenster. Jag hemställer hvad resultatet af dessa förhållanden kan
blifva i en kanske, icke så långt aflägsen framtid.
På dessa grunder, hvilka kunde vida omständligare utvecklas,
om jag för tillfället ansåge det erforderligt, föreslår jag
att II. St:r må hos K. M. i underd:het anhålla,
att den Landsh:ne i 66 § af i Landshrge-instruktionen
d. 10 Nov. 1855 förlänta rätt att från tjensteutöfning
skilja der upräknade LandtstatsTjenstemän,
må inskränkas till det fall, när de brista i redovisning
af allmänna medel eller beträdas med ored
lighet,
då likväl, i sammanhang dermed, åtal inför
94
Don 3 December f. m.
vederbörlig domstol eller myndighet genast skall emot
den felaktige anställas samt suspensionsåtgärden omedelbart
underställas samma myndighets pröfning.
Bland de flera anmärknir, som i öfrigt erbjuda sig mot
den nya Landsb:ge-instrukt:n, vill jag först här specielt uptaga
följande såsom mera vigtiga.
Uti 10 § stadgas, det K. Bef:h:de äga att för handhafvande af
allmän ordning och säkerhet, uti sådana fall, der ansvar i lag ej
är bestämdt, stadga erforderliga vitén.
Häremot framställer Hr Just.Ombudsmm, uti sin berättelse
till R. St:r vid innev. Riksdag, pag. 3, väl grundade anmärknrr,
till hvilka jag hänvisar, förenande mig tillika om den af Hr Just.-  Ombudsm:n gjorda hemställan
att R. St:r må hos K. M. i underd:het anhålla om en
sådan Nåd. förklaring af det här ofvan anförda stadgandet,
att tillämpningen deraf bestämdt inskränkes
till de fall, der ansvar för öfverträdelse af ekonomisk
författning finnes påbudet, men kan för tillfället behöfva
att förhöjas, men Landsb:n icke bemyndigas till
ingripande i lagstiftningen öfver de ämnen, som till
allmänna lagen höra, ehvad derom finnes ansvar stadgadt
eller ej.
Uti 12 §, hvilken handlar om Landshmes tillsyn i afseende
å lagskipningen, hade man skäligen bordt förvänta sig en
förenklad redaktion, som från Landshme så mycket som möjligt
afskiljt befattningen med, eller myndigheten öfver domarecorpsen,
då man nemi. tager i betraktande, att 1734 års Landsh:ge-instrukt:n,
hvarifrån denna g är hufvudsakl. hemtad, utgafs
innan den nya lagen 1736 prolongerades till efterrättelse och
innan fördenskull den vigtiga gränsskillnaden emellan den administrativa
och domaremakten var i allmän lag updragen.
Sistnämnde lag har nemi. uti 1 Kap. 2 § Uts:sB:n visligen
stadgat, att K. Bef:h:de ej må befatta sig med det som domare-embetet
tillhörer; häfver dock makt att tillse det lag och. rätt vid
UnderRma skipad varder; finner han det annorlunda vara, gifve
HofRrn det tillkänna.
Detta stadgande innebär, som det mig synes, oförtydbart, alt
Landsten icke bör hafva någon annan myndighet att blanda sig i
domare-embetet, än att hos HofR:n till beifran anmäla det uraktlåtna
fullgörandet af de vederbörande domhafvande, enl. lag och
författn:r, ålagda skyldigheter.
Emedlertid hafva Landshme tid efter annan inkräktat en
utöfver lag sträckt myndighet äfven i detta hänseende, hvilken
bekräftas genom den nya instruktms bemyndigande, att genom
förelagde vitén, till obegränsadt belopp, förbinda domare att i vissa
fall fullgöra sina åligganden, i afseende på aflemnande af saköreslängder,
redovisningar och andra handlingar eller sådana upgifter,
hvilka enl. upbördsförfattnme skola af domare afgifvas.
Denna åsigt innefattar likväl, efter mitt förmenande, en abnormitet,
som bör rättas, enär det alltid måste vara olämpligt,
Den 3 December f. m.
95
att då domare icke subordinera under Landsh., denne skall hafva
makt att omedelbart förelägga dem vitén, helst det tyckes vara
förenadt med mera besvär, att hos HofR:n anmäla denna försummelse
af dem, som utöfva domare-embetet, än de underlåtenheter
som eljest, enl. samma §, böra hos vederbörande HofRätt anmälas.
Jag föreslår således
att R. St:r må i underd:het anhålla, att 12 § i
Landsh:ge-instrukt:n må vinna den ändring, att K.
M:s Bef:h:de icke må äga rätt att förelägga domare
vitén, utan endast äga att bos vederb:de HofKätt
anmäla de försummelser, eller den uraktlåtenhet,
som K. M:s Bef:b:de anser sig äga skäl att anmärka
uti fullgörandet af domares i nämnde § omförmälda
åligganden.
I sammanhang härmed fäster jag äfven upmärksamheten på
den omständigheten, att sedan Landsbme i nyssnämnde g erhållit
rätt att till obegränsadi belopp, i vissa fall, förelägga domare
vitén, för att förmå dem till fullgörandet af deras åliggande,
har uti 65 § rättigheten blifvit inskränkt hos Hrr Landsb:rs
hittills varande omedelbara förmän, Collegier eller Rikets öfrige
Rätter, att förelägga och fälla Landsh. för underlåtenhet att
vidtaga de åtgärder, eller lemna den embetsbandräckning, som
bemälde myndigheter äga att påfordra, till högre vitesbelopp än
1000 r:dr r:mt; men om försummelsen ändock fortfar, skall förhållandet
anmälas hos K. M.
En sådan inskränkning, hvarom icke talas i den gamla Landsh:ge-instrukt:n,
är visserligen redan förut stadgad i KammarGollegii
instrukt:n af år 1838, men har hittills icke varit
ifrågasatt inom HofR:na, när de såsom domstol påkallat någon
Landsh:ns embetsåtgärd och är väl också, hvad- dessa ÖfverR:r beträffar,
i högsta grad olämplig.
Och då i allt fall Landsh:ge-instrukt:n icke lärer kunna lända
IlofR:na till efterrättelse, hemställer jag
att 65 § må erhålla den förändrade redaktion, att
någon inskränkning derigenom icke sker i HofR:nas
i lag grundade rätt, att för underlåtenhet hos dem
underlydande myndigheter ålägga de förhöjda vitén,
HofRma kunna anse erforderliga för att bringa sina
beslut i verkställighet.
Uti 31 § af nya instrukt:n, hvilken § innehåller icke mindre
än 20 mom. ang. Landstuns åligganden beträffande vården
om allmänna hushållningen samt de mål och ärenden som
dermed äga gemenskap, förekommer ett 11 morn., af innehåll:
»att K. Bef:h:de äger hafva tillsyn öfver god hushållning med och
»ändamålsenligt användande af städernas allmänna medel, anslags»ocb
donationsjord». Nu ger likväl 18 § i gamla instruktm
en bestämd definition uppå hvad Landsten i detta hänseende
har att iakttaga, nemi. i det att deri, bland annat, stadgas
att Landsten »åligger hindra och förekomma, att det som fram
-
96
Den 3 December f. m.
»färne Konungar, städernas fundatorer, eller andra hafva till Bor*
»gerskapets bruk och nytta gifvit och förordnat, icke må ryckas
»derifrån och emot privilegier och resolutioner dragas under några
»särskilda personer, som icke draga borgare tunga och last, eller
»att af stadens jord är gjord olika fördelning borgerskapet emellan,
»så att en del fått för mycket och andra åter för litet eller ock
»alls intet m. m. samt att slik oordning och olikhet bör af
»Landsten och Magistraten ändras.» Denna § af 1734 års instrukt:n
har ytterligare blifvit förklarad genom K. Brefven af d.
25 Sept. 1745 och d. 27 April 1750 samt deri blifvit föreskrifvet,
huru det bör tillgå vid undersökningarne ang. slika oordningar,
så att Magistraten deröfver först höres och Landsten
derefter gifver sitt utslag m. m. Man frågar sig nu med skäl,
om dessa författnir ännu gälla i afseende på omfånget af Landshms
befattning med städernas ekonomi och formen för hans åtgöranden
i dessa hänseenden?
Ar meningen att orden i den nya instruktm, »ändamåls»enligt
användande af städernas medel och donationsjord», skola
tillintetgöra allt hvad genom äldre privilegier och resolutioner
blifvit härom stadgadt? Är meningen att Borgerskapet härigenom
förlorat sin företrädesrätt till donationsjorden m. m. ? Detta är
likväl en både vigtig och ömtålig gren af K. Bef:b:des verksamhet,
hvarigenom en mängd tvister och stridigheter kunna upkomma
emellan Landsh., Magistrater och städernas innevånare,
så vida t. ex. den förstmde skulle anse sig, på grund af sin instruktm,
äga en obegränsad myndighet att inblanda sig i städernas
ekonomi och att derom fatta beslut, utan afseende på de särskilda
ordningar eller privilegier, som finnes stadfästade, och utan
ledning af något annat än Hr Landshms omdöme eller hvad han
kan anse vara »ändamålsenligt eller icke».
Detta exempel är visst icke det enda, som föranleder till
tveksamhet, om den äldre instruktion är uphäfven eller icke,
ehuru detta i främsta rummet fästat upmärksambeten, emedan det
angår ett ärende, som med den rikhaltiga erfarenhet man äger
om benägenheten till stridigheter länens och städernas styrelser
emellan, måste anses vara af största vigt.
Jag hemställer således
att R. St:r må hos K. M. anhålla, att redaktm
af 31 § må ställas i närmare öfverensstämmelse med
de särskilda författnrr som äro gällande i afseende
på omfånget af Landshms befattning med tillsyn öfver
användandet af städernas medel samt formen för hans
åtgöranden i dessa hänseenden.
Vidare, och om man öfvergår till i princip mindre väsendtliga
punkter, så har Hr Just.Ombudsmm i sin berättelse, pag.
9, anmärkt otydligheten i 3 och 4 §g:s stadganden, ang. LandsSekret:s
och LandsKam:s ansvarighet samt, pag. 10, framställt
erinringar vid 19 g, om Landshmes vidsträckta skyldighet att
vaka öfver efterlefnaden af författn:rne om lots-, båk- och fyrväsendet,
samt pröfva alla frågor härom, hvilket torde föranleda
till
Den 3 December f. m.
97
lill missförstånd om rätta gränsen emellan den pröfningsrätt
och don befattning som tillkommer LotsDirekt. jemte Förvaltn.
af Sjöärendena och Landshm, äfvensom vid den nya föreskriften
i 27 § 2 morn., att Landshm skall pröfva frågor om rättighet
att å skog och utmark hemta väglagningsämnen, då icke
tvist derom upstår, som bör till domstols behandling hänvisas,
hvilket, i Hr Just.Ombudsm:s tanka, svårligen lärer kunna inträffa,
derest icke Landsb:ge-instrukt:n skulle vilja lägga hinder
i vägen för parterna, att vid godvilligt åsämjande sjelfva upgöra
denna sin angelägenhet.
5 § innehåller den föreskrift, att från K. Befh:de utgående
exped:n skall, för att blifva gällande, vara undertecknad af
Landsfng, med föredragandens kontrasignation, eller, i Landsh:ns
frånvaro, af dem som förvalta Landsh:ge-embetet; men i
50 § finnes jemväl protokoll vid muntliga förhör, auktioner eller
annan offentlig förrättning, hänförda till »expediliva», så vida den
ulleuinas eller utgår.
Ar det då LandsSekretm eller LandsKamerm förment att, utan
Landshöfd.-ns namnteckning, der han vistas på orten, utlemna handlingar
till påminnelse eller något slags prot. eller bevis.
Före detta hafva dock LandsSekret. och LandsKamer. utan olägenhet
kunnat utfärda flerahanda slags expeditioner.
lini. 43 § har LandsKamer. blifvit ålagdt att hos Landshm
föredraga, bland annat, alla de ärenden, som omförmälas
i 23 §. Af dessa förekommer i 5 mom. frågan om »lyftning af
»medel och handlingar, som blifvit i LandtRänteriet nedsatta». Detta
är emellertid en fråga som kan röra enskildes rätt och bör således
desto hellre tillhöra den juridiska embetsmannens inom Länsstyrelsen
eller LandsSekret:s föredragning, som besvär öfver K. Bef.
h:des beslut i dylika frågor skola fullföljas i HofRätt.
Slutligen bör ej heller förbigås, dels att redaktm af författningen
i många andra fall, än de ofvan upräknade, tarfvar nödig
förbättring, t. ex. i 8 §, ang. Landshms tillsyn att stadganderna
»till uprätthållande af religionshelgd, sedlighet, upfostran
m. m. d. behörigen iakttages;» uti 9 »om vårdnaden derå, alt
stämplingar mot Riket, Kgl. huset, R. St:r eller Grundlagar af»värjas»,
samt om åliggande att »med all möjlig skyndsamhet hos
K. M. i underd:bet anmäla, derest någon »med brottsligt upsåt i
»dessa delar umgås» o. s. v., dels ock att bela den nya författningen
synes vara alltför vidlyftig och innefatta allt för många på en
gång obestämda och ofullständiga föreskrifter, hvilka vid tillämpningen
förvilla i stället för att leda och uplysa, samt i allmänhet,
i motsats till den gamla instruktm. tyckes vara upställd utan
allt egentligt system och föreskrifterna kastade nog mycket om
bvartannat, hvarpå exempel lätt skulle kunna anföras, om det behöfdes.
Vid öfvervägande af allt detta vågar jag vördsamt hemställa
att jemte det H. Besv. o. Ekon.Utsk., till hvars behandling
denna motion lärer komma att hänvisas, sär
II.
H. 7
98
Den 3 December f. m.
skilt ingår i pröfoing utaf de af mig bär ofvan
bestämdt motionerade förändringar i den nya Landsh:e-instrukt:n,
H. Utsk. må till granskning företaga
samma instruktion i dess helhet, samt antingen deruti
föreslå de ytterligare förändringar i dess innehåll,
upställning och redaktion, Utsk. må finna nödiga,
eller ock tillstyrka R St:r, att hos K. M. i un
derd:bet
anhålla om utfärdande af en ny instrukt. för
Hrr Landsh:r, med iakttagande af de erinringar, R. St:r
funnit sig befogade alt vid sednast utfärdade instrukt.
i underd:het. framställa.
Begärdes på bordet
2:0.
Som, enl. de uplysningar jag är i tillfälle meddela H. Be
villn:sUtsk.
, det inträffat att, med ani. af stadgandet i 8 och 16
§§ af K. M:s Nåd. Förordn. d. 18 Jan. 1855, ang. vilkoren för
försäljning af bränvin och andra brända och distilierade spirituösa
drycker, en TaxeringsKomité i stad funnit för godt stadga det vilkor,
att derest någon som idkar utskänkning, inläte sig i täflan
med ett i staden bildadt Utskänknings- och MinuteringsBolag, en
sådan dristig utskänkare skulle taxeras till en försäljning af 20,000
kannor spritdrycker, hvaremot, om han afsade sig denna täflan,
han endast borde skatta för försäljning af 800 k:r, anser jag mig
deraf hemta anledn. till det förslag,
att då försäljningslagen stadgar ett minimum för dyJika
Källarmästare, Schweizare, Gästgifvare och Näringsidkerskor
åliggande skatteafgifter, samma lag jemväl,
till förekommande af ett alltför vidsträckt, af egennyttan
förestafvadt, godtycke hos TaxeringsKomitéerna
måtte stadga ett maximum, utöfver hvilket ifrågav:de
afgift icke får påläggas.
Remitterades till Bevilln:sUtsk.
Frih. Cederström, Rudolf, upläste följande motion:
Om det är en i alla väl ordnade samhällen antagen grundsats,
att Statens pligt är att laga vård om enkor och barn efter
utmärktare personer i Statens tjenst, och synnerligen efter dem,
som upoffrat sitt blod och sina krafter i försvaret af fädernejorden,
samt således just derföre ej kunnat taga tillräcklig vård om sina
enskilda angelägenheter, så tvekar jag ej att hos R. St:r anhålla
om en årlig pension för afl. Öfverstens och Chefens för Bohus läns
Reg:te, Hr Georg Gillis von Heidemans i knappa omständigheter
efterlemnade enka.
Såsom af bifogade merit- och tjensteförteckning inhemtas kan,
deltog Ofverste von Heideman på ett ärorikt sätt i det sista, förtviflade
försvaret af sin fosterbygd Finland, emot den Ryska våldsamma
inkräktningen; men då hans tappra Finska stridsbröder, til!
följd af fiendens öfvermakt och, nekom det ej, äfven till följd af
bristande undsättning från moderlandet, nödgades böja sig under
Den 3 December f. m.
det utländska oket, och det seklersgamla bandet emellan Svea och
bennes äldsta dotter Aura sönderslets, så föredrog von Heideman,
heldre än att dela denna förödmjukelse, som dock säkert för honom,
så val som för andra i hans samhällsställning, medfört stora
belöningar och äreställen, alt öfvergifva sina fäders jord och sina
fäders gods. Detta gods, Pylkhamma, vare det sagdt i förbigående,
innehafves nu af en hög Officerare i Rysk tjenst, Ammon, sorn,
född på ett torp under denna samma egendom, tjent sig up från
simpel soldat till GeneralLöjtnant och Chef för ett af de Ryska
gardesregementena : ett bevis, bland många, på de utsigter till en
snar och lysande lycka, som i det mäktiga och slugt beräknande
kejsarväldets tjenst öppnas för tapperhet och insigter. Von Heideman
valde att egna sina återstående dagar åt det gamla älskade
moderlandets försvar och att i dess tjenst använda hela sin lefnads
kraft och verksamhet.
Jag hemställer till Eder, mine Hrr, om ej ett sådant upförande,
hedradt af våra Konungars bifall och erkändt medelst de
befordringar, vårt samhälle ägde att, i förhållandernes läge, långsamt
och småningom meddela, har rättvisa anspråk på Statens fortsatta
erkänsla; och såsom ett vedermäle deraf vågar jag vördsamt föreslå,
att 11. St:r måtte bevilja Öfverste von Heidemans enka, Fru Anna
Beata Helena von Heideman, född Runqvist, under hennes återstående
lifstid, en årlig pension af Ett Tusen (1000) r:dr r:mt.
Om remiss till H. StatsUtsk. anhålles.
Remitterades till StatsUtsk.
Frih. Cederström upläste derefter en motion af följande
innehåll:
Den allmänna nytta, landet erfarit af våra läroanstalter för
bildandet af kunnige åkerbrukare, der den theoretiska undervisningen
går hand i hand med de praktiska öfningarne, är numera
insedd och erkänd, i det jordens på vetenskapliga, af erfarenheten
vitsordade, grunder ordnade skötsel visat sig utgöra en af de häfstänger,
som bidragit att kraftigt höja folkets välstånd, och derjemte
gifvit anledn. till de ytterligare framsteg, man inom förenämnde
vigtiga yrke flerestädes spårar. En betydande gren af
landtmannanäringen erfordrar likväl ännu att, mera än hittills
skett, omhuldas, på det jordens behörigen förädlade alster må vinna
den utmärkta beskaffenhet, de böra äga, för att motsvara nutidens
fordringar och möjligen framdeles kunna med framgång täfla med
utlandets produkter. För hvarje landtbrukare skönjes nemi. bristen
å erfarne mejeriföreståndare eller förestånderskor; och det
torde således vara ett föremål, som förtjenar blifva af R. St:r med
omsorg taget i betraktande, huru denna hittills kännbara afsaknad
må på lämpligaste sätt varda afhjelpt.
Af bil. N:o 5 till K. M:s Nåd. Proposm ang, Statsverkets
tillstånd och behof, pag. 70, finner man visserligen, att Landtbr.-  Akad:n, i ans. till de svårigheter, hvilka f. n. voro öfverklagade
i afseende å erhållandet af personer med praktisk skicklighet och
öfning i mjölkhushållningen, samt enär det utan tvifvel skulle
loa
Ben 3 December f. tn.
vara nyttigt, om den på vissa ställen i landet nu hefintliga kunskap
i ämnet blefve allmännare spridd, i underd:het hemställt att,
för så vidt någon ägare eller disponent af egendom, der mjölkhushållning
med utmärkt skicklighet bedrifves, skulle vara hugad
emottaga manliga eller qvinliga elever, för att deri lemna dem
undervisning, någon ersättning ■för dervid upkommande kostnader
och möda måtte genom statsanslag beredas, i hvilken hänsigt
Akadin föreslagit att för inrättande, till en början, af 2:ne sådana
mejeriskolor, en i södra och en i medlersta Sverige, ett årligt anslag
af högst 3000 r:dr r:mt måtte för hvardera af dessa skolor
anvisas att utgå, emot skyldighet för vederbörrde att emottaga
ett visst antal frielever.
Man finner emedlertid i förenämnda bil., pag. 75, att
detta Landtbr. Akad:s förslag icke f. n. utgör del af den redan
upgifna Nåd. Proposm; men att StatsRådet tillstyrkt det samma
förslag finge blifva föremål för särskild Nåd. pröfning. Häraf inses,
att den för landets förkofran städse vaksamma Landtbr. Akadrn
ej lemnat utur sigte detta angelägna ärende, äfvensom att det jernväl
kommer att af Öfverheten med omsorg fortfarande upmärksammas;
men då en tvekan i afseende å sättet för verkställigheten
synes råda, enär framställning af bestämdt, Nåd. förslag ej afgifvits,
torde det tillåtas mig att, med begagnande af min riksdagsmanna-motionsrätt,
påkalla R. Stms omvårdnad åt detta ärendes
fortsatta behandling.
Ledd af min egen öfvertygelse om sakens vigt och nytta, samt
på upmaning af ansedda och nitiska jordbrukare i min hemort,
får jag således, under åberopande af hvad Landtbr.Akadin, utförligare
än det här kunnat uptagas, i ämnet anfört, vördsammast hemställa,
att R. St:r måtte samma dess förslag bifalla, öfverlemnades
åt K. M. att bestämma val af skolornas läge, antalet frielever
med flere omständigheter, som till dessa skolors organisation höra.
Elever af qvinnokonet borde företrädesvis dervid få anställas.
Men skulle R. St:r icke anse nya sådana skolor böra anläggas,
vågar jag alternatift hemställa, huruvida icke ändamålet kunde
ernås på det sätt, att den ifrågaställda summan varder anvisad att
utgå till de i riket redan befintlige Stamholländerier, under enahanda
förbindelse, att i mejerikunskapsämnena i allmänhet meddela
undervisning åt ett lämpligt antal, helst qvinliga, frielever.
Jag önskade nemi. att härvid må emoltagas qvinliga, framför manliga
elever, helst erfarenheten torde vitsorda, att qvinnorna i vårt
land med utmärkt nit och beredvillighet samt en kunskapshåg,
som blott behöfver tjenlig vägledning, för att blifva i handling
fullt verksam, ådagalägga sig vara till detta yrke särdeles användbara
och tjenliga. Husdjurens ändamålsenliga upfödande och skötsel,
fodringen, ladugårdsprodukternes rigtiga behandling m. m.,—
en mindre kurs i veterinärkännedom, för afhjelpande af de vanligen
förekommande kreaturssjukdomsfall, — borde utgöra föremål
för elevernas handledning och undervisning Säkerligen skulle
dessa, med sådana insigter riktade, elever, framdeles spridda inom
särskilda landsorter, tillhandagående sina blifvande husbönder med
Den 3 December f. m.
101
tjenst och råd, blifva af mycken och varaktig nytta för hela den
bygd, der hvar och en af dera valde fältet för sin verksamhet.
En sålunda till skicklighet i yrket danad qvinna kunde ock, då
hon finge anställning såsom deja fi landet, med skäl göra anspråk
på en lön, motsvarande den högre förmån, hennes kunskapsmått
skulle tillskynda hennes husbondfolk; och denna utsigt, öppnad till
arbetsklassens upmunlran och försörjning, jemväl för qvinnokönet,
synes mig i sin mån böra medverka till R. St:rs välvilja och frikostighet
i anvisande af ett anslag till förenämnda ändamål. Må
andra, som deri tro sig befrämja samhällets båtnad och qvinnans
fördelar, arbeta på hennes försättande i de jemlikhetsförhållanden
med mannen, hvilka hittills ej i vårt land ansetts erforderliga för
upfyllandet af hennes bestämmelse och beredandet af hennes sanna
väl; — jag inskränker mig till den önskan, att henne måtte förunnas
tillfällen tili vinnande af loflig utkomst, genom de mot hennes
anlag bäst passande insigters och färdigheters bibringande,
framförallt sådane, som fästa henne vid hemmets verld, der hon,
efter hvad jag tror, skall genom flit, omsorg och alla de stilla,
husliga dygder, som göra qvinnan i hvarje stånd och i hvarje läge
högst aktningsvärd, säkrast vinna och bibehålla det vittnesbörd:
att hafva lefvat till gagn och till heder för sitt bern, sin bygd
och sitt land.
Frih. Raab, Adam Christian; Jag har blott ett par ord
att tillägga, och jag tror således icke att jag dermed skall uptaga
R. o. Ad:s tid. Jag gillar i allo Frih. Cederströms motion, utom
i den punkt, der Frilen föreslår att dessa skolor för mejerisköterskor
böra företrädesvis inrättas der Stamholländerier finnas. Jag
känner några, åtminstone ett sådant ställe, der man gjort till hufvudsak
att förbättra kreatursracen, men icke fäster något afseende
på mejerierne, och jag tror att det verkligen förfelar sitt ändamål,
om man gåfve företräde åt Stamholländerier; men jag hemställer
deremot, hvilket jag anser bättre, om man icke borde vända
sig till Landtbruksskolorna, ty kreaturen skötas der väl och der
kan äfven undervisning lemnäs i att sköta dem.
Remitterades till StatsUtsk.
Frih. Cederström upläste ytterligare en så lydande motion:
En högt aktad man, som länge gjort det akademiska lärarekallet
tili sitt yrke, frejdad i denna verksamhet genom den lyftning
hans snillrika och menniskovänliga åsigter hafva, i ädel täflan
med öfrige vår tids utmärktaste stöd för läkarekonstens bibringande
och utöfning, väckt hos hela den under sednaste decennier
upväxande, af insigter, nit och en ädelsinnad anda aktningsvärdt
lifvade, Svenska Läkarecorpsen, har meddelat mig en upsats,
som jag utbeder mig att vördsamt få delgifva R. o. Ad., under
anhållan att dess innehåll måtte af H. StatsUtsk. benäget tagas i
betraktande vid behandlingen af K. M:s Nåd. Propos. ang. Statsverkets
tillstånd och behof, i hvad den rörer ett under 8:de HufvudTiteln
uptaget ämne, nemi. det föreslagna inrättandet af en
102
Il en 3 December f. m.
lärostol vid Upsala Universitet inom Medicinska Fakulteten, för
hvilket ändamål K. M. behagat i nåder äska anvisandet af en Professorslön
ä 4000 r:dr r:mt, ett anslag, som nämnde Fakultet och
Consistorium Academicum likaledes i underdihet begärt måtte hos
R. St:r varda i nåder föreslaget, och hvartill jemväl åtskilliga, i
största korthet anförda, men talande skäl äro i bil. till Högstberörda
K. Propos., N:o 7, pag. 13, åberopade, utur den från Upsala
Universitet gjorda framställning. Till dessa skäl har den vördnadsvärde
Veteran, hvars ord jag går att meddela, önskat få bifoga
några, af ärendets vigt och betydelse framkallade betraktelser,
— helst som de torde i sin mån kunna verka dertill, att
derest H. StatsUtsk. och R. H. St:r tilläfventyrs icke skulle finna
sig benägne för anvisandet af en Professorslön, utan att läroämnena
ännu hunnit att defln i tift hos K. M. bestämmas, i hvilket
afseende den K. Propos:n lemnar bestämmandet till framtida pröfning,
anslaget nu likväl måtle medgifvas och lill den af Universitetets
målsmän föreslagna, Theoretisk Medicin och MedicinalLagfarenhet
omfattande lärostol anvisas; enär det torde på grund af de
här nedan omförmälda förhållanden kunna förutses och antagas,
att sådant blifver, förr eller sednare, den ifrågasatta Professionens,
af bebofvet länge påkallade verksamhetssyftemål. Den ifrågav. upsatsen
lyder som följer:
»Den nya lärostol, uti den theoretiska och offentliga Medicinen,
hvilken blifvit af Medicinska Fakulteten i Upsala föreslagen
och af Consistorium Academicum förordad, är alldeles nödvändig
för denna Fakultets bestånd, för Medicinens vetenskapliga syftning
och för väckandet och underhållandet af Läkarecorpsens önskan,
att Fakulteten måtto behålla sin plats vid Universitetet. Utan sökandet
efter att vetenskapligt förstå sig sjelf, sin bestämmelse och
sitt förhållande till den högre kulturen och dess mål, kan ingen
kunskapsart, huru stor och betydelserik den äfven för samhällets
praktiska lif må vara, fylla sin plats vid Universiteter, der trifvas
och förkofra sig. Ehvar detta sökande ej nog lifligt äger rum,
upkommer ett med mer eller mindre kraft yttradt begär att emancipera
sig ifrån kulturens gemensamhet. Att ett sådant emancipationsbegär
någorstädes inom Svenska Medicinen nu finnes, torde
väl hvar och en, som icke är alldeles okunnig om ställningen
inom detta bildningsområde, veta; men icke alla känna huruvida
det äfven är djupt och genomgripande. I yttersta grad bedröfligt
vore det, om hvad som skall vara vetenskap och som tillegnar sig
dess namn, någonsin skulle urarta till ett tomt och ofruktbart pedanteri;
och icke mindro olyckligt vore det, om den praktiska
bildningen å sin sida skulle söka att uti en från den verkliga
kulturens makt ytterligt emanciperad routine vinna frihet för sin
utveckling. Man vill dock i det längsta undvika att tro så dystra
och allt hopp nedslående förhållanden äga uti tänkesättet en allmännare
och djupare rot. Men just den, som ännu är fri från
denna mörka föreställning, inser ock, att det för Medicinen, om
den skall utgöra en deltagare uti kulturens gemensamma vård, är
nödvändigt att utveckla sitt eget vetenskapliga element och gifva
Den 3 December f. m.
103
det don hyllning, hvilken endast kan upkonima derigenom, alt en
egen lärostol egnas deråt. Den tvedrägtens spänning, som nu äger
rum uti det inre af den Svenska Medicinens kulturvård, kan väl
till en tid motverkas af det personliga nitet, men blott derigenom
kan den icke verkligen uphäfvas, om icke allvarsamma åtgärder
för ändamålet vidtagas.
För att blifva, hvad den bör vara, bör den theoretiska Medicinen
sluta sig till den offentliga. Den offentliga Medicinen innehåller
3:ne discipliner:
l:o den forcnsiska Medicinen, hvilken omfattar Medicinens
förhållande till lagskipningen. Denna disciplin är väl hos oss nu
icke alldeles försummad, emedan den utgör ett bihang till den
anatomiska lärostolen; men detta är blott en nödhjelp, ty anatomien
och physiologien hafva icke något närmare vetenskapligt sammanhang
med den forensiska Medicinen, hvilket åter är händelsen
med den theoretiska.
2:o den politiska Medicinen, eller medicinen i dess förhållande
till statsförvaltningen, är hos oss alldeles försummad. Det
är ingen som studerar den, utom möjligen som dilettant. Den
betraktar dock sjukdomarne i stort, såsom förekommande hos folket
i sin helhet, samt söker att upfatta det faktiska deraf, att bedöma
och behandla det. Den har till ändamål att vårda folkets
gemensamma helsa, samt således äfven dess välstånd och seder.
Den har dessutom den vigtiga betydelse för den theoretiska medi.
cinens studium, att den uplyfter detta öfver de ortografiska peti
tesser,
hvilka beklagligen kunna tänkas en dag eljest komma att
anses utgöra dess hufvudsak.
3:o Medicinalförfatlningen, eller Läkarens ställning såsom embetsman
i Staten, och de lagar och samhällsvilkor, under hvilka
utöfningen af hans yrke får äga rum. Icke heller uti denna vigtiga
afdelning af den offentliga medicinen är det någon, som ex
professo är vid det ifrågav:de Universitetet ålagd att äga djupare
och vidsträcktare kunskaper.»
För att i sammanhang med handläggningen af K. M:s Nåd.
Propos. i ämnet tagas i öfvervägande, anhålles vördsamt, att hvad
här ofvan anfördt blifvit måtte till StatsUtsk. remitteras.
Remitterades till StatsUtsk.
Frih. Schultzenheim, David, anförde dels muntligen,
dels skriftligen:
Jag anhåller att några ögonblick få fästa upmärksamheten på
den motion jag ämnar upläsa och anhåller att jag, sedan den blifvit
upläst, mätte få tillägga några ord, för att söka visa, att frågan
icke allenast är af vigt och värde, utan att den snart sagdt
är oundvikligen af behofvet påkallad. Då jag här om dagen tog
mig friheten att begära Hr Adelborgs motion på bordet, skedde
det icke derföre, att jag tänkte motsätta mig den och ej heller
derföre, att jag ämnade gifva den milt förord; ty för att lemna
sitt förord bör man antingen vara så öfverlägsen i ett fack, att
man kan lemna uplysningar deri, eller också för sin egen person
104
Den 3 December f. in.
hafva en sådan! bestämmelse. Jag tänkte genast framkomma med
den motion, som jag ämnat framlägga som ett amendement till
hans, men då en längre discussion just då slutats, så ville jag
icke fördröja R. o. Ad., utan då jag fann bland flere af talarne
sympathier för mitt sätt att se saken och att detta äfven delades
af en person, hvars öfverlägsna praktiska erfarenhet gör hans ord
af mycken vigt, beslöt jag att fortfara i min afsigt att framställa
den.
Jag får nemi. härmed föreslå upförandet af ett anslag å 6:te
HufvudTiteln af 24,000 r;dr b:ko årl., att utgå från och med nästa
år, med 1000 r:dr för hvarje län i riket, för att af HushållningsSällskaperna
disponeras till praemier för boskap af inhemska racer.
Den ofantliga import af viktualievaror m. m. d., som Sverige
ännu behöfver, oaktadt större delen af dess innebyggare föra ett
så tarfligt lefnadssätt, att viktualievaror endast högst sällan af den
arbetande klassen njutas, visar tillräckligt, att under det jordbruket
i allmänhet gjort förvånande framsteg, ladugårdsskötseln likväl,
som borde utgöra grunden och styrkan för detsamma, icke
dermed hållit jemna steg och tarfvar upmuntran, för att kunna
försäkra oss om, att den ökade spanmålsproduktionen må kunna
fortfara, utan minskning af jordens kraft, utan import af dyra gödningsämnen
och med en billig möjlighet för arbetaren, som sköter
jorden, att kunna erhålla sådan föda, som hans ansträngda arbete
fordrar och i andra länder bestås honom.
De sträfvanden som en och annan Herreman visat, att förbättra
den svenska ladugårdsskötseln genom införandet af utländska
bättre racer, hafva föga eller intet inverkat på det allmänna
förhållandet och hafva ej heller kunnat göra det, dels i betraktande
af antalets obetydlighet af de införde djuren, emot de i landet
förut befintlige, dels emedan sådane icke acklimatiserade djur
ej kunna uthärda hvarken klimatet eller den brist på sorgfällig
vård och behandling af djur, som är den allmännaste hos bönderne
i Sverige. Då härtill kommer den ojäfvade sanning, att
genom croisering aldrig en varaktig förbättring åstadkommes, emedan,
efter ett par generationer, återfall till stammarnas alla fel
alltid inträffar, finnes intet annat i stort och för framliden båtande
meded, än att genom inafvel och omsorgsfull vård förbättra den i
landet befintliga acklimatiserade, i grunden ypperliga racen, samt
att de söka pluralitetens af jordbrukare biträde härtill, genom att
intressera hvarje, och äfven den minsta jordbrukare, för en förbättrad
kreatursvård samt urval af påläggsdjur. Sådant kan likväl,
till en början, endast vinnas genom premier, och jag hoppas att
StatsUtsk., hvartill jag ödmjukl. anhåller att denna min motion
måtte remitteras, icke tvekar att, sedan modernäringen lomnat
landet så stora inkomster, äfven hos R. St:r förordar beviljandet
af ett sådant anslag som det nu begärda, för att befordra utvecklingen
af landets välmåga äfven i denna del. Jag förutsätter nemi.
att om 15 premier af 100 r:dr r:mt årl. i hvarje län, med rättvisa
och omtänksamt afseende på ändamålet utdelades, skulle ganska
snart massan af mindre jordbrukare icke med så stor njugg
-
Den 3 December f. m.
105
het beräkna födan för sina kreatur samt lofvande ungboskap med
mera sorgfällighet vårdas, samt exemplet så väl af vunna praemier,
som af sjelfva de prisbelönta djuren, inom otroligt kort tid åstadkomma
förbättring af ladugårdsskötseln och kreatursracerna och i
följd deraf åter lätthet att inom landet kunna upköpa och välja
goda och vackra kreatur.
Om man endast besinnar hvad värde ett kokreatur och dess
afkastning har för den fattige arbetarens hushåll — beloppet af
importen af viktualier — prisen derå — bristen på dugliga gödkreatur,
då oftast genom svält och vanvård i ungdomen kreaturen
gjorts oduglige till gödkreatur — värdet af några milkr k:r
mjölk eller några 1000 skepp:d smör mera årligen —då kan man
ej underlåta att fatta frågans vigt och värde.
Slutligen vågar jag tillägga, att allt nalionelt bör upmuntras
och att våra inhemska racer, så väl af hornkreatur som hästar,
äro i grunden ypperliga och endast sakna nödig vård, urval och
bättre behandling i allmänhet, för att blifva jemngoda med de
bästa utlärdska mode-racer och lemna stor afkastning till fäderneslandets
välstånd och trefnad.
Ej för att intressera dem, som ej ligga åt detta håll, utan
för att med siffror bevisa vigten af den fråga jag framställt, får
jag först, med åberopande af Forssells statistik, då Agardhs och
Ljungbergs ännu ej hunnit nog långt för att härom kunna gifva
oss någon uplysning, nämna hurusom Forssell upgifver, att år
1842 räknade man öfver hela Sverige 270,000 oxar, 1,000,000
kor och 450,000 ungboskap, med tillägg att han var fullt förvissad,
att detta antal borde ökas med 15 till 20 proc» Hela antalet
af kreatur blefve då 1,720,000. Om man då beräknar hvarje
kreatur, hvilket dock är lågt efter de nuv:de prisen, till 33 r:dr
16 sk., så blefve beloppet af kreatursvärdet i landet 86,000,000
r:dr, eller med 15 proc. förhöjning af kreaturens antal 100,000,000.
Ar 1842 funnos i Örebro län 15,398 oxar, 50,978 kor, 20,612
ungnöt, hvilket efter taxeringen innebär ett värde af 8,700,000
r:dr. Att inrätta Stamholländerier är mycket bra, och jag önskar
att på allt sätt kunna understödja Hr Adelborgs motion, men jag
anser att man, för alt kunna åstadkomma något stort, måste förena
sig med alla jordbrukare, med hvarenda torpare som äger en ko.
Man måste laga att hvar och en som äger ett kreatur kan hoppas
att erhålla ett praemium; ty till att börja med fordras prajmier,
men sedan behöfvas de icke. HushållsSällskapens verkningskrets
beror helt och hållet på de medel, som de äga att disponera,
och hvad beträffar utdelningen af praemier vid våra hushållsmöten,
så har förhållandet varit, att de i trakten närmast boende deraf
njutit fördelarne, emedan det vore absolut omöjligt att t. ex. från
Jemtland eller Piteå föra neder till Mariestad eller Ultuna de
kreatur, som skulle exponeras. Sveriges storlek, och de egenheter
som förefinnas i dess natur, göra äfven att särskilda racer nödvändigt
der måste utbildas. Det rätta sättet att acklimatisera den
Engelska racen vore att hvarje län för sig gjorde försök dermed
106
Den 3 December f. m.
och alla sträfvade i bredd; på så sätt kommer man verksammast
framåt.
Jag får slutl. endast tillägga, att ehuru denna utgiftspost förefaller
ganska betydlig för Statsförvaltningen, och icke är menad
till något lysande och något grannt, och icke alls kan jemföras
med 5:te HufvudTiteln, så är det dock af sådant behof att jag anhåller
om R. o. Ad:s förord icke allenast genom möjligt bifall till
min motion, utan äfven genom hvad enskilda personer kunna anföra.
[ dag anhåller om remiss till StatsUtsk.
Hr Montgomery, Gustaf: Jag anser mig så mycket mera
skyldig att understödja den siste talarens framställning, som jag
af egen erfarenhet kan intyga att i Norrland, och i synnerhet i
Westerbotten, finnas ganska goda kreatursracer, som förtjena att
mer och mer förbättras och att genom prsmier upmuntran väckes
till denna förbättring. Jag tror att det är af mycken vigt, att
söka åstadkomma en sådan förbättring, och jag har ansett min
skyldighet vara, att på det högsta understödja införandet af ifråga
v:de praemier äfven i de norra länen, helst derstädes t. o. m.
finnas konstanta racer af utmärkt beskaffenhet, som mjölka väl och
ej äro svårfödda.
Hr von Seth, Johan August: Icke för att omtala mina
resor, utan för att få uttala en åsigt, som, efter dem, mognat hos
mig till öfvertygelse, var det som jag på detta rum framhållit de
nordligare delarnes af landets boskap. Jag tror nemi. att boskapsskötseln
icke kommer att rätt utveckla sig här i landet, förrän
landtmännen allmänt inse behofvet att noga iakttaga de ostliga
naturförhållandena; d. v. s. somliga blifva kreatursfödare och andra
mejerihållare eller slagtboskapsfetare. Det var för att få påpeka
huru naturen i synnerhet hänvisat fandtmännen i norra Sverige
och bergstrakten till den första kategorien.
Må vi härutinnan lära af de praktiska Skottarne, som i höglandet
upföda kreatur och dermed förse låglandet, mot utbyte af
hvad det säkrare och billigare kan producera — säd.
När kommunikationens underlättande kommer att upmuntra
härtill, och detta förhållande inträffar, då skall det blifva af stort
gagn, att goda boskapsracer hunnit bildas och spridas från Stamholländerierne,
samt ännu mera att insigtsfull kreatursupfödare
vid dem kunnat utbildas, hvarpå jag lägger stor vigt.
Uppå härefter framställd propos. remitterades Frih. Scbultzenheims
nu väckta motion, jemte deröfver afgifne yttranden, till
StatsUtsk.
Hr Odencrantz, Mathias, upläste följande motion;
Meningarne kunna numera icke vara delade derom, att länders
industriella utveckling till en stor och hufvudsaklig del bero
på deras kommunikationsmedel. Så länge dessa äro bristfälliga,
Pen 3 December f. m.
kunna de i naturen nedlagde rikedomar ej i någon väsentlig mån
användas. Vårt land är icke så fattigt, som ett länge uprepadt
talesätt förledt mången att tro, och den Svenska jorden vägrar ej
att lemna skördar, ofta rikare än dess egna bebyggare för sin
bergning behöfva. Likväl måste jorden odlas, om dess rikedomar
skola framkallas och odlaren måste upmuntras att väl använda
sina krafter, men någon kraftigare eggelse för honom gifves ej,
än en lätt och fördelaktig afsättning af jordens produkter.
Att en sidan afsättning bäst beredes genom lättade kommunikationer,
torde få antagas såsom en allmänt erkänd sanning.
Då fråga är att undanrödja de hinder, som förlama rörelsen inom
landet, kan derför knappast någon upoffring anses för stor.
Hjelmare sund utgör ett sådant hinder; öfverfarten derstädes,
som nu sker medelst färja, kan pä detta sätt ej verkställas utan
mycken tidspillan, och är under vissa tider af året alldeles overkställbar,
hvadan man vanligen säker andra vägar och ofta nödsakas
kringgå Hjelmaren genom Eskilstuna eller Örebro, för att undvika
Hjelmare sund.
Då nu den farled, som detta sund bereder, sammanbinder en
af Södermanlands bördigaste trakter med vigtiga bergslagsorter
inom Westmanlands och Örebro län, skulle det för dessa orter
blifva af stort inflytande, om en lättad öfverfart medelst broanläggning
derstädes bereddes, så att de landtmannaprodukter, hvilka
Bergslagen behöfver, men icke kan i tillräcklig mängd frambringa,
kunde från slättlandet ditföras med mindre omvägar och svårigheter,
än som med dylika transporter nu äro förenade. Äfven för
aflägsnare orter är frågan icke utan vigt, och ännu kännbarare
skall bebofvet af ifrågav:de broanläggning blifva, när, såsom anledn.
är att hoppas, en jernväg på någondera sidan af de stora insjöarne
Mälaren och Hjelmaren, inom en ej aflägsen framtid, kommer
till stånd.
På bekostnad, till en del af allm. medel, har, genom Nyköpings
läns HushållmsSällskaps försorg, behörig undersökning på
stället ägt rum och på grund deraf förslag öfver kostnaden, jemte
ritningar för brobyggnad öfver Hjelmare sund, blifvit upgjordt af
IIr Major Leijonancker, enl. hvilket, för brobyggnadens upförande,
erfordras en summa af 126,000 r:dr b:ko.
För den kringliggande orten är det icke möjligt eller ens
tänkbart att åstadkomma detta belopp, vid hvilket förhållande den
utvägen endast återstår, att härtill begära Statens biträde. Sällan
hafva ock enskilda delar af landet förgäfves anlitat det allmännas
bistånd, då frågan varit om allmänt nyttiga företag; hvadan jag
tror mig kunna hysa grundad förhoppning derom, att R. St:r äfven
i detta fall icke skola undandraga sig en upoffring, som skall
bidraga till ernåendet af en lättad öfverfart af detta sund.
På grund af hvad jag nu anfört och under antagande att det
belopp, som af kringliggande kommuner och närboende enskildta
personer möjligen torde kunna för ändamålet sammanbringas, icke
med sannolikhet kan beräknas högre än till en åttondedel af kostnaden
för hela företaget, får jag härigenom vördsammeligen föreslå;
108
Den 3 D ecemb er /. m.
det R. S:r måtte, för upförande af brobyggnad, i enlighet med deröfver
uprätladt förslag, öfver Hjelmare sund, bevilja anslag af allmänna
medel, till belopp af Ett Hundrade Tio Tusen (1 i0,000)
rjlr b:ko, utan ålcrbelalningsskyldighet, men under vilkor all återstoden
af kostnaden för byggnadsföretaget af orten tillskjutes; och
anhåller jag till vederbörligt Ctsk. få denna motion remitterad samt
till detsamma få öfverlemna den beskrifning, jemte kostnadsförslag
och ritningar, som för detta brobyggnadsföretag upgjorts, hvilka
för närvtde lära finnas förvarade hos Väg- och VattenbyggnadsStyrelsen.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs K. MA denna dag ankomna Nåd. Propos. till R.
St:r, ang. utförandet af de större jernvägsanläggningar inom riket,
hvilka böra af allm. medel bekostas.
Efter det bordläggning af denna Nåd. Propos. blifvit af flere
ledamöter begärd, yttrade
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Då af K. M:s nu
uplästa Propos. inhemtas, att redan under första qvartalet af nästa
år högre anslag äro erforderliga i och för de jemvägsarbeten K.
M. har föreslagit i Sin Nåd. Propos., visar det sig således, att
det är af högsta vigt att denna fråga måtte komma så fort som
möjligt under R. St-.rs handläggning, på det att ej den tidsutdrägt
och de förluster för Statsverket måtte äga rum, som i annat fall
kunde upstå. Med anledn. deraf har jag äran föreslå, att K. M:s
Nåd. Propos. måtte upföras främst på föredragnrslistan i nästa Lördagsplenum,
under förutsättning att plenum då kommer att hållas,
hvilket jag föreställer mig.
Då i öfverensstämmelse härmed Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. behagade bifalla att den nu bordlagda K. Propos:n
upfördes främst å föredragnrslistan för nästa Lördag, anmälde sig
och yttrade
Gr. von Rosen, Adolf Eugene: Jag hemställer vördsammast,
huruvida det skulle vara möjligt, att på så kort tid kunna
taga konseqvensen af ett så vidlyftigt dokument. Det är så vigtigt,
att man noga får se sig före i denna sak, att jag anser det
skulle vara väl, om denna fråga kunde upskjutas till ett sednare
plenum.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke neka, att äfven
för mig framställa sig samma betänkligheter, som Gr. Rosen
framställt, och jag tager mig friheten föreslå, att K. M:s Nåd.
Propos. måtte ställas främst på föredragnrslistan i det första plenum,
som inträffar i nästa vecka.
Sedan härefter Hr Gr. och Landtm, framställt först förnyad
propos. å bifall till den K. Proposrns upförande främst å föredragnrslistan
för nästa Lördag, samt sedermera propos. till densammas upförande
främst på föredragnrslistan för först inträffande plenum i
nästa vecka, och svaren dervid utfallit med blandade Ja och Nej,
Den 3 December e. m.
109
hemställde Hr Gr. o. Landtm, ånyo om R. o. Ad. behagade bifalla,
att ifrågav:de Nåd. Propos. upfördes främst å föredragn:slistan för
nästa Lördag, och ropades härvid starka Ja, jemte åtskilliga Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han nu funnit Ja öfvervägande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ pä 5 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Onsdagen den 3 December 1856.
Plenum kl. 6 e. m.
Hr Nordenfelt, Leonh. Magnus, upläste 2:ne motioner,
så lydande:
1:0.
Då de förordna, som bestämma rättigheter och skyldigheter
i fråga om updämning af åar och floder, för drifvande af vattenverk,
beredande af flottled eller vattenledning för andra ändamål,
samt strömbyggnader i allmänhet, äfvensom om ändring eller utrifning
af redan befintliga dammbyggnader till förekommande af
öfversvämningar eller bakvatten för ofvanliggande vattenverk, för
beredande af flottled eller uprätthållande af fisken, synas dels ofullständiga
och dels mindre tydliga, får jag föreslå, det R. H. St:r
ville hos K. M. begära en ny förordn. uti ifrågav:de vigtiga ämnen,
hvilken i ett sammanhang må skilja emellan de intressen,
som i frågor af denna art vanl. upträda i strid emot hvarandra
och medgifva, att den som dervid har ett intresse af större vigt
må, efter den pröfning och med den förhöjning af 50 proc., som
K. Förordn:n af d. 20 Jan. 1824 föreskrifver, för ändring eller
utrifning af vattenverk, som hindra odling eller vålla updämning,
inlösa deras rätt, som dervid hafva mindre vigtiga intressen. Dessa
stridiga intressen äro:
Vatlenfallsegarens, att uttaga största möjliga naturkraft med
minsta anläggnings- och underhålls-kostnad, hvadan han söker upföra
sin dammbyggnad så hög och så tät han lagligen kan, eller
om han förut har en damm, som motsvarar hans anspråk, att bibehålla
den sådan den af ålder varit.
Ofvanför liggande jord- och valtenverks-egares, hvilka, till
följe af mindre fullständig utredning om updämningens verkan,
då den medgafs, eller vatluflödenas tillväxt, beroende på
skogarnes uthuggande och ökad odling, lida af öfversvämnin
-
110
Heil 3 December e. m.
ningar eller af bakvatten, samt fiskenas och redan hefintlige eller
framdeles möjl. upkommande trafikanters med timmer och båtar,
hvartill kommer i floder med mindre fast bädd strandägarnes intresse,
dels att genom byggnader af olika slag skydda sina egna
stränder emot utskärningar och strandbrott, och dels att ej skadas
af de byggnader, andra göra för samma ändamål och hvilka
kunna utöfva en skadlig verkan äfven på långt afstånd.
Vattenverksägaren söker, om så ej redan skett, alt få den
s. k. updämningstvisten, enl. K. Br. af d. 28 Dec. 1822, på förmånligaste
sätt för sig afgjord. En ffäradsSyneRätt och en Landt ■
mätare tillkallas, helst vid lågvatten, då den framgående vattenmängden
är obetydlig, vattendraget afväges och den höjd bestämmes,
till hvilken vattnet kan updämmas, utan att vid det vattenstånd,
som då är, skada ofvan liggande jord eller vattenverksägare,
utan att afseende fästes vid vattendragets förhållande under flodtid,
då vattenmängden är stor, samt följaktl. både vattenhöjden
och fallet måste växa, och updämningen och öfversvämningarne
derföre på ofvan liggande jord och vattenverk utöfva det förderfligaste
inflytande, hvilket ej utan fullständig kännedom af de orsaker,
som inverka på vattnets rörelse i floder, och de noggrannaste
stadier af vattendraget och dess förhållande vid flodtid, kan på
förhand bedömmas och då hvarken domare eller landtmätare i allmänhet
äga denna sakkännedom eller äro i tillfälle att verkställa
dithörande undersökningar och sådane ej i förordn. föreskrifvas,
afdömas frågan vanl. endast på grund af hvad för ögonen är. Sedan
domen vunnit laga kraft upföres vanl. en tät damm, utan
grundluckor för flodvattnet, till den bestämda höjden, vattendraget
hoptränges genom byggnaden så mycket vattenverksägaren behagar
och flodvattnet tillåtes stiga så högt det behöfver, för att kunna
framgå genom den öppning, som är lemnad, öfversvämmande ofvan
liggande jord och vattenverk
Detta förhållande förklarar de många ändlösa rättegångar,
som i updämningsfrågor, der laga kraftvunna domar redan finnas,
i olika former ånyo uptagas. Jordägare, hvars ägor öfversvämmas,
hafva vanl. ingen annan utväg än att, jemlikt K. Förordn. af d.
20 Jan. 1824, på sin bekostnad, med mycken upoffring, söka vattenverkets
ändring eller utrifning.
Ofvanför liggande vattenverksägare, som lida af bakvatten
genom updämning nedanför, har visserligen den utvägen att, jemlikt
20 Kap. 6 § Bygn:aB:n, söka få t i 11 räck I i ge flodvattensöppningar
i den nedanför liggande dammen; men har hans verk någon
gång förut lidit af bakvatten vid de största flödena, och han
ej kan bevisa, att denna olägenhet oftare, i högre grad eller för
längre tider förekommit efter än före den ifrågav:de dambyggnadens
anläggning, hvilket mycket sällan låter sig göra, då fullständiga
anteckningar derom ej föras, utan bevisningen beror på hvad
vittnen tycka eller minnas, så är denna utväg honom afskuren.
Deremot saknar den, som vill anlägga vattenverk, rättighet
att inlösa en jordrymd, för hvilken han med största fördel kunde
betala mångdubbla värdet, för att derå göra updämning, hvilket
Den 3 December e. m.
lil
till allmänt och enskildt gagn väl kunde honom medgifvas, samt
är, jemlikt FiskeSt:n af d. 29 Juni 1852, med vissa mindre be
stämda
undantag, skyldig att hålla kungsådra öppen för fisken och
flottled, äfven vid liten vattentillgång, då hvarje vattendroppa är
för honom dyrbar.
Fiskena äro, genom ofvann:de stadga, särdeles gynnade på
vattenverkens bekostnad, och dess bestämmelser synas till och med
gå längre, än hvad för fiskena är behöfligt.
Lax är sannolikt det fiskslag, för hvars skull dessa bestämmelser
tillkommit, då ål stundom går öfver land och öfrige fisksorter
knappast torde gå up för vattenfall och väl trifvas i det
vatten, der de äro födda och finna tillräckliga näringsämnen.
Laxen åter går, såsom kändt är, upför strömmarne om våren
och nedför dem om hösten, på olika tider i olika vattendrag, och
särskilta bestämmelser finnas vanl. för hvarje vattendrag, ang:de
de tider, under hvilka han skall hafva fri passage, der ej särskilta
privilegier, att helt och hållet afstänga hans väg, äro medgifna.
De laxfisken, som ligga högre up i strömmar, så väl som
de ålfisken, hvilka ligga längre ned, äro af föga betydenhet, och
synes det derföre vara en falsk statshushållning, att tvinga vattenverksägare
att, till stor skada för den handtering de drifva, oaktadt
vattenbrist upstår, gagnlöst släppa förbi sig en drifkraft, som
kunde fördelaktigare användas. Må derföre FiskeriStadgans bestämmelser
qvarstå för alla de delar af vattendrag, der ej vattenfall
finnas, som kunna drifva vattenverk, samt for de tider af året,
då den framgående vattenmängden är tillräcklig, men må det medgifvas
vattenverksägare, att då vattenbrist upslår, tillgodogöra allt
det vatten han behöfver samt för vigtigare fiskens och vattenverksägaro
att, efter undersökning af sakkunnig person om, huru stor
del af vattendraget, så väl till längd som bredd, för fiskets bestånd
bör vara fritt och under hvilka tider af året, inlösa de mindre
betydande fisken, för hvilka de finna fördelaktigare att betala
värdet med 50 proc:s förhöjning, än att alla tider på året hålla
g- af kungsådra öppen. Rättighet till flottled finnes nu egenthn
endast der sådan förr varit nyttjad, men, då bebofvet ofta påkallar
nya flottleders öppnande, dels derföre, att nya marknadsplatser
för trädvirke upslä, till följe af förbättrade kommunikationer, och
dels derföre, att flottning med fördel kan utsträckas till längre
aflägsna skogstrakter, sedan de lättast tillgänglige blifvit afverkade,
eller virkespriset stigit, och flottning i de flesta fall utan skada
kan ske, åtminstone sex månader af året, då vattenmängden är
störst, synes denna rättighet, till allmänt och enskildt gagn, böra
utsträckas till alla vattendrag, utan annat undantag, än der en
person helt och hållet äger öfversta delen af ett vattendrag, så
långt up som flottningen är möjlig, i hvilket fall ägaren torde
böra hafva uteslutande rätt att använda vattnet.
Med stöd af hvad jag i det föregide anfört, får jag föreslå,
att följande hufvudsakliga bestämmelse må läggas till grund för
ifrågav:de förändring.
l;o. Ingen må, med undantag af de slrömrensningar, som i
112
Den 3 December e. m.
K. Förordmn af d. 20 Febr. 1764 afses, byggnad eller updämning
i ström eller å företaga, som kan inverka på vattenhöjden derstädes
eller på andras rätt, utan förutgången pröfning af HäradsSyneRätt
och fullständig undersökning af sakkunnig person, så väl
öfver vattendragets förhållande vid olika vattenstånd, särdeles vid
do största flödena, som den verkan å detsamma, den ifrågasatte
byggnaden eller updämningen kan vålla, hvarjemte ett fast vattenmärke
bör utsättas och noggrannt i SyneR.-ns utslag beskrifvas,
samt i hvad förhållande till detta, så väl lägsta som högsta vattonhöjden
får hållas, med skyldighet för sökanden att så inrätta
och sköta sin byggnad, att dessa vattenhöjder aldrig öfverstigas.
Der domaren så pröfvar, bör resultaten af ofvann:de undersökning,
före frågans afgörande, underkastas granskning af Chefen
för det Väg- och VattenbyggnadsDistrikt, inom hvilket vattendraget
är beläget.
2:o. Då fråga väckes om ändring eller utrifning af sådane
dammar som af ålder varit, eller för hvilka vattenmärke finnes
utsatt, utan att det genom laga kraftvunnen dom är afgjordt, huru
stora flodvatlensöppningar skola finnas, eller till hvilken höjd flodvattnet
tillätes stiga, skall en likadan pröfning och undersökning,
som ofvan är nämndt, företagas, vattenmärke utsättas, och i utslaget
noggrannt beskrifvas den föreslagna förändringens beskaffenhet
och flodvattenöppningarnes bredd och djup under vattenmärket,
hvilka det åligger vattenverksägaren att för framtiden underhålla.
Förändringen skall dock, jemlikt K. Förordnm af d. 20
Jan. [824, verkställas på deras bekostnad, som deraf hafva fördel,
ofvanför liggande vattenverksägare, som genom föändringen befrias
från bakvatten, deribland inbegripne.
3:o. Vattenverksägare må, under de tider då vattenbrist äger
rum, för skattlagde vattenverk tillstänga kungsådra och använda
hela den framgående vattenmängden för sina verk, med skyldighet
dock att ej förhindra flottning, der sådan förr varit nyttjad, och
alt der privilegierade fisken deraf bero, under sex timmar af dygnet
bereda fisken fri genomgång.
4:o. Rättighet till flottled medgifves i alla vattendrag, med
undantag af den öfversta delen deraf, så långt up som flottning
är möjlig, om den helt och hållet äges af en person, som då har
äganderätt till vattnet, utan annan betalning än för tillfälliga skador
af tramp och updämning å kringliggande ägor, hvarföre alla
dammbyggnader skola vara så inrätlade, att de medgifva flottning,
men denna rättighet inskränkas för mindre vattendrag, der flottled
ej förut varit nyttjad, till de sex månader af året, då vattenmängden
är störst, hvilken inskränkning, särskildt för hvarje
vattendrag, af HäradsRätt bestämmes.
5:o. Då, i fråga om ändring eller updämning af, eller byggnad
uti vattendrag, jord-, vattenverks- och fiskens ägares, eller
trafikanters intresse, komma i strid emot hvarandra, medgifves,
efter den pröfning och på det sätt, K. Förordmn af d. 20 Jan.
1824 föreskrifver, om vattenverks ändring eller utrifning, rättighet
för den, som dervid har ett intresse af större vigt, att inlösa
deras
Den 3 December e. m,
deras rätt, som dervid hafva mindre vigtiga intressen, med 50
proc:s förhöjning utöfver värdering.
2:o.
DS K. M. och R. St:r beslutat, att jernstambanorne inom riket
skola utföras på Statens bekostnad och blifva dess egendom,
men den under arbete varande jernvägen emellan Köping och Hult
härifrån utgör ett undantag, och då fråga upstått att, i motsats
till hvad R. St:rs beslut af d. 2 Sept. 1851 förutsätter, gifva
stambanan emellan Stockholm och Götheborg en sådan riktning,
att ingen del af jernvägen emellan Köping och Hult skulle med
densamma infalla, hvilket ock synes vara det rätta, men aktieteckning
för denna jernväg, så väl i England som i Sverige, erhållits
just på grund af denna, i förutmde riksdagsbeslut gjorda,
förutsättning, samt då detta företag lidit af flera allmänt kända
olyckor, som ställt utsigterna för dess fullbordande på en obestämd
framtid, men detta, så völ för landet i allmänhet, som i
synnerhet för de provinser denna jernväg närmast berör, och redan
färdige eller föreslagne bibanor är af största vigt och inlösning
för Statens räkning af ifrågav:de jernvägsanläggning nu sannolikt
lättare och billigare kan verkställas, än vid någon annan tidpunkt,
får jag föreslå, att R. H. St:r måtte ställa 5 milkr R:dr r:mt uti
Riksg:sKont:s 4\ proc:s obligationer till K. M:s disposition, för
att, om omständigheterna så medgifva, till det billigaste pris, som
kan erhållas, för Statens räkning inlösa KöpingHults jernväg, i
det skick den sig befinner, med allt hvad dertill hörer.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Gr. Taube, Henning Adolf, upläste 3:ne motioner af
följande innehåll:
1:0.
Sedan nu allmänna upmärksamheten blifvit mer och mer fästad
vid att upfinna medel för jordbrukets förbättrande, så har äfven
blifvit allmänt erkändt nyttan och nödvändigheten af laga
skiftens verkställande, emedan jordägare, som med sine grannar
hafva sammanblandade ägor, är förhindrad så sköta sin jord, sorn
honom bäst synes. En sådan jordägare kan ej indela sin jord
vare sig uti cirkulations- eller koppelbruk, kan ej heller verkställa
den numera allmänt nyttigt erkända grunddikningen, ej ens
på vanligt sätt jorden afdika. Bästa beviset för nyttan af laga
skiften torde ligga deruti, att man svårligen lär finna någon delägare
uti by, som undergått laga skifte, och alla dervid utgående
kostnader erlagt, hvilken skulle åter vilja erhålla sine ägor uti
dess förra, med grannarnes, sammanblandade läge. Att lagstiftaren,
sedan långliga tider tillbaka, insett den stora nytta, som, genom
ett bättre ordnadt jordbruk, för riket vore att förvänta, om
II. H. 8
i tt
Den 3 December e. m.
hvarje jordägare finge sina äger för eig utbrutne, synes tydligt
när man genomgår de lagstadganden, sorn blifvit för Landtmäteriet
utfärdade; man finner deraf, det lagstiftaren alltid haft det målet
för sig att upnå, att jordägarne matte få sine ägor för sig, i så
stört sammanhang som möjligt, utbrutne,, meni på samma gårig tvekalt,
genom för stränga lagstadganden, göra intrång uti den enslifteä
äganderätt, oeh derföre så småningom öfvergått till allt
Strängare Och strängare lagbestämmelser för jords skiftande, tills
Slutt. 1827 års SkiftesStädgä blef utgifvén, hvarigenom steget tOgS
föllt Ut, Och deruti minsta jordägare uti' by, i likhet med öfrige
i byn varande delägare, lemnades vitsord att skifte begära och
tvinga sine meddelägare deruti ingå. Att detta är ett stort intrång
Uti äganderätten, kan väl svårligen bestridas; men då lagstiftaren,
för det allmännas bästa, ansett ett sådant intrång- uti
den eniskildtes äganderätt vara af nöden, sä bör väl Staten mellankomma
och på något sätt underlätta de drygä kostnader, som
dell enskildtéy i följd af det tvång honom pålägges, måste vidkännas.
De kostnader vid skiften, sorn för jordägarne ärö kännbarast,
utgöres af arfvodet till FofrättmsLandtmätrn och den dryga utflyttningskostnaden;
derföre anser jag det Staten, till desse utgifter,
borde lemna jordägarne räntefria Ian, mot en' årlig afbetalningsskyldighet.
(Jti ganska många skifteslag kän man beräkna
det nämnde kostnader upgå till cirka 1,500 R:dr r:mt på hemmanet,
och då dertill lägges de utgående ersättningarne för odling
m. m., så blir det ofta ganska svårt för en hemmansägare att genast
utbetala dessa penningar, hvarföre äfven exempel ej saknas,
det hemmansägare, hvilken ej haft, som man säger, rygg att bära
kostnaderne för skiftet, nödgats sälja hemmanet och gå ifrån sin
fäderne ärfda jord.
Väl ser man äfven någon gång i andra fall, att den enskildtes
väl måste upoffras för det allmännas bästa, men kan sådant
undvikas, tror jag skäl vara att äfven göra det. Genom att Staten
utbetalte Landtmätms arfvode vid skiften, finge äfven jordägarne
den säkerheten, att veta sig ej, få betala mera än hvad taxan å
landtmäteriarfvoden tillerkänner Dandtmätm, hvilket nu, ty värr,
ganska ofta sker,
fihl* Utdrag' af alla årfvodesräkhingar för laga skiften inom
de sista fern årén och af utflyltningskostnäderna vid skiften inöm
hämhde år, som finnas vid K, GéfleralLahdtihät.Kont.,
så utgöra de förre:
för år 1851
för år 1852 . j j
b:ko R:dr 202,788:
257,695:
308,191:
322,838:
312,596:
för år 1853
för år 1854
och för år 1855
Summa för fem år b:ko R:dr 1,404,108:
Den 3 December e. m.
1(S
och cte sednare;
för år 1851 bibo Rldr 199,710:
för år' 1852 .......  284,817:
för år 1853
278,145:
för år 1854
255,013:
och för åc 1855*
. 320,974:
Samma för farn år b;ko Ridt1 1,338,664:
siller ti 1 Isammains för fem år 2,742,772 Hidr bibo, och således årl.
per medium 248,554 Ridr biko.
Om nu Slaten,, sorn räntefria lån, utlemnade nämnde summa
mot låntagarnes skyldighet att återbetala ledel om året, så klefve det
em ungefärlig summa af 1,645,662 R:dr bibo eller 2,468,493 R:dr
r.mt, sorn State® på en gång skulle, sorn räntefria; lån' för skiften,
bafra utestående. Om man äfven antager, att. (Jenna summ» till
en början ökades med 50 proc.,, emedan skiftena, sedan kostnader»
för jordägarne ej vöre så kännbara sorn nu, skulle komma
att raskare pågå, så anser jag den stora nytta, som derigenom
skulle åstadkommas, vida upväga: den förlust Staten, genom undvarande
af räntan å de utlånte medlen, skulle lida; Hvarjemte,
i den mån skiftena hunno fullbordas, den årl. utbetalningen naturligtvis
klefve mindre.
På grund af hvad jag nu anfört får jag derföre föreslå, det
följande lagstadganden måtte bestämmas.
l:o. Delägare uti by, sorn undergått laga skifte, hvilket faststäldt
är, äger, vid upvisning af den vid skiftet uprättade utflyttniingskostnads
liqvideringslängden, jemte bevis att skiftet faststäldt
är,, uti länets Ränteri, toot qvitto, lyfta hela det belopp, hvartill
han för utflyttningskosfnaden blifvit debiterad. Nämnde summa
skall sedan medi ildel årl., under derpå följande 3 år, på hemma*
net eller hemmansdelen utdebiteras och, af vederbörande Krono*
fogde, i sammanhang med hvarje års kronoutskylder, upbäras och
aflemnas.
2:o. Sedan laga skifte afslutadt är, skall Landtmätin ingifva
sin dervid uprättade arfvodesräkning till förste Landtmätin i länet,
som densamma granskar och till det belopp, som deruti finnes
vara rätt uptaget, godkänner ; hvarefter Landtmätin äger, mot
arfvodesräkningens aflemnande och qvitterande, uti länets Ränteri
lyfta det belopp, sorn godkändt är.
Skulle skiftet ej på ett år medhinnas, äger Landtmätin, vid
hvarje års slut, uprätta räkning på hvad som under året verk*
stäldt är, och efter på förut sätt skedd granskning, uti Ränteriefc
beloppet lyfta. Hvad sålunda till Landtmätin utbetaldt blifvit, utdebiteras
på hemmanet med i:del om året uti derpå följande 3 år
och skall, af Vederbörande KronoUpbördsman, i sammanhang med
kronoutskylderne, upbäras och aflemnas.
Slut!, får jag, derest förestående lagbestämmelse,’ för landtmätarearfvodes
utgående vid skiften, hlifver antagen, föreslå, det
R. Stir till K. M, ville ingå med en underd. önskan, det 1834
års Nåd. Taxa å landtmäteriarfvoden, i hvad sorn rörer bestäm
-
116
Den 3 December e. tn.
melserne om erläggande af arfvode vid skiften, måtte förändras i
enlighet med nämnde antagne lagstadgande.
Remitterades till LagUtsk. och kommunicerades MedStånden.
2:o.
Då hvarje lagstadgande väl bör vara så tydligt möjligt är,
på det, om dess rätta tillämpning, ej allt för stora ^meningsskilj
aktigheter
kunna upstå, men detta ej är förhållandet i hvad som,
uti 1827 års SkiftesStadga, rörer ägoutbyten, så torde vara skäl,
uti en så vigtig sak, stadga tydliga föreskrifter, huru vid ägoutbyten
förhållas bör. 6 Kap. 2 § 2 mom. tyckes nemi. gifva
stöd för, att delägarne skulle äga sig förena uti allt hvad till ägoutbytet
hörer, men samma §:s 1 mom. säger, att Skiftesmannen
och Gode Männen skola besluta uti frågan om ägornes gradering.
Då nu 7 Kap. 1 g stadgar, att ägoutbyte, under vissa vilkor, skall
ske, om den till utbyte ingående mark, enl. hvad i 11 Kap. 1 g
säges, i vederlag tagas kan, och 11 Kap. 1 § handlar om ägornes
gradering, deruti delägarne ej äga sig förena, så upstår här en
tydlig motsägelse uti 6 Kap. 2 g 2 mom. och 7 Kap. 1 g. Vidare
tillämpas och godkännes vid ena Ägodeln:sR:n, att ägoutbytena
vid skifte till alla delar skola afslutas och besvärshänvisning,
på sätt 18 Kap. 13 g föreskrifver, meddelas, innan skiftet vidare
fortsättes, då en annan AgodelnrsRätt ej godkänner att så sker,
utan anser ägoutbytenas afslutande och besvärshänvisning lemnande
vara lagstridigt; ja flera exempel kunna nämnas, der Landtmät:n,
i båda dessa fall, blifvit dömd Ägodeln:sR;n betala. Då nu
vanligtvis flera Agodeln:sR:r finnas inom samma län der Landtmät:n
tjenstgör, så måste han antingen handlägga samma sak alldeles
olika, allt efter den Ägodein:sR:s åsigt, hvarunder målet hörer,
eller, i annat fall, riskera uti ena Ägodeln:sR:n få kullslaget
och kosinaderne för R:n betala, för hvad som i den andra R:n
gillas och fastställes, samt dessutom förlora förtroendet i orten,
emedan jordägaren endast dömer så, att då Ägodeln:sR:n ändrade
Landtmät:s handläggning af målet, så måste denna hafva misstagit
sig om lagens rätta tolkning, och den Landtmätm är ej skäl vidare
anlita.
När Landtmät:n blir ålagd Ägodeln:sR:n betala, äger han visserligen
hos K. M. underd. besvär anföra; men Högsta Domstolen har
äfvenledes ofta varit af olika åsigter om huru vid ägoutbyten, i sammanhang
med skifte, förhållas bör, som nogsamt synes af de olika
domslut som i dessa frågor, under olika tider, fallit.
Vidare finnas Ägodeln:sR:r, som vägrat fastställa ett skifte,
medan af handlingarna ej synes, det handlingar blifvit angränsande
grannar, för dess vid skiftet verkstä'lde ägoutbyten, tillställde.
14 Kap. 4 § i SkiftesStadgan lyder: »När Skiftesmannen på
»marken utstakat och rörlagt skiftet samt anvist delägarne deras
»ägolotter, vare han skyldig att dem mot lösen, som, i fall den ej
»genast erlägges, genom Kronobetjeningen, på Skiftesmannens re»qvisition,
uttagas bör, meddela alla under skiftet förde prot., af»sluta
föreningar, jemte ägograderingslängden, och häfde beskrif
-
Den 3 December e. m.
117
»ningen etc.»; och 15 § af 1834 års Nåd. Taxa å landtmäteriarfvoden
lyder: »Begär någon att lösa karta, med tillhörande prot.
»öfver verkställd landtmäteriförrättning eller utdrag deraf, då må
»sådant icke förvägras. Ingen jordägare vare skyldig att lösa såndane
kartor oeh prot. nian så vida skifte skett, som laga kraft
»vunnit, då dermed förhålles på sätt i SkiftesStadgan sägs.» Härförefinnes
äfven en tydlig motsägelse, emedan på ena stället stadgas,
att handläggningarne skola af delägarne genast lösas vid skiftets
af slutande, men på andra stället heter det, ingen vare skyldig sådane
handlingar lösa förr än skiftet vunnit laga kraft — följden
har äfven blifvit den, att mången rågranne, som vid ett skifte uti
ägoutbyle ingått, vägrat lösa utdrag af skiflesprot., och som skiftet
ej vinner laga kraft förr än 60 dagar efter dess afslutande, så lär
väl svårligen sådan delägare kunna åläggas utdraget lösa; men
Ägodeln:sR:n vägrar dock skiftets fastställande, emedan handlingarna
för ägoutbytet ej blifvit till rågrannen utgifne, och i följd
deraf, enl. dess förmenande, det vid skiftet verkställda ägoutbytet
ej vunnit laga kraft.
Huru många ledsamheter, som för jordägarne, genom dessa
lagens otydligheter, kunna upstå, behöfver ej påpekas; vare endast
nog sagdt, att ett skiftes fastställelse derigenom kan fördröjas
i flere år, och att följaktligen jorden i skifteslaget derunder vanskötes,
emedan ingen af delägarne har någon säkerhet för sitt nya
skiftes ägande eller tillträdande.
Nödigt vore derföre erhålla bestämd föreskrift om, huru vid
ägoutbyten förhållas bör, och tror jag rättast vore att angränsande
rågrannar, som vid skiftet uti ägoutbyte ingår, anses derföre såsom
delägare uti skifteslaget. Att särskildt afsluta ägoutbytena,
med för desamma lemnad besvärshänvisning, tror jag icke vore
gagneligt, ty då måste äfven antagas, det skiftet skall upskjutas
till dess ägoutbytena vunnit laga kraft. Delta vore ofta ett, isynnerhet
vid mindre skiften, i förhållande till den tid dervid för
skiftesberedningen åtgår, långvarigt upskof; hvarjemte, då det måste
anses vara en vinst för skifteslaget ju fortare skiftet blir verkstäldt,
ej skäl synes vara deruti obehöfliga upskof göra. En annan
fråga blifver äfven i så fall: huru skall då med tillträdet af
ägoutbytena vid skiftet förhållas? 15 Kap. 1 § i SkiftesStadgan
säger nemi., det tillträde af skiftet ej får dröjas med längre än ett
år sedan skiftet faststäldt blifvit.
Skall nu ägoutbytet särskildt afslutas, sä måste äfven derförinnan
alla dertill börande ersättningsfrågor för odling och tvesäde
m. m. vara sfslutade, samt tiden för ägoutbytets tillträdande bestämd}
men nu kan skiftets tillträdande, genom anförde besvär,
fördröjas uti flere år; då måste antingen antagas, att ägoutbytet
tillträdes oberoende af skiftets tillträdande, eller ock att dermed
fördröjes till skiftet tillträdes; uti första fallet blir oreda uti skifteslaget,
ty hvem af delägarne skall den skifteslaget tillbytte mark
emottaga? Och i sednare fallet kunna olika förhållanden vid tillträdet
vara för handen, för odlings- och tvesädes-ersättningarnes
uträknande mot då desse vid ägoutbytets afslutande bestämdes.
118 peo 3 Pac.enåker e. sa,
I
Med stöd ,af hyad nu anförd t blifvit får jag derföre föreslå
följande förändringar och tillägg jiti 1827 års SkiftesStadga.
»6 Kap,. 1 § — htt skall Skiftesmannen — föredraga
»$:o oifi ägontbyten med nästgränsande byar och .hemman skall Ske,
»och i så fall om sältet huru det verkställas bär?
»7 Kap. 1 § (utgår slutmeningen uTjll öfverläggning ;i detta
»ämne» etc. och skulle i stället lyda) »Då ägoutbyte yrkadt blifvit,
»skola vederbörande rågrannor, på sätt i 3 Kap- 4, 2 och B §§
»sågs, till utsatt sammanträde kallas.»
»3 §. JVu har Ski.ftesrnanmn och Gode Männen, på sätt i 6
»Kap, St § 2 mopi, sågs, genom utlåtande bestämt det yrkande
»ägouthylet skall ske., då skall detsamma på kartan uträknas och
»på marken utstakas, hvarefter, om delägarne ej utlåtandet underrr
»Skrifva, dermed förfares på samma sätt 6 Kap, 2 § 2 morn. i
»så fall sfadgar.»
»För öfrige lill ägoutbytet hörands frågor är rågranne, den
»der ägoulbylet rörer, .alt sam delägare i skiftcslaget anse,»
»§ 4. Hvad nu rörande ägoutbyte mellan byar och hemman,
»i förening med ägoskifte, stadgadt är, gälla äfven, då fråga der»om,
utan sammanhang med sådant skifte förekommer, dock att, örn
»Landtmäteri och Gode Männen yrkade ägoutbytet tillstyrker., det»sar)imo
till Mia delar, i enlighet dermed, skall verkställas, sand
»förrättningen, på säff i 4 4 Kap. 4 § sägs, afslula» och besvärs»hänvisning
meddelas, — hvarvid Landtmäl:n å ömse sidor Utgift
»ver pitt pxemplar af alla till förrättningen hörande handlingar•»
EiOmiftef^des till beg,Utsk.
3:0.
Då j2 Kap. 6 § i 1827 års SkiftesStadga tillerkänner Göd Map
y,id skift,esverket ep aflöning af endast en Rufr b:ko om dagen, för
de dagar han vid förrättningen biträder; m,en nämnde ersättning,
sorn möjligen ,1,827 (kunde anses vara tillräcklig, (numera är allt
för ringa, så torde billigt yara .deruti ändring göra. på mångå
orter betalas för ett karldagsyenke en R:dr b:,kp; derigenom inträffar
det förhållande, ptt God Man, som, vanligtvis under brådaste
tiderne på året, på kallelse af Landf må t:#, nödgas gå ifrån sitf
hemmavarande angelägna jordbruk, och då, om möjligt är, måsbo
för lego anskaffa en karl att ersätta den arbetskraft hans jordbruk
annars skulle förlora, derföre ofta får betala hela den ersättning
och mer ti fl honom, som God Man, tillkommer, och dessutom betala
kost och husrum för sig vid förrättningsstället; således görg
en daglig penningeförlust, förutom den förlpst jhan ljjder genorp
ai} vid sitt hem ej sjelf få ,egn,a dep faJlfyn vid arbetena, sorn för
honom är så nödig; och detta allt fö,r bestridande af den förr
froandesyssla, hvartill han blifvif vald. Då dofta yftl .piåtte a,ns,e?
vara obilligt, får jag föreslå det 2 Kap. 6 § ,pti f827 å.rs
t.esStra erhåller förjapde lydelse:
»Vid alla Jandtmäteriförråftningar ,— — skola tyenue i jorfl»bruk
kunnige och erfarne Gode Män — — biträda. Desse God?
»Män njuta .upder förrättpipgen jivarclera fy,ra B:dr r.-tpf gm dd~
Del* 3 December e. m.
>19
»gen, sargit reseersättning efter skjuts för en häst, tili och från förr
»röllningsslällct, så ofta de sig der infinna, skola-»
Begärdes på bprdet.
Frjh. Hjerta, Fredr. Philip, upläste 2:ne ipofioner så
lydande:
l:o.
Sedan så väl hos E, o. Ad., sorn ock inom Högy. PresteSf.,
förslager blifvit väckta af ungefär samma syftning som den motion
jag nu ämnar meddela, så torde väl kunna synas öfverflödigt härmed
uptaga B. o. Ad:s lid; men då äfyen jag bar någon erfarenhet
uti ifrågav:de sak, och denna är en af de vigtigastp som Bikets
nu församlade St:r hafva att taga i öfvervägande, så tvekar jag ej
att härmedelst äfven yttra min tanka, i det högst maktpåliggande
ämnet, helst jag härvid har den fördelen att kunna sammanfatta
och vidare utveckla frågan, i de delar der jag af andra, men ber
tydande röster inom representationen, är förekommen.
Ingen lärer förtänka mig att jag anser Folkskol,einrällningcn
såsom en af vårt lands dyrbaraste och vigtigaste institutioner. D.Qjt
är med en känsla af fröjdefull tillfredsställelse, som fosterlandsvännen
måste erkänna den högsinthet och frikostighet, samt håg och vilja att
åstadkomma pågot väldigt genomgripande godt för landels framtid,
sotp Regering pcb Ständer samfäldt ådagalade, då }842 års folkskolestadga
uttänktes, beslutades och utgafs. Och de inom kort öfver hela
landet spridda, nybyggda, trefliga skolhusen tycktes gifva vid handen,
att dep stora iéen om allmän, sann och lefvande folkbildning
hade yupnit genklang inom Svenska brp^t. Det hör ej hit
a,tt undersöka huruvida så verkligen var; och akt den pya föffattn.
, i högsta välmening ppgjprd, nied rådfrågande af andra landers
erfarenhet, ej i allo var tillämplig på Syenska förhål landen,
.må ej heller störa fröjden ,öfver de,t rask,t uttagna steget. Alltnog,
— inom ep för Sverige hedrande kort ,tid var folkupdervisningsverket
öfver allt i full gång så pass, i enlighet med dep nyp
författn., ,som inskränkande och .ogupsfiga lokalförhållanden möjligpn
medgåfvp.
Vi hafya nu JjO å 12 års erfarenhet tijl bedömande af folkskolans
verksamhet. Vi hafva äfvep några å,rs erfarenhet till b.e"
dömapde af dess frukter och verkningar ibland vårt folk; ty de
första ,å,rens skolbarn är9 r.edpn såsom m.epniskor utgångna i lifvetr
Har folkskolan motsvarat sjn idde? Hafva i .allmänhet d.e,
Sorn derutur Utgått, dop iphemtat något hö$re ljus öfver sin tillvaro,
derifrån pjedbaft någon gåfva, hvarlgen°m de blifvit ädlare,
nyttigape medlemmar af .det samhälle, .sotp sålunda ombesörjt deras
fle?ta delar ,af landet besvaras med ett lika bestämdt och sorgligt
nej, ,s°m det jag, stödd på erfarenhet ifrån min egen hemort, måste
uttala, ^tt åtskilliga glädjande undantag sfi vjäl ,pf ufyjaSr^a
skollärare, ddref ja§ flar.a> isom 0CJf elever, derpå
jag äfven sett exempel, skulle k uppå framletas, till bevis af t denna
120
Den 3 December e. m.
dom vore alltför bård, det gör ingen iRskränkning i dess egenskap
af sträng rättvisa; ty alltid såg man en och annan, som för^
delaktigt utmärkte sig bland mängden, äfven innan den nya folkskolan
var kommen i gäng, och alltid upstod bär och der en förträfflig
barnalärare äfvenledes innan folkskolelärare-seminarierna
funnos; befintligheten af sådane undanlag lärer sålunda ej kunna
tillskrifvas folskolan, efter hvars inrättning de ingalunda till samhällets
båtnad torde hafva upslått talrikare än förut. Och om nu
härtill kommer, hvad som af annan motionär i ämnet upgifvits,
att ehuru hvarje församling fått en folkskola i enlighet med författn:n,
och många rikare församlingar två och flera, ännu 200,000
barn sakna tillfälle till skolundervisning, så torde summan af erfarenheten
rörande Svenska folkskolan blifva, att den, oaktadt all
välmening och upoffring, i sitt nuv:de skick är hett och hållet
misslyckad.
Men hvari ligga då felen? och huru skola de kunna afhjelpas?
Åtskilliga, under nu snart tilländalupna motionstid ingifna,
svar på dessa frågor finnas för handen.
Först och främst har man ansett folkskolelärare-seminarieinrättningens
mindre ändamålsenliga beskaffenhet såsom en af institutionens
mest i ögonen fallande brister, och derföre har man
föreslagit totalt uphäfvande af denna seminarie-inrättning, samt organiserandet
af en ny, antingen med blott ett seminarium, helst
på landet, i hjertat af riket, eller två sådane, som antingen kunde
förläggas vid våra båda universiteler, eller ock det ena på landet,
det andra i stad, till hvilket sednare måhända nuv:de seminarium
i hufvudstaden kunde utbildas. Ty dessa nya seminarier borde
vara med besked, och ej hatfbildandc, såsom de nuv:de; men ovisst
är, huruvida ej lämpligast vore att rent af indraga hela seminarieinrättningen,
hvilken man skulle kunna säga åstadkommer en mellanklass,
oanvändbar till annat än det, hvartill den uteslutande blifvit
danad (under närv:de förhållanden i det närmaste oanvändbar
äfven till detta) och hänvisa direkte på universiteterna, der andra
för samhällets yttre och inre bestånd blifvande arbetare danas.
Naturligtvis har jag här i sigte inrättandet af de högre folkskolor,
hvarom mera nedan skall yttras. Jag instämmer emedlertid
med dem som hafva föreslagit uphäfvande af nuv:de seminarieinrättning,
ehvad annat man må komma att sätta i stället.
Vidare har man velat omorganisera sjelfva folkskolan. Denna
skulle då ställas i mera enlighet med Hr Gr. Th. Rudenschölds
folkundervisningsplan, hvarigenom skolan blefve återflyttad närmare
hemmen, och fart gåfves åt hemläsningen, hvars samverkan
med skolan, och återverkan på föräldarne, man rätteligen fruktat
skulle störas, om ej förstöras, af den skolmethod som folkskolestadgan
föreskrifver. Folkskoleväsendet skulle då grundas på småskolor,
fasta eller ambulatoriska, allt efter råd och lägenhet, med
ur församlingens sköte tagen lärarepersonal, vare sig af män eller
qvinnor, med blott afseende fästadt på kristeligt sinne och deraf
härflytande barnakärlek, och öfrige för kallet erforderlige egenskaper.
Härigenom vunnes äfven en möjlighet alt den myckenhet
Den 3 December e. m
-
121
barn, som under nuv:de förhållanden, till följd af för vårt land
egna lokala hinder, ej få del af skolundervisningen, kunde komma
i åtnjutande af skolans välsignelse, den vi få hoppas ej skall uteblifva,
der skolan varder rätt ordnad. I sammanhang härmed är
föreslaget inrättandet af högre folkskolor, förslagsvis kallade dislriklskolor,
der de barn, som under läsning i småskolorne, visat
sig vara danade till emottagande af högre kunskapsmått, hade tillfälle
att sådant inhemta; dessa skolor skulle handhafvas till en
början af dem bland våra nuv:de examinerade folkskolelärare, som
så utmärkt sig framför de andre, att de till sådan vidsträcktare
verksamhet kunna anses skicklige. Inskränkning af nuvrde examinerade
skollärares antal blefve en nödvändig följd häraf, hvarjemte
de som bibehållas borde förses med sådane vilkor, att de
helt och hållet kunde egna sig åt folkundervisningen. De skulle
allt efter afgång ersättas, antingen från de få men fullständiga
seminarier, som man föreslagit, eller ock direkte från universiteterne,
såsom ofvan antydt är. I detta af andra motionärer, synnerligast
af Hr Biskop Björck inom PresteSt., vidare utvecklade
förslag till omorganiserande af folkskolan, anhåller jag alltså äfvenledes
få instämma.
Vidare har man velat vidtaga åtgärder, för att sätta Hr Gr.
Th. Rudenschöld i tillfälle att hålla ett privat seminarium för bildande
af folkskolelärare; och så vida detta, efter pröfning af sakkunnige
män, skall befinnas vara det lämpligaste sätt att för Svenska
folkskolan tillgodogöra den rika erfarenhet, som af denne i
hennes tjenst sedan många år outtröttligt arbetande man vunnit,
så instämmer jag äfven i detta förslag. Efter min tanka skulle
detta seminarium hafva sin egentliga betydelse med afseende på
de ofvan omtalade småskolornes lärare, dock ntan att det behöfde
vara något nödvändigt vilkor för dem, att hafva genomgått detsamma.
Vidare har man varit betänkt på anställandet af i undervisningsväsendet
skicklige män, för att utöfva särskild tillsyn å folkskolorne.
Dessa skulle genom resor i orterna och besök i skolorne
kontrollera folkskolelärares sätt att sköta sina befattningar, meddela
dem de förbättringar, som kunna förefinnas erforderliga, m. m.
Jag tror att sådan inrättning vore ej allenast nyttig, utan äfven
nödvändig; och får jag, med öfverlemnande åt andra, mera sakförståndige,
att vidare bestämma sättet för sådane folkskole-inspektörers
verksamhet, häruti instämma.
Slutligen bar man velat för folkskolans behof anslå den f. n.
till Statsverket ingående s. k. skyddsafgiften, upgående till omkr.
300,000 R:dr b:ko. Äfven häruti instämmer jag af själ och hjerta,
förutsatt alt dessa medel varda använde till folkskolans verkliga
förbättring, och ej, såsom föreslaget är, uteslutande till förökande
af n. v. folkskolelärares aflöning samt underhjelpande af kommunernas
pligt att bålla fattiga barn i skolan, hvarigenom saken ingalunda
vore hulpen. Ty ehuru verkligen klent och i stort behof
af förhöjning det belopp är, som enl. skolestadgan tillerkännes
läraren, så bör väl först afses att denne är af sådan beskaf
-
Dei» 3 December e. m.
fen het, att folkskolan kan fiafya sarj»sky 1 digjfc gagn af honom, om
flans lön hjefva förhöjd, innan man tänker på sådan löneförhöjning.
Fördenskull har jag här ofvan instämt uti alt inskränka
•de examinerade folkskojelärarnes antal, hvilket i första rummet
kunde ,ske genom .uteslutande af dem, som ej tili samhällets båtnad
skpta sitt kall, ty att gifva äfven dessa större löner, utan att
.vidtaga annan förbättring, vöre ju blott att stadfästa och stärka
missförhållanden, sorn mer än allt annat bidraga till att gifva motståndet
mo.t folkbildningen vatten på sin qvarn. Men, anvdndt
till folkskolans verkliga förbättring, förmedelst genomförande af här
ofvan förordade, af andre motionärer föreslagne förändringar, barde
sådant frikostigt anslag verka till mycken välsignelse, i t.hy att
derigenom lill alla Svenska barn skänktes en gåfva af förkunskap
per, hvarigenom de, under vandringen genom lifvet, ägde tillfälle
till i främsta rummet andelig, men äfven lekamlig förkofran; och
.då derutaf isawhällets väl skulle kunna på säkraste sätt befordras,
så kan jag ingalunda anse den föreslagna uppoffringen af statsinkomster
för stor, ehuru den måhända är större än något annat
iand, i proportion till folkmängd och statsintrader, för sådant ändamål
anslagit. Jag anhåller derföre att få sorn min egen up.taga
depna ef IIr .Doktor Sandberg inom PresteSt. gjorda motion om
anslående af den nu tfll Statsverket utgående delen af den s. fe.
skyddsafgift lill folkskolans behof, med den förändring från hans
förslag, ,aH af dessa medel borde ungefär
hälften användas till
bulatoriskä skolor, så att de kunna motsvara idéen med ofvan omtalade
småskolor, der de ej kunna upböjas ti-11 dislriktskolor, derunder
äfyen inberäknad löneförbättring åt deras lärare, allt efter sorn,
genom ofvan föreslagne folkskole-jnspektörers pröfning, befinnes
nödvändigt och ändamålsenligt; samt
den andra hälften
1:0 till inrättande af högre folkskolor eller s. k. distriktskolor;
2:o
dessas oph småskolornes förseende med underyisningsmaterfal,
böcker etc.;
3:o åstadkommande af det föreslagna privatsemjnarium under
.Hr Gr. Epdenschölds ledning;
4:o till understöd åt elever,, så väl vid sistmde seminarium,
sorn åt dem, hvilka antingen vid de föreslagna fullständigare seminarierna,
eller universiteterne, hildas till folkskolelärare;
5:0 till inrättande af såda.pe få, men fullständigare seminarier,
sorn förut äro omtalade, så vida ej lämpligare kan finnas,
att indraga hela seminarii-inrättnin.gen ;
fi:o till löner, rese-expenser m. m. för d,e ofvan föreslagne
folksko le-inspektörer ne.
Häremot skulle, om det gjorda förslaget varder beviljadt,
kunna indragas nu utgående .anslag af 20,000 R;dr b:ko till uo*
.dersföd för folkskolelärares aflöning, och så vida seminarii-inrättmingens
u,p:hör,ande besfufes, het till semipäriernä bd dtgfibbh0
anslag af 21,100 JR:£r b:ko, äfvensom inte,t särskildt ansfag för
Dem 3 .December «. ffl.
123
det föreslagna Hr Gr. Rudenscbölds
böfde ske.
Jemte det jag slut!, får .anmäla, att jag j särskildt motion
.ämnar hemställa om nedsättande af en Komité för att revidera
hela vårt folkskoleväsende, får jag vördsamt anhålla om nu efgifnp
mo,tjons remiss till Stats- och BevillmsUfskm.
Remitterades till Stats- och Be v i 1JnrsfJtskin.
2:o.
I den motion jag nyss tagit mig friheten göra, röride beviljande
af anslag för åstadkommande af nödvändiga förändringar in.om
vårt folkskoleväsende, har jag efter bästa förmåga sökt gifva skäl
för bebofvet af sådane förändringar. Härvid har jag bufvudsakligen
blott instämt i förslager, af mera betydande röster inom representationen
framställde, och tillräckligt väl motiverade för att
kunna godkännas af hvar och en som vill och kan se. Då dessa
motioner torde varda remitterade till samma fltsk., still hvilket
jag kommer att anhålla .om benägen remiss för dotta, så får jag
inskränka ,mig t,ill att blott pprepa sjelfva dp förändringsförslag,
hvaruti jag, på grund af inhemtad erfaren,bet, finner m.ig böra instämma,
nemligen:
l:o Indragning af de mesta, om ej alfa nuv:defolkskolelärareseminarier,
samt antingen inrättande af ,ett eller flere nya, fullständigare
seminarier, eller ock folkskolelärare-bildningens'förvisande
till universiteterna.
2:p Omorganiserande af sjelfva folkskolan, genom inrättande af
a) ett större antal småskolor, med lärarepersonal tagen bland
för banden varande, för detta kall tjeplige, män och qvinnor inom
orterno, .samt
V) ett ringare anfal högre folkskolor, .kallade distriktskolor, med
lärare frän de nybildade .semineriernp oller .ock från POiversijtetcy.
ne.
,3:0 Gr. Tji. Rudenscbölds sättande i tillfälle att bålla ett privat-seminarium.
d:o Tillsättande af inspe,kförer öfver fplkskoleroe, förslagsvis
fe.m till antalet, sorn genom resor i .orterno och besök i skeforne
Skulle utöfva tillsyn .öfver folksk.oleyäspndet inom riket, meddela
.erforderliga råd och förbättringar, m. m.
De sålunda af åtskilliga motionärpr framställda förslag f,il;l
fÖråndringar ipom vårt folkskoleväsende äro af en särdelesgenomgripande
art. Jag .tvpkar d.ook ingalunda att biträda dem, då .det
är min öfvertygelse att, dem förutan, Svenska folkskolan ingalunda
kap upfylfe sin bestämmelse, att meddela alla Svenska barn en
gåfpa af förkunskaper, hvarigenom de, umfcr vandringen genom lifp.
et, kommq, i lillfällp lill flnd^ig och lekamlig förkofran. Då min
Öfvertygelse vidare är, att fosterlandets framtid beror på hurufolkakolan
förmår upfylla denna sin bestämmelse, så kan jag ej ense
dep totala omgestaltning af Svenska folkskolan, sorn här är föreslagep,
vare ptt föf tungt arbete till vinnande af målet.
För att deMa arbete må blifva till godo .och ej tili ondo, är
124
Den 3 December e. m.
framförallt nödvändigt att med bön härom vända sig till all god
gåfvas Gifvare; men på det att göras måtte hvad på menniskor
ankomma kan, så får jag härmedelst föreslå, att R. Sl:r för sin
del ville besluta Ull K. M. ingå med underd. anhållan, alt en Komité
af sakkunnige, för folkskolans framgång och landels väl intresserade
män, snarligen varder nedsatt, för alt företaga en grundlig
revision af folkskolestadgan af d. i8 Juni 184%, med hvad öfrigt
lill folkskoleväsendet hörer, och så väl afgifva Iiel:de i ämnet, som
utarbeta förslag lill ny folkskolestadga, samt att K. M. sedan i Nåd.
läcktes vidtaga de åtgärder sorn, på grund af ifrågav:de Komilés
Vihde, kunna finnas tjcnliga för åstadkommandet af en sann och
lefvande folkbildning.
Om remiss till Allm. Besv. och Ekon.Utsk. får jag vördsam),
anhålla.
Remitterades till Allm. Besv. och Ekon.Utsk.
Gr. Beckfriis, Corfitz, upläste följande motion:
Under det allmänna framåtskridande, som fäderneslandet gjort
under dessa sednare åren, är det dock åkerbruket, som jemförelsevis
mest bidragit till detta lyckliga förhållande. Att ett stegradt
jordvärde häraf blifvit den närmaste följden, visar oss den dagliga
erfarenheten och torde i detta afseende Skåne vara den provins,
der jordens stigande värde mest gjort sig gällande. Att under
sådana förhållanden de odlingstillfällen, som i nämnde provins erbjuda
sig, hafva ett högt värde, är häraf en naturlig följd.
En af Skånes största insjöar, Ringsjön, omgifves af en trakt
som, enl. hvad gjorda undersökningar utvisa, kan till en betydlig
del både odlas och förbättras genom nämnde sjös sänkning.
Genom en sänkning af 5 fot skulle nemi., utom en landvinning
af 650 t:l:d, nära 2,200 t:l:d, som nu endast bära till foder
nästan odugliga grässlag, kunna odlas till åker, samt dessutom
nära 1,300 t:I:d torfmåse, dels blifva åtkomlig och dels skärås
till betydligare djup. Denna torfmåse är den första som beröres
af jernvägen Malmö-Småland, och är den belägen endast 3 mil
från Lund, och således af oberäkneligt värde uti den närmaste
framtiden. Då den vidd, som genom denna Ringsjöns sänkning
skulle vinnas, således utgör omkr. 4,150 t:l:d, belägna i midten
af Skåne, och genomskuren af ofvann:de jernväg, så torde en
hvar inse värdet, både för det enskilta och det allmänna, af denna
sjösänkning. Härtill kommer äfven att, genom denna sjösänkning,
större möjlighet beredes för anläggandet af väg och bro öfver Ringsjösundet,
som nu afskär den mycket befarna allmänna landsvägen
emellan gästgifvaregårdarne Hurfva och Hör, och hvilket nu måste
befaras med färja. Detta är alltid förenadt med svårigheter och
mången gång, isynnerhet höst- och vårtiden, omöjligt, till följd af
stark sjögång och drif-is. Sundet är nemi. 700 alnar bredt och
å ömse sidor omgifvet af öppna sjön. Skulle denna min motion
bifallas, så är jag beredd att, på egen bekostnad, emot en af autoriteterna
bestämd skälig broafgift, upbygga bro i ungefärlig likhet
med den, som af Löjtnant Frykholm är föreslagen.
Den 3 December o. m.
1-25
För jernvägen emellan Malmö och Smaland bör denna sjösänkning
jemväl blifva af största vigt, ty löper den utstakade banan
många 1,000 fot långs med Ringsjöns strand, på den trakt
deraf, som om vintren nu står under vatten, och blefve således
jernbanan befriad från ett så farligt grannskap och säkrare grund
erhållas.
Till detta, i så många afseenden nyttiga, företags fullbordande
erfordras dock, enl. de derom gjorda undersökningar och
kostnadsförslag, 149,475 R:dr r:mt, deraf 95,175 R:dr r:mt till
det egentliga sjösänkningsarbetet och 54,300 R:dr r:mt till ersättning
för en qvarn, sågverk och fiskerier. Och då denna summa
icke af strandägarne ensamt kan anskaffas, vågar jag vördsamt hos
R. St:r anhålla, att dertill måtte beviljas ett statsanslag, om möjligt
motsvarande två tredjedelar af den beräknade kostnaden för,
denna sjösänkning eller 99,650 R:dr r:mt.
Jemte det jag ödmjukast får anhålla om remiss af denna min
motion till StatsUtsk., får jag äfven utbedja mig att till nämnde
Utsk. få lemna de kostnadsförslag och öfrige handlingar, hvarpå
motionen grundar sig.
Remitterades Lill StatsUtsk.
Frih. Rudenschöld, Torsten, upläste en så lydande
motion:
Att Sveriges folkskolelärare allmänneligen äro alldeles för
knappt aflönade, är allmänt erkändt; likasom att den nitiske arbetaren
i folkskolan är lön värd. Hvar och en, som gjort sig bekant
med lärarekallet, vet äfven, att vänlig glädtighet under dess
utöfning utgör ett ganska väsendtligt vilkor för spridandet och
uprätthållandet af liflig lärolust hos lärjungarne.
Vi veta ock, att hos den, som älskar sitt yrke, kan själens
munterhet stå tillsammans med stor försakelse af lifvets yttre fördelar;
men detta dock icke öfver en viss gräns. Ofverträdes denna
gräns, så inträder modlöshet och sedan sjuklighet till både själ
och kropp. Den skollärare, som icke äger annan tillgång än den
i lag honom tillegnade lönen, är i sina lefnadsvilkor försatt vida
under den ofvan antydda gränsen, åtminstone så snart han ingår
äktenskap och blifver välsignad med ett större eller mindre antal
barn. Man besinna hvad cirka 300 R:dr r:mt är i vår tid.
Förbättring af skollärarnes löner synes derföre vara en oafvislig
samhällets pligt.
Af skäl, som jag torde blifva i tillfälle att framställa i Ekon.-  Utsk., anser jag dock en allmän löneförhöjning för alla folkskolelärare
ingalunda vara lämplig nu. Först måste, efter mitt förmenande,
en genomgripande förbättring i folkskolans hela organisation
vidtagas, och hvarom vid denna Riksdag Tdifvit och blifver
flerfaldigt motioneradt.
Ibland våra nu anställde folkskolelärare finnas emedlertid åtskilliga
genom ett brinnande kristeliet nit och stor pedagogisk
skicklighet utmärkta män, hvilka lefva i djupt tryckande bergningsbekymmer.
Dessa måste hjelpas snart och med besked, om
Den 3 December e. m.
de icke skola duka under octo gå* förlorade för skolan, och samhället
dermed draga öfver sig ansvaret för uraktlåtenhet af en
samvetsöm pligt.
Bn svårighet upstår härvid i att kanna få rätt på dessa dyrbar©,
man oftast mycket obemärkte män. En temmeligen säker
ledtråd så väl för upsökandet af dessa utmärkte lärare, sorn äfven*
för gradmätningen af bvarjes förtjenst* skulle, Synes mig, finnas
uti kommuners samfällta beredvillighet, att sjelfva* göra upoffringar
till förbättring: af deras skollärares lönevilkor*. De misskända
och otacksamt bemötte färarne af förtjenst skalle blifva endast fåtalig
a: undantag:, och dessa kunde väl på annat sätt uptäckas.
På grund* af hvad nu blifvit yttradt får jag Vördsamligen föreslå
följande:
ti# Att de af R. St:r för' skolunderstöd åt fattiga församlingar
anslagne 20,000 R:dr b:ko måtte till summan minst fördubblas,
helst tredubblas, och tlH bestämmelsen förändras sålunda*, att dessa
medel ställas till K. M:s disposition, icke' till skefunderstöd åt fattigare
socknar, emedan detta bör blifva öfverflödigt, om folkskolornas
hola organisation blifver med behöfliga medel ändamålsenligt
förändrad, utan för utdelande af gratifikationer åt utmärkt
skicklige och kristeligt nitfull© folkskollärare.
2:o Att R. St:r, vid öfverlåtelse© af dessa medel, fogade en
underd. önskan, att K. M., vid utdelningen af dessa gratifikationer,
ville följa den grundsats, att der kommunen, för sin skollärares
löneförbättring ger något, K. M. der gifven minst dubbelt så
mycket, och detta ända tills att skollärarens Ordinarie lön, sammanlagd
med gratifikationerna, upgår till ett belopp af ett tusen
R:dr r:mt, vid hvilken ziffra bidrag af Statens medel må uphöra.
Remitterades till StatsUtsk,
Hr Cederschiöld, Gustaf, upläste 2:ne motioner af följande
innehåll:
l:o.
Vid 1834 års Riksdag, då förslag till ny organisation af Styrelsen
väcktes, oeh vid 1840 års, då samma förslag antogs till
lag, gjorde sig allmänt gällande den åsigten, att de nya Departem:tsCheferne
borde med lämpliga boställen förses. Sådant har ock
sedermera, till en del, vunnit verkställighet, i det samtlige Departem:tsCheferne,
med undantag af den för FinansDepart:tet,
fått sig boställen uplåtne. Att berörde Chefer böra äga boställen,
öfverensstämmer väl fullkomligt med min öfvertygelse; likväl tror
jag att, i händelse det skulle befinnas, att lokaler, uplåtna till
boställen, erfordrades för embelsverks behof, desse skulle till lokalen
hafva prioritet framför boställsinnehafvaren. Ett dylikt behof
förefinnes nu. Sedan gamla mynthuset blifvit inredt till kanslihus,
har det befunnits att den lokal å nedra botten, der UtrikesDepartem:tet
blifvit inrymdt, vore så besvärad af mörker, fuktighet
och kyla, att man icke der kunde vistas utan fara för helsan.
Detta Depart:t måste således beredas annan lokal. En följd
Den 3 December e. m.
127
häraf bitr, att flera omflyttningar miste ske och, utom det stt
stora kostnader komme att drabba Staten derigenom att lokaler,
som nyligeri blifvit inredda för visst ändamål, nu skulle Undergå
ny förändring vid förärtdrad bestämmelse, — komme Utrymme' att
saknas uti K. Kanslihuset för Just.KanslersExpedrn, hvilken klefve
nödsakad flytta till annat hus.. Denna Expédm bär alltid varit
inrymd i samma hus som Just.Expedrn,. och ett annat förhållande
kan icke äga rum utan stora olägenheter. Just KanslersExpedin
behöfver nemi. dagligen kommunicera sig ffled Just.Exped:n. Det
vore således icke utan vigt om berörde Expedm kunde qvarstanna
i K. Kanslihuset; och en sådan möjlighet förefinnes äfven.
Uti nämnde hus finnas rum uplåtna till boställe åt Ghefen för
EcclesiastikDepartemitet. Blefvo- dessa rum disponerade till embetsrum,
komme ofvanömförmälda kostnader och olägenheter att undvikas.
Men om EcklesiastikDepartem:tsCbéfen skulle lemna sina
boställsrum, fordrade billigheten att han i stället erbölle hyresersättning;
och då äfven Chefen för FinansDepärtermt saknar boställe,
förefinnes icke anledn., hvarför icke äfven han skulle få åtnjuta
samma fördel, som de öfrige Cbeferne. Då jag nu går att framställa
förslag i detta ämne, förutser jag med visshet, att jag skall
mötas af den anmärkmn, att, i händelse behof i förevar:de fall verkligen
funnes, kunde icke Regeringen, r én fråga, sorn så nära rörde
dess ledamöter,- undgå att sjelf framkomma med Propös,, samt att
det således vore obehörigt att förslag derom väcktes af enskild
riksdagsman. Härvid får jag fästa upmärksamheten å det förhållande
att den, sorn egentligen skulle njuta fördel deraf, är samfna
person,- till hvars; Departvt ärendet hörer; och kan man således
icke Utan skäl förmoda, det han funnit sig af grannlagenhet förhindrad
väcka frågan, I öfvertygelse att berörde förhållande får
gälla såsom giltig ursäkt för mitt åtgörande, tager jag mig friheten
Vördsamligen föreslå:
att R. St:r, oberoende af ifrågasatt löneförhöjning
åt StatsRåöets ledamöter, behagade anslå ett belopp af
2000 R:dr r:mt att, såsom hyresersäftning, årb utgå
till hvardera a>f dé Depart:tsCbefer, sorn icke få åt sig
uplåtbe boställen,.
Om remiss till StatsUtsk. anhålles.
Remitterades till StatsUtsk*
2:o.
Redan under decennier har man tvistat om hvilka ämnen,
sorn borde Utgöra föremål för elementarundervisningen. Den gamla
skolan har icke Velat maka åt sig, Med en döendes krampaktiga
ansträngningar har den sökt bibehålla sin en gång vunna position;
väl vetande att striden för den gällde lif eller död. De nya läroämnena
åter hafva långsamt, meli med naturkraftens oemotståndlighet,
tilltvungit sig ständigt vidgadt utrymme, Oaktadt striden
så länge fortgått, är den ännu oafgjord. A ena sidan' finner mah
väl de gamla läroämnena icke tillfyllestgörande; men å andra sidan
vill man icke obetingadt antaga de nya.
128
Den 3 December e. hl.
Ilär, liksom vid alla revolutioner eller öfvergångsperioder,
har inträdt en slags anarchi. För närvide är verkligen skolan
bragt till en chaotisk oreda. Den ena skolan är icke lik den andra,
i den ena bibehålla de gamla ämnena sin fordna öfvervigt, och i
en annan har Iemnats mera utrymme åt de nya läroämnena. Sämst
lottade torde de skolor vara, der man till lika anpart uptagit beggedera.
Den oreda, som sålunda upkommit i elementarläroverken,
kan icke länge fortfara, utan att menligt inverka på ungdomens
bildning. Man hade hoppats att problemet skulle lösas genom K.
M:s nya Skolordning; men denna har, med alla sina stora för—
tjenster i öfrigt, dock lemnat striden oafgjord. Det är således
icke att förvänta, alt genom den skall kunna åstadkommas en sådan
ordning och likhet hos de särskilda elementarläroverken, som
man skulle vilja önska. Frågan är emedlertid af stor vigt, enär
derpå beror huruvida landets yppersta ungdom, den, i hvars händer
Statens framtida öden komma att läggas, skall erhålla en mer
eller mindre ändamålsenlig upfostran. Jag anser det också för en
oeftergiflig pligt för hvar och en, som i ämnet stadgat sin öfvertygelse,
att densamma fritt och otvunget uttala.
I känslan af denna min skyldighet är det, som jag går att
till R. St:rs bepröfvande framställa mina åsigter i frågan. Sådant
sker likväl icke utan full visshet derom, att min behörighet skall
belt och hållet bestridas. Man skall, utom hvarjehanda andra inkast,
framkomma med den invändningen, att jag aldrig fungerat
såsom skollärare och derföre saknar befogenhet att yttra mig. Utan
att hvarken vilja eller kunna inlåta mig i frågan om min behörighet
i öfrigt, vill jag endast bemöta inkastet om nödvändigheten
af erfarenhet såsom skollärare, för att bedöma hvilka ämnen
företrädesvis böra ingå uti elementarundervisningen. Och frågas
härvid om skolläraren verkligen är ojäfvig att afgöra frågan? Han
har i ungdomen inlärt sig vissa ämnen, nödvändiga för hans framtida
lefnadsbana. Derefter har han tillbragt sina bästa lefnadsår
med att undervisa andra i samma ämnen. Kan man verkligen hos
honom förutsätta sådan oväld och sådan brist på egenkärlek, att
han skulle i en mera framskriden ålder kunna erkänna, att hela
hans lifs sträfvande varit mindre ändamålsenligt? Jag för min del
tror det icke, utan anser att den praktiske mannen, som i lifvet
lärt känna dess behof, är en kompetentare domare i frågan. Härigenom
är väl icke på något sätt ådagalagd min behörighet, men
den har jag icke eller för afsigt att styrka. Öppet erkänner jag,
att jag om skolundervisningen icke äger annan kännedom, än de
iakttagelser jag kunnat göra om hvad verkan den haft på mig och
mina ungdomskamrater, samt den lilla erfarenhet jag kunnat vinna
genom alt handleda egna barn. Min behörighet må nu vara hurudan
som helst, så har jag emedlertid fattat en bestämd öfvertygelse,
hvilken icke kunnat rubbas af de skäl, som andragits af
många särskilda sakkunniga personer, med hvilka jag samtalat om
frågan. Det resultat, hvartill jag kommit, skall jag rent ut framställa,
utan afseende å de fördomar, som jag med visshet förutser
' mig komma att stöta för hufvudet,
Innan
Den 3 December e. m.
129
Innan jag skrider till sjelfva ämnet, torde icke vara utan
vigt, att fästa upmärksambeten å de namn, man gifvit de olika
skolorne. Den gamla bar man kallat den lärda eller ideela, och
den nya den reala eller praktiska. Dessa benämningar hafva numera
vunnit sådan häfd, att jag för min del icke sett någon, som
fästat sig vid det oriktiga deri. Då oegentliga namn ganska ofta
förvilla begreppen, torde en granskning af dessa namn icke vara
ur vägen. Om benämningarne voro sanna, skulle här finnas vissa
vetenskaper, som voro ideela, och andra, som voro reala eller
praktiska. Frågas nu skäligen, hvilka höra till hvardera klassen?
Ilar icke hvarje vetenskap sin rena och sin tillämpade afdelning?
Finnes t. ex. någon vetenskap som är mera ideel än mathematiken,
och dock har icke någon annan så vidsträckt tillämpning uti
eller är så oundgänglig för det praktiska lifvet som denna. Så
äfven med alla öfriga vetenskaper, en ren och en tillämpad del.
Jag har fästat mig vid dessa namn icke blott för det origtiga deruti,
utan äfven af en annan vigtigarc anledning.
Benämningen real eller praktisk är utkastad som ett slags
smädeord emot en del vetenskaper, hvilka icke skulle tillerkännas
samma rang, som de öfriga. Det att gagna samhället och sina
medmenniskor, att åstadkomma något praktiskt nyttigt, ansågs af
de gamla för något ovärdigt en Philosopb och förnedrande för vetenskapen,
hvilken funnes till endast för sin egen skuld. För en
sådan åsigt talar en Plato med flere lysande namn; och påstås det
att Archimedes blygdes öfver att hafva upfunnit de machiner, med
hvilka sedermera hans fädernestad en längre tid försvarade sig
emot en öfverlägsen fiende. Så långt gick föraktet för det praktiska.
Den benämning, nya skolan fått, kan sålunda icke anses
för annat än en smädelse.
Ofvanomförmälda indelning af läroämnena i tvenne klasser
tyckes också hafva föresväfvat författaren till K. M:s Nåd. Sladga
för Rikets Allmänna Elementarläroverk af d. 14 Aug. innev. år.
Uti dess Irsta g säges nemi.: «De offentliga, af Staten bekostade,
»Elementarläroverken hafva till ändamål, dels att — — meddela
»allmän medborgerlig bildning, dels att grundlägga de vetenskap»liga
insigter, som vid universitet eller högre tillämpningsskola
»vidare utbildas.»
Härvid torde det tillåtas fråga, hvilka äro de till allmän medborgerlig
bildning hörande läroämnen, som icke kunna vid universitetet
eller högre tillämpningsskola vidare utbildas? Jag för min
del förmår icke nämna dem och trotsar någon annan göra det.
Det skulle i sanning vara högst intressant att få höra en indelning
af vetenskaperna, upgjord enl. den i berörde § upgifna indelningsgrund.
Genomläser man hela ifrågavarrde Nåd. Stadga,
låter det gissningsvis antagas, att vid nedskrifvandet af ifrågavarrde
g de klassiska språken föresväfvat förf:n såsom en särskild klass
läroämnen. Men vid antagandet af en sådan gissning mötes man
ovilkorligen af frågan, vid hvilken högre tillämpningsskola komma
insigterna i dessa språk att vidare utbildas? Huru man således
än vill tyda denna §, återstår alltid något, som blir oförklarligt;
II. H. 9
130
Den 3 December e. m.
och harleder sig icke sådant derifrån, att förfin låtit villa sig af
en gammal häfdvunnen, men det oaktadt fullkomligt grundfalsk,
distinktion?
Då man går att afgöra hvilka ämnen, som böra ingå i elementarundervisningen,
är det af högsta nöden påkalladt, att dervid
iakttaga stor försigtighet. All kunskap, om den är klar och
grundlig, är onekligen bildande. Men menskliga vetandet har nu
vunnit ett så vidsträckt fält, att icke någon, äfven den bäst begåfvade,
förmår omfatta det hela. Man måste åtnöja sig att, efter
inhemtandet af de nödiga kunskaperna, använda hela sin öfriga
lefnad för att genomtränga en enda afdelning af en vetenskap.
Frågan är således icke, hvilka kunskaper äro nyttiga, utan hvilka
kunskaper äro nödvändiga för alla? Det ligger stor vigt deruppå,
att icke ynglingen, och ännu mer barnet, öfverhopas med en mängd
olika läroämnen. Begreppet förvillas lätt derigenom, och då dessutom
hvart ämne mera sällan förekommer, glömroes den ena lexan,
innan ännu den andra blifvit påbörjad. Härvid bör man strängt
iakttaga den gamla regeln: »Non multa sed multum.» Mera afseende
bör hafvas på grundligheten, än omfånget. Granskar man
nu ofvanmda K. M:s nya SkolStadga, skall man finna deri uptagna
såsom läroämnen icke mindre än sex olika språk, utom modersmålet
och de Nordiska språken, således inalles 8 eller 9 språk.
Då dertill komma åtskilliga vetenskaper, så torde icke vara ohemult
att fråga, om man skäligen kan antaga, det icke en yngling
skall förvirras genom studiet af en sådan mängd olika ämnen?
och är det verkligen att hoppas, det han skall kunna grundligen
inlära dem samtliga? Ar det icke snarare att förmoda, det resultatet
kommer att blifva en fragmentarisk sammangyttring af en
mängd intet samband ägande erinringar från de olika läroämnena?
Den nya SkolStadgan har, genom eftergift åt båda de stridande
partierne, sålunda utsått frö till en allmän förvirring i elementarundervisningen.
Sådant har icke eller undergått förfins upmärksamhet,
och han har derföre trott sig kunna förhindra det skadliga,
derigenom att han lemnat frihet åt lärjungen, att afsäga sig
undervisningen i vissa språk. Härigenom har han råkat ut för
nästan en ännu värre dilemma. Botemedlet var nästan värre än
det onda, man ville förekomma. Genom denna valfrihet upkomma
möjligen i skolans öfversta klass fyra till och med fem olika linier,
nemi. en utan något klassiskt språk, den andra med Latin,
den tredje med Latin och Grekiska och den fjerde med Latin, Grekiska
och Hebreiska samt dessutom ytterligare en med två eller
tre lefvande språk.
Huru det skall blifva möjligt att väl ordna en skola, med
fyra eller fem olika undervisningslinier, kan jag icke fatta, och
skulle högeligen önska få se det problemet fullständigt löst. I
den nya SkolStadgan måste sålunda ligga något förborgadt fel,
enär den kunnat komma till resultater, föranledande sådane mveckl
ingar.
Finge jag framkasta en gissning i detta afseende, skullesådant härleda
sig derifrån, att förfin icke för sig klart besvarat frågan om ända
-
Den 3 December e. m.
131
målet" med undervisning. Innan man kan afgöra frågan om hvilka ämnen,
som böra ingå i elementarundervisningen, måste man hafva redigt
fattat, hvad man åsyftar med denna undervisning. Innan man väljer
medlen, måste man känna målet, som eftersträfvas. Således först,
hvad är ändamålet med elementarundervisning? Härå svaras i allmänhet:
Bildning. Detta ord, som så ofta begagnas, är ganska
svårt att noga definiera. På olika tider har man dermed haft ganska
olika föreställningar. Under 16:de och 17:de seklerne benämndes
ingen bildad, som icke var fullt hemmastadd uti alla Theologernas
tvister. Nu för tiden erfordras för titeln bildad ganska ytlig
kännedom om theologien; lika litet fordras dertill någon kunskap
uti naturvetenskaperna. Med bibehållen rätt att kallas bildad,
kan man erkänna sig sakna kännedom om specifika skillnaden,
emellan luft och vatten; men att icke känna Alexander Magnus,
det är tillräckligt för att blifva hänförd till den råa hopen. Om
man vill närmare granska förhållanderna, skall man finna att för
bildning nu för tiden fordras egentligen kunskap i språk och historia.
Skulle jag tillåta mig en definition på bildning, vore jag
benägen att kalla den en förmåga, att vid i lifvet mötande fall
kunna om dem bilda ett eget och grundadt omdöme. För sådant
erfordras icke blott en utbildad omdömesförmåga, utan äfven sakkännedom.
Afven den skarpsinnigaste kan icke fälla säkert omdöme
utan sådan kunskap. Men i lifvet är man oftast tvungen
att genast fatta sitt beslut; man kan då icke upskjuta detta för att
först inhemta nödiga kunskaper. Dem måste man förut innehafva.
Enl. denna min upfattning bör en bildad person äfven hafva en
någorlunda klar kännedom om de föremål och förhållanden, som
kunna möta honom i lifvet. Så, för att begagna ett nyss anfördt
exempel, skulle det för honom vara af vida större vigt att känna
hvad luft och vatten är, än hvilka mandater, som fört Alexander
Magnus till odödligheten.
Äfven ett annat svar å ofvannrde fråga brukar lemnäs, särdeles
af den s. k. gamla skolan. Med undervisning, säger den,
åsyftas en harmonisk utbildning af alla själens egenskaper. Jag
skulle vilja tillägga äfven kroppens. Men hur sker sådant? Huru
är ett så önskvärdt mål möljligt att praktiskt vinna? Härpå svarar
samma skola med orubbad säkerhet, att det sker genom studiet
af de klassiska språken och deras litteratur. Men bevisen
härför blir den oss skyldig. Jag åtminstone har icke kunnat finna
att af dem bevisats någon fördel, som icke lika väl kan vinnas
genom andra studier.
Vill man åter höra ett annat, väl mindre grannt och klingande
svar å frågan, må man vända sig till en förståndig fader,
som har en son att upfostra. Han skall troligen svara, att han
sänder sin son till skolan, på det denne må blifva en bra och
duglig karl. Detta svar, så enkelt och så trivialt, torde dock innebära
en praktisk sanning. Om man föreställer sig lifvet under
bilden af en resa, bör man icke vid dess början förskaffa sig de
egenskaper, som kunna bereda lättnad och fördel under färden.
Ämnar man företaga en resa, rustar man sig olika för en färd
132
Den 3 December e. m.
öfver Alperna, olika för en vandring genom urskogarne, och olika
för en resa öfver verldshafvet. Men nu är resan genom lifvet gemensam
för oss alla; och huru olika än vår ställning må vara,
är det hufvudsakligen dock lika. Jag skulle vilja säga att upfostran
är en beredelse till lifvet. För att väl genomgå detta,
erfordras att man känner de föremål, som derunder mötas. En
sådan kunskap är af nöden, dels för att undanrödja de hinder, som
lägga sig i vägen och dels för att draga nytta af de fördelaktiga
omständigheter, som erbjuda sig. Vill man, i öfverensstämmelse
med denna åsigt, bestämma de ämnen, hvilka böra vara föremål
för allmän elementarundervisning, måste man tillse, hvilka de föremål
och förhållanden äro, som möta alla här i lifvet.
Det första, som man härvid påträffar, är, utom vår egen or
ganism,
den yttre naturen och dess inverkan på oss. Naturens
studium måste således vara vigtigt för hvarje menniska. Och hvad
är väl detta studium annat, än ett studium af de lagar Gud följer
vid Sin skapande verksamhet. Då Gud endast uppenbarar Sig
för menniskan genom Sina verk, är det medelst studium af dessa
verk man vinner kännedom om Hans storhet och makt. Hvarje
verklig naturforskare slutar derföre med att finna sin egen obetydlighet,
samt att nedfalla och tillbedja Guds vishet och makt.
Detta studium har, sådant oaktadt, varit icke blott förtryckt, utan
ofta rent af fördömdt. Tider hafva funnits, då idkarne af dessa vetenskaper
för folket utpekades såsom de, hvilka forsler i fvi t sig åt Djefvulen.
Och hvilka voro väl de, som sålunda brännmärkte desse
beundrare af Guds vishet och storhet? Jo! de som sjelfva kallade
sig Guds tjenare; men hvems tjenare voro de väl, om icke mörkrets
eller Djefvulens. Deras bemödanden åsyftade att förhindra
kunskapen om Gud och hans verk, samt qvarhålla folken i mörker.
En dunkel, men säker instinkt säde dem, att i samma mån
ljuset fick utströmma öfver menskligheten, skulle deras makt, som
endast trifdes i mörkret, försvinna som nattens skuggor för den
upgående solen. Numera hotas väl icke naturens studium med
bålet eller inqvisitionens tortyrer, men såsom ett arf från de vördnadsvärde
katholske fäderne qvarstår ännu en benägenhet att nedsätta
och förringa värdet af naturstudiet. Om vigten af ett studium
bör mätas efter det inflytande det haft på mensklighetens
utveckling, så bör man tillse hvad naturstudiet och hvad philosophien
i detta afseende uträttat. I denna sednare vetenskapen
mötes man af det förunderliga förhållandet, att den tyckes aldrig
gjort något bestämdt framsteg. Plato och Aristoteles, som skrefvo
för öfver 20 sekler sedan, kunna ännu studeras i jemnbredd med
Kant, Fichte, Schelling och Hegel. Om philosophien verkligen
gjort säkra och bestämda framsteg, skulle sådant icke kunna äga
rum. Naturstudiet deremot erbjuder en helt annan tafla. När
der en villfarelse blifvit riktigt vederlagd, kan den aldrig vidare
upträda, utan när sanningen väl blifvit insedd, qvarstår den orubbad.
Här finnes ett bestämdt framåtskridande. Denna naturvetenskapernas
utveckling gick väl under medeltiden ganska trögt. Dess
fria verksamhet hindrades af hvarjehanda fördomar och förföljelser,
Ken 3 December e. m.
133
hvarigenom den tvangs att insvepa sig i mystiska formler, hvilka
sedermera icke kunde tydas af adepterne, utan fattades ofta omklädnaden
såsom det väsendtliga. Först sedan Bacon skrifvit sitt
Novum Organum, och sedan en riklig plan för naturens studium
blifvit utkastad, först då kunde några egentliga framsteg ske och
först då började menskligheten känna verkningarne af de nya vetenskaperna.
Men deras underbara verkningar på mensklighetens
civilisation hafva egentligen uppenbarat sig på sednare tider. Sedan
Schéele och Lavoisier slitit de sista banden emellan chemien
och aichemien samt skingrat den fördomens dimma, som omhvärfde
detta studium, så har på icke stort mera än halft sekel chemien,
i förening med physiken, nästan alldeles omskapat verldens utseende.
Hvad förut icke ens kunde anas, hvad de Orientaliska sagornas
lifligaste phantasie icke kunde updikta, det framstår nu såsom
verklighet. Odens korpar voro sengångare emot våra elektriska
telegrafer. Hvad vår Nordiska saga tilldelar endast en OfverGud,
står nu hvarje enskild menniska till buds, och det i vida
högre grad. Det är sagdt, att menniskan blifvit skapad att vara
naturens herre; men för att intaga denna thron, för att kunna
beherrska denna väldige undersåte, fordras det att hon grundligen
känner densamma. De gamla sagorna veta omtala huruledes adepter
väl kunde framkalla andar, men icke förmådde styra och beherrska
dem, utan blefvo offer för obändighet. Så kan äfven nu
den okunnige sätta naturens krafter i verksamhet, men endast
den insigtsfulle förmår leda dem till ett för sig och menskligheten
gagneligt mål. Hvad kan mora bestyrka menniskans öfverlägsenhet
öfver andra skapade varelser, än förmågan att låta naturkrafterna
i sitt ställe arbeta? Om således de vetenskaper, som
kraftigast befordrat mensklighetens civilisation, böra intaga främsta
rummet, då måste i sanning naturstudiet tillerkännas en hedersplats.
Mången har velat framställa naturstudiet, såsom ledande
till atheism och derföre fördömligt. De säga i sin enfald att, om
naturen styres af vissa oföränderliga lagar, blifver Guds verksamhet
obehöflig. I sin förblindelse måste de hafva fattat ett förunderligt
begrepp om naturlagar; ty hvad betyder i sjelfva verket
ordet: naturlagar? Rimligen icke annat, än vår upfattning af Guds
eviga och oföränderliga verksamhet. Hvarje bildad menniska, som
söker göra sig en föreställning om Gudomen, skall snart inse att
denna måste vara evig och oföränderlig. Hos Gud måste frihet
och nödvändighet sammanfalla till enhet. Men då menniskan, såsom
ändlig och ofullkomlig, icke kan fatta den eviga, absoluta sanningen,
måste den åtnöjas med att, genom betraktande af Guds
för oss uppenbarade verkningar, sammanföra de af dem, som synas
likartade, till klasser, hvilka sedermera af oss benämnas naturlagar.
Sjelfva ordet natura innebär i sig en nödvändig betydelse,
den nemi. af det, som skall födas, som skall blifva. 1 enlighet
härmed skapade Gud icke verlden, utan skapar den ouphörligt.
Här finnes ingen hvila, intet stillastående. Allt är rörelse
och lif. Guds verksamhet tröttnar aldrig. Kan något för
menniskosinnet vara mera uphöjdt, mera förädlande, än alt, så
134
Den 3 December e. m.
vidt i mensklig förmåga står, följa Skaparen i Dess verksamhet.
Men hur långt än mensklig vishet och forskning må gå, aldrig
hinner den skapelsens början. Gud har uppenbarat sig för menniskan
på tvenne sätt: genom ordet och genom skapelsen. Dessa
tvenne böcker äro de, som, enl. min åsigt, företrädesvis böra studeras.
All sann kunskap kommer ofvanifrån, ifrån ljusets källa.
Endast genom att betrakta Guds uppenbarelse vinnes verklig kunskap.
Philosopherne må upställa systemer, det ena klyftigare än
det andra; men i den mån de icke äro grundade på kunskapen
om naturen, — menniskan, såsom naturprodukt, deri inbegripen,
störta de för en vidgad emperi. Alla deras med stort sjelfförtroende
uttalade satser smälta undan, som snö för naturvetenskapernas
upgående vårsol. Har icke den abstrakta philosophiae velat
visa nödvändigheten af ett visst, då kändt, antal planeter i vårt
solsystem, och dock uptäcka Astronomerne, denna philosophi till
trots, ständigt nya planeter. Den absoluta sanningen kan icke
af vårt förnuft fattas, endast brytningen af dess ljusstrålar kan
ingå i vårt medvetande. Endast genom att betrakta Guds verksamhet
kan menniskoslägtet stiga allt högre och högre i vetande,
men det absoluta når det dock aldrig.
På grund af hvad jag nu yttrat, anser jag naturvetenskaperne
böra ingå såsom ett hufvudelement uti elementarundervisningen.
Utom de redan anförda, förefinnes ännu ett vigtigt skäl härför.
Detta är den lifvande inverkan naturstudiet har på det ungdomliga
sinnet. Ledes detta studium riktigt, blir det icke inslängdt
inom skolrummet, utan följer ynglingen öfverallt, hvart han än
må vända sig. Allestädes påminnes han om de läror, skolan lemnat
honom. Hvart han än må skåda, finner han bekräftelse på
skolans lärdomar. Han tvingas således att utom skolrummet erinra
sig de satser han der inhemtat. Detta gör kunskapen lefvande,
samt gör den till en ingredierande beståndsdel hos lärjungen,
och icke blott till en tom minneslexa, hvilken bortflyger lika
lätt som den kommit. Om således, för inbemtande af verklig kunskap,
fordras sjelfverksamhet hos lärjungen, så tviflar jag att något
studium finnes, som mera lifvar en sådan verksamhet, än studiet
af naturen.
Vidare mötes under lifvet menniskan, icke blott såsom naturprodukt,
utan såsom en moralisk, i samhälle med sina likar, förenad
varelse. Menniskan blir således ett vigtigt föremål för undervisningen.
Dess egenskaper böra inhemtas icke blott genom
umgänget med andra menniskor, utan äfven genom historien, som
visar huru menniskan hunnit dess nuvarande utveckling. Menniskorna
inverka på hvarandra genom språket. Genom att beherrska
språket, beherrskar man äfven menniskorna. En stor författare
har i detta afseende sagt: »Quarn magnum, quarn excelsum prffi»stare
hominibus in eo ipso, quo homines praestant animalibus.»
Känslan af ordets makt var stor hos de gamle Greker och Romare.
Derföre riktade de nästan alla krafter vid undervisningen på inhemtandet
af modersmålet. Vältalighet utgjorde högsta frukten af
all lärdom. Men som erfarenheten visar, att nästan ingen blir
Den 3 December e. m.
fullkomligt mäktig något främmande språk, måste hvar och en,
som genom talet vill kraftigare inverka på sina medmenniskor,
dervid begagna sig af modersmålet. Kunskapen af detta är derföre
af yttersta vigt. Detta insåg ock en af verldens störste författare.
I sin ungdom tvekade Göthe någon tid, antingen han skulle välja
Franskan eller Tyskan för sina skrifter. Hans snille sade honom
snart, att han aldrig med full säkerhet skulle komma att beherrska
något annat språk än sitt modersmål, och derigenom förskaffade
han åt verlden en af dess största författare, som i motsatt
fall troligen aldrig hunnit samma fulländning.
Kännedomen af den jord vi bebo måste äfven vara vigtig för
hvarje menniska. Och då vår tid indelas efter jordens och månans
rörelser, bör kännedomen om dessa icke saknas hos någon
bildad menniska. I forntiden, innan ännu några almanachor funnos,
var kunskapen om dessa ämnen vida större än nu. Lika litet
kan någon med anspråk på bildning sakna kännedom om de större
planeterna eller de vigtigare stjernkonstellationerne. Och frågas
härvid, finnes något föremål, som lifligare kan ingifva menniskan
begrepp om Guds makt och storhet, än betraktandet af det oändliga,
med otaliga verldar öfversådda himlahvalfvet?
Under hela lifvet framträda tingen i förhållande till hvarandra,
kunskapen om dessa förhållanden kallas mathematik, och någon
kunskap härom kan icke saknas hos någon menniska. Den
bildade måste derom hafva ett klart och tydligt vetande.
Slutligen, och såsom det högsta, framstår förhållandet emellan
menniskan och dess Skapare. Kunskapen härom måste, börjad i
barndomen, fortgå genom hela lifvet, för att bereda öfvergången
ifrån detta till ett annat lif, på andra sidan grafven.
Kunskapen om de ämnen jag nu upräknat är nödig för hvarje
menniska; och först genom att förvärfva sig en klarare insigt deri
äger man anspråk på benämningen bildad. Undervisningen i dessa
ämnen bör derföre vara gemensam för alla, först efter inhemtandet
af en någorlunda kunskap deri, inträder fack- eller specialstudiet.
Emot denna förteckning torde anmärkas, att främmande språk
deri saknas. Sådant har likväl icke skett af glömska. Enl. min åsigt
kan verklig och äfven stor bildning vinnas utan kunskap om något
främmande språk. Såsom exempel härpå torde få anföras de
gamle Grekerne. De kände i allmänhet icke något annat språk
än modersmålet, och anses dock för den mest bildade nation, som
hittills funnits. Ehuru berörde sats innebär sin fullkomliga sanning,
gör dock ställningen i vårt fädernesland kännedomen af
främmande språk vigtig för hvar och en, som antingen vill en
vidsträcktare beläsenhet, eller står i förhållande till utlandet.
Svenska språket talas endast af ett ringa antal menniskor, och
dess litteratur är derföre äfven inskränkt. Vidare nödgas hvar
och en, som har något vidsträcktare affärsförhållande, vända sig
till utlandet, och i detta afseende är kännedomen af de lefvande
språken honom oumbärlig. Genom de nu i hög grad lättade kommunikationsanstalter,
höra resor till främmande länder till ordnin
-
136
Den 3 December e. m.
gen för dagen. Antingen man således sjelf reser till utlandet eller
hemma sammanträffar med utländingar, måsté man försaka många
tillfällen till intressant utvexling af idéer, om man saknar kunskap
uti de mera utbredda språken. En följd af dessa förhållanden
har ock blifvit, att de tre mest utbredda lefvande språken
numera icke kunna undvikas vid ett väl ordnadt elementarläroverk.
Inbegreppet af dessa kunskaper utgör hvad jag vill kalla det
humanistiska, och skulle således idéen af homo först realiseras genom
inhemtandet af en klar kunskap i dessa ämnen.
Denna upfattning af begreppet humanistisk bildning beslrides
i allo af gamla skolans förkämpar. Enl. deras åsigt utgör kännedomen
om de klassiska språken ett oundgängligt vilkor för all
grundlig bildning, hvilken derförutan icke förefinnes. För att rätt
kunna bedöma ett sådant påstående, torde det vara nödigt kasta
en blick på historien om de klassiska språkens studium, och tillse
huruvida icke den nödvändighet, som t i 1 Iskrifves detta studium,
mer tillhört en förfluten tid, än det tidehvarf i hvilket vi lefva.
När efter barbariets mörker hågen för vetenskaperna åter
väcktes, fanns icke någon annan litteratur, än Grekernas och Romarnes
samt Arabernes, hvilka sistnämnde af de förra hemtat sina
kunskaper. Under sådana förhållanden nödgades hvar och en, som
nitälskade för vetenskaperne, att hemta kunskapen om dem hos
Greker och Romare. Genom flere omständigheter blef småningom
Latinska språket de lärdas språk. Härpå skrefvos alla afhandlingar,
förfine måtte tillhöra hvilken nation- som helst. Latinet blef
de lärdas modersmål. Ehvad nation man än tillhörde, kunde man
med lätthet kommunicera sig med de lärde uti hela verlden. Man
läste, skref och talade nästan intet annat än Latin; och det behandlades
derföre af den tidens lärde med stor lätthet. Detta förhållande
ägde till stor del rum ända intill slutet af förra seklet,
ehuru de nyare språken under tiden alltjemt inkräktat på Latinets
område. Med detta århundradets inträde har de lefvande
språkens öfvervigt blifvit oförtydbar. Numera begagnar hvarje
författare sitt modersmål. Undantag härifrån äger rum endast i
särskilda fall för vissa ämnen.
Genom att behandla vetenskaperne på de moderna språken,
har äfven upstått en sjelfständig modern litteratur, hvars öfverlägsenhet
öfver de gamlas ingen rimligen lärer drista bestrida. En
följd häraf har ock blifvit att äfven de, som ex professo studera
de klassiska språken, nödgas att läsa flera böcker på de moderna
språken, än på Latin. Alla ämnen, äfven de som röra de gamla
folkens förhållanden, historia, språk m. m., äro skrifna på lefvande
språk. Härigenom har Latinska språket, från att vara hvardagsmat
för de lärde, småningom blifvit en skåderätt, som endast framtages
vid högtidligare tillfällen. Småningom har också Latinet
blifvit mer och mer främmande för de lärde, sedan det dagliga
umgänget dermed uphört. Återstår att tillse, om icke de klassiska
språken numera förlorat egenskapen af allmänt bildningsmedel,
och i stället blifvit ett specialstudium, i alla tider likväl märkvärdigt
som ett historiskt moment. Betraktar man historien, skall
Den 3 December e. m.
137
man finna, att på olika tider upstå särskilda ämnen, kring hvilka
allt annat grupperar sig; men, sedan de upfyllt sin bestämmelse,
måste de åter träda i bakgrunden och andra faktorer inlaga den
lediga thronen. Frågas nu, är icke så förhållandet, åtminstone i
vårt fädernesland, med de klassiska språken? Vid betraktande af
dessa språks öde i Sverige, företer sig den märkvärdiga omständigheten,
att ehuru de gamla språken under tvenne sekler här
utgjort bufvudföremålet för undervisningen, har Sverige dock icke
framhragt en enda, säger en enda, Phi lolog af mera framstående
ryktbarhet; då deremot uti de förbisedda, föraktade vetenskaperne,
Sverige kan skryta med namn, hvilka icke hafva sin jemiike i
hela Europa. De, som afslutade sina förstudier under förra seklet,
ägde, till följd af då för handen varande omständigheter, stor färdighet
i Latinska språkets läsande, skrifvande och talande, ehuru
de saknade möjligen den djupare philologiska insigten. Men äfven
denna våra fäders färdighet har med dem nedstigit i grafven. Den
klassiska bildningen är numera härstädes utdöd. Den är ett lik,
hvari alla besvärjelser förgäfves skola söka inblåsa lif. Mången
skall möjligen anse detta mitt yttrande för öfverdrift. Han erinrar
sig, vid besök uti universitetsstäderna, hafva hört omtalas den
och den store Latinaren, Greken eller Orientalisten, men, om han
vill göra sig mödan närmare undersöka förhållandet, skall han
finna att dessa Pbilologers rykte aldrig förmått tränga sig utom
universitetets portar. Afven jag hörde i min ungdom omtalas personer
af detta seklet, hvilka påstodos vara stora Latinare; men en
närmare granskning utvisade att de, efter en viss författare, vanligen
Cicero, inlärt sig ett eller annat dussin talesätt, hvilka ouphörligt
användes, utan att den talandes individualitet hade derpå något
inflytande. Uttrycken voro stereotypiska.
Man påstår att klassisk bildning är nödvändig för blifvande
Prester och Embetsman. Låtom oss derföre tillse om dessa klasser
verkligen innehafva sådan bildning. Först må vi betrakta Presterne.
Härvid beder jag, att man torde iakttaga, det hvad här
yttras om prestbildning, gäller endast dem, som direkte ingå på
prestbanan, men alldeles icke de personer, hvilka, efter att hafva
tillbragt sina bästa år vid skolan eller universitetet, sedermera välja
prestembetet såsom en lugn tillflyktsort för en mera framskriden
ålder. Huru förhåller det sig i sjelfva verket med den så mycket
omtalade prestbildningen? Finnes hos de vid Consistorierne kreerade
Prester verklig klassisk bildning? Jag vågar bestämdt bestrida
ett sådant förhållande, och är fullt öfvertygad att icke någon,
som en längre tid vistats vid universitet, kan deremot hafva
något att invända. Under min studenttid kallades Prestkandidaterne
Seminaristen, och jag frågar en hvar, som sjelf med större
allvar idkat de klassiska studierne, om det vid universitetet rimligen
kunde falla honom in att med en Seminarist inlåta sig i
discussion om dessa studier? Jag åtminstone har icke påträffat
exempel derpå. Ett enda undantag känner jag; men det är ock
en man af ovanligt snille, och nu en af vår kyrkas förnämsta
prydnader. Seminaristens kunskapsmått var i hög grad inskränkt.
138
Den 3 December e. m.
Ringa var kunskapen i Latinet, ännu mindre i Grekiskan, der de
med stor möda lärde tolka Evangelisterne. Att hafva läst hela
Novum hörde till det ovanliga; och dock är Nya Testamentet en
ganska liten bok. Med kunskapen i Hebreiskan var det ännu bedröfligare.
Under svett och möda lärde man sig några kapitel i
Genesis och några af Davids psalmer. Huru stort vetandet var i
Latinska språket, kan bäst inbemtas genom en skildring af Presternas
disputationsact. Bland andra prestanda vid pastoralexamen
skulle examinandus offentligen försvara af honom författade Latinska
theser. Nu skulle hvar och en oinvigd tro, att härtill erfordrades
det vederbörande kunde icke blott tala, utan äfven skrifva
Latin. Så har man ock velat inbilla de profane. Men den nakna
sanningen är här ganska torftig. För några och tjugu år sedan
tillgick på följande sätt, och jag har all anledning förmoda, att
sedan dess ingen förändring härutinnan skett. Härom har jag erhållit
bekräftelse derigenom, att den Latinska disputationsacten
numera är borttagen och tillåtelse medgifven att afhandla ämnet
på Svenska. Likaså har Hebreiska bortgått från pastoralexamen;
hvilket allt måste anses såsom ett erkännande att dessa tvenne
språk icke innehafvas af Prester i allmänhet. Men nu till disputationsakten.
Pastoralexaminanden vände sig till någon af de yngre akademiska
lärarne, hvilken författade icke blott theserna, utan äfven
argumenterne deremot samt svaren som borde afgifvas. Försedd
härmed upsteg examinanden djerft i kathedern och mötte med lugn
sina motståndare, liksom vore han i dessa idrotter en öfvad kämpe.
Striden afgjordes naturligtvis alltid till examinandens fördel; och
opponenterne funno sig således föranlåtna att uti granna, svassande
(naturligtvis äfven på förhand författade) tal prisa hans ådagalagda
stora lärdom. Det förargliga hände väl stundom, att argumentet
N:o 1 genmältes med svaret N:o 2; men å sådana lapsus calami
lemnades ingen upmärksamhet. Att så tillgick för några och tjugu
år sedan, kan jag destoheldre intyga, som jag sjelf vid ett par
dylika tillfällen fungerat såsom opponens.
Ar den klassiska lärdomen större hos andra klasser? Man
påstår t. ex. att kunskapen uti Latinet är nödvändig för Juristen,
emedan han derförutan icke kan erhålla kännedom om den Romerska
Jurisprudencen, hvilken i allmänhet anses såsom grunden
för all annan lagstiftning. Juristen bör således vara hemma i Latinet.
Ilurudant är nu verkligen förhållandet? Kunna våra Jurister i allmänhet
obehindradt läsa Institutionerneoch Pandecterne? Härpå måste
man sanningsenligt svara nej! Det vore visserligen icke utan gagn
om våra Jurister voro hemmastadda i den Romerska lagfarenheten;
men i allmänhet äro de derom i hög grad okunnige. En af skälen
härtill är otvifvelaktigt bristande språkkunskap. Sådant är i
sanning bedröfligt, när man besinnar att de offrat flera af sina
bästa år på inlärandet af ett språk, om hvilket de aldrig hinna
till sådan kunskap, att de deraf kunna skörda någon verklig frukt.
Som likväl Romerska lagfarenheten blifvit genom mångfaldiga afhandlingar,
särdeles på Tyska, framställd, skulle en ganska god
Den 3 December e. m.
13!*
kännedom derom inhemtas äfven utan kunskap i Latinet. Om således
våra Jurister hemta ringa eller ingen nytta för sitt yrke
genom latinstudiet, torde man böra tillse om icke något annat
språkstudium, som ligger honom mycket närmare och hvaraf han
kunde hemta vida omedelbarare frukt, nästan helt och hållet åsidosattes.
Vårt lagverk utgör något särskildt, hvartill motstycke knapnast
torde finnas i öfriga Europa. Svenska lagstiftningen hvilar
på egen nationel grund och har utvecklat sig, utan att den Romerska
derpå utöfvat någon mera genomgripande inverkan. Roms
örnar nådde aldrig Skandinaviens kuster. Dess segrande vapen
kunde således icke här plantera Homs institutioner. Vi hafva således
ett stort och dyrbart arf från våra fäder, må vi sträfva att
lära oss rätt förvalta det. Men denna, liksom andra fördelar, med
hvilka en Nådig Försyn begåfvat vårt fädernesland, missvårdas på
det högsta. Om det är sorgligt att våra Jurister i allmänhet icke
kunna läsa Romerska lagen, måste det väl vara i vida högre grad
beklagansvärdt, att de icke kunna läsa våra gamla lagar, i brist
af erforderlig språkkunskap. Hvar och en, som vill se sanningen,
måste finna, att studium af Isländskan och Norrsena lingua är för
Svenska Juristen af vida större vigt, än det af Latinska språket.
För att rätt kunna fatta och tyda vår lag, erfordras att känna
dess ursprung och utveckling. Månget stadgande, 'sorn vid första
påseendet förefaller besynnerligt och onaturligt, skall, sedan man
inbemtat dess historiska ursprung, befinnas ganska vist och nödvändigt.
Men i detta, som i många andra afseenden, finnes ett stort
förakt för allt Svenskt, allt nationelt. Den gamla skolans förfäktare
påstå att, för erhållande af kännedom om civilisationens utveckling,
de klassiska språkens studium är nödvändigt, men de förbise
helt och hållet att för oss, såsom Svenskar, måste kunskapen
om vår egen utveckling vara den vigtigaste. Genom vår osvenska
upfostran har också inträffat, hvad man förut bort kunna förutse,
eller att numera knappt någon fullständigt känner hvarken
vårt språk eller vår lagstiftning. Utländskt gods insmuglas ständigt,
så i ena som i andra hänseendet. Vidtagas icke snart grundliga
åtgärder till utrotande af de kräftsår, häraf upkommit, skall
så språk som lagstiftning förfalla i en Babylonisk förbistring. Svenska
Juristen må således gerna sakna kunskap om den Romerska,
så vida han i stället förskaffar sig kännedom om den gamla Svenska
lagstiftningen.
De klassiska språken påstås vara nödvändiga för Läkaren.
Dels är pharmacopéen skrifven på Latin, dels är terminologien i
allmänhet hemtad från Grekiskan, som det böjligaste och mest
lämpliga språk till detta ändamål. Läkaren skulle således, för
att kunna tyda pharmacopéen och de i hans vetenskap förekommande
termer, inhemta de klassiska språken. Huruvida detta påstående
verkligen innebär någon, praktisk sanning, torde böra öfvervägas.
Hvad först beträffar Grekiskan, så är i allmänhet Läkarnes
kunskap i detta språk ganska ringa. Den räcker i allmänhet
ingalunda till det upgifna ändamålet, eller att tyda före
-
140
Den 3 December e. m.
kommande termer. Men äfven om Läkaren ägde vida större kunskap
i nämnde språk, än nu vanligtvis är fallet, skulle den ändock
vara otillräcklig för det upgifna ändamålet, för vinnande
hvaraf i alla händelser fordras specialstudium. I sjelfva verket ligger
icke så serdeles stor vigt på huruvida Läkaren känner härledningen
till alla termer, enär dessa ofta hafva ett ganska tillfälligt ursprung.
Hufvudsakligast är naturligtvis att han känner sjelfva
saken, som betecknas genom termen; och ofta är saken något helt
annat, än hvad namnet utmärker. För att kunna tyda pharmacopéen
fordras alldeles olika Latin emot den, som igenfinnes hos
de klassiska författarne. Den fordrar också sitt särskilda studium,
hvarvid den i skolorna inhemtade kunskapen i Latinet endast
föga båtar. För den, som af chemien inbemtat den Latinska nomenclaturen
öfver olika slags föreningar, skola de få egentligen
Latinska ord, der förekomma, utan särdeles möda inhemtas, äfven
om han förut saknar kunskap i detta språk. Dessutom är att hoppas,
att här i Sverige, likasom redan skett i Frankrike, pharmacopéen
snart kommer att författas på modersmålet. Någon svårighet
härför möter ingalunda, enär den nomenclatur, som nu begagnas,
är upsjord af Berzelius, hvilken jemväl upsatt Svensk nomenclatur,
den der ingalunda är den Latinska underlägsen i tydlighet
och precision.
Då, enl. hvad jag nu visat, en grundligare kunskap uti
klassiska språken icke finnes, hvarken hos Presten, Juristen eller
Läkarn, återstå endast de, som vid universiteten taga philosopbiska
magistergraden, hos hvilka en sådan större kunskap skäligen
kan förväntas. De graduerades antal i jemförelse med alla dem,
som vid elementarläroverken åtnjutit undervisning i klassiska språken,
är ganska ringa; och äfven ibland dessa är det endast en
minoritet, som verkligen förvärfvat en grundlig kunskap i berörde
språk. Af denna lilla minoritet är det äfven endast några få,
som efter slutade examina fortsätta sina klassiska studier. Det
vanliga är att, sedan examina blifvit absolverade, kastas de klassiska
auctorerne under bordet, för att der hvila i ostördt lugn
och studeras endast af malen. Afven de ynglingar, som förvärfvat
mera klassisk kunskap och för dessa studier hysa verklig kärlek,
hindras vanligen af förhållanderne att vidare fortsätta samma studier.
Nödvändigheten att fullständiga bristande kunskapsförråd i
i de ämnen, som utgöra föremålet för deras lefnadsyrke, uptager
vanligen all den ledighet, de kunna spara åt studier. Om således
för fast antagas kan, att deras antal, som af de klassiska studierna
skörda någon verklig frukt, är högst obetydligt i jemförelse
till deras, som i skolan deruti erhålla undervisning, så frågas om
det är lämpligt, att för ett sådant fåtals skull bibehålla dessa läroämnen,
helst då derigenom riskeras, att all enhet och öfverensstämmelse
emellan de särskilda läroverken blir omöjlig, samt det
blifver nära nog ogörligt lämpligen organisera skolan, då fyra, ända
till fem olika undervisningslinier der kunna upkomma.
Den gamla skolans förkämpar påstå vidare, det en mängd fördelar
upstå genom de klassiska språkens studium, hvilka icke kunna
Den 3 December e. m.
141
på annat sätt ernås. Sålunda skulle derigenom utbildas omdömet
och den estetiska smaken. Andra språks, äfvensom modersmålets
inlärande skulle derigenom äfven i hög grad underlättas. Dessa,
och en mängd dylika påståenden, hafva så ofta blifvit uprepade,
att de nära nog öfvergått till axiomer. Man har gått ända derhän,
att man bestridt möjligheten af verklig bildning, utan kännedom
om berörde språk. Likaledes har det upgifvits, att alla
utmärktare personer erhållit klassisk bildning; men detta, likasom
öfriga påståenden, hafva aldrig blifvit med bevis styrkta. Vill
man granska förhållanderne skall man icke undgå finna, det ofvanomförmälda
fördelar likaväl vinnas genom andra studier. Likaväl
som man påstår, det kunskapen om de gamla språken underlättar
inlärandet af de moderna, kan man omvända satsen. Det faktiska
åter är det, att de personer, hvilka offrat mesta tiden på de gamla
språken, sällan vinna någon större färdighet i de moderna. Den
utländning, som besökte våra universiteter, hade åtminstone för
några och tjugu år sedan stor svårighet att bland de akademiske
lärarne påträffa någon, med hvilken han kunde kommunicera sig
på sitt modersmål. Numera är troligen förhållandet i detta afseende
någqt förändradt, men sådant härflyter ingalunda från grundligare
studium af de klassiska språken, utan genom den ojemförliga
större lätthet att besöka främmande länder, som nu förefinnes.
Ett exempel man ständigt anför till bevis på de klassiska
studiernas bildande förmåga, är Englands stora statsmän, hvilka
sägas genom dessa studier hafva grundlagt sin utmärkthet. Detta
påstående torde tåla en närmare granskning. Det är väl sannt,
att de klassiska studierna vid Englands universiteter utgöra hufvudsaken,
likväl mera vid Oxford, än vid Cambridge, der plats
äfven lemnats åt öfrige vetenskaperne. Men härvid upstår den
frågan, om verkligen aristokratiens söner inhemta så särdeles stora
kunskaper i de klassiska språken. Personer, som på stället tagit
kännedom om förhållanderne, bestrida sådant, och påstå att med
vistandet vid universitetet åsyftas mindre lärdom, än att utbildas
till fullständig gentleman. Om således den mycket omtalade klassiciteten
hos Engelska aristokratien kan vara tvist underkastad,
torde det vara skäl tillse, om icke dess statsmannaegenskaper utbildas
genom helt andra omständigheter. Engelsmannen, som bebor
ett land med urgammal frihet, hör redan i sin första ungdom
discuteras Statens angelägenheter Derigenom riktas hans upmärksamhet
tidigt åt detta håll. Han är dessutom försatt i en särskild
belägenhet, derigenom att bans hemland utgör centrum för
all verldens handel och industri, hvilket åter gör att han nästan
omedvetet erhåller kännedom om en mängd förhållanden, som personer
af andra nationer endast kunna genom studier inhemta. Härtill
kommer ännu en omständighet, hvilken kanske är den vigtigaste.
Genomgår man biografien om de utmärktare af Englands
statsmän, skall man finna att de redan i sin första ungdom, vid
tjugu eller ett par och tjugu års ålder börjat sin bana antingen i
parlamentet eller den högre administrationen. Hvad som då kun
-
\
142
Den 3 December e. m.
nät finnas bristfälligt i deras bildning har blifvit ersatt under utöfningen
af statsmannavärf. Engelsmannen har således i sjelfva
verket erhållit samma upfostran som de gamle Greker och Romare.
Han har utbildat sig på forum. Vore påslåendet sannt, att den
klassiska bildningen vore den som frambragt statsmän, skulle samma
orsak äfven å andra ställen hafva samma verkan. Låtom oss
då vända oss till ett land, hvars klassiska bildning ingalunda är
Englands underlägsen. Tyskland är klassicitetens hemvist. Hvilka
stora statsmän har det frambragt? Se i detta afseende 1848 års
Frankfurterförsamling. Den bestod hufvudsakligen af lärde; men
jag betviflar högligen att något annat land förmår framställa en
sådan samling af statsmannakarrikaturer, som denna. Vända vi
oss till vårt eget fädernesland finna vi väl, att i förra tider våra
statsmän samtligen egde klassisk bildning, men den tiden fanns
ingen annan bildning, och låter således förhållandet deraf förklara
sig. Men se vi på sednare tider, skola vi finna, att flere af dem,
som så väl i Konungens rådkammare, som på detta hus, utmärkt
sig för större statsmannaegenskaper, just varit sådana som saknat
klassisk undervisning. Och i närv:de stund utgöres Riddarhusets
prydnad af män, hvilka aldrig erhållit klassisk bildning. Af allt
detta torde med någorlunda säkerhet kunna slutas, det statsmannaduglighet
kan vinnas både med och utan klassiska studier.
Det har blifvit yttradt af personer, som haft praktiskt inflytande
på frågans lösning, att om ynglingen icke tvangs läsa do
gamla språken, tillräckligt antal prestämnen komme att saknas.
Finge ynglingen i skolan grundlig undervisning i de s. k. realstudierne,
skulle han, efter fulländad lärokurs, besitta den grad
af bildning, att det stöde honom fritt välja bland yrken, som hade
att erbjuda en mera lockande framtid än prestembetet. Derföre,
och för att förekomma den olyckan, att landet icke vidare blefve
öfversvämmadt med mer eller mindre okunniga prestämnen, skulle
undervisningen så ställas, att den verkliga kunskapen vid skolorna
blefve så ringa och så litet fruktbärande som möjligt. Ynglingen
skulle icke få för vidsträckta och djupa insigter, ty då läte han
möjligen icke intvinga sig på den bana man önskar.
Uplöses ofvannämnde yttrande i dess elementer, skall man
häpna deröfver; och troligen hafva do, hvilka fällt yttrandet, aldrig
klart gjort sig reda för dess innehåll. Berörde sats innebär i sig
först, att uplysningen skall hindras; och hvarföre? Jo, på det man
må erhålla uttolkare af Guds ord och predikare af hans bud. Och
då Gud är källan till allt ljus, till all uplysning, skola hans tjenare
framtvingas genom att förhindra uplysningens allmänna spridande.
Vidare förutsättes, att inträdet i det heliga prestembetet
bestämmes, icke af inre drift och kärlek att förkunna Herrans
storhet och godhet, utan endast af de större elier mindre jordiska
förmåner, embetet har att lemna. Och ligger icke häri möjligen
orsaken till den indifferentism, man tillvitar vårt nuv:de presterskap?
Folkets behof af religiös undervisning och tröst kan icke
tillfredsställas af herdar, som icke af andans drift och kärlek till
hjorden öfvertagit dess ledning. Då menigheten tydligen sett, att
Den 3 December e. m.
113
herdens omsorger haft mera egna timliga fördelar, än hjordens andeliga
väl, till föremål, har vördnaden för och förtroendet till honom
mer och mer försvagats. Folket måste likväl hafva sitt religiösa
behof tillfredsstäldt, och blir således ofta offer för fantaster
och bedragare, hvilka inleda det på hvarjehanda religiösa irrvägar.
Frågas slutligen: hafva icke de schismatiska rörelser, som nu i så
oroande grad upkommit, sin orsak i ofvannämnde förhållanden?
För att ådagalägga de klassiska studiernas nödvändighet har
man sagt, att en verkligt klar insigt om vår nuv:de civilisation
icke kan vinnas, utan kännedom om den källa, hvarur den härflutit.
Den naturliga gången af civilisationens utveckling bör äfven
följas vid undervisningen. Då den Grekiska och Romerska
är grunden till vår litteratur, bör denna först inbemtas, innan
man börjar med nutidens. Vid första ögonkastet tyckes denna
sats verkligen innebära någon giltighet; men den försvinner alldeles
vid närmare granskning. Innan jag går att uptaga den till
vederläggning, vill jag först genom exempel visa, hvart tillämpningen
deraf skulle leda i afseende å religionsundervisningen. Barnet
skulle först invigas i alla afguderiets mysterier. Alla Indieus,
Egyptens, Greklands, Roms och Nordens gudar, halfgudar och djefla
r, jemte deras mer eller mindre skandalösa bragder, skulle först
inpreglas bos barnet. Sedan man vid en mera framskriden ålder
erhållit en någorlunda fullständig kunskap derom, först då finge
ynglingen höra omtalas Christi enkla och herrliga lära. Att genast
för barnet förkunna denna lära, vore stridande emot gången
af religionens historiska utveckling. Hvad vill det i sjelfva ver
ket
säga att följa civilisationens utveckling? Ar det icke att skåda
alla villfarelser och dårskaper, menniskoslägte! varit underkastadt,
och huru dessa småningom blifvit skingrade? Men då dessas tal
är oändligt, blir äfven deras inlärande oändligt, och torde en
menniskoålder dertill svårligen förslå. Skulle satsen i dess fulla
konseqvens tillämpas, hunne väl knappast någon med sina studier
ända till sin egen tid. Hvarifrån skulle då den komma, hvars
kallelse vore att ytterligare framdrifva vetenskaperna och civilisationen?
Nu kommer härtill att sanningen är enkel, men lögnen
deremot invecklad. Ju närmare en vetenskap kommer sanningen,
desto enklare blifva dess satser. Man kan derföre taga för ganska
säkert att ett system, som är mycket inveckladt, i sig innebär
något falskt. Det är derföre vida lättare att lära vetenskaperna
på deras nuvtde ståndpunkt, än i deras fordna skick, då de
voro belastade med en mängd villfarelser, hvilka numera blifvit
undanröjda. Om t. ex. Berzelius, innan han fått börja sitt studium
af chemien, nödgats inhemta alla alchemiens mysterer, skulle han
troligen aldrig hunnit till chemien, och de ovärderliga uptäckter
han gjort skulle verlden ännu saknat. Hvar och en, som om chemien
har någon kännedom, inser väl att det är vida lättare lära
denna vetenskap, än att genomtränga ett enda alchemistiskt system.
Likaledes är det vida lättare att fatta himlahvalfvets skenbara
rörelse, när jag vet att detta är orörligt, men att jorden vänder
sig kring sin axel, än om jag, med Tycho Brahe, antager jor
-
144
Den 3 December e. m.
den vara stillastående, nödgas konstruera en mängd excentriska
cirklar, uti hvilka verldskropparne framdrifvas med olika hastighet.
Så hela vägen igenom, ju enklare ju närmare sanningen.
Jag har härigenom ingalunda velat bestrida nyttan af kulturhistorien;
men mitt påslående går endast derpå ut, att man först måste
intaga vetandets höjder, för att derifrån öfverskåda huru menskligheten
hunnit dit. Vid allt lärande måste man hafva någon fast
utgångspunkt; man måste hafva klart upfattat något, för att dermed
kunna jemföra mångfalden. Nutiden, i hvilken jag lefver och
rörer mig, måste derföre vara lättast för mig att fatta, och denna
tid är mig nödvändig att känna, om jag skall kunna handla och
verka i den. Om jag börjar med studiet af det närvarande, men
aldrig hinner till forntiden, kan jag det oaktadt blifva en ganska
duglig medborgare; men börjar man med forntiden och hinner aldrig
nutiden, blir man en odugling, on narr. Tänkom oss en person,
som känner alla forntidens seder och bruk, men icke vår
tids, huru skulle denne taga sig ut i sammanlefnaden ? Tillämpom
detta på något särskildt yrke! Yi vilje t. ex. bilda en riktigt
duglig ArtilleriOfficer, Han bör således följa gången af kastvapnens
utveckling. Först bör han inhemta theorien om slungan och
bågen samt de gamles kastmachiner och murbräckor. Först derefter
får han studera eldgevären. Men innan han hunnit dit ljuder
stridsstrumpeten, han kommenderas ut för att storma en fästning.
Katapulten, murbräckan m. m. känner han till punkt och
pricka, men om kanoner, mörsare, bomber, granater, raketer m. m.
äger han ingen kännedom. Hur skall han taga sig ut? Lät honom
försöka att med den vädurshufvade murbräckan bulta sönder
fästningsmuren.
Denna method att fördjupa sig i forntiden, innan man gjort
sig hemmastadd med nutidens förhållanden, har frambragt ett fenomen,
som var aldeles okändt för de gamle Greker och Romare,
och som är helt och hållet den moderna tidens tillhörighet. En
ypperlig typ för satiren och skämtet har länge varit en förläst
Magister eller en s. b. skolfux. Hvad är det som hos denne typ
så häftigt verkar på skrattmusklerna? Icke kan lärdomen vara löjlig?
Den omständigheten, att man känner allting bättre än alla
andra, kan omöjligen förorsaka löje. Orsaken måste vara någon
annan; och, om man närmare betraktar saken, skall man finna att
det icke är lärdomen, ulan okunnigheten, som utgör det komiska
elementet. Kontrasten emellan det bögvisa utseendet, som bär
tydliga spår om nattvak och stora ansträngningar, för inbemtande
af kunskaper, — kontrasten emellan detta utseende och okunnigheten
om allt, som för en menniska är nödvändigt att känna, —
är otvifvelaktig! det som väcker löjet. Skalden säger derföre om
Magister Mahl:
»De gamle Grekers skor han känner,
»Men sina jemt han bakfram spänner.»
Sedan jag, såsom jag förmodar, visat att de stora fördelar,
man skulle hemta från de klassiska studierna, icke i verkligheten
förefinnas, torde det återstå att framställa, om icke det tidiga studiet
-
Den 3 December e. to.
US
diet af de gamla språken medför bestämda olägenheter och i många
afseenden menligt inverkar på det unga sinnet. En närmare granskning
af vår latinläsande ungdom skall visa, att den har alldeles
förvändt begrepp om Staten. Här finnes väl knappast någon skolpojke,
som icke vurmar för de gamles republik. Tidigt insuper
han äfven de gamles förakt för allt borgerligt. Han vänjer sig att
anse kroppsligt arbete endast passande för slafven. De Latinska
glosorna inger honom också stor benägenhet för lärdomshögmod,
så att han gerna möter hvar och en i Latinet okunnig med ett:
»odi profanum vulgus». Det händer äfven ofta att somliga hufvuden,
och desse icke de sämst organiserade, omöjligen kunna förmås
inlära något, hvars ändamål de icke fatta. Många så kon
struerade
gossar hafva i skolan så ständigt hört talas om sin dumhet,
att de slutligen förlorat all aktning för sig sjelfva och blifvit
oduglingar för hela lifstiden; ehuru de med en annan undervisning
skulle kunnat blifva gagneliga medborgare. Har icke skolan
utdömt tvenne ynglingar, som sedermera blefvo Sveriges, ja hela
verldens mest utmärkta vetenskapsmän, och hvilkas namn ständigt
komma att utgöra Sveriges förnämsta prydnader. Vidare invänjes
ynglingen att anse den Latinska grammatiken för något allmänt
giltigt, som bör äga sin tillämpning äfven uti modersmålet. Man
har velat intvinga det sednare i den förras former, hvilket föranledt
många språk-oriktigheter.
Härvid kan jag icke underlåta fästa upmärksamhelen å ett
påstående, som så ofta blifvit uprepadt, att det numera öfvergått
till en trosartikel. Man säger att Latin och Grekiska äro de mest
utbildade språk, emedan de äga så många böjningar. Utan att
vilja försöka på philologisk väg vederlägga denna sats^ torde jag
kunna visa att den åtminstone innebär en historisk osanning. Så
väl Latin och Grekiska, som Svenskan, hafva under sin utveckling
förlorat många af sina böjningar. Och skulle rikedomen
härpå utgöra ett kännetecken på ett språks utbildning, komme
Finskan, äfvensom åtskilliga Indiska språk, att taga företrädet
framför både Latin och Grekiska. I afseende på bedömandet af
frågan om hvilketdera språket, det med större eller det med färre
antal böjningar, är det mest utbildade, är det icke ur vägen att
betrakta den olikhet, som upstår emellan språk med större och
mindre rikedom på former. I de sednare ligger hufvudsaklig vigt
derpå, att orden följa hvarandra i logisk ordning, då sådant deremot
är mera likgiltigt i de förra språken, der ordens plats mera
bestämmes efter effekten, de skola väcka. Och frågas nu hvilketdera
tager ädlare själsförmögenheter i anspråk, antingen att ordna
orden efter deras logiska följd, eller att utsäga vissa af vanan inlärda
former? Satsen om de gamla språkens företräde låter således
åtminstone kunna omtvistas.
Af hvad jag här ofvan haft äran andraga, torde klarligen inhemtas,
att jag icke anser de klassiska språken numera utgöra ett
nödvändigt element uti allmänna bildningen, samt att således en
II. H. 10
146
De ii 5 December e. m.
sådan, och den, ganska stor,, kan finnas dem förutan. I öfverensstämmelse
härmed borde icke eller nämnde språk utgöra föremål
för allmän elementarundervisning. Då en sådan åsigt troligen är
för ny, för att äga hopp om framgång, vill jag modifiera mitt påstående
så, att ett verkligt klassiskt studium kan förberedas, utan
att derigenom all enhet och likhet emellan de särskilda elemen
tarläroverken
komme att rubbas, och möjligt blefve att gifva dem
en viss förut bestämd organisation, oberoende af olika skolstyrelsers
olika åsigter. Något sådant kan omöjligen ske, om K. M:s
nya SkolStadga skulle komma att gå i verkställighet. Enl. hvad
jag förut visat, kunna der upkonvna i öfversta klasserna ända till
fem olika undervisningslinjer. Dessa olägenheter kunna undan
rödjas
derigenom, att af de klassiska språken endast Latinet bibehölles.
Detta borde framflyttas till sjunde klassen, för att der bortläras
åt dem sådant önskade. Lärotiden i 7:de och 8:de klassen
är beräknad till tre år; och är det min öfvertygelse, att man under
dessa tre år skulle hinna lika långt i Latinet, som nu kan
ske på sex å sju år, när undervisningen deri börjas vid en spädare
ålder. Upskjutes undervisningen i detta ämne till 7:de klassen,
vore läraren i tillfälle bedöma hvilka ynglingar, som hade
fallenhet och båg derför, och åt inga andra komme undervisning
deri att meddelas. Den klassiska litteraturen anser jag för ett
ytterst vigtigt historiskt moment, hvars studium alltid bör idkas.
Men just af kärlek till detta studium, önskade jag att det endast
idkades af dem, som deri kunde göra sådana framsteg, att de lärde
sig älska och värdera det, och att det icke, såsom ofta nu, gjordes
förhatligt genom att påtrugas personer invita Minerva. Om
under loppet af de tro sista åren i skolan Latinet lästes med allvar
af ynglingar med fallenhet derför, skulle dessa under denna
tid kunna göra ganska gruqdliga framsteg. Önskade de sedan att
äfven lära sig Grekiskan och Hebreiskan, kunde sådant låta göra
sig vid universitet. Jag känner af egen erfarenhet, att den, som
någorlunda känner Latinet, ganska väl kan på egen hand inhemta
Grekiskan. Detta sednare språk, äfvensom Hebreiskan, har jag ansett
icke i något fall böra blifva föremål för elementarundervisningen.
Dessa tvenne språk inhemlas af en så ringa minoritet,
att för dennes skull ordningen vid de allmänna undervisningsverken
ingalunda bör sättas på spel.
Då jag således antager att undervisning i skolorne bör lemnäs
uti Latinska språket, sker det under förutsättning af full valfrihet;
och att samma språk sedermera icke skulle fordras såsom
nödvändigt uti någon embetsexamen. Genom antagandet af mitt
förslag komme den förenkling att inträda, att de olika undervisningslinierne
upkommo först i de 2:ne sista klasserne och aldrig
kunde blifva flera än två, då de nu deremot, enl. nya SkolStadgan,
börja redan i tredje klassen, och uti de öfversta klasserna
kunna upgå ända till fem olika linier.
Öfriga i K. M:s nya SkolStadga uptagna läroämnen anser jag
fullkomligt andamålsenliga. Jag har endast att dervid foga några
anmärkningar i afseende på sättet för undervisningen. Till läro
-
Den 3 December e. m.
bok i kristendomen är redan i första klassen antagen katekesen.
Denna bok har likväl redan länge befunnits olämplig, åtminstone
på det sätt den begagnas. Detta sker på ett sätt, som alldeles
icke öfverensslämmer med förf:s afsigt. Man lär sig att ramsa
up svaren, utan ringaste eftertanka eller ens aning derom, att
någon verklig mening ligger uti orden. Vanligtvis får hvart stycke
sin särskilda melodi, hvarefter det snarare sjunges än utsäges. Någon
kunskap om kristendomen inhemtas icke på detta sätt. Om
icke någon annan mera lämplig lärobok kan anskaffas,, skulle jag
tro att, åtminstone i de lägsta klasserna, undervisningen i kristendomen
mycket ändamålsenligare kunde ske genom läsning uti
Nya Testamentet, om dervid lemnades muntliga uplysningar.
Ibland öfningarne för Svenska språket föreskrifvas upsalser
öfver kända ämnen. Detta sednare uttryck hade möjligen tarfvat
att närmare bestämmas. Dermed måste åsyftas ämnen, som äro
kända af lärjungen; men dessas tal är icke särdeles stort. För att
skrifva klart och redigt fordras nödvändigt att förfrn är ämnet fullt
vuxen; och ibland alla författareskap är det berättande det enklaste.
Det är således det som bäst lämpar sig för nybörjaren.
Således till ämnen berättelser om händelser, som lärjungen fullständigt
känner, d. v. s. sådana han sjelf öfvervarit och de, uti
hvilka han sjelf såsom handlande person deltagit.
Undervisningen uti botaniken föreskrifves skola ske under
exkursioner; men rörande undervisningen uti zoologien finnas inga
närmare bestämmelser. Denna kan således lätt komma att förvandlas
till blott utanlexor, om icke föremålen kunna dervid för lärjungen
upvisas. Nu kunna väl icke några fullständiga museer finnas
vid skolorna; men helt och hållet utan sådana få de icke
vara. Utan svårighet kan man anskaffa kranier af åtskilliga däggande
djur, äfvensom skeletter af hvarjehanda mindre djur. Det
öfriga får ersättas genom plancheverk, som icke böra saknas uti
skolan.
Physiken och chemien kunna icke med någon fördel studeras,
utan att dervid illustreras genom experimenter. Någon föreskrift
i detta afseendet finnes icke i SkolStadgan. Det är likväl af yttersta
vigt att så sker. Enl. min åsigt skulle uprättas en förteckning
öfver de instrumenter och apparater, som borde finnas
vid hvarje skola, der undervisning i dessa ämnen äger rum. Gjordes
denna förteckning med riktig urskillning skulle man, emot
en ganska ringa utgift, kunna erhålla en samling instrumenter,
med hvilka ganska många och uplvsande experimenter kunde verkställas.
Så vidt jag känner, finnes f. n. icke i dessa vetenskaper
någon lärobok, fullt lämplig för skolan. Enl. min upfattning skulle
en sådan lärobok icke vara blott en torr framställning af naturlagarne.
Tvärtom bör en sådan börja med att framställa vissa phenomen,
ocl\ å dessa rikta lärjungens upmärksamhet, samt sedermera,
genom företeende af experimenter, så illustrera förhållan—
derne att slutligen den lag, man söker, liksom af sig sjelf springer
i ögonen på lärjungen. Undervisningen i dessa ämnen, lemnad
på berörda sätt, skulle icke blott lifva hågen hos lärjungen,
148
Den 3 December e. m.
utan äfven i hög grad skärpa hans observations- och omdömesförmåga.
Om, enl. den framställning jag här ofvan lemnat, af de klassiska
språken vid skolorna inrymdes plats endast för Latinet, skulle
der kunna i humanistiska ämnen inhemtas en sådan kunskap, att
den kunde anses afslutad vid afgången till universitet. Efter aflagd
studentexamen, dertill borde fordras att man i samtlige vid
skolan meddelade ämnen approberades, skulle fack- eller specialstudiet
omedelbarligen börjas och alla s. k. preliminärexamina afskafFas.
Derigenom att vid universiteten lemnäs undervisning i
elementerna och, så vidt philosophiska fakulteten angår, endast i
elementerna, hafva universiteten icke kunnat upnå det mål, som
var dem föresatt. Att år från år ständigt genomgå de första elementerna
i vetenskapen, utan att någonsin hugnas med ett auditorium,
som kan följa läraren in i vetenskapens djupare schakter,
måste oundvikligen menligt inverka på denne. Det fordras också
mer än vanlig sinnesstyrka, för att icke duka under för en så
tyngande verksamhet. Erfarenheten har ock visat, att personer,
som icke ägt den erforderliga 1 ifligheten och själsspänstigheten,
blifvit helt och håliet nedtryckta. Månget särdeles iofvande ämne
har blifvit i halfva sin utveckling förqväfdt. Detta förhållande är
desto vigtigare i Sverige, der universiteten stå hvar för sig isolerade
och utan någon 1 ifl i gare gemenskap med andra universitet.
Blefvo universiteten deremot läroanstalter endast för specialstudier,
kunde lärjungarne följa läraren längre på vetenskapens bana. Hans
håg och lust, att sjelf djupare intränga i sin vetenskap, skulle
derigenom ovilkorligen stegras. Känslan af att omedelbarligen
kunna gagna genom ett högre vetande, skulle icke undgå att lifvande
inverka på hans sinne. Ett högre vetenskapligt lif vid universiteten
skulle blifva en nödvändig följd deraf. För att åstadkomma
sådant, föreslår jag att den nuv:de philosophiska magistergraden
afskaffas och i stället inrättas sådan grad för hvar särskild
vetenskap.
Ingen, som en längre tid vistats vid något universitet, har
kunnat undgå fästa sig vid det olämpliga deruti, att läraren jemväl
är examinator. Hvem har icke hört omtalas compendier, framställda
i frågor och svar, hvilkas inlärande vore tillfyllestgörande
för examen af den eller den Professorn. Under nuv:de förhållanden
vinlägger sig kandidaten mera om att inlära examinators åsigter,
än att vinna verklig kunskap i vetenskapen. Ofvanstående
må icke anses såsom tadel, riktadt mot universitetslärarne och
gällande endast de ringare kapaciteterne bland dem. Långt derifrån;
men berörde resultat är en nödvändig följd af förhållanderne.
Hvarje vetenskap har vissa grundbegrepp, på hvilka hela
byggnaden skall resas. För framsteg är nödigt att dessa klart och
redigt fattas. Om nu en lärare, efter forskning och ansträngning,
slutligen trott sig finna de noggrannaste svaren, kan någon då förundra
sig deröfver, alt han önskar det lärjungen måtte inlära desamma?
Huru fri från egenkärlek man än må vara, kan man icke
Den 3 December e. m.
149
gerna Önska bättre svar, än det som fullt öfverenstämmer med
ens egen åsigt. Erfarenheten har ock visat, att ingen examinator
kunnat någon längre tid undgå sitt öde. Böjelse för beqvämlighet,
och ifvern efter utmärkelse, har gäckat äfven de varsammaste
lärares ansträngningar. Efter några års förlopp har examinator, af
de betygsökande studenlerne, blifvit sammanfattad i ett litet compendium
och, i värsta fall, på ett eller ett par ark. Sådant skulle
undvikas, om examen aflades för andra personer, än de som meddelat
undervisningen. Ett förslag i denna riktning vore så genomgripande,
att man för ett sådant kunde hoppas framgång. Utan
någon större förändring i det bestående, kan likväl det åsyftade
målet vinnas i afseende på dem, som söka inträde i de civile embetsverken.
F. n. aflägges examen inför embetsverket; men denna
examen har nedsjunkit till en nära nog tom formalitet. Under
min tjenstetid har väl fråga ett par gånger upslått om ynglingars
återremitterande till universiteten, men frågan har förfallit i anseende
till det upseende en sådan åtgärd förments väcka. Vanligen
updrages examensbestyret åt de yngsta ledamöterne i verket;
och som dessa endast några få gånger erhålla sådant updrag, finna
de sig deraf besvärade och söka att på det knapphändigaste sättet
detsamma fullgöra. Om i stället en särskild ExamensKommission
af K. M. förordnades, skulle denna examen otvifvelaktig! höjas till
hvad den varit ämnad.
På grund af hvad jag sålunda haft äran andraga, vågar jag
vördsami igen föreslå, det R. St:r måtte, uti underd. skrifvelse, anhålla
att K. M. täcktes förordna:
l:o med ändring uti K. M:s Nåd. Stadga för Rikets Allmänna
ElementarLäroverk af d. 14 sisth Aug., att undervisningen i skolans
sex första klasser bl ifver gemensam för alia, samt att först i
sjunde klassen finge bildas tvenne olika undervisningslinjer, der å
den ena lemnades undervisning i Latinska språket åt dem, som
sådant önskade;
2:o att studentexamen ställes i fullkomlig öfverensstämmelse
med fordringarne i skolan, samt att för undergående af fullständig
studentexamen erfordrades att blifva approberad uti alla dithörande
ämnen, således med undantag uti Latinska språket, uti hvilket
endast de underkastades examen, som sådant önskade;
3:o att alla s. k. preliminärexamina afskaffas, så att, efter
aflagd fullständig studentexamen, fack- och specialstudiet kunde
vid universitetet genast börjas;
4:o att till prestexamen icke fordrades Latin och Hebreiska
för andra än de, som önska de högre betygen :
5:o att den nuv:de philosophiska magistergraden afskaffas samt
i stället inrättades magistergrad för hvar särskild vetenskap; samt
slutligen
6:o att K. M. måtte i Stockholm tillsätta en af sakkunniga
personer bestående Kommission, inför hvilken den nu, för vinnande
af inträde uti Statens embetsverk, stadgade examen skulle
a flaggas, j
150
Den 3 December e. m.
Om remiss af denna min motion till Allm. Besv:s ocb Ekon.-  Utsb. anhälles vördsamligen.
Begärdes på bordet.
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde skriftligen:
Den enskilda representanten kan, enl. min tanke, stundom
tillåta sig att framkomma med förslag, som Regeringen deremot
kanske icke bör framlägga. Inom representationen i ett konstitu
tionelt
land är det önskvärdt att alla meningsbrytningar af framåtskridande,
stillastående eller tillbakagång fritt få bekämpa hvarandra.
All ärlig öfvertygelse förtjenar der samma aktning. Man
bör höra både den som tros möjligen vara 100 år före sin tid
och den som anses vara 100 år efter densamma. Det blir annars
nästan omöjligt säga hvad, i afseende å det allmänna tänkesättet,
tiden lider. Representanterna för de särskilda meningarne torde
derför fritt böra få taga initiativ till förändringar i den riktning
de vilja gå, om ock utsigten till bifall å deras förslag, för dagen,
skulle vara mörk. Det synes mig icke förhålla sig alldeles så med
en Regering. Af den väntar man, att den bör känna hvad klockan
är slagen. Den sanne fosterlandsvännen i ett monarkiskt land
önskar att Majestätet hålles uti helgd. Dertill bidraga icke dekonfityrer.
Konungens Rådgifvare böra derföre emedlertid icke, då det
kan undvikas, underform af K. Propos. för representationen framställa
andra förslag än sådana, för hvilka en teml. säker framgång ocb ett välvilligt
uptagande af det allmänna tänkesättet kan påräknas. Der tvära
afslag, elier åtminstone ett genom egennytta, fördomar eller okunnighet
förbittradt motstånd äro att befara, der är det den enskilda
representanten, han må vara Konungens Rådgifvare eller icke,
hvilken, utan att skyla sig under konungamanteln, sjelf bör kläda
skott för den sak, ban tror vara för fäderneslandet vigtig.
Jag har ansett nödigt afgifva denna förklaring ang. mina åsig
ter
för dem, som anse en embetsman i min ställning icke böra
omedelbart väcka några förslag hos R. St:r. Jag aktar dem då de
handla enl. en, min motsatt, öfvertygelse, men jag måste sjelf lyda
min egen.
Till följd af innehafda befattningar ocb särskildta förhållanden
har jag måst eftersinna hvad som voro lämpligast för afbjel
pande
af bristerna uti vår allmänna Lag och dermed sammanhängande
ämnen. Detta vill jag här på en gång i korthet nämna,
emedan, ehuru tillhörande särskilta Utsk:s behandling, de särskilta
förslagen dock äga gemenskap.
I Civillag böra emedlertid icke många genomgripande förändringar
ske på en gång. Jag har uti Lagberedningen deltagit
uti upgörandet af det nya CivilLagFörslaget. Gillar således detsamma,
utom i de få delar, deremot jag reserverat mig. Men jag
tror att man helst bör ännu en eller annan Riksdag, såsom hittills,
tillegna sig vissa vigtigare delar af nämnda förslag, samt
först derefter antaga det hela, hvilken åtgärd då hufvudsakligen
blefve hvad man kallar en »codification».
/
Deri 3 Dsc ernber e. m.
151
li rollmåls Lagförslaget tror jag deremot, ju förr desto heldre,
böra antagas på en gång. Hvarför skall på annat ställe närmare
upgifvas.
RällegångsOrdningen borde ock på en gång antagas, för att
träda i verkställighet så snart domstolsorganisationen kan hinna
fullbordas.
På det rättvisan med tillbörlig säkerhet, skyndsamhet och
kraft må kunna skipas, anser jag vara erforderligt bland annat:
Alt Högsta Domstolen erhåller 2:ne nya ledamöter, och att
den fördelas i 2:ne divisioner, på det mål icke, såsom nu, må i
flera år ligga oafgjorda i sista instansen. (Härom kan dock endast
uti Const.Utsk väckas förslag.)
Alt våra OfverR:r erhålla flera divisioner, hvilket kan ske om
man här, liksom i Norrige och Danmark länge skett, samt LagBeredningen
föreslagit, låter 3:ne döma i ÖfverRätt, hvarmedelst
de nuv:de HofRätts-ledamöternas antal kunde minskas till 57, och
dessa ändock sitta på 19 divisioner, i stället för 12, och ärendcrnas
afgörande sålunda påskyndas.
All hvarje domsaga, med undantag för nordvestra och norra
delarne af riket, får blott eli tingsställe der häkte finnes och ransakning
ang. häktad person utan upskof kan ske, der arkivet finnes
samladt på ett ställe, så att gravationsbevis och andra för rättssökande
angelägna handlingar skyndsamt kunna utlemnas och nödig
kortroll ang. det skick, hvaruti handlingarna befinnas, när
som helst kan af vederbörande utöfvas, samt der man kan vänta
och fordra, att ordinarie domaren sjelf sköter sitt embete, och icke,
såsom nu, snart måste anförtro det åt någon ung man, hvilken
bättre kan uthärda köld, drag, och andra olägenheter å de ofta
usla tingsställena.
Alt UnderRiitt på landet, utom de 3 eller 4 sommarmånaderna,
minst en dag hvarje månad sammanträder för rättegångsärenders
behandling.
Alt domares löner regleras så, att högre embete medför högre
löneförmåner, tillräckliga för oberoende och anständig bergning,
hvilket sannolikt kan ske utan ökad utgift för statskassan, om man
vill öka lösen för 3:dje arket af expeditioner, så snart man genomfört
en för öfrigt högst nödvändig förändring, nemligen:
All alla sportler för domare försvinna, all expeditionslösen
vid domstolarne utgår, såsom stämpladt papper, en eller flera Notarier
anställas vid hvarje UnderRätt, hvilka tilldelas en viss proc.
af det stämplade papper, dermed de af dem skrifna expeditioner
äro belagda, då de till vederbörande upbördsman aflemnas;
Att åklagaremakten och säkerhetspolisen vederbörligen ordnas;
Alt juridiska fakulteterna från Upsala och Lund flyttas till
hufvudstaden ; samt
Alt en ständig LagBeredning nedsättes för granskning af alla
de lagförslag, Konungen dit vill öfverlemna.
Det är öfver min höfva, att på en gång ensam utarbeta förslag
i alla dessa ämnen. Jag har dock företagit mig att nu väcka
några. Röna de någon framgång, samt hälsa och krafter mig af
152
Den 3 December e. m,
Försynen förlänas, så skall arbetet snart fortsättas, derest icke,
hvad som är mera önskvärdt, detsamma under tiden angripes af
kraftigare och skickligare händer.
Bedjande om tillgift, för att jag uptagit tiden med denna inledning,
hvarigenom dock mina särskilda motioner kunna blifva
kortare och deras gemensamma syftning — befordrande af rättstillståndets
uprätthållande — måhända lättare inses, anhåller jag
nu att få afgifva dessa motioner, hvilka jag utmärkt med litt. A,
B, C, D och E.
Hr von Koch upläste härefter 5 motioner af följande innehåll
:
A.
Vid två riksmöten har K. M. gjort Nåd. Propos. ang. antagande
af ny StraffLag. Vid det första antogos de föreslagna hufvudgrunderna.
Vid det andra ogillades både dessa och detaljerna.
Om och när Regeringen, efter ett så föga följdriktigt förfarande
af R. St:r, åter framlägger nämnda eller dylikt förslag, torde vara
osäkert. Vid sista Riksdagen tillegnade man sig emedlertid den
betydligare delen af hvad lagförslaget innehåller, ang. de oftast
förekommande brotten emot äganderätten. Erfarenheten bar redan
visat, att detta var en förbättring, men tillika att det medför
många olägenheter, att med hvarandra sammanjemka olika straffsystemer.
Jag är, för min del, ock af den öfvertygelse, att det
nu skulle vara vida mindre svårt, både för Ulsk:s- och Stånds-ledamöter
med sakkunskap, att granska och bestämma sig för antagande
af en hel StraffLag, upgjord såsom den af K. M. framlagda,
i nära likhet med de StraffLagar, nästan alla civiliserade nationer
de sednare åren antagit, än att upgöra oeh tid efter annan uti
det gamla inflicka särskilta betydliga delar af lagar, t. ex. Kap.
ang. misshandel å person, bedrägeri, förfalskning, m. m. Dessutom
skall man, oberäknadt dessa olägenheter, som jag tillåter mig
kalla de teckniska, vid dylikt förfarande, utsätta sig för en ändå
större, den nemi., att, då under en längre tid de stora klasserna
af brott icke sins emellan äro ställda i något likartadt förhållande
till straffen, utan vissa, af allmänna tänkesättet med afsky och
fruktan ansedda, gerningar få försonas med ringa bot, under det
deremot andre, af allmänheten såsom vida ringare betraktade, förseelser
beläggas mod hårda straff, så förvillas rättsbegreppen och
det för allmänna säkerheten så vigtiga förtroendet till rättvisan
och kärleken till lagen fösminskas, om icke förloras.
Dessa och andra skäl, med hvars anförande jag tror mig, vid
detta tillfälle, icke böra eller behöfva uptaga tiden, hafva bestämt
mig att nu, såsom min enskilde motion, uptaga de fullständiga,
sammanhängande, af Högsta Domstolen granskade, af den ena statsmakten
en gång gillade och af den andre äfven till dess hufvudgrunder
godkända, i K. M:s Nåd. Skrifvelse till R. St:r d. 11
Sept. 1847 emförmälda förslag till
1:0 »Ny StraffLag»,
Den 3 December e. m.
153
2:0 »Lag om verkställighet af fängelsestraff» och
3:o »Förordning om nya StraffLagens införande och hvad i
afseende derå iakttagas skall».
Jag föreslår vördsamt R. St:r att nu antaga dessa tre förslag
alldeles sådane de sednast blifvit af K. M. framställda, utan andra
förändringar än sådane, som i följd dels af upskofvet, dels af spöoch
ris-straffets jemte kyrkopliktens afskaffande, dels ock genom
sednare författningar ändrade lydelsen utaf 23 Kap. 1 g och 25
Kap. 5 g R:sB:n, måste äga rum i afseende å tidsbestämmelsen uti
1 § och redaktm af 7, 8 och 20 gg af K. M:s förslag till Förordn.
ang. StraffLagens införande.
För att möjliggöra lagstiftning af betydligare omfång, tror
jag att man bör, uti mindre vigtiga detaljer, i synnerhet, då dessas
upgörande mest bero på sannolikhetsberäkningar, underordna
sin enskilta mening under sammanstämmande meningar af i det
väsentliga liktänkande, men obestridligen i kunskaper, erfarenhet
och vana vid lagstiftning öfverlägsna personer. Af denna anledn.
har jag, som ej ännu var ledamot af LagBeredningen, då strafflagsförslaget
der behandlades, och ej eller eljest haft befattning med
nyssnämnde förslags upgörande, icke tillåtit mig här föreslå några
af de små ändringar, genom hvilka dessa lagar eljest kunnat blifva
ännu mer öfverensstämmande med hvad jag föreställer mig kunnat
blifva nyttigt. Detta föranleder mig dock till det ödmjuka förbehåll,
att, derest jag skulle förnimma att mera hopp om framgång
för hufvudsaken kunde beredas, medelst några ändringar i afseende
å verkställigheten af fängelsestraff, enl. de åsigter jag hyllar, förslag
då måtte få af mig aflemnas till dylika lätt gjorda ändringar
i förslagen. Jag afser härmed egentl. dels bibehållande af fängelse
vid vatten och bröd för vissa brott, dels skärpning, men
förkortning af straff-fängelse, dels användande af vissa fångar för
allmänna arbeten, jemte några andra medel, hvarigenom jag tror
att man, utan grymhet, kunde göra fängelsestraffen mera afskräc
kande
och mindre kostsamma, samt äfven möjligen erhålla mera
biträde af fångar vid befästningar och andra nödiga allmänna arbeten.
Remitterades till LagUtsk.
B.
Uti det af K. M. för R. St:r år 1847 framlagda förslag till
StraffLag, om hvars antagande vid denna Riksdag jag i en annan
motion hemställt, stadgas, att »böter skola Kronan tillfalla». Jag
vågar nu vördsamt föreslå, att, oberoende deraf om och när ny
StraffLag antages och träder i verkställighet, R. St:r för sin del
ville: dels besluta, att från och med 1858 års början alla böter
och allt förbrutet ansedt gods skall tillfalla Kronan, att hvad son»
af böter efter medeltal af 10 år, från och med år 1847 till och
med år 1856, verkligen i behållning tillflutit härader, kyrkor',
de fattige, städer, domstolar, brand-, skogs-, planterings-, regements-,
krigsmanshus-, barnhus-, m. fl. kassor och allmänna inrättningar,
måtte utgå med ett derefter en gång för alla bestämdt
154
Den 3 December e. m.
belopp från statsverket, samt att af återstoden, utgörande ej mindre
hvad statsverket förut tillkommit, än hvad som förr tillfallit
målsägare och åklagare, framdeles finge bildas en gemensam fond,
att användas }:delar till förbättrad aflöning för vissa AdvokatFiskaler
och KronoAklagare vid UnderR:ne, samt den öfriga fjerdedelen
utaf K. M., efter af K. M:s Bef:h:de upgjorda och af Just. KanslersEmb.
granskade und. förslag, årl. i nåder fördelas till ersättning
och upmuntran för sådane allmänna åklagare, som vid uptäckt och
åtal af brott haft större kostnader eller ådagalagt särdeles nit;
dels uti underd. skrifvelse till K. M. anhålla, att, derest äfven K.
M. gillade hvad R. St:r sålunda för deras del beslutat, Han täcktes
låta företaga sådane utredningar, som fordrades för bestämmandet
af förutmde ersättningar, i öfrigt behagade i nåder förordna
om hvad som för verkställighet af beslutet om böternas ingående
till Kronan, alla ersättningars utbetalning till berättigade, jemte
de anvisade medlens fördelning enl. ofvann:de grunder, provisoriskt
åren 1858 och 1859, vore af nöden, samt att K. M. derjemte för
R. St:r vid nästa riksmöte ville låta framlägga ett definitivt förslag
till aflöning för allmänna åklagare i riket.
Motiverna till detta vördsamma förslag finnas uti ett Just.-  KanslersEmb:s und. Wern. af d. 15 Maj 1849, hvilket skall hållas
vederbörande Utsk. tillhanda, jemte alla de uplysningar och
utredningar i ämnet, Just.KanslersEmb. samlat och verkställt till
följd af det svar K. M. d. 27 Febr. 1850 i nåder aflåtit å nämnde
Mern.
Jag anhåller om remiss till LagUtsk., som torde jemte StatsUtsk.
och möjligen äfven Besv:s och Ekon.Utsk. böra handlägga
dessa ämnen.
Begärdes på bordet.
C.
Jag hemställer vördsamt om den förändring uti 23 Kap. 1 §
R:sB:n, sådant detta lagrum lyder enl. Förordn. d. 23 Aug. 1851,
att samma lagrum hädanefter må erhålla följande lydelse:
»A Häradsting, så ock vid laga syn i jordatvist, må ej dömas,
der ej Ire i nämnden äro. Rådst.Rätt vare domför, der tre
i Rätten sitta. I HofRätt skola ej flera än fem och ej färre än
tre i Rätten sitta.»
Motiver till denna från LagBeredningens förslag hemtade förändring
igenfinnas vid 2 och 4 Kap. R:sB:n 1 D. af detta förslag.
Dessa torde jag få här upläsa.
Remitterades till LagUtsk.
D.
På det den juridiska bildningen icke såsom hittills må blifva
alltför ensidig, theori och praktik hos juristerna längre få åtföljas,
samt till vinnande dessutom af framtida ekonomisk besparing i afseende
å den juridiska undervisningen, för stat, lärare och lärjungar,
anser jag mig böra vördsamt föreslå R. St:r, att genom und.
skrifvelse anhålla det K. M. täcktes vidtaga nödiga åtgärder för
Den 3 December e. m.
155
att skyndsamt förflytta de juridiska fakulteterna från Upsala och
Lund till Stockholm, att der organiseras till en gemensam undervisningsanstalt.
Begärdes på bordet.
E.
Förmågan att väl redigera lag Sr, sorn man väl vet, en bland
de mest sällsynta. Dertill fordras nemi. skarpsinnighet, vidsträckta
och grundliga vetenskapliga studier, lång erfarenhet vid lagskipning,
samt dertill en nästan till konstfärdighet upöfvad skriftställaretalent.
Sällan torde ett land med 3 milhr innevånare samtidigt
äga mer än en eller annan i detta afseende utmärkt personlighet.
Det är derföre en stor misshushållning om, när dylika kapaciteter
finnas, de icke upsökas, användas, och sålunda än vidare
öfvas och utvecklas. Man betänka blott hvad tid som bortkastas
för lagstiftare, lagskipare och parter vid pröfning, tillämpning och
tydning af tvetydiga, hvarandra ofta motsägande lagförslag eller
lagstadganden. Denna tid skulle måhända kunna skattas i penningar.
Men den osäkerhet, den misströstan om rättvisa, den
tvedrägt och det lagförakt, som alstras genom, olika tydning ständigt
underkastade, lagar, kunna ej efter en sådan måttstock mätas.
De tära på statsträdets rot.
Dessa olägenheter torde dock genom ett enkelt och jemförelsevis
föga kostsamt medel kunna till stor del för framtiden före
kommas.
Detta medel är, enl. min tanke, att genom ett för ändamålet
tillräckligt anslag sätta Styrelsen i tillfälle att upsöka och
använda 2 eller 3 af de i detta hänseende skickligaste män, för
pröfningen af det inbördes sammanhanget och uttryckens bestämdhet
uti de förslag till lagar och författnrr, hvilka uti StatsDepart-.n
eller eljest af i hvarje fack kunnige män upgöras.
Jag har tänkt mig, att en LagBeredning borde bildas sålunda:
att den ägde 2 ä 3 af Konungen utsedde ständige och aflönade
ledamöter;
att Just.StatsMinist:n, Just.Katisbn och R. St:rs Just.Omb:n
berättigades att bevista LagBeredningens sammanträden och deltaga
i granskningen af dess arbeten, när dessa embetsmäns öfriga göromål
sådant tillåta;
att hvarje Depart:tsChef äger att utse en eller två honom underlydande
embetsman att, då ärende, som till Depart:ts handläggning
hörer i LagBeredningen förekommer, för tillfället inträda såsom
ledamöter i LagBeredningen;
att LagBeredningen bör, så vidt ärendet tål upskof, afgifva
underd. yttrande öfver hvarje förslag till ny författning, innan detsamma
af K. M. i StatsRådet slutl. i nåder pröfvas;
att LagBeredningen, på det den ej må öfverhopas med göromål,
icke annat än undantagsvis och på grund af K. M:s särskilda
nådiga befallning bör sysselsättas med upgörande af de första utkasten
till nya lagar ooh författningar; samt
att Depart:tsChefen från hvarje Depart:t utser någon tjenste
-
156
Den 3 December e. m.
man att såsom Sekreterare biträda LagBeredningen uti de till Depart:ts
handläggning hörande ärender.
Det kan dock icke vara min mening att föreslå, det R. St:r
skulle vilja binda ett anslags beviljande vid dylika detaljers ovilkorliga
antagande. De äro här endast meddelade på det hvar och
en må kunna göra för sig klart hvad som hufvudsakligen åsyftas.
I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda yttrat vågar jag
vördsamt föreslå:
att R. St:r ställa ett förslagsanslag, stort 20,000 R:dr r:mt
årl., till K. M:s disposition för arfvoden åt tre ledamöter uti en
LagBeredning, som det åligger att granska förslag till lagar och
författningar, i den ordning K. M. behagar närmare bestämma.
Begärdes på bordet.
Hr von Koch upläste sedermera äfven en så lydande motion:
Jag tager mig friheten hemställa om vidtagande af åtgärder
för införande af Förlikning sKomiléer i alla Kommuner, samt föreskrifter
för deras och Gode Mäns eller s. k. Skiljemäns verksam
hel.
I detta hänseende föreslår jag R. St:r, att för deras del besluta
:
att med ändring och uphäfvande af hvad 20 Kap. R:sB:n och
dithörande författningar nu stadga ang. förlikning emellan enskilte
parter uli tvistemål, en författning skall utfärdas ang. detta ämne,
af enahanda innehåll som det, hvilket innefattas uti LagBeredningens
förslag, 31 och 32 Kap. af K:sB:ns första del. Uti det sednare
af dessa Kap., ang. Skiljesmän, torde dock i st. f. hänvisningarna
till lagförslaget, sådane hänvisningar ske till nu gällande
lagstadganden.
Jag hänvisar till LagBeredningens »Nya Motiver», af hvilka
jag endast här vill upläsa redogörelsen hvarför LagBeredningen
frångått LagKomiténs mening, enl. hvilken förlikningsdomstolar
icke borde införas.
Eemitterades till LagUtsk.
Frih. Raab, Adam Christian, upläste 2:ne motioner, så
lydande:
l:o.
Enl. hvad kändt är, eger Staten en betydlig mängd större
och mindre egendomar, som äro utarrenderade, och hvilkas arrenden
ingå bland de ordinarie inkomsterne, varande beloppet deraf
uti K. M:s till nu pågående Riksdag aflemnad Propos. beräknadt
till 308,000 R:dr r:mt. Häruti inbegripas således icke de egendomar,
som äro för särskilda behof disponerade, såsom indragna
boställen, hvilkas arrenden äro använda till reg:tenes aflönande
m. m. Bibehållandet af äganderätten till förutnämnda egendomar,
samt deras utarrenderande, medför emedlertid för statsadministrationen
ganska betydliga göromål. Förutom alla de bestyr
och den skriftvexling, som erfordras för sjelfva utarrenderings
-
Den 3 December e. m.
157
åtgärderne för hvarje egendom eller lägenhet, huru obetydlig den
må vara, måste, för behörig kontroll å hushållningen, syner och
besigtningar ofta förrättas, hvarvid, utom förrättningsmännen, särskilde
Kronans ombud skola vara tillstädes. Dylika ombud äro äfven
af nöden vid alla de tillfällen, då egendomarnes rätt är i
fråga och skall i ett eller annat afseende bevakas. Då härtill kommer
tillsynen öfver borgensförbindelser och deras vederbörliga förnyande,
bevakningar uti arrendatorer och deras löftesmäns konkurser
samt utförandet af sådane rättegångar, der brott emot kontrakter,
som ej sällan förekomma, inses ganska lätt, huru mycket
så väl K. KammarColl., som Länsstyrelserne och deras underlydande
tjenstemän, sysselsättas endast i och för omförmälde egendomar.
Men dessa olägenheter af tillökning uti statsförvaltningsbestyren
äro likväl icke de enda. Påtagligt är nemi., att utarrenderade
egendomar, hvilkas innehafvare måste tveka, att derå
vidtaga större omkostnader, som sällan kunna under arrendetiden
amorteras, i allmänhet aldrig blifva så väl skötta, som det vore
möjligt, derest de innehades under äganderätt, och på dem använde
upoffringar medförde ett ökadt kapitalvärde, som förblefve
ägarens behållning. De band, som äro lagde på arrendatorn, utgöra
ock hinder att, så förmånligt, som det för en ägare låter sig
göra, besörja egendomens skötsel och begagna dess tillgångar. Ur
statsekonomisk synpunkt vore det derföre af obestridlig båtnad, att
de ifrågav:de egendomarne komme under enskild äganderätt. Det
bör ej heller, vid frågan om den fördel Staten af dem drager, förbises,
att åtskillige af de ofvann:de åtgärderne, såsom syner m. m.,
för arrendatorn medföra utgifter, hvilka han måste taga i betraktande
i fråga om arrendets bestämmande. Otvifvelaktigt är således,
att om de nu ifrågav:de egendomarne blefvo försålde, skulle
af dem erhållas icke blott enahanda årliga afgift, som f. n., eller
deremot svarande kapital, utan ock en, i förhållande till hvarje
egendoms värde, icke obetydlig köpeskilling derutöfver.
En sådan försäljning skulle följaktligen, utöfver nu utgående
afgifter, inbringa Staten ett betydligt kapital, samt derjemte befria
administrationen ifrån de mångfaldiga bestyr, som af utarrenderingen,
och deraf föranledda förhållanden, härflyta. Staten undveke
äfven de förluster, som, oaktadt vidtagne försigtighetsmått,
någon gång, i följd af arrendatorers och löftesmäns obestånd, inträffa.
Det kan visserligen invändas, att, genom egendomarnes
bibehållande under äganderätt, Staten kan påräkna att arrendena
småningom ökas; men ehuru möjligheten af en dylik tillväxt uti
arrendeinkomsterne icke kan bestridas, torde dock densamma, hvilken
för hvarje egendom icke kan inträffa oftare än hvarje 30:de
år, och dessutom blifver mindre betydlig genom arrendatorernes
optionsrätt, svårligen kunna motsvara fördelen af förminskning uti
administrationsbestyren och den särskilda kapitalinkomst, som försäljningen
skulle inbringa. Det bör jemväl härvid komma i beräkning,
att om de ifrågav:de egendomarne öfverginge till enskild
eganderätt, skulle ej ringa årliga statsinkomster deraf beredas genom
sådana afgifter, som föranleddes af de fyrfaldiga transaktioner me
-
158
Den 3 December e. m.
deist inteckningar, köp, boupteckningar och arfsskiften, hvarför
dessa egendomar då blefve föremål; samma egendomars otvifvelaktig!
stigande värde komme ock att bereda Staten flere ökade
statsbidrag.
Efter min åsigt skulle det således icke allenast för Staten
medföra en verklig vinst, utan ock i öfrigt vara med dess rätt
förstådda intresse mest öfverensstämmande, om de för Statsverkets
räkning utarrenderade egendomar, eller de, hvilkas arrenden ingå
bland de ordinarie statsinkomsterne, i den mån arrendena tilländalöpa,
blefve genom offentlig auktion försålde och således kunde
öfvergå till enskild ägo, så vida icke, i ett eller annat fall, något
undanlag derifrån kunde anses böra äga rum. En sådan försäljning
kan ske efter flere olika grunder, antingen så att egendomarne
säljas endast med sådan skattskyldighet, som deras natur,
enl. jordebok, dem åligger, eller ock med förbehåll å Statens sida,
att af dem fortfarande utgöres större eller mindre del af de afgifter,
hvilka nu äro såsom arrende bestämda. I förra fallet komme
de att betalas efter fulla kapitalvärde, då Staten genom räntan å
köpeskillingen skulle påräkna hela ersättningen för de uphörda
arrendena. I det sednare åter komme de nu såsom arrenden bestämda
afgifterne att till större eller mindre de! bibehållas såsom
vid egendomen fästad skatt, och köpeskillingen följaktligen blifva
mindre.
Om det ena eller andra af dessa olika försäljningssätts företräde
vill jag emedlertid nu icke ingå i närmare granskning enär,
om den af mig förordade försäljningen skulle komma till verkställighet,
för fattande af beslut derom erfordras åtskilliga utredningar
samt förslag till detaljbestämmelser, som svårligen annorlunda
än genom Regeringens åtgärd kunna åstadkommas. Jag inskränker
mig således till att f. n. föreslå, att R. St:r måtte i underd:het
anhålla, det K. M. ville till nästk. Riksdag låta utarbeta och
till R. St:r i nåder meddela förslag till erforderliga föreskrifter i
afseende å sättet och vilkoren för försäljningen af de för Statsverkets
räkning utarrenderade egendomar, som K. M. icke tilläfventyrs,
af särskilta anledningar, kan anse böra derifrån undantagas.
Med afseende å möjligen upstående fråga om användandet af
den köpeskilling, som för dylik försäljning kommer att inflyta, får
jag erinra, att derför finnes en särdeles lämplig utväg, då Staten
sannolikt nödgas verkställa uplåning af medel för de blifvande
jernvägsarbetena och de inflytande köpeskillingarne således kunde,
till förminskande af denna uplåning, för berörde behof disponeras.
2:o.
Jag tror mig kunna med säkerhet förutsätta, att K. M. ämnar
till nu församlade St:r afgifva förslag till förändrade föreskrifter
i afseende å stängselskyldigheten, och det skulle således
kunna synas vara för tidigt att nu framkomma med motion i dylik
väg; men som det är en möjlighet, att det väntade förslaget
i betydlig mån afviker från de åsigter i frågan, jag hyser, och
då det förslag, jag nu ämnar afgifva, om det framställdes vid re
-
Dan 3 December e. m.
159
missen af den K. Propos:n i ämnet, möjligen skulle betraktas såsom
en ny motion, har jag ansett mig böra under motionstiden
framlägga mitt förslag i frågan. Kalmar läns HushållmsSällskap,
hvilket, i likhet med de öfriga HushållmsSällskaperne i riket, blifvit
hördt i denna fråga, har deröfver afgifvit ett utlåt., i hvars
utarbetande jag deltagit, och hvilket utlåt, jemväl innefattar ett
förslag till ny stängsellag. Det är detta förslag jag nu, såsom min
motion, vill uptaga och förorda. För att dervid undvika vidlyftighet,
vill jag nu endast upläsa sjelfva förslaget. Det lyder sålunda
:
Att R. St:r ville för sin del besluta antagandet af följande
grunder för stängselskyldigheten, nemi.:
1:0 Att hvarje kreatursägare skall hålla sådan vård om sina kreatur,
att de ej inkomma på annans ägor.
2:0 Att stängselskyldigheten med vitsord för den, som stänga vill,
äfven hädanefter måtte fortfara, der granne eller menighet ej
kunna om stängselns borttagande åsämjas.
Till de föreskrifter, sorn torde böra inflyta i stängselförfattning,
byggd på ofvann:de grunder, tillåter jag mig framlägga följande
utkast:
1:0 oj I fråga ora stängas skall i rågång eller skiljolinie emellan
tvenne enstaka gårdar, äge den vitsord, som stänga
vill.
6) I fråga om stängas skall emellan enstaka gård å ena och
oskiftad by å andra sidan, gälle jemväl dens, vare sig
ägarens af den förra eller flertalets i den sednare mening,
som stänga vill.
Flertalet i by är det, som utgöres af do fleste delägare,
ehvad de äga större eller mindre innehaf i hvardera,
c) 1 sådan fråga emellan tvenne oskiftade byar äge den by
vitsord, som stänga vill.
I hvardera byn gälle flertalets mening, utan afseende
på innehaf.
2:o Der grannar öfverenskomma, att antingen uphöra med all
stängselskyldighet sig emellan, eiler ock att upföra stängseln
af annan beskaffenhet, än här nedan derom föreskrifves, och
sådan öfverenskommelse blifvit skriftligen affattad, underskrifven
af delägarne och behörigen bevittnad, skall den, utan
afseende på ombyte a£ ägare, vara gällande för den tid aftalet
innefattar, dock högst 10 år, så vida ej dessförinnan alla
delägarne blifva ense att samma öfverenskommelse uphäfva.
3:o Der genom öfverenskommelse, på sätt föreg:de § säger,, hägnadsskyId.
ighet grannar emellan uphört, skola dessa gemensamt
bekosta underhållet af den stängsel, som eljest den, till
Stängsellin,ie angränsande delägaren ensam bort underhålla,
hvar i förhållande till den besparing, han i stängsel mot
grannar vunnit; dock skall närmast stängsellinie belägen delägare
utgöra, detta åliggande, emot åtnjutande af ersättning,
hvilken, derest ej annorlunda åsämjes, Gode Män äga att för
10, år i sender bestämma.
160
Den 3 December e. m.
4:o I rågång eller skiljolinie emellan enstaka hemman, så ock
mellan sådant hemman å ena sidan och oskiftad by å den
andra, äfvensom oskiftade byar emellan, taga hvardera hälften
af den stängsel, som uprättas skall utan afseende på
hemmantal eller egobeskaffenhet.
5:o Hvad i detta förslag finnes föreskrifvet för enstaka^ hemman,
gäller äfven för sådant hemman eller hemmansdel, som legat
i by, hvilken undergått enskifte, laga skifte eller, genom laga
kraft vunnet utslag, enl. 12 Kap. 12 § af 1827 års K. Sk i ftesStadga,
förklarats ej kunna i förmånligare skifte läggas.
6:o Stängsel, ehvad den upföres af sten eller träd, består af vall
eller planterad häck, eller annorledes inrättad är, skall vara
så beskaffad, att den utestänger de större hemdjuren, nemi.
hästar och boskap.
Ingen må åläggas att hålla stängsel så hög, tät eller fast,
att den fredar för de smärre hemdjuren, såsom får, svin och
fjäderfä, för så vidt ej sådant öfverenskommet är, på sätt 3
§ 1 mom. medgifver.
7:o Der stängsel skall äga rum, vare det den stängselskyldiges
åliggande att sednast d. 15 Maj (d. 1 Maj på Öland) årligen
hafva försatt densamma, äfvensom grindar och led i laga skick.
Om han det underlåter, och granne med syn af 2 ojäfvigo
män sådant styrker, skall han kännas skyldig ersätta kostnaden
för det eller de vallhjon, som erfordras att hålla vakt å
det eller de bristfälliga ställena, allt ifrån det han härom
bevisligen tillsagd blifvit och intill dess han sin stängsel
bättrat.
Skulle den stängselskyldige ej inom fjorton dagar efter tillsägelse
hafva stängseln iståndsatt, vare grannen berättigad
att, på hans bekostnad, sådant verkställa låta, om han så
vill.
8:0 Den, hvars kreatur olofligen inkommer på annans ägor, bör
icke blott ersätta den skada det gör, utan ock vara skyldig
erlägga ett visst vite, ehvad skada skett eller ej.
Finner någon på sin äga annans kreatur olofligen inkommet,
vare han berättigad att det intaga. Har skada skett,
för hvilken ersättning yrkas, skall den af 2 ojäfvige män synas
och värderas. Atnöjes part ej med synemäns värdering,
afgöres frågan utan tidsutdrägt af Gode Män. Kreaturets
ägare vare skyldig att detsamma inom viss tid igenlösa med
så väl vitesbeloppet och skadeståndet, som skälig ersättning
för det intagna kreaturets underhåll.
9:0 De Gode Män, som i detta förslag omnämnas, och deraf 3:ne,
för afgörande af hvarje särskild fråga, böra sammanträda, skola
i hvarje socken årligen å Walborgsmesso-sockenstämma väljas
till det antal med nödige Suppleanter, som med afseende å
socknens storlek eller vidd kan vara erforderligt. Dessa Gode
Män böra vid hvarje förrättning njuta skäligt dagtraktamente
och skjutsersättning.
iO:o Fastställda vitén och skadestånd skola genast utgå; hvarför
inta
-
Den 3 December e. m.
iei
intaget kreatur bör gälla såsom pant och kunna försäljas.
Dock att den, som vite eller skadestånd utlagt, äger fitervinningstalan
vid laga domstol.
Såsom motiv för detta förslag får jag åberopa innehållet af
Kalmar läns Hushålln:sSällskaps underd. utlåt, i stängselfråganaf
d. 21 Febr. 1855, hvilket jag härhos bar äran öfverlemna.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Frih. Raab anförde sedermera:
En bland de v igt i gaste frågor, som vid denna Riksdag komma
att blifva föremål för 11. St:rs öfverläggningar, är utan tvifvel frågan
om förbättring af embets- och tjenstemännens löner. Det vore
långt ifrån mig att vilja neka behofvet af en sådan lönetillökning.
Jag medgifver tvärtom, att alla de embetsman, hvilka icke hafva
en efter göromålens vigt och mängd samt nutidens stegrade lefnadskostnad
lämpad aflöning, böra komma i åtnjutande deraf; men
jag kan likväl icke undertrycka en föreställning, som minnet af
förhållanderna vid föregtde Riksdagar hos mig upväckt, nemi. den,
att åtskilliga, förenklingar i embetsverkens organisation och följaktligen
någon förminskning af tjenstemännens antal kunna och
böra äga rum. Jag ber att få erinra, att man redan vid 1809
års Riksdag ansåg, att embetsverken kunde förenklas. Under Riksdagarne
åren 1816, 1818 och 1823 voro Komitéer och särskilda
Utsk. nedsatta för att afgifva Utlåt, och förslag i nämnde syftning.
Vid 1840 års Riksdag, då en del af de i detta hänseende föreslagne
åtgärder gick i verkställighet medelst införandet af DepartementalStyrelsen,
insågs äfven behöfligheten af en sådan ännu längre
sträckt förenkling, hvarom sjelfva Grundlagen bär vittne, enär
35 § R.F. då erhöll följande lydelse: »StatsRådets ledamöter, Presidenter
och Chefer för Collegier eller i dessas ställe inrättade verk
m. m.» Uti 1844 års throntal tillkännagaf äfven K. M. Sin afsigt
att afgifva förslag till åstadkommande af en sådan förenkling. Hvarken
jag eller någon annan enskildt representant kan vara i tillfälle
att med säkerhet bedöma möjligheten af en sådan förenkling
eller i sådant afseende afgifva något förslag, men de tid efter annan
uprepade framställningarne i ämnet måste gifva en skälig anledn.
till den förmodan, att en reorganisation af embetsverken kan och
bör äga rum. Denna förmodan vinner ytterligare bekräftelse genom
de upgifter man erhåller, alt en mängd af de tjenstemän,
för hvilka löneförhöjning blifvit föreslagen, endast hafva några
timmars arbete om dagen. Under förmiddagens plenum har en
motion blifvit afgifven om förökad tjenstemannapersonal i ett embetsverk,
hvarest, såsom jag hört omtalas, man helt nyligen hade ökat
antalet af tjenstemännen med en, men nedsatt deras lönebelopp,
på den grund, att de icke ansågos hafva tillräcklig sysselsättning
för två. Vid sådant förhållande har jag trott, att saken tarfvade
en utredning, d. v. s. jag har ansett det vara nyttigt både för
Regeringen och Ständerne, att en tillförlitlig och fullständig framställning
i frågan skedde, och det är af sådan anledn. jag nu tager
mig friheten att väcka följande förslag:
II. H. 11
162
Den 3 December e. m.
Att R. St:r ville i underd:het hos K. M. anhålla om utseende
af sakkunnige män till en Komité, som anmodas att undersöka
om ett eller flere af våra nuvide embetsverk kunna och böra
reorganiseras i syftning att förminska embetsmännens antal och
befrämja ärendenas skyndsamma behandling, samt att, derest någon
sådan förändring pröfvas ändamålsenlig, dertill afgifva underd.
förslag, som af K. M. torde delgifvas näst sammanträdande Ständer,
jemte Nåd Propos. i ämnet.
Begärdes pä bordet.
Frih. Raab anförde ytterligare:
För ett pär plenidagar sedan väckte Gr. G. Posse en motion
derom, att alla grundskatter skulle inlösas af den skattskyldige
jordens ägare, emot erläggande af en löseskilling, motsvarande
grundskatternas kapitalvärde. För min del instämmer jag så till
vida i motionen, att jag gillar dess syftning. Till stöd för en sådan
mening får jag åberopa auktoriteten af en man, hvilken vi nu på
detta rum sakna, nemi. Hr von Hartmansdorff, hvilken vid föreg:de
Riksdag väckte en motion om t i 11 väga br in gan det af lika beskattning
å all jord. Hvad som härtill upmanade honom var erfarenheten om
förhållandet i flere andra länder, t. ex. Frankrike, Norrige, Österrike,
sjelfva Pohlen, m. fl., hvarest de jorden vidhäftande servituterna
småningom, och utan motsvarande ersättning, blifvit afskaffade.
Jag föreställer mig, att förr elier sednare skola äfven vi
komma derhän, att alla skatter, som ojemnt trycka landets innebyggare,
skola blifva jemnare fördelade. Jag tror att det vore
skäl att försöka i tid åstadkomma en sådan jemkning på billighetens
väg och utan att afvakta någon starkare påtryckning. Men
Gr. Posses förslag synes mig icke vara fullt tillfredsställande, enär
han yrkar, att hvarje ägare af skallskyldig jord skall vara förpligtigad
att inlösa den derå hvilanda skatten. Jag har sjelf någon
erfarenhet af en sådan åtgärd, att icke alla jordägare äro benägna
att friköpa sin jord från den derpå hvilande grundräntan, ty jag
har några frälseräntor ifrån hemman, som för mig ligga aflägse,
och ehuru jag endast begärt det tjugufaldiga beloppet af dessa räntor,
hafva jordägarne ändock icke velat inlösa dem. Jag slutar häraf,
att ägare af kronojord icke utan det största missnöje skola underkasta
sig ett (»vilkorligt påbud om grundskatternas inlösande. Deremot
anser jag det vara med all billighet öfverensstämmande, att,
på samma sätt som man nu tillåter åboer å kronohemman att köpa
dem till kronoskatte, det äfven må blifva tillåtet för ägare af
kronoskattehemman att köpa dem till frälse, Om en sådan inlösning
kunde ske på den frivilliga öfverenskommelsens väg, så hade
man undanröjt orsaken till de allmänna och högljudda, ehuru, jag
medgifver det, icke fullt befogade klagomålen öfver den tyngre
börda, som trycker kronoskattejorden, än den privilegierade, enär
det alltid skulle stå hvarje ägare af sådan jord öppet att, emot
erläggande af en viss summa penningar, lösa densamma till en
bättre natur. Det är af sådan anledn. som jag tager mig friheten
att väcka följande förslag:
Den 3 December e. m.
163
1:0 Att R. St:r ville åt ägare af bronoskattejord medgifva
rättigheten att lösa jorden till frälse natur, mot erläggande af en
löseskilling, som svarar mot tjugu gånger det belopp, hvartill hemmanets
eller hemmansdelens grundskatt, efter medium af de 10
sista årens markegångspris, årligen upgått;
2:o Att sådan löseskilling öfverlemnas till Riksg:sKont., som
äger att densamma mot pant i fast egendom utlåna, och att hålla
den deraf upkommande räntan Statsverket oförryckt tillhanda.
Afven denna motion begärdes på bordet.
Gr. von Platen, Baltzar, upläste en så lydande motion:
De missförhållanden, som äga rum med hänsyn till pensionering
af gemenskapen tillhörande Svenska Flottan, hafva länge
ådragit sig en välförtjent upmärksamhet hvarom vittna, bland
annat ej mindre K. M:s Nåd. Bref af d. 2 Maj 1851 till AmiralitetsKrigsmanskassans
Direkt,, än äfven den af Revisorerne
af ifrågavar:de Kassa år 1856 afgifna berättelse. De synas
också vara alltför stora och alltför orättvisa, jemförde vara sig
med nutidens förhållanden eller med dem som i fordna tider förefunnos,
för att icke snart erhålla den rättelse, som billighet och
en klok Statsekonomisk omtanka kräfver, och man torde böra besinna,
att då de i så hög mon vanlottade sjelfve bidraga till bildande
af ifrågavar:de kassa och en så stor del af de bidrag, som
af Statsverket lemnäs härtill, synbarligen bero af förhållanden, som
röra denna klass af AmiralitetsKrigsmanskassans delägare, är det
icke en barmbertighetsgärd om hvilken de äga att bönfalla, utan
en rättvisa de äga rättighet att fordra.
Staten är dessutom så mycket mera skyldig att ingripa i
dessa förhållanden och lemnade bidrag, till afhjelpande af desamma,
som på det allmänna beror, som de förorättade äro, genom
reglementen, uteslutne från all rättighet att göra sin klagan börd
och en af de till det närvarande missförhållandet mest verkande
orsaker otvifvelaktigt är att söka, i en för långt drifven önskan
att skänka Staten fördelen af en, genom starkare omsättning mora
tjenstbar officerscorps.
Enl. det äldsta Regl:te för ifrågavar:de kassa, af år 1681,
fick en Kapten, såsom förlamad 180 och såsom orkeslös 144
daler s:mt om året, hvaremot all gemenskap såsom förlamad
erhöll 36 och såsom orkeslös 24 daler s. m., i förra fallet således
en femtedel och i det sednare en sjettedel af hvad Kaptenen
beviljades. Rotebåtsmännen fingo likväl då, för ålder och
orkeslöshet, icke någon pension från kassan, emedan de, betraktade
såsom rotens tjenstförrättare, ansågos böra på ålderdomen finna
sin bergning på rotehemmanet. Ännu genom ett K. Bref af 1806
stadgades den grund för fördelningen af kassans-pensionstillgångar,
att 12,000 R:dr deraf anslogos till pensioner för afskedade embetsoch
tjenstemän samt 6,000 till gemenskapen, samt deras enkor
och barn, eller hälften af hvad sorn bestämdes för de förra, dock
skulle, sedan 166: 32 blifvit afsatte till allmosor och 1,500 R:dr
164
Den 3 December e. m.
till fondens förökande, den möjliga återstoden af densamma användas
till gratialer för afl. embets- och tjenstemäns enkor och barn.
Sedan AmiralitetsKrigsmanskassan derefter år 1825 blifvit fördelad
i pensions- och gratialfonderne, har förhållanderne emellan
de pensions- och gratialstagande emedlertid så förändrats, att år
1848 de från båda dessa fonder till embets- och tjenstemän ut
gångne
pensioner utgjorde R:dr b:ko 38.206: 44.
samt understöd till deras enkor och barn .... 23,079: 30.
Summa 61,286: 26.
då deremot de till gemenskap blott voro R:dr b:ko 12,072:40.
samt understöd till deras enkor och barn .... 849: 16.
Summa 12,922: 8.
eller endast närmare femtedelen af ofvanberörde understödsbelopp.
Enl. de sednaste reviderade räkenskaperna, eller de för åren
1852—1854, var åter förhållandet per medium beräknadt, att de
till embets- och tjenstemän utgångne pensioner utgjorde
E:dr b:ko 47,414:
samt understöd till deras enkor och barn  26,954:
Summa 74,368:
då de deremot till gemenskapen voro . . R:dr b.ko 13,528:
samt understöd till deras enkor och barn .... 413:
Summa 13,491: *)
Enl. nyssnämnde räkenskaper utgjorde per medium de inkomster
till pensionskassan ensamt, hvilka härflyta från embets- och
tjenstemän, eller sådane förhållanden som med dem äga sammanhang,
cirka R:dr b:ko 20,456:
från gemenskap eller sådana förhållanden som med dem
äga sammanhang 18,713:
Härtill torde uplysningsvis böra bifogas, att förstn:de år, eller
1848, då båda fondernas inkomster i det hela beräknades till
R:dr b:ko 49,237: 3. 8.
utgjorde den andel deraf, som Staten under olika
benämningar anvisat, ej mindre än ... . 31,371: — —
Återgår man nu ånyo till jemförelser de särskildta personerna
emellan, så finnér man alt Kaptenens pension för det närv:de är
1,530 R:dr r:mt, under det att den för orkeslöshet, efter 30 års
tjenst, afskedade båtsmannens är 18 R:dr r:mt, och ändock är för
alla embets- och tjenstemän föreslagne förhöjningar, eller för Kaptener
med högsta lön till 2,000 R:dr r:mt, under det att intet
blifvit vidgjordt för gemenskapen, som dock äfven äro varelser
') D. 3 Dec. innev. år:
Embets- och tjenstemäns pensioner 50,990:
» ” enkors och barns gratialer . 29,199: go 189:
Gemenskapens pensioner 14,193:
» enkors och barns gratialer .... 296: 14 439,
Den 3 December e. m.
165
med menskliga behofver af kläder och föda, men för hvilkas upfyllande
de, oaktadt sina för fosterlandet upoffrade krafter och lemnade
bidrag, erhålla långt mindre 8n de nödtorftigaste behofver
kräfva och mindre än kostnaden för något fattighjon.
Anledn:n härtill behofver lyckligtvis ej sökas uti tankan
på enskildta fördelar, oaktadt det vore kanske förlåtligt om de
vanlottade, i medvetande deraf att pensionskassorna för befäl och
gemenskap icke, såsom inom arméen, äro delade, utan förvaltas
af ondast den ena klassen bland pensionstagare, skulle falla på en
dylik tanka, men den är snarare att finna uti en för långt drifven
håg, på mera än ett håll, att öka befälets pensioner, för att
upmuntra de äldre till afskedstagande, och en alltför stor glömska
af de frånvarandes rättvisa anspråk. Härmed må nu emedlertid
vara huru som helst, så kan och får icke det allmänna undandraga
sig att bispringa den förorättade, äfven om någon kostnad
skulle blifva en nödvändig följd häraf, hvilket så mycket mera
torde böra bebjertas som, äfven för att kunna höja dessa pensioner
till ett något mera för menskliga behofver afsedt belopp af
högst 50, lägst 30 R:dr r:mt eller per medium 40 R:dr r:mt för
de nuv:de 1,520 pensionstagare i gemenskapens klass, upginge
behofvet i det hela icke högre än till en summa af 60,800 eller
38,510: 24 mera än hvad nu härför utgifves och således i alla
fall en mindre tillökning för dessa i allmänhet alldeles bjelplösa
1,520 menniskor, än hvad som för den andra klassens 96 personer
blifvit föreslagne och hvilka i medeltal räknadt innehafva 596
R:dr r:mt.
Möjligen skulle äfven inom kassans nuv:de tillgångar kunna
beredas några bidrag till ifrågasatta ökningar, åtminstone borde
väl göras allt för att söka underlätta dem, och ett förhållande på
hvilket K. M:s upmärksamhet redan blifvit fästad, ehuru, genom
det sätt på hvilket frågan hittills blifvit behandlad, man lyckats
f. n. få den att förfalla, är den fördel delägare i denna kassa
äga att kunna, samtidigt med annans Statens tjenst med lön, vara
i åtnjutande af full pension, så att en innehafvare af en af Statens
bäst aflönade tjenster på samma gång är i åtnjutande af pension
af 2,250 R:dr r:mt; för att icke beräkna den fördel som äfven
uti ifrågav:de fall skulle upstå genom någon minskning i de
högst aflönade och i sammanhang dermed högst pensionerade tjensternas
antal, med afseende hvarå det förtjenar anmärkas, att Sverige,
vid 1855 års slut ägde 5 å stat i tjenst varande och 5 pensionerade
Amiraler. Att de bidrag till pensionskassan, som en delägare,
under vissa vilkor med hänsyn till ålder och tjenstetid,
lemnat densamma, icke förloras då dessa vilkor in trä d t, må vara
en billighet, men att Staten skall bidraga till pensionerande af
personer som erhålla fortfarande sysselsättning i Statens tjenst,
tyckes vara lika stridande mot all princip i denna väg, som emot
billighet mot den mängd som härpå blifva lidande och då, enl.
hvad ofvan blifvit visadt, Statens bidrag till AmiralitetsKrigsmanskassan
utgöra nära två tredjedelar af inkomsterne i det hela, synes
väl dock, som vore det hvarken obilligt eller orättvist, om
166
Den 3 December e. m.
endast hälften af pensionen utginge till den ännu tjenande, under
det att den andra delen finge kassan besparas och användas för
deras bergning, hvars försvagade krafter icke tillåta dem att längre
tjena det allmänna, knappt förtjena sitt bröd.
Med anledn. af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag härmed '
hemställa
det R. St:r måtte anvisa ett förslagsanslag af högst
40,000 R:dr r:mt för att, i mån af behof, användas
till förbättring af pensionerna för gemenskapen vid K.
M:s Flotta, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan
anförde grunder, och att R. St:r i underd:het hos
K. M. anhålla om utfärdande af de reglementariska
föreskrifter, som med afseende härå kunna vara af behofvet
påkallade.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Ribbing, Arvid, anförde dels muntligen dels skriftligen:
Den
fråga, hvarom jag nu går att yttra mig, har vid föreg:de
Riksdagar varit föremål för R. St:rs behandling. Jag anser mig
derföre, under åberopande deraf, kunna vara ganska kort vid dess
framställande. Behofvet af ett EcklesiastikColl. har sedan sisth
Riksdag ansenligen ökats. Den mängd ecklesiastiska frågor, som
blott vid denna Riksdag blifvit väckta, ådagalägga det nogsamt.
Enl. den instrukt. Axel Oxenstjerna, på sin Konungs befallning,
upgjorde för ett ÖfverConsistorium i riket, skulle det bestå
af 6 andelige och 6 verldslige ledamöter, hvilka skulle öfverse
KyrkoOrdningen, samt, när den af K. M. blifvit gillad, vaka öfver
dess efterlefnad och tillika hafva inseende öfver allt klereci i Riket,
öfver akademier och skolor, öfver hospitaler och barnhus m. m.
Consistorium Generale skulle ock förordna några af sitt medel
eller andra att visitera alla skolor i riket och der, tillika med
stiftets Biskop, hålla examen publikum; och dessutom skulle detta
EcklesiastikColl., som det ock kallades, hafva en egen Fiskal, som
årl. borde undersöka alla Consistorii göromål.
Instruktrn upsattes 1623 af den erkändt utmärktaste civile
embetsman Sverige ägt, efter föreskrift af den ännu märkeligare
store Konungen, grundläggaren af vårt undervisningsväsende, men
medan Han utom landet undanröjde hindren för dem som ville
komma till sanningens kunskap, motarbetade inom landet Biskoparne
det GeneralConsistorium, som skulle hafva »tillsyn på dem
och deras underlydande, så att, oaktadt förslaget derom 3:ne gånger
blef framstäldt i allt antagligare form, det ändock icke kunde
genomdrifvas; deröfver, som vi af historien veta, Konungen missnöjd
förklarade att Han svor, det Biskoparne, om de något syndade
eller otillbörligt komiterade, skulle de föras inför rätta att
plikta för gerning sino. Detta lärer dock sedan aldrig inträffat.
200 år derefter, eller 1823, framlade en ledamot af den då
tillsatta Komitén för organisation af rikets styrelseverk en berättelse
derom, att de brister och missbruk, som skolat genom nämnde
Den 3 December e. m.
1G7
embetsverk förekommas, verkligen inträffat, att Consistorierne sjelfva
icke visste hvad som i stiftens angelägenheter förefallit, och att
det vore en tillfällighet om Regeringen kände det. Klagan öfver
likgiltigheten för kyrkans angelägenheter och undervisningsväsendet,
äfven hvad de i sednare tider inrättade folkskolorne angått,
har sedan vid hvarje Riksdag försports.
Vid 1850 års Riksdag föreslog jag, på detta rum, inrättande
af ett EcklesiastikColl., sådant det från början varit ämnadt, men
fick derför icke en enda röst inom vederbörande Ulsk., och frågan
förföll äfven inom Stånden. Vid den påföljande Riksdagen vann
samma mitt äfven då väckta förslag understöd af Hr v. Hartmansdorff,
bifall både af Utsk. och R. St:r, som beslöto en underd.
anhållan, att K. M. ville till denna Riksdag framlägga för Ständerne
förslag till detta embetsverk.
Vi hafva sedan af de från fiiskopar och Consistorier ingifna
underd. Utlåt, i ämnet erfarit att de nu, såsom fordom, afstyrkt
inrättande af Consistorium Generale, undantagande inom ett stift,
och märkeligt nog just det stift, der söndringarne inom kyrkan
varit störst. Och fastän K. M. i nåder bifallit och för R. St:r
framställt förslag om inrättande af andra slags Collegier eller Byråer
för materiel förkofran, så har icke något för de ecklesiastika
ärendernas bästa blifvit föreslaget.
Visserligen är under tiden gällande det stadgande i 1686 års
Kyrkolag, som innehåller: »att om någon Biskop försummar sitt
embete, och förmaning af Consistoriales och Erkebiskop icke hjelper,
eller, som det kallas »utslår», så skall Biskopen, efteranmälan,
från sitt embete satt varda; men denna hotelse hvilar uppenbarligen
på en alltför slipprig grund: kontrollen inom egel Consistorium.
Och månne icke konungamakten, såsom Kyrkans öfverhufvud,
också är något slipprigt baserad: äro icke Biskoparne och
det högre presterskapet maktägande inom Const:s och StatsUtskm,
att granska åtgärderne inom Konungens Regering, väcka åtal mot
densamma, föreslå lön och underhåll för dess ledamöter, att icke
tala om anslag af ändå grannlagare art. Och jag frågar: när Konung
och Regering befinna sig i denna beroende ställning till den
högre praelaturen, tarfvas icke då åtminstone ett sjelfständigt Coll.
till stöd för Regeringen och hennes åtgöranden i kyrkliga ärenden.
R. St:r hafva också fått ögonen öppna för detta behof, som
ligger hjertat inom styrelseverket närmast.
Ingen lärer nu betvifla att det skulle stå bättre till med vår
Kyrka, om väktarena på hennes murar haft den tillsyn som dem
år 1623 ämnades; men katbolicismens anda regerade deras Biskopar.
De voro för helige för att kunna tillåta någon verldslig man
att undersöka deras åtgöranden. Så var förhållandet i Rudbecks
tid. Har det synnerligen förändrats sedan? Jag vet icke; men i
stället för ett EcklesiastikColl., Svenskt, Protestantiskt, med ett ord
sådant som Gustaf II Adolf ville hafva det, i stället derför, eller
kanske rättare inbredvid våra Consistorier, torde vi möjligen här,
så väl som i Norrige, derest ej tidningarne fela, snart få se något
JesuiterColl., som våra KyrkoRåd föga bättre än som det säges
ir.8
Den 3 December e. ra.
nu ske, lära kunna hindra att uptaga fattige, men Svenska, men
fäderneslandets barn af lutherska föräldrar att upfostras i katholska
läran, Detta kan i och för sig sjelf vara behjertansvärdt nog,
men i afseende på förevarrde ämne: månne icke de hierarkiska
grundsatserne härigenom skulle få ett ytterligare stöd, då sistn-.de
lära bland annat innehåller, att ingen annan än hennes s. k. helige
fäder må förlåta synderna, ibland hvilka således äfven deras
egne, eller dem som den store Konungen ville framhafva för verldslig
rätt.
1 Hans namn, som jag så ofta i denna fråga åberopat, vågar
jag nu för 3:dje gången och vid 3:dje Riksmötet samt med ökade
anledn:r, för tros- och tankefrihetens helgd, hvarpå ytterst den
borgerliga hvilar, föreslå:
Inrättande af en Centralmyndighet för kyrkliga och
undervisningsärendens bandhafvande, med hälften verldsliga
och hälften andliga ledamöter.
Denna motion begärdes på bordet.
Hr Ribbing upläste derefter följande motion:
Den tappning af sjön Tåkern i Östergöthland, som 1842 börjades
och sedan ägde rum, medförde väl landvinning, men ock
den olägenhet att det återstående af sjön blef en så grund vattensamling,
att den under torra år uttorkar, så att sjöbottnen mera
liknar ett kärr, derur osunda ångor upstiga, än en sjö, hvarjemte
vattnet under vintren bottenfryser, så att det icke kan gagnas af
strandägarne.
Den vunna marken är af olika beskaffenhet, nemi. god fastän
svårbergad ängsmark på vestra, men magrare och sand på östra
sidan, i anledn. hvaraf strandägarne på vestra sidan sjön önska
fortsatt tappning, men de på den östra äro derföre likgiltige. Emedlertid
blir frossor och andra febrar en följd af de osunda ångor
som afdunsta från den med sjöfågelträck och död fisk upblandade
gyttjan.
Mer än ett decennium har förflutit, utan att denna olägenhet
kunnat afhjelpas.
Förlidet och innev:de år har en noggrann undersökning och
kostnadsförslag för sjöns totala uttappning ägt rum, och en större
del af strandägarne äro ense att den verkställa; men de önska
låneunderstöd för att kunna utföra detta storartade och i sanitärt
hänseende vigtiga företag, som dessutom bringar i dagen något
öfver 7000 t:l:d jord, utom förbättring af den redan vunna.
Kostnaden upgår till 223,881 R:dr 42 sk. b:ko,
som jag föreslår måtte hållas vederbörande tillhanda
af allmänna medel, på vanliga vilkor eller, efter åt
njutne
5 frihetsår, mot 8 proc:s årlig ränta, hvaraf 6
proc. afräknas på kapitalet, intilldess det blifver betalda
Handlingarne
med kostnadsförslag och kartor, som blifvit upvisade
för Chefen för Väg- och VattenbyggnadsStyrelsen, och öfver
Den 3 December e. m.
169
hvilkas beskaffenhet han lemnat det fördelaktigaste vitsord, innehafvas
af mig. I hans yttrande förekommer ang:de sjelfva företaget,
att han funnit detsamma »blifva af ganska vidsträckt nytta, såsom
»afseende tillgodogörandet af omkring 7000 t:l:d af matjord bestå»ende
sjöbotten».
Förberörde handlingar önskar jag få äran till StatsUtsk. öfverlemna,
då ärendet der skall föredragas.
Remitterades till StatsUtsk.
Sedermera anförde Hr Ribbing:
Åtskilliga skrifvelser hafva ankommit från Landtstatstjenstemännen,
hvilka till en del ådagalägga, hvad jag specielt känner,
nemi. det förhållande, att vid de sednaste upgifterne till reglering
af nämnde tjenstemäns löner, åtskilliga misstag kommit att
äga rum.
Origtig värdering af boställena har inträffat, t. ex. också derigenom,
att då den ene om sitt boställe upgjort arrendekontrakt
under sin tjenstetid, hvarigenom detta arrende blifvit högre, så
har den andre utarrenderat sitt med upsägningsrätt, och derigenom
fått ett vida mindre arrende. När nu arrendeafgiften tagits till
grund för upskattningen, så har derigenom ojemnhet i värderingen
upstått. Jag har såsom riksdagsman blifvit anmodad att söka
få dessa missförhållanden afbulpne, och i ani. deraf måste jag väcka
det förslag:
Alt löneregleringen icke måtte blifva så fast, att ju
icke jemkning må kunna ske, och sådan orättvisa, som
den förenämnda, förekommas.
Denna motion remitterades till StatsUtsk.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar, upläste
följande motion :
Motion gjordes vid sisth Riksdag derom, att R. St:r måtte
hos K. M. hemställa, att, derest enskilde kristne, eller någon församling,
enhälligt anhölle om tillåtelse att vid gudstjensten, eller
andra presterliga förrättningar, begagna de äldre, genom nya katekesen
och kyrkohandboken afskaffade andaktsböckerne, K. M., efter
öfvervägande af omständigheterna i hvarje särskildt fall, måtte
täckas till en sådan und. anhållan lemna nådigt bifall, om anledn.
förefunnes, att samvetsömhet, och icke egensinne eller trotsighet,
dertill varit bevekelsegrunden.
Ekon.Utsk., till hvilken motionen remitterades, afstyrkte och
samtlige RiksStm afslogo densamma. Detta oaktadt tror jag skäl
till frågans återuptagande vara förhanden.
Såsom motiv för sitt afstyrkande anförde Utsk. att, »då det
måste anses önskvärdt, att så väl vid religionsundervisningen, som
vid gudstjenstens utöfning, enhet i möjligaste måtto dr rådande
inom hela riket, och stora svårigheter utan tvifvel skulle upstå
vid tillämpningen, om olika kyrkohandböcker finge begagnas, samt
170
Den 3 December e. m.
för öfrigt förslag till ny kyrkohandbok redan vore utarbetadt och
under pröfning, äfvensom nytt förslag till katekes nära färdigt»,
så ansåge Utsk., innan frukterna af dessa nya arbeten hunnit visa
sig, ytterligare förslag i detta ämne ej böra komma under pröfning.
»
Önskligheten af den största möjliga lithurgiska enhet vill jag
ej förneka. Men grundregeln för all sund kyrkolagstiftning måste
vara den urgamla, erkända: I det nödvändiga enhet; i öfrigt
frihet; i allt kärlek.
Fullkomlig likhet i kyrkobruk är icke nödvändig för Kyrkans
sanna enighet. Vår Svenska Kyrkas grundlagar, den oförändrade
Augsburgiska Bekännelsen och Upsala mötes Beslut förklara uttryckligen
och samstämmigt, att »till Guds församlings sanna enig»het
är nog att vara samdrägtig i evangelii rena lära och sakra»mentens
bruk, och är icke för nöden att allestädes skall vara
»lika menniskostadgar, kyrkoseder eller ceremonier af menniskor
»instiftade.» Frihet i detta hänseende är icke blott sålunda medgifven.
Den har äfven från Upsala Mötes tid, räknadt i 200 år,
utan skada för vår kyrkas renlärighet eller bestånd, varit derinom
öfvad, det egnar derföre den kristliga kärleken, att icke, med svaga
samvetens förkränkelse, påyrka en sådan, om än önskvärd, dock icke
nödvändig kyrkobrukens enhet.
De svårigheter, man befarat af förslagets genomförande, blefve
visserligen ej värre, än att de af kärleken och visheten i förening
skulle kunna lätteligen öfvervinnas.
Med bättre grund kunde det i April 1854, då Utslcs Bet.
afgafs, sägas, att frukterna af arbetet på de nya förslagen till kyrkohandbok
och katekes borde afvaktas. Nu mera har dock äfven
detta skäl förlorat all hufvudsaklig betydelse, då sig visat, att
handboksförslaget, långt ifrån att förena, tvärtom bidragit att än
ytterligare splittra tänkesätten. Vi hafva nu icke blott vänner af
den gällande och af den Sednast afskaffade kyrkohandboken. Komiterades
första förslag, det af PresteSt:s Pastoralafdeln., det af
PresteSt. sjelf upgjorda samt Komiterades sednare omarbetade förslag,
hafva alla hvar sina vänner och försvarare. Och det är allmänt
bekant, hvilken liflig motsägelse dessa nya förslag mångenstädes,
äfven och ej minst hos Presterskapet, rönt. Men det är
ganska sannolikt, att, om det ti 11åtes enhvar att välja emellan 1693
års och 1811 års kyrkohandböcker, de skulle vara ganska få, som
icke med endera bland dem f. n. funnos tillfredsställda.
Vid sådant förhållande vore det utan tvifvel välbetänkt, om
R. St:r, behjertande deras svåra belägenhet, som af samvetsskäl
ogilla den nu gällande handboken, men äro genom lag förpligtade
att sig dervid bålla, ville åt dem, för sin del, medgifva och hos
K. M. i underd:het förorda frihet att tills vidare bruka de s. k.
gamla böckerna.
Ett ytterligare och än kraftigare skäl för ett slikt medgifvande
finnes i K. M:s tillkännagifna afsigt att föreslå borttagande
af allt straff för affall från vår statskyrka. De äro många, som ej
vilja från henne skiljas, som med varm kärlek äro vid henne fä
-
Den 3 December e. m.
171
stade; men anse sig icke kunna godkänna nu gällande kyrkohandboks
ritual vid barndop, skriftemål och nattvardsgång. De qvarstå
och vilja förblifva i denna deras andliga moders gemenskap;
men anse dess dopformel ej vara riktig, dess aflösning så förkastlig,
att de heldre försaka dessa nådemedels bruk, än begagna dem
på det af kyrkan föreskrifna sätt. De äro deremot nöjde och finna
sina samveten tillfredsställda med ordalagen i 1693 års handbok.
Medgifves frihet till söndring från statskyrkan, utan medgifvande
af frihet att begagna sistn:de, af vår kyrka under mer än 100 år
med välsignelse använda dop- och aflösningsformler, så skola helt
visst dessa alla öfvergifva henne, till skada för sig och för Kyrkan
sjelf, som i dem skall mista många af sina värdigaste och bästa
barn.
På grund häraf, och då någon ovilkorlig föreskrift om uteslutande
begagnande af den sist antagna katekesen och psalmboken
ej blifvit gifven, hemställer jag;
Att R. St:r må, för deras del, besluta en författning,
hvarigenom stadgas, att, när sådant i följd af samvetsskäl
begäres, Prest må äga, efter samråd med sin Biskop,
att vid embetsförrättning undantagsvis begagna
den s. k. gamla kyrkohandboken, psalmboken och katekesen,
intill dess andra sådana kunna, efter behörigt
godkännande, varda af Svenska församlingen allmänneligen
antagna.
Remitterades till LagUtsk.
Frih. von Otter, Carl Gustaf, upläste en så lydande
motion:
Uti bil. N:o 4 till K. M:s Nåd. Propos. N:o 1, om Statsverket
1856, jemte litt. S, innehållande Förslag till Handtverks- och
Timmermans- samt MachinistStaterna vid K. Flottans, Carlskrona
och Stockholms stationer samt Götheborgs depot, har blifvit uptaget:
att 2:ne klasser Verkmästares, samt 2:ne klasser Qvartersmanslöner,
skulle bestämmas, de förra till 780 och 660 R:dr r:mt,
samt de sednare till 600 och 480 s. m.; hvaremot i samma bil.
N:o 4, litt. E, Flottans UnderOfficerslöner äro uti 4 olika klasser
uptagne till 800, 600, 550 och 500 R:dr r:mt. Häraf synes hurusom
så väl lista som 4:de klassens Konstruktions- och Mekaniska
Underofficerare blifvit mindre väl lottade än samma klasser
inom Flottans Underofficerare och då, uti den nu gällande, till
förändring föreslagna aflöningsstaten, med största billighet blifvit
iakttaget, att de förra, i anseende till deras trägna dagliga tjenstgöring
hela året om, utan tillfälle eiler ledighet till enskildt förtjenst
eller tillgodonjutande af tillfälliga traktamenten, äro tillerkände
de olika graderna motsvarande högre löneförmåner än de
sednare, hvilkas egentliga tjenstgöring är ombord å fartygen, hvarunder
de, jemte bibehållande af fulla lönen i land, jemväl erhålla
så väl natura portioner, som ock ej obetydliga traktamenten; och får
jag, med anledn. af detta efter mitt begrepp orätta förhållande,
ödmjukl. föreslå: att Konstruktions- och Mekaniska Staternas Under
-
172
Den 3 December e. m.
Officerare, jemte dem motsvarande, vid de olika varfven tjenstgörande
mästare, måtte komma i åtnjutande af samma billiga lefnadsvilkor,
som deras vederlikar vid Flottans öfriga UnderOfficersCorpser,
till förekommande af en för varfvenas fortgående arbeten
menlig obelåtenhet, som i motsatt fall skulle upstå och göra sig
gällande; tillåtande jag mig att fästa R. o. Adis upmärksambet
deruppå, att under närvide inom landet gynsamma förhållanden för
den arbetsskicklige, att, under högst förmånliga vilkor få full sysselsättning
inom den enskildta industrien, det ej skulle vara välbetänkt
af Staten att allt för njuggt belöna arbetarens mödor, helst
en sådan njugghet skulle föranleda total brist på denna oumbärliga
arbetskraft, att: de uti nämnda Nåd. Propos. uptagne 2:ne
klassers verkmästare- och 2:ne klassers qvartersmanslöner från 780,
660, 600 och 480 R:dr r:mt måtte billigt förhöjas till 900, 750,
650 och 600, till hvilket belopp de uti ofvann:de förslag uptagne
mästarelöner jemväl måtte blifva rättade.'
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Liljehöök, Carl Johan, upläste följande motion:
Under den tid af 4 år, som jag beseglat verldshafven, och
dervid största delen såsom befälhafvare å Svenskt handelsfartyg,
nemi. skeppet Oscar I, tillhörigt Hrr James Dickson & komp. i
Götheborg, samt stått i nära beröring med handelsaffärer på många,
ofta tusentals mil från hvarandra skiljda, trakter af verlden, har
jag haft tillfälle erfara olikheten, att såsom Svensk gifva sig ut i
verlden, i ändamål att söka förtjenst för ett anförtrodt skepp eller
ett anförtrodt kapital, mot att göra samma spekulation såsom t. ex.
Engelsman, Fransman eller Holländare. Den Svenska skeppskaptenen,
som lemnar hemstränderna för att med sitt skepp besöka
de aflägsnare delarne af jordytan, måste oftast först ställa sig i
beröring med något af de stora handelshusen i England eller Frankrike,
för att få ett sorts rekommendationsbref i en eller annan
form, för att ej komma alldeles vildt främmande till den aflägsna
hamnen, men äfven detta rekommendationsbref är ofta af ringa
nytta. På de få aflägsna orter, der Svenskt konsulat finnes, bestrides
denna befattning mestadels af utländske köpmän, som i allmänhet
ej äga den ringaste kännedom om det lands beskaffenhet,
hvars representanter de äro, hvilket förorsakar att vid tillfällen, då
penningetransaktioner äro i fråga, de låta ärligheten vika för egennyttiga
beräkningar, och då det icke torde behöfva någon vidare
bevisning, för att hvar och en skall kunna se de stora svårigheter
och vådor, för hvilka en skeppare blir utsatt på en ort, der
konsul finnes, huru mycket farligare skall det icke vara att på
ställen, der sådan icke finnes, nödgas kasta sig i armarne på den
första mäklare, som antingen före eller vid hans ankomst blifvit
honom rekommenderad. Hans flagg och hans namn af Svensk är
honom af föga nytta; de Svenska relationerna äro så få, att mången
äfven betydande köpman på andra jordhalfvan behöfver kartan
för att påminna sig hvad han i sin barndom hört om vårt fosterland,
hvars tillgångar och behofver äro för honom alldeles obe
-
Den 3 December e. m.
173
kanta, hvarför han Sfven känner föga kallelse att knyta några förbindelser
med detta terra incognita, hvars lagar och författningar
m. m. må vara kanske ganska bra, men såsom okända ingenting
att förlita sig på. Följden af denna ringa, ömsesidiga bekantskap
mellan Sverige och verlden, jag menar egentligen mellan våra och
den aflägsnare verldens köpmän, är också den, att vi på de sednare
åren börjat anse det förmånligare, att låta Engelsmän och
Hamburgare hemföra en stor del af våra behofver från de aflägsnare
bafsstränderna till England och Hamburg, och vi der köpa
dem i andra hand; härigenom blir England och Hamburg, såsom
en naturlig följd, nästan också vår enda afsättningsort, så att de
utländska grossörerne blifva våra förlagsman och vi såsom minuthandlare
taga våra småpartier i deras länder. Hela vårt land kommer
på detta sätt uti samma slags beroende ställning till England
och Hamburg, som t. ex. städerna vid Mälaren till Stockholm —
och allt detta i brist på relationer.
Då man nu betänker de ofantliga resurser vi äga i våra skogar,
våra grufvor, vårt åkerbruk och vålt folks konstflit, så kan
man icke afhålla sig från att beklaga denna brist på relationer,
och då man som jag under flera år personligen varit i tillfälle att
se de stora olägenheterna af denna brist på ömsesidig bekantskap,
så torde man äga fullt skäl att för egen del söka bidraga till afhjelpandet
deraf.
Sättet, hvarpå detta borde ske, skulle vara mig kärt att i
hela dess vidd få utreda, men jag skulle deraf ledas in på e/t för
detta tillfälle alldeles för vidt omfattande fält, jag skall derföre
nöja mig att i stället för en motiverad inledning till min motion,
i största korthet omtala huru England gått till våga för att tillvälla
sig sin ofantliga andel i vorldshandeln. Gången deraf är
denna.
Långt innan Englands handel var spridd till alla delar af
verlden, spridde det sina talrika örlogsfartyg öfver hela jorden,
till ofta okända trakter, för alt ligga, som det vid första påseendet
syntes, overksamma och blott ståta med en Brittisk flagga
utanför en stundom obebodd, stundom ogästvänlig kust; men beräkningen
var djup — noggranna beskrifningar och upgifter om
de främmande länderna återfördes med hvarje fartyg; hvarje spekulant
eller äfventyrare, som ville försöka sin lycka på andra sidan
håfven, hade ledning af dessa upgifter och hade den fördelen
att då han kom ut, möta på platsen en Engelsk autoritet, som
försvarade honom och hans kapital från våld och godtycklighet. Att
spekulanter och äfventyrare aldrig saknas, då väg för dem öppnas,
är gifvet. Skaror af dem strömmade till de nya hamnarne, och
England hade snart landsmän öfver hela verlden, som ouphörligen
underhöllo förbindelserna mellan moderlandet och de nyuptäckta
eller nyupsökta länderna. Till hvilka följder detta småningom
ledde uplyser historien. Om Ostindiska Kompaniet, om Amerikas,
om Westindiens, om nya Hollands och Ostindiens eröfring,
och vill man veta det slutliga resultatet, som fullföljandet af detta
system frambragt, så behöfver man blott jemföra Englands statisti
-
174
Den 3 December e. m.
ska upgifler med andra länders, för att finna att den från början
lilla östaden nu är en bland de rikaste och mäktigaste på jorden.
Jag vill ingalunda häntyda att Sveriges handel någonsin skulle
kunna upnå ett så blomstrande tillstånd som Englands, utan endast
visa att det är genom spridandet af sina örlogsfartyg öfver
hela veiiden som England kommit till detta mål. Frankrike, Norra
Amerika och Holland följa samma system.
Utgående från en innerlig öfvertygelse om örlogsflottans oumbärlighet
under krig och den oberäkneliga nytta den kan, om rätt
använd, göra landet äfven under fred, får jag vördsammast föreslå,
att örlogsfartyg måtte utsändas på de af Svenska handelsfartyg
mest besökta farvatten, så att hvarje fartyg hade sin station, och
borde kortaste tiden för dessa expeditioner vara 2 år, på det att
Chefen på ett sådant fartyg kunde hinna att inom sin station noggrannt
taga kännedom om dervarande förhållanden och tillse att
Konsulerne göra sina skyldigheter, tillsätta nya om så behöfves,
bispringa handelsfartyg och uprätta ordning och anseende m. m.
De af mig föreslagna stationerna skulle blifva: N:o 1 Medelhafvet,
N:o 2 Westindien och östra kusten af Norra och Södra
Amerika, N:o 3 Kap och Ostindien, N:o 4 Chinesiska farvattnen
ooh Australien, och N:o 5 Stilla hafvet; således 5 fartyg, hvaraf
3 borde vara fregatter och 2 korvetter, och då K. M:s Nåd. Propos.
uptager 2 fartyg att årligen utgå för handelns skyddande,
dessa 2 fartyg kunde motsvara de tvenne af mig föreslagna på de
närmaste stationerna.
Jag vågar derföre vördsammast föreslå, att R. St:r måtte i
underd:het hos K. M. anmäla deras åsigt om nyttan och behofvet
af ytterligare 3 fartygs utgående i samma ändamål, och deras anhållan
att, derest K. M. skulle i nåder gilla densamma, de för
verkställigheten deraf erforderliga utgifter måtte, med hänsyn å
den fördel den föreslagna åtgärden afser att bereda dem, som bidraga
till bildandet af Handels- och Sjöfartsfonden, i nåder tillåta
att få utaf nämnde fond bestridas.
Kostnaderna för 3 fregatter under 12 månader upgå till omkring
540,000 R:dr r:mt.
Härigenom skulle äfven vinnas öfning för Flottans befäl och
manskap, och tillfälle yppas att upfostra sjökadetterne på dessa
fartyg.
Om remiss till Ekon.Utsk. anhålles.
Begärdes på bordet.
Hr Bildt, Didrik Gillis, upläste en motion, så lydande:
Det är ett lika säkert som beklagligt faktum, att sjukdomar
ej blottt alstra fattigdom inom samhällen, utan äfven fysiskt, ja
moraliskt elände af hvarjehanda slag. Genom att förekomma sjukdomar
och epidemier, genom att befordra allmänna sundheten, lägger
man deremot en god grund till folkets lycka och trefnad.
»Nationens helsa», skulle man kunna säga, »är dess välmåga».
Vigten af de anordningar uti ett land, hvilka hafva till föremål
att förbättra allmänna helsotillståndet, är således lätt insedd
Den 3 December e. m.
175
och bevisas bäst af den välgörande inflytelse desamma utöfvat i
de land, der i detta afseende de största framstegen blifvit gjorda.
Sålunda hafva i Frankrike, England och Belgien resultater vunnits
och med statistikens tillhjelp blifvit i dagen framlagda, som bära
det ojäfaktigaste vittnesbörd, att genom uphjelpandet af de arbetande
klassernas sanitära vilkor, genom befrämjandet af sundare
bostäder, verkstäder o. s. v., genom vattenledningar, genom allt
detta, säger jag, tusentals menniskor blifvit räddade från en olycklig
samhällsställning och en för tidig död.
Behöfves ej dylika mått och steg äfven i vårt land? Jo, utan
tvifvel. Sådant påpekas dels af den allmänt rådande sjukligheten
både i städer och på landsbygd, dels af de epidemiska sjukdomarnes
täta besök och den betydliga mortaliteten, synnerligast i Stockholm.
Väl hafva under de allra sista åren åtskilliga kommuner
vändt sin upmärksambet häråt, och hvad hufvudstaden angår, är
det bekant att dess nuv:de styrelse varit verksam i denna rigtning,
i hvad på den ankommit. Öfverallt återstår dock det mesta,
ty det gifves en mängd omständigheter, som äfven med en god
vilja icke kunna afhjelpas, såsom öfverbefolkning i trånga boningar,
uthyrande af osunda lokaler m. m., så länge ej någon ordentlig
lagstiftning rörande desamma ej existerar; och utan en
sådan lagstiftning kan sundhetspolisen omöjligen blifva anordnad
så som den borde vara.
Bland anordningar, som vi sakna, men hvilka utan tvifvel
skulle vara af högsta vigt, vill jag företrädesvis nämna de institutioner
som i Frankrike och Belgien kallas Sundhetsråd (Conseiles
de Salubrilé), hvaraf det finnes så väl för landets kommuner som
hufvudstaden och öfrige städer. Vidare brister oss, som antydt är,
en lag rörande sundhetsangelägenheter i allmänhet, ang:de boningar,
om näringsmedlens förfalskande m. m.
Då det ej är mig möjligt att uti en motion framlägga fullständiga
förslager i detta ämne, helst dertill erfordras en speciel
kunskap, som ej af mig äges, vill jag till R. St,:r hemställa om
angelägenheten af att hos K. M. anhålla, det K. M. täcktes nedsätta
en Komité af sakkunnige män, de der, efter tagen kännedom
om hufvudstadens och hela landets helsovårdsförbållande, upgjorde
elt förslag, att på ett ändamålsenligt sätt ordna desamma i
enlighet med den hygieniska vetenskapens närv:de ståndpunkt,
jemte förslag till Helsovårdslag och Sundhetspolisens bättre organiserande,
samt hos R. St:r föreslå beviljandet af ett anslag af 10,000
R:dr b:ko, för att till nämnde ändamåls vinnande af K. M. disponeras.
Med anhållan om remiss till Stats- och Ekon.Utsk:n af denna
min motion förenar jag den, att framdeles till Utsk. få lemna de
uplysningar, som för frågans utredande möjligen kunna anses erforderliga.
Remitterades till Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.Utsk:n
Hr Hjerta, Lars, upläste 2:ne motioner af följande innehåll:
17fi
Dea 3 December e. m.
1:0.
Sedan frågan om en förbättrad organisation af de allmänna
undervisningsverken i vårt land, under loppet af nära ett fjerdedel
sekel, utgjort ett ständigt föremål för R. Stms öfverläggningar
och enskilta motioner vid hvarje Riksdag, samt Regeringen
redan för sju år tillbaka gifvit tillkänna sin åsigt om grunderna
för elementarläroverkens blifvande inrättning, men nationens önskningar,
att se detta ärende bragt till ett definitift resultat, ännu
derefter syntes möta idkeliga hinder uti de konsistoriella lokalmyndigheternas
obenägenhet för de nya elementer, som visserligen
icke till någon öfverdrift skulle, enl. nyssnämnde grunder,
uptagas i undervisningsväsendet, så har omsider K. M:s Nåd. Stadga
för Rikets Allmänna Elementarläroverk, beslutad under d. 14Aug.
d. å., blifvit genom författningssamligen kungjord och till efterrättelse
påbjuden.
Att efter så långvariga mödor, och efter de uttröttande strider,
som derunder ägt rum, till någon del ang. frågor, hvilka
dock inför det enkla förståndet långt före detta varit afgjorda, nu
åtminstone hafva kommit till något slags mål derigenom, att en
författning hunnit blifva färdig, torde inför mången synas utgöra
ett skäl att icke ånyo omedelbart sätta i fråga någon förändring
i hvad som blifvit beslutadt, innan erfarenheten hunnit gifva en
närmare ledning för omdömet om resultaterna af författningens
tillämpning. Denna anmärkn. må såsom allmän sats hafva sin
vigtighet; men om den nya inrättningen ännu fortfarande är be
häftad
med ett eller annat af just de hinder, som det utgjort en
allmän önskan att finna afhjelpta genom den skedda förändringen,
så måste de äfven ligga i det allmännas intresse och vara den
enskilde riksdagsmannens pligt, att så snart som möjligt få dessa
brister undanröjda. Jag anhåller att i detta hänseende få påpeka
och önskade kunna fästa R. St:rs upmärksamhet på det både för
en tillbörlig vård om skolorna, för tillsynen öfver lärarne och för
sjelfva bebofvet af undervisningsväsendets fortgående utveckling
föga tillfredsställande, att icke säga vådliga sätt, hvarpå Styrelsen
öfver Elementarläroverken är ordnad genom den nya författningen.
Genom åtskilliga paragrafer i densamma är nemi. makten att
afgöra och förordna om allt som angår skolorna, samt tillsättande
af lärare, nästan uteslutande öfverlemnadt åt Biskoparne, under
det deras skyldigheter blifvit på ett så obestämdt sätt stadgade,
att de kunna nästan ansvarslöst vanvårdas.
Såsom bevis för detta påstående utber jag mig att från sjelfva
författningen få anföra följande:
Paragrafen 82 innehåller, att, om i något förekommande fafl ej
skulle finnas genom lag bestämdt, hvilken åtgärd vederbörande må
vidtaga, så äger Ephorus, som är Eiskopen, att för tillfället besluta
och stadga. Men nu finnes, med undantag af föreskrifterna i afseende
på lärares tillsättande, undervisningens allmänna ordnande
och den del af skoltukten m. m. som tillhör LärareColl., der
fiiskopar äfven kan taga säte såsom ordf:de, nästan ingenting
annat
Den 3 December e. m.
177
annat ang:de skolans styrelse genom lag bestämdt, och Biskopen
blifver nästan uti allt, som för tillfället förekommer att afgöras,
den enrädande! Men äfven vid läraresysslornas tillsättande, hvarom
i 68 § är stadgadt, bar åt Biskopen en makt öfver pluraliteten i
Consistorium blifvit inrymd, som utan öfverdrift må kallas vidunderlig,
och strider alldeles mot bruket inom andra myndigheter,
hvarest flera med sina röster deltaga i tillsättande af sysslor, enär
nyssnämnde g bjuder, i strid emot det annars vanliga, att icke den
yngsta ledamoten, utan Biskopen, först skall afgifva till prot. sitt
yttrande, hvilken bland de sökande han anser böra till sysslan
utnämnas. Om derefter olika meningar upslå och omröstning anstäiles,
så äger Biskopen icke blott den afgörande rösten i händelse
af lika antal röster å båda sidor, utan han har dessutom två
röster, enl. slutet af § första mom. Det kan icke vara svårt
att fatta det Biskopen, så väl genom denna honom särskildt tillagda
röstöfvervigt, som genom det inflytande hans makt och ställning
såsom förman i öfrigt lemnar, kan likaväl i afseende på lärares
tillsättning, som nästan i allt annat, handla efter eget behag.
Härtill kommer ännu att, enl. 86 g, Biskopen äger bestämma
valet af läroböcker, »dorest icke i ett eller annat hänseende är
»för läroverken i allmänhet annorlunda förordnadt». Visserligen
skall detta val, såsom det heter, ske på förslag af vederbörande
rektor och lärare. Men med det inflytande som, enl. hvad nyss
blifvit visadt, Biskopen har vid lärarnes tillsättning, lärer något
egentligt hinder emot hans godtfinnande icke kunna upstå genom
sådana förslag.
Vidare äger Biskopen äfven tillse hvilken Uiromclhod vid undervisningen
skall begagnas, med ledning af K. Stadgans föreskrifter.
I afseende på Biskopens skyldigheter såsom Ephorus stadgas i
g 81 i allmänhet såsom hans förnämsta pligt att tillse, »att de
»under hans upsigt varande undervisningsverk motsvara sitt ända
»mål
och noga fullgöra sina åligganden». Men angide sättet att ut
öfva
denna tillsyn finnes ingenting närmare eller specielt föreskrifvet,
än att Biskopen bör besöka läroverken så ofta hans tid
tillåter och öfvervara de derstädes skeende examina. Straxt derefter
finner man, att om Ephorus icke kan bevista dessa pröfningar,
d. v. s. äfven om han ej vill det, eller är för beqväm dertill,
så kan han förordna om deras behöriga anställande genom
inspektor och för tillfället utsedt ombud.
Här torde det icke vara utan intresse att till jemförelse med
hvad den åberopade författningen stadgar om Biskopens skyldighet
meddela hvad den af Kejsaren i Ryssland äfven i år utgifna skolordning
för Storfurstendömet Finland i samma afseende innehåller.
Uti den skolordningen finnes nemi., i g 26, ett bestämdt
åliggande för Biskopen, »att som oftast besöka de läroverk, som
»äro inrättade i den stad der Domkapitlet har sitt säte samt dess»utom
anställa visitationer ej mindre i samma läroverk, än så
»många af de öfriga inom stiftet, som han för andra göromål med»hinner,
sålunda att hvart och ett af dessa varder åtminstone en
»gång inom 3 års förlopp visiteradt».
II. II. 12
178
Den 3 December e. m.
I det enväldiga Ryssland liar således Diskoparnes skyldighet,
i det fall hvarom nu är fråga, blifvit långt noggrannare bestämd,
än i det konstitutionella Sverige. I förbigående må tilläggas, att
Biskopen der blott har sin ena och vid lika vota afgörande röst i
Domkapitlet, hvilket med honom gemensamt, och eljest med lika
rätt för hvarje ledamot, afgör alla mål som sortera under detsamma.
Den stora makt, som sålunda å ena sidan blifvit lagd i Biskoparnes
hand, och å andra sidan den synnerliga efterlåtenhet,
som blifvit dem visad, voro utan tvifvel redan betänkliga nog, i
fall här vore fråga om personer i en vanlig ställning inom embetsmannabierarkien.
Huru mycket mera då hvad Biskoparne beträffar?
Ty med dem är det undantagsförhållande, som af mången
torde hittills vara förbisedt, att de, så vidt jag förstår, väl för
brott emot den borgerliga lagen, men icke för embetsfel, dessa må
nu bestå af de grofsta uraktlåtenheter af något slag, eller af egenmäktiga
tilltag, kunna af någon myndighet i riket åtalas eller
dragas till ansvar. De äro genom sin ställning utan någon förman
eller auktoritet öfver sig, en sorts satraper af andeliga ståndet,
oberoende af både Regeringen och folket. En gång installerade
i embetet, är deras inviolabilitet i och för detsamma lika
med Konungens i juridiskt hänseende, men i det moraliska på
visst sätt vidsträcktare, emedan Konungen i långt högre grad bl ifver
ständigt påmint derom, att nationens blickar ouphörligt äro
fästade på lians person och handlingar.
Huru föga ändamålsenligt är det då icke, att åt Biskoparne
öfverlemna en så oinskränkt och okontraherad makt öfver undervisningsverken,
jemte valet af läromethoder och läroböcker? 1 fall
undervisningsväsendet är i behof af en fortgående utveckling och
allmänna omdömet är ense om att detta behof redan nu ger sig
tillkänna i långt högre grad, än den nyligen utfärdade Skolstadgan
motsvarat, och i fall man således äger någon rätt att fordra
att ytterligare behöfliga reformer och förbättringar borde utgå ifrån
skolans egen öfverstyrelse, så lärer detta hopp tyvärr blifva oupfyldt,
då Biskoparne, dels i anseende till den ålder, till hvilken
de vanligen hunnit vid tillträdandet af ett sådant embete, hvarken
torde vara särdeles mottagliga för intrycken af den yngre tidens
rörlighet, eller eftergifvande för dess fordringar, dels ock
genom sin ställning såsom Chefer inom en mer och mer stationär
vorden, på biskops- och konsistorialvälde grundad, Statskyrka, framförallt
lära fika efter befästandet af denna Kyrkas makt och således
ingalunda vilja medgifva den sekulära undervisningen något
frikostigt utrymme såsom ett fristående element inom samhället,
hvilket dock lill en viss grad blir ett vilkor för möjligheten af
dess utbildning och framåtskridande.
På grund af det nu anförda, och då dessutom icke någon
centralstyrelse för läroverken finnes, annat än Chefen för
EcklesiastikDepartdet, oaktadt behofvet af någon, af flera personer
bestående, myndighet, som kunde egna sig åt en ständig
tillsyn öfver läroverken, redan varit af en Chef för EcklesiastikDepart:tet
erkändt och en organisation i enlighet dermed före
-
Den 3 December e. m.
179
slagen, vågar jag underställa R. St:rs behjertande, huruvida icke
en förändring af den utkomna författn:n, särdeles hvad beträffar
styrelsen öfver skolorna, må redan nu anses af behofvet i hög
grad påkallad.
Härvid erbjuda sig två utvägar. Den ena, att framställa ett
förslag till alla de ändringar man anser böra äga rum, torde dock
mötas af flera svårigheter vid denna Riksdag, då äfven mången,
som inser och erkänner bristerna, lärer skygga tillbaka för mödan
att företaga ett så vidsträckt och ansvarsfullt arbete, omedelbarligen
hos Ständerna. Härtill kommer, att då Konungen,
i organisationsfrågor, sådana som denna, äger envåldsmakt, d. v. s.
kan, oberoende af R. St:r, besluta såsom Han för godt finnér, så
ligger det förnämligast vigt uppå, att Ständerna låta komma till
Konungens kunskap hvad de i underd:het anse angelägnast att få
förändradt, utan att derför behöfva afgifva förslag till en fullständig
författning.
I enlighet härmed får jag afgifva det vördsamma förslag att
R. St:r, i betraktande af den nog äfventyrliga och okontrollerade
makt, som under allt för obestämda skyldigheter, enl. den nyligen
utfärdade författnm af d. 14 Aug. d. å., tillkommer Biskoparna
såsom läroverkens Ephorer, anhålla att K. M. täcktes ofördröjligen
tillsätta en Komité af sakkunnige män, nämnde utur olika samhällsklasser,
för att taga frågan om elementarläroverkens organisation
i nytt skärskådande, särskildt med afseende på skolornas styrelse,
under uttryckande af den åsigten, att äfven lekmän, vare sig utsedda
af kommunerna eller af de skolorna besökande lärjungarnes föräldrar,
böra få deltaga i nämnde styrelse, äfvensom att Biskopens
uteslutande makt öfver läroverken i de flesta fall, och öfvervägande
rösträttighet vid läraresysslors tillsättande, emedlertid måtte
genast uphöra, så att de i detta afseende ställas i lika förhållande
till de öfriga ledamöterne, som Presidenter i Rikets HofR:r till ledamöterne
derstädes.
Skulle någon emot detta förslag göra den här ofvan antydda
invändning, att det är för tidigt att sätta i fråga en förändring,
så nyss efter författningens utgifvande, så ber jag att det må besinnas,
att ärendet rör hela Sveriges ungdoms dyrbaraste intresse,
och således äfven deras, som inom ett eller par tiotal af år härefter,
i st. f. oss, skola församlas, vare sig på detta rum eller något
annat, såsom medlemmar af den lagstiftande myndigheten.
Begärdes på bordet.
2:o.
Vid flera förflutna Riksdagar hafva åtskilliga representanter
väckt förslag om ändringar i K. M:s förnyade Nåd. LegoStadga
för husbönder och tjenstehjon af d. 23 Nov. 1833, och särskildt
om uphäfvande af den i 5 § af samma författn. åt husbonde lem
nade
rättighet att, utan ansvar, kunna slå sina tjenare, eller till
dela
s. k. husaga. Dessa förslager hafva under förflutna tider icke
vunnit det bifall inom RiksSt:n, att de kunnat leda till något gemensamt
beslut af R. St:r; men många omständigheter, och der
-
180
Den 3 December e. m.
ibland den allmänna välvilja, hvarmed en motion af samma syftning
i dessa dagar blifvit omfattad af det Hederv. BondeSt., gifva
anledn. att antaga, det den tillförene nog allmänna fördomen emot
en rättsenligare lagstiftning äfven i detta fall redan hunnit vika
för förnuftsskäl.
För att framlägga nästan allt som behöfves eller kan sägas
till stöd för husagans afskaffande, vore det egentligen blott nödigt
att åberopa och hänvisa till innehållet af flera föregående utförliga
yttranden derom, helst ämnet är ett af dem, som ofta utgjort föremål
för ett offentligt afhandlande. Det förtjenar dock alltid att
återkalla i minnet, huru stort omfång af makt öfver andras personer,
som inbegripes under benämningen husaga, och dernäst, att
undersöka i hvad mån det beror på hvars och ens fria vilja, att
underkasta eller undandraga sig detta tvång.
I förra hänseendet lemnar 5:le, 8:de och fl:de §§ af Tjenslehjonsstadgan,
den sednare jemförd med 36 Kap. 2 g M:sB:n, en
klar och bestämd ledning. 5:te § är den redan förut åberopade,
som jemte motsvarande bud i allmänna lagen tillägger husbonde
sjelfva rättigheten till husaga, ehuru der åtföljd af tillägget måttlig.
Gränsen för denna måttlighet bestämmer 9:de g, som bjuder,
att husbonde, vid tjenstehjons bestraffning, icke må strängare förfara,
än 36 Kap. 2 § M:sB:n innehåller; och detta sistn:da lagrum
lyder sålunda: »Slår husbonde eller matmoder legohjon sitt,
»så att det varder deraf lamt eller lytt, ligge det i laga bot, som
»förr är sagdt. Näpsa de det skäliga för brott dess, vare ogildt.»
Det vill säga: så framt en husbonde eller matmoder, vid husagans
tilldelande, blott icke tilltygar tjenstehjon så, att det förlorar någon
kroppsdel, eller blifver ofärdigt för framtiden, så hörer allt
öfrigt, enl. ännu gällande författning, lill måttlig husaga. Härtill
kommer ytterligare, enl. 8 g, att husbonde äger tillsätta annan
person i sill ställe, »och tillkommer denne samma hörsamhet, husbonde
äger af tjenstehjon fordra, vid den påföljd som i 10 §
läses.»
Häraf är det en klar slutföljd, huru godtyckligt en hård husbonde
kan, om han så vill, handtera en tjenare utan ansvar. Det
är motbjudande för känslan, att mera specielt fullfölja föreställningen
om huru långt detta kan leda; men för omdömet om befogenheten
af en sådan makt, är det likväl nyttigt att ej dölja,
hvad som är en sanning, att hvarje husbonde här i Sverige ännu
i dag kan, sjelf eller genom andra, låta ordentligen piska större
eller mindre del af tjenarens kropp biå eller blodig, så framt han
blott nyttjar den försigtigheten, att icke obotlig skada tillfogas
honom. Anses detta påstående innebära öfverdrift? Nå väl, vittnesbörd
lemnäs af åtskilliga mål, som förevarit till och med så
nära som vid Poliskammaren i hufvudstaden, der ingifna läkareattester
intygat om svåra blodviten, till och med sönderslaget ansigte,
lillfogadt af husbonde, men af den beskaffenhet, att det ansetts
kunna botas inom så eller så många veckor; och detta har
blifvit förklaradt för husaga, och tjenaren eller tjenarinnan icke
ens berättigats att få lemna tjensten. Husbonden har i sådana fall
Den 8 December e. m.
181
stundom ej behöft annat än sin egen utsago, att tjenstehjon varit
näsvist eller försumligt, för att derigenom gå fri för all påföljd.
Skulle vid något sådant fall tjenaren, tilläfventyrs upretad
öfver en i hans tanka orättvis och alltför hård behandling, icke
kunna styra sitt sinne, utan »af hastigo mode», såsom det heter i
lagen, tillfoga husbonden ett slag eller skuffning tillbaka, hvilket
i vanliga fall kostar 16 sk. i böter, då skall tjenaren, enl. 2 §
15 Kap. M:sB:n, straffas med 18 par spö, 14 pär ris, eller 16
dagars fängelse vid vatten och bröd.
Förhållandet mellan husbonde och tjenare i ett land, der ej
slafveri äger rum, förutsätter ett ömsesidigt och frivilligt aftal,
hvarigenom den sednare åtagit sig att använda sin tid och sina
krafter för den förres räkning, mot viss lön och fritt uppehälle
eller kostpenningar. Om man nu ville föreställa sig såsom blott
och bart en tankebild, att af de två personer, som befinna sig i
detta kontraktsförhållande, den ene, arbetsgifvaren, har rätt att
ansvarslöst misshandla den andre, om han vill dagligen, medan
denne sednare, om han, för att värja sig, gifver ett slag tillhaka,
har att plikta med 18 par spö, och allt detta, utan att den underordnade
har rätt att ens genom särskildt förbehåll undandraga
sig en så slafvisk ställning, så skulle en sådan lagstiftning säkert
anses icke blott för abderitisk, utan nära nog en omöjlighet, ett
vildt inbillningsfoster. Helt annat blir det, då vi hafva donna
lagstiftning midt ibland oss. Vanans makt är stor, och det finnes
knappt någonting så förfärligt, att icke mängden af de liknöjde
eller mindre tänkande kunna, om de sedan längre tider hört talas
derom, åse det temligen lugnt, ja äfven finna det fullkomligt i
sin ordning, med undantag naturligtvis af dem som omedelbart
lida deraf. Hvad har man icke i det hänseendet erfarit om fördomarna
ang. 1 ifegenskapen i Ryssland och slafveriet i en del af
de Förenta Staterna?
Beror det då, detta är den nästa frågan, af hvars och ens
fria vilja att underkasta eller undandraga sig den belägenhet hvari
tjenarpn befinner sig? Detta besvaras i 1 § af legostadgan sålunda,
att ifvar och en som icke ingått i Kronans eller annan allmän
tjenst, eller idkar, med behörigt tillstånd, fria konster, studier,
handel, fabriksrörelse, handtverk, sjöfart eller annat lagligt näringsfång,
eller jord- eller bergsbruk, antingen såsom ägare, arrendator
eller brukare, eller bevisligen af föräldrar, anhörige eller
andra personer underhållas, eller, enl. församlingens i sockenstämma
yttrade omdöme är känd såsom den der antingen genom egna medel
eller genom arbete eller annan loflig sysselsättning ärligen
sig försörjer, eller af allmän barmhertigsanstalt vård och understöd
njuter, hvar och en, som icke är i någon af dessa belägenheter,
skall, för att äga laga försvar, skaffa sig årstjenst, och är
med detsamma underkastad tjenstehjonsstadgan.
Nu upräknade särskilda bestämmelser innefatta väl ett icke
ringa utrymme att finna sysselsättning, utan att behöfva taga tjenst
annat än af fri vilja; men det behöfver ej här bevisas, att ett
ofantligt antal personer måste, med eller mot sin egen önskan,
182
Den 3 December e. m.
Stnöjas att ingå i tjenstebjonsklassen. I alla fall utgör den omständigheten,
att omkring en fjerdedel af landets befolkning ständigt
befinner sig inom denna klass, ett tillräckligt talande skäl,
att icke förbise, huru illa dess nyss omnämnda ställning står tillsammans
med den jemnlikhet inför lagen, som man dock så gerna
Till föreställa sig tillhöra det Svenska folket.
Rikedomens eller välståndets förmån i samhället består hufvudsakligen
i, att emot betalning kunna till sin tjenst förfoga
om andras tid och arbetskraft. Det är häruti som den verksammaste
orsaken ligger till begäret att förvärfva penningar. Bland
dem som arbeta i andras tjenst önska också derföre de aldrafleste
ingenting högre än att, såsom det kallas, blifva sin egen; d. v. s.
kunna försörja sig på egen hand, hvaremot det är ytterst sällsynt '
att någon, som ifrån tjenareklassen hunnit till ett sådant oberoende,
önskar att återgå till arbetare åt andra.
Redan förmågan att enl. äftal kunna befalla öfver en annan
och vara herre öfver dess arbete, ger sålunda husbondens samhällsställning
i allmänhet ett ojemförligt företräde framför tjenarens,
utan att den sednares belägenhet bör förtyngas genom en så
godtycklig makt, som husagan innebär.
Jag vet väl att icke så få, sannolikt med verklig öfvertygelse,
påstå, att ingen har det bättre än tjenaren, som icke beböfver
sjelf tänka på sin utkomst. Detta är mången gång fallet,
der ett verkligt patriarkaliskt förhållande af ömsesidig tillgifvenhet
äger rum, men kan ej tagas såsom skäl för att öfverskyla det
svåra missförhållande, som äger rum inför lagen. För att på det
hela bilda sig ett klart omdöme om saken, torde det enklaste vara
att de, som försvara den obegränsade busbondemakten, föreställa
sig sjelfva vara i en tjenares belägenhet hos en rå husbonde eller
utsatt för någon annans godtycke, som husbonden satt i sitt ställe;
åsigterna skola då sannolikt snart förändras.
Det är äfven skäl att tänka på, att arbetsklassen icke nu är
densamma som för ett hundra, för femtio, eller ens för tjugu år
sedan. Nya tankar om dess berättigande såsom samhällsmedlemmar
hafva inom densamma blifvit väckta och skola ej gå tillbaka.
Månne det då icke är skäl att i tid, på ett klokt sätt, eftergifva
för deras upkomna fordringar, så långt som dessa äro grundade
på rättvisa?
På grund af det nu anförda vågar jag vördsamt föreslå följande
förändringar i Legostadgan och mosvarande §§ i allmänna
lagen:
1:0 Att 1 och 2 §§ i berörde stadga må ändras så, att ibland
de särskilda bestämmelserna ans:de hvad som förstås med laga försvar,
orden: »eller, enl. församlingens i sockenstämma yttrade om»döme
är kändt såsom den der antingen genom egna medel eller
»genom arbete eller annan loflig sysselsättning ärligen sig försör»jer»,
— må förändras till: »eller nöjaktigt kan visa att han eller
»hon antingen genom egna medel eller genom arbete eller annan
»loflig sysselsättning ärligen sig försörjer». I enlighet härmed
borde då ock stadgan om försvarslöshet ändras i första §. Det blir
Den 3 December e. m.
183
nemi. i vissa fall en både onödig och betungande omgång att behöfva
skaffa församlingens betyg genom sockenstämma derpå att
en person ärligt försörjer sig, då sådant merändels kan ådagaläggas
genare och mera i första hand genom enskilda intyg, om
hvilka församlingen i de flesta fall kanske icke ens har någon
kunskap.
2:o Att 5 § 2 mom. och följande i Legostadgan må erhålla en
förändrad lydelse sålunda: »Felar tjenstehjon af lättja, vårdslöshet
»eller olydnad i tjenslen, eller eljest förer ett oordentligt eller slraff»barl
lefnadssätt, ege husbonde nied allvarsamma föreställningar söka
»sådant rälla. liällrar sig icke deraf tjenstehjon, eller befinnes del
»okunnigt eller eljest odugligt i tjenslen, eller deri visar otrohet
»eller uppstudsighet och vill husbonde del derföre från sig skilja,
»anmäle då målet» — — lika med nuv:de författningen till §:s
slut. Derefter tillägges: »måttlig husaga är tjenstehjon af man»könct
till fyllda tS är och af gvinnokönet lill fyllda i6 år un»derkasladt.
Tjonstehjon, som bevisligen af husbonde blifvit miss»handlad,
må utan upsägning lemna sin tjenst.»
3:o Att 8 §:s bestämmelse, att husbonde må sätta annan person
i sitt ställe, må såsom ett rättslöst och orimligt stadgande,
der icke aftal derom förut ägt rum, ändras sålunda: »Husbönderna
»icke ulan att tjenstehjon vid stadslandet derom blifvit under»rältad,
eller sedan dertill samtycker, sätta annan person i sitt
ställe.»
»Kan tjenstehjon bevisa, alt husbonden under det sisla halfåret
»innan tjenstehjon skall tillträda tjenslen, har misshandlat någon
»tjenare eller låtit den svälta, eller sökt förleda den till brottsliga
»och osedliga handlingar, så kan tjenstehjond, om del varit ol;un
»nigl
härom på den lid, då del ålog sig tjenslen, icke förpliglas
»tillträda densamma, men skall dock, om del uleblifver, återgifva
»slädselpcnningarne.»
Utom hvad här ofvan blifvit anmärkt, kan det icke undfalla
den som upmärksamt genomläser nu gällande Legostadga, att föreskrifter
deri saknas för många fall, der för kontrahenterne rätt
vigtiga och på deras välfärd inverkande tvister om rättsförhållanden
kunna upstå. Exempelvis må anföras, då antingen husbonde
eller tjenstehjon finna sig bedragna på ett ingånget aftal; förhållanden
vid tjenstehjons sjukdom och vid husbondens eller tjenstehjons
död; när husbonde må kunna utan upsägning afskeda tjenstehjon
eller tjenstehjon lemna tjensten, om tjensteböckers infö
rande
och beskaffenhet i st. f. de ofta mindre lämpligare orlofssedlarne
samt om särskilda skiljomän i församlingarna att kunna
skyndsamt afgöra tvister emellan husbonde och tjenstehjon.
Utan att härutinnan afgifva något specielt förslag, underställer
jag vördsamt Höglofl. Ekon.Utsk., huruvida det icke kan finna skäl
att företaga en omarbetning af hela Legostadgan, i den syftning
som nu blifvit framstäldt. För sådant ändamål skall jag anhålla
att få öfverlemna, för att åtfölja remissen till Utsk., så väl ett
tryckt exemplar af denna Legostadga, som ett dylikt af den i vårt
grannrike Danmark sednast utfärdade s. k. Tyendelov, hvilken in
-
184
Den 3 December e. m.
håller både en lämplig upställning och, såsom mig synes, många
tjenliga bestämmelser för nyssnämnda fall, hvilka kunna tjena till
ledning äfven härstädes.
Remitterades till Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.Utskm.
Hr Adelborg, Anders Otto, upläste följande motion:
Ett af de förnämsta företräden, som nyare tiders uplysning
medfört, är erkännandet af elen satsen, att bildning och theoretisk
underbyggnad böra vara lika tillgängliga för alla, vare sig hög
eller låg, rik eller fattig. Det är icke numera endast frågan oro,
att låta kunskapens ljus lysa för några få privilegierade kaster,
utan erkännande den rätt, blotta raenniskovärdet äger, närmar man
sig så småningom det stora mål, som, erbjudande bildningens välsignelserika
frukter åt alla, gifver hvarje menniska tillfälle att, i
öfverensstämmelse med det mått af förmåga bon af Försynen erhållit,
utbilda sina inre anlag. I alla Stater, byggda på en friare
statsform, hafva dessa satser, så vigtiga för samhällets rätta utveckling,
gjort sig mer och mer gällande, och den öfvertygelsen är nu
fast rotad, det Statens första pligt mot den enskildte är, att lemna
fri undervisning. Sedan man länge sökt att motarbeta de vådor,
samhällets moraliska förderf åstadkommit, genom anstalter i stort,
för dess redan förlorade individer, och utgifvit enorma summor för
fängelser, korrektionsanstalter, samt fattigvård, så har man sent
omsider öppnat ögonen för den rätta utgångspunkten och äfven tänkt
på skolan, der, näst hemmet, den garanti bör sökas, som ger säkerhet
för det helas riktiga utveckling. Sedan man uttömt sig i philantropiska
bemödanden, för att motarbeta det öfverhandtagande
sedeförderfvet, med dess vanliga följder, brott och fattigdom, och
starkt anlitat Statens skattkammare, för att efter utländskt mönster,
med stora kostnader, tillvägabringa korrektiver häremot, har
man nu ändteligen aktat nödigt att fästa upmärksamhet på upfostrans
rätta vigt, och anslå medel till densamma. Skolans fråga
är numera icke lösligt kastad åt sidan, utan har nu intagit ett af
de första rummen ibland dagens öfverläggningsämnen, rörande fäderneslandets
väl. Ålla Statens barn blifva en gång Statens verksamma
medlemmar, och på dem beror då dess utveckling och förkofran
till det rätta och sanna. Hafva de ej tidigt lärt sig att
med kunskap, allvar och kraft intaga sin plats i densamma, hvad
kan man då hoppas af en kommande tid? Af illa beredd åker och
dåligt utsäde kan man ej vänta annat än dålig skörd — af illa
ordnad, njuggt omhuldad upfostran alstras ett dåligt yngre slägte,
och för det hela en osäker framtid. Således framförallt kraftfulla
bemödanden för de yngres upfostran; ingen summa är för stor,
som, med eftertanka gifven, befordrar det rätta vinnandet af detta
mål, ty den förräntar sig på ett sätt, som gifver hundradefallt
åter.
Ett ibland de vackraste minnen, vår hädangångne store Konung
lemnat åt en tacksam efterverld är, utan tvifvel, 1842 års
FolkskoleStadga. Upkommen på en tid, då nästan intet var gjordt
Den 3 December e. m.
185
i denna viig, och således föga erfarenhet vunnen, samt tillämpad
på ett land, så omvexlande till sin natur och sina förhållanden,
kan den icke vara utan brister; men den har ändå oåterkalleligen
brutit en väg, på hvilken mycket godt redan är skördadt och oberäkneliga
fördelar ännu återstå att vinna. Skolor finnas nu öfver
allt, och tillfälle för alla att lära; detta vigtiga steg är således
uttaget och ett: »Varde ljus!» uttalat öfver samhällets dalar. Men
detta ljus, det kan ej komma utan brytningar; innan dess lifgifvande
dager mildt och jemnt sprider sig öfver allt, och vägleder
hvar och en till sin rätta plats, upstå många misstag, många felsteg.
Dess rätta ändamål alt, så vidt möjligt är, för menskliga
ögon, visa allt i dess rätta gestalt, är ej lätt att ernå. Af början
till bildning kommer lätt halfbildningen med sina olycksbringande
följder; men må man ej förakta det nyttiga, för det att, under
dess tillämpning, missbruk upstå. Må man i stället, tålmodigt
och ihärdigt, med det vackra målet i sigte, söka vandra den väg,
som nu är utstakad och som, om den ej kan bära till något fullkomligt,
dock för vissa leder till mensklighetens förädling. Stora
samhällsförändringar hafva alltid varit en följd af, genom sakernas
egen gång, framkallade stora och mägtigt verkande opinioner,
och hafva svårigheter vid deras utförande icke utebiifvit, så har
också öfvertygelsen om riktigheten af deras grundidé framkallat
ädla andar, som arbetat för deras rätta utveckling. Så ock nu
vid genomförandet af den för landet så vigtiga folkundervisningen.
Mången bar på sednare tider gjort sig till målsman för densamma;
men ingen med så mycken rätt till allmän erkänsla som Gr. Torsten
Rudenschöld, hvars ädla sträfvanden i denna väg nu äro så
allmänt erkända. Hans bemödanden att, genom roteskolor, återföra
den första upfostran till den plats, den aldrig borde lemnat,
nemi. hemmet; hans åsigter om elitskolans bildning; hans vackra
skäl för nödvändigheten af att bilda en ny lärarepersonal, som,
slutande sig mera till folket, hvarifrån den bör utgå, är mera
lämplig att upbära den vigtiga plats den inom detsamma innehar;
allt detta är för väl kändt, för att här behöfva omordas. De åsigter
ban, i denna väg, så väl skriftligen som praktiskt framställt,
hafva äfven redan vunnit båda Statsmakternas erkännande, hvilka,
genom beviljande af medel till deras genomförande, satt honom i
tillfälle att till någon del realisera desamma. Genom det anslag
Gr. Rudenschöld vid sednaste lliksdag bekom, hafva många delar
inom vårt land kommit i åtnjutande af hans nyttiga och vackra
verksamhet; men ännu är blott ett ringa steg taget och redan
samla sig moln på den förut klara horisonten och hota att tillintetgöra
de tillfredsställande följderna häraf. Den man, som gjort
till sin lefnads upgift att ensamt arbeta i denna väg och hvars
vackra lärdomar, resultatet af ett mångårigt djupt begrundande
och en rik erfarenhet, hufvudsakligen fordra en praktisk medverkan
af honom sjelf för att rätt kunna rotfästa sig, bar nu, vid
tilltagande ålder, genom öfveransträngningar i sitt ädla kall, ådragit
sig en sjuklighet, som gör det för honom omöjligt att föra ett
kringresande lif och dymedelst tvinga honom att afbryta en verk
-
186
Den 3 December e. m.
samhet, för det allmänna så gagnande och nyttig. Skall Gr. Rudenscbölds
method ej dö ut med honom, så behöfvas nu helt andra
medel för att genomföra densamma; de få dagar, som honom
ännu äro förunnade, böra begagnas på ett helt annat sätt, så att,
om möjligt, bans verksamhet fördubblas, på samma gång som hans
medtagna krafter sparas. I stället för att som ensam lärare egna
sin tid åt de få ställen, han kan medhinna, bör för honom nu
tillfälle beredas, att bilda en läroanstalt i större skala, som icke
allenast har tili föremål att framvisa en normalskola i dess fulländning,
efter den plan han uttänkt, utan äfven sätter honom i
tillfälle att bilda flere lärare, hvilka, spridda på vårt lands vidsträckta
yta, kunna efter hans bortgång, verka för den sak han
grundlagt. Genom att på detta sätt få oafbrutet vistas på samma
plats, skall Gr. Rudenschöld, tillgänglig för alla som önska rådfråga
honom, både genom handling och ord obestridligen mera
kunna verka för den goda sakens framgång. Jag får således föreslå,
att af statsmedlen, till nästa statsreglering, måtte utgå:
l:o 2,500 R:dr r:mt såsom årligt arfvode till Gr. Rudenschöld.
2:0 1,500 R:dr r:mt till en af honom utvald underlärare.
3:o 5,000 R:dr r:mt årligen till understöd eller stipendier
åt skolmästare-elever, hvilka dertill af vederbörande komma att
rekommenderas.
4:o En gång för alla 500 R.dr r:mt till inköp af nödig undervisningsmateriel.
Skulle R. St:r finna nödigt att bifalla denna min ödmjuka
anhållan, så får jag dessutom föreslå: att Gr. Rudenschöld, jemte
åtnjutandet af ofvanstående anslag för en anstalt af den allmänna
syftning och beskaffenhet jag haft äran antyda, måtte äga rätt att
sjelf, i medlersta delen af riket, bestämma plats för densamma,
samt för öfrigt, efter sitt godtfinnande, besluta om de närmare
detaljerna af undervisningen och det hela af skolans ordnande.
Remitterades till StatsUtsk.
Gr. Adlersparre, Carl August, upläste en så lydande
motion:
Erfarenheten har redan visat, att vid gymnastiska centralinstitutet
anställde lärare, i anseende till de vid deras trägna
tjenstgöring fästade knappa vilkor, sällan länge dervid hafva qvarstannat,
utan heldro i främmande land sökt och vunnit en rikligare
utkomst, för att icke, då krafterna en gång befinnas medtagna,
i hemlandet nödgas sakna det nödvändigaste. Då nu också
billigheten synes fordra att lärare, som egnat sina bästa krafter
åt detta mödosamma värf, på ålderdomen icke må behöfva sakna
sin nödtorftiga bergning, hemställes, såsom ett för gymnastikens
fortkomst inom fäderneslandet oundgängligt vilkor, att hvarje gymnastiklärare,
som i 35 års tid vid offentligt läroverk egnat sig åt
det gymnastiska kallet, må vid fyllda 60 års ålder få åtnjuta hela
sin då innehafvande lön i pension, samt att en gymnastiklärare,
Den 3 December e. m.
187
sorn vid 50 års ålder, efter 20 års trogen tjenstgöring, finner sig
af sjuklighet eller minskade krafter föranlåten att begära sitt afsked,
må äga rätt att åtnjuta halfva sin då innehafvande lön i
pension.
Jag anhåller vördsamt att min motion måtte remitteras till
vederbörligt Utsk.
Hr Munck, Bror Gust. Reinh.: Jag anhåller att till Gr.
Adlersparres motion måtte läggas, att äfven de, som tjenstgöra som
Stallmästare, och hvilka äfven lika lätt förlora sin helsa, måtte få
komma i åtnjutande af de fördelar, Gr. Adlersparre föreslagit.
Remitterades till StatsUtsk.
Gr. Adlersparre upläste vidare följande motion:
Då inom vårt fädernesland knappast någon inrättning eller
läroanstalt hos oss funnits, hvilken, under sednast förflutne åren,
till den vida grad som det härvarande Gymnastiska Centralinstitutet,
genom sitt framåtgående, sin nya idéskapelse, sin allmänna
nytta, sin mångsidiga verksamhet i paedagogiskt, militäriskt och
medikalt syfte, både hemma, och ännu mer i utlandet, tillvunnit
sig folkens och regeringarnes förtroende, föranlåtes jag deraf till
den önskan, att härmed få fästa R. H. St:rs upmärksamhet på
nödvändigheten af ett behöfligt understöd för denna gagneliga läroanstalt,
som ännu hos oss befinner sig, i afseende å anslagssumman,
uti det ytterst torftiga skick, att äfven de oundgängligaste
vilkoren för institutets fortfarande bestånd ej kunna betäckas. Sålunda
har den nuv:de föreståndaren måst årligen, af sina enskilda
medel, tillskjuta för bestridande af de för läroverkets fortgång nödiga
materialier, och flera af institutets insigtsfull lärare hafva
tid efter annan nödgats frångå sina små der innehafvande löner,
för att utomlands se sig om efter bättre utkomst. Tiden medgifver
icke att här närmare utveckla detta i sig sjelf ganska behjertande
ämne, men då det påpekade förhållandet redan af en flygtig
blick på detta läroverks stat och tillgångar är nog påtagligt,
hemställer jag härmed, att R. St:r täcktes tillstyrka och besluta,
att det statsanslag, stort 5,033 R:dr 16 sk. b:ko, som vid 1840
års Riksdag åt Gymnastiska Centralinstitutet blef beviljadt, måtte
ökas med 3000 R:dr b:ko.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Tersmeden, Nils, upläste en så lydande motion:
Bland vår tids och vårt lands största sträfvanden räkna vi nu
säkerligen begäret att bana nya vägar och farleder, och å dem
bereda ökad fart. Yi känna ingen gräns för våra bemödanden
att basta fram genom ångans kraft till både vatten och land. I
fråga om förbättringar af våra allmänna vägar, dem ingen ångkraft
förmår göra umbärliga, råder dock ej alltid samma ifver, ej
samma sorgfälliga omtanka. Yi räkna minuterna för färderna å
188
Den 3 December e. m.
en ångbåt eller på en jernbana, under det vi sällan se på den
tid, som onödigt förspilles å våra färder å allmän väg. Nekas kan
visst ej, att vi under sednare år väl användt summor till omläggning
af väsar och sänkning af höjder; vi fortfara dock att
obejdadt bygga bommar och stängsel tvärs öfver våra vägar, lik
som
dessa vägar ej voro för vägfarande. I främmande länder skulle
man knappt ana möjligheten af ett dylikt förhållande. Upfödd vid
åsynen af dessa spärrningsanstalter och från barndomen invänd
att hvarje 5:te minut afbryta färden med att stiga af sitt åkdon
för att öppna en grind, under det man lemnar sitt kreatur och
en ofta dyrbar last nästan åt sitt öde, blir Svensken, vid första
besök i grannstater, ytterst förvånad att se sig färdas från Stralsund
till Rom, eller från Hamburg till Paris, utan att märka en
bom, åtminstone ingen, som ej öppnas utan hans egen åtgärd.
Man frågar sig då ovilkorligen: är Sverige böjdt under andra förhållanden
i detta afseende än andra länder? Om ock allmän lag
och stängselförfattningar tyckas visa att så är, återstår dock mycket
att i denna del vidtaga, hvarigenom dessa hinder kunna, om
ännu ej afskaffas, dock åtminstoue ej mera, på sätt nu sker, genom
allmänna åtgärder nära nog upmuntras. Som allmänna vägars
underhåll utgör en skyldighet för landtmannen, betraktar ock
denna dessa vägar nära nog som sin egendom, hvarmed han äger
att förfara nästan uteslutande med hänsyn till eget bästa och vården
om eget åkerbruk. Ingen lag finnes, mig veterligen, som
hindrar jordägaren att, tvärs öfver allmän väg, upsätta stängsel,
och dessa till och med så nära hvarandra, att exempel finnas af
sådana, der man ej åkande kan färdas igenom det ena, utan
att det andra först måste öppnas. Under det att i vissa af
våra landskap dylika hinder, vare sig af gammal häfd eller nitiska
Länsstyrelsers omtanka, äro mindre allmänna och knappast
skulle tålas, lidas de i andra ej allenast tåligt, utan begagnas till
och med så flitigt och med en sådan förkärlek, att enhvar känner
det sträckor finnas, der 20 till 30 dylika inom en mils väg ej
innebära någon ovanlighet. Våra Landtmätare tyckas ock i allmänhet,
vid skiftesläggningar, ej serdeles fästa sig vid vägfarandes
beqvämlighet, och man ser derföre otaliga stängsel upresa sig öfver
vägar, efter de täta laga skiften.
Man behöfver ej spilla några ord öfver olägenheten af dessa
spärrningar. Tidsförlusten är betydlig, och otaliga till och med
de olyckor, hvilka med ystra hästar upstå vid dessa grindars upslående
och igenfallande. Den förmögne nödgas derföre oftast medföra
ett tjenstehjon uteslutande för deras öppnande, men den mindre
bemedlade får, ung eller gammal, rask eller orkeslös, sjelf
vidkännas detta, hvarje minut återkommande, någon gång med
våda förenade besvär, och betraktar det, om han ens dervid fäster
sig, som allt annat ondt det verlden oss pålägger och hvilket med
tålamod måste fördragas. Den stora mängden af vägfarande är
ock gemenligen så insöfd i fördragsamhet vid detta onda, att den
utan förtrytsamhet, utan klagan, öppnar än en grind, som, redan
tili hälften af vinden eller felaktig byggnad öppen, ej mera utgör
Den 3 December e. m.
189
något stängsel, än en annan, som under frusen mark hålles hela
dygnet om stängd, kanske blott för att något inskränka fältet för
ett svinkreaturs ströfningar, hvilket man för tillfället skänkt friheten
mot förbindelsen att sjelft sörja för sitt uppehälle, eller ock
för att hindra ett nötkreatur att efter vattning förvilla sig under
återtåg till ladugården.
Man må dock ej af denna framställning tro mig förmätet
vilja söka aflysa bruket af grindar. På samma gång man erkänner
deras behof å mången ort, kan man dock ej undgå att medgifva,
det missbruk deraf till allas mehn finnas i stor mängd. Min
önskan kan alltså ej vara någon annan än den, att söka genom
något lagbud stäfja dessa missbruk, och får jag, till följd häraf,
vördsamt väcka det förslag, att R. St:r måtte hos K. M. i underd:het
anhålla om
l:o Utfärdande af ett stadgande i Stängselförordning eller annorlunda,
hvarigenom
oj enhvar vid straff förbjudes att öfver allmän lands- eller
häradsväg upföra grind, med mindre HäradsRätt eller
Kronofogde å landet, eller Magistrat i stad, efter hållen
laga besigtning, förklarat samma stängsel vara oundgängligen
nödig, eller ock jordägare, med samma myndighets
tillstånd, derinvid upförer stuga för vakthjon, med förbindelse
hos detta att hålla grinden för vägfarande öppen.
b) vite drabbar den, som å samma slags väg håller grind
qvar efter bestämd dag (t. ex. d. 1 Nov.) intill gifven
vårdag (t. ex. d. 1 Maj), hvarå Kronobetjening är skyldig
hålla vård.
2:o Ett tillägg i Skiflesstadga, som förbinder skiftesman att vid
skiftesläggning tillse, det stängsel öfver allmän lands- eller
häradsväg, utan rätter nöd, ej åstadkommes.
För denna min motion begär jag vördsamt remiss till Allm.
Besv. och Ekon.Utsk., med öppen rätt åt detsamma lemnad, att
vid dess handläggning dervid göra de förändringar, som kunna
anses tjenliga för det åsyftade målets vinnande, äfven i retroaktiv
väg, till afhjelpande af redan varande missbruk, om så ske kan.
Remitterades till Allm. Besv. och Ekon.Utsk.
Hr von Troil, Sam. Gust., upläste följande motion:
Alltsedan reformationens införande i Skåne har staden Malmö
ägt ett högre elementarläroverk, och detta var det största inom
stiftet ända till år 1837, då kathedralskola inrättades i Lund.
Bland alla stiftets skolor är den i Malmö rikast doterad. I jordegendom
har den en förmögenhet, som torde vara lika stor, om icke
större än stiftets alla öfrige elementarläroverks tillsammantagne. Till
skolans Rektor äro nemi. donerade, först år 1585, hemmanen N:s
9 och 11 Wiarp, 2 och'3 Eskatorp, samt N:o 12 Wadensjö, och
derefter år 1647 N:o 11 Norra Möinge, N:o 5 och 6 Östra Kattarp
samt N:o 3 och 4 Sunnanå. Bägge dessa donationer bekräftades
genom 2 § i K. Resoluttn på Malmö stads besvär d. 7 Dec.
190
Den 3 December e. m.
1668; och sedan Hyllie socken först anslagits till prsebende åt
nämnde Rektor, men derefter, år 1605, förenats med Bankeflods
församling till ett pastorat, med vilkor att Pastor derstädes skulle
årligen till Rektorn betala en viss afgift, stadfästades denna medelst
Lundamötets Dom d. 11 April 1654 till beloppet bestämde
»genandt» ytterligare genom 10 § i K. Resolut:n d. 20 Okt. 1664
och 3 § i K. Resolutm d. 13 Dec. 1672. Rektor äger dessutom
årlig ränta af ett klockarebol i Sallerup och af 2:ne hemman i
Oxie härad, jemte ersättning för helgonskyldsspanmål. Till KonRektorn
äro anslagne dels hemmanen N:o 6 Slogstorp och N:s 10
och 11 Hammarlunda, dels den s. k. Deignegrunden i Tygelsjö,
enl. K. KammarColl. Utslag d. 7 Febr. 1812; dels lika beskaffad
lägenhet i Klagstorp, jemlikt K. M:s Nåd. Utslag d. 21 Dec. 1825,
och dels helgonskyldsspanmålsersättning.
Bland de vid skolan anställde 5 Kolleger, tillkommer de 2:ne
äldste arrenden af Deignegrunden, jemte klockarepensioner.
Samtlige ofvann:de lärare hafva jemväl fria bostäder uti stadens
för ungefär 30 år sedan inköpte och derefter betydligt utvidgade
skolhus, hvars värde kan upskattas till 40 å 50,000 R:dr
b:ko, och hvari inrymts icke allenast skolans värdefulla bibiiothek,
för hvars ökande privata donationer förefinnas, utan äfven ett staden
tillhörigt naturhistoriskt museum, till hvars underhållande och
förökande enskilda personer inom staden årligen lemna frivilliga
penningebidrag.
Ehuru af nyss anförde förhållanden torde ådagaläggas, att staden
vetat att upskatta värdet af att äga ett fullständigt elementarläroverk,
och fastän dervid anställde lärare destomindre kunna
anses hafva åsidosatt förbindelsen, att åt lärjungarne lemna erforderlig
elementar bildning, för ernående af akademisk medborgarerätt,
som vid sednaste magisterpromotion i Lund ej mindre än en
femtedel af de promoverades antal, och deribland innehafvaren af
första hedersrummet, äfvensom den 3:dje och 4:de i ordningen i
afseende på kunskapsbetyg, dimitterats från Malmö skola, har dock,
i K. M:s till R. St:r aflåtna Nåd. förslag till stat för Rikets elementarläroverk,
Malmö skola blifvit nedsatt till ett lägre elementarläroverk,
med allenast en Rektor och 5 Kolleger, i stället att,
enl. hvad redan är omförmäldt, dervid nu finnes 1 Rektor, 1
KonRektor och 5 Kolleger, jemte 3 Duplikanter, tillsammans alltså
10 lärare.
Bland nu varande 5 högre lärdomsskolor, nemi. Marias och
Klaras i Stockholm, samt Hudiksvalls, Jönköpings och Malmös, af
hvilka hittills endast de 2:ne sistmde lära lemnat fullständiga afgångsbetyg
till universitetet, är Malmö skola den enda, hvars nedsättning
ifrågakommit. Likaledes äro de vid sistnrde skola nu anställde
lärare de ende bland Rikets skollärare, för hvilka antingen
alldeles ingen eller ock en jemförelsevis högst obetydlig löneförhöjning
blifvit i Nåd. föreslagen. Nuvarande KonRektorn har
nemi. icke allenast icke hugnats med löneförhöjning, utan synes
deremot vara ämnad att nedflyttas till Kollega, med ökad tjenstgöring,
fastän K. Brefvet af d. 22 Dec. 1851 tillerkänner honom
Den 3 December e. m.
191
samma löneförmåner, som då tillkom vice Rektor vid Lunds
katedralskola, med hvilken sistberörde tjenstebefattning, i hvars
lön nu förslagets ansenliga förhöjning, utan ökad tjenstgöringsskyldigbet,
KonRektorn i Malmö ansågs jemförlig. Bland nuv:de
Kollegerne skulle väl 2:ne undfå hvardera 200 R:dr och 2:ne
andra hvardera 100 R:dr lön et i I lök n i n g, men deremot en kollegabefattning,
med 900 R:dr lön, indragas, hvarigenom staten för
skolan komme att minskas med 300 R:dr.
Orsaken till det missöde, som sålunda hotar Malmö skola,
lärer troligen få sökas i stadens närbelägenhet till Lund. Härvid
torde likväl få anmärkas, att vårterminen 1841, då Malmö skolas
nuv:de Rektor tillträdde sin befattning, och 4 år efter inrättandet
af kathedralskolan i Lund, funnos vid Malmö skola endast 79
lärjungar, hvaremot deras nuv:de antal upgår till 169, bland
hvilka 132 äro af stadens egna barn. Detta förhållande utvisar,
att kathedralskolans ringa afstånd från Malmö hvarken gjort eller
gör ett högre elementarläroverk i sistn:de stad öfverflödigt, lika
litet som inrättandet af 8 skolor i Stockholm, bland hvilka 3:ne
högre, bör kunna anses obehöfligt, på grund af dessa skolors ännu
ringare afstånd från hvarandra.
Uti K. M:s ifrågav:de Nåd. förslag synes i allmänhet vara
följd den grundsats, att hvarje län borde äga ett högre elementarläroverk
I afseende på Gefleborgs och Nyköpings län göres likväl
härifrån undantag i så måtto, att för hvartdera af dem föreslagits
2:ne sådana läroverk, nemi. uti städerna Gefle och Hudiksvall
inom det förra länet, samt i städerna Strengnäs och Nyköping
inom det sednare. Ingalunda ifrågaställande behofvet af dessa
skolor, grundar jag derpå ytterligare stöd för mitt förmenande om
nödvändigheten och billigheten af Malmö skolas bibehållande såsom
högre elementarläroverk, enär, enl. Landsh:nes berättelser för
åren 1848—1850, båda nämnde län tillsammantagne icke äga så
stor folkmängd som Malmöhus län, det folkrikaste i Sverige, och
antalet af innevånare i samtelige förstnämnde fyra städer ej betydligt
öfverstiger det i Malmö stad ensamt, hvars årliga statsbidrag
deremot är vida större än förenämnde städers.
Om Lunds skola blefve det enda högre elementarläroverk inom
länet, skulle, alldenstund K. M:s Nåd. Stadga för Rikets Allmänna
Elementarläroverk föreskrifver dimissionsexamen från högre elementarläroverk
såsom vilkor för akademisk medborgarerätt, lärjungarnes
antal vid nämnde skola, hvilket för närv:de lärer upgå till
omkring 300, eller redan nu så många, att derutöfver högst 20
torde kunna antagas, inom få år tiilvexa i den mån, att inrättandet
af parallelklasser, och i följd deraf botydligt ökande, om icke
fördubblande af lärarnes antal, blefve oundgängligt. Sålunda, och
om än förbiseende de olägenheter, som åtfölja skolor med samordnade
afdelningar, skulle man snart finna, att Malmö skolas nedsättande
till lägre elementarläroverk medfört ringa eller ingen besparing.
Det bör ej heller lemnäs oanmärkt, att i en midre stad,
hvarest finnes universitet med ungefär 400 studerande, det torde
blifva svårt, om icke omöjligt, att för alla de gossar, hvilka i och
192
Don 3 December e. m.
för fulländning af elementarundervisning, ditkomme från landsbygden
och öfriga städer inom detta, af mer än £:dels mill. menniskor
befolkade län, finna passande ersättning för föräldrahemmet,
och att, äfven om sådant vunnes, kostnaden derföre komme att
ökas i förhållande till dermed förenade svårighet.
På alla dessa nu anförda skäl, och med kännedom derom,
att Malmö stad ämnar att till K. M. ingå med underd. ansökning,
det staden måtte fortfarande få äga ett fullständigt högre elementarläroverk,
med rättighet att dimittera till universitet, får jag
anhålla, att R. H. St:r behagade anslå de för sådant läroverk i
berörde stad erforderlige medel, till lika belopp som förunnas öfrige
skolor, hvilka till nämnde kategori hänföras; och torde denna
min motion varda till StatsUtsk. remitterad.
Remitterades till StatsUtsk,
Hr Munck, Bror Gust. Reinh., anförde skriftligen:
I svit med den sist uplästa (af Hr Sam. von Troil) motion
anhåller jag vördsamt att få väcka en annan. Den angår Löjtnant
Törnsten, förut officer vid Götha Art.lleg:te, en temmeligen oduglig
officer, men förträfflig skollärare. Han begär att den enskilta
läroinrättning, han i Norrköping förestår, må, såsom i 49 g af
nya skolstadgan antydes, af K. M. blifva godkänd såsom med offentligt
högre elementarläroverk jemförlig; men denna jemförlighet
utsträckt icke blott derhän, att hans skola får dimittera ynglingar
till akademien, utan äfven derhän, att 3:ne af de vid skolan tjenstgörande
lärarne må, om de äro Magistrar, få tillgodonjuta samma
tjensteårsberäkning, som om de undervisade i offentligt läroverk.
Jag anhåller att först få upläsa hosfogade intyg, som likväl kommer
att ytterligare styrkas af Landsten i Götheborg, åtminstone
till största delen, ty han känner ej alla i intyget uptagne detaljer,
men väl Törnstens duglighet såsom lärare; likaledes torde Biskop
Thomanders underskrift å samma intyg vara att påräkna,
emedan han, i egenskap af Inspektor i Törnstens skola, så länge
den var förlagd i Götheborg, noggrannt vet huru skolans styresman
fullgjorde sine förbindelser mot elevernes föräldrar eller målsmän
och i allmänhet huru skolan utvecklade sin verksamhet.
Bil. N.o 1.
Att f. d. Löjtnanten vid K. Götha Art.Reg:le, PhilosophiaeMagistern
Hr Adolf Törnsten år 1844, i förening med n. v. Kyrkoherden
i Hedvigs församling i Norrköping, Mag. J. A. Grevillius,
härstädes uprättade en större privatskola, hvilken under namn af
RealGymnasium allt sedan fortgått, först under dessa Herrars gemensamma
ledning till 1851, då vid Kyrkoherden Grevi 11 ii afflyttning
från orten Hr Löjtnant Törnsten ensam öfvertog styrelsen,
och derefter, sedan han hösten 1852 blifvit kallad till Norrköping,
för att en dylik läroanstalt derstädes uprätta, under ledning af
n. v. föreståndaren Mag. Lindhult, samt att denna skola städse varit
omfattad med förtroende från allmänhetens sida och deraf gjort
sig
Den 3 December e. m.
m
sig väl förtjent, då icke blott för det borgerliga lifvet välbildade
ynglingar derifrån utgått, utan äfven af dess lärjungar flera med
heder och några med utmärkelse undergått studentexamen, få vi
härmed intyga, och då Hr Löjtnant Törnsten icke blott varit en af
denna skolas förste grundläggare, utan ock under en lång följd af
år, både såsom föreståndare och lärare, derstädes lyckligen verkat,
samt städse vid ungdomens undervisning ådagalagt en sällspord
förmåga och utmärkt skicklighet, är ett erkännande häraf endast
en skyldig gärd af aktning åt hans förtjenster.
Götheborg d. 18 Nov. 1856.
A. Tlu Bruhn, B. Munck,
a. pr. Rektor vid Götheborgs Öfverste och Chef för Kgi.
ElementarLäroverk. Götha Art.Reg:te.
Carl Engelblom, Alex, Keiller,
LandsSekret. i Götheb, o. Boh. län. Civilingeniör.
Lika lydande med originalet, bestyrka:
Oscar Erh. Rabe, Joli. Aug. Berg,
Kons.Not. Lärare vid Götbeb:s Elem.Lärov.
De grunder, på hvilka Törnstens begäran stöder sig, äro:
l:o Svårigheten, att icke säga omöjligheten, att för skolan anskaffa
och bibehålla duglige lärare, då desse för sin framtida
befordran helt och hållet förlora de år, de vid skolan tillbringa.
Hittills har denna svårighet kunnat i någon mån,
genom höga aflöningar, besegras; men då nu lönerna vid de
offentliga läroverken äro föreslagne till betydlig förhöjning,
som sannolikt beviljas, blir täflan i det fallet omöjlig.
2:o Den ifrågav:de skolans nytta och behöflighet, bestyrkt genom
dess stora antal elever (den är den största privata läroinrättning
i Sverige); förteckning öfver lärare och elever vid nya elementarskolan
i Norrköping, höstterminen 1856, enl. klassifikation
af d. 1 Okt., bifogas, och äro intyg, hvartill framdeles
kommer att lemnäs intyg af i Norrköping varande myndigheter
och föräldrar samt Kontr.Prosten Rundgrens vid nuv:de
Riksdag väckta motion om inrättandet af offentligt högre läroverk
derstädes.
3:o Omfånget af de kurser, här bilagdt, som vid skolan genomgås,
hvilket icke blott är jemförligt, utan i flera afseenden
öfverstigande dem som föredragas vid de offentliga läroverken.
4:0 Prejudikatet af andra enskilda skolor, som erhållit samma förmån,
t. ex. Handelsinstitutet i Götheborg — alla sådane skolor
som tillkommit genom testamentariska dispositioner, t. ex.
Swartziska skolan i Norrköping, Göthiska Förbundets i Möendahl,
m. fl.
5:0 Den ringa upoffring Staten gör, för att fylla detta i Norrköping
varande behof, helst skolan af sig sjelf faller, när den
ej så fullgör sina skyldigheter, att den äger allmänhetens förtroende,
och den beviljade förmånen då också uphör.
Vilkoren, under hvilka denna förmån begäres, äro:
1:0 Skolan underkastar sig hvilka kontroller K. M. bi 11 igtvis finner
för godt i Nåder pålägga den.
II. H. 13
194
l)?n 3 December e. m.
2:0 Förbinder sig icke till den begärda tjensteårsberäkningen föreslå
andra personer, än dem stiftets domkapitel erkänner
fullt qvalificerade,
3:o Förbehåller åt sin n. v. föreståndare rättighet att, med fören:de
restriktion, antaga eller afskeda lärare.
Rörande n. v. föreståndarens lämplighet för sitt kall, och
huruvida han förtjenar utmärkas med den ofvanmde förmånen, är
redan upläst intyg öfver hans verksamhet i Götheborg i samma
syfte, äfvensom meddelas skall sådant öfver det sätt, hvarpå han i
Norrköping fullgjort sina mot föräldrar och allmänheten åtagne
förbindelser.
Jag anhåller vördsamt att denna min motion, som afser att
R. St:r måtte hos K. M. i underd:het anhålla om bifall till föremde
förmån för Hr Törnstens skola, må blifva remitterad till
Allm. Resv. och Ekon.Utsk., och tager mig friheten jemväl hosfoga
Svensk Författningssamling för år 1856, N:o 52, hvaraf 49
§ i början af detta anförande är åberopad,
Remitterades till Allm. Resv. och Ekon.Utsk.
Hr von Troil, Sam. Gust., upläste en motion, så lydande:
K.
M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof innehåller,
i afseende på Landtstatens lönereglering, bland annat det
förslag, »att de 218 Länsmän, hvilka ej äro innehafvare af boställen,
måtte hugnas med vederlag derföre ä 100 R:dr r:mt,»
De tabeller, som vid sisth Riksdag öfverlemnades till StatsUtsk.
, innefattande sammandrag öfver Landtstatens inkomster af
lön, boställen m. m., utvisa hvilka af länsmansbeställningarne,
som måste under denna kalbegori hänföras. Men derjemte gifva
dessa tabeller vid handen, att inom Malmöhus län C s. k. länsmanshoställen
finnas, af den usla beskaffenhet, att de äro upskattade
till mindre än 25 R:dr b:ko afkastning. Dessa till namn,
heder och värdighet af boställen uphöjde lägenheter, äro dock endast
s. k. gatehus, för Länsmännen obeboelige och af dem ej bebodde.
Sanningen häraf intygas lättast genom nedanstående upgift
å deras arealinnehåll, De äro nemi.:
Inom Oxie norra distrikt Kenstorp N:s 9, 14
*> Tomna vestra dito Stäfvie N:s 6, 22
» Torna östra dito Stora Rödde N:s 5, 6
” Bara vestra dito Stora Upåkra N:o 14
» Luggude 3:dje dito Filbomma N:s 19, 21, 22
9 Luggude 4:de dito Getebro 8: — —
Arealen å detta sednare gatehus kan jag f. n, ej. upgifva, men så
fort derom infordrade uplysningar anländt, skola de till StatsUtsk.
öfverlemnas.
R. och Ad. behagade härutaf finna, att dessa s. k. boställen,
med undantag af det i Oxie norra distrikt, sorn har 22 k:l,:ds rymd,
innehålla hvardera mindre än £:dels t:l:d, och den anhållan torde
Kappkd.
Upskattning.
B:ko B:dr sk. rst.
22.083.
20:43. 4.
5,315.
6: — —
12.5.
9: 28. 10.
1,75.
10:
11,9.
10:22. —
Den 3 D ecernber e. m.
195
då från min sida icke anses obillig, att de sex innehafvarne af
dessa lägenheter må, jemte den löneförbättring, som i allmänhet
kan varda Länsmännen tilldelad, komma i åtnjutande af det till
100 R:dr nmt för hvardera bestämda vederlag, hvilket af K. M.
blifvit för de utan boställen varande Länsmännen föreslaget.
Enl. ofvan anförde tabellariska sammandrag funnos, oberäknadt
nämnde sex länsmanslägenheter inom Malmöhus län, inom
hela Riket blott 7 länsmansboställen, upskattade under 25 R:dr,
nemi. 2 i Stockholms län, 2 i Kronobergs, 1 i Hallands och 2 i
Westmanlands län. Skulle, hvilket är mig obekant, dessa vara
af enahanda usla beskaffenhet, torde rättvisan fordra, att äfven
deras innehafvare komma i åtnjutande af den billiga förmån, jag
för de vanlottade Länsmännen i Malmöhus län utbett mig.
Remitterades till StatsUtsk.
Frih. Staél von Holstein, Fa b. Wilh., upläste 3:ne
motioner af följande innehåll:
l:o.
Vid denna, så väl sorn vid föreg:de Riksdagar, hafva flera
förslag blifvit väckta till vinnande af ändring och lindring uti en
de mest betungande och förderfliga skyldigheter, eller s. k. servituter,
som vidlåda den icke privilegierade jordegendomen, nemi.
reserv- och hållskjutsen, men ännu har, vid denna Riksdag, åtminstone
mig veterligen, icke någon röst låtit höra sig, för att på
billiga vilkor söka förskaffa samma slags jordegendom befrielse
eller lindring uti en annan, äfven betungande, prestation, nemi.
k ro noskjutsen. Om reserv- och hållskjutsen med hvarje år blifver
mera svår och tryckande, derigenom att anlitandet deraf, uti de
delar af landet, der ej några transportvägar på kanaler och insjöar
finnas, är uti ständigt tilltagande, så kan detta visserligen
väl icke sägas vara förhållandet med kronoskjutsen, men deremot
är sättet för dennas utgörande af den beskaffenhet, att tyngden
deraf, när den anlitas ofta, blir vida kännbarare. Reserv- och
hållskjutsen är nemi. af en mera bestämd natur, och således möjlig
att på förhand beräkna. Ett till sådan skjutsning anslaget
hemmans innehafvare vet nemi. alltid hvar han skall emottaga
den skjuts, hvartill han upbådas, och huru många dragare han
ständigt dertill måste hålla i beredskap; han är således äfven i
tillfälle att kunna träffa aftal med någon dertill hågad, att öfvertaga
denna skjutsningsskvldighet, såsom vid entreprenader äger
rum, och således genom en för ett eller flera år bestämd penningeupoffring,
blifva befriad från detta förhatliga onus.
Den kronoskjutsskyldige deremot vet aldrig hvar han kan
blifva anbefalld att emottaga den skjuts, hvartill han upbådas, förr
än när ban dertill erhåller kallelse, hvilken sällan eller aldrig
meddelas honom mera än en dag, stundom ej mera än några timmar
förr än han skall inställa sig. Att han, i afseende på skjutsens
emottagande, får begifva sig utom häradets gräns, 2 5 3 mil
196
Den 3 December e. m.
från sitt hem, är ganska vanligt, stundom ända till 6 å 8 mil,
och för denna långresa fram och åter erhåller han då icke någon
godtgörelse, utan njuter betalning endast för den väg af högst 2
mil, ibland blott en, som han skjutsat. Antalet af de dragare,
hvarmed han kan blifva ålagd att inställa sig, öfverstiger ofta det
antal som är behöfligt för hans jordbruk, hvilket på många ställen
till ringa del bedrifves med hästar, och han är således nöd
sakad
att hvarje gång han till kronoskjuts upbådas, för tillfället,
mot lega, anskaffa alla eller en del af de dragare, som dertill äro
nödige, och när detta oftast måste ske i största hast, såsom förut
är nämndt, så. är tydligt att han sällan är i tillfälle att dervid
betinga sig billiga vilkor, utan finnér sig tvungen att antaga
hvilka betalningsanspråk som helst, huru öfverdrifna de än må
vara. Till afhjelpande af dessaför den kronoskjutsskyldige obilliga
och betungande olägenheter, vågar jag föreslå:
Att R. St:r hos K. M. i underd:het måtte begära
en utredning inom hvarje län, hvarigenom kan varda
utrönt huru mycken kronoskjuts i medeltal, på de sednare
10 åren, varit reqvirerad, och huru stor pen
ningesumma
derföre blifvit af statsmedel utbetald, hvarefter
denna summa, med en förhöjning af några, högst
50, proc. om så skulle anses nödigt i anseende till
stegrade forlöner, skulle fördelas på alla inom länet
varande kronoskjutsskyldige hemman, efter samma grunder
som de, efter hvilka denna skyldighet nu utgöres,
och upbäras på samma gång som de öfrige kronoutskylderne,
och hemmanen sålunda varda, uli fredstid, från
den natura prestationen befriade.
Remitterades till Allm. Besv. och Ekon.Utsk.
2:0.
Att allmänna vägars rödjande och underhållande är en af ålder
den oprivilegierade jordegendomen allena åliggande skyldighet,
som dock rättvisligen borde antingen fördelas på alla skattskyldige
personer, eller bekostas af dem som begagna vägen, torde vara
obestridligt. Min mening är likväl icke att här fordra en så genomgripande
förändring, utan vill jag blott yrka, att detta ej obetydliga
onus måtte underlättas derigenom, att grunden för vägdelningen
förändrades och förenklades. Efter nu gällande författningar
sker denna vägdelning häradsvis, hvarigenom många olägenheter
upstå, som l:o öka kostnaden vid utförandet, derigenom att de
väghållningsskyldige då sällan få sina vägstycken på egna ägor,
eller i närheten deraf, utan på mer och mindre långa afstånd derifrån,
stundom flera mil från egna hem, och således mycken dyrbar
tid onödigtvis förspilies på de långa resorna fram och åter,
samt foder till dragarne m. m. förslösas, hvarjemte äfven ofta strider
och rättegångar upstå emellan jordägare och väghållningsskyldige,
ang:de rättigheten att taga nödige materialier till vägens
grusning der de tjen 1 igast finnas och med minsta tidsspillan stå
att få. 2:o minska interesset för vägens underhållande i godt skick,
Den 3 December e. m.
197
enär det stycke deraf, som blifvit hvar och en i detla afseende
tilldelad, icke tillhör den väg han dageligen begagnar, utan ofta
tvärtom är så beläget, att han sällan, kanhända aldrig, deraf kan
draga någon direkt fördel, och han dessutom icke är i tillfälle
att, då någon bristfällighet derå upstår, genast få kännedom derom
och kunna afhjelpa det så snart som möjligt, hvilket då alltid aflöper
med minsta kostnad, och som 3:0 försvårar indelningen af
vägstyckena, när nya vägar, genom vederbörande myndighets beslut,
förklaras vara för den allmänna rörelsen nödvändiga, och således
skola på de väghå 11 ningsskyIdige fördelas. När delningen
sker häradsvis, måste då antingen ny vägdelning ske i hela häradet,
hvilket är förenadt med mycken kostnad och tidsutdrägt, eller
ock den nya vägen särskildt indelas, då olägenheten af det långa
afståndet blifver för de flesta ännu svårare än förut.
De flesta af dessa olägenheter skulle, efter min tanka, undvikas
om vägdelningen skedde inom mindre distrikter. Derigenom
skulle hvar och en få sitt vägstycke sig närmare, och kostnaden
för underhållet blefve mindre och tillsynen lättare, interesset för
god väg större, och nya vägdelningar äfven lättare verkställda.
Emot detta system kan man visserligen anföra, att ojemnheten i
bördan skulle blifva mycket stor distrikterna emellan, och möjligen
så stor för ett eller annat deraf, att det ej skulle kunna utgöra
densamma, då andra deremot skulle kunna blifva derifrån
alldeles befriade. Sådant skulle visserligen kunna hända, men
först och främst är ojemnheten i denna börda redan nu mycket
ojemnt fördelad häraderna emellan, för det andra kunde och borde
denna ojemnhet, om den på ett eller annat ställe blefve alltför
tryckande, lindras och underlättas genom bidrag af allmänna medel,
i likhet med hvad som nu äger rum i afseende å Skollärares
aflönande, Kyrkors nybyggnad och flera andra kommunala åligganden,
och för det tredje fallet vore det i och för sig icke obilligt
om någon del af landet funnes, som icke vore genomskuren
af någon allmän väg, i hvilket fall den naturligtvis hade ett mycket
afsk iljdt läge, vore föga bebodd och föga bördig, att denna
landsdel då vore befriad från deltagande i de allmänna vägarnes
underhåll, helst den då hade vidsträckta enskilda vägar att rödja
och bålla vid makt, för att kunna komma till och draga någon
fördel af de allmänna. Jag anser mig derföre böra föreslå följande:
l:o Att indelning af allmänna vägar må ske socknevis.
2:o Att hvar och en jordägare, genom hvars ägor allmänna
vägar framlöpa, skall få hela det vägstycke, som ho
nom
åligger att underhålla, sig tiIIdeladt inom sina
ägor, så vida detta vägstycke ej öfverstiger hela den
genomlöpande vägens längd, hvaremot denna fördel
skall vid taxeringen tagas uti beräkning.
3:0 Att om någon socken skulle genom detta delningssätt
blifva utöfver sin förmåga betungad med vägunderhållning,
skall den, då sådant blifvit vederbörligen undersökt
och bestyrkt erhålla understöd af allmänna medel.
Remitterades till Allm. Besv. och Ekon.Utsk.
198
Den 3 December e. m.
3:0.
RikdagsOrdn:s 12 § stadgar, att R. och Ad. infinner sig till
Riksdag och representantval enl. Riddarhusördnm, hvilken, likasom
öfrige StåndsOrdn:r, bör vara i öfverensstämmelse med Grundlagarna
författad.
Vidare stadgar RiksdagsOrdmn uti 18 §, att »till Riksdagsman
må ej i något Stånd godkännas någon person, hvilken laga
kraftvunnen dom förklarat ovärdig medborgerligt förtroende, eller
att föra andras talan, eller för något nesligt brott till straff skyldig.
» Nu stadgas deremot i RiddarhusOrdms 7 g 2 morn., »att
Adelsman, som för nesligt brott, genom behörigt, sedermera icke
lagligen uphäfdt, utslag antingen blifvit till straff fäld, eller med
mera än halfva skäl besvärad, så att domaren funnit saken böra
till framtiden lemnäs, skall vara från säte och stämma på Riddarhuset
utesluten.» Då skillnaden emellan laga kraftvunnen dom och
ett icke lagligen uphäfdt utslag är påtaglig, och detta moro. således
icke står i öfverensstämmelse med RiksdagsOrdmn, som är en
Grundlag, så anser jag mig böra yrka
att RiddarhusOrdn-n i detta fall måtte erhålla en
förändrad redaktion så beskaffad, att den föreskrifna
öfverensstämmelsen med Grnndlagen derigenom vinnes.
Remitterades till RiddarhusUtsk.
Hr Tham, Seb. Mathias, upläste 3:ne motioner, så lydande:
l:o.
Att under de sistförflutna 10 åren sjöfarten på de norrländska
farvattnen uti högst betydlig mån stigit, är hvad väl ingen
lärer kunna motsäga. Ett underlättande af denna för de norrländska
provinserna lika nödvändiga, som äfven för hela Riket fördelaktiga
rörelse bör åstadkommas genom en förbättring och förändring
af ej mindre lotsinrättningen än fyr- och inseglingsmärken
utefter hela kusten. Af sjöfarande föres en allmän klagan, och
detta med rätta, öfver otillräckligheten af lotspersonalen på vissa
stationer och stadgarne ang:de lotsningsskyldighet, äfvensom deröfver,
att farlederne till de på norra kusterna belägna städer och
hamnar dels genom sjömärken icke äro utprickade, dels att dessa
märken äro af dålig och ej emot ändamålet svarande beskaffenhet
Uti farleden emellan Stockholm och Haparanda finnas följande
lotsplatsen, nemi.: Arholmarne, Svartklubben, Öregrund, Örskär,
Limon (utanför Gefle), Gåsholmarne, Storjungfrun, LillJungfrun
(utanför Söderhamn), Kråksundet (utanför Hudiksvall), Brämön
(utanför Sundsvall), Östholmen (norr om Sundsvall), Hernöklubb
(utanför Hernösand), Ulföarne, Skogsudden (utanför Örnsköldsvik),
Jernäs udde (vid inloppet till Nordmaling), Breskär (vid inloppet
till Umeå), Rathan, Bjurö klubb (utanför Skellefteå), Romelsön,
Rönnskär (utanför Piteå), Rödkallen (utanför Luleå) och Malön (vid
inloppet till Haparanda).
Den 3 December e. m.
19»
DS till de norra hamnarne numera Srligen inlöpa ett stor
mängd ej mindre utländska fartyg, än äfven Svenska, samt inlöpande
till dessa hamnar måste ske på de flesta ställen genom långa
skärgårdar, emellan klippor och skär, synes billighet och rättvisa
påkalla, att lotsväsendet härstädes så ordnas, att det så vidt som
möjligt upfyller sitt dermed afsedda ändamål, hvilket nu hvarken
kan vara eller är förhållandet, vid betraktande dels af lotsarnes
ringa antal på sina ställen, dels deraf att lotsarne endast hafva
små och dåliga båtar, hvarmed de under hardt väder ej kunna
utgå så långt till sjös, som under sådana omständigheter, för ändamålets
upfyllande, eller emottagande af ett fartyg, innan detsamma
kommer till inloppet, är nödvändigt, dels äfven deraf, att
lotsarne ej äro ålagda eller kunna, så länge de icke hafva större
och bättre farkoster, förpligtas att gå ankommande fartyg längre
än till ett i jemförelse med behofvet ringa afstånd från lotsstationen
till möte.
Att afhjelpa ofvan anmärkta omständigheter, dertill fordras i
första rummet att, på redan befinteliga lotsstationer, lotsarnes antal
ökas, der detsamma är otillräckligt, hvilka lotsstationer äro LillJungfrun,
Bremön, Ulföarne, Breskär, Rödkallen och Malön. På
dessa ställen finnes, i förhållande till behofvet, så få lotsar, att
ej få exempei finnas derpå, att under flera dygn någon lots ej
kunnat erhållas, då de på nämnda stationer anställde lotsar, efter
att hafva inlotsat ankomna fartyg till de flera hamnar, som inom
distriktet finnas, ofta ej kunna på flera dagar till stationen återkomma;
och mer än annat, till bevis härför, talar det förhållande,
som i år inträffade, att till Sundsvall ankom i veckan före midsommar
ej mindre än 116 fartyg, och deraf lil utländska, och
att vid nyssnämnda tid till Hernösand ankommit 76 större fartyg.
1 afseende på sjelfva sättet att bestrida lotsningen förekommer,
dels, på sätt redan är anmärkt, beskaffenhet af de utaf lotsarna
nu begagnade farkoster, dels lotsarnes ringa aflöning i förhållande
till deras svåra och äfventyrliga befattning, dels äfven
slutligen den omständighet, att lotsningen skall gå i tur. Vid en
sådan befattning, sorn lotsen tillhörer, dermed nästan stundeligen
han, under utöfningen af sitt kall, utsätter sig för lifsfara, bör
aflöningen vara så hög, att densamma blir en driffjäder att utsätta
sitt lif för räddande af sina medroenniskors lif och gods; och synes,
dessa åligganden böra, så vidt möjligt är, vara frivilliga, och
det hittills följda stadgandet, att lotsningen skall gå i tur emellan
de i stationen anställde lotsar, uphöra.
För afbjelpande af de öfverklagade olägenheterna med lotsningen
på de norra farvattnen, vågar jag derföre ödmjukeligen
föreslå:
l:q att lotsarnes antal må okas på de ofvann:de 6 lotsstationer,
der deras antal befunnits otillräckligt;
2o att lotsarnes aflöning må till det minsta fördubhlas;
3:o att utom de nuv:de lotsstationer ett visst antal stöm lotsstationer
må inrättas, t. ex, 5 ä 6, fil| hvilka stationer äro
tjenligast och förslagsvis upgifvas göderarms fyr, vid Stor
-
Den 3 December e. m.
städjebamn, Örskär, Ulfön, Storjungfrun, Brämön (der, såsom
förut upgifvits, i en vecka passerat öfver hundrade fartyg)
och Bjuröns hamn vid Bjurö klubb;
4:o att vid dessa föreslagna 5 å 6 större lotsstationer lotsarne
skola åläggas hafva däckade båtar eller kuttrar, liknande de
som Norska lotsarne begagna, samt hafva till skyldighet att med
dessa ligga ute till sjös och möta ankommande fartyg, så att
icke, såsom nu ofta inträffar, fartygen äro nödsakade att inlöpa
emellan klippor och skär, innan hjelp af lots kan erhållas,
och oftast få söka sig, utan biträde af lots, ankarplats;
5:0 att de lotspenningar, hvilka erläggas för en sådan lotsning,
som i föregående punkt omförmäles, må uteslutande tillfalla
de lotsar, som lotsningen besörjer.
Ett för sjöfarten på de norra farvatten icke mindre vigtigt
ämne är afbjelpandet af det högst förfallna och bedröfliga skick,
hvaruti inseglingsmärken, eiler s. k. kasar, under flera år befunnits.
Till afhjelpande af denna äfven öfverklagade olägenhet måste,
enl. min tanka, ej skäligen nödiga medel böra kunna förvägras,
enär allt bör göras, för att underlätta sjöfarten på de norra
orterna, der kusterna för sjöfarande äro så högst farlige samt så
många fartyg förolyckas och menniskolif spillas; och äfven må härvid
komma i betraktande, att sedan ångbåtstrafiken på de norra
orterna med en förvånande hastighet tilltagit, så färdas numera, till
följd af detta lätta kommunikationssätt, tusentals menniskor till de
norra provinserna, hvilkas lif och egendom det allmänna, om ock
med upoffring, bör söka betrygga genom ändamålsenliga anordningar.
Såsom en följd af det nu anförda vågar jag vördsammast vidare
föreslå:
1:0 Att vid nedan upräknade ställen befinteliga inseglingsmärken,
eller s. k. kasar, hvilka alla äro förfallna, må byggas högre,
brädbeslås och hvitmålas, nemi.:
Vid Haparanda: Svarsten, Kuukko och Gunnarn.
Vid Kalix: Repskär.
Vid Piteå: Ledskär.
Vid Skellefteå: På Rönnskärsholmen.
Vid Umeå: Bredskär, hvarest nya, stora och tillräckligt
höga märken böra anbringas.
Vid Nordmaling: Storbådan.
På Bonden, hvarest det befintliga kumlet tarfvar betydlig
tillökning.
2:o Att nya fyrar måtte upföras; på Bonden en roterande fyr;
på Hernöklubb en mindre fyr, och på Björn en större fyr
(på hvilket sednare ställe en sådan omöjligen lärer kunna
undvaras), samt ett fyrskepp på Finngrundena.
3:o Att nedannämnde grund böra utmärkas genom bojar eiler sjömärken,
nemi.:
Springarn, beläget emellan Luleå och Piteå, cirka S.O.
och S. ifrån Rebbens kök och endast 7 fot djupt.
Norrströmsgrundet vid Luleå, hvarå en mängd fartyg
strandat och förlorats.
Den 3 December e. m.
201
Murakallen, i närheten af Rödkallen.
Söran, vid inloppet till Piteå.
Hösen och Geten, tvenne grund, med endast 8 fots djup,
nära Rönnskärs lastageplats, hvarå många fartyg strandat, då
de ingått för erhållande af lots.
llatha Storgrund, vid Rathan.
Lördag shällan, ett grund som ligger i vattenbrynet, vid
inloppet af Bonden; hvarförutan hela segelleden till Umeå,
hvilken är trång och farlig, bör utprickas.
Yller Jernäs grundet, 2 fot och Longögrundet 7 fot djupt,
belägna utanför Nordmaling, långt till sjös.
Storgrunden, vid Skogsudden, utanför Örnsköldsvik.
Hallgrundct, utanför Söderhamn.
Länsmans grundet, i Öregrundsgrepen.
Waxliållan, i Stockholms skärgård, hvarå ett kummel
bör upresas.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, får jag vördsamt
anhålla, att R. St:r måtte, uti underd. skrifvelse till K. M., begära
afhjelpande utaf ofvananmärkta olägenheter, samt dertill, utöfver
redan befintliga tillgångar, anvisa nödiga medel.
Remitterades till Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk:n.
2:0.
Då förhållandet emellan K. Tullstatens Pensionsinrättnings
inkomster och utgifter är sådant, att derest icke denna inrättning,
i likhet med andra Pensionskassor, erhåller understöd af allmänna
medel, högeligen, för att icke säga med bestämdhet, är att befara
att inrättningen, förr eller sednare, går sin upiösning till mötes,
vågar jag, oaktadt det missöde framställd begäran om anslag till
Tullstatens Pensionsinrättning under förflutna Riksdag rönt, likväl
förnya en sådan framställning.
Tullstatens Pensionsinrättning, som f. n. har 2,126 delegare
och 779 pensionärer, är bildad genom enskild upoffring af dess
delägare. Pensionernas belopp äro, i jemförelse med hvad andra
dylika inrättningar utgifva till tjenstemäns och betjentes enkor
och barn, högst ringa; det utgår nemi. med endast 15 proc. af
mannens eller fadrens i lifstiden hafda ordinarie lön å Tullverkets
stat. Till andra Pensionsinrättningar bidraga delägarne med vanligen
2 proc. af lönens belopp, Tullverkets tjenstemän skatta numera
till sin Pensionsinrättning med 3, 4 å 5 proc. af lönen,
utom den bestämda inträdesafgiften; hvarförutan inkomstinrättningen
tillfaller genom innehållning af 3 proc. å alla beslagare och
åklagare tillkommande andelar uti konfiskations- och bötesmål, äfvensom
å auktions- och KustCbefsproc:r m. m. Dessa kassans inkomster,
i förening med dess räntor å utlånta medel, hafva likväl
ej varit tillräckliga att, under en lång följd af år, betäcka
dess utgifter, utan hade inrättningen redan varit uplöst, om icke
den för hvarje år upkomna brist blifvit genom af K. M. i nåderanvisade
belopp ersatt. Blott för sistförflutna år, eller 1855, har
Pensionsinrättningen, utan att begära något serskildt understöd af
202
Den 3 December e. m.
tullmedlen kunnat fullgöra sina åtagna förbindelser, men härtill
hafva 2:ne tillfälliga omständigheter bidragit, nemi. inbetalning af
s. k. bottenpenning å hufvudsakligen betjente enligt K. M:s Nåd.
Stat den 9 Mars 1855 tillagd löneförhöjning, och ett erhållet testamenteradt
kapital, som upgått till 5,637 R:dr 17 sk. 4 rst. b:ko,
men då dylika förhållanden som de nu omförmälda icke för kommande
år äro att emotse, blir följden deraf oundvikligen likasom
tillförene att inrättningens utgifter komma att öfverstiga dess tillgångar.
En af de största orsakerna till Pensionsinrättningens oekonomiska
ställning är den talrika kust- och gränsbevakningen, hvilken
genom dess tjenstgöring ofta ådrager sig sådana lidanden, att deras
lifstid förkortas, hvarigenom pensionstagarnes antal ökas; och
om detta förhållande obestridligen är menligt för Pensionsinrättningen,
måste det äfven vara högst talande derför, att enkor och
barn efter nyssbemäide personer erhålla understöd. En annan
omständighet må äfven omnämnas eller att genom den fria tulllagstiftning,
som under sednare tider inträdt, betydlig minskning
kommer att ega rum i inrättningens extra inkomster uti procenter
af beslagare och aktorats arfvode m. m.
Yid nu anförda förhållande och med afseende derå att de till
beloppen högst ringa pensionerna rättvisligen böra förökas, samt
enär K. Tullverkets inkomster för de sednare åren upgått till en
böjd som ej ens kunnat anas än mindre beräknas, får jag vördsamt
föreslå att af K. Tullverkets medel måtte åt Tullstatens Pensionsinrättning
beviljas ett årligt anslag af 10,000 R:dr b:ko; och bifogas
härjemte upgift om Tullstatens Pensionsinrättnings ställning
för nasti. år.
Remitterades till StatsUtsk.
3:0.
Med anledn. deraf, att K. M. i Sin till R. nu församlade
St:s StatsUtsk. den 30 nästl. Oktober aflåtna Nåd. Propos., ang:de
Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit, att Landshöfding, som under
de för tillgodonjutande af pension å Rikets allmänna Indragningstat
i allmänhet stadgade vilkor, vid afskedstagande från nämnda
embete upföras å sistberörda stat, må, i st. f. det af R. St:r
vid 1834 års Riksdag bestämda pensionsbelopp, Tre Tusen R:dr
b:ko, få såsom pension beräkna 4000 R:dr samma mynt, eller Sex
Tusen R;dr r:mt om året; får jag'härmed vördsamt hemställa, att
Guvernören öfver Svenska kolonien, ön S:t Barthelemy i Westindien,
Öfversten och Commendeuren James Harlef Haasum, som
R. St:r enl. underd. skrifvelse den 12 Juli 1854, förklarat berättigad
att, vid afskedstagande! från Guvernörs-embetet, under
ofvannämnda vilkor på allmänna indragningsstaten åtnjuta samma
årliga pensionssumma, som är för Landshöfdingar bestämd, mätte,
derest R. St:r bifalla hvad K. M. nu beträffande Landshöfdingepensionernas
belopp föreslagit, jemväl tillförsäkras enahanda förmån,
eller att, vid afskedstagande!, å allmänna Indragningsstaten
tillgodonjuta en årlig pension af Sex Tusen R:dr r:mt.
Den 3 December e. m.
203
Till stöd för denna motion åberopar jag ej mindre de skäl,
hvilka ligga till grund för R. St:s ofvanomförmälda beslut, rörande
Guvernören Haasums pensionsrätt, hvarigenom han i detta hänseende
blifvit ställd i fullkomlig likhet med Landshöfdingar, utan
äfven den betydliga stegring lefnadskostnaderna under tiden här i
landet undergått, och hvilken, när denne allmänt aktade och förtjente
embetsman vid hög ålder, med försvagad hälsa och bruten
kraft, en gång till fäderneslandet återvänder, skall väsendtligt öka
hans bekymmer för anständig bergning åt sig, hustru och barn.
Eemitterades till StatsUtsk.
Hr von Seth, Joh. August, upläste följande motion:
Instämmande i den motion som Hr Hallenborg i förmiddagens
plenum väckte; får jag såsom ny motion vördsammast anhålla få
göra det amendement dertill, att icke blott »en jernbana från Ystad
till någon punkt norr om Lund å fastställda Södra stambanan»,
utan en jernbana från Ystad till de norr om Helsingborg belägne
s. k. Hallarne, ja möjligen ända till Engelholm, måtte få såsom
en Rikets stambana anses ocb byggas.
Till stöd för denna min vördsamma anhållan, utbedjer jag
mig endast få hänvisa på hvad betydelse denna bana skulle komma
att få.
Om det är en sanning att södra Sverige måste hufvudsakligen
sträfva att producera och exportera landsmanna-produkter, och att
dessa med största fördel knnna afsättas åt vester, der de folkrikaste
länderna finnas, så bör det ju ligga nationalekonomiens politiska
tillämpning att underlätta rörelsen så mycket, som möjligt från
öster till vester.
Hvad serskildt Skåne beträffar, så vore det af synnerlig stor
vigt att dess landtmanna-produkter genast kunde forslas till ocb
afsättas på de vesta hamnarne, der erfarenheten visat att de bäst
betalas emedan varorna derifrån säkrast, tidigast på våren och
med minsta tidsutdrägt kunna komma i verldsmarknaden.
Den bördiga Ysladsslättens landtman skulle då kunna sälja
deras säd i någon af den vestra kustens hamnar, hvarhelst högsta
pris bjöds.
Ett annat skäl af stor vigt är att transito-bandel snart skulle
komma i gång på denna väg, ty dels undveks Öresundstullen och
den ofta ännu drygare Falsterboref, och dels skulle handelsvaror
längsta tiden på året fortskaffas på denna bana, då Ystadshamnen
sällan tillfryser och den goda bamnlägenhet, som jag vid de s. k.
Hallarne ofvan omnämnt, sednast af alla på vestra kusten om hösten
tillfryser, men först om våren blir öppen.
Med hvad ofvan blifvit antydt, skulle jag våga tro att en
jernbana i denna riktning, och som komme att skära södra stambanan
vid någon punkt nära Ringsjön, skulle snart nog komma
att bära sig, så godt som någon annan och hvad vigtigare är, skulle
komma att utöfva ett stort välgörande inflytande på Skånes framtid.
Om remiss häraf till vederbörligt Utsk. anhålles.
Remitterades till StatsUtsk.
Den 3 December e. m.
Hr Koos, Axel, hade inlemnat följande motion:
Vid LagUtsk:s sistl. Riksdag afgifne Bet. N:o 13, ang:de uphörande
af bördsrätten i stad, gjorde jag några erinringar, i ändamål
att genom återremiss Utsk. måtte blifva upmanadt, att afgifva
förslag till uphörande äfven af den förderfliga s. k. nabobördsrätten;
men som då under discussionen blef uplyst, att öfrige 3
Stånden redan bifallit Bet., måste frågan den gången förfalla. Omförmälde
mina erinringar får jag nu i form af motion åter framställa,
med anhållan om remiss deraf till LagUtsk. Då man funnit
en gammal lag otjenlig och företager sig att den derför förändra,
bör man väl också noga eftertänka och göra sig reda för hvilka
fel och brister, som egentligen varit de stötande och som böra undanrödjas,
ty annars kan man möjligen komma derhän att man borttager
det goda och så att säga sjelfva kärnan af lagen, under det man
bibehåller det dåliga, det mäst förkastliga eller de bittra skalen
deraf. Till ett ungefärligen sådant resultat tyckes mig Utsk. uti
dess Bet. hafva kommit. Bördsrätten den är med ett annat ord
slägträtten, och en lag om denna rätt, borde väl uteslutande sysselsätta
sig dermed, men genom missförstånd hos lagstiftaren har
dertill blifvit fogad s. k. naborätt, och det är denna s. k. rätt,
hvilken saknar all billighetsgrund, som utgör största stötestenen
och värsta trätofröet i gamla lagstadgandet, och hvilket framför
allt bort borttagas. Slägtbörden har, såsom ock Utsk. omförmäler,
en moralisk grund, en grund liktydig med sjelfva samhällets; men
hvad grund har då Nabo-börds-rätten ? Utsk. har icke utredt detta,
men skulle man sluta af följderna, så kan man åtminstone dertill
icke upsöka någon god grund. För följderne af slägts-börds-rätten,
kan en köpare sig någorlunda värja; den tillhör endast säljarens
närmaste slägtingar. Nabo-rätten åter, omgifver köparen p& alla
kanter. Sig ständigt reproducerande, står den altid färdig att slå
till, endast väntande en vinningslysten eller trätgirig granne. Den
ena gången bördar N:o 1 N:o 2, derefter N:o 2 N:o 3, N:o 3
N:o 4, o. s. v., till möjligen hela qvarteret blifvit inkräktadt. Den
andra gången kan början ske med sista nummern i qvarteret och
sluta med den första o. s. v. allt med lika resultat och med lika
liten billighets- och verklig rätts-grund. Sedan åter nabo bordat,
finnes inte något hinder för honom, att åter sälja.
Det ena huset kan börda det andra, om det vöre aldrig så
många gånger; alltid andra till förargelse och skada; alltid med
lika dålig rätt, och alltid på grund af det förkastliga stadgandet
om s. k. nabo-rätt.
Jag hemställer således, att den orimliga och skadliga s. k.
nabo-börds-rätten måtte föreslås till uphörande.
Begärdes på bordet.
Frih. Bonde, Knut Philip, hade inlemnat en så lydande
motion:
Till ömt behjertande af R. Höglofl. St:r tager jag mig friheten
anmäla den nödställda belägenhet, hvaruti dottern af en ryktbar
Scenisk artist hufvudsakligen derigenom råkat, att anläggandet af
Den 3 December e. m.
ion
Prival-theatrar och upförande af skådespel mot inträdes-afgift blifvit,
i öfverensstämmelse med R. Stms uttryckta önkningar och fattade
beslut, en rättighet gemensam för alla, som finna -sig befogade, att
densamma begagna. Förut bade medelst Nåd. Resolution d. 8
Februari K. M. för sedermera afl. enkan efter HofSekret. Carl
Stenborg och deras ännu vid framskriden ålder lefvande ogifta
dotter, Carolina Stenborg, förnyat det under föregående Regering
HofSekret. Stenborg i lifstiden förunnade privilegium att i landsorten
upföra skådespel. Öfverlåtandet mot betalning åt kringresande
theater-trupper af nämnde rättighet, så länge den var enkan
Stenborg och hennes dotter uteslutade förbehållen, tillskyndade
dem en inkomst, hvaraf de hade nödtorftigt uppehälle. Sedan
thealer-yrket blifvit en fri näringsgren, har denna inkomstkälla
för privilegiets innehafvare naturligtvis alldeles uphört, och
dottern af Stenborg, som utgjorde en bland de Sceniska glanspunkterna
under Gustaf lilis tidehvarf, nödgas på sina gamla dagar
anlita den enskilta barmhertigheten, hvars fortfarande mera är att
hoppas, än att påräkna, och i alla fall blir dagligen mera otillräcklig
i anseende till stegrade varupriser.
Då R. St:r på sätt och vis kunna sägas hafva tagit brödet ur
hennes mund, är det billigt, dem värdigt, till och med för dem
en moralisk förbindelse, att bevilja henne något understöd, så att
hennes, efter naturens ordning, ej allt för många återstående dagar
må blifva betryggade åtminstone mot hungersnöd. Jag föreslår
derföre vördsamt, att en lifstids-pension af 400 Ridr rimt må
Carolina Stenborg förunnas, och anhåller att denna motion må
varda remitterad till Högloft. StatsUtsk.
Begärdes på bordet.
Hr Sandels, Fabian, hade inlemnat 2:ne motioner af följande
innehåll:
l:o.
Uti K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof
har i afseende å aflöningen för Officerarne vid Artilleriet och värfvade
Kavalleriet blifvit föreslagen den, såsom mig synes, ganska
lämpliga anordning, att från den personela aflöningen afskilja kostnaden
för tjenstebästarnes underhåll, der sådane enl. stat skola
finnas. Men då derjemte vid löneregleringen som grundsats antagits,
det lönerne för samma grader må jernnäs till enahanda belopp,
äfven inom olika vapen, så upstår genast ett missförhållande
i lönevilkoren, i så måtto, som den beridne Officern utaf denna
sin personela aflöning skall anskaffa och underhålla hela sadelutredningen,
äfvensom upköpa och omsätta sina tjenstehästar; i
följd hvaraf bemälde Officerare, som icke heller hafva att påräkna
någon ersättning för de hästar som störta eller i tjensten förderfvas,
oaktadt sådan ersättning för nummerhästen erbålles, i sjelfva
verket bekomma vida sämre lönevilkor, än deras vederlikar vid
Infanteriet.
Hvad åter särskildt beträffar omförmälde kostnader för tjenste
-
206
Den 3 December e. m.
hästarnes underhåll, så har ersättningen för sjelfva hästrationerna
blifvit föreslagen att utgå på ändamålsenligt sätt och enl. billiga
grunder; men i afseende å den derutöfver för ifrågavarrde hästar
upkommande kostnad för stallhyra, hästarnes skötsel och skoning,
stalleffekter, m. m., hvilken kostnad enl. hvad af det den Nåd.
Propos:n åtföljande StatsRådsProt. inhemtas, blifvit af K. M. och
Rikets KrigsColl., uti dess till K. M. afgifna underd. yttrande i
ämnet, beräknad till omkring 400 R:dr r:mt årligen för hvarje
tjenstehäst, är vordet föreslaget, att, till ersättande af samma kostnad,
ett bestämdt belopp af endast 100 R:dr r:mt för hvarje häst
måtte af R. St:r beviljas. Såsom skäl till ersättningens bestämmande
till så ringa belopp, upgående endast till ^:del af verkliga
kostnaden, är uti StatsRådsProt. angifvet, att alltför stora kostnader
komme att Statsverket tillskyndas, derest den ifrågav:de ersättningen
skulle till sitt verkliga belopp godtgöras.
Då likväl ofvan omförmälda beräkning, hvaruti ingår kostnaden
af eget stall och stalldräng, ingalunda är för högt tilltagen, skulle,
i händelse ersättningen derför komme att bestämmas endast till
det af K. M. föreslagne belopp, häraf blifva en följd, att Officerarna
nödgades ytterligare af sina löner använda en icke ringa
del för dessa kostnaders betäckande, som skulle upgå till inemot
hela den för UnderLöjtn. föreslagne personela aflöningen, och således
ändamålet med den Nådigst föreslagne löneregleringen, löntagarens
skäliga bergning, icke ernås.
För att i möjligaste måtto förebygga detta missförhållande får
jag med stöd af K. KrigsColhii till K. M. afgifne underd. yttrande
i ämnet, vördsamt föreslå:
Att Officerarne vid Artilleriet och värfvade Kavalleriet
må, för att något nära åtnjuta samma aflönings
förmåner
som deras vederlikar vid Infanteriet, förutom
fourageringspengar, såsom ersättning för tjenstehästarnes
skötsel och skoning, stallhyra och stalleffekter m. m.,
af R. St:r beviljas ett belopp af minst bOO R:dr r:mt
årligen för hvarje tjenstehäst de enl. stat äro skyldige
att underhålla.
Om remiss härå till StatsUtsk. anbålles.
2:o.
K. M:s Nåd. Propos. till R. St:r ang:de Statsverkets tillstånd
och behof uptager för Keg:tsSkrifvaren vid K. Lifgardet till Häst
en lönetillökning af 40 B:dr r:mt, eller ifrån 960 R:dr, som lönen
å stat nu utgör, till 1000 R:dr r:mt. Härigenom skulle innehafvare
af denna tjenst, i stället att vinna någon fördel, blifva
försatt i sämre ställning, än den nuvarande, äfvensom en menlig
inverkan å tjenstens bestridande upkomma, ifall tillika de af K.
M. för do föreslagne löneförhöjningarnes åtnjutande fästade vilkor
i afseende på förening af tjenster varda fastställda.
Bemälde Beg.-tsSkrifvare skulle nemi., sedan lönen sålunda
blifvit förhöjd till fulla beloppet af hvad, enl. de i den Nåd. Propos.-n
anförde grunder, borde den lägsta tjenstegraden tillkomma, icke
Den 3 December e. m.
207
få jemte Reg:tsSkrifvare-tjensten innehafva annan allman tjenst,
än möjligen, med K. JM:s Nåd. tillstånd, en med lön i samma
lägsta grad eller derunder, hvarmedelst han högst kunde komma
till en sammanräknad löne-inkomst af 2000 R:dr r:mt. Får deremot
lönen för Reg:tsSkrifvare-tjensten förblifva vid densammas
närvtde belopp, 960 R:dr, så står det innehafvaren öppet, enl. de
nyssberörde vilkoren, att hos K. M. söka och vinna tillstånd att
denna tjenst jemväl med en i högre grad förena, såsom och för
det närv:de äger rum, på hvilket sätt det för honom blifver möjligt
att bereda sig en tarflig utkomst, äfven såsom gift.
Göromålen vid denna Reg:tsSkrifvare-tjenst äro af den beskaffenhet,
att de af tjenstens innehafvare besörjes hemma, till
största delen, och uptaga blott en mindre del af hans tid, hvadan
han är oförhindrad att derjemte bestrida annan trägen befattning,
äfven den, som fordrar daglig närvaro å embetsrum. Men som
bemälte Reg:tsSkrifvare, i anseende till honom anförtrodde fourageoch
passevolans-medel, har vida större upbörd än Reg:tsSkrifvare
vid andre Reg:ten upgående nästl. år till utöfver 300,000 R:dr
r:mt, och har stora summor under längre tid om händer, är det
angeläget, att honom beredes en tillräcklig utkomst, hvilket kan
ske derigenom att honom lemnäs tillfälle, hädanefter som hittills,
att tillika innehafva annan inkomstgifvande tjenst. På sådant sätt
förekommes äfven det tätare ombyte af innehafvare af tjensten,
hvilket eljest skulle inträffa och komma att medföra osäkerhet samt
skadlig inverkan å göromålens behöriga och tillförlitliga handläggning.
Jag hemställer derföre vördsamt:
Att den för Reg:tsSkrifvaren vid K. Lifgardet till
Häst nu å stat bestämda lön af 960 R:dr r:mt må
förblifva oförändrad.
I högstberörde Nåd. Propos. äro de tvenne MönsterSkrifvarne
vid Lifgardet till Häst, hvilka nu enl. stat åtnjuta i lön 309
B:dr r:mt hvardera, upförda till en löneförhöjning af 141 R:dr
hvarigenom lönen för hvarje skulle blifva 450 R.'dr r:mt. Den
ene af desse Mönsterskrifvare är vid Reg:tet anstäld i st. f.
BataljonsAdjutant, som der ej finnes, och han har att bestrida enahanda
expeditions-göromål, som BataljonsAdjutanterne vid K. Lifgardes
Reg:tene til! fot. På sådan grund och emedan hans tjenstgöring
är daglig och trägen samt fordrar hans tillstädesvaro för
arbete i Majorsexpedm tidigt hvarje morgon, anser jag mig böra
vördsamt föreslå:
Att lönen för denna Mönsterskrifvare måtte förhöjas
åtminstone till samma belopp som för Andra Bataljons
Adjutanten
vid K. LifgardesRegitene till fot är före
slaget,
utgörande 700 R:dr r:mt.
Med anledning af hvad i det den Nåd. Propos:n åtföljande
StatsRådsProt, förekommer om förhöjning, i vissa fall, i portionseller
tobaksskillingen för manskap, utbeder jag mig att, såvida det
Nåd. förslaget i denna del må antagas äfven afse K. Lifgardet till
Häst, få vördsamt fästa upmärksamheten derpå, att Gardisterne vid
308
Den 3 December e. m.
detta Reg:le, af den anledn. att deras tjenstgöring, i anseende
till hästarnes skötsel och fourage-anskaffn ingen samt exercisens
beskaffenhet, är trägnare och besvärligare, än manskapets af andra
GarnisonsReg:ten, och deras tid derigenom från kl. | 5 på morgonen
så uptagen, att de ej, såsom mängden af nyssmde Reg:tens
manskap, kunna bereda sig någon tillfällig arbetsförtjenst, hafva
sedan lång tid tillbaka fortfarande bekommit 1 sk. b:ko bögre
gage, än det öfriga garnisonsmanskapet, och i följd deraf, på sätt
jemväl uti det i högstberörde Nåd. Propos. omförmälde K. Bref af
d. 19 Juli 1855 är i Nåder medgifvet, redan åtnjuta, sedan af
gaget, utgörande 7 sk. b:ko, till deras natura portion användts 4
sk. b:ko, i portions- eller tobaksski i ling 3 sk. b:ko eller i det
närmaste 10 öre, och således vida mera än hvad i StatsRådsProt.
blifvit för Soldater i allmänhet föreslaget.
Vid sådant förhållande och då det ej kan förutsättas att någon
minskning i det sålunda hittills utgående beloppet af portionseller
tobaksskillingen för manskapet vid Lifgardet till Häst må
ifrågakomma, helst, manskapet vid anvärfningen blifvit om åtnjutande
deraf tillförsäkradt, men deremot skäligt är, att en tillökning
deruti beviljas efter enahanda grunder, som för tillgodonjutande af
förhöjd portionsskilling i K. M:s Nåd. Propos. innefattas, får jag
vördsamt föreslå:
Att portions- eller tobaksskillingen för manskapet
vid K. Lifgardet till Häst måtte i allmänhet utgå med
samma belopp som hittills, men med en tillökning för
Vicekorporaler samt de Gardister som tjent vid Regitet
under en tid af nio år, eller som genomgått en kurs
vid militär-sjukhus, af 2 öre; för Korporaler och de
Gardister som tjenstgjort i tolf år, 4 öre; samt för
Distriktionskorporaler och de Gardister hvilka tjent i
femton år eller derutöfver af 6 öre.
Om remiss häraf till Stats-Utsk. anbålles.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Hr von Knorring, Otto Mauritz, hade inlemna! följande
motion!
Icke endast billigheten fordrar, men äfven rättvisan kräfver
obestridligen att den person, som i Statens tjenst upoffrat sitt dyrbaraste
kapital: arbetskraften och förmågan att verka, icke af Staten
lemnäs utan bistånd, då ålder och försvagad hälsa förhindra honom
att vidare gagna det allmänna och att förvärfva sig nödtorftigt
uppehälle. Under åberopande af denna billighetens och rättvisans
grundsats får jag vördsamt såsom motion framställa: att R. St:r
måtte tillägga Redogöraren vid K. Högre Artilleriläroverket och
vid kronoegendomen Marieberg, Ridd. af K. W. O., Johan Peter
Lungren rättighet att efter afskedstagande! från redogöraretjensten
upbära årligen, under sin återstående lifstid, en pension, stor Ett
tusende R:dr r:mt. — Lungrén, som enl. bilagda betyg nu är 67
år gammal och af sjuklighet så försvagad att han snart icke vidare
torde
Den 3 December e. m.
209
torde förmå att förrätta de mödosamma tjenstegöromålen, hvilka
han i nära 35 år med utmärkt nit, redbarhet och ordning förvaltat,
skulle då han blifver nödsakad att lemna tjensten hemfalla
till den ytterligaste fattigdom, om icke pension beviljades honom,
enär han icke äger någon annan medelstillgång än den knappa
löneinkomsten. Såsom årlig aflöning har han upburit 516 R:dr
32 sk. b:ko, som utgått med 416: 32 af läroverkets och lOORrdr
af kronoegendomens medel. I K. M:s Nåd. Propos. ang:de Statsverkets
tillstånd och behof är den del af Redogörarens aflöning,
som utgår af läroverkets medel upförd, i anseende till dess alltför
ringa belopp, till 500 R:dr b:ko, hvarigenom hans årliga löneinkomst
sålunda skulle blifva 600 R:dr b:ko eller 900 R:dr r:mt.
Denna summa är likväl för den åldrige och sjuklige mannen, under
nuv:de dyrhet å alla förnödenheter, icke tillräcklig till bestridande
af hans lefnadskostnad, hvarföre jag hemställer att han,
såsom årlig pension, måtte efter afskedstagande! få, å allmänna
indragningsstaten, upbära ett belopp af 1000 R:dr r:mt, motsvarande
bemälda löneinkomst 900 R:dr ökad med 100 R:dr r:mt.
Om remiss till StatsUtsk. å denna motion anhåller jag vördsamt.
Begärdes på bordet.
Frih. von Vegesack, Carl Henning Iwar, hade inlemnat
följande motion :
Det bör icke vara någon obekant som med upmärksamhet
följt utvecklingen af fäderneslandets inre angelägenheter, att Regeringen
fästat särdeles vigt vid behandlingen af frågor som afsett
en förbättrad organisation af våra upfostringsanstalter och undervisningsverk,
äfvensom, att E. St:r frikostigt beviljat anslag för
ett visst ordnande af denna vigtiga angelägenhet. — Man bör icke
blott kunna hoppas utan vara förvissad att detta äfven nu och
framgent skall blifva händelsen då fäderneslandets framtid, dess
anseende och betydenhet ovedersägligen skall komma alt bero på
bildningsgraden hos dem som en gång skola bekläda dess embeten,
bevaka dess intressen och vårda dess angelägenheter.
Jag tror dock att man vid organiserandet af våra allmänna
läroanstalter, om icke helt och hållet förbisett, dock icke fästat
tillräckligt afseende vid en upfostringsgren, som nu mer än någonsin
torde påkalla så väl menniskovännens som lagstiftarens omtanka
och behjertande; detta är den fysiska upfoslran.
Att själs- och kroppskrafterne eller det andeliga och materiella
hos menniskan äro tvenne elementer, som ehuru vidt skiljda till
verkningar och ändamäl, dock står till hvarandra i det intimaste
förhållande och under hela lefnaden utöfva på hvarandra en ständig
vexelverkan är ett förut kändt factum. — Ingen sjelfständig
verksamhetsförmåga kan existera så vida icke dessa begge krafter
normalt och beständigt secundera hvarandra.
I våra efter intelektuel bildning törstande tider, då man äflas
att nära nog sätta boken i hand på barnet i kolt, och sedan i
upfostringsväg gör till sin upgift, att på minsta möjliga tid inarbeta
högsta möjliga kunskapsmått, då man under de år då ungdo
II.
II. 14
210
Den 3 December e. m.
mens fysiska utveckling skall försiggå, binder den nästan uteslutande
vid boken och studerkammaren, ålägga barnet blott tankeansträngning
från bittida om morgonen till sent på aftonen, så
frågas, hvad skall följden blifva af detta jägtande efter bara vis
dom,
denna konstlade och tvingade trängtan efter själsmognad,
tvärtemot all naturlag? Svaret är icke svårt att finna. Ett tilIbakasättande
i det unga slägtets fysiska utveckling, ett undergräfvande
af dess arbetskraft, en förslappning i dess förmåga till handling
och verksamhet, tvenne så nödvändiga egenskaper för en nations
existens och förkofran.
En blick inom våra upfostringsinrättningar skall snart öfvertyga
om sanningen häraf; der finner man den bokliga fliten
som oftast uttryckt på bleka kinder och genomvissnade kroppskrafter.
Mest framstående är dock detta inom fruntimmerspensionerne,
hvilka blifvit lemnade utan all kontroll från Statens sida,
och som samt och synnerligen modellerat sina skolschema efter
Statens läroverk. Man ser der dessa bleka drifhusplantor sneda,
magra och lutande, mer tydande på ett slut, än en början att
lefva; nedtyngda af ouphörligt själsarbete, borttvina i brist af rörelse
och frisk luft. Romantikern säger ännu, att själens solljus
strålade ur den unga flickans ögon; men hvardagsmenniskan, som
ser sakerna sådana de äro, uptäcker snart nog icke annat än matta
och gråtmärkta synverktyg.
Skall det fortfara detta kappspringande efter vetande, lär man
om ett eller annat tiotal af år se ett allt vekare och vekare slägte
öfverhopadt af lärdom och sjukdom.
Jag anser att några verksamma medel bör från Statens sida
vidtagas till förekommande af detta snart nog öfverhandtagande
onda som, om det får fortfara, en gång skall beröfva Svenska nationén
dess förut utmärkande egenskaper: kraft och ihärdighet,
och derutaf upkommande förmåga att uthärda mödor och ansträngningar.
Bland de åtgärder, som skola leda till målet, sätter jag i
främsta rummet väl organiserade gymnastikinrättningar, och i bredd
med dem fäkt- och simskolor. Men då framgången af hela detta
förslags ordnande för nationen på en gång troligen är problematiskt,
vill jag derför inskränka mig f. n. att yrka på de oundgängligaste
och mest verkande medlens ordnande i enlighet med
behofyet, och tager jag mig derföre härmedelst friheten föreslå:
o) Att, utom det förut i hufvudstuden varande K. Gymnastiska
Centralinstitut tvenne gymnastikinrättningar här anläggas,
nemi. en i staden och en på södermalm. Att Staten må anvisa
medel till aflöning åt föreståndarne vid dessa, förslagsvis
2000 R:dr r:mt åt hvardera om året, hvarför aila inom dessa
stadsdelar befintliga lärdomsskolor samt undervisningsverk,
äfven flickpensioner må öga att vid desamma kostnadsfritt erhålla
handledning i pedagogisk gymnastik m. m. Att detta
anslag skall utgå då, när staden anskaffat för ändamålet tjenliga
och inredda lokaler, och från K. Gymnastiska Central
-
Den 3 December e. m.
211
Institutet utexaminerade gymnaster på skolstyrelsens i Stockholm
förslag af K. M. i nåder tillsatta.
b) Att en dylik inrättning må uprättas i hvarje af .Rikets universitets-
och stifsstäder, samt ett anslag af 1000 R:dr
r:mt beviljas för årligt aflönande af föreståndare vid hvar och
en af dessa, att detta anslag vidtager, då genom bidrag från
stiftens byggnadskassör nödige lokaler med atiralj blifvit anskaffade
och examinerade lärare genom Konsistoriernes försorg
tillsatta; att alla inom en stad, der en sådan inrättning kommit
till stånd, befintliga läroanstalter, äfven enskildta pensionsinrättningar,
må äga att kostnadsfritt begagna sig af psedagogisk
gymnastik m. m. vid densamma.
c) Att föreståndaren för dessa instituter må hafva sig ålagdt, att
i de städer, der folkskolelärare-seminarier finnas, åt eleverne
vid desamma lemna fri undervisning i pedagogisk och militärgymnastik,
och att för dessa elever må blifva föreskrifvetj
som ett oeftergifligt vilkor, att vid afslutad lärokurs vid seminarium
äfven vara försedde med fullt nöjaktige betyg från
gymnastikföreståndaren i staden.
rf) Vid folkskolorne å landet böra lärarne vara förständigade att
under de årstider, då väderleken tillåter vistande under bar
himmel, öfva barnen i gymnastik, samt de första grunderna
i militärisk bildning, hvarigenom den fördelen skulle vinnas,
att allmogens söner, då beväringsåldern inträffade, redan hade
inhemtat förberedande undervisning i exercis, och således
med mera lätthet skulle fullkomna sig deri.
Jag tror helt visst, att om denna praxis vid alla skolor
inom Riket tillämpades, man lättast löste problemet, huru
man på ett för Staten icke betungande sätt skall erhålla en
tillräckligt öfvad Nationalbeväring, och tror jag att hvarje
fråga om förlängda beväringsmöten härigenom med tiden skulle
blifva öfverflödig.
c) Att föreståndaren vid K. Gymnastiska Centralinstitutet må
tillkomma att, för de medel han årligen af Staten upbär och
för hvilka åligganden hittills varit ganska ringa, vid institutet,
utan vidare ersättning, emottaga och låta undervisa elever, som
anmäla sig att vilja genomgå lärokursen derstädes, samt slutligen
åt dem utfärda betyg öfver olika skicklighet och kunskapsmått.
Som sjukgymnastikens hemligheter, som det vill
synas, varit en skänk af den store Ling till efterträdaren,
vågar man troligtvis ej påslå eller hoppas, att institutets elever
äfven skulle erhålla någon närmare instruktion i denna
vigtiga gren af gymnastiska vetenskapen; den som det önskar
får troligen vända sig till främmande länder, för hvilka dessa
hemligheter, märkvärdigt nog, blifvit updagade och hvilka
redan ega en vidlyftig literatur öfver Svenska Gymnastiken
efter Ling.
Om remiss till vederbörligt Utsk. af denna motion anbålles
vördsammast.
Begärdes på bordet.
212
Den 3 December e. m.
Hr Stråle, Wilhelm, hade inlemnat 3:ne motioner, så lydande
:
l.o.
Man torde allmänt vara öfverens derom, att ett ibland de
mest sambällsfarliga brott är mordbrand. Också bestraffar lagstiftningen,
11 Kap. 2 § M:sB:n, detta brott med icke mindre än
döden, men genom en måhända mindre lyckad redaktion af lagbudet
har vid dess tillämpning, på sätt erfarenheten visat, olika
meningar i ett ganska v i g t i g t hänseende yppat sig.
Lagbudet säger: »Sätter någor upsåteliga eld i annors mans
gård, och bränner ther upp hus, ett eller flera, varde halshuggen
och skadan gäldes af gods hans.» Och vidare stadgar 4 §: »Varder
mordbrännare i then gerning gripen, straffes med 23 par spö,
18 par ris, eller 20 dagars fängelse vid vatten och bröd, äntå
alt ingen skada sker-»
Då nu inträffat, att mordbrännaren icke blifvit i gerningen
gripen, utan uppnått sin afsigt att antända huset, d. v. s. till
golf, panelvägg eller dylikt och således föranledt skada, men elden
blifvit släckt, innan huset brunnit upp, har man å ena sidan,
under åberopande jemväl af Högste Domaremaktens beslut i särskildt
fall, förmenat, att 2 § vore på brottet, som förorsakat att
en del af huset blifvit förstördt, tillämpligt, men andra domare
hafva åter tvekat att biträda denna åsigt; och Högste Domaremakten
har vid ett sednare tillfälle följt denna sednare mening och
ålagt en mordbrännare, hvars brott medfört den följd, att elden
först efter icke obetydliga ansträngningar af tillkommet folk blef
släckt, ansvar endast efter 4 <§•
Något ordande om skälen för den ena eller andra åsigten
lärer här icke böra äga rum. För lagstiftaren torde emedlertid
skillnaden emellan den, hvilken verkställer mordbrand och således
i hvad på honom ankommer fullbordar sin onda gerning, ehuru
följden ej till alla delar blir den afsedda, och den, som varder i
gerningen gripen, eller den der måhända ångrat sig och från brottet,
innan det blifvit å hans sida fullbordadt, afstått, vara ganska
väsendtlig. Att bestraffningen för bägge varder densamma, torde
icke vara rigtigt.
Jag bör tilläfventyrs icke eller helt och hållet förbigå, att
tvekan jemväl någon gång försports, huruvida lagbuden voro tillämpliga,
då mordbranden ägt rum å egel hus. För så vidt annan
person, än mordbrännaren ensam, bebor huset eller detsamma
är brandförsäkradt, eller eljest annan mans rätt är af gerningen
Isederad, torde dock goda skäl för brottets hänförande under 11
Kap. M:sB:n vara för handen.
Förslaget till Allmän CrimininalLag har uti 21 Kap. 1 §,
såsom motsvarighet till 11 Kap, 2 § M:sB:n, följande efter mitt
omdöme vida bättre redaktion: »Sätter man upsåtligen eld å
hus, byggnad, skepp eller annat, der menniskor bo eller vanligt
eller veterlig! är att de eljest vistas, eller å något, hvar
-
Den 3 December e. m.
ifrån elden till sådane boningar eller vistelserum lätteligen spridas
kan, dömes för mordbrand till &c.»
I fråga åter om påföljden för mordbrand, torde, åtminstone
för de fall der ej synnerligen försvårande omständigheter äro för
handen, lifsstraffet böra utbytas emot fästningsarbete från 2 till
10 år, efter domarens pröfning.
Jag hemställer om en förändrad redaktion af 11 Kap, M:sB:n
i enlighet med de åsigter jag här ofvan framställt.
2:o.
Man har länge med skäl, i håga om Sveriges CriminalRätt,
anmärkt att lagstiftaren i allmänhet fästat hufvudsaklig, om icke
uteslutande vigt vid den genom en brottslig gerning upkomna följd
och lemnat gerningsmannens onda vilja, i den mån sådan kan antagas,
utan afseende.
Så t. ex. är den till dödsstraff förfallen, som upsåtligen skjuter
annan person eller genom annat våld afhänder honom lifvet.
Misslyckas åter den onda viljan och felar skottet eller följer ej
döden af våldet, har domaren att å den brottslige tillämpa endast
en obetydlig och gerningen ingalunda motsvarande bestraffning.
Till någon del har visserligen denna brist i lagstiftningen
blifvit afhulpen genom K. Förordn. d. 19 Aug. 1845, hvilken bestämmer
böter från 16 R:dr 32 sk. till 33 R:dr 16 sk. eller fästningsarbete
från 3 till 6 månader för den som oträngd, af vredesmod
drager eller reser knif, svärd eller annat lifsfarligt vapen
och dermed tillfogar annan skada, såsom lyte, sår eller blånad;
och botes för skadan dessutom serskildt enl. lag.
Härigenom är likväl, efter mitt omdöme, allenast början till
en riktig lagstiftning i detta ämne beträdd.
Den brottslige, hvilken, för att följa ofvan antydda exempel,
upsåtligen skjuter på annan, som, derest döden deraf följer, är
skyldig till lifsstraff, kan äler, om den anfallne ej aflider af våldet,
men göres till krympling och sjukling för den återstående
lefnaden, icke ådömas högre ansvar än 6 månaders fästningsarbete
jemte böter. Felar åter skottet, ålägges den brottslige att böta
en obetydlighet.
Men icke nog härmed. Efter den lagtolkning domstolarne åtminstone
i allmänhet följt, anses K. Förordn. d. 19 Aug. 1845
icke tillämplig, der våldet utöfvas med sådant tillbygge, som icke
kan hänföras till vapen, uti detta ords strängare bemärkelse; så
t. ex. har för icke särdeles lång tid sedan inträffat, att en person,
som i vredesmod, med en omkring tre alnar lång, grof handspak,
tilldelade en annan person slag i hufvudet så våldsamt, att
den förfördelade afsvimmade och fara för hans lif någon tid förefanns,
icke straffades svårare än för vanligt slagsmål.
Jag medger visserligen, att partiella inympningar af nyare
åsigter på den föråldrade brottmålslagstiftningen äro underkastade
vissa svårigheter och att vida bättre vore, om systemet på en gång
ändrades. Sker så, hvilket jag på det högsta önskar, torde denna
framställning vara öfverflödig; men i annan händelse anser jag
21-t
Den 3 December e. m.
mig äga fulla skäl att hemställa, om sådant tillägg till K. Förorda.
d. 19 Aug. 1845 och 24 Kap. 8 g M:sB:n, hvarigenom
stadgas :
dels högre ansvar för den, som, ändock ali skada ej sker, oträngd
af vredesmode drager knif eller svärd, spänner bössa eller reser
annat vapen emot annan, och stinger, hugger, slår eller
skjuter åt honom;
dels att den som oträngd, af vredesmode, med lifsfarligt tillhygge
tillfogar annan skada, såsom lyte, sår eller blånad, är skyldig
till ansvar efter K. Förorda, d. 19 Aug. 1845; och
dels att om den genom lifsfarligt vapen, eller tillhygge, tillskyndade
skadan är af svårare beskaffenhet, fästningsstraffet må
kunna af domaren förhöjas till och med två år.
3:o.
Det förderf, hvaruti Biribi- och andra äfventyrliga spel, när
de, såsom här i Stockholm är fallet, af bankörerne systematiskt
ordnas och drifvas, försänka kunderne (punktörerne), torde icke
af någon jäfvas; och med trygghet kan man påstå, att en af de
förnämsta anledmne, näst efter bränvinet, till förfall och förbrytelser,
utgöres af nämnde olycksbringande spelklubbar.
Genom särskilda K. Författnrr d. 2 Aug. 1792 och d. 24 Maj
1810 ärv förbud meddeladt emot Biribi- och alla äfventyrliga spel
med kort eller tärning, vid ansvar af Tjugufem R:dr böter för så
väl värden som de spelande, äfvensom alla penningar, som å spelet
vågas, äro underkastade konfiskation; och böra böterna för
dubblas
hvarje gång någon med dylik förbrytelse ytterligare beträdes.
Att, oaktadt dessa lagbestämmelser, äfventyrliga spel tilltogo
och, särdeles under större marknader i städerne och på landet,
föröfvades, inhemtas af K. Cirkuläret d. 21 Dec. 1833; och jag
vågar betvifla, att förhållandet i detta hänseende sedermera förbättrats.
Åtminstone lemnar i Stockholm erfarenheten icke ett
sådant vittnesbörd.
En af de förnämsta orsakerna dertill att, oaktadt ganska aIfvarliga
bemödanden att hämma Biribiklubbarnes verksamhet, desamma
merändels icke kunna undertryckas, torde vara svårigheten
att bevisa förbrytelsen. Biribibankörerne hafva stängd port och
dörr. Ingen inlåtes uti spelrummet, som ej tillkännagifver sin
önskan vara att uti spelet deltaga; och bankörerne tillse nog att
den yttrade afsigten upfylles. Med ett ord, det är ett sällsynt
undantag, att någon öfvervarit spelet å en biribi kl ubb, utan att
hafva deltagit i lagöfverträdelsen och sålunda gjort sig till enahanda
ansvar förfallen som bankören. Ätalas spelet och bankörerne,
genom vittnens berättelser, öfvertygas om förbrytelsen, är
ganska vanligt att, på angifvelse af bankörerne, samma vittnen
sedermera blifvit förvunna att hafva uti spelet varit delaktige och
följaktligen äro underkastade den stadgade bötespåföljden.
En annan orsak är, att då den genom Biribispelet upkommande
vinsten för bankörerne ofta är ganska betydlig, någon gång
Den 3 December e. m.
215
betydligare än man i allmänhet tror, utgöres ansvaret, då de å
spelet vågade penningarne ytterst sällan kunna af beslagaren åtkommas,
af jemförelsevis ringa böter, högst utgörande 50 E:dr
b:ko, hvilket förhållande i ändå högre grad förvärras deraf, att,
efter en icke ovanlig lagtolkning, biribispelaren, sedan han blifvit
stäld under tilltal för föröfvadt äfventyrligt spel, kan ansvarsfritt
fortsätta lagöfverträdelserne intilldess slutligt utslag i målet fallit,
emedan särskildt ansvar för under tiden föröfvadt spel icke tillämpas.
På grund häraf anser jag mig böra föreslå:
att ansvar för Biribi- och andra äfventyrliga spel af ofvann:da beskaffenhet
endast äger rum för värden och dem, som i egenskap
af bankörer sköta spelet eller dervid biträda, men icke
för punktörerne;
att detta ansvar bestämmes, efter omständigheterne, första gången
från 25 till och med 100 R:dr b:ko och andra gången eller
oftare från 200 R:dr till och med 500 R:dr b:ko; hvarjemte
de penningar, som af de sakfä 1 Ide blifvit å spelet vågade,
äro förbrulne;
och att ansvar äger rum för hvarje särskild gång åtal göres och
den tilltalade om förbrytelsen öfvertygas.
Vid meddelandet af förändrade straffbestämmelser för äfventyrligt
spel torde icke böra förbises, att uti berörde K. Förordna
jemväl igenfinnas bestämmelser, som tillämpas på lagöfverträdelser
af väsendtligt olika natur med här ofvan antydda, nemi. der spelet
helt och hållet tillfälligt ägt rum och der de å spelet vågade
insatser tydligen utmärka, att afsigten icke varit annan än ett,
om äfven lättsinnigt, tidsfördrif. Att föreslå någon förhöjning uti
ansvaret för förseelse af sådan beskaffenhet är icke min afsigt.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Hr Montgomery, Gustaf, hade inlemnat följande motion:
Om det å ena sidan är en sanning, att ett folks skönaste och
ädlaste statsutgifter utgöras af do summor, som offras i och för
utvidgade och förbättrade upfostringsanstalter, så är det å andra
sidan lika angeläget och vigtigt att tillse att desamma begagnas
till ändamålsenliga och icke, under larfvén af tanklös välmening,
för tidsvidriga, olämpliga eller rent af missbildande skolor.
Det är mer än 30 år sedan jag på en så beskaffad, ensidig
lärdomsanstalt dristade fästa R. St:rs upmärksamhet. Många röster
förenade sig då redan med min i uttalande af samma öfvertygelse.
Men dessa röster hördo dock lill minoriteten ibland de afgörandes
antal, ehuru pluraliteten redan då otvifvelaktigt utgjordes af dem,
särdeles utom representationen, som både insågo ensidigheten och
önskade en förändring deri.
Att med en forntida Egyptisk kastanda söka bilda ynglingar
till ett bestämdt yrke, är väl en missbildning, som af ingen rätttänkande,
klartseende och fördomsfri upfostrare och menniskovän lärer
förnekas, än mindre, ens med något skenskäl, kunna försvaras.
216
Den 3 December e. m.
Och dock har en sådan oriktig och naturvidrig bildningsskola
länge, ja alltför länge, hört till våra upfostringsanstalter, räknas
ibland dem ännu, begagnas oförklarligt nog af föraldrar och målsmän
ännu, hyllas af båda Statsmakterna ännu, ehuru tvifvelsutan
mången yngling derigenom blifvit ledd från sin rätta bestämmelse
och erhållit en missbildning, som kunnat vara, och ej sällan varit,
lika betänkligt skadlig för den enskilda personen, som för det
allmänna.
En sådan utrustad ensidighet är herrskande vid en elementarbildningsanstalt
i närheten af hufvudstaden *). Man upfostras
der, ifrån 13 å 15 års ålder, uteslutande i och för krigsståndet.
Sjelfva upfostran kan vara bra, ja berömvärd, men dess föremål
har varit, är och blir ensidigt och oriktigt. Det är af denna
orsak jag vördsammast föreslår :
l:o att denna lärdomsanstalt, såsom elementarskola, måtte alldeles
uphöra, och
2:o att den högre afdelningen deraf måtte få samma syftemål,
som den å Marieberg, och begge förenas på Carlbergs slott.
Sålunda förenade blifva dessa för militäryrket på en gång
lämpliga, behöfliga och nyttiga högre tillämpningsskolor, hvilka,
med skäl och rätt, derefter kunna och böra kallas: Krigs Akademi.
Det ensidiga och naturvidriga i nuv:de, oegentligt s. k. KrigsAkademi
på ^Carlberg uphör i och med detsamma, som ingen elementarbildning
derstädes mer äger rum. Ett motsatt, ett helt och
hållet oensidigt förhållande blir rådande, så snart Marieberg och
Carlberg förenas för att utgöra en gemensam hög och ändamålsenlig
tillämpningsskola för Officerare af alla vapen, hvaruti de
derstädes få sin vetenskapliga oeh praktiska fulländning, efter alt
förut hafva i gymnasier, universiteter eller enskildt med andra
studerande erhållit en förberedande allmän humanistisk bildning.
Denna gemensamhet i upfostran skulle på ett allmängiltigt,
tidsenligt sätt förena och förbrödra alla samhällsklasser, sammansmälta
de enskilda åsiglerna, de återstående kastskillnaderna, och
sålunda både nära, lifva och stärka nalionalandan och nationalförsvaret,
dessa tvillingssyskon, utom hvilkas förenade krafter ett
folks sjelfständighet och frihet icke kunna äga bestånd.
Denna förening af Mariebergs och Carlbergs bildningsanstalter
bör ej elier möta svårigheter hos en fosterländskt sinnad Regering,
som sjelf insett behofvet af den förres flyttning till hufvudstaden;
och hvart skulle den på ett lämpligare ställe kunna förflyttas
än till Carlberg? Och huru ändamålsenligare organiseras
än såsom en gemensam, verkligt krigsakademisk bildningsanstalt,
med den högre afdelningen på samma ställe? Och skulle, i tidernas
fullbordan, hvarom redan en framställning skett inom Riksson
och väldiga röster höjt sig utom desamma, de begge universiteterna
i Upsala och Lund förflyttas till hufvudstaden, så vunne
alla de högsta upfostringsanstalterne en förening, som på ett ställe
fulländade den medborgerliga, vetenskapliga och krigiska bildningen.
*J Nemi. Carlberg.
Den 3 December e. in.
217
Derigenom skulle äfven nationalförsvaret, i behofvets stund,
helst om hufvudstaden befäslades, vinna en både ökad och nära
nog osviklig kraft af den mängd modiga ynglingar, hvilka der
från alla landsorter vöro samlade och tillgänglige, och hvilkas fosterlandskänsla
är mera brinnande och uthållig än ålderdomens,
oberäknadt fördelen och nyttan deraf att, dess emellan och dess
förinnan, det ensidiga och skråmässiga i krigsyrket helt och hållet
skulle försvinna, och den allmänna och offentliga upfostran blifva,
hvad den i fria samhällen bör vara, på en gång medborgerlig,
krigisk och vetenskaplig.
Detta är också det enda minst kostsamma och mest ändamålsenliga
sätt, jemte en väl exercerad och disciplinerad kärntrupp,
hvarigenom de förenade Rikena, eller den Skandinaviska
halfön, må kunna försvara och bibehålla sitt oberoende och sin
sjelfständighet mot den öfverhängande faran från Öster.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles.
Begärdes på bordet.
Ilr Edenhjelm, Gillis, hade inlemnat en så lydande
motion:
Såsom ledande grundsats vid bestämmandet af lämpliga löner
för den värfvade Arméens befäl har Hr StatsRådet och Chefen för
Landtförs:sDepart:t, enl. den K. Proposrn om Statsverkets tillstånd
och behof bifogade StatsRådsprot., antagit »det alla löner för samma
grader, fastän vid olika Regrten, må jernnäs till samma belopp,
så vidt lefnadskostnaden för personerne i hvarje grad måste å
samma tjenstgöringsort vara lika vid alla vapen»; detta är obestridligen
riktigt och vid tillämpningen deraf borde inga afvikelser
från grundsatsen äga rum, förutsatt att de nu befintliga
gradbestämmelserna voro bestämda så, att alla af samma grad innehade
befattningar af samma vigt och betydenhet, samt att de
fordringar Staten gör för utöfvandet af tjensten hos Officerare af
samma grad äfven voro desamma; men äro ej gradbestämmelserna
gjorda med afseende på dermed följande befattningars vigt och betydenhet,
utan efter en annan grund, måste en reglering uti gradbestämmelserna
förutgå tillämpningen af grundsatsen, alt alla af
samma grader skola hafva samma löner, sålunda, att alia, hvilka
erhålla samma grad, innehafva tjenster af samma vigt och betydenhet;
och fordrar Staten, för utöfvandet af vissa tjenstebefattningar,
sådane vilkor, att för deras upfyllande erfordras både
möda och ekonomiska upoffringar, på samma gång som den för
andra tjenstebefattningar, hvilka ur militärisk synpunkt böra hafva
samma grad, ej fordrar dylika vilkor, måste i detta fall, vid tillämpningen
af grundsatsen om de lika lönerna för samma grader,
om ock ej afseende fästes på den särskildta mödan, skäligt afseende
fästas på de gjorda ekonomiska upoffringarne. Att dessa nu
nämnde 2:ne omständigheter ej få förbises vid tillämpningen af
don allmänna grundsatsen för lönernas bestämmande är så klart,
så axiomatiskt, att, om detta ägt rum, uti ett eller annat fall, vid
218
Den 3 December e. m.
den af Chefen för Landtförs:sDepart:t föreslagna löneregleringen, en
rättelse verkligen är af bebofvet påkallad.
Med dessa tankar till rättesnöre är det som jag nu tillåter
mig att, innan jag vågar framställa några anmärkmr vid den
utaf Chefen för Landtförs:sDepart:t föreslagna löneregleringen, undersöka
huruvida vid denna lönereglering afseende blifvit fästadt
på nämnde 2:ne vilkor; öfvergående härvid först till besvarandet
af frågan: äro f. n. inom värfvade Arméen tjenstebefattningarne
af samma vigt och betydenhet för dem som hafva samma grad?
Hvad Infanteriet och Kavalleriet beträffar kan denna fråga besvaras
med ja! Den mindre numerära styrka som lyder under befäl
af samma grad vid Kavalleriet mot den vid Infanteriet, mosvaras
ungefärligen genom handhafvandet af en dyrbarare materiel
och en mera vidtomfattande rekrytbildning. Men hvad Art:t vidkommer
är förhållandet annorlunda. De inom detta vapen befintliga
gradbestämmelserne stå ej i något riktigt afpassadt förhållande
till de vid Infanteriet och Kavalleriet I detta hänseende
täger jag mig friheten hänvisa till ArtilleriKomiténs yttrande och
betänkanden af d. 1 Juni 1850 och d. 19 April 1853. Det sednare
af dessa betänkanden, som innehåller förslag till åtskilliga
förändringar uti organisationen af Arl:ts personal, med åtföljande
förslag till dess mobilisering, utvecklar på ett både fullständigt
och ovedersägligt sätt de brister, som nu finnas uti detta vapens
organisation och föreslår sättet för dess afhjelpande. Det är
också derföre som detta betänkande, mer än det af år 1850, hvilket
egentligen rörde löneregleringen inom vapnet, besvarar den nu
förevar:de frågan. Bland förändringarne, som uti detta betänk.,
med afseende å gradbestämmelserna, föreslogs, var: att Majorerna
på Art:ts stat befordrades till ÖfversteLöjtnanter med pensionsrätt
uti denna grad för 10 af de 16 Reg:tsOfficerare: att Kaptensgraden
ökades med 9 dertill befordrade Löjtnanter vid Svea, med
8 vid Götha och med 5 vid Wendes ArlilleriReg:te; att hvarje
vid högre artilleriläroverket examinerad UnderLöjtnant befordrades
till Löjtnant. Med H. K. II. Kronprinsens GeneralFältTygmästarens
och Chefens för Art:t tillstyrkan öfverlemnades ArtilleriKomiténs
betänkande till K. M., men med undantag af förundrandet
af Landskrona depotkompanier till fotbatterier samt utnämnandet
af 5 Löjtnanter vid hvardera af Svea och Götha samt
2 vid Wendes ArtilleriReg:te till Kaptener i Reg:tet, med tjenstgöringspenningar
af 100 R:dr b:ko utom Löjtnantslönerne, föranledde
förslaget ej till någon vidare åtgärd. Men af utnämningen
utaf ett visst antal Löjtnanter till Kaptener, jemte det att K. M.,
enl. det till den Nåd Propos:n om Statsverkets tillstånd och behof
vid 1850 och 1851 årens Riksdag bifogade StatsRådsprot.,
gillat det 2:ne Öfverstelöjtnantsplatser upfördes på hvarje ArtilIeri-Reg:tes
stat (ehuru sådant ej ännu skett), såsom svar på Arti 1-  leri-Komiténs äfven då gjorda hemställan, att alla Majorsplatserna
vid Art:t erhöllo nämnde värdighet, ligger tydligen ett erkännande
af en utaf behofvet påkallad reglering af gradbestämmelserna
inom Art:t. Att en sådan reglering ej försiggått vid
Den 3 December e. m. 219
Art:t innan man tillämpade grundsatsen om lika löner för
samma grader inom GarnisonsRegrtene, synes dessutom så mycket
rigtigare, som vid IngeniörCorpsen, liksom Artilleriet ett scientefiskt
vapen, en dylik reglering ägt rum, grundadt på samma skäl
som ArtilleriKomitén anfört. Men lägges härtill den omständigheten,
att ArtilleriReg:tenas Officerare, i motsats mot hvad nu
äger rum och mot grundsatsen i Art:ts organisation af år 1830,
blifvit, enl. Chefens för Landtförsv:sDepart:tet förslag, skiljda i
2:ne klasser, hvad Heg:tsOlficerare och Löjtnanter beträffar, med
olika löneförmåner, blir det ej allenast fråga om en förlorad grad
för ArtilleriOfficerarne, utan afven om en ekonomisk förlust.
Jag skall nu gå alt undersöka den andra omständigheten,
som måste iakttagas när man anser grundsatsen om de lika lönerna
bör tillämpas eller om Staten fordrar för utöfvandet af tjenstebefattningar,
hvilka hafva samma grad, sådane vilkor, som för
några äro förenade med ekonomiska upoffringar, men för andra icke.
Om man härvid börjar granskningen från den tid, då den
till officersplats aspirerande ynglingen aflagt den föreskrifna officersexamen,
så äger en olikhet emellan Art:t och Kavalleriet
å ena sidan och Infanteriet å den andra rum uti en längre
och vida kostbarare gradpassering vid de förstmde vapnena; men
som denna omständighet tillhör den militära upfostran, torde den
ej här böra tagas i betraktande.
Jag förbigår också här underofficersgraden, oaktadt Art:ts Underofficerare
måste, för utöfningen af sina befattningar, aflägga
ganska stränga examina, af en vida större omfattning än vid de
andra vapnena, derföre att inhemlandet af erforderliga kunskaper
sker för dem kostnadsfritt, genom Statens försorg, och således ej
förorsakar dem någon ekonomisk upoffring, om ock deras tjensgöring
derigenom kan för en längre tid anses strängare.
Och torde rätta utgångspunkten för frågans bedömande vara
från den tid, då man inträdt uti Statens tjenst såsom verkligt
tjenstgörande uti första officersgraden.
Genom föreskriften för ArtilleriUnderLöjtnanter att aflägga
examen vid högre artilleriläroverket, innan han får avancera till
Löjtnant, blifver den unge ArtilleriOfficeren tvungen att egna
flere år åt studier samt i närmare 3 år, i och för deras idkande,
vistas å Marieberg. Vore den lön, som nu är föreslagen åt UnderLöjtnanter
vid GarnisonsRegdena, tillräcklig för lefnadsbehofven,
så vore ej något skäl att gifva Artits UnderLöjtnanter en större
lön än andra UnderLöjtnanter af den värfvade arméen, emedan
tillfälle till kunskapers inhemtande måste anses som en vinst,
om ock arbete härtill erfordras. En vinst, som visserligen ej är
de öfriga GarnisonsRegflena förmenad, men likväl för dem utgör
någon rättighet. Sedt från denna synpunkt, tycks ArtilleriOfficeren
hafva en fördel framför sina kamrater af de andra Reg:tena,
men denna fördel är ej utan sina törnen, derigenom att ArtilleriOfficerns
bana är bruten, om han ej aflägger den vid Marieberg
bestämda examen, när han annars ej kan avancera till Löjtnant,
då deremot UnderLöjtnanter! vid den värfvade arméen i öfrigt kan
220
Den 3 December e, m.
avancera till hvilken grad som helst, utan en dylik examen. Fördelar
och olägenheter kunna här motväga hvarandra, ehuru mången
torde anse ArtillcriOfficerarne hafva mera olägenheter än fördelar
äfven i detta afseende. Men frågan har, när lönerna i underlöjtnantsgraden,
äfven de föreslagna, äro otillräckliga för lefnadsbehofven,
en annan sida, nemi. den ekonomiska; och om det
någonsin kan försvaras, att Staten gifver åt sina tjenare löner,
som äro bevisligen otillräckliga för de oundvikligaste lefnadsbebofvens
upfyllande, och således lönerna för OnderLöjlnanterna vid
värfvade arméen ej blifva större än nu är föreslaget, eller 800
R:dr r:mt, så kan dock ej förnekas, att då Staten fordrar att vissa
af dessa UnderLöjtnanter, nemi. Art:ts, skola genomgå en arbetssam
och dyr lärokurs vid högre artilleriläroverket, det billigheten
kräfver att den unge Officern, under dessa sina studier, har
en inkomst som; med sträng hushållning, är tillräcklig för lefnadsbehofven,
synnerligast som han då måste vistas på en ort, som
han ej valt och der hans tid är så uptagen af studier, att biförtjenster
aldrig kunna ifrågakomma. Delta är också erkändt för
IngeniörCorpsen, alldenstund Chefen för Landtförsv:sDepart:tet föreslagit,
att dess såsom elever vid Mariebergs läroverk varande 2:ne
UnderLöjtnanter hvardera skulle erhålla ett stipendium af 300
R:dr r:ml. Tillsammans med den för dem äfvenledes föreslagna
lönen af 800 R:dr s. ro. gör detta 1,100 R:dr, och när derjemte
tages i betraktande, att eleverna hafva fri inqvartering vid läroverket,
kan inkomsten för dem under lärotiden beräknas till det
upgifna minimum af 1,200 R:dr r:mt.
Mycket skulle härvid vara att tillägga, om min afsigt vore
att ingå uti en fullständig kritik af den föreslagna löneregleringen,
men det anförda torde vara tillräckligt för att ådagalägga
att de tvenne af mig förstntda hufvudvilkoren för rättvisan af
grundsatsen om de lika lönerna, ej blifvit upfylda för Art:t. Det
första af dem, eller frågan om gradbestämmelserna, ligger väl
utom området för Ständernas verksamhet, så vidt det endast rörer
sjefva gradbestämmelserna, men ligger belt och hållet inom deras
verkningskrets, när frågan blir om den för tjenstemännen ännu
vigtigare frågan, att derpå grunda de utgående lönerna.
Det andra vilkoret ligger mera omedelbart inom sferen för
Ständernas verksamhet, och det är derföre som jag, på grund af
hvad jag nu haft äran framställa, hos R. St:r vördsammast anhåller
:
l:o Att alla Majorerne vid Art:t erhålla samma lön som nu är
föreslagen för ÖfversteLöjtnanterne vid vapnet, eller 4,500
R:dr r:mt.
2:0 Att de i och för tjenstgöringens bedrifvande nu redan till
Kaptener i Reg:tet befordrade Löjtnanterne vid Arbt erhålla
löner såsom yngre Kaptener.
3:o Att Löjtnantsgraden inom Arbt, såsom hitintills, biifver en
klass med den för första Löjtnanten föreslagna lönen af
1,200 R:dr, så vida ej, som riktigare vore, lönen blefve
1,500 R:dr runt.
Den 3 December e. m.
221
4:0 Att UnderLöjtnant af Art:t, som vistas vid högre artilleriläroverket,
får under denna tid ett årligt stipendium af
300 R:dr r:mt, så vida ej hans lön på stat blifver, som riktigare
vore, 1,200 R:dr r:mt.
Äfvenledes hemställer jag vördsammast att R. St:r ville:
5:o Med bibehållande af en sergeanlsklass inom Art:t tilldela alla
Sergeanter vid Arl:t samma lön af 500 R:dr, som är föreslagen
för den nybildade l:sta klassens Sergeanter.
6:0 Åt alla Cheferne för de värfvade Reg:tena gifva samma lön
som nu är föreslagen för Chefen för Gardet till häst, så vida
de ej kunna få, som riktigare vore, en lön af 7,500 R:dr r:mt.
Begärdes på bordet.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., hade inlemnat följande
motion :
För den obetydliga båtfart, som i början å Strömsholms gamla
kanal bedrefs, var saknaden af utrymme för slussverkets behof mindre
känbart; men sedan kanalen, med sina 26 st. slussar, af nya
bolaget blifvit ombyggd till sådana dimensioner, som den högst
betydligt utvidgade trafiken kräfver, och detta bolag har sig ålagdt,
att i all framtid underhålla denna, med stora upoffringar af enskildta
och af Staten, vackra och vigtiga kanalbyggnad, måste hvar
och en finna, att detta åliggande blifver alldeles omöjligt att fullgöra,
så vida ej kanalverket kommer i besittning af tjenligt belägen
jordrymd vid dess ändpunkter, till anläggning af magasiner,
skjul, bostäder åt upbördsmän och vaktbetjening m. m. I hela
den civiliserade verlden lärer väl icke heller finnas något större
kanalverk, som saknar dylika uplagsplatser, och emot Götha och
Hjelmare kanal har Staten i detta afseende varit serdeles frikostig.
Å Strömsholms kanal fraktas in årligen mer än 150,000
skepp:d jerneffekler, och, när han blifver fullbordad, är all anledning
att detta belopp skall fördubblas.
Område för dessa oumbärliga anläggningar är redan utsedt
och lagdt på karta. Det utgöres af en stenbunden, för odling all
deles
omöjlig udde, belägen dels å Strömsholms kungsgårds, dels
å länsmansbostället Horns ägor, utgörande den förra ägovidden
T:l:d. K:l:d.
— 15,4,
den sednare  4. 9 6,
eller tillsammman 4, 25,3;
hvilken ägovidd Staten och Kronan till kanalverket, utan ringaste
skada, kan afstå. Skulle ersättning till nuv:de innehafvare af bostället
ifrågakomma, lärer densamma af kanalbolaget villigt utgöras.
Jag hemställer således, att
R. St:r för deras del behagade medgifva, att den
mark, till högst 5 t:l:ds vidd, som kanalverket till
uplagsplats, magasiner och bostäder kan behöfva, och
hvilken är belägen dels på Strömsholms kungsgårds,
dels på länsmansbostället Horns ägor, må till kanal
-
222
Den 3 December e. m.
verkets fria disposition, för berörda ändamål, såsom
kanalbolagets egendom uplätas.
Begärdes på bordet.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik, hade inlemnat 2:ne
så lydande motioner:
l:o.
Inom Bygdeå socken uppe i Norrland, å en liten utjord, bor,
sedan många år tillbaka, en af Högstsalige Konungarne Carl den
I3:des och Carl den 14:de Johans tjenstemän, G6 år gammal, medellös
och af långvarig sjukdom hemsökt: f. d. IIofNot. vid de år
1844 upbäfda K. BorgRine, JurisKandidaten Johan Haeggström.
Såsom qvasi kamrat med den gamle f. d. HofNot., enär jag
under flera år hade Nåd. förordnanden såsom ledamot dels i Nedre,
dels i Öfre BorgR:n, vågar jag, uppå hos mig derom gjord
framställning utaf en den gamle f. d. tjenstemannens ännu qvarlefvande
kamrat och sanno vän, till R. H. St:rs icke sällsporda
välvilja och behjertande anmäla den meddellöse, numera sjuklige
och orkeslöse samt åldrige f. d. tjenstemannens vördsamma, på rättvisa
och billighet grundade — jag vågar nära nog säga — anspråk
på denna välvilja, detta behjertande, eller att komma i åtnjutande
af under mera än 4 år förlorad pension, med tillsammans, på en
gång, 850 R:dr 16 sk. b:ko.
Haeggström blef, efter vid Upsala Akademi aflagd JurisKandidatexamen,
år 1815 antagen till Auskultant i K. Svea HofRätt, 1816
vice HofNot. samt 1817 i Nåder utnämnd till ordinarie HofNot.
Lönen utgjorde icke mera än 200 R:dr b:ko och upbars, i likhet
med Rikets öfrige embets- och tjenstemäns, uti K. StatsKont.
Sedan Konung Carl den 13:de år 1818 aflidit, öfverläto väl
R. St:r åt Konnung Carl den 14:de Johan att, emot en bestämd
årlig summa af statsmedlen, efter eget" godtfinnande dermed aflöna
Dess hofstat; men R. St:r medgåfvo, det oaktadt, att de äldre hofvens
embets- och tjenstemän, tillhörande förra Riksstaten, fingo, i
stadgad ordning, vid deras afskedstagande, åtnjuta, på sätt förut
vid Kongl, dödsfall varit öfligt, deras lön såsom pension.
En stor del, som ägde äldre fullmakter, sökte då afsked och
fingo deras lön i pension på Konung Carl den 13:des indragningsstat;
men andre åter förbjefvo fortfarande vid deras förra tjenstebefatiningar
samt erhöllo, jemte nämnde pensioner, vid nya hofvet
s. k. konstitutorialer 'och arfvoden.
De 2:ne HofNot:ne, deribland Haeggström, hvilka fortsatte deras
tjenstgöring, tryggande sig vid deras gamla fullmakter, fingo
sedermera upbära lönen på nya hofstaten.
Ar 1827 fann Haeggström, som blifvit gift och fått barn, de
små tjensteinkomsterne icke tillräckliga för sin bergning och tänkte
egna sig åt annan sysselsättning, samt gjorde försök med boktryckerirörelse;
hvarföre han ock till K. M. ingaf underd. ansökning
att K. M. måtte täckas förunna honom, lika med andre Konung
Den 3 December e. m.
223
Carl den 13:des tjenstemän, lönens åtnjutande ifrån den tid Haeggström
erhölle Nåd. afsked ifrån hofnotarietjensten.
H. Ex. Hr Itiksmarsk:n, Haeggströms högste förman, understödde,
på sätt bilagde underd. utlåtande litt. Å. uplyser, Hajggströms anhållan;
men K. M. förklarade, under d. 20 Juni 1827, att Hseggströms
befattning ej vore så beskaffad hoftjenst, att sökanden vore
berättigad till lönens bibehållande såsom pension, helst han innehaft
hofnotarietjensten blott en kort tid före Konung Carl den I3:des
död, hvarföre ock den underd. ansökningen sålunda blef i Nåder
afslagen.
Tvenne år sednare förnyade Haeggström denna sin underd. afskedsansökning,
med dervid fästadt förbehåll om lönens åtnjutande
såsom pension. Nåd. afsked beviljades honom d. 9 Okt. 1829;
och dermed försedd vände sig Haeggström ånyo till K. M. med
underd. ansökning att få upbära lönen på indragningsstat. Nåd.
Resolut, deröfver aflats ej förrän d. 29 Juni 1S33, eller 3:ne år
efter det Riksmarsk:sEmb:ts, ansökningen förordande underd. utlåtande
(litt. B) till K. M. inkommit, samt var af det för Haeggström
beklagliga innehåll, att K. M. icke funnit Sig kunna & den
underd. ansökningen göra Nåd. afseende (litt. C).
Haeggströms bekymmersamma ställning tvang honom att ännu
en gång, på ytterligare andragna skäl, i underd:het söka göra sin
talan gällande. Den förordades då på sätt och vis af K. StatsKont.
(litt. D); och K. M. täcktes nu uti Resolut, af d. 8 Febr.
1834 (litt. E) i Nåder förklara Haeggström berättigad att upföras
på allmänna indragningsstaten, till åtnjutande af 200 ll:dr b:ko
pension, »likväl endast från samma års början.»
Skälet till denna inskränkning är okändt; och det synes alltför
hårdt om Haeggström, för det han obetänksamt, utan förbehåll,
fortfarit utöfva tjensten under en ny Regent, skulle gå miste om
sin pension, ehuru man skulle kunna säga, att han under tiden
besparat K. M. utgiften för en ny HofNot:s aflöning, såsom förhållandet
varit med Haeggströms medtjenstemän: HofKansliSekret.
Kuylenstjerna, Ilusgerådsmästaren Sterky och en Kontorsskrifvare,
hvilkens namn uti Riksmarsk:sEmbet:s underd. utlåtande icke blifvit
upgifvet; och af hvilka de 2:ne förstnämnde, på sätt litt:s F
och G utvisa, obestridt fått sig först i Nåder beviljade pensionens
åtnjutande ifrån afskedsdagen, och densamma fortfarande upburit
äfven sedan, åtminstone besagde Kuylenstjerna och Sterky på den
nya hofstaten erhållit konstitutorial och arfvode för fortfarande
tjenst inom K. BorgRme.
Det är för att söka bereda jemlikhet i rättigheter och, serdeles
under detta för Westerbottens innevånare svåra missvextår,
lindra Haeggströms fattigdom och betryck under hans sannolikt
korta återstående lefnad, som jag finner mig nära nog pligtig att
hörsamma den till mig af vännen framställda upmaningen, att
hos R. H. St:r vördsamt hemställa,
det R. St:r måtte bevilja f. d. HofNot:n Johan Haeggström
för en gång den äskade summan, 850 R:dr b:ko,
motsvarande den pension han rätteligen synes hafva
221
D»n 3 December e. m.
bordt få sig tillgodoräknad ifrån det han i Okt. 1829
erhöll Nåd. afsked till d. 1 Jan. 1834, ifrån hvilken
tid och framgent Haeggström erhållit och fortfarande
upbär såsom pension, i egenskap af f. d. HofNot., å
allmänna indragningsstaten 200 R:dr nämnde mynt
årligen.
Om remiss till H. StatsUtsk. anhålles vördsammast.
2:o
K. M. har af Nåd. omtanka för Statens sannskyldiga nytta vid
innev:de Riksdag till R. H. St:r täckts öfverlemna Nåd. Propostn
om en allmän löneförbättring för så väl civila, som militära em
bets-
och tjenstemän; Och uti det tal, hvari II. M. Konungen vid
Riksdagens öppnande å Rikssalen första gången helsade R. II. St:r
yttrade H. JU., hvad denna fråga beträffar, följande:
»Jag är förvissad gode Hrr och Svenske män, att J
»skolén behjerta denna vigtiga angelägenhet, grundad
»på rättvisa fordringar och på en uplyst vård om Sta
»tens
välförstådda intresse.»
Dessa H. M. Konungens Nåd. ord böra visserligen anses innebära
en slags visshet om denna frågas bringande till det åsyftade
resultatet; men, för den händelse så icke skulle ske, och enär
embetsverk finnas, hvilka vid de senast verkställda löneregleringarna
icke kommit i åtnjutande af löneförbättring, — tror jag
mig ega befogenhet att, med serskildt fästadt afseende å de, uti
nära nog de flesta fall, till dubbla beloppet stegrade lefnadskostnaderne
de senare åren och' synnerligast här i hufvudstaden, hvarigenom
de för tjenstemännen under helt andra förhållanden samt
för längre tid tillbaka, ja ända till för 30 år sedan, bestämda
lönerna blifvit alldeles otillräckliga, — vördsamt föreslå:
Att, derest K. M:s ofvanåberopade Nåd. Proposm icke
skulle föranleda till åsyftad t och önskadt resultat,
åtminstone ifrågav:de embetsverks så väl embets- och
tjenstemän, som vaktbefjente måtte varda tillerkände
enahanda löneförbättring, som vid de senast skedda
löneregleringarne blifvit fastställda för de serskilda
tjenstegraderna; samt att löneförbättringar må beräknas
ifrån och med nästk. 1857 års början, hvarförutan,
oberoende af all löneförbättring, R. H. St:r med synnerligt
behjertande torde omfatta frågan om pensionsförhöjningen,
enär pensionstagare i allmänhet sakna
all annan utväg, än pensionen, till sin ålderdoms försörjning
och de stegrade lefnadskostnaderna således för
pensionstagaren äro vida mera betungande, än för den
ännu i tjenst varande embets- eiler tjenstemännen.
Med vördsam anhållan om remiss af denna min motion till
H. StatsUtsk., får jag, antingen i sammanhang med förbesagde min
nu afgifna motion, eller ock, derest Hr Gr. och Landtm, samt
Höglofl. R. och Ad. det så anser, uti serskild, till vederbörligt
Utsk. remitterad motion, vördsamt föreslå:
Alt
Den 3 December e. m.
225
Att då tidsförhållandena f. n. äro så betydligt förändrade
emot den tid då nu befintliga pensionskassor
för embets- och tjenstemäns samt deras enkors och
barns pensionerande inrättades, — förslag måtte upgöras
till dessa pensionsanstalters uphörande samt
pensioneringens centraliserande, kapitalisering och i
öfrigt ändamålsenligare förändring och inrättande, ungefärligen
i likhet med de grunder, som äro gällande
för iifränte-försäkringsanstalter, hvarigenom, förutan en
bättre reglering af pensioneringen, en betydlig besparing
skulle tillvägabringas, enär snart sagdt alla utgifter
i och för redan befintliga och genom nya embetsverks
och staters tillkomst allt framgent ytterligare
erforderliga serskilda pensionskasse-direktioner och dessas
tjenstemän komme att uphöra.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Hr Printzensköld, Carl, hade inlemnat följande motion:
Vid de uti hufvudstaden varande domstolar har man länge
erfarit menliga följder af att en mängd okunnige och till karakteren
mindre väl ansedda personer fått upträda såsom ombud och
sakförare. Större delen af advokaterne i hufvudstaden utgöres f. n.
utaf afsigkomna handlande, handelsbokhållare, slagtare, kypare och
andra dylika personer. Under antaget namn af kommissionär annonsera
de alltjemnt om sina kommissions- och skriftbyråer. Än
förleda de enfaldigt folk till orimliga rättegångar, och än vålla de
genom sin okunnighet och vårdslöshet att äfven en rättvis sak,
hvars utförande blifvit dem anförtrodd, går förlorad. Uti tal och
skrift inlägga de, om icke smädliga, dock vanligen anstötliga yttranden
emot domrarne och vederparterne. Genom det sätt, hvarpå
nämnde slags advokater upträda, minskas domstolarnes anse
ende
och rättvisan kommer jemväl ofta att lida. Det oaktadt taga
desse advokater vanligen för sitt ombudsmanskap mer betaldt, än
en jurist, derest han blifvit anlitad. Under nuv:de förhållanden
vill en jurist, som afser befordran inom embetsverken, högst
ogerna upträda såsom sakförare, och fältet för de nämnde kommissionärernes
verksamhet blifver derföre allt större. Bland civiliserade
nationer är Svenska folket nästan det enda, som anser
insigt i lagfarenheten såsom ett obeböfligt vilkor för en persons
upträdande såsom sakförare eller advokat. Det må lemnäs derhän
hvilketdera som i allmänhet må vara riktigast, antingen fordran
på insigt i lagfarenhet eller dess obehöflighet, men åtminstone
synes de anförda förhållandena göra nödvändigt, att serskildt för
hufvudstaden stadgas och förordnas, att vid högre och lägre domstolar
derstädes icke någon må tillåtas upträda såsom sakförare
eller advokat med mindre han undergått de för inträde i rikets
rättegångsverk erforderliga examina. Fordran härå har icke varit
fremmande för vår lag. Eedan genom K. Förordmn d. 10 Mars
1749 stadgades, att som af öfning och erfarenhet allena, ehuru
II. H. 15
226
Dea 3 December e. m,
den eljest häfver sin stora nytta och värde, fagfarenheten ej nog
grundeligen kan läras, så framt ej förut en god och tillräcklig
kunskap blifvit genom studier inhemtad; alltså skulle ej någon
tillåtas auskultera och advocera, som icke kunde från akademien
förete vederbörligt vittnesbörd att han ägde insigt i lagfarenheten.
Uti K. Förordn:n d. 9 Mars 1750 stadgades tillika att detta vittnesbörd
jemväl borde innehålla huru den, som det meddelades, i
lefvernet förhållit sig vid akademien. Dessa stadganden fortforo
att gälla för hela riket tilldess att de i någon mån undergingo
förändring genom K. Brefvet d. 27 Maj 1801 och K. Förklaringen
d. 8 Sept. 1829, hvilka begge författningar mera hänvisade till
allmänna lagens föreskrifter angående fullmäktigskap.
Om det än må medgifvas, att det uti K. Förordn:n d. 10
Mars 1749 fordrade vilkor af juridisk bildning för utöfvande af
fullmäktigskap förorsakat olägenheter för landsorterne, der juridiskt
bildade personer ofta nog icke kunnat erhållas till ombud, synes
någon sådan olägenhet icke vara att befara för hufvudsladen, hvarest
ett större antal jurister, både äldre och yngre, uppehålla sig,
men utaf hvilka större delen under nuv:de förhållanden icke vilja
upträda såsom ombud. Någon inskränkning barde icke heller
göras uti det i 15 Kap. 2 § R:sB:n förekommande stadgande, att
part må bruka till fullmäktig sin skyldeman eller den i hans tjenst
är. Inskränkningen skulle allenast gälla den uti nämnde g förekommande
bestämmelsen, »eller han eljest bäfver förtroende till.»
Hvad deremot uti 15 Kap. 3 g R:sB:n finnes stadgadt ang:de förbud
för en i Öfverrätt anställd Betjent, som årlig lön njuter, att
låta bruka sig till fullmäktig der, eller vid någon Underrätt, sona
derunder lyder, synes numera vara ett stadgande, som är både
olämpligt och till intet båtande. Nämnde stadgande har på sin
höjd allenast ledt derhän, alt Betjent i Öfverrätt undvikit att vara
synligt ombud i rättegångar, utan öfverlemnat åt en underordnad
person att i sitt ställe såsom ombud upträda. Nyssnämnde stadgande
borde derföre jemväl ur lagen utgå.
På grund häraf får jag vördsamt föreslå att R. St:r måtte för
sin del besluta, att vid högre och lägre domstolar i hufvudstaden
part väl må, såsom hitintills, bruka till fullmäktig sin skyldsman
eller den i hans tjenst är, men att i öfrigt ej någon må tillåtas
att vid nämnde domstolar såsom sakförare upträda, derest han
icke undergått de för inträde i Rikets Rättegångsverk erforderliga
examina; och hemställer jag att, i sammanhang härmed och med
ändring af hvad i 15 Kap. 3 g R:sB:n finnes stadgadt ang:de förbud
för Betjent i Öfverrätt att låta bruka sig till fullmäktig, detta
lagrum måtte erhålla följande lydelse:
»Ej må någor fullmäktig vara i den sak, dermed han sig befattat
i annan Rätt, såsom domare, eller R:ns betjent, eller hos K.
Bef:h:de å embetets vägnar; ej den, som förr varit fullmäktig för
vederdelomannen i samma mål; eller den, som sjelf under målsman
står; ej eller den, hvars fader eller svärfader, son eller måg,
broder eller svåger, i R:n Domare sitter. Ej må någon ledamot
i ÖfverRm låta bruka sig lill fullmäktig, der, eller vid någon
Den 3 December e. m.
227
Underrätt, som derunder lyder; utan så är, att han talar för
skyldeman sin till och med syskonbarn, eller för omyndig, den
han är målsman före.»
Begärdes på bordet.
Hr Cederschiöld, Fredr. Aug., hade inlemnat 2:ne
motioner, innehållande:
l:o.
Till Rikets nu församlade St:r har en motion blifvit öfverlemnad
ang:de universiteternas i Upsala och Lund förflyttning till
Stockholm. Så önsklig en dylik åtgärd än må vara och så mycken
välsignelse för hela landet den än skulle medföra; så torde
den dock icke hafva utsigt för sig att nu erhålla R. Stms bifall.
Min fruktan i detta hänseende härleder sig hufvudsakligen derutaf,
att lanken på stora och genomgripande förändringar uti bestående
förhållanden, hos oss vanligen behöfver någon längre tid att likasom
mogna innan den kan framträda i handling. Jag föreställer
mig alltså, att, ehuru de fleste inse den obestridliga nyttan af ett
universitets förläggande i bufvudstaden, mången dock skall finna
betänkligheter vid att ifrån en så aflägsen och folkrik provins,
som Skåne borttaga det uti Lund befintliga universitetet. — Detta
anser jag för min del icke heller vara så alldeles behöfligt, utan
tror, att det åsyftade ändamålet skulle i väsendtligaste mån vinnas,
om blott universitetet i Upsala förflyttades till Stockholm.
Jag vill icke trötta med uprepandet af alla de förmåner som dervid
skulle erhållas, emedan de redan med en berömlig klarhet
blifvit utvecklade, utan önskar blott få fästa upmärksamheten
derpå, att ett universitet icke endast är ämnadt till den upväxande
ungdomens undervisning, utan äfven till, en allmän bildningsanstalt
för alla klasser i samhället. Och då man besinnar huru
talrikt besökta de få offentliga föreläsningarne äro, som hållas i
hufvudstaden, så kan man lätt göra sig ett begrepp om det intresse
hvarmed allmänheten skulle följa de lärorika föredragen af utmärkte
akademiska lärare. De inkast, som kunna göras emot en dylik
åtgärd, hafva äfvenledes af den förre motionären blifvit uptagne
och besvarade på ett sådant sätt, att jag icke tilltror mig kunna
tillägga något mera öfvertygande. En sak torde dock kunna vara
förtjent af någon upmärksamhet med afseende på frågans ekonomiska
sida, om icke, såsom jag föreställt mig, de fleste af de uti
Upsala befintliga universitetet tillhörige byggnader, skulle på sådant
sätt kunna göras för landet vinstgifvande, att, t. ex. Ultuna
Landtbruksinstitut förflyttades till Upsala och utvidgades till en
högre landtbruksskola. Jag tillstår dock, att jas saknar tillräckliga
insigter för att bedöma fördelarne af en dylik inrättning, men
har icke velat undertrycka denna tanke i händelse den kan befinnas
vara god och riktig.
Ehuru högt af behofvet påkallad den här ofvan omnämnda
flyttningen till hufvudstaden af universitetet i Upsala synes mig
vara och oaktadt jag tror, att ringa svårigheter dervid skulle möta;
228
Den 3 December e. m.
så vill jag dock för ett ögonblick förutsätta att äfven denna åtgärd
blir af E. St:r uppskjuten, ty förr eller sednare måste den väl
ändå företagas. — Jag vill i sådant fall hafva äran framställa ett
annat förslag, lätt verkstäldt och för landet af oberäknelig nytta,
nemi.: Medicinska Fakultetens i Upsala förflyttning till Stockholm
och införlifvande med Carolinska Medico Cbirurgiska Institutet till
bildande af en fullständig och öfter tidens fordringar lämpad medicinsk
akademi. — För att visa nyttan och nödvändigheten deraf,
vill jag i största möjliga korthet hafva äran framlägga de uppenbara
bristerna vid den medicinska undervisningen, såsom den nu
bedrifves och huru de, enl. min upfattning kunna och böra
undanrödjas.
Då man betänker hvilka ofantliga framsteg naturvetenskaperna
årligen göra och huru många af dessa ingå och ligga lill grund
för den medicinska vetenskapen, så är det lätt att finna huru vidtomfattande
denna sednare numera måste vara och huru omöjligt
det är att tillegna sig djupare insigter i många af dess särskilda
grenar. — Den medicinska undervisningen fordrar derföre för att
vara tidsenlig, ett stort antal lärare, såsom jag längre fram skall
hafva äran visa; emedan en lärare, som har flere ämnen att undervisa,
oaktadt den bästa vilja, nödvändigt måste åsidosätta ett
eller flere af dem. Detta är den väsendtligaste bristen uti den
medicinska undervisningen vid universitetet i Upsala, alldenstund
den Medicinska Fakulteten endast består af 4 lärare, hvilka hafva
att examinera uti anatomi, fysiologi, pharmaci och fysiologisk kemi,
teoretisk och praktisk medicin, teoretisk och praktisk kirurgi,
oftalmiatrik, obstetrik, rättsmedicin, farmakodynamik, medicinens
historia m. fl. olika ämnen. Detta öfverstiger menskliga krafter,
hvarföre åtskilliga af dessa ämnen måste blifva högst styfmoderligt
behandlade. — Deribland vill jag endast nämna den för så många
sociala förhållanden och för hela landet så vigtiga rättsmedicinen,
som nästan kan sägas blott till namnet ingå uti den medicinska
undervisningen vid våra universiteter.
En annan ännu väsentligare olägenhet har sin grund uti bristande
material, isynnerhet för de anatomiska och rent medicinska
studierna. — Detta är lätt att inse, då man vet att det egentligen
är Stockholm, som förser Anatomisalen i Upsala med kadaver
och att det i Upsala befintliga sjukhus är alldeles för litet för att
lemna tillräckliga föremål för den praktiska undervisningen i medicin.
Dessutom äro de anatomiska patheologiska och kirurgiska
samlingarna alldeles för obetydliga för att på något sätt kunna
motsvara de billigaste fordringar. — Följden af allt detta är att
den studerande genom dryga kostnader och onödig tidsförlust får
söka i Stockholm inhemta åtminstone de nödvändigaste insigterna
och bortnöta en lång tid i Upsala med bokliga studier utan den
praktiska erfarenhet, hvarförutan de förre blifva döda och onyttiga
kunskaper. Efter att sålunda vanligen hafva egnat omkring 4 år
åt studier, som måste förblifva mer eller mindre dunkla, användes
slutligen 1 år i Stockholm för att förvärfva erfarenhet vid sjuk
-
Den 3 December e. m.
229
sången, i st. f. att denna borde gå hand i hand med de bokliga
studierna under hela studiitiden.
Hvar och en lärer lätt kunna finna, att mycket fattas uti
Läkarebildningen, såsom förhållandena nu äro. Genom en förening
emellan den Medicinska Fakulteten i Upsala och Carolinska
MedicoKirurgiska Institutet skulle deremot en bildningsanstalt kunna
erhållas, som skulle kunna dana så dugliga, insigtsfull och
praktiska läkare man vill önska sig.
Medicinska Fakulteten i Upsala består, såsom jag ofvanför haft
äran nämna af 4 Professorer och Carolinska Institutet har 8 Pro
fessorer
och en Professors vederlike, nemi. läraren i rättsmedicinen,
således summa 13, eller just hvad som kan behöfvas för att utgöra
en fullständig medicinsläroanstalt.
Kostnaden för en dylik lärarepersonal har jag tänkt mig böra
så fördelas, att den summan som är föreslagen för de akademiska
Professorerna skulle tilldelas alla, som icke kunde göra räkning
på någon biförtjenst genom enskild praktik och att de öfrige skulle
erhålla något mindre.
Sålunda skulle den blifvande läroanstalten få ungefärligen
följande sammansättning:
1
lärare uti
i deskriptiv och topografisk anatomi
med
lön
R:dr r:mt
5,000.
1
d:o
d:o
fysiologi och histologi
4,500.
1
d:o
d:o
pathologisk anatomi och fysiologi
4,000.
1
d:o
d:o
kemi (farmaceutisk och fysiologisk)
4,000.
1
d:o
d:o
medicinsk naturalhistoria och materia-
mediea .
,
4,500.
1
d:o
d:o
medicinsk pathologi och terapi .
4,000.
1
d:o
dw
medicinsk klinik
4,000.
1
d:o
d:o
kirurgisk pathologi, terapi och oftal-
miatrik
4,000.
1
d:o
d:o
kirurgisk klinik
4,000.
1
d:o
d:o
gynekologie och obstetrik
4,000.
1
d:o
d:o
pediatrik
4,000.
1
d:o
d:o
rättsmedicin och allmän sundh.-lära
4,000-
1
d:o
d:o
psykiatri
4 000.
Summa 13. Summa K:dr r:mt 54,000.
Ett större antal Adjunkter än nu finnas erfordrades nödvändigt
emedan dessa borde äga undervisningsskyldighet d. v. s. biträda
Professorerne vid undervisningen. F. n. finnas 8 Adjunkter.
Dessa borde ökas till 15. Med lön af 1,500 till 1000 R:dr r:mt
gör detta en summa af 16,500 R:dr r:mt. Således Summa Summarum
71,000 R:dr r:mt. Men som den medicinska undervisningen
i Upsala och Stockholm efter föreslagna löneförhöjningar skall
kosta 55,000 R:dr; så skulle denna högst fullständiga läroanstalt
endast kosta 16,000 R:dr mera; en summa alltför obetydlig i jemförelse
med den ofantliga nytta den skulle medföra. Slutligen vill
jag blott tillägga, att alla slags lärosalar, samlingar, och hvad för
' öfrigt är erforderligt, redan äro i fullständigt skick här i Stockholm,
för att utan vidare kostnader kunna mottaga den nya läro
-
230
Den 3 December e. m.
anstalten. Fördelarne äro för stora och svårigheterna för ringa
för en dylik förening af den medicinska undervisningen i Stockholm,
att jag skulle anse mig behöfva trötta med vidlyftigt ordande
derom.
Jag får derföre föreslå, alt universitetet i Upsala må flyttas
till Stockholm; eller om detta icke vinner bifall, att åtminstone
Medicinska Fakulteten i Upsala må förenas med Carolinska MedicoKirurgiska
Institutet till bildandet af en medicinsk läroanstalt i
Stockholm. Jag anhåller om remiss till Ekon.Utsk.
2:o.
Mödosamt och bekymerfullt är läkarens kall. Det är icke
blott nattvak och kroppsansträngningar af alla slag, utan lika
mycket den ständiga själsspänning, hvaruti han lefver och den
qval ful la omtankan om sina medmenniskors lif och helsa, som så
ofta undergräfver hans krafter och för honom öppnar en förtidig
graf. Hvarken ära eller utmärkelse följa honom under hans tysta
vandringar i den fattiges koja, och då krigarns hjeltedöd förer
hans namn till efterverlden, så försvinner läkaren obemärkt under
inflytandet af den förpestade luften i de öfverfy 1 Ida bospitalerna.
Allt detta vore dock ganska lätt, och åtminstone inom den Svenska
Läkarecorpsen skulle man aldrig höra någon klagan, om det icke
vore en sak, som hvilar tungt på läkarens skuldror och törnbeströr
hans väg, nemi. tanken på hustru och barn. Med högst få undantag
är läkaren icke i tillfälle att förvärfva så mycket, att han
kan afsätta något till hjelp på sin ålderdom, eller till understöd
åt sin familj, när han af döden bortryckes, och för honom finnes
ingen pensionsanstalt, som tager om händer de värnlösa han efterlemnar.
Försök hafva visserligen blifvit gjorda till bildande af
en pensionsinrättning för läkare, men har icke kunnat komma
till stånd.
Det är i betraktande häraf, och sedan jag under ett par år
bevittnat den högst sorgliga belägenheten af en af våra verksammaste
och mest nitiske läkares efterlefvande enka och 4 oförsörjda
barn, som jag vågar vända mig till R. St:r, med en vördsam anhållan,
att med en ringa pension till enkan efter aflidne Med.
Doktor Anders Fredrik Idström hedra minnet af denne blygsamme
och menniskoälskande läkare. Om redbarhet, oegennyttig verksamhet
och redligt upfvliande af sina pligter äro värda någon belöning,
så hafva få menniskor gjort sig mera förtjenta deraf än
han. Enkel och anspråkslös i sin lefnad, outtröttlig, vänlig och
välgörande såsom läkare nämnes Doktor Idströms namn med aktning
af hans fordna embetsbroder och med kärlek af det samhälle,
som han i flera och trettio år gagnade med sina mogna insigter
och sin sällsporda skicklighet.
Få grund af hvad jag i korthet haft äran anföra, och med
stöd af de betyg jag tager mig friheten bifoga, vågar jag vördsammast
föreslå:
Att R. St:r behagade tilldela en årlig pension af
400 R:dr nmt åt Med. Doktorn Anders Fredrik Id
-
Den 8 December e. m.
231
ströms enka, Fru Johanna Wilhelmina Idström, född
Sandberg, och hans omyndiga harn. Jag anhåller om
remiss till StatsUtsk.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Gr. Taube, Henning Adolf, hade inlemnat följande motion
:
Det är en allmänt känd sak, att skifteshandlingar och isynnerhet
kartor, som af Landtmätare till vederbörande Domhafvande
ingifvas, ofta illa bandteras, — stundom till någon af de tvistande
parterna utlemnas, — och i de flesta fall mycket sent återställas
Landtmätaren, för att icke säga, att dylika handlingar ibland rent
af förstöras, •—• utan att Landtmätarne, såsom del nu är släldt,
hvarken kunna förekomma sådant eller bevisa hvem, sorn till det
ena eller andra är skuld, och derföre bör ansvara eller gifva ersättning.
Häraf vållas de största olägenheter, först för Landtmätaren,
men sedermera och värst för Skiftestagaren. Så var det ock
i äldre tider, hvilket föranlät ÖfverDirektören vid Landtmäteriet,
att i skrifvelse till K. M. af d. 18 April 1807 föreslå åtskilliga
utvägar till berörde olägenheters förekommande. Slen sedan K. SL
d. 29 påföljde Oktober svarat, att, »som K. SI. inhemlat, att 81 §
»uti K. Förordmn af d. 12 April 1783, om Landtmäteriet i Kiket
»ovilkorligen stadgar, ali Domaren, innan tingets slut, bör till
»Landtmätaren återställa de honceplkarlor och beslcrifningar, denne
»vid domstolen företett eller låtit förete, och K. Förordmn af d. 30
»Jan. 1778 förmår, ätt den Underdomare, som försummar att åter»ställa
de handlingar, hvilka blifvit till R:n ingifne, skall första
»gången, efter 24 Kap. S § R:sB:n, böla 25 daler silfvermynt och
»andra gången dömas förlustig sitt embete, eller, om han är csclra»ordinaric,
första gången, jemte erläggande af nyssnämnde böter,
»på 2:ne års tid afliållas från Doniareembclel och andra gången
»förklaras ovärdig alt vidare lill sådant embete nyttjas, samt att
»vederbörande AdVokalFiskaler, då någon visade sig i omförmäldle
»händelse vara för nära skedt, voro pligtige, att målet mot Do»maren
åklaga och utföra; alltså fann K. SL redan gifna förfaltn:r
»lemna tillräckliga medel för att förmå Underdomare till noggrant
»iakttagande af deras skyldigheter i denna omständighet» — så
åstadkom detta snart allmänt kända svar, hvilket innefattade en
förut icke anad, långt sträckt tolkning af »K. Förordmn om hvad
»vid Underdomstolarne i anseende till domar och utslag iakttagas
»bör», gifven d. 30 Jan. 1778, så mycket heldre de med samma
svar åsyftade goda följder, som ansvaret för Domarens försummelse
var så betydligt. Slon genom ingresserne till Landtmäterilnstruktionen
och Skiftesstadgan af d. 4 Slaj 1827 upphäfdes allt som
förut ang:de Landtmäteriet blifvit stadgadt, följaktligen äfven förberörda
tolkning eller förklaring af K. Förordmn d. 30 Jan. 1778,
och i nämnde 1827 års f-örfattmr inflöt icke någon föreskrift, som
motsvarade 81 § i 1783 års LandtmäteriFörordn. Detta bar icke
Heller skett i K, Förordning ang:dc expeditionslösen af d. 15 Maj
232
Den 3 December e. m.
1821 och den 30 Nov. 1835, hvilka, den förra i 5 och 7 punkterna,
samt den sednare i 14 g, afse endast sådane expeditioner,
som skola lösas, något som icke ifrågakommer, hvad angår konceptskiftesbandlingar,
hvilka af Landtmätaren blifvit till Domaren inlemnade,
och ofvanberörda olägenheter låta sig också sedan år
1827 ånyo beständigt förnimmas.
Nämnde olägenheter bestå bland annat deruti, att jordägare
allt för sent få afskrift af delningsbeskrifningen och kopia af skifteskartan,
hvilka handlingar icke skola utgifvas förr, än skiftet är
fastställdt, och att Landtmätarne hindras, att i behörig tid fullgöra
sin tidsödande, betungande renovations-skyldighet, hvilket är skadligt,
icke blott för dem, utan äfven för det allmänna, som går i
mistning utaf renovationsarbetet, när Landtmätaren tid efter annan
måste underlåta detta, samt fördenskull råkar på balans och ej
mäktar fullgöra sin renovations-skyldighet. — Såsom det nu är
stäldt, kan visserligen Landtmätaren, om han bor vid Postkontor,
eller har att begagna on säker landpost till nämnde kontor, medelst
öppen rekommendation, ådagalägga, både att han afsändt sina
koncept-akter till Domaren och huru dessa då voro beskaffade,
men att de framkommit lill behörig person, och i hvad skick de vid
återfåendet befunnits, kan han alldeles icke visa.
Blefve det deremot beslutadt, att akterne, då de afsändas till
Domaren, skola åtföljas af tvenne reversaler, fullständigt upptagande
kartornas och handlingarnes mängd samt beskaffenhet, äfvensom,
att det ena reversalet, så snart akterne blifvit af honom emottagne,
skall, med qvitto försedt återsändas till Landtmätaren, och
åtskilliga ställen uti Skiftesstadgan, med tillämpning af ett dylikt
beslut ändrades, på sätt jag skall nu hafva äran föreslå, så vore,
enl. min tanke, allt gjordt, som å lagstiftningens sida, i det ifrågav:de
vigtiga ämnet kan göras.
I något sammanhang med berörde ämne står påbudet i 18
Kap. 20 § K. SkiftesStm, att Landtmätare, efter derom föregången
anmälan, skall till AgodelningsR:n ingifva karta och handlingar
öfver oklandradt laga skifte. Ganska många Domare fordra icke
strängt efterlefvande af detta påbud och på flera orter är det en
död bokstaf, hvilket bäst bevisar dess obehöflighet, men på andra
ställen är förhållandet alldeles motsatt, och föranleder stundom
betydlig olägenhet. Landtmätaren måste nemi. adressera sin anmälan
till Domarens hemvist, hvarest densamma emellertid icke
träffar honom, i fall han, hvad Landtmätaren ej kan veta, vistas å,
på annan ort belägen tingstad, eller sysselsätter sig med hvarjehanda
syneförrättningar eller andra göromål utom hemvistet. Okunnig
om ifrågav:de anmälan nått sin bestämmelse, inger Landtmätaren
karta och handlingar vid Ägodeln:sR:ns sammanträde eller
vid lagtima ting, som stadgadt är: men har hans anmälan ej kommit
Domaren tillhanda, så emottager denne icke Skiftes-akten,
hvars pröfning således fördröjes, till stor skada för Landtmätaren,
sorn ej kan fullgöra sitt renovations-arbete, och jordägaren, hvilken
under liden ej har säkerhet på sin nya besittning, hvadan han måste
fördröja dess bebyggande, hägnande och odling. När detta kan
Den 3 December e. m.
233
hända och dessutom föga nytta lärer härflyta af en anmälan, emot
hvars ingifvande timman före skiftes-aktens aflemnande, författn:n
ej upstält något hinder, så torde föreskriften om oftaberörde anmälan
med allt skäl böra uphäfvas.
Med stöd af hvad jag sålunda andragit, får jag föreslå, dels
alt vid slutet af S och 'IS §§ i 18 Kap. af K. SkiftesStm må lillläggas
så lydande mom erder, nemligen:
vid 5 §. »Underlåter Ordföranden att å tid, som i 11, 15 och
»20 §§ sägs, återställa de reversaler behörigen qvitterade,
»hvilka Skiftesmannen till honom insändt, eller vid R:ns sam»manträde
aflemnat, eller ock de kartor och handlingar, som
»reversalerne åtföljt, ansvara på sätt 19 § af Wår förnyade nåd.
»förordn., ane:de Expeditionslösen d. 30 Nov. 1855 stadgadt är.»
vid 15 §. »Kartor och handlingar, som af Skiftesman till Ago»deln:gsRätt
aflemnas eller insändas, skola alltid åtföljas af
»tvenne lika lydande reversaler, hvilka fullständigt redo»visa
de förras mängd och beskaffenhet, enl. det formulär,
»som ÖfverDireklören vid Landtmäteriet utfärdar; och bör
»R:ns Ordf:de till Skiftesmannen genast återställa det ena
»reversalet, behörigen qvitteradt, när kartorna och handlin»garne
vid R:ns sammanträde aflemnas, men eljest inom åtta
»dagar, efter det att de kommit honom tillhanda.»
»När Skiftesmannen återfått kartor och handlingar, som
»vid Agodeln:gs-R:n varit företedda) vare han, vid ansvar,
»såsom för tjenstefel, skyldig att inom åtta dagar derefter,
»till Ems Ordf:de återsända det qvitterade reversalet, eller
»ock, om kartorna eller handlingarne blifvit skadade, vid på»följd,
att sjelf derför ansvara, sådant inom 30 dagar anmäla
»hos Wårt JustitieKanslersEmbete, som föranstaltar att den, som
»skadan vållat,- varder ålagd den ersättningsskyldighet, hvil»ken,
med föranledande af 38 §, 2 mom. och 49 § i Wår
»Nåd. Landtmäterilnstrrn d. 4 Maj 1827 laglig pröfvas»; samt
dels alt 11 och 20 §§ i ofvann:dc Kap. och Stadga må
erhålla följande förändrade lydelse, nemligen:
11 §. »Varda inom föreskrifven tid inga besvär mot Agodeln:gsR:ns
»utslag i de uti 9 g omnämnda frågor anmäldta: då skall
»Ordf:den skyndsamligen och sist inom fjorton dagar efter
»den utlupna fatalietiden, derom Skiftesmannen underrättas,
»del af utslaget, ulan lösen honom gifva, samt de af honom
»mottagna kartor och handlingar återsända. Lag samma vare,
»när underd. besvär ej blifvit anförda öfver sådant Agodeln-.gs»U:ns
utslag, som i 18 § sägs» (Anm.: Tiden är från åtta
till fjorton dagar utsträckt, med afseende å det, vid slutet af
18 § genom K. Kungörelsen d. 9 Juni 1832, gjorda tillägg).
20 §• (Enligt K. Kungörelsen d. 9 Juni 1832). »Klandras ej
»skifte inom den i 13 § föreskrifna tid, bör Skiftesmannen
»till Agodeln:gsR:n, vid dess nästa sammanträde, eller sist vid
»näst infallande lagtima ting, karta och handlingar ingifva,
»så vida de icke, hvilket helst ske bör, redan lill Ordföranden
»blifvit öfverlemnade; och har R:n, att innan fastställelse å
231
Ben 3 December e. ta.
»skiflet meddelas, noga tillse och pröfva, att detsamma St
»lagligen beskaffadt, och bland annat Afven deruti, att ägorna
»icke blifvit delade i flera skiften, än denna Wår Nåd. stadga
»i 12 Kap. 10 § högst tillåter, utan att sådan hemställan
»hos Agodelnigslbn skett, som i 11 g af samma kap. före»skrifven
finnes. I annor händelse må någon fastställelse å
»skiftet icke meddelas, utan höre Domaren Skiftesmannen;
»anlgde honom att i de olagliga delarne af skiftet nödiga
»rättelser verkställa; gifva honom del af ulslag derom, samt
»återställa karla ock handlingar, på säll i i 1 § 2 mom. sägs,
»derest dessa cj i anledning af underd. besvär, böra lill Oss,
»eller af skäl, som nedan nämnas, Ull Wår Ifef:h:de insändas.
»Aro felen af större betydenhet, insände Domaren kartan och
»handlingarna lill Wår Bef:h:de som föranstaltar, att Skiftes»mannen
i laga ordning varder under tilltal ställd. Finnes
»skiftet lagligen beskaffadt, då bör R:n detsamma till framtida
»efterrättelse fastställa, bevis derom jemväl å kartan anteckna
»och denna med tillhörande handlingar, lill Skiftesmannen, inom
»ålla dagar efter faslslällelsens meddelande återsända.»
Stor klagan råder bland Landtmätarne deröfver, att de stundom
blifva ohörda dömde. Detta kan äfven i viss mån ske, om
Domaren antingen pröfvar besvär, då Landtmätare från inställelse
vid Ägodeln:gsR.ätt är lagligen förhindrad, och ålägger honom omarbetning
af skifte utan ersättning o. s. v., eller ock med den rättighet,
18 Kap. 20 § nu innebär, utan att lemna Landtmätaren
tillfälle till försvar, eller åtminstone uplysningars meddelande, kasserar
hans förrättning och, hvad ännu värre är, derjemte besörjer
att han varder under tilltal ställd.
Vilkoren för Landtmätarens sysselsättning och deraf beroende
bergning, är alltid och ensamt jordägares förtroende för hans skicklighet,
då obehöriga utvägar att åtkomma arbete icke användas,
ålen såvida detta förtroende förminskas i samma mån Landtmätarens
åtgärder ogillas, är sådant för honom af största betydenhet,
och nog försigtighet kan således icke användas, på det att ban icke
oskyldigt må blifva svårare bedömd, än han verkligen förtjenar.
Härförutan kan ofta genom hans hörande, mången till den grad
vigtig uplysning bibringas Domaren, att dennes beslut blifver sakriktigare
än eljest, och således en för jordägare skadlig fortsättning
af rättegången möjligen afböjas. Sluteligen synes det äfven vara
orimligt, att om Landtmätaren icke blifvit hörd, och kassation af
hans arbete eller åtal i anledning deraf beslutes, tiden för underd.
besvärs anförande häröfver likväl skall räknas från den dag utslaget
gafs, enär nemi. denna dag är honom obekant och utslaget icke
förr än efter fatalietidens utgång kommer honom tillhanda.
Till förekommande häraf, har jag dels här ofvan i 18 Kap.
20 § infört bestämdt stadgande om Skiftesmannens hörande, innan
hans förrättning ogillas, och får dels föreslå, att sådan anmälan,
som i 12 § omtalas, och besvär, enl. 13 g, böra Ivefaldt ingifvas,
äfvensom, att så den förra som de sednare böra kommuniceras med
Skiftesmannen inom den i 14 § först nämnde tid, på det, att han
Den 3 December e. m.
235
må sorgfälligt kunna bereda sig till sakens ulredande och, i fall
han, såsom i 15 § antages, är af laga förfall hindrad, att vid
Ägodeln:gsR:n sig infinna, skriftligt utlåtande afgifva. Blifver detta
förslag gilladt, så torde ock förenämnde §<§ böra erhålla följande
lydelse:
12 §. Hafva de i 9 § omnämnde frågor genom närv:de delägares
»öfverenskommelse, der sådan äger rum, eller genom Skiftes»mannens
och Gode Männens oklandrade beslut, blifvit af»gjorda,
är delägare, som ej då tillstädes varit, mod det be»slut
missnöjd, och vill han lagligen styrka, att han, då detta
»beslut fattades, laga förfall haft, och ej heller kunnat ombud
»för sig ställa; ingifve derom shriflelig anmälan i tvenne exem»plar
lill Ordfiden i AgodelnigsRin, inom en månad från
»det förfallet uphörde, der ej den tid till klander å Skiftet
»ute är, som i nästa § sägs. Gitter han fullgöra den be~
»visning nu nämnd är, varde hans klander af R:n pröfvadt.»
13 §. »Är delägare missnöjd med skifte, vare sig i afseende på
»ägo-graderingen, bestämda ersättningar, skiftesläggning, eller
»i öfrigt i någon af de delar, som icke enl. 9 §, före skiftets
»fortsättning och fullbordande böra vara slutligen afgjorde;
»äge då öppet, att inom sextio dagar, räknade från den dag
»Skiftesmannen förklarat skiftet vara slutadt, samt prot. och
»handlingar, efter 14 Kap. 4 g, delägarne lemnat sina be»svär
i tvenne exemplar till Ordfiden i AgodelnigsRin skriftligen
ingifva.
14 §. »Nu hafva besvär öfver Skiftet till Ordf:den inkommit,
»som i 12 och 13 gg sägs; eller vill någon eljest söka Ägo»delmsRms
åtgärd i de frågor, sora till dess uptagande höra,
»i hvilket senare fall skriftelig anmälan i tvenne exemplar
»hos Ordfiden derom bör göras; då åligger Ordfiden, att,
»senast inom åtta dagar derefter sända ena exemplaret af
»anmälan eller besvär lill Skiftesmannen; utsätta dag och ställe
»till Rins sammankomst, samt derom utfärda kungörelse, hvil»ken
14 dagar förut bör upläsas från predikstolarne i den
»eller de socknar, der jorden är belägen; kalle och serskildt
»inom sistnämnde tid, ledamöterne i AgodelnigsRin, allmänna
»ombud, der sådane nödige äro, Skiftesmannen, samt jemväl
»serskild Landtmätare till Rins biträde, der Ordfiden så nö»digt
finner.
15 g. Skiftesmannen medtager till Ägodeln:sR:n alla kartor, pro
tokoll
och öfriga handlingar, som saken röra. Är han af laga
förfall hindrad att sig sjelf infinna, bör han dem, jemte utslag
i saken, till Ordfiden insända.
Begärdes på bordet.
Hr af Donner, Gust. Wilh., hade inlemnat följande motion:
Vid
sisth Riksdag väcktes fråga om befrielse från skyldigheten
för embets- och tjenstemän m. fl., att kartera fullmakter, konstitutorialer,
resolutioner och prot.utdr. å erhållna löneinkomster,
236
Den 3 December e. m.
men Rikets då församlade St:r funno sig icke kunna härtill lemna
bifall. A denna fråga har vid innev:de Riksdag upmärksamhet
ånyo blifvit fästad och R. St:r lära således icke kunna undgå att
taga i betraktande, huruvida sådana omständigheter nu må förefinnas,
som kunna föranleda bifall til! frågans lösning på ett sätt,
som med vederbörandes belåtenhet kan förenas, utan att medföra
någon särdeles kännbar rubbning uti en af Statsverkets extra ordinarie
inkomster eller den, som utgår under namn af Charta Sigillat<E-medel.
Men för den händelse att befrielse från skyldighet att med stämpladt
papper förse utfärdade handlingar vid de tillfällen, då befordringar
till embeten och tjenstebefattningar ifrågakomma, icke skulle kunna
medgifvas, oaktadt, till stöd för denna befrielse, med allt skäl
kunde åberopas den omständigheten att StatsRådets ledamöter icke
äro förpligtade att belägga sina fullmakter med stämpladt papper,
en lättnad, som således är Statens högsta funktionärer beviljad,
men andre, dem i värdighet och inkomster underlägsne löntagare,
deremot förvägrad, blir det ovilkorligen nödvändigt att kungörelsen,
angående Stämplade pappers-afgiften samt hvad vid kontrollen
och upbörden deraf bör iakttagas, undergår en revision på det
att de nya paragraferna framdeles icke må komma att stå i strid
med hvarandra eller de inflytande stadgarne blifva så otydliga, att
deras tillämpning blir svår, om icke omöjlig, och ordalagen deri
så tvetydiga, att de kunna tolkas olika af olika personer.
Jag föreslår således vördsamt:
l:o Att alla gg ställas i öfverensstämmelse med den nya myntförordn:n.
2:0 5 g: Att stadgandet om kartering af fullmakter, utfärdade
från K. M., sålunda må förändras: Fullmakter — — — —
samt derefter med fem procent å skillnaden emellan den löneförmån,
som förut innehafts och den, som tillträdes;
3:o 11 § 2 punkten: Ej må — — — — upvist. Ansvare dock
den myndighet, som utfärdat handlingen, att densamma blifvit
rigtigt karterad.
4:0 14 g 2 punkten, som handlar om underlåtenhet att tillse det
ingifne handlingar äro rigtigt karterade, skulle redigeras i
öfverensstämmelse med hvad i 11 g 2 punkten kommer att
stadgas, så att all tvetydighet undvikes om hvem som egentligen
ansvaret tillhör. Om remiss till Bevilln.Utsk. anhålles.
Begärdes på bordet.
Hr Adlercreutz, Axel, bade inlemnat följande motion:
Genom K. M:s Nåd. Kungörelse d. 17 Juli 1847 meddelades
åtskilliga förändrade stadganden i afseende på utarrendering af-sådane
Kungs- och Kungsladugårdar samt andra kronolägenheter, för
hvilka arrendeafgiften omedelbarligen till Statsverket ingår. Dessa
stadganden borde, enligt hvad ingressen innehåller, i den mån
förut afslulade arrendekontraktet löpte lill ända, vinna tillämpning
vid hädanefter skeende utarrendering. Håller man sig strängt vid
nämnde ordalydelse, skulle tvekan kunna upstå, huruvida För
-
Den 3 December e. m.
237
fattnin vore tillämplig .i fråga om Kungsgård, hvilken blifvit af
R. St:r på viss tid bortförlänad och vid förläningstidens slut skall
på arrende uplåtas. Då emellertid alla de skäl, som föranledt
omförmälda författnings tillkomst, äga full tillämplighet på det af
mig nu upgifna fall och det för innehafvare af bortförlänad fastighet
är af stor vigt att veta, efter hvad han har att rätta sig,
vågar jag härmedelst vördsammast föreslå, det R. St:r måtte för
sin del besluta en sådan förklaring öfver ifrågavide Kungörelse,
att de genom densamma meddelade stadganden skola vinna tillämpning
jemväl i det fall, att bortförlänad Kungsgård, Kungsladugård
eller annan kronolägenhet skall efter förläningstidens slut för
Statsverkets räkning på arrende uplåtas. Om remiss till vederbörligt
Utsk. anbålles ödmjukligen.
Begärdes på bordet.
Hr Munck, Bror Gust. Reinh., hade inlemnat en så lydande
motion:
Sedan det ej lyckats mig förmå någon annan alt väcka motion
om nödigt serskilt anslag till, af högt behof påkallad, reorganisation
af Garnisons-sjukhuset i Götheborg, hvilken motion måhända
till större fördel för ifrågavrde sjukhus och säkert bättre,
än af mig, kunnat af annan person framställas; så nödgas jag, i
egenskap af Kommendant i nämnde stad, vördsamt anhålla: icke
allenast att, ett anslag, för 1 gång, stort Tiotusen (10,000) R:dr
r:mt till underhåll pr år, må beviljas till meranämnde Sjukhus,
försättande i erforderligt skick, åtminstone för den närmaste framtiden;
utan ock, att till StatsUtsk., dit jag förmodar denna motion
blir remitterad, få rättighet inlemna faktiska uplysningar
i ämnet.
Begärdes på bordet.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne Mern.
N:o 3, med återlemnande af åtskilliga inom BondeSt. väckte
motioner, ang:de den s. k. personliga skydds-afgiftens användande;
N:o 4, med återlemnande af K. M;s af BondeSt- till Utsk.
remitterade Nåd. Propos., ang:de vissa ändringar i nu gällande
stadganden om utskrifningssättet och inrättningen af allmänna
beväringsmanskapet; och
N:o 5, med den till Rikets nu församlade St:r af Fullmäktige
i Riksg.Kont. afgifna berättelse.
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. \ på 12 på natten.
In fidem protocolli.
Albert Alunck.
238
Den i December f. m.
Tliorsdagen den 4 December 1856.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 3:ne prot.utdr. för d. 3 dennes f. m.
Hr Anckarsvärd, August, upläste 2:ne motioner af följa
nde innehåll:
l:o.
Vid 2:no föreg:de Riksdagar har fråga väckts om minskning
i den, jemlikt Riksg:sKont:s Reglemente, till 5 proc. bestämda räntan
för af Hjelmare kanalverk samlade och utlånte medel till bildande
af fond för samma verks framtida underhållande; men R.
St:r hafva icke funnit godt att dertill lemna bifall. Då R. St:rs
beslut i denna del måste antagas grunda sig på missförstånd om
föremålet för framställningen, enär denna hvarken åsyftat eller kan
medföra någon upoffring eller utgift af allmänna medel, utan endast
en lika skälig som nödig lättnad i den lönlösa Direktms omsorger
för kanalverkets bästa, förmodar och hoppas jag att, då förnyad
framställning i samma ämne nu af mig vördsamt göres, R.
St:r täckas åt densamma skänka erforderlig upmärksamhet, och,
såsom en förmodad frukt deraf, jemväl ett af rättvisa och billighet
påkalladt bifall. Uti StatsUtsk:s Utlåt. N:o 48, vid 1853—
54 årens Riksdag, besvaras de 2:ne motioner, som dä gjordes för
åstadkommande af nedsättning i räntebestämmelsen å den till utlåning
afsedda kanalunderhållsfonden, och, jemte utredning af de
förhållanden, som ursprungligt gifvit anledn. till samlandet af berörde
fond, grundade Utsk. sitt afstyrkande derpå: »Att bolaget
förbundit sig att å den i dess egendomar intecknade skuldsedel å
15,000 R:dr b:ko erlägga 5 proc. årlig ränta, och då andra antagliga
skuldförbindelser med samma ränta, å ett belopp af 16,000
R:dr, blifvit till Riksg:sKont. aflemnade, förutsattes att R. St:r icke
skulle finna anledn. eftergifva de uttryckliga vilkor och förbehåll,
derunder afskrifning af kanalverkets skulder till Statsverket beviljats,
samt förändra de i afseende å berörde fonds bildande meddelade
föreskrifter.» Vidare: att den ifrågasatte räntenedsättningen,
om den också af R. St:r medgåfves, endast komme att gälla för
det belopp hvarmed fonden, efter 1854 års slut, kunde tillökas,
och således, under den närmaste framtiden, blifva af föga betydenhet,
men deremot alla beräkningar i den af Direktion föreslagna
och af R. St:r godkända planen derigenom blifva rubbade.» Vidare:
att Staten ägde grundade anspråk att icke behöfva vidkännas
några ytterligare upoffringar för Hjelmare kanal och slussverk
samt dess framtida underhållande, och att någon fullt betryggande
säkerhet emot Statsverkets framtida anlitande i detta hänseende
Dan i December f. m.
239
icke fanns förr än underhållsfonden upnått ett sådant belopp, att
erforderliga reparations- och byggnadsarbeten kunna af dess samlade
räntebetalningar bestridas.»
Då R. St:r vid 1840 och 1841 årens Riksdag godkände och
fastställde den föreslagna planen för ifrågav:de fonds samlande, under
en tidrymd af 100 år och till ett belopp af öfver Två mill.
R:dr b:ko, stadgades, bland annat, att fondens medel borde göras
fruktbärande efter en »lills vidare» till 5 proc. bestämd räntefot,
synes tydligen af detta »lills vidare» att, hvad räntefoten beträffar,
dess bestämmande då till 5 proc. icke var, såsom
ger, eli uttryckligt vilkor, utan tvärtom antyder detta »lills vidare»,
att förändring af densamma redan då var förutsedd såsom möjlig
och behöflig. Svårigheten att erhålla sådane inteckningar, som,
enl. gällande Reglemente för denna fonds utlåning, kunna såsom
godkänneliga antagas, har redan länge utgjort bekymmersamma omsorger
för Direktm; och emedan kanalverket har åliggande att
till Riksg:sKont. aflemna säkerhetshandlingar vid slutet af år 1857
för 5000 R:dr, 1860 för 6000 R:dr, 1862 för 5000 R:dr, 1865
för 7000 R:dr, 1867 för 6000 R:dr, 1869 för 6000 R:dr, 1871
för 7000 R:dr allt b:ko o. s. v., har Direktm, som ej lyckats
anskaffa antagliga, med 5 proc:s ränta löpande inteckningar, hvilka
dessutom, så länge tysta förmånsrätter äro gällande, icke alltid
innefatta fullständig säkerhet, sett sig nödsakad, för de närmast i
ordningen kommande ackumuleringssummorna, anskaffa Hypotheksföreningsobligationer,
löpande med 4 proc. ränta och med kapitalrabatt
8,j å 9 proc., och hvilka obligationer kanalverket, då den
vinst, som vid utlottningarne kan tillfalla obligationernas innehafvare,
jemväl tages i beräkning, tror sig med säkerhet komma att
åtnjuta omkring 4|- proc. årlig ränta. Bolagets förbindelse att årligen
erlägga 5 proe:s ränta å de till säkerhet derföre uti bolagets
egendomar intecknade 15,000, med 750 R:dr b:ko bör obestridligen
orubbad qvarstå, emedan desse 750 R:dr utgöra bolagets
bestämda årliga bidrag till ackumuleringsfonden, äfvensom bolaget
synes utan synnerlig olägenhet kunna åläggas att ansvara
för enahanda ränta å de fonden tillhörande medel, hvilka hos bolaget
kontant innestå, intilldess säkerhetshandlingar för utlåning
af i planen uptagna runda seriesummor böra till RiksgtsKont. aflemnas,
för att derstädes för fondens räkning förvaras. Att kunna
göra utlåningen så fördelaktig som möjligt, ligger naturligtvis i
bolagets eget interesse, emedan fonden tillhörer bolaget och är afsedd
till kanal- och slussverkets underhåll och framtida ombyggnad;
men att tvinga bolaget att ansvara för en räntefot, som omständigheterna
visat att man, med iakttagande af stadganderna om
säkerhelbandlingarnas beskaffenhet, icke med visshet kan påräkna,
vore förstörande för bolaget, hvars hela inkomst, om ej mer, kunde
komma, när fonden vuxit till en hög summa, att tagas i anspråk
för erläggande af skillnaden emellan den ränta, som vid utlåningen
kan erhållas, och det nu till 5 proc. bestämda; och då ändamålet,
samlandet af en fond, enl. planen, stor Två mill. R:dr
b;ko, ändå kan vinnas genom ackumuleringstidens förlängning med
24 U
Den 4 December f. m.
ett eller annat år, synes något skäligt hinder ej böra möta för
bifall till bolagets önskan, »att R. Sl:r malle bestämma räntan
för utlåning af den del af berörde fond, för hvilken säkerhelshandlingar
till Riksg:sKont. böra aflemnas, lill minst 4 proc.,
helst bolaget icke lärer underlåta att, i den mån det kan ske,
söka bereda så hög ränta som möjligt å sina egna utlånta, för kanalverkets
bestånd afsedda tillgångar. Visserligen skulle förändring
i räntefoten i någon män kunna komma att rubba de serieberäkningar
som planen uptager, men denna omständighet är och måste
anses vara af ringa betydenhet, då det afsedda ändamålet med
fondens samlande, såsom ofvan blifvit visadt, likafullt kan vinnas,
utan att, såsom 1854 års StatsUtsk. synes vilja låta påskina, den
ringaste anledn. kunde med fog hemtas dertill, att ifrågav:de nedsättning
af räntefoten förorsakar någon upoffring å Statens sida,
eller minskar den fullt betryggande säkerheten emot Statsverkets
framtida anlitande i detta hänseende.
2m.
Uti StatsUtsk:s Utlåt, vid 1854 års Riksdag, N:o 48, sid. 21,
säges hurusom R. St:r, vid 1840—41 årens Riksdag, tillämpat
den grundsats, att Hjelmare KanalDirekt., på eget ansvar och
utan Riksg:dsKont:s medverkan, borde ombesörja utlåningen och
vårda lånehandlingarne, intill dess en så stor tillgång hunnit samlas,
att den lämpligen kunde, emot inteckning i fast egendom, utlånas,
hvarefter de för det sålunda utlånade beloppet erhållna säkerbetshandlingarne
skulle till Riksg:sKont. aflemnas. Att kanalverket
sålunda ansvarar för de oftanämnde fond tillhörande kontanta
medel och räntan å desamma, äfvensom för medlens utlåning
i enlighet med nu gällande reglementes bestämmelser, derom är
ingenting att säga, men att kanalverket, eller dess Direkt., bestående
af i landsorten på spridda ställen och, så vidt sig göra låter,
i kanalverkets granskap boende personer, skall hafva åliggandet
att iakttaga förnyelse och annan bevakning af fonden tillhörande
inteckningar och säkerbetshandlingar som, sedan Direkt,
verkställt utlåningen, blifvit af Riksg:sKont. pröfvade och godkände
samt af detsamma till förvarande emottagne, synes vara ett stadgande,
lika oriktigt som oformligt. Visserligen har Direkt:n hittills
kunnat hafva en ledamot bland i hufvudstaden boende aktieägare,
hvilken, i afseende å ett slikt bestyr, kunnat henne biträda,
men dels är icke alltid gifvet, att någon aktieägare finnes bosatt
i Stockholm, dels kan ock i motsatt fall inträffa, att ingen sådan
vill emottaga eller finnes lämplig att anförtros en plats i Direktionen.
I hvilketdera fallet som helst qvarstår alltid det oriktiga,
ovanliga och för fonden möjligtvis vådliga förhållande att en Direktion,
sammansatt af på olika, spridda ställen i landsorterna vistande
individer, innehar det maktpåliggande bestyret att i allo bevaka
säkerheterna i en fond, som icke befinnes i densammas vård, utan
blifvit af R. St:r anförtrodd åt dess Riksg:sKont:s förvar; och emedan
detta verk dessutom är försedt med ett juridiskt ombud, torde
ej allenast fondens säkerhet, utan äfven god ordning och billighet
tala
Den 4 December f. m.
241
tala derföre, att bevakningen af fonden tillhörande och i Riksg:sKont:s
vård befintliga säkerhetshandlingar, bevakas af berörde ombud,
emot skälig ersättning af kanalverkets medel, hvilket desto
heldre borde ske, som detta jemväl synes varit R. St:rs vid nämnde
Riksdag afsigt, då de, såsom bär förut blifvit omförmäldt, beslöto
att lånebandlingarne skulle af KanalDirektm till Riksg:sKont. aflemnas.
Jag anhåller fördenskuld vördsamt, att R. St:r måtte erforderliga
föreskrifter i öfverensstämmelse härmed benäget meddela.
Dessa motioner remitterades till StatsUtsk.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto, upläste följande motion:
Under sisla Riksdagen tog jag mig friheten att hos H. R. o.
Ad. väcka förslag om anläggande af en jernväg emellan Westerås,
Fahlun och den i gemenskap med sjön Siljan varande s. k. Insjön.
Detta förslag vann, vid behandling inom StatsUtsk., det afseende,
att Utsk., som yttrade sig deröfver i sammanhang med
väckta förslag om jernvägsanläggning emellan Fahlun och Gefle,
till R. St:r hufvudsakligen föreslog, att om bolag bildade sig för
verkställande af båda dessa jernvägsanläggningar, det skulle af K.
M. bero att bestämma, hvilketdera bolaget finge komma i åtnjutande
af det statsbidrag, Utsk. för ändamålet ansåg böra beviljas.
StatsUtsk:s Utlåt, bifölls af II. R. o. Ad. samt PresteSt., men återremitterades
af Borgare- och BondeSt:n, hvilka yrkade bestämdt
beslut, att medlen skulle anvisas till förmån för banan emellan.
Fahlun och Gefle; och vid votering i Förstärkt StatsUtsk. blef
sistnämnda mening gällande.
För hvar och en, som närmare känner förhållandena, ligger
det emedlertid klart i dagen, att ehuru dessa båda förslag då sammanställdes,
de icke äro af den beskaffenhet, att det enas fullbordande
gör det andras verkställande obehöfligt. Detta ådagalägges
bäst just genom hvad som innev:de år inträffar. Dalarne blifver
nemi., under loppet af denna vinter, i ganska stort behof af spanmål,
och ingen lärer kunna påstå att, äfven om jernvägen emellan
Gefle och Fahlun vore fullbordad, Dalarne skulle kunna få
sitt spanmålsbehof fylldt från Gefle, då deremot, om en jernväg
nu funnes ifrån Westerås till Dalarne, sistn:de landskaps behof af
spanmål och potates skulle utan svårighet kunna fyllas. Måhända
kunna de äfven under nuvrde förhållanden fyllas, men huru stora
upoffringarne dervid måste blifva för den nödställda provinsen,
kan synas deraf, att, ännu för 14 dagar sedan åtminstone, forlönen
för hvarje tunna spanmål emellan Westerås och Fahlun var
6 R:dr r:mt, och skillnaden emellan priset på en tunna potatis å
båda dessa orter 6 å 7 R:dr.
Det vore att missbruka H. R. o. Ad:s tid att här nu anföra
de ytterligare skäl, som tala för jernvägsanläggning emellan Westerås
och Dalarne. De finnas uptagna i min vid 1853 års Riksdag
gjorda motion i ämnet, i Bestyrelsens för en föreslagen jernväg
emellan Westerås och Dalarne vid samma motion bifogade,
serskildt tryckta, underd. ansökning, och i StatsUtsk:s vid sista
II. II. 16
242
Den 4 December f. m.
Riksdagen afgifna Utlåt. N:o 274. Det Sr under åberopande af
dessa skäl, som jag nu vågar anhålla, att vid pröfningen af de
många förslag till jernvägsanläggningar, sorn vid denna Riksdag
komma under R. St:rs pröfning, ofvannrda af tnig vid förra Riksdagen
framställda förslag äfven måtto komma under öfvervägande,
antingen i sin helhet, eller, om det icke kan ske, åtminstone för
så stor del deraf, som sammanbinder Mälaren med någon punkt
vid Dalelfven, derifrån elfven kan vara eller blifva till betydligare
del segelbar och der vintertiden transporten på elfven, sjöar och
kärr äfven kan vara lätt.
Fullständiga planer och kostnadsförslag i ämnet framlades för
StatsUtsk. vid sista Riksdagen, och skola äfven vid denna blifva
tillgängliga för det Utsk., som kommer att behandla frågan. I
följd af stegrade varu- och dagsverkspriser måste likväl kostnadsberäkningarna
nu blifva högre än då, men dessa förhöjningar äro
lätta att göra, dä dagsverks- och varuqvantiteterna finnas i förslaget
specificerade.
Om remiss af denna motion till StatsUtsk. får jag vördsamt
anhålla. v
Remitterades till StatsUtsk.
lii- Montgomery, Gustaf, upläste en så lydande motion:
Westerbottens Lappmark består af Lycksele och Åsele Lappmarker,
innefattande den förra 3 och den sednare 4 kyrkoförsamlingar,
med stora afstånd från hvarandra, utan landsvägar eller
andra allmänna kommunikationsmedel. Alla dessa jordbrukande
församlingsinnevånare, utbredda på en mycket vidsträckt, otillgänglig,
af vatten, myror och berg upfyld yta, äga blott en Läkare.
Denna Läkare är boende i Lycksele, nästan i ena ändan af de begge
Lappmarkerne, och dit väg finnes från närmaste stad, nemi. Umeå.
Denna Läkare kunde lämpligen med sjukvård betjena, jemte den
fordna moderförsamlingen, der han bor, de till Lycksele Lappmark
hörande Slenscll och Sorsele socknar. Deremot skulle då den andra
Lappmarken, bestående af Åsele, Fredrika, Wilhelmina och
Dorothea vidsträckta socknar, sakna Läkare, och det göra dessa
församlingar redan i verkligheten, ty den Läkare, som nu bor i
L/ycksclc, är så aflägsen, atf dessa orter, i de flesta fall, ha lika
nära, om ej närmare, till Hernösand, Bjästa och Örnsköldsvik,
hvarest Läkare finnas, som till deras s. k. ProvincialLäkare i
Lycksele.
Då dessa jordbrukande, idoga, men i allmänhet vanlottade,
Lappmarks församlingars innevånare förtjena samma omvårdnad,
som andra Rikets inbyggare, helst folkökningen hos dem är i ett
betydligt tilltagande, jemte arbetshåg, sedlighet och flit, så kan
jag ej tvifla derpå, att Rikets nu församlade St:r skall neka dem
det ringa statsanslag, som erfordras för anställande och lönande af
ytterligare en ProvincialLäkare derstädes, att stationeras i Åsele,
för att med sjukvård betjena degna Lappmarks ofvanmde 4 sock
-
Den 4 December f. m.
243
nar, likasom den nu i Lycksele vistande skulle förblifva Läkare
för denna Lappmarks 3:ne socknar.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Braun, Carl Adolf, upläste 2:ne motioner, så lydande:
1 :o.
Under det lefnadskostnaden på de sednare åren i allmänhet
stigit, har sådant i synnerhet ägt rum hvad resande angår. Genom
K. M:s förnyade Nåd. Resereglemente af d. 31 Okt. 1851
blef det förut gällande Resereglementet af d. 5 Juli 1827 i så
måtto ändradt, att, på samma gång hästantalet för några af de
högre klasserna nedsattes, förhöjning i dagtraktamentet för dessa
högre klasser beviljades. Deremot kom någon förhöjning uti dagtraktamentet
icke till del de uti Regktet uptagne lägre klasserna.
Följaktligen innehafva dessa lägre klasser, från och med
den 6:te till och med den 12:te klassen, enahanda dagtraktamenten,
som blefvo år 1827, uti det då utfärdade Regktet, de
lägre klasserna tillerkände. Den naturliga följden härutaf har blifvit,
att de för lägre klasserna bestämda dagtraktamenten äro för
dem alldeles otillräckliga. Vanligen åtgår numera hela dagtraktamentet
till betalning af en måltid eller för ett rum öfver natten,
hvaremot för öfriga utgifterne på dagen intet återstår. Från och
med den 7:de till och med den 9:de klassen resa allenast med 2
hästar och de tre sista klasserna få allenast begagna en häst, så
att någon vinst icke eller kan upstå för de lägre klasserna genom
ett större hästantal, såsom för de högre klasserna, hvilka
kunna se sig till godo genom det större antal hästar, som de äro
berättigade att begagna. På de sednare åren hafva en del af de
uti lägre klasserna uptagne embets- och tjenstemän fått sig af K.
11, tillagde förhöjde dagtraktamenten. Enl. K. SundhetsColkii Cirkulär
af d. 14 Maj 1855 hafva sålunda tillagts i dagtraktamenten
åt MedicinEeDoktorer, MedicinseLicentiater och ChirurgiaeMagistrar
3 It:dr b:ko, och jemlikt K. SundhetsColkii Kungörelse d. 6 Sept.
1855 hafva MilitärLäkare, under längre kommenderingar, blifvit
förunnade förhöjda dagtraktamenten, nemi. Reg:tsLäkare 3 ll:dr 32
sk., Förste Bat:sLäkare 3 R:dr 10 sk. och Andre BaksLäkare 3
R:dr, allt b:ko. Äfvensom dylika förhöjningar tilldelats några andra
särskilda tjenstemän. Men då de förhöjningar, som sålunda
blifvit förunnade en och annan af de i de lägre klasserna uptagne tjen-r
stemän, synes böra komma till del äfven do öfrige tjenstemännen
i samma klasser, och behofvet af en förhöjning å dagtraktamentet
för alla de lägre klasserna, hvilka resa med en eller 2 hästar,
synes uppenbart erfordras, så får jag vördsamt hemställa och yrka,
att R. St:r måtte hos K. M. i underd:het anhålla, att, med bufvudsakligt
afseende å otillräckligheten af de dagtraktamenten,
hvilka uti gällande Resereglemente finnas bestämda för de klasser
af embetsman, som få begagna allenast en eller 2 hästar, ett nytt
244
Den 4 December f. m.
Resereghte måtte varda utfärdadt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de bestämmelser, som blifvit af K. M. på sednare
tider meddelade ang:de dagtraktamenten för en del tjenstemän;
äfvensom att, då det nu gällande Reseregl.-tet angår allenast
extra förrättningar i Statens ärenden, och föreskrift saknas ang:de
de dagtraktamenten, som böra tillkomma tjenstemän för embetsresor,
företagne på begäran af enskilde personer, det Reseregbte, som
kan varda utfärdadt, måtte gälla till efterrättelse äfven i sistmde fall.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles.
2:o.
Vid tillämpning af K. M:s Förordn. d. 30 Nov. ang:de expeditionslösen,
har det visat sig att uti samma Författn. förefinnes
följande hufvudsakliga brister, nemi.:
Att, då något stadgande icke finnes angrde den lösen, som
svarande part bör erlägga, i händelse ban begär att lösa expedition,
svarande part kommit att betala lösen allenast såsom för afskrift,
och till följd deraf erlagt ungefär hälften af den för hans
vederpart, eller käranden, föreskrifna lösen.
Att någon lösen icke finnes stadgad för boupteckningsinstrument
i stad.
Att lösen för gravationsbevis å fastighet i stad blifvit nedsatt,
emot hvad förut fanns stadgadt.
Att lösen för fastebref å stadsfastighet är olika emot för fastebref
å fastighet på landet.
Att lösen för bouptecknings inregistrering och inlemnande ej
får öfverstiga ett visst belopp, då samma lösen likväl förut var
lämpad efter boets behållning.
Att den för instrument öfver besigtningar m. m. stadgade lösen
är lägre än hvad förut fanns stadgadt och icke innefattar tillräcklig
vedergällning för besväret härvid.
Jag hemställer derföre vördsamt, att R. St:r måtte hos K. M
i underd:het anhålla, att Expeditionstaxan måtte varda i de anmärkte
delarne rättad; och anhåller jag tillika att framdeles få
närmare utveckla skälen för min berörde hemställan.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Frih. Åkerhjelm, Alexander, upläste följande motion:
Uti und. skrifvelse d. 1 Deo. 1854 anhöllo R. St:r, att K.
M:t täcktes utfärda ny Expeditionstaxa och dervid uti de, ang:de
expeditionslösen och dermed sammanhang egande ämnen, då gällande
föreskrifter göra de ändringar, jemkningar och tillägg, K.
M:t kunde finna vara af behof och omständigheter påkallade.
För att i omförmälte ämne afgifva und. yttrande och förslag
förordnade K. M. d. 12 Jan. 1855 en Komité, till hvars ledamöter
utsågos HofRättsRådet i Svea HofRätt J. R. Geijer, Exped.Sekret.
i CivilDopartrtsExpedition Frih. C. J. Alströmer och Borgm.
i Arboga C. J. Stolpo. Uti und. utlåt. d. 25 Aug. 1855 afgåfvo
komiterade särskildt förslag till nåd. förordning i ämnet, och re
-
Den 4 December f. m.
245
dogjorde tillika för de åsigter, som ledt dem vid arbetets utförande.
Enl. hvad komiterade närmare anförde, bade särskildt för
LandsSekret. och Domare på landet äfvensom för expeditionshafvande
vid städernas domstolar och magistrater förhållanden utvecklat
sig, hvilka ökat göromålens vidd under det sportelinkomsterna
det oaktadt aftagit. Behållningen af förenämnde tjenstemäns
inkomster hade jemväl minskats genom tillkomne förhöjningar
i kostnader för expeditionsbestyret. Hvad komiterade sålunda
och än närmare anförde, ansågo komiterade böra ådagalägga billigheten
och lämpligheten af en förhöjning i den stadgade expeditionslösen
med afseende på så väl vederbörande tjenstemäns behof
af förbättrade inkomster, som ökade utvägar för parter och rättsökande
att ersätta besväret med handläggningen af deras angelägenheter.
Den förhöjning, komiterades und. förslag uptoge, vore
i allt fall, enl. deras åsigt, ej af särdeles betydenhet, och knappast
tillräcklig att återställa det förhållande mellan sportelinkomster
och lefnadskostnad, som genom 1821 års taxa t i 11 väga bragtes,
D. 30 Nov. 1855 utfärdade K. M. i ämnet nåd. förordning,
hvarigenom de af komiterade föreslagna bestämmelser betydligt
nedsattes, och i somliga fall jemväl under hvad i 1821 års Expeditionstaxa
fanns bestämdt.
Ehuru lösen sålunda dels utelemnats för boupptecknings instrument,
dels blifvit nedsatt för gravationsbevis, dels finnes olika
för fastebref å egendomar i stad emot fi landet belägna, jemte det
flera andra oegentlighetcr förefinnas, anser jag likväl bristerna i
Expeditionstaxan ang:de lösen för svarande parts exemplar af rättegångshandlingar
mest anmärkningsvärde och förtjente att afhjelpas.
Som någon föreskrift uti Expeditionstaxan icke förefinnes
ang:de den lösen, som svarande part skall erlägga, hafva expeditionshafvande,
i brist på annat stadgande, tillämpat 11 § uti taxan,
hvarigenom svarande part kommit att erlägga allenast hälften af
den lösen, som hans vederpart erlägger, och till följd hvaraf lösen
för svarande parts exemplar af expeditioner icke ens uppgå till
den i 1821 års Expeditionslaxa bestämda lösen. En sådan olik
het
i lösen för begge parterne är likväl en uppenbar inkonseqvens
och saknar all giltig grund, enär likhet inför lagen emellan parterne
är en bland rättvisans första fordringar. Uppå hemställan
af HofRme ang:de tillämpning af stadganderne i g 10 mom.
1 och g 11 af gällande Expeditionstaxa, har K. M. genom Bref
d. 15 Jan. 1856 förklarat, att vid tillfällen, då enl. 24 Kap. 7
§ R:sB:n samt K. Brefvet till samtlige llof- och ÖfverRälter af
d. 19 Aug. 1761, två exemplar af Dom eller Utslag skola utskrifvas
för att parterne emot lösen delgifvas, denna lösen, äfven
hvad beträffar svarande eller förklarande parts exemplar, bör beräknas
och utgå till det belopp, som för »Dom» eller »Utslag» är i
Expeditionstaxan bestämdt; men som, på sätt nämndt är, föreskrift
saknas ang:de en dylik skyldighet för svaranden i de fall,
då expedition af honom begäres, får jag vördsamt hemställa och
yrka, att R. St:r måtte hos K. M. i und:het anhålla, alt Expeditionstaxan
af d. 30 Nov. 1855 måtte erhålla den rättelse eller
246
Den 4 December f. m.
förklaring, att svarande part skall i de fall, då han begär att
lösa expedition, erlägga lösen lika med käranden.
Remitterades till Allm. Besv.- och Ekon.Utsk.
Hr Toll, Joh. Ludv. Oswald: Det skulle vara mig ett
nöje om jag, genom den motion jag ämnar väcka, efter min ringa
förmåga kunde bidraga till beredande af understöd åt en aktad
kamrats efterlemnade familj. Jag vågar derföre anbefalla den åt
Ståndets välvilja och deltagande. Jag gör det så mycket heldre
som motioner i samma syftning som den här ifrågav:de redan
blifvit väckte och till och med af flere Ståndets ledamöter med
värma understödde. Jag skulle skatta mig lycklig om en dylik
rekommendation finge åtfölja motionen till Etsk.
Hr Toll uppläste härefter följande motion:
Den 8 Sept. 1855 atled i Malmö t. f. BataljonsLäkaren vid
K. Norra Skånska IntänteriReg:tet och förre SIottsLäk. Christian
Henric Andersson, efterlemnande i ytterst medellösa vilkor sin
74-åriga hustru Christina Andersson, född d. 3 Sept. 1781 —■
och en ogift dotter Lovisa Dorothea — född d. 29 Maj 1812,
hvilken sednare under en lång följd af år varit, och ännu är,
sjuklig och sålunda oförmögen att sig sjelf försörja. Dessa ömmande
omständigheter påkalla redan i och för sig sjelfva medlidande
och hjelp; men för att ådagalägga att den aflidne ringa,
men nitiske embetsmannen, genom hedrande och långvariga tjenstår,
ej torde kunna anses alldeles oförtjent af det slags äreminne
som består uti att räcka hans efterlemnade fattiga familj en hjelpande
hand, så må det tillåtas mig att fästa R. o. A:s benägna
upmärksamhet på åtskilliga data och facta, hemtade ur Dr Anderssons
tjensteförteckning, och hvilka jag nu vågar taga mig friheten
anföra.
Född d. 2 Febr. 1782 i Greifswald ingick Dr Andersson,
efter förberedande medicinska studier såväl i fädernestaden som i
Berlin, redan tidigt i praktisk tjenstgöring såsom MilitärLäk. och
anställdes under de första 4 månaderna af år 1807 i sådan egenskap
vid Fransyska Arméens 8:de Divisions F ä 11 lazarett i »Greifswald»
och »Andam»; inträdde sedan i Maj 1807 i Svensk tjenst;
placerades till tjenstgöring, först vid då varande Skånska Carabinier
Reg:t, hvilket Dr Andersson efter fälttågets slut s. å. åtföljde
till Sverige, och derefter i Okt. 1807 vid d. v. Mörnerska HusarReg:t.
Efter att hafva såväl vid detta sednare Reg:te som vid
Smålands f. d. DragonReg:te tjenstgjort under en sammanlagd tid
af ett år, kommenderades Dr Andersson i Okt. 1808 till tjenstgöring
dels vid den i Skåne sammandragne armécorpsens sjukhus i
Christianstad — till April 1810, — dels vid Garnisonen i Cimbritshamn
— från Maj 1810 till Oktober 1811, till dess han slutligen,
efter undergångna kunskapsprof, i April månad 1812 erhöll
anställning såsom t. f. BataljonsLäk. vid det då under organisering
varande Norra Skånska Infant.Reg:tet, hvilket förordnande i Mars
månad 1852 förnyades och som han innehade tili sin död.
l)eii 4 December f. m.
247
Dr Andersson bivistade, enl. upgifter i hans tjcnsteförteckning,
fälttågen i Tyskland och Norrige 1813 och 1814; öfvervar
slagtningarna vid »Grossberen», »Dennewilz» och »Leipzig», affären
vid »Jutterboch»; erhöll under en förpostkommendering nära Lubeck
en kontusion på venstra knäet, samt var slutligen närvarande
under affären vid Trögestad i Norrige.
I nära ett halft sekel •—- eller öfver 48 år — anställd i
Svensk tjenst, tillhörde Dr Andersson under en tidrymd af 43£
år Norra Skånska Infant.Reg:tet, der hans nit och trogna uppfyllande
af det mödosamma och ansvarsfulla läkarekallet tillvann honom
Ilegrtets odelade aktning och tillgifvenhet, hvilket jag äfven såsom
medlem af detta Reg:s officerscorps är i tillfälle att här vitsorda.
Samma enhälliga intyg om nitfull och oförtruten verksamhet förvärfvade
Dr Andersson sig äfven under den tid af något öfver 24
ar — eller från Maj 18J0 till Dec. 1854 — han, allt under
bibehållande af sin egenskap såsom t. f. BalaljonsLäk., tjenstgjorde
vid Straff- och Arbetsfängelset å Malmö citadell samt dervarande
garnison.
Så långvariga och redliga sträfvanden blifva ej obemärkta.
Efter att 1837 hafva erhållit någon förbättring af knappa löneinkomster,
benådades Dr Andersson 1850 i Febr. af H. M. K.
med »mindre Guldmedaljen för medborgerlig förtjenst att bäras på
bröstet», samt erhöll slutligen, på grund af IL St:s vid förb Riksdag
fattade beslut, en årlig pension, f. o, m. 1855 räknadt, af
700 Rdr Rint. Af denna fick han likväl ej upbära mera än 3
qvartalet-, förr än döden bortryckte den 73-årige, i statens tjenst
åldrig blifne, mannen från en familj, till hvars bergning han,
oaktadt alla bemödanden, ej lyckats att af ganska knappa inkomster
kunna efterlemna någon besparad penning. Aktningsvärd som
tjensteman, var Dr Andersson det äfven i sina husliga förhållanden
och ett godt namn som menniska och medborgare är det enda
arf han åt sörjande enka och barn kunnat efterlemna.
Denna fattiga, fullkomligt medellösa, men genom hedrande
vandel utmärkta familj skulle således nu se sig nödsakad att anlita
den enskilda välgörenheten, såvida ej Staten kommer emellan;
må det derföre ej anses vara förmätet om jag, ehuru sjelf i en
underordnad samhällsställning som tjensteman, likväl vågar här
upträda såsom målsman för dessa, en aktad och värderad kamrats
efterlemnade närmaste, och, på grund af hvad jag nu haft äran
anföra, vördsammast föreslå:
»att 11. St. ville åt afl. Dr Anderssons i Malmö boende efler
»lemnade
hustru fru Christina Andersson samt oförsörjda dotter
»Lovisa Dorothea, hvilka, den förra genom hög ålder, den sednare
»genom mångårig sjuklighet, äro urståndsätta att sig sjelfva genom
»arbete tillräckligen underhålla, anslå en lämplig årlig pension,
»förslagsvis 600 RdrRmt, att utgå fr. o. m. 1857 års början och
»allt framgent så länge någon af dessa personer lefva.»
Om remiss af denna min vördsamma motion till Högh StatsUtsk:t,
får jag slutligen ej mindre vördsamt anhålla.
Remitterades till StatsUtsk.
248
Den 4 December f. m.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henric, upläste 2:ne motioner,
så lydande:
l.o.
Universitetets förflyttning till hufvudstaden har länge utgjort
ett föremål för tankevexling; och skäl hafva blifvit anförde såväl
för, som emot. Det har likväl alltid synts mig, liksom troligen
hvarje fördomsfri vän af uplysning, klart, att ett högre läroverk
för vetenskaperna i Sveriges hufvudstad, med säte för regering
och embetsverk af så många slag, med ett betydande borgerskap,
med vidsträckt handel och lifliga kommunikationer, skulle vinna
mera lif och väckelse, än fallet kan vara i en mindre stad, som
saknar alla dessa förmåner.
Jag tillhör dem, som i ganska unga år inträdt på tjenstemannabanau
i hufvudstaden; och som, ju längre jag Iefvat, desto lifligare
kännt saknaden af tillfället, att jemte tjenstons bestridande,
vid någon hufvudstadens högre läroanstalt i ungdomsåren hafva
kunnat förvärfva de kunskaper, hvaraf mannaåldern fått vidkännas
bristen.
Det ligger i försörjnings-omsorgens natur att söka så hastigt,
som möjligt, komma i åtnjutande af inkomster och af utkomst.
Man skyndar derföre från universiteten efter så hastigt och så
tarfligt, som möjligt, absolverade examina. För turberäkningen
sträfvar man att tidigt inträda i tjenst, så väl inom militären,
som inom de så kallade verken inom hufvudstaden; der kasernlifvet,
vaktgörningen och renskrifningen utgöra en alltför tankefattig
fortsättning af kunskapssökandet.
Tore nu ett tillfälle uti hufvudstaden att bevista och följa
föreläsningar och föredrag uti högre vetenskapliga ämnen, så skulle
de otvifvelaktigt besökas af ganska många; och procenten af dem,
som derifrån hemtade förmåga att i högre värf och inom det högre
statslifvet blifva sitt fädernesland nyttige, kunde aldrig blifva så
liten, att icke den ifrån det allmänna derå nedlagda kostnaden i
rikt mått öfverträffades af vinsten.
Tilloppet vid de förträffliga föreläsningar, som af några bland
våra mest utmärkta vetenskapsmän någon gång varit hällne uti
De la Croix’s hotel, har nogsamt ådagalagt allmänhetens kunskapsbegär
och behof af sådana föredrag.
Förhållandet inom andra länder är helt annorlunda. Frankrikes
hufvudstad eger flera institutioner för undervisning uti vetenskapliga
ämnen utan att vara behäftade med de former, hvarunder
vi gemenligen förstå universitets-förhållanden.
Ifrån Dr Carl Santessons anteckningar, utgifne 1853, pag. 75,
torde man i första rummet böra nämna Collége de France i Paris
»såsom eli slags vetenskaps-akademi, ett universitet, om man så
vill, men utan fakulteter, utan inskrifne eller examinerade elever
och, hvad som hällre år, utan examina.» Detta oaktadt är det
likväl en undervisningsanstalt, ja en sådan i dess högsta och
bästa mening — en anstalt i och för vetenskapen och dess spridande,
utan alla främmande beräkningar och biafsigter — en an
-
Den 4 December f. m.
stalt der läraren eller professorn, som han kallas, kan ostörd af
den mängd olika befattningar och bestyr, som vid våra universiteter-
uptaga alltför mycket af bans tid och splittra bans krafter,
få sysselsätta sig med ocb arbeta uti sin vetenskap och dertill
är så lönad, att han i ocb med sin plats bar en säker och anständig
utkomst betryggad.»
Sådana lärare, som en Michel Chevallier, en Micbelet, Libri,
Lerminier, Le Verrier m. fl., kunna icke annat än lemna åtminstone
en och annan utmärkt elev.
Hvilka kunna orsakerna vara, att vid tillsättandet af våra
högre embeten bristen understundom visar sig så alltför stor?
Åtminstone å personligheter, som äro i åtnjutande af ett någorlunda
allmännare erkännande, att de äro platserna vuxne.
Då man tror sig erfara verkningar, så söker man gerna orsaker;
om också under äfventyr att icke alltid träffa de rätta.
Jag föreställer mig således, att en stor orsak måtte förefinnas i den
naturliga åtrå att hastigt komma ifrån läroverket, för att vinna
inträde på tjenstemanna-banan, utan att finna ett tillfälle till studiernas
fortsättande, hvilket af denna inledning upbör oftast just
vid den tid, då tankekraftens mognad gör individen mera mottaglig
för ett högre vetande och mera mäktig för dess ordnande
till framtida användande och bruk.
Ett annat förhållande lärer i fordna tider ägt rum. Annu
under sednare delen af 1700-talet och kanske ännu närmare vår
tid inhemtades studierna under en längre tid vid våra akademier
och af de mera bemedlade klassernas söner under ledning af s. k.
informatorer eller guvernörer, med hvilka de vanligtvis efter slutade
kurser vid våra akademier besökte främmande länders; och
hvarvid dessa informatorer äfvenledes på myndlingarnes bekostnad
förvärfvade vidsträcktare kunskaper och en stegrad bildningsgrad.
Vår adelsmatrikel äfvensom hädangångne, nu mera sällsynte,
snillen och utmärkte högre civila embetsman lemna understundom
talande bevis på män, som utur ofrälse ståndet på denna väg tillegnat
sig de vackraste namn och de mest obestridda förtjenster.
Den utländska krigstjensten utgjorde äfven för militären en
applikations-skola af ett vida högre värde, än hvad som af Krigsakademien
i sednare tider blifvit uträttadt.
Med Krigsakademiens införande _ upbörde på en gång den
redan omnämnda privata informationen och det fordna informatorsskapet,
som ömsesidigt bildade såväl discipeln, som den honom
följande ledaren.
Från de mindre bemedlade klasserna i vårt land bortrycktes
härigenom utvägarne till en så fördelaktig, ej mindre vetenskaplig,
än social bildning. Månne ej härifrån åtminstone till någon del
kan härledas den hrist på utmärktare högre embetsmanna-ämnen,
hvaröfver man ej sällan hör en så bitter klagan föras.
Jag har länge på grund af egen erfarenhet beklagat tillvaron
af denna krigsakademi, såsom i min tanka för Sveriges nuv:de
förhållanden ej allenast obehöflig, men i anseende till sin ensidighet
såsom bildnings-anstalt mindre ändamålsenlig.
Den 4 December {. m.
Jag har förr inom detta rum tagit mig friheten yrka Krigsakademiens
indragning, ehuru utan framgång; hvarföre jag också
nu icke afser förnyandet af ett sådant yrkande; men jag kan likväl
icke neka mig att beklaga, det K. M:s Propos. deremot för
denna läro-anstalt fordrar ett ökadt årligt anslag af ej mindre än
26,000 R:dr, då jag är innerligt öfvertygad, att kostnaden för
denna anstalt skulle, nedlagd på en början till ett litet College de
France i hufvudstaden, komma att verka oändligt mera godt och
för fäderneslandet nyttigt, än som af K. Krigsakademien någonsin
åstadkommits.
Då universitetet i Upsala, oaktadt de förhållanden, som nu
af mig blifvit antydda och af många både i tal och skrift otvifvelaktig!
varit bättre utvecklade, synes vara så rotfästadt, att man
dagligen genom nya anslagsfordringar söker fasthålla det och dess
säte inom en publik, som är alltför liten, för att kunna i utbyte
erbjuda de resultater af vinst för det allmänna, som hufvudstaden
otvifvelaktigt skulle göra, så frågas, om inga utvägar finnas att i
någon mån, genom kringgående af de motståndskrafter, som förefinnas
inom parti-, korporations- och lokal-intressen, kunna bekämpa
och slutligen besegra dem.
Dessa utvägar synas mig dock ganska lätta, endast statsmakterna
kunde blifva ense om behofvet.
Aflönandet af några offentliga föreläsare utaf de kunskapsgrenar,
som för den högre och allmännare bildningen äro mest
af nöden, vore allt hvad sorn behöfdes, för att inom hufvudstaden
införa en början till en anstalt, som säkerligen ej länge skulle
dröja att utveckla sig sjelf.
Vid den tull-kongress, som under eftersommaren detta år i
Bruxelles egde rum, förordades på det allvarligaste, införandet af
lärostolar för stats-ekonomien öfverallt, der sådana saknades. Discussionerna
vid denna kongress voro af det allra största intresse.
De mest utmärkta män från alla länder bevistade den; och det är
roed förödmjukelsens smärta, jag' nämner, att Sverige var den enda
Stat, som der var i saknad af representant. Danmark hade till
pch med tvenne. Jag vet. ej hvem urarktlåtenheten drabbar att
vid detta tillfälle ej hafva uppmärksammat vårt lands såväl intellektuela
intresse, som dess anseende, värdighet och ära; men troligen
är det någon, hvars pligt det varit att sjelfkrafd påminna
om rikets rätt och bästa. Månne ej brist på statsmanna bildning
och statsmanna-åsigter bos oss förklarar äfven denna tilldragelse.
Då Lord Brougbam föreslog inrättandet af ett universitet i London,
yttrade han till eggande af understöd för förslaget, att de enda
hufvudstäder i Europa, som saknade universitet, voro Constantinopel,
Madrid och London. Lyckligtvis för sammanställningen undföll
honom Stockholm. Sedan behofvet för London och äfven, som
jag tror, för Constantinopel blifvit afhjelpt, så lärer vårt Stockholm
snart i detta afseende komma att stå allena uti en mot civilisationsanspråken
för vår tid föga tillfredsställande ställning.
De enda offentliga föreläsningar, af allmännare intresse, sorn,
så vidt jag vet, f. n. hållas uti vår hufvudstad äro Professor
Den i December f. m.
251
Edlunds öfver »Electriciteten» och Rector Siljeströms i »Naturläran»,
den förre i K. Vetenskapsakademien, den sednare i Slöjdskolan;
men båda alltför tarfligt utstyrda i anseende till material och utrymme;
och såsom ett bevis att man utan för Staten alltför halsbrytande
kostnader kan åstadkomma något, om man blott vill.
Då att f. n. tala om universitetets totala flyttning, icke
på minsta vis skulle låta höra sig, så skulle jag likväl vilja föreslå
R. St:r att hos K. M. i underd:het anhålla om den Juridiska
Fakultetens förflyttning från Upsala till Stockholm, der den möjligtvis
skulle kunna ställas i förbindelse med K. Vetenskapsakademien,
under åliggande att liksom nu äfven föreläsa Statsekonomien;
och alt i detta hänseende till K. M:s disposition för åtgärdens til 1-  vägabringande förslagsvis anslå anvisning på Riksg.Kont. i och för
medel, som kunna finnas erforderliga.
För den händelse deremot, att K. M. ännu skulle finna för
stora svårigheter för bifall till det förslag, jag dristat framställa,
så tager jag mig friheten för en sådan händelse tillstyrka R. St:r,
att hos K. M. i underd:het anhålla, det Han täcktes i Nåder låta
föranstalta om en Profession i Statsekonomien inom bufvudstaden,
försedd med samma lön från Statsverket, som Professorer vid K.
Carolinska Institutet. Och torde R. St:r i sammanhang dermed
för sin del besluta, att nödiga medel K. M. tillhandahållas för ett
fullständigt organiserande af den sålunda af mig föreslagna, till en
början mer inskränkta, läro-anstalt, men som också lätteligen synes
kunna ställas i förening med K. Vetenskapsakademien i Stockholm.
Jag anhåller om remiss till Stats- samt Ekon.- och Besv.Utsk:n
samt meddelande med de öfrige RiksSt.
Begärdes på bordet.
2:o.
Tidens delade åsigler för, och emot religions-friheten, har
visat sig understundom leda till öfverdrift å ömse sidor; och såsom
all hänförelse af passion, till föga båtnad för det allmänna.
Den som deremot härvid endast lugnt önskar framgång åt
grundsatser, söker naturligtvis någon ledning för omdömet, hvarifrån
just nu, och under våra s. k. uplysta tider, dessa mera eller
mindre oroväckande affall ifrån våra, såsom Statsreligion antagna
lärosatser, kunna härleda sig; och utan att i detta hänseende vilja
komma till någon för vårt Presterskap förnärmande slutsats, vågar
man likväl föreställa sig, att en tanke på det yngre Presterskapets
belägenhet och utvägar till förvärfvande af de egenskaper, som
erfordras för villomeningarnes bekämpande; icke är utan allt sammanhang
med de, hos oss pågående religösa företeelserna.
Klagan öfver Prestbrist förspörjes ej sällan, då afsigkomne
och otjenstbare äldre Prestman, behöfva vice Pastorer och Adjunkter;
-en brist, som ej sällan öfvar ett högst betänkligt inflytande
å Församlingarnes andeliga spis och religiösa förhållanden.
Denna Prestbrist visar sig helt naturlig, då man tager i betraktande,
huru det ringa Presterskapet aflönas när det fungerar
såsom Adjunkter.
252
Den 4 December f. m.
Presterskapets utgångspunkt befinner sig till största delen
inom BondeSt., hvarifrån ej sällan våra största snillen, andelige
vältalare och vördnadsvärdaste Prestman utgått; då naturgåfvorne
och lyckliga omständigheter varit serdeles behjelplige vid upkomsten
till den högre bemärkelsen.
Förhållandet är likväl i många och i de flesta fallen annorlunda.
Den till Prest studerande ynglingen, sträfvar ofta mot fattigdomens
strida ström och arbetar sig med möda upföre den, sällan
utan skuldsättning, till upnåendet af 23 året, då Prest-examen
kan få tagas.
Den unge Prestmannen anställes då som Adjunkt hos någon
Kyrkoherde eller Komminister, med, som jag hört sägas, oftast
blott 150 R:dr r:mt såsom lön, af hvilken anständig klädsel och
afbetalning å gjorda skulder skall bestridas — vilkor, som ej på
långt när motsvara nutidens fordringar af en Betjent, uti ett mera
bemedladt hus.
Man bör ej gerna anföra, hvad man icke med bestämdhet vet;
men det torde likväl icke vara för mycket vågadt, om man tror,
att bland våra 2,400 Prestgäll, endast fåtalet lemnar den unge
Presten tillfälle, att genom biträdet af någon Pastors boksamling,
fullända de studier, och utbilda det förstånd, hvaraf Presten är i
så stort behof, för att med fog kunna försvara anspråket att låta
kalla sig medlem af ett stånd, som gemenligen tillägger sig benämningen
af det lärda.
Om denna förutsättning äger någon grund, och att den helt
och hållet saknar någon sådan, torde icke kunna påstås; visar det
sig tydligt, att det under sådana förhållanden, ligger utom möjlighetens
gräns, att det yngre Presterskapet, annorlunda än undantagsvis,
kan inhemta det anseende och det inflytande på Menigheterne,
som ensamt utgår ifrån kunskapens och vetandets öfverlägsenhet
öfver okunnigheten.
Den unge Presten blifver under sådane förhållanden äldre,
och inträder slutligen uti den gamles ställe; och vare detta nog
sagdt, för bedömmandet af Presterskapets ställning uti massa.
Den unge Presten bör oeftergifligt äga tillfälle, att af sin
löne-inkomst kunna å bok-inköp använda åtminstone det högst
oumgängliga, för att i någon mån göra sig hemmastadd, ej allenast
med den religiösa, utan äfven med så mycket af verldslitteraturen,
som fordras för att kunna försvara anspråket af en, mera än hopen
bildad man.
Det högre Presterskapet, och derunder inbegripet Kyrkoherdarnes
inkomster, hafva med tiderna, och med ett och annat undanag,
stigit till en, jag vågar säga det, öfverdrifven höjd.
Fördelningen emellan Kyrkoherdarnes och Komministrarnes
lönevilkor, företer ett alldeles orimligt förhållande.
Besynnerligt förefaller det, att då löneregleringar i afseende
å Rikets öfrige tjenstemän förekomma, sådant för Presterskapet
aldrig ifrån högre ort ifrfigasättes.
Jag hoppas och förmodar, att tiden likväl i detta, som i andra
Den 4 December f. m.
253
Eall, kommer att ådagalägga sin kraft att verka, och att hvad som
är rätt sluteligen äfven måste blifva sanning.
Jag afser nu blott, att fästa R. Stms upmärksamhet å det
yngre Presterskapets aflöning. Jag har låtit mig berättas, att ett
Kungabref af d. 4 Maj 1691, skall tillägga Adjunkt i Skara stift
^ af Gällets inkomst; och hvarföre en Vice Pastor och Adjunkt
skall vara ställd i sämre vilkor än den, som förrättar tjensten för
annan embetsman, är svårt att inse.
Med anledning af hvad jag yttrat, tager jag mig friheten föreslå
R. St:r, att hos K. M. i underd:het anhålla om ett allmänt
nåd. bestämmande af den aflöning vice Pastor eller Adjunkt för
Kyrkoberde-tjensternes bestridande böra åtnjuta, i förhållande till
dällets taxerade, eller kända afkastning; så att aflöningen icke
mera kommer att bero af Kyrkoherdes godtycke.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till Ekon.- och
Besv.Utsk., och bifogar för meddelandet med de öfrige RiksStm,
de 4 uti Riksd.Ordnm anbefaldte exemplar.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. samt kommunierades
de öfrige RiksSt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, upläste följande motion:
Då den nuv:de organisationen af StatsRådet, eller DepartementalStyrelsen
år 1840 infördes, trodde man, och med skäl, sig
hafva tagit ett stort steg framåt till förbättring af vära administrativa
former. Följderna hafva likväl icke motsvarat sådana förhoppningar,
och detta förhållande har hos mången alstrat tvifvel
om sjelfva grundlags-förändringens ändamålsenlighet. Uti denna
förändring låg likväl icke det fel, som vållade uteblifvandet af de
förväntade resultaterna, utan det låg otvifvelaktig! deruti, att man
icke äfvenledes organiserade den lägre administrationen på ett sätt,
som stod i öfverensstämmelse med den högre eller StatsRådet. Då
DepartementalStyrelsen genom 1634 års Regeringsform först i Sverige
infördes, ställdes Collegierna med Departementen inom Rådet
i oskiljaktigt sammanhang, så alt hvartdera af de fem Departementen
i Rådet hade sitt Collegium i och för förvaltningen af de till
Departementet hörande ärender; och dessa Collegiér då under presidentskap
af Departem:sChefen och med bisittare af ledamöter från
Rådet. När sedermera under Konung Carl XI de fem höga RiksEmbetene,
såsom DepartementalsCbefsbefattningarne då kallades,
afskaffades och Departementalfördelningen inom den högre administrationen
försvann, bibehöllos Collegierna, men blefvo från Rådet
sluteligen alldeles fristående; ett förhållande, hvilket derefter
alltjemt fortfarit, äfvenledes, såsom ofvan blifvit anmärkt, sedan
Departemental-fördelning i Regeringen åter infördes. Väl framställde
Constitut.Utsk. såsom motiv för denna förändring af StatsRådets
organisation, »angelägenheten deraf att, genom regerings»ärendernas
ändamålsenliga fördelning och deras likväl bevarade
»inbördes sammanhang, full kraft och enhet i Riksstyrelsen måtte
»beredas; att Konungens rådgifvare, till ett nödigt antal, ställdes
»i spetsen för hvar sin gren af Styrelsen, så att de närmast Ko
-
254
Den 4 December f. m.
»nungen måtte kunna i ett helt både öfverskåda egna förvaltnings»föremål
och taga kännedom om hvarandra, med skyldighet å ena
»sidan, att när som helst göra Konungen reda för administratio»nens
gång och resultater, samt å den andra med tillräcklig myn»dighet
att,’ inom det dem anförtrodda Depart., främja verkställig»heten
af Konungens beslut och vaka öfver allmänna författn:s
»efterlefnad.» Visserligen hafva R. St:r såsom grund för en af de
till förändringen hörande delar yttrat, »att StatsRådets ledamöter
»såsom Konungens Rådgifvare, stå Honom närmast, med Depart:s»Cheferne
tillika lemnadt inseende öfver de förvaltande Embets»verken»;
och väl har genom K. Stadgan af d. 16 Maj 1840 blifvit
bestämdt, hvilka Reger:sDepart. de serskilda Collegierna skola
tillhöra', med sedermera genom K. Cirkuläret d. 18 Maj 1849
Depart:sCheferna lemnad rättighet att bivista öfverläggningarna uti
dem underlydande Collegier; men sådant allt oaktadt har Depart:sChefernas
myndighet utom konseljen förblifvit, så vidt de administrativa
ärenderna rörer, nära nog ingen. Icke heller finnes
det någon öfverensstämmelse emellan ärendernas fördelning på
Reger:sDepart:r, och ärendernas öfverlemnande till Collegier.
Sålunda t. ex. sakna vissa Depart. underlydande Collegium eller
annat deremot svarande Styrelseverk, hvaremot andra Depart. hafva
flere sådana, och slutligen finnas Collegier gemensamma för
tvänne Depart. Mycket vore ytterligare att tillägga ang:de det
tunga och tidsödande arbetsättot inom Collegierna, äfvensom derom
att ingen person serskildt bär ansvaret för Collegii tillgöranden;
men det anförda torde vara mer än tillfyllest för att ådagalägga,
hvar en af de förnämsta orsakerna finnes till de så ofta och med
skäl öfverklagade bristerna inom vår inre administration.
Det sätt, som för tanken först erbjuder sig till afhjelpandet
af dessa olägenheter, vore visserligen att fördela de Collegierna,
såsom förvaltande verk, nu tillhörande göromål på Byråer, som
under Chefens för vederb. StatsDepart. omedelbara styrelse,
med Departitet in för 1 ifvarles, och hvarigenom till göromålens förenkling
och beredande af den möjligaste skyndsamhet i deras behandling,
en instans emellan Regeringen samt de lokala myndigheterne
skulle komma att bortfalla; men som Deparl:tsCheferne,
hvilkas tid är uptagen af dem redan nu tilldelade göromål såsom
föredragande inför K. M,, svårligen skulle kunna medhinna att
derjemte handlägga de dem sålunda tillkommande nya mål då
åtskilliga af dessa mål, innan desamma i StatsRådet föredragas,
fordra en af Reg.F:n antydd förberedande utredning, som
icke inom StatsDepart:tet kan åstadkommas; då Depart:sChefernas
omedelbara deltagande i denna utredning, likasgm i de åtgärder,
som deraf påkallades, skulle, i många fall, kunna föranleda den
frågan, huruvida icke laga hinder af jäf för dem inträdde att i
Stats-Rådet föredraga besvär, som öfver Byråernas tillgöranden
blifvit hos K. M. anförda, samt då undvikas måste att indraga
Depart:tsCheferne i så beskaffade bestyr och dispositioner af Staten
tillhöriga medel och persedlar, hvarigenom de, hvad med deras
embete och grundlagens mening är oförenligt, blefve redovisnings
-
Den 4 December f. m.
255
skyldige inför KammarRm; så torde denna första tanke böra falla,
för att utbytas emot ett förslag, att i st. f. motsvarande administrativa
Collegier och Styrelseverk, måtte för hvarje StatsDepart.,
med undantag af Justitie- och UtrikesDepart:len, insättas en Förvaltning,
ställd under Depart:sChefens inseende och omfattande de
ilrender, som äro Departrlet tilldelade, men, i afseende på handläggning
och verkställighets-åtgärder, fördelad, efter ärendenas beskaffenhet,
emellan afdelningar med hvar sin fristående och på
egen ansvarighet handlande Chef; dock så att, till enhets vinnande,
ordnandet och ledningen af det hela utginge från Depart:lsChefen,
samt att, i och för handläggningen af vissa gemensamma
angelägenheter, förvaltningens samtlige AfdelningsChefer in pleno
sammanträdde.
Att ett sådant förslag låter sig icke allenast försvara såsom
en theoretisk tanka, ulan äfven praktiskt utföra, det anhåller jag
alt få ådagalägga genom hosföljande i samråd med flera uti ämnets
alla detaljer väl hemmastadde personer utarbetade förslag till en
»ArméeFurvallningo, att insättas i st. f. nuv:de KrigsColl.,
Till följd häraf får jag vördsamt föreslå:
a) Att R. St:r måtte, ej allenast för sin del godkänna och antaga
de i åberopade förslag innefattade och tillämpade grunder för
inrättandet af en ArméeFörvaltning i st. f. nuv:de KrigsCoIlegium,
utan ock hos K. JM. i underd:het anhålla, att detta
nya embetsverk mätte, så snart lämpligen ske kan, varda i
nåder organiseradt samt få öfvertaga de förvaltnings-bastyr
och öfriga åligganden, som enl. sagde förslag skulle komma
att detsamma tillhöra;
b) Alt ej mindre den för KrigsColhrn å nu gällande Eiksstats
4 hufvudtitel uppförde anslagssumma, än det belopp, som
derutöfver enl. den för ArméeFörvaltningen föreslagna aflöningsstat
erfordras, må vid denna Riksdags stats-reglering å
samma hufvudtitel under benämning: ArméeFörvaltningen,
upföras, för att, i den mån dessa medel dertill blifva disponibla,
kunna till meranämnda, nya embetsverks inrättande
och aflöning användas;
c) Att R. St:r mätte hos K. M. likaledes i underd:het anhålla, att
K. M. jemväl för behandlingen af de till Sjöförsvars-, Civil-,
Finans- och EcklesiastikDepart:ten tillhörande administrativa
ärender, läcktes låta utarbeta samt Rikets näst sammanträdande
Sl:r förelägga fullständiga förslag till inrättande af nya
förvaltningsverk i nuv:de Collegier eller Styrelsers ställe, samt
att, vid dessa förslags upgörande, hufvudsakligen och såvidt
skiljaktigheten i de inom hvarje verks embets-förvaltning förekommande
förhållanden medgifva, samma grundsatser, som i
fråga om ArméeFöryaltnir.gens organiserande blifvit iakttagna,
måtte varda tillämpade;
d) Att till beredande af tillfälliga löneförbättringar jemväl inom
de statsförvaltningen tillhörande embetsverk, som, enl. nu
föreslagna beslut, komma att reorganiseras, serskilda, efter
nuv:de behofvet lämpade, summor, måtte vid den förestående
2f>6
Den i December f. m.
statsregleringen under vederbörliga hufvudtitlar upföras, för
att, intill dess nästkommande Riksdags statsreglering vidtager,
kunna af K. M. till lämpliga arfvoden åt vederbörande tjenstemän
disponeras.
Om remiss af denna min motion till StatsUtsk. anhålles vördsamligen.
Förslag till K. KrigsCollegii ombildning till en
ArméeFörvaltning.
ArméeFörvaltnm ställes under Chefens för Landtförsv.-sDepart:tets
inseende och omfattar de ärender, som äro bans Depart.
tilldelade, men, i afseende å handläggning och verksta11 ighetsåtgärder,
särdeles den efter ärendernas beskaffenhet, mellan afdelningar
med hvar sin fristående och på egen ansvarighet handlande
Chef, dock så att, till enhets vinnande, ordnandet och ledningen
af det hela utgår från Depart:tsChefen, samt att i och för
handläggningen af vissa gemensamma angelägenheter, ArméeFörvaltnms
samtlige AfdelningsCbefer, in pleno sammanträda.
ArméeFörvaltnms gemensamma eller pleni ärender, äro:
Arbetsordning för Afdelningarne.
Afgifvande af underd:a förslag till
a) Allmänna författn:r i ArméeFörvaltnm tillhörande delar eller
ändringar i dem.
ö) Statsprojekt, till fördelande af anslager å Riksstatens 4 Hufvudtitel;
och
e) Berättelser om Förvaltnm på det hela, som efter hvarje års utgång
eller på serskildta tider böra till K. M. afgifvas. Kungörelser,
Förordnrr och Cirkulärer i ArméeFörvaltnm tillhörande
ärender, som antaga egenskap af allmänna författmr
och af sådan orsak intagas i Svensk FörfattmsSamling; Tjenste-edens
emottagande af Regements- och CorpsChefer samt
ArméeFörvaltnms egne embets- och tjenstemän och besvär
öfver K. M:s Bef:h:des beslut.
Uptagande och afdömande af åtalade tjenstefel eller försummelser
af den ArméeFörvaltnm tillhörande personal, hvilka
icke af Afdelningschef kunna rättas eller tillhöra Domstol
att behandla.
Fördelning af anslaget till gratifikationer åt e. o. tjenstemän,
Balans- och Afskrifningsmål, de förstnämnda i och för
den handläggning förutgå bör, innan desamma till KammarRm
öfverlemnas.
AfdelningsCheferne tillkomma att så väl uprätta och i underd:het
insända förslag till sådane beställningar inom Afdelnm,
hvilka af K. M. tillsättas, som ock utfärda fullmakt, förordnande
eller afsked för öfrige Afdelnm bestådde tjenstemän och betjente;
äfvensom att, då göromålens gång deraf idce hindras eller
serskild kostnad Statsverket tillskyndas, bevilja honom underlydande
tjenstemän
Den 4 December f. m.
251
tjenstemän och betjente fjorton dagars tjenstledighet högst tre gånger
inom hvarje kalenderår.
Afdeln:sCheferne äga derjemte att, i alla ärender hvilka på
deras handläggning bero, till K. M. genom vederbörande StatsDepart.
, underd. utlåt:n, hemställanden och anmälanden direkt
ingifva; K. M:s Nåd. beslut och befallningar i dessa ämnen emottaga;
resolutioner och föreskrifter i tillhörande ärender omedelbart
utfärda, till öfverklagande i underddiet inför K. M. i redan föreskrifven
ordning, samt med vederbrde Militär- oth Civilmyndigheter
i Riket skriftvexla, dervid till dessa myndigheter iakttagande
samma ställning, som af KrigsColhm nu innehafves.
Såsom förberedande åtgärder samt nödiga iakttagelser i öfrigt
för KrigsColhii förändrande och ärendernas öfverflyttande, så vidt
lämpligen ske kan till den föreslagna ArméeFörvaltnm, torde från
denna Förvaltning böra afskiljas;
Egentliga rättsfrågor i Ekonomi-mål;,
Ärender som enl. sin natur tillhöra annat verk att uptaga;
samt en del af de kassor och fonder, som nu stå under KrigsColhii
vård.
Således borde ingå:
a) lill KammarColl.m eller i dess ställe inrättadt styrelseverk,
följande mål, af hvilka större delen f. n. af Krigs- och
KammarColkm gemensamt handläggas. Boställens inom indelta
Arméen, brukande, vårdande och utarrenderande.
Odlingars å dessa boställen upmuntrande genom beviljande
af frihetsår.
Nybyggens och Torps anläggande å sådane boställen.
Syner och Besigtningar å alla Militiee-boställen.
Besvär öfver BoställsDirekt:rs beslut och tillgöranden.
Tvister eller andra frågor om Ryttare-eller SoldatTorps
byggande, underhållande och skötsel jemte syner å dem, samt
om Ryttares eller Soldaters lön elier annan rättighet; Och
frågor om skyldighet till rustning och rotering samt om indelning
dertill,
ö) till RiksgtsKonl. aflemnas:
Förenade Mötes PassevolansFondcn, en lemning från den
uphörda MötesPassevolansen med Rust- och Rothållare i Riket.
Tross PassevolansFonden, afsedd att användas för kompletterande
af Arméens utredning och tross.
Norrbottens BästJäyareSqvadronsFond, använd till underhållande
af 14 6-pundiga Batteriet i Hernösand.
VolontärsVakansmcdelsKassan, bestämd att bestrida kostnaderna
för de indelta Reg:tenas Korporalskolor i de orter,
der kommenderingar ur denna Arméa till garnisonstjenst
eller fångbevakning förläggas.
En per MilleFonden, under en förfluten tid samlad och
afsedd att användas såsom bidrag till befästandet af Göteborgs
hamn; och
MiliticeBosläUsKassan, de fem förstmde kassorne och
fonderne, under af K. M. förbehållet och af R St:r medgifvet
II. II. 17
258
Den 4 December t. m.
vilkor att K. M. i den mån behofven påkalla, finge från
Riksg:sKont. återbekomma efter sex månader förut skedt tillkännagivande,
större eller mindre del af kapitalen, hvaremot
Riksg:sKont. å derstädes innestående belopp ansvarar för 4
proc. årlig ränta.
Beträffande serskildt MilitieeBoställsKassan, hvars egande
kapitalfond utgör cirka 180,000 R:dr b:ko, föreslås att densamma
måtte få tilläggas Riksg:sKont.; samt att det till Kassan
nu anvisade årliga vederlag för till Statsverket indragna,
Kassan af ålder tillhöriga indelta räntor, efter förvandling
upgående till omkring 18,000 R:dr, borde till Staten indragas
och besparas, mot det att R. St:r uppå RiksStatens 4
HufvudTitel, såsom årligt anslag upföra:
Tili nybyggnad af karaktershus å Militise
bostads-boställen
Rtdr 12,000.
Till underhållande af redan befintliga så
dane
hus
12,000.
Till inqvarterings-penningar åt innehafvare
af bostads-boställen, som äro i saknad
af karaktershus
12.000.
tillsammans B:ko R:dr 30,000.
eller 54,000 Rtdr r:mt.
I sammanhang med en förändrad organisation af den ekonomiska
förvaltntn inom Landtförsv-.t, torde angeläget vara, att åt
denna organisation gifva en behöflig fullständighet, genom att utsträcka
densamma jemväl till sådane på försvaret och Arméens
tjenstbarhet i fält inverkande försorger, hvilka, för det närvtde,
befinnas antingen från ArméeFörvaltntn afskiljda, eller ock förete
ett splittradt och osammanhängande tillstånd.
De Militära Bildningsanslalterne voro, intill år 1811, ställda
under Krigs-Colbm och en der inrättad afdeln., kallad
InslruklionsDepart:t. Vid Colini samma år erhållna förändrade
organisation, uplöstes detta Depart. och högsta Styrelsen öfver
KrigsAkademien updrogs åt en serskild kansler. Artilleri-läroverket
å Marieberg ställdes vid sin inrättning, under GeneralFältTygmästaren
såsom högsta Styresman, samt en Befälhafvare, hvilken
sistnämnde, ledande så väl undervisning som hushållning på stället,
likasom Guvernören vid KrigsAkademien, är Läroverkets egentliga
och ansvarige Chef.
Ingendera af dessa läroanstalter bär, i denna stund sin rätta
benämning, och något samband dem emellan finnes ej eller. Från
den dag då det högre MilitärLäroverket inrättades, blef benämningen
Akademi för den å Carlberg förut varande, i kunskapsfordringar
det förstnämnda Läroverket underordnade Kadettskolan,
en oegentlighet; hvarjemte, då Generalstabens, Topografiska
och IngeniörCorpsernes jemte Väg- och VattenbyggnadsCorpsens
Officerare samt Civillngeniörer, skola vid Marieberg inhemta sin
fullbordande bildning, benämningen »ArtilleriLäroverk», icke antyder
denna Inrättnings nuv:de omfattning; samt lämpligen kunde
Den 4 December f. m.
259
Sill Höyre Militär Läroverket förundras. Med afseende härå föreslås:
att de nuv:de ÖfverStyrelserne uplösas och förenas i en Jiand,
antingen GeneralFältTygmästarens eller annan Generals-person; att
dessa militära bildnings-anstalter, utan att för öfrigt ingå i pröfning
af deras nu egande sammansättning och verksamhet, få benämnas
det främsta och mera vetenskapliga: Högre MililärLäroverket,
och det andra, af förberedande egenskap samt med jemförelsevis
mindre anspråk på kunskapsmåtl: Kadettskolan, såsom
den kallades intill år 1793, då skolan förflyttades från Carlskrona
till Carlberg och på sistnämnde ställe erhöll benämning af KrigsAkademi;
samt att åt dessa begge Läroanstalter bereddes ett sådant
samband, att den vid Kadettskolan utexaminerade Officeren,
då han åstundade att vid det högre Läroverket tillvinna sig de
större kunskaper, som utgöra vilkor för inträde och befordran i
högre grader vid Generalstaben och de scientefika Corpserne, den
examen han vid Carlberg aflagt, gjorde honom skicklig att vid det
Högre^ Läroverket vinna inträde.
At denna Öfverstyrelse af Militär-undervisningen, torde böra
inrymmas främsta rummet inom ArméeFörvaltnm, under benämning:
Första Afdelningen, MititärBildningen.
Topografiska Corpsen är af K. M. redan förklarad vara »en
afdelning af Generalstaben, under Chefens för Landtförsv:sDepart:t
Öfverbefäl».
Som denna Corps derjemte har sig updraget årliga mätningar
för strategiska ändamål, MilitärKartors författande och KrigsArkivets
förvarande m. m., samt alltså kan betraktas såsom en gren af
ArméeFörvaltnrn, för sina årliga arbeten disponerande en viss andel
af de åt denna Förvaltn. anvisade medel, torde Topografiska
Corpsens bestyr, vid tillfälle af ArméeFörvaltn:ns reorganisation,
böra, såsom afdelning, intaga sin plats inom densamma.
En bland de angelägnaste men tillika med stor svårighet förbundna
försorger, vid Arméens försättande på krigsfot, är bildandet
af ett utaf skicklige och tillvande personer sammansatt GencralKrigsKommissariat.
Erfarenheten har under krigsåren 1808 och
1809, 1813 och 1814, för sanningen häraf lemnat ovedersägliga
bevis. Det vore derför önskvärdt att, vid ArméeFörvaltnms ombildning,
General-KrigsKommissariatet deruti inginge såsom en
ständig afdelning, samt att, under fredstid, i Generalintendentens
hand sammanlades, så vidt ske kan, enahanda bestyr som af honom
på krigsort borde omfattas, så att denna Embetsman, när helst hans
verksamhet i fält påkallades, kunde genast dit öfvergå, åtföljdaf en för
göromålen tillvand personal, som med andra, om än till en början mindre
öfvade tjenstemän, finge på fredsstationer ersättas och på samma
gång utgöra en plantskola för det aktiva FältKommissariatets förstärkande
efter behof. I sådan syftning är ock det här nedan närmare
utvecklade system för den nya organisationen upställdt.
Ej mindre vigtig för beståndet af en Armée i fält, är Sjukvården.
Äfven denna angelägna försorg, sådan den under fredstid
260
Den 4 December f. m.
är ordnad, företer åtskillig splittring och osammanhang. SundhelsColkm
äger ensamt bestyret med FältLäkareCorpser, öfver hvilken
Chefen för Landtförsv:sDepart:t saknar ett tillbörligt inseende.
Utan att ingripa i Läkarebildningen, borde bemäldte Depart:sChef,
under sitt förmanskap, äga hvarje Läkare, som, efter fullgjorda
prestanda, i FältLäkareCorpsen i n trä dt, antingen såsom ordinarie
Läkare vid Regement-, Corps- och SlilitärSjukhus, eller ock såsom
Pensionär eller Stipendiat, i sistnämnde fall påräknad att ersätta
afgången bland ordinarie MilitärLäkarne samt att, under afvaktan
derå, emottaga tillfälliga kommendoringar för Arméens betjenande.
När en Pensionär eller Stipendiat nu skall för tillfällig tjenstgöring
kommenderas, måste en serskild Nåd. befallning derom utgå
till SundhetsColhm, som utser personen, och en annan sådan
befallning samtida expedieras till KrigsColhm, om utbetalning
af resekostnaden, som dock vanligen förskjutes af Sundh.Colkm
mot ersättning från KrigsColhm, inför hvilket sistn:de verk
slutlig redovisning skall af den kommenderade afläggas. KrigsColhm
besörjer anskaffning af Förbinderivagnar, men Sundh.Colhm uphandlar
Instruments- och Medikaments-kistor jemte de flesta artiklar,
som i vagnarne och kistorne skola inläggas. Deremot och så framt
det i Sundh.Coll. nu befintliga FältLäkareKontor, med vid detsamma
anställde Intendent och Ombudsman, förenades med ArméeFörvaltnm,
dit detsamma rätteligen hörer, och under GeneralFältLäkarens,
eller så länge dennes embete icke är tillsatt, under en
ÖfverFältLäkares förmanskap ställdt, finge af nämnde Förvaltn. utgöra
en serskild Afdelning, skulle enbet i Styrelse och försorger
äfven i denna gren af försvaret inträda, Arméens tillgång å ReservLäkare
vara inom Landtförsv:sDepart:t bekant; en fullständig
och säker öfversigt af sjukvårds-materielens numerär och beskaffenhet,
på ett ställe finnas att tillgå; Arméens kompletta skick att
till fält-ort kunna uppbryta, jemväl i denna del, vara kändt och
försäkradt, samt mycket öfverflödigt och till förvecklingar ledande
skrifveri försvinna. Afven en sådan förändring i nuv:de förhållanden,
utgör ett af föremålen för detta organisations-förslag.
Sedan alla ofvan upräknade ärender och befattningar blifvit,
dels från Arméens styrelse afskiljda, dels ock på annat sätt fördelade,
torde KrigsColhm kunna förvandlas till en verklig ArméeFörvaltn.
, intagande KrigsCoIhii ställe, under inseende af Chefen för
K. M:s Landlförsv:sDepart., ordnas uppå följande åtta Afdcln:r,
hvar och en styrd och förvaltad af en ansvarig Chef.
Till underlättande af öfvergången från nuv:de lill nya ordningen,
samt för att i det möjligaste undvika en betungande IndragningsStat,
föreslås, att KrigsCoIhii vid förändringen egande
Embets- och Tjenstemanna-personal, så vidt den pröfvas användbar
för de nya befattningarne, må bibehållas, samt att den lönotillökning,
som hädanefter kan tilläggas denna personal under vilkor att
till nya Staten och ordningen öfvergå, icke måtte få åtnjutas af
dem, hvilka till IndragningsStat öfverflyttas. Lokalen borde ock
blifva densamma som nu, eller KrigsCoIhii hus, deruti, så vidt
Den i December f. m.
261
utrymmet modgifver, jemväl de nya Afdelningarne, och företrädesvis
SjukvårdsAfdelningen, borde erhålla behöfliga embetsrum.
Afdelningarne skulle benämnas och omfatta:
1 :sta Afdelningen: Mi 1 itärBiIdningen.
3:dra Afdelningen: ArtilleriMaterielen och Vapnen.
3:dje Afdelningen: Befästnings- och Byggnads-arbelen.
4;de Afdelningen : Fältmätning och Telegrafering.
S:le Afdelningen: GeneralKrigsKommissariatet (utredning och
underhåll).
6:le Afdelningen: Arméens sjukvård.
7:de Afdelningen: Aflöning och Pensionering.
8:de Afdelningen: Kassavård och Redogörelse.
Af hvilka Afdelningar den sistnämnde, såsom Landtförsvarets
GeneralKassa, borde ensam hafva alla medel under sin vård; samt
de öfrige sju Afdelningarne, med iakttagande af fastställda stater
och af K. M. gifne Nåd. föreskrifter, ega att, efter behof, sina
ativisningar på 8:de Afdelningen utfärda.
Vid fördelningen af ärenderna, skulle tillfalla:
Första Afdelningen
Högre MilitärLäroverket å Marieberg.
Kadettskolan å Carlberg.
ExamensKommissionerna inom MilitärDistrikten.
ArtilleriRegementernas undervisningsanstalter.
Af enskildte personer inrättade skolor lill en förberedande
militär-bildning, då K. M:s Nåd. reghten för dem begärts och
erhållits.
Undervisningssättet vid ExercisSqvadroner och Korporalskolor.
Reglementen för exercis och manöver, vapenhandtering och
Militärgymnastik.
Militära Läroböckers och kursers granskning, innan desamma
antagas eller på Statens bekostnad från trycket utgifves.
Andra Afdelningen.
Arméens och Beväringsmanskapets vapen och ammunition med
tillhörande Förråder.
Artilleriets Materiel och Förråder.
GevärsFaktorierne.
Krut-tillverkningen.
Uphandling af Salpeter och Svafvel.
Som hinder icke kan för denna Afdelning möta att öfvertaga
den direkta befattningen jemväl med Salpeterns anskaffning, bemställes
att K. M. täcktes uplösa SalpeterKomitéen och åt ArméeFörvaltn.
updraga de bestyr, som nu äro denna Komittee anförtrodda.
De närmaste verkningarne af en sådan förändring, blefve
enhet i försorgen samt besparing i förvaltningskostnaden.
Tillsyn och vård om Kronans Artilleri-verkstäder, Förrådsoch
Kruthus, samt bekostande af deras nybyggnad och vidmakthållande.
Den 4 December f. m.
Tredje Afdelningen,
på 2 Byråer fördelad.
Fästningars opförande oeh vidmakthållande, jemte vården om
deruti uplagda förråder.
Landtförsvaret, samt indelta och värfvade Arméen tillhöriga
Embets- och Boställshus, Kasernernes vakthus, militäre arrestrums,
sjukhus, verkstäders, förrådshus, trossbodars och stallars byggande
och underhållande, mot ersättning af de medel, som på hvarje afdelnings
stat härtill anvisas.
För att kunna åstadkomma en så omfattande byggnadsförsorg,
som skulle göra ÖfverlntendentsEmbetets nu ägande befattning,
bland annat, med allmänna Garnisonssjukhuset i Stockholm samt
med granskning af kostnadsförslagen till ny byggnad eller iståndsättande
af karaktershus å M i 1 i t iaebostä 11 en, umbärlig, borde inom
denna afdelning af ArméeFörvaltningen inrättas en serskild Byrå
(Byggnadskontor), bestående af en Intendent med skrifbiträde, den
förstnämnde derjemte tilldelad ersättning i och för de årliga inspektions-
och besigtningsresor, derom berättelser till vederbörande
afdelningar skulle af honom afgifvas.
Pontontränen.
Sappör utredningen.
Inqvarteringen i fästningar, städer och garnisonsorter.
Ved och ljus för fästningar och garnisonsorter.
Kommendantsskapsutgifter.
Dispositionen öfver fästningarnes till försvaret obehöfliga mark.
Fjerde Afdelningen.
Fält- och triangelmätningar.
Rekognosceringsarbeten.
Militärkarteverket.
Krigshistoria.
KrigsArkivet.
Möjligen blifvande elektriska Telegrafer, uteslutande användbara
för Arméens behof (flyttbara).
Femte Afdelningen,
på 3 Byråer fördelad.
Arméens rekrytering och remontering.
Arméens mönstringar.
Värfvade Reg:tenas passevolanskontrakt oeh stater för materielen.
Arméens och Beväringsmanskapets beklädnad, utredning och
tross.
Garnisonerad trupps sängkläder och kaserninventarier.
Värfvade Kavalleriets och Art:ts hästars remontering, utfodring,
sjukvård och skoning.
Legda hästars anskaffande för Art:ts exercis.
Indelta Arméens, Gottlands NationalBevärings samt allmänna
Beväringsmanskapets aflönings-, provianterings- och sjukvårds-kost
-
Den 4 December f. m.
263
nader vid möten, mönstringar och kommenderingar till garnisonseller
annan militärtjenst.
Värfvade Arméens matinrättningar och förseende med hvad
lill dem erfordras.
Ersättning till inqvarteringsgifvare för mat åt tågande trupper.
Durchmarchekostnader.
Rese- och traktaments-kostnader i landtförsvarets ärender.
Vården om Arméens öfningsfält, med derå upförde byggnader.
Skrifmaterialier och expenser för Landtf:sDepart:tets Kanslioch
KommandoExpeditioner samt för ArméeFörvaltningens Afdelningar,
Kansli och Byråer.
Sjette Afdelningen.
Arméens läkarevård i garnison eller hemma på rotarne, äfvensom
vid möten, mönstringar, marcher och kommenderingar.
FältLäkareGorpsen, med densamma tillhörande Pensionärer,
Stipendiater och Läkarebiträden.
MilitärLäkares föreslående vid lediga tjensters tillsättande.
MilitärLäkares utväljande och förordnande vid behof af tillfälliga
kommenderingar.
Läkarebiträdens tilldanande vid Militärsjukhusen.
Resestipendier för MilitärLäkare.
Anskaffning, komplettering och fördelande af Arméens instruments-
och medikamentskistor.
Föreslående af modell till alla för den militära sjukvården i
fred och krig erforderliga persedlar och fordon.
Sjunde Afdelningen,
på 2 Byråer fördelad.
Indelta och värfvade Arméens aflöningsstater och indelningsverk.
Aflöningsanslagens tillhandahållande åt:
Landtf:sDepart:tet.
Generalitetet.
Indelta och värfvade samt BeväringsReg:ten och Corpser.
Förvaltande Verk och Inrättningar, tillhörande Landtförsvaret.
Värfnings- och rekapitulationspenningar.
Inqvarteringspenningar till innehafvare af MilitiffiBostadsboställen,
som å dem äro i saknad af karaktershus.
Ackordsersättningar.
Extra utgifter.
Fjerde IlufvudTitelns allmänna besparingar.
Krigsmanshuskassans och
Invalidhusfondens vård och förvaltning.
Svärdspensioners utdelande.
Afskedade Korporalen, Soldaters och vederlikars pensionering,
samt
Gemensamt med KammarColUm.
Allmänna frågor, som röra Indelningsverket, dess vidmakthållande
och dertill ledande åtgärder.
364
Den 4 December f. m.
Åttonde Afdelningen,
på 2 Byråer fördelad.
Upbörd, utbetalning och redovisande af alla medel, som för
Landtförsvaret, med hvad dertill hörer, äro anvisade.
Härvid iahltagcs:
Att så snart de årliga utgiftsstaterne blifvit af K. M. i Nåder
fastställda, 8:de afdelnm från ArméeFörvaltningens öfriga afdeln:r,
som äga att anslagen disponera, meddelas specifik upgift
på de summor hvilka böra, på utsatta bestämda tider, tillhandahållas
allmänna Verk, Stater och Inrättningar, så att 8:de afdelnm
må vara beredd att de erforderliga medlen i beredskap
hålla;
Att hvarje utgift, till behörighet och siffra, pröfvas och bestämmes
af den afdelning, som utgiften tillhör; hvarefter, då utbetalningen
skall ske, anmodan derom till 8:de afdeln:n expedieras
;
Att, med undantag blott för räkningar och reqvisitioner,
hvarå utbetalning beslutes, alla årliga redogörelser, likasom ock
all persedelräkenskap, icke granskas inom ArméeFörvaltningen i
vidsträcktare måtto, än till ingående behållningen, samt med tillsyn
att, hvad förskottsvis blifvit till den redovisande anordnadt,
eller af afdeln:n är uphandladt och redogöraren om händer lemnadt,
till redovisning finnes uptaget. Den mera fullständiga,
eller detaljgranskningen, tillhör KammarRm, dit räkenskaperne,
såsom verifikationer, hufvudboken åtfölja; samt
Att, uppå tider, som framdeles närmare bestämmas, alla sammandrag,
1 iqvider och verifikationer, som innefatta de 7 afdeln:nes
redovisning för det nästförflutna årets medels- och persedelförvaltning,
skola till 8:de afdelnm, som verkställer bokslutet,
aflemnas.
Hufvudbokens uprättande och insändande till KammarR:n inom
tolf månader från redogörelseårets utgång.
Statistiska sammandrags och tabellers upgörande, dels för hufvudbokens
kompletterande, dels ock när sådaDe arbeten serskildt
anbefalles.
Uprättande och afgifvande af alla på bokföring och bokslut
grundade sammandrag, upgifter och utredningar, som kunna infordras
till utvisande af 4:de HufvudTitelns, eller ArméFörvaltningens,
inkomster och utgifter, antingen på det hela eller i någon
viss gren deraf.
Liqviders upgörande med vederbörande förvaltande verk; och
Förslag till underd. berättelser om medelsförvaltningen i sin
helhet, som till K. M. böra insändas.
Oberäknadt den personal, hvarje afdeln. inom ArméeFörvaltningen
får sig tilldelad, erfordras: för protokollsföring vid plenisammankomsterne;
för upsättning och afsändande af alla, så väl
från plenum som afdeln:ne utgående expeditioner; för bevakande
af Kronans rätt och säkerhet ej mindre vid afslutade kon
-
Don i December f. m.
265
trakters fullgörande, vitens och böters uttagande samt fordringars
indrifvande, än ock för aktioners utförande, lånehandlingars granskning,
inteckningars förnyande, biträde vid en del inventeringar,
handlingars och koncept-expeditioners registrerande och förvarande
m. m., såsom ArméFörvaltn:ns och dess afdelmrs gemensamma
tillhörighet.
Eli Kansli.
Eli Ilegisirators-konlor; och
Eli Advokat Fiskats-kontor, hvilkas sammansättning till personalen,
i bilagde förslag till aflöningsstat, närmare utvisas.
Såsom grunder och iakttagelser, hvarpå organisationen af den
nya ArméeFörvaltnm i öfrigt skulle komma att hvila, torde böra
tilläggas:
Att så väl Ordf:den för plenisammankomsterne, som AfJelningsCbeferne,
icke blott skulle vara tillåtet, utan såsom skyldighet
ålagdt, att, i förekommande nya, eller vigtiga fall, inhemta
Depart:tsChefens åsigt, dock utan rubbning eller förminskning i
förstnämnde embetsmäns rättighet att beslut fatta och för detsamma
allena ansvara;
Att ArméeFörvaltningen och dess serskildta afdeln:r skola,
liksom KrigsColhm nu har sig anbefallt, till K. M. i underd:het
eller till Chefen för Landtf:sDepart:tet, efter den anvisning som i
remiss eller skrifvelse innehålles, afgifva alla de utlåt:n, utredningar,
rapporter eller förslag, som kunna infordras, antingen på
bestämda tider, eller tillfälligt;
Att, vid ärendernas behandling på afdelmne, annat protokoll
icke må erfordras, än att Afdeln:sChefen, i den af honom
förda listan, som uptager hvarje måls ordningsnummer, datum och
rubrik, tillika med dagen då det blifvit afgjordt, införer, med eller
utan hänvisning till bandlingarne, det af honom fattade beslutet;
Att, då ärendet påkallar utgående expeditioner, en eller flera,
beslutet skall fullständigt skrifvas på akten och, innan densamma
till Sekretm aflemnas, vara utaf Afdeln:sChefen undertecknad;
samt
Att, då utdrag af prot. begäres, sådant, på embetets väg
nar,
af Sekreteraren, eller den expeditionshafvande Notarien, meddelas
i öfverensstämmelse- med handlingarne samt det å dem tecknade
och Kansliet derigenom delgifna beslutet.
Beträffande slutligen den med nya organisationen förenade
årliga kostnad, åberopas det upgjorda Förslag till A/löningsStat
för ArmeéFörvaltningen, hvilket härmed öfverlemnas, för att, jemte
sjelfva organisationsförslaget, i grundlagsenlig ordning granskas,
pröfvas och godkännas; varande uti denna stat lönerne och arfvodena
uptagna till enahanda belopp, som för samma eller motsvarande
beställningar inom KrigsColhm är upfördt uti det K. M:s Nåd.
Propos. ang:de Statsverkets tillstånd och behof bifogade och i dertill
hörande Statsltåds-prot., ang:de 4:de HufvudTiteln, åberopade
aflöningsförslag för merbemälte Colkm.
266
Den i December f. m.
Vid jemförelse mellan sistnämnde förslag, sorn uptager 117,250
R:dr r:mt, och den för ArméeFörvaltningen föreslagna stat, upgående
till 107,950 R:dr s. m., visar sig således, att genom antagandet
af den reorganisation utaf oftanämnde embetsverk, hvarom
fråga nu blifvit väckt, åstadkommes, oaktadt beviljandet af samma
löneförbättringar, som i högstberörde Nåd. Propos. föreslagits, en
besparing af 9,300 R:dr i den deruti till upförande å Riksstaten
äskade årliga aflöningssumma. Vinsten af denna årliga besparing
för Statsverket är dock af ett vida underordnadt värde, jemförelsevis
med den nya organisationens bufvudföremål: System, samband,
kraft och skyndsamhet i handläggningen af Arméens administrativa
angelägenheter.
Förslag till AflöiiingsStat för ArméeFörvaltningen.
R:dr. sk. R:dr.
Första Afdelningen. Årligen.
Militär-undervisningen. „®anko', Riksmynt,
Chef:
GeneralFältTygmästaren, eller annan Generalsperson,
om hvars aflönande särskildt i
Nåder förordnas.
SousChefer:
Styresmannen vid Högre MilitärLäroverket,
hvilken aflöning från detta Läroverks stat
utgår.
Guvernören för Kadettskolan å Carlberg,
hvilken å staten för denna skola är till
aflöning upförd.
Kansli-biträde ;
1 Sekreterare (n. v. KanslersSekreteraren),
hvars lön är på Kadettskolans stat anvisad.
Andra Afdelningen.
ArtilleriMaterielen och Vapnen.
Chef:
GeneralFältTygmästaren, som upbär sin lön
å Generalitetets stat.
SousChef:
FältTygmästaren, om hvars aflönande är serskildt
i Nåder förordnadt.
Militär Kontoret :
1 Adjutant, utom lön vid något af ArtilleriReg:tena,
arfvode ....
KammarKontoret :
i Kamererare
1 Bokhållare
1 Bokhållar
1 Kammarskrifvare
1 Kammarskrifvare
. . . .
533: 16.
800
. . lön
2,333: 16.
3,500
pen) »
1,466: 32.
2,200
kapen) »
1,466: 32.
2,200
• »
666: 32.
1,000
666:32.
1.000
Transport
7,133: 16.
10,700
Den 4 December t. m.
267
Transport 7,133: 16.
Tredje Afdelningen.
Befästnings- och Byggnads-arbeten.
Chef:
FortifikationsGeneralen (Chefen för IngeniörCorpsen),
som på Generalitetets stat är
till lön upförd.
SousChcf:
Öfversten vid IngeniörCorpsen, som upbär
lön på denna Corps stat.
i-.sta Byrån.
Befästnings-arbeten:
1 Adjutant, med lön på IngeniörCorpsens
stat.
1 Kamererare lön
1 Bokhållare, tillika Revisor, ... »
1 Kammarskrifvare »
2:dra Byrån.
Kronans hus och byggnader:
1 Intendent, utom lön såsom Major eller
Kapten å IngeniörCorpsens stat, arfvode
Erhåller derjemte skjuts och traktamente
under årliga inspektions- och besigtningsresor.
1 Kammarskrifvare, tillika Kanslist, honom
till biträde lön
Fjerde Afdelningen.
Fältmätning och Telegrafering.
Chef:
Chefen för Topografiska Corpsen, som upbär
lön å denna Corps stat.
SousChef:
ÖverstLöjtnanten vid Topografiska Corpsen,
som på denna Corps stat lön åtnjuter.
Byrån :
1 Adjutant, hvartill utses en Officer vid
Topografiska Corpsen, med lön på dess
stat.
Femte Afdelningen.
GeneralKrigsKommissariatet.
Chef:
Generalintendenten, utom lön vid Reg:te
eller Corps, arfvode  2,666:32.
1 :sla Byrån.
Arméens personal, Rekrytering, Remontering,
Möten, Mönstringar, Mötesplatser, Sjukhus
och Förrådsbyggnader samt Trossbodar:
Transport 15,1)33: 16.
2.333: 16.
1,466: 32.
666:32.
1,000: —
666: 32.
10,700:
3,500:
2,200:
1,000:
1,500:
1,000:
4,000:
23,900;
268
Den 4 December f. m.
Transport
1 Adjutant, utom lön vid Reg:te eller Corps,
arfvode
2.dra Hyran.
Troféer, Beklädnad, Utredning och Tross
samt Modellkammaren:
1 Adjutant, utom lön vid Reg:te eller Corps,
arfvode
3:dje Hyran.
Proviantering, Fouragering, Durchmarcher,
Rese- och Traktaments-kostnader samt Persedelförråden.
Derjemte Bokföringen och Redovisningen
för aila denna Afdelning tillhörande
Medel och Persedlar, Kontraktsslut m. m.:
1 Kamererare lön
1 Revisor
1 Bokhållare (för medelsräkenskapen)
1 Bokhållare (för persedelsräkenskapen)
1 Kammarskrifvare
1 Kammarskrifvare
Sjette Afdelningen.
Arméens Sjukvård.
Chef:
GeneralFältLäkaren, när denne Embetsman
är af K. M. i Nåder utnämnd, dervid också
om hans aflönande föreskrift meddelas.
SousChef:
1 ÖfverFältLäkare, utom lön vid Reg:te eller
MilitärSjukhus, arfvode
Hyrån:
1 Intendent, utom lön såsom Reg:ts- eller
Bat:nsLäkare vid Reg:te eller Corps, arfvode
1 UnderLäkare, utom lön såsom stipendiat
eller pensionär vid Fä 11-  LäkareCorpsen, »
Sjunde Afdelningen.
Aflöning och Pensionering:
Chef:
1 KrigsRåd
1 -s/a Hyrån.
Indelta och värfvade Arméens aflöning samt
alla Indelningsverket rörande ärenden:
i Kamererare lön
1 Kammarförvandt (för Indelnings-och
Boställs-ärenderna) 8
1 Bokhållare  8
1 Kammarskrifvare (för Revisionsgöro
-
15,933: 10.
533: 16.
533: 16.
2,333: 16.
1,466: 32.
1,466: 32.
1,466: 32.
666: 32.
666: 32.
målen)
1,000: —
666: 32.
400: —
lön 3,333: 16.
2,333: 16.
1,466:32.
1,466: 32:
666: 32.
Transport 36,400: —
23,900:
800:
800:
3,500
2,200
2,200
2,200
1,000
1,000
1,500:
1,000:
600:
5,000:
3,500:
2,200:
2,200:
1,000;
54,600:
Den 4 D ecember f. m.
Transport 36,400: —
1 Kammarskrifvare lön 666: 32.
2:dra Byrån.
Pensionering för Krigsmanshus- och Invalidhus-fonderne,
jemte dessa Fonders vård och
förvaltning :
1 Kamererare lön 2,333: 16.
1 Revisor, tillika Bokhållare,. . . » 1,466:32.
1 Kammarskrifvare  » 666:32.
Anmärkning; Till denna Byrås aflönande
bör Invalidhus-fonden bidraga
med 1,000 R:dr b:ko årl.
Åttonde Afdelningen.
Kassavård och Redogörelse.
Chef:
1 KrigsRåd lön 3,333: 16.
1:sta Byrån.
Kassan :
1 KrigsKassör lön 2,333:16.
missräkn:spenningar 333:16. 2 666’32.
1 Kammarskrifvare lön 666:32.
2;dra Byrån.
Redogörelse och Statistik:
1 Kamererare lön 2,333: 16.
1 Bokhållare  » 1,466:32.
1 Kammarskrifvare till biträde vid
statistiska arbeten  » 666: 32.
1 Kammarskrifvare till biträde vid
bokföring och bokslut .... » 666:32.
ArméeFörvallningen gemensamt tillhörande
personal.
Kansliet:
1 Sekreterare, Chef för Kansliet, derjemte
protokolls-förande vid pleni-sammankom
sterna
lön 2,333: 16.
1 Notarie till biträde vid expeditioners
upsättande  » 1,466:32.
1 dito dito dito » 1,466:32.
1 Notarie för rekapitulation, registrering,
arbetsberättelser samt handlingars
och expeditioners iordning
håIlande
» 1,466: 32.
1 Kanslist för expeditioners utskrifvande
» 666:32.
1 Kanslist, den sistnämnde till biträde
» 666: 32.
1 Kanslist, som ansvarar för postexpeditioner
» 666:32.
Transport 62,066: 32.
269
54,600=
1,000:
3,500
2,200
1.000
5,000=
4,000:
1,000:
3,500:
2,200:
1,000:
1,000:
3,500:
2,200:
2,200:
2,200:
1,000:
1,000:
1,000:
93,100:
270
Den 4 December f. m.
Transport 62,066:32. 93,100:
i Kanslist för K. Brefs och GeneralOrdres
afskrifvande, registrerande
och förvarande, derjemte biträdande
3:dje Notarien
lön
666: 32.
1,000:
RegistralorsKonlorcl:
1 Registrator, tillika Aktuarie,
»
1.666:32.
2,500
1 Kanslist, honom till biträde,
»
666:32.
1,000:
AdvokatFiskalsKontoret:
i AdvokatFiskal, tillika Ombudsman,
»
2,333: 16.
3,500:
1 Kanslist, honom till biträde, . .
»
666:32.
1,000:
Vaklbetjening .•
1 Vaktmästare
i>
400: —
600
1 Kammardräng
»
300: —
450
I Kammardräng
»
300: —
450
1 Kammardräng
»
300: —
450
1 Kammardräng
»
300: —
450
i Kammardräng
»
300: —
450
Gratifikationer lill e. o. Tjenstemän,
Att vid allmän sammankomst emellan
dem
fördelas  2.000: — 3,000:
Summa H:dr 71,966:32. 107,950:
deraf:
Banko. Riksmynt.
Statsmedel . . . 70,966:32. 106,450:
Invalidfondens bidrag 1,000: — 1,500:
Il:dr 71,966: 32. 107,9uO:
Serskildt iakllages.
Då nedann:de embets- och tjenstemän
icke vid annat verk, Reg:te eller Corps åt
njute
lön, tilldelas dem, såsom aflöningsfyllnad,
från extra utgiftsmedlen:
Banko. Riksmynt.
Generalintendenten R:dr 1,000: — 1,500:
1 Adjutant vid 2:a Afdelnm 466: 32. 700:
1 Adjutant vid 5:e dito 466: 32. 700:
1 Adjutant vid dito dito 466:32. 700:
Begärdes på bordet
Gr. Taube, Henning Adolf, upläste följande motion:
Då det är af stor vigt, att de för Landtmäteriet och Skiftesverket
i Riket utfärdade lagar och författningar äro tydliga och
motsvarande de af behofvet påkallade fordringar; men SkiftesStadgan
af år 1827 visat sig, i flere fall, ej vara nog tydlig uti dess
föreskrifter och bestämmelser, samt ej heller fullt motsvara det
åsyftade ändamålet, vore önskligt deruti rättelse få, på det skiftesmålen
måtte kunna, med mera säkerhet än nu förhållandet är, af
Landtmätare och Ägodeln:sR:s Domare, handläggas. Att SkiftesStadgan
borde omarbetas, tror jag hvarje, så väl Landtmätare som
Den 4 December f. m.
271
Domare, skall erkänna; och hör man temmeligen allmänt Hrr Domare
säga, att SkiftesStadgan är bland de svåraste författningar att rätt
tyda. Att det för jordägarne är af högsta vigt att den lag, hvarefter
hela deras egendom skall delas och bytas, är tydlig och ändamålet
motsvarande, tror jag mig ej behöfva vidare bevisa, än
att saken nämna.
Jag får derföre nu föreslå: det R. St:r till K. M. ville framställa
en underd. önskan, att K. M. i Nåder täcktes låta nedsätta
en Komité af sakkunnige män, som utarbetade förslag till ny SkiftesStadga,
med hvad dertill i öfrigt hörer, och att nämnde förslag
blefve R. St:r, vid nästa lagtima Riksmöte, förelagdt.
Efter upläsningen häraf tilläde motionären :
Då de motioner jag under gårdagens plenum väckte, om ändring
uti vissa lagbestämmelser i SkiftesStadgan, på sätt och vis
kunde anses vara ej behöfliga, då jag nu väcker denna min motion,
så anser jag mig skyldig förklara, att jag det gjort af skäl,
att denna min motion ej kan visa några resultater förr än efter
nästa Riksmöte, och derföre att jag anser de lagrum, som jag förut
väckt motion om att de måtte ändras, ej tåla vid så långvarigt
upskof.
Eemitterades till Allm. Besv. och Ekon. Utsk.
Hr Eosensvärd, Joh. Henrik, upläste en så lydande
motion :
Genom 1833 års lönereglering äro indelta Arméens Korporalen
tillagde, vid Kavalleriet 3 och vid Infanteriet 5 t:r löningsspanmåi,
hälften Råg och hälften Korn, hvilken spanmål borde
anvisas dem årligen in natura, i fullt mål, af den Reg:tena tilldelade
kronotiondespanmål, eller, der sådan saknas, af den spanmål,
som från utarrenderade boställen afgifvas.
Såsom förberedelse till den af Konung och St:r beslutade
förändring i sättet för grundräntors och kronotiondens utgörande
blef, genom Nåd. Bref af d. 12 April 1853, föreskrifvet, att de
embets- och tjenstemän, hvilka derefter befordrades till embeten
och tjenster med indelta löner, vore förpligtade att underkasta sig
den blifvande förändringen, hvarom förbehåll borde i de för dem
utfärdade fullmakter och resolutioner intagas, och i afseende å
verkställigheten af i fråga v :de förändring stadgades i 1 g af K.
Kungörelsen d. 11 Maj 1855, att dåvar:de embets- och tjenstemän,
hvilka enl- fullmakter eller konstitutorial voro i åtnjutande
af löner, med derå indelte räntor och tionde, utan att serskilte
förbehåll om förändringen blifvit i fullmakten eller konstitutorialet
gjorde, skulle höras huruvida de önskade på förändringen ingå.
Tvekan upstod nu, i hvad mån berörde stadgande om tjenslemäns
hörande i afseende å deras indelta räntor och tionde vore
tillämpligt på Korporalerne, enär desse icke tillsättas genom fullmakter
eller konstitutorialer och således, äfven efter d. 12 April
1853, vid deras anställelse icke heller i allmänhet, om ens någonstädes,
förbehåll rörande förändringen blifvit gjordt.
272
Den 4 December f. m.
En serskild omständighet förefanns dessutom vid Södermanlands
Reg:te. Soldaterne af detta Reg:te hade nemi., genom K.
Regktet d. 23 Nov. 1686, lill allmogens lisa och knektens så
mycket båttre underhåll, blifvit såsom lön tillagde hvardera en
tunna af Kronans tiondespanmål, hvaremot den från rotarne utgående
årslönen i förhållande dertill nedsattes från 35 till 20 daler
kopparmynt.
Med anledning af derom väckt fråga förklarades genom K.
Brefvet d. 16 Aug. 1855, att de s. k. knektelunnorna vid Södermanlands
Reg:te, såsom ursprungligen gifna till rotarnes lindring
uti den dem pålagda roteringstunga, vore att hänföra till sådan,
såsom ersättning för vissa hemman och lägenheter åtföljande besvär,
lemnad tiondespanmål, hvilken, enl. 1 g uti ofvanmde Kungörelse
d. 11 Maj 1855, genast var underkastad den beslutade
förändringen och finge med penningar lösas, samt att då i afseende
på de vid Regrtet jemväl utgående s. k. korporalstunnorna
förekomma, att desamma, jemlikt K. Cirkuläret d. 2 Pehr. 1833,
skola vid de Reg:ten, der tiondespanmål ej är att tillgå, anvisas
af den spanmål, som från utarrenderade boställen afgifves, samt
alt vid några Reg:ten, der sådan tillgång ej finnes, Korporalerne
få åtnöjas med lösen för spanmålen i kontant, — Korporalernes
och Soldaternes hörande, i afseende på lösen af deras spanmål,
hvarken vore erforderligt eller borde äga rum.
Hvad Korporalerne beträffar blef detta Nåd. beslut, ehuru endast
gifvet för Södermanlands Reg:te, ett prejudikat som tillämpades
på hela indelta Arméen.
Då emedlertid, i anseende till Korporalernes och Soldaternes
ställning och behofvet för dem af spanmål till brödföda, förlusten
de år lösningspriset, efter medelmarkegång, understeg det verkliga
priset, ingalunda motsvaras af ett något högre pris andra år, tillstyrkte
K. Krigs- och Kammar-Colkna samt äfven Stats-Kont., i
Utlåt, af d. och d. 27 Dec. 1855, att Solda
terne
vid Södermanlands Reg:te och Korporalerne vid indelta Arméen
skulle berättigas att för sitt ditintills åtnjutna spanmålsanslag
utbekomma ersättning efter årligt markegångspris, och att Statsverket
skulle förskjuta skillnaden de år, under hvilka medelmarkegångspriset
understege det för året gällande, men deremot erhålla
öfverskottet, då årliga markegången vore lägre än medelmarkegången,
hvarjemte så väl Korporaler som Soldater ansågos böra bekomma
forsellöneersättning, enär spanmålen förut blifvit till dem
levererad. K. M. fann väl icke skäl att i sin helhet bifalla detta
tillstyrkande, men då högst billigt vore att, hvad angår Korporalerne,
desse icke mera än andre löntagare finge genom förändringen
vidkännas förminskning i deras ringa årsaflöning, och i betraktande
jemväl deraf, att för år 1S55 skillnaden emellan orternas
markegångspris och medelmarkegången för åren 1846—1855,
enl. hvad uplyst blifvit, upgick för alla länen lill ett medelbelopp
af 3 R:dr 9 sk. 8-pjr rst., men uti ett län ända till 4 R:dr 32
sk. 1 rst. för hvarje tunna sådan kronotionde, så att en Korporal,
som erhölle lösen för sin spanmål endast efter medelmarkegången,
skulle,
Den 4 December f. m.
273
skulle, under förutsättning att årets markegångspris, såsom det
bör, uttrycker det gångbara värdet, för lösningssumman endast
kunna köpa f- t:a spanmål af samma slag som kronobonden, ehuru
det för Korporaler med endast 3 till 5 t:r spanmål af Statsverket
vore af yttersta vigt, och vida mer- än för andra löntagare, att
den lösen de derföre erhöll ungefärligen motsvarade sädens värde,
hvarigenom de kunna i utbyte deremot förskaffa sig antingen spanmål
till samma belopp, som de dittills utfått in natura, eller ock
andra förnödenheter, hvilka vanligen rätta sitt värde efter spanmålens,
så pröfvade K. M. skäligt att, genom Nåd. Bref d. 7 Febr.
innev:de år, förklara att Korporalerne vid hela indelta Arméen,
så vidt de före d. 12 April 1853 blifvit antagne eller utnämnde
skola, derest de icke skulle vilja genast underkasta sig att då och
framdeles upbära sin spanmål efter årligt medelmarkegångspris,
vara berättigade alt för dem tilldelad löningsspanmål, som icke
vidare in natura upbäres, af Statsverket utbekomma ersättning efter
årsmarkegångspriset i den ort, hvarifrån spanmålen hittills utgått,
med tillägg af forsellön derå, — hvarjemte, för verkställigheten
häraf, meddelades närmare föreskrifter, i enlighet med Collegiernas
tillstyrkande.
Beträffande derefter den vid Södermanlands Reg-.te till Soldaten
utgående kronotiondespanmål, så och då karlen hittills omedelbarligen,
och utan rotens mellankomst, fått densamma in natura
upbära, samt detta manskap således skulle för år 1855, då årsmarkegångspriset
vore 4 R:dr 27 sk. 7 rst. högre än lösningspriset,
få vidkännas en för detsamma betydlig minskning i sin
aflöning, i händelse det måste emottaga lösen för spanmålen efter
medelmarkegångspris, enär Rotehållarne icke torde, på grund af
sine med manskapet gällande öfverenskommelser, anse sig förbundne
eller kunna förpligtigas att lemna dem ersättning för hvad genom
det nya sättet för spanmålsprisets beräkning skulle förloras, täcktes
K. M., genom samma Nåd. Bref, till förekommande af denna
förlust för manskapet, anbefalla StatsKont. att förskjuta hvad som
för år 1855 kunde erfordras till betäckande af den sålunda belöpande
skilnaden i värdet för en t:a spanmål efter ortens årsmarkegångspris
och de tio årens medelpris, och skulle samtlige Soldaterne
vid Södermanlands Reg-.te komma i åtnjutande af denna
förmån.
Genom beslutet, att Korporalers och Soldaters löningsspanmål
genast skulle underkastas lösen efter medelpris, lättades i betydlig
mån genomförandet af det nya sättet för räntors och kronotiondens
utgörande vid Arméen, men då Korporalerne vid indelta Arméen varit
betraktade och underkastade samma vilkor som andra Kronans omedelbara
löntagare, till hvilka väl äfven Soldaterna vid Södermanlands
Reg:te måste räknas, då dem blifvit såsom lön anvisad Kronans
tionde, torde desse Korporaler och Soldater vara de ende löntagare
inom Arméen som, utan att deröfver höras, förlorat rättigheten att
in natura upbära den dem tillkommande tiondespanmål, hvilket, jemte
det förhållande att knektetunnorna, enl. 1686 års Regl.-te, blifvit
gifna, icke allenast till rotarnes lindring, utan äfven till knek
II.
H. 18
274
Den 4 December f. m.
tens så myckei bättre utkomst, ännu mera ökar billigheten af den
fördel, som genom K. Brefvet d. 7 sistl. Febr. blifvit dem beviljad.
Samma Nåd. Bref tillägger visserligen de efter d. 12 April
1853 tillsatte Korporaler äfven för framtiden denna förmån, och
gifver vid handen att en K. Propos. till R. St:r vore att förvänta
rörande de härtill nödige förskottsmedel, men medgifvandet för
Soldaterne vid Södermanlands Reg:te alt erhålla lösen för deras
knektetunnor efter årets markegång afser endast år 1855. Skälen
för ett sådant medgifvande synas dock vara hufvudsakligen beroende
deraf, att årsmarkegången, närmare än medelmarkegången,
uttrycker det gångbara spanmålsvärdet, och äro således för all
framtid lika gällande, och så mycket mera för Soldaterna än för
Korporalerna, som de förra endast hafva en, men de sednare 5 t:r
spanmål. Det torde ock böra anmärkas, att knektetunnan utgått
till Soldaterne till följd af ett med allmogen inom Södermanland
och Nyköpings län öfverenskommet Regkte, och att således den
i detta Reghte bestämda soldatlönen grundar sig på ömsesidiga
åtaganden af Kronan och Rotehållarne, samt att en förändring
deruti från Kronans sida kan med tiden förorsaka ökad kostnad
för Rotehållarne. Härtill kommer ytterligare, att berörde Soldater
synas böra, i likhet med andra innehafvare af ränte- och tiondeanslag,
åtnjuta forsellöns-ersättning; ty om de ock icke ägt optionsrätt,
eller rätt att upsäga spanmåten till lavering in natura,
enär den alltid skolat in natura utgå, så hafva de likväl obestridligen
ägt rätt att få spanmålen till sig forslad, och böra för förlusten
af denna rätt erhålla ersättning.
På grund af detta får jag vördsamt föreslå:
Att på 4:de HufvudTiteln upförcs eli förslagsanslag af 3S
till 40,000 R-dr r:mt, att användas, dels lill betäckande af den
möjliga skillnaden emellan årsmarkegången i de serskildta orterna
och lösning spriset för den spanmål, som på lön är anslagen, icke
allenast de före d. 12 April 1SS3 tillsatte Korporaler vid indelta
Arméen, ulan ock samtlige Soldater vid Södermanlands Reg-.te, —
dels ock lill forsellöns ersättning åt ifrågav:de Korporaler och
Soldater.
Den enda säkra utgift, som härigenom skulle drabba Statsverket,
vore forsellöns-ersättningen för cirka 5,000 korporalstunnor
och 1,200 knektetunnor, ä 50 öre t:n, hvilken utgift dock komme
att minskas i den mån de före d. 12 April 1853 tillsatte Korporaler
afgå.
Hvad de förskott beträffa, som kunna erfordras då årsmarkegången
öfverstiger lösningspriset, så ersättas de allt efter som det
sednare priset öfverstiger det förra.
Remitterades till StatsUtsk.
Gr. Taube, Honning Edvard, uplästo 5 motioner af följande
innehåll:
Ben i December /. m.
275
l:o.
K. Kungörelsen d. 21 Nov. 1851, ang:de stämplade pappersafgiften,
innehöll i 8 g 4 mom. följande stadgande: »Varder köpe-,
bytes- eller gåfvobref, förrän upbud eller inteckning skett, å annor
man transporteradt eller öfverlåtet, belägges handlingen med
ny karta, efter nyssberörde grund, för hvarje transport eller öfverlåtelse.
» Detta stadgande blef, genom votering i Förstärkt StatsUtsk.
, med 63 röster emot 56, vid sednaste Riksdag förändradt till
den lydelse det nu, enl. K. Kungörelsen d. 21 Nov. 1854, har,
eller: »Varder köpe-, bytes- eller gåfvobref, förrän upbud skett,
å annan man transporteradt eller öfverlåtet, belägges handlingen
med ny karta, efter nyssberörde grund, för hvarje transport eller
öfverlåtelse, sä vida icke densamma äger rum inom den för lagfart
föreskrifna tid, räknad ifrån första köpet, i hvilket fall förnyad
kartering ej ifrågakommer.»
Då hvarje öfverlåtelse, efter köpeaftal, af egendom på en annan
person, är ett nytt köp, hvarmed för sig lagfaras bör, antingen
säljaren derå utfärdar köpebref, eller, af beqvämlighet, skrifver
öfverlåtelsen på den handling, hvarpå hans egen åtkomst sig
grundar, samt berörde stadgande i CbartaSigillataFörordnm, då det
icke tillika innehåller det vilkor för befrielsen af kartering utaf
transporter eller öfverlåtelser, som sker inom den för lagfart bestämda
tid, från första köpet räknadt, att lagfart äfven skall ske
å denna tid, eller i stad inom 3 månader och å landel å det ting,
som infaller näst efter 6 månader efter köpet, på annan väg, än
i Grundlagarne medgifves, uphäfver, hvad sådane transporter eller
öfverlåtelser angår, det i K. F’örordn:n d. 13 Juni 1800 stadgade
ansvar för underlåten lagfart, af böter, motsvarande kartans belopp,
får jag föreslå, det R. St:r måtte, med uphäfvande af ofvanstående
stadgande i K. Kungörelsen d. 21 Nov. 1854, besluta
att 8 § i mom. 2 punkten skall för framliden lyda
såsom i K. Kungörelsen d. 21 Nov. 18St.
Skulle likväl R. St:r äfven för framtiden vilja fortfara med
detta spel med fast egendom, som det onekligen är, då en eller
flere å annor man öfverlåter en förvärfvad fast egendom inom så
kort tid, att ännu lagfart icke bordt äga rum å det första laga
fång, torde det dock vara skäl stadga det vilkor, för tillgodonju
tande
af denna upmuntran, att lagfarten skall äga rum å det ting,
eller den rådstufvudag, då första köpet bort lagfaras, äfvensom att
enahanda upmuntran tillerkännes äfven de köpare, som, då de
inom sådan tid återsälja egendom, i st. f. att transportera sitt eget
köpebref, utfärda nytt köpebref; och får jag, för sådant fall, föreslå
följande stadgande:
»Varder fastighet, som genom köp, byle eller gåfva
»öfvergått lill annor man, af denne, eller ock flere,
»man efter man, hel och hållen såld för samma köpe»skilling,
skiftad eller gifven, vare sig det sker ge»nom
ny köpeafhandling, eller öfverlåtelse af den för»sta,
inom den för lagfart föreskrifna tid, räknad
276
Den 4 December f. m. '>7
»ifrån forsla köpet, ifrågahommer ej förnyad karle»ring,
om lagfart & berörde tid sker; men underlätet
»det, äfvensom om köp, transport eller öfverlåtelse
»sednare äger rum, skall karlering ske, efter ofvan»berörde
grund, för hvarje köp, transport eller öfver»lålelse.
»
Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles.
Remitterades till Bevil!n:sUtsk.
2:o.
Af offentliga berättelser är kändt huru balanserna hos Högsta
Domstolen årligen ökas och att rättsökande följaktligen länge må
ste
vänta på Konungens dom eller utslag. Det är ock kändt, att
för handläggning af ägodelningsärenden eller s. k. skiftesmål nära
en femtedel af Högsta Domstolens tid medtages. Vi veta att det
var genom 1827 års SkiftesStadga som den rättegångsordning bestämdes,
enl. hvilken skiftesärenden i andra och sista instansen
af Konungen pröfvas.
För den, som äger någon erfarenhet om dessa ärenders beskaffenhet,
är ingen hemlighet, att desamma mindre ofta innefatta
rena rättsfrågor än sådana, till bedömande hvaraf erfordras nära
bekantskap med jordbruk och landtmäteri. En temligen allmän
öfvertygelse är ock, att dessa ärenden icke skulle förlora, om pröfningen
af dem updroges personer, som, i följd af deras embetsbefattning,
med dessa ärenders natur blifvit troget bekanta.
Jag vågar derföre vördsamlingen föreslå, att R. H. St:r måtte
för deras del besluta: »att pröfningen af skiftesmål, i andra och
»sista instansen, updrages åt en Nämnd, dertill Konungen förord»nar
fem personer, som, vid utöfningen af innehafvande embeten,
»ådagalagt kunskap och erfarenhet i behandlingen af skiftesären»den
och dit hörande ämnen.
»Bland ledamöterne i denna Nämnd må förordnas två icke
»lagfarne män.
»Ledamot i SkiftesNämnd, som utses för tre år, må, under
»det sådant förordnande af honom innehafves, icke utöfva annat
»embete.»
Då denna Nämnd skall äga att uteslutande egna sig åt handläggning
af skiftesärenden, blefve derigenom vida större skyndsamhet
med dessa ärenders afgörande att påräkna.
Ledamöterne i Nämnden blefvo i tillfälle ej allenast genom
granskning af handlingar och kartor göra sig närmare hemmastadda
med lokala förhållanden och andra omständigheter, som härvid böra
komma i betraktande, utan äfven att, om skiftesdelägarne så önskade,
samt i något fall så nödigt funnes, genom en eller annan
dess ledamot på stället inhemta kännedom af förhållanderne. Denna
Nämnd komme ock att utöfva en icke öfverflödig, närmare upmärksamhet
på skiftesförrättarne.
Någon utväg att bereda Högsta Domstolen mera tid för handläggning
af rättstvister måste vidtagas, om icke balansen af oafgjorda
mål skall ännu mera ökas och allt större olägenheter ådra
-
I
Den 4 December f. m. f 277
gas det allmänna i afbidan på slutlig dom. Den af mig nu föreslagna
åtgärd skulle på ginaste väg leda till detta mål, och den
kunde när som helst sättas i verket. En annan utväg, som torde
ifrågasättas, är utvidgande af Högsta Domstolen, eller dess fördelning
på divisioner. Om en sådan åtgärd ock vore välbetänkt —
men hvilket synes tvifvel underkastadt — kunde densamma, såsom
afseende förändring af Grundlag, dock icke förr än vid nästa Riksdag,
eller efter förloppet af tre år, träda i verkställighet, och under
tiden skulle balansen af så väl skiftes-, som andra ärenden,
hos Högsta Domstolen till en alltför vådlig grad ökas.
Jag anhåller vördsammast om remiss häraf till vederbörligt
Utsk.
Begärdes på bordet.
3:o.
Bland den mängd stridigheter i tolkning och tillämpning af
lag, som domstolarnes beslut uppenbara, förekommer ock den om
pant- och qvittningsrätt för fordran hos den, som afträdt sin egendom
till borgenärs förnöjande Någre, och deribland Högsta Domaremakten,
hafva i serskildta fall tillerkänt pant- eller qvittningsrätt
åt den, som till förvar eller till förvaltning eller annorledes, utan
medgifven panträtt, innehaft egendom tillhörig gäldenäror. Sålunda
hafva enskilda Banker, som för lemnade kreditiv- och diskontlån
baft fordran hos aktieägare, för dessa fordringar blifvit tillerkände
qvittningsrätt, ej blott för ränta och utdelning på aktierne, uplupen
före konkursens början, utan jemväl för hvad i ränta och utdelning
derefter tillkommit, äfvensom för allt hvad gäldenären vidare
kunde, på grund af aktierna, hafva att bekomma; och har i
sammanhang dermed blifvit stadgadt, att denna qvittning skulle
sålunda utgå, att, sedan Banken för hela sin fordran, lika med öfrige
oprioriterade borgenärer, erhållit utdelning, skulle den för
bristen så långt, som för full betalning erfordrades, njuta qvittning
mot allt hvad gäldenären tillkomme på bankaktierna.
Andra domare åter hafva ansett borgenär, som innehar gäldenärs
egendom, vare sig som dispositum eller till förvaltning eller
såsom pant för annan fordran än den, för hvilken förmånsrätt
äskas, icke äga att derutur tillgodonjuta företrädes-, pant- eller
qvittningsrätt. De anse panträtt äga rum blott utur sådant, som
för samma fordran pantsatt är, och qvittning icke kunna ske utan
mot skuld, som borgenären hade till gäldenären i den stund konkursen
inträffade. Med sistnämnde åsigt öfverensstämmer den allmänna
sats, att borgenär icke har större fordran hos gäldenär,
än som återstår, sedan qvittning af gäld mot gäld föregått, och
med hvilken åsigt det icke låter sig förena att, såsom ofvan är
anmärkt, förklara borgenär berättigad till utdelning i konkurs,
lika med oprioriterade borgenärer, för hela primitiva fordringsbeloppet,
och tillerkänna honom qvittning för derefter upslående
brist.
Då begreppen härutinnan synas serdeles stridiga, och den
olika tillämpningen föranleder tvister och mången gång betydliga
27»
I>en i December f. m.
förluster, vågar jag anhålla, det R. St:r måtte besluta sådan förklaring
och förtydligande af lagens föreskrift härutinnan, alt olika
tillämpning icke må kunna äga rum utan uppenbart lagbrott.
Enl. med den åsigt, hvilken, efter min tanka, är den enda
giltiga, samt då lagens stadgande, ang:de förmånsrätt, såsom en
undantagslag icke må utsträckas utöfver hvad lagbudet tydligen
medgifver, anser jag mig vördsamt böra föreslå, att R. St:r för deras
del besluta:
att till 1 mom. 3 g 17 Kap. H:sB:n, efter orden
»framför alla andra», tillägges: »för den fordran derför
pantén är lemnad;» äfvensom
att qvittning mot fordran, bevakad i konkurs, icke
äger rum utan för gäld, deri gäldenären häftade till
borgenären, den stund konkursen inträffade, och således
icke på den grund att borgenären då tillfälligtvis
om händer hade någon gäldenärens egendom, men
underlåter att den återställa eller den i behörig ordning
redovisa och såmedelst försätter sig i skuldförhållande
till gäldenärens massa.
Om remiss till LagUtsk. anhålles ödmjukligen.
Remitterades till LagUtsk.
4:0.
Enär, till följd af beräkningen af riksmynt och öre, CbartaSigillataFörordn:n
måste, i afseende å bestämmelserna af beloppet,
till sin helhet öfverses och i många fall underkastas ändring, bar
jag trott ej olämpligt fästa upmärksamheten på några omständigheter,
som dervid torde böra tagas i betraktande.
Det är kändt att Statsverkets behållning af skrifkartor af lägsta
valör, eller för de å 3 sk. b:ko, om alla kostnader för tillverkning,
kringsändning och försäljningsarfvoden tagas i beräkning,
varit högst ringa. Till följd af stadgandet i den nya ExpeditionsTaxan,
att dragen stil icke vidare må begagnas och att kansliafgift
hos ÖfverR:r och Colhr hädanefter icke äger rum, hafva utgifterna
för rättsökande och tvistande parter blifvit minskade eller,
med andra ord, deras bidrag för rättsväsendets uppehållande ännu
mera inskränkt än tillförene. Minst två ark af den fordna dragna
stilen rymmas nemi. nu på ett ark. På den tid då beloppet af kansliafgiften
16 sk. b:ko och af lägsta kartebeloppet bestämdes, ägde
penningen vida högre värde än nu. Om meningen ej är att ännu
mera än förr upmuntra processlystnaden, måste således skälig förhöjning
i charta sigillata ske.
Bestämningen i ChartaSigillataFörordnm, att stämpladt papper
till olika belopp skall -användas då allmogen tvistar med hvarannan
inbördes eller med andra, är ofta ganska svår att iakttaga
och gränsen blir ej sällan godtycklig. Jag föreslår således att
lindring i charta sigillata för allmogen uti den nya författn:n uteslutes
och stämplade pappersafgiften jemkas till lämpligt belopp.
Bland fördelar, som vårt land har framför åtskilliga andra,
är visserligen den, alt utväg är en hvar lemnad öppen att få sina
Den 4 December f. m.
279
anspråk och tvister pröfvade och bedömde af offentliga domstolar
och myndigheter. Denna dyrbara förmån vill jag ingalunda hafva
inskränkt, men såsom sådan tror jag icke böra räknas, om lagstiftningen
hos oss, såsom i andra länder, skulle på förhand bestämma
några vissa mindre afgifter att erläggas af dem, som icke
i godo kunna eller vilja upgöra sina tvister.
Mine Hrr, föremålet för en stor del af de tvister, som till
Ofverdomstolarne fullföljas, är af så underordnad beskaffenhet, att
lagstiftaren visserligen icke föreställt sig att rättegångar derom
skulle instanserna igenom fullföljas. Då Staten tillökar domares
och tjenstemäns antal, och till deras aflöning mäste bevilja dryga
anslag af allmänna medel, icke sker sådant för att tillfredsställa
den del individer, som finna sin förnöjelse deri, att i det längsta
undanhålla en borgenär dess rättmätiga fordran: ej har lagstiftningen
velat bereda tillfälle till mångåriga tvister om ett par Riksdaler
eller, såsom ej sällan händer, om till och med en eller annan
tolfskilling?
Den omständighet, att det icke är med någon kostnad förenadt
att i HofRält fullfölja ett mål, förleder mången gång en mindre
erfaren och uplyst person att, utan vidare betänkande, dit
draga tvisten, och ännu oftare lyckas det sakförare att dertill förleda
enfaldiga parter, väl vetande att påföljden och kostnaderne,
såsom lag nu tillämpas, icke drabba advokaten.
Vore det deremot så stadgadt, att den drygare delen af kostnaderne
vidkändes eller skulle utgå i och med detsamma ett mål
fullföljdes, så skulle klagande parter, då frågan vore af ringa betydenhet,
bringas till besinning och mången gång fill en för parterne
å ömse sidor nyttig förlikning. Att ernå ett sådant mål
vore lika önskvärdt för dem, som nu obetänksamt inlåta sig i de
obetydligaste tvister, som för det allmänna, som derigenom skulle
bespara en ej ringa del af de kostnader, som erfordras till aflöning
af en allt talrikare corps domare och tjenstemän.
Hos våra grannar, Norrmännen, är icke heller någon nekad
tillfälle att inför domstol göra gällande- sina anspråk och sin rätt;
men om, sedan stämning är uttagen, eller tillernadt ändringssökande
anmäldt, soken ej kan i godo upgöras, utan frågan vid
domstol fullföljes, måste kärande eller klagande part vidkännas en
icke så obetydlig afgift, som går till domarens aflöning. Finnes
den svarande haft orätt, måste han ersätta nämnde afgift. För att
icke onödigt bortkasta denna, manas båda parterna att söka i godo
upgöra saken, och den, som vet sig icke hafva rätt, gifver heldre
vika, än han utan ändamål ådrager sig en ökad utgift. Det synes
mera billigt att de, som icke i godo kunna upgöra sina tvister,
i någon högre mån böra bidraga till DomareCorpsens aflönande,
än rättrådige och fridsamme medborgare, som ganska sällan, eller
endast i frågor af större vigt, besvära domstolarne.
Utgående från den åsigt, och öfvertygad att det af mig afsedda
ändamål, alt i någon mån afböja oskäliga rättegångar, mera
befordras genom en afgift vid rättegångens början, än vid dess
slut, föreslår jag:
280
Den 4 December f. m.
att, i st. f. den fordna kansliafgiften samt den vanliga
kartan på inlagan till HofRätt och Colkr, måtte
stadgas, att första skrift uti mål, som dit fullföljes
eller der anbängiggöres, skall vara belagd med stämpladt
papper af 5 Rdr r:mt;
att deduktion och besvärsskrift hos K. M. belägges
med stämpladt papper till belopp af 10 R:dr r:mt.
att svaromålen (exception eller contradeduktion),
ehvad desamma ingifvas under skriftvexlingen eller
efteråt vid förhör, skola vara belagde med stämpladt
papper till hälften af det för första skrift bestämda
belopp.
Med afseende å den besparing i utgiften för stämpladt papper,
som upkommer genom förbudet mot begagnande af dragen stil
och med anledn. af behofvet af tillgångar till embetsmännens
aflöning, föreslås vördsam!igen:
att lägsta beloppet stämpladt papper måtte bestämmas
till 20 öre;
att alla handlingar, som ingifvas till eller utgå ifrån
myndigheter i lägsta instansen, motsvarande första och
andra afdelningen i n. v. ChartaSigillataFörordn.,
skola förses med eller skrifvas å stämpladt papper till
belopp af 20 öre;
att handlingar till eller från de i tredje och fjerde
afdelningarne nämnde myndigheter förses med eller
skrifvas å stämpladt papper till belopp af 30 öre;
att öfrige, här ofvan icke nämnde handlingar, till
eller från myndigheter, som nämnas i 5:te afdelningen,
beläggas med eller skrifvas på stämpladt papper
till belopp af 50 öre;
att handlingar, som ingifvas till och utgå från K.
KansliDepart:ten och HofExpedm, utom dels de of
vannämnda,
dels K. M:s Domar, Utslag och Resolutioner,
derom serskildt är förordnadt, skola förses med
eller skrifvas å stämpladt papper till belopp af i R:dr
r:mt;
att afskrifter skrifvas å eller beläggas med charta
sigillata, till hälften af de här ofvan, för de serskilda
afdelningarne i allmänhet, föreslagna belopp; dock icke
under 20 öre.
Då parter, som hos K. M. fått ändring i HofR:s dom, skola
återbekomma revisionsskilling, måste de, roed företeende af den K.
Domen, hos HofR:n göra ansökning om utbekommande af revisions
skillingen,
lösa HofRms resolution derom och slutligen, på grund
af samma resolution, hos StatsKont., eller vederbörande Ränteri,
utbegära samma revisionsskilling, som dock vanligen ännu icke då
får lyftas, utan först måste anordnas.
Som genom alla dessa omvägar tidsförlust utan ändamål förorsakas
både enskilde och tjenstemän, har jag, till förekommande
deraf, ansett mig böra vördsam!igen föreslå:
Den 4 December f. m.
281
att R. St:r måtte besluta sådane stadganden i den
nya ChartaSigillataFörordnm, att deraf icke må möta
något binder för bifall till den motion jag straxt härefter
anhåller få väcka om en sådan förändring i afseende
på stadgandet rörande revisionsskillingen, att
den kommer att utgå i charta sigillata, hvilken karta
§ 100 R:dr r:mt bilägges revisionsansökningen till
HofR:n, som tillser att, der ansökningen bi fa lies, kartan
blifver försedd med fullständig påskrift om målet
dit den hörde, hvarefter den med handlingarne till K.
M. insändes; och
att, derest HofRrns dom blifver af Konungen ändrad,
i beslutet bestämmes, att vederbörande part äger återbekomma
revisionsskillingen och för sådant ändamål
utfå revisionskartan, för alt, med företeende af K. M:s
Dom och mot aflemnande af kartan hos StatsKont.,
eller vederb. Ränteri, utbekomma revisionsskillingsbeloppet.
I samma ändamål, eller för att förekomma onödiga omvägar,
vågar jag föreslå:
att R. H. St:r måtte, med ändring af n. v. ChartaSigillataFörordn.
, besluta, att den kartaförsäljningsman,
som hos embetsverken tillhandahåller kartor för
utgående expeditioner, icke allenast är berättigad, utan
äfven skyldig, att tillhandahålla stämpladt papper till
sådant belopp, hvarmed handlingar, som till samma
myndighet ingifvas, böra förses.
Vördsamligen anhålles om remiss till vederbörande Utslr.
Remitterades till Bevilln:sUtsk.
5:o.
Då part vill söka, att Konungen må pröfva HofRrns dom och
utslag, som i hufvudsaken fallit, skall han i Hoftt:n sätta in Tuhundrade
Daler, eller 100 R:dr r:mt, eller så mycket i guld och
silfver, som deremot svarar. Sedan åter Konungen pröfvat HofR:ns
dom äge part, som vunnit ändring, att få revisionsskillingen
åter, hvarom då anmälan bör ske hos HofRrn.
I följd af dessa stadganden sätter part revisionsskilling in i
HofR:n, som, sedan ansökningen blifvit pröfvad, öfverlemnar penningarna
åt en tjensteman i HofR:n, hvilken bokför dem samt insätter
pennirigarne å allmänt förvaringsställe, såsom hos R. St:s
Bank, till dess penningarne qvartaliter till StatsKont. anordnas.
Efter det slutligen K. M:s Dom fallit äger part, som fått ändring
i HofRrns dom, och skall revisionsskilling återbekomma, att, med
företeende af K. M:s Dom, hos HofRm göra ansökning om utbekommande
af revisionsskillingen, lösa HofR:ns resolution derom,
och slutligen, på grund af samma resolution, hos StatsKont., eller
vederbörande Ränteri, utbegära samma revisionsskilling, som dock
vanligen icke ännu då får lyftas, utan förut måste anordnas.
Som genom alla dessa omvägar, hvilka kunnat äga skäl för
282
Den 4 December f. m.
sig den tid, då behållningen af Revisionsskilllingarne var anslagen
till HofR:ns Ledamöters aflönande, tidsförlust utan ändamål förorsakas
både enskilde och tjenstemän, har jag, till förekommande
deraf, ansett mig böra ödmjukast föreslå, att R. St:r måtte, för
deras del, besluta sådane förändrade lagstadganden:
l:o ang:de sättet för nedsättande af Revisionsskilling, alt
den hädanefter kan utgå i charta sigillata å 100 R:dr
r:mt, sorn bör bifogas ansökningen till HofR:n, som sedan
ansökningen blifvit pröfvad och saken får hos Konungen
fullföljas, låter kartan, behörigen påtecknad om hvilket
mål den tillhör, Revisionsakten till K. M. åtfölja; och
2:o till lättnad alt återbekomma Revisionsskillingen,
att högsta Domaremakten bör i sitt Utslag eller Dom
uttryckligen föreskrifva om Revisionsskillings-kartan
skall till parten af vederbörande tjenstemän återställas
eller icke.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anbålles.
Remitterades till LagUtsk.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr., upläste följande motion
:
Om det å ena sidan med skäl må anses tillkomma Staten att
i möjligaste måtto underlätta medlen för dess medlemmars trefnad
och utkomst, torde det ock å andra sidan häraf följa, att Staten
bör afhålla sig från hvarje åtgörande som direkt eller indirekt
verkar derhän att Staten, under förespeglande af blifvande framtida
förmåner, indrager dess medlemmar på banor, der verkligheten
ingalunda motsvarar de väckta förhoppningarne. — Uti detta missförhållande
inledas med hvarje år allt mer och mer de unge män
som, öfvergifvande sina förut befintliga samhälls-förhållanden, egna
sig åt Folkskolelärare-kallet och af sådan anledning söka inträde
i de för dessa lärares bildande, uprättade Seminarier. — Inträffar
härvid, såsom nu är fallet med Folkskolelärarne, att just desse
Lärare sjelfva allt ifrån inrättningens första upkomst efter mångas
åsigt, betraktats såsom det väsentligaste hindret för Folkskolans
ändamålsenliga ordnande, icke blott till läro- utan äfven till upfostrings-anstalt;
en opinion, som numera kan anses utbildad till
allmän öfvertygelse, så tyckes det i sanning vara hög tid att uphöra
med åtgärder, så litet tillfredsställande för det allmänna och
ej eller mera gynsamma för omnämnde individer.
Af dessa skäl får jag vördsammast föreslå att de för Skollärarnes
bildning befintlige Seminarier, sådane de nu äro ordnade,
måtte med görligaste första indragas.
Likväl och då, samt under förutsättning att en af Hr L. Hjerta
väckt motion om Qvinnors kompetens att förestå folkskolor, vinner
önskligt bifall, det torde vara af vigt att personer som känna
sig kallade till det dyrbara värfvet att upfostra barn, men sakna
dertill erforderliga kunskaper och insigter, beredas möjlighet att
sådane förvärfva, får jag vidare föreslå, att af de tillgångar, sora
Den i December f. m.
283
de indragna Seminarierne göra påräkneliga, en summa af omkring
3,000 B:dr b:ko, ställes till Styrelsens förfogande, för att, der
omständigheterne dertill föranleda, kunna användas såsom understöd
åt lämplige och nitiske personer, män eller qvinnor, hvilka
hvar för sig anmäla sig vilja uprätta undervisnings-anstalter för
bildande af FolkskoIeLärare eller Lärarinnor. Såsom grunder, ej
mindre för allmänt understöds åtnjutande, än ock för inträde i
läro-anstalterne, anser jag mig böra angifva några, såsom mig synes,
väsendtliga föreskrifter, nemligen :
l:o Finner Styrelsen inrättandet af nu ifrågakomne läro-anstalter
vara af behof på kalladt, bör sådant genom kungörelse öfver
hela Riket meddelas i god tid före anstaltens tillämnade öpnande,
på det Sökande till Föreståndare-platsernes beklädande
må kunna anmäla sig och Styrelsen blifva satt i tillfälle att
finna personer, värdiga att förestå så vigtiga och granlaga
befattningar;
2:o Att Skolföreståndaren eller Föreståndarinnan kan erhålla årligt
arfvode, lämpadt efter omständigheterne, hvilket dock aldrig
må öfverstiga för den förre 400 och för deh sednare 266f
R:dr b:ko;
3:o Att der sådan anstalt varder inrättad, kungörelse om dess tillvaro
bör, genom Föreståndarens eller Föreståndarinnans försorg,
införas hvarje halft år i någon mera spridd tidning, på
det tillfälle må yppas för förenämnde personer att bland många
sökande, göra urval af de lämpligaste ansedde;
4:0 Att på den som förestår läro-anstalten, beror att antaga eleverna;
5:0
Att såsom grund för understöds åtnjutande af allmänna medel,
ej i allmänhet må stadgas skyldigheten att undervisa något
visst antal lärjungar, utan att denna bestämmelse må bero
af vederbörande pröfning för hvarje särskildt fall;
6:0 Att ersättning för elevers undervisning och underhåll ej utgår
för år utan för den tid och det antal elever, som styrkes
verkligen hafva åtnjutit undervisning och underhåll, der detta
sednare för understödets åtnjutande är betingadt;
7:o Att det af allmänna medel bestämda bidraget ej behöfver användas
till lika belopp för de undervisnings-anstalter som för
de olika könen kunna varda uprältade, utan må begagnas på
det sätt, som för ändamålets vinnande visar sig vara mest
fruktbärande;
8:o Att viss ålder bestämmes, före hvilkens upnående ingen må
vinna inträde såsom elev vid ifrågav:de läro-anstalter;
9:0 Att bidraget till elevernes underhållskostnad må lämpas efter
sig företeende omständigheter, men i intet fall öfverstiga för
man 120 och för qvinna 80 R:dr b:ko, efter år räknadt;
10:o Att sålunda förvärfvad undervisning ej medförer någon företrädesrätt
vid frågor om Skollärare- eller Lärarinnebefattningars
tillsättande.
Den fördel, som med detta förslag förmenas kunna ernås, är
så väl hvad föreståndare som elever angår, den väsendtliga, att
Den 4 December f. m.
då hvarken de ena eller de andra af detsammas tillämpning kunna
påräkna några verldsiiga hvarken tillfälliga eller framtida fördelar,
inga andra personer skola eftertrakta hvarken det ena eller andra
än de, som af kärlek för det upväxande slägtet känna sig kallade
att verka för dettas upfostran.
Måhända skall mot motionen anmärkas, att den bort ställas
i sammanhang med förslag till åtskilliga ändringar i gällande Folkskole-stadga,
men då sådane ändringar blifva en omedelbar följd
af sjelfva motionen, så vida den vinner bifall, lärer Utsk. icke
anse sig förhindrat att i allmänhet eller i detalj antyda de förändringar
uti samma Stadga, som pröfvas erforderlige.
Om remiss till vederbörligt Dtsk. får jag anhålla.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Frih. Raab, Carl Adam, upläste 2:ne motioner af följande
innehåll:
l:o.
I en föregående motion om sättet för jernvägs-arbetenas bedrifvande,
har jag tillkännagifvit min åsigt vara, att alla befästnings-arbeten
vid Waxholmen, Carlskrona, Carlsborg m. fl. ställen
borde bedrifvas med endast våra arbetsfångar. Huru oskäligt bör
det icke förefalla en hvar, att vi äga stort antal fångar, som måste
af Staten födas och underhållas, men hvilka genom arbete
egentligt ingenting återgälda till Staten.
Väl erkänner jag denna princip vara delvis iakttagen medelst
våra arbets-corpser, som lemna ganska goda resultater, men vi äga,
dessa oberäknade, en massa fångar, hvilka äfven borde användas
till arbete för Kronan.
De stora utgifter Staten får vidkännas för dessa, kunde då
till större delar komma oss till godo vid befästnings-arbetena,
hvarigenom ganska betydliga besparingar skulle göras för Statskassan,
förutan den vinst industrien i allmänhet deraf skulle skörda
genom flere arbetares nyttiggörande. Man skulle då slippa
kommendera soldater på befästnings arbeten som skett, om jag rätt
minnes, vid Carlstens befästande under sednare år; man skulle då
kunna lindra arméen från detta slaf-arbete, som passar bättre för
fångar, hvilka böra hållas inom fästningsmurar, än för soldater,
för att mera samlad användas för jernvägarna eller på roten för
enskilda industriens tjenst.
Enligt FångvårdsStyrelsens berättelse för 1852, funnos i stråfFoch
arbetsfängelserna på Långholmen 1,115, i Malmö 882, i Warberg
377, i Landskrona 300, i. nya Elfsborg 119, i Christianstad
165, på Carlsten 273 och i Carlskrona 172 eller tillsammans
3,403 straff- och arbetsfångar. Dessa kostade Staten ungefärligen
en half million. Visserligen borde derifrån beräknas de arbetsbesparingar
dessa fångar hafva gjort till kronan och enskilde, hvarjemte
äfven bör anmärkas, att de fångar, som varit förlagda i
Carlskrona, endast arbetat för Statens räkning; men i allmänhet
Den 4 December f. m.
389
är detta icke förbållandet. Men då Staten numera behöfver arbete
och mycket arbetsbiträde, synes dessa tillgångar på arbetskrafter
icke böra såsom hittills spillas utan egentligt ändamål eller försmås,
och då dertill lägges, att fångarnes moraliska förbättring understödjes
af ett ordnadt arbete, och att Staten derigenom skulle troligen
besparas omkring 300,000 R:dr r:mt, som eljest för befästningar
får utgifvas; så kan jag för min del icke finna hvarför
icke det vore skäl göra sig dessa resurser till nytta.
Visserligen bar jag bort FortifikationsOfficerare invända, att
det skulle vara ganska obehagligt hafva med dylika personer att
göra; men om endast de egentliga arbetsfångar till arbete användas
och dessa ordentligen inrulleras i kompanier och ställas under
Krigsartiklarne, så ser jag ingen fara deri, att de användas till
dylika arbeten.
Såsom hufvudsakligt inkast väntar jag mig vid detta föredrag,
att på de ställen fångarna böra användas, fattas boningshus och
logementer; men om dels sortering sker bland alla fångar, så att
de, som för en och annan orsak äro otjenliga till arbete, utsorteras
för sig och t. ex. förläggas i Malmö eller Warberg, så kunde
derigenom bättre utrymme beredas för arbetsfångar i Stockholm,
Waxholm, Kungsholm, Carlsborg och Carlsten.
Derigenom tror jag denna olägenhet skulle afhjelpas, och kan
icke föreställa mig, att våra fästningar äro så byggda att de sakna
nödiga logementer.
Med stöd häraf får jag vördsamt yrka:
Att alla arbetsfångar å Långholmen, i Malmö, Christianstad,
Warberg och Kongelfs fästning m. fl., må inrulleras i kompanier
och arbetstrupper för våra befästnings-arbeten, att användas på
sätt och förläggas der K. M. i Nåder finner, för hvarje tillfälle
serskild anledning förordna.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
2:o.
Hos H. R. o. Ad. får jag ödmjukligen väcka motion om försäljningen
af det R. St:r tillhöriga Pappersbruket »Tumba».
De enda orsaker hvarföre Banken skulle bibehålla ett för R.
St:r så kostsamt verk, kunde ju endast hafva sin grund dels uti
den ofelbara kontrollen vid sedelpapperets tillverkning samt dels
ock uti den omständigheten att sådant papper endast skulle kunna
tillverkas vid Tumba.
Hvad den ofelbara kontrollen beträffar, så tyckes det verkligen
som om Hrr BankoFullmäktige icke just sjelfva hade någon
full visshet eller öfvertygelse derom, emedan då de högsta valölerna
skola tillverkas, utsändes ett särskildt kansli, bestående af
Kontrollörer och Skrifvare, och då först anser man sig säker.
Men i samma stund man utsänder en extra kontroll, utöfver hvad
som redan finnos på stället betraktar man ju de redan befintliga,
såsom privata de der skola bevakas. — Hvad åter den sednare
orsaken beträffar, eller att Bankens sedelpapper skulle vara af en
sådan märkvärdig beskaffenhet, att det endast skulle kunna åstad
-
m
Den i December f. m.
tommas vid Tumba, vill jag blott hänvisa till det faktum, att R.
St:s Högloft. BankoUtsk:s Hrr Ledamöter, redan för 3:ne Riksdagar
sedan voro i tillfälle att, hemma hos Grefve Ambjörn Sparre,
sjelfva se att Bankens nuv:de sedelpapper kan till fullkomlig likhet
åstadkommas af enhvar i sina egna rum, och med en kostnad af
endast några få Riksdaler.
Oaktadt både Franska och Engelska Bankerna hafva en betydligt
större sedel-emission än 11. St:rs Bank (den Engelska har
vissa år haft behof af ända till 10 mill. sedlar), har dock
ingendera af dem ansett sig rika nog för att hålla sig med ett
eget pappersbruk. Och då Banker, hvars sedlar äro gångbara öfver
hela verlden, ansett sig med full trygghet kunna använda samma
kontroll, som Hrr BankoFullmäktige, då de behöfva sedlar af de
högsta valörerna, ser jag intet hvarföre icke R. St:rs Bank kunde
vidtaga samma åtgärd, vid tillverkningen af äfven de mindre valörerna;
samt, under iakttagande af nämnde kontroller och mot
vanlig garanti för upfyllande af ingångna förbindelser, låta den
skickligaste tillverka deras sedlar.
Utom det att Banken genom en dylik försäljning, skulle blifva
utaf med en hel legion af öfverflödiga tjenstemän, vill jag äfven
fästa upmärksamheten på, att vattnet i Tumba å årligen minskas,
hvarföre man, om Bruket skall fortgå, måste återigen experimentera
bort ett eller annat hundra tusen R;dr, för att försöka att
t. ex. genom ^ mils lång kanal, genom dyjord, till närmaste sjö,
sänka afloppsvattnets nivå vid Tumba, eller att inköpa en närbelägen
mosse (som halfva året står torr) och genom en kanal i
Hälleberget dit leda dess vatten o. s. v., med ändlösa projekter,
icke att tala om experimenterna med det nyss inredda nedre
Bruket.
Remitterades till BankoUtsk.
Frih. von Saltza, Carl Anton Philip, upläste följande
motion:
Då lag stiftades i bränvinsfrågan vid sista riksdagen, förestä11 er
jag mig att en moralisk princip låg till grund för densamma, den
nemi.: att genom hämmandet af den öfverdrifna bränvinstillverkningen
äfven hämma det öfver hand tagande supandet och dymedelst
imoralisation och sedeförderf. Så tror jag partierne äfven
betraktade lagen och med få undantag hembars derföre Konung och
St:r varm tacksamhet.
Då jag så uppfattat och gillat denna fråga, är det ingalunda
behagligt för mig att framkomma med en motion, åsyftande en tillfällig
förökning af bränvinstillverkningen under nästa år. Jag får
trösta mig dermed, att jag handlar af full öfvertygelse och ihågkomma
att det icke gifves någon så generel regel, att icke förhållanden
kunna göra önskvärdt ett undantag från dess allmänna
tillämpning.
Det är för ingen af Er mine Hrr obekant den kolossala olycka
som i år drabbat en stor del af don jordbrukande klassen genom
Den 4 December f. m.
287
ogynnande klimatiska förhållanden, då största delen af så hvete
som vårsädesskörden på de flesta ställen tagit Skada dels af frost,
dels det mest ogynnande bergningsväder. Intetdera af de sålunda
skadade sädesslagen äro säljbara, och sädens råbergade tillstånd har
hittills förnekat tröskning, ännu mera förmälning för att under nu
tillåtna bränningsperiod, kunna genom tillverkning af bränvin tillgodogöra
sig det skadade råämnet. Hvartill skall denna massa af
säd begagnas?
Den rationelle Landthushållaren torde svara mig att den bör
till utfodring användas. Som en konseqvent genomförd princip,
gillar jag visserligen att kasta ej obetydliga partier säd på sin
ladugård, för att dels föda väl, dels kunna öka kreaturs-antalet,
men begagnas detta i år med all den massa skadad spanmål som
förefinnes, till blott det mer eller mindre inskränkta antal kreatur
man äger, så fruktar jag att resultatet blifver det: att medan
kreaturen stå öfver öronen i gropp, ägaren svälter.
Jag får derföre vördsamt föreslå: alt de bränvinsberälligade,
som under denna bränningsiermin begagnat sin rätt att bränna
bränvin, endast för en månail må få tillgodonjuta den andra från
d. ii Febr. lill d. ii Mars nästlc:de år.
Vid första påseendet kunde häruti synas som ett gynnande af
en del individer, men så är det icke; ty dels hafva dessa blifvit
tvungna att inställa sin bränvinsbränning för den andra månaden,
just af ofvanmde skäl att säden varit för blöt för att tröska och
gröppa, då de i annat fall fortsatt bela tiden, dels är det ingalunda
för deras skull jag väckt denna motion, utan för att gifva
tillfälle åt alla som bo i granskapet a*f ett sålunda tillåtet bränneri,
att afyttra sin annars osäljbara spanmål. Hade jag begärt
en större utsträckning af tillåtelsen, hade jag stört principen af
2:ne månaders tillåten bränvinsbränning.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anhåller att få yttra
några ord i afseende på Frih. von Saltzas motion. Den afser att
R. St:r skulle hos K. M. i underd:het begära det undantag för
nästa år, att bränvinsbrännare, hvilka icke tillverkat bränvin mera
än en månad under detta år, skulle få ersättning genom att få
tillverka bränvin en månad under nästa år. Ehuru detta skulle
kunna vara fördelaktigt för en och annan, som icke begagnat denna
sin rättighet under hela den tillåtna tiden, skulle det dock
onekligen vara skadligt för de industriidkare, hvilka i följd af
författningens föreskrift, rättat sin tillverkning efter det pris, som
man förmodade skulle upstå för varan, när bränvinsbränningstiden
var inskränkt till 2:ne månader. Alla de som handlat bränvin
till ett visst pris, skulle derigenom komma att gå miste om det
förhöjda pris, hvilket de med skäl beräknat skola blifva en följd
af den korta afverkningstiden. Jag tror att bifall till motionen
endast skulle hafva till följd att flytta penningar ur den enes ficka
till den andres och får jag derföre afstyrka bifall till densamma.
Frih. von Saltza: Att jag icke på något sätt väckt
denna motion af enskildt intresse, det torde jag icke behof
-
288
Den 4 December f. m.
va gifva tillkänna. Hvad det beträffar att en hop spekulanter
skulle förlora, så medgifver jag det och väntade äfven att en sådan
invändning skulle göras. Om min motion är utan nytta för det
allmänna, är den deremot af nytta för landtmannen, och då anser
jag att deras intresse i detta fall bör segra öfver spekulanternas.
Hr von Knorring, E. O.: Jag är fullkomligt öfvertygad
om att Frih. von Saltza icke väckt denna motion af enskilda intressen,
men jag får fästa Frihms upmärksamhet på, att har man
en gång medgifvit 2:ne månaders bränningstid, så är detta den
af lagen tillåtna och skyddade tiden och om undantag härifrån
medgifves, skulle, som Frih. Raab anmärkt, den bränvinsidkare,
som begagnat sig af den lagliga tillåtna tiden, komma att lida.
Jag är emot att bränningstiden är två månader, jag skulle önska
att den räckte blott en, och om vi göra undantagslagar för denna
gången, så komma vi snart derhän, som många vilja, nemi. att
förlänga bränningstiden till 3 månader eller till hela året, och
det är på grund häraf som jag icke kan annat än på det bogsta
afstyrka motionen.
Ifrågav:de motioner begärdes på bordet.
Hr af Sillén, Gust. Probus, upläste följande motion:
Ett ämne, som är högeligen förtjent att behjertas och kanske
bland de mest svårlösta samhällsproblemer, är tvifvelsutan den tjenande
klassens bedröfliga belägenhet och vilkor i allmänhet vid
en framskriden ålder. Få äro de tjenare, som för sin ålderdom
hafva annan utsigt än fattighuset. Om än mången bland dem
skulle under sin styrkas dagar icke sakna tillfälle att aflägga något
för ålderdomen, så är dock omtankan för framtiden något ganska
ovanligt bland denna klass, och det finnes icke eller något, som
upmuntrar eller tvingar till denna omtanka, och minst af allt bidrager
dertill den legala fattigvården, som gör hjelpen af Fattigvårds-sambället
till en påräknad rättighet, hvilken kan genom
myndigheterne framtvingas, såsom det, efter nu gällande stadgar,
är förhållandet. Det kan icke vara annat än högeligen bekymsamt,
att en så stor del af samhällets medlemmar, som tjenareklassen
utgör, är i allmänhet, såsom det heter, utan framtid. Af
hvilken oändlig vigt måste det då icke vara, att söka utfinna utvägar
att, om än icke fullkomligt, åtminstone till någon del, afhjelpa
det onda, som ligger i ett så bedröfligt förhållande: att för
tjenaren bereda en framtid, som för honom öpnar någon annan
utsigt än fattighuset och som kommer honom att känna, att äfven
han har rättigheter och intressen förbundne med samhället och
med dess inrättningars bestånd: att söka medel, hvarigenom icke
allenast den ständigt fortgående tillväxten af fattighjonens antal
och deraf följande ständig förökning af fattigvårdskostnaden kunde
förekommas, utan äfven småningom inskränkas.
Anvisning å en utväg att för den stora tjenande klassen bereda
en ljusare framtid och att småningom kunna återföra fattigvården
-
Den 4 December f. m.
289
vården till den grundsats, hvarpå den synes mig böra hvila, den,
att vara föremål för frivillig, kristlig barmhertighet och kärlek,
synes mig vara gifven genom de för åtskilliga delar af Riket redan
tillvägabragta Ränteförsäkrings-anstalter. •— En hvar, som
gjort sig något underrättad om beskaffenheten af dessa anstalter,
vet, att de hafva till ändamål, bland annat, att af insatta besparingar,
äfven till ringare belopp, bereda åt den, för hvilken medlen
insättas, en från viss ålder årligen utfallande lifränta, och att,
genom det att de före denna ålder aflidnes insatser med uplupne
räntor tillfalla de efterlefvande i samma åldersklass, de sistmdes kapital
förökas hastigare och betydligare, än om blott räntevinst
beräknades, så att en jemförelsevis stor lifränta upkommer. Jag
har tänkt mig, att då det nu är husbönderne i samhället, hvilka,
dertill tvungne genom lag, bekosta fattigvården, det skulle för
dem blott till en början falla sig tyngre, men småningom lätlare,
om utbetalningen, i st. f. all den nu utgår till afhjelpande af
nöd, som redan inlrädt, gjordes lill förekommande af framtida
nöd, hvilket måste falla sig lättare i samma mån, som det är i
allmänhet mindre kännbart att förekomma nöd, än att undanrödja
nöd, som redan är förhanden. Detta synes mig icke vara någon
för svag grund för att derpå bygga en förbindelse för alla som
hafva tjenstehjon, att för hvarje af dessa från och med 17 års
ålder i Ränteförsäkrings-anstalt årligen insätta ett visst minimi-'
belopp, t. ex. 4 eller 5 R:dr r:mt, till beredande af lifränta vid
viss ålder, såsom vid 50 eller 55 år, dock utan rätt för husbonde,
att derför afräkna å tjenares lön, om icke sådant vid lego-aftal
betingades, emedan det torde vara betänkligare att med inbetalningen
minska tjenares lön, hvilket ock utan tvifvel skulle bland
tjenande klassen orsaka stort missnöje och ofta icke skulle kunna
ske, utan att det blefve för tjenaren alltför kännbart, samt dessutom
iclee liar i nu bestående förhållanden lika god grund, som
åläggandet för husbonden att vidkännas insättningen. — Enahanda
insättning borde ock göras för gemenskapen af Arméen och Flottan,
för den indelta Soldaten och Båtsmannen af Roten, mot afräkning
å hemkallet, såsom vid flera Regementen, om icke vid alla, redaa
sker genom insättning i Sparbank; men deremot för gemenskapen
af värfvade Arméen borde insättningen bekostas af Staten, hvilket
väl medtoge ett betydligt belopp, men hvarigenom Staten framdeles
kunde i stället befrias från den fattigvård, som nu åligger Statsverket
i afseende å värfvade Arméens manskap. — För Kronoarbetscorpsens
manskap borde tilläfventyrs ock insättning äga rum
af hvarje karls besparingsmedel, i den mån de dertill lemna tillgång.
— För Kofferdisjöman borde äfven göras insättning af Redaren,
om med eller utan rätt till afdrag derför å manskapets hyror,
vill jag lemna oafgjordt. För gifta personer af nu upräknade klasser
borde insättning göras till dubbla beloppet eller särskildt för
mannen och för hustrun, så att vid den enes död den andra icke
skulle inträda i den aflidne makens rätt, hvilket väl icke eller
lämpligen kunde ske, då före giftermålet hvardera haft insättningarne
särskilde. Deremot torde dessa insättningar icke böra afse
II. H 19
290
Den 4 December f. m.
att lemna understöd åt barnen efter föräldrar, som aflida; ty i
sådant fall skulle erfordras betydligare insättningar, än som skäligen
böra åläggas, utan torde omsorgen om fader- och moderlösa
oförsörjda barn ännu få lemnäs åt fattigvården eller den enskilda
välgörenheten. — Häruti må synas en stor brist, men tilläfventyrs
skall framtiden finna medel att den afhjelpa, och det är äfven
att betänka, att genom hvilka anstalter som helst all fattigvård
aldrig kan undvikas, utan att deraf i alla tider skall förblifva behof,
äfven om man finner medel att detsamma för framtiden inskränka.
Det är ock redan stort och en oberäknelig vinst för det
allmänna, om fattigvården kan inskränkas, och många tusental
personer, hvilka eljest blifva fattighjon, förhjelpas att med bidrag
af lifräntor, draga försorg om sig sjelfva samt väckas till och uppehållas
vid omtanka om sin utkomst, en omtanka, som icke vidare
finnes hos den, hvilken fallit fattigvården till last.
Por att visa de sannolika resultaterna af ifrågav:de insättningar
och isynnerhet de upkommande lifräntornas belopp erfordrades
vidlyftiga beräkningar, hvilka väl bort af mig framläggas;
men jag mäste erkänna, det mig brustit både tid och förmåga att
upgöra sådana kalkyler, i hvilka böra ingå faktorer af mångahanda
slag. Det torde dock tillåtas mig erinra, att om genom insättningarne
kunde för hvarje person beredas en lifränta af 30 till 40
R:dr om året, hvilket, med den större dödlighet, som inom i frågakom
n e samhällsklasser äger rum, icke torde vara för svårt att
upnå, skulle derigenom ett underhåll vara gifvet, som säkerligen
motsvarar, ja i de flesta fall öfverstiger hvad nu af fattigvården
tilldelas i underhåll, äfven åt dem, som njuta full fattigdel, åtminstone
på landsbygden; och dertill komme den oberäkneliga
fördelen, att dessa personer icke voro fattighjon, utan visste det
bero af dem sjelfve att genom egen omtanka och arbete efter förmåga
bereda sig en bättre utkomst, än som lifräntan allena kunde
gifva.
Man skall säkerligen i första rummet göra invändning mot
det tvång för husbönder, hvarpå förslaget hvilar, tvånget eller förbindelsen
att inbetala afgiften. Jag tror likväl detta tvång icke
vara värre eller af annan beskaffenhet, än det som redan förefinnes
i förbindelsen att årligen betala ständigt växande afgifter för de
fattiges underhåll. — Såsom jag redan anfört, synes bela skillnaden
bestå hufvudsakligen deruti, att man komme att erlägga en
afgift till försäkring mot framtida nöd, likasom förskottsvis, i stället
att man nu betalar afgiften till afhjelpande af nöd, som redan är
förhanden; men fördelen af det förra vore i många hänseenden så
stor, att i valet emellan begge alternativen någon tvekan icke
borde äga rum. — Bland dessa fördelar har jag förut antydt möjligheten,
att på detta sätt återföra fattigvården till dess rätta kristliga
grundsats, att vara frivillig; men på denna väg torde ock
upnås den största rättvisa i fördelningen af tungan för nödlidande,
enär en hvar komme att betala afgifterne till Ränteförsäkringsanstalterna
efter sina tjenares antal, hvilket synes vara en vida
säkrare måttstock, än alla uptänkliga grunder för fördelning af
Den 4 December f. m.
291
fattigtillskott. — Jag medgifver, att till en början, de första 10
eller 20 åren, de flesta husbönder skulle få vidkännas någon större
tunga; men för vinnande af det vigtiga mål, som häraf är att för
framtiden motse, vore säkerligen icke en sådan förökning i utgifter
af den betydenhet, alt öfvergång till ett bättre bör deraf
förhindras. För alla husbönder skulle också i verkligheten icke
upkomma någon förökning i åliggande kostnader; ty emot förbindelsen
att göra insättning i Ränteförsäkrings-anstalt, borde tvifvelsutan
uphöra den skyldighet, som nu i 10 g 2 mom. af K.
FattigvårdsFörordnm är för husbönder med större arbetarepersonal
och för alla som hafva statfolk eller på sina egor backstugu- och
inhyseshjon, stadgad, att till fattigvården erlägga för hvarje matlag
en särskild afgift till högst åtta R:dr r:mt, en afgift, för bestämmande
af hvars belopp i hvarje fall all säker grund saknas och
som derföre til! en del är beroende af godtycke. Huru mycket
säkrare grund funnes icke deruti, att i Ränteförsäkrings-anstalt
insattes viss årlig afgift för hvarje person, hvars tjenst begagnas.
Likaledes borde de personer, för hvilka insättning i Ränteförsäkrings-anstalt
i vissa år skett, befrias från erläggande af den
personela afgift till fattigvården, som utgår efter 1 mom. i förenämnde
g, enär denna afgift betalas af arbetarne såsom ett bidrag
till den fattigvård, han framdeles beräknas komma att anlita, men
det genom insättningen i R-änteförsäkrings-anstalten måste antagas,
att fattigvårdsbjelpen i allmänhet icke behöfver påkallas.
Ju längre fattigvården får fortgå på sin nuv:de, i min tanke,
oriktiga grund, ju svårare skall man finna utväg att derifrån beträda
en bana, som leder till något bättre och som icke förer
till den oberäkneligt skadliga följden att skapa fattighjon, der det
icke borde komma i fråga. — Det är således, efter min öfvertygelse,
icke skäl att fördröja med att söka en återgång, medan
tid är; och tilläfventyrs skal! tiden derför nu finnas lämpligare,
än någonsin, helst det skall bli svårare att vidtaga den utväg, jag
åsyftar, om en allmännare tillämpning, än hittills, sker af ofvanberörde
stadgande om den särskilda afgiften till fattigvården för
statfolks och andra arbetares samt inhysesfolks matlag, hvilken afgift
ännu lärer uttagits uti blott ganska få socknar.
Man torde äfven invända, att llänteförsäkrings-anstalter ännu
icke finnas för aila orter i Riket; men sedan flera sådana anstalter
nu redan äro tillvägabragta, torde någon stor svårighet att bilda
dylika, äfven för öfrige orter icke vara för handen, helst om Staten
med några anslag bidroge till deras upkomst. Tilläfventyrs erfordras
dock för de redan bildade anstalterna någon förändring i organisation
och stadgar, för att göra dem ändamålsenlige till mottagande
jemväl af de insättningar, hvarom jag nu väckt fråga.
Huru afgifterna skulle upbäras och i anstalten insättas, hörer
till de reglementariska bestämmelser, som torde vara lätta att utfinna,
om grundsatsen godkännes. Men det torde tillåtas mig antyda,
att å landet SockneNämnderne, hvilka böra antagas hafva
intresse deraf, att insättningarne ske, kunde anförtros att afgifterne
mottaga och indrifva samt om insättningen besörja; och i
292
Den i December f. m.
städerna kunde det ske kanske genom vederbörande Ordningsmän
eller Upbördsmän.
Det jag nu anfört får jag vördsamt underställa R. St:rs pröfning,
i afseende hvarå, i det ofullständiga skick, hvari, ty värr,
denna motion måste framkomma, jag icke gör mig för stor förhoppning,
att förslaget, om än grunden derför befinnes riktig,
skall vid denna Riksdag ernå den utveckling, att beslut kan fattas
om dess bringande till verkställighet, hvilket otvifvelaktig!
erfordrar så väl en på vidlyftiga beräkningar grundad utredning,
som ock andra förberedande åtgärder, såsom i afseende å Ränteförsäkrings-anstalternas
organisation för ändamålet; men ifall icke
frågan, genom utredning hos vederbrde Utsk. skulle kunna föras
närmare målet, föreslår jag, att R. St:r måtte hos K M. framställa
ämnet och anhålla, det K. M. täcktes låta genom sakkunnige män
ske utredning deraf och upgöras erforderliga förslag samt att R.
St:r vid nästa Riksdag måtte deraf erhålla del.
Det förslag, jag nu framställt, afser icke allenast att för den
talrika tjenande klassen i samhället öppna utsigt på en ljusare
framtid, utan äfven att ernå en för samhällets väl lycklig lösning
i framtiden af den vigtiga frågan om rätta grunden för fattigvårdens
ordnande: och det är dessa begge ändamålens höga vigt, som
ger mig förhoppning, att R. St:r skola med all den omsorg och
upmärksamhet, som nämnde samhällsingripande ämnen förtjena,
taga detta förslag i Öfvervägande, och alt det icke måtte förkastas
för intressen, som äro mindre vigtiga än det allmännas väl. Det
Utsk., som efter remiss, hvarom jag vördsamt anhåller, kommer
att behandla denna fråga, lärer icke eller underlåta att taga kännedom
af de om Ränteförsäkrings-anstalter utkomne afhandlingar,
bland hvilka jag har äran anvisa de af Hr Lektor E. G. Björling
utgifne uplysande underrättelser, som finnas tryckta uti bifogade
exemplar af Stockholms Läns HushåilningsSällskaps handlingar för
år 1853.
Hr Ribbing, Arvid: Den siste värde talarens motion
går ut på att minska fattigvårdstungan; men en längre tid torde
åtgå innan ändamålet kati vinnas, på det sätt han föreslagit.
Under tiden torde det tillåtas mig att fästa det Utsk:s upmärksamhet,
dit frågan remitteras, på att en annan utväg, hvilken
äfven under föregående Riksdag blifvit föreslagen, synes mig särdeles
lämplig och erfarenheten har äfven visat den vara gagnande
för det ändamål motionären åsyftar, nemi. att rotvis fördela de
fattige inom socknarne, hvarigenom man sett att fattigvården förminskats.
Om denna grundsats allmännare antogos, finge grannarne
inom roten mera intresse för fattigvården och de fattige
bättre tillsyn så i afseende på vård som sysselsättning och mången
gåfva som nu kan anses förspilld, blefve bättre använd. Jag hänvisar,
för undvikande af vidlyftighet, till hvad i detta afseende under
sisth Riksdag anfördt blifvit.
Ifrågav:de motion begärdes på bordet.
Den 4 December f. m.
293
Ur af Sillén upläste vidare 2:ne motioner, så lydande:
1 :o.
Så vidt mig bekant ar, meddelas icke vid universiteterna i
Riket någon kännedom eller undervisning i Norriges statsförfattnings-,
straff- eller privat-rätt, ej eller lärer vid Norriges universitet
studeras något af Sveriges gällande rätt. Det enda af Norriges
författning, som, åtminstone på min studiitid, lästes vid Upsala
akademi, var Norriges grundlag med riksakten; och jag tror
icke att man sedermera kommit längre. Hädanefter kommer väl,
enl. föreskrift i nya Stadgan för Rikets ElementarLäroverk, undervisning
att här i Riket meddelas i Norriges språk och litteratur;
men mera än kännedomen af språk och litteratur skall kunskapen
om hvarandras författning och rätter bidraga till folkens närmande.
Det kan verkligen väcka förvåning, att ännu lill och med embetsmännen
i det ena Riket, med högst få undantag, icke äga någon
kännedom af det andra Rikets författning, inre organisation och
allmänna inrättningar, oaktadt direkt korrespondens emellan embetsmännen
i begge Rikena är i embetsärender föreskrifven. Ett
sådant förhållande af obekantskap med hvarandras samhällsorganisationer,
hvilket skall göra det nära omöjligt för det ena folket
att tillegna sig det goda, som finnes i det andras organisation,
bör utan dröjsmål söka undanrödjas; och det är för sådant ändamål
jag har äran föreslå, det R. St:r måtte hos K. M. i underd:het
anhålla;
dels att K. M. täcktes anbefalla, att vid Rikets universiteter
eller tilläfventyrs blifvande andra undervisningsanstalter
för civile tjenstemännen, skall läsas öfver
och examineras uti Norriges statsförfattnings- samt
straff- och privat-rätt, så omfattande, som för afsedt
ändamål kan finnas nödigt, dock i straff- och privaträtten
endast vid juridisk examen;
dels ock att K. M. täcktes vidtaga åtgärd, att uti
undervisningen till civila embetsexamina i Norrige likaledes
komma att ingå kunskap om Sveriges statsförfattnings-
samt straff- och privat-rätt.
Och på det att, i händelse för tillvägabringande häraf, K. M.
skulle finna nödigt att göra någon framställning till Norriges Storthing,
sådant mätte kunna ske vid dess nu snart instundande sammanträde,
täger jag mig friheten vördsamt hemställa til) detUtsk.,
som kommer att behandla denna fråga, att densamma måtte ofördröjligen
och framför andra ärender få företagas till pröfning.
Remitterades till Allm. Besv. och Ekon.Utsk.
2:0.
På det Svenska folkets representanter måtte allmännare, än
som nu torde vara fallet, äga kännedom af Norriges grundlag och
riksakten, får jag vördsamt föreslå, det R. St:r måtte besluta, att
hvarje riksdagsman skall vid Riksdagens början tilldelas, jemte,
såsom i Riksd:sOrdn:n är stadgadt, Rikets grundlagar, äfven
294
Den 4 December f. m.
ett exemplar af Norriges grundlag och riksakten. Då jag härmed
icke afser något tillägg att införas i Riksd:sOrdn:n, utan allenast
ett utom densamma stående beslut, som icke är af grundlags egenskap,
torde denna min motion få till StatsUtsk. remitteras.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz, upläste 4 motioner af
följande innehåll:
1:0.
Femtonde Kap. 2 § R:sB:n af gällande lag bestämmer de qvalifikationer,
som erfordras för utöfvande af ombudsmannaskap vid
domstol. Deri stadgas nemi. att de personer, som dertill användas,
skola vara oberyktade, ärlige, redlige och förståndige män.
Och i 15 g af samma Kap. föreskrifves åter: »ej skall någon i
stället för laga fullmäktig låta tjenstedräng eller annan otjenlig
gifva dess skrifter in» etc. Detta sednare stadgande utgör således
ett undantag från den allmänna bestämmelsen i 2 § och hänförer
således alla tjenstedrängar, såsom sådane, till kathegorien af antingen
icke ärlige, icke oberyktade, eller icke förståndige män, hvilket i
sanning förefaller och bestämdt är allt för strängt.
Om äfven vid den tid, 1734 års Lag skrefs, den tjenande
folkklassen förskyllde att i nämnde fall så betraktas, som denna lagparagraf
synes antyda, hvilket jag dock betviflar, så har förhållandet
sedan dess betydligt förändrat sig, då en husbonde numera ej
har så svårt att erhålla både ärliga och förståndiga tjenstedrängar.
Och dessa borde således icke af lagen anses absolut otjenliga att
t. ex. för sin husbondes räkning till domstol inlemna en handling
eller der uträtta det ärende, husbonden anser lämpligt dem anförtro.
Genom det i samma § till »andra otjenliga», såsom det heter,
utsträckt förbud för ombudsmannaskaps utöfvande, har åt domaren
lemnats en alltför vidsträckt rättighet, att till andra otjenliga
hänföra snart sagdt hvilka personer! som helst. Följden
af denna §:s lydelse har ock ofta varit, att underdomare, och
äfven HofRätt, icke tillåtit en tjenstedräng eller underhafvande
(vare sig hemmansåbo eller torpare och för öfrigt fullkomligen
oförvitlige) att vid domstol, för sin husbondes räkning, uträtta det
simplaste ärende, med mindre husbonden blifvit hvarje gång ådömd
böter för begagnande af otjenligt ombud.
Min enskilda mening är visserligen, att 1734 års lagstiftare
icke åsyftat eller förutsett en dylik tillämpning af nämnde §,
men då så skett, som omförmälts, vid både lägre och högre domstol,
torde det vara R. St:rs åliggande att medverka till uphäfvande
af nämnde föråldrade lagbud.
I det af LagKomitén uprättade förslag till RättegångsBalk finnes
icke något sådant eller mot detsamma svarande stadgande; och jag
yrkar vördsamt, att det måtte ur nu gällande lag helt och hållet
utgå.
Remitterades till LagUtsk.
Den 4 December f. m.
295
2:o.
Jag föreslår vördsamt, att den för klagan öfver HofRätts dom
i civila mål nu föreskrifne korta tid af endast 7 dagar, inom hvilken
revisionsskilling skall hos HofRrne nedsättas, måtte förlängas
till minst 3 veckor.
För en från HofR:ns station aflägse boende part är det f. n.
alldeles omöjligt att på den korta tiden af 7 dagar från domsdagen
medhinna att kommunicera sig med ombudet å stället och
nedsätta revisionsskilling. Det praktiseras derföre så, att, innan
domen utgifves, partens ombud af HofR:ns tjenstemän på enskild
väg skaffar sig underrättelse om målets utgång och meddelar sådant
sin hufvudman så tidigt före domens utgifvande, att insändande
af revisionsskilling medhinnes. Lagen innehåller dock föreskrift
derom, att HofR.ns beslut icke få uppenbaras förr än dessa
i de utgående expeditionerne äro för parterne tillgänglige.
Vid en föregående Riksdag (1850—1851?) afläto R. St:r underd.
skrifvelse till K. M:t i detta ämne, med anhållan om utfärdande
af en förordning om en sådan fatalietidens förlängning, som
jag nu tagit mig friheten förorda; men då denna R. Stms skrifvelse
ännu ej medfört den åsyftade påföljden, anhåller jag att densamma
måtte förnyas.
Remitterades till LagUtsk.
3:o.
Redan 1809 års St:r begärde nedsättande af Komité för att
öfverse och omarbeta 1734 års Lag. Detta arbete har sedermera,
för en kostnad af mera än 300,000 R:dr, blifvit fullbordadt och
för nära 14 år sedan, af serskildt utsedde kunnige män, granskadt.
Statsmakterne, erkännande värdet af detta arbete, hafva visserligen,
tid efter annan, antagit vissa delar af de föreslagne förändrindringarno,
men, med all aktning för den omtänksamma försigtighet,
hvarmed De i denna vigtiga sak gått tillväga, vågar jag
dock påstå att nämnde förslag, som är af ett stort och vigtigt intresse
för hela nationen, förtjenat att i vidsträcktare måtto än hittills
skett, till efterlefnad antagas. Om emedlertid något af förslaget
vid hvarje Riksdag vinner godkännande, så kan detsamma
slutligen komma blifvande slägte till godo; och detta successiva
antagande torde ock vara det bästa sätt att begagna.
I fråga om organisationen af Under-R:ne på landet eller HäradsR:ne
har Lagberedningen, i dess för 14 år sedan afgifna Utlåt.,
förordat antagande af serskilda protokollister eller TingsNotarier
till lättnad för Domaren vid protokollsföringen och till kontroll
på densamma. Fördelen af en så beskaffad förändring i HäradsR:nes
organisation är påtaglig, och måste till och med af sjelfva
domrarne icke kunna förnekas.
Olämpligheten, att icke säga vådan, af dessa domstolars närvande
sammansättning har ofta erfarits. Svenska folket är, och
det med rätta, ömtåligt om sina politiska rättigheter, och har i
våra grundlagar sökt sig garantier för deras iakttagande; men der
-
2 y ti
Den 4 December f. m.
emot, i fråga om de rent menskliga, eller de hvarje menniska såsom
sådan tillhörande rättigheter, har skyddet derföre, så vidt det
utöfvas af HäradsRme, blifvit lagdt i en enda litterat persons
hand, snart sagdt utan kontroller. Orimligheten af ett slikt förfaringssätt
är tydlig, och har detta stundom, ja kanske ofta, medfört
så betänkliga följder, att det oemotsägligt är hög tid att häri
sker ändring. Jag känner icke något civiliseradt land i verlden
som har sin förste domstol, hvilken oemotsägligen är den vigtigaste,
emedan alla saker der grundläggas och få den färg och rigtning,
de sedermera vanligen bibehålla, så organiserad som Sverige,
der en och samme person både förer prot. och bestämmer beslutet.
Men säkert invänder man att Nämnden är en tillräcklig kontroll
på domarens åtgärder. Jag frågar Eder då, Mine Hrr, med
den erfarenhet J sjelfve så fullkomligt ägen om satina förhållandet;
»Aro väl de män, som utgöra Nämnden i allmänhet i Svea
land, så qvalificerade att de kunna eller ens våga, om de kunna,
utöfva någon kontroll på domaren? Jag betviflar i sanning ej att
J alle härpå gifven ett nekande svar. I allt fall utesluter den
organisation, UnderRme på landet f. n. äga, ingalunda möjligheten,
ja, lättheten för ordf:den, att, om han så vill, kunna missbruka
sin nog vidsträckta makt i fråga om protisföringen, som sedan
ligger till grund för sjelfva domslutet.
För både domarens och rättssökandes egen säkerhet måste det
derföre vara önskeligt att, till förande af det s. k. sakprot. vid
HäradsR;ne, konstituerades serskilda edsvurne Notarier, de der
voro kompetente att styrka hvad inför rätta taladt och svaradt är;
och jag får derföre vördsamt föreslå: Alt i hvarje domsaga eller
tingslag matie antingen af K. M. eller HofRdtt förordnas en
eller två TingsNotarier, lill förande och upsällande af HäradsR:nes
sakprot., emot åtnjutande af hälften af den för utgående
domboksexpcdilioner utfallande lösen. De af Lagberedningen, i dess
Utlåt. sid. 17, 18 och 19, afhandlade skäl får jag åberopa.
Genom en dylik ändring i HäradsRmes organisation skulle
underdomares anseende för opartiskhet ännu mera ökas, enär alla
tvister om prot:s rigtighet i allmänhet icke rörde honom, och hans
nu högst betydliga arbete med protokollsföringen och upsättningen
minskas i långt högre män än inkomst af prot:slösen honom
franginge. En betydlig mängd rättegångar, som nu fullföljas under
åberopande af prot:s felaktighet, skulle uphöra samt HofR:nes och
Högsta Domstolens göromål i följd häraf otvifvelaktig! äfven ansenligen
inskränkas.
Till desse Notariers besättande kunde användas våra yngre
jurister, hvilka derigenom bereddes utsigt till befordran och bergning,
så att de undsluppe att, såsom nu vanligen är händelsen, i
flere tiotal af år lönlöse irra landet omkring. Den praktiska öfning,
som derigenom bereddes desse unge tjenstemän, skulle sedermera,
i sinom tid, komma DomareCorpsen och hela landet till
godo, då denna Corps ibland nämde Notarier med förde! kundo
hemta sina rekryter för de juridiska cmbetsmannaplatserna.
Slutligen får jag föreslå: att R. St:r lios K. M-i underdthet
Den 4 December f. m.
297
anhålla alt den serskilda instruktion för ifrågav:de Notarier, som
erfordras, måtte af K. M. varda utfärdad.
Remitterades till LagUtsk.
4:0.
Då de skogstrakter, som under namn af SockenAllmänningar
ägas och disponeras af de socknar, inom hvilkas områden de äro
belägne, enl. gällande författningar, i allmänhet icke äro med någon
serskild skatt eller ränta till Staten belastade, tvifvelsutan af
det skäl att desse skogar, afsedde till nödig lättnad och understöd
för skoglösa eller eljest svaga hemmans skattebördor, blifvit vid
sjelfva hemmanens primitiva skattläggning i dessas egen skatt inberäknade;
men det likväl i sednare tider inträffat, att någre få
dylika Allmänningar af misstag kommit att fran den för SockenAllmänningar
i öfrigt behörigen iakttagna skattefriheten utgöra
högst obilliga undantag, härledde deraf att verklige jordägarnes
rätt till nämnde Allmänningar råkat i förgätenhet, och K. M. och
Kronan, som vid sådant förhållande förment sig vara ägare, på
grund af detta origtiga förmenande, till åtskilliga nybyggare uplåtit
deraf större eller mindre delar, emot derföre åsatt skatt och
ränta, ulan att rätte jordägarna, sedan de, efter anställde rättegångar,
från Kronan återvunnit omförmälde Allmänningar och dem
sig emelian skiftat, ändock lyckats vinna befrielse från den sålunda
origtigt och utan deras hörande åsatte skatt, så får, till undanrödjande
af denna orättvisa olikhet i afseende på skatteförhållandet,
och då alla SockenAllmänningar rättvisligen böra få åtnjuta
enahanda skattefrihet, jag vördsamt yrka att, enär den serskilda
skattläggning af vissa under namn af odlingslägenheter eller intägter
uplåtne delar af ifrågav:de allmänningar, till förfång för vederbörande
sockenintressenter, obestridligen utgör en ny, högst obillig
tillökning i hemmanens grundskatt, vid hvars bestämmande
naturligtvis beräknats hemmanens alla tillhörigheter, och följaktligen
jemväl sockenmarkerne, det måtte således i alla de fall, der
ofvanomförmälda förhållanden äro för handen, K. M.s och Kronans
anspråk på den i sednare lider, utan R. St:rs hörande, sålunda
tillkomna skatt å SockenAllmänningar, utaf R. St:r förklaras
obillig och derföre cflergifvas, så att alla dylika allmänningar,
vare sig skiftade eller oski/tade, hädanefter mätte få tillgodonjuta
den dem i gällande förfatln.r tillförsäkrade räll till skattefrihet.
K. Förordntn om Skogarne i Riket d. 1 Aug. 1805 hvilken,
enl. tydliga ordalydelsen i dess 1 §, uphäfver alla dittills om skogarne
utkomne föreskrifter, stadgar, bland annat hit tillämpligt, i
9 §: »Att den lott, som vid delning af SockenAllmänning tillfaller
hvarje hemman, ikläder sig samma hemmans och bolstads natur,
vare sig frälse-, skatte- eller krono-.» Således är klart att hvarje
lott af en sådan allmänning är ansedd efter delningen utgöra en
integrerande del af det hemman den tillfallit och alt någon serskild
skatt derå följaktligen icke bör finnas, enär sjelfva hemmanet
förut påförts denna. Det torde väl dessutom icke kunna bestridas,
298
Den 4 December f. m.
att om vederbörande sockenmenigheters eller hemmansinnehafvares
äganderätt till ifrågav:de allmänningar blifvit af dessa behörigen
bevakad, Kronan icke eller utan öppet våld kunnat, på sätt nu
skett, åt nybyggare uplåta och skattlägga den ringaste del af samma
allmänningar. Hade således Kronan icke förmenat sig vara ägare,
så vore otvifvelaktigt ifrågavrde allmänningar icke betungade med
någon serskild grundskatt, utan ännu, såsom lag föreskrifver, alla
fullkomligen skattefrie.
Det är jemväl klart, och torde lika litet af någon skäligen
kunna motsägas, att skattläggningen af omförmälde allmänningar,
hvilken skett i förutsättning af Kronans äganderätt, hade bordt
uphöra att gälla i samma moment, denna förmenta rätt blifvit underkänd.
Sedan misstaget om äganderätten blifvit utredt, hade
ock skattläggningsåtgärderne ovedersägligt bordt blifva en nullitet.
Den omständigheten, att sjelfva förrättningarne skett i behörig ordning,
eller med iakttagande af föreskrifne former, kan omöjligen
lända desamma till något stöd, då den erforderliga grunden, nemi.
laga rättighet att skattlägga, saknats.
Genom 1809 års Statsfördrag är Svenska folket t il lförsäk rädt,
att inga nya grundskatter skulle åsättas förut beskattad jord; men
då sådant, efter hvad jag tror mig hafva visat, ändock skett i fråga
om en del SockenAllmänningar och lägenheter derå, så torde det
vara R. St:rs oeftergifliga pligt att rätta detta missförhållande.
Alla i samhället böra visserligen bidraga till statsbehofvens fyllande,
men dock ej annorledes eller mera, än gällande föreskrifter
bestämma.
Remitterades till StatsUtsk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., upläste 2:no motioner,
så lydande:
l:o.
Vid sistl. Riksdag beslöt R. o. Ad. samt RorgareSt. att, efter
det nya myntsystemets införande, den minsta valören af de sedlar,
som R. St:rs Bank utgifver, skulle blifva på 5 R:dr r:mt! De öfrige
Stånden bestämde minsta sedelvalören till 1 R:dr r:mt, hvilket
äfven slutligen, genom omröstning i förstärkt BankoUlsk., blef R.
St:rs beslut. På de skäl, hvilka grundläde R. o. Ad:s beslut i
denna fråga vid sistl. Riksdag, och som inga åtgärder lärer vara
af Hrr BankoFullmäktige vidtagne för fabrikation af de nya sedlarne,
får jag föreslå, att den minsta sedelvalören må bestämmas
till 5 R:dr runt.
2:0.
En Komité bar blifvit i nåder förordnad, för att afgifva yttrande
ang:de den s. k. Helgeandsholmens ändamålsenligare användande.
Denna Komité lärer icke ännu hafva fullbordat sina arbeten.
Motionstiden är nu slut och ingen sakkunnig man har väckt
något förslag i detta ämne. En K. Propos. om Helgeandsholmens
D en i December f. m.
29 &
användande för det ändamål jag önskar, eller hufvudsakligen till
lokal för R. Stms Bank, torde förmodligen icke heller vara att förvänta.
Det är således egentligen för att hålla talan i ämnet öppen
för sakkunigare män, som jag nu föreslår:
alt BankoUtsk. måtte anmodas för R. Stms Bank anskaffa en
passande lokal;
att Utsk. i främsta rummet bör söka underrättelser: om icke
Helgeandsholmen kunde blifva en lämplig byggnadsplats för ett
Bankohus; om ett sådant bus kunde lemna tillräckligt utrymme,
utan att blifva serdeles högt och utan att åt öster framskjuta längre
än i rak linie med östra sidan af H. K. H. Prins Oscars palats;
om, och på hvad vilkor, denna byggnadsplats kunde åt Banken
uplåtas; om, och på hvad vilkor, Stockholms stad skulle till Packhus
vilja köpa de n. v. Bankohusen, samt om staden vore villig
lemna något bidrag för rättigheten att använda den öster om det
föreslagna nya Bankohuset belägna del af Helgeandsholmen tillstadens
förskönande, medelst anläggning derstädes af en utaf icke
allt för höga träd beskuggad promenad.
samt alt BankoUtsk. bör, när nämnde och andra nödiga upJysningar
vunnits, dermed, jemte eget yttrande i ämnet, till R.
Stm inkomma.
Dessa motioner remitterades till BankoUtsk.
Hr Bä fel t, Anton, upläste följande motion:
Enär uti K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och
behof, i afseende på ordnande af 5:te HufvudTiteln Litt. O. Klerecistaten,
har blifvit föreslaget lön till tvenne BataljonsPredikm
vid Stockholms station, 900 R:dr r:mt hvardera, men till den
tredje, eller den vid Götheborgs depot, blott 450 R:dr s. m.,
ehuru den sednare har fullt lika trägna göromål som de förre,
och dertill kommer, att lefnadskostnaden i Götheborg är lika hög
som i Stockholm, så får jag väcka motion derom, att BataljonsPredikm
vid Götheborgs depot af K. M:s Flotta måtte erhålla
lika lön med BataljonsPredikme i Stockholm, eller 900 B:dr r:mt,
hvarom anbålles om remiss till Statsötsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: I en tid, då
stora kapitaltillgångar erfordras för utförandet af de jernvägsanläggningar
inom Riket, som af K. M. blifvit föreslagna, och då flere
riksdagsmäns omtanka varit riktad på utvägarne att anskaffa de
summor, som, för upnående af detta riksgagneliga ändamål, äro
oumbärliga, torde det äfven tillåtas mig att fästa upmärksamheten
å ett medel, som jag visserligen icke anser böra uteslutande tagas
i anspråk, men som, användt med behörig urskiljning och i
bredd med andra, kunde hafva sin nytta med sig.
Jag föreslår då att Riksg:sKont:s Fullmäktige må erhålla föreskrift,
att, på sätt vid Statens uplåningar nyligen, med alldeles
300
Den i December f. m.
oväntad framgång i Frankrike skett, göra den större allmänheten
delaktig i de statslån, som för utförande af jernvägarna behöfva
uptagas, derigenom att Kont., vid utfärdandet af obligationer för
inrikes lån, utgifver, jemte andra på större valör, ett lämpligt
antal på smärre summor, hvilkas belopp likväl icke bör understiga
20 R:dr r:mt, löpande med 4, högst 5 proc:s ränta, allt eftersom
Kont. finner att lånen blifva begärliga.
Genom denna åtgärd öppnas, som jag föreställt mig, hos oss,
som i Frankrike, en utväg att upsamla de små kapitalerna, som
nu ofta ligga onyttiga, och göra dem fruktbara för sina ägare och
Statens ändamål, hvilket måhända icke är utan vigt i en tid, då
en sådan stockning råder i penningerörelsen.
Med denna åtgärd skulle vara förenad en annan, eller, att
RiksgjsKont., för att göra sina små valörer kurserande, beredde
sig tillfälle att kunna, då sådant af innehafvaren önskades, inlösa
dem ä vista, ehuruväl obligationerna voro oupsägbara å långifvarens
sida eller utfärdade på långa betalningstider.
För detta ändamål borde RiksgisKont. erhålla ett emot behofvet
svarande kreditiv af R. St:rs Bank, emot det att Kont. i Banken
deponerade en säkerhet i klingande mynt, till lika belopp, hvilket
icke bör möta svårighet, då i alla händelser lån å utrikes ort
behöfva uptagas.
De reglementariska föreskrifterna vid förvaltningen af denna
uplåningsfond böra kunna göras mycket enkla, och torde bäst lemnäs
åt StatsUtsk. att upstälia.
Imedlertid anhåller jag, om min motion vinner StatsUtslcs
afseende, att Utsi;, ville i minisleriel väg, från Svenska och Norska
Beskickningen i Paris, förskaffa sig alla uplvsningar, som till
kännedom om de Franska lånetransaktionerna af samma slag, och
dervid använde utvägar, för kontroll och redovisning, må vara af
nöden.
Om remiss af denna min motion till StatsUtsk. har jag äran
anhålla.
Denna motion begärdes på bordet.
Frih. Stael von Holstein, Fab. Wilh., upläste en så
lydande motion:
I gårdagens plenum väcktes 2:ne motioner, nemi. en af Hr
Stjernsvärd och en af Frih. Raab, ang:de nödvändigheten utaf så
väl Arméens, som alla Statens embetsverks organisation, såsom vilkor
och grund för den löneförhöjning till samtlige Statens embetsoch
tjenstemän, hvilken i K. M:s Propos. om Statsverkets tillstånd
och behof äskas — varande dessutom en förändrad organisation af
Arméen ansedd af behofvet påkallad, om den skall kunna motsvara
sitt ändamål, nemi. Rikets försvar. Uti denna motionernas hufvudsakliga
syftning instämmer jag fullkomligt, men med Frih. Raab
är jag dock af olika åsigt, först och främst deruti att han anser,
det R. St:r dock böra provisoriskt till nästa Riksdag bevilja de
begärda löneförhöjningarne, och för det andra att R. St:r skulle
