# ID: svediakorp-gov626
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 87,558
# sentences: 3,331
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 12 F ebruari.
301
pligt att sätta lönerne i öfverensstämmelse med det nuv:de myntvärdet.
Jag vill jemväl fästa upmärksamheten pä en mängd färska
exempel, som vi nu för tiden er hä 11 i t i afs:de å lefnadskostnaden,
nemi. det underhåll, som bestås våra cessionanter af grossbandelsklassen.
Om jag ej irrar mig, bestås dem vanligen en underhållssumma
af 500 Rdr i månaden, hvaraf följer, att man anser, att
en sådan icke kan berga sig med mindre än 0,000 Rdr om året.
Men åt en ledamot af t. ex. en HofRätt, som nitiskt och oafbrutet
skött sin mödosamma tjenst under en följd af år beviljar man blott
5,000 Rdr eller 1,000 Rdr mindre än den bankrutlerade grossören.
Och detta oaktadt har den värde talaren förespeglat, att man
vid nästa Riksdag skulle komma att anse, det tjenstemannen falt
för mycket! Vore denna förespegling sannolik, skulle det vara en
skälig anledn. för oss att upfostra våra söner, icke för gnträde i
Statens tjenst, utan för att blifva grossörer och lefva på stor fot
så länge det bär sig, samt hafva förhoppning att i sämsta fallet,
det vill säga i händelse af konkurs, erhålla 0,000 Rdr i under
håll
eller 1,000 Rdr mer än som bestås i lön åt den äldsta ledamoten
i en HofRätt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Utan tvifvol är det af vigt för
såväl Staten som löntagarne, att lönerna äro så stora, att de befria
innehafvarne från näringsomsorger, och då Staten af sina tjenare
fordrar och bör fordra en god tjenst, måste naturligtvis deras
aflöning vara derefter lämpad. Äfvenledes är det en obestridlig
sanning, att lönebeloppen måste till en viss grad vara beroende
af priserna å de egentliga förnödenhets-artiklarne, men deraf följer
icke, att viet i allmänhet skulle vara för tjenstemännen nyttigt,
att lönebeloppen ständigt följde skiitningarne i dessa priser. Jag
föreställer mig tvärtom, att en sådan princip skulle i en framtid
kunna blifva ganska vådlig för tjenstemännen, ty om tjenstemännen
å ena sidan skulle fordra, att deras löner förhöjdes, derföre
att priserna under en viss tiderymd stigit, så hade de skattdragande
å deras sida otvifvelaktigt rätt att fordra, det lönerne skulle
förminskas, om priserna under ett annat tidskifte skulle falla. Jag
tror visserligen, att tjenstemännen med allt skäl skulle motsätta
sig ett sådant påstående, men då vi känna, att den statsreglering,
som nu vidtagit, är upgjord under en tid, då priserna varit ovanligt
högt upjagade, samt äfven veta, att denna statsreglering icke
är gällande för längre tid än den, som förflyter till dess R. St:r
vid nästa Riksdag en ny Riksstat upgjort, tror jag att det skulle
vara ganska vådligt för tjenstemännen att drifva den satsen, alt
hvarje lön skall lämpas efter de årligen vexlande priserna. Jag
tror, att man vid en lönereglering bör afse förhållandena, sedda
något mera i stort, och derföre bestämma lönerna lagoma och väl
tillräckliga, så att de ej vid hvarje prisstegring ovilkorligen tarfva
förhöjning, och jag tror, att vid denna Riksdag äfven så skett.
Men derföre går det icke an att se tillbaka och säga: ja, det är
visserligen ganska bra för framtiden, att lönerna blifvit satta nå
-
392
Den 12 Februari.
görlunda högt och dermed åro vi belåtna, äfven om priserna skulle
falla, men under ett eller flere af do förflutna åren voro lönerna
alltför liga i förhållande till priserna, och derföre fordra vi förhöjning
af de redan upburna lönerna. Jag tror följaktligen att det
ligger i Ijenstemännens viii förstådda intresse, att betrakta hela
denna fråga såsom en bill ighetssak. Utgår man från denna ståndpunkt,
på sätt StatsUtsk. gjort, så finner man, att då priserna
under loppet af de nästförflutne åren varit i ovanligt hög grad
upstegrade, det blifver en hillighetssak för Staten att i någon mån
gifva tjenslemännen ersättning för de oväntadt ökade lefnadskostnaderne.
Om saken ses från denna sida, mäste naturligtvis jem
väl
tagas i betraktande, huru mycket Staten har att för detta
ändamål bortgifva. Ulan fann äfven inom Afdelningen, att man
måste fästa mycket afs:de derpå, alt Statens tillgångar redan voro
ganska hårdt anlitade, och derföre ansåg man sig icke böra föreslå,
att lönerna för år 1857 skulle få utgå med fullt samma belopp
som blifvit för de följande åren bestämda, utan trodde sig
böra stanna vid ett något mindre. Dessutom ansåg Afdelningen
billigheten fordra, att man gåfve något mera åt de sämre lottade
tjenstemännen och något mindre åt de bättre lottade. Det är för
R. o. Ad. bekant på hvad Afdelningen, på grund af denna åsigt,
upgjorde sitt förslag, men sedan detta förslag blifvit upgjordt och
då man skulle uträkna, huru det skulle komma att slå sig ut i
verkligheten, så visade det sig, att de högst aflönade tjenstemännen
visserligen voro de, som finge minsta procenten, men det visade
sig derjemte, att många af dem, som varit minst väl aflönade,
äfvenledes skulle komma bland dem, som finge minsta procenten.
Om t. ex. tvenne tjenstemän med alldeles likartade tjenster men
i olika verk voro så aflönade, att den ene hade några hundra Rdr
mera än den andra, samt R. Sl:r sedermera beslöto, att de skulle
ega lika stora löner, så är det gifvet, att det icke skulle vara
med billigheten öfverensstämmande, att den, som haft en så bra
lön, att den endast larfvade en obetydlig förhöjning, fick 75 proc.
af denna förhöjning, under det att den andre, som haft en mycket
ringa lön och till följd deraf varit i en ganska betryckt ställning,
endast fick 50 proc. af löneförhöjningen. Förslaget, betraktadt ur
billighetens synpunkt, var således icke tillfredsställande. För att
finna, om förhållandet verkligen skulle blifva sådant, eftersåg man
hvilken Hufvudtitel vore den, som egentligen skulle drabbas af
nedsättningen från 75 till 50 proc., och til) sin stora öfverrask
ning
fann man, att det var den 5:to, d. v. s. den i löneväg förut
sämst lottade Hufvudtitein. Då man följaktligen måste frångå Afdelningens
förslag, fann man det vara lämpligare och billigare att
gifva samma proc. af löneförhöjningen åt alla, och denna proc. bestämdes
till 50. Det hade visserligen varit önskvärdt, att man
kunnat gifva 75 proc. åt alla, men jag tror, att löntagarne skola
blifva mera belåtna med att få löfte på 50 proc. och verkligen få
löftet upfylldt, än med att få hopp om 75 proc. och sedermera
möjligen få intet. Jag anhåller derföre om bifall till Utskts förslag.
Den 12 Februari,
30*
Sedan öfvcrläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
0. Landtm, framställt hurusom i afs:de på förev.do Utlåt, blifvit
yrkadt, dels bifall, dels af Hr Liljenstolpe, med hvilken åtskilliga
talare instämt, antagande af StatsUtsk:s UtgiftsAfdelnings af honom
upläste förslag, blef propos. till bifall å StatsUtskis Utlåt. N:o 251
framställd och besvarad med starka Ja jemte några Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogos ånyo och bi fö 11 os nedannämnde den 6 och 10 d:s
på bordet lagde åfem. och Betänkm, nemi.
StatsUtskis Mein. N:o 253, angide en gratifikation åt Hr
StatsKommissarien Kock;
Sammansatta Be v ilin.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utslcs Betänk.
N:o 13, i anledn. af Riksdagsfullmäktige*) Paul Fritz Mengels
motion, angide särskilda föreskrifter rörande tullbehandlingen af
utländskt bränvin;
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskts Betänk.
N:o 46, i anledn. af väckte motioner om bestämmelser i afs:de å
Klockares tillsättande inom Skåne, Halland och Blekinge samt
Bohus län; och
Samma Utskotts Betänk. N:o 47, i anledn. af väckte motioner
om förändrad lagstiftning rörande val af Orgelnister, Klockare
och andre Kyrkobeljente.
Föredrogos och b i föl I os StatsUtsk:s nedannämnde den 10 d:s
på bordet lagde Ullåtin:
N:o 254, angide hegardt anslag eller lån i anledn. af staden
Christianstads kostnader till följd af kolera-farsotens härjande derstädes
under höstetiden år 1857;
Nio 255. i, fråga om äskad tillökning för år 1857 i aflöningsförmånerne
åt en del af Flottans gemenskap m. m.;
N:o 256, i anledn. af K. Alis Nåd. Propos., rörande anmäld
brist i tillgångarne för Flottans matrosers och upfordrado båtsmäns
mathållning åren 1856 och 1857.
Vid föredragning af StatsUtskis den 10 dis på hordet lagda
Mern. Nio 257, med förslag lill volens-propos., i anledn. af RiksStins
skiljaktiga beslut, i fråga om eftergift af den f. d. Landskamereraren
i Wermlands län Svante Lindberg ådönule ersättningsskyldighet,
blef den i detta Mern. föreslagna voteris-propos. af R.
o. Ad. godkänd.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtskis den 10 d:s
på bordet lagda Mern. Nio 258, angide verkställd omröstning, i
anledn. af RiksStis skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till statsregleringen
hörande frågor.
304
Den 19 Februari.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 10 d:s pS bordet lagda
Utlåt. N:o 249, i fråga om pension å allmänna indragnings-staten
för Landshm i Skaraborgs län, f. d. Statsrådet A. P. Sandströmer
efterlemnade enka.
Föredrogs och lades till handlingarna BankoUtskrs den 10 d:s
på bordet lagda Mern. N:o 78, med anmälan om verkställd omröstning
i Förstärkt BankoUtsk.
Föredrogos och b i fö 11 os BankoUtsk:s den 10 dennes på bordet
lagde Utlåt:n:
N:o 79, öfver ett af f. d. Kronofogden, Assessoren A. G.
Morén gjordt ackords-anhud; och
N:o 80, i anledn. af ett utaf Bokbindaren Carl Widman
gjordt ackords-anbud.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
LagUtsk:s nedannämnde den 10 d:s på bordet lagde Betanien:
N:o 65, i anledn. af väckte motioner om ändringar i Konkurs-lagstiftningen
;
N:o 66, i anledn. af väckt motion om en förändring af Domkapitlens
organisation; samt
N:o 67, i anledn. af väckt motion ang:de de egenskaper som
böra innehafvas af den, som antages till KonsistoriiNotarie.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s den 10 d:s på bordet lagda
Betänk. N:o 68, i anledn. af väckt motion om förklaring af Kongl.
Förordn:n den 4 Maj 1855, i fråga om stället för förbrytares
skrift och aflösning.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
RiddarhusUlsk:s den 10 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 27, i
anledn. af väckt fråga om upställande i Riddarhus-salen utaf en
bröstbild af Konung Gustaf II Adolf, m. m.
Uplästes och begärdes på bordet ett af Hr af Sillén,
Georg Axel, inlemnadt så lydande Mern.:
I anledn. deraf, att, vid alla 4 RiksSt;s sammanträde på
Riddarhus-salen, då frågan om religionsfriheten af dem gemensamt
öfverlades, ingen vakt utanför densamma, såsom vanligt vid R. o.
Ad:s enskilta plena, egde rum, så att t. o. m. den skillnaden bemärktes,
att, då på en f. m. var allmänt sammanträde någon vakt
icke var tillstädes, på e. m. samma dag vid II. o. Ad:s enskilta
plenum vakt enligt vanligheten var stationerad utanför Riddarhussalen,
har jag sökt att utreda om och huruvida R. o. Ad. mera
än de öfriga Stånden lian vid sina sessioner behöfva omgifvas af
en
Ben 12 Februari.
305
en slik anstalt, till säkerhet för ostörda öfverläggningar eller för
äran. Mig synes som ingendera delen vore att äfventyra genom
vaktens indragning.
Mitt helsotillstånd under en tid af vintern, har ej tillåtit
mig alt söka i Riddarhus-arkivet för alt vinna uplysning när och
på hvad grund omförmälde vakthållning tillkommit. Vid slikt
förhållande har säkraste utvägen varit att draga slutsatser af kända
historiska fakta.
Det var en tid då Riddarhusets högsta platser uplogos af män,
begåfvade med arfvegods och, utom höga löner, med stora för la n i riga
r af f. o. m. 6 a 700 mantal krono- och skattehemman. De
omgåfvo sig af en sådan yttre ståt och prakt som nutiden knappast
kan skåda hos en kejserlig storhet. Om då, när en sådan man,
som vid sitt slott lät på egen bekostnad omgifva sig af kompanier
soldater, infann sig på Riddarhuset, detta skulle förses med vakt,
så var det fullkomligen konseqvent och stod i harmoni med tidens
anspråk och lynne; men tvenne århundraden äro tillräckligt tidsutrymme
för betydliga omskiftningar i seder och förhållanden.
Erfarenheten i detta fall låter icke vederlägga sig. Den ena tidsandan
nedbryter hvad en föreg:de uprest. Lyckligt då! när det
sker i menniskoförädlingens, i sedlighetens, i det oförvillade förnuftsbegreppets,
ja, jag vågar säga, i den sanna religiositetens
anda.
Af ofvan anförda förhållanden har jag dragit den slutföljd,
att ifrågav:de vakt icke afser någon honnörsbevisning, hvarken ät
Landtm, särskilt, ej heller MedStänder gemensamt, enär Hr Gr.
o. Landtm, sjelf förde ordet vid RiksStms ofvanberörde sammanträden
samt R. o. Ad. temligen talrikt var tillstädes. Att R. o. Ad.
skulle, för ostörda öfverläggningar och personlig säkerhet mera än
de öfriga Stånden behöfva vakt, förmår jag ingalunda inse. Medvetandet
att efter öfvertygelse, utan biafsigter, verka för fosterlandets
allmänna bästa, medför en trygghet, som ej störes af passionsstormar,
är det säkraste värnet och en bättre hedersvakt, än
12 man med bajonelterade gevär. Hvarken Riksd.s- eller RiddarhusOrdn:n
omförmäler slik vakt. Endast 1C §:n af den sednare
säger: »Ingen må på Riddarhuset inträda innan han för vakthaf»vande
Underofficern upvist den honom lemnade inträdespollet.»
Af denna ordalydelse kan jag ej finna annat, än att vakten kan
bestå af blott en Underofficer i och för tillsyn deröfver, att ingen
obehörig inträder på Riddarhussalen vid plena.
På grund af hvad jag haft äran anföra, får jag, med stöd
såväl af 56 §:n Riksd:sOrdn:n, som ock deraf, att frågan är en
Ståndet enskilt rörande angelägenhet, hos Hr Gr. o. Landtm, samt
R. o. Ad. vördsamt föreslå, att vakthållningen utanför Riddarhussalen
under Ståndets sessioner må uphöra; och att tillsyn derå,
att ingen obehörig inkommer, updrages åt en Vaktmästare; kunnandes
derjemte kontroll derå bäst ske, om det föreskrefves, att
den inträdande skall vara försedd med poletten buren på bröstet
utanpå rocken.
X! H. _ 20
306
Dan 12 Februari.
Utom de skal för den föreslagna förändringen jag tagit mig
friheten redan anföra, kan tilläggas det obehagliga intryck det gör
pä sinnet, att se menn iskor sysslo- och ändamålslöst förnöta sin
tid, samt att, då denna vakt icke ombytes under en session, utan
kan komma att i sex limmar utgöras af samma personer, hvilka,
då vinterköld inträffar, så länge få uthärda densamma, utan att
hafva tillfälle att så röra sig, som en utomhus stationerad postande,
hvilken högst 2 timmar har att på en gång uthärda kölden,
ehuru det är honom tillåtet alt på visst afstånd med kroppsrörelse
motverka den.
I händelse detta förslag vinner R. o. Ad:s bifall, torde äfven
den nedanför yttre trappan placerade posten kunna indragas. Fordom
var der 2 poster; men, om jag icke misstar mig, var den
ena indragen långt förrän den nu pågående busreparationen börjades;
och ehuru de voro två när Lilja begick stölden i Kiddarhuskassan,
uträttades med dem ingenting till stöldens förekommande,
hvadan deras onyttighet blifvit fullkomligen ådagalagd. Om remiss
till RiddarhusUtsk. hemställer jag vördsammast.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde fran Exped.-  Ctsk. inkomne Förslag till R. Strrs underd. skrifvelser till K. SL:
N:o 217, ang:de statsbidrag för vägars anläggning och förbättring,
hamnbyggnader och kanaler samt sjösänkningar och andra
vattenaftappnings-företag m. fl. dylika föremål;
N:o 218, angide reglering af utgifterne under Riksstatens
Sjunde llufvudtitel;
N:o 219, angide åtgärder för befrämjande af en förbättrad
skogshushållning; och
Nio 220, angide begiirdt statsbidrag för en större reparation
5 Westerås domkyrka.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskin inkomne
Mern. och Betänkin, nemi. från
ConstilulionsVlskoltel :
Nio 64, med anmälan om de i förstärkt Const.Utsk. verkställde
omröstningar;
Sammansatta Stats- och Lagutskottet:
Nio 51, i anledn. af väckt motion om stiftande af en lag
rörande afskedande af Statens embets- och tjenstemän, som i följd
af vansinne, lamhet, blindhet eller annan obotlig sjukdom längre
lid varit urståndsätta att deras tjenster bestrida; samt
Nio 52, i anledn. af väckt motion om ändring i 17 kap. 5 §
RättegångsBalken samt Kongl. Kung. den 20 November 1845, i
fråga om ersättning till vittnen.
Den 13 Februari. 307
Justerades 5 prot:s-utdrag, innefattande denne dag af R. o.
Ad. fattade beslut.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | pä 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 13 Febrnari 1858.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för d. 12 dennes samt pleni-prot:n
för den 25 sistl. November e. m. och den 28 i s. m.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande LagUtsk:s
den 10 och 12 dennes på bordet lagda Betänk N:o 65, i anledn.
af väckta motioner om ändringar i Konkurs-lagstiftningen.
Irsta punkten, ang:de en af CJlsk. lillstyrkl underd. skrifvelse
lill K. M.
Hr von Koch, Nils Sam.: Jag erkänner vigten af att denna
fråga företages vid nästa Riksdag, och då så många skrifvelser i
andra ämnen blifvit aflåtna till K. M., så vill jag icke motsätta
mig, att man äfven i denna fråga aflåter en underd. skrifvelse.
Men jag har begärt ordet, derföre att jag fruktade att man möjligen
skulle vilja i en sådan skrifvelse inrycka de motiver, som
finnas i Lag-Utsk:s föregide Betänk., hvilka motiver jag för min
del ingalunda kan gilla. LagUtsk. påpekar i detta Betänk, åtskilliga
af de punkter i Konkurslagen, som enligt Utslcs tanke borde
förändras, och hvad angår det af Lagkomilén uprättade, och af
Högsta Domstolen pröfvade, förslag till Konkurslag, då affärdas
det helt kort, utan att Utsk. ingår i någon specielare granskning,
på följande sätt: »Det synes alltså som skulle man ansett det förslag
till Konkurslag, hvilket, i sammanhang med andra lagar, blifvit utarbetadt,
ej vara tillfredsställande.» Detta synes mig i sanning vara ett nog
lätt sätt att behandla ett of landets yppersta jurister upsjordt och
af Högsta Domstolen pröfvadt lagförslag, och jag hemställer om
det vore lämpligt, att t. ex. en sådan punkt som denna inrycktes
i den underd. skrifvelsen. Den grundsats Utsk. vill införa, med
308
Den 13 Februari.
afs:de på Könkurslagstiftningen, är: att majoriteten af borgenärerna
skola kunna tvinga minoriteten till antagande af ackord. Denna
grundsats, säger Utsk., är f. n. antagen i flera främmande länder
oell har äfven i sjuttonde seklet varit gällande i Sverige, ehuru
den »måst träda tillbaka för våra sednare lagstiftares helt och
hållet juridiska åskådningssätt.» Det är eget att se, hurusom LagUtsk.
tycks anmärka såsom ett fei hos lagstiftarne, att deras åskådningssätt
varit juridiskt. lin motionär har föreslagit, att man
redan vid denna Riksdag, i öfverenstämmelse med nämnde grundsats,
skulle i lagen införa följande stadgande: »att sysslornännen
dervid skola för borgenärerne framlägga en fullständig öfversigt af
boets ställning, med afs:de på tillgångar och skulder, samt förslaget
till ackords-upgörelse; att ackordet skall anses vara af samtlige
fordringsegare antaget, såvida minst |:delar af de vid sammanträdet
närv:de borgenärer, hvilka tillsammans innehafva minst
-J:delar af de behörigen bevakade och edfästade fordringarne till
det belopp, som vid skriftvexlingen lemnats obestridda, derpå ingå;»
LagUtsk. gillar grundsatsen, men anser sig icke kunna tillstyrka
den af motionären föreslagna parliela förändring.
För min del får jag likväl säga, alt om också denna grundsats
blifvit antagen i flera främmande länder, så anser jag ett sådant
steg snarare vara ett till bakask ridande än ett framåtskridande;
ty det mål, man bör sträfva efter är: att göra lagarne allt mera
rättvisa och allt mindre arbilråra. Och ett arbiträrt förhållande
upstår om man stadgar: att en majoritet af borgenärer eger rätt
■att tvinga minoriteten att afstå frän sin rättmätiga fordran mot
pn viss proc. Vidare skulle man, i likhet med hvad som skett i
de länder, der denna grundsats blifvit antagen, tvingas att, till
förekommande af missbruk, införa en sådan massa med minutiösa
föreskrifter, alt jag tvifl.ir på det ruan här i Sverigo skulle blifva
nöjd ined ett dylikt reglementerande. Uti motionärens förslag
finns ingen kontroll på, att icke den som gjort konkurs kan på
förhand i hemlighet öfverenskomma, att de sorn vilja taga ackord
mot 50 proc., de skola sedan få ytterligare 50 proc., för att såmedelst
kunna tvinga minoriteten att afstå från sin rättmätiga
fordran mot 50 proc. Konkurslagen bör visserligen förändras,
men jag tror icke att den bör förändras i denna syftning. Enligt
min tanka bör man söka befordra konkursens snara afgörande, och
.icke omöjliggöra ackord i konkursens början, derigenom att den
offentliga stämningen för snart utfärdas; dessutom hör man snarare
skärpa än mildra ansvarsbestämmelserna mot bedrägliga gäldejiärer,
och på samma gång bevilja större personlig frihet åt gäldenär,
i hvars konkurs ingen oredlighet förekommer. Kanske bör
man också, på grund af de förändrade förhållanden, som på sednare
tider upkommit, ändra vissa stadganden med afs:de på afträdes-friheten;
nu beviljas sådan frihet för saker, för hvilka den
icke borde beviljas, såsom l. ex. sjö- och brandskador. För sådana
olyckor kan man numera lätt skydda sig genom de försäkringsverk,
som på sednare tider upstålt, men i stället borde man kanske
medgifva afträdes-fribet för förluster, som man icke med takt
-
Den 18 Februari.
809
tagande af vanlig omsorg kunnat förekomma. Det Sr märkvärdigt
alt se, huru man här tycks vilja återgå till gamla föråldrade stadganden,
då på andra ställen t. o. m. så gamla och i formen invelererade
män, som de Engelska juristerna, i detta afsrde vilja
gå framåt. Afven i England har under den nu pågående krisen
mycken klagan försports öfver dervcde konkurs-lagstiftning, och
Lord Brougham, jemte en annan Lord, hafva väckt förslag om
ändringar i Konkurslagen. De förändringar, man der vill införa,
äro: afskaffando af bysättning och uphörande af den skillnad som
i England f. n. eger rum vid behandlingen af köpmäns och af
enskilda medborgares konkurser. Denna skillnad vill man der
uphäfva, men LagUtsk. tvcks tvärtom här vilja införa en sådan
skillnad; ty om jag rätt fattat LagUtsk:s Betänk., skulle det deri
omnämnda ackordet icke kunna beviljas andra än köpmän, Med
den stora utveckling industrien på sednare tider tagit, då man
litet hvar nödgas inlåta sig i handel och vandel, dels för att sälja
sina produkter, dels för att köpa förlag till sina landtegendomar,
är det mycket svårt att bestämma skillnaden mellan en köpman
och en enskild medborgare, och derföre bör icke lagstiftningen
medgifva den förre en aflrädes-förmån, som icke får medgifvas den
sednare. Utom de nämnda två förändringarne: uphörande af bysättning
och afskaffande af den olikhet, som f. n. eger rum vid
behandlingen af köpmäns och enskilda medborgares konkurser, föreslog
Lord Brougham äfven strängare straffbestämmelsers införande
mot oredliga eller vårdslösa gäldenärer. Jag kan icke underlåta
att vid detta tillfälle med en viss tillfredsställelse nämna, att,
oaktadt de bedröfliga följder, som den nu rådande krisen medfört,
så hafva de oredliga förhållanden, som här updagats, varit ett
»intet» i jemförelse med de bedrägerier, som uptäckts på andra
ställen, och särskildt i England, hvars köpmans-corps likväl är
ansedd för att vara den redligaste af alla. Alan har der uptäckt
alldeles förfärliga missbruk af blanko-krediten, och der har t. o. m.
varit stora handelshus som dragit vexlar på personer, som polisen
sedan aldrig kunnat få reda på. De personer, öfver hvilka man
här haft mesta orsak att klaga, äro just sådana som lärt sin konst
i Hamburg eller England. Jag tror icke att det skulle vara så
förmånligt, att här införa de Konkurslagar, som gälla i främmande
länder, åtminstone bör man betänka sig noga innan man gör det.
För min del anser jag det af LagUtsk. utdömda förslaget innehålla
mycket, som skulle varit gagneligt att hafva under nuvtde förhållanden.
Förslaget innehåller t. ex., att en hederlig gäldenär
bör få tillgodonjuta sin personliga frihet så snart han besvurit
boupteckningen, och om ett sådant stadgande hade funnits, så hade
man undvikit de anmärkn:r som nu gjorts mot domstolarnes sätt
att behandla beviljade konkurser. Sied afs:de på konkursers påskyndande
innehåller lagförslaget åtskilliga föreskrifter, ehuru jag
medger att ännu flera dori skulle kunna införas. Man borde
t. ex. offentligen tillsätta någon person, som jemte gode män och
syssloman kunde deltaga i massornas utredning; ty det man f. n.
»18
Den 13 Feb r ua r i
mest klagar Öfver Sr, att gode män och syssloman äro temligen
försumlige att redovisa, och att de äro utan kontroll.
Redan i början af denna Riksdag väckte jag motion om antagande
af Lagberedningens förslag till »förlikningsman» eller s. k.
»skiljesmän». Detta förslag hvilar likväl ännu i LagUtsk., jag vet
icke af hvad orsak, ehuru jag flera gånger enskildt tagit mig friheten
påminna om dess benägna öfverseende. Enligt detta förslag
skulle det bero på hälften af borgenärerna att öfverlemna frågan
lill skiljesmän. men sedan dessa fällt sin dom, skulle det bero på
hvarje borgenär> särskildt om han dermed vore nöjd, så att det
aldrig kunde blifva något tvång. Jag tror, att ett sådant stadgande
skulle medföra stor nytta, ty konkurser äro vanligen så
beskaffade, att af 100 konkurser 10 äro t vistiga. Om nu målen
först öfverlemnades åt skiljesmännen skulle dessa kunna afskilja
och afgöra de 90 icke tvistiga konkurserna, och sedan vore det
mycket lättare för Domstolen att taga ihop med de 10 tvistiga.
Domaren skulle icke då som nu genom målens mängd och luntans
storlek afskräckas från att taga ihop med saken, och konkurserna
skulle hastigare blifva afgjorda.
Sedan jag gjort dessa anmärknir vill jag endast tillägga, att
om R. St:r besluta den underd. skrifvelsen, så bör den åtminstone
redigeras med den varsamhet, att i motiverna icke uttalas någon
förkastelsedom öfver ett lagförslag, som R. St:r icke haft tillfälle
att pröfva, och så att icke deri uttryckes en grundsats, som man
kanske icke är fallen för alt vidhålla en annan gång.
Gr. Sparre, Erik: Den siste värde talaren har gifvit sitt
missnöje tillkänna deröfver att Disk. icke lemnat obetingadt bifall
till de lagförslag, bland andra till civil-lag, som »landets yppersta
jurister» utarbetat. Inom parentes må anmärkas, att den värde
talaren sjelf äfven deltog i dess utarbetande. Jag lir ingalunda
den siste att erkänna dessa lagförslags förtjenster, men medgifvas
måste, att den del, som rör konkurslagen, är den aldra klenaste.
Såsom bevis härpå får jag anföra, att det finnes ingen del af lagstiftningen
med hvilken man är så allmänt missnöjd som med konkurslagen
af år 1830, och denna lag är just utarbetad af samma
män som uprättat det ifrågav:de förslaget, eller rättare, den är en
utbrytning af ett redan före 1830 utarbetadt förslag, och det nu
sist af Lagutredningen utarbetade är blott ett upkok på det förra,
missnöjet mot nu gällande konkurslag är som jag nämnt så allmänt
att jag nästan icke hört någon enda röst höjas för densamma,
och då bör väl Utsk. med skäl kunna säga: »Det synes som
skulle man ansett det förslag till konkurslag, hvilket, i sammanhang
med andra lagar, blifvit utarbetadt, ej vara tillfredsställande.»
Utsk. har ingalunda föreslagit representationen att uttala en förkastelsedom
öfver nämnde förslag, deruti misstager sig den värde
talaren. Hvad angår den anmärkn. att Utsk. icke skulle hafva
motiverat sitt yttrande: att det utarbetade förslaget vöre mindre
tillfredsställande, så vågar jag tro att den som hyser en sådan
tanka, icke genomläst Utsk;s 3 sidor genomgående resonnement,
Dtn IS Februari.
311
sorn afser att ådagalägga, hurusom den nyare handelsrätten, i öfverensstämmelse
med handelns behof, måste byggas på andra principer
än de, på hvilka det ifrågav:de förslaget är bygdl.
Jag får uppriktigt bekänna att första gången då fråga uppstod
om omarbetning af konkurslagen, så var äfven jag af den mening
att en sådan omarbetning var mindre behöflig, men genom de långvariga
studier jag egnat denna del af lagstiftningen, har jag kommit
till den erfarenheten att det, med den stora utveckling handel
och industri tagit, är alldeles nödvändigt att den lagstiftning
som rör handelsverlden någorlunda uniform! utbildas i de stater,
hvilka deltaga i verldshandel!). Den skillnad mellan köpmäns och
enskilda medborgares konkurser, hvars införande Utsk. föreslagit
är ingalunda en återgång till en förfluten tids åsigter, ulan så vidt
jag kunnat inhemta, så är detta just en sednare tids upfinning.
Det är sannt att de grundsatser, hvarpå den nyare konkurslagstiftningen
är bygd till en del gå långt tillbaka i tiden, ja — ända
till de Italienska handelsrepublikerna; ty det är dessa och Hollands
förenta stater, som kunna anses för handelsverldens vagga. Slen
det är först i sednare tider som dessa grundsatser först blifvit
uptagna i den fransyska »Code de Commerce» och derifrån kommit
till Tyskland, der de vunnit sådant insteg ali alla de länder som
på sednare tider onrbildat sin konkurslagstiftning, ombildat den i
öfverensstämmelse med dessa grunder. Jag vill såsom exempel
nämna Preussen, der ny konkurslag antogs 1855, och Österrike
som i vissa delar af riket har ny konkurslag och för vissa delar
håller på att utarbeta en sådan. Hvad angår den värde talarens
uplysning att någon ledamot af Öfverhuset skulle hafva föreslagit
borttagande af den skillnad som för närv:de eger rum i England
vid behandlingen af köpmäns och icke-köpmäns konkurser, så, utan
att det ännu blott är ett furslag, bör dervid tagas i betraktande
att det så väl i England, som i Frankrike endast är köpmän som
kunna göra konkurs, och att alla öfriga behandlas enligt utsökningslagarne.
Om således en ledamot af Öfverhuset har föreslagit
en förändring i detta hänseende, så tror jag icke alt hans mening
har varit införandet af en konkurslag, som icke skulle göra någon
skillnad mellan en köpmans och en enskild medborgares konkurs.
Jag tror att LagUtsk:s Betänk, på ett öfvertygande sätt visat behofvet
af en sådan skillnad. Det är visserligen sant att en enskild
person ofta nog nödgas inlåta sig i handel och vandel, men
bans transaktioner kunna likväl icke på något sätt jemföras med
en köpmans eller en affärsmans. För denne sednare är krediten
af lika stor vigt som den kontanta penningen, och då han tillföljd
af de vidsträckta affärer, hvaruti han måste ligga med hela
verlden lätteligen kan bringas i förlägenhet genom en tillfällig
stockning i marknaden, så bör väl äfven lagen i detta afseende
för honom vara något olika.
Den väsendtligaste anmärkn: som kan göras mot den nuvtde
konkurslagen är att, såsom Utsk. omnämner i Betänk., den icke ålägger
gäldenären att genast vid inträffadt obestånd göra konkurs,
utan snarare liksom uppmanar honom att dröja dermed så länge
.11»
Den 13 Februari.
sorn möjligt, emedan elt sådant steg nu vanligen Sdrager honom
misstankar om mindre redlighet. Hvad nu slutligen angSr »ackordet»
så har Utsi;, icke påyrkat någon lagstiftning derom, utan
Utsk. har endast betraktelsevis anmärkt, alt det är öfverensstämmande
med affärslifvets fordringar. Då likväl den siste talaren
fäst sig dervid, så ber jag, att få yttra några ord. Det kan visserligen
för det »juridiska åskådningssättel» synes som läge det
något oegentligt deri att en majoritet af borgenärer skulle kunna
tvinga minoriteten att taga ackord, men kreditens intresse fordrar
det; ty det är af största vigt för krediten att en konkurs snart
blir utredd, till följd af den stockning i rörelsen som en konkurs
alltid förorsakar, och om majoriteten önskar en upgörelse genom
ackord, så är det väl billigt att icke en eller några personers
tredsko derför skall kunna lägga hinder i vägen. Fördelarne af
den förändring Utsk. förordat inses lutt af hvar och en som varit
inne i konkurser; ty nu kan en enda fordringsegare tvinga de
öfriga att antingen icke antaga ett för dem förmånligt ackord,
eller också dessförinnan betala honom hans fordran fullt ut. Om
man blir inblandad i en konkurs, är det alltid bättre att genast
erhålla en något mindre summa än den man har att fordra, än
att vänta kanske i 10 år på konkursens utredning, då rättegångskostnader
uppsluka en stor del af utdelningen.
Dl man här lagt vigt på alt det finnes ett förslag till konkurslag
som, utarbetadt of Sveriges »yppersta jurister» blifvit godkändt
af Högsta Domstolen, så får jag för min del anmärka, att
det finns ett annat förslag, utarbetadt. på sednare lider i öfverensstämmelse
med den nyare konkurslagstiftningen, och äfven detta
bar efter hvad man sagt mig blifvit godkändt af Högsta Domstolen.
Det förefinnes likväl mellan dessa förslag den stora skillnaden
att del förra förslaget godkändes för 20 år sedan, då deremot
det sednare godkändes för 2 år sedan. Utsk. bar likväl ingalunda
uttalat någon sådan förkastelsedom öfver det förra föislaget att regeringen
i någon mån är förhindrad att vid utarbetande af ny
konkurslag välja det bästa af de båda förslagen. På grund af
hvad jag anfört, anhåller jag om bifall till Utskis Betänk..
Hvad slutligen angår den anm. att en af den siste värde talaren
väckt motion om »skiijesmän» ännu icke inkommit till Stin,
ehuru den blifvit remitterad till Utsk., så får jag uplysa, att
Utsk. pröfvat detta förslag, men då det afser icke blott införande
af skiljesmän i konkurser, utan antagande af Lagberedningens förslag
i Rättegångsbalken, så ansåg sig Utsk. icke kunna tillstyrka
detsamma utan att äfven tillstyrka åtskilliga andra förändringar i
nämnde balk, hvartill likväl för närvido tillräckliga, skäl icke förefunnos.
Hr Cederschiöld, Gust.: R. Sl:r hafva vid denna Riksdag
inslagit en bona, på hvilken man verkligen icke borde fortgå,
man öfverhopar nemi. K. M. med skrifvelser i alla möjliga
ämnen. Grundlagen bestämmer likväl tydligt de fall, i hvilka
sådana skrifvelser böra förekomma, det är uti sådana ämnen, der
D en 13 F ebtu »ti.
313
lagstiftningsrätten icke tillhör R. St:r, utan Konungen ensamt.
Detta är nu icke fallet, och för öfrigt då det är en erkänd sanning
att man icke är lycklig i sina beslut, då man befinner sig
i en uprörd sinnesstämning, så synes mig ait man under nuvide
förhållanden, och under den oro som nu herskar, icke borde försöka
att lagstifta just ang:de det ämne sorn förorsakat denna oro.
Då en underd. skrifvelse aflåfes bör man klart och tydligt uttrycka
de principer, hvarefter man önskar att regeringen skall handla,
rnen det är naturligtvis omöjligt då man, som nu är fallet, tvistar
om motiverna. För min del hyser jag dessutom i motsats mot
LagUtsk. det förtroende till Regeringen, att jag är öfvertygad det
K. M. när tiden blir inne framställer Nådig Propos. i ämnet.
Skulle åter detta icke ske, så är hvarje Riksdagsman oförhindrad
att vid nästkommande Riksdag väcka motion om de ändringar i
lagen som lian kan anse behöfliga. På grund af hvad jag anfört,
anhåller jag om afslag på Betänk.
Gr. Sparre: De grunder sorn enligt den siste talarens förmenande
borde följas vid »flätande af underd. skrivelser till K.
M. strida helt och hållet mot den praxis, som icke allenast vid
denna utan äfven vid föregtdo Riksdagar i delta afseende blifvit
följd. Jag tror således, att man utan att på något sätt bryta mot
grundlagen kan aflåta den ifrågav:de skrifvelse!). Hvad det anaår
alt vi icke nu borde företaga några förändringar i lagstiftningen,
emedan landet är hemsökt af en financiel kris. så är det också
en besynnerlig åsigt. Ty det är ju icke meningen att stifta någon
lag i dag, utan det är endast fråga om att anhålla, det K.
M. vid nästa Riksdag ville framlägga förslag till ny konkurslag
och dessförinnan få vi väl hoppas, att den financiella krisen skall
vara öfver. Hvad kredit-lagstiftningen angår, hafva vi i hämmande
länder så goda exempel och jemväl i vårt eget land så goda
föraibeten, att vi väl kunna hoppas, att kunna upnå ett godt mål
i detta afseende. Att en underd. skrifvelse skulle innefatta ett
misstroende till K, M. förmår jag icke inse; ty i sådant fall skulle
representationen aldrig aflåta en sådan. Hvad slutligen motiverna
beträffar, så måtte den omständigheten att de blifvit bestridda icke
vara ett skäl att förkasta dem; ty om man icke skutte besluta
något annat än det, hvarom ingen strid uppstod, så torde man
aldrig komma att latta något beslut.
Hr Cederschiöld: Jag bestrider icke grundlagsenligheten
af denna skrifvelse men jag anser den mindre lämplig, och yrkar
fortfarande afslag å densamma, få vida den icke kommer att motiveras
i allmänna ordalag. Mitt förra yttrande blef till en del
missförstådt; ty jag sade icke, alt motiverna icke voro riktiga
emedan de bär blifvit bestridda, utan jag anförde endast den omständigheten
såsom ett bevis på att de icke voro allmänt erkända.
Jag erkiinner fullkomligt, att den nuv:de konkurslagen har sina
brister, men det: väsendtligaste felet tror jag ligger deri. att alla
814
Den 13 Februari.
konkurser skola gå till domstol, och att man icke får frånskilja
dem som icke äro tvistiga.
Hr Hjerta, Lars: Det kan visserligen ligga någon sanning
i det påståendet: att man genom att aflåta allt för många skrif—
velser öfverhopar K. M., så att det icke blir något resultat af
dessa skrifvelse!', men då K. AI. i aila fall alltid är i tillfälle alt
bifalla en sådan skrifvelse eller icke, så synes mig att den egentliga
frågan här blir den: är en förändring i konkurslagen önskvärd?
I det afseendet tror jag att alla måste vara öfverens derom
att den nuv:de konkurslagen är bristfällig, och att en af dess väsendtligaste
brister beslår uti de chikaner för hvilka äfven den
redlige affärsmannen blir blottställd i händelse af konkurs, hvilken
omständighet har gjort att gäldenärcn vanligen i det allra längsta
sökt hålla sig uppe, hvarigenom bans ställning ännu mera försämrats.
Deremot gynnar den nuv:de lagen på visst sätt den oredlige
giildenären; ty den innehåller ingen föreskrift för domaren att göra
sig underrättad om huruvida gäldenären möjligen varit på obestånd
redan en längre lid innan han afträdde sin egendom. Jag vill nu
icke ingå i vidare utveckling af konkurslagens brister, utan hänvisar
i det afseendet titl LagUtsIcs Betänk., och inskränker mig
till att anhålla om bifall till Utslcs förslag.
Gr. Sparre: Åled anledn. af det fel Hr Cederschiöld an
märkte
i nu gällande konkurslag, ber jag få erinra, att Utsk. anmärkt
alldeles samma fel pag. 7 i sitt Betänk., så att Utsk. åtminstone
i ett afsönde öfverensstäinmer med Hr Cederschiöld. Att
i en motivering göra tillägg och uteslutningar allt efter hvar och
en enskild talares önskan är väl icke möjligt, utan får man dervid
vara nöjd, om hufvudtendensen öfverensstämmer med ens egen
tanka.
Den härefter till bifall å förev:de punkt framställda proposm
besvarades med starka Ja jemte några Nej, hvarpå Ur Gr. o. Landtm,
förklarade det han funnit Ja Öfvervägande.
De öfrige punklerne af (örev:de Betänk, blefvo utan diskussion
af R. o. Ad. bifallne.
Föredrogs ånyo LagUtsIcs den 10 och 12 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 66, i anledn. af väckt motion om en förändring
af Domkapitlens organisation.
Hr Tersmeden, Nils: En förändring i Konsistoriernas sammansättning
är onekligen al behofvet påkallad, men jag tror icke
att Utsk:s förslag är lämpligt. Om man, på sätt Utsk. föreslagit,
låter ledamöterna utses genom val, isynnerhet som man dervid
skulle vara inskränkt till de Kyrkoherdar som bodde inom fem mil
från stiftsstaden, så kan det hända, att der inkommer ledamöter,
som ingalunda äro vuxna denna befattning. Domkapitlen åligger
D »n 13 Febrnsrt.
SIS
nemi., utom andra göromål, elt ganska vidsträckt examensbestyr,
icke blott i Theologi, hvaruti jag antar att alla Kyrkoherdar Sro
hemmastadda, utan äfven i humaniora, hvaruti Kyrkoherden sjelf,
såvida lian icke tagit filosofiska graden, aldrig undergått någon
examen. Vidare skulle det, för på landet bosatta Kyrkoherdar,
blifva ganska besvärligt att livar fjor tori de dag nödgas infinna sig
i stiftsstaden, och Utsk. nämner ej på hvad sätt de skulle ersättas
för detta besvär. Slutligen är det väl olämpligt att, då Domkapitlen
utöfva ett slags chefskap öfver det öfriga presterskapets låta
ledamöterna i kapitlet utses genom val af presterskapet. På grund
af hvad jag anfört, anhåller jag om afslag å Ulslcs förslag, och om
bifall till Domprosten Brings reservation, hvilken jag anhåller att
Hr Gr. o. Landtm, ville låta upläsa.
Sedan i anledn. häraf Domprosten Brings vid Utskis Betänk,
fogade reservation blifvit upläst, yttrade
Gr. Sparre, Erik: Frågan om en förändrad organisation af
Domkapitlen står i ett visst samband med en annan fråga, nemi.
den huruvida man hör lemna Domkapitlen större frihet vid uprätlande
af förslag till konsistoriel pastorat. Om man i detta afside
vill utvidga Domkapitlens makt, så blir presternas öde till stor
del beroende af Domkapitlen, och då böra de väl också hafva något
att säga vid deras tillsättande. Den siste talaren anmärkte,
att då Domkapitlen utöfvado att slags chefskap öfver alla prester
inom stiftet, så vore det orätt att låta dem tillsättas af presterna.
För min del är jag härvid af motsatt tanka: fy Domkapitlet kan
icke annat ån vinna i anseende, om det tillsättes af just de personer,
hvars öde det har i sina händer, och för öfrigt tillsättas ju
Biskoparne, presternas högsta chefer, genom val of presterskapet.
Den värde talaren anmärkte vidare såsom ett fel alt presterna
skulle vara inskränkta med sina val till dem som bodde inom 5
mil från stiftsstaden. Så är likväl icke förhållandet; typresterna
äro oförhindrade alt med sina val falla äfven på dem som bo på
längre afstånd fiån stiftstaden, men inga andra än de som bo inom
5 mil derifrån äro förpligtade att emottaga updraget. Det är visserligen
sannt att updraget blir besvärligt för de på landet bosatta
Kyrkoherdarne, men så mycket intresse får man väl förutsätta hos
presterskapet, att de gerna underkasta sig litet besvär för att få
deltaga i stiftsstyrelsen Dessutom behöfva de pä landet boende
ledamöterna af Domkapitlet icke så ofta infinna sig i staden; ty
för afgörande af de kuranta eller mindre vigtiga målen erfordras
icke mer än 3 ledamöter, och så många äro alltid bosatta i staden,
nemi. Biskopen, Domprosten och Theologie Lektorn. Yigtigare
mål åter såsom uprättande af förslag till embeten eller tjen—
ster eller tillsättande deraf, eller mål der kapitlet utöfvar domsrätt
kunna afgöras af 5 ledamöter, eller af 4, der 3 om beslutet
ense äro. Således beliöfver aldrig mer än 2 af de på landet boende
Kyrkoherdarne samtidigt infinna sig i staden, och om då hvar
och en af de på landet boende åtager sig att tjenstgöra en viss
del af året, så behöfva de icke göra så många resor till stiftssta
-
SIG
Den 13 Februari:.
den. Utslr. ansåg sig ieke kunna tillstyrka något arfvode, men
om erfarenheten skulle visa, att man icke utan att gifva ett sådant
arfvode kan erhålla ledamöter i Domkapitlen, så är det ju
mycket lätt för vederbörande Domkapitel att derom bos K. 11. anhålla,
och om det verkligen är af behofvet påkalladt, så lärer sådant
icke förvägras. Hvad angår Domprosten Brings reservation,
så får jag nämna att hans förslag att låta K. 11. utse ledamöterna
i Domkapitlen, fullkomligt öfverensstämmer med det förslag ang:de
förändrad organisation af Domkapitlen, som K. 11. vid 1850—1851
årens Riksdag afgaf till R. St:r. Detta förslag blef likväl då af
slaget,
och derföre ansåg sig Utsk. icke böra förnya detsamma.
Vid de gemensamma öfverläggningarne ang.-de religions-frihels-fr agan
klagades mycket öfver bristande nit hos presterskapet, och då Domkapitlen
kunna anses såsom den utgångspunkt, hvarifrån lif och
verksamhet höra sprida sig till det öfriga presterskapet, så tror
jag att en förändrad ändamålsenlig organisation af desamma är af
den största vigt. Jag anser vidare Utsk:s förslag ega företräde
framför Domprosten Brings, emedan dessa platser få större anseende
om de tillsättas genom val af presterskapet, och får derföre
anhålla om bifall till Betänk.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Jag instämmer med Gr. Sparre
deruti att LagUtsk:s förslag liar företräde framför Domprosten
Brings; ty detta sednare förslag går hufvudsakligen ut på att utesluta
alla andra än prester från Domkapitlen. Hot LagUlskis förslag
får jag likväl göra den anmärkt), att 2:dra § icke synes mig
vara lämplig. Den är af följande lydelse: »I val af ledamot i
Domkapitel ega alla ordinarie prester i stiftet samt lärare vid
stiftets elementar-läroverk deltaga, och håfve dervid hvar af dem
en röst; skolande vid sådant val, derför dagen utsättas af Domkapitlet,
röstas af prester och lärare gemensamt inom hvarje kontrakt
på sätt och i den ordning, som vid val af Biskop iakllages.»
Då det kanhända icke är allmänt bekant, huru vid val af Biskop
tillgår, vill jag taga mig friheten upläsa några punkler ur K. åhs
Förordning af den 30 Maj 1759 ang:de Biskops- och Superintendenls-val:
4:o
När dessa prester således i hvart kontrakt kommit tillsammans,
böra de träda upp i kyrkan, och der bön hållas, samt
behörig föreställning ske om ärendets vigt och angelägenhet.
5:o Innan presterna sedan skrida till valet, hör den i kyrkoordningen
förcskrifne Eden af alla göras.
6:o Vid valet skall omröstning ske med sedlar, och hvar väljande
i sin sedel nämna tre med deras namn och embete, och böra
sedlarne vara slutne, men ej underskrifne. De, som för sjukdom
eller annat laga förfall, ej kunna sig infinna, måge under omslag
till Prosten förenämnde Ed, jemte sin voterings-sedel skriftligen
insända, till den utsatta voteringsdagen, med påskrift på omslaget,
att det är hans votum; hvarefter omslaget vid sammankomsten öp*
nas, samt votum uttages, utan akt då fäsas, och. lägges till de atti
dre sedlar.»
Den 13 Febru»*!.
317
Häraf synes, att vid Biskops-val en mängd onödiga formaliteter
iakttagas, och om man endast bestämmer att val af ledamöter
i Domkapitlen skall förrättas på sätt som vid Biskops-val tillgår,
så tror jag, att någon tvekan och olägenhet kan upstå vid tillämpningen.
Jag anser således en förändring i detta hänseende
vara nödig, oell om en sådan kan medhinnas ännu vid denna Riksdag,
så skulle jag anhålla om återremiss, i annat fall nödgas jag
yrka afslag å Betänk.
Gr. Sparre: Vid denna frågas behandling inom Utsk. uply
stes
det, att val af Biskop vanligen så tillgår att de väljande in
sända
sina röster skriftligen, och alla de af den siste talaren tipräknade
formaliteter förbigås. Om de väljande insända sina röster
skriftligen vid val af Biskop skulle de naturligtvis ändå snarare
göra det vid val af ledamöter i Domkapitlet, emedan dessa val
mycket oftare skulle återkomma. Jag kan således icke fatta meningen
med den siste talarens anmärkn. så vida den icke gick ut
derpå att 1855 års författning innehåller, det val-sedlarne skola
innehålla 3:ne namn. Men det är väl klart att likasom val-sedlarne
måste innefatta 3:ne namn, då det är fråga om att på förslag
upföra 3 personer, af hvilka Konungen utnämner en, sä må
ste
val-sedlarne, då det icke är fråga om att uprätta något förslag
utan att genast utvälja, innehålla 1, 2, 3, 4 namn allt efter antalet
af de platser som skola tillsättas. Dtsk. kunde icke förutse,
att någon tvekan i detta afs:de skulle kunna upstå, och stadgade
derföre endast, att valen skulle ske »på sätt och i den ordning
som vid val af Biskop iakttages.» Jag förnyar min anhållan om
bifall till Utskrs förslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att bon, då Ilr Carleson i sitt
anförande yrkat alternativt afslag eller återremiss, men en ledamot
naturligtvis ej kunde erhålla propos. å mera än ett yrkande, finge
anhålla att Hr Carleson måtte uplysa hvilken propos. han önskade
framstäld.
Hr Carleson: Då jag förra gången yttrade mig, var det under
förutsättning att ännu en gång få ordet, för att närmare få
utveckla min mening. Hvad angår Gr. Sparres anmärkn., får jag
säga att just derföre att vid val af Biskop år föreskrifvet att tre
personer skola upföras på förslag, anser jag det vara felaktigt att
stadga det val af ledamöter i Domkapitlen skola förrättas på sätt
som vid val af Biskop eger rum, och får derföre anhålla om afslag
å Betänk.
Hr Tersmeden: Gr. Sparre ansåg Utslcs förslag ega ett
stort företräde framför Domprosten Brings, derföre att enligt det
förra ledamöterne skulle utses genom val af presterskapet. För
min del uprepar jag, att jag anser det oriktigt, emedan Domkapitlen
utöfva ott slags chef-skap öfver det öfriga presterskapet, och
jag tror att man erhåller en större borgen för att dessa platser
318
Don 13 Febrairl.
alltid skola blifva besatta med skickliga embetsman, om man Öfverlemnar
deras tillsättande åt K. M. Hr Carlesons invändning
mot Domprosten Brings förslag kan jag icke gilla, utan anser jag
tvärtom att icke-presler lättare skola kunna vinna inträde i Domkapitlen
genom Domprosten Brings förslag; ty det innehåller: »De
ledamöter som utom de sjelfskrifna ledamöterne erfordras skola förordnas
af Konungen, på Domkapitlets förslag, bland stiftets Kyrkoherdar
eller Rektor och Lektorer.» Jag gjorde förra gången jag hade ordet
en anmärkn. sorn Gr. Sparre underlät att uptaga till besvarande, den
nemi. att ledamöterna i Domkapitlen voro ålagde examens-skyldighet,
och att detta åliggande svårligen skulle kunna fullgöras af
Kyrkoherdar från landet, som troligen oftast, tillföljd af mångfalden
af deras bestyr, glömt sina akademiska studier.
Gr. Sparre: Den siste talaren har mycket rätt deri att jag
förra gången icke besvarade hans anmärkn. om den Domkapitlen tillhörande
examens-skyldigheten. Orsaken dertill var helt enkelt ett
förbiseende. Mitt svar blir: att då Biskopen, Domprosten och
Theologie Lekloren alltid komma att blifva sjelfskrifna ledamöter i
Domkapitlen, så är der väl också tillräckligt med examinatorer för
de lärda ämnena, och hvad angår kyrkolagstiftning och pastoralvård,
så anser jag de Kyrkoherdar, som af presterskapet kunde
utses till ledamöter af Domkapitlen, vara fullt kompetenta att deruti
examinera. Hvad åter Hr Carlesons anmärkn. beträffar kan
jag icke annat än uprepa mitt förra yttrande att jag finner lagen
vara fullt tydlig, då den stadgar att valet skall försiggå på sätt
och i den ordning, som vid val af Biskop iakttages. Jag kan icke
föreställa mig en sådan grundlighet i tankegången hos de personer
som skulle komma att tillämpa lagen att de, ehuru bär endast
är fråga om att tillsätta ett visst antal platser, och alldeles icke
är fråga om att upgöra något förslag, skulle vilja upsätta tre personer
på förslag, blott derföre alt så tillgår vid Biskops-val. Skulle
likväl förslaget synas tveksamt i detta afs;de, så anhåller jag att
R. o. Ad. i st. f. att afslä det ville återremittera detsamma; ty
det är nödvändigt att vid innev:de Riksdag omorganisera Domkapitlen
sedan R. o. Ad. beslutat, att de pratbende-pastorat, som hittills
varit åt läroverken anslagne, skola, med undantag af Theologie
Lektorernas prtebenden. från läroverken skiljas. Hvad slutligen
angår de formaliteter som äro föreskrifna för Biskops-val, såsom
till ett samlas i kyrkan och hålla bön, så kan det väl aldrig
göra något om de väljande skulle vilja förrätta denna ceiemoni.
Men om, hvilket är troligt, de väljande, på samma sätt som nu
sker vid Biskops-val insända sina röster skriftligen, så kan naturligtvis
någia sådana formaliteter icke komma i fråga.
Hr Cederschiöld, Gust.: Då till följd af de förändringar
R. o. Ad. vid denna Riksdag beslutat, de gamla stadgandena i detta
afs:de icke längre äro verkställbara, är det också nödvändigt att
ändra dem, och det är af sådan orsak som jag tillstyrker bifall
till Utskis förslag. Hr Carlesons anmärkn:r anser jag redan vara
Den 13 Februari.
31»
tillräckligt vederlagda af Gr. Sparre, och hvad Hr Tersmedens anmärkn:r
angår, så äro de icke af den vigt att Betänk, derför bör
afslås. Hr Tersmedens anmärkn. att de valde ledamöterna af Domkapitlet
möjligen icke alltid skulle vara i stånd att fullgöra det
examens-åliggande som tillhörde kapitlet, bör icke väcka några
betänkligheter mot förslaget; ty i de flesta fall torde väl Lektorerna
komma att utses till ledamöter, och äfven om der skulle
inkomma en och annan till examinator mindre passande ledamot,
så finns det ingenting som hindrar Domkapitlet att luta den ifrågav:de
examen i dess närvaro förrättas af någon bland lärarne vid läroverket
i stiftsstaden. Som jag nämnt, anser jag en lagstiftning i
denna fråga nödvändig, och förenar mig derföre med bifall på
Betänk.
Hr Carleson: Då alla talare som yttrat sig i denna fråga,
fäst en synnerlig vigt vid att Domkapitlen omorganiseras vidienna
Riksdag, så vill jag, ehuru jag för min del icke kan inse det
trängande behofvet af denna åtgärd, afstå från mitt förra yrkande
på afslag. Då jag likväl fortfarande anser Utsk:s förslag vara felaktigt,
och då jag anser det vara af största vist att ett lagförslag,
som förelägges K. SI., är utarbetadt med största möjliga omsorg,
anhåller jag om återremiss, på det att det af mig anmärkta felet
måtte rättas.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt hurusom i afside
på förev:de Betänk, blifvit yrkadt dels bifall, dels af Hr Tersmeden
afslag å Utsk:s förslag samt antagande af det i Domprosten
Brings reservation afgifna förslag till förordning och dels af Hr
Carleson återremiss, blefvo propos:r å dessa yrkanden framsta Ide
och besvarade med blandade Ja och Nej; hvarpå propos:n lill bifall
å Utslcs Betänk, förnyades samt sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Ånyo föredrogs LagUtsIcs den 10 och 12 dennes på bordet
laga Betänk. N:o 67, i anledn. af väckt motion, ang:de de egenskaper,
som böra innehafvas af den som antages till Konsistorii
Notarie.
Hr Cederschiöld, Gust.: För min del kan jag icke dela
det beslut, hvartill Utsk. kommit i denna fråga; ty Domkapitlen
hafva ofta att behandla mål, som fordra ren juridisk kunskap, och
då jag vet af erfarenheten att konsistorierna Dro temligen klena i
allmänna lagen, så hade det varit önskligt om de fått sig ett juridiskt
biträde. Domkapitlen hafva icke blott ofta begått fel vid
afgörandet af äktenskapliga förhållanden, utan det har äfven stundom
visat sig att de icke vetat, hvad ett äktenskap är. Jag skulle
således önskat alt Utsk. tillstyrkt den väckta motionen, men då
det är så sent på Riksdagen, vill jag icke framställa något yrkande
320
Din IS Februari.
am återremiss, utan anhåller ondast, att för min räkning få detta
antecknadt till prot.
Gr. Sparre, Erik: Orsaken hvarföre Utsk. afstyrkte denna
motion var den, att Utsk. ansåg ett examens-betyg i allmänhet
innefatta foga garantier för skicklighet och duglighet, och att möjligen
en person, som icke tagit juridisk examen, kunde vara bättre
qvalificerad till KonsistorieNolarie än en, som tagit denna examen.
Dessutom stadgar redan kyrkolagen att till KonsistorieNolarie ingen
får antagas, som icke dertill är tjenlig och duglig.
Den härefter till bifall å Utsk:s Betänk, framstälda propos:n
blef med Ja besvarad.
Föredrogs och lades till handlingarna Const.Utsk:s den 12
dennes på bordet lagda Mern. N:o 64, med anmälan om de i Förstärkt
Const.Utsk. verkstälde omröstningar.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Stats- och LagUtsk:s nedannämde den 12 dennes på
bordet lagde Betänkm:
N:o 51, i anledn. af väckt motion om stiftande af en lag rörande
afskedande af Statens ämbets- och tjenstemän, som i följd af
vansinne, lamhet, blindhet eller annan obotlig sjukdom längre tid
varit urståndsatt att deras tjenstår bestrida; och
N:o 52, i anledn. af väckt motion om ändring i 17 Kap. 5 §
RättegångsBalken samt K. Kungörelsen den 20 Nov. 1845, i fråga
om ersättning till vittnen.
Föredrogs ånyo och bifölls Riddar!).Dlsk:s den 10 och 12
dennes på bordet lagda Utlåt. N:o .27, i anledn. af väckt fråga
om upställande i Riddarhussalen utaf en bröstbild af Konung Gustaf
II Adolf m. m.
Föredrogs IIr af Silléns, Georg Axel den 12 dennes pi
bordet lagda motion om indragning af vaktgöringen vid R. o. Ad:ns
plena m. m.
Frih. Cederström, Rudolf: Den värde motionären har^
med åberopan le af »menniskoförädlingen, sedligheten, det oförvillade
förnuftsbegreppet, religiositeten» och dylika vördnadsvärda
auktoriteter yrkat:
l:o Att 16 § Riddarh.Ordmn måtte undanrödjas, så att adelsmannen
vid sitt inträde i Riddarhus-salen, i st. f. att såsom nu
upvisa sin polett för vakthafvande Underofficer, skulle upvisa den
för
Den 13 Februari.
331
för en vaktmästare; hvarjemte hvarje adelsman borde för bättre
kraft och verkan bära sin poiett hängande på bröstet;
2:o Att den utanför dörren stående hedersvakten skulle borttagas;
och
3:o Att den utanför Riddarhuset nu placerade posten såsom
onyttig skulle indragas.
För min del anser jag hela motionen vara både onödig och
olämplig; ty jag anser värdigheten af Rikets första Stånd både
motivera och berättiga det företräde och den utmärkelse, som R.
o. Ad. i detta hänseende sedan äldre tider åtnjutit. De bevekande
skäl motionären, i afside å manskapets lidande på denna vaktgöring
anfört för sitt förslag, tror jag ej heiier vara riktiga; ty efter
som saken blifvit å bane bringad, har jag derom med flere
Hrr Officerare af begge GardesRegiterne samtalat, och enligt hvad
dervid blifvit mig sagdt, äro gardisterne alldeles icke missnöjda
med denna tjenstgöring helst sedan de erhålla förökad gratifikation;
äfvensom dessa posters bestridande alldeles icke lära utöfva något
bindande band eller något menligt inflytande på gardets öfriga
tjenstgöring. Den värde motionären har äfven sagt, att då den
utanför Riddarhuset stående posten icke kunde förhindra t. ex.
Liljas inbrottsstöld, så torde det vara bästa beviset på dess obehöflighet.
Jag godkänner icke detta bevisningssätt, helst det synes
troligt, att om ingen post funnes der, torde flere försök till tjufnad
hafva inträffat. Men jag anser detta ej vara hufvudsaken; jag
skulle t. o. m. kunna medgifva, att posten vore otillräcklig, så
vida man anser att han endast står der för att vaka öfver Riddarhusets
säkerhet; mea likasom posten t. ex. utanför Konungens
borg icke står der, egentligen i ändamål att bevaka Konungens
person, utan för att utmärka inför allmänheten Konungens boning,
likaså står posten utanför Riddarhuset icke ensamt för att bevaka
byggnaden med hvad deri finnes, utan för att utmärka: »här är
Sveriges Riddarhus.»
Jag vet väl att, enligt 41 § Riddarh.Ordnm, väckta motioner
icke kunna bifallas utan att förut hafva blifvit remitterade till ve
derbörligt
Utsk., men deremot har nämnde § enligt erfarenhetens
vittnesbörd, ansetts icke lägga hinder för att onyttiga och ändamålsvidriga
motioner må genast kunna afslås. Sedan jag nu, af
undseende för ålderdomen, så lindrigt som varit mig möjligt, anfört
mina skäl, hemställer jag om man icke, lili undvikande af
tidsspillan och för besparande af trycksvärta, genast kunde afslå
den väckta motionen.
Hr Cederschiöld, Gust.: Om man velat visa riktigt undseende
för ålderdomen, så hade det varit bäst att icke tala om
saken, utan låta motionen remitteras till Utsk., som troligen icke
hade fått tid att besvara densamma. Motionen är för öfrigt icke
så omotiverad som den värde talaren låtit påskina, och till bevis
derpå vill jag endast fästa upmärksamheten på posten utanför Riddarhuset.
Jag är icke hemmastadd i garnisons affärer, men, efter
XI H. 21
333
Den 16 Februari.
hvad man sagt mig, skall en post kosta 12 man, d. v. s. 12 man
af garnisonen äro urståndsätta till annan tjenstgöring, blott för
denna posten. På grund af hvad jag anfört, anhåller jag att motionen
måtte remitteras till Riddarh.Utsk.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, först hemstälde om R. o. Ad. behagade
remittera förev:de motion till Riddarh.Utsk. ropades starka Nej
jemte ett eller annat Ja; hvarefter R. o. Ad. beslöt att motionen
skulle läggas till handlingarne.
Slutligen anmäldes och lades på bordet nedannämnde från
Utskm inkomne Mern., Utlåt, och Betänk:n, nemi. från
StalsOtsholtel:
N:o 265, med förslag till voter:s-propos. i anledn. af RiksStrns
skiljaktiga beslut i fråga om ett anslag för LifBeväringsReg:tet;
N:o 266, i anledn. af K. M:s Nåd. framställning om bevilande
af anslag för folkundervisningens befrämjande;
LagUlskoltet:
N:o 69, i anledn. af väckte motioner, ang:de förändring af
de befordringslagar, hvilka gälla för prester; och
N:o 70, i anledn. af väckt motion ang:de antagande af förändrade
föreskrifter om utöfning af patronats-rätten.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. le. m.
In fidem protooolli,
Alberl Munck.
Tisdagen den 16 Februari 1858.
Plenum kl. | 1 e. m.
Justerades 3 prot.utdrag för den 13 dennes samt pleni-prot:n
för den 2 och f. m. den 3 sisth December.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats- och LagUlsk:s den 12 och
13 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 51, i anledn. af väckt
Den lfi Februari.
323
motion om stiftande af en lag rörande afskedando af Statens embets-
och tjenstemän, som i följd af vansinne, lamhet, blindhet eller
annan obotlig sjukdom längre tid varit urslåndsatte att deras
tjenster bestrida.
Hr von Koch, Nils Sam.: Jag anhåller att få veta, huruvida
några underrättelser inkommit ang:de denna frågas behandling
i de öfriga Stånden, samt att jag derefter åter måtte få ordet.
I aniedn. häraf uplvste undertecknad Riddarh.Sekret, att Borgare-
och BondeSlin, enligt ankomne prot:s-utdrag bifallit förev:de
Betänk., men att någon underrättelse om PresteSl:s derom fattade
beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad.
Hr von Koch: Vid detta förhållande, då 2 Stånd redan godkänt
Utsk:s Betänk., och då dessutom Riksdagen är så långt framskriden,
lärer det väl knappt vara värdt alt i aniedn. af denna
fråga påyrka någon vidare åtgärd; men jag vill dock hafva i prot.
antecknadt, det jag ansett denna motion förtjena att annorlunda
behandlas. Jag tror, att man kunnat med ganska få förändringar
bifalla Gr. Taubes motion. Dessa förändringar skulle hafva egt
rum i l:sta och 2:dra punkterna: i den lista, att sådan tjensteman,
hvarom här är fråga, »må, sedan detta förhållande blifvit
»genom föregången ransakning behörigen utredt och styrkt vid
»domstol, derunder han för embete eller tjenst lyder, medelst dom
»kunna från tjenslen skiljas;» och i afs:de å den 2:dra punkten,
att pensionen skulle honom genom vederbörandes förordnande
tilläggas, i st. f. att motionären föreslagit, det sådant borde ske
genom förordnande af K. M. Jag tror att man med dessa förändringar
iakttagit allt det, hvarpå rätteligen bör fästas afs:de, äfvensom
att man derigenom undgår den invändning, som blifvit
gjord mot den K. Proposin, nemi. alt den icke skulle stå i öfverensstämmelse
med 36 § R. F.
Hr Prytz, Lars Adolf: Jag anhåller endast att få instämma
i det yttrande Ilr von Koch nu afgifvit.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Tyvärr torde, såsom de 2 föregående
talarena förmodat, resultatet af denna frågas behandling ej
blifva annat än afslag; men den åsigt, som ligger till grund för
motionen, och som förut blifvit uttalad i en vid förra Riksdagen
till R. St:r öfverlemnad K. Propos., är efter min tanke så riktig,
att det vore ganska illa, om, såsom det nu synes komma att gå,
R. St:r skulle, den ena gången efter den andra, nästan af vårdslöshet
undanskjuta frågan derigenom att den kommer före vid slutet
af Riksdagen. Två Stånd hafva nu afslagit densamma, och då
ligger det nära till hands för de båda öfriga att tycka det icke
vara värdt att göra något vid denna sak, som dock är af ganska
stor vigt. De skäl, Utsk. anfört för afslag, tror jag måste för en
hvar, som granskar dem, synas högst otillfredsställande. Utsk. bör
-
324
Den 16 Fe bruarf.
jar med att anföra de skäl, som framställdes vid förra Riksdagen,
och som kunde gälla i afs:de å den K. Propos:n, men hvilka icke
ega någon tillämplighet på denna motion, hvilken betydligt skiljer
sig från den förra. Enligt K. M:s Propos. skulle den afskedade
tjenstemannen nemi. icke komma att få så stora inkomster efter
afskedandet, sorn dem han förut innehade, — hvilket deremot enligt
denna motion blefvo förhållandet. Ett annat skäl, som Utsk.
anfört, är rent af ett misstag. Det säger nemi. att afskedandet
skulle grundas blott och bart på ett läkare-intyg, men att läkare
ofta kunna misstaga sig, och att af detta förhållande blefve en
följd, antingen att en samvetsgrann läkare högst sällan meddelade
intyg om obotlighet, eller ock att en sålunda afskedad tjensteman,
som åter tillfrisknade, funne sig beröfvad sin tjenst. Detta är ett
misstag, ty både den K. Proposrn och denna motion förutsätta,
att afskedandet skulle föregås af en ordentlig undersökning om förhållandet,
verkställd af vederbörande myndighet. Hvad Utsk. äfven
vid samma tillfälle anfört om lättheten för K. M. och R. St:r
att gemensamt reglera sådana förhållanden, molsäges af erfarenheten.
Enhvar af Eder, mine Hrr! torde känna, att det finnes många
både civile och militäre tjenstemän, som i åratal stått qvar vid
sin tjenst ulan att alls kunna sköta densamma. — Det skäl Utsk.
ytterligare tillagt i afs:de å svårigheten att bestämma hvilken pension
som borde en sålunda afskedad embetsman tilläggas, kan jag
icke heller godkänna, då samma svårighet kommer att ega rum
för de tjenstemän, som på ett eller par år icke gjort sin tjenst.
Då jag för min del anser det vara illa, om detta ärende skall
gång efter annan undanskjutas, och då det är min afsigt att, om
så behöfves, begära votering för propos. på återremiss, har jag velat
på förhand framställa de skäl, som ligga till grund för min
anhållan om en sådan propos:s framställande.
Gr. Sparre, Erik: Jag tror för min del, att det under nuvar:de
provisoriska löne-förhållanden blir svårt och kanske omöjligt
att med rättvisa bestämma grunden för pensioner åt sådane tjenstemän,
som här äro i fråga; samt att häruti ligger ett alldeles
tillräckligt skäl för afslag på motionen. Det hade kanske varit
lämpligt, att Utsk. inskränkt sig till att anföra blott denna grund.
Jag tror nemi. icke såsom den siste talaren, att hela lönen bör
bibehållas åtminstone för alla de embetsman, hvarom här är fråga.
R. St:r hafva nu bestämt helt andra grunder för pensionerande af
desse; men allt detta är ännu icke fullt regleradt, och jag finner
då icke att det vore nyttigt att nu genom ett definitivt beslut i
denna fråga gå nästa Riksdag i förväg. Det bör icke vara den
siste talaren obekant, att vid förra Riksdagen yrkades — jag tror
till och med det var af honom sjelf — att hela lönen skulle medgifvas
åt ifrågav:de tjenstemän; men R. St:r lyssnade icke mera
till detta yrkande än till K. M:s Propos. — Jag tror emellertid,
såsom jag förut yttrat, att den provisoriska löne-tillökningen utgör
tillräcklig anledn. till afslag, som väl också lärer blifva R. St:rs
beslut, R. o. Ad. må behandla frågan på hvad sätt som helst.
Den IG Februari.
3 25
Den härefter först lill bifall å förev:de Betänk, fratnslälda
proposm besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemstälde om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärkn:rne
föranleda til! återremiss, samt efter denna propos:s besvarande med
starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja härvid
hafva varit öfvervägande.
Änvo föredrogs Sammansatta Stals- och LagUtskrs den 12 och
13 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 52, i anledn. af väckt
motion om ändring i 17 Kap. 5 § RättegångsBalken samt K. Kungörelsen
den 20 Nov. 1845, i fråga om ersättning till vittnen.
Gr. Sparre, Erik: Det är icke mera än några år sedan
R. St:r beslöto att tillägga ersättning af allmänna medel åt vittnen
i brottmål; men af fruktan, att derigenom skulle ådragas Staten
alltför stora utgifter, inskränktes detta dock så, alt endast de
vittnen, som hade en resa af mera än 3 mil att göra, skulle erhålla
dylik ersättning. Alt nu bestämma denna gräns till en mil
synes mig icke lämpligt. 3 mil kan ungefär antagas vara en medel-omkrets
för domsagornas områden, och det kan således låta försvara
sig, att en person ej bör utan ersättning kallas utom gränsen
för sitt forum; men för bestämmandet af en mil finnes icke
något sådant skäl. Då kunde man likaväl säga, att enhvar, som
kallas till vittne i brottmål, bör erhålla ersättning, hvilket åter
kunde leda dels till alltför öfverdrifna utgifter, dels derhän, att
det för en hop lättingar blefve en spekulation att låta åberopa sig
som vittnen, emedan det vore en beqväm utväg att förtjena sin
dagspenning. På grund af hvad jag nu och i min teservation an
fört,
anhåller jag om propos. på afslag.
Sedan härefter, på förfrågan af Hr von Koch, Nils Sam.,
undertecknad Riddarh.Sekret, uplyst, att BondeSt. enligt ankommet
prot:s-utdrag godkänt förevide Betänk., men att underrättelse om
de öfrige RiksSl:ns i ämnet fattade beslut ännu icke kommit R.
o. Ad. tillhanda, anförde
Hr von Koch: Jag medgifver hvad den siste talaren yttrat,
att gränsen är temligen arbiträr, äfvensom att det kunnat hafva
någon grund för sig att bestämma den till 3 mil. ilen jag kan
icke medgifva hvad Utsk. i allmänhet anfört, eller reservanten sär
skildt,
att det skulle vara en medborgerlig pligt att vittna i brottmål.
Det är visserligen en medborgerlig pligt att i allmänhet
uprätthålla rättstillståndet, men jag tror att den nu omhandlade
mera faller inom moralens gebiet. Jag vet annars icke hvar gränsen
skulle sättas för skyldigheten 'att bidraga till uptäckande af
brott. Jag tror derföre det vore bäst, om Statens tillgångar kunde
medgifva att ersätta de vittnen, som för det allmännas intresse
måste åberopas, likasom enskilde få göra, då de betala rättegångskostnaderna;
och något annat skäl anser jag deremot ej kunna
anföras, än att Statens tillgångar ej medgifva det. — Skulle man
326
Den 16 Februari.
bestämma någon gräns, tror jag det rättaste vore att säga, att så
och så långt, t. ex. första milen, skall hvar och en resa utan ersättning,
men för hvarje mil derutöfver lemnäs ersättning. Emellertid
skulle det möta svårigheter att nu få saken så omställd, och
jag medgifver att genom det nu framlagda förslaget dock något är
vunnet. Jag vill då icke förskjuta hvad sorn nu bjudes, för att
få något ännu bättre, utan är böjd att bifalla detta förslag, helst
ifrågav:de ersättningar till största delen tillkomma de fattigaste
folkklasserna, emedan det vanligen är personer ur dessa, som äro
tillstädes då brott begås. — Jag tror äfven det är en allmänt erkänd
sats, att vittnen skola hafva ersättning. 1 England t. ex.
tror jag ingen är skyldig att aflägga sitt vittnesmål, innan han
bekommit ersättning för hvad som der kallas »eundo, morando et
redeundo.» I Frankrike är också stadgadt, att alla, som äska ersättning,
skola också erhålla sådan. Jag tror således man bör bifalla
detta förslag, så vida vi ej äro så fattige, att vi behöfva beskatta
fattiga vittnen på deras förlorade dagspenningar.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: I strid mot den siste talaren
anhåller jag om afslag, på den grund, att det icke finnes någon
beräkning öfver det belopp, hvartill de af Utsi;, föreslagna ersättningar
skulle kunna stiga. Det är sannolikt, såsom en reservant
anmärkt, att detta kommer att blifva niodubbelt högre än hvad
dylika ersättningar hittills utgjort, och jag tror att Statsverket f. n.
ej utan olägenhet skulle drabbas af denna utgift. Då dessutom
den författning, som är i fråga alt ändras, ej räknar högre ålder
än sedan 1845, borde väl äfven de, som önska en förändring,
kunna medgifva något anstånd. Jag anhåller om afslag.
Hr von Koch: Det är visserligen sannt, att det varit rätt
väl, om Utsk. lemnat en utredning af de blifvande kostnaderna,
men, äfven med antagande af den öfverdrifna niodubblingen tror
jag dessa icke skola stiga till ett så orimligt högt belopp, som den
siste talaren synes frukta. Jag får dessutom erinra, att detta anslag
är ett förslags-anslag; och vid en Riksdag, då man varit så
frikostig i alla möjliga afs:den, då man gifvit 20 millioner till
jernvägarne, och höga löner åt Statens tjenstemän, bör man icke
åberopa fattigdomen såsom anledn. att neka en billig ersättning
till de allra fattigaste folkklasserna. Jag anhåller om bifall.
Den härefter först till bifall å förevide Betänk, framstälda
proposm besvarade med blandade Ja och Nej och uppå sedermera
framstäld propos. till afslag derå, svarades med starka Ja jemte
åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det hail funnit
den sednare proposm besvarad med öfvervägande Ja.
Vid föredragning af StatsUtsk:s den 13 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 265, med förslag till voter:s-propos. i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut i fråga om ett anslag för LifBevärings
-
Den 16 Februari.
327
Reg:let, b!ef den föreslagna voter:s-propos:n af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs och bifölls StatsUtsIcs den 13 dennes pä bordet
lagda Utlåt. N:o 266, i anledn. af K. M:s Nåd. framställning om
beviljande af anslag för folkundervisningens befrämjande.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:s den 13 dennes pä bordet
lagde Retänkn:n:
N:o 69, i anledn. af väckte motioner, angtde förändring af de
befordringslagar hvilka gälla för prester; och
N:o 70, i anledn. af väckt motion, ang:de antagande af förändrade
föreskrifter om utöfning af patronats-rätten.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde frän Utslcn inkomne
Utlåtm, Mern. och Betänkm, nemi. från
SlaisUlskotlel:
N:o 260, ang:de väckte frågor om Statens medverkan för fullbordande
af jern vägs-anläggningen mellan Köping och Hult;
N:o 261, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse om eftergift af
Kronans rätt till dana-arf efter Föraren Pihls frånskiljda hustru
Charlotta Kindberg;
N:o 262, i anledn. af väckt motion om såg- och tullmjölqvarnars
befrielse från grundräntor och dessas utbyte mot bevillning;
N:o 267, med förslag till voter:s-propos. i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, i fråga om löne-förhöjning åt Statens embets-
och tjenstemän m. fl. för år 1857;
N:o 268, med förslag till voter:s-propos., i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut i fråga om medels anvisande till påbörjande
af Stockholms befästande å landsidorne;
N:o 269, i anledn. af återremiss å frågan om lån för jernvägsanläggning
mellan staden Borås och vestra stambanan;
Lagutskottet:
N:o 71, i anledn. af väckte motioner om rätt att på elektrisk
telegraf expediera rättegångs-fullmakter ;
N:o 72, i anledn. af väckt fråga om utfärdande af föreskrifter
till förekommande af skendödes begrafning; samt
N:o 73, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring af straffet
för åverkan.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ på 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Hunell.
32*
De» 17 Febr B a rf.
Onsdagen den 17 Februari 1858.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 5 prot.-utdrag för den 16 dennes och plent-prot.
för den 3 sistl. December e. m.
Ilr Stjernsvärd, Gust. Mauritz, anförde skriftligen;
Den 26:te September förlidet år, eller samma dag R. o. Ad.
beslöt att åt 11. K. II. Kronprinsen updraga Rikets Styrelse, väckte
jag den, enligt min öfvertygelse, i allo välgrundade motion, att
R. St:r, i följd af detta updrag, det på en gång mest ärorika och
maktpåliggande inom samhället, måtte, med ett häremot passande
anslag, af mig föreslaget till 100,000 Rdr Bko årligen, föröka
den underhållssumma H. K. H. endast och allenast, uti sin egenskap
af Thronföljare, ripbär. Af de skäl till bifall, som jag vid
motionens afgifvande anförde, synes tydligt för hvar och en, som
icke med full afsigt vill förkättra andras motiver, att mitt förslag
icke afsåg någon hyllning åt personen, utan härledde sig ifrån
min, jag vägar påstå, i allo riktiga upfattning om hvad som öfverensstämmer
med fo'kets rättighet, dess ära och anseende.
Att jag genom nämnde motion emot mig skulle framkalla ett
kosaclc-hurra från den del af pressen, som antagit skandalen till
banér och — tyvärr — ofta lyckadt försörjningsmedel, delta visste
jag på förhand; men jag fästade lika litet alside derå, sorn å de
efterdyningar i samma riktning, hvilka t. o. m. gåfvo sig tillkänna
inom sjelfva representationen, hvarest le gros pappa inom nämnde
slags press upträdde med samma vapen, som af dess ofred, möjligen
efter fingervisning, blifvit begagnade. Oaktadt jag är öfvertygad,
att icke någon fruktan hos det Höglofl. StatsUtsk. för ett
likartadt förfarande af nämnde press, inverkade på dess behandling
af den utan anmärkn. erhållna remissen, så blef likväl enda föliden,
med hänseende till densamma, en af Utsi;, iakttagen bemärkolsefull
tystnad. Det var med anledn. häraf som jag fann mig
föranledd att, den 23 sisth Januari, således för något öfver 3:ne
veckor sedan, till nämnde Utskott ingå med påminnelser om min
motions besvarande. Afven öfver dessa påminnelser försökte en af
våra Tidningar, tillhörande det af mig antydda slaget, att göra
sig rolig; deremot bar det Höglofl. Utsi;., utan afside på den sednaste,
likaledes utan anmärkn. erhållna remissen, fortfarande iakttagit
en lika envis tystnad som tillförene, oaktadt samma Utskott
under tiden till UiksStm inkommit med Betänkm öfver frågor,
som långt sednare än min motion dit blifvit remitterade. När nu
Den 17 Februari.
329
härtill kommer, den giltiga anledn. jag i Riksdagens 11:te timma
eger, att nämnde Utskott helt enkelt har för afsigt, att, i uppenbar
strid med 56 §:n Reg:sF:n, begå det inkonstilutionella tilltag, att
i sitt arkiv obesvarad begrafva den antydda motionen, således låta
densamma af sjelftagen maktfullkomlighet till all kraft och verkan
förfalla, men jag å min sida, genom allt på hvad mig beror, måste
motsätta mig ett dylikt grundlagsvidrigt behandlingssätt af en
i vederbörlig ordning väckt fråga, så får jag, utan afs:de på det
skrän, som frågans förnyade uptagande förmodligen föranleder, vördsamt
anhålla, att R. o. Ad. denna gång måtte förena sig med mig
uti det yrkande, att det Höglofl. StatsUtsk. måtte, med stöd af
44 §:n Riksd:sOrdn:n, föreläggas, att inom åtta dagar till RiksStm
inkomma med Betänk, öfver min meranämnde motion om anslag
till H. K. II. Kronprinsen i och för det Honom gifna updrag att
föra Rikets styrelse. Och hvarå jag anhåller om Hr Gr. o. Landtmis
propos.
Hvad jag här framställdt, rörer icke blott vidmakthållandet af
min enskildta genom Grundlagen mig tillerkända rätt, utan det
rörer äfven allas eder rätt, mine Hrr. Det inkonstilutionella tilltag
— jag uprepar ännu en gång dessa ord — som det närvide
StatsUtsk. synes vara på vägen att begå, rörer visserligen i dag
endast mig, men om ni låten en dylik handling en gång opåtalt
passera, så håfven ni roedgifvit ett prejudikat, hvaraf ett blifvande
maktlystet Utskott icke skall försumma att sig begagna. Frågan
kan då röra någon af eder, mine Hrr. Hvad sjelfva saken angår,
som utgör föremål för min motion, så har jag redan en gång så
fullständigt redogjort för mina motiver, att jag anser öfverflödigt
alt dervid något ytterligare tillägga. Det enda jag icke vill lemna
oantydt är, att jag för min del anser nationens värdighet och Rikets
ära fordra, att samma R. St:r, hvilka med lika lätthet beviljat
millioner, som föreg:de beviljat några tusen Rdr, hvilka i så hög
mån omhuldat en mängd enskildta personer och intressen, ifrån
och med de efter statsskuld törstandes och de vanliga löntagarnes
ända ned till de vinglande spekulanternes eller de s. k. blancoryttarnes;
jag säger, att samma R. St:r måtte, främmande för såväl
alla krämare-åsigter som köpslagerier, behandla frågan om
vederlag åt den person de updragit Rikets Styrelse; synnerligast
sedan Brödrafolket i samma ämne gifvit ett till efterföljd manande
exempel på ett beslut, värdigt folk-ombud som handla fritt och
sjelfständigt, med åsidosättande af all annan inverkan på sina förhandlingar
än den, som dem förestafvas af den nationella äran och
ett nogsamt iakttagande af folkets rättigheter. Uti det föreg:de
har jag haft äran uprepa hvad jag redan en gång tillförene i frågan
yttrat och hvad jag ännu en gång uprepar, nemi. att mitt förslag
icke föranledts af begär att thvmedelst hembära personligheten en
hyllning. Anställandet af dylika rökoffer hafva aldrig öfverensstämt
med min natur. Jag har den tid, då äfven för mig en
billig ärelystnad icke var främmande och möjligen ej heller helt
och hållet för sig saknade skäl, icke tillgripit dylika medel för
att få den tillfredsställd. R. o. Ad:s prot. bära härom ett vittnes
-
330
Den 17 Februari.
börd af helt annat skrot och korn, 8n skränet från en hungrande
skandalpress. Långt mindre kommer jag att nu använda dylika
medel, då jag ingenting mera från de maktegandes sida önskar,
ingenting derifrån vill emottaga, eftersom jag icke längre anser
mig ega qvar den förmåga jag en gång egde att bjuda i mitt
fäderneslands tjenst. Och snyltgäst i den stora löntagaregrytan
kommer jag lika litet hädanefter att blifva, som jag någonsin
varit det.
Man har låtit förstå, att skäl vore förbanden att låta frågan
förfalla, sedan dels, som vi här erfarit, H. M. Konungen låtit förklara,
att Ilan af Sitt underhåll ville bekosta Regentens förökade
bebofver; dels H. K. H. Kronprinsen, genom bref af Chefen för
FinansDepartit till Ordf:n i StatsUtsk., låtit antyda samma förhållande,
men jag kan å min sida hvarken finna det ena eller andra verka
dit man åsyftar. Underhållet för Sveriges Regent, såväl till följd
af Dess häraf föranledda mödor och besvär, som ock för att lemna
Honom medel att på ett nationen värdigt sätt kunna upbära detta
höga kall, bör, enligt min tanka, aldrig utgå annorlunda än direkte
från Svenska folket. Det är således en detta folk tillhörande
rättighet, som genom min motion blifvit reducerad, och hvilken
rättighet af inga meddelanden, hvarifrån de än må komma, bör
kunna omintetgöras. När fråga var om underhåll direkte till
Hertigen af Östergöthland, så bestred jag detta, under yttrad åsigt,
att dylikt underhåll borde Honom af Konungen tilldelas. Mina
motståndare anförde då såsom skäl för sin mening, att det vore
mindre grannlaga att nödga en äldre Kongl. Prins att af Konungen
emottaga sitt underhåll. Jag var icke af samma tanka, men
deremot finner jag det icke vara nationen värdigt, icke ens passande,
att Rikets Regent från annat håll än direkte från Svenska
Folkel emottager hvad denna höga värdighet erfordrar. Skulle
Konungens civil-lista vara större än som erfordras, är tillfälle vid
nästa Riksdag att deri göra minskning; vid denna, kan och bör
det icke ske, hvarken direkte eller indirekte.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då en fråga, sådan som den nu
väckta, icke lämpligen bör förekomma med mindre än att Ståndet
på förhand om ämnet fått kännedom, anhåller jag, att motionen
måtte få hvila på bordet; men huru olämplig jag än finner densamma,
vill jag icke, genom den af mig begärda bordläggningen,
förhindra Ståndet att fatta sitt beslut öfver motionen innan Riksdagens
slut, och jag hemställer derföre, att den måtte få upföras
först på föredragningslistan till nästa plenum.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Utan att ingå i någon undersökning
om beskaffenheten af ifrågav:de motion, hvilken jag f. n.
anser obehöflig, kan jag icke tillbakahålla min förundran deröfver,
att denna motion bviiat obesvarad hos StatsUtsk. i 4^ månader.
Möjligen kan häraf dragas den slutsats, att man velat begrafva
motionen i Utsk:s handlingar och på detta sätt lemnäs åt
glömskan. Är detta meningen, sd är det åtminstone stridande
Den 17 Februari.
331
emot Grundlagen, men värre är, att det innebär ett prejudikat
för framtiden att undertrycka hvarje motion som icke är behaglig.
Jag anhåller derföre, att Hr Gr. o. Landtm, ville föreslå Ståndet
att allvarligt ålägga StatsUtsk., att inkomma med Betänk, uti
ifrågav:de ämne så tidigt, att Stånden kunna fatta sina beslut innan
Riksdagen gått till ända.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att den af Hr Stjernsvärd väckta
fråga, enligt derom gjord begäran, komme att hvila på bordet,
samt hemställde derjemte, om R. o. Ad. behagade besluta, att densamma,
såsom Gr. Lagerbjelke hemställt, må upföras främst å föredragningslistan
för nästa plenum.
Ropades Ja.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne Förslag till R. St:rs underd. skrifvelse!' till K. M.:
N:o 221, ang:de tillsyn öfver och regleringen af den gymnastiska
undervisningen inom landet;
N:o 223, ang:de befrielse från rotering för Anrätts-hemman
i Jemtland;
N:o 224, i fråga om lindring i båtsmanshållet med afs:de å
dervid utgående beklädnadsbidrag;
N:o 225, i fråga om en lag till ordnande af Notarii-publicibefattningen;
N:o
226, ang:de ett ytterligare lån af allmänna medel åt
Nora-Ervaila Jernvägsbolag; och
N:0 227, ang:de inlösen för Statens räkning af Kamereraron
Carl Sandbergs anteckningar i Kameral-väsendet.
Äfvenledes uplästes och godkändes ett af Exped.Utsk. under
N:o 28 afgifvet Förslag till § i Riksdagsbeslutet, ang:de en lag
till ordnande af Notarii-publici-befattningen.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtslcs den 16 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 260, ang:de
väckte frågor om Statens medverkan för fullbordande af jernvägsanläggningen
mellan Köping och Hult.
Föredrogos och bi föl 1 os StatsUtsk:s nedannämnde den 16 d;s
på bordet lagde Utlåt:n:
N:o 261, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse om eftergift af
Kronans rätt till dana-arf efter Föraren Pihls frånskiljda hustru
Charlotta Kindberg; och
N:o 262, i anledn. af väckt motion om såg- och tullmjölqvarnars
befrielse från grundräntor och dessas utbyte mot bevillning.
332
Den 17 Februari.
Föredrogos StatsUtslcs den 16 dennes på bordet lagde Mern.;
N:o 267, med förslag till voter:s-propos , i anledn. af Riks
St:ns
skiljaktiga beslut i fråga om löneförhöjning åt Statens embetsoch
tjensteman m. fl. för år 1857; samt
N:0 268, med förslag till voterrs-propos., i anledn. af Riks
Sf.
ns skiljaktiga beslut i fråga om medels anvisande till påbörjande
af Stockholms befästande å landsidorne.
De i dessa Mern. föreslagne voler:s-propos:r blefvo af R. o. Ad.
godkände.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtskis den 16 d:s
på bordet lagda Otlåt. N:o 269, i anledn. af återremiss å frågan
om lån för jernvägs-anläggning mellan staden Borås och vestra
stambanan.
Föredrogos och bi föl los LagUtsIcs den 16 d:s på bordet lagde
Betanien:
N:o 71, i anledn. af väckte motioner om rätt att på elektrisk
telegraf expediera rältegångs-fullmakter;
N:o 72, i anledn. af väckt fråga om utfärdande af föreskrifter
till förekommande af skendödes begrafning; samt
N:o 73, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring af straffet
för åverkan.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskrn inkomne
Betänk:n, Mern. och Utlåt., nemi. från
LagUlskollel:
N:o 74, i anledn. af väckte motioner, ang:de dels uphäfvande
af 10 Kap. Kyrkolagen, dels e§!< förändring af samma Kap. och
hvad i öfrigt är vordet stadgadt i afsrde på kyrkotuktens uprätthåIlande;
N:o
75, i anledn. af väckte motioner, angrde förändring af
lagens stadganden i afs:de på rättigheten att föra annans talan
inför rätta;
N:0 76, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. till R. St:r om
uphörande af landsflykt såsom påföljd för brott;
N:o 77, med förslag till sammanjemkning af de inom Riks
St:n
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utslcs Utlåt.
N:o 62, i anledn. af framställda anmärkn:r mot Utsk;s under N:o
47 afgifna Betänk, öfver väckte motioner om stiftande af lag,
ang:de allmänt kyrkomöte;
Riddar husUlskollel.
N-.o 28, i anledn. af RiddarhusDirektionens Mein. om för
ändring
af sittplatserne i Riddarhus-salen.
Den 20 Februari. 333
Slutligen justerades ett prot:s-utdrag ang:de de denne dag af
R. o. Ad. godkände voter:s-propos:r.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 2 e, m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 20 Februari 1858.
Plenum kl 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdrag för den 17 dennes samt pleni-prot:n
för den 5 sist!. December f. och e. m.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern., Utlåt:n och Betänk., nemi. från
StatsUtskoltel:
N:o 263, med förslag till stadganden i Kiksg:sKont:s Reglemente,
ang:de detta verks skulder och fordringar,
N:o 264, med förslag till stadganden i Riksg:sKont:s nya Reglemente,
ang:de åtskilliga vid föreg:de Riksdagar beviljade, men
ännu icke verkställde utbetalningar;
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskollel:
N:o 54, i anledn. af väckt motion om ersättning till öfverroterade
hemman i Kronobergs län;
N:o 55, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring i roteringen
vid WestgöthaDals Regemente samt anslag af allmänna medel
till hjelp för svaga rotar;
Sammansatta Banko- och Lagutskottet:
N:o 5, i anledn. af väckt motion om räntans frigifvande i
Banker; samt
N:o 6, i anledn. af gjorde anmärkningar mot vissa delar af
Utsk:s Betänk. N:o 4, i fråga om lagstiftning för serskilda Banker.
334
Den 20 Februari.
Föredrogs Hr Sljcrnsvärds, Gustaf Mauritg, den 17 dennes
på bordet lagda anförande med hemställan att StatsUtsk. måtte
föreläggas att inom 8 dagar till RiksSt:n inkomma med Betänk,
öfver den af honom väckta motion om anslag till H. K. H. Kronprinsen
i och för det Honom gifna updrag att föra Rikets Styrelse.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller att det väckte för
slaget
måtte upläsas.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Då jag icke var närv:de
vid Riksdagen, när Hr Stjernsvärd först väckte sin motion, och således
är fullkomligt okunnig om, huruvida hans nu förev:de, i Januari
månad gjorde framställning innehåller alldeles detsamma, får
jag vördsamt anhålla, att derest den första motionen skulle innebära
något annat än denna, densamme äfven finge upläsas; men
skulle den deremot innefattas i hvad som nyss blifvit uppläst, afstår
jag från mitt yrkande.
Sedan i anledn. häraf såväl Hr Stjernsvärds förev:de anförande
samt hans ifrågav:de den 26 sisth September väckta motion
blifvit upläste, yttrade
Hr Stjernsvärd: Sedan min motion och yttrande blifvit
upläste, föranledes jag deraf att hos Hr Gr. och Landtm, anhålla
det de yttranden jag hade, då motionen remitterades, matte äfven
upläsas.
I anledn. häraf upplästes Hr Stjernsvärds och i sammanhang
dermed Hr Gr. o. Landtmts vid den ifrågav:de motionens remitterande
afgifne yttranden, hvarefter anfördes af
Hr Gripenstedt, J o h. Aug.: R. o. Ad. har sig bekant
genom nu skedde upläsning af de här förehafda förhandlingar, att,
redan i höstas, då propos. framställdes om regeringens öfvertagande
af Kronprinsen, K. SL, som insåg att ökad hofhållningskostnad deraf
skulle blifva en följd, likväl icke ville göra någon framställning
till R. St:r om ersättning i detta afseende, utan förklarade Sig genom
tillskott från Sin civillista vilja bestrida dessa utgifter. Likaledes
torde R. o. Ad. känna att jag, på bemyndigande, meddelat
Ordf:den i StatsUtsk., då fråga om ett anslag för detta ändamål
genom enskild motion väcktes, att H. K. H., tacksamt erkännande
den välvilja som ett sådant förslag innebure, likväl icke önskade
att det måtte föranleda till någon åtgärd från R. St.-rs sida. Vid
sådant förhållande finner jag för min del det ganska naturligt att
StatsUtsk. icke gifvit någon vidare fullföljd åt nämnde förslag och
jag hemställer till R. o. Ad. om under dessa omständigheter man
kan anse att frågan, vare sig att den blifvit tillstyrkt eller afstyrkt,
på grund af hvad som förefallit inom StatsUtsk., skulle framkomma
till R. St:r i ett sådant skick som varit ensidigt, eller om man
icke på grund af allt detta kan förutse splittrade meningar i en
sak som minst af alla borde på sådant sätt behandlas. Jag tror
således icke det vara skäl för R. o. Ad. att ingå till StatsUtsk.
Den 20 Februari.
335
med ett sådant föreläggande som nu blifvit af motionären föreslaget,
och får jag för min del afstyrka bifall dertill.
Gr. Löwenhjelm: Hr Stjernsvärds motion, väckt i Sept.
månad och förnyad den 23 Jan. samt båda gångerna remitterad till
StatsUtsk., har nu för några dagar sedan ånyo af honom uptagits
med anhållan att Ståndet måtte med honom sig förena om beslutet,
alt förelägga StatsUtsk. inom bestämd tid inkomma med Utlåt,
i frågan. Alldeles öfverensstämmande med en i förra plenum af
Hr Aminoff yttrad mening, att nemi. Hr Stjernsvärds motion innehåller
2:ne, visserligen båda vigliga, men dock särskilda delar,
får jag framställa den önskan att dessa frågor i enlighet med ett
sådant bedömande mätte behandlas. Den första rörer Hr Stjernsvärds
öfverklagade kränkning af sin riksdagsmannarätt att yttra
en tanke som kan anses vigtig att den kommer under Ständernes
bepröfvacde. Den andra rörer sjelfva föremålet för motionen eiler
frågan om ett anslag för H. K. H. Kronprinsen i dess egenskap
af Regent. Jag är öfvertygad att båda frågorna hafva för oss en
ganska bög vigt, den ena en för oss direkt konstitutionel vigt,
den andra en ganska hög politisk betydelse, och hoppas att Ständerne,
i fall frågan kommer till deras skärskådande, fästa afseende
vid dessa omständigheter. Det samhällsskick hvari vi lefva eger
ett palladium, som snart ett halft sekel betryggat oss — vår grundlag.
Den må hafva huru många fel som helst, vi erkänna dem
och jag tror att vi alla vilja medverka till deras afhjelpande —
men denna grundlag måste hållas i helgd så mycket som möjligt.
Då denna grundlag tillerkännes riksdagsmannen rätt att fritt yttra
sin tanke och framställa sina förslager sådana som han anser dem
för Riket nyttiga, så måste äfven deraf ovillkorligen följa att en
kränkning eger rum, om ett förslag, utan något slags tillkännagifvande
från den auktoritet till hvilken det blifvit remitteradt,
blir undanskjutet. Jag måste således i alla händelser dela Hr
Stjernsvärds och AminofFs åsigt rör:de denna fråga; men jag kan
deremot icke deltaga i Hr Stjernsvärds skarpa omdöme öfver StatsUtsk.
hvars skäl hafva varit oss ryktesvis bekanta, hvarförutan det
yttrande Hr Gripenstedt afgifvit bestyrker för mig åtskilligt som
jag vetat förut, äfvensom åtskilligt som blifvit af Hr Gr. o. Landtm,
inför Ståndet tillkännagifvit. — Likväl qvarstår alltid att den motion,
väckt af en riksdagsman, blifvit undanskjuten, utan att få på
anmaning något svar. Detta är enligt mitt omdöme ett ganska
farligt prejudikat. Vi R. St:r böra skydda, så vidt i vår makt står,
våra grundlagar, vi böra skydda den första statsmakten från alla
möjliga ingrepp i de rättigheter, grundlagen densamma medgifver;
men med lika skäl, lika vaksamhet och upmärksambot måste vi
äfven skydda våra egna rättigheter, om icke alltsammans skall
blifva en kastboll för, i dag välvilliga, i morgon ganska illvilliga
intriger. Jag kan således icke instämma med Finansministern i
dess yttrande att man borde afslå Hr Stjernsvärds begäran; jag
skulle tvertom tro att man borde tillstyrka den, såvida icke under
loppet af denna discussion Ståndet skulle erhålla den särdeles fäg
-
336
Den 20 Februari.
nanda underrättelsen att StatsUtsk. sjelfmant företagit frågan till
pröfning. Det är icke min mening att tillstyrka en åtgärd som
skulle vara på minsta sätt förödmjukande för StatsUtsk. till hvilket
vi måste erkänna att vi hafva stora förbindelser, men skulle
ett sådant tillkännagifvande fiån Utsk. eller dess här närvtde ledamöter
kunna lemnäs, förekommer Hr Stjernsvärds yrkande äfven
i den delen, hvarifrån jag förmodar att han likasåväl sorn vi andre
skulle afstå. Jag har förut nämnt att jag trodde båda dessa
mom-.r i Hr Stjernsvärds motion ega ett högt värde, förtjena att
begrundas och betänkas af de män som sitta här såsom en del af
svenska folkets representanter; men för det sednare momentets
lyckliga lösning, en lösning som jag af själ och hjerta önskar, en
lösning hvarom jag ännu icke upgifvit hoppet, anser jag högst angeläget
att frågorna icke sammanblandas. Jag får efter hvad jag
anfört och med vördsamt förbehåll att, om så påfordras, längre
fram få yttra mig, anhålla att Hr Stjernsvärds motion i detta fall
måtte af R. o. Ad. understödjas.
Gr. Lagerbjelke: Då ett Utsk. är öfverhopadt med göro
mål,
måste det naturligtvis afgöra, hvilka af de olika frågorna som
skola försl och hvilka som skola sednare förekomma till behandling,
och att afgörandet i detta fall icke kan öfverlemnas åt motionärerne
sjelfve lärer vara så mycket klarare, som i sådan händelse
hvarje motionär sannolikt skulle vilja hafva sin motion först afgjord.
Men lika uppenbart är äfven att i den mån ärenderna
medhinnas, måste de äfven allesammans af Utsk., såvidt tiden medgifver,
företagas, dock bör stort afseende dervid fästas, huruvida
målen äro af helt och hållet allmän, eller af enskild person rörande
egenskap. Om t. ex. någon har föreslagit att löneförhöjning
för viss tjenst skall ega rum, så kan naturligtvis vid denna frågas
afgörande icke något afseende fästas derå, huruvida den tillfälliga
innehafvaren af samma tjenst afsäger sig förmånen af löneförhöjning,
ty han har icke rätt att tala för någon annan än sig sjelf,
men ingalunda för sin efterträdare eller blifvande innehafvare af
tjensten. Annat är åter förhållandet om den väckta frågan särskildt
rörer en viss person. Det måste då vara gifvet att denne
person, i fall en förmån för honom är föreslagen, eger rätt att af
säga
sig all fråga om dylik förmån samt att i sådan händelse frågan
förfaller. Icke kan man väl drifva påståendet om motionärs
rättighet så långt att man derigenom vill betaga den enskilde
mannen rätt att sjelf sköta sina angelägenheter och blifva trodd på
sitt ord. Man har här talat om grundlagen såsom vårt palladium;
deri har man fullkomligt rätt, men om det måste vara angeläget
och riktigt samt ligga hvar och en, framför allt representant, om
hjertat att hålla grundlagen i helgd, bör det äfven tagas i betraktande
att om detta gäller med afs. på allmänna förhållanden, så
bör det äfven, och grundlagen är derom lika angelägen, gälla med
afs:de på enskilda, så att man icke, under pretext att vara motionär
och välvillig, inmengar sig uti det som icke angår en. Detta
sednare
Den 20 Februari.
337
sednare inträffar just med afs:de på den fråga som är under öfverläggning.
II. K. II Kronprinsen är vald till Sveriges Regent under
den sjukdom II. M. Konungen f. n. är underkastad; om denna
sjukdom skulle lyckligen liäfvas, uphör i och med detsamma all
rättighet för Kronprinsen att vara Regent, eller om den olyckan
skulle inträffa alt Kronprinsen atled, så hade den blifvande Kronprinsen
icke den ringaste rättighet att Upträda såsom Regent under
den nuvide Konungens sjukdom, utan att ett nytt val af Regent
egde rum. Det är således gifvet att uppdraget är helt och
hållet personligt; vid detta förhållande blir äfven det anslag i
penningar, sorn i och för detta updrag skulle gifvas, helt och hållet
personligt, och då mätte det väl vara Kronprinsens rätt att afsäga
sig denna remuneration för sitt updrag. Han afsäger sig intet
annat än det som rörer Hans person; det är sannt att 11. K.
Ilis ställning är vida högre än någon enskilds, men icke skall man
derföre beröfva honom en rättighet, som tillkommer hvarje person.
Det måste vara den enskilde mannens, det måste vara Kronprinsens
rätt alt blifva trodd på sitt ord, det mäste vara Hans rätt att
afsäga sig eh förthån, om han så behagar, hvilken blifvit för Honom
föreslagen; och frågan derom skåll väl då anses hafva förfallit.
Jag anser att ett sjelftaget förmynderskap af Hr Stjernsvärd i så
klara, så röna så riktiga förhållanden icke bör få göra något intrång
på denna rättighet, utan anhåller om afslag å hans förslag.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Ingen kan högre
än jag önska att grundlagarnö vid alla tillfällen hålles i helgd.
Det är med tillfredsställelse jag hört att R. o. Ad. äfven i Gr.
Lagerbjelke har en varm försvarare af dess rättigheter, men jag
måste förena mig med Hr Stjernsvärd deruti, att StatsUtsk. hade
bordt lemna svar på den motion som blifvit af honom framställd.
Det var hans rättighet att få ett sådant svar, och om H. K. 11.
Kronprinsen afsagt Sig. det ifrågavule anslaget så hade StatsUtsk.
äfven ganska lätt kunnat besvara motionen blott genom att tillkännagifva
ilet en sådan afsägelse egt rum. Sådant hade ock varit
öfverensstämmande med Statsötslcs pligt. — Då jag nu hört
att Chefen för FinansDepart. gifvit tillkänna att Kronprinsen icke
allenast afsagt Sig det ifrågav:de apanaget, utan äfven uttryckt deu
önskan att frågan icke vidare måtte förekomma, synes mig grannlagenheten
äfven fordra att man går denna önskan till mötes.
Det fel som efler min tanke således blifvit begånget, är att, då Hr
Stjernsvärd, som egt rätt att begära svar på sin motion, här förnyade
den förra gången, icke någon af Statsötslcs medlemmar vid
détta tillfälle meddelade den hplysning vi i dag erhållit. Om sä
skett, förmodar jag att Hr Stjernsvärd likasom vi alla, varit dermed
belåten och att följaktligen icke någon ny fråga om detta
förslag blifvit väckt. Hela felet ligger således deri att Statsötslcs
samtlige ledamöter då iaktiogo tysfnad. I afs:de på dén frågan
huruvida R. o. Ad. bör ålägga StatsUtsk. att inom viss tid inkomma
med Utlåt., har jag ansett mig böra fästa R. o. Ad:s up
xi
h. n
33S
Den 20 Februari.
märksamhet på det stadgande derom, som förekommer i 44 §
Riksd:sOrdn. 1 mom. så lydande: »och kunna R. Sl:r genom Ståndens
pluralitet, när så nödigt pröfvas, förelägga Utsk:n lid till
deras Betänkins afgifvande.» Frågan huruvida ett föreläggande för
StatsUtsk. skall ega rum, beror således på om R. o. Ad. anser
det nödigt. Ar det nödigt nu att gifva ett sådant föreläggande,
sedan Chefen för FinansDepart. förklarat, att H. K. H. icke allenast
icke önskar anslaget, utan äfven önskar att frågan icke måtte
vidare handläggas? Såsom FinansMinistern äfven anmärkt, förefaller
det mig att en dylik handläggning efter hvad som förelupit,
icke kan blifva annat än obehaglig.
Gr. Löwenhjelm: Ordf:n i StatsUtsk. har isynnerhet, till
stöd för det afslag, han å Hr Stjernsvärds motion yrkat, anfört att
hela motionen skulle innefatta ett indiskret inblandande i den
Kongl. Familjens enskilda angelägenheter. Det kan väl så synas
och äfven den siste talaren synes hafva upfatlat saken på samma
sätt; men jag anhåller att Ståndet måtte fästa en bestämd vigt
vid ord, ty här är fråga om ord och icke om rykten. Hvad har
väl blifvit sagdt? Till mina öron åtminstone har icke kommit
hvarken att K. M. förklarat Sig icke vilja mottaga ett sådant apanage,
ännu mindre att H. K. H. sådant yttrat. Att K. 31. vid
ett tillfälle, då regentskapsfrågan först kom före, af faderlig ömhet
för R. St:s utgifter, hvilka Han ganska väi hade sig bekant
att de skulle blifva stora, ville på allt sätt minska dessa, är en
så ädel och vacker känsla, att säkert ingen af hans undersåter
icke skulle vilja derför hembära Honom sin vördnadsfulla tacksamhet.
Att då Kronprinsen, som i Sin sorgl i ga skyldighet måst åtaga
sig regentskapet, redan underrättad om dels hvad som under Riksdagen
skett dels hvad som skulle ske; de stora utgifter Staten
haft att bära, uttryckte sin önskan att heldre undvara det ifrågav:de
apanaget, isynnerhet som Hans höge fader gifvit tillkänna att Han
ville understödja Honom af Sin egen civillista, är äfven en så
vacker och naturlig känsla att den förklarar det tillkännagifvande
FinansMinistern gjort till StatsUtsk. 3Ien, mine Hrr! jag har
ännu icke hört något bestämdt yttrande från dessa höga auktoriteter,
att de aldrig vilja mottaga nämnde apanage. Vi hafva ett
exempel, oss ganska nära, i ett grannrike, der denna fråga, efter
min öfvertygelse, behandlats på ett mycket mera politiskt sätt.
Samma tillkännagifvande lärer äfven der blifvit gjordt, hvilket
medförde det resultat att stortinget förklarade att det kände hvad
landets nationela värdighet tillkom och hemställde derefter om antagande
eller afslag. Jag tror att vi, oaktadt sakens nuv:de mindre
angenäma läge, befinna oss i samma ställning. Jag kan således
icke godkänna den förkastelsedom öfver förslaget, hvilken Gr.
Lagerbjelke grundat derpå att detsamma skulle vara ett intrång i
privat!ifvets angelägenheter. Mine Hrr, det är icke en privat angelägenhet,
och jag undrar hvad den saken har med privata angelägenheter
att göra, om å ena sidan grannriket Norge visar sig
hafva känt hvad dess värdighet tillkommer genom att fatta det
Den 20 Februari.
839
beslut det gjort, men å den andra vårt land, på sätt bär af många
blifvit tillstyrkt, lägger förev:de förslag ad acta. Jag tror att
vi då skulle stå i en ganska ofördelaktig dager inför Europa, och
det kan icke vara oss angenämt jemförde med något land, till och
med icke ifrågav.de grannland. Jag tror att detta skäl ensamt
bör förmå oss alt göra allt för att icke komma i en sådan ställning.
Jag säger detta för att visa det jag icke anser Hr Stjern
svärds
motion så förkastlig ehuru jag helst hade önskat att densamma
kunnat afgöras på ett sätt som ställt Sveriges nationella
värdighet åtminstone i jemnbredd med Norges. Skulle utgången
blifva sådan som åtskilliga medlemmar af detta Hus tyckes önska
eller afslag å motionen, så för det förslå afklippes riksdagsmannens
rätt fullkomligt och vi få ett ganska svårt prejudikat för framtiden
till att afvärja dylika intrång på de rättigheter grundlagen
tillförsäkrar oss, och tillika tillin tet göres hela frågan om apanaget
och således möjligheten att intaga en position inför Europa, som
skulle göra vår Stat lika aktad som grannriket. Jag tror derföre
det vara klokast att understödja detta Hr Stjernsvärds yrkande att
få sin första motion handlagd af Utsk. då man derefter kunde bestämma
huru med apanagefrågan skall åtgöras, likväl alltid öfverlemnadt
åt K. M. att afgöra om antagande eller afslående. Genom
ett förhastadt afgörande skulle vi, efter mitt omdöme, blottställa
det anseende vi i Europa böra ega och i sekler egt, och
det är icke skäl att lättsinnigt låta gå sig ur händerna tillfället
att åtminstone ställa sig i jemnbredd med det anseende som statsmän,
hvilket Norska Stortinget öfver oss vid detta tillfälle vunnit. Jag
yrkar bifall till Hr Stjernsvärds motion.
Hr Carleson, Edv. Henr.: I viss mån är jag redan förekommen
af Ur Cederschiöld. Jag ville nemi. erinra R. o. Ad.
att här endast är fråga om huruvida sådana omständigheter äro
för handen, att K. o. Ad. för sin del finna skäligt att R. St:r
ålägga ett Utsk. inkomma inom en viss tid med Betänk, öfver en
afgifven motion. Mig synes att efter de uplysningar som här
blifvit dels af en Konungens Rådgifvare dels af StatsUtsk:s Ordfide
meddelade, har StatsUtsk. haft goda skäl att icke framför andra
ärenden handlägga denna motion, hvars företagande till pröfning
just den, hvilken den förnämligast rörer, undanbedt sig. Hvilken
af R. o. Ad:s ledamöter kan för öfrigt säga att motionen blifvit
undanskjuten? StatsUtsk. har icke fattat något beslut med afs:de
å handläggningen af denna fråga, utan endast i anledn. af Utsk.
gjorde meddelanden tillåtit sig att framför Hr Stjernsvärds motion
behandla åtskilliga andra ärenden. Under sådana förhållanden är
det klander, som rigtas mot StatsUtsk., oförtjent, och jag betviflar
att om samma uplysningar, som här lemnals, blifva de andra riksstånden
meddelade, dessa skola finna anledning vara för handen
att förelägga StatsUtsk. att handlägga detta ärende framför andra.
— Åtminstone finner jag för min del icke ringaste skäl dertill,
hvarföre jag yrkar afslag å Hr Stjernsvärds förslag.
340
Den 20 Febrnari.
Gr. Lagerbjelke: Då Gr. Löwenhjelm förklarat att han
icke hört någon officiel handling sorn bekräftade den gjorda upgiften
om Kronprinsens önskan att denna fråga skulle nedläggas,
anhåller jag få upläsa ett bref, som blifvit mig tillställdt i min
egenskap af ordförande i StatsUtsk. Det lyder sålunda:
Till Ordf:den i R. St:rs StatsUtsk., Hr Gr. Lagerbjelke!
H. K. H. Kronprinsen, som blifvit underrättad om en af IIr
Stjernsvärd hos R. o. Ad. väckt och till StatsUtsk. remitterad motion,
ang:de förhöjning i det för H. K. H. bestämda anslag, har
befallt mig, genom Hr Gr., meddela StatsUtsk 11. K. H:s önskan,
att, då frågan om det anslag, som för H. K. 11. är nödigt under
den tid, Han, till följd af H. M. Konungens beklagligen inträffade
sjukdom, förer RiksStyrelsen, blifvit af H. 51. ordnad, den väckta
motionen, hvars välvilliga syfte H. K. 11. med nöje erkänner, icke
måtte föranleda någon åtgärd å R. St:rs sida.
Med fullkomligaste högaktning tecknar
Högvålborne Hr Grefvens
Stockholm den 28 Sept. 1857. ödmjuke tjenare
J. A. Gripenstedt.
Hrr:ne torde således finna att den officiela handling man påyrkat,
verkligen förefinnes; att denna anslagsfråga, väckt till förmån
för H. K. H. Kronprinsen, har KronprinsenRegenten sjelf undanbedt
sig; och då kan icke nekas, hvad jag förut anmärkt, att
man går H. K. H:s rött för nära, då man icke låter Honom sjelf
bedöma, hvad Han i detta afs:de behöfver samt, sedan ett sådant
undanbedjande skett, låter frågan förfalla. Hvad nu Norge beträffar,
så vill jag icke tillåta mig att ingå i något bedömande af
hvad Norska Storthinget gjort, men jag tror att man i detta fall
bör följa det exempel Norge i allmänhet företer d. v. s. handla
efter saken i och för sig, sådan man sjelf anser den riktig, och
icke efter det andra landels tillgöranden. Ar förfarandet att låta
denna fråga förfalla, riktigt, så blir det riktigt, oaktadt Norge
handlat annorlunda, och att svenska nationen handlat efter hvad
den anser rätt, men icke efter hvad Norge gjort, det tror jag länder
oss till största hedern äfven i Europas ögon. Jag fortfar i
min anhållan att Hr Stjernsvärds förslag måtte läggas till hand
lingarna.
Hr Hjerta, Lars: Sedan jag anmälde mig, har Hr Carle
son,
efter hvad mig synes, återfört fiågan på dess rätta ståndpunkt;
från hvilken den under föreg:de öfverläggning skridit ut något
långt i åtskilliga riktningar. Denna utgångspunkt är påtagligen
ingen annan än den huruvida StatsUtsk. har något skäl att, på
grund af förev:de motion, företaga den fråga som deri afhandlas
företrädesvis framför andra frågor, hvilka Utsk. ännu bar att handlägga
och som varit väckta genom motion vid början af denna
Riksdag eller tillhöra Utsk. ex nobili officio i och för statsregleringens
upgörande, — till behandling. Jag tror att Utsk. på grund
af de meddelanden, som blifvit detsamma gjorda, haft fullkomligt
skäl att icke företrädos vis handlägga denna fråga framför dem som
Den 20 Februari.
311
förut hvilade på Utsk:s bord. Detta är hvarom vi egentligen skola
öfverlägga och besluta. Jag kan således icke eller anse att R. o.
Ad. genom alt nu afslå Hr Stjernsvärds motion, har på något sätt
i förväg fattat beslut att motionen alldeles icke skall af StatsUtsk.
handläggas; tvertom föreställer jag mig att sedan StatsUtsk., som
ansett motionen på grund af erhållne meddelanden ingalunda vara
angelägen, fullgjort sina öfriga åligganden d. v. s. inkommit med
Betänktn rörande öfriga ämnen som ligga på dess bord, kommer
Utsk. äfven att yttra sig öfver detta ärende med tillkännagifvande,
att de uplysningar Utsk. erhållit utgöra motiver för Utsk. att tillstyrka
hågans läggande till handltngarne, och då har R. o. Ad.
också tillfälle alt deröfver besluta allt. hvad som nu på förhand
blifvit yttradt om sjelfva saken. Hvad deremot blifvit såväl mundtligen
som skriftligen yttradt om renheten af personliga motiver, om
skandalpress, om ofördelaktig dom af utlänningen, om nationel värdighet
o. s. v. anser jag icke höra till den fråga, hvarom skall
öfverläggas. Det är endast fråga om huruvida R. o. Ad. anser
nödvändigt att förelägga StatsUtsk. inom 8 dagar inkomma med
Utlåt, i saken, och i afs:de på den omständigheten synes mig tillräckligt
uplysande handlingar hafva blifvit framlagda för att ådagalägga
att denna nödvändighet icke existerar.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Ett år är snart förflutet
sedan jag tog mig friheten till R. o. Ad. framställa begäran om
föreläggande för StatsUtsk. att företrädesvis och framför allt handlägga
statsregleringen till skyndsamt resultat. Denna min motion
vänn icke bifall hvarken i detta eller de öfriga Stånden, inom
hvilka den samtidigt föredrogs. Detta må således tillåtas mig att
anse såsom tillräckligt skäl för afslag å Hr Stjernsvärds begäran
om en påminnelse till StatsUtsk. i en lika beskaffad syftning’;
hvartill kommer att Hr Stjernsvärds motion i afstde på sjelfva ämnet
den rörer, är mycket underordnad den motion jag väckte.
Hvad sjelfva saken beträffar så finner jag visserligen olämpligheten
af att yttra sig i hufvudfrågan, men då den blifvit vidrörd
från andra håll, anser jag äfven mig förbunden att i några motiver
yttra mig om densamma. Jag för min del kan icke finna att någons
riksdagsmanna-rätt blifvit i ringaste mån kränkt, såsom bär
omordats, och jag vet icke hvad Hr Stjernsvärd egentligen åsyftar
med sin motion annat än det han, efter min öfvertygelse, fullständigt
från flera håll erfarit nemi. att den i allmänhet ogillas såsom
utgående från en obehörig punkt. Det har förefallit mig fremmande
att från det håll, som företrädesvis försvarar Konungamaktens
prerogativer, då de ingalunda synas hafva varit anfallne, man
vill här förneka vigten och värdet af en K. M:s förklaring inför
StatsRådet att allt tillskott, all ytterligare tunga för svenska folket
i och för regentskapet vore, såsom jag tyckte mig finna ordet
obchöfligt. Det vore besynnerligt om K. M:s åsigt i detta fall om
hvad som vore behöfligt icke skulle ega vitsord framför Hr Stjernsvärds.
För min del finner jag äfven att man upfalter Konungamaktens
ställning efter en ganska inskränskt synpunkt; om den
L>e ii 20 Februari.
icke skulle få utgöra, om jag så får uttrycka mig, en »maximus
communis divisor» mellan representanten och svenska folket, eller
ega att möta öfverdrifter hos representationen, om den finner sig
befogad till utgifter som Konungamakten förklarar sig icke behöfva. —
Hvad angår den ifrågavtde påminnelsen, så anser jag obehöfiigt att
deraf ingå i någon utredning sedan Hr Cederschiöld så klarligen
vttrat sig; men af en värd ledamot å motsatta sidan, för hvilken
jag hyser den största aktning, har blifvit framkastadt ett skäl, som
jag i min egenskap af representant icke kan undgå att uptaga.
Jag säger upriktigt att det på mig har gjort ett ganska obehagligt
intryck att höra en äldre diplomat lör oss framställa Norge såsom
måttstock för Sverige att söka bevara sitt anseende i utlandet.
Yår förödmjukelse och vårt tålamod i detta hänseende har kanske
varat länge nog; men att vi skulle sjelfmant och sjelfvilligt påtaga
oss detta att äfven i våra handlingar och våra beslut rörande inre
angelägenheter taga Norge till föresyn, det är hvad åtminstone
icke jag kan med stillatigande förbigå. Det är nog att man i det
yttre har rönt allt för många bevis på Norges förmåga alt tillvälla
sig företräden hvarpå det likväl i intet afside torde ega några billiga
anspråk. Sveriges nationalitet och sjelfständighet såsom gammal
Stat är för gammal att underordna sig Norge, och det är beklagligt
att man t. o. m. i Norska blad skall se med full säkerhet
antagas att de gemensamma Rikenas intresse möjligtvis snart skulle
komma att å den förnämsta politiska platsen i Europa representeras
af Norska kokarden med uteslutande af den Svenska. Jag vill
hoppas att detta blott är en tidningsanka, men jag har blifvit föranledd
att omnämna det, då jag dervid vill förklara att vid bestämmandet
öfver den af Hr Stjernsvärd föreslagna tillökning i
underhållet för Regenten, jag aldrig kan erkänna Norges exempel
såsom en regel för vårt handlingssätt här i Sverige. — Hvad sjelfva
saken beträffar inskränker jag mig till att helt enkelt begära afslag
å Hr Stjernsvärds motion.
Härtill hördes många ledamöter yttra bifall.
Hr Stjernsvärd: Det torde kanske nu vara i sin ordning
att jag söker närmare redogöra för den upmaning jag gjort till
Höglofl. R. o. Ad. att med mig sig förena. Jag vill dervid uteslutande
fästa mig vid hvad Grundlagen i så fall bjuder; det anser
jag vara både rättast och enklast. Det torde vara något hvar
inom detta hus bekant alt jag icke tillhör dem som hylla det
närv:de representationssättet, men mitt ifrigaste bemödande skall
gå ut derpå att så länge den Grundlag finnes, som står i öfverensstämmelse
med nämnde representationssätt, densamma efterföljes och
icke bortskjutes i bakgrunden. För att nu, på sätt och med den
ledning jag antydt, uptaga frågan, torde det vara i sin ordning
att först för sig göra klart hvad ett Utsk. är. Detta är, efter
min tro, så mycket mera nödvändigt som vi äro färdiga att på
ett ganskr oriktigt sätt prononcera i frågan : hvilka äro principaler,
Slår.den eiler Ulsk:n? Grundlagens bud äro dock i nämnde
hänseende ganska tydliga. De bestämma Utskm till blott och bart
I) e ii 20 Februari.
delegationer of den ena statsmakten, Rikets Ständer, med antydda
updrag men hvilka ingalunda, utan i vissa bestämda fall utsträcka
sig till öfverlåtelse af någon principal-myndighet. Detta förhållande
förtydligas ännu mera då man bemärker den verksamheten
som för hvarje Utsk. finnes antydd, nemi. att uptaga och bereda
samt principalerne delgifva de frågor och ärender som dit remitteras.
När således en fråga eller en motion i öfverensstämmelse
med Grundlagen blifvit inom något Stånd väckt och till ett, Utsk.
remitterad, är det detta Utskis ovilkorlig^ pligt att uptaga denna
fråga, att bereda de från principalerne, RiksStin inkommande motioner.
Gör icke ett Utsk. på detta sätt, utan handlar annorlunda,
så vidtager det enl. min förmening en inkonstitutionel åtgärd, det
går på sidan af Grundlagen. Nu har förevide fråga blifvit på vederbörligt
sätt inom R. o. Ad. väckt; den har af R. o. Ad. blifvit
till StatsUtsk. utan anmärkn. remitterad; det är således icke längre
endast en kränkning af den enskilde personens rätt, det är
ett förbiseende af den aktning som Utsk. är skyldigt en del af
sina principaler nemi. R. o. Ad., om icke Utsk, uptager motionen
på sätt föreslaget blifvit. Jag tror dessa skäl vara alldeles tillräckliga
för alt stadga åsigten huruvida den af mig gjorda upmaning
är behörig eller icke; och del är denna fråga som nu egentligen
skulle afgöras och icke den om sjelfva anslaget, men efter
denna blifvit vidrörd, torde äfven jag få uptaga den. Jag har i
det föregtde nämnt alt jag ansåg Utslcs skyldighet vara att bereda
frågor som dit blifvit remitterade; huru detta skall ske och hvad
form frågan skall hafva för att blifva till Utsk. remitterad, det finnes
äfven i Grundlagen bestämdt, och jag kan icke anse ett handbref,
det må komma från Konungens Rådgifvare eller enskild person,
ega den form att Utsk. dervid bör kunna fästa något afside;
jag får tverlom i strid med den åsigt som den förre Ordfiden i
Const.Utsk. numera Ordfrde i StatsUtsk. tillktinnagifvit, förklara,
att i händelse en sådan skrifvelse kommit mig, i egenskap af Ordftde
i StatsUtsk., tillhanda, skulle jag stoppat skrifvelsen i min ficka
och aldrig meddelat den till Utsk. Jag skulle derefter sökt tillfälle
att sammanträffa med den Konungens Rådgifvare, som afgifvit
denna skrifvelse, och för honom antvdt att densamma icke hade
den form som Grundlagen föreskrifver för att Utsk. skulle dervid
fästa afside. Formen för de meddelanden som skola gå från den
ena satsmakten till den andra är K. Proposir och Skrifvelser. Det
finnes ett undantag när skrivelser kunna gå till Utsk., men då
skola de först öfverlemnas till Stånden af Konungens Rådgifvare
samt derifrån remitteras till Utskin. Ett handbref däremot från
Konungens Rådgifvare till Ordf.-den i ett Utsk. tiar ingen laglig
form; det är endast en enskild persons skrifvelse till Ordfiden i
Utsk.
Jag vill nu öfvergå till uptagande af några yttranden som här
blifvit fällde. Med anledn. af Hr Gripenstedts anförande får jag
fästa upmärksamheten derpå att något meddelande of Hr Gr. o.
Landtm, icke blifvit lill Ståndet gjord förr än min motion redan
var väckt och bordlagd, då Hr Gr. o. Landtm, på min förfrågan
S44
Den 20 Februari.
förklarade sig icke hafva något updrag från Hr Gripenstedt att R.
o. Ad. meddela, utan. i den händelse Hr Gr. o. Landtm skulle
blifva händelsevis tillfrågad af någon ledamot, i så fall lemna den
omordade uplysningen. Ur Gripenstedt har sagt att den af honom
åberopade skrifvelsen vore en tillräcklig anledn. för Utsk. att låta
sjelfva ärendet förfalla. Jag erfar för min del en smärtsam känsla
deraf att en Konungens Rådgifvare, hvars kännedom om Grundlagens
hud man hör förutsätta, vill tillstyrka en åtgärd hvarigenom
ett Utsk. skulle handla på sidan om grundlagen, d. v. s. fästa afside
vid en skrifvelse som icke är grundlagsenlig. Det är beklagligt
att en sådan mening här blifvit yttrad. Grunden för den af Hr
Gripenstedt framstälde åsigt att frågan bör förfalla, öfverensstämmer
icke med Grundlagen, och jag vågar påstå att mängden af
detta Hus skall förena sig med mig angide denna sak. Af hvad
jag nu yttrat torde R. o. Ad. finna att Gr. Lagerbjelke äfven blifvit
vederlagd. Ilan har nemi. på samma skäl tillkännagifva att
han anser den af Hr Gripenstedt meddelade skrifvelsen såsom en
handling vid hvilken Utsk. kan fästa afside. Jag kan icke förbigå
med tystnad Gr. Lagerbjelkes förfarande att vilja definiera detta
mål såsom helt och hållet enskildt och af privat natur. När frågan
gäller Reyenlen, tror jag icke den kan anses af privat natur,
och så långt har det ännu icke galt att man anser det som angår
den ena Statsmakten, h. e. Regenten, för en privat angelägenhet.
Här har af några talare omfattats ett af Hr Cederschiöld gjordt påstående
att man icke bestämdt vet huruvida icke SlatsUtsk. har
för afsigt att behandla motionen, och blott ansett att det finnas
flere ärender mera angelägna att förut behandla. Jag vill i detta
afside fästa upmärksamheten på det öpna erkännande som Ordfiden
i StatsUtsk. afgifyit, att nemi. han anser den af Hr Gripenstedt till
honom ställda skrifvelse vara af natur att frågan hör förfalla, hvaraf
synes tydligen antydt huru StatsUtsk. hommer att handla. Detta
sätt att se saken håller således icke streck. — Visserligen kunde
åtskilligt vara att tillägga, men jag har ansett mig höra, hvad
först sjelfva saken angår, endast med ledning af Grundlaaen behandla
frågan. Jag har gjort detta efter i öfverensstämmelse med
den åsigt som jag anser vara den enda rätta. I afside på föregide
motion har jag uptagit till besvarande det hufvudsakliga af hvad
som här blifvit anfördt. Jag vili blott tillägga: att då en person
här klandrat åberopandet af Norges exempel, är det ledsamt för
mig att nödgas till denne person framställa frågan: hvem är det
som mest yrkat på att formulera Sverige efter Norge? — Jag begär
fortfarande propos. på bifall till min motion.
Gr. Löwenhjelm: Gr. Lagerbjelke har behagat meddela
Ståndet en skrifvelse hvari Konungens Rådgifvare i Finansärenden
tillkännagifvit för StatsUtsk. Kronprinsens åsigt angide ifrågavide
ämne. Jag hembär Grin nfin stora tacksamhet för detta meddelande,
jag har likväl icke sagt att något officielt papper på saken
ej förefanns, ty det visste jag, och jag är icke van att säga annat
än hvad jag idnker och vel, men jag har sagt att jag icke hört
Keil 20 Februari.
345
ett ord yttras hvarken att K. M. eller H. K. H. Kronprinsen afsatt
sis; ett sådant erbjudet apanage, och det papper llr Gr. Lagerbjelke
upläst bestyrker således hvad jag sagt, hvarföre jag anser
frågan slå lika öppen här sorn i Norge, hvarom jag nu får
äran vidare tala. Jag har blifvit interpellerad af en värd ledamot,
såsom don der skulle upställa Norges exempel såsom norm för
hvad Svenska representationen bör göra. Jag beklagar djupt att
jag så illa uttryckt mitt hjertås innersta tankar att jag kunnat af
någon och minst af den ädle Gr:n så missförstås i detta hänseende.
Jag har anfört Norges exempel af det skäl att jag anser Norska
Storthinget hafva rätt behandlat denna sak, och om det handlat
rätt, tror jag icke det blir någon skam för vår representation att
äfven göra hvad rätt är, det må komma från östan eller vestan.
Jag har ytterligare, om någon aktgifvit derpå, bordt förekomma
en sådan misstydning då jag anlydt att ett af de stora skäl hvarföre
jag önskade det apanage-frågan icke nu skulle behandlas, emedan
jag förutsåg splittringar, var egentligen att vi icke i Europas
ögon skulle synas Konungariket Norge underlägsne. Om det af
mig nu anförda är fullkomligt enligt med hvad jag nyss yttrade,
sä hemställer jag om den förebråelse kan göras mig, att jag med
ett enda ord upmanat detta Stånd, (jag är dertill för mycket svensk)
till något så osvenskt, som den ädle Gi:n velat tillskrifva mig.
För att nu öfvergå till sjelfva frågan så får jag förklara att allt
hvad som anförts mot Hr Sljeinsvärds rätt att få sin motion behandlad
har icke kunnat ändra min öfvertygelse. Jag anser här
en inskränkning i riksdagsmanna-rätten hafva egt rum; det är
visserligen möjligt att den vidsträckta motionsrätt vår Grundlag
piedgifver R. St:r kan inbringa en sådan massa af motioner att inget
Utsk. och särdeles StatsUtsk. kan medhinna alla, och jag har
ingalunda såsom jag tror med någon bitterhet eller hastighet tillåtit
mig ett omdöme öfver de skäl sorn förmått StatsUtsk. att icke
behandla detta, men jag har endast velat afvakta att StatsUtsk.
skulle gifva oss dessa skäl, på det vi måtte pröfva om dessa skäl
vore giltiga eller icke. Då sådana ännu icke blifvit gifna af andra
än enskilda ledamöter och företrädesvis grunda sig på afslag
som Kronprinsen förklarat sig vilja ge på hvarje sådant erbjudet
ytterligare anslag i och för Regentskapet, så finner jag icke dessa
på något sätt föranleda till någon ändring i min öfvertygelse, i
hvilken jag således nu måste fortfara.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: Ingen kan mer än jag finna
Hr Stjernsvärds motion opåkallad, och jag tror äfven att den med
rätta väckt förvåning inom representationen. Det förefaller mig
helt naturligt och öfverensstämmande med parlamentariskt bruk att
Chefen för FiriansDepart. å Regentens vägnar tillkännagifvit Ordf:den
i StatsUtsk,, att Iiegenten icke önskade ifrågavtde förhöjning i
apanaget, och i följd af nämnde tillkännagifvande är det äfven
ganska naturligt att StatsUtsk. undanskjuta Hr Stjernsvärds motion ;
till dess andra mera angelägna ärenden blifvit afgjord». Men
StatsUtsk. eller rättare sagdt dess Ordf:de har gått längre, då han
Den 20 Februari.
här förklarat StatsUtsk. hafva för afsigt att icke handlägga motionen.
Jag får då bedja Eder, mine Hrr, påminna Eder den skrifvelse
sorn Chefen för FinansDepart. till StatsUtsk:s Ordfide aflåtit.
Deri står ultrvckt den önskan »att Hr Stjernsvärds motion icke
måtte föranleda till någon R. Sl:rs ålgård;') men ingalunda att
densamma ej må föranleda till någon Stals Ulslt:S ålgård. Motionen
är väckt på detta ruin; den är remitterad till ett (Jtsk., som utgör
en delegation af RiksStrn, hvilken blott inför dessa och icke
för någon annan är ansvarig för sina åtgärder; derföre är det min
fulla öfvertygelse att StatsUtsk. åligger såsom en skyldighet att
behandla hvilken motion som heldst, den der remitteras från Stånden,
så vida icke Utsk. finner motionen ej öfverensstämmande med
dess vanliga göromål, i hvilken händelse det eger rättighet att
inom 8 dagar densamma till R. St:r återställa, med förklarande
att den icke hörer till dess befattning. Men nu har StatsUtsk:s
Ordfide i detta fall tillkännagifvit, att motionen rörer helt och
hållet en enskild person: alt denne enskilde person har fullkomlig
rätt att undertrycka en R. St:rs åtgärd. En enskild person har,
enligt mitt omdöme, rätt att afsäga sig en förhöjning i sin lön,
så snart denna förhöjning blifvit af R. St:r beslutad — det är hans
fullkomliga rättighet; men det är StalsUlskis ovilkorlig» skyldighet
att handlägga de motioner som af R. St:r till detsamma remitteras.
Gr. Lagerbjelke har för öfrigt något litet förhastat
sig, då han betraktat H. K. H. Regenten såsom en enskild person ;
Hans updrag är tillfälligt, men hans plats är icke enskild; vi anslå
icke apanage åt Honom i och för Hans enskilda betydelse, utan
derföre alt Han skall representera det Konungarike hvaruti vi utgöra
ett folk. Här har äfven vidrörts de norska förhållanderne.
I allmänhet älskar jag icke att omorda dem, men kan icke underlåta
att instämma med Gr. Ackarsvärd om olämpligheten af att
placera en norrman såsom Minister på en plats, som är den förnämsta
af alla dem, der det svenska intresset representeras; men
å andra sidan måste jag anmärka att det är lika olämpligt söka
utså frön till splittring mellan 2 folk, hvars sträfvanden borde gå
ut på att så mycket som möjligt ansluta sig till hvarandra, för att
upträda med desto större kraft och betydenhet.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Såsom åtskillige ta
lare
förut anmärkt sönderfaller denna fråga i 2:ne och jag tror
t. o. m. att endast den formella delen deraf behöfver behandlas för
att komma till hvad jag önskar, nemi. att hela motionen måtte
läggas till handlingarne. Litet hvar vet genom Hr Gr. o. Landtnäs
samt öfrige talmäns tillkännagifvande att Riksdagen är utsatt att
afslutas inom 2:ne veckor; särskildt känner jag såsom ledamot och
Ordf:de af Bevilln.Utsk. att i så fali vissa arbeten åligga StatsUtsk.
att innan Riksdagens slut fullborda, de der äro af den mest trängande
art; dessutom förefinnes äfven ett annat arbete nemi. lliksg;sKont:s
Reglemente. Nu är frågan: anser R. o. Ad. det af Hr Stjernsvärd
väckta förslaget vara af den beskaffenhet att man nödvändigt
skall förelägga StatsUtsk. att, med afbrytande af nämnde arbeten,
Den 20 Februari.
S47
hvilka mäste innan Riksdagens slut blifva veikställda, företaga en motion,
hvilken dock af allt man derom kunnat inhemta icke i alla
händelser lärer till nägon R. St:rs åtgärd föranleda? Jag tror att
svaret derpå mäste utfalla nekande. — I afs:de på andra delen af
frågan har jag alltid beklagat att motion blifvit väckt och jag tror
icke att man derom bör yttra många ord; men likväl har ett uttryck
af en utaf försvararne för Ur Stjernsvärds motion, gifvit mig
ytterligare anledn. önska, att den icke måtte vinna bifall. De ord
hvilka Hr Gripenstedt begagnat såväl i sitt tillkännagifvande åt
Hr Gr. o. Landtm, som Gr. Lagerbjelke, hafva af Gr. Löwenhjelm
förklarats innebära en tvifvelaktig tydning. Det har icke fallit mig
jn att någon sådan dubbel tydning skulle kunna ega rum, men
då så likväl skett från en person, hvilken jag vet icke vill misstyda,
hemställer jag till honom sjelf och R. o. Ad., om icke ett
bifall till llr Stjernsvärds motion för den som ville begagna sig
deraf skulle lemna tillfälle till en dubbeltydning af Regentens ord,
och då Regentens person är så nära förenad med Statens anseende,
tror jag alt vi böra bevara hans ord frän en sådan dubbeltydning.—
Man har omnämnt Norges exempel; men jag vill anmärka att det
fanns ett skäl för Norge att bevilja det förutnämnda anslaget till
Regenten, hvilket icke gäller med afs:de på Sverige. I samma
stund nemi. som Regenten inträdde såsom sådan på Sin plats, uphörde
Hans egenskap af ViceKonung i Norge och följaktligen det
denna värdighet åtföljande anslag. Vid sådant förhållande torde
det vara naturligt att icke Norge ville anses vinna på förändringen,
och att äfven anslaget kunde mottagas. Helt annat är för
hållandet
i Sverige, och den tydning ett sådant mottagande skulle
erhålla, blefve säkerligen allt annat ån fördelaktig. Jag anhåller
att Hr Stjernsvärds motion, betraktad ur båda synpunkterne, måtte
läggas till handlingarne.
Hr Stjernsvärd: Det är med anledn. af ett den siste talarens
yttrande som jag begärt ordet. Gr. Ugglas har hemställt,
huruvida det vore skäl yrka att StalsUtsk. med albrytande af andra
göromål skulle handlägga den af mig väckte motion. Ett dylikt
yrkande har jag aldrig gjort; men jag tror att man vid frågans
bedömande icke bör alldeles förglömma att då StatsUtsIcs
Ordfide något så när kan bestämma när görornålen kunna vara afslutade,
han följaktligen äfven tagit i betraktande de ärenden som
finnas i Utsk. och således äfven detta. I så fall blir det ingen
förlängning af Riksdagen om Utsk. ålägges att besvara motionen.
Den tydning Gr. Ugglas gjort i afs:de på Norges förhållande alt
bevilja ett förökadt anslag till H. K. H. Kronprinsen tror jag får
gälla för Grins enskilda räkning, ty af Storthingets förhandlingar
synes icke att det af Gr:n nämnde motiv ingått i dess i detta
afs:de fattade beslut.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då jag i sista plenum instämde
med Hr Stjernsvärd uti det yrkande att R. o. Ad. måtte ålägga
StatsUtsk. inkomma inom en viss bestämd tid med Utlåt, i ifrå
-
348
Den 50 Februari.
gav:de ämne, skedde det af den orsak att jag befarade Utsk. hafva
för afsigt alt begrafva motionen. Jag har na hört yttras att sådant
åtminstone icke bestämdt är meningen och tar för gifvet att
StatsUtsk., efter den discussion här förevarit, innan Riksdagens
afslutande inkommer med Betänk, i ämnet. Det bör icke vara
svårt för StatsUtsk., efter de handlingar som här blifvit meddelade,
att använda en eller annan timme på dess utarbetande. När motionen
med Betänk, sedermera återkommer, skall jag icke underlåta,
alt, om jag så för godt finner, begära ordet, äfven i den händelse
att StatsUtsk. densamma afstyrkt.
Gr. Löwenhjelm: Äfven vid äfventyr att, mer än jag önskar,
trötta B. o. Ad., får jag vördsamt anhålla om några ögonblicks
upmäi ksamhet, innan propos. på bifall framställes. Af allt
sorn blifvit anfördt, kan jag icke draga den slutsats, som den siste
talaren gjort. Jag tror nemi. icke, att den rått, som jag anser
lviksdaesmannen böra ega, kommer att genom ett beslut, sådant
jag önskar, här erkännas. Gr. Ugglas har upträdt för att vederlägga
åtskilligt af hvad jag anfört; bland annat har han syftat på
nödvändigheten att icke sätta H. K. H. Kronprinsen i det sorgliga
predikament, att nödgas bryta Sitt hvad vi på Svenska kalla
Kungsord. Jag respekterar Gris åsigter i detta fall, men jag är
öfvertygad, att de icke här äro tillämpliga. Grin har, likasom
flere af de andre talarne, ansett, hvad jag tilläfventyrs tillräckligt
mycket men olyckligtvis utan verkan sökt antyda, att K. M:s och
II. K. Ilis tillkännagifvanden i apanagefrågan synas uttrycka en
önskan att frågan måtte förfalla, men ingalunda ett afslag å en
framställd offert af tillökt anslag. Jag hemställer till den värde
Gr:n, om det är rätt eller rättvist att då kalla min framställning
för en oriktig tolkning af dessa tillkännagifvanden. Kunna vi
icke ganska väl tänka oss åtskilliga orsaker, som förmått de höga
personligheterna till den önskan, att saken icke måtte förekomma,
utan att dervid binda ett förklarande, som de ej gjort, och genom
antagande af hvilken förutsättning de skulle göras lill brytare af
sitt ord. Vid så vigtiga omständigheter, då så höga personer äro
i fråga, är det af ganska stor vigt att noggrant hålla sig till hvad
som blifvit sagdt. Jag fortfar derföre i den tro, att om R. St:r,
i följd af hvad som förekommit, besluta ett anslags erbjudande åt
II. K. II. Kronprinsen under Hans Regenttid, är Han fullkomligt
oförhindrad att detsamma antaga, likasom Ilan gjort i Norge. Gr.
Ugglas antydde att andra förhållanden egde rum med afs:de på
Norge, som gjorde ganska förklarligt, att Norge erbjudit ett sådant
apanage, ulan att göra pekuniär förlust utan snarare vinst. Detta
tvingar mig att framkomma med en anmärkn. och ett underställande
till R. o. Adis egen rättskänsla, som jag gerna velat undvika.
Om Norges politiskt rikliga upfattning af denna fråga upkommit
genom en sådan pekuniär beräkning, så hemställer jag,
om vi icke äfven här hafva någon räkning att upgöra, innan vi
besluta i denna fråga. Konungen har, såsom nyss nämndes, af
egna mede) anslagit åt Kronprinsen en summa, som är oss alla
Den JO Fobrnart.
S49
bekant; denna summa graverar betydligt Hans civil-lista; vi böra
icke glömma att samma Konung har i arf efter Sin fader fått det
sorgliga updraget att betala 1,200.000 Rdr af Rikets gäld, hvilket
beslöts vid 1840 års Riksdag; det tillkommer icke mig att
tadla detta beslut: jag citerar blott fakta; vi böra icke glömma,
att när Sveriges Prinsar fordom reste för att fullborda sin
upfostran, dessa resor vanligen bekostades af statsmedlen; huru
har nu vår, beklagansvärd! nog, sjuke Konung i detta afs:de betedt
sig. Han har låtit Sina 4 söner göra dyra resor utomlands;
Ilan har aldrig fordrat något af It. St:r; lian har nöjt Sig med
ett, som vi måste erkänna, ganska ringa apanage för Sina söner,
Ilan har vidare under de sista åren utsändt Sin ena son på eu
resa, visserligen icke af någon politisk karakter, men deraf vi alla
känna att intrycket bör för Svenska namnet och Svenska Slaten
hafva varit hedrande. Allt delta har Han äfven bekostat. Mans
samme Son har sedermera inträdt i äktenskap, huru har Han dervid
förhållit Sig? Visserligen hafva Ständerne anslagit en summa
åt Hertigen af Östergöthland, men det är icke obekant att vid
denna summas otillräcklighet, Konungen betalt lika mycket ur Sin
egen handkassa. Summerar man nu tillsammans allt detta, frågar
jag, om icke vi böra göra någon räkning oss emellan, huruvida
det är grannlaga eller rätt, att vi i frågor, som röra Rikets värdighet,
det anseende som vi i Europa minst sagdt böra försvara bredvid
vårt grannrike Norge, skulle begagna oss af de välvilliga önskningar,
som gifvit sig tillkänna rörande detta apanage, och derigenom
undanskjuta hela frågan angrde hvad som tillkommer Rikets
värdighet. Dessa fiågor äro af den art, att de icke af någon
kunna vederläggas, och den moraliska vigten af dem bör äfven
väga något i vågskålen. Jag skulle således högeligen beklaga,
om det beslutet fattades, att icke allenast nedtrycka den motionsrätt,
hvarom första mom. af Hr Stjernsvärds motion handlar sålunda,
att ett Utsk. skulle utan något tillkännagifvande kunna alldeles
undanskjuta en motion, och en Riksdagsmans tanke helt. och
hållet bero på det omdöme der fattades, de uplysningar der erhållas,
utan att hvarken motionär eller Stånden erhöllo kunskap
derom. Dels detta blefve följden af afslag å förevule motion, dels
att apanagefrågan helt och hållet förföll. En annan talare har
vttrat, att äfven om Hr Stjernsvärds motion underkännes sålunda,
att hans förslag om föreläggande för Utsk. afslogs, man visserligen
ändå kunde återkomma till hufvudfrågan. Det är en sak som jag
icke förstår, och jag tror icke alt det låter sig göra Gr. Ugglas
har ytterligare anmärkt, att viri denna fiågas behandling skulle
man komma alt afbryta andra mera angelägna göromål. Det ar
beklagligt att sådant skulle ske i I I:Le timman, men icke får man
lägga motionären det till last, då han för 3:dje gången anhåller
om ett svar på sin motion, och ytterligare ber jag få hemställa,
att då frågan: skall Sverige erbjuda sin Regent ett apanage? är
en sådan som rörer Sveriges anseende och ära, månne icke den
då är värd några dagars öfverläggning i ett Utsk., för alt afgöras.
Jag instämmer med Hr Stjernsvärd i hans anhållan, förutsättande»
Den 20 Februari.
att Höglofl. StatsUtsk. icke sjeifvilligt vill förklara sig, i hvilket
fall jag naturligtvis låter mitt yrkande förfalla.
Gr. Sparre, Erik: Utan att vilja i någon mån bestrida
hvad den siste talaren yttrat ang:de Statens förbindelser mot sitt
Konungahus, hvilket jag anser höra till ett annat ämne än det
som här är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, ber jag att få
hålla mig till sjelfva saken. Här är fråga om R. o. Ad. skall
besluta något föreläggande för StatsUtsk. att inkomma med svar
på motionen, men ingalunda fråga om apanaget, ehuru diskussionen
råkat in på delta område. Har R. o. Ad. någon anledn. att
förelägga StatsUtsk. en sådan åtgärd, har Utsk. gjort sig deraf
förtjent, kan det anses hafva försummat sina åligganden? Jag
känner det icke och vid sådant förhållande anser jag olämpligt att
i detta fall, likasom i föreg:de, göra ett föreläggande för ett Utsk.,
hvilket, R. o. Ad. veterligen, icke försummat sin skyldighet. Utsk:s
Ordf. yttrade sig så, som vore det Utsk:s mening att icke handlägga
denna fråga, och den af FinansMinistern meddelade skrifvelse
kun i så måtto rättfärdiga Utsk:s åtgärd, att det icke anser
frågan böra påskyndas eller företagas framför andra vigtigare ärenden.
Då jag således icke kan lägga Utsk. något till last, då jag
trott mig finna, att Utsk. med flit handlagt sina göromål, synes
mig R. o. Ad. icke hafva anledn. att gifva Utsk. en så beskaffad
påstötning, och jag anhåller derföre om afslag å Hr Stjernsvärds
motion.
ålånga ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Brakel: Jag får förklara, att jag fullkomligt delar R. o.
Ad:s otålighet, och hemställer derföre till StatsUtsles Ordf. huruvida
han icke vili offentligen förklara, att när tiden sådant medgifver,
skall motionen handläggas, helst den på några minuter kan
afgöras, äfvensom huruvida icke Hr Stjernsvärd, i händelse Gr.
Lagerbjelke gör ett sådant förklarande, vill lemna sitt bifall till
att motionen bifogas handlingarne.
Hr Cederschiöld: En värd talare har sökt ådagalägga behofvet
af ifrågav:de anslags beviljande. Om så förhåller sig, skall
jag icke underlåta att vid kommande Riksdag med min röst medverka
dertill, men f. n. skulle det, åtminstone efter min upfattning,
ligga någonting förnärmande mot H. K. H. KronprinsenRegenten,
i den förutsättning att Han skulle antaga ett anslag,
som af R. St:r beviljades, sedan Han genom en af Statsrådets medlemmar
för StatsUlsk:s Ordf:de tillkannagifvit Sin önskan vara, att
frågan derom icke måtte förekomma till handläggning inom representationen,
samt äfven K. M. förklarat, att Kronprinsen-Regenten
från H. M:s civiI-1 ista skall erhålla de medel som erfordras. Jag
kan således icke antaga såsom möjligt, att H. K. H. KronprinsenRegenten
skulle, efter sådana tillkännagifvanden, kunna mottaga
ett dylikt anslag, och då inser jag icke något skäl hvarföre R.
St:r skola försätta Honom i den obehagliga ställning, hvari Han
Den 20 Februari.
351
genom ett bifall skulle komma, sedan Han uttryckt sin önskan
att frågan icke måtte förekomma till någon handläggning. Det
har visserligen blifvit af Hr Stjernsvärd anmärkt, att de till StatsUtsk.
lemnade meddelanden vore obehöriga och icke bordt af dess
Ordf:de för Utsk. tillkännagifvas, enär de icke kommit Ulsk. på
officiel väg tillhanda. Jag vill då fästa upmärksamheten på innehållet
i 4~ §:n Riksd:sOrdn:n, hvaraf synes att uplysningar kunna
på andra än ,de af Hr Stjernsvärd upräknade sätt Utsk. tillhandakomma.
Der stadgas nemi.: »Finnér Utsk. sig behöfva af någon
Konungens embetsman eller af något, publikt verk inhemta mundtliga
eller skriftliga uplysningar, begäre genom sin Ordf:de hos den
Statsrådets ledamot Konungen vid hvarje Riksdag dertill förordnar,
Konungens Nåd. befallning till vederbörande om de äskade
underrättelsers meddelande.» Intet embetsverk eller embetsman
kan förbindas att lemna sådana uplysningar, utan att derom anmodas
direkte af StatsUtsIcs Ordfrde, och icke heller lärer det
vara någon af Konungens Rådgifvare förbjudet, att utan denna omgång
lemna de uplysningar som erfordras för frågans utredande.
Sedan emellertid dessa uplysningar kommit StatsUtsk. tillhanda,
synes mig åtminstone grannlagenhelen mot KronprinsenRegenten
fordra, att icke framtvinga frågan till en sådan handläggning som
kan blifva obehaglig. Det är väl alldeles gifvet, att man, i en så
beskaffad fråga som denna, helst önskat att den mätte afgöras
utan vidlyftig discussion å ena eller andra sidan, och då det var
att förutse att så icke kunde ske, i den form den framkommit,
bör man äfven gå den önskan till mötes, som uttryckts af den
person, hvilken anslaget är ämnadt, att frågan måtte lomnäs utan
handläggning. Jag vill för öfrigt fästa upmärksamheten derpå, att
44 §:n Riksd:sOrdn:n, som handlar om föreläggande för Utsk. att
inom viss tid inkomma med Betänk., berättigar icke något särskildt
Stånd att meddela ett sådant föreläggande, utan det heter: »att
R. St:r kunna, genom Ståndens pluralitet, när så nödigt pröfvas,
förelägga Utslcn tid till deras Betänk:s afgifvando » Det beror
således icke på R. o. Ad utan det fordras tre Stånds beslut för
att åstadkomma ett sådant föreläggande. Jag hemställer, huruvida
det är lämpligt att en sådan discussion som denna, nu i Riksdagens
sista stund i alla Stånden skulle förekomma, och huruvida
det kan pröfvas nödigt efter de uplysningar vi fått; hvarjemte jag
uttrycker den säkra förhoppning att, i händelse ett sådant anslag
skulle beviljas, H. K. II. Kronprinsen-Regenten icke skall mottaga
det, helst emottagandet deraf skulle innefatta bevis derpå att intet
allvar funnits uti det förut meddelade förklarandet.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Stjernsvärd: Med anledn. af det öde, sorn kan komma
att träffa den af mig väckte motionen, antingen det blir bifall
eller afslag, vill jag, i afs:de på hvad här förekommit, endast yttra,
att den största grannlagenheten ligger uti bevarandet af Grundlagens
bud, och framför denna måsto all annan vika. Hvad åter
sjelfva saken angår, och med hänsigt till Gr. Sparres yttrande,
Dan 20 Februart.
vore den upfattning, Gr:n haft, fullkomligt i sin ordning, såvida
icke StatsUtsk:s Ordf:de utvisat det öde, som molionen hade att
motse. Efter detta utvisande förfaller till all kraft och verkan
Gr. Sparres åsigt. Då jag sist hade ordet, glömde jag en hemställan
af flr Brakel, att i den händelse här klefve tillkännagifvet
från behörig person Utsk:s afsigt att i grundlagsenlig ordning behandla
densamma, jag skulle tillåta motionens läggande till handlingarne.
Jag får förklara, att i sådan händelse är milt mål vunnet,
och då har jag ingenting emot utan förenar mig i det amendement
som nämnde person a-jort.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt llr Gr.
o. Landtm, framställt hurusom i afstde på Hr Sfjernsvärds ifrågavtde
hemställan blifvit yrkadt, dels bifall, dels afslag och dels, att densamma
måtte läggas till handlingarne, blef den först till bifall å
denna hemställan framställda propos:n besvarad med starka Nej,
blandade med Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om It.
o. Ad. behagade afslå densamma, samt sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja
nu hafva varit öfvervägande.
Hr Stjernsvärd begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voler:s-propos.:
Den som vill alt R. o. Ad., med bifall till Hr Sfjernsvärds
derom gjorda framställning, beslutar förelägga StatsUtsk. att inom
8 dagar inkomma med Utlåt, i anledn. af väckt motion om anslag
till H. K. H. Kronprinsen i och för det Honom gifna updrag att
föra RiksStyrelsen, röstar
Ja;
den dot ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder Hr Sljernsvärds berörda framställning af R. o.
Ad. afslagen.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 36.
Nej — 85.
Hr Stjernsvärd: Jled anledn. af det beslut R. o. Ad. fattat,
får jag till prot. anföra, att jag anser R. o. Ad. genom detsamma
hafva till Utsk. mindre välbetänkt öfverlåtit sin principal-rätt.
Afven framdeles torde Utsk. någon gång komma att förfara på
samma sätt som nu, och då få de Hrr, som voterat Nej, skörda
hvad de utsått.
Gr. Löwenhjelm: Äfven jag ber alt få till prot. anteckna,
att jag anser det nu fattade beslutet innebära ett ganska vådligt
prejudikat för Riksdagsmannens yttrandefrihet för framtiden.
Hr
Deri 20 Februari.
353
Hr Gr. o. Landtm, tiilkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till Fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Akerman, Fredrik, anförde skriftligen:
Oå 50 §:n Riksd:sOrdn:n medgifver väckande af motioner
efter den derför i allmänhet bestämda tid, när under Riksdagens
lopp händelser timat, som kunna dertill föranleda, får jag, med
imledn. af det kända faktum, att Svenska Staten helt nyligen utrikes
afslutat kontrakt om 2:ne lån, väcka följande motion:
Jemlikt II mom. i BankoUtsk:s Utlåt. N:o 38 hafva Fullmäktige
i Rikets Ständers Bank blifvit bemyndigade att genom inköp
af silfver från främmande länder förstärka Bankens metalliska kassa
då sådant icke medför större utgift eller erfordrar förskott på längre
tid, än sorn för si Ifvers anskaffande till Banken genom vexelköp
är medgifvet, hvarförutan, enligt 10 mom. samma Betänk.,
Fullmäktige fått rättighet, att hos Bankens Hus i Hamburg eller
Altona hafva för Bankens räkning stående en behållning, som under
vintermånader lie får upgå till Tre mili.-r Rdr Hamb. Bko, under
vilkor att, när årstiden sådant medgifver, Fullmäktige sjöledes
till Banken indraga den del af behållningen, som öfverstiger Två
milkr Hamb Bko
Då detta sednare stadgande naturligtvis afser att bereda minskning
i transportkostnaden för det silfver, hvaraf Banken på utrikes
ort kan under vintermånaderne blifva egare, torde, under nuv:de
förhållanden, ett tillägg till dessa stadganden böra af R. St:r
meddelas.
Det lån å 20 mill:r, Fullmäktige i Riksg:sKont. uptagit, har,
efter ingångne underrättelser från utlandet, rönt den efterfrågan
på penningemarknaden att, utöfver de omkring -4 milhr Rdr Rmt,
som redan äio indragne eller under indragning, betydliga lefvereringar
derå under den allra-närmasle tiden förestå. Att sistnämnde
förhållande skall inträffa i afs:de å det af Regeringen i
Hamburg uptagne lån torde jemväl kunna förutses; men då, ge
nom
åtgärderne att öfverflytta dessa valutor hit, det hittills existerande
vexelbebofvet sannolikt snart skall fyllas, bl ifver, så snart
Bankens rätt att fiafva silfvervaluta i Hamburg och Altona till
fullo begagnats, för Riksg:sKont. ej annan utväg, än att antingen
låta de lånemedel, som i silfver lefvereras i Hamburg, der qvarstadna
utan ränta tills öppet valten inträffar, elier ock att, för
silfrets öfverförande iandvägen hit, ådraga sig icke obetydliga
kostnader.
Af sådan anledn. får jag vördsamt föreslå:
Att BankoFullmäktige må bemyndigas att, utan afs:öe
på det genom 10 mom. i förenämnde Utlåt, fastställda
maximum för den behållning, som Banken under vanliga
förhållanden får ega i Hamburg eller Altona qvarstående,
af Riksg:sKont., till ett pris af 128 sk. Bki
per Rdr Hamb. Bko, inköpa det silfver, som Riksg:s
XI 11. 23
354
Den 20 Februari.
Kont. kan å nämnde orter hafva att afläta, samt att
detta silfver, som må inräknas i den metalliska kassa,
hvarå Banken eger utgifva sedlar, må, så länge BankoFullmäktige
anse sådant lämpligt, hos Bankens Hus i
Hamburg och Altona qvarstå, med skyldighet för RiksgrsKont.
, att vid försäljningen godtgöra Banken den kostnad,
som Banken, för silfrets öfverförande från nämnde
ställen till Stockholm sommartiden, per medium får
betala.
Jag anhåller vördsamt om remiss af denna motion till Höglofl.
BankoOtsk.
Remitterades till BankoUtsk.
Vid förnyad föredragning af SlatsUtsk:s den 16 och 17 d:s
på bordet lagda Utlåt. N:o 260, ang:de väckte frågor om Statens
medverkan för fullbordande af jernvägs-anläggningen mellan Köping
och Hult, bief detta Utlåt, punktvis företaget till afgörande och
biföllos 1, 2. 3 och 5 punkterne utan discussion; men då 4:de
punkten förekom inlemnades och uplästes följande anförande af
Hr af Sillén, Georg Axel: Ehuru det är gifvet, att bolaget
för KöpingHult-jernbanan icke har något rättsanspråk pä
återfående af de såsom garanti för banans fullbordande deponerade,
hos StatsKont. innestående 150,000 Rdr Bko, synes likväl, i anseende
till de missöden, hvilka, om än genom mindre försigtighet,
träffat bolaget, det icke vara Staten fullt värdigt, att tillgodoräkna
sig berörde medel; men med återfåendet af desamma synes dock
böra förenas sådane vilkor, som betrygga deras användande på det
sätt, som bäst öfverensstämmer med bolagets förbindelser; och då,
enligt -min öfvertygelse, detta säkrast vinnes genom antagande af
det förslag Hr Grape framställt i sin reservation, uti hvilken Gr.
M. Hamilton, Hr Hörnstein och Riksdagsfullmäktigen Malmin instämt;
så föreslår jag vördsamt, att denna mening måtte af R. o.
Ad. godkännas till dess beslut, samt att Hr Gr. o. Landtm, täckes
framställa propos. om bifall derå.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då i det skriftliga anf:de, som
här blifvit upläst, yttrats detsamma som återfinnes i Ur Grapes
reservation eller att bolaget, för att återfå de af detsamma deponerade
medel, 225,000 Rdr, bör ställa säkerhet för jernbanans
fullbordande till Köping, på samma gång som i premissen yttras,
att det icke kan vora Staten värdigt, att sedan Staten förklarat
sig icke ega eller vilja åtaga sig vidare förbindelser till bolaget,
innehålla det vite, som skall tillfalla densamma, derföre att bolaget
icke mäktat upfylla sina förbindelser, — så synes, att man
gjort sig skyldig till en inkonseqvens, hvilket äfven StatsUtsk:s
majoritet funnit. Etsk. har väl tillstyrkt, att dessa penningar
lemnäs med något vilkor, men med ett vilkor som ligger i Statens
och det allmännas intresse, nemi. att den bana, som nu är löpande
mellan Örebro och Arboga, sättes i fullt ändåmålsenligt skick,
Den 20 Februari.
355
så alt trafiken kan der fortgå på det för allmänheten mest tillfredsställande
sätt. Man har visserligen sagt, att i detta vilkor
skulle ligga någonting förnärmande mot den auktoritet, som afsynat
jernvägen, och man skulle kunna påstå, att då jernvägen är godkänd
och för alla upiålen, så är den, såvida denna auktoritet
gjort sin skyldighet, i fullgodt skick; men hvar och en som känner
till saken vet, att jernvägar kunna befaras, ehuru varande i
iner eller mindre godt skick, att de öppnas så fort detta utan
risk kon ske, men att man fortsätter arbetet under tiden. Så gör
man t. ex. i Frankrike. Jag har sjelf under förliden höst rest på
en jernväg mellan Genéve och Lyon, som icke var färdig — färdén
derå var också mycket obeqväm om ock säker. Detta vilkor
är ett sådant som Slaten kan och bör fastställa; det kan hända,
att några andra bordt fästas vid återfåendet af medlen, som StatsUtsk.
icke kunnat förutse; det är också derföre som StatsUtsk.
ansett, att K. M. bör pröfva om något särskildt vilkor finnes, som
ytterligare bör i det allmännas intresse fastställas, och denna utväg
att öfverlemna till K. M. bedömandet, är i detta fall så mycket
lämpligare, som R. St:r icke sjelfve utsatt förutnämnde vite,
utan då R. St:r godkänt bolagets anhållan eller oktroyerat vissa
bestämmelser, så tilläde Ständerne, att om något ytterligare vilkor
bör fästas, så anmoda de K. M. att dem bestämma. Del har K.
M. också gjort, och bland dessa vilkor är just det, att om bolaget
icke fullgör sina förbindelser, skall det plikta 200,000 Rdr Bko,
hvilken summa likväl skulle utgå i mån af arbetets fortgång. Jag
anhåller således att denna punkt måtte bifallas.
Den härefter till bifall å 4:de punkten framställda proposin
besvarades med starka Ja jemle ett eller annat Nej; hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Föredrogos och bi föl los LagUtskis den 17 dennes på bordet
lagde Betänkin:
N.o 74, i anledn. af väckte motioner, angide dels uphäfvande
af 10 kap. Kyrkolagen, dels ock förändring af samma kap. och
hvad i öfrigt är vordet stadgadt i afs:de på kyrkotuktens uprätthållande;
och
N:o 75, i anledn. af väckte motioner, angtde förändring af
lagens stadganden i alside på rättigheten att föra annans talan inför
rätta.
F'öredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
LagUtskis nedannämnde den 17 dennes på bordet lagda Betänk,
och Mern.:
N:o 76, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. till R. Stir om
uphörande af landsflykt såsom påföljd för brott; och
Nio 77, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksStin
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskis Utlåt. Nio 62,
i anledn. af framställde amnärkmr mot Utskis under Nio 47 af
-
Den 22 Februari.
gifna Betänk, öfver väckte motioner om stiftande af lag ang:de
allmänt kyrkomöte.
Äfvenledes föredrogs och bordlädes ånyo RiddarhusUtsIcs den
17 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 28, i anledn. af RiddarhusDirektionens
Mern. om förändring af sittplatserne i Riddarhus-salen.
Anmäldes och lades på bordet ett från Bevilln.Utsk. under
N:o 33 afgifvet Betänk., ang:de beräkningen af Tullmedlen, Saluaccis,
Postmedlen, Karta-Sigillata-afgiften och Bränvinsbränningsmedlen.
Uplästes till justering och godkändes Exped.Utskts under N:o
222 afgifna Förslag till R. St:rs underd. Skrifvelse till K. M.,
ang:de utgifterne under Riksstatens Åttonde Hufvudtitel.
Justerades ett protis-utdrag, ang:de remissen af Ur Åkermans
denne dag väckta motion.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att sedan numera alla å föredragningslistan
upförde mål blifvit behandlade, något plenum på
e. m icke erfordrades, utan det derom utfärdade anslaget komme
att nedtagas; hvarefter H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Måndagen (leii 22 Februari 1858.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.-utdrag för d. 20 dennes samt pleni-prot.
för den 7 sisth December.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne Förslag till IL Stms underd. skrifvelser till K. M.:
N:o 228, angide förbättrade aflöningsvilkor för Aiméens och
Flottans Läkare samt ProvinciaiLäkare;
Peil 22 Februari.
N:o 230, ang:de beviljad pension åt förre Just.Ombudsmonnen,
KammarRådet Theorell;
N:o 231, angide ersättning för ökad tjenstgöring vid LifBeväringsRegdet;
samt
N:o 232, angide löneförhöjning för Statens embets- ool
tjenstemän för år 1857.
Föredrogs ånyo LagUlsIcs den 17 och 20 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 76. i anledn. af K. Ms Nåd. Propos. till B.
St:r om uphörande af landsflykt såsom påföljd för brott.
Hr von Koch, Nils Sam.: Efter hvad jag tror mig veta,
hafva 3 Stånd bifallit detta Betänk. Således är här icke värdt
att yrka några förändringar, men jag måste beklaga den utgång
frågan fått. Det är visserligen sant, att K. M:s Propos. var af
gifven
under en förutsättning, som icke gått i fullbordan, men
icke destomindre hade jag föreställt mig, att LagUtslr. kunnat tillstyrka
ett annat straff emot proselytmakeri än landsflygt. Jag beklagar,
att Utsi;, icke begagnat sig af det nu erbjudna tillfället.
Då emellertid det är utan ändamål att vidare tala härom, vill jag
icke längie uppehålla 11. o. Adis tid.
Gr. Sparre, Erik: Om man med någon upmärksamhet genomläser
K. M:s Propos., skall man finna, att LagUtsk. icke gjort
sig förtjent af någon förebråelse. K. M:s Propos. innehåller nemi.,
att den är afgifven under förutsättning af 11. Stirs bifall till Proposm
om religionsfriheten. Då den nu ifrågavide Proposrn icke
var ovilkorlig, och något förslag om uphäfvande af landsförvisningsstraffet
icke blifvit väckt inom representationen, samt Utsi», icke
har motionsrätt, kunde Utsk. omöjligen afgifva ett sådant förslag
som det den siste talaien önskat. Endast Stats- och BankoUtskm
ega motionsrätt. Förebråelsen är således obefogad.
Hr von Koch: Enligt min upfaltning är förutsättningen för
K. M:s Propos., alt all påföljd för affall från Statskyrkan skulle
uphöra; men då R. St:r afslagit K. M:s Piopos. om religionsfriheten,
och således förklarat, att annan påföljd borde qvarstå för
affall, tror jag, att Utsk. varit oförhindrad!, att föreslå annat straff
för delta brott, t. ex. förlust af vissa medborgerliga rättigheter.
Jag hade upgjort ett förslag, som jag visat för åtskilige ledamöter
i Utsk., men hvilket icke vann någia sympathier, hvarföre jag
lät detsamma förfalla.
Frih. Alströmer, Jonas: Ehuru jag känner, alt detta Botänk.
blifvit bifallet inom de öfriga Stånden, måste jag likväl instämma
med flr von Koch, och önskar att R. o. Ad., oberoende
af de öfriga Ståndens beslut, ville antaga K. M:s Propos., hvartill
man icke bör vara förhindrad of den förutsättning, hvarunder K.
M:s Propos. afgafs.
358
Den 22 Febrnarl.
Gr. Sparre: Min öfvertygelse är, att Hr Gr. o. Landtm, ieke
kan göra den framställning man här yrkat. Om Frih. Alströmer
begär bifall till K. M:s Propos., så bör man ihågkomma, alt K. M.
icke afgifvit någon Propos., emedan den afgifne förutsätter, att
affall från Evangeliska Lutherska läran icke skall anses såsom
ett brott. Hr von Koch har ifrågasatt, att man skall utbyta laridsförvisningsstraffet
emot något annat, men just detta har K. M.
förklarat icke kunna ske, emedan K. M, sagt, att om Propos:n om
religionsfriheten icke vunne R. St:rs bifall, vore K. M. nödsakad
att inhibera den sednare Proposm. En annan åtgärd än den Etsk.
vidtagit skulle innebära en uppenbar förtydning af K. M:s förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Jag är förekommen af Gr. Sparre,
i hvars yttrande jag i a i ■ o instämmer, och anhåller om bifall till
Utsk:s Betänk.
Hr Cederschiöld, Gust.: Enligt min åsigt är R. o. Ad.
oförhindrad, att i denna fråga fatta hvilket beslut som helst. Jag
yrkar bifall till K. M:s Propos., och tror, att den mycket väl kan
bifallas, utan att man derföre öfverträder Grundlagen. K. M. har
framställt Sin Propos. under en viss förutsättning, som finnes i
motiverne, men sjelfva förslaget ligger i Proposm, och således måste
man kunna antaga förslaget, emedan detsamma varit framställdt
till antagande eller förkastande. Det inträffar dagligen, att man
afslår en del af ett Kongl. Förslag men antager en annan, och dä
vet jag icke, hvarföre man icke skulle kunna så göra äfven i
detta fall.
Frih. Alströmer: Det är visserligen sant, att K. M. har
förklarat, att utbyte af straff icke kan ske, men om R. St:r likväf
anse sådant lämpligt, måtte de vara oförhindrade dertill. Jag anhåller
derföre om bifall till K. M:s Propos. och afslag å Utsk:s
Betänk.
Frih. Creutz, Stephan: Jag förenar mig med Frih. Alströmer
och yrkar bifall til! K. M:s Propos.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade: Innan öfverläggningen förklaras
fulländad, är jag skyldig tillkännagifva, att jag artser mig icke
kunna framställa den af Frih. Alströmer, Hr Cederschiöld och Frih.
Creutz begärda propos. till bifall å K M:s Propos. Jag fäster härvid
icke afs:de på det förhållande huruvida LagUtsk. kunnat framställa
något kontraförslag till det lagförslag K. M. under en viss
förutsättning framställt; men då R. St:r förklarat, att landsflykt
skall fortfarande vara straff för ett visst slag af brott, anser jag,
att det vore ett uphäfvande af detta beslut om R. o. Ad. nu skulle
besluta att landsflykt eller förvisning från Riset icke vidare må
någon ådömas, utan att i stället ett annat straff skall åläggas.
Denna fråga, hvarom R. o. Ad. förut fattat elt beslut, sorn numera
blifvit R. Stms, anser jag, till följd af 75 §;i) IUksd:sOrdn:n icke
Den 22 Februari.
359
vid denna Riksdag kunna åter väckas eller uptagas, och kan således
propos. till bifall å K. M:s Propos. i dess ursprungliga skick
icke af mig framställas.
Frih. Alströmer: Af de skäl Hr Gr. o. Landtm, framställt,
inser jag, att propos. på min anhållan icke kunnat göras. Jag
beklagar den utgång saken vid denna Riksdag erhållit.
Hr Cederschiöld: Ehuru jag icke kan instämma i Frih.
Alströiners sista yttrande, emedan jag icke blifvit öfvertygad af Hr
Gr. o. Landtnäs framställning, vill jag likväl icke vidare påyrka
propos. Jag tror, att Hr Gr. o. Landtm:s framställning icke var
fullkomligt klar. R. St:r hafva visserligen afslagii en K. M:s
Propos., som innefattade många ämnen och deribland äfven, att
ansvar för affall skulle försvinna, men deraf anser jag R. St:r icke
förhindrade, att förändra en redan bestämd stroffart. Emellertid,
såsom jag redan nämnt, yrkar jag ingen propos., emedan jag tager
för gifvet, att Ståndets majoritet instämmer med Hr. Gr. o. Landtm.
Frih. Creutz: I anledn. af Hr Gr. o. Landtnäs senaste framställning,
afstår jag från mitt yrkande.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
propos. till bifall å LagUtsk:s förev:de Betänk, blef framstäld och
med Ja besvarad.
Vid förnyad föredragning af LagUtslcs den 17 och 20 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 77, med förslag till sammarijemkning
af de inom RiksSttn fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af
Utslcs Utlåt. N:o 62, i anledn. af framstälde anmärkn:r emot Utsk:s
under N;0 47 afgifna Betänk, öfver väckte motioner om stiftande
af lag ang:de allmänt Kyrkomöte, lades Utsk:s till Välluf]. BorgareSt.
ställda inbjudning till handlingarne samt blef den i detta ålem.
föreslagna voter.-s-propos. af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s den 20 dennes på bordet
lagde Mern.:
N:o 263, med förslag till stadganden i Riksg:sKont:s Reglemente,
ang:de detta verks skulder och fordringar; och
N:o 264, med förslag till stadganden i Riksg;sKont:s nya
Reglemente, angule åtskilliga vid föregide Riksdagar beviljade, men
ännu icke verkstälda utbetalningar.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämndo den 20 dennes på bordet lagde Otlåtm och Betanien
nemi. från
360
Ren 22 Fobruart.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskottet:
N:o 54, i anledn. af vöc!<t motion om ersättning till öfverroterade
hemman i Kronobergs län;
N:o 55, i anledn. af väckt motion, ang:do förändring i roteringen
vid WestgöthaDahls Reg:te samt anslag af allmänna mede!
till hjelp för svaga rotar;
Sammansatta Banko- och Lagutskottet:
N:0 5, i anledn. af väckt motion om räntans frigifvande i
Banker;
N:o 6, i anledn. af gjorde anmärkn:r mot vissa delar af Utsk:s
Betänk. N:o 4, i fråga om lagstiftning för Enskilda Banker;
BcvillningsLlskottel:
N:o 33, ang:de beräkningen af Tallmedlen, Saluaccisen, Poslmedlen,
KartaSigiliata-afgiften och Bränvins-brännings-medlen.
Ånyo föredrogs Riddarh.Utslos den 17 och 20 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 28, i anledn. af Riddarh.Direktms Mern. om
förändring af sittplatserne i Riddarhus-salen.
Frih. Cederström, Rud.: Vid behandlingen af detta ärende
bar Riddarh Direktm icke haft annat ögonmärke än att i möjligaste
måtto upfylla R. o. Ad:ns önskningar och vilja, hvilka Riddarh.-  Direktm pligtskyldigast ville ställa sig till efterrättelse; men då
Direktm genom samtal med sina StändsBröder inhämtade i det
hänseendet olika tankar, inträffade deraf inom Direktm en meningsskiljaktighet,
som vi ej kunde lösa. Måhända hade Direktm dock
icke behöft besvära R. o. Ad. med en förfrågan i det hänseendet,
oeh jag tror också, att den icke kommit i fråga, om Direktms
medlemmar sins emellan kunnat komma öfverens om hvad man ansåg
vara R. o. Ad:ns Önskningar; men då så icke skett, utan Direktm
delade sig i 2:ne nära lika starka halfvor, ville jag icke
motsätta mig en förfrågan hos R. o. Ad. Likväl ansåg jag, att
Direktm dervid bordt uttrycka en åsigt eller en förmodan, om
hvad den ansåg vara det tjenIigaste. Sedermera har detta ärende,
för att till Ståndet inkomma, genomgått
städes erhållit en vändning, motsatt den, som inom Direktm gjort
sig gällande. Direktm ansåg nemi,, att det vöre angeläget, alt
förändringen verkställes så, att nödig beqvämlighet vinnes för de
ledamöter, som under Riksdagarnes hela längd verksamt deltaga i
Ståndets öfverläggningar. Man ansåg detta ändamål icke vinnas
derigenom, att endast stoppning anbringades å bänkarne och att
dessa flyttades något mera från hvarandra. Utsk. deremot har ansett
dessa åtgärder tillfyllestgörande, och jag medgifver, att på det
sältet kan platser beredas åt ett större anlal ledamöter. Direktms
pluralitet förestälde sig likväl, att vid de mera sällsynta tillfällen,
då Ståndet är talrikare församladt, kunde ytterligare platser beredas
genom några på gångarne i Riddarhus-salen inflyttade bän
-
Den 22 Febrn ari.
3B t
kar, hvilka gångar nu uptagas endast af passager; och Direkt:n
trodde äfven, lill en början, att de gångar, som nu löpa utefter
ytterväggarna skulle kunna tillstängas genom utsträckning af bänkarne.
Inom Direkttn uttalade jag den mening, (och motsades icke
härutinnan) att R. o. Adtns ledamöter möjligen funno det angenämt,
att under sominarmånaderne kunna få fenstren i Riddarhus-salen
öpnade, hvilken fördel enligt min åsigt skulle kunna vinnas derigenom,
att man anbringade klaffar å bänkarne, hvilka klaffar för
det mesta kunde hållas öpna och lenina runi för passage, hvaremot,
då Ståndet är här församladt till ett antal af flere hundrade, desse
klaffar kunde tillstängas och lemna rum för sitt-platser. Vid de
tillfällen då dessa klaffar icke be (löfde nedläggas, skulle alltså 5
parallella genomskärningar i mer än halfva salen åstadkommas.
Vid sådant förhållande skulle cirkulationen icke mycket försvåras
genom anbringande af ryggstöd. Man måste ihågkomma, att R. o.
Ad:ns öfverläggningar uptaga en tid af flera timmar, och då är det,
tyckes mig, verkligen för mycket hegardt, att t. ex. äldre och
sjuklige ledamöter skola vara beröfvode beqvämligheten af ryggstöd.
Dessutom böra vi tänka på, att R. St:r stundom äro församlade på
detta rum dels in corpore för gemensamma öfverläggningar, dels i
talrika delegationer för votering i Förstärkta Utsk. Det kan då
icke undgå de. öfrige Ståndens upmärksamhet, att Ii. o. Ad. saknar
det minimum af beqvämlighet, som den tarffigaste fordran kan
upställa. Jemförer man hvad som beslås i de andra Ståndens samlingsrum
med de beqvämligheler som erbjudas R. o. Ad., så utfaller
denna jemförelse ännu mindre till fördel för 11. o. Ad. Utsk.
har förmodat, att ryggstöden skola medföra mindre prydlighet, men
jag tror det icke, och jag vågar påstå, alt intet land utom vårt
finnes, hvars representant kammare sakna denna agrement. Ehvad
Ii. o. Ad. också beslutar, skall jag icke underlåta att med mina
kamrater inom Direkttn täfla i nit att upfylla II. o. Ad:ns önskningar;
men då Utsk. skiljt sig från Direkt:ns åsigt, har jag ansett
mig böra yttra det ofvansagda, under anhållan, att R. o. Ad.
ville såsom sitt beslut antaga Direkttns hemställan, så lydande:
»I betraktande häraf och då vid högst få tillfällen II. o Ad. lärer
blifva så talrikt som till högre antal församladt, har Direktrn för
sin del ansett sig äga anledn. hemställa, huruvida en dylik inredning,
hvarigenom å bänkarne, försedde med ryggstöd, sillplatser i
Riddarhussalen skulle kunna beredas utan olägenhet för omkring
340 och i nödfall för 400 personer och derutöfver, af R. o. Ad.
anses motsvara den beqvämlighet förenad med nödigt utrymme,
som med den beslutade förändringen af Riddarhus-salen åsyftas.»
Det beslut, R. o. Ad. behagar fatta uppå denna hemställan
skall Itiddarh.Direkttn låta sig angeläget vara, att skyndsamligen
befordra till verkställighet, samt sålunda nitiskt efterkomma 11. o.
Adtns vilja, så snart Direkttn sätter i tillfälle att den med säkerhet
upfatta.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Afven jag kan icke gilla det
slut, hvartill Utsk. kommit. Om någon nytta skall vinnas af den för
-
362
Den 22 Februari.
ändrade inredningen i Riddarhus-salen, bör man icke inskränka
sig till att endast nödtorftligen stoppa bänkarne och göra dem
något bättre än hvad de nu äro. De böra förses med ryggstöd,
hvarigenom man kan å dem anbringa en pulpet, hvarå det blir
möjligt att göra anteckningar. Saknaden af dessa pulpeter är en
af de största olägenheterna af den nuv:de inredningen. Utsk. och
minoriteten inom Direklrn hafva ansett ali genom en sådan åtgärd
skulle för mycket utrymme medtagas, men enligt samme minoritets
yttrande kunna dock 420 sittplatser beredas och utom vid 1844
års Riksdag, då R. o. Ad. vid ett tillfälle utgjordes af omkring
500 närvide ledamöter, lärer antalet af R. o. Ad. icke varit högre
8n 420 närvide. Jag hemställer då, om man icke gerna sitter
trångt en dag under 14 år för att den öfriga tiden kunna sitta
något beqvämt. Skulle Ståndet mera mangrant samlas och en eller
annan ledamot under ett plenum blifva stående, så kan detta
hjelpas dermed, att bänkar inflyttas på gångarne. Jag anhåller
derföre, att R. o. Ad. med godkännande af majoritetens inom Direktms
hemställan afslå Utskts Betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Jag hembär Direktm min tacksägelse
derför, att den icke ansett frågan om förändring af sittplatserne
på detta rum så definitivt afgjord, att Direktm ansett
sig förhindrad att i detta ämne ytterligare inhämta Ståndets tankar;
och derigenom har äfven Utsk. fått tillfälle att för Ståndet
uttala sina åsigter, och Ståndet i sin ordning förunnats att taga
saken i förnyadt öfvervägande. Man bar sagt, att Ståndets pluralitet
skall vid förra Riksdagen beslutat ifrågavule förändring. Men
huru tillkom denna pluralitet. Jol frågan afgjordes af ett högst
ringa antal ledamöter, på tillstyrkan af en inom detta Stånd dåvar:de
inflytelserik person, men deraf följer ingalunda, att nu tillstädesvarande
ledamöter äro af det föreg:de beslutet bundne. Jag
anser den så mycket omtalade heqvämlighelen alldeles icke önskvärd.
Jag älskar icke att se detta rum, der vapensköldar pryda
väggarne, och hvilka sköldar bära vittne om Svenske mäns tapperhet,
försedt med platser för en långt drifven veklighet. Mig
synes tillräckligt, att platsarne, förblifva sådana de äro, och om
man än icke får stödja ryggen under de timmar vi äro här församlade,
sä torde de vara få sorn deraf finna sig generade; och
för visso kan nästan antagas att de, som önska denna beqvämlighet,
tillhöra ett yngre slägte, som här vunnit inträde. Jag har
hunnit den ålder, då jag enligt det romerska språket bör kallas
senex, och jag känner mig ingalunda böjd att utbyta nuvide sittplatser
emot dem Hr Scholander föreslagit och Gr. Lagerbjelke förordat,
särdeles som derigenom antalet platser förminskas, hvaraf
följiien blir, att om 500 ledamöter sig här infinna endast 420
kunna inrymmas. Jag tillstyrker, att R. o. Ad. icke måtte bifalla
Direktms förslag, men för a:t gå de Hrr till mötes, som önska
beqvämlighet, vill jag antaga Utsk:s hemställan. Man har sagt,
att man bör hafva pulpeter för att kunna göra anteckningar under
discussionerne. Om dylika beqvämligbets-inrättningar äro nödige,
Den 22 F ebrnari.
363
mäste de vara af annan beskaffenhet än här är i fråga. Dessutom
kan man begagna pärmar på böcker såsom pulpet, hvilket jag gjort
alla Riksdagar sedan år 1823 utan att deiaf finna mig generad.
Jag anhåller således om bifall till Utsk:s hemställan.
Hr Eli ren hoff. Gust. Herm.: Jag beklagar, att Riddarh.-  Direkt:n framkallat denna discussion. Utsk. ansåg att, då sådana
frågor förekomma, R. o. Ad. borde, till undvikande af dylika discussioner,
öfverlemna hela bestyret till DirekUn. Denna Direkt,
utgöres af eli färre antal ledamöter och kan lättare än Utsk. komma
till ett resultat. De Hrr, hvilka förorda ryggstöd å bänkarne,
hafva förbisett Ståndets beslut i anledn. af Betänk. N:o 14. Jemföres
detta beslut med motiverne, så befinnes, att man skall söka
åstadkomma det högsta möjliga antal sittplatser. Deremot framlägger
Direktin ett förslag, enligt hvilket platserne.? antal blir särdeles
inskränkt, och jag förenar mig derföre med Hr Printzensköld.
Dessutom får jag erinra, att om några få ledamöter få sitta beqvämt
med ryggstöd, så tillin t elgöres åter möjligheten för andra
att kunna röra sig. ty har jag väl fått en sittplats med ryggstöd,
bar jag ganska svårt ali flytta mig närmare en talare som jag icke
hör, hvilket måste vara en olägenhet. Jag förnyar min anhållan
om bifall till Ctsk:s Betänk.
Hr Björnstjerna, Oscar Jlagn. Fredr.: Då man här
klandrat DirekUn derför, att den till Ståndet hemställt, huruvida
det vill halva bänkar med ryggstöd eller icke, anser jag mig såsom
ledamot af DirekUn böra uptaga delta, och får då säga, att
DirekUn icke så alldeles saknat skäl för sin hemställan. Under
loppet af Riksdagen har jag samtalat med en stor del af R. o. Ad:ns
ledamöter för att utröna opinionen. Det kan visserligen synas
vara en obetydlighet för II. St:r att discutera en sådan fråga som
denna, men då tankarne varit så delade, torde man ursäkta Direktm,
att den icke vill binda vid sitt ansvar en åtgärd, hvilken
Ståndet med stort intresse omfattat,'i thy att en del vill hafva
bänkarne breda och med ryggstöd, och andra åter sådana de nu
äro ehuru försedde med stoppning. Sanni är, att ett föregtde beslut
ålägger Direktin att i främsta rummet afse det största möjliga
antal sittplatser, men hvad menas härmed. Under 1844 års Riksdag
var antalet af Ståndets ledamöter 500. Skall detta antal sittplatser
anses tillräckligt. En annan ledamot liar sagt mig att under
1850 års Riksdag voro 580 R. o. Adins ledamöter närvide.
Ar detta antal sittplatser tillräckligt. För att emellertid åstadkomma
det flogsta möjliga antalet, måste bänkarne göras ännu
smalare än de f n. äro. Anser R. o. Ad. således, att det antal
Direktin föreslagit icke bör anses tillräckligt, måste R. o. Ad.
besluta att några ryggstöd icke få anbringas å bänkarne. Jag anser
DirekUn hafva handlat rätt, då den icke egenmäktigt förfarit,
och jag skattar mig lycklig att hafva deltagit i DirekUns beslut.
Gr. Sparre, Erik: Jag åter tror, att Direktin handlat bättre
om den fullgjort det updrag Ståndet lemnat den. Om DirekUn
Deli 22 Februari.
ryggar tillbaka att binda vid sitt ansvar en åtgärd, så beklagar
jag, att Ståndet valt en Direktin, sorn icke förmår upfylla de updrag
densamma lemnäs. Jag tror ock, att Direktins tillfredsställelse
af sitt hänskjutande af frågan till R o. Ad. är ringa, ty om den
siste talaren under enskilda samtal med Ståndets ledamöter funnit
meningarna delade, lärer detta vara händelsen äfven nu, och om
vi än i åratal talade i ämnet på detta rum, är jag förvissad, att
jag lika litet kan öfvertyga Hr Prinszensköld, att man sitter illa
på nuvrde bänkarne, som han kan öfvertyga mig, att det är en
fördel att sitta miserabelt illa på en bänk, och att min beder som
riddersman och mina förfäders bragder uproana mig dertill. Hvad
Hr Ebrenhotrs yttrande angår, får jag erinra, att Riddarhus-salen
icke är någon promenadplats, utan man kommer dit för att afhöra
discussioner. Direktin har redan vid förra Riksdagen erhållit Ståndets
updrag att låta verkställa de reparationer Riddarhuset skall
undergå, och vid denna, alt göra den inredning i salen, att så
många platser sorn möjligt åstadkommas, hvarföre man måste erkänna,
att dessa beslut Bro öfverensstämmande. Ståndets mening
har ock varit, att dessa platser skulle göras så, att menmskor
kunna sitta på dem. och icke sådana, att de blifva en tortur, den
der ingen kan uthärda. Jag förenar mig med Gr. Lagerbjelke.
Hr Carleson, E d v. Henr.: Att i denna församling tvista
och möjligen votera om det bästa eller lämpligaste sättet att sitta
här i rummet, svnes mig vara föga ändamålsenligt. Detaljerne af
salens inredning böra antagligen kunna bäst bestämmas af Riddarh.-  Direktm, hvilken består af några, af Ståndet utsedde personer, än
af flertalet bland dem som för ögonblicket äro här närvide. Tycke
och smak äro olika, och den grundligaste discussion härom skall
knappt i ringaste mån sammanjemka våra åsigler. Det af Utsk.
framlagda förslaget är enligt, mitt omdöme snarare en försämring
än en förbättring, och jag anhåller helt enkelt om afslag å Betänk.
Hr Printzensköld: Jag träffas ingalunda af den beskyllning
Hr Björnstjerna framkastat, att man skulle hafva förebrått
Direktin, det den hänskjutit frågan till Ståndet, ty jag har tvärtom
hemburit Direktin min tacksamhet för denna sin åtgärd. Om Hr
Ehrenhoff gjort denna förebiåelse, vet jag icke, men tviflar derpå.
Ingalunda kan jag dela Hr Carlesons åsigter. emedan jag tror, att
denna fråga kan och hör behandlas af SISndet, och att det är af
vigt, att Ståndets ledamöter lemnäs öppet att samfäldt yttra sina
tankar i ämnet, äfven om än resultatet icke blir tillfredsställande.
Att dessa platser, som under eli. par ålhundraden varit af våra
förfäder begagnade, skola, såsom Gr. Sparre yttrat, innefatta en tortur,
var en nyhet, som jag icke väntat att få höra åtminstone på
detta rum. Med tortur förhåller sig som med hvarjehanda andra
svårigheter här i verlden, att den verkar försvagande icke blott i
psykiskt utan äfven i fysiskt hänseende, men icke kan jag förnimma
att en sådan verkan träffat Hr Grins person hvarken i det ena
elier andra fallet. Den ädle Grin har äfven sagt, att vi samlas
Den 22 Februari.
365
här icke för att promenera utan för att afhöra discussioner. Minst
hade jag väntat mig att få höra detta skäl för förändringen anföras
af Hr Grin, som är den, hvilken måhända flitigast piomenerar
på gången i Uiddarhus-salen, och således borde snarare försvara
förmånen att kunna stiga upp och röra på sig, då man sitterthär
4 å ö timmar, än vilja hålla oss likasom fastspikade vid våra platser
utan möjlighet att komma ut med mindre än man generar sina
grannar på bänken. Om man under ett plenum besöker de öfrige
Stånden, skall man snart erfara, hurusom den ledamot, hvilken
sitter längst in på bänken, alltid måste besvära de öfriga för att
komina ut. Denna obeqvämlighet är väl vida större än olägenhe
ten
att sakna de så mycket beprisade pulpeterna. Jag hade föreställt
mig att med bibehållande af prydligheten, hvartill jag räknar,
att detta rum icke förvandlas till en kyrka, af hvilken det
erhåller utseende, om bänkar med ryggstöd här anbringas, man
bör tillse, att de, som här samlas, kunna obehindradt komma från
den ena till den andra bänken. Det har blifvit anmärkt att man
understundom flyttar sig från en bänk till en annan för att kunna
höra en ledamot sorn är lågmäld när han yttrar sig; och deruti
ligger en icke ringa fördel; men huru blir sådant möjligt, om
bänkarne förses med ryggstöd? Oaktadt den förskräckliga tortur
våra nuv:de bänkar enligt Gr. Sparres utsago medföra, fortfar jag
således att yrka bifall till Utskis Betänk. Jag hade likväl helst
sett, att hela saken fått förfalla, men för att gå motsidans önskningar
till mötes, vill jag medgifva att bänkarne må flyttas mera
åtskiljda från hvarandra och derjemte förses med stoppning.
11 r Ehrenhoff: Då Gr. Sparre försvarat sin sats medelst
åberopande af de kroppsliga lidanden han erfarit af dessa bänkar,
vill jag försvara min genom framhållande af det moraliska lidande
jag och många med mig skola tillskyndas, om de bänkar, Grin
förordat, här anbringas, hvarigenom man blir inklämd och nödgas
under flera timmar höra långa och tråkiga föredrag.
Hr Blomstedt, Christian Jakob: Jag har inom Utsk.
förfäcktat de åsigter Hr Ehrenhoff uttalat, och då genom bänkar
försedde med ryggstöd utrymmet högst väsendtligt inskränkes,
anhåller jag om bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Prytz, Lars Adolf: Till de skäl, som här blifvit framställda
för bifall till Utskis Betänk., vill jag lägga, att enligt Ståndets
förra beslut skulle jemte större beqvämlighet nödigt utrymme
i salen beredas. Då enligt Riddarh.Ordmn hvarje lefvande ätts
representant skall hafva plats inom Riddarhus-salen, och, då han
yttrar sig, tala från sin bänk, och de nu lefvande ätterne utgöra
ett antal af 900 eller 1,000, men efter Direktms förslag endast
420 platser blifva tillgängliga, så fiågar jag, om alla dessa ätter
vid en Riksdag blifva representerade, från hvilken bänk de öfvertaliga
ätternes repiesentanter skola yttra sig. Jag förordar således
366
Den 24 Februari.
det1 förslag, som afser det största möjliga utrymme, och anhåller
således om bifall till Utsk:s Betänk.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framslält hurusom i afs:de
på förevide Utlåt, blifvit yrkadt dels bifall, dels afslag, och dels
af Frih. Cederström med hvilken Gr. Lagerbjelke sig förenat bifall
til! Riddarh.Direktms hemställan, blefvo de till bifall å dessa yrkanden
framstälde proposirne besvarade med blandade Ja och Nej;
och då sedermera proposm till bifall å Utsk:s Utlåt, förnyades, ropades
starka Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Gr. Sparre: Under förhoppning att Gr Lagerbjelke bifaller
min framställning, anhåller jag om afslag till kontra-propos.m.
Gr. Lagerbjelke: Jag har intet emot den kontra-propos.
Gr. Sparre begärt.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller Riddarh Utsk:s Utlåt. N:o 28, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde Utlåt, af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 28.
Nej — 17.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 24 Februari 1858.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot,-utdrag för den 22 dennes samt pleni-prot:n
för den 9 gisil. December f. och e. m.
D e ii 24 Februari.
307
Uplästes till justering samt godkändes nedannämnde från Exped.
Ulsk. inkomne Förslag till R. Stirs underd. skrifvelser till K. M.
N:o 231, i fråga om eftergift af f. d. Landskamer., Kammar
RättsRådet
S. Lindberg ådöind ersättningsskyldighet;
N:o 234, ang:de eftergift af Kronans rätt lill dana-arf efter
Föraren Pihls frånsk i Ijda hustru Charlotta Kindberg;
N:o 235, angtde ändring af K. Kungörelsen den 20 November
1845, i fråga om ersättning till vittnen;
N:o 23(5, i anledn. af förekomna framställningar, ang:de ut
vidgad
religions frihet m. m.;
N:o 237, ang:de förändring af DomKapitlens organisation;
N:o 238, i fråga om äskad tillökning för år 1857, i aflöningsförmånerne
åt en del af Flottans gemenskap;
N:o 239, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. rörande anmäld
brist i tillgångarne för Flottans matrosers och upfordrade båtsmans
mathållning åren 1856 och 1857; samt
N:o 240, angide Nådig förklaring af Kongl. Resolutionen den
17 December 1734, i fråga om Klockareval inom Skåne, Halland,
Blekinge och Bohuslän.
Äfvenledes uplästes och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsli. inkomne förslag till §§ i Riksdagsbeslutet:
N:o 29, angtde ändring i stadganden om ersättning till
vittnen;
N:o 30, om uphäfvande af Konventikel-plakatet m. m.; och
N:o 31, angtde förändring i DomKapitlens organisation.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att då, enligt ankomne prot.-  utdrag, 3 Stånd godkänt den i LagUtskts Mern. 77 föreslagna
voterings-propos., och således votering i Förstärkt LagUtsk. måste
ega rum, val af ledamöter i detta Utsk. måtte få anställas i morgondagens
plenum, sedan de på föredragnings-listan förekommande
ärender blifvit behandlade; hvilket bifölls; hvarjemte beslöts att
vid detta val, utom 26 Ordinarie ledamöter, skulle utses 4 Suppleanter,
så att hvarje vallista borde innehålla 30 namn.
Föredrogs ånyo och biföllos Sammansatta Stats- samt Allm.
Besvärs och Ekon.Utskts den 20 och 22 dennes på bordet lagde
U t låt:n :
N:o 54, i anledn. af väckt motion om ersättning till öfverroterade
hemman inom Kronobergs län; och
N:o 55, i anledn. af väckt motion,
ringen vid WestgöthaDahls Regemente samt anslag af allmänna
medel till hjelp för svaga rotar.
368
Den 24 Februari.
Föredrogs ånyo Sammansatta Banko- och LagUlsk:s den 20
och 22 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 5, i anledn. af väckt
motion om räntans frögifvande i Banker.
Frih. Paykull, Joli. Gust.: På det stora 12 millioners
statslånet, hvars obehoflighet och orenlighet nu allt iner och mer
in.-es och erkännes i alla delar af landet, sedan sans hunnit återkomma
och det första förtjusningsruset blifvit betydligen dämpadt
genom de ytterst hårda villkoren, villkor som i sanning kunde
inge den förmodan att Sverige blifvit förvandladt till ett fattighus,
utan credit och ulan förtroende, i stället för att bebos af en rik
nation, på detta lån, säger jag, som bär något särdeles olycks»
bringande i sitt sköte, får man ju redan taga bur hög ränta som
helst. Ty, bland alla de besynnerligheter sorn fästa sig vid detta
lån, är äfven den att Staten sjelf angifvit ilen väg man bör gå
för att eludera lagen. Allt som öfverskrider ö proc. bör man nemligen
kalla provision. Man skall noga akta sig for att tala om
7 eller 8 proc., utan alltid tala om 6 proc. och benämna resten
provision, så kan man i sjelfva verket taga huru hög ränta man
behagar. — Under sådana förhållanden anser jag alt vi icke lia
annat att göra än att bifalla Ctsk:s Utlåt., hvilket jag tillstyrker.
Förev:de Betänk, blef uppå härefter framställd propos. af R.
o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Sammansatta Banko- och LagUtsk:s den 20
och 22 dennes på bordet lagda CJtlåt. N:o 6, i anledn. af gjorde
anmärkningar emot vissa delar af Utsk:s Betänk. N:o 4, i frågaom
lagstiftning för Enskilda Banker.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde att detta Utlåt, måtte få föredragas
punktvis och på det sätt att sedan alla af Utsk. i afs:de
på en eller flera §§ af den föreslagna Förordningen gjorde framställningar
blifvit föredragne och beslut derom fattade, sjelfva §§
uplästes till godkännande med de förändringar, som möjligen då
blifvit gjorde vid pröfningen af Utskis framställningar; hvilket
bifölls.
Usta punkten, ang;de ingressen till den ifrågav:de Förordningen.
Denna punkt lades till handlingarne.
2:dra punkten, ang:de införande i i § af del kännetecken
på ifrågav:de Banko-bolag, ali de drifva Bankorörelse genom en
vald styrelse, och 3:dje punkten,
stadgande, att de som om Bank-bolags stiftande sig förena, böra
vara svenske medborgare.
Utsk:s Utlåtm å dessa punkter biföllos.
4:de
Den 24 Februari.
36»
4:de punkten, ang:de det i 2 § intagna stadgande om antalet
af Banhernes solidariskt ansvarige delegare.
Ilr von Koch, Nils Sam.: Då jag vet, att denna §,
emot hvilken ingen reservation är upgifven, redan är bifallen af
BondeSt. och jag har anledning att förmoda, att den äfven kommer
att af BorgareSt. antagas, anser jag mig icke böra motsätta
mig densammas godkännande af R. o. Ad. Jag tror likväl, att
det hade varit rättare, om man bestämt, numerären af delegare i
alla banker till 30 i stället för 20. Utsk. säger i sin motivering,
att de, som påstått, att bestämmelsen om 20 delegare vore en
återgång ifrån nu gällande stadganden, misstagit sig; men jag
deremot tror, att det är Utsk. sjelft, som i detta sitt yttrande begått
ett misstag. Det är visserligen för närv:de i lag stadgadt,
att delegare i icke sedelutgifvande banker af hvilka vi för närv:de
endast hafva filialbanker —• få vara mindre än 30, men praxis
har varit, att man icke fått stifta en filialbank, som hade mindre
än 30 delegare. Som jag hoppas, att denna praxis kommer att
fortfara, åtminstone till nästa riksdag, har jag nu blott velat göra
denna anmärkning och motsätter mig ej ett bifall till §:n.
Utsk:s i denna punkt afgifna yttrande bifölls; hvarefter de af
Utsk. nu föreslagne 1 och 2 §§ uplästes samt godkändes.
5:te punkten, ang:de § 5, jemte 1—i mom. i4;de§;mom.
lillis c, d och k i 6 §, 7 och 10 §§ och lill. b af mom. 1
samt mom. 3 i 13 §.
Härvid förekom först Utsk-.s yttrande i fråga om utbyte af
benämningen »lottegare» emot benämningen »kommanditdelegare»,
och yttrade sig derom
Hr von Koch: Jag måste beklaga, att Utsk. icke fästat
något afs:de vid den anmärkning, som vid återremissen af 3 <§:n
gjordes deremot, att Utsk. begagnat ordet lottegare i en bemärkelse,
afvikande från den, som detta ord har i alla för privatbanker
utfärdade oktrojer, i hvilka med lottegare förstås den, som
eger del i banken, d. v. s. en solidarisk bolagsman. Enligt Utsk:s
förslag skall med lottegare hädanefter förstås en person, som endast
insatt ett visst kapital i en bankrörelse och blott med detta
kapital är ansvarig för bankens förbindelser. Till försvar härför
har Utsk. andragit, att ordet hommandit-delegare skulle vara
främmande för vår lagstiftning. Det förundrar mig, att man säger
detta, då det icke borde vara obekant, att i den oktroj, som den
17 November 1832 utfärdades för Wermlands privatbank, ordet
kommandit-delegare blifvit n y t tja d t. Utsk. säger ytterligare, att
det vore oegentligt att i en speciel bolagslag införa en för vårt
språk främmande term, innan den blifvit uptagen i den allmänna
lagen om bolag. Jag för min del hyser verkligen den tro, att då
man i lagstiftningen vill införa en alldeles ny sak, det är bättre
XI H. 24
370
Den 24 Febrn ari.
att gifva densamma ett nytt namn, itn att åt en gammal ferm
gifva en bemärkelse, stridande emot termens förra betydelse.
Jag har emot sjelfva saken anmärkt, att
vid kommandit-delegares inrymmande, ty man borde väl först inrymma
dem i de allmänna bolagen, innan man tillät deras inträdande
i privatbanksbolagen. På denna anmärkn. har Utsk. icke
svarat och genom sitt förfarande bar Utsk. stött på den svårighet,
att ehuru Utsk. definierat ordet lottegare på ett visst sätt, så finnas
lottegare omtalade i andra författningar, utan att Utsk:s definition
passar in på dem. Denna olägenhet är i min tanke så stor,
att densamma, i förening med de betänkligheter jag hyser emot
hela kommandit-delegareinstitutionen, kommer mig att tveka, huruvida
det icke vöre bättre att behålla den gamla privatbankslagen
än att antaga Utsk:s förslag. Som jag likväl icke vill taga
på mitt ansvar, att genom mitt motstånd i detta fall hela lagen
möjligen skulle för denna gång undanskjutas, och då den i allt
fall kommer att underställas Högsta Domstolens och K. M:s pröfning,
vill jag blott i prof. nedlägga min reservation emot den
motivering Utsk. i denna fråga anfört.
Gr. Sparre, Erik: Då den siste värde talaren icke fram
ställt
något yrkande, torde man kanske anse att jag ej borde ingå
i något svaromål på hvad han anfört; men då det är nyttigt, att
R. o. Ad. icke godkänner en lag, som måhända synes bristfällig
för den,, som icke har någon närmare kännedom af ämnet, ber
jag att få med några ord besvara de gjorda anmärkmne. Hr von
Koch ifrågasätter, huruvida kommandit-delegare böra inrymmas i
privatbankbolagen, innan de blifvit inrymda i andra bolag. Härvid
måste tagas i betraktande, att då vi skola utfärda en speciel
lag för bankbolag, böra vi tillse, huruvida sådana delegare kunna
få inträde i de bolag, för hvilka specielt skall lagstiftas. Jag vet
icke heller, att. allmänna lagen för närv:de lägger hinder i vägen
för inrättandet af ett annat bolag, deri kommandit-delegare vore
inrymda. I fråga om sjelfva nyttan af kommandit-delegares intagande
i bankbolagen, föreföll vid ärendets förra föredragning härstädes
en ganska vidlyftig diskussion, och då R. o. Ad. stannade
i det beslut, alt frågan borde återremitteras, ehuru afslag blifvit
yrkadt, anser jag R. o. Ad. hafva godkänt Utsk:s åsigt, att sådana
delegare borde få finnas, hvarför jag vid detta tillfälle afhåller
mig från något vidare yttrande derom.
Hvad åter angår hufvudlhemat för Hr von Köchs sista framställning,
eller oriktigheten att begagna ordet lottegare i st. f.
kommandit-delegare, så ber jag att få erinra, att det af Utsk. valde
ordet till en början bar det företrädet, att vara Svenskt samt att
man i allmänhet älskar att i Svensk lag begagna Svenska ord.
Om man deremot skulle adoptera det utländska ordet kommanditdelegare,
erfordrades en definition derå, och då, på sätt den värde
talaren anmärkt, kommandit-delegareinstitutionen för närv:de i allmänhet
icke finnes, måste det vara desto mera olämpligt att för
ett enda fall begagna och definiera ett utländskt ord. Någon tve
-
Dan 24 Februari.
371
lydighet om rätta förståndet af ordet lottegare bör idre heller
kunna upsla, då i 3 § säges, att lottegare äro sådana bolagsmän,
hvilkas ansvarighet begränsas af lotternas fulla belopp.
Den härefter framställda propos:n till bifall å Utslcs förev:de
vtlrande besvarades nied starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Vidare förekom och bifölls Utskrs yttrande i frågan, huruvida
lottegare böra medgifvas att inträda i Bankbolag; hvarefter de af
Utsk. föreslagne 3 och 4 <§§ samt mom. c, d och k af 6 g up
lästes
och godkändes, men med beslutet i afside på de öfriga i
den nu pröfvade 5 punkten omnämnde §§:ne upskjöts, enär dessa
§S voro föremål för ytterligare af Utsk. gjorde framställningar.
6:te punkten, ang:de 7 § 2 mom. sisla delen.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Emot förslagets nu föredragne
7:de § anhåller jag att få göra några anmärkn:r innefattade
i Hr lliksarkivarien Nordströms Betänk, bifogade reservation, af
hvilken jag utbeder mig att få upläsa den sednare delen så lydande:
Den
på ett bolag hvilande solidariska ansvarigheten kan således,
såvida icke i särskilda fall annan specifik öfverenskommelse
om ansvarighetens bestånd äfven för de afgångne är träffad, ej
annat än afse bolaget, sådant det är i det ögonblick, denna ansvarighet
tages i anspråk, men icke sådant det under olika tidskiften
af sin tillvaro varit af olika lottegare sammansatt. Desom
då af bolaget äro medlemmar, de må deruti hafva i n träd t förr eller
sednare, är alltså solidariskt ansvarige för alla dess förbindelser
till tredje man, och de som derförinnan afgått äro från all ansvarighet
frie.
Ctsk:s pluralitet har visserligen häremot anmärkt, att den,
som under loppet af ett bolags verksamhet deruti inträder, icke
skulle blifva solidariskt ansvarig för andra dess förbindelser, än
dem, som efter hans inträde tillkommit. Men äfven om en så beskaffad
delning af den solidariska ansvarigheten förekommer i vår
lag icke ett ord, och det utan allt tvifvel på goda skäl. Bolagets
rörelse består uti en ständigt fortlöpande serie af transaktioner.
Hvarje af rörelsen påkallad utbetalning i reda penningar minskar
eller förändrar skulden, likasom hvarje insats förnyar den. Häruti
fortgår sålunda en ständig omsättning, och att hålla bok och
reda uppå, huruvida och i hvad mån en yngre skuld tillkommit
genom omsättning från en äldre, eller huruvida sednare, mindre
omsorgsfullt beräknade förvaitnings-åtgärder möjligen vållat, att
äldre skulder oförändradt blifvit qvarstående, torde i de flesta fall
vara förenadt med stora svårigheter. Också har derföre Lagberedningen
uti sitt förslag härom uttryckligen intagit den i sjelfva
sakförhållandet grundade regel, alt, »då ny hufvudman i bolag inträder,
svare han äfven för bolagets äldre förbindelser, så vidi
de röra tredje man»; och då inom Bank-bolag ett bokslut, enligt
372
Don 21 Februari.
nu ilrågav:de förslag, borde mellankomma, innan begäran om afgång
skulle få bifallas och en ny bolagsmans inträde i hans ställe
medgifvas, eger denne derigenom det bästa tillfälle att före sitt
inträdande vinna kännedom om bolagets verkliga ställning. Dessutom
borde ock andelen i vinsten på samma sätt som ansvarigheten
fördelas, om fördelningen af den sednare skall kunna anses
rättfärdigad.
För öfrigt och om man härmed åsyftar, att för hvarje förbindelse
bibehålla garantien sådan den var i det ögonblick, då för
bindelsen
tillkom, så är äfven detta en ganska vanskelig sak. En
bolagsman, i dag rik, kan en annan dag vara fattig,, och den sorn
inträder vara rikare, än den som afgår. Skiftningarne i de materiela
förmögenhets-förhållandena kunna vara mångahanda; men
ett snille i förvaltningen kan ofta verka vida mer för bolagts soliditet,
än flere tusende Riksdaler.
Då emellertid i afsrde å den solidariska ansvarighetens betydelse
och följder så olika meningar inom sjelfva Banko- och LagUtsk.
framträdt, och ganska sannolikt är, att sådana äfven derutom
kunna i förekommande fall yppas; alltså, och då det utan tvifvel
är särdeles nyttigt, att all osäkerhet beträffande denna för bankväsendet
inom landet vigtiga fråga varder på behörig väg undanröjd,
föreslås vördsamt, att 2:dra mom. 7 § måtte förklaras böra
erhålla följande lydelse:
Solidarisk bolagsman, som önskar från bolaget afgå,
anrnäle sin önskan skriftligen hos bolaget. Ej må den
begäran till pröfning företagas förr, än bokslutet för
då löpande räkenskapsår blifvit uppgjordt och behörigen
granskadt. »Befinnes dervid, att grundfonden till
dess behöriga belopp oförminskad qvarstår, ankomma
på den bolagsstämma, som derefter hålles, att den begäran
bifalla. Bi fa I les den; vare ock dermed den af
gående
bolagsmannen från ansvar för bolagets förbindelser
fri, så vidt ej annat uttryckligen förbehålles.»
I nära öfverensstämmelse med dessa här nu uttalade grundsatser
uttrycktes ock flertalets åsigter vid den diskussion, som förra
gången frågan förevar då här egde rum. Jag för min del anhåller,
vördsamt att Ur Gr. o. Landtm, måtte framställa propos. på afslag
å Utslcs och bifall till llr Riksarkivarien Nordströms förslag.
Hr af Geijerstam, Carl; Afven jag delar de åsigter, som
i den uplästa reservationen uttalas. Jag anser det vara ganska
vigtigt, att man till lösning uptager frågan om de förbindelser,
som en afgående bolagsman bar till bolaget. Jag önskar detta så
mycket heldre, som det under diskussionen inom Utsk:n tydligen
visade sig, att man hade mycket olika föreställningssätt i detta
afsrde. Reservanten har på ett ganska fullständigt sätt afhandlat
frågan, och jag behöfver derföre endast åberopa reservationens innehåll
till stöd för mitt yrkande om bifall till Hr Riksarkivarien
Nordströms förslag.
Den 24 Febr n a rl.
373
Gr, Sparre: Det förhåller sig med denna reservation på
samma sätt som med mycket annat. Om man ser saken endast
och allenast från en sida och alla skälen från en enda synpunkt
framläggas, så tager reservationen sig temligen väl ut, men jag
hoppas kunna med några få ord ådagalägga, alt. ett stadgande, sådant
som (let af reservanten föreslagna, omöjligen kan antagas.
Eller huru skulle det vara möjligt att stadga, att en person, som
ingått i transaktion med ett solidariskt bolag, under kännedom
derom, att en af bolagsmännen var en redbar och fullt vederhäftig
person, kunde, till följd af en öfverenskommelse bolagsmännen
emellan, förlora sin rätt emot just den bolagsman, hvars solidariska
ansvarighet grundat hans beslut att med bolaget transigera?
Föresläliom oss, att en person placerar sina penningar i Wermlands
privatbank, emedan han vet, alt en fullt vederhäftig och
redbar man, Hr af Geijerstam, är delegare deri. Kan det då,
utan förnärmande af denne persons rätt, tillåtas, att Hr af Geijerstam,
vid hvars solidariska ansvarighet deponenlen den ena dagen
tryggat sig, den andra dagen bl ifver fran denna ansvarighet fri?
Det är stridande emot allt rättsbegrepp, att ett bolag, som transigerar
med tredje man, skulle endast och allenast genom ett beslut
inom sig kunna förminska tredje mans tält. Sådant är ju
omöjligt. Jag behöfver icke säga mera, om icke det, alt det i
lagstiftningsväg icke finnes något farligare, än alt i en special lag
införa grundsatser, rakt stridande emot dem, på hvilka den allmänna
rätten är bygd. De grundsatser, som i allmänhet gälla för
utträdande ur bolag, måste äfven gälla för utträdande ur bank
bolag.
Olika stadganden härom sätta domaren i villrådighet vid
lagskipningen, enär han mäste tveka i valet emellan den allmänna
eller speciella lagen. Alla speciella lagar måste byggas på samma
grunder som den allmänna och den allmänna lagens grundsatser i
afs:de å bolag måste således äfven gälla för bankbolag. I fullkomlig
öfverensstämmelse med denna åsigt beslöt äfven Utsk. vid förslagets
första upränning att, ehuru fråga var väckt om att bestämma
hvad som menades med ett bankbolags solidariska ansvarighet,
icke intaga en sådan bestämmelse. Då Utsk., på grund häraf, icke
i förslaget infört något förtydligande af hvad med solidarisk ansvarighet
menas, då Utsk. låtit den allmänna rättens grundsats i
detta hänseende äfven gälla i fråga om bankbolag, är det orimligt
att i lagen införa ett stadgande, när och på hvad sätt den solidariske
ansvarigheten skall uphöra. Reservanten har gått mycket
längre än Utsk. i sitt förra förslag. Utsk. hade nemi. föreslagit,
att den afgående bolagsmannen skulle vara frikallad från allt vidare
ansvar för bolagets förbindelser, än för den del, som vid afgången
pä hans lott enligt räkenskaperne enskildt kunde sig belöpa.
Deremot anmärktes, dels att stadgandet vore oriktigt dels
att ordalagen vore obestämda. För att undvika de obestämda ordalagen
har reservanten strukit ut alltsammans och befriat den afgående
bolagsmannen från allt ansvar, men R. o. Åd. torde finna,
att allmänhetens rätt vore föga betryggad, om en bolagsman på
detta sätt Lunde, i samråd med de öfriga bolagsmännen, befria sig
374
Den 21 Febr u ari
från den en gång åtagna ansvarigheten. Jag yrkar bifall till Utsk:s
förslag.
Hr Aminoff, J o h. Fredr.: Beträffande den här ifrågav:de
reservationen, så lärer det icke kunna bestridas, att dess författare
både förstår sitt ämne och egen förmåga att uttrycka hvad ban
förstår. Han har tillkSnnagifvit sin åsigt i fiågan och jag får tillkännagifva,
att jag hufvudsakligen med honom instämmer. Jag
vill likväl icke uppehålla mig vid reservationen ulan tager mig
friheten att beröra den siste värde talarens yttrande. Han fäste
mycket afs:de vid den solidariska ansvarigheten, men jag frågar
honom: huru ofta kommer denna ansvarighet i fråga? 20 § stadgar,
att Banken skall ställas under utredning, då hela reservfonden
blifvit medtagen och 10 proe. af grundfonden gått förlorad,
men då återstår likväl, enär lagen stadgar, att 25 proc. skola
kontant insättas, 75 proe. af grundfonden, för hvilka säkerhetshandlingar
äro insatta, och slutligen alia de fordringar Banken
äger. När allt detta gått förloradt, först då inträder den solidariska
ansvarigheten, men den nyssnämnde 20 S innehåller ju en
ganska stark garanti derför, att denna ansvarighet ej skall behöfvas
tagas i anspråk. Ehuru min öfvertygelse således är, alt den
solidariska ansvarigheten aldrig skall ifrågakomma, vill jag likväl
icke, att den ej skall finnas, ty det är lugnande för allmänheten
att den finnes, om en så stor olycka skulle inträffa, att alla Bankens
medel gå förlorade.
Den siste värde talaren har sagt, att reservantens förslag utvisar
ett sätt för en rik delegare att befria sig från ansvarsskyldigheten
och öfverflytta densamma på en mindre förmögen, men
det kan ju äfven hända, att en mycket rik person ingår i bolaget
och deremot en mycket fattig utgår? Det är ju icke omöjligt, att
den som går in erbjuder mera säkerhet än den som går ut. Jag
förenar mig med Frih. Stjernstedt och yrkar afslag å Utsk:s samt
bifall till reservantens förslag.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Min åsigt i detta ämne
stödjer sig hufvudsakligast på Hr Nordströms reservation, och jag
har icke på något sätt blifvit öfvertygad af de skäl som man här
anfört emot densamma. Det förekommer mig så naturligt att en
bolagsman icke får utträda ur bolaget utan de öfriga bolagsmännens
samtycke. Hvad angår Gr. Sparres påstående att förtroendet
till ett Bankbolag skulle kunna hvila på en enskild delegare, så
kan jag ej instämma deruti; ty för bolagsmännen är det ett oeftergifligt
villkor att känna sina medinlressenlers soliditet, men för
den stora allmänheten är det omöjligt att kunna hafva någon reda
derpå. Dessutom är det klart, på sätt reservanten äfven anför,
att en bolagsman, som inträder i st. f. en ur bolaget afgången,
ikläder sig äfven den afgångnes äldre förbindelser. Lagen innehåller
icke ett enda ord derom, att något) delning af ansvarigheten
skulle kunna ega rum mellan den afgående och den inträdande
bolagsmannen. Det vore äfven orimligt om jag genom mitt
D en 24 Februari.
375
inträde i ett Bank-bolag skulle ikläda mig förbindelser, som jag
sedan aldrig skulle kunna slippa ifrån, äfven om jag med medintressenternas
tillstånd utträdde ur bolaget. Reservanten har äfven
för sitt förslag åberopat Lagberedningen, och för min del finnér
jag all den säkerhet vara iakttagen, som bör för det allmännas
räkning påfordras. Det vore ju ett emot all rimlighet alldeles
stridande stadgande, att en Bank-bolagsman icke under något vilkor
skulle kunna skilja sig från bolaget. En sådan skilsmessa eger
ju rum och måste ega rum i smärre bolag, i hvilket handelsbolag
som helst. Jag förenar mig med dem, som yrkat bifall till Hr
Nordströms reservation.
Gr. Sparre, Erik: Den siste värde talaren har sagt, att
skilsmessa ej kan ega rum utan bolagsmännens samtycke. Detta
är sannt, men ligger deri någon trygghet för allmän heten ? Låtom
oss antaga, att ett Bank-bolag af 30 välkända personer bildat sig,
men att en inträffande penningekris hos dem alstrat den farhågan,
att Banken ej skall kunna stå emot det tillopp af fordringsegare,
som af krisen kommer att framkallas. Huru göra de då för alt
undslippa den solidariska ansvarigheten? Jo, först utsläppas t. ex.
10 personer, i hvilkas ställe trashankar intagas, och sedermera utsläppa
dessa trashankar de öfriga 20, hvilka i sin ordning efterträdas
af trashankar, så att slutligen ingen förmögen person qvarstår
i bolaget. Allt detta har skett med bolagsinännes samtycke,
men är det rätt, att så kan tillgå, är det riktigt, att bolagsmännen
genom överenskommelser sins emellan kunna förnärma tredje
mans rätt? Den person, som inlåtit sig i transaktioner med bolaget,
emedan han kände, att redbara och förmögna personer voto
intressenter deri, bör äfven fortfarande ega rätt alt hålla sig till
dessa personer och icke till andra. Om en bolagsmans utträdande
gjordes på något sätt beroende af deras samtycke, som med bolaget
ingått transaktioner, det vore en annan sak, men att ett Bankbolag,
som uptager lån från hela verlden, skall ega rättighet alt
utsläppa de pålitliga och behålla dem, som intet halva, sådant kan
ej, i min tanke, leda till allmänhetens betryggande, hvilket dock
uti denna lag hufvudsakligen afses.
Gr. Anckarsvärd har vidare yttrat, att de inträdande nya bolagsmännen
skulle ikläda sig alla de äldres förbindelser och Hr
Riksarkivarien Nordström har omförmält, att Lagberedningen föieslagit,
att då ny bolagsman inträder, skall han ansvara för alla
bolagets förbindelser, men i vår nu gällande lag finnes icke något
sådant stadgande, och jag tror icke, att någon domare skall ådöma
en bolagsman ansvarighet för förbindelser, hvilka upkommit före
bans inträde i bolaget. Jag har vid studium af Lagberedningens
förslag kommit till den öfvertygelse, att ehuru de nya bolagsmännen
blifvit iklädda ansvarighet för bolagets äldre förbindelser, hafva
de afgående dock icke blifvit fritagna från deras förbindelser, och
jag påstår, att det ur juridisk synpunkt är omöjligt att frikalla en
person fiån en förbindelse emot tredje man utan dennes samtycke.
Det är en sanning, att i andra bolag kunna bolagsmännen in- och
376
Den 24 Februari.
utgå, och jag fordrar endast, att de stadganden, som i detta afs:de
gälla för vanliga handels-bolag, äfven skola gälla för Bank-bolag.
Ett sådant stadgande finnes i nu gällande Banklagar, och jag påyrkar,
att detsamma skall äfven för framtiden blifva gällande. Vi
hafva en särskild författning, som stadgar, hvilka formaliteter skola
iakttagas vid utträdandet ur ett solidariskt bolag och desamma
böra äfven gälla för Bank-bolag. Då står hela saken på rediga
fotter, då gäller en och samma lag för alla bolag och då stiftas
ej en undantagslag för en särskild Institution. Jag yrkar fortfarande
bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Anckarsvärd: Gr. Sparre får förlåta mig alt jag, oro
jag skall sluta af hans resonnement, icke kan inhemta något annat,
än att han föreställer sig, att sjelfva Bank-bolaget skulle ifrån
början vara sammansatt af idel trashankar, ty det förefaller mig
såsom en omöjlighet, att andra personer än trashankar skulle kunna
handla på det af Hr Gr:n förutsatta sätt. Om jag icke antager
denna premiss, kan jag icke medgifva, att man kan komma till
den konklusion, hvartill Hr Gr:n kommit.
Hvad angår Hr Gr:ns ordande om vår nu gällande lags stadgande
i detta hänseende, så är jag allt för litet jurist för att våga
inlåta mig i en juridisk tvist med Gr. Sparre, men jag har stödt
min åsigt på Hr Nordströms reservation och jag anser honom vara
en sådan juridisk auktoritet, att jag kan trygga mig vid hans
utsago.
Hr von Koch: Jag får förklara, att jag nu icke vill inlåta
mig i den frågan, huru den solidariska ansvarigheten skulle taga
sig ut, om den skulle utkräfvas af delegare i ett Bank-bolag. Ty
värr
är vår lagstiftning ang:de bolag så bristfällig, att då processer
ang:de bolagsmäns ansvarighet upstått, hafva meningarne inom
domare-kåren, ja t. o. m. inom Högsta Domstolen, varit så skiljaktiga,
att utgången nästan berott på en tillfällighet. Men just
derföre, att det f. n. är så tvetydigt, hvad ansvar den i Bankerne
utlofvade solidariska ansvarigheten skall medföra, anser jag det
vara af mycken vigt, att man söker bestämma dess natur. Jag
delar fullkomligt Gr. Sparres åsigt, att lagstiftaren i främsta rummet
bör hafva för ögonen allmänhetens intresse, och i andra rummet
bank-delegarnes. Lagstiftaren bör äfven derföre omgärda bankinrättningarne
med sådana garantier, att allmänheten, som icke
kan hafva tillfälle att intränga i allt som rörer Bankerna och göra
sig förvissad om deras soliditet, genom sjelfva lagstiftningen känner
sig i detta fall betryggad. Jag säger således, att Staten uti
ifrågav:de hänseende måste åtaga sig ett slags förmynderskap för
allmänheten, men om man, seende saken från denna synpunkt, vill
tillse, att den solidariska ansvarigheten blifver verklig, så att den
i nödfall kan tagas i anspråk, så bör man fastställa någorlunda
bestämda stadganden härom, och man bör icke, genom begagnandet
af obestämda uttryck afskräcka klokt och försigtigt folk att ingå i
Bank-bolagen. Om ansvarigheten skulle vara så obegränsad som
Den 24 Februari;
377
den enligt Utsk:s förslag blefve, nemi. att en afgående delegare
icke skulle kunna blifva fri från ansvarighet för t. ex Bankens
utelöpande sedlar, förr än Banken blifvit uplöst, och icke ens då,
ty man har i sednare tider sett exempel derpå, att ehuru ny oktroj
blifvit utfärdad och Banken fått nya delegare, man likväl icke
medgifvit utsättande af preskriptionstid för de utelöpande sedlarnes
inlösen, så tror jag, att allmänheten skulle få en terreur panique
för all delaktighet i sådana inrättningar. Det förslag, reservanten
framställt, innefattar, i min tanke, en juste inilieu, som torde
kunna antagas. Hvad Lagberedningens förslag beträffar, så bar
man rätt deri, att Beredningen icke nyttjat det af reservanten begagnade
uttryck i annan mening än för att uttrycka, att de nya’
delegarne skulle blifva ansvarige för bolagets äldre förbindelser,
och Beredningen har icke dermed sagt, att de afgående skulle
blifva från all ansvarighet fria, men härvid bör bemärkas, att Beredningen
icke talat om Bank-bolag, utan tvertom i förslaget uttryckligen
undantagit sedel-utgifvande Banker. Nu har reservanten
föreslagit, att en bolagsmans ansökning om utträdande ur Bankbolaget
ej skulle få till pröfning uptagas förr, än bokslutet för då
löpande räkenskapsår blifvit uppgjordt och behörigen granskadt,
samt att den näst derefter sammanträdande bolagsstämman skulle
ega att ansökningen bifalla, så vida grundfonden oförminskad qvarstode.
Häraf synes det mig vara tydligt, att ansvarigheten skulle
fortfara ett helt år, innan bolagsstämma egde medgifva utträdandet.
När man tillika känner, att alla förändringar, som ske i afs:de å
delegare i bolag skola tillkännagifvas i allmänna tidningarne samt
att allmänheten således har tillfälle att erfara, hvilka personer från
ett Bank-bolag utträdt, och dertill kommer, att bolagsstämman har
sig öppet att göra förbehåll för utträdandet, så tror jag, att all
rättfärdighet är upfylld och att allmänhetens rätt är bättre betryggad
genom tydliga bestämmelser om ordningen för en bolagsmans
utträdande, än den vore det, om allt lemnades i det obestämda
skick, hvari det f. n. befinnes. Jag förenar mig således med de
talare, som begärt bifall lill reservantens förslag och jag gör detta
så mycket hellre, sorn jag deri finner afside vara fästad på en anmärkn.
, som jag gjorde förra gången frågan här förevar. Utsk.
hade då föreslagit, att en afgående bolagsman skulle vara fri från
allt annat ansvar än för den del af bolagets förbindelser, som vid
afgången på hans lott enligt räkenskaperne sig belöpte. Jag anmärkte
då, att det vore rättare att bestämma en viss tid för ansvarighetens
fortfarande, och vid denna min anmärkn. har afs:de
i reservantens förslag blifvit fästad!,, hvarigenom allmänheten finge
lid på sig att bevaka sin rätt. Jag tillstyrker bifall till reservantens
förslag såsom egande ett ostridigt företräde framför Utsk:s.
Hr Gripenstedt, J o h. Aug.: Jag har begärt ordet för att
tillkännagifva, att jag delar den åsigt Gr. Sparre förfäktat, och att
jag anser de skäl han anfört för denna sin åsigt vara ganska väl
grundade. Så länge våra Banker fortfara att vara grundade på
principen af solidarisk ansvarighet, anser jag det vara betänkligt
37S
Den 24 Febrnari.
att införa något stadgande sorn på något sätt kan rubba det förtroende
som denna princip ingifver. Jag ställer mig härvid på
samma ståndpunkt som en föreg:de talare, d. v. s. jag slår hellre
på allmänhetens än på B.mk-delegarnes bästa. Det vore visserligen
rätt angenämt för Bank-delegarne, om de, när som helst, lätt
nog kunde slippa fiån sina förbindelser i Bank-bolaget, men ett
skyldigt afs;de på allmänhetens anspråk fordrar att man icke medgifver
dem en sådan rättighet. Gr. Anckarsvärd har visserligen
rätt deri att det icke gerna kan inträffa att ett Bank-bolag är
sammansatt af sådana personer, att det medgifver alla de vederhäftiga
delegarne att utträda, för att derigenom öfverlemna sig och
hela anstalten åt en säker undergång. Men det är icke nog att
man med säkerhet kan förutse, det ett sådant förhållande aldrig
kommer att inträffa; ty allmänhetens förtroende till PrivatBankerna
hvilar ytterst på den solidariska ansvarigheten, och detta förtroende
blir visserligen rubbadt, så snart man kan säga: den solidariska
ansvarigheten kan eluderas derigenom att alla de vederhäftiga deb
egarne tillåtas att utträda ur bolaget. Jag vill icke uptaga B. o.
Ad:ns tid med att uprepa de ytterligare skäl som Gr. Sparre anfört
utan inskränker mig till att i alla delar instämma med honom.
Gr. Sparre: Efter det yttrande Hr Gripenstedt afgifvit, bar
jag foga att tillägga. I anledn. af Gr. Anckarsvärds anmärkn., att
det icke är att förmoda, att menniskor skulle vara så oredliga,
att de sökte undandraga sig ansvarighet för ingångna förbindelser,
vill jag blott erinra, att jag icke finner någon oredlighet deri.
Det är temligen klart, att personer, som ingått i ett företag, hvilket
sedermera hotas af vådor, begagna de af lag medgifna medel
för att undandraga sig ansvarigheten. Jag fruktar, att om man
stämplar detta med namnet oredlighet, blefve ganska många oredliga.
Jag är ganska säker derpå, att vid en annalkande penningekris
ganska många solidariske bolagsmän skulle söka att få utträda
ur Bank-bolagen, likasom jag bestämdt känner, att sådana fall hafva
inträffat, ty det har funnits PrivatBanks-aktier att köpa för ganska
lågt pris just derföre att en mängd personer sökt att komma ur Bankerna.
Visste de nu, att de kunde komma derifrån med befrielse
från all ansvarighet, så skulle de nog begagna sig af de medel
som lagen i detta fall erbjöde. Under förra discussionen i frågan
anmärktes det, att just ett sådant öfverflyttande af ansvarigheten
från redbara till icke redbara personer voie enligt förslaget möjligt,
och man föreslog, till förekommande häraf, att ansvarigheten
för den afgående skulle under en längre tid fortfara.
Hr von Koch har sagt, att om man ej på något sätt kunde
blifva fri från ansvarigheten, skulle allmänheten få en sådan terreur
panique för Bank-bolagen att ingen ville deri inträda. Men
har den ansvarighet, som f. n. finnes, afskräckt personer från att
blifva Bank-delegare? Erfarenheten vittnar ju om motsatsen. Som
den siste värde talaren ganska riktigt anmärkt, är del väl egentligen
allmänhetens rätt, och icke bolagsmännens beqvämlighet, som
skall i främsta rummet afses.
Den 24 Febr aari.
379
Hr von Koch har sagt, att reservantens förslag ej vore förenadt
med någon våda, enär ett år alltid komme alt förflyta, innan
den afgående bolagsman blefve fri från ansvarigheten, så att de
som egde fordringar hos Banken under tiden kunde utsöka dem.
Jag vill häremot erinra, att, enligt reservantens förslag, tiden icke
behöfver blifva så lång som ett år. Förslaget innehåller, att ansökningen
om utträde ej får pröfvas förr än bokslutet för räkenskapsåret
blifvit upgjordt och granskadt. Yi antaga nu, att ett
Bank-bolags räkenskapsår är kalenderåret, vi antaga äfven, att bolagsstämma
hålles i början af påföljande året, och då skulle det
kunna hända, att en bolagsman, som ingifvit sin ansökning
i December ena året, kan i Februari månad det andra året vara
fri från sin ansvarighet. Man måste dessutom taga i betraktande,
att om man vill medgifva något sådant, så fattas ett stadgande
ang:de inträdande bolagsmans förbindelse. Ett sådant finns i Lagberedningens
förslag, men icke i nuv:de lag, och således bl ifver
den inträdande bolagsmannen icke ansvarig för bolagets äldre förbindelser.
Vill man medgifva den afträdande frihet från ansvarighet,
så må man lägga densamma på den inträdande. Tvekan och ovisshet
vid lagtillämpningen skall i allt fall upstå, och jag vill fästa
upmärksamheten derpå, att den ansvarighet, som kan komma att
vidlåda en utträdande bolagsman, afser endast de förbindelser som
ingåtts under den tid han varit i bolaget.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Det är just ur synpunkten
af allmänhetens säkerhet, som jag har förordat reservantens
förslag. Jag tror, att om lagstiftningen vore sådan, att en bolagsman
icke under några vilkor kunde blifva fri från bolagets förbindelser,
äfven om det visade sig, att bolaget vid bolagsmannens
utträdande vore i ett fullt solvent skick, så komme i framtiden
troligen inga redbara och förmögna personer att ingå i Bank-bolagen,
och då kunde just det af Gr. Sparre antydda förhållande
inträffa, nemi. att endast Irashanlcar bildade sådana bolag. Att
den nu föreslagna förändringen icke kan retroaktivt verka på de
nuv:de bolagen, så länge deras oktrojer vara, tror jag vara klart.
Reservantens förslag innehåller ock ett fullsländigande af Dtskrs,
och som jag tror vara ganska nödvändigt, enär Utsk. väl har förutsatt,
att en bolagsman kan ur bolaget utträda, men talar icke
ett enda ord om ansvarigheten. Jag anhåller ånyo om bifall lill
reservationen.
Hr Hjerta, Lars: Den farhåga, som tvenne talare lillkännagifvit
sig hysa för följderne af rättigheten för en Bank-delegare
att blifva vid utträdet fr ikal lad från den solidariska ansvarigheten,
synes mig vara något öfverdrifven. Desse talare hafva med största
skäl fästat afs:de på vigten deraf, att allmänheten hyser ett orubbligt
förtroende lill Bankernas säkerhet, men jag får fästa upmärksamheten
derpå, att allmänheten i allmänhet, om jag så får säga,
hufvudsakligen fäster sig dels vid realiteter, såsom grundfondens
storlek, hypothekernas mängd och godhet m. ro., och dels vid egen
-
380
Den 24 Febvuart.
skaperne hos de personer, som utgöra Bankernas styrelse. Jag
skulle nästan våga påstå, att i de flesta fall allmänheten tager föga
reda på, hvilka personer äro delegare i en Bank, och på denna
grund tror jag, att bolagsmännen, utan fara för rubbning af allmänhetens
förtroende, kunna få in- och utgå under de vilkor Hr
Nordström föreslagit. Jag kan icke förutsatta, att ett Bank-bolag
skulle vara så litet månt om sitt eget bästa, alt det utsläpper en
redbar och förmögen man och i hans ställe intager en trashank.
Jag lägger likväl ej så stor vigt vid en af en annan talare framhållen
omständighet, nemi. att förmögna personer skulle afhålla
sig från att ingå i Bank-bolag, om rättigheten att vid utgåendet
blifva ansvarsfri ej funnes. Jag tror, att om dessa Banker gifva
utdelningar, så komma många, sådant oaktadt, att deri ingå, men
jag motsätter mig Utsk:s förslag hufvudsakligasl af det skäl, att
det är hårdt och orättvist. Man har sagt, att det ligger en orättmätig
förmån deri, att en person skall blifva fri från förbindelser,
som han frivilligt åtagit sig under den tid han varit delegare i
ett Bank-bolag, men man måste taga i betraktande dessa inrättningars
egna beskaffenhet, att de äro ständigt fortfarande penningeverk
med omvexlande delegare och att ansvarigheten alltid bör
åtfölja endast dem, som de facto äro delegare. Då det f. n. icke
finnes något stadgadt i afs:de på denna fråga, så måste väl ett
stadgande införas i den syftning reservanten angifvit. Det finnes
många förhållanden i lifvet, då det måste vara af största vigt och
nödvändighet för en medborgare att kunna uppgifva hvad han verkligen
eger, men det kan han icke så länge han är bunden vid en
ansvarighet, från hvilken han ej kan lösgöra sig. Sådant synes
mig vara i hög grad obilligt och det kan ändras på ett tillfredsställande
sätt genom antagande af Ur Nordströms förslag.
Hr von Koch: Då jag förra gången hade ordet, yttrade jag,
att jag ansåg, att man, enligt Hr Nordströms förslag, skulle ega
ett år på sig att göra sina anspråk emot en Bank gällande, om
någon af delegarne ville derifrån utträda. Jag grundade denna
min åsigt derpå, att då det i förslaget heter, att bokslutet skulle
vara upgjordt och granskadt, innan ansökning om utträde finge
uptagas, tydde jag detta stadgande så, att bokslutet skulle vara
granskadt icke allenast af revisorer utan äfven af bolagsmännen
på bolagsstämma, och då det derefter säges, att ansökningens bifallande
skall ankomma på den bolagsstämma, som näst derefter
hålles, ansåg jag, att minst ett år alltid måste förlöpa innan utträdandet
finge ega rum. Men jag måste erkänna, att denna min
tolkning, pä salt Gr. Sparre äfven anmärkt, vid närmare påseende
icke torde vara den rätta, och på det att min och, såsom jag förmodar,
äfven reservantens mening måtte blifva tydligen uttryckt,
får jag föreslå den förändring i hans förslag, att orden näst derefter
utbytas emot orden ett år derefter.
I öfrigt har det af Gr. Sparre blifvit anmärkt, att om man
än antoge reservantens förslag, så saknades ändock ett stadgande
ang:de de nya bolagsmännens ansvarighet. Jag tror likväl, att 2:dra
Den 24 Febrnart.
381
g i Utsk:s förslag innehåller ett stadgande, som på detta fall kunde
vara tillämpligt, då deri säges: »De, som om Bank-bolags stiftande
sig förena, böra vara Svenske medborgare, till antalet minst 20,
och svaren de, en för alla och alla för en, för uppfyllandet af alla
Bank-bolagets förbindelser.» Jag skulle tro detta stadgande göra
tillfyllest.
Att det icke är otänkbart, att man hädanefter skall blifva
rädd att ingå i Bank-bolag, om möjlighet ej beredes att derifrån
åter utgå, det tror jag vara påtagligt, ty förr än i sednare tider
bar det icke, så vidt jag vet, upstått någon egentlig fara för Banterne
och icke heller en sådan terreur panique, att man sålt sina
aktier för underpris, men sådant har nu skett just derföre, att
aktieegare blefvo rädda för den solidariska ansvarigheten. Jag
känner personer, som under December månad sisth år sålde sina
aktier till underpris i den tro, att de dermed vore fria från ansvarigheten
och som nu mycket ångra sig, då de se, att aktierna
äro goda. Det föreställningssätt, att man kan blifva alldeles skiljd
från ett Bank-bolag, är så inrotadt, att det t. o. m. finnes bolag,
som berättigat sin Direktion att tillåta utträde derur. Det är
hufvudsakligen för att en gång få hela denna fråga på klar och
redig fot som jag påyrkat och fortfarande påyrkar bifall till reservantens
förslag, likväl med den förändring jag nyss tog mig friheten
föreslå.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Jag har visst inga anspråk
på, att inverka på Ståndets beslut i en fråga, för hvilken jag är
fullkomligt främmande, men jag har icke kunnat underlåta att
gifva tillkänna det intryck discussionen gjort på en person, som
vid pröfningen af denna fråga till ledare endast haft sitt sunda
förstånd och sitt nit för allmänt bästa. Mig synes, att LagUtsk:s
förslag afser att betrygga Bankernas säkerhet genom föreskrifvande
af solidarisk ansvarighet, då deremot Hr Nordströms reservation
och de Hrr, som deruti instämt, afse att frigöra individen från
det tvång, hvari han annars någon gång kan komma alt befinna
sig. En och annan talare har yttrat, att det vore en barbarisk
lag, enligt hvilken kanske en menniska under hela sitt lif icke
skulle lyckas att blifva fri från en ansvarsskyldighet. Jag medger
att det är hårdt, men jag hemställer, om icke hvarje medborgare
har pligter af samma art. Jag anser för min del Utsk:s
förslag ega företräde framför Hr Nordströms, och anhåller derföre
om bifall till detsamma.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., alt i afs:de på förevide punkt blifvit yrkadt,
dels bifall, dels af Frih. Stjernstedt, Hr af Geijerstam, Gr. Anckarsvärd,
Hr Aminoff och Hr Hjerta antagande af RiksArchivarien
Nordströms uti dess Utsk:s Utlåt, bifogade reservation afgifna förslag
till redaktion af 7 §:n 2 morn., och dels af Hr von Koch,
antagande af sistnämnde redaktions förslag med den förändring, att
orden »ankomme på en bolagsstämma, som näst derefter hålles»,
382
Den 24 Febrnart.
utbyttes emot orden »ankomme på bolagsstämma, som hålles ett år
derefter».
Härvid förklarade Frih. Stjernstedt, Hr af Geyerstam, Gr.
Anckarsvärd, Hr Aminoff och Hr Hjerta att de instämde i Hr von
Köchs förslag, hvarefter de först till bifall å Ulslcs yttrande och
sedan till bifall å llr von Köchs förslag framställde propos:ne besvarades
med blandade Ja och Nej, samt sedermera efter förnyad
med Ja och Nej besvarad propos. till bifall å Ulsles yttrande, Hr
Gr. o. Landtm, förklarade det han härvid ansåg Ja hafva varit
öfvervägande.
Hr Hjerta begärde votering.
Uplästes till justering samt godkändes en så rydande voter:spropos.
;
Den som bifaller Sammans. Banko- och LagUtsl:s i Utlåt N:o
6 afgifna yttrande i fiåga om 7 § 2 mom. af den föreslagna Förordningen
ang:de enskilda Banker, röstar
Ja i
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att antaga den för nämnde mom.
i Hr Nordströms Utsk:s Utlåt, bifogade reservation föreslagna redaktion
med den förändring att orden »ankomme på den bolagsstämma,
som näst derefter hålles», utbytas emot orden »ankomme
på bolagsstämma, som hålles ett år derefter».
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda
Ja — 24.
Nej — 33.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, härefter låtit upläsa Utsk:s förslag
till redaktion af 7 § godkändes mom. 1 med uteslutande att den
emot det redan af R. o. Ad. antagna mom. 2 svarande slutmeningen:
»Begäran derom anmäles skriftligen hos Bolaget och varde
den begäran pröfvad å den ordinarie bolagsstämma, som hålles under
nästföljande räkenskapsår» samt godkändes mom. 2, 3 och 4
med den förändring i nummerordningen, som föranleddes af R. o.
Ad:s nyss fattade beslut om 2:dra mom:s lydelse.
7:de punkten, ang:de § 9.
Denna punkt lades till handlingarne.
8:de punkten, ang:de §4 0.
Denna punkt bifölls.
Då härefter Utslcs förslag till redaktion af § 10 blifvit upläst,
yttrade
Hr von Koch: Jag skulle visserligen hafva önskat, att denna
g hade fått den lydelse, jag förra gången frågan förevar ansåg
den böra ega, men efter den förändring 6 §:n mom. d erhållit,
Den 24 Febrn ari.
383
anser jag mig ej behöfva påyrka någon förändring i denna, utan
anhåller blott att få min särskilda mening derom i prot. antecknad.
Utskis förslag till redaktion af 10 gm blef, uppå härefter
framställd propos., godkändt.
9:de punkten, angtde §12.
Denna punkt lades till handlingarne.
Härefter uplästes och godkändes Utsk:s förslag till redaktion
af litt. b i lista morn. och hela mom. 3 af 13 gin, som af R. o.
Ad. varit återremitterade och hvarom Utsk. i en föregide punkt
sig yttrat.
10:de punkten, ang:de § di.
Hr von Koch: För min del anser jag denna § vara en af
de vigtigaste i hela förslaget. Det är af en särdeles vigt för all
mänheten,
om den skall vara trygg under sådana kriser som den
nu"”pågående, att Bankernes sedel-emission icke för långt utsträckes,
och jag kan nu säga hvad som var riskabelt att säga förra gången,
då krisen var i sitt högsta stadium, nemi. att det verkligen varit
stor fara derför, att PrivatBankerne icke kunnat på dagen göra
löte emot påtryckningarne vid vexlings-luckorna. Denna fara, som
verkligen under loppet af sisth December månad var för handen,
ansåg jag hafva upkommit deraf, att en och annan Bank för långt
utsträckt sin sedel-emissionsrätt. Jag uttryckte då äfven den tanke,
att det icke är på en stor sedel-emission som Bankerna skola förtjena,
och om denna min åsigt hade varit den rådande hos Bankbolagen,
hade de måhända stått tryggare, då krisen i höstas infann
sig. Utsk. har föreslagit, alt en Bank skall få rättighet att utgifva
sedlar motsvarande hela grundfonden, hvilket är en vidsträcktare
sedel-utgifningsrätt än den nu medgifna, men deremot har
Utsk. borttagit rättigheten att utgifva sedlar för den kontanta kassan.
I det sednare fallet instämmer jag med Utsk., men jag tror,
att Utsk. i det förra bordt nedsatt sedel-utgifningsrälten till £:delar
af grundfonden. Jag yrkar derföre, att gin måtte i denna del förändras,
hvilket ganska lätt låter sig göra genom att emellan orden
motsvarar och Bankens införa orden: 75 proc. af: och anhåller
jag om Hr Gr. o. Landtmis propos. å bifall till gin med den af
mig nu föreslagna förändring.
Frih. Stjernstedt: De motiver till förändring i gin Hr von
Koch anfört delar jag fullkomligt, men i afside å resultatet skiljer
jag mig från honom så tillvida, att jag önskade, att sedelutgifningen
skulle blifva begränsad inom ett belopp, motsvarande Bankens
halfva grundfond. Jag tror, att detta är det vigtigaste stadgandet
i hela förslaget, och jag tror, alt Bankerna icke skulle finna det
vara för deras fördel allt för närgående, om en sådan inskränkning
i sedelutgifningen bestämdes, enär den skulle upmuntra till meddelande
af kassa-kreditiver åt enskilda, på hvilken väg Banken
384
Den 24 Febrnari.
således skulle kunna draga nylla af den andra hälften af grundfonden.
Jag hemställer, på grund häraf, att orden: Bankens hela
grundfond måtte utbytas emot orden: Bankens halfva grundfond.
Hr A minoff: Jag kan icke instämma i den förste värde talarens
förslag till förändring af denna g. Jag erkänner, att alla
möjliga säkerheter böra existera men jag tror, att det är föga skillnad
emellan de kontant inbetaldte penningarne och grundfonden,
ty den föreställer ju också penningar, hvarföre jag föreslår, att
§:n, som något inskränker den redan existerande sedel-utgifningsrätten,
mätte oförändrad antagas. §:n gifver äfven tillkänna, att
alla de medel, som insättas på up- och afskrifnings-räkning, icke
få grunda någon sedel-utgifningsrätt. Det är således ingen fördel
för Bankerne att emottaga dessa medel, och jag befarar, att denna
vigtiga del af Bankrörelsen inskränkes just derföre att den icke
länder Banken till någon fördel.
Hr von Koch: Jag beklagar, att jag icke kunnat höra hvad
Hr Aminoff yttrat, så att jag derpå ej kan svara, men beträffande
Frih. Stjernstedts anförande ber jag att få förklara, att jag gerna
önskade gå honom till mötes, men jag fruktar, att om man spänner
bågen för högt, så brister den. Jag har dessutom ett särskildt
skäl att inskränka mig till de 75 proc:n, nemi. det, att om man
gör den nya lagen förnuftig och derjemte icke allt för mycket
skiljaktig från den nuv:de, så skola de gamla Bank-bolagen snart
finna deras räkning i att ställa sig under den nya lagen. Detta
torde icke blifva så särdeles svårt alt åstadkomma, ifall vi stanna
vid 75 proc., och jag tager mig derföre friheten att till Frih.
Stjernstedt hemställa, huruvida han icke i detta fall ville med
mig sig förena.
Gr. Sparre: Vid delta ämnes förehafvande förra gången
yppade sig här den skiljaktighet i meningarne, att några ledamöter
ansågo Utsk. hafva gjort inskränkningen för liten och derföre
påyrkade en större inskränkning, under det alt andre åter funno
inskränkningen vara allt för stor. Vid sådant förhållande ansåg
Utsk. sig hafva gått en medelväg och fann sig fördenskull icke
förbunden att frångå sin åsigt. Jag tror, att den påtryckning,
som under den sednare tiden egt rum emot Bankerna, icke uteslutande
haft sin grund i sedel-emissionen. Det är temligen bekant,
alt en af de Banker, på hvilka påtryckningen var ganska
stark, just vid detta tillfälle icke hade mycket sedlar utelöpande,
utan att påtryckningen var en följd af depositionsrörelsen. Vare
sig att man något förminskar eller ökar sedelemissionen, tror jag
således, att påtryckningen vid en kris alltid skall blifva kännbar.
Skulle man inskränka sedelemissionen så, att man derigenom förekomme
all fara, fruktar jag, att man på detta sätt satte stopp för
Bankrörelsen i allmänhet, och det kan väl icke, särdeles under
nuvarande förhållanden, vara meningen. Jag anser mig böra tillkännagifva,
Den 24 Febrnari.
385
kännagifva, att jag frän en mängd Privatbanks-Direktioner haft enskildta
bref ang:de detta förslag, deri de för pina och död begärte
alt få slippa hela förslaget, emedan det skulle göra hvarje Bankrörelse
omöjlig. Denna omständighet har föranledt mig att icke
tillstyrka någon ytterligare inskränkning.
Under förra diskussionen yttrades här, att nu gällande stadganden,
der afseende gjordes å riksmyntkassan, skulle vara bättre
än Clskis förslag. Skälen för den motsatta meningen utvecklades
då fullständigt, och jag vill derföre nu endast i korthet säga, att
orsaken, hvarföre Utsk. icke ansett riksmyntkassan böra bibehållas
såsom norm för sedelutgifningsrätten var den, att denna kassa är
så fluktuerande, att den i dag kan vara 200.000 Rdr större än
i morgon. Just denna omständighet har föranledt det förhållande,
att Bankerna enligt nu gällande lag hafva en månads tid på sig
för att reglera sedelemissionen med afs:de på riksmyntkassan, emedan
Bankerne omöjligen i hvarje ögonblick kunna ställa sig lagens
bud till efterrättelse, men ett lagbud, som icke i hvarje nu kan
efterlefvas, bevisar sjelft sin orimlighet. Jag vågar således tillkännagifva
den åsigt, att det af Utsk. framlagde förslag, såsom
innefattande en medelväg emellan tvenne ytterligheter, torde vara
det försigtigaste att vidblifva, och tillstyrker derföre bifall till detsamma.
Hr von Koch: Med anledning af Gr. Sparres yttrande om
Bankdirektionernes stora farhåga att icke under den nya lagen
kunna fortsätta Bankrörelsen, får jag fästa upmärksamhelen derpå,
att om mitt förslag antages, skulle den privatbank, som har en
grundfond af en million Rdr, få utgifva 75 proc. deraf i sedlar
eller 750,000 Rdr och dessutom för beviljade kassakreditiver till
50 proc. af grundfonden, eiler 500,000 Rdr, hvilket tillsammans
gör 1,250,000 Rdr, ehuru säkerhetsbandlingar för endast 60 proc. af
grundfonden äro i allmänt förvar nedsatte. Jag anser verkligen,
att denna sedelemission är så tillräckligt tilltagen, att jag gerna,
lika med Frih. Stjernstedt, skulle vilja inskränka den till 50
proc., om jag trodde, att det kunde ske, utan fara derför, att
Bankerna ej hade tillräcklig vinst på sedelemissionen.
Gr. Sparre har dessutom sagt, att egentliga faran för Bankerne
under krisen upkommit af de stora depositionerna, och icke af
den stora sedelemissionen. Det är ledsamt att nödgas afslöja de
förhållanden, som inträffade under krisen, men då faran för Bankerna
mera framkallades af illviljan och rädslan i förening, än af
verkliga fakta, kan jag säga, att faran hotade just de Banker, som
icke hade stora depositioner men stor sedelemission. Det fanns
t. o. m. en Bank, hvars utelöpande sedelstock var 1 0 gånger större
än vexlingskassan, och af detta förhållande kan hvar och en, som
något känner en Bankrörelse, sluta, att stor fara för denna Bank
verkligen var för handen, ehuru den undanröjdes genom i tid erhållen
hjelp. Den som tagit kännedom af privatbankernas qvartalsredogörelser,
och isynnerhet af dem för den 30 Sept. och 31
XI li. 25
3«6
Den 24 Februari.
Deo. 1857, skall finna, .att sedelemissionen verkligen var för långtutsträckt
och att en ganska stor fara för vexlingsförmågan verkligen
var för handen. Det fanns Banker med utelöpande sedlar till
ett värde af flera millioner sorn endast hade 400,000 Rdr i kassan.
Jag mäste hålla Gr. Sparre räkning derför, att han, som
icke är privatbanks-delegare, är beskedlig emot dessa Banker, men
jag, som sjelf är privatbanks-delegare och som fått rätt god utdelning
å min lott under de goda åren, anser dock, att man bör försaka
något af vinsten, för att undfc'r den onda tiden kunna vara
något lugnare än som nu sednast varit fallet. Jag fortfar att yrka
bifall till mitt förslag.
Frih. Stjernstedt: Det är med fägnad jag hört den siste
värde talaren uttrycka så sunda åsigter i denna fråga, särdeles då
han sjelf är delegare i en privatbank. Jag instämmer med honom
i förordandet af alla de åtgärder, som kunna anses betrygga allmänhetens
säkerhet, men jag anser fortfarande just denna säkerhet
fordra, att sedelutgifningen ej får utsträckas öfver halfva grundfonden.
Ehuru Bankdirektioner finnas, som förmena, att Bankrörelsen
ej skall kunna bära sig, om sedelutgifningen sålunda inskränktes,
kan jag icke tro följden af en sådan inskränkning blifva
den som befarad nu antydda, och om än så vore, måste man,
i min tanke, främst afse allmänhetens säkerhet, helst, på sätt Hr
von Koch öppenhjertigt tillkännagifvit det under den sista svåraste
krisen verkligen var fara, att Bankerna icke skulle kunna full
göra
sina förbindelser att ögonblickligen inlösa sina utelöpande,
sedlar.
Gr. Sparre har sagt, att det betydde mindre, huru stor sedelutgifningen
vore, samt att den egentliga påtryckningen härledde
sig från depositionernas uttagande. Det må väl vara, att detta
förökade påtryckningen, men denna måste naturligtvis ock blifva
större i samma mån sedelutgifningen vore större. Jag vidblifver
min åsigt, att det vore riktigast att bestämma sedelutgifningen till
ett belopp motsvarande halfva grundfonden, men då jag icke kan
annat än godkänna Hr von Köchs skäl att vid denna Riksdag icke
gå längre, utan stanna vid 75 proc. af grundfonden, vill jag afstå
från yrkande af propos. å mitt förslag och instämma i Hr von
Köchs.
Gr. Sparre: Just den omständighet, att privatbankerne
sträckt deras sedelutgifningsrätt något för långt har föranledt Utsk.
att föreslå inskränkningar i denna rätt, och påståendet att Utskrs
förslag icke innehåller någon inskränkning deri är i sanning ett
alldeles nytt upslag i saken. Jag tilltror mig kunna med temmelig
säkerhet säga, att riksmyntkassan i en privatbank aldrig kan
understiga j af grundfonden, och vanligtvis är den mycket större.
Ar det då ingen inskränkning att stadga, att riksmyntkassan ej
får grunda sedelutgifning? Att göra ytterligare inskränkningar,
vore visserligen försigtigt, men om tidpunkten nu är inne att vara
så ytterligt försigtig och lägga en sådan börda på penningerörel
-
Den 24 Febrnarl.
387
sen, att den med möda kan operera, det lemnar jaa derhän. Vi
känna, att en af de utvägar Sverige hittills baft att genom den
mycket omtalade b I a n kok rei I i te n anskaffa penningar utifrån numera
är stängd. Kan det vid sådant förhållande vara skäl att lägga sådana
band på de penningeverk vi hafva inom landet, att äfven
dessa källor för vår industri och handel utsina? Jag för min del
tror det ej, utan anser fortfarande, att den medelväg Utsk. valt
är den rätta.
Gr. Anckarsvärd: Jag vili med afs:de på denna punkt
inskränka mig till att fullkomligt instämma i Hr von Köchs förslag,
hvilket jag anser skydda allmänheten mot vådorna af en allt
för stor sedelutgifningsrätt, på samma gång som det upfyller Privatbankernas
anspråk på en billig vinst.
Hr Aminoff: Det har verkligen förvånat mig, att man vill
upskrämma R. o. Ad. med förespeglingar af våra privatbankers
osäkerhet, ehuru vi under den värsta krisen i December månad
funnit, att dessa Banker stodo sig ganska väl, hvilket naturligtvis
bordt öka och icke minska deras anseende. Nu har Utsk. föreslagit
en betydlig inskränkning i sedelutgifnings-rätten, och ändock
hyser man farhåga för densammas missbrukande! Dessa Banker
hafva statt sig bra i 30 år och någon missbelåtenhet med
dem har ej funnits. Om en och annan af dem har begagnat sin
fulla sedelutgifnings-rätt, så är det dess rättighet, ehuru icke försigtigt.
Jag vet deremot andra Banker, som i sitt förvar hafva
egna kreditsedlar till ett värde af emellan 700, å 800,000 Rdr,
emedan de vilja vara säkra vid en möjligen inträffande kris. Nu
vill man inskränka sedelutgifnings-rätten till 75 proc., ja t. o.
m. till 50 proc., en annan gång måhända ända till 25 proc., så
att privatbankerne till slut icke blifva några Banker. Jag yrkar
fortfarande bifall till punkten.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt att i afs:de på
14 §, hvilken af R. o. Ad. varit återremitterad, Utsk. vidhållit
sitt förra förslag, som också blifvit förordadt af Gr Sparre och Hr
Aminoff, blifvit yrkadt af Hr von Koch, med hvilken Frih. Stjernstedt
och Gr. Anckarsvärd sig förenat, att Utsk:s redaktions förslag
måtte bifallas med den förändring att i stället för orden »Bankens
hela grundfond» infördes orden »75 proc. af Bankens hela
grundfond», blef propos. till bifall å Utsk:s förslag utan förändring
först framställd och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla samma
förslag med den af Hr von Koch föreslagna förändring samt efter
denna proposis besvarande med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering men anmälde sig derefter ånyo
samt yttrade:
388
Den 24 Februari.
Gr. Sparre: Orsaken, hvarföre jag begärde votering var
verkligen den, att jag orätt upfattat Hr von Köchs förslag. Då
jag nu under tiden fått uplvsning örn dess rätta mening, anser
jag mig böra afstå från min begäran om votering.
Hr Aminoff: Då jag i denna fråga delat Utslcs åsigt, lår
jag härmedelst reservera mig emot det nu fattade beslutet.
11 punkten, ang:de § i 6.
Sedan jemväl Utslcs förslag till redaction af denna § blifvit
upläst, blef detsamma af R. o. Ad. godkändt.
12:te punkten, ang:de § SO.
Utslcs förslag till redaktion af ifrågav:de g blef härvid upläst
samt af R. o. Ad. godkändt.
13:de punkten, ang:de g 21.
Efter upläsning af Utsk:s förslag till redaktion af ifrågav:de
g, yttrade:
Gr. Sparre: Jag har i min reservation sökt ådagalägga,
att det af Utsk. här föreslagna stadgande är dels oriktigt och dels
stridande emot den nyare lagstiftningens tendens, som är att småningom
borttaga de tysta förmånsrätterne, då man här deremot
vill införa en ny förmånsrätt för fordringar, som i en konkurs
kunna uppgå till 9 mill. Rdr. Det är klart, att sådant skall leda
till förminskning i allmänhetens förtroende till bankerne. Vi
hafva äfven genom vårt nyss fattade beslut tillkännagifvit, att vi
icke anse sedelemissionen såsom någon gren af Bankrörelsen, den
der bör i någon större mån gynnas, och då är det högst inkonseqvent
att gifva innehafvarne af banksedlar en förmånsrätt framför
Bankernas öfrige fordringsegare. Depositionsrörelsen samt upp-och
afskrifningsräkningen anses vara de rörelsegrenar, som äro de företrädesvis
vigtigaste och för landet nyttigaste, enär, om dessa rörelsegrenar
riktigt komma i gång och förtroendet till Bankerne
fortfar, det sannolikt skall komma derhän, att den mindre förmögna
skyndar att i Banken insätta sina sparpenningar, men hvarföre
skola de sedelinnehafvarne gynnas på bekostnad af depositörerne?
Hvarföre skola icke alla delegare i konkursen få njuta lika
rätt? Dermed kan icke åsyftas något annat, än att förskaffa sedlarne
ännu större kredit, men vi hafva ju ingenting deremot, att
icke sedelutgifvande privatbanker uppstå? Det är dessutom klart,
att detta stadgande måste leda till Bankernas insolvens. Om nemi.
en Bank vid en inträffande kris behöfver söka sig ett lån, så har
den svårare att få ett sådant, då långifvaren vet, alt hans rätt
bl ifver sämre än alla sedelinnehafvarnes, och då uptagandet af lån
är det enda medlet att göra fall emot en stark påtryckning, skal!
stadgandet ovilkorligen bidraga till Bankernas insolvens. Stadgandet
är dessutom i så måtto ofullständigt, att det icke tillkännagifva!',
huruvida förmånsrätten skall gälla så väl i Bankbolagets som
Den 24 Februari.
389
de solidariska bolagsmännens konkurs. Det är tänkbart, att, till
följd af bolagets cession, åtskilliga eller alla solidariska bolagsmännen
nödgas göra konkurs, men lagen säger ej om sedel-innehafvarne
skola ega förmånsrätt äfven i de sednares konkurser. Detta
är en ofullständighet, som måste gifva anledn. till villrådighet vid
lagens tillämpning. Slutligen förefinnes i (örsiaget en oriktighet,'
bestående deri, att den, som insatt penningar på deposit-räkning,
vid konkurs får högre ränta än han betingat sig. Han skall nemi.
få sex proc. Men från hvilken tid skall denna höga ränta beräknas?
Om en person den ena dagen insätter penningar på depositräkning
å 6 månadeis tid och Banken den andra dagen gör konkurs,
så kan väl insättaren skäligen ej begära 6 procts ränta förr,
än de 6 månaderna förflutit, enär han sjelf åtnöjt sig med 3 proc.
För öfrigt har förslaget gifvit 6 proc:s ränta åt depositörerne men
icke åt dem, som insatt penningar på up- och afskrifnings-räkning.
Detta är en ny inkonseqvens. Jag tror, att denna g är dels felaktig
dels missledande och får således yrka, att It. o. Ad., med
ogillande af densamma, måtte i stället antaga den motsvarande §:n
i nu gällande Banklag.
Hr von Koch: För min del finner jag mig belåten med
Utslcs förslag, hvarigenom de väsendtliga olägenheter, som vidlådde
det förra förslaget, blifvit undanröjda. Jag får likväl, med anledn.
af Gr. Sparres anmärkn., förklara, att jag icke är särdeles ifrig
för förslagets ovilkorliga antagande, emedan man, enligt min lanke,
ganska väl kan reda sig både med Utslcs förslag och den gamla
lagen. Jag anser emellertid Utslcs förslag hafva något företräde.
Gr. Sparre har anmärkt, att det skulle vara orimligt att gifva sedel-innehafvare
förmånsrätt framför depositörer samt att sedel-utgifning
vore en sak, som mindre borde befrämjas än deposilions
rörelsen.
Ehuru äfven jag delar denna åsigt, tror jag dock, alt
man bör afse den skillnad, som förefinnes emellan en sedel-inne
bafvare
och en depositör. Det måste nemi. vara lättare för en
person, som slår i omedelbar beröring med Banken och gör insättningar
derstädes, att kontrollera Bankens ställning, än detta är
för den, som i handel och vandel emottager Bankens sedlar. Och
om man, lika med Gr. Sparre, anser, att depositörerne äfven böra
hjelpa, har Ulsk. ju i denna riktning gått ett steg längre än nuv:de
lag, då Ulsk. ger dem G procts ränta, om konkurs inträffar. Gr.
Sparre har visserligen anmärkt såsom något besynnerligt, alt en
depositör, som insatt medel för 3 proc., skall få 6, men jag tror,
att man bör ihågkomma, att depositören genom konkursen beröfvas
rättigheten att när som helst uttaga sitt insatta kapital. Jag anhåller
om bifall till §:n, allrahelst som jag förmodar, alt den bl ifver
af Borgare- och BondeSt:n godkänd.
Hr Aminoff: Den siste värde talaren yttrade, att det skulle
lända Bankerna till fördel, om ett sådant stadgande, som det här
ifrågav:de, komme till stånd. Jag för min del kan icke fatta,
hvari denna fördel skulle bestå. Icke heller torde fördelen ligga
390
Den 24 Februari.
på allmänhetens sida, som, åtminstone i landsorten, har svårt att
göra sina små besparingar fruktbärande och derföre behöfver deponera
dem i Bankerna, men allmänheten deponerar ej sina penningar,
om den ej får full säkerhet derför. Jag tror således, att
depositörerne böra hafva lika rätt som sedel-innehafvarne. Detta
har Gr. Sparre i sin reservation så tydligt och fullständigt utvecklat,
att jag anser mig icke behöfva vara vidlyftig utan inskränker
mig till att med honom mig förena.
Gr. Sparre: Beträffande den förmån, som genom förslaget
skulle tillskyndas depositörerne derigenom, att de finge 6 proc:s
ränta vid inträffande konkurser, så får jag säga, att jag tror, att
en depositör, om han tillfrågades, hvilketdera stadgande han vill
hafva, Utsk:s eller det nu gällande, icke ett ögon blick skulle tveka
att välja det sednare, hvarigenom han eger lika rätt med andra
fordringsegare. Utslcs förslag deremot ger honom sämre rätt än
sedel-innehafvarne och liksom tröstar honom med 6 proc:s ränta.
Denna lilla ränte-förhöjning kan väl icke upväga risken att blifva
hela sin fordran förlustig. För öfrigt vet jag ej, hvarföre en depositör
skall hafva högre ränta än den, som insatt sina penningar
på up- och afskrifnings-räkning? Och hvarföre skall man gifva sedlarno
större kredit på bekostnad af alla Bankens öfrige fordringsegare?
Hvarför skall man göra så stor skillnad mellan en sedel
och ett depositions-bevis, hvilket sednare ock kan gå man och
man emellan? Båda slagen äro ju fordrings-bevis, men sedel-inne
hafvaren
kan icke förlora så mycket som depositören, hvilken måhända
insatt allt hvad han eger. Jag har icke i något lands banklagar
kunnat finna en sådan rangskillnad emellan fordringsegare;
man har tvärtom från början af detta sekel gjort allt hvad man
kunnat för att utplåna de tysta förmånsrätterne, dessa forntidens
privilegier för vissa kreditorer. Att vid konkurser alla fordringsegare
skola njuta lika rätt, det bjuder rättvisan; att gynna den
ene på den andras bekostnad är orättvist. Om stadgandet dessutom,
på sätt jag sökt visa, verkar menligt på Bankernas soliditet
och försvagar möjligheten för dem att vid påfallande behof få låna
penningar, tror jag detsamma vara helt och hållet förkastligt och
fortfar derföre att yrka bifall till milt förslag.
Gr. Anckarsvärd: Jag delar detta afs:de helt och hållet
Gr. Sparres åsigt; ty jag kan icke inse på hvilken grund af
billighet eller rättvisa en innehafvare af depositions-bevis skall
försättas i sämre ställning än en sedel-innehafvare. Den förre befinner
sig redan de facto i en sämre ställning än sedel-innehafvaren;
ty denne kan, så snart han får aning om att Banken möjligen
kan vara osäker, genast presentera sin sedel i luckan till
inlösning, men den förre, som på god tro lånat Banken sina penningar,
har kanske icke rätt att lyfta dem förr än efter en viss
tids förlopp. Ett ytterligare skäl, som i hög grad talar för Gr.
Sparres åsigt, är att man i allmänhet antagit såsom grundsats i
lagstiftningen att borttaga de tysta förmånsrätterna, och då bör
Den 24 Februari.
391
man väl ej bibehålla en tyst förmånsrätt till den grad orättvis och
obillig som den här ifrågasatta. Jag anhåller om afslag å denna
g i Betänk, och om bifall till det af Gr. Sparre framställda förslag.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framstält hurusom i afs:de
på 21 § blifvit yrkadt dels bifall till Utsk:s förslag dels af Gr.
Sparre, med hvilken några ledamöter instämt, att R. o. Ad. med
afslag derå måtte såsom 21 § antaga det af Gr. Sparre i Utlåt,
bifogad reservation, i öfverensstämmelse med K. Förordn:n den 6
Okt. 1848, föreslagna stadgande, anmälde sig och yttrade
Gr. Sparre: För den händelse att R. o. Ad. skulle skänka
sitt bifall åt mitt förslag, anhåller jag, att de deri förekommande
orden Kongl. Moj.l, måtte utbytas emot ordet Konungen, hvilket
sednare ord begagnas på alla öfriga ställen i förslaget.
Propos. till godkännande af den af Utsk. föreslagna 21 §
blef härefter framstäld och besvarad med starka Nej, blandade med
Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade
såsom 21 § antaga det i Gr. Sparres reservation föreslagna stadgande
med den förändring att ordet »Konungen» infördes i st. f.
»Kongl. Maj:t», samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja
jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit
öfvervägande.
Gr. Anckarsvärd: Jag skulle hafva önskat yttra mig för
ett talrikare Hus, men jag har åtminstone den tillfredsställelsen
att under förev:de förhållande icke uptaga någon tid, som kunnat
bättre användas. Behandlingen af det nu afgjorda lagförslag och
de anmärkn.-r som dervid i olika rigtningar blifvit inom Stånden
gjorde, äfvensom de tänkvärda reservationer, som ifrån Utsk. åtföljt
Betänk., torde olvifvelaktigt hafva ådagalagt bristerna i vår Banklagstiftning.
En tidpunkt synes nu allt mera och mera närma sig,
då det blifver snart sagt en tvingande nödvändighet för hvarje tänkande
medborgare, att fästa upmärksamheten vid landets financiela
förhållanden, och hvarvid lagstiftning för enskilda Banker blifver
af så mycken vigt.
Att RiksBankens organisation och verkningssätt är illa stä 1 dt,
derom torde meningarne vara alltför enige, för att vara ogrundade.
Mera än ett århundrades historia, och trenne successiva myntförsämringar
ådagalägga hvilka förfärliga olyckor RiksBankens felaktiga
organisation ådragit landet; och hvem vet hvad som genom
RiksBankens styrelse och förvaltning ännu kan återstå ? eller hvilka
inverkningarna å Banken kunna blifva af ett krig, af de vidt utseende
behofven för de i så stor skala beslutade jernvägs-anläggningarne
genom utländska lån? af behofven för Stockholms befästande;
jemte alla andra möjligen upkommande nu tidens penningeätande
påfund.
Meningarne äro visst icke f. n. odelade att. fördömma den
lånerörelse RiksBanken bedrifver å borgens-förbindelser å fastighetsinteckningar;
medelst lån på fleråriga omsättningar m. m. som visst
392
Dan 24 Februari.
icke kan räknas till fördelaktigt inverkande på krediten, på handel
och näringar, och på industrien i allmänhet.
Så länge RiksBanken i största skala föregår med exemplet af
dylik Bank-verksamhet, inses mycket val svårigheterna att för PrivatBank-rörelsen
stadga mera ra t ion el t ändamålsenliga förfoganden.
Jag har frågat mig sjelf och andra, huruvida det icke gifves någon
möjlighet att åstadkomma någon ändring i det nu för handen varande
eländet. Jag erinrar mig härvid den kemmit.é, som i sådant
ändamål redan för 35 eller 36 år sedan sattes och ibland hvars
medlemmar, om jag ej missminner mig befunnos af Gr:ne Schwerin,
Björnstjerna, af Wirsén och Presidenten Skogman. Resultatet af
denna komité b 1 ef ett Betänk., som djupt ingrep i hela Bankväsendets
organisation, ålan föreslog, vill jag minnas, att inlåta enskilda
aktieegare i RiksBanker, för att derigenom gifva dem en
form mera öfverensstämmande med sednare tiders utvecklade begrepp
om bankrörelse; och troligen äfven i afsigt att trygga myntvärdet
emot RiksBankens understundom ådagalagde alltför lättfärdiga
Bankoväsendets förvaltning. Förslaget blef emellertid icke
bragt till någon påföljd, troligen till följd af den räddhåga för alla
mera genomgripande reformer, som då utmärkte styrelsen. Hvad
som för R. St:r, för Staten och för landet måste afses, är att jemte
myntvärdets uprätthållande, RiksBanken må kunna ifrån Banken
påräkna den vinst, som f. n. derifrån hämtas.
Det af mig påpekade snart under 25 år åsidolagde FinansKomitéBetänk.
föreslog aktieegares intagande i RiksBanken, för
att derigenom RiksBanken ej allenast skulle tillförsäkras den årliga
vinst de nu påräkna, utan sannolikt komma i åtnjutande af
en vida större.
Förvaltnings-kostnaderne skulle otvifvelaktig! minskas, och i
väsendtlig mån i afs:de å RiksBankens tillgöranden inskränkas till
kontroll genom Revisorer, huru statuterne följdes, samt huru upoch
utlåning verkstäldes med afs:de å Bankens säkerhet, och industriens-behof
och fordringar.
Det är icke troligt, att man under sådane förhållanden, skulle
på RiksBankens bekostnad, gå så alltför släpphändt tillväga med
PrivalBankerne, som nu är händelsen. — Nu tycks likväl en förändring
härutinnan vara af sjelfva händelsernas gång påkallad.
Det stora kapital, som RiksBanken genom sista statslånet fått sig
ålagdt att förvalta, borde väl hafva fört lanken på att vidtaga några
förändringar i Bankens organisation. Ty det kan väl icke bestridas
— utan att jag derföre på något sätt vill ingå på personligheter
— att det sätt, hvarpå BankStyrelsen utses, alldeles icke
öfverensstiimmer nfed de vigtiga åligganden denna Styrelse har att
uträtta, särdeles under närvide tidpunkt, då landet häftar för mer
än 100 millioner skuld, om jag inberäknar HypotheksFöreningarnes
utländska lån. Äfven är det olämpligt att Styrelsen för sådana
verk som Banken och Riksg:sKonl. skall vid sina åtgöranden vara
inskränkt af ett reglemente, hvilket, om det innehåller aldrig så
mångå paragrafer, omöjligt kan förutse alla tänkbara fall. R. St:r
hafva vid denna Riksdag begärt nedsättandet af en komité för ord
-
Den 24 Februari.
393
nandet af kredit-lagarne, och jag skulle önskat att någon ledamot
af Huset, som befattat sig mera med finans-väsendet än jag, dervid
bifogat en begäran att denna komité äfven måtte få sig updraget
att afgifva Betänk, i afs:de å Bankens organisation och verkningsomfång.
Jag känner allt för väl R. St:rs ömtålighet i detta ämne,
jag påminner mig mera än väl de heta slriderne, hvartill propos:n
om ändring uti 72 §:s ordalydelse lemnade anledn., men andra
förhållanden hafva inträdt; och det torde för Regeringen blifva en
oeftergiflig pligt, att vid betraktande af hvad Rikets rätt och bästa
kräfver, träda emellan, åtminstone med goda råd till R. St:r, att
vid en kommande Riksdag så ifrån roten omskapa RiksBanken, till
ett mera tidsenligt, och mot inträffande händelser mera tryggadt
penn ingeverk, att den må, annorlunda än som nu sker, kunna
upfylla sin bestämmelse att välgörande verka i alla rigtningar till
allmänt bästa. Naturligtvis kan det, då vi så till sågandes äro i
Riksdagens sista timma icke vara min mening, att detta mitt yttrande
skall vinna någon påföljd; — jag inser omöjligheten deraf
lika väl som llrrrne,— min mening är endast att få mitt yttrande
förvaradt i Prot.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskrn inkomne
Utlåtrn, Mern. och Betänkrn, nemi. från
SlatsUtsliollet:
N:o 270, angrde förbättring af lönevilkoren för RiksgrsKontrs
tjenstemanna-personal och vaktbetjening;
N:o 271, med förslag till voterrs-propos. i anledn. af RiksStrns
skiljaktiga beslut i fråga om begärdt anslag eller lån för staden
Christianstads kostnader till följd af kolera-farsotens härjande derstädes
under höstetiden år 1857;
N:o 272, angrde verkstäld omröstning i fråga om den förre
Just.Ombudsmrn Theorell tillerkände pension;
Nro 273, angrde verkstäld omröstning i fråga om eftergift af
den f. d. LandsKamereraren Svante Lindberg ådömda ersättningsskyldighet
;
N:o 274, angrde verkstäld omröstning i fråga om ett anslag
till LifBeväringsRegrtet;
Nro 275, i anledn. af verkstäld omröstning i fråga om löneförhöjning
åt Statens embets- och tjenstemän m. fl. för år 1857;
Nro 276, angrde verkstäld omröstning i fråga om medels anvisande
till påbörjande af Stockholms befästande å landsidorne;
Nro 277, angrde verkstäld omröstning i en fråga rörande den
till folkundervisningens befrämjande anslagna halfva personliga
skydds-afgiflen;
Nro 278, med förslag till reglementariska stadganden, angrde
förändringen af RiksgrsKontrs kontanta behållning;
Nro 279, med förslug till voterrs-proposrr i anledn. af RiksStrns
skiljaktiga beslut i fråga om återställande till bolaget för
jernvägs-anläggning mellan Köping och Hult af de till säkerhet för
394
Den 24 Februari.
detta företags fullbordande i K. StatsKont. återstående deponerade
medel;
N:o 280, med förslag till voter:s-propos., i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, i fråga om lån för en jernvägs-anläggning
emellan staden Borås och vestra stambanan;
Sammansatta Stats- samt Ailm. Besvärs- och Ekonomiutskottet :
N:o 53, i anledn. af väckte motioner, ang:de förändrad organisation
af Sveriges landt- och sjöförsvar;
Sammansatta Stats- och BankoUlskollel:
N:o 56, i anledn. af särskilda förslag till åtgärder för att underlätta
penninge-ställningen och rörelsen inom landet;
N:o 57, i anledn. af väckt motion om åtskilliga ad pios usus
stiftade kassors förvaltande af R. Stirs Bank eller RiksgisKont.;
BankoVlskollel:
N:o 81, öfver väckte motioner om beviljande af kreditiv-rätt
i Banker för HypotheksFöreningarne i Riket;
N:o 82, med hemställan om vissa tillägg till Reglements
föreskrifterne,
angide Bankens metalliska kassa;
N:o 83, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i BankoReglementet;
N:o
84, ang:de Instruktion för Ii. Strrs BankoUtsk. vid nästa
Riksdag;
Lagutskottet:
N:o 78, i anledn. af väckt motion om förändring af hvad lagen
stadgar om Härads-nämnds röst-rätt;
N:o 79, i anledn. af väckte motioner, angide förändring dels
af 23 Kap. 1 § RättegångsBalken, dels ock af sättet för val af
Nämndemän:
N:o 80, i anledn. af väckt motion, angide jäf emot Häradsnämnd;
Sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Ulskoltet:
N:0 52, i anledn. af återremiss af Utskis Betänk. N:o 42, rörande
väckte motioner om åtskilliga förändringar i gällande Lego
stadga
den 23 Nov. 1833, samt deremot svarande §§ i allmänna
lagen.
Föredrogos från Vällofl. BorgareSt. medelst protis-utdrag N:o
601 och från Ilederv. BondeSt. genom protis-utdrag N:0 586, meddelade
inbjudningar till instämmande i de beslut, som vid föredragningen
af LagUtskis Betänk. N:o 69, i anledn. af väckte motioner
angide förändring af de befordrings-lagar, hvilka gälla för
prester, blifvit af bemälde RiksSt. fattade, i fråga om den punkt,
som angår en af KontraklsProsten Emanuelsson väckt motion.
Gr. Sparre, Erik: Vid det förhållande, att LagUtskis ifråäavide
afstyrkande Utlåt, är bifallet af R. o. Ad. samt 2:ne andra
D en 25 F ebrn ari.
395
Stånd, torde enligt den hittills af Hr Gr. o. Landtm, följda praxis
propos. å bifall lill inbjudningen ej framställas, hvarföre jag anhåller
om dess läggande till handlingarne.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde att vid det af Gr. Sparre uplyste
förhållande, som äfven intygades af från PresteSt. ankommet
protis-utdrag, R. o. Ad. torde finna att de nu föredragne prot:sutdragen
ej föranledde till annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl.
^ 4 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Thorsdagen den 25 Februari 1858.
Plenum
kl 5 e. m.
Justerades 4 prot:s-utdrag
för den 24 dennes samt pleni-protm
för d. 12 sisth Dec. f. och e.
m.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 20 och 22 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 33 ang:de beräkningen af Tullmedlen, Saluacoisen,
Postmedlen, KartaSigillata-afgiften och Bränvins-bränningsmedlen.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Prytz, Lars Adolf: Jag anhåller vördsammast att föredragningen
af detta mål måtte upskjutus emedan många ledamöter
öro frånv:de, hvilka, under den förmodan att valet skulle föregå
föredragningen af de på listan uptagne mål, trott sig kunna dröja
utan att likväl försumma detta vigtiga ärende.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm., att R. o. Ad. i
gårdagens plenum, med bifall till Hr Gr. o. Landtm:s derom gjorda
hemställan, beslutat att i dag företaga valet af ledamöter i Förstärkt
LagUtsk., efter det de å föredragnings-listan förekommande
ärender blifvit behandlade, samt att jemväl i anledn. deraf, plenianslaget
icke innehöll att valet skulle ske vid början af plenum,
3y6
De» 2ft Februari.
utan endast i detta plenum; hvarföre också detta val ej kunde
företagas inpan de bordlagda ärenderne blifvit genomgångne.
IIr Prytz: Efter den uplysning Hr Gr. o. Landtm, lemnat,
är det de frånvides eget fel att icke hafva tagit kännedom om
beslutet, och således ingenting att åtgöra vid saken.
Vid härefter punktvis företagen pröfning af Bevilln.Utsk:s nu
föredragna Betänk. N:0 33, förekotnmo:
lista punkten,
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Hvad nu föredragna
Betänk, angår så kan man om detsamma säga att Utsk. flitigt öfvat
sig i probabiIitets-Ua 1 kylen. Jag tror likväl icke att man kan
instämma deruti att dessa upgifter äro »för ringa tilltagne» mot
hvad de i verkligen kunna blifva. Hvad jag till en början vill
uttala är att vid första påseendet af dessa beräkningar kan man
nästan hemta stoff till den lysande tafla som här blifvit updragen
öfver landets handel och financiela tillstånd, men om man närmare
skärskådar förhållanderrie, så faller den origtiga grund, hvarpå
man här vid lag byggt, och taflan torde blifva stämplad såsom i
högsta grad illusorisk och saknande sanning. Ett förhållande, så
mycket mera att beklaga, då man ihågkommer hvilken person det
är, som updragit denna tafla och att han mer än någon annan
bort vara invigd i våra förhållanden och vetat på hvilken grund
han byggde* innan han vidtog hvad han gjorde. Ilan förklarade
att vi icke behöfde frukta för att kasta oss in i utländska lån och
jern vägs-företaget, emedan inom vårt land fanns en tillräckligt stor
fond af kapitaler och egendom. Han glömde dervid att betänka
att för det Staten skall kunna anses äga egendom och kapitaler,
så måste individerne som utgöra Staten äga detsamma. Nu vet
likväl hvar man, att massan af individernas enskilda egendom är
långt för detta pantsatt hos utlänningen, och tror jag att detta
förhållande i och för sig är tillräckligt att icke anse vårt financiela
tillstånd så blomstrande man velat exponera. Hvad angår
sjelfva Utsk:s beräkning, så tyckes mig att man icke bör förbise,
att det är just dessa utvägar, hvilka till sina hufvudbelopp grunda
sig på, att jag så må säga, onaturlig import, som föra n I ed t de
ofantliga bankrutter, hvilka vi erfara dagligen ega rum; vidare
att det är just denna onaturliga import och dessa bankrutter som
föranledt vårt till sina följder ganska olyckliga beslut af statslån.
Jag tror således att den af Utsk. här beräknade summa ganska
väl kan jemkas till ett par millioner mindre.
Hr Prytz: Då jag nu saknar de ledamöter af BevillnUtsk.,
som varit beredda att besvara de invändningar som mot detta Betänk.
kunde göras, och ehuru jag icke har någon annan kännedom
om detsamma än den jag inhemtat af motiverne till Utslcs
beslut, har jag likväl ansett dem tillräckliga för att bifalla Betänk,
och godkänna Utsk:s beräkning. Den omständighet Hr Stjernsvärd
Den 25 Februari.
3!>7
anfört mot den gjorda beräkningen, har Utsk. sjelf i ingressen till
Betänk beaktat och för att icke komma till ett oriktigt resultat,
har Utsk. icke tagit det år med i beräkning som hade den största
importen nemi. 1856, utan i Betänk, står att beräkningen är gjord
i medeltal elter 1854 — 55 års förtullningar, och derefter har Utsk.
beräknat hvad importen gaf 185*. Men för att likväl icke tilltaga
dem för högt har Utsk. ändock afräknat på bruttoinkomsten med
afs:de på de ofördelaktiga conjunkturer man för ett par år har att
vänta. Jag tror att Utsk. aktgifvit på det skäl hvarföre Hr Stjernsvärd
ansett att från den beräknade summan några mill. borde afdragas,
och torde således Utsk:s förslag bifallas.
Hr Stjernsvärd: Med anledn. af den siste talarens anförande,
får jag nämna, att jag för min del tror, att den allt för stora import,
som föranledt den katastrof, hvilken inträffat, icke bör påskrifvas
året 1857, utan ganska val går tillbaka till Aren 1856 och 1855.
Yi veta hvilka förhållanden, som då föranledde en bestämdt halsbrytande
spekulation. Vi skola påminna oss, att spekulatörernas
antal blifvit minskadt genom katastrofen, och jag tror äfven, att
statsbristen icke blifvit lockande, utan tvertom har den blifvit motsatsen,
och då tror jag, att man för blifvande statsreglering måste
antaga vida mindre import än den Utsk. beräknat, synnerligen då
man ganska väl vet hvilka massor af varor, som f. n. finnas, och
som först måste konsumeras.
Uppå härefter framställd propos. blef förev:de punkt af E. o.
Ad. bifallen.
2:dra punkten, ang:de salu-accisen af slädcrna.
Denna punkt lades till handlingarna.
3:dje punkten, ang:de poslmcdlen; och 4:de punkten, ang:de
lear la-sigillala-afgiflen.
Dessa punkter biföllos.
5:te punkten, angede bränvinsbrånnings-medlen.
Gr. Sparre, Erik: Jemte det jag ber att få instämma uti
hvad Hr Stjernsvärd rörande tullbevillningeu yttrat, vill jag, efter
ingen annan talare synes ämna yttra sig om denna punkt, tillkännagifva,
att, efter min öfvertygelse, jemväl denna beräkning är allt
för hög. Det är för en hvar kändt, att bränvinsbrännarne jemväl
detta år icke skurit guld med täljknifvar, som man säger; sannolikt
är, att denna omständighet kommer att afskrämma från denna produktion
under kommande tider; ett förhållande, hvilket vi visseriri
gen böra vara nöjda med. Emellertid synes mig, så väl i afs:de
på denna punkt, som den förra, kunna anmärkas, att de äro probabilitets-kalkyler.
Det kan väl icke göra så mycket om en missräkning
egt rum, emedan bristen alltid måste ersättas; men jag måste
dock med afs:de på denna punkt inlägga en protest mot att
398
Den 25 Febrnari.
göra sig beräkning på en näring, sorn man bör motverka i möjligaste
måtto, och hvilken beräkning jag derföre hoppas är vida när
mare
en probabilitets-kalkyl.
Hr Stjernsvärd: Då jag i allo delar den åsigt, som Gr.
Sparre visat sig hysa ang:de denna punkt, vill jag för korthetens
skull inskränka mig till att med honom instämma.
Förev:de punkt blef, uppå härefter framställd propos., af E. o.
Ad. bifallen.
6:te punkten, ang:de tidnings- och kor tstämpel-afgifterna.
Denna puukt lades till handlingarne.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s d. 24 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 270, ang:de
förbättring af lönevilkoren för Eiksg:sKont:s tjenstemanna-personal
och vaktbetjening.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 24 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 271, med förslag till voter:s-propos., i auledn. af EiksSt:ns
skiljaktiga beslut i fråga om begärdt anslag eller lån för staden
Christianstads kostnader, till följd af kolera-farsotens härjande
derstädes under höst-tiden år 1857, blef den i detta Mern. föreslagna
voter:s-propos. af E. o. Ad. godkänd.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUtsbs nedannämnde
d. 24 dennes på bordet lagda Mern.:
N:o 272, ang:de verkställd omröstning i fråga om den förre
Just.Ombudsmannen Theorell tillerkända pension;
N:o 273, ang:de verkställd omröstning i fråga om eftergift af
den f. d. Landskamereraren Svante Lindberg ådömda ersättningsskyldighet
;
N:o 274, ang:de verkställd omröstning, i fråga om ett anslag
till LifBeväringsEeg:tet;
N:o 275, i auledn. af verkställd omröstning, i fråga om löneförhöjning
åt Statens embets- och tjenstemän m. fl. för år 1857;
N:o 276, ang:de verkställd omröstning, i fråga om medels anvisande
till påbörjande af Stockholms befästande på lands sidorna;
samt
N:o 277, ang:de verkställd omröstning i en fråga rörande den
till folk-undervisningens befrämjande anslagna halfva personliga skyddsafgiften.
Föredrogs och bifölls StatsUtsbs d. 24 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 278, med förslag till reglementariska stadgauden, ang:de
förräntningen af Eiksg:sKont:s kontanta behållning.
Den 25 Febrnart.
399
Föredrogos StatsUtsk:s nedannämnde d. 24 dennes på bordet
lagda Mern.:
N:o 279, med förslag till voter:s-propos:r, i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, i fråga om återställande till bolaget för jernvägs-anläggning
mellan Köping och Hult af de, till säkerhet för detta
företags fullbordande, i Kongl. StatsKont. återstående deponerade
medel; och
N:o 280, med förslag till votens-propos., i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, i fråga om lån för en jernvägs-anläggning
mellan staden Borås och vestra stambanan.
De i dessa Mern. föreslagna voter:s-propos:r blefvo af R. o. Ad.
godkända.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrs d, 24 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 5 3, i anledn. af väekta motioner, angrde
förändrad organisation af Sveriges landt- och sjö-försvar.
Föredrogos och biföllos Sammansatta Stats- och BankoUtskis
d. 24 dennes på bordet lagda Utlåt:n:
N:o 56, i anledn. af särskilda förslag till åtgärder för att underlätta
penninge-ställniugen och rörelsen inom landet; och
N:o 57, i anledn. af väckt motion om åtskilliga ad pios usus
stiftade kassors förvaltande af R. St:rs Bank eller Riksg:sKont.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 24 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 81, öfver väckta motioner om beviljande af kreditivrätt
i Banken för Hypotheks-föreningarne i Riket.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
BankoUtsk:s nedannämnde d. 24 dennes på bordet lagda Mern.:
N:o 82, med hemställan om vissa tillägg till Reglements-föreskrifterna,
ang:de Bankens metalliska kassa;
N:o 83, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i BankoReglem.
; samt
N:o 84, ang:de Instruktion för R. St:rs BankoUtsk. vid nästa
Riksdag.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:s d. 24 dennes på bordet lagda
Betänk:n:
Nio 78, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring af hvad
lagen stadgar om Häradsnämnds rösträtt;
N:o 79, i anledn. af väckta motioner, ang:de förändring dels
af 23:dje kap. Usta § RättegångsBalken, dels ock af sättet för val
af Nämndemän; och
400
Don 25 Februari.
2ST:o 80, i anledn. af vackt motion, ang:de jäf emot Häradsnämnd.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 24 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 52, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s
Betänk. N:o 42, om åtskilliga förändringar i gällande Legostadga d.
23 Nov. 1833, samt deremot sparande §§ i allmänna lagen.
Företogs val af 26 ordinarie ledamöter och 4 suppleanter i
Förstärkt LagUtsk.; och befunnos efter valförrättningens slut hafva
blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter;
N:o 87. Gr. Löwenhjelm, Carl Gustaf, med 26 röster;
N:o 115. Gr. Lagerbjelke, Gustaf, med 26 röster;
N:o 120. Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik, med 26 röster;
N:o 135. Gr. Cederström, fullm. Frih. Cederström, Carl Ema
nuel,
med 26 röster;
N:o 26. Frih. Leijonhufvud, Axel Gabriel, med 26 röster;
N:o 243. Frih. Roxendorff, fullm. Hr Carleson, Edvard, med
25 röster;
N:o 245. Frill. Lagerfelt, Israel Carl Adam, med 26 röster;
N:o 279. Frih. Wrangel af Sausis, fullra. Frih. Cederström,
Rudolf, med 26 röster;
N:o 370. Frih. Paykull, Johan Gustaf, med 26 röster;
N:o 1. Hr Lilljehöök, Carl Berthild, med 25 röster;
N:o 100. Hr Uggla, fullm. Hr Cederschiöld, Robert Theo
phron,
med 25 röster;
N:o 102. Hr Oxehufvud, Tönne, med 25 röster;
N:o 456. Hr Aminoff, Johan Fredrik, med 26 röster;
N:o 1,210. Hr Reutersvärd, Patrik Oscar, med 26 röster;
N:o 1,257. Hr Eding, fullm. Gr. Piper, Thom, med 26 röster;
N:o 1,600. Hr Braunerhjelm, Ferdinand, med 26 röster;
N:o 1,606. Hr Flach, Johan Fredrik Philip, med 26 röster;
N:o 1,661. Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar,
med 26 foster;
N:o 1,939. Hr Silfverstolpe, David Ludvig, med 26 röster;
N:o 2,004. Hr Schulzenheim, fullm. Hr Törnebladh, Carl Ot
tomar,
med 26 röster;
N:o 2,006. Hr Sandels, Pehr Benjamin, med 26 röster;
N:o 2,114. Hr Nordensvahn, Otto, med 26 röster;
N:o 2,183. Hr Gripensvärd, Jacob Oiof, med 26 röster;
N:o 2,221. Hr Wirsén, Carl Thure, med 26 röster;
N:o 2,263. Hr von Lindecreutz, fullm. Hr Nauckhoff, Samuel,
med 26 röster;
N:o 2,325. Hr Fåhraeus, Johan Fredrik, med 26 röster.
Suppleanter:
Den 26 Februari.
401
Suppleanter :
N:o 1,242. Hr Ehrenström, fullm. Frih. Klinckowström, Rudolf
Mauritz, med 24 röster;
N:o 189. Hr Rääf, fullm. Gr. Lewenhaupt, Casimir, med 24
röster;
N:o 1,199. Hr Simmingsköld, fullm. Gr. von Rosen, Conrad
Magnus, med 24 röster; och
N:o 121. Hr Hjerta, Carl Gustaf, med 23 röster;
sedan genom lottning blifvit bestämdt i hvilken ordning de, som
erhållit 24 röster, borde som suppleanter ingå.
Justerades 7 prot.utdrag, innefattande R. o. Adis i detta plenum
fattade beslut.
Höglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Fredagen dea 26 Februari 1858.
Plenum kl. 0 e. m.
Justerades pleniprot. för d. 14 sisth Dec.
Uplästes till justering och godkändes ett från ExpedUtsk. under
N:o 229 inkommet Förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till
K. M., ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens 9:de Ilufvudtitel.
Anmäldes och lades på bordet ett från Exped.Utsk. inkommet
Mern. N:o 10, ang:de en rättelse i R. St:rs underd. skrifvelse, i
fråga om regleringen af Riksstatens 4:de Hufvudtitel, jemte bifogadt
Skrifvelse-förslag N:o 241, angille samma rättelse.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtskis
d. 24 och 25 dennes på bordet lagda Utlåt. N.o 270, angide förXI
H. 26
402
Den 26 Februari.
bättring af lönevilkoren för Riksg:sKont:s tjensteraanna-personal och
vaktbetjening.
l:sta punkten, med förslag till ny aflönings-stat; och 2:dra
punkten, med förslag till vissa vilkor eller förbehåll för den ökade
aflöningens lillgodonjulande.
Dessa punkter biföllos.
3:dje pnnkten, med förslag till en tillfällig förhöjning af den
under år 1837 åtnjutna aflöningen.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då II. o. Ad. nu beslutat, att
Riksg:sKont:s tjenstemän skola få en förhöjning i sina löneförmåner,
efter samma grunder som Bankens tjenstemän, så synes också rättvisan
fordra, att de förre få verkligen tillgodoräkna sig densamma
äfven för år 1857, på det de icke måtte komma att, i jemförelse
med så väl Bankens som Statens tjenstemän, befinna sig i en exceptionell
ställning. Om man nu skulle oförändradt bifalla hvad
Utsk. föreslagit, så blefve derigenom en högst ojemn, obillig och i
många fall ringa ersättning lemnad åt ifrågav:de tjenstemän; emedan
från denna dyrtids-ersättning skulle atel rågås de arfvoden, som
Fullmäktige, enl. deras vid sista Riksdagen meddelade fullmakt, tilldelat
åtskilliga af tjenstemännen med afs:de å de lörökade göromålen.
Dessa arfvoden iiro en sak för sig, som på intet vis bör sammanblandas
med det nu ifrågasatta »dyrtidstillägget», hvilket bör
oafkortadt tillkomma tjenstemännen i Riksg:sKont., lika väl som dem
i Banken. Jag får på grund häraf vördsamt anhålla om propos. på
det förslag jag i min reservation framställt.
H. Ex. Hr Gr. Sparre, Gust. Adolf: Den siste värde ta
laren
har så fullständigt utvecklat hvad jag ämnade säga, att det
icke återstår mig annat, än att i allo förena mig med honom.
Hr Printzensköld, Carl: Orättvisan af StatsUtsk:s för
slag
ligger så mycket klarare i dagen, som, enl. detsamma, Riksg:sKont:s
tjenstemän blefve de enda, som komme i den kathegori, att
de icke finge under 3 på hvarandra följande år åtnjuta ifrågav:de
löneförhöjning. , Det är svårt att förstå, hvarföre dessa tjenstemän
skulle, i jemförelse med de öfriga, företrädesvis styfmoderligt behandlas;
och blott detta vore ett tillräckligt skäl för bifall till Hr Bildts
framställning, äfven om inga andra förefunnes.
Hr Akerman, Fredr.: Visserligen förmärkes ingen oppo
sition
mot det af Hr Bildt framställda förslag, men det torde dock
vara nödigt att anföra alla befintliga skäl för afslag. å StatsUtsk:s
hemställan i dess nuv:de form. Såsom förut är anmärkt, böra Riksg:sKont:s
tjenstemiins löner bestiimmas efter samma grund som tjenstemännens
i Banken, och den stora orättvisan i att gifva de förre
mindre än de sednare redan erhållit, visar sig i ännu klarare dager,
då man besinnar, att Bankens tjenstemän hafva tillfälle till extra
O e ii 26 Februari.
406
förtjenster, som åtminstone för många af dem bidraga att betydligt
höja inkomsterna. Jag anhåller om bifall till det i reservationen
framställda förslag.
Hr Printzensköld: Jag tror mig veta, att man inom ett
annat RiksStånd anfört såsom skäl mot den föreslagna förhöjningen,
att Riksg:sKont:s tjenstemän skulle hafva icke obetydliga sportler.
Under de 13 år jag var ledamot af ÖfverStyrelsen för detta Verk
kunde jag icke erfara något sådant, och jag kan tryggt pasta, att
denna upgift saknar all grund.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framstält, hurusom i afs:de
på denna punkt blifvit yrkadt bifall, med uteslutande af de vid
slutet deraf förekommande orden: adock anser Utsk. att från den
för meranärande år tillstyrkta löneförhöjning börafdragas hvad hvar
och en af Riksg:sKont:s embets- och tjenstemän linder samma år
åtnjutit såsom arfvode för ökade göromål till följd af den vid sedliaste
Riksdag beslutade uplåningemot fonderade statsobligationer»,
blef detta yrkande af R. o. Ad. bifallet, efter det propos. till bifall
å förev:de punkt utan förändring blifvit först framstäld men besvarad
med Nej.
4:de punkten, ang:de den tjenst för fällande Kanslisten vid
Fullmäktiges Expedition tillkommande löneförbättring för år 1837.
Hr Bildt: Sedan R. o. Ad. beslutit en förändring i den
förra punkten i öfverensstämmelse med mitt förslag, torde R. o. Ad.
äfven, för konseqvensens skull, ur denna punkt låta utgå slutet:
»dock med iakttagande af samma afdrag som för dem kommer att
verkställas.»
Uppå härefter framstäld”propos. blef förev:de punkt af R. o. Ad.
bifallen, med uteslutande af orden: »dock med iakttagande af samma
afdrag som för dem kommer att verkställas.»
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats- samt Ållm.Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s d. 24 och 25 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 53, i ani.
af väckte motioner ang:de förändrad organisation af Sveriges landtoeh
sjöförsvar.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Jag anhåller till en
början att få förklara, att i anseende till detta ämnes riksvigtiga
beskaffenhet, det varit min afsigt att för dess behandling motionera
en gemensam öfverläggning af alla 4 Stånden, hvarifrån jag dock
åfstätt, då Utsk. till Riksdagens sista timma upskjutit att afgifva
sitt Betänk, i frågan. Jag anhåller emellertid nu, att någon af
kansliet måtte få upläsa min motion i dess helhet, äfvensom Utsk:s
Utlåt. fr. o. m. pag. 24, samt att jag derefter måtte åter lä ordet.
404
Den 26 Februari.
Sedan i anledn. häraf Hr Stjernsvärds ifrågav:de d. 3 Dec.
1836 väckta motion blifvit upläst, anförde
Hr Stjernsvärd: Till en början kan jag icke undgå att
anmärka, det Chefen för LandtförsvarsDepart. icke är här närv:de.
Det nu föredragna ämnet är dock af den beskaffenhet, att det bordt
påkalla hans deltagande i öfverläggningen. Emellertid kan jag af
detta hans uteblifvande ej anse mig förhindrad att, såsom jag tänkt,
yttra mig öfver denna, vigtiga fråga.
Bland alla våra samhälls-förhållanden är det isynnerhet tvenne,
hvilkas brister äro allmänt erkända, men dock ytterst svåra att få
afbjelpia, i anseende till de enskilda intressen, sorn finna sin fördel
vid att bibehålla dem oförändrade. Dessa tvenne liro: vår represenlalionsform
och vårt [örsvarsvåsende. I al's:de å den förra vill
jag påminna om dea mängd förslag, som på olika tider blifvit framställda
till dess ombildning, men som alla strandat mot de hinder
jag redan antydt. Jag tror dock, att förhandlingarna vid denna
Riksdag visa nödvändigheten af en förändring, om icke landet skall
gå sin ohjelpliga olycka till mötes. Jag vill derföre hoppas, att
den närmaste framtiden må, i antydd riktning, bära något nytt i
sitt sköte. — I afs:de å försvarsväsendet, så hafva många förslag
till dess ombildning likaledes blifvit gjorda, men utan att kunna
åstadkomma någon förändring, emedan man äfven der vid lag slagit
döförat till.
Det nu ifrågavule Betänk, anser jag på intet sätt förtjent att
gillas, och jag hoppas kunna för B. o. Ad. tydliggöra, att jag i
denna min åsigt har rätt. Jag har redan nämnt, att Utsk. upskjutit
detta vigtiga ärende ända till Riksdagens sista timma, ända
till dess man redan börjat preparera utblåsnings-instrumenterna.
Om man derigenom också lyckats för denna Riksdag undanskjuta
frågan, så är den dock icke fallen, ty den är af dem, som ouphörligt
måste komma tillbaka.
Utsk. säger i sina motioner, att de af motionärerne — jag
beklagar att ,2 af dem, icke äro här närvide — framställda förslag
afse en ökad försvarskrafl samt minskade kostnader, men tror, att
intetdera af dessa mål skulle kunna genom dessa förslag vinnas;
men omedelbart derefter yttrade dock Utsk.: »att genom införan»det
af en allmän national-beväpning en betydligt större nummer»styrka
än den närvide blefve att påräkna, är otvifvelaktigt.»
Utsk. säger vidare: »De fördelar vårt närv:de försvars väsende,
grundadt hufvudsakligen på en indeldt armé, medför, hafva alltid af
R. St:r, då fråga om väsendtligare rubbningar uti Indelnings-verket
varit å bane, blifvit erkända och framhållna, och stiftarne af
vår gällande Grundlag hafva, uti Reg:sF:ns 80:de §, af vis omtanka
för Indelningsverkets bestånd, omgjordat detsamma med ett
skydd, som icke kommit de flesta andra stats-inrättningar till del.»
Om Utsk. behagat taga del af de väckta förslagen, skulle
Utsk. funnit, att t. ex. förslaget N:o 2 icke har något att göra
med 80:de § Reg-.sFm. Denna har t. ex. intet stadgande om
befälets aflöning med boställen. Att häri förändring kan ske, utan
Den 26 Februari.
405
att grundlagen derföre utgör något hinder, derpå utgör 1853 års
författning ang:de befälets löner ett stående bevis. Utsk. säger
derpå: »Att indelnings-verket är behäftadt med åtskilliga brister
och i flera fall betungande för den jord, hvarvid det till stor del
är fristadt, kan visserligen icke förnekas; men det måste äfven medgifvas.
att tid efter annan och sednast vid innevtde Riksdag mycket
blifvit gjordt för att afhjelpa bristerna och lätta bördan; och
säkerligen är det framtiden förbehållet att fortgå i samma ritning.»
Det är svårt att fatta Utsk:s resonnemang i detta fall, då det
nemi. afstyrker motioner, som just afsett de bristers afhjelpande,
hvilka Utsk. här sjelft erkänner som befintliga.
Utsk. fortfar: »För att undgå konskriptions-systemet, som mo»tionärerne
vilja hafva Sterin förd t, åtogo sig för nära tvenne år»hundraden
tillbaka den skattskyldige jordens innehafvare rust- och
»roterings-besvaret.» Det är ganska riktigt, att rust och roterings-besväret
åtogs i detta ändamål; men sedermera hafva ju de
skattskyldige återtagit konskriptionen. Utsk. påstår äfven, att vinsten
för de rust- och roteringsskyldige blefve ingen, jag får dervid
anmärka, att den af mig föreslagna vaknns-afgift betydligt understiger
den tunga, som är förenad med rust- och roterings-skyldigheten.
Utsk. fortfar: »Huru tryckande en så långt utsträckt tjenstgörings-skyldighet
skall blifva för mängden torde vara lätt att på förhand
inse, äfven om icke erfarenheten lemnade vittnesbörd derom
från de främmande länder, der, i brist på något motsvarande, det
Svenska Indelnings-verket, militär-organisationen måst grundas på
konskriptions-systemet, hvilket numera, i anseende till den stora börda
det pålägger befolkningen, håller på att i flere länder utbytas emot
värfvade trupper.»
Jag får i afs:de härå tillkännagifva, att man i Ryssland gjort
försök med Indelnings-verkets införande, men dessa försök hafva ledt
till resultater, motsatta hvad man åsyftade, och man har derföre
äfven öfvergifvit dem.
Vidare säger Utsk.: »För det frihets sinne, som utgör en vä
sendtlig
del af den Svenska national-karakteren, skall det utan tvifvel
förefalla i hög grad motbjudande för massan af folket, att under
den största delen af vnglinga- och manna-åldern underkasta sig
i fredstid militär-upsigt och lydnad; och ensamt af detta skäl skulle
införandet af ett allmänt nationalbeväpnings-system, om det eljest
vore lämpligt, röna motvilja och motstånd.»
Härtill får jag svara, att det Svenska frihetssinnet fordrar
sjelft upoffring af det krämare-sinne, som, oaktadt det leder till
vår undergång nu tyckes vilja hos oss donerande innästla sig.
Utsk. säger vidare: »Att genom detta system kostnaderna för försvarsverket
skulle minskas, är icke i någon mån sannolikt. Utan
att ingå i någon speciel granskning af de inkomster och utgifter,
som i de väckta förslagen äro beräknade, torde likväl med ledning
af den granskning, som deraf vid föreg:de Riksdag egt rum, utan
fara för misstag kunna antagas, att utgifterna skola komma att
i betydlig mån öfverstiga den af Hrr Stjernsvärd beräknade sum
-
40Ö
I>e» 26 Februari.
ma, äfvensom inkomsterna icke upgå på långt när till det påräknade
beloppet.»
Dertill får jag svara, att det tyckes vara något lättsinnigt
handladt att förkasta ett förslag, utan att medgifva en närmare
granskning af detsamma. Att för öfrigt kostnaderna skulle komma
att betydligt understiga de nuv;de, är naturligt, synnerligast
om de anslag, som visserligen blott provisionelt, nu äro beviljade,
tagas i beräkning. Utsk. fortfar oell säger att ingen beräkning förefinnes,
äfven kostnaderna för ölvergången från det nuvule till det
nya systemet. Härpå lår jag svara, att ölvergången till mitt system
tj medförer några kostnader alls. Vidare säger Utsk.: »Härtill
komma andra oell än större kostnader, hvilka ens icke kunna
till beloppet beräknas, nemi. värdet af de milliontals dagsverken,
hvilka skulle förspillas, och tagas från jordbruket och naringarné,
som, i saknad af nödvändigt erforderlig och påräknad arbetskraft,
skulle förfalla och gå med stora steg sin undergång till mötes.»
Detta är ett ganska vackert yttrande, men om deri ligger någon
sanning, det blir en annan sak. Jag tror nemi. att de i förslaget
N:o 2 framställda skjutöfningarna ej på långt när skulle
taga bort så många dagsverken som den nu beslutade utsträckta
beväringsexercisen. Utsk. säger ytterligare: »I betraktande af allt
detta, och hvartill kommer att Rikets nu församlade Ständer redan
beviijat betydligt ökade anslag till både landt- och sjö-försvaret
samt dymedelst godkänt den nuv:de organisationen deraf.»
Mot detta påstående, som svnes vara helt och hållet sanningsvidrigt,
nedlägger jag härmed min högtidliga protest. R. St:r hafva
långtifrån att godkänna det nuv:de systemet endast provisionelt
beviljat anslagen på 4:de Hufvudtiteln. Derefter sager Utsk.: »att
bevärings-manskapets vapenöfningar blifvit utsträckta samt ökade
anslag för en ändamålsenligare , organisation deraf anvisade; att de
förbättringar i försvars-väsendets ordnande i allmänhet, som af förändrade
tidsförhållanden och den under sednare tider vunna erfarenhet
möjligtvis kunna anses behöfliga, tvifvelsutan bäst kunna
bedömas och till genomförande föreslås af landets Regering, som
har att förfoga öfver den högsta militäriska insigt och erfarenhet
i Riket; att den komité, som af K. M. nyligen blifvit tillsatt för
ordnandet af åtskilliga till försvarsviisendet hörande vigtiga frågor,
icke lärer underlåta att taga i öfvervägande, hvad för landet kan
i detta hänseende vara bäst och nyttigast.»
Jag får med anledn. häraf fråga, hvar Utsk. hemtat definitionen
på den nu sammansatta komitéens verksamhet. — Utsk. slutar
sedan med den förklaring, att på grund af allt detta anser sig
Utsk., som icke kan biträda de åsigter, hvilka af motionärerneblifvit
uttalade och lagda till grund för en förändrad organisation af
försvars-väsendet, icke böra å deras framställningar fästa det afs:de,
att föreslå nedsättandet af en särskild komité, som skulle komma
att arbeta i en riktning, hvilken af R. St:r vid 2:ne föreg:de Riksdagar
blifvit ogillad: utan hemställer Sammansatta Stats- samt
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk., att ifrågav:de motioner icke måtte
föranleda till någon R. Stms åtgärd.
Den 26 Februari.
407
Du Utsk. sålunda i det föreg:de erkänt att en komité finnes,
synes det mig vara besynnerligt, att Ulsk. icke åt denna komité
npdragit att granska de af mig framlagda förslag. Men icke nog
härmed, Utsk. säger tillika, att R. St:r vid föreg:de tillfällen ogillat
detsamma. Med hvad rätt tillåter sig Utsk. att från lt. St:r
utstryka tvenne RiksStånd? — Man vet, att Borgare- och Bondesen
vid 2 Riksdagar beslutit och aflåtit underd. skrifvelser till K.
M. om nedsättande af en sådan komité som jag begärt, på det att
R. St:r skulle vid blifvande Riksdag få motse en fullständig plan
till landtlörsvarets ordnande.
Men oberäknadt lösligheten af den behandling Utsk. lemnat'
min motion, har Utsk. gått tillväga på ett sätt som väl förtjenar
anmärkas. Jag skulle kunna säga, att Utsk. begått ett falsarium,
men detta ord är fult och utländskt; jag vill derföre icke begagna
detsamma. Men jag påstår och vill bevisa, att Utsk. gatt oärligt
till väga, och att man låtit ändamålet helga medlen. Sedan Utsk.
talat otn den behandling, som vid föregtde Riksdag vederfarits förslaget
N:o 1, så yttrar Utsk. om förslaget N:o 2, som var framställdt
för att bereda öfvergången och som var stödt på indelta Arméer,
s af behofvet så väl påkallade och till så stor besparing ledande,
föländrade korps-indelning m. m., följande: »att på grund af
dessa förhållanden, och då härtill komme att förslaget förutsatte en
centralisation af den högre krigsförvaltningen, som vore stridande
mot de åsigter derom, hvilka R. St:r förut uttalat, att det minskade
förhoppuingarne på befordran för det lägre befälet och nedsatte
löneinkomsterna för en stor del af det högre, samt att det
rubbade gruuderne för bevärings manskapets utgående, och allt detta
utan att medföra någon minskning i de allmänna utgifterna för
landtförsvaret eller någon öfvervägande fördel för rikets försvarsverk
i allmänhet, ansågo Ut.sk:n sig icke böra, i anledn. af förslaget
N:o 2, tillstyrka någon R. St:rs åtgärd, utan hemställde att detsamma
måtte få förfalla »
Utsk. har härvid förbisett, och jag måste säga med afsigt,
att det yttrande, som innehölls i Sammansatta Stats- och Ekon.-  Utsk:s Betänk. N:o 18 vid 1850 års Riksdag, blef återremitteradt,
och att Utsk. då frångick detta sitt första yttrande. Utsk. har således
nu åberopat ett yttrande, som samma Utsk. frångått och som
således borde anses hafva förfallit, under det nuv:de Utsk. helt och
hållet låtsat ignorera Betänk. N:o 49 vid 1850 års Riksdag, genom
hvilket, det återremitterade Betänk. N:o 18 blef annuleradt.
Jag borde kanske nu sluta, men ber dock att få tillägga ännu några
ord. I en månadtligen utkommande pamflett bar man framställt
det påstående, att de af mig framlagda förslagen skulle egentligen
vara upgjorda af framlidne Landsh. Georg Rosen, och att jag skulle
hafva plöjt med hans kalf. — Jag får dock förklara, att jag, föga
ursäktligt för mig, icke förr än nu känt till Hr von Rosens år
1822 utgifna förslag. Jag har emellertid nu lyckats förskaffa mig
detsamma, och beklagar, att jag icke förut haft tillgång dertill
emedan der uttalas tankar af stort värde. Dock är det för enhvar,
som derom tager kännedom, tydligt att redan hvad grundsatserna
408
Den 26 Feb rua ri.
beträffar stor skiljaktighet råder mellan mitt och Rosens förslager.
Och utber jag mig för att bestyrka detta få upläsa åtskilliga högst
bemärkelsefulla yttranden ur sagde förslag. (Hr Stjernsvärd upläste
härefter ur Hr von Rosens förslag pag. 56—68, innehållande anmärkna-
emot indelta Arméebefälets aflöning medelst boställen m. m.)
Jag vill emellertid ej längre upehålla E. o. Ad., utan slutar med
att anhålla om afslag å Betänk, och bifall till min motion.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gustaf: Om jag rätt upfattat nu
förev:de Betänk., innehåller det utlåtande öfver 3 motioner i samma
ämne, nemi. ombildning af vårt krigsväsende. En af motionärerne
har här nu försvarat sin motion. Jag fattar ganska lätt,
att hvarje Svensk man, och i synnerhet en Svensk krigare med
nit och värma omfattar dessa frågor, som hafva så stort inflytande
i afs:de å Sveriges sjelfbestånd och de Svenska vapnens ära. Jag
nekar visst icke, att i de 3 eller rättare sagdt 4, förslagen finnes
mycket, som är värdt att behjerta. Lika litet som jag vill ingå i
någon vederläggning af Hr Stjernsvärds hu afgifna anförde, lika
litet ämnar jag inlåta mig i försvar för Utsk. mot det skarpa tadel
Hr Sjernsvärd framställt. Jag vill blott anmärka, att ett bifall
till motionen skulle ovilkorligen innebära en R. St:rs önskan, att
K. M. måtte låta utarbeta ett nytt förslag till krigsväsendets ombildning
efter de af Hr Stjernsvärd framställda grunder; och just
dessa grunder är det jag anser så menliga. De innefatta hufvudsakligen
nedslåendet af vår stående Armé, en fördel, som Sverige
i sin fattigdom eger framför de största makter. Frankrike, Preussen
söka förgäfves efter det element, vi redan ega. Jag vill dermed
ingalunda hafva sagt, att vårt nuv:de krigsväsende är fullkomligt;
långt derifrån mine Hrr! men icke tror jag det vara rätt, att
Ståndet nu, endast på de här anförda grunder, beslutar en underd.
skrifvelse i ämnet. Vi hafva nyss hört motionären, framdraga en ytterligare
motionär, hvars arbete torde vara de fleste militärer bekant, och
hvars värde jag ingalunda bestrider; men äfven med afs:de å denna
auktoritet synes det mig vara för lösligt handladt, om Ståndet skulle i
en underd. skrifvelse upställa motionärens grunder såsom dem, på
hvilka planen skulle byggas. Det kan då invändas, att man skulle kunna
anhålla, det K. M. ville nedsätta en komité för att taga alla de
framställda förslagen i betraktande och derefter afgifva utlåtande;
men vi hafva icke rätt att tvifla, det ju K. M. och Regeringen
med tillräcklig upir.ärksamhet följer och iakttager, hvad tiden och
omständigheterna i detta afsule kunna fordra; aldraminst vid denna
Riksdag, då Chefen för Landtförsvars Depart:tet framlagdt ett så
genomfördt oell tillfredsställande förslag. Jag tror mig häruti ega
en borgen för att K. M. har denna vigtiga fråga i godt minne,
och att R. St:r hafva att förvänta — om icke till nästa Riksdag,
ty saken fordrar mogen öfverläggning — dock så fort sig göra låter,
en framställning och plan för krigsväsendets ordnande. På de skäl
jag nu anfört, anhåller jag således, att R. o. Ad. ville lemna bifall
till Utsk:s hemställan.
Den 26 Februari.
409
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germ.: Hr Stjernsvärd
har till en början ogillat det Sammansatta Utsk. derföre, att det
först mot Riksdagens slut framkommit med sitt svar på dessa motioner.
I afs:de härå torde jag få anmärka, att StatsUtsk. vid
innev:de Riksdag varit öfverhopadt med arbete, och att de Sammansatta
Utsk:n måste ordna sina arbeten efter de större Utsk:n.
Emedlertid tror jag mig kunna försäkra, att Utsk. kommit till alldeles
samma resultat, äfven om frågan blifvit behandlad vid Riks
dagens början. Då ämnet föredrogs i Utsk., höjde sig endast reservantens
röst till förmån för Hr Stjernsvnrda motion, oell bland
alla de andra ledamöterne rådde en verklig täflan att tala och rösta
mot densamma. Vidare har Hr Stjernsvärd tadlat Utsk. derföre
att det icke omnämnt huruledes frågan blef vid 1850 års Riksdag
af 2 Stånd återremitterad och slutligen af Utsk. tillstyrkt. Han
har i afside härå fällt ganska hårda ord, men jag vill icke nu tillrättavisa
sådana uttryck på det sätt, som de torde förtjena. Något
måste man äfven vara villig att ursäkta hos en författare, som
ouphörligt finner sitt arbete underkändt. Det högsta man emellertid
med fog kan mot Utsk. anmärka, är att det låtit komma sig
en uraktlåtenhet till last, emedan det icke reserverat alli, som i
frågan förut blifvit yttradt; men då Hr Stjernsvärd sjelf dragit
försorg om, att densamma vuxit till en hel särskild litteratur, hemställer
jag huruvida man af Utsk. kan fordra, att det, för hvarje
gång denna vid alla Riksdagar behandlade fråga förekommer, skall
låta trycka en tjock lunta, innehållande allt hvad deröfver blifvit
yttradt. Hr Stjernsvärd har äfven noga nagelfarit med motionerna
till Utsk:s framställning. Jag vill icke tvista med honom derom;
han har egnat flera år åt utarbetandet af sitt förslag, och jag
erkänner villigt, att han har långt större sakkännedom än jag. Jag
vill endast fästa upmärksamheten på hvad Utsk. yttrat i slutet af
sina motiver, nemi. »att de förbättringar i försvarsväsendets ordanande
i allmänhet, som af förändrade tidsförhållanden och den un»der
sednare tider vunna erfarenhet möjligtvis kunna anses behöfli»ga,
tvifvelsutan bäst kunna bedömas oell till genomförande föreslås
af landets Regering» Denna åsigt gjorde sig gällande inom
Utsk., och med hänvisande till densamma, samt med påminnande
tillika om de beslut R. o. Ad. vid föregule Riksdagar i samma ämne
fattat, anhåller jag om bifall till Utsk. hemställan.
Åtskilliga ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Stjernsvärd: Jag har ansett mig böra med några ord
besvara det af Gr. Löwenhjelm afgifna yttrande. Det förslag, hvarpå
jag anhållit om propos., innefattar alls icke, att någon plan för
vårt försvarsverk skulle grundas på någondera af mina motioner,
utan blott att K. M. måtte, fullkomligt oberoende af dessa, framlägga
att förslag dertill. Att denna åtgärd är behöflig, synes bäst
af de Kongl. Proposma vid föreg:de Riksdagar, der de stora bristerna
i vårt försvarsverk blifvit erkända, utan att man dock gjort
något för att afhjelpa dem. Det har äfven blifvit yttradt, att mitt
förslag skulle afse nedslående af vår indelta Armé. Till svar der
-
410
Deli 26 Februari.
på vill jag endast nämna, att förslaget N:o 2 tvertom innefattar
förökning af denna Armé derigenom att deruti föreslås rekrytering
af de nummer vid densamma, som nu för andra ändamål ständigt
hållas vakanta. Hvad behandlingen af 4 Hufvudtitelu angår, har
jag icke deri kunnat spåra någon plan till ordnande af försvarsverket.
Det enda som dervid är nytt, eller bevärings-exercicens
utsträckande, har icke kommit från K. M., utan från R. St:r.
I alside å Hr Montgommeries anförande vill jag blott hemställa
till R. o. Ad., huruvida hvad han här anfört, kan ursäkta Utsk:s
förfarande, att på det oriktiga sätt, sorn användt blifvit, behandla
min motion och det riksvigtiga ämne den afser. Jag anhåller fortfarande
om afslag å Utsk:s hemställan
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt, att under öfverläggningen
blifvit yrkadt dels af Gr. Löwenhjelm och Hr Montgommerie
bifall till Utsk:s Utlåt., och dels af Hr Stjernsvärd bifall
till den af honom i dess motion gjorda hemställan, så lydande:
»att R. St:r måtte taga under pröfning huruvida de icke finna sig
böra till K. M. i underddiet öfverlemna de af motionären afgifna
2:ne förslag till förändrad organisation af landtförsvaret och i underdånighet.
anhålla, att K. M. täcktes låta desamma granskas af sakkunnige
män samt vid nästföljande Riksdag till R. St:r i Nåder öfverlemna
ej mindre dessa personers deröfver afgifna underd. utlåt., än ock
ett fullständigt förslag till ordnandet af Rikets landtförsvar på ett
med landets behof och tillgångar öfverensstämmande sätt; anseende
sig R. St:r, att, tills detta inträffar, böra låta anstå med beviljandet
af alla nya ordinarie anslag å 4:de HufvudTiteln»; blef propos.
till bifall å Sammansatta Utsk:s förev:de Utlåt, framstäld och besvarad
med starka Ja jemte ett eller annat Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Hr Stjernsvärd: Som jag förnummit en viss otålighet
hos R. o. Ad. att få öfvergå till behandling af husagan, vill jag
icke uptaga tiden med en votering, utan anhåller blott att få till
prot. reservera mig mot det fattade beslutet samt att, om jag så
för godt finner, framdeles få aflemna denna reservation skriftligen.
Föredrogos ånyo och biföl los BankoUtsk:s nedannämnde d. 24
och 25 dennes på bordet lagde Mern.:
N:o 82, med hemställan om vissa tillägg till Reglementsföreskrifterna,
ang:de Bankens metalliska kassa;
N:o 83, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i BankoReglementet;
och
N:o 84, ang:de Instruktion för R. Stms BankoUtsk. vid nästa
Riksdag.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 24 och 25 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 52, i ani. af återremiss af Utsk:s Be
-
O en 26 Februari.
411
tänk. N:o 42, rörande viickte motioner om åtskilliga förändringar
i gällande LegoStadga d. 23 Nov. 1833 samt deremot svarande
§§:r i Allmänna Lagen.
Irsta punkten, innehållande förslag lill en förfalla., hvarigenom
rättigheten alt tilldela vårdslöst och försumligt tjenstehjon
husaga insltränkes.
Frih. Cederström, lindolf: B. o. Ad. har vanligen plägat
vidhålla de beslut sorn 11. o. Ad. efter moget öfvervägande fattat.
Om således de skäl voro giltiga, hvilka verkade till afslag å det
Sammansatta L'tsk:s förra hemställan, så torde äfven nu resultatet
böra blifva detsamma. Det förslag man framställt i afsrde å det
fall att ett tjenstehjon visar sig gensträfvigt etc., tror jag icke kan
till båda partiernas fördel ersätta den utväg som nu'finnes. Att
i sådant fall genast anlita Kronofogden för att få tjenaren vräkt
och aflägsnad kan icke väl stå tillsammans med den omvårdnad en
husbonde är sitt tjenstefolk skyldig. Man har velat åberopa andra
länders exempel; men reservanterna hafva tydligen ådagalagt, att
förhållandena i vårt land icke äro med dem i andra jemförliga.
Här finnes icke lättheten för en afskedad tjenare att genast inträda
i ny tjenst, och icke heller för husbonden att genast få sitt behof
fyldt. Jag inskränker mig emellertid till att anhålla, det E. o. Ad.
ville, med afslag å Utskrs hemställan, vidblifva sitt förra beslut.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gustaf: Då iag redan förut
yttrat mig i denna fråga, skall jag icke genom vidlyftigt ordande
trötta Ståndets tålamod. Jag instämmer fullkomligt med den siste
talaren, men för att tydliggöra de skäl hvarpå jag grundar detta
instämmande, anhåller jag att Hr von Franckens reservation måtte
varda upläst, hvarefter jag torde få yttra några ord.
Sedan denna upläsning försiggått, tilläde
Gr. Löwenhjelm: Jag måste bekänna, att jag i den nyss
uplästa reservationen finner så mycken humanitet, sans och tillika
praktisk klokhet, att jag ej kan annat än underskrifva hvart enda
ord af densamma. Jag anhåller således i likhet med Frih. Cederström
om afslag å Betänk.
Hr Ced erschiöl d , .Gusta f: Lika med den siste talaren
finner jag också, att Hr von Franckens reservation är afgifven i
ganska human anda; men just derföre att denna humanitet icke
förefinnes hos de personer som begagna sig af sin rätt att gifva
husaga, kommer jag till ett motsatt resultat, mot, reservanten. Det
är ju en tydlig sak, att en hyfsad och bildad person icke kan vilja
lägga hand på sin tjenare; utan sådant kan endast vara fallet hos
en rå och obildad. Och under hvad förhållanden gör en sådan
det? Jo i hetta och vredesmod! — En af reservanterne synes
anse husagan nödvändig för familjebaudets bestånd. Jag tror deremot
att karbasen både kan och bör aflägsnas både ur familjen
och alla andra förhållanden, och yrkar detta, emedan den är en
412
Den 26 Febru&ri.
qvarlefva af det gamla slafveriet. Då jag således begär bifall till
Betänk., vill jag dock påpeka ett förbiseende af Utsk., hvilket
bland de lagstadganden som komme att genom det nya förslaget
uphäfvas eller modifieras, glömt att uptaga 14 Kap. 5 §:n HandelsBalken.
Hr Hjerta, Lars: Jag måsle bekänna på mig den synden,
att jag kanske mest af alla nu lefvande representanter arbetat och
ifrat för husagans borttagande. Yid de föreg:de ltiksdagarne har
jag ständigt derom väckt motioner, som dock blifvit afslagne. Jag
har dock funnit, huru för hvarje Riksdag meningarne mer och mer
jeinkat med sig, och det har varit mig en stor tillfredsställelse att
se det Utsk. vid denna Riksdag föreslagit husagans uphäfvande.
Jag tror det då vara så mycket mera skäl att i korthet besvara
de invändningar som deremot blifvit framstälda, och af hvilka man
isynnerhet fästat sig vid Hr von Franckens reservation, som innefattar
hvad i praktiskt afs:de kan vara att invända. Men det förhåller
sig med denna förändring på samma sätt som med mångå
andra: man inbillar sig att del icke går an, och sedan, när de
väl blifvit genomförda, finner man att Het går ganska bra. Så
var det med tryckfriheten. Trodde man icke, att den skulle vända
upp och ner på hela samhället — och nu finnes knapt någon som
nekar dess nytta och förträfflighet? Förespeglade man icke stora
vådor af den lika arfsrätten mellan man och qvinna? Och likväl
har deröfver ej ett enda klagomål försports. Det kan vara ursäktligt
om man gerna fäster sig vid det traditionella af gamla vanor, men
del rälta måste dock komma fram, äfven om det medför några
olägenheter för ögonblicket. Under den långa tid af 17 år som
förflutit sedan jag först väckte motion om husagans borttagande,
har jag ej haft anledn. att förändra min öfvertygelse. Jag har ej
kunnat finna någon större säkerhet för att få dugligt och villigt
tjenstefolk deruti, att, sedan husagan till följd af sin inneboende
orimlighet uphört att af alla bildade husbönder utöfvas, rätten
dertill dock qvarstår för att kunna begagnas af den råare. Man
synes förutsätta att intet annat medel finnes att korrigera en försumlig
tjenare, än att drifva honom ur tjensten, och att han i annat
fall skulle blifva lemnad alldeles strafflös; jag tror dock att en
förnuftig husbonde kan finna grader mellan dessa båda fall. Det
lästes nyligen i en tidning, huruledes en amerikanare inför Drottning
Victoria förevisat prof på sin nya method att på helt kort
tid tämja de vildaste hästar, och fastän han ännu ej uptäckt sin
hemlighet, vet man dock att den består hufvudsakligen i en utomordentligt
mild behandling af hästen. Jag för min del vill icke
tro, att menniskan i detta afs:de skulle vara sämre än djuret; jag
vågar hoppas, att om tjenarne i allmänhet behandlas väl och med
godhet, de fall skola blifva ytterst sällsynta då kronobetjeningen
skall behöfva anlitas för deras fördrifvande ur tjensten. — Man
har sagt, att af husagans borttagande skulle följa en svårighet för
husbönder att få arbete verksteldt; men vid landtgårdar brukas
ju äfven nu legdt folk, som äro fria arbetare, och hvilka man ej
Den 26 Februari.
413
har rätt att gifva stryk. Hvad hemlig makt tillhåller då dem att
fullgöra sina skyldigheter, om ej helt enkelt den omständigheten,
att den ene behöfver lika väl att få arbete som den andre att få
det verl:stäldl. — Utan att nu vidare orda i ämnet förenar jag
mig med Hr Cederschiöld i hans anhållan om bifall till Betänk,
med den rättelse som han påpekat.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Det är mig i högsta
grad påkostande, att i en fråga som denna nödgas upträda mot
personer, för hvilka jag hyser den största högaktning och på hvilkas
humanitet jag aldrig tviflat. Jag kan dock hvarken af hvad som
nu blifvit anfördt eller af Hr von Dranckens reservation kunnat
öfvertygas om behofvet eller nyttan af att bibehålla det nuv:de
förhållandet mellan hosbonde och tjenare. Jag tror, mine Hrr!
att ej något annat land, med undantag af Ryssland, den rättigheten
förefinnes att piska sina likar; och om jag ej hade något enda
annat skäl, skulle detta för mig vara nog att förmå mig lemna min
röst till afhvsande af detta förhållande: Jag har sjelf i nära 50
år varit husbonde för ett betydligt antal tjenare, och ehuru jag
måste erkänna att jag i början af denna tid någon gång låtit utöfvandet
af den ifrågav:de rättigheten komma mig till last, har jag
efteråt verkligen ryst deröfver. Man talar här om måttlig husaga;
men huru bestämma gränsen? Likasom aptiten kommer medan
man äter, så kommer ock vreden medan man slår. Man har äfven
talat om humanitet och brutalitet; men just emedan den humane
husbonden icke kan tänka på att begagna sig af rättigheten att
utdela husaga, hvilket endast kan inträffa med en brutal person,
bör denna afskaffas. Vi måste också ihågkomma att denna rätt
kan utöfvas icke allenast af husbonden sjelf utan äfven af den som
är satt i hans ställe, af en rå fogde. Ur våra straff-lagar hafva vi
borttagit spö- och ris-straffet; skola vi då för det enskilda lifvet
bibehålla husagan? Skola vi låta Sverige vara det enda land, som
i nittonde seklet nekar att beträda civilisationens bana? Jag anhåller,
mine Hrr! att J villen förena Eder med mig om att bifalla
Utsk:s Betänk.
Frih. Creutz, Stephan: Sedan Gr. Anckarsvärd uttalat
sina åsigter i denna fråga, återstår mig endast att till honom frambära
min vördnadsfulla tacksägelse för hans värderika föredrag,
och att anhålla att få förena mig med honom i begäran om bifall
till Betänk.
Frih. Cederström: Man har, sedan jag sist hade ordet,
bland annat yttrat, att denna rättighet att utdela husaga endast
kunde utöfvas af en brutal husbonde. Men man synes härvid
glömma att brutaliteten oftare kan förekomma hos tjenaren, för
hvilken husagan bör, efter min tanke, qvarstå som en helsosam och
understundom nödig skräckbild. Hr Hjerta har påpekat, huruledes
det lyckats en amerikanare att på ett mystiskt sätt tämja de vildaste
hästar, och tror att detta sätt består i en obeskrifligt mild
414
Ottu 26 Februari.
behandling af djuret. För att göra tillämpningen fullständig: jag
skulle vilja se Hr Hjel ta försöka tjuskraften af sin milda blick och
sin vänlighet på en försumlig och lättjefull kokerska, på en gatsopare
som ställt qvasten ifrån sig och gått in på krogen, på de
bönder och personer af alla slag som icke genom en flitig läsning
af Aftonbladet och andra nyttiga skrifter hunnit en tillräckligt hög
grad af bildning, för att fullgöra sina pligter och lyda sin husbondes
befallningar Så snart man utgår från den föreställningen
att tjenstehjonet tillhör familjen eller huset, tror jag man icke bör
fråntaga husbonden hans rätt såsom sådan. Dessutom säger lagen
att man får aga skäligen, och om öfverdrifven husaga skulle utdelas,
finnes deremot säkra garantier. I andra länder med tätare
befolkning och der formerna äro lättare, är denna rättighet mindre
nödig att bibehålla, men för oss nr jag fortfarande öfvertygad att
den måste qvarstå, hvadan jag anhåller om afslag å Betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Jag underkänner ingalunda
liberalismens bemödanden att fritaga en viss klass af medborgare
från all slags godtycklig behandling; men vill man taga bort denna
lag sorn nu är fråga om, så måste man också tänka på att göra
verklig husbondens rättighet, att skilja ifrån sig ett försumligt
tjenstehjon.
framställning i detta syfte; ty enhvar vet huru nära omöjligt det
nu är att kunna bevisa en tjenares begångna fel, då man icke
annat än i lifssaker kan åberopa hans medtjenare som vittnen förr
än de lemnat tjensten. Innan man vidtager det föreslagna uphäfvandet
af husagan, må man således vara betänkt på en förändring
af hela lagstiftningen ang:de bevisningsrätten mellan husbonde och
tjenare. Jag anhåller för min del om afslag.
Under detta anförande hade Hr Gr. o. Landtm, bortgått och
i hans ställe främste närv:de ledamoten, Frih. Åkerhjelm, Johan
Carl, intagit plats såsom Ordf:de.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Man har sagt,
att husagan borde bibehållas för att kunna tvinga tjenaren till arbete
och för att förekomma upstudsighet. Men man måste komma
ihåg, att husaga icke får användas annat än emot lagstadde tjenare:
huru bär sig då landtbrukaren åt, som till lika stor del begagnar
sig af daglönare? Svårigheten att blifva af med ett försumligt
tjenstehjon kan icke längre anföras som giltig anledn. att
bibehålla husagan, sedan Utsk. modifierat stadgandet derom så, att
dertill endast behöfves en enkel anmälan hos kronofogden, hvarefter,
om påstående väekes, domstol eger besluta. Jag kan icke annat
än önska, att det Stånd, som gör anspråk på att bland de 4 besitta
den största bildningen, mätte bidraga att afskaffa denna lemning af
slafveriet, och anhåller således om bifall.
Hr Prytz, Lars Adolf: Då detta ämne förra gången före
var
yrkade jag husagans borttagande derföre, att menniskorätten
Den 26 Februari.
415
bör hållas helig, och på det att den klass som måste tjena andra
icke må anses såsom slafvar och vara underkastad kroppslig misshandling
af en våldsam och obetänksam husbonde. Skälen för
bifall till Utsk:s nu före v: de Betänk, hafva redan förut blifvit så
väl framstiilda, att mig endast återstår att instämma i anhållan derom.
Hr Cederschiöld: Frih. Cederström har updragit en målning
för att visa huru det skulle taga sig ut om man med godhet behandlade
tjenare som ej vore deraf förtjente eller visste att den
upskatta. Jag frågar å min sida, huru det skulle taga sig ut om
Frih:n med karbasen trakterade ett för honom oangenämt tjenstehjon;
den ena taflan blefve kanske lika vacker som den andra.
Man har sagt, att stadgandet om husagan är till tjenarens
egen fördel; det är på samma sätt som man kallar det en förmån
för slafven att vara slaf. Hå denna rätt emellertid är barbarisk,
och då den aldrig begagnas annat än af de råaste husbönder, bör
den ovilkorligen afskaffas, hvadan jag anhåller om bifall till Betänk.
Att Hr Printzensköld derå skulle yrka afslag kunde jag nog tro,
emedan han innehaft ett embete, som han sjelf angifvit som ett af
de allra grymmaste.
Gr. Anckarsvärd: Jag begärde ordet för att yttra mig
emot de af Pir Printzensköld Iramstälda åsigter, men då tiden är
långt framskriden vill jag afstå från ordet, under förhoppning att
han följer mitt exempel.
Hr Printzensköld: Jag vill blott meddela Hr Cederschiöld,
att jag ej ett ögonblick skulle hålla på husagan såvida man i
stället ville medgifva husbonden rättighet att skilja sig vid ett
försumligt tjenstehjon. När man lagstiftar, skall man göra det så
att ingen orättvisa upkommer, utan rättigheter och skyldigheter
komma i ett rätt förhållande.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Hjerta: Jag vill icke till granskning uptaga Frih. Ce
derströms
mot mig riktade yttrande, der han vänder i det löjliga
mitt exempel om tämjandet af hästen. Jag vill blott anmärka,
det jag är öfvertygad att Frib:n skulle kunna med sitt sköna
blomsterspråk tämja hvilket vilddjur som helst; och jag kan ej
förstå huru den, som är så fin i sina yttranden, kan vilja försvara
något så brutalt som husagan? Under det B. o. Ad. öfverlagt
om detta ärende, tror jag mig veta, att det blifvit af de 3 öfriga
Stånden afgjordt i enlighet med Utsk:s förslag. Som en mycket
lärd ledamot af ett annat Stånd yttrat, lärer första ursprunget till
husagan vara att söka i de adeliga privilegierna, och jag hemställer
om det kan vara Adeln värdigt att hålla på denna del af sina
företrädesrättigheter.
Sedan öfverläggniugen härmed ansetts fulländad framstälde Hr
Frilun o. Ordfrn, att i afs:de på förev:de puukt blifvit yrkadt dels
410
Öen 20 Februari.
bifall, dels af Hr Cederschiöld bifall med den förändring att i ingressen
till författmn framför 36 Kap. 2 §:n MissgerningsB:n tillädes:
»14 Kap. 5 §:n HandelsBm», dels ock afslag, blefvo propos:r
å bifall till dessa yrkanden framstälde och besvarade med blandade
Ja och Nej; hvarefter Hr Frihm o. Ordfm förklarade det han ansåg
den sednast till afslag å förev:de punkt framstälda proposm besvarad
med öfvervägande Ja.
Hr Cederschiöld och Gr. An ckaVs vä rd begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voler:s-propos.:
Den som afslår Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s i Mern. N:o 52 gjorda första hemställan, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifalles förenämnde hemställan med den förändring att
uti ingressen tili den föreslagna författmn, framför 36 Kap. 2 §:n
MissgerningsBm. tillägges: »14 Kap, 5 §:ti HandelsBm.»
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 32.
Nej — 13.
Hr Cederschiöld: Jag får härmed reservera mig emot det
nyss fattade beslutet. Då R. o. Ad. grundar sin representationsrätt
på den aktning Ståndet åtnjuter, kan jag ej annat än beklaga,
att densamma så småningom undergräfves genom sådana besluts
fattande som detta; och jag tror att R. o. Adms värste fiende icke
har annat att göra än att önska, det Adeln måtte fortgå på denna
bana, hvarigenom dess redan osäkia grundvalar slutligen skola
bringas till fall.
Den härefter förekommande 2:dra punkten af Sammansatta
Utsk:s Mern. lades till handlingarne.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåt, och Betanien, nemi. från
Lag Ulskollet:
N:o 81, i ani. af gjorde anmärkmr emot Utsk:s Betänk. N:o
28, öfver väckt fråga om förändring af 10§:n 10 Kap. HandelsBm;
N:o 82, i ani. af väckt motion om förändring af K. Förordmn
d. 4 Maj 1855, ang:de Handelsböcker och Handelsräkningar;
N:o 83, i ani. af väckt motion om åtgärders vidtagande för
befordrande af skyndsamhet i lagskipningen;
N:o 84, i ani. af väckt motion om utfärdande af en författn.
i afs:de på utmätnings-auktion af fastighet, deri inteckning för
undantag är meddelad;
N:o 85, i ani. af väckt motion, ang:de skyldighet för egare
af hund att under viss tid hålla den bunden;
Sam
-
Den 27 Febru&rt.
417
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv - o. Ekon.Vlskottct:
N:o 48, i ani. af vackt motion om förändring i K. Förordmn
d. 20 Jan. 1824, i fråga om ersättning till egare af vattenverk
som flyttas, eller då vatten afiedes för sjösänkning;
N:o 49, i ani. af viickt motion om Kungörelsers upläsande å
sockenstämma;
N:o 50, i ani. af väckte motioner om npliäfvande af stadgandet
i 10 Kap.5g:n BvggningaBm, ifråga om vite för åverkan
m. m.; samt
N:o 51, i ani. af väckt motion om stiftande af en lag, hvarigenom
telegrafdepescher förklaras i vissa fall vara gällande såsom
vore de skriftligen afgifne.
Slutligen justerades ett prot:s-utdr., innehållande B. o. Ad:ns
denna dag i alstde på StatsUtsk:s Utlåt. N:o 27 0 fattade beslut.
H. It. o. Ad. utskiljdes kl. en qvart på 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
lördagen den 27 Februari 1858.
Plenum, kl. 1 e. m.
Justerades 3 prot:s-utdr. för d. 26 dennes.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomue Förslag till It. St:rs underd. Skrifvelser till K. M.:
N:o 242. i fråga om Stockholms befästande på landsidorne;
N:o 243, ang:de ett rese-anslag till Grefve Thorsten Rudenschiöld;
N:o
244, om utarbetande af förslag till ny konkurs-lag; och
N:o 245, ang:de åtgiirder för folkundervisningens befrämjande.
Äfvenledes uplästes och godkändes ett från Exped.Utsk. under
N:o 32 inkommet Förslag till g i Riksdagsbeslutet, om utarbetande
af förslag till ny konkurs-lag.
XI H.
27
418
Den 2T Febrmrl.
Föredrogs Exped.Utskis d. 26 dennes pä bordet Ingda Mein,
N:o 10, ang:de en rättelse i 1?. Stirs underd. skrifvelse i fråga om
regleringen af HiksStatens 4:de Hufvudt it el.
B. o. Ad. godkände detta Mein. äfvensom det derjemte under
N:o 211 öfverlemnade förslag till underd. skrifvelse.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
nedannämnde d. 26 dennes jiå bordet legde Utlåt, oell Betänkm,
nemi. från
Lagutskottet:
Nio 81, i aril. af gjorde amnärkmr emot Utskis Betänk. N:o
28, öfver väckt fråga om förändring af 1 0 §iu 10 Kap. HandelsBiii;
Nio 82, i ani. af väckt motion om förändring af K. Förordmil
d. 4 Maj 1 855, angille Handelshöcker och Handelsräkningar;
Nio 83, i ani. af väckt motion om åtgärders vidtagande för
befordrande af skyndsamhet i lagskipningen;
N:o 84, i ani. af väckt motion om utfärdande af en författa,
i afside på utmätnings-auktion af fastighet, deri inteckning för
undantag är meddelad;
Nio 85, i ani. af väckt motion, angrde skyldighet för egare
af huud, att under viss tid hålla den bunden;
Santmansalla l ag- samt Allm. Westi.- o. Ekan.Utslt.:
N:o 48, i ani. af väckt motion om förändring i K. Förordntn
d. 20 Jan. 1824 i fråga om ersättning till egare af vattenverk
sorn flyttas, eller då vatten afledes för sjösänkning;
N:o 49, i ani. af väckt motion örn Kungörelsers upläsande å
sockenstämma;
N:o 50, i ani. af väckte motioner om uphiifvande af stadgandet
i 10 Kap. 5 gin ByggningaBin, i fråga om vite för åverkan,
in. m.; samt
Nio 51, i ani. af väckt motion om stiftande af en lag, hvarigenom
telegrafdepescher förklaras i__vissa fall vara gällande såsom
voro de skriftligen afgifne.
Anmäldes till bordläggning nedannämnde från Utskm inkomne
Betänkm, Mern. och Utlåt., nemi. från
Sammunsalta Stats- samt Allm. Ilcsv.- och. Elcon.Utsk.:
Nio 58, i ani. af väckt motion om anvisande af en särskild
fond för belåning af fabrikater och handtverks-produkter;
llankn Utskottet:
Nio 85, i fråga om tiden hvarunder ränta och provision å
försträckningar från statslåmdönden må förskottsvis afdragas;
Nio 86. i ani. af väckt förslag om eftergift af öfverränta å
ett af Faktoren F. Hofgren uptaget diskontlån;
Lagutskottet:
N:o 86, i ani. af väckte motioner om förändrade och skärpta
stiaffbestäramelser för olofligt spel.
Den 1 Mars.
41»
Till följd af utfärdad Nådig kallelse till Plenum Plenorum kl,
2 e. m., afgick Hr Gr. o. Landtm, jemte K. o. Ad. j timme före
nämnde tid till Rikssalen, hvarest H. Ex. Just.StatsMinistern lif
Claes Ephraim Gunther upläste 2me K. M:s Nådiga Svar, ang:de
af H. St:r antagne lagföra iidriugnr; hvarefter II. 11. o. Ad., enl.
derom före afgången från Riddarhuset fattadt beslut, åtskiljdes vid
utgången från Rikssalen kl. eu qvart på 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Muncli.
Älåndagen den 1 Mars 1858.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot:s-utdr. för d. ; 7 nasti. Pehr. samt plesiprolm
för d. 15 Dec. samt f. m. d. 16 Dec. sisth år.
Uplästes K. M:S å Rikssalen d. 27 sisth Febr. meddelade
Nåd. Svar:
1:o) i atil. af åtskilliga utaf R. St:r vid innev;de Riksdag
antagna grundlagsförändringar; och
2:o) i ani. af vissa utaf R. St:r föreslagna lagförändringar.
Och skulle dessa Nåd. Svar meddelas ExpethUtsk. för att
iakttagas i Riksdagsbeslutet.
Föredrogs ett från V ii Hofi. SBorgareSt. ankommet prot:s utd.r
Nio 628. innehållande inbjudning till MedStm att förena sig i
det vid föredragning af Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- celi
Ekon.Utsk:s Utlåt. N:o 52, i ani. af återremiss å Utsk:s Betänk.
N:o 42, rörande väckte motioner om åtskilliga förändringar i gällande
LegoStadga d. 23 Nov. 1833 samt deremot svarande §§:r i
Allmänna Lagen, af BorgareSt. fattade beslut, att bifalla den i
detta Menn. om en författms utfärdande gjorda hemställan, med
iakttagande att 14 Kap. 5 g HnndelsB:n mä införas ibland stadgauden
sorn uphäfvas.
Frih. Cederström, Rudolf: Då R. o. Ad. så nyligen och
med stor majoritet fattat sitt beslut i denna fråga, kan det väl nu ej
vara skid att frångå detta beslut, utan anhåller jag att BorgareSt;»
inbjudning måtte läggas till handlingarna
420
Dan 1 Mars.
Hr Prytjz, Lars Adolf: Det är väl sannt aft R. o. Ad.
med stor pluralitet afslagit Utsk:s förslag om husagans borttagande,
men då voro de öfriga Ståndens beslut ännu icke kända. Nu kafva
de trenne öfriga Stånden bifallit samma förslag, oell således är
R o. Ad:ns vidblifvande eller frångående af sitt förra beslut med
nfs:de på frågans utgång likgiltigt. Vid sådant förhållande svnes
mig, att man, då allmänna opinionen är stämd emot detta straffs
bibehållande, borde å densamma fästa afs:de och nu antaga BorgareSt:s
inbjudning.
Den härefter först till antagande af BorgareStrs inbjudning
framstälda proposm besvarades med starka Nej blandade med Ja,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hernstälde om R. o. Ad. behagade, med
vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, lägga förcvide
prot:s-utdr. till handlingarne, samt sedansvaren härvid utfallit med
starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 26 o. 27 sisth Febr. på bordet
lagda Utlåt. N:o 81, i ani. af gjorde anmärkmr emot Utsk:s Betänk.
N:o 28, öfver väckt fråga om förändring af 10 g:n 10 Kap.
HandelsBrn.
Frih. Cederström, Rudolf: Till en början får jag an
märka
det. ovanliga deruti, att Utsk., ehuru dess förra Betänk,
blef af 3:ne Stånd återremitteradt, likväl nu framkommit med alldeles
samma Betänk. Mig synes att åtminstone ett par af de flterremissen
bifogade anmärkmue bordt förtjena afs:de. hivad först angår
den anmärkmn, att Utsk:s förslag derom, att. borgenär bör, i händelse
af löftesmäns död, åtnöjas med den borgen som af gäldenären
i stället erbjudes, derest den »skäligen antagas ma», vore stridande
emot rättvisa, enär de vilkor, hvaremot någon erhållit försträckning,
ej skulle, utan försträckningsgifvarens förnärmande, kunna emot
dennes vilja förändras; så får jag till alla delar deri instämma.
Det händer mycket ofta, att borgenären vid försträckningens meddelande
isynnerhet fäster sig vid den säkerhet som löftesmännen
hafva att erbjuda, och då är det väl obilligt att han, i händelse
af löftesmaunens död, skall kunna tvingas att åtnöja sig med en
om också vederhäftig, dock vida mindre bemedlad löftesman. Nu
invänder man, att upsägningsrätten alltid qvarstår för borgenären,
i händelse han icke är nöjd med den nya löftesmännen, men man
måste ihågkomma, att upsägningsfiden är mycket lång för vissa
slag af skuldförbindelser. Hvad vidare angår den anmärkmn, att
af orden: »skäligen antagas må», ej heller vore tydligt huruvida
tvist om erbjuden borgens antaglighet borde af domaren pröfvas,
så är nu visserligen all tvekan häfd i detta afs:de genom Utsk:s
förklaring: »Att pröfningen af borgens antaglighet, derest tvist derom
upstår, ytterst måste ankomma på domaren, är uppenbart. Honom
tillkommer nemi. att pröfva alla stridiga förhållanden, för hvilkas
lösning föreskrifter linna» i lag, såvida ej undantag för något
D»u 1 Mara.
särskildt fall blifvit gjordt; och ett dylikt undantag äger nu ej
rum«; f men för min del föredrager jag lagens nuv:de stadgande i
detta fall. Slutligen säger Utsk., att den nu ifrågav.-de §:n endast
har tillämpning på de fall då det är fråga om en löftesman. Detta
är en sats sorn synes mig mycket tvifvelaktig, och jag hemställer
om det är skäl att genom smärre, till sin nytta omtvistade förän
dringar
i lagen, försätta den stora allmänheten i ständig osäkerhet
om hvad lagens stadgande innehåller. På grund af hvad jag anfört,
anhåller jag att R. o. Ad. ville, i öfverensstämmelse med sitt förut
fattade beslut angide Utsk:s Utlåt. N:o 128, afslu äfven det nu
föredragna Betänk.
Sedan härefter, på förfrågan af Gr. Sparre, Erik, undert.
Riddarh.Sekret, uplvst, att Borgare- och BoudeStm, enl. ankomne
protus utdr., bifallit förev:de Utlåt., men att underrättelse om PresteSt:s
beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, anförde
Gr. Sparre: Till en början får jag besvara den anmärknm,
att Utsk. icke skulle hafva ställt sig återremissen till efterrättelse.
Om så är att Utsk. ånyo inkommit med samma Betänk., så är det
derföre att Utsk. vid pröfuiugen af de anmärkmr som gjordes mot
det förra Betänk, trott sig finna att de Inirröide från en oriktig
upfattuing af den ifrågav.-de- log-g:ns syftning. Den här till förändring
föreslagna §:n är onekligen den § i 1734 års lag som oftast
och mest ger anledn. till tvekan och osäkerhet. För närvide lyder
den 10 §:n: »Dör gäldenär, svare då dess arfvingar så långt gods
hans räcker, och gähle löftesman det som brister. Dör löltcsmau
medan lian under borgen står, vare då borgenär skyldig att straxt
fordra ny borgen af gäldenären; gitter lian den skaffa, vare den
förre löftesmannens arfvingar frie; gitter han ej, söke borgenär betalningen
genast ut af gäldenären oah bristen af löftesmannens
gods.» Detta ordet »genast» är något osäkert och kai) tydas på
flera sätt. Somliga hafva, genom att jemföra åtskilliga lagrum,
kommit till den slutsats, att med ordet »genast» här borde förstås
ett år; men andra deremot hafva låtit det stå som ett tomt ord,
emedan, enl. deras tanka, någon viss prsescriptionstid icke kunde
utsättas för borgenären, då lagen i detta hänseende var så obestämd.
Utsk:s förslag uphäfver fullkomligt denna ovisshet genom
att uttryckligen bestämma tiden till ett år. — Man har vidare
anmärkt, att det skulle vara orätt att låta domaren pröfva löltesmannens
antaglighet. Härpå får jag svara, att nu gällande lag,
åtminstone såvidt jag förmår tolka densamma, medger domaren
alldeles samma pröfuingsrätt; ty der står: »Dör löftesman medan
lian under borgen slår, vare då borgenär skyldig att straxt lordra
ll.y borgen af gäldenären; gitter lian den skaffa, vare den förra
löftesmannens arfvingar fria.» Om således gäldenären presenterar
en löftesman som borgenären förklarar sig icke antaga, så måste
tvisten slitas af domaren. Enl. min tanka, är det lämpligt att
i lagen tydligen uttrycka hvad som redan nu inclusive der
finnes stadgadt, oell att man ej derigenom tillskyndar gäldenären
någon obehörig fördel det skall jag söka bevisa. Om t. ex. en
422'
I> en I Mars.
person lånat en viss penningesumma på 5 å 0 år, men töftesmaiTisen
dog efter ett par års förlopp, så skulle i annat fall borgenåren
genom vägran »U antaga den löftesman gäldenären erbjöd, kunna
tvinga sig betalning långt innan den öfverenskomna tiden. Man
kan tänka sig att en financiel kris under tiden inträffat, och att
borgenären derigenom blifvit i behof af sina penningar, och i sådant
fall skulle han naturligtvis ieke antaga äfven den allrabästa realsäkerhet,
utan gäldenären skulle blifva tvungen att inbetala hela
skulden, ehuru han derigenom kom i en sämre ställning än om lian
aldrig ingått något aftal. Jag tror icke att man behöfver befara*
att domaremakten skall antaga annat än redbara löftesmän; ty efter
den erfarenhet jag har, så tillvägagå domare i detta fall med deri
största försigtighet, emedan de i annat fall sjellva kunna komma
att stanna i ansvar. — Hvad slutligen angår Utskis åsigt, att den
10 §:n endast har tillämpning på den händelse att den döde varit
ensam löftesman, så är äfven jag af denna tanka, dels derföre att
flere löftesmän först omtalas i 11 §:ti, oell dels derföre att lagen*
såvida här varit fråga om flere löftesmän, vid ny löftesmäns antagande
bordt stadga såväl borgenärens utan äfven medlöftesmännenshörande.
Jag fäster visserligen icke mycken vigt på denna lagförändring,
men då denna g onekligen är en bland de mest obestämda*
och då Utskis förslag går en rättvis medelväg mellan borgenärensoch
gäldenärens intresse, så lår jag anhålla om bifall till detsamma*
Hr Carleson, Edvard Henrik: I motsats mot den siste
'värde talaren anhåller jag om afslag å Betänk., och skulle jag., ota
det ej vote så sent på .Riksdagen, framlägga ett förslag till förändrad
redaktion af i fråga vide §. Jag erkänner, i likhet med Gr..
Sparre, att 10 gm i 17 34 års HandelsBalk är i hög grad otydlig*
roen de ändringar som Utsk. föreslagit anser jag vara stridande
mot all rättvisa, och anser jag att Utsk. icke på ett tillfredsställande
sätt bemött de anmiirknir som gjordes mot förslaget förra gången
det var före. Hvad angår den första anmärknm: »att Utskis förslag
derom, att borgenär bör, i händelse af löftesmäns död*
åt nöjas med den borgen som al gäldenären i stället erbjudes,
derest den »skäligen antagas må», vore stridande emot rättvisa,
enär de vilkor, hvaremot någon erhållit försträckning, ej skulle,
utan först räck ningsgi tvärens förnärmande, kunna emot dennes vilja
förändras», så bemöter Utsk. den med att helt kort säga: »att en
rättighet för borgenär att ensamt pröfva antagligheten af erbjuden
borgen ej voro förenlig med ändamålet af ifrågastälda lagstiftning.
Det är att, såvidt ske kan, sätta död persons arfvingar i tillfälle
att snart kunna verkställa utredning af den dödes bo.» Jag medger,
att Utskis förslag skulle medföra den fördel att bo-utredningen
efter den aflidne löftesmannen skulle blifva lättare, men denna fördel
skulle vinnas på den efterlefvande kontrahentens bekostnad.
Huru ofta händer det icke, att en person utlånar en summa penningar
åt en för honom obekant, person, blott och bart i förlitande
på löftesmanneu. Om då denna löftesman dog, skulle borgenären*
enl. Utsk:s förslag, kunna tvingas att antaga som löftesman eu
p • n 1 M » r i.
4?3
person, visserligen solid, men med hvilken borgenären kanske pä
inga vilkor vilie hafva några affärer. Det skulle till och med
kunna hända att borgenären tvingades att antaga en osäker person;
ty för att en domare skall kunna förklara en person inkompetent
till löftesman fordras positiva bevis på hans insolvens. En sådan
lag synes mig verkligen vara orättvis, och jag får protestera mot
Utsk:s påstående, att samma stadgande» skulle finnas i nu gällande
lag; ty mig veterligen finnes icke der något stadgande hvarigenom
en borgenär kan tvingas att antaga en löftesman som lian icke
håller lör god.
Vidare anmärktes förra gången denna fråga var före: »att om
flere för försträckningen ingått solidarisk borgen, förslaget ej innehöll
något stadgande som alsfig bevarande af medlöftesmäns rätt,
ehuru den i väsendtlig mån vore beroende af den nye löftesrnannens
vederhäftighet, samt att LagBeredningen, från hvars arbeten Utsk.
hemtat sitt framlagda förslag, jemväl i sammanhang dermed hade
för ändamålet tillstyrkt åtskilliga bestämmelser, hvilka Utsk. 1 i k viii
förbisett»; och derpå svarar Utsk.: »Hvad som blifvit anmärkt i
afs:de på beliofvet af ett stadgande till bevarande af solidariskt
förbundne löftesmäns rätt, grundas på förutsättningen att ifrågaule
lagrum angår ett förhållande hvarpå det duck ej har tillämplighet.
1 detsamma förutsattes nemi. blott att cn löftesman finnes. Om
flere talas hvarken i de stadgande!» som förut förekomma i onrförmälda
Kapitel, och med hvilka oftaberörda lagrum har sammanhang,
eller i detsamma. Först i 11 §:n nämnes om flera löfsesmiiii; och
på sådan grund har man äfven i lagskipningen antagit, att den 10
§:n endast har tillämpning på den händelse, att den döde varit
ensam löftesman. Om någon utsträckning af lagrummets tillämplighet
är nu ej fråga; och derföre göres ej behof af ett stadgande
i anmärkta syftning.» Ej heller i detta afs:de kan jag dela Utsk:s
mening; ty jag tror att livar och en som med upmärksamhet genomläser
10 §:n måste medgifva, alt dess ordalag äro tillämpliga ehvad
det är fråga om en borgensförbindelse med en löftesman eller med
flera Denna § stadgar endast: »Dör löftesman, vare då gäldenär
skyldig att straxt ställa ny borgen.» Den innehåller således ingenting
ang:de löftesmäunens antal. Den omständigheten åter, att uti
1! g:n omtalas flere löftesmän, måtte väl ej vara ett bevis på ali.
10 §:n endast har tillämpning på den händelse, att den döde varis
ensam löftesman. Jag tror ej heller att denna § någonsin sä blifvit
tolkad, och jag skulle t. o. m., om man ville gifva mig 1 timmas
anstånd, kunna framvisa exempel på att den blifvit tagen uti
alldeles motsatt betydelse. Ehuru jag således medger att den 10
g:n behöfver förändras, tror jag likväl att det af Utsk. framstälda
förslaget icke är lämpligt, och då det är för sent på Riksdagen
för att framkomma med något annat förslag, får jag anhålla om
afslag å Utsk:s Betänk.
Gr. Sparre: Då den siste värde talaren, i likhet med mig,
erkänt att den ifrågav:de §:n är den olyckligaste i hela 1734 års
lag, att denna § är den som hos domaremakten förorsakar mesta
424
I)en 1 Mer».
tvekan och osäkerhet, så torde jag icke vidare behöfva utveckla dc
skäl hvarföre jag anser en förbättring, ett förtydligande af denna
§ vara af nöden. Hvad åter angår sättet för denna förändring, sä
blifver det beroende af den omständigheten, huruvida man hufvudsakligen
tager borgenärens eller gäldenärens intresse i betraktande.
Om jag kanske för mycket fäst mig vid gäldenärens intresse, så
har också den siste värde talaren uteslutande fäst sig vid fordringsegarens.
Men, jag fäster upmärksainheten derpå, det är icke allenast
vid försträckning, utan vid alla möjliga aftäljtsom borgen kan
komma i fråga. Om vid ett aftal på längre tid den ena kontrahentens
säkerhet rubbas, är det väl då billigt att det skall bero
på den andre kontrahentens godtycke att bryta aftalet eller icke?
Ar det icke mera förenligt med rättvisan, att den person som ställt
den rubbade säkerheten, anskaffar en ny säkerhet? Denna grundsats
är äfven antagen i 173 4 års lag; ty denna lag medgifver
gäldenär rättighet att anskaffa ny löftesman. Men nu åsterstår
frågan: huru pröfva den nye' löftesmannens vederhäftighet? Hr
Carleson tror, att det, enl. 17 34 års lag, helt. och hållet beror på
fordringsegaren att afgöra löftesmannens vederhäftighet. För min
del kan jag icke i lagen uptäoka ett enda ord sorn ger anledn. till
en sådan förmodan.
För att klart inse orättvisan deraf, att det skulle bero endast
på borgenären att afgöra löftesmäns vederhäftighet, behöfver man
endast besinna, att i sä fall skulle en borgenär, i händelse af löftesmäns
död, kunna godtyckligt bryta det ingångna aftalet, äfven om
gäldenären i stiillet ville ställa en sådan löftesman som en De Geer,
en Adelsvärd. Derföre finnes också i lagen icke något sådant stadgande,
utan om borgenär icke godkänner den af gäldenär erbjudna
löftesman, drages saken inför domstol och domaren får här, som i
alla andra täll, i sista hand slita tvisten. Jag tror äfven att man
med fullt förtroende kan åt domaren öfverlemna att pröfva löftesmannens
vederhäftighet, och man behöfver visst icke befara, att en
domare någonsin skall mot borgenärens bestridande antaga en osäker
löftesman Jag tror tvärtom, att domstolarne i detta afs:de gå
tillväga med den yttersta försigtighet, och för öfrigt är det icke
det enda fall, då det ankommer på domaren att afgöra en löftesmäns
vederhäftighet. Domaren eger samma pröfningsrätt då det
är fråga om art ställa borgen för tjenstemän, och äfven då kan det
hända att en person genom domstolens godkännande tvingas att
emottaga en löftesman med hvilken han icke är nöjd.
Orsaken hvarföre jag anser att 10 §:n endast afser det fall
då det endast är fråga om eli löftesman har jag redan förut utvecklat.
Den siste talaren anmärkte, att §:ns ordalydelse alldeles
icke ger anledn. till en sådan tydning. Men dervid får jag erinra
honom om, att detta alldeles icke är det enda fall, då raan vid
tydningen af en lag g företrädesvis måste fästa sig icke vid §:ns
ordalydelse utan vid dess andemening. Så t. ex. anse alla jurister,
och efter hvad jag tror äfven den värde talaren, att 10 g:n icke
afser proprie-löftesman, ehuru i §:n icke finns ett enda ord som
uttrycker att detta slags löftesmän här icke äro i fråga. Men man
0 fl n 1 Mar».
har dragit denna slutsats deraf, att §:n innehåller åtskilliga stadganden
sora icke stå tillsammans med beskaffenheten af en proprieborgen.
På samma sätt tror jag med afs:de på 10 §:n, att den
endast afser de fall då det blott är fråga om en löftesman; ty i
annan händelse hade lagstiftaren icke satt denna g före den litte,
och troligen också i g:n infört det stadgande: att icke blott borgenären
utan äfven medlöflcsmännen skola höras i händelse af ny
löftesmäns antagande.
Hr Carleson: Jag vill nied afs:de på Gr. Sparres yttrande
endast anmärka, att om en borgenär, i händelse af löftesmannens
död, icke skulle godkänna den af gäldenären erbjudna nye löftesman,
och om i sådant fall saken biet' dragen inför domstol, så
kunde aldrig domaren utfärda något bestämdt intyg om löftesmannens
vederhäftighet; ty det är en sak som är omöjlig att bevisa.
Vi se af dagliga erfarenheten huru personer, som ena dagen anses
mycket rika, andra dagen göra konkurs. Men om också löftesmanuen
är en rik man och fullkomligt vederhäftig, så kan han
möjligen vara en sådan person med hvilken borgenären står i de
förhållanden att han på inga vilkor vill hafva några affärer med
honom, och då vore det väl hardt om han skulle kunna tvingas
att antaga honom som löftesman.
Min åsigt ang:de tolkningen af den 10 §:n vill jag icke bestämdt
utgifva för att vara den riktiga, men jag anser mig berättigad att
vidhålla den åtminstone tills dess man bevisar att Utsk:s tolkning
af 10 §:n öfverensstämmer med den af jurister i allmänhet antagna
tolkningen af denna g. Hvad åter angår Gr. Sparres yttrande,
att man icke anser 10 §:n tillämplig på sådana fall der det är
fråga om proprie-borgen, så instämmer jag deruti fullkomligt med
Hr Gr:n; men detta kommer sig deraf att proprie-borgen är af
helt annan natur än en vanlig borgen. En vanlig borgen är detsamma
som en förbindelse att betala hvad en annan icke kan betala,
men en proprie-borgen är detsamma som att ikläda sig en
annans skuld sorn sin egen. Enl. den romerska lagfarenheten ansågs
proprie-borgen vara en särskild afdelning af kontraktet, som
kallades »novation, och ansågs den vara af helt annat slag än
»fidejussio». I 1734 års lag har man i hög grad sammanblandat
dessa båda olika slag af borgen, och denna sammanblandning eger
rum i så hög grad att man i samma § talar både om vanlig borgen,
proprie-borgen och pant, som är ett tredje slag af kontrakt.
Hen nu ifrågav.-de g:ii är likväl i detta hänseende icke något tvifvel
underkastad. Jag vill för öfrigt till stöd för min åsigt endast fästa
uiig vid den rent praktiska sidan, och det är ur sådan synpunkt
som jag påstår det vara orättvist att en person skall kunna tvingas
att vidhålla ett kontrakt på andra vilkor än de. under hvilka kontraktet
ursprungligen afslutades. Jag anhåller fortfarande om afslag
å Betänk.
Frih. Cederström: Gr. Sparre yttrade, att han för sin del
isynnerhet fäste sig vid gäldenärens rätt, då deremot hans rnotstån
-
4?S
Pen 1 Mars.
dare försvarade borgenärens. Enl. min åsigt bör båda ske lika
rätt., men företrädesvis anser jag att vågskålen ieke får tynga till
förmån för gäldenären; ty kapitalet är ursprungligen borgenärens
egendom, och honom tillkommer det väl derföre att bestämma under
hvilka vilkor han vill utlåna detsamma. Särdeles under nuv:de
förhållanden, då transaktionerna enskilda personer emellan blifvit
osäkrare än förut, anser jag det vara af vigt att man icke företager
någon förändring, hvarigenom man minskar borgenärens rätt
i detta al's:de, och yrkar derföre fortfarande afslag å Betänk.
Hr Cederschiöld, Robert Theophron: Man har länge
klagat öfver fel i vår kreditlagstiftning, dock tror jag att denna
lagstiftning icke är så felaktig som man påstår, och framförallt måste
man vid införandet af förändringar tillse att dessa verkligen äro
nyttiga. Jag anser icke den nu föreslagna förändringen vara nyttig;
ty f. n. kan man helt och hållet förlitande sig på löltesmannens
säkerhet ingå aftal på längre tid med en person som icke är vederhäftig;
men om Utsk:s förslag antages skulle man icke kunna ingå
något sådant aftal på längre tid, emedan man, i händelse af den
förste löltesmannens död, vore utsatt för att erhålla i stället en
löftesman som icke vore vederhäftig. Gr. Sparre har visserligen
sagt, att man icke borde öfverlemna pröfningen af löftesmannens
vederhäftighet åt fbrdringsegaren; men jag hemställer, om det icke
är billigt att fordringsegaren, då det är han som pröfvat den förste
löftesmannens antaglighet, äfven får afgöra hvilken person lian vill
hafva i stället. Jag förenar mig med dem som yrkat afslag å
Betänk.
Den härefter först till bifall å förev:de Utlåt, framstälda propos:n
besvarades med starka Nej jemte några Ja. och blef sedermera
propos. till afslag derå framstäld och besvarad med Ja.
Föredrogos ånyo och biföllos LagUtsk:s nedannämnde d. 26
och 27 sisth Febr. på bordet lagde Betänkm:
N:o 82, i ani. af väckt motion om förändring af K. Förordnrn
d. i Maj 1855. ang:de Handelsböcker och Handelsräkningar;
N:o 83, i ani. af väckt motion om åtgärders vidtagande för
befordrande af skyndsamhet i lagskipningen;
N:o 8t, i ani. af vackt motion om utfärdande af en författn.
i ats:de på utmätnings-auktion af fastighet, deri inteckning för
undantag är meddelad; samt
N:o 85, i ani. af väckt motion, ang:de skyldighet för egare
af hund att under viss tid hålla den bunden.
Föredrogos ånyo och biföllos Sammansatta Lag- samt Adim.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde d. 2G och 27 dennes på bordet
lagda Betänkm:
Don 1 Mar».
N:o 48, i ani. af väckt motion om förändring i K. Föror,'ln:n
d. 20 Jan. 1824, i fråga om ersättning till egare af vattenverk
som Hyttas, eller då vatten afledes för sjösänkning;
N:o 49, i aril. af väckt motion om Kungörelsers upläsande
å sockenstämma;
N:o 50, i ani. af väckte motioner om uphäfvande af stadgandet
i 10 Kap. 5 §:n ByggningaBm, i fråga om vite för åverkan
m. m.; samt
N:o 51, i ani. af väckt motion om stiftandet af en lag,
hvarigenom telegrafdepesclier förklaras i vissa fall vara gällande
såsom vore de skriftligen afgifne.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.-»o. Ekon.Utskis d. 27 sisth
Febr. på bordet lagda Betänk. N:o 58. i ani. af väckt motion om
anvisande af en särskild fond för belåning af fabrikater oell handtverks-produkter.
Äfvenledes föredrogs och bordlädes ånyo BänkoUtskrs d. 27
sisth Febr. på bordet lagda Meni. N:o 85, i fråga om tiden hvarunder
ränta och provision å förstriickningar från statslånefonden
må förskottsvis afdragas.
Föredrogs och bifölls BnnkoUtskis d. 27 sisth Febr. på bordet
lagda Utlåt. M:o 86. i ani. af väckt förslag om eftergift af öfverränta
ä ett af Faktoren F. Hofgren uptnget diskontlån.
Föredrogs och bifölls LagUtskis d. 27 sisth Febr. på bordet
lagda Betänk. N:o 86, i ani. af väckte motioner om förändrade
oell skärpta straffbestämmelser för olofligt spel.
Föredrogos till bordläggning nedannämnde från Utskm inkomne
Mern-, Utlåt, och Betänk:n, nemi. trän
SialsUlsknttct:
N:o 281, med förslag till stadganden som i Riksg:sKont:s Reglemente
böra införas, rörande under nuv:de Biksdag beviljade och
till utgående från nämnde Verk anvisade statsutgifter;
N:o 282, ang:de de i Keg:sF:ns 63 § föreskrifne kreditivsummor;
N:o
283, i ani. af väckt motion om vedergällning åt vice
Häradslnn Möller för en af honom verkstäld öfversättning;
N:o 284, med förslag till stadganden i ltiksg:sKont:s nya
Eeglemente, ang:de anslag?’. fö:, ölkundervisningens befrämjande
och de ordinarie statsreglerirgen tillhörande utgifter samt kretlstiverne;
-
438
Don 1 Mari.
N:o 289, med förslag till voter:s-propos:r i ani. af RiksShns
skiljaktiga beslut i fråga om lönevilkoreu för Riksg:sKont:s tjen temanuapersonal
och vaktbetjéning;
Sammansatta Lag- samt Allin. Ilesv.- o. Ekon.Ulsk.:
N:o 53, i fråga om särskildt arfvode åt den person, hvilken
i egenskap af Sekret, bitfiidt Utsk.,
N:o 54, i aril. af väckt motion om ändring i vissa delar af
K. Förordnm om KyrkoRåd d. 29 Aug. 1843, samt i K. Kungörelsen
om Prestmöte d. 7 Mars 1855;
N:o 5 5. i ani. af väckte motioner om FörlikningsKomittéers
inrättande samt om föreskrifter för deras och gode mans, ellers, k.
skiljomäns verksamhet;
ExpedilionsUlsltollel :
N:o 11, ang:de medels anvisande till gratifikationer åt extra
biträden vid Utsk:s Kansli; ?ch
N:o 12, äng:de riittighet för Utsk:s kansli-personal oell vaktbetjeuing
att upbära aflöning någon tid efter Riksdagens slut.
Upliist.es
Utsk. inkomne Förslag till II. Stms underd. Skrifvelse!- till K. M.;
N:o 240, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om ändring af 5 och
0 §§:ne lleg:sF:u;
N:o 247, i ani. af K. M;s Nåd. Propos., ang:de fouragepassevolans-afgiften
vid beridna RusthållsRegimenten; och
N:o 248, ang;de väckte frågor om Statens medverkan för fullbordande
af jernvägsanläggningen mellan Köping och Hult.
Äfvenledes uplästes och godkändes nedanniimnde från Exped.-  Utsk. inkomne Förslag till §§:r i Riksdagsbeslutet:
N:o 33, ang:de en af K. M. föreslagen grundlagsförändring;
N:o 34, ang:de hvilande grundlagsändrings-förslag; och
N:o 35, ang:de fourage-passevolaus-afgifteus uphörande.
Uplästes och lades till handlingarne från de öfriga RiksStm
ankornne prot:s-utdr. för pleni-dagarne under sistl. Januari och
Februari månader.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Den 8 Mai?.
i aa
Tisdagen den 2 Slars i858.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades 7 prot:s-utdr. för d. 1 dennes.
Upliistes til! justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. in konnie Förslag till K. Sin s underd. Skrifvelse;- till K. M.:
N:o 249, sng-.de vilkoren för Kqnsistorii bifall till församlings
begäran om erhållande af 4:de profpredikant i legalt pastorat;
N:o 250, med Reglemente för Bankens styrelse och för
valtning;
N:o
252, ang:de förhöjning i ersättningen till svaga soldat
rotar;
och
N:o 253, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om uphörande af
landsflykt såsom påföljd för brott.
Äfvenledes upliistes och godkändes nedanniimnde från Exped.-  Utsk. inkomne Förslag till gg:r i Riksdagsbeslutet;
N:o 30, om anslag för folkundervisningens befrämjande;
N:o 37, ang:de åtgärder för behöfvandes undsättning i missväxt-år;
N-.
o 38, angalo en författning om straff-arbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum;
N:o 39, ang:de en författning om ansvar för förfalskning och
bedrägeri;
N:o 40, angtde ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara
myndig; samt
N:o 41. angale vilkoren för utländsk mans uptagande till
svensk medborgare.
Ur Gr. o. Landtm, tillkännagaf aft han i dag från Chefen för
CivilDepart. erhållit en sålydande skrifvelse:
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalk!
På K. K. H. Kronprinsens Nåd. befallning får jag äran gifva
Hr Gr:n tillkänna, att H. K. H: utsatt Riksdagens afslutande till
Onsdagen d. 10 innev:de Mars; och torde denna underrättelse
genom Hr Gr:n komma KiksSbns öfriga talmän tillhanda, för att
sålunda meddelas till kännedom inora samtlige Stånden.
i30
Den 2 Maris.
Hr Gr. o. Landtm. tillkännagaf jemväl, att de ledamöter af
It. o. Ad., som önskade underskrifva Riksdagsbeslutet, hade tillfälle
■dertill i Riddarh.Kansliet, dit de sista bladen af detta beslut för
sådant ändamål blifvit aflemnade.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats- samt Allin. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s d. 27 sistl. Febr. och d. 1 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 58, i ani. af väckt motion om anvisande af en särskild fond
tor belåning af fabrikater och liand t verk s-produkter.
Hr Åkerman', Fredrik: Då det Betänk, som nu är före
draget
rörer såväl det embete jag såsom President i KammarColhm
innehafver, sorn den befattning hvarmed R. o. Athus förtroende
hedrat mig, nemi. att vara Fullmäktig i RiksgrsKont., så anhåller
jag att om detsamma få yttra några ord. Motionen iir föranledd af
och grundad på ganska goda oell upmärksamliet värda skäl, samt har
till sylte att komma de mindre näringsidkarne till hjelp under den
svåra kris. hvaraf laide deli enskildes och Statens finaucer lida;
och jag delar fullkomligt hans åsigt derutinnan, att det vore väl
om en sadan hjelp kunde komma dem till godo. Detta oaktadt
måste jag dock bestrida bifall till Utskis framställning, dels derföre
att jag anser ändamålet icke kunna vinnas genom den utväg
sorn der föreslås, dels derföre att denna hjelp vid den tid då den
kunde komma i fråga att lemnäs, förmodligen ej längre iir af behofvet
påkallad. — Det är föreslaget att Riksg:sKont. skulle öfverlemna
2,01)0,000 Rdr till ManuläkturDiskonten för att utlånas dels
till mindre fabriksegare — hvarmed måste metias sådane som egentligen
äro handtverkare, men drifva sin rörelse i något större skala
och derföre kallas fabrikörer, dä nemi. öfrige sådane redan förut
hafva låneräft i Manuf.Disk. — dels också till handtverkare mot
hypothek af sådana alster sorn kunna utan olägenhet belånas, eller
mot annan antaglig säkerhet. Tillika är föreslaget, att den förlust
som motionären förutser skall inträffa,' måtte drabba hvarken Staten
eller RiksgisKont. utan Manuf.Disk. Denna Diskont har till åliggande,
att till de större fabriksidkare som deri hafva lånerätt, utlemna
lån mot låg ränta af de medel som dels utassigncras för
detta ändamål af R. St:r, dels upkonimit genom tillskott af dessa
fabrikanter sjelfva; äfvensom densamma har till upgilt något som
närmar sig till hvad med denna motion åsyftas, nemi. att lemna
lån till srnederne i Eskilstuna. Erfarenheten har visat, att denna
utlåning icke gör mycken nytta: lånen tagas ofta i mycket små
poster, ända till 100 Rdr, och det iir förenadt med ganska stora
svårigheter att lä dem återbetalta. Jag fruktar att det skulle gå
på samma sätt om detta förslag antages; men äfven om man icke
vill fästa sig vid de förluster sorn deraf ovilkorligen blefve en följd,
så tror jag dock att en sådan hjelp som åsyftas icke kan snart
åstadkommas. KorntnersColhii embetsman kunde icke få sig detta
siya bestyr pålagdt, utan att tillika erhålla noggranna föreskrifter
huru de skulle vid denna utlåning gå tillväga. Förslaget angi Iver
1) f n 2 Mari.
131
derföre tvenne sätt, nemi. att medlen skulle utlemnas dels mot
livpotliek af fabriks- och handtverks alster, dels ock emot annan
antaglig säkerhet. Dea fond som klefve för detta ändamål auslagen
skulle naturligtvis komma hela ltiket tillgodo. Det lörsta
sättet, eller utlåningen mot hypothek, förutsätter att man skullo
hafva uplagsplatser i alla dess 8S stader, och anställa personer för
granskning och kontroll af oplagen; men innan allt detta hunne
ställas i ordning gingo säkerligen månader om. Det andra sättet
är utlåning mot den slags säkerhet som man redan känner allt
för mycket här i landet, nemi. borgen. Grunden för att bedöma
antaglighet™ af en sådan borgen är vederhäftighetsbetyg; och jag
har af min erfarenhet som embetsman hemtat den öfvertygelse, att
sådana betyg icke betyda något alls. Ty när ett dylikt begäres,
så kan Korns Beflnde, eller den som eger detsamma utfärda, icke
gerna neka att utlemna det, såvida han icke precist vet att det är
en person som gjort konkurs eller eljest visat sig blottad på alla
tillgångar. Efterforskningar kan man icke heller anställa för att
taga reda på huru sig rätteligen förhåller med en sådan persons
affärer, emedan man derigenom skulle alltför mveket skada hans
kredit. Då således, enl. hvad jag tror mig nu hafva visat, den
åsyftade hjelpen i ena tället icke kän utan längre tids omgång
komma de lånebehöfvande tillgodo, och i det andra skulle komma
att ådraga Mantif.Disk. alltför storn förluster, så tror jag häri
ligger tillräcklig anleda, att icke bifalla detta Betänk. Annu ett
ytterligare skäl för utslag är, att vid den tid som den åsyftade
utlåningen skulle komma i gång, torde vi här i landet hafva större
tillgång på penningar än önskligt är, hvadan de lånebehöfvande
nog få sina behof med lätthet fyllda, dessa anordningar förutan.
Dessutom är föreslaget, att Manuf.Disk. skall ersätta de säkerligen
upkommande förlusterne, och detta synes mig sä mycket orimligare
som hela denna Diskonts fond icke är mycket större än just den
ifrågavrde summan. Denna del af motionärens förslag förvånar mig
äfven, då motionären sjelf har lånerätt i denna Diskont, och således
framlagt ett förslag hvarigenom, om det bifölles, hans egen lånerätt
skulle förmiuskas.
Frih. Paykull, Johan Gustaf: Den fråga som innehålles
i detta Betänk., sammanhänger nära med det stora 12-millionerslånet,
hvarföre jag anhåller att i största korthet få göra några anmärkmr.
Den minoritet inom It. o. Ad. till hvilken jag hörde,
och som ogillade detta stora statslån, har snarare än man kunnat
vänta sett sin åsigt antagen och delad af ett större antal; ty många
som förut visade en särdeles ifver för detta lån. hafva kommit på
andra tankar sedan de hunnit, som man säger, morgna sig och
vakna upp ur den magnetiska sömn, hvari de genom ordets och
inbillningens förförande magt blifvit försänkte. Men statsmännen
lälo upskrämma sig af handelsmännen, som i sitt djupa betryck
begagnade alla medel för att genomdrifva sina önskningar och förmådde
folk att tro det Sverige befann sig i en ytterst beklagansvärd
ställning, samt att det endast vore det utländska guldet*
AVi
D«» i Ma rs.
maliska kraft som kunde lösa förtrollningen. Man sade då att
penningen rental' vore försvunnen; att elen kommersiella stormen
hade bortsopat och förskingrat honom så att den ingenstädes mer
hos oss stod att igenfinna. Det liar dock sedan visat sig, att
Jernkontoret kunnat inom landet på billiga vilkor uptaga ett ganska
stort lån, och det bade säkerligen ej mött svårighet att få det
ännu större om Kontoret behöft mera. Ett annat kraftigt bevis
på att icke plånböckerna smalnat till den grad som man velat låta
påskina finnes äfven deruti, att, enl. från åtskilliga håll meddelade
underrättelser, den rut pågående kronoupbörden utan svårighet inflyter.
Jag har personligen talat, med upbördsmän inom Stockholms
län, hvilka bekräftat detta förhållande.
Mati liar äfven sökt framhålla, att en mängd arbetare skulle
blifva sysslolösa om icke det föreslagna länet gjordes. Nåväl! ännu
liar, mig veterligen, ingenstädes sådant till någon i ringaste mån
oroande grad inträffat, och om också någon förlägenhet i detta
alside visat sig i de nordligaste trakterne af landet, så måste man
sannerligen beskåda detta phenomen genom ett starkt agranderande
synglas för att derigenom söka justifiera ett statslån. En sådan
mindre olägenhet borde och kunde säkerligen på annat sätt aflijelpas,
och jag skulle djupt beklaga om Sveriges financiella ställning
vore så förderfvad att man icke dertill kunde utfinna medel utan
att begagna denna förtvifiade utväg.
Ang:de sättet för den hjelp man vill lemna, får jag fästa up
märksamheten
derpå, att det är sak samma antingen den ena eller
andra fonden utlånar medlen : resultatet blir dock, att Staten kommer
att lemna lån med ena handen för 5 å 6 proc. och med den
andra för 9. Den lånesökande kan då ej draga i tvifvelsmål hvart
han skall vända sig för att få sitt behof fyldt, emedan han naturligtvis
går till den som lånar ut på billigaste vilkor. Deraf blir
åter en följd, att en konkurrens inträffar som säkert blefve mehnlig
för det stora statslånet, och hvarigenom det blefve för Staten nästan
omöjligt att till fullo få de dryga kostnaderna för detsamma betäckte.
Den härefter till bifall å förev:de Utlåt, framstälda propos:n
besvarades med Nej; hvarpå propos. till afslag derå blef framstäld
och med Ja besvarad.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 27 sisth Febr. och d. 1 dennes
på bordet, lagda Mern, N:o 85. i fråga om tiden hvarunder ränta
och provision å försträckningar från Statslfinefonden må förskottsvis
afdragas.
Frih. Paykull; Johan Gustaf: Allt procenteri i vårt
land är förbjudet oell ansedt med förakt. Då detta gäller om den
enskilde borde icke heller Staten anse sig kunna handla på sådant
sätt. Att ålägga den lånesökande att på förhand betala 18 proc.
är väl det hårdaste procenteri man kan tänka sig; och jag anser
dessutom all betalning af räntan på förhand orätt. Jag tinner således
-
Den 2 Mars.
433
ledes allt skäl att bifalla detta Betänk., hvarigenom åtminstone
någon lindring kan för de lånebehöfvande beredas.
Hr Carleson, Edvard Henrik: Jag instämmer med Utsk.
deruti, att jag anser det obilligt och otjenlig! om räntan för 12
månader på en gång förskottsvis skall aidragas; men å andra sidan
kan jag icke finna, att B. St:rs förut fattade och af E. M. sanktionerade
beslut om räntans afdragande förskottsvis står i strid med
det beslut som nu föreslås. Bet synes mig som skulle Fullmäktige
genom det förra beslutet vara alldeles oförhindrade att afdraga
först ränta för 6 månader, och sedermera, när dessa fi månader
äro förlidne, ånyo afdraga ränta för ytterligare 0 månader. Ingen
lärer väl neka att räntan för det lemnade lånet blir i alla händelser
förskottsvis betald, antingen räntan ges ut på en gång för
12 månader eller först erlägges för C månader och efter dessas
förlopp för återstående (i månader. Bet ifrågav:de beslutet synes
således alldeles onödigt, och det torde för öfrigt icke vara lämpligt
att några dagar efter detta besluts lättande gå in till K. M. med
begäran om sanktion på ett annat beslut som står i full öfverensstämmelse
med det förra, och innefattar en förklaring den der
icke är behöflig. Jag anhåller på grund häraf om propos. på
alslag å Betänk.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Jagvar visserligen
icke niirv:de inom Utsk. då detta Betänk, afgjordes, men hvad jag
vet är, att det tillkommit på begäran af BankoFullmäktige, och
det bevisar att BankoFullmäktige icke ansett sig kunna tolka de
föreskrifter som förut blifvit lemnade på samma sätt som Hr Carleson.
Jag medger att Hr Carleson möjligen kan hafva rätt, men
då verkställarne af beslutet äro af en annan tanke rörande nämnde
tolkning, torde man, enär man i öfrigt är öfverens om att föreskrifterna
äro riktiga, icke böra afslå utan tvärtom bifalla detta
Betänk., hvarigenom man äfven säkrast vinner hvad man önskar.
Gr. Sparre, Erik: Jag är hufvudsakligen af samma mfening
som Hr Carleson. Om man betraktar 2:dra punkten af de vilkor
som BaukoUtsk. i sitt Betänk. N:o 70 framstälde, så står der
visserligen, att ränta och provision skola förskottsvis afdragas; men
om Fullmäktige i Banken skulle vara pligtige att för en så obetydlig
modifikation som den nu ifrågasatta begära auktorisation af
B. St:r, så skulle de med ännu mera skäl kunna tveka, huruvida
de egde rättighet att utlemna någon del af lånet mot lägre ränta
än som fordras för att betäcka alla omkostnader; och jag hoppas
till Gud, att det icke må finnas tillräckligt många vinglare i vårt
land, för att det stora lånet, skulle verkligen kunna placeras mot
så orimligt hög ränta som den nu bestämda. Vi måste betänka
att, under det de utländska näringsidkarne få sina förlagskapitaler
mot 3 å 4 proc., så måste de inhemska sora hafva att uthärda
konkurrensen med de förra, för sina förlager betala till Staten 9
XI H. 28
Den 2 Mars.
proc.; och jag fruktar att ganska få näringar kunna bära en så
dryg ränta, och derjemte lemna den nödvändiga behållningen för
lefnadskoslnaden; likasom jag hoppas att flertalet icke måtte vara
nog mycket vinglare för att ej genast göra konkurs i st. f. att
genom ett så ruinerande lån ännu någon liten tid uppehålla förstörda
affärer. Jag hoppas således, att oaktadt det kommer att
medföra förlust för Statsverket, Fullmäktige snart skola blifva nödsakade
att utlemna lånet mot lägre ränta; och jag fruktar då, likasom
Hr Carleson, att om representationen anser en sådan förklaring
som den ifrågav:de nödvändig för en så obetydlig modifikation,
Fullmäktige skola ännu mycket mera frukta att nedsätta räntan.
Det är bedröfligt, att vilkoren lör det ifrågav:de lånet skola vara
så dryga, och att så hög ränta behöfves för att betäcka Statens
omkostnader; men detta är icke It. St;rs fel, och den som bär
skulden får väl också bära ansvaret. Om den nämnda åtgärden
sammanhänger med det lättsinne hvarmed man vid denna liiksdag
beträdt statsskuld-systemets bana, är det så mycket värre. Emellertid
anser jag, såsom jag redan förut förklarat, något särskildt
bemyndigande för BankoFullmäktige ej erfordras för att göra denna
lilla modifikation andt ' ‘ ‘ 'orde de vidsträckta före
-
Frih. Tersmeden: Det är ej tvifvel underkastadt, att ju
Hrr BankoFullmäktige ega rätt att nedsätta räntan, om de finna
behofvet påkalla en sådan åtgärd. De hafva dervid att fästa afsrde
i första rummet å penuinge-efterfrågan, och. i andra rummet å Statens
förlust. Skulle det visa sig, att man efter den nu bestämda
räntan ej blir af med penningarne, så måste naturligtvis räntan
nedsättas för att skydda Staten mot den ännu större förlust som
skulle upkomma om penningarne läge räntelösa. — Hvad nu detta
förslag beträffar, så innehåller den en gång lemnade föreskriften,
att ränta och provision skola förskottsvis afdragas. Det torde då
ej vara något att ondgöras öfver, att Fullmäktige kunna tvifla
huruvida de ega rätt att för ett lån, lemnadt på år, taga räntan
och provisionen i flera repriser. Det är för att kunna gå billigare
tillväga som de begärt denna förklaring, och jag finner således
icke något skäl hvarföre Betänk skulle af B. o. Ad. afslås.
Hr Carleson: Till svar på den siste talarens yttrande får
jag förklara, att jag alldeles icke ondgöres öfver Utsk:s framställning
och att det ganska litet bekymrar mig hurudan Utgången än må blifva;
men det har förefallit mig, på skäl jag anfört, såsom vore det
ifrågav:de förslaget öfverflödigt, emedan det beslut som är föreslaget
att fattas, inbegripes i det af R. St:r redan förut fattade och af
K. M. sanktionerade. Det har aldrig i sistnämnde beslut intagits
att räntan för det afslutade lånet skulle afdragas för hela tiden
lånet är beviljadt, utan endast att vid lånets beviljande skall ränta
och provision förskottsvis betalas. Dessa blifva väl förskottsvis betalade
om de först erläggas för 6 månader och efter den tidens
förlopp för följande 6 månader. Om det af BankoUtsk. nu före
-
skrifter som lemnats
alldeles tillräckliga.
D e> n 9 Mars.
435
slagna beslutet innefattas i det förra, och R. o. Ad, samt de öfriga
Stånden just på sådan grund afslå ifrågav:de Mein., synes mig deri
ligga cn anvisning så tydlig som R. St:r kunna ge Fullmäktige,
att K. M:s och Ständernas i delta ämne redan fattade beslut bör
förstås såsom BankoUtsk. ansett det böra förslås, men trott det
böra förklaras. Med den åsigt jag hyser förefaller det stötande
att biträda Utsk:s nu gjorda hemställan, hvarföre jag fortfarande
yrkar afslag.
Gr. Sparre: Jag kan försäkra Frih. Tersmeden, att jag i
detta fall icke har något att ondgöras öfver, ty jag har med denna
låneaffär intet att skaffa och kommer icke att blanda mig deri;
men jag hade till min sist gjorda framställning skäl som jag ber
att ytterligare få förklara. Det kan icke vara BankoUtsk. obekant,
att hos en och annan upstått tvekan om behörigheten, jag kunde
t. o. m. säga lagligheten af den bestämda provisionen, och det
kunde hända att BankoFullmäktige finge se sig om huru de kunde
fä ut densamma. Man borde då icke hafva på förhand bestämda
föreskrifter, utan lemna detta att upgöras af låntagare och långifvare.
Det är i allmänhet ett fel med vårt bankväsende, att allt
är genom minutiösa föreskrifter på förhand bestämdt; och jag anser
li. St:r ej böra visa sig anse sådana behöfliga åtminstone i detta
fall. Jag anhåller om afslag.
De härefter först till bifall och sedan till afslag å förev:de
Mern. framstälde proposme besvarades med blandade Ja och Nej,
och då sedermera förstnämnde propos. förnyades ropades starka Ja
jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han
ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
StatsUtsk:s nedannämnde d. 1 dennes på bordet lagde Mern. och
Utlåt.:
N:o 281, med förslag till de stadganden som i Riksg:sKont:s
Reglemente böra införas, rörande under nuv:de Riksdag beviljade
och till utgående från nämnde Verk anvisade statsutgifter;
N:o 282, ang:de de i Reg:sF:ns 63 § föreskrifne kreditivsummor;
N:o
283, i ani. af väckt motion om vedergällning åt vice
ILäradshm Möller för en af honom verkstäld öfversättning; och
N:o 284, med förslag till stadganden i Riksg:sKont:s nya
Reglemente, aug:de anslagen för folkundervisningens befrämjande
och de ordinarie statsregleringen tillhörande utgifter samt kreditiverne.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. i dennes på bordet lagda
Mern. N:o 289. med förslag till voter:s-propos:r i ani. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, i fråga om lönevilkoren för Riksg;sKont:s
436
Den 2 Mars.
tjenstemanna-personal oell vaktbetjening, blefvo de i detta Mern.
föreslagne voter:s-propos:r af R. o. Ad. godkände.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s d. 1 dennes
på bordet lagda Mern och Betänkm:
N:o 53, i fråga om särskildt arfvode åt den person, hvilken
i egenskap af Sekret, biträdt Utsk.;
N:o 54, i ani. af väckt motion om ändring i vissa delar af
K. Förordna om KyrkoRåd d. 29 Aug. 1843 samt i K. Kungörelsen
om Prestmöte d. 7 Mars 1855; oell
N:o 55, i ani. af väckte motioner om FörlikningsKomittéers
inrättande samt om föreskrifter för deras och gode mäns eller s. k.
skiljomäns verksamhet.
Föredrogos och biföllos Exped.Utsk:s d. 1 dennes på bordet
lagda Mern.:
N:o 11, angrde medels anvisande till gratifikationer åt extra
biträden vid Utsk:s Kansli; och
N:o 12, ang:de rättighet för Utskrs Kansli-personal och vaktbetjening
att upbära aflöning någon tid efter Riksdagens slut.
Anmäldes och lades på bordet nedamiämnde från Utsk:n inkonme
Mern. och Be tank: n, nemi. från
SlatsUlskollet :
N:o 290, med förslag till voter:s-propos:r i ani. af RiksStrns
skiljaktiga beslut i fråga om bränvinsbevillnings-medlens omedelbara
ingående till Riksg:sKont.;
Sammansatta Stats- och Lagutskottet:
N:o 02, i ani. af återremiss af Utskrs Betänk. N:o 51;
N:o 03, i ani. af väckt motion om förbrutet dömdt gods och
böters ingående till Staten, m. m.;
Sammansatta Banko- och Lagutskottet:
N:o 7 , med förslag till sammanjemkning af de inom RiksSt:n
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskrs Utlåt.
N:o 0, i ani. af gjorde anmärknrr emot vissa delar af Utskrs Betänk.
Kro 4, i fråga om lagstiftning för Enskilda Banker;
ExpedilionsUlskotlet:
Nro 13, angrde acceptering efter Riksdagens slut af räkningar
å tryckning och häftning af Bihanget till RiksStms Protokoll.
Högloft. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Ben 3 Man.
Onsdagen den 3 Mars i858.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 pröt:s-utdr. för d. 2 dennes samt pleniprot. för
d. 16 sistl. Uec. e. m.
Uplästes till justering ett från Exped.Utsk. under N:o 254
inkommet förslag till It. St:rs underd. Skrifvelse till K. M., i fråga
om tiden 'hvarunder ranta och provision å försträckningarne från
statslånefooden må förskottsvis afdragas.
Äfvenledes uplästes och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne förslag till §§:r i Riksdagsbeslutet:
N:o 42, ang:de vilkoret! för erhållande af 4:de profpredikant
i regalt pastorat-,
N:o 43, ang:de ändring i 4 Kap. 2 §:n ByggningaB:n;
N:o 44, angrde ny författn. rörande stängselskyldigheten;
N:o 45, om utarbetande af förslag* till författn. rörande kommunal-styrelser,
m. m.; samt
N:o 46, om antagne grundlagsförändringar.
Eöredrogos ånyo och biföllos StatsUtskrs nedannämnde d. 1
och 2 dennes på bordet lagde Mern. och Utlåt,:
N:o 281, med förslag till de stadganden som i Riksg:sKont:s
Reglemente böra införas, rörande under nuv:de Riksdag beviljade
och till utgående från nämnde Verk anvisade statsutgifter;
N:o 282, aug:de de i Reg:sE:ns 63 § föreskrifne kreditivsummor;
N:o
283, i ani. af väckt motion om vedergällning åt vice
Häradsh:n Möller för en af honom verkställd öfversättning; samt
N:o 284, med förslag till stadganden i Rikg:sKont:s nya Reglemente,
ang-.de anslagen för folkundervisningens befrämjande och
de ordinarie statsregleringen tillhörande utgifter samt kreditiverne.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:s d. 1 och 2 dennes på bordet lagda Mern. N:o 53,
fråga om särskildt arfvode åt den person, hvilken i egenskap af
Sekret, biträdt Utsk.
433
D e it 3 Mars.
Föredrogs ånyo Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s d. 1 och 2 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 54, i ani.
af väckt motion om ändring i vissa delar af K. Förordna! om KyrkoEåd
d. 29 Äng. 1843, samt i K. Kungörelsen om Prestmöte d. 7
Mars 1855.
Detta Betänk, företogs punktvis till afgörande, hvarvid Utsk:9
först gjorda tillstyrkande att åtskilliga af motionären framstälda
förslag icke måtte godkännas, bifölls utan discussion; men då sedermera
förekom Utsk:s hemställan om aflåtande af en underd. skrifvelse
i ämnet till K. M., yttrades af
Hr Gar 1 heim-Gy 1 lenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Detta förslag är behäftadt med thue formela origtigheter. Den första
består deri, att då motionären föreslagit en förenkling af Kyrkollådels
organisation, har Utsk. deremot tillstyrkt B. St:r antagandet
af prestmöten. Den andra origtigheten består deruti, att Utsk.
tillstyrkt lt. St:r att uti underd. skrifvelse hos K. M. anhålla om
authorisation för IfyrkoRAdet att utse ledamöter för att deltaga i
prestmöten. En sådan authorisation lärer dock vara obehöflig.
En annan fråga är, huruvida dessa af KyrkoRådet valde ledamöter
möjligen skulle kunna tillåtas att i prestmötenas förhandlingar deltaga
så att de tillerkännas yttrande- och beslutanderätt; derom
talar Utsk. icke det ringaste. Författnin om prestmöten är likväl
en allmän författn.. hvilken bör på helt annat Sätt, än det af Utsk.
föreslagna, förändras. Betänk, utvisar äfven okunnighet hos Utsk.
om betydelsen af prestmöten. Utsk. kallar hertil, prestmöten stiftssvnoder;
men emellan dessa och prestmöten är likväl den väsendtligt
skillnad, att å stiftssynoder afhandlas ämnen sorn röra stiftet,
och å prestmöten endast de hvilka angå presterskapet såsom Stånd.
Det är visserligen sannt; att på sista dagen af prestirlötenä skola
af Biskopen föredragas ämnen som röra kyrkotukten, men detta är
blott till hans uplysning. Jag anser den föreslagna skrifvelsen obehörig
och anhåller derföre om afslag å Betänk*
Den härefter först till bifall å Utsk:s ifrågav:tle hemställan
framstälda proposin besvarades med starka Nej jemte några Ja,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hertastälde om R. o. Ad. behagade afslå
Utsk:s Betänk, i denna del, samt sedan härvid svaren utfallit med
starka Ja och några Nej , förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs och bifölls Sammansätta Lag- Samt Allm. Btsv.- o.
Ekort.Utsk:s d. 1 och 2 dennes på hordet lagda Betänk. Nio 5 5,
i ani. af väckte motioner om FörlikhingsKomittéers inrättande samt
om föreskrifter för deras och gode maus eller s. k. skiljomäns verksamhet.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda Metö* N;o
290, med förslag till voteris proposir, i atil. af RiksStåndens skiljaktiga
beslut i fråga om bränviusbevillnings-medlélis Omedelbara ingående
till Riksg:sKont.
Don i Mais.
48»
Hr Printzensköld, Carl: I likartade frågor vid föreg:de
Riksdagar stannade likasom nu 2 Stånd emot 2 i hufvudsaken.
Utsk. upgjorde då voter:s-propos:r, men då de kommo till de 2:ne
Stånd som afslogo Utsk:s framställning i hufvudsaken, blefvo de af
dessa 2;ne Stånd äfven afslagne, och jag är öfvertygad att så skall
ske här. Det måste vara en naturlig följd af R. o. Ad:ns beslut
i hufvudfrågan, att R. o. Ad. icke godkänner en voter:spropos.
sora är fullkomligt grundlagsstridig. Jag anhåller om afslag å
Betänk.
Erih. Raab, Adam Christian: I motsatts till siste tala
ren
anser jag Utsk. hafva förfarit rätt, hvarföre jag anhåller om
bifall till Betänk.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade: Med ani. af Hr Prinfzenskölds
och Frih. Raabs nu afgifna yttranden, anser jag mig skyldig att,
innan discussionen vidare fortgår, förklara min åsigt om de föreslagna
voter:s-propos:ne. Sedan StatsUtsk. i Utlåt. N:o 248 tillstyrkt
R. St:r att besluta om bränvinsbevillnings-medlens omedelbara
ingående till Riksg:sKont., var det klart att StatsUtsk. måste
anse en sådan åtgärd öfverensstämmande med Grundlagen, och då
RiksStms prot:s-utdr. endast innehålla de beslut Stånden fattat,
men icke motiverne derföre, och således prot:s-utdr:n från R. o. Ad.
samt PrésteSt. endast innehållit, att dessa Stånd afslagit Utsk:s
förenämnde Utlåt., var det i full konseqvens med Utsk:s föregide
handlingssätt och dess derigenom uttryckta åsigt om betydelsen af
Reg:sF:ns 64 §, som Utsk måste inkomma med voter:s-propos:r i
ämnet; men lika klart förefaller det, att om det beslut StatsUtsk.
förra gången understälde Ståndens pröfning var stridande emot
nämnde §, hvilket jag då uttryckte vara min åsigt och således ej
kunde då af Ståndet bifallas, bör det ej heller genom votering i
Förstärkt StatsUtsk. kunna blifva R. St:rs beslut. En sådan oformlighet
och, i min tanke, olaglighet kunde genom den föreslagna
voteringen inträffa, och anser jag mig således, i följd af den vid behandlingen
af Sta(sUtsk:s Utlåt. N:o 248 af mig framstälda åsigt,
nu äfven hindrad att framställa propos. till bifall å de nu föreslagna
voter:s-propos:ne.
Hr Printzensköld: Efter detta Hr Gr. o. Landtm:s yttrande
återstår för mig icke annat än att förklara min farhåga, att man
på detta sätt är på väg att trampa Grundlagen under fötterne.
Frih. Raab: Emot Hr Gr. o. Landtrms upfattning af 64 §
Riksd:sOrdn:n får jag härmed nedlägga min protest.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Enl. Hr Gr. o. Landtrms för
klarande
kan propos. på bifall till ifrågav:de prqposjr icke framställas
sedan förra Betänk, blifvit afslaget. Denna åsigt hystes
äfven inom Utsk., som ansåg sig endast böra upställa voter:s-propos:ne.
Då nu R. o Ad. för icke längesedan ansett hufvudfrågan
I) c n 3 Mars.
grundlagsvidrig, måste R. o. Ad. för konseqvensen skull äfven afstå
detta Betänk.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o Landtm, framställt, hurusom Frih. Raab, som ensam yrkat bifall
till de föreslagna voter:s-propos:ne, sedermera afstått från detta yrkande,
samt Hr Printzensköld yrkat afslag å ifrågav:de votenspropos:r,
och Hr Bildt föreslagit att R. o. Ad. med ogillande af
samma propos:r måtte lägga Utsk:s Mern. till handlingarne, blef
propos. till afslag å de af StatsUtsk. föreslagne votens proposme
framstäld och besvarad med starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr
Gr o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs oell lades till handlingarne Sammansatta Stats- och
LagUtsk:ns d. 2 dennes på bordet lagda Mern. N:o 62, i ani. af
återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 51.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Stats- och LagUtskms d. 2
dennes bordlagda Betänk. N:o 63, i ani. af väckt motion om förbrutet
gods och böters ingående till Staten, m. m.
Föredrogs, men bordiades ånyo, på begäran af flera ledamöter,
Sammansatta Banko- och LagUtskms d. 2 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 7, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksSt:n
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskms Utlåt. N:o
6, i ani. af gjorde anmärku.r emot vissa delar af Utskms Betänk.
N:o 4, i fråga om lagstiftning för Enskilda Banker.
Föredrogs och bifölls Exped.Utsk:s d. 2 dennes på bordet lagda
Slem. N:o 13, ang:de acceptering efter Riksdagens slut af räkningar
å tryckning och häftning af Bilumget till RiksStms Protokoll.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern. och Utlåtm, nemi. från
StalsUlskotlel :
N:o 285, ang:de verkstäld omröstning i ani. af RiksStms
skiljaktiga beslut i fråga om anslag eller lån till staden Christianstad
lör dess kostnader till följd af kolera-farsotens härjande derstädes
under sisth års höst;
N:o 286, ang:de verkstäld omröstning i ani. af RiksStms
skiljaktiga beslut i fråga om återlyftande af de till säkerhet för
jernvägsanläggningen mellan Köping och Hult i K. StatsKontoret
deponerade medel;
N:o 287, ang:de verkstäld omröstning i fråga om låneunderstöd
för anläggandet af en bibana från Borås till vestra stambanan;
Den 3 Mars.
N:o 288, ang:de medels anvisande till odlingslån åt enskilda
personer;
N:o 292, ang:de särskilda gratifikationer till åtskilliga af StatsUtskjs
tjenstemän;
Sammansalta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk.:
N:o 59, i ani. af erbållne återremisser å Utlåt. N:o 4, ang-.de
ordnandet af pensionsväsendet;
N:o 60, i ani. af återremitterade Utlåt. N:o 7, i fråga om
förändrade grunder för användandet af den från SerafimeiOrdensGillet
utgående upfostringslijelp;
N:o 61, i ani. af återremiss å Utlåt. N:o 12 i ani. af väckte
motioner derom, att kronobrefbäringen dels måtte öfvertagas af
Postverket och bestridas på Statens bekostnad, dels verkställas af
enskilde, men kostnaden derför ersättas af Staten efter bestämmande
af HäradsRätt och Koms Beflnde, dels att all i mantal satt jord
skall efter hemmantalet lika deltaga i kronobrefbäringsskyldighetens
utgörande, dels ock slutligen att ett förslagsanslag måtte anvisas
och ställas till K. M:s disposition för att användas till bestridande
af kronobrefbäringen;
BankoUlskottel:
N:o 87, öfver väckt motion, att Banken, utan hinder af det
för dess behållningar å utrikes ort nu stadgade maximum, må inköpa
det silfver Riksg:sKont. kan i Hamburg och Altona hafva
att aflåta;
Lagutskottet ;
N:o 87, ang:de verkstäld omröstning i ani. af de hos RiksSt:u
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:s Utlåt.
N:o 62, i ani. af framstälde anmärkmr mot Utsk:s under N:o 47
afgifna Betänk, öfver väckt motion om stiftande af lag ang:de allmäut
kyrkomöte.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Manck.
U1
Den 4 Mar» f, ra.
Thorsdagen den 4 Mars 1858.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot:s-utdr. för d. 3 dennes och pleni-prohn för d.
18 oell 19 sistl. Dec.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Banko- och LagUtsk:s d. 2 och 3 dennes på bordet lagda
Mein. N:o 7, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksSt:n
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:s Utlåt. N:o
6, i ani. af gjorde anmärkmr emot vissa delar af Utsk:s Betänk.
N:o 4 i fråga om lagstiftning för Enskilda Banker.
Usta punkten, innehållande inbjudning lill instämmande i
Borgare- och BondeShns i afs-.de på ifrågav.de Förordms 7 §
{aliade beslut jemte förslag lill votcrs.s-propos, i ämnet.
Den till bifall å Utsk:si denna punkt gjorda inbjudning frarnstälda
proposm besvarades med starka Ja jemte några Nej; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det hau funnit Ja öfvervägande;
och fann R. o. Ad. att till följd af det sålunda fattade beslutet
den i denna punkt ifrågaställa voter:s-propos. hade förfallit.
2:dra punkten, innehållande inbjudning lill instämmande i
Borgare- och BondeSt-.ns i afs-.de på ii§:n fattade beslut, jemte
förslag lill voler:s-propos. i ämnet.
Hr Hjerta, Lars: Jag anhåller att Borgare- och Boude
St:ns
härutinnan fattade beslut måtte upläsas.
Sedan i anledn. häraf Hr Gr. o. Landtm, låtit upläsa den af
Utsk. föreslagna samt af Borgare- och BondeStm antagna redaktionen
af 14 §:n, yttrade
Gr. Sparre, Erik: Då thue Stånd, Borgare- och Bonde
sen,
gillat Utsk:s beslut derom, att Bankens sedel-emission skall bestämmas
i förhållande till Bankens hela grundfond, och det, enl.
min öfvertygelse, skulle leda till en alltför stor inskränkning i Bankens
sedelutgifningsrätt, derest utgifningen endast skulle bestämmas
till 75 proc., vågar jag för min del anhålla om propos. på bifall
till ifrågav:de af Borgare- och BondeStm gjorda inbjudning.
Den 4 Mars f. ftt.
44:1
Hr Hjerta* Det kan visserligen sägas, att det beslut som
Borgare- och BondeSt-n fattat icke afse något annat jin den rättighet
som Banken hittills haft, men jag tror likväl att R. 0. Ad.
haft godt skäl för det beslut som förut blifvit fattadt, och då det
i aila fall väl kommer att voteras öfver någon punkt, hemställer
jag om icke R. 0. Ad. vill vidblifva sitt beslut och låta frågan
öfverlemnas till votering.
Gr. Sparre: Jag ber blott att få erinra derom, att det enl.
all sannolikhet endast blir denna punkt hvarom votering i Förstärkt
Utsk, kommer att ega rum, i fall nemi. inbjudningen icke
antages.
De härefter först till antagande af ifrågävule inbjudning och
sedan till Vidblifvande af R, 0. Ad:ns förut i ämnet fattade beslut
framstälde proposme besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå
förstnämnde propos, förnyades, samt efter dess besvarande med starka
Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han
ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande; och i följd af det sålunda
fattade beslutet fann R. o. Ad. äfven den i förevide punkt framStälda
voter:s-propos:n förfalla.
3:dje punkten, ang.-de redaktionen af 2/ §:n.
Denna puukt bifölls.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUtsk:s nedannämnde
d. 3 dennes på bordet lagda Mern.:
N.o 285, ang:de verkstäld omröstning i ani. af RiksStms
skiljaktiga beslut i fråga om anslag eller lån till staden Christianstad
för dess kostnader till följd af kolera-farsotens härjande derstädes
under sistl. års höst;
N:o 286, ang:de verkstäld omröstning i ani. af RiksStms
skiljaktiga beslut i fråga om återlyftande af de till säkerhet för
jernvägsanläggningen mellan Köping och Hult i K. StatsKontoret
deponerade medel; och
N:o 287, ang:de verkstäld omröstning i fråga om låneunderstöd
för anläggandet af en bibana från Borås till vestra stambanan.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 3 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 288, ang;de medels anvisande till odlingslån för enskilde
personer.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
StatsUtskis d. 3 dennes på bordet lagda Mern. N;o 292, ang:de
särskilda gratifikationer för åtskilliga af StatsUtsk:s tjenstemän.
441
Den 4 Mars f. m.
Föredrogs och Indes till liandlingarne Sammansatta Stats- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde d. 8 dennes på hordet
lagda Mern.:
N:o 59, i ani. af erhållna återremisser å Utlåt. N:o 4, ang:de
ordnandet af pensionsväsendet;
N:o 60, i ani. af återremitterade Utlåt. N:o 7, i fråga om
förändrade grunder för användandet af den från SeraflmerOrdensGillet
utgående upfostringshjelp; och
N:o 61, i ani. af återremiss å Utlåt. N:o 12, rörande väckte
motioner derom, att kronobrefbäringen dels matte öfvertagas af
Postverket och bestridas på Statens bekostnad, dels verkställas af
enskilde, men kostnaden derför ersättas af Staten efter bestämmande
af HäradsRätt och Koms Befhrde, dels att all i mantal satt jord
skulle efter hemmantalet lika deltaga i kronobrefbäringsskyldighetens
utgörande, dels ock slutligen att ett förslagsanslag måtte anvisas
och ställas till K. M:s disposition för att användas till bestridande
af kronobreibäringen.
Föredrogs, men bordlädes åoyo, på begäran af flera ledamöter,
BankoUtsk:s d. 3 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 87, öfver
väckt motion att Banken, utan hinder af det för dess behållningar
å utrikes ort nu stadgade maximum, må inköpa det silfver Riksg:sKont.
kan i Hamburg och Altona hafva att aflåta.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtsk:s d. 3 dennes
på bordet lagda Meno. N:o 87, ang;de verkstäld omröstning i ani.
af de hos RiksStm fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af
Utsk:s Utlåt. N:o 62, i ani. af framstälda anmärkmr emot Utsk:s
under N:o 47 afgifna Betänk, öfver väckt motion om stiftande af
lag ang:de allmänt kyrkomöte.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit att anslag
blifvit utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 7 e. m.; åtskiljdes
H. R. o. Ad. kl. half 12 f. m.
In fidem protocolli,
Albert Munde.
Den 4 Mars e. in.
44ö
Torsdagen den 4 Mars 1858.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för f. m:s plenum.
Hr Ehrenhoff, Gust, Herman, upläste en så lydande
motion:
Enär det redan vill synas, som det af Staten nyligen uptagna
lån å tre mdhr Specie, blifvit f. n. obeliöfligt, och då dessutom
det är att förvänta, en ymnig tillgång på penningar, genom jernvägslånets
snara indragande, så iir det min öfvertygelse att landets
fördel fordrar, om ock med betydlig upoffring detta låns snara
återgäldande, och får jag, på grund af denna min öfvertygelse vördsamt
föreslå att,
såvida det visar sig, att dessa tre milhr Specie icke,
mot nu gällande vilkor kunna utlånas. It. St^r mätte
bemyndiga deras fullmäktige i Banken att, på sätt dem
lämpligast synes, och på det för Statsverket minst betungande
vilkor, gå i författning om detta låns dödande.
Denna motion begärdes på bordet.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped -  Utsk. inkomna förslag till K. St:rs underd. skrifvelser till K. M.
N:o 251, ang:de Statsbidrag för enskilda jernvägs-anläggningars
företagande;
N:o 255, ang:de skärpte straffbestämmelser för olofligt spel; och
N:o 256, ang:de i 63 § Reg:sF:n föreskrifne Kreditiv-summor.
Då härefter Exped.Utsk:s under N:o 257, afgifna förslag till
underd. skrifvelse, ang:de författning rörande allmänt kyrkomöte
anmäldes till justering, blef detsamma hegardt på bordet.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne förslag till §§ i Riksdagsbeslutet.
N:o 47, om anslag till Gr. Th. Rudenschölds resor för folkundervisningens
ordnande;
N:o 48, ang:de Folkskole-lärares pensionerande;
N:o 49, ang:de de i Reg:sF:us 63 § omförmiilde Kreditivsummor;
-
I> eu 1 M m19 e, m.
N:o 50, augide ett Kreditiv för pensionering af Arméns befäl
och tjenstemän;
Nio 51, angide ett Kreditiv för Sveriges deltagande i en Exposition
i landtmanna-produkter m. m.;
Nio 52, angide skarpte straffbestämmelser för olofligt spel; och
Nio 54, angide val af Fullmäktige i Banken och BiksgisKont.
Anmäldes till justering men begärdes på bordet Exped.Utskis
under N:o 53, afgifua förslag till § i Riksdagsbeslutet, angide en
författning rörande allmänt kyrkomöte
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne Mern.:
Nio 291, angide den under iunevide Riksdag verkställda statsreglering,
samt den för ltiksgisKontis utgifter erforderliga allmänna
bevillning; och
Nio 294, med förslag till Pensions-stat vid RiksgisKont-., äfvensom
expektions stat vid f. d. GeneralAssistansKout.
Gr. Lagerbjelke: Som det är af stor vigt för Riksdagens
afslutande att detta Mern. från StatsUtsk., som angår bevillningssuminans
bestämmande, måtte så snart som möjligt afgöras, hemställer
jag om icke detsamma borde sättas främst å föredragningslistan
till morgondagens plenum.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts att StatsUtskis
nu bordlagda Mern. Nio 291, skulle upföras främst å föredragningslistan
för morgondagens plenum.
Justerades pleni-protin för den 21 sisth December f. och e. m.;
hvarefter H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Alunck.
Den 5 Mars f. m.
447
Fredagen den 5 Mars 1858.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot:n för den 22 och 23 sisth December.
Föredrogs StatsUtsk:s den 4 dennes på bordet lagda Mera.
N:o 291, ang:de den under innev:de Riksdag verkställda statsreglering,
samt den för Riksg:sKont:s utgifter erforderliga allmänna
bevillning.
Pir Stjernsvärd. Gust. Mauritz, begärde att detta Mern.
måtte få ytterligare hvila på bordet, och deruti hördes en annan
ledamot instämma; hvarefter yttrades af
Pir Prytz, Jjars Adolf: Jag hörde endast en eller tvenne
röster begära ytterligare bordläggning af detta Betänk., och då
Grundlagen föreskrifver, att flere ledamöters sammanstämmande yrkande
erfordras för upskjutande af ett bordlagdt ärendes företagande,
anhåller jag, att nu föredragna Betänk, måtte blifva behandladt
och afgjordt.
Ilr Gr. o. Landtm, förklarade att enl. PtiksdagsOrdnm den
ifrågav:de bordläggningen icke kunde förvägras då den af 2:ne ledamöter
blifvit begärd.
Hr Bildt, Didrik Gillis; Det kan visserligen förefalla
mindre underligt för dem, som första gången kasta blicken på ifrågavide
Betänk, att detsamma blifvit af åtskilige ledamöter ytterligare
hegardt på bordet, enär deri förefinnes en mängd beräkningar
och sifferupgifter, om hvilkas riktighet olika meningar lätteligen
kunna upstå; men då dessa beräkningar icke kunna inverka
på sjelfva resultatet, eller bestämmandet af den bevillnings-summa
B. St:r vid denna Riksdag skola sig åtaga,^tror jag att man kan
vid de upgjorda beräkningarne låta bero. Grundlagen föreskrifver,
att sedan Statsverkets alla behof blifvit bestämda, skola R. St:r
åtaga sig den bevillning, som erfordras för deras fyllande, men,
som vi veta, kan detta i praxis ej låta sig göra, utan Bevilln:sUtsk.
upgör under Riksdagens lopp förslag till Allmänna Bevilningens
Utgörande på grund af en approximativ kalkyl öfver de förestående
statsutgifterne. Då man sedermera skall efterse hvilka poster behöfva
att undergå en jemkning, till följd deraf att Bevilln.Utsk;s
approximativa beräkning har i större eller mindre mån varit divergerande
från den slutsumma, som i verkligheten upkommit, så är
det klart, att då åtskilliga inkomstposter, såsom Tullen, Char t se
-
443
Den ft Mars f. m.
Sigillata-medlen, Bränvins-brännings-afgiften m. fl., till deras natur
äro och måste vara mycket elastiska, kommer man slutligen till
det resultat, att man difinitivt antager hvad Bevilln.Utsk. approximativt
upgjort. Detta Betänk, är således af endast formell beskaffenhet
och kan icke leda till någon förändring i siffrorna. Jag har
sjelf reserverat mig, icke emot resultatet, utan emot sjelfva upställningen
af Betänk. Denna upstiilluing är, enl. min åsigt oriktig,
emedan deri finnes uptagen såsom inkomst 1857 års öfverskott,
hvilket är både öfverflödigt och oriktigt, och för att få in detta
öfverskott har man, tvärt emot hvad förut varit brukl gt, uptagit
ltiksg:sKont:s kassabehållning, utan att fästa afside vid dess utestående
med ränta löpande fordringar.
Sedan jag nu i största korthet yttrat mig öfver Betänk., anhåller
jag, att de Hrr, som begärt detsammas ytterligare bordläggning,
måtte derifrån afstå, då, på sätt jag förut yttrat, man ej kan
komma till något annat resultat i afs:de å siffrorna. Jag ber dessa
Hrr besinna, att om de fortfara i sitt yrkande, fördröjes ärendenas
afslutande ända till sista stunden af Riksdagen, så att Stånden måhända
nödgas hafva plena tidigt på morgonen af Onsdagen, eller
sjelfva den dag, då Riksdagen afbläses.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Ehuru jag af den siste
värde talarens yttrande icke kunnat finna mig öfvertygad om nödvändigheten
att bråstörtadt afgöra detta ärende, utan måste vidblifva
den åsigt, att meningen med Betänkms afgifvande är den,
att riksdagsmännen skola betänka deras innehåll, innan frågorna afgöras,
så vill jag dock, på det att man ej måtte beskylla mig för
att vilja onödigt förlänga Riksdagen, afstå från min begäran om
ytterligare bordläggning.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då bordläggning af Hr Stjernsvärd
begärdes en eller 2:ne ledamöter deruti instämt, och att i
händelse det varit 2:ne, de hade rättighet att få Mern. ytterligare
hvilande på bordet.
Hr Westfelt, Nils: Då Hr Stjernsvärd afstått från sitt yrkande
å bordläggning, vill äfven jag. som med honom instämde,
derifrån afstå, men jag måste dock yttra den tanke, att det är till
min stora förvåning som jag sett att man först i sista stunden
framkommer med det Betänk., hvari visas, huru slats-regleringen
är upgjord.
Sedan sålunda yrkandet om förnyad bordläggning blifvit åter
kalladt, blef StatsUtsk:s ifrågav:de Mern. punktvis företaget till afgörande
samt af R. o. Ad. bifallet.
Hr Akerman, Fredr.: Jag vill blott göra en liten anmärkn.
emot detta Betänk., nemi. att bland de bolag, med hvilka jernvägs
-
I)en 5 Mars f. m.
449
vägslänet är afslutadt. omnnmnes »Deutsche Gesellschaft», ehuru
dess rätta namn är »Diskont Gesellschaft.
Justerades ett prot.-utdrag, innnehållande R. o. Adms nu i
alside på StatsUtskis Mern. N:0 291, fattade beslut.
Föredrogs och godkändes Exped.Utskis den 4 dennes på bordet
lagda, under Nio 257, afgilna förslag till underd. skrifvelse,
samt under Nio 53, afgifna förslag till § i Riksdagsbeslutet, ang:de
en författning rörande allmänt kyrkomöte.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskis den 3 och 4 dennes
på bordet lagda Mern Nio 292, angide särskilda gratifikationer
till åtskiilige af StatsUtskis tjenstemän.
Hr Aminoff, Joli. Fredr., anförde skriftligen:
Då jag i medio af förra månaden yrkade, att R. o. Ad. måtte
ålägga StatsUtsk. att, inom en viss bestämd tid inkomma med sitt
Betänk, öfver den af Hr Stjernsvärd väckta motion, om ett ökadt
anslag till H. K. H. Kronprinsen, så länge FL K. H. komme, att
under IF. M. Konungens sjukdom föra Riksstyrelsen, var det på
den grund, att R. Stir må blifva i tillfälle, att innan Riksdagens
uplösande deröfver besluta. Men som intet Betänk, sedan inkommit,
och troligen ej heller inkommer, oaktadt Riksdagens afslutande
står vid dörren; tager jag för afgjordt att Utskis mening är, låta
motionen begrafvas bland dess handlingar; hvarföre jag ej kan
underlåta anmärka ett sådant förfarande, hvilket, enl. min öfvertygelse
är i strid med Grundlagarnes anda och föreskrift, samt kan
leda till en maktutöfning gränsande derhän, att endast Utskis åsigter
skola blifva gällande, utan allt tillgörande från R. Stirs sida,
hvarigenom slutligen kan inträffa, att Ständerne komma att stå under
allena styrande Utsk. Jag måste emot ett sådant förfarande
i framtiden, härmedelst nedlägga min reservation, och ärendets
vigt och min rättskänsla befalla mig, att, ehuru Riksdagens
snara uplösning är för handen, likväl gifva mina enskilda tankar
tillkänna uti ifrågavide ämne.
Då H. M. Konungens Nåd. Propos. om Regeringens öfverlemnande
till H. K. H. Kronprinsen, under H. M:s inträffade sjukdom,
inkom till R. Stir; hade motionen om ett ökadt anslag för
H. K. H. Kronprinsen, under den tid FL K. H. komme att föra
Riksstyrelsen, ej bordt afgifvas, innan FL Stir antagit den Nåd.
Proposm. Men denna förhastade åtgärd, kunde på intet vis inverka
på sjelfva motionens nödvändighet, som ock tydligen iuhemtades
deraf, att FL o. Ad. remitterade densamma till behörigt Utskis vidare
behandling, der motionen redan öfver 5 månader, fått i lugn
och ro hvila, samt slutligen blifver, som sagt är begrafven.
XI H. 29
Den 5 Mara f. m.
Om man tager i betraktande att H. M. Konungen hade, såsom
ogift Kronprins i årligt anslag 100,000 Rdr. att, då H. M.
1823, såsom Kronprins förmälde sig, förhöjdes anslaget till 1 50,000
Rdr årligen; att vår nuv:de Kronprins år 1844 erhöll blott i anslag
25,000 Rdr årligen, så Ilinge H. K. H. vore ogift, samt att
år 1850, då H. K. H. förmälde sig, ökades anslaget till 100,000
Rdr årligen; så och då man jemförer de olika anslags-snmmorna
med hvarandra, under lika lång tidrymd eller endast för 13 år,
upstår följande resultat: Att H. M. Konungen hade af Statsverket
såsom ogift Kronprins under 6 års tid 000,000 Rdr, och såsom
förmäld Kronprins för 7 år 1,050,000 Rdr, hvilka sammanlagda
summor göra 1,650,000 Rdr Bko. Hvaremot H. K. H. Kronprinsen
hade för 6 år, eller så länge H. K. H. var ogift 150,000 Rdr,
och sedan H. K. H. blef förmäld, för 7 år 700,000 Rdr, som tillsammans
blifver 850,000 Rdr Bko.
Drages nu dessa 850,000 Rdr ifrån ofvanstående 1,650,000
Rdr så upstår en skillnad af 800,000 Rdr Bko, som H. K. H.
Kronprinsen haft i anslag från Statsverket mindre, än II. M. Konungen
såsom Kronprins under lika lång tid, eller under 13 år —
oaktadt lefnadskostnaderne och allt annat i förhållande äro helt
olika nu mot förr — hvartill kommer, att H. K. H. Kronprinsen,
såsom Regent, har många och opåräknade utgifter att bestrida,
hvilka icke åligga H. K. Ii. i egenskap af Kronprins.
Svenska folket har således en moralisk förbindelse till H. K.
H. Kronprinsen på en summa af 800,000 Rdr Bko; Och må man
ej ursäkta sig dermed att, då H. M. Konungen år 1844 besteg
Thronen, Ii. M. icke föreslog R. Stms beviljande af ett högre an
slag för H. K. H. Kronprinsen, än det nu upgifna beloppet. Orsakerne
dertill hade kunnat vara många. Men 'denna H. M. Konungens
handling, hade än mer bort upmana R. St:r, att med erkännande
af H. M:s välvilja för nationen, likväl besluta, att det
anslag från Statsverket som dittills varit bestämd för Sveriges Kronprins,
skulle oförändrad och oförminskad framdeles utgå.
Ett sådant förfarande hade varit värdigt och öfverensstämmande
med Svenska folkets storsinthet. Då detta icke skedde, hade tillfället
nu varit högst lämpligt, att åtminstone till en början och
till någon del, godtgöra försummelsen, samt i enlighet med den
väckta motionen besluta, att så länge H. K. H. Kronprinsen, såsom
Regent, med Kongl, makt och myndighet förer Riksstyrelsen,
H. K. H. tilldelas årligen ett särskildt anslag af 100,600 Rdr Bko.
Genom en sådan åtgärd från Ständernas sida, upfylde nationen
en hederspligt mot H. Iv. H. Kronprinsen, samt undvek alla
rättmätiga anmärknir, så inom Riket, som utom detsamma.
Felet är denna gång, ej R. St:rs utan i forsla rummet StatsUtsk:s,
som försummat sin skyldighet, att inkomma med sitt Utlåt,
uti ifrågavrde ämne. Och i det andra, pluraliteten inom R. o. Ad.
som genom votering befriade Utsk. att inom viss bestämd tid afgifva
Betänk.; Också nödgades jag att mot ett sådant beslut anföra
min Reservation.
Man har i ett föregående plenum anfördt, att H. M. Konon
-
Den 5 Mars f. m.
4M
gen, för
ökadt anslag för H. K. II. Kronprinsen såsom Regent, icke bör komma
i fråga, emedan H. M. beslutit, att ur sin egen kassa bestrida
utgiften; samt att H. K. II. Kronprinsen, genom Chefen för FinänsDepartttets
skrifvelse till Ordf:den uti StatsUtsk., förklarat H.
K. H:s åsigter uti ifrågav:de ärende. Men detta H. M. Konungens
och H. K. H. Kronprinsens tillkännagifvande, hade bordt i vanlig
ordning komma R. St:r till handa, tor att deröfver slutligen besluta,
och ej, som nu varit händelsen, ensamt meddelas R. o. Ad.
genom ett muntligt anförande, samt derefter genom den Nåd. skrifvelsens
upläsande.
För öfrigt är H. M. Konungens och H. K. H. Kronprinsens
tillgörande i denna frågan, såsom på enskild väg kommen StatsUtsk.
tillhanda. Också en enskild handling, emellan Konungen
och Kronprinsen, emellan Far och Son, samt får ej förblandas med
hvad Rikets värdighet fordrar och Svenska folket är skyldig H.
K. H. Kronprinsen i egenskap af Regent. Också handlade våra
bröder Norrmännen, oberoende af alla anmälanden och förklaringar
för Stortinget, sjelfständigt; Och jag kan ej tänka mig möjligheten
att Svenska Ständerne skulle velat eftergifva Norrmännen i
pligt och rättskänsla, om motionen, som sig bordt kommit i laglig
väg R. St:r till handa.
Jag anhåller vördsamt, att detta mitt anförande måtte blifva
infördt i dagens protokoll.
Gr. Löwenhjelm, Axel Gustaf: Då jag under ett föreg:de
plenum deltagit i discussionen ang:de föreläggande för StatsUtsk.
att inkomma med yttrande öfver Hr Stjernsvärds motion, så har
jag ansett för en pligt att nu begära ordet och anhåller om några
ögonblicks upmärksamhet, ehuru jag ganska väl känner den knappa
tid vi hafva att disponera. Jag ämnar icke afgifva något förslag
och kan således icke råka ut för det missöde, som en annan Ståndskamrat
rönt, nemi. att R. o. Ad. genom sitt beslut undanskjutit
all handläggning af hans motion. Föremålet för mitt upträdande
är endast att instämma i den reservation den siste värde talaren
afgifvit emot ett beslut, sorn jag på det högsta beklagar, emedan
det, i min tanke Ivar en både vådlig och olycklig följd. Beslutets
vådliga följd är den, att det sanktionerat ett ingrepp på riksdagsmannarätten
och i Utskrns händer lagt en maktfullkomlighet, som
nästan helt och hållet uphäfver vår fria yttrande rätt. Det vore
ju endast ett tomt Chartek att få yttra sina tankar inom dessa
murar, då det berodde på ett Utsk., huruvida yttranderne skulle
leda till någon påföljd eller icke. Det är ett sådant förhållande
som jag anser vara ganska vådligt. Jag anser beslutet äfven vara
olyckligt till sina följder. Föremålet för Hr Stjernsvärds motion
var ett tilläggs apanage åt II. K. H. Kronprinsen i egenskap af
de förenade Rikenas Regent under den olyckliga perioden af Konungens
sjukdom, då vi egde att välja emellan ett Svenskt Regentskap
eller en InterimsRegering, bestående af Svenske män, blandade
med icke Svenske och för Sveriges Ständer oansvarige män.
452
D en 5 Mars f m.
Någon tvekan emellan dessa båda slag af Regeringar kunde hos
det Svenska folket ej upstå. Också antogs Regentskapet enhälligt
af Representationen, men vid tidpunkten för dess antagande bemödade
sig en del af den allmänna pressen att söka ådagalägga, att
motståndet emot Regentskapet skulle vara allmänt. Å den motsatta
sidan sökte man att visa nyttan och vigten af Regentskapet
för så väl Sveriges värdighet som dess oberoende. Jag vill icke
tadla de medel, som användes; jag tror att deras begagnande föranleddes
af den välvilligaste afsigt, men jag tror icke, att de vore
behöfligil eller att deras verkningar varit enliga med andan i vårt
Statsskick. De alstrade t. ex. hos StatsUtsk., enl. hvad af dess
försvarare här under disctissionen tillkännagafs, den öfvertygelse, att
ingenting borde göras. Jag lemnar hela denna discussion derhän.
Den är förbi. Jag kan dock ej undertrycka den öfvertygelse, att
intet enda af de skäl, sora då anfördes till försvar för Utslcs förfarande
att undanskjuta frågan, vid en närmare pröfning håller
streck. Det vore ganska lätt att vederlägga dem alla, men jag
vill ej dermed uptaga tiden. Jag vill blott vidröra ett kraft argument,
som ganska skickligt användes för att anslå den Svenska
nationalkänslan. En talare midt emot mig framställde mig såsom
den der ville ställa Norrige såsom ett mönster för Sverige. Detta
var ett misstydande af mina ord. Jag ställer ej någon stat såsom
ett mönster för Sverige, men jag tror, att ett politiskt riktigt beslut,
det må nu fattas i hvilket land som helst, kan vara ett föredöme
för vårt beslut, och så uttryckte jag mig äfven. Gerna för
mig må Norriges unga oförsökta fana våga bredvid Sveriges gamla,
segerika, af verlden kända blåa och gula baner, men den förra må
icke försöka att beskugga den sednare, och Svenska folkets ombud
må allra minst genom sina beslut bidraga till Sveriges tillbakasättande
inför Europas ögon. Det är detta som jag benämner den
olyckliga följden af vårt beslut. Ilade apanagefrågan förekommit
hos R. St:r, tror jag, att den helt enkelt gått igenom, och då hade
vi undgått hvad vi nu utan gensägelse måste underkasta oss, nemi.
att brödrariket kan låta inför Europa ganska högt klinga de Speciel-,
som det ensamt gifvet för det för båda Rikena gemensamma
Regentskapet. Detta har jag icke ansett vara Svenska folket värdigt
och derföre har jag äfven instämt i den reservation Hr Aminoff
afgifvit.
Hr Prytz, Lars Adolf: Jag ämnar icke yttra mig om lämpligheten
eller olämpligheten af Hr Stjernsvärds motion, emedan jag
icke anser detta tillfälle vara dertill lämpligt, men jag fäster mycken
vigt vid StatsUtsk:s förfarande i saken. Under den discussion,
som för några plenidagar sedan i ämnet här egde rum, redogjorde
StatsUtsk:s Ordfrde för skälen, hvarföre motionen icke blifvit handlagd.
Deremot hörde jag honom icke förklara, att något svar å
motionen icke skulle afgifvas. Jag trodde derföre, att Utsk. löre
Riksdagens slut skulle inkomma med ett svar å motionen, såsom
dess grundlagsenliga skyldighet varit. Jag härleder denna skyldighet
från 3 § i vår Grundlag. 56 § Reg:sF;n stadgar, att Utsk:n
Den 5 Mars f. m.
453
skola yttra sig öfver alla till (lern reanterade frågor, på sått Riksd:sOrdnm
föreskrifver. I 44 § 3 mom. Riksd:sOrdn:n heter det:
»Vill Utsk. återlemna något från ett eller flera RiksStånd remitleradt
mål, såsom till dess befattning ej hörande, åligge Utsk. att sist
inom ätta dagar afgifva sitt Utlåt. &c.» StatsUtsk.har icke inom denna
tid från sig försvarat motionen och då Utsk. det icke gjort,
erkånde Utsk., att motionen hörde till dess befattning. Slutligen
säges i 56 g Riksd:sOrdn:n: »Tntet ärende må nedläggas utan
Ståndets uttryckliga beslut» Nu är Riksdagens sista stund inne
och sora det ej är anledn. dertill, att Utsk. inkommer med något
svar å motionen, är densamma utan Ståndets beslut nedlagd. Detta
är i min tanke ett för framtiden vådligt prejudikat, utvisande att
ett Utsk. tillvällat sig makt öfver icke allenast en enskild motionär
utan äfven sina principaler, RiksSt.:n. Emot detta St.atsUlsk:s
förfarande får jag till R. o. Ad:ns prot. mig reservera.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Jemte det jag anhåller
att få förena mig med Gr. Löwenhjelm och Hrr Aminoff och Prytz,
får jag i prot. nedlägga min lifliga protest emot den inkonstitutionella
maktfullkomlighet som R. o. Ad. genom ett föregående beslut
tillagt ett Utsk. Jag kan ej annat än tinna detta vara ett
ganska betänksamt järtecken för vår bristfälliga representation. Innan
man fattade ett sådant beslut borde man hafva besinnat,
att den politiska vinden ofta vänder sig och att vinden vid en annan
Riksdag möjligen blåser åt ett annat håll. Någon förändring
i Usta Ilufvudtiteln kan vid denna Riksdag ej vidare ega ram,
men om jag vid nästa Riksdag befinner mig på samma plats jag
nu innehar, skall jag icke underlåta att söka tillvägabringa de förändringar
deri jag anser vara lämpligt. Jag skall icke sky detta,
lika litet som jag vid denna Riksdag skytt att yrka förändring i
denna Hufvudt.itel. Jag anhåller att detta mitt anförande måtte
få i protokollet intagas.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag har icke begärt ordet för
att ingå i någon kritik öfver de värde reservanternes anföranden,
enär jag anser dera ega rätt att sig reservera, men jag har begärt
ordet för att förklara, att sjelfva grundpelaren för Hr Aminoffs
reservation nr något vacklande. StatsUtsk. har nemi. aldrig beslutat
att icke företaga Hr Stjernsvärds motion. Denna motion delar
samma öde som många andra motioner, hvilkas behandling ej medhunnits.
Deribland vill jag nämna motionerna om Kronogodsens
indragning till Statsverket, om åtskilliga allmänna kassors indragning
till Statsverket, om åtgärders vidtagande för penningekrisens
afhjelpande m. fl. StatsUtsk. har icke blifvit begåfvadt med förmågan
att skapa tid och Utsk. har ieke heller haft förmågan att
arbeta mera än som billigtvis kan begäras. Dessa ord torde lå
utgöra någon motvigt emot de nu afgifna reservationerna.
Hr Stjernsvärd: Med anledn. af den siste värde talarens
yrkande ber jag att få i Riksd:sOrdn:ns minne återföra, huruledes
4M
Den 5 Mars f. m.
StatsUtsk:s egen Ordf:(le vid ett föreg:de tillfälle helt öppet förklarade,
att det var StatsUtsk:s afsigt att icke företaga min motion
till handläggning. Då det beror på Ord falen att företaga motionerna,
torde saken icke undergå någon förändring genom den färg,
den siste värde talaren sökt gifva densamma.
Hr Aminoff: Grunden för min reservation är icke så vacklande,
som min värde vän, Hr Bildt föreställer sig. Jag vet ganska
väl, att flera motioner ännu ligga i StatsUtsk. oafgjorda, men
om dessa motioners besvarande har Utsk. icke blifvit 2 a 3 gånger
påmint, såsom fallet är med denna.
Ånyo föredrogs BankoUtsk:s den 3 och i dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 87, öfver väckt motion, att Banken, utan hiuder af
det för dess behållningar å utrikes ort nu stadgade maximum, må
inköpa det silfver Kiksg:sKont. kari i Hamburg eller Altona hafva
att aflåta.
Hr Akerman, Fredr.: Enl. hvad mig är sagdt, lärer BankoUtsk:s
förev:de Betänk., som behandlar den af mig väckta motionen,
redan vara af två Stånd bifallet, så att någon påföljd af
det beslut It. o. Ad. nu fattar, hvilket, såsom jag hoppas blir afslag,
likväl icke lärer kunna ifrågakomma. Jag måste dock beklaga
detta förhållande, och ber att i största korthet få anföra några
ord till förmån för min motion, anhållande dervid att få tillägga
några uplysningar till de skäl, som anförts i sjelfva motionen, på
det jag derigenom måtte kunna gendrifva de enl. min åsigt särdeles
svaga grunder, hvarpå R. Stms BankoUtsk. byggt sitt afstyrkande.
Jag har i min motion sagt, att den föranledts af fruktan att
först Banken och sedan Staten skulle ådragas förlust derigenom att
Riksg:sKont. tillhörigt silfver under flere månader förblifver liggande
i Hamburg utan afkastning, så vida man ej vill antingen införa
det landvågen, eller sälja vexlar derpå efter pari kurs, hvilket
troligen blefve ännu mera menligt. Man har sagt, att i motionen
ersättning för transporten skulle beräknas efter medeltid, äfvensom
att denna transport, enär Banken säkerligen för egen räkning skulle
nödgas göra den, skulle för honom medföra förlust. , Jag tror att
denna beräkning icke är riktig; ty jag föreställer mig att det icke
blir så svårt att under den vackra årstiden införa både det ena
och det andra silfret. Man har dessutom sagt, att frakterna komma
att blitva billigare i år, än de voro förra året. Dermed må
förhållandet vara huru som helst; jag hemställer blott, huruvida,
om också ett eller annat 1,000 Rdr skulle komma i fråga, detta
kan jemföras med att låta milla- ligga räntelösa?
Vidare säger man, att invexlingen efter 128 sk. skulle medföra
förlust, då vår silfverspecie i sjelfva verket vore i tre öre mera
värd än en Hamburger Bank, hvarjemte myntskatt skulle tillkomma.
Denna sednare upgift lärer väl komma att förfalla; ty, såsom
Den 5 Mars f. m.
455
enhvar vet, är det minsta, som exporteras, hela silfverspecier, och
det är äfven bekant, att Banken vägrat utlemna dem, utan det
silfver, som inkommer och snart går ut igen beslår af plantsar,
hvilka icke medföra någor, förlust i slagskatt. Så vidt jag vet.
är man berättigad att vid leverering af silfver i Banken få sedlar
efter 128 sk. kurs, åtminstone är denna kurs i grunderna för regleringen
af vår myntfot beräknad efter Cöinisk myntfot, och hela
vårt myntvärde är grundadt på enhet med Hamb. Bank. Jag vill
dock icke fästa mig härvid, utan t. o. m., för att icke inleda en
för R. o. Ad. föga intressant discussion, antaga en förlust af 3 öre.
Men äfven om sfi egde rum vore det dock en ganska ringa förlust.
Utsk. har sagt, att det icke tviflar på att de begge It. St :rs verk,
som äro syskon, skola ordna detta på ett lyckligt sätt. Men jag
hemställer, huruvida Bankens Fullmäktige, de må vara huru beredvilliga
som som helst, ega rätt att af ltiksg:sKont. köpa silfver till
högre pris, än det är gängse; jag tror icke att de hafva någon
sådan rättighet, och således torde detta inkast reducera sig till hvad
jag ville kalla munväder, om jag så får uttrycka mig. Likaså är
det af mindre vigt, hvilketdera af verken, som gör denna vigt;
om det är Banken, kan det blott föranleda att den vid bokslutet
får paradera med några 1,000 Rdr mera än eljest, och då den vanliga
har 000,000 å 1.000,000 Rdr i vinst, linner jag åter, att
några 1,000 Rdrs minskning deruti icke skulle hvarken för Staten
eller Banken sjelf medföra något så särdeles stort lidande. Der.
emot är detta tydligt, att det silfver utgör en del af jernvägslånet;
Staten har, för att liqvidera räntan derå, icke någon annan tillgång.
Vidare har man sagt, att man fruktade att ega en alltför stor
metallisk kassa i Bankens hvalf; men Utsk. har härvid gjort sig
skyldig till en motsägelse, och jag kan icke finna annat, än att om
man verkligen anser det vara en risk, att i Hamburg hafva detta
silfver, borde man också icke låta tre milhr stå der. utan i stället
ändra detta förhållande. Om nu äfven denna farhåga skulle vara
riktig, må man dock icke glömma, att om silfret blir liggande i
Hamburg för Bankens eller Riksg:sKont:s räkning, så är det alldeles
likgiltigt.
Jag anhåller vördsamt, att R. o. Ad. måtte, på grund af hvad
jag nu anfört, alslå Utsk:s Betänk, och lemna bifall till min motion.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag skall icke länge uppehålla
R. o. Ad:ns tid, då frågan, såsom den siste värde talaren anmärkt,
redan är genom två Stånds beslut afgjord. Jag skulle också ej hafva
begärt ordet, såvida denne talare hade inskränkt sig till att blott
uttala sina egna åsigter; men då han tillika yrkat bifall till sin
motion, måste jag, såsom Fullmäktig i Banken, anse mig skyldig
att besvara honom, enär jag deltagit i frågans behandling hos Fullmäktige,
lill hvilkas pröfning den hänsköts.
Talaren har sagt, det man skulle anse, att åtgärden borde inskränka
sig att öka silfverbehållningen på utländsk botten; detta
är en oriktig upfattning åtminstone af BunkoFullmäktiges yttrande,
456
Den 5 Mars f. m.
emedan de sagt, att om E. St:r, oaktadt bifall till Hr Åkermans
motion blifvit afstyrkt, ansåge sig böra vidtaga någon åtgärd, den
borde inskränka sig dertill, att i någon mån utvidga rättigheten
att hafva silfver utomland.
Hiir har blifvit yttradt, att det ieke gerna kan antagas, att
leke allt silfret, hvilket här är fråga om att vidtaga, skall kunna
indragas under den tid af året då det kostar minst,, och då assuradörernas
fordringar äro lägst, nemi. Juni och Juli månader. Jag
har gjort mig underrättad om huru mycket silfver i veckan, som
kunde införas, och vunnit den uplysuing, att det går till högst
200,000 Kdr Specie. Det lärer således icke kunna låta sig göra,
att under dessa månader införa allt det silfver, som motionären
åsyftar, ty dertill erfordras mer än fyra månader, så att införseln
blir utsträckt utöfver Juni och Juli, som äro den fördelaktigaste
tiden, till oAugusti oeh September.
Hr Åkerman har sagt, att det betydde ingenting om Banken
tillskyndades en liten förlust eller komme att erhålla en mindre
vinst, blott statsverket derpå icke förlorade. Man liar dock i allmänhet
ansett att Statsverkets och Bankens affärer icke böra sammanblandas,
och det är väl på grund af de många olyckor, som i
fordna tider upstått genom denna sammanblandning, som den nuv:de
reglering å båda sidor kommit till stånd. Om äfven Hr Åkermans
förslag skulle under andra omständigheter möjligen kunna tillskynda
Banken någon ersättning derigenom, att det silfver som finnes
i Hamburg, skulle blifva räntebärande, tror jag mig dock kunna
säga att utsigterna. att af bankirhus erhålla någon ränta f. n. är
ganska ringa, emedan dessa bankirer förklarat atti de icke vilja
gifva någon sådan. Det kan visserligen sägas, att det icke är någon
risk vid att hafva penningar i Hamburg; men någon gräns
måste dock finnas för denna risk. en persons förmögenhet kan visserligen
vara sådan, att jag utan fara kan låta en million innestå
hos honom; men upgår summan til 10 milhr, så blir naturligvis
faran större.
Jag tror att den väg Utsk. föreslagit, att låta Banken sjelf
i detta afsule vidtaga lämpliga åtgärder eller ock bemyndiga Fullmäktige
i ltiksg:sKont att upköpa obligationer, betalbara på vissa
förlallotider, är bättre än nutidens förslag, och jag anhåller derföre
om bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Åkerman: Jag skall icke förlänga denria discussion,
utan ber blott att, i anledn. af den siste värde talajrens yttrande
få göra en endast kort anmärka. Han har talat om Sammanblandning
af Bankens och Statsverkets affärer. Eli sådan sammanblandning
kan väl icke gerna komma i fråga genom det förhållande,
som jag påpekat, eller att Bankens räntevinst skulle minskas; ty
icke kan det vara Bankens fördel att blott samla räntor.
Gr. Lagerbjelke, Gust: Med den förste värde talaren instämmer
jag deruti att K. St:rs båda verk böra behandla hvarandra
såsom StatsKont., med det förhållande likväl att icke det ena
D e n 5 Mars f. m.
457
blifver blott ett silfverkoutor, hvilket skulle blifva händelsen, derest
motionärens förslag ginge igenom. Han har nemi. föreslagit,
att Banken, utan hinder af det för dess behållningar å utrikes ort
nu stadgade maximum, måtte berättigas inköpa det silfver liiksg:sKont.
kan i Hamburg eller Altona hafva att aflåta. Det är dock
uppenbart, att detta köp icke kan komma i fråga vid andra tillfällen,
än då det för Banken vore ofördelaktigt, ty i annat fall
sålde väl Riksg:sKout. sina vexlar på annat sätt, celi under alla
förhållanden bletve denna tvångskurs ofördelaktig för Banken, emedan
den vore öfver pari. Resultatet blefve således att Staten på
Bankens bekostnad gjorde en vinst på sjelfva silfret och att Bauken
med några 1,000 Rdr linge bidraga till jeruvägsbygguaderue,
hvilket väl icke vore meningen.
Ehuru jag skulle kunna tillägga ännu mera, anser jag mig
dock icke böra längre uppehålla R. o. Ad:ns tid, ulan anhåller om
afslag å motionen och bifall till BankoUtsk:s Betänk.
De härefter först till bifall å förev:de Utlåt, och sedan till
afslag å detsamma samt bifall till Hr Åkermans deri behandlade
motion framställde proposme besvarades med blandade Ja och Nej,
hvarefter sedan förstnämnde propos. blifvit förnyad och nu besvarad
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Föredrogs Hr Ehrenhoffs, Gust. Herman, i gårdagens plenum
på bordet lagda motion i fråga om bemyndigande för Fullmäktige
i Banken att gå i författning om dödande af det för Svenska Statens
räkning uptagna lån af 3,000,000 Rdr silfver.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz, anförde skriftligen
Jag instämmer så mycket häldre uti den af Hr Ehrenhoff
väckta motion, som jag, då lönefrågan här till afgörande förevar,
yrkade afslag på Utsk:s löuetillstyrkan. Min åsigt gjorde sig likväl
då, ly värr, icke gällande. Jag säger ty värr, ty enl. min
förmening kan det ifrågavtde Statslånet med fulla skäl benämnas
lättsinnigt, olycksbringande och vår nationella värdighet förnär man-'
de. Ehuru ganska kort tid förflutit sedan lånet biel'kontrakteradt;
ehuru man ännu kan liksom säga, att penningarne qvarligga orörde
på långifvarens disk, så tyckes likväl allmänna opinionen bekräfta
hvad jag om detta lån yttrat. Såsom simplilikation, om
man så vill amplifikation af Hr Grms motion anses, i sammanhang
med föreg:de lämpligt anhållas, att det Utsk., som kommer att behandla
motionen, måtte tillse huruvida det icke skulle vara möjligt,
att genom en billig upoffring, s. k. courtage, få lånet att helt
och hållet tillbakagå. Några obligationer lära i detta ögonblick
ännu icke vara utgifua. Det är endast s. k. »Schein» som hittills
på Hamburger Börsen blifvit utbjudne. Kunde man slippa från
hela affären med en upoffring af en half million eller t. o. m. något
derutöfver, så skulle jag anse det högst fördelaktigt. Förlu
-
Den 5 Mars f. m.
sten, ehuru betydlig skulle alltid hafva det goda med sig, att vi
en annan gång handlade visligare, och att våra financierer, af så
väl det ena som andra slaget, sage sig bättre före jillian de beslöto
sig cooperera för dylika transaktioner som den före vale. dag förenar
mig uti syftet af Hr Grins motion, under anhållan, att detta
mitt yttrande må medfölja den blifvande remissen.
Frih. Cederström, ltudolf: Het skulle måhända kunna
finnas giltiga skäl att draga i tvifvelsmål, huruvida verkandet af
den ifrågaide motionen är med Grundlagens föreskrifter fullt öfverensstämmande,
men ehuru lagligheten i detta fall förekommer mig
något dunkel, vill jag dock dervid icke uppehålla mig, utan öfverlemnar
åt Hr Gr. o. Landtm, att deröfver afgöra. Hvad åter sjelfva
motionen beträffar, eller att åtgärder måtte vidtagas till »dödande» af
det lån, Statsmakterna afslutat, ber jag att få natana några ord.
Det niä vara att förhållandena i någon mån förändrat sig; men
jag tror att då Rikets båda Statsmakter afslutat en så betydande
transaktion som den ifrågav.-de, så böra de icke allenast respektera
och vårda sitt redan fattade betraktelsesätt, men tillika, så vidt
möjligt är, till samhällsklassernas nytta vända de kapitaltillgångar,
som derigenom blifvit beredda, om än med en nödvändig upoffring
■det gagn skulle köpas,- som i sin man annu kan vinnas. Men att
derigenom göra direkta och förmodligen ganska stora utgifter för
att anullera hela affären, anser jag på intet sätt förenligt med Statsmakternes
värdighet och med deras pligt emot det allmänna. Jag
afstyrker alltså allt afs:de å den gjorda framställningen, derest den,
ur lagliga befogenhets-synpunkt möjligen äfven skulle låta sig försvaras.
Jag anhåller att dessa få ord måtte få beledsaga remissen till
Utsk., i fäll en sådan kommer att af R. o. Ad. beyiljas.
Hr Stjernsvärd: Med anledn. af den utaf den siste värde
talaren yttrade betänklighet, huruvida någon sådan händelse sig
tilldragit, att motionen kunnat på laglig väg väckas, ber jag honom
ihågkomma hvad en föregide talare yttrat, nemi. att lånegifvarne
af ifrågav:de statslån upsagt detsamma till betalning. Detta
måtte vara en under denna Riksdag inträffad händelse, som måste
kunna lagliggöra verkandet af motionen.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Den motion, som af Hr
Ehrenhoff är väckt, är, så vidt jag kunnat finna, ganska litet utvecklad.
Den afser egentligen en begäran att åtgärder måtte vidtagas
för att döda det uptagna Statslånet; men huruledes detta
skulle kunna ske, kan jag icke nu för mig göra klart, och jag bekänner,
att det kommer att blifva ganska svårt för (BankoUtsk. att
finna något sätt för sakens bringande å bane. Den; enda utvägen
som möjligen skulle kunna ifrågakomma vore att urdraga åt Fullmäktige
i Banken att af dessa medel, så vida de icke befinnas vara
begärliga, inköpa de utgifna obligationerna på de marknader der
Den 5 Mars e. m.
459
de finnas till salu. Huruvida åter detta är möjligt att göra, lemnar
jag till lt. St:r att bedöma.
Frih. Cederström: Med den modifikation af förslaget, som
Frih. Tersmeden nu framställt, innefattar detsamma visserligen icke
den förödmjukelse för Statsmakterna, som det ursprungligen väckta
skulle göra; och vid sådant förhållande har jag för min del icke
någonting emot att den, af den värde Frih:n alternativt föreslagna
åtgärden kommer under lt. St:rs pröfning.
Hr Stjernsvärd: Jag vill blott taga mig friheten yttra, att
hvad Frih. Tersmeden anfört utgör ett slags anticipation af den
behandling, som Utsk. kommer att egna, oeh att det är tids nog
att derom orda, när motionen återkommer från Utsk.
Eemitterades till BaukoUtsk.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit att anslag
blifvit utfärdat till fortsättande af plenum kl. 7 e. m.; åtskiljdes
II. R. o. Ad. kl. 12 på dagen,
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Fredagen den 5 Mars 1858.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för f. m:s plenum, samt plenfiprotokollen
för den 28, 29 och 30 sisth December.
Föredrogs och bifölls StatsUtsbs den 4 dennes på bordet lagda
Mern. N:0 294, med förslag till pensions-stat vid Eiksg:sKont.
äfvensom expektions-stat vid f. d. GeneralAssistansKont.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern. och Betänk., nemi. från
SlalsUtskotlet:
N:o 293, med förslag till stadganden i Biksg:sKonts Eeglemente,
ang:de detta verks inkomster samt upbörden och redovisuin
-
Den 6 Mars f. m.
gen af det ingående bevillnings m. fl. medel; äfvensom rörande
Riksg:sKont:s styrelse och den vid samma verk anställda betjening;
N:o ,295, augrde den uprättade nya RiksStat.en;
N:o 296, ang:de öfverlemnande till K. M. af det nya Reglementet
för Kiksg:sKont.
Bevillningsutskottet:
N:0 34, med förslag till Bevillnings-summans fördelning.
Lagutskottet:
N:o 88, i anledn. af väckt motion, ang:de ett tillägg till 20
g i Kongl. Förordmn om inteckning i fast. egendom;
N:o 89, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af skyldigheten
för den, som under HofRätt vädjar, att ställa borgen för
kostnad och skada; samt
N:o 90, i anledn. af väckt motion om förändring af 17 kap.
32 § RättegångsBalken.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck,
lördagen den 6 Mars 1858.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för gårdagens eftermiddagsplenum,
samt pleniprotokollen för den 4, 5, 7 och 9 sisth Januari.
Anmäldes till justering men begärdes på bordet Exped.Utsk.
under N:o 258, afgifua förslag till underd. skrifvelse samt under
N:o 5 5, afgifna förslag till § i Riksdagsbeslutet, ang:de åtskilliga
ändringar i nu gällande Legostadga samt motsvarande föreskrifter
i allmänna lagen.
Föredrogs StatsUtsk:s den 5 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 293, med förslag till stadganden i Riksg:sKont:s Reglemente,
ang:de detta verks inkomster, samt upbördeu och redovisningen af
det ingående bevillnings- m. fl. medel, äfvensom rörande Riksg:sKont:s
styrelse och den vid samma verk anställda betjening.
Den 6 Mars f. nr
Detta Mern. blef af E. o. Ad. bifallet utan annan discussion,
än att i fråga om Eeglem:ts 230 §, yttrades af
Hr Akerman, Fredr.: Denna § innehåller, att kostnaderna
för uptagandet af jernvägslånet må, såvidt de icke varda godtgjorda
genom upkommande räntevinster å de uplåuta medlen, bestridas
på samma sätt, som andra kostnader för upbörden och förvaltningen
af de allmänna medel, hvilka till EiksgisKont. ingå. Jag
är ganska tacksam för den rättighet, StatsUtsk. föreslagit att lemna
EiksgisKont. för den händelse, att det af E. St:r redan beviljade
anslag af 5| proc. icke skulle blifva tillräckligt för bestridande
af alla omkostnader för lånet. Det är klart att, huru än ett
kontrakt må göras upp, så upstå dock alltid några särskilda kostnader
för medlens införskaffande, genom kurs-skillnader o. m. d.;
och då, som hvar och en vet, de vilkor, på hvilka den ifrågavide
lånetransaktionen är upgjord, icke få offentliggöras förr än den I 5
nästk. Augusti, sfi kunde möjligen härutaf de, hvilka icke lika väl
som jag känna förhållandet, vaia frestade tro, att denna § skulle
kunna föranleda till stora utgifter för Eiksg:sKont., utöfver dessa
förut beviljade 5| proc. Jag anser mig derföre skyldig att här
offentligen förklara, det nämnde anslag bör, med en ordentlig förvaltning
af medlen, blifva fullt tillräckligt att betala såväl ränta
och amortering som öfriga omkostnader; och derpå är jag till den
grad viss, att, om det passade sig för en enskild man att göra ett
ackord med Staten, jag vore hågad åtaga mig affären och ställa
garanti för, att Staten under 40 år ej skulle behöfva vidkännas
annan utgift i och för detta lån, än dessa proc. Jag har ansett
mig skyldig afgifva denna förklaring, på det man ej af denna
§ må tro sig hafva att frukta några nya eller ytterligare kostnader
för Statsverket.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s den 5 dennes på bordet
lagda Mern.:
N:o 295, ang:de den uprättade nya EiksStaten; och
N:o 296, ang:de öfverlemnande till K. M. af det nya Eeglementet
för Eiksg:sKont.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Utskrs den 5 dennes på bordet
lagda Betänk. Nrn 34, med förslag till Bevillnings summans fördelning.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:s den 5 dennes på bordet
lagda Betänk.
N:o 88, i anledn. af väckt motion, angående ett tillägg till
20 § i Kongl. Förordnm om inteckning i fast egendom;
N:o 89, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af skyldigheten
för den, som under HofEätt vädjar, att ställa borgen lör
kostnad och skada; samt
462
Den 6 Mare e. m.
N:o 90, i anledn. af väckt motion om förändring af 17 kap.
32 § RättegångsBalken.
ITr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 5 e. m.; hvarefter H. R. o. Ad.
åtskiljdes kl. 11 f. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Limlagen den 6 Mars 1858.
Plenum kl- 5 e. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för f. m:s plenum, samt pleni-protokollet
för den 15 sisth Januari.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne förslag till E. St:rs underd. skrifvelser till K. M
N:o 259, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster; och
N:o 201, med öfverlemnande afen Bevillnings-stadga; hvilken
detta förslag vidfogade stadga nu jemväl justerades.
Äfvenledes uplästes till justering och godkändes nedannämnde
från Exped.Utsk. inkomne förslag till g§ i Riksdagsbeslutet:
N:o 5 0, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster; och
N:o 58, ang:de allmänna Bevillningen.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne Mern.:
N:o 297, ang:de öfverlemnande till Danska RiksdagsBibliotheket
af ett exemplar utaf EiksStåndens tryckta protokoller, med
dertill hörande bihang;
N:o 298, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, i fråga om lönevilkoreu för Riksg:sKont:s
tjenstemanna-personal; och
Den 8 Mars. 463
N:o 299, med förslag till en § i det nya Reglementet för
RiksgrsKont.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 7 på aftonen.
In fidem protoeolli,
Alberl Munck.
Måndagen den 8 Mars 1858.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleniprot. för den 16 sistl. Jan.
Gr. Lewenhaupt, Erik Aug.: Då nn den medalj, R. o.
Ad. beslutat låta pregla öfver framlidne Presidenten von Hartmansdorff,
lyckats blifva färdig före Riksdagens afslutande, får jag vördsamt
hemställa om icke R. o. Ad. skulle finna för godt, att Hr Gr.
o. Landtm, behagade utse en deputation för att öfverlemna det exemplar
i guld, som skall aflemnas till den aflidnes Enka. Jag har
redan haft äran aflemna detta exemplar i Hr Landtm, händer.
I anledn. häraf herastälde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad.
behagade åt honom updraga att utse en deputation, för att till
framlidne Presidenten von Hartmansdorffs Enka öfverlemna det i
guld slagna exemplaret af ifrågav:de medalj.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att vid inventering af den
kassa, hvari RiddarhusFiskalen samlat de medel som under Riksdagen
influtit för öfverträdelse!- af R. o. Ad:s arbetsordning, densamme
befunnits innehålla 94 Rdr 3 sk. Riksgäld, samt hemstälde
derjemte om R. o. Ad. behagade fatta beslut om användandet af
dessa medel hvilka vid föreg:de Riksdagar vanligen blifvit utdelade
till fattiga Adelsmäns enkor och döttrar.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Ståndet behagade finna att det
svårligen låter sig göra att här i plenum företaga denna utdelning.
Jag vågar således hemställa att R. o. Ad. vid denna likasom vid
404
Den 8 Mars.
föreg:de Riksdagar ville gifva tillkänna att Ståndet updrager åt Hr
Gr. o. Landtm, förrättandet af ifrågav:de utdelning.
I anledn. häraf hemstälde Hr Gr. o. Landtm, cm R. o. Ad.
behagade åt honom öfverlemna att på sätt vid föreg:de Riksdagar
skett och på grund af inkomne ansökningar verkställa fördelningen
af ifrågav:de pliktmedel.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, upläste en till honom ankommen sålydande
skrifvelse.
K. M:s t. f. Ofverste Kammarherre har äran underrätta Hr
Gr. o. Landtm., dels att Tisdagen den 9 i denna månad, kl. 12
på dagen ankomma till Riddarhuset 2:ne Konungens Ofverste Kammarjunkare,
för att, enl. det för Riksdagens afslutande utfärdade ceremoniel,
bjuda Högloft. R. o. Ad. att påföljande dagen bevista
Gudstjensten i Storkyrkan och derefter infinna sig å RiksSalen;
dels och att 50 ledamöter af R. o. Ad„ jemte RiddarhusSekreteraren,
äro inbjudue att, efter slutad ceremonie på RiksSalen, intaga
middag å Kongl. Slottet vid den för Ståndet serverade taffel i HlåSalongen
af Kongl. Gäslvåningen, 2 tr. upp från vestra Slottshvalfvet.
Samlingsrum: Röda Salongen.
Stockholm den 6 Mars 1858.
L. von Stedingk.
Efter upläsningen häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm, de ledamöter.
som önskade deltaga i middagsmåltiden, att dertill låta
anteckna sig hos RiddarhusFiskalen, som äfven egde utdela 50 biljetter
till kyrkan och lika många biljetter till RiksSalen, hvilka
blifvit aflemnade till disposition af R. o. Ad:ns ledamöter.
Föredrogos och godkändes Exped.Utskrs den 6 dennes på bor
det
lagde, under N:o 258, afgifna förslag till R. St:rs underd. skrifvelse,
samt under N;o 55 afgifna förslag till § i Riksdagsbeslutet,
ang:de åtskilliga ändringar i nu gällande Legostadga samt motsvarande
föreskrifter i allmänna lagen.
Föredrogs StatsUtsk:s den 6 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 297, ang:de öfverlemnande till Danska RiksdagsBibliotlieket af
ett exemplar utaf RiksSt:ns tryckta prot:r med dertill hörande
bihang.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag är visserligen tacksam
för den åtgärd,
i detta ämne; likväl skulle jag hafva önskat, att StatsUtsk. icke
vid sin hemställan fästat det vilkor, att mer än 10 kompletta exemplar
-
Den 8 Mars.
plar skulle finnas af samtlige Riksdagsprotui i Riksg:sKont:s förvar,
så vida den ifrågasatta gåfvan till Danska Storthinget må kunna
ega ruin; men jag vill icke nu begära någon direkt ändring härutinnan,
emedan jag hoppas, att saken ändock skall kunna hjelpa
sig fram. Härmed sammanhänger äfven den förklaring, som jag
är sinnad inför R. o. Ad. afgifva, i afsrde å en omständighet, som
jag funnit böra väcka någon upmärksämhet; och det är, att St.atsUtslc.
redogör derför, att redan i Maj månad förlidet år hade berörde
handlingar, utgörande 42 volumer, innefattande Danska Storthingets
förhandlingar allt ifrån Danmarks constitutionella tillvaro,
blifvit genom Svenska Beskickningen i Köpenhamn till RiddarhusDirektiouen
öfversända samt af densamma till Exped.Utsk. genast
öfverlemnade. Orsaken hvarföre nu sistnämnde Utsk. dröjt så länge
att handlägga denna fråga, är att Utsk. först sökt inhemta kännedom
om huru stort antal exemplar, som förefinnas af alla dessa
protokoller och bihang; dervid har uptäckts, att åtskilliga lakuner
ega rum af deu beskaffenhet, att t. ex. vid en Riksdag har första
delen af BorgareSt:s prot. nästan totalt upbrunnit, så att deraf icke
finnes i Riksg:sKont:s ego ett enda exemplar o. s. v. Likväl har
Exped.Utsk. genom sina på enskild väg anstälda underhandlingar
med en af vårt lands utmärktaste bokkännare, Hr Kleming, vunnit
kännedom derom, att en stor del af (ffi erforderliga exemplaren
skulle kunna på spridda håll möjligen erhållas, och till och med
att af den saknade första delen af BorgareSt:s prot. finnes i verlden
8 exemplar, af hvilka Hr Kleming ställt till Utsk:s förfogande
ett. Naturligtvis hade det varit bäst: om Exped.Utsk. uti sitt i
detta ärende aiiåtna Mein. kunnat meddela, att alla exemplar, som
äro ämnade till gåfva, funnos att tillgå, äfven om de till någon
del varit på enskild väg anskaffade; men, oaktadt den tid somförflutit,
har detta mål icke fullständigt kunnat vinnas, ehuru en betydlig
del likväl af de saknade numrorne bekommits. Emellertid
lära Hrr Fullmäktige i RiksgisKont., af hvilka jag med nöje här
ser närv:de en och annan, tillhörande det Högloft. Ståndet, icke
underlåta att begagna sig af de uplysningar, jag nu afgifvit, på det
den Svenska gengåfvan må blifva så kompletterad som möjligt; hvilket
naturligtvis är att önska, då densamma är afsedd att uttrycka
representationens tacksamma tillfredsställelse öfver det erhållna
Danska Riksdagstrycket, hvarigenom R. St.-r sättas i tillfälle att
vinna kunskap om Danmarks sednast.e historia i denna del. Såsom
ytterligare stöd för StntsUtsk:s hemställan får jag nämna, att Norska
Storthinget har till Danmark aflemnat fullständiga exemplar af
sina förhandlingar sedan Norska statsskickets början. Som det icke
lärer vara tid alt behandla denna fråga genom en återremiss hvarmedelst
ytterligare fullkomnande af innehållet kunde vinnas, inskränker
jag mig till att begära bifall till Betänk.
Den härefter först till bifall å förevide Mern. framstälda proposm
blef med Ja besvarad.
XI IL
4hfi
Den 8 Mars.
Föredrogs och lades till handlingarna StatsUtsk:s den 6 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 298, ang:de verkstäld omröstning,
i anledn. af RiksStins skiljaktiga beslut, i fråga om lönevilkoren
för Kiksg:sKont:s tjenstemanna personal.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den B dennes på bordet lagda
Mern. N:o 299, med förslag till en g i det nya Reglementet för
Riksg:sKont.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskm inkomne
Utlåt, och Mern., nemi. från
StalsUlskoltet:
Nio 300, i anledn. af väckte förslag ang:de försäljning af de
för Statsverkets räkning utarrenderade egendomar,
Lagutskottet:
N:o 88, i anledn. af väckte förslag, om vissa föreskrifter med
afsidepå Statslånefonden;
Sammansatta Banko- och Lagutskottet:
Nio 8, i anledn. af återremiss af Sammansatta Utsk:s Mern. N:o
7, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksStins fattade
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:s Utlåt. N:o C, i fråga
om lagstiftning för enskilda Banker.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk. inkomna förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M.
Nio 2ö0, ang:de ny lag rörande enskilda Banker;
]N:o 5 62, ang:de behofvet att ordna allmänna helsovården;
N:o 263, med ny RiksStat; samt
N:o 264, angide uprättadt nytt Reglemente för RiksgisKont.
Äfvenledes uplästes till justering och godkändes nedannämnde
från Exped.Utsk. inkomna förslag till §§ i Riksdagsbeslutet:
N:o 57, angide ny lag rörande enskilda Banker;
Bro 59, ang:de HufvudTitlarnes belopp m. m.;
Nio 60, angide dispositionen af besparingarne å HufvudTitlarne
m. m.
Nio 62, angide Bevillningsmedlen;
Nio 63, angide anslag och lån för tillfällige behof;
Nio 65. ang:de aflåtna underd. skrifvelser i Bevillningsfrågor;
Nio 66, angide Bankovinstens användande;
Nio 67, angide förhöjda maximi summor för Bankens behållningar
å utrikes ort;
Nio 68, angide Bankens lane- och kreditiv-rörelse;
Dan 9 Mars.
467
N:o 69, ang:de ett utländskt lån för underlättande af pen
ninge-ställningen
och rörelsen inom landet;
N:o 70, ang:de aflåtne underd. skrifvelser i ärenden rörande
Banken m tn.; samt
N:o 71, ang:de aflåtne underd. skrifvelser i frågor rörande
Ilikets allmänna hushållning m. m.
H. E. o. Ad. åtskiljdes kl. ^8 på aftonen.
I fidem protocolli,
Alberl Munck.
Tisdagen den 9 Mars 1858.
Plenum kl. II f. m.
Justerades 2:ne prot.utdrag för den 8 dennes samt pleniprot.
för den 18 sisth Januari.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
StatsUtsk:s den 8 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 300, i anledn.
af väckte förslag om försäljning af de för Statsverkets räkning
utarrenderade egendomar.
Äfvenledes föredrogs och begärdes på bordet BankoUtslc.s den
8 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 88, i änledn. af väckte förslag
om vissa föreskrifter med afs:de å Stats lånefonden.
Föredrogs Sammansatta Banko- och LagUtsk:s den 8 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 8, i anledn. af återremiss af Sammansatta
Utsk:s Mern. N:o 7. med förslag till sammanjemkning af de
inom EiksStm fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:s
Utlåt. N:o C, i fråga om lagstiftning för enskilda Banker.
Hr von Koch, Nils Sam.: Vid denna fråga arnu natur
ligtvis
ingenting att åtgöra; men jag anhåller att få i prof, antecknadt,
att jag icke var närv:de vid det plenum, då E. o. Ad. frångick
ett beslut, sorn Ståndet efter en lång och grundlig diskussion
463
D»n 9 Mats.
fattat. Om jag då varit närv:de, skulle jag visst icke hafva underlåtit
att protestera mot ett sådant förfarande.
R. o. Ad. fann ifrågavrde Mern. icke föranleda till annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
Erih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan nu BankoUtsk:s
Betänk. N:o 88 blifvit andra gången bordlagdt, hemställer jag, att
detsamma må upsättas främst på föredragningslistan till nästa plenum.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. biföll E. o. Ad. att
BankoUtsk:s nyss ånyo bordlagda Utlåt. N:o 88 skulle upföras
främst å föredragningslistan för morgondagens plenum.
Uplästes till Justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk. inkomne förslag till §§ i Eiksdagsbeslutet:
N:o 61, ang:de Riksg:sKont:s utgifter och inkomster; och
N:o 64, ang:de aflåtne underd. skrifvelser i afs:de å statsregleringen
m. m.
Justerades pleniprotm för den 20 och 23 sisth Januari.
Anmäldes och emottogos 2:ne K. M:s Öfverste Kammarjunkare,
Frih. Knut Philip Bonde och Gr. Axel Robert von Rosen, hvilka
på K. M:s Nåd. befallning inbjödo Hr Gr. o. Landtm, samt E. o.
Ad. att i morgon bevista Gudstjensleu i Storkyrkan och derefter
infinna sig å Kongl. Slottet för att åtfölja H. K. H. Kronprinsen
Regenten till Rikssalen.
Justerades pleniprot. för den 27 sisth Januari, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad behagade, i öfverensstämmelse
med hvad förut varit iakttaget, besluta att de pleniprot;r,
som icke hunnit inför E. o. Ad. justeras, skola undergå justering
inför EiddarhusDirektionen; hvilket bifölls.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att han anmodat H. Exc. Hr
Gr. Sparre, Gust. Adolf, att anföra R o. Ad:s afskeds-deputatioa
till ds öfriga RiksStm, samt anmodade de ledamöter, som i
Ren 1# Mare. f. m. 489
denna deputation ville deltaga, att dertill låta anteckna sig ho*
RiddarhusFiskalen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £1 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 10 Mars 1858.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.utdrag för den 9 dennes.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdrag från
de öfriga RiksStm för plenidagarne i innev;de månad.
Föredrogs ånyo BankoUtsbs den 8 och 9 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 88, i anledn. af väckte förslag om vissa föreskrifter
med afs:de å Stats-lånefonden.
Hr Hjerta, Lars: Då R. St:r för någon tid tillbaka be
slöto
att uptaga det lån å 3 milhr Rdr Specie, hvarom här är fråga,
tillkännagåfvo R. Stil- tillräckligt tydligt sin tanke om detta låns
behöflighet för underlättande af den tryckta penniuge-ställningen i
landet, och jag för min del kan icke finna, att BankoUtsk. haft
tillräckligt stöd för sin nu gjorda hemställan, att BankoFullm. skulle
bemyndigas att återköpa de för lånet utgifna obligationerne. Deremot
finnes vid Utlåt, fogad en reservation af Hr Wallenberg, hvilken,
i min tanke, utredt frågan på ett sätt, som uphäfver all tvekan
om förslagets förkastlighet. Jag anhåller, att denna reservation
mätte blifva upläst samt att jag derefter måtte återfå ordet.
Sedan härefter Hr Wallenbergs reservation blifvit upläst anförde
:
Hr Hjerta: Jag delar icke Hr Wallenbergs tanke, att den
allmänna opinionen skulle betrakta det ifrågavide Statslånet såsom
en riksolycka, enär jag tror, att missnöjet i detta afs:de blott är
riktadt emot de nog hårda vilkoren för lånets erhållande. Men,
47#
Den 10 Mars f. ai.
i alla fall så återstår frågan, om det är klokt att genom obligationernas
upköp indraga det en gång uptagna lånet. l)å Utsk.-s Betänk.
härom i går förevar i BorgareSt., blef detsamma derstädes
enhälligt förkastadt. Man bör antaga, att inom det Ståndet finnes
personer, som kunna bedöma financiella förhållanden, och således
torde detta Stånds åsigt i frågan böra tillerkännas en icke ringa
vigt. Bland de anmärkmr, som derstädes emot förslaget gjordes,
var äfven den, att om BankoFullm. nu af R. St:r finge rättighet
att återköpa obligationerne, skulle de komma att i Hamburg stiga
i pris, så att deras återköpande icke kunde ske utan betydlig förlust
för Statsverket. Härpå svarar man, att om så blefve fallet,
så behöfde BankoFullm. icke upköpa obligationerne, emedan orden:
»när sådant med fördel kan ske» äro i förslaget intagne, men det
skulle kunna hända, att sådana åsigter kunde göra sig gällande hos
Hrr BankoFullm., att de icke vilja nedsätta den en gång till 9 proc.
bestämda räntan, för att sålunda få medlen utlånta, utan hellre begagna
utvägen att återköpa obligationerna. Det är klart att om
ett sådant återköp sker för att få länet i förtid guldet, så blifver
penningeställningen lika tryckt som förut. Mindre skada vore det
då, om räntan å lånet nedsattes med å 2 proc., hvarigenom
Staten finge vidkännas en förlust af circa 120,000 Rdr om året.
Hvar och en, som har tillfälle att läsa tidningarne från landsorten
eller känner förhållanderne derstädes, vet mer än väl, att peuningetillgången
är ganska knapp. Ganska stora summor äro visserligen
insatta i Bankerna på upp- och afskrifnings-räkningarne, emedan
de serskildtes kredit är till största delen försvunnen, men a andra
sidan kan det icke förnekas, att i landsorterne hopa sig lagsökningarne
och att egendomar, tillhörande personer, som icke kunna skaffa
sig reda penningar till sina skulders betalande, måste på ntmätnings-auktioner
till vanpris försäljas. Jag kan styrka, att det finnes
mycket goda inteckningar, motsvarande ^ af egendomsvärdet,
på hvilka det f. n. är omöjligt att få lån emot 6 proc. ränta. Det
är bekant, att i alla allmänna kassor ligga låneansökuingar sedan
många månader utan att, i brist af medel, kunna bifallas- Ar det.
vid sådant förhållande, rigtigt att ytterligare fördyra penningen?
Man invänder, att det är vådligt att nedsätta räntan, ty derigenom
skall man åter upmuntra till spekulationer. Jag medgifver, att det
allmänna under denna period icke bör upmuntras till spekulationer,
men hvar oell en måste medgifva, att spekulationer inom den närmaste
framtiden helt och hållet förbjuda sig sjelfva. Vi veta att
priserna å kolonial-varor, trävaror, manufaktur-varor etc. äro i fallande
och icke i stigande och hvarje affärsman med minsta grad af
förutseende måste finna, att tiden för spekulationer nu icke är inne.
Dessutom är landet öfverfyldt af varuförråder, så att någon import
i större skala under denna tid icke kan komma att löna sig. Hvartill
skulle då det ifrågav:de lånet komma att användas? Jo dels
till förslag för dem, som producera våra exportartiklar, för jordbrukarne,
jerntillverkare m. 11., hvilkas tillverkningar eljest i brist
på förlag, komma att ligga nere, och dels till försträckning åt sådana
personer, hvilka, till följd af peuningekrisen, kommit i det
Dea 10 Mars f. m.
471
förhållande, att ae måste uppoffra något för att rädda sina egendomar,
sina varulager från att gå under klubban och till vanpris
försäljas. Nu kan man visserligen säga, att Staten icke liar något
med allt detta att skaffa, men då man å andra sidan talar om ett
lands ekonomiska välstånd och att ändamålet med all penningeförvaltning
måste vara att så mycket som möjligt sörja för detta välstånds
uprätthållande och förkofran, så torde man icke kunna förneka,
att det är en olycka för ett iand, om dess ekonomiska tillstånd
våldsamt rubbas, så att förmögenheterna för låga priser öfvergå
från den ena handen till den andra och att den, sora är rik
den ena dagen, den andra dagen är tiggare. På dessa skäl, hvartill,
om tiden det tillåter, ganska manga ytterligare skulle kunna
läggas, anhåller jag, att K. o. Ad. måtte instämma i BorgaraStis
beslut och således afslå Betänk.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: För att icke gifva
anleda, till någon lång discussidn, som skulle förhindra det åsyftade
beslutets fattande, vill jag inskränka mig till att yrka bifall å
Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Ehuru jag erkänner Ilr
Hjertås premisser, kommer jag till en helt annan kouklussion. Jag
kan icke föreställa mig, att BankoFullm., ehuru de nu fastställt
räntan å Statslånet till 9 proc., icke hellre skulle nedsätta densamma
till 6 proc. än återköpa obligationerne, och med den föreställning,
att BankoFullm. skola bära sig förnuftigt åt, kan jag icke
annat än yrka bifall till betänk., då det derigenom lemnäs dera
en slutlig utväg att använda de medel, hvilka möjligen icke äro
för näringarnes understödjande erforderliga. Att emellertid näriugarne
behöfva åtminstone en stor del af dessa penningar, lärer icke
kunna bestridas. Bref från Kalmar förmäla, att der behöfves flere
hundra tusen Rdr om icke skeppsvarfven skola ligga nere, ehuru
man icke kan låna för så hög ränta som BankoFullm. bestämdt.
Jag tror således, att man, äfven med den största välvilja för näringarne,
kan bifalla Betänk., hvarom jag nu vördsamt anhåller
Hr Åkerman, Fredr.: Tiden är kort och jag skall ihåg
komma
det. Jag vill icke ingå i någon undersökning derom, huruvida
vi, som jag befarar, komma att på en gång få mera penningar
än vi kunna använda och att det således kunde vara ganska
nyttigt, om BankoFullm., utan att göra väsen af saken, blefve
i tillfälle att under hand återköpa obligationerne, utan jag vill endast
förklara, att jag tror, att ett sådant beslut af R. St:r icke
vore nyttigt. Vi hafva för en längre tid sedan haft utländsk skuld.
Jag vill icke tala om sättet för denna skulds liqviderande,. men att
detsamma ej qvarlemuade något fördelaktigt intryck hos utländningen,
det kan jag försäkra. Då vi nu efter en .lång mellantid åter
hafva upträdt på de utländska börserne och uptägit ett statslån för
näringarnes understödjande under en svår financiel kris, skulle det
icke göra något godt intryck på verldsmarknaden, om vi, då lånet
4T2
Den JO Mars f. m.
upsades till betalning och vårt beslut således finge verkställighet,
skulle upträda och genast återköpa våra egna icke förfallna obligationer.
Jag lemnar derhän, huruvida Staten genom lånets uptagande
kominer att vidkännas någon förlust, ty jag anser det vara
angelägnast att söka bevara vår ära, så vidt densamma kan lida
någon mea af penningemanövrer, och derföre yrkar jag afslag å
Betänk.
Frih. Cederström, Bud.: Vid den nu ifrågav:de motionens
väckande yttrade jag den åsigt, att den föreslagna utvägen, att i
sin helhet »döda» lånet, icke syntes mig vara öfverensstämmande
med Statsmakternas värdighet och icke heller instämmande med
den följdriktighet i beslut, som är för dem en oeltergiflig pligt.
Jag har således med nöje funnit, att Utsk. afstyrkt motionen i dess
ursprungliga skick. Men vid remissen deraf gjordes af Frih. Tersmeden
ett amendement, som af Utsk. blifvit uptaget och vunnit
Utsk:s tillstyrkande, nemi. det, att BankoFullm. skulle ega lör sig
öppet att, om sådant med fördel kunde ske, återköpa de för statslånet
utgifne obligationerne. Hr Akerman har nyss medgifvit, att
ett tillgörande i denna riktning kunde blifva nyttigt, men han har
ansett det likväl icke vara tjenligt, att E. St:r fattade något definitift
beslut derom. För min del kan jag icke finna, huru det
skall blifva möjligt för BankoFullm., att återköpa några obligationer,
om denna åtgärd, en gång offentligt ifrågasatt oell af BankoUtsk.
tillstyrkt, blifvit af tvenne Stånd förkastad och således förfölle, utan
att ha vunnit helgden af ett B. St:rs beslut. Vi böra här fasta
synnerlig upmärksamhet på de enl. min tanke, försigtiga och väl
valda ordalag, Utsk. begagnat, då det säger: »om det under någon
längre tid, visar sig. att större eller mindre del af statslåne-fondens
tillgångar icke erfordras för det med statslånet ursprungligen afsedda
ändamål eller utlåning från Banken, BankoFullm. må kunna, när
sådant med fördel kan ske, använda af berörde medel till inköp af
de för statslånet utgifne obligationer.»
Hvad möjligheten af räntans nedsättning beträffar, så är det
en sak, hvarom B. St:r icke uttryckligen beslutat, och i detla hänseende
tror jag visserligen att det skulle vara ganska önskvärdt,
om BankoFullm. vidtoge någon åtgärd, som läge inom deras befogenhets-gränser,
till ett fullständigare vinnande af det med lånet
afsedde ändamål. Såsom frågan emellertid f. n. befinner sig, tror
jag mig utan att nu vilja åstadkomma någon inblandning af hvad
jag ang;de en möjlig räntefots nedsättning endast i förbigående anfört
dock med ofvanstående korta framställning hafva tillräckligt
motiverat mitt tillstyrkande af bifall till Utsk:s förslag.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Då jag i går be
gärde
detta Betänk, för andra gången på bordet, anser jag mig nu
böra tillkännagifva, att det skedde tillföljd af min åsigt om förslagets
förkastlighet, hvilken åsigt Hr Akerman så tillräckligt utvecklat,
att jag kan inskränka mig till att förena mig med honom och
yrka afslag å Betänk.
D en 10 Mars f. in.
473
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Om det här vore fråga om
att på något sätt återtaga det beslut, som för en tid sedan fattades
uti förev:de ämne eller att förändra bestämmelserna för det
lån, som då beslutades, så skulle jag ovilkorligen anse mig böra
afstyrka ett sådant förfarande. Men jag för min del kan icke inse,
att BankoUtsk:s Mern. åsyftar något sådant. Här äro tvänne saker,
som, enl. min åsigt, böra tagas i betraktande, nemi. 1:0 om
den summa, som blifvit uplånad, verkligen behöfdes för ändamålet
eller om någon del deraf kan blifva derför obehöflig, och 2:o huruvida
lånet verkligen kommer att behöfvas under hela den tid, för
hvilken det blifvit uptaget. Dessa tvenne omständigheter kan ingen
med fullkomlig säkerhet afgöra. Då lånet föreslogs och beslutades,
hördes härom de mest olika omdömen. Somliga sade, att
det skulle föga gagna, emedan det icke skulle komma att fylla behofvet.
Nu deremot säga åtskilliga tvertom, nemi. att det är alldeles
öfverflödigt. Detta är något, sorn icke kan annat än af erfarenheten
bestämmas, och då synes det mig vara naturligt, att om
erfarenheten visar, att någon större eller mindre del af lånet icke
behöfves, man bör ega en utväg att döda den del af skulden, som
icke för ändamålet behöfves. Likaledes kan man tänka sig, att
mycket lyckliga konjunkturer kunna inträffa, att en stor export kan
förestå och att således detta förslag för näringarne icke kommer att
behöfvas. Om så b!ifver förhållandet, kan det icke vara annat än
nyttigt, om, ifall omständigheterna sådant medgifva, lånet kan betalas
före förfallotiden. Då här icke är fråga om att på något sätt
föreskrifva några nya bestämmelser för lånet, utan frågan blott är
att för sig öpna en utviig att efter omständigheterna kunna på förhand
amortera någon del af skulden, kan jag icke finna annat, än
att det är ganska välbetänkt att icke för sig stänga vägen dertill.
Man säger att sjelfva beslutet om obligationernas återköpande skulle
komma att updrifva deras kurs. Jag tror icke, att blotta beslutet
skall updrifva kursen, ty dermed händer ju intet annat, än att Banken
finge samma rätt sonv hvarje enskild person både här i landet
och utom landet har, nemi. att köpa obligationer, som äro i verldsmarknaden
tillgänglige, men det som skulle komma att stadga kursen,
det vore, om BankoFulim. begagnade denna rätt på ett oförsigtigt
eller mindre betänksamt sätt, hvilket dock, i min tanke,
icke är att befara. Tiden medgifver mig icke att vidare utveckla
detta ämne utan jag slutar med att yrka bifall till Betänk.
Hr Hjerta: Då Hr Akerman varit af samma tanke som jag
i denna fråga, skulle jag hafva önskat att af honom få höra ett
omdöme öfver det som upgafs inom BorgareSt., nemi. att Riksg:sKont.
, om det finner sådant, vara med Statens fördel öfverensstämmande,
kan upköpa dessa obligationer, om än något updrag derom
icke gifves åt BankoFulim. Om så är, torde den här föreslagna
åtgärden vara öfverflödig. Den siste värde talaren har sagt, att
blotta beslutet icke kommer att stegra kursen å obligationerna. Detta
är något olika med det som yttrades i BorgareSt., och mig synes,
att om ett sådant beslut fattades, skulle innehafvarne af obligatio
-
474
Ben 10 Mars f. m.
nema på de utländska platserna lätteligen komma på den tanken,
att BankoFullm. vore sinnade att återköpa obligationerna, oell deraf
föranledas att hålla på dem. Hr Gripenstedt liar äfven talat om
sjelfva lånets behöflighet. Jag tror mig redan hafva svarat derpå
genom de upgifter om tillståndet i landsorterne jag i mitt förra
anförande afgaf. Jag kan således icke fatta, huru den värde talaren
kunnat komma till det slut, att det vore väl för BankoFullm.
att hafva återköpsrätten, för den händelse att en stor export skulle
komma att förestå. Under innevide år torde exporten ingalunda
blifva af någon större betydenhet, och om vi äfven skulle upsätta
vårt jern och våra trävaror, till vanliga qvantiteter, så är det ganska
väl bekant, att priserna derå troligtvis blifva lägre än t. o. m.
dem, som gällde förra året. Yi böra äfven ihågkomma, att då, i
anseende till den nuvule bristen på kredit, detta års import kommer
att betydligt förminskas, och då under tiden de nuv:de förråder
af importartiklar komma att anlitas och uttömmas, så kommer
troligtvis en ganska stor import att nästa år ega rum och taga
mycket penningar i anspråk. Jag vill icke längre uppghålla B. o.
Ad. utan fortfar att yrka afslag å Betänk.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag får helt kort för
klara,
att jag anser förslaget vara välbetänkt. Hen största svårigheten
vid denna låneoperation är den, att BankoFullm. skola kunna
återbetala lånet på utländsk ort utan allt för mycken svårighet. Om
de nu få rättighet att på förhand upköpa obligationer å de tider,
då sådant med (ördel kan ske, så kan återbetalningen mycket lättare
verkställas. Jag kan icke heller finna, att det nedsätter Svenska
Statens ära, om BankoFullm., lika med enskilda bankirer, upträda
såsom konkurrenter på vcrldsmarkuaden. Jag anhåller om
bifall till Betänk.
I)å nu öfverläggningen förklarades vara fulländad framstälde
Hr Gr. o. Landtm, att i afs:de på förevrde Utlåt, blifvit yrkadt
dels bifall och dels afslag, men att de ledamöter, som yrkat afslag
likväl syntes dermed hafva afsett endast sednare delen af Utlåt, och
icke den förra delen, deri
tion icke må till något afs:de föranleda, och att derföre proposme komme
att delvis framställas.
Hen sedermera först å förra delen till bifall framstälda propos:n
besvarades med Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemstälde
om R. o. Ad. behagade bifalla jemväl den i sednare delen af i fråga
v:de Utlåt, gjorda hemställan, samt sedan härvid svaren utfallit
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja
hafva varit öfvervägande.
Hr Hjerta begärde votering.
Den 10 Mara e m.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.
Den som bifaller BankoUtsk:s i sednare delen af dess Utlåt.
N:o 88, gjorda hemställan, röstar]
Ja;
den det ei vill röstar
Nej;
vinner Nej, varder nämnde hemställan af R. o. Ad. afslagen.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 57.
Nej — 10.
Sedan härefter ett prot.-utdrag ang:de R. o. Ad:s i afs:de på
BankoUtsk:s Utlåt. N:o 88 fattade beslut blifvit justeradt, och då
nu kl. var nära 11 f. m., afgingo Hr Gr. o. Landtm, samt R. o.
Ad., företrädde af 2:ne Härolder, till Storkyrkan, der RiksdagsPredikan
blef hållen af Biskopen i Hernösands stift Magister Israel
Bergman, samt derifrån kl. £ 1 till Kongl. Slottet; hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, jemte R. o. Ad. deltog i den Kongl. Processionen
till och ifrån RiksSalen, der Riksdagen af H. K. H. KronprinsenRegenten
i Konungens Namn med vanliga ceremonier afslutades,
samt lt. St:r hemförlolvades.;
Enl. före afgången från Riddarhuset fattadt beslut åtskiljdes
H. R. o. Ad. kl. ^ i e. m. på Kongl. Slottet, hvarest sedermera
genom Ståndets Deputerade sflades underd. afskedsupvaktningar hos
H. M. EukeDrottningen samt II. K. II. Kronprinsen jemte öfrige
yngre medlemmar af den Kongl. Familjen och jemväl Hr Gr. o.
Landtm, samt de öfriga Ståndens Talmän fingo aflägga uuderd.
afskedsupvaktningar hos DD MM Konungen och Drottningen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 10 Mars 1858.
Plenum kl. 6 e. m.
Anmäldes och emottogs en Deputation från Hederv. BondeSt.,
anförd af RiksdagsFullmäktigen Ola Månsson från Christianstads
län, som upläste följande tal:
478
Den 10 M ars e. m.
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk!
Högloflige Ridderskap och Adel!
Då Svenska Folkets ombud nu slutat sina öfverläggningar och
efter detta långa, vigtiga Riksmöte återvända till sina vanliga värf
i det mera inskränkta samhällslifvet, manas BondeSt. att genom oss
till Höglofl. R. o. Ad. frambära Ståndets tillgifna helsning och
lyckönskan.
Af de många och vidtomfattande ärenden, som under nuv:de
Ständers behandlingar utgjort föremål för deras verksamhet, finnas
flera af måhända mer än någonsin genomgripande beskaffenhet, och
hvilka med afs:de derå fordrat ett djupsinnigt bepröfvande, en noggrann
sakkännedom och den statsmannablick, som icke är allom
gifven, men alkira minst bör kunna tagas i anspråk hos det Stånd,
hvars flesta ledamöter lemnat plogen mot det allmänna förtroendet
för att efter slutadt värf återvända till hemmet, i det enkla men
sanna medvetandet, att hafva handlat ärligt och redligt mot Konung
och Fosterland. BondeSt. har således fullt skäl att vänta skonsamhet
i omdömet öfver de farhågor, som det med anledn. af ett
och annat beslut och inträffade kritiska förhållanden, ang:de vissa
frågor uttalat, under det BondeSt. derjemte försäkrar, att det skall
med sann tillfredsställelse motse, om dessa farhågor icke varit
grundade.
Väl vetande att hjertats Adel är den bästa klenod, värdig
hvarje redlig medborgare, har BondeSt. inom R. o. Ad. icke sällan
funnit denna sköna, äkta perla förenad med statsmannens blick och
den yttre värdighet, som blifvit tilldelad Rikets Första Stånd.
Tacksamt erkänner derföre BondeSt. R. o. Ad:s uplysta medverkan
och nitiska bemödanden för Riksdagsärendenas lösning; tacksamt
är det ock för det understöd BondeSt. i flere af allmogens
angelägenheter inom R. o. Ad. erhållit.
Under full förutsättning, att alla de beslut R, o. Ad. vid denna
Riksdag fattat, varit förestafvade af en sann omtanka för landets
trefnad och fortgående utveckling, anhåller BoudeSt. att i Höglofl.
R. o. Ad:s aktning och välvilja fortfarande få vara inneslutet.
Hr Gr. o. Landtm, svarade:
R. o Ad., som med tacksamhet emottager det Hederv. BondeSt:s
afskedshelsniug, finner i den välvilja och aktning, hvaraf densamma
innebär uttrycken, ett alltid med glädje och tillfredsställelse
bordt gensvar å de tänkesätt för det Hederv. BondeSt., af hvilka
R. o. Ad. af ålder varit lifvad. Man har ofta framhållit de olika
intressen, som af de särskildta RiksSbn representeras, och i viss mån
ligger häri otvifvelaktig en sanning. För R. o. Ad. är det likväl
i sådant afs:de en lycka att inom sig förena ledamöter, hvilkas intressen,
genom deras verksamhet, så sammanfalla med de öfriga
Ståndens, att man svårligen skulle kunna säga hvar gränsen är belägen.
Särskildt förbinder ett sådant förhållande flertalet af oss med
det Hederv. BondeSt., och denna fasta förening skall, — så hoppas
R. o. Ad. — på samma gång som den ömsesidigt stärker vår
Den 10 Mars e. m.
477
kraft att arbeta för ett iilskadt fosterlands lycka, äfven i all framtid
blifva ett stöd för de känslor af aktning, vänskap och förtroende,
hvarom jag, å R. o. Ad:s vägnar, anhåller, att Hrr Deputerade
behagade till det Hederv. BondtSt. återbära vår försäkran.
Deputationen afträdde och blef på vanligt sätt utbeledsagad.
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Som säkert många af R.
o. Ad:s ledamöter skulle önska att i dess prot. få införde de tal
Hr Gr. o. Landtm, i dag hållit på RiksSalen samt vid afskedsupvaklningen
hos H. M. Enke Drottningen samt H. K. H. KronprinsenRegenten
hemställer jag om icke Hr G. o. Landtm, behagade
låta upläsa dem för att intagas' i prot.
Då Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf hemstälde om R. o.
Ad. önskade att de af honom i RiksSalen och vid de underd. af
skedsupvaktningarne
haline tal skulle upiäsas för att intagas i R.
o. Ad:s prot., ropades Ja, hvarefter nplästes:
l:o det A RiksSalen hållna underd. tal, så lydande:
Bland de pligter, hvilka det åligger R. o. Äd. att under den
snart afslutade Riksdagen upfylla, återstår hufvudsakligen blott den
att inför timonen nedlägga Ståndets underd. tacksamhet och välönskningar.
R. o. Ad. fullgör denna pligt med rörda hjerton, ur
hvilkas djup tacksamheteu vid minnet af den lycka, fäderneslandet
under de fjorton sednast förflutna åren åtnjutit, otvunget framkallar
varma välönskningar för den ädle Konung, åt hvilken Försynen
under denna tid anförtrott ledningen af våra öden.
Med liflig oro emottog R. o. Ad underrättelsen, att försvagad
helsa nödgade Hans Maj:t till en längre hvila från de med Rikets
Styrelse oskiljaktigt förbundna mödor. Deltagandet för en älskad
Konungs lidande blandade sig härvid med bekymmer för de allmänna
ärendenas vård. R. o. Ad. fann derföre ock en ny anledn. till
tacksamhet i K. M:s Nåd. Propos. ang:de RiksStyrelsens förande
under H. M. Konungens sjukdom. Samtlige RiksStåndens godkännande
af detta Nåd. Förslag har, för blifvande förändringar i
Grundlagens med denna fråga sammanhängande stadganden, antydt
den enda riktning, som förtroendefullt kan beträdas af ett folk med
Svenska minnen och Svenska tänkesätt.
Utan att förvillas af öfverdrifna förhoppningar eller tro på varaktigheten
af gynnsamma förhållanden, hvilka, stödjande sig på en
tillfällig grund, måste med denna försvinna, torde man ega full rätt
att antaga, att Sverige befinner sig i ett tillstånd af förkofran och
lugnt fortgående utveckling. Hvad som i en sednare tid blifvit Afgjordt
för vetenskap och skön konst, för ökad bildning inom alla
samhällsklasser, för betryggandet af landets försvar, för näringarnes
blomstring, för våra kommunikations-anstalters förbättrande; allt detta
"»■ekall utan tvifvel bära välgörande frukter. Men om vi glädja oss
åt hoppet, att äfven denna Riksdag bidragit till vinnande af alla
Den 10 Mars c. m.
dessa bemödandens stora mål — fäderneslandets lycka och ära —
vill 11. o. Ad. icke åt framtiden allena öfverlemna erkännandet, att,
då vi uträttat det goda, hafva vi ofta endast följt den väg Konungen
för oss utstakat, och på hvilken folket blifvit vandt att med
ädel stolthet se honom framför sig
Med trogna förböner anropande den Högste om återställandet
af Hans Maj:ts helsa och krafter, samt nedkallande Himlens beskydd
öfver Hans för fäderneslandet dyrbara dagar, vågar B. o. Ad. hoppas,
att i sin Konungs nåd och ynnest få vara innesluten.
De underd. talen vid afskedsupvaktningnrne.
Storraägtigsta, Allernådigsta Drottning!
Under ständigt fortlefvande känslor af underd. vördnad och
tillgifvenhet framträder 11. o. Ad., elter slutade Riksdagsförhandlingar.
att inför Eders Majit frambära sin underd. afskedshelsning.
Ett halft århundrade har snart förflutit, sedan fäderneslandet
erhöll rättigheten att räkna Eders Majit såsom sin. Denna tid har
ej kunnat vara fri från vexlingar. R. o. Ad. känner djupt, att
hvad den för Svenska Folket medfört af glädje och sorg, af hopp
och saknad, det har af Eders Majits hjerta varit deladt, och denna
gemensamhet utgör ett band, hvilket stärkt genom de Konungsliga
egenskaper af mildhet och välgörande, R. o. Ad. hos Eders Majit
vördar, ouplösligen fäster R. o. Ad. vid Eders Majits höga Person.
Äfven i dag delar R. o. Ad. med Eders Majit en liflig känsla,
den af oro öfver II. M. Konungens försvagade helsa, för hvars återställande
R. o. Ad. till den Högste upsänder trogna förböner.
Under de uprikt,igaste önskningar för Eders Majits fortfarande
välmåga och sällhet, utbeder sig R. o. Ad. underdånigst att i Eders
Majits Nådiga välvilja få vara innesluten.
Högborne Furste! Sveriges och Norriges Kronprins 1
Efter fulländade Riksdagsförhandlingar anhåller R. o. Ad. att
få inför E. K. H. nedlägga sin underd. afskedshelsning samt uttrycken
af sin underd. vördnad och tillgifvenhet.
Då II. M. Konungens beklagliga sjukdom. — för hvarje Svensk
en anleda., till oro och bekymmer, — föranledde Nådig Propos.
till R. Stil-, angrde RiksStyrelsens öfverlemnande i E. K. H:s händer,
såg R. o. Ad. deri ett nytt prof af II. M:s huldhet och vård
om fäderneslandets angelägenheter. Om nemi. också den ordning,
våra lagar för Regeringens förande i ett förutsedt och med det inträffade
likartadt fall bestämma, hittills ej visat sig menlig, må
man likväl erkänna, att den ej står väl tillsammans med andan af
den Styrelseform, som af ålder varit Sveriges. En odelad Konungamakt,
stark inom af lagen utstakade gränser, och tryggt hvilande
på det säkra stödet af folkets frihet, sådan är den genomgående
grundsats, i hvars fasthållande R. o. Ad. ser en borgen för fäderneslandets
lycka, och R. o. Adis bifall till det Kongl. Förslaget
torde i /rämsta rummet vara att betrakta såsom ett uttryck af denna
åsigt. Under ett öppet uttalande häraf må det likväl vara R. o.
Den 10 Mars e, m.
479
Ad. tillåtet att äfven uttrycka de känslor af fast förtroende till B.
K. II:s fosterländska sinne. Beti kraftiga vilja och varma nit för
allt, som kan befordra den Skandinaviska hallons inre välstånd och
yttre oberoende, hvilka medgåfvo R. o. Ad. att med lugn se på
E. K. H. lagd den börda, från hvilken den vördade Konungen ansett
för Sin helsås återvinnande nödigt att under en längre tid befrias.
Måtte en mild Försyn gifva E. K. H. lycka och framgång
i ulöfningen af det höga kall, hvilket sålunda blifvit E. K. H.
anfört rödt.
Lifvad af dessa tänkesätt återvänder II. o. Ad. från de gemensamma
Riksdagsgöromålen till spridda hem och det enskildta
lifvets verksamhet, under de upriktigaste välönskningar för hela det
älskade Konungahuset, hvars glädje och tillfredsställelse vid H. K.
H. Hertigens af Östergöthland förmälning med en af Svenska Folket
redan nu med vördnadsfull tillgifvenhet omfattad Furstinna R.
o. Ad. hjertligen delat och för upfyllandet af hvars glada förhoppningar
R. o. Ad. till den Högsta upsnnder varma och trogna förböner.
R. o. Ad. anhåller underdånigst att i E. K. H:s ynnest och
bevågenhet få vara innesluten.
Emottogs en Deputation från Vällofl. BorgareSt. anförd af
vice Talmannen och Riddaren af K. N. O. J oh an G usta f S ch w a n,
som skriftligen anförde:
»Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk samt Högvälborne
och Välborne Herrar Ledamöter af Högloft.
Ridderskapet och Adeln :
Efter fulländadt Riksmöte, hvars ovanliga längd denna gång
tillräckligen förklaras af beslutens myckenhet och genomgripande
vigt, fullgör BorgareSt. nu sin sista pligt, då det, genom oss, sina
deputerade öfverbringar en afskedshelsning till Medstånden, och
först bland dem till Högloft. R. o. Ad., som i kraft af både våra
Grundlagar och sina minnen innehar främsta rummet. Fastän raeningsskiljaktigheter
äro fria öfverläggningars oundvikliga följder,
har det för BorgareSt. utgjort en anleda, till verklig tillfredsställelse,
att dess åsigter i Fäderneslandets flera stora angelägenheter
delats af R. o. Ad. Om åt BorgareSt. blifvit förunnadt försteget
i den vigtigaste reform, som Svensea Folkets representationssätt efter
nya statskickets införande undergått, den nemi., sora innefattas i
detta Stånds nya organisation för framtiden, af Rikets samtlige
Ständer vid detta Riksmöte beslutad och numera till grundlagsbud
uphöjd. medelst K. M:s nådiga sanction.J tillåter BorgareSt. sig hoppas,
att detta dess exempel framdeles ej skall sakna efterföljd. Genom
väsendtliga. men partielt vidtagna förbättringar i vår Ståndsrepresentation
kan man småningom, utan skakningar i samhällets
och dess bestående intressen, vinna det mål af ett sannt nationelt
representationssätt, som länge och högt varit påkalladt af både beliofvet
och allmänna rösten.
480
Den 10 Mars e. m.
Ät R. o. Ad., i främsta rummet representanter af Fäderneslandets
försvar, bjuder BorgareSt,, egentligen representerande dess
industriella förkofran, nu ett hjertligt och vördsamt farväl, under
förhoppning, att de åtgärder, som vid denna Riksdag äro beslutade,
må lända ett älskadt fosterland till heder och gagn, oell under
vördnadsfull anhållan, att i Högloft. R. o. Adis ynnest och vänskap
få vara innesluten.»
Hr Gr. o. Landtm, besvarade detta tal sålunda:
Med liflig tacksamhet emottager R. o. Ad. det Vällofl. BorgareStis,
genom Hr Vice Talman och Hrr deputerade framförda
afskedshelsning. Eli Riksdag långvarig såsom den nyss afslutade
och såsom den rik på vigtiga öfverläggning»!', måste för de särskilta
Stånden öppna ett vidsträckt fält till täflan i verksamhet för
allmänt och enskildt väl. Det är likväl icke en täflan, efter hvars
slut någon kan önska att framstå såsom segervinnare. Segerfröjden
vinner tvertom här sin fulländning just deri, att den kan af alla
delas, under aktningsfullt erkännande af den andel i stridens ära
som hvar och en af de medkämpande med rätta tillkommer. Med
ett sådant erkännande bringar R. o. Ad. MedStånden sin .afskedshelsning.
Derpå grunda sig äfven de tänkesätt af aktning och vänskap,
R. o. Ad. för det Vällofl. BorgareSt. hyser, och hvilkas uttryck
R. o. Ad. anhåller att Hrr deputerade behagade till sitt Stånd
återföra.
Deputationen blef härefter utheledsagad.
Anmäldes och emottogs en deputation från Högv. PresteSt.,
»nförd af vice Talmannen, Biskopen i Strengnäs stift, ledamoten af
K. N. O., Doktor Thure Annerstedt, som upläste följande tali
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk.
Högloflige Ridderskap och Adel 1
Vid slutet af denna långvariga Riksdag frambär PresteSt., genom
oss sina deputerade, till R. o. Ad. sin vördsamma afskedshelsning.
Vidtomfattande, djupgående frågor hafva varit föremål för
våra öfverläggning»!-. PresteSt. erkänner tacksamt den uplysta pröfning,
som på detta rum blifvit åt dessa frågor egnad; mätte våra
beslut lända till ett älskadt fosterlands sauna väl.
Om ej tecknen svika, står vårt fädernesland i genombrytningen
till i flere hänseenden alldeles nya förhållanden. Skall deraf
blifva icke blott en nedbrytning, ett förstöringens verk, skal) utur
brytningen framgå ett föryngradt, ett bättre, ett ädlare Sverige, så
måste blicken riktas uppåt, för att fatta de eviga grundvilkoren för
samhällens bestånd, så måste ödmjuk tro, villig sjelfförsakelse, li gn
pröfning, och ett mod, som icke tröstar på egen, utan på Guda
kraft
Bern 10 Mars ev m.
kraft, gripa verket an; så får icke saknas din fina känsla för menniskovärde
och den aktning för svaghetens rätt, hvilka, i förening
med nyss angifna egenskaper, alltid utgjort den sanna ridderlighetens
kännetecken. Edert Stånd har aldrig saknat män, som i denna
anda verkat för fäderneslandfets väl, oell våra bröst vidgas vid tanken
på huru de lyftat- och frejdat vårt land.
Eder är ett dyrt arf tillfallet, dyrt äfven i den-mening att det
kräfver stora offer att vårda och vidmakthålla. Eder upgift är att
sammanhålla samhällets krafter och leda dem upåt- Lösen eder
upgift, J Sveriges R. o. Ad., gån framföre i den fosterländska striden
för hvad heligt, sannt och godt ar, och vi, som vid samhällets
rötter arbeta i stilla och obemärkt, men ej derföre mindre maktpåliggande
verksamhet, skola med glädje ooh stolthet se upp till den
ädla krona, som utgör nejdens prydnad, och hvars ostörda blomstring
innebär löftet om en ny framtid af utveckling och förädling.
1 Hr Gris o. Landtm-.s samt R. o. Adis ynnest och förtroende
beder PresteSt. att alltid få vara inneslutet.
Härtill svarade Hr Gr. o. Landtm, r
Med upriktig tacksamhet emottäger R. o. Ad. den afskedshelsning
LIr Biskopen och Hrr deputerade behagat från det Högv. PresteSt.
öfverbringa. Våra långvariga, gemensamma arbeten äro nu
afslutade. De utgöra en sådd för kommande skördar, om hvilkas
beskaffenhet det först är en framtid medgifvet att döma. För R.
o. Ad. är det emellertid redan en tillfredsställelse, att veta sig med
sina åtgärder endast hafva afsett fäderneslandets sanna väl, och för
hoppet att ej hafva misstagit sig om medlen, finner R. o. Ad. et t
stöd i den likstämmighet, som, åtminstone i flere vigtiga fall, egt:
rum mellan dess egna oell PresteStis beslut. Då vi nu åtskiljas,,
för att i spridda hembygder återtaga en annan, för de flesta sanno
likt
efterlängtad verksam het, önskar R. o. Ad. det Högv. PresteStisledamöter
framgång, lycka och välsignelse. R. o. Ad. anhåller, att
Hrr deputerade behagade till det Högv. PresteSt. återbära uttrym
ken af dess tänkesätt, jemte försäkran om R. o. Adis sanna hög.
aktning och vänskap.
Sedan deputationen blifvit utbeledsagad, afgick, efter anmodan
af Hr Gr. o. Landtm., och under anförande af PI. Exc. Hr Gr.
Sparre, Gustaf Adolf, den deputation, sorn borde till de öfriga Stånden
framföra R. o. Adis afskedshelsningar.
Då R. o. Adis deputation återkom yttrade:
II. Exc. Hr Gr. Sparre: Den deputation, sorn haft sig up
draget,
att till MedStånden framföra R, o. Adis afskedshelsningar,
har fullgjort sitt updrag och får från de öfriga Stånden återförauttrycken
af deras högaktning, vänskap och förtroende.
XI II.
482
Den 10 liars e. m.
Hr Gr. o. Landtm, upstod och afslutnde B. o. Adis sammankomster
med ett så lydande tal:
Högvälborne oell Välborne Herrar Grefvar, Friherrar,
Ridders- och Adelsmän !
Ater liar en Riksdag slutat sina förhandlingar. Utmärkt ej
blott genom sin långvarighet, utan ock genom vigten af de frågor,
som under densamma blifvit behandlade, har den tagit i högt anspråk
de insigter och den erfarenhet i allmänna värf, genom hvilka
R. o. Ad. städse gjort sig värdigt ett aktadt rum inom Svenska
Folkets representation. Domen öfver våra arbeten tillhör efterverlden,
icke mig. Jag skulle derföre ej helier kunna lyckönska eder,
mine Hrr, till deras fulländande, om jag icke egde vissheten, att
under de strider, som inom detta rum blifvit förda, har bakom hvarje
sköld stått riddersmanna tro och ära, har hvarje vapen blifvit fördt
för samma uphöjda mål: ett älskad t fosterlands sanna väl.
Med denna glada visshet förklarar jag R. o. Ad:s sammankomster
för denna Riksdag afslutade. Jag har dermed upfyllt den sista
af de pligter, Grundlagar och RiddarhusOrdn. mig ålägga, och det
återstår mig endast att säga eder, mine Hrr, ett ord till lack och
farväl.
Jag tackar eder, af varmt och upriktigt hjerta, för den välvilja
och det förtroende, hvarå R. o. Ad. under denna Riksdag behagat
gifva mig förnyade och dyrbara bevis; för det öfverseende, hvarmed
mina ofrivilliga misstag blifvit af eder bedömda; för eder uplysta
och nitiska medverkan vid tillämpningen af de lagar, hvilkas uprätthållande
och försvarande varit min sålunda lätt npfyllda pligt.
Mitt farväl är för mig af djup och allvarlig betydelse, då en
försvagad helsa otvetydigt erinrar mig. att den afskedshelsning, jag
härmed bringar R. o. Ad., är det sista ord jag från denna plats har
att uttala. Skulle Försynen tillåta mig, att ännu egna någon verksamhet
åt fäderneslandets angelägenheter, anhåller jag, att R. o. Ad.
matte i offret af mina ringa krafter se en gärd af tacksamhet äfven
mot det Stånd, hvilket jag ej blott genom födseln, men af själ och
hjerta tillhör. Att vid trenne Riksdagar hafva anfört detta Stånd
skall alltid förblifva mitt dyrbaraste minne; dess framtida välgång
föremålet för mitt gladaste hopp.
Jag innesluter mig i R. o. Ad:s fortfarande välvilja och vänskapsfulla
hågkomst.
Hr Gr. o. Landtm., sorn härefter öfverlemnade land-tmarskalksstafven
till främste närvarande ledamoten, Frih. Åkerhjelm, Johan
Clari, yttrade dervid:
Till eder, Frih. Åkerhjelm, öfverlemnar jag härmed det synliga
tecknet af det kall jag under den nyss afslutade Riksdagen haft att
inom Högloft. R. o. Ad. bekläda. RiddarhusOrdmn, sorni berättigar
Den 10 Hars e. m.
eder att detsamma af mig emottaga, har äfven ålagt eder, ätt, under
större delen af den tid jag af sjukdom varit derifrån hindrad,
i mitt ställe här föra ordet. Eder skicklighet såsom Ordf:de, vid
föreg:de Riksdagar pröfvad, behöfver icke ett nytt erkännande, men
mångårig, enskild vänskap gör det för mig till en glädje, att få
lyckönska till de ökade anspråk på lt. o. Ad:s aktning och förtroende,
Hr Frilen vid detta tillfälle förvärfvat.
Då Hr Frihm återlemnar denna staf i H. M. Konungens händer,
anhåller jag, att Hr Frilnn behagade, till uttrycken af min underd.
vördnad, tacksamhet och tillgifvenhet, foga försäkran om allvaret
af min önskan och mina bemödanden, alt framgent göra mig
min Konungs Nådiga och för mig dyrbara förtroende värdig.
Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!
Frih. Åkerhjelm svarade:
Herr Grefve och Landtmarskalk!
Då jag nu för sista gången vid detta Riksmöte får gifva Hr
Gr:n denna benämning, så tillåter jag mig uttala R. o. Ad:s innerliga
och hjertlig» välgångs-önskan för Hr Grrns lycka, trefnad och
helsa, hvilken, gifve Gud, måtte så stadgas, att Konungens och fäderneslandets
tjenst länge måtte få njuta rika frukter af de återvunna
krafterna, samt Hr Grins talrika vänner fröjda sig åt det älskvärda
umgänges-sättet, trofastheten och kärleken för allt ädelt och stort,
hvilka utmärkande egenskaper utgöra Hr Grms prydnader. Med
uttrycken af dessa välgångs önskningar innesluter sig R. o. Ad. uti
Hr Grms vänskapsfull» hågkomst, och försäkrar Hr Grin om dess
oföränderliga högaktning och sanna tillgifvenhet.
Deti äran tillkommer mig nu, såsom fullm. för Gref!, ätten
Oxenstjerna, att af Hr Gr. o. Landtm, emottaga och till H. K. H.
KronprinsenRegenten återlemna den staf, som Hr Grin nu för 3:dje
gången på ett så lysande sätt fört, och derigenom förökat glansen
af det ärofulla namn Hr Grm förvärfvat sig i vår riksdagshistoria.
Hr Gr:n, som äfven under denna Riksdag, på ett i alla hänseenden
utmärkt sätt, rättvisat det af Konungen gifna, för hvarje riddersman
smickrande förtroendet, att föra ordet bland R. o. Ad., har
redan tillförene förvärfvat sig Ståndets odelade högaktning, vördnad
och tillgifvenhet; men dessa känslor hafva, om möjligt, under detta
Riksmöte förökats, och gåfvo sig på ett ojäfaktigt sätt tillkänna, då
Hr Grm beklagligen under Riksdagens lopp hemsöktes afen svårare
sjukdom.
Den fosterländska karakter, den rättrådighet, den stora sakkännedom
och det lugn, som Hr Grm ådagalagt, äfven i de brydsaramaste
ögonblick, under olika meningars strid, hafva förvärfvat
Hr Grm en lysande plats bland sina föregångare, samt ett ärofullt
namn och anseende, som säkerligen skall i tacksamt minne af R.
o. Ad. förvaras.
m
Den 10 Mars e. m.
Härefter afgick Frih. Äkerhjein med G deputerade af B. o. Äd.
till Kongl. Slottet, för att underdånigst återlemna landtmarskalksstafven,
samt blef Hr Landshöfdingen m. m. Gr. Hamilton af lt.
«... Ad:* ledamöter utbeledsagad kl. | på 9 om aftonen.
In fidem protocollf,
Albert Munck.
